Anmärkningar (avsedda att förtydliga och komplettera ovanstående uppgifter) ........................................................................................................................................................................................

1) Medeltalet arbetare beräknas sålunda, nu; mnn hoprl'iknnr antalet anställda vd varje a mernr de alllnndn orhhllnn alffrorun och därefter (llvldemr summan med anta ct av ön ngs ngar

— 2) Såsom dagsverke räknas varje (lng, mun nrhetnre eller urbetaförmnn v rt Nattaklft räl-mna som dagsverke. -— 3) Härunder inbegripa liven arbete mot prom (, on väsentlig mån göres beroende av nrbctaprestntionen eller arbemprodnkten. I ela det pli ackords'u' cte e] blott det s, k. ackordsörerskottet. —- 4) Här redovisas hela förtjänsten på även dsnrbete och e

m, varigenom löuobcloppet i mmm-)

(nnml timmar)

(lng) under året. Kllm' t ntgjordn arbetsdagar). nv dagen han arbetat.

dur

(Arbetsgwnrcns fli-mn)

ppet bör blir uppgivna och ., . p

• Sida 11
•  Original

kompetens (t. ex. verktyg—sarbetare, maskinarbetare, gjutare, smeder, plåt- slagare, målare, snickare, maskinister etc. vid en mekanisk verkstad). Då emellertid olika industrier inrymma yrkes- och grovarbetare i mycket väx— lande proportioner, måste enjämförelse mellan löneförhållandena för att bliva fullt exakt möjliggöra en direkt sammanställning av motsvarande yrkesspecialiteter. Vidare kunna allenast uträknas genomsnittslöner för olika arbetargrupper, men icke någon fördelning ske av arbetarna efter deras faktiska löneinkomster. Löneinkomsternas spridning är emellertid knappast mindre betydelsefull för åskådliggörande av en viss närings- grens löneuppbyggnad än deras medeltal, enär ju en och samma medellön kan framkomma ur mycket skiljaktiga serier av faktiska lönebelopp och sålunda ge uttryck åt skäligen olikartade ekonomiska och sociala för- hållanden. Så kan man t. ex. erhålla ett och samma genomsnitt för ett yrke med jämn lönenivå och för ett annat, varuti förefinnes ett fåtal högt avlönade kvalitetsarbetare men ett stort antal lågt betalda hantlangare. På en modern lönestatistik, som vill söka fylla de mångahanda krav socialpolitiken, som förut nämnts, har på densamma, borde kunna ställas den fordran, att statistiken i nödig utsträckning meddelar icke blott genomsnittslöner utan även belyser lönernas spridning och det icke blott för vissa huvudgrupper av yrken utan med så långt driven specialisering, som skäligen kan anses motiver ad med hänsyn till åstadkommandet av full jämförbarhet mellan löneläget' mom olika näringsgrenar, inom allmän och enskild tjänst o.s.v. En förutsättning härför är emellertid, att statistiken grundas icke, såsom nu är fallet med den fortlöpande lönestatistiken, enbart på genom arbetsgivaren verkställda sammandrag för hela arbets— stället utan i viss utsträckning även på individualuppgifter, upptagande nödiga personliga, sociala och ekonomiska upplysningar för varje sär- skild arbetare. Ett förslag i denna riktning, vilket i huvudsak gick ut på att komplettera den fortlöpande summariska lönestatistiken medelst spe— eialundersökningar för viktigare större industrigrupper, diskuterades vid sammanträde med sociala rådets sektion för socialstatistik den 2 november 1922, men ledde ej till något beslut.

Även om avsevärda möjligheter föreligga att nedbringa kostnaderna för dylika forskningar efter intensiva metoder genom tillämpande av för- enklad frågeställning, genom primärmaterialets reducering med använ— dande av representativa undersökningsmetoder samt medelst genomförd mekanisering av den statistiska bearbetningen, ligger det emellertid i sakens natur, att åvägabringandet av en dylik detaljerad lönestatistik, vilken för varje särskilt arbetsställe kan ha att räkna med hundratals blanketter i stället för en enda, måste ställa betydande krav på medel och arbetskrafter. Närmast med hänsyn härtill har man inom socialstyrelsen tills vidare ställt sig avvaktande till frågan om en dylik omläggning eller komplettering av socialstyrelsens lönestatistik för de industriella yrkena.

Det må i detta samband framhållas, att man inom socialstyrelsen ej blott sökt i mån av tillgängliga medel och arbetskrafter utbygga och för- , djupa den förefintliga årliga lönestatistiken utan även att komplettera = densamma medelst material ur a nd r & k ä 1 l 0 r. För att erhålla en unge—

färlig uppskattning om löneförhållandena för vissa yrkesgrupper inom hantverk, transportarbete, hotell- och restaurangrörelse samt husligt arbete, från vilka på grund av smådriftens dominerande betydelse löne- uppgifter icke lämpligen ansågos kunna införskaffas genom direkt hän—

• Sida 12
•  Original

vändelse till arbetsgivarna, har socialstyrelsen alltsedan år 1918 (Soc. Medd. årg. 1918, sid. 810) årligen anhållit hos de offentliga arbetsförmed- lingsanstalterna, att dessas föreståndare på grundval av tillgängliga upp— gifter och gjorda erfarenhetsrön skulle söka uppskatta den normala kon— tantlönen för deSSa yrkesgrupper. Ifrågavarande löneuppgifter, vilka näppeligen kunna anses ge något fullt tillförlitligt uttryck för den fak— tiska genomsnittsinkomsten, åtminstone inom mera utpräglade ackords- fack, ha alltsedan år 1923 publicerats i samband med den på arbetsgivar— uppgifter grundade industriella lönestatistiken. Så har även efter hand blivit fallet med de lö-neuppgifter, vilka i huvudsak på grundval av före- tagens egen lönestatistik sedan år 1915 sammanställts i Sociala Medde- landen för statens järnvägars och statens vattenfallsverks anläggnings- arbetare.1 Likaledes redovisas i denna summariska lönestatistik från vederbörande sjömansförmedlingar inhämtade uppgifter om s j 6 f o 1 k s- hyrorna, vilka tidigare gjorts till föremål för särskilda undersök— ningar.2

Lantarbetarstatistiken. Riktar man därefter uppmärksamheten på den andra huvudgrenen av socialstyrelsens lönestatistik, nämligen den som av- ser jordbruket, har densamma på grund av särskilda omständigheter fått en väsentligt avvikande utformning. Lantarbetarstatistiken tillkom när— mast på initiativ av 1907 års riksdag, som i skrivelse den 30 maj nämnda år hos Kungl. Maj:t anhöll om utredning angående lämpligaste sättet för åstadkommande av en undersökning och statistisk utredning rörande lant— arbetarnas levnadsförhållanden samt framläggande för riksdagen av de förslag, som med anledning därav kunde synas påkallade. I skrivelsen framhöll riksdagen den bristande kännedomen om lantarbetarnas förhål- landen såsom en allvarlig olägenhet, vilken i hög grad försvårade strävan- dena att åstadkomma nödiga förbättringar i deras ställning. För att där- utinnan något väsentligt skulle kunna åtgöras, erfordrades nämligen enligt riksdagens mening ett »statistiskt material, ägnat att giva en i alla avseenden, såvitt möjligt, fullständig inblick i de förhållanden, under vilka hela denna arbetarklass lever och verkar». På grund av denna framställning anbefallde Kungl. Maj:t kommerskollegium att avgiva utlåtande i ärendet. I anledning härav tillkallade kollegium den 20 maj 1908 särskilda sak— kunniga, vilka den 3 mars 1910 avgåvo utredning och förslag rörande an— ordnandet av lantarbetarstatistik. Under åberopande av sagda utredning och förslag avgav Kungl. Maj:t till 1910 års riksdag proposition av inne- håll, att riksdagen ville till anordnande försöksvis inom kommerskolle- gium av statistiska undersökningar rörande lantarbetarnas levnads— och arbetsförhållanden anvisa nödiga medel, och denna framställning vann riksdagens bifall. När socialstyrelsen upprättades, övertogs lantarbetar— statistiken fr. o. 111. år 1913 såsom en ordinarie arbetsuppgift av nämnda ämbetsverk.

Under den följande tiden har lantarbetarstatistiken i huvudsak utveck- lats efter grundlinjerna i den arbetsplan, som uppgjorts av nyssnämnda

1 Se Soc. Medd. årg. 1929, sid. 871 0. f. samt tidigare årg. ävensom en år 1924: av social- styrelsen verkställd specialutredning: Löner och levnadskostnader vid statens järnvägs- byggnadcr och statens vattenfallsverks byggnadsföretag samt inom därmed jämförliga arbetsområden. —— Under åren 1919—23 offentliggjordes även särskilda lönestatistiska uppgifter för A.-WB. Svenska tobaksmonopolet, men ha dessa sedermera inarbetats i den allmänna industriella lönestatistiken. 2Soe. Medd. årg. 1926, sid. 705 0. f., årg. 1928, sid. 20 0. f.

• Sida 13
•  Original

sakkunniga och sedermera godkänts av Kungl. Maj:t och riksdagen. I enlighet härmed skulle för erhållande av en ingående kännedom om lant- arbetarnas arbets- och löneförhållanden anordnas följande olika slag av undersökningar:

1) vissa regelbundet återkommande, mera allmänna utredningar, åsyf- tande a) en allmän översikt över vissa socialt betydelsefulla jordbruks- förhållanden, avsedd att upprepas exempelvis vart femte år, b) en årlig redogörelse för arbetartillgång, arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk samt 0) utredning angående individuell arbetslön och arbetstid å utvalda lantgårdar i olika trakter av Sverige;

2) mera ingående lokalundersökningar, åsyftande en mera intim och allsidig kännedom om lantarbetarnas levnadsförhållanden i olika byg- der, samt

3) specialundersökningar dels rörande särskilda arbetargrupper, såsom torpare, statare, daglönare, tjänstefolk, trädgårdsarbetare, mejeripersonal, skogs- och flottningsarbetare, fiskare, betodlingsarbetare, utländska jord- bruksarbetare o. s. v., dels rörande särskilda spörsmål, såsom lantarbetar— nas bostadsfråga, småbruks- och egnahemsfrågan, lantarbetarnas anställ- nings- och avtalsförhållanden, prisförhållandena och levnadskostnaderna på landsbygden, lantarbetarnas avflyttning från landsbygden m. nu.

Att systematiskt och fullständigt genomföra detta undersökningspro— gram har icke varit möjligt med de begränsade personliga och ekonomiska resurser, som stått lantarbetarstatistiken till buds. Man har måst koncen- trera arbetet på den i en berättelse över Arbetartillgång, arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk sammanförda årliga statistiken samt på ett par större undersökningar (för år 1911 och 1920/22) rörande indi— viduella arbetstider och arbetslöner, vilka ansetts nödvändiga för kon— troll och komplettering av de årliga summariska löneuppgifterna. Spe- cial- och lokalundersökningar ha i regel endast verkställts i de visser- ligen ganska talrika fall, då dylika påkallats från Kungl. Maj:ts eller riks- dagens sida. På detta sätt ha tillkommit specialun—dersökningar röran- de skogsarbetarnas levnads- och arbetsförhållanden, levnadskostnaderna på landsbygden, jordbrukets arbetstid, arbetsvillkoren för betodlings- arbetare i Skåne, legostadgan, lantarbetarnas bostadsförhållanden m. m. Alltsedan år 1920 ha, närmast av sparsamhetsskäl, dylika specialunde-r- sökningar, vilka tidigare plägat utgivas i form av särskilda publikationer, i koncentrerad form intagits i den förenämnda årsboken Arbetartillgång, arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk.

Ehuru sålunda lantarbetarstatistiken avsett att innefatta —— och jämväl i sitt nuvarande skick innefattar —— åtskillig annan statistik än lönestati— stik, synes man för jordbruket bättre än för industrien ha lyckats lösa problemet att genom kombination av extensiva och intensiva undersök- ningar ernå en kunskap om löneförhållandena, som är på en gång omfat— tande och ingående. Den sedan år 1911 förda årliga summariska löne- statistiken för vissa huvudgrupper av jordbruksarbetare, vilken i huvud- sak grundats på uppgifter från landsbygdens kommunalstämmoord- förande, har nämligen, såsom nyss nämnts, med ungefär tioåriga mellan- tider kompletterats medelst omfattande, på individualuppgifter grundade specialundersökningar avseende arbetsförhållandena å ett större antal lantegendomar åren 1911 och 1920/22. Härigenom ha de årligen framräk- nade genomsnittslönerna och stegringsprocenterna för vissa typiska lant-

• Sida 14
•  Original

arbetargrupper kunnat kontrolleras och kompletteras med tillhjälp av be- lysande tvärsnitt genom näringsgrenens samtliga löneklasser och löntagar- grupper. —— Något liknande gäller även om skogsbruket, där man genom årliga summariska undersökningar (publicerade i Sociala Med- delanden) sökt så att säga fortskriva de lönesiffror, som erhållits genom en är 1916 framlagd specialundersökning. De uppgifter, som meddelas i nämnda utredning, måste visserligen numera anses till god del föråld— rade, men med hänsyn till att arbetsförhållandena inom skogsbruket under de senaste åren varit stadda i omläggning under inverkan av den pågående organisations- och kollektivavtalsrörelsen har man ansett sig tills vidare böra avstå från tanken på en ny specialutredning.l

1I och för ifrågasatt utvidgning av skogshärbärgeslag'en har inom socialstyrelsen verkställts en utredning rörande arbetarnas bostadsförhållanden m. 111. vid vägbygg- nads-, flottledsbyggnads- och dikningsarbeten i ödebygder eller mera glest befolkade trakter, vilken utredning i sammandrag återges i kungl. prop. nr 42 vid 1931 års riksdag.

• Sida 15
•  Original

2. Ifrågasatta förändringar i socialstyrelsens lönestatistik.

Den utveckling socialstyrelsens lönestatistik genomgått under årens lopp har till god del skett under samverkan med de kommittéer och sak— kunniga, vilka under det senaste årtiondet haft till uppdrag att granska den oäiciella statistiken närmast ur besparingssynpunkt.

1920 års statistiksakkunniga. De år 1920 tillkallade statistiksakkunniga, vilka i huvudsak ägnade sitt granskningsarbete åt den officiella statisti- kens fortlöpande publikationer, lämnade den förenämnda årsboken Arbe- tartillgång, arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk utan anmärk— ning eller förslag till inskränkningar.1 I fråga om lönestatistiken för indu- stri, handel och samfärdsel inskränkte sig statistiksakkunniga att fram— hålla, att det vore ett aktuellt krav även under dåvarande ekonomiskt tryckta tider att erhålla en rationell statistik på ifrågavarande område.2

1926 års besparingssakkmmiga ha, såsom förut antytts, ingått på en detaljerad granskning av socialstyrelsens löne- och lantarbetarstatistik. Angående ifrågavarande statistik gjorde besparingssakkunniga i skrivelse till statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet den 15 mars 1928 ett allmänt uttalande, vari det sades ligga i öppen dag, att löneförhållan— dena på arbetsmarknaden hade en central betydelse inom socialstatistiken och att det för ett ämbetsverk med socialstyrelsens arbetsuppgifter måste anses önskvärt, ej blott att denna gren av dess statistiska verksamhet upp- rätthölles, utan även att den officiella lönestatistiken erhölle en efter moderna fordringar möjligast god utbyggnad. Här liksom på andra håll inom den officiella statistiken ansågs besparingsarbetet böra bedrivas på sådant sätt, att statistiken beskures, i vad den avsåge mindre viktiga om— råden, där densamma på grund av skilda förhållanden bleve mindre till- förlitlig eller mindre vägledande, medan bemödandena borde gå ut på att under iakttagande av god sparsamhet förbättra mera centrala och för det ekonomiska och sociala arbetet inom landet mera betydelsefulla grenar av statistiken. Ur dessa synpunkter hade besparingssakkunniga funnit social— styrelsens befattning med lönestatistiken böra alltjämt för framtiden bi- behållas men samtidigt en bättre avvägning böra genomföras i fråga om å ena sidan de statistiska undersökningarna rörande arbetarförhållandena inom jordbruket, vilka syntes besparingssakkunniga vara allt för om- fattande och onödigt detaljerade, och å andra sidan den industriella löne— statistiken, vilken torde vara allt för ofullständig för att motsvara sitt betydelsefulla ändamål.

Besparingssalckunnigas förslag angående lantarbetarstatistiken. Vad lantarbetarstatistiken beträffar, funno besparingssakkunniga för sin del det vara möjligt att utan äventyrande av statistikens värde genom- föra rätt betydande inskränkningar i densamma. De stödde sig därvid på infordrade utlåtanden från samtliga hushållning-ssällskap i riket ävensom från Sveriges allmänna lantbrukssällskap och svenska lantarbetsgivarnes

1 Statens offentliga utredningar 1922: 15, sid. 157. 2A. a. sid. 62, jfr sid. 140.

• Sida 16
•  Original

centralförening. Några yttranden från svenska lantarbetareförbundet, Upplands lantarbetareförbund eller andra arbetarorganisationer å jord— brukets område förelågo däremot icke.

På sätt ett flertal av de hörda hushållningssällskapen framhållit, ansågo besparingssakkunniga, att det skulle vara möjligt att utan olägenhet över— flytta avlämnandet av primäruppgifter till den årliga lantarbetarstatisti- ken från kommunalstämmoordförandena till de häradsombud (resp. ord— förande i hushållningssällskapens häradsavdelningar) eller häremot sva— rande personer, vilka enligt gällande ordning för den officiella jordbruks- statistiken hade att till hushållningssällskapen insända vissa primärupp- gifter för denna statistik. Genom en dylik förändring skulle kommunal- stämmoordförandena befrias från ett uppgiftslämnande, vilket veterligen i hög grad tyngde dem och bland dem alstrat ett visst missnöje, som för övrigt icke vore till gagn för statistikens tillförlitlighet. De ifrågavaran- de häradsombuden eller häremot svarande personer finge enligt bespa- ringssakkunnigas uppfattning anses tillräckligt förtrogna med jordbruks- förhållandena inom sina områden för att kunna tillfyllestgörande lämna begärda uppgifter, och förhållandena inom ett härad eller motsvarande område för de nu åsyftade jordbruksstatistiska uppgifternas avgivande torde med avseende å lantarbetarnas arbetstid och löner m. m. icke vara mera skiftande, än att en dylik utvidgning av områdena för uppgifts- lämnandet läte sig väl försvaras.

Förutom en sådan omläggning av grundvalen för den fortlöpande lant- arbetarstatistiken föreslogo de sakkunniga även vissa förändringar i dess uppställning och innehåll, vilka emellertid i detta samband skola beröras allenast i den mån de avsågo statistiken över arbetslön och arbetstid. Med avseende å statistiken rörande arbetstiden meddelade besparingssakkun- niga, att det från flera hörda korporationer påyrkats, att densamma på grund av de jämförelsevis små förändringarna härutinnan från ett år till ett annat borde kunna för framtiden utgå. Då emellertid en modern statistik över arbetslönerna enligt besparingssakkunnigas mening påford— rade en jämsides härmed verkställd statistik över arbetstiden, kunde de sakkunniga för sin del ej biträda ett så långt gående yrkande utan före- slogo, att de begärda uppgifterna måtte begränsas till att avse allenast nettoarbetstiden utan angivande av andra för statistikens huvudsyfte mindre väsentliga tidsuppgifter, såsom tidpunkten för arbetets början och slut samt längden av raster m. m. Liksom dittills borde statistiken redo— visa arbetstiden och arbetslönen för de olika kategorierna av lantarbetare, med uppgifter för vissa av dessa i fråga om såväl kontantlön som natura- förmåner m. m., ehuru en viss koncentration med åtföljande större över- siktlighet syntes kunna genomföras i text och tabeller. Beträffande spe- cialundersökningarna rörande jordbrukets arbetsförhållanden, uttalade besparingssakkunniga endast, att desamma hädanefter borde i görligaste mån och med iakttagande av största möjliga sparsamhet koncentreras till de viktigaste, som de i varje fall avsåge, samt att även här erforderliga förkortningar i textframställningen borde planmässigt genomföras.

Socialstyrelsens yttrande angående lantarbetarstatistiken. I sitt den 27 juli 1928 avgivna utlåtande över de sakkunnigas förslag, medgav socialstyrelsen, att vissa omständigheter, såsom kollektivavtalens nor- merande inflytande på lönevillkoren i vissa trakter samt pris- och löne- förhållandenas stabilisering under senare år, kunde göra det påkallat

• Sida 17
•  Original

att upptaga till prövning, huruvida ej primärmaterialet till ifrågavarande - gren av lantarbetarstatistiken skulle kunna införskaffas i mindre om- , fattning och på enklare sätt än som dittills skett. Denna utredning syntes '.- emellertid böra göras vidare än besparingssakkunniga åsyftat. Det gällde i" ej blott att undersöka, huruvida och i vad mån hushållningssällskapen och ; deras lokalavdelningar vore lämpliga och villiga att i detta fall tjänst— göra som uppgiftslämnare, utan borde även beaktas den utveckling, som lönestatistiken inom jordbruket under de senare åren undergått i våra grannländer och annorstädes i utlandet, varvid man ofta funnit det lämp- ligt att övergå från summariska upplysningar rörande gängse löner inom ' olika bygder till uppgifter rörande faktiskt utbetalda löner på Vissa repre- sentativa lantgårdar.1 Då detta i huvudsak innebure en tillämpning av metoderna för den industriella lönestatistiken, syntes ifrågavarande ut- ', redning böra samordnas med den av de sakkunniga begärda allmänna ut- redningen angående lönestatistiken för industri, handel och samfärdsel (jfr nedan). -— I fråga om förslaget till förenkling av uppgifterna rörande arbetstiden framhöll social-styrelsen, att en dylik begränsning mötte bety- dande svårigheter genom den obestämdhet, som inom jordbruket vidlådde begreppet arbetstid. Det erfordra-des en rätt noggrann beskrivning av det faktiska arbetsschemat, för att man skulle kunna frånskilja rykt, gångv tid, passningsarbete etc. från >>nettoarbetstiden». Ville man likväl nå någon besparing på denna punkt, skulle man med hänsyn till arbetstidsförhål- lan-denas relativa stabilitet under senare år kunna tänka sig att infordra dylika detaljuppgifter blott med vissa längre mellantider (t. ex. vart femte år). Vad angår statistikens uppställning och omfattning hade social- styrelsen sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på möjligheterna till förkortning och förenkling av de lantarbetarstatistiska publikationerna *. och därför givetvis med intresse beaktat de nu framkomna uppslagen, * Vilka jämväl merendels genomförts beträffande 1927 års lantarbetarstatis- tiska årsbok. Beträffande specialundersökningarna erinrades om, att de, i den mån de varit av något större omfattning, i regel verkställts efter sär- skilt uppdrag av Kungl. Maj:t, vilken meren-dels även fastställt arbets- planer för desamma.

Kungl. Ma-j:ts beslut 9/11 1928 angående lantarbetarstatistiken. Den 9 .- november 1928 förordnade Kungl. Maj:t bl. a., att beträffande publika- , tionen Arbetartillgång, arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk skulle verkställas vissa av chefen för socialdepartementet förordade för- ändringar. I fråga om statistiken över arbetstiden skulle inga egentliga Ä inskränkningar vidtagas, varcmot borde beaktas, vad socialstyrelsen anfört rörande inhämtande av uppgifter i detta hänseende blott vart ; femte år. Beträffande den fortlöpande arbetslönestatistiken samt special— " undersökningarna borde ökad koncentration och större överskådlighet eftersträvas. Rörande sättet för det regelbundna insamlandet av primär- uppgifter för ifrågavarande statistik fann sig statsrådet böra biträda de sakkunnigas förslag.

Genomförande av detta förslag krävde emellertid Viss författningsänd- .'_' ring, och den 4 september 1929 utfärdades kungl. kungörelse angående in- ? samlande av uppgifter till lantarbetarstatistiken (Sv. förf. saml. 1929 nr 281). Härigenom förordnades, att det skulle ankomma på hushållnings-

1 Se Soc. Medd. årg. 1927, sid. 380 0. f. och 618 0. f. 2

• Sida 18
•  Original

sällskapen att till den officiella lantarbetarstatistiken fr. o. m. är 1929 an- skaffa dels årligen uppgifter angående bl. a. arbetslönerna inom jordbru- ket, del-s ock vart femte år upplysningar om arbetstiden inom detsamma. Nämnda uppgifter skulle inom varje hushållningssällskap insamlas av högre underavdelning eller, där sådan ej vore inrättad, av häradsombud, som jämlikt gällande reglemente av hushållningssällskapet utsetts för an— skaffande av årliga uppgifter till jordbruksstatistiken. Uppgifterna borde till hushållningssäll—skapet insändas före den 15 november, varefter hus- hållningssällskapet hade att efter granskning och erforderlig komplette— ring före den 15 december insända dem till socialstyrelsen. Det skulle till— komma socialstyrelsen att fastställa formulär för ifrågavarande uppgifter samt meddela anvisningar för deras ifyllande. Samtidigt upphävde-s dit— tills gällande föreskrifter angående insamlande och insändande till sta- tistiska centralbyrån av uppgifter om arbetsprisen för jordbruksarbetare.

I enlighet med nämnda kungl. kungörelse utarbeta-des inom socialsty- relsen ett särskilt frågeformulär till uppgifter för tjänsteåret 1929—30 an— gående vissa lantarbetarförhållanden. Formuläret överensstämde i huvud— sak med det tidigare använda, ehuru detsamma, i enlighet med vad som stadgats i förenämnda kungl. kungörelse, i vissa avseenden förkortades och preciserades.

Detta frågeformulär utsändes av socialstyrelsen i oktober 1929 till samtliga hus—hållningssällskap med anhållan, att de ville ombesörja, att från var och en av sällskapens högre underavdelningar resp. häradsombud måtte för tjänsteåret 1929—30 avgivas möjligast noggranna och fullstän- diga uppgifter rörande inom resp. område sysselsatta lantarbetares löne- och arbetsförhållanden, varvid uppgifterna för årsanställda arbetare m. fl. borde avse arbetsvillkoren sådana dessa reglerats vid flyttningstiden i slutet av oktober månad. Med anledning härav inkommo tillhopa 352 primäruppgifter, i regel avseende härad och motsvarande områden, medan föregående år införskaffats c:a 2000 sockenuppgifter.

I Sociala Meddelanden (årg. 1930, häfte 2), infördes en preliminär redo- görelse för huvudresultaten av ifrågavarande undersökning, bl. a. ur löne- statistisk synpunkt. Härav framgick, att ombytet av uppgiftslämnare medfört, ej blott att antalet primäruppgifter minskats till omkring en sjättedel mot tidigare, utan även att redovisningsområdena blivit täm— ligen olikformiga samt att uppgiftslämnarna måst med ett fåtal undan- tag utses bland personer, vilka ej såsom landsbygdens kommunalstämmo— ordförande eller hushållningssällskapens sockenombud besuttit långvarig förtrogenhet med avgivande av lönestatistiska uppgifter. I vad mån dy- lika olägenheter kunnat uppvägas genom större överblick över och dju— pare insikter rörande de särskilda bygdernas jordbruksekonomiska för- hållanden hos de nya uppgiftslämnarna hade icke kunnat med någon säkerhet avgöras på grundval av uppgifterna för ett enda år. Härads- och sockenvis verkställda jämförelser mellan 1929 och 1928 års uppgifter hade Visserligen i många fall ådagalagt så starka inbördes avvikelser, att dessa näppeligen kunde förklaras genom under mellantiden inträffade förskjut- ningar, helst som av samstämmiga uttalanden att döma åtminstone löne— läget å j-ordbrukets arbetsmarknad varit tämligen oförändrat under de senaste sex, sju åren. Det måste dock erkännas, att påvisade olikformig- heter kunde bero på brister i redovisningen från vederbörande kommunal- stämmoordförande år 1928 och tidigare och ej blott på bristande represen—

• Sida 19
•  Original

tativitet i häradsombudens uppgifter för år 1929. Från vissa hushåll- ningssällskap hade också meddelats, att ansträngningar gjorts att erhålla verkliga medeltal för uppgiftslämnarens hela rapportområde.

Oavsett anledningarna uppvisade sålunda 1929 års uppgifter, särskilt vad arbetslönerna beträäar, på åtskilliga punkter bristande anknytning till de serier av lantarbetarstatistiska uppgifter, som efter enahanda grun- der insamlats ända sedan år 1911. Övergången till en ny bas för lant- arbetarstatistiken hade emellertid underlättats därigenom, att den ägt rum under en tid, då jordbrukets löneförhållanden enligt samstämmiga upp- gifter varit så gott som oförändrade. Man hade vidare haft ett gott stöd i de mellan lantarbetsgivarnas och lantarbetarnas organisationer ingångna kollektivavtal, vilka i stor utsträckning varit normerande för lönesätt— ningen, särskilt i östra och södra Sverige. Den definitiva lönestatistiken över lantarbetarlönerna för 1929 (i Lönestatistisk årsbok) ger också en sammanställning av avtalsenliga och faktiska löner å olika orter.

På grundval av motsvarande material för år 1930 ha framlagts preli- minära beräkningar rörande de kontanta arbetslönerna inom jordbruket detta år.1 Med stöd av erfarenheterna från de båda senaste åren torde det kunna sägas, att det oaktat omläggningen varit möjligt att bevara konti— , nuiteten inom jordbrukets lönestatistik, låt vara att det visat sig nödvän- * digt att underkasta primärmaterialet en mycket ingående granskning, vil- ken i många fall lett till en större eller mindre korrigering. Till fullo är angivna problem ännu icke löst, och detsamma gäller om uppgiften att söka fortskriva den genom 1929 års kungl. kungörelse jämväl avbrutna, ända till år 1865 tillbakagående serien av i samband med den officiella jordbruksstatistiken insamlade lönestatistiska uppgifter.

Emellertid bör det beaktas, att jordbrukets lönestatistik haft och har till uppgift icke blott att mäta den allmänna lönenivåns fluktuationer från det ena året till det andra, utan även att giva en beskrivning av löneför— hållandena inom olika landsdelar och för olika arbetargrupper. En dylik lönestatistik torde näppeligen kunna grundas på mer eller mindre upp, skattningsvis angivna genomsnittsuppgifter sådana som de för årsstati— stiken tillgängliga, utan allenast på detaljerade individualuppgifter för samtliga lantarbetare å vissa utvalda egendomar, såsom skedde vid de i. det föregående omnämnda specialundersökningarna för åren 1911 och 1920—22. Rörande dylika intensivundersökningar ha besparingssakkunniga ej uttalat sig på annat sätt än genom att framlägga vissa allmänna grund- satser för specialundersökningar, vilket skett i en underdånig skrivelse den 30 januari 1929, som även återges i kungl. propositionen nr 206 till 1929 års riksdag (sid. 28). Enligt dessa grunder borde inga andra spörs- mål göras till föremål för utredning än sådana, där en statistisk under- sökning kunde förväntas verkligen lämna ett värdefullt bidrag till frå- gans belysning. Vidare borde det i de fall, där en statistisk utredning av vissa frågor ansågos vara påkallad, noga tillses, att den plan, som för undersökningens utförande upprättades, begränsades till det strängt nöd- vändiga. Ofta torde det i sådant fall vara. fullt tillräckligt med mindre vidlyftiga representativa undersökningar. Där så kunde ske, syntes också en såvitt möjligt noggrann beräkning av kostnaderna för utredningen böra föregå beslutet om utredningens verkställande.

1Soo. Medd. årg. 1931, sid. 114.

• Sida 20
•  Original

Besparingssakkunnigas förslag angående den industriella lönestatistiken. Medan besparingssakkunniga i sin skrivelse den 15 mars 1928 hållit före, att löneförhållandena inom jordbruket av socialstyrelsen gjordes till före- mål för årliga undersökningar av alltför stor omfattning och detaljrike— dom, ansågo de, att det motsatta delvis gällde i fråga om statistiken röran- de arbetslöner inom industri, handel och samfärdsel. De sakkunniga fram- förde den uppfattningen, att den av socialstyrelsen utarbetade och offent- liggjorda statistiken rörande de industriella löneförhållandena framdeles borde, i den mån detta läte förena sig med sparsamhetssynpunkterna, ut- vecklas till en mera representativ och även i övriga avseenden mera till- fredsställande statistik. Utan att själva i mera positiv form föreslå för- ändringar i den officiella statistiken anslöto sig de sakkunniga till vad landsorganisationen och svenska arbetsgivareföreningen anfört i till besparingssakkunniga avgivna yttranden.

Landsorganisationen hade besvarat en av besparingssakkunniga ställd fråga, i vad mån socialstyrelsens fortlöpande lönestatistik med sin nu- varande omfattning och i sin nuvarande form kunde anses motsvara de anspråk, som borde ställas på en officiell lönestatistik, genom att hänvisa till införskaffade yttranden från de särskilda fackförbunden. Dessa hade i allmänhet uttalat, att denna statistik i sitt dåvarande skick ej vore till— fredsställande. Två förbund ansågo, att arbetet med denna statistik borde upphöra, medan de övriga önskade, att densamma borde utvidgas till att . omfatta alla arbetsområden samt uppgifterna i högre grad specificeras så, att man kunde avläsa löneläget för olika arbetargrupper inom skilda industrier och orter. Några förbund hade härutöver framfört särskilda anmärkningar och önskemål. Sålunda hade järnvägsmannaförbundet på— yrkat en fullständigare redovisning av lönerna vid kommunikationsföre- tagen och i statens olika verksamhetsgrenar, medan kommunalarbetare— förbundet önskade lönestatistik jämväl för brandmän, sjukvårdspersonal o. d. kommunala befattningshavare; måleriarbetareförbundet, skogs— och flottningsarbetareförbundet samt sågverksindustriarbetareförbundet fram- höllo starkt omöjligheten att med nu använda summariska redovisnings— metoder erhålla en tillförlitlig uppfattning om den normala säsonginkom- sten inom sådana fack, där blott ett mindretal arbetare ha anställning , året om. För egen del ansåg sig landssekretariatet böra understryka, att enligt dess mening lönestatistiken hade en så utomordentligt stor bety— , delse, att en kraftansträngning borde göras för att få den fullt tillfreds- ställande. Om härför krävdes lagstiftningsåtgärder, torde sådana vid- tagas, varvid från landssekretariatets sida framhölls såsom en enligt dess * förmenande lämplig väg, att arbetsgivarna ålades att lämna nödiga löne- uppgifter och att de å arbetsplatsen anställda arbetarna genom sin fack— förening eller på annat lämpligt sätt gåves rätt och skyldighet att kon— trollera uppgifterna och skriftligen göra de erinringar, som enligt deras mening eventuellt vore påkallade. Slutligen betonades önskvärdhete—n av. att när nya frågeformulär och bearbetningsplaner uppgjordes för den officiella lönestatistiken, bl. a. landsorganisationen finge del av förslagen i för inhämtande av yttranden från fackförbunden.

Även svenska arbetsgivareföreningen besvarade nekande frågan, huru- vida den industriella lönestatistiken i sin nuvarande omfattning och form kunde anses motsvara moderna anspråk på en officiell lönestatistik. För- * eningen framhöll, att primärmaterialet dels vore ofullständigt och icke

• Sida 21
•  Original

fullt representativt, dels icke tillräckligt differentierat med avseende på löntagarnas ställning inom företaget. Dessa förhållanden skulle kanske ej vara av avgörande betydelse, om den officiella lönestatistikens huvud— syfte allenast ansåges vara att mäta den allmänna lönenivåns fluktuatio- ner från det ena året till det andra. Enligt föreningens uppfattning borde dock målet för denna statistik ställas högre, nämligen att giva en jäm- förande beskrivning av lönenivån inom olika grenar av näringslivet. För detta ändamål måste materialet förstoras och samtidigt kvalitativt för- bättras, och föreningen lämnade åtskilliga förslag i detta avse-ende, varom mera i annat sammanhang (sid. 94 of). Till sist framhöll föreningen, att ehuru utlåtande ej begärts om den på uppgifter från arbetsförmedlings— anstalterna grundade lönestatistiken för hantverks— och transportarbetare samt i restaurangrörelse och husligt arbete anställda personer, vore det likväl påkallat att anmärka, att denna statistik i flera avseenden vore underlägsen motsvarande statistik beträffande anställda inom industrien och således ännu mera i behov av förbättring än sistnämnda statistik.

Såsom förut antytts, ingingo besparingssakkunniga själva ej närmare på de detaljförslag, som landsorganisationen och svenska arbetsgivare- föreningen sålunda framfört, under uttalande av att det knappast torde tillkomma besparingssakkunniga att i mera positiv form föreslå föränd— ringar i den officiella statistiken, vilka möjligen kunde komma att leda till något ökade utgifter. De sakkunniga funno sig därför i frågans då- varande läge böra begränsa sig till att förorda en utredning, huruvida och i vad mån den av ämbetsverket för närvarande utarbetade statistiken rörande de industriella arbetslönerna måtte kunna utan införande av obli— gatorisk uppgiftsplikt för näring-sidkarna så utvecklas, att den inom de olika grenarna av industrien representerade ett större antal företag än för närvarande eller åtminstone ett sådant urval av företag, att materia— let bleve mera representativt för lönenivån inom vederbörande industri- branscher än vad för det dåvarande vore fallet, ävensom ytterligare, i vad mån en något större differentiering mellan olika kategorier av arbe- tare inom de särskilda branscherna kunde genomföras. Denna utredning borde anförtros åt socialstyrelsen själv och så anordnas, att den ej med- förde några särskilda kostnader för statsverket.

Socialstyrelsens yttrande angående den industriella lönestatistiken. I sitt yttrande den 27 juli 1928 biträdde socialstyrelsen de sakkunnigas förslag rörande utredning men. anförde, att utredningen syntes böra bliva helt förutsättningslös, detta jämväl vad anginge näringsidkares uppgifts- plikt. Vid utredningen syntes böra beaktas ej blott de av besparingssak— kunniga angivna riktlinjerna utan även utvecklingen på ifrågavarande område såväl i utlandet som i Sverige, särskilt inom arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer.

Besparingssakkunniga hade även uppmärksammat den kortfattade sta— tistik röran-de löneförhållandena inom sjömansyrket åren 1925 och 1926, som" socialstyrelsen framlagt i Sociala Meddelanden (årg. 1%6, sid. 705 0. f., årg. 1928, sid. 20 0. f.), närmast som komplement till en tidigare verk— ställd större specialundersökning. I fråga om förstnämnda statistik hade besparingssakkunniga inhämtat yttranden från Sveriges redareförening och svenska maskinbefälsförbundet, varemot inga uttalanden förelågo från sjöfolkets organisationer. Den omförmälda statistiken hade av de korpo- rationer, som yttrat sig rörande densamma, ansetts mindre tillfredsstäl-

• Sida 22
•  Original

lande i vissa avseenden. Besparingssakkunniga uttalade sig för att ifråga— varande statistik — därest densamma skulle anses böra även framdeles bibehållas — utfördes under större iakttagande av vad från den praktiska sakkunskapens sida på detta område gjordes gällande.

Med anledning härav framhölls i socialstyrelsens meromnämnda yttran- de den 27 juli 1928, att den officiella lönestatistiken, vilken jämväl enligt besparingssakkunnigas mening bor—de bliva så fullständig och omfattande som möjligt, svårligen kunde undgå att beakta löneförhållandena jämväl inom en så betydelsefull socialgrupp som sjöfolket.1 Vid den allmänna lönestatistiska utredning, som ställts i utsikt, syntes även böra upptagas till prövning, i vad mån det vore möjligt att även på detta område skapa en statistik, som på en gång tillfredsställde den praktiska sakkunskapens krav och sparsamhetens fordringar.

Kungl. Maj:ts beslut 9/11 1928 angående den industriella lönestatistiken. Genom beslut den 9 november 1928 uppdrog Kungl. Maj:t åt social- styrelsen att, utan särskild kostnad för statsverket, snarast möjligt verk- ställa utredning beträffande förändrade anordningar i fråga om löne— statistik för industri och sjöfart i enlighet med de sakkunnigas förslag. Denna utredning borde emellertid, 'i anslutning till vad socialstyrelsen anfört, göras helt förutsättningslös, och vid densamma beaktas jämväl de av socialstyrelsen anförda, i det föregående återgivna synpunkterna.

1Fr. o. m. är 1927 ha uppgifter om normala månadshyror för vissa grupper av sjö- folk införskaffats från Sveriges offentliga arbetsförmedling och publicerats i samband med de från dessa anstalter årligen erhållna upplysningarna om löneförhållandena för hantverks- och transportarbetare, restaurangpersonal och hembiträden (jfr ovan).

• Sida 23
•  Original

3. Utvecklingen av övrig lönestatistik i Sverige under senare år.

Vid sidan av socialstyrelsens lönestatistik utarbetas i vårt land åtskillig annan lönestatistik av mera allmän betydelse, dels av vissa ämbetsverk och myndigheter, dels av ett flertal privata organisationer och företag. Enligt de direktiv, vilka, som förut nämnts, givits för socialstyrelsens ut- redning, borde därvid även uppmärksammas utvecklingen inom här ifrågavarande områden.

Statistiska centralbyrån. Statistiska centralbyrån har lämnat ett be— tydelsefullt bidrag till lönestatistiken genom att i samband med 1920 års f 0 1 k r ä k nin g bearbeta självdeklarationerna och taxeringslängderna för år 1921 ur inkomst- (och förmögenhets—)synpunkt. På grundval av detta material meddelades i folkräkningsberättelsen uppgifter rörande manliga och kvinnliga yrkesutövares medelinkomster samt fördelning på olika inkomstklasser inom olika yrkes— och åldersgrupper på landsbygden och i städerna.1 Ehuru uppgifterna avsågo år 1920 och sålunda ett i pris— avseende mycket onormalt år, äger ifrågavarande statistik, vilken om- fattar över 2 milj. företagare, förvaltningspersonal och arbetare, betydelse även såsom en allmän bakgrund för socialstyrelsens fortlöpande lönestati- stik, vilken aldrig kan beräknas uppnå en sådan grad av fullständighet, framför allt icke beträffande de mindre företagen. Det är ur denna syn— punkt av betydande värde, att en inkomststatistik efter i huvudsak samma grunder som för år 1920 kommer att utarbetas i samband med 1930 års folkräkning.

Av övrig inom statistiska centralbyrån utarbetad statistik är det egent— ligen j 0 rd b r 11 k s s t a t i s t i k e n, som ägnat uppmärksamhet jämväl åt lönefrågorna. I den årliga statistiken över jordbruk och boskapsskötsel ha ända sedan år 1865 meddelats uppgifter om arbetspris, vilka sedan år 1913 lämnats i form av genom hushållningssällskapens sockenombud av- givna uppgifter om årslön för tjänstehjon i husbondes kost (dräng och piga), värdet av stat och lön för statdräng (oberäknat bostad och bränsle) samt sommar- och vinterdagsverkspris för manlig och kvinnlig jordbruks— arbetare med egen kost. Såsom förut nämnts (sid. 18), har denna statistik upphört fr. o. 111. år 1929. — I den årliga statistiken över mejerihanteringen lämnas uppgifter ej blott om personalens storlek utan även om vissa av- löningsbelopp, vilka emellertid närmast äro avsedda att ingå i driftskost— nadsstatistiken för andelsmejerierna. Uppgifter rörande arbetslönernas betydelse för driftskostnaderna inom det egentliga jordbruket återfinnas däremot icke i den officiella jordbruksstatistiken utan i de av L. Nanneson på lantbruksstyrelsens uppdrag årligen bearbetade och publicerade räken- skapsresultaten från svenska jordbruk (f. n. c:a 400) inom olika storleks- klasser.2

Kommerskollegium. Detta ämbetsverk har i enlighet med sin uppgift beaktat arbetslönerna närmast i deras egenskap av ett viktigt element i

1l—”olkräkningen den 31 dec. 1920. V. Yrkesräkningen II: yrke, inkomst och förmögen— het. kombinerade inbördes samt med kön, civilstånd och ålder (utg. 1927). 289 Medd. från Kungl. Lantbruksstyrelsen nr 284 (1931).

• Sida 24
•  Original

produktionskostnaderna. Den årliga berättelsen över den större industrien ger visserligen, oaktat noggrann redovisning av industrianläggningarnas förvaltnings- och arbetspersonal med avseende på antalet arbetare och arbetstimmar, inga som helst upplysningar i fråga om arbetslönerna. Uppgifter rörande dessa i deras samband med andra driftskostnader läm— nas dels i vissa av kommerskollegium verkställda specialundersökningar angående särskilda näringsgrenar (textil- och beklädnadsindustri, läder—, hår— och gummivaruindustri, bergshantering, monterad vattenkraft), dels i tvenne sammanfattande undersökningar angående produktionskostna— dernas fördelning på skilda kostnadselement inom olika industrigrenar, verkställda den ena för år 1913 genom tull- och traktatkommittén,1 den andra för år 1926 efter framställning av arbetslöshetsutredningen.2

Riksförsäkringsanstolten. För övervakande av olycksfallsförsäkrings— pliktens fullgörande och för vissa andra ändamål föres inom riksförsäk— ringsanstalten ett register över samtliga kända arbetsgivareilandet, grun- dat på uppgifter, som årligen införskaffas i samband med mantalsskriv— ningen och på annat sätt. I detta register voro i slutet av år 1929 regist— rerade 43 100 större arbetsgivare (med i regel fem eller fler anställda arbe— tare) samt 426 230 mindre arbetsgivare med stadigvarande verksamhet, vartill kommo 5111 tillfälliga arbetsföretag. Hos samtliga arbetsgivare funnos år 1927 (det senaste år, för vilket definitiva uppgifter föreligga) anställda tillhopa 1469 073 årsarbetare (motsvarande 300 dagsverken eller i vissa fall 2400 arbetstimmar), nämligen 956 254 hos större arbetsgivare, 399 877 hos mindre arbetsgivare och 112 942 hos staten. I dessa siffror ingå icke blott kroppsarbetare (dock icke hemarbetare o. d.) utan även samtliga tjänstemän och anställda; bestämmelsen om viss maximilön (9 000 kr.; tidi- gare 5 000 kr.) såsom övre gräns för försäkringsplikt avskaffades fr. o. m. är 1927. I och för fastställandet av de större arbetsgivarnas försäkrings- avgifter införskaffas årligen från varje sådan dagsverks- och löneupp- gift enligt särskilda formulär. Enligt detta (i något avvikande form tillämpat vid jordbruk och tillfälliga företag) skall personalen efter vars och ens huvudsysselsättning fördelas i grupper på sådant sätt, att bl. a. kontorspersonal och transportarbetare noggrant särskiljas från övriga arbetare. För varje sådan grupp uppges, särskilt för män och för kvinnor, summa dagsverken (skift eller arbetstimmar) samt summa avlöningar (naturaförmåner inräknade). Enligt gällande lag skall å ena sidan av- löning understigande 450 kr. för är (1.50 kr. för dag) upptagas till nämnda belopp, å den andra icke högre avlöningsbelopp redovisas än 3 000 kr. (före 1 jan. 1927 2400 kr.). Vid nuvarande löneläge minskar ifrågavarande maximering givetvis i väsentlig grad ifrågavarande uppgifters betydelse såsom kunskapskälla rörande faktiskt gällande arbetslöner. De genom- snittslöner, som för vissa år framräknats på grundval av ifrågavarande material, röna. även inflytande av vidtagna förändringar i fråga om maximum för arbetsförtjänstens beräkning.3

Statens affärsdrivande verk ävensom vissa andra ämbetsverk med stor underlydande personal (dock icke fångvårdsstyrelsen samt sedan 1929 ej heller medicinalstyrelsen för hospitalspersonalen) meddela i sina årliga berättelser mer eller mindre utförlig statistik rörande befattningshavar-

1 Statens offentliga utredningar 1923: 37. 2Kommersiella Meddelanden 1927, sid. 1015 0. f. 3Olycksfall i arbete åren 1918—1922 (utg. 1928), sid. 20 0. f.

• Sida 25
•  Original

nas antal och fördelning. Alldeles fullständig är dock icke alltid ifråga- varande statistik, särskilt icke vad beträffar extra tjänstemän och till— fälligt anställda samt kroppsarbetare i egentlig mening. Ännu större ofull- ständigheter vidlåda ej sällan redovisningen av avlöningsbeloppen, ty det synes vara rätt vanligt att i stor utsträckning bokföra arbetspersonalens avlöningsförmåner såsom sakliga kostnader. Lönestatistik i egentlig mening förefinnes vid dessa verk blott inom vissa förvaltningsgrenar. Denna statistik avser i regel att tjäna vissa speciella syften och företer betydande växlingar i fråga om innehåll och uppställning. Av trycket utgives lönestatistik blott för vissa avdelningar av statens järnvägar, nämligen banavdelningen, maskinavdelningen (inkl. förrådsavdelningen och huvudverkstäderna) samt statens järnvägsbyggnader. I banavdel— ningens berättelse meddelas årsvis statistik över banarbetarnas (ban- och byggnadsarbetare utgjorde tillhopa 3379 år 1928) normaltimlöner samt medelförtjänster per arbetstimme inom olika bansektioner och ortsgrup— per. med fördelning på banans drift och underhåll samt förändrings- och nybyggnadsarbeten. Maskinavdelningens berättelse innehåller en halv- årsvis utarbetad statistik över genomsnittliga timförtjänsterna vid tidlöns- och ackordsarbete för grovarbetare och yrkesarbetare inom ett 40-tal olika fack vid drift- och huvudverkstäderna (1929 i medeltal 3025 arbetare). AV statens järnvägsbyggnader publiceras månatligen en statistik över medel- fört'jänsten per timme (mot tid— och ackordslön) samt per levnadsdag vid olika byggnadsföretag för 27 olika grupper av grov- och yrkesarbetare (1929 i medeltal 1234 arbetare). Denna lönestatistik, vilken även återges i grafisk form, ingår sedermera i sammandrag i statens järnvägsbyggna- ders årsberättelse.1

Kommun-ala verk och arbeten. I fråga om kommunalarbetarna med-delas uppgifter om de för övriga lönesatser merendels grundläggande grov— arbetartimlönerna i årsberättelsen för svenska städernas förhandlings- organisation. En utförligare sammanställning av lönebestämmelserna i gällande kollektivavtal plägar årligen utgivas av svenska kommunal- arbetareförbundet. Nämnda båda organisationer ha även påbegynt sta- tistik rörande arbetarnas faktiska löneinkomster, delvis i samband med den inom socialstyrelsen verkställda utredningen rörande lägre personal i allmän tjänst (se sid. 6). Lönestatistik icke blott för arbetare utan även för tjänstemän utarbetas regelmässigt av vissa städer, i första rummet de tre största. I statistisk årsbok för Stockholms stad meddelas sålunda, för- utom en översikt av antalet befattningar och tjänster samt löner, arvoden o. d. enligt stat, en tabell över fördelningen på olika yrken och årsinkomst- klasser av stadens stadigvarande arbetare, varmed förstås sådana, vilka vid resp. verk fullgjort minst 2100 arbetstimmar per år (för år 1929 till- hopa 3043 arbetare eller omkring hälften av samtliga). Liknande löne- statistiska uppgifter meddelas i de statistiska årsböckerna för Göteborg och Malmö.

* Järnvägsbyggnads— och banavdelningens lönestatistik meddelas i sammandrag i socialstyrelsens allmänna lönestatistik (se Lönestatistisk årsbok 1929, sid. 69), vari även ingår en sammanfattning av en i manuskript föreliggande motsvarande statistik för sta- tens vattenfallsverks byggnadsföretag. — Nämnas må i detta samband, att sedan ett an- tal år tillbaka arbetscheferna vid kommunikationsverkens och försvarsväsendets större metall- och maskinverkstäder kvartalsvis utarbeta och sinsemellan utbyta en lönesta- tistik, uppställd efter ungefär samma schema som Sveriges verkstadsförenings (se nedan).

• Sida 26
•  Original

Arbetsgivarorganisationer. Nästan ända ifrån sin tillkomst ha de sven- ska arbetsgivarorganisationerna varit medvetna om, vilket gagn de för sin verksamhet kunde ha av en tillförlitlig lönestatistik. Syftemålet med denna var närmast att belysa, vilka arbetskostnader föranleddes av löne— satserna i gällande kollektivavtal, och huvudvikten lades därför på att framräkna timförtjänsterna på ordinarie tid vid tidlöns— och ackordsarbete.

Efter sådana grunder upplades Sveriges verkstadsförenings lönestatistik, vilken började antaga fastare former omkring år 1908 och alltjämt utarbetas med här ovan nämnda syfte.1 Till och med år 1917 base- rades statistiken på helårsuppgifter, men därefter lämnar varje anslutet företag uppgifter kvartalsvis. För närvarande har man dock under över- vägande att utarbeta lönestatistiken för längre period än kvartal. — Före- tagen lämna individuella uppgifter rörande varje arbetares sysselsättning, födelseår, antagningsår och timpenning samt beträffande hans inkomst och arbetstid under kvartalet med uppdelning på tidlöns- och ackordsarbete. Övertidsarbete, med undantag för s. k. övertidstillägg enligt gällande riks- avtal, innefattas i dessa uppgifter. Arbetarna grupperas efter kompetens och sysselsättning enligt särskilda detaljerade föreskrifter. På grundval av detta material utarbetas lönestatistik, varvid redovisning sker i enlig- het med verkstadsorternas indelning i minimilönegrupper efter avtalet. Vid dessa sammanställningar särskiljas manliga arbetare i åldern 21—59 år, manliga minderåriga arbetare, manliga arbetare fyllda 60 år samt kvinnliga arbetare. Inom den förstnämnda gruppen fördelas arbetarna efter kompetens i tre grupper, nämligen y r k e s a r b e t a r e, som efter förfluten utbildningstid utför arbete, vartill erfordras en utbildningstid av minst fyra år, te m p 0 a r b e t a r 9, som vid längre tids utförande av arbete fått en viss övning, möjliggörande utförande av en större arbets- mängd, utan att härigenom vinnes yrkesutbildning, samt g r 0 v a r b e- tar e, som utföra arbeten, vilka ofta kräva fysisk styrka men däremot aldrig yrkesskicklighet. Inom varje sådan kompetensgrupp sker en ytter— ligare uppdelning efter sysselsättningens art i 25 avdelningar, såsom verk- tygsarbetare, maskinuppsättare etc. Några av dessa avdelningar, såsom gjuteriarbetare, snickeriarbetare m. fl., äro i sin tur fördelade på flera yrkesspecialiteter. Kvinnliga arbetare samt minderåriga manliga arbetare redovisas med viss uppdelning i åldersgrupper. Beträffande varje sålunda redovisad grupp angives i lönestatistiken antal arbetare och medeltim— penning för ackordsarbetare samt medeltiminkomst för samtliga medräk- nade arbetare vid tidlönsarbete, vid ackordsarbete och i genomsnitt för båda löneformerna. Statistiken omfattar samtliga till föreningen anslutna verkstäder, vid Vilka över 63 000 arbetare voro anställda är 1930.

Sveriges textilindustriförbunds lönestatistik är ungefär jämnårig med verkstadsföreningens och överensstämmer i mycket med denna. Huvudsyftet är även härvidlag att beräkna genomsnittliga tim- förtjänsten på ordinarie tid (inkl. extra förmåner i kontant och in natura). Karakteristiskt för textilindustriförbundet har varit en målmedveten strävan att genom utarbetande av förslag till avlöningsjournaler o. d. förmå förbundsmedlemmarna att så inrätta sin lönebokföring, att exakta uppgifter om arbetarnas förtjänster och därför använd arbetstid utan svårighet kunde lämnas. Tack vare denna normalisering av bokföringen

1Sveriges verkstadsförening 1896—1926, jubileumsnummer av »Verkstäderna» 1926 (nr 7).

• Sida 27
•  Original

ha primäruppgifterna till förbundets lönestatistik kunnat successivt för- enklas utan men för statistikens kvalitet. Medan tidigare uppgifter in- fordrades angående löne— och arbetsförhållandena för varje enskild arbe- tare, begäras numera endast uppgifter om arbetarnas löner vid varje sär- skilt arbetsföretag. Å sistnämnda formulär äro arbetarna uppdelade på tre huvudgrupper, nämligen A) förmän (inkl. vävlagare), B) textilarbe— tare och C) specialarbetare såsom maskinister, eldare, smörjare, montörer, reparatörer, hantverkare, kuskar m. fl. Inom grupperna B och C göres i enlighet med bestämmelserna i gällande kollektivavtal skillnad mellan män över och under 21 år samt kvinnor över och under 18 år. Textil— arbetarna fördelas därjämte på. tre fabriksavdelningar, nämligen spinneri, väveri samt färgeri, appretur, tryckeri etc. För var och en av nu nämnda arbetargrupper begäras för redogörelseperioden uppgifter om timantal och arbetslön med fördelning på ordinarie tid (med särskillnad mellan tidlöns- och ackordsarbete) och övertid, varjämte särskilt skall meddelas värdet av förmåner, såväl kontant utbetalda (dels semesterpengar, dels andra såsom familjebidrag, gratifikationer, hyresbidrag etc.) som natura— förmåner (fri bostad, bostad med nedsatt hyra, fri ved, potatisland etc.). På grundval av dessa uppgifter, vilka tidigare avgåvos kvartalsvis men fr. o. m. 1928 blott för år, utarbetas förbundets lönestatistik, vilken f. n. omfattar över 25 000 arbetare, varav nära 2/3 kvinnor. Idet tryckta samman- drag, som tillhandahålles förbundets medlemmar, lämnas uppgifter om (timförtjänster för samtliga ovan angivna arbetargrupper och fabriks— avdelningar, såväl för industrien i dess helhet som för olika tillverknings— branscher [l) ylle, 2) bomull, 3) trikå, 4) lin, hampa och jute, 5) övriga branscher]. I statistiken uträknas även textilarbetarnas förtjänster inom olika dyrortsgrupper (enligt socialstyrelsens gruppering) samt lämnas en översikt över antalet arbetare, som vid olika tidpunkter arbetat med full och med inskränkt arbetstid. — Vid sidan av denna fortlöpande lönestati- stik verkställas vid särskilda tillfällen specialundersökningar, grundade på individuella uppgifter och avseende större eller mindre delar av för— bundets verksamhetsområde.

J ä r n b r uk s fö r b 11 nd e t s lönestatistik, vilken första gången ut- arbetades för år 1907, avviker rätt mycket från den förut beskrivna. Den omfattade ursprungligen endast den del (c:a 1/5) av förbundets ungefär 30 000 arbetare, vilka äro s. k. tonlönsarbetare, d. v. s. de arbetare i »gåendo verk» (masugnar, martinverk, bessemerverk, lancashireverk, olika slag av valsverk m. m.), vilka förenade i vissa arbetslag åtnjuta sin av- löning huvudsakligen genom en viss, efter kvantiteten framställd vara beräknad tonlön, som efter en bestämd grund med olika procent fördelas på olika arbetarkategorier i laget. Statistikens huvudsyfte var att fram— lägga, huru dessa tonlöner blivit avvägda såväl i jämförelse mellan olika arbetarkategorier hos samma arbetsgivare som ock vid jämförelse mellan olika arbetsgivare. På grund av de vitt skiftande tekniska anordningarna vid de särskilda verken kan nämligen ingen direkt sammanställning ske mellan de i järnbrukens ackordsprislistor upptagna tonlönerna, utan möj— liggöres jämförelse allenast genom en sammanställning av de medel- förtjänster, som medelst respektiva tonlöner kunna ernås av olika yrkes— kategorier. Enär vid ett bruk en arbetare ofta flyttas från den ena befatt— ningen till den andra, kan upprättandet av en lönestatistik för järnbrukens olika arbetskategorier under t. ex. ett halvår vanligen ej ske genom enkel

• Sida 28
•  Original

nedsummering av varje enskild arbetares av avlöningsjournalen utvisadedc inkomster under halvårets löneperioder, utan måste i många fall delien individuella arbetarens förtjänster för olika avlöningsperioder uppföraras under olika yrkesrubriker. Detta arbete har inom järnbruksförbundeiet lämpligen ansetts kunna göras ute vid bruken, och i detta syfte ha för dl de olika typerna av verk (tillhopa 21) utarbetats formulär, vilka ännu äro aiav i huvudsak samma innehåll som vid statistikens upprättande. I förspalal- ten upptagas de särskilda verkens arbetskategorier, och för var och en a* av dessa skall anges antalet arbetare (med fördelning på dag—, tvåskifts- ocbch treskiftsarbetare), nettoarbetstiden per dygn, timlönen vid tidlönsarbetete samt arbetsförtjänsten vid arbete på ackord (eller blandat avlöningsgs- system) och antalet härför använda arbetstimmar. På grundval av dettrtta material utarbetas inom järnbruksförbundet halvårsvis en detaljerad lönene- statistik, vilken i tabeller och diagram utvisar timförtjänsterna för d de särskilda arbetskategorierna inom olika fabrikationsgrenar vid respektivive bruk. _ Vid sidan av denna lönestatistik för järnbrukens viktigaste yrkeses- grupper har efter hand tillkommit sådan för andra arbetargrupper. FöPör gruvarbetare (i åldern 21—60 år) utarbetas lönestatistiken efter ungefäfär samma grunder som för bruksarbetare, i det att fördelningen sker efteter olika slag av arbete (tillhopa 14, vartill komma 16 i anriknings— och briyri— ketteringsverk), varefter för varje arbetskategori anges timantal och förör- tjänstbelopp med fördelning på tidlöns— och ackordsarbete. Sistnämndida gruppering förefinnes även i formuläret för uppgifter rörande »Vissa sp€pe— ciella arbetargrupper» (verkstadsarbetare, hantverkare, grovarbetare m. fl fl., tillhopa ett 40-tal), men grupperingen sker härvidlag efter »slag av arbebe- tare» (i åldern 21—60 år), icke efter »slag av arbete». Att märka är, atatt järnbruksförbundets lönestatistik genomgående avser ordinarie arbetete, icke övertidsarbete. Vid timförtjänstens beräkning har mycken uppmärkrk- samhet ägnats åt värderingen av de naturaförmåner (bostad, ved, mjölölk o. d. billigare än ortspriset), vilka alltjämt äro av betydelse för bruks— ocach gruvarbetarna.

Med den nu skildrade erbjuder s å g v 9 r k s f ö r b u n d e t 5 lönestatati- stik, som går tillbaka till åren 1907—08, vissa likhetspunkter, vilka väsemnt- ligen förklaras genom överensstämmelse i rådande lönesystem. Inom sågåg— verksindustrien, där personalen kan fördelas i två huvudgrupper, nämm- ligen sågarbetare å ena sidan samt staplings- och la-stningsarbetare å deien andra, utgå nämligen inom den förra gruppen de särskilda arbetarkateg(go— riernas förtjänster i form av vissa procentsatser av försågarackordet; inor om den senare gruppen sker betalningen övervägande i form av ackord, bibe— räknade för på visst sätt sammansatta arbetslag. En statistik över tinim- förtjänsterna möjliggör alltså även ett bedömande av ackordssättningegen för varje särskild arbetsplats. En på särskilda uppgifter grundad statisti;tik över arbetskostnaderna per standard för tillverkning och skeppning a av sågade och hyvlade trävaror utgör en Viktig del av den av sågverksför'ör- bundet utarbetade statistiken, vilken avser ett 60-tal företag med närmaiare 20000 arbetare. Huvudinnehållet av denna består dock av statistik övever avlöningsförhållandena vid olika sågverk för olika kategorier (tillhopa. 1111) av sågning-, staplings—, justerings-, hyvlings— och lastningsarbetare. PrPri- märuppgifterna upptagas å formulär, å vilka för varje sådan kategorori anges medeltal man, summa å huvudackordet utgjorda arbetstimmar ococh intjänta avlöningsbelopp samt motsvarande uppgifter för extra ackordrds—

• Sida 29
•  Original

cchch tidlönsarbeten (med specifikation av övertidsarbete). På grundval här— avrv beräknas för varje sågverk och arbetarkategori genomsnittliga tim— fön'örtjänsten å arbete under ordinarie arbetstid och å övertid samt totala årärsinkomsten, inberäknat ställningspengar, semesterbidrag och värde av utgtgående naturaförmåner.

] Inom pappersmasseindustrien sätter tonlönen sin prägel på lönesystemet, ocbch när inom p a p p e rs m a s s e fö r b u n d e t lönestatistik först upp- ladades år 1910, fick denna karaktären av en kombinerad arbetaravlönings— ocbch arbetskostnads— (samt arbetsintensitets-)statistik. Dessa grundtankar haha fasthållits vid de förändringar statistiken sedermera genomgått, sär- sk'skilt under de senaste åren. F. n. insamlas beträHande ett AIO-tal fabriker mened tillhopa c:a 18000 arbetare halvårsvis tvenne statistikuppgifter, be- nänämnda A och B. Den senare, vilken är av olika typ för trämassefabriker, sukulfitfabriker, sulfatfabriker och pappersbruk, begär uppgifter om antal arbrbetare per dygn samt arbetstimmar (verkliga) och arbetslöner på ordina- rierie tid och på övertid, varjämte skall meddelas fabrikens produktion (under hahalvåret i engelska ton). Form. A avser att kunna ligga till grund för såväl föiförbundets egen som för socialstyrelsens och svenska arbetsgivareförenin— gegens lönestatistik (se nedan). Å denna blankett skall för varje fabrik halv- årårsvis meddelas uppgifter om medeltal arbetare, tidlöns— och ackordsarbete påpå ordinarie tid samt arbete på övertid, varvid i alla tre fallen arbetstim— manar och arbetslöner specificeras, ävensom beloppet av förmåner i kontant (sdsemesterpengar o. d.) och in natura (t. ex. bostad, ved o. d., fritt eller till bilbilligt pris). Arbetarna fördelas i manliga och kvinnliga, varjämte de föiförra enligt gällande riksavtal uppdelas i grupp I (arbetare vid driften elleller skiftarbetare), grupp II (reparations— och andra yrkesarbetare) och grgrupp III (utearbetare), vilka grupper i sin ordning underindelas i mån övöver och under 18 år samt överåriga och av annan orsak mindre arbetsföra.

Mer eller mindre utförlig lönestatistik, närmast avsedd att belysa kol- lellektivavtalens ekonomiska konsekvenser ur arbetskostnadssynpunkt, ut— ararbetas även av så gott som samtliga övriga svenska arbetsgivarorganisa- tiotioner, vare sig de äro fristående eller anslutna till s v e n s k a a r b e t 5— g ig iv a r e f ö r e nin g e 11. Denna centralförening erfor redan tidigt behov avav att såsom grundval för bedömande av arbetarnas löneförhållanden och sånär-skilt såsom material vid avtalsförhandlingar äga tillgång till en efter mimöjligast enhetliga grunder uppgjord lönestatistik. För ändamålet till- sasatte föreningen en särskild kommitté, vilken år 1911 avgav utredning och förförslag i ämnet. Enligt detta förslag, som godkändes av föreningens sty— relrelse och föranledde införandet i stadgarna av en bestämmelse om sta- tististisk uppgiftsplikt (% 31 mom. 6), tänkte man sig den nya lönestatistiken nänärmast som ett komplement till den statistik, vilken, som nämnts, ut- ar arbetades dels inom vissa föreningens yrkesförbund (för textil-, järnbruks-, såsågverks- och pappersmasseindustrierna), dels inom vissa då fristående ararbetsgivarorganisationer (särskilt för den mekaniska verkstadsindu- strstrien). Vidare lades stor vikt på lönestatistikens samband med avlönings— bobokföringen och betonades, att utveckling av den förra krävde mot— svsvarande framsteg beträffande den senare. Grundvalen för lönestatistiken boborde vara avlöningsjournalen, vilken innehåller uppgifter om avlönin- gegens storlek för varje enskild arbetare vid varje avlöningstillfälle. Vid susummeringen av dessa löneuppgifter kunde, som förut antytts, läggas till grgrund antingen de olika slagen av arbete, och man kunde då erhålla en

• Sida 30
•  Original

arbetskostnadsstatistik, eller också de enskilda arbetarna, då man fick en arbetaravlöningsstatistik för år eller annan längre tidsperiod; en summa— risk avräkning efter sistnämnda metod nödvändiggjordes ju i viss mån genom gällande skattelagstiftning. Man förutsatte, att den senare syn— punkten skulle i huvudsak anläggas vid den nya lönestatistiken. Då denna skulle ligga till grund för förhandlingar om löneavtal, erfordrades emel— lertid siffror över årsförtjänst och timförtjänst i varje särskild yrkes— specialitet vid varje fabrik, med specifikation av timförtjänsten i dels timförtjänst å ordinarie arbete samt timförtjänst å övertidsarbete, dels ytterligare i fråga om ordinarie arbetsförtjänst å tidlönsarbete och å ackordsarbete.

I juli 1912 upprättades svenska arbetsgivareföreningens statistiska byrå, och under de närmast följande åren verkställde denna statistiska utred— ningar rörande stuveribranschen samt socker-, bryggeri-, pappers—, kvarn-, superfosfat—, buteljglas—, >>eskilstuna-» och stenindustrierna, ävensom för verkmästare och förmän, Vilka utredningar i sammandragen form men med utförlig textredogörelse framlades i Meddelanden från svenska arbetsgivareföreningens statistiska byrå. Åtskilliga av föreningens del- ägare hyste dock betänkligheter mot denna detaljerade statistik såsom skadlig för deras affärs- och produktionsintressen. Med hänsyn härtill om— organiserades snart lönestatistiken och publicerades i form av en årsbok, vars första årgång (1914) meddelade uppgifter för tillhopa 27 industri— grenar med 50 382 arbetare angående arbetarna-s antal och arbetslönens art ävensom timförtjänst (för samtliga arbetare på ordinarie tid, inkl. förmåner, och på övertid) samt års- eller säsongförtjänst (inkl. förmåner och övertidsförtjänst för de årsarbetare — 30—40 % av alla — som tjänst— gjort minst 11/12 av arbetsåret, resp. normalsäsongen).

Under åtta år utarbetades svenska arbetsgivareföreningens lönestatistik efter nu angivna grunder och utvidgades därvid till att omfatta c:a 70 000 arbetare (bortsett från c:a 28000, beträHan—de vilka timlönsuppgifter till årsboken meddelades av Sveriges verkstadsförening och elektriska arbets— givareföreningen). Primäruppgifterna avgåvos årsvis efter ett formulär, varå för varje särskild arbetare angavs födelseår (i statistiken urskildes minderåriga under 18 och överåriga över 70 år), civilstånd och yrkesslag (enligt den för vederbörande industrigren fastställda yrkeslistan) samt avlöningsform (avlöning per år, månad, vecka, dag, skift, timme) ävensom arbetsförtjänst under året på ordinarie arbete (arbetstimmar och kronor vid tidlöns- och ackordsarbete) samt på övertidsarbete; ytterligare specifi- cerades förmåner i kontant (gratifikationer, ålderstillägg, vinstandel, hy- resbidrag, premier, flitpengar, dyrtidstillägg m. m.) och in natura (pen- ningvärde av fri bostad, ved m. m.). Förutom nu nämnda individuella för- måner skulle även (å formulärets baksida) anges arbetsgivarens årskost— nader för sådana kollektiva förmåner, som ej sammanhörde med arbetet och därför icke inräknades i arbetsförtjänsten, nämligen sjukkasseavgif— ter, annan sjukhjälp, olycksfallsföråäkring och olycksfallsersättning, av— sättning för arbetarpensionering m. 111. Om en arbetare under året använts vid flera olika slag av yrkesarbeten, skulle uppgifter om arbetstimmar och arbetsförtjänst lämnas å särskilda rader beträffande vart och ett av de olika slagen av arbete. Den här framträdande arbetskostnadssynpunkten ledde till en »delarbetarstatistik», som i betydande grad utökade det redan förut maktpåliggande arbetet med ifrågavarande statistik.

• Sida 31
•  Original

Den på individualuppgifter grundade fortlöpande lönestatistik, som av svenska arbetsgivareföreningens statistiska byrå utarbetades för åren 1914—1921, torde i sitt slag kunna anses som den mest omfattande, som hittills framlagts i vårt land. Den utvisade icke blott genomsnittslönernas höjd inom olika yrken och fack utan även de individuella arbetslönernas variationer omkring medeltalet. Tillika med yrkesförbundens alltjämt fullfölja lönestatistik har den varit av stor betydelse även ur allmän socialstatistisk synpunkt, icke minst genom att befordra lönebokföringens utveckling och yrkesbenämningarnas normalisering. Emellertid fram- trädde bland arbetsgivareföreningens delägare ett visst missnöje med sta- tistiken i dess dåvarande. gestalt, vilket, förutom av alltjämt kvarlevande farhågor för produktionsförhållandenas blottläggande, föranleddes av de betydande kostnaderna för statistikens utarbetande och av tidsutdräkten för resultatens framläggande (c:a 1 % år efter redovisningsårets slut). Denna sistnämnda synpunkt vann särskilt i betydelse under krisåren med deras snabba och våldsamma löneförskjutningar.

Under år 1922 omlades därför svenska arbetsgivareföreningens lönestati- stik till en kvartallsstatistik, närmast avsedd att ge en fortlöpande översikt av arbetslönernas förändringar vid till föreningen anslutna industrier. Denna nya lönestatistik utsträcktes till att omfatta största delen (c:a 3/4, efter hand ökad till 9/m) av de hos föreningens c:a 2500 delägare an- ställda c:a 300000 arbetarna, vilket möjliggjordes bl. a. därigenom, att de yrkesförbund, som utarbetade egen lönestatistik efter avvikande grunder, åtogo sig att komplettera denna därhän, att den kunde infogas i förening- ens allmänna arbetaravlöningsstatistik. Denna sistnämnda grundades ej längre på individuella uppgifter rörande de enskilda arbetarna, utan på sammandrag för de särskilda företagen (tillhopa över 2000). Formulären voro i huvudsak av två slag, det ena (form. 1) avsett för tillverknings— industri, det andra (form. 2) för annan rörelse. I det senare fördelades arbetarna i fyra grupper, nämligen män och kvinnor över och under 18 år (eller annan i gällande kollektivavtal förekommande åldersgräns mellan vuxna och minderåriga — 19, 20, 21 år; till de minderåriga hän— föras alltid lärlingar). Å form. 1 utgöra nämnda köns— och åldersgrupper undergrupper under trenne tidigare i de lönestatistiska årsböckerna ut- skilda huvudgrupper, nämligen A) arbetare (förmän redovisas särskilt) i själva industrifacket, d. v. s. sysselsatta med fram-ställande av arbets- företagets produktionsvaror och dessas försättande i handelsfärdigt skick, B) maskinister, eldare, smörjare och reparatörer samt 0) övriga arbe- tare, d. v. s. packkarlar, lastare, kuskar, vakter, renhållningspersonal m. fl. Den sålunda åsyftade särskillnaden mellan å ena sidan »fack- och förrådsarbetare», å den andra hjälparbetare av olika slag har emellertid vid genomförandet mött svårigheter, vilka medfört, att medan inom vissa industrigrenar ingen som helst dylik uppdelning kunnat göras, ha inom andra ända upp till hälften och däröver av arbetsstyrkan redovisats som hjälparbetare. För var och en av ifrågavarande arbetargrupper skall vederbörande arbetsföretag lämna i huvudsak samma uppgifter rörande arbete å ordinarie tid, övertidsarbete och individuella förmåner i kontant (särskilt semesterpengar och sjukavlöning) och in natura som de, vilka tidigare lämnats för varje enskild arbetare. Jämväl har man behållit kostnadsuppgifterna för diverse av arbetarna åtnjutna kollektiva för- måner, såsom bidrag till sjukhjälp, olycksfallsförsäkringspremier, pensio- ner och understöd m. m.

• Sida 32
•  Original

På grundval av angivna material utarbetas kvartalsvis (fr. o. m. 1928 årsvis) vissa löneöversikter, vilka betecknas som strängt konfidentiella.1 De enda resultat av denna lönestatistik, vilka regelmässigt bringa-s till offentligheten, torde vara vissa i svenska arbetsgivareföreningens årliga styrelseberättelse meddelade uppgifter, utvisande arbetarnas medelinkomst per timme och per år samt denna inkomsts relation till levnadskostnaden (reallön).

Särskilda företag. Ehuru arbetsgivarorganisationerna numerai huvud- sak uppbära den lönestatistik, som från företagarhåll utarbetas i vårt land, finnes det dock åtskilliga stora industri— och kommunikationsföretag, vilka, vid sidan av den personliga löneavräkning taxeringsförfattningarna ålägga alla löngivare, för egen del upplagt en arbetaravlöningsstatistik, som ibland kan vara både ingående och upplysande. Så är exempelvis fallet med Höganäs-Billesholms A.B. (c:a 3600 arbetare), A.B. Svenska kullagerfabriken (c:a 7000 anställda vid hela koncernen inom landet), Luossavaara-Kiirunavaara A.B. (c:a 4000 arbetare) m. fl. Till samma grupp höra vidare de båda halvstatliga monopolbolagen A.B. Vin- och Spritcentralen (c:a 425 tjänstemän och 750 arbetare) samt A.B. Svenska tobaksmonopolet (362 tjänstemän och 2806 arbetare). I sistnämnda bolags förvaltningsberättelser offentliggöres en ganska ingående statistik över både förvaltnings— och arbetarpersonalens löner och särskilda förmåner. Bland hithörande tabeller må särskilt nämnas en, som årsvis redogör för, i vilken utsträckning manliga och kvinnliga arbetare utnyttjat erbjuden arbetstid. —— Lönestatistik utarbetas även inom en del sammanslutningar av företag, t. ex. Norbergs gruvförvaltning (c:a 300 arbetare) och För- eningen Stockholms hamnarbetskontor (750 ordinarie och e. o. arbetare), vilka årligen beräkna ej blott arbetsförtjänsten-s belopp, utan även arbets- kostnaden per enhet (d. v. s. brytningskostnad, resp. lossnings- och last- ningskostna-d).

Arbetarorganisationer. I vårt land ha ej blott arbetsgivarorganisa- tionerna utan även arbetarorganisationerna tidigt visat intresse för löne- statistik. Huvudsyftet har i båda fallen merendels varit att utröna, vilka arbetsförtjänster gällande avtalslöner möjliggjorde, men medan arbets— givarsammanslutningarna kunde bygga sin statistik direkt på företagens avlöningsbokföring, voro arbetarorganisationerna hänvisade att från sina medlemmar insamla löneuppgifter, varvid ofta utnyttjades 'de anteck— ningar om arbetslön och arbetstid, som kunde finnas på eller i de vid löneutbetalningarna använda lönekuverten eller påsarna.

Mest utvecklad är lönestatistiken inom svenska metallindu- s t r i a r b et ar e f ö 1' b und e t, vilket är det största fackförbundet med f. n. över 100000 medlemmar. Redan för åren 1891 och 1897 insamlades vissa statistiska uppgifter, men en mera permanent lönestatistik upplades först sedan 1909 års kongress beslutat tillsätta en särskild statistikförare, vilken helt skulle ägna sig åt lönestatistiken, samt sedermera föreskrift intagits i förbundsstadgarna (% 24 mom. 2) om medlems plikt att lämna erforderliga uppgifter om sina löne- och arbetsförhållanden. Tidigare

1Vid sidan av den löpande lönestatistiken ha inom svenska arbetsgivareförcningens statistiska byrå verkställts vissa specialundcrsökningar, däribland en under år 1929 avslutad statistisk utredning om verkmästare och förmän inom till svenska arbets— givareföreningen anslutna industrier samt statistisk utredning om till svenska arbets- givareföreningen anslutna industriers utgifter för arbetarnas läkare- och sjukvård m. 111. år 1930.

• Sida 33
•  Original

verkställdes undersökningarna mera sporadiskt, i regel i samband med avtalsförhandlingar, men sedan år 1920 har regelmässigt (kvartalsvis) insamlats siffermaterial, utvisande löneförhållandena vid företag å skilda orter, till att börja med uteslutande inom den mekaniska verkstadsindu- strien men efter hand även inom övriga grenar av förbundets verksamhets- område, nämligen järnbruk, rörledningsverkstäder, »eskilstunaindustrien», guld— och silvervarufabriker m. fl. Statistiken, vilken, i detaljerad form tillställes arbetarorganisationerna vid de särskilda företagen och i sam- mandrag plägar utges av trycket, avser närmast att utvisa genomsnittlig timlön och totalinkomst per timme inom de yrkes— och åldersgrupper, vilka. finnas angivna i respektive kollektivavtal. Primärmaterialet insamlas å blanketter, där av eller för varje enskild arbetare — för järnbrukens ton- lönsarbetare är dock arbetslaget enhet —- skall, förutom födelseår, anställ— ningstid och yrkestitel, för varje avlöningsperiod (eller för samtliga såda— na under ett kvartal) antecknas arbetstimmar, timlön samt totalförtjänst, inklusive övertidsersättning, dyrtidstillägg och naturaförmåner men ex- klusive förmanspengar, gratifikationer, semester— och reseersättning, dag— traktamenten, verktygsersättning, sjukhjälp samt olycksfalls— och invali- ditetsersättning. Detta mycket betydande primärmaterial (omfattande till- hopa c:a 70 000 arbetare) upptages närmast av inom de särskilda verkstads— klubbarna utsedda statistikinsamlare och insändes kvartalsvis till förbun- dets statistiska avdelning, där det överföres på statistikkort och bearbetas medelst helautomatiska sorterings— och tabelleringsmaskiner (Powers, system).

Efter liknande grunder som inom metallindustriarbetareförbundet ut- arbetas även mer eller mindre regelmässigt lönestatistik inom åtskil- liga andra fackförbund, såsom gjuta r e f ö r b 11 nd e t, g r 0 v- 0 c 11 fabriksarbetare-förbundet, kommunalarbetareför- bundet, pappersindustriarbetareförbundet, Sågverks- industriarbetareförbundet, sko— och läderindustri— a r b e t a r e f ö r b-u n d e t m. fl. I den mån fackorganisationerna kunnat erhålla löneuppgifter från flertalet anställda inom ett visst fack, synas, i den mån jämförelse varit möjlig, resultaten av deras lönestatistik meren- dels rätt nära överensstämma med dem, som framräknats av motsvarande arbetsgivarorganisationer. Också ha inom åtskilliga fackförbund, bl. a. metall- och sågverksindustriarbetareförbunden, förslag framkommit om, att fackets lönestatistik borde utarbetas inom en för båda parterna gemen- sam organisation, ett uppslag, som dock veterligen ej vunnit någon an- slutning på arbetsgivarhåll.

Inom väg— och vattenbyggnadsarbetareförbundet — liksom inom vissa på samma område verksamma syndikalistiska lokala samorganisationer tillhörande Sveriges arbetares centralförbund (S.A. C.) — har man strävat efter att upprätta en arbetsprisstatistik, utvisande kostnaden per kbm för jordschaktning, bergsprängning o.,d. Däremot synes man varken inom detta eller andra byggnadsarbetarförbund beaktat de möjligheter dessa — i högre grad än motsvarande arbetsgivarorgani— sationer _— ha att beträffande sina på växlande arbetsställen sysselsatta medlemmar beräkna den sammanlagda års- eller säsonginkomsten. Vid lösningen av detta lika betydelsefulla som vanskliga socialstatistiska pro— blem torde man dock numera kunna påräkna hjälp genom vissa av taxe—

3

• Sida 34
•  Original

ringsmyndigheterna i Stockholm och några andra städer vidtagna åtgär— der för fortlöpande inkomstregistrering beträffande ifrågavarande och en del andra mycket rörliga arbetargrupper.

Slutligen må nämnas, att 1 a nd s 0 r g a n i s a tio n e 11, till vilken f. n. äro anslutna 40 fackförbund med tillhopa c:a 571 000 medlemmar, för egen del visserligen icke upprättat någon lönestatistik, men genom att i sin årliga berättelse meddela, för huru många organiserade arbetare och med vilka belopp (kr. per vecka) årets lönerörelser medfört höjning eller nedsättning av avtalsenliga eller faktiskt utgående ti-dlöner, har lands- organisationen skapat den enda motsvarighet vi i vårt land äga till den i vissa främmande länder ganska utvecklade direkta löneförändrings— statistiken.

• Sida 35
•  Original

4. Lönestatistikens utveckling i utlandet under senare år.

Allmänna synpunkter. Vid utförandet av det åt socialstyrelsen upp- dragna utredningsarbetet har det ansetts lämpligt att inhämta kännedom om och lämna redogörelse icke blott för lönestatistikens utveckling i vårt land utan även för det väsentligaste av vad som på detta område genom offentligt — samt i viss utsträckning även genom enskilt —— initiativ under senare år åtgjorts i främmande länder. En genomgång av såväl inter- nationella arbetsbyråns översikter1 som de särskilda ländernas statistiska publikationer2 synes emellertid ge vid handen, att på de flesta håll den oHiciella lönestatistiken befinner sig på ett lägre plan än i vårt land. Detta gäller även i fråga om länder som Frankrike och Belgien, vilka genom landsomfattande lönestatistiska undersökningar på 1890—talet blevo banbrytare för den moderna lönestatistiken,3 men numera förfoga över en lönestatistik, som kan betraktas som tillfredsställande blott med avseende på vissa särskilda industrier (speciellt stenkolsgruvorna), medan den i övrigt i huvudsak vilar på summariska uppskattningar av för olika yrkes— grupper gällande löner (salaires courants), verkställda av märer, conseils de prud'hommes o. :d. myndigheter å viktigare orter! Mest att lära synes man för Sveriges del ha av lönestatistiken i Förenta staterna, England, Tyskland och Danmark. I syfte att vinna mera ingående kunskap om dessa länders lönestatistik än som kunde vinnas enbart med tillhjälp av den tryckta litteraturen har byråchefen Bertil Nyström, som hösten 1927 besökte Amerika, med statsbidrag företagit en studieresa till de tre övriga länderna sommaren 1929.

Förenta staterna. Alltsedan sin tillkomst år 1885 har unionens arbets— statistiska byrå såväl i årliga berättelser som i specialundersökningar, vilka ingå såsom en egen serie (»Wages and hours of labor series») i dess »BulletinS», offentliggjort omfattande och ingående undersökningar röran- de löneförhållandena. De löneuppgifter, som sålunda offentliggöras, äro av tvenne huvudslag, nämligen å ena sidan uppgifter om gällande tid- lönssatser och arbetstimmar, godkända av vederbörande fackorganisatio- ner, å den andra uppgifter om verkliga arbetsförtjänster och faktiskt ut- gjord arbetstid, erhållna genom bearbetning av vissa arbetsgivares löne— listor m. m.

1Förutom den förut omnämnda publikationen »Methods of statistics of wages and hours of labour» särskilt »Wage changes in various countries 1914—1925» (Studies and Reports Series D: 16, utg. 1926) samt fortsättningar för följande år i »International Labour Review». Jfr nedan sid. 59.

2Nämnas må, att ur de uppgifter rörande arbetslöner i ett trettiotal europeiska och utomeuropeiska stater, som meddelas i »StatistischCS J ahrbuch fiir das Deutsche Reich», kunna åtskilliga upplysningar även hämtas rörande lönestatistikens anordning i resp. länder.

3 Salaires et durée du travail dans l'industrie francaise, 1891, Tome I—IV, Paris 1893— 97. — Recensement général des industries et des méticrs 31 octobre 1896, Vol. IX—XV, XVIII, Bruxelles 1898—1902. ”Se »Mouvement des salaires en France en 1929». Bulletin de la Statistique Générale XIX: 2, jan.—mars 1930. — En sammanfattande redogörelse för den nuvarande franska pris- och lönestatistiken har lämnats av M. Huber i Journal de la Société de Statistique de Paris 1927: 1.

• Sida 36
•  Original

Primäruppgifterna till lö n e s a t s s t at is t i k e n avse »fackförenings- lönerna» (union scale of wages), varmed förstås de lönesatser, som å en viss ort godtagits av branschens fackorganisation och en eller flera arbets- givare, så att minst 50 % av yrkets organiserade arbetare å orten uppbära lön efter eller över denna skala. Uppgifter om dylika lönesatser inför- skaffas årligen omkring den 15 maj beträHande sådana yrken och orter, där med hänsyn till organisationsförhållandena fackföreningslöner kunna anses såsom allmänt godtagna, sålunda i första hand byggnadsfacken i de stora städerna (omfattande c:a % av samtliga till denna statistik redo- visade arbetare) samt en del andra yrken därstädes, nämligen stenhug— gare, elektriska montörer, chaufförer och åkare, bageriarbetare, arbetare vid tvättinrättningar, hamnarbetare, tryckeri— och bokbinderiarbetare, spårvägs— och omnibuspersonal samt frisörbiträden (tillhopa nära 80 yrken och underavdelningar av sådana). Uppgifterna insamlas av särskilt utsända agenter genom personlig hänvändelse till sekreterare eller andra funktionärer i de lokala fackorganisationerna och uppföras på ett särskilt ganska detaljerat formulär, å vilket yrkesvis angives ordinarie avlöning per timme eller vecka, övertidsprocent, ordinarie arbetstid per vecka etc. Därest skriftligt löneavtal förefinnes, bör avskrift därav bifogas formu- läret.1 På grundval av det sålunda erhållna primärmaterialet utarbetas en särskild publikation, benämnd »Union scales of wages and hours of labor», vilken hittills utkommit i sjutton årgångar. Av dessa avsåg den första åren 1907—1912, medan den senaste hänför sig till den 15 maj 1929. Denna berör över 800000 organiserade arbetare i 67 större städer i 36 olika stater. I fyra av dessa, nämligen Massachusetts, Ohio, Pennsylvania och Wis- consin, ombesörjes numera materialets insamling genom vederbörande staters myndigheter, medan i de övriga hela arbetet utföres av unionens arbetsbyrå. På grundval av de särskilda fack- och ortsuppgifterna redo- göres för inträffade förändringar i fråga om löner och arbetstimmar samt uträknas yrkesvis efter antalet organiserade arbetare vägda löneindextal, ett arbete, som dock försvåras genom olikformigheten i yrkesfördelning och yrkesnomenklatur i skilda delar av landet. Preliminära sammandrag av uppgifterna pläga publiceras i arbetsbyråns månadsskrift »Monthly Labor Review», och sådana föreligga även för år 1930. Såsom huvudsak- ligen avseende vissa »skyddade» fack i storstäderna äro dessa »fackför- eningslöner» mycket höga.

Ifrågavaran-de yrken innefattas icke i den statistik, som unionens arbets- statistiska byrå utarbetar över de faktiska a r b e t s f ö r t j ä n s t e r n a och som grundar sig på uppgifter från arbetsgivarnas avlöningsböcker. Alltsedan år 1907 ha dylika undersökningar verkställts inom flertalet vik- tigare grenar av storindustrierna, såsom kol— och malmgruvor, petroleum—, tegel— och lervaru—, järn— och stål—, mekanisk verkstads—, automobil-, trä- varu- samt trämasse— och pappersindustri, skofabrikation, cigarrtillverk- ning, storslakterier, olika grenar av textil- och beklädnadsindustrien in. fl. Flertalet av dessa näringsgrenar har undersökts upprepade gånger med mellantider, vilka man sökt inskränka till två år.

Vid dessa undersökningar användes av ekonomiska skäl den represen- tativa metoden, i det man med utgångspunkt från de numera vartannat

1En på detta material grundad översikt över gällande kollektivavtal har publicerats under titeln »Trade agreements, 1927» (B-ull. 468).

• Sida 37
•  Original

år återkommande industriella företagsräkningarna (Census of manufac— tures) inom viktigare centra för industrien i fråga utväljer vissa företag, merendels motsvarande 20—30 (i Vissa fall upp till 40) % av samtliga, efter arbetarantalet räknat, samt bearbetar dessas lönelistor för en viss avlöningsperiod, som kan variera i längd från en vecka till en månad. Detta arbete utföres antingen genom vederbörande arbetsgivare med led- ning av dem tillställda frågeformulär eller — vanligare — genom arbets- byråns utsända agenter.

Primärmaterialet införes med ledning av utförliga instruktioner och yrkeslistor på ett särskilt formulär för varje företag eller företagsavdel— ning. Kontorspersonal o. d. medtages icke, ej heller verkmästare och för- män, för så vitt de ej själva deltaga i arbetet, ej heller kraftstationsper— sonal, byggnadsarbetare o. d. För de återstående antecknas å formuläret för var och en å lönelistan upptagen yrkesspecialitet (exkl. lärlingar, över— eller underåriga arbetare o. d.; om arbetare under perioden arbetat inom flera specialiteter, räknas han lika. många gånger) antalet dit hänförda arbetares antal och kön, antalet utgjorda arbetsdagar och arbetstimmar samt utgående timlön och uppburen arbetsförtjänst under redovisnings— perioden. För ackordsarbetare användes ett särskilt formulär, å vilket för varje person dag för dag antecknas antalet utgjorda arbetstimmar, vilka summeras för perioden och antecknas tillika med totalförtjänsten. I denna inräknas även övertidsersättning, premier o. d., liksom övertidstimmar medtagas i den redovisade arbetstiden utan att särskiljas från ordinarie arbetstid — dock införes icke sådan tid, som väl betalats men icke arbetats (t. ex. när i lönelistan en övertidstimme upptages som 1 % timme, med- räknas ej halvtimmen). Sedan prim—ärmaterialet erhållits och granskats, upprättas av arbetsbyrån detaljerade tabeller, som för olika industri— områden och stater utvisa genomsnittsförtjänsten per timme och per vecka inom ett stort antal olika yrkesgrupper, vilkas arbetsuppgifter pläga anges i resp. publikationer. Arbetarna fördelas även på löne- och arbets- tidsgrupper, varvid emellertid på grund av primärmaterialets art enheten i regel måste bliva ej den enskilde arbetaren utan yrkesgruppen vid ett visst företag.

Huvudresultaten av denna detaljerade statistik kunna blott med svå- righet sammanfattas till allmänna genomsnitt. Det synes emellertid framgå, att lönerna inom den amerikanska fabriksindustrien icke uppgå till mer än hälften till två tredjedelar av lönebeloppen inom de nyss- nämnda organiserade storstadsyrkena. Överhuvud ställa sig löneförhål- landena mycket olika inom olika yrken och landsdelar. Särskilt tydligt kommer detta fram i den statistik rörande grovarbetares begynnelselöner (entrance wages rates for common labor), vilken, på grundval av upp- gifter från arbetsgivare, sysselsättande över 150 000 dylika arbetare, sedan år 1926 årligen publicerats i »Monthly Labor Review» med avseende på byggnadsverksamheten och ett dussin viktigare fabriksindustrier.1

Förutom nu nämnda arbetaravlöningsstatistik offentliggör arbetsstatis- tiska byrån såsom led i sin konjunkturstatistik sedan år 1915 månatligen i >>Monthly Labor Review» uppgifter till belysning av löneutvecklingen inom industrien. Ursprungligen avsåg denna statistik endast fabriks—

1Särskilda undersökningar rörande löneförhållandena för kvinnor och minderåriga inom olika näringsgrenar ha verkställts av de under unionens arbetsdepartement sor- terande »Women's bureau» och »Children's Bureau».

• Sida 38
•  Original

industrien, av vilken ett femtiotal grenar äro representerade med över 10 000 företag, Vilka sysselsätta bortåt 3 milj. arbetare eller omkring % av landets samtliga industriarbetare. Under de senaste åren, då arbets- löshetsfrågan tilldragit sig ökad uppmärksamhet även i Amerika, har under denna rapportering indragits ytterligare c:a 20 000 företag med till— hopa c:a 1 % milj. anställda inom gruvdrift, gross— och minuthandel, hotell- och restaurangrörelse samt vid gas- och elektricitetsverk och annan kommunalindustri (public utilities, i staterna övervägande be-drivna ej av kommunerna'utan i bolagsform); planlagda äro ytterligare utvidgningar av ifrågavarande statistik. För varje näringsgren meddelas månatligen antalet uppgiftslämnande företag, antalet arbetare på lönelistorna samt totala utbetalta lönebeloppet för en avlöningsperiod. På grundval av dessa siffror beräknas den sammanlagda veckoförtjänsten och procenttal för förändringarna under olika månader. Däremot publiceras inga genom- snittliga arbetsförtjänster, vilka ju, såsom avseende arbetare av olika kön, ålder och yrken, också skulle bliva av föga värde. De arbetsstatistiska byråerna i vissa stater, bl. a. Newyork, offentliggöra däremot dylik stati- stik över arbetslönerna inom fabriksindustrien, vilka dock härvidlag i Vissa fall äro differentierade efter kön och yrke.1

Rörande l a n t a r b e t a r n a s löneförhållanden föreligga tämligen regelmässiga uppgifter ända. sedan år 1866, vilka numera kvartalsvis offentliggöras av jordbruksdepartementet i dess veckoskrift »Crops and Markets». Statistiken, som bygger på uppgifter från ett stort antal skörde- korrespondenter å olika orter (county crop reporters), meddelar genom- snittslöner i olika stater för manliga lantarbetare med och utan kost, såväl fasta (månadsavlönade och i regel årsanställda) som tillfälliga (daglönare, mest skördearbetare). De på detta sätt erhållna löneuppskattningarna kunna anses ge en någorlunda riktig bild av lönenivåns rörelser men knap- past av det faktiska löneläget, i synnerhet som detta växlar i så hög grad . inom olika landsdelar, att lönerna i sydstaterna knappt äro hälften så höga som i de norra, mellersta och västra staterna. Särskilt under de senaste åren har också jordbruksdepartementet genom sin lantbruks— ekonomiska byrå (Bureau of agricultural economics) sökt erhålla nog- grannare kännedom om lantarbetarnas faktiska löne- och arbetsförhållan- den genom specialundersökningar av olika slag. Vid de talrika under- sökningar .av jordbrukarnas ekonomi och levnadsstandard i olika bygder, vilka föranletts av den brännande »farmarfrågan», har man ofta haft upp- märksamheten riktad ej blott på jordägare och arrendatorer utan även på jordbruksarbetarna, helst som i Amerika gränserna mellan dessa grupper äro mindre skarpt utpräglade än i flertalet andra länder. Undersökningar föreligga även rörande lantarbetarnas löner hos särskilda farmare, varvid man bl. a. sökt erhålla mera tillförlitliga och detaljerade värdeuppgifter rörande de naturaförmåner, Vilka i form av fri kost och husrum till de ogifta samt bostad, mjölk och andra livsmedel, trädgårdsland, rätt att hålla kor, svin och höns m. m. tillkomma mera fast anställda lantarbetare i så stor utsträckning, att ungefär 10 % av totalavlöningen beräknats utgå in natura.2 Förmånerna ha därvid uppskattats efter Vär-det å farmen eller

1Se Newyorksbyråns månadsskrift »The industrial bulletin». Jfr även Employment and Earnings of Men and Women in New York State factories 1923—1925. — Övriga sta- ter äro Massachusetts, Illinois och Wisconsin.

2Se »Perquisites and Wages of hired farm hands in 1925». Crops and Markets 1929, nr 7.

• Sida 39
•  Original

för farmaren, utan tillägg av det »förädlingsvärde» arbetaren kan ge dem och än mindre av de pålägg, förnödenheterna pläga betinga i detaljhandeln i städerna.

En sammanfattning av den oHiciella lantarbetarstatistikens olika gre— nar meddelas — i utförligare form än i den allmänna statistiska årsboken, »Statistical abstract of the United States», som även upptager vissa serier av industrilöner — i jordbruksdepartementets årsbok, >>Yearbook of agri— culture».

I Förenta staterna spelar den privata lönestatistiken en stor roll, och bland hithörande publikationer må särskilt nämnas de, som utgivas genom den av Vissa amerikanska arbetsgivarorganisationer, inklusive representanter för unionens armé— och marinförvaltningar, år 1916 grun— dade statistiska byrå, som benämnes »The National Industrial Conference Board». Denna utredningsinstitution följer med uppmärksamhet aktuella problem på det ekonomiska och sociala området och för bl. a. sedan år 1920 en egen fortlöpande industriell lönestatistik, vilken så småningom utvid- gats till att omfatta omkring 1 600 företag med omkring % milj. arbetare, representerande 25 av landets viktigaste industrier och samtliga stater på tre undantag när. Denna statistik upptages månatligen på tämligen enkla formulär, varå för en viss angiven avlöningsperiod skall beträffande varje företag angivas, förutom tillverkningens art och normala arbetstidens längd, hela antalet arbetare samt antalet av dem utgjorda arbetstimmar och arbetsförtjänstens sammanlagda belopp, allt med fördelning på man— liga grovarbetare (common and unskilled), manliga >>tillärda» och yrkes- lärda (semi-skilled and skilled) samt kvinnliga arbetare. Ehuru denna statistik sålunda är grundad på ett i förhållande till undersöknings- områdets storlek tämligen knapphändigt underlag — den torde ej om- fatta mer än c:a 20 % av de representerade industriernas hela arbetarstam och c:a 8 % av hela fabriksindustriens _ har den blivit föremål för mycken uppmärksamhet och kommit till allmän användning såväl inom som utom Förenta staterna (bl. a. av internationella arbetsbyrån).1 Här— till har också bidragit, att statistiken meddelas i mycket överskådlig form och förtydligad genom grafiska framställningar, dels månatligen i en av byrån utgiven tidskrift, dels årligen i särskilda publikationer.2 För ovan angivna trenne arbetargrupper samt särskilda industrigrenar meddelas såväl tim- som veckoförtjänster, och för att erhålla en i möjligaste mån representativ siffra för den genomsnittliga löneinkomsten inom industrien i allmänhet »väges» medeltalet för varje industri med hela antalet arbe- tare inom resp. industrigrenar enligt de officiella industriräkningar, vilka som nämnt anordnas vartannat år.

I olikhet med den oHiciella inskränker sig denna privata lönestatistik icke till att meddela allenast nominella löner, utan omräknar penning- lönerna till reallöner med tillhjälp av ett eget levnadskostnadsindex, som visserligen vad livsmedelspriserna. angår i huvudsak vilar på den fort- löpande levna—dskostnadsstatistik, som utarbetas av Förenta staternas arbetsstatistiska byrå.

Under de senaste åren har »The National Industrial Conference Board» sökt utvidga sin lönestatistik till att avse även andra delar av näringslivet

1Löneutvecklingen för industriarbetare enligt denna statistik plågar regelmässigt följas i Sociala Meddelanden. ? »Wages in the United States» 1914—1929, New York 1930.

• Sida 40
•  Original

än fabriksindustrien. Sedan år 1925 meddelas sålunda årliga löneuppgifter för »public utilities», vilka för år 1928 avsågo 119 gasverk med c:a 17000 arbetare (% av samtliga) och 262 elektricitetsverk med 27000 anställda (c:a 1/0 av alla). Liknande undersökningar verkställas även sedan år 1922 med avseende på 164 antracitgruvor sysselsättande omkring 110 000 per- soner (70 % av samtliga inom denna gren av kolgruveindustrien). Vidare sammanställas för byggnadsindustrien i 23 större städer i olika delar av landet gällande timlöner inom 18 olika byggnadsfack på grundval av månatliga uppgifter i facktidskriften »The American Contractor». Härtill ha lagts bearbetningar av de löneuppgifter för c:a 1,6 milj. järnvägsmän av olika slag, vilka månatligen publiceras av den federala »Interstate Commerce Commission», ävensom utav de förut nämnda, av jordbruks- departementet insamlade lantarbetarlönerna.

Medan de amerikanska arbetsgivarorganisationernas lönestatistik länge stått på en ganska hög nivå, har man på a r b e t ar h åll först under de senaste åren börjat intressera sig för utredningar av detta slag. Under år 1927 upplade American Federation of Labor en fortlöpande arbetslöshets— statistik, grundad på uppgifter från fackorganisationer i 24 större städer och publicerad i månadsskriften »The American Federationist». Samtidigt utarbetades även tvenne i huvudsak genom bearbetning av officiellt mate- rial erhållna indexserier, avseende att utvisa arbetets andel dels i den industriella produktionen, dels i konsumtionen av livsmedel och kläder. Publiceringen av sistnämnda båda talserier synes emellertid ha avbrutits under år 1929.1 De avsågo att stödja federationens nya lönepolitik, enligt vilken man skulle kämpa ej blott för högre penninglöner och högre real— löner, utan för löner, som stiga i förhållande till priser och produktions- volym.

Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår, är lönestatistiken i Förenta staterna ganska rikt utvecklad, och detta erfordras även bl. a. med hänsyn till de starka lokala växlingar i arbetslönerna, som äro karak- teristiska för detta land, vilket ju snarast är en hel kontinent. Den offi— ciella och privata lönestatistik, som förefinnes, existerar ej enbart sida vid sida, utan mellan dem försiggår i stor utsträckning en samverkan, vilken utgör ett lika karakteristiskt som betydelsefullt element i ameri- kansk samhällskunskap. Ett dylikt samgående underlättas i hög grad där- igenom, att man i Amerika icke i på långt när samma utsträckning som i Europa anser det nödvändigt att med sträng sekretess omgiva angelägen- heter av ekonomisk natur. En god uppfattning av formerna för och be- tydelsen av detta samarbete får man genom att taga kännedom om den av unionens handelsdepartement årligen utgivna >>Commerce Yearbook», vilken i likhet med departementets tidskrift »Survey of current business» till ungefär halva sitt innehåll torde grunda sig på privata källor. Gran- skar man i årsbokens senaste årgång2 det kapitel, som redogör för arbets—

1Sannolikt står detta i samband med, att den närmaste upphovsmannen till denna delvis på rätt svaga grunder fotade statistik, tysk-amerikanen dr. Jörgen Kuezynski läm- nat federationens tjänst och återvänt till Tyskland. De båda talraderna erhöllos genom att ställa det kombinerade indextalct för lönesumma och sysselsättningsgrad i relation till totalvärdet av fabriksindustriens produktion, resp. produktionen av födoämnen och textilvaror värderade efter detaljhandelspris. Se »American Federationist» aug. 1927—— april 1929 samt Jiirgen & Marguerite Kuczynski: Der Fabrikarbeiter in der amerika- nischen Wirtschaft, Berlin och Leipzig 1930.

2Commerce Yearbook 1980. Vol. I. United States, Compiled by the Bureau of Foreign and Domestic Commerce.

• Sida 41
•  Original

tid, arbetslöner och arbetsinkomster, inledes detta med en allmän översikt över arbetsförtjänsternas årliga fluktuationer inom industrien, grundad på genomsnittstal från de förenämnda, numera vart annat år återkom- mande industriella företagsräkningarna.1 Därpå följa löneuppgifter för de senaste årtiondena beträffande åtskilliga arbetargrupper, såsom järn— vägsmän (jfr ovan) och Vägarbetare (sammanställda inom jordbruksdepar— tementets Bureau of Public Roads) samt fabriksarbetare (enligt den löne— statistik, vilken, som förut nämnts, utarbetats av vissa delstaters arbets— statistiska byråer samt av the National Industrial Conference Board). Slutligen komma uppgifter från unionens arbetsbyrå om »fackförenings- löner» inom byggnads— och hantverksfacken samt angående faktiska arbetsförtjänster inom textil-, sko—, järn- och stål- samt sågverksindu- strierna, kompletterade medelst jordbruksdepartementets lönestatistik för lantarbetare.

Storbritannien. I detta land ägde man redan före världskriget en täm— ligen fullständig officiell lönestatistik. I den av den arbetsstatistiska avdelningen av Board of Trade (fr. 0. m. 1917 Ministry of Labour) utgivna »Labour Gazette» (nu benämnd »Ministry of Labour Gazette») publicera- des månatligen uppgifter om överenskomna lönesatser och förändringar i dessa, vilka utökades till årliga berättelser över vid en viss tidpunkt gällande timlöner (standard time rates of wages) och över lönenivåns och arbetstidsförhållandenas förändringar under årets lopp. Till komplette- ring av dessa mera summariska data plågade man med längre mellantider verkställa s. k. löneräkningar (census of wages), avseende att utröna de faktiska löneinkomsterna inom så gott som hela näringslivet. Den första efter systematiska grunder genomförda lönecensus daterar sig från år 1886, och resultaten av denna offentliggjordes åren 1889—1893 i fem voly- mer. Tjugo år senare eller åren 1906—1907 företogs den andra stora löne— undersökningen, vilken huvudsakligen gick ut på att erhålla upplysningar om den faktiska arbetsförtjänsten under en viss arbetsvecka (i regel sista veckan i september 1906) inom olika industrier och för olika yrkesgrupper, låt vara att man närmast till kontroll av dessa uppgifter tillika begärde upplysningar om totala lönesumman för året. Resultaten av denna under- sökning, till vilken genom arbetsgivarnas frivilliga medverkan uppgifter erhöllos för nära 3 milj. arbetare, publicerades i åtta volymer åren 1909—13, vilka giva en detaljerad bild av medelförtjänsterna och deras variationer inom olika industrier och viktigare yrken samt för tidlöns— och ackords- arbetare."

Under krigsåren avbröts merendels publiceringen av lönestatistiken, men efter fredens återställande ha dess olika grenar återupptagits och delvis vidare utvecklats, låt vara under det starka tryck, som den av krigsbör- dorna framkallade nödtvungna sparsamheten lagt på hela den brittiska statsförvaltningen. I »Ministry of Labour Gazette» publiceras månatliga

1En i huvudsak på detta material baserad statistik över nominal- och reallönernas utveckling under år 1899—1927 inom olika industrier och delstater meddelas i U. S. Department of Commerce, Bureau of the Census: Earnings of factory workers, 1899 to 1927. An analysis of pay-roll statistics by Paul F. Brissenden. Census monographs X, Washington 1929.

”Earnings and Hours enquiry. Report of an enquiry by the Board of trade into the earnings and? hours of labour of workpeople of the United Kingdom. London 1909—1912. I Textile trades, II Clothing trades, III Building and woodworking trades, IV Public utility services, V Agriculture, VI Metal, engineering and Shipbuilding trades, VII Rail- way service, VIII Paper, printing etc.

• Sida 42
•  Original

uppgifter om arbetstillgången inom 16 (före kriget 35) viktigare närings— grenar och i fråga om vissa av dessa (bomulls-, ylle-, skofabriks—, tegel- och keramikindustrierna) meddelas ej blott antalet anställda utan även det under en viss vecka utbetalade avlöningsbeloppet, varigenom slutsatser kunna dragas rörande lönenivån och dess rörelser. Emellertid inhämtas särskilda uppgifter i detta avseende från arbetsgivarorganisationer och enskilda större arbetsgivare, fackföreningar och arbetarkommuner, och på grundval av det sålunda inkommande, ganska rikhaltiga materialet med— delas i nämnda tidskrift, inom vilka näringsgrenar samt för huru många arbetare och med vilka belopp veckolönen ökats eller minskats under månadens lopp. På grundval av denna månadsstatistik utarbetas seder— mera en sammanfattning av lönefluktuationerna under hela året.1 Sedan år 1920 kompletteras denna fortlöpande löneförändringsstatistik medelst periodiska beräkningar av lönenivåns läge, i den mån detta kan belysas på grundval av lönesatser, som fastställts i kollektivavtal, av lönenämnder (Trade Boards), skiljedomare o. d., eller som tillämpas av vederbörande fackorganisationer, inom områden där inga dylika avtal eller beslut före— ligga.? Före kriget kompletterades dessa ti-dskriftsöversikter genom ut- förligare årspublikationer, men sedermera ha dylika utkommit blott med långa mellantider. Så utgavs år 1921 en översikt över gällande timlöner och arbetstimmar, och sedermera har utkommit en ny årgång, avseende den 31 augusti 1929.3 Den ger en detaljerad översikt över lönenivån inom det stora antal yrken och fack, där tidlönerna blivit i större utsträckning »standardiserade» genom lönenämnder o. d. institutioner eller genom kollektiva överenskommelser mellan arbetsgivarnas och arbetarnas orga— nisationer. De »erkända» löner, som här angivas, äro ingalunda alltid de, vilka verkligen utgå inom resp. orter och fack, ty i många fall är det fråga om minimilöner, vilka i betydande utsträckning överskridas, i andra om »fackföreningslöner», vilka för oorganiserade arbetare kunna under- skridas. — Det må framhållas, att i denna statistik med-delas löner ej blott för industriarbetare utan även för jordbruksarbetare. Källorna härför utgöras av de minimilöner, vilka enligt 1924 års lag angående reglering av lantarbetarnas löner (Agricultural Wages Regulation Act) skola upp— göras av paritetiskt sammansatta lönekommittéer för varje grevskap och fastställas av en för hela landet gemensam lönenämnd (Agricultural Wages Board).

Ehuru brittiska arbetsministeriet sålunda publicerar en fortlöpande sta- tistik över de avtalsenliga veckolönernas procentuella förändringar sedan år 1914 och likaledes utarbetar en serie av indextal för levnadskostnaderna, har man dock ej ansett sig böra kombinera dessa serier till en beräkning av reallönens förskjutningar. Anledningen härtill torde varit dels att de till grund för levnadskostnadsber-äkningarna liggande hushållsbudgeterna

1 Changes in rates of wages and hours of labour in 1930. Ministry of Labour Gazette 1931 nr 4. i'»Relative levels of rates of wages at August 1914 and December 1930.» Ministry of Labour Gazette 1931 nr 3. I sammandrag ingår denna liksom annan lönestatistik i den periodiska publikationen »Abstract of Labour statistics» (nr XX, utg. 1931). 3Standard time rates of wages and hours of labour in Great Britain and Northern Ireland at 31st August 1929. — Då kollektivavtalens viktigaste innehåll sålunda till- godogöres för lönestatistiken, har man i England ägnat rätt liten uppmärksamhet åt själva avtalsstatistiken. En berättelse över »Collective agreements between employers and workpeople» publicerades 1910 och en ny upplaga lär förberedas.

• Sida 43
•  Original

betraktats som föråldrade,1 dels och framför allt att lönestatistiken avser lönesatser, efter vilka lönerna beräknas, och icke de arbetsförtjänster, som faktiskt uppburits under de olika åren.

Upplysningar i sistnämnda avseende förelågo, som nämnt, för år 1906, men i syfte att erhålla nya uppgifter anordnade arbetsministeriet i mars 1925 en allmän undersökning rörande genomsnittsförtjänster och arbets- timmar per vecka för olika arbetargrupper i Storbritannien och Nord— irland. Denna lönecensus, vilken verkställdes samtidigt med en industriell produktionsundersökning och i samverkan med arbetsgivarnas central— organisation (National Confederation of Employers* Organisations), ut— fördes med användande av ett enhetligt frågeformulär, å vilket med av- seende på fyra utvalda veckor av år 1924 (nämligen de, som slutade resp. 19 januari. 12 april, 12 juli och 18 oktober) begärdes uppgifter för varje sär- skilt arbetsställe beträffande antalet sysselsatta arbetare och beloppet av utbetald avlöning, båda summorna såvitt möjligt fördelade på manliga och kvinnliga arbetare. Vidare begärdes upplysningar om arbetstiden under en full normalvecka (exkl. måltidsraster och övertid), ävensom såvitt möjligt totalantalet faktiskt utgjorda arbetstimmar. Slutligen önskades uppgifter om korttids- och skiftarbete samt angående totala lönesumman för år 1924. Uppgifterna skulle avse samtliga arbetare. Såsom arbetare räknades även förmän, utkörare och lagerarbetare, varemot uteslötos för— valtningspersonal, kontorister, handelsresande och »anställda» i allmänhet (salaried persons), ävensom arbetare, som i hemmet förarbetade av arbets- givaren tillhandahållet material. Undersökningen avsåg hela fabriks- industrien och vissa andra näringsgrenar, dock icke jordbruk och hamn- arbete, vilka ansågos påkalla särskilda undersökningsmetoder, samt sten— kolsgruvor, järnvägar och varudistribution, för vilka det redan förelåg viss statistik över arbetsförtjänsterna.2

I och för ifrågavarande lönecensus, vilken grundades på frivilligt av- givna uppgifter, utsändes frågeformulär till nära 300 000 arbetsgivare, och av dessa insändes användbara uppgifter av c:a 130000, tillhopa syssel- sättande omkring 5 milj. arbetare. För samtliga dessa kunde man uträkna medelförtjänsterna per vecka, beträffande det övervägande flertalet (4,3 milj.) med fördelning på män och kvinnor. Vidare erhöllos uppgifter rörande antalet utgjorda arbetstimmar för omkring 3 milj. arbetare, och för dessa uträknades jämväl medelförtjänsten per arbetstimme. Huvud- resultaten av denna löneundersökning publicerades successivt under tiden juni 1926—juh 1927 i »Ministry of Labour Gazette>>3, varjämte en samman— fattning meddelades i den arbetsstatistiska årsboken.

I syfte att hålla »up-to-date» det upplysningsmaterial, som erhållits

1De gälla närmast är 1904. Någon allmän levnadskostnadsundersökning har sedermera icke kommit till stånd, bl. a. enär de ledande arbetsgivar- och arbetarorganisationerna ej funnit tiden lämplig. Committee on Industry and Trade: Further factors in industrial and commercial efficiency, London 1928, sid. 280.

2'För kolgruvor och järnvägar föres fortlöpande lönestatistik av Mines Department, resp. Ministry of. Transport, vilken även i sammandrag redovisas i »Ministry of Labour Gazette» och »Abstract of Labour Statistics». Detsamma gäller även om de under- sökningar, vilka närmast i syfte att undersöka behovet av lönenämnder av Ministry of Labour under åren 1924—25 verkställdes beträffande gross- och detaljhandeln med kött, specerier och manufakturvaror samt för vissa slag av restauranger (the catering trade).

3En allmän resumé lämnas i »Ministry of Labour Gazette», årg. 1927, sid. 250 0. f., jfr tillägg, sid. 330.

• Sida 44
•  Original

genom 1924 års lönecensus, planerade arbetsministeriet att anordna årliga löneundersökningar i mindre skala. Blott en sådan undersökning har dock hitintills utförts, nämligen för år 1928, då man utsände ett kortfattat frågeformulär med begäran om uppgifter rörande huru många arbetare, såvitt möjligt fördelade på män och kvinnor, som voro i arbete den vecka, som slutade 27 oktober 1928, samt totalbeloppet av till dem utbetalade av— löningar, ävensom beträffande förekomsten av förkortad arbetstid vid angivna tidpunkt. Resultatet av denna undersökning publicerades i »Ministry of Labour Gazette» under tiden oktober—december 1929.

Vid 1928 års undersökning hänvände man sig till samma arbetsgivare, som lämnat löneuppgifter för år 1924, men uteslöt omkring hälften av dem, som sysselsatte mindre än 100 arbetare. Tillhopa utsändes formulär till c:a 51000 firmor, och de återkommo i besvarat skick från nära 40000, sysselsättande tillhopa ungefär 4 milj. arbetare. Bearbetningen skedde på sådant sätt, att man först uträknade höjningen, resp. sänkningen av vecko- arbetsförtjänsten hos de arbetsgivare, som lämnat uppgifter både för oktober 1924 och oktober 1928, och därefter tillämpade de sålunda funna procentsatserna på de arbetsinkomstuppgifter, som framkommit såsom genomsnittstal för samtliga arbetare i oktober 1924 vid detta års allmänna lönecensus.1

De nu skildrade löneundersökningarna kunna väl anses giva en någor- lunda riktig bild av de genomsnittliga arbetsförtjänsternas läge och för— skjutningar inom olika näringsgrenar, men, i olikhet med 1906 års löne- census, utsäga de ingenting i fråga om löneläget och löneutvecklingen för särskilda yrken och fack. Rörande behovet av en dylik mera ingående lönestatistik synes man allmänt vara överens i England, men däremot tyckes man ännu ej ha funnit någon form för en sådan, vilken på en gång kan tillgodose vetenskapens krav och sparsamhetens fordringar. Detta belyses genom uttalanden bl. a.. av den >>Committee on Industry and Trade», vilken under ordförandeskap av sir Arthur Balfour under åren 1924—1929 slutförde ett mycket omfattande utredningsarbete rörande ekonomiska och sociala förhållanden inom det brittiska näringslivet. I ett år 1928 avgivet utlåtande anslöt sig kommittén till ett inom arbetsministeriet uppgjort förslag att söka ernå önskade detaljerade löneuppgifter icke genom en allomfattande engångsundersökning utan förmedelst en >>rotational census of occupational time rates, earnings and hours», vilken skulle gå fram successivt industri efter industri, tills efter en period av tio är hela näringslivet vore genomgånget.2 Men i sitt halvtannat år senare avgivna slutbetänkande föreslår kommittén, att arbetsministeriet skall bemyndigas att åtminstone vart femte år verkställa en på frivilligt lämnade uppgifter grundad lönecensus, utvisande lönesatser och arbetsförtjänster inom olika industrier samt för olika yrken och fack. Kontinuiteten mellan de sär- skilda löneräkningarna borde upprätthållas genom förande av en fort- löpande serie av löneindextal (lönesatser) på samma sätt som det inom Board of Trade upprättade produktionsindex är aVSedd att slå en brygga mellan de med vissa års mellantid återkommande industrir-äkningarna.3 Kommitténs förslag har ännu ej förverkligats, men inom brittiska arbets-

1En redogörelse för vad denna lönestatistik ger och icke ger lämnas i R oy al E 0 o- n o m i e S 0 e i e t y (by arrangement With the London and Cambridge Economic Service) Mem. No. 21: Report on Current economic Conditions (April 1930).

1”Further factors in industrial and commercial efficiency, London 1928, sid. 281. sFinal Report, London 1929, sid. 232.

• Sida 45
•  Original

ministeriet pågå vissa planläggningsarbeten för en ny lönestatistik, var- vid man bl. a. lär söka i besparingssyfte tillgodogöra sig de representativa metoder, som på detta och angränsande områden med framgång använts av enskilda forskare.

I motsats till vad förhållandet är i Förenta staterna och merendels även på den europeiska kontinenten ha i England a r b e t s g iv a r- 0 0 h arbetarorganisationerna spelat en relativt ringa roll för ut- vecklingen av en privat lönestatistik. Den centrala arbetsgivarorganisa- tionen, »National Confederation of Employers” Organisations», utgör en tämligen nybildad, relativt lös sammanslutning för tillvaratagandet av arbetsgivarnas socialpolitiska intressen nationellt och internationellt. Den för ingen egen lönestatistik, och så göra merendels ej heller de talrika organisationer, som på ett åtminstone för en utomstående skäligen svår- överskådligt sätt företräda arbetsgivarintresset inom olika distrikt och branscher. Vissa undantag finnas dock, däribland särskilt »Engineering and Allied Employers' National Federation», som utarbetar en ganska ingående lönestatistik över den mekaniska verkstadsindustrien. I stort sett synas emellertid engelska arbetsgivarföreningar vid löneförhand- lingar o. d. lita på sina underhandlingsdelegerades allmänna insikter på området, efter behov kompletterade genom särskilda enquéter, och vid avgöranden av större räckvidd utgår man merendels från den officiella lönestatistiken. På samma sätt göra även fackorganisationerna. Dessa ha emellertid upprättat en särskild forskningsavdelning, »Trade Union Con- gress Research Department», vilken bl. a. iden av Labour Party (Research Department) utgivna »Labour Bulletin»1 offentliggjort vissa på officiellt o. d. material grundade undersökningar rörande reallönens utveckling under åren 1850—1928, under beaktande av bl. a. arbetslöshetens inverkan.

När det gäller lönestatistikens utveckling genom enskilt initiativ, in- tages i England förgrundsställningen av vetenskapliga institutioner och e n skild a f o r s k a r e, bland vilka må nämnas mr. Charles Booth, mr. Seebohm Rowntree och professor A. L. Bowley. Nu liksom tidigare ägnas stor uppmärksamhet åt olika metoder för mätande av förändringar i lev- nads- och inkomststandarden —— i någon mån även beträHande arbets— kostnaderna — varvid man i huvudsak gått fram efter två vägar, den ena extensiv och den andra intensiv. I förra fallet har man sökt upprätta serier av indextal, vilka taga hänsyn ej blott till förändringar i tid- och stycklönssatser, utan även beakta inverkan av arbetstidens längd, ackords- förtjänstens förändringar och förskjutningarna mellan olika arbetar- grupper inom samma industri och mellan olika näringsgrenar. Såsom exempel må anföras den löneindexserie, vilken såsom ett led i konjunktur- statistiken månatligen utarbetas av >>London and Cambridge Economic Service». Efter senaste omläggning basera sig dessa indextal på vägda medeltal av lönerna inom 20 olika arbetargrupper, representerande landets viktigaste export— och hemmamarknadsindustrier.2

Reallöneberäkningar på sådan grundval synas ge vid handen, att medan sedan år 1914 inkomststandarden (per vecka räknat) i genomsnitt föga höjts för yrkesarbetare, har det försiggått en mycket väsentlig förbätt- ring av läget för grovarbetare o. d. Detta belyses även genom undersök-

1Labour Bulletin, Vol. V no. 1, Juni 1929. 2 A. L. Bowley: A new index—number of wages. Royal Economic Society, Memorandum No. 12, London 1929.

• Sida 46
•  Original

ningar efter den intensiva metoden, vilka gått ut på att genom i detalj ingående utforskning av de personliga och ekonomiska förhållandena för ett mindre antal utvalda familjer (från 20 ned till 2 % av samtliga) fast— ställa läget och rörelserna hos det >>existens-» eller >>fattigdomsstreck» (subsistence or poverty line), nedom vilket falla sådana personer och hus— håll, vilkas inkomster ej nå upp till det minimum, som anses nödvändigt för att säkerställa livets nödtorft i fråga om föda, kläder, bostad m. 111. Enligt undersökningar av professor Bowley för fem engelska landsorts— städer har ifrågavarande socialgrupp minskat med hälften mellan åren 1912—14 och 1923—24.1 Sannolikheten talar för, att man kommer att ernå liknande resultat vid det arbete, som nu pågår att med avseende på när— varande tid upprepa och komplettera Charles Booths stora undersökning av levnads— och arbetsförhållanden i London på 1890-talet.2

Tyskland. Den officiella lönestatistiken i Tyskland var före världskriget tämligen litet utvecklad. De inom åtskilliga näringsgrenar under åren 1892—1902 av »Kommission fiir Arbeiterstatistik» och sedermera av »Ab— teilung fiir Arbeiterstatistik» (inom Kaiserl. Statistisches Amt) verk- ställda arbetsstatistiska undersökningarna berörde visserligen i stor ut— sträckning arbetstidsförhållandena, men gingo endast undantagsvis, såsom beträffande kommunal- och statsanställda arbetare, in på arbetslönerna. Alltifrån tillkomsten av »Reichsarbeitsblatt» år 1903 ha emellertid där offentliggjorts vissa periodiska uppgifter angående löneförhållanden, sär- skilt kvartalsöversikter över gruvarbetarnas arbetsförtjänster i Preussen, småningom utvidgade till att omfatta stenkols- och malmgruvor även i övriga tyska stater. I dessa översikter — vilka i något utvidgad och pre— ciserad form publiceras än i dag3 — redovisas beträffande arbetare under och över jord medelförtjänsterna för arbetsskift (eller dag) beräknade på grundval av en ända sedan år 1884 förd fortlöpande statistik angående utbetalade lönebelopp och antalet utgjorda normalskift (exkl. övertid). Vidare plågade i Reichsarbeitsblatt offentliggöras en löneklasstatistik för vissa större lokala sjukkassor (Ortskrankenkassen) samt uppgifter om de för vissa socialförsäkringsändamål m. m. fastställda ortslönerna (Orts— iibliche Tagelöhne) för vuxna manliga arbetare (i kommuner med mer än 10000 invånare). År 1906 publicerades en mycket ingående och utförlig redogörelse för samtliga gällande kollektivavtal i Tyskland', men på grund av det kollektiva avtalsväsendets jämförelsevis ringa och ojämna utbred- ning i det dåtida Tyskland var den bearbetning av kollektivavtalens be- stämmelser om lönesatserna, som ägde rum dels i den grundläggande beståndsundersökningen, dels i efterföljande årsberättelser rörande ny- ingångna avtal, knappast av något större värde för bedömande av löne— förhållande för industriarbetarnas stora massa vid denna tid.

Ända till för ett decennium sedan ansågs lönestatistiken i Tyskland egentligen som en angelägenhet för arbetsgivar- och arbetarorganisatio- nerna, och, såsom nedan närmare beröres, utvecklade dessa också inom sin givna ram arbetaravlöningsstatistiken till en ganska hög grad av full- ändning. I mån av den ökade betydelse de ekonomiska och sociala frå-

1Livelyhood and poverty (1915) och Has poverty diminished? (1925). 2Sir H. Llewellyn-Smith: The new survey of London life and labour. Journal of the Royal Statistical Society, Vol. XIII: 4, London 1929. »Poverty line», som i den äldre undersökningen lagts vid 18—21 sh. per vecka och normalfamilj, har nu lagts vid 40 sh.

3 Se Statistisches J ahrbuch fiir das Deutsche Reich. *Der Tarifvertrag im Deutschen Reich, Beträge zur Arbeiterstatistik Nr. 3, 4 och 5.

• Sida 47
•  Original

gorna tillmättes efter Världskriget, började man dock även från officiellt håll ägna lönestatistiken större uppmärksamhet. En nära till hands lig- gande möjlighet var att i lönestatistiskt syfte utnyttja de kollektiv- a vtal, vilka enligt nu gällande lagstiftning skulle insändas till det sta- tistiska centralämbetsverkets »Tarifarehiv», i synnerhet som efter om- välvningen dylika avtal utgjorde den normala formen för löne- och arbets- förhållandenas reglering inom så gott som alla näringsgrenar. Sålunda kom den tyska lönestatistiken efter kriget att i första hand grundas på uppgifter om de enligt kollektivavtal gällande arbetslönerna, »Tariflöhne», inom de viktigaste näringsgrenarna, nämligen 7 produktionsmedelsindu- strier (gruvdrift, metall-, kemisk, byggnads-, trävaru-, pappers- och gra- fisk industri), 4 konsumtionsvaruindustrier (textilindustri, kartongindustri samt bryggerier och bagerier) ävensom riksjärnvägarna (banarbetare o.d.). Denna lönestatistik, vars resultat ursprungligen för varje månad men numera med längre mellantider framläggas i den av Statistisches Reichs- amt utgivna tidskriften »Wirtschaft und Statistik», upptager de mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer överenskomna (eller genom skiljedom fastställda) lönesatserna för vissa typiska grupper av yrkeslärda och icke yrkeslärda arbetare (inkl. ev. familjetillägg för hustru och två barn). På grundval av de avtalsenliga ortslönerna uträknas vägda riksmedeltal för varje industri, för produktionsmedels- och konsum- tionsvaruindustrierna samt för näringslivet i dess helhet. Vissa jämförel— ser ha anställts med lönerna före kriget (1913), varvid emellertid åtskilliga reservationer måst göras. Särskilt framhålles, att av de redovisade näringsgrenarna endast byggnads-, trävaru-, bryggeri— och grafiska indu— strierna före världskriget hade genom kollektivavtal reglerade löner, medan man för övriga yrken är hänvisad till uppgifter om faktiska genom- snittsförtjänster, som icke utan vidare äro jämförbara med kollektiv- avtalens tidlönssatser.1

Den inom Statistisches Reichsamt utarbetade >>tarifflönestatistiken» av- ser även la n t a r b 9 t a r e, sedan efter 1918 års omvälvning kollektiv- avtalet kommit till allmän användning även inom jordbruket. För åren 1924 och 1925 ha även offentliggjorts lönestatistiska undersökningar, som grunda sig på avtalens lönebestämmelser för gifta lantarbetare med stat (Deputat) inom olika landsdelar.2 Det är här närmast fråga om normal- eller minimilöner, varvid hänsyn ej kunnat tagas till de på resp. egen- domar faktiskt utgående lönebeloppen. Då de gifta lantarbetarnas av- löning till väsentlig del utgår in natura, har värderingen av staten givet— vis här som annorstädes erbjudit vissa svårigheter. (Nämnas må, att bostad uppskattats till ett årsvärde av 60 Rm och potatisland till 4,25 Rm per ar; för spannmål och potatis ha lagts till grund börsnoteringar i parti- handeln och för mjölk lantbrukskamrarnas genomsnittsnotering för pro- vinsen Brandenburg.) I lönestatistiken meddelas även vissa löneuppgifter för s. k. friarbetare, varmed förstås lantarbetare, som bo i eget hus eller eljest utom egendomen och icke arbeta under fasta arbetsavtal.

Den lönestatistik, för vilken nu redogjorts, utgör en sammanställning av lönesatserna, icke av 1 ö n ein k 0 111 s t e r n a, vilka ju röna inverkan ej

*Dessa brister i fråga om jämförbarheten ha särskilt understrukits i den tyska cen- trala arbetsgivarorganisationens tidskrift »Der Arbeitgeber». Se bl. a. årg. 1926, nr 6, sid. 193 0. f.

2Wirtschaft und Statistik årg. 1925, sid. 579, årg. 1926, sid. 221. För de följande åren meddelas uppgifter i Statistisches J ahrbuch fiir das Deutsche Reich.

• Sida 48
•  Original

blott av det pris, som betalas för arbetet, utan även av den tid, under vil- ken arbete står till buds, ävensom av ev. merförtjänster genom ackords- och övertidsarbete o. s. v. Av nu antydda skäl fann man sig snart för- anledd att anordna särskilda undersökningar i syfte att söka fastställa den efter konjunkturerna m. m. växlande differensen mellan avtalsenliga och faktiska löner. År 1920 anordnades, efter gemensamt beslut av riksarbets- och riksekonomiministrarna och med stöd av en genom förordning av den 9 mars 1920 stipulerad uppgiftsplikt, en stor löneundersökning, som avsåg hela tyska riket och omfattade 1559994 arbetare och 226 521 »anställda» inom samtliga näringsgrenar med undantag för gruvdrift och jordbruk.1 Inom de olika näringsgrenarna utvaldes inom olika delar av Tyskland vissa stora, medelstora och små företag (tillhopa 11697) efter förslag av de olika s. k. »Reichsarbeitsgemeinschaften>>, i vilka arbetsgivare och arbetare då voro sammanslutna. För såväl arbetare som förvaltnings- personal användes tvenne, något olika avfattade frågeformulär, av vilka det ena, förutom Vissa allmänna frågor för närmare kännetecknande av företaget, upptog uppgifter rörande antalet i företaget den 28 februari 1920 sysselsatta arbetare och anställda, den normala veckoarbetstiden samt totalbeloppet av under undersökningsperioden (2—29 februari) utbetalta löner för arbetare och anställda. På det andra frågeformuläret, av vilka ett exemplar ifylldes för varje enskild arbetare (resp. anställd) genom arbetsgivarens försorg men som borde godkännas och undertecknas av resp. arbetare, skulle angivas namn, kön, ålder, civilstånd, yrke samt ar— betstid och arbetsförtjänst, den sistnämnda (vad arbetare beträffar) för- delad på tid- och ackordslön samt med särskild redovisning av ev. över- tidstillägg.

Undersökningens genomförande ålades de statistiska landsämbetsverken under riksämbetsverkets överinseende och i samverkan med de förenämnda »Reichsarbeitsgemeinschaften», vilka även upprättade förteckningar över typiska yrkesspecialiteter. För dessa beräknades såväl den genomsnittliga timlönen (exkl. överti-dsersättning) som genomsnittsförtjänsten (inkl. övertidsersättning m. 111.) under de fyra undersökningsveckorna. I mot- sats till lönestatistiken för arbetarna bearbetades lönestatistiken för för- valtningspersonalen icke till medeltal för vissa yrkesspecialiteter, utan till en löneklasstatistik för fyra huvudgrupper av anställda, nämligen affärs- anställda, teknisk personal, verkmästare 0. d. samt kontorspersonal.

På grund av penningväsendets utveckling i landet blev ifrågavarande siffermaterial föråldrat redan före publiceringen. Det dröjde också ända till år 1927, innan man, närmast efter hemställan från riksdagen och arbetarorganisationerna, på allvar återupptog tanken på en officiell sta- tistik rörande de faktiska arbetsförtjänsterna. Därvid följde man dock delvis nya riktlinjer. Medan man förut närmast åsyftat en större del av näringslivet omspännande »lönecensus», tänkte man sig nu en serie av löne- statistiska specialundersökningar, genom vilka man under loppet av ett par år med ungefär två månaders mellantid skulle successivt genomgå de i kollektivavtalsstatistiken redovisade näringsgrenarna. Grundvalen för en sådan statistik la-des därigenom, att en särskild »Ausfiihrungsverord- nung» av 14 juli 1927 gav närmare innehåll åt en den 27 juli 1922 utfärdad

1Lohn- und Gehaltserhebung vom Februar 1920. Statistik des Deutschen Reichs, Band 293, Berlin 1921. — En specialbearbetning för Bayern finnes i Zeitschrift des Bayerischen Statistischen Landesamts 1921 nr. 1.

• Sida 49
•  Original

lag om obligatorisk uppgiftsplikt till den officiella lönestatistiken. Genom denna statistik åsyftade man att för vissa, i samråd med vederbörande arbetsgivar— och arbetarorganisationer utvalda företag för fyra (i vissa fall två) på varandra följande arbetsveckor införskaffa uppgifter rörande antalet faktiskt utgjorda arbetstimmar (med utskiljande av särskilt betald övertid), den härför uppburna bruttoarbetsförtjänsten (med specifikation av övertidsersättningen) samt avdragen för avlöningsskatt och socialför- säkringsbidrag, allt redovisat för varje särskild arbetare i enlighet med den genom gällande kollektivavtal föreskrivna indelningen efter yrkes- grupper, åldersklasser och löneformer.

När det gällde att omsätta dessa planer i praktiken, visade det sig dock nödvändigt att i åtskilliga avseenden modifiera desamma, särskilt beträf- fande tidsfristen för undersökningarnas färdigställande. Till den första löneundersökningen, vilken skulle avse textilindustrien, representerad genom 263, å 19 olika orter belägna företag tillhopa sysselsättande 36 519 arbetare, insamla-des materialet i september 1927, men först ett halvår senare (mars 1928) publicerades undersökning—sresultaten i de båda offi- ciella tidskrifterna »Wirtschaft und Statistik» (utg. av Statistisches Reichsamt) och »Reichsarbeitsblatt» (utg. av Reichsarbeitsministerium). Likväl hade man bemödat sig att i görligaste mån begränsa undersök- ningens omfång genom att koncentrera den till 11 huvudgrenar (bomulls- industri, kamgarnsspinneri, streichgarnsspinneri, klädesväveri, linneindu— stri, bandväveri, linnestrumpstickeri, spetsväveri, sammetsväveri, siden- väveri och trikåindustri) och 19 huvudorter samt från undersökningen utesluta icke blott förvaltningspersonalen1 utan även alla arbetare, som ej kunde rubriceras som ackordsavlönade manliga eller kvinnliga fack- arbetare (Spinnare, vävare, stickare) eller tidavlönade manliga och kvinn- liga hjälparbetare över 20 år. Tillhopa utgjorde de inom dessa yrkes- grupper, löneformer och åldersklasser redovisade 21 % av samtliga å resp. orter sysselsatta textilarbetare (enligt 1925 års yrkesräkning).

Primäruppgifterna, Vilka upptogos på särskilda formulär för de olika medtagna arbetargrupperna, redovisade med avseende på den avlönings- period, som avslutades närmast före den 12 september 1927, för varje enskild arbetare, antalet utgjorda arbetstimmar och beloppet av uppburen arbets- lön, varvid särskilt antecknades antalet övertids— och extratimmar samt övertidsersättningens belopp. Den upptagna avlöningen var »bruttolönen», inklusive arbetaren påvilande löneskatt och socialförsäkringsbidrag, men ifrågavarande avdrag redovisades till sitt belopp i särskilda kolumner. Härigenom möjliggjordes förverkligandet av ett av den nya lönestatisti— kens syftemål, nämligen att söka utröna, huru nettolönen, såväl nominal- lönen som den över det officiella levnadskostnadsindex uträknade real- lönen, förändrat sig sedan år 1913, i den mån det varit möjligt att fast— ställa förkrigslönen på grundval av retrospektiva undersökningar med användande av arbetsgivar- och arbetarorganisationens lönestatistik samt uppgifter från vissa ledande företag. Ett annat huvudsyfte var att för olika yrken och fack mäta avståndet mellan den avtalsenliga lönen och den faktiska arbetsförtjänsten. Detta åstadkoms genom att, med nog- grann anpassning e—fter kollektivavtalens arbetargruppering, för vissa vik—

1Uppgifter om löneförhållandena för »anställda» på grundval av gällande kollektiv- avtal ha vid olika tillfällen meddelats i »Wirtschaft und Statistik». Där har även redogjorts för huru riks- och statstjänstemännens (Beamten) löner ställa sig efter gällande »Besoldungsgesetze».

• Sida 50
•  Original

tiga kategorier jämföra å ena sidan de avtalsenliga lönesatserna (för styck- lönsarbetare »ackordsriktlönerna>>), å den andra de faktiska timförtjän— sterna (exkl. övertidsersättning). En tredje huvuduppgift var att belysa det faktiska löneläget inom olika branscher och fack, vilket tillgodosågs genom att beräkna totalinkomsten per vecka (inkl. övertidsersättning och »socialtillägg» .d. v. s. tillskott för hustru och barn, där sådana ännu utgå) och redovisa dessa ej blott i form av genomsnittet-al utan även i spridnings— tabeller, där de särskilda arbetarna yrkesvis fördelats efter veckoinkom— stens höjd, kombinerad med veckoarbetstidens längd.

Efter i huvudsak sådana grunder, som här ovan angivits, ha under de senaste avlöningsåren lönestatistiska undersökningar för 2—4 löneveckor verkställts rörande träindustrien (byggnads- och möbelsnickeri, materia— let för mars 1928, publ. aug. 1928), den kemiska industrien (för juni 1928, publ. febr. 1929), metall— och maskinindustrien (för okt. 1928, publ. juni —dec. 1929), skofabriksin-dustrien (för mars 1929, publ. okt. 1929), bygg— nadsindustrien (för aug. 1929, publ. febr.—april 1930, sammanfattning i febr. 1931), järn- och stålindustrien (för okt. 1928, publ. febr. 1930), bok— tryckerier och stentryckerier (för juni, resp. juli 1929, publ. resp. april och juli 1930) ävensom pappersmassa och pappersfabriker (för maj 1930, publ. april 1931), bryggeriindustrien (för aug. 1930, ännu ej publ.) samt choklad-, konfekt- och käxfabriker (för mars 1931, ännu ej publ.). Då vid slutet av år 1930 det uppgjorda programmet var i huvudsak genomgånget och ett tiotal >>nyckelindustrier» undersökta, begynte man en ny omgång av löne- statistiken, börjande med textilindustrien (uppgifter för sept. 1930) samt trävaru— och bryggeriindustrierna (för mars 1931). Föreliggande prelimi— nära resultat av dessa undersökningar visa, att under inverkan av de för- sämrade konjunkturerna avståndet mellan avtalsenliga och faktiska arbetsförtjänster merendels ansenligt minskats. Alla dessa undersökningar ha planlagts efter ingående förhandlingar med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer och verkställts med avseende på ett represen- tativt urval av företag, sysselsättande en viss ehuru något växlande del (1/5—2/3 merendels c:a 1/3) av totalantalet arbetare inom resp. branscher, samt med användande för olika arbetargrupper av specialformulär, vilkas antal inom vissa näringsgrenar kunnat stiga till ett tjugotal.1

Den nya tyska lönestatistiken, för vilken nu redogjorts, erbjuder stort intresse ur åtskilliga synpunkter. Medan en svaghet måste anses ligga däruti, att omedelbara lönejämförelser icke utan vidare kunna göras mel- lan olika industrier, enär primärmaterialet inhämtats vid skilda tidpunk- ter, har statistiken sin styrka i den ingående och mångsidiga belysningen av lönesättningen inom de särskilda yrkesgrupperna och deras under— avdelningar. Då officiell statistik eljest merendels tenderar att giva en något schematisk och schablonmässig bild av lönevillkoren inom de olika grenarna av näringslivet, framträder här en strävan att så noggrant. ske kan anpassa lönestatistiken efter de särskilda förhållandena inom varje bransch, i den mån dessa komma till uttryck uti gällande kollektivavtal. Dessa >>tarifflöner» anses beteckna den relativt oförän—derliga delen av arbetslön-en, vilken ställer sig någorlunda lika under längre tid och för hela näringsgrenen, medan den >>övertariffliga» arbetsförtjänsten kan

1En sammanfattning av huvudresultaten av denna statistik meddelas i Statistisches Jahrbuch fiir das Deutsche Reich samt Deutsche Wirtschaftsknnde, bearb. im Sta- tistischen Reichsamt, Berlin 1930, sid. 276 0. f.

• Sida 51
•  Original

växla från företag till företag och från månad till månad. Genom den nära anpassningen mellan lönesats- och löneinkomststatistiken vill man även tillgodose 'det praktiska syftet att ge upplysningar, som kunna vara till direkt nytta vid löneförhandlingar och särskilt vid de avgöranden i lönefrågor, som tillkomma riksarbetsministeriet genom dess rätt att för- klara skiljedomar bindande. Men den officiella statistikens uppläggning och anordning förklaras också därigenom, att den tillkommit närmast som en överbyggnad på den specialiserade och detaljerade lönestatistik, som framskapats av de tyska arbetsgivar- och arbetarorgani-sationerna.

Redan före världskrigets utbrott hade denna statistik nått en hög grad av utveckling, framför allt på a r b e t s g iv a r sid a 11, där man hade direkt tillgång till de behövliga lönebokföringshandlingarna. Såväl vid enskilda stora företag (t. ex. Kruppverken, Siemens-Schuckertverken) som inom ett flertal arbetsgivarföreningar, dock mindre inom centralorgani- sationerna (nu merendels inordnade i Vereinigung der Deutschen Arbeit— geberverbände) än inom lokal- och yrkesförbund sådana som Arbeitgeber— verband Dusseldorf, Zechenverband (Essen a. d. Ruhr), Verband Berliner Metallin-dustrieller, Verband Bayrischer Metallindustrieller m. fl. Ehuru denna statistik upplagts uteslutande för att tjäna direkta praktiska syften, såsom att möjliggöra en beräkning av företagens avlöningsutgifter eller att ligga till grund för förhandlingar om löneavtal, möjliggjorde dock dess härav påkallade noggrannhet och detaljrikedom för ledarna, som ofta voro intresserade, vetenskapligt utbildade statistiker, att vidare utveckla löne- statistikens teori, exempelvis i fråga om särskillnad mellan arbete på ordi- narie tid och på övertid samt mellan olika yrkesspecialiteter etc.1

I den mån man vågar döma i fråga om en statistik, vars resultat ytterst sällan offentliggjorts i tryck eller eljest bragts till kännedom utom kretsen av de närmast intresserade, vill det synas, som om nyss antydda utveckling i huvudsak bragts att avstanna genom kriget och sedermera knappast återupptagits. Visserligen utarbetas hos tyska industrifirmor och arbetsgivarorganisationer alltjämt en hel :del lönestatistik, men det förefaller, som om man, väl närmast av ekonomiska skäl, flerstädes sökt begränsa omfattningen av statistiken och omlägga denna helt ur syn- punkten av en kontrollanordning på de förtjänstmöjligheter gällande kollektivavtal möjliggöra för olika arbetargrupper hos särskilda firmor.

På a r b et a r sid a n synes däremot lönestatistiken följt en Väsentligt annan utvecklingslinje. Före världskriget förefunnos i huvudsak allenast redogörelser för genom kollektivavtal eller eljest fastställda lönesatser för olika orter och yrkesspecialiteter, sammanställda av vederbörande fackförbund. Men efter fredsslutet och särskilt sedan den tyska landsorga- nisationen. Allgemeiner Deutscher Gewerkschaftsbund, upprättat en sär- skild statistisk avdelning, har lönestatistiken, såsom man kan följa den i förbundets publikationer »Gewerkschaftszeitung», »Die Arbeit» och »Jahr- buch», utvecklats allt mångsidigare i syfte att belysa de olika faserna och resultaten av arbetarorganisationernas lönepolitik. Vid sidan av fack- förbundens årsöversikter över gällande arbetslöner inom deras resp. verk- samhetsområden, vilka alltjämt fullföljts, har upprättat-s en central löne- satsstatistik, vilken på grundval av särskilt införskaffade uppgifter må- nads—. halvårs- och årsvis belyser kollektivavtalslönernas fluktuationer i 48 större städer för 42 yrkesgrupper av manliga och 15 av kvinnliga indu—

1Se härom Wohlin a. a. sid. 6 0. f.

• Sida 52
•  Original

'striarbetare, ävensom för lantarbetare inom olika landsdelar, nämligen statavlönade manliga (Deputanten) och kontantavlönade kvinnliga (Frei- arbeiterinnen). I landsorganisationens årsbok gives vidare en tabellarisk redogörelse för lönerörelserna inom olika fack, vari bl. a. meddelas rörel- sernas resultat, angivna genom löneförhöjningens (ev. lönesänkningens) genomsnittliga belopp per vecka och arbetare.

Emellertid åsyftade man att till komplettering av tarifflönesammanställ— ningarna även åstadkomma en statistik över de verkliga arbetsförtjän- sterna. En sådan utarbetades också för veckan 2—7 november 1925 med av- seende på 145 497 arbetare inom 22 yrken och bosatta i samma 54 städer, som då deltogo i kollektivavtalsstatistiken. Undersökningen verkställdes genom de lokala fackliga centralorganisationerna (Ortsausschiisse) med fackföreningarnas medverkan på sådant sätt, att man för angivna av— löningsperiod insamlade arbetarnas lönekuvert, kompletterade medelst anteckningar om antalet under perioden utgjorda arbetstimmar, huruvida vederbörande var yrkeslärd, >>till-ärd» (Angelernter) eller icke yrkeslärd, tidslöns- eller ackordsarbetare, man eller kvinna ävensom angående ålder, civilstånd och försörjningsplikt. Vid materialets bearbetning lades sär- skild vikt vid jämförelser mellan den avtalsenliga lönen och den faktiska arbetsförtjänsten.1 I detta avseende har den privata lönestatistiken varit en förebild för den sedermera, som nämnts, på bredare bas upprättade och med ett bättre primärmaterial arbetande officiella löneinkomststatistik, vilken synes ha överflödiggjort motsvarande gren av landsorganisationens lönestatistik. Till denna kan även spåras upphovet till åtskilliga andra karakteristiska detaljer i den officiella statistiken, såsom t. ex. särlkil- jandet av de avdrag för skatte- och socialförsäkring, som ingå i arbetarens bruttolön2 m. m.

Danmark. Den danska lönestatistiken går tillbaka ända till 1870-talet, men de första mera omfattande undersökningarna rörande arbetslönen inom industri och hantverk företogos i samband med de åren 1897 och 1906 utförda industriräkningarna.3 Vid dessa undersökningar, vilkas resultat offentliggjorts i särskilda häften av »Statistiske Meddelelser», sökte man, i motsats till vid de tidigare, mera enquéteartade undersökningarna, er- hålla uppgifter om den utbetalda arbetslönen! År 1897 nöjde man sig med "summariska uppgifter röran-de arbetarnas antal och fördelning på yrkes- lärda (Svenvde) och grovarbetare rn. fl.- (Arbejdsmend) samt angående det avlöningsbelopp, som för tredje avlöningsveckan i maj utbetalades till var och en av dessa grupper. Vid 1906 års undersökning utgjordes primärmate- rialet av enligt särskilt frågeformulär av arbetsgivarna avgivna uppgifter

1Jahrbuchi 1925 des Allgemeinen Deutschen Gewerkschaftsbundes, Berlin 1926, sid. 194 0. f.

2Jfr Bruno Gleitze: Die soziale und steuerlichc Belastung der deutschen Ar- beiterschaft seit 1924, »Die Arbeit», 1927 sid. 403.

8En utförlig redogörelse för den danska lönestatistikens utveckling lämnas i K. D al— gaard: »Arbejderklassens ökonomiske Kaar i Danmark i de sidste 50 Aar». Natio- nalökonomisk Tidsskrift 1926, sid. 105. Jfr även J. Pedersen: Arbejdslönnen i Dan- mark under skiftende Konjunkturer 1850—1913. Köpenhamn 1930.

* Detta för den danska lönestatistiken karakteristiska intresse för de faktiska lönerna torde bl. a. förklara, att man aldrig sökt utnyttja kollektivavtalens lönebestämmelser i lönestatistiskt syfte, ehuru dylika avtal nått en mycket stor utbredning i Danmark (de omfatta c:a 300 000 arbetare). I en specialundersökning rörande »Arbejdsöverenskomster i Danmark den 1 aug. 1925» (Stat. Meddel. IV: 81: 1) anföres (sid. 295), att särskilt av- talens lönebestämmelser äro svåra att statistiskt bearbeta.

• Sida 53
•  Original

om varje enskild hos dem anställd arbetares kön, ålder, civilstånd, yrke och sysselsättning samt rörande antalet av honom under år 1905 utgjorda dagsverken ävensom totalbeloppet av därför erhållen gottgörelse, fördelad på tidlön, stycklön och särskilda förmåner. På grundval av detta material beräknades den genomsnittliga totalförtjänsten per vecka inom olika näringsgrenar samt för yrkes- och grovarbetare.

I samband med industriräkningen 1914 verkställdes däremot icke någon lönestatistisk undersökning, ty fr. o. ni. detta år har den officiella löne- statistiken grundats på material, tillhandahållet av Dansk Arbejdsgiver- og lersterforening.1 Enligt föreningens stadgar åligger det varje ansluten arbetsgivare att inom två veckor efter utgången av varje kvartal genom vederbörande yrkesförbund till arbetsgivarföreningen insända lönelistor, avsedda att dels läggas till grund för beräkningen av medlemmarnas av- gifter till föreningen, dels att tjäna som grundval för lönestatistik. Löne- listorna äro numera uppgjorda efter ett enhetligt formulär, som tillämpas för samtliga arbetargrupper med undantag av några specialfack (kuskar, hamnarbetare, byggnadssnickare i Köpenhamn m. fl.), beträffande vilka för- hållandena ej medgiva åstadkommande av så detaljerade arbetstids- och arbetslönsuppgifter, som det allmänna formuläret påkallar. Å detta skall nämligen för varje arbetare (och förman, för så vitt han deltager i arbetet men däremot ej för förvaltnings- och kontorspersonaF), veckovis antecknas den uppburna arbetsförtjänsten, fördelad på ackords- och tidlönsarbete, ävensom det antal ordinarie timmar samt övertids—, natt- och söndags- timmar han arbetat inom var och en av dessa löneformer. Tillägg för övertidsarbete (samt skiftarbete) skola ej inräknas iden ordinarie arbets- lönen utan redovisas i en särskild kolumn. I en annan antecknas arbeta- rens avtalsenliga tim- eller veckolön samt under »Anmärkningar» alla sär- skilda, ej förut redovisade tillägg och förmåner, såsom sjukpengar, seme- sterpengar (Sommerferiepenge), kostpengar, gratial, gång- och resepengar etc. På grundval av detta material, som omfattar c:a 12 000 arbetsgivare med över 110000 arbetare, utarbetas inom arbetsgivarföreningens, år 1908 upprättade statistiska kontor, som sysselsätter ett 30-tal personer och för- fogar över statistikmaskiner av Holleriths typ, kvartalsvis en detaljerad lönestatistik över timförtjänsterna (i vissa fall även vecko- eller årsför- tjänsterna) för olika yrkesgrupper av arbetare, anställda hos föreningens medlemmar. Statistiken är upplagd efter yrkesförbund och plägar bringas till medlemmarnas kännedom genom att tryckas eller på annat sätt mång- faldigas.

Den överenskommelse, vilken, såsom ovan nämnts, träffades mellan Det Statistiske Departement och arbetsgivarföreningen, innebär i huvudsak, att ett sammandrag av denna kvartalsstatistik, varuti de talrika yrkes— specialiteterna sammanförts under ett mindre antal huvudrubriker — exempelvis upptagas för järn- och metallindustrien allenast 15 fack mot

1 Lönestatistik har utarbetats för år 1914, för andra kvartalet 1917 samt fr. o. 111. andra kvartalet 1918 regelmässigt för varje kvartal, när icke landsomfattande arbetskonflikter lagt hinder för materialets insamling. 2Beträffande löneförhållandena för »Privatfunktionaerer» ha speeialundersökningar på grundval av från personalen särskilt införskaffade uppgifter verkställts för åren 1913 och 1923 och ofentliggjorts i Statistiske Meddelelser IV: 45: 3 och IV: 73: 2. Jfr också en undersökning om ingenjörernas inkomstförhållanden i Statistiska Efterret- ninger 1929 nr 21. —- Nämnas må i detta samband, att rörande manskapslönerna inom sjöfarten (ång- och motorfartyg) uppgifter meddelas i Statistisk Aarbog (årg. 1929, tab. 129), erhållna från Danske Dampskibsredcrforening.

• Sida 54
•  Original

över ett hundratal i arbetsgivarföreningens statistik. Dessa sammandrag underkastas genom departementets försorg viss kontroll och offentliggöras därefter i »Statistiske Efterretninger» inom fyra till fem månader efter utgången av resp. kvartal. Härvid meddelas blott en löneuppgift, näm— ligen den genomsnittliga timförtjänsten, vilken merendels beräknats på grundval av den totala löneutbetalningen under kvartalet (exkl. övertids— ersättning) fördelad på antalet utgjorda arbetstimmar, oavsett om arbetet skett på tidlön eller på ackord. Beträffande vissa fack, där veckolöns— system tillämpas (bageriarbetare, kvarnarbetare, bryggeriarbetare, tobaks- arbetare, färgeriarbetare, typografer, kuskar, chaufförer, eldare m. fl.), har dock timförtjänsten måst beräknas på grundval av den sedvanliga genom— snittliga veckolönen. Inom departementet utarbetas även vissa samman- fattningstal, avseende att möjliggöra en allmän översikt över löneutveck- lingen för samtliga arbetare samt inom vissa huvudgrupper av yrken, nämligen yrkeslärda och icke yrkeslärda manliga arbetare samt kvinnliga arbetare allt med fördelning på Köpenhamn, landsorten och hela landet.

För åren 1914—25 har det lönestatistiska materialet utnyttjats till en specialundersökning av »Arbejdslönnen i Industrien m. v. i Danmark 1914—251.» Det framhålles här, att det av arbetsgivarföreningen tillhanda- hållna primärmaterialet icke blott tillgodoser mycket höga fordringar i kvalitativt avseende, utan även i kvantitativ synpunkt måste anses fullt representativt, åtminstone vad beträffar städerna och de större företagen. I specialundersökningen sammanställas icke blott de förut i »Statistiske Efterretninger» meddelade kvartalssiffrorna för timförtjänsterna inom olika arbetargrupper, utan meddelas även motsvarande uppgifter för vecka och år, de senare jämväl korrigerade med hänsyn till förlust av arbetstid genom arbetslöshet, arbetskonflikter och sjukdom — de sålunda förlorade arbetsdagarna beräknas för de olika åren ha växlat mellan 21 och 78. Vidare har man även med användande av officiellt levnadskostnads- index beräknat tim-, vecko— och årsförtjänsternas reella värde vid olika tidpunkter. Slutligen meddelas speciella undersökningar rörande ackords— arbetets betydelse och ackordsöverskottets storlek inom olika yrkesgrupper (för åren 1920—25) samt angående timförtjänsternas spridning omkring medeltalet, det sistnämnda dock allenast för smeder och maskinarbetare samt hantlangare inom järn- och metallindustrien under tredje kvartalet 1925. En undersökning av samma slag som denna har sedermera utförts för sko—, textil- och tobaksindustriarbetar-e beträffande andra kvartalet 1926, varvid hänsyn även tagits till arbetarnas fördelning på ackords- och tidlönsarbetare samt på olika åldersgrupper.2

Ifrågavarande lönestatistik omfattade, såsom nämnts, länge uteslutande arbetare, som sysselsattes av medlemmar av danska arbetsgivarföreningen. På grund av organisationsväsendets starka utbredning måste dessa upp- gifter anses fullt representativa för större delen av den danska industrien. Till komplettering härav har emellertid Det Statistiske Departement från och med första kvartalet 1926 insamlat motsvarande lönestatistiskt mate— rial från vissa företag, som i 0 k e äro anslutna till arbetsgivarföreningen, med användande av »lönelistor» av i huvudsak samma uppställning som föreningens. För fjärde kvartalet 1929 har departementet erhållit dylika löneuppgifter beträffande 14000 arbetare, av vilka c:a 5 500 voro anställda

1Statistiske Meddelelser IV: 78: 1, Köpenhamn 1927. 2Statistiska Efterretninger 1927, nr 7 (sid. 41).

• Sida 55
•  Original

hos enskilda företag (särskilt kooperativa sådana) och c:a 8500 i statens och kommunernas tjänst.1 På grundval av såväl detta material som det genom arbetsgivarföreningen insamlade (tillhopa omfattande drygt 125 000 arbetare) har man inom departementet verkställt kompletterande beräk- ningar av arbetsförtjänsten för de ovannämnda huvudgrupperna av arbe- tare. För att eliminera den inverkan, som arbetarnas växlande fördelning mellan olika fack kunde ha vid beräkningen av medelförtjänsten, har man i stället för med det faktiska arbetarantalet räknat med ett visst normalt arbetarantal inom varje fack, nämligen medlemsantalet i fackföreningarna vid utgången av år 1924. Genom dylik standardberäkning har man möjlig- gjort en jämförelse mellan arbetsförtjänsterna vid olika tidpunkter, utan att förändringar i arbetstillgången för olika arbetargrupper inverka stö- rande. Det är också denna lönestatistik, som numera återges i »Statistisk Aarbogzai'.

Enär primäruppgifterna till den officiella danska lönestatistiken huvud— sakligen härröra från arbetsgivarhåll, har det ansetts önskvärt att till kontroll och komplettering av detta material även verkställa lönestatisti— ska undersökningar, vartill primärmaterialet insamlats från a r b e t a r- håll. I detta syfte har Det Statistiske Departement trätt i samverkan med landsorganisationen och vissa fackförbund, i första rummet Dansk Smede- og Maskinarbejderforbund. Sålunda insamlade den danska landsorganisa- tionen, De samvirkende Fagforbund, efter överenskommelse med Det Statistiska Departement upplysningar från sina medlemmar angående arbetslönen under de två första avlöningsveckorna i december 1920, och på grundval av detta material utarbetades en lönestatistik, vari arbe— tarna yrkesvis fördelades efter ålder och avlöningens storlek.3 Vidare har departementet för vart och ett av åren 1920—22 och 1924—26 verkställt sammanställningar rörande arbetslönerna för smeder och maskinarbetare på grundval av uppgifter för en avlöningsvecka i november insamlade av Dansk Smede- och Maskinarbejderforbund och avseende hälften till två tredje-delar av dess c:a 25 000 medlemmar.4 Dessa löneuppgifter visade i stort sett god överensstämmelse med motsvarande från arbetsgivarsidan, om man tager hänsyn till skiljaktigheter i materialets art och omfattning, framför allt att arbetaruppgifterna avse förhållandena vid ett relativt större antal småföretag.

När det gällt undersökningar inom metallarbetarbranschen, har man haft förmånen att kunna stödja sig på en lönestatistik, som på fackför- bundets eget initiativ nått en hög grad av utveckling. Sedan år 1927 är denna statistik anordnad på sådant sätt, att för förbundets c:a 10 000 med- lemmar i Köpenhamn föres en fortlöpande statistik, vilken tillkommer sålunda, att medlemmarna vid varje avlöningstillfälle överlämna sina avlöningskuvert (eller avlöningslappar) till en av verk-stadsklubben utsedd statistikförare, vilken i en särskild statistikbok för varje medlem anteck- nar grundtimlön samt avlöningsbelopp, ävensom särskilda tillägg för övertids—, natt— och skiftarbete m. m. Härigenom erhålles möjlighet att

1 Statistiske Efterretninger 1930 nr 15. — Beträffande staden Köpenhamns arbetare ut- arbetas och publiceras en ganska utförlig årlig lönestatistik av Direktoratet for Kö- benhavns Kommunes Lönningsf og Pensionsvaasen. =*'Statistisk Aarbog 1929, tab. 130, 1930, tab. 135, 1931, tab. 138. ="Statistiske Efterretninger, 1921 nr 17. * Statistiske Efterretninger 1921 nr 22, 1922 nr 11, 1923 nr 15, 1925 nr 25, 1926 nr 16 och 1927 nr 22.

• Sida 56
•  Original

beräkna timavlöningen på ordinarie tid, och det är denna timförtjänst, som tillika med den genomsnittliga individuella timlönen kvartalsvis uträknas och publiceras av centralavdelningen för huvudstadens olika arbetsplatser, varvid arbetarna genomgående fördelas i tidavlönade samt ackordsavlö— nade (helt eller delvis). Efter ungefär samma grunder utarbetas lönestati- stik för smed— och maskinarbetarförbundets medlemmar i landsorten, men denna statistik, vilken uppges omfatta inemot % av ifrågavarande arbe- tare, är icke fortlöpande utan insamlas genom avdelningskassörerna be— träffande en avlöningsvecka i vardera av februari, maj, augusti och no— vember månader.

I Danmark är det emellertid ej allenast industriens lönevillkor, som sedan länge varit föremål för statistisk observation, utan även beträffande löneförhållandena inom j 0 r d b r u k e t föreligga officiella statistiska uppgifter så långt tillbaka som från åren 1872, 1888 och 1892.1 För åren 1897, 1905, 1910, 1915, 1918 och 1921 har Statens Statistiske Bureau, numera Det Statistiske Departement, insamlat och i skilda häften av »Statistiske Meddelelser» publicerat upplysningar rörande arbetslönerna för tjänste— folk och daglönare inom jordbruket. Härvid insamlades i första hand från enskilda lantbrukare och sammanslutningar av sådana (Landboförenin gar) upplysningar om sedvanliga arbetslöner i olika bygder. Men sedan år 1897 och sedermera allt framgent upptogos genom särskilda frågeformulär, som tillställdes ett antal jordbrukare, uppgifter om de löner, som faktiskt ut- betaltes till hos dem anställda arbetare. Sålunda bragtes även beträffande lantarbetarlönerna i tillämpning den grundsats, som genomgår den danska lönestatistiken, nämligen att särskilt söka utröna de i verkligheten ut— gående arbetslönerna.

Åren 1905 och 1910 utsändes frågeformulär för genomsnittsuppgifter till såväl Landbo— som Husmands(småbrukar)föreningar, och vid under- sökningarna för 1915 och 1918 införskaffades dessutom uppgifter från lant- arbetarnas fackföreningar, vilka nu började få större betydelse. Den senaste undersökningen av lantarbetarnas löneförhållanden företogs år 1921. Denna avvek i fråga om sättet för primärmaterialets insamlande från de tidigare undersökningarna så till vida, att man nu överhuvud icke inhämtade genomsnittsuppgifter, utan uteslutande sökte erhålla uppgifter om den faktiskt utbetalta arbetslönen. Genom Landboföreningarna inför- skaffades sålunda från ett stort antal föreningsmedlemmar uppgifter om den faktiskt utbetalta lönen till varje särskild hos dem anställd tjänare och daglönare (tillhopa c:a 4900). Vidare erhöllos genom lantarbetarför— bundet löneuppgifter för över 2400 arbetare, vilka i fråga om tjänstefolk omfattade hela året 1920—21, men för daglönare endast de två första arbetsveckorna i december 1920.2

Denna undersökning blev den sista i serien, ty kort efteråt erhöll Dan- mark en årlig jordbrukslönestatistik därigenom att med den oficiella sta— tistiken införlivades den serie av uppgifter rörande arbetslönerna inom jordbruket, vilka sedan år 1923 utarbetats av en halvoffentlig institution, »Det landökonomiske Driftsbureau», som har till uppgift att verkställa undersökningar av jordbrukets räntabilitetsförhållanden m. m. Vid byråns första undersökning förelågo löneuppgifter från c:a 600 egendomar, över- vägande bondgårdar, men för bokföringsåret 1928—29 hade antalet gårdar

1Se Dalgaard a. a. sid. 127 0. f. 2Statistiske Meddelelser IV: 67: 1.

• Sida 57
•  Original

stigit till över 1 000, samm-anlagt sysselsättande c:a 2 700 manliga och 1 200 kvinnliga >>Medhjaelpere» (tjänare) samt omkring 700 daglönare. Upp- gifterna, vilka insamlas genom byråns konsulenter i november månad varje år, avgivas efter ett särskilt frågeformulär, å vilket för 14 olika lant- arbetargrupper antecknas den utbetalda halvårslönen, resp. daglönen. Nämnas kan även, att upplysningar samtidigt inhämtas om ackordspris för sockerbetsskötsel. De sålunda erhållna löneuppgifterna publiceras för varje lantbruksår (räknat från 1 maj) i byråns »Meddelelser» ävensom i »Statistisk Aarbog>>1.

Lönestatistiska utvecklingslinjer i de särskilda länderna. Ehuru den redogörelse, som i det föregående lämnats för lönestatistiken i utlandet, blott avser fyra länder och knappast ens beträffande dessa gör anspråk på att vara alldeles fullständig, framgår det med all tydlighet, att denna sta- tistik under de senaste årtiondena undergått en betydande utveckling, men ock att denna utveckling ingalunda framgått efter enhetliga linjer, vare sig man låter jämförelserna avse förhållandena under skilda tidsperioder eller i olika länder.

Årtiondena närmast före år 1914 karakteriserades i stort sett genom strävanden att ersätta äldre tiders, på. mer eller mindre godtyckliga upp- skattningar av inom olika yrken och å olika orter gängse löner grundade löneundersökningar medelst på uppgifter från resp. företag byggd stati- stik över de faktiska arbetsförtjänsterna. Målet var härvid ofta en allmän lönecensus, som efter enhetliga grunder utvisade löneinkomsten i genom- snitt per år, vecka eller dag inom så vidsträckta områden av näringslivet som möjligt.

Tiden efter världskriget karakteriseras däremot genom en viss opposi- tion mot den tidigare åsyftade likformigheten och tydliga strävanden att genom mångsidiga och ingående undersökningar erhålla en möjligast ' verklighetstrogen bild av de skiftande löneförhållandena inom olika om— råden av näringslivet. I sådant syfte har man åter börjat uppmärksamma de gängse lönerna, i synnerhet som detta begrepp fått ökad fasthet och ' skarpare utprägling, sedan löne— och arbetsförhållandena i allt flera län- der börjat allmänt regleras genom mellan arbetsgivar- och arbetarorgani— sationerna ingångna kollektivavtal. I samtliga ovannämnda länder med undantag av Danmark har man i huvudsak på sådan bas upprättat en fortlöpande statistik över gängse lönesatser och förändringar i dessa, vilken tillmätas stor betydelse för belysande av löneutvecklingen såväl i och för sig som såsom led i den allmänna konjunkturstatistiken.

Härvid har man emellertid ingalunda förbisett, att mellan den lönesats, efter vilken avlöningen beräknas, och den löneinkomst, som faktiskt upp- bäres av arbetaren, finnes en differens, som växlar under olika konjunk- turer samt inom olika näringsgrenar och arbetargrupper. Att söka fast— ställa storleken av denna differens har allt mera blivit ett huvudsyfte för _ löneinkomststatistiken, vilken därför i mycket givits en annan utform- ning än tidigare. I stället för en visserligen synnerligen omfattande men merendels skäligen grund och schablonmässig lönecensus ha kommit mera fördjupade och individualiserande undersökningar av olika typer. Även i England, där man alltjämt gärna vill fasthålla principen om en perio— diskt verkställd allmän löneinventering, synes man vara böjd att omlägga denna efter representativa grunder i syfte att utan större tidsutdräkt och

iStatisti—sk Aarbog 1931, tab. 139.

• Sida 58
•  Original

ökade kostnader erhålla noggrannare kunskap om de faktiska lönevillkoren ej blott inom olika näringsgrenar utan även för viktigare arbetargrupper inom dessa. I Förenta staterna och Tyskland har den officiella lönestati- stiken anslutit sig till principen om en »rotational census», varvid man med vissa kortare mellantider övergår de viktig-aste näringsgrenarna medelst djupgående efter representativa grunder anordnade löneundersök— ningar, avseende att konstatera de faktiska arbetsförtjänsterna inom olika branscher och för skilda arbetarkategorier. Ett ytterligare framsteg ur synpunkten av periodisk löneobservation innebär Danmarks officiella löne- statistik och den privata lönestatistik, som i Förenta staterna utarbetas av National Industrial Conference Board, ty härvid följas fortlöpande (kvartals- eller månadsvis) löneinkomsternas fluktuationer inom vid- sträckta delar av näringslivet.

Nu berörda utveckling av lönestatistiken har dock merendels haft till förutsättning upprättandet av ett intimt samarbete mellan å ena sidan den officiella lönestatistiken, å den andra den avlöningsstatistik, som närmast i lönepolitiskt syfte upplagts av arbetsgivar- och arbetarorganisationerna och i vissa fall bragts till en hög grad av utveckling, särskilt när det gällt att anpassa sig efter och ge uttryck åt de faktiska avlöningsvillkoren inom näringslivet. England torde numera vara nästan det enda större industri- land, där jämväl arbetsgivar- och arbetarorganisationerna övervägande betrakta lönestatistiken som en uteslutande statlig uppgift, beträffande vilken organisationernas medverkan knappast anses böra gå längre än att ge råd och anvisningar vid de officiella undersökningarnas planläggning och utförande. I Förenta staterna står den officiella och den privata löne- statistiken tämligen jämbördiga sida vid sida, och dessa undersökningar komplettera ömsesidigt varandra. I Tyskland synes däremot den nya löne- statistiken närmast vara att betrakta som en överbyggnad på särskilt arbetarorganisationernas löneundersökningar, medan i Danmark en fak— tisk sammansmältning skett mellan den officiella och den privata löne— statistiken, den senare särskilt representerad av den på arbetsgivarhåll utarbetade arbetaravlöningsstatistiken.

Vad nu sagts om lönestatistikens olikartade utveckling i de fyra länder, där hithörande förhållanden gjorts till föremål för särskild granskning, gäller även övriga länder med det tillägget, att i åtskilliga av dessa denna statistik överhuvud synes befinna sig på ett skäligen outvecklat stadium. Denna olikformighet hos de särskilda ländernas lönestatistik är så mycket mer att beklaga, som nationernas ökade gemenskap på det ekonomiska och sociala området visat sig i stigande grad påkalla möjligast tillförlitlig och jämförbar kunskap rörande industriens arbetskostnader och arbetar— nas levnadsstandard i olika länder.

• Sida 59
•  Original

5. Internationella enhetssträvanden inom lönestatistiken.

När under åren närmast omkring sekelskiftet en officiell lönestatistik först upprättades i vårt land, sökte man, som förut nämnts (sid. 5), här— vid i största möjliga utsträckning tillämpa de principer för en objek— tiv och tillförlitlig arbetaravlöningsstatistik, vilka blivit framlagda vid internationella statistiska institutets sessioniWien 1891.1 Även under senare tider har institutet, vilket bland sina c:a 200 medlemmar räknar ledande statistiker i så gott som alla länder (även Förenta staterna och Sovjet-Ryssland, som ej äro anslutna till nationer- nas förbund), visat intresse för särskilt den teoretiska sidan av lönestati- ken, och institutets alltjämt fortgående arbete för de lönestatistiska meto— dernas vetenskapliga utformning synes väl värt att beaktas, när det gäller frågan om omläggning av den svenska lönestatistiken. I fråga om prak— tiska insatser för lönestatistikens utveckling efter enhetliga linjer har sedan år 1919 huvudrollen spelats av den till nationernas förbund an- knutna internationella arbetsbyrån. I sin egenskap av med- lem av nationernas förbund har vårt land med uppmärksamhet följt dessa strävanden och givit dem sin intresserade medverkan.

Internationella arbetsbyråns tidigare lönestatistik. För internationella arbetsbyrån har lönestatistiken närmast utgjort ett led i dess allmänna, i fredstraktaterna angivna uppgift att sammanfatta och meddela upplys- ningar rörande alla ämnen, som äro av betydelse för den mellanfolkliga regleringen av arbetarnas förhållanden och arbetets villkor. Vid sina str-ä— vanden för åstadkommande av en ur sådana synpunkter tillfredsställande internationell lönestatistik har arbetsbyrån i huvudsak följt tvenne, var- andra kompletterande riktlinjer, nämligen dels att själv utarbeta och framlägga internationella översikter över lönefluktuationerna och löne- läget grundade på bearbetning av den lönestatistik, som utarbetas av de särskilda ländernas statistiska ämbetsverk, dels att söka på olika vägar förmå dessa att använda sig av mera enhetliga arbetsmetoder.

Redan i de första häftena av arbetsbyråns sedan år 1921 utgivna tid— skrift »International Labour Review» infördes uppsatser och siffersam— manställningar rörande löneförhållandena i olika länder, och år 1922 ut— gavs under titeln »Wage changes in various countries 1914—1921» en över- sikt över löneutvecklingen i 13 olika länder.2 Denna publikation följdes året därpå av en annan, som avsåg 16 länder och förde lönesiffrorna fram till år 1922.3 I dessa rapporter redogjordes icke blott för penninglönernas skiftningar, utan sökte man även i görligaste mån uppskatta reallönernas förändringar genom att sammanställa förskjutningar beträffande nomi- nallönerna med sådana i den allmänna prisnivån. Härvid nödgades arbets- byrån konstatera, att de särskilda staternas lönestatistik företedde så stora

1 Se Undersökning av tobaksindustrien i Sverige, Stockholm 1899, sid. 107. 2Studies and Reports, Series D: 2. 3Studies and Reports, Series D: 10. År 1926 offentliggjordes en rapport, som avsåg löneutvecklingen 1914—1926 i 29 olika länder (D: 16). Det speciella problemet om löne- utvecklingen under inflationstider har behandlats i »Workers' standard of life in countries With a depreciated currency (Germany, Austria, Poland)». Ser. D: 15 (1925).

• Sida 60
•  Original

olikheter i metodiskt avseende, att man på sin höjd kunde åskådliggöra löneutvecklingen inom ett visst antal länder, som förde en någorlunda kontinuerlig lönestatistik, men näppeligen fastställa och inbördes jämföra lönenivån inom dessa länder. För några av dessa. meddelades blott gäl- lande lönesatser, medan andra begränsade statistiken till att avse allenast faktiska arbetsförtjänster. Ofta uppgåvos tim— eller veckolöner utan upp- lysning om det normala eller faktiska antalet arbetstimmar. Vidare före- fanns en framträdande brist på tillfredsställande levnadskostnadsstatistik, vilken vore nödvändig för att klarställa relationen mellan nominal— och reallöner samt uppskatta verkningarna av prisnivåns förändringar på arbetarnas levnadsvillkor. Slutligen publicerades lönestatistiken i vissa fall så, att man meddelade löner för vissa yrkesspecialiteter (t. ex. svar- vare, gjutare, modellsnickare, hantlangare inom metallindustrien), medan i andra fall genomsnittslöner beräknades för större grupper (exempelvis yrkesutbildade eller icke yrkesutbildade arbetare) eller ock för alla kate- gorier tillsammantagna.

Den första internationella socialstatistiska konferensen 1923. Såsom ett led i strävandena att söka åstadkomma en högre grad av enhetlighet och standardisering inom de olika ländernas socialstatistik sammankallade internationella arbetsbyrån en expertkonferens av socialstatistiker, ut- sedda av de särskilda medlemsstaterna, Vilken sammanträdde i Geneve under tiden 29 oktober—2 november 1923. Denna konferens, vid vilken voro representerade 33 stater och däribland även Sverige, ägnade mycken uppmärksamhet åt lönestatistiken, vars syftemål, ämnesområde och meto- der belystes genom en särskild rapport.1 I anslutning till denna framlades från arbetsbyråns sida ett förslag till resolution, enligt vilket för varje land borde meddelas dels gällande lönesatser (per timme eller vecka) och normala arbetstimmar för typiska kategorier av tidavlönade arbetare, dels faktiska arbetsförtjänster och utgjorda arbetstimmar för typiska arbetar- kategorier, särskilt ackordsavlönade sådana, dels slutligen indextal för reallöner, grundade på sammanställningar av nominallöner och levnads- kostnader. Vid förslagets behandling inom en särskild kommitté (ordf. M. Huber, chef för den franska »Statistique générale») föreslogs, att dessa »minimiprogram» borde utökas medels ett »maximiprogram», vilket skulle representera det ideal socialstatistiken i de olika länderna borde efter- sträva att förverkliga. Ur diskussionen framgick följande resolution:

Detaljerad statistik över lönesatser och faktiska arbetsförtjänster samt över normala och verkliga arbetstimmar bör insamlas och publiceras i varje land så ofta som möjligt, under hänsynstagande till de särskilda omständigheter och villkor, som föreligga i varje särskilt fall. I syfte att underlätta inter- nationella jämförelser böra vederbörande myndigheter i varje land härvid, såvitt möjligt, följa nedan-stående principer:

1. Med regelbundna mellanrum och åtminstone en gång om året böra publi- ceras uppgifter om:

a) lagstadgade minimilöner,

b) lönesatser fastställda genom kollektivavtal,

c) lönesatser, som godkänts av arbetsgivar- och arbetarorganisationer för typiska arbetarkategorier.

1Methods of statistics of wages and hours of labour. Studies and Reports, Series N: 2, Geneva 1923.

• Sida 61
•  Original

2. För att erhålla en uppfattning om löneutvecklingens allmänna riktning böra med kortare mellantider publiceras uppgifter rörande arten och stor leken av samtliga de förändringar, som uppkomma genom ändringar av de lagstadgade minimilönerna eller genom överenskommelser mellan arbets— givare och arbetare. Särskilda uppgifter böra lämnas angående förändringar beträffande den normala arbetstiden samt rörande stycklönernas nivå.

3. Med jämna mellanrum, dock minst en gång om året, böra för var och en av de viktigaste näringsgrenarna angivas de faktiska medelförtjänsterna och den verkliga arbetstiden under ett år eller annan typisk tidsperiod, allt på grundval av uppgifter lämnade av representativa arbetsgivare eller företag.

4. På grundval av ovannämnda uppgifter böra framräknas indextal i syfte att utvisa, i vilken riktning de nominella lönesatserna och de faktiska arbets- förtjänsterna förändrats. Indextal för lönernas köpkraft böra också uträknas genom att jämföra förändringarna i de faktiska arbetsförtjänsterna med lev- nadskostnadernas förändringar, varvid nödiga åtgärder böra vidtagas för att säkerställa full jämförbarhet mellan de båda serierna av uppgifter. De vid indexberäkningarna använda absoluta lönesiffrorna skola för varje fall angivas.

5. Med mindre täta mellanrum böra utföras allmänna löneundersökningar, varvid uppgifter skola införskaffas ur företagens avlöningslistor i avsikt att utröna lönesatser och faktiska arbetsförtjänster under en typisk arbetsvecka. Uppgifterna böra publiceras med fördelning efter näringsgrenar, geografiska områden, yrkesspecialiteter och kön samt med särskiljande av vuxna och minderåriga arbetare. Intill dess att ovannämnda principer kommit i tillämpning i de olika län— derna, bör den av dem publicerade statistiken över löner och arbetstid såsom ett minimum omfatta:

a) gällande lönesatser (per dag eller vecka) och normala arbetstimmar för typiska kategorier av tidlönsarbetare samt med jämna mellantider även medellöucr, vägda med hänsyn till det antal arbetare uppgifterna avse, såväl för dessa kategorier var för sig som för dem alla tillsammantagna;

b) faktiska arbetsförtjänster (vid full sysselsättning) samt verkliga arbets- timmar för typiska arbetarkategorier, i synnerhet sådana med ackordsarbete; denna statistik skall upprättas för vissa representativa tidsperioder åtmin- stone en gång om året;

0) indextal för reallöner, beräknade på grundval av sådana för nominal- löner och levnadskostnader.

Nämnas må, att vid konferensen förslag väcktes om, att arbetsförtjänst- statistik, som grundats på uppgifter från arbetsgivarhåll, borde kontrolle- ras av vederbörande arbetare. Förslaget vann dock ej majoritet, och konfe— rensen höll före, att företagens avlöningslistor utgjorde den bästa, om än icke den enda källan till kunskap rörande de faktiska arbetsförtjänsterna.1

Vid denna konferens lades i viss mån grunden till internationell löne- nivåstatistik, i det att konferensen, på förslag av denna statistiks upphovs- man, mr. J. Hilton, gjorde hemställan om, att en av brittiska arbets- ministeriet fr. o. m. juli 1923 utarbetad jämförande statistik över löner

1En redogörelse för denna konferens, vid vilken Sverige representerades av byrå- chefen Bertil Nyström, meddelas i internationella arbetsbyråns publikation: Interna- tional Conference of labour statisticians. Studies and Reports, Series N: 4, Geneva 1924. Jfr Soc. Medd., årg. 1923, sid. 1042 0. f.

• Sida 62
•  Original

och levnadskostnader i olika länders huvudstäder1 skulle fr. o. 111. år 1924 överflyttas till internationella arbetsbyrån, vilken därför från ifråga— varande länders statistiska ämbetsverk borde regelmässigt tillställas mot- svarande primäruppgifter, som brittiska arbetsministeriet dittills erhållit. I enlighet härmed började arbetsbyrån fr. o. 111. juli 1924 att i sin månads— skrift offentliggöra en fortlöpande statistik över reallönernas nivå för vissa typiska grupper av arbetare i de viktigaste städerna i omkring 20 olika länder. Denna statistik grundade sig på gällande tidlöner för en stan-dardarbetsvecka om 48 timmar för vissa grupper av yrkes— och grov— arbetare inom byggnadsverksamhet, mekanisk verkstadsindustri och möbelindustri samt vid boktryckerier och bokbinderier. Såsom enhet för lönejämförelsen användes prisen på viktigare födoämnen,2 beträffande vilka man beräknade penninglönernas köpkraft i de särskilda städerna. Härvid togs hänsyn till de kvantiteter av 15 viktigare livsmedel, som kon— sumerades i de olika länderna i enlighet med sex normalbudgeter — en brittisk, en västeuropeisk, en centraleuropeisk, en sydeuropeisk, en nord- europeisk och en tr—ansoceanisk — vilka närmast avspeglade de genom hus- hållsstatistiska undersökningar åskådliggjorda konsumtionsvarorna i resp. Storbritannien, Belgien, Tyskland, Italien, Sverige och Förenta staterna. I själva verket kan man säga, att denna statistik skulle åskådliggöra, huru många, på visst sätt sammansatta »korgar» med livsmedel kunde köpas för den i olika länder gängse veckolönen.s

Det ligger i sakens natur, att på dylikt sätt beräknade internationella reallöner blott till en viss grad kunde återspegla de verkliga förhållandena, och arbetsbyrån hade också till sina beräkningar fogat betydelsefulla reservationer. Det framhölls sålunda, att lönerna blott avsågo ett fåtal arbetargrupper inom fyra industrier, och att även för dessa löneuppgif- terna ej voro av samma art i de olika städerna, utan ibland utgjorde löne— satser, fastställda genom kollektivavtal e. d., ibland individuella timlöner, ibland faktiska arbetsförtjänster, inneslutande merförtjänster genom ackords- och övertidsarbete o. d. På liknande sätt togo de använda lev- nadskostnadstalen ingen hänsyn till differenser i fråga om hyror, bekläd— nadsutgifter, skatter o. d., utan allenast till prisläget på ett begränsat antal livsmedel, vilka icke utan vidare kunde anses innesluta de för konsumtio- nen viktigaste i de särskilda länderna (så saknades t. ex. de särskilt för Sydeuropa så viktiga grönsakerna). Kunde sålunda de framräknade index- talen icke anses fullt representativa för reallönenivån i de redovisade huvudstäderna, så voro de det ännu mindre i fråga om vederbörande län- der i deras helhet. Siffrorna skulle emellertid, enligt arbetsbyråns upp— fattning, kunna tjäna som en grov indikator beträffande det relativa löne-

1Se Ministry of Labour Gazette, July 1923. — Denna statistik återgår i sin ordning på en under åren 1908—11 verkställd brittisk undersökning av löner och levnadskost- nader i England, Belgien, Frankrike, Tyskland och Förenta stat-erna. Se Board of Trade: Report of an enquiry into working class rents, housing and retail prices, together with the rates of wages in certain occupations in the principal industrial towns. I United Kingdom. II Belgium. III France. IV Germany. V United States.

2Dessa voro bröd. mjöl, smör, margarin, oxkött, fårkött, fläsk, potatis, socker, kaffe, te, ris, ägg och mjölk.

3Detaljerade uppgifter om beräkningsmetoden meddelas i International Labour Review fön oktober 1924 samt följande häften.

• Sida 63
•  Original

läget för vuxna manliga arbetare inom vissa yrken och städer i olika länder.1

Den andra socialstatistiska konferensen 1925. Inom de särskilda län- derna beaktades dock icke alltid de sålunda gjorda reservationerna i fråga om arten och räckvidden av internationella arbetsbyråns reallöner, utan dessa uppfattades ofta såsom avseende att ge jämförbara uttryck för industriarbetarnas levnadsstandard i de olika länderna. Då siffrorna gåves en sådan betydelse, visade de sig stundom svåra att bringa i överensstäm— melse med den faktiska verkligheten, varför de gjordes till föremål för kritik på åtskilliga håll, ej minst i vårt land.2 Detta torde varit en av anledningarna till styrelsens för internationella arbetsbyrån beslut att till 20—25 april 1925 inkalla en ny socialstatistisk konferens,3 låt vara att man vid avslutandet av den första sammankomsten av detta slag givit uttryck åt den förhoppningen, att arbetsbyrån inom icke alltför lång tid måtte sammankalla en ny expertkonferens för behandling av de många grenar av socialstatistiken, som icke hunnit bli föremål för diskussion, i första rummet den med lönestatistiken nära förknippade le v 11 a d s k 0 s t— nadsstatistiken.

Med avseende å denna förelåg nu en tryckt rapport av arbetsbyrån,4 varjämte utarbetats ett utförligt resolutionsförslag, som sedermera antogs med vissa förändringar. Häri förordades bestämt budgetsmetoden, som baserade sig på en genom hushållsstatistiska undersökningar erhållen familjebudget, framför beräkningar, grundade på den totala konsumtionen inom landet c. d. I länder, där någon budgetsundersökning icke ägt rum sedan år 1920/21, borde en sådan verkställas, så snart de ekonomiska för- hållandena kunde anses tillräckligt stabiliserade och om möjligt icke senare än är 1928, varjämte sedermera ett och samma år, lämpligen år 1930, borde tagas som utgångspunkt för en ny indexserie.ls

Frågan om r e all 6 n e s t a t is t i k e n inleddes från internationella arbetsbyråns sida med en orienterande översikt, varvid erinrades om de svårigheter, som mött ifrågavarande statistik, beroende dels på den bristfäl— liga jämförbarheten hos de tillgängliga löneuppgifterna, dels på den om- ständigheten att levnadsstandar-den och konsumtionsvanorna bland arbe- tarna vore växlande i olika länder. Under diskussionen underströks, bl. a. från svenskt håll, att de svårigheter, som voro förenade med upprättandet av en statistik av här ifrågavarande slag, voro så betydande, att man kunde ifrågasätta, om tiden ännu vore mogen för att överhuvud publicera dylika uppgifter. I varje fall borde dock det villkoret fästas vid uppgif- ternas publicering, att de ledsagades av detaljerade upplysningar rörande beskaffenheten av såväl primärmaterialet som beräkningsmetoderna. Här-

1Det må i detta samband framhållas, att vid den första socialstatistiska konferen- sen — liksom vid de båda följande — mycken uppmärksamhet ägnades åt frågan om en internationell klassificering av näringsgrenar och yrken, utan att man dock lyckades komma till en lösning av detta, ej minst ur den internationella lönestatistikens synpunkt betydelsefulla problem. Denna fråga har seder- mera upptagits till gemensam behandling av internationella arbetsbyrån och interna- tionella statistiska institutet.

? Se Soc. Medd. årg. 1925, sid. 5 0. f., jfr International Labour Review, April 1925. 5Denna bevistades av 42 representanter för 24 stater, däribland för Sverige byråche- ferna N. Bergsten och B. Nyström samt socialrådet E. Sjöstrand.

4Methods of compiling cost of living index numbers. Studies and Reports, Series N: 6, Geneva 1925.

5Resolutionen återges i Soo. Medd., årg. 1925 sid. 524 0. f.

• Sida 64
•  Original

emot framhölls, att även om denna statistik ännu vore ofullkomlig, måste den dock anses som den bästa i sitt slag, och faktiskt hade förefintligheten av dessa lönesiffror på hithörande område förebyggt tillkomsten av en mängd fantastiska eller intressebetonade uppskattningar. Man gjorde ock- så gällande, att syftemålet med denna statistik vore att för olika länder beräkna det reala motvärdet per arbetsenhet, varför timlönssatserna borde läggas till grund, icke de verkliga arbetsförtjänsterna, vilka däremot hade sin givna plats vid en ev. blivande beräkning av arbetarnas levnadsstan— dard i olika län-der. Härvid underströks bl. a. från danskt håll, att det vore en dylik reallönestatistik man i främsta rummet borde åsyfta, och från italienskt håll betonades t. o. m., att det härvidlag icke vore nog att medtaga endast familjeförsörjarens arbetsförtjänst utan borde man även beakta övriga familjemedlemmars arbetsförtjänster.

Den i konferensens plenum antagna resolutionen angående internatio— nella jämförelser mellan reallöner gick i viss mån en medelväg mellan de sålunda framkomna yrkandena, såsom framgår av dess här nedan åter- givna ordalydelse:

Konferensen erkänner den stora teoretiska och praktiska betydelsen av de internationella jämförelser mellan reallöner, vartill initiativet tagits av det brittiska arbetsministeriet, ävensom intresset av de undersökningar, som internationella arbetsbyrån sedermera företagit och vilka helt visst beteckna ett framsteg på detta område. —— Konferensen anser emellertid, att eftersom de erhållna indextalen icke kunna anses representativa för de verkliga skilj- aktigheter i fråga om arbetarnas levnadsstandard, som framträda i olika länder, det är önskvärt, att en andra indexserie publiceras jämsides med den första, utvisande arbetarklassens relativa levnadsstandard i olika länder. Härvid är erforderligt att grunda beräkningarna på arbetarhushållens verk- liga arbetsförtjänster och att taga i beräkning de skiljaktigheter i befolk- ningens fysiologiska behov, som betingas framför allt av klimat och ras. —- Vid publiceringen av dessa indextal bör internationella arbetsbyrån i detalj framlägga originalsiffrorna och de använda beräkningsmetoderna ävensom låta dem åtföljas av alla nödiga reserVationer. —— De särskilda länderna böra till arbetsbyrån insända detaljerade upplysningar med en fullständig beskriv- ning över de av dem lämnade sifferuppgifternas beskaHenhet och värde.1

Den tredje socialstatistiska konferensen 1926. Även vid den tredje social— statistiska konferensen, som sammanträdde i Geneve den 18—23 oktober 1926 och bevistades av ombud för 21 stater, däribland Sverige (genom samma ombud som år 1925), behandlades bl. a. vissa frågor, som stodo i samband med den internationella lönestatistiken.2 En sådan var frågan om metoderna för budgetsundersökningar, vilka närmare avhandlades i en i förväg utarbetad rapport av internationella arbets— byrån.3 Efter en livlig diskussion antogs en utförlig resolution angående metoderna för budgetsundersökningar. Ett annat för lönestatistiken bety- delsefullt spörsmål, som behandlades på konferensen, var frågan om stati—

1International Labour Office: The Second International Conference of Labour Sta— tisticians, Studies and Reports Series N: 8, Geneva 1925. — Jfr Soc. Medd. årg. 1925, sid. 518 0. f.

i'The Third International Conference of Labour Statisticians. Studies and Reports Series N : 12, Geneva 1926. Jfr Soc. Medd. årg. 1927, sid. 179 0. f., där även resolutionerna återgivas.

3Methods of conducting family budget inquiries, Studies and Reports series N: 9, Geneva 1926.

• Sida 65
•  Original

stik rörande k olle k t iv a vt al. I en av arbetsbyrån utarbetad rapport i ämnet gjordes gällande, att kollektivavtalen lämpligen borde göras till föremål för statistisk behandling, men skulle man härvid begränsa sig till kollektivavtalens så att säga yttre ram (utbredning, parter, giltighetstid o. s. v.), medan behandlingen av deras lönebestämmelser och övriga real- innehäll borde överlämnas åt lönestatistiken och andra grenar av social- statistiken.1 Under diskussionen i vederbörande kommitté (ordf. M. Huber) framhölls (bl. a. från svenskt håll), att jämväl avtalets bestämmelser an- gående arbetsvillkorens reglering o. (1. med fördel kunde beredas plats i kollektivavtalsstatistiken, medan man å andra sidan (särskilt från engelskt * håll) ville göra gällande, att kollektivavtal överhuvud icke lämpade sig för statistisk bearbetning utan borde behandlas efter rent deskriptiva metoder. I den antagna resolutionen enade man sig om ett allmänt ut- talande, att i varje land borde uppgifter rörande kollektivavtalen och deras huvudsakliga innehåll insamlas och i summarisk form publiceras med bestämda mellanrum. Man fastslog även vissa principer för en på grund- val av sådana uppgifter ev. utarbetad statistik, men avsågo dessa prin- ciper allenast redovisningen av avtalens antal, parter, giltighetsområde, ' giltighetstid, tillkomst, gruppering efter näringsgrenar, omfattning m. m., icke deras reala innebörd, Vilken ansågs böra tillgodogöras i annan stati- stik, särskilt lönestatistiken.

Lönestatistiken och internationella statistiska institutet. Efter överens- kommelse mellan internationella arbetsbyrån och internationella statisti- ska institutet tillsattes i april 1925 en »blandad kommission» (ordf. gene- ralsekreteraren i belgiska industriministeriet A. Julin), med uppdrag att närmast ur vetenskapliga synpunkter granska de resolutioner, som an— tagits av 1923 och 1925 års socialstatistiska konferenser. Till institutets ' sextonde session i Rom 26 september—2 oktober 1925 avgav kommissionen bl. a. utförliga betänkanden rörande löne- och levnadskostnadsstatistiken.

I betänkandet angående den allmänna lö n e— 0 0 h a r b c ts t i d s s t a- t is t i k e n (rapportör M. Huber)2 erinrades inledningsvis om detta spörs- måls behandling vid institutets session i Wien 1891 av en särskild kom- mitté (rapportörer hrr Böhmert och Cheysson, jfr ovan sid. 59), varvid man i en särskild rekommendation fastslagit vissa grundsatser, bl. a. att det ej vore nog att inhämta genomsnittslöner, utan man borde söka fast- ställa varje arbetares årliga löneinkomst på grundval av avlönings- böckerna, ävensom komplettera denna statistik genom monografiska under- sökningar av arbetarfamiljer, deras hushållsbudgeter m. 111. De framsteg, som lönestatistiken vunnit under de närmast följande åren, föranledde in- stitutet att vid dess session i Bern 1895 (rapportör hr von Inama Sternegg) uttala sig för, att de arbetsstatistiska industrimonografierna borde utvid— gas till allmänna löneundersökningar för större områden eller hela länder, varvid man även borde beakta lantarbetarnas förhållanden. Kommissio- nen av år 1925 framhöll emellertid, att de senaste trettio årens stora för- ändringar i fråga om arbetsförhållandena och arbetarnas organisation torde påkalla vissa modifikationer i fråga om de lönestatistiska metoderna. Särskilt fästes uppmärksamheten på, hurusom i många länder genom lag- stiftning eller kollektivavtal minimi- eller normallöner fastställts i stor utsträckning, varigenom man i de sålunda fixerade lönesatserna fått ett

1Methods of statistics of collective agreements. Ser. N: 11, Geneva 1926. *Tryckt i Bulletin de l'Institut International de Statistique Tome XII: 2, sid. 318 0. f.

• Sida 66
•  Original

lättillgängligt material för lönestatistiken. Denna bör sålunda numera & räkna med tvenne källor, nämligen dels reglementen och avtal, faststäl- lande allmänna regler för arbetslönens höjd och arbetstidens längd, dels avlöningsböcker eller andra handlingar, inregistrerande huru dessa reg- ler tillämpats i de särskilda fallen. Medan man knappast kan från de till— lämpade lönesatserna räkna sig till de faktiska lönerna,1 kan man däremot i viss mån gå den motsatta vägen, och vidare är det blott på grundval av ur avlöningsböckerna hämta-de individuella uppgifter man kan utröna de enskilda arbetarnas fördelning på lönegrupper och beräkna vägda medel— tal. Kommissionen understryker, att den bästa källan för en lönestatistik måste, nu liksom 1891, anses vara företagens avlöningsböcker, men betonar, att dessas bearbetning är synnerligen tidskrävande och därför blott i regel kan äga rum med längre mellantider. Enär lönerna emellertid ofta undergå snabba förändringar, synes det önskvärt att vid sidan av perio- diska löneräkningar för hela länder eller särskilda industrier anordna fortlöpande sammanställningar av gällande lönesatser, varigenom man kan följa arbetslönernas fluktuationer under mellantiden. —— Mot bak- grunden av dessa allmänna grundsatser upptog så kommissionen till granskning den vid 1923 års arbetsstatistiska konferens antagna resolu— tionen om lönestatistik. Härvid anmärktes, att även i dennas »ideal- program» beretts en alltför undanskymd plats åt den allmänna löneräk- ningen, ehuru denna allena torde kunna lämna alla önskvärda upplys- ningar i fråga om löner och arbetstid. Vidare framhölls, att man i resolu— tionen väl mycket sett löneproblemet från arbetarens synpunkt och knap- past beaktat, att för arbetsgivaren arbetslönen närmast vore att betrakta som ett element i produktionskostnaderna.

Kommissionen föreslog dock ej några ändringar i konferensens resolu— tioner. I fråga om arbetsbyråns reallönestatistik nöjde sig kommissionen med att redogöra för denna och för däröver framkommen kritik, under uttalande av att det ej var institutets sak att undersöka de lösningar, som gjorts av ett vanskligt specialproblem, utan att formulera allmänna regler, vilka man borde följa för att tillförsäkra de statistiska observationerna vetenskapligt värde och göra dem mera exakta och lämpade för veten- skapliga jämförelser. Ur denna synpunkt underströks faran av förhastade eller alltför generaliserande uttolkningar av osäkra undersökningsresultat samt hemställdes, att institutet måtte tillsätta en kommission med upp— drag att verkställa en uttömmande undersökning av alla de problem, som stå i samband med frågan om internationellt jämförbara reallöner.

Institutet tillsatte även en särskild kommission med uppdrag att under— söka arbetslönen såsom element i produktionskostnaderna och dess sam— band med produktionens kvantitet och värde.2 I fråga om statistiken över arbetslön och arbetstid förekom en livlig diskussion, varunder bl. a. fram— hölls nödvändigheten att noggrant ange innebörden och räckvid-den hos siffror, som kunde användas som vapen i den ekonomiska striden mellan

1 Det kan förtjäna omnämnas, att man dock sedan länge sökt göra detta i Australiens statistik genom att korrigera lönestatistiken med hänsyn till arbetslöshetcns storlek. Se Methods of statistics of wages and hours of labour (N: 2), Geneva 1923, sid. 19. Differensen mellan löner och arbetsförtjänster beror dock på åtskilliga andra faktorer än sysselsättningsgraden, såsom proportionen av högre och lägre betalda arbetare, ar- betsintensiteten vid ackordsarbete m. m. 2Bulletin de l'Institut International de Statistique, Tome XXII: 1, sid. 153 0. f., 201 0. f., 226 0. f.

• Sida 67
•  Original

arbetsgivare och arbetare samt mellan nationerna inbördes. Detta kom även till uttryck i följande av institutet antagna rekommendation:

»Internationella statistiska institutet vill, under hänvisning till sina tidigare beslut i ämnet och särskilt till dem, som antagits i Wien år 1891, beträffande nödvändigheten av att bestämma arbetstidens längd och den individuella arbetSIönen i stället för att inskränka sig till genomsnittsuppgifter ävensom att beakta med lönen förenade förmåner,

I. bekräfta dessa regler och i första hand anbefalla det förfaringssätt, som består i att genom allmän lönecensus eller speciella undersökningar insamla uppgifter rörande arbetslöner ur avlöningsregister eller löneböcker för arbe- tare och anställda;

II. rekommendera, då detta förfaringssätt icke kan förnyas med tillräckligt korta mellantider, att följa lönernas fluktuationer under varje mellanliggande period medelst indikationer, insamlade och publicerade i görligaste mån efter följande grunder.»

Härefter följa med några obetydliga formella ändringar punkterna 1—4 i den resolution i ämnet, som antagits av 1923 års socialstatistiska konferens (se sid. 60). I stället för dennas punkt 5 infördes emellertid följande:

»Statistiska uppgifter om arbetslöner böra åtföljas av upplysningar ägnade a) att definiera arbetsenheten med hänsyn till dess tre element: natur, inten— sitet och varaktighet, b) att ge kännedom om metoderna för uppgifternas erhållande och beräknande, e) att då uppgifterna erhållits genom den repre- sentativa metoden, ge en fullständig redogörelse för under vilka förutsätt- ningar denna metod tillämpats.»

Såsom förut nämnts, avgavs vid institutets session även ett kommissions- betänkande om levnadskostnadsstatistiken.lL I denna rapport erinras om, att institutet vid sitt första sammanträde efter världskriget, i Bryssel år 1923, behandlat frågan om indextal i allmänhet och i sådant samband även ingått på spörsmålet om levnadskostnadsindex. I fråga om de grunder för uppgörande av sådana, vilka antagits av 1925 års social— statistiska konferens (jfr sid. 63), föreslogos vissa modifikationer, vilka, efter någon tvekan i fråga om lämpligheten för institutet att i fråga om officiella konferensresolutioner gå längre än till allenast »helpful com— ment», jämväl antogos av institutets sektion för socialstatistik och seder— mera av dess plenarförsamling.

Till institutets nästföljande session, i K air o 29 december 1927—5 ja- nuari 1928, förelågo betänkanden från de kommissioner, vilka haft att behandla spörsmålen om reallönerna och om lönen såsom produktionskost- nadselement.

Betänkandet angående internationella jämförelser angående r e al- lö n e r (rapportör M. Huber) åsyftade icke att söka lösa ett föreliggande praktiskt problem utan att upplägga ämnet ur vidare, mera teoretiska synpunkter.2 Frågan gällde att ur den efter penningvärdet skiftande pen— ninglönen framräkna reallönen, d. v. s. den motsvarande köpkraften eller lönen uttryckt i nyttigheter nödvändiga för arbetarens existens. De ele— ment, som erfordrades för fastställande av reallönen, voro sålunda dels statistik över nominallönen, dels uppgifter rörande arbetarfamiljers utgif— ter, d. v. s. levnadskostnadsstatistik. I fråga om lönestatistiken måste den

1 Tryckt i Bulletin de l'Institut International de Statistique, Tome XXII: 2, sid. 280. 2Bulletin de l'Institut International de Statistique, Tome XXIII: 2, sid. 693.

• Sida 68
•  Original

grundläggande arbetsenheten av praktiska skäl bliva en viss tidsenhet (timme eller vecka), ehuru det borde beaktas, att arbetets intensitet och effektivitet i hög grad växlade i olika länder. I fråga om levnadskostna- derna måste man ha en utgiftsenhet, vilken lämpligen borde sättas lika med en typisk arbetarbudget. På grundval av angivna faktorer kunde man beräkna reallönen betraktad antingen såsom uttryck för arbetslönens köp- kraft (d. v. s. uttryckt i en viss kvantitet av nyttigheter) eller som index på arbetarklassens levnadsstandard, varvid även borde beaktas andra fakto— rer, särskilt arbetsförtjänstens varaktighet. Men i ingendera fallet kunde man för närvarande ernå någon fullkomlig lösning, utan allenast par- tiella sådana, vilande på förenklade hypoteser och ledande till allenast tillnärmelsevis riktiga resultat. Knappast möjligt torde det vara att jäm- föra reallönerna beträffande arbetarbefolkningar, som levde på mycket olika levnadsfot. Man borde dock ej lämna ur sikte, att det härvidlig gällde att uppdraga de gränser, bortom vilka det bleve svårt eller farligt att an- vända den statistiska metoden och där siffermässiga beräkningar väl be— hövde stödet av undersökningar efter den historiska eller den monogra- fiska metoden.

Efter förslag av kommissionen och vederbörlig behandling inim insti- tutets sektion för socialstatistik antogs vid plenarsammanträde följande resolution:1

Under hänvisning till sina tidigare uttalanden i fråga om statistiken röran- de arbetslöner, priser och levnadskostnader förordar internationella statisti- ska institutet iakttagandet av efterföljande regler vid internationella jäm- förelser mellan vad som skall betraktas som arbetarnas reallöner.

A. Allmänna iakttagelser.

1. Det är nödvändigt att i samband med publiceringen av de verkställda beräkningarna rörande reallönerna också framlägga de till grund härför lig- gande uppgifterna rörande nominella löner, levnadskostnader och normal- budgeter, ävensom erforderliga upplysningar i fråga om de tillämpade arbets- metoderna, så att man får tillfälle att bilda sig en riktig uppfattning om till- förlitligheten av de erhållna resultaten och om de reservationer, som måste göras i fråga om Siffrornas jämförbarhet. I allmänhet kan en jämförelse mellan reallönernas växlingar inom samma yrken i ett visst land från tid till annan ske med mycket säkrare resultat än en jämförelse mellan reallönernas storlek i olika länder vid en och samma tidpunkt. En jämförelse av sistnämnda slag kan dock vara fullt befogad med hänsyn till vissa forskningsändamål.

B. Reallönen betraktad såsom en index för arbetar- klassens köpkraft.

2. De nominella löneuppgifter, som komma till användning, böra som regel avse en och samma arbetsen'het, beräknad efter använd arbetstid samt arbetets intensitet och produktivitet.

3. När fråga är om likartade yrken eller grupper av yrken, är det i allmän- het möjligt att som arbetsenhet använda viss tidsenhet. Då statistiken lämnar uppgift om vecko- eller daglöner, är det önskvärt, att man även anger antalet arbetstimmar per vecka eller per dag, så att man därur kan beräkna arbetslönen per timme.

1Bulletin de l'Institut International de Statistique, Tome XXIII: 1, sid.. 111, 153, 220. Jfr See. Medd. årg. 1928, sid. 687.

• Sida 69
•  Original

4. Den lön, man har att räkna med, är icke grundlönen, där sådan finnes, utan den totala löneinkomsten; häri böra inräknas, såvitt möjligt, alla löne— tillägg, premier, utgående socialförsäkringsavgifter, vare sig dessa åligga arbetsgivaren eller arbetaren, samt övriga ersättningar och naturaförmåner, omräknade i kontanta belopp.

5. Då man ej har tillgång till uppgifter rörande totala löneinkomsten, kan man med nödig urskillning använda tillgängliga uppgifter rörande normala eller gängse löner samt gällande prislistor eller tariffer; men man får icke i samma. statistik sammanställa annat än löner, som äro beräknade efter jäm- förbara grunder.

6. Den normalbudget, som lägges till grund för de jämförande beräknin— garna rörande levnadskostnaderna, bör som regel innefatta alla slag av ut- gifter, som äro nödvändiga för att fylla en arbetarfamiljs väsentliga behov, så att man kan erhålla en uppskattning av den nominella lönens köpkraft i fråga om samtliga de nyttigheter och tjänster, som motsvara en dylik familjs vanliga levnadssätt.

7. Därest det icke är möjligt att taga med i räkningen mer än en del av dessa utgifter, bör man noggrant angiva de reservationer, som måste göras med hänsyn till materialets ofullständighet.

8. Jämförelsen mellan reallönerna kan aldrig bliva fullt tillfredsställande, därest icke alla de medtagna arbetarnas levnadssätt motsvarar och under hela undersökningsperioden bibehåller sig ungefär på den nivå, som den till ut- gångspunkt valda, oförändrade normalbudgcten representerar. En någorlunda tillfredsställande jämförelse kan emellertid åstadkommas, om det visar sig, att beräkningen ger i stort sett likartade resultat, när den utföres med tillämpning av de olika normalbudgcter, som sammanställts med hänsyn till det levnadssätt, som är representativt för de skilda, i undersök- ningen ingående befolkningsgrupperna; det erhållna medeltalet, helst det geo- metriska medeltalet, kan då betraktas såsom en god approximation av det sökta resultatet.

9. Då jämförelsen avser arbetare, vilkas normala levnadsförhållanden avse- värt skilja sig från varandra på grund av det allmänna ekonomiska läget, ras— eller klimatolikheter m. m., eller som avsevärt förändrat sig under obser- vationstiden, kunna resultaten ej anses annat än som en första approxi- mativ in dik atio n beträffande reallönernas relativa nivå under. en viss tidsperiod eller inom ett land i förhållande till ett annat. Det är då särskilt av vikt att komplettera de statistiska resultaten genom angivande av upp— giftskällor och undersökningsmetoder samt att anföra de reservationer och särskilda omständigheter, som kunna bidraga till ett säkrare bedömande av de erhållna Siffrornas begränsade tillämplighet.

C. Reallönen betraktas såsom en index för arbetar- klassens levnadsstandard.

10. Vid internationella jämförelser mellan reallönerna, betraktade som in- dices för arbetarklassens levnadsstandard, är det nödvändigt att som beräk- ningsgrund taga den effektiva arbetsinkomsten. 11. I den mån så är möjligt, bör jämförelsen beträffande levnadsstandarden kompletteras med en annan jämförelse, varvid man till arbetarens egen inkomst lägger även de inkomster, som eventuellt uppbäras av familjens övriga medlemmar, så att man som grundval för beräkningarna erhåller hus— hållets sammanlagda inkomst med inräknande av alla biförtjänster.

• Sida 70
•  Original

12. Det är förmånligt, om man kan jämföra reallönerna i olika ländler för vissa begränsade yrkesgrupper var för sig, t. ex. jordbruk, bergsbruk, bygg- nadsverksamhet, verkstadsindustri o. s. v. Om jämförelsen avser alla yrkesgrupper tillsammantagna, är det önskvärt, att man vid beräkningen av genomsnittslönerna tar hänsyn till de olika. grup- pernas relativa betydelse. 13. Med hänsyn till mångfalden av de faktorer, som inverka på en familjs levnadssätt, är det omöjligt att reducera jämförelsen mellan olika arbetar- gruppers levnadsstandard till en enkel sammanställning av två siffror, även om denna beräkning icke i och för sig behövde åtföljas av några viktigare reservationer. Den statistiska metoden kan på denna punkt lämpligen kom- pletteras med den deskriptiva genom monografier, som meddela de för en riktig uppskattning av arbetarklassens levnadsstandard erforderliga detal- jerna, under hänsynstagande till seder och levnadsvanor, ekonomiska för- hållanden samt yrkes-, klimat- och rasfaktorer. 14. Internationella statistiska institutet uttrycker den önskan, att kommis— sionen fortsätter sitt studium av frågan om reallönerna. Av diskussionen framgick, att de fortsatta undersökningarna i första hand skulle gälla årsinkomstens beräkning, särskilt för arbetare med väx- lande sysselsättning, ävensom möjligheten att taga existensminimum till mått på arbetslönen. Vid institutets sammanträde i Kairo framlades även från den före- nämnda kommissionen för undersökning av a r b e t slö n e n s 0 111 p r o- duktionskostnadselement (rapportör prof. A. L. Bowley) en preliminär rapport, vari med utgångspunkt från en bibliografi över pro- duktionskostnadsundersökningar i olika länder (bl. a. i Sverige) påvisades, huru ofullkomlig denna statistik i allmänhet var och huru skiljaktiga uppfattningarna voro även rörande de grundläggande begrepp sådana som arbetskostnad och produktionsvärde.1 Vidare lades hinder i vägen för dylika undersökningar genom den sekretess, som, mera i Europa än i Amerika, ansågs böra tillämpas beträffande företagens ekonomiska ställ- ning. Emellertid hade på åtskilliga håll framgångsrika undersökningar verkställts på området, och de moderna kostnadsberäkningarna främjade en vidare utveckling på området genom enhetliga bokföringsgrunder och skarpare analys av olika faktorers betydelse för tillverkningskostnaderna. Då det sålunda ansågs förefinnas utsikter till en visserligen långsam men eHektiv utforskning av ett vidsträckt ehuru hittills tämligen okänt om- råde av det ekonomiska livet, beslöt institutet på kommissionens förslag att uppdraga åt en ny kommission att fullfölja de preliminära under- sökningarna. Till institutets adertonde session, som ägde rum i Warschau den 20—24 (29) augusti 1929, hade dock ej inkommit någon rapport i detta ämne. Lika— ledes förelåg ej heller den i utsikt ställda kompletterande rapporten rörande reallönestatistiken.2 Nordiska socialstatistiska mötet 1928. Av bety—delse för utvecklingen av en förbättrad internationell lönestatistik är givetvis, om närliggande sta- ter med likartade ekonomiska och sociala förhållanden kunna enas om enhetliga principer i förevarande avseende. Nämnas må i detta samband,

1Bulletin de l'Institut International de Statistique Tome, XXIII: 2, sid. 452. ” Bulletin quoditien No. 1—8, Varsovie 20—24 Aout 1929. Jfr Bulletin de l'Institut Inter- national de Statistique, Tome XXIV: I, II, Varsovie 1930.

• Sida 71
•  Original

att arbetslönestatistiken utgjorde en av de frågor, som handlades på nor- diska socialstatistiska mötet i Helsingfors den 21—22 augusti 1928.1 Däri deltogo representanter för den officiella socialstatistiken i Danmark, Fin— land, Norge och Sverige ävensom såsom särskilt inbjudna en representant för Estland och en för internationella arbetsbyrån. Spörsmålet om löne- statistiken inleddes av departementchefen Adolph Jensen, Köpenhamn. Efter en livlig diskussion, som närmast anknöt sig till den internationella lönestatistikens behandling ur teoretisk och praktisk synpunkt av inter- nationella arbetsbyrån och internationella statistiska institutet, antogs följande resolution:

»Enär mötet hyser den uppfattningen, att den säkraste grundvalen för sta- tistiken över arbetslönerna utgöres av uppgifter rörande den inom olika yrken faktiskt utbetalda totalavlöningen per tidsenhet och att upplysningar härom bl. a. måste anses vara en nödvändig förutsättning för jämförande beräkningar angående reallönens höjd i de olika länderna,

vill mötet uttala en önskan om, att statsmakterna samt arbetsgivar- och arbetarorganisationerna snarast möjligt måtte sätta de statistiska ämbets- verken i de olika länderna i tillfälle att utarbeta periodisk lönestatistik på grundval av sådana uppgifter.»

Lönestatistiska konferensen i Geneve 1929. Vid denna tid hade ett nytt steg tagits till den internationella lönestatistikens vidare utveckling i teo- retiskt och praktiskt avseende. Initiativet kom denna gång från Amerika, där man sedan länge intresserat sig för lönerna i främmande länder, fram- för allt i de på världsmarknaden konkurrerande stora industriländerna. »The Social Science Research Council», vilket år 1923 bildats av re— presentanter för sju nationalorganisationer såsom en centralinstitution för socialvetenskapliga studier, hade genom sin kommitté för indu- striellt samarbete (ordförande industrii—dkaren mr. H. Dennison) vidtagit åtgärder i syfte att undanröja de hinder, som nu stodo i vägen för tillför- litliga jämförelser beträffande löner och arbetskostnader i olika länder. Till en början begränsades uppgiften till att avse de förnämsta industri- länderna, nämligen utom Förenta staterna (och Kanada), Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien, och det första steget blev att i var och en av dessa stater söka bilda nationalkommittéer med uppgift att fram- lägga vad resp. länders lönestatistik gåve och icke gåve ur internationell jämförelsesynpunkt. Dylika kommittéer tillsattes i Storbritannien (ord- förande prof. Clay) och Frankrike (ordförande prof. Picard), medan för Tyskland och Italien cheferna för vederbörande länders statistiska riks- ämbetsverk (presidenten dr. Wagemann och prof. Gini) lämnade liknande rapporter. Förbindelser anknötos även med internationella arbetsbyrån.

I syfte att närmare sammanknyta och utveckla det sålunda påbegynta samarbetet mellan den internationella lönestatistikens producenter och konsumenter sammankallade »Social Science Research Council» den 12—16 januari 1929 en konferens i Geneve, vilken bevistades av ett 20-tal represen- tanter för nämnda länder och organisationer, men, i motsats till de före— nämnda socialstatistiska konferenserna, ej hade någon officiell karaktär. Konferensen, vars ordförande var mr. Dennison, utförde sitt huvudsakliga arbete genom trenne kommittéer. »Generalkommittén», där Mr. Dennison presiderade, granskade de lönestatistiska rapporterna från de särskilda länderna, varvid man konstaterade bristen på enhetlighet och för dess av—

1 Soc. Medd. årg. 1928, sid. 887.

• Sida 72
•  Original

hjälpande utarbetade särskilda »synoptiska tabeller», vilka för varje land skulle visa arten och omfattningen av föreliggande statistiska data. Kom- mittén beslöt vidare, att hos Social Science Research Council anhålla om utarbetande av en rapport över konferensens förhandlingar,1 ävensom att medlemmarna skulle uppehålla kontakten inbördes och vid lämpligt till— fälle samlas till en ny konferens.

Kommittén nummer två, där professor Gini förde ordet, skulle fram- lägga principerna för utarbetande av löneindextal. Kommittén framhöll, att det icke vore möjligt att uppgöra ett löneindextal, som kunde tjäna alla olika ändamål, utan att särskilda indextal måste utarbetas för olika syf— ten. Man angav sex olika slag av sådana, nämligen att fastställa ett av elementen för mätande av fluktuationerna i levnadsstandard (dels för arbetarklassen i dess helhet, dels för särskilda grupper av arbetare), att beräkna avlöningen per arbetstimme, att beräkna arbetskostna-den per produktionsenhet, att mäta variationerna i den totala lönesumman såsom en del av nationalinkomsten samt att använda arbetslönen som en faktor i den ekonomiska konjunkturstatistiken. I fråga om var och en av dessa indextyper borde hänsyn tagas till arten av föreliggande lönestatistiska data, de näringsgrenar och arbetargrupper, till vilka dessa data skulle hän— föras, de områden, från vilka uppgifter skulle inhämtas och vilka tidsperio— der dessa skulle avse, samt slutligen metoden för indextalens beräkning (vägning av olika arbetargrupper och industrier, val av basperiod etc.). Med utgångspunkt härifrån hade kommittén uppställt vissa, sedermera av konferensen antagna resolutioner beträffande uppställan— de av allmänna indextal för arbetslönernas föränd— ringar. Dessa betecknades som »idealresolutioner», d. v. s. angivande de metoder, som måste anses som de bästa, under förutsättning att alla nödiga data förelågo, och voro av rent teoretisk natur.

Den tredje kommittén, vars ordförande var fransmannen M. Dubreuil, hade fått sig förelagd den praktiska uppgiften att söka åstadkomma för- bättringar i fråga om internationella lönejämförelser. Enär de enda fortlöpande jämförelserna av denna art voro de, vilka verk- ställas av internationella arbetsbyrån, tog kommittén dessa till utgångs- punkt för sina överläggningar. Kommittén lade stor vikt på distinktionen mellan »lönesatser» i betydelsen av betalning för en viss tidsenhet och »arbetsförtjänster» eller det belopp, som faktiskt mottagits av arbetaren vid slutet av en avlöningsperiod. Kommittén diskuterade fördelarna och nackdelarna med var och en av dessa avlöningstyper och framhöll, att bättre jämförbarhet skulle erhållas, om varje land sökte utveckla det slag av data, vilka voro sämst företrädda i dess nuvarande statistik. I syfte att visa, i vad utsträckning nuvarande statistik vore inbördes jämförbar, före— slogs, att internationella arbetsbyrån mått—e publicera en årlig översikt, Vilken för var och en av de viktigaste industrierna skulle utvisa, Vilka typer av löneuppgifter för närvarande förefunnes i de viktigaste länderna. Vidare var kommittén av den mening, att arbetsbyråns internationella lönestatistik borde förbättras genom utökning av antalet däri företrädda yrken och orter. Närmare framgick detta av kommitténs resolutionsför— slag, vilket oförändrat antogs av konferensen och återges å nästa sida.

1Då. någon officiell rapport över konferensens förhandlingar ännu ej publicerats, följer här den »provisoriska» redogörelse, som lämnats i International Labour Review (April 1929).

• Sida 73
•  Original

1. Kommittén har fått ett starkt intryck av, att den lönestatistik, som insamlas i de olika länderna, är av mycket skiftande art. I allmänhet kan denna statistik anges som statistik över arbetsförtjänster eller över lönesatser. Några länder ha sin styrka i lönesatsstatistiken, andra i arbetsförtjänst— statistiken. Det är önskvärt, att uppgifter föreligga rörande förändringarna såväl i fråga om lönesatser som beträffande arbetsförtjänster. Kommittén rekommenderar därför, a) att länder, vilkas arbetsförtjänststatistik är mindre utvecklad, vidtaga åtgärder för att utöka den genom att för de viktigaste yrkena och de förnämsta industrierna insamla statistiska uppgifter om arbets- förtjänster och totalantalet arbetade timmar, på grundval varav det är möj- ligt att beräkna timförtjänsterna, samt b) att de länder, vilka koncentrera sig på arbetsförtjänststatistik, förbättra sina uppgifter rörande gällande löne- satser och förändringar i dessa.

2. Det är tydligen av största betydelse, att uttrycken »arbetsförtjänster» och »lönesatser» ha samma betydelse i de olika ländernas statistik. I detta syfte rekommenderar kommittén

a) att i de särskilda ländernas statistik klart anges, vad som skall förstås med uttrycken »lönesatser» och »arbetsförtjänster» och särskilt vilka ersätt- ningar i kontant och in natura, som ingå i dessa sistnämnda; b) att med vissa mellantider specialundersökningar anordnas i syfte att utvisa, huru stora differenserna äro mellan lönesatser och genomsnittslöner (arbetsförtjänster) inom olika näringsgrenar och arbetargrupper.

3. Kommittén är av den uppfattningen, att uppmärksamheten särskilt skulle riktas på de brister, som föreligga i de för närvarande tillgängliga uppgif- terna från olika länder, därest internationella arbetsbyrån ville upprätta en årlig översikt, om möjligt i tabellform, som industrivis meddelade uppgifter om lönesatser, arbetsförtjänster eller bådadera. Översikten borde såvitt möj— ligt även för de olika näringsgrenarna i varje särskilt land ange ordinarie och faktiska arbetstimmar samt deras förläggning. — Man är av den me- ningen, att publiceringen av dylika upplysningar borde uppmuntra de sär- skilda länderna att komplettera sin statistik med avseende på lönesatser eller arbetsförtjänster eller bådadera, samt att under tidens lopp den årliga över— sikten skulle gradvis förbättras, intill dess den kunde ge material för mera exakta jämförelser.

II.

Kommittén har fått ett bestämt intryck av begränsningen av den nuvarande kvartalsstatistik över arbetslöner, som offentliggöras av internationella arbets- byrån, vilket sammanhänger med, att man medtagit så få näringsgrenar och yrken samt i allmänhet blott en stad i varje land. — Kommittén anser, att det skulle vara möjligt att förbättra statistiken genom att utöka antalet yrken och städer. Den rekommenderar därför, att konferensen måtte hemställa hos internationella arbetsbyrån att taga under övervägande, om dessa bristfällig— heter möjligen skulle kunna avhjälpas genom att anmoda myndigheterna i reSp. länder att tillhandahålla för ändamålet erforderliga kompletterande upp— gifter. —— Kommittén har utvalt några få. tilläggsyrken, vilka icke synas olämpliga att omedelbart tagas med. De äro upptagna i en bilaga till dessa rekommendationer. Kommittén anser även, att antalet yrken framdeles kan utökas.

Kommittén tillåter sig även föreslå att anmoda internationella arbetsbyrån

• Sida 74
•  Original

att taga under övervägande möjligheten att rådföra sig med kompetenta insti- tutioner i de särskilda länderna, huruvida andra orter skulle kunna uppföras på den nuvarande listan, ävensom beträffande spörsmålet, om det kunde vara möjligt att mera bestämt ange, till vilka industrigrupper några av de med- tagna yrkena höra, samt att utesluta sådana orter, vilka icke äro verkligt representativa för ett land som helhet betraktat. —- De yrken, som föreslås skola tilläggas, äro begränsade till icke lokaliserade näringsgrenar.1 Det kan vara möjligt att även innesluta yrken tillhörande andra, icke lokaliserade näringar såsom järnvägstransport och även anställda inom handeln och hos kommunerna. Lokalbestämda industrier, sådana som järn— och stålindustri, textilindustri, gruvdrift och skeppsbyggnad, kunna upptagas blott efter råd- plägning med representanter för de särskilda länderna, och under samma förutsättning kunna vissa yrken, vilka komma under denna rubrik, samt städer, i vilka de förefinnas, även tillföras listan. —— Om man kan erhålla fullständigare upplysningar efter nu angivna linjer, synes insamling och publicering av statistik för lokaliserade och icke lokaliserade näringsgrenar lämpligen böra äga rum på en halvårlig eller årlig bas.

Bilaga. B y g g 11 a d s in d 11 s t ri: järnkonstruktionsarbetare, betongarbc— tare. Elektrisk distribution: maskinskötare. Elektrisk in— stallation: montörer. Transportarbete: Spårvägs- och omnibus— förare, spårvägs- och omnibuskonduktörer, lastbilchaufförer, åkeriarbetare.

Utvecklingen av internationella arbetsbyråns fortlöpande löneföränd— rings- och reallönestatistik. De önskemål i fråga om den internationella lönestatistiken, Vilka under de senaste åren framkommit vid konferenser av skilda slag och där utformats till riktlinjer, i nära samarbete bl. a. med representanter för internationella arbetsbyrån, ha givetvis i bety— dande grad påverkat den statistik, som av arbetsbyrån sedan ett antal år tillbaka utarbetats i syfte att dels belysa löneutvecklingen i de särskilda länderna, dels att jämföra löneläget inom desamma.

Vad först beträffar löneutvecklingen inom resp. länder, hade de i vissa publikationer t.o.m. år 1925 lämnade uppgifterna (se sid. 59) fortsatts genom en serie i »International Labour Review» unde1 tiden maj 1928—april 1929 publicerade artiklar, vari för 19 olika ländei lämnades monografiska redogörelser för den nationella statistikens upp— lysningar i detta avseende. I tidskriftens nummer för juli 1929 publicera- des emellertid en i väsentliga delar omlagd statistik, avseende att två gånger om året (i januari och juli) ge en sammanfattande bild av den allmänna lönenivåns förändringar i de särskilda länderna. Löneuppgifter för speciella näringsgrenar medtogos ej (med undantag för jordbruket i Förenta staterna och Kanada) och likaledes beaktades blott löneserier med ett förkrigsår till basår. Härigenom inskränktes antalet redovisade länder till 12, nämligen Tyskland, Australien, Sydafrika, Kanada, Danmark, Frankrike, Storbritannien, Nya Zeeland, Sverige, Tjeckoslovakien, Schweiz och Förenta staterna. Även för vissa av dessa länder måste man i av— saknad av landsomfattande statistik nöja sig med siffror för vissa om- råden, t. ex. huvudstaden. Likaledes fick man på vissa håll använda upp- gifter om lönesatser, på andra om arbetsförtjänster. För varje särskilt land lämnades en redogörelse för lönestatistikens anordning och omfatt- ning. För vinnande av önskvärd likformighet i metodiskt avseende hän- visade arbetsbyrån till resolutionerna från 1929 års konferens samt ut-

1D. v. s. sådana som äro företrädda. i praktiskt sett varje stad.

• Sida 75
•  Original

talade den förhoppningen, att framläggandet av denna löneserie måtte uppmuntra länder, som blott ha lönestatistik för vissa näringsgrenar, att utveckla och sammanfatta dem till allmänna löneindextal.

Denna hemställan kröntes såtillvida med framgång, som man i nästa upplaga av denna statistik, som publicerades i arbetsbyråns »Review» för januari 1930 kunde meddela uppgifter för ytterligare fem länder, näm- ligen Estland, Finland, Japan, Polen och Rumänien. I fråga om Estland, Japan och Polen måste man dock nöja sig med ett efterkrigsår som bas för löneserierna. En nyhet var, att man med avseende på fem länder (Australien, Estland, Förenta staterna, Polen och Sverige) nu även beräk- nat reallönens utveckling genom att ställa indextalen för penninglönen i relation till motsvarande levnadskostnadsindextal.1

Beträffande denna lönestatistik framhåller arbetsbyrån, att dess syfte är att Visa förändringar i tiden inom varje särskilt land, och att det på grund av olikheter i syftemål och arbetsmetoder ej är möjligt att med anspråk på noggrannhet jämföra de olika ländernas statistik inbördes. Att avhjälpa denna brist har däremot varit huvudsyftet med arbetsbyråns meranämnda statistik över reallönerna ivissa städer. I sin ursprungliga form publicerades denna för sista gången i aprilhäftet för 1929 av »International Labour Review». Härvid framhölls, att arbetsbyrån eftersträvade att i enlighet med önskemålen vid den några månader tidi— gare avhållna internationella lönestatistiska konferensen utöka antalet städer i varje land, från Vilka löne- och prisuppgifter erhöllos, ävensom utvidga kretsen av yrken och varuslag, som dessa avsågo. För att möjlig- göra för de särskilda ländernas socialstatistiska byråer att utan alltför stor ökning av arbetet lämna dylika mera detaljerade uppgifter skulle arbetsbyråns statistik ej längre publiceras månatligen eller kvartalsvis, utan blott två gånger om året, första gången för juli 1929.

I detta syfte utsände arbetsbyrån i maj 1929 en cirkulärskrivelse till vederbörande länders socialstatistiska ämbetsverk, vari hemställdes om medverkan för den internationella reallönestatistikens utökning i vissa avseenden. Medan denna statistik tidigare varit begränsad till byggnads— industri, mekaniska verkstäder, möbelfabriker samt boktryckerier och bok- binderier, skulle den nu utvidgas till att avse åtskilliga andra närings- grenar, nämligen elektrisk installations- och distributionsverksamhet, kommunala arbeten samt transportverksamhet av olika slag (järnvägs- och spårvägsdrift, automobiltransport och åkerirörelse). Förut hade man insamlat löner blott med avseende på huvudstaden (i vissa fall en annan storstad) i varje land, under det att man nu önskade löneuppgifter för flera representativa städer. Under det tidigare lönerna ställts i relation till kostnaderna för 15 Viktigare slag av livsmedel, blev nu varuslagens antal mer än fördubblat (till 32) genom att utsträckas till att avse åtskil- liga andra födoämnen samt de viktigaste slagen av lyse och bränsle m. m. Slutligen åsyftade arbetsbyrån att icke, såsom tidigare, erhålla uppgifter antingen om gällande lönesatser eller om faktiska löneinkomster utan helst om bådadera, så att man kunde utröna differensen mellan kollektiv- avtalens lönesatser och de arbetsförtjänster dessa möjliggjorde.

För att kunna tillhandahålla arbetsbyrån de sålunda önskade uppgif- terna visade det sig nödigt att verkställa specialundersökningar i åtskil—

1I den i julihäftet 1930 införda internationella löneförändringsstatistiken ha tillkom- mit uppgifter för Italien.

• Sida 76
•  Original

liga länder, bl. a. Sverige.1 Av detta och andra skäl drog arbetet ut på _tiden, och när resultaten av den omlagda statistiken framlades för första gången, nämligen i oktober 1929, förelågo erforderliga uppgifter endast från tolv länder, nämligen Amerikas förenta stater, Australien, Danmark, Estland, Frankrike, Irland, Nederländerna, Portugal, Spanien, Storbritan— nien, Sverige och Österrike. Det ställdes emellertid i utsikt, att komplet- terande uppgifter sedermera, i den mån sådana inkommo, skulle lämnas från flera länder. I decemberhäftet av byråns »Review» kunde de mest iögonenfallande luckorna i statistiken fyllas genom att till de förut redo- visade länderna kunde läggas ytterligare tre betydande industristater, Tyskland, Italien och Kanada. Inom de inalles femton länder, som kunde medtagas i lönestatistiken för juli 1929. förelågo löneuppgifter från inalles 62 städer. För Sveriges vidkommande voro Stockholm, Göteborg och Malmö representerade. När i »International Labour Review» för april 1930 motsvarande statistik fördes vidare beträHande januari s. å., hade de medtagna länderna ökat till 16, därigenom att 2 tillkommit, nämligen Polen och Tjeckoslovakien, medan ett avgått (Portugal). De redovisade städerna hade stigit till 68. I den i tidskriftens oktoberhäfte meddelade reallönestatistiken för juli 1930 hade städernas antal nedgått till 60 och ländernas till 13, därigenom att Australien, Estland, Frankrike och Tjeckoslovakien utgått, medan Jugoslavien kommer till.

Samtidigt med att antalet yrken och orter avsevärt utökats, hade man vid statistikens omläggning också i vissa hänseenden modifierat de lev- nadskostnadsberäkningar, som legat till grund för uppskattningen av arbetslönernas köpkraft i de olika länderna. I samband med den ansenliga utökningen av antalet redovisade varuslag övergavs Iden förutvarande anordningen med uppställandet av sex olika landsbudgeter och räknades i stället för samtliga länder med en enhetlig konsumtionsbudget. Den »världsbudget», som lades till grund för beräkningarna för juli 1929,2 synes dock ha ansetts representera en väl låg levnadsstandard, varför den för januari 1930 icke oväsentligt utökades särskilt beträffande animaliska livs- medel.a

Vid reallöneberäkningen tillämpades i övrigt följande principer. Pris- uppgifter skulle insamlas från samma städer som löneuppgifterna. Där inom ett land material erhållits från ett flertal orter, beräknades som riks— medeltal ett ovägt medeltal av de olika löne- resp. prisuppgifterna. För erhållande av internationell jämförbarhet omräknades Vidare dessa riks- medeltal till dollar. Genom sammanställning av den för varje land beräk- hade medellönen och kostnaden för en veckoranson av de i den uppställda budgeten ingående varuslagen erhöll man till en viss grad ett mått å arbetslönens köpkraft (reallönen).

Sammanställas de på detta sätt erhållna reallönerna för januari och juli 1930 med motsvarande för januari 1929, beräknade efter den äldre metoden, framträda åtskilliga förskjutningar, vilka, då pris— och löne— förändringarna under mellantiden veterligen icke varit alltför olikformiga i de särskilda länderna, till större delen återspegla verkningarna av de vidtagna ändringarna i arbetsmetoder vid reallönestatistikens utarbetande. Ett av de länder, som företedde de relativt största förändringarna, var :

1Se Soc. Medd. årg. 1929, sid. 499. ”Denna budget återges i 800. Medd. årg. 1930, sid. 32. ”Soc. Medd. årg. 1930, sid. 491.

• Sida 77
•  Original

Sverige, och anledningen därtill torde väsentligen ligga däri, att medan man för Sverige vid löneberäkningarna tidigare använt kollektivavtals- löner, hade man nu upptagit faktiska arbetsförtjänster, vilka ju ligga på en väsentligt högre nivå. Samma slag av löneuppgifter ha även kommit till användning för Danmark, medan man för övriga länder blott kunnat redo— visa gällande lönesatser. Det framhålles, att idealet vore, att för alla jäm— förelseländer känna arbetarnas faktiska förtjänster, inklusive förmåner av alla slag, semesterersättning, där sådan gives, samt bidrag till social- försäkringen. Det framhålles vidare, att i länder, där hyrorna ännu äro begränsade genom lagstiftning och där alltså utgiften för bostad blott utgör en ringa del av totala. hushållsbudgeten, arbetaren är i gynnsam- mare läge i förhållande till andra länders arbetare än som direkt anges av de på kostnaderna för föda, lyse, bränsle etc. beräknade talen. Emellertid håller arbetsbyrån före, att jämförbara uppgifter om hyror knappast kunna erhållas på annat sätt än genom undersökningar på ort och ställe, och något liknande gäller även om utgifterna för kläder. Även i sitt nuvarande för- bättrade skick måste sålunda, efter vad arbetsbyrån själv framhåller, den internationella reallönestatistiken göras till föremål för starka reservatio- ner med hänsyn till dess omfattning och innehåll. Beräkningarna äro allt- jämt grundade på lönerna för ett fåtal arbetargrupper, och genomsnitts- lönens köpkraft framställes blott med avseende på viktigare födoämnen, bränsle, lyse och rengöringsmedel. Önskvärt vore att kunna inbegripa även bostad, kläder och diverse konsumtionsutgifter, och medtagandet av dessa poster skulle påverka det allmänna indextalet allt eftersom den relativa kostnaden för dessa förnödenheter i de särskilda länderna avviker från re- lativa kostnaden för föda, tvål, bränsle och lyse. Slutligen bör det ihågkom— mas, att indextalen allenast representera lönenivån i ett fåtal stora städer i de olika staterna.jL Arbetsbyrån har dock ingalunda uppgett strävandena att ytterligare förbättra sin löne— och levnadskostnadsstatistik. Vid samman- träde med arbetsbyråns styrelse i februari 1930 beslöts att inom styrelsen tillsätta en kommitté för frågan om vissa förbättringar i denna statistik, och vid ett senare sammanträde beslöts, att kommittén skulle bestå av 12 medlemmar, fyra representerande medlemsstaternas regeringar och lika' många arbetsgivar— och arbetargrupperna.

Kommittén sammanträdde för första gången i Geneve den 4——5 december 1930 under ordförandeskap av den kanadensiske regeringsrepresentanten Dr. Riddell. Härvid belystes de svårlösta tekniska spörsmål, som fram- ställa sig i samband med arbetet på upprättande av en tillförlitlig inter- nationell statistik rörande arbetslönens relativa köpkraft. Såsom resultat av kommitténs arbete framgick en resolution, i vilken kommittén fram- lade vissa förslag till förbättring av statistiken i fråga.

Kommittén ansåg, att reallönestatistiken, som hädanefter blott borde publiceras en gång om året, borde avse vissa noga bestämda yrken eller arbetarkategorier i städer eller industricentra, som väl ägnade sig för jämförelser med varandra. Den arbetslön, som skulle ingå. i statistiken, borde så långt möjligt innefatta alla förekommande tillägg till den egent- liga arbetslönen, så att man erhölle den verkligen utgjorda eHektiva lönen för ordinarie arbete. En särskild tabell borde angiva indextal för arbets-

1En sammanfattande redogörelse för internationella arbetsbyråns reallönestatistik föreligger i J. H. Rich ardson: International comparison of real wages. Journal of the Royal Statistical Society, Vol. XCIII: III, 1930.

• Sida 78
•  Original

lönernas värde mätt i guld. För undvikande av felaktigheter därigenom, att för jämförelse utvaldes skilda kvaliteter av olika livsmedel, skulle arbetsbyrån inhämta särskilda uppgifter om, vilka kvaliteter avsåges i statistiken för varje särskilt land. För att det skulle bliva möjligt att bedöma jämförbarheten hos indextal, som hänförde sig till länder, där smak, behov och levnadsvanor skilde sig avsevärt från varandra, borde indextalen utarbetas på basis av särskilda budgeter. Allvarliga ansträng- ningar borde göras att från samtliga länder införskaffa uppgifter om den verkliga arbetsförtjänsten per tidsenhet. Vidare skulle hänsyn tagas till sådana jämte den egentliga arbetslönen utgående förmåner som social- försäkring, premier, semester med lön, familjetillägg m. m. (dock icke till övertidsersättning). Antalet i statistiken ingående industrier borde ökas, så att därav komme att omfattas en så stor del som möjligt av arbetar- befolkningen. Man borde vidare söka införskaffa uppgifter om bekläd- nadsartiklar och bostadshyror, på det att dessa viktiga utgiftsposter även måtte ingå i jämförelsen. Slutligen vore det lämpligt undersöka möjlig- heten av att för åstadkommande av jämförelser mellan länder med avse- värt skilda levnadsförhållanden begagna sig av en metod, som närmast toge sikte på länder, där förhållandena vore mera omedelbart jämförbara.

Den fjärde socialstatistiska konferensen. För att främja »den jämförande lönestatistikens vidare utveckling föreslog kommittén, att representanter för de länder, som tidigare lämnat sin medverkan vid statistikens utarbe— tande eller på vilkas medverkan man räknade i framtiden, skulle samman— träda för överläggning om förbättringar i statistiken. Närmast för att till- godose denna praktiska uppgift inbjöd arbetsbyråns styrelse medlems- staterna till en fjärde socialstatistisk konferens den 20—23 maj 1931. Av denna konferens, vid vilken voro företrädda 24 olika länder (däribland även Amerikas förenta stater),1 antogs följande resolution:

Konferensen, som erkänner värdet av de upplysningar rörande löner och priser, vilka tidigare insamlats av internationella arbetsbyrån för beräk- ningar rörande arbetslönernas köpkraft _i- olika länder, och som tagit under övervägande de resolutioner, vilka godkänts av arbetsbyråns styrelse vid dess femtioförsta sammanträde i syfte att förbättra grundvalen och meto- derna för utarbetandet av dylik statistik, gör följande hemställanden:

1) Internationella arbetsbyrån bör fortsätta att insamla och publicera detal- jerade uppgifter om arbetslöner inom ett representativt urval av städer, indu- strier och yrken i de länder, beträffande vilka sådana upplysningar kunna erhållas; den hittills publicerade statistiken bör så långt möjligt utökas, och vid uppgifternas publicering bör byrån lämna detaljerade uppgifter beträf- fande källorna till samt beskaffenheten och omfattningen av de meddelade upplysningarna.

2) Upplysningar rörande den faktiska arbetsförtjänsten per tidsenhet äro att föredraga vid internationella jämförelser, men kunna i allmänhet icke erhållas annat än genom speeialundersökningar. Vederbörande regeringar böra låta verkställa sådana undersökningar efter enhetliga linjer på grundval av de resolution-er, som antogos vid den första internationella socialstatistiska

1 Sverige representerades av byråcheferna N. Bergsten och B. Nyström och socialrå— det E. Sjöstrand, av vilka dock den förstnämnde var förhindrad att deltaga i konfe- rensen. En redogörelse för förhandlingarna meddelas i »International Labour Review» för juli 1931 samt Soc. Medd., årg. 1931, sid. 614 0. f.

• Sida 79
•  Original

konferensen, och höra giva arbetsbyrån del av undersökningsresultaten. På grundval av dessa upplysningar bör arbetsbyrån sammanställa och publicera jämförande siHror.

3) Uppgifter om tidlönssatser och om minimitidlöner vid ackordsarbete, sådana de fastställts i kollektivavtal eller på annat sätt, kunna av många länder lämnas utan särskilda undersökningar. Dylika uppgifter äro av värde för internationella jämförelser samt böra insamlas och publiceras.

4) I princip är det icke önskvärt att jämföra lönesatser i ett land med verk- liga arbetsförtjänster i ett annat; men då till följd av ofullständiga upplys- ningar lönesatser i vissa länder måste jämföras med arbetsförtjänster i andra länder, böra alla tillgängliga upplysningar rörande förhållandet mellan löne— satsernas och arbetsförtjänsternas nivå användas för att korrigera siffrorna för lönesatserna.

5) Förutom de uppgifter rörande penninglöner, vilka avses i föregående punkter, höra i förekommande fall uppgifter meddelas rörande beloppet av de familjetillägg, som utbetalas till olika kategorier av arbetare.

6) Internationella arbetsbyrån bör fortsätta att insamla och publicera sta— tistiska uppgifter rörande detaljpriser å sådana livsmedel, som konsumeras av arbetarfamiljer i de städer, från vilka löneuppgifter inhämtas; uppgifter böra också insamlas rörande priser på bränsle och lyse i dessa städer. Den hittills utgivna statistiken bör utvidgas så långt möjligt, och vid publice- ringen av dessa data bör arbetsbyrån meddela de upplysningar byrån kan erhålla rörande de lämnade uppgifternas omfattning.

7) Med hänsyn till önskvärdheten av att i uppgifterna rörande levnads— kostnaderna innefatta upplysningar rörande bostadshyrornas relativa nivå i olika länder bör internationella arbetsbyrån uppmana de statistiska myn- digheterna i resp. länder att meddela regelbundna upplysningar rörande den genomsnittliga hyran för de förhärskande typerna av arbetarbostäder i de städer, beträffande vilka löne— och prisstatistiska uppgifter lämnas, jämte en beskrivning av ifrågavarande bostäders beskaffenhet och storlek. Internatio- nella arbetsbyrån bör undersöka möjligheten att fastställa en eller flera standardtyper av bostäder i och för olika internationella jämförelser.

8) I de länder, där hushållsbudgetsundersökningar icke verkställts under de senaste tio åren, böra dylika undersökningar företagas snarast möjligt i enlighet med de riktlinjer, som fastställdes i de vid tredje socialstatistiska konferensen år 1926 antagna resolutionerna.

9) De löne— och prisuppgifter, som avses i föregående punkter, böra årligen insamlas och publiceras av internationella arbetsbyrån. Byrån bör varje år till de statistiska ämbetsverken i respektive stater utsända ett frågeformulär, i vilket anhålles om så fullständiga uppgifter som möjligt rörande löner, detaljpriser och hyror, avseende så vitt möjligt oktober mån-ad. Med hänsyn därtill att priserna på vissa livsmedel förete betydande säsongvariationer böra dylika priser införskaffas flera gånger om året.

10) De så erhållna upplysningarna böra tabelleras i en form, som möjliggör snabba jämförelser, och höra så snart som möjligt publiceras i en särskild årspublikation. Denna publikation skall i huvudsak utgöra en fortsättning och utökning av de statistiska tabeller, som med regelbundna mellanrum publicerats av arbetsbyrån i »International Labour Review». I fråga om löner bör denna publikation innehålla tabeller över såväl lönesatser som arbetsförtjänster. Dessutom bör den innehålla förklarande noter rörande källorna till samt beskaffenheten och omfattningen av samtliga meddelade

• Sida 80
•  Original

siffror, ävensom framställa och belysa de olika metoder, som kunna användas för att sammanställa uppgifterna, så att därpå kunna grundas alla önskliga indextal för reallönernas relativa storlek. Konferensen är av den neningen, att en sådan publikation skall komma att ökas i omfattning och letydelse, allteftersom de erhållna upplysningarna utökas, och att den från början kan komma att bilda stommen till vad som i sin tid måste bliva en aultoritativ uppslagsbok för jämförande internationella upplysningar rörande löner och detaljpriser i alla länder med mera utvecklad industri.

11) Efter det att nämnda publikation offentliggjorts, bör utarbetas och i »International Labour Review» publiceras en artikel, i vilken de i den ut- givna boken meddelade uppgifterna bearbetas i syfte att fastställa lönernas relativa köpkraft i olika länder. I artikeln böra de med dylika berikningar fören-ade svårigheterna fullständigt och öppet framläggas. På olika grundtal beräknade indextal böra meddelas i syfte att angiva de olika synpunkter, ur vilka jämförelser kunna anställas, och förebygga, att någon viss siiferserie betraktas såsom den för alla olika önskemål utslagsgivande.

Med hänsyn därtill att indextal för arbetslönernas köpkraft tjäna olika ändamål i varje särskilt land, låter det sig icke göra för interrationella arbetsbyrån att anställa alla tänkbara jämförelser mellan olika länder samt mellan olika yrken och industrier. De serier av indextal, som sammanställas av byrån, böra belysa de metoder, enligt vilka uppgifterna kunna användas för beräknandet av nya serier.

12) I all statistik, som framdeles må sammanställas av internaticnella ar- betsbyrån rörande lönernas relativa köpkraft i olika länder, bör hänsyn tagas till de olikartade förhållandena och arbetarnas olika ställning i skilda länder, vilken betingas av exempelvis skillnader beträffande a) sättet för lönernas utbetalan-de; b) beskaffenheten och beloppet av sådana tillägg till lönen som familjetillägg och semesteravlöning; c) socialförsäkringens an- ordning. Alternativa serier av indextal böra såvitt möjligt beräknas för att visa verkan av att dylika poster innefattas eller uteslutas.

13) Beräkning av dessa indextal med användandet av sådana upplysningar rörande arbetarklassens förbrukning, som erhållas genom hushållsbudgets— undersökningar, bör ske icke endast som hittills på grundval av en oför- änderlig internationell budget utan jämväl på grundval av olika nationella eller regionala budgeter.

14) Konferensen anser, att jämförelser icke lämpligen kunna anställas mel— lan länder med vitt skilda levnadsvanor och bruk, och att, ju mera närbesläk- tade konsumtionsvanorna äro i olika länder, desto tillförlitligare torde jäm- förelserna bliva.

15) Konferensen är icke i stånd att förorda ett framlagt förslag ait jäm- föra länder med olikartade förhållanden genom att successivt indragai jäm- förelsen länder, som intaga en mellanställning, då man för närvarande sak- nar härför nödvändiga upplysningar rörande dylika förhållanden samt varje kriterium för att mäta graden av olikhet bland länderna i mellanställning.

16) Vid alla jämförelser mellan två eller flera länder bör emellertid hänsyn ftagas till skillnaden mellan de varuslag, som konsumeras i vart och ett av länderna, genom att successivt grunda beräkningarna på en förteckning över de viktigare varor, som konsumeras i ett land, och på en förteckning över de viktigare varor (icke nödvändigtvis desamma), som förbrukas i de andra länderna.

17) Det är också önskvärt, att beträHande vissa livsmedel, i fråga om vilka

• Sida 81
•  Original

direkt jämförelse mellan priserna i ett land och i ett annat icke låter sig anställa, internationella arbetsbyrån verkställer en undersökning av frågan om komplettering av den för närvarande använda beräkningsmetoden medelst en metod, i vilken hänsyn tages till möjligheten av jämförelser mel- lan priserna på basis av näringsvärdet.

Hemställan.

Konferensen hemställer, att styrelsen uppför frågan om införskaffandet av de uppgifter, som erfordras för de internationella jämförelserna i fråga om arbetslöner och levnadskostnader, på dagordningen för en kommande inter- nationell arbetskonferens i syfte att åstadkomma en konvention, vilken för— pliktar de regeringar, som ratificera densamma., att med regelbundna mellan- ! tider insamla och avgiva erforderliga upplysningar. * Konferensen hemställer vidare om tillsättandet av en mindre expertkom- mitté, representerande vederbörande länders statistiska myndigheter. Denna kommittés uppgift skulle vara att bistå arbetsbyrån i dess arbete med att utveckla och utgiva statistiken rörande arbetslöner och levnadskostnader och att träEa förberedelser för den internationella konferens, som eventuellt må anses önskvärd inom en närmare framtid.

Internationella arbetsbyråns lönestatistiska specialundersökningar. Ur synpunkten av den internationella lönestatistikens utveckling är det värt att uppmärksammas, att internationella arbetsbyrån, vid sidan av sin fort- löpande lönestatistik, närmast för tillgodoseende av vissa praktiska utred— ningsändamål haft att verkställa lönestatistiska specialundersökningar med avseende på vissa industrier av den »lokaliserade» typen. Den första av dessa undersökningar avsåg löner och arbetstid i s t e n k 0 ls g r u v 0 r år 1925 och hade verkställts med anledning av en resolution antagen vid internationella arbetskonferensens sjunde session i juni 19'25.1 Resultaten av denna undersökning, vari för första gången meddelades enhetlig och jämförbar statistik för alla viktigare kolproducerande länder i Europa (tillhopa 8, vartill kommo 3 utomeuropeiska), blev mycket uppmärksam- mad, och nationernas förbunds ekonomiska organisation, som igångsatt en undersökning av det internationella läget på stenkolsmarknaden, upp- manade arbetsbyrån att upprepa sin undersökning med avseende på år 1927. Så skedde och resultaten framlades i arbetsbyråns »Review» (häftena för oktober och december 1929 samt januari 1930).2

Undersökningen verkställdes i båda fallen efter samma plan, vilken uppgjorts i samråd med experter, representerande myndigheter, arbets- givare och arbetare i olika länder. Materialet införskaffades från resp. länder medelst vissa tabellformulär, men uppgifterna torde sedermera i stor utsträckning kontrollerats och kompletterats genom besök på ort och ställe av arbetsbyråns funktionärer. Vid löneberäkningen utgick man från näringsgrenens totala lönesumma, och genom att dividera denna med an- talet arbetare, antalet utgjorda arbetsskift och antalet producerade ton kol erhöll man medelförtjänsten per arbetare och per skift och genom— snittliga löneutgiften per ton kol. Arbetarna fördelades blott i två grup- per, allteftersom de arbetade under eller över jord, men lönesummans sammansättning ägnades en noggrann analys med hänsyn till att i den-

1Wages and hours of work in the coal-mining industry. Studies and reports. Series D. 110. 18, Geneva 1928.

='Undersökningen om kolgruveindustrien har upprepats för år 1929. Vidare pågår en specialundersökning rörande löneläget inom textilindustrien ur internationell synpunkt.

• Sida 82
•  Original

samma, utöver kontantlönerna, även skulle ingå naturaförmåner, såsom kol fritt eller till nedsatt pris, fri bostad eller hyresbidrag, semesterersätt— ningar, familjebidrag o. d. Vad beträffar bidrag till socialförsäkringen ansågos sådana givetvis utgöra en del av lönen, när de betalades av arbe— tarna, även när detta skedde genom löneavdrag, men penninglönen min- skad med dessa bidrag betecknades som >>nettopenninglön>>. Vad beträffar de socialförsäkringsbidrag, som erläggas av andra, ansågo somliga, att de icke borde medräknas. I fråga om statliga och kommunala bidrag torde de av praktiska skäl (frånvaro av statistik o. d.) icke kunna medtagas, men annorlunda ställde sig saken i fråga om arbetsgivarnas bidrag, om vilka med visst skäl kan sägas, att de utgöra en del av arbetskostnaden och att de förmåner arbetarna draga därav i själva verket utgöra ett tillägg till deras lön. Arbetsbyrån har ej ansett sig kunna träda något bestämt av- görande i frågan, utan meddelar tvenne sifferserier, den ena med arbets- givarens bidrag inräknade, den andra med dessa frånräknade.

Problemet att internationellt jämföra kolgruvearbetarnas löner har arbetsbyrån sökt lösa efter tvenne olika vägar. Den ena innebär en om- räkning av .de olika penninglönerna i guld, som ju utgör världsekonomiens enhetliga värdemätare, den andra en beräkning avseende att utvisa löner— nas köpkraft inom resp. länder. Medan den förstnämnda kalkylen visade sig av särskilt värde för beräkningen av arbetskostnaden per ton kol, hade den senare sin betydelse för uppskattningen av arbetarnas levnadsstan— dard. Man utgick härvid från de prisuppgifter på 16 viktigare födoämnen, som erhöllos från de olika gruvdistrikten, och beräknade, hur många kg bröd, smör, ägg 0. s. v. exempelvis en engelsk gruvarbetare kunde i sitt land köpa för sin daglön och hur många kg en belgisk arbetare kunde köpa för sin, varefter lönernas relativa köpkraft gentemot bröd, smör, ägg 0. s. v. kombinerades med tillhjälp av livsmedelsbudgeter för resp. distrikt. Till ungefär samma slutsatser kom man genom att utgå direkt från ifråga- varande budgeter.

Arbetsbyrån varnar emellertid för att av de sålunda beräknade siHrorna för arbetskostnaderna draga slutsatser beträffande de totala produktions- kostnaderna, då man ej känner priset på övriga produktionsfaktorer. Likaså måste beräkningarna rörande arbetarnas levnadsstandard lida därav, att hänsyn blott kunnat tagas till födoämnesbudgeten, ej till utgif— 1 terna för bostad, kläder o. d., vilka om de relativt sett mera väsentligt avvika från livsmedelspriserna, kunna ha ett rätt betydande inflytande på kalkylens resultat.

En möjlighet att närmare undersöka betydelsen av sistnämnda faktorer ' föreligger genom en för närvarande inom internationella arbetsbyrån på— gående undersökning, igångsatt på begäran av F ord Motor 0 o. och » avseende att fastställa, vilka minimilöner detta bolag skulle behöva betala i 17 europeiska städer (däribland Stockholm), där bolaget hade eller ämnade upprätta filialfabriker, därest man ville sätta de anställda i var och en av dessa städer i stånd att upprätthålla samma allmänna levnad-s— stan-dard som bolagets arbetare vid huvudfabrikerna i Detroit. Ifråga- ? varande standard åskådliggöres i detalj genom en av den amerikanska ' Bureau of Labor Statistics (se sid. 34) efter anmodan verkställd under— ,? sökning utvisande utgiftsfördelningen och levnadssättet för ett represen- tativt antal (100) av For—dbolagets arbetare i Detroit, vilka underhöllo en

• Sida 83
•  Original

familj (hustru och 2—3 barn under 16 år) på den dåvarande minimilönen 7 doll. per dag, motsvarande 35 (1011. per vecka (fem arbetsdagar) och om- kring 1700 (1011. per år. Denna amerikanska undersökning,1 meddelar icke blott genomsnittskostnaden för varje post (över 400) i familjebudgeten, utan söker även angiva de konsumerade kvantiteterna och beskriva de särskilda varuslagen i angivet syfte att möjliggöra, att normalbudgetens kostnad i var och en av de europeiska städerna skulle kunna erhållas genom att prissätta var och en av de upptagna posterna och därefter sum- mera resultaten.

Så enkelt är dock knappast problemet. När internationella arbetsbyrån sommaren 1930 hemställde om medverkan vid undersökningen hos veder— börande socialstatistiska ämbetsverk i Europa (bl. a. socialstyrelsen), hade byrån framhållit, att undersökningen icke åsyftade att bestämma, vilket belopp en till Europa överflyttad Detroitarbetare skulle behöva utbetala för att kunna föra alldeles samma levnadssätt som i sin hemstad, utan att bestämma levnadskostnaderna för på respektive undersökningsorter bo- satta arbetare med vederbörlig hänsyn till därstädes rådande levnads— och konsumtionsvaror. Det skulle sålunda gälla att mäta kostnaderna icke för en >>identisk» utan för en >>likvärdig» levnadsstandard i de olika länderna. Man förutsatte sålunda, att vissa varukvaliteter eller tjänster, vilka väl äro tillgängliga för arbetaren i Detroit men knappast för hans europeiska yrkesbröder, kunde utbytas mot andra motsvarande under fasthållande av principen om levnadssättets likvärdighet. I praktiken visade sig denna grundsats vara relativt enkel att tillämpa beträffande födoämnesbudgeten, medan den mötte väsentligt större svårigheter i andra fall, exempelvis när det gällde att åstadkomma en utjämning mellan amerikansk och europeisk bostadsstandard eller att bedöma automobilens väsentligt olika realkost- nad och skiljaktiga bruksvärde i Amerika och i Europa. I maj 1931 före- lågo preliminära resultat av undersökningen, vilka, under inseende av chefen för Förenta staternas arbetsstatistiska byrå mr. Ethelbert Stewart, granskades vid ett möte i Geneve av sakkunniga representanter för så gott som alla .de intresserade länderna, däribland Sverige. Vid sammanträdet gjordes åtskilliga detaljanmärkningar, Vilka påkallade kompletteringar av undersökningen i olika avseenden, och framhölls tillika den begränsning, som vidlådde denna nya form av internationell reallönestatistik genom dess starka anknytning till enbart den amerikanska levnadsstandarden.

Arbetsgivar- och arbetarorganisationernas internationella lönestatistik. Inom våra dagars stora organisationer av företagare och arbetare hyser man intresse ej blott för arbetslönerna i eget land utan även för avlönings— förhållandena i främmande länder. Arbetsgivarna låta sig härvid närmast leda av konkurrenssynpunkter under beaktande av löneutgifternas stora betydelse för produktionskostnaderna. Från de organiserade arbetarnas sida framhålles önskemålet om likartade löne- och arbetsförhållanden för Europas eller t. o. nu. hela världens arbetare, men i avvaktan på förverk- ligandet av detta avlägsna ideal ha särskilt organisationerna i länder med relativt hög lönenivå blicken öppen för låglönsländernas möjligheter att genom »social dumping» och på annat sätt påverka arbetsvillkoren i de

1 Standard of living of employees of Ford Motor Co. in Detroit. Monthly Labor Review, June 1930.

• Sida 84
•  Original

förra, ävensom för de internationella trusternas och kartellernas tendenser att sig till fördel utnyttja de särskilda ländernas vitt skilda lönenivåer.1

Råder sålunda inom de stora arbetsgivar- och arbetarorganisationerna merendels ett starkt intresse för och behov av kunskap om arbetslönerna i främmande länder, har från dessa organisationers sida hittills ej mycket gjorts för att fylla detta behov. I regel har man nöjt sig med direkta sammanställningar av ur olika källor, officiella och privata, hämtade uppgifter eller anlitat internationella arbetsbyråns statistik, låt vara att detta sistnämnda ofta skett under stark kritik av de för respektive länder beräknade reallönerna.

Ser man först på arbetsgivarorganisationerna, har den 1920 bildade internationella arbetsgivarorganisationen (Organisation Inter— nationale des employeurs industriels) i Bryssel såvitt bekant ej sysselsatt sig med lönestatistik. Så har däremot ofta förhållandet varit med de sär- skilda ländernas centralorganisationer. Vad de nordiska arbetsgivarorga- nisationerna beträffar, lära de sinsemellan utbyta vissa resultat av sin efter tämligen enhetliga grunder förda lönestatistik (jfr ovan), men publi- ceras veterligen intet härav. Däremot plågar i svenska arbetsgivareför- eningens årliga styrelse- och revisionsberättelse liksom i dess tidskrift »Industria» publiceras ur olika källor hämtade löneuppgifter från de stora industrilän-derna, i regel dock utan jämförelser de särskilda länderna emellan. Så sker däremot stundom i de mera specialiserade internationella löneöversikter, som framläggas av vissa branschorganisationer. Bland dessa må särskilt omnämnas den statistik över medelinkomsten per timme för verkstadsarbetare (yrkes-, tempo— och grovarbetare) i 10 olika euro- peiska länder, vilken sedan någon tid årligen publiceras av »Arbeitgeber- verband schweizerischer Maschinen- und Metallindustrieller».

Mera utvecklad är, av de publicerade resultaten att döma, den inter- nationella statistiken på a r b e t a r s id a 11. Den av landsorganisationerna i flertalet europeiska och en del utomeuropeiska länder är 1903 grundade och 1920 rekonstruerade fackföreningsinternationalen i Amsterdam (Inter- nationaler Gewerkschaftsbund) synes visserligen själv begränsa sig till enquéter om arbetstid, arbetarsemester o. d. socialpolitiskt mera aktuella frågor och hänvisa lönestatistiken till de till ett 30-tal uppgående inter- nationella yrkesfederationerna (Internationale Berufssekretariate). Jäm- förande lönestatistik publiceras också mer eller mindre regelmässigt av åtskilliga bland dessa, t. ex. transportarbetarfederationen (för järnvägs— män), metallarbetarsekretariatet, byggnadsarbetarförbundet (för murare och grovarbetare), livsmedelsarbetarunionen, träarbetarunionen m. fl. Även om man vid dessa internationella lönejämförelser sökt tillämpa vissa gemensamma grunder (t. ex. genom att vid reallöneberäkningar använda

1 Belysande för uppfattningen härvidlag äro följande punkter i fackföreningsintcrna- tionalens ekonomisk-näringspolitiska program, antaget vid kongressen i Stockholm 7—11 . 1. : *"” 1930 1. Fordringar av internationell karaktär.

e) Utjämnande av ar be ts v i l 1 k ore n. Då låga löner och dåliga arbetsför- hållandcn ofta föra till smutskonkurrens och även avspärrning av marknader, fordrar fackföreningsinternatianalen uppställandet av internationella minimivillkor för ar- betsförhållandena genom utveckling av de internationella arbetsskyddskonventiouerna, genom internationella överenskommelser om arbetstid, arbetslöshetsförsäkring 0. s. v., detta icke endast av socialpolitiska orsaker utan även såsom en fordran, motiverad av ett rent ekonomiskt betraktelsesätt. Fackföreningsinternationalen kräver därför rati- ficering, sträng tillämpning och utvidgning av de internationella arbetskonventionerira.

• Sida 85
•  Original

internationella arbetsbyråns >>proviantkorgar», se sid. 62), erkännes det dock även från fackföreningsinternationalens sida, att åtskilligt ännu brister i fråga om metodernas enhetlighet, yrkesklassificeringens nog- grannhet samt materialets kvalitet och kvantitet.1 Då primäruppgifterna i huvudsak erhållas genom förfrågningar hos de särskilda ländernas fack- förbund, framstår klart det nära sammanhang och växelverkan, som råder mellan den nationella och den internationella fackföreningsstatistiken.

Lärdomar av den internationella diskussionen om lönestatistik. Den liv- liga diskussion angående vde lönestatistiska problemen, som under de senast förflutna åren förts inom åtskilliga internationella institutioner, vari i regel även Sverige varit representerat, har, oaktat den ej kan frånkännas en viss, genom det skiftande auditoriet förklarlig, benägenhet för upp- repningar och omtagningar, dock otvivelaktigt bidragit att föra frågan framåt såväl ur praktiska som ur teoretiska synpunkter.

I det förra avseendet torde kunna sägas, att internationella arbetsbyråns löneförändrings- och lönenivåstatistik efter den senaste tidens förbättringar med avseende på primärmaterialets likformighet och bearbetningsmeto— dernas enhetlighet kommit åtskilliga steg närmare sitt avsedda syftemål att möjliggöra en någorlunda tillförlitlig jämförelse mellan lönefluktua- tionerna och löneläget i de viktigaste industriländerna, låt vara att åtskil- liga bristfälligheter alltjämt föreligga, särskilt med avseende på den kom— parativa lönenivåstatistiken.

Vad beträffar problemets teoretiska sida och närmast lönestatistikens arbetsmetoder, ha framstegen knappast varit mindre betydelsefulla, och de gälla härvid ej blott den internationella utan även den nationella stati- stiken. Under inverkan av de senaste decenniernas omskiftelser på det ekonomiska och sociala området har det äldre mera statiska betraktelse- sättet av löneundersökningens problem till väsentlig del fått vika för dynamiska synpunkter. Och när det gällt att söka följa en lönenivå, som ständigt skiftar, har det blivit nödvändigt att vid sidan av omfattande och tidskrävande »löneräkningar» ställa snabbinventeringar av löne- situationen, närmast byggda på sammanställningar av lö n e s a t s e r, vilka sociallagstiftningen och kollektivavtalsväsendet nu givit en helt annan fasthet och räckvidd än tidigare varit fallet. En följd härav har emellertid blivit, att till det gamla huvudproblemet att fastställa skill- naden i löneläge mellan olika arbetargrupper kommit ett nytt, nämligen att mäta aVStåndet mellan lönesatserna och de faktiska arbetsför- tjänsterna för en och samma kategori.

Även ett annat problem ha de senaste tidernas ekonomiska växlingar skjutit i förgrunden, nämligen att söka skapa en annan löneenhet än penninglönen, vilken i hög grad påverkas av förändringar i myntvärdet vid olika tider och i olika länder. Med hänsyn härtill har mycken upp- märksamhet ägnats åt försök att ur nominallönen söka framräkna r e al— lönen, d. v. s. mäta lönens köpkraft uttryckt i form av för ett arbetar- hushåll erforderliga förnödenheter. Men på grund härav har den moderna lönestatistiken måst utvidgas till att avse även indexberäkningar, hus- hållsbudgeter och annat material för de ofta skäligen komplicerade beräk- ningar reallönens fastställande erfordrar.

Även om man vid den internationella lönediskussionen ej sällan nödgas

1Jfr »Statistische Aufgaben der Internationalen Berufssekretariate». Die Internatio- nale Gewerkschaftsbewegung, årg. 1927, sid. 90.

• Sida 86
•  Original

konstatera, att siffrornas och tabellernas metod har sin begränsning och ej ensam för sig mäktar åskådliggöra arbetslönernas komplicerade problem, utan att härför även kräves tillämpning av andra metoder, såsom den deskriptiva och den monografiska, måste dock den senare tidens forsk— ningar, debatter och resolutioner tillmätas stor betydelse särskilt genom fastställande av vissa riktlinjer för det lönestatistiska materialets insam- ling, sovring och bearbetning. Dessa principer äro av högt värde även för den nationella statistiken, då jämväl inom ett enskilt land en tillförlitlig lönestatistik måste läggas på en möjligast fast och enhetlig bas samt utarbetas efter vetenskapligt hållbara principer.

? ! 1 i 1 l i i

• Sida 87
•  Original

l i ! x : i l l l i | | ! | i | i | ! i l i

6. Förslag till omläggning i vissa avseenden av socialstyrelsens lönestatistik.

Frågan om lönestatistikens omläggning. Av den redogörelse, som i det föregående (sid. 5 0. f.) lämnats för uppkomsten och utvecklingen av social— styrelsens lönestatistik, framgår, att denna utgöres av tvenne varandra ömsesidigt kompletterande grenar, nämligen dels specialundersökningar anordnade på given anledning vid särskilda tillfällen, dels mera summa- risk fortlöpande statistik. Tidigast tillkommo specialundersökningarna i form av vittomfattande socialstatistiska inventeringar av särskilda arbets— områden, men dessa undersökningar ha under årens lopp omvandlats till mera knapphändigt avfattade utredningar, direkt inriktade på att i deras rätta miljö belysa vissa socialpolitiskt aktuella spörsmål. Å andra sidan har den fortlöpande lönestatistiken för de industriella näringsgrenarna, som först tillkom år 1918 (se sid. 7), steg för steg utvecklats från en »kris— tidsstatistik», närmast avsedd att ge ett grovt och ungefärligt mått på den allmänna lönenivåns fluktuationer, till en jämförande beskrivning av löneläget inom olika grenar av näringslivet, visserligen med den begräns- ning, som måste betingas av primärmaterialets art av summariska upp— gifter från de särskilda företagen. _ En dylik beskrivande redogörelse för sitt speciella område lämnade motsvarande årsstatistik för jordbruket ända sedan tillkomsten år 1911. Men härvidlag utgjordes löneuppgifterna icke av faktiska arbetsförtjänster utan av uppskattade ortslöner, för vilkas kontroll och komplettering erfordrades med vissa mellantider verkställda specialundersökningar av löneförhållandena på typiska lantegendomar i skilda landsändar.

I sitt förut (sid. 15 0. f.) återgivna utlåtande ha 1926 års besparingssak- kunniga icke riktat någon kritik mot de nu angivna huvudelementen i socialstyrelsens lönestatistik i och för sig, men väl emot deras inbördes av- vägning och anpassning. De sakkunniga betecknade undersökningarna rörande jordbrukets arbetsförhållanden såsom allt för omfattande, medan den industriella lönestatistiken åter ansågs alltför ofullständig för att mot- svara sitt ändamål. Av andra uttalanden synes framgå, att specialunder- sökningarna i viss mån ansågos böra träda tillbaka för den fortlöpande statistiken.

Lönestatistikens yttre enhetlighet. Ett första steg för tillgodoseen-de av den bättre avvägning och närmare gemenskap mellan jordbrukets och industriens lönestatistik, vilken, som nyss nämnts, påkallats av 1926 års besparingssakkunniga, togs av socialstyrelsen genom att i en »1 ö n e st a- t i s t i s k ä r s b 0 k» sammanföra de redogörelser för arbetstid och arbets- lön inom Sveriges jordbruk samt för löneförhållandena inom industri och hantverk, transportväsen m. m., vilka tidigare utgivits var för sig, den förra i form av den årliga publikationen Arbetartillgång, arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk, den senare såsom en regelmässigt återkommande uppsats i Sociala Meddelanden (senast i årg. 1929, sid. 841 0. f.). Årsbokens första årgång (1929) utkom omkring årsskiftet 1930—31 och har blivit föremål för mycken uppmärksamhet och er- kännande.

• Sida 88
•  Original

Konsekvenser av lantarbetarstatistikens begränsning. Den sålunda vid- tagna förändringen inskränkte sig dock ej till ett sammanfö-ande i en publikation av nämnda båda berättelser, utan den nya årsboken avvek även till sitt innehåll rätt väsentligt från redogörelserna för föregående år. Sålunda hade, som redan omförmälts (sid. 17), från och med år 1929 änd— rade bestämmelser tillämpats för insamlande av uppgifter till den offi— ciella la nt a r b e t a r s t a t i s t i k e n, vilka föranlett betydande omlägg— ningar av såväl text som tabeller.

I jämförelse med föregående år har lantarbetarstatistikeis primär- material från och med år 1929 reducerats till omkring en femtedel. Redan förut var detta material icke alltför betydande till sin omfa1tning (c:a 2 000 uppgifter) och därtill av en typ (uppskattningsvis avgivna 'ippgifter), vilken den vetenskapligt inriktade lönestatistiken i och för sig icke till— mäter så högt värde. Skall ifrågavarande statistik kunna fylla sin uppgift att giva en beskrivning av, huru löneförhållandena ;nom jord— bruket gestaltat sig inom olika bygder och för olika lantarbetargrupper, synes detta knappast kunna ske med mindre nyssnämnda primärmaterial i bety—dande utsträckning kompletteras ur andra källor.

I den lönestatistiska årsboken för 1929 har man för sådant ändamål, efter den moderna lönestatistikens anvisningar (jfr sid. 85), använt sig av de mellan lantarbetsgivarnas och lantarbetarnas organisationer ingångna k ol l 9 k t iv a v t a 1, Vilka i ganska stor utsträckning äro normerande för lönesättningen, särskilt i östra och södra Sveriges storbruksbygder samt vid Bergslagens industrijordbruk. Inom stora delar av landet före- finnas dock inga kollektivavtal, och även där dylika tillämpas, reglera de icke löneförhållandena för samtliga lantarbetargrupper, särskilt icke för de specialutbildade yrkesmän, vilka spela en allt större roll i mån av jord- brukets fortgående mekanisering och kreatursskötselns starka utveckling. För att få kännedom om lönevillkoren för dessa yrkesmän och överhuvud om löneuppbyggnaden inom jordbruket, vilken under det senaste årtiondet torde icke oväsentligt förändrats genom inverkan av betydande förskjut— ningar inom jordbrukets ekonomi och arbetssystem, lärer erfordras, att under den närmaste framtiden kommer till stånd en på nominativa löne— uppgifter från ett tillräckligt antal utvalda typiska lantegendomar i olika bygder grundad specialundersökning av ungefär samma art som de för åren 1911 och 1920—22 verkställda (se ovan sid. 13). Behovet av en ingående undersökning av lantarbetarnas löne— och arbetsförhållanden torde ej vara mindre nu än vid den officiella lantarbetarstatistikens upp- rättande för ett par årtionden sedan. Man har härvid att göra med en mycket betydande arbetargrupp, vilken, även efter frånräkning av det stora antalet i lantbruksarbete deltagande hemmasöner och hemmadöttrar, torde omfatta drygt 200000 personer, någorlunda jämnt fördelade på det medelstora och på det större jordbruket.

Därest i en specialundersökning sådan som den här ifrågasatta även komme att innefattas ett lämpligt antal skogsegendomar, skulle man på samma gång kunna förvänta att tillika erhålla ett icke obetydligt faktiskt lönematerial till komplettering av de summariska uppgifter, som sedan vintern 1917—18 årligen i februari månad pläga införskaffas från revir- förvaltarna rörande s k 0 g s a r b e t a r n a s löneförhållanden och som för år 1929 sammanställts i den lönestatistiska årsboken (sid. 31). En kom- pletterande undersökning rörande förhållandena under vintersäsongen

• Sida 89
•  Original

1929/1930 verkställdes i juni 1930 i syfte att utröna, i vad mån de på grund- val av tidigare uppgifter beräknade genomsnittliga dagsförtjänsterna kunde anses typiska jämväl vid den tidpunkt, då fullständiga uppgifter- förelågo rörande drivningarnas ekonomiska resultat för ackordstagarna, detta särskilt med hänsyn till den ovanligt ringa snötillgång och blida temperatur, som under nämnda vintersäsong varit rådande inom större delen av landet. En sammanfattning av de sålunda i februari resp. juni insamlade löneuppgifterna visade i stort sett god överensstämmelse. I båda fallen hade man dock att göra med uppskattningar av ackordsför— tjänster, vilka det skulle vara av behovet påkallat att kunna komplettera medelst individuella uppgifter om faktiska arbetsinkomster genom en specialundersökning av samma typ som den, vilken av socialstyrelsen publicerades år 1916. Denna avsåg förhållandena under åren närmast före världskrigets utbrott, och sedan dess ha betydande förändringar ägt rum i skogsbrukets arbetsförhållanden.

Ifrågasatt utvidgning av lönestatistiken för industri, handel och sam- färdsel, allmän tjänst m. m. Beträffande den industriella lönestatistiken skulle den av besparingssakkunniga föranledda utredningen åsyfta (jfr sid. 20) att klarställa, huruvida och i vad mån den för närvarande utarbe- tade statistiken kunde så utvecklas, att dels materialet bleve mera repre- sentativt för lönenivån inom vederbörande industribranscher, dels större differentiering genomförde-s mellan olika kategorier av arbetare inom de särskilda branscherna.

Vad först beträffar den industriella lönestatistikens o m f a t t 11 in g inom olika geografiska och industriella huvudområden må framhållas, att denna statistik aldrig avsett att innefatta eller ens representera hela den del av näringslivet, som faller under benämningen industri och hantverk, handel och samfärdsel. I den plan, som genom kungl. brev den 18 oktober 1918 fastställdes för en utredning av löneförhållandena inom olika verk- samhetsområden, gjordes gällande, att utredningen borde omfatta industri, handel och varulager, samfärdsel, statliga och kommunala arbeten samt banker, försäkringsinrättningar o. d? Uteslutas skulle icke blott jordbruk och skogshantering, för vilka, som nämnts, lönestatistik redan förefanns, utan även hantverk, husligt arbete samt hotell— och restaurangrörelse, be- träffande vilka yrkesgrupper sedan år 1918 löneuppgifter insamlats från de offentliga arbetsförmedlingarna.2 Uppgifternas inhämtande skulle ske genom utsändande till vederbörande arbetsgivare av särskilda fråge- formulär. Något åläggande för arbetsgivarna att avgiva uppgifterna an- sågs ej böra ifrågakomma, utan förutsattes, att erforderligt material på frivillighetens väg skulle kunna åstadkommas. Ett visst stöd, för den hän— delse några betänkligheter från arbetsgivarhåll skulle yppa sig mot den anordna-de utredningen, ansåg sig socialstyrelsen kunna påräkna från vissa ledande arbetsgivarorganisationer inom olika näringsområden, vilkas representanter före undersökningens igångsättande blivit satta i tillfälle att taga del av och yttra sig över den uppgjorda planen och de för upp— gifternas inhämtande avsedda formulären.

När formulären utsändes omkring årsskiftet 1918—19, använde sig sty- relsen i huvudsak av från ifrågavarande organisationer tillhandahållna medlemsförteckningar och adresslistor. Sålunda inhämtades uppgifter

1 Soc. Medd. årg. 1919, sid. 871 0. f. 2Soc. Medd. årg. 1918, sid. 810 0. f.

• Sida 90
•  Original

bland annat från samtliga till svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges allmänna handelsförening (sedermera uppgången i Sveriges köpmanna- förbund) och svenska järnvägsföreningen anslutna arbetsgivare samt från ett antal arbetsgivare inom bageriyrket och byggnadsbranschen, utvalda efter anvisningar från Sveriges bagerii-dkareförening och centrala arbets- givareförbun-det (numera upplöst; ett stort antal medlemmar tillhöra Sve- riges byggmästareförbund av svenska arbetsgivareföreningen). Beträf— fande kommunala arbeten, banker, försäkringsanstalter och tidningar skedde hänvändelse till i den oHiciella statistiken eller andra tillgängliga källor redovisade företag. Rörande statsförvaltningen verkställdes en sär- skild utredning på grundval av material, som införskaffats genom finans- departementet, varom mera i annat sammanhang.

Inom det sålunda angivna området har lönestatistiken i huvudsak hållit sig de följande åren, låt vara att den efter hand utsträckts till allt flera, särskilt mindre företag, såsom framgår av nedanstående uppställning:

1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924

Antal till lönestatistiken redovisade företag (för 1918—27 beräknade tal) .................. 3 180 3 617 3 801 3 641 3 579 3 697 4 019 Förvaltningspersonal ......... 46 983 52 119 53 443 46 322 44 835 49 023 51 368 Arbetare (medeltal) .......... 264 057 276 076 282 576 215 764 216 986 239 688 273 146

1925 1926 1927 1928 1929 1930

Antal till lönestatistiken redovisade företag

(för 1918—27 beräknade tal) ....... 3 857 4 596 4.427 4 454 4 454 5 260 1 Förvaltningspersonal .............. 52 155 54 627 56 734 59 349 62 650 72 885 1 Arbetare (medeltal) ............... 270 216 280 390 290 694 308 387 318 104 367 3991

Under tiden 1918—1929, för vilka år definitiva uppgifter föreligga, har antalet redovisade företag stigit med ungeför 1/5, medan förvaltnings- personalens antal ökats med omkring 1/3 och arbetarantalet med ungefär 1/5. Under samma tidrymd ha de arbetsställen, som upptagits i kommers- kollegii årliga industristatistik, ökats från 10 518 till 14 272 elle-r med icke fullt %. Till denna starka ökning har ej endast bidragit tillkomsten av nya industriföretag utan även den omständigheten, att ett antal företag genom ökning av sin arbetsstyrka (till 10 arbetare och däröver) eller till- verkningsvärde överskridit fabriksindustriens i statistiken uppdragna nedergräns. Samtidigt har företagens förvaltningspersonal vuxit från 37 767 till 49 762 eller med nära 1/3 samt arbetarpersonalen från 385 280 till 453 244 eller med c:a 1/0. I genomsnitt kommo år 1929 på varje till indu- stristatistiken redovisat företag 32 arbetare, medan för socialstyrelsens lönestatistik motsvarande siffra var 70, sålunda mer än dubbelt så hög. Tolv år tidigare uppgick dock sistnämnda genomsnitt till 97.

Vill man erhålla närmare uppfattning om lönestatistikens nuvarande omfattning, bör observeras, att denna statistik berör en vidare del av näringslivet än industristatistiken, och att direkt jämförelse endast är möjlig med avseende på de näringsgrenar, som innefattas under den sist- nämnda. En dylik sammanställning för år 1929 meddelas å nästa sida:

1 Preliminära tal. — Ökningen beror bl. a. på, att c:a 17 000 statsanställda arbetare ny- tillkommit. Jfr sid. 93.

• Sida 91
•  Original

Förvaltningspersoual * Arbetare ?

b) enligt b) enligt

”.? &"th industri- &_ 1 21) 6"th industri ** 1 lönestatl- statisti- proc. lonestati- statisti- proc. stiken keiil av b stiken keri2 av b

Malmbrytning och metallindustri 12 927 17 584 73,5 91 762 141 408 64,9 Jord- och slenindustri ....... 1 175 1 797 65,4 21 862 43 729 50,0 Träindustri .............. 1 351 2 610 51,8 28 049 63 214 44,4 Pappers och grafisk industri . . . 3 966 5104 77,7 37 246 56 459 66,0 Livsmedelsindustri ......... 2 796 3 756 74,4 20 124 45 041 44,7 Textil- och beklädnadsindustri . . 3 406 4123 82,6 38 839 59 286 65.5 Läder—, bår-och gummivaruindustri 1 254 1 765 71,0 12 202 20 835 58,6 Kemisk-teknisk industri ...... 1 528 1 905 80,2 11 924 15 075 79,1 Kraft-, belysnings- och vattenverk ] 835 2131 86,1 5 681 8 197 69,3 Tillhopa 30 238 40 775 74,2 267 689 453 244 59,1

Denna jämförelse utvisar, att redovisningen i fråga om förvaltnings- personalen är fullständigare än i fråga om arbetarpersonalen, vilket sam- manhänger med, att lönestatistiken omfattar förhållandevis många stora företag. I fråga om arbetarantalet ger tablån i huvudsak samma resultat som den beräkning, vilken i utlåtande till besparingssakkunniga verk- ställts av svenska arbetsgivareföreningen. Beaktas bör emellertid, att genomsnittliga redovisningsprocenten under tiden 1925—29 ökats från 57 till 59.

Tabellen utvisar emellertid även, att nämnda genomsnittssiffra är under- kastad betydande variationer inom de olika industrigrupperna. Starkast representerade äro grupperna kemisk—teknisk industri (79 %) samt kraft—, belysnings- och vattenverk (69 %), svagast åter livsmedelsindustri (45 %) och träindustri (44 %). Går man än längre i detalj och undersöker de sär- skilda industrigrenarna, befinnas dessa vara företrädda i lönestatistiken i än mera växlande utsträckning. Medan statistiken exempelvis omfattar praktiskt taget samtliga arbetare inom pressjästfabriker, sockerbruk, tobaksfabriker, konstgödningsfabriker och tändsticksfabriker, äro närings- grenar sådana som torvindustri, mejerirörelse samt färgerier, blekerier och impregneringsfabriker endast företrädda med ned till 1/10 av total- antalet arbetare enligt industristatistiken. Godtager man den i arbets— givareföreningens nyssnämnda yttrande uppställda nedre gränsen för en industrigrens medtagande i lönestatistiken, nämligen ett redo-visat arbetar- antal av minst 25 % av industristatistikens, bör man alltså i fråga om sådana branscher som de sistnämnda söka påskynda de alltjämt fortgående strävandena att under statistiken indraga ett allt större antal företag. Att ernå en numeriskt fullständig redovisning lärer dock icke vara möjligt, med mindre den nuvarande frivilligheten i fråga om uppgiftslämnandet skulle utbytas mot uppgiftstvång i en eller annan form (se sid. 104). Där— est man emellertid avstår från kravet på ett alldeles fullständigt uppgifts- material, bör det beaktas, att de särskilda företagsgruppernas avvikande struktur (särskilt frekvensen av större och mindre företag) kan föranleda

1Teknisk förvaltningspersonal, kontorspersonal och lager-bokhållare (ej företagsledare och resande). ” Oberäknat hemarbetare.

• Sida 92
•  Original

och motivera vissa variationer i fråga om det antal enheter, vilkas inne— fattande i statistiken kan anses nödigt för säkerställande av ett fullt re- presentativt primärmaterial.

Den i kommerskollegii statistik redovisade fabriksindustrien )meattar dock icke mycket över hälften av totala antalet arbetare inom industri och hantverk, vilket enligt 1920 års folkräkning uppgick till nära 700000 och nu säkerligen torde vara Väsentligt högre. Enligt en beräkning skulle inom de i fabriksstatistiken icke redovisade grenarna av industri och hant— verk år 1920 varit sysselsatta, förutom åtminstone 64 000 företagare eller företagsledare, omkring 15000 ingenjörer, verkmästare och kontorister samt 285000 arbetare.1 Fördelningen på olika viktigare fack belyses av nedanstående uppställning.

Slag av industri eller hantverk föfietlalåzltre Hägg; Tvätt och strykning ......................... 1 401 8 640 Skrädderi och sömnadsarbete ................... 11 063 48 509 Skomakeri ............................... 8 446 14 843 Husbyggnad .............................. 4 160 42 132 Måleri .................................. 3 948 12 208 Väg— och vattenbyggnad ....................... 101 23 841 Kraftverk samt elektriska ledningsarbeten och montering. . . 160 8 018 Mekaniskt verkstadsarbete, vagnmakeri, smide samt skepps-

och båtbyggeri ........................... 5 893 22 440 Elektro-mekaniskt arbete ...................... 322 5 325 Stenhuggeri, torvupptagning, kalk- och tegelbruksrörelse m.m. 105 11 000 Kvarnrörelse .............................. 2 500 3 991 Sågverksrörelse ............................ 5 811 Snickeri ................................. 5 042 22 778 Bageri .................................. 3 666 7 813 Slakteri och charkuteri ........................ 3 262 5 098 Trikåstickning ............................. 539 5 038 Övriga yrken .............................. 13 453 37 752

Tillhopa 64 061 285 237

Såsom härav framgår, ingå inom de i industristatistiken oredovisade näringsgrenarna icke blott de egentliga hantverksfacken, av vilka de star— kast företrädda äro smeder (och reparatörer), snickare, skräddare och sömmerskor samt skomakare, utan även åtskilliga yrken, inom vilka arbe- tet numera till väsentlig del är av industriell natur, framför allt bygg- nadsverksamhetens olika grenar. På grund av byggnadsverksamhetens starka ökning — produktionen av bostadshus i städer och stadsliknande samhällen var 1929 drygt tre gånger större än 1920, men å andra sidan synes byggnadsverksamheten på landsbygden gått tillbaka _ torde an- talet byggnadsarbetare numera knappast understiga 100000, och av dessa redovisades till lönestatistiken —— förutom en till c:a 3 200 uppgående för— valtningspersonal —— c:a 12000, vartill kommo c:a 8000 byggnads- och anläggningsarbetare i städernas tjänst. Övriga 1 tablån angivna närings- grenar äro, om man bortser från ett tiotal tv—ättinrättningar med all—700 anställda, knappast företrädda i socialstyrelsens lönestatistik, enär man, enligt den ursprungligen uppgjorda planen för denna lönestatistik (se

1A. Lilienberg: Några uppgifter om Sveriges hantverk. Svensk hantverkska- lender 1927, sid. 27 e. f.

• Sida 93
•  Original

sid. 89), skulle beträffande hantverket och vissa andra näringsgrenar med hänsyn till smådriftens dominerande betydelse begränsa sig till de upp— gifter, som kunde erhållas genom den offentliga arbetsförmedlingen (se nedan sid. 101).

Däremot ingå i socialstyrelsens årliga lönestatistik vissa näringsgrenar, vilka icke tillhöra den industriella huvudgruppen utan handel och s a 111 f ä r d s el. Ifrågavarande uppgifter, tillika. med en approximativ beräkning av deras representativitet, meddelas här nedan.

Förvaltningspersonal Arbetare a) enligt b) beräk- a i a) enligt b) beräk- a i lönestati- nat total- proc. lönestati- nat total- proc. stiken antal av b stiken antal av b

Handel (inkl. bank- och försäk- ringsföretag m. m.) ....... 26 045 105 000 24,8 5 891 45 000 13,1 Samfärdsel (enskilda järnvägar, stuveriföretag, åkerirörelse o.d.) 2 949 10 000 29,5 18 697 60 000 31,2

Av något mera betydande löntagargrupper i enskild tjänst återstå nu i huvudsak handelsflottans personal (c:a 24000), hotell- och restaurang- personal (c:a 40 000) samt hembiträden (c:a 180 000), beträffande vilka inga andra löneuppgifter meddelas i den fortlöpande lönestatistiken än de, vilka erhållas från den offentliga arbetsförmedlingen. I fråga om sjömansyrket avser denna statistik närmast att fortskriva lönesiffrorna från en tidigare specialundersökning (se sid. 21).

Riktar man därefter uppmärksamheten på löntagare i allmän t j ä 11 st, äro, som förut antytts, kommunalarbetarna (c:a 20 000) tämligen fulltaligt representerade i den årliga lönestatistiken. Beträffande Väg- distriktens personal, uppskattad till något mer än 20000 >>årsarbetare», verkställdes för åren 1927—1928 en särskild undersökning, vilken är av— sedd att i summarisk form fullföljas år för år.1 Beträffande arbetare i statens tjänst ha i socialstyrelsens årliga lönestatistik plågat meddelas vissa, ur vederbörande verks egen statistik hämtade löneuppgifter för statens järnvägars (c:a 4600) och vattenfallsverkets byggnadsarbetare (c:a 160). För försvarsväsendets civila arbetare (c:a 6000) verkställdes för år 1925 en specialundersökning.” Fr. o. m. är 1930 ingå statsverkets alla viktigare arbetsplatser (tillhopa c:a 200 med c:a 17000 arbetare) i social- styrelsens fortlöpande lönestatistik. Dessa lönesiffror skulle i viss mån innebära en fortsättning av den mera ingående löneutredning för år 1927, vilken lämnats i en inom socialstyrelsen nyligen slutförd specialunder- sökning rörande anställnings- och avlöningsförhållandena för lägre perso- nal i allmän tjänst. Denna utredning har omfattat nära 120000 personer, varav inemot 1/a betecknas som arbetare och resten som tjänstemän av lägre grad, samtliga anställda hos staten och hos kommuner, landsting m. fl.3 Såsom ovan nämnts, äro stats— och kommunalanställda i arbetar-

1 800. Medd.. årg. 1929, sid. 659 0. f., årg. 1930, sid. 693 0. f. 2Löneförhållandena för försvarsväsendets civila arbetare och med dessa jämförliga arbetargrupper i enskild tjänst (utgiven 1927).

3Av mera summarisk natur är en av socialstyrelsen år 1925 på grundval av genom finansdepartementet införskaffat material verkställd undersökning »Befattningshavare i statens och de större städernas tjänst, deras antal och löneförmåner åren 1919—1924». En tidigare undersökning av samma art för åren 1913—1919 offentliggjordes i Soc. Medd. årg. 1919, sid. 871 0. f.

• Sida 94
•  Original

ställning redan innefattade under den fortlöpande lönestatistiken, och det synes därför förtjänt att tagas under omprövning, om ej, som bl. a. ifråga- satts av svenska kommunalarbetareförbundet m. fl. (se sid. 20), så borde ske även med de vida talrikare befattningshavarna i allmän tjänst.

Såsom en sammanfattande bild av storleken av arbetsfältet för en hela näringslivet omfattande statistik må erinras om det ovan (sid. 24) anförda förhållandet, att i riksförsäkringsanstaltens arbetsgivarregister funnos upptagna omkring 469000 arbetsgivare med stadigvarande verksamhet, varav omkring 43 000 större (med i regel minst 5 arbetare) och c:a 426 000 mindre (flertalet inom grupperna jordbruk och husligt arbete). Antalet hos dem anställda tjänstemän och arbetare uppgick till närmare 1 % milj. (i >>årsarbetare>> räknat), av vilka nära 1 milj. kommo på större arbets- givare, 0,4 milj. på mindre sådana och 0,1 milj. på staten.

Möjligheter att fördjupa lönestatistiken för industri, handel och sam- färdsel, allmän tjänst m. m. När det gäller att inom en begränsad kost— nadsram —— eller, för att använda ett uttryck av besparingssakkunniga, med iakttagande av god sparsamhet — söka vidare utveckla den nuvarande industriella lönestatistiken, bör det ej lämnas ur sikte, att man svårligen kan tänka sig att med avseende på hela detta vidsträckta område erhålla en fortlöpande statistik, som på en gång går på djupet och omfattar fler- talet hithörande företag. I huvudsak måste man bestämma sig antingen för det ena eller det andra, men valet synes ej behöva träffas under ett för hela undersökningsfältet, utan avgörandet kan lämpligen ske med avseende på olika områden av detsamma, under beaktande av deras'större eller mindre betydelse ur olika synpunkter. Hittills har lönestatistiken i stort sett utvecklat sig på sådant sätt, att man sökt med en mera summarisk statistik översp-änna ett möjligast vidsträckt fält, medan specialundersök— ningar satts in med avseende på sådana områden och vid sådana tillfällen, och då så ansetts påkallat särskilt ur socialpolitiska synpunkter. Vad som skulle erfordras för en systematisk utforskning av löneförhållandena i vårt land vore närmast att vid avvägningen mellan intensiva och exten- siva undersökningar de praktiskt statistiska synpunkterna gåves en mera erkänd och tryggad ställning vid sidan av de socialpolitiska.

Förbättrad lönestatistik för förvaltningspersonal. I av svenska arbets— givareföreningen till besparingssakkunniga avgivet yttrande, till vilket dessa givit sin anslutning (sid. 20), ha framförts vissa önskemål rörande vidare utbyggnad av socialstyrelsens fortlöpande lönestatistik, såväl vad förvaltningspersonalen som vad arbetarna beträffar.

Från föreningens sida har sålunda framhållits, hurusom enligt dess uppfattning i fråga om den inom industrien anställda förvaltningsperso— halens löneförhållanden en statistik av Värde ej torde kunna åstadkommas utan användande av individualuppgifter, emedan abstrakta medeltal på grund av lönernas stora spelrum bleve i hög grad missvisande eller all— deles värdelösa. Då beträffande denna personal arbetstiden icke behövde i detalj redovisas och så gott som alltid endast en löneforrn förekomme, kunde primäruppgifterna inskränkas till att omfatta anställningens art, totala inkomsten och anställningens längd under kalenderåret (ev. under verksamhetstiden) samt födelseåret. Vid den statistiska bearbetningen vore det i alla händelser nödvändigt att skilja mellan olika grupper efter an— ställningens art, t. ex. mellan förvaltningspersonal i ledande ställning (dis— ponent, avdelningschef, kontorschef m. fl.), övriga tjänstemän med teknisk

• Sida 95
•  Original

eller merkantil utbildning samt betjäning (vaktmästare m. fl.). Härvid måste vidare noggrant iakttagas, att till förvaltningspersonal räknades endast tjänstemän i egentlig mening, varför man borde utesluta dels före— tagschefer (direktörer m. m.), dels specialutbildade arbetare (maskinister, reparatörer m. fl.). Inom var och en av förvaltningspersonalens grupper borde vid bearbetning om möjligt materialet uppdelas efter större ålders- grupper, t. ex. personer under 20 år, mellan 20 och 50 år samt över 50 år.

Det skall icke förnekas, att socialstyrelsens årliga lönestatistik över för- valtnings- och befälspersonalen skulle väsentligt vinna i värde, därest den grundades icke, som för närvarande är fallet, på summariska uppgifter rörande de vid varje särskilt företag anställda med fördelning på teknisk, kontors- och butikspersonal och inom dessa på män och kvinnor (se sid. 8), utan på uppgifter rörande de personliga och ekonomiska förhållandena för varje särskild tjänsteman. Den nuvarande statistiken kan icke giva någon egentlig beskrivning av de anställdas avlöningsförhållanden vid ett visst tillfälle, och jämväl dess framställning av löneutvecklingen år från år måste på grund av förhållandenas egen natur meddelas med mera reser- vation än motsvarande redogörelse för arbetarpersonalen. En viktig om- ständighet, till vilken det nuvarande materialet ej medger att hänsyn tages, är sålunda den under redovisningsperioden möjligen förändrade ålderssammansättningen. Särskilt inom sådana grupper av anställda, där avståndet mellan begynnelse- och slutlön är stort och tjänsteåldern meren— dels medför successiva löneuppflyttningar, kunna årsmedeltalens föränd- ringar återspegla icke blott faktiska löneförhöjningar eller lönenedsätt— ningar utan även växlingar i personalens åldersfördelning.

Tala sålunda i viss mån sakliga skäl för det från svenska arbetsgivare— föreningen framkomna uppslaget till utvidgning av lönestatistiken för förvaltningspersonalen, synas förslagets arbetstekniska och ekonomiska konsekvenser bliva rätt avskräckande. I föreningens yttrande talas endast om den inom industrien anställda förvaltningspersonalen och denna utgör enligt kommerskollegii industristatistik c:a 50000 personer, vilka reduceras till c:a 41000, därest man, såsom sker i socialstyrelsens löne- statistik, icke medräknar företagsledare och handelsresande med deras ofta svårbestämbara inkomster. Men industriens tekniska och kontors- personal torde utgöra föga mer än 1/5 av hela antalet anställda i enskild tjänst, vilket på grundval av tillgängliga källor torde kunna uppskattas till omkring 200 000.1 Av häri ingående grupper äro kontorspersonal inom han- del (inkl. banker och försäkringsföretag) och samfärdsel samt butiksper- sonal mer eller mindre fullständigt redovisade inom socialstyrelsens löne- statistik. Skäl finnas att utsträcka denna till övriga grupper av anställda i enskild tjänst (t. ex. vid jordbruk, hotell och restauranger, »byråer» av olika slag) och, såsom bl. a. påyrkats i framställningar från svenska järn— vägsmannaförbundet och svenska kommunalarbetareförbundet, jämväl till betydande grupper av det allmännas tjänstemän, vilka tillsammans torde vara ungefär lika många som .de privatanställda.

Förnekas skall icke, att de anställdas löne- och arbetsförhållanden för närvarande äro föremål för ökad uppmärksamhet och att en utvidgning av den officiella statistiken på detta område kan anses vara av omständig- heterna väl motiverad. Men det kan ifrågasättas, om icke den sålunda önskvärda statistiska belysningen enklare och ändamålsenligare kan er—

1Soc. Medd. årg. 1931, sid. 291.

• Sida 96
•  Original

hållas genom att i efter föreliggande sakläge modifierad form upprepa den undersökning av arbets- och löneförhållandena för affärsanställda, vilken socialstyrelsen på sin tid verkställde i huvudsak med avseende på åren 1920 och 1921. En specialundersökning erbjuder ju vida större möj— ligheter än en fortlöpande statistik till anpassning efter de för närvarande aktuella och relevanta sidorna i de anställdas problem, t. ex. övertids— arbetets omfattning, .anställningsformerna, förmåner av semester och pension etc., allt frågor, vilka icke alls eller blott otillräckligt skulle belysas genom en statistik sådan som den i arbetsgivareföreningens skri— velse föreslagna. Anordnades nu en specialundersökning och samman- ställdes dess resultat med motsvarande för tio år sedan, torde det även bliva möjligt att erhålla verksamma korrektiv för den missvisning i Vissa avseenden, som kan förmodas vidlåda den nuvarande summariska års- statistiken över löneutvecklingen för förvaltningspersonal.

Förbättrad lönestatistik för arbetarpersonal. Beträffande statistiken över industriarbetarnas löneförmåne-r framhålles det i svenska arbets- givareföreningens yttrande, att det torde allt framgent bliva omöjligt att grunda densamma på individualuppgifter, hur önskvärt detta än vore från vetenskaplig synpunkt. Primärmaterialet måste således inskränkas till uppgifter om sammanlagd arbetsförtjänst och arbetstid i timmar. På grund .av den statistiska redovisningens och bearbetningens summariska karaktär torde det, heter det vidare, vara överflödigt att specificera löne- inkomsten på ordinarie tid och övertid eller efter tidlön och ackordslön. Primärmaterialet behövde således endast omfatta sammanlagda löne- inkomsten under verksamhetstiden, sammanlagda antalet arbetstimmar samt medeltalet arbetare per dag under verksamhetstiden. Vid beräk- ningen av sammanlagda löneinkomsten skulle me-dtagas värdet av natura- förmåner samt kontant utbetalade, i den egentliga arbetslönen ej ingående förmåner. Arbetslönen per timme (oavsett löneformen) borde alltid ut- räknas, men årslönen däremot endast i det fall att genomsnittliga arbets- tiden per arbetare under året uppginge till minst 11/12 av den beräknade arbetstiden för en industri, som varit i gång hela året, d. v. s. till minst 2 200 arbetstimmar (il/12X8X300). Från bearbetningen eller åtminstone från publiceringen borde slutligen uteslutas de industrigrenar, för vilka mate— rialet ev. befunnes omfatta mindre än t. ex. 25 % av alla i riket befintliga arbetare enligt den officiella industristatistikens uppgifter. Vid bearbet- ningen borde arbetarna helst uppdelas på de grupper, som finnas angivna i svenska arbetsgivareföreningens lönestatistik och i alla händelser skulle de uppdelas efter kön och inom vartdera könet på grupperna fullvuxna och minderåriga. Slutligen framhölls såsom ett önskemål, att redovis- ningen av löneförhållanden inom olika dyrortsgrupper samt i vissa större städer kombinerades med statistiken över löneförhållanden inom industri- grupper, fördelade efter avsättningsförhållandena.

Individualuppgifter eller summariska uppgifter. Ur flera synpunkter torde man kunna instämma i det ovan återgivna uttalandet om önskvärd- heten av att lönestatistiken, i den mån så är möjligt, grundas på indivi— dualuppgifter. På grundval av ett dylikt material kan man exempelvis belysa .de faktiska inkomsternas variationer omkring genomsnittet och icke allenast framlägga allmänna medeltal, såsom sker i socialstyrelsens —- och även i svenska arbetsgivareföreningens -— nuvarande lönestatistik. Den förut omnämnda, inom socialstyrelsen nyligen avslutade specialunder-

• Sida 97
•  Original

sökningen rörande anställnings— och avlöningsförhållandena för lägre personal i allmän tjänst ger en god illustration till de vitt skilda utnyttj- ningsmöjligheterna av å ena sidan gruppuppgifter, å den andra indivi- dualuppgifter. Till denna undersökning hade redovisats c:a 120000 per- soner i statlig och kommunal tjänst, och beträffande dessa förelågo nomi— nativa uppgifter i fråga om den knappa tredjedel, som betecknas såsom arbetare, medan tjänstemännen, vilka utgjorde återstående två tredje— delar, redovisats inordnade i vissa, delvis på förhand angivna grupper. Även om tjänstemannalönerna i och för sig erbjuda mindre variationer än de under inverkan av ett flertal olika faktorer skiftande arbetar- lönerna, beror dock den vida mera ingående och belysande statistiska behandlingen av de senare i huvudsak på primäruppgifternas art.

Men å andra sidan bekräftades härvid till fullo det kända förhållandet, att individualuppgifternas bearbetning kräver ojämförligt mycket mera tid och kostnader än material av mera summarisk natur. Tabellerings- arbetet för undersökningen rörande lägre personal i .allmän tjänst erford- rade tillhopa c:a 120 »arbetsmånader», vilket utgör mer än ett års arbete av 10 kvinnliga biträden, och härav kom den ojämförligt mesta arbets- tiden på de c:a 40000 arbetaruppgifterna. Bearbetningen utfördes visser- ligen efter den manuella metoden, men då formulären voro avfattade på sådant sätt, att originaluppgiftcrna icke behövde omskrivas på bearbet- ningskartoliner utan kunde direkt uppdelas i sådana medelst en skär- maskin, skulle man, av gjorda kalkyler att döma, knappast gjort någon besparing i tid och kostnader genom att använda sig av metoden med hålkort och helautomatiska sorterings- och tabelleringsmaskiner efter Holleriths eller Powers” system. Annorlunda torde visserligen saken ställa sig, om man skulle tänka sig ett omförande till individualuppgifter av socialstyrelsens hela årliga lönestatistik, vilken skulle komma att omfatta minst 400 000 förvaltningspersoner och arbetare, sedan man vidtagit vissa, vid nuvarande olikformigheter oundgängliga kompletteringar av upp- gifterna för vissa näringsgrenar (se sid. 91). Men även under förutsätt— ning av planmässig och effektiv arbetsledning samt genomförda maski- nella bearbetningsmetoder måste man under sådana förhållanden nog räkna med en bearbetningskostnad av ett par hundra tusen kronor per år. Detta belopp förefaller icke osannolikt med hänsyn till vad som är känt angående kostnaderna för lönestatistik efter liknande grunder och av motsvarande omfång inom vissa arbetsgivar- och arbetarorganisationer. Men beloppet synes vara av en sådan storleksordning, att det näppeligen låter sig inpassas inom den begränsade kostnadsram, inom vilken, åtmin- stone under nuvarande förhållanden på det statsfinansiella området, social- styrelsens lönestatistik synes nödgas röra sig.

Även om man sålunda kommer till samma slutsats som i svenska arbets- givareföreningens yttrande, nämligen att det allt framgent måste bliva omöjligt att grunda socialstyrelsens fortlöpande löneuppgifter helt och hållet på individualuppgifter, utesluter dock detta ingalunda, att man i viss utsträckning kan och bör använda dylika till kontroll och komplette— ring av den på mera summariska uppgifter grundade statistiken. Såsom förut antytts, synes det vara möjligt att genom mera systematisk plan- läggning av sådana socialstatistiska specialundersökningar, vilka, fram- deles som hittills, torde komma att anordnas av socialpolitiska och andra skäl med avseende på olika tidpunkter och områden av näringslivet, ut—

• Sida 98
•  Original

nyttja den individualiserande undersökningsmetodens större skärpa och detaljrikedom i syfte att erhålla nödiga kompletterande upplysningar sär- skilt rörande löneuppbyggnaden inom olika näringsgrenar i dess växel- verkan med förvaltnings- och arbetarpersonalens ålders— och yrkessam- mansättning.

Utvidgad yrkesgruppering. Tala således starka ekonomiska skäl för, att socialstyrelsens fortlöpande lönestatistik även framdeles grundas icke på nominativa data för de särskilda arbetarna utan på summariska upp— gifter för de särskilda företagen, följer därav icke, att ifrågavarande upp- gifter skola ha samma uppställning och innehåll som för närvarande (sid. 10). Såsom förut nämnts, ha formulären förändrats under årens lopp, och det finnes ej anledning antaga, att ifrågavarande utveckling nu skulle vara avslutad. Bortser man från formulärets avdelning A, förvaltnings- och befälspersonal, samt riktar uppmärksamheten på avdelning B, arbe- tare (inberäknat lagerarbetare och förmän, som själva deltaga i arbetet), finner man, att dessa i förspalten icke fördelas på annat sätt än i mån över 18 är, kvinnor över 18 år och minderåriga. Genom att inordna dessa köns- och åldersgrupper i en detaljerad uppdelning av de särskilda före- tagen efter arten av dessas rörelse har man kunnat erhålla en ganska detaljerad statistik över lönenivån inom olika näringsgrenar, vid export- och hemmamarknadsindustri samt inom olika dyrortsgrupper, jämväl ur den kombinerade synpunkt, som i svenska arbetsgivareföreningens ytt- rande framhålles.

Vid ett och samma företag kunna emellertid sysselsättas arbetare med mycket olika göromål och yrkesutbildning, och rörande arbetarnas person- liga yrken finnes i socialstyrelsens lönestatistik för närvarande ingen som helst redovisning. Med hänsyn härtill ifrågasättes i svenska arbetsgivare— föreningens yttrande, om ej i den officiella statistiken borde infogas den gruppering efter sysselsättning, som tillämpas i föreningens egen löne- statistik, nämligen A arbetare i själva industrifacket, B maskinister, eldare, smörjare och reparatörer samt 0 övriga arbetare (packkarlar, las- tare, kuskar, vakter, renhållningspersonal m. fl.). Denna indelning, vilken i sin ordning synes återgå på den i kommerskollegii industristatistik an- vända uppdelningen i a) arbetare vid fabrikationen och b) lagerarbetare, packkarlar, transportarbetare o. d., tillämpas emellertid icke beträdande annan rörelse än tillverkningsindustri och även i fråga om denna icke beträffande samtliga fabriksgrupp-er (se sid. 31). Sålunda använda sig t. ex. Sveriges verkstadsförening och järnbruksförbundet av andra yrkesgrup— peringar, varvid den ledan-de synpunkten är icke arbetarens sysselsättning i eller utanför fabriken utan hans yrkesutbildning och yrkesutövning. Bland mängden av yrkesbeteckningar framträda mer eller mindre tydligt såsom huvudgrupper dels yrkesutbildade arbetare, dels grovarbetare, dels en emellan dessa båda stående grupp av arbetare, vilka efter viss kortare tids övning vunnit nödig färdighet vid handhavandet av vissa special- maskiner. Denna sistnämnda, för åtskilliga grenar av den moderna stor- industrien karakteristiska grupp, som i verkstadsföreningens statistik benämnes »tempoarbetare», har i de stora industriländerna sina mot- svarigheter i Tysklands »angelernte Arbeiter», Frankrikes och Bel— giens »manoevres specialisés» och Englands och Amerikas »semi-skilled workers».

Gäller det att ur yrkessynpunkt åstadkomma en grov två— eller tredel—

I 1 | i a

• Sida 99
•  Original

l ning av de arbetare, som omfattas av socialstyrelsens lönestatistik, före- faller en upp-delning i grovarbetare och yrkesarbetare samt ev. en mellan- grupp vara ur social synpunkt mera betydelsefull och allmängiltig än den mera tekniskt betonade och blott för tillverkningsindustrien avpassade gruppering, som användes i svenska arbetsgivareföreningens statistik. Att från de mer eller mindre yrkesutbildade arbetarna utskilja den egent- liga grovarbetargruppen måste tillmätas stor betydelse icke blott ur veten- skapliga utan även ur socialpolitiska synpunkter, då med avseende på denna grupp exempelvis löneförhållandena och arbetsmarknaden förete karakteristiska särdrag.1 Dock måste man göra klart för sig, att ifråga- varande uppdelning kommer att möta ganska betydande svårigheter inom sådana näringsgrenar, där densamma icke redan tillämpas i lönestatisti- ken, och att den näppeligen kan genomföras, med mindre man för varje näringsgren på grundval av särskild utredning anger, vilka av mängden i varandra övergående yrkesbeteckningar skola. inordnas under den ena eller den andra av ifrågavarande samlingsrubriker. I samband härmed synes även böra avgöras, i vad mån man bör röra sig med tre huvud- grupper, nämligen yrkeslärda arbetare, »halvyrkeslärda» (eller »tillärda») samt grovarbetare, samt i vad mån de båda förstnämnda grupperna kunna sammanföras till en enda, såsom ej sällan sker i utlandet (se sid. 39). Säsongproblemet. I svenska arbetsgivareföreningens meranämnda ytt- |

1 |

rande framhålles, att vid lönestatistikens bearbetning timförtjänsten bör uträknas under alla förhållanden, men årsinkomsten blott i sådana fall, att genomsnittliga arbetstiden per år och arbetare uppgått till minst 2200 arbetstimmar. En sådan regel tillämpas redan i socialstyrelsens lönestati- stik, ehuru med hänsyn till arbetstidens faktiska längd minimiarbetstiden ansetts böra sättas lägre eller till c:a 2100 timmar. Att göra någon höj— ning härvidlag synes knappast vara tillrådligt, då en genomgång av tab. 10 i Lönestatistisk årsbok för det från stora arbetskonflikter så gott som fria året 1929 utvisar, att i sådant fall man ur årsförtjänststatistiken måste utesluta ett icke obetydligt antal industrier, som varit i gång hela året.

Genom tillämpning av nu berörda regler kan man visserligen i huvud- sak undvika de svårigheter, vilka det särskilt i vårt land så utbredda s å s 0 n g a r b et e t medför för lönestatistiken, men man löser därigenom ingalunda dessa vanskliga problem. En dylik lösning synes emellertid böra eftersträvas, i synnerhet som den kritik mot socialstyrelsens löne- statistik, som framkommit från arbetarhåll och kommit till uttryck bl. a. i landssekretariatets förut omnämnda yttrande till besparingssakkunniga med tillhörande bilagor, i huvudsak synes bottna i svårigheten att med ' nu tillämpade lönestatistiska metoder få ett verkligt grepp på löneinkom- ster av diskontinuerligt arbete. Sålunda framhåller svenska måleri- arbetareförbundet, att man vid beräkning av årsförtjänsten inom detta fack måste taga hänsyn till, att det är det mest utpräglade säsongyrket inom byggnadsindustrien samt att varje medlem av förbundet även under år med god arbetstillgång varit arbetslös i genomsnitt åtminstone tre , månader per år. Även Sågverksindustriarbetareförbundet och skogs- och

1Arbetslöshetsutredningen har i sitt år 1931 avgivna betänkande I (Statens offent- liga utredningar 1931: 20) betecknat såsom den största bristen i industrilönestatistiken, att lönerna utgöra genomsnittstal för industrigrenar och icke för yrkesspecialiteter, varför det icke är möjligt att särskilja yrkes- och grovarbetarlöner (a. a. sid. 172).

• Sida 100
•  Original

flottningsarbetareförbundet framhålla säsongarbetslöshetens stora bety— delse för den årliga arbetsinkomsten.

Nu berörda svårigheter för uppgörande av en tillförlitlig och differen- tierad lönestatistik ha ingalunda förbisetts inom socialstyrelsen, och i Lönestatistisk årsbok 1929 framhålles flerstädes (särskilt sid. 40, 54) omöj- ligheten att endast på grundval av summariska företagsuppgifter belysa inkomstförhållandena inom mera utpräglade säsongyrken, såsom bygg- nads- och måleriarbete, flottning, stenbrott och stenhuggerier, torvbered- ning, sockerindustri m. fl. För en del av dessa industrigrenar har det varit möjligt att ur på officiellt eller enskilt initiativ tillkomna utred- ningar hämta vissa siffror rörande säsongens normala längd. Denna skulle sålunda för byggnadsarbetare i genomsnitt utgöra c:a 1800 arbetstimmar, för måleriarbetare c:a 1 600 timmar, för stenarbetare c:a 1 400 timmar, för arbetare vid sorteringsverk (flottning) 1 000—1 100 timmar och för torvarbe- tare c:a 800 timmar, medan råsockerbrukens kampanjarbetare i genomsnitt blott skulle arbeta i 300—400 timmar per år. Det ligger emellertid i sakens natur, att dylika genomsnittssiffror, även om de skulle vara någorlunda riktigt beräknade, ingalunda ge någon mera fullständig bild av de fak— tiska arbetsförhållandena inom respektive fack, med mindre de komplette- ras medelst upplysningar rörande de enskilda arbetarnas arbetstider och dessas avvikelser från medeltalet. Härför kräves dock ingående special- undersökningar med individuella uppgifter för varje arbetare rörande faktisk arbetstid och arbetslön, helst anordnade på sådant sätt, att man kan fastställa verkningarna ej blott av den av klimatiska, arbetstekniska eller traditionella förhållanden betingade arbetssäsongen utan även av arbetstidsförluster under mellantiderna mellan de ej sällan kortvariga anställningarna å varierande arbetsplatser. En undersökning efter dylika grunder för husbyggnadsindustrien föranstaltades på sin tid av de s. k. byggnadsarbetarsakkunniga (Statens offentliga utredningar 1922: 2), men denna undersökning avsåg närmast åren 1919 och 1920 och dess resultat torde knappast längre kunna utan vidare tillämpas på byggnadsverksam- heten i våra dagar, vilken i arbetstekniskt och ekonomiskt avseende rönt betydande inverkan av bostadsproduktionens enorma ansvällning under * de senaste åren (se sid. 92).

Avtalsenliga löner och faktiska löneinkomster. I svenska arbetsgivare— föreningens utlåtande ha dock beträffande socialstyrelsens lönestatistik icke blott ifrågasatts utvidgningar utan även inskränkningar. Sålunda har föreslagits att slopa den uppdelning av arbetslönen (och arbetstiden) på ordinarie tid och övertid samt på tidlöns— och ackordsarbete, vilken återfinnes i det nuvarande formuläret, och allenast begära klumpsummor för löneinkomster och arbetstimmar. Detta skulle praktiskt sett innebära en återgång till den formulärtyp, som användes under de första åren efter lönestatistikens upprättande (se sid. 9), och ett avklippande av den ut- veckling under det senaste årtiondet, som föranletts ej minst av den an- ; passning efter arbetsgivar— och arbetarorganisationernas egen statistik, Å vilken i vårt land som i andra torde få anses vara en viktig förutsättning ; för en officiella lönestatistikens utveckling till ökad tillförlitlighet och praktisk användbarhet. I detta samband bör vidare beaktas, att ett av de ! mest karakteristiska dragen hos våra dagars lönestatistik, sådan denna framträder såväl vid dess praktiska handhavande ute i de stora industri- länderna som vid de mera teoretiska överläggningarna inom de internatio—

• Sida 101
•  Original

nella statistiska institutionerna, just torde vara den ökade betydelse denna vid sidan av den på bokföringsmaterial grundade löneinkomststatistiken tillmäter statistiken över lönesatser, när denna grundas icke på mer eller mindre lösa och godtyckliga uppskattningar utan på fastställda bestäm- melser i kollektivavtal o. d. (se sid. 85). Vill man erhålla en lönestatistik, vilken ger en översiktlig och detaljrik bild av näringslivets lönevillkor på samma gång den kan utarbetas utan allt för stora kostnader och tids- utdräkt, synes man böra söka kombinera löneinkomststatistiken med en väsentligen på kollektivavtal byggd lönesatsstatistik.

I Sverige har man, som förut nämnts (sid. 7), sedan länge haft en väl utvecklad kollektivavtalsstatistik, vilken ger en ingående beskrivning av kollektivavtalens innehåll, dels beträffande hela avtalsbeståndet vid vissa tidpunkter (årsskiftena 1907—08 och 1920—21), dels av de under varje sär- skilt år nyingångna avtalen, vilkas viktigare lönebestämmelser även med- delas kvartalsvis (i Sociala Meddelanden). Men till ett direkt utnyttjande av kollektivavtalsmaterialet i lönestatistiskt syfte har man först gått under de senaste åren. Som det första försöket i detta avseende tor-de man kunna beteckna den sammanställning av avtalsenliga löner och faktiska löneinkomster inom vissa näringsgrenar och yrkesspecialiteter i Stock- holm, Göteborg och Malmö,1 vilken med avseende på förhållandena om— kring årsskiftet 1928—29 verkställdes på hemställan av internationella arbetsbyrån i syfte att lämna ett mera belysande och tillförlitligare mate— rial för arbetsbyråns jämförande internationella reallönestatistik (se sid. 76). Undersökningen har sedermera fullföljts med avseende på vissa senare tidpunkter.

Tankegången att åstadkomma en kombinerad lönesats— och löneinkomst- statistik har även i viss utsträckning tillämpats i Lönestatistisk årsbok 1929 (sid. 19, 72). Det synes vara lämpligt att söka gå vidare fram på denna väg, oaktat de svårigheter kollektivavtalens olikformiga uppställ- ning och lönesättning lägga i vägen för en statistisk behandling efter enhetliga linjer.

Så har också skett i den förut omnämnda, inom socialstyrelsen nyligen slutförda undersökningen av anställnings— och avlöningsförhållandena för lägre personal i allmän tjänst, vari man eftersträvat att för samtliga stats- och kommunalanställda arbetare söka fastställa differensen mellan å ena sidan de i kollektivavtal (eller arbetsreglementen) fastställda lönerna, å den andra de faktiska löneinkomsterna. Det är tydligt, att därest det skulle bliva möjligt att för större delen av näringslivet mäta den i vårt land ofta mycket betydande spännvidden mellan dessa båda olika uttryck för arbetslönen, skulle man kunna i betydande grad förebygga de misstag rörande lönenivåns faktiska läge, som nu ej sällan göras med utgångs- punkt allenast från kollektivavtalens lönebestämmelser. Men de lönesat- ser kollektivavtalen i allmänhet innehålla avse i regel lönen på ordinarie tid vid tidlönsarbete, och en kombinerad lönesats— och löneinkomststatistik måste därför erfordra en löne- och arbetstidsspecialisering å primärupp- gifterna för den sistnämnda efter i huvudsak samma grunder som för närvarande.

Löneu-ppgifter eller löneuppskattningar för småföretag. I svenska arbetsgivareföreningens meranämnda utlåtande säges det till sist, att besparingssakkunniga ej begärt något utlåtande beträffande socialstyrel-

1 Soc. Medd. årg. 1929, sid. 499.

• Sida 102
•  Original

sens statistik över löneförhållandena för personal inom handel och sam- färdsel, hantverks- och transportarbete samt restaurangrörelse och husligt arbete, varför föreningen inskränkt sig till att i förbigående anmärka, att denna statistik i flera avseenden vore underlägsen motsvarande statistik beträffande anställda inom industrien och således ännu mer i behov av förbättring än sistnämnda statistik.

Detta uttalande synes knappast avse den i det föregående berörda stati— stiken över löneförhållandena inom handel och samfärdsel m. m., vilken på samma sätt som motsvarande inom industrien grundas på från respek- tive företag införskaffade uppgifter, utan snarare de lönestatistiska upp— lysningar rörande hantverks- och transportarbetare, sjöfolk samt i restau- rangrörelse och husligt arbete anställd personal, vilka sedan längre tid tillbaka inhämtas från föreståndarna från de offentliga arbetsförmedlings— kontoren (för år 1929 förelågo uppgifter från 123 arbetsförmedlingsföre- ståndare, se Lönestatistisk årsbok, sid. 64).

I fråga om hantverks- och transportarbete lämnas upplysningarna rörande den beräknade veckoavlöningen vid tidlönsarbete för 13 olika arbetarkategorier, nämligen stenhuggeriarbetare, bleck— och plåtslageri— arbetare, möbel— och finsnickeriarbetare, murare, byggnadsträarbetare, måleriarbetare, herrskrädderiarbetare, skomakeriarbetare, bageriarbetare, hamn— och stuveriarbetare, åkeriarbetare, tvätterskor och strykerskor samt springpojkar. Jämföras de sålunda erhållna löneuppgifterna med mot— svarande enligt kollektivavtal och företagsuppgifter för industrien, befin- nas de förra merendels understiga de senare, och detta ej sällan även när man bortser från i arbetsförmedlingsstatistiken icke redovisade merför- tjänster vid ackordsarbete o. d. I vad mån angivna avvikelser betingas av materialets olika art och beskaffenhet och i vad mån de återspegla faktiska löneolikheter vid större och vid mindre arbetsställen torde ej kunna med säkerhet avgöras utan härpå inriktade specialundersökningar. Då av här ifrågavarande fack omkring hälften torde kunna räknas till byggnads- branschen, torde en dylik kontrollundersökning lämpligen kunna verk— ställas i samband med den specialundersökning av denna näringsgren, som av andra skäl ansetts erforderlig (se sid. 100). Att en viss lön-eåtskillnad föreligger mellan större och mindre orter och företag synes framgå bl. a. av en jämförelse mellan- socialstyrelsens lönestatistik för 1920, vilken ju övervägande avser större industriella företag, och den i samband med samma års folk- och yrkesräkning insamlade löneinkomststatistiken, vil- ken i högre grad fått sin prägel av förhållandena i de talrika smärre företagen.

I fråga om sj ö f o 1 k e t 5 levnads- och arbetsförhållanden verkställde socialstyrelsen, som ovan nämnts (sid. 21), på sin tid en omfattande special— undersökning, i vars år 1918 publicerade del II meddelades uppgifter om bl. a. lönevillkoren, grundade på uppgifter dels från vederbörande befäl- havare, dels från besättningen (individuellt), dels från sjömanslhusen. År 1926 gjordes ett försök att i huvudsak på grundval av sistnämnda båda källor samt inom sjömansyrket gällande kollektivavtal belysat månads- hyrornas belopp och fluktuationer inom olika storleksklasser av fartyg.1 Då det använda materialet delvis visade sig vara mindre lämpat; för en så pass ingående bearbetning _- något som i sin mån jämväl framgår av de förut omnämnda yttrandena till besparingskommittén från Sveriges

1Soc. Mad. årg. 1926, sid. 705 0. f.

• Sida 103
•  Original

redareförening och svenska maskinbefälsförbundet —- inskränktes fr. o. 111. år 1927 lönestatistiken för sjöfolk till att avse normala månadshyror för timmermän (och båtsmän), matroser, lättmatroser, jungmän, eldare och motormän, kollämpare, stuertar och kockar å ång- och motorfartyg samt å segelfartyg för samma kategorier med undantag för eldare och kolläm- pare.1 Uppgifterna införskaffas uteslutande från arbetsförmedlingsanstal- terna, vilka övertagit den tidigare av Sveriges redareförening bedrivna sjömansförmedlingen, men de uppgivna hyrorna sammanställas med mot- svarande kollektivavtal, vilka i form av riksavtal reglera arbetsvillkoren inom den större sjöfarten och genom lokalavtal stora delar av kust—, kanal- och insjöfarten.

Då denna summariska lönestatistik näppeligen kan enbart för sig anses giva någon mera fullständig bild av avlöningsförhållandena inom sjö- farten, har det ansetts lämpligt att underställa vissa av sjöfartsnäringens sammanslutningar det av besparingssakkunniga berörda spörsmålet, i vad mån det vore möjligt att utan tidsödande specialundersökningar åstad- komma en ur den praktiska sakkunskapens synpunkt fullt tillfredsstäl- lande lönestatistik för sjömansyrket.

Såsom svar på denna hänvändelse har från S v 9 rig e 5 r ed a r e f ö r— enin g meddelats, att man ansåge de av socialstyrelsen nu publicerade uppgifterna angående normala månadshyror för vissa kategorier av far— tygspersonal sakna praktisk betydelse, i varje fall för redareföreningens vidkommande. Vid statistikens uppgörande hade ej beaktats gällande kol- lektivavtals föreskrifter om lönetariHer växlande efter fartygets storlek och destinationsorter, ej heller de farttillägg, ålderstillägg m. ni., som i många fall utgå utöver grundhyrorna. Även jämförelser med tidigare år vore vanskliga, då beräkningsgrunderna för hyrornas utgående ändrats efter kriget. Att för sjömansyrket upprätta en tillförlitlig lönestatistik skulle dock enligt redareföreningens mening medföra så stora kostnader, att de på intet sätt komme att motsvara nyttan av denna statistik, varför föreningen vore av den mening, att lönestatistik på detta område icke borde för framtiden utarbetas och publiceras. — Inom sjö folkets or— ganisationer synes man däremot vara av den uppfattningen, att den nu- varande lönestatistiken för sjöfarten alltjämt bör bibehållas, men att det vore önskvärt, om den efter hand bleve utvidgad och fördjupad.

Inom socialstyrelsen är man av den uppfattningen, att det visserligen ! icke torde bliva möjligt att under den närmaste framtiden verkställa en ny specialundersökning rörande arbetsvillkoren inom sjömansyrket, men att man icke därför borde slopa den nuvarande summariska lönestatistiken ; och därigenom lägga en betydande del av näringslivet utan någon som | helst lönestatistisk belysning. Det synes icke vara omöjligt att förbättra | den nuvarande statistiken genom att åtminstone från de större Sjömans— förmedlingskontoren införskaffa mera detaljerade hyresuppgifter, exem- pelvis beträffande olika farter och storlekstyper av fartyg, ävensom att i kontroll— och kompletteringssyfte bearbeta kollektivavtalens hyrestariffer. En på dylikt material grundad fortlöpande lönestatistik för sjöfarten in— går i den officiella socialstatistiken för ett flertal länder, bl. a. Norge2 och Danmarks.

1Soc. Medd. årg. 1928, sid. 20 0. f., Lönestatistisk årsbok 1929, sid. 65. 2Lönninger 1930, Norges offisielle statistikk VIII: 147, sid. 20. Statistisk Årbok 1930, sid. 145.

*Statistisk Aarbog 1931, sid. 125; jfr ovan sid. 53.

• Sida 104
•  Original

I fråga om hotell- och restaurangrörelsen upptar den fortlöpande lönestatistiken uppgifter från arbetsförmedlingskontoren om månadslöner för dels hotelldrängar, månadskarlar o. d., dels restaurang- diskerskor och -köksor, vilka båda kategorier kunna anses representera fackets manliga och kvinnliga grovarbetargrupper. Huru löneförhållan- dena ställa sig för den yrkesutbildade köks-, hotell- och serveringsperso- nalen känner man emellertid ganska väl genom tvenne av socialstyrelsen utförda specialundersökningar, den ena väsentligen avseende år 1914, den andra år 1929. Bådadera belysa fackets löneuppbyggnad, icke blott vad de fasta lönerna angår, utan även med behörig hänsyn till det för yrket karak— teristiska avlöningsswättet genom drickspengar, betjäningsavgifter o. (1.

Rätt nära det nyss berörda området står det h 11 sl i g a a r b e t e t, inom vilket i lönestatistiken redovisas dels månadslöner för fast anställda hembiträden (hushållerskor, husjungfrur, ensamjungfrur, köksor), dels tillfällig arbetshjälp (tvätt— och rengöringsarbeterskor). De genom arbets— förmedlingarna meddelade uppgifterna om löner (samt värdet av kost och logi) torde få anses ge en ganska tillfredsställande bild av begynnelse- lönerna för mera ovan arbetskraft, men däremot lära de icke ge någon riktig föreställning om vad som inom detta yrke faktiskt betalas till per— sonal med särskilda kvalifikationer eller långvarig anställning hos en och samma familj. Att klarställa detta borde bliva en av uppgifterna för en specialundersökning av arbetsförhållandena inom detta vidsträckta och betydelsefulla verksamhetsområde, vilket jämväl nyligen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.1

Den redogörelse, som nu lämnats för den del av socialstyrelsens fort- löpande lönestatistik, Vilken i huvudsak vilar på uppgifter från den oHent— liga arbetsförmedlingen, torde utvisa, att ifrågavarande löneuppgifter otvivelaktigt måste anses lida av åtskilliga bristfälligheter, särskilt när det gäller att belysa inkomsten vid ackordsarbete o. d. eller gottgörelsen för mera kvalificerade arbetsprestationer. Men å andra sidan torde framgått, att det är förenat med nästan oöverkomliga svårigheter av arbetsteknisk och ekonomisk natur att inom en relativt snäv kostnadsram utbyta det nuvarande systemet med av sakkunniga institutioner och personer verk- ställda löneuppskattningar mot löneuppgifter införskaäade från veder— börande arbetsgivare. Såsom ovan (sid. 94) meddelade sidror utvisa, kunna småföretagarna räknas i tiotusental och härtill kommer, att dessa meren- dels lära sakna förutsättningar för och vana vid avfattande av statistiska uppgifter. Åtminstone för närvarande synes det vara lämpligast att med bevarande av den nuvarande metoden söka i görligaste mån avhjälpa dess bristfälligheter, framför allt på sådant sätt, att när specialundersökningar av olika anledningar anordnas inom här ifrågavarande arbetsområden, dessa undersökningar inriktas på och utnyttjas för vinnande av kunskap om de faktiska förhållandena jämväl vid småföretagen.

Frågan om statistisk uppgiftsplikt. Såsom framgår av den föregående redogörelsen (sid. 21), borde enligt besparingssakkunnigas uppfattning frågan om införande av obligatorisk uppgiftsplikt för vederbörande näringsidkare icke ingå i socialstyrelsens utredningsuppdrag, men enligt de av socialministern givna direktiven skulle utredningen jämväl här- vidlag vara förutsättningslös.

1Motion II: 333 vid 1931 års riksdag. Utlåtande nr 2 av andra kammarens fjärde till- fälliga utskott.

• Sida 105
•  Original

Frågan om lagstadgad skyldighet att avgiva statistiska uppgifter har blivit avgjord på olika sätt i olika länder och inom olika statistikgrenar. Vad Sverige beträffar lärer sålunda uppgiftsplikt för vederbörande meren—— dels föreligga i fråga om befolkningsstatistiken och näringsstatistiken men blott i undantagsfall beträffande socialstatistiken (t. ex. vid allmänna bostads— och hyresräkningar, i fråga om vissa uppgifter för utredningar rörande dyrortsförhållandena m. m.). Vad lönestatistiken beträHar, ha såväl specialundersökningarna som den fortlöpande statistiken grundats och utvecklats medelst frivilligt avgivna uppgifter. Visserligen har det understundom inträHat, att enstaka företag — och däribland ett och annat av de allra största — vägrat avgiva begärda uppgifter under hänvisning till att ingen laglig skyldighet förelåge. Men dylika fall ha hört till undantagen, och i regel ha de lönestatistiska uppgifterna lämnats med för- ståelse och intresse. Måhända skulle ett anlitande av tvångets väg minska detta intresse och därmed försämra primärmaterialets kvalitet på ett sätt, som knappast kunde uppvägas genom uppgifternas kvantitativa ökning. Därest man icke sätter fordringarna på lönestatistikens representativitet inom särskilda näringsgrenar högre än som ovan skett (sid. 91), torde det icke vara av omständigheterna påkallat att stadga obligatorisk uppgifts— plikt. Ser man på förhållandena i utlandet, har man i detta avseende sla— git in på olika vägar, varvid man till synes låtit sig leda mindre av all- männa statistiska grundsatser än av rådande uppfattning och läge i res— pektive länder. Medan man i Tyskland grundat den oEiciella lönestatisti- ken på lagstadgad uppgiftsplikt (se sid. 48), vilken tillmätes betydelse särskilt under den mentalitet, som plägar föranledas av dåliga konjunk— turer, har man i Förenta staterna, England och Danmark ansett sig kunna bygga uteslutande på frivillig medverkan från näringslivets sida.

Samarbete med arbetsgivar- och arbetarorganisationer. Denna med- verkan har ej sällan tagit formen av direkt samarbete. Mest utvecklat synes detta blivit i Danmark, där lönestatistiken till större delen utarbetas av Dansk Arbejdsgiver- og Mesterforening, varefter Det Statistiske Depar— tement efter vederbörlig kontroll oHentliggör de delar därav, som kunna vara av mera allmänt intresse (se sid. 53), samt kompletterar statistiken medelst uppgifter från sådana företag, vilka ej tillhöra arbetsgivare— föreningen, ävensom med undersökningar grundade på av arbetarorgani- sationerna tillhandahållet material (se sid. 55).

När svenska arbetsgivareföreningen för ett par årtionden sedan upplade sin årliga lönestatistik, synes man varit inne på en liknande tankegång, nämligen att på denna väg söka åstadkomma en fortlöpande lönestatistik för den svenska storindustrien.1 Såsom förut uppvisats (sid. 30), kom emellertid utvecklingen att gå i annan riktning, och arbetsgivareför- eningens statistik erhöll efter hand samma konfidentiella karaktär, som yrkesförbundens statistik haft alltifrån början. Den huvudsakliga driv- kraften härvidlag har varit föreningsmedlemmarnas farhågor, att stati— stikens offentliggörande skulle kunna obehörigt blottlägga de särskilda företagens ekonomiska och drifttekniska förhållanden. Utan att vilja förneka det berättigade i denna ståndpunkt beträffande det enskilda före— taget — något som ju jämväl i fråga om oHiciell statistik kommit till uttryck i tryckfrihetsförordningens bestämmelser rörande hemlighållande

1FTågan om en fortlöpande lönestatistik för den svenska industrien. Meddelanden från svenska arbetsgivareföreningens statistiska byrå 1913, sid. 575 0. f.

• Sida 106
•  Original

av vissa primäruppgifter —— synes man dock kunna göra åtskillnad mellan å ena sidan sådana detaljuppgifter av privat natur, beträdande vilka sek- retess kan vara av omständigheterna påkallad, å den andra de genom be- arbetning av dylika specialuppgifter vunna generella resultat, vilka med hänsyn till deras ekonomiska och sociala upplysningsvärde lämpligen kunna tänkas böra bliva allmän egendom.

Erinras må även om de från arbetarhåll framkomna uppslagen om ge- mensam lönestatistik för arbetsgivare och arbetare (se sid. 33), ehuru veterligen inga förslag framställts, huruvida för ändamålet borde upp- rättas ett gemensamt statistikkontor eller anslutning sökas till någon redan förefintlig, på området sakkunnig institution. I den rapport, som den 27 september 1929 avgavs av den s. k. arbetsfredsdelegationen, gjordes i detta avseende följande, av såväl arbetsgivarnas som arbetarnas repre- sentanter gillade uttalande: »Det framstår såsom en viktig angelägenhet, att parterna å arbetsmarknaden kunna äga tillgång till material, vilket från ömse håll erkänts såsom objektivt och som kan tjäna dem till väg- ledning vid bedömandet av den ekonomiska situationen och utvecklings— tendensen vid ett givet tillfälle. I sådant avseende har staten otvivelaktigt en betydelsefull uppgift att fylla genom sina ämbetsverk, socialstyrelsen, kommerskollegium och statistiska centralbyrån. I detta sammanhang må ock påpekas önskvärdheten av att arbetsgivar- och arbetarorganisationer stödja strävanden att åstadkomma en tillförlitlig lönestatistik.»

Från socialstyrelsens sida skall erkännas det värdefulla stöd arbets- givar- och arbetarorganisationerna sedan länge givit styrelsens löne- statistik genom intresserad medverkan vid planläggning och utförande av såväl specialundersökningar som den fortlöpande statistiken. Det har från styrelsens sida varit en medveten strävan att söka vidare utveckla detta samarbete. Sålunda har med pappersmasseförbundet träffats överenskom- melse om, att detta förbund fr. o. m. år 1930 skulle från sina medlemmar införskaffa för socialstyrelsens fortlöpande lönestatistik erforderliga upp— gifter, varvid dessa skulle upptagas på ett formulär med sådan uppställ— ning, att detsamma även kunde utnyttjas för uppgifter till svenska arbets- givareföreningens lönestatistik. Socialstyrelsen har för avsikt att söka genom underhandlingar med andra yrkesförbund vidare utveckla denna metod för primärmaterialets insamling, då den synes erbjuda betydande fördelar, icke blott för socialstyrelsen genom förenklad expedition och kontroll utan även för vederbörande företagare genom att standardi- sera och förminska arbetet med primäruppgifternas åstadkommande. Arbetet skulle ytterligare kunna förenklas, därest det skulle visa sig möj- ligt att åtminstone för vissa näringsgrenar åstadkomma enhetlighet och samstämmighet vid utarbetande av samtliga de löneuppgifter, vilka veder— börande företag ha att avgiva, sålunda utom de båda förut nämnda jämväl uppgifter till riksförsäkringsanstalten (se sid. 24), taxeringsmyndigheterna samt respektive yrkesförbund.

En annan form av samarbete har tillämpats vid den meranämnda, inom socialstyrelsen nyligen slutförda undersökningen rörande anställnings- och avlöningsförhållandena för lägre personal i allmän tjänst. Vid denna undersökning ha svenska städernas förhandlingsorganisation och svenska kommunalarbetareförbundet ställt till förfogande deras statistiska mate- rial, varigenom möjliggjorts att kontrollera och komplettera utredningens eget siffermaterial.

• Sida 107
•  Original

Av betydelse torde det få anses vara att få tillgång till statistiskt material från vederbörande arbetarorganisationer, ty härigenom kunde man i viss utsträckning tillgodose de önskemål i kontrollavseende, som framburits av en del fackförbund och jämväl kommit till uttryck i landssekretariatets förut berörda yttrande till besparingssakkunniga. Att såsom från vis-sa håll ifrågasatts (se sid. 20) söka åstadkomma en kontroll från vederbörande arbetares sida med avseende på de av de särskilda före- tagen avgivna löneuppgifterna har visat sig bliva förenat med betydande tidsutdräkt och svårigheter. Men därest denna direkta väg icke skulle be— finnas framkomlig, kan man nå ungefär samma resultat på den indirekta genom att för samma företag bearbeta från vederbörande arbetare avgivna löneuppgifter parallellt med de lönestatistiska data, som erhållits från arbetsgivaren. Ett från arbetarhåll lämnat lönestatistiskt material är emellertid icke blott av betydelse ur kontrollsynpunkt utan kan även ge viktiga kompletterande upplysningar, framför allt med avseende på arbetare, sysselsatta å växlande arbetsplatser.

Därest det visade sig möjligt att efter dylika linjer åstadkomma ett när- mare samarbete med arbetsgivar- och arbetarorganisationerna, skulle detta givetvis i mycket hög grad underlätta strävandena att inom en be— gränsa—d kostnadsram åstadkomma en väsentlig utvidgning och fördjup- ning av den odiciella lönestatistiken. Om ur detta samarbete kunde framgå en mera rationell arbetsfördelning mellan officiell och privat lönestatistik, skulle detta genom inbesparing av dubbelarbete o. d. kunna innebära en nationalekonomisk vinst av icke obetydlig valör, ty tillgängliga uppgifter synas ge vid handen, att arbetsgivar- och arbetarorganisationerna för sin lönestatistik årligen utgiva över 200000 kr., oberäknat värdet av det sta— tistiska arbete, som utföres av organisationernas ombudsmän o. d. tjänste- män med andra uppgifter.

Sammanfattning av lönestatistikens arbetsprogram. Den i det före- gående förslagsvis uppgjorda arbetsplanen för lönestatistiken under de närmaste åren innebär visserligen icke någon mera genomgripan- de förändring i de huvudgrunder, vilka sedan länge med framgång tillämpats beträffande ifrågavarande statistik. Framdeles såsom hit— tills synes denna böra utgöras av dels en årlig lönestatistik, omspän- nande möjligast stora delar av näringslivet och grundad på summariska uppgifter, inhämtade direkt från de större företagen men i fråga om de mindre genom förmedling av sakkunniga institutioner och personer, d e 1 s vid särskilda tillfällen anordnade specialundersökningar, avseende att belysa ålders- och yrkesgruppering, arbetssäsong och andra på lönenivån och löneuppbyggnaden inverkande förhållanden inom särskilda arbets— områden och baserade på individuella uppgifter rörande därstädes an- ställd personal. Men i högre grad än förut böra dessa undersökningsgrenar bringas i inbördes växelverkan och utvecklas till ökad likformighet och fullständighet. I sådant syfte bör den årliga lönestatistiken genomgås näringsgren för näringsgren under jämförelse med förefintliga arbets- givarregister, i första rummet de företagsförteckningar, vilka med ut- gångspunkt från riksförsäkringsanstaltens arbetsgivarregister (se sid. 24) uppgjorts inom kommerskollegium för 1931 års företagsräkning.1 I fråga om större företag inom industri, handel och samfärdsel undersökes härvid,

1 Se angående denna Bil. till 1931 års statsverksproposition X, sid. 149 0. f. och statsut- skottets utlåtande 1931: 10.

• Sida 108
•  Original

i vilken utsträckning de äro representerade i lönestatistiken och i vad mån de medtagna arbetsställena böra utökas i syfte att sammantagna kunna anses väl karakterisera den allmänna lönenivån inom branschen. Paral- lellt med strävan-dena efter materialets kvantitativa utökning bör man arbeta på dess kvalitativa förbättring, enkannerligen genom att på grund— val av föreliggande uppgifter och efter förhandlingar med vederbörande arbetsgivar- och arbctarorganisationer söka fördela arbetarna vid varje särskilt företag å yrkes— och grovarbetare, ev. även i en mellangrupp, bestående av >>halvyrkeslärda» eller >>tempoarbetare». De sålunda diffe— rentiera—de arbetsförtjänstuppgifterna böra därefter sammanställas med motsvarande kollektivavtalslöner i syfte att erhålla ett tillnärmelsevis riktigt uttryck för diHerensen mellan avtalsenliga löner och faktiska löne— inkomster. —— Kollektivavtalslönerna böra även användas till kontroll av de av sakkunniga verkställda löneuppskattningar, vilka synas böra bibe— hållas som kunskapskälla rörande avlöningsförhållandena inom områden med övervägande smådrift, såsom jordbruk, småindustri och hantverk, handel och transportarbete, hotell- och restaurangrörelse samt husligt arbete. Dock bör man eftersträva att i görligaste mån erhålla faktiska löneuppgifter även för" dessa verksamhetsområden, särskilt genom att i sådant syfte utnyttja specialundersökningar, omfattande jämväl smärre arbetsställen.

Vid den centrala ställning frågan om arbetslönen intar för socialstati— stiken torde flertalet socialstatistiska specialundersökningar kunna till- godogöras för lönestatistiken, även om den direkta anledningen till utred- ningens anordnande varit en annan. Nämnas må sålunda, att den före- nämnda undersökningen angående lä g r e p e r s 0 n al i all m ä n t j ä n s t närmast tillkom i syfte att till bruk för de s. k. arbetsfredssak- kunniga införskaffa upplysningar rörande nämnda personals anställnings- förhållanden, varvid det emellertid visade sig nödvändigt att för klarstäl- ;lande av dessa även ingående behandla avlöningsvillkoren, däribland sär- skilt differensen mellan avtals- (eller reglements-)enliga löner och faktiska löneinkomster. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1931 ha åt social- styrelsen uppldragits vidlyftiga undersökningar rörande arbetstidsförhål- landena för olika grupper av >>a ns t ä llda», vilka påkallats av den vid 1930 års internationella arbetskonferens antagna konventionen i dessa frågor och trenne därtill sig anslutande rekommendationer. Arbetstiden står emellertid i nära samband med arbetslönen, vilket särskilt framträder däruti, att i nu berörda frågekomplex en betydelsefull plats intages av spörsmålet om övertidsarbetet och ersättningen därför. Det vill därför synas, som om det skulle vara möjligt att utan nämnvärd rubbning av de förestående utredningarnas inriktning i viss utsträckning införskaffa även sådana löne— och andra uppgifter, vilka. efter vad förut (sid. 95) angivits. måste anses erforderliga för kontroll och komplettering ivissa avseenden av socialstyrelsens fortlöpande statistik över löneutvecklingen för i en- skild tjänst anställd förvaltningspersonal.

Emellertid synas såväl nu föreliggande förhållanden som den officiella lönestatistikens traditioner påkalla, att, i den mån medel och arbetskrafter stå till buds, även några specialundersökningar anordnas i direkt syfte att utbygga och fördjupa den officiella lönestatistiken. Ur dylika synpunkter skulle det vara av särskild betydelse att kunna verkställa en ny ingående undersökning av arbetsförhållandena inom det arbetsområde, vilket f. n.

• Sida 109
•  Original

torde vara föremål för alldeles särskild uppmärksamhet, nämligen b y g g- n a d 5 v e r k 5 a 111 h e t e 11. Genom en dylik specialundersökning skulle ökad kännedom kunna vinnas om ett flertal betydelsefulla arbetsvillkor, rörande vilka ovan (sid. 100, 102) framhållit-s, att vår nuvarande kunskap är ganska bristfällig, exempelvis beträffande arbetssäsongens längd och förläggning inom olika branscher och å olika orter samt arbetsförtjän- sternas nivå, speciellt å mindre orter samt inom till byggnadsindustrien anknutna hantverksfack.

Vidare har framhållits (sid. 88), att den verkställda starka inskränk- ningen av den årliga lantarbetarstatistikens numeriska underlag gjort det särskilt av behovet påkallat att inom den närmaste tiden verkställa en specialundersökning av de faktiska arbetslönerna på typiska lant g år- d-ar av samma art som den, vilken senast utfördes för åren 1921—22. Ävenledes ha anförts skäl för en ny ingående undersökning av arbets— villkoren inom sko gs b r uk et, enär dessa torde ha i hög grad föränd- rats sedan den senaste undersökningen av detta slag, vilken avsåg åren närmast före världskrigets utbrott. Kännedom om de faktiska arbetsför- hållandena på detta område torde vara av stor betydelse för bedömande av den genom den ekonomiska depressionen aktualiserade frågan om be- redande av ökade arbetstillfällen inom skogshanteringen.

• Sida 110
•  Original

• Sida 111
•  Original

• Sida 112
•  Original

Systematisk. förteckning .

Allmän lagstiftning. Rättsklpning. Fån'gvård.

Lagberedningens förslag ang. vissa internationella rått!- iörhållandeu. 3. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland' Island och Norge om erkännande och verkställighet av domar, m. m. [9] .Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvardsvascndet. [16] *

Stltsförfattnlng. Allmän statsförvaltning.

1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till av— löningsreglemente för extraordinarie och extra tjänste- män, tillhörande den civila statsförvaltningen m. m. [12] 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till löne— reglerirIigfför landsiogdar, ,lappfogdar och landsnskaler

.. m. m. 18

Botia-kandej och förslag ang. anskaffning, underhåll och drf]ft[av] för tulltjänsten erforderlig fortskaffningsmate— rie . 28 Betänkande med förslag ang. vissa ändringari riksdagens arbetsformer m. m. [26]

Kommunaltörvaltning.

Statens och kommunernas linansvisen.

Utlåtande ang. utförselbevissystemets verkningar m. m. [5] Repartitionstalen för jordbruksfastighet. [31]

» Politl.

Socialpolitik.

Betänkande med förslag ang. arbetslöshetens motverkande genom beredskapsurbeten. [3] Arbetslöshetsutredniugens betänkande. omfattning. karaktär och orsaker. [20] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 1. Bilagor, band 1. Orsaker till arbetslöshet. P. M. ang. arbetsmarknaden och de faktorer, som bestämma dess utveckling. [21] Utredning och förslag rörande viss omläggning av social- styrelsens lönestatistik. [8323

Hälso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen. Utlåtande över utkast till näringslng m. m. [13]

Fast egendom. Jordbruk med binär-ingar.

Jordbruksutredningens betänkanden. 4. Betänkande ang. åtgärder för fjäderfäskötselns främjande. [6] 5. Statistisk över-slika. över det svenska jordbrukets utveckling och— läge. 7 Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmel— ser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs lån m. m. [19]

(Siffrorna inom klammer Jbeteeknantredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

1. Arbetslöshetens '

! Yattenväsen. skogsbruk. Bergsbruk.

Betänkande med förslag till lag om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. 11. områden. [10] Utredning med förslag ang. premier-ing av välskötta mindre

skogsbruk. [11]

Industri.

Ny värmeledning samt elektrisk belysningsunläggning i!

Nationalmuseibyggnaden i Stockholm. [8] Normalhestämmelser för järnkonstruktioner till byggnads- verk (]iirnbestämmelser). [30]

Handel och sjöfart.

Provdebitering av fyr och håkavgift sami sjömanshus- avgift. [15] -

Kommunlkationsväsen.

Bank-, kredit- och penningväsen.

Förslag till växellag m. m. [14] Förslag till checklag lll. m. [28]

Försäkringsväsen.

Kyrkovässn. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Sammandrag av yttranden över 1927 års prästlöneregle— ringssakkunnigas betänkande rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvalt— ning av den därtill anslagna egendomen. [1] Utredning och förslag rörande läroböcker vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. [2] Utredning och förslag av frågorna om ytterligare inskränk- ningar i den nuvarande folkskoleseminarieorganisntionen samt om statens övertagande av de utav landstingen och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierua in. 111. [4] Utredning och förslag rörande fortsättningsskolnns orga- nisation. [17] Betänkande med förslag till huvudgrunder för en decen— traliserad förvaltning av prästlönejordcn m. m. [24] Betänkande med förslag till prästlönelag m. m. [25

Försvarsväsen.

1930 års militäravlöningssakkunniga. Betänkande med-för— slag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie per— sonal vid försvarsväsendet. [22] Betänkande och förslag rörande åtgärder för höjande av säkerheten vid flygning [27] Betänkande ang. flygstyrelsens matcrielanskaffningmm. [29]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1931, Ivar nggströms Boktryckeri A. B.

llzolo

51 .

upp,

;.s; Awk >;