SOU 1934:8
Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag
N 4-0 (;(
oå (—
- CDL"
&( 4, [01%
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
BETÄNKAND
MED FÖRSLAG TILL
5 ' AVGIVET AV
KOMMERSKOLLEGIUM' ocn SOCIALSTYRELSE;
»
S T 0 C K, H 0 L M (.:-:*."Q' _".tf_1j9_ 3 4 .
miafiu ; minga ngåe frågan oråi'nlm'liga - gärder till skydtl rör sjöman v'ld beiöi: ! utlånlåékaf ”hamnar dun. 208 :. H. - a.m.-ea 9 med gaming om imamer för åstadkommande . v a' egnahemabygguader. Llndatröm. 56 s. Jo. , 7. Batun'kaudc l fråga om lnrhthmde av ett institut. för tentrednlugs betänkande. Del 1. De fasta _ medellång qgh långfrlatig kreditgivning åt företag inom ' detatöädmte'atzatna. Norstedt. 164 e. E. 4 _ näringslivet. Marcus. 54 :. Fl. f Ämne med utredning och förslag rörande ox ni: - »8. names. med förslag (till Ejöarbetstldalag. Norstedt. r - fönökavörkaamhehun påväxt- 001117ng 180 :. H, ' Kililetröin. 198 5. Jo. »
Om aärakild trycken ej angiven, iir tryckeri-.eu Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelaebok- _ %%v framtill _det departement, under vilket utredningen avgivna. t. ex. =ecklealaatikdeparbemenfet, Jo.— _— jordbruka-
— sömnen”. Enligt kuugörelaen den 3 febr. 1922 aug. matens odintllga utredningar: yttre anordnlng (ut 98) utgiven Wain garna! omslag med enhetlig färg för varje departement.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1'934:8.
HANDELSDEPARTEMENTET
BETÄNKANDE. " MED FÖRSLAG TILL SJÖARBETSTIDSLAG: _ - AVGIVET av ' KOMMERSKOLLEGI UM och SOGIALSTYREÄSEN
STOCKHOLM 1984 mma. aoxntoxmnm. ?. &. Hamann & Bönan 882278
sa'-51%
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Utredning angående sjöarbetstidslagen av Kommerskollegium och Socialsty- relsen . .
Bilagor:
Bil .
Bil. Bil. Bil. Bil. Bil. Bil. Bil. Bil.
Bil . Bil. Bil. Bil. Bil.
&%äem
FZSFWFHP W
Summarisk redogörelse för yrkanden om ändringar i sjöarbetstids- lagen
Yttrande av Svenska Arbetsgifvareföreningen . Yttrande av Sågverksförbundet .
Yttrande av Sveriges Skogsägareförbund
Yttrande av Svenska Transportarbetareförbundet . .
Yttrande av Stockholms Transport: och Bogserings Aktiebolag . Yttrande av Göteborgs Bogserings- & Bärgnings A. -B. Utredning rörande bemanningen å vissa mindre fartyg. Promemorior angående kostnadsökning vid tillämpning av åtta- timmarsdagen . Utkast till sjöarbetstidslag . Utkast till ändring av 51 och 73 %% sjömanslagen .
S_jöarbetstidssakkunnigas yttranden (sammanfattning).
Ambetsoei kens förslag till sjöarbetstidslag Utredning angående vilotidå fartyg utan vaktindelning
Framställning av Sveriges Redareförening i anledning av ämbetsverkens lagförslag Utlåtande av Kommerskollegium och Socialstyrelsen över Sveriges Redareföo— enings framställning
Sid.
38 45 50 53 55 57 60 62
63 67 72 73 110 118
126
129
Stockholm den 25 september 1933.
Till KONUNGEN.
Kommerskollegium och Socialstyrelsen få härmed till Kungl. Maj :t över- lämna. anbefalld utredning angående sjöarbetstidslagen.
Underdånigst För Kommerskollegium: För Socialstyrelsen: K. A. FRYXELL. GUNNAR HUSS. C. E. LANDBERG. IVAR NILSON. AXEL LINDBLAD. W. STENHOLM.
Föredragande.
SIEGFRIED MATZ.
Osborne Koch.
_|| '_||||||__,| __u||,'||»"l|||||'_ |'|','|| "| " "' ||' _. |, ||__' |,||'| ' """ " '|"|||'||'_—|'".| _. ' |||l,|_,l- U| . I'm-4 4: - || ". _ || ; || || || | || '|'| |7| |— || || ' " || |. |l' ||;— '; | | | | | || | | | | ! |_||||' "_'| |_' . || |'|| | "L_ | |_'||. '||_|" " _||__| ||'|| - |'|||__'_'|_'|'__”' '|||'_'_|”' ||||_w|'.|||l|'| ' |'||' | "||| ' '— "" '|"|||||'|»*| '— _ |; ' '| ,I' ||| ||'|— U'" 1||||.:|_'|_,|| || ||; "' .;|_ _". |||" '| | _ _ ' ,'- '|' | ' "||' _| ||»*_ .. -| |'— |'| |'|/||" _ »* | |_| |'|||.'| |_||,_'_,'-'|_|' |". " | ' " ,|' | | ||| ; _, |'|| ' _ _| . | || ' _ _|,"| ' | |'|" __ ?'|'||||| |'*'_'|,|'||| |" ""' |' ||'|||'_' _|_||||'| || ||||||- || .'|', |"". __ ' ' "|.| | |_ |' ' |'| .” " 'i' ""' ",-, "' "" " | | '|| |- |-'|'."|"',| |":4" |;'|.|' ;'|'|'— ||, ' :||,"1||'-' lll, ""'"l |||wf' Milf? PUM Ei" |E" "t'-d' då - || | ' . | || ""|".|"1.'—*-'»_'|| , "|' ' ]_|g' || | |_"'_|_ || | |_|. |_| |'|| —' '|| ' | ;__ |"" |'| ||| |'|-| __”. _'l| | ||| | ||__|| |'| | _| | ,_| _'-0| _|,||'» |||'| | |'_-|||_|__ |_| |_|_||| |||" |'. "|"' _|. '- ||| |_"_—|||||_. "' |||. | ' || ___ " "l'l-ll" 115.175 gmail anmwp __h||_'_'|"i: "åmhmå'llnlkgbp. 'un' J!'?.'l erjeålllh ||____.|_,; | ||| . ___|_..| _||,._|._|_ .|||_»|_*|*| "_'!'||"| |. " ,__|: — "N', " __|'"'-_|l| ||" '||'| " l"|" ' ' ','_'-|"_|'|—" '|| _|'" ' '—
'till! lk him—pw |||-ini.” &? |—|| jmnmh'w jbm'tll'll
'|| "" '*' "" '|"|"'|'|"l'-'|i,t_""" ""'|-'|||'|'|_".-' U"F|'|||'*."l" |' —' '. ."|'. | . I,, '| "'|" """ "||:-'| ' "L.,M.» |||". Midland Wimnmumpn . '.' .35' , ,"'.""|'."_."", ":|.
"i" liv..: ,i',| dummi- =:- 13513qu ,,. '; , . "Ȁ'|_.|.:. , w WHII " '_' _ _ _|'__' I ? ["|-:l;
—- ""'”" W”""f .?!Wåi - ref;-url. . _
_"lkl ";,lrf. ': ”tafs—v- ;. v 'a' $'","an Mammut-aut alla" '- »J|'"."2|,-,' ' ”lill ' || se "i. Hui-a'la 11" gemena. 'lliu'nw'wn-m Bmw '|'-li- I'm. |'|| | till Q 'nmlnwn' auk-|||: .h4.e1u|| "_'.|| nw|m|_ , , '='»__å'|||" .
' lll. ."." anamn; ru...-iq mm.. |:” slang mmm "” 1.1
"Ei'l |I'L |prluäi_:'r_'|i|Ö1.-_l' M"L1ÖWML_P4||ut-1iilunu.uå .,i',| '
' |||| "***" .' | I' | "||| |'* ' | '|
'-- ' »Bli! hl Milka-lt 1El|'”"'lle'lll' , _|| |||-|'|| ' i,.|—i"','!|'.. ' " .|'
.-_|'_. om'-'.' |'|| anamn "dämma " ?.;i—i' f***-53 äw|';;_|'|| ||| *»,'f'|'__|,__':|_
' ' "'|'-Pl 'i'.: ensammen-H "1'" grum-||| allla-mamman _ '. _jjjx ..?q ut', mall:-d_n ng, ,m'llmpmmj»_, || ,'|;-| ,'_",','_.|||_—__
|||!» _1. ' man..." ”"'"”. man |_| "Tlf? ma. uihnäuhnah| .'_,,_ |;,|'|."||,|-'
| |||_ |_||
Utredning angående sjöarbetstidslagen,1
verkställd av Kommerskollegium och Socialstyrelsen.
Samtidigt med att Kungl. Maj:t den 13 juni 1930 utfärdade lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 (nr 398) om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen), varigenom sistnämnda lag förlänades förlängd giltighet under ytterligare tre år, uppdrog Kungl. Maj :t åt Kommerskollegium och Socialstyrelsen gemensamt att verkställa utredning rörande de erinringar och ändringsförslag, som framställts eller under utredningens gång komme att framställas i fråga om sjöarbetstidslagen, varvid jämväl borde tagas i över- vägande de förslag, som innefattades i två vid 1930 års riksdag väckta mo- tioner, nr 319 i första kammaren och nr 527 i andra kammaren, ävensom att i sinom tid till Kungl. Maj:t inkomma med utredningen jämte det förslag, var- till densamma kunde föranleda.
Genom remiss den 13 januari 1933 anbefallde Kungl. Maj:t ämbetsverken att vid fullgörande av nyssnämnda uppdrag taga under övervägande en av Göteborgs 3:e maskinist— och eldarefackförening gjord framställning om regle- ring av arbetstiden för besättningen å bogserfartyg med en nettodräktighet under 20 ton. (Bil. A.)
Efter uppdragets emottagande planlades den anbefallda utredningen med huvudsyfte att åstadkomma ett förslag till ny sjöarbetstidslag i sådan tid, att detsamma kunde komma under statsmakternas prövning i samband med den behandling av sjöarbetstidsfrågorna, som komme att föranledas därav att 1926 års lag skulle upphöra att gälla med utgången av år 1933. Utredningsplanen omfattade två huvuduppgifter, nämligen dels klarläggande av de frågor, som tidigare väckts eller som under utredningens gång kunde komma att fram- föras i form av erinringar och ändringsförslag rörande sjöarbetstidslagens till- lämpning och avfattning och dels övervägande av åtgärder i anledning av en eventuellt blivande internationell konvention i ämnet, som förbereddes hos internationella arbetsorganisationen.
Den förra uppgiften, som redan vid utredningens påbörjande omfattade ett stort antal förslag, berörande såväl lagens allmänna grunder som ock fler— talet av dess detaljbestämmelser, upptogs efter förberedande utredningsåtgär— der till behandling vid överläggning med 'de s. k. sjöarbetstidssakkunnige, var- jämte vissa mera framträdande spörsmål preliminärt dryftades vid ett antal sammanträden med representanter för Kommerskollegium och Socialstyrelsen. Ämnets internationella sida, som enligt sakens natur alltifrån sjöarbetstids- lagens stiftande tillmätts den största betydelse vid hithörande frågors behand- ling och i väsentliga avseenden varit avgörande för de svenska statsmakternas ställningstagande till de med denna lagstiftning förknippade problemen, blev samtidigt föremål för uppmärksamhet från ämbetsverkens sida och föranledde särskilda utredningar. Sedan internationella arbetskonferensen år 1929 å dess Xlllze sammanträde (sjöfartssession) till behandling upptagit sjöfolkets ar-
] Av de till utredningen hörande bilagorna hava här medtagits Bil. B, H—N, R—T, V, X och Y.
betstid och andra sjöfartsfrågor, hade ärendets internationella sammanhang blivit särskilt betydelsefullt. Under år 1930 hade sålunda ett från interna- tionella arbetsorganisationen till vederbörande regeringar utsänt frågeformu— lär rörande regleringen av arbetstiden ombord å fartyg genom en internationell konvention varit föremål för såväl ämbetsverkens som Kungl. Maj:ts pröv- ning och bl. a. föranlett utlåtande av Kommerskollegium och Socialstyrelsen den 2 april 1930 ävensom skrivelse från statsrådet och chefen för Socialdepar- tementet den 27 december 1930 till internationella arbetsbyrån i Geneve, inne- hållande bl. a. en utveckling av den svenska regeringens principiella uppfatt- ning i ämnet. De internationella frågornas aktualitet stegrades under år 1931 därigenom, att från internationella arbetsbyrån utsändes en s. k. blå bok, inne- hållande bl. a. förslag till konvention rörande reglering av sjöarbetstiden, av- sedd att behandlas av en internationell expertkommitté i Geneve med början den 8 december 1931, vartill inbjudan för Sveriges del antagits av Kungl. Maj:t. Innehållet i nyssnämnda dokument föranledde omfattande statistiska och andra utredningar, avseende bemannings- och arbetsförhållanden ombord å fartyg, för belysning av konventionsförslagets innebörd för den svenska sjö- fartsnäringens vidkommande. Detta arbete bedrevs av ämbetsverken i direkt samband med den av Kungl. Maj:t tidigare anbefallda utredningen.
Sjöfartsfrågornas fortsatta behandling i Geneve blev emellertid till följd av olika omständigheter gång efter annan uppskjuten och då spörsmålet om den svenska lagens fortsatta tillämpning åter förelåg till behandling, tedde sig den internationella situationen oviss, men det förspordes, att internationella arbetsorganisationen möjligen skulle komma att återupptaga det avbrutna ar- betet redan under år 1933 eller 1934. I detta läge funno ämbetsverken ett mera definitivt ställningstagande till de med revision av den svenska sjöarbets- tidslagstiftningen förbundna frågorna böra tillsvidare anstå. Ambetsverken hemställde den 25 januari 1933 om åtgärder för en förlängning av sjöarbets- tidslagens giltighet för ytterligare tre år eller till utgången av år 1936. Här- igenom skulle tillfälle beredas att vid lagens revision beakta de resultat, vilka under tiden kunde hava uppnåtts på det internationella området.
Kungl. Maj:t och riksdagen funno emellertid icke skäl att förlänga giltig- hetstiden för sjöarbetstidslagen längre än till utgången av år 1934, och Kungl. Maj:t anbefallde den 24 februari 1933 ämbetsverken gemensamt att omedelbart fullfölja den enligt uppdraget den 13 juni 1930 igångsatta utred- ningen.
Vid den i anledning härav inom ämbetsverken återupptagna utredningen hava i första hand till behandling förelegat de förslag till ändringar i sjöar— betstidslagen, som tidigare framkommit i olika riksdagsmotioner samt i ytt— randen av sjöarbetstidssakkunnige. Det huvudsakligaste av dessa förslag återfinnes i en bifogad redogörelse för huvudpunkterna i vissa yrkanden om ändringar i sjöarbetstidslagen (Bil. B).
Såsom denna redogörelse utvisar hade bl. a. framställts förslag dels om ut- vidgning av sjöarbetstidslagens tillämpningsområde att jämväl omfatta vissa för närvarande oberoende av deras dräktighet utanför lagen stående fartyg såsom isbrytar- och bärgningsfartyg, ävensom fartyg, vilka på grund av deras ringa dräktighet för närvarande äro undantagna, särskilt bogserfartyg om mind- re än 20 nettoregisterton, dels ock om en mer eller mindre konsekvent genomförd reglering av sjömännens ordinarie arbetstid enligt principen för 8—timmarsdagen i de fall, då sådan arbetstidsreglering ej redan gäller. _
Med avseende å dessa förslag funno ämbetsverken en närmare utredning er- forderlig, innan ämbetsverken toge slutlig ståndpunkt till spörsmålen 1 fråga.
Beträffande bemannings-, bostads- och arbetsförhållanden ombord å isbry- tar- och bärgningsfartyg hava från redare inom resp. fartygsgrupper inför-
skaffats yttranden med vissa uppgifter (Bil. C och D). Sammanställningar av dessa uppgifters innehåll hava upprättats, särskilt för isbrytarfartyg (Bil. E) och särskilt för bärgningsfartyg (Bil. F).
J ämväl beträffande berörda bogserfartyg hava, i den mån dessa varit för ämbetsverken kända och så i övrigt låtit sig göra, införskaffats uppgifter från fartygsägarne angående bemannings-, bostads— och arbetsförhållanden. .Vidare har rörande dessa förhållanden verkställts en statistisk utredning (Bil. G). Dessutom hava yttranden i ämnet erhållits av Svenska Arbets- givareföreningen (Bil. H), Sågverksförbundet (Bil. I), Sveriges Skogsägare- förbund (Bil. J) och Svenska Transportarbetareförbundet (Bil. K). Från fartygsägarne, vilka samtidigt med att berörda uppgifter begärts beretts tillfälle att yttra sig i ämnet, hava inkommit en del yttranden, bland vilka särskilt de, som avgivits av Stockholms Transport- och Bogseringsaktiebolag (Bil. L) och Göteborgs Bogserings- & Bärgningsaktiebolag (Bil. M), torde vara av intresse för frågans bedömande. Vissa av yttrandena äro ställda till Svenska Arbetsgivareföreningen och hava dessa inkommit i avskrift genom förmedling av sistnämnda förening.
Att verkställa en utredning rörande motsvarande förhållanden ombord å övriga med hänsyn till deras ringa dräktighet från lagen undantagna fartyg har beträffande flertalet av dessa fartyg synts praktiskt taget ogenomförbart. För att tjäna till ledning vid bedömandet av möjligheten att å fartyg av den- na storleksordning tillämpa sjöarbetstidslagens bestämmelser har emellertid med stöd av uppgifter hämtade ur sjöfartsstatistiken för år 1931, tab. 5, gjorts en medeltalsberäkning över bemanning å vissa småfartyg (Bil. N).
För utrönande av 8—timmarsdagens ekonomiska verkningar för den svenska handelsflottans del hava på grundval av inom Kollegium befintliga eller sär- skilt inhämtade uppgifter, vilka huvudsakligen avse år 1930, upprättats sta- tistiska tablåer över bemanning å fartyg om 150 bruttoton eller mera (Bil. O, P och Q). För detta ändamål har uppdelning skett i fartyg, vilka gå i sådan fart att under normala förhållanden högst 16 timmars arbete per dygn erford— ras, och fartyg, vilka gå i sådan fart att under samma förhållanden mer än 16 timmars arbete per dygn erfordras. Det har räknat-s med att efter ett ge- nomförande av 8-timmarsdagen skulle det för arbetets upprätthållande i regel behövas å de förra fartygen två skift och å de senare tre skift. Med led- ning av dessa tablåer har gjorts en beräkning av den bemanningsökning med åtföljande kostnader för hyror och kost, som en ytterligare utsträckning av 8-timmarsdagens tillämpning skulle medföra. För att erhålla lämplig be— gränsning av dessa beräkningars omfattning hava desamma inskränkts till att avse i huvudsak sådana fartyg, för vilka, enligt det av internationella arbetsbyrån i Geneve upprättade konventionsförslaget (blå boken 1931), 8-tim- marsdag i regel skulle bliva obligatorisk beträffande det ordinarie arbetet. Beräkningarna avse sålunda, vad däckspersonalen angår, maskindrivna last- fartyg över 3000 bruttoton' och maskindrivna passagerarfartyg över 2000 bruttoton samt, vad maskin- och eldarpersonalen angår, maskindrivna fartyg &?ng %))O bruttoton. Beräkningarna återfinnas i en samling promemorior
1 . .
Efter prövning av de förslag, vilka enligt vad ovan berörts förefinnas i riksdagsmotioner och sakkunnigutlåtanden, och med beaktande av de i vissa- härovan likaledes berörda avseenden verkställda utredningar, hava inom äm- betsverken upprättats preliminära förslag (i det följande benämnda utkast) till ny sjöarbetstidslag (Bil. S) och till härav föranledd ändring av 51 och 73 %% sjömanslagen (Bil. T).
Dessa utkast, åtföljda av vissa för frågans bedömande erforderliga upp— gifter, hava remitterats till sjöarbetstidssakkunnige för yttrande.
De :sjöar'betstidssalkkunnige, resp.. suppleanter för dessa., vilka härvid hörts i ärendet, äro följande: f direkt-ören H. F. Reuterskiöld fiör redare av fartyg i ocean- noch nordsjö- art-
direktören B. von Sydow för r'edlare av fartyg i ösztersjiö— o-ch. kustfart, direktören O. F. Ekebohm för redare av fartyg i skärgårds-_. kanal- och ,insjöfart,
sjökaptenen B- Johansson för redare av segelfartyg, avdelningschefen N . T'h. L. Nilsson för rendare av bougseru och pråmfzartyg, sjökaptenen B- C. H. J ohannissom för befälhavare oceh styr'män, ombudsmannen Gunnar Olsson fiör maskinisten. k'sekreteraren i Svenska Sjöfolksföirbiundtet Nicklas (Olssron för däcksman- 3 319,
ordföranden i Swenslra. Sjöfolkzsfiörlbundet. S. Lundgren för maskinmamskap samt
ombudsmannen W- Lindberg för kölksmanskzapv. Yttranden (Bil. U) hava inkommit från samtliga dessa. personer utom %lianiflbgg. Öv'er de inkomna yttrandena har upprättats en sammanställning
1 .. .
Att, utöver vad som. enligt det iföregåemde skett, bereda yrk'ressammanslut- ningarna inom sjiöf arten särskilt tillfälle att yttra. sig i ärendet har ej ansetts erforderligt, dels i betraktande av att dylika sammanslutningar vid olika. till- fällen under årens lopp) f'åt't framföra sina synpunkter rörande sjöarbetstiden-s författningsmässigza reglering (00111 dels med hänsyn till att inom kretsen av de sjöarbetstidssakkunnige förefinmas representanter fö-r praktiskt taget alla inom sjöfarten förekommande intressegrnpper. Sveriges Radintelegrafistför- ening har emellertid inkommit med en framställning, avseende bl. a. att ar- betstiden för telegrafisterna ombord måtte författningsenligt regleras (Bil. W), vilken framställning icke givit anledning till vidare utfallande än vad av det följande f ramgår.
Sedan sjöarbetstidssakkunnigves yttrande i anledning :av remissen inkommit, har utkastet till ny sjöarbetstidslagg in om ämbetsverken undergått överarbet- ning, villken resulterati bifogade förslag till ny sjöiarbetstidslag (Bil. X). Nå- gon ändring i sjömanslagen hava ämbetsverken vid ärendets slutliga behand- ling, piå skäl som i det följande (omförmälas, ej ansett påkallad, vadan något förslag till ändring av .51 och 7.3 %%? sjömanslagen ej upprättats.
'En fråga, som är av sådan principiell innebörd, att den torde lböra upptagas till (dryftande, innan ämbetsverken övergå till detaljspvörr—smålens behandling, är frågan om 8f-tz'imfmarsdrag en.
Redan nu är det ordinarie arbetet å fartyg med vedverlbörlig vaktindelning "ordnat enligt denna. princip dels i allmänhet nn der uppehåll i hamn och (dels försåvitt angår maskinpersonarlen jämväl i stor utsträckning till sjöss.
Såsom av bilaga. B framgår hade under ärendets tidigare behandling yr- lkandlen framkommit om att sjömämnens ordinarie arbetstid måtte regleras enligt systemet med 8 timmars arbetsdag. I de inknmna yttrandena över författningsutkasten hava. uttalanden mot 8--timmarsdagven gjorts ifrån readare- håll (Reuterskiöld, Johansson och Nilsson),, under (det att manskapsrepr—esen- tanter (Nicklas Olsson occh Lundgren) intagit en motsatt ståndpunkt.
Även i förslaget till internationell knnventiion har ifrågasatts ett obligato- riskt införande av 8—tinnrnarsdagen för ordinarie arbete.. Därvid förekomma emellertid vissa ganska väsentliga inskränkning-ar. Sålunda skulle 8-—tim- marsdagen bl. a. ej omfatta personalen. år segelfartyg eller å fartyg med en bruttodräktighet understigande 400 registerton. Ej heller skulle den omfatr ta rläckslbesättningen å maskindrivna. lastfartyg om en bruttodräktighet av
högst 310010 registertfon eller å maskindrivna passagerarfartyg om en b-rwtto— dräktighet av högst 2 000 registerton, dock med visst undantag under uppe— håll i hamn eller å skyddad redd.. Vidare skulle möjlighet beredas till en smidigare tillämpning av 8—timmarsdagen genom att'denna med vissa begräns- ningar ft'inge beräknas per vecka, månad eller rre'sza. Till komplettering av dessa uppgifter angående konventionsf—örsslaget torde böra. :anmåärkas, att till detsamma höra. förslag till rekommendationer, att arbetstiden i vissa fall, då den ej obligatoriskt begränsat.—s i förslaget, skullle regleras genom nationell lagstiftning med ledning av eller såvitt möjligt i överensstämmelse med kon- ventionens berör-da föreskrifter. Frågan om när någon på detta förslag grundad internationell konvention kan komma till stånd är ännu (oviss.
Maskinmanskapets arbetstid till sjöss är i ett. avsevärt antal främmande länder i större eller mindre omfattning reglerad enligt trevaktsystem (1. V'. s. enligt principen om 8-ti1mmars'dagen, villken ju även gäller redan nu för en stor del av maskinpersonalen år svenska fartyg. Med avseende år däeksman- skapet lärer trevaktsystem tillämpas i princip men med vissa modifikationer å franska fartyg, tyska fartyg över 2 600 bruttoton och ryska fartyg, ifråga om vilka senare 3—vaktsystemet dock endast lärer vara obligatoriskt, där ut- rymmet för besättningen tillåter dylik arbetsordning. I ("övrigt torde trevakt- system för manskapet i allmänhet ej förekomma.
För att bedöma den ekonomiska möjligheten av ett vidsträcktare införande av 8-timmarsdagem för det ordinarie arbetet åå svenska handelsfartyg har det såsom redan omnämnts upprättats statistiska tablåer över bemanningen av dylika fartyg med en bruttodräktighet av 150 rejgisterton eller mera (Bil. O, P 0th Q'). Med ledning av tablåerna har verlkställts den såsom Bil. R betecknade utredningen angående de kostnader, som. skulle föranledas för den svenska handelsflottan.. därest 8—timmarsedagen infördes huvudsakligen i en- lighet med det internationella konventionsförslagets obligatoriska bestämmel- ser.
Enligt den verkställda utredningen —- som bl.. a. med hänsyn till siffer— 1naterialets ofullständig-het icke kan tilläggas annat än zappr'oximativ' giltig— het — skulle 8-timmarsdagens, d. v. s. 3—vaktssystemets, införande i dylik utsträckning å. ifrågavarande svenska fartyg i de fall, (då. detta iek-e redan ägt rum, medföra en årlig ökning av kostnaderna för hyror och kost med cirka 2'5 år 3 millioner kr. Härtill komma ytterligare kostnader, som under ut- redningen icke kunnat närmare fastställas, namll gen dels kostnaderna för övertidsarbete och för sådant biträde avr arbetshjalp» från land, som en in— skränkning av besättningens arbetstid skulle nuödvätndiggcöra, dels ock de en- gångskostnader, som skulle föranledas av att ytterligare bostäder samt båt- utrymmen och sjösättningsanordning'ar kunde behöva anordnas med hänsyn till den av 8—timmar'sdagen nöudvändiggjorda bemanningsökningen. Slutligen måste det ökade b—ostaudsut'ry'mmets: intrång på fartygens lastkapacitet även- ledes tagas i beräkning. Härvid torde vara att lbemätrka, att därest den besätt- ningsökning, som vid utredningen förutsatts skola äga rum, skulle knnnai prak- tiken i någon mån undvikas, härav skulle föranledas en ytterligare ökning av nyssberörda kostnader för övertidsarbete och för biträde av arbetslijälp från land.
Detta allt tord—e få anses utvisa., att. redan ett i sådan mån begränsat genom- förande av 8-timmarsdag-en, som förslaget till internationell konvention avse r, skulle medföra. betydande kostnadsökning-ar, vilka. vid ett fullständigt genom- förande av 8-ti1nmzarsdagren beträffande samtliga i sjöarbetsticdslagen avsedda sjömän givetvis skulle mångdubblas. Ämbetsvverken anse för den skull, att det vore ur ekonomisk synpunkt synnerligen betänlkligt att för svenska han- delsfartyg påbjutda olbligatori. sk tillämpning av & timmarsdlagen 1 den utsträck- ning, som 1 konventionsf'örslzaget avses, i vart fall så länge 8— timmarsdagen
icke kommer till motsvarande tillämpning å andra nationers fartyg; än större betänkligheter måste givetvis framkallas av de längre gående förslag om ut- sträckt tillämpning av 8-timmarsdagen, varom ovan nämnts. De svenska far- tygen med deras jämförelsevis höga hyror hava redan nu svårt nog att reda sig i konkurrens med de utländska. Den ökning av driftskostnaderna, som ett mer eller mindre fullständigt genomförande av 8—timmarsdagen skulle innebära, kan med all sannolikhet förväntas skärpa de nuvarande svårig- heterna för den svenska sjöfarten samt föranleda ökad uppläggning av far- tyg och därmed även ökad arbetslöshet bland sjöfolket. Ett exempel å vart en lagstiftning om 8-timmarsdag till sjöss kan leda erbjuder det europeiska land, som gått längst 1 sådant avseende, nämligen Frankrike. Här ha stats— makterna sett sig nödsakade att taga under övervägande att lämna sjöfarten en väsentligen på sjömännens avlöningar grundad högst avsevärd statssubven- tiån. Ett avgörande av frågan härom lärer kunna förväntas mom den närmaste ti en.
Ämbetsverken hava under ärendets behandling haft under övervägande, huruvida det kunde vara skäl att förorda en utsträckt tillämpning av 8-tim- marsdagen å sådana fartyg, vilkas besättningsstyrka tillåter detta. Så är för- hållandet framför allt å vissa större i vidsträcktare fart nyttjade fartyg. Å dessa fartyg äro emellertid arbets- och levnadsförhållandena i regel förmån- ligare för de ombord anställda än å övriga fartyg. En särskilt de nu ifråga- varande fartygen åsyftande förkortning av arbetstiden lärer för den skull re- dan på denna grund ej vara påkallad. Dessutom kunde en av den faktiska besättningsstyrkan beroende tillämpning av 8-timmarsdagen medföra, att reda- ren funne det lämpligt att reducera besättningen, ett förhållande, som varken ur säkerhetssynpunkt eller med hänsyn till besättningens intresse kan anses önskligt. Därest 8—timmarsdagen skall göras beroende av besättningsstyrkan, måste dessutom beaktas, att en dylik reglering förutsätter ett slutligt ställ— ningstagande till det svårlösta bemanningsspörsmålet, huruvida tre eller två man å däck skola ingå i vakten. Med hänsyn till dessa omständigheter hava ämbetsverken måst avstå jämväl från att förorda en på detta sätt begränsad ytterligare tillämpning av 8-timmarsdagen.
Med avseende å den allmänna frågan om lämpligheten och möjligheten av en reglering av sjöfolkets arbetstid enligt principen om 8 timmars arbetsdag få ämbetsverken erinra om det av statsrådet och chefen för Socialdepartemen- tet, i huvudsaklig överensstämmelse med yttrande av ämbetsverken, i före- nämnda skrivelse den 27 december 1930 till internationella arbetsbyrån i Geneve gjorda uttalande av följande lydelse:
»Efter 8— timmarsdagens allmänna lagfästande i vad angår industrien och därmed jämförliga verksamhetsgrenar i land är det begripligt, att sjöfolket finner sig hava anledning att påkalla enahanda begränsning av sin arbetstid. Emellertid kan gentemot ett sådant krav erinras, att sjöfolket i olikhet med arbetstagaren 1 land bor a arbetsplatsen och sålunda ej behöver öda tid å ofta långa färder till och från arbetet, ävensom att sjömännen tydligtvis ej hava samma möjligheter att nyttiggörå ledigheten. Därtill kommer att bostads— förhållandena ombord å fartyg resa betydande svårigheter 1 vägen för eller i vissa fall rent av hindra en sådan personalökning, som i viss utsträckning nöd- vändigt skulle bliva en följd av en sträng tillämpning av principen om åtta timmars arbetsdag eller fyrtioåtta timmars arbetsvecka. _Dessa och liknande' omständigheter e— —— — motivera eller nödvändiggöra i vissa hänseenden be- tydande modifikationer, medan åter i andra avseenden principen torde kunna och böra godtagas. I detta sammanhang må vidare erinras om å ena sidan skillnaden i behovet av tillgång till besättningens arbetskraft under fartygs stillaliggande i hamn och under dess gång till sjöss resp. avgång och ankomst
samt å andra sidan den med avseende å arbetets art och intensitet föreliggande olikheten mellan t. ex. eldarepersonalens sysselsättning och däcksfolkets tjänst- göring.»
Ambetsverken få i anledning av det ovan anförda avstyrka en utsträck- ning av 8-timmarsdagens tillämpning utöver vad nu gäller.
I det följande lämnas under resp. paragrafrubriker motivering till sådana delar av författningsförslagen, som ansetts vara i behov därav. Härvid har till granskning upptagits flertalet av de i anledning av utkasten inkomna an- märkningarna, vilka till stor del överensstämma med tidigare gjorda yrkanden. Namnen inom parentes avse sakkunnige, vilka yttrat sig över utkasten.
Sj öarbetstidslageu.
1 KAP.
Inledande bestämmelser.
1 %.
1 mom. .Vissa av motionärerna och de sakkunnige hava ansett orden »eller annorstädes» böra utgå. Dessa ord skulle nämligen enligt deras mening leda till den tolkningen, att sjöman med stöd av sjöarbetstidslagen kunde åläg— gas förrätta arbete, som annars rätteligen ej ålegat honom på grund av hans anställning ombord. Denna uppfattning torde vila på en missuppfattning av innebörden av ifrågavarande stadgande, vilket erhållit sin nuvarande avfatt- ning för åstadkommande av största möjliga skydd mot missbruk av sjöfolkets arbetskraft. Sjöarbetstidslagen tjänar till att begränsa arbetets omfattning, särskilt med hänsyn till tiden, men icke att angiva vilket slag av arbete,. som kan åläggas den ene eller den andre sjömannen. Detta regleras i annat sam— manhang (sjömanslagen, kollektivavtal etc.). Ett borttagande av orden »el- ler annorstädes» skulle få den påföljden, att det arbete, som sjöman kunde åläggas att förrätta utanför fartyget, t. ex. vid slussning, lastning och loss- ning, bleve undantaget från sjöarbetstidslagens begränsningar och alltså, så- vitt på denna lag ankomme, skulle kunna åläggas sjömannen i obegränsad omfattning och utan någon som helst övertidsersättning. Detta skulle direkt strida mot vad som avsetts vid tillkomsten år 1919 av den nuvarande lydelsen av bestämmelsen i fråga. Till motivering av en vid ärendets beredning hos Kungl. Maj:t företagen omredigering, varigenom orden »ombord eller annor- städes» tillades, framhöll vederbörande departementschef (statsrådet Thors- son), att ifrågavarande ordalag valts i syfte att tydliggöra, att lagen skulle gälla allt arbete, som å fartyg mot betalning anställd person för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag utförde, således icke allenast sådant arbete, som kunde anses åligga honom med hänsyn till arten av hans anställning ombord.
Under sådana förhållanden hava ämbetsverken vid frågans övervägande icke funnit sig kunna tillstyrka någon ändring av förevarande stadgande.
2 mom. är i förslaget till sitt innehåll och i allt väsentligt även till sin form lika lydande med motsvarande moment i gällande sjöarbetstidslag.
Såväl från motionärernas som sjöarbetstidss-akkunniges sida hava emeller- tid framställts flera ändringsyrkanden.
Sålunda har det med avseende å de nuvarande beträffande vissa befälha- vare samt styrmän och maskinister stadgade undantagen från lagens bestäm- melser påyrkats dels från redarehåll, att undantagen måtte utvidgas att jäm-
Lagens tillämp- nings- o mråde.
väl omfatta allt befäl eller åtminstone ende styrmannen och ende maskinisten (yrkande av Reuterskiöld och Ekebohm) eller befälhavare å fartyg, där ytter- ligare finnes anställd minst en man, samt ende styrmannen eller bästemannen och ende maskinisten (yrkande av Johansson), dels ock från de ombord an- ställdas sida, att förste styrmannen (yrkande av Johannisson och Lundgren) och förste maskinisten (yrkande av Lundgren) ej vidare måtte undantagas från lagens bestämmelser.
Det nuvarande systemet, som får anses hava tillkommit efter en ganska ingående utredning, torde hava fungerat åtminstone i stort sett tillfredsstäl- lande. Med hänsyn härtill och då tillräckliga skäl för de påyrkade änd- ringarna ej torde få anses vara förebragta, hava ämbetsverken ej funnit sig böra ifrågasätta någon ändring av de nuvarande bestämmelserna.
Såsom redan i det föregående omnämnts har Sveriges Radiotelegrafistför— ening yrkat på att arbetstiden för telegrafister måtte författningsenligt reg- leras eller med andra ord, att dessas undantagande från sjöarbetstidslagens giltighetsområde måtte upphöra.
Ambetsverken få med avseende å detta yrkande erinra om att Kungl. Maj:t i samband med Sveriges anslutning till 1929 års internationella sjö- fartssäkerhetskonvention den 9 december 1932 utfärdat förordning om far— tygs utrustning med radiotelegrafinstallation m. m. I förordningens 3 % meddelas föreskrifter om vakthållning vid dylik installation. Denna vakt— hållning skall förrättas av radiotelegrafist eller radiovakt. Särskilt denna vakthållning torde vara av betydelse för frågan om vilken arbetstid. som be- höver uttagas av radiotelegrafisterna. Bestämmelserna på området hava hit- tills end—ast delvis trätt i kraft och i sålunda begränsad omfattning varit gäl- lande blott under kortare tid, vartill kommer att ganska vidsträckta dispens- möjligheter föreligga intill den 1 januari 1938. På grund härav låter 'det sig ännu icke göra att med stöd av vunna erfarenheter bedöma vilka verk- ningar förordningens föreskrifter hava å radiotelegrafi'sternas arbetstid och huru denna med hänsyn därtill skall kunna författningsenligt regleras. Vid så— dant förhållande torde för närvarande någon ändring i arbetstidslagstiftnin— gen ej böra vidtagas i förevarande hänseende. I detta sammanhang må anmär- _ kas, att ämbetsverken med telegrafist avse ej blott yrkestelegrafist utan även 5. k. styrmanstelegrafist (navigatörtelegrafist) i dennes egenskap av telegra- fist, under förutsättning att särskild hyra avtalats med honom i denna hans egenskap.
Från tillämpningen av gällande sjöarbetstidslag är undantagen person, som är anställd huwdsakligen för passagerares förplägning och uppassning med därtill hörande rengöring och diskning eller för passagerares räkning i övrigt. En man-skapsrepresentant (Lundgren) har framställt förslag, som synes avse åtminstone en inskränkning av detta undantag.
Dessa personers arbetsförhållanden äro, på grund av den personliga tjänste- ställning, flertalet av dem i själva verket intager gentemot passagerarna, i sådan grad undandragna befälhavarens kontroll, att det icke synes rimligt, att redaren författningsenligt iklä-des någon förpliktelse med avseende å de- ras arbetstid. För motsvarande personal till lands saknas i stor utsträckning författningsenlig reglering av arbetstiden. Genom stadgandet i 1 % k) lagen om arbetstidens begränsning är nämligen sådant arbete 1 hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att hänföra till allmänhetens direkta betjänande, un- dantaget från tillämpningen av sistnämnda lag. Ämbetsverken hava under dessa förhållanden icke ansett lämpligt, att någon ändring av gällande sjö- arbetstidslags stadgande i ämnet vidtages.
' Av representanterna för redare av maskindrivna fartyg i Östersjö- och inskränktare fart (v. Sydow och Ekebohm) har påyrkats, att det för »person
tillhörande redarens familj» stadgade undantaget måtte preciseras så, att fa- miljen skulle anses omfatta l'amiljefadern samt dennes hustru och barn.
Ämbetsverken få fästa uppmärksamheten på att i 2 % lagen om arbetsti- dens begränsning ett motsvarande undantag är stadgat för »medlem av ar- betsgivarens familj». Enligt vad ämbetsverken erfarit tillämpas sistnämnda undantag så, att exempelvis även en persons fosterson eller myndling, som tillhör personens i fråga hushåll, räknas såsom medlem av dennes familj. Det synes ämbetsverken önskvärt, att undantaget i sjöarbetstidslagen må kunna tillämpas på liknande sätt, och hava ämbetsverken i betraktande härav ej funnit sig böra föreslå någon ändring i den påyrkade riktningen.
Från tillämpningen av sjöarbetstidslagen är undantaget arbete, som utföres av person anställd å vissa angivna slag av fartyg. Bland dessa förekommer bl. a. fiske- eller fångstfartyg, då det såsom sådant användes. Från sjöfol- kets sida (Lundgren) har förslag väckts om författningsenlig reglering av arbetstiden beträffande de fartyg av denna kategori, vilka äro att hänföra till ångtrålare.
Ombord å ångtrålarna, liksom för övrigt även å motorfartyg, som nytt- jas i samma verksamhet, råda arbetsförhållanden, som i väsentlig grad skilja sig från dem, vilka eljest äro förhanden inom sjöfarten. Skeppstjänst- kommitterade hava vid utarbetandet av sitt år 1919 avgivna förslag till sjö- arbet-stidslag ansett det självfallet, att bestämmelser av då föreslagen art icke kunde gälla för fiske- och fångstfartyg. Även vid den internationella behandlingen av frågan om sjöarbetstidens reglering hava fiskefartyg ansetts intaga en särställning. De hava sålunda uttryckligen undantagits i det förut härovan omnämnda internationella konventionsförslaget. För sin del anse ämbetsverken det uteslutet, att dessa fartyg utan vidare skulle kunna inordnas i den föreslagna sjöarbetstidslagen med dess för sjöfart av helt annat slag avpassade bestämmelser. Om arbetstiden å dessa fartyg över huvud taget anses böra regleras medelst lagbud, torde det vara nödvändigt att verkställa en särskild utredning, i vilken även annan speciell sakkunskap än den i detta ärende anlitade torde böra beredas tillfälle att uttala sig. Med anledning av dessa omständigheter hava ämbetsverken funnit det av Lundgren framförda förslaget icke höra i den blivande lagen föranleda någon inskränk- ning av det nuvarande undantaget för fiske- och fångstfartyg.
Ambetsverken hava icke ifrågasatt upphävande av det beträffande isbry- tari och bärgningsfartyg stadgade undantaget från sjöarbetstidslagens bestäm— me ser.
Av de nu hörda sakkunnige hava representanter för redare (Reuterskiöld, Johansson och Nilsson) givit uttryck åt sin anslutning till denna ämbetsver- kens uppfattning, under det att representanter för manskapet (Nicklas Olsson och Lundgren) intagit en motsatt ståndpunkt.
Av de yttranden, som införskaffats från redare inom dessa fartygsgrupper (se Bil. C—F), torde få anses tydligt framgå, att arbetsförhållandena å så— väl isbrytar- som bärgningsfartyg i allmänhet kunna betraktas såsom syn- nerligen förmånliga för de ombord anställda. Detta beror väsentligen där- på, att båda slagen av fartyg under långa tider måste ligga i beredskap för att vara tillgängliga då isbrytnings- eller bärgningsarbete påkallas. Under dessa beredskapstider lärer, såvida ej anställningen ombord är kombi- nerad med sysselsättning i land, icke kunna förekomma andra arbeten än vakt- tjänst och underhålls- eller reparationsarbeten. Ej heller då fartygen äro under gång brukar tjänstgöringen vara av anmärkningsvärt krävande beskaf- fenhet utan i regel hålla sig inom ramen för den enligt sjöarbetstidslagen till- låtna. Under de ojämförligt längsta perioderna av tjänstgöringen skulle det alltså icke föreligga något behov av att författningsenligt reglera arbetstiden,
ehuru det måste erkännas, att det under dessa perioder ej heller förefinnes någon svårighet att inordna skeppstjänsten under sjöarbetstidslagens be- stämmelser. Då assistans med isbrytning eller bärgning lämnas, kunna emel— lertid förhållandena vara sådana, att arbetet, för att assistansen överhuvud taget skall lyckas, icke får vara underkastat någon tidsbegränsning. Med hän- syn härtill har också undantaget beträffande isbrytar- och bärgningsfartyg förefunnits i svensk rätt sedan tillkomsten av 1919 års sjöarbetstidslag; i förslaget till internationell konvention har likaledes intagits ett motsvarande förbehåll för >>fartyg nyttjade för angelägna allmännyttiga ändamål, assistans eller bärgningsarbete». Dessutom torde böra beaktas, att skeppstjänsten i sin helhet å ett isbrytar- eller bärgningsfartyg väsentligen tjänar samma ända- mål, som den i gällande lags 13 % b) omnämnda, från varje tidsbegränsning undantagna säkerhetstjänsten för lämnande av hjälp vid sjönöd. Med hänsyn till vad sålunda anförts hava ämbetsverken icke funnit sig kunna tillstyrka ett upphävande av det nuvarande undantaget för isbrytar- och bärgningsfartyg.
Från manskapshåll (Nicklas Olsson och Lundgren) har föreslagits, att undantaget för lustfartyg måtte upphävas.
Enligt ämbetsverkens mening föreligger icke något behov av att lagstifta angående arbetstiden för sjömän, som äro anställda å. lustfartyg, alldenstund dessa sjömän, även utan någon som helst lagstiftning, arbeta under betydligt gynnsammare förhållanden än flertalet övriga sjömän. Ämbetsverken hava för den skull i författningsförslaget bibehållit det nuvarande undantaget.
Undantag från sjöarbetstidslagens tillämpning är, för den händelse Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnat, stadgat beträffande vissa mindre fartyg. Till mindre fartyg hava i detta fall hänförts dels segelfartyg, med eller utan hjälp- maskin, vilkas bruttodräktighet icke överstiger 100 ton, dels ock andra fartyg, vilka icke äga en nettodräktighet av minst 20 ton.
Redan under ärendets tidigare behandling (se Bil. B) hava framställts vissa invändningar mot detta undantag; därvid har föreslagits, dels att undantaget måtte upphävas i dess helhet, dels ock att bogserfartyg under 20 nettoton måtte inrymmas under sjöarbetstidslagen, alternativt under lagen om arbets- tidens begränsning. Dessutom har framförts ett förslag, enbart åsyftande en reglering enligt sistnämnda lag och avseende personal å bogserfartyg, som trafikera vissa hamnområden eller andra kortare sträckor.
Ambetsverken hava emellertid i författningsutkastet icke föreslagit någon ändring av ifrågavarande undantag.
Mot denna ämbetsverkens ståndpunkt hava anmärkningar riktats från flera av de nu hörda sakkunnige. Representanten för däcksmanskapet (Nicklas Olsson) har sålunda vidhållit ett tidigare av honom framfört yrkande om att undantaget i dess helhet måtte upphävas. Maskinmanskapets representant (Lundgren) har uttalat sig såväl mot den beträffande segelfartygen fastställ- da begränsningen som ock, beträffande de övriga fartygen, särskilt mot den för bogserfartygen gällande. Representanterna för redare i östersjö- och in- skränktare fart (v. Sydow och Ekebohm) hava föreslagit sådan utvidgning av lagens tillämpningsområde, att detta skulle omfatta segelfartyg ned till 75 ton. Representanten för redare av segelfartyg (Johansson) har framhållit behovet av det nuvarande undantagets fortbestånd, varvid han särskilt under- strukit detta behov ifråga om segelfartyg och bogserbåtar. Representanten för redare av bogser- och pråmfartyg (Nilsson) har påyrkat bibehållandet av den nuvarande 20—tonsgränsen särskilt för bogserfartyg, men föreslagit, att pråmfartyg med en bruttodräktighet av 100 ton eller mindre måtte liksom segelfartygen av samma storlek undantagas från lagens tillämpning.
För sin del anse ämbetsverken en nedre gräns för storleken å de fartyg, beträffande vilka sjöarbetstidslagen är tillämplig, icke kunna undvaras. Ju
mindre fartygen äro, desto mindre bemanning kan inrymmas å dem, varav följer svårighet, för att ej säga omöjlighet, att lagstiftningsvis reglera arbets- tiden. Enahanda skäl hava föranlett ifrågavarande undantag i den nuvarande sjöarbetstidslagen och undantaget av fartyg ända upp till 400 bruttoton i för- slaget till internationell konvention. Erinras må jämväl om att från tillämp— ningen av lagen om arbetstidens begränsning undantagits rörelse eller företag, i vilket i regel icke användes flera än 4 arbetare.
En annan fråga är emellertid, huruvida den nuvarande gränsen av 100 brut- toton för segelfartyg och 20 nettoton för övriga fartyg kan anses lämpligt avvägd.
Härvid må först hänvisas till den såsom Bil. N betecknade tablå med medeltalsberäkning för bemanningen av fartyg om minst 20 nettoton och högst 99 bruttoton. Av denna tablå framgår, att bemanningen per fartyg år 1931 utgjorde i medeltal å segelfartygen med hjälpmaskin 28, å de andra segelfar- tygen 19, å motorfartygen 20 och å ångfartygen 33 man. Vid tablåns upp— rättande har medtagits all manlig personal men icke någon kvinnlig.
De segelfartyg, som redovisats i denna tablå, äro i motsats till ång— och motorfartygen, genom det förevarande undantaget fria från sjöarbetstidsla- gens tillämpning. Undantaget har gjorts mera omfattande för segelfartygen med hänsyn till det å mindre segelfartyg med begränsad bemanning ofta föreliggande behovet att vid manövrering med seglen taga i anspråk hela eller större delen av besättningen. Detta gäller givetvis i första hand segel- fartyg utan hjälpmaskin men även i viss utsträckning segelfartyg med hjälp— maskin. Det torde i detta sammanhang vara att märka, att segelfartyg, obe- roende av någon som helst storleksgräns, uteslutits ur förslaget till interna— tionell konvention.
När segelfartyg under en viss storleksgräns uteslötos från 1919 års sjö- arbetstidslags tillämpning, föreslogs gränsen till en början satt vid 75 brut- toton, men riksdagen stannade slutligen vid den nuvarande gränsen av 100 bruttoton. Såsom av det ovanstående framgår, har från representanter för redare av maskindrivna fartyg framkommit förslag om införande av den så- lunda redan tidigare ifrågasatta 75-tonsgränsen. Som skäl för detta för— slag har anmärkts, att en hel del segelfartyg lära byggas något under 100 bruttoton i avsikt att fartygen måtte undandragas sjöarbetstidslagens till- lämpning. Ambetsverken kunna icke finna, att denna omständighet i och för sig utgör någon anledning att nedflytta gränsen till 75 bruttoton. Hur gränsen än sättes, torde möjlighet alltid föreligga att på dylikt sätt undgå lagens tillämpning. De ovan återgivna siffrorna rörande bemanningen giva vid handen, att denna ända upp till 100-tonsgränsen är så ringa, att den, med bibehållen numerär, icke medger en sådan inskränkning i arbetstiden, som en lagstadgad reglering skulle medföra. Då det å dessa mindre fartyg komme att visa sig förenat med ofta nog praktiskt oöverstigliga svårigheter att åstadkomma bostadsutrymme, erforderligt för någon större besättnings- ökning, samt med hänsyn till att en utökning av besättningen skulle medföra en särskilt under nu rådande förhållanden oläglig höjning av driftskostnaderna för denna sjöfartsgren, torde en inskränkning av undantaget ej vara tillrådlig för segelfartygens del. Visserligen finnas tillfällen, då strängt arbete före- kommer å dessa fartyg, men å andra sidan förekomma även perioder av längre varaktighet, då arbetet måste betraktas såsom lindrigt.
Åmbetsverken få i anledning av det sålunda anförda avstyrka ändring av undantaget för segelfartyg.
I detta sammanhang vilja ämbetsverken beröra även frågan om begräns- ning av arbetstiden för manskap under 18 år. Det har nämligen av en man- 'skapsrepresentant (Lundgren) framhållits, att segelfartygen i regel vore be—
mannade med manskap under 18 år, vilket enbart detta skulle utgöra skäl för att arbetstiden reglerades av lag. Då emellertid manskap inom ifrågavarande ålderskategori användes även å fartyg av större dräktighet, får frågan i själva verket sådan räckvidd, att den omfattar detta manskaps arbetsförhållanden överhuvud taget inom handelsflottan. Med hänsyn till önskvärdheten av att manskapet vid unga år kommer ut i sjötjänst, böra svårigheter ej resas för användning av manskap inom de yngre åldersgrupperna. Dylika svårigheter, som kunde menligt inverka på rekryteringen,- skulle emellertid uppstå, om bestämmelser meddelades, varigenom minderåriga komme att intaga en sär- ställning ifråga om arbetstid i förhållande till andra sjömän. Begränsning t. ex. av de minderårigas användning till vakttjänst kunde medföra, att re— derierna ej längre ansåge det lämpligt att bland besättningen antaga personer tillhörande denna åldersgrupp.
Ifråga om mindre fartygs undantagande från sjöarbetstidslagens tillämp- ning återstår nu att behandla undantaget i vad det avser andra fartyg än segelfartyg. Gränsen för dessa andra fartyg är såsom redan angivits 20 netto- ton. Här torde då till en början böra uppmärksammas det av representanten för redare av bogser- och pråmfartyg framförda förslaget om att gränsen för pråmfartygen måtte höjas till 100 bruttoton. Som skäl härför har framhållits, att dessa pråmfartyg vanligtvis bemannas med endast en skeppare, vilken alltså har att på sig själv tillämpa gällande sjöfartsförfattningar, däribland sjö- arbetstidslagen. Även om detta skäl ej kan frånkännas betydelse, torde det- samma dock ej vara av beskaffenhet att böra föranleda ändring i förevarande undantagsstadgande.
Frånsett de medelst rodd framdrivna fartygen, utgöres flertalet av de under 20-tonsgränsen fallande fartygen av maskindrivna fartyg, särskilt motor- fartyg. Med undantag av de bogserfartyg, varom nedan nämnes, hava ämbets- verken ej varit i tillfälle att införskaffa någon bemanningsstatistik för bit- hörande fartyg. För ång- och motorfartyg om 20 nettoton — 99 bruttoton föreligga emellertid uppgifter, vilka redan i det föregående berörts. Till komplettering av vad där anförts torde nu böra framhållas, att de där angivna medeltalen 33 man för ångfartyg och 20 man för motorfartyg avsågo hela resp. storleksgrupp, men att, om endast fartyg under 50 bruttoton ingå i be— räkningen, medeltalen sjunka till 28 man för ångfartyg och 17 man för motor— fartyg. Med all säkerhet kan det antagas, att medeltalen för bemanningen av ång- och motorfartygen under 20-tonsgränsen ligga ännu lägre.
Under sådana förhållanden synes det ämbetsverken otvivelaktigt, att den gräns här uppnåtts, utöver vilken det åtminstone i regel ej är praktiskt görligt att i lagstiftningsväg genomföra en reglering av arbetstiden.
Häremot skulle emellertid kunna invändas, att vissa bogserfartyg endast trafikera hamnområden eller andra kortare sträckor, vadan besättningen kan bo 1 land och bostadsförhållandena alltså ej behöva lägga hinder 1 vägen för den utökning av besättningen, som en begränsad arbetstid kunde nödvändig- göra. För den skull har den utredning verkställts angående bogserfartyg, som återfinnes i Bil. G—M. Den däri ingående statistiska utredningen (Bil. Gr) avser 321 fartyg.
Av dessa fartyg lära 103 st. uteslutande eller tidvis hava gått i sådan fart, att besättningen måst bo ombord. Nära en tredjedel av de fartyg, som undersökningen omfattar, gingo alltså i så vidsträckt trafik, att en av är- betstidens författningsenliga reglering nödvändiggjord utökning av besätt- ningen skulle påfordra bostäder ombord för de nyanställda sjömännen.
Endast å ett förhållandevis ringa antal av de ifrågavarande 103 fartygen — omkring 15 procent —— synas några ytterligare bostäder kunna anordnas och detta endast för inemot 30 man. Redan denna omständighet talar starkt
mot en närmare reglering av arbetstiden å bogserfartyg. Därtill kommer att å ifrågavarande 103 bogserfartyg arbetstiden i stort sett ej lärer kunna anses över hövan lång. I fråga om flertalet av dessa fartyg synas nämligen ordinarie arbetstid och övertid tillhopa hava under den tid utredningen härom omfattat (juli—september 1932) i medeltal för man utgjort 942 timmar per söckendag och 501 timmar per söndag å fartyg, beträffande vilka minst halva besättningen hade kollektivavtal, samt 786 timmar per söckendag och 269 tim- mar per söndag å övriga fartyg. Det må anmärkas, att dessa liksom de i näst- följande stycke angivna medeltalen ej avse befälhavare, därest ytterligare minst två man äro anställda ombord, och ej heller kökspersonal.
De övriga 218 av den statistiska utredningen berörda fartygen torde icke hava gått i sådan trafik, att besättningen måst bo ombord. Beträffande dessa fartyg skulle en av arbetstidens reglering nödvändiggjord besättnings- ökning alltså ej föranleda behov av ökat bostadsutrymme ombord. Ej heller å ifrågavarande fartyg torde emellertid något verkligt behov av en dylik reglering föreligga. I fråga om flertalet av dessa fartyg synas nämligen ordinarie arbetstid och övertid tillhopa under den tid utredningen härom om- fattat (juli—september 1932) i medeltal för man utgjort 9'89 timmar per söc- kendag och 171 timmar per söndag å fartyg, beträffande vilka minst halva besättningen hade kollektivavtal, samt 794 timmar per söckendag och 101 tim- mar per söndag å övriga fartyg.
Vid bedömande av spörsmålet om reglering av arbetstiden å ifrågavarande fartyg bör vidare beaktas, att en dylik reglering torde komma att medföra av- sevärda olägenheter för den med fartygen bedrivna verksamheten. Såsom av de inkomna yttrandena närmare framgår äro förhållandena inom bogse- ringsrörelsen sådana, att denna, för att fylla sitt ändamål, vid enstaka till- fällen måste hava möjlighet att utan några författningsrestriktioner förfoga över de ombord anställdas arbetskraft. Ämbetsverken få härvidlag erinra om nödvändigheten inom trävaruindustrien av att anpassa bogseringarna efter flottningarna, vilka som bekant bestå i ett kortvarigt, av väderleksförhållan- dena beroende säsongarbete. Vidare böra jämväl uppmärksammas de tillfäl- len under skeppningsperioderna, då särskilt stora anhopningar av gods och fartyg föreligga i hamnarna. För närvarande förefinnas i stor utsträckning kollektivavtal mellan bogserfartygens ägare och de ombord anställda. Dessa avtal innehålla emellertid, såvitt ämbetsverken hava sig bekant, ingen be- gränsning av övertiden, vadan möjlighet föreligger att under berörda bråd- skande förhållanden tillfullo utnyttja arbetskraften ombord. Den strängare tjänstgöringen vid dessa tillfällen torde emellertid, bortsett från den sär- skilda kompensation i penningar, vartill övertiden kan föranleda, i regel tillfullo uppvägas av att arbetet ombord under de långa tider, då bogserfar- tygen måste ligga i beredskap, inskränker sig till i huvudsak allenast passning.
I anledning av det sålunda anförda hava ämbetsverken funnit sig böra avstyrka varje inskränkning av det för närvarande för de mindre fartygen stadgade undantaget från sjöarbetstidslagens tillämpning.
2 %. 1 mom. Såsom framgår av författningsutkastet hade ändring där gjorts Definitioner beträffande definitionerna å oceanfmt och nordsjöfart. Denna ändring hade "”
skett för åstadkommande av överensstämmelse i huvudsak med motsvarande definitioner i 4 % byggnadsförordningen. Vad sjöarbetstidslagen angår be- röra definitionerna endast arbetstiden för sådan koleldare, som avses i för— slagets 4 % punkt e).
Denna ändring framkallade emellertid invändningar såväl från redarehåll (Reuterskiöld och Johansson) som från de anställdas sida (Nicklas Olsson).
Då den ifrågasatta ändringen varit av huvudsakligen formell karaktär, har densamma med hänsyn till de gjorda erinringarna icke upptagits i det slutliga förslaget.
2 mom. För att annat uppehåll än måltidsrast skall få undantagas vid arbetstidens beräknande fordras för närvarande, att uppehållet varar minst en timme.
Enligt författningsförslaget skall uppehållet, för att få undantagas, endast behöva vara en halvtimme. Å andra sidan kräves för uppehållets undantagan- de enligt förslaget, att sjömannen enligt erhållet besked härom ägt under uppe- hållet avlägsna sig från arbetsplatsen, d. v. s. från den plats ombord eller an- norstädes, å vilken arbetet utföres.
Av de sakkunnige, som yttrat sig i frågan, hava redarerepresentanterna (Reuterskiöld, v. Sydow, Ekebohm och Johansson) lämnat ämbetsverkens änd— ringsförslag, sådant det med viss mindre avvikelse förelåg i utkastet, utan erinran i sak, varvid Ekebohm särskilt understrukit ändringens behövlighet för fartyg i inre fart. Representanter för de ombord anställda hava å andra sidan uttalat sig för att uppehållet måtte bestämmas till en timme (Johannisson och Gunnar Olsson) eller två timmar (Nicklas Olsson).
Ambetsverken få i anledning av de gjorda invändningarna framhålla följande. Frågan om varaktigheten av uppehåll av detta slag uppmärksammades redan i samband med tillkomsten av 1926 års sjöarbetstidslag. De uttalanden i ämnet, vilka då gjordes av Sveriges Redareförening, Stockholms Rederiaktie- bolag Svea, Ångfartygsaktiebolaget Sundsvalls Skärgård och Ångbåtsaktiebola- get Bohuslänska Kusten (prop. 81/1926 sid. 100—102) torde böra tilläggas syn- nerlig betydelse för frågans bedömande. Enligt vad dessa yttranden utvisa och erfarenheten i övrigt givit vid handen, kan den effektiva arbetstiden med tillämpning av ifrågavarande stadgande i dess nuvarande lydelse under vissa omständigheter komma att utgöra oskäligt ringa del av den nominella. Sär— skilt för skärgårdstrafikens vidkommande föranleder detta avsevärda nack-l delar.
De farhågor, som synas föreligga för att den nu föreslagna ändringen skulle medföra, att besättningens arbetstid kunde, genom talrik förekomst av dylika uppehåll, komma att oskäligen utsträckas över större delen av dygnet, torde knappast vara grundade. Vad angår skärgårdstrafiken, för vilken denna fråga såsom nyss berörts i första hand är av betydelse, torde med hänsyn till sättet för turernas anordnande de anförda farhågorna näppeligen kunna anses äga fog. I övrigt torde dylika uppehåll endast förekomma i hamn; i sådant fall är förläggningen av skeppstjänsten enligt förslaget (se 7 och 8 %%) så anordnad, att sammanhängande ledighet torde komma att beredas i erforder- lig mån.
För att vinna garanti för att avdrag från arbetstiden endast kommer att ske för verklig fritid och ej för s. k. stand by, d. v. s. sådant nödtvunget uppe- håll i det egentliga arbetet, varunder besättningen måste kvarstanna å arbets- platsen i ständig beredskap, hava ämbetsverken såsom villkor för uppehållets undantagande föreslagit, att sjömannen därunder skall enligt erhållet besked härom äga avlägsna sig från arbetsplatsen. Detta kan i vissa fall medföra, att uppehåll, som för närvarande på grund av sin varaktighet får avdragas från arbetstiden, hädanefter ej skulle få föranleda något avdrag. Vidare skulle ge- nom villkorets tilläggande åstadkommas just vad skeppstjänstkommitterade avsågo, när de i sitt betänkande av år 1919 föreslogo, att uppehållet för att vara avdragsgillt skulle behöva uppgå till en timme. Anledningen till att skeppstjänstkommitterade funno sig böra uppställa denna fordran var näm-
ligen den, att de förväntade, att detta skulle hindra, att tiden för stand by komme att fråndragas arbetstiden.
I förevarande fråga få ämbetsverken ytterligare bringa i erinran den lös— ning motsvarande spörsmål erhållit enligt motorfordonsförordningens 27 å, som i dess nya lydelse stadgar, att i yrkesmässig trafik tjänstgörande förares ar- betstid skall inräknas rast, som understiger trettio minuter eller under vilken föraren icke äger frihet att avlägsna sig från automobilen.
2 KAP.
Ordinarie arbetstid å. fartyg, som nyttjas i fjärrtrafik.
3 %.
I 3 och 10 %% har föreslagits en uppdelning av fartygen i sådana som . Vakt- nyttjas i fjärrtrafik (2 kap.) och sådana som nyttjas i närtrafik (3 kap.). mfilm””!!- Med fjärrtrafik avses fart, vari ingår resa, under vanliga förhållanden krä- vande mera än tolv timmars oavbruten gång. Med närtrafik avses all annan fart. Den nuvarande lagen skiljer mellan fartyg, som nyttjas å längre resa (2 kap.), och sådant, som nyttjas å kortare resa (3 kap.). Avsikten med den föreslagna ändringen är i främsta rummet att klargöra, att arbetstidsreglerin— gen för de i egentlig mening sjögående fartygen hänför sig till fartygen i deras allmänna användning i långväga fart och således är oberoende av huruvida i den fart, vari fartyget nyttjas, ingår en eller annan kortare resa, som enligt lagens nuvarande ordalydelse skulle kunna anses påkalla tillämpning av be- stämmelserna i 3 kap., vilket icke torde hava varit avsett och i vart fall icke kan vara lämpligt.
Bestämmelserna angående vaktindelm'ng hava ej undergått någon ändring. Vad som anförts från vissa håll mot stationsvaktsystemet anse ämbetsverken ej förtjäna avseende, alldenstund detta system torde få anses innefatta en syn— nerligen lämplig reglering av skeppstjänsten med hänsyn såväl till dennas be— höriga fortskridande som ock till sjömännens behov av vila. Ämbetsverken få härvid erinra om den av andra lagutskottet vid 1926 års riksdag i utlåtande nr 23 meddelade uppgiften, att, enligt vad utskottet inhämtat, anordnande av ståtionsvaktsystemet oftast föranletts av framställningar från sjöfolkets egen Sl a.
4 %.
En fråga av principiell natur, berörande såväl förevarande 4 & som ock Ordinari? en del efterföljande paragrafer, är spörsmålet om arbetstidens reglering per ”hänt??” dygn eller per dygnpar. ,ätt'gådågd
Enligt nu gällande lag beräknas arbetstiden i regel för vaktindelade sjö- sjöman. män till sjöss per dygnpar och i hamn per dygn, samt för andra sjömän, utom i viss närtrafik, i båda fallen per dygn. I förslaget har beräkningen per dygnpar, där sådan för närvarande förekommer, utbytts mot beräkning per dygn, varigenom en gemensam beräkningsgrund i denna del ernås.
Vissa av de sakkunnige (Reuterskiöld, v. Sydow, Nilsson och Johannisson) hava i mer eller mindre bestämda ordalag uttalat sig mot en sålunda ändrad beräkningsgrund under det att en annan sakkunnig (Johansson) understött förslaget härom.
En gemensam beräkningsgrund bidrager otvivelaktigt till ökad reda och tydlighet i författningstexten. De nuvarande bestämmelserna om beräkning per dygnpar äro utformade på så sätt, att föreskrift meddelas, att arbetstiden icke må under två på varandra följande dygn överstiga" visst antal timmar.
Detta innebär enligt ordalydelsen strängt taget, att dubbla beräkningar måste göras, en med hänsyn till det närmast föregående och en med hänsyn till det närmast efterföljande dygnet. Denna beräkningsmetod har i praktiken givit anledning till tvistigheter.
Vid ett första påseende skulle mot den av ämbetsverken föreslagna änd- ringen kunna riktas den erinran, att reglering för två på varandra föl- jande dygn erfordras för att vid tvåvaktsystem möjliggöra tillämpning av de för närvarande i stor utsträckning gängse vaktsystem, som utmärkas av en förskjutning i vakternas kontinuerliga växling från det ena dygnet till det andra (14 timmar ena dygnet och 10 timmar dygnet därpå etc.). Dessa i och för sig vägande betänkligheter undanröjas emellertid, därest övertidsar- bete, på sätt i 12 och 14 %% föreslagits, får ersättas ej blott med penningar utan även med fritid, och denna senare får lämnas jämväl å helgdag i den mån ordinarie arbete då förekommer; i så fall kan nämligen berörda förskjut- ning i vakternas växling fortgå obehindrat.
De väsentliga fördelar, som vinnas med beräkningen per dygn, torde upp- väga den formella oegentlighet, som måhända kan synas ligga däri, att vid förskjutningen i vakternas växling visst arbete, som till sin karaktär är av ordinarie beskaffenhet, kommer att rubriceras såsom övertidsarbete,
För att härefter övergå till de å olika punkter i förevarande 4 % vidtagna sakändringarna, få ämbetsverken först fästa uppmärksamheten å en in- skränkning, som ansetts möjlig ifråga om ordinarie arbetstid till sjöss för sådan vaktindelad styrman, vars arbetstid av detta slag för närvarande är begränsad till 18 timmar per dygnpar, d. v. s. för styrman å fartyg, för vars behöriga bemanning fordras minst tre styrmän. För dessa styrmän har nu föreslagits en inskränkning av den ordinarie arbetstiden till 8 timmar per dygn, dock med det tillägget, att styrmannen därutöver skulle kunna såsom ordinarie arbete åläggas utförande av nautiska och meteorologiska observa— tioner ävensom journalföring och andra expeditionsgöromål under högst en timme om dygnet.
Tvenne redarerepresentanter (Reuterskiöld och v. Sydow) hava framställt invändningar mot att styrmännens arbetsskyldighet på detta sätt inskränkts. Styrmännens representant (Johannisson) har påyrkat, att styrmännen under den sistnämnda timmen ej skulle få användas till »andra expeditionsgöromål». Ämbetsverken få till motivering för den i författningsförslaget vidtagna inskränkningen av styrmännens ordinarie arbetstid framhålla, att en dylik inskränkning ej torde föranleda några mera betydande olägenheter och därför torde böra vidtagas, allrahelst som ämbetsverken i det följande (7 och 9 åå) se sig nödsakade att förorda viss utvidgning vid andra tillfällen av dessa styrmäns ordinarie arbetstid. Kungl. Maj :t föreslog i propos1tion nr 6 till 1919 års urtima riksdag en ordinarie arbetstid för dessa styrmän av 16 tim- mar per dygnpar. Den av riksdagen beslutade ökningen till 18 timmar moti- verades därmed, att styrmännen hade åtskilligt arbete med observationer och journalföring, som ofta ej läte sig utföra under deras vakt.
Den nuvarande särskilda bestämmelsen om ordinarie arbetstid till sjöss för vissa maskinister, motormän och smörjare har undergått viss formell jämk- ning för vinnande av större tydlighet.
För det av en redarerepresentant (Reuterskiöld) framförda kravet på ut- ökning av maskinisternas arbetstid synes icke så vägande skäl hava blivit förebragta, att det bör föranleda någon ändring.
Den för närvarande under viss förutsättning stadgade inskränkningen av den ordinarie arbetstiden till sjöss för vaktindelade eldare och kollämpare å oljeeldat ångfartyg har i förslaget gjorts tillämplig även då det är fråga om annat än oljeeldat ångfartyg. Dessutom har emellertid den nuvarande
inskränkningen av den ordinarie arbetstiden till sjöss för vaktindelade kol— eldare i princip bibehållits oförändrad.
Mot det föreslagna stadgandet rörande dessa sjömän hava vissa av de sak— kunnige (Reuterskiöld ooh v. Sydow) framställt anmärkningar, åsyftande utökning av arbetstiden. Dessa anmärkningar torde dock ej vara av sådan beskaffenhet, att någon ändring i anledning av desamma behöver vidtagas. Vad särskilt angår de rörande koleldare meddelade föreskrifterna i fråga om arbetstidens reglering i förhållande till fart och maskinstyrka få ämbetsver- ken erinra om att dessa bestämmelser på sin tid tillkommit efter en ingående utredning av frågan.
Bestämmelsen angående ordinarie arbete å helgdag har i lagförslaget kom- pletterats så att i dylikt arbete skulle kunna ingå jämväl arbete, som samman- hänger med skeppstjänst, erforderlig för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering, förutsatt att detta arbete ej tål uppskov. Denna komplette- ring har skett med hänsyn till sådan skeppstjänst, exempelvis signalering, vil- ken ej alltid kan sägas ingå i manövreringen eller navigeringen, men vilken dock därmed står i nära samband.
Nu gällande föreskrifter i 4 m. fl. %% angående utförande av lättare rengö- ring såsom ordinarie arbete å helgdag avse sådan rengöring, som kan anses ingå i sjömannens åligganden. Sistnämnda kvalifikation av rengöringsarbetet har i lagförslaget uteslutits ur samtliga de paragrafer, där den nu förekom- mer. Denna ändring har skett i syfte att undanröja anledning till den i sam- band med behandlingen av 1 % berörda missuppfattningen, att sjöarbetstids- lagen avsåge att reglera vad slags arbete en sjöman med hänsyn till sin tjänste— ställning kunde åläggas, vilket spörsmål, såsom förut antytts, är att bedöma enligt sjömanslagen samt med stöd av avtal och praxis. Så är förhållandet redan nu oberoende av ifrågavarande stadgande i sjöarbetstidslagen och ute- slutningen, som skett i förtydligande syfte, är icke avsedd att åstadkomma någon ändring i sak.
För närvarande är en bestämmelse om askhissning till sjöss intagen bland stadgandena om säkerhetstjänst i 13 %. Då det ur systematisk synpunkt tor- de vara riktigare, att hänföra bestämmelsen till det ordinarie arbetet, har den i förslaget överflyttats till 4 %.
5.5.
Någon ändring i dagmans ordinarie arbetstid till sjöss ä söckendag, som för närvarande utgör 9 timmar, har icke ifrågasatts av ämbetsverken. En av de nu hörda sakkunnige (Reuterskiöld) har visserligen uttalat sin anslutning till ett tidigare framfört förslag om en normal arbetsdag å 10 timmar (i tropiska farvatten 9 timmar), under det att en annan (Nicklas Olsson) vidhåller ett av honom vid föregående tillfälle gjort yrkande om arbetstidens begränsning till 8 timmar. Åmbetsverken hava emellertid icke ansett sig böra förorda någon ändring i dessa dagmäns sedan tillkomsten av 1919 års sjöarbetstids- lag oförändrade arbetstid å söckendag.
Såsom ordinarie arbete å helgdag skulle dagman enligt förslaget kunna till sjöss åläggas, ej blott såsom för närvarande lättare rengöringsarbete, utan även arbete, som regelmässigt ingår i hans åligganden och ej kan tåla upp- skov. Såsom exempel å sådant arbete kan anföras pejling av tankar och rännstenar, signalering etc.
Enligt författningsförslaget skulle förläggningen av det ordinarie arbetet till sjöss för dagman, liksom även för i 6 % omnämnd kökspersonal, kunna efter överenskommelse ske till andra tider av dygnet än de i resp. paragrafer angivna. Andringen har föreslagits särskilt med hänsyn till behovet av att i tropikerna kunna överenskomma om en för båda parterna förmånligare för- läggning av arbetstiden till den svalare delen av dygnet.
Ordinarie arbetstid till 3 'öss för
agman.
Ordinarie arbetstid till SJ äss ör köks- personal.
Ordinarie arbetstid vid ankomst till hamn.
22 6 %.
Den ordinarie arbetstiden för kökspersonal till sjöss har i förslaget minskats från 12 till 10 timmar per dygn.
Häremot har anmärkning gjorts av vissa redarerepresentanter (Reuterskiöld och v. Sydow), medan en annan redarerepresentant (Johansson) givit uttryck åt _en anslutning till förslaget om minskning.
Ambetsverken kunna ej finna annat än att en på föreslaget sätt minskad arbetstid, under förutsättning av lämplig arbetsorganisation och skälig arbets.- intensitet, får anses tillräcklig för fullgörande av de vanligen förekommande sysslorna. Ambetsverken finna för den skull ej skäl frångå sitt förslag i denna del.
Helgdagsarbetet har föreslagits begränsat, ej blott såsom för närvarande är fallet, med avseende å dess art, utan även därigenom, att 10-timmarsbegräns- ningen skulle omfatta jämväl det ordinarie arbetet å helgdag. Den i och för sig självfallna principen, att helgdagsarbete bör underkastas åtminstone sam- ma tidsbegränsning som arbete å söckendag, har genomgående beaktats i för- fattningsförslaget.
7 %.
Förslagets 7 % är avsedd att ersätta nuvarande 7 och 9 åå i vad de avse ordinarie arbete vid ankomst till hamn. Det må redan nu anmärkas, att de sistnämnda båda paragraferna i vad de avse dylikt arbete vid avgång från hamn skulle ersättas av förslagets 9 %.
Avfattningen av den nu gällande 9 %, som meddelar bestämmelse bl. a. rö— rande arbete »utöver vad här ovan stadgats», synes i praktiken hava vållat vissa tolkningssvårigheter. Med den enligt ämbetsverkens mening mera syste- matiska uppställning, som stadgandena i förslagets andra kapitel erhållit, tor- de den förhoppningen kunna hysas, att dessa svårigheter skola undanröjas. Bortsett från stadgandena av mera allmän art i 3 % hava i det föreslagna ka- pitlets återstående paragrafer en sträng åtskillnad gjorts mellan det ordina- rie arbetet under de fyra olika faserna av ett fartygs användning. Sålunda skulle i de redan behandlade 4——6 %% meddelas bestämmelser angående arbetet till sjöss. Nu ifrågavarande 7 % skulle innehålla stadganden angående arbetet vid ankomst till hamn. Uti 8 % skulle arbetet i hamn regleras och slutligen skulle bestämmelser angående arbetet vid avgång från hamn meddelas i 9 %.
Det må i detta sammanhang bemärkas, att ämbetsverken hava avsett, att bestämmelserna angående arbete vid ankomst till och avgång från hamn skola, i anslutning till tillämpad tolkning av motsvarande nu gällande föreskrifter, reglera arbetet, ej blott under det dygn, då fartyget befinner sig under för— flyttning in i eller ut ur hamnen, utan även under andra i anslutning därtill belägna dygn, under vilka erfordras av ankomsten resp. avgången föranledd skeppstjänst och fartyget alltså i betraktande av arbetsförhållandena ombord kan sägas befinna sig under ankomst eller under avgång. Likaledes har det varit ämbetsverkens mening, att bestämmelserna angående arbete vid avgång från hamn skulle, i anslutning till ämbetsverkens uppfattning angående till- lämpningen av nuvarande föreskrifter i ämnet, gälla även för det fall att en tillämnad avgång ej kommit till stånd, dock endast så länge det ej stått eller bort stå för befälhavaren klart, att avgången ej komme att äga rum.
En av de sakkunnige (Reuterskiöld) har påyrkat bibehållande i oförändrat skick av den nuvarande 7 %, på det att sjövakterna måtte kunna bibehållas i full utsträckning vid 5. k. kortare uppehåll i hamn. Häremot få ämbetsverken framhålla, att ett dylikt uppehåll helt faller inom ramen för de föreslagna 7 och 9 %%, samt att dessa icke lägga något hinder i vägen mot ett sådant bi— behållande vid det kortare uppehållet i hamn, alldenstund dessa paragrafer icke innehålla någon bestämmelse, som beträffande dylikt uppehåll innebär
någon inskränkning i förhållande till den till sjöss för vaktindelade sjömän gällande arbetstiden.
Bland de detaljändringar, som den föreslagna 7 % innebär, märkas särskilt följande.
De styrmän, vilkas ordinarie arbete till sjöss enligt 4 % i dess föreslagna avfattning skulle något inskränkas, skulle enligt den föreslagna 7 % få sin arbetstid å ankomstdygn utökad från nuvarande 9 timmar till 12 timmar. Härigenom skulle styrmännen få samma ordinarie arbetstid som bl. a. dag- mannen.
Styrmännens representant bland de sakkunnige (Johannisson) har avstyrkt denna utökning av arbetstiden.
Ämbetsverken få emellertid vidhålla sitt förslag till ökning av arbetstiden för ifrågavarande styrmän. Detta har nämligen framkommit såväl av hän- syn till det vid ankomsttillfällen särskilt framträdande behovet av att kunna anlita styrmännens tjänster som ock av omsorg om de utanför sjöarbetstids- lagen stående befälhavarne och förste styrmännen, vilkas arbetsbörda, till följd av den berörda begränsningen till 9 timmar av andre och tredje styr- männens ordinarie arbetstid, i många fall ökats.
Det kan knappast anses rimligt, att tre-vaktsstyrmän, vilka i allmänhet torde hava en lindrigare tjänstgöring än två-vaktsstyrmän, icke skola under de vid ankomst- och avgångstillfällen rådande förhållanden, då ökat behov av arbetskraft normalt uppstår, kunna åläggas ordinarie arbete i samma utsträck- ning som de senare.
Frånsett de i den nuvarande 7 % meddelade bestämmelserna, vilka ju emel- lertid endast kunna komma till tillämpning vid kortare uppehåll, finnas för- närvarande inga stadganden, som innebära någon direkt tidsbegränsning av det ordinarie arbetet å helgdag vid ankomst till hamn, vilket arbete emeller- tid är begränsat till sin art. Enligt förslaget skulle samma tidsbegräns- ning som å söckendag gälla även å helgdag, varjämte helgdagsarbetet fort- farande skulle vara begränsat till att omfatta allenast viss-a uppräknade kate- gorier av arbete. Dessa kategorier skulle emellertid utvidgas i anslutning till vad som föreslagits beträffande det i 4 % omförmälda helgdagsarbetet.
Bland de slag av arbeten, vilka i likhet med vad nu är fallet skulle få före— komma såsom ordinarie arbete å helgdag, förefinnes lossning och lastning av »styckegods i mindre omfattning». Vissa av de sakkunnige (Johansson och Nicklas Olsson) anse, att bestämmelsen härom bör helt utgå. En annan av de sakkunnige (v. Sydow) anser, att orden »i mindre omfattning» böra utbytas mot t. ex. orden >>om högst 50 ton». Att helt utesluta undantaget torde, särskilt med hänsyn till den i 10 % a) omhandlade närtrafiken med vakt- indelning, vara av praktiska skäl ogenomförbart. En till 50 ton bestämd gräns kunde visserligen i en del fall tänkas vara lämplig, men skulle däremot ej alls passa i andra fall, alldenstund innebörden av uttrycket »i mindre om— fattning» ej torde kunna anses vara densamma, då fråga är om t. ex. en större oceanångare och ett mindre kustfartyg. Ämbetsverken kunna för den skull icke biträda någotdera av de sakkunniges förslag.
Från de sakkunnige hava beträffande innehållet i 7 % framkommit en del yrkanden av generell beskaffenhet. Sålunda har en redarerepresentant (Jo- hansson) ifrågasatt en fixering av ordinarie arbetstiden vid ankomst till eller avgång från hamn, förslagsvis till 12 timmar. Representanten för däcks- manskapet (Nicklas Olsson) har förklarat sig vidhålla tidigare av honom gjorda yrkanden, avseende bl. a. att hamnarbetstiden å vardag skulle under ett ankomst— eller avgångsdygn få utökas allenast med en timme samt allenast för sådant arbete, som nödvändigt måste utföras för att ankomsten resp. av- gången skulle kunna äga rum.
Ämbetsverken få beträffande det av Johansson framförda yrkandet erinra
om att flertalet sjömän redan hava en ordinarie arbetstid av 12 timmar å ankomst- och avgångsdygn, samt att, enligt författningsförslaget, ej blott deäsa sji'jmän utan även vissa hittills undantagna styrmän skulle hava dylik ar etsti .
Det av Nicklas Olsson vid tidigare tillfälle gjorda yrkandettorde vara i viss mån tillgodosett genom det nytillkomna sista stycket i författningsför- slagets 7 %.
Enligt detta stycke skulle de begränsningar med avseende å arbetets art, som skulle gälla å helgdag, tillämpas även å söckendag efter kl. 18 d. v. 5. efter det klockslag, då arbetet under hamndygn normalt skulle vara avslutat (se förslagets 8 €). Avsikten härmed är, att den i jämförelse med hamnar- betstiden längre arbetstiden å ankomstdygn ej skall under den del av dygnet, som ligger efter berörda klockslag, uttagas i större utsträckning än som erfordras på grund av de med ankomsten förenade särskilda förhållandena, och syftet är ytterst att åstadkomma, att arbetet å ett ankommande fartyg snarast möjligt efter ankomsten glider in i hamnarbetsordningen.
I samma sista stycke av paragrafen hava emellertid föreslagits två un- dantag från denna begränsning med avseende å arbetets art å söckendag efter kl. 18. För det första skulle möjlighet beredas att liksom under hamndygn efter överenskommelse eller på grund av den i vederbörande hamn brukliga arbetsordningen delvis förlägga den ordinarie arbetstiden till tiden efter kl. 18. För det andra skulle begränsningen ej tillämpas, därest fartygets av- gång är avsedd att äga rum senast under dygnet näst efter det, varunder fartyget ankommit till hamnen. Detta andra undantag avser att möjliggöra sådant bibehållande av sjövakter vid kortare uppehåll, som åsyftas i den nuvarande lagens 7 %.
8 %. Ordinarie Beträffande begränsningen av det ordinarie arbetet i hamn å söckendag arbetstid innehåller författningsförslaget den avvikelse från nuvarande bestämmelser, ' hamn. att arbetet för kökspersonalen, i anslutning till vad som föreslagits i 6 % med avseende åt denna personals arbete till sjöss, skulle inskränkas från nu- varande 12 till 10 timmar per dygn.
En redarerepresentant (Reuterskiöld) har uttalat sin anslutning till tidi- gare framförda yrkanden, som dels avse utsträckning av den ordinarie arbets- tiden för annan än kökspersonal, dels undantagande av vissa troplska ham- nar från den för tropikerna gällande inskränkningen i arbetstiden, dels ock beredande av möjlighet att utnyttja den till klargöring anslagna halvtimmen såsom kompensation för vakttjänst i hamn. En annan av redarerepresen- tanterna (Johansson), som uttalat sig i ämnet, har ansett arbetstiden för kökspersonalen möjligen kunna sättas till 10 timmar. Representanten för däcksmanskapet (Nicklas Olsson) har rest invändning mot att klargörings- arbete skall betraktas såsom ordinarie arbete, och har han ansett, att dylikt arbete borde betraktas såsom »extra ordinarie» arbete.
Ambetsverken kunna icke finna utrett, att något verkligt behov föreligger att, såsom Reuterskiöld förordat, vidtaga någon utsträckning av arbetstiden eller differentiering av olika tropiska hamnar. Att utnyttja den till klar- göring anslagna halvtimmen såsom kompensation för vakttjänst i hamn eller annat övertidsarbete torde icke kunna medgivas, enär den till förberedelse- och avslutningsarbeten anslagna halvtimmen med hänsyn till villkoren för dess anlitande icke kan anses fullt jämställd med ordinarie arbete i övrigt. Beträf- fande Olssons anmärkning mot det om klargöringsarbete föreslagna stadgan- det, som i jämförelse med det nu gällande icke innebär någon saklig ändring, få ämbetsverken hänvisa till vad som från ämbetsverkens sida och vid ärendets
senare behandling inför Kungl. Maj :t och i riksdagen anfördes ifråga om detta stadgande i samband med dess tillkomst år 1926.
Med avseende å begränsningen av ordinarie arbete i hamn å helgdag har en av bemälda redarerepresentanter (Reuterskiöld) anslutit sig till ett tidigare framfört förslag att tiden för lättare rengöringsarbete måtte ökas till det dubbla beträffande sjöman, som ej tillhör kökspersonalen.
För en sådan utsträckning av arbetstiden finna ämbetsverken icke tillräck— liga skäl vara förebragta.
Däremot hava ämbetsverken ifråga om helgdagsarbete ansett skäligt att, beträffande kökspersonalen, förorda en begränsning av arbetstiden. Enligt författningsförslaget skulle denna personals helgdagsarbete underkastas samma tidsbegränsning som dess arbete å söckendag, vilken begränsning i enstaka fall kan tänkas bliva av betydelse (jämför ovan beträffande 6 €).
I fråga om arbetstidens förläggning har samme redarerepresentant (Reuter- skiöld) anslutit sig till ett tidigare framlagt förslag om att bestämmelserna måtte modifieras, enär det i praktiken yppat sig stora svårigheter att undvika att fullt utnyttja eller till och med överskrida den tillåtna övertiden, Enligt ämbetsverkens mening torde ett eventuellt behov av dylik modifiering väsent- ligen minskas, därest de av ämbetsverken i 12—14 %% föreslagna ändrade be- stämmelserna angående övertidsarbete bliva lagfästa.
Ambetsverkens förslag om att arbetet å helgdag för all personal skall få börja först en timme senare än för närvarande torde icke vara ägnat att medföra någon olägenhet för skeppstjänsten.
Såsom ett sista stycke i paragrafen har i förslaget intagits en föreskrift motsvarande stadgandet om landloo i 10 % av gällande sjöarbetstidslag. An- gående ifrågasatt överflyttning av denna föreskrift till 51 % sjömanslagen m. m. hänvisas till vad här nedan sägs under rubriken sjömanslagen.
9å.
Enligt förslaget till denna paragraf skulle bestämmelserna om ordinarie ar- Ordinarie bete å ankomstdygn med visst undantag äga motsvarande tillämpning å ordi- arbftåtid ”id narie arbete & avgångsdygn. Undantaget utgöres därav, att den inskränkning, ”gå?”?” som det ordinarie arbetet vid ankomst till hamn skulle vara underkastat å ' söckendag efter kl. 18, ej skulle tillämpas vid avgång från hamn.
I övrigt få ämbetsverken beträffande 9 % hänvisa till vad härovan angående 7 % anförts.
3 KAP.
Ordinarie arbetstid å. fartyg, som nyttjas i närtraflk.
10 %.
Den föreslagna 10 % skulle träda i stället för gällande lags 11 och 12 åå. Ordinarie Enligt denna 10 % skulle det ordinarie arbetet å fartyg i närtrafik anordnas arbetet”! på samma sätt som det ordinarie arbetet för närvarande skall vara anordnat [åxå/å,”, å fartyg, som nyttjas å kortare resa, dock med de avvikelser, som följa av änd— ' ringarna i 2 kap. och av att arbetstiden ej längre skulle beräknas per dygnpar utan per dygn. Bland de av de sakkunnige härom gjorda uttalandena torde bemärkas de, som gjorts av representanten för redare av fartyg i skärgårds-, kanal- och insjöfart (Ekebohm), innebärande bl. a. dels ett framhållande av betydelsen i fråga om övertid av beräkningen per dygn, dels ock en önskan, att bestäm- melsen om askhissning i lagförslagets 4 % bör upprepas i 10 %, därest stad-
gandet om askhissning i gällande lags 13 % är tillämpligt å närtrafik. Med avseende å eventuella betänkligheter mot beräkningen per dygn få ämbetsver- ken erinra om det vid behandlingen av 4 & omnämnda förhållandet, att över- tid skulle kunna få ersättas med fritid jämväl å helgdag. Med askhissning lärer för närvarande, enligt uttalande av skeppstjänstkommitterade (betän- kande I sid. 37), åsyftas den varje vakt regelbundet återkommande askhiss- ningen. Beträffande vederbörligen vaktindelad sjöman å fartyg, som avses i författningsförslagets 10 % a), blir till följd av hänvisningen till 2 kap. be- stämmelsen i 4 % om askhissning utan vidare tillämplig. I anslutning till den av skeppstjänstkommitterade intagna ståndpunkten hava ämbetsverken icke avsett, att bestämmelsen om askhissning skulle äga tillämpning å fartyg utan vaktindelning.
Med avseende å den beträffande fartyg med vaktindelning i 10 % a) gjorda hänvisningen till 2 kap. må erinras om ett av representanten för redare av bogser- och pråmfartyg (Nilsson) gjort yrkande, som synes åsyfta, att, obe- roende av de inskränkande bestämmelserna i författningsförslagets 7 g, punkt b) -och sista stycket, den ordinarie arbetstiden å fartyg i nårtrafik måtte vid ankomst till hamn få utgöra högst 12 timmar. I betraktande av att de i 7 % föreslagna bestämmelserna i allmänhet lämna tillfälle att såsom ordinarie ar- bete uttaga allt med ankomsten direkt sammanhängande arbete och med hän- syn till att s. k. kortare uppehåll ej alls beröras av inskränkningen i 7 % sista stycket, hava ämbetsverken ej funnit tillräcklig anledning föreligga att för närtrafikens del föreslå någon avvikelse från bestämmelserna i 7 %.
Slutligen torde vara att beakta, att representanten för däcksmanskapet (Nicklas Olsson) vidhållit tidigare av honom gjort yrkande om förkortning av den ordinarie arbetstiden för sjömän å fartyg utan oaktindelning till 48 timmar per vecka. Samme representant har dessutom vidhållit sin jämväl ti- digare uttalade anslutning till ett i motion nr 250 i första kammaren vid 1926 års riksdag framställt yrkande om 8 timmars sammanhängande vilotid under varje dygn för sjömän å fartyg utan vaktindelning.
Vad det förra av dessa yrkanden angår finna ämbetsverken sig, med hänsyn till de förhållanden, under vilka ifrågavarande trafik arbetar, icke kunna bi- träda detsamma.
Beträffande det i nyssberörda motion framställda yrkandet om viss sam— manhängande vilotid torde detta närmast hava haft avseende å pråmfartyg. Sedan riksdagen hos Kungl. Maj ;t anhållit om utredning i ämnet, anbefallde Kungl. Maj:t den 28 maj 1926 dylik utredning. Utredningen företogs av ämbetsverken i samband med behandlingen av frågan om sjöarbetstidslagens förlängning efter 1930. I betraktande av att det ansågs böra anstå med en mera genomgripande revision av lagen, till dess att den internationella behandlingen av sjöarbetstidsfrågorna slutförts, funno ämbetsverken vid av— låtande av skrivelse den 19 februari 1930 om lagens förlängning ej skäl framlägga resultatet av denna utredning. Då en dylik revision nu anbe- fallts, få ämbetsverken överlämna en promemoria angående sammanhängande vilotid å fartyg utan vaktindelning (Bil. Y). Under utredningen ha icke fram- kommit starkare skäl för vidtagande av någon åtgärd i den av motionären angivna riktningen. Dessutom torde, såsom i promemorian närmare utvecklas, införande av ett stadgande om sammanhängande ledighet ej väl låta förena sig med lagens systematik i övrigt.
Under sådana förhållanden anse sig ämbetsverken icke kunna tillstyrka genomförandet av bestämmelser i enlighet med ovan angivna, i motionen fram- ställda yrkande.
För att stadgandet om landlo'o i förslagets 8 % måtte bliva tillämpligt å när- trafiken i dess helhet har en hänvisning till nämnda stadgande föreslagits i 10 % punkt b).
4 KAP.
Säkerhetstjänst och övertidsarbete m. m.
11 %.
Denna paragraf är avsedd att ersätta större delen av den nuvarande 13 %. Bland de slag av skeppstjänst, till vilka sjöman enligt 13 % för närvarande får användas utan att erhålla övertidsersättning, förekomma bl. a. dels askhiss- ning till sjöss och dels nödig vakttjänst i hamn. Båda dessa slag av skepps- tjänst hava uteslutits i den föreslagna 11 å. .
En av de nu hörda sakkunnige (Reuterskiöld) har uttalat sig för att be- stämmelse om askhissning till sjöss bör ingå i 11 %. Från två av dem (Reu- terskiöld och Johannisson) föreligga förslag om att stadgande om nödig vakttjänst i hamn likaledes bör kvarstå.
Vad askhissningen angår få ämbetsverken hänvisa till uttalandena härovan vid 4 och 10 åå. Frågan om nödig vakttjänst i hamn behandlas i det följan— de i samband med den föreslagna 13 &.
Genom ovanberörda uteslutningar har lagrummet erhållit en mera enhetlig gestaltning och avser i dess föreslagna skick allenast skeppstjänst, som är åirektdhänförlig till säkerhetstjänst eller som äger mera påtagligt samband
arme .
Den bestämmelse i den nuvarande 13 &, enligt vilken sjöman utan övertids- ersättning kan åläggas att deltaga i övningar med bärgnings-. och eldsläck- ningsredskap, har i förslaget till 11 % kompletterats att omfatta jämväl del- tagande i övningar med andra säkerhetsanordningar. Anledningen härtill är närmast den i anslutning till 1929 års sjöfartssäkerhetskonvention i kraft trädda bestämmelsen om periodiska övningar med vattentäta dörrar m. in., som förefinnes i 30 % nyttjandeförordningen.
Representanten fö'r maskinister (Gunnar Olsson) ifrågasätter bl. a. upp- hävande av hela den åt säkerhetstjänsten m. m. beredda särställningen. Ett sådant yrkande kunna ämbetsverken för sin del ej biträda. Det må nämnas, att i förslaget till internationell konvention den s. k. säkerhetstjänsten undan— tagits från konventionens tillämpning.
I anledning av uttalanden av nyssnämnde sakkunnige ävensom av represen- tanten för däckspersonalen (Nicklas Olsson) rörande omfattningen av be- greppet säkerhetstjänst samt önskemål beträffande begränsning av tillämp— ningen av detta institut få ämbetsverken hänvisa till vad härutinnan anföres under 18 % angående där avhandlat förslag, åsyftande att skeppstjänst, som under särskilda omständigheter för närvarande måste behandlas såsom säker- hetstjänst, måtte hänföras till övertidsarbete och alltså medföra övertidsersätt- ning.
12 &.
Denna paragraf är avsedd att ersätta nuvarande 14 %, första stycket. Enligt 12 % skall övertid få kompenseras, ej blott såsom för närvarande med penningar, utan även med fritid.
Representanterna för de ombord anställda (Johannisson, Gunnar Olsson, Nicklas Olsson och Lundgren) hava motsatt sig förslaget om övertids ersät- tande med fritid. Såsom skäl härför har framhållits bl. a., att tvånget att ersätta övertid med penningar bidroge till att inskränka övertidsarbetet, att fritid, som erhölles under det arbetet i hamn påginge, icke med hänsyn till möjligheten att erhålla vila eller förströelse kunde anses likvärdig med ledighet, som skulle erhållits, om övertid ej uttagits, samt att den i utkastets 2 % 2 mom.
Säkerhets- tjänst m. m.
Övertids— arbete.
Begräns- ning av övertids- arbete.
föreslagna inskränkningen från en till en halv timme av den varaktighet för visst uppehåll i arbetet, som erfordras för att uppehållet skall få fråndragas arbetstiden, komme att helt upphäva betydelsen av bestämmelserna om för- läggning av arbete till viss del av dygnet, därest övertid skulle få ersättas med fritid.
Vid bedömande av frågan om övertids ersättande med fritid är till en början att beakta frågans tidigare berörda samband med förslaget om förenkling av reglerna för arbetstidens beräkning genom generell tillämpning av principen om arbetstidens begränsning för ett dygn i sänder (se 4 5). Denna prin- cip, som från början gällt för arbetstid under uppehåll i hamn och som senare utsträckts till arbetstid vid ankomst och avgång, möter, såsom förut antytts, ifråga om arbetstiden till sjöss det hinder, att vissa gängse vakt- system förutsätta en förskjutning i vakternas växling med längre arbetstid under ett dygn och kortare arbetstid under det därpå följande. Denna svårig- het undvikes emellertid genom den föreslagna anordningen med fritidskom- pensation, som ju i verkligheten möjliggör en förskjutning av arbetstid från ett dygn till ett annat. Detta system medför sålunda i nu förevarande hänseende samma fördelar som en beräkning av arbetstid för två dygn i följd utan att framkalla därmed förbundna olägenheter.
Denna egenskap hos det föreslagna systemet att medgiva förskjutning av arbetstid från ett dygn till ett annat är ävenledes av största betydelse med avseende å kompensation av övertidsarbete i mera egentlig bemärkelse. Syf- tet med bestämmelser om begränsning av och ersättning för övertidsarbete är självfallet i främsta rummet att hindra ett för sjömannens hälsa skadligt övermått av arbete under längre sammanhängande tid. Detta syfte uppnås tydligen på det mest effektiva sätt genom den föreslagna fritidskompensatio- nen, som ju medför en mot övertiden svarande minskning i det ordinarie arbetet inom en snävt begränsad tidrymd och följaktligen måste ur social och hygienisk synpunkt vara att föredraga framför ett system, som icke medgiver övertids ersättande annorledes än medelst betalning. '
Redan av det sagda framgår, att anförda farhågor för att ökad använd- ning av övertid skulle framkallas av det nya systemet äro föga grundade. Förutom att den ökade övertiden, såsom nyss visats, automatiskt skulle fram- kalla en minskning av den ordinarie arbetstiden och sålunda icke i det hela vålla någon ökad arbetsbörda, må emellertid vidare ihågkommas, att sjöman- nens arbetsprestationer under ordinarie arbetstid äro av sådant värde rent ekonomiskt sett samt för skeppstjänstens behöriga gång i regel så betydelse- fulla, att en minskning i desamma för fritids beredande endast kan ske i be- gränsad omfattning. För övrigt torde det vara att bemärka, att tiden för nö- dig vakttjänst i hamn, som enligt förslaget (se 13 %) behandlas såsom över- tid och med säkerhet kommer att utgöra en väsentlig del av densamma, redan enligt nu gällande bestämmelser må ersättas med fritid. Slutligen må här framhållas, att det föreliggande förslaget till internationell konvention i äm- net upptager fritidskompensation såsom en med övertidsbetalning likvärdig ersättningsform. ”
13 %.
Denna paragraf, som skulle ersätta gällande lags 13 % iviss del, 14 % sista stycket och 15 %, handlar om begränsning av övertidsarbete.
Någon begränsning av övertidsarbete, som ersättes med fritid, har ej ansetts påkallad. I stället har i förslagets 14 % föreskrivits, att fritiden skall förläg- gas inom viss i förhållande till övertidsarbetet bestämd kortare tidsperiod, var- igenom fara för överansträngning undvikes.
Vad angår begränsningen av övertidsarbete mot ersättning i penningar hava
flertalet av de detaljerade och omständliga bestämmelserna härom i den nu- varande 15 % ansetts kunna utan olägenhet uteslutas. Endast huvudbestäm- melsen om att övertidsarbetet skall begränsas till 18 timmar i veckan har bi- behållits. Denna bestämmelse föreslås dock utvidgad så till vida, att sjöman beredes tillfälle att överenskomma om fullgörande av övertidsarbete under yt- terligare 6 timmar i veckan.
Representanten för däcksmanskap (Nicklas Olsson) hyser den uppfatt- ningen, att denna förenkling av de nuvarande bestämmelserna om begränsning av övertidsarbete, som ersättes med penningar, skulle utöva inflytande å den ordinarie arbetstidens längd och förläggning under dygnet. Vidare har mot det i denna paragraf föreslagna stadgandet invändning i så måtto före— kommit, att representanten för befälhavare och styrmän (Johannisson) i sam- band med invändningen mot övertidsarbetes ersättande med fritid uttalat sig för ett bibehållande av den nuvarande 15 å i dess helhet, samt att han vid behandlingen av den föreslagna 15 % framhållit, att syftet med lagens till- komst varit att förhindra såväl personliga som kollektiva uppgörelser. Fler- talet av de sakkunnige hava emellertid icke haft något att erinra mot för- slaget i denna del. Två redarerepresentanter (Reuterskiöld och Johansson) vilja gå ännu längre, i det att de anslutit sig till ett tidigare framlagt förslag om att begränsningen av övertidsarbetet måtte helt upphöra eller frihet (syn- barligen utan begränsning) lämnas till överenskommelse om längre övertid än den i gällande lag angivna. Ambetsverken, som icke kunnat finna, att den ordinarie arbetstidens längd eller förläggning röner något som helst in— flytande av bestämmelser om begränsning av övertidsarbete mot ersättning i penningar, anse för sin del, att det av ämbetsverken framlagda och av fler- talet sakkunnige utan erinran lämnade förslaget utgör en lämplig och ända- målsenlig lösning av spörsmålet.
Från den begränsning, som med penningar ersatt övertidsarbete sålunda skulle underkastas enligt författningsförslaget, hava i nämnda förslag upp- tagits följande undantag, vilka i allmänhet icke rönt anmärkning i de nu in- komna sakkunnigyttrandena.
Övertidsarbete, vilket erfordras för vidtagande av åtgärd, som blivit pä— bjaden av myndighet i hamn, skulle ej underkastas begränsningen. Bestäm- melse av sådan innebörd återfinnes även i 14 %, sista stycket, av gällande lag.
Vidare skulle skeppstjänst, som erfordras för nödig vakttjänst i hamn, un- dantagas. Detta undantag är avsett att ersätta den bestämmelse av lik- nande innebörd, som återfinnes i gällande lags 13 %, punkt f) och paragra- fens sista stycke.
Slutligen har ett nytt undantag från övertidens begränsning föreslagits, nämligen beträffande skeppstjänst, som nödvändigtvis mäste fullgöras ä tid, då sjöman icke eljest enligt denna lag har att förrätta arbete.
Beträffande detta undantag torde följande vara att bemärka. För närvarande gäller, att sjöman utöver ordinarie arbete må utan sär- skild ersättning användas till sådan säkerhetstjänst som i nuvarande lags 13 % punkt a) avses. För att skeppstjänst skall räknas till dylik säker- hetstjänst har det ansetts böra krävas, att densamma utgör så att säga så- kerhetstjänst i inskränkt bemärkelse eller med andra ord, att den föranledes av någon omständighet, som icke ingår såsom en normal faktor i den sjöfart varom fråga är utan fast hellre har karaktären av en mer eller mindre oförut- sedd, plötsligt uppträdande fara, vilken mening principiellt hävdats av äm- betsverken i de råd och upplysningar, som i anledning av gjorda förfrågnin- gar lämnats i detta ämne. Denna innebörd synes alltfort böra tilläggas ifrå— gavarande stadgande.
Ersättnin för överti &-
arbete.
Sådan lagen för närvarande gäller har emellertid nyss angivna regel varit underkastad viss inskränkning, i det att ett normalt förekommande arbete un- der omständigheter måst betraktas såsom säkerhetstjänst av beskaffenhet att kunna anordnas i kraft av stadgandet i 13 % a). Detta har inträffat i fall, då oavvisligt behov av vanlig skeppstjänst uppstått, sedan allt tillåtet ordina— rie arbete och övertidsarbete uttagits. Såsom exempel må anföras förtöjnings- arbete efter ankomst till hamn. Alldenstund förtöjningsarbetet, utan att eljest kunna likställas med säkerhetstjänst av ovan angivna slag, dock otvivel- aktigt måste anses nödvändigt med hänsyn till fartygets säkerhet, har det an- setts kunna under angivna omständigheter verkställas med stöd av 13 % punkt a) i den gällande lagen. En följd av detta betraktelsesätt blir emellertid den, att skeppstjänst, som sjöman ålägges utöver hans ordinarie arbete, kan komma att förrättas först såsom övertidsarbete mot övertidsersättning och därefter, när övertid ej längre står till buds, såsom säkerhetstjänst i mera vidsträckt bemärkelse utan särskild ersättning. Denna med lagens nuvarande avfattning ofrånkomliga konsekvens har synts ämbetsverken mindre tillfreds- ställande. Förslaget avser att råda bot härpå genom att öppna möjlighet för fullgörande såsom övertidsarbete av sådan skeppstjänst, som nödvändigt krä- ves å den tid, då lagen icke eljest medger arbetes förrättande.
14 %. Denna paragraf är avsedd att träda i stället för den nu gällande 16 %. Ifråga om övertidsersättning med fritid upptog utkastet —— i nära anslut- ning till bestämmelsen rörande nödig vakttjänst i hamn i gällande lags 13 %, sista stycket —— endast stadgande om att fritiden skulle vara av minst samma omfattning som övertiden och förlagd till samma dygn eller närmast föregående eller efterföljande helgfria dygn. Beträffande övertidsersättning i penningar bibehöllos de nuvarande bestämmelserna i sak.
Mot utkastet i denna del hava flera anmärkningar gjorts av de sak- kunnige ifråga om såväl övertidens ersättande med fritid som dess ersättande med penningar.
Vad angår övertidsersättning med fritid har det bl. a. av vissa sakkunnige (v. Sydow, Ekebohm och Nilsson) riktats anmärkning mot att övertid ej skulle få ersättas med fritid under närmast föregående eller efterföljande dygn, därest detta infölle å helgdag, varvid V. Sydow och Ekebohm jämväl gjort vissa längre gående yrkanden.
Ämbetsverken kunna icke frånkänna dessa anmärkningar ett visst berät- tigande. Att övertid får kompenseras med fritid under ett närmast föregå— ende eller efterföljande dygn, oberoende av huruvida detta infaller å söckendag eller helgdag, torde nämligen vara nödvändigt, därest den ordinarie arbets— tiden till sjöss för vaktindelat manskap skall beräknas per dygn (se förslagets 4 %) i stället för såsom för närvarande per dygnpar. I annat fall kan den en- ligt vissa vaktsystem erforderliga förskjutningen i sjövakternas växling med 14 timmar det ena dygnet och 10 timmar det andra dygnet icke äga rum. Med hänsyn till att i stor utsträckning endast en timmes ordinarie arbete kan ifråga- komma å helgdag i hamn torde det dock, om fartyget å helgdagen befinner sig i hamn, vara nödigt, att Övertiden får kompenseras med fritid även å närmast föregående eller efterföljande söckendag. I författningsförslaget har stad- gandet om övertidsersättning med fritid omarbetats i enlighet härmed.
Representanten för maskinister (Gunnar Ols-son) har påyrkat, att fritiden i alla avseenden skall vara fullt likvärdig med övertiden. För att i möj- ligaste mån tillmötesgå detta yrkande samt för åstadkommande av större ga— ranti i sjömännens intresse för fritidens lämpliga förläggning och mot opå—
kallat utnyttjande av möjligheten att anlita övertidsarbete mot ersättning i fritid hava ämbetsverken i författningsförslaget underkastat stadgandet om övertidsersättning med fritid en komplettering. Sålunda skall övertidsersätt- ning i fritid, liksom övertidsersättning i penningar, beräknas särskilt för varje tillfälle, övertidsarbete utföres. Påbörjad halvtimme skall härvid ersättas såsom hel halvtimme. Fritid, som utgör ersättning för övertidsarbete förrättat under ett och samma dygn, skall förläggas i ett sammanhang eller i anslutning till annan fritid än måltidsrast.
Maskinpersonalens representant (Gunnar Olsson) har ifrågasatt, att pro- portionen mellan den såsom övertidsersättning använda fritiden å helgdag och å söckendag skulle bestämmas med ledning av reglerna för den kontanta er— sättningen, varigenom enligt dennes mening övertidsarbete å helgdag borde kompenseras med dubbelt så lång fritid å söckendag. I anledning härav torde böra framhållas, att i konsekvens härmed borde övertidsarbete å söcken- dag ersättas med hälften så lång fritid å helgdag. Dessutom bör emellertid uppmärksammas, att om övertidsarbete å helgdag skulle kompenseras med dubbel fritid, omöjliggöres i viss utsträckning den redan enligt gällande lag medgivna fritidskompensationen för hamnvakttjänst, som äger rum å helg- dagsdygn och ett eller flera angränsande söckendygn. A helgdagsdygn skulle nämligen endast finnas en timmes ordinarie arbetstid att användas för kom- pensationen. Ambetsverken kunna med hänsyn till vad sålunda anförts ej ansluta sig till ifrågavarande förslag.
I anledning av ämbetsverkens förslag till bestämmelser om övertidsersätt- ning i penningar har en manskapsrepresentant (Nicklas Olsson) vidhållit ett tidigare av honom framställt yrkande, som åsyftar, att övertidsersättningen skall utgå med ett fixt minimibelopp jämte viss kvotdel av hyran. En redare— representant (Reuterskiöld) har hänvisat till ett tidigare framlagt förslag, enligt vilket övertidsersättningen skulle fixeras till visst belopp. En annan redarerepresentant (Johansson) har uttalat sig för bibehållande av de nu- varande bestämmelserna om övertidsersättningens storlek.
En helt eller delvis med hänsyn till avlöningen graderad kontant över- tidsersättning kan givetvis medföra den olägenheten, att befälhavaren föran- ledes att till övertidsarbete i första hand använda yngre besättningsmän med lägre avlöning. Å andra sidan lärer det ej kunna förnekas, att övertidser— sättning med ett över lag bestämt belopp kan medföra orättvisor för de äldre, högre avlönade besättningsmännen och befälspersonerna, vilkas över- tid får anses värdefullare än de yngre besättningsmännens. Därtill kommer, att en i lag till visst belopp fixerad övertidsersättning ej på samma sätt som den nuvarande låter anpassa sig efter eventuella förändringar i löneläget. Ämbetsverken hava för sin del icke funnit tillräckliga skäl föreligga att ändra den nuvarande beräkningsgrunden.
Ytterligare en fråga, som berör förslaget till övertidsersättning i pennin- gar, har varit föremål för anmärkningar från de sakkunniges sida, nämligen förhöjningen av övertidsersättning i vissa fall för hanterande av last vid last- ning eller lossning, varom stadgas i 16 %, andra stycket, gällande lag. En manskapsrepresentant (Nicklas Olsson) har påyrkat, att förhöjningen ej gö- res beroende av att lasten hanterats utan allenast av att övertidsarbetet be- stått av lastning eller lossning. Redarerepresentanten för skärgårds-, kanal- och insjöfart (Ekebohm), som uppger sig förutsätta att bestämmelsen ifråga i gällande lag ej berör närtrafiken, hemställer, att lagtexten måtte omredi- geras så att denna begränsning kommer till tydligare uttryck.
Bestämmelsen angående förhöjd övertidsersättning vid hanterande av last vid lastning eller lossning, vilken gäller all i sjöarbetstidslagen avsedd trafik, således även närtrafiken, hade i 1919 års lag en innebörd, som
—0gilti t avta .
motsvarade den från manskapshåll nu påyrkade ändringen. Detta kunde emellertid, såsom närmare utvecklats i andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1926 (sid. 11), leda till orimliga konsekvenser. Sålunda skulle t. ex. en maskinist få tillgodoräkna sig dubbel övertidsersättning i det fall, att pan- nans ånga användes för vinscharna, med vilka last lossades eller lastades. Denna användning av ångan kunde givetvis ej medföra större ansträng- ning för maskinisten än om ångan använts för annat ändamål, exempelvis för fartygets framdriving. I 1926 års sjöarbetstidslag; erhöll också bestäm- melsen sin nuvarande lydelse, enligt vilken såsom förutsättning för den hög- re övertidsersättningen gäller, att arbetet bestått uti hanterande av last. Så— som stuveriförhållandena numera i allt större utsträckning ordnats har bestäm- melsen efter 1926 års inskränkning undan för undan förlorat i betydelse. Det förekommer nämligen alltmera sällan, att besättningen deltar i lastnings— eller lossningsarbetet på så sätt, att den därvid hanterar lasten. Detta har så småningom i allt flera hamnar förbehållits stuveriarbetarna. I betraktande härav torde kunna sägas, att bestämmelsen numera praktiskt taget över- levt sig själv. Under sådana förhållanden synes det ämbetsverken riktigast, att densamma helt uteslutes ur den blivande lagen. Härigenom bleve över- tidsersättningen i penningar i detta avseende reglerad enligt samma grun- der, som ämbetsverken föreslagit beträffande övertidsersättning i fritid. I anslutning till vad sålunda anförts har bestämmelsen angående förhöjd över- tidseirsättning i penningar vid hanterande av last vid lastning eller lossning utes utits.
5 KAP.
Övriga bestämmelser.
15 %.
Denna paragraf är avsedd att ersätta nuvarande 17 %, som tillägger lagen bindande karaktär i det att i avtal om skeppstjänst förekommande villkor, som strider mot lagen, förklaras vara utan verkan. I utkastet hade ämbetsverken i denna paragraf ifrågasatt den ändring, att avtalsfrihet skulle vara medgi- ven, i den mån överenskommelse träffats genom kollektivavtal, bindande för redaren och sjömannen.
Av de sakkunnige hava de flesta och bland dem manskapets representanter icke haft något att erinra mot utkastet i denna del; betänkligheter hava emel- lertid anförts från befälshåll.
Den av ämbetsverken ifrågasatta ändringen har i första hand föranletts av framkomna klagomål över den stelhet, som utmärker det nuvarande systemet, vilket i stort sett icke medgiver frivilliga jämkningar i den arbetsordning la- gen föreskriver. Det låter sig emellertid väl tänka, att dylika jämkningar kunna befinnas fördelaktiga jämväl från de anställdas synpunkt, och det sak- nas icke exempel på överenskommelser av mera allmän omfattning, som vid ett formellt bedömande måhända måste anses oförenliga med lagens bokstav. I viss närtrafik lärer det sålunda i anslutning till äldre praxis länge hava förekommit, att besättning överenskommit med befälhavaren om åtnjutande av några dagars sammanhängande ledighet i månaden i stället för övertids- ersättning för varje vecka regelbundet förekommande övertidsarbete, en anordning, som uppenbarligen kan te sig särdeles fördelaktig t. ex. för en sjö- man, som tillhör skärgårdsbefolkningen och är anställd å ett fartyg, vilket regelbundet trafikerar hans hemort. I ett fall, som varit föremål för dom- stolsprövning, har en sjöman, efter att hava på grund av sådan överenskom-
melse under längre tid tillgodogjort sig dylik kompensationsledighet, krävt att utfå övertidsersättning för hela den tid överenskommelsen avsett, ett yr— kande, som vid dylik prövning vunnit godkännande.
Vid frågans tidigare övervägande beaktade ämbetsverken även den lösning motsvarande spörsmål erhållit i den allmänna arbetstidslagen, vars 5 % 5 mom. under visst villkor medger arbetsrådet att bevilja undantag från lagen, då det av uttalande av arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes framgår, att det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av undantaget, finna detsamma önskvärt.
Vid ärendets ytterligare beredning hava ämbetsverken funnit anledning när- mare överväga nödvändigheten av att i så måtto inskränka avtalsfriheten, att giltigheten av överenskommelse bleve beroende på myndighets godkännande. En sådan anordning skulle emellertid i sak nära sammanfalla med dispens- institutet i lagens 1 % 3 mom. Med hänsyn härtill och då det syfte, som för- anlett förslagets upptagande, sålunda torde kunna åtminstone i viss mån till- godoses på denna väg, hava ämbetsverken vid frågans slutliga avgörande fun— nit sig icke böra föreslå ändring i stadgandets nuvarande lydelse.
16 %.
Denna paragraf, som skulle träda i stället för den nuvarande 18 %, handlar om övertidsjourmzl.
Utkastet innebar i denna del icke någon ändring i de nuvarande bestäm— melserna.
En av de sakkunnige (Reuterskiöld) påpekade emellertid behovet av bestäm- melsernas komplettering med hänsyn till att övertid framdeles skulle kunna ersättas ej blott med penningar utan även med fritid. En annan av de sak- kunnige (Ekebohm) förordade viss utsträckning—av den tid, inom vilken an- teckning skulle ske i övertidsjournalen.
Då ämbetsverken vid författningsförslagets utarbetande upptagit frågan om övertidsjournal till förnyad behandling, har uppmärksamheten riktats å det förhållandet, att sådan övertidsjournal, i vilken ej ingår en redogörelse för all skeppstjänst, alltså även för ordinarie arbete, är av ringa värde för bedömande av frågan, huruvida det förfarits riktigt vid beräkning av över- tid. Att emellertid utsträcka journalföringsskyldigheten till att omfatta även det ordinarie arbetet, hava ämbetsverken icke ansett sig kunna förorda. I stäl- let hava ämbetsverken, i betraktande av att journalföringen överhuvud taget ej torde få tillmätas allt för stor betydelse, ansett, att med fritid ersatt övertid kan undantagas från journalföringen. Även i andra fall synes det möjligt att lätta på den arbetsbörda, som journalföringen innebär. Å en del fartyg lär nämligen tillämpas det systemet, att besättningen varje dag erhåller anv15- ningar å den under dagen intjänta övertidsersättningen. Härigenom torde åstadkommas en minst lika effektiv kontroll från besättningens sida som den vilken kan ske med hjälp av övertidsjoumalen. Besättningens egen kontroll torde vara den bästa, som praktiskt taget kan åstadkommas. Med hänsyn härtill och då journalföringen även under andra förhållanden kan visa Slg obehövlig, har det synts ämbetsverken önskligt, att möjlighet under vissa för- hållanden beredes till eftergift från journalföringsskyldigheten. Detta torde lämpligen kunna ske genom att i paragrafen inryckes ett bemyndigande för Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t därtill förordnar att med- dela dylik eftergift. _ _
Vidare har det synts ämbetsverken nödvändigt, att tiden, inom Vilken an- teckning om med penningar ersatt övertid skall ske i journalen, utsträckes att omfatta t. o. m. dagen efter den, under vilken övertid senast skulle kunna. er-
Övertids- journal.
Straf- bestäm- melser.
Upp- lysmngs- verksamhet.
sättas med fritid. Dessförinnan torde nämligen ofta nog ej vara klart, huru- vida övertiden skall ersättas i penningar eller i fritid.
I författningsförslaget hava förevarande bestämmelser omarbetats i en- lighet med ovan angivna synpunkter. '
19—22 %%.
Beträffande dessa paragrafer, som handla om straffbestämmelser och skulle ersätta de nuvarande 21—24 %%, hava två redarerepresentanter (Reuterskiöld och Johansson) anslutit sig till ett tidigare framfört förslag om att bötesmaxi- ma måtte sänkas till överensstämmelse med det allmänna bötesmaximum. Äm- betsverken hava för sin del icke funnit skäl att ifråga om bötesbeloppen föreslå annan ändring än som påkallas av det numera införda dagsbotssystemet.
Förordningen med närmare föreskrifter rörande tillämpningen av sjö- arbetstidslagen.
Då det av Kungl. Maj:t lämnade uppdraget endast torde avse själva sjöar- betstidslagen och ej den i anslutning därtill utfärdade tillämpningsförordnin- gen, hava ämbetsverken ej nu funnit sig hava anledning att upptaga bestäm- melserna i förordningen till prövning. Det torde få ankomma på ämbetsverken att i sinom tid, när lagförslaget undergått behandling i riksdagen, inkomma med förslag till ny tillämpningsförordning.
Med hänsyn till den uppmärksamhet, som den enligt stadgande i förordnin— gen bedrivna upplysningsverksamheten rörande sjöarbetstidslagens tillämp— m'ng rönt i vissa riksdagsmotioner, anse ämbetsverken sig dock redan nu böra något beröra denna fråga.
Jämlikt föreskrift i förordningens 3 % e), jämförd med kungörelse den 27 juni 1929 angående handläggningen av vissa frågor rörande arbetarskydd ombord å fartyg, handhaves upplysningsverksamheten av ämbetsverken.
I riksdagsmotionerna hava framställts erinringar mot att upplysningsverk- samheten handhaves i denna ordning och har i vissa av dem påyrkats, att ar— betsrådet skulle få hand om verksamheten.
I samband med att författningsutkasten utremitterades till de sakkunnige fästes deras uppmärksamhet på frågan om upplysningsverksamheten, men föranledde detta icke något annat uttalande från deras sida än att en av dem (Johansson) förordade, att verksamheten fortfarande skulle handhaves av Kommerskollegium och Socialstyrelsen.
Föreliggande fråga synes ämbetsverken kunna lösas på tre olika sätt, nämli- gen genom att upphäva skyldigheten att meddela upplysningar, att överflytta dess handhavande till annat statsorgan, närmast då arbetsrådet eller att låta densamma fortfarande handhaves av Kommerskollegium och Socialstyrelsen.
Som skäl för att låta upplysningsverksamheten upphöra skulle kunna an— föras, att en sådan verksamhet i allmänhet icke förekommer inom andra grenar av statsförvaltningen, och att det kunde vara lämpligt att upphöra därmed på detta område, i och med att sjöarbetstidslagstiftningen lämnade försöksstadiet. Häremot måste dock invändas, att ifrågavarande upplys- ningsverksamhet torde hava varit och, om den får fortsätta, väl antagligen även blir av stort värde särskilt för dem, som i praktiken hava att tillämpa lagen. Utan tvivel har denna verksamhet väsentligt bidragit att minska an- talet av de tvister, som dragas inför domstol. Institutet är dessutom av värde genom den möjlighet, som härigenom beredes att i detalj iakttaga lag- stiftningens verkningar och följa utvecklingen på området. Enligt ämbets-
verkens uppfattning bör för den skull upplysningsverksamheten ifråga ej upphöra.
Om upplysningsverksamheten anses böra fortgå, inskränker frågan sig till att avse, till vilket statsorgan denna verksamhet bör förläggas. För verk— samhetens överflyttning till arbetsrådet kan möjligen åberopas, att denna in— stitution redan har hand om liknande verksamhet ifråga om lagen om arbets- tidens begränsning. Å andra sidan måste uppmärksammas, att Kollegium har att utöva tillsynsverksamhet ifråga om sjöfarten och vissa offentliga organ inom densamma samt i övrigt intager en central ställning till sjöfarts— frågor, som väl låter förena sig med ett tillvaratagande av de arbetsupp— gifter, som föranledas av denna upplysningsverksamhet. Vidare förfogar så- väl Kollegium som Styrelsen över sakkunskap i hithörande frågor, under det att arbetsrådet, _för den händelse upplysningsverksamheten skulle förläggas dit, torde behöva utökas med representanter för dylik sakkunskap, en anord- ning som av statsfinansiella skäl ej torde vara att förorda.
Ämbetsverken anse sig därför, även om de ej vilja direkt motsätta sig verksamhetens överflyttande till arbetsrådet, böra framhålla, att verksam— hetens fortsatta förläggning till ämbetsverken torde, såvitt nu kan bedömas, vara att tillråda.
Sj ömanslagen.
Såsom tidigare berörts har i 8 % i förevarande förslag till sjöarbetstidslag upptagits en bestämmelse angående landlov, motsvarande stadgandet i 10 % av gällande sjöarbetstidslag rörande rätt för sjöman att under vissa förhållanden en gång i månaden åtnjuta ledighet från skeppstjänsten efter kl. 12 för att få tillfälle att under affärs- och expeditionstid gå i land.
I författningsutkasten hade dylik bestämmelse — i anslutning till ett av Kommerskollegium i samråd med representant för Socialstyrelsen vid 1926 års revision av sjöarbetstidslagen upprättat förslag till ändring av 51 % sjö- manslagen — överflyttats till sistnämnda lagrum, varvid vissa jämkningar i avfattningen ifrågasattes.
Mot utkasten hava i denna del erinringar framställts av en redarerepresen- tant (v. Sydow), som ansett ledigheten ifråga böra beredas först efter därom av sjömannen gjord framställning, och av representanten för maskinmanskap (Lundgren), som avstyrkt föreslagna ändringar och påyrkat bestämmelsens bibehållande i sjöarbetstidslagen.
De skäl, som synts tala för överflyttningen, innefatta i främsta rummet syn- punkter av mera formell karaktär, närmast avseende sjöarbetstidslagens syste- matiska grunder. De sakliga hänsyn, som tagits i betraktande vid den ifråga- satta överflyttningen, synas kunna i väsentliga hänseenden beaktas jämväl med stadgandets bibehållande i sjöarbetstidslagen. Betydelsen av de nyss berörda mera formella synpunkterna motväges måhända i någon mån av de betänkligheter, som med avseende å sjömanslagen kunna anföras emot inrym- mandet i sistnämnda lag av ett stadgande, som åtminstone indirekt berör arbets- tidens reglering. Det kan för övrigt icke förbises, att vissa praktiska skäl kunna anföras för en anordning, varigenom samtliga bestämmelser, som hänföra sig till arbetstidsförhållandena under fartygets uppehåll i hamn, i möjligaste mån sammanföras.
Vid frågans slutliga prövning hava ämbetsverken med beaktande av sålunda. berörda förhållanden funnit sig böra förorda, att ifrågavarande bestämmelse om landlov bibehålles.i sjöarbetstidslagen. Densamma torde därvid böra pla-
Landlov.
Gottgörelse för ökat arbete vid besä ttnin gs- minskning.
Regler rörande arbetstiden & mindre fartyg m. m.
ceras i 8 %, med vars övriga bestämmelser den närmast torde hava samband. För åvägabringande av önskvärd tydlighet ifråga om bestämmelsens innebörd och syfte, hava smärre jämkningar i dess ordalydelse vidtagits, därvid bl. a. den av v. Sydow gjorda erinringen vunnit beaktande.
I detta sammanhang få ämbetsverken till sist anmäla två andra sjömans- lagen berörande frågor, som redan vid tillkomsten av sjömanslagen ställts i samband med särskilda bestämmelser i sjöarbetstidslagen och vilkas slutliga lösning ansetts böra äga rum i anslutning till en revision av sistnämnda lag.
De frågor, som härvid åsyftas, äro dels spörsmålet, huruvida, då besättning under resa blivit, förminskad, de kvarvarande skola hållas skadeslösa för ökat arbete genom fördelning av genom besättningsminskningen inbesparad hyra såsom i 23 % sjömanslagen föreskrives och tidigare i 95 % sjölagen stadgats, eller om sådan ersättning eventuellt helt eller delvis bör utgå i form av ersätt- ning såsom för övertidsarbete, dels ock frågan huruvida bestämmelser rörande arbetstidens reglering få sådana fartyg, som— för närvarande icke omfattas av sjöarbetstidslagen, krävas utöver dem, vilka innehållas i 56 % andra stycket sjömanslagen. '
Vad till en början angår det i 23 % sjömanslagen reglerade spörsmålet om ersättning åt besättningen för ökat arbete i det fall att besättningen blivit an- der resa förminskad, ifrågasatte lagrådet vid dess behandling av förslaget till sjömanslag, att stadgandet om dylik ersättning skulle överflyttas till sjöar- betstidslagen samt att därvid skulle övervägas, huruvida i fall, varom här är fråga, ersättning för det ökade arbetet rätteligen borde utgå på sätt sjömans- lagens förevarande paragraf, i huvudsaklig överensstämmelse med det nu- mera upphävda stadgandet i 95 % första stycket sjölagen, upptoge eller i form av övertidsersättning. Vid anmälan i statsrådet av förslaget till sjömanslag anslöt sig föredragande departementschefen till lagrådets uppfattning om att förevarande fråga borde lösas i samband med arbetstidslagstiftningen (prop. nr 13/1922) och även 1922 års riksdag, vid vilken motionsledes ifrågasatts viss ändring av den i 23 % angivna beräkningsgrunden, intog samma stånd- punkt. Under den utredning angående sjöarbetstidslagstiftningen, som nu företagits, hava ämbetsverken till behandling upptagit förevarande spörsmål. Härvid har först och främst uppmärksammats, att det nuvarande stadgandet på grund av dess placering i sjömanslagen äger tillämpning jämväl ifråga om sjömän, för vilka sjöarbetstidslagen icke gäller. Detta torde hava sär- skild betydelse för de utanför sistnämnda lag stående förste styrmännen och maskinisterna, vilkas" rättmätiga intressen skulle kunna lida intrång, därest samma möjligheter till ersättning ej bereddes åt dem, som åt övriga styrmän och maskinister. Vidare är härvid att beakta, att ökning i arbetet torde kun- na förekomma utan att arbetstiden därigenom utsträckes, i vilket fall ersätt- ningsfrågan icke kan tillfredsställande regleras genom bestämmelser rörande övertidsersättning, medan å andra sidan sjömanslagens nuvarande föreskrift om hyresdelning icke synes rätteligen höra hemma i en lag om arbetstidens begränsning. Ambetsverken anse,'att dessa omständigheter innebära synner- ligen starka skäl för den nuvarande ordningens bibehållande. Härtill kom- mer, att denna tillgodoser önskemålet om likformighet i möjligaste män med de övriga nordiska ländernas lagstiftning på området. Under dessa förhål- landen finna ämbetsverken sig böra förorda att 23 % sjömanslagen bibehållas i oförändrat skick. ' '
Vidkommande 56 % sjömanslagen är den till prövning närmast föreliggan- de frågan den, huruvida det i samband med sjömanslagens tillkomst skedda upphävandet av sjölagens bestämmelser rörande arbetstid, övertidsersättning m. m. borde» beträffande sådana mindre fartyg, som icke omfattas av sjö-
arbetstidslagen, föranleda särskilda bestämmelser utöver dem, som upptagits i andra stycket av ifrågavarande 56 5. Denna fråga, som framfördes mo- tionsledes vid 1922 års riksdag i samband med behandlingen av förslag till sjömanslag, föranledde icke någon ändring i lagen men borde enligt första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande (nr 9) tagas under förnyat övervägande i samband med revision av sjöarbetstidslagstiftningen.
I detta sammanhang torde vidare böra erinras om lagrådets vid behandlin- gen av förslaget till sjömanslag gjorda uttalande, att, därest bestämmelser om arbetstiden överhuvud taget erfordrades utöver de i sjöarbetstidslagen redan givna, jämväl dessa syntes böra inrymmas i sistnämnda lag.
I sak sammanfalla nu förevarande spörsmål med de frågor rörande sjöar- betstidslagens tillämpningsområde, som behandlats i samband med 1 & 2 mom., varför ämbetsverken få hänvisa till vad därutinnan ovan anförts. I vad frå- gan gäller lämpligheten av att jämsides med sjöarbetstidslagen bibehålla stad- gandet i 56 å andra stycket sjömanslagen, hava ämbetsverken funnit sig böra ansluta sig till den av föredragande departementschefen vid anmälan i statsrådet av förslaget till sjömanslag uttalade mening, att en överflyttning till sjöarbetstidslagen av enbart bestämmelsen om Söndagsarbete å vissa mindre fartyg näppeligen skulle motivera den omläggning av sjöarbetstids- lagens tillämpningsområde, som därav skulle bliva en följd, vadan ämbets— verken finna jämväl 56 % sjömanslagen böra bibehållas i nuvarande skick.
Under åberopande av det ovan anförda få ämbetsverken överlämna bifoga- de förslag till sjöarbetstidslag.
I ärendets avgörande hava deltagit för Kommerskollegium generaldirek- tören Fryxell samt kommerseråden Landberg, Lindblad och Matz samt för Socialstyrelsen generaldirektören Huss, t. f. byråchefen sekreteraren Nilson och sekreteraren Stenholm, varjämte i ärendets beredning deltagit från Kom- merskollegium byråinspektören Rundblom och förste amanuensen Böös samt från Socialstyrelsen byråassistenten Eggert.
Stockholm den 25 september 1933.
Lagens till- lämpnings- område.
Definition er rn. m.
Bil. B.
Summarisk redogörelse för yrkanden om ändringar i
is,]oarbetstidslagen.1
(Paragrafindelningen hänför sig till den nu gällande lagen.)
1 %.
1 mom.
Hr Olsson föreslår, att uttrycket »eller annorstädes» utgår. % motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström framlägges samma förslag.
inom.
Hr Nordborg föreslår, att allt befäl undantages från lagens tillämpning eller i vart fall, förutom dem av befälet, som redan nu äro undantagna, ende styrmannen och ende maskinisten.
Hr Nilsson instämmer till alla delar i hr Nordborgs yttrande rörande alla befälhavares undantagande från lagens tillämpning och anmärker särskilt på att befälhavare å enmanspråmar ej äro undantagna.
I motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström föreslås, att det nuvarande undantaget för förste styrmannen och förste maskinisten utgår ur lagen.
I samma motion föreslås, att det nuvarande undantaget beträffande person, som är anställd huvudsakligen för passagerares förplägning och uppassning m. m., upphäves, samt framhålles, att arbetstiden för sådan person bör utan olägenhet kunna regleras per dygn i samma paragraf, som handlar om arbets- tid för kökspersonal.
Hrr Lundgren och Olsson samt Socialdemokratiska partimotionen år 1930 föreslå, att undantaget för isbrytare och bärgningsfartyg upphäves.
Hr Olsson föreslår, att undantaget för lustfartyg upphäves. Hrr Lundgren och Olsson samt Socialdemokratiska partimotionen år 1930 och motionen år 1933 av hrr Lindberg och Ström föreslå, att undantaget för segelfartyg, med eller utan hjälpmaskin, vars bruttodräktighet icke överstiger 100 ton, samt annat fartyg, som icke äger nettodräktighet av minst 20 ton, upphäves.
Motion år 1932 av hr Ström m.. fl. föreslår, att bogserbåtspersonalen m. fl., som äro sysselsatta å fartyg, som trafikera vissa hamnområden eller andra kortare sträckor, inrymmas under lagen om arbetstidens begränsning (alltså ej sjöarbetstidslagen). '
Motion år 1933 av hr Edoff Andersson m. fl. samt Göteborgs 3:dje Maski- nist- och Eldar-fackförening föreslå, att bogserfartyg under 20 nettoton in- rymmas under sjöarbetstidslagen, alternativt lagen om arbetstidens begräns- ning, och att i det förra fallet hamnarbetstiden tillämpas.
2 %. 1 mom. Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström föreslår följande definition av begreppet sjöman: Sjöman är envar, som är mot betalning anställd,
1_ Andra namngivna förslagsställare än riksdagsmotionärer äro s. k. sjöarbetstidssakkunnