M. M.

AVGIVET DEN 8 SEPTEMBER 1933 AV

INOM FINANSDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1 933 ISAAC MARCUS BOKTBYCKERI—AKTIEBOLAG

• Sida 2
•  Original

|__.

• Sida 3
•  Original

I. II.

III.

IV.

Innehållsförteckning.

Skrivelse till statsrådet och chefen för Kungl. finansdeparlemenlel .....................

Utredningsuppdragels omfallning ...............................................................

Reglerin

9 av brännvinslillverkningen och ordnandet av avsällningen av

tillverkat brännvin ....................................................................................

1. 9

_om_—resurs»

... 9

Frågan riema

1.

2. 3.

Gällande lagstiftning angående tillverkning av brännvin ........... . ............ Brännerihanteringens utveckling och nuvarande omfattning; använda

råämnen m, m. ............................................................................. Bränneriernas nuvarande avsättningsförhållanden ..... . .......................... Tidigare behandling av frågan om bränneriernas avsättningsförhållanden Förslag angående ordnandet av bränneriernas avsättningsförhållanden ...... Tillverkning av brännvin i sammanhang med pressjästberedning ............ Tillverkning av melasshrännvin och betbrännvin ................................ Gemensamt organ för partihandel med spritdrycker och skattefri sprit Prissättningen å tillverkat brännvin ................................................... Förslag till vissa författningsändringar m. m. .......................................

om rationalisering och koncentration av driften vid potatisbränne— ; avsättningen av bränneripofatis ................................................... Vissa ekonomiska uppgifter rörande potatisbrännerierna ........................ Sammanfattning av vissa specialutredningar rörande potatisbrännerierna De sakkunnigas yttrande rörande rationalisering av potatisbrännvinstill—

verkningen, m. m. ........................................................................

Sulfilspritens användning till molorbränsle ...................................................

V. Frågan om en statlig reglering av brännoljeimporlen lill riket ..................

1.

2.

De sakkunnigas uppdrag enligt lagen den 18 juni 1925 om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar ..................... Nu rådande förhållanden med avseende å importen till riket av motor- bränsle m, m,. ............................................................................... Bensinbeskattningens framtida ordnande m. m. .................................. Vissa synpunkter rörande gestaltningen av den inhemska marknaden vid fall av en statlig importreglering ..................................................... Huvudresultaten av de sakkunnigas utredningar rörande de svenska olje- bolagens ekonomiska förhållanden ................................................. Olika riktlinjer för anordnandet av en statlig reglering av importen till riket av motorbränsle ................................................................

. Vissa uppkommande spörsmål vid övervägandet av frågan om införandet av ett statligt importmonopol å motorbränsle. Författningsförsla'g ...... De sakkunnigas ståndpunkt till frågan om en statlig reglering av importen till riket av motorhränsle ...............................................................

Sid. 5

16 16

18 28 33 36 44 52 57 60 67

70 70 73

83 88 106

106

108 123

132

135

142

146

156

• Sida 4
•  Original

Färfattningsförslag

Förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin .................. Förslag till förordning om vissa ändringar iförordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker .......................................... Förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit ......................................... Förslag till förordning om användande av motorsprit för inblandningi bensin .................................................................................................... Förslag till förordning angående statsmonopol å partihandeln med bränn- oljor ............................................................................................................ Utkast till förordning om vad iakttagas skall i avseende a införande av

statsmonopol å partihandeln med brännoljor ..........................................

Reservationer ...................................................................................................... Bilagor

A. Utredning av ingenjören T. Obel-Jörgensen angående de svenska lantbruksbrän-

nerierna ......................................................................................................

B. Aktiebolaget Vin- & spriteentralens utredning av frågan rörande koncentration av

lantbruksbrännerirörelsen .............................................................................

C. Centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet husdjursavdelnings ut-

redning rörande drankens fodervärde och användbarhet .................................

D. Utredning av f. d. professorn Nils Hansson rörande verkningarna av en centrali-

sering av brännvinsbränningen på drankens fodervärde och utnyttjande ------------

E. Utredning av professorn R- D. R. Myrbäck och fil. dr E. H. Lundin rörande till-

verkning av alkohol i samband med pressjästberedning ....................................

F. Uppgifter rörande tillverkningen av och handeln med sprit i vissa främmande länder, särskilt med avseende å användning av sprit såsom motorbrånsle ......... G. P. M. av lektorn 0. E. Ask angående resultaten av vissa undersökningar rörande en del svenska företag, som bedriva handel med brännoljor ........................... H. Utredning av docenten E. Norlin rörande benämningar å och huvudsaklig använd- ning av bergolja och därav framställda viktigare produkter .............................. l. Sammanställning av redaktören Th. Odhe angående den internationella marknaden för mineraloljor och mineraloljeprodukter, m. m. .........................................

161

162

271

279

287

290

• Sida 5
•  Original

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Genom beslut den 17 februari 1933 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för Kungl. finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att i enlighet med givna riktlinjer inom departementet biträda med utred- ning av frågan om tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle, om kontroll över importen av motorbränsle samt om tillverk- ningen av till förtäring avsett brännvin ävensom andra härmed samman- hängande spörsmål.

Med stöd av förenämnda bemyndigande tillkallade departementschefen för sagda ändamål såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammare generaltulldirektören Nils Wohlin, tillika ordförande, t. f. byråchefen i kontroll- styrelsen Sven Almgren, kommerserådet Axel F. Enström, filosofie doktorn Erik Kempe och ledamoten av riksdagens första kammare grosshandlaren Sten Stendahl.

I anslutning till den anbefallda utredningen uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 3 mars 1933 åt de sakkunniga att i egenskap av undersöknings- myndighet verkställa undersökning enligt lagen den 18 juni 1925 (nr 223) om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar rörande vissa angivna företag, som bedrevo import eller tillverkning av motorbrännoljor i landet.

Till sekreterare hos de sakkunniga — vilka antagit benämningen 1933 års motorbränslesakkunniga — förordnade departementschefen från och med den 11 mars 1933 t. f. revisionssekreteraren S. Nyström, vilken jämväl er— höll uppdrag att vara sekreterare hos de sakkunniga i egenskap av under- sökningsmyndighet. Från dessa uppdrag entledigades Nyström på egen be- gäran från och med den 1 juli 1933, från vilken tidpunkt kammarskrivaren hos generaltullstyrelsen G. W. Dahlberg av departementschefen förordnades att biträda de sakkunniga. Under de tider av undersökningsmyndighetens verksamhet, då Nyström icke varit sekreterare hos myndigheten, har detta uppdrag enligt departementschefens förordnande fullgjorts av ledamoten av de sakkunniga t. f. byråchefen Almgren.

Till undersökningsmyndighetens ombud vid upplysningars inhämtande för- ordnade Kungl. Maj:t lektorn vid tekniska läroverket i Malmö 0. E. Ask.

• Sida 6
•  Original

Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 juli 1933 hava de sakkunniga i egen- skap av undersökningsmyndighet överlämnat resultatet av den med stöd av ovannämnda lag den 18 juni 1925 anbefallda undersökningen. Kungl. Maj:t har i enlighet med undersökningsmyndighetens förslag meddelat beslut rö- rande oHentliggörande av viss del av undersökningsmaterialet, vilken finnes här intagen såsom bilaga G.

För fullgörande av uppdraget hava de sakkunniga från kontrollstyrelsen införskaffat erforderliga upplysningar och uppgifter av statistisk, ekonomisk och teknisk art med avseende å lantbruksbrännerierna. Enligt de sakkun— nigas hemställan innefattar detta material produktionskostnadskalkyler för tillverkat brännvin vid ett mindre antal lantbruksbrännerier samt vidare sakkunnigeutlåtanden rörande dessa bränneriers allmänna driftsekonomi och tillstånd i tekniskt avseende. För utförande av specialutredning härutinnan har kontrollstyrelsen såsom särskild expert anlitat ingenjören hos Aktieselska- bet De Danske Spritfabrikker T. Obel-Jörgensen, vilkens utlåtande återfinnes såsom bilaga A till betänkandet. Bokföringsundersökning rörande det eko— nomiska resultatet vid Vissa lantbruksbrännerier har vidare på styrelsens föranstaltande utförts av revisorn S. R. Wikland. Slutligen har kontroll— styrelsen för de sakkunnigas räkning införskaffat en av aktiebolaget Vin- & Spritcentralen verkställd utredning av frågan om en lämplig koncen— tration av tillverkningen vid potatisbrännerierna (bilaga B).

På de sakkunnigas anmodan har lantbruksstyrelsen meddelat Visa upp— gifter angående betydelsen för jordbruket av lantbruksbränneriernas verk— samhet. I samband därmed hava upplysningar och yttranden avgivits av vissa hushållningssällskap, inom vilkas områden lantbruksbrännerier äro belägna. Beträffande drankens betydelse och användbarhet såsom foder- medel har lantbruksstyrelsen för de sakkunnigas räkning införskaffat en av centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet husdjursavdelning avgiven utredning (bilaga C). I anslutning till sistnämnda utredning hava de sakkunniga, vilka i detta ämne inhämtat upplysningar av f. d. profes- sorn vid centralanstalten Nils Hansson, emottagit närslutna yttrande (bi— laga D).

På framställning av de sakkunniga har departementschefen den 13 mars 1933 förordnat professorn i jäsningskemi vid Stockholms högskola K. D. R. Myrbäck och specialläraren i jäsningslära vid tekniska högskolan filosofie dok- torn E. H. Lundin att såsom experter biträda de sakkunniga med avgivande av utlåtande i fråga om tillverkning av brännvin i samband med press- jästberedning. I anslutning till nämnda uppdrag erhöllo Myrbäck och Lundin den 19 maj 1933 Kungl. Maj:ts tillstånd att företaga en resa till Danmark i och för överläggning med föreståndaren vid Carlsberglaborato- riet i Köpenhamn, professorn S. P. L. Sörensen ävensom för inhämtande av vissa för deras utredning erforderliga upplysningar. Det av Myrbäck och Lundin avgivna utlåtandet bifogas (bilaga E).

Genom utrikesdepartementets försorg hava för de sakkunnigas räkning

• Sida 7
•  Original

införskaffats vissa uppgifter angående produktionen av och handeln med sprit i Frankrike, Polen, Tjeckoslovakiet, Tyskland och Österrike, särskilt med avseende å åtgärder företagna i syfte att främja användningen av in- hemsk alkohol såsom motorbränsle. Dessa uppgifter hava sammanförtsi härvid fogade bilaga F.

Efter därom av de sakkunniga gjord framställning har Kungl. Maj:t den 14 juni 1933 tillerkänt docenten E. Norlin ett belopp av 500 kronor såsom bidrag till kostnaderna för deltagande i World Petroleum Conferencei London den 19—25 juli 1933. Norlin har till de sakkunniga avgivit ett utlåtande rörande benämningar å samt huvudsaklig användning av olika mineraloljeprodukter, vilket utlåtande närslutes betänkandet såsom bilaga H.

På uppdrag av de sakkunniga har redaktören Th. Odhe utarbetat en sam- manställning rörande den internationella marknaden för mineraloljor och mineraloljeprodukter m. fl. förhållanden, vilken redogörelse bifogas såsom bilaga I.

Enär i vissa till de närslutna utredningarna hörande bilagor förekomma uppgifter rörande enskilda näringsidkares affärs- eller fabrikationsförhållan- den av beskaffenhet att icke böraoffentliggöras, hava dylika bilagor här icke medtagits.

Under utredningsarbetets gång hava de sakkunniga haft överläggningar med, bland andra, representanter för Sveriges bränneriidkareförening, aktie— bolaget Vin— & Spritcentralen, Svenska jästfabriksaktiebolaget, Svenska sockerfabriksaktiebolaget och aktiebolaget Svensk sprit.

Då under innevarande år berättigade farhågor yppade sig för att avsätt- ningen av fabrikspotatis av 1933 års skörd kunde bliva avsevärt försvårad till följd av den minskning i lantbruksbränneriernas tillverkning, som genom olika förhållanden vore att förutse för nästkommande brännerikam— panj, hava de sakkunniga sett sig föranlåtna att särskilt upptaga denna fråga och undersöka olika utvägar för beredande av ökad avsättning av sagda skörd för bränneriändamål. Sedan förhandlingar förts mellan de sakkunniga och representanter för de svenska jästfabrikerna, utfäste sig de senare i skrivelser till chefen för finansdepartementet att minska tillverkningen av jästbränn- vin under tillverkningsåret 1933/1934 till en kvantitet, motsvarande högst 35 liter brännvin av normalstyrka per 100 kilogram pressad jäst eller med nuvarande jästtillverkning till högst omkring 32 miljoner liter brännvin. Med utnyttjande av det i brännvinstillverkningsförordningen medgivna maximiutbytet av brännvin i jästfabrik, kunde tillverkningen för samma tid beräknas uppgå till omkring 5'5 miljoner liter. I enahanda syfte upp— togo de sakkunniga en fråga, som tidigare varit föremål för behandling, nämligen spörsmålet angående nedläggande av tillverkningen vid de tre bet- brännerierna i riket. Förhandlingar fördes med en representant för sagda brännerier i avsikt att ernå en inlösen av desamma, men dessa ledde till en början icke till resultat. I skrivelse till departementschefen den 20 maj 1933 hemställde de sakkunniga därför om utfärdande av tillfälligt förbud

• Sida 8
•  Original

mot tillverkning av brännvin av sockerbetor under tillverkningsåret 1933/ 1934. Den kvantitet brännvin, med vilken potatisbränningen därigenom under nämnda tillverkningsår skulle komma att ökas, beräknade de sakkunniga till omkring 600 000 liter. I proposition nr 270 hemställde Kungl. Maj:t om riks— dagens bemyndigande att i mån av behov utfärda sådant förbud, som av de sakkunniga föreslagits, vilken proposition jämlikt riksdagens skrivelse nr 330 bifölls. Under tiden hade emellertid Sveriges bränneriidkareför— ening hänvänt sig till de sakkunniga i och för ett återupptagande av un- derhandlingarna om inlösen av betbrännerierna. Dessa underhandlingar ledde till att Sveriges bränneriidkareförening enligt en inför de sakkunniga den 30 maj 1933 träffad villkorlig uppgörelse med ägarna av de tre betbränne- rierna förband sig att inlösa dessa brännerier, varvid föreningen tillförsäkrades rätten till den kvot råbrännvin, som tillkommit betbrännerierna att tillverka, medan de nuvarande ägarna av dessa fingo behålla äganderätten till fabriks- anläggningarna samt, i förekommande fall, tomt, varå dessa voro uppförda. I den mån bolagsstämmas godkännande erfordrats för denna uppgörelses giltighet, har sådan numera lämnats.

Till de sakkunniga hava överlämnats dels från jordbruksdepartementet den 12 april 1933 en av Ola Jeppsson m. fl., i egenskap av delegerade för till möte i Sölvesborg den 27 mars 1933 församlade lantmän m. fl., till Kungl. Maj:t gjord framställning om förbättrade avsättningsmöjligheter för potatis m. m., dels ock från finansdepartementet den 28 mars 1933 en av Kristianstads lantbruksklubb avgiven framställning till departementschefen angående undersökning om villkor för inblandning av potatissprit i bensin samt om rationalisering av marknaden för matpotatis och stärkelse. Där- jämte hava till de sakkunniga inkommit framställningar från Nordöstra Skånes sparbanksförening samt från Skånska hypoteksföreningens styrelse angående uppkommande olägenheter av en koncentration av lantbruksbrän- neriernas verksamhet. Dessa handlingar hava de sakkunniga tagit i över- vägande vid fullgörandet av sitt uppdrag.

Sedan de sakkunniga sålunda slutfört den åt dem anbefallda utredningen, få de sakkunniga härmed vördsamt till Herr Statsrådet överlämna sitt be— tänkande i ämnet.

Reservationer av undertecknade Kempe och Stendahl beträffande kapitel V av de sakkunnigas betänkande bifogas.

Stockholm den 8 september 1933.

NILS WOHLIN SVEN ALMGREN. AXEL F. ENSTRÖM.

ERIK KEMPE. STEN STENDAHL.

• Sida 9
•  Original

I. Utredningsuppdragets omfattning.

I likalydande motioner till 1932 års riksdag (I: 255 och II: 343) hade hemställts, att riksdagen ville besluta om antagande av sådana bestäm— melser, att det skulle åligga importör av för motordrift avsedd bensin att av den införda kvantiteten försälja eller förbruka minst 10 procent i en bland— ning, bestående av 75 procent bensin och 25 procent motoralkohol, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning. I motiveringen till denna hem- ställan erinrade motionärerna om den betydande bensinimport, som ägde rum till Sverige och som tenderade att alltjämt stegras. Då inom landet före— komme produktion av för motordrift användbart bränsle, nämligen sulfit— spriten, vilken i blandning med bensin i form av lättbentyl visat sig ut— göra ett synnerligen värdefullt motorbränsle, talade starka skäl för vid- tagande genom det allmännas försorg av särskilda åtgärder för ökad avsätt— ning av motoralkohol, framställd av sulfitsprit.

I sitt över motionerna avgivna utlåtande nr 42 anförde andra lagutskottet, bland annat, att verkställd undersökning givit vid handen, att avsättning för närvarande funnes för all den motorsprit, som tillverkades inom riket, under år 1931 uppgående till omkring 81/2 miljoner liter å 99'6 procent. Att, såsom motionärerna föreslagit, genom föreskrift om tvångsinblandning av sulfitsprit i bensin söka åstadkomma ökad avsättning av motorsprit vore därför, sålänge omfattningen av sprittillverkningen vore oförändrad, icke påkallat av förhåll landena. För genomförande av motionärernas förslag om inblandning av sulfitsprit i 10 procent av den inom landet försålda eller förbrukade bensinen skulle för övrigt krävas betydligt större myckenhet motorsprit än den, som för närvarande tillverkades.

Det skulle emellertid för vårt land, såväl med hänsyn till önskvärd själv- försörjning som till handelsbalansen gentemot utlandet, vara av allra största betydelse, om ett effektivt bränsle för motordrift kunde framställas ur in— hemska råvaror och tillhandahållas som drivmedel för motorfordon till 'konkurrensdugligt pris samt i tillräcklig myckenhet. Med hänsyn härtill vore det enligt utskottets åsikt ett i hög grad behjärtansvärt önskemål, att landets behov av motorbränsle måtte istörre utsträckning än för närvarande är fallet kunna tillgodoses medelst sprit, som framställes inom trävaru- industrien.

Åt frågan om lämpliga åtgärder för att åstadkomma ökad tillverkning av motorsprit borde därför enligt utskottets mening ägnas synnerlig upp—

• Sida 10
•  Original

märksamhet från statsmakternas sida. Det vore av vikt, att en undersök- ning verkställdes för att utreda de tekniska och ekonomiska möjligheterna att på annat sätt än motionärerna föreslagit genom åtgärder på pris- och skattepolitikens område skapa förutsättningar för ökad produktion av motor- sprit. Därvid borde övervägande ägnas även medlen att lösa de avsätt— ningssvårigheter, som möjligen kunde uppstå på grund av de särskilda för— hållandena på marknaden för motorbränsle.

Utskottet erinrade, hurusom chefen för finansdepartementet i proposition nr 174 till 1932 års riksdag, innehållande bland annat förslag angående bensin— beskattningen, uttalat,att frågan om beskattningen av motorspriten, vilket driv- medel enligt gällande bestämmelser vore belagt med skatt från och med den 1 juli 1933, syntes honom böra upptagas till behandling. Enligt utskottets mening vore det lämpligt, att i detta sammanhang hela spörsmålet, huru— vida och på vad sätt tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle måtte kunna främjas, bleve föremål för allsidig prövning. En sådan undersökning syntes utskottet jämväl motiverad därav, att bevillnings- utskottet i betänkande nr 50 till samma års riksdag föreslagit en utredning, som skulle komma att beröra bland annat den med motorspritproblemet i viss mån sammanhängande frågan om sulfitspritens användande för förtärings- ändamål.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte, med avslag å yrkandena i motionerna, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig utredning av spörsmålet, huruvida och på vad sätt tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle kunde främjas, samt för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.

I skrivelse nr 362 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa den av andra lagutskottet föreslagna utredningen.

Vid 1932 års riksdag väcktes jämväl ett flertal motioner med yrkanden i andra hänseenden rörande brännvinstillverkningen i riket. Sålunda hem— ställdes i de likalydande motionerna nr 244 i första kammaren och nr 342 i andra kammaren, att i 13 9 3 mom. i förordningen den 14' juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker måtte införas ett stadgande om förbud för aktiebolaget Vin- & Spritcentralen att av sprit, som framställts ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, bereda för förtäring avsett brännvin. I motiveringen framhölls, att en dylik åtgärd hade till syfte vinnandet av en förbättrad ställning för jordbrukarna i de delar av vårt land, där brännvinstillverkning av lantbruksprodukter bedreves. Potatis- odlingen vore inom jordbruket av stor betydelse med hänsyn till att de magra sandjordarna kunde utnyttjas, och särskilt framträdande bleve denna betydelse, då odlingen förenades med potatisens förädling till brännvin. Därvid bereddes odlarna säker avsättning för sin vara utan kostnader för sortering av densamma. Den förnämsta betydelsen låge dock i den värde- fulla biprodukt, dranken, som erhölles vid brännvinstillverkningen och med

• Sida 11
•  Original

. vars tillhjälp jordbrukarna kunde hålla kreatursbesättningar av storlek, som eljest ej vore möjlig, och varigenom även ifrågavarande sandjordar kunde hållas i hög kultur. På de i södra Sverige, särskilt iKristianstads län men även i Malmöhus, Blekinge och delvis i Skaraborgs län, befintliga sand— jordarna utgjorde potatis den viktigaste kulturväxten. Ett nedläggande av potatisodlingen skulle betyda en väsentlig försämring av jordbrukets netto- avkastning i dessa trakter, medan en ökning komme att avsevärt förbättra det ekonomiska resultatet samt skapa nya arbetstillfällen. För åstadkom- mande av en ökad bränning av potatis borde genomföras en sådan ordning, att all den sprit, som avsåges för förtäringsändamål, komme att härröra från jordbruket, varemot sulfitspriten icke längre skulle få disponeras för sådan användning utan i stället reserveras för industriella och tekniska syften. En överflyttning av tillverkningen av förtäringsbrännvin från sul— ? fitbrännerierna till, lantbruksbrännerierna betydde en ökning i de senares tillverkning av 9'5 procent och en minskning i sulfitbränneriernas tillverk— ning av omkring 6 procent. Denna minskning skulle dock kompenseras genom bifall till samtidigt väckta motioner (I: 255 och II: 343) om ökad användning av motoralkohol.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 44 hemställdes, att riksda- gen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om igångsättande snarast möjligt av en utredning rörande möjligheterna för en sådan omläggning av brännerirö- relsen, att de ur nämnda rörelse härflytande fördelarna kunde komma den jordbrukande befolkningen i de av rörelsen berörda orterna mera allmänt till godo. I motiveringen till detta yrkande framhölls den stora betydelse, som avsättningen av potatis för brännvinstillverkning ägde för jordbruket, icke minst därigenom att det pris, som betingades för bränneripotatisen, vore högre än som kunde påräknas för annan s. k. fabrikspotatis. Genom den monopolställning, som brännerierna på grund av gällande lagstiftning kommit att intaga, hade emellertid de ekonomiska fördelarna av tillverk- ningsrättigheterna blivit förbehållna ett fåtal, medan den stora massan av jordbrukare icke kunde draga samma nytta av brännerihanteringen. Miss- nöjet med det nuvarande tillståndet hade blivit allt större bland jordbrukarna. Dess orsaker bestode i huvudsak däri, att man ansåge det orättvist, att icke jordbrukarna i allmänhet finge leverera potatis till bränneriet i orten utan att detta i stället skulle vara förbehållet det privilegierade fåtal, som bestode av delägarna i bränneriet och av dessa gynnade personer. Att obilligbeten i nämnda förhållande syntes så stor, berodde därpå, att de fördelaktiga priserna på bränneripotatis vore orsakade av statsmono- polet på rusdryckshandeln och att man funne det upprörande, att en stats— åtgärd på dylikt sätt skulle tillföra en liten grupp av de bättre ställda fördelar, som flertalet icke erhölle. Därjämte klagades över det pris, utom- stående leverantörer erhölle för sin potatis vid försäljning till bränneri. Detta pris motsvarade icke, vad bränneriägarna kunde tillgodoräkna sig för sin egen i bränneriet avverkade potatis. Brännerirörelsen borde förläggas

• Sida 12
•  Original

så, att den bleve till fördel för jordbrukarna i de trakter, där odling av fabrikspotatis vore mest betydelsefull. Befunnes en koncentration av brän— nerirörelsen nödvändig, borde övervägas, huruvida icke en nedläggning av melass- och sockerbetsbrännerierna borde komma till stånd samt huruvida icke de brännerier, som vore förlagda till ort, där odling av fabriks— potatis varken vore lämplig eller förekomme i nämnvärd omfattning, kunde nedläggas. Utredningen borde även omfatta en förnyad prövning av jäst- bränneriernas och sulfitbränneriernas rätt att tillverka brännvin för kon- sumtionsändamål.

Slutligen yrkades i en inom andra kammaren väckt motion nr 359, att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av 13 S i gällande förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin, att den kvantitet bränn— vin, som finge tillverkas i samband med pressjästberedning, begränsades till sammanlagt 35 miljoner liter av normalstyrka för år. Den nuvarande regleringen av sagda brännvinstillverkning, som innebure, att brännvin finge tillverkas i viss relation till framställningen av pressad jäst — högst 60 liter brännvin av normalstyrka å 100 kilogram jäst — hade medfört en stegring av den vid jästbrännerierna framställda myckenheten brännvin. 1925 års riksdag hade begränsat tillverkningen av jästbrännvin till 35 mil- joner liter för år, men genom nuvarande bestämmelse hade tillverkningen för år 1931 uppgått till omkring 5 miljoner liter. Ett dylikt resultat kunde icke hava varit avsikten med den av 1926 års riksdag beslutade bestäm- melsen i ämnet, och den ökade jästbrännvinstillverkningen försvårade i hög grad avsättningen av potatis.

I sitt betänkande nr 50 i anledning av de väckta motionerna erinrade bevillningsutskottet till en början om de starka intressemotsättningar, som -vore rådande mellan de olika slagen av brännvinstillverkare. I motionerna hade givits uttryck åt det missnöje, som förefunnes bland intressenterna i lantbruksbrännerierna över att potatisbrännvinet allt mera trängts tillbaka i tävlan med jästbrännvinet och sulfitspriten. En jämförelse med tillverk— ningens storlek under förkrigsåren gåve vid handen, att tillverkningen i lantbruksbrännerierna sedan den närmast före kriget förflutna tioårsperioden nedgått med över 40 procent. Oaktat den begränsning i jästbrännvinstill- verkningen, som statsmakterna år 1926 vidtagit genom fastställande av ett visst maximiutbyte av sprit per 100 kilogram tillverkad pressjäst, hade bränn— vinstillverkningen i jästfabrikerna dock undergått en stegring. Då 1926 års bevillningsutskott uttalat sig för att högst 60 liter brännvin finge utvinnas vid en tillverkning av 100 kilogram pressjäst, hade utskottet utgått från att med denna begränsning ungefärligen den kvantitet jästsprit eller 35 miljoner liter per år, som högst fått tillverkas åren 1924/1925 och 1925/1926, skulle komma att i fortsättningen årligen framställas. Utskottet vidhöll, att jästfabrikationen borde bedrivas så, att högre utbyte av bränn— vin icke erhölles än som med användande av rationella tillverkningsmetoder kunde anses nödvändigt. Emellertid syntes det utskottet, som om den väg,

• Sida 13
•  Original

varpå statsmakterna inslagit till vinnande av detta syfte, icke vore den lämpligaste. Frågan syntes i stället böra lösas genom en ändamålsenligare prissättning å jästbrännvin, varvid priset borde avvägas så, att tillverkaren icke hade intresse av att bedriva tillverkningen på. sådant sätt, att större spritmängd utvunnes än som för jästproduktionens rationella utövande kunde anses oundgängligen nödvändigt.

Beträffande sulfitspritens användning till förtäringsändamål fann utskottet skäl icke föreligga att, på sätt i motionerna nr 244 i första kammaren och nr 342 i andra kammaren föreslagits, förbjuda tillverkning av sulfitsprit för nyssnämnda ändamål. Därest framdeles sulfitspriten erhölle mera avsevärd användning för andra ändamål, försvagades fabrikanternas intresse, att densamma försåldes till förtäring. Utskottet erinrade i samband därmed om att utskottet i sitt tidigare avgivna och av riksdagen godkända betän- kande nr 32 haft anledning framhålla vikten av att användningen av in— hemska motorbränslen främjades. Vidare bleve det möjligt att bättre över— blicka spörsmålet om sulfitspritens användning till förtäring, sedan frågan om motorspritens beskattning erhållit sin lösning.

Beträffande den i motionerna framhållna betydelsen för potatisodlingen, framför allt å de magra sandjordarna, av att lantbruksbränneriernas verk- samhet upprätthölles i oförminskad omfattning, funne utskottet det önsk- värt, ej minst under nuvarande tryckta tider för jordbruksnäringen, att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis icke ytterligare försämrades. Att av andra hänsyn ingripa till förmån för lantbruksbrännerierna i konkur- rensen med jäst— och sulfitbrännerierna saknades däremot enligt utskottets mening skäl för statsmakterna.

I fråga om bränneridriften uttalade utskottet, att gällande grunder för prissättningen å tillverkat brännvin icke syntes uppmuntra till vidtagande av sådan koncentration och rationalisering i övrigt av driften, att med lägsta möjliga kostnader bästa resultat ur ekonomisk synpunkt vunnes.

Med avseende å den blivande utredningen funne utskottet det önskvärt, att det undersöktes, huruvida avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna kunde komma potatisodlarna så vitt möjligt till godo, oavsett om dessa vore delägare i brännerierna eller icke. Därjämte borde tillses, att prissättningen å denna potatis skedde på sådant sätt, att icke högre priser betalades än som med hänsyn till marknadspriset i allmänhet å potatis kunde anses skäligt. Vid denna undersökning borde även tagas i övervägande, huruvida och i så fall i vilken utsträckning och under vilka former en koncentration och rationalisering av driften lämpligen borde komma till stånd, varvid dock vederbörlig hänsyn vore att taga till för- delarna för jordbruksnäringen av tillgången till den vid brännvinstillverk- ningen uppkommande dranken. Vidare borde frågan om förbud mot använ— dande av sockerbetor och melass såsom råämnen vid tillverkningen i lant— bruksbrännerierna övervägas. J ämväl borde undersökas, huruvida icke någon inskränkning borde göras i fråga om användning av spannmål såsom

• Sida 14
•  Original

dylikt råämne. Slutligen uttalade utskottet, att utredningen borde göras så förutsättningslös och allsidig som möjligt.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde utskottet, att riks— dagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning av frågan om rätt att tillverka för förtäring avsett brännvin och därmed sammanhängande spörsmål, närmast frågorna om vilka råämnen, som finge användas vid tillverkningen, samt grunderna för prissättning av råbrännvin ävensom rörande vilka åtgärder, som borde vid- tagas för att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna skulle bliva jämnare fördelade mellan odlarna än för närvarande.

Med bifall till utskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse nr 355, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om den av utskottet föreslagna utredningen.

De av riksdagen i ovannämnda skrivelser begärda utredningarna hava av Kungl. Maj:t igångsatts genom beslut den 17 februari 1933. Rörande innebörden av det åt de sakkunniga lämnade utredningsuppdraget anförde chefen för finansdepartementet enligt utdrag av statsrådsprotokollet för nämnda dag bland annat följande:

»I skrivelse nr 362 har 1932 års riksdag, under åberopande av vad som anförts i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 42, anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig utredning av spörsmålet, huruvida och på vad sätt tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle kunde främjas, samt för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.

I nämnda utlåtande har andra lagutskottet framhållit, bland annat, att det för vårt land, såväl med hänsyn till önskvärd självförsörjning som till handels- balansen gent emot utlandet, skulle vara av allra största betydelse, om ett effektivt bränsle för motordrift kunde framställas ur inhemska råvaror och tillhandahållas som drivmedel för motorfordon till konkurrensdugligt pris samt i tillräcklig myckenhet. Med hänsyn härtill vore det enligt utskottets åsikt ett i hög grad behjärtansvärt önskemål, att landets behov av motor- bränsle måtte i större utsträckning än för närvarande vore fallet kunna tillgodoses medelst sprit, som framställdes inom trävaruindustrien.

Tidigare i dag har Kungl. Maj:t på min hemställan beslutat förelägga riksdagen proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Enligt detta förslag skulle den befrielse från beskattning, som motorspriten enligt nu gällande bestämmelser åtnjuter för tiden till och med innevarande budgetårs utgång, utsträckas att gälla under ytterligare ett år till den 1 juli 1934. I samband med framläggande av förslag härom har jag lämnat en redogörelse för tillverkningen av motorsprit i vårt land samt för vissa inom finansdepartementet verkställda undersökningar rörande pro- duktionskostnaderna vid nämnda tillverkning m. ni. Jag har därvid fram- hållit, att frågan om de ekonomiska betingelserna för bedrivande inom landet av tillverkning av motorsprit naturligen ej kunde anses slutgiltigt utredd genom dessa undersökningar samt att detta spörsmål finge upptagas till behandling vid nyssnämnda av 1932 års riksdag begärda utredning.

Den sålunda åsyftade utredningen bör nu igångsättas. Utredningsarbetet torde böra inriktas på att i vidare mån än som i nyssnämnda proposition kunnat ske klarlägga de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för

• Sida 15
•  Original

framställningen inom vårt land av motorsprit och särskilt på att utröna, under vilka betingelser och i vilken utsträckning en vidgad produktion är målens bedömande erforderlig kunskap om de förhållanden, under vilka handeln med importerat motorbränsle i vårt land arbetar. Närmare känne— dom härom torde nämligen krävas för en allsidig prövning av de olika vägar, som erbjuda sig, då det gäller att söka främja avsättningen av det inhemska motorbränslet.

Bland de spörsmål, som vid utredningen böra komma under övervägande, är frågan om den ställning i beskattningshänseende, som motorspriten i fortsättningen bör intaga. Utredningens huvudsyfte bör emellertid vara att taga under omprövning de olika möjligheter som kunna stå till buds att på andra vägar än genom eventuella, mer eller mindre långt gående skatte- lättnader ernå ökad avsättning av inhemskt motorbränsle. Därest en under— sökning ger vid handen, att det eftersträvade resultatet ej kan vinnas utan att importen av utländskt motorbränsle underkastas kontroll eller reglering i lämplig form, bör även denna utväg bliva föremål för utredning. Särskild uppmärksamhet torde därvid böra ägnas åt de möjligheter, som en kontroll över importen av motorbränsle skulle erbjuda för att bereda skydd mot eventuella tendenser till kartellbildning i prisförhöjande syfte mellan produ— center av importerat dylikt bränsle.

I detta sammanhang ber jag få erinra, att 1932 års riksdag avlåtit ännu en framställning, som berör hithörande spörsmål. I skrivelse den 11 juni 1932, nr 355, har nämligen riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte för- anstalta om utredning av frågan om rätt att tillverka för förtäring avsett brännvin och därmed sammanhängande spörsmål, närmast frågorna om de råämnen, som må användas vid tillverkningen, samt grunderna för pris- sättning av råbrännvin ävensom rörande de åtgärder, som böra vidtagas för att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna skola bliva jämnare fördelade mellan odlarna än för närvarande.

Vissa riktlinjer för en dylik utredning hava angivits i bevillningsut- skottets av 1932 års riksdag godkända betänkande nr 50. Beträffande inne— börden av dessa riktlinjer torde jag få hänvisa till utskottsbetänkandet.

De frågor, som riksdagen sålunda i enlighet med bevillningsutskottets förslag ansett böra göras till föremål för utredning, sammanhänga nära med det av mig förut berörda spörsmålet om det inhemska motorbränslets ställning. Det synes mig därför lämpligt, att de sakkunniga, som enligt vad jag nu ämnar föreslå böra tillkallas för utredning av sistnämnda spörs- mål, erhålla i uppdrag att utsträcka undersökningen jämväl till de av riks— dagen i skrivelsen nr 355 åsyftade frågorna. Härigenom blir det möjligt att upptaga hela problemet om sprittillverkningens ordnande i vårt land till ett allsidigt bedömande ur skilda synpunkter och ett avvägande' mellan de olika intressen, som på detta område göra sig gällande. » '

De sakkunniga övergå härmed att i nedan angiven ordning behandla de olika i uppdraget ingående spörsmålen:

a) reglering av brännvinstillverkningen och ordnandet av avsättningen av tillverkat brännvin;

b) frågan om rationalisering och koncentration av driften vid potatis- brännerierna; avsättningen av bränneripotatis;

c) sulfitspritens användning till motorbränsle; samt

d) frågan om en statlig reglering av brännoljeimporten till riket.

• Sida 16
•  Original

II. Reglering av brännvinstillverkningen och ordnandet av avsättningen av tillverkat brännvin.

1. Gällande lagstiftning angående tillverkning av brännvin.

De bestämmelser, som reglera den svenska brännvinstillverkningen, återfinnas i huvudsak i förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin. Med avseende å rätten att tillverka brännvin är sedan år 1917 en betydande inskränkning så till- vida föreskriven, att upptagande av brännvinstillverkning i nyanlagt bränneri icke må äga rum, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat till- stånd (3 å). Enligt motiven till bestämmelsen härom, vilka återfinnas i förarbetena till 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning (1911 års nyk— terhetskommittés betänkande del V, sid. 342—343), borde tillstånd till in- rättande av nytt bränneri i allmänhet förvägras och blott meddelas för att vid behov reglerande användas, därest den befintliga spritindustriens intressen på ett otillbörligt sätt skulle göra sig gällande. Ansökningar om tillstånd till inrättande av nytt lantbruksbränneri eller till upp- tagande av brännvinstillverkning i jästfabrik hava också av Kungl. Maj:t i allmänhet avslagits; det fåtal fall, där dylikt tillstånd medgivits, har avsett återupptagande av förut på platsen bedriven sprittillverkning eller ock förflyttning av bränneridrift. Nu berörda bestämmelse har otvivelaktigt varit ägnad att giva såväl lantbruksbrännerier som jäst— brännerier en särskilt skyddad ställning. Däremot har koncession för in- rättande av nytt sulfitbränneri medgivits, i de fall då ansökan härom gjorts. Härvid är emellertid att märka, att sulfitspriten, vid vars framställning tillvaratages den vid sulfitcellulosafabrikerna uppkom- mande, mer eller mindre värdelösa avfallsluten, enligt bestämmelserna är avsedd att i första hand komma till användning såsom skattefri sprit för tekniska och därmed jämförliga ändamål samt såsom motorsprit-. Sulfitbrännerierna intaga därigenom en annan ställning än de övriga brännerierna, vilkas tillverkning med nuvarande anordning av bränneri— hanteringen levereras till aktiebolaget Vin— & Spritcentralen för att i huvudsak komma till användning såsom förtäringssprit.

I brännvinstillverkningsförordningen skiljes mellan jästbrännerier, sul- fitbrännerier och övriga brännerier (10 å). De sistnämnda utgöras av lantbruksbrännerierna, i vilka jordbruksprodukter användas såsom in— mäskningsmaterial vid tillverkningen. De brännerier, i vilka socker-

• Sida 17
•  Original

betor avverkas, benämnas betbrännerier. Till lantbruksbrännerierna räknas även melassbrännerierna.

Brännvinstillverkningen i jästbrännerierna avser tillvaratagande av alkohol, som uppkommer i samband med pressjästberedningen.

I sulfitbrännerierna framställes, som nämnts, brännvin ur avfallsluten vid sulfitcellulosatillverkningen.

Till skillnad mot jästbrännerier och sulfitbrännerier, vilka äga be- driva sin tillverkning under hela året, är tillverkningen i lantbruksbrän- nerierna sedan gammalt medgiven allenast under 7 månader av året, nämligen från och med den 1 oktober till och med den 1 maj. Denna bestämmelse har ursprungligen tillkommit av sociala skäl i syfte att minska brännvinsproduktionen, i vilket avseende den med numera gäl— lande rusdryckslagstiftning saknar betydelse. Eljest är någon inskränk— ning i brännvinstillverkningen icke i vidare mån föreskriven, än att be- träffande jästbrännneri är stadgat, att brännvin där icke må framställas till större myckenhet för kvartal räknat än att mot 60 liter brännvin av normalstyrka svara 100 kilogram under samma tid tillverkad ren pressad jäst (13 9).

Enligt brännvinstillverkningsförordningen få alla slags råämnen an— vändas vid tillverkningen. Dock är tillverkare, som avser att under viss tid i bränneriet använda majs, utländsk potatis, maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika utländska ämnen, underkastad viss anmälningsplikt och har att erlägga en särskild avgift av 8 öre för varje liter brännvin av normalstyrka (d. v. s. av 50 procents alkoholstyrka vid + 150 Celsius) under den tid, för vilken sådan anmälan gjorts. Denna bestämmelse har tillkommit för att bereda den inhemska potatis- odlingen erforderligt skydd i konkurrensen med utländska råämnen (15 och 27 åå).

I övrigt har tillverkare i bränneri numera icke att för tillverkningen erlägga särskilda avgifter till staten i vidare mån än att såsom bidrag till kostnaden för statens kontroll vid bränneriet skall inbetalas ett be- lopp av 5 kronor för varje dygn, då tillverkningsrätt vid bränneriet varit gällande (28 å). Brännvinstillverkningsskatten, 65 öre per liter av normalstyrka, skall numera gäldas av partihandlaren med rusdryc— ker (25 å).

Tillverkare av brännvin får förfoga över av honom framställt bränn— vin allenast i den ordning, som stadgas i 21 å i förordningen. Han äger sålunda allenast försälja brännvin till partihandlare med rusdrycker, partihandlare med skattefri sprit, såsom motorsprit och för export. Dar— jämte kan tillverkaren efter tillstånd av kontrollstyrelsen få använda spriten i sin egen rörelse. Därest i fråga om sprit, som tillverkaren för— säljer till partihandlare med rusdrycker, öVerenskommelse ej kan träffas om pris och leveransvillkor i övrigt, kan hänvändelse ske till en av Kungl. Maj:t förordnad prisnämnd (24 $).

• Sida 18
•  Original

2. Brännerihanteringens utveckling och nuvarande omfattning; använda råämnen m. m.

Den reglering av brännerihanteringen i Sverige, som ägde rum genom utfärdandet av 1855 års förordning angående tillverkning av brännvin, blev av genomgripande betydelse för sagda hantering. Antagandet av nämnda förordning, varigenom rätten att tillverka brännvin på visst sätt begränsades och beskattningen undergick en väsentlig höjning, innebar ett steg i riktning mot husbehovsbränningens avskaffande samt bränn- vinstillverkningens industrialisering och skiljande från jordbruket. I början av 1850-talet fanns enligt den officiella statistiken sammanlagt omkring 43 000 brännerier, fördelade på rikets alla län. Största antalet fanns i Älvsborgs, Kristianstads och Värmlands län med över 3000 i varje län, därefter följde Östergötlands, Kalmar, Skaraborgs och Koppar- bergs län med vartdera över 2 000 brännerier, Hallands, Malmöhus, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands med vartdera omkring 1 500 samt J önkö- pings, Kronobergs, Örebro, Blekinge, Stockholms och Gävleborgs län vartdera med över 1000 brännerier; minst var tillverkningen inom Norr- bottens län med inemot 10 brännerier. År 1855 voro till följd av den nya lagstiftningen icke mer än 391 större och 3090 mindre brännerier i verk- samhet. De mindre brännerierna, i vilka tillverkningen alltjämt hade karaktären av husbehovsbränning, upphörde emellertid helt och hållet un- der år 1860, då all inom landet utövad brännvinstillverkning ställdes un- der omedelbar tillsyn och kontroll av staten. Härmed kunde den stora re- formen i denna lagstiftning betraktas såsom fullständigt genomförd. År 1861 utgjorde det sammanlagda antalet brännerier allenast 590. Största antalet brännerier förefanns i Kristianstads, Östergötlands, Blekinge, Skaraborgs och Malmöhus län. Därnäst kommo Kronobergs, Stockholms, Älvsborgs, Jönköpings, Kalmar och Hallands län. Till belysande av den nedgång i antalet lantbruksbrännerier, som under tiden därefter ägt rum, tjäna följande uppgifter om antalet brännerier i nyssnämnda län under ti- den från och med år 1861.

L 5 11 1861 1871/72 1881/82 1891/921 1901/02 1911/12 1921/22 1931/32 Kristianstads län 133 127 92 54 55 74 67 68 Östergötlands » 93 70 48 19 7 3 2 2 Blekinge » 61 52 33 11 12 10 8 8 Skaraborgs » 61 49 32 25 19 9 6 6 Malmöhus » 43 27 19 9 19 27 22 23 Kronobergs » 26 12 12 3 2 -—- 1 1 Stockholms » 24 5 1 — — _— — — Älvsborgs » 23 15 13 6 4 1 — — Jönköpings » 17 13 3 — — — — -— Kalmar » 17 9 7 1 2 —— 1 1 Övriga » 92 47 19 6 2 3 _ _ S:a för hela riket 590 426 | 279 | 134 122 '127 107 109

• Sida 19
•  Original

Den minskning i antalet brännerier, som sålunda efter brännerirefor- mens genomförande ganska snart inträdde, berodde väsentligen på de för— bättrade metoder med ur teknisk synpunkt ändamålsenligare redskap, som mer och mer började användas och som fordrade en större tillverkning. De ålderdomliga begränsningsreglerna samt skattebestämmelserna för hanteringen i fråga, vars utövning under husbehovsbränningens dagar var knuten till jorden, hade inverkat hämmande på denna industris naturliga utveckling. Den nya ordningen bidrog sålunda snart till en ganska stark koncentrering av tillverkningen till ett mindre antal enheter. I denna riktning verkade givetvis också, att åtskilliga gamla brännerier blevo mer och mer bristfälliga och fingo förfalla, med påföljd att de successivt ned— lades. Sä småningom uppstod även ett starkt intresse hos tillverkarna själva att genom införandet av produktionsbegränsning söka upprätthålla priset å råbrännvin och reglera avsättningens storlek emellan de olika brännerierna. I sådant syfte tillkom år 1907 Sveriges bränneriidkareföre- ning, och otvivelaktigt torde vara, att denna förening utgjort en mycket betydelsefull faktor för begränsningen av antalet lantbruksbrännerier i Sverige. De riktlinjer, som enligt vad ovan nämnts sedan år 1917 gällt i fråga om koncession för anläggning av nytt bränneri, hava resulterat i att några nya lantbruks— och jästbrännerier över huvud taget icke till- kommit.

Av de 109 lantbruksbrännerier, som äro upptagna i den officiella stati- stiken, äro 103 potatisbrännerier, 3 melassbrännerier och likaledes 3 bet— brännerier. Såsom inledningsvis nämnts, hava de sistnämnda under året inlösts av Sveriges bränneriidkareförening och komma att upphöra med sin verksamhet.

Den med brännerivdrift förbundna pressjästtillverkningen härleder sitt ursprung från 1850—talet. Sedan denna industri genom bildandet år 1919 av Svenska jästfabriksaktiebolaget centraliserats, är jästbränneriernas antal numera 6, därav 5 tillhörande nämnda bolag och 1 Upsala ångqvarns aktiebolag. *

Sulfitbrännvin började i Sverige tillverkas år 1909, då Skutskärs sulfit— bränneri anlades. Sedan ytterligare två dylika brännerier inrättats, upp- stod på grund av svårigheter att vinna avsättning för varan en stagna- tion inom sulfitspritindustrien. Under kristiden, då brist förefanns på sprit och motorbränslen, blomstrade denna industri hastigt upp; åren 1916 —1920 igångsattes sålunda, delvis på statsmakternas tillskyndan, icke mindre än 18 fabriker. Sedermera tillkom ytterligare en fabrik, så att sammanlagda antalet för närvarande utgör 22. Av dessa hava 3 icke varit i gång på lång tid och äro delvis demonterade.

Av omstående kartor framgår de olika bränneriernas belägenhet i landet. De nuvarande potatisbrännerierna kunna i stort sett anses vara för— lagda till trakter, där jordmånen, i allmänhet bestående av mer eller mindre lätt sandjord, är särskilt lämplig till potatisodling. Denna natur-

• Sida 20
•  Original

. . Dagsnäs , Stora Bjurum Ulvhu/I Ekhammar Äby- Västergård Orrnäs . Gimmene . D/mbo . Grims/Öv . Kyrkeby . Skarup _ Hobyku/le . Asarum Boa Gränum _ Hå/abäck . Ysane _ Gamma/slow

BRÄNNERIER | SVERIGE 1933 Potatis- och me/assbra'nnerier (lantbruksbrännerier) &) Su/fitbrännerier A Jäsfbrånnerier '$

f*w"'9933—r——:rco_—ugnp_po-m

o

. Kramfors

. Svanö

. Sund

. Vivstavarv . Svartvik

. Nyhamn . Essv/k . Ströms bruk . Iggesund . Bergvik . Val/vik . Kvarnsveden , Hammarby _ Karskär

. Skutskär

. Edsva//a

. S/oftsbron . B/Y/erud

_ Skoghall . Bengts/ars . Göta . Konga

X. x/x

»w

Ö.? 0 l/ZI/ '» ,»)

A . Uppsa/a

. Tal/backen . Jästängen . Presenten . Nässjö

' SKÅNE: SE 9 m / . NÅRSTÅENDE ; 4, daglig,—. [få

SEPARÅTKARTA (Ån N

” 50 saom.

• Sida 21
•  Original

omåmmbwmn

. . Åby—Klippan . Hy/lsfo/la . Brandsberga . Snälleröd . Hör/inge . Norden

. Vankiva -

. Oskarsfarm . Ynglingarum . Kvisla/a'nga

. Norra Sandby . Väslra O/inge . Broby . Kv/inge

. Vinslöv . Önneslad . Öl/eslorp . Venesz'ad

. Torseke . Råbe/öv . Söndraby . Håstaa' . Vånga . Balsby . Röda/ed . Åres/öv . Sälaröd . Västra Vram . Skeili/ljunga . Tings Nöbbelöv . Moss/unde

. Vä . Äsum . Fjälkinge . Nymö . Hås/öv

Rinkaby K iaby

. Fårabäck . Hovby . Köpinge nr 27 . Köpinge nr 42 .- Östra, Vram. . Ugerup . Jä/llofla

. Homa

Ripa Öringe/stad

. Villsköv/e

. Eve/öd . Lyngby nr 25 . Axe/torp . Lyngbygård . Bor/eslad

. Hua/öd 73. Väslra Tvet . Degeberga 74. Har/ösa . Folkeslorp 75. Löberöd . O/seröd 76. Hörby . Mag/elrem 77. Espinge . Rev/unde 78. Hyby . Sankt Olof 79. Rosengård _ . Gyl/ebo 80. Krutmö/lan . Virreslad 81. Hurva . Smedstorp 82. Södra Sandby . Lunnarp 83. Dössjöbro . Esperöd 84. Källslarp . Tome/illa nr 778 85. Dan/rull . Kvarnby 86. Hälsingborg (me/ass) . Fredriksberg 87. Arlöv ,, . Sjöbo 88. Klagshamn ,.

. A/eslatorp A

- Dybeck C. Tome/illa jäst/bränneri

• Sida 22
•  Original

liga lokalisering av brännerihanteringen hänför sig väsentligen till tiden före rörelsens monopolisering, då ett bränneris rätta förläggning med hänsyn till god tillgång till fabrikspotatis var en avgörande förutsätt- ning för dess ekonomiska bärighet.

Såsom framgår av den här ovan intagna sammanställningen över brän- neriernas antal länsvis, återfinnas av de 103 potatisbrännerierna ej mindre än 68 i Kristianstads län. Av de övriga äro 17 belägna i Malmöhus, 8 i Blekinge, 6 i Skaraborgs, 2 i Östergötlands, 1 i Kronobergs och 1 i Kalmar län. Av de 68 brännerierna i Kristianstads län återfinnes flertalet brän- nerier i länets nordöstra del (i Kristianstadstrakten). Enbart på Gärds och Villands härader belöpa respektive 26 och 16 brännerier, fördelade på respektive 13 och 11 kommuner. Av återstoden komma 9 (i 8 kommuner) på Västra Göinge härad, 5 på Ingelstads, 4 på Norra Åsbo, 3 på Östra Göinge, 2 på Järrestads och 2 på Albo härad. I Malmöhus län med dess relativa fåtal brännerier äro 5 belägna i Frosta härad, således i trakten kring Ringsjön, 3 i Torna hära-d, d. v. s. i Lundatrakten, 2 i öster härom belägna Färs härad samt de 7 övriga spridda å 6 härader och Malmö stad (Rosengårds bränneri). Av de 8 brännerierna i Blekinge län äro 5 förde- lade på 3 kommuner i Listers härad, d. v. s. i gränstrakten mot Villands härad i Kristianstads län, 2 belägna i Bräkne härad och 1 i Medelstads hä- rad. Av de 6 brännerierna i Skaraborgs län återfinnas 2 i ett vart av Var- tofta, Gudhems och Kåkinds härader, således 4 i Falköpings- och 2 i Hjo— trakten. De 2 brännerierna i Östergötlands län äro belägna i Ödeshögs kommun i Lysings härad, d. v. s. söder om Omberg. Bränneriet i Krono— bergs län finnes i Skatelövs kommun i Allbo härad (ej långt från Vislanda) och det i Kalmar län slutligen i Vissefjärda kommun i Södra Möre härad (ej långt från gränsen mot Medelstads härad i Blekinge).

Av det anförda framgår, att tyngdpunkten av brännerihanteringen är förlagd till nordöstra Skåne och trakterna närmast söder och öster därom. Centrum utgör staden Kristianstad. Enbart inom ett cirkelformigt om- råde med nämnda stad som medelpunkt och med en radie av allenast 20 kilometer finnas ej mindre än 40 potatisbrännerier, d. v. s. nära 2/5 av samtliga sådana brännerier i hela riket.

Samtliga lantbruksbrännerier och jästfabriker äro sammanslutna i den ovan omförmälda Sveriges bränneriidkareförening, som bildades för att tillverkarna skulle kunna reglera brännvinstillverkningens storlek och för- hindra en hotande överproduktion av råbrännvin samt för att erhålla ett förhandlingsdugligt organ för samarbetet med reningsverken. Avsättnin— gen av dessa bränneriers produktion regleras i sin helhet genom avtal mellan aktiebolaget Vin- & Spritcentralen och sagda förening. Nuvarande avtal har gällt från och med den 1 oktober 1930 med ett års uppsägnings- tid för båda parterna; avtalet är innevarande år uppsagt. Sulfitspritfabri— kerna hava sedan 1917 en gemensam försäljningsorganisation, aktiebolaget Svensk sprit. Detta bolag är sedan år 1923 moderbolag till aktiebolaget

• Sida 23
•  Original

Skattefri sprit — tidigare var sistnämnda bolag dotterbolag till spriteen-_ tralen — och fyller därjämte funktionen av sulfitsprittillverkarnas ombud för försäljning av motorsprit. Mellan aktiebolaget Svensk sprit och ak— tiebolaget Vin- & Spritcentralen förefinnes icke särskilt, för viss tid gäl- lande avtal angående spritleveranser; rörande de kvantiteter sulfitsprit, sistnämnda bolag behöver inköpa, träffas överenskommelse om pris och övriga villkor 1 annan ordning.

Den årliga tillverkningen av brännvin av olika slag sedan 1870 talets början belyses av tabell 1 å sid. 24.

Lantbruksbränneriernas nuvarande tillverkningskapacitet torde kunna uppskattas till cirka 50 miljoner liter per år och utnyttjas sålunda för närvarande allenast till inemot hälften. Storleken av den årliga tillverk- ningen vid dessa brännerier är beroende av aktiebolaget Vin- & Spritcen— tralens råbrännvinsinköp. Enligt det mellan bolaget och Sveriges brän- neriidkareförening gällande avtalet träffas årligen överenskommelse om viss leveranskvantitet. Den kvantitet brännvin, som de till föreningen an- slutna brännerierna få leverera, bestämmes återigen jämlikt särskilt av- tal mellan föreningen och varje bränneri av föreningens styrelse, som verk- ställer fördelningen av tillverkningen mellan brännerierna. Till grund för sagda fördelning ligger varje bränneris medeltillverkning under de tre tillverkningsåren 1904/1905—1906/1907. Högsta grundkvot är fastställd till 600 000 liter och lägsta till 157 000; den genomsnittliga kvoten per brän— neri utgör enligt nämnda medeltillverkning 372000 liter. För tillverk- ningsåret 1931/1932, då aktiebolaget Vin- & Spritcentralen hade kontrakte- rat om leverans av 20 miljoner liter råbrännvin, fördelade sig tillverk— ningen vid lantbruksbrännerierna på följande sätt:

35 brännerier tillverkade mindre än 150000 liter 34 » » 150 000—200 000 » 26 » » 200 000—250 000 » 12 » » 250 OOO—300 000 »

2 » » 300 000—500 000 »

Den genomsnittliga tillverkningen för lantbruksbränneri utgjorde nämnda tillverkningsår 183 702 liter.

J astbranneriernas tillverkning är, som nämnts, i brännvinstillverk- ningsförordningen på visst sätt maximerad" 1 förhållande till jästtillverk- ningen. Med nuvarande storlek av den sistnämnda kan jästbrännvins- tillverkningen beräknas utgöra högst omkring 5'5 miljoner liter.

Sulfitspritindustriens tillverkningskapacitet uppgives för närvarande till omkring 40 miljoner liter av normalstyrka.

Den viktigaste råvaran vid brännvinstillverkningen i lantbruksbränne- rierna är potatis, vartill kommer blandsäd, korn och melass samt i mindre utsträckning vete, råg, havre och gråstärkelse. Under tillverkningsåret

• Sida 24
•  Original

Tabell 1. Tillverkat brännvin av olika slag tillverkningsåren 1870/1871—1981/1932. (Kvantiteterna äro angivna i 1 OOO-tal liter av normalstyrka.)

Lantbrukabrännvin Summa

Tillverkningsår P . .. läst-. Suuliit- bränn " otatls- Betbrann- Melass- brannvm brannvm vmsull- brännvin vin brännvin Summa. verkning

1870/1871 ...................... 40 900 -— 40 900 1 056 — 41 956 1880/1881 ........................ 43 250 — 135 43 385 4 091 —— 47 476 1890/1891 ........................ 25 981 — 523 26 504 4 851 — 31 355 1900/1901........................ 34204 3294 1445 38 943 6923 — 45 866 1901/1902 ...................... 36 316 5 309 774 42 399 6 937 —— 49 336 1902/1903 ........................ 26 390 4 055 889 31 334 5 960 — 37 294 1903/1904 ........................ 26 525 3 445 1 969 31 939 6 097 — 38 036 1904/1905 ....................... 27 638 3 964 1 387 32 989 6 128 -— 39 117 1905/1906 ........................ 28 009 2 393 570 30 972 6 124 — 37 096 1906/1907 ........................ 34 122 3 483 1 968 39 573 6 193 —— 45 766 1907/ 1908 ........................ 25 848 3 553 2 889 32 290 6 044 — 38 334 1908/1909 ........................ 33142 2 480 2 569 38 191 5 971 — 44 162 1909/1910 ........................ 25 036 2 350 1 816 29 202 5 136 482 34 820 1910/1911 ........................ 31 823 2 014 1 220 35 057 4 272 1 387 40 716 1911/1912 ........................ 27 621 2 488 1 696 31 805 4 063 4 347 40 215 1912/1913 ....................... 34 084 1 731 1 357 37 172 3 844 4 314 45 330 1913/1914 ........................ 35 455 1 684 1 664 38 803 4 080 3 772 46 655 1914/1915 ........................ 13 183 718 949 14 850 3 622 4 758 23 230 1915/1916 ....................... 24 816 1 425 1 613 27 854 3 803 5 001 36 658 1916/1917 ........................ 10 946 597 — 11 543 3 750 4 945 20 238 1917/1918 ........................ —— — — — 3 863 6 637 10 500 1918/1919 ........................ 1044 152 — 1 196 6 262 11899 19 357 1919/1920 ........................ 12 360 — -— 12 360 6 308 11 673 30 341 1920/1921 ........................ 24 084 — 3 046 27 130 7 346 14 460 48 936 1921/1922 ....................... 16 026 1 466 1 093 18 585 8 176 13 886 40 647 1922/1923 ..................... 9 504 —— 408 9 912 6 239 5 015 21 166 1923/1924 ........................ 13 562 867 795 15 224 4 500 5 563 25 287 1924/1925 ........................ 21719 682 915 23 316 3 500 11 240 38 056 1925/1926 ........................ 22 988 946 1 051 24 985 3 498 14 151 42 634 1926/1927 ........................ 21 192 843 1 014 23 049 4 648 15 067 42 764 1927/1928 ........................ 18 383 700 882 19 965 4 767 13 942 38 674 1928/1929 ........................ 22 034 919 703 23 656 4 869 21 276 49 801 1929/1930 ....................... 22 108 895 1 050 24 053 5 117 28 238 57 408 1930/1931 ........................ 22 095 895 1 054 24 044 5 219 28 403 57 666 1931/1932 ........................ 18 399 745 879 20 023 4 562 19 682 44 267

• Sida 25
•  Original

1930/1931 förbrukades i lantbruksbrännerierna följande mängder jord— bruksprodukter, därvid jämväl i procent angivits dessa mängders förhål- lande till landets totala skörd:

% av landets

Kilogram medeiskörd 1930 och 1931 Vete ................................................ 81 945 002 Råg ................................................ 389 912 01 1 Korn ............................................ 1 195 886 050 Havre ........................................... 92 539 00 1 Blandsäd ........................................ 3 840 728 070 Potatis ........ . .................................. 84 313 416 520

Förbrukningen sedan 1880-talets början av potatis-och andra råämnen vid tillverkningen i lantbruksbrännerierna framgår av tabell 2 å sid. 26.

I potatisbrännerierna användes mältad spannmål för överförande av potatisens stärkelse till förjäsbart socker. I allmänhet förekommer här— till korn, men även blandsäd och råg finna understundom användning för samma ändamål. Tillverkningsåret 1931/1932 förbrukades i lantbruks- brännerierna 68 247 ton potatis samt 5170 ton spannmål, vilket motsva- rar 7'6 kilogram spannmål per 100 kilogram potatis. Närmast föregående tillverkningsår var motsvarande siffra 66 kilogram. Dessa kvantiteter torde vara något högre än som påkallas enbart för den erforderliga maltframställningen. Brännerierna förbruka nämligen ofta förråd av skadad spannmål, slösäd och dylikt för brännvinstillverkningen, varige— nom spannmålsförbrukningen kommer att te sig högre än som betingats av den erforderliga maltåtgången. Det må här framhållas, att åtskilliga år med svag skörd av bränneripotatis förekommit, då brännerierna i be— tydande utsträckning tagit sin tillflykt till bränning av spannmål i stål— let för potatis. Under kampanjerna 1924/1925, 1927/1928 och 1928/1929 kom— mo sålunda betydande kvantiteter spannmål till användning i bränne- rierna. Under det att den normala användningen av spannmål vid brän- ningen kan anses vara. cirka 5 procent, utgjordes tillverkningsåret 1927/ 1928 ej mindre än 29 procent av de förbrukade råämnena av spannmål, och motsvarande siffror för tillverkningsåren 1924/1925 och 1928/1929 voro respektive 23 procent och 14 procent. Vissa år har potatistillgången för bränneriändamål varit'så knapp, att utländsk spannmål (majs) måst» till— gripas för att brännerierna skulle kunna fullgöra sina leveranser. Till- verkningsåren 1920/1921 och 1924/1925 förbrukades sålunda för brännvins- tillverkning respektive cirka 8000 ton och cirka 5000 ton majs. En viss ojämnhet i tillgången å råämnen för tillverkning av potatisbrännvin kan alltså föreligga. I något enstaka fall har till följd av export av potatis viss minskning i tillgången å detta råämne gjort sig gällande.

Myckenheten av inom de olika brännerihäraderna använd potatis för

• Sida 26
•  Original

Tabell 2.

I lantbruksbrännerierna använda råämnen och därav tillverkad kvantitet brännvin.

Tillv erkningsår

Vete

Råg

ton

Korn

ton

Blandsäd

ton

Havre

ton

Majs

ton

Summa. Potatis Betor spannmål 1 ooo-m 1000-tai ton hl hl Melass

ton

Diverse

ton

Bränn—

vinstill- verkning milj. liter

1880/1881......... ........... 1890/1891... ...... 1900/1901..........,............. 1905/1906... ......... ....... .. 1910/1911........................ 1911/1912........._.............. 1912/1913........... ..... .. ...... 1913/1914............. 1914/1915......... ......... 1919/1920........................ 1920/1921........................ 1921/1922.. 1922/1923.... 1923/1924........................ 1924/1925...... .......... 1925/1926.. .. 1926/1927................ ....... 1927/1928........ 1928/1929 ...... 1929/1930....................... 1930/1931..................,..... 1931/1932........................

25 129 218 189 121 129 ² 700 135

232 341 118 576 690 26

7

³ 927 ⁴ 513 153 82 301

255

¹ 425 779 119 ¹ 068 700 ² 856 354 15 ¹ 952 273 192 ⁵ 953 657 775 189 ⁸ 684 ² 224 574 390 520 ⁸ 396 ⁴ 292 ² 852 ² 319 ² 720 ¹ 951 ² 513 ² 365 ¹ 171

581 1 079 669 554 734 5 979 1 538 1 198 834 1 078 1 146 1 196 1 152

4 182 4 213 ⁶ 193 ⁴ 860 ⁴ 723 ⁴ 202 ⁵ 746 ⁵ 288 ¹ 426 ² 028 ⁴ 008 ² 704 ¹ 632 ² 685 ⁴ 867 ⁴ 010 ³ 657 ³ 537 ⁴ 052 ³ 721 ³ 841 ³ 171

620 351 271 157 131 85 175 179 33 14 66 35 12 42 26 53 41 42 79 31 92 26

⁷ 166 11 481 ⁷ 656 868 559 372

⁴ 939 13 492

233 1 020 — 1 758 169 1 720 146 1 808 114 1 487 134 1 743 161 2 024 166 766 66 634 —— 967 — 954 87 559 — 589 38 803 60 1 329 76 1 228 75 568 59 1 028 79 1 191 74 1 277 70 1 034 58

20 657 21 894 17 994 ⁸ 512 ⁸ 763 ⁷ 626 14 362 ⁸ 321 ² 645 ² 630 15 413 ⁴ 022 2. 508 ⁹ 990 17158 ⁶ 402 ⁵ 105 17 516 11 946 ⁵ 625 ⁵ 601 ⁵ 170

244 1 079 3 195 907 2 266 3 053 2 748 3 223 1 834

⁵ 893 ² 046

758 1 466 1 615 1 918 1 870 1 578 1 256 1 942 1 945 1 583

519 368 1 459 454 354 131 222 15 16 72 252 62 243 431 75 143 268 47 101 38

434 26%: 389 310 351 31'8 37-2 88'8 14'9 121 271 18'6

99 152 233 250 230 200 237 241 240

20-0

• Sida 27
•  Original

Tabell 3. Potatisiörbrukningen för brännvinstillverkning inom de olika bränneri- häraderna tillverkningsåret 1931/1932.

. Potatis- . För- Bränneri- . " Åkeraresl Potatis- areal i % Potatis- brukad potatis 1 Tillverkat 11 a r a (1 har ageal av åker- skord branneri- % av braunvm ar areal ton potatis potatm— 1. 11. st. ton skord Kristianstads län. Järrestads .................. 11 469 507 44 4 874 1 591 326 427 822 Ingelstads ..................... 35 285 1 742 49 17 455 4 537 26'0 1 209 841 Albo .......................... 12 346 1 012 8'2 ; 11 308 1 742 154 439 859 Gärds ........................ 28 236 3 574 127 38 392 17 782 463 4 825 408 Villands ..................... 26 313 3 345 127 39 060 11 505 295 3 172 004 Östra Göinge ............... 21 750 1 538 71 20 260 1 549 7'6 368 693 Västra Göinge ............... 36 193 3 101 86 39 180 7 322 187 1 755 799 Norra Åsbo .................. 28 777 1 790 6"? 21 346 2 812 132 736 434 Tillsammans 200 369 16 609 83 191 875 48 840 255 12 935 860 Malmöhus län. Luggude ..................... 48 941 1 069 22 14 813 768 52 182 501 Rönnebergs .................. 16 067 263 1'6 3 419 945 27'6 268 720 Hariagers ..................... 16 767 660 39 8 155 418 51 132 066 Torna ........................ 32 292 1 262 39 12 801 1 620 12"! 430 020 Bara .......................... 22 232 478 22 4 992 432 8”! 122 454 Oxie ........................... 19 599 444 23 4 990 474 9'5 131 389 Vemmenhögs ............... 28 808 629 22 5 845 434 7'4 185 510 Herrestads .................. 12 789 505 39 5 637 1 034 183 261 982 Färs ........................... 37 340 1 961 53 18 470 1 625 88 433 910 Frosta ........................ 37 820 1 871 49 20 038 3 828 191 972 465 Tillsammans 272 655 9 142 3-4 99 160 11 578 11'7 3 121 017 Blekinge län. Medelstads .................. 19 372 1 737 90 18 836 371 20 90 317 Bräkne ........................ 11 725 1 250 107 13 846 774 56 199 708 Listers ........................ _16691 2 843 170 30 013 3 004 100 841 204 Tillsammans 47 788 5 830 122 62 695 4 149 6'6 1 131 229 Skaraborgs län. Vartofta .,... . 40.071 . 1 185 . . 3'0 . 10.392 . ,350 _ 3'4. . 199.547 Gudhems ..................... 16 842 518 31 5 917 1 182 20'0 340 296 Kåkinds ..................... 24 845 554 2-2 I 3 907 296 7'6 189 552 Tillsammans 81 758 2 257 28 i 20 216 1 828 90 729 395 Östergötlands län. ' Lysings ........................ 11 861 290 24 3 172 905 285 257 814 Kronobergs län. Allbo ........................... 20 667 1 382 6"! 21 283 370 1"1 78 141 Kalmar län. Södra Möre .................. 35 713 1 849 52 22 205 577 26 145 756 Sammanlagd summa 670 811 37 359 5'6 420 606 | 68 247 ' 16'2 18 399 212

• Sida 28
•  Original

brännvinstillverkning samt denna myckenhet i procent av den totala po- tatisskörden i respektive härader tillverkningsåret 1931/1932 framgår av tabell 3 å sid. 27. Till jämförelse har medtagits myckenheten tillverkat brännvin samt senaste tillgängliga uppgifter om åkerareal och potatis- areal.

Jästfabrikerna, som tidigare använde enbart spannmål för sin jäst- och sprittillverkning, begagna sig numera uteslutande av melass såsom rå— vara. Årsförbrukningen av melass inom jästindustrien utgör för när- varande omkring 17000 ton.

Vid fabrikation av sulfitsprit beräknas i allmänhet något över 40 liter 95 %-ig sprit erhållas per ton tillverkad sulfitmassa. Tillverkningsåret 1930/1931 uppgavs kvantiteten för brännvinstillverkning inmäskad sul— fitlut till 1446 223 kubikmeter. Brännvinsutbytet per kubikmeter lut ut- gjorde 196 liter av normalstyrka.

3. Bränneriernas nuvarande avsättningsförhållanden.

Enligt ovan omförmälda bestämmelse i 21 6 i brännvinstillverknings— förordningen äro brännvinstillverkarna i fråga om rätten att vinna av- sättning för det producerade brännvinet principiellt sett lika berättigade. De kunna sålunda förfoga över brännvinet för försäljning antingen till partihandlaren med rusdrycker eller till partihandlaren med skattefri sprit eller ock för användning till motordrift (motorsprit) eller för ex- port.

Det av partihandlaren med rusdrycker — aktiebolaget Vin— & Spritcen- tralen _ upphandlade brännvinet användes till beredning av spritdryc— ker för systembolagens detaljhandel enligt bestämmelserna i 1917 års förordning angående försäljning av rusdrycker samt vidare för bolagets direkta försäljning för vissa särskilda ändamål. Sistnämnda försäljning regleras i huvudsak genom kungörelsen den 18 december 1918 (nr 987) angående försäljning av sprit och andra alkoholhaltiga varor för vissa särskilda ändamål och avser tillgodoseende av behovet av dylika varor för vetenskapliga, medicinska, farmaceutiska, tekniska, industriella och likartade ändamål. Hit hör sålunda bland annat all sprit till apoteken samt sprit för sådan teknisk och industriell användning, för vilken till följd av denatureringen skattefri sprit icke kan begagnas, t. ex. för till— verkning av toalettpreparat, läkemedel och essenser. Den av bolaget för här ifrågavarande ändamål tillhandahållna spriten, vilken är rektifice- rad (exportsprit), plågar benämnas skattelagd sprit. Den för tillverk- ning av eau de cologne och hårvatten tillhandahållna spriten är försatt med visst svagare denatureringsmedel, vilket icke medför inverkan med avseende å spritens beskattning.

Av partihandlaren med skattefri sprit — aktiebolaget Skattefri sprit— uppköpas erforderliga myckenheter brännvin för bolagets försäljning en-

• Sida 29
•  Original

ligt förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit. Denna försäljning sker dels till de av kontrollstyrelsen för ända- målet antagna detaljhandlarna, dels ock till de avnämare, vilka erhållit kontrollstyrelsens tillstånd till verkställande av inköp direkt hos parti- handlaren. Villkoret för att spriten skall få tillhandahållas såsom skat- tefri är, att den bibragts denaturering enligt vissa i förordningen an- givna stränga fordringar. De mera betydande användningsområdena för denaturerad skattefri sprit äro såsom brännsprit och rengöringsmedel, för färg— och fernissfabrikation, framställning av krut, eter och kollodium samt inom läderindustrien. Därest genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder trygghet mot missbruk kan vinnas, äger kontrollstyrelsen medgiva, att jämväl odenaturerad eller svagare denaturerad sprit kan få utlämnas såsom skattefri sprit. I stort sett tillämpas sistnämnda bestäm- melse allenast i fråga om sprit till vissa offentliga anstalter, såsom sjuk- hus, läroanstalter och vetenskapligalaboratorier. Den skattefria spri— ten tillhandahålles i allmänhet såsom råsprit, levererad av sulfitsprit- fabrikerna. Den vid aktiebolaget Vin- & spriteentralens reningsverk fal- lande sekunda spriten övertages jämväl av partihandlaren med skattefri sprit för återförsäljning såsom denaturerad sprit. Därest viss avnämare hos sistnämnda partihandlare efterfrågar annat slag av sprit —— i allmän- het rektificerad sprit för sjukhus o. dyl. —— uppköper partihandlaren för sådan försäljning erforderlig sprit av Spritcentralen. För såväl denna sprit som nyssberörda sekunda sprit erhåller bolaget restitution av till— verkningsskatt (jfr kungörelsen den 20 juli 1933, nr 487).

Bestämmelserna angående brännvinets avsättning såsom motoralkohol återfinnas i ovannämnda förordning angående handel med skattefri sprit. Försäljningen av motorspriten handhaves direkt av tillverkarna. Med tillverkare är likställd den, som av tillverkaren eller hans ombud anta- gits till återförsäljare. Framställning av motorsprit, vartill allenast sprit av cirka 995 procents alkoholhalt lämpligen kan användas, äger uteslutande rum i sulfitspritfabrikerna, vilkas gemensamma försäljnings— organ, aktiebolaget Svensk sprit, såsom ombud för tillverkarna handhar försäljningen av motoralkohol. Såsom antagna återförsäljare fungera i allmänhet bensinfirmorna, hos vilka spritens inblandning i bensin sker. För att sprit skall från bränneri få till återförsäljare utlämnas såsom motorsprit "gällerenli'gt' förordningen, att den skall vara dubbeldenatu- rerad, d. v. s. spriten skall vara bibragt sådan denaturering, att använd- ning av densamma till förtäring kan betraktas såsom utesluten. Det av kontrollstyrelsen för sådant ändamål föreskrivna denatureringsmedlet, vilket framkom först efter långvariga försök, tillsättes vid brännerierna. Enligt av styrelsen meddelad föreskrift skall motorspriten dessutom vid tillhandahållandet till allmänheten vara av återförsäljaren försatt med minst 5 procent bensin eller bensol. Motorsprit får icke försäljas för an- nat ändamål än såsom motorbränsle.

• Sida 30
•  Original

I fråga om avsättningsmöjligheterna intager sulfitspriten i viss mån en särställning. Vid utarbetandet av 1918 års förordning angående han- del meö skattefri sprit ägnades särskild uppmärksamhet åt spörsmålet om främjande av sulfitspritens avsättning, och förbehöllos därvid de an- vändningsområden för sprit, å vilka sagda förordning främst har av- seende, nämligen för tekniska och industriella ändamål, i första hand åt sulfitspriten. I 5 9 av nämnda förordning stadgas nämligen, att parti- handlaren med skattefri sprit får till obegränsad myckenhet inköpa sul— fitsprit för sin återförsäljning, medan sagda partihandlare allenast efter ansökan hos Kungl. Maj:t äger att i den utsträckning, som för varje år bestämmes, inköpa annat slag av brännvin. Ett syftemål med nyssnämn- da stadgande om sulfitspritens företräde vid användning såsom skatte— fri sprit har även varit, att statsmakterna därigenom velat för tekniska och industriella ändamål sörja för tillgången till en så prisbillig sprit som möjligt, i vilket avseende sulfitspriten genom sin lägre tillverknings- kostnad intager ett försteg vid jämförelse med särskilt potatisspriten. För att icke detta syfte skall äventyras, har i 13 å i rusdrycksförsäljningsför- ordningen intagits en föreskrift av innebörd, att aktiebolaget Vin- & Spritcentralen för sin återförsäljning äger inköpa sulfitsprit allenast i den utsträckning, Kungl. Maj:t årligen bestämmer. Härigenom beredes till- fälle att Övervaka, att tillräcklig tillgång till skattefri sulfitsprit för tek- niska och industriella ändamål förefinnes, innan försäljning av sulfit- sprit till reningsverk äger rum. I verkligheten utgöres den sprit, som partihandlaren med skattefri sprit enligt Kungl. Maj:ts tillstånd inköper annorledes än från sulfitbrännerierna, huvudsakligen av den vid Spritcen- tralens reningsverk uppkommande sekunda spriten, utgörande en årlig myckenhet av cirka 3 miljoner liter a 50 procent, samt dessutom av smärre kvantiteter annan sprit för vissa här ovan nämnda speciella ändamål. Be- träffande aktiebolaget Vin- & Spritcentralens inköp av sulfitsprit för re- ning har någon inskränkning vid medgivande härom hittills icke behövt- ifrågakomma, enär sulfitspritfabrikernas tillverkningskapacitet ansetts ännu icke vara helt utnyttjad.

Av det vid brännerierna tillverkade brännvinet övertages för närva- rande lantbruksbränneriernas och jästbränneriernas hela produktion — med bortseende från obetydliga kvantiteter, som enligt vederbörligt till- stånd användas i tillverkarens egen rörelse — av aktiebolaget Vin— & Spritcentralen. Av sulfitspritfabrikernas tillverkning, varav största de- len försäljes såsom skattefri sprit och motorsprit, inköper sagda bolag allenast en mindre del. Bolagets inköp av råbrännvin av olika slag till- verkningsåren 1926/1927—1931/1932 belyses av följande sammanställning (1 000.tal liter av normalstyrka):

• Sida 31
•  Original

1 v a r a ) av 115321! 1 er av än att? Potatisråbrännvin .......................... 21 211 f 18 021 22 039 22 099 22 103 18 405 Betråbrånnvin .............................. 837 ! 701 920 890 897 745 Melassråbrännvin ........................... 1 012 879 703 1 049 1 056 879 Jästråbrännvin .............................. 4 467 4 825 4 860 5 113 5 146 4 619 Suliitråbrännvin .......................... 1 337 1 162 2 700 2 264 3 024 2 828

Den vid sulfitspritfabrikerna tillverkade spriten utlämnades tillverk_ ningsåren 1926/1927—1931/1932 för följande ändamål (1 (100—tal liter av normalstyrka) :

För försäljning till— Tillverkningsår ålägga? partihand- partihandlare y lure med med skattefri motorsprit export rusdrycker sprit 1

1926/1927 ................................. 15 067 1 336 4 474 7 182 2 454 1927/1928 ................................ 13 942 1 174 5 687 5 391 1 984 1928/1929 ................................. 21 276 2 745 6 730 8 991 2106 1929/1930 ................................. 28 238 2 271 8 408 14 292 1 808 1930/1931 ................................ 28 403 3 109 9 008 16 841 272 1931/1932 ................................. 19 682 2 853 7 650 8 437 114

Det av aktiebolaget Vin— & Spritcentralen inköpta råbrännvinet, avsett till framställning av förtäringsbrännvin och exportsprit (skattelagd), för— delar sig å dels lantbruks- och jästbrännvin och dels sulfitbrännvin på sätt framgår av följande sammanställning över bolagets försäljning av nämn- da varor åren 1930—1932 (1 OOO-tal liter, omfört till normalstyrka);

1930 1931 1932 Av lantbruks— och jästråbrännvin: förtäringsbrännvin ........................................ 19 675 19 600 18 443 exportsprit ................................................... 334 297 281 Summa 20 009 19 897 —M

.(91.7%)..(88.9%)..8_.o.o. AV sulfitråbrännvin: ( 6 6 / )

förtäringsbrännvin ........................................ 751 1 373 1 697 exportsprit ................................................... _1049___ 1 120 1 193 Summa 1 800 2 493 _ 2 890

(83 %) (11'1 %) (13'4 %)

För förskärning av eau de vie och för tillverkning av punsch använde bo- laget åren 1930—1932 respektive 4332 855 liter, 4504 533 liter Och 3533 296

• Sida 32
•  Original

liter potatissprit, räknat för normalstyrka. Andra spritslag användas icke för nu angivna ändamål.

Av det anförda framgår, att lantbruksbrännvin och jästbrännvin i hu- vudsak komma till användning för framställning av förtäringssprit och skattelagd exportsprit, under det att sulfitspritens väsentliga avsättnings- område är såsom skattefri sprit och motorsprit. Till beredning av skatte— lagd exportsprit (medicinalsprit, sprit för tekniska ändamål, exempelvis tillverkning av toalettmedel, essenser m. 111.) har sulfitspriten på grund av sin prisbillighet i väsentlig grad undanträngt lantbruksbrännvinet. Det må sålunda. nämnas, att i det närmaste all för apoteken avsedd sprit numera framställes av sulfitsprit. Vad beträffar förtäringsbrännvinet hava försäljningssiffrorna för dylikt brännvin av sulfitsprit uppvisat en oavbruten stegring. Vid jämförelse med den år 1932 försålda myckenheten förtäringsbrännvin av lantbruksråsprit och jästråsprit utgör emellertid motsvarande försäljning av förtäringsbrännvin av sulfitråsprit allenast 9 procent. Att märka är, att enligt avtal mellan aktiebolaget Vin- & Spritcentralen och Sveriges bränneriidkareförening av sulfitråsprit fram- ställt förtäringsbrännvin skall tillhandahållas allmänheten i kärl med etikett, som tydligt anger varans ursprung av sulfitsprit.

Beträffande storleken av de inköp av annat brännvin än sulfitsprit, som partihandlaren med skattefri sprit enligt vederbörligt tillstånd verkställer i och för sin återförsäljning, erinras, att dessa såsom i det föregående nämnts i huvudsak avse övertagandet av den vid spriteentralens renings- verk fallande sekunda spriten samt dessutom gälla mindre poster av spe— ciella slag av sprit. Kvantiteterna från Spritcentralen inköpt sprit hava under senare år utgjort (1 OOO—tal liter av normalstyrka): År 1925 .................................... 3 427 År 1929 .................................... 3 088 » 1926 .................................... 3 349 » 1930 .................................... 3 329 » 1927 .................................... 3 631 » 1931 .................................... 3 037 » 1928 .................................... 3 352 » 1932 .................................... 3 392

Utvecklingen av handeln med skattefri sprit åren 1920—1932 framgår av följande tabell över myckenheten försåld dylik sprit — motorsprit cj inräknad —, därvid kvantiteten sulfitsprit särskilt angivits (1 OOO—tal liter av normalstyrka):

Å . ;. . är? ;. . Bäst. sprit | sprit sprit sprit l sprit sprit 1920 .............. 5 210 1 171 1925 ............... 8 041 4 167 1929 ............... 10 452 6 943 1921 ............... 3 763 904 1926 ............... 9 081 5 354 1930 ........... 11 687 8 768 1922 ............... 5 102 1 055 1927 ............... 8 881 4 844 1931 ............... 12 810 8 736 . 1923 ............... 5 892 1 394 1928 ............... 9 737 5 943 1932 ............... 13 617 7 658 1924 ............... 7 833 3 991

• Sida 33
•  Original

4. Tidigare behandling av frågan om bränneriernas avsättnings- förhållanden.

Frågan om en reglering av brännvinstillverkningen med hänsyn till olika slag av vid tillverkningen använda råämnen är icke ny i vårt land. Särskilt blev detta spörsmål aktuellt, då tillverkningen av sulfitsprit tog sin början. Denna nya sprittillverkning möjliggjorde framställning av betydande kvantiteter sprit, som dock enligt de då gällande bestämmel- serna icke kunde finna avsättning för annat ändamål än såsom denature— rad teknisk sprit samt för export. Då dessa båda avsättningsområden allenast lämnade rum för en begränsad tillverkning och ett tillgodogö- rande av sulfitindustriens avfallslut för sprittillverkning ansågs vara en fråga av icke ringa nationalekonomisk betydelse, sattes ganska .snart krafter i rörelse för åstadkommande av ändrade bestämmelser angående brännvinstillverkningen i syfte att främja avsättningen av sulfitsprit. Sålunda väcktes vid 1914 års riksdag motioner i denna fråga, i huvudsak åsyftaude utredning rörande ett möjliggörande av sulfit- spritens användande för förtäringsändamål. Dessa motioner avslogos emellertid under hänvisning till att kommerskollegium tagit initiativ till en utredning rörande de åtgärder, som lämpligen kunde från statens sida vidtagas för främjande av sulfitspritindustrien. Den av kommerskolle- gium företagna utredningen, vilken ägde rum under medverkan av sär- skilt tillkallade sakkunniga och framlades i ett år 1915 avgivet utlåtande till Kungl. Maj:t, kom att bliva av grundläggande betydelse för spörsmålet om de olika brännvinsslagens ställning till varandra. I sin utredning ställde .sig ämbetsverket avvisande till det i de nyss åsyftade motionerna fram— ställda förslaget, att sulfitspritfabrikerna skulle beredas möjlighet att till- verka och försälja brännvin för förtäringsändamål. Vid övervägande av de åtgärder, som kunde vidtagas för att skänka nödig stadga åt sulfit- spritindustriens utvecklingssträvanden, utgick kollegium nämligen från .den principen, att tillverkningen och försäljningen av denaturerad sprit för tekniska ändamål och för motordrift skulle, så långt detta vore möjligt, reserveras åt sulfitspritfabrikerna, under det att förtäringssprittillverk— ningen borde förbehållas potatisbrännerierna. De åtgärder, som från statsmakternas sida borde- vidtagas, skulle i huvudsak. inriktaspå att fö-. rekomma konkurrens mellan dessa båda grupper av tillverkare. Kolle- giets förslag gick därför i princip ut på att inga andra brännerier än sul- fitbrännerierna skulle få denaturera brännvin.

Den sålunda förordade grundsatsen om sulfitspritens företräde vid av- sättningen för tekniska ändamål och såsom motorsprit kom sedermera, så- som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för gällande lagstiftning å detta område, till uttryck i 1918 års förordning angående handel med skattefri sprit. Emellertid inträffade särskilda förhållanden,

• Sida 34
•  Original

som snart aktualiserade frågan om sulfitspritens användning även för förtäringsändamål. Den under kristiden inställda tillverkningen av bränn— vin i förening med svårigheterna att importera brännvin hade åstadkom- mit brist på denna vara. Under senare hälften av år 1918 voro i det när- maste alla lager tömda. Den starkt ökade efterfrågan å brännvin sär— skilt för tekniska ändamål och såsom motorsprit hade emellertid upp- muntrat till en betydande utveckling av sulfitspritindustrien. Den sam- manlagda tillverkningskapaciteten hos dessa fabriker hade vid denna tid- punkt nått en storlek av nära 16 000 000 liter a 95 procent.

Den vid ingången av år 1919 förefintliga bristen å brännvin för förtä- ringsändamål föranledde undersökningar, huruvida icke renad sulfit- sprit i beskattad form skulle kunna användas inom vissa av de områden,. som dittills varit förbehållna brännvin, framställt vid lantbruks- och jästbrännerierna. En av de medverkande orsakerna till intresset för en utvidgning av sulfitspritens användningsområde var, att ungefär sam- tidigt efterfrågan på sulfitsprit för motorändamål högst betydligt min- skats genom den ånyo igångsatta importen av brännoljor. I anledning av i ämnet väckta förslag antog 1919 års riksdag en förordning angående försäljning för vissa ändamål av odenaturerad sprit, framställd ur av- fallslut vid sulfitcellulosatillverkning, gällande för tiden till och med den 30 juni 1920, och anhöll samtidigt i sin skrivelse nr 175, att Kungl. Maj :t måtte, efter verkställd utredning av de med sulfitspritens användande till förtäringsändamål sammanhängande spörsmål, låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser angående tillverkning av brännvin, som av utredningen kunde föranledas. Den av riksdagen begärda utredningen uppdrogs åt inom finansdepartementet särskilt tillkallade sakkunniga (1919 års sulfitspritsakkunniga), vilka en- ligt givna direktiv såsom huvuduppgift hade att undersöka, på vad sätt framställning av brännvin i fortsättningen skulle få bedrivas. Dittills ha- de användande av alla slags råämnen varit medgivet; största delen av allt inom landet tillverkat brännvin hade framställts ur potatis, spann— mål, melass och betor. Vad som borde upptagas till undersökning vore, huruvida ur olika synpunkter användande för brännvinstillverkning av dessa och likartade råämnen alltjämt borde medgivas. Härvid skulle be— aktas å ena sidan, huruvida avsättningsmöjligheter för sulfitsprit komme att förefinnes, därest brännvinstillverkning ur potatis m. fl. jordbruks- produkter bleve i större eller mindre utsträckning alltjämt tillåten, och å andra sidan, huruledes, efter ett förbud mot eller en kvantitetsbegränsning av tillverkningen ur dylika produkter, andra avsättningsmöjligheter kun— de beredas för det i vissa landsdelar uppkommande överskott å potatis och andra tidigare som råvaror för brännvinstillverkning producerade jordbruksalster.

Sulfitspritsakkunnigas den 6 februari 1920 avgivna utredning utmyn— nade i ett principuttalande, som innebar, att sulfitspriten skulle i kon-

• Sida 35
•  Original

kur-rensavseende jämställas med sprit av jordbruksprodukter samt att tillverkningen av sistnämnda sprit skulle regleras och begränsas, så att en avveckling av lantbruksbrännerierna kunde komma till stånd. De för tillverkning av brännvin medgivna råämnena skulle inskränkas till potatis samt avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, varjämte tillverk— ning av brännvin i sammanhang med pressjästberedning alltjämt skulle vara medgiven. Spannmål — annorledes än för maltberedning —, betor och melass skulle alltså icke få användas för brännvinsframställning. I avvaktan på riksdagens beslut om sin ställning till en dylik lösning i brännvinstillverkningsfrågan avgåvo de sakkunniga allenast förslag till provisorisk lagstiftning, avsedd att gälla tillverkningsåren 1920/1921 och 1921/1922, enligt vilken den myckenhet potatisbrännvin, som årligen finge tillverkas, begränsades till 10 miljoner liter av normalstyrka. Förslaget framfördes i princip oförändrat av Kungl. Maj:t i proposition nr 348 till' 1920 års riksdag, vilken proposition i huvudsak tillstyrktes av bevillnings— utskottet. Riksdagens kamrar stannade emellertid i olika beslut i frågan, som alltså förföll. Riksdagen antog däremot framlagt förslag till för- ordning, som avsåg att möjliggöra användandet av sulfitsprit till för— täringsbrännvin, vilken förordning skulle gälla till och med den 30 sep- tember 1925.

Beträffande det läge, vari frågan om brännerinäringens ordnande kom— mit, uttalade chefen för finansdepartementet, i samband med förslag rö- rande fortsatt utredning av vissa skattetekniska frågor rörande bränn- vinstillverkningen, enligt utdrag ur protokollet för finansärenden den 15 oktober 1920 bland annat följande:

»Resultatet av denna frågas behandling vid 1920 års riksdag blev så- lunda, att den reglering av sprittillverkningen, som de sakkunniga och Kungl. Maj:t föreslagit, icke kan komma till stånd. Riksdagens beslut tor- de få anses innebära, att mellan brännvin, framställt av renad sulfit— sprit, och brännvin, framställt av potatis, skall under de närmaste fem åren råda fri konkurrens.

Under sådana förhållanden torde de sakkunnigas arbete i vad det avser reglering av brännvinstillverkningen få anses vara avslutat.»

Den utredning, som föregick utfärdandet av 1926 års brännvinstillverk— ningsförordning, omfattade icke spörsmålet om de olika bränneriernas in- bördes ställning utan avsåg främst skattetekniska. förhållanden och för— o'rdni'ng'en's formella "anordning med'hänSyn till den genomförda omorga- nisationen av rusdrycksförsäljningen. Den ovan omförmälda proviso— riska författningen angående sulfitspritens användande till förtärings- ändamål intogs emellertid i detta sammanhang definitivt i lagstiftningen; likaså ersattes de dittillsvarande provisoriska. bestämmelserna rörande begränsning av jästbrännvinstillverkningen med de för närvarande här- utinnan gällande.

• Sida 36
•  Original

5. Förslag angående ordnandet av bränneriernas avsättningsför- hållanden.

I de direktiv, som lämnats för de sakkunnigas utredningsuppdrag, inne- fattas. frågan om ordnande på ett ändamålsenligt sätt av förhållandet mellan olika tillverkare av sprit. Om man betraktar denna fråga ute— slutande ur ekonomiska synpunkter, synes onekligen den anordningen, för vilken ovannämnda förslag till 1920 års riksdag i huvudsak utgjorde ett uttryck, äga fog för sig, nämligen att den i landet erforderliga spriten bör framställas på den väg, som lämnar den billigaste varan. Av de olika slag av sprit, som tillverkas i Sverige, betingade potatissprit enligt den kalkyl, efter vilken prissättningen sker, under senaste kampanjen 29 öre per liter av normalstyrka (26'3 öre för en tilläggsleverans), under det att den av prissättningsnämnden för skattefri sprit under föregående år verkställda undersökningen av fabrikspriset å sulfitsprit gav till resul— tat, att sistnämnda pris utgjorde, för normalliter räknat, allenast 14? öre. Enligt den härvid såsom bilaga A fogade utredningen, innefattande bland annat undersökning rörande tillverkningspriset å potatisbrännvin, borde detta för ovannämnda kampanj hava utgjort 24'4 öre per liter och enligt en beräkning av tillverkningspriset å sulfitsprit, som verkställts inom de sak— kunniga (jfr sid. 102), har befunnits, att detta skulle kunna angivas till, för normalliter räknat, allenast omkring 13 öre. Vad angår jästbränn- vin och melassbrännvin betinga dessa brännvinsslag ett lägre pris än po- tatisbrännvin. Enligt kalkyler, av vilka de sakkunniga varit i tillfälle att taga del, torde tillverkningspriset åt dessa båda slag av råbrännvin kunna vid större tillverkning och under förutsättning av vissa lägre me- lasspris gestalta sig synnerligen lågt och måhända kunna nedgå till den nivå, som priset å sulfitspriten enligt vad här sagts intager. I detta sammanhang torde också böra erinras, att den allra billigaste spriten sannolikt skulle, om man bortsåge från tullen, erhållas genom import, enär världsmarknadspriset å rektificerad sprit för närvarande är synner— ligen lågt.

Av det anförda framgår, att priset å potatisråbrännvin är avsevärt högre än å de övriga slagen av sprit, och detta är förhållandet, även om man tager hänsyn till att de senare sorterna, enligt vad som är känt, be- tinga större reningskostnad och därför äro av visst lägre värde. Ginge man ut från priset såsom den avgörande faktorn vid bestämmandet av inköpskälla för likvärdig vara, skulle alltså potatisspriten icke finna nå- gon avsättning och tillverkningen därav vara dömd att upphöra. Denna åskådning kan emellertid icke hävdas gent emot de starka allmänna in— tressen, som på den förevarande frågans område göra sig gällande. De sakkunniga syfta här framför allt på den betydelse för jordbruksnärin— gen, som brännvinstillverkningen av potatis har för vissa delar av vårt land. Vid olika tillfällen, då frågor av Vikt för brännerinäringen varit

• Sida 37
•  Original

före, hava jordbrukets målsmän med styrka gjort gällande; att inom de områden, där brännerirörelse idkas, denna näring vore oumbärlig för jordbruket, icke allenast för vinnande av avsättning för odlad potatis utan även på grund av tillgången till den vid tillverkningen uppkomman- de värdefulla biprodukten dranken. Det torde också hava varit denna. synpunkt, som motiverade den avvisande hållning, som 1920 års riksdag intog till den ifrågasatta avskrivningen av potatisbrännerihanteringen. De motioner inom riksdagen, som i huvudsak ligga till grund för igång- sättandet av nu förevarande utredning, i vad denna avser potatisbränn- vinstillverkningen, åsyfta ej heller någon inskränkning i sagda tillverk- ning utan i stället åstadkommande av skydd för densamma. De sakkun- niga, som för sin del till fullo inse betydelsen för jordbruket av bränneri- hanteringens upprätthållande i potatisodlingsdistrikten, hava ej funnit anledning föreligga för ett närmare utvecklande av skälen för bibehål- lande av potatisbrännvinstillverkningen.

För belysande av frågan om brännerihanteringens ställning till jord- bruket hava de sakkunniga emellertid från lantbruksstyrelsen inhämtat vissa uttalanden och uppgifter. Sagda styrelse har kraftigt understrukit den betydelse, brännvinstillverkningen äger för avsättningen av potatis. Styrelsen har bland annat framhållit, hurusom allenast vissa delar av vårt land lämpade sig för potatisodling. Potatisen trivdes bäst i varm och lucker jord samt ägnade sig sålunda företrädesvis för odling på sandjord av olika slag. Särskilt på torra., magra jordar gåve den, om också ej hög skörd, dock vanligen bättre resultat än andra grödor. Av speciell betydelse hade potatisodlingen under dessa förhållanden blivit i sådana trakter som Skaraborgs län (vissa sandjordsområden), Östergöt- land (västra delen) samt sydsvenska höglandet. Inom dessa landsdelar, omfattande Östergötlands, Kronobergs, södra delen av Kalmar län samt Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Skaraborgs län, vilka län repre- senterade 38 procent av hela rikets åkerareal, odlades i medeltal för åren 1930 och 1931 potatis på sammanlagt 59975 hektar, utgörande 44'6 pro— cent av totala potatisarealen. Enbart på Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, till vilka omkring 94 procent av lantbruksbrännvinstill— verkningen vore koncentrerad, komme tillhopa 275 procent eller drygt en fjärdedel av Sveriges hela potatisareal samt 28'6 procent av all produ- cerad inhemsk potatis. Speciellt inom-Kristianstads och Malmöhus län men även inom Blekinge län spelade brännvinstillverkningen en synner— ligen stor roll för avsättning av potatis.

Lantbruksstyrelsen har införskaffat yttranden från hushållningssäll— skapen i de län, där brännerihantering bedrives, vilka samtliga vitsordat sagda hanterings betydelse. Av hushållningssällskapet i Kristianstads län '_— där 68 av landets 103 potatisbrännerier äro belägna och omkring 75 procent av all bränneripotatis avverkas —- har gjorts följande uttalan— de, ägnat att närmare belysa frågan:

• Sida 38
•  Original

»Potatisodlingen är en av de viktigaste av jordbrukets produktionsgre- nar i Kristianstads län och såsom sådan av ofantligt stor betydelse för länet. För de torra sandjordbruken, som i synnerhet förekomma i Gärds och Villands härader och delvis även i Albo härad, är denna odling rent av ett livsvillkor. Ingen annan kulturväxt lämnar på dessa jordar så hög avkastning och troligt är, att om potatisodlingen med åtföljande ani- malisk produktion komme att nedläggas, skulle dessa jordbruk ej kunna lämna annan avkastning än mycket dåliga fårbeten. Troligen komme jordbruken i dessa distrikt så småningom att upphöra och delvis ersättas av skogsodling. För grusjordarna i länets skogstrakter kan potatisodlin- gen tillmätas liknande betydelse.

Inom länet odlas potatis på omkring 18 000 hektar med en totalskörd av omkring 250 000 ton. Med ett värde av 30 kronor per ton lämnar potatisen ett skördevärde av 7500 000 kronor. Denna odling kräver enligt lant- brukssällskapets driftsbyrå ett arbetsbehov motsvarande 810000 mans- dagsverken, vilket efter en daglön av 4 kronor 50 öre lämnar länet en ar— betsinkomst av 3 645 000 kronor.

Om potatisodlingen av en eller annan orsak minskades exempelvis till hälften och ersattes med råg, vilken är det enda växtslag utom potatis, som på de extrema potatisjordarna kan lämna något så när nöjaktig av— kastning, skulle detta medföra både minskat skördeutbyte och lägre ar— betsförtjänst. På de utpräglade sand- och grusjordarna lämnar rågen en skörd av omkring 1300 kilogram per hektar. Halva potatisarealen, 9000 hektar, skulle med denna skörd lämna ett skördeutbyte av 11 700 ton med ett värde av 170 kronor per ton eller tillsammans 1 989 000 kronor. Denna odling skulle enligt lantbrukssällskapets driftsbyrå kräva ett arbetsbehov motsvarande 144000 mansdagsverken med en arbetsinkomst av 648000 kronor. Då halva länets potatisodling lämnar ett skördevärde av 3750 000 kronor och en arbetsinkomst av 1822 500 kronor, skulle nämnda inskränkning av potatisodlingen inom länets fattigaste distrikt sålunda minska skördevärdet med 1761000 kronor och arbetsinkomsten med 1174 500 kronor. Med högre pris på potatis och lägre pris å råg, vilket ingalunda är otänkbart, skulle en inskränkning i potatisodlingen ställa sig än mera ofördelaktig. Utan potatisodling och drankutfodring är .det ovisst, om rågskörden på dessa jordar ens kan hållas uppe i ovannämnda hektarskörd.

Av det sagda framgår, att potatisodlingen för Kristianstads län har en oerhört stor ekonomisk betydelse. Räknar man med de sänkta jord— och taxeringsvärdena, som otvivelaktigt skulle bli en följd av inskränkt po— tatisodling, och de låneuppsägningar och exekutiva åtgärder, som pläga följa prissänkningar å jordbruksfastigheter, blir potatisodlingens ekono- miska betydelse inom dessa distrikt än mera betydelsefull.

Av det ovan framförda framgår, att- potatisodlingen ej kan inskränkas utan att medföra en alltför kännbar ekonomisk rubbning. Skall produk— tion av potatis kunna uppehållas i sin nuvarande omfattning fordras emellertid, att avsättningsmöjligheterna ej försämras. För närvarande är det mycket illa ställt på detta område och stora mängder potatis av 1932 års skörd ligga för närvarande osålda. En rik skörd kan ej finna tillräcklig användning utan kommer delvis att förstöras. Det är givet, att under sådana förhållanden måste alla avsättningsmöjligheter noga tillvaratagas.

Ett av de allra viktigaste avsättningsområdena utgör brännvinstill- verkningen. Visserligen åtgår endast omkring 70000 ton av fjolårets

• Sida 39
•  Original

skörd till brännvinstillverkning men, då brännerinäringen i huvudsak koncentrerats till de allra sämsta sandjordsdistrikten, som utan en rela- tivt stor kreatursstock, vars vinterutfodring baseras huvudsakligen på drank, näppeligen skulle kunna drivas med ekonomisk fördel, så förstår man, att avsättningen till brännerierna i just dessa distrikt har en stor betydelse.

Ett nedläggande av brännerinäringen inom dessa områden skulle med- föra en ökad odling av matpotatis, som mycket hårt komme att trycka marknaden för odlarna i andra delar av vårt land. Odling för stärkelse- industrien kan ej utökas, då det redan nu tillverkas mera stärkelse, än som till rimligt pris kan vinna avsättning. På grund härav kan man med ;skäl påstå, att brännvinstillverkningen har en mycket stor betydelse icke minst för de orter, där den geografiskt och näringspolitiskt hör hemma, utan för hela vårt lands potatisavsättning.»

Vad särskilt frågan om drankens betydelse beträffar vilja de sakkun- niga, som härutinnan från lantbruksstyrelsen emottagit en inom central- anstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet husdjursavdelning utförd utredning (bilaga C), åter—giva följande av f. d. professorn Nils Hansson gjorda sammanfattande uttalande, hämtat ur den av honom för de sakkunnigas räkning verkställda undersökningen i drankfrågan (bi— laga D):

>>Gen0m de företagna, här Ovan refererade utredningarna kan det alltså anses ådagalagt: — _ —— att dranken, särskilt i de potatisodlande distrik- ten av landets sandjordar, där odling av foderrotfrukter, betes— och vall— växter ofta möter svårigheter, måste anses såsom ett synnerligen värde— fullt saftfoder, vilket genom sin relativt höga äggvitehalt är ägnat att avsevärt begränsa kraftfoderinköpen.»

Beträffande drankens betydelse i övrigt få de sakkunniga hänvisa till de båda nyssnämnda utredningarna.

I bevillningsutskottets ovan omförmälda betänkande erinras, hurusom i vissa av de motioner, som ligga till grund för utredningsyrkandet, fram- hållits det missnöje, som vore rådande bland intressenterna i lantbruks- brännerierna över att potatisbrännvinet allt mera trängts tillbaka i tävlan med jästbrännvin och sulfitbrännvin. Utskottet konstaterade för egen del, att lantbruksbränneriernas årliga tillverkning i medeltal för den när- mast före världskriget förflutna tioårsperioden vore mer än 40 procent störreän desenare årens tillverkning, _Av den här ovan å sid. 24_in—_ tagna tabell 1 över brännvinstillverkningens storlek finner man, att så rock varit förhållandet. Av följande tabell framgår närmare storleken av potatisbrännvinstillverkningen vid skilda tider i jämförelse med tillverk— ningen av sulfitsprit och övrig brännvinstillverkning (i 1000-tal liter av normalstyrka i medeltal per tillverkningsår):

• Sida 40
•  Original

Potatisbrännvin Sulfitbrännvin Övrigt brännvin Sammanlagd tillv.

Tillverkningsår _ Procent Procent :Procent Procent

1 gggrtal av hela 1 (3:1ng 'av hela 1d0tO—rtal av hela 1 (åttiotal av hela tillv. tillv. ' e tillv. * ** tillv. 1900/1901—1909/1910 29 723 72'53 48 Om 11 211 27'35 40 982 100 1910/1911—1913/1914 32 246 74'59 3 455 7'99 7 528 17'42 43 229 100 1926/1927—1931/1932 20 702 427 5 21 101 43'57 6 627 13'68 48 430 100

Jämfört med det första årtiondet av 1900-talet har potatisbrännvins- tillverkningen alltså nedgått från i runt tal 30 miljoner liter till i medel— tal för de sex senaste åren 20 miljoner liter, d. v. s. med en tredjedel. An- ställes jämförelse med de sista förkrigsåren, blir nedgången ännu större.. Självfallet har detta inneburit en motsvarande minskning i avsättningen av fabrikspotatis. Med beräkning, grundad å potatisförbrukningen i brännerierna under senare år, att för tillverkning av en miljon liter brännvin åtgå 56 000 hektoliter potatis, skulle detta vid den gjorda jäm- förelsen betyda en minskning i avsättningen av bränneripotatis med. drygt 500 000 hektoliter. Uppenbarligen måste detta förhållande hava va- rit till icke oväsentlig nackdel för jordbruket i potatisodlingsdistrikten.

Orsakerna till berörda nedgång i tillverkningen av potatisbrännvin äro att söka i framför allt två omständigheter. Den ena av dessa är tillkom— sten av sulfitbrännvinet, vilket som nämnts började tillverkas år 1909. Lantbruksbrännerierna och jästbrännerierna hade tidigare varit ensam—' ma om leveranser av råbrännvin för såväl förtärings- som teknisk sprit,. men fingo efter nämnda tidpunkt mer och mer lämna rum för sulfitspri— ten, till en början endast för tekniska ändamål, men efter år 1921 även för förtäringsbrännvin. Avsättning för dessa ändamål av sulfitsprit kan för närvarande beräknas uppgå till cirka 12 miljoner liter av normalstyrka. Därvid är dock att märka, att den starka ökningen i förbrukningen av skattefri sprit helt säkert icke kunnat vinnas, därest den vida dyrare po- tatisspriten skulle hava kommit till användning.

Den andra orsaken till nedgången i potatisbrännvinstillverkningen sammanhänger med den betydliga minskning i spritdryckskonsumtionen,. som inträtt sedan början på 1900-talet. År 1900 utgjorde kvantiteten för— sålda spritdrycker (50 procent) 44'5 miljoner liter och år 1905 373 miljoner liter, motsvarande per invånare 87 liter respektive 7'1 liter. År 1913 var den försålda kvantiteten 38”! miljoner liter eller per invånare 69 liter. Sedan verkningarna av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning börjat göra sig gällande, nedgick konsumtionen ytterligare och var — med bort— seende från några av krigsåren — lägst år 1922, då den utgjorde allenast: 229 miljoner liter eller per invånare 3'8 liter. Därefter inträdde visser- ligen en årligen fortgående mindre stegring, så att konsumtionen år 1931 var uppe i 303 miljoner liter eller 49 liter per invånare. Till följd av de—

• Sida 41
•  Original

pressionen samt den efter beslut vid de båda senaste riksdagarna inträdda skärpta beskattningen med flera därmed sammanhängande omständighe- ter har emellertid försäljningen numera åter minskat samt utgjorde år 1932 28 miljoner liter eller 45 liter per invånare, och för år 1933 beräknas enligt från kontrollstyrelsen inhämtad upplysning konsumtionen icke komma att uppgå till mer än omkring 25 miljoner liter.

Under sådana förhållanden lärer — även efter det betbränneriernas tillverkningskvantitet numera övertagits av potatisbrännerierna — de. sistnämnda bränneriernas tillverkning komma att undergå en icke obe-V tydlig minskning. En nedgång till cirka 15 miljoner liter för potatis- brännvinet synes icke osannolik. Skulle därtill sulfitspriten komma att. vinna ytterligare ökad efterfrågan för förtäringsändamål, bleve avsätt- ningsmöjligheterna för potatisbrännvinet än mer försämrade. I detta. . sammanhang må erinras om att riksdagen funnit påkallat att såsom en stödåtgärd för tryggande av avsättningen av 1933 års potatisskörd anta- ga en förordning om tillfällig begränsning av den i 5 © förordningen an- gående handel med skattefri sprit partihandlare medgivna rätten att in- köpa brännvin, som framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverk-— ning. Med stöd av sagda författning kan Kungl. Maj:t förvägra parti— handlaren att inköpa sulfitsprit, varigenom denne blir hänvisad att i stället inköpa annan sprit.

Med tanke på jordbruksnäringen i potatisodlingsdistrikten tala enligt de sakkunnigas mening starka skäl för att sådana anordningar vidtagas, att avsättningen av potatisbrännvin i lämplig omfattning i fortsättnin— gen säkerställes. För ernående av detta syfte kunna olika utvägar tän- kas. Sålunda ligger det nära till hands att antaga, att detta lämpligen borde- kunna ske genom uppdelande av den för landet erforderliga kvantiteten sprit på de olika kategorierna av brännvinstillverkare efter vissa antagna relationstal. Ännu enklare ter sig att för varje år fastställa den kvan- titet sprit, som komme på envar kategori att tillverka, och därvid särskilt. sörja för att potatisbrännvinet bereddes avsättning i den omfattning, potatisodlingen påkallade. I betraktande av de mycket olikartade intressen och förhållanden, som äro förknippade med de skilda. slagen av brännvinstillverkning, och särskilt på grund av olik- heterna i fråga om tillverkningskostnaderna samt inträdande va- riationer i fråga om-tillgång-till råämnen-av olika slag för sprittillverk+ - ning, skulle det emellertid otvivelaktigt uppstå betydande svårigheter att på ett rättvist sätt och utan slitningar fastställa dylika kvoter. Ett. annat sätt vore, att alla slag av sprittillverkning finge bedrivas i obe— gränsad omfattning och att staten förbunde sig att sörja för avsättnin' gen av all tillverkad sprit. För den sprit, som icke disponerades för fram-- ställning av förtäringssprit och för tekniska ändamål, finge avsätt- ning beredas genom inblandning i bensin för motorändamål. Såsom framgår av vid detta betänkande såsom bilaga F fogade redogörelse över

• Sida 42
•  Original

sprittillverkningen i vissa främmande länder, är sistnämnda tillväga- gångssätt tillämpat i flera länder. För mera utpräglade jordbrukslän- der med avsevärt överskott- av lantbruksprodukter kan sagda utväg äga berättigande. Enligt de sakkunnigas mening motivera de svenska förhål- landena säkerligen icke en dylik obegränsad 'brännvinstillverkning av jordbruksprodukter på samma sätt som i de åsyftade främmande länder— na. På grund av lantbruksspritens höga framställningskostnad måste tvångsinblandning i bensin av dylik sprit medföra en så avsevärd för— dyring av motorbränslet, att denna utväg måste anses utesluten. Då i Sverige tillgång finnes till betydande kvantiteter av den i tillverkning vida billigare sulfitspriten, synes det ur ekonomiska synpunkter otvivel— aktigt vara riktigare att sörja för dess avsättning — förutom till tekniskt bruk — såsom motorbränsle samt att åtgärder på annat sätt vidtagas för beredande av en avsättning i skälig omfattning av potatisbrännvinet.

I sistnämnda hänseende hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att ;åt potatisspriten ensam förbehålles användningen såsom råmaterial för framställning av förtäringssprit. Bland de omständigheter, som tala till förmån för en sådan anordning, må till en början anföras, att förtä- ringsspriten bättre än sprit för tekniska ändamål och motorbränsle är ägnad att bära den högre tillverkningskostnad, som är förbunden med po— tatisspriten. Vidare har förtäringsspriten sedan gammalt väsentligen härrört från potatissprit, vilken synnerligen väl och i vissa avseenden bättre än de övriga slagen av råsprit lämpar sig för beredning av kon— :sumtionssprit. De sakkunniga hava också funnit, att den kvantitet pota- tisbrännvin, som härigenom finge avsättning, bleve på ett lämpligt sätt avvägd i förhållande till storleken av den tillverkning, varmed, på sätt i det föregående påvisats, potatisbrännerierna tidigare kunnat räkna. För tioårsperioden närmast före sulfitspritens tillkomst eller 1900/1901—1909/ 1910 utgjorde potatisbrännvinstillverkningen som nämnts i genomsnitt för tillverkningsår 297 miljoner liter; för den därpå följande tiden intill krigsutbrottet var samma årliga medeltal 322 miljoner liter. Därest po- tatisbrännerierna ensamma erhölle det föreslagna avsättningsområdet, torde deras tillverkning med hänsyn till nedgången i spritdryckskonsum— tionen kunna beräknas röra sig om cirka 25 miljoner liter. Även med en återhämtning i konsumtionen och en därav föranledd ökning av pota— tisbrännvinstillverkningen skulle sagda tillverkning näppeligen komma. att överstiga den nyssnämnda tidigare produktionen.

Då de sakkunniga ansett sig böra förorda denna lösning av frågan om säkerställande av en i skälig omfattning bedriven potatisbrännvinstill— verkning i landet —— vilken lösning i princip sammanfaller med grund— tanken i kommerskollegiets här ovan omförmälda förslag om sprittillverk— ningens ordnande — knyta de sakkunniga dock härvid vissa bestämda förutsättningar.

I främsta rummet bör i sådant hänseende gälla, att åtgärder vidtagas i

• Sida 43
•  Original

syfte att bereda sulfitspriten en tryggad avsättning under förhållanden, som äro ägnade att icke allenast bibehålla sulfitspritindustrien i sin nu— varande omfattning utan även genom spritens utnyttjande såsom motorbränsle leda till en ökad produktion av dylik sprit. Till frågan här— om vilja de sakkunniga återkomma i det följande.

Vidare anse de sakkunniga, att till råvara för framställning av förtä- ringssprit icke under alla förhållanden bör ifrågakomma potatissprit. Skulle under något år potatisskörden i landet bliva knapp, så att tillgång till bränneripotatis till skäligt pris icke förefunnes, eller komme förhållan— dena å potatismarknaden av andra orsaker, exempelvis export, att med— föra onormalt höga priser å dylik potatis, bör enligt de sakkunnigas me— ning tillverkningen av potatissprit vid sådana tillfällen kunna begränsas och förtäringssprit i stället i mån av behov framställas av andra slag av råbrännvin. Användning av utländska råämnen för framställning av råsprit för leverans till reningsverken bör icke komma i fråga. Såsom villkor i detta sammanhang bör även gälla, att användning av spann- mål vid tillverkning i potatisbränneri i regel icke må avse större myc- kenhet än som erfordras för framställning av det behövliga maltet. Undantag härifrån må kunna medgivas för användande av skadad spann— mål, slösäd och dylikt.

Med den ställning, tillverkningen av potatisbrännvin enligt vad ovan föreslagits komme att intaga, skulle dess användande för andra ändamål, d. v. s. såsom teknisk sprit och såsom motorsprit, icke ifrågakomma. Ett förfogande över potatissprit för tekniska ändamål av den innebörd, som avses med ovannämnda, vid innevarande års riksdag fattade beslut angå- ende rätt för Kungl. Maj:t att förvägra partihandlaren med skattefri sprit att inköpa sulfitsprit, anse de sakkunniga därför icke i fortsättningen böra äga rum. Dock bör såsom hittills potatissprit, skattefri eller skattelagd, kunna försäljas till den, som med hänsyn till det avsedda tek- niska, vetenskapliga eller därmed jämförliga ändamålet med spriten är i behov av dylik sprit. Detta kan i verkligheten allenast gälla mindre kvantiteter och blir i fortsättningen liksom för närvarande reglerat ge—- nom försäljningspriset å varan, i det att exportsprit av sulfitråsprit be- tingar ett icke obetydligt lägre försäljningspris än dylik sprit av potatis.

Vad de övriga slagen av sprit beträffar är redan nämnt, att såsom ett led i de-sakkunnigas förslag ingår, att säkerhet skulle skapas för sulfit— spritindustrien att erhålla avsättning för sin produktion såsom teknisk sprit och motorsprit. Sulfitspriten skulle icke längre försäljas till för- täringsändamål, och de särskilda spritdrycksmärken, som i detaljhan— deln saluhållas under beteckningen »Framställt av sprit ur cellulosasoc— ker» skulle alltså icke komma att finnas i marknaden. För såväl parti- handelns som detaljhandelns utövare innebär detta ett underlättande. För allmänheten lärer tillgången till cellulosaförtäringsspriten äga sin betydelse därigenom, att dess försäljningspris hållits något lägre än pota-

• Sida 44
•  Original

tisspritens. Tidigare var skillnaden omkring 25 öre per liter. Vid den prisändring, som ägde rum i början av innevarande år, minskades denna. skillnad. Det vanligaste märket av cellulosaförtäringsspriten, renat brännvin »Den blå etiketten», är numera allenast 10 öre billigare än mot— svarande vara av potatisråbrännvin. För sulfitspritindustrien har för— täringsspriten jämte den tekniska spriten genom de högre pris, som kun- nat uttagas å härtill levererad råvara, möjliggjort försäljning av mo— toralkoholen till ett pris, som varit tillräckligt lågt för att det saluför- da spritmotorbränslet (lättbentyl) kunnat göra sig gällande i konkur- rensen med bensinen. Sulfitspritindustrien bör därför enligt de sakkun— nigas mening vara lika väl betjänad med ett system, enligt vilket den, oavsett användningsområdet, tillförsäkras avsättning och skäligt pris för den tillverkade varan.

Beträffande andra slag av sprit än potatis— och sulfitsprit hava de sakkunniga ansett, att, i den mån sådana slag av sprit med hänsyn till framställningskostnaderna kunna i konkurrensen med sulfitsprit vin— na avsättning för tekniska och motorändamål, något hinder häremot icke bör resas. De sakkunniga återkomma härtill i det följande i sam- band med behandlingen av frågan om vissa bränneriers ställning med avseende å rätten att tillverka brännvin.

6. Tillverkning av brännvin i sammanhang med pressjästberedning.

Såsom i det föregående nämnts, gäller beträffande tillverkningen i jäst— bränneri viss kvantitetsbegränsning, i det att icke större myckenhet brännvin av normalstyrka får framställas per kvartal räknat än att mot 60 liter brännvin svara 100 kilogram tillverkad ren pressad jäst. Rö— rande tillkomstenav denna bestämmelse må i korthet erinras följande.

I samband med införandet av modernare fabrikationsmetoder inträdde i början på 1900—talet en sänkning i spritutvinningen vid jästfabrikatio— nen. Omkring år 1920 inträffade emellertid, såsom framgår av tabell 1 å sid. 24, en anmärkningsvärd omkastning i detta förhållande, så att jäst— fabrikerna på några år kunde uppvisa en fördubbling av sin brännvins- tillverkning. Denna uppgick tillverkningsåret 1921/1922 till icke mindre än 82 miljoner liter av normalstyrka, vilket väsentligen berodde därpå, att de avtal, enligt vilka priserna då reglerades, voro för jästspritens del syn- nerligen förmånliga. Priset å jästbrännvin hade gjorts avhängigt av pota- tisbrännvinets pris, och den betydande stegringen i det sistnämnda priset föranledde samma ökning i jästbrännvinspriset. År 1907 hade sistnämnda. pris varit 23 procent lägre än potatisbrännvinspriset. År 1921 utgjorde sam- ma skillnad allenast 6 procent. Den förskjutning i brännvinstillverk— ningen, som sålunda ägde rum, framkallade oro hos tillverkarna av de andra slagen av råbrännvin, framför allt hos tillverkarna av lantbruks— brännvin. Åtgärder påkallades snart i syfte att ernå en begränsning av

• Sida 45
•  Original

jästbrännvinstillverkningen. I proposition till 1923 års riksdag före- slog Kungl. Maj:t en maximering av jästbrännvinsframställningen för tillverkningsåret 1923/1924 till 45 miljoner liter, vilken proposition av riksdagen bifölls. Enligt beslut vid 1924 och 1925 års riksdagar begrän— . sades ytterligare maximikvantiteten av det jästbrännvin, som finge till- verkas under vart och ett av tillverkningsåren 1924/1925 och 1925/1926, till 35 miljoner liter. I syfte att åstadkomma en definitiv reglering av rätten att tillverka brännvin i sammanhang med pressjästberedning hade Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium och kontrollstyrelsen att verk- ställa utredning av frågan. På grundval av denna utredning föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 217 till 1926 års riksdag med förslag till ny brännvinstillverkningsförordning även bestämmelser iovannämnda syfte. I fråga om den myckenhet jästbrännvin, som borde få tillverkas, hade professorn vid tekniska högskolan O. F. Kullgren på ämbetsverkens uppdrag verkställt en särskild undersökning. Denna utmynnade bland annat i uttalandet, att jästens kvalitet i hög grad påverkades av den an- vända fabrikationsmetoden, att risken för jästens kvalitet vore större vid jästgivande metoder med mindre spritutvinning än vid annat förfarings- sätt, att det därför icke vore från teknisk synpunkt önskvärt, att de jäst- givande metoderna genom ändrade lagbestämmelser tvingades fram till användning vid de svenska jästfabrikerna, att det tillåtna spritutbytet borde ställas i relation till kvantiteten ren jäst samt att utbytestalet bor- de fastställas till 80 eller 85 liter brännvin av normalstyrka på 100 kilo- gram ren jäst. Ämbetsverken föreslogo ett utbytestal av 80 liter, vilket även upptogs i nyssnämnda proposition.

Bevillningsutskottet biträdde emellertid icke förslaget under motive- ring, bland annat, att de utredningar i ämnet, som verkställts, icke för— mått övertyga utskottet om behovet av högre årligt utbyte än omkring 35 miljoner liter. Genom det i propositionen föreslagna utbytestalet kom- me, med den dåvarande fabrikationen av jäst, jästsprittillverkningen att stiga till över 51 miljoner liter. Utskottet stannade emellertid vid att föreslå ett utbytestal av 60 liter brännvin per 100 kilogram pressjäst. Detta förslag grundades bland annat på den omständigheten, att de un- der de närmast föregående åren gällande temporära begränsningsregler— na ansågos hava inverkat menligt å jästindustrien till följd av den oviss— het, vari den därigenom- förs-atts,- ävensom vidare påsvårig—heter för jäst— — industrien att anpassa sig efter en absolut begränsningsmetod med en för industrien i sin helhet angiven maximikvantitet jästbrännvin. Bevill- ningsutskottets förslag bifölls av riksdagen.

Trots den genomförda begränsningen, vilken började" tillämpas den 1 oktober 1926, har jästbrännvinstillverkningen sedan dess icke oväsentligt ökats. Delvis förklaras detta av att en jästfabrik, som bedrev jästtill- verkning utan samband med utvinning av brännvin, inlöstes av Svenska ,jästfabriksaktiebolaget, vilket därmed ökade sin jästtillverkning och så-

• Sida 46
•  Original

lunda även erhöll möjlighet att tillverka mera brännvin. Eljest har stegringen haft sin grund i den år från år skeende ökningen i jästfabri- kationen. Dessa förhållanden belysas av nedanstående sammanställning över produktionen i jästfabrikerna, upptagande jämväl råämnesförbruk- ningen:

l Använda råämnen Till- Tillverkat Utbyte

......

ton ton ton i 50 % 100 kg jäst 1912/1913 ......... . ....................... 9 9 155 — 3 333 384 1153 1913/1914 ................................. 9 9 422 — 3 450 4'08 118'2 1919/1920 ............................... 8 14 049 3 573 5 288 631 1193 1920/1921 ......................... , ...... 8 13 807 4 170 5 204 7'35 141'2 1921/1922 ................................. 8 14 957 4 260 5 550 8'18 147'3 1922/1923 ................................. 8 12 344 5 910 5 724 624 1090 1923/1924 ................................. 8 7 177 8 159 6 050 4'50 74'4 1924/1925 ................................. 6 4 849 10121 6 377 350 54'9 1925/1926 ................................ 6 1 765 13 987 6 778 3'50 51'6 1926/1927 ................................ 6 132 19 821 7 984 4'65 58'2 1927/1928 ................................. 6 34 20 554 8 470 4'7 7 563 1928/1929 ................................. 6 — 19 463 8 707 4'8 7 559 1929/1930 ................................. 6 — 17 540 8 682 512 58'9 1930/1931 ................................. 6 — 17 485 8 805 522 598 1931/1932 ................................. 6 —— 17 683 9 070 456 503

I det till grund för de sakkunnigas utredningsuppdrag liggande be— tänkandet anför 1932 års bevillningsutskott i jästspritfrågan bland an- nat följande:

»Då statsmakterna år 1923 föreskrevo särskild begränsning av den myc— kenhet brännvin, som finge framställas i sammanhang med pressjästbe- redning, anfördes såsom skäl härför, att detta brännvin kvalitativt icke vore fullt jämförbart med av potatis framställt brännvin samt att med de nya, mera fullkomnade metoder, som användas för tillverkning av jäst,. ett betydligt lägre utbyte av brännvin erhölles än med den äldre meto— den. Med begränsningen avsågs sålunda att förekomma, att jästfabrika— tionen bedrevs på sådant sätt, att högre utbyte av brännvin erhölles än som med användande av rationella tillverkningsmetoder kunde anses nödvändigt. Till stöd för den ytterligare begränsning, som föreskrevs år 1924, åberopade bevillningsutskottet (bet. nr 49) bland annat, att en mycket betydande del av den inom landet producerade jästmängden framställdes på sådana yägar, att någon sprit av beskaffenhet att med fördel kunna tillgodogöras praktiskt taget icke utvunnes, ett förhållande, som hade sin grund däri att nya fabriker igångsatts, vilka tillverkade jäst utan spritutvinning, varjämte den största av de äldre jästfabriker— na övergått till förändrad tillverkningsmetod med mycket lågt spritut- byte.

• Sida 47
•  Original

De 1926 års bevillningsutskott uttalade sig för att högst 60 liter bränn—— vin finge utvinnas vid en tillverkning av 100 kilogram pressjäst, utgick utskottet från att med denna begränsning ungefärligen den kvantitet jästsprit eller 35 miljoner liter per år, som högst fått tillverkas åren 1924/1925 och 1925/1926, skulle komma att årligen framställas samt utta— lade att, därest i framtiden jäst komme att tillverkas för export, någonx ökning av den kvantitet jästsprit, som finge försäljas till partihandlare, med rusdrycker, icke borde av sådan anledning komma till stånd. Det. av bevillningsutskottet med begränsningen avsedda syftet har emeller— tid, såsom av de senaste årens tillverkningssiffror framgår, ingalunda. till fullo uppnåtts.

Utskottet delar den av bevillningsutskottet tidigare uttalade uppfatt—f ningen, att jästfabrikationen bör bedrivas på sådant sätt, att högre ut- byte av brännvin icke erhålles än som med användande av rationella till-v— verkningsmetoder kan anses nödvändigt. Emellertid vill det synas som- om den väg, på vilken statsmakterna inslagit till vinnande av detta syfte,. icke skulle vara den lämpligaste. Göres nämligen begränsningen för snäv,. kunna ekonomiska eller drifttekniska svårigheter uppkomma för tillver— karen att framställa jäst av tillräckligt god kvalitet. Genom att jästfa—— brikerna praktiskt taget hava garanti för avsättning av hela sin tillverk— ning av jästbrännvin till partihandlare med rusdrycker, kunna å andra: sidan, särskilt under tider, då spritdryckskonsumtionen minskas, olägen- heter uppstå genom att begränsningen icke avväges så snävt, som för-— hållandena medgiva. Faran för att sådana olägenheter skola uppstå har i hög grad skärpts genom att de för jästspriten erlagda prisen icke synas hava bestämts med hänsyn till att varan närmast bör betraktas såsom en avfalls— eller biprodukt vid fabrikationen av jäst.

Vad nu anförts har givit utskottet skäl uttala, att vid den utredning,. om vilken utskottet i anledning av motionerna anser sig böra hemställa,. i fråga om jästsprittillverkningen främst spörsmålen rörande grunderna, för denna varas prissättning samt avsättningsområden göras till föremåh för undersökning. Användandet av framställningsmetoder med sprit—- utvinning har ansetts medföra den fördelen, att jästens kvalitet därige— nom blir bättre. Denna omständighet synes tala för att i allmänhet pri- set å jästråbrännvin avväges så, att tillverkaren visserligen erhåller ett intresse av att tillgodogöra sig den sprit, som för vinnande av nyssnämn— da ändamål framställes, men icke att bedriva fabrikationen på sådant sätt, att större spritmängd utvinnes än som för jästproduktionens ratio- nella utövande kan anses oundgängligen nödvändigt.»

I ett reservationsvis inom utskottet framkommet yrkande beträffande» motiveringen anföres, hurusom huvudskälet till att syftet med begräns— ningen i jästbrännvinstillverkningen icke ernåtts vore, att det höga pris, som jästfabrikerna erhållit för sin råsprit, gjort det lönande för dem att lägga sin jästfabrikation så, att högsta medgivna spritutbyte uttagits. De hade därigenom också satts i stånd att sälja sin jäst billigare än fabri- ker, vilka till äventyrs varit hänvisade till jästproduktion med lägre re— lativt spritutbyte. Av olika anledningar vore en sådan ordning otillfreds— ställande. Det syntes till en början naturligt, att spritutvinningen vid jästfabrikationen reglerades framför allt med tanke på att erhålla bästa. möjliga jäst, och då olika metoder för jästframställning kunde använ—

• Sida 48
•  Original

das, borde icke staten genom reglementariska bestämmelser eller konst- lad prissättning på en biprodukt giva den ena metoden företräde framför den andra. Hänvisades jästfabrikerna att avyttra sin sprit för tekniskt ändamål, eventuellt för export till konkurrenspriser, bleve det icke något statsintresse, att deras spritproduktion begränsades. Det borde därför undersökas, huruvida man icke efter en lämplig avvägning av inköpspri- ;set för jästråbrännvin kunde upphäva nu gällande föreskrifter om sådan begränsning.

I betraktande av de stora framsteg, som tekniken gjort på jästfabrika— tionens område, hava de sakkunniga funnit för fullgörandet av den an— .befallda utredningen erforderligt, att en förnyad undersökning rörande de tekniska förhållandena med avseende å jästfabrikernas spritproduktion verkställdes. Att såsom experter biträda de sakkunniga vid behandling .av frågan om tillverkning av sprit i samband med pressjästberedning har departementschefen på framställning av de sakkunniga förordnat professorn i jäsningskemi vid Stockholms högskola K. D. R. Myrbäck och specialläraren i jäsningslära vid Tekniska högskolan, fil. doktor E. H. Lundin. Efter företagna undersökningar samt efter överläggningar med representanter för den speciella sakkunskapen på detta område, däribland professorn vid Carlsberglaboratoriet i Köpenhamn S. P. L. Sörensen, Vil- ken i en konfidentiell promemoria utförligt klarlagt de tekniska och eko- nomiska synpunkterna i frågan, hava nämnda experter avgivit ett utlå— tande, vilket såsom bilaga E är fogat 'vid detta betänkande. Av nämnda utlåtande framgår i sammanfattning följande.

De moderna metoder för framställning av pressjäst, som för närva- rande användas i Danmark, Finland och Sverige äro

a) den ursprungliga s. k. spritfria anauf— eller Z-metoden, vid vilken bildas cirka 80 kilogram jäst per 100 kilogram melass och 5—10 liter 50— procentig alkohol per 100 kilogram jäst;

b) den modifierade, spritgivande Z-metoden, vilken för. närvarande drives på sådant sätt, att 55—60 kilogram jäst bildas per 100 kilogram melass. Samtidigt erhållas 40—50 liter 50-procentig alkohol per 100 kilo- gram jäst.

I Danmark tillämpas vid jästframställning båda dessa metoder, under det att i Sverige endast den spritgivande metoden användes. I Finland äger jästframställning rum enligt den spritfria metoden.

Utredningen har givit vid handen, att det är möjligt att utan särskilda svårigheter med hjälp av den spritfria metoden tillverka jäst av samma höga kvalitet med avseende å renhet, jäskraft och hållbarhet, som med den spritgivande metoden. Den sistnämnda erbjuder emellertid vissa fördelar framför den spritfria. Sålunda vinnes vid den spritgivande me- toden större driftsäkerhet med hänsyn till dels uppträdande infektioner under fabrikationsprocessen, dels även den roll, som variationer i den an- vända melassens kvalitet kunna. spela. Denna metod medgiver jämväl bättre utnyttjande av råmaterialet, vilket medför en besparing av avse— värd ekonomisk betydelse. Även andra, dock ekonomiskt mindre vik- tiga besparingar, exempelvis av vissa hjälpmaterialier och kol m. m., äro

• Sida 49
•  Original

49 förenade med den spritgivande metoden. Denna metod måste därför an- :ses tekniskt och även ekonomiskt fördelaktigare än den spritfria metoden.

Med avseende å frågan om jästbrännvinstillverkningen framhålla ut— redningsmännen, att sprit, som utvinnes av melassen i sammanhang med pressjästberedningen, har avsevärt lägre framställningskostnad än sprit, som tillverkas genom vanlig jäsning av samma råmaterial, dock under förutsättning att den i förra fallet framställda jästen kan försäljas till sådant pris, som kan anses skäligt för enligt den spritfria Z-metoden till— verkad jäst. Vid den spritgivande Z-metoden är förbrukningen av melass vid lika jästproduktion större än vid den ursprungliga Z-metoden. Denna merförbrukning av melass vid den förstnämnda metoden motsvaras emellertid av en produktion av ej mindre än cirka 85 liter brännvin per 100 kilogram merförbrukad melass, då däremot vid ett rent melassbränneri endast bildas 58 liter brännvin per 100 kilogram melass.

Till belysande av nu angivna förhållanden anföras följande siffror, ut— visande melasskostnaderna vid framställning av sprit vid olika melass— priser, dels i jästfabrik med tillämpning av den modifierade Z—metoden, dels i melassbränneri:

Melasspris i öre per kg ........................... 4 5 6 7 8 9 10 Melasskostnad i öre för liter 50 %-ig alkohol: vid jästfabrik .................................... 4'7 5'9 7-1 8-2 9-4 10.6 Hus i melassbränneri ................................. 6'9 8'6 10'3 12-1 13-8 15.5 171

För framställning av sprit ur melass talar enligt utredningsmännens mening i allmänhet den omständigheten, att melass är en åtminstone för närvarande i stort överskott förekommande avfallsprodukt, vilken bör komma till användning för spritframställning framför värdefullare rå— material. Med nuvarande pris på melass, industrialkohol och motorsprit vore det tänkbart, att jästsprit skulle kunna tillverkas med förtjänst för industriändamål eller för användning såsom motorsprit. I varje fall vore detta möjligt efter en mindre höjning av spritpriset eller en mindre sänk— ning av melasspriset eller ock vid eventuell framtida användning av bil- ligare råmaterial än melass, t. ex. träsocker. Även härvidlag förutsättes givetvis, att den samtidigt med spritframställningen producerade jästen kan avsättas till pris, som kan anses skäligt för jäst, framställd enligt den spritfria Z-metoden.

Därest det vid nuvarande melass- och spritpris ej vore möjligt att med skälig förtjänst tillverka industrialkohol eller motorsprit i pressjästfa— brik, kunde det ifrågasättas, huruvida ej lämpligen en särskild prisklass för jästsprit för industriändamål kunde inrättas, därvid för jästspriten sattes ett pris, obetydligt högre än det för industrialkohol för närvarande gällande. Utredningsmännen erinra i detta sammanhang om de föränd— rade möjligheter för jästspriten till konkurrens med andra spritslag, som skulle inträda, därest den nuvarande tullen å melass borttoges.

Utredningsmännen uttala, att det måste anses olyckligt, om jästfabri- kerna genom lagstiftningsåtgärder skulle helt förbjudas tillverka alko- hol. En dylik åtgärd och jämväl genomförandet av en lagstadgad mera avsevärd begränsning av sprittillverkningen i fråga komme att medföra, att en del av i jästfabrikerna för närvarande befintliga behållare, maski- ner och apparater — däribland destillationsanläggningarna —— bleve helt eller delvis överflödiga. En koncentration av jästtillverkningen till de större fabrikerna och nedläggning av mindre fabriker torde jämväl bliva

• Sida 50
•  Original

följden. En viss kapitalförstöring och arbetslöshet skulle härigenom framkallas.

På grund av vad sålunda anförts, uttala utredningsmännen såsom sin uppfattning, att jästfabrikerna böra givas full frihet att framställa så mycket alkohol för industriändamål eller för användning till motorsprit, som de kunna komma att anse tekniskt och ekonomiskt lämpligt, när prisbildningen på marknaden för sprit och kolhydrat (melass, träsocker) kommer att tillåta en sådan tillverkning, En dylik tillverkning kunde förmodas bliva av stor nationalekonomisk betydelse, då 1500 000—2 000 000 liter 95-procentig eller absolut alkohol årligen torde kunna framställas av de svenska jästfabrikerna för ifrågavarande ändamål.

Av den sålunda verkställda expertutredningen framgår, att det vid jästspritfrågans tidigare behandling med styrka åberopade skälet för spritutvinningens bibehållande, nämligen att det för bevarande av jästens kvalitet och hållbarhet vore erforderligt, att jästfabrikationen ägde rum i förbindelse med sprittillverkning, numera icke kan anses äga giltighet. Det fastslås i utredningen, att det är möjligt att utan särskilda svårighe- ter med hjälp av den s. k. spritfria Z-metoden tillverka jäst av samma höga kvalitet med avseende å renhet, jäskraft och hållbarhet som med. den spritgivande metoden. I Finland och delvis även i Danmark sker jästtillverkningen med spritfri metod. I viss mån kunna även de svenska. förhållandena härför åberopas. I samband med förarbetena till 1926 års brännvinstillverkningsförordning hävdade jästfabrikanterna, att sprit— utbytestalet icke kunde utan äventyrande av jästens kvalitet sättas lägre än till 80 a 90 liter per 100 kilogram tillverkad jäst. Riksdagen fastställde utbytestalet till 60 liter. Sedermera minskade jästfabrikanterna frivilligt utbytestalet till 50 liter för tillverkningsåret 1931/1932 och hava för till- verkningsåret 1933/1934 förbundit sig att tillämpa ett utbytestal av alle- nast 35 liter. Den tidigare gängse uppfattningen, att jästspriten vore en nödvändig biprodukt inom jästindustrien, kan därför numera icke hävdas. på samma sätt. Med hänsyn härtill skulle väl hinder icke möta för stats— makterna att helt avskriva eller väsentligt begränsa jästbrännvinstill— verkningen. Då emellertid huvudmotivet för de hittills genom lagstift- ningsåtgärder vidtagna inskränkningarna i sagda tillverkning varit att av intresse för jordbruksnäringen skydda avsättningen av potatisbrännvin, skulle med den lösning av frågan om potatisbrännvinstillverkningens ställning, som de sakkunniga härovan förordat, något intresse ur denna synpunkt icke längre förefinnas att fortgå med restriktiva åtgärder mot jästbrännvinstillverkningen. Skäl härtill skulle så mycket mindre vara för handen, som det påvisats, att vissa fördelar i tekniskt och ekonomiskt hänseende äro att vinna genom den spritgivande metodens användning. Utredningsmännen hava nämligen framhållit, att vid användandet av spritgivande jästframställningsmetod ett avsevärt bättre utnyttjande av melassen kan ernås, vilket klart framgår av de av utredningsmännen an- förda siffrorna. I samband därmed uttalas även, att det, måhända re-

• Sida 51
•  Original

dan vid nuvarande melasspris men i varje fall efter endast en relativt obetydlig sänkning av detsamma, syntes möjligt att framställa alkohol i ' jästfabrik så billigt, att den kunde tänkas få användning såsom industri- alkohol eller motorsprit. De sakkunniga vilja för sin del härtill foga den anmärkningen, att av betydelse i sistnämnda hänseende skulle bliva borttagande av melasstullen för närvarande 5 öre per kilogram — var- om yrkande bland annat av lantbruksstyrelsen gjorts vid några tillfällen under senare år. Frågan om melasstullens bibehållande bör enligt de sakkunnigas mening göras till föremål för en ingående prövning.

Vid nu anförda förhållanden anse de sakkunniga, att hittillsvarande begränsning i jästbrännvinstillverkningen icke bör bibehållas utan synes det principiellt riktiga vara, att jästfabrikerna givas full frihet med av— seende å sagda tillverkning. Därest så befinnes med hänsyn till avsätt- ningsförhållandena ekonomiskt möjligt, bör denna tillverkning sålunda kunna avse vilka kvantiteter som helst. De områden, som komme att stå öppna för avsättning av jästspriten, bleve i enlighet med de sakkunnigas förslag försäljning såsom teknisk sprit samt motorsprit och för export. De priser, som jästfabrikanterna kunna beräkna erhålla för sprit för nu angivna ändamål, komme emellertid otvivelaktigt att bliva väsentligt lägre än det pris, de hittills vid försäljning av spriten till förtärings- ändamål kunnat betinga sig.

Bland de skäl, som jästfabrikanterna tidigare åberopat i jästsprit- frågan, har även varit, att den inkomst, de hade å brännvinstillverknin- gen, var ägnad att möjliggöra hållandet av ett tillräckligt lågt pris åden inhemska jästen, varigenom konkurrensen med utländsk jäst kunde ute— stängas. De sakkunniga finna det oriktigt att vid tillmätandet av priset å jästråbrännvin taga hänsyn till en sådan synpunkt, vilken —— om den vid närmare undersökning befinnes förtjäna beaktande _ i stället borde regleras genom jästtullens rätta anassande.

Den starka ställning, som jästindustrien kommit att intaga i vårt land,. har till icke oväsentlig del tillskrivits det förhållandet, att tillstånd att tillverka brännvin icke medgivits för nyanlagd jästfabrik. En sådan skulle alltså bliva nödsakad att arbeta under sämre ekonomiska betingel- ser än de befintliga jästfabrikerna. Härigenom hava dessa utan särskilt berättigande erhållit en viss monopolställning. Då jästspriten icke längre skullekomma till användning. förtillverkning av. förtäringssprit, synes vid tillämpning av 3 å i brännvinstillverkningsförordningen giltig anledning i allmänhet icke kunna föreligga att förvägra ny jästfabrikant rätt att tillverka brännvin.

• Sida 52
•  Original

7. Tillverkning av melassbrännvin och betbrännvin.

Beträffande tillverkningen av melassbrännvin och betbrännvin har be— villningsutskottet ansett frågan om förbud mot dylik tillverkning böra tagas i övervägande. Som skäl härför har utskottet anfört, att bränn— vin, framställt av sagda råämnen, icke kunde i kvalitativt hänseende mäta sig med potatisbrännvin samt att de särskilda skäl, som åberopats för att stödja odlingen av fabrikspotatis, åtminstone icke med samma styrka gällde beträffande betodlingen.

Såsom inledningsvis omförmälts, hava de hittillsvarande betbrännerier- na. på de. sakkunnigas initiativ under året inlösts av Sveriges bränneri— idkareförening samt nedlagt sin verksamhet. Enär det emellertid kan tänkas, att annat nuvarande bränneri eller ock för ändamålet nyinrättat bränneri avser att upptaga tillverkning av betbrännvin, äger spörsmålet om förbud mot tillverkning av dylikt brännvin alltjämt sin principiella. betydelse, varför de sakkunniga ansett sig böra här behandla detsamma.

Frågan om bet— och melassbränneriernas ställning har tidigare varit under omprövning. 1920 års här ovan omförmälda förslag angående reglering av brännvinstillverkningen innefattade sålunda direkt förbud mot tillverkning av melassbrännvin och betbrännvin. I motiveringen härtill framhölls, att, enär sockerbetsodlingen icke täckte det inhemska be— hovet av socker, medgivande till betornas användning vid brännvinstill- verkning icke vore motiverat. Vad melassen anginge, hade den mycket stor användning såsom fodermedel. Som nämnts blev emellertid sagda förslag avvisat av riksdagen. Frågan om nyssnämnda förbud återupp- togs emellertid av kontrollstyrelsen i den år 1922 till Kungl. Maj:t av— givna utredningen angående revision av brännvinstillverkningsförord— ningen. Härvid framhöll styrelsen bland annat följande:

Beträffande användningen av betor såsom inmäskningsmaterial borde uppmärksammas, att lantbrukets normala upprätthållande i de trakter, där betor odlades för bränneriändamål, icke krävde, att särskilt sådan odling bedreves. Enligt vad som för styrelsen uppgivits, vore jordmånen i dessa trakter av allra bästa beskaffenhet och kunde räknas bland de bördigaste i hela landet. Något större hin-der borde icke heller föreligga för att de betor, som odlades för bränneriändamål, framdeles erhölle av- sättning i sockerindustrien. Det verkliga skälet för den alltjämt fort- satta odlingen av betor för bränneriändamål vore, att åtminstone med de brännvinspris, som hittills erhållits, det varit mera lönande att använda. betorna för brännvinstillverkning än att sälja dem till sockerbolagen. Vad melassen anginge, erinrade styrelsen om detta ämnes betydelse som fodermedel samt framhöll vidare, att melassråbrännvinet vore av sämre kvalitet än potatisråbrännvin. Med hänsyn härtill och då tillverkning av brännvin med potatis såsom råmaterial under de senaste åren blivit väsentligt inskränkt på grund av minskad brännvinsförbrukning och då användning av potatis för brännvinstillverkning vore av särskild vikt för lantbruket inom vissa delar av vårt land, hade kontrollstyrelsen fun-

• Sida 53
•  Original

nit starka skäl föreligga för införande av förbud mot bränning av melass. Detta borde dock icke gälla jästfabrikernas brännvinstillverkning, enär melass vore ett nödvändigt material vid produktionen i dessa fabriker. Med åberopande av dessa skäl föreslog kontrollstyrelsen införandei brännvinstillverkningsförordningen av en bestämmelse om förbud mot tillverkning av brännvin med användande av sockerbetor eller melass så- som råämne.

Beträffande frågan huruvida och i vad mån ersättning borde utgå till de bet— och melassbrännerier, som komme att nedläggas som följd av det. föreslagna förbudet, uttalade styrelsen, att, då den väsentliga fördelen av förbudet komme potatisbrännerierna till del, enär dessa finge tillverka. mera brännvin, det syntes vara naturligt, att dessa brännerier löste den ersättningsfråga, som uppkomme genom det ifrågasatta förbudet. Det läge närmast till hands, att Sveriges bränneriidkareförening övertoge de— bet- och melassbrännerier, som finge nedläggas.

På grund av uppkommande nya frågor å brännvinstillverkningens om— råde uppdrog Kungl. Maj:t sedermera åt kontrollstyrelsen att taga nämn-- da förslag under förnyad omprövning. Beträffande det föreslagna för- budet mot tillverkning av bet— och melassbrännvin konstaterade styrelsen i sitt den 20 november 1925 på grund av nämnda uppdrag avgivna utlå— tande, att överenskommelse om sagda bränneriers övertagande av Sve- riges bränneriidkareförening icke kunnat ernås. Styrelsen fann sig där— för icke föranlåten att i sitt nya förslag upptaga dylikt förbud.

Då tanken på ett förbud mot tillverkning av betbrännvin och melass— brännvin närmast torde hava framkommit för att möjliggöra en ökad till- verkning av potatisbrännvin, lärer, med den ställning de sakkunniga nu förordat för potatisbrännvinet, ett dylikt förbud ur nämnda synpunkt icke vara av något intresse. Icke heller kan bet- och melassbrännvinets sämre kvalitet motivera tillverkningens förbjudande, därest, såsom de sakkunniga förorda, dessa slag av brännvin allenast skulle finna. an— vändning såsom teknisk sprit eller som motorsprit. Med hänsyn till den inträdda förändringen i förutsättningarna synes det därför icke föreligga skäl att genom lagstiftningsåtgärder förbjuda denna tillverkning. En anledning härtill skulle måhända förefinnas beträffande betbrännvins- tillverkningen, enär det kan göras gällande, att de vid tillverkningen för- brukade sockerbetorna komme till bättre användning för sockertillverk— ning. I verkligheten torde det förhålla sig så, att möjligheterna för en fortsatt betbrännvinstillverkning i landet med de sakkunnigas förslag bleve ganska ringa, enär det pris, som kan betalas för teknisk sprit och för motoralkohol, med all sannolikhet icke kan göra betbrännvinstill- verkningen lönande.

Annorlunda förhåller det sig med tillverkningen av melassbrännvin, enär denna. tillverkning dels visat sig äga betydelse för avsättning av sockerindustriens överskott av den vid råsockerfabriker och raffinade— rier uppkommande melassen, dels även i verkligheten torde vara att räkna med på grund av detta brännvins lägre framställningskostnad. Tillverk-

• Sida 54
•  Original

ningen av melass samt dess avsättning för olika ändamål belyses av den nedan intagna tabellen.

Tillverkningen och försäljningen av melass.

Tillverkadmelass Försåld melass till Är råsocker- raffinad— foder- vägg,—_ jästfabri- melass melass summa ändamål verkning kation export summa ton ton ton ton ton ton ton ton

1913/1914 ......... ' 17 736 6 587 24 323 13 769 1 967 3 452 — 19 188 1920/1921 ......... 20 412 11 070 31 482 29 963 5 915 2 458 — 38 336 1921/1922 ......... 35 355 11 747 47 102 34 205 2 036 3 158 5 081 44 480 . 1922/1923 ......... 8 909 12 234 21 143 21 479 463 4 371 48 26 361 1923/1924 ......... 22 527 11 134 33 661 26 133 1 470 7 948 1 970 37 521 ' 1924/1925 ......... 20 464 10 861 31 325 21 485 1 613 6 830 487 30 415 ' 1925/1926 ......... 29 249 12 634 41 883 22 808 1 924 14 245 — 38 977 ' 1926/1927 ......... 2 491 17 201 19 692 10 432 1 866 13 894 — 26 192 1927/1928 ........ 22 486 13 851 36 337 22 415 1 590 14 781 — 38 786 1928/1929 ......... 25 338 20 074 45 412 19 787 1 183 20 293 — 41 263 | 1929/1930 ......... 16 006 16 057 1 32 063 12 411 1 940 16 896 —- 31 247 ! 1930/1931 ......... 26 290 17 293 i 43 583 17 522 1 980 18 135 — 37 637 1931/1932 ......... 20 903 15 778 | 36 681 18 789 1 565 17 161 2 298 39 813

Melassens huvudsakliga avsättningsområde har, som framgår av tabel- len, varit till foderändamål. Denna användning har emellertid på de se- naste åren visat nedgång. Det viktigaste avsättningsområdet för melassen har numera blivit för jästfabrikationen. Förbrukningen av melass för di— rekt framställning av brännvin är däremot relativt liten. Melassutvin- ningen vid sockerfabrikerna har i stort sett undergått en stegring, vilken varit påfallande för år med goda skördar av sockerbetor _ 1932 års skörd medförde sålunda en produktion av icke mindre än 39 770 ton råsocker- melass. Tillverkningen av raffinadmelass, vilken håller sig mera kon— stant, uppgick tillverkningsåret 1932/1933 till 18 035 ton. Med hänsyn till den minskade efterfrågan å melass för foderändamål har det mött svårig— heter för sockerindustrien att finna avsättning för varan. Vid oktober månads början åren 1930, 1931 och 1932 —— alltså omedelbart före den nya kampanjen — utgjorde de hos sockerfabrikerna befintliga melasslagren respektive 8 206 ton, 11 521 ton och 11 841 ton. I början av augusti 1933 lågo fabrikerna inne med melass till en kvantitet av 11 961 ton. Samtidigt utvisa melassprisen för de senare åren en avsevärd nedgång. Enligt av Svenska :sockerfabriksaktiebolaget lämnade uppgifter har prisutvecklingen å me— lass för bolagets vidkommande gestaltat sig på följande sätt:

• Sida 55
•  Original

Å r Brännvins- Jäst-I Å r Brännvins— Jästi tillverkning fabrikation tillverkning fabrikation

1912/1913 ............... 63-05 4530 I1925/1926 ............... 99'58 95-14 1913/1914 ............... 65-00 38-31 1926/1927 ............... 105-42 90'18 1919/1920 ............... — 218'96 1927/1928 ............... 112'76 84'16 1920/1921 ............... 121—53 126'84 1928/1929 ............... 137'86 111'09 1921/1922 ............... 84'91 65'36 1929/1930 ............... 11614 10111 1922/1923 ............... 8038 675 10 1930/1931 ............... 5049 651. 8 1923/1924 ............... 8289 6983 1931/1932 ............... 5249 5733 1924/1925 ............... 97-42 81'55 )

Beträffande dessa melasspriser är att märka, att de mer eller mindre inkludera melasstullen, vilken för ton räknat uppgår till 50 kronor.

Världsmarknadspriset å melass är i hög grad skiftande, och melassen kan vid vissa tillfällen, exempelvis före en kampanjs början, vara åsatt ett helt obetydligt pris. Tillförlitliga noteringar torde därför vara svåra att erhålla. Följande världsmarknadspriser å melass hava lämnats av en engelsk melassfirma och av Svenska sockerfabriksaktiebolaget tillhanda— hållits de sakkunniga:

Betråsockermelass Rörsockermelass _ £ Sv. kr. Genomsnitt Sv. kr. Kamp. är per ton Kurs per ton Kalendsrår £ per ton Kurs per ton 1928/1929, högst... 3'19/0 18'16 71'73 1927 .................. 2'12/6 18'13 48'69 lägst 2'3/0 18'16 39-04 1928 __________________ 3_0/0 18'16 54'48 1929/1930' fält:: 33%) ååå: 32.2; 1929 ................. 3-5/0 18-14 58-95 1930/1931,högst-.. 210/0 1816 45.40 1930 .................. 3'7/6 18'11 61'12' lägst 0'5/0 18'16 4'54 1931 .................. 1'5/0 17'97 22'46 1931/1932, högst... 1'0/0 1870 1870 1932 ................. 1'5/0 19'01 23'76 155” 0'7/6 18'70 7'"1 1933 .................. 1'7/6 18-91 26—

1932/1933,högst... 2'7/6 18'88 44'84 lägst... 1'5/0 18'88 23'60

' På grund "av sysättningssvårigheterna inom landet har sockerindustrien- nödgats anlita utvägen att exportera melass, vilket allenast kunnat ske till priser, som motsvarat världsmarknadspriserna och som alltså avsevärt understigit de inhemska. Enligt vad som framgår av den offi- uciella handelsstatistiken utgjorde exportmedelvärdet för melass år 1931 1'1 öre och år 1932 24 öre per kilogram.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden synes fog finnas för att möj- ligheter hållas öppna för avverkning av melass för bränneriändamål. Beträffande utsikterna att ernå avsättning för melassprit vilja de sak-'

• Sida 56
•  Original

kunniga hänvisa till följande inom Svenska sockerfabriksaktiebolaget utförda preliminära beräkningar över framställningskostnaden, avseende- tillverkning i ett större melassbränneri vid olika melassavverkning och vid vissa melasspriser:

Melassavverkning Sprittillverkning liter Mclasspris Tillverkningspris öre per ton 51 96 % öre per kg liter brännvin å 50 %

)

i 707

] 8'81 10'54 12'28 140: 15-75 17'48

4 500 1 350 000

xIGDCJTÅOJlOI—l

6'67

840 1014 11'88 13'61 15-35 17'08

9 000 2 700 000

400150:le

i . i 1

Då det tillverkningspris å sulfitsprit, varmed de sakkunniga ansett sig: kunna räkna (jfr sid. 102), utgör 25 öre per liter 21 95 procent eller cirka 13 öre per liter a 50 procent, framgår av sammanställningen, att melassbränn— vinet vid tillverkning i ovan angiven skala åtminstone vid ett melasspris av högst 4 öre per kilogram torde vara konkurrenskraftigt med sulfitspri— ten. Då såsom ovan påvisats exportmedelpriset under senare år nedgått till allenast omkring 2 öre per kilogram, vilja de sakkunniga understryka, att, därest fråga är om brännvinstillverkning för förbrukning av över— skottslager av melass, det som regel bör gälla, att sockerindustrien därvid icke bör äga tillgodogöra sig melasspriser, som äro väsentligt högre än, om överskottet skulle hava försålts å världsmarknaden.

Enligt 6 å i det år 1933 mellan staten och sockerfabriksaktiebolagen— träffade avtalet angående importmonopol å socker gälla bolagens åtagan— den allenast under förutsättning, bland annat, att sådana åtgärder under avtalstiden icke vidtagas beträffande användningen av melass vid till— verkning av brännvin, varigenom bolagens möjligheter att vinna avsätt- ning av melass väsentligen skulle minskas. De sakkunniga vilja fästa uppmärksamheten på att, därest fråga blir om förnyande av sagda av— tal, nämnda bestämmelse bör bortfalla eller modifieras, 'så att stats— makterna erhålla fria händer för ett eventuellt genomförande av vad de sakkunniga ovan föreslagit.

• Sida 57
•  Original

8. Gemensamt organ för partihandel med spritdrycker och skattefri sprit. . Såsom i det föregående nämnts, försäljes det i brännerierna tillverka- de brännvinet dels till aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, dels till aktie- bolaget Skattefri sprit, vilka bolag av Kungl. Maj:t antagits till parti-4 handlare med rusdrycker, respektive med skattefri sprit. Avsättningen i marknaden av motoralkohol, liksom även av sprit för export äga tillver- karna enligt därom givna bestämmelser själva handhava (jfr sid. 28 0. f.).. En anordning av avsättningen av det i landet tillverkade brännvinet i enlighet med de sakkunnigas förslag fordrar för sitt rationella genom— förande en centralisering av upphandlingen av det tillverkade brännvi- net till ett enda organ. Innan de sakkunniga övergå att yttra sig i denna. fråga, må, här i korthet erinras om de bestämmelser, som gälla beträtt-— fande de nuvarande partihandelsbolagen. Enligt 12 å i förordningen angående försäljning av rusdrycker äger Kungl. Maj:t till partihandlare med rusdrycker antaga ett eller flera aktiebolag för en tid av högst sex år. Vid fastställandet av de nuvaran- de grunderna för partihandelns organisation. vilka genom propositionen nr 196 underställdes 1930 års riksdag, förutsattes likväl, att partihandelm skulle utövas av ett odelat organ. Detta har även kommit till uttryck i det avtal av den 15 oktober 1930, enligt vilket Kungl. Maj:t för åren. 1931—1936 upplåtit rätten att idka partihandel med rusdrycker åt aktie— bolaget Vin- &. Spritcentralen och därvid förbundit sig att icke under nämnda tid antaga annat bolag till partihandlare. Nu gällande organi- sation av bolaget är av den innebörd, att staten i realiteten äger all be— stämmanderätt över detsamma och helt kontrollerar dess verksamhet, varigenom bolagets karaktär av statligt nionopolföretag numera full- ständigats. I 4 å i förordningen angående handel med skattefri sprit stadgas, att partihandel med sådan sprit —— med undantag för motorsprit — allenast må utövas av aktiebolag, som erhållit tillstånd därtill av Kungl. Maj:t. Sådant tillstånd meddelas för en tid av högst fem år. Nuvarande parti- handlare är aktiebolaget Skattefri sprit, som ensamt innehaft denna. partihandelsrätt sedan 1919, under första femårsperioden 'såsom dotterbo— lag till aktiebolaget »Vin— & Spritcentralen» och- därefter tillsulfitspr-itfa- brikanternas försäljningsorgan, aktiebolaget Svensk sprit. Senast bevil- jade oktroj utlöper med utgången av år 1933. Även aktiebolaget Skatte- fri sprit är genom oktrojvillkoren till viss del kontrollerat av staten. En— ligt förordningen äger sålunda Kungl. Maj:t rätt att utse en ledamot av bolagsstyrelsen, som tillika skall vara styrelsens ordförande. I de för bolaget gällande oktrojvillkoren, vilka återfinnas i Kungl. Maj:ts reso» lution den 14 december 1923 angående partihandelsrätt för bolaget, äger Kungl. Maj:t vidare bestämma myndighet, korporation eller företag,

• Sida 58
•  Original

:som äger välja en styrelseledamot. Därjämte har Kungl. Maj:t rätt att utse en revisor hos bolaget. Bland de för tillståndet i övrigt gällande villkoren finnes en bestämmelse om att för reglering av priset å skatte- fri sprit skall inrättas en särskild prissättningsnämnd, bestående av fyra ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t utser ordföranden och en ledamot samt aktiebolaget Skattefri sprit och aktiebolaget Vin- & Spritcentralen vart— dera en ledamot. Denna nämnd har bland annat att bestämma bolagets partihandelstillägg per liter försåld sprit, varigenom bolagets vinstmöj— ligheter kunna kontrolleras.

Vid den tidpunkt, då frågan om reglering av handeln med den skatte- fria spriten upptogs till behandling, var centraliseringen av handeln med spritdrycker ännu icke fullbordad, och aktiebolaget Vin— & Spritcentra- len ägde då icke tillnärmelsevis den ställning såsom statligt monopol- företag, som nu är fallet. Att överlåta partihandeln å nämnda bolag var vid denna tid heller icke ifrågasatt. Det i Kungl. Maj:ts proposition nr 323 till 1918 års riksdag framlagda förslaget till lagstiftning i ämnet innebar i stället, att för upphandling och partiförsäljning av sprit för andra ända— mål än för förtäring skulle inrättas ett statsmonopol, benämnt Statens sprithandelskommission. Förslaget om ett dylikt monopol godkändes emellertid icke av riksdagen, som icke ansåg tillräckliga skäl vara för handen att tillgripa denna anordning för partihandeln med skattefri sprit utan i stället fann, att det avsedda syftet lika väl kunde ernås ge- nom partihandelns överlåtande på ett eller flera av Kungl. Maj:t oktroje- rade aktiebolag.

Redan den omständigheten, att staten numera till sitt förfogande har ett under dess kontroll stående och i ekonomiska och tekniska avseen- den kvalificerat monopolorgan på sprithandelns område, kan utgöra ett :skäl för övervägande att till detta monopolföretag lägga även handeln .med den skattefria spriten. Ett sådant sammanförande av all partihan— del med sprit finna. de sakkunniga utgöra en fullt rationell anordning, ägnad att säkerställa det allmännas intressen på detta område och inne— bärande en förenkling i det nuvarande systemet med två vid varandras sida ställda partihandelsorgan. Det nuvarande systemet har otvi- velaktigt medfört en dubbelorganisation samt i vissa fall en onö- dig omgång. Exempelvis må nämnas, att partihandlaren med skattefri sprit för närvarande har att hos Spritcentralen inköpa vissa slag av sprit för sin försäljning. I varje fall låter det sig svårligen tänkas, att något visst spritindustriintresse, såsom nu är fallet, i fortsättningen skulle kunna anförtros utövandet av rätten till partihandel med skattefri sprit, enär enligt de sakkunnigas förslag produktionen från flera kategorier av .brännvinstillverkare vore avsedd att kunna vinna avsättning såsom skatte- fri sprit. Härav följer, att ombyte av partihandlare i detta sammanhang under alla förhållanden sannolikt komme till stånd. Framför allt finna emellertid de sakkunniga en centralisering av upphandlingen av all till-

• Sida 59
•  Original

verkad sprit bliva erforderlig för att ernå enhetlig behandling av pris- sättnings— och upphandlingsfrågorna samt för att hos ett gemensamt or- gan kunna samla all sakkunskap på området. De sakkunniga syfta härvid särskilt på de viktiga spörsmål, som komma att föreligga, därest en utökad användning av sulfitsprit till motorbränsle genom tvångsinblandning av sprit i bensin skulle komma till genomförande. För sådant ändamål krä- ves ett väl kvalificerat organ, som å det allmännas vägnar kan träffa av- göranden angående priser och leveranser av dylik sprit samt taga befatt— ning med tekniska spörsmål angående inblandningsförfarandet. För dessa uppgifter bör det statliga monopolorganet vara bäst skickat. Därest man framdeles avsåge att upptaga skatt å motorsprit, skulle detta givet— vis skattetekniskt låta sig lätt genomföra, därest all motorsprit komme att passera genom det statliga monopolorganet.

På grund av de nu anförda omständigheterna få de sakkunniga för- orda vidtagande av sådana ändringar i förordningen angående handel med skattefri sprit, att det skall ankomma å aktiebolaget Vin- & sprit— centralen att utöva partihandeln jämväl med skattefri sprit samt att den brännvinstillverkarna nu tillkommande rätten att själva eller genom om- bud handhava. försäljningen av motorspriten ävenledes överflyttas på. nämnda bolag.

Då de sakkunniga föreslå denna utvidgning av aktiebolaget Vin- & spriteentralens verksamhet, vilja de sakkunniga icke underlåta att fram- hålla, att bolaget därmed ställes inför en synnerligen maktpåliggande uppgift, vars riktiga handhavande är av stor ekonomisk betydelse icke allenast för bolaget självt utan även för de näringsgrenar, vilka såsom tillverkare eller förbrukare av sprit beröras av bolagets verksamhet. Främst gäller detta prispolitiken med avseende å inköp och försälj— ning av sprit. Därjämte vilja de sakkunniga understryka vikten av att uppmärksamhet även i fortsättningen ägnas åt att söka utfinna nya avsättningsområden för sprit för tekniska ändamål. På detta område har den nuvarande partihandlaren, aktiebolaget Skattefri sprit, nedlagt ett framgångsrikt arbete och vidtagit anordningar, som resulterat i en avsevärd stegring i avsättningen av sprit för olika ändamål. För utnytt- jande av nämnda bolags erfarenheter och sakkunskap även å andra om- råden av partihandeln finna de sakkunniga lämpligt, att aktiebolaget Vin-' & "Spritcentralen, 'i 'den utsträckning så kan ske, 'vid "övergången ' övertager hos aktiebolaget Skattefri sprit anställd personal.

Då sistnämnda bolags oktroj som nämnts upphör med innevarande års utgång, torde i avvaktan på resultatet av förevarande utredning förnyad oktroj böra av Kungl. Maj:t medgivas allenast för en kortare period.

• Sida 60
•  Original

9. Prissättningen å tillverkat brännvin.

Prissättningen å tillverkat brännvin är i lagstiftningen icke reglerad i annan mån än att i 24 © i brännvinstillverkningsförordningen är stad- gat, att, därest i fråga om brännvin, som tillverkare försäljer till parti- handlare med rusdrycker, frivillig överenskommelse ej kan träffas om pris eller leveransvillkor i övrigt, skall, då tillverkare eller partihand— lare" med rusdrycker det påfordrar, avgörande träffas av en särskild prisnämnd, bestående av sju ledamöter, av vilka två utses av vardera parten. Återstående tre ledamöter, däribland ordföranden, jämte suppleanter för dem förordnas årligen av Kungl. Maj:t. Kostnaderna för prisnämndens verksamhet gäldas med hälften av vardera parten.

I fråga om prisöverenskommelser vid leverans av brännvin gälla för närvarande olika regler. För de brännerier, som tillhöra Sveriges brän- neriidkareförening, tillämpas sålunda det särskilda avtal, som enligt vad ovan nämnts förefinnes mellan föreningen och aktiebolaget Vin- & sprit- centralen och som i sin helhet generellt reglerar prisförhållandena för lantbruksbrännvin och jästbrännvin. För nämnda bolags inköp av sul- fitsprit träffas uppgörelse med aktiebolaget Svensk sprit för varje inköpt parti. Beträffande den skattefria spriten, i huvudsak bestående av sul- fitsprit, som aktiebolaget Skattefri sprit övertager av sitt moderbolag, aktiebolaget Svensk sprit, förefinnes heller intet avtal, utan regleras pri- set tid efter annan med hänsyn till föreliggande omständigheter. I all- mänhet inrikta sig sulfitspritfabrikanterna på att sätta priset så lågt som möjligt för att stimulera förbrukningen av teknisk sprit, varigenom fa- brikernas tillverkning kunnat ökas. Aktiebolaget Skattefri sprits över— tagande av den vid spriteentralens reningsverk fallande sekunda spriten regleras genom avtal mellan de båda bolagen, gällande för aktiebolaget Skattefri sprits oktrojperiod. Priset bestämmes av den i nämnda bolags oktrojvillkor föreskrivna prissättningsnämnden för skattefri sprit. Denna prisnämnd har att minst en gång årligen, bland annat, dels fast- ställa det pris, aktiebolaget Skattefri sprit skall erlägga för sekunda sprit, som inköpes från aktiebolaget Vin— & Spritcentralen, varvid grundvalen för prisbestämningen skall vara de kostnader, däri inberäknat skälig fa- brikationsvinst, vartill sulfitsprit skäligen må kunna framställas av en sulfitspritfabrik vid full drift med cirka en miljon liter årlig tillverk- ningskapacitet, dels ock till Kungl. Maj: 13 meddela resultaten av inom nämnden företagen undersökning rörande det pris, vartill sulfitsprit må kunna skäligen framställas.

Tillverkningsprisetå sulfitsprit har för de båda senaste åren angivits till 28 öre per liter å 95 procent, (1. v. s. 147 öre per liter å 50 procent. Då nämnden ansett, att aktiebolaget Vin— & Spritcentralen bör äga till— godogöra sig en handelsvinst av 2 öre per liter, har det av nämnden fast-

• Sida 61
•  Original

ställda priset är sekunda sprit sålunda utgjort 30 öre per liter a 95 pro- cent eller 15? öre per liter a 50 procent.

De senast gällande priserna vid partihandlarnas inköp av råsprit av olika slag hava varit (per liter av normalstyrka):

Aktiebolaget Vin- & spriteentrale—ns inköp:

Potatisråbrännvin .................................................................................... ' 29'0 öre Betråbrännvin ............................................................................................ 27'5 » Melassråbrännvin .................................................................................... 25'4 » Jästråbrännvin ....................................................................................... 25'4 » Sulfitråbrännvin: för förtäringsändamål .................................................................... 18'7 » för medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt m. fl. ändamål ............ 21'4 »

Aktiebolaget Skattefri sprits inköp:

Sulfitråsprit (i medeltal) ........................................................................ 17'0 öre Sekunda sprit från reningsverken ........................................................ 15'7 »

Vid sin försäljning av motoralkohol till bensinfirmorna tillämpa till— verkarna för närvarande ett överenskommet pris av 24 öre per liter (995 procent, denaturerad). Detta pris torde i och för sig vara förlustbrin— gande för tillverkarna, men dessa göra sig täckta härför genom det mer- pris, som de erhålla för sprit vid leverans till aktiebolaget Vin— & sprit- centralen och aktiebolaget Skattefri sprit.

Beträffande den närmare innebörden av den prispolitik, som kommit till uttryck i ovannämnda avtal mellan Sveriges bränneriidkareförening och aktiebolaget Vin— & Spritcentralen, har bolaget i sin vid detta be- tänkande fogade utredning angående koncentration av brännerirörelsen (bilaga B) lämnat en ingående redogörelse (P, M. angående Spritcentra- lens inköp och tillverkning av råbrännvin), till vilken de sakkunniga hänvisa. De huvudsakliga- reglerna för prissättningen hava följande lydelse:

När fråga är om prissättning av potatisråbrännvin, skola till grund för prisbestämningen läggas de vid tiden för prisbestämningen gällande priser för arbetskraft samtför _de för bränningen nödiga råvaror och förnödenheter ävensom konstaterade administrations- och tillverknings- kostnader vid ett välskött potatisbränneri med en under kampanjen fullt utnyttjad sammanhängande tillverkningstid av minst 80 dagar samt en daglig avverkning av 150 hektoliter potatis och 700 kilogram mältad säd. Vid kalkylens upprättande skall därjämte inräknas 5 procents årlig av— skrivning på ett antaget värde för brännerifastigheten av 40000 kronor och för bränneriets maskiner och inventarier av 20000 kronor ävensom

o

8 procents avkastning a det sålunda för fastigheten och inventarierna

* En tilläggskvantitet betingade i pris 26'3 öre.

• Sida 62
•  Original

tillsammans beräknade kapitalet av 60 000 kronor. I övrigt må i kalky- len icke beräknas särskild vinst av tillverkningen eller någon ersättning eller avgift till föreningen.

Priset för jästråbrännvin skall med utgångspunkt från det sålunda, beräknade priset på potatisråbrännvin kalkyleras på sådant sätt, att jästråbrännvinet i renad form kommer att betinga bolaget samma kost— nad som potatisråbrännvini renad form, varvid hänsyn jämväl skall tagas till den mera begränsade användning, det renade jästråbrännvinet må aga.

Priset på betråbrännvin och melassråbrännvin skall beräknas enligt samma grunder, som för jästråbrännvinet stadgats.

Vad potatisbrännvinet angår avses med dessa bestämmelser, att till- verkningskostnaderna skola utgöra grundvalen för prissättningen å bränn- vinet. Mot denna princip torde någon erinran icke kunna göras. Där— emot har principen uppenbarligen icke erhållit sådan tillämpning i verkligheten, att prissättningen blivit rättvisande. Från många håll hava också anmärkningar framkommit, att priset å potatisbrännvinet skulle vara så tillmätt, att åt brännerinäringens utövare därigenom be— reddes en utomordentligt gynnad ställning. I fråga om priset har i den av aktiebolaget Vin— & Spritcentralen avgivna utredningen även kommit till synes den uppfattningen, att vissa betydelsefulla faktorer i kalkylen numera borde revideras och att den prissättning, som ägt rum, resulterat i ett för högt pris. Att så torde vara förhållandet, har också vunnit be— kräftelse i den av den danske experten ingenjör Obel—Jörgensen för de sakkunnigas räkning verkställda utredningen. För att erhålla en över— blick av bränneriernas genomsnittliga tillverkningskostnad för bränn- vinet har ingenjör Obel—Jörgensen utfört kalkyler för sex brännerier av genomsnittlig storlek, vilka arbeta med medelstora spritutbyten, avseen- de deras tillverkning kampanjen 1932/1933. Med det potatispris, som då tillämpades, skulle brännvinspriset hava utgjort, i stället för det fast- ställda av 29 öre per liter å 50 procent, allenast 24'4 öre. Ingenjör Obel- Jörgensen har ansett överenskommelsen mellan Spritcentralen och brän— neriidkareföreningen åsyfta att tillförsäkra potatisodlarna ett skä- ligt pris för potatisen, samtidigt med att brännerierna finge tillgodogöra. sig en förräntning av 8 procent å det i bränneriet nedlagda kapitalet. Däremot vore det knappast meningen, att tillverkarna utöver denna för- räntning skulle kunna. tillgodogöra sig överskott. Detta överskott varie- rade i fråga om de undersökta brännerierna för nämnda tillverkningsår mellan cirka 17500 kronor och 3000 kronor och utgjorde i genomsnitt drygt 10 000 kronor.

En faktor av stor betydelse för prissättningen är givetvis det beräkna- de utbytet av brännvin ur de inmäskade råämnena. I detta avseende har i den kalkyl, som legat till grund för prissättningen, sedan år 1926 upp- tagits ett utbyte av 116 liter brännvin ur 100 kilogram stärkelse i in— mäskad potatis och spannmål. Detta utbytestal, som Spritcentralen utan

• Sida 63
•  Original

resultat påyrkat skola höjas till 120 liter, har vid den av ingenjör Obel-- Jörgensen gjorda undersökningen, enligt det av överkontrollörerna vid brännvinstillverkningen tillhandahållna siffermaterialet över råämnes— förbrukningen vid varje bränneri, visat sig i genomsnitt utgöra 122 liter, varmed han även räknat i sina kalkyler. Uppenbart är, att ett högre- utbytestal än det tillämpade bort vara grundläggande för priset. Vidare kan anmärkas, att vid prissättningen hänsyn hittills icke tagits till den.. levererade spritens alkoholhalt. Spritcentralen harsålunda, för liter av normalstyrka räknat, erlagt samma pris, vare sig spriten haft en alko-V holstyrka av exempelvis allenast 70 procent och sålunda innehållit en stor mängd vatten eller om fråga varit om högprocentig sprit, som alltså dragit mindre fraktkostnader samt varit billigare för vederbörande renings— verk att destillera. Åt nu anmärkta förhållande torde uppmärksamhet böra ägnas vid prissättningen.

Enligt de sakkunnigas mening är det av vikt, att en prissättning kom- mer till stånd, vilken så nära som möjligt ansluter sig till de verkliga kostnaderna för potatisbrännvinets tillverkning i ett välskött bränneri. Då en statlig reglering beträffande en viss näringsgren blivit genomförd,. bör ett oeftergivligt villkor vara, att utövarna av denna näringsgren icke— till följd av statsingripandet äga möjlighet att bereda sig oberättigade vinster. Enligt vad de sakkunniga erfarit, har aktiebolaget Vin— & sprit- centralen, för att få en ingående prövning av pris- och leveransvillkoren beträffande potatisråbrännvinet till stånd och erhålla fria händer i dessa. frågor, verkställt uppsägning från och med den 1 oktober 1934 av sitt av— tal med Sveriges bränneriidkareförening. De sakkunniga vilja under—— stryka, att fordran på en rationell prissättning å potatisråbrännvinet, vilken icke lämnar rum för uttagande av otillbörliga vinster, gör sig i än högre grad gällande, därest, såsom av de sakkunniga föreslagits, potatis-— brännvinet skall beredas en med avseende å avsättningen särskilt skyd-— dad ställning i jämförelse med vissa andra slag av sprit. Såsom de sakkun— niga i fortsättningen skola uppvisa, är en sådan prissättning även av be—v tydelse för främjande av den tekniska utvecklingen inom brännerihan- teringen.

Beträffande de övriga slag av sprit, vilkas prissättning är på visst sätt reglerad i de ovan återgivna avtalsbestämmelserna, må erinras, att dessa-. bestämmelser äro formulerade i nära. anslutning till ett av. kommers-. kollegium och kontrollstyrelsen i sin ovan omförmälda utredning angå—- ende jästsprittillverkningen gjort uttalande i frågan om prissättning å. jästråbrännvin (se Kungl. Maj:ts proposition nr 217 till 1926 års riksdag, sid. 66). I detta uttalande, mot vilket erinringar icke gjorts från Kungl. Maj:ts eller riksdagens sida och som därför kommit att utgöra ett direktiv i prissättningsfrågan, förordade ämbetsverken, att prissättningen av jäst- spriten i huvudsak borde baseras därpå, att jästspriten i renad form kom-- me att betinga samma kostnad som renad potatissprit, dock under ve—

• Sida 64
•  Original

derbörligt hänsynstagande till jästspritens begränsade användning. Ef— ter att hava uttalat, att de funnit potatisbrännvinets pris anmärknings— värt högt, framhöllo ämbetsverken angelägenheten av att tillverkare av brännvin, som levererade sin vara till monopolföretaget, icke tillförsäk— rades otillbörlig vinst å sin tillverkning.

För uppnående av detta syfte måste enligt de sakkunnigas mening den av ämbetsverken förordade och i ovannämnda avtal tillämpade principen om potatisbrännvinspriset såsom norm för prissättning av vissa andra ;slag av brännvin icke anses lämplig. Lika väl som potatisbrännvins— priset ytterst är beroende på potatispriset, bör jästbrännvinets och me— lassbrännvinets pris vara avhängigt av melasspriset. Då priserna å pota— tis och å melass icke följa varandra, utan betydande skiljaktigheter här- vidlag kunna påvisas, torde inses, att potatisbrännvinets pris icke kan vara något rationellt underlag för priset å jästbrännvin och melassbränn- vin. Såsom framgår av den å sid. 55 intagna tabellen över melasspri— v—serna, var priset å melass för brännvinstillverkning och jästfabrikation exempelvis kampanjen 1928/1929 cirka 13 öre, respektive 11 öre per kilo— gram, under det att sagda pris kampanjen 1931/1932 utgjorde för båda .*ändamålen allenast cirka 5 % öre eller ungefär hälften. Potatispriset 'i brännvinskalkylen var den förra kampanjen 3 kronor 10 öre per hekto- liter och den senare 3 kronor, alltså praktiskt taget lika. Nu anförda. förhållande har särskilt för jästbrännvinets del av 1932 års bevillnings- utskott i dess betänkande nr 50 (sid. 10) för ett antal år uppvisats me— --delst priskurvor för melass och potatis, till vilka här hänvisas. Enligt 'de sakkunnigas mening bör i allmänhet till grund för prissättningen läggas tillverkningskostnaden vid ett modernt bränneri med rationellt be— »driven tillverkning, varigenom en skälig reglering av brännvinstillver— karnas vinstförhållanden kan ernås. Att så icke skett beträffande me— lassbrännerierna, vinner sin belysning av den påfallande höga ränta- bilitet, som i spriteentralens utredning uppvisas beträffande Hälsing- borgs melassbränneri (bilaga B, sid. 231). Någon anledning att "för fastställande av priset å jästbrännvin, melassbrännvin och betbrännvin taga potatisbrännvinspriset till utgångspunkt borde enligt de sakkun- nigas förslag så mycket mindre vara för handen, som användningen av dessa slag av brännvin i fortsättningen komme att sammanfalla med sul— fitSpritens. I prishänseende borde de alltså närmast jämställas med sist— nämnda spritsort.

Beträffande prissättningen av sulfitsprit är, såsom i det föregående be— rörts, utmärkande för densamma, att priset är varierande allt efter de olika avsättningsområdena. För sprit, som levereras till aktiebolaget Vin- & Spritcentralen samt aktiebolaget Skattefri sprit, uttaga fabriker- na vissa högre priser för att därmed kunna hålla ett lågt, med bensinen konkurrerande pris å motoralkohol. Ett dylikt prissystem, som det alle— nast under hägnet av gällande spritlagstiftning varit möjligt för fabri-

• Sida 65
•  Original

kanterna. att genomföra, torde med hänsyn till förhållandena och det sätt, varpå det hittills handhafts, hava varit till gagn så tillvida, att en viss avsättning av motoralkohol därigenom kunnat komma till stånd, Något intresse hos de befintliga fabrikerna för att sulfitspritindustrien utveck— las torde emellertid näppeligen kunna förefinnas med denna anordning, enär den vinstgivande avsättningen, som i viss mån är begränsad, i så fall skulle fördelas å en större produktion, varigenom lönsamheten i genom- snitt per liter tillverkad sprit skulle minskas. Det principiellt riktiga torde vara, att en dylik prisavvägning inom ett område, där avsättnings— förhållandena äro reglerade genom särskild lagstiftning, anförtros åt ett organ, inom vilket det allmänna kan göra sitt inflytande gällande, och så- lunda icke lägges i händerna på det enskilda tillverkareintresset. I det nu anförda finna de sakkunniga ytterligare stöd för sin mening, att av- 'sättningen av den tillverkade spriten bör vara samlad hos det statliga spritmonopolorganet.

Till frågan om prissättningen å sulfitsprit återkomma de sakkunniga vid behandlingen av spörsmålet om sulfitspritens användning till motor- bränsle (sid. 88 0. f.).

De sakkunniga förutsätta, att såsom hittills skett priset å sprit, som enligt förslaget kommer att levereras till aktiebolaget Vin— & Spritcen— tralen, skall kunna bestämmas genom fri överenskommelse med veder— börande säljare. Kan så ej ske, bör prisfrågan hänskjutas till en nämnd, vartill motsvarighet nu finnes i den ovannämnda i 24 å i brännvinstill— verkningsförordningen föreskrivna prisnämnden. Genom kungörelse den 29 juni 1926 (nr 318) har Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter rörande nämndens sammankallande och verksamhet. Dessa bestämmelser inne— bära i huvudsak, att nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden,- då part det påfordrar. Detta skall ske skriftligen till ordföranden med' uppgift om den eller de frågor, i vilka avgörande äskas, ävensom å de personer, sökanden utsett till ledamöter i nämnden. Sedan motparten erhållit del härav, har den att utse ledamöter i nämnden. Ordföranden sammankallar därefter nämnden, vilken är beslutmässig, när minst fem ledamöter, däribland de tre av Kungl. Maj:t utsedda, äro närvarande. Vid lika röstetal gäller'den mening, ordföran-den omfattar. Protokollet ingi— ves snarast möjligt till chefen för finansdepartementet.

.Denna. organisation. av prisnämnden och dessverksamhet finna de sak—'. kunniga böra bibehållas, dock med jämkning i följande hänseende. Med den statliga karaktär, aktiebolaget Vin— & Spritcentralen numera erhållit, torde det icke vara behövligt eller lämpligt, att Kungl. Maj:t utöver ordfö- randen förordnar även två ledamöter av nämnden, enär det allmännas in— tressen torde få anses tillgodosedda genom bolagets representanter. Här- igenom skulle antalet ledamöter i nämnden reduceras till fem. Nämnden skulle därmed erhålla enahanda sammansättning, som i 13 å i förordnin- gen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i

5 — 331972.

• Sida 66
•  Original

riket föreskrivits rörande den nämnd, som har att bestämma priset å inom riket odlad tobak, avsedd att levereras till aktiebolaget Svenska to- baksmonopolet. Beredande av tillgång för nämnden till erforderlig spe- ciell sakkunskap å området torde lämpligen böra ske genom tillkallande av experter.

Kostnaderna för nämndens verksamhet böra, såsom fallet är beträffan- de den nuvarande prisnämnden, bestridas med hälften av vardera parten.

Prisnämndens fastställande av ett visst spritpris bör enligt de sakkun- nigas mening i och för sig icke innebära skyldighet för aktiebolaget Vin- & Spritcentralen att till detta pris inköpa en tillverkares till leverans er— bjudna spritproduktion. Med hänsyn till de ovan föreslagna reglerna för avsättningen av olika slag av tillverkad sprit skulle emellertid ifråga— varande pris i verkligheten bliva gällande för hela produktionen av sul- fitsprit i form av motoralkohol, enär spriteentralen,.enligt vad de sakkun- niga i fortsättningen komma att förorda, skulle var skyldig att praktiskt taget övertaga så stor kvantitet sådan vara, som skulle kunna tillverkas. Beträffande tillverkarna av potatisbrännvin skulle sagda regler i allmän- het tillförsäkra dem att till det av nämnden satta priset erhålla en avsätt- ning, som skulle svara mot spriteentralens inköpsbehov av råbrännvin till förädling för förtäringsändamål. En viss jämkning i kvantiteten får här tänkas kunna inträda därigenom, att bolaget lämpar storleken av brännvinskvantiteten efter prisets höjd, ett tillvägagångssätt som redan för närvarande i viss mån vunnittillämpning. Om och i vad mån andra slag av sprit — vilka enligt vad ovan föreslagits komme att vinna avsätt- ning allenast såsom teknisk sprit och motorsprit — skulle ifrågakomma till leverans till av nämnden åsatt pris, finge självfallet prövas av sprit- centralen. Frågan härom bleve framför allt beroende på, huruvida inköps— behovet och det angivna priset kunde motivera inköp av spriten till be- rörda ändamål.

Beträffande spriteentralens beräkning av avsättningspriset å sprit an- se de sakkunniga, att bolaget bör äga att i skälig utsträckning vidtaga sådana jämkningar, att å sprit, som disponeras för förtäringsändamål, uttages ett högre pris än å sprit för tekniska ändamål och såsom motor— alkohol samt att en motsvarande inbördes gradering även skall kunna vidtagas beträffande sprit för de båda sistnämnda ändamålen. I likhet med vad nu är fallet vid aktiebolaget Svensk sprits försäljning av sul- fitsprit, skulle detta hava till syfte att, där så befunnes lämpligt, åstad- komma ett förbilligande av i första hand motoralkoholen men även av sprit för tekniskt bruk.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga uttala, att enligt deras me- ning spritcentralen icke bör äga uttaga handelsvinst av sin rörelse med skattefri sprit och motoralkohol utan allenast göra sig täckt för havda kostnader för denna rörelse.

• Sida 67
•  Original

10. Förslag till vissa författningsändringar m. 111.

Ett genomförande av en reglering av bränneriernas tillverknings- och avsättningsförhållanden i enlighet med vad de sakkunniga i det föregå- ende förordat, påkallar ändringar i brännvinstillverkningsförordningen, rusdrycksförsäljningsförordningen och förordningen angående handel med skattefri sprit. Förslag till dessa ändringar hava av de sakkunniga utarbetats och överlämnas härjämte. Såsom motivering till de vidtagna ändringarna få de sakkunniga anföra följande.

Förslag till förordning om vissa ändringar i förord- ningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin.

I 13 & av brännvinstillverkningsförordningen äro bestämmelser för när- varande meddelade rörande Vissa inskränkningar i brännvinstillverknin- gens utövande. Enligt 1 mom. äga sålunda allenast jästbrännerier och sulfitbrännerier bedriva tillverkningen under hela året, under det att däremot övriga bränneriers tillverkningsrätt är begränsad till tiden ok- tober—maj. Denna begränsning, som härleder sitt ursprung från 1855 års brännvinslagstiftning, infördes på sin tid såsom en anordning för att förhindra en alltför omfattande brännvinstillverkning med därav följan- de sociala vådor. På grund av de inskränkningar, som enligt nuvarande bestämmelser gälla rörande brännvinstillverkares rätt att förfoga över till- verkat brännvin, saknar sagda tidsbegränsning numera betydelse för sitt ursprungliga syfte, varför bestämmelsen numera icke torde hava något berättigande. I varje fall finna de sakkunniga, att densamma skulle ver- ka omotiverat hinderlig för melassbränneriernas vidkommande. Därest eventuellt en tillverkning i jämförelsevis stor skala av melassprit för tek- niskt bruk eller för motorändamål komme till stånd, skulle det vara för— enat med olägenheter att icke kunna driva tillverkningen vid vilken tid av året som helst eller i förekommande fall året runt. De sakkunniga. hava därför föreslagit, att 1 mom. i 13 & skall utgå.

Då enligt de sakkunnigas förslag någon inskränkning icke vidare skall gälla i fråga om brännvinstillverkningen i jästbränneri, bör även 2 mom. utgå, varigenom 133 i sin helhet bortfaller..Då alla brännerier beträffande själva tillverkningsrätten sålunda skulle bliva likställda, bör den i 10 & punkt d) stadgade skyldigheten att vid driftsanmälan lämna uppgift om det slag av bränneri, vari tillverkning skall äga rum, upphöra. I anslut- ning härtill bör bestämmelsen i 16 $ 1 mom. ändras därhän, att kontroll- styrelsen tillerkännes befogenhet att bestämma, i vilka brännerier kon- trollapparat för brännvinets uppmätning skall finnas.

Tillverkare av brännvin skall enligt förslaget allenast få disponera över sin tillverkning för försäljning till aktiebolaget Vin— & Spritcentralen

• Sida 68
•  Original

samt för export. 21 $ 1 och 2 mom. hava underkastats därav påkallad änd- ring. Med hänsyn till nämnda förändring i fråga om dispositionsrätten över tillverkat brännvin har det synts de sakkunniga icke behövligt, att uppgifter av i nuvarande 10 9 punkt c) angiven art i fortsättningen skola lämnas, varför sistnämnda bestämmelse uteslutits.

Brännvinstillverkningsskatt utgår för närvarande för det i bränneri— erna tillverkade brännvinet, i den mån det levereras till aktiebolaget Vin— & Spritcentralen. Skatten påföres vid brännvinets ankomst till bolagets brännvinsnederlag och erlägges av bolaget. Någon ändring i detta för— hållande bör i förevarande sammanhang icke vidtagas. Enligt förslaget komme emellertid bolaget i egenskap av partihandlare med skattefri sprit att från brännerierna övertaga även brännvin, varå tillverkningsskatt icke skall utgå. Åtskillnad vid försändningen av brännvinet till bolaget bör alltså göras på sådant brännvin, som inköpts av bolaget för ända— mål, som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, samt på annat inköpt brännvin, enär allenast förstnämnda slag av brännvin skall beläggas med tillverkningsskatt. Nu anförda förhållande har på- kallat vissa jämkningar i 22 $ 3 mom. samt 23 och 25 56. Av samma an- ledning har vidtagits även en ändring i 26 %.

I anslutning till de sakkunnigas förslag angående prisnämnd för pris- sättning av brännvin hava erforderliga ändringar vidtagits i 24 %.

Förslag till förordning om vissa ändringar i förord— ningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Den av de sakkunniga förordade anordningen, att paitihandeln saväl med rusdrycker som med skattefri sprit skall utövas av ett gemensamt monopolorgan, påkallar ändring av 3 $ 2 mom. och 12 $ 1, 2 och 6 mom. i nämnda förordning.

I 13 $ 3 mom. stadgas för närvarande förbud för partihandlaren att utan Kungl. Maj:ts tillstånd inköpa sulfitsprit. För tryggande av pota- tisbrännvinets avsättning hava de sakkunniga nu förordat, att detta slag av brännvin skall ensamt förbehållas användningen såsom råvara för framställning av förtäringssprit. På grund härav bör sagda bestämmel- se innehålla förbud för partihandlaren att för sin försäljning av förtä- ringssprit inköpa andra slag av inom riket tillverkad sprit än som fram- ställts av potatis och spannmål. Av skäl, som i det föregående framhål— lits, bör emellertid Kungl. Maj:t äga befogenhet att meddela undantag från sagda förbud. Enär dylikt undantag förutsättes skola ifrågakomma allenast i enstaka fall, böra tidsbestämmelserna för ansökningsförfaran— det bortfalla. Däremot skall det stå partihandlaren fritt att inköpa annat brännvin än potatisbrännvin för försäljning av skattelagd sprit för veten- skapliga och tekniska m. fl. dylika ändamål.

• Sida 69
•  Original

Förslag till förordning om vissa ändringar i förord- ningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit. -

Då enligt den föreslagna ändringen i 21 $ 1 mom. i brännvinstillverk- ningsförordningen tillverkares rätt att själv eller genom ombud försälja motorsprit enligt förslaget bortfaller, erfordras ändring i 3 $ 1 mom.

De i 4 & vidtagna ändringarna äro föranledda av den föreslagna an- ordningen, att partihandlaren med rusdrycker skall utöva jämväl parti- handeln med skattefri sprit.

Nuvarande 5 % reglerar rätten för partihandlaren med skattefri sprit att inköpa olika slag av brännvin. Då enligt förslaget alle- nast potatisbrännvinet skall undantagas från användning såsom tek- nisk sprit, är en ändring av paragrafen påkallad. Emellertid före- kommer, att skattefri sprit av potatissprit i vissa fall efterfrå— gas för vetenskapligt eller tekniskt ändamål. För tillgodoseende av dylikt behov bör Kungl. Maj:t äga medgiva partihandlaren att inköpa en för varje år bestämd kvantitet potatissprit för skattefritt ändamål. Be- träffande den vid aktiebolaget Vin— & spriteentralens reningsverk upp- stående s. k. sekunda spriten, vilken avfallsprodukt i huvudsak hänför sig till potatisråbrännvin och för närvarande inköpes av aktiebolaget Skatte- fri sprit enligt det av Kungl. Maj:t jämlikt förenämnda paragraf lämnade tillståndet, bör Spritcentralen utan vidare äga disponera över denna vara för försäljning såsom skattefri sprit. En bestämmelse härom har ansetts erforderlig i 5 $.

Aktiebolaget Vin- & spriteentralens övertagande av partihandeln med skattefri sprit förutsätter även ändringar dels i bolagsordningen för bo- laget, dels i gällande avtal med staten angående upplåtande åt bolaget av rätt att idka partihandel med rusdrycker, dels ock i den av Kungl. Maj:t utfärdade instruktionen för bolagets direktörsråd. Enligt vad de sakkun- niga under hand inhämtat, skulle dessa ändringar allenast behöva inne- bära vissa smärre jämkningar i den nuvarande lydelsen av dessa bestäm- melser.

Vad beträffar genomförandet av de i detta betänkande föreslagna regle- rande åtgärderna angående tillverkningen och avsättningen av brännvin med därvid angivna villkoroch synpunkter, torde, i den mån icke bestäm- melser härom enligt de nyssberörda ändringsförslagen inflyta i bränn- vinstillverkningsförordningen, rusdrycksförsäljningsförordningen och för- ordningen angående handel med skattefri sprit eller innefattas i den i det följande föreslagna förordningen om användande av motorsprit för in- blandning i bensin, särskilda föreskrifter i ämnet icke behöva utfärdas. Därest förslaget godkännes av statsmakterna, torde de synpunkter, åt vilka de sakkunniga i sitt betänkande givit uttryck, kunna få tjäna så- som direktiv för aktiebolaget Vin- &- Spritcentralen, i vad på detsamma ankommer.

• Sida 70
•  Original

III. Frågan om rationalisering och koncentration av driften vid potatisbrännerierna; avsättningen av bränneripotatis.

1. Vissa ekonomiska uppgifter rörande potatisbrännerierna.

Den nära samhörighet med jordbruket, som lantbruksbrännerierna haft sedan gammalt, har medfört, att bränneriernas äganderättsförhållanden erhållit en i viss mån säregen prägel. Äganderätten till brännerierna är sålunda i stor utsträckning ställd på andelar, vilka i regel innehavas av jordbrukare i bränneriets närhet. Dessa bliva därmed i tillfälle att till- godogöra sig brännerihanteringens fördelar genom att få leverera sin skörd av potatis till bränneriet och därifrån avhämta drank till kraft- foder åt kreaturen. I många fall försäljer delägaren icke sin potatis till bränneriet, utan densamma avverkas därstädes för hans räkning, varefter han erhåller gottgörelse efter myckenheten utvunnet brännvin.

För de sakkunnigas räkning har kontrollstyrelsen från tillverkarna in— förskaffat uppgifter i olika hänseenden rörande potatisbrännerierna. Ur detta material inhämtas bland annat följande. '

Av potatisbrännerierna innehavas för närvarande

39 brännerier av enskilda,

2 » » handelsbolag, 50 >> » ekonomiska föreningar, samt 12 >> >> aktiebolag.

Av de av enskilda ägda brännerierna torde ett tjugofemtal vara att anse såsom gårdsbrännerier, som drivas i direkt anslutning till tillverka— rens eget jordbruk och där sålunda den å egendomen odlade potatisen finner avsättning i bränneriet och dranken helt eller delvis överföres till ladugården. Omkring 6 brännerier drivas enligt uppgift utan samband med av ägarna innehavda jordbruk.

Antalet delägare i de 1031 potatisbrännerierna angavs år 1932 av Sveri.— ges bränneriidkareförening till 1964 med följande fördelning:

Brännerier med 1 ägare .......................... . ................... 36 » » 2—10 delägare ............................... 21 >> » 11—25 » ................................ 22 » » 26 — 50 » .............................. . 8 » » 51—100 » ................................ 12 » » över 100 » ........... 3

1 I nedan verkställda fördelningar hava tvenne brännerier med gemensam ägare räknats som 1 bränneri.

• Sida 71
•  Original

Vidare var sammanlagda antalet potatisleverantörer till brännerierna tillverkningsåret 1930/1931 6034. Detta antal fördelade sig å. de olika brännerierna på följande sätt:

Brännerier med 1 leverantör .................................... 3 » » 2—25 leverantörer ........................ 27 » » 26 — 50 >> ........................ 28 » » 51—100 » ........................ 29 >> » 101 —- 200 » ........................ 11 » » över 200 » ........................ 4

Antalet bränneridelägare och potatisleverantörer fördelade sig å re- spektive län på följande sätt:

Antal Antal potatis- delägare leverantorer

1930/1931 Kristianstads län ................................ 1 138 4 011 Malmöhus » ................................ 801 968 Blekinge » ................................ 8 357 Skaraborgs » ................................ 6 289 Östergötlands » ................................ 2 180 Kalmar » ................................ 1 212 Kronobergs » ................................ 8 17 Summa 1 964 6 034

Enligt tillverkarnas uppgifter har antalet utomstående potatisleveran- törer —— d. v. s. andra än ägare av eller delägare i bränneri —— under de tre senaste kampanjerna utgjort:

1930/1931 ............................ 4 105 1931/1932 ................................ 3 707 1932/1933 ................................ 4 251

Sammanlagda nuvarande taxeringsvärde utgör enligt tillverkarnas uppgifter för 102 brännerier 4205 700 kronor. Beloppet fördelar sig på följande sätt:

Taxeringsvärde

Taxeringsvärde per bränneri Antal brännerier Summa kronor Medeltal kronor Under 40 000 kronor .................... 48 1 112 900 23 185 40 000—80 000 kronor .................... 49 2 504 000 51 102 Över 80 000 kronor ........................ 5 588 800 117 760

. Summa. . 1.02. . _ 4 205700 , _ .41 2.32.

Bränneriernas sammanlagda brandförsäkringsvärde har uppgivits till 7348 650 kronor enligt följande fördelning:

Brandiörsäkringsvärde

Brandförsäkriugsvärde per bränneri Antal brännerier Summa kronor Medeltal kronor Under 60 000 kronor ................ 38 1 469 650 38 675 60 000—100 000 kronor ............ 50 3 724 500 74 490 Över 100 000 kronor .................... 15 2 154 500 143 633

Summa 103 7 348 650 71 346

• Sida 72
•  Original

Vad den tekniska utrustningen beträffar användas vid 78 brännerier fortfarande s. k. pistoriusapparater. Dessa apparater, vilka äro av äldre konstruktion, äro periodiska, d. v. s. ett visst parti mäsk intages för varje gång för avdestillering. Dylika apparater äro ur bränslesynpunkt oeko- nomiska samt lämna en alkoholhalt hos spriten av högst omkring 80 vo— lymprocent; de installeras därför numera icke längre vid nyanläggning av brännerier. I stället användas s. k. kolonnapparater, i vilka mäsken tillföres kontinuerligt för oavbruten destillation. Dessa apparater möjlig— göra en mera ekonomisk drift samt lämna sprit av upp till 96 volympro— cents styrka. 25 potatisbrännerier äro utrustade med kolonnapparater.

Alkoholstyrkan hos det vid potatisbrännerierna tillverkade brännvi- net, vilken alltsä är beroende av bränneriapparatnrens beskaffenhet, var under tillverkningsåret 1932/1933:

vid - 10 brännerier ........................ 7 0—75 volymprocent » 55 » ........................ 75—80 » » 20 » ........................ 80 — 85 » » 9 » ........................ 85—90 » 9 >> ........................ 90—95

Bränsleförbrukningen i potatisbrännerierna har under de tre senaste kampanjerna gestaltat sig på följande sätt:

1930/31 1931/32 1932/33 Stenkol ................ . .................... ton 12 414 11 126 12 197 Ved ........................................ kbm 17 353 15 615 19 908 Torv ....................................... ton 951 768 560 Stubb .................................... kbm 30 20 47 Avfall ................. ' ................... kbm 20 20 20 Träull .................................... bal 500 500 500

Antalet arbetare (inberäknat brännmästare) vid potatisbrännerierna har för tillverkningsåren 1931/1932 och 1932/1933 uppgivits till samman— lagt respektive 607 och 609 eller i genomsnitt per bränneri respektive 5'89 och 591.

Antalet dagsverken utgjorde för sistnämnda tvenne tillverkningsår re- spektive 58 519 och 65164 eller per bränneri 5794 respektive 6452. -— Upp- gifter från 2 brännerier saknas.

Sammanlagda antalet tillverkningsdygn utgjorde tillverkningsåret 1931/1932 vid potatisbrännerierna 9368, motsvarande i genomsnitt per bränneri 91 dygn.

Kostnaderna för arbetslöner vid potatisbrännerierna hava uppgivits utgöra:

Medeltal per

Antal brännerier Summa kronor bränneri

kronor 1931/1932 ........................................ 103 346 566 3 3647 1932/1933 ........................................ 103 392 568 3 811'3

Kostnaderna för administration hava för nedannämnda antal bränne- rier uppgått till:

• Sida 73
•  Original

Medeltal per Antal brännerier Summa kronor bränneri

kronor 1930/1931 ........................................ 83 99 787 1 2022 1931/1932 ........................................ 86 104 877 1 2195 1932/1933 ........................................ 85 101 780 1 197'4

För reparationer och underhåll hava för nedannämnda antal potatis- brännerier upptagits följande kostnadsbelopp:

Medeltal per

Antal brännerier Summa kronor bränneri

kronor 1930/1931 ........................................ 101 277 342 2 746'0 1931/1932 ........................................ 102 271 030 2 657'2 1932/1933 ..; ..................................... 96 214 243 2 231'7

Beträffande försäljningspriset å dranken föreligga uppgifter för till— verkningsåren 1931/1932 och 1932/1933 från respektive 79 och 81 potatis- brännerier. Priset har under nämnda tid varierat mellan 10 öre och 55 öre per hektoliter. I olika prisgrupper var antalet brännerier följande:

1931/1932 1932/1933

10—20 21—30t31—40 över 10—20 21—30 31—40 över öre öre öre 40 öre Summa öre öre öre 40 öre Summa

|

Kristianstads län 11 I 29 12 _ 52 17 28 7 1 53 Malmöhus » _ F 9 2 4 15 3 7 1 4 15 Ovriga » 3 1 4 2 3 12 5 4 2 2 13 Summa14142i1637|79|25|391017181

Antalet jordbrukare, som avhämtade drank från potatisbrännerierna kampanjen 1932/1933, utgjorde 2 776. Vid 7 brännerier utfodrades all drank till bränneriägarens egen kreatursbesättning.

2. Sammanfattning av vissa specialutredningar rörande potatis- brännerierna.

I syfte att erhålla en så allsidig belysning som möjligt av frågan om en rationalisering och koncentration av driften i potatisbrännerierna hava de sakkunniga- låtit verkställa ett flertalspecialutredningar.- Sålunda har- kontrollstyrelsen på _de sakkunnigas hemställan föranstaltat om en expert- undersökning rörande sagda bränneriers allmänna driftsekonomi och till- stånd i tekniskt hänseende, innefattande kalkyler över nuvarande pro- duktionskostnader vid ett mindre antal brännerier och utförd med tanke Då en eventuell koncentration av bränneridriften, samt dessutom från ak- tiebolaget Vin- & Spritcentralen införskaffat en utredning i frågan om en dylik koncentration. Den förstnämnda undersökningen, vilken berörts i det föregående, har utförts av en i modern spritfabrikation väl hemma-

• Sida 74
•  Original

stadd expert, ingenjören hos Aktieselskabet De Danske Spritfabrikker T. Obel-Jörgensen, och återfinnes såsom bilaga A vid detta betänkande. Till komplettering av denna utredning har efter anmodan revisorn hos aktie— bolaget Vin— & Spritcentralen S. Wikland på grundval av bränneriernas bokföring verkställt en undersökning rörande det ekonomiska resultatet för ett antal brännerier under senare år. Det förutnämnda, av lantbrukssty- relsen tillhandahållna materialet för bedömande av brännvinstillverk— ningens betydelse för jordbruket har jämväl haft avseende å frågan om bränneridriftens koncentrering och konsekvenserna härav beträffande potatisodlingen och användningen av drank. Härutinnan hava sålunda hushållningssällskapens förvaltningsutskott i de län, där brännvinstill— verkning av potatis äger rum, avgivit yttranden. Centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet husdjursavdelning har därjämte på uppdrag av lantbruksstyrelsen verkställt en utredning (bilaga 0) angå- ende de faktorer, som påverka drankens fodervärde. På anmodan av de sakkunniga har slutligen f. d. professorn Nils Hansson avgivit utlåtande angående drankens betydelse som fodermedel och den inverkan på dran—

kens användning, som skulle följa av en koncentration av bränneridriften (bilaga D). Av ingenjör Obel-Jörgensens utredning inhämtas i huvudsak följande:

De svenska potatisbrännerierna kunde varken i fråga om utrustning eller drift anses uppfylla de anspråk, man hade rätt att uppställa. Sålun— da förekomme allmänt användning av öppna jäskar av trä i stället för slutna järnkar, och de flesta brännerierna begagnade ännu såsom tillverkningsredskap de föråldrade s. k. pistoriusapparaterna i stället för kolonnapparater, som gåve bättre tillverkningsresultat. I än högre grad kunde anmärkningar framställas beträffande driftsförhållandena, vilka i det stora hela måste sägas vara otillfredsställande. Sålunda bruste det icke blott i fråga om bränneriernas vidmakthållande samt iakttagande av snygghet och renlighet utan även med avseende å driftskontrollen. De utomordentligt låga brännvinsutbyten, som en del brännerier hade att upp— visa, härrörde med säkerhet från infektioner, dålig försockring samt otillfredsställande jäsningsförlopp. Grunden till dessa missförhållanden vore väsentligen att söka i bristen på tekniskt utbildad personal. Det kunde anmärkas, att de svenska potatisbrännerierna i tekniskt hänseende stode under motsvarande brännerier i andra länder, såsom Tyskland, Tjeckoslovakiet, Österrike m. fl.

Utbytet av brännvin per 100 kilogram inmäskad stärkelse (i potatisen eller säden), vilket vore kännetecknande för driftsförhållandena i ett bränneri, utgjorde för kampanjen 1932/1933 i genomsnitt 122 liter. Emel— lertid förelåge stora skiljaktigheter i utbytet vid de olika brännerierna. Utbytestalen varierade sålunda mellan 100 och 132 liter. Denna betydan- de skiljaktighet vore att se i samband med de dåliga driftsförhållandena i brännerierna.

Orsaken till den i tekniskt hänseende låga ståndpunkt, brännerierna in- toge, vore framför allt att tillskriva den prispolitik, som följts vid bestäm- mande av brännvinspriset. Det vore i kalkylen räknat med betydligt större driftkostnader än de verkliga samt med ett utbyte av allenast 116

• Sida 75
•  Original

liter brännvin per 100 kilogram stärkelse, medan det verkliga utbytet i genomsnitt utgjorde 122 liter. Till följd härav hade priset för kampanjen 1932/1933 satts till 29 öre per liter, under det att den tillverkningskalkyl, som av ingenjör Obel-Jörgensen verkställts för sex medelstora brännerier. resulterat i en verklig tillverkningskostnad, inklusive ränta och amor- tering, av allenast 24'4 öre. Detta förhållande bidroge enligt utrednings— mannens mening kraftigt till att brännerierna hittills icke visat något intresse för att förbättra anläggningar och drift, emedan tillverkaren även med dåliga utbyten vore tillförsäkrad en god inkomst av bränneriet. Då det vidare icke rådde någon skillnad i brännvinspriset, vare sig spriten tillverkades i en gammalmodig brännapparat med en alkoholhalt av alle— nast 70 procent eller i en kolonnapparat med 92 procent, saknades också här en sporre för tillverkarna att verkställa moderniseringar i driften.

Efter att hava närmare redogjort för sin nyssnämnda priskalkyl för brännvinspriset, har ingenjör Obel-Jörgensen därefter behandlat frågan om en omläggning av brännerihanteringen samt i detta hänseende fram- lagt följande tre alternativ:

1) Bibehållande av samtliga brännerier samt modernisering av de sämst skötta.

2) Koncentration av produktionen till omkring en tredjedel _ 35 brän— nerier _— av det nuvarande antalet brännerier, modernisering av dessa samt inköp och nedläggning av de övriga.

3) Fullständig koncentration av produktionen till 10—12 nya brännerier samt inköp och nedläggning av alla nuvarande brännerier.

I fråga om dessa olika alternativ har utredningsmannen anfört föl- jande.

Beträffande alternativ 1 skulle, därest inköpspriset för potatisspriten fastställdes enligt den av utredningsmannen utförda kalkylen å tillverk— ningspriset samt hänsyn i övrigt toges till de vid prisets fastställande rå— dande förhållandena, de sämre brännerierna tvingas att införa sådana förbättringar, att driften bleve räntabel. Gjordes därjämte priset varia- belt efter spritens alkoholstyrka, skulle detta ganska snart åstadkomma, att brännerierna utbytte de gamla apparaterna mot kolonnapparater, vilket för Spritcentralen skulle medföra, att bolaget icke längre skulle behöva bekosta frakten för de stora mängder vatten, som nu transporte- rades jämte större delen av den levererade råspriten. I övrigt skulle Spritcentralen ernå en avsevärd vinst genom det lägre spritpriset. ' Även om tillverkarna beviljades en prisförhöjning av 1'3 öre, motsvarande kost- naden-för moderniseringen av- brännerierna a 20 000 kronor för vart 'och ' ett, varigenom priset bleve 25'7 öre per liter, skulle bolaget göra en bespa— ring av 3'3 öre per liter, eller för 20 miljoner liter 660000 kronor.

Vid alternativ 1 skulle fördelarna av en bekväm fördelning av dranken bibehållas; dock vunnes därmed ej, att dranken kunde erhållas under en större tidrymd av året.

Enligt alternativ 2 skulle omkring 35 brännerier efter lämplig moderni— sering och erforderlig omläggning av driften övertaga tillverkningen. Återstoden av brännerierna, som borde inlösas, antogos kunna inköpas till ett pris av i genomsnitt omkring 100000 kronor per bränneri. Med ut— gångspunkt från driftskalkylen för ett bränneri med en tillverknings-

• Sida 76
•  Original

kapacitet av 600000 liter brännvin av normalstyrka under en tillverk- ningsperiod av 150 dagar, erhölles ett tillverkningspris av 2113 öre per liter. Till förräntning av de medel, som erfordrades för inköp av nedlagda brännerier, kunde beräknas åtgå, per liter räknat, ungefär 17 öre, vadan spriten komme att betinga 23 öre per liter. Detta innebure en besparing av 6 öre per liter eller sammanlagt omkring 1250 000 kronor i förhållande till nuvarande driftsform och ungefär 590000 kronor jämfört med al- ternativ 1. Dessutom vunnes, att dranken till följd av längre tillverk- ningstid skulle stå till jordbrukarnas förfogande under cirka hälften av året.

Det tredje alternativet innebure en fullständig koncentration av bränne- rirörelsen till 10 a 12 nya stora brännerier, i samband varmed samtliga nuvarande brännerier skulle inlösas och nedläggas. Beträffande den eko— nomiska gestaltningen av en sådan genomgripande förändring hänvisade utredningsmannen till den närmare undersökning härom, som han av- lämnat till aktiebolaget Vin- & Spritcentralen (jfr bolagets utredning, bi- laga B, sid. 215).

Beträffande sistnämnda alternativ framhöll utredningsmannen, att, även om ekonomiska fördelar vore att vinna genom detta alternativ, man dock måste räkna med att det skulle uppstå mycket stora svårigheter beträf— fande en tillfredsställande fördelning av dranken. För jordbruket skulle en ojämn drankfördelning innebära en allvarlig olägenhet. Alternativet i fråga innebure följaktligen icke en lycklig lösning av spörsmålet, i varje fall icke såsom en direkt ersättning av nuvarande anordning. Skulle emellertid potatisbränneriernas tillverkning komma att ökas genom över- tagande av andra brännerigrenars produktion, syntes naturligt, att en dylik ökning övertoges av ett åt två nya stora brännerier. En sådan an— ordning kunde utgöra inledningen till eventuella ytterligare koncentra- tions-åtgärder. Dessa nya stora brännerier erbjöde tillfällen att inhämta erfarenheter dels i fråga om tillverkningens bedrivande och dels med avseende å drankspörsmålet, samtidigt som man kunde inrikta sig på att få fram de för bränneriändamål bäst lämpade potatis- och kornsorterna, vilket även skulle bliva till gagn för lantbruket.

Efter övervägande av de sålunda anförda alternativen uttalade sig in- genjör Obel-Jörgensen för en sådan omläggning av potatisspritproduktio— nen, som han föreslagit enligt alternativ 2, d. v. s. koncentration av till- verkningen till cirka 35 av de hittillsvarande brännerierna.

Av revisor S. Wiklunds undersökning rörande det ekonomiska resultatet av vissa bränneriers verksamhet inhämtas följande:

För undersökningen hade uttagits 12 brännerier, vilkas bokföringsför- hållanden kunde beräknas utgöra ett tillförlitligt underlag för ändamålet. Vid uppdragets fullgörande hade för varje bränneri detaljmaterialet rö- rande samtliga inkomst- och utgiftsposter granskats och enhetliga vinst- och förlusträkningar uppställts. Det bokföringsmässiga resultatet väx- lade starkt mellan de olika brännerierna, såsom närmare framgår av föl- jande sammanställning av siffrorna för tillverkningsåret 1930/1931, där vinsten angivits dels i absoluta tal, dels ock per 100 liter tillverkat brännvin:

• Sida 77
•  Original

Vinst 1930/1931 Vinst 1930/1931 per 100 liter till-

B r 'a'. n n e r i: verkat brännvin,

kronor öre a ........................................................ 11 684'7 6 478 b ....................................................... 2 845'45 133 e ....................................................... 1 1 421'60 1 65 d ....................................................... 10 740'85 675 e ....................................................... 7 707'44 719 f ....................................................... 1 671'61 1 28 g ....................................................... 13 80403 591 h ....................................................... 2 790'— 173 i ....................................................... 160'51 8 j ........................................................ 5 945-49 203 k ....................................................... 4 956'6 6 277 l ........................................................ 38 210'83 650

En anledning till denna bety-dande ojämnhet vore att söka i bränne— riernas olika tillverkningskontingent, i det att ett bränneri med större produktion oftast lämnade större vinst per tillverkad enhet än ett brän- neri med mindre omslutning. En annan orsak till de växlande överskot— ten vore, att det pris, som i räkenskaperna upptagits såsom likvid för den viktigaste råvaran, potatisen, låge mer eller mindre över eller under det belopp, som enligt det för året gällande prisavtalet mellan aktiebola- get Vin- & Spritcentralen och Sveriges bränneriidkareförening skulle be- talas för bränneripotatisen. Bränneriets delägare, vilka i regel samtidigt äro dess potatisleverantörer, hade, där överbetalning förekommit, tillgodo- gjort sig en viss del av brännerirörelsens överskott, innan detta fram- kommit i böckerna. Vid un-derbetalning av potatisen hade kompensation i stället erhållits genom högre vinstandel av bränneriet. Justerades vinst— resultaten med hänsyn till dessa omständigheter och debiterades vinst- och förlustkontot med exakt det belopp, som motsvarade årets avtalsmäs- siga potatispris, vilket för här berörda kampanj utgjorde 2'75 kronor per hektoliter eller 393 kronor per 100 kilogram, erhölles följande överskott för brännerierna :

Vinst i öre per 100

Justerad vinst liter brannvm

nli t fter B r ä n n e r i: 1930/1931 räkenåku— jeuste— kronor perna ring a .................................... 14 628'7 6 478 599 b .................................... 2 959'4 2 133 139 _ c _ _ 3011; _ _ _ _ 1_6'5_ _ _ _ _1 _ d .................................... 9 391'57 675 590 e .................................... 6 63627 719 619 f .................................... 9 546'9 4 1 28 ' 394 g .................................... 15 13251 591 648 b .................................... 4 085'1 9 173 253 i .................................... 7 763'1'8 8 375 j .................................... 15 725'9 7 203 536 k .................................... 4 8161 9 277 269 l .................................... 40 371'60 650 687

,,_l För—ligt

• Sida 78
•  Original

I tre fall förekomme sålunda en minskning av vinsten efter justeringen, för alla övriga brännerier ledde omräkningen till en ökning. Även efter justeringen präglades emellertid vinstresultatet av stor ojämnhet. Visser- ligen vore spridningen mindre framträdande bland de sex brännerier — så- ledes hälften av samtliga — som hade ett överskott av över 5 kronor per 1.00 liter. Här läge gränserna mellan 6'87 och 5'36 kronor. Men under sist- nämnda siffra bleve spridningen starkare, från 3'94 till 001 kronor.

En belysning av anledningarna till denna ojämnhet tarvade en betyd- ligt mera djupgående undersökning av förhållandena än den, vartill till— fälle nu erbjudits. '

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen har i sin utredning angående kon- centration av potatisbrännvinstillverkningen bland annat framhållit föl- jande.

Vid beräknandet av kapaciteten hos de koncentrerade brännerierna hade tagits till utgångspunkt, att denna skulle täcka behovet av hela den brän- ning, som för närvarande ankomme på ej endast potatisbrännerierna utan samtliga brännerier, vilka nu tillverkade den vid reningsverken destille— rade råvaran. Den tillverkning, varmed i förevarande fall borde räknas, hade angivits till 30 miljoner liter. eller, med utrymme för någon reserv, 31 miljoner liter.

Den svenska brännvinsbränningens nära lokala sammanhang med jord- bruket, dess i bokstavlig mening starka jordbundenhet, gjorde varje för— sök till planerande av en koncentration till en vansklig uppgift, särskilt med hänsyn till att en minskning av antalet fabriker alltid måste med- föra försämrade möjligheter för jordbrukarna att erhålla drank.

Teoretiskt borde det icke möta några hinder att koncentrera hela till- verkningen av råbrännvin till ett eller högst två brännerier, vilka i så fall skulle förläggas i omedelbar närhet till reningsverk. Åhus med sitt reningsverk och sitt läge i centrum av det viktigaste bränneridistriktet skulle exempelvis vara en lämplig plats för ett stort centralbränneri av den danska typen. En dylik anordning skulle emellertid bland annat med- föra dels dryga transportkostnader för potatisen och dels att dranken till största delen ej kunde tillvaratagas. Båda dessa olägenheter talade till förmån för ett system med ett större antal fabriker och för förläggning av dem till trakter med särskilt god potatistillgång.

I det uppgjorda programmet räknade bolaget med att brännvinstillverk- ningen i Kalmar och Kronobergs län, vartdera nu med ett bränneri, och i Östergötlands län med två brännerier utan större olägenhet kunde upp- höra. Däremot vore tillverkningen i Skaraborgs län, på vars sex brän- nerier fölle enligt ovannämnda förutsatta tillverkningskapacitet en kvan— titet av 11 miljon liter, av den storleksordning, att den icke lämpligen kunde lämnas utanför en koncentrationsplan. Med hänsyn till potatis- odlingens lokalisering och bränneriernas nuvarande belägenhet borde ett centralbränneri förläggas till Gudhems härad, eventuellt till Valtorp. Ka- paciteten å bränneriet borde ej överstiga 2 miljoner liter.

Beträffande valet av förläggningsorter för potatisbrännvinsproduktio- nen i sydligaste delen av landet borde tillses, att de föreslagna platserna i möjligaste mån tillgodosåge rimliga anspråk i fråga om central belägen- het i förhållande till de brännerier, vilkas verksamhet de skulle övertaga och om vilka borde förutsättas, att de låge väl till för omnejdens potatis-

• Sida 79
•  Original

odlare och drankavnämare. Vidare måste järnvägs- och landsvägsfär- bindelserna vara goda samt vattentillgång och tomtförhållanden i övrigt gynnsamma. Efter med ledning av dessa synpunkter verkställda lokala undersökningar hade följande förslag till förläggningsorter för central- brännerierna utarbetats.

Central- Kapacitet bränneri i milj. liter Kristianstads län [Everöd 3 Gärds härad .................................... Gärds Köpinge 3 ITollarp 2 Villands » .................................... Fjälkinge 5 Ö. Göinge » .................................... Vanås 2 V. Göinge » .................................... Finja 2 N. Åsbo » .................................... Hylletofta 2 Albo » .................................... S:t Olaf 2 Ingelstads » .................................... Tomelilla 3 Malmöhus län Frosta härad ........................................ Harlösa 3 Blekinge län Listers härad ........................................ Sandbäck 2 Skaraborgs län Gudhems härad .................................... Valtorp 2

Med den föreslagna förläggningen av centralbrännerierna skulle beträf- fande Skåne och Blekinge allenast 16 av de nuvarande 94 brännerierna komma att ligga utanför en rayon av 15 kilometer kring de tilltänkta cen- tralbrännerierna.

Beträffande konsekvenserna för jordbrukarna av en på angivet sätt genomförd koncentration av potatisbränningen till storbrännerier ville bolaget endast påpeka., att inom de viktigaste potatistrakterna — Gärds och Villands härader — flertalet potatisodlare näppeligen komme att få avståndet till spritfabriken förlängt på något i jämförelse med nuva- rande förhållanden avgörande sätt och sålunda icke bli avstängda från möjligheten att utan större olägenhet transportera sin potatis till fabri- ken eller -där avhämta drank. En ej ringa förbättring i drankförsörjnin- gen skulle uppstå därigenom, att dranken komme att tillhandahållas un- der en avsevärt längre tid av året än vad nu är fallet. Däremot skulle utan tvivel en försämring inträda för de jordbrukare, som hade sina gårdar på längre avstånd än 10—15 kilometer från centralbränneriet. Den svårig- het, som här kunde uppstå, torde :dock knappast gälla potatistransporterna, — för vilka en ökad försän-delseväg av ett halvt eller helt tiotal kilometer icke spelade någon avsevärd ekonomisk roll. Men för dranktillförseln vore transporter redan av över 5 kilometer och i varje fall längre än 10 kilo- meter en omständighet, som i många fall tedde sig som ett betydande hin- der. I vad mån denna nackdel för jordbruket vore av den vikt, att den borde föranleda ett avstående från varje tanke på en ur andra synpunk- ter ändamålsenlig åtgärd på detta produktionsområde, kunde ej närmare beröras i detta sammanhang, liksom ej heller frågan, huruvida en fabriks— mässig torkning av dranken kunde med ekonomisk fördel genomföras och bli av praktiskt värde för jordbruket.

• Sida 80
•  Original

Bolaget anmärkte, att, därest en koncentration av råbrännerierna över— huvud skulle prövas, det förefölle angeläget att till en början stanna vid uppförandet av ett eller högst två storbrännerier för att av deras drift kunna inhämta erfarenheter i alla de hänseenden, som vore nödvändiga för bedömande icke blott av rörelsens ekonomiska och praktiska resultat i och för sig, utan ock av produktionens återverkan i olika avseenden på jordbruket i omnejden.

Beträffande kostnaderna för uppförande och drift av de föreslagna centralbrännerierna hade bolaget, såsom ovan nämnts, anlitat ingenjören Obel—Jörgensen för uppgörande av beräkningar härutinnan. Denne hade kommit till en anläggningskostnad för fabriker för drift i två skift av sammanlagt 14 miljoner kronor samt till ett genomsnittspris per liter brännvin av 2476 öre, inklusive ränta med 8 procent å anlägg- ningskapitalet och avskrivning i genomsnitt med 5 procent, räknat för dy— lik fabrik.

Inom spritcentralen hade av dess sakkunniga verkställts kontrollberäk- ningar, som i vissa avseenden resulterade i väsentligt lägre anläggnings— och driftskostnader samt i överensstämmelse härmed ett omkring 3 öre per liter lägre brännvinspris. Detta föranledde bolaget till det uttalandet. att de av ingenjör Obel-Jörgensen gjorda beräkningarna låge avsevärt i överkant.

Lantbruksstgrelsen har lämnat följande sammanställning av uppgif- ter, som avgivits av hushållningssällskapen i de län, där brännvinstill- verkning bedrives, rörande vanligen förekommande avstånd samt längsta avstånd för transport till bränneri av potatis:

Vanligt avstånd Längsta avstånd Östergötlands län ........................ 50 km 75 km Kronobergs » .................. 5 » _ 5 » Kalmar » , södra ........... 10 » 60 » ' Blekinge » ........................ 10 » 26 »" Kristianstads » ........................ 3 » 30 » Malmöhus » ........................ 5 '» s » Skaraborgs » ............ i ............ — » 40 »

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att det vore inom ganska begrän— sade områden kring brännerierna, som potatisodlarna kunde tillgodogöra sig de möjligheter till avsättning av potatis, som brännvinstillverkning- en erbjöde. Orsaken härtill vore åtminstone i viss män att tillskriva det förhållandet, att potatisen med nuvarande låga pris icke tålde med längre transporter förenade kostnader. Därmed sammanhängde även, att trans- porterna numera icke ägde rum med järnväg utan med dragare, på längre avstånd stundom även med automobil. Härigenom bereddes jäm- väl möjligheter för jordbrukarna att bättre utnyttja dragarna.

• Sida 81
•  Original

I fråga om drankens betydelse hänvisade lantbruksstyrelsen till ovan- nämnda av centralanstaltens husdjursavdelning verkställda utredning, varav framginge, bland annat, att dranken borde utfodras färsk och [juni, varför den för användning som foder icke kunde transporteras längre sträckor.

Vad beträffar vidtagande av åtgärder för att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna skulle bliva jämnare fördelade mellan odlarna än för närvarande, ansåge lantbruksstyrelsen sig endast kunna konstatera, huru förhållandena för närvarande gestaltade sig i detta avse— ende, och hänvisade styrelsen till vad den härom anfört.

De av lantbruksstyrelsen hörda hushållningssällskapen hava samtliga med skärpa uttalat sig mot en koncentration av brännvinstillverkningen till ett fåtal större brännerier. Sålunda har Blekinge läns hushållnings- sällskap framhållit, att en koncentration av nämnda tillverkning betydde ökade och alltför tyngande transportkostnader för potatisen. Dessutom kunde en koncentration bereda nuvarande leverantörer av bränneripota- tis ytterligare svårigheter därigenom, att potatisodlingen starkt utvidga- des omkring speciellt den plats, där det större bränneriet förlades.

Hushållningssällskapet i Kristianstads län har närmare utvecklat sina synpunkter på spörsmålet om en rationaliserad bränneridrift på följande sätt:

»En rationalisering av brännvinstillverkningen i sin helhet är synner- ligen önskvärd. Ur transportsynpunkt innebär en rationalisering, att brännerierna förläggas med ett avstånd av 6—8 kilometer från varandra i själva potatisdistrikten, enär råmaterial och avfall ej ekonomiskt tåla längre transport än 3—4 kilometer. Självfallet kan potatisen transpor- teras från längre avstånd, om priset är tillräckligt högt. För de magra jordarna hjälper dock ej ett högre potatispris, om de ej genom tillgång på drank inom nära håll ha möjlighet att hålla tillräckligt antal djur. En sammanslagning till större enheter av brännerierna är därför ej önsk- värd. Möjligen är det försvarbart att sammanslå brännerier, som ligga närmare varandra än c:a 4 kilometer, när anläggningarna genom förslit- ning eller vanvård blivit så gott som värdelösa.

En rationalisering av själva brännvinstillverkningen är ur jordbrukets .synpunkt att anse såsom önskvärd. Ur teknisk synpunkt bör sålunda som önskemål uppställas, att en förbättrad bränsleekonomi genomföres, att bränneriernas hygieniska förhållanden förbättras, och att i samband här— med .ökad spritutvinning ur- potatisen åstadkommes. Detta kan ske 'ge— * nom enkla mindre omändringar av nuvarande brännerier, så att de i eko- nomisk tillverkning komma att jämställas med de nuvarande bästa. En dylik rationalisering bör genom minskade omkostnader kunna medföra ökat pris å potatisen.

Härvid bör emellertid framhållas, att en rationalisering, på vilket sätt och i vilken gra-d denna än företages, ej i och för sig kan lösa den för potatisodlingen och för länets jordbruk viktigaste frågan, nämligen frå— gan om avsättningen av potatis. För bedömande av värdet av en ratio- nalisering på detta område är följaktligen av vikt att veta, huruvida och i vilken utsträckning en säker avsättning kan erhållas för det potatisöver- 6 — 331972.

• Sida 82
•  Original

skott, som vid normal potatisodling årligen kan beräknas å Kristianstads läns sandjordar. Då den nuvarande beskattningen å förtäringssprit synes i hög grad tendera till att minska förbrukningen härav, torde en åtgärd, som åstadkommer ett sådant pris å potatissprit, att jämte avsättning till förtäringssprit andra och säkrare avsättningsområden kunna komma po— tatisspriten och följaktligen potatisodlingen till godo, vara önskvärd.

En sålunda väsentligt ökad avsättning av potatis för bränneriändamål bör emellertid enligt sällskapets mening i främsta rummet komma de po— tatisodlare till godo, som ej äro delägare i brännerier genom att bränne- rierna skulle åläggas att köpa sitt behov av potatis för en ökad bränning direkt av dessa potatisodlare.

Med avseende på bränneriernas råmaterial, fabrikspotatisen, bör odlin- gen härav även i möjligaste mån rationaliseras. Då, växtförädlingsverk— samheten i vårt land hittills ej kommit fabrikspotatisodlingen till godo i tillräcklig omfattning, synes i varje fall de av de skånska hushållnings— sällskapen anställda sortförsöken med potatis böra påräkna mera stöd från statens sida än hittills. Sortförsöken med fabrikspotatis böra väsent- ligt utvidgas och för de sydsvenska länen läggas under en enhetlig led— ning, som kunde stå i livlig kontakt med stärkelse- och brännerirörelsen.»

Hushållningssällskapet avslutar sitt yttrande med att med bestämdhet framhålla, att den ifrågasatta rationaliseringen av bränneridriften och vad därmed sammanhänger snarare borde åsyfta en ökning av antalet brännerier i den mån avsättning kunde beredas för sprit, än en inskränk— ning i nuvarande antal. Varje åtgärd, som avsåge centralisation av brän— nerinäringen till ett fåtal större brännerier, vore enligt hushållningssäll- skapets mening synnerligen irrationell och stridande mot jordbrukets in— tresse i denna fråga.

I det av f. d. professorn Nils Hansson avgivna utlåtandet, som grundat sig på det av lantbruksstyrelsen tillhandahållna utredningsmaterialet samt ingenjör Obel-Jörgensens yttrande, framhållas till en början följande synpunkter med avseende å frågan om brännerinäringens centralisering:

Av hushållningssällskapens yttranden framginge, att både potatis och drank på grund av sin skrymmande beskaffenhet icke med ekonomisk för- del kunde fraktas långa vägar från produktionsorten. För dranken mötte en ytterligare svårighet däri, att den för att lämna full effekt och icke medföra skadliga verkningar måste utfodras färsk och ljum. Även om dessa synpunkter vid motordriftens allmänna användning kunde något reduceras, måste de dock allt fortfarande vitsordas såsom riktiga, vilket innebure, att en centralisering måste genomföras med stor varsamhet. I annat fall torde det i första hand bliva småbrukets representanter, vil- ka oftast saknade tillgång till motordrivna fordon, som komme att bli li- dande. Potatisen vore vår förnämsta sandjordsväxt, vilken å dylika jor— dar gåve högre och säkrare avkastning än övriga kulturväxter, vartill hänsyn borde tagas vid en inskränkning eller centralisering av potatis- bränningen. En eventuell centralisering borde alltså, även om den ge- nomfördes i sin lindrigaste form, föregås av en ingående undersökning inom vilka områden landets mest markerade >>p0tatisjordar» vore belägna.. Inom dessa borde fortsatt brännvinsbränning om möjligt bibehållas.

• Sida 83
•  Original

Efter att vidare hava framhållit drankens betydelse som fodermedel i dylika bygder uttalar professor Hansson, att de anförda synpunkterna ådagalade, att stor varsamhet borde iakttagas, då man ville reformera de äldre metoder, under vilka brännvinsbränningen av potatis ägt rum. Så— som sammanfattning av sitt utlåtande anför professor Hansson slutligen, att de verkställda utredningarna kunde anses hava ådagalagt:

att brännvinsbränningen i vårt land ännu flerstädes befunne sig på en något efterbliven ståndpunkt och därför vore i behov av omläggning;

att en höjning av bränningseffekten — spritutbytet per 100 kilogram stärkelse i utgångsmaterialet —— alltid medförde en sänkning i den produ- cerade drankens allmänna fodervärde och vid hittills använda metoder även i densammas koncentrationsgrad;

att en höjning av utbytestalet däremot icke medförde någon sänkning i drankens äggvitehalt, varför äggvitemängden per foderenhet härvid vore i stigande;

att drankens koncentrationsgrad betydligt förbättrades, om man vid an- vändande av moderna apparater kunde höja mäskens sockerhalt från 15 till 20 procent;

att dranken, särskilt i de potatisodlande distrikten av landets sand- jordar, där odling av foderrotfrukter, betes- och vallväxter ofta mötte svå- righeter, måste anses som ett synnerligen värdefullt saftfoder, vilket ge— nom sin relativt höga äggvitehalt vore ägnat att avsevärt begränsa kraft— f oderinköpen ;

att såväl potatis som drank på grund av sin höga vattenhalt och därav följande skrymmande beskaffenhet endast kunde komma till odling och användning inom ett stark begränsat område i bränneriets omgivning, helst som dranken med största fördel utfodrades färsk, innan den hunnit helt avsvalna; samt

att— en behövlig omläggning av bränneridriften måste genomföras på så sätt, att avsättningen av potatisen och fördelningen av dranken icke allt- för mycket försvårades. Detta förutsatte, att minst- hälften av nuvarande potatisbrännerier och kanske upp mot två tredjedelar av dessa fortfa- rande hölles i verksamhet, varutinnan dock som nämnts en mera ingå- ende utredning vore behövlig.

3. De sakkunnigas yttrande rörande rationalisering av potatisbränn- vinstillverkningen, m. 111.

Av de ovannämnda undersökningarna har bestyrkts, att de svenska po- tatisbrännerierna iteknis—ka och vissa andra avseenden i stort sett icke kunna anses uppfylla de fordringar, som med nutida utveckling böra ställas på en rationellt skött bränneridrift. I stor utsträckning äro brän- nerierna hållna i ett otillfredsställande skick, och tillverkningen bedrives i många fall under förhållanden, som utvisa efterblivenhet i tekniskt hän- seende. Härigenom ernås icke det effektiva utnyttjande av de använda råämnena, som eljest kunde vara fallet, och förhållandet återverkar även på den framställda spritens beskaffenhet med avseende a alkoholstyrkan. Själva driften ställer sig därjämte ekonomiskt ofördelaktigare än med an-

• Sida 84
•  Original

vändande av rationella tillverkningsmetoder. Om behovet av en ändring i nu anmärkta hänseenden torde delade meningar icke råda. Önskemål om en modernisering av brännerihanteringen hava även framhållits av jord- bruksnäringens målsmän i bränneridistrikten, i vilket avseende de sak- kunniga vilja åberopa det av hushållningssällskapet i Kristianstads län här ovan återgivna uttalandet.

Orsakerna till denna otillfredsställande utveckling torde väsentligen böra ses mot bakgrunden av vissa förhållanden inom brännerihanteringen på senare tid. Såsom i det föregående framhållits (sid. 40), har potatis— brännvinstillverkningen sedan tiden före kriget undergått en betydande minskning. De försämrade avsättningsmöjligheterna hava för utövarna av brännerihanteringen medfört en viss osäkerhet, som i sin mån varit ägnad att avhålla dem från att nedlägga kostnader för bränneriernas iståndsättande samt modernisering av driften. Men därtill kommer, att tillverkarna genom höga brännvinspriser tillförsäkrats goda vinstmöjlig- heter av sina brännerier i det skick, de befunnit sig. De sakkunniga vilja här endast erinra om, att —— under det att brännvinspriset kampanjen 1932/ 1933 utgjorde 29 öre — det av ingenjör Obel-Jörgensen beräknade fabriks- priset, inklusive ränta med 8 procent på anläggningskapitalet och 5 pro- cents avskrivning, utgjorde allenast 24'4 öre. Den nuvarande lönsamheten av brännerihanteringen kommer —— ehuru ofullständigt — även till synes i den av revisor Wikland gjorda, ovan återgivna undersökningen av vissa bränneriers ekonomiska resultat. Ehuru sagda" resultat äro växlande, te sig dock de höga avkastningarna för några brännerier anmärkningsvärda. Tillverkarna i potatisbrännerierna hava alltså ingalunda varit av förhål- landena pressade —— såsom inom industri i allmänhet —— att tillvarataga alla till buds stående tekniska möjligheter för att göra sin fabrikation vinstgivande, utan ett visst stillastående i brännerihanteringens tekniska utveckling har otvivelaktigt blivit följden.

I samband med frågan om en rationalisering av potatisbrännvinstill— verkningen har ifrågasatts, huruvida icke en koncentration av potatis- »"brännerierna till 'ett färre" antal stora" brännerier borde komma till stånd, för att därmed de fördelar i ekonomiskt hänseende, som industriell drift i stor skala erbjuder, skulle kunna utnyttjas. Av de utredningar, som här- utinnan verkställts, framgår emellertid, att de kostnader, som äro för- bundna med en dylik, i ett sammanhang genomförd koncentration, bliva högst betydande. Den av ingenjör Obel-Jörgensen förordade planen för en koncentration av bränneridriften till 35 av de nuvarande brännerierna skulle för modernisering av sagda antal brännerier och inlösen av de övriga påkalla ett kapital av omkring 7'5 miljoner kronor. Ett genom- förande av den av aktiebolaget Vin- & Spritcentralen undersökta planen för förläggande av potatisbrännvinstillverkningen till 12 stora bränne- rier skulle enbart i uppförande av anläggningarna enligt samme expert draga en kostnad av 14 miljoner kronor. Även om bolaget ansett dessa

• Sida 85
•  Original

anläggningskostnader vara väl högt beräknade, skulle beloppet likväl un— der alla förhållanden representera en högst avsevärd utgift, särskilt om därtill även läggas kostnaderna för inlösen av alla nuvarande brännerier. Utan att hava närmare prövat ifrågavarande kostnadskalkyler, än mindre tagit ståndpunkt till spörsmålet om inlösen av de nedlagda brännerierna hava de sakkunniga likväl funnit en på nu angivet sätt enhetligt före- tagen koncentration av potatisbrännerierna medföra så betydande eko- nomiska konsekvenser, att de sakkunniga redan av denna anledning icke funnit det tillrådligt, att initiativ från statsmakternas sida tages till vidtagande på det ena eller andra sättet av en dylik åtgärd. Härtill kom- ma de vägande betänkligheter, som uttalats av sakkunskapen inom jord- bruksnäringen med hänsyn till det försvårande av avsättningen av po- tatis för bränneriändamål och de minskade möjligheter till drankens ut- nyttjande, som en centralisering av brännerihanteringen måste medföra. Vad dranken beträffar har vid flera tillfällen framkastats, att denna pro— dukt vid en centraliserad bränneridrift skulle kunna tillhandahållas i tor- kat skick, varigenom transportsvårigheterna bleve borteliminerade. De sakkunniga hava emellertid inhämtat, att frågan om drankens utnyttjan- de i denna form hittills icke vunnit en tillfredsställande lösning.

; Även om en enhetlig koncentration av brännerierna sålunda icke kun.- nat av de sakkunniga förordas, torde möjligheter likväl förefinnas att successivt ernå en viss rationalisering av bränneridriften. I enlighet med vad _de sakkunniga ovan förordat, skulle för petatisbrännvinstillverkningen skapas en tryggad avsättning genom att _åt densamma varaktigt tillför- säkrades leveranserna av sprit för förtäringsändamål.. Med denna anord- ning bör intresset hos. tillverkaren att stadigvarande inrätta sig för så ekonomisk bränneridrift som möjligt i fortsättningen ökas. Av Sveri- ges ,bränneriidkareförening bör kunna förväntas,_att den meradän hit- tills bland medlemmarna verkar för nämnda syfte. Ansträngningar .att förbättra driften måste" även komma att bli en följd av de mera ratio- nella principer för prissättningen å råbrännvin, som av _de sakkunniga förordats till genomförande. De sakkunniga, som utgå från att till— verkarna icke skola beredas pristillägg för moderniseringskostnaderna, syfta här i främsta rummet på prisets bestämmande i nära överens- stämmelse med den verkliga tillverkningskostnaden men även därpå, att detsamma fastställes i viss relation till spritens alkoholstyrka, vilket vore ägnat att stimulera intresset för införande av modern apparatur. Nu angivna förhållanden borde även kunna föranleda Sveriges bränneriid- kareförening att för uppnående av bättre ekonomiskt utbyte av brännin— gen taga initiativ till sammanslagning av brännerier, där dessa äro belägna på ringa avstånd från varandra och äro avnämare av potatis från samma närbelägna tillförselområde. Detta är uppenbarligen fallet med åtskilliga brännerier i Kristianstadstrakten, där, såsom ovan nämnts,

• Sida 86
•  Original

icke mindre än 40 brännerier äro belägna inom ett avstånd av 20 kilome- ter från nämnda stad.

I sin utredning angående koncentration av potatisbrännvinstillverk— ningen har aktiebolaget Vin— & Spritcentralen uttalat, att, därest en dylik koncentration i verkligheten skulle prövas, det förefölle angeläget att till en början stanna vid uppförandet av ett eller högst två storbrännerier för att av deras drift kunna inhämta erfarenheter i olika hänseenden. I sam- ma riktning har ingenjör Obel-Jörgensen uttalat sig. De sakkunnigas för- slag, att all förtäringssprit skall uttagas från potatisbrännerierna, inne- bär, såsom ovan närmare utvecklats, en icke obetydlig ökning av tillverk— ningen av potatisbrännvin i jämförelse med nuvarande produktion. Då de sakkunniga icke finna skäl föreligga, att hela denna ökning skall falla på de befintliga potatisbrännerierna, bör enligt de sakkunnigas mening tagas under övervägande, huruvida icke aktiebolaget Vin— & Spritcentra- len skall äga inrätta ett eller ett par stora brännerier, därvid marginalen utöver den nuvarande potatisbrännvinstillverkningen delvis skulle ut— nyttjas. Frågan om inrättande av dylikt bränneri, vilken ankommer på Kungl. Maj:t att pröva i samband med behandlingen av bolagets ansökan om koncession för bränneriet, bör emellertid föregås av en ingående ut— redning bland annat rörande den ort, till vilken bränneriet med hänsyn till potatisodlingens intressen lämpligen skall förläggas. Genom tillkom— sten av dylikt bränneri skulle Spritcentralen bliva i tillfälle att bättre än hittills utöva kontroll å priset för bränneripotatis och övriga å potatis— brännvinspriset inverkande faktorer samt att inhämta erfarenheter med avseende å lämpligheten av att eventuellt framdeles genomföra en utvidgad koncentration av brännvinstillverkningen. I samband därmed skulle upp— märksamhet även kunna ägnas åt frågan om de potatis- och kornsorter, som borde odlas såsom lämpligaste råämne för brännvinstillverkning. För detta ändamål er'f01derliga försöksodlingar borde igångsättas i sam- råd med sakkunnig institution. I de sakkunnigas uppdrag ingår enligt riktlinjerna i bevillningsutskot- tets ovan åberopade betänkande även att undersöka, huruvida avsätt— ningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna kunde komma po— tatisodlarna såvitt möjligt i samma omfattning till godo, oavsett om dessa” vore delägare i brännerier eller icke,- ävensom att tillse, att pris- sättningen å denna potatis skedde på skäligt sätt. Vad beträffar möjlig- heterna att sörja för lika rätt till avsättning av bränneripotatis för utom- stående odlare som för bränneriägarna lärer, såvitt de sakkunniga kun— nat finna, enda utvägen vara, att de enskilda brännerierna ersattes av koncentrerad stordrift. Tanken på ett enhetligt införande av en sådan hava de sakkunniga, enligt vad ovan anförts, funnit sig böra avvisa. De sakkunniga hysa emellertid den uppfattningen, att, därest potatisbränn— vinet i fortsättningen bleve föremål för en på riktigt sätt avvägd prissätt— ning, motsättningarna mellan utomstående potatisodlare och bränneriägar—

• Sida 87
•  Original

na komme att minskas. Därjämte borde enligt de sakkunnigas mening den eventuella tillkomsten av ett eller ett par stora brännerier, tillhöriga sprit— centralen, innebära möjligheter till en icke obetydlig avsättning av fa- brikspotatis från andra odlare än sådana, som äro bränneriintressenter. Vad frågan om potatispriset beträffar, bör som nämnts inrättandet av nyssberörda stora brännerier medföra ökad möjlighet för Spritcentralen att utöva sådan kontroll är priset för bränneripotatis, som bevillningsutskottet synes hava åsyftat. De sakkunniga vilja slutligen erinra, att, därest de vid 1933 års riksdag beslutade åtgärderna rörande ordnandet av tillverk- nings- och avsättningsförhållandena inom potatismjölsindustrien leda till avsett resultat, härigenom även torde erhållas en viss utgångspunkt för bedömande av det skäliga potatispris, efter vilket brännvinspriset skall be- räknas. Under giltighetstiden för sagda reglering, d. v. s. intill den 1 juli 1935, har statens potatismjölsnämnd enligt den för nämnden av Kungl. Maj:t den 15 augusti 1933 utfärdade instruktionen (nr 515) bland annat att med uppmärksamhet följa utvecklingen är marknaden för fabrikspotatis. De erfarenheter, som därvid närmast med avseende å potatismjölstillverk— ningen inhämtas rörande avsättningen av fabrikspotatis, torde kunna till— godogöras även beträffande den för brännvinstillverkningen erforderliga potatisen.

• Sida 88
•  Original

IV. Sulfitspritens användning till motorbränsle.

Den under kriget rådande knappheten å bensin i vårt land föranledde statsmakterna att vidtaga anstalter för utnyttjande av sulfitspriten till motorbränsle. Den tillverkade spriten lades sålunda enligt förordningen den 13 juli 1917 (nr 481) under beslag, och i samband därmed utfärdades en kungörelse, som reglerade handeln med motorsprit. De vidtagna an- ordningarna voro ägnade att stimulera sulfitcellulosaindustrien att ut- bygga sina fabriker för sprittillverkning och verkade därhän, att den ena sulfitspritfabriken efter den andra anlades, så att år 1918 10 fabriker voro i gång och 11 under uppförande. Under år 1918 användes omkring 115 mil— joner liter sulfitsprit a 95 procent för motorändamål. Omedelbartefter krigets slut inträdde emellertid ett kraftigt bakslag i användningen av motorsprit, vilket i främsta rummet berodde på att bensin ånyo började finnas tillgänglig i marknaden till priser, med vilka motorspriten hade svårigheter att konkurrera. År 1919 utgjorde sålunda förbrukningen av mo- torsprit allenast omkring 05 miljoner liter, och de närmaste åren därefter var motorspriten praktiskt taget borta ur marknaden. Att märka är här- vid även, att bestämmelserna i 1918 års förordning angående handel med skattefri sprit lade hinder i vägen för en affärsmässig avsättning av mo— torsprit i allmänna handeln, vilket till väsentlig del sammanhängde med att ett tillfredsställande denatureringsmedel för motorsprit ännu icke ut- funnits. Ej heller voro de tekniska spörsmålen med avseende å motor- alkoholen och det förhållande, i vilket den borde förekomma i blandning med bensin, slutgiltigt lösta. I anledning av en vid 1923 års riksdag väckt motion (I: 73) beslöt emellertid riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning och förslag om sulfitspritens utnyttjande så— som motorbränsle. Under åberopande av nämnda riksdagsskrivelse fram- lade Kungl. Maj:t för 1924 års riksdag proposition, nr 193, med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit, m. m. Detta förslag innebar, att för motor— ändamål avsedd sprit, som vore att anse såsom dubbeldenaturerad i för— ordningens mening, skulle få försäljas under praktiskt taget helt fria for— mer. Rätten att försälja sådan Sprit skulle dock tillkomma allenast till- verkare och av denne eller hans ombud antagna återförsäljare.

I propositionen upptogs även frågan, huruvida i lag borde föreskrivas blandning av sulfitsprit och bensin för användande såsom motorbränsle. Departementschefen ställde sig emellertid avvisande till denna anordning

• Sida 89
•  Original

och anförde som skäl härtill bland annat, att en dylik tvångsåtgärd vore förenad med betydande olägenheter. Den krävde ett reglerande ingri- pande i näringslivet från det allmännas sida av beskaffenhet att icke böra vidtagas utan mycket starka skäl. Dylika skäl kunde i vart fall icke så- gas föreligga, förrän det efter genomförandet av de föreslagna ändringar- na av försäljningsbestämmelserna för motorsprit visat sig omöjligt att finna. avsättning för sulfitspriten såsom motorbränsle. En ytterligare av- görande synpunkt hade varit, att utredningen av de tekniska problem, som vore förknippade med lagstiftningen, icke syntes vara tillräckligt omfat— tande och djupgående. Funnes icke full visshet, att de tekniska svårig- heterna vore lösta, kunde man icke bedöma de verkningar, den ifråga- satta lagstiftningen skulle medföra, därest den genomfördes i praktiken.

Riksdagens antagande av sagda proposition innebar en vändpunkt i motorsprittillverkningens utveckling. Det dröjde visserligen fram till år 1925, innan de tekniska spörsmålen rörande bland annat blandningsför- hållandet mellan spriten och bensinen voro lösta, men redan nämnda år nådde motorspriten en avsättning av inemot 1 miljon liter, och därefter har densamma kraftigt stegrats.

Av de 19 sulfitspritfabriker, som för närvarande äro i drift, äro 12 ut— rustade med apparatur för framställning av motoralkohol. Dessa senare beräknas hava en tillverkningskapacitet vid full drift av omkring 15 mil— joner liter alkohol. Nedanstående sammanställning är ägnad att närmare belysa utvecklingen av hela sulfitspritindustriens tillverkning samt av-

. Tmi hnshålls- Till renings- Fabriker- och tekniska Ä :- nas till- ändamål gå?; Motor-sprit Export aååäzlåg verkning (A.-3. Sk'atte- centralen) - tri sprit) 1918 ..................... 3 380 1 309 — 1 664 — 2 973 1919 ..................... 5 381 1 900 286 497 403 3 086 1920 ..................... 7 753 586 4 786 — 4 294 9 666 1921 ..................... 6 978 452 58 —— 6 091 6 601 1922 .................... 5 945 537 400 32 3 216 4185 1923 ..................... 1 666 696 523 87 1 307 2 613 1924 . .3230. . . 1.995 - - 4 859 . - 167— 4 1169 - 4190 1925 ..................... 6 550 2 083 857 957 1 091 4 988 1926 ..................... 6 975 2 677 655 2 409 929 6 670 1927 ..................... 8 400 2 422 598 3 507 1 389 7 916 1928 ..................... 7 288 2 957 763 2 584 852 7 156 1929 ..................... 11 314 3 471 1 298 4 828 1 200 10 797 1930 ..................... 15 782 4 383 1 135 7 661 476 13 655 1931 ..................... 14 312 4 368 1 787 8 548 93 14 796 1932 ..................... 11 395 3 829 1 972 3 946 42 9 789

• Sida 90
•  Original

sättning av motoralkohol och sprit för övriga ändamål åren 1918—1932. Siffrorna i tabellen avse 1000-tal liter, beräknade till 100 procents alko— holhalt.

Den avsevärda nedgången i tillverkningen och försäljningen under år 1932 hade sin grund i den arbetskonflikt, som pågick inom cellulosaindu— strien under ett antal månader är 1932. Nämnda förhållande, varigenom motoralkoholen för en tid kom ur marknaden, föranledde även för tiden därefter ett visst avbräck i avsättningen. Denna har emellertid nu åter stigit och var första halvåret 1933 omkring 3'8 miljoner liter.

De gjorda erfarenheterna beträffande motoralkoholen giva vid handen, att sulfitspriten är ett ur tekniska synpunkter fullgott motorbränsle, som i blandning med bensin i lämpliga proportioner med utmärkt resultat kan användas i vanliga bensinmotorer. För att blandningen av bensin och sprit skall bliva stabil och icke sönderfalla, är emellertid nödvändigt, att spriten göres vattenfri; den bör sålunda hava en alkoholstyrka av minst 99 procent. Det i Sverige tillämpade blandningsförhållandet är 25 pro- cent sprit och 75 procent bensin, vilken blandning går i handeln under benämningen lättbentyl. Detta motorbränsle har visat sig innebära tek- niska fördelar så tillvida, att tillsatsen av sprit medför ett bättre tillvara- tagande av bränslets effekt samt motverkar sotbildning i motorn och upp— komsten av det s. k. knackningsfenomenet. Den stigande försäljningen av motorsprit får också anses föranledd av att lättbentylen, oaktat sitt högre pris, vunnit uppskattning från allmänhetens sida på grund av sina för- delaktiga egenskaper. De sakkunniga hava under band från ingenjörs- 4vetenskapsakademien inhämtat vissa uppgifter rörande motoralkoholens egenskaper och återgiva härur följande.

_ Lättbentylens driftsegenskaper hade klarlagts genom provning i en för bensindrift inställd motor med olika spritblandningar. Med ökad inbland- ning av Sprit stege till en början effekten i jämförelse med enbart bensin, under det att värmeförbrukningen sjönk. Vid cirka 20 procents alkohol- halt uppnåddes ett optimum, varefter förhållandena raskt försämrades. Lättbentylen ställde sig praktiskt taget likvärdig med bensin; då värme—i värdet per liter vore lägre än bensinens, innebure detta likväl en ökad bränsleförbrukning vid drift med lättbentyl. .

I praktisk drift ställde sig emellertid förhållandena vida gynnsammare. Flertalet bensinmotorer byggdes nämligen numera för högre kompression än bensinen egentligen medgåve, och följden vore det bekanta knacknings— fenomenet. Vid drift med ren bensin finge man för att motverka detta reglera ned tändningen, vilket medförde lägre effekt och ökad bränsleför- brukning. Sprit vore ett utmärkt »antiknackningsmedel». I verkligheten vunne man oftast i såväl effekt som bränsleförbrukning vid drift med lättbentyl, varutinnan förhållandena dock vore växlande.

Ytterligare fördelar vore ökad acceleration och segdragningsförmåga samt minskad sotbildning. Smörjoljeförbrukningen ökades ej, och korro— sioner eller ökad slitning hade ej iakttagits. Växelvis drift med bensin och lättbentyl ginge utan vidare för sig; dock måste i så fall vissa av bensinen förorsakade avlagringar i bränsletankar och ledningar upplösas med ren sprit, innan lättbentyl påfylldes.

• Sida 91
•  Original

Den vid jämförelse med nuvarande bensinpriser höga tillverkningskost- naden å motoralkohol utgör emellertid ett allvarligt hinder för ett utökan— de av tillverkningen av detta inhemska motorbränsle. Priset å motoralko- hol är för närvarande vid försäljningen till bensinfirmorna 24 öre per liter, inklusive denaturering och fritt Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg, då däremot tillverkningskostnaderna —— inberäknat ränta och amortering å anläggningarna samt kostnader för denaturering och frakt — enligt tillverkarnas beräkning uppgå till 36'15 öre. Såsom med nämnda pris å motorsprit närmast jämförliga värde å bensin kan angivas denna varas cif—värde i svensk hamn, vilket närmare framgår av tabell 8 i de sakkunnigas i det följande lämnade utredning i oljefrågan (sid. 119). Enligt denna tabell utgjorde cif—priset år 1925 i Stockholm omkring 19 öre per liter och höll sig vid ungefär denna nivå även år 1926, men under— gick sedermera en kraftig sänkning. Åren 1931 och 1932 utgjorde motsva- rande pris allenast 7 å 8 öre per liter. Då bensinfirmorna vid försäljnin— gen av bentyl tillämpa ett pris, som i allmänhet med endast ett öre över- stiger bensinpriset — detta är i Stockholm för närvarande 27 öre —, är uppenbart, att motorspritförsäljningen för nämnda firmors del icke kan vara särdeles lönande, utan i viss mån innebär en uppoffring från fir— mornas sida. Vad som emellertid möjliggjort, att motorspriten även med ovanberörda vida lägre bensinpris kunnat hållas i marknaden, är vä— sentligen den befrielse från bensinskatten — för närvarande 10 öre per liter _— som statsmakterna provisoriskt medgivit i fråga om motorsprit. I fråga om motorspritens beskattning få. de sakkunniga erinra följande.

I syfte att åstadkomma en ökad beskattning av motorfordonstrafiken samt därigenom bereda tillgång till medel för vägväsendets behov före- slog Kungl. Maj:t i proposition nr 206 till 1924 års riksdag bland annat uttagande av skatt å bensin. Under erinran om de av samma års riks— dag vidtagna åtgärderna för främjande av motorspritens avsättning an- förde departementschefen, att det icke syntes kunna ifrågakomma att med skatt belägga även sulfitspriten, och föreslog därför skattefrihet för densamma. Även om denna differentiering i beskattningshänseende knappast kunde förväntas medföra något verkligt uppsving för sulfit— spritindustrien, så hade dock genom densamma statsmakternas intresse för sulfitspritfrågan ännu en gång betonats. Riksdagen intog emeller- tid den ståndpunkten, att den särskilda "skatten å bensin borde omfatta jämväl motorsprit. För att stödja framställningen av inhemskt motor- bränsle under den tid, som ansågs erforderlig för inarbetande av dylikt bränsle i marknaden, medgav riksdagen likväl, att under en tid av fem år skatt å motorsprit icke skulle utgå. I överensstämmelse med riks— dagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 23 maj 1924 förordning (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Enligt denna utgjorde skatten för bensin och motorsprit 5 öre för liter. Förordningen trädde i

• Sida 92
•  Original

kraft den 1 juni 1924, men skulle, i vad den avsåg motorsprit, vinna till- lämpning först från och med den 1 juli 1929.

I proposition nr 173 till 1927 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t där— efter riksdagen höjning av skatten å bensin och motorsprit från 5 till 6 öre per liter. Beträffande skatten å motorsprit anförde departements— chefen, att den ifrågasatta höjningen borde omfatta jämväl motorspri- ten. Med hänsyn till de skäl, som legat till grund för statsmakternas ställning till frågan om motorspritens beskattning, och då det tillfälliga stöd, som ansetts böra lämnas sulfitspritindustrien, alltjämt syntes erfor— derligt, fann departementschefen höjningen av bensinskatten dock icke utgöra tillräcklig grund för en begränsning av skattefriheten för motor- sprit. Det föreslogs således icke någon ändring i den motorspriten år 1924 för tiden till den 1 juli 1929 medgivna skattefriheten. Riksdagen antog Kungl. Maj:ts förslag och genom förordningen den 3 juni 1927 (nr 190) höjdes skatten å bensin och, från och med den 1 juli 1929, jämväl skatten å motorsprit till 6 öre för liter. . I proposition nr 110 till 1929 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t emel- lertid, att den för motorspriten medgivna skattefriheten skulle utsträc— kas att gälla intill den 1 juli 1934. Riksdagen beslöt, att motorspriten skullevara fri från skatt allenast till den 1 juli 1933 samt att under tiden från och med sistnämnda dag till den 1 juli 1934 skatten å motorsprit skulle utgå med 3 öre per liter.

Vid 1931 och 1932 års riksdagar beslutade höjningar av bensinskatten, till följd varav denna numera uppgår till 10 öre för liter, medförde icke ändrade bestämmelser i fråga om beskattningen av motorspriten.

I proposition nr 172 till 1933 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, i av- vaktan på resultatet av förevarande utredning, fortsatt skattefrihet för motorspriten till den 1 juli 1934. Riksdagen beslöt i enlighet härmed och förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit utfärdades i överensstäm— melse med detta riksdagens beslut den 9 juni 1933 (nr 307).

' Från sulfitspritindustriens sida har alltsedan tillkomsten av bestäm- melserna om motorspritens beskattning med bestämdhet hävdats, att till- verkningen av motorsprit, därest beskattningen komme att träda i kraft, vore dömd att nedläggas samt att ett definitivt avskrivande av skat- ten, varigenom det hittills rådande osäkerhetstillståndet upphörde, ound— gängligen vore erforderligt, om någon utveckling av sagda tillverkning skulle vara tänkbar. Sina synpunkter härutinnan har aktiebolaget Svensk sprit såsom representant för sulfitspritindustrien senast framfört i en till Kungl. Maj:t ställd, den 30 december 1932 dagtecknad skrift med hem— ställan om definitivt upphävande av skatten å motorsprit. Enligt nyss— nämnda proposition nr 172 till 1933 års riksdag anförde bolaget i sagda skrivelse i huvudsak följande:

• Sida 93
•  Original

När motorsprittillverkningen år 1925 återupptagits, efter det erforder— liga lättnader genomförts beträffande handeln med skattefri sprit, hade bensinen betingat ett pris i detaljhandeln av 36—40 öre per liter, och i allmänhet hade räknats med ytterligare höjning av bensinpriset, enär geologiska undersökningar givit vid handen, att världens tillgångar å bergoljor ej vore outtömliga. Utvecklingen på oljemarknaden hade emel— lertid blivit den motsatta. Visserligen hade kraftig konsumtionssteg- ring ägt rum, men produktionen hade visat avsevärt större ökning. Att så skett vore en följd av dels upptäckter av ett flertal nya rika oljefält i olika delar av världen, dels återupptagande i avsevärt ökad omfattning av den ryska råoljeproduktionen. Förhållandena hade medfört en stark nedgång i bensinpriserna, så att under åren 1931 och 1932 noterats priser av endast 20—22 öre per liter vid tappstation, och detta oaktat bensin- skatten vid olika tillfällen varit föremål för höjning. En viss återhämt- ning av priserna hade dock skett mot slutet av år 1932.

Utvecklingen av bensinpriserna hade medfört, att sulfitspritindustrien erhållit ett mycket ogynnsamt pris för motoralkoholen. Bolaget för- sålde för närvarande 99'5-procentig motoralkohol till 30 öre per kilogram, motsvarande 24 öre per liter, vid leverans till bensinimportbolagen fritt levererat Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg. Samtidigt be- löpte sig industriens tillverkningskostnader inklusive kostnader för de- naturering, frakter, tomfat och allmänna omkostnader till 3615 öre per liter. Sulfitspritindustrien skulle sålunda för motorspriten behöva ett pris av 36 öre per liter för att industrien skulle erhålla tillverknings— kostnaderna täckta samt ränta och amortering å anläggningarna. Från- räknades sistnämnda kostnader, beräknade till 9 öre per liter, samt kost— naderna för lutens uttagning, beräknade till 3 öre per liter, erhölles ett pris av 2415 öre per liter fritt förut nämnda städer.

Det torde sålunda framgå, att motoralkoholframställningen vid nu— varande bensinpris ej lämnade överskott. Att fabrikerna det oaktat hölle fabrikationen i gång,- förklarades bero dels därpå att högre pris erhölles för den relativt mindre kvantitet sprit, som levererades till tek- niska och hushållsändamål samt till reningsverken, dels på. att fabriker- na och deras dyrbara apparater skulle hotas att helt förstöras, därest fabrikerna skulle under längre tid stå oanvända. Endast i ett fåtal fall hade avskrivningar å anläggningarna kunnat verkställas. Utvidgnin— gar vid de i gång varande fabrikerna hade ej kunnat vidtagas.

Vid sulfitcellulosatillverkningen tillgodogjordes endast omkring hälf- ten av sulfitvedens innehåll av organiska ämnen. Den andra hälften ginge till största delen förlorad med avfallsluten. För närvarande tap— pades från de svenska sulfitcellulosafabrikerna årligen cirka 1 miljon tonorganiska ämnen ut i våra vattendrag. till ingen nytta och i många fall även till direkt skada. Dessa organiska ämnen innehölle bland an— nat även cirka 140000 ton druvsocker. Vid de i gång varande svenska cellulosafabrikerna skulle därav kunna tillverkas cirka 50 miljoner liter 100-procentig sprit. För närvarande funnes emellertid endast spritfabri- ker utbyggda för 20 miljoner liter 100-procentig sprit.

Vid samtliga fabriker skulle säkerligen ett väsentligt bättre tillvara- tagande av sulfitluten kunna ernås, om fabrikationen vore så lönande, att de relativt dyrbara åtgärder, som härför erfordrades, kunde bära sig. Detta vore emellertid icke fallet, och det hade icke ens lönat sig för flera av våra sulfitspritfabriker, som för närvarande endast bearbetade avfalls—

• Sida 94
•  Original

luten från en del av tillverkningen, att utbygga anordningarna för att kunna emottaga hela produktionen. Oaktat i vårt land funnes 65 sulfit- fabriker, hade utöver de vid världskrigets slut befintliga 22 sulfitsprit— fabrikerna icke en enda ny sulfitspritfabrik blivit anlagd. Med nuva- rande anordningar för lututvinningen skulle sulfitfabrikerna kunna till- verka ytterligare minst 30 miljoner liter 100—procentig sprit per år. Om anordningarna för lututvinningen kunde förbättras, skulle i hela landet ytterligare kunna framställas minst 10 a 15 miljoner liter 100-procentig sprit årligen.

Under snart 10 år hade skattehotet hängt över sulfitspritindustrien samt förlamat och förhindrat varje initiativ för igångsättning av nya fabriker. De utbyggda fabrikerna hade under de senaste åren nödtorf— tigt kunnat hållas i gång. Då varje företagare måste räkna med att den beslutade motorspritskatten skulle träda i kraft, vilket skulle medföra. att driften åter måste nedläggas, hade företagarna ej vågat nedlägga nytt kapital till utvidgning av industrien.

Såsom kommerskollegium framhållit i sitt utlåtande av den 12 mars 1932 till riksdagens andra lagutskott, skulle det för vårt land, såväl med hänsyn till önskemålet om oinskränkt självförsörjning som till handels- balansen gentemot utlandet, vara av största betydelse, om ett effektivt bränsle för motordrift kunde framställas ur inhemska råvaror och till konkurrenskraftigt pris samt tillhandahållas i tillräcklig myckenhet. Vikten härav borde vara så mycket mera påtaglig, som man framför allt inom transportväsendet icke torde kunna iakttaga några tecken till avmattning i fråga om motoriseringens fortskridande. Så länge sagda bränslebehov huvudsakligen måste täckas genom import, syntes man därför hava anledning motse en ytterligare stegring av motorbränsle- förbrukningen, åtföljd av ökad belastning å handelsbalansen.

Efter att hava erinrat om de åtgärder, som vissa främmande länder i lag— stiftningsväg vidtagit för främjande av användningen av sprit till mo— torändamål, anförde bolaget vidare:

Det framginge sålunda, att motorspriten i förenämnda länder åtnjöte

stöd genom lagstadgade föreskrifter om obligatorisk inblandning av mo- toralkohol i bensin. Den svenska sulfitspritindustriens önskemål sträckte-

o

sig ej så långt, utan industrien begärde endast, att skatten a motorsprit definitivt avlägsnades och att industrien liksom hittills i konkurrens med övriga sprittillverkare finge rättighet att försälja sin sprittillverk- ning till motor-, tekniska och reningsändamål. Någon subvention till industrien från motorägarnas sida genom inblandningstvång hade- sulfitspritindustrien ej ifrågasatt.

Såsom sammanfattning av det anförda framhöll bolaget slutligen, att sulfitspritindustrien ej kunde bära motorspritskatten samt att, om denna skatt komme att uttagas, industrien skulle tvingas att nedlägga de verk,, som bedreve framställning av motoralkohol.

I sitt den 4 januari 1933 avgivna betänkande med förslag angående åt- gärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar hava 1931 års skogssakkunniga jämförelsevis ingående skärskådat spörsmålet om sulfitspritens användande till motorbränsle. Efter en redogörelse för utvecklingen av motorspritens beskattningsfråga uttalade nämnda sak-

• Sida 95
•  Original

kunniga i fråga om stagnationen i sulfitspritindustriens utveckling och orsakerna härtill i huvudsak följande.

Betydelsen för landet att genom vidmakthållande och utveckling av motorspritindustrien erhålla tillgång till ett inhemskt motorbränsle hade upprepade gånger av statsmakterna och statsmyndigheterna framhållits och understrukits. Oaktat frågan härom komme att bliva föremål för särskild utredning, hade de sakkunniga likväl ansett lämpligt att i sitt betänkande framlägga vissa synpunkter å nämnda spörsmål, enär enligt deras mening detsamma intimt anknöte sig till frågan om möjligheterna att vinna utsträckt användning för skogsbrukets produkter.

Stora förhoppningar hade under senaste åren knutits till sulfitspriten såsom motorbränsle. Varken tekniska svårigheter eller restriktiva be— stämmelser inom alkohollagstiftningen lade avgörande hinder i vägen för en allmännare användning av sulfitspriten för motordrift. I konsu— mentkretsar hade man allt mer lärt sig att uppskatta de fördelar, lätt— bentylen erbjöde gent emot enbart bensin, och efterfrågan på lättbentyl hade stigit. Därigenom att sagda motorbränsle tillhandahölles allmän— heten genom bensinfirmornas vittutgrenade försäljningsorgan, hade jäm- väl distributionsfrågan ordnats på ett både för producenter och konsumen- ter till synes ändamålsenligt sätt. Trots detta kunde man konstatera, hu— rusom den kvantitativa utvecklingen på området icke motsvarade för- väntningarna. I antalet spritfabriker och deras produktionsförmåga hade på tio är ingen förändring inträtt.

Anledningen till stagnationen trodde sig de sakkunniga finna dels i prisförhållandena å bensinmarknaden, dels i den för motorspriten gällande skattelagstiftningen. Vid fastställandet av motorspritens tidsfrist för skattefrihet hade man uppenbarligen utgått ifrån, att den allmänt ökade förbrukningen av motorbränsle i förening med begränsningen i de då kända tillgångarna på råpetroleum skulle så småningom medföra en steg- ring av bensinpriset, vilket skulle komma jämväl motorspriten till godo genom att öka dess konkurrenskraft. Härvid tänkte man sig att motor- spritindustrien efter någon tid skulle tåla beskattning. Sag-da antagande hade emellertid icke hållit streck i verkligheten.

Prisrörelserna å bensinmarknaden hade, som torde vara känt, under senaste år gått i en riktning, som vore rakt motsatt mot vad man tidigare räknat med. Prissänkningarna å bensin, som föranletts av överproduk- tion inom oljeindustrien, hade verkat pristryckande jämväl å motorspri- ten och väsentligt minskat utsikterna att vinna nöjaktigt ekonomiskt re- sultat av sulfitsprittillverkning för motorändamål. Till följd av konkur- rensen med bensin hade nämligen priset å motorsprit icke kunnat sättas högre, än att detsamma täckt de direkta framställningskostnaderna. Att motorsprittillverkningen 'under- sådana omständigheter kunnat upprätt— hållas i sin nuvarande omfattning, borde till icke ringa del böra tillskri- vas det förhållandet, att en betydande del av sulfitspritproduktionen kun— nat vinna avsättning till andra ändamål än motordrift, huvudsakligen såsom allmändenaturerad hushållssprit och teknisk sprit ävensom till re- ningsverken, till avsevärt högre priser än det motorspriten betingat.

Vid sådant förhållande ävensom i betraktande av de ovissa utsikterna beträffande eventuell förlängning av tidsfristen för motorspritens undan— tagsställning i beskattningshänseende vore det förståeligt, att benägen- heten minskats hos sulfitspritindustrien att offra erforderligt kapital för

• Sida 96
•  Original

96 utökande av produktionsmöjligheterna i fråga om motorsprit. Den se- naste tidens höjningar i bensinpriset hade sannolikt ingen nämnvärd in- verkan på motorspritfrågans allmänna läge.

Skogssakkunniga övergingo därefter att behandla frågan, huru ett be- främjande av motorsprittillverkningen kunde ske, och anförde härom bland annat följande.

Gångna år hade visat, att avsättningen av motorsprit förhållandevis snabbt utvecklats till den nivå, som betingades av i drift varande fabri— kers produktionsmöjligheter. Mot bakgrunden av rådande efterfrågan på lättbentyl talade detta för att förbrukningen av motorsprit utan di— rekta statsingripanden skulle ytterligare successivt ökas, därest tillräck— liga kvantiteter till konkurrenskraftigt pris kunde tillföras mark- naden. Man syntes hava grundad anledning tro, att ett bibehållande av rådande fria försäljningssystem i samband med ett avlägsnande av skatte- hotet för motorspriten skulle utgöra tillräcklig stimulans för att ernå be- tydligt större tillverkning av motorsprit inom sulfitspritindustrien än den nuvarande. Genom vidmakthållande av den fria handeln syntes viss ga— ranti kunna vinnas för att motorspriten icke åsättes högre pris, än vad i förhållande till annat motorbränsle kunde anses skäligt. Vad angår skattehotets avlägsnande, hölle de sakkunniga för troligt, att en sådan åtgärd vore ägnad att, i den mån motorspritkonsumtionen på naturlig väg stegrades, kraftigt befordra intresset för ökad tillverkning. Mycket talade dessutom för, att detta skulle taga sig uttryck icke blott i större livaktighet inom sulfitspritindustrien utan jämväl däri, att andra vägar beträddes för kommersiell framställning av motorsprit.

Vidkommande de nya metoder för fabrikation av dylik sprit, som på tek— nikens nuvarande ståndpunkt kunde komma i fråga, erinrade de sakkun- niga om de s. k. saltsyre- och svavelsyreförfarandena vid framställning av förjäsbart socker ur träsubstans ävensom om träförsockring enligt Ber— gius—Hägglund. De sakkunniga framhöllo, att en förarbetning till mo- torsprit av träsocker, framställtenligt sistnämnda metod, sannolikt ställde sig särskilt ekonomiskt gynnsam, därest den kombinerades med sulfitsprit- tillverkning. Vid sådan kombinerad drift skulle de befintliga sulfitsprit- fabrikernas kapacitet kunna ökas till det femdubbla eller till i runt tal 100 miljoner liter högkoncentrerad alkohol per år.

Det vore givet, att en ökad tillverkning av motorsprit, framställd ur sul- fitavfallslut, icke kunde öva större inverkan på möjligheterna att ernå vidgad användning för avfallsvirke o. dyl. I detta hänseende vore där— emot sistberörda fabrikationsmetoder, som bygga på direkt försockring av trä, av betydligt större vikt, enär därvid som utgångsmaterial användes olika slags ved. Då man hade anledning förmoda, att ett avlägsnande av skattehotet med avseende på motorspriten skulle, så långt möjligt vore, gynna uppkomsten i landet av en träförsockringsindustri, skulle alltså en dylik åtgärd samtidigt medverka till att skapa betingelser för ett väsent- ligt ökat utnyttjande av virke. En dylik åtgärd skulle i samma mån öka förutsättningarna för arbetslöshetens bekämpande. Den manuella arbets- kraft, som direkt eller indirekt kan sysselsättas genom sulfitspritfabrika— tion, vore förhållandevis obetydlig. Träförsockringsindustrien, särskilt i det fall att den som råvara tillgodogjorde uteslutande rundvirke, för vars tillredning och transport erfordrades en betydande arbetskvantitet, kunde uppenbarligen i långt större grad bereda arbetsmöjligheter.

• Sida 97
•  Original

Vad nu anförts talade för, att skattehotet för motorspriten borde avlägs- nas. Som motiv för att motorspriten ansetts så småningom böra beskattas hade åberopats, att denna antagligen skulle bliva en farlig konkurrent till bensin. Härvid skulle vid skattefrihet för motorsprit stora summor un- dandragas vägväsendet, vilket nu tillgodofördes intäkterna genom ben— sinskatten. Detta förhållande vore ännu av mindre betydelse. Förbruk— ningen av sprit för motordrift vore alltjämt förhållandevis ringa. Motor- spritförbrukningen kunde knappast på kort tid öka till den grad, att den når en med bensinkonsumtionen något så när jämförlig storleksordning.

Efter att hava framhållit det inkonsekventa i att statsmakterna å ena sidan gynna generatorgasanvändningen genom direkta stödåtgärder men å andra sidan genom skattehotet förhindra spritfabrikationen av in- hemska produkter för motorändamål, då båda vore ur försörjningssyn- punkt likaberättigade, framhöllo de sakkunniga, att det med fog kunde göras gällande, att sulfitindustrien, som arbetade under synnerligen svåra ekonomiska förhållanden, borde kunna hava anspråk på att icke sådana åtgärder vidtogos av statsmakterna, vilka skulle ytterligare försämra dess läge.

Skogssakkunniga slutade med att föreslå, att den inhemska motorspri- ten medgåves befrielse från skatt. Allenast temporär skattefrihet vore icke tillfyllest för åvägabringande av större livaktighet inom ifrågava— rande industri.

Statsmakterna hava under senare tid på åtskilliga sätt ådagalagt sitt intresse för frambringande av inhemska motorbränslen. Förutom de stöd- åtgärder, som, enligt vad här ovan nämnts, vidtagits beträffande motor— spriten genom medgivanden om skattebefrielse, må här erinras om de an- stalter, som träffats för främjande av användningen av träkolsgas som motordrivmedel. Genom beslut vid 1932 års riksdag inrättades sålunda en statlig lånefond för inköp av gasgeneratorer för motordrift. Vid samma riksdag vidtogs sådan ändring i 1922 års förordning om automobilskatt, att skatt för automobil, som är inrättad för och drives med träkolsgas, skall utgå med hälften av eljest stadgade skattesatser. Det kan även för- tjäna erinras, att 1933 års bevillningsutskott i sitt betänkande nr 72 i sam- band med frågan om viss användning under tiden till och med den 30 juni 1934 av potatisbrännvin till tekniskt bruk och därav föranlett bemyndigan- de förKungl. Maj:t att utfärda bestämmelser om tvångsvisinblandning av, motorsprit i bensin uttalade önskvär-dheten av att, i den mån det befun— nes erforderligt, Kungl. Maj:t med stöd av detta bemyndigande föranstal— tade om avsättning av sulfitsprit till motorbränsle, även om därigenom en större kvantitet skulle komma att försäljas än den, som motsvarade vad som till följd av tillämpningen av berörda förslag till förordning icke komme till användning för tekniska ändamål.

Landets försörjning i större eller mindre grad med inhemskt motor- bränsle finna de sakkunniga vara ett spörsmål, som ur flera synpunkter 7 — 331972.

• Sida 98
•  Original

är av synnerlig vikt. Såsom närmare framgår av'de sakkunnigas utred- ning av brännoljefrågan (kapitel V), har den ständigt växande motoris- men medfört en oerhörd stegring av importen av brännoljor. Här må endast erinras, att bensinimporten år 1932 utgjorde ej mindre än 454 mil- joner liter och att värdet av hela mineraloljeimporten samma år uppgick till 67 1/2 miljoner kronor. Det är uppenbart, att en import av denna stor- leksordning måste verka i hög grad tyngande på Vår handelsbalans gent emot utlandet. Då några tecken till avmattning i motorismens fortsatta utveckling icke kunna iakttagas, är att förvänta, att sagda import under- går ytterligare stegring. De nationalekonomiska konsekvenserna av be- roendet av den utländska brännoljeimporten komme att göra sig än känn- barare, därest förhållandena å oljemarknaden skulle medföra prishöj- ningar. I betraktande av nu rådande jämförelsevis låga oljepriser låter en sådan utveckling sig väl tänka; såsom ovan erinrats, utgjorde cif—pri- set å bensin år 1925 cirka 19 öre per liter mot ett beräknat motsvarande pris av 7 a 8 öre åren 1931 och 1932. Vidare förefinnas, så länge bränn- oljebehovet helt skall tillgodoses genom import, risker för att i händelse av en avspärrning av landet brist på brännoljor skulle uppstå, vilket vore ägnat att medföra allvarliga verkningar. Visserligen kan i så- dant fall även tillgången på sulfitsprit antagas bliva begränsad på grund av minskad eller upphörd export av sulfitmassa och därav följande avsaknad av sulfitlut, men, därest förhoppningarna om en motorsprittill— verkning genom direkt försockring av trä infrias, skulle inhemsk motor— sprit likväl vara möjlig att frambringa. Därjämte innebär ersättande av en kvantitet utländskt motorbränsle med inhemsk vara, att svensk före- tagsamhet och arbetskraft tagas i anspråk, vilket är av icke ringa bety— delse" särskilt i nuvarande tider av arbetslöshet. Såsom av 1931 års skogs- sakkunniga framhållits, gäller detta i icke ringa grad, därest motorsprit- tillverkning av träsocker komme till stånd.

Under de senaste åren hava statsmakterna i åtskilliga främmande län- der genom lagstiftningsåtgärder sökt bereda en allmännare användning av sprit såsom motorbränsle. I allmänhet hava dessa åtgärder ingått så- som led i strävandena att ur nationella synpunkter göra sig mer eller mindre oberoende av utländska varor för att därigenom bland annat åstadkomma en förbättring i handelsbalansen. I de flesta fall har emel- lertid det närmaste syftet med nämnda lagstiftningsåtgärder varit att vinna ökad avsättning av vissa såsom råämnen för sprittillverkning an- vändbara jordbruksprodukter, av vilka överskott förefunnits. De höga tillverkningskostnaderna för jordbruksspriten hava härvidlag icke ansetts utgöra något hinder. Bland länder, som infört lagstiftning i syfte att främja avsättning av sprit till motorbränsle, må nämnas Frankrike, Ita- lien, Lettland, Tjeckoslovakiet, Tyskland, Ungern, Österrike, Australien, Brasilien och Sydafrika. Såvitt de sakkunniga kunnat inhämta, basera sig de för ändamålet vidtagna lagstiftningsåtgärderna på tvångsinbland—

• Sida 99
•  Original

ning av sprit i bensin. Närmare uppgifter härom rörande vissa av de angivna länderna återfinnas i bilaga F till detta betänkande.

Den i vårt land tillämpade anordningen för främjande av motorspritens användning, nämligen medgivande av temporär befrielse från den sär- skilda skatten å motorsprit, anse de sakkunniga icke utgöra en rationell lösning av frågan om stödåtgärd i sagda syfte. Då skattesatsens storlek i första hand är avpassad med hänsyn till vägväsendets behov av medel, följer därav, att skatten samtidigt icke med fördel kan tjäna ett så olik- artat ändamål som att utgöra ett lämpligt avpassat skydd för motorspri— tens avsättning i konkurrensen med bensinen. Vid ett högt bensinpris låter det sig tänkas, att sistnämnda skydd endast bör motsvaras av en del av skattesatsens belopp eller rent av att varje skydd är obehövligt, enär eljest fabrikanterna skulle göra oförtjänta vinster. Vid ett lågt ben- sinpris kan fallet däremot bliva, att den fastställda skattesatsen är otill- räcklig för ändamålet. Såsom förut nämnts, har sulfitspritindustrien för närvarande under skyddet av gällande alkohollagstiftning kunnat bereda sig den för sistnämnda fall erforderliga kompensationen genom att ut- taga högre pris å sprit, som försäljes såsom teknisk sprit och för renings— ändamål. De sakkunniga hava tidigare i annat sammanhang (sid. 64) framhållit det otillfredsställande i denna anordning, vilken icke kan med- föra utveckling av motorspritindustrien. Å andra sidan måste det fram- stå såsom föga rationellt, att staten av hänsyn till produktionen av ett visst slag av motorbränsle icke skall kunna i avsedd utsträckning utnyttja den genomförda beskattningen å motorbränslen. De sakkunniga anse därför, att stödåtgärderna till förmån för motorspriten böra frigöras från nämn- da beskattning och i stället givas formen av lagstadgad skyldighet för im- portör eller tillverkare av bensin att enligt särskilda bestämmelser in- blanda sprit i bensin. Hela produktionen av motoralkohol skulle för än— damålet övertagas av bensinfirmorna i förhållande till storleken av deras import respektive tillverkning, och tillverkarna av motoralkoholen skulle tillförsäkras ett pris för varan, som svarade mot framställningskostnaden jämte skälig handelsvinst. Tryggandet i denna ordning av avsättningen av sulfitspriten har av de sakkunniga också förutsatts i det ovan för- ordade systemet för ordnandet av avsättningsförhållandena inom sprit- industrien i landet, i vilket system motoralkoholen i lagstiftningshänse- ende," frånsett" regleringen av tvångsinblandningen, är inordnad. Det or- gan, som skulle förmedla bensinfirmornas övertagande av all tillverkad motoralkohol, komme enligt de sakkunnigas förslag att bliva aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.

Försäljningen av motoralkohol kan för närvarande uppskattas till un— gefär 8 miljoner liter a 995 procent för år. Det har anmärkts, att denna kvantitet, som utgör allenast omkring 2 procent av landets bensinimport, skulle vara alltför ringa såsom underlag för införande av systemet med tvångsinblandning av sprit i bensin. Då emellertid bensinfirmorna redan

• Sida 100
•  Original

nu inköpa och för inblandning använda denna begränsade produktion, borde väl kvantitetens nuvarande litenhet icke behöva föranleda invänd- ningar mot den förordade anordningen. Med denna åsyftas emellertid, att tillverkningen av motoralkohol skall undergå ökning. I första hand synes berättigat att räkna med att den nuvarande produktionskapaciteten för motoralkohol — cirka 15 miljoner liter för år — i sin helhet skulle komma att utnyttjas och att motoralkoholtillverkningen sålunda i varje fall skulle ökas till ungefär denna kvantitet. De vidgade möjlighe— terna för fabrikanterna att till skäligt pris vinna avsättning för tillverkad motoralkohol måste vidare anses vara ägnade att stimulera intresset för sprittillverkning även hos de sulfitmassafabrikanter, vilka hittills icke utbyggt sina anläggningar för sådan tillverkning. Detta kan väntas leda till en icke oväsentlig ökning i tillverkningen av sulfitsprit. I samma riktning skulle verka det fullständigare utnyttjandet av lutkvantiteterna, som kan äga rum vid vissa nuvarande sulfitspritfabriker genom utbyg- gande av apparaturen i dessa. Av intresse är därför att undersöka, huru stor produktion av motoralkohol vid en mera allmän utbyggnad för sprit- tillverkning inom cellulosaindustrien skulle kunna ernås. 1931 års skogs— sakkunniga hava i detta hänseende verkställt en beräkning och därom anfört i huvudsak följande:

I stort sett kunde man utgå från att utbytet av sulfitsprit i genomsnitt uppginge till cirka 40 liter a 95 procent per ton tillverkad sulfitmassa. Sul— fitmasseindustriens produktionskapacitet kunde för närvarande beräknas till omkring 13 miljoner ton per år. Maximalt skulle alltså kunna fram- ställas cirka 52 miljoner liter sulfitsprit. Härifrån borde frånräknas le— veranserna av sprit för skattefritt ändamål och till reningsverken, upp- skattade till 7 miljoner liter, varigenom skulle kunna till motorändamål påräknas en myckenhet av cirka 45 miljoner liter a 95 procent eller un- gefär 43 miljoner liter motoralkohol a 995 procent.

Verkställd granskning av denna beräkning har givit vid handen, att densamma i stort sett kan anses riktig. Emellertid lärer icke kunna för- utsättas, att det skulle bliva lönande för alla sulfitfabriker _ dessa äro 65 till antalet och hava en sammanlagd produktionskapacitet av cirka 1'4 miljoner ton sulfitmassa per år _ att driva spritfabrikation. Sålunda torde de minsta fabrikerna —- d. v. s. ett 20-tal fabriker med mindre än 10 000 tons årlig kapacitet för tillverkning av sulfitmassa —- härvid knap- past kunna komma i betraktande. Samma torde förhållandet vara med vissa större fabriker, för vilka förutsättningarna för en sådan tillverknings upptagande av olika omständigheter kunna vara ogynnsamma. Med hän- syn härtill torde maximikvantiteten sprit böra beräknas å en kvantitet sulfitmassa av allenast 1'1 miljon ton, varigenom.en sprittillverkning av i runt tal 45 miljoner liter a 95 procent skulle ernås. Efter avdrag av sulfitspritleveranserna för tekniska ändamål och med omräkning av kvan— titeten efter 995 procents alkoholstyrka torde maximikvantiteten motor- alkohol, som den svenska sulfitindustrien för närvarande antages kunna

• Sida 101
•  Original

producera, böra angivas till omkring 40 miljoner liter, motsvarande en kvantitet lättbentyl av omkring 160 miljoner liter.

Emellertid torde en utveckling av sulfitspritindustrien av beskaffenhet att åstadkomma en mera nämnvärd ökning i tillverkningen av motoralko- hol icke vara med någon säkerhet att påräkna, därest icke särskilda åt- gärder härför vidtagas. De sulfitcellulosafabrikanter, som nu icke tillverka sprit, torde näppeligen föranledas att bygga ut sina fa— briker för framställning av motoralkohol, därest de icke erhålla garantier rörande det pris. som under någon längre tid skulle er- hållas för motoralkoholen. För uppnående av nyss angivna syfte vilja de sakkunniga förorda, att aktiebolaget Vin— & Spritcentralen — oberoen- de av den för bolaget nu gällande koncessionstiden —— träffar för längre tid, förslagsvis 10 år, bindande avtal med sulfitspritfabrikanterna, var- igenom bolaget ikläder sig skyldighet att övertaga all tillverkad, för mo- torändamål fullgod alkohol efter ett angivet pris, som fastställes på så- dant sätt, att producenterna utöver de direkta tillverkningskostnaderna tillförsäkras ränta och amortering å sina anläggningar samt skälig han- delsvinst. Bestämmandet av pris och övriga avtalsvillkor bör självfallet föregås av ingående undersökningar. Beträffande priset hava de sak— kunniga tänkt Sig den möjligheten, att detta göres rörligt efter växlingar- na i kolpriset. Den invändningen kan framföras, att ett dylikt, för längre tid gällande avtal icke vore tillrådligt för någondera parten med hänsyn till de ändringar i priser å råämnen m. m., som därunder kunna inträda. De sakkunniga vilja emellertid framhålla, att tillverkningen av sulfit- sprit sker med användande av ett utgångsmaterial, som saknar mark— nadsvärde, och att de i kalkylen för tillverkningskostnadernas beräkning ingående posterna till största delen avse dels de fasta kapitalkostnaderna och dels kostnaderna för kol. Därest priset, såsom nyss antytts, göres be— roende av växlingarna i kolpriset, kan förutsättas, att eventuella fluk- tuationer i fråga om andra kostnadsposter icke komma att äga nämnvärd betydelse. Slutligen må här erinras, att, därest frivillig överenskommelse ej kan träffas mellan parterna, möjligheten står öppen att anlita den sär- skilda nämnden för prissättning av brännvin.

Vad beträffar själva avtalsuppgörelsen kan denna tänkas försiggå i sådan ordning, att Spritcentralen har att förhandla med ett av sulfit- Vspritfabrikan-terna bildat organ, som i. avtalsfrågan. företräder fabrikanter— nas intressen och med vilket ett gemensamt avtal träffas för medlem- marnas räkning. Detta organ skulle alltså komma att fylla enahanda uppgift, som Sveriges bränneriidkareförening för närvarande fullgör så- som representant för lantbruks- och jästbrännerierna. Det åsyftade or- ganet torde, där så visar sig lämpligt, kunna utnyttjas för distributio- nen av den tillverkade motoralkoholen och sålunda i viss utsträckning på. uppdrag av aktiebolaget Vin- & Spritcentralen även förmedla bensin- firmornas övertagande av nämnda vara. Den nu antydda formen för

• Sida 102
•  Original

avtalsuppgörelsen bör emellertid enligt de sakkunnigas mening icke ut- göra hinder för att Spritcentralen skall kunna träffa avtal även med en- skild sulfitspritfabrikant, som till äventyrs icke tillhör den eventuella organisationen inom sulfitspritindustrien.

Beträffande leveranserna av sulfitsprit för tekniska ändamål synas dessa icke böra inbegripas i ovan åsyftade, för längre tid gällande avtal. Emellertid vilja de sakkunniga framhålla angelägenheten av att åt sist- nämnda avtal gives sådan innebörd, att utan hinder av leveranserna av motoralkohol tillgång till erforderliga kvantiteter sulfitsprit för tek- niska ändamål må förefinnas till skäligt pris.

Maximiproduktionen av motoralkohol har av de sakkunniga i det före- gående uppskattats till cirka 40 miljoner liter. Utan att för närvarande kunna uttala sig om, huruvida denna produktion i verkligheten kommer att uppnås eller möjligen överskridas — vilket ytterst blir beroende av pri- set å motoralkohol — hava de sakkunniga, som funnit svårigheter möta att överblicka konsekvenserna av större motoralkoholproduktion än den nyssnämnda, ansett lämpligt, att upphandlingen av motoralkohol bör vid avtalsuppgörelsen så begränsas, att den tillsvidare icke skulle komma att omfatta mera än 40 miljoner liter för år.

Med avseende å de ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna an- ordningen är givet, att densamma under nuvarande förhållanden för med sig en icke obetydligt ökad kostnad för konsumenterna av motorbränsle genom det väsentligt högre pris, som motoralkoholen betingar i jämfö- relse med bensinen. Det nuvarande priset å motoralkohol, 24 öre per li- ter, vilket som nämnts kunnat stanna vid detta belopp på grund av, från— sett skattebefrielsen, de högre priser, som tillverkarna äro i tillfälle att uttaga å teknisk sprit och sprit för reningsändamål, skulle icke kunna bibehållas i fortsättningen, då produktionspriset i stället vore avsett att utgöra grunden för prissättningen. Vad tillverkningskostnaden beträf- far, kan till ledning vid dennas bedömande tjäna den kalkyl, som år— ligen uppgöres av prissättningsnämnden för skattefri sprit. Sagda kost- nad har för fabrik med en årlig tillverkningskapacitet av en miljon liter a 95 procent under senare år enligt kalkylen beräknats utgöra:

år 1925 ................................ 30'5 öre år 1929 ............................... 28'25 öre » 1926 ................................ 32'25 » >> 1930 ............................... 27 » » 1927 ................................ 27'2 5 » » 1931 ............................... 28 » » 1928 ............................... 27'25 » >> 1932 ............................... 27'75 »

Med utgångspunkt från den kalkyl, som låg till grund för prissätt— ningsnämndens år 1932 angivna tillverkningspris å sulfitsprit a 95 pro- cent, hava två av de sakkunniga, hrr Enström och Kempe, verkställt en granskning av beräkningarna av sagda pris. De hava därvid funnit, att mot kalkylens resultat i vad den avser förhållandena vid en genom— snittsfabrik av angiven storlek inga mera betydande anmärkningar kun—

• Sida 103
•  Original

na framställas men att vid en modern och välbelägen fabrik tillverk- ningskostnaden under gynnsamma förhållanden torde stanna vid 25 öre per liter. Till detta belopp skulle emellertid komma kostnaderna för koncentrering av spriten till motoralkohol samt för denaturering, vilka kostnader av sulfitspritindustrien angivits till respektive 3'6 öre och 1'1 öre. Den sammanlagda framställningskostnaden för motoralkohol skulle med denna beräkning utgöra 29"! öre per liter vid fabrik. Om man med hänsynstagande till den handelsvinst, varav sulfitsprittillverkare antages komma i åtnjutande, rent överslagsvis skulle angiva priset å motoralkoholen till 32 öre per liter och motsvarande pris'å bensin an- tages vara 9 öre, skulle alltså föreligga en skillnad av 23 öre. För den ovan beräknade maximiproduktionen av motoralkohol å 40 miljoner li- ter skulle alltså merkostnaden för motorsprit i jämförelse med bensin utgöra cirka 9 miljoner kronor. Denna merkostnad skulle bensinfir- morna dock icke kunna uttaga enbart vid försäljningen av lättbentyl, då denna vara därigenom skulle bliva för dyr, utan kostnaden finge sannolikt fördelas å försäljningen i sin helhet. Emellertid bör uppmärksammas, att ett visst högre pris under alla förhållanden är motiverat för sprit- motorbränslet, enär såsom i det föregående framhållits tillsatsen av mo— toralkohol till bensinen medför, att blandningen erhåller vissa värdefulla egenskaper såsom motorbränsle och därför blir av högre kvalitet än en— bart bensin.

Vad beträffar frågan om motoralkoholens beskattning, bliva tillver- karna med den nu förordade anordningen icke beroende av den särskil- da skatten å motorsprit. J ämlikt 4 % bensinskatteförordningen skall skat- ten å motorsprit erläggas av den, för vilkens räkning denaturering sker. Då all för förbrukning inom landet avsedd sprit och motoralkohol en- ligt de sakkunnigas förslag komme på grund av bestämmelserna i 21 å i brännvinstillverkningsförordningen med dess av de sakkunniga före- slagna lydelse att övertagas av aktiebolaget Vin- & spritcentralen, skulle denatureringsverksamheten därmed i sin helhet äga rum för spritcentra— lens räkning. Därest statsmakterna skulle besluta, att nu gällande skatte- befrielse skall upphöra, torde sålunda i enlighet härmed erläggandet av skatten ankomma icke på tillverkarna utan på spritcentralen. Bolaget har i sin tur att inräkna skattesatsen i det pris, som bensinfirmorna en— li-gt- bolagets bestämmande skola erlägga för den motoralkohol, de bliva skyldiga att inköpa. Med den lösning av motorspritfrågan, som de sak- kunniga förordat, skulle statsmakterna under alla förhållanden äga möj- ligheter att, utan att sulfitspritindustriens intressen komma att beröras, be- döma spörsmålet om motorbränslebeskattningen efter de allmänna syn- punkter, som kunna anläggas å frågan.

Vad angår införandet av systemet med inblandning tvångsvis av sprit i bensin bör detta ske genom utfärdandet av en särskild förordning i äm—

• Sida 104
•  Original

net. Förslag till sådan förordning lämnas härjämte (sid. 165). Beträf- fande innehållet i vissa paragrafer i förordningen få de sakkunniga an- föra följande.

I 1 8 första stycket stadgas skyldighet för envar, som till riket inför bensin eller inom riket tillverkar sådan vara, att av partihandlaren med skattefri sprit -— Spritcentralen — inköpa motorsprit i sådan omfattning, att den inköpta motorspriten utgör viss procent av den importerade eller tillverkade kvantiteten bensin (inköpsprocent).

Inköpsprocenten torde böra fastställas av Kungl. Maj:t, varom före- skrift meddelas i 2 å. Vad angår inköpsprocentens storlek må nämnas, att mot ovannämnda beräknade maximiproduktion av motoralkohol, 40 miljoner liter, skulle svara en inköpsprocent av cirka 10. För tiden när— mast efter bestämmelsernas ikraftträdande, innan ännu någon nämnvär- dare utbyggnad för ökad motoralkoholtillverkning hunnit äga rum, torde böra räknas med en inköpsprocent av allenast cirka 4, svarande mot en tillverkning av motoralkohol av cirka 15 miljoner liter.

I 3 och 4 % äro bestämmelser meddelade om vad importör eller tillver- kare av bensin har att iakttaga beträffande styrkandet av verkställt inköp av motoralkohol. Då fråga är om till riket införd bensin, påkallas tull— verkets medverkan för kontroll å fullgörandet av föreskriven inköpsskyl- dighet. Kontroll å fullgörandet av den tillverkare av bensin åliggande skyldigheten att inköpa motorsprit synes däremot lämpligen böra utövas av kontrollstyrelsen i samband med kontroll å beskattningen av inom riket tillverkad bensin.

Därest importör eller tillverkare av bensin ålägges att genom företeende av skriftligen upprättat köpeavtal hos vederbörande myndighet styrka, att han fullgjort stadgad inköpsskyldighet, samt tillika föreskrives, att dylikt avtal skall av vederbörande myndighet förses med anteckning om upp- visandet, innan detsamma till importören eller tillverkaren återställes, torde detta i och för sig vara tillräckligt för att möjliggöra en effektiv kontroll å inköpsskyldighetens fullgörande. Emellertid torde det vara ändamålsenligt, om vederbörande myndigheter därutöver åläggas att föra sådana anteckningar, som avses i de föreslagna bestämmelserna i 3 $ 2 mom. och 4 $ 3 mom. Med hänsyn till de uppgifter, som på grund av bestämmelserna i 3 $ 3 mom. i förordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit komma kontrollstyrelsen till handa, hava berörda anteck- ningar, vad kontrollstyrelsen beträffar, icke ansetts behöva vara lika ut- förliga som de anteckningar, vederbörande tullmyndigheter ansetts böra i sådant hänseende föra.

Avtal om inköp av motorsprit, som träffats innan den föreslagna för— ordningen trätt i kraft, bör självfallet ej få åberopas till fullgörande av föreskriven inköpsskyldighet. En erinran härom har ansetts lämpligen böra intagas såsom övergångsbestämmelse till den föreslagna förordningen.

Då fråga är om till riket införd bensin, bör varan självfallet icke få från

• Sida 105
•  Original

tullverket utlämnas för förfogande inom riket, förrän importören visat sig hava fullgjort honom åliggande inköpsskyldighet.

Den föreslagna bestämmelsen i 6 % torde vara av behovet påkallad bland annat med hänsyn till möjligen uppkommande svårigheter för sulfitsprit- fabrikanterna att i särskilda fall — exempelvis då tillverkningen av sul- fitmassa på grund av arbetsinställelse eller av annan anledning är in— ställd eller minskad — leverera erforderliga kvantiteter motoralkohol.

Första stycket av 7 © innehåller föreskrift om skyldighet för den, som på grund av bestämmelserna i den föreslagna förordningen verkställt in- köp av motorsprit, att använda den inköpta motorspriten för inblandning i bensin enligt vissa grunder. Dessa böra fastställas av spritcentralen. Med hänsyn till blandningsförhållandets betydelse ur motortekniska syn— punkter förutsättes, att bolaget därvid samråder med den tekniska sak- kunskapen på området. Det nuvarande blandningsförhållandet i lätt- bentyl utgör som nämnts 25 procent sprit och 75 procent bensin, vilket befunnits lämpligt. Andra blandningsförhållanden böra dock i särskilda fall kunna medgivas.

Med hänsyn till vikten av att motorspriten tillhandahålles allmänheten i för motordrift lämpliga bensinblandningar, bör spritcentralen hava att utöva erforderlig kontroll över blandningsförfarandet, vilket förutsättes kunna ske genom stickprov å i handeln förekommande spritmotorbränsle.

Bestämmelsen i sista stycket av 7 © åsyftar det fall, att en motorägare önskar hos bensinfirma inköpa enbart sprit för motordrift. Spritcentra- len bör äga medgiva köpare av motorsprit att i sådant fall återförsälja motorsprit oblandad.

• Sida 106
•  Original

V. Frågan om en statlig reglering av brännoljeimporten till riket.

1. De sakkunnigas uppdrag enligt lagen den 18 juni 1925 om under- sökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar.

Inledningsvis vilja de sakkunniga erinra om att frågan om en statlig kontroll över importen till riket av motorbränsle vid ett tidigare till— fälle varit föremål för uttalanden av vissa näringssammanslutningar inom riket ävensom av kommerskollegium. Genom remiss den 19 mars 1917 anbefallde nämligen Kungl. Maj:t kommerskollegium att av— giva yttrande över vissa utlåtanden, förslag och framställningar, som vid olika tillfällen inkommit från kommerskollegium, nykterhetskom- mittén och kontrollstyrelsen rörande bland annat åtgärder för sulfit- spritindustriens befrämjande, samt att därvid särskilt taga under över- vägande, huruvida visst föreliggande förslag om statsmonopol å handeln med viss sprit lämpligen kunde genomföras utan införande i samband därmed av statsmonopol eller annan dylik anordning i fråga om impor- ten av brännoljor. Sedan olika av frågan intresserade sammanslut— ningar inom handel och industri beretts tillfälle att avgiva yttranden i ärendet, uttalade sig kommerskollegium i frågan i avstyrkande riktning i ett den 27 augusti 1917 dagtecknat utlåtande.

I det till grund för de sakkunnigas uppdrag liggande protokollet över finansärenden den 17 februari 1933 har departementschefen, såsom tidi- gare omnämnts, berört spörsmålet om en kontroll eller reglering i lämp— lig form av importen till riket av utländskt motorbränsle. Departements— chefen har härvid, bland annat, uttalat, att särskild uppmärksamhet torde böra ägnas åt de möjligheter, som en sådan kontroll skulle erbjuda för att bereda skydd mot eventuella tendenser till kartellbildning i prisförhöjan- de syfte mellan producenter av importerat dylikt bränsle.

1 skrivelse den 1 mars 1933 till statsrådet och chefen för finansdeparte- mentet hemställde de sakkunniga, att departementschefen ville i fråga om vissa angivna företag utverka Kungl. Maj:ts förordnande att undersök- ning, på sätt i lagen den 18 juni 1925 om undersökning angående mono- polistiska företag och sammanslutningar sägs, finge äga rum till utred- ning rörande företagens inverkan på pris- och omsättningsförhållandena här i riket, ävensom att verkställandet av nämnda undersökning måtte

• Sida 107
•  Original

uppdragas åt de sakkunniga i egenskap av undersökningsmyndighet. Tillika hemställde de sakkunniga om bemyndigande för dem att för- ordna lektorn vid tekniska läroverket i Malmö 0. E. Ask, att, jämlikt 2 % nämnda lag, vara undersökningsmyndighetens ombud vid upplys— ningars inhämtande.

De av de sakkunniga angivna företagen voro Krooks petroleum & olje aktiebolag och rederiaktiebolaget Höggarn i Stockholm, Vestkustens pe- troleum aktiebolag i Göteborg, Sydsvenska petroleum aktiebolaget i Malmö, Skånska petroleum aktiebolaget i Hälsingborg, Ostkustens pe- troleum aktiebolag i Kalmar, samt Svensk-engelska mineralolje aktiebo- laget, Svenska bensin & petroleum aktiebolaget BP, The Texas Company aktiebolag, aktiebolaget Naftasyndikat och firman A. Johnson & C:o, samtliga i Stockholm.

Med bifall till denna framställning uppdrog Kungl. Maj:t den 3 mars 1933 åt de sakkunniga att i egenskap av undersökningsmyndighet en- ligt nämnda lag verkställa undersökning rörande sagda företags inver— kan på pris- och omsättningsförhållandena här i riket, och bemyndi- gade Kungl. Maj:t undersökningsmyndigheten att förordna lektorn 0. E. Ask att tillsvidare, efter undersökningsmyndighetens närmare be— stämmande, vara myndighetens ombud vid upplysningars inhämtande.

Med stöd av det sålunda givna bemyndigandet hava de sakkunniga genom ombudet låtit verkställa ingående utredningar rörande förenämn- da firmors ekonomiska förhållanden. Utredningarna _ som i viss mån försvårats av att flertalet firmor icke föra sina böcker å svenska språket — innefatta sammanställningar för vart och ett av företagen rörande i det- samma investerat kapital — med fördelning å ocean-anläggningar, de- påer m. m., varor, fordringar samt anläggningar m. m. för varornas distribution i minut — ävensom vart och ett av företagens enligt vissa grunder beräknade driftsresultat. Undersökningarna i fråga hava för fler- talet av företagen avsett dels verksamhetsåret 1929, vilket valts med hän- syn till att detsamma var ett jämförelsevis gynnsamt år för företagen, dels verksamhetsåret 1931, som på grund av mellan företagen fört pris- krig var mindre gynnsamt, och dels verksamhetsåret 1932, som — för- utom att det varit det sista, för vilket avslutade räkenskaper förelegat — varit det år, varunder visst samarbete mellan företagen gjort sina verkningar-gällande. -Med avseende emellertid å aktiebolaget Naftasyn- dikat har utredningen omfattat verksamhetsåren 1930, 1931 och 1932. Enär Svenska bensin & petroleum aktiebolaget BP från och med den 1 januari 1932 övertagit ett oljebolags, aktiebolaget Bensin & oljekompa- niet i Hälsingborg, rörelse, har undersökningen ansetts böra omfatta jämväl sistnämnda bolags verksamhet åren 1929 och 1931. De sakkunniga hava vidare från de undersökta företagen infordrat åtskilligt material till belysning av prisutvecklingen under senare tid å den inhemska ben- sinmarknaden m. m., och representanter för företagen hava även, jäm-

• Sida 108
•  Original

likt 3 å i omförmälda lag, varit kallade att inställa sig för undersök- ningsmyndigheten för upplysningars avgivande rörande företagens för— säljningspolitik samt förekommande samverkan dem emellan vid pris- sättningen och bestämmandet av rabatter m. fl. förhållanden.

Med underdånig skrivelse av den 17 juli 1933 hava de sakkunniga i sin nämnda egenskap av undersökningsmyndighet till Kungl. Maj:t över— lämnat resultaten av de sålunda verkställda undersökningarna, stenogra- fiska referat över vad vid förhören med företagens representanter före- kommit samt annat hithörande utredningsmaterial, och har Kungl. Maj:t, på de sakkunnigas hemställan, förordnat att en av undersökningsmyn— dighetens ombud utarbetad och den 15 juli 1933 dagtecknad promemoria finge offentliggöras. Denna promemoria, vilken såsom bilaga G är vid— fogad föreliggande betänkande, innehåller en allmän sammanfattning av ombudets gjorda iakttagelser samt en ur siffermaterialet för de särskilda bolagen sammandragen tabellarisk översikt av bolagens sammanlagda kapitalinvesteringar och deras genomsnittliga driftsresultat under de år, undersökningen omfattat, m. m.

2. Nu rådande förhållanden med avseende å importen till riket av motorbränsle m. m.

Innan de sakkunniga ingå på en närmare behandling av ämnet, torde uppmärksamheten böra fästas å. nu rådande förhållanden med avseen— de å importen till riket av motorbränsle samt prisutvecklingen under senare tid på den inhemska marknaden för mineraloljor m. m.

I fråga om läget på den internationella oljemarknaden, de stora världs- oljebolagens verksamhet samt åtskilliga andra utländska förhållanden hava de sakkunniga låtit utarbeta en särskild redogörelse, vilken är in- tagen i den vid betänkandet fogade bilagan I. Med hänvisning till denna redogörelse kunna de sakkunniga här inskränka sig till att erinra om att ifrågavarande världsbolag —- i likhet med vad fallet är på flertalet andra marknader inom och utom Europa — genom för försäljningsända- mål bildade dotterföretag äro representerade här i landet.

Sålunda ägas direkt eller indirekt Krooks petroleum & olje aktiebolag, Sydsvenska petroleum aktiebolaget, Skånska petroleum aktiebolaget, Vestkustens petroleum aktiebolag och Ostkustens petroleum aktiebolag av moderbolaget Standard Oil Company of New Jersey med säte i New York. Svenska bensin & petroleum aktiebolaget BP är dotterbolag till Anglo-Persian Oil Company Ltd med säte i London, The Texas Company aktiebolag till The Texas Corporation med säte i New York och Svensk— engelska mineralolje aktiebolaget till den s. k. Shellgruppen med säte i London och Haag. Aktiebolaget Naftasyndikat representerar Sojusneft- export i Moskva.

Svenska bensin & petroleum aktiebolaget BP är dotterbolag till Anglo—

• Sida 109
•  Original

Persian Oil Company Ltd, i Vilket företag engelska staten är starkt in- tresserad.

Sojusneftexport är en utbyggnad av den centrala sovjet-ryska statsmak- ten, vilken sålunda äger och leder dess genom aktiebolaget Naftasyndikat här bedrivna verksamhet.

Sydsvenska petroleum aktiebolaget och Vestkustens petroleum aktiebo— lag hava enligt uppgift i publikationen >>World Petroleum Directory», 1932—1933 edition, karaktären av dotterbolag till Standard Oils i Dan- mark domicilierade dotterföretag Det Danske Petroleums Aktieselskab.

Rederiaktiebolaget Höggarn är ett mindre dotterföretag till Krooks petroleum & olje aktiebolag.

Det enda självständiga svenska företaget bland de här ovan uppräknade är firman A. Johnson & C:o, som sedan några år tillbaka i Nynäshamn driver industriell verksamhet med utvinning av bensin och andra olje- produkter ur importerad råvara (crude oil) för samma produkters av— sättning på den inhemska marknaden ävensom för bunkringsändamål.

En firma Svenska aktiebolaget Alfred Olsen & C:o med rörelse i Stockholm och Göteborg, representerande i Sverige det danska bolaget Alfred Olsen & C:o A/S i Köpenhamn _— ett dotterbolag till den ameri— kanska Gulf Oil—koncernen —— driver handel med brännoljor huvudsak— ligast för bunkringsändamål.

Bensin importeras jämväl av ett nyligen bildat företag, Bilägarnas in- köpscentral förening 11. p. a., utgörande en sammanslutning mellan bil- ägare, som importerar och till medlemmarna avyttrar bensin.

Förutom nu nämnda firmor finnes ytterligare ett mindre antal impor- törer, som importera bensin och andra brännoljor för försäljning inom riket.

Slutligen må nämnas, att vissa industriella företag importera bensin för eget behov.

Genom motorismens starka utveckling under senare tid har Vårt land i likhet med andra kulturländer haft ett stadigt ökat behov av bränn— oljor, vilket — frånsett den mindre del därav, som i enlighet med vad ovan nämnts under de sista åren fyllts genom firman A. Johnson & C:os produktion — tillgodosetts genom en mycket betydande och hastigt växan- de" import. ' Till belysande" av införseln" till'rike't av- mineraloljor medde- las i tabell 4, sid. 110—111, ur den officiella handelsstatistiken extraherade uppgifter rörande införseln dels under åren 1911—1913 och dels under åren 1924—1932 samt första halvåret 1933 av bensin samt andra slag av mi— neraloljor, de sistnämnda specificerade i nativ olja (crude oil), motor- brännolja och pannbrännolja, fotogen, smöroljor ävensom andra icke specificerade slag av mineraloljor än de nu nämnda. Tabellen upptager jämväl importen av smörjoljor, utgörande blandning av fet olja och, så- som huvudbeståndsdel, mineralolja.

• Sida 110
•  Original

Tabell 4. Införseln av mineraloljor

M 1 n e r a 1 o 1- b e n s i n a n (1 r a . ”tassar-:a . . A 1- (erade Oil) porsliineradå , o Ogen Stat. nr 439 1 Stat. nr 4401 Stat. nr 441 1 Stat. nr 4421 kvant. 11330 lag:/;? ton 11330 kr./kg ton 11530 kr./kg ton 11390 kr./kg ion | 1911 ...... 8 323 1831 0'22 ' 10 139 1 014 010 118118 13 584 012 1912 ...... 9 504 2566 027 11082 1 108 010 104044 14 566 0'14 1913 ...... 15 414 4 932 0'32 15 346 1 535 0'10 120 476 16 867 014 1924 ...... 94 626 23 544 025 59 458 4 514 008 68 126 7 971 0'1 2 1 0001il.

1925 ...... 189 921 36 369 019 63 050 5 194 008 63 351 7 069 0'11 1926 ...... 210 791 36 178 017 72 004 6 495 009 65 702 9 122 0'14 1927 ...... 232 127 29 808 Om 89 315 7 487 008 64 718 7 786 0'12 1928 ...... 312159 35 953 0'12 96 887 6 948 007 '76 241 8 220 011 1929 ..... 341 589 41 194 01 2 117 894 7 406 006 68 864 8 214 0'12 1930 ...... 411 903 46 581 011 39 342 2 026 0.05 116 040 7 422 0'06 79 060 8 725 011 1931 ...... 431218 29719 007 30 506 844 0'08 169916 8106 0'06 76 242 5717 007 1.932 ...... 454 164 36 356 008 33 212 871 003 223 731 10 643 005 78 047 6 892 009

1933 jan. —juni 200 719 15 498 0.08 38 954 1 296 008 130 310 6 032 005 i 36 272 3 031 0'08

* Enligt 1911 års statistiska varniörteckning voro motsvarande stat. nr, betr. nr 439: betr. nr 442: 1099C resp. 10991/7 C; betr. nr 443: 1099D resp. 10991/9 D; betr. nr 444 :

' Emballaget inräknas i vikten. ” För åren 1911—1929 ingår importen av hithörande varuslag i uppgifterna ang. motor- ' Häri ingår importen av petroleumavlall (massut), som utgjorde: år 1911 3 312 ton med med ett värde av 182000 kr. Åren 1924 o. i. har införseln av denna vara varit obetydlig.

5 Upptages ej i handelsstatistiken för år 1911.

Den sammanlagda importen av mineraloljor av samtliga dessa slag hade, såsom av tabellen framgår, år 1911 ett värde av något mindre än 20 miljoner kronor, år 1912 ett värde av omkring 22 %» miljoner kronor och år 1913 ett värde av något över 28 miljoner kronor. På grund av penningvärdets fall under krigsåren och de första efterkrigsåren äro värdesiffrorna för importen av artiklarna i fråga — liksom alla andra värdesiffror —— för åren efter kriget icke jämförbara med förkrigs- tidens. Likväl är det av intresse att bemärka, hurusom den ifråga— varande importen till riket av olika slag av mineraloljor år 1925

• Sida 111
•  Original

] o r 1 8—8 Smörjoljor, utgö- :; ”' g rande blandn. av Sam- smörjoljor fet olja och, så- menlagt .., rr. ., _ . v som huvudbestånds- import— ljusa., ävensom " k andra de], mineralolja värde transform. olja mor a Stat. nr 4431 Stat. nr 444” Stat. nr 4451 Stat. nr 6061 | 1 000 . 1 000 1 000 . , 1 000 1 000 ton kr. kr./kg ton kr. kr./kg ton kr. kr./kg ton kr. kr./kg kr. 14 326 2 292 Om 9 898 1023 010 4 359 218 0'05 ** 19 962

14995 2549 017 8995 1030 011 3165 380 012 1126 326 036 22525 15425 29310'19 8461 1015 012 4809 577 012 1117 257 028 28114

22108 7115 082 7060 1582 022 3692 704 019 729 323 0'44 45753

26 764 8 603 032 6 734 1 509 022 3 826 904 028 999 459 0'46 60 107 26 967 7 812 0'29 8 149 1 495 018 3 861 984 0'25 1 810 788 044 62 874 25 625 7 668 0130 6 025 1 302 Om 3 578 827 028 2 626 1 125 0'48 56 003 29 942 8 316 028 7 857 1448 Om 3 030 699 023 2 175 911 04 2 62 495 33 226 9 398 028 6 787 1 447 0”? 1 3 661 834 023 2 156 969 0'45 69 462 31 843 9 481 030 8131 1507 0'19 2146 497 023 1 818 832 046 77 071 38 150 10 208 02 7 7 431 1 109 0'1 5 2 853 425 015 1 633 719 044 56 847 33 815 10 356 0151 10 241 1 262 012 3 773 438 012 1 621 751 046 67 569

14825 3804 0'26 3808 695 018 1376 195 0'14 557 240 018 30791

t. o. m. ”"/a 1925 nr 1099 F och därefter nr 1099; betr. nr 440/441: nr 1099 B resp. 10991/28; 1099 A och E resp. 10991]! A och E; nr 445: 1099 G resp. 10991/9 F/G; samt nr 606: 1100 D.

brännolja etc. ett värde av 331 000 kr.; år 1912 2 478 ton med ett värde av 248 000 kr.; år 1913 1 513 ton

hade stigit till ett 'värde' av över 60 miljoner kronor samt huru det totala importvärdet under de efterföljande åren — även om detsamma under ett par av dessa understeg 1925 års siffra — merendels legat högre. År 1932 _— för att nämna det senaste är, som i sin helhet kan över— blickas —— hade mineraloljeimporten till riket ett värde av 67 % miljoner kronor.

Då smörjoljor och härmed jämförliga produkter, såsom redan av de sakkunnigas uppdrag framgår, falla utom området för de sakkunnigas undersökningar, knyter sig- det egentliga intresset till importsiffrorna

• Sida 112
•  Original

för i främsta rummet bensin men även nativ olja (crude oil), motor- brännolja och pannbrännolja samt fotogen.

Man finner av tabellen, att bensinimporten, som under de sista för— krigsåren uppgick till allenast 8—15 miljoner kilogram eller omkring 10—20 miljoner liter per år med ett Värde, växlande från knappa 2 mil- joner till 5 miljoner kronor, år 1924 hade stigit till omkring 95 miljo- ner kilogram motsvarande i runt tal 125 miljoner liter med ett värde av över 23 miljoner kronor. Under de därefter följande åren gick ben— sinimporten, kvantitativt sett, i oavbrutet och snabbt stigande. Den ut— gjorde sålunda år 1928 omkring 312 miljoner liter, år 1930 omkring 412 miljoner liter och år 1932 något mer än 454 miljoner liter. Som följd av bensinprisets växlingar företedde importvärdena under samma år starka variationer mellan lägst närmare 30 miljoner kronor år 1927 och 1931 samt högst 46 % miljoner kronor år 1930. År 1932 hade bensinimporten ett Värde av 36 356 000 kronor.

Införseln av nativ olja (crude oil) torde, före det inhemsk raffinering av dylik olja under år 1928 påbörjades, hava varit av ringa omfattning. Handelsstatistiken upptager ifrågavarande varuslag särskilt för sig först från och med år 1930. Under tidigare år har införseln redovisats under positionen för motorbrännolja etc. Åren 1930—1932 uppgick importen till mellan 30 000 och 40 000 ton per år med i tabellen upptagna värden.

Importen av motorbrännolja och pannbrännolja (oraffinerade) före— tedde under åren 1924—1932, i likhet med bensinimporten, i stort sett en ökning och uppgick år 1932 till närmare 224000 ton med ett värde av 10 643 000 kronor.

Importen slutligen av fotogen har av naturliga skäl varit mera kon- stant. Under den nu berörda nioårsperioden 1924—1932 varierade den— samma mellan 63000 och 80000 ton årligen. Värdet därav växlade från under 6 miljoner till över 9 miljoner kronor och uppgick år 1932 till 6892 000 kronor,

Det sammanlagda importvärdet av bensin, nativ olja (crude oil), mo— torbrännolja och pannbrännolja (oraffinerade) samt fotogen uppgick åren 1929—1932 till respektive 56814 000, 64754 000, 44 386 000 och 54 762 000 kronor.

Den vida övervägande delen av bensinimporten förmedlas genom före— nämnda stora oljebolag, vilka även omhänderhava en betydande del av importen av brännoljor och fotogen. Importen av smörjoljor m. ni., som av ovan nämnd anledning här icke kommer i betraktande, sker visser- ligen till icke ringa del genom de nu ifrågavarande bolagen, men där- jämte finnes inom landet ett antal andra firmor, som driva engroshandel med dessa slag av oljor.

Den vid firman A. Johnson & C:os anläggning i Nynäshamn ur impor- terad råolja framställda bensinen uppgick enligt den officiella statisti- ken åren 1929—1932 till respektive 242600, 3866 600, 8320 530 och 8831 900 liter.

• Sida 113
•  Original

Priserna äro angivna i kronor per 100 kg.

Im- 1923 1924 l92151_._il 1926 1927 por- .. i me- .. . i me- . .. 1 me- .. .. i me- .. i .. i me- tör lägst hogst deltal lagst högst deltal lägst hogst delta] lagst bogst deltal lagstiliogst deltal A 2354 28'68 26-05 1132 2055 16'26 1909 24-50 2203 19'98 20'56 2024 12-19 20'80 14'88 B 20'— 31'71 _ 19'66 25'39 _ 21—03 26-21 _ 21'61 24.-98, — 1349 21-50 _ (: 28—14 33-42 — 1690 2921 _ 21-_ 28'66 _ 20-14 30-13' _ 14'06 18-50 — D _ _ _ _ _ _ _ _ _ _. _ _ _ _ _ E _ — — _ _ — _ — — _ — — — — — p _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _l _ _ _ _ G _ — — — _ — — — _ — — 1 — — _ — H _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _) _ _ _ _ x _ _ _ __ __ _ _ _ _ _ _ _ _ __ _

Me- l delta] 2389 31'27. 16-13 2503 20-37 26'46l 20'58 25-22 1325 20-10

Im- 1928 1929 1930 1931 1932

por- . . . . .

tör lägst högst ååå] lägst högst åå; lägst högst åå; lägst högst hela:] lägst högst taltid

1

A 11'84 17-47 14'92 14-12 16-_ 15-24 10-37 12-11 1112 2'61 6-48 3'46 850 11-99 1050 B 13'46 17'43 15'59 16-10 1719 1626 1052 1672 14'81 7-50 10-53 894 9'64 11'62 11-15 C 1240 1853 15'85 16-19 18'63 1691 11-25 1943 15'38 625 1009 'Me 10-19 1330 1049 D — — 15'49 _ _ 17'04 _ _ 16'60 — — 8'15— — — 10'62 E — — 14'54 _ _ 16-77 _ _ 16-47 _ _ 7'85 _ — 1020 F — _ 16-95 _ — 17-10 _ _ 16-39 _ _ 8'82 _ _ 11-24 G 13'43 20-12 15-57 11'98 12'88 12'88 11-72 1454 123-05 4'65 11-19 6—05 3-5': fras 4-20 H 1402 16'06 15-13lll-s7 13-37 1278 10-37 15% 152-40 4'36 10'61 5'58 _ _ — I — _ _ _ _ _ — _ 12'91 _ _ 7-73 — — 9-04

Me- | * &

deltal 13-03 1792 15-51 14-01 15'66 15'56 10-9ö,]5-62 Mat 50? 9-73 7'16 799 1054 9'68

. I. tabellerna 5, .6 och 7. åsid. 113_115 angivas cif—priserna _å bensin,. bränn- olja och fotogen under åren 1923—1932 enligt av de olika importbolagen lämnade uppgifter. För varje år angives ett lägsta och ett högsta sådant pris, varjämte uträknats medelpriset under året, erhållet genom division mellan respektive bolags sammanlagda årsimport och det sammanlagda redovisade cif—värdet å samma importkvantitet. Man finner för flertalet importbolags vidkommande bekräftat, vad re- dan av det föregående framgått, att bensinpriset under åren efter 1925 var föremål för en stark nedgång, vilken nedgång i hög grad accentuera—

8 _ 331972.

• Sida 114
•  Original

Tabell 6. Gli-priser & brännolja under åren 1923—1932. Priserna äro angivna i kronor per 100 kg. lm— 1923 1924 1925 1926 1927 por- . i me- .. .. i me- .. .. i me- .. .. i me- .. .. i me- tor läg-st högst deltal lagst hogst deltal lagat hogst deltal laget hogst deltal lagst hogst delta] A 7-10 710 7'10 6-53 38 7'89 710 1057 8-37 — _ _ — — 852 B ' 575 707 _ 6'— 7130 — 7-53 851 — 8'_ 9-51 _ 7'—— 9-92 _ B ? 5-50 6'68 _ 5'35 7'50 — 7-50 775 _ 7'40 7-92 _ 5—95 974 _ C 6'66 6-71 _ 7'56 9'28 — 8-13 925 -— 7'45 10'89 — 6'68 9-35 _ D _ _ _ _ __ _ _ _ _ _ _ _ _ _. __ E _ _ _ _ _ _ ._ _ _ _ _ _ _ _ _ F _ _ _ _ — _ _— _ _ _ _ _ _ _ _ G _. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ H _ _ _ _ _ _ .— _. _ _ _ _ _ _ _ I _ .— — — _ _ _ _ — — _— _ _ _ _ Me- I del- ! 131 615 6'89 (636 8-44 7-57 902 7'62 927 654 907; Im- 1928 1929 1930 &» 1931 1932 por- .. .. i me— .. .. li me- .. .. i me- .. .. i me- .. .. i me- tor lag-st hogst delta] lagst hOgStldeltal lagst hogst delta] laget hogst delta] laggt hogst deltal A 5-37 5-91 5'89 6'38 7'78 7-17 626 8'63 7-44 411 5'06 4'62 3'68 4'83 4'18 B * 6'28 7-02 627 6-51 5'67 6'52 4'56 5'67 4'74 6'89 617 6-19 597 458 6137 B 2 5-75 5'97i 5'56 5-7si o'lS 5'57i 4-22 5'18; 4-46 5'94i C 641 692 6'64 5-49 6'62 5-94 4” 7-25 645 4'06 5'32 4-59 4-71 6'38 5'84 ]) _ — 6'86 — — 6—25 _ _ 6'51 _ _ 5'39 _ — 647 E _ _ 7-05 _ — 7-75 _ _ 7'48 _ — 5-10 _ _ 6136 F _ — 7'15 _ — 6-96 _ _ 7'28 _ _ 5-49 _ _ 604 G 5'86 Evas 5'86 — — — _ — — 3'46 4-21 3-75 273 0'63 3-75 H 8'38 8'46 8-41 7'84 834 mn 6-12 7'58 6'53 _ _ _ _ _ _ I _ _ _ _ _ _ — _ 6'28 _ _ 4'18 _ _ 5'46 Me- del- tal 6-43 6'69 6.75 6-31 701 G-ss 559 711 674 4'08| 509 471 4'06 5'93 5'56 des under år 1931. Den officiella handelsstatistikens cif—pris var detta sistnämnda år 7 öre per liter och det här uträknade medeltalet av de i tabellen upptagna bolagens genomsnittliga cif—priser samma år var 72 öre per kilogram, vilket kan beräknas motsvara omkring 51 öre per liter. Un-

1 Gasolja. — ” Dieselolia.

• Sida 115
•  Original

Priserna äro angivna i kronor per 100 kg.

Im- 1923 1924 1925 1926 1927 por- __ .. i me- .. .. i me- .. .. i me- .. .. i me- .. .. i me- tor lagst hogst delta] lagat hogst delta] lagst hogst deltal lagat hogst deltal lagst hogst deltal A 879 8-79 879 899 1017 9'78 9'74 12'38 11'80 12'47 14'64 13'76 8'81 14-so 920 B1 9'_ 10-41 _ 950 11-— — 11-— 11-74 — 11'_ 1419 — 9-74 14'26 _ B” 8-— 9-97 _ 8'50 10'26 _ 9-50 10-45 — 9-50 11'62 _ 8'63 12'88 _ C 1252 13-94 _ 10—09 1643 _ 9-44 12'58 _ 13-01 1515 _ 10-03 13'60 _ D _ _ _- _ _ _ _ _ _ _— _ _ _ _ _ E _ .— _ _ _ _— _ _ _ _ _. _ _ _ _ F _ _ _ _ __ __ _ _ __ _ _ _ _ _ _ G _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ H _ _. _ _ — _ _ _— _ _ _- _ _ _ _ I _ __ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Me- I del- ! l

tal 9'58]10-7s i 927 1205 992 11—79 11-50 13'93[ | 930 13-70

m_i 1923 1929 1930 1931 ' 1932 per-3 . . . . _

.. ,_ ,_ ] me- ,, .. 1 me- .. .. 1 me- .. .. 1 me- .. .. 1 me- tor laget hogst deltal lagst hogst delta] lagat hogst deltal lagst hogst delta] lagat hogst delta]

A 757 8'88 8-49 9'5910'36 9'99 5'65 7'30 6'63 1-47 444 2'98 6-92 961 815 B1 957 1092 _ 1091 1245] 1_ 8-37 12% _ 7'09 8-42 _ 710 9721 _ B2 8-40 Swim 15 9'61 111711 7] 709 1103 %10 35 6-20 7'11j638 653 8691925 (; 9-55 11'38 10'62 11'67 1345 1219 8'38 15-45 11'26 .5-51 7'63 6-57 6'76 9'50 8'83 D — _ 10'62 _ _ 12'89 _ _ 11'45 — _ 6'99 — _ 915 E _ _ 10'26 _ _ 11'81 — _ 11-05 _ _ 6'16 — _ 953 F _ — 12'01 _ — ( 13'20 _ _ 11'22 — — 7-42 — _ 997 G 848 1412 891 _ _ _ 7'56 7'56 7'56 5-40 6'16 5'84 3-55 5'66 4'58 H 1050 12-54 11'82 8—11 10'28 972 ha 9'65 747 388 6'98 4-95 _ — _ 1 _ i _ — _ _ _ _ _ 8-24 _ — 6'48 _ — 8-33 Me- i i | i i del-

tal 901 11-24 10130" 9'98 11-54 11'57 7'88'10'54 9'47 4'84i 6'79 6'03' 6-23i 8'64 8-52

der år 1932 var 'den officiella handelsstatistikens motsvarande siffra 8 öre per liter. Det i förevarande tabell uträknade medelpriset, nämligen 97 öre per kilogram, motsvarar ungefär 7 '3 öre per liter. Ett par av de i tabellen upptagna företagen redovisa under de båda åren 1931 och 1932 eller ettdera av dem utomordentligt låga cif—priser, vartill förklaringen torde vara att söka i med deras inköp sammanhängande särskilda förhållanden.

• Sida 116
•  Original

Diagram A. Gil-priser å bensin, fotogen och

brännolja under åren 1923—1927.

BENSIN FOTOGEN .. ...... BRÄNNOLJA

• Sida 117
•  Original

BENEN _ --—— FOTOGEN ______ BRÄNNOUA

>- 1929

SHVN ON '.LMO Id]? 'Jf'lV nnr [NHF rvw TIUdV V ] V INf'If'

Diagram B. Git-priser

'ldl?

å bensin, fotogen och brännolja under åren 1928—1932.

ISM

SUVN INM' '.ldES

l9$l

SHVN

anr 'ld ] S SHVN

INI'U' '.Ld'iS

”330

• Sida 118
•  Original

Med avseende å prisutvecklingen å brännoljor samt fotogen hänvisas till tabellerna.

Prisutvecklingen i fråga om nu omhandlade tre slag av mineraloljepro- dukter belyses ytterligare av vidfogade diagram A och B, vilka äro utarbe— tade på grundval av uppgifter, lämnade utav ett av de förenämnda olje— bolagen om cif—priserna å importerad bensin, fotogen och brännolja, dels under åren 1923—1927 (diagram A) och dels under åren 1928—1932 (dia- gram B).

Till belysning av prisutvecklingen å den inhemska bensinmarknaden meddelas i tabell 8 å sid. 119 minuthandelspriserna för bensin i Stockholm under tiden-från och med ingången av år 1924. De ifrågavarande pri- serna hava för åren 1924—1931 införskaffats av socialstyrelsen genom en av de stora importfirmorna och för tiden därefter äro de av samma firma direkt ställda till de sakkunnigas förfogande. I en bredvidstående ko— lumn angives bensinskattens storlek under respektive perioder och i en tredje kolumn minuthandelspriset, med avdrag av bensinskatten.

Man finner, att kurvan för minuthandelspriset företer åtskilligt oregel- bundna växlingar, men att priset under åren efter 1925—1926 i stort sett gick i fallande riktning samt att nedgången i synnerhet under åren 1930 och 1931 samt första halvåret 1932 var anmärkningsvärt stor. Medan så— lunda bruttominuthandelspriset _ inklusive skatten — under de första åren i perioden utgjorde 30_40 öre per liter, ja under vissa månader av det första året 1924 till och med översteg siffran 40 öre, sjönk detsamma under månaderna mars—augusti 1928 med flera öre under 30 öre och har allt- sedan ingången av år 1930 städse understigit denna sistnämnda siffra. Det lägsta minuthandelspriset, nämligen 20 öre per liter, var gällande under tiden 14 april—3 juni 1931. Under perioden 4 juni 1931—1 maj 1932 var minuthandelspriset — ehuru bensinskatten nu hade höjts från 6 till 8 öre per liter _ 22 öre per liter och under tiden 1 maj—1 juli 1932 kunde det- samma _ ehuru bensinskatten numera ytterligare hade höjts till 10 öre per liter — hållas så lågt som 22—24 öre per liter. Dessa sistnämnda tids- perioder omfattade tiden för det s. k. bensinkriget på den svenska markna- den, vilket redan i det föregående omnämnts och vartill i det efterföljande närmare återkommes. Från och med den 1 juli 1932 höjdes priset till 26 öre per liter, vilket pris gällde till den 27 augusti samma år, då det undergick en ytterligare förhöjning till 29 öre per liter. Vid denna sistnämnda siffra stod priset fram till den 18 juli 1933, då en sänkning ägde rum med 2 öre till 27 öre per liter.

Minuthandelspriset, exklusive bensinskatten, vilket _ efter att tidigare i stort sett hava varit väsentligt högre — under år 1929 var 24 öre per liter, utgjorde under tiden januari—september 1930 21 öre och under tiden ok- tober 1930—13 april 1931 16 öre per liter. Under den efterföljande tiden fram till den 1 juni 1932 var detsamma nere vid 14 öre per liter, för att

• Sida 119
•  Original

Tabell 8. Bruttominutbandelspriset för bensin i Stockholm från och med år 1924.

Genom- Minut— _ Miuuth.- snittl. handels- Bensm- pris exkl. ait-priser T i d pris skatt skatt för ett i företag i 6 r e p 0 r 1 i t e r 1921; januari—mars ...................................... 31 — 31 16'1 april—maj ............................................. 36 _ 36 18%; juni—oktober ...................................... 41 5 36 155 november—december ............................ 34 5 29 15'6 1925 januari—mars ....................................... 36 5 31 1549 april—maj ............................................. 38 5 33 18'4 juni—september .................................... 40 5 35 19'3 oktober—december ................................. 36 5 31 18"? 1926 januari—mars ....................................... 36 5 31 17'4 april—mai ............................................. 34 5 29 18”? juni .......................................... . ........... 36 5 31 187 juli—oktober .......................................... 38 5 33 17-9 november—december .............................. 35 5 30 1615 1.927 januari—mars .......................... . ........... 35 5 80 16-1 april—mai ............................................. 31 5 26 15'1 juni—september .................................... 32 6 26 11'0 1 oktober—31 december ........................ 30 6 24 10'6 1928 1 januari—4 mars ................................. 30 6 24 101 5 mars—22 juli .................................... 24 6 18 103 23 juli—31 augusti ................................. 26 6 20 11?» 1 september—31 december ..................... 30 6 24 126 1929 1 januari—31 december ........................... 30 6 24 125 1930 1 januari—30 september ------------------------ 27 6 21 12'1 1 oktober—31 december ....................... 22 6 16 102 1931 1 januari—13 april ................................. 22 6 16 7'9 14 april—3 juni .................................... 20 6 14 7'4 4 juni—31 december .............................. 22 8 14 64 1932 1 januari—30 april .................................. 22 8 14 7'8 1 mai—31 maj ...................................... 24 10 14 7'9 1 juni—30 juni .................................... 22 10 12 7'9 1 juli—26 augusti ................................. 26 10 16 8'0 27 augusti—31 december ........................ 29 10 19 8'8 1.933 1 januari—17 juli ................................. 29 10 19 * 7'6 18 juli— ............................................. 27 10 17

* Januari—juni 1933. Juni månads genomsnittliga cit-pris utgjorde 7'2 öre.

• Sida 120
•  Original

under juni 1932 nå ett bottenrekord av 12 öre per liter. Efter att under perioden 1 juli—26 augusti 1932 hava varit 16 öre per liter steg detsamma den 27 augusti 1932 till 19 öre per liter, vilken siffra — i enlighet med vad ovan nämnts om minuthandelspriset inklusive bensinskatten _ kunde beräknas fram till den 18 juli 1933, från Vilken tidpunkt siffran i anslut- ning till vad ovan anförts är 17 öre per liter.

Det möter stora svårigheter att verkställa en rättvisande jämförelse mel- lan å ena sidan de nu berörda minuthandelspriserna, exklusive bensin— skatten, och å den andra den importerade bensinens priser cif svensk hamn under motsvarande tidsperioder. Ännu vanskligare är att draga några mera vittgående slutsatser av en sådan jämförelse. För vinnande av en allmän orientering rörande spännvidden mellan oljefirmornas inköpspri- ser samt minuthandelspriserna hava emellertid i en särskild kolumn i tabellen upptagits genomsnittliga cif-priser under respektive tidsperioder, lämnade av ett av de stora Oljebolagen och avseende cif-priserna å det vid de olika tidpunkterna inneliggande lagret av bensin. Ehuru de i ta— bellen upptagna cif-priserna sålunda endast härröra från ett av företagen, visar den förut omnämnda tabellen 5, att de olika oljefirmornas inköpspri- ser _ även om i åtskilliga fall avsevärda avvikelser uppåt eller nedåt förekommit — i stort sett följa varandra. Tilläggas bör, att de här i ta- bellen 8 återgivna cif-priserna av uppgiftslämnaren angivits i kronor per 100 kilogram samt att vid omräkningen till öre per liter bensinens speci— fika vikt antagits utgöra i medeltal 0'750, ett antagande som ju även i nå- gon mån förminskar värdet av prismaterialet och påkallar varsamhet vid jämförelse med minuthandelspriserna.

Man finner — med nu gjorda reservationer — att skillnaderna mellan å ena sidan de angivna cif-priserna för den importera-de bensinen och å den andra bensinens minuthandelspriser, exklusive skatt, under tids- perioden före den 5 mars 1928 nästan genomgående översteg 10 öre per liter och i allmänhet uppgick till siffror, som med 3—5 öre överstego denna siffra. Under tiden mars—augusti 1928 var skillnaden mindre än 10 öre och under tiden efter den 1 januari 1930 fram till den 27 augusti 1932 uppgick den tidvis till relativt små belopp. I juni 1932 nådde skillnaden sin lägsta siffra av 41 öre per liter. Emellertid har densamma under tiden därefter ånyo ökats. Sålunda var densamma under veckorna 1 juli _26 augusti 1932 8'0 öre, under månaderna 27 augusti—31 december 1932 107 öre samt under månaderna 1 januari—17 juli 1933 114 öre.

Med hänsyn till de av importbolagen beviljade rabatterna, vilka varit av växlande och i vissa fall betydande storlek, böra de nu gjorda jäm- förelserna _ såsom redan understrukits _ icke tagas till utgångspunkt för närmare slutsatser rörande importbolagens vinstmarginaler vid ben- sinförsäljningen. Ännu mindre böra de föranleda några slutsatser med avseende å företagens driftsresultat. Utredningarna rörande dessa spörs- mål har, på sätt ovan anförts, måst bedrivas efter helt andra riktlinjer

• Sida 121
•  Original

och finnas intagna i de sakkunnigas förut omförmälda underdåniga skri— velse av den 17 juli 1933, varjämte hithörande frågor — i den mån tillstånd givits till utredningsmaterialets offentliggörande _ beröras i den förut omförmälda bilagan G till betänkandet.

Under åren 1930 och 1931 samt under första halvåret 1932 utvecklade sig konkurrensen här i landet mellan de olika importbolagen _ som re— dan omnämnts _ till ett hårt priskrig bolagen emellan. En av huvudorsa— kerna till priskriget torde hava varit den genom överproduktion å olje- marknaden samt den allmänna världsdepressionen föranledda skärpta kon- kurrensen på världsmarknaden för mineraloljor, vilken konkurrens natur- ligen framträtt i flertalet länder, där de stora oljegrupperna varit re- presenterade. En särskild anledning till priskriget på den svenska mark— naden var emellertid även uppträdandet på denna marknad _ liksom för övrigt på vissa andra. europeiska marknader _ av det sovjetryska stat- liga oljemonopolet. De av moderbolaget i Moskva i olika länder bildade dot— terföretagen _ i Sverige aktiebolaget Naftasyndikat — kunde under detta tidsskede i hastigt växande kvantiteter utbjuda den ryska bensinen till lägre priser än de äldre importbolagen dittills i allmänhet hållit, och sär— skilt tog sig den nya konkurrentens prispolitik uttryck i beviljandet av avsevärt större rabatter än de, med vilka man förut i regel brukat räkna. I den vid betänkandet fogade bilagan I lämnas för vissa europeiska marknaders vidkommande åtskilliga upplysningar rörande ifrågavarande ämne. Vad vårt land beträffar, hava de sakkunniga i sin förenämnda egenskap av undersökningsmyndighet inhämtat detaljerade uppgifter om förhållandena under tiden för det ifrågavarande priskriget, vilka uppgif- ter emellertid, såsom hänförande sig till ett redan förgånget och i viss mån avslutat tidsskede, icke ansetts behöva återgivas.

Av större intresse är i förevarande sammanhang det samarbete, som in- letts mellan de här i landet verksamma Oljebolagen. Såsom framgår av bilaga G upptogos redan under hösten 1930 försök till åvägabringan- de av ett visst sådant samarbete mellan de ledande Oljebolagen på den svenska marknaden med undantag för aktiebolaget Naftasyndikat samt firman A. Johnson & C:o. Efter åtskilliga underhandlingar enades bola- gen ifråga i april 1931 om vissa >>levnadsregler», vilka i huvudsak skulle ligga till grund för samarbetet Dessa »levnadsregler» omfatta dels- ett huvudavtal och dels specialbestämmelser, de sistnämnda innefattade i två akter, en s. k. försäljningsakt och en s. k. gemensamhetsakt. Enligt hu- vudavtalet överenskomma parterna, bland annat, dels att noga iakttaga- de priser och övriga försäljningsbestämmelser, som tid efter annan bleve av parterna fastställda för försäljning av bensin, fotogen och brännolja (petroleumprodukter) inom Sverige, dels att inbördes skapa en rättvis för— delning av avsättningen av dessa varuslag och dels att samarbeta i avsikt ej mindre att söka nedbringa försäljnings-, distributions- och organisa-

• Sida 122
•  Original

tionskostnaderna än även att åt sig själva söka förvärva och bevara kun- derna på den svenska marknaden. Försäljningsakten omfattade när- mare bestämmelser angående försäljnings— och leveransvillkor samt övriga försäljningsförhållanden. I gemensamhetsakten voro intagna när- mare överenskcmmelser om fördelning, bevarande och utökande av av— sättningen samt rationalisering. De nu omförmälda avtalshandlingarna hava enligt uppgift icke underskrivits av de svenska bolagens represen— tanter. Emellertid lära bestämmelserna hava i stort sett upprätthållits, även om här och var ändringar i bestämmelserna hava ägt rum genom särskilda beslut samt i vissa avseenden meningsskiljaktigheter gjort sig gällande.

Den 3 maj 1932 undertecknades av representanter för Standard-gruppen, Shell-, Texas- och BP-bolagen en överenskommelse, enligt vilken i fort- sättningen fullt samarbete skulle råda mellan bolagen i ändamål att åstad- komma bättre och sundare förhållanden på den svenska oljemarknaden. Ge- nom denna överenskommelse fastställdes även vissa gemensamma rabatt— villkor, varjämte visst samarbete skulle äga rum i fråga om anläggning av nya service—stationer. Sedermera hava vid åtskilliga sammanträden mellan representanter för de nämnda fyra bolagsgrupperna överenskom- melser träffats i syfte att reglera försäljningsförhållandena. Medan så— lunda ett visst samarbete hade inletts mellan förenämnda företag, pågick en stark konkurrens mellan dem samt aktiebolaget Naftasyndikat, vilken konkurrens medförde för samtliga bolagen förlustbringande priser. För att söka råda bot på detta förhållande upptogos under hösten 1932 vissa underhandlingar med sistberörda bolag. Dessa förhandlingar lära hava medfört ett visst samarbete jämväl med aktiebolaget Naftasyndikat. Detta bolag har sålunda delgivits de överenskommelser, som de övriga ledande bolagen sinsemellan träffat, och har, utan att likväl formligt avtal därom förelegat, i viss mån tillämpat de av de övriga bolagen överenskomna försäljningsvillkoren. Det anordnade samarbetet har medfört, att vissa förhöjningar av bensinpriserna hava kunnat vidtagas. Detaljhandelspri- serna hava även kunnat i viss mån stabiliseras, ehuruväl aktiebolaget Naftasyndikat fortfarande i åtminstone vissa fall lärer bevilja något högre rabatter än de mellan de övriga företagsgrupperna överenskomna.

Mellan firman A. Johnson & C:o å ena sidan samt Krooks petroleum & olje aktiebolag och Svensk-engelska mineralolje aktiebolaget å andra sidan har den 16 januari 1931 träffats avtal rörande försäljningen av as- falt, bensin, fotogen och brännolja. Ifrågavarande avtal gäller till och med .den 31 december 1933 men förlänges utan vidare på ett år i sänder, såvida icke någon av parterna uppsäger detsamma.

• Sida 123
•  Original

3. Bensinbeskattningens framtida ordnande m. m.

Efter dessa. upplysningar om läget på den svenska bensinmarknaden övergå de sakkunniga till att beröra vissa spörsmål, som kunna anses äga sammanhang med frågan om en eventuell statlig reglering av im— porten till riket av motorbränsle.

I direktiven för de sakkunnigas utredning har departementschefen ut- talat, att olika möjligheter borde tagas i övervägande för att på andra vä- gar än eventuella mer eller mindre långt gående skattelättnader ernå ökad avsättning av inhemskt motorbränsle. I detta avseende få de sakkun- niga erinra om det förslag till ordnande av sulfitspritens avsättning för motorändamål, som de sakkunniga i det föregående framlagt. Då detta förslag innebär, att tillverkningen av motoralkohol skall vara helt oberoende av en eventuell beskattning av det inhemska motorbränslet, sakna de sakkunniga anledning att i förevarande sammanhang ytter— ligare upptaga denna av departementschefen väckta fråga till behand- ling. De sakkunniga vilja här endast framhålla, att den av de sakkun— niga sålunda förordade vägen att främja tillverkningen och avsättnin- gen av det inhemska motorbränslet icke lärer kunna utgöra något skäl för en statlig reglering av oljeimporten. Visserligen skulle inbland— ningsförfarandet efter en statlig monopolisering av importen kunna regle— ras på ett affärsmässigt och smidigt sätt. Ett sådant importmonopol skulle ju göra varje lagstiftning om tvångsinblandning överflödig. Statsmonopolet _ vilken form det än erhölle — komme att enligt av statsmakterna givna direktiv övertaga det inhemska motorbränslet och skulle utan någon särskild apparat för kontrollens utövande kunna hålla hand över motorspritens inblandning i det importerade motorbränslet. De ändringar av bestämmelserna rörande sammansättningen av bland- ningsprodukten, vilka på grund av den tekniska utvecklingen på områ— det sannolikt tid efter annan bleve nödvändiga, behövde vid en sådan anordning ej heller erhålla formen av vare sig författningsändringar el- ler ändrade direktiv från någon annan statsmyndighet. Emellertid kan den nu berörda frågan enligt de sakkunnigas mening icke tillmätas så- dan betydelse och är ej heller av sådan natur, att den motiverar ett stats— ingripande med avseende å importhandeln, enär detta spörsmål, såsom nyss framhållitskan lösas genom den anordning, som ligger innesluten i tvångsinblandningsförfarandet.

Fastmera är det en annan fråga, nämligen frågan om bensinbeskatt- ningens framtida ordnande, som i detta sammanhang förtjänar att när- mare uppmärksammas.

De sakkunniga finna icke anledning att här lämna en mera utförlig historik rörande beskattningen i vårt land av bensin och motorsprit, men vilja likväl i korthet erinra om vad härutinnan hittills förekommit:

• Sida 124
•  Original

Vid 1922 års riksdag beslöts särskild beskattning av automobiltrafiken genom uttagande av dels en skatt å fordonen, dels en skatt å automobil- gummiringar. I proposition nr 206 till 1924 års riksdag framhöll emel- lertid Kungl. Maj:t, att den sålunda anordnade beskattningen icke i önskvärd utsträckning lämnade medel till väghållningen och föreslog därför, förutom en höjning av fordonsskatten, uttagande av särskild skatt å bensin med 4 öre per liter. Dessutom föreslogs, att bensinen skulle beläggas med en tull av 1 öre per liter. Motorspriten föreslogs skola vara skattefri.

Riksdagen (bevillningsutskottets bet. nr 41) ansåg emellertid, att någon höjning av fordonsskatten icke borde ifrågakomma, men godkände för- slaget om bensinskatt, därvid skattens belopp fastställdes till 5 öre per liter, i syfte att åtminstone större delen av det skattebelopp, som beräk- nats skola inflyta genom fordonsskattens höjning, skulle ersättas.

På det att bensinen skulle komma att behandlas såsom tullpliktig vara och följaktligen olovlig införsel därav bliva straffbar, åsattes bensinen en tull av 1 öre för 10 liter.

Restitution av skatt medgavs för bensin eller motorsprit, som i oför— ändrat skick till en myckenhet av minst 500 liter på en gång utföres till utrikes ort eller svensk frihamn samt för bensin, som med eller utan till- sats av annat ämne användes för annat tekniskt ändamål än motor— drift.

Riksdagen beslöt beträffande motorspriten, att den särskilda skatten skulle omfatta även denna vara. Bestämmelserna i denna del skulle dock träda i tillämpning först 5 år efter det bensinskatt införts.

Förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit utfärdades i an- slutning härtill den 23 maj 1924 (nr 126) att träda i kraft med avseende å bensin den 1 juni 1924 och i fråga om motorsprit den 1 juli 1929.

I proposition nr 173 till 1927 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t ytter- ligare höjning av beskattningen av automobiltrafiken genom, bland an- nat, en höjning av den särskilda skatten å bensin och motorsprit med 1 öre för liter, således från 5 till 6 öre för liter.

Riksdagen (bevillningsutskottets bet. nr 55) biföll förslaget, i vad det- samma avsåg sistnämnda skattehöjning.

Beträffande rätten till restitution av skatt å bensin och motorsprit be- slöts vid ifrågavarande riksdag, efter Kungl. Maj:ts förslag, sådan ut— vidgning, att dylik rätt medgavs jämväl för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för framdrivande av tåg eller fordon å för allmän trafik upplåten järnväg eller av luftfartyg el— ler av motorbåt vid yrkesmässigt utövande av fiske; allt i den omfattning och på villkor, som Kungl. Maj:t ägde bestämma.

Förordning härom utfärdades den 3 juni 1927 (nr 190) att träda i kraft i fråga om bensin den 4 juni 1927 samt vad beträffar motorspriten den 1 juli 1929.

Efter förslag av Kungl. Maj:t i proposition nr 110 beslöt 1929 års riks- dag sådan ändring av bestämmelserna om skatt å bensin, att dessa, som förut omfattat endast importerad bensin, även komme att gälla inom lan— det framställd bensin.

Genom beslut vid sistnämnda riksdag förlängdes skattefriheten för motorsprit äntill den 1 juli 1933 varjämte bestämdes, att skatten dårå skulle under tiden från och med den 1 juli 1933 till den 1 juli 1934 utgå med halvt belopp eller med 3 öre för liter.

• Sida 125
•  Original

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades den 3 maj 1929 ny förordning (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. För— ordningen trädde i kraft, i vad den avsåg bensin, den 1 juli 1929 samt skulle beträffande motorsprit träda i kraft den 1 juli 1933.

Vid 1931 års riksdag (bevillningsutskottets bet. nr 41) beslöts i anled— ning av de likalydande motionerna I: 119 och II: 163 att, utöver den i för— ordningen den 3 maj 1929 om särskild skatt å bensin och motorsprit stad- gade skatten å bensin av 6 öre för liter, å denna vara skulle under tiden från och med den 4 juni 1931 till och med den 30 juni 1933 erläggas en provisorisk tilläggsskatt av 2 öre för liter.

Förordning härom utfärdades den 2 juni 1931 (nr 137) och trädde i kraft den 4 juni 1931. —

Vid samma riksdag beslöts, i anledning av hemställan av Kungl. Maj:t i proposition nr 215, ändring av de uti bensinskatteförordningen och tull- taxan givna definitionerna å bensin, så att desamma kommo att avse mineraloljor och skifferoljor, vilka vid —|—15O C hade en egentlig vikt av högst 0770. Tidigare hade nämnda Viktgräns utgjort 0'760.

Förordning om ändring av bensinskatteförordningen i detta avseende utfärdades den 19 juni 1931 (nr 245).

I proposition nr 174 till 1932 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t ytter— ligare höjning av bensinskatten med 2 öre för liter. Med bifall till detta förslag beslöt riksdagen (bevillningsutskottets bet. nr 32), att bensin— skatten skulle från och med den 1 maj 1932 utgöra 10 öre för liter. Sam- tidigt beslöts, att förordningen den 2 juni 1931 om tilläggsskatt å bensin (nr 137) skulle upphöra att gälla.

Beträffande rätten till restitution av skatt beslöts, att, i fråga om ben— sin och motorsprit, som användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg, restitution finge åtnjutas, oavsett huruvida järnvägen vore upplåten för allmän trafik eller ej.

I anslutning till sagda beslut utfärdades förordning den 29 april 1932 (nr 86).

Vid 1932 års riksdag beslöts vidare, i anledning av Kungl. Maj:ts i pro— position nr 249 gjorda hemställan, dels sådan ändring av bensinsskatte- förordningen och tulltaxan, att däri givna definitioner å bensin uteslö- tos, dels även viss utvidgning av begreppet >>tillverkm'ng» av bensin, varigenom detsamma kom att omfatta jämväl av importör eller försäl— jare företagen blandning av bensin, bensol eller motorsprit med Obeskat- tad petroleumprodukt, därest den genom blandningen erhållna varan med hänsyn till sin användning vore att likställa med bensin. Förord- ning om ändrad lydelse av bensinskatteförordningen i sistnämnda av- seenden utfärdades den 6 april 1932 (nr 64).

I Kungl. Maj:ts proposition nr 172 till 1933 års riksdag föreslogs fort— satt skattefri'het för motorspriten intill den 1 juli 1934. I propositionen hemställdes även om sådan ändring i bensinskatteförordningens resti— tutionsbestämmelser, att restitution av skatt kunde medgivas jämväl för bensin och motorsprit, som vid tillverkning av motorer användes för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan att därvid transportmedel framföres.

Riksdagen biföll förslaget (bevillningsutskottets bet. nr 38).

Förordning om ändring av bensinskatteförordningen utfärdades den 9 juni 1933 (nr 307).

I sistnämnda proposition nr 172 till 1933 års riksdag berördes, förutom

• Sida 126
•  Original

vad nyss anförts, jämväl Vissa spörsmål rörande beskattning av andra motorbränslen än bensin och motorsprit. Sålunda anfördes härom följande:

»Verkställda undersökningar utvisa, att andra motorbränslen än bensin och mo- torsprit i viss utsträckning komma till användning för drivande av motorfordon.

Sålunda har problemet att använda råolja (motorbrännolja) för drift av automo- bilmotorer numera såväl tekniskt som på praktiskt tillförlitligt sätt vunnit sin lös— ning. I Sverige lära för närvarande ett tiotal automobiler försedda med Hessel- manmotorer för råoljedrift vara i bruk. Dessa vagnar lära emellertid endast vara att betrakta såsom experimentvagnar, men det torde kunna antagas, att en ökad an- vändning av sådana fordon inom nära framtid kommer till stånd.

Det förekommer vidare i viss utsträckning, att förbrukare av bensin, särskilt un- der den varma årstiden, i besparingssyfté blanda bensin med råolja eller fotogen. Dylika bränsleblandningar användas i vanliga automobilmotorer, i vissa fall efter förändring eller utbyte av förgasaren. Sedan föregående år vidtagits ändring av 3 % 4 inom. i förordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit (Sv. ffs. nr 64), är sådan inblandning, företagen av importör eller försäljare, att anse såsom tillverk- ning av bensin, därest den genom blandningen erhållna varan till sin användning är att likställa med bensin, och skall i dylikt fall skatt utgå för den myckenhet obe- skattad petroleumprodukt, som ingår i blandningen. Förordningens bestämmelser träffa däremot icke inblandning företagen av förbrukare. I vilken omfattning in- blandning av detta slag förekommer, är vanskligt att bedöma. Vid verkställda för- frågningar har till finansdepartementet meddelats, att den kvantitet råolja eller fotogen, som under år 1932 hos förbrukare kommit till användning för berörda ändamål, icke torde överstiga 100 ton.

Ytterligare må nämnas, att under den tid förlidet år, då arbetskonflikt rådde inom trämasseindustrien och tillgången till motorsprit till följd härav var begränsad, för- brukare av lättbentyl, vilka för sina motorer fordra ett mera kompressionsfast bränsle än enbart bensin, såsom ersättningsmedel för lättbentylen använde en bland- ning av bensin och bensol. Med stöd av inhämtade uppgifter har beräknats, att un- der nåmnda är omkring 1600 ton bensol förbrukats för framdrivande av motor— fordon. I regel lägga emellertid prisförhållandena hinder i vägen för bensolens användande för nämnda ändamål.

Inom motorfordonstrafiken förekommer vidare, att till bensin sättas vissa ämnen avsedda att göra densamma mera kompressionsfast samt att förhindra »knackning» i motorerna. Motorsprit och bensol hava dylika verkningar, men utom dessa före- komma andra ämnen, vilka fylla samma ändamål. Sålunda användes i utlandet och särskilt i Amerika och England såsom tillsats till bensin tetraetylbly (blyetyl, blytetraetyl). Detta ämne utgör emellertid gift av första klassen och faller såsom sådant under giftstadgans bestämmelser. Enligt dessa bestämmelser är dock motor— bränsle, försatt med tetraetylbly till en mängd av högst 01 volymprocent eller högst 02 viktprocent, under villkor att varan genom sin färg tydligt avviker från annat motorbränsle, icke att anse såsom giftigt ämne (se Sv. ffs. nr 27 år 1932).»

I anslutning härtill anförde departementschefen:

»Man torde sannolikt hava att räkna med, att utvecklingen kommer att medföra ökad förbrukning inom automobiltrafiken av för närvarande icke skattepliktiga mo- torbränslen. Enär de skattefria motorbränslen, som i det föregående omnämnts, råolja, fotogen och bensol, för närvarande finna användning huvudsakligen för andra ändamål än för automobildrift', torde en skatt, lagd å all förekommande im- port och inhemsk produktion av dylika varuslag, främst komma att drabba för- brukningen av dessa bränslen för andra ändamål än för framförandet av motor- fordon. Att, på sätt skett beträffande bensin, bevilja skatterestitution åt förbruk-

• Sida 127
•  Original

ning för annat ändamål än automobildrift torde, åtminstone vad råolja och fotogen beträffar, knappast låta sig göra med hänsyn till det stora antal förbrukare i mindre omfattning, som i dylikt fall Skulle komma i åtnjutande av restitution.

Vill man med särskild skatt träffa förbrukningen för automobildrift jämväl av nu ifrågavarande bränslen, lärer man i stället bliva hänvisad till att genom särskilda åtgärder uttaga skatt endast å den bränslekvantitet, som förbrukas i motorfordons- trafiken. För närvarande torde dock, med hänsyn till den nu rådande jämförelse— vis ringa förbrukningen av dessa bränslen för nu angivna ändamål, vidtagande av dylika särskilda beskattningsåtgärder icke vara av behov påkallade.»

Med avseende å den tekniska utvecklingen på oljeområdet må nu åter- givas följande, på grundval av ingenjörsvetenskapsakademiens utrednin- gar byggda sammanfattning av motorbränslefrågans tekniska sida:

Petroleum eller bergolja är en naturprodukt, som ur kemisk synpunkt karakteriseras såsom en blandning av ett stort antal kolväteföreningar av olika sammansättning och flyktighet. Genom destillation kan naturoljan —— crude oil — uppdelas i fraktioner av olika specifik vikt och flyktighet. De lättaste oljorna betecknas såsom bensin och _finna användning för drift av förgasaremotorer i automobiler, båtar och flygmaskiner. Närmast tyngre fraktioner benämnas fotogen _ i renat tillstånd använd för belys- ningsändamål — motorbrännolja eller dieselolja. Dessa finna användning i förbränningsmotorer av andra slag än förgasaremotorer, såsom diesel- motorer m. fl. De tyngsta oljorna finna användning såsom bränsle i ugnar och ångpannor. Vissa råoljor giva fasta destillationsrester, vilka i form av asfalt o. dyl. finna användning bl. a. såsom vägbeläggningsmaterial. En del mellanprodukter med särskild konsistens finna användning såsom smörjoljor, tyngre och lättare.

Några definierbara gränser finnas icke mellan de olika varubetecknin— garna. Sålunda hava småningom allt tyngre oljor kommit att inrymmas under beteckningen bensin. I och med bilismens starkt stegrade förbruk— ning av drivmedel av bensinkaraktär har destillationsbensinen blivit otill- räcklig och en ökad tillgång på lättare oljor skapats genom kemisk spaltning av tyngre oljor (cracking). För närvarande pågår en ut- veckling mot användande av fotogen och relativt tunga oljor jämväl i förgasaremotorer, vilka strävanden synas vara på väg att krönas med framgång, åtminstone i viss utsträckning. Denna tendens främjas dels och framför allt av en betydande prisskillnad mellan bensinoljor och tyngre oljor, dels ock därav att de tyngre oljorna tillåta användande av en högre kompression i motorn, varmed följer ett bättre tekniskt utnytt- jande av oljan, d. v. s. mindre volumetrisk förbrukning av drivmedel för samma kraftutveckling. För att vinna motsvarande fördel med bensin har man sökt och även lyckats genom tillsatser av s.k. antiknacknings- medel höja kompreSSionsgraden. Såsom sådana medel kunna användas dels vissa salter, t. ex. blytetraetyl, dels bensol, ett kolväte, som utvin— nes vid destillation av stenkol i gas- och koksverk, dels ock alkoholer, van- lig etylalkohol såväl som metylalkohol och andra närbesläktade ämnen. Bensol användes sålunda gärna som tillsats i flygmotorbensin.

Alkoholerna kunna i och för sig användas såsom motorbränsle. De innehålla utom kol och väte jämväl syre och giva därför en mindre effekt än kolvätebränslena. Ren etylalkohol — motorsprit — användes under kriget i stor utsträckning oblandad, varvid motorn dock måste vara på särskilt sätt omändrad för ändamålet. En blandning av cirka 25 procent

• Sida 128
•  Original

alkohol och 75 procent bensin, förd i handeln under benämningen »lättben- tyl», utgör ett mycket gott motorbränsle, som är överlägset bensinen på grunder, som i det föregående berörts. Alkoholen bör, för att blandningen skall bliva hållbar, vara i möjligaste mån vattenfri, sålunda av en styrke— grad icke under 995 procent.

I Sverige äro några petroleumförekomster icke kända. Det anses icke uteslutet att oljeförande lager kunna finnas i landets sydligaste delar, i så fall på betydande djup.

Möjligheter till inhemsk framställning av motorbränsle av kolvätetyp finnas med utgångspunkt dels från alunskiffer, dels från trä. Inom lan— det finnas betydande mängder alunskiffrar, men deras halt av bituminösa ämnen är låg, så att kostnaderna för en avdestillering av oljor blir rela— tivt hög. Såsom biprodukt i processen framkommer en betydande mängd brännbar gas. Ur trämaterial kunna brännoljor framställas på flera sätt. Luten från natroncellulosaprocessen och tjärorna från trädestillationen (träkolningen) kunna bearbetas till oljor. Direkt framställning av fly— tande bränsle ur trämaterial har undersökts på ingenjörsvetenskapsaka- demiens kolningslaboratorium i en utsträckning, som tillåter ett bedömande av olika metoders ekonomiska möjligheter. En av dessa metoder synes komma att leda till praktiskt resultat. Enligt hittills gjorda försök er- hålles ur en ton torr ved cirka 380 kilogram flytande bränsle, ungefär hälften i form av oljor (kolväten) och hälften i form av alkoholer (ke— toner m. m.).

Spritbränslen kunna framställas dels ur lutarna från sulfitcellulosapro— cessen — sulfitsprit — dels direkt ur trä genom försockring och jäsning. Ungefär en fjärdedel av den mängd sulfitsprit, som kan framställas inom landet, tillgodogöres för närvarande.

Försockring av trä har varit föremål för praktiska försök utomlands. Vid den s. k. Scholler-metoden sker försockringen med användande av utspädd svavelsyra. Förfaringssättet har intresse ur svensk synpunkt, enär svavelsyra finnes tillgänglig inom landet till billigt pris i snart sagt obegränsade kvantiteter. Emellertid ger metoden relativt svaga socker- lösningar, så att jäsningsprocessen ställer sig dyrare än vid sulfitsprit- tillverkningen. En tillverkning av sprit enligt denna metod synes f. n. knappast ekonomiskt möjlig annat än i kombination med sulfitspritfabrik på en plats där träavfall till billigt pris finnes att tillgå. En fabrik fin- nes i drifti närheten av Hamburg. Utbytet angives till 200 kilogram sprit per ton torr ved.

Den Bergius—Hägglundska metoden är baserad på användning av kon— centrerad saltsyra, varvid högprocentiga sockerlösningar uppnås. Salt- syran återvinnes genom ett särskilt destillationsförfarande. Spritutbytet uppges till 350 kilogram per ton torr ved. En fabrik enligt detta system är uppförd i Mannheim och väntas inom kort komma i drift varefter säk- ra hållpunkter rörande driftekonomien torde bliva tillgängliga.

Vanliga bilmotorer kunna drivas med gas, framställd i gasgeneratorer ur trä eller träkol. Bränslekostnaden blir på så sätt billig, men motorns effekt blir starkt reducerad, om icke särskilda åtgärder vidtagas i kom— penserande riktning.

Enligt det nu anförda saknas definierbara gränser mellan de olika varu- beteckningar, varom här är fråga. Allt tyngre oljor hava så småningom kommit att inrymmas under beteckningen bensin. Destillationsbensinen

• Sida 129
•  Original

har i och med bilismens stegrade förbrukning av driftmedel av bensin- karaktär blivit otillräcklig, och en ökad tillgång på lättare oljor har ska- pats genom kemisk spaltning av tyngre oljor. Lägges härtill, på sätt an— förts, att en utveckling för närvarande pågår i riktning mot användande av fotogen och relativt tunga oljor jämväl i förgasaremotorer —-vilken ten- dens bland annat främjas av den betydande prisskillnaden mellan ben- sinoljor och tyngre oljor —— förklaras lätt att i nutida tulltaxor eller andra författningar inskrivna definitioner å skattepliktig bensin svårligen kunna någon längre tid upprätthållas. Efter den tekniska utvecklingen på om- rådet mera smidigt anpassade anordningar för bensinbeskattningen äro följaktligen önskvärda, ja de kunna bliva snart nog nödvändiga. Detta problem har, vad den svenska lagstiftningen angår, redan så tillvida gjort sig påmint, att den i bensinskatteförordningen och tulltaxan förut intagna definitionen å bensin redan genom beslut av 1931 års riksdag måste ändras och genom beslut av den därefter följande 1932 års riksdag helt borttagas. Den egentliga Vikt, som mineraloljor och skifferoljor vid + 150 0 högst borde hava för att räknas såsom bensin, höjdes genom förordningen den 19 juni 1931 från tidigare 0'760 till 0770. Genom förordningen den 6 april 1932 uteslöts denna sistnämnda definition ur de nämnda författningarna, varjämte stadgades, att jämväl av importör eller försäljare företagen blandning av bensin, bensol eller motorsprit med obeskattad petroleum- produkt skulle falla under begreppet >>tillverkning av bensin», därest den genom blandningen erhållna varan med hänsyn till sin användning vore att likställa med bensin. Dessa olika författningsändringar föranled- des av att en importör till riket importerat för motorändamål uppenbar- ligen avsedd olja, som på grund av sin högre egentliga vikt icke föll un- der bensindefinitionerna och som följaktligen, därest ändringarna icke hade vidtagits, skulle hava undgått beskattning. De sakkunniga hava sig även bekant, att jämväl i åtskilliga främmande länder för längre tid framåt bestämda definitioner å skattepliktig bensin numera måst övergi— vas och saken regleras antingen på sådant sätt, att vederbörande stats- departement eller annan behörig myndighet tid efter annan utfärdar nya föreskrifter på området eller ock så, att uppbördsmyndigheten — på sätt här i landet numera är fallet — erhållit befogenhet att avgöra, vad som skall förstås med skattepliktig bensin och vilka tyngre oljor, som alltså skola undantagas. från beskattningen. -

Det torde emellertid bliva förenat med betydande svårigheter att — i den mån utvecklingen 1 nu angiven riktning fortsätter -— låta avgörandet av vad som är skattepliktig olja handhavas av myndigheter utan tillgång till den ständigt, för att icke säga nästan dagligen erforderliga tekniska expertisen på området. Oljeimporten försiggår ju med fartyg av den mest växlande storlek — merendels försedda med tankar, men mången gång endast transporterande oljan i fat _— anlöpande skilda hamnar utefter landets kuster och anländande på oregelbundna tider. Oljan måste till

9 —- 331972.

• Sida 130
•  Original

undvikande av tidsspillan och extra kostnader för sjöfarten och import— handeln skyndsamt inpumpas i ocean-anläggningarna eller, därest den in— kommer i fat, uppläggas å härtill anvisade lagringsområden eller i härför avsedda magasin. Distributionen av oljan från ocean-anläggningarna på— går så gott som oavbrutet och skattens uträknande grundas på ofta på- kallade avläsningar av de mätanordningar, som registrera kvantiteten av i cisternerna inneliggande olja. Oljeimporten försiggår slutligen från skilda länder i världen och från olika världshandelsbolag samt ej sällan genom talrika mellanhänder. Att vid en handelsrörelse av sådan om- fattning och natur snabba och sakkunniga avgöranden äro nödvändiga, rörande vad som är skattepliktig olja och vad som icke skall hänföras till sådan, torde vara uppenbart. Även om det hitintills låtit sig göra att förlägga dylika ärendens avgörande till en instans inom den centrala statsförvaltningen, kunna förhållandena framdeles utveckla sig därhän, att en sådan ordning icke längre står i överensstämmelse med vad import- handeln, sjöfarten och konsumentintressena skäligen kunna kräva i fråga om sakkunskap och skyndsamhet vid avgörandena.

Måhända kunde man tänka sig, att den med skattens upptagande be- trodda uppbördsmyndigheten utrustades med erforderliga tekniska ex- perter och nödiga laboratorier på de olika platser, över vilka importen äger rum. Sådana anordningar torde även med all sannolikhet bliva nödvändiga, därest mera. ingripande åtgärder med avseende å importen icke komma till genomförande. Emellertid hålla de sakkunniga före, att vad här anförts i viss mån talar till förmån för en statlig reglering av oljeimporten. En affärsmässigt och praktiskt väl sammansatt led— ning för ett importmonopol borde självfallet inom sig rymma jämväl vetenskaplig-teknisk sakkunskap på området. Uppbörden av de skatter och andra avgifter, som hänföra sig till oljeprodukterna, borde härige— nom kunna ordnas på det såväl tekniskt som fiskaliskt smidigaste sät- tet. Monopolledningen, som uppenbarligen måste vara representerad på de olika införselorterna, skulle sannolikt med mindre kostnader än ett stat- ligt ämbetsverk kunna genom tekniska biträden träffa alla avgöranden, vilka påkallades för uppbördens rätta handhavande enligt av statsmak- terna givna allmänna direktiv. Då man erinrar sig de mycket betydan- de belopp i skattemedel, som det här gäller, och de viktiga statsfinan- siella intressen, som vid avgöranden av nu berörd natur stå på spel, stärkes än ytterligare intrycket av en sådan anordnings fördelar. Den omständigheten, att den importerade bensinen här i landet hittills, för— utom den därå lagda bensinskatten, är underkastad en obetydlig tullbe— skattning och att en tull lämpligen bör uppbäras och redovisas av tull- verket, behöver icke i någon mån komplicera frågan. Bensintullen har allenast tillkommit för att olovlig införsel må bliva straffbar enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel. Bensintullen kan emellertid bortfalla och saken ordnas på samma sätt, som i fråga om oljekakor och vissa

• Sida 131
•  Original

131 slag av fodermjöl skett i 14 % av förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) om skatt å dessa produkter.

Det nu anförda har närmast haft avseende å frågan om skattepliktiga oljeprodukters särskiljande ur tekniska synpunkter från sådana oljor, som skulle vara undantagna från beskattning. Med avseende å bestäm- ningsgrunderna för själva beskattningen må tilläggas följande. Ben— sinskatten har hittills utgått och utgår för närvarande i form av ett visst skattebelopp per volymenhet, och skattens storlek är sålunda obe— roende av den skattepliktiga bensinens specifika vikt. De sakkunniga —— som här icke finna anledning ingå på sådana förslag till beskattnings- frågans ordnande som exempelvis skattens uttagande efter tillryggalagd väglängd — anse sig icke kunna närmare ingå på spörsmålet, i vad mån förenämnda förhållande är eller för framtiden kan anses vara rationellt, men vilja likväl framhålla, att den tekniska utvecklingen på oljeområdet kan komma att giva en ökad aktualitet även åt denna fråga. Emeller- tid hålla de sakkunniga —— oavsett detta speciella spörsmål — före som sannolikt, att den mera allmänna frågan om den mest ändamålsenliga konstruktionen av det importerade motorbränslets beskattning kan kom- ma att upprulla problemet om volym- eller viktbeskattningens lämplig- het överhuvud taget. Därest lämpligheten av volym- eller viktbeskatt- ning skulle komma att sättas i fråga eller om rent av bestämda olägen- heter skulle anses bliva förenade med en sådan beskattningsform, skulle ett statligt monopol å importen kunna skapa möjligheter för beskatt- ningsfrågans lösning efter en annan och möjligen i åtskilliga avseenden mera tillfredsställande linje. Vad statsmakterna vilja uttaga i skatt av det importerade motorbränslet — liksom för övrigt, enligt vad ovan fram- hållits, möjligen även av det inhemska motorbränslet — skulle kunna ut- tagas och redovisas antingen i form av vinstmedel från det statliga im- portmonopolet eller i form av en till varornas engrosförsäljning knuten beskattning. Det torde med avseende härå —— utan att jämförelsen säger alltför mycket — kunna erinras om den form,. vari skatteintäkterna å importerade spritdrycker och vin samt å tobaksvaror för närvarande till icke ringa del inflyta. Ur importerade spritdrycker och viner samt ur importerade tobaksvaror uttagas ju högst ansenliga skattemedel genom vederbörande monopolorganisationer, vilka monopol även uppbära och redovisa samma skattemedel. Det torde icke kunna bestridas, att en lik- nande anordning för det importerade motorbränslets vidkommande skulle medföra åtskilliga fördelar.

Vad nu på tal om beskattningsfrågan anförts giver sammanfattninge- vis vissa motiv för en statlig reglering av importen till riket av motor- bränsle, vilka enligt de sakkunnigas mening icke sakna betydelse.

• Sida 132
•  Original

4. Vissa synpunkter rörande gestaltningen av den inhemska marknaden vid fall av en statlig importreglering.

De sakkunnigas i egenskap av undersökningsmyndighet förordnade ombud har i sin här offentliggjorda promemoria (bilaga G) bland an— nat anfört följande:

Den verkställda undersökningen har, bland annat, givit vid handen, att de undersökta svenska företagen med undantag av firman A. John- son & C:o organiserats av de utländska moderbolagen, vilka till dem leverera alla varor och vilka finansiera dem i mån av behov. Det är icke oväsentliga belopp, som sålunda i form av aktiekapital, krediter eller penningförsträckningar lämnats till dotterbolagen, även om en del av dotterbolagens aktiekapital har tillkommit genom tidigare gratis— emissioner. A aktiekapital och å skuld till moderbolagen synas dotter- bolagen i de flesta fall till och med år 1929 hava kunnat lämna utdel- ning och ränta, medan de efter sagda tid så småningom blivit ur stånd att lämna utdelning och ränta, ja att fullgöra löpande likvider i någon större omfattning. Moderbolagens tillgodohavanden hava vuxit, dotter- bolagens driftsresultat hava varit synnerligen dåliga, och som följd här- av hava saneringar i en eller annan form måst företagas. I allmänhet har detta skett genom efterskänkande av skuldbelopp eller genom läm- nande av rabatter eller genom utökning av aktiekapital eller under- stundom i någon kombination av dessa olika former för understöd. De belopp, som av moderbolagen till de undersökta företagen i en eller an- nan form gottskrivits dessa sistnämnda i syfte att förebygga att de —— jämlikt bestämmelserna i den svenska aktiebolagslagen _ skulle nödgas träda i likvidation, uppgingo under de tre åren 1930—1932 — såvitt kun- nat utrönas —— till en sammanlagd summa av 35 201260 kronor.

Med avseende å de debiteringar, som moderbolagen företagit för varu- leveranser till dotterbolagen, har visserligen av utredningen framgått, att de debiterade priserna understigit den lägsta s. k. golf-noteringen. Detta får emellertid ingalunda uppfattas så, att de ifrågavarande de- biteringarna icke varit för höga. Det torde vara allmänt känt, att de priser, till vilka varor kunna förvärvas å den internationella markna- den, ofta väsentligt avvika från officiella noteringar, och i synnerhet kan detta vara fallet vid stark konkurrens. Vad de nämnda s. k. golf— noteringarna beträffar, har undersökningsmyndighetens ombud fått den uppfattningen, att dessa priser icke äro de, till Vilka moderbolagen med hänsyn till sina självkostnader skulle hava kunnat sälja till dotterbo- lagen, utan att försäljningarna i stor utsträckning borde hava kunnat ske till lägre priser. Dotterbolagens verksamhet utgör ju för övrigt alle— nast en gren av moderbolagens verksamhet. En närmare granskning av moderbolagens redovisade vinstresultat har visserligen icke kunnat före— tagas, men det har dock konstaterats, att i varje fall vissa av de stora världsbolagen jämväl under de senast förflutna åren redovisat avsevärda vinster, under det att deras dotterbolag här i riket redovisat förluster. Den ekonomiska intressegemenskapen mellan moder— och dotterföretagen borde väl, åtminstone om frågan ses ur skattesynpunkt, hava lett till att den vinst, som blivit en följd av deras gemensamma verksamhet, kommit jämväl dotterföretagen till del. Därest allenast moderbolaget får redo-

• Sida 133
•  Original

visa vinst, bortfaller eller minskas uppenbarligen beskattningen i det land, där dotterföretag är verksamt.

Nu återgivna synpunkter ävensom vad förut framgått om de här i landet verksamma bolagens numera inledda samverkan vid det inhemska marknadsprisets bestämmande giva anledning till vissa reflexioner rö- rande frågan, huruvida den svenska nationalhushållningens intressen kunna anses vara med nu rådande ordning på området på ett tillfreds- ställande sätt tillvaratagna.

Man torde kunna göra gällande, att prissättningen på den svenska marknaden å bensin -— liksom även å brännolja och fotogen — icke kan karakteriseras som en av fri konkurrens bestämd prisbildning. Detta uttalande äger sin giltighet, även om man bestrider förekomsten av varje samverkan mellan de stora världsbolagen på den internationella mark- naden och varje strävan hos dessa eller vissa av dem att utnyttja sin obestridliga maktställning i prisstegrande syfte. Naturligtvis får utta— landet icke uppfattas så, som vore den svenska marknaden för motor- bränsle avskuren från världsmarknaden och föremål för en från den in- ternationella prissättningen mera oberoende prissättning. Självfallet kunna de svenska förbrukarna draga fördel av den internationella kon- kurrensen och av tidvis rådande formliga priskrig världsfirmorna emel— lan och det kan icke förnekas, att under ett antal år den svenska olje- marknaden kommit i åtnjutande av jämförelsevis fördelaktiga villkor på grund av sagda förhållanden. Emellertid måste det samarbete mel— lan de i Sverige domicilierade dotterföretagen, som enligt de vunna upp- lysningarna blivit allt fastare, verka återhållande på eventuellt uppkom— mande prisfall på den svenska marknaden —— något som det ifrågavaran- de samarbetet ju i själva verket åsyftar — liksom även genom samarbe- tet i fråga möjligheterna för att jämväl på den svenska marknaden till- godogöra sig internationella prisstegringar väsentligt ökats. Även om man för närvarande knappast kan förutsäga, huruvida utvecklingen kommer att gå i riktning mot ökad världstillgång å bensin och bränn- oljor i förhållande till världsbehovet eller mot ökad världsknapphet å dessa produkter och sålunda redan på grund härav ej kan uttala sig om de kommande årens sannolika internationella prisutveckling, torde man dock — om intet oförutsett skulle komma att inträffa — kunna göra gäl- lande, att de 'svenska "konSumenterna'numera äro mera beroende än ti— digare av världsbolagens och deras här verksamma dotterföretags för- säljningspolitik och därmed av de utländska intressen, som här göra sig gällande. Man bör i detta sammanhang även erinra sig det svenska bensinprisets ovan påpekade våldsamma fluktuationer under de gångna åren med därav följande instabilitet på den inhemska bensinmarknaden; en instabilitet, som försvårat sunda prisberäkningar inom alla de nä- ringsgrenar, där kostnaderna för motorbränslet spela en större roll. Även om dessa prisfluktuationer i betydande grad varit att hänföra till

• Sida 134
•  Original

motsvarande fluktuationer på den internationella marknaden, hava de utan tvivel ytterligare skärpts genom de här i landet verksamma import- bolagens åtgöranden: underpris och osunda rabattsystem under perioder av inbördes strid samt prisstegringar under tider av samförstånd. Att nu anförda omständigheter inverka på bedömande av frågan om lämp- ligheten av en statlig reglering av oljeimporten till riket torde icke behöva närmare utvecklas.

Även frånsett den svenska konsumtionens ökade beroende av de ut— ländska bolagens och deras härvarande dotterföretags försäljningspoli- tik, synes den verkställda utredningen göra antagligt, att ett statligt oljemonopol skulle kunna ernå förmånligare inköp av bensin och av övriga här ifrågakommande mineraloljor, varigenom de inhemska för— brukarna skulle kunna beredas fördelar. I varje fall talar mycket till förmån för riktigheten av en sådan uppfattning, så länge den interna- tionella oljemarknaden icke genom en fastare samverkan de stora världs- företagen emellan monopoliserats. Men icke ens i ett sådant läge skulle utvägar saknas att tillgodose ett statligt importmonopols behov av olja. Förhåller det sig nämligen så, att de utländska moderbolagen debiterat sina härvarande dotterföretag högre priser än vad som bort kunna ske, förefunnes med största sannolikhet möjligheter för ett sådant stat— ligt importmonopol att köpa oljan billigare. Mycket kommer givetvis härvid an på huru världstillgången å mineraloljor framdeles kommer att utveckla sig i förhållande till behovet —— en fråga, varom nyss erin- rats —-— och sålunda på om det blir säljarna eller köparna på världs- marknaden, som komma i den starkare ställningen. Även ett relativt litet importlands marknad torde emellertid vara av stort intresse för de stora världsbolagen. Komme å andra sidan utvecklingen att gå i rikt- ning mot en viss knapphet på den internationella oljemarknaden, så be- hövde detta icke innebära, att statliga inköp —— verkställda uteslutande med hänsyn till de inhemska intressenas tillgodoseende —— komme att förlora sina företräden framför den fria importhandeln, synnerligast som man i en sådan situation vid bibehållen fri handelsrörelse finge räkna med ökade ansträngningar från enskilda importörers sida att ut- nyttja den internationella prisstegringen till förmån för egna intressen. De sakkunniga skulle, i anslutning till sin under utredningen av hithö- rande förhållanden vunna uppfattning, kunna närmare behandla ifråga- varande ämne och exemplifiera bärkraften av de nu anförda synpunk- terna, men anse det likväl böra bero vid vad nu i största allmänhet an— förts. Allenast må tilläggas _— vilket egentligen torde vara onödigt _ att riktigheten av den nu utvecklade uppfattningen självfallet förutsät- ter en med den internationella oljemarknaden fullt förtrogen samt jäm— väl i alla andra avseenden skicklig ledning av det eventuella statliga im- portmonopolet. Skulle det komma att brista härutinnan, kunde den nu- varande fria handelsrörelsens ersättande med en statlig reglering up—

• Sida 135
•  Original

penbarligen medföra för de inhemska intressena mindre lyckliga verk- ningar. Med beaktande av den affärsskicklighet, som torde kunna för- utsättas komma att stå även ett statligt importmonopol till förfogande, torde farhågor av nu berörd natur knappast behöva tillmätas större be— tydelse.

En viss uppmärksamhet torde även böra ägnas det ovan antydda för- hållandet, att de nu omhandlade stora importbolagen under de senaste åren redovisat avsevärda förluster och följaktligen icke givit vare sig statsverket eller de kommuner, där de hava sitt säte, några nämnvärda skatteintäkter. Ehuru svårigheter möta att vinna närmare kännedom om de utländska moderbolagens verkliga vinstresultat, synas åtminstone flera av dem samtidigt hava givit goda vinster. Detta förhållande skulle kunna giva anledning till mera allmänna anmärkningar rörande beskattningen av här i landet verksamma dotterföretag till utländska moderbolag, ett ämne som emellertid ligger vid sidan av de sakkunnigas uppdrag. Gi- vet är emellertid, att vad som genom de sakkunnigas utredningar på det förevarande området framgått icke saknar betydelse vid bedömandet av skälen för och emot ett eventuellt statligt oljemonopol.

5. Huvudresultaten av de sakkunnigas utredningar rörande de svenska oljebolagens ekonomiska förhållanden.

Av de verkställda utredningarna har bestyrkts — och de sakkunniga hänvisa härvid åter till bilagan G — att somliga av de inom riket verk— samma oljebolagen äro äldre och delvis hava tillkommit genom sam- manslagningar, medan andra åter äro helt nya företag,, som tillkommit under de senaste fem åren. Liksomi andra länder har en synnerligen skarp konkurrens allt intill senaste tid gjort sig gällande mellan å ena sidan de äldre företagen, som strävat att utestänga de nyare, och å den andra sidan dessa senare, vilka sökt att till nästan varje pris skapa sig en marknad i landet. Denna konkurrens har ju i det föregående i olika sammanhang berörts, och det har även framhållits, att densamma som en starkt verkande faktor låg bakom det prisfall för särskilt bensin, som under vissa år ägde rum i landet. Konkurrensen i fråga resulterade ju slutligen i ett formligt priskrig med stora prisnedsättningar och extra- rabatter, som varade en .tid framåt., Vad de sakkunniga nu vilja fram- hålla som ägnat att väcka särskilt intresse är, att företagen i fråga un- der denna sin hårda inbördes konkurrens sökt att genom utvidgningar av sina organisationer och upprättandet av nya anläggningar för distri- butionen öka sin avsättning samt att följden härav blivit en högst be- tydande överorganisation av företagen. Denna överorganisation och därmed sammanhängande förhållanden påkalla synnerlig uppmärksam— het. Givet är nämligen, att det kapital, som under sådana omständig- heter investerats i oljebolagen, blivit onaturligt högt samt att bolagens

• Sida 136
•  Original

därvid vunna driftsresultat på intet sätt kunna anses lämna en riktig bild av ifrågavarande handelsnärings ekonomiska framtidsmöjligheter inom landet. Uppenbart är vidare, att en dylik överorganisation av de bolag, som förmedla importen till riket av motorbränsle, måste verka stegrande på marginalen mellan inköpspriset och minuthandelspriset och sålunda, på sätt i det föregående redan antytts, måste väcka tvivel på den nuvarande oreglerade importhandelsrörelsens ändamålsenlig— het. '

Till närmare belysning av nu berörda förhållanden hava de sakkun- niga i sin egenskap av undersökningsmyndighet med ledning av från de olika företagen lämnade uppgifter beräknat storleken av det i varje företag investerade kapitalet. .

För ett rätt bedömande av de härvid vunna slutsummorna för samt- liga de undersökta företagen, sammanförda under ett, vilka slutsummor enligt Kungl. Maj:ts beslut offentliggjorts, må följande i bilagan G med- delade upplysningar här återgivas.

I de gjorda sammanställningarna hava införts bokföringsvärdena för anläggningar och driftsinventarier av olika slag. Emellertid torde bok- föringsvärdena icke giva ett rätt uttryck för dessa anläggningars nu- varande värden. De flesta företagen synas visserligen hava företagit avskrivningar med procentsatser, som kunna betecknas såsom fullt skä- liga med hänsyn till värdeminskning genom slitning, men även andra omständigheter finnas, till vilka hänsyn bort tagas vid avskrivningarna. Såsom exempel härpå må anföras, att genom samarbete mellan olika företag gemensam import har kunnat ordnas, varigenom vissa ocean- anläggningar kunna hava förlorat sin tidigare betydelse. Av samma skäl torde kunna anses, att även vissa depåanläggningars värde nedgått. Genom den ökade användningen av motorbränslen och oljor hava transportmedlen avsevärt utvecklats. Tankvagnar och tankbilar av nyare konstruktion hava ersatt äldre, vilka därigenom blivit mer eller mindre värdelösa. Ändrade transportsätt hava minskat användningen av emballage och nedbragt dettas värde. På grund av omläggning av vägnät, tillkomsten av andra bättre belägna konkurrerande service- stationer, skapandet av nya centralpunkter i samhällen m. m. hava distributionsanläggningar av olika slag förlorat väsentligt i betydelse och säkerligen i en hel del fall blivit värdelösa. För att förebygga kon- kurrens samt möjliggöra eventuella nyanläggningar hava fastigheter och tomter inköpts, vilka sedermera icke kunnat användas på planerat sätt. Med avseende å de anförda beräkningarna av bokföringsvärdena må tilläggas, att dessa, där indirekt avskrivning genom avsättning till förnyelsefond tillämpats, uträknats netto, d. v. s. med avdrag för mot dem svarande andel av förnyelsefonden. Bokföringsvärdena hava — som nyss nämnts — på enahanda sätt lagts till grund för driftsinventa- riernas upptagande liksom även för anläggningar m. m. för varornas

• Sida 137
•  Original

distribution i minut. För varulager och varufordringar har upptagits bokföringsvärdet vid räkenskapsårets slut, varvid någon reduktion för beräknad risk å varufordringar icke skett. Förutom uppgifterna om bokföringsvärdena hava uppgifter lämnats om brandförsäkringsvärdena samt om taxeringsvärdena. Brandförsäkringsvärdena kunna emellertid i allmänhet icke tillmätas större betydelse, enär företagen i stor utsträck- ning stått självrisk eller endast försäkrat en del av anläggningarna, och taxeringsvärdena torde likaledes vara av mindre betydelse för bedöman- det av anläggningarnas verkliga värde, bland annat därför att oklar- het synes råda rörande vad som hänförts till fast egendom.

Jämte de sammanställningar, som företagits för att påvisa det in— vesterade kapitalet, hava de sakkunniga för vart och ett av de olika före- tagen utarbetat sammanställningar rörande driftsresultaten. Jämväl ett genomsnitt av dessa beräkningar för samtliga företagen har enligt Kungl. Maj:ts beslut gjorts offentligt.

Med avseende å ifrågavarande beräkningar av driftsresultaten må upplysas, att först uträknats bruttovinst å varor efter avdrag av em- ballagekostnader, varefter avdragits kostnader för varornas inköp och lagring, intill dess varorna distribueras ut till anläggningar för utminu— tering, ävensom försäljningskostnader i samband därmed. På detta sätt har erhållits nettovinsten å försäljning »i parti» utan hänsyn tagen till räntor. Å anläggningskapitalet för ocean-anläggningar och depåer med tillhörande driftsinventarier har därefter beräknats 5 procent, därvid framkommet räntebelopp fråndragits förenämnda nettovinst, varefter framkommit nettovinsten efter avdrag av räntor. Från denna netto- vinst hava så dragits kostnaderna för varornas distribution i minut ge- nom service-stationer etc., därvid nettoresultatet utan hänsyn tagen till ränta å för Sistnämnda verksamhet erforderliga anläggningar framkom- mit. Efter avdrag av sådan ränta, likaledes beräknad efter 5 procent, har slutligen beräknats nettoresultatet av rörelsen med hänsyn tagen till räntor å samtliga anläggningar. Till sist har en sammanställning gjorts av nettoresultatet å rörelsen i sin helhet, utan hänsyn tagen till räntor å i rörelsen investerat kapital.

Den i tabellen 9 intagna sammanställningen av det investerade kapitalet innefattar, på sätt nämnts, summorna av respektive siffror för de olika undersökta bolagen, och de i tabellen upptagna driftsresultaten äro, som nyss påpekats, medeltal av de olika företagens respektive siffror.

Såsom av tabellen framgår, uppgick det enligt ovan angivna grunder be- räknade sammanlagda värdet av de undersökta bolagens ocean-anläggnin- gar, depåer, varulager, service-stationer etc. samt varufordringar vid ut- gången av åren 1929, 1931 och 1932 till respektive 83 098 584, 88 808 330 och 91 736 432 kronor. De i dessa summor ingående varufordringarna kunna emellertid i förevarande sammanhang lämnas åsido. Med avdrag för varu- fordringarna, utgjorde de sammanlagda värdena vid utgången av de nämn-

• Sida 138
•  Original

1929, 1931 och 1932.

1929 " 1931 1932 Inuesterat kapital. Anläggningar m. m. för varornas lagring i samband med inköpet, innan desamma dis- tribueras ut för försäljning (ocean-anlägg- ningar) ................................................ 10 573 665 12 582 086 11 512 982 Anläggningar m. m. för varornas distribution i första hand. Depåer (cisternanläggningar över och under jord, magasin för fatvaror och liknande) ........................................ 11 114 811 13 428 511 14 420 530 Summa 21 688 476 26 010 597 25 933 512 Varulager .............................................. 27 022 460 24 224 423 25 149 138 Summa 48 710 936 50 235 020 l 51 082 650 Anläggningar in. 111. för varornas distribution i minut (service-stationer, bensinpumpar, fat- kiosker, bensinkärror och liknande) ......... 11 242 753 18 664 930 17 090 295 Summa 59 953 689 68 899 950 68 172 945 Varufordringar ......................................... 23 144 895 19 908 380 23 563 487 Summa 83 098 584 88 808 330 91 736 432 Driftsresulfat. Bruttovinst å varor efter avdrag av emballage- kostnader ............................................. 37 408 002 44 698 971 45 365 516 Omkostnader för varornas inköp och lagring, intill dess desamma distribueras ut till an- läggningarna för utminuteringen samt för- säljningskostnader ................................. 27 463 071 36 254 115 44 801 6_6L4_ Nettoresultat utan hänsyn tagen till räntor 9 944 931 8 444 856 563 852 Ränta efter 5 % å anläggningar in. m. för va- rornas lagring i samband med inköpet samt för deras distribution i första hand ......... 940 587 1 149100 1 149 699 Nettoresultat efter avdrag av räntor 9 004 344 7 295 756 —- 585 847 Omkostnader för varornas distribution i mi- nut genom service-stationer etc. .............. 9 690 076 12 065 876 11 996 11_2__ Nettoresultat utan hänsyn tagen till räntOr — 685 732 — 4 770120 — 12 582 019 Ränta efter 5 % å anläggningar för service- stationer etc ......................................... 562 138 933 446 854 515 Nettoresultat å rörelsen i sin helhet med hän- syn tagen till räntor — 1247 870 — 5703 566 —— 13 436 534 Nettoresultat å rörelsen i sin helhet utan hån— syn tagen till räntorl 254854 — 3 621 020 — 11432 319

da åren respektive 59 953 689, 68899 950 och 68172 945 kronor. Härav repre- senterade ocean-anläggningarna ett värde av respektive 10 573 665, 12 582 086 och 11 512 982 kronor samt anläggningarna för varornas distribution i för—

• Sida 139
•  Original

sta hand, d. V. s. depåerna m. m., respektive 11 114 811, 13 428 511 och 14 420 530 kronor. Det sammanlagda värdet av ocean-anläggningarna och depåerna utgjorde respektive 21688476, 26 010597 och 25 933 512 kronor.

De sakkunniga _ som låtit upprätta en fullständig förteckning över samtliga ocean—anläggningar i riket, deras fördelning och läge på olika orter, utrymmen etc. _ vilja icke här ingå på frågan, huruvida vad ovan anförts om överorganisationen inom den ifrågavarande handelsrörelsen äger någon tillämpning med avseende å dessa vid utgången av år 1932 till ett sammanlagt värde av närmare 26 miljoner kronor upptagna till- gångar. Möjligt är emellertid, att rikets försörjning med importerat mo- torbränsle för närvarande skulle kunna tillfredsställande ordnas med ett redan för engroshandelns vidkommande mindre fast kapital än under nu rådande förhållanden.

Den i de anförda summorna ingående posten varulager giver icke i detta sammanhang anledning till annan anmärkning än att varulagrens stor— lek betydligt växlar vid olika tidpunkter. Vid utgången av de tre under- sökta åren motsvarade varulagrens värde ungefärligen ocean-anläggnin- garnas och depåernas sammanlagda värde.

Däremot knyter sig intresset så mycket mera till värdet av bolagens service-stationer, bensinpumpar, fatkiosker, bensinkärror etc., (1. v. s. till deras anläggningar och utrustning i övrigt för varornas distribution i minut. Värdet av dessa anläggningar m. m. uppgick för samtliga de un- dersökta bolagens vidkommande vid slutet av de tre undersökningsåren till respektive 11242 753, 18 664930 och 17 090 295 kronor. Den av bolagen under konkurrensen utvidgade organisationen har i första rummet gällt distributionsnätets utveckling, ett förhållande som för övrigt bestyrkes vid en jämförelse mellan å ena sidan 1929 års siffror och å den andra siffrorna för åren 1931 och 1932. Det är allmänt känt, att service—statio- nerna i egentlig mening samt de enklare bensinpumparna vuxit upp till ett antal, som vida överstiger trafikens verkliga behov. Ej endast i större men även i mindre samhällen finner man mångenstädes, huru konkurrensen mellan de olika bolagen drivit dem till att tätt intill varandra bygga två, tre, fyra och flere sådana stationer och pumpar, ja fall förekomma, som ännu starkare illustrera den mindre sunda utveckling, som här ägt rum. Detta distributionsnät, vilket vid utgången av år 1932 upptagits till ett värde av. 17 miljoner kronor, skulle. säkerligen-utan några olägenheterför bensinförbrukarna kunna väsentligt- förenklas. Tusentals utminuterings- ställen skulle kunna nedläggas, det för distributionen i minut erforderliga kapitalet sålunda kunna avsevärt nedbringas och marginalen mellan utför- säljningspriset engros och minuthandelsmiset som följd härav kunna förminskas. Av lämnade uppgifter har framgått, att de undersökta olje- bolagens utminuteringsställen för bensin för närvarande uppgå till ett antal av mellan 13000 och 14000, varav endast ett mindre antal äro kompletta service-stationer medan den övervägande delen utgöres av

• Sida 140
•  Original

pumpstationer av allbekant slag utan reparationsverkstäder eller annan ut- rustning. Skulle man inpricka dessa utförsäljningsställen på kartor över olika delar av riket, vore det säkerligen för härmed förtrogna personer ingen olöslig uppgift att avgöra, i vilken ordning en successiv avveckling av de onödiga stationerna och försäljningsställena lämpligast borde äga rum.

I detta sammanhang må ytterligare tilläggas, att vid en sådan koncen- tration inom importhandeln som den här antydda betydande besparingar skulle kunna göras i fråga om de i engrosrörelsen anställda befattninge— havarnas antal.

Det nuvarande antalet chefer i olika ställningar samt antalet kon- torsanställda och arbetare uppgår sammanlagt för de undersökta bola- gen till ett stort antal personer och de sammanlagda löneutgifterna för dessa skilda slag av funktionärer belöpa sig givetvis till ansenliga total- belopp. De sakkunniga låta bero vid vad nu anmärkts och anse sig icke kunna närmare ingå på frågan om de besparingsmöjligheter, som — även med hänsyn tagen till genom kontrakt anställda befattningshavares berät- tigade ersättningsanspråk — även på detta område skulle föreligga.

Det är uppenbarligen förenat med svårigheter att närmare angiva stor- leken av det företag, som, därest all handel med motorbränsle förenades på en hand, skulle kunna ersätta de nuvarande konkurrerande firmorna på området. Såsom framgår av bilagan G, har emellertid de sakkunni- gas i och för utredningen anlitade ombud för sin del kommit till uppfatt- ningen, att ett företag med, högt räknat, 60 procent av de nu befintliga företagens organisation och anläggningar skulle vara tillräckligt för den svenska marknadens förseende med bensin och brännoljor.

De nu återgivna resultaten av de verkställda utredningarna lära vid be- dömandet av frågan om lämpligheten av en statlig importreglering icke kunna lämnas obeaktade.

Väl skulle möjligen kunna anföras, att den nuvarande överorganisa- tionen så tillvida icke nämnvärt skadar vårt lands intressen, som det här till vida övervägande del rör sig om utländskt kapital. Frånsett den indu- striella verksamhet med förädling av nativ olja, som bedrives av ett svenskt företag och varom nu icke är tal, torde svenskt kapital endast i mindre grad hava bundits i de undersökta bolagens anläggningar och handelsrörelse i övrigt. I anslutning härtill kunde man måhända även vilja göra gällande, att det ur den svenska nationalhushållningens syn- punkt är likgiltigt, om bolagen hava ett större eller mindre antal perso- ner anställda i sin tjänst, ja en rationalisering på området skulle t. o. ni. kunna mötas av invändningar med hänsyn till att många personer ihär— igenom komme att förlora sina anställningar. De sakkunniga kunna emel- lertid för sin del icke tillmäta sådana synpunkter nämnvärd betydelse. De måste fastmera för sin del beteckna den uppenbara överorganisatio- nen inom den undersökta handelsnäringen som ur landets synpunkt över—

• Sida 141
•  Original

vägande oläglig och skadlig. Givet är nämligen, att förräntningen och amorteringen av det i rörelsen investerade onödigt stora kapitalet måste utgöra en tung belastning å densamma och att detta förhållande —— såsom redan understrukits _ måste stärka de utländska intressenas strävanden att, när tillfälle därtill gives, uttaga ett i förhållande till de onödigt stora omkostnaderna kalkyler-at högre detaljpris. Skulle den ifrågavarande handelsverksamheten i sin helhet övertagas av ett enda företag, vilket ägde full frihet att avveckla onödiga anläggningar av skilda slag och att begränsa den anställda personalen till det verkligt nödvändiga och vilket därjämte — och denna synpunkt förtjänar icke minst beaktande _— skulle kunna undgå de nuvarande betydande utgifterna för representation och reklam _— d. v. s. ett företag, som i allmänhet kunde rationalisera hela verk— samheten på ett affärsmässigt fullt tillfredsställande sätt — så borde minut- handelspriset å det importerade motorbränslet kunna gestaltas avsevärt förmånligare för konsumenterna, än vad nu är fallet. Varje sänkning av bensinpriset med ett öre per liter innebär en besparing för konsumen— terna av denna artikel å omkring 4 1/2 miljoner kronor, varje prissänkning å brännoljan med ett öre per kilogram en besparing av omkring 2 1/4 mil- joner kronor samt varje nedsättning i priset på fotogen med ett öre per kilogram en besparing av närmare 800000 kronor. Med dessa siffror för ögonen torde man icke böra underskatta de fördelar, som en till botten gående sanering av den här behandlade handelsrörelsen skulle kunna föra med sig.

Med avseende å driftsresultaten för de undersökta firmorna framgår av sammanställningen, att nettoresultatet å rörelsen i sin helhet, med hänsyn tagen till räntor, åren 1929, 1931 och 1932 var en sammanlagd för— lust av respektive 1247 870, 5703 566 och 13 436 534 kronor. Nettoresulta— tet å rörelsen i sin helhet, utan hänsyn tagen till räntor, var för år 1929 en vinst av 254854 kronor, men för åren 1931 och 1932 förluster å respek- tive 3621020 och 11 432 319 kronor. Erinras må härvid även, vad redan omnämnts, nämligen att moderbolagen i en eller annan form gottskrivit dotterbolagen betydande belopp för att förebygga att dessa sistnämnda jämlikt aktiebolagslagen skulle nödgas träda i likvidation samt att total— summan av dessa belopp —— vilka icke avdragits före framkomsten av drifts— resultaten — för de tre åren 1930—1932, enligt vad kunnat utrönas, ut— gjorde. 35 201260, kronor. De ifrågavarande synnerligen ogynnsamma driftsresultaten för de senast förflutna åren kunna i förstone väcka tvi- vel på lämpligheten av en sådan rörelses som den ifrågavarande inlösen och övertagande av staten. Så tillvida lärer icke saknas fog för en sådan uppfattning, som varken i vårt land eller i andra länder statsmonopol ansetts ändamålsenliga annat än när monopolen omfattat sådan indu— striell verksamhet eller handelsrörelse, som på grund av sin natur kun- nat beräknas komma att giva staten avsevärda inkomster, under det att statsmonopol sällan ifrågasatts på områden, där den fria företagareverk-

• Sida 142
•  Original

samheten arbetat under svårigheter och med ansenliga förluster. Därest de anförda driftsresultaten verkligen avspeglade den förevarande im- porthandelns ekonomiska framtidsmöjligheter, borde också tanken på en statlig reglering av denna import enligt de sakkunnigas bestämda me- ning förfalla.

Läget bör emellertid icke bedömas på det sätt som nu angivits. De ifråga- varande driftsresultaten kunna, såsom i det föregående understrukits, på intet sätt anses lämna en rättvisande bild av den ifrågavarande handelsnä— ringens framtidsmöjligheter i vårt land. Skälen härtill hava redan angi— vits. De förenämnda otillfredsställande driftsresultaten äro till icke ringa del en följd av den överorganisation, varom nyss talats. De sakkunniga hava till vägledning för sitt bedömande av frågan inom sig verkställt vissa överslagsberäkningar rörande framtidsutsikterna för ett statligt importmonopol på området och hava på grund härav ävensom av inhäm- tade upplysningar och synpunkter, som i övrigt kunna anläggas på ämnet, för sin del kommit till den allmänna uppfattningen, att utsikterna för ett tillfredsställande driftsresultat av ett statligt monopol på området under vissa förutsättningar icke te sig ogynnsamma.

6. Olika riktlinjer för anordnandet av en statlig reglering av importen till riket av motorbränsle.

Därest vid frågans fortsatta beredning övervägande skäl skulle anses tala till förmån för en statlig reglering av importen till riket av sådana mineraloljeprodukter, varom nu är fråga -— i det följande sammanfatta- de under beteckningen brännoljor — uppställer sig spörsmålet om den lämpligaste formen för en sådan reglering.

Statliga regleringar av nu åsyftad natur kunna i stort sett genomföras efter två skilda huvudlinjer, till vilka förebilder även finnas i redan träf- fade anordningar på andra områden av vårt lands näringsliv.

Den ena huvudformen för ett statsmonopol är den som valdes, då ak- tiebolaget Svenska tobaksmonopolet bildades på grundval av en särskild förordning, som åt staten lämnade den sedermera till monopolbolaget över- låtna ensamrätten att importera tobak och tobaksvaror samt att tillverka tobaksvaror. Samma huvudlinje kan anses ligga till grund för skapan- det av aktiebolaget Vin— & spritcentralen. Detta tillkom visserligen så— som ett enskilt företag, vilket efter frivilliga överenskommelser inköpte alla reningsverken för brännvin och alla vinhandelsaffärer i riket, men det har sedermera fått den förankring i lagstiftningen, som praktiskt taget gjort detsamma till ett statsmonopol i egentlig mening. Denna för- sta huvudlinje för en statlig reglering av importen och tillverkningen på ett visst område förutsätter — och aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet torde härvid närmast böra komma till jämförelse —— en inlösen från sta- tens sida av på området verksamma enskilda företags rörelse i dess hel-

• Sida 143
•  Original

het eller i viss omfattning, och den innebär, att staten — ehuru genom en monopolstyrelse som mellanhand —— övertager den näringsrörelse, varom är fråga. Det blir alltså, jämväl vad importhandeln beträffar, svenska staten, som genom ett sitt verkställande organ verkställer upp— köpen i utlandet, och det blir — i ett sådant fall som det nu föreliggande — med svenska staten, som de utländska världsfirmorna på oljeområdet vid en sådan lösning av frågan skulle komma att träda i affärsförbin— delser.

Den andra huvudlinjen för en statlig reglering av importen av bränn- oljor äger förebilder i det s. k. spannmålsmonopolet ävensom i det på soc— kerfabriksbolagen inom riket överlåtna monopolet å import av socker och innebär i korthet, att staten genom lag tillförsäkras ensamrätt till im- porten av den vara eller de varor, som det i varje fall gäller, men ge- nom kontrakt överlåter denna sin rätt till en för ändamålet bildad för- ening av vederbörande enskilda intressenter, i vilken förenings styrelse statsintresset tillförsäkras utslagsgivande bestämmanderätt och vilken förenings stadgar fastställas av Kungl. Maj:t. I en av inom finansde- partementet tillkallade sakkunniga den 15 mars 1933 avlämnad utredning med förslag angående importmonopol å kaffe framlades förslag till ett monopol, grundat på den nu angivna senare huvudlinjen för ett stats- monopols inrättande.

De sakkunniga hava, med avseende å den nu föreliggande frågan, när- mare övervägt de skäl, som kunna anföras såväl för som emot en reglering av brännoljeimporten, anordnad enligt den sistnämnda av de båda ovan— nämnda riktlinjerna och hava, i syfte att göra denna prövning så full- ständig som möjligt, låtit utarbeta förslag till för en sådan lösning av frågan erforderliga författningar. Sålunda hava till de sakkunnigas be— dömande förelegat ett förslag till förordning angående reglering av in- förseln av bensin jämte vissa andra slag av mineraloljor, ett förslag till kontrakt mellan svenska staten och en förening, förslagsvis benämnd Svenska mineraloljeimporten u. p. a., samt ett förslag till stadgar för sistnämnda förening, samtliga dessa förslag i sina huvudlinjer anslutan- de sig till motsvarande förordningar, kontrakt och stadgar i fråga om- spannmåls- och sockermonopolen ävensom till det av nyssnämnda sakkunni- ga den 15 mars 1933 avgivna förslag med avseende å en statlig reglering av införseln av kaffe.- Med hänsyn till de importvaror, det nu gäller, samt här särskilt uppstående frågor om inblandning av inhemsk sprit i mo- torbränsle m. m. hava förslagen i fråga givetvis blivit i åtskilliga punk- ter annorledes utformade. Då emellertid denna linje för frågans lösning, som av det efterföljande framgår, måste anses avsevärt underlägsen det ovan först nämnda alternativet, torde det icke vara erforderligt att här återgiva dessa förslag till förordning, kontrakt och stadgar, och detta så mycket mindre som vissa däri berörda specialfrågor upptagas i de för— slag till författningar, som anknyta sig till den i det följande närmare omhandlade linjen för ett eventuellt statsmonopol på området.

• Sida 144
•  Original

I sin förenämnda utredning angående importmonopol på kaffe anförde de för detta ändamål tillkallade sakkunniga, bland annat, att ett stats— företag av den typ, som aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet repre- senterar, möjligen vore den nödvändiga eller lämpligaste lösningen, när det gällde monopolisering av en näring, som hade sin tyngdpunkt helt eller huvudsakligen förlagd till en inhemsk industriell produktion. Kon- centrationen till ett storföretag — fortsatte samma sakkunniga — ofta genomförbar endast genom statens medverkan, skapade i ett dylikt fall många förutsättningar för produktionens tekniska förbättrande och möjliggjorde i olika avseenden en ändamålsenligare och billigare drift. Efter att enligt enahanda tankegång hava berört spritmonopolet fram- höllo emellertid samma sakkunniga på tal om kaffehanteringen, att den- na framför allt vore en handelsverksamhet, där importhandeln vore den primära och utslagsgivande faktorn för rörelsens gestaltning och där det industriella inslaget, nämligen rostningen, icke förändrade mycket av hanteringens uppbyggnad såsom främst en köpmannanäring. Visser— ligen vore det ingalunda otänkbart, att även åt ett monopol på detta om- råde giva formen av ett storföretag, som efter övertagande av de pri— vata utövarnas rörelse bedreve verksamheten som helhet i en sluten or- ganisation för det allmännas räkning. Men skapandet av ett dylikt monopol torde, ansåge nämnda sakkunniga, för där föreliggande fall kun— na sägas utgöra användande av ett större våld än nöden krävde. De syften, som ur statens synpunkt där skulle tillgodoses, syntes kunna vin— nas genom en enklare anordning med undvikande av de komplikationer och svårigheter av ekonomisk och annan art, som vore förenade med den enskilda näringens upphörande.

Då den av bensinbolagen inom riket bedrivna verksamheten —— från- sett den av firman A. Johnson & C:o utövade industriella rörelsen — i stort sett är en ren handelsverksamhet, och då skyldigheten att inblanda sprit i det importerade motorbränslet icke härutinnan skulle medföra någon ändring av betydelse, kunde vad nyssnämnda sakkunniga på tal om kaffehanteringen anfört möjligen synas tillämpligt jämväl på han- deln med brännoljor. Uppenbart är, att en statlig reglering av bränn- oljeimporten utan statsinlösen av de enskilda företagen befriade stats— makterna från ett stort antal med en statsinlösen förenade problem ävensom från den av en dylik inlösen påkallade medelsanskaffningen. Givet är vidare, att mindre ansvar och sannolikt ävenmindre kompetens- krav behövde ställas på statens representanter i styrelsen för en import— förening, vars medlemmar, (1. v. s. vederbörande importföretag, fortfa- rande komme att ombesörja det kommersiella arbetet, än på den statliga ledningen i ett statsmonopol efter tobaks— och spritmonopolens förebil— der, Överhuvud taget skulle ju en sådan statlig importreglering inne- bära ett långt mindre ingripande i näringsfriheten än genomförandet av ett verkligt statsmonopol, och den kunde måhända ur såväl princi—

• Sida 145
•  Original

piella som praktiska synpunkter i förstone förefalla som den mest till— talande.

Å andra sidan äro de skäl, som kunna anföras gentemot den nu disku- terade lösningen, enligt de sakkunnigas uppfattning övervägande.

Det må härvid först ånyo bringas i erinran, att alla de inom riket verk— samma större importbolagen allenast äro dotterbolag till utländska världsföretag, vilka världsföretag därtill i ett par fall praktiskt taget ledas av statsmakterna i vederbörande länder. Att genom lagstiftning i en gemensam förening sammanföra sådana företag med bibehållande i viss grad av vart och etts kommersiella frihet, men med friheten så be— gränsad, att den statliga ledningen av föreningen skulle kunna nedskära inköpskvantiteten för än det ena och än det andra importbolaget, torde bliva förenat med så betydande olägenheter och skulle kunna medföra sådana komplikationer, att det redan på grund härav lärer vara uteslu- tet att införa en dylik anordning. Förhållandena på förevarande om— råde äro i detta hänseende så olika mot dem, med vilka man har att räkna i fråga om kaffeimporten, att jämförelser knappast kunna göras. Ytter- ligare tillkommer, att den ekonomisering vid de transoceana inköpen, som enligt vad förut nämnts torde kunna beräknas vid en fullt genomförd monopolorganisation, och den härmed förenade möjligheten att tillhanda— hålla landet ett billigare motorbränsle ej synes kunna genomföras med bibehållen inköpsrätt för de nuvarande importfirmorna. En sådan ekonomisering förutsätter nämligen en oinskränkt möjlighet för import- monopolets ledning att kontrahera om inköp, varhelst sådana vid en gi- ven tidpunkt ställa sig fördelaktigast, samt att vid lagringen inom lan- det fritt disponera över de härstädes befintliga ocean-anläggningarna. Skall en statlig reglering av brännoljeimporten överhuvud taget kunna leda till ett av främmande intressentgrupper mera oberoende handhavan- de av engroshandeln, måste den statliga regleringen läggas efter en så— dan linje, att staten disponerar över ocean—anläggningarna.

Även vad av utredningen i övrigt framgått talar icke till förmån för den enklare formen av importreglering. Utredningen har ju givit vid han- den, att en högst betydande Överorganisation råder inom bensinhandeln. Det har påvisats, bland annat, att importbolagenilångt större utsträckning än som motsvarats av det verkliga behovet anlagt utminuteringsställen runt om i landet, att distributionsapparaten för bensinens försäljande i detalj—härigenom blivit utomOrdentligt stor samt att en betydande del av det här nedlagda kapitalet är att betrakta som överkapitalisering, vil- ken får betalas av konsumenterna. Det har ävenledes framhållits, att det antal personer, som bolagen hålla i sin tjänst, är långt större än vad vid rörelsens koncentration i ett enhetligt monopolföretag skulle bliva nöd- vändigt. Även de, som ur principiella och andra synpunkter ställa sig tvek— samma gentemot en monopolorganisation, torde icke kunna undgå att på grund av nu anförda förhållanden tillmäta monopollinjen företräde framför

10 — 331972.

• Sida 146
•  Original

den enklare importregleringsanordningen. Ty ingen av de besparings- och rationaliseringsåtgärder, varom nu är fråga, med åtföljande möjligheter till det inhemska marknadsprisets nedbringande skulle ju kunna vinnas, därest statsregleringen inskränkte sig till en sådan ensamrätt för staten till import samt ett sådant överlåtande av denna statens ensamrätt till de nuvarande firmorna, som denna lösning av frågan i huvudsak innebär. Slutligen bör erinras om de fiskaliska intressen, vilka äro knutna till de nuvarande importbolagens beskattning och vilka givetvis icke skulle bliva tillgodosedda genom en sådan form för den statliga regleringen, som innebure, att dotterbolagen finge fortbestå och —— om ock jämlikt vissa statliga direktiv —— fortsätta sin enskilda rörelse. Man torde mera all- mänt kunna uttala, att statliga importorganisationer i enlighet med de nuvarande anordningarna i fråga om spannmål och socker mera hava karaktären av tillfälliga kristidsanordningar, under det att en statlig reglering av brännoljeimporten måste förutsättas få bestående natur. De sakkunniga vilja uttrycka sin uppfattning i frågan sålunda, att en statlig importreglering beträffande brännoljor med nyssnämnda import- organisationer som förebild ur de skilda synpunkter, som här kunna ifrå- gakomma, innebär så obetydliga fördelar eller sådana olägenheter, att, om valet stode mellan ett sådant ingripande å ena sidan och den bestå- ende fria importhandeln å den andra, tillräckligt bärande skäl skulle sak— nas för ett statsingripande.

De sakkunniga anse följaktligen ett statligt oljemonopol, grundat på inlösen av de nuvarande importbolagens rörelse, vara det alternativ, som bör komma under omprövning.

7. Vissa uppkommande spörsmål vid övervägandet av frågan om in- förandet av ett statligt importmonopol å motorbränsle. Författningsförslag.

Vid övervägande av frågan om införandet av ett sådant statsmonopol, varom nyss nämnts, uppställa sig åtskilliga frågor till besvarande. De sakkunniga skola här beröra de viktigaste bland dessa.

Jämte de här i landet verksamma dotterföretagen till utländska moder- bolag, vilka förmedla den vida övervägande importen av brännoljor till riket, förefinnes — såsom i det föregående vid flera tillfällen nämnts—se- dan några år tillbaka ett inom riket verksamt svenskt industriellt före— tag, nämligen det av firman A. Johnson & C:o ägda aktiebolaget Nynäs— petroleum, som av importerad crude oil tillverkar bland annat bensin. Man har följaktligen att överväga, huruvida ett eventuellt statligt oljemono- pol lämpligen borde utsträckas till att omfatta jämväl detta företags rö— relse och samma företag i anslutning härtill borde bliva föremål för stats- inlösen, eller om övervägande skäl tala för att företaget ifråga _ lik— som naturligtvis eventuella nya företag av samma natur —— lämpligen bor-

• Sida 147
•  Original

de ställas utanför monopolet. Det sistnämnda skulle innebära, att företaget ifråga bibehölles vid rätten att fritt importera erforderliga råvaror och att utan statens ingripande bedriva sin industriella verksamhet. Det skulle allenast i så måtto inbegripas under regleringen, att det förplikta- des försälja av detsamma tillverkade brännoljor till monopolbolaget eller för export eller — och härtill återkommes nedan —— för bunkringsända- mål. Den ifrågavarande industriella anläggningen torde, enligt vad de sak- kunniga inhämtat, i tekniskt avseende stå på ett högt plan och dess in- köpspolitik lärer på ett förtjänstfullt sätt anpassas efter från olika län- der och världsfirmor avgivna offerter å råvaran. Ur den svenska natio- nalhushållningens synpunkt torde bolagets verksamhet även så tillvida kunna anses vara av betydelse, att den utgör det första försöket att inom riket i större skala framställa de färdiga brännoljeprodukterna. I den mån verksamheten utvecklas, kommer den sålunda att i vissa hänseen- den minska vårt- lands beroende av de utländska Oljebolagen. De sakkun- niga hava väl å ena sidan beaktat, att ett statligt förvärv jämväl av detta företag skulle göra det ifrågasatta oljemonopolet mera fullständigt och enhetligt, och det torde i detta sammanhang kunna erinras om, att det framför allt var den industriella driftens övertagande av staten, som var det väsentliga vid tobaks- och spritmonopolens genomförande. En viss tvekan med avseende å lämpligheten av den ifrågavarande industriella rörelsens fortvaro såsom enskild rörelse kan även så tillvida göra sig gällande, som fullt säkra garantier svårligen kunna på förhand av stats— makterna lämnas för att en dylik verksamhet, därest den nu lämnas utan- för monopolet, jämväl i framtiden kommer att bibehållas i denna ställ- ning. Å andra sidan vilja de sakkunniga framhålla, att de till förmån för ett statligt oljemonopol anförda motiven knappast hava någon giltig- het med avseende å sagda företag. Dettas fortsatta verksamhet som fritt företag försvårar i ingen mån det statliga monopolets verksamhet. Vissa skäl tala sålunda för att låta denna industriella rörelse — vilken ju måste bedömas ur andra synpunkter än de övriga importbolagens handelsverk- samhet —— fortgå och utvecklas. De sakkunniga hava i varje fall för sin del i det här bifogade författningslltkastet utgått från att det ifrågava— rande företaget icke bör bliva föremål för inlösen av staten.

I enlighet härmed föreslås i det härvid fogade, av de sakkunniga ut- arbetade förslaget till förordning angående statsmonopol å partihandeln med brännoljor, att ensamrätten för staten att idka partihandel med brännoljor (monopolrättigheten) så tillvida begränsas, att (jfr författ- ningsförslagets 4 å) den, som vill inom riket tillverka brännoljor allenast har att därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen och under— kasta sig erforderlig kontroll över att tillverkade brännoljor icke använ- das för andra ändamål än försäljning till monopolets utövare, för export, för drift eller utrustning av fartyg (varom ytterligare nedan) samt, med viss begränsning, i egen rörelse. Den nämnda kontrollen föreslås anord-

• Sida 148
•  Original

nad på bekostnad av monopolets utövare och utövad av kontrollstyrelsen. Sådan tillverkare skall jämlikt 6 å andra stycket a) i författningsförsla— get kunna utan hinder av importmonopolet till riket införa för tillverk- ningen erforderlig nativ olja (crude oil).

En. andra fråga gäller ordnandet av, detaljhandeln med brännoljor, därest ett statligt oljemonopol skulle komma till genomförande.

Man kommer härvid först in på spörsmålet, huruvida en statlig inlösen av oljebolagens rörelse lämpligen borde omfatta endast engrosrörelsen. Detta skulle innebära, att vederbörande firmor nödgades behålla service— stationer, bensinpumpar och övrig materiel för varornas distribution i minut. En sådan klyvning av varje importfirmas verksamhet i å ena si- dan engrosrörelse samt å den andra detaljhandel läte sig visserligen ge— nomföra. Den verkställda utredningen har givit vid handen, att inga oöverkomliga svårigheter skulle uppstå för en värdering endast av den förra grenen av firmornas verksamhet. Ett sådant förfarande vid mono- polets inrättande skulle även för staten medföra avsevärda fördelar. In- lösningssummorna skulle härigenom väsentligt reduceras och det stat— liga oljemonopolet skulle redan från början vara befriat från den med detaljhandelns handhavande förenade betydande ekonomiska belastnin— gen ävensom från alla de svårigheter, som knyta sig till detaljhandelns rationalisering. Då det statliga oljemonopolet, på sätt nedan skall fram- hållas, endast i mindre omfattning synes böra handhava detaljförsäljnin— gen -—— en viktig och för oljemonopolets bedömande betydelsefull begräns- ning i monopolets verksamhet — kunde en sådan partiell inlösen onek— ligen förefalla som den ur såväl statsfinansiell som organisatorisk syn— punkt lämpligaste utvägen.

Emellertid hava de sakkunniga funnit allvarliga betänkligheter möta mot denna vägs beträdande. Då starka skäl av nationalekonomisk, fiska- lisk eller annan natur påkalla inrättandet av ett statligt monopol, lärer enligt nutida rättsuppfattning hinder icke möta för enskilda företags in- lösen enligt rättvisa värderingsgrunder, och detta gäller givetvis ej en- dast av svenska medborgare ägda men även inom riket domicilierade, av utlänningar ägda företag. Exempel på statsmonopols inrättande enligt sådana grunder finnas ju icke blott inom vårt land utan även i många andra länder med västerländsk lagstiftning och västerländska rättsupp- fattningar. Däremot synas invändningar med fog kunna göras mot att staten genom lagstiftning ålade enskilda rättsinnehavare att till den- samma avträda allenast en viss del eller en viss gren av sina innehavda företag eller sin ekonomiska verksamhet, och synnerligast bjuder det emot att tänka sig ett sådant förfarande tillämpat på så sätt, att ett företags under normala förhållanden mera vinstgivande del —— i det förevarande fallet oljebolagens engrosrörelse _— bleve föremål för inlösen, medan dess under nuvarande förhållanden mest förlustbringande del — d. v. s. här

• Sida 149
•  Original

detaljhandeln med tillhörande distributionsanläggningar _ lämnades kvar i bolagens ägo. Mot ett sådant förfaringssätt kunde med skäl in- vändas, att de till grund för engrosrörelsens inlösen bestämda värderings— grunderna _— även om de i och för sig vore rättvisa och skäliga — sedda i belysning av den övriga rörelsens kvarlämnande i firmornas besittning bleve obilliga. Det synes i ett fall som det föreliggande sannolikt, att Oljebolagen ifråga, sedan deras engrosrörelse blivit övertagen av staten, bleve nödsakade att med stora förluster avyttra den detaljhandelsrörelse, som de fortfarande skulle äga rätt att bedriva. Den omständigheten, att bolagen i det förevarande fallet ägas av utländska intressenter, förändrar icke frågans ömtåliga karaktär. Man torde snarare kunna göra gällande, att detta förhållande skulle medföra ännu mera egendomliga konsekven- ser än om firmorna vore svenska företag. Efter en dylik klyvning komme ju engrosrörelsen att drivas av ett svenskt statsmonopol, medan detaljhan— delsrörelsen fortfarande komme att förbli i händerna på utländska intres- senter, vilka troligen skulle sakna nämnvärt intresse av att på ett till- fredsställande sätt handhava denna återstående gren av sin förutvaran— de verksamhet. Friktioner mellan det statliga oljemonopolet och de kvar- varande utländska intressena förefalla icke uteslutna. Skulle man gent- emot vad nu anförts invända, att Oljebolagen — på sätt erinrats —— på grund av den inbördes konkurrensen drivits till en långt större utbygg- nad av sina distributionsnät än vad som motsvarar behovet inom landet med åtföljande ökad ekonomisk belastning av sin detaljhandelsrörelse och att staten vid oljemonopolets genomförande icke skulle kunna anses förpliktad utgiva ersättning för dessa bolagens >>krigskostnader», så måste å andra sidan framhållas, att denna utveckling har sin naturliga förkla- ring i hittills rådande förhållanden. Samma utveckling har ju för övrigt ägt rum i de flesta andra länder. Det synes de sakkunniga sålunda vara skäligt och riktigt, att staten vid en eventuell inlösen av de nu omhand- lade företagen inlöser dessas rörelse i sin helhet. Vid sådant förhållande blir det ett särskilt problem, som efter oljemonopolets inrättande påkallar sin lösning, på vad sätt och efter vilka riktlinjer monopolet skall avhän- da sig den övervägande del av distributionsnätet, som jämväl i fortsätt- ningen lämpligen bör innehavas av enskilda.

I anslutning till sin nu utvecklade uppfattning förorda de sakkunniga 'i det härvid fogade" utkastet till förordning om vad iakttagas skall i av— seende å införande av statsmonopol å partihandeln med brännoljor, att statsinlösen skall äga rum jämväl av de nu omhandlade oljebolagens de— taljhandelsrörelse. I förslaget till förordning angående statsmonopol å partihandeln med brännoljor (jfr författningsförslagets 2, 3 och 7 %) före- slås vidare, att detaljhandeln med brännoljor skall vara fri, likväl under iakttagande därav, att monopolets utövare äger bestämma de pris, som olika slag av brännoljor i detaljhandeln högst må. betinga.

• Sida 150
•  Original

Med avseende a grunderna för värderingen av de företag, vilka skulle bliva föremål för inlösen, må till en början anmärkas, att dessa grunder till följd av här föreliggande särskilda förhållanden och med hänsyn till en nyare tids erfarenheter synas böra utformas ganska olika mot dem, vilka på sin tid följdes vid tobaksmonopolets inrättande. Inlösen bör ske av vederbörande företags cisterner, bensinpumpar och andra anläggnin— gar för förvaring eller distribution av brännoljor, tankfartyg, tankvagnar, tankbilar och andra lösa inventarier, uteslutande eller huvudsakligen an- vända för forsling eller förvaring av brännoljor, samt partihandlare till- hörigt inom riket befintligt lager av brännoljor m. m., därvid iakttages, att inlösningsskyldigheten omfattar endast fullgod vara. Det inlösnings— pris, som fastställes för egendom, som här avses, bör bestämmas efter vad egendomen prövas skäligen vara värd med hänsyn tagen till dess fort- satta användbarhet vid handel med brännoljor. De sakkunniga anse näm- ligen för sin del, att varken bokföringsvärdena eller anläggningsvärdena eller än mindre, brandförsäkringsvärdena härvid böra tillmätas nämn— värd betydelse. Med avseendeå fastigheter och inventarier, vilka såsom obehövliga för statsmonopolet icke bliva föremål för inlösen och vilka kunna anses komma att undergå värdeminskning till följd av att parti- handlarens rörelse upphör, bör partihandlaren äga påfordra viss ersätt- ning för värdeminskning. Är fastigheten icke eller blott i mindre grad speciellt inredd i syfte att göra den användbar för rörelsen, blir värde- minskningen ringa. I annat fall bör fastighetens värde bedömas med hänsyn till dess användbarhet i den allmänna marknaden efter rörelsens nedläggande. Detta sistnämnda torde enligt numera vedertagna värde- ringsgrunder innebära, att ersättningen för värdeminskning, vad fastig- heter angår, kommer att befinnas vara väsentligt mindre än vad som be- räknades vid det inlösningsförfarande, som på sin tid ägde rum, då to- baksmonopolet inrättades. Detsamma torde gälla om ersättningen för värdeminskning av inventarier, som ej bliva föremål för inlösning. I den mån partihandlare med brännoljor för sin rörelse förhyrt lokaler eller träffat avtal om annan nyttjanderätt, skall staten vara skyldig att över— taga hans skyldigheter på grund härav efter samma allmänna värde- ringsgrunder, som nu angivits för fastigheter och inventarier. Beträf- fande här berörda frågor hänvisas till 1, 2, 3, 4, 5 och 6 % i det vidfogade utkastet till förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å partihandeln med brännoljor.

Ifråga om ersättning för förlorad näringsverksamhet _— som vid tobaks- monopolets tillkomst utgick med ansenliga belopp och som jämväl vid in- lösen av ekonomiska företag av andra slag mången gång kan bliva be— tydande _ ställa sig förhållandena i det föreliggande fallet på ett för statsverket vida förmånligare sätt. Därest åt de nu omhandlade olje- bolagen skulle ifrågasättas en sådan ersättning för sin »good-will», har den av de sakkunniga i egenskap av undersökningsmyndighet verkställ—

• Sida 151
•  Original

då och ovan sammanfattade utredningen tydligt givit vid handen, att resultatet av företagens verksamhet under de senaste åren varit sådant, att något >>good-will»—värde hos företagen icke kan anses föreligga. Netto- resultatet hos samtliga de undersökta företagens rörelse i sin helhet, utan hänsyn tagen till räntor, utgjorde —— som förut nämnts —— för år 1929 254854 kronors vinst samt för åren 1931 och 1932 respektive 3621020 och 11 432 319 kronors förlust. Med utgångspunkt från att inlösen skulle ske med ledning av 1932 års driftsresultat —— och från något annat år än detta senast tilländalupna kunna de sakkunniga här givetvis icke ut- gå — falla de vid tobaksmonopolets inrättande fastställda reglerna för ersättning för beräknad handelsvinst utanför diskussion.

I det vidfogade utkastet till förordning om vad iakttagas skall i avse- ende å införande av statsmonopol å partihandeln med brännoljor hava de sakkunniga, i anslutning till denna sin uppfattning, uteslutit bestäm— melser om ersättning för förlorad näringsverksamhet.

På sätt i det föregående anmärkts, skulle ett statligt oljemonopol kun— na bedriva den för rikets förseende med importerat motorbränsle erfor- derliga engrosrörelsen med en väsentligt mindre personal än den i de nu— varande importbolagens tjänst anställda personalstyrkan. Som följd här- av komme, i sammanhang med en statsinlösen av företagen, ett betydan— de antal anställda personer att bliva överflödiga. Förpliktelse komme följaktligen att inträda för staten att i viss omfattning och efter skä- liga grunder utgiva personliga ersättningar till de avskedade. Med av- seende å dessa spörsmål hänvisa de sakkunniga till innehållet i 7 och 8 % av det vidfogade utkastet till förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å partihandeln med brännoljor. Det framgår därav, att såsom villkor för erhållande av personlig ersätt— ning skola gälla vissa närmare preciserade villkor. För bestämmandet av ersättningen skall på visst sätt beräknas »medelårsinkomsten» under de två närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande. Ersätt— ningen skall utgå med belopp, motsvarande en halv medelårsinkomst för den verksamhetstid, som omfattar de fyra närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande. För varje tidigare helt verksamhetsår ökas ersättningen med en femtedels medelårsinkomst, dock endast i den mån varje sådant verksamhetsår motsvaras av två ersättningstagarens lev- nadsår utöver fyllda 25år. 'Ersättningen må icke i något fall utgå med högre belopp än fyra gånger medelårsinkomsten och ej heller med högre belopp än 100 000 kronor. I vissa fall kan skäligt understöd utgå, antin- gen på en gång eller i form av livränta.

På grund av det jämförelsevis ringa antal företag, det här gäller, samt företagens likartade rörelse synes värderingen av dem kunna verkstäl- las av en för ändamålet tillsatt nämnd utan underlydande organ. Nämn— den kan förslagsvis bestå av sex ledamöter, varav tre ständiga, som ut— ses av Kungl. Maj:t, och tre, som utses för de särskilda ersättningsfrågor—

• Sida 152
•  Original

na av den partihandlare, vars företag är i fråga. Kungl. Maj:t förord— nar en av de ständiga ledamöterna till nämndens ordförande. Uppstå inom nämnden olika meningar och äro å ömse sidor lika många ledamö— ter, bör ordföranden äga utslagsröst. Genom en sådan anordning tillför- säkras varje företag behörigt inflytande på värderingen av sin rörelse. Mot nämndens beslut bör klagan icke kunna föras. Enligt denna tanke- gång hava bestämmelserna i 9 å av det nyssnämnda utkastet till förord— ning utarbetats, och torde med avseende å ytterligare detaljer få hänvi- sas till samma paragraf ävensom till de efterföljande 10 och 11 % i sam— ma författningsutkast.

Såsom ovan framhållits, utgå de sakkunniga från att det statliga mo- nopolet i princip icke skall bibehålla det stora distributionsnät, som det övertager i och med företagens inlösen. Det ligger ju i öppen dag, att en central statlig administration av denna över hela riket utbredda detalj- handelsrörelse skulle stöta på synnerligen stora svårigheter. De sakkun— niga föreställa sig emellertid, att monopolet undantagsvis kan komma att driva detaljhandel, medan den övervägande mängden av bensinstatio— ner, så snart ske kan, bör av monopolet försäljas till enskilda eller ock av monopolet nedläggas. En sådan successiv avyttring av den huvud- sakliga delen av det nuvarande distributionsnätet inom landet torde icke komma att möta oöverkomliga svårigheter. Ett stort antal av ifrågava— rande pumpstationer äro uppställda hos handlande, vilkas bensinförsälj— ning endast utgör en gren av deras näringsverksamhet. Ofta omfattar denna sistnämnda dessutom hållande av reparationsverkstad och garage etc. samt handel med förnödenheter inom motorbranschen m. 111. Då ben- sinförsäljningen i detalj alltjämt blir förenad med en viss vinst, lära dy- lika personer icke underlåta att uppträda som spekulanter å pumpanord— ningarna. Emellertid bör — i anslutning till vad förut anförts — icke lämnas obeaktat, att, vid denna avveckling av minuthandeln, sammanlagt ganska ansenliga förluster likväl icke torde kunna undvikas för mono- polbolaget, förluster som icke kunna siffermässigt uppskattas och än mindre närmare beräknas. Denna obestridliga olägenhet är med den av de sakkunniga förordade omfattningen av statens inlösningsplikt oundviklig. Då emellertid avvecklingen i fråga är ett engångsförfarande, kunna riskerna näppeligen bliva svåröverskådliga och förlusterna få täckas ge— nom de vinster, som monopolbolaget kan antagas komma att göra å sin engroshandel. Det bör därjämte ånyo bringas i erinran, att ett icke ringa antal av de nuvarande pumpstationerna vid denna avveckling tor— de komma att nedläggas, vilket visserligen å ena sidan ökar monopolbo— lagets temporära förluster men å den andra leder till den i det föregåen- de som synnerligen önskvärd betecknade rationaliseringen av det nuva- rande detaljhandelssystemet med åtföljande möjligheter till minskning i spännvidden mellan monopolbolagets utförsäljningspriser och detalj— handelspriserna. Vid nedläggning av ett flertal pumpstationer å samma

• Sida 153
•  Original

plats ökas för övrigt omsättningen vid den station, som bibehålles, var— igenom stationens värde ökas, ett förhållande som minskar förlusten för monopolet på de nedlagda stationerna. Att enstaka belägna och för tra— fiken behövliga pumpstationer icke komma att nedläggas ligger i sakens natur. I syfte slutligen att trygga konsumenterna mot obehörig prisupp— skörtning hålla de sakkunniga för möjligt, att monopolbolaget kan för— anledas åsätta den vid pumpstationerna saluhållna brännoljan ett högsta pris, gällande tills vidare intill dess ny sådan prissättning av monopolet bestämmes, vilket högsta pris antingen kan vara lika inom hela riket eller ock, till följd av fraktkostnader m. m., bestämmas något olika inom skilda landsdelar. Såsom redan nämnts, har 7 å i förslaget till förord— ning angående statsmonopol å partihandeln med brännoljor formulerats med beaktande härav.

Med avseende å övriga mera principiella frågor, som uppställa sig vid det nu diskuterade statliga oljemonopolets bedömande, vilja de sakkun- niga — som finna en specialmotivering till de utarbetade författnings- förslagen icke behöva ifrågakomma — inskränka sig till att anmärka följande.

På sätt av det föregående framgått, skulle det ifrågasatta statsmono- polet omfatta partihandeln med allenast sådana oljeprodukter, som kun— na sammanfattas under beteckningen brännoljor. På uppdrag av de sak- kunniga har docenten E. Norlin verkställt en utredning rörande den inne— börd, som i förevarande sammanhang torde böra givas åt sagda begrepp. Denna utredning har sammanfattats i bilaga H vid detta betänkande. På grundval härav hava de sakkunniga ansett sig höra i 1 © första stycket an— giva förordningens tillämpningsområde till att omfatta bergolja och skif- ferolja samt av dem framställda, vid +200 C flytande ämnen, såsom bensin, fotogen och brännoljor, samt med dem likartade produkter, framställda ur andra utgångsmaterial. Häri inbegripas sålunda oljeprodukter, som utvinnas genom exempelvis torrdestillation, krackning och hydrering.

Med angivande av förordningens tillämpningsområde på ovan angivet sätt skulle handeln med transformatoroljor, vagnssmörjoljor, motorsmörj- oljor och ångeylindersmörjoljor bliva inbegripen i monopolet. Då de sak- kunniga ansett, att detta icke bör bliva fallet, hava nämnda produkter undantagits genom en bestämmelse i 1 å andra stycket. Då det vidare torde finnas vissa'oljeprodukter, som enligt 1 $ första stycket skulle hem- falla under monopolet men som uppenbarligen böra vara fria, t. ex. paraf- finoljor, hava de sakkunniga föreslagit, att Kungl. Maj:t skall äga rätt att föreskriva, att även dylika produkter skola vara undantagna från för- ordningens bestämmelser. '

En särskild ställning intager bensolen. Denna vara framkommer hu— vudsakligen såsom en biprodukt vid gas- och koksverk, sålunda genom torrdestillation av stenkol. "Bensolen användes dels såsom motorbränsle, huvudsakligen i blandning med bensin _ särskilt såsom flygmotorbränsle

• Sida 154
•  Original

_ dels för en del olika industriella ändamål. Det sista användningsom— rådet är för närvarande det ojämförligt viktigaste. Med hänsyn till detta förhållande samt vid beaktande av, att en importreglering i fråga om denna vara skulle nödvändiggöra anordnande av särskild kontroll vid de gas- och koksverk, där bensol utvinnes, synes det ändamålsenligt, att ben- solen tills vidare lämnas utanför brännoljemonopolets tillämpningsområ- de. De sakkunniga förutsätta därför, att Kungl. Maj:t skulle föreskriva, att bensolen för närvarande icke skulle inbegripas i den för motorbränsle- na anordnade regleringen. Om emellertid bensolens betydelse såsom mo- torbränsle skulle komma att i väsentlig mån ökas, torde regleringen böra omfatta jämväl denna vara.

I enlighet med det föreslagna tillämpningsomradet för förordningen skulle allenast de firmor, som driva partihandel med brännoljor, bliva föremål för statsinlösen, vilket —— såsom förhållandena för närvarande äro gestaltade här i landet — innebure, att endast de bolag, som omfat- tas av de sakkunnigas utredning —— den av firman A. Johnson & C:o drivna rörelsen, på sätt förut utvecklats, undantagen — ävensom några andra jämförelsevis mindre företag komme att upphöra med sin hittills bedrivna rörelse och uppgå i det ifrågasatta statsmonopolet. Firmor, som uteslutande driva partihandel med smörjoljor, konsistensfett och dy- lika varor, komme att stå utanför monopolet, men monopolet — som över- toge bensinfirmornas hela rörelse —— komme givetvis, i den mån så be— funnes lämpligt, att fortsätta med handeln med dessa artiklar. I fråga om detaljförsäljningen av fotogen, vilken äger rum genom talrika de— taljhandlare landet runt, skulle ingen annan förändring i nu rådande för— hållanden inträda än att dessa detaljhandlare finge köpa varan av mono— polet, i stället för som nu av de enskilda importfirmorna, samt att mono- polet eventuellt komme att fastställa ett högsta pris vid minutförsäljnin— gen jämväl av denna artikel.

Det finnes emellertid ett visst näringsintresse, som —— därest intet ytter— ligare undantag gjordes från de allmänna bestämmelserna rörande mono- polets verksamhet — enligt de sakkunnigas uppfattning ej skulle bliva fullt skäligt tillgodosett. De sakkunniga åsyfta härmed sjöfartens och i främsta rummet den utrikes sjöfartens behov av brännoljor för bunk- ringsändamål ävensom för fartygens utrustning i övrigt. Visserligen bör det eventuella importmonopolet saluhålla brännoljor jämväl för detta ändamål. Anledning saknas också att antaga, att icke sjöfartsnäringen skulle finna med sin fördel förenligt att inköpa oljor av monopolet. Å andra sidan torde särskilt den utrikes sjöfarten härutinnan vara i behov av större rörelsefrihet. De sakkunniga hava fördenskull ansett, att tillve r— kare inom riket av brännoljor skall — i den ordning och under de villkor, Kungl. Maj:t bestämmer — äga förfoga över av honom tillverkade bränn— oljor för bunkring eller utrustning i övrigt av fartyg. Sjöfarten biör vidare enligt de sakkunnigas mening erhålla sådan lättnad i fråga om

• Sida 155
•  Original

inköp av brännoljor, att i varje fall redare för i utrikes fart gående far- tyg skola äga rätt att utan hinder av importens monopolisering för eget behov fritt importera och upplägga samt —— om så skulle ifrågakomma —— exportera brännoljor. Därest olika redare för i utrikes fart gående fartyg önska att gemensamt för sina respektive behov driva sådan im- port- och exportrörelse bör detta ävenledes vara medgivet, oavsett den juridiska form vari denna verksamhet komme att bedrivas. De nu be- rörda undantagen äro upptagna i 4 $ andra stycket c) samt 6 6 andra stycket b) av det bifogade förslaget till förordning angående statsmono- pol å. partihandeln med brännoljor.

De i samma författningsförslag under 6 9 andra stycket c) och (1) upp— tagna undantagen torde icke påkalla några kommentarer.

Beträffande de i författningsförslagets 9, 10, 11, 12 och 13 % intagna an- svarsbestämmelserna må allenast framhållas, att monopolet, utan att i författningen straffbestämmelse härom intagits, torde äga möjligheter att på lämpligt sätt —— exempelvis genom leveransens avbrytande — övervaka att sådant högsta pris, varom i 7 © sägs, icke överskrides.

Enligt den av de sakkunniga i sin egenskap av undersökningsmyndig- het verkställda utredningen utgjorde sammanlagda bokföringsvärdet av samtliga de undersökta företagen (jfr ovan sid. 138) vid utgången av år 1932 följande:

anläggningar m. m. för varornas lagring i samband

med inköpet, innan desamma distribueras ut för för—

säljning (ocean—anläggningar), med ett värde av ........ kronor 11 512 982 anläggningar m. m. för varornas distribution i första

hand, depåer (cisternanläggningar över och under jord, magasin för fatvaror och liknande), med ett värde av » 14 420 530 varulager med ett värde av ................................................... >> 25 149 138 anläggningar m. m. för varornas distribution i minut

(service-stationer, bensinpumpar, fatkiosker, bensin—

kärror och liknande) med ett värde av .......................... » 17 090 295

eller alltså sammanlagt representerande _ett— värde av kronor 68 172 945.

Tablåns siffror avse jämväl firman A. Johnson & C:os anläggning i Nynäshamn, vilken enligt de sakkunnigas förut utvecklade mening icke skulle bliva föremål för statlig inlösen i annan mån än vad angår firmans distributions- och service-anläggningar. Man finner — såsom redan i det föregående erinrats — av tablån, att ocean-anläggningarna vid utgången av år 1932 representerade ett värde av 11512 982 kronor, anläggningarna för varornas distribution i första hand och driftsinventarierna m. in. ett sammanlagt värde av 14 420 530 kronor samt varulagret ett värde av 25149138 kronor. Summan av dessa tre poster uppgick sålunda till

• Sida 156
•  Original

51 082 650 kronor. Anläggningarna m. m. för varornas distribution i minut representerade ett värde av 17 090 295 kronor. Lägges denna siffra till den näst föregående erhålles en sammanlagd summa av 68172945 kronor.

Därest en eventuell inlösen från statens sida av nu ifrågavarande före— tag enligt tidigare angivna riktlinjer skulle komma att omfatta anlägg— ningar och varulager för samtliga undersökta firmor — med undantag av vissa firman A. Johnson & C:o tillhöriga sådana anläggningar—samt sammanställningen av bokföringsvärdena för år 1932 skulle läggas till grund för beräkningen, komme kostnaderna för inlösningen att omfatta

ocean-anläggningar med ett värde av ................................ kronor 9 298 755 depåer med ett värde av ........................................................ » 14 420 530 varulager med ett värde av .................................................... » 24 707 955 service-stationer med ett värde av ........................................ » 17 090 295

alltså sammanlagt representerande ett värde av kronor65 517 535.

Härtill skulle komma kostnaderna för en inlösen av de mindre parti- handelsföretag, som i det föregående omnämnts och som icke blivit före- mål för undersökning, ävensom ytterligare ersättningarna till hos före- tagen anställda personer, som efter inlösningen icke komme att använ— das hos monopolet. Grunderna för dessa ersättningar hava ovan be— rörts och framgå närmare av det bifogade författningsutkastet. Beträfé fande ersättningarnas totalbelopp hava några sannolikhetsberäkningar icke kunnat av de sakkunniga verkställas.

I fråga om ovanstående summa må uttryckligen understrykas, att den— samma givetvis icke ens tillnärmelsevis giver ett uttryck för det be- lopp, som staten vid en eventuell inlösen faktiskt skulle behöva komma att utgiva.

Då emellertid närmare hållpunkter saknas för bedömandet av de re- sultat, till vilka värderingarna skulle kunna komma, saknas möjlighe— ter för de sakkunniga att ytterligare ingå på sådana beräkningar.

8. De sakkunnigas ståndpunkt till frågan om en statlig reglering av importen till riket av motorbränsle.

De sakkunniga hava i det föregående behandlat ett antal spörsmål och berört en del synpunkter,» vilka enligt de sakkunnigas mening hava. in— flytande på och böra tagas i betraktande vid bedömandet av frågan om en statlig reglering av importen till riket av motorbränsle. Vissa av de an— förda omständigheterna tala till förmån för en statlig reglering av denna rörelse, och avgörande skäl tala för valet av monopolformen gent emot en enklare form av importreglering.

Emellertid hava de sakkunniga icke ansett sig böra ingå på de ytter— ligare synpunkter av handelspolitisk och annan allmän natur, som ä ven-

• Sida 157
•  Original

ledes måste tillmätas stor betydelse vid frågans bedömande och som före ärendets slutliga avgörande måste bliva föremål för en djupgående och all- sidig omprövning.

Därest denna prövning av samtliga på frågan inverkande faktorer el- ler av ett förändrat tidsläge föranledda förhållanden skulle leda till ett statsingripande på området, anse de sakkunniga, att ett sådant ingri- pande lämpligast bör ske i enlighet med de grundlinjer, åt vilka bifogade författningsförslag giva uttryck.

• Sida 158
•  Original

Förslag till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Härigenom förordnas, dels att 10 $, 16 $ 1 mom., 21 $ 1 och 2 mom., 22 $ 3 mom., 23—25 95, 26 $ 1 mom., 28 $ 5 mom., 32 $ 2 mom. samt 37 5 förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning och beskattning av brännvin 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 13 och 35 65 i förordningen skola upphöra att gälla.

10 i. £;an Då bränneri —— — —— uppgift om ' a) bränneriets namn —- — — bränneriföreståndarens postadresser; b) den dag —— — — sin början; samt e) det ombud som i bränneriföreståndarens frånvaro skall företräda honom inför kontrolltjänsteman. Vid dylik — — — är sagt. Finnes ej —— — — för tillverkaren. 16 %. font'zltl' 1. För uppmätning av tillverkat brännvin skall, om kontrollstyrelsen ppar ; ”,,,-mm”, så prövar erforderligt, finnas en kontrollapparat, vilken anskaffas, äges ”" ””'" och underhålles av staten. Brännvinstillverkning må ej företagas, innan

hällar ,- __ _ . . . .. . Mmmm-';, foreskriven kontrollapparat bliv1t 1 bränneriet anbragt.

av tillverkat brännvin. 21 0.

235502??? 1. Tillverkare äge försälja av honom tillverkat brännvin till parti-

foga ,,,," tm- handelsbolag, varom förmäles i förordningen angående försäljning av rus- ”e'kat_b'ä""- drycker och i förordningen angående handel med skattefri sprit, ävensom vm" för export.

2. Önskar tillverkare i egen rörelse använda ibränneriet tillverkat brännvin, skall han därtill söka kontrollstyrelsens tillstånd.

22 i.

3. Försändning av brännvin, som försålts till partihandelsbolag för ändamål som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, får

* Senaste lydelse av 26 5 1 mom. se 1933: 400.

• Sida 159
•  Original

ske allenast till särskilt hos bolaget inrättat brännvinsnederlag medelst förpassning under statens kontroll. Tillverkare åligger —— —— — åtfölja godset.

23 $.

1. Partihandelsbolag åligger att minst tio dagar innan försändning av brännvin från bränneri till bolaget tillhörigt brännvinsnederlag, somi 22 $ 3 mom. sägs, skall taga sin början till kontrollstyrelsen skriftligen anmäla

a) brännvinsnederlagets namn — — — är beläget;

h) den tidrymd —— — — uppmätas; samt

0) det ombud som skall företräda bolaget inför kontrolltjänsteman.

2. Skall försändning av brännvin till brännvinsnederlag avslutas tidigare än enligt 1 mom. b) uppgivits, åligger det partihandelsbolaget att därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen, med angivande av den dag då uppmätning är avsedd att senast äga rum. '

3. Vad i 18 Q är stadgat beträffande tillverkare och bränneriförestån— dare skall i tillämpliga delar gälla partihandelsbolag till vilket försänd- ning av brännvin äger rum.

24 i.

Kan i fråga om brännvin som tillverkare försäljer till partihandels— bolag frivillig överenskommelse ej träffas om pris eller leveransvillkor i övrigt, skall, då tillverkaren eller bolaget det påfordrar, avgörande träffas av särskild prisnämnd, bestående av en av Konungen utsedd ordförande och fyra ledamöter, av vilka två utses av vardera parten.

Kostnaderna för — —— — vardera parten. Föreskrifter om — —— — av Konungen. 25 i.

1. Brännvin, som jämlikt stadgandet i 22 $ 3 mom. från bränneri för- passas till brännvinsnederlag, tillhörigt partihandelsbolag, och därstädes efter godkännande mottages av bolaget, skall genom bolagets försorg upp- mätas i närvaro av kontrolltjänsteman. För den sålunda uppmätta mycken- heten brännvin skall bolaget tillstatsverket inbetala tillverkningsskatt med 65, öre . för . varje liter. av normalstyrka. Med brännvin av normal- styrka förstås brännvin, som vid +15o å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

2. Tillverkningsskatten för __ —— — månaden därefter.

3. Har partihandelsbolag för ändamål, som avses i förordningen an— gående försäljning av rusdrycker, inköpt så stor myckenhet inhemskt brännvin att detsamma kan förväntas bliva lagrat under avsevärt lång tid, äger kontrollstyrelsen på. framställning av bolaget medgiva bolaget särskilt anstånd under viss tid med inbetalning av tillverkningsskatt in—

Anmälan fråi partihandel,-s bolag 7». m.

Prissättning å brännvin.

Tillverknings- skatt.

Tid för skattens erläggande. Särskilt un- ständ med skattens erläggande.

• Sida 160
•  Original

Restitu tion av tillverk- ningsskatt.

Ansvar för andra över— trädelser av derma för- ordning.

till ett belopp som svarar mot skatten å den för dylik lagring avsedda myckenheten brännvin.

Så länge sådant anstånd varar skall brännvin till samma myckenhet som den för vilken anståndet beviljats hos bolaget förvaras under kro- nans lås.

26 $.

1. Restitution av tillverkningsskatt, som partihandelsbolag erlagt enligt 25 ©, må av bolaget, i den ordning Konungen föreskriver, åtnjutas med 65 öre för liter av normalstyrka för brännvin som utföres ur riket eller försäljes enligt bestämmelserna i förordningen angående handel med skatte— fri sprit.

28 t. 5. Partihandelsbolag har att gälda kostnaden för den särskilda kontroll som kan bliva erforderlig för det i 25 $ 3 mom. omförmälda fall. 32 5.

2. Den som i brännvinsnederlag, som avses i 22 $ 3 mom., hos parti- handelsbolag undansnillar brännvin, innan detsamma uppmätts för beskatt- ning, eller bryter försegling eller öppnar eller borttager lås som kontroll- tjänsteman åsatt straffes som i 1 mom. är stadgat.

37 ©.

Uraktlåter tillverkare, bränneriföreståndare eller partihandelsbolag att ställa sig till efterrättelse i denna förordning eller i enlighet med den- samma meddelad föreskrift, straffes, där ej särskilt ansvar är bestämt, med böter från och med tjugo till och med femhundra kronor.

Denna förordning träder i kraft den —— _— —.

• Sida 161
•  Original

Förslag till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 3 9 2 mom., 12 å och 13 $ 3 mom. förord- ningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skola, 12 5 i nedan angivna delar, hava följande ändrade lydelse:

3 9. 2. Angående handel med skattefri sprit är särskilt stadgat.

12 5.

1. Partihandel inom riket med rusdrycker må, där fråga ej är om för— säljning, som i 13 eller 14 © sägs, bedrivas allenast av ett för sådant ändamål och för utövande av partihandel med skattefri sprit bildat, i den ordning här nedan sägs antaget aktiebolag ( partihandelsbolag).

Försäljning för — — — i 13 $.

2. Partihandelsbolag antages av Konungen för viss tid, högst sex år. Ansökan om rätt att vara partihandelsbolag skall före ingången av året näst före det, då försäljningen är avsedd att taga sin början, skriftligen göras hos Konungen. Ansökningen skall vara åtföljd av den för bolaget antagna bolagsordningen. Missbrukar bolaget sin partihandelsrätt enligt denna förordning eller varder bolaget försatt i konkurs, må försäljningsrätten av Konungen åter— kallas att upphöra å tid, som av Konungen bestämmes. Konungen äger — — — vara partihandelsbolag.

3. Partihandelsbolag må — _ — kontanta medel.

4. Av den — —— — i riksbanken.

5. Ej må — — — prövar nödig.

6. Närmare bestämmelser —— —- —— bolagets antagande. 13 $.

3. Annan inom riket tillverkad spritdryck än sådan, som framställts ur potatis och spannmål, må av partihandelsbolag inköpas för försäljning till förtäringsändamål allenast efter tillstånd av Konungen. Dylikt till- stånd, som skall avse bestämd myckenhet, må lämnas endast då särskilda förhållanden därtill föranleda.

Denna förordning träder i kraft den — — _.

• Sida 162
•  Original

Förslag till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit.

Härigenom förordnas, att 3 $ 1 mom., 4—6 %, 7 6 1 mom., 8—10, 16 och 20 åå förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

(%$.

1 mom. Angående tillverkares rätt att förfoga över skattefri sprit gäller vad därom är särskilt stadgat.

flå.

Partihandel med skattefri sprit må med undantag, som avses i 3 %, utövas allenast av partihandelsbolag, varom förmäles i förordningen an- gående försäljning av rusdrycker.

Missbrukar sådant bolag sin partihandelsrätt enligt denna förordning, skall vad i 12 $ 2 mom. förordningen angående försäljning av rusdrycker är för där avsett fall stadgat äga motsvarande tillämpning.

De föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller, kunna finnas erforderliga i avseende å partihandelsbolags verksamhet enligt denna förordning, skola intagas i avtal, varom förmäles i 12 $ 6 mom. förordningen angående försäljning av rusdrycker.

åå.

För försäljning enligt denna förordning må brännvin, som framställts ur potatis och spannmål, av partihandelsbolag inköpas allenast i den ut— sträckning, Konungen för varje år bestämmer, bolaget likväl obetaget att vid försäljningen förfoga över den s. k. sekunda sprit, som uppkommer vid bolagets rening av dylikt brännvin. Ansökan om tillstånd till inköp av brännvin av nämnda slag skall göras före september månads utgång året innan det, som tillståndet avser.

Gå.

Partihandelsbolag må, förutom till detaljhandlare eller återförsäljare, som avses i 10 5, inom riket försälja skattefri sprit allenast till avnämare,

• Sida 163
•  Original

vilken av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd att av partihandelsbolaget inköpa sådan sprit.

Vid försäljning — — —— till efterrättelse.

79.

1 mom. Partihandelsbolag må icke, utom i de fall, varom förmäles i 8 5, utlämna sprit, som icke blivit denaturerad enligt bestämmelserna i mom. 2 här nedan.

89.

Därest genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder trygghet mot missbruk kan vinnas, må partihandelsbolag till de avnämare och under de villkor, som bestämmas av kontrollstyrelsen, försälja sprit, som icke blivit denaturerad eller vid vars denaturering de i 7 $ 2 mom. 3) och b) angivna fordringar icke blivit uppfyllda (svagdenaturerad sprit).

9å.

Partihandelsbolag ävensom avnämare, som avses i 8 %, vare skyldiga att hålla av dem förda handelsböcker med tillhörande verifikationer till- gängliga för kontrollstyrelsen eller av kontrollstyrelsen särskilt förordnat ombud, avnämare, som avses i 8 %, dock endast i den mån bokföringen avser skattefri sprit. Det åligger partihandelsbolag att vid rörelsens ut- övande ställa sig till efterrättelse de närmare föreskrifter, som kontroll- styrelsen för tillsyn å rörelsen meddelar.

10 &.

Detaljhandlare med skattefri sprit skola till erforderligt antal antagas av kontrollstyrelsen. Med undantag beträdande motorsprit, vars försälj- ning må äga rum genom återförsäljare, antagna av partihandelsbolaget, må detaljhandel med skattefri sprit utövas allenast av sålunda av kontroll- styrelsen antagen detaljhandlare.

Till detaljhandlare _— — _ spriten förekommes. Om antagande — — — och nykterhetsnämnd. 16 %.

Befinnes att detaljhandlare eller återförsäljare, som avses i 10 %, bedriver försäljning av skattefri sprit på sätt, som strider mot denna för- ordning eller mot bestämmelse, som eljest gäller för försäljningen, eller att sådan försäljning giver anledning till missbruk av spriten, äger kon- trollstyrelsen föreskriva inskränkningar eller villkor i avseende å försälj- ningen eller förbjuda dess fortsättande. Av kontrollstyrelsen i nu berörda avseende meddelade beslut lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär.

• Sida 164
•  Original

164 20 5.

Därest återförsäljare av motorsprit obehörigen avhänder sig dylik sprit, straffes med böter från och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, dömes till straffarbete i högst ett år.

Denna förordning träder i kraft den —— _ —.

• Sida 165
•  Original

F ö r s 1 a g till förardning om användande av motorsprit för inblandning i bensin.

Härigenom förordnas som följer:

lt.

Envar, som till riket inför bensin eller inom riket tillverkar sådan vara, åligger att av partihandelsbolag, varom förmäles i förordningen angående försäljning av rusdrycker och i förordningen angående handel med skat— tefri sprit, inköpa motorsprit i sådan omfattning, att den inköpta motor— spriten minst utgör viss procent av den importerade eller tillverkade kvantiteten bensin (inköpsprocent).

-I denna förordning förstås med motorsprit sådan sprit, som enligt för- ordningen angående handel med skattefri sprit är att anse såsom motor- sprit.

28.

Inköpsprocent fastställes för viss period av Konungen och skall så be- stämmas, att all inom riket tillverkad motorsprit, som beräknas under pe- rioden vara tillgänglig för försäljning, kan antagas under perioden vinna avsättning.

36.

1 mom. Bensin, som till riket införes, må icke från tullverket utlämnas för förfogande inom riket, med mindre importören genom företeende av skriftligen upprättat köpeavtal hos tullmyndigheten styrker, att han av partihandelsbolag, som i-1 få sägs, inköpt motorsprit till sådan myckenhet, som svarar mot gällande inköpsprocent.

Av importör företett avtal, som i första stycket sägs, skall, sedan det- samma av tullmyndigheten försetts med anteckning om uppvisandet och den myckenhet motorsprit, som tagits i anspråk, till importören åter- ställas.

2 mom. Vederbörande tullmyndighet åligger att föra särskild bok över bensin, som utlämnats från tullverket för förfogande inom riket, ävene som över motorsprit, som importör av bensin visar sig hava inköpt. Så-

• Sida 166
•  Original

dan bok skall, å särskilt upplägg för varje importör, innehålla dels, be- träffande varje sålunda utlämnat parti bensin, uppgift rörande partiets storlek och tiden för införseln eller, vid förtullning från tullager, dagen för anmälan till sådan förtullning, dels ock, beträffande varje parti mo- torsprit, som importören visat sig hava inköpt, uppgift angående par— tiets storlek och den myckenhet, som därav tagits i anspråk, samt tiden för inköpet.

4 5.

1 mom. Kontroll å fullgörandet av den tillverkare av bensin åliggande skyldigheten att inköpa motorsprit utövas av kontrollstyrelsen i samband med kontroll å beskattningen av inom riket tillverkad bensin.

2 mom. Tillverkare av bensin vare pliktig att inom en månad efter ut— gången av varje kvartal genom företeende av skriftligen upprättat köpe- avtal hos kontrollstyrelsen styrka, att han av partihandelsbolag, som i 1 % sägs, inköpt motorsprit till sådan myckenhet, som med hänsyn till gällande inköpsprocent belöper å den under kvartalet tillverkade myc- kenheten bensin.

Av tillverkare av bensin företett avtal, som i första stycket sägs, skall, sedan detsamma av kontrollstyrelsen försetts med anteckning om uppvi- sandet, till tillverkaren återställas.

3 mom. Kontrollstyrelsen åligger att föra särskild bok över motorsprit, som tillverkare av bensin visar sig hava inköpt. Sådan bok skall, å sär- skilt upplägg för varje tillverkare, beträffande varje parti motorsprit, som tillverkaren visat sig hava inköpt, innehålla uppgift rörande partiets storlek och tiden för inköpet. '

5 5.

Vad i denna förordning stadgas om skyldighet för den, som till riket inför bensin eller inom riket tillverkar sådan vara, att verkställa inköp av motorsprit gälle ej i avseende å

bensin, som införes till riket samt, utan att hava för förfogande inom riket från tullverket utlämnats, åter under tullkontroll utföres, eller som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tull— frihet för varan åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 & tulltaxeförord— ningen än den under s) upptagna eller enligt bestämmelserna i 6 eller 8 % samma förordning; och

bensin, som tillverkas inom riket under sådana förhållanden, att skatte- frihet för densamma åtnjutes på grund av stadgandct i 3 9 6 mom. för- ordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit.

6 %. Konungen äger medgiva sådana ytterligare undantag från i denna för- ordning stadgad skyldighet att verkställa inköp av motorSprit, som av förhållandena påkallas.

• Sida 167
•  Original

Den, som på grund av bestämmelserna i denna förordning verkställt inköp av motorsprit, vare skyldig att använda densamma för inbland- ning i bensin enligt grunder, som fastställas av i 1 $ omförmälda parti- handelsbolag, ävensom att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter an- gående kontroll över inblandningen, som av bolaget meddelas.

Partihandelsbolaget äge för särskilt fall, där förhållandena det påkalla, medgiva undantag från skyldighet att verkställa inblandning, som i för- sta stycket sägs.

8 %.

Uraktlåter någon att fullgöra i denna förordning stadgad skyldighet att verkställa inköp av motorsprit eller inblandning av sådan sprit i ben- sin eller verkställer någon inblandning i strid mot föreskrift, som med- delats på grund av stadgandet i 7 % första stycket, eller underlåter någon att ställa sig till efterrättelse av partihandelsbolag meddelade föreskrif- ter angående kontroll över inblandningen, straffes med dagsböter.

9 t.

Där någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna förordning, fortsätter samma förseelse, skall han för varje gång åtal i laga ordning anhängiggjorts dömas till det straff, som för förseel- sen är stadgat.

10 &.

Förseelse mot denna förordning åtalas av allmän åklagare. Åtalet an- hängiggöres vid allmän domstol.

11 9. Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän straff— lag.

Denna förordning träder i kraft den Avtal om inköp av motorsprit, som träffats innan denna förordning trätt i kraft, må ej åberopas till fullgörande av däri stadgad skyldighet ”att inköpa sådan sprit.

• Sida 168
•  Original

Förslag till

förordning angående statsmonopol å partihandeln med brännoljor.

Härigenom förordnas som följer:

15.

Med brännoljor förstås i denna förordning bergolja (crude oil), skiffer— olja (shale oil) och av dem framställda vid +200 C flytande produkter, såsom bensin, fotogen och tyngre brännoljor, samt med dem likartade pro— dukter, framställda ur andra utgångsmaterial.

Från förordningens tillämpning undantagas transformatoroljor och smörjoljor, så ock, därest Kungl. Maj:t prövar sådant medgivande böra lämnas, annan oljeprodukt.

2å.

Handel med brännoljor delas i partihandel och detaljhandel. Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare i och för deras rörelse, ävensom försäljning för export. Med detaljhan- del förstås all annan handel.

33.

Rättighet att idka partihandel med brännoljor tillkommer, med undan- tag varom förmäles i 4 ©, uteslutande staten (monopolrättighet).

Staten eller den, åt vilken staten upplåter utövandet av monopolrättig- heten, benämnes i denna förordning monopolets utövare.

4å.

Den som vill inom riket tillverka brännoljor skall minst femton dagar innan tillverkning må äga rum göra anmälan därom till kontrollstyrel- sen.

Tillverkare äger förfoga över av honom tillverkade brännoljor alle- nast för följande ändamål:

a) för försäljning till monopolets utövare;

b) för export;

c) i den ordning och under de villkor, Kungl. Maj:t bestämmer, för drift (bunkring) eller utrustning i övrigt av fartyg;

• Sida 169
•  Original

d) i tillverkarens egen rörelse för vid tillverkningen begagnade ma- skiner eller eljest för den industriella driften.

Erforderlig kontroll däröver, att tillverkade brännoljor icke användas för andra ändamål än ovan sagts, anordnas på bekostnad av monopolets utövare av kontrollstyrelsen.

' 5 s.

Önskar tillverkare, som i 4 % avses, försälja brännoljor till monopolets utövare, men kan frivillig överenskommelse om försäljning ej komma till stånd, skall monopolets utövare vara skyldig inköpa brännoljorna till det pris och på de villkor i övrigt, som en för ändamålet särskilt tillsatt prisnämnd bestämmer.

Prisnämnden skall bestå av sju ledamöter, av vilka två utses av var— dera parten, medan återstående tre ledamöter, däribland ordföranden, jämte suppleanter för dem förordnas av Kungl. Maj:t. Kostnaderna för nämnden gäldas med hälften av vardera parten.

Gå.

Införsel till riket av brännoljor må äga rum endast för monopolets utövares räkning.

Utan hinder av vad sålunda stadgats må

a) tillverkare, som i 4 $ avses, till riket införa för tillverkningen erfor- derli g nativ olja (crude oil);

b) i den ordning och under de villkor, Kungl. Maj:t bestämmer, in- försel ske av brännoljor, avsedda för drift (bunkring) eller utrustning i övrigt av fartyg;

c) införsel ske av brännoljor, som medföras å transportmedel för dess drift eller utrustning i övrigt, beträffande fartyg dock endast till myc- kenhet som tullanstalt prövar icke överstiga behovet under resan;

d) införsel av brännoljor ske i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes enligt 5 9 b) tulltaxeför- ordningen.

73.

Detaljhandeln med brännoljor är fri, under iakttagande därav, att mo- nopolets utövare äger bestämma de pris som olika slag av brännoljor i detaljhandeln högst må betinga, ävensom av vad i övrigt gäller angående handel med dylika oljor.

Monopolets utövare låter på lämpligt sätt tillhandahålla brännoljor för detaljhandelns behov.

8 &. Tillverkar någon brännoljor utan anmälan, som i 4 % sägs, eller uraktlåter den, som gjort sådan anmälan, att ställa sig till efter-

• Sida 170
•  Original

rättelse av kontrollstyrelsen i och för kontrollen å tillverkningen med— delade föreskrifter, straffes med dagsböter.

96.

Förfogar den, som inom riket tillverkat brännoljor, .över tillverkad vara för andra ändamål än i 4 5 andra stycket sägs, vare straffet dags- böter eller fängelse i högst sex månader.

10 å.

Den som utan behörig tullangivning till riket inför eller söker införa i denna förordning avsedd vara, vilken icke är tullpliktig, straffes med dagsböter, och skall varan jämte emballage och kärl, vari den förvaras, vara förverkad.

I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och beslag av gods, som anses förbrutet, ävensom angående förfarandet med i beslag taget gods samt påföljd vid förskingring av gods, som skolat dömas för- verkat, skola de bestämmelser, som gälla rörande olovlig införsel av tull- pliktig vara, äga motsvarande tillämpning.

11 ?.

Förseelse, som i 8 eller 9 % omförmäles, åtalas av allmän åklagare vid allmän domstol.

12 ©.

Böter, som utdömas enligt denna förordning, ävensom försäljningssum- man för förverkat gods samt belopp, som utgivits i stället för sådant gods, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvand— las efter allmän strafflag.

13 9.

Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning ej får införas, må, därest den icke är att enligt 10 å i denna förordning eller lagen om straff för olovlig varuinförsel anse såsom olovligen införd, av varuäga- ren återutföras. Sker ej återutförsel, skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj:t förordnar.

14 6.

Kungl. Maj:t äger meddela för tillämpning av denna förordning erfor- derliga närmare föreskrifter.

• Sida 171
•  Original

Utkast till

förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å partihandeln med brännoljor.

Härigenom förordnas som följer:

16.

Till följd av införandet av statsmonopol å partihandeln med brännoljor skall det åligga staten att utgiva ersättning och understöd samt övertaga förpliktelser enligt vad i denna förordning stadgas.

29.

Med partihandlare med brännoljor förstås i denna förordning envar, som vid tiden för monopolets ikraftträdande inom riket idkar dylik handel så- som näring utan samband med tillverkning av bensin eller andra bränn- oljor.

38.

Partihandlare med brännoljor skall äga påfordra att staten inlöser ho- nom tillhöriga:

1) cisterner, bensinpumpar och andra anläggningar för förvaring eller distribution av brännoljor, oavsett om de äro hänförliga till lös eller till fast egendom, ävensom tankvagnar, tankautomobiler och andra lösa inven- tarier, uteslutande eller huvudsakligen användbara för forsling eller för- varing av brännoljor; allt dock endast för såvitt anläggningarna och in— ventarierna äro i partihandlarens ägo vid tiden för monopolets ikraftträ- dande och bevisligen- varit sedan den .................... regelbundet i bruk i hans rörelse;

2) inomriket befintliga (fritt disponerade eller å tullager liggande) lager av brännoljor ävensom av smörjoljor, konsistensfett och andra dylika va- ror, vilka regelmässigt plåga saluhållas i samband med handel med bränn— oljor, därvid iakttages att inlösningsskyldigheten omfattar endast fullgod vara.

Inlösningspriset för egendom, som i denna paragraf avses, bestämmes efter vad egendomen prövas skäligen vara värd med hänsyn tagen till dess

• Sida 172
•  Original

fortsatta användbarhet vid handel med brännoljor. Vid värdering av varu— lager användes inköpspriset såsom utgångspunkt utan hänsyn till mer eller mindre tillfälliga prisfluktuationer.

Atnöjes partihandlare icke med inlösningspris, som fastställts å utländsk förtullad vara, äger han att vid återutförsel av varan under behörig tull— kontroll erhålla restitution av erlagd tull. Hos partihandlare inneliggande lager av importerade varor, som det icke enligt vad ovan sagts åligger staten att inlösa och som ej heller genom frivillig överenskommelse över- tages för monopolets räkning, må även exporteras med rätt för ägaren att erhålla restitution av erlagd tull.

4å.

Därest partihandlare tillhöriga inventarier, som icke jämlikt 3 & äro föremål för inlösen, kunna anses komma att undergå värdeminskning till följd av upphörandet av partihandlarens rörelse, skall denne äga påfordra ersättning för berörda värdeminskning. Ersättning för värdeminskning enligt denna paragraf utgår endast om inventarierna icke enligt lag äro hänförliga till fast egendom och om de äro i partihandlarens ägo vid tiden för monopolets ikraftträdande samt bevisligen varit sedan den ........ ................ regelbundet i bruk i hans rörelse.

Ersättningen utgår med högst ett belopp, motsvarande skillnaden mellan vad egendomen prövas skäligen vara vård och det pris, som under nor- mala förhållanden kan antagas vara påräkneligt vid egendomens för- säljning.

Därest monopolets utövare genom frivillig överenskommelse med ägaren förvärvar inventarier, som i denna paragraf avses, förfaller ägarens rätt till ersättning.

åå.

Därest partihandlare tillhörig fastighet, varå anläggning, som i 3 % sägs, finnes uppförd, kan anses komma att undergå värdeminskning till följd av upphörandet av partihandlarens rörelse, skall denne äga påfordra er— sättning för berörda värdeminskning.

Ersättningen utgår med högst ett belopp, motsvarande skillnaden mellan vad fastigheten eller den del därav, varå anläggningen är uppförd, prövas skäligen vara värd samt det saluvärde, som under förutsättning av rö— relsens upphörande må anses belöpa å fastigheten eller nämnda del därav. Vid värdeuppskattningen tages jämväl hänsyn till inventarier, vilka enligt lag äro hänförliga till fast egendom, dock med undantag av sådana som jämlikt 3 © blivit föremål för inlösen.

Därest monopolets utövare genom frivillig överenskommelse med ägaren förvärvar fastighet, som i denna paragraf avses, förfaller ägarens rätt till ersättning. '

• Sida 173
•  Original

173 6 3.

Har partihandlare med brännoljor för sin rörelse förhyrt lokaler eller träffat avtal om annan nyttjanderätt, skall staten vara skyldig övertaga hans skyldigheter på grund härav, så framt avtalet upprättats eller för- nyats före den ........................ och vid monopolets ikraftträdande fortfarande är gällande.

79.

Personlig ersättning skall tillkomma den, som vid tiden för monopolets ikraftträdande innehar stadigvarande anställning hos partihandlare med brännoljor.

Såsom villkor för erhållande av dylik ersättning gäller:

a) att personen vid monopolets ikraftträdande är svensk medborgare;

b) att personen vid monopolets ikraftträdande uppnått minst 25 års ålder;

e) att personens inkomst av arbete under de fyra närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande uteslutande eller till väsentlig del härflu— tit av inom riket utövad sådan verksamhet, som i första stycket avses; samt

d) att personen icke erhållit och icke kunnat erhålla någorlunda mot- svarande anställning hos monopolets utövare; dock att den, som er- hållit anställning hos monopolets utövare, skall äga utbekomma hela er— sättningsbeloppet, bestämt enligt vad nedan sägs, därest han inom två år från tiden för monopolets ikraftträdande blivit utan eget förvållande skild från anställningen, samt tre fjärdedelar av samma belopp, därest han inom fem år från nämnda tid blivit utan eget förvållande från anställ- ningen skild.

För bestämmande av ersättningen beräknas medeltalet av den vederbör— ligen styrkta årsinkomst, vilken för de två närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande åtnjutits (medelårsi-nkomst), därvid hänsyn ej tages till sådan förbättring av avlöningsvillkoren, vilken inträtt efter år

., för såvitt ej giltiga skäl för dylik förbättring prövas hava förelegat. Ersättningen skall utgå med belopp motsvarande en halv medelårsinkomst för den verksamhetstid, som omfattar de fyra närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande. För varje tidigare helt verksamhetsår ökas ersättningen med en femtedels medelårsinkomst, dock endast i den mån varje sådant verksamhetsår motsvaras av två ersättningstagarens levnads— år utöver fyllda 25 år. Ersättningen må icke 1 något fall utgå med högre belopp än fyra gånger medelårsinkomsten, dock icke i något fall med hög— re belopp än 100000 kronor.

Där så finnes lämpligt, må ersättning varom i denna paragraf förmäles, Ökad med tio procent, i stället för att till ersättningstagaren på en gång utbetalas, tillgodokomma honom i form av livränta.

• Sida 174
•  Original

Har någon genom monopolets införande förlorat anställning hos parti— handlare med brännoljor och är han ej enligt 7 & berättigad till ersättning, må han, där skälig anledning är att antaga att han till följd härav kom- mer att sakna utväg att sig försörja, tillerkännas skäligt understöd att utgå antingen på en gång eller i form av livränta.

Den, som på grund av ålder, sjukdom, lyte eller annan omständighet anses äga särskild svårighet att förskaffa sig uppehälle, må ock, ändå att ersättning enligt 7 6 till honom utgår, tillerkännas understöd varom i första stycket sägs.

99.

Bestämmande av inlösningspris, ersättningsbelopp och understöd enligt denna förordning ävensom prövning av fråga om övertagande av förplik— telser enligt 6 % ankommer å en nämnd med den sammansättning och be- fogenhet, som nedan sägs.

Nämnden skall bestå av sex ledamöter. Tre ständiga ledamöter jämte suppleanter för dem utses av Kungl. Maj:t. Övriga tre ledamöter utses för de särskilda ersättningsfrågorna av den partihandlare, vars företag är i fråga. Mot ledamot av nämnden gälla samma jäv, som i lagen om skiljemän äro stadgade beträffande jäv mot skiljeman.

Kungl. Maj:t förordnar en av de ständiga ledamöterna till nämndens ordförande samt en annan av dem till ersättare för ordföranden. Uppstä inom nämnden olika meningar och äro å ömse sidor lika många ledamöter, gälle den mening, som ordföranden biträder.

Mot nämndens beslut må klagan icke föras.

10 å.

Kronans rätt skall inför nämnden bevakas av ombud, som av Kungl. Maj:t förordnas. Enskild sakägare vare obetaget att vid behandlingen av hans inlösnings- och ersättningsanspråk inför nämnden själv eller genom ombud bevaka sin rätt.

Envar, som påfordrar inlösen av egendom eller gör anspråk på ersätt— ning enligt denna förordning, vare, för åtnjutande av rätt till dylik in- lösning eller ersättning, skyldig att efter anmaning tillhandahålla nämn- den erforderliga handlingar och upplysningar ävensom att, där så finnes nödigt, på kallelse inställa sig inför nämnden för att meddela muntliga upplysningar. Hava flera självständig del i ledningen av affärsföretag, som i denna förordning avses, åligga nu nämnda skyldigheter envar av dem.

Kostnaderna för nämndens arbete bestridas av statsverket.

• Sida 175
•  Original

175 11 Ö.

Envar, som påfordrar inlösen av egendom eller gör anspråk på ersätt- ning eller understöd enligt denna förordning eller övertagande av för- pliktelser enligt 6 9, åligger att inom en månad efter monopolets ikraft- trädande till nämndens ordförande härom ingiva skriftlig anmälan enligt av Kungl. Maj:t fastställt formulär, vid äventyr att eljest icke ifråga- komma till dylik förmån.

Vad i första stycket stadgas skall jämväl äga tillämpning på den, som vill bevara den i 7 å andra stycket (1) för visst fall stadgade rätt att fram- deles åtnjuta ersättning för förlorad anställning; och har nämnden, där dylik anmälan göres, att bestämma det belopp, med vilket full ersättning i sådant fall skall utgå.

Utan hinder av vad ovan stadgats äger den, som anmält anspråk på ersättning enligt 7 %, tid att ingiva ansökning om understöd enligt 8 &, intill dess en månad förflutit från det nämndens beslut i ersättningsfrågan delgivits honom.

Vid partihandlares ansökning om inlösen eller ersättning skall, vid även- tyr som ovan sägs, därest icke nämndens ordförande medgivit uppskov, fogas handelsböckerna för de verksamhetsår, som falla mellan den ...... ........ och den . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . året innan monopolet träder i kraft, ävensom vederbörligen avslutat fullständigt bokslut för den tid, som där— efter förflutit intill monopolets ikraftträdande, så specificerat att vid bli- vande inventering bokföringens riktighet kan bedömas.

12 ©.

Ä inlösnings- och ersättningsbelopp, som av nämnden fastställts, erläg- ger staten fem procents ränta, räknat från och med dagen för monopolets ikraftträdande till utbetalningsdagen; dock att å ersättningsbelopp, varom i 7 å andra stycket (1) förmäles, ränta beräknas från och med den dag, den ersättningsberättigade skildes från Sin anställning hos monopolets utövare.

13 ©.

Kungl. Maj:t äger meddela för tillämpning av denna förordning erfor— derliga närmare föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft å dag, som Kungl. Maj:t bestämmer.

• Sida 176
•  Original

Reservationer.

Reservation av herr Stendahl.

Då de sakkunniga i det föreliggande betänkandet under alla förhållan- den bestämt tagit avstånd från införande av statsmonopol å detaljhandeln med brännoljor, böra enligt min mening -— i motsats till vad i betänkan- det föreslagits -— service-stationer och andra distributionsanläggningar vid eventuellt genomförande av ett statsmonopol å partihandeln med brännoljor icke ifrågakomma till inlösen från statens sida.

Reservation av herr Kempe.

Till den ståndpunkt, som de sakkunnigas flertal intagit i föreliggande betänkandes kapitel V angående frågan om, en statlig reglering av bränn- oljeimporten till riket, kan jag icke ansluta mig.

De sakkunniga ha ansett sig icke böra ingå på synpunkter av handels- politisk och mera allmän natur. Jag skall ålägga mig samma begränsning men finner mig dock oförhindrad att på följande sätt angiva min principi- ella inställning.

Den moderna västerländska staten har funnit riktigt och lämpligt att i betydande omfattning ingripa ledande och reglerande på det enskilda näringslivets områden. Man hyser numera på de flesta håll ingen större tvekan att företaga även mycket långt gående inskränkningar i närings- friheten, och under trycket av den ekonomiska kris, i vilken vi för när- varande leva, ha de svenska statsmakterna ansett ur allmänt intresse befogat att inom Viktiga näringsgrenar skapa monopolförhållanden av temporär varaktighet.

Frågan om ett statligt monopol å importen av och partihandeln med brännoljor är icke av sådan tillfällig natur. Den måste enligt de sak— kunnigas mening, vartill jag ansluter mig, bedömas ur synpunkten att det gäller en definitiv anordning på lång sikt i likhet med sprit- och tobaks- monopolen.

Den längst gående formen för statligt ingripande i det privata ekonomiska livet är det monopol, som innebär en expropriation av en hel näringsgren. För ett sådant ingrepp måste föreligga synnerligen tungt vägande skäl, som kunna antagas äga giltighet icke blott för närvarande utan även i fram- tiden. Det synes mig befogat att understryka detta måhända självklara förhållande och betona, att alla motiv för och emot måste bedömas från denna allmänna utgångspunkt.

• Sida 177
•  Original

Jag övergår nu till en granskning av de särskilda frågor, som de sak- kunniga i detta sammanhang berört.

Beträffande först frågan om tillverknings- och avsättningsmöjligheterna för inhemskt motorbränsle synes den av de sakkunniga i detta hänseende föreslagna anordningen på ett fullt tillfredsställande sätt reglera dessa för- hållanden utan kombination med ett statsmonopol å brännoljehandeln. Den möjligen något ökade smidighet i tillämpningen, som skulle kunna vinnas i samband med ett monopol, kan över huvud taget icke komma i betrak- tande såsom ett så tungt vägande skäl, att därav skulle motiveras ett dylikt ingripande. Jag är fullt ense med de sakkunniga i denna punkt.

De sakkunniga anse sig däremot kunna genom ett monopol undgå vissa vanskligheter, som vidlåda den gällande bensinbeskattningen. Härvidlag vill jag till en början påpeka, att även efter ett monopols införande den enskilde förbrukaren har samma möjlighet som nu att blanda dyr, skatte- lagd bensin med billiga, skattefria oljor. Näppeligen torde detta med någon framgång kunna förekommas eller beivras, därest den ekonomiska fördelen är tillräckligt lockande.

Med risk att gripa utöver det för de sakkunnigas arbete utstakade om- rådet, vill jag vidare fästa uppmärksamheten vid följande förhållande. Enligt min mening är den nuvarande bensinskatten en onaturlig pålaga och kommer än mer framdeles att te sig som en sådan. Bensinen, i och för sig den dyraste brännoljan, belastas med en skatt, som f. n. uppgår till mer än 100 procent av engrospriset, medan de redan förut billigare oljeslagen äro skattefria. Prisskillnaden uppdrives till en höjd, som utgör en oerhört stark drivfjäder för uppfinningar i syfte att ersätta bensin med tyngre oljor. Motorteknikens senaste utveckling pekar också i denna riktning. Det kan därför endast vara en tidsfråga, när antingen även de tyngre oljorna måste skattläggas eller beskattningen av vägtrafiken helt lösgöras från sambandet med motorbrännoljorna. Under dessa förhållanden kan jag icke för min del tillerkänna någon nämnvärd bärkraft åt ett motiv för brännoljemonopol, som väsentligen hänför sig till den nu gällande bensinbeskattningen och vanskligheterna vid dess utformning och tillämpning.

I avd. 4 och 5 övergå de sakkunniga till det centrala i framställningen nämligen de kommersiellt ekonomiska synpunkterna på monopolfrågan. Den hemliga karaktären av det utredningsmaterial, som vid sidan av de publi- cerade sammanfattande uppställningarna stått de sakkunniga till buds, med— för självfallet, att de sakkunnigas motivering delvis icke kunnat bestyrkas med siHror och andra belägg utan måst inskränkas till mer eller mindre nakna påståenden. Och när jag i flera punkter kommer att anmäla av- vikande mening, gäller detsamma även min argumentering.

De företag, som här i landet representera de stora världsbolagen i olja, uppvisa för de senaste åren högst betydande förlustsiffror. Detta förhållande synes närmast ägnat att väcka betänkligheter mot ett förstatligande av deras 12 —— 331972.

• Sida 178
•  Original

rörelse. Hur är det då möjligt att ett svenskt statsmonopol på detta handels- område likväl kan te sig lockande ur statsfinansiell synpunkt?

Trenne olika vägar kunna här öppna ljusa framtidsutsikter. För det första kan ett statsmonopol Vända de många miljonernas förlust till vinst genom avsevärda prishöjningar på den konsumerande allmänhetens bekostnad. Detta är förvisso ej de sakkunnigas avsikt. Jag omnämner likväl möjligheten, ty jag anser det ligga i varje statsmonopols natur att utvecklingen kan leda in på denna minst av allt önskvärda väg.

För det andra föreligger den möjligheten att siffrorna för de redovisade förlusterna äro missvisande. Moderbolagen kunna t. ex. ha debiterat sina svenska dotterföretag alltför höga priser å den levererade oljan. Ett svenskt monopol återigen kan göra billigare inköp bl. a. genom att skickligt utnyttja konkurrensen på världsmarknaden.

De sakkunniga anse sig kunna räkna med ett sådant antagande. Det är möjligt att antagandet kan överensstämma med verkligheten under en depressionstid sådan som den vi nu genomleva; vid all fri handel har köpare under de sista åren suttit med trumf på hand gentemot säljare. Det har likväl blivit konstaterat att moderbolagens debiteringar understigit de ledande amerikanska exportnoteringarna för dessa. varor. För egen del vågar jag icke hysa några mera bestämda förhoppningar beträffande fram- tiden och måste alltså ställa mig tveksam gentemot den optimism, som präglar de sakkunnigas uttalande i denna punkt. . De sakkunniga ha ansett sig finna ett visst stöd för uppfattningen, att moderbolagens debiteringar varit för höga, i den omständigheten, att flera bland dessa även för de sista åren redovisat goda vinster. Härvid måste emellertid beaktas, att dessa moderbolag, även där de själva driva olje— utvinning, raffinering och försäljning, dock i främsta rummet äro holding— bolag i stora koncerner, uppbyggda på ett mycket komplicerat sätt. Det kan därför mycket väl tänkas, att de verkliga resultaten för dessa koncerner under senare år varit förlust, även om holdingbolagen itoppen kunnat visa vinster, kanske tidigare reserverade hos dotterföretag. Hänsyn till aktie- marknader, där dessa papper spela en betydande roll, och delägares krav på någon utdelning även under förlustår kunna mycket väl tänkas ha fram— kallat ett sådant förfarande.

Om detta antagande är riktigt, torde den av de sakkunniga gjorda an— märkningen beträffande uteblivna skatteintäkter för stat och kommun här i landet förlora sin egentliga bärkraft. Det måste f. ö. förefalla osannolikt, att moderbolagen för att undgå beskattning i Sverige skulle låtit sina här- varande älialer redovisa miljonförluster. Ett resultat, som varken visat vinst eller förlust, skulle ur denna synpunkt vara mera ändamålsenligt.

För det tredje är det tänkbart, att ett statsmonopol vid samma inköps- priser kunde sköta brännoljornas distribution och försäljning inom landet på ett billigare och rationellare sätt än nu är fallet.

Otvivelaktigt ligger det mycken sanning i den av de sakkunniga hävdade

• Sida 179
•  Original

uppfattningen att detaljhandeln med brännoljor i Sverige för närvarande lider under en uppenbar överorganisation. Å andra sidan gäller denna anmärkning med kanske lika stort fog om varudistributionen på ett antal andra områden, utan att statsmakterna för den skull planera ett ingripande.

De sakkunniga erkänna, att den alltför stora kapitalinvestering, som de olika oljebolagen företagit under den hårda konkurrensen sinsemellan,i och för sig icke innebär någon olägenhet ur det svenska nationalhushållets synpunkt, alldenstund dessa anläggningar finansierats med utländskt kapital. Men de sakkunniga förmena, att oljebolagen i tider av samarbete ej skola försumma att låta de svenska konsumenterna i sista hand betala bolagens ifrågavarande »krigskostnader» i form av högre oljepriser. Jag håller för sannolikt, att blotta tillvaron av föreliggande utredning med åtföljande lagtext kommer att betaga oljefirmorna lusten att försöka hålla för höga priser. De äro nu medvetna om att statsmakternas uppmärksamhet är riktad på deras prispolitik, och att varje missbruk av deras maktställning kan medföra för dem ödesdigra konsekvenser.

Ehuru ännu åtskilligt kunde vara att anföra i denna och övriga punkter, skall jag ytterligare endast med utgångspunkt från min inledningsvis angivna allmänna inställning till frågan sammanfatta min ståndpunkt på följande sätt.

De sakkunnigas uttalanden och slutsatser väcka på flera punkter starka betänkligheter. Även om de anförda skälen för ett monopol ej kunna från- kännas betydelse, väga de icke nog tungt. Med hänsyn till de resultat, som framkommit vid undersökningen inom det begränsade område, som de sakkunnigas utredning omfattat, anser jag, att de sakkunniga bort av— styrka införandet av ett statsmonopol å import och partihandel med bränn— oljor.

Den verkställda utredningen har likväl sitt värde. För oljebolagen bör den utgöra en varning att ej genom hänsynslös prispolitik betunga de svenska konsumenterna. Skulle tendenser av sådan art likväl framträda, kan en nyprövning av frågan i framtiden vara motiverad.

Skulle därvid och sedan även handelspolitiska och allmänna synpunkter blivit noggrant undersökta, ett statsmonopol prövas nödigt, biträder jag för min del de sakkunnigas förslag beträffande formen för ett sådant monopol, i vars utarbetande jag tagit del.

• Sida 180
•  Original

• Sida 181
•  Original

BILAGOR

• Sida 182
•  Original

• Sida 183
•  Original

Bilaga A.

De svenske Landbrugsbraenderier.

Efter forudgaaende Forhandlinger mellem Kungl. Kontrollstyrelsen Stockholm, og Aktieselskabet De Danske Spritfabrikker, Knbenhavn, mod— tog undertegnede Ingenicr T. Obel-Jergensen gennem Brev af 31. Marts 1933 fra Overdirekter Sam. Larsson til Direktor Chr. H. Olesen Opfordring til at foretage en Underscgelse af de svenske Landbrugsbraenderiers For- hold med Henblik paa disses tekniske og akonomiske Standpunkt. End- videre enskes en Udtalelse om, hvorvidt Resultaterne af en saadan Under- segelse ger det enskeligt, at der foretages en Omlaegning af Kartoffelsprit— Fremstillingen, og i saa Tilfaelde paa hvilken Maade en saadan Omlaegning passende vil kunne finde Sted.

Fredag den 9. April opfordrede Direktor Lyberg, A/B Vin— & Spritcen- tralen, mig paa et Mede i Malma til at udarbejde Forslag med Driftkalku— lationer til 12 ny Kartoffelbraenderier med en samlet Kapacitet paa ca. 30 Mill. Liter 50% Sprit til Overtagelse af den svenske Kartoffelspritpro- duktion. Dette Forslag, til hvilket der henvises, sendes senere direkte til A/B Vin— & Spritcentralen.

Besegene paa Kartoffelbraanderierne har fundet Sted i Lebet af April og Maj Maaned, og der er aflagt Beseg paa ca. 70 af Sveriges 103 Kartof- felbreenderier, hvilket maa anses for tilstraekkeligt til at kunne danne sig et sikkert Sken over Forholdene. For 6 Braenderiers Vedkommende er der udarbejdet Driftkalkulationer.

Det skal paa dette Sted fremhaeves, at jeg overalt faaet en elskvaerdig og forstaaende Modtagelse.

Branderiernes tekniske Forhold.

Det maa straks bemeerkes, at de svenske Kartoffelbreenderier i teknisk Henseende staar under tilsvarende Braenderier i andre Lande (Tyskland, Czekoslovakiet, Gstrig etc.), og at deres tekniske Standpunkt i det hele taget maa siges at staa under, hvad man med Billighed kan forlange i et Land som Sverige.

Til Dels kan dette Forhold vel nok forklares derigennem, at den svenske Spiritusindustri i flere Aar havde Truslen om Alkoholforbud haengende over Hovedet, hvilket naturligvis ikke har virket opmuntrende til at _felge med vi den tekniske_Uldviklinglindenfor Ilndustrien; men i Hoved- sagen anser jeg den Prispolitik, som siden Monopolets I'ndferelse' er fort ' med Hensyn til Overtagelse af den fremstillede Sprit, for at have virket uheldigt —— et Forhold, som jeg senere skal komme tilbage til.

De fleste Breenderiers middelmaadige Driftforhold giver sig bedst til Kende gennem de Spritudbytter, som opnaas. Gennemsnitudbyttet for alle Braanderierne er 122 Liter 50% Sprit per 100 kg indmaesket Stivelse, i det der her som overalt ved Udbytteberegningerne er regnet med de Indmaeskningsmaengder, som er opgivet mig af Overkontrollcrerne, og med et Middelstivelseindhold i Byggen paa 53 % og i Blandsaeden 48 %. Det maa bemaerkes, at de forarbejdede Raastofmeengder for saa godt som alle Braenderiernes Vedkommende kun beregnes efter Kartoffelkogerens

• Sida 184
•  Original

Rumfang og Antallet af Kog; ja, i enkelte Braanderier fares der over— hovedet ikke Noteringer over Raastofferne. Nogen absolut Garanti for Tallenes Nejagtighed kan derfor ikke gives.

Udbyttet paa 122 Liter kan ikke siges at vaere absolut daarligt, selvom man i veldrevne Breenderier regner med Udbytter paa 130 Liter cug der- over — Rödaled har saaledes 132 Liter, Brandsberga 130 Liter, Aktiesel- skabet De Danske Spritfabrikker's Fabrik i Aalborg 132 Liter —; men Usikkerheden i Driften, taget under eet, viser sig ved de store Forskelle mellem Udbytterne ved de enkelte Breenderier.

Af Landets 103 Kartoffelbreenderier har saaledes

8 Branderier et Udbytte paa 130 Liter og derover,

27 » » » » 125 » til 129 Liter, 41 » » » » 120 » » 124 » 13 » » » » 115 » » 119 >>

8 » » » » 110 » » 114 » 4 » » » » 105 >> » 109 » 2 » >> » » 100 » » 104 »

Jeg henviser ievrigt til Bilag Af De forskellige Grunde, som kan anferes til Förklaring af dette For— hold, er felgende:

Den pris, som A/B Vin- & Spritcentralen betaler for Kartoffel-Raa- spritten, er i en Aarreekke bleven fastsat paa Grundlag af en Driftkalku- lation for et hypotetisk, middelstort Braenderi med en aarlig Produktion af ca. 200000 Liter 50% Sprit. Der er i denne Kalkulation regnet med betydelig stnrre Driftudgifter end de virkelige, og samtidig er der regnet med et Spritudbytte paa 116 Liter 50% per 100 kg Stivelse, medens det virkelige Gennemsnitudbytte er 122 Liter, som det fremgaar af Bilag Af

Som Falge heraf er Prisen paa Spritten for 1932/1933 fastsat til 29 Gre per Liter 50%, medens den kun burde have veeret 24'4 Gre, svarende til en Kartoffelpris paa 14 Gre per % Stivelse og hl Kartofler.

Dette Forhold bidrager sikkert steerkt til, at Branderierne ikke hidtil har vist nogen Interesse for at forbedre deres Anleeg og Driftforhold, då man selv med daarlige Udbytter har vaeret sikret en passende Indtaegt.

Da der samtidig ikke har vaeret nogen Forskel i Prisen, om Spritten er bleven destilleret med en Styrke paa 70 % paa et Pistoriusapparat eller med 92 % paa et Kolonneapparat, savnes ogsaa her en Spore til at tvinge Braenderierne til Modernisering.

Angaaende selve Installationerne i Braenderierne maa navnlig frem- heeves, at der naesten overalt arbejdes med aabne Gaerkar af Tree, og at der som neevnt i udstrakt Grad endnu anvendes Pistoriusapparater. End- videre lader Kartoffelvaskningen for mange Braenderiers Vedkommende meget tilbage at enske.

Uheldigere end disse Forhold er dog Driftforholdene, som i det store og hele maa siges at vare utilfredsstillende. Dette gzelder saavel for Ved- ligeholdelsen og Renligholdelsen af Braenderierne som for Driftkontrol— len, i det de overordentlig lave Udbytter, som en Del af Braenderierne opnaar, sikkert hidrnrer fra Infektioner, daarlig Forsukring og daarlig Gaerfering, og Grunden hertil maa seges i Manglen paa teknisk uddannet og skolet Personale. Hvis dette Forhold skal eendres, vilde det vaare rime- ligt, om Braenderierne — eventuelt Bränneriidkareföreningen — ansatte en Konsulent, som teknisk og videnskabeligt kan kontrollere Driften.

1 Här utelämnad.

• Sida 185
•  Original

For at faa et Overblik over Braenderiernes gennemsnitlige Fremstilling- pris og Nettooverskud er der opstillet Driftkalkulationer for 6 middelstore Breenderier, som arbejder med middelstore Spritudbytter, og Tallene for disse Braenderier er arbejdet sammen i en Kalkule, som kan anses for at have Gyldighed for et almindeligt svensk Kartoffelbraanderi. Af Bilag B1 fremgaar, at Overtagelseprisen for Kartoffel—Raaspritten i Stedet for 29 Gre burde have veeret 24'4 Gre per Liter 50% Sprit, svarende til en Kartoffelpris paa 14 Gre per kg Stivelse og hl Kar— tofler, idet jeg gaar ud fra, at Hensigten med Ordningen mellem A/B Vin— & Spritcentralen og Bränneriidkareföreningen er den, at der sikres Kartoffeldyrkerne en passende Pris for Kartoflerne samtidig med, at Breenderierne opnaar en Forrentning paa 8 % af den i Anlaaggene bundne Kapital. Derimod kan det neeppe vaere Meningen, at Braenderiejerne, som jo oven i Kebet for det meste selv leverer Raastofferne, foruden den ovenfor naevnte Forrentning skal opnaa yderligere Overskud.

Til Kalkulationerne skal ievrigt bemaerkes: For at lette Oversigten og Sammenligningen mellem de forskellige Bram- derier er der for hele Kampagnen regnet med en Kartoffelpris paa 14 Gre per % Stivelse og hl Kartofler og med en Spritpris paa 29 Gre per Liter 50% Sprit.

Da Raastof— og Kulpriserne er opgivet »frit Breenderiet», bliver der ikke Tale om Tillaeg for Fragt og Kersel.

Prisen 14 Gre per % Stivelse og hl Kartofler er for renvaskede Kartof- ler. Der kan derfor kun blive Tale om Svind under Lagringen, og da Lagringstiden i Breenderierne kun andrager 1—2 Uger, kan Svindet pas- sende saettes til hejst 1'5 % af Stivelsemaengden. Kun ganske faa Bram- derier har Tal for Lagringsvindet (f. Eks. Rödaled: 1'2 %).

Udgifterne til Kul og Arbejdslcn er taget fra Braenderiernes egne Besva- relser i Spergeskemaet.

For Udgifter til Reparationer, Skatter og diverse Omkostninger er der regnet med ialt Kr. 3000'00 for hvert Braenderi. Der er for de enkelte Braenderier til mig opgivet Reparationsudgifter paa mellem Kr. 500-oo og Kr. 3 00000; for de sterre Reparationsudgifters Vedkommende har det imid- lertid vist sig, at disse ogsaa indbefatter Anskaffelse af f. Eks. nyt Braend- apparat eller ny Dampkedel. Saadanne Anskaffelser maa regnes at skulle afholdes af det Belnb, som hvert Aar afskrives paa Anleegget.

Der er for hvert af Braenderierne regnet med en Veerdi af Kr. 60 00000. Denne Sum maa i det store og hele anses for at vaare passende.

Da der kun for enkelte Breenderiers Vedkommende föreligger Note- ringer med Hensyn til Baarmemeengden, er der —— efter Foth: >>Handbuch der Spiritusindustri» —— regnet med, at der faas 1 600 Liter Beerme (Drank) per hl 100% Sprit, naar der arbejdes med Pistoriusapparat, og 1 100 Liter, naar der anvendes Kolonneapparat. For de Branderiers Vedkommende, som ikke seelger Beermen, er Vaerdien af denne sat til en Gennemsnitspris paa 25 Gre per hl.

Forslag til IEndringer i Driftforholdene.

Der kan nu blive Tale om falgende ]Endringer af den bestaaende Pro- duktionsordning: 1) Bibeholdelse af samtlige Braanderier og en Modernisering af disse.

* Här utelämnad.

• Sida 186
•  Original

2) Koncentration af Produktionen paa en Del af de bestaaende Breen- derier med samtidig Modernisering af dem, som skal arbejde videre.

3) Fuldstaendig Koncentration af Driften paa ca. 12 ny, moderne Bran— derier som foreslaaet af A/B Vin— & Spritcentralen.

ad 1) Ved en passende Prispolitik fra A/B Vin- & Spritcentralen's Side, hvorved den Pris, som dette Selskab skal betale for Raaspritten fra Kar— toffelbraenderierne, bliver sat i passende Forhold til Fremstillingprisen paa veldrevne Braenderier med hejt Spritudbytte, vil de daarligt arbej— dende Braenderier af sig selv blive tvungne til at indfore Forbedringer. Endvidere bor Prisen for Raaspritten gores variabel i Forhold til Sprit- tens Styrke, saaledes at der indfores Pristillaag for hejprocentig Sprit og Fradrag for lavprocentig. Herved vil man formentlig meget hurtigt op— naa, at de nu saa almindelig anvendte Pistoriusapparater bliver erstat- tede med Kolonneapparater, og A/B Vin— & Spritcentralen vil undgaa Fragten af de store Mängder Vand, som nu transporteres sammen med det meste af den fremstillede Raasprit.

Ved denne Ordning vil man opnaa at bevare alle Braenderierne og de Fordele, som en let Fordeling af Baermen uden Tvivl byder Landbruget; men man maa paa den anden Side ikke vaere blind for, at Baermemaeng— den vil aftage i samme Forhold, som Spritudbyttet foreges, og denne For— mindskelse af Baermemaengden vil sandsynligvis komme til at vise sig ved, at Baermen kun vil fremkomme over et endnu kortere Tidsrum af Aaret, end det nu er Tilfeeldet. Gkonomisk set maa man regne med, at Breende— rierne vil kunne moderniseres for Kr. 20 00000 per Stk. eller for ialt ca. 2 Mill. Kroner. Da der efter de nugaeldende Kalkulationer regnes med 13 % af den bundne Kapital til Afskrivning og Forrentning, vil det betyde ca. Kr. 260 00000 Merudgift, som maa daekkes af A/B Vin— & Spritcentralen gennem et Pristillaeg paa ca. 13 Gre per Liter Sprit. Heroverfor staar A/B Vin- & Spritcentralen's Besparelse ved at skulle betale Kr. 920 000110 mindre om Aaret for den samlede Maengde Sprit eller 46 Gre mindre per Liter Sprit. Der vil altsaa for A/B Vin- & Spritcentralen opnaas en Netto- besparelse paa 4'6 — 13 = 33 Gre per Liter Sprit eller Kr. 660 00000 aarlig. Alt 1 alt maa man sige, at Ordningen er mindre tilfredsstillende, da det ikke er rationelt at forege de bestaaende Braenderiers Kapacitet, naar Produktionen i Forvejen ligger langt under den nuvaerende Kapacitet.

ad 2) De bestaaende Branderiers Kapacitet kan saettes til ca. 61 Mill. Liter 50%. Til dette Tal kommer man ved felgende Betragtnjnger:

Der er paa 103 Braenderier arbejdet 10 685 Dage eller gennemsnitligt paa hvert Branderi ca. 104 Dage. Efter Loven er der Mulighed for at arbejde 7 Maaneder om Aaret; men selv om man regner med, at der prak- tisk kun kan arbejdes 150 Dage, bliver Forogelsen derved 44 %. Endvidere arbejdes der nu i Almindelighed med en Kartoffelmaesk med 15 % Sukker, medens der intet er i Vejen for — saaledes som f. Eks. i Tyskland —— at arbejde med 20 % Sukker i Maesken. Derved vil Kapaciteten yderligere kunne saettes op med 331/3 %.

Endelig arbejdes der for de fleste Braenderiers Vedkommende med 2/a af den normale daglige Indmaeskning. Ved fuld Indmaeskning stiger Ka- paciteten altsaa yderligere 50 %. Til Slut maa man regne med, at Breen- derierne ved Modernisering vil kunne komme op paa et Gennemsnitud- bytte af ca. 130 Liter Sprit per 100 kg Stivelse i Stedet for som nu at have 122, hvilket betyder en Foregelse paa ca. 6 %.

Ialt vil Produktionen paa 20 Mill. Liter kunne foroges til 20 Mill. )( 144 % )( 1331/3 % X 150 % X 106 % = ca. 61 Mill. Liter; eller med andre

• Sida 187
•  Original

Ord vil ca. 35 af de bestaaende, middelstore Braanderier efter passende Modernisering kunne overtage Fremstillingen af 20 Mill. Liter Sprit.

Der maa altsaa i saa Tilfaalde regnes med Modernisering af ca. 35 Breen- derier a Kr. 20 00000. Endvidere maa der regnes med, at ca. 68 Braende- rier maa kobes op af A/B Vin— & Spritcentralen. Da der hidtil har vaeret regnet med, at Braenderiernes Gennemsnitsvaerdi er Kr. 60 00000 per Stk., og da dette Beleb skal give 8 % Rente, maa denne Rente paa Kr. 4800-00 kapitaliseres til ca. Kr. 100 00000 per Braanderi, eller for 68 Braenderier 6'8 Mill. Kroner. Naar der ses bort fra den Vaerdi, som de nedlagte Brien- derier eventuelt kan have, bliver Renteudgiften af 68 Mill. Kroner a 5 % : Kr. 340 00000 eller ca. 1'7 Gre per Liter Sprit.

Heroverfor staar saa en Besparelse for A/B Vin- & Spritcentralen, da Raaspritprisen bliver billigere, naar Fremstillingen koncentreres paa. et faerre Antal Braenderier. Da Kapacitetforegelsen i Hovedsagen frem- kommer ved en Forlaengelse af Kampagnen, ved Indforelse af Tykmaesk- drift og ved Foregelse af det daglige Antal Kog, vil der ikke kraeves nogen Udvidelse af Braenderiernes Installationer. Det kan derfor forsvares at regne med, at Moderniseringen af de arbejdende Braenderier ikke vil koste mere end _ som tidligere naevnt —— Kr. 20 00000.

Heller ikke Arbejderantallet vil stige i vaasentlig Grad, hvorimod na- turligvis Udgiften til Arbejderlonninger vil stige proportionalt med Kam— pagnens Forlaengelse.

En Driftkalkulation for et Braenderi, som fremstiller ca. 600000 Liter 50% Sprit i 150 Dage vil i Hovedtraekkene komme til at se saaledes ud:

Udgifter: , Kartofler (17 % Stivelse): 36000 bl a 14 Gre per % og hl ........ Kr. 85 680 Byg og Blandsaed: 100000 kg a Kr. 13'00 per 100 kg ............ » 13 000 Svind paa Kartofler (1'5 % ) ............................................................ » 1285 Kul (400 T å. Kr. 20'00) ................................................................... » 8 000 Arbejdslan: 7 Arbejdere a Kr. 600 per Dag ( 7 650

1 Braendmester » » 9'00 » » J """""""""" » Kontrolomkostninger ............................................................................ » 1 000 Reparationer ........................................................................................ » 2 000 Skatter og Forsikringer ................................................................... » 2 000 Diverse ................................................................................................ » 2 000 Afgift til Foreningen ....................................................................... » 3 000 Afskrivninger (5 % af Kr. 80 00000) ............................................ » 4 000 Forrentning (8 % af Kr. 80 00000) ............................................ » 6 400 Kr. 136 015

Indtwgter: Sprit 600000 Liter 50 % å. 21'3 Gre ............................... . ........... Kr. 127765 Baerme 33 000 hl 25 Gre ............................................ » 8250 Kr. 136 015

Overtagelseprisen per Liter 50% Kartoffelsprit vil altsaa blive 21'3 Gre. Da der som naevnt maa regnes med 17 Gre per Liter Sprit til Daekning af Kar. 340 00000 aarlig Rente, kommer 1 Liter 50% Sprit til at staa i 237; re.

Hvis Omlaegningen af Driftforholdene gennemferes efter Forslag 2, kan der altsaa regnes med en Besparelse paa 6 Gre per Liter 50%, eller en aarlig Besparelse paa Kr. 1200 00000. Hertil kommer yderligere en Be-

• Sida 188
•  Original

sparelse i Kontrolomkostninger, i det der ved den nuvaerende Form for Driften paa 103 Branderier maa regnes med en Udgift for Staten paa ca. Kr. 100 000110, medens denne, naar kun 35 Braanderier arbejder, vil re— duceres til ca. Kr. 50 000110.

Den samlede aarlige Besparelse vil altsaa belabe sig til ca. Kr. 1 250 00000 sammenlignet med den nuveerende Driftform, og til ca. Kr. 590 00000 sam— menlignet med Forslag 1.

Fordelene ved en Ordning efter Forslag 2 kommer til at bestaa i: Lettere Oversigt over Produktionen paa et faerre Antal Braenderier. Billigere Pris for Spritten, selv naar der regnes med, at 2/3 af Braande- rierne skal kobes op.

De arbejdende Breenderier kan veelges saaledes, at Fordelingen af Bier- men kan komme til at foregaa paa normal Maade, uden at Afstanden fra Braanderi til Forbruger bliver for stor, og der opnaas den store Fordel, at Braenderierne kommer til at arbejde i 6 Maaneder, hvorved Landmzen— dene kan faa den eftertragtede Baerme fordelt over et betydeligt laengere Tidsrum, end 'det vil vaere Tilfeeldet, hvis alle de bestaaende Brzenderier fortsat skal arbejde.

ad 3) Angaaende de ekonomiske Fordele ved en fuldstaendig Koncentra- tion af Kartoffelspritdriften paa 10—12 ny, store Braenderier henviser jeg til den for A/B Vin- & Spritcentralen udarbejdede Redegerelse, som kan ventes faerdig i Labet af Juni Maaned.1

Bortset fra, om det rent ekonomisk vil vise sig at vaere en Fordel at koncentrere Spritfremstillingen paa ny Anlaeg, maa man regne med, at der vil opstaa meget store Vanskeligheder med at opnaa en tilfredsstillende Ordning paa Fordelingen af Baermen. Selvom man ser bort fra, hvilken ekonomisk Rolle saadanne Vanskeligheder kan komme til at spille for de ny Fabrikker, vil en svigtende Baermefordeling vaere til alvorlig Ulempe for det skaanske Landbrug, og efter modne Overvejelser mener jeg derfor allerede paa nuvaerende Tidspunkt, at denne Lesning ikke vil veere lyk- kelig, i hvert Fald ikke som direkte Afloser af de bestaaende Forhold.

Er det derimod Meningen, at en Indskraenkning af Sulfitspritfabrikker- nes Drikkesprit-Fremstilling, Melassesprit-, Roesprit-, Gaerspritfremstil— ling skal finde Sted, hvorved Kartoffelspritproduktionen bliver at forege med 5—10 Mill. Liter, vil jeg anse det for naturligt, at denne Merproduk- tion henlaegges til 1—2 ny, store Fabrikker. Denne Ordning kan da danne Indledning til eventuel senere, yderligere Koncentration, og der vil blive Lejlighed til paa disse ny Fabrikker at heste Erfaringer dels paa Pro— duktionsomraadet, dels med Hensyn til Baermespergsmaalet, samtidig med at der kan gores et Arbejde for at faa indfort de for Breenderiindustrien bedst egnede Kartoffel- og Kornsorter til Gavn for Landbruget i Almin- delighed og for Spiritusindustrien i Saerdeleshed.

Paa Grundlag af de ovenfor anforte Betragtninger tillader jeg mig efter moden Overvejelse at anbefale, at eventuelle ]Endringer i de ved de svenske Kartoffelbreenderier bestaaende Driftforhold indfores i Overens— stemmelse med Forslag 2: Koncentration af Produktionen paa ca. 35 af de bestaaende Breenderier.

Den foreliggende Redegorelse skulde i alt vaesentligt givet et Svar paa de af den aerede Kungl. Kontrollstyrelsen stillede Spargsmaal; men selv- folgelig staar jeg meget gerne til Tjenste med yderligere Oplysninger, lige- som jeg til enhver Tid er rede til mundtlig Forhandling om Sagen.

• Sida 189
•  Original

Resume.

Branderiernes tekniske Forhold: Der geres Rede for Braenderiernes tekniske Standpunkt. Dette er ikke saa godt, som man med Billighed kan forlange. Grundene til dette For- hold maa hovedsagelig seges i, at Kartoffelspritten betales saa hojt, at Braenderiejerne ikke har vaaret tvungne til at felge med i den tekniske Udvikling.

Resultatet af de uheldige Tilstande i Braenderierne giver sig Udslag i meget forskellige Udbytter ved de forskellige Breenderier, selvom Gen- nemsnitudbyttet paa 122 Liter 50% Sprit per 100 kg Stivelse ikke i sig selv kan siges at vaare daarligt.

Navnlig Gaerkarrene og Destillationsapparaterne maa erstattes med lukkede Jernkar og Kolonneapparater, og Arbejdsmaaden i Breenderierne maa aendres saerlig med Henblik paa Renlighed. Opmeerksomheden hen- ledes paa det uheldige i, at der ikke findes braenderiteknisk uddannet og skolet Personale.

Braenderiernes Driftekonomi: Paa Grundlag af Driftkalkulationerne for 6 Braenderier konstateres, at Overtagelsesprisen for Spritten i 1932/1933 burde have vaaret 24'4 Gre per Liter 50%.

Forslag til fEndringer i Driftforholdene: Der kan blive tale om at aendre Forholdene i Overensstemmelse med felgende 3 Forslag:

1) Bibeholdelse af samtlige Braenderier. Modernisering af de daarligste. 2) Koncentration af Produktionen paa ca. 1/3 af det nuveerende Antal Breenderier, Modernisering af disse samt Opkeb og Nedlzegning af Resten.

3) Fuldstaendig Koncentration af Produktionen paa 10—12 ny Breende- rier, Opkeb og Nedlaegning af alle de nuvaerende Braenderier.

ad 1) Ved at fare Grundlaget for Fastsaettelsen af Afregningsprisen a jour i Overensstemmelse med Driftkalkulationerne for de 6, Vilkaarlig valgte Braanderier, vil Afregningprisen i Stedet for 29 Gre per Liter 50% Sprit blive 25'7 Gre, svarende til en Kartoffelpris paa 14 Gre per % Sti- velse og hl Kartofler. Herved tvinges de daarligt arbejdende Braenderier til at indfere saadanne Forbedringer, at Driften bliver rentabel, og sam- tidig opnaas en Besparelse for A/B Vin- & Spritcentralen paa ca. Kr. 660 00000 aarlig.

Samtidig anbefales det at indfere Tillaeg til og Fradrag fra Normalpri- sen i Forhold til den fremstillede Raasprits Styrke for derigennem at tvinge Braenderierne til at anskaffe Kolonneapparater, hvor dette endnu ikke er Tilfzeldet.

Efter Forslag 1 bibeholdes Fordelene ved en let Fordeling af. Baermen; men Ordningen vil ikke bidrage til, at Baermen kan faas over et sterre Tidsrum af Aaret.

ad 2) Det paavises, at ca. 35 Breenderier efter passende Modernisering kan overtage Fremstillingen af ca. 20 Mill. Liter 50% Sprit.

Resten af Braanderierne kobes op for ca. Kr. 100 00000 Stykket. Ifolge en Driftkalkulation for et Branderi, som fremstiller ca. 600000 Liter 50% Sprit i 150 Dage, bliver Fremstillingprisen 21'3 Gre. Til For- rentning af den Sum, som er gaaet med til Opkeb af de nedlagte Braande- gelé maa regnes med 17 Gre, hvorved Spritten kommer til at staa i

re.

• Sida 190
•  Original

A/B Vin- & Spritcentralen opnaar en samlet Besparelse paa ca. Kr. 1250 00000 (incl. Besparelser ved Kontrollen med Braenderierne) i Forhold til den nuvaerende Driftform, og ca. Kr. 590 00000 i Forhold til Forslag 1.

Endvidere opnaas, at Baermen staar til Disposition for Landmaendene over ca. Halvdelen af Aarets Dage.

ad 3) Bortset fra, om det ekonomisk vil vise sig fordelagtigt at kon- centrere Produktionen paa et mindre Antal ny Branderier, fraraades det i hvert Fald i fcrste Omgang at gaa til en saadan Ordning, da Fordelin- gen af Baermen maa forudses at skabe meget store Vanskeligheder til lige stor Skade for Braenderierne som for Landbruget.

Derimod vil det vaere naturligt, at en eventuel Produktionsforegelse overtages af 1—2 ny, store Braenderier, paa hvilke der da kan hestes Er- faringer i alle Retninger, som kan faa Betydm'ng i Tilfalde af, at man senere vil fortsatte ad Koncentrationens Vej.

Efter moden Overvejelse foreslaas at laegge Kartoffelspritproduktionen om som beskrevet i Forslag 2.

Kebenhavn, den 24. Maj 1933.

T. Ohd-Jörgensen.

• Sida 191
•  Original

Bilaga 8.

Stockholm den 21 juni 1933. Till Kungl. Kontrollstyrelsen.

Sedan de av chefen för Finansdepartementet för utredning av Vissa spritfrågor m. m. tillkallade sakkunniga hos Kungl. Styrelsen hemställt om tillhandahållande bland annat av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen sammanfattat material för bedömandet av frågan om en enligt bolagets mening ändamålsenlig koncentration av lantbruksbrännerirörelsen, har Kungl. Styrelsen i skrivelse den 10 mars 1933 anhållit, att bolaget ville sammanfatta och till Kungl. Styrelsen överbringa nämnda material.

Med anledning härav tillåter sig bolaget överlämna efterföljande redo- görelse, upptagande, förutom en för jämförelsens skull verkställd sam- manfattning av vissa uppgifter rörande bränneriindustrien i Danmark och Tyskland, ett utkast till huru en koncentration av den svenska pro- duktionen av potatisråbrännvin skulle kunna tänkas genomförd.

Bränneriindustrien i Danmark.

1.

Inom den danska brännvinstillverkningen har minskningen av antalet råbrännerier fortgått praktiskt taget oavbrutet ända sedan 1800-talets bör- jan. Omkring år 1800 räknade man med 2500 brännerier, av vilka fler— talet endast utgjordes av primitiva anordningar på bondgårdarna. eller hos handlande i städerna. Antalet sjunker mycket hastigt under 1800- talets första årtionde, så att man redan år 1825 är nere vid omkr. 1200 brännerier, år 1850 vid något över 500 och år 1880, då brännerihanteringen under inflytandet av tekniska förbättringar går in uti en ny period, räk- nar antalet brännerier till omkr. 280.

Vid sistnämnda tidpunkt, närmare bestämt år 1881, bildades A/S. De Danske Spritfabrikker och ungefär samtidigt en del andra större före- tag, som i sig koncentrerade väsentliga delar av den dittillsvarande pro- duktionen. De Danske Spritfabrikker upptog vid sin tillkomst fem andra företag, och på samma sätt bildades övriga större företag genom uppköp av bestående mindre brännerier.

'Mellan 1880 och 1890 gick antalet brännerier ned från 206 till 113, och under de följande tio åren minskades antalet ytterligare ned till 61, så att vid sekelskiftet år 1900 funnos endast 52 brännerier, varav 11 i Kö— penhamn, 36 i landsortsstäderna och 5 på landsbygden. »Den tid var för länge sedan förbi», heter det i en dansk redogörelse för dessa förhållan- den, >>då praktiskt taget varje någorlunda betydande köpmanshandel var förbunden med bränneridrift, då produkten såldes vid köpmansgårdens disk antingen glasvis till affärens kunder eller till omtappning på fat eller flaskor. Den.. . form för bränneridrift, där mjölkförsäljningen från den med dranken utfodrade kobesättningen var affärens egentliga grund- val, fanns emellertid fortfarande kvar på några ställen i de stora stä-

• Sida 192
•  Original

derna. Ännu så sent som på 1890-talet kunde man i Köpenhamn finna. gamla måleriska brännerigårdar av denna typ med detaljförsäljning av mjölk och brännvin i gathuset och med korna på stall, ibland våningsvis, i en gårdsbyggnad. Detta var emellertid en kvarleva från äldre tider, och den egentliga bränneriproduktionen utövades i de stora koncentre- rade företagen.»

De förenämnda siffrorna, som år 1900 redovisa endast 5 landsbygds- mot 47 stadsbrännerier, ge vid handen, att brännerihanteringen i Dan- mark i övervägande grad var en stadsmannanäring. Det danska lant- bruket, som efter husbehovsbränningens dagar hade kommit in på inten- siva driftsformer med tyngdpunkt i produktionen av animaliska varor, var icke beroende av brännvinsbränningen som sådan på samma sätt som lantbruket i vissa andra länder eller trakter. Den fortskridande indu— strialiseringsprocessen inom den danska spritproduktionen kom därför icke heller i konflikt med lantbruksintresset och fick dessutom tillfälle att utvecklas obundet av tillverknings— och beskattningsregler, som gyn- nade vissa grupper av brännerier.

Konoentrationsrörelsen gynnades också av förskjutningar i konsumtio- nen. En stor del av spritproduktionen avsattes efter hand till vinhand- landena för förskäring av rom, cognac o. s. v. Till denna förbrukning, som år 1900 anslogs till omkr. tredjedelen eller hälften av hela tillverk- ningen, fordrades en väl rektificerad vara, och, då anläggningen av re- ningsverk var en alltför dyrbar affär för de små brännerierna, tvinga- des brännerinäringen på sådant sätt in i större företag. År 1900 funnos 4 reningsverk.

Antalet brännerier gick alltjämt nedåt, och enbart under åren 1900—— 1907 minskades siffran från 52 till 34 eller med omkr. 40 %. Det gick fortfarande till på det sättet, att antingen ett bränneri blev oräntabelt och därför självmant upphörde med driften eller ock att det uppköptes av andra större företag, som därefter nedlade fabriken. Såsom organ för uppköp av sistnämnda slag användes ofta en av de större fabrikerna bil— dad sammanslutning.

Från denna tid (åren 1912—1914) finnes anmärkt, att De Danske Sprit— fabrikker för några av sina fabriker skapat nya avsättningsmöjligheter för dranken genom att låta den genomgå en torkningsprocedur, som möj- liggjorde försändelser på längre håll. Härigenom kunde man förse de foderfattiga bygderna i mellersta och västra Jylland med drank, som där hastigt blev starkt efterfrågad. I övrigt hade man vid bolagets fabriker liksom vid flera av landets övriga företag utfodringsstall, och ännu så sent som 1906 fodrade 12 av landets 38 brännerier dranken i egen krea— tursrörelse.

Under krigsårens offentliga administration av spannmålsskörd och spannmålsimport ansågo sig statsmakterna föranledda att positivt med- verka till att koncentrera industrien så långt som det överhuvud taget var praktiskt möjligt. Då spritproduktionen våren 1917 genom särskild förordning inskränktes till en tredjedel av 1916 års tillverkning och för- behölls tekniska och medicinska syften, omslöt industrien ännu 22 före- tag. Ur driftssynpunkt var en schematisk nedskärning av samtliga brän- neriers produktion till en tredjedel föga rationell, och förordningen gav också på grund härav fabrikerna möjlighet att överföra sin produktions- rätt till andra. Sedan det visat sig, att skörden år 1917 gav ett vida mindre utbyte än som väntats och att en ytterligare sparsamhet med landets spannmålsförråd sålunda måste genomföras, föreslogo spritfabri-

• Sida 193
•  Original

kerna en sådan anordning av produktionsförhållandena, som icke blott tillfälligt utan varaktigt utestängde en rad av de äldre och mindre fa- briksanläggningarna och därigenom bragte industriens totala produk- tionskapacitet närmare den faktiska produktionens omfattning. A/S. De Danske Spritfabrikker och ett annat storföretag, Spritfabrikken Fortuna, skulle enligt detta förslag tillsammans uppköpa och nedlägga eller i egen drift inordna landets samtliga övriga sprit- och jästfabriker och på så- dant sätt efterkomma det offentligas önskan om en omläggning av drif- ten. Myndigheterna skulle på sin sida förbinda sig att låta de då gäl- lande priserna för sprit och jäst förbliva orubbade, så länge krigstill- ståndet varade. De båda företagen kunde på detta sätt genom den mer- inkomst, som den koncentrerade driften frambragte, få medel till att avskriva den del av utgifterna för inköp av fabriker, inventarier etc., som icke täcktes av de genom tillgångarnas försäljning inflytande summor- na. En överenskommelse träffades på denna grundval och förbands med begränsning av bolagens rätt till utdelning och avskrivningar. Vidare in- skränktes importen av sprit och brännvin till genomsnittsimporten under åren 1913—1915.

Förr eller senare måste emellertid uppkomma frågan, huruvida de båda samarbetande bolagen skulle ha ensamrätt till framställning av konsum- tionsbrännvin eller huruvida nya brännerier skulle kunna anläggas och anmäla sitt krav på att få andel i de anvisade råvarumängderna. Prak- tiska, sociala och fiskala hänsyn föranledde statsmakterna att genom en förordning är 1921 lösa denna fråga på sådant sätt, att ett faktiskt bränn- vinsmonopol skapades. Användandet av nya eller under mer än två år outnyttjade anläggningar för sprit- eller jästfabrikation gjordes beroen— de av regeringens tillåtelse. Praktiskt taget betydde detta, att nya fabri- ker icke kunde uppsättas. Import av sprit i annan form än såsom färdig konsumtionsvara kunde enligt tidigare beslut endast i ringa mängd ifrå- gakomma. Den yttre ramen för monopolet var sålunda given. A/S. De Danske Spritfabrikker, som under tiden förvärvat såväl Fortuna som ett litet kvarvarande, utomstående bränneri, inträdde nu såsom faktisk innehavare av ensamrätten att bränna och förädla sprit i Danmark. Formlig överenskommelse mellan staten och bolaget träffades i mars 1923, varvid bolaget förband sig att ställa sin prissättning under viss kontroll från statens sida samt att jämväl i fortsättningen begränsa av- skrivning och utdelning till aktieägarna.

Medan antalet brännerier år 1918 ännu var 21, så hade siffran år 1921 sjunkit till 7 för att därefter snart sagt årligen minskas. Numera utgör antalet brännerier endast 2.

2.

Bolagets båda brännerier ligga i Aalborg och Hobro. Aalborgsfabriken har en kapacitet av 69 och maximalt 7'8 milj. liter 50 %, under det att motsvarande siffror för fabriken i Hobro äro 4'8 och 5'8 milj. liter 50 %. All råsprit rektificeras vid reningsverket i Aalborg.1

Spritförsäljningens omfattning under åren 1929—1932 belyses av föl- jande siffror:

' En relativt utförlig beskrivning på dessa fabriker med fotografier och planritningar åter- finnes iett av det danska bolaget utgivet arbete: »A/S. De Danske Spritfabrikker och dets Bygninger», Köpenhamn 1921. (Särtryck ur tidskriften »Arkitekten».)

• Sida 194
•  Original

l Ä r Drickssprit Förskäringssprit Denaturerad sprit Annan teknisk sprit | 1 000 lit. 100 % 1 000 lit. 100 % 1 000 lit. 100 % 1 000 lit. 100 % l |

I 1929 1 030 ; 466 l 3 958 . 1 314 l , 1930 . 976 . 419 | 4 196 * 1 483 I

1931 l 882 g 473 | 4134 ' 1 580 |

1932 1 768 : 402 4 284 1 499 ,

Det är karaktäristiskt för den danska brännerihanteringen, att råvaran ända tills under de senaste åren endast till en mindre del utgjorts av po— tatis. Delvis torde detta sammanhänga med att fram till kriget en mycket väsentlig del av det framställda brännvinet utgjordes av jästbrännvin, och bör i detta sammanhang anmärkas, att De Danske Spritfabrikker nu— mera även är landets enda jästtillverkare med produktionen koncentrerad till två fabriker. Några siffror skola belysa utvecklingen.

Jäst- och spritindustriens förbrukning av råvaror, mil]. kg.

t Ä r [ Majs Annan spannmål Potatis Mel-ass ! 1 l l 1900 31'38 19-30 699 _ l 1 1905 30'98 1900 630 _ ;

1910 2705 21'27 2-00 _ ? 1915 3214 1514 — 010 1920 3-ss 9'48 3-01 2'46

1925 13-33 449 1_ 4-91 695 1930 957 2'60 10'66 12'65

De huvudsakliga råvarorna ha sålunda ända fram till efterkrigstiden utgjorts av majs och andra slag av spannmål. Först efter kriget sjunka siffrorna för dessa råvaror högst betydligt liksom överhuvud den totala råvarumängden gått ned på grund av den starkt sjunkande spritproduk— tionen. I stället stiga potatis- och melasskvantiteterna. Den senare ök- ningen beror på den nya spritfria metodens tillämpning, vilken bygger på melass såsom råvara. Uppgången för potatis är ojämn och har tydli— gen först under de allra senaste åren vunnit stadga. Sålunda användes exempelvis är 1927 endast 0'84 milj. kg potatis — en siffra, som, om krigs- åren undantagas, nästan är den lägsta, som överhuvud redovisats i sta- tistiken. Siffran för 1929 var däremot 10'60, för 1930 10'66 och för 1932 120 milj. kg.

De Danske Spritfabrikker har nedlagt ett intresserat arbete på att upp- muntra till potatisodling för spritproduktionens räkning och har på sär- skilda försöksgårdar strävat efter att frambringa lämpliga sorter brän- neripotatis. Numera har man baserat tillförseln av potatis till bränne- rierna på odlingskontrakt och har tack vare dem nått de resultat, som framgå av de ovan angivna siffrorna.

Medan i Sverige brännerihanteringen alltid i främsta rummet byggt på potatis som råvara, har den danska bränneriindustrien sålunda i stället måst väcka intresset hos jordbrukarna för en odling av till bränning lämplig potatis. De båda nuvarande fabrikerna ha förlagts till trakter, som särskilt lämpa sig för dylik odling. I sin sista årsberättelse anför De Danske Spritfabrikker om sitt arbete på. detta område, att det numera lyckats att skapa en regelbunden tillförsel av de för industriellt bruk särskilt lämpade stärkelserika potatissorterna. Det stora antal lantbru-

• Sida 195
•  Original

kare, som hänvänder sig till bolaget med begäran att få bli kontrakts- odlare, tyder på, att även odlarna äro tillfredsställda med denna anord- ning, varigenom en betydande ökning av potatisutbytet framkallats. I praktiken har man härigenom fastslagit, att det danska jordbruket är i tillfälle att driva rationell potatisodling med lika stort utbyte, som upp- nås i länder, där odling av industripotatis har verkställts systematiskt under många år.

Av drank ha under år 1932 sålts 60 milj. liter. Under 8—9 månader levereras dranken av majs och under 3—4 månader av potatis. Efter.- frågan på dranken är trots köttproduktionens nuvarande vanskliga läge långt större än tillgången på varan. Den avhämtas dagligen av köparen vid fabriken och betalas enligt mellan bolaget och varje avnämare upp— gjort kontrakt på grundval av en beräkning, där prisen på andra foder- varor, kreatur och mjölk utgöra de olika faktorerna. Potatisdrank no- teras med 3/5 av majsdrankens pris.

Enligt särskilda, av Danske Spritfabrikker på begäran benäget medde— lade uppgifter fördelas drankförsäljningen på följande sätt i de båda spritfabrikernas uppland.

) Avstånd från Antal Antal transporter med Avstånd från Antal Antaltransportermed

fabriken. drank, fabriken, drank— ___—

l km köpare automobil hästfordon km köpare automobil | hästfordon

| 0—1 38 1 37 s— 9 1 1 _ 1—2 22 — 22 9—10 1 1 _

| 24. 34 _ 34 12—13 1 1 _ 3—4 70 1 69 13—14 1 1 | _—

1 4—5 32 2 30 15—16 * 1 1 , _ 5—6 25 5 20 20 1 1 ; — 6—7 7 3 4 _ i 7_8 10 3 7 Summa 1 244 | 21 I 223

Transportrayonen uppgår sålunda endast i ett fall till 20 km och då är det fråga om försändelse per bil. Eljest synes transportvägens längd, där körslorna ske efter häst, vara högst 8 km och för flertalet ligga inom 5 kmzs radie från fabriken.

Ehuru tillgången till drank, såsom av det föregående framgår, icke hade någon större betydelse för det danska jordbruket — brännvinsbränning har överhuvud i Danmark aldrig såsom i flera andra länder varit en bi- näring till lantbruket -— så. framkallade likväl den år 1918 genomförda koncentrationen protester från de jordbrukare, som köpt drank vid de nedlagda fabrikerna. På samma sätt vållade Roskildefabrikens indrag- ning år 1925 olägenheter för jordbrukarna i denna nejd. Det framhålles av Danske Spritfabrikker, att nedläggandet av en spritfabrik betyder en merutgift för lantmännen i upplandet, därest dranken varit ett billigt fo- dermedel. Detta är ju i regel fallet, i det att priset aldrig noteras —— eller beräknas — högre än att köparen minst tjänar vad transportkostnaderna med lejd hjälp går till, och, då körslorna oftast ske med eget fordon, blir den verkliga kostnaden relativt obetydlig. De danska jordbruk, som tidigare haft tillgång till drank, men numera måste avstå därifrån, ha gått över till en långt mindre frekvent utslagning av korna, och man har måst vinnlägga sig om ett bättre komaterial vid inköpet. Det antal kor, som i en med drank försedd trakt går till slakteriet, minskas, sedan drankproduktionen upphört, men också besättningarnas storlek går. ofta

• Sida 196
•  Original

ned något. Upphör dranktillförseln, betyder det en viss omläggning av kreatursskötseln, vanligen medförande en nedgång i mjölkproduktionen. Olägenheterna bli större desto mer ensidig utfodringen med drank varit. Dock äro de enligt det danska monopolföretagets mening icke av sådan omfattning, att spritproduktion med drank som utbyte kan sägas vara av vital betydelse för jordbruket i en viss trakt, ehuru förhållandena i olika länder kunna växla starkt på detta område, och konjunkturerna kunna minska eller förstärka verkan för lantmännen av drankproduktio- nens inställande.

Bränneriindustrien i Tyskland.

I Tyskland har brännerinäringen särskilt inom de östra landområdena sedan lång tid varit av stor betydelse för lantbruket, enär den lätta jor- den i dessa trakter bäst lämpar sig för potatisodling, som funnit gynn- sam användning i brännerierna. Enär brännerierna förse jordbrukarna med drank, möjliggöra de dessutom för jordbruket att hålla större krea— tursbestånd och bringa jorden i en bättre beskaffenhet än eljest skulle vara fallet. Med oro åsågo jordbrukarna därför mot" slutet av 1800-talet, att stora, fabriksmässigt drivna brännerier tillkommo. Det lyckades dem också att förmå statsmakterna att, när en ny reglering av spritskatterna 1887 genomfördes, bereda jordbruksbrännerierna en gynnad ställning framför industribrännerierna.

Årtiondena före kriget kännetecknas i Tyskland av en fortskridande kartellering av de olika i brännerihanteringen intresserade parterna. Brännerierna liksom reningsverken bildade var sin organisation, och de sistnämnda skapade ett särskilt försäljningsorgan, den s. k. spritcentra- len, som köpte råspriten från brännerikartellen, lät reningsverken förädla varan och sedan försålde den till konsumtionen. Medlemmarna i brän- nerikartellen voro förbjudna att göra affärer med reningsverk, som stodo utanför organisationen.

Den övervägande delen av den tyska spritproduktionen kom från jord- bruksbrännerierna, och inom denna grupp levererade potatisbrännerierna de största kvantiteterna. Sålunda var samtliga bränneriers produktion år 1913/1914 32 milj. hl 100 %, varav på potatisbrännerierna kommo 22 milj. hl. För priset var i främsta rummet potatisskördens storlek avgö- rande. I allmänhet lära de jordbrukare, som ägde brännerier, icke ha räknat med att genom spritframställning få större vinst än värdet av dranken. Av tillgängliga källor kan emellertid slutas, att de under sprit— centralens tid fingo högre pris för potatisen, om de använde den i brän— nerierna än om den såldes i den fria marknaden.

1918 skapades det tyska brännvinsmonopolet. Monopolet gäller emeller- tid endast i ringa grad råbrännvinsproduktionen, i det att ensamrätten i detta avseende omfattar endast framställning av sprit ur råvaror, som dittills icke använts för motsvarande syfte, d. v. s. huvudsakligen cellu- losa. Dessutom har monopolet rätt att rena all råsprit, samt att bereda sprit för vissa särskilda ändamål, en verksamhet, som bedrives dels vid egna dels vid arrenderade reningsverk. Konsumtionsbrännvinet tillverkas av enskilda företagare, som köpa den renade varan av monopolet.

De brännerier, som tillverka råbrännvin av lantbruksprodukter och som alltjämt ha kvar sin organisation från förkrigstiden, beröras ej på annat sätt av monopolet, än att de i regel äro skyldiga att dit sälja hela sin till-

• Sida 197
•  Original

verkning. Bränningsrätten är för varje bränneri fastställd till visst maxi- mum, och årligen föreskrives genom beslut av monopolrådet, där bränne— rierna äro starkt företrädda, den anpart av bränningsrätten, som får ut- nyttjas (jfr de svenska bränneriernas kontingentering). De för åren 1931/1932 och 1932/1933 fastställda tillverkningssiffrorna voro resp. 70 och 85 % av den maximala bränningen.

Vid fastställandet av de pris, till vilka råbrännvinet övertages, skall monopolet sträva efter att förebygga överproduktion, men samtidigt skola av agrar-politiska skäl jordbruksbrännerierna skyddas gentemot industri- bränneriernas konkurrens ävensom överhuvud en förmånsställning in- rymmas åt de mindre framför de större företagen. Dessa bestämmelser ha föranlett, att, trots en särskilt under senare åren starkt minskad för— säljning, jordbruksbrännerierna fått vidkännas endast en mindre begräns— ning i sin tillverkning. Monopolet har på grund härav icke kunnat åväga- bringa jämvikt mellan produktion och efterfrågan och har av denna an- ledning fått en alltmer ogynnsam lagerställning. Utvecklingen belyses av följande siffror:

Årsförsäljning ;

Spritlager vid flåbräunererndas Å r årets början ”Huai; un er för konsumtions- för industriella

ändamål 1 000 lll 100 % 1 000 lll 100 % 1 000 lll 100 %

behov o. export 1 000 lll 100 %

1925/1926 1 198 2 100 562 i 1 782

! 1926/1927 980 1 700 695 1 607 i 1927/1928 350 2 597 663 1 761 ! 1928/1929 504 3 010 662 1 950 1999/1930 887 2 742 388 1 649 1930/1931 1 578 2 466 360 1 664 1931/1932 1 992 ' ' ' !

Jordbruksbrännerierna definieras enligt monopolförfattningarna såsom brännerier, vilka förarbeta uteslutande potatis och spannmål, varvid den vid driften utvunna dranken i sin helhet användes för utfodring av krea- turen på den till bränneriet hörande jordegendomen, där den härav här— flytande gödseln förbrukas. I huvudsak skola även de vid bränneridrif- ten använda kvantiteterna potatis och spannmål ha odlats av bränneri— ägaren, dock att undantag från denna regel medgives för brännerier, som inrättats senare än 1902. Det pris, monopolet betalar för råspriten, skall täcka de genomsnittliga framställningskostnaderna för en hektoliter sprit (100 %) i väl skötta medelstora jordbruksbrännerier, som förarbeta pota— tis (jfr det svenska avtalets prisbestämmelse), varvid som utgångspunkt skall tjäna, att vid normalt utnyttjande av potatisen dranken skall kost— nadsfritt kunna disponeras av bränneriägaren. För kampanjen 1932/1933 har priset för potatisbrännvin fastställts till 54 Rmk. per hl 100 % för 60 % av den medgivna bränningskvantiteten, samt till 3975 Rmk. för åter- stoden eller till ett medelpris av 48'30 Rmk. per hl. (= Kr. 32'60 per hl 50 % efter en kurs på riksmark av 135'—). Detta är grundpriset, som efter ett komplicerat schema höjes eller sänkes med hänsyn till alkoholhalt m. m.

Bränneriernas antal och fördelning på jordbruks— och industribränne- rier samt deras produktion framgår av följande tablå.

• Sida 198
•  Original

1890/ 1900/ 1910/ 1920/ 1930/ 1891 i 1901 1911 1921 1931 Brännerier, som huvudsakligen förarbete ' potatis. *, jordbruksbrännerier, antal ................. 6 364 5 796 5 577 i 1 509 4 083 >> 1 000 hl sprit ...... 2225 3 296 ', 2 786 i, 110 1 761 industribrännerier, antal ................ 24. 71 | 17 1 11 130 » 1 000 hl sprit ...... 8 6 & 17 , 004 4 | spannmål. | jordbruksbrännerier antal ................. 5 075 6 164 , 7 626 * 3 544 5 496 » 1000 hl sprit ...... 172 249 i 265 i 1314 112 industribrännerier antal ................. 903 884 1 710 * 139 1045 » 1000 hl sprit ...... 339 364 3 280 1 40 61 melass: . , *, antal brännerier .............................. 26 27 i 30 94 67 1000 hlsprit .............................. 201 84 & 88 i 282 287 Bland spannmåls- och melassbrännerierna ? ! tillverkades jäst vid *, — jordbruksbrännerier, antal .................. 703 519 i 300 i 6 —— » 1 000 hl sprit ...... 93 201 ' 60 1 3 — industribränneriei. antal . .. .. 476 385 248 . 67 47 » 1000 hl sprit ...... 311 329 247 i 140 208 4

Ehuru antalet jordbruksbrännerier således sedan tiden före kriget mins— kats från 13203 till 9579, äro de alltjämt den såväl till mängd som pro— duktion dominerande faktorn i råbrännvinsframställningen. Detta gäller i fråga om tillverkningen särskilt potatisbrännerierna. Dessa framställde år 1930/1931, såsom tablån visar, 1761000 hl sprit (100 %), eller omkring 430 hl per bränneri. Närmast i betydelse kommo de 67 melassbrännerierna med en produktion av 287 000 hl eller omkring 4300 hl per företag, (1. v. s. varje melassbränneri tillverkade i genomsnitt tio gånger så mycket som ett potatisbr" änneri.

Emellertid kommo monopolets egna brännerier såväl totalt som indivi— duellt upp till högre tillverkning än melassbrännerierna. Dessa mono- polbrännerier voro å1 1930/1931 till antalet 24 med en total tillverkning av 328000 hl sprit (100 %). 19 av dessa brännerier med en produktion av 325 000 hl, således praktiskt taget hela monopolfabrikationen, tillver- kade råsprit ur cellulosalut. Medeltillverkningen per bränneri uppgick till omkring 17 000 hl.

Tysklands totala bränneriproduktion år 1930/1931 uppgick till 2569 000 hl sprit. Härav kom på jordbrukets potatisbrännerier 69 %, på monopo- lets cellulosaspritfabriker 13 % och på melassbrännerierna 11 %, sålunda på dessa tre kategorier tillsammans 93 % av hela produktionen.

De viktigaste råvarorna för brännvinstillverkningen framgå eljest av nedanstående tablå.

1920/1921 1925/1926 1930/1931 Potatis, 1 000 ton ....................................... 228 1 504 1 598 Spannmål, » » .. 382 95 86 Melass, » » 144 146 ; 161 | Cellnlosalut, .. ....................................... | 4 202 | 22483 36 088 |

Det anmärkningsvärdaste draget i dessa siffror är den starka stegring i användningen av cellulosalut, varom de bära vittne.

• Sida 199
•  Original

En översikt av brännerirörelsens 1800- talet beredes av följande tablå.

1. , utveckling i Sverige från mitten av

j_— Tillverkning i 1000 liter Tillverkning i 1 000 liter ? 50 ”a' 50 ” i . Antal / — ” _ Antal *, A "_”— .h—ligen bran- blau]? jäst- &th Årligen bran- blah;- jäst- sulfit- i nerier ru s- brän- bränne- Summa nerle ru s- brän- bränne- Summa | . branne- . . branne- . . | rier nerier ner rier nerier ner i i 1856/1860 4 068 — 32 750 1925/1926 127 24 985 3 498 14 151 42 634 1 1881/1885 253 34 412 3 732 — 38 144 1926/1927 127 23 048 4 648 15 067 42 764 1891/1895 138 27 423 5 595 — 33 018 1927/1928 127 19 965 4 766 13 942 38 674 ' 1901/1905 133 35 52] 6 409 41 930 1928/1929 127 23 656 4 869 21 276 49 801 ( 1911/1915 140 31538 3 976 3_ 716 39 229 1929/1930 133 24053 5118 28238 57408 1 1921/1925 129 18 833 5952 10033 34 818 1930/1931 133 24044 5219 28403 57666 ! Använda råämnen—i lantbruks- Använda råämnen i lantbruks- ) . .. och jästbrännerier och jästbrännerier » Ari” _ Å 1' ._ i igen Potatis Betor Melass ! Spå-II;? r igen Potatis Beter Melass1 311122? ; 1 000 111 1 000 hl 100 tont 100 ton 1 000 hl 1000 hl 100 ton 100 ton : 1856/1860 ' _ ' ' 1925/1926 1 329 76 163 82 : 1881/1885 1 840 — 7 301 1926/1927 1 228 75 218 52 l- 1891/1895 1 239 1 18 293 1927/1928 568 59 223 176 i. 1901 /1905 1 600 208 46 290 1928/1929 1 028 79 210 119 ; 1911/1915 1 589 128 33 175 1929/1930 1 191 74 195 56 ! 1921/1925 774 36 90 204 1930/1931 1 277 70 195 56

AV tablån framgår, att vid mitten av 1800-talet antalet brännerier upp- nådde en siffra av över 4 000. Kort därefter genomfördes som bekant den stora reformen på brännvinslagstiftningens område, och därmed upphörde husbehovsbränningen samt minskades antalet brännerier mycket starkt. På 1880- talet var antalet omkring 250 för att därefter från och med 1890- talet sjunka till ungefärligen den siffra, som sedan upprätthållits fram till våra dagar. Intill tiden omkring 1910 funnos endast lantbruks- och jästbrännerier, men från denna tid tillkommo sulfitbrännerierna såsom en ny kategori. Av tillverkningssiffrorna framgår, att de sistnämnda bränneriernas produktion numera har en högre omslutning än lantbruks- bränneriernas, varvid bör anmärkas, att den förra till väsentlig del avser tillverkning av skattefri sprit.

Nedanstående siffror visa, att antalet lantbruksbrännerier år 1930/1931 var 109, jästbrännerier 6 och sulfitbrännerier 18.

! 1920/1921 1925/1926 1930/1931 Lantbruksbrännerier: . antal .......................................................... 105 109 [09 medeltillverkning per bränneri, 1 000 lit. 50 % 256 229 221 i % av hela tillverkningen .............................. 5545 586 41'7 Jästbrånnerier : antal ............................................................ 8 6 6 medeltillverkning per bränneri, 1000 lit. 50 % 918 583 870 i % av hela tillverkningen .............................. 1501 821 905 , Sulfitbrännerier: ; _ antal ........................................................... 21 12 18 ' medeltillverkning per bränneri, 1 000 lit. 50 % 588 1 179 1578 i i % av hela tillverkningen .............................. 2954 3319 4915.

• Sida 200
•  Original

År 1931/1932, för vilket fullständig statistik ännu icke föreligger, var antalet lantbruksbrännerier detsamma som under föregående år. I den officiella statistiken, vars siffror här återgivits, har antalet upptagits med 109. Spritcentralen liksom Bränneriidkareföreningen räknar emeller- tid med 110 brännerier, beroende på att de två fabriker, som finnas i Tome- lilla, icke, såsom skett i den officiella statistiken, räknats såsom ett utan som två brännerier. Av de 110 brännerierna förarbeta 104 potatis, 3 betor och 3 melass. Medeltillverkningen vid lantbruksbrännerierna utgjorde 2210 hl 50 % — en siffra, som är ungefär två och en halv gång större än motsvarande siffra för de tyska lantbruksbrännerierna, som bränna potatis.

2.

Närmare detaljer angående lantbruksbränneriernas geografiska fördel- ning framgå av en för ändamålet särskilt upprättad karta, som bilägges denna utredning.1 Kartan redovisar även bränneriernas storleksordning, mätt efter den tillverkningsrätt, som tillkommer brännerierna på grund av deras avtal med Sveriges Bränneriidkareförening. Tillverkningsrätten har inom denna förening beräknats på grundval av bränneriernas medel— tillverkning under åren 1904/1905—1906/1907, varvid man byggt på en to- taltillverkning av 40 951 000 normalliter per kampanj. Då numera bränn— vinstillverkningen uppgår till väsentligt lägre kvantitet, minskas varje bränneris kontingent i förhållande till den i avtalen fastställda medeltill- verkningen.

Lantbruksbränneriernas fördelning på de olika häraderna inom resp. län samt deras tillverkningskontingent såväl totalt enligt nyss angivna siffra som med 75 % av denna kvantitet (härom närmare i det följande) framgår av nedanstående tablå.

Lantbruksbrännerlernas fördelning här-adawi: 1932.

Tillverkningskontingent (1 000 lit. 50 %

. . . vid till-

v1d full tillverkning verkn. aw

: 75 % l potatis % % bet. ; melass samt),

i brannerier

Kristianstads län: _ ' Järrestads härad ..................... 876 511 2-3 _ — 657 Ingelstads » ..................... 2 479 9'4 6'6 —— _ 1 859 Albo » ..................... 900 31 2-4 _ _ 675 Gärds » ..................... 9 861 373 26-2 _— _ 7 395 Villands » ..................... 6 286 23'8 16'7 _— _ 4 714 0. Göinge » .................... 950 8—6 2-5 _ _ 713 V. Göinge :» ..................... 3588 13—5 9—5 _. __ 2691 Norra Åsbo » ..................... 1 506 57 4-o — — 1129 26 446 100-o ; 701 _ ! _ 19 834 Malmöhus län: _ : Å _ _

Luggude härad ..................... 370 0'8 ' 1—0 — , 600 128 Rönnebergs » 550 8'6 ' l'ö — = _ 412 Harjagers >> 544 8'5 i 1'4 __ _ 408 Torna » 297 94 i 1-6 600 1 _ 898 Oxie » 268 4'2 | 0'7 — ; 600 651 Bara ,, 250 39 1, 0-7 — & 600 638 Skytts :> — —— , — 465 1 —— 349 Vemmenhögs » 378 59 % 1'0 _ , _ 283 Herrestads » 534 81 1 1-4 — * _ 400 Färs » 889 140 ' 2-4 _ — | __ 667 Frosta » ..................... 1 994 31-8 5-3 455 — 1 837 6374 100-o ] 17-o 1520 I 1800 | 7271

• Sida 201
•  Original

Tillverkningskontingent (1000 lit. 50 %) vid 11111 tillverkning väg"; 75 % potatis % % bet. melass samth brännerier Blekinge län: Medelstads härad .. 187 81 O'!» —- — 140 Bräkne ) 409 17"! 11 —- — 307 Listers » 1 718 74'2 4'6 — —- 1 288 2 314 1000 62 — — 1 735 Skaraborgs län.- Vartolta härad 409 274 11 —— —— 307 Gudhems » 696 46'6 1'9 — — 522 Kåkinds :> 388 260 1'0 — —— 291 1 493 1000 4'0 —— — 1 120 Östergötlands län.- Lysings härad ........................... 528 100'0 1'4 —-— — 396 Kronobergs län.- Albo härad .............................. 160 1000 01 — —— 120 Kalmar län: Södra Möre härad ..................... 316 100'0 0'8 — -— 237 Riket 37 631 | 100-o | 100-11 | 1520 | 1800 || 00713

På potatisbrännerierna, vilka äro den utan jämförelse viktigaste kate- gorien bland lantbruksbrännerierna, komma 91'9 % av tillverkningen, på betbrännerierna 37 och på melassbrännerierna 4'4 %. Betbrännerierna och melassbrännerierna äro samtliga belägna i Malmöhus län. Det övervä- gande antalet potatisbrännerier befinner sig i Kristianstads län. Här ligga sålunda 69 dylika brännerier med en totaltillverkning av 26 446000 normalliter eller 702 % av hela produktionen av potatisbrännvin, medan motsvarande siffror för Malmöhus län äro 17 brännerier med 6374 000 liter eller 170 %, Blekinge län 8 brännerier med 2314 000 liter eller 62 % och Skaraborgs län 6 brännerier med 1493 000 liter eller 40 % av total- tillverkningen av potatisbrännvin. På de övriga tre länen komma en- dast oväsentliga kvantiteter.

Inom Kristianstads län äro Gärds och Villands intill varandra belägna härader de viktigaste bränneridistrikten med resp. 26 och 16 brännerier och en tillverkning av resp. 262 och 16"! % av hela produktionen av po— tatisbrännvin och resp. 373 och 23'8 % av den i Kristianstads län före— kommande bränningen av. potatis. . På brännerierna—i dessa båda-härader- komma sålunda tillsammans 429 % av all potatisbränning i riket. Vik- tiga brännerihärader äro i Kristianstads län även V. Göinge, gränsande till Gärds härad, och det i sydöstra delen av länet befintliga Ingelstads härad med resp. 135 och 94 % av potatisbränningen i detta Sveriges vik— tigaste brännerilän. I Malmöhus län har endast Frosta och i Blekinge län Listers härad någon bränning av större betydelse. Båda dessa hä- rader gränsa till Kristianstads läns centrala bränneridistrikt, Frosta syd- väst om Gärds och Lister nordost om Villands härad.

Geografiskt sett förete vårt lands potatisbränningstrakter sålunda en relativt strängt koncentrerad bild. Området sträcker sig från söder i

• Sida 202
•  Original

trakterna kring Lödde å och dess källsjöar i ett bälte mot nordost, når norr och nordost om Linderödsåsen sin starkaste koncentration i trak— terna kring Helgeåns sjösystem samt kring Oppmanna— och Ivösjöarna för att på andra sidan skogsgränsen mot Blekinge täcka detta landskaps sydvästligaste del. Kring detta huvudstråk gruppera sig ett nordligare område, begränsat i väster av Rönne å, koncentrerat kring Finjasjön och med utlöpare mot sjön Immeln, samt ett sydligare område på slättbygden kring och öster om Tomelilla. Huvudorterna äro eljest Kristianstad och Åhus i områdets centrala del med Eslöv som gränsort i sydväst och Karls— hamn i nordost samt inom det norra området Hässleholm och Klippan.

Potatisbränneriernas geografiska fördelning ansluter sig, såsom natur- ligt är, nära till potatisodlingens omfattning i de olika trakterna. På den förenämnda kartan har särskilt markerats potatisodlingens intensitet inom de olika häraderna av de tre viktigaste brännerilänen. Av nedan— stående tablå, som utgör den siffermässiga grundvalen till denna härads- markering, framgår, att potatisjordens andel av hela den odlade jorden är genomsnittligt störst i Blekinge län. Intet härad i detta län kommer under 10 % för relationen mellan potatisjorden och hela åkerarealen — Listers härad inom länet har med 191 % den högsta hithörande siffran i riket. Potatisen i detta län förarbetas i större utsträckning än annor— städes till stärkelse i de talrika stärkelsefabrikerna i dessa trakter. I Kristianstads län komma Gärds och Villands härader över 10 %-strecket, men nå icke upp till 15 %, under det att flertalet övriga härader ligga mellan 5 och 10 %, och _tre härader i länets sydöstra och nordvästra hörn komma under 5 %. Inom Malmöhus län nå endast två härader, båda upp mot Kristianstads läns gränstrakter, upp till något över 5 %, medan samtliga övriga härader ligga under denna gräns.

Potatisareal häradsvis år 1927.

Potatis ! Summa. åkerjord Potatis i % av har i har summa åkerjord | Blekinge län: ! Östra härad .............................. 2 190 14 842 148 Medelstads » .............................. 2 025 19 372 10'5 Bräkne » .............................. 1 461 11 725 ]2'5 Listers » ............................. 3 191 16 691 19'1 Kristianstads län: Järrestads härad .............................. 555 11 469 4'8 Ingelstads » .............................. 1 934 35 285 5'5 Albo » ...... . ....................... 1 044 12 346 && Gärds » .............................. 3 648 28 236 129 Villands » .............................. 3 461 26 313 13'2 Ö. Göinge » .............................. 1 580 21 750 7'3 V. Göinge » ............................. 3 121 36 193 81 N. Åsbo » .............................. 1 802 28 777 6-1 s. Åsbo » .............................. 402 18 491 2-1 Bjäre » ' .............................. 678 17 849 3'8

• Sida 203
•  Original

Potatis Summa åker-jord Potatis i % av l

har har summa åkerjord f

l

l l

. _ Malmöhus län: . Luggude härad .............................. . 1 159 48 941 2'4 Rönnebergs :> .............................. 290 16 067 4 . 1'8 Onsjö » .............................. 543 25 924 21 Harjagers .............................. 705 , 16 767 42 Torna » ............................ 1 340 ' 32 292 4'1 Bara » .............................. 528 22 232 24 Oxie :> .............................. 511 . 20 568 2'5 Skytts :> .............................. 348 20 785 1"! Vemmenhögs » .............................. 700 . 28 808 2'4 Ljunits .............................. 188 i 9 160 2'1 Herrestads >> .............................. 539 12 789 4'2 Färs » ............................. 2 154 37 340 58 | Frosta » ............................. 2 014 37 820 5'3 Skaraborgs län:

Vartofta härad ................................. 1 261 40 224 31 Gudhems » ................................. 577 16 842 3'4 l Kåkinds ................................. , 597 24 845 2-4

Ett spörsmål, som i detta sammanhang är förtjänt av intresse, är frågan rörande potatisbränneriernas äganderättsförhållanden samt antalet av de jordbrukare, som få leverera sin potatis till brännerierna.

Enligt en av Sveriges Bränneriidkareförening år 1932 med anledning av en riksdagsmotion verkställd utredning utgjorde antalet delägare i potatisbrännerierna 1964. De fördelade sig på följande sätt:

Brännerier med 1 ägare1 ............................................ 36 >> >> 2— 10 delägare ................................ 21 » >> 11—— 25 » .............................. 22 » >> 26— 50 » ................................ 8 » » 51—100 >> ................................ 12 » » över 100 » ............................... 3

Av brännerier med en ägare voro innehavarna i 4 fall industriföretag . utan eget jordbruk och i övriga 32 fall lantbrukare. Dessa senare bränne- rier, de s. k. gårdsbrännerierna, där ägaren kan tillgodogöra sig den sär- skilda fördelen att i eget jordbruk utnyttja all den vid bränningen fram- ställda dranken, ofta genom pumpning direkt från bränneriet till ladugår- den, fördela sig på de olika länen, på sätt nedanstående siffror visa:

Potatisbrännerier

Hela Därav antalet gård sbrännerier Kristianstads län ........................................ 69 13 Malmöhus >> ........................................ 17 4 Blekinge » ........................................ 8 7 Skaraborgs » 6 5 Östergötlands » 2 2 Kalmar » 1 . 1 Kronobergs » 1 ——

'. * Hit räknat ett fall, där två brännerier ha gemensam ägare.

• Sida 204
•  Original

I Blekinge, Skaraborgs, Östergötlands och Kalmar län äro sålunda prak— tiskt taget alla potatisbrännerier av gårdsbränneriets typ, medan före- komsten därav i de egentliga brännerilänen är sparsammare: här finnas endast omkring hälften av totalantalet dylika företag.

Under kampanjen 1930/1931 var antalet potatisleverantörer till bränne- rierna sammanlagt 6034. Fördelningen i storleksgrupper framgår av nedanstående siffror:

Brännerier med 1 leverantör .................................... 3 » » 2— 25 leverantörer1 .................... 27 » >> 26— 50 » .................... 28 » » 51—100 » .................... 29 » » 101—200 » .................... 11 » » över 200 » .................... 4

Huru potatisbrännerier, bränneridelägare och potatisleverantörer för— dela sig på de olika lånen, visar följande tablå, som redovisar förhållan— dena år 1930/1931.

' ',

1. Alital potatis- Antal delägare Antal potatis- !

, rannener leverantorer &

| ' i

i ] ! Kristianstads län .............................. 69 1 138 4 011 | Malmhöhus » .............. 17 801 968 1 Blekinge » .. 8 8 357 * Skaraborgs >> 6 6 289 Östergötlands » .. 2 2 180 Kalmar » ..... 1 1 212 i Kronobergs » .............................. 1 8 17 l summai 104 1 964 6 034

På varje bränneri komma sålunda genomsnittligt i avrundade tal 20 delägare och 60 potatisleverantörer. Tillika förtjänar antecknas, att me— dan i Kristianstads län omkring 28 % av hela potatisskörden går till brännerierna, så stiger motsvarande relation för de båda viktigaste brän— nerihäraderna till drygt 40 %.

I detta sammanhang må rörande särskilt Spritcentralens potatisbrän— neri i Rödaled i Kristianstads län nämnas, att antalet jordbrukare, som under kampanjen 1932/1933 dit levererat sin potatis, uppgick till 81. Au— gående dessa leveranser har Kristianstads läns hushållningssällskaps för— valtningsutskott i ett nyligen till Lantbruksstyrelsen avgivet utlåtande rörande brännerinäringen i länet funnit anledning påpeka »det ur jord— brukets synpunkt absolut förkastliga system, som tillämpats vid Vin- & Spritcentralens bränneri i Rödaled, att låta affärsmän köpa potatis av jordbrukarna till oskäligt låga priser och sedan sälja dem igen till brän— neriet till det högre pris, som brännerierna åtagit sig att betala». I skri— velse till hushållningssällskapet har Spritcentralen hemställt, att sällska— pet ville för bolaget framlägga bevis för de sålunda rörande inköpen gjorda påståendena. Denna begäran har icke föranlett till någon åtgärd. Anledningen härtill torde sannolikt vara, att sällskapets uttalande till- kommit på grund av vilseledande uppgifter. Påståendet, att bolaget in- köpt potatis till Rödaled från affärsmän, vilka i sin tur anskaffat den levererade potatisen hos jordbrukare och betalat denna med underpris, är nämligen helt och hållet oriktigt. Den vid Rödaled använda potatisen

• Sida 205
•  Original

inköpes av oss direkt från jordbrukare, och i det enda fall, då år 1932/1933 inköp från en handlande förekommit, har enligt för oss företedda bevis dennes leverans verkställts från egen potatisodling. Vad hushållningssäll- skapet här anfört förtjänar sålunda intet avseende.

Koncentration av den svenska produktionen av potatisråbrännvin.

1.

Vid övervägande av frågan rörande möjligheterna av råbränneriernas koncentration bör till en början anmärkas, att spörsmålet här tages i be— traktande endast för potatisbränneriernas vidkommande. Frågan rörande driftens ordnande eller fortsättande överhuvud vid jäst-, bet- och melass— brännerierna synes lämpligen böra lämnas utanför denna utredning. Dock har det ansetts lämpligt att vid beräknande av kapaciteten hos de kon— centrerade brännerierna utgå från, att denna skulle täcka behovet av hela den bränning, som för närvarande ankommer ej endast på potatis- brännerierna, utan på samtliga de brännerier, Vilka nu tillverka den vid Spritcentralens reningsverk destillerade råvaran. I genomsnitt för perio- den 1924—1932 har denna mängd råbrännvin uppgått till omkring 30 milj. normalliter eller omkring 75 % av den tidigare berörda totala tillverk- ningskontingenten för samtliga potatis—, bet- och melassbrännerier.

I Danmark, där en rationell koncentration av bränningsverksamheten genomförts, har denna näppeligen mött några avgörande hinder från jordbruksnäringens sida, framför allt därför att råbrännerierna i Dan- mark, såsom i det föregående framhållits, varit av ringa betydelse för lantbruket och dess drift. Först på senare tid har potatis överhuvud förekommit såsom råvara för bränningen, och intresset för drankutfodring i samband därmed väckts. Sverige befinner sig i detta avseende i ett helt annat läge, i det att brännvinsbränningen alltid varit en binäring till potatisjordbruket, betydelsefull för dess utövares möjlighet såväl att avsätta sin vara, som ock för att med stöd av dranken driva kreaturs— avel och förbättra sina jordar. Förhållandena ha i detta avseende stor likhet med utvecklingen i Tyskland, där det övervägande antalet brän- nerier alltid varit och ännu är rena lantbruksbrännerier med potatis som viktigaste råvara och dranken såsom det uttryckligen angivna, för jord- bruket nyttiga' överskottet av verksamheten. Liksom under den tyska monopollagstiftningens tid lantbruksbrännerierna konserverats i sin ställ- ning och gynnats framför de stora brännerierna, så ha i Sverige bränne- rierna av den förstnämnda kategorien varit de viktigaste leverantörerna av råvaran till reningsverken. Vid sidan härav ha jästbrännerierna fått d_it försälja hela sin, under senare år genom lagstiftningens ingripande minskade brännvinsproduktion. Först under den sista tiden har sulfit- brännvinet uppstått såsom en ny råvara, vilken dock ännu icke förmått atti något väsentligt avseende rubba potatisbränneriernas förstarangsställ- ning såsom producenter av konsumtionsbrännvin. Under det sista året ”har i Sverige även förekommit en viss motsvarighet till det tvång för rå- brännvinsköparen att mottaga överskottskvantiteter utöver normalbeho— vet, som länge utgjort en besvärande belastning för det tyska monopolet.

Den svenska brännvinsbränningens nära lokala sammanhang med jord- bruket, dess i bokstavlig mening starka jordbundenhet, gör varje försök till planerande av en koncentration till en vansklig uppgift, särskilt med

• Sida 206
•  Original

hänsyn till att en minskning av antalet fabriker alltid måste medföra för— sämrade möjligheter för jordbrukarna att erhålla drank. Enligt de upp— gifter, som i detta avseende föreligga, kan drank icke med fördel transpor— teras inom en vidsträcktare rayon från bränneriet än 5 km. Motsvarande avstånd för potatisleveranserna torde i regel ej överstiga 10 km men kan tekniskt sett givetvis avsevärt utsträckas -— i praktiken lära avstånd ända till 75 km förekomma.

Teoretiskt borde det icke möta några hinder att liksom exempelvis i Danmark koncentrera hela tillverkningen av råbrännvin i Sverige till ett eller högst två brännerier, vilka i så fall skulle förläggas i omedelbar när— het till reningsverk. Åhus med sitt reningsverk och sitt läge i centrum av det viktigaste brännvinsdistriktet skulle exempelvis vara en lämplig plats för ett stort centralbränneri av den danska typen. En dylik anord— ning skulle emellertid .bl. a. medföra dels dryga transportkostnader för potatisen och dels att dranken till största delen ej kunde tillvaratagas. Båda dessa olägenheter tala till förmån för ett system med ett större antal fabriker och för" förläggning av dem till trakter med särskilt god potatistillgång. "

2. Med beaktande av olika på frågan inverkande omständigheter har Spritcentralen _ efter närmare lokala undersökningar _ uppgjort föl— jande program såsom lämplig utgångspunkt för en sakkunnig utredning rörande fördelarna och olägenheterna av en koncentration. Av den tidigare återgivna tablån rörande bränneriernas fördelning fram— går, att vid en tillverkning om 30 milj. liter på potatisbränningen i Kal- mar län skulle komma endast något över 200 000 och i Kronobergs län nå— got mer än 100000 liter. Att inrymma denna relativt oväsentliga bränn- vinstillverkning inom en koncentrationsplan synes näppeligen böra ifråga- sättas, utan böra de båda brännerier, det här gäller, antingen nedläggas eller ock bestå oberoende av koncentrationens genomförande i övrigt. Ett nedläggande skulle med hänsyn till den obetydliga produktionen säkerli- gen kunna ske utan nämnvärd olägenhet för resp. orters jordbruk. Detta gäller särskilt bränneriet i Kronobergs län, som mottager potatis endast från 17 leverantörer. I huvudsak detsamma gäller om Östergötlands län med dess två bränne— rier, som tillsammans skulle omsluta en tillverkning av icke fullt 400000 liter. Det förefaller, som om dessa icke skulle ligga i en utpräglad potatis— bygd, ty enligt meddelade uppgifter är normalavståndet för potatistrans- porterna ej mindre än 50 km. Därest icke en nedläggning av båda bränne- rierna ifrågakomme, torde hela produktionen i varje fall böra överflyttas till endera fabriken. Avståndet mellan dem är endast omkring 5 km. Skaraborgs län kommer vid sina 6 potatisbrännerier, fördelade på 3 härader, upp till en efter här angivna grunder beräknad brännvinstill— verkning av 11 milj. liter. Denna produktion är av den storleksordning, att den icke lämpligen kan lämnas utanför en koncentrationsplan. Brän— nerierna ligga spridda i tre härader, två i varje, och med ett längsta av- stånd mellan varandra av 50 km. Den mest utpräglade potatistrakten tor— de återfinnas i Gudhems härad, där också de båda största brännerierna med en sammanlagd tillverkning av över 500 000 liter ligga. Ett central- bränneri för detta län synes därför böra förläggas till nämnda härad, för,— slagsvis till' Valtorp, en plats med goda järnvägs- och landsvägsförbindel— ser, samt gynnsamma vattenförhållanden, på ungefär 10 kmzs avstånd

• Sida 207
•  Original

från häradets nuvarande brännerier och 10—15 km från brännerierna i Vartofta härad, medan de båda brännerierna vid vätterstranden i Kåkinds härad ligga på omkring 40 kmzs håll. Det nya bränneriets kapacitet bör icke överstiga 2 milj. liter.

De härader inom Kristianstads, Malmöhus och Blekinge län, som var för sig skulle komma upp till en bränning om minst 1 milj. liter eller där— omkring, äro

Gärds härad ............................ 7'4 milj. normalliter Villands » ............................ 4'7 » »

V. Göinge » ............................ 2'7 » » Ingelstads » ............................ 1'9 » » Frosta » ............................ 1'8 » » ' Listers » ............................ 1'3 » N. Åsbo >> ........................... 1'1 » » Torna » ............................ 0'9 » »

Summa 21'8 milj. normalliter

Tillsammans representera de nu angivna jämte Skaraborgs läns siffror drygt 3], av den antagna tillverkningen om 30 milj. liter. Skulle koncen- trationen av brännerierna syfta till att genom centralbrännerier i de nämn- da trakterna täcka ungefärligen en mot de nuvarande bränneriernas om— slutning svarande anpart av totaltillverkningen, kan till en början följan— de schematiska fördelningsskala läggas till grund:

Fördelningsnyckel . Produktions—

,, Antal brännerier kapacitet milj. Å normalliter Gärds härad .............................. 32 3 9 Villands » .............................. 20 2 6 V. Göinge » .............................. 12 1 & Ingelstads > .............................. 8 1 2 Frosta » .............................. 8 1 2 Listers » .............................. 6 1 2 N. Åsbo » .............................. 5 1 2 Torna » .............................. 4 1 2 Skaraborgs län .............................. 5 1 2 Summa 100 | 12 30

Resultatet av denna översiktskalkyl skulle sålunda bli ett centralbrän- neri i alla härader utom Gärds och Villands, där resp. 3 och 2 brännerier skulle placeras.

Emellertid tarvar denna första plan vissa modifikationer vid det prak- tiska utformandet. En blick på 'den "bifogade kartan visar, att, om' intet ' bränneri förlägges till Albo eller J ärrestads härader, de här belägna pota- tisodlarna, som nu leverera sin vara till 5 a 6 inom dessa trakter befintliga brännerier, skulle komma på relativt långt avstånd från centralbränneri- erna i de eljest närmaste Gärds och Ingelstads härader. Av sådan anled- ning och då bränningen i Albo och J ärrestad skulle uppgå till sammanlagt omkring 13 milj. liter torde ett centralbränneri böra förläggas på lämp— lig plats även i Albo härad. På samma sätt förhåller det sig med potatis— odlarna i Ö. Göinge härad, vilka med centralbrännerier endast i Villands och V. Göinge härader skulle komma i ett alltför isolerat läge. Förläg- gandet av ett centralbränneri till Ö. Göinge torde därför vara väl moti-

• Sida 208
•  Original

verat, men, då bränningen i detta härad skulle uppgå till allenast omkring 0": milj. liter, skulle till detta bränneri kunna överflyttas en del av brän— ningen från norra delen av Villands härad, och därigenom antalet central- brännerier där kunna minskas till ett med en kapacitet av 5 milj. liter. Å andra sidan är potatisodling och bränning i Frosta och Torna härader i stort sett koncentrerad kring gränslinjen mellan häraderna, så att dessa trakters behov torde kunna tillgodoses med ett centralbränneri, förlagt inom Frosta härad i dess sydligaste del.

Vid valet av förläggningsorter för de 12 centralbrännerierna, vilka skulle ingå i denna modifierade plan, bör tillses, att de föreslagna platserna i möjligaste mån tillgodose rimliga anspråk ifråga om central belägenhet i förhållande till de brännerier, vilkas verksamhet de skulle övertaga, och om vilka bör förutsättas, att de ligga väl till för omnejdens potatisodlare och drankavnämare. Vidare måste järnvägs— och landsvägsförbindelserna vara goda samt vattentillgång och tomtförhållanden i övrigt gynnsamma Efter med ledning av dessa synpunkter verkställda lokala undersökningar har följande förslag till förläggningsorter för centralbrännerierna ut- arbetats.

Kristianstads län; Centralbränneri i Everöd Gärds härad .................................................... %Gärds Köpinge Tollarp Villands » .................................................... Fjälkinge Ö. Göinge » .................................................... Vanås V. Göinge » .................................................... Finja N. Åsbo » .................................................... Hylletofta Albo » .................................................... St. Olof Ingelstads » .................................................... Tomelilla Malmöhus län. Frosta härad .................................................... Harlösa Blekinge län: Listers härad .................................................... Sandbäck Skaraborgs län: Gudhems härad ................................................ Valtorp

En uppfattning om dessa centralbränneriers belägenhet i förhållande till de nuvarande potatisbrännerierna beredes av nedanstående tablå, där sam— tidigt angivits bränningskvantiteten (beräknad med 75 % av maximikon- tingenten) för varje kring centralbränneri grupperad krets av brännerier.

I de egentliga bränningshäraderna Gärd och Villand skulle sålunda en omkrets med en radie av 10 km kring centralbrännerierna i regel täcka en rayon, inom vilken flertalet till varje grupp hänförda nuvarande bränne- rier skulle befinna sig. Utsträckes rayonen till 15 km, faller endast ett enda bränneri (Äspinge med ett avstånd av 17 km) utanför. Inom en dylik rayon inneslutas vidare samtliga brännerier kring centralbränneriet i St. Olof, och med vardera allenast ett undantag alla brännerier även kring centralbrännerierna i Vanås och Finja. I någon mån blir bilden en annan, när det gäller grupperingen kring centralbrännerierna i Hyllstofta, To— melilla, Harlösa och Sandbäck. En närmare granskning av belägenheten för de nuvarande brännerier, som komma långt utanför de nämnda cen- tralbränneriernas femtonkilometersradie, visar emellertid, att här så gott

• Sida 209
•  Original

!

Centralbränneri

Övertager bränningen vid bränneriet i

Avstånd till centralbrän- neriet

km

Brännvin!!— tillverkning (75 % av maximikont.) milj. lit. 50 %

Central— bränneriets kapacitet

milj. lit. 50 %

Everöd

Gårds Köpinge

Tollarp

Fjälkinge

Vanås '

Finja

Everöd ................................. Axeltorp ............................. Lyngby 25 ........................... Lyngbygård ........................... Borrestad .............................. Vittskövle .............................. Hum-öd ................................. Degeberga ........................... Ripa .................................... Olseröd Folkestorp ...........................

Köpinge 27 ..................... . ..... Köpinge 42 ........................... Gringelstad ........................... Hovby ................................. Ugerup ................................. ltiosglunda N. Asum ............................. Tings Nöbbelöv ..................... Wä Horna Nya ...........................

Ö. Vram .............................. V. Vram .................... . ........ Skättiljunga ........................... Sätaröd ................................. Venestad .............................. Öllestorp .............................. Äspinge .................................

Fjälkinge .............................. Fårabäck ............................ Nymö ................................. Håslöv ................................. Åraslöv ................................. Rinkaby .............................. Balsby ................................. Kiaby ................................. Gälltolta .............................

Torseke ................................ Söndraby ..............................

v. mage...;...'....'....'....'...;...'.

Kviinge ................................ Broby ........................ N. Sandby .................. . . . . Kvistalånga ........................... Yin slöv ................................. Onnestad ..............................

Hörlinge .............................. Norden ................... Vankiva .............................. Oscarsfarm ........................... Ynglingarum ........................

v-n—n v—n—u—n 017—H— ;55:me—l SQQQQQO*WFMMMHO QHQOImlOlO m—l—immhwwoo UJlOD—mCDmFlP-wl—O

p.. 01 22

3-1

30

1'6

• Sida 210
•  Original

. Brännvins- Övertager bränningen vid f::tllslltliråiil tillverkning båelilnhiidts i Centralbränneri bränner'et i n riet (75 %av k e t ; * ” maximikont.) aPaCIte km milj. lit. 50% milj. lit.. 50 fi.,l Hyllstofla Hyllstofta ........................... 0 Brandsberga ........................ 8 Åby-Klippan ........................ 10 Snälleröd ............................. 15 Kållstorp .............................. 24 Danhult .............................. 40 1'8 2 Sl. Olof S:t Olof .............................. 0 , Gyllebo ................................. 7 ; Ravlunda .............................. 8 Virrestad .............................. 11 Maglehem ........................... 14 1'6 2 Tomelilla Tomelilla Activ ..................... 0 Tomelilla 178 ....................... 0 Lunnarp .............................. 7 Esperöd .............................. 8 Fredriksberg ....................... 10 Smedstorp ........................... 12 Kvarnby .............................. 20 Dybeck ................................. 30 25 3 Harlösa Harlösa ................................. O Västraby .............................. 6 V, Tvet ................................. 9 S. Sandby ........................... 10 Hurva ................................. 10 . Alestatorp ........................... 13 ; Hörby ................................. 16 *» Sjöbo ................................. 17 Hyby ................................... 23 Krutmöllan ........................ . 24 Dösjöhro .............................. 32 Rosengård ........................... 35 3") 3 Sandbäck Boa .................................... 4 Hålabäck .............................. 5 Gränum .............................. 6 Gammalstorp ........................ 8 Ysane ................................. 10 Asarum .............................. 13 i Vånga ................................. 1'7 Hobyknlle ......................... 30 skarup ................................. 40 22 2 Valtorp St. Bjurum .......................... 10 Dagsnäs .............................. 10 Dimbo ......................... 12 Gimmene .............................. 22 Ekhammar ........................... 4l Ulvhult ................................. 42 1'1 2 Summa — ! 27"! | 31 l

som undantagslöst är fråga om anläggningar, Vilka överhuvud ligga re- lativt starkt isolerat i förhållande till den centrala, egentliga potatis- bygden. Så är fallet med Danhult i nordvästligaste Skåne, med Källstorp, Dösjöbro, Krutmöllan, Hyby och Rosengård i de västra delarna av pro-v

• Sida 211
•  Original

vinsen, delvis inom dess bördigaste nejder, och med Dybeck tätt intill syd— kusten. På samma sätt i Blekinge, där Hobykulle och Skarup ligga en- samt för sig i helt andra delar av landskapet än det framför allt potatis- odlande Listers härad.

Utanför femtonkilometersrayonen kring de tilltänkta centralbrännerier- na i Skåne och Blekinge komma tillsammans endast 16 av samtliga 94 nu i gång varande potatisbrännerier.

Enligt de här följda utgångspunkterna skulle centralbränneriernas ka- pacitet beräknas så, att där kunde till bränning mottagas icke blott de kvantiteter potatis, som erfordrades för framställning av tre fjärdedelar av potatisbränneriernas maximikontingent —— d. v. s. 27'7 milj. liter, såsom av förestående tablå framgår — utan därutöver även samma anpart av bet— och melassbränneriernas produktion, en kvantitet, som utgör omkring 25 milj. liter. Den totala kapaciteten bör sålunda uppgå till något över 30 milj. liter eller, med utrymme för någon reserv, 31 milj. liter. Huru denna tillverkning tänkte fördelad på de olika centralbrännerierna fram— går av tablån. Enligt denna skulle fabriken i Fjälkinge få en kapacitet av 5, fabrikerna i Everöd, Gärds-Köpinge, Tomelilla och Harlösa av 3 och övriga fabriker av 2 milj. liter 50 % vardera. Härvid har en såvitt möj— ligt nära anslutning sökts till produktionen inom varje kring central— bränneriet grupperad krets av brännerier med utökning av kvantiteten dels till 2 milj. liter i de fall, där den beräknade siffran stannat under det— ta tal, och dels till 5 milj. för centralbränneriet i Fjälkinge, enär det för- utsatts, att en väsentlig del av den mot den nuvarande bet- och melass— bränningen svarande merproduktionen bör komma på det viktigaste po— tatisdistriktet.1

Huruvida, trots de hänsyn, som i planen tagits till jordbrukarintresset, detta likväl skulle komma att bli kännbart lidande genom en dylik kon— centration av bränningen av potatis till ett dussin stor-brännerier; ligger utanför denna framställnings ram att undersöka. Det skall allenast på— pekas, att inom de viktigaste potatistrakterna — Gärds och Villands hä— rader — flertalet potatisodlare näppeligen torde komma att få avståndet till spritfabriken förlängt på något i jämförelse med nuvarande förhållan- den avgörande sätt och sålunda icke bli avstängda från möjligheten att utan större olägenhet transportera sin potatis till fabriken eller där av- hämta drank. En ej ringa förbättring i drankförsörjningen skulle uppstå därigenom, att dranken komme att tillhandahållas under en avsevärt läng— re tid av året än vad nu är fallet. Däremot skulle utan tvivel en försäm— ring inträda för de jordbrukare, som ha sina gårdar på längre avstånd än 10—15 km från centralbränneriet. Såvitt av det ovan redovisade mate— rialet kan slutas, synes emellertid antalet av jordbrukare på. längre av— stånd än 15 km bli relativt mycket ringa, under det gårdar på längre av— stånd än 10 km antagligen ej bleve så få. Den svårighet, som här kan uppstå, torde dock knappast gälla potatistransporterna, för vilka en ökad försändelseväg av ett halvt eller helt tiotal kilometer icke torde spela nå— gon avsevärd ekonomisk roll. Men för dranktillförseln torde transporter redan av över 5 km och i varje fall längre än 10 km vara en omständighet, som i många fall ter sig som ett betydande hinder. I vad mån denna nack— del för jordbruket är av den Vikt, att den bör föranleda ett avstående från

1 Givetvis kunna modifikationer i denna uppdelning tänkas. Om man av ekonomiska skäl t. ex. önskar flera fabriker i den högsta storleksklassen, skulle everödsfabrikens kapacitet lämpligen kunna ökas och köpingefabrikens i motsvarande mån minskas.

• Sida 212
•  Original

212 varje tanke på en ur andra synpunkter ändamålsenlig åtgärd på detta produktionsområde, kan ej närmare beröras i detta sammanhang, liksom ej heller frågan, huruvida en fabriksmässig torkning av dranken kan med ekonomisk fördel genomföras och bli av praktiskt värde för jordbruket. Här skall endast anmärkas, att, därest en koncentration av råbrännerierna överhuvud skall i verkligheten prövas, det vill förefalla angeläget att till en början stanna vid uppförandet av ett eller högst två storbrännerier för att av deras drift kunna inhämta erfarenheter i alla de hänseenden, som äro nödvändiga för bedömande icke blott av rörelsens ekonomiska och praktiska resultat i och för sig, utan ock av produktionens återverkan i olika avseenden på jordbruket i omnejden.

3.

Efter preliminärt fixerande av det ovan angivna programmet har en särskild utredning verkställts rörande kostnaden för uppförande och drift av de ifrågasatta tolv centralbrännerierna. Denna utredning har på av Spritcentralen efter samråd med Kungl. Styrelsen lämnat uppdrag verk- ställts av en dansk expert, ingenjör T. Obel—Jörgensen, vilken rörande undersökningen avgivit den redogörelse, som i avskrift bifogas denna framställning (bil. I).1

Såsom av redogörelsen framgår, har utredningen i någon mån gått utan- för den förelagda uppgiften, i det att den trott sig böra lämna svar även på frågan, huruvida de ekonomiska fördelarna av den tänkta omläggnin- gen kunna sägas vara av så avgörande natur, att en koncentration kan anses erforderlig. Denna i och för sig betydelsefulla fråga faller utom ramen för det åt Spritcentralen av Kungl. Styrelsen meddelade upp- draget, vilket avsett allenast att framlägga material till bedömande av, huru en koncentration skulle te sig, men icke huruvida. den bör genom— föras. Hr Jörgensens uttalanden i denna punkt, vilka torde ha tillkom- mit i syfte att fullständiga slutsatserna i ett annat, honom av Kungl. Sty- relsen direkt meddelat uppdrag, föranleda därför icke i nu förevarande sammanhang till något ställningstagande från bolagets sida.

Hr Jörgensen har kommit till följande kostnadssumma för anläggningen av de olika fabrikerna:

Fabrikens kapacitet Kostnad (kr.) för fabrik med normalliter två skift tre skilt 5 000 000 .................................... 1 650 000 1 500 000 3 000 000 .................................... 1 250 000 1 125 000 2 000 000 .................................... 1 050 000 925 000

Om man av skäl, som hr Jörgensen åberopat, i första rummet räknar med fabriker, där driften anordnas i två skift, skulle den totala anläggnings- kostnaden för de tolv centralbrännerierna bli:

]. fabrik å kr. 1 650 000 ........................ kr. 1 650 000 4 fabriker » » 1 250 000 ........................ >> 5 000 000 7 » » » 1 050 000 ........................ » 7 350 000

kr. 14 000 000

Framställningskostnaden för 1 liter sprit av normalstyrka har av hr Jörgensen vid de olika fabrikerna beräknats till:

1 Se sid. 215.

• Sida 213
•  Original

Fabrik med två skift och kapacitet av per normalliter,

milj. normalliter öre 5 ........................................................................ 22'1 5 3 ........................................................................ 24'00 2 ........................................................................ 26'35

Genomsnittspriset för samtliga centralbrännerier vid en produktion av 31 milj. liter skulle bli 24% öre per normalliter. Räknas med en allmän uppsättning av fabriker för tre skift, bleve priset 24'63 öre.1 Då ha i pri- sen inräknats förräntning av anläggningskapitalet med 8 % och en ge- nomsnittlig avskrivningskvot av 5 %, tillsammans utgörande resp. 430, 540 och 6'85 öre per liter för fabriker om resp. 5, 3 och 2 milj. liters kapacitet.

Inom Spritcentralen av dess sakkunniga verkställda kontrollberäknin— gar, baserade på erfarenheten rörande kostnader för uppförande och dri- vande av bränneriet i Rödaled, komma i vissa avseenden till väsentligt lägre anläggnings- och driftskostnader. Sålunda har anläggningskostna- den för ett treskiftsbränneri med en kapacitet av 2 milj. liter angivits icke böra överstiga 380 000 kr. (mot hr J örgensens 925 000 kr.). Experter inom den svenska jästindustrien, som av Spritcentralen under hand tillfrågats i ämnet, ha beräknat motsvarande summa till 350 000 a 400 000 kr., således i nära överensstämmelse med det belopp, till vilket bolagets sakkunniga kommit. Vidare ha de sistnämnda kalkylerat arbetslönen per liter tillver- kat brännvin till 1'89 öre (mot hr J örgensens 2'95 öre), närmast beroende på att lönen på grundval av nuvarande erfarenheter vid de skånska brännerierna beräknats komma att uppgå till högst 200 kr. i månaden för 27 man (mot 300 kr. för 32 man enligt hr Jörgensen). Med dessa utgångs— punkter och smärre jämkningar även i andra avseenden, såsom närmare framgår av i bilaga II2 återgivna uppgifter, har uppställts en driftskalkyl, slutande på 21'15 öre per liter brännvin i ett 2 milj. liters bränneri med treskift (mot 26% öre enligt hr Jörgensen). Differensen är sålunda mycket betydande och torde i varje fall visa, att hr J örgensens kalkyler, tilläm- pade på svenska förhållanden, röra sig avsevärt i överkant. Det av Sprit— centralens experter beräknade priset ligger, i motsats till det av hr Jör- gensen funna talet, under det pris, som hr Jörgensen enligt utredningen beräknat dels för kampanjen 1932/1933 och dels för en koncentration av bränningen till 35 av de nu befintliga råbrännerierna.

Hr Jörgensen har i sin utredning utgått från, att Spritcentralen skulle i egen regi uppföra och driva de tilltänkta fabrikerna, liksom ock att de nu bestående brännerierna skulle uppköpas för omkring 100000 kr. per bränneri. Inlösningskostnaden skulle förräntas genom visst pristillägg på brännvinet._ Spritcentralen, har, icke ansett sig, böra i nulförevarande sammanhang till närmare prövning upptaga spörsmål av denna art och saknar därför anledning ingå på något av de var för sig mycket vittut- seende problem, som här föreligga.

Ej heller ligger det, såsom redan antytts, inom ramen för den av bolaget nu verkställda utredningen att till granskning upptaga de övriga alter- nativ rörande ändringar i de svenska råbränneriernas nuvarande drifts— förhållanden, som hr Jörgensen behandlat i sin här berörda utredning

¹ I herr Jörgensens utredning har detta genomsnittspris beräknats till 24'60 öre, beroende på med hänsyn till kapaciteten olika sammansättning av fabriksenheterna. 2 Se sid. 220.

• Sida 214
•  Original

och vilka närmare utvecklats i en särskild, till Kungl. Styrelsen överläm— nad P. M., varav bolaget satts i tillfälle taga del.

Det är allenast ett uttalande i denna P. M., som i detta sammanhang föranleder ett påpekande från Spritcentralens sida. Sedan hr Jörgensen framhållit de svenska potatisbränneriernas i tekniskt hänseende otillfreds- ställande ståndpunkt, uttalar han, att huvudskälet härtill vore att söka i »den prispolitik, som sedan monopolets tillkomst har förts med hänsyn till övertagandet av den framställda spriten». Av naturliga skäl har hr Jörgensen kunnat erhålla en endast ofullständig kännedom om grunderna för Spritcentralens förhållande till brännerierna i riket. Detta spörsmål måste ses i sitt historiska sammanhang och kan icke utan ett ingående stu- dium förstås och överblickas. På uppdrag av bolagets styrelse har dess sekreterare utarbetat en framställning, avsedd att belysa de viktigaste av de faktorer, som böra tagas i betraktande, då det gäller att bedöma Spritcentralens ställning till brännerihanteringen. Ett exemplar av denna redogörelse bifogas denna utredning (bil. III).1

Här må om hr Jörgensens yttrande allenast anföras, att han sannolikt förbisett eller ej känt till, att det icke är Spritcentralen, som mer eller mindre suveränt — på grundval sålunda av en självständig »prispolitik» — bestämt priserna, utan att de årliga prissättningarna skett antingen inom en opartisk delegation, där bolaget alltid påyrkat lägre pris än det till slut fastställda, eller genom en mellan parterna träffad överenskom— melse, där priset bestämts under trycket av farhåga för sämre resultat efter sakens hänskjutande till delegationen eller till den lagstadgade pris- nämnden. Det bör härvid hållas i minnet, att enligt gällande författ— ningar och avtal med staten Spritcentralen är skyldig tillgodose konsum- tionsbehovet av brännvin i landet, och att Spritcentralen såsom köpare i realiteten varit hänvisad, ej till flera säljare, utan till en enda, nämligen försäljningsorganisationen Sveriges Bränneriidkareförening. Bolaget har till följd härav varit förhindrat att efter egen allsidig omprövning själv fixera ett pris och från leverans utestänga de brännerier, som ej velat acceptera detta eller övriga leveransvillkor.

Men även bortsett från detta missförstånd —— måhända blott ett felaktigt ordval — torde det knappast vara så självklart, som hr Jörgensen synes förmena, att det varit för höga priser på råbrännvinet, som orsakat, att bränneriägarna ej moderniserat och förnyat sina anläggningar. Påstå- endet att de åsatta priserna i allmänhet varit för höga vill Spritcentralen visserligen så mycket mindre jäva, som bolaget vid förhandlingarna med bränneriidkareföreningen städse hävdat denna uppfattning och genom sin verkställande direktör jämväl vid ett sammanträde med motorbränsle- sakkunniga haft tillfälle framhålla önskvärdheten av en på officiell väg verkställd utredning särskilt av spörsmålet om utbytet. Men däremot kunna uppenbarligen råda delade meningar om, huruvida fördelaktiga avyttringsvillkor självfallet orsaka underlåtenhet att genom förnyelse av de anläggningar, som producera varan, göra dessa än mera effektiva och vinstgivande. Med något fog kan den alldeles motsatta ståndpunkten in— tagas: att mindre fördelaktiga avyttringsmöjligheter, framför allt lägre priser och därav orsakad brist på kapital, skulle innebära hinder för dylik nyinvestering. Säkert är, att bränneriidkareföreningen såsom orsak till bränneriernas dåliga skick anfört just detta argument med tillägg, att förräntning och amortering av på dylikt sätt investerat kapital mera än uppvägde den vinst, som genom anskaffande av mera effektiv apparatur

1 Se sid. 221.

• Sida 215
•  Original

erhölles i form av högre utbyte, större alkoholhalt m. m. Utan tvivel är det denna senare uppfattning —— möjligen förbunden med farhåga för upp- hörande eller betydande inskränkning av brännvinstillverkningen —— som i det stora flertalet fall föranlett, att modernisering uteblivit, under det att den motsatta meningen — vilken Spritcentralen sökt stödja bl. a. ge- nom ombyggnad av Rödaleds bränneri —— uppenbarligen varit den dri— vande kraften till förnyelse av ett mindre antal brännerianläggningar. Om detta är riktigt, är det svårt att förstå, hur prissättningen skulle på annat sätt ha kunnat inverka än att möjligen en av låga priser föranledd brist på kapital hade hindrat en bränneriidkare att verkställa ombygg— nad, om vars räntabilitet han varit övertygad. Där ej kapitalbrist före- legat, måste en övertygelse om nyinvesteringens räntabilitet i lika hög grad ha eggat till ombyggnad, oberoende av om en därigenom uppkom- men vinstförhöjning ökat en förutvarande låg eller en förutvarande hög vinst och om det förutvarande utbytet legat över eller under den vid pris— sättningen kalkylerade. Att en i kalkylen upptagen högre utbytessiffra än bränneriets ej har den verkan, som hr Jörgensen ansett självfallen, framgår för övrigt av det utav honom själv konstaterade faktum, att i ett avsevärt antal fall bränneriernas utbyte stadigvarande legat under kal— kylsiffran, varvid åtminstone i en del av fallen ägarens bristande för- måga att skaffa kapital ej kunnat vara hindret för nyanläggning.

Det väsentliga för utsikterna att komma till en frivillig modernisering av brännerierna måste därför vara att prestera bevisning om modernise- ringens räntabilitet. Hr Jörgensens utlåtande torde få betraktas såsom ett värdefullt bidrag till en dylik bevisning. Det är därjämte en på fakta, hämtade från brännerierna själva, stödd utredning om att det genomsnitt- liga utbytet även för närvarande är avsevärt högre än det, varmed hit— tills räknats vid prissättningen, och att i någon mån tack vare detta för- hållande vinsten av bränningen blivit större än i kalkylerna förutsatts.

AKTIEBOLAGET VIN— & SPRITCENTRALEN

Ernst Lyberg. M. Marcus.

Bilaga I.

Koncentration av Kartoffelsprit-Produktionen i Sverige.

Aar 1933, Fredag den 7. April, modtog undertegnede Ingeniör T. Obel— Jörgensen paa et Möde i Malmö en Opfordring af Direktör E. Lyberg, A/B Vin- & Spritcentralen, til at udarbejde en Kalkulation for Oprettelse og Drift af 12 Kartoffelsprit—Fabrikker, som i givet Fald skulde kunne overtage Produktionen af det Kvantum Kartoffelsprit, som hidtil er blevet fremstillet paa de svenske Landbrugsbränderier.

Hensigten med denne Undersögelse skulde våre at faa konstateret, om de ökonomiske Fordele ved en saadan Omlägning af Driften kan siges at väre af saa afgörende Natur, at en Koncentration Vil väre paakrävet, og den foreliggende Redegörelse maa derfor betragtes som et Supplement til

• Sida 216
•  Original

den Redegörelse, som jeg allerede har udarbejdet for Kungl. Kontrollsty- relsen, og som jeg derfor tillader mig at henvise til.

I Redegörelsen til Kungl. Kontrollstyrelsen har jeg paavist: 1) at den Pris, som i Aaret 1932/1933 betaltes for Kartoffel-Raaspritten, burde have väret 24'4 Öre per Liter 50 % i Stedet for 29 Öre,

2) og at Spritprisen Vilde falde til 23 Öre per Liter 50 %, hvis Produk— tionen koncentreres paa ca. 35 af de bestaaende Bränderier.

Med disse Priser maa den Fremstillingpris sammenlignes, som i det fölgende skal beregnes.

Kalkulation for 12 ny Spritfabrikker.

Der regnes med, at Spritfremstillingen skal foregaa paa 12 Fabrikker, hvoraf de 2 hver skal have en Kapacitet paa 5 Mill. Liter 50% Kartoffel— Raasprit, den ene en Kapacitet paa 3 Mill. Liter og de 9 hver en Kapacitet paa 2 Mill. Liter, ialt en Kapacitet paa 31 Mill. Liter 50 % Kartoffel-Raa- sprit.

Paa Grundlag af Erfaringer fra danske Driftforhold og med de i Dan- mark gäldende Priser paa Byggegrunde, Byggematerialer, Kul, Arbejdslön etc. er de fölgende Beregninger foretaget. Helt vil disse Priser vel ikke svare til de i Sverige gäldende; men det maa dog antages, at Forskellen näppe vil väre stor. Driftudgifterne er desuden stillet saaledes op, at det vil väre en let Sag at foretage Ändringer af disse i Overensstemmelse med svenske Forhold.

For at kunne bedömme Forskellen i Anläg- og Driftudgifter ved An— vendelse af 2- eller 3-Holdsdrift i de forskellige Fabriktyper, er Beregning— erne foretagne for fölgende 7 Fabrikker:

Liter 50 % Sprit per Kampagne a 150 Arbejdsdage

2 eller 3 Vagter a 8 Timer per Dag

Antal Kogere og Mäskekar

5 000 000 2 i 2 3 000 000 2 1 t 2 000 000 2 1 I 5 000 000 3 1 ! 3 000 000 3 1 2 000 000 * 3 1 5 000 000 2 :;

Iövrigt henvises til Diagrammerne for Fabrikkerne.1 Grundlaget for Kalkulationerne er fölgende:

Kartofler.

Der regnes med et Udbytte paa 24'6 Liter 50 % Sprit per 100 Kg Kar- tofler med 17 % Stivelse. Dette svarer til 128 % Udbytte af den samlede Stivelse (incl. Bygstivelse) og hvis Lager og Vaskesvind sättes til 11/2 % af Kartoffelstivelsen svarer det til 130 % Udbytte af den indmäskede Sti- velsemängde.

Prisen paa Kartoflerne er sat til 14 Öre per % Stivelse og hl Kartofler (1 hl : 70 Kg renvaskede Kartofler).

' Ej här bilagda.

• Sida 217
•  Original

Der regnes anvendt 4 Kg Byg per 100 Kg Kartofler. Byggen maltes i pneumatisk Kassemalteri. Prisen paa Byg: Kr. 1200 per- 100 Kg frit Fabrik.

Bärme.

Salget anslaas til 550 Liter Bärme per 100 Liter 50 % Sprit, og Prisen sättes till 25 Öre per 100 Liter.

Raasprit.

Spritten fremstilles som R—aasprit til Drikkespritfabrikation i ca. 90 Vol. % Styrke.

Kul. Prisen er sat til Kr. 2000 per T. (6 500 Kal).

Arbejdslön.

Der er regnet med Kr. 150 per effektiv Arbejdstime. Arbejderstyrken paa de enkelte Fabrikker er fölgende:

a: ............................... ca. 35 Mand, b,: ................................ ca. 37 Mand, b: ................................ >> 30 » cl: ................................ » 32 » c: ................................ >> 25 » ag: ................................ » 36 >> 31: ................................ >> 42 >>

Funktionärer.

Paa de enkelte Fabrikker er regnet med fölgende Funktionärer, hvoraf det egentlige Kontorpersonale kun har Ansättelse i ca. 8 af Aarets Maa— neder.

* a. b , c ( ai bi 01 3.9

An- An- An- An— An- An- An- [tal Kr. tal Kr. tall Kr. tal Kr. tal Kr. tal Kr. tal Kr. 1 Fabrikbestyrer ...... , It 6500' 1 6500 1! 6500 II 6500 1 6500 1! 6500 1' 6500 Fabrikassistent ...i 1 4000 — —- — — 1 4000 _ _— _ _. 1 4000 Maskinmester ...... l 1 5000 1 5000 1 5000 1 5000 1 5000 1 5000 1 5000 Maskinassistent 1 4000 1 4000 1 4000 1 4000 1 4000 1 4000 1 4000 Forvalter ............ ' 216000 1 3000 1 3000 2 6000 1 3000 1 3000 2 6000 Kontorassistent 2 4800 1 2400' 1 2400 2 4800 1 2400 1 2400 2 4800 Kontordame ......... l 1 1200 1 1200 _ — 1 1200 1 1200 — — 1 1200

| 9131500| 622100! 520900! 9|31500 622100! 5|20900| 9|31500|

, Forrentning _og Afskrivning.

I Lighed med de nu gäldende Regler for Landbrugsbränderierne er der- regnet med en Forrentning af den bundne Kapital paa 8 %, og med en gen— nemsnitlig Afskrivning af Anlägsummen paa 5 %.

Anlägudgilter.

Ved Projekteringen er regnet med god Byggegrund til Kr. 2110 per m2 og med gode Vandforhold. Til Kartoflerne er der regnet med frostfri La- gerrum for 1 Uges Forbrug med Udvidelsemuligheder til minst 2 Ugers Forbrug. Der er ikke forudset Indföring af J ernbanespor.

• Sida 218
•  Original

]

F 3. b r i k Liter 50 % per Kampagne Areal ai Grund m” t

a, ai og a: ....................................... 5000 000 ca. 6000 i, b og bl ............................................. 3 000 000 >> 4 000 ' ] c og c1 ............................................. 2000 000 ?> 3000 1_

De samlede Anlägudgifter bliver fölgende:

F . * Liter 50 % per Arbejdsvagter ä 8 Samlat Anlägudgitt & b r 1 k . .. Kampagne Tuner per Dogn Kr.

5 000 000 2 1 650 000 3 000 000 2 1 250 000 2 000 000 2 1 050 000 5 000 000 3 1 500 000 3 000 000 3 1 125 000 2 000 000 3 925 000 1 5 000 000 2 1 600 000 1

Det framgaar af Tabellen, at det efter Fabrikkernes Störrelse er Kr. 125 000'00—Kr. 150 00000 dyrere at indrette dem for 2-Holdsdrift end for 3-Holdsdrift. 2—Holdsdriften giver imidlertid en Besparelse i Forhold til 3—Holdsdriften paa ca. 7 Mand. Endvidere gaar Udviklingen i Retning af at undgaa Natarbejde, og endelig byder 2—Holdsdriften igennem den ube- nyttede Vagt en väsentlig Reserve og Udvidelsemulighed.

Produktionsomkostningerne.

Fölgende Tabel viser Produktionsomkostningerne per Liter 50 % Sprit eksklusive Administrationsudgifterne, som vil afhänge stärkt af, hvorledes Produktionen organiseres.

Fabrik ................................... a i b & e 1 ex ! b: i 01 | ag Liter 50 % per Kampagne ......... ] 5 111111. | 3 111111. 1 2 11111. i 5 11111. ] 3 11111. i 2 111111 5 111111,

1 Öre per Öre per Öre per Öre per Öre per Öre per Öre per Lit.50% Lit.50% Lit.50% Lit.50% Lit.5o% 110.503, 140509;

Kartofler ................................. 13'60 13'60 13'60 13'60 13'60 ]3'60 13-601 Byg ................. . ....................... 1-95 1'95 1-95 195 125 125 195 ,

15'55 15'55 1555 1555 1555 15-55 1555"

Bärme ................................... 1-35 1:35 1-35 1-35 135 135 135 1420 1420 1420 1420 14-20 14-20'14'20

Kulta-brug ................................. 0-3 5 (")-35 0.90 0.35 085 0.90 085 Arbejdslön ................................ 1'25 1'80 %% 1-50 2.20 2.95 1_30 Funktionärer .............................. 065 075 1-05 065 0-75 105 en

Omkostn. .............................. 0-90 1-00 110 0-90 100 1-10 100 Forrentning og Afskrivn. ............ 4-30 540 6'85 3-90 4-90 6-00 415 2215 1 24-00 | 2035 | 22'00 [ 23-90 | 26'20 ] 22'15

!

|

i

1

Reparationer og Vedligeh. Div. I

• Sida 219
•  Original

Den gennemsnitlige Fremstillingpris for 1 Liter 50 % Sprit bliver, naar der regnes med den billigste Driftform, 24'6 Öre: 2 Fabrikker a 5 Mill. Lit.=10 Mill. Lit. a 22'00 Öre=Kr. 2200 000'00 1 » » 3 » » = 3 >> » » 23'90 » = » 717 000'00 9 » » 2 >> >> = 18 » » » 26'20 » = » 4 716 000'00

31 Mill. Lit. å 24'60 Öre=Kr. 7633 000'00

Hertil kommer imidlertid et Tilläg til Däkning af Renten af det Belöb, som vil gaa med til Opköbet af alle de bestaaende Bränderier. Der er hidtil regnet med, at Värdien af et saadant Bränderi er Kr. 60 000'00, som skal forrentes med 8 %, hvilket giver Kr. 4800'00 om Aaret. Kapitaliseres dette Belöb, maa man regne med at skulle betale ca. Kr. 100 00000 for hvert Bränderi, eller ialt Kr. 10300 00000. Regnes Renten af dette Belöb til 5 % 1). a., bliver den aarlige Renteudgift Kr. 515 000'00, eller fordelt paa 31 Mill. Liter Sprit ca. 1? Öre per Liter.

Raaspritten kommer saaledes til at staa A/B Vin- & Spritcentralen i ca. 262 Öre per Liter 50 %.

Grunden til, at Fremstillingprisen bliver betydelig höjere end baade den öjeblikkelige Pris og den Pris, som vil komme frem ved en Koncentration af Driften paa en Del af de nuvärende Bränderier, maa udelukkende söges i de store Afskrifninger og Forrentninger saavel af de ny som af de gamle Anläg.

Vilde man se bort fra alle Forrentninger og Afskrivninger, blev Frem— stillingprisen 19'4 Öre per Liter, medens den under den nuvärende Drift— form Vilde blive 20'5 Öre, og ved en Koncentration paa en Del av de bestaa- ende Anläg 19'6 Öre. At Forskellen ikke er endnu större beror i Hovedsagen paa, at der i Landbrugsbränderierne betales en betydlig lavere Arbejdslön, end man kan regne med i Stordrift.

Efter det foreliggende kan det ikke tilraades at gaa i Gang med Koncen— tration af Driften paa 12 ny Anläg, så meget mindre, som Fordelingen af Bärmen fra de store Fabrikker uden Tvivl Vil volde alvorlige Vanskelig- heder, saaledes som jeg allerede har nävnt i min Redegörelse til Kungl. Kontrollstyrelsen. - ' '

Köbenhavn, den 6. Juni 1933,

T. Obel-Jörgensen.

• Sida 220
•  Original

Bilaga 11 .

Kalkyl för potatisbränneri, uppgjord med anledning av ingenjör T. Obel-Jörgensens utlåtande om koncentration av potatissprittill- verkningen i Sverige.

Följande kalkyl är i huvudsak grundad på siffror från Rödaled. Den gäller för ett bränneri med en tillverkning av 2 milj. liter 50 % bränn- vin. Arbetet drivesvpå tre skift. Bränneriet räknas vara i gång från början av oktober till slutet av april.

1), 2), 3) Potatis, Korn, Drunk.

Beträffande dessa varor räknas med samma priser och förhållanden som i J :s kalkyl.

4) Stenkol.

Förbrukningen av stenkol kan sättas till 055 kg per liter. Vid ett pris av 22 kr. per ton blir bränslekostnaden 1'21 öre.

5) Arbetslön.

Om bränneriet i Rödaled finge arbeta 8 timmar om dagen under hela den tillåtna tillverkningstiden skulle kapaciteten vara 400 000 liter 50 % bränn- vin. Utbyggdes jäsningskar och mälteri till tre gånger den nuvarande stor- leken, skulle med treskiftssystem erhållas 12 milj. liter. Fördubblades storleken av samtliga apparater i det så utvidgade bränneriet, skulle kapa— citeten bliva 2'4 milj. liter. Här räknas dock endast med 2 milj.

Antalet arbetare, som nu är sex, skulle vid det större bränneriet bliva. högst nio man per skift, d. v. s. 27 man mot 32 i J :s kalkyl. Om lönen sät- tes till 200 kr. per månad, blir arbetskostnaden per liter brännvin 27 X 20 000 X 7 : 2 000 000 : 1'89 öre.

6) Administration, försäkringar, kontroll m. m.

Kostnaden för administration m. m. torde bliva c:a 17500 kr. eller 0'88 öre per liter.

7) Reparationer och underhållskostnader.

Kostnaden härför torde ej överstiga 10 000 kr. per år, (1. v. s. 050 öre per liter.

8) Ränta och amortering.

Under 3) har Visats, att om potatistvätten, kokarna, förmäsken, stöpka— ren, pumparna, destillationsapparaten, ångpannan m. m. göras dubbelt så stora som nu, och att om dessutom jäsningskaren och mälteriets kapa- citet femdubblas, kommer kapaciteten hos bränneriet i Rödaled att bliva 2 milj. liter. Ett bränneri av denna storlek skulle sannolikt kosta ungefär det dubbla mot den nuvarande anläggningen i Rödaled eller högst 380 000 kr. Räknas med 8 % ränta och 5 % avskrivning, gör detta 2'47 öre per liter.

• Sida 221
•  Original

Ny kalkyl J :s kalkyl 0, öre per lit. 50 % öre per lit. 50 %

Potatis ................................................ 13'6 o 13'60 Korn .................................................... 19 5 ' ha 5 155 5 155 5

Drank .................................................... 13 5 1'3 5 142 0 142 o Stenkol ................................................ 121 090 Arbetslöner ........................................ 1'8 9 29 5 Administration m. m. .................... 0'8 & 190 5 Reparationer och underhåll ............ 0' 5 o 1' 1 o Ränta och amortering .......... _. ........ 2 '4 7 6'0 0 Summa öre 21'15 26'20

Anläggningskostnaden.

För att få låg anläggningskostnad, bör man vid så stora brännerier, som här är fråga om, gå in för treskiftssystem. Det är ej säkert, att anskaff- ningen av bränneriet räknat på tillverkningsenhet blir avsevärt lägre för ett bränneri för större kapacitet än 2 milj. liter. Ej heller kan man räkna med, att driftskostnaderna sjunka märkbart, när anläggningen göres större.

Stockholm den 15 juni 1933. B. Thorbjörnson

civilingenjör, disponent vid Sprit- centralens fabrik på Reymersholm.

Bilaga I II .

P. M. angående Spritcentralens inköp och tillverkning av råbrännvin.

Vid styrelsens sammanträde den 27 maj 1933 uppdrogs åt sekreteraren att utarbeta en P. M. till närmare belysande av vissa med Spritcentralens inköp-av råbrännvin-sammanhängande frågor. ' Vid ett'tidigare'styrelse-' sammanträde den 2 maj s. å. hade beslutats, att en redogörelse angående Rödaleds bränneris driftsresultat skulle delgivas styrelsens medlemmar.

Med anledning av dessa styrelsens beslut tillåter jag mig härmed meddela följande uppgifter.

1.

Spritcentralens inköp av råbrännvin, framställt av jordbruksprodukter, ha alltsedan år 1920 reglerats genom avtal mellan bolaget och Sveriges Bränneriidkareförening. Föreningen bildades år 1907. Den omfattade under de första åren råbrännerier, omslutande sammanlagt omkr. 90 % av

• Sida 222
•  Original

hithörande produktion i riket. Efterhand anslöto sig emellertid även övriga brännerier till föreningen, så att denna före kriget torde ha om— fattat samtliga råbrännerier i riket.

Redan år 1907, således det år då Bränneriidkareföreningen bildades, träf— fades mellan föreningen och samtliga spritförädlingsverk, inklusive jäst- brännerierna, ett avtal angående leverans av det av föreningens medlem- mar tillverkade råbrännvinet. Enligt detta avtal förbundo sig förädlings- verken att köpa hela sitt behov av råbrännvin från föreningen. Avtal av denna innebörd ha sedermera utan avbrott tecknats mellan föreningen och råbrännvinsköparna. Efter Spritcentralens tillkomst blev bolaget den enda köparen i riket av råbrännvin och inträdde därigenom såsom av- talspart i förädlingsverkens ställe. Avtalen ha tid efter annan fått i olika detaljer förändrat innehåll — framför allt ha prisbestämmelserna vid varje avtalsförnyelse blivit mera detaljerade — men i stort sett kan sägas, att de grunder, på vilka de före kriget träffade avtalen slutits, se— dermera ha i huvudsak bibehållits.

De föreskrifter i avtalen, som i detta sammanhang ha det största in- tresset, äro bestämmelserna angående prissättningen för det av köparna mottagna råbrännvinet. I detta hänseende innehöll det första avtalet den sedermera för samtliga följande avtal grundläggande bestämmelsen, att priset skulle fastställas av en särskild prisdelegation, bestående av visst antal medlemmar, med representanter till lika antal för köpare och säljare. I 1914 års avtal utbyggdes delegationen på sådant sätt, att utöver partre- presentanterna i delegationen insattes tre opartiska ledamöter, utsedda av resp. Kontrollstyrelsen, Skånes Hushållningsförening och handelskammaren i Stockholm. 1916 utbyttes Kontrollstyrelsen mot Kommerskollegium och Skånes Hushållningsförening mot Skånes handelskammare såsom valorgan för en av de opartiska ledamöterna. Denna ordning bibehölls till år 1924, då delegationens sammansättning förändrades på sådant sätt, att de tre opartiska ledamöterna tillsattes en av vardera parten och dessa valde den tredje, vilken tillika skulle vara delegationens ordförande. Denna" be— stämmelse återfinnes även i det nu gällande, den 18 juni 1930 träffade av- talet. -

Angående grunderna för prissättningen stadgades i 1907 års avtal alle— nast, att råbrännvinspriserna skulle baseras på

»det pris, vartill råbrännvin kan tillverkas från sådana produkter, som för bränn- vinsbränning äro lämpliga.»

Redan år 1908 ändrades denna bestämmelse och formulerades i stället så, att brännvinspriset skulle

»sättas så, att tillfälle icke gives att kunna med fördel använda majs eller andra utländska produkter till brännvinsbränning.»

Dessa prisbestämningsgrunder gällde det viktigaste brännvinet, d. v. s. potatisbrännvinet, under det att övriga slag av råbrännvin skulle betalas med visst i avtalet angivet öresbelopp under potatisbrännvinspriset. I 1914 års avtal hade man hunnit ett steg längre i formuleringen av pris— grunderna. Det hette nämligen där, att priset på potatisbrännvin skulle sättas så,

»att man med utgångspunkt från för tiden allmänt gällande potatispris i Skåne kan beräkna, att ett välordnat och välskött bränneri skall kunna lämna skälig vinst.» '

• Sida 223
•  Original

I 1916 års avtal utsades, att till grund för bestämmande av priset på po— tatisråbrännvin skulle läggas

»gällande priser å potatis, korn och blandsäd samt konstaterade administrations- och tillverkningskostnader vid ett välskött medelstort bränneri ävensom 5 % årlig avskrivning å anläggningen och beräknad skälig vinst.»

I det första med Spritcentralen tecknade avtalet, daterat den 28 augusti 1920, fick prisbestämningspunkten följande lydelse:

_ »Till grund för den prisbestämning, som av delegationen verkställes, skola läggas de vid tiden för prisbestämningen gällande priser .1 arbetskraft samt å de för brän- ningen nödiga råvaror och förnödenheter ävensom å konstaterade administrations— och tillverkningskostnader vid ett välskött medelstort bränneri, varvid mä beräk- nas 5 % årlig avskrivning å bokförda värdet av fastigheter och maskiner jämte skälig vinst å tillverkningen. Det på sådant sätt kalkylerade priset skall avse det i

. upptagna potatisråbrännvinet. Samma pris skall erläggas för sädesråbrännvin ävensom för det under . . . angivna råbrännvin av sockerbetor, medan för övriga slag av råbrännvin [härmed avsågs jästbrännvin och melassbrännvin) priset skall mins- kas med minst 3'5 öre per liter 50 %.»

Motsvarande bestämmelser återfinnas i nästa avtal (träffat år 1923), dock med det tillägget, att vid beräkningen av kostnaderna vid potatisbränneriet. skulle läggas till grund »en under kampanjen fullt utnyttjad samman— hängande tillverkningstid av 80 dagar samt en daglig avverkning av 150 hl potatis samt 700 kg mältad säd». I nästa avtal, avslutat år 1924, tillkom en precisering av avskrivnings— och avkastningsbeloppen, i det att här stadgades, att vid beräkningen finge medgivas

»5 % årlig avskrivning å ett fastighetsvärde av 40 000 och ett värde å maskiner och inventarier av 20 000 kr. ävensom 8 % avkastning å samma värde. I kalkylen må i övrigt bland utgifterna icke beräknas särskild vinst av tillverkningen eller någon ersättning eller avgift till föreningen.»

Denna bestämmelse har bibehållits tills år 1930, då det sista avtalet träffades. I detta har prisbestämningsparagrafen samma innehåll som i 1924 års avtal, i vad den gäller potatisbrännvinet.

Däremot ha för övriga slag av råbrännvin, Vilka enligt samtliga avtal före 1926 bestämts på sätt i de första avtalen stadgades, d. v. 5. med visst öresbelopp under potatisbrännvinspriset, i 1926 års och därefter i nu gäl- lande avtal föreskrivits följande:

»Priset för jästråbrännvin skall med utgångspunkt från det . .. beräknade priset på potatisråbrännvin kalkyleras på sådant sätt, att jästråbrännvinet i renad form kommer att betinga bolaget samma kostnad som potatisråbrännvin i renad form, varvid hänsyn jämväl skall tagas till den mera begränsade användning det renade jästråbrännvinet n1å_äg?1—_ _ _ _ _ _ . _ . _ _ , . _

' Priset. på ”betråbrännvin och melassråbrännvin skall beräknas enligt samma grunder som för jästråbrännvinet stadgats.»

Denna framställning av den fortsatta jämkningen i formuleringen av bestämmelserna angående prissättningen kan ge det intrycket, att vissa principiella differenser efterhand genomförts. Så är emellertid, såsom tidigare antytts, näppeligen förhållandet. Grundsatsen har under hela den här berörda perioden varit den, att priset skall bestämmas med hänsyn till gällande marknadsnoteringar för de för bränningen nödvändiga råvarorna samt de konstaterade kostnaderna för skötseln under den för bränningen avsedda perioden av ett medelstort potatisbränneri. Den vidlyftigare ut—

• Sida 224
•  Original

"formningen under Spritcentralens tid av prisbestämningsparagrafen har närmast sin grund i det efterhand framträdda behovet av att närmare precisera avskrivnings- och avkastningssiffrornas storlek. Redan i de ti— digaste kalkylerna synes man ha räknat med en avskrivningskoefficient av 5 % och ett anläggningskapital av 60 000 kr. Den »skäliga vinsten» torde emellertid ha beräknats på något växlande sätt. Sålunda. förekom förut under denna rubrik ett belopp av 2 öre per liter brännvin, varjämte kal- kylen såsom avgift till Bränneriidkareföreningen upptog 1 öre per liter. Det framgår av det föregående, att dessa poster strökos från och med 1926 års avtal, då man, utom en amortering av 5 %, medgav 8 % avkastning på anläggningskapitalet, men samtidigt föreskrev, att i kalkylen icke finge beräknas särskild vinst av tillverkningen eller någon ersättning eller av— gift till föreningen.

Anledningen till de förändrade grunder för prissättning av annat bränn— vin än potatisråbrännvin, vilka genomfördes i 1926 års avtal, var närmast ett riksdagsbeslut av samma år, som utförligt sysslade med jästbrännvins- tillverkningen och prissättningen av dylikt brännvin. Avtalsbestämmel— sen är formulerad i nära anslutning till de uttalanden i riksdagshand- lingarna, som i detta avseende förekommo, och ha föranlett, att prisen på jäst-, bet- och melassbrännvin kunnat mjukare anpassas till dessa bränn— vinsslags kvalitet än de tidigare föreskrifterna om en stel prisskillnad möjliggjorde.

2.

Huru en kalkyl på potatisråbrännvin i detalj ter sig, framgår närmare av bilaga a,1 som återgiver den vid prisbestämningen för kampanjen 1932/' 1933 av parterna godkända kalkylen, slutande på ett brännvinspris av 29 öre per normalliter.

En närmare analys av kalkylen visar, att i dess debetsida kostnaderna för råprodukterna intaga den främsta platsen, och att bland dessa utgiften för potatis dominerar. Det är också om detta pris diskussionen vid pris- sättningen framför allt plägar röra sig. Då priset måste bestämmas redan vid kampanjens början, d. v. s. under oktober månad, erbjuder ett objektivt bedömande av det i marknaden gällande priset för bränneripotatis bety— dande svårigheter. I viss mening kan nämligen sägas, att någon fri mark- nad för denna potatis knappast existerar, i det att flertalet säljare antingen äro ägare av bränneri och dit avyttra hela sin potatisskörd eller ock del- ägare i en andelsförening, som driver bränneri och av sina medlemmar till bränning mottager den av dem odlade potatisen. Till ledning vid pris- bedömningen tjäna därför i allmänhet i främsta rummet uppgifter om potatisskördens storlek, om vilken vid prissättningstillfället i regel före— ligga detaljerade officiella skörderapporter. Dessutom har det pris, som betalas av potatismjölsfabrikerna för dit levererad potatis, en viss bety- delse. Emellertid har Spritcentralen under senare är, tack vare innehavet av Rödaleds bränneri, kunnat uppträda såsom köpare av potatis i den öppna marknaden, och har bolaget före prissättningen plågat införskaffa offerter från jordbrukare och handlande på potatisleveranser till Röda— leds bränneri. .

Bestämmandet av priset på korn och blandsäd erbjuder avsevärt mindre svårigheter med hänsyn till att för dessa föreligga dagliga noteringar, men plågar bolaget även i detta fall införskaffa offerter för leveranser till Rödaled.

• Sida 225
•  Original

Vad därefter beträffar administrations- och fabriksomkostnaderna, så framgår av kalkylen, att de periodiska kostnaderna och engångskostna- derna äro av ungefär samma storleksordning. För de sistnämnda rör man sig med i avtalet fastställda fixa belopp om sammanlagt 13 % i avskriv- ningar och avkastning på ett anläggningskapital av 60000 kr. Därjämte har man enats om fixa belopp jämväl för försäkringar och reparationer. Bland de periodiska kostnaderna kunna lönebeloppen utan svårighet kon— stateras med ledning av tillgängliga uppgifter. På samma sätt kan sten- kolspriset fastställas på grundval av dagsnoteringarna, konfirmerade ge- nom införskaffade anbud för Rödaleds räkning.

I kalkylens kreditsida förekommer, utom inkomsten av det försålda brännvinet, jämväl en post för den vid bränningen erhållna biprodukten drank. Det pris av 1/3 öre per liter, som för denna upptagits i kalkylen, motsvarar sällan en verklig inkomst för bränneriet, enär större delen av dranken vid bränneriet utan ersättning avhämtas av potatisleverantörer- na. För dessa utgör emellertid detta värdefulla, kostnadsfritt erhållna fodermedel en högt skattad förmån.

Den i kalkylen till sist upptagna utbytesberäkningen bygger numera på en genomsnittsutvinning av 1'16 normalliter brännvin per kg stärkelse. Ända till år 1926 har utbytestalet i kalkylerna varit fixerat till 115 liter. Vid prisdelegationens förhandlingar år 1926 yrkades från Spritcentralens representanter, i likhet med vad förut ofta, ehuru utan framgång, skett, att siffran skulle ökas, och föreslogs härvid ett belopp av 1'20. Prisdelega- tionens, av de opartiska ledamöterna dikterade beslut stannade vid att i kalkylen upptaga utbytestalet 1'16. Härom anfördes till protokollet av de- legationens ordförande (direktör Carl Ramström), att denna siffra av de opartiska ledamöterna fixerats såsom ett uttryck för deras uppfattning, att skäl kunde föreligga för en ökning av utbytestalet, men att ett be— stämt ståndpunktstagande till denna fråga syntes böra anstå, tills dess närmare utredning förelåge — en utredning, som eventuellt kunde för- väntas bliva verkställd genom Kontrollstyrelsens försorg, enär det vore känt, att man inom denna styrelse ägnade detta spörsmål sin uppmärk— samhet. Någon dylik utredning kom emellertid icke till stånd. Frågan berördes ånyo vid delegationens sammanträde hösten 1928, då samtliga opartiska ledamöter läto till protokollet anteckna, att de i kalkylerna ifrå— gakommande posterna för engångskostnader samt brännvinsutbyte vis— serligen upptagits med från tidigare-år oförändrade belopp,vmen att de vid en kommande motsvarande beräkning syntes böra göras till föremål för ändring. Detta uttalande föranleddes av från bolagsrepresentanter- nas sida under förhandlingarna framställda önskemål, att bl. a. utbytes- talet skulle höjas. Sedermera har frågan varje år vid prissättningen upp- tagits från bolagets sida, utan att emellertid vinna gehör hos Bränneri— idkareföreningens "representanter ' eller ' prisdelegationens övriga leda—' möter.1

Utbytesprocentens storlek har emellertid icke det avgörande inflytande på kalkylen, som måhända skulle kunna antagas. En i detta avseende verkställd beräkning, baserad på kalkylen för kampanjen 1932/1933, då brännvinspriset, enligt vad ovan nämnts, fastställdes till 29 öre vid en

1 Prisdelegationens opartiska ledamöter ha alltsedan år 1923 varit direktören i Aktie- bolaget Sveriges Litografiska Tryckerier Carl Ramström, ordförande, direktören i Aktiebolaget Stockholms Bryggerier Bertil Almgren (utsedd av Spritcentralen) och numera landshövdingen Johan Nilsson (utsedd av Bränneriidkaretöreningen-)

• Sida 226
•  Original

utbytessiffra av 116 liter, visar följande relationer mellan utbyte och brännvinspris. Inkomstökning, om

Utbyte normalliter Brännvinspris _ _. per kg stärkelse öre per normalliter priset Villie 29 ore 1'16 29'00 _

1'20 28'33 1 697 1'25 27'42 3 401 1'30 26134 5 021

Av denna tablå framgår, att, därest kalkylen byggt på ett utbyte av t. ex. 1'20 liter, brännvinspriset skulle ha blivit 283 i stället för 290 öre, samt att den merinkomst, som Vid sistnämnda brännvinspris uppstått för ett bränneri med ett utbyte av 120, vid jämförelse med ett bränneri, där siffran vore 1'16, skulle utgöra 1 697 kr. eller 2'8 % av det i normalkalkylen till 60000 kr. upptagna anläggningskapitalet. Vilket utbytestal, som kan anses vara skäligt såsom norm för de svenska råbrännerierna, torde vara svårt att avgöra utan en ingående undersökning. De siffror, som i detta hänseende i det följande återgivas rörande driften vid Spritcentralens fabrik i Rödaled, visa, att detta bränneri, som före ombyggnaden torde ha befunnit sig på ungefärligen samma tekniska nivå som de bättre bland övriga brännerier, under denna tid redovisade utbytestal mellan 1'18 och 125. Genomsnittssiffran var 1253. Först efter ombyggnaden, varigenom anläggningskapitalet tredubblades och fabriken bragtes upp till toppen av teknisk utrustning, nåddes högre utbytestal: medelsiffran för denna tid är 131.

Det i kalkylen beräknade brännvinspriset gäller oberoende av varans alkoholhalt. Frågan om genomförande av en prisbestämning, som i nå- gon mån toge hänsyn till denna sistnämnda faktor, har understundom berörts vid prisförhandlingarna, men icke lett till något beslut. I genom— snitt levereras potatisråbrännvinet med en alkoholstyrka av 80 %. I ett väl inrättat bränneri bör denna siffra kunna avsevärt höjas, och i Röda- led uppgår den till 92 %. Ett högre tal kan visserligen ernås, men är ur driftssynpunkt oekonomisk på grund av en proportionellt starkt stegrad kolåtgång.

En eventuell gradering av brännvinspriset efter alkoholhalten skulle emellertid få än mindre inflytande på priset än en jämkning av utbytes- talet. Vad som i detta fall influeras är kostnaden för råbrännvinstrans— porten till reningsverket, vilken avtalsenligt skall gäldas av köparen och som blir proportionsvis lägre ju högre varans alkoholhalt är. Denna frakt- kostnad belöper sig för närvarande till i genomsnitt 1 öre per liter, och det kan beräknas, att en ökning av alkoholstyrkan hos råbrännvinet med exempelvis 10 % skulle medföra en fraktbesparing av omkring 15 %, d. v. s. icke fullt 02 öre per liter brännvin.

För fullständighetens skull meddelas här en uppställning rörande pri— sen på råbrännvin för dels åren 1925—1932 och dels några år före Spritcen- tralens verksamhet. Uppgifterna avse prisen för olika slag av brännvin.

• Sida 227
•  Original

_ | Pris i öre per liter 50 % för brännvin av Kalkylens Potatisens A r * * potatispris stärkelsehalt ; potatis i jäst * betor melass kr. per 111 % I i i ' ' 1908 ........................ . 27-0 235 I 1914 ...................... I 280 24-5 1915 ..................... . l 29'0 25'5 ' ' ' - 1925... .................. 365 347 , 86'5 31—0 325 170 1926... 385 328 1 36-5 32'0 3-00 17'0 1927 480 4o-c. * 460 490 4—50 16'0 1928 350 321 330 34'0 3'10 17-0 1929 ................ 370 327 35-0 32» 3'75 18'5 1930 ........................ 32-0 28-2 ! 130-0 282 2-75 17-0 1931 ........................ 33-0 29» ! 31-0 291 | 300 17'0 1932 ........................ 1 129-0 254 1 272 254 | 210 17'0

Av sammanställningen framgår, att brännvinspriset år 1932 kommit ned i ungefär exakt samma läge som åren 1914—1915 och obetydligt över prisen för år 1908. Den avgörande faktorn vid prissättningen är, såsom ovan nämnts, potatispriset. Detta har under hela tiden för Spritcentralens verksamhet varit relativt högt, och först i år har nåtts en nivå, som när— - mar sig tidigare förhållanden. De höga brännvinsprisen under större de— len av Spritcentralens tillvaro böra även ses mot bakgrunden av de all- männa prisvariationerna. Enligt Åmarks index betecknades partipris— läget är 1908 med 104, år 1914 med 128, under åren 1925—1930 med lägen mellan 180 och 140 för att år 1932 ånyo gå ned till omkring 1914 års nivå.

3.

Under det att i alla avtal fram till år 1924 prisdelegationen var det enda forum, som enligt avtalet ägde befogenhet att fastställa brännvinspriset, så infördes i avtalet är 1924 i detta avseende bestämmelse om en alter- nativ anordning. Genom en år 1923 utfärdad förordning hade nämligen i brännvinstillverkningsförordningen (9 ?) stadgats, att, där frivillig över— enskommelse mellan brännvinstillverkare och partihandlare icke kunde träffas om pris eller leveransvillkor i övrigt och tillverkaren eller parti— handlaren så påfordrade, avgörande skulle träffas av särskild prisnämnd, bestående av sju ledamöter, av vilka två skulle utses av vardera parten och återstående ledamöter, däribland ordföranden, årligen förordnas av Kungl. Maj:t. Med anledning härav föreskrevs i 1924 års avtal, att pris- delegationen skulle träda i funktion endast »så framt icke någondera par- ten senast i samband med begäran om prissättning påkallar sådan i den ordning, som omförmäles i 9 % brännvinstillverkningsförordningen, så— dant detta lagrum lyder enligt kungl. förordningen den 8 juni 1923». Mot- svarande lagföreskrift infördes därefter i den nya brännvinstillverknings— förordningen av, år _1926. (24 å). och. avtalsbestämmelsen upprepades. med . hänvisning till nämnda lagrum i 1926 års avtal. På samma sätt skedde i 1930 års avtal. Här infördes emellertid tillika en ytterligare jämkning. Den föreskrift, som handlar om prisdelegationen, har i sistnämnda avtal följande lydelse:

»Kunna parterna icke vid fri förhandling enas om prissättningen och påkallas därefter ej från någondera sidan prissättning i den ordning, som omförmäles i 24 & brännvinstillverkningsförordningen, skall prisbestämningen verkställas av en sär- skild delegation.»

Medan sammankallandet av den statliga nämnden för verkställande av prisbestämning aldrig av någondera parten påfordrats —— den har således

• Sida 228
•  Original

hittills icke någon gång fungerat1 —— har däremot den sist berörda avtals- ändringen fått stor praktisk betydelse. Från och med år 1930 ha nämligen brännvinsprisen varje år fastställts vid »fri förhandling» mellan repre- sentanter för parterna, och delegationens medverkan har sålunda under de tre sista åren icke påkallats.

4.

Redan i 1911 års avtal, således långt före Spritcentralens tid, förekom en bestämmelse av innehåll, att förädlingsverken under kontraktstiden icke ägde rätt att förvärva ägande— eller dispositionsrätt till flera brännerier än som av dem vid avtalets träffande disponerades, ävensom att alla ifrå- gavarande brännerier skulle såsom medlemmar tillhöra föreningen. Den- na bestämmelse upprepades med ungefärligen samma formulering i alla därefter träffade avtal. I avtalet för år 1924 jämkades bestämmelsen så, att bolaget förband sig »att icke bedriva tillverkning vid flera än högst tre brännerier, vilka alla skola såsom medlemmar tillhöraföreningen och ifråga om tillverkningskontingent jämställas med övriga till föreningen hörande brännerier». I nu gällande avtal av år 1930 förekommer samma bestämmelse, dock med tillägg därom, att det är bolaget obetaget att, »därest tillverkningen vid något av dess brännerier under tillverkningsåret inställes, avverka sådant bränneri tillkommande kontingent vid annat bo- lagets bränneri, dock att vid Rödaleds bränneri må ifrågakomma endast tillverkning av potatis— eller sädesråbrännvin».

Anledningen till dessa bestämmelser, vid vilka föreningen alltid fäst synnerlig vikt, är givetvis föreningens önskan att skydda de nuvarande bränneriernas tillverkningskontingent. Före kriget, då brännvinsproduk— tionen hade en väsentligt större omfattning än nu, beräknades den sam- manlagda tillverkningen vid samtliga till föreningen anslutna lantbruks- brännerier till 40 951000 normalliter. Denna siffra hade erhållits såsom ett medeltal för produktionen under kampanjerna 1904/1905, 1905/1906 och 1906/1907 och den genomsnittliga tillverkningen för nämnda treårsperiod utgör fortfarande för varje bränneris vidkommande den kontingent, efter vilken dess andel i produktionen för varje år beräknas. Den högsta kon— tingenten uppgår till 600000 och den lägsta till 157000 liter. Genom— snittet per bränneri ligger något under 400000 liter.

Då den totala produktionen av brännvin på grund av konsumtionens nedgång numera starkt minskats, är det ett huvudintresse för bränne» riernas riksorganisation att tillse, att någon ny tillverkare icke uppstår och att i varje fall alla de nuvarande äro medlemmar av föreningen, så att den tillverkade totalkvantiteten kan likformigt fördelas på alla brän- nerier. Den nu gällande lagstiftningen angående brännvinstillverkningen har i själva verket också berett de nuvarande brännerierna en särskilt skyddad ställning. Angående innehållet i denna lagstiftning må här föl- jande antecknas.

I 1 9 av brännvinstillverkningsförordningen i dess ursprungliga lydelse av år 1907 föreskrevs, att envar välfrejdad person, som ägde eller innehade i mantal satt eller skattlagd jord, ävensom den, som vore behörig att idka fabriksrörelse, finge tillverka brännvin. Vissa närmare angivna ämbets—

1 Den statliga nämndens nuvarande av Kungl. Maj:t förordnade medlemmar äro: militie- ombudsmannen T. Petersson, ordförande, professor G. F. Kullgren och auditör J. A. Åstrand, med länsassessor T. Kinnman, direktör S. A. G. Nauckhoft och redaktör J. Nilsson, L. F. K., såsom ersättare.

• Sida 229
•  Original

och tjänstemän samt innehavare av vissa befattningar fingo emellertid icke taga. befattning med brännvinstillverkning. Detsamma gällde om bolag, där någon sådan ämbets- eller tjänsteman eller befattningshavare var delägare, samt om den, som blivit dömd för olaga tillverkning eller för undansnillning av brännvin från beskattning. Slutligen var bränn- vinstillverkning förbjuden på ecklesiastika och andra boställen ävensom på annan kronans jord, som ej besatts med stadgad åborätt.

I den nya, nu gällande tillverkningsförordningen av 1926 hade Kungl. Maj:t föreslagit, att flertalet av de ovan återgivna diskvalifikationsgrun- derna skulle försvinna. Riksdagen godkände emellertid icke denna stånd— punkt, utan beslöt, att de skulle kvarstå i den nya förordningen.

Däremot ägde en genomgripande förändring rum ifråga om tillverk- ningsrätten genom förordningen den 14 juni 1917, vars bestämmelse i detta hänseende upptagits i den nu gällande tillverkningsförordningen. Genom denna föreskrift (3 å i 1926 års förordning) stadgas, att i bränneri, som anlagts eller för brännvinstillverkning inrättats efter ingången av juli månad 1917, sådan tillverkning ej får äga rum utan Kungl. Maj:ts till— stånd. Samma bestämmelse gäller angående tillverkningen i bränneri, där sådan verksamhet nedlagts av annan anledning än reparation och ej återupptagits före ingången av juli månad 1917.

Rätten till brännvinsbränning är sålunda numera knuten till byggnaden på sådant sätt, att i bränneri, som anlagts före juli 1917, bränning utan tillstånd må äga rum, såvida verksamheten icke nedlagts före nämnda tid, under det att i efter den angivna tidpunkten nyuppfört eller åter igång- satt bränneri tillstånd till bränning måste sökas hos Kungl. Maj:t. Ifråga om kvantiteten finnes laglig begränsning endast för tillverkning vid jäst— bränneri, varom stadgas, att under varje fjärdedel av tillverkningsåret icke må framställas större myckenhet brännvin av normalstyrka än att mot 60 liter svara 100 kg under samma tid tillverkad ren, pressad jäst. För sulfitbränneri gälla inga som helst begränsningar. Den enda inskränk— ning, som är stadgad för andra brännerier än jäst- och sulfitbrännerier, är tillverkningstidens längd. Härom gäller, att brännvinstillverkning är tillåten endast från första helgfria dagen i oktober månad till första helg— fria dagen i maj månad därpå följande år.

Innebörden av avtalet mellan Bränneriidkareföreningen och Spritcen- tralen i den del, som berör Spritcentralens rätt att själv bedriva råbränn- vinstillverkning, är, att bolaget äger dylik rätt vid ytterligare ett brän- neri utöver de båda —— i Hälsingborg och Rödaled _ som bolaget nu äger. Nedlägges driften vid hälsingborgsbränneriet, får dess kontingent över- flyttas till Rödaleds bränneri. Bränningen av potatisråbrännvin kan med anledning därav vid Rödaled ökas till en maximikontingent av 903000 liter. Rödaleds nuvarande maximala kontingent är nämligen 303000 och Hälsingborgs motsvarande siffra 600 000 liter.- Vid bränning av den kvan- titet, som varit genomsnittet under de sista fem åren eller omkring 22 milj. liter, d. v. s. något mer än hälften av maximikontingenten, skulle efter en dylik överflyttning av tillverkningsrätten från Hälsingborg till Rödaled vid sistnämnda bränneri kunna tillverkas omkring 480000 liter. Den ekonomiska innebörden av en dylik överflyttning skall senare när- mare beröras.

Om Spritcentralen skulle begagna sig av sin rätt att bedriva tillverk- ning vid ett tredje bränneri, så måste detta enligt avtalet dels vara med— lem av Bränneriidkareföreningen och dels begränsa sin tillverkning inom kontingentens ram. Skulle bolaget önska nyanlägga ett bränneri, förut—

• Sida 230
•  Original

sättes härför Kungl. Maj:ts tillstånd för tillverkningen. En dylik åtgärd synes emellertid för att få verklig praktisk betydelse böra genomföras endast, därest antingen avtalet med Bränneriidkareföreningen helt upp- häves eller ock bestämmelsen om tillverkningsrätt och anslutningstvång till föreningen försvinner ur avtalet. Endast under dylik förutsättning kan nämligen det nyanlagda bränneriets kapacitet fullt utnyttjas.

I detta sammanhang bör antecknas, att nuvarande avtal med föreningen utlöper tidigast den 1 oktober 1934 och erfordras härför uppsägning före den 1 oktober 1933.

Ett särskilt omnämnande förtjänar även jästbrännvinets ställning. Jästfabrikernas råbrännvinsproduktion beröres, ehuru fabrikerna äro medlemmar av Bränneriidkareföreningen, icke av dennas bestämmelser om kontingentering. De få leverera hela den av dem framställda kvan- titeten jästråbrännvin, men denna kvantitet är, såsom förut nämnts, ge— nom särskild föreskrift i brännvinstillverkningsförordningen (13 ©) be- gränsad till 60 liter per 100 kg jäst, en relation, som genom frivilligt åta- gande från jästfabrikernas sida för kampanjen 1933/1934 sänkts till 35 liter per 100 kg. »

I det tidigare omnämnda avtalet av år 1919 mellan Spritcentralen och jästfabrikerna hade bolaget, liksom förut förädlingsverken, förbundit sig att mottaga allt det jästbrännvin, som fabrikerna tillverkade. Produk- tionskvantiteten var även vid denna tid lagligen begränsad, men relations— talet för brännvinsmängden var så högt, att det i praktiken icke ens till- närmelsevis uppnåddes. Det verkliga utbytet låg år 1919 omkring 120 liter brännvin per 100 kg ren jäst, representerande en tillverkning av nå- got över 6 milj. liter brännvin. Genom särskilda riksdagsbeslut nedsattes jästfabrikernas tillverkningsrätt åren 1923, 1924 och 1925 till resp. 45, 35 och 35 milj. liter brännvin. I samband med genomförande vid 1926 års riksdag av den nya brännvinstillverkningsförordningen beslöts den nu gällande relationen. En förutsättning för detta beslut, i vilket även in- gick det tidigare berörda uttalandet angående jästspritens prissättning, var från riksdagens sida, att avtalet mellan Spritcentralen och jästfabri- kerna upphävdes. Så skedde även och i stället inflöt i bolagets avtal år 1926 med Bränneriidkareföreningen en bestämmelse om att de kvantiteter jästbrännvin Spritcentralen vore skyldig mottaga skulle beräknas »i över— ensstämmelse med stadgande i 13 5 andra punkten brännvinstillverknings- förordningen».

Till belysande av den kvantitativa betydelse de olika slagen av råbränn— vin av jordbruksprodukter ha för Spritcentralens produktion meddelas följande uppgifter angående av bolaget under de senaste fem kampanjerna inköpta mängder brännvin av olika slag.

Bet- Melass- Potatis- Jäst- råbrännvin råbrännvin råbrännvin råbrännvin K 3. In p 3. n ] & 1 000 normalliter

l 1927/1928 ...................................... 18 021 701 979 4 835 l

[ 1928/1929 ....................................... 22 039 920 703 4 860

1929/1930 ....................................... 22 099 896 1 049 5 113 ' 1930/1931 ....................................... 22 103 897 1 056 5 146 ) 1931/1932 ....................................... 18 405 » 745 879 4 619

• Sida 231
•  Original

Spritcentralen ägde vid sin tillkomst icke något i gång varande råbrän- neri. År 1918 upprättades ett avtal mellan Spritcentralen och Klags— hamns Spritfabriks Aktiebolag, som ägde ett råbränneri i Klagshamn, en- ligt vilket avtal Spritcentralen arrenderade fabriken under en period av fem år. Genom ett år 1919 träffat avtal transporterades detta kontrakt på en koncern, omfattande samtliga jästfabriker, och överenskoms därvid, att verksamheten vid fabriken skulle administreras av jästfabrikerna samt att den på rörelsen vid arrendetidens slut uppkomna vinsten eller förlusten skulle lika fördelas mellan jästfabrikerna och Spritcentralen. Tillverk- ningen i Klagshamn avsåg under första året endast jästbrännvin (samt jäst), under andra året huvudsakligen potatisbrännvin och under de tre sista åren av arrendekontraktet melassbrännvin. Bolagets avtal med fab- riken torde ha föranletts därav, att vid tiden för kontraktets ingående någon tillverkning av annat brännvin än jästbrännvin icke förekom i ri- ket och att det därför var angeläget för bolaget att själv kunna producera något brännvin. Arrendetransporten till jästfabrikerna skedde i samband med den tidigare berörda större uppgörelsen med dessa kontrahenter, där Spritcentralen bl. a. förband sig att icke vidare tillverka jäst och jäst— fabrikerna att icke rena brännvin. I samband därmed nedlades produk- tionen av jästbrännvin vid bränneriet, som därefter övergick till melass- bränneri. Efter arrendekontraktets upphörande har Klagshamnsfabriken drivits av dess ägare (företaget är familjebolag) och har tillverkningen avsett uteslutande melassråbrännvin.

I samband med den ovannämnda uppgörelsen med jästfabrikerna för— värvade Spritcentralen år 1920 samtliga aktier i Hälsingborgs jäst- och spritfabriks aktiebolag i Hälsingborg, som var ägare till en i gång va- rande spritfabrik. Vid denna fabrik har därefter årligen, med undantag för något enstaka år, tillverkats melassråbrännvin för Spritcentralens räk- ning. Bränneriet har under alla år det varit i drift lämnat ett synnerligen tillfredsställande resultat. Såsom av nedanstående sammanställning av vinstens belopp (före avskrivningar) samt dess förhållande till anlägg- ningskapitalet framgår, har under tre av de 12 driftsåren efter 1920 av— kastningssiffran legat över 50 %. Den lägsta siffran för hela perioden

Hälsingborgs bränneri.

T' Utbyte Brännvins- Anlägg- Vinst före Vinst i % illverkad it 50 D. . .. . k . 1" K am p 3. ni kvantitet | er %> pris ore nmgs- avs. l'lV— av än agg- liter 50 7 per kg per liter kapital nmg nings- ” socker 50 % kr. kr. kapital . 1920/1921 ................... 497 8691) . . 1'109 . . 64'0 . . 84 0.72, . 66 287. _ _78'8 . 1921/1922 ................. 399 887'0 1'1 26 500 84 072 49 795 592 1922/1923 .................. 150 3052 1'1 13 350 84 072 10 215 122 1923/1924 .................. 223 031'6 1'103 370 84 072 35 417 421 1924/1925 .................. 405 2288 1'148 34'0 320 84 072 30 666 36'5 1925/1926 379 227'9 1'092 31'0 84 072 17 193 20'5 1926/1927 334 354'2 1'065 320 84 072 12 975 15'4 1927/1928 .................. 291 3059 1'106 420 84 072 46 112 54'8 1928/1929 .................. —— — —— 84 072 — — 1929/1930 .................. 350 226'0 1'136 329 82 842 9 498 11'5 1930/1931 .................. 352 7040 1140 282 83 022 32 772 395 1931/1932 .................. 291 3898 1134 29'2 83 022 30 456 36”! 1932/1933 .................. 321 2049 . 1'127 25'4 83022 c:a 15800 c:a 190

• Sida 232
•  Original

har stannat vid 12 %, och genomsnittsavkastningen utgör omkring 35 % av anläggningskapitalet. Därvid har bränneriets kapacitet likväl icke under något är fullt utnyttjats, utan kontingenten har i regel legat mellan hälften och två tredjedelar av tillverkningsförmågan, vilken, såsom tidi— gare angivits, är 600 000 liter.

Syftet med förvärvet av Hälsingborgsfabriken angavs vid beslutets fat- tande vara, att bolaget därigenom bereddes möjlighet att på grundval av erfarenheter från ett eget råbränneri få en objektiv kännedom om kost- naderna för och de närmare omständigheterna vid en dylik rörelse. Ut- vecklingen visade emellertid snart, att de erfarenheter, som gjordes vid denna fabrik och som på grund av dess produktion begränsades till melass- brännvinstillverkningen, icke voro tillräckliga för bolagets syften. Då en omändring av fabriken till potatisbränneri skulle ha stött på ett stort motstånd från stadsmyndigheternas sida och dessutom hade dragit syn- nerligen betydande kostnader, väcktes tanken på att förvärva ett i gång varande potatisbränneri. Efter vidlyftiga undersökningar beslöt styrel— sen också vid sammanträde i augusti 1925 att inköpa bränneriet i Röda- led. Köpeskillingen finge, inklusive inventarier, icke överstiga 80000 kr. Enligt protokollet fattades detta beslut »med hänsyn till den betydelse innehavet och driften för Spritcentralens räkning av ett potatisbränneri måste äga för att bereda Spritcentralens representanter vid förhandlingar angående fastställande av priset på råbrännvin tillfälle att kunna utöva kontroll på de från råbrännvinsproducenterna framlagda uppgifter och beräkningar och även i övrigt verksamt föra brännvinsköparnas talan».

Sedan några års erfarenhet vunnits av rörelsen vid bränneriet och därav framgått, att detta var i bristfälligt skick och därför komme att under den närmaste tiden tarva en genomgripande ombyggnad jämte nyanskaff— ning av apparatur, väcktes förslag att på annan ort i Skåne uppbygga ett nytt bränneri. Vid fortsatta undersökningar av denna fråga visade det sig emellertid fördelaktigast att verkställa ombyggnad av bränneriet i Rödaled. Styrelsen beslöt därför vid sammanträde den 4 april 1929, att denna ombyggnad, vilken jämte anskaffande av ny maskinell utrustning beräknades komma att draga en kostnad av sammanlagt omkring 170000 kr., skulle komma till omedelbart utförande. Beslutet verkställdes under sommaren 1929, och det ombyggda bränneriet togs i bruk första gången under kampanjen 1929/1930.

Inköpskostnaden för den ursprungliga fastigheten utgjorde 60 000 kr. och för maskiner etc. 20 000 kr. Efter ombyggnaden och senare tillkomna smärre kompletteringsarbeten och nyanskaffningar har i fastigheten vid 1932 års slut investerats ett sammanlagt kapital av kr. 159 72660 och i maskiner, apparater och lösegendom kr. 82 87000 eller tillhopa kr. 242 596150. Efter vederbörliga avskrivningar var det bokförda värdet vid samma tid— punkt för fastigheten kr. 125 818-90 och för maskiner etc. kr. 43 012-00 eller tillsammans kr. 168 823090.

I motsats till Hälsingborgsfabriken har Rödaleds avkastning, åtmin- stone under åren efter nybyggnaden, varit relativt svag. Såsom av föl— jande tablå framgår, har vinsten (före avskrivningar) i procent av an— läggningskapitalet för tillverkningsåren 1925/1926—1928/1929 varit lägst 131 och högst 183 %. Efter nybyggnadens genomförande år 1929 har vinsten intet år överstigit 7 % och utgjort lägst 6 % av anläggnings— kapitalet.

• Sida 233
•  Original

Tillverkad Utbyte Brännvins- Anlägg- Vinst före Vinst i % K . . liter 50 % pris öre nings- avskriv- av. anlägg- a m 1) a n] kvantitet . . . . liter 50 7 per kg per liter kapital ning ninga- ” stark. 50 % kr. kr. kapital 1925/1926 .................. 184 584'5 ] ' 1 7 8 365 80 000 10 463 131 1926/1927 .................. 170 035'5 1'246 38'5 37'0 82 065 15 034 183 1927/1928 ................. 147 9830 1'202 480 420 1 82 065 14 624 17'8 1928/1929 .................. 177 7032 1'2 17 350 390 82 065 14 034 171 1929/1930 ................. 177 786'2 1'267 37'0 227 890 14 670 6'4 1930/1931 .................. 179115'6 1314 320 240 237 16 906 7'0 | 1931/1932 .................. [147 52321 1133 9 330 240 827 14 842 6") | 162 906'9 , . . . . . 1932/1933 .................. l 16 6874! 1 532 29 0 26 3 | 242597 c.a 14000 ] c.a 6 0 |

Av tablån framgår i övrigt, att utbytet före nybyggnaden under ett år nådde den relativt höga siffran av 125 och under intet år understigit 1'18. Efter nybyggnaden har den högsta siffran utgjort 134 och den lägsta 127, allt normalliter brännvin per kg stärkelse. .

Det väsentliga skälet till det relativt dåliga ekonomiska resultatet vid Rödaled är, att fabrikens tillverkningskapacitet endast kunnat ofullstän- digt utnyttjas. Vid full drift under hela kampanjen, d. v. s. en tillverk- ningstid av omkring 160 dagar, skulle den producerade brännvinskvanti— teten kunna uppgå till omkring 450 000 normalliter eller ungefär den kvantitet, som inom de nu medgivna kontingenternas ram kunde ernås, om Hälsingborgs tillverkning överflyttades till Rödaled. En kalkyl, upp— gjord på grundval av det för innevarande kampanj fastställda potatis— brännvinspriset av 29 öre per normalliter och i övrigt byggande på de verkliga kostnaderna vid bränneriet under samma kampanj, visar, att vinsten vid en tillverkning av 450000 liter skulle ha uppgått till 46 723 kr. Denna vinst motsvarar 193 % av anläggningskapitalet. Göres motsva— rande beräkning för ett fullt utnyttjande av fabrikens nuvarande maximi- kontingent, d. v. s. 303000 liter, skulle bränneriet ha gått med en vinst av 29169 kr., d. v. s. 12 % av anläggningskostnaden.

6.

Den här lämnade redogörelsen visar, att förbindelserna mellan jord— bruksbrännvinets producenter och dess köpare ha gamla anor och att dess grunddrag utbildats redan långt före Spritcentralens tillkomst. Bolagets. inträde på köparnas plats representerar i stort sett ett fortsättande av en mångårig tradition, i sin tillämpning efterhand jämkad efter nytill— komna erfarenheter och ändringar i de av lagstiftningen givna förutsätt- ningarna. - Den kartell, som- förut företrädde-köparnas intressen, har un— der Spritcentralens tid ersatts av ett statligt monopol, medan säljarna under hela den period av över ett kvartssekel, som här berörts, varit sam— manslutna i en stark och enhetlig organisation.

Det är möjligt, att bolaget genom att från början uppträda med hårda händer och utan hänsynstagande till förutgående utveckling eller då— varande läge hade kunnat utvidga sin verksamhetskrets även till rå- brännvinshanteringens område och därigenom åvägabringa rationellare- tekniska och ekonomiska förhållanden inom denna industri. En sådan

* Majsråbrännvin.

• Sida 234
•  Original

utveckling hade sannolikt berett möjlighet för en något lägre kostnad för råbrännvinet och därigenom ett billigare pris på den av bolaget för- sålda, till förbrukning färdiga varan. Potatisodlarnas intressen hade under en dylik regim i viktiga hänseenden kunnat sakligt sett tillgodo- ses i samma utsträckning som nu varit fallet. Sannolikt hade det t. o. ni. varit möjligt att jämnare fördela försäljningstillfällena för potatis och därigenom låta vidsträcktare kretsar av jordbrukare komma i åtnjutande av den förmån, som leveranser av potatis till råbrännerier anses vara.

Emellertid skulle en sådan politik från Spritcentralens sida säkerligen ha mött motstånd på olika håll. Ett monopols ställning är alltid ömtålig och detta gäller i högsta grad Spritcentralens. Dess monopol var under de första åren endast svagt förankrat i lagstiftningen och gjordes till före— mål för oavlåtliga angrepp såväl inom den offentliga diskussionen som i riksdagen. Situationen skärptes även därav, att bolaget tillkommit såsom ett led i en stort anlagd reform på det nykterhetspolitiska området. vilken häftigt bekämpades från olika läger. Hade Spritcentralen under denna tid, då det främst gällde att konsolidera ställningen såsom ensam partihandlare med rusdrycker och såsom innehavare av landets samtliga reningsverk, sökt gripa över även på råbrännvinsproduktionens område, skulle svårigheter ha skapats, som måhända kunnat bli bolaget övermäk— tiga. De reningsverk, vilkas arvtagare bolaget blev, hade vid denna tid avstått från att tillverka sin råvara vid egna brännerier, vadan ett ny- vaknat intresse från Spritcentralens sida för denna gren av hanteringen skulle ha betraktats såsom ett obehörigt intrång, särskilt förkastligt och farligt när inkräktaren uppträdde i form av ett monopol. Bränneriernas intressenter av olika slag ägde —— och äga fortfarande — ett betydande politiskt inflytande, och upptagandet av en kamp även på denna linje kunde därför ha blivit ödesdiger för bolaget i de ur bolagets synpunkt eljest tillräckligt vanskliga förhållanden, som då rådde. Det är därför helt naturligt, att icke någon framstöt ens ifrågasattes på denna front, utan att man fann klokast att avstå från att avbryta utvecklingen och i stället inordna sig i de former, företrädarna skapat.

När monopolets ställning sedermera befästes och det blev möjligt att ägna en mera ingående uppmärksamhet åt intressen, som dittills ansetts böra hållas utanför, väcktes även tanken på en nyorientering av bolagets förhållande till produktionen av råbrännvin. Då hade emellertid förbin— delserna med bränneriidkarnas organisation fortgått under åtskilliga år utan att vålla mera avsevärda slitningar mellan parterna. Visserligen utsattes bolaget då liksom senare efter snart sagt varje prissättning för häftiga angrepp framför allt i provinspressen, varvid bolaget beskylldes för att utnyttja sin monopolställning i syfte att oskäligt pressa ned pri- serna på brännvin och potatis. Men samtidigt som detta visar, att bola- gets representanter i varje fall sökt hävda den för en köpare naturliga ståndpunkten att sträva efter billigast möjliga pris, så framgår av den föregående redogörelsens detaljer angående formerna för prissättningen, att angreppen närmast drabbade icke Spritcentralen och dess ombud vid förhandlingarna utan de opartiska ledamöterna av prisdelegationen, vilka i regel voro de, som fällde utslaget i prisfrågan. Från detta håll har också i regel motståndet kommit mot genomförande av sådana av bo— laget föreslagna reformer i kalkylgrunderna, vilka, såsom exempelvis en höjning av utbytesprocenten, skulle ha haft till följd en för köparna gynnsammare och rättvisare prissättning.

Förhållandet mellan bolaget och Bränneriidkareföreningen har sålunda

• Sida 235
•  Original

från Spritcentralens sida, utom av obenägenheten att utsätta ett från många håll ständigt kritiserat monopol för anklagelser för oförstående eller osmidig hållning gentemot en av det sydsvenska jordbrukets vikti— gaste binäringar, präglats jämväl av en önskan att bibehålla en någor- lunda friktionsfri förbindelse med säljarna av den förnämsta råvaran för bolagets produktion. Under de senaste åren, då parternas representanter mötts till fri förhandling utan närvaro av skiljemän, har emellertid så gott som varje gång framträtt tanken att för Spritcentralens del överlämna prisfrågans avgörande till den statliga nämnden. Ett upptagande till grundlig och objektiv prövning av sådana från bolagets sida framställda önskemål som en högre utbytesberäkning, prisets gradering efter varans alkoholstyrka m. m. torde förutsätta prisfrågans hänskjutande till denna korporation, och har, såsom av det föregående framgår, Spritcentralen avtalsenlig rätt att få en begäran härom förverkligad.

Det har dock även visats, att förhoppningar om en verkligt betydande ändring av kalkylernas resultat icke kunna knytas vid realiserandet av dylika önskemål. Däremot vore sannolikt åtskilligt för bolagets ekonomi att vinna genom tillgodoseende av kravet på en bränning upp till full kapacitet vid bolagets egna fabriker. Därigenom och än mera genom en utvidgning av bolagets verksamhet såsom producent av potatisbrännvin kunde även nödig hänsyn tagas till ett hos andra jordbrukare än de, som äro knutna till nuvarande brännerier, allmänt uttalat intresse för att få sälja sin potatis till bränneriändamål. Förutsättningen för genomföran- det av åtgärder av denna art är emellertid ett upphävande eller en änd— ring i viktiga punkter av det nuvarande avtalet mellan bolaget och Brän- neriidkareföreningen. Den härför nödiga uppsägningen av avtalet kan motiveras även med en hänvisning till det läge, i vilket ordnandet av flertalet av dessa frågor kommit genom det åt de 5. k. motorbränslesak— kunniga meddelade uppdraget. Dettas fullgörande kan nämligen tänkas resultera i förslag, vilkas förverkligande förutsätter större handlingsfri- het för Spritcentralen än som medgives inom nu gällande bränneriavtals ram.

Stockholm den 3 juni 1933. M. Marcus.

Bil. a. Sammaniämkningskalkyl

över tillverkningen vid ett medelstort potatisbränneri under kampanjen 1932/1933 med en daglig avverkning av 150 hl potatis och 700 kg mältad säd. Tillverkningen beräknas ske på 82 dagar och utgöra 200 703 liter 50 % råbrännvin. Potatisen beräknas väga 70 kg per hl. Kolförbrukning 25 hl stenkol per dag. '

• Sida 236
•  Original

Debet. __ Ore per lit. 50 % Råprodukter:

12300 hl potatis 17 % å kr. 240 pr hl ........ 1471 16400 kg sexrad. korn » » 13'75 pr 100 kg 1'12 41000 » blandsäd >> » 12'—- >> 100 » 2'45 Frakter, körslor och lagring av potatisen a

15 öre pr hl .................................................... 092 7 % svinn å potatisen ............................................ 1'03 20'23

Administrations— och fabriksomkostnader:

Periodiska kostnader.- Lön till brännmästaren å 12'— pr dag 984'—

» » 9 arbetare » 6'—— » » 4 428'— 270 2 050 hl stenkol =164 ton å kr. 18'— + frakt

kr. 4'— och hemkörning kr. 3'— : kr. 25'—-

pr ton ................................................................ 2'04 Bidrag till kontrollkostnader å kr. 5'— pr dag under 100 dagar ................................................ 025 499 Engångskostnader: Avskrivning å fastighet kr. 40 000'— » » invent. » 20 000'— tillsammans kr. 60 000'—— åå % 1'49 Avkastning å samma belopp ä 8 % ............ 2'39 Försäkringar och skatter .................................... 0'52

Reparationer, utensilier, förvaltnings-, rese— och diverse omkostnader; kostnader för

Kronor

29 520'—

2 255'— 4 920'—

1 845"—

2 066'40, 40 606-40

5 412"—

4 100'——

f_520:_ 10 012-—

3 000'— 4 800'— 1 050'—

3 000'— 11 850-—

Kronor 62 46840

4 100'—— 58 36443 39 7

igångsättning och avslutning ........................ 1'49 5'89 31'11

Kredit. 1230 000 liter drank ä 1/3 öre .......................... 203 200 703 » råbrännvin ............................... 29'08 Utjämningstal ........................................................ _ 31'11 Kronor 62 468'40

Beräkning av utbytet : 150 hl potatis år 70 kg = 10 500 kg a 17 % stärk. 200 kg korn ........................................ » 50 » » 500 » blandsäd ................................ » 45 » »

1 785 kg stärkelse 100 » >> 225 » »

Summa 2 110 kg stärkelse.

Då genomsnittsutbytet är 1'18 liter 50 % pr kg stärkelse, så erhålles: 1'16 x 2110 kg=2 447'6 liter 50 7, x 82 dagar=200 703 liter 50 % x 110 brännerier = 22 077 330'—- liter 50 % brännvin.

• Sida 237
•  Original

Bilaga C.

Till Kungl. Lantbruksstyrelsen.

I enlighet med Kungl. Lantbruksstyrelsens anhållan i skrivelse av den 24 mars 1933 (26391) lämnas härmed följande orienterande uppgifter an- gående den vid spritfabrikation av stärkelserika lantbruksprodukter er— hållna drankens fodervärde och användbarhet.

Stärkelsens överföring till alkohol omfattar som bekant följande pro— cesser. De som utgångsmaterial använda produkternas (sädens eller po— tatisens) stärkelse förklistras genom upphettning under tryck och över— föras genom försättning med grönmalt till förjäsbara kolhydrater (maltos m. ni.), som genom tillsats av jäst förjäsas till etylalkohol under bildning av kolsyra. Alkoholen avskiljes från den förjästa mäskens ej flyktiga beståndsdelar genom destillation. Återstoden kallas allt efter utgångs- materialets art potatis— resp. sädesdrank.

Teoretisk härledning av uppgifter över drankens sam— mansättning, smältbarhet, värdetal och fodervärde. Den från utfodringssynpunkt utan all fråga viktigaste av de med spritens framställning förenade förändringarna i utgångsmaterialets fodervärde ligger i stärkelsens överföring till flyktiga, genom destillationen från mäs- ken avlägsnade kemiska föreningar i huvudsak alkohol. Icke ens i fråga om råproteinet kan man förutsätta, att de biokemiska processerna och materialets upphettning (vid stärkelsens uppslutning resp. den förjästa mäskens destillation) medföra någon avsevärd förhöjning av mängden med utgångsmaterialet tillförda osmältbara näringsämnen. Bildningen av vissa organiska syror, speciellt ättik— och mjölksyra, har så liten omfatt- ning (0'1 resp. 01 %) att man alldeles torde kunna bortse från dess in- verkan på fodervärdet. Under förjäsningen överföres en del av utgångs— materialets amider till renprotein. Icke heller denna process har så stor omfattning, att den avsevärt kommer att påverka vår uppfattning om drankens fodervärde. Korrektion därför kan vad potatisdranken angår lätt göras med utgångspunkt från det förhållandet, att äggvitebildningen omfattar c:a 30 % av amidmängden. Jästtillsatsen motsvarar i allmän- het endast c:a 0'03 % av potatis-sädesmängden. Man kan således vid över— slagsberäkningar underlåta att taga jästen med i beräkningen, detta så mycket mer som jästen i allmänhet för varje gång tages från den närmast förutförjästamäsken.----——-------—-—-'-""

Förutsatt att dranken användes färsk och i så pass begränsade mäng— der, att dagsfodrets genomsnittliga vattenhalt icke kommer att överskrida de för dess utnyttjning optimala gränserna, borde man tydligen med kän- nedom om utgångsmaterialets sammansättning, smältbarhet och fodervärde samt den till avdestillerbara produkter (kolsyra, alkohol) omsatta stär— kelsemängden kunna approximativt beräkna den återstående drankens sammansättning, smältbarhet och fodervärde samt relationstalen för drank i förhållande till utgångsmaterial resp. drank per 100 kg i utgångsmate- rialet ingående stärkelse. För att exemplifiera beräkningsmetoden med-

• Sida 238
•  Original

delas som tabell 11 en efter dessa principer genomförd balansräkning för alkoholframställning av potatis och korn (som malt). Som underlag har använts en del av Maerker (litt. 1)2 meddelade uppgifter. I räkne- exemplet har man förutsatt, att 100 kg stärkelse (i potatis + korn) givit 55 liter 100—procentig alkohol och att 15 kg stärkelse eller därav bildade och därmed likvärdiga substanser återstå i dranken. Omräkning till andra utbytesgrader utföras på grundval av följande relationstal för a) liter alkohol resp. b) kg i dranken återstående från stärkelse härstam- mande substanser per 100 kg i utgångsmaterialet ingående stärkelse:

a. b. lit. kg 65 6 60 10 55 15 50 20

För att balansräkningen skulle kunna genomföras även i fråga om in- och utgående vattenmängder, har man förutsatt, att torrsubstansens spe- cifika vikt för såväl mäsk som drank uppgår till 1'3. Övriga antaganden framgå av tabell 1.

Potatisdrank.

Angående tillämpligheten av enligt tabell 1 härledda värden på drankens sammansättning, smältbarhet och fodervärde.

Tabell 2 utgör en sammanställning dels av de enligt tabell 1 teoretiskt härledda uppgifterna över potatisdrankens egenskaper, dels av de vid di- rekta bestämningar funna värdena. Genom jämförelse mellan dessa olika uppgifter skulle man således kunna bilda sig en uppfattning om de teore— tiskt härledda Värdenas tillämplighet.

Av kol. a—k framgår emellertid först och främst att drankens samman- sättning och värde i hög grad är beroende på alkoholutbytets storlek. Då de i litteraturen meddelade resultaten för potatisdrank i regel icke äro kompletterade med uppgifter över motsvarande alkoholutbyte, är det svårt att angiva, vilken av kolumnerna a—d som med avseende på förutsätt— ningar är närmast jämförlig med resultatet i fråga. En annan omstän- dighet, som starkt måste påverka drankens egenskaper är tydligen ut— gångsmaterialets, spec. potatisens, sammansättning. Den vid de svenska brännerierna bearbetade potatisen torde i regel uppvisa betydligt lägre stärkelsehalt, än den i tabell 1 förutsatta. Förhållandet mellan potatis och säd spelar givetvis även stor roll. Motsägande uppgifter över dran- kens sammansättning torde i många fall kunna sättas i samband med svårigheten att av ett fysikaliskt så heterogent material som drank uttaga representativa analysprov. Avsättningen av bottensatser innebär en stor

1 I och för överslagsberäkningar torde man även kunna utgå från de från brännerierna erhållna uppgifterna över drankens mängd och sammansättning samt relationstalet mellan alkohol och drank. Av dessa uppgifter skulle nämligen utgångsmaterialets mängd och sam- mansättning, fodervärde m. m. kunna rekonstrueras, om man antager att llit. alkohol mot- svarar 1'4 kg iörjäst stärkelse. " I ]itteraturtörteckningen, som här uteslutits.

• Sida 239
•  Original

Fab. 1. Överslagsberäkningar beträffande sammansättningen, smältbarheten, värdetalet och odervärdet (nettoenergi reap. smältb. äggvita) av för sprittramställning av potatis använt råmaterial resp. därvid erhållen drank.

Utbytet av 100-%-ig alkohol har beräknats uppgå till 5511ter per 100 kg stärkelse.

i e 0 . m 4 Eq (, o ** N-friaextr.- "4 5 E' E: E. >> 5 a': 5, ps ämnen & > å: %* 5: P' 5 E. 8 ca := := »: 5,5 5. 5. us ;; ; # ___5.=sggasn2=eå==n ä;... säs-"sszswwäas. _" 0? W 5”, g 0 _|: (I; = g ' 1 A. Använt utgångs- ? material. ; potatis, 24'2 % torr- j substans l sammansättning ------ _,_3000 2253 33 747 714 66 6 600 21 21 28 38 — _ — smältbarhetskoeft. — _ _ — — — 80 0 93 75 0 100 —— — 96 — smältb. näringsäm- nen, fodervärde ------ _l — — —— —— 626'6 528 0 558'0 15'8 0 280 24'8 780 — —- maltkorn + jäst i sammansättning ...... — 118 15 2103 101 12 3 72 4 10 1 11 — — — smältbarhetskoeff. — _— — _ — 75 89 93 74 35 100 — — 99 -— smältb. näringsäm- ' nen, fodervärde ...... _? _— — — — 85-2 90 27 67-0 3-0 3'5 1'0 80 119 —— — vatten ..................... _10731078 __ _ __ _ _ _ _ _ _ _ _ !. Förskjutningar :" ut- 5 gångsmaterialet fram- I 'allade gm de med alko- holens framställning * 'örbundna processerna. , gm avgång av kolsyra ; och alkohol etc. samt | l i samband med de- [ stillationen & rånäringsämnen —. —+1240 — ——_571 —— __571 — —— — — — — —— smb. när.-ämnen . —i — —- — ——531 —— ——531 — — — __708 100 — gin amidernas över- föring till renprotein rånåringsämnen ...... — — — — — — — — —— — — —9 +9 —— — — smb. när.-ämnen .. — — — _ — __3 —3 — — — _- —9 +6 +12100 — C. Balanskonto. rånäringsämnen s:a ingående(mäsk)... 4000 4196 3346 35 850 815 78 9 672 25 31 29 49 — — — S:a utgående (drank) 4800 4865 4586 35 279 244 78 9 101 25 31 20 58 — —— — utbyte i% ............... — _— — — — 30 100100 15 100 100 70 118 — — -— smb. näringsämnen nettoenergi sza ingående (mäsk)... —— — — _ — 711'8 61'8 2'7 625'0 18'8 3—5 '9-0 32'8 899 96'5 32'8 sza utgående (drank) 4800 4865 — —-— — 1778 238-& 2-7 94-0 18-8 35 20-0 38'8 203 86 391 utbyte i % ........... — — -— —— — 25 — — — — — — 23 119 För dranken beräknad : sammansättning pr 100 kg ]. färsk drank ......... — — — —5'7 5-0 1'6 02 2-1 O'o 0'6 01 1-2 4—2 _ 08 2. torrsubstans ...... — — — 12'6100 874 279 S'? 36"? 9'0 11'1 7'2 r)O's 72'8 —— 14'0 smältbarhetskoeff. och värdetal .................. — — _ — _ 73] 75 30 89 11 — 67 — 86 —-

• Sida 240
•  Original

Tab. 2. Uppgifter angående drank, dess smältbarhet, värdetal, sammansättning, fodervärde samt innehåll av torrsubstans! och organisk substans.

Drank av potatis Drank av majs Färsk

F & r 5 k Torkad F ä r s k 1 T 0 1- k a d drank Teoretiskt härledda uppgifter av för färsk drank gällande ett I enlighet med tabell råg Spritutbyte av liter ¹ teoretiskt härledda Enligt 0011 värden gällande ett Litteraturuppgifter litt: Enligt litteraturuppgifter: vete beräknat spritutbyte nzris 1 uppgift n:ris * Md” 60 55 50 per 100 kg stärkelse nzris 1 _" av liter litt-'

¹ Bl.- B1.- Bl.- | 10 |8 119pplgt) Korn säd! Kom säd Korn säd

65160 55|5o 9 |10| 6 1017 9|1o[8,1119 abcld e|f|gh1ij|k|1 m|nop qlrstlnlv

Smältbarhetskoeff.

Råprotein ....... 75 75 75 75 60 50 50 50 —— 65 — — 45—70 67 —— 66 75 80 75 80 75 80 Råtett . 30 30 30 30 — — 27 — -— 90 — —— 90 95 — 82 89 83 89 83 89 83 N-tria extraktiväm- nen ............... 85 88 89 90 > 77 86 55 88 64 89 69 Växttråd 11 11 11 11 _ t 35 28 35 28 35 28 Organ. substans 66 69 73 75 75 60 70 46 —— 69 — — —- 70 —— — 74 54 76 58 78 61

Värdetal 80 84 86 88 — 93 86 90 —— 90 90 — — 88 — 87 98 93 98 94 98 94

Näringsämnen och fodervärde per 100 kg organisk substans.

Råprotein...... ...... 426 372 31'9 282 28' 24 22 31 32 25 24 33 -— 32 33 23 389 34"! 346 31'6 31'8 29'1 Råtett ...... 49 43 3-7 S'? 15 2 2 5 2 11 11 14 — 15 11 5 74 109 6'6 99 59 91 N-fria extraktiväm- nen 35'5 43'7 51"! 574 594 62 66 52 55 55 55 44 — 42 46 60 381 323 450 388 508 432 Växttråd ......... 17'0 148 12”! 11'2 10'5 12 10 12 11 9 10 9 — 11 10 12 15'6 221 138 202 12'5 18'6 Renprotein 31'6 27'6 287 210 229 18 20 28 — — 22 24 — 28 — 20 350 31'4 31-1 28'6 281 263 Nettoenergi,fe . . 69'0 77'0 83'0 88'0 —— — 87 —(78) -— — — —— — 85 — 114 86 115 89 116 92 Stärkelsevärde......... —— — — —— -—- 52 — 41 — 69 67 —— — 72 —— —- 73 54 75 57 77 60 Smb. äggvita 21-3 18'6 160 141 171 10 9 12 9 — 14 —— — 18 16 — 25'8 244 225 223 203 205 Aska per 100 kg or- gan. subst. .. 19'0 16'6 141 127 170 — 4 | 15 15 6 6 6 — 7 — 5 8-9 90 80 S'?! 72 7-7

Per 100 kg färsk drav. Tom-substans — — 5'7 — 4—8 3—9 68 90 —6—8 6—13 5—10 -— 95—88 915—10 — — —— — — — Organ. substans.. .. —- — 5'0 -— 3'4—7'2 —— 5'5—7 78 —— 6'5 —- — —— — 87 — —— — — —— — —*

— 63 83 -—-—7O _ _ 70 )65

. . .. . . ... a _" nf | rn n/ :

• Sida 241
•  Original

Tab. 3. Näringsämnesinnehåll och fodervärde av drank uttryckt i procent av motsvarande värden för utgångsmaterialet.

Netto- Smb Org. subst. energi .. .” foderenh. aggwta Potatisdrank. Härledda värden motsvarande de i tab. 2, kol. a—d angivna förutsättningarna vid ett alkoholutbyte per 100 kg stärkelse" . 65 l., kol. a 22 14 119 60 » b 26 18 119 55 » c 30 23 119 50 » d 34 27 119 Direkta bestämningar enligt Völtz m.fl. litt. 31 ............................................ 27 Sådcsdrank. Härledda värden gällande ett alkoholut- byte per 100 kg stärkelse av liter ...... 65 kom 28 26 100 blandsäd 34 26 100 60 korn 31 29 100 blandsäd 37 29 100 55 korn 35 33 100 blandsäd 40 33 100 50 kom 39 37 100 blandsäd 44 37 100

Tab. 4. Näringsämnesinnehåll och fodervärde i drank per 100 kg i utgångsmate— rialct ingående stärkelse.

Org. Rå.- Foder— Smb. subst. protein enheter äggvita Potatisdrank. Härledda värden motsvarande i tab. 2. kol. a—d angivna förutsättningar vid ett alkoholutbyte av liter per 100 kg stär- kelse ................................................ 65, kol. a 27 1113 19 58 60 » b 31 11'6 24 5'8 55 » c 36 11'6 30 58 50 » d 41 11'6 36 58 Sädesdrank. Härledda värden gällande ett alkoholut- byte per 100 kg stärkelse av liter ......... 65 korn 36 15-7 41 102 blandsäd 48 181 40 128 60 korn 40 15"! 46 102 blandsäd 52 181 45 12'8 . 55 korn . . . 45 . .1517 . . 52 102 blandsäd 57 181 51 128 50 korn 50 15'7 58 102 blandsäd 62 181 57 | 128

felkälla. Vad smältbarhetskoefficienterna beträffar torde de direkt be— stämda värdena avse torkad drank. Även om intorkningen utföres vid relativt låg temperatur kommer den lätt att medföra en nedsättning av råproteinets smältbarhet. De från smältbarhetsförsök härrörande värdena ligga ju också i regel betydligt lägre än de enligt tabell 1 beräknade, utan att man dock med säkerhet kan avgöra, vilket värde som närmast mot-

1 I litteraturförteckningen, som här uteslutits. 16 — 881972.

• Sida 242
•  Original

svarar färsk drank. Som ett kompromissvärde kan man vid överslags— beräkningar räkna med värdet 65. Beträffande drankens nettoenergi och värdetal föreligga endast ett par genom respirationsförsök utförda be- stämningar (litt. 2).x Dessas resultat måste emellertid av vissa orsaker betecknas som skäligen osäkra. Icke heller de med kor utförda period— och gruppförsöken (litt. 3, 4, 6)1 äro av sådan beskaffenhet, att de giva fullt säker ledning för fixering av värdetalets storlek. Under sådana för- hållanden torde de enligt kol. a—d härledda uppgifterna kunna tillmätas minst lika stort sannolikhetsvärde som de i övriga kolumner införda. Så— som dessa kolumner giva vid handen måste man förutsätta, att värdetalet sjunker med stigande alkoholutbyte. Det skulle i medeltal ligga vid c:a 85.

Vid jämförelse mellan kol. a—d och övriga i tabell 2 intagna kolumner får man det intrycket, att de drankkvaliteter, man i praxis har att räkna med, till övervägande delen motsvara ett alkoholutbyte av 50—55 liter per 100 kg stärkelse och att det för spritens framställning använda materia- lets råproteininnehåll i regel är lägre än det i tabell 1 förutsatta.

I överensstämmelse härmed skulle man _— tabell 3 — kunna räkna med att i runt tal % av den i utgångsmaterialet ingående mängden organisk substans och 1/4 av dess nettoenergi (allmänna fodervärde) återfinnes i dranken. Vad smältbar äggvita angår skulle spritfabrikationen — genom den under förjäsningen skeende överföringen av amider till renprotein — rentav resultera i en ökning av den med utgångsmaterialet tillförda mängden.

För vissa överslagsberäkningar är det av intresse att ha tillgång till uppgifter angående näringsämnesmängden och fodervärdet av den drank— mängd, som motsvarar 100 kg i utgångsmaterialet ingående stärkelse. De på grundval av tabell 1 beräknade uppgifterna däröver äro införda i ta— bell 4.

Potatisdrankens användning.

Ovan meddelade uppgifter angående drankens fodervärde gälla färsk under optimala förhållanden utfodrad drank. Då dranken är rik på lätt omsättningsbara beståndsdelar, spec. äggviteämnen, undergår den efter avsvalning hastigt värdeminskande, i viss mån t. o. m. hälsovådliga om- sättningar. Den bör därför om möjligt ända till strax före utfodringen bibehållas vid så hög temperatur, minst 700 C, att mikroorganismernas ut— veckling förekommes. På grund av sin höga vattenhalt, 98—92 %, har den ett i förhållande till fodervärdet mycket högt specifikt värme, var- för det är av vikt att den vid utfodringen är tempererad (på vintern till c:a kroppstemperatur). Utfodrad kall i ett kallt stall medför dess upp— värmning i djurkroppen så stark förbrukning av nettoenergi, att foder— värdet starkt nedsättes. Utfodring av starkt nedkyld drank medför dess- utom lätt diarré och svårartad katarr. Vid utfodringen är det av vikt, att man aldrig giver så mycket, att längre tid kvarstående rest uppstår i krubban. Detta resulterar nämligen i skadliga omsättningar framkallande de i äldre tider ofta förekommande specifika dranksjukdomarna kolik, magkatarr, mugg och allmän slapphet. Även på fruktsamheten verkar dranken vid forcerad och dåligt skött utfodring menligt. För neutrali— sering av de i dranken ingående organiska syrorna och komplettering av mineralämnesinnehållet (brist på kalk) brukar man ibland vid utfodringen giva något slammad krita, 25—50 g per dag. Tillsatsen bör i varje fall

• Sida 243
•  Original

icke givas förrän just när dranken utfodras. Syror-nas neutralisering gynnar nämligen tillväxten av vissa skadliga. mikroorganismer, speciellt förruttnelsemikroorganismer. På grund av drankens höga halt av lätt- lösliga, starkt dissocierade salter, spec. kalisalter, bör man vid utfodring med drank i hög grad inskränka koksaltgivan. Att tillsätta koksalt till dranken i syfte att öka djurens törst och därigenom även drankkonsum— tionen är förkastligt. Vad drankgivans storlek beträffar brukar på går- dar belägna alldeles intill brännerierna givas ända till 60—70 liter per dag och djur. Det näringsfysiologiska optimet ligger emellertid säkerligen betydligt lägre eller vid c:a 40—50 kg. Åt kvigor i 1—2-årsåldern kan dagsgivan uppgå till 15, högst 25 kg, för hästar till 15 kg (dock bör drank alldeles undvikas under perioder med hårt arbete) för svin till c:a 3 kg per dag och djur under förutsättning att endast små mängder givas av vassle och skummjölk. För gödning av nötboskap anses dranken giva goda resultat med särskilt fördelaktig inverkan på köttets kvalitet. Inom Skånes bränneridistrikt uppköpas ofta stutar från Småland i och för göd— ning med bränneridrank. Vid begränsad utfodring anses dranken hava specifika, mjölkproduktionen stimulerande verkningar, dock förenade med utpräglad tendens till nedgång i fetthalt. Fettets jodtal synes icke bliva nämnvärt påverkat av potatisdrank (däremot av majsdrank, jfr nedan). När så stora mängder drank givas, att diarré inträder, försämras mjöl— kens hållbarhet genom den därav förorsakade starka bakterieinfektionen. Dranken är, som av tabell 2 framgår, ett mycket äggviterikt och vatten- haltigt foder, som således i foderstaten måste kompletteras genom kol— hydratrika, högkoncentrerade fodermedel och relativt stora mängder strå— foder.

Intorkning av potatisdrank.

På grund av drankens höga vattenhalt (94—98 %) blir dess konservering genom intorkning i regel icke lönande. Processen är, såvida icke tork- ningen utföres vid relativt låg temperatur (vacuumtorkning) förenad med ofta mycket betydande nedgång i äggvitans smältbarhet, större ju högre temperatur materialet antager under torkningen. Härtill kommer, att den intorkade potatisdranken icke så gärna förtäres av djuren, vid danska koförsök (litt. 7)1 utgjorde konsumtionen i medeltal 32 kg. Analys- uppgifter, se tabell 2.

Sädesdrank.

Av majs framställd drank. Då detta drankslag bland de av säd framställda torde ha den största betydelsen hava en del uppgifter över dess samman-sättning 'etc. 'blivit sammanställda i tabell 2.4 Torkad majsdrank importerad från Frankrike och andra länder försäljes även i vårt land utan att dock spela någon roll. Majsdranken är ett även i torkad form begärligt fodermedel som tillägges specifika, mjölkdrivande verkningar. Liksom potatisdranken synes utfodring av majsdrank i stora mängder medföra nedgång i mjölkens fetthalt. I olikhet med denna ver— kar majsdranken på grund av majsens rikedom på oleinrika fettarter, kraftigt höjande på smörfettets jodtal och ger således vid riklig utfodring ett alldeles för vekt smör.

* I litteraturiörteckningen, som här uteslutits.

• Sida 244
•  Original

Drank av råg resp. vete. Till sammansättning och egenskaper överensstämma dessa drankslag helt nära. För Sveriges del torde de emellertid knappast hava någon betydelse.

Dr ank av korn och havre. Dessa sädesslag synas i olika kombina— tioner med varandra och med potatis för närvarande hava relativt stor användning som råmaterial för de svenska brännvinsbrännerierna. Några uppgifter över den av dem erhållna drankens sammansättning och övriga egenskaper ha dock icke kunnat införskaffas. För vinnande av vissa hållpunkter härutinnan hava mot tabell 1 svarande balansberäkningar genomförts även för korn och blandsäd (hälften korn, hälften havre). Man har härvid förutsatt, att stärkelsemängden för både korn och havre utgör c:a 95 % av mängden kvävefria extraktivämnen. Resultaten av de olika beräkningarna äro införda i tabellerna 2, 3 och 4.

Alkohol framställes även i vårt land —— om ock i helt liten skala — av sockerbetor och melass, vad melassen angår huvudsakligen i samband med jästfabrikationen. Uppgifter angående den därvid erhållna drankens sam— mansättning etc. stå att få bl. a. i de under litt. 9 och 101 angivna källorna. Då det av lantbruksstyrelsen givna uppdraget endast synes gälla drank av potatis och säd, synes ingen anledning emellertid förefinnas att här ingå på melass- resp. sockerbetsdrankens speciella egenskaper.

De av Kungl. Lantbruksstyrelsen av Centralanstaltens husdjursavdelning infordrade upplysningarna torde enligt ovanstående framställning vara givna:

1. Beträffande drankens ekonomiska betydelse genom de i tabell 3 och 4 sammanställda uppgifterna över förhållandet mellan drank och motsva— rande för spritfabrikationen använt utgångsmaterial resp. därför använd stärkelse.

2. Beträffande drankens fodervärde genom tabell 2.

3. Beträffande drankens användning och värde för olika djurslag ge— nom i texten meddelade upplysningar (sid. 242) kompletterade med upp- gifter över drankens inverkan på mjölkproduktionen och mjölkens kva- litet, sid. 242 och 243.

4. Beträffande drankens värde under olika förhållanden (vid olika tem- peratur, vid transport längre vägsträckor etc.) genom texten sid. 242 0. f. Härtill kan tillfogas, att vissa beståndsdelar i dranken vid drankens av— svalning resp. syrning utfällas på behållarens sidor, vilket nedsätter den återstående drankens fodervärde.

5. Beträffande inverkan av drankens indunstning och den torkade dran- kens egenskap'er genom texten sid. 243 samt tabell 2. Som av framställningen framgår ha en hel del av uppgifterna erhållits som resultat av grova överslagsberäkningar beroende därpå, att drifts— analytiska uppgifter icke kunnat införskaffas. Experimentalfältet den 21 april 1933. H. Edin.

t. i. föreståndare. Litteraturlörteckning ”.

* I litteraturtörteckningen, som här uteslutits. ' Här utesluten.

• Sida 245
•  Original

Bilaga D.

Till 1933 års motm'bränslesukkunnigu.

Sedan undertecknad vid Sakkunnigas sammanträde den 2 juni inne- varande år haft tillfälle att deltaga i överläggningarna angående de verk- ningar som brännvinsbränningens eventuella centralisering kunde tänkas få på drankens fodervärde och utnyttjande, erhöll jag kommitterades upp- gift att inkomma med skriftligt yttrande i detta ärende. Till mitt för- fogande ställdes härvid dels ett yttrande i ärendet av Kungl. Lantbruks— styrelsen, avgivet den 29 april innevarande år, dels en utredning av pro- fessor Harald Edin angående de faktorer, som påverka drankens foder- värde. Senare har jag genom byråchefen S. Almgren erhållit del av en utredning, som på uppdrag av kontrollstyrelsen utförts av en dansk expert, ingenjör T. Obel-Jörgensen, angående förhållandena och tillverkningen av sprit vid de svenska brännerierna, ävensom en del riksdagstryck och kom— mittéutredningar, som stå i sammanhang med det föreliggande spörsmålet.

Till stöd för sitt yttrande har Lantbruksstyrelsen infordrat uttalanden av hushållningssällskapens förvaltningsutskott inom de län, där brännvins- bränning av potatis har någon större omfattning. I dessa framhålles en- stämmigt, att både potatis och drank på grund av sin skrymmande be- skaffenhet icke med ekonomisk fördel kunna fraktas långa vägar från produktionsorten. För dranken möter en ytterligare svårighet däri, att den, för att lämna full effekt och icke medföra skadliga verkningar måste utfodras färsk och ljum. Även om dessa synpunkter vid motordriftens allmänna användning kunna något reduceras, måste de dock allt fort- farande vitsordas som riktiga, vilket innebär, att en centralisering av brännvinsbränningen måste genomföras med mycket stor varsamhet. I annat fall torde det i första hand bliva småbrukets representanter, vilka oftast sakna tillgång till motordrivna fordon, som komma att bli lidande.

Vidare framhålles i de nämnda svaren från hushållningssällskapen, lik— som ännu kraftigare i Lantbruksstyrelsens yttrande, att potatisen är vår främsta sandjordsväxt, vilken å dylika jordar ger högre och säkrare av— kastning än övriga kulturväxter, varför inskränkning eller centralisering av potatisbränningen måste taga hänsyn även härtill. En eventuell cen— tralisering av brännvinsbränningen torde alltså, även om den genomföres i. lindrigaste form, böra föregås aven ingående undersökning inom vilka _ områden landets mest markerade >>p0tatisjordar» äro belägna. Inom dessa bör fortsatt brännvinsbränning om möjligt bibehållas.

I de flera gånger nämnda svaren framhålles emellertid också drankens betydelse som foder i dylika bygder mycket. starkt. På de utpräglade sandjordarna möter odlingen av de vanliga foderväxterna oftast stora svårigheter och givetvis blir under dessa förhållanden tillgång till ett saftigt fodermedel med relativt hög halt av smältbar äggvita under en avsevärd del av vinterutfodringen av stor ekonomisk betydelse för hus— djursskötseln.

Alla dessa synpunkter tala sålunda för användande av stor varsamhet,

• Sida 246
•  Original

då man vill söka reformera de äldre former, under vilka brännvinsbrän— ningen huvudsakligen av potatis hittills utvecklats.

Å andra sidan torde det icke kunna förnekas, att sagda hantering fler- städes hos oss ännu bedrives efter något efterblivna metoder. Bränningens effektivitet kan enklast uppskattas efter den mängd av utgångsmaterialets stärkelse, som vid densamma överföres i och som kan redovisas som alko— hol. Professor H. Edin anför efter tyska källor — särskilt Märcher — att sagda utbyte vanligen ligger mellan 50 och 65 %. Den lägre av dessa siffror hänför sig till äldre, mera ofullkomliga metoder, den övre anses bilda den gräns till vilken man med användande av moderna redskap och metoder regelbundet torde kunna komma.

I ingenjör T. Obel-Jörgensens förut omnämnda utredning kommer han för 103 svenska brännerier till ett medelutbyte av 61 liter ren alkohol per 100 kg stärkelse i utgångsmaterialet. Denna siffra är som medeltal ovän— tat god, men man måste räkna med, att den, som undersökaren själv fram— håller, i flera hänseenden vilar på ganska ofullständiga primäruppgifter och därför är något osäker.

I ingenjör Obel-Jörgensens utredning framlägges emellertid också en översikt över resultaten vid de enskilda brännerierna. Denna visar, att spritutbytet är mycket ojämnt och fördelar sig sålunda vid de undersökta 103 brännerierna.

Spritutbyie per 100 kg stärkelse Antal i utgångsmaterialet brännerier Över 65'0 liter .................................................................... 8 62'5—64'5 » .................................................................... 27 60'0—62'0 » .................................................................. 41 57'5—59'5 » .................................................................... 13 55'0—57'0 » .................................................................... 8 52'5—54'5 » .................................................................... 4 50'0—52'0 >> .................................................................... 2

Denna översikt visar, att endast omkring 8 % av samtliga brännerier komma upp till det spritutbyte, som numera anses normalt vid en först— klassig bränneridrift. Visserligen ligga ytterligare 27 % av brännerierna ganska nära denna siffra och 41 % ligga omkring det nyss anförda medel- utbytet av 61 liter per 100 kg stärkelse, men icke mindre än 27 % uppnå utbyten, som ligga under 60 liter och några ligga den förut anförda mini- migränsen av endast 50 liter synnerligen nära. Även om man beaktar de redan omnämnda svagheterna 1 p1imärmaterialet, måste dock den nämnda utredningen anses ge vid handen, att betydliga värden stå att vinna genom bränneridriftens reformering.

En förbättrad teknik inom brännvinsbränningen har emellertid också ett bestämt inflytande på drankens sammansättning och fodervärde. Ju mera av utgångsmaterialets stärkelse, som överföres i och tillvaratages som sprit, desto näringsfattigare måstegivetvis den producerade dranken bliva. Detta gör sig särskilt gällande vid bränning av potatis, då står— kelsen i denna representerar en betydligt större del av det totala foder— värdet än i säd. Några på teknisk verksamhet stödda siffror angående dessa förhållanden torde icke kunna framläggas, då den framställda drankens mängd och sammansättning mera sällan bestämmes. Från rent teoretiska utgångspunkter kommer professor H. Edin emellertid i sin förut omnämnda utredning till det resultatet, att man vid bränning av dels potatis, dels korn eller blandsäd, kan räkna med att vid olika utby—

• Sida 247
•  Original

tesförhållanden följande mängder av utgångsmaterialets allmänna foder- värde och smältbara äggvita återfinnes i dranken.

Tab. 1. Drankens ungefärliga fodervärde i förhållande till utgångsmaterialet. (Enligt Edin.)

Drankens fodervärde i % av utgångsmaterialet vid Utbytestal: bränning av ” utgångåmtirialets Stärkelse Potatis t'. Korn eller blandsäd overfores 1 sprit, % _ F. 6. l Smältb. äggv. F. e. | Smältb. äggv. l | 50 ............................................. 27 l 119 (! 37 i 100 55 ............................................. 23 ' 119 | 33 100 60 ............................................. 18 , 119 I 29 100 65 ............................................. 14 J 119 | 26 100

Enligt den nyss omnämnda, av ingenjör Obel-Jörgensen förebragta ut- redningen är sprittillverkningen vid de omnämnda 103 brännerierna hu— vudsakligen baserad på potatis. Av denna vara förbrukades undersök— ningsåret för nämnda ändamål 914 milj. kg, under det att den samtidiga förbrukningen av korn och blandsäd uppgick till respektive 1'1 och 3'8 milj. kg. Det bör emellertid observeras, att samtliga brännerier använde båda eller ettdera av de nämnda sädesslagen. Den producerade dranken är allt- så överallt en blandningsprodukt av potatis- och sädesdrank och redan av denna anledning av varierande beskaffenhet.

Det är en sedan gammalt känd sak, att sädesdranken har ett betydligt högre fodervärde än potatisdranken. Detta är givetvis beroende därpå, att stärkelsen utgör en betydligt större del av potatisens torrsubstans än av sädens. Vid lika utbytestal för stärkelsen kommer alltså betydligt större mängder av utgångsmaterialets övriga ämnen att övergå i dranken vid bränning av säd än vid bränning av potatis. Detta framgår av ovanstå— ende tabell, enligt vilken man vid bränning av potatis enligt äldre meto— der kan räkna med, att omkring 25 (23—27) % av potatisens allmänna fo- dervärde, uttryckt i foderenheter, återfinnes i dranken, under det att motsvarande siffra vid bränning av korn och blandsäd uppgår till 35 (33—37) %. Ju mera av utgångsmaterialets stärkelse, som överföres i sprit, desto lägre blir givetvis den producerade drankens fodervärde, men skillnaden mellan detta värde hos potatis— och sädesdranken kvarstår. Så beräknar Edin, att då utbytestalet vid potatisbränning stiger till 65, dran- kens allmänna fodervärde sjunker till endast 14 % av utgångsmaterialets, under det att motsvarande siffra vid bränning av korn och blandsäd skulle uppgå till 26 %.

En annan märklig skillnad i potatis- och sädesdrankens sammansätt- ning i förhållande till utgångsmaterialet, före-ligger med» hänsyn» till dra-n- — kens innehåll av smältbar äggvita. Vid bränning av potatis överföres en del av potatisens amidartade ämnen genom jäsningsprocesser i äggvita. Då dessa nybildade äggviteämnen, liksom de ursprungligen i potatisen förekommande, stanna kvar i dranken, följer härav, att potatisdranken all- tid är äggviterikare än utgångsmaterialet. Denna stegring av äggvite- halten vid potatisbränning beräknas av Edin oberoende av utbytestalet vid bränningen till 19 % av äggvitehalten i den potatis, som inmäskades. Den- na siffra får givetvis icke betraktas som fullt konstant, då den säkerligen påverkas av den använda potatisens amidhalt och en hel del andra fakto— rer, men själva faktum måste betraktas som fullt konstaterat.

• Sida 248
•  Original

Vid bränning av korn och blandsäd anses man icke kunna räkna med någon nämnvärd stegring av utgångsmaterialets äggvitehalt, då detta innehåller en högst obetydlig mängd av amider, men också i detta fall stannar samtliga äggviteämnen kvar i dranken. Detta innebär, att dran- ken alltid måste betraktas som ett äggviterikt fodermedel, vilket förhål- lande i väsentlig grad bestämmer dess höga bruksvärde. Dessutom måste beaktas, att, då äggvitemängden i dranken i stort sett är densamma obe- roende av utbytestalet vid jäsningen, drank, som erhålles vid höga utby— testal, alltid kommer att bli betydligt mera äggviterik per foderenhet än den, som erhålles vid lägre utbytestal.

Detta förhållande motväges emellertid därav, att den drank, som er- hålles vid höga utbytestal, vid normal inmäskning blir mera vattenrik och alltså kommer att innehålla ett lägre allmänt fodervärde (foderenheter per 100 kg) än drank, som erhållits vid lägre utbytestal enligt äldre metoder. Enligt Obel—Jörgensens utredning synes det dock numera vara möjligt, att vid användande av moderna apparater vid bränning av potatis använda mäsk med 20 i stället för 15 % sockerhalt. I den mån en dylik förändring kan genomföras, kommer detta givetvis att i avsevärd grad öka drankens koncentrationsgrad.

Av det anförda har det sålunda framgått, att en modernisering av brän— neridriften så, att utbytestalet per 100 kg stärkelse hos potatisen höjes från 50 a 55 upp till omkring 65 % ren sprit, kommer att medföra en avse— värd sänkning av drankens allmänna fodervärde men en ökning av den— sammas äggvitehalt per foderenhet räknat. Den förstnämnda av dessa förändringar innebär givetvis en nackdel från utfodringssynpunkt. Lik- nande förändringar äro dock ganska vanliga i sammanhang med tekni- kens utveckling. Så leverera våra kvarnar numera ett kli, som på grund av den bättre utmalningen är avsevärt näringsfattigare än det, som er— hölls på ett tidigare utvecklingsstadium, och på oljeindustriens område har fetthalten i de vid denna framställda fodermedlen varit i ständigt fallan— de. Mot dylika tekniska förändringar torde lantmännen icke kunna pro— testera, så länge de ekonomiskt sett äro fullt berättigade och så länge de icke medföra direkt skadliga verkningar hos de framställda fodermedlen. I föreliggande fall böra vi för dranken från den förbättrade potatisbrän- ningen kunna räkna det som en fördel, att äggviteinnehållet förblir oför— ändrat och att äggvitemängden per foderenhet sålunda är i stigande. Kan detta genom användandet av en mera koncentrerad mäsk förenas med en bestämd nedsättning av drankens vattenhalt, torde de ovan nämnda olä- genheterna med hänsyn till nedgången i drankens allmänna fodervärde per 100 kg i väsentlig grad förbättras eller bortfalla.

Det har mött stora svårigheter, att genom analyser och utfodringsförsök mera noggrant bestämma drankens fodervärde. Nämnda fodermedel är nämligen mycket växlande till sin sammansättning. Dels förekommer ren sädesdrank eller potatisdrank mera sällan utan vanligen framställes dranken av en blandning av potatis och säd. Vidare blir drankens foder- värde, som vi i det föregående sett, i hög grad beroende av de använda framställningsmetoderna och de uppnådda utbytestalen samt av om in- mäskningen verkställes med användande av större eller mindre vatten- mängder. Det möter också stora svårigheter att uttaga säkra analysprov av ett visst drankparti, då drankens fasta partiklar lätt fördela sig ojämnt i den stora mängden fuktighet.

Av alla dessa skäl måste alla föreliggande uppgifter om drankens fo-

• Sida 249
•  Original

dervärde anses som ungefärliga. Då jag år 1915 nedskrev andra delen av min »Handbok i Utfodringslära», angav jag med ledning av då förelig- gande analysuppgifter och utfodringsförsök följande medelvärden:

Kg till 1 foderenhet medeltal växlingar

Sädesdrank ............................................ 12 10—15 Potatisdrank (mindre vattenhaltig) 15 12—18 » (mera vattenhaltig) 20 18—22

Angående de förskjutningar i drankens fodervärde, som sedan dess blivit en följd av förändringarna i drankens framställningssätt, kan jag nöja mig med att hänvisa till den av professor Edin förebragta utredningen. I denna framför han också en del synpunkter angående drankens använd— barhet till olika djurslag, som jag kan ge min tillslutning. I sin utred- ning åberopar Edin också mina äldre utfodringsförsök med drank, vilka genomfördes redan år 1905. Det bör här påpekas, att Edin på grund av sina teoretiska utredningar beräknar, att 100 kg organisk substans i po- tatisdrank vid ett utbytestal av 55 uppgår till 83 och vid ett utbytestal av 50 till 88 foderenheter. På grund av mina äldre undersökningar beräkna- des motsvarande siffra till 87 foderenheter.

Slutligen skall det här framhållas, att drankens tillgodogörande som fo- der fortfarande förutsätter, att den tillverkas under sådana förhållanden, att den tämligen omedelbart kan komma till användning, medan den ännu är färsk och ljum. Detta förutsätter, att den kommer till användning inom ett område, som är beläget i fabrikens närmaste omgivning. Allt för långa transporter kan ett fodermedel med denna låga koncentrations— grad icke bära och försöken med torkning av potatisdrank hava hittills icke givit tillfredsställande resultat. Dels drager torkningen av ett fo- dermedel med ända till 95 % vatten mycket stora kostnader, dels synes den icke kunna genomföras utan avsevärd nedsättning i särskilt äggvite- ämnenas smältbarhet.

Redan under nuvarande förhållanden torde drankens fördelning bland de potatisodlare, som lämna råvaran till. brännvinsbränningen, i flera fall vara mindre tillfredsställande. Så förbrukas i många fall huvud- massan av dranken vid de större gårdar, där brännerierna äro belägna och i deras närmaste omnejd. Vid en framtida reglering av bränningen är det av stor vikt, att drankens fördelning icke försvåras, utan snarare främjas. Från denna synpunkt torde det vara ett bestämt önskemål, att minst 50 % och sannolikt flera. av de nuvarande brännerierna bibehållas och moderniseras.

Sammanfattning. Genom de företagna, här ovan refererade utredningarna kan det alltså anses ådagalagt: 1) att brännvinsbränningen i vårt land ännu flerstädes befinner sig på en något efterbliven ståndpunkt och därför är i behov av omläggning: 2) att en höjning av bränningseffekten —— spritutbytet per 100 kg stär- kelse i utgångsmaterialet —— alltid medför en sänkning i den producerade

drankens allmänna fodervärde och vid hittills använda metoder även i densammas koncentrationsgrad;

• Sida 250
•  Original

3) att en höjning av utbytestalet däremot icke medför någon sänkning i drankens äggvitehalt, varför äggvitemängden per foderenhet härvid är i stigande;

4) att drankens koncentrationsgrad betydligt förbättras, om man vid användande av moderna apparater kan höja mäskens sockerhalt från 15—20 %;

5) att dranken, särskilt i de potatisodlande distrikten av landets sand- jordar, där odling av foderrotfrukter, betes- och vallväxter ofta möter svå— righeter, måste anses som ett synnerligen värdefullt saftfoder, vilket ge— nom sin relativt höga äggvitehalt är ägnat att avsevärt begränsa kraft— foderinköpen;

6) att såväl potatis som drank, på grund av sin höga vattenhalt och därav följande skrymmande beskaffenhet, endast kunna komma till odling och användning inom ett starkt begränsat område i bränneriets omgiv— ning, helst som dranken med största fördel utfodras färsk, innan den hun— nit helt avsvalna; *

7) att i följd härav en behövlig omläggning av bränneridriften måste genomföras på sätt, att avsättningen av potatisen och fördelningen av dranken icke allt för mycket försvåras. Detta torde förutsätta, att minst hälften av nuvarande potatisbrännerier och kanske upp mot två tredje- delar av dessa fortfarande hållas i verksamhet. Angående denna sak sy— nes, som förut påpekats, en mera ingående utredning vara behövlig.

Djursholms-Ösby den 12 juli 1933.

N ils Hansson.

• Sida 251
•  Original

Bilaga E.

Utredning rörande tillverkning av alkohol i samband med pressjästberedning.

Innehållsförteckning. ' Sid. Inledning ........................................................................................................... 251 Fabrikation av pressjäst ...................................................................................... 253 1) Kort historik .............................................................................................. 254 2) Jåstens jäsning, andning, assimilation och förökning .......................................... 255 3) Moderna metoder för framställning av pressjåst ............................................... 257 a) Den ursprungliga 'spritfria» Z-metoden ................................................... 258 b) Den modifierade, spritgivande z-metoden ................................................... 258 4) Den spritgivande Z-metoden medför en viss säkerhet mot infektioner i driften 259

5) Den spritfria Z-metoden ger jäst av samma höga kvalitet som den spritgivande 259 G) Melassens kvalitet spelar mindre roll vid den spritgivande än vid den spritfria Z-

metoden ................................................................................................... 261

7) Råmaterialet (melassen) utnyttjas avsevärt bättre vid den spritgivande än vid den spritfria Z- metoden ................................................................................ 262 8) Förändringar i jästfabrikernas drift, som sannolikt komme att införas, om jäst- fabrikernas rätt att tillverka alkoliol starkt inskränkes eller borttages ............... 264 9) Bör spritutbytet vid tillverkning av pressjäst begränsas? ----------------------------------- 265 3.) Frågeställning och allmänna synpunktei ................................................... 265

b) Några synpunkter på möjligheten att använda jästspriten som industrialkohol eller motorbränsle .............................................................................. 267 Sammanfattning ................................................................................................... 269

Inledning.

Sedan gammalt bedrives brännvinstillverkning i samband med fram- ställning av pressjäst. Vid all tillverkning av jäst bildas större eller mindre mängder alkohol. Är alkoholmängden någorlunda stor, kan den tillvaratagas genom destillation. Alkoholutbytet är vid olika metoder föl jästframställning mycket olika. I Sverige har under den sista tiden i jästfabrikerna vunnits ungefär 510—55 liter 50- procentigt brännvin per 100 kg tillverkad pressjäst ' ' '

Det har från olika håll framhållits, att utvinningen av nämnvärda mängder brännvin vid beredning av pressjäst vore helt onödig, då nu— mera sådana metoder existera, enligt vilka jäst av god kvalitet kan vin— nas under samtidig bildning av endast helt små alkoholmängder. Man har vidare framhållit, att den inkomst, jästfabrikerna ha genom bränn- vinstillverkning i samband med pressjästframställning, borde inskränkas eller förhindras, så att en motsvarande ökning i tillverkningen av bränn- vin ur lantbruksprodukter skulle kunna ske till lantbrukets fromma. En sådan ökning torde under nuvarande förhållanden vara önskvärd. Om denna bör ske på bekostnad av produktionen av jästbrännvin är däremot

• Sida 252
•  Original

icke klart. Denna utredning avser att undersöka möjligheten och lämp- ligheten av att begränsa jästsprittillverkningen, och vår framställning av frågan skulle sålunda, förutom en kort redogörelse för pressjästtill- verkningen, sådan den nu bedrives eller kan tänkas bliva bedriven, om— fatta så vitt möjligt besvarande av följande frågor:

1) Hur stor måste alkoholbildningen vid framställning i stor skala av pressjäst vara vid metoder, som rimligtvis kunna ifrågakomma?

Hänsyn tages vid besvarandet av denna fråga till en början endast till möjligheten att i drift i stor skala utvinna pressjäst av en kvalitet, motsvarande icke blott i allmänhet ställ-da anspråk, utan även de even- tuella extra fordringar på jästens hållbarhet m. ni., som särskilda förhål- landen i Sverige kunna betinga.

Om denna fråga kan bestämt besvaras, och det skulle framgå, att jäst, motsvarande alla rimliga kvalitetsanspråk, kan framställas såväl med som utan samtidig utvinning av alkohol, blir nästa fråga:

2) Bör utvinningen av sprit i jästfabrikerna förbjudas, begränsas abso- lut eller relativt eller ej alls begränsas? Hänsyn bör härvid tagas till, att om utvinning av sprit i jästfabrikerna bör tillåtas, vare sig obegrän- sad eller på ena eller andra sättet begränsad, olika synpunkter kunna göras gällande vid bestämmande om jästspritens användning och pris.

Under utredningsarbetet ha vi, för att dessa frågor måtte bli så all— sidigt belysta som möjligt, inhämtat upplysningar från olika håll och hört intresserade parters synpunkter. I vårt arbete har sålunda t. ex. ingått följande:

a) Studier av de svenska jästfabrikernas arbete och av dem till förfo- gande ställt material av olika slag, samt diskussioner med teknici inom Svenska J ästfabriks A.—B. och Upsala Ångqvarns A.-B. Då samtliga sex svenska jästfabriker arbeta med utom i detaljer samma metoder, ha vi inskränkt våra besök till tvenne fabriker, nämligen Upsala ångqvarns jästfabrik och Rotebro jästfabrik, vilka använda i vissa enskildheter olika förfaranden. Vi kunna redan här angiva som vår uppfattning, att de svenska jästfabrikerna väl följt med sin tid i fråga om de tekniska för— farandenas fulländning. I vissa avseenden torde de svenska fabrikerna ha varit ledande i utvecklingen. Det är i detta sammanhang av intresse, att Svenska Jästfabriksaktiebolaget sedan länge bedriver ett nära sam- arbete med de danska jästfabrikerna, vilka som bekant i många avseen- den varit förebildliga för hela den moderna jästindustrien.

b) Studier av den tekniska och vetenskapliga litteraturen och diskussio- ner med personer, som äga erfarenhet om pressjästtillverkning. Vi ha därvid icke underlåtit att särskilt höra personer, som kunna förmodas se problemet från andra synpunkter än Svenska J ästfabriksaktiebolaget.

c) Införskaffande av uttalanden om erfarenheterna i sådana fabriker, där jäst f. n. tillverkas enligt spritfria metoder samt besök vid dylika företag (med »spritfri» metod förstå vi sådan metod, som ger högst 5 å 10 liter brännvin per 100 kg pressjäst). Fabriker, i vilka jäst i stor skala tillverkas enligt spritfria metoder, finnas bl. a. i:

1. Finland, där efter förbudets införande samtliga jästfabriker (både de som använda melass och de som använda sulfitlut) övergått till jäst— framställning utan spritutvinning.

2. Danmark, som är ett av de spritfria jästmetodernas hemland. , Om erfarenheterna i de finska fabrikerna hava vi erhållit uttalanden från sakkunniga finländska vetenskapsmän. Det var att förvänta, att från Danmark skulle kunna erhållas ett för

• Sida 253
•  Original

dessa frågors belysande ytterst värdefullt material, eftersom man där- städes icke blott länge arbetat enligt spritfria metoder, utan även på se- nare tid av skäl, till vilka vi återkomma, till stor del övergått till en spritgivande modifikation av den ursprungliga metoden och i en av de två stora fabrikerna, nämligen den i Randers, parallellt arbetar med båda metoderna. För att få tillgång till siffermaterial m. m.- från de danska jästfabrikerna, hava vi vänt oss till professor S. P. L. Sörensen vid Carls- berg Laboratorium i Köpenhamn, vilken både är en obetingat erkänd ve- tenskaplig auktoritet och dessutom genom ett långt och framgångsrikt arbete för dansk och svensk jäsningsindustri kanske mer än någon annan är i stånd att avge omdömen i här berörda frågor. Professor Sörensen har med utomordentlig älskvärdhet ställt sig till förfogande. Vi hava vid besök i Köpenhamn haft tillfälle att med professor Sörensen och represen- tanter för A.S. De Danske Spritfabrikker och A.S. Dansk G&ringsindustri diskutera problemen. Genom professor Sörensen hava vi fått tillträde till jästfabriken i Randers, fått taga del av ett synnerligen viktigt pri- märmaterial därstädes och slutligen fått tillfälle till synnerligen givande diskussioner med personer på fabriken, vilka ha egen erfarenhet av de båda metoder, som det här är fråga om. Professor Sörensen har dessutom till 1933 års motorbränslesakkunnigas och vårt förfogande ställt en sam- manställning av siffror, hämtade från såväl de danska som de svenska jästfabrikernas erfarenheter. Denna sammanställning fogas som konfi- dentiell bilaga till denna utredning,1 och komma vi i det följande att vid olika tillfällen hänvisa till siffror i densamma. Ur inledningen till pro- fessor Sörensens skrivelse citera vi hans anmodan om »att Materialets Enkeltheder maa blive behandlet förtroligt, hvorimod naturligvis de deraf dragne Konklusioner vil vaere til Experternes og Komiteens frie Raadighed».

Fabrikation av pressjäst.

Pressjästfabrikationen består i odling av jäst i sådana näringslösningar och under sådana förhållanden, att en stark förökning av jästen äger rum, vidare i jästens avskiljande ur den utjästa näringslösningen, dess befriande från överflödigt vatten (genom pressning), paketering o. s. v. Jästen bör tydligen odlas på sådant sätt, att icke blott förökningen blir den största möjliga, utan givetvis även så, att råmaterialet så väl som möjligt utnyttjas och att den erhållna jästen blir av bästa kvalitet, d. v. s. ren, jäskraftig och hållbar.

Jästen behöver för sin tillväxt förjäsbart socker (enkla sockerarter, rör- socker, maltsocker), assimilerbara kväveföreningar, mineraliska närings- ämnen, syre samt möjligen dessutom f. n. okända ämnen. Näringslösnin- garna för jästen böra sålunda innehålla huvudsakligen socker, -men även- salter och kväve i lämplig form.

När nedan talas om jästutbyte, förstås härmed det antal kilogram jäst, innehål- lande 25 % torrsubstans och 75 % vatten, som erhållas av 100 kg råmaterial (malt, spannmål, melass etc).

Med alkoholutbyte förstås det antal liter »normalbrännvin», innehållande 50 volymprocent absolut alkohol vid 150, som erhållas av 100 kg råmaterial. Alko- holutbytet sättes även i relation till mängden bildad jäst och anges då såsom det antal liter »normalbrännvin», som erhållas per 100 kg samtidigt bildad jäst, inne- hållande 25 % torrsubstans.

1 Sammanställningen har här utelämnats.

• Sida 254
•  Original

1) Kort historik.

Under större delen av 1800-talet framställdes bakjäst på så sätt, att en mäsk, beredd av malt, spannmål etc., förjästes vid lämplig temperatur. Näringsämnenas koncentration var mycket hög i en dylik mäsk. Luft— ning förekom ej under jäsningsprocessen. På detta sätt erhöll man i Sve— rige ungefär 10 kg jäst per 100 kg råmaterial och 40 liter 50—procentig alkohol, d. v. s. 400 liter brännvin per 100 kg jäst.

På 1880-talet framkom ett nytt förfarande för framställning av press— jäst. Jäsningsvätskan, som kallades vört, framställdes på ungefär lik— nande sätt som i bryggerierna, alltså därigenom att mäskens fasta be- ståndsdelar, den s. k. draven, avskildes genom avsilning. Den i draven kvarvarande vörten urlakades med varmt vatten, vilket därpå sattes till den på nyssnämnt sätt erhållna vörten, som härigenom utspäddes till lagom koncentration. Av 100 kg råmaterial erhölles sålunda 1000—1200 liter vört. Denna vört anställdes omedelbart med jäst och luftades starkt under jäsningen. Det karakteristiska för detta förfarande var, att en avsevärd stegring av jästutbytet och minskning av alkoholutbytet upp- nåddes genom användandet av betydligt svagare koncentrationer av nä- ringsämnen i den jäsande vätskan än vad förut varit fallet, i förening med inblåsning av rikliga mängder luft under jäsningsprocessen. På grund av näringsämnenas lägre koncentration, vilken dock vid jämfö— relse med nu använda koncentrationer fortfarande måste betecknas som hög, uppnåddes under jäsningen jämförelsevis långsamt sådana höga koncentrationer av alkohol, som avsevärt hämmade jästens förökning. Avsikten med luftinblåsningen var att främja jästtillväxten på alkohol— bildningens bekostnad. Det dröjde emellertid länge innan denna metod, som uppfunnits av dansken Eusebius Bruun, gav tillfredsställande resultat. Först omkring 1895 började den få allmännare spridning och utträngde därpå så småningom fullständigt den gamla metoden. Den kunde då ge 25 kg jäst och 28 liter brännvin per 100 kg råmaterial.

Omkring 1910 införde Braasch ett förfarande, enligt vilket jästutby— tet kunde stegras till 30—50 kg per 100 kg råmaterial. Braasch ut— spädde vörten ännu mer och blåste in ännu mer luft. Jäsningarna på- börjades i en vört, som fortfarande hade en ganska hög koncentration. Under jäsningens förlopp sänktes koncentrationen stegvis därigenom att jämförelsevis utspädd vört tillfördes. Ursprungligen använde Braasch en totalutspädning av c:a 14 gånger (per 100 kg råmaterial, alltså 1400 liter vört) och erhöll utbyten av c:a 30 kg jäst och 30 liter 50—procentig alkohol per 100 kg råmaterial. En del fabriker, isynnerhet österrikiska, gingo emellertid snart ett steg längre, i det att de använde sig av en ut— spädning av 30—40 gånger det använda råmaterialet. Jäsningarna på- börjades fortfarande i jämförelsevis stark vört, vilken efter några tim- mars förlopp så småningom utspäddes men i högre grad än tidigare varit fallet. Härigenom uppnåddes ett utbyte av 50—55 kg jäst samt 18—14 liter 50-procentig alkohol per 100 kilogram råmaterial. På grund av att jäsningarna började i vört av hög koncentration, inträdde alltid en avse— värd bildning av alkohol, trots att luftningsintensiteten var lika stor som vid de nuvarande metoderna. Ställjästen hade alltså i början överflöd på näring. Genom tillsats av allt tunnare vörter och slutligen vatten sänktes emellertid näringsämnenas koncentration, så att vörten mot slu- tet blev direkt fattig på näringsämnen, vilket hade till följd, att den sista generationen fick en sämre näring än de tidigare.

• Sida 255
•  Original

Vid alla hittills nämnda förfaranden användes mältad spannmål (helt eller delvis) för beredning av näringslösningarna. Jästfabrikerna voro därför alltid försedda med egna mälterier.

Under världskriget övergick man att använda melass som råmaterial i stället för malt och olika sädesslag. Härvid blev det nödvändigt att dess- utom även tillföra näringssalter. De organiska kvävehaltiga föreningarna i de förut använda råmaterialen måste på grund av melassens ringa halt av assimilerbart kväve (0'4 %) ersättas med oorganiskt kväve i form av ammoniumsalter, vidare måste fosfater tillsättas (ammoniumsulfat, am- moniumklorid, ammoniakvatten, superfosfat, diammoniumfosfat etc.) (Wohl). Redan Pasteur hade upptäckt, att jäst är i stånd att av oorga— niska kväveföreningar, ammoniumsalter, uppbygga äggviteföreningar för sitt eget behov. Genom förändring av det inbördes förhållandet mellan mängderna av dessa tillsatser kan även näringslösningens aciditet (väte- jonkoncentration) regleras, vilket är av utomordentlig betydelse för jäs— ningen och jästens tillväxt, men i detta sammanhang ej behöver närmare beröras.

Vid användande av melass vid jästtillverkningen behöves ej någon mältning, mäskning etc., varför mälterier, mäskkar, silkar o. s. v. helt sak— nas i de moderna jästfabrikerna. I stället behövas behållare för melass och anordningar för dennas rening.

I och med att man övergick att använda melass och salter som närings- substrat för jästen, infördes nästan samtidigt i Danmark (av Sören Sak) och i Tyskland en helt annan princip för jäsföringen. Detta nya förfarande kallas »Zulau f>>—metoden eller »Z»-metoden. Även här användes stor utspädning, men den uppnås på helt annat sätt än vid de hittills beskrivna förfarandena, nämligen därigenom att efter det ställ- jästen utsåtts i en passande mängd utspädd vört, stark vört tillföres un- der hela jäsningsförloppet i sådana mängder, som just svara mot jäst- cellernas förbrukning av näringsämnen. Härigenom uppnås, att jästcel— "lerna alltid befinna sig i en svag näringslösning, vilket i förening med samtidig stark luftning har till följd, att all bildad alkohol så småningom assimileras av jästen, så att vörten åtminstone vid jäsningens slut blir alkoholfri. Vörtens koncentration är densamma som vid den ursprung- liga luftjästmetoden, d. v. s. av 100 kg råmaterial framställas c:a 1400 liter vört. Jästutbytet är ungefär 80 a 90 kg per 100 kg råmaterial.

Den tyska »Zulauf»-metoden arbetar enligt patentbeskrivningarna så, att den vid jäsningen bildade alkoholen assimileras av jästen i samma ögonblick som den bildas. Enligt den danska metoden ledes jäsningen däremot på det sättet, att avsevärda mängder alkohol bildas under huvud- jäsningen, vilka därpå så småningom assimileras av jästen under jäs— ningens förlopp.

' För några år sedan ha'först'i Sverige och'sedan i'Danmark spritgivande ' modifikationer av >>Z»-metoden utarbetats, till vilka vi senare utförligt återkomma.

2) Jästens jäsning, andning, assimilation och förökning.

De viktigaste av de faktorer, som bestämma den mängd alkohol, som bildas vid jäsning äro följande:

a) Näringsämnenas koncentration, isynnerhet koncentrationen av kol- hydrat. Ju högre denna koncentration är, desto mer alkohol bildas, om förhållandena i övrigt äro lika.

• Sida 256
•  Original

b) Luftningsintensiteten. Ju svagare luftningen är, desto mer alkohol bildas (om förhållandena i övrigt äro lika).

c) Antalet jästceller per volymenhet : jästkoncentrationen. Ju mindre denna koncentration är, desto mer alkohol bildas (om förhållandena i övrigt äro lika).

Av dessa faktorer är koncentrationen av näringsämnena den viktigaste. Det är således i första hand denna koncentration, som bestämmer, hur mycket alkohol, som bildas under jäsningen och alltså även jästutbytets storlek. Vid Z-metoden har man genom reglering av näringsämnenas koncentration samt därjämte med hjälp av en på lämpligt sätt avpassad luftningsintensitet och jästkoncentration lyckats undertrycka bildningen av alkohol så starkt, att vörten praktiskt taget blir fri från alkohol (åt- minstone vid slutet av jäsningen).

Vad luftningsintensiteten beträffar, så kan en stark luftning endast vid en mycket låg koncentration av näringssubstanserna (men däremot ej vid hög) ha till följd, att bildningen av alkohol fullständigt under— tryckes.

Jästen erhåller den för uppbyggandet av sin cellsubstans, sin tillväxt, nödiga energin i huvudsak genom att nedbryta kolhydrat. Denna kol— hydratomsättning kan vara övervägande oxidativ och kallas då andning eller förbränning. Den består i detta fall av en total oxidation av socker till kolsyra och vatten. Härvid utvecklas per förbrukad grammolekyl socker 674 kilogramkalorier. Odlar man jäst anaerobt, d. v. s. i frånvaro av syre (luft) skaffar sig jästcellen den för sina livsfunktioner nödvän- diga energin genom anaerob sockernedbrytning, d. v. s. alkoholjäsning. Vid övergång av en grammolekyl socker till alkohol och kolsyra, utveck— las endast 28 kilogramkalorier. Detta visar, hur mycket mer av kolhydra- ternas energiinnehåll, som frigöres vid den oxidativa nedbrytningen (and- ningen) än vid den anaeroba (jäsningen), och är en av förklaringarna till den omständigheten, att jäst, som får tillväxa i sockerhaltig näringslös- ning av låg koncentration under riklig tillförsel av luft, ger, räknat per förbrukat socker, ett ofantligt mycket större utbyte av nybildade celler än jäst, som fått växa i samma näringslösning men utan eller med ringa lufttillförsel. Här förutsättes, att alkohol ej är närvarande i näringslös- ningen annat än i mycket låg koncentration. Höga koncentrationer av alkohol hindra nybildning av jästceller även om en mycket intensiv luft- ning förekommer. Någon direkt proportionalitet mellan andning och till— växt kan dock antagligen ej väntas, emedan bl. a. en del av energin fri- göres i form av vanligt värme (vilket visar sig i att jästens och lösningens temperatur stiger), som i denna form är av intet värde för jästens tillväxt.

Även under mycket stark syretillförsel förbrukas i allmänhet endast en del av det närvarande sockret genom andning. En annan del assimi- leras av jästen och större eller mindre mängder övergå genom jäsning till alkohol. Trots stark luftning bildas därför i allmänhet —— åtminstone primärt — alkohol. Trots detta kan det —— om sockerkoncentrationen under jäsningen varit låg —— mycket väl hända, att i den utjästa vörten inga nämnvärda mängder alkohol kunna påvisas. Detta beror huvud— sakligen på att jästen vid tillförsel av syre assimilerar den bildade alko— holen. Tillgodoses jästens behov av socker genom kontinuerlig tillsätt- ning av denna substans till näringslösningen endast i sådana mängder, som motsvara den för ögonblicket förefintliga jästmängdens behov, så för- brännes en del av sockret, under det att resten assimileras (eventuellt till någon del via alkohol) och jästutbytet per socker räknat blir det bästa möjliga.

• Sida 257
•  Original

3) Moderna metoder för framställning av pressjäst.

Ovanstående utgör principen för de moderna metoderna för framställ— ning av jäst. Genom att använda mycket låg men konstant koncentra— tion av näringsämnen och genom stark tillförsel av luft, tvingas jästcel— lerna att så vitt möjligt övergå från intramolekylär sockerspaltning (jäs- ning) till oxidativ (andning), varvid stora mängder energi vinnas, som användas vid bildning av nya celler.

Många av de främmande mikroorganismer, som finnas i näringslös- ningen eller >>vörten>>, föröka sig särskilt väl vid riklig syretillförsel, exempelvis'Mycoderma. Det skydd mot infektioner av på ett eller annat sätt inkomna mikroorganismer, som de höga alkoholkoncentrationerna i näringslösningarna vid de äldre jästmetoderna i viss mån erbjödo, saknas vid de moderna metoderna. Detta medför bl. a. att man i de moderna luftjästfabrikerna icke kan under längre tid använda samma jästkultur, utan är hänvisad till att ganska ofta anskaffa ny moderjäst och att upp— odla den s. k. ställjästen (ur vilken sedermera salujästen skall utveckla sig) för sig i särskilda kar, där jästen från början växer i relativt kon— centrerad sockerlösning, och där den jäsande vätskan icke eller endast föga luftas. Under dessa ställjästjäsningar bildas i allmänhet i förhål- lande till jästmängden betydliga mängder alkohol. Härigenom erhålles en i möjligaste grad renodlad och kraftig ställjäst.

Den slutliga ställjästen, som skall användas för anställning av salujäst- jäsningen eller salujästgenerationen (d. v. s. den ställjäst, ur vilken salu- jästen skall utveckla sig), framställes genom 3—5 på varandra följande ställjästjäsningar, eller ställjästgenerationer. Den första av dessa jäs- ningar eller generationer anställes med den inköpta eller vid fabriken själv renodlade moderjästen. Som redan nämnts, utveckla sig dessa ställ- jästgenerationer i jämförelsevis koncentrerade vörter (vilka ej alls eller endast svagt luftas) under samtidig bildning av större eller mindre mäng- der alkohol.

Salujästgenerationen utvecklas ur ställjästen från sista —— alltså från tredje, fjärde eller femte — ställjästgenerationen. Som redan framhållits, karakteriseras salujästgenerationen av att densamma förlöper i starkt utspädd vört och under stark luftning, på sätt som förut beskrivits. Sock- rets försvinnande kontrolleras och allt efter detta sker en kontinuerlig tillsats av på lämpligt sätt utspädd melass. Även näringssalter tillsättas. Resultatet blir, att jästen hela tiden utvecklar sig i en lösning, som ej innehåller mer än den mängd socker, som jästen för ögonblicket kan för— bruka. Vid denna »salujästjäsning» sker därför av skäl, som förut be- rörts, en mycket stark jästbildning under det att alkoholproduktionen så starkt tillbakatränges, att den utjästa vörten icke innehåller alkohol eller i varje fall icke i sådana mängder, att ett tiIIVar'atagande genom destilla- ' tion kan löna sig.

Ställjästgenerationerna kunna vara mer eller mindre spritgivande. De kunna nämligen föras på två olika sätt, så att i förhållande till fabri- kens hela jästproduktion bildas:

a) jämförelsevis små mängder sprit, 5—10 liter 50—procentig alkohol per 100 kg jäst. Detta är den ursprungliga s. k. »spritfria» »Zulauf»- eller »Z»-metoden.

b) jämförelsevis stora mängder sprit, 35—60 liter 50Lprocentig alkohol per 100 kg jäst. Detta är den modifierade, spritgivande »Z»-metoden.

17 — 881972.

• Sida 258
•  Original

&) Den ursprungliga »spritl'rla» Z-metoden.

Vid denna metod användas 3 eller 4 ställjästgenerationer. Av dessa framställas de 2 resp. 3 första generationerna enligt den tidigare luftjäst— metoden, alltså under bildning av alkohol.

Den sista ställjästgenerationen utvecklar sig däremot i starkt utspädd och starkt luftad >>vört>>, utan bildning av alkohol. Den jäst, som härvid erhålles, användes för anställning av salujästgenerationen, som ävenledes utvecklar sig utan bildning av alkohol, på sätt som ovan beskrivits.

Vi bifoga en konfidentiell, kort beskrivning av dessa jäsningar (bi— laga 2)1

De vid denna metod bildade spritmängderna äro relativt obetydliga, på grund av att de spritgivande ställjästgenerationerna äro ganska små i förhållande till salujästgenerationen. Spritutbytet är 5—10 liter 50-pro— centig alkohol per 100 kg jäst.

b) Den modifierade, spritgivande Z-metoden.

För några år sedan infördes i Sverige2 och Danmark, sedermera även i Tyskland, en modifikation av Z—metoden. Denna modifikation består däri att, såsom i de danska fabrikerna en starkt spritgivande jäsning in— kopplas mellan sista ställjästgenerationen och salujästgenerationen, eller såsom i de flesta svenska fabrikerna däri, att den sista ställjästgenera— tionen göres spritgivande.

Vad de första ställjästgenerationerna beträffar, så torde även dessa vid den spritgivande modifikationen föras på sådant sätt, att mer alkohol bildas än vid den ursprungliga Z—metoden. Salujästgenerationen föres däremot i allmänhet på samma sätt vid båda metoderna, d. v. s. så att. alkohol ej kan påvisas i nämnvärda mängder i vörten vid jäsningens slut.

Den alkohol, som bildas vid den spritgivande metoden, härstammar till sin väsentliga del från den generation, som går omedelbart före salujäst— generationen. Den totala mängden brännvin, som f. n. erhålles vid de spritgivande metoderna, torde i Sverige och Danmark uppgå till 35—60 liter (50-procentig) per 100 kg jäst.

Det kan anföras, att under förutsättning att brännvin i samband med jästtillverkning får framställas, det av flera skäl är bättre att låta största delen av spriten bildas i en jäsning med svag luftning, än att låta en mindre procen- tuell mängd sprit bildas i flera generationer under måttlig luftning. Dels bli destillationskostnaderna mindre i förra fallet, dels bildas säkerligen, om jäsningen sker möjligast anaerobt, mindre mängder av sådana biprodukter, som äro ogynn- samma för brånnvinets kvalitet.

Vid samtliga fabriker i Danmark, Finland och Sverige föres den sista jäsningen (salujästgenerationen) på sådant sätt, att därvid inga nämnvärda mäng- der alkohol uppstå, om än i detaljer förfarandet kan växla både i fråga om luft- ning, sockerkoncentration och tillsättning av näringsämnen. Vid de norska och de flesta tyska fabrikerna bedrives tillverkningen enligt den spritgivande metoden däremot så, att även under salujästgenerationen så mycket alkohol bildas, att det är ekonomiskt fördelaktigt att tillvarataga densamma.

* Här utesluten. - _ " Den svenska, modifierade Z—metoden är att betrakta såsom en av de Svenska'Jåst- fabrikerna gjord uppfinning, vilken utan-att vara patentskyddad, i de väsentliga dragen av dem bevaras som fabrikshemlighet. -

• Sida 259
•  Original

4) Den spritgivande Z-metoden medför en viss säkerhet mot infektioner

i driften. Under de vid den modifierade Z-metoden — i jämförelse med den ur- sprungliga. — förekommande, starkt spritbildande och mycket svagt luftade ställjästjäsningarna, vilka utföras vid jämförelsevis hög socker- koncentration och hög aciditet i vörten, skyddas jästen effektivt mot in- fektioner. Till förhindrande av inkomna främmande organismers ut- veckling i den utjästa vörten bidrager den relativt höga alkoholkoncen- trationen verksamt. Då vörten är utjäst, är annars infektionsfaran stor.

Detta är en fördel hos dessa starkt spritgivande jäsningar, som ej kan förbises. Det är från teoretisk synpunkt klart, att den genom dylika ställ- jästjäsningar vunna jästen bör vara renare än den jäst, som erhålles en- ligt den ursprungliga Z—metoden, vid vilken endast obetydliga spritmäng- der bildas under de båda sista ställjästgenerationerna. Men det är där- för ej sagt, att under praktiska förhållanden en skillnad i detta avseende behöver göra sig gällande. Detta synes oss framgå av den omständig- heten, att såväl i Finland som i Danmark och andra länder jäst fram- ställes i stor skala enligt »spritfria» metoder, utan att speciella svårigheter i detta avseende yppat sig. Vad Finland beträffar, så ha samtliga fyra fabriker sedan förbudslagen trädde i kraft 1919 tillverkat jäst utan sam- tidig alkoholproduktion. J ästens kvalitet har enligt uppgifter från profes- sorerna vid Tekniska högskolan i Helsingfors, A. I. Virtanen och O. Rou- tala, varit god, dess jäsförmåga och andra egenskaper ha icke avvikit från sådan jäst, som tillverkats i samband med alkoholproduktion. »Vid fa- brikerna ha icke förekommit några störningar, som kunna anses härleda sig därav att alkoholjäsningen undertryckes». En förutsättning är, att man arbetar i möjligaste grad renligt. Det är i allmänhet nödvändigt att arbeta renligare enligt spritfria än enligt spritgivande metoder, Vilka se— nare erbjuda större säkerhet mot infektioner.

En stor halt av främmande organismer visar sig, utom naturligtvis vid direkt mikroskopisk undersökning, i en mer eller mindre stor nedsätt- ning av jäskraften hos jästen (förlängning av baktiden, minskning av den vid kolsyreprov ur rörsockerlösning utvecklade gasmängden). Förekom- sten av stora mängder Torula, en organism, som under de förhållanden, som karakterisera den spritfria luftjästmetoden, torde särskilt väl ut- vecklas, skulle t. ex. ge sig till känna på detta sätt. Av det från professor Sörensen erhållna materialet framgår, att jäst, framställd i Danmark med spritfri metod, i detta hänseende icke är sämre än jäst, framställd enligt den i Sverige nu använda metoden (se nästa paragraf). Risken för stör- ningar genom infektioner vid den spritfria metoden är alltså icke större, än att den kan utan svårigheter övervinnas. _ En Viss ökning av driftsäkerheten vid-fabrikation under stark spritbild—' ning i sista ställjästgenerationen torde emellertid ej kunna förnekas. Det torde dock i allmänhet vara lätt att i en modern fabrik möta de faror för infektion, som kunna uppstå vid användning av spritfria metoder.

5) Den spritfria Z-metoden ger jäst av samma höga kvalitet som den - spritgivande. Åsikten, att en genom spritgivande jäsningar framställd jäst skulle bättre ägna sig som ställjäst för salujästgenerationen än en jäst, vunnen genom aeroba jäsningar i fjärde, i viss mån även i tredje och möjligen i

• Sida 260
•  Original

andra generationen, är riktig i det hänseendet, att dylik ställjäst ger ett större utbyte av salujäst (c:a 10 % större; detta kommer att behandlas ut- förligt senare). Men däremot kan man fråga, om en genom olikheter i ställjästen av här berörd art betingad skillnad i den färdiga salujästens kvalitet eller jäskraft är av någon som helst praktisk bety- delse, eller ens påvisbar. I salujästen torde c:a 80 % av cellerna vara nybildade under den sista, aeroba jäsningen. Om man måste erkänna, att modercellernas vitalitet kan betyda åtskilligt, så kan man dock fråga sig, om ej förhållandena under den sista jäsningen (näringstillförsel, luft- ning, temperatur, aciditet i näringslösningen o. s. v.) äro av en så avgö— rande karaktär för den slutliga produktens jäskraft, att någon tydlig skillnad, beroende på en större eller mindre olikhet i ställjästen, icke kan fastställas. Avgörande i denna fråga bli tydligen jämförelser mellan jäs- kraften hos jäst, som framställts efter båda metoderna. (Angående me— toder för fastställande av ett jästprovs jäskraft kunna vi här för ut- rymmets skull hänvisa till professor Sörensens bilaga.)1 Beträffande resul- tatet av sådana jämförelser kan anföras följande:

Angående erfarenheterna från de spritfria jästfabrikerna i Finland kunna vi citera professor Virtanens ovan nämnda uttalande, där det heter, att den med spritfri metod framställda jästens »jäsförmåga och andra egenskaper ha icke avvikit från sådan jäst, som tillverkats i samband med alkoholproduktion».

Vid en finsk fabrik har under en tid parallellt arbetats efter spritgivan- de och spritfria metoder. Ingen skillnad i den erhållna jästens kvalitet kunde påvisas.

Förhållandena inom jästindustrien i Sverige, där jäst tillverkas vid samtliga fabriker efter åtminstone i huvudsak samma metod, medföra, att inhemskt siffermaterial för en direkt jämförelse i detta avseende knappast finnes.

Vid en av de svenska fabrikerna (Rotebro) ha under kortare perioder parallellförsök anställts enligt ursprunglig och modifierad Z-metod. Sif- fermaterialet från dessa försök är dock för litet för att tillåta några slut- satser.

Visserligen ha i Sverige tidigare funnits tvenne fabriker, som icke haft rätt att tillverka brännvin och som använt jästframställningsmetoder med, även vad de sista ställjästgenerationerna angår, spritfria jäsningar, men dels är detta nu så pass länge sedan, att metoderna kunna ha hunnit vä- sentligen utvecklas, dels torde väl heller icke från den tiden ett belysande material vara åtkomligt. Möjligheten att med ett entydigt talmaterial belysa frågan föreligger dock, dels därigenom, att svenska och danska jäst— fabriker utbyta jästprover, som på. olika sätt undersökas å båda hållen, dels därigenom att i Danmark i en fabrik parallellt tillverkas jäst, såväl efter den spritfria metoden som efter en spritgivande, vilken i det väsent— liga är lik den nu använda svenska. Vi hava i jästfabriken i Rotebro varit i tillfälle att taga del av ett siffermaterial över undersökningar av jäs- kraften av den svenska, under spritutvinning vunna jästen, och dansk jäst, framställd efter den ursprungliga Sak'ska metoden utan sprit. Då detta material innefattas i det av professor Sörensen meddelade, kunna vi här hänvisa därtill, särskilt till den bilagda tabell III.1 I kolumn 2 och 3 finna vi baktiderna för svensk och dansk jäst, sådana de bestämts i Sve- rige. Skillnaden mellan de funna medelvärdena 64 och 67 min. (till den svenska jästens fördel) är dels mycket liten, och kan knappast betyda nå—

1 Här utelämnad.

• Sida 261
•  Original

got, om man tar hänsyn till de rätt stora tillfälliga felen vid bestäm— ningarna. Vidare måste beaktas, att den danska jästen undersökts efter transport under 1 a 2 dygn, under det att den svenska undersökts färsk. — De motsvarande talen (kolumn 10 och 11) för de i Danmark utförda under— sökningarna av motsvarande provs baktider ge, som vi se, samma medel- värden. Vid dessa undersökningar hade den danska jästen samma ålder som den svenska, varför de med de båda jästsorterna erhållna resultaten äro direkt jämförbara. De fyra sista kolumnerna i tabellen, innefattande bestämning av jästens jäskraft, dels enligt Hayduck, dels enligt den i Dan— mark praktiserade metoden med mätning av kolsyreutvecklingen i deg, visa, att i bägge fallen den danska jästen synes vara den svenska något överlägsen. — De skillnader, man funnit, äro så obetydliga, att man kan påstå, att mellan den danska, enligt spritfri metod framställda jästen och den svenska, framställd enligt förut skildrad, spritgivande metod, ingen skillnad finnes i fråga om jäskraft eller bakningsförmåga. Ett synnerli- gen starkt stöd får detta påstående genom det av professor Sörensen an- förda, mycket viktiga materialet från jästfabriken i Randers, där under i övrigt identiska förhållanden jäst tillverkas, dels efter spritfri, dels efter spritgivande metod. Som framgår av första kolumnen i tabellen å sidan 12 i professor Sörensens yttrande,1 äro de genomsnittliga baktiderna för de två slagen jäst praktiskt taget desamma.

Vad jästens hållbarhet beträffar, så kan denna i Viss mån anses vara beroende av mängden närvarande, främmande mikroorganismer. Ehuru det (med hänsyn till infektionsrisk m. m.) icke ligger något orimligt i tan- ken, att en med spritgivande metod framställd jäst på grund av större ren- het skulle ha större hållbarhet, kan också här ifrågasättas, om en skillnad verkligen under praktiska förhållanden visar sig. För bedömandet av denna fråga, hänvisa vi till tabellerna över jämförelserna mellan svensk och dansk jäst. Det framgår av dessa (kolumn 2 — svenska försök), att de båda jästsorterna vid lagring förändrades med hänsyn till baknings— förmågan på alldeles samma sätt. Samma resultat erhölls vid undersök— ningarna i Danmark (kolumn 10—13). Den lilla skillnaden till den svenska jästens fördel, som visar sig vid jämförelse mellan kolumnerna 8 och 9, torde sammanhänga med den danska jästens transport före bestämningar— na. Kolumnerna 12 och 13 visa en obetydlig skillnad till den danska jäs— tens fördel. Sammanfattande torde kunna sägas, att ifråga om hållbar- heten inga väsentliga skillnader existera mellan de två slagen jäst. Ge- nom professorerna Virtanen och Routala hava vi erfarit, att man i de finska fabrikerna gjort samma iakttagelser.

Slutomdömet måste tydligen bli, att då hänsyn endast tages till den framställda jästens kvalitet, dess renhet, jäskraft och hållbarhet, inga nämnvärda skillnader kunna påvisas mellan jäst, framställd efter spritfria och spritgivande" metoder. "För jästens kvalitet 'är' det Sålunda "icke nöd- ' vändigt, att nämnvärda mängder alkohol (d. v. s. mer än c:a 5 a 10 liter brännvin per 100 kg jäst) bildas vid tillverkningen.

6) Melassens kvalitet spelar mindre roll vid den spritgivande än vid den spritfria Z-metoden.

Professor Sörensen har påpekat, att de spritgivande metoderna enligt erfarenheter på sista tiden i de danska fabrikerna även i så måtto erbjuda en ökad driftsäkerhet, som vid dem skillnaderna i melassens kvalitet kunna spela mindre roll.

• Sida 262
•  Original

Det har visat sig, att vissa slag av melass, som vid den ursprungliga (spritfria) Z-metoden kunna förorsaka stark minskning av jästutbytet, ge normalt utbyte, om ställjästen framställes enligt den spritgivande modi- fikationen av metoden. Så var jästutbytet i en normal salujästgeneration i fabriken i Randers under ett år i medeltal 10 % lägre vid den spritfria än vid den spritgivande metoden. Vid användning av _ vad den spritfria metoden beträffar — mindervärdig melass blev utbytet i salujästgenera- tionen däremot i ett fall mer än 20 % lägre, då ställjäst från spritfri metod användes.

7) Råmaterialet (melassen) utnyttjas avsevärt bättre vid den spritgivande än vid den spritfria Z-metoden.

Om såväl sprit som jäst skola framställas ur melass, kan detta ske a.) genom tillverkning av jäst enligt spritfri jästmetod och framställ— ning av sprit i melassbränneri, eller också

b) genom kombinerad framställning av jäst och sprit enligt sådana me- toder, som f. n. komma till användning icke blott i Sverige och Danmark utan även i andra länder.

Att på teoretisk väg avgöra vilket förfarande, som i detta fall ger det bästa resultatet är f. n. knappast möjligt. Det är visserligen lätt att räkna ut, hur mycket alkohol, som vid vanlig (anaerob) jäsning bör bildas ur melass, innehållande 48 % socker, och likaså att på grundval av allmänna erfarenheter korrigera en sådan siffra för de vid drift i stor skala rådande förhållandena. Man kommer då till siffran 58 liter brännvin av 50 vol—% per 100 kg melass. Däremot kan icke på liknande sätt beräknas, hur myc- ket jäst, maximalt kan erhållas ur 100 kg melass, då jästutbytet utom av den använda moderjästens art och förbehandling kommer att vara starkt beroende icke blott av metodens karaktär utan även av allehanda mer eller mindre tillfälliga omständigheter, vilka vi ännu icke behärska. — Under det att vid jäsningen i ett melassbränneri endast en relativt obetydlig för— ökning av jästen, motsvarande några få kilogram per 100 kg melass, äger rum och alltså endast obetydliga mängder näringsämnen och energi an- vändas för uppbyggandet av ny cellsubstans, åtgå vid luftjästmetoderna en mycket väsentlig del av utgångsmaterialet därtill.

Vid den spritfria Z-metoden kan man erhålla c:a 80 kg jäst (med 25 % torrsubstans) per 100 kg melass, innehållande 48 % socker. 100 kg socker i melassen + näringssalter ge sålunda c:a 40 kg jästtorrsubstans. Grovt uttryckt skulle man kunna säga, att resten av melassens socker andas bort av jästen, eftersom ingen nämnvärd alkohol uppstår. En stor del av den därvid frigjorda energin användes av jästen vid uppbyggandet av nya celler ur de tillförda näringsmedlen, men en avsevärd del går förlorad t. ex. som värme. En sådan förlust, större eller mindre, sker vid all jäs— ning, men allt talar för att den blir större, ju högre man genom våldsam- ma medel pressar upp oxidationen. Det kan därför väl tänkas, att vid en jästframställning, där en viss alkoholbildning tillåtes, visserligen natur— ligtvis det absoluta jästutbytet minskas, men till följd av minskade för— luster av ovan antydd art, minskas mindre än alkoholutbytet samtidigt ökas. Ett avgörande av denna fråga kan f. n. endast nås på så sätt, att man undersöker utbytena i fabriksdrift med de olika metoderna, varvid man naturligtvis får söka att jämföra endast sådana tal, som verkligen äro jämförbara och undvika att ställa mot varandra resultat, som med någon sannolikhet äro influerade av andra än här ifrågavarande omständigheter.

• Sida 263
•  Original

Det skulle t. ex. enligt vår mening icke vara tillrådligt att jämföra utby- tena vid de svenska fabrikerna med utbytena vid de enligt den ursprung— liga Sak'ska metoden arbetande danska fabrikerna, trots att de använda samma moderjäst. Däremot är det möjligt, att vid den danska fabrik, där jäst tillverkas i stor skala efter båda metoderna, företaga en jämförelse, eftersom där förhållandena vid framställningen äro, med undantag av just den spritgivande ställjästjäsningen i ena fallet, fullkomligt identiska. Ett utomordentligt viktigt talmaterial har i detta avseende ställts till förfo— gande av professor Sörensen. Vi hänvisa till hans yttrande,1 sid. 6 och följande. Jämförelsen gäller där visserligen mellan den spritfria metoden och den danska modifikationen därav, vilken, som förut beskrivits, i detaljer skiljer sig från den svenska. Spritutbytet är dock ungefär det— samma, enligt tabell II i professor Sörensens bilaga 39—40 liter brännvin av normalstyrka per 100 kg jäst, under det att i Sverige utbytet under sista tiden varit 50 liter.

Som i professor Sörensens utredning visas, är det möjligt att av siffer- materialet från jästfabriken i Randers, där resultaten av de två metoder— na äro fullt jämförbara och där materialet är tillräckligt stort, undersöka, vilken metod, som bäst utnyttjar utgångsmaterialet. Tänker man sig den vid den kombinerade metoden vunna alkoholen (393 287 liter 100 %-ig) pro— ducerad i melassbränneri, är det lätt att beräkna, hur mycket melass, som därvid skulle ha förbrukats (1356162 kg). Drages denna kvantitet från den vid jästtillverkningen enligt den kombinerade metoden förbrukade melassmängden, så erhålles den mängd melass, som i verkligheten åtgått för jästframställningen (2 000 425 kg). Då härvid vunnits 2 002062 kg jäst, ha alltså per 100 kg melass producerats ungefär 1001 kg jäst.

Vid den ursprungliga Z—metoden ha 1167 336 kg melass givit 951430 kg jäst och 17 293 liter 100 %--ig alkohol. Denna spritmängd motsvarar 59 631 kg melass. Fråndraga vi denna mängd, finna vi, att vid den spritfria me— toden 1 107 705 kg melass givit 951430 kg jäst eller per 100 kg melass 859 kg jäst.

Det material, på vilket dessa beräkningar byggts, torde vara det bästa, som står att få, och torde också, då. det omfattar ett helt års produktion vid en. stor jästfabrik, vara fullt tillräckligt för att därpå grundade beräk— ningar skola få anses tillåtliga. Vi finna då, att genom införande av den spritgivande modifikationen av den ursprungliga danska luftjästmetoden, utnyttjandet av utgångsmaterialet (melassen) blivit så mycket bättre, att jästutbytet per 100 kg (för jästtillväxten enbart) förbrukad melass ökats med över 1621 %.

Den ställjäst, som erhålles vid starkt spritgivande ställjästjäsningar, är som. ställjäst betraktad bättre än den-som erhålles- enligt den »spritfria» . metoden. Detta framgår av de resultat, som erhölles vid de nyssnämnda jämförande jäsningarna under mer än ett års tid vid pressjästfabriken i Randers. Enligt dessa resultat gav den »spritgivande» ställjästen under ett år i medeltal 10 % högre utbyte av salujäst än den »spritfria». Vidare är att märka, att i den sista, starkt spritgivande ställjästgenera- tionen den del av sockret i melassen, som ej förbrukades för bildning av alkohol, nästan fullständigt assimilerades av jästen till bildning av jäst- torrsubstans. J ästutbytet uppgick vid denna jäsning till avsevärt mer än 100 %, räknat på den enbart för jästtillväxt förbrukade melassen.

* Här ei medtaget.

• Sida 264
•  Original

Antages, att 58 liter brännvin bildas av 100 kg melass, vilket kanske dock vid den ifrågavarande ställjästjäsningen ej är alldeles riktigt, så kan man beräkna, att per 100 kg av den del av melassen, som ej förbrukades för alkoholbildning, skulle ha producerats c:a 200 kg jäst, d. v. s. c:a 100. kg jästtorrsubstans skulle ha bildats av 100 kg socker + salter.

Den genom spritgivande jäsningar framställda ställjästen är i allmänhet avsevärt äggviterikare än den ställjäst, som erhålles genom »spritfria» jäsningar. Den ovan påvisade större assimilationsförmågan hos den förstnämnda jästen kan antagligen sättas i samband med detta förhållande.

Det framhölls ovan, att den ställjäst, som erhölls från spritgivande metod, var — som ställjäst betraktad — bättre än ställjäst från spritfri metod. Detta betyder emellertid ej, att denna ställjäst även skulle vara lämplig som salujäst. På grund av sin höga halt av äggviteämnen och därav följande dåliga hållbarhet kan ställ- jäst ej betraktas som fullgod bakjäst.1

Man kan sålunda påstå, att den spritgivande Z-metoden vid ett utbyte av sprit av storleksordningen 40 liter brännvin per 100 kg jäst, medför för- utom mindre fördelar (såsom ökad driftsäkerhet och besparing av fett och pressluft, kylvatten och möjligen kvävesalter; se nedan) ett avsevärt bätt— re utnyttjande av melassen, eller annorlunda uttryckt, en mindre förbruk- ning av melass per mängd tillverkad jäst. Det är dock naturligtvis här att observera, att denna mindre förbrukning av melass för egentlig jäst- framställning icke kan medföra en mindre totalförbrukning av melass. Tvärtom blir den totala melassförbrukningen i en jästfabrik givetvis större, om sprit samtidigt utvinnes, än om jäst tillverkas enligt den spritfria metoden.

Den ovan nämnda och beräknade besparingen av melass etc. blir en verk- lig besparing, endast i det fall, att icke blott jästen utan även spriten kan försäljas till ett pris, motsvarande dess tillverkningskostnad + en skä— lig vinst. I spritens försäljningspris bör sålunda ingå förutom destilla- tionskostnader m. m. + vinst, även kostnaderna för melassen eller annat utgångsmaterial, som användes eller kan komma att användas vid jästtillverkningen.

8) Förändringar i jästfabrikernas drift, som sannolikt komme att införas, om jästfabrikernas rätt att tillverka alkohol starkt inskränkes eller borttages.

Skulle gränsen för den i samband med jästtillverkningen tillåtna bränn- vinsframställningen sättas mycket lågt, uppstår givetvis frågan, om det överhuvud kan löna sig att bedriva spritframställning. Skulle detta icke vara fallet eller skulle brännvinstillverkningen i samband med pressjäst— beredningen helt förbjudas, kommer den situationen att inträda, att jäst— fabrikernas melasslagerutrymmen, melassreningsanordningar, vörtbehål- lare, jäskar, ångpannor och i Vissa fall spillvattenreningsanläggningar bliva onödigt stora, och att deras brännvattencisterner, spritlagertankar, mottrycksångmaskiner och samtliga (nyligen ombyggda) destillationsverk

' Under salujästgenerationen, som odlas i starkt utspädd vört under samtidig kraftig luft- ning, kan man på lämpligt sätt inverka på jästens kvävehalt, och lättare än vid odling i starka melasslösningar hålla dem på en måttlig höjd, vilket är till fördel för jästens håll- barhet. Att en jäsning i starkt utspädd vört under stark luftning därför under alla för- hållanden användes som avslutning på framstållningsproceduren har sin grund bl. a. i detta förhållande.

• Sida 265
•  Original

bliva helt överflödiga. På grund härav skulle nedläggandet av några mindre fabriker, enligt uppgift från Svenska Jästfabriks A.-B., bli en naturlig åtgärd, då driften skulle kunna koncentreras till ett par större fabriker, vilkas kapacitet först därigenom skulle helt utnyttjas. En viss kapitalförstöring skulle härigenom framkallas och arbetslöshet uppstå.

Vid lika jästproduktion förbrukar den spritfria metoden naturligtvis en mindre mängd melass än den spritgivande. Till följd härav kommer det totala antalet jäsningar att minskas vid övergång till spritfri drift. Där- emot blir antalet starkt luftade jäsningar större; enligt resultaten i Ran- ders c:a 20 % större. Detta, kommer att medföra en motsvarande ökning i förbrukningen av pressluft. Denna ökning torde kanske i ett eller annat fall komma att framtvinga anskaffning av nya kompressorer. Stegringen av luftförbrukningen kommer att motsvaras av en stegring av kraftför— brukningen. Likaså kommer förbrukningen av fett för skumdämpning att ökas i ungefär samma grad (att merutgifter i en till synes så obetyd- lig post dock kunna gå till Väsentliga summor, framgår av professor Sören- sens meddelande på denna punkt).

De svenska jästfabrikerna ange, att den svenska modifikationen av den Sak'ska metoden medför en viss besparing av kvävenäringssalter. Vid den danska, spritgivande modifikationen göres, som av professor Sörensens yttrande framgår, ingen sådan besparing. Vidare utredning av detta tor- de vara överflödig, då det i varje fall är fråga om mindre summor.

De merutgifter, som den spritfria metoden medför i fråga om skumfett, press- luft, ev. ammoniumföreningar samt kylvatten, torde dock antagligen vara relativt oväsentliga. De kompenseras dessutom i viss mån av den minskning av rengö- ringsarbetet, som det mindre antalet jäsningar medför.

Det är ej otänkbart, att mängden organiska föroreningar i avfallsvatt— net är större vid den spritfria än vid den spritgivande metoden. Om detta är fallet, skulle alltså övergång till spritfri drift medföra ökade svårig- heter med avseende på avfallsvattnets förorening av angränsande vatten— drag, och kanske framtvinga anläggandet av reningsverk vid fabriker, som f. n. kunna reda sig utan sådana.

9) Bör spritutbytet vid tillverkning av pressjäst begränsas?

a) Frågeställning och allmänna synpunkter.

Det har påståtts, att sprittillverkningen vid jästfabrikerna är helt onö— dig och omotiverad. Man kan utan tvivel i så måtto anse den onödig, som det är möjligt, att utan bildning av större mängder sprit än 5 a 10 liter brännvin per 100 kg jäst, tillverka pressjäst, som uppfyller alla anspråk.1

Den kombinerade framställningen av sprit och jäst är emellertid tek— niskt (och alltsånnder vissa .förutsättningaräven ekonomiskt). avsevärt - överlägsen de förfaranden, enligt vilka jäst framställes genom spritfri metod ur melass och brännvin erhålles genom ren spritdrift. Frågan om

1 Enligt uppgift från Svenska Jästfabriks A.-B. lär f. n. detta resultat endast kunna uppnås med hjälp av patenterade metoder: »Förfaringssätt för framställning av jäst) (uppfinnare: S. Sak). Sv. Pat. Nr 53436, 8 aug. 19.19- A. S. Dansk Gaerings—Industri. »Förfaringssätt för framställning av jäst, särskilt luftjäst) (uppfinnare: S. Sak). Sv. Pat. Nr 56428, 8 aug. 1919. A. S. Dansk Gaerings-Industri. Vi ha ej undersökt, huruvida ej andra möjligheter finnas för tillverkning i Sverige av pressjäst av hög kvalitet enligt spritfri metod.

• Sida 266
•  Original

jästfabrikernas rätt att tillverka sprit kommer härigenom att till sitt läge förskjutas. Frågan är icke längre, om det är nödvändigt för jästens kva- litelt att framställa större mängder sprit i jästfabrikerna, utan blir i stå let:

I. Äro de fördelar av ovan skildrade art, som äro förbundna med en sprittillverkning i samband med pressjästberedningen, så stora, att de motivera bibehållande av nuvarande bestämmelser, alltså med rätt för jästfabrikerna att tillverka en på bestämt sätt begränsad mängd bränn— vin för förtäringsändamål,

eller II. Äro de fördelar, som på annat håll stå att vinna

a) om jästfabrikernas rätt att tillverka brännvin borttages,

b) om gränsen sättes vid en mindre spritmängd (än den nuvarande) per försåld jäst,

så stora, att en ändring av ena eller andra slaget är motiverad, eller III. Kan slutligen ett nytt användningsområde för jästspriten tänkas, t. ex. för industriella ändamål eller för användning som motorsprit?

Skulle detta alternativ kunna förverkligas, så bör rätten att tillverka jästsprit på intet sätt begränsas.

Till förmån för alternativ I kan anföras, att jästfabrikerna genom rät- ten att tillverka brännvin för förtäringsändamål erhålla en avsevärd extra inkomst, vilken kan möjliggöra, att jästens försäljningspris kan hål— las på en avsevärt lägre nivå, än vad fallet vore utan denna rättighet.

Fördelen med en minskning enligt alternativ II av den mängd brännvin. som vid jästfabrikerna får tillverkas, är den, att en motsvarande mängd brännvin kan framställas vid lantbruksbrännerierna, varav följer en mot— svarande ökning av konsumtionen av bränneripotatis med därav följande fördelar för potatisodlarna, i synnerhet i trakter, där enligt uppgift svår— ligen annat kan odlas än potatis. — Man kan framhålla, att jästspriten åtminstone f. n. tillverkas av melass, som också härstammar från jord— bruket, och att sålunda även jästsprittillverkningen medelbart kommer jordbruket till godo. Det kan invändas, att de från jästsprittillverkningen i detta avseende härrörande fördelarna endast komma ett fåtal jordbru— kare till godo, men man kan på samma sätt invända, att en ökning av po— tatisbränningen ävenledes endast kommer ett fåtal lantbrukare till godo. Vad som utom hänsynen till potatisodlingens betryckta läge vore att an— föra till förmån för en ökning av potatissprittillverkningen på jästspritens bekostnad är, att enligt all erfarenhet och från sakkunnigt håll bestyrkt uppfattning jästspriten är mindre lämplig till konsumtionsbrännvin än potatisspriten.1 Dels fordrar jästråspriten en mer komplicerad och dyr— barare rening än potatisråspriten och ger mer sekunda sprit, omständig- heter, som också tagits i betraktande vid bestämning av inköpspriset för jästråspriten, dels har även den ur jästråspriten framställda finspriten ej den av vissa föroreningar i potatisfinspriten betingade karakteristiska smak, som lär vara av den brännvinskonsumerande allmänheten så upp— skattad. I varje fall anses jästspriten vid framställning av konsumtions— brännvin vara mindre lämplig än potatisspriten.

Till förmån för alternativ III kan i första hand framhållas, att jäst- spriten tillverkas av en avfallsprodukt, och att denna avfallsprodukt åt—

! En av anledningarna till att av lantbruksprodukterna just potatis användes för bränn- vinsframställniug är, att densamma endast äger en begränsad hållbarhet och därför snarast möjligt mäste bearbetas.

• Sida 267
•  Original

minstone f. 11. finns i stort överskott inom landet. Skall sprit tillverkas, så måste det förefalla förnuftigare att tillverka den ur relativt billigt av- fall än ur på annat sätt användbart, värdefullare material.

För besvarandet av den fråga, som alternativ III innebär, är det nöd— vändigt att göra några beräkningar angående melasskostnaden per liter enligt den spritgivande Z-metoden framställd jästsprit. En dylik beräk- ning har utförts i följande paragraf:

b) Några synpunkter på möjligheten att använda jästspriten som industrialkohol eller motorbränsle.

Som ovan framhållits, utnyttjas vid den spritgivande modifikationen av Z-metoden den del av melassen, som ej förbrukas för bildning av alko- hol, avsevärt bättre för produktion av jäst, än vad fallet är vid den ur— sprungliga Z-metoden.

Under förutsättning, att den samtidigt bildade jästspriten kan försäl- jas utan förlust, kan man sålunda anse, att framställningskostnaderna för jäst enligt den spritgivande Z—metoden äro mindre än enligt den spritfria metoden. Den mervinst, som uppstår vid den spritgivande metoden i jäm- förelse med den spritfria (vid lika jästproduktion), på grund av att den förra bättre utnyttjar melassen än den senare, har alltså vid detta betrak- telsesätt uteslutande räknats den framställda jästen till godo. Melass— kostnaderna per liter framställt brännvin bliva i detta fall lika höga som i ett melassbränneri och framgå av nedanstående tabell (siffrorna för me— lassbränneri).

Om det emellertid är allmänt önskvärt, att produktionen inom landet av billig alkohol för industriändamål eller för motorsprit göres så stor som möjligt, så kan det synas berättigat, att i stället låta den ovannämnda mervinsten komma den vid den spritgivande metoden framställda alko— holen till godo. Framställningskostnaderna för jästen betraktas då i detta fall såsom varande lika stora vid båda metoderna. Melasskostnaderna för den — vid den spritgivande Z—metoden — bildade alkoholen böra då ej beräknas efter den mängd melass, som i ett rent melassbränneri skulle vara behövlig för att alstra den ifrågavarande mängden alkohol, utan i stället efter den avsevärt mindre mängd melass, som den spritgivande metoden förbrukar mer än den spritfria (vid samma mängd tillverkad jäst och vid ifrågavarande alkoholproduktion). Från denna synpunkt ha föl- jande beräkningar beträffande melasskostnaderna för den vid den sprit- givande metoden bildade alkoholen utförts:

Vid den spritgivande Z—metoden är förbrukningen av melass större än vid den ursprungliga metoden, vid lika jästproduktion. Denna merför- brukning av melass vid den förutnämnda metoden motsvaras emellertid (enligtbifogade konfidentiella-bilaga 3)1-av en produktion av ej mindre - än c:a 85 liter brännvin per 100 kg av merförbrukad melass, då däremot vid ett rent melassbränneri endast bildas 58 liter brännvin per 100 kg me- lass (med 48 % socker).

Råmaterialkostnaderna per liter alkohol bliva alltså avsevärt lägre vid den modifierade Z—metoden än i ett melassbränneri. Vid ett melasspris av b öre per kg vid fabriken blir melasskostnaden för 1 liter 50 %-ig alko- hol c:a 12% )( b: 1'18 )( b öre vid framställning enligt den modifierade

' Här utelämnad.

• Sida 268
•  Original

Z-metoden och c:a %?X b: 1'72 )( b öre vid framställning i ett melass- bränneri.

l

l l !

Melasskostnad för 1 liter

. z 1 1

b: l4 ! 5 6 718|9'10löreperkgl 4 | | J |

50%ig alkohol vid: , a) Jästfabrik ............... i 4-1 5.9 7.1 8.2 9.4 10.6 11.8 ! öre per ut.» b) Melassbränneri ...... 6.9 8.6 10.3 12.1 . 13.s ! 15.5 17.2 l50%igalkoh.

Priset, 4 öre per 1 kg melass, är det nuvarande världsmarknadspriset, ca 3 öre per kg + transportkostnader och lagringskostnader vid jästfabrikerna (ca 1'8 öre per kg). Detta pris kan tänkas tillämpas, om den nuvarande melasstullen borttages. Vi förmoda, att denna tull tillkom för att begränsa melassimporten under tider, då melassproduktionen inom landet ej motsvarade efterfrågan. Sedan någon tid tillbaka råder emellertid en högst avsevärd över- produktion av melass i Sverige, varför melasstullen nu i detta hänseende förefaller omoti- verad.

Det är alltså _ kanske redan vid nuvarande melasspris, men i varje fall efter endast en relativt obetydlig sänkning av detsamma eller efter en motsvarande höjning av spritpriset —— möjligt, att alkohol kan framställas så billigt vid en jästfabrik, att den kan tänkas få användning som indu— strialkohol eller som motorsprit. En förutsättning är därvid, att den sam- tidigt framställda jästen kan försäljas till sådant pris, som kan anses skä- ligt för enligt den spritfria Z—metoden framställd jäst.

Om detta vid nuvarande melass— och spritpris ej är möjligt, så. kan ifrågasättas, huruvida det ej vore lämpligt att tillsvidare inrätta en sär— skild prisklass för jästsprit för industriändamål, vilken klass endast skulle behöva representera ett obetydligt högre spritpris än det för industri- alkohol för närvarande gällande.

Ett borttagande av den nuvarande tullen å melass (5 öre per kg) skulle antagligen medföra en högst avsevärd sänkning av melasspriset. Även vid bibehållen tull kan en sänkning av melasspriset inom Sverige förmodas inträffa, om —— vid fortsatt överproduktion av melass — andra sockerhal— tiga råmaterial, som äro ännu billigare än melass f. n. är, vinna insteg på marknaden. Vi syfta härvid närmast på träsocker. För övrigt skulle träsockret själv kunna förmodas bliva ett framtida billigt råmaterial för jästtillverkning.1

Professor Hägglund har föreslagit att öka sulfitspritproduktionen genom att till den för förjäsning färdigberedda sulfitluten sätta en lämplig mängd billigt träsocker (4—5 gånger så stor mängd som den i luten redan be— fintliga sockerkvantiteten). Skulle melasspriset komma att sjunka, så kan det tänkas bli ekonomiskt möjligt att på liknande sätt även använda melass.

Om sålunda utvecklingen på kolhydrat- eller spritmarknaden blir sådan, att huvudsakligen samma råmaterial — t. ex. träsocker eller melass — kommer att användas vid framställning av såväl sprit i sulfitfabriker som i jästfabriker, så är det sannolikt, att framställningskostnaderna för jäst-

* Enbart träsocker + näringssalter kan antagligen ei tänkas kunna komma till använd- ning. I ren sockerlösning + näringssalter växer jäst nämligen ej bra. En viss tillsats av melass —— på sätt, som användes vid framställning av pressjäst ur sulfitlut — kan tänkas ge ett bra resultat.

• Sida 269
•  Original

spriten kunna komma att bliva lägre än för sprit, framställd i sulfitfa- brik, på grund av det ovannämnda förhållandet, att 100 kg melass eller en motsvarande mängd socker, som ej förbrukas för jästbildning, vid jäst- sprittillverkning kunna anses motsvara c:a 85 liter 50 %-ig alkohol, men vid ren sprittillverkning (utan samtidig pressjästfabrikation) däremot en- dast 58 liter. Under sådana förhållanden skulle alltså jästsprittillverknin- gen vara den tekniskt och ekonomiskt mest lämpliga.

På grund av ovanstående måste det anses mycket olyckligt, om jäst- fabrikerna genom lagstiftning skulle förbjudas att tillverka alkohol.

Vi anse, att jästfabrikerna böra givas full frihet att tillverka så mycket alkohol för industriändamål eller för användning till motorsprit, som de kunna komma att anse tekniskt och ekonomiskt lämpligt, när prisbild— ningen på marknaden för sprit och kolhydrat (melass, träsocker) kommer att tillåta en sådan tillverkning.

Sammanfattning.

1) De moderna metoder för framställning av pressjäst, som f. n. använ- das i Danmark, Finland och Sverige, äro:

a) den ursprungliga, »spritfria» Z-metoden, vid vilken bildas c:a 80 kg jäst per 100 kg melass (innehållande 48 % socker) och 5—10 liter 50 %—ig alko— hol per 100 kg jäst (Danmark, Finland);

b) den modifierade, spritgivande Z—metoden, vilken f. n. drives på sådant sätt, att 55—60 kg jäst bildas pr 100 kg melass (48 %-ig). Samtidigt er— hållas 40—50 liter 50 %-ig alkohol per 100 kg jäst (Danmark, Sverige).

2) Det är möjligt att utan särskilda svårigheter med hjälp av den sprit— fria metoden tillverka jäst av samma höga kvalitet med avseende på ren- het, jäskraft och hållbarhet som med den spritgivande metoden.

3) Skulle sprittillverkningen i samband med framställningen av press- jäst helt förbjudas eller starkt begränsas, komme en del i jästfabrikerna f. n. befintliga behållare, maskiner och apparater (däribland naturligtvis destillationsapparaterna, vilka i nästan alla nuvarande fabriker äro nya) att bliva helt eller delvis överflödiga. Enligt uppgift från Svenska Jäst- fabriksaktiebolaget komme till följd härav driften att koncentreras till de större fabrikerna. Några mindre fabriker skulle komma att nedläggas. En viss kapitalförstöring och arbetslöshet skulle härigenom framkallas.

Vidare komme den totala förbrukningen av kraft, pressluft, kylvatten, fett och ev. ammoniumföreningar att öka. Däremot komme rengöringsarbetet av jäskaren i stället att minska, på grund av att totala antalet jäsningar bleve mindre.

.4) ,Den .spritgivande metoden erbjuder följande fördelar över den sprit- fria:

a) i viss mån större driftsäkerhet med hänsyn till uppträdande av infek- tioner under fabrikationsprocessen;

b) större driftsäkerhet med hänsyn till den roll, som variationer i den använda melassens kvalitet kan spela;

c) bättre utnyttjande av råmaterialet, melassen. Den som följd härav vid den spritgivande metoden inträdande besparingen av melass är av— sevärd och av stor ekonomisk betydelse. (Även andra, men ekonomiskt mindre viktiga besparingar äro förenade med den spritgivande metoden.)

Den spritgivande metoden måste på grund av ovanstående anses tek-

• Sida 270
•  Original

niskt och alltså även ekonomiskt fördelaktigare än den spritfria. En för— utsättning är, att såväl den framställda jästen som spriten kunna försäljas till priser, som täcka framställningskostnaderna och dessutom medge en skälig vinst.

5) Den i samband med den spritgivande metoden för framställning av pressjäst utvunna alkoholen kan anses ha avsevärt lägre framställnings- kostnader än alkohol, som tillverkas genom vanlig jäsning (utan samtidig jästproduktion) av samma råmaterial.

En förutsättning är, att den i första fallet samtidigt framställda jästen kan försäljas till sådant pris, som kan anses skäligt för enligt den spritfria Z—metoden tillverkad jäst.

6) För en framställning av sprit nr melass talar i allmänhet omständig- heten, att melass är en åtminstone f. n. i stort överskott förekommande avfallsprodukt, vilken snarare bör komma till användning än värdefullare material. Det kan anmärkas, att nuvarande melasspriser i Sverige på grund av tullen på melass äro i förhållande till priserna på världsmark— naden synnerligen höga.

7) Vid nuvarande pris på melass, industrialkohol och motorsprit, är det tänkbart, att jästsprit skall kunna tillverkas med förtjänst för industri- ändamål eller för användning som motorsprit. I varje fall är detta möj— ligt efter en mindre höjning av alkoholens pris eller en mindre sänkning av melasspriset eller vid framtida användning av billigare råmaterial än melass t. ex. träsocker.

En förutsättning är, att den samtidigt framställda. jästen kan försäljas till sådant pris, som kan anses skäligt för enligt den spritfria Z—metoden framställd jäst.

8) Om det vid nuvarande melass— och spritpris ej är möjligt att med skälig förtjänst tillverka industrialkohol eller motorsprit i pressjästfa— brik enligt punkt 7) ovan, så kan ifrågasättas, huruvida det ej vore lämp- ligt att tillsvidare inrätta en särskild prisklass för jästsprit för industri- ändamål, vilken klass endast skulle behöva representera ett obetydligt högre spritpris än det för industrialkohol f. n. gällande.

9) På grund av punkterna 4), 5), 6) och 7) ovan måste det anses mycket olyckligt, om jästfabrikerna genom lagstiftning skulle förbjudas att till- verka alkohol.

Vi anse, att jästfabrikerna böra givas full frihet att framställa så myc— ket alkohol för industriändamål eller för användning till motorsprit, som de kunna komma att anse tekniskt och ekonomiskt lämpligt, när prisbild— ningen på marknaden för sprit och kolhydrat (melass, träsocker) kom— mer att tillåta en sådan tillverkning.

En dylik tillverkning kan förmodas bliva av stor nationalekonomisk betydelse, då 1500 000—2 000 000 liter 95 %-ig eller absolut alkohol årligen torde kunna framställas av de svenska jästfabrikerna för ifrågavarande ändamål.

Stockholm den 28 juni 1933. Karl Myrbäck. Harry Lundin.

• Sida 271
•  Original

Bilaga F.

Uppgifter rörande tillverkningen av och handeln med sprit i vissa främmande länder, särskilt med avseende å användning av sprit såsom motorbränsle.

På grundval av genom utrikesdepartementets försorg år 1933 införskaffat material lämnas i det följande vissa uppgifter angående ordnandet av till- verkningen av och handeln med sprit i Frankrike, Polen, Tjeckoslovakiet, Tyskland och Österrike särskilt med avseende å åtgärder, företagna i syfte att främja användningen av inhemsk alkohol såsom motorbränsle.

Frankrike.

Handeln med alkohol är i Frankrike delvis monopoliserad, i det att för- säljningen av sprit, avsedd för industriella ändamål (alcool industriel), är förbehållen staten. Härför finnes en särskild organisation, Service des Alcools, till vilken handeln med industrialkohol är centraliserad för hela landet. All industrialkohol är denna organisation skyldig att inköpa utan begränsning.

För anläggning av bränneri och bedrivande av alkoholtillverkning erfordras icke särskild koncession. Tillverkning får ske till obegränsad kvantitet. Särskilda bestämmelser rörande förbehåll av visst avsättningsområde för visst slag av sprit förefinnas ej.

Det Viktigaste slaget av råsprit, som tillverkas i Frankrike, är betsprit. Potatissprit tillverkas enligt uppgift knappast, och jämväl sulfitspriten spelar en mycket obetydlig roll. Det inköpspris, som staten betalar för betsprit, har enligt givna bestämmelser fastställts skola stå i Viss konstant relation till noteringen på socker. Betodlarna äro sålunda ålagda försälja sina betor till brännerierna till samma pris som till sockerfabrikerna. För produk— tionsåret 1932/1933 betalades alkohol, framställd av betor, med ungefär 280 Fr. per hektoliter. Emellertid har härvidlag den begränsningen gjorts, att endast en kvantitet av 2 300 000 hektoliter av den betsprit, som" fram— ställes ur årets betskörd, betalas i relation till sockerpriset. För återstående del av produktionen betalas endast ett pris, motsvarande försäljningspriset för till motorbränsle avsedd alkohol, för närvarande 115 Fr. per hektoliter. Jästsprit och melassprit betalas för närvarande med ett pris av 220 Fr. per hektoliter. , , _ _ . _ _

' FörsäljningspriSerna'å 'alk'ohöl, "avsedd för" olika ändamål, äger monopolet avgöra helt efter omständigheterna och marknadsläget. Bortsett från för— täringsspriten, för vilken gäller särskilda bestämmelser, äro de nuvarande priserna följande:

Pris per bl a 100 %

alkohol, avsedd för apoteks- och parfymeriändamål ............................ Fr. 500 » » » export eller för tillverkning av exportartiklar » 250

» » » tekniskt bruk ...................................................... » 210

>> » såsom bränsle (icke raffinerad) .................................... » 200 » » för motorändamål ........................................................ » 115.

• Sida 272
•  Original

Priset på motorsprit bestämmes sålunda, att en prisskillnad av 20 Fr. per hektoliter upprätthålles mellan priset å »essence tourisme» (se nedan) och priset å tvångsblandad bensin, varvid man utgår från att den tvångs— blandade bensinen i genomsnitt innehåller 30 % motorsprit. Det förhållan- det, att försäljningspriset å motorsprit hålles väsentligt lägre än å andra slag av sprit, har låtit sig genomföras därigenom, att en utjämning av ut— gifter för och inkomster från de olika slagen av sprit företages. Dessutom upptages i Frankrike en tilläggsskatt av 10 Fr. per hektoliter å importerad bensin, vilka medel inflyta till Service des Alcools. Motorspriten är undan- tagen från den beskattning, som eljest åvilar motorbränslena.

För att stödja det franska jordbruket och stimulera odlingen av socker- betor har i Frankrike föreskrivits tvångsinblandning av inhemsk alkohol i vissa slag av motorbränslen. Denna tvångsinblandning gäller dock endast i fråga om bensin, avsedd för lastvagnar (essence de pétrole poids lourd). White spirit (tungbensin) och bensin, avsedd för övrig trafik (»essence tou- risme»), hava undantagits från inblandningstvånget. I fråga om sistnämnda slag av bensin har emellertid bestämts, att i densamma må inblandas lägst 11 och högst 20 volymprocent motorsprit. Denna blandning benämnes, lik- som oblandad bensin, »essence tourisme» och försäljes såsom bensin. Be- träffande inblandningstvånget gäller, att försäljare av annan bensin än white spirit och »essence tourisme» är skyldig att däri inblanda 25—35 volymprocent alkohol, som skall inköpas från Service des Alcools, vilken ut- övar kontroll härå. Motorspriten, som till dess blandningen sker står under kontroll, denatureras vid inblandningen med 1 promille kreosotolja och 02 promille borsyrad etyleter.

Förbrukningen av motorsprit har utgjort under produktionsåret 1930/1931 650 000 hektoliter och under produktionsåret 1931/1932 860 000 hektoliter. Under året 1932/1933 beräknas förbrukningen komma att uppgå till 1 800 000 hektoliter. De vidtagna åtgärderna hava sålunda medfört en avsevärt ökad förbrukning av motorsprit. Det uppgives, att man hos försäljare av »essence tourisme» har kunnat förmärka, att de tämligen allmänt begagna sig av möjligheten att inblanda 11—20 % av den i jämförelse med bensinen billi- gare motorspriten.

Polen.

I Polen utövas handeln med alkohol av statens för ändamålet inrättade monopolorgan. Sålunda äro inköp och försäljning av sprit för inhemsk förbrukning samt framställning och försäljning av renat brännvin ävensom denaturering av sprit uteslutande förbehållna statsmonopolet. För tillverk- ning och rektificering av sprit fordras finansministeriets tillstånd.

Sprit för förtäringsändamål får endast levereras av lantbruksbrännerierna, vilka använda huvudsakligen potatis för sin tillverkning. Sprit för andra ändamål än för förtäring får tillverkas såväl av lantbruksbrännerier som industribrännerier. För denna tillverkning är någon kvantitetsbegränsning icke vidtagen. Beträffande jästbrännerierna fastställer dock finansministeriet de närmare grunderna för spritproduktionen. För övriga brännerier gäller den allmänna regeln, att de endast må vara i drift, därest den vid brän- ningen erhållna dranken helt kan utnyttjas.

Finansministeriet fastställer vid början av varje år den kvantitet sprit —— inköpskontingent —— som med hänsyn till det inhemska behovet under nästkommande kampanj skall inköpas för förtäringsändamål samt verk- ställer fördelning av denna kvantitet på de olika lantbruksbrännerierna.

• Sida 273
•  Original

Denna inköpskontingent betalas efter ett grundpris, vilket dock modifieras genom tillägg eller avdrag allt efter tillverkningens storlek. Ifrågavarande tillägg respektive avdrag utgöra vid en produktion av upp till 300 hl år 100 % ................................................................ 30 % tillägg 301— 400 » » ................................................................ 25 » » 401— 500 >> » ............................................................... 20 » » 501— 600 >> >> ................................................................ 10 » » 601— 800 >> » ............................................................... grundpriset 801—1000 » » ................................................................ 8 % avdrag

]. 001—1 300 >> » ................................................................ 13 » » över 1300 >> » ................................................................ 15 >> »

Grundpriset å lantbruksbrännvin, som fastställes under löpande kampanj särskilt för varje guvernement, beräknas så, att det täcker de genomsnitt— liga produktionskostnaderna i ett välskött lantbruksbränneri, vars tillverk- ning under kampanjen motsvarar 700 hektoliter å 100 %. Grundpriset varierade kampanjen 1932/1933 för de olika provinserna mellan 65 zloty och 80 zloty per hektoliter a 100 %.

Monopolets inköpspris för sprit, tillverkad vid jästbrännerierna, utgjorde under tillverkningsåret 1932/1933 38'39 zloty och för sprit, framställd vid andra industribrännerier, 60'32 zloty per hektoliter a 100 % (100 zloty d. 31/1, 1932 = 63 kr).

Försäljningspriserna å sprit för olika ändamål fastställas av finansmini— steriet. I priserna ingår en särskild avgift till monopolet. Det må nämnas, att priset å denaturerad sprit för närvarande utgör 60 zloty och å sprit för motorändamål 33 zloty per hektoliter åt 100 % .

Enligt monopolförordningen äger regeringen rätt att vidtaga åtgärder avseende tvångsinblandning av sprit i brännoljor för motorändamål. Dylika åtgärder hava dock hittills icke genomförts.

Tjeckoslovakiet.

Handeln med alkohol är i Tjeckoslovakiet så till vida monopoliserad, som denna handel utövas av ett särskilt försäljningsbolag — Spiritus-Verwert- ungsgesellschaft 111. b. H. — vilket äges av spritfabrikanterna och står under statlig kontroll. Ett statsmonopol i egentlig mening förefinnes sålunda icke. Varje tillverkare är skyldig att leverera den tillverkade spriten till nämnda bolag. _

För anläggning av spritbränneri erfordras tillstånd av finansministeriet. Sprit får framställas endast till den myckenhet, som medgives enligt varje enskilt bränneri av finansministeriet tilldelad brännrätt. Brännrättskvan— titeten må överskridas med högst 15 % . Överskjutande kvantitet fråndrages dock brännrätten' vid nästkommande kampanj.” ' ' ' ' ' ' ' ' '

Inköpspriset å råsprit bestämmes med ledning av det ovannämnda bolagets bokföring på det sätt, att totala försäljningssumman för året, efter avdrag av bolagets samtliga förvaltningskostnader, uppdelas på tillverkarna efter kvanti- teten av dem levererad sprit. Fördelningen sker enligt en mellan organisa- tionerna för lantbruksbrännerierna och industribrännerierna träffad överens- kommelse, enligt vilken till lantbruksbrännerierna betalas ett högre pris än det, de industriella brännerierna erhålla. Lantbruksbrännerierna, som uteslutande framställa potatis— och betråsprit, erhålla för närvarande för dessa spritslag 350 Tj. Kr. per hektoliter. Industribrännerierna framställa jäst-, bet- och melassråsprit. Det pris, som till dem betalas, utgör 262 Tj. Kr. per hektoliter. 18 — 331972.

• Sida 274
•  Original

Sulfitsprit tillverkas icke i landet. Försäljningsprisen för olika slag av sprit bestämmas av finansministeriet. För närvarande uppgå desamma till följande belopp:

Pris per hl a 100 % sprit, avsedd till förtäringsändamål samt till användning å apotek; i priset ingår konsumtionsskatt med 2 500 Tj. Kr. och allmän omsättningsskatt med 180 Tj. Kr. ........................ Tj. Kr. 3 750 sprit, avsedd för tekniskt bruk; denna sprit är skattefri ....... » » 420 motorsprit; i priset inbegripes allmän omsättningsskatt, 125 Tj. Kr., och kontrollavgift, 40 Tj. Kr. ........................................ » >> 450

sprit, avsedd för ättiktillverkning; i priset ingår skatt med 200 Tj. Kr., för vilket belopp dock restitution kan erhållas >> » 1 000. Priset för motorspriten är förlustbringande. Förlusten utjämnas av priset å förtäringssprit. Motorspriten åvilar ej annan beskattning än ovan an- givits, sålunda tillhopa 165 Tj. Kr. per hektoliter i omsättningsskatt och kontrollavgift.

Till främjande av användningen av inhemsk sprit till motorändamål har från och med den 1 september 1932 tvångsinblandning av sprit i mineral- olja föreskrivits. Enligt givna stadganden få sålunda samtliga slag av mineraloljor, vilkas specifika vikt vid + 150 C icke uppgår till 0'790 först efter blandning med sprit utlämnas i fria marknaden. Blandningen skall innehålla 20 % alkohol. Importör av dylik mineralolja är ålagd att till ovan omförmälda pris inköpa motorsprit till kvantitet, som enligt förut angivna blandningsförhållande motsvarar den mineraloljemängd, vilken skall införas. Mineraloljan utlämnas icke av tullmyndigheterna, förr än blandning företagits. Den sprit, som kommer till användning för inbland- ning, är vid utlämnandet denaturerad på det sätt, att i 100 delar sprit —— bestående av 98 % etylalkohol och 2 % metylalkohol —— inblandats 3 delar bensin.

Inblandningstvånget har givetvis haft gynnsamma verkningar för brän- nerierna. Under tillverkningsåret 1982/1933, det första år, varunder lagen om inblandning arbetar, har tillverkningen av motorsprit beräknats komma att uppgå till omkring 600000 hektoliter. Tidigare har avsättningen av sprit för motorändamål utgjort omkring 150000 hektoliter, vadan en fyr- faldig stegring av avsättningen ernåtts.

Tyskland.

För handeln med alkohol finnes i Tyskland ett enligt lag reglerat mono— pol (Reichsmonopol fiir den Handel mit Branntwein). Försäljningen sker dels genom företag, direkt lydande under monopolförvaltningen, dels även för monopolets räkning genom kontraktbundna firmor.

Särskild koncession erfordras icke för anläggning av bränneri eller för bedrivande av sprittillverkning, men i monopollagen stadgas skyldighet för tillverkare av sprit att avlämna den producerade spriten till monopolet. Brännerierna äga framställa obegränsade kvantiter sprit av vad slag det vara må. Rätt till framställning av sprit ur vissa ämnen, såsom cellulosa, sulfitlut och kalciumkarbid, är emellertid förbehållen monopolet, som dock äger rätt bevilja tillverkningslicens i fråga om sprit ur angivna slag av amnen.

• Sida 275
•  Original

För varje bränneri gäller en viss till kvantiteten begränsad brännrätt. Det pris, som brännerierna erhålla för till monopolförvaltningen levererad råsprit, beräknas efter ett grundpris. som fastställes av sagda förvaltning med biträde av ett sakkunnigt råd. Grundpriset beräknas så, att detsamma täcker genomsnittskostnaderna för framställning av potatissprit iväl skötta, medelstora potatisbrännerier. Endast den mängd sprit, som faller inom bränneriets brännrätt betalas av monopolförvaltningen enligt grundpris. Har tillverkning skett utöver brännrätten, betalas för den överskjutande kvantiteten ett lägre pris, för närvarande motsvarande 20 % av grundpriset. De inköpspriser, som för närvarande av monopolet betalas, utgöra per hekto— liter brännvin å 100 %:

potatis- och betsprit ................ 54'— RM för 60 % av brännrättskvantiteten; » » >> ................ 39'75 >> » 40 % >> » melassprit ............................... 51'— » >> 60 % >> » » ................................ 3 9 ' 7 5 >> » 4 (] få » » jästsprit .................................... 49'—— >> >> 60 % >> » >> .................................... 39'75 >> >> 40 % >> » För sulfitsprit betalas på grund av särskilt träffade överenskommelser: absolut alkohol ........................ 35'45 RM per hl annan >> (94 %) ............ 32'97 >> » >> 5), 100 %.

För en bestämd, utöver överenskommen mängd levererad kvantitet sulfit— sprit beräknas: absolut alkohol ............................ 24 RM per hl annan >> (94 %) ................ 21 » » » a 100 %. Icke något slag av sprit är förbehållet visst användningsområde. Försäljningsprisen för sprit till olika ändamål fastställas av monopol- förvaltningen i samråd med sakkunnigerådet. För närvarande utgöra de fastställda försäljningspriserna vid partiförsäljning:

Pris per liter

a 100 % sprit, avsedd till förtäring .................................................................. RM 4'— » , » » apoteksvaror och kosmetiska ändamål ................ » 2'40 >> , >> > tekniska ändamål .................................................... >> 0'40 motorsprit ............................................................................................... .» . 0750.

De prisförluster, som uppkomma vid försäljning av sprit för tekniska ändamål och motorsprit, täckas ur försäljningspriset för förtäringssprit.

Motorspriten är icke såsom mineraloljorna underkastad skatt. Motorspriten är denaturerad med 01 liter krotonaldehyd per 100 liter sprit.

För att säkerställa avsättningen av inom landet framställd sprit hava i Tyskland-efter kriget 'vid *olikatillfällen statliga åtgärdervidta'gits. *Nu ' gällande bestämmelser i detta syfte hava fastställts genom en förordning av den 4 juli 1930 angående rekvisition av sprit för motorbränsleändamål. Enligt denna förordning föreskrives, att den, som från utlandet inför eller inom landet framställer motorbränsle, är skyldig att av monopolförvaltningen rekvirera sprit till en myckenhet motsvarande 4 % av vikten av infört eller inom landet framställt motorbränsle, då motorspritpriset uppgår till 70 RM per hektoliter. Den obligatoriska spritkvantiteten ökas eller minskas för varje 10 RM, varmed motorspritpriset understiger respektive överstiger 70 RM, med 1 % av bränslemängden. Enär motorspritpriset för närva— rande utgör 50 RM per hektoliter, skulle den obligatoriska spritkvantiteten

• Sida 276
•  Original

utgöra 6 procent av infört eller tillverkat motorbränsle. Emellertid är rekvi- sitionsskyldigheten jämväl beroende av växlingarna i inköpspriset för bränn— vin på så sätt, att densamma ökas med 4 % av bränslemängden, därest det genomsnittliga brännvinsgrundpriset icke uppgår till mer än 48'30 RM per hektoliter. Enär för närvarande så är förhållandet, gäller för importör eller tillverkare skyldighet att rekvirera sprit till en myckenhet av 10 % av bränslemängden. Sistnämnda bestämmelse om 4 % tillägg gäller icke ifråga om vissa tyngre petroleumprodukter, men äger finansministeriet befogenhet att upphäva detta undantag, därest det visar sig, att dylika pro- dukter i ökad omfattning komma till användning såsom motorbränsle.

För den i enlighet med förestående bestämmelse rekvirerade spritkvantitet, å vilken rekvisitionsbevis utfärdas, skall betalning erläggas till monopol- förvaltningen enligt gällande motorspritpris och under särskilt föreskrivna betalningsvillkor. Spritkvantiteten i fråga behöver icke med nödvändighet uttagas från monopolet. Å rekvisitionsbevis icke uttagna kvantiteter inlösas av monopolförvaltningen efter ett lägre pris, för närvarande utgörande 7'50 RM per hektoliter. Det uppgives, att motorbränsleimportörerna endast undan- tagsvis begagna sig av sistnämnda inlösningsmöjlighet.

Den motorsprit, som uttages från monopolet, får användas uteslutande för inblandning i motorbränsle. Inblandningen sker under statens kontroll. Framställda blandningar skola i regel innehålla sprit till en myckenhet av lägst 20 och högst 30 viktsdelar per 100 delar blandning. Monopolförvalt- ningen kan dock, då särskilda skäl därtill äro, medgiva annat blandnings- förhållande. Av denna sin rättighet har monopolförvaltningen vid flera tillfällen under senare tid gjort bruk, i det att blandning av motorbränsle med en alkoholmängd av ned till 10 viktprocent medgivits.

Förbrukningen av motorsprit utgjorde under nedannämnda tider:

1929/1930 ...................................................... 234 784 hl, 1930/1931 ....................................................... 508 136 » 1931/1932 ........................................................ 1 165 511 >> .

Såsom härav framgår, har avsättningen av motorsprit avsevärt ökats. Tekniska svårigheter vid användningen av sprit för motorändamål hava, enligt vad som uppgives, icke gjort sig gällande.

Österrike.

Sedan den 1 januari 1927 är tillverkningen av och handeln med sprit ställda under statlig kontroll. Kontrollen utövas av en särskild myndighet —— Spiritusstelle —— som sorterar under finansministeriet.

Den statliga kontrollen omfattar 1) den fabriksmässiga tillverkningen av sprit, övertagandet av spriten samt överinseendet å rektificering och denaturering;

2) bränneriernas och pressjästfabrikernas råmaterialanskaffning; 3) fastställandet av gottgörelse till brännerier, reningsverk och denature- ringsställen;

4) försäljningen av sprit ävensom fastställandet av försäljningsprisen: samt 5) in- och utförseln av sprit. Den fabriksmässiga brännvinstillverkningen bedrives i dels lantbruks— brännerier, dels industribrännerier. Bränneri räknas som lantbruksbränneri endast om detsamma av »Spiritusstelle» godkännes såsom sådant, därvid hän— syn tages till att bestämd gemenskap med till bränneriet hörande lantbruk

• Sida 277
•  Original

skall föreligga. Bränneri, som icke kan tillerkännas karaktär av lant- bruksbränneri, utgör industribränneri.

För anläggning av lantbruksbränneri fordras tillstånd av finansministeriet. Medgivande av dylikt tillstånd får ske endast om därigenom en ökning av jordbrukets produktion är att förvänta. Nya industribrännerier få ej an— läggas. Ej heller må i de förefintliga brännerierna av denna kategori ut- vidgningar eller sådana förändringar företagas, som kunna medföra ökad produktion. Undantag från dessa bestämmelser kunna medgivas. därest produktions— eller marknadsförhållandena härtill giva anledning.

För varje tillverkningsår fastställes av finansministeriet den maximi— kvantitet sprit, som under året må tillverkas, samt bestämmes, huru denna kvantitet skall fördelas på industriella och lantbruksbrännerier. Uppdel- ningen av de två spritkontingenterna å de enskilda brännerierna skeri samma ordning.

Intet slag av sprit är förbehållet särskilt användningsområde. Ej heller har begränsning av tillverkningen vidtagits ifråga om något visst slag av sprit.

Industribränneriernas råvaruförsörjning ankommer på »Spiritusstelle». Utgångsmaterialet för deras produktion utgöres huvudsakligen av melass. Lantbruksbrännerierna skola uteslutande eller i varje fall till huvudsaklig del för sin spritframställning använda råvaror från det med vederbörande bränneri förenade lantbruket. I den mån lantbruksbrännerierna för sin verksamhet, speciellt vid inträffad missväxt—fordra användning av främ- mande råmaterial, överlåtes i regel anskaffandet av detta åt det enskilda bränneriföretaget. Bearbetning av melass ilantbruksbrännerier, även endast som tillsats, är förbjuden.

Ersättning, pris etc. till brännerier, reningsverk och denatureringsställen bestämmes periodiskt av »Spiritusstelle» enligt fastställda grunder och under hänsynstagande till det finansiella läget. Ersättningsbeloppen skola god- kännas av finansministeriet.

Industribrännerierna erhålla för den av dem tilldelade råvaror framställda spriten bearbetningslön (Bear-beitungslohn). Denna har för driftåret 1932/1933 fastställts till Sk. 47'50 per hektoliter a 100 %.

Brännerier, som framställa sprit av egna eller utav av dem själva in— köpta råvaror, erhålla för spriten ett visst inköpspris (Ubernahmepreis). Detta pris fastställes på det sätt, att de genomsnittliga, normala framställ- ningskostnaderna vid välskött drift täckas. För jästråsprit betalas för när— varande Sk. 85'— per hektoliter & 100 % . För i lantbruksbrännerierna till- verkad sprit hava under kampanjen 1932/1933 följande inköpspriser betalats:

Pris per hl åt 100 % sprit, framställd av potatis av egen skörd....I....Ä....'.....' ..... ' ..... ' ..... i ..... . . Sk. 4128'7'5 » » » majs eller annan spannmål av egen skörd >> 105'75 » » » inköpt, inhemsk potatis .................................... >> 123'—— >> >> » » >> majs ...................................... >> 95'— » » >> inhemsk råvara, inköpt efter den 31 maj 1933 » 90'— >> >> » betor ............................................... ' .................... > > 70"— » » » utländska råvaror ................................................ >> 60'—.

Rätten till försäljning av alkohol är förbehållen »Spiritusstelle», som antingen kan själv utöva denna rätt eller ock överlåta den till annan.

• Sida 278
•  Original

De allmänna försäljningspriserna för den sprit, som försäljes av »Spiritus- stelle», fastställas av denna efter godkännande av finansministeriet. För närvarande gälla följande försäljningspriser:

Pris per hl & 100 % sprit, avsedd för framställning av rom, likörer, farmaceutiska artiklar, toalettvatten o. dyl. ............................................................ Sk. 510'— sprit, avsedd för industriella ändamål ............................................... » 116'— >> » >> ättikframställning: a) allmänt försäljningspris ................................................................ >> 216'—— b) nedsatt >» ................................................................ >> llt?— sprit, avsedd för vetenskapliga ändamål ............................................ » 96'—— brännsprit ............................................................................................... » 96'——.

Till dessa priser komma vissa gällande skatter, t. ex. allmän varuomsätt— ningsskatt.

Vad motorsprit beträffar gäller, att försäljningspriset icke får överstiga det för vederbörande ort gällande grosshandelspriset för bensin, bensinskatt däri inbegripen. Motorspritpriset lär följaktligen understiga framställnings- kostnaderna.

De Vid försäljningen av motorsprit ävensom av sprit för industriella eller vetenskapliga ändamål, sprit för ättikberedning samt brännsprit uppkom- mande förlusterna täckas ur försäljningspriset för sprit avsedd för för- täringsändamål, framställning av toalettvatten m. m.

Motorspriten är befriad från brännoljeskatt. För att främja avsättningen av inom landet framställd sprit har med de till en kartell sammanslutna bensingrossisterna träffats överenskommelse rörande försäljning av en viss mängd sprit (under år 1932 10 000 hektoliter). Bensingrossisterna hava förpliktat sig att använda denna sprit för inbland— ning i motorbränsle samt att försälja blandningen genom sin försäljnings- organisation. — Spritinblandningstvång i egentlig mening föreligger sålunda ej. I gällande bestämmelser rörande beskattning av bensin och andra motorf bränslen har emellertid stadgats, att finansministeriet må föreskriva, att motorbränslen skola blandas upp till 25 % av vikten med sprit av öster- rikisk tillverkning av minst 99'5 % alkoholhalt. Denna bestämmelse har dock ännu ej tillämpats.

Den för motorändamål försålda spriten levereras från spritfabrikerna i odenaturerat tillstånd till blandningsanläggningarna, varest under kontroll denaturering sker genom tillsättning av 3 liter bensin till varje 100 liter motorsprit.

För närvarande är endast framställning av följande spritblandade motor- bränslen tillåten, nämligen 1) 20 % sprit och 80 % bensin; 2) 15 % sprit, 45 % bensin och 40 % bensol; samt 3) 60 % sprit och 40 % bensol.

Under år 1932 utgjorde kvantiteten försåld motorsprit 11 527 hektoliter.

• Sida 279
•  Original

Bilaga 0.

Sedan undertecknad av 1933 års motorbränslesakkunniga i deras egenskap av undersökningsmyndighet i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande förordnats såsom undersökningsmyndighetens ombud och såsom sådant före- tagit undersökning jämlikt lagen den 18 juni 1925 om undersökning angå— ende monopolistiska företag och sammanslutningar av här nedan angivna företag, får jag härmed vördsamt avgiva följande yttrande rörande den av mig sålunda företagna undersökningen.

Undersökningen har omfattat följande företag: Krooks Petroleum & Olje A.-B. med Rederi A.-B. Höggarn, båda i Stock- holm,

Sydsvenska Petroleum A.—B. i Malmö, Skånska Petroleum A.-B. i Hälsingborg, Vestkustens Petroleum A.-B. i Göteborg, Ostkustens Petroleum A.-B. i Kalmar, Svenska Bensin & Petroleum A.-B. BP i Stockholm, A.-B. Bensin & Oljekompaniet i Hälsingborg, The Texas Company A.-B. i Stockholm, Svensk—Engelska Mineralolje A.-B. med Rederi A.-B. Semo, båda i Stock- holm,

A.-B. Naftasyndikat i Stockholm och Firma A. Johnson & 00. med A.-B. Nynäs-Petroleum. Rörande företagens ekonomiska ställning och resultat ävensom rörande styrelsens sammansättning hänvisas till sammanställningar i härvid fogade bilaga (Bil. A) '.

I styrelserna ingå såsom regel utländska personer såsom direkta represen- tanter för de utländska moderföretagen. I vissa företag äro dessa represen- tanter danska undersåtar, bosatta i Köpenhamn.

Vid undersökningen hava företagen avfordrats uppgifter, vilka avsett verksamhetsåren 1929, 1931 och 1932 med undantag för A.—B. Naftasyndikat. som lämnat uppgifter för verksamhetsåren 1930—1932, samt A.-B. Bensin & Oljekompaniet, som lämnat uppgifter allenast för åren 1929 och 1931, var- efter bolaget uppgått i Svenska Bensin & Petroleum A.-B. BP. Att just nu ifrågavarande år gjorts till föremål för undersökningen är beroende därpå, att verksamhetsåret 1929, enligt vad som var bekant, hade varit ett gynnsamt år för företagen, medan år 1931 på grund av mellan företagen fört priskrig varit mindre gynnsamt, och år 1932 varit detår, under vilket. samarbetet mellan företagen börjat verka.

Med stöd av vad som inhämtats vid sammanträden med undersöknings- myndigheten, till vilka för upplysningars avgivande kallats representanter för de olika oljebolagen, samt av handlingar, som ifrågavarande represen- tanter i övrigt ställt till undersökningsmyndighetens förfogande, må följande sammanfattning göras av vad som sålunda framkommit rörande konkurrens- förhållandena på den inhemska oljemarknaden.

Under hösten år 1930 upptogos försök till åvägabringandet av visst sam- arbete mellan de ledande oljebolagen på den svenska marknaden med undantag för A.-B. Naftasyndikat samt firma A. Johnson & Co.

• Sida 280
•  Original

Efter åtskilliga underhandlingar enades bolagen ifråga i april 1931 om vissa >>levnadsregler», vilka i huvudsak skulle ligga till grund för samar- betet. Ifrågavarande regler omfattade dels ett huvudavtal, dels special- bestämmelser, innefattade i två akter, en s. k. försäljningsakt och en s. k. gemensamhetsakt.

Enligt huvudavtalet överenskommo parterna bland annat dels att noga iakttaga de priser och övriga försäljningsbestämmelser, som tid efter annan bleve av parterna fastställda för försäljning av bensin, fotogen och brännolja (petroleumprodukter) inom Sverige,

dels att inbördes skapa en rättvis fördelning av avsättningen av dessa varuslag och

dels att samarbeta i avsikt ej mindre att söka nedbringa försäljnings, distributions— och organisationskostnaderna, än även att åt sig själva söka förvärva och bevara kunderna på den svenska marknaden.

Försäljningsakten omfattade närmare bestämmelser angående försäljnings— och leveransvillkor samt övriga försäljningsförhållanden. I gemensamhets- akten voro intagna närmare överenskommelser om fördelning, bevarande och utökande av avsättningen samt rationalisering.

De förenämnda avtalshandlingarna hava enligt uppgift icke underskrivits av de svenska bolagens representanter. Emellertid lära bestämmelserna hava i stort sett upprätthållits, även om här och var ändringar i bestäm— melserna ägt rum genom särskilda beslut samt i vissa avseenden menings— skiljaktigheter gjort sig gällande.

Den 3 maj 1932 undertecknades av representanter för Standardgruppen, Shellgruppen, Texasgruppen samt BP—gruppen en överenskommelse, enligt vilken i fortsättningen fullt samarbete skulle råda mellan bolagen i ändamål att åstadkomma bättre och sundare förhållanden på den svenska oljemark- naden. Genom denna överenskommelse fastställdes även vissa gemensamma rabattvillkor, varjämte visst samarbete skulle äga rum ifråga om anlägg- ning av nya service-stationer. "

Sedermera hava vid åtskilliga sammanträden mellan representanter för de nämnda fyra bolagsgrupperna överenskommelser träffats i syfte att reg- lera försäljningsförhållandena.

Medan sålunda ett visst samarbete hade inletts mellan förenämnda företag, pågick en stark konkurrens mellan dem samt A.-B. Naftasyndikat. vilken konkurrens enligt uppgift medförde för samtliga bolagen förlustbringande priser. För att söka råda bot på detta förhållande upptogos under hösten 1932 Vissa underhandlingar med sistberörda bolag. Dessa förhandlingar lära hava medfört ett visst samarbete jämväl med A.-B. Naftasyndikat. Detta bolag har sålunda delgivits de överenskommelser, som de övriga ledande bolagen sinsemellan träffat, och har, utan att likväl formliga avtal därom förelegat, i viss mån tillämpat de av de övriga bolagen överens- komna försäljningsvillkoren. Det anordnade samarbetet har medfört, att vissa förhöjningar av bensinpriserna kunnat vidtagas. Detaljhandelspriserna hava även kunnat i viss mån stabiliseras, ehuruväl A.—B. Naftasyndikat fortfarande i åtminstone vissa fall lärer bevilja något högre rabatter än de mellan de fyra övriga företagsgrupperna överenskomna.

Mellan A. Johnson & Co. i Nynäshamn å ena sidan samt Krooks Petro- leum & Olje A.-B. och Svensk-Engelska Mineralolje-A.B. å andra sidan har den 16 januari 1931 träffats avtal rörande försäljningen av asfalt, bensin, fotogén och brännolja. Ifrågavarande avtal gäller t. o. m. den 31 december 1933, men förlänges utan vidare på ett år i sänder, såvida icke någon av parterna uppsäger detsamma.

• Sida 281
•  Original

Rörande syftet med undersökningen och i fråga om de formulär, som för uppgifternas inhämtande tillställts de undersökta företagen, hänvisas till härvid fogade P. M. av den 10 mars 1933 jämte bilagor (Bil. B) '.

Av förenämnda företag intager firman A. Johnson & Co. jämte det av denna firma ägda försäljningsbolaget, A.—B. Nynäs-Petroleum, en särställning så tillvida, att firman icke äges av något utländskt moderföretag. Dessutom framställer sagda firma sina produkter med användande av importerad rå— vara, medan de övriga företagen utgöra praktiskt taget rena försäljnings- bolag.

De övriga företagen äro var för sig eller i grupper dotterföretag till ut- ländska företag. Sålunda äges direkt eller indirekt Krooks Petroleum & Olje A.-B., Sydsvenska Petroleum A.—B., Skånska Petroleum A.-B., Vest- kustens Petroleum A.—B., och Ostkustens Petroleum A.-B. av Standard Oil Company of New Jersey i U. S. A., Svenska Bensin & Petroleum A.-B. BP och A.-B. Bensin & Oljekompaniet av Anglo-Persian Oil Company Ltd i London, The Texas Company A.-B. av The Texas Company i New York, Svensk—Engelska Mineralolje A.-B. av Shellgruppen och A.-B. Naftasyndikat av Sojusneft i Moskva.

Moderföretagen hava organiserat de svenska försäljningsbolagen, leverera till dem alla varor samt finansiera demi mån av behov. Det är icke oväsentliga belopp, som i form av aktiekapital, krediter eller penningför- sträckningar lämnats till dotterbolagen. Emellertid är att märka rörande sagda bolags aktiekapital, att en del av desamma tillkommit genom tidigare gratisemissioner. A aktiekapital och å skuld till moderföretagen synas i de- flesta fall t. o. m. är 1929 dotterbolagen hava kunnat lämna utdelning och ränta, medan efter sagda tid dotterbolagen så småningom blivit ur stånd att lämna utdelning och ränta, ja rent av att fullgöra löpande likvider i någon större omfattning. Moderbolagens tillgodohavanden hava växt, dotter- bolagens driftsresultat hava varit synnerligen dåliga, och som en följd härav hava saneringar i en eller annan form måst företagas. I allmänhet har detta skett genom efterskänkande av skuldbelopp eller genom lämnande av rabatter eller genom utökning av aktiekapital understundom i någon kombination av dessa olika alternativ.

Vid den företagna räkenskapsgranskningen har förhållandet mellan moder- och dotterföretagen, sådant som detta kommit till uttryck i räkenskaperna, noggrant följts, och innebörden av debiteringar och krediteringar av moder- bolagens konton vederbörligen prövats för att utröna, huruvida efterdebi- teringar för varor, räntor, administrationskostnader hos moderbolagen eller dylikt företagits för att till moderbolagen överföra delar av dotterbolagens vinstresultat. Såvitt jag kunnat utröna, hava några speciella bokförings- åtgärder i sådant syfte icke företagits.

I_ fråga om . de debiteringar,. som moderbolagen företagit för varuleveranserl till dotterföretagen, har jag med ledning av de noteringar, som företetts för mig rörande priset i golfen funnit, att de debiterade priserna understigit lägsta notering.

Detta innebär enligt min mening emellertid icke, att debiteringarna icke varit för höga. Det torde vara allbekant, att de priser, till vilka varor kunna förvärvas, ofta väsentligt avvika från officiella noteringar. I synner— het är detta fallet vid stark konkurrens. Vad de ovannämnda golfnote- ringarna beträHar, har jag fått den uppfattningen, att dessa priser icke äro de, till vilka moderbolagen med hänsyn till sina självkostnader borde kunna

* Här utesluten.

• Sida 282
•  Original

sälja till dotterbolagen, utan att försäljningarna borde kunna ske till lägre priser.

Dotterbolagens verksamhet utgör för övrigt allenast en gren av moder- bolagens verksamhet. Någon närmare granskning av moderbolagens redo- visade vinstresultat under de gångna åren har jag icke varit i tillfälle före— taga, men jag har dock kunnat konstatera, att ivissa fall moderbolag redo— visat avsevärd vinst, medan dess dotterbolag här i landet redovisat förlust. Den ekonomiska intressegemenskapen mellan moder- och dotterföretagen hade väl, åtminstone sett ur skattesynpunkt, bort leda till, att den vinst, som blivit en följd av deras gemensamma verksamhet, kommit jämväl dotterföretagen till del. Därest allenast moderbolaget får redovisa vinst, bortfaller eller minskas beskattningen i det land, där dotterföretaget är verksamt.

De olika bolagen hava påbörjat sin verksamhet här i landet vid mycket skilda tidpunkter. En del av företagen äro äldre och synas hava tillkommit delvis genom sammanslagningar, andra åter äro helt nya företag, som till- kommit under de senaste fem åren. De äldre företagen synas hava strävat att utestänga de nyare och dessa senare att till varje pris skaffa sig en marknad i landet. Härigenom har uppstått en mycket skarp konkurrens med stora prisnedsättningar och extra-rabatter. Dessutom hava företagen genom utvidgning av sina organisationer och upprättande av nya anlägg— ningar för distributionen sökt öka sin avsättning. Detta har haft till följd, att en överorganisation av företagen kommit till stånd, samt att såsom en följd av priskriget bolagen från och med år 1930 måst uppvisa mycket ned- slående driftsresultat.

Det är givet, att det kapital, som under sådana omständigheter investerats i denna näring här i landet, blivit onaturligt högt, ävensom att ernådda vinstresultat på intet sätt kunna anses lämna en riktig bild av sagda närings möjligheter i vårt land. Helt Säkert skulle ett företag med högt räknat 60 % av nu befintliga företags organisation och anläggningar vara tillräck— ligt för den svenska marknadens förseende med bensin och brännoljor.

Räkenskapssystemen torde numera få betecknas såsom i allmänhet först- klassiga. De äro hämtade från de utländska moderbolagen och som en följd härav i stor utsträckning förda med utländsk terminologi. I första hand synas de vara ordnade för statistiskt ändamål. Det oaktat har det berett bolagen stora svårigheter att ifylla de formulär, som av mig uppgjorts för att få en samlad överblick över dels det i företagen nedlagda kapitalet, dels det resultat, som en renodlad vinst— och förlustberäkning giver vid handen. Det är i synnerhet det vidlyftiga räkenskapsmaterialet, såsom en följd av företagens vittomfattande organisation och verksamhet, som varit anled- ningen till dessa svårigheter. Därtill hava även bidragit andra omständig— heter såsom exempelvis under åren skedda omläggningar av räkenskaps— systemen, utveckling och omläggning av filialer och stationer, avtal om ökat samarbete och ekonomisk samhöriget, konkurrens såväl före som efter träffandet om avtal om samarbete, svårigheten att fördela kostnaderna för anläggningar och drift mellan de olika leden i företagens verksamhet, de olika formerna för företagna saneringar samt bokförandet av moderbolagens ekonomiska tillskott vid desamma.

Sedan bolagen avlämnat sina uppgifter, har jag vid besök hos dem före- tagit kontroll av desamma med ledning av räkenskaperna. Med hänsyn till den ringa tid, som i förhållande till det stora räkenskapsmaterialet stått mig till buds för kontrollen, har jag måst inskränka mig till att företaga stickprov, därvid jag givetvis måst koncentrera mig på de områden av

• Sida 283
•  Original

räkenskaperna, som varit av största betydelse för undersökningen. Några större felaktigheter hava vid min granskning icke kunnat konstateras, men har som följd av samtal med bolagens representanter en hel del justeringar företagits.

Då det gällt att med ledning av de lämnade uppgifterna bedöma stor— leken av det i företagen investerade kapitalet, har jag i av mig gjorda sam- manställningar infört bokföringsvärdet för anläggningar och driftsinven- tarier av olika slag. Emellertid torde bokföringsvärdena icke giva ett rätt uttryck för dessa anläggningars nuvarande Värde. De flesta företagen synas visserligen hava företagit avskrivningar med procentsatser, som kunna be- tecknas såsom fullt skäliga med hänsyn till värdeminskning genom slitning, men det finnes även andra omständigheter, till vilka hänsyn bort tagas vid avskrivningarna. Såsom exempel på sådana omständigheter må anföras följande.

Genom samarbete mellan olika företag har gemensam import ordnats, varigenom vissa oceananläggningar kunna hava förlorat sin tidigare bety— delse. Av samma skäl torde kunna anses, att även vissa depåanläggningars värde nedgått. Genom den ökade användningen av motorbränslen och oljor hava transportmedlen avsevärt utvecklats. Tankvagnar och tankbilar av nyare konstruktioner hava ersatt äldre, vilka därigenom blivit mer eller mindre värdelösa. Ändrade transportsätt hava minskat användningen av emballage och nedbragt dettas värde. På grund av omläggning av vägnät, tillkomsten av andra, bättre belägna konkurrerande service-stationer, ska- pandet av nya centralpunkter i samhällen m. m. hava service-stationer av olika slag förlorat väsentligt i betydelse och säkerligen i en hel del fall blivit värdelösa. För att förebygga konkurrens samt möjliggöra ev. nyan— läggningar hava fastigheter och tomter inköpts, vilka sedermera icke kunnat användas på planerat sätt.

I de uppgjorda formulären hava förutom bokföringsvärde dessutom upp- tagits dels brandförsäkringsvärde, dels taxeringsvärde. Brandförsäkrings- värdena kunna i allmänhet icke tillmätas större betydelse, enär företagen i stor utsträckning stått självrisk eller endast försäkrat en del av anlägg- ningarna. Försäkringsfrågan har understundom lösts på så sätt, att moder— bolaget ordnat försäkringarna genom sampoliser i utlandet i främmande eller egna försäkringsföretag, t. ex. i U. S. A., England eller Lichtenstein. Taxeringsvärdena torde likaledes vara av mindre betydelse för bedömande av anläggningarnas verkliga värde, enär oklarhet synes råda rörande vad som hänförts till fast egendom. Såsom exempel härpå må framhållas, att bensinpumpar i vissa län taxerats såsom fast egendom.

Där indirekt avskrivning genom avsättning till förnyelsefond tillämpats, hava bokföringsvärdena uträknats netto, alltså med avdrag för mot dem svarande andelav förnyelsefonden. . 4 4 4 ' - - - ' * ' ' ' ' '

På enahanda sätt har för övriga driftsinventarier bokföringsvärdet lagts till grund för sammanställningen. Även för anläggningar m. m. för varornas distribution i minut har bokförda värdet använts.

För varulager och varufordringar har upptagits bokföringsvärdet vid räkenskapsårets slut. Någon reduktion för beräknad risk å varufordringar har icke skett.

Förutom de sammanställningar, som företagits för att påvisa det investe- rade kapitalet, hava för de olika företagen gjorts sammanställningar rörande driftsresultaten.

I dessa har först uträknats bruttovinst å varor efter avdrag av emballage- kostnader, varefter avdragits kostnader för varornas inköp och lagring,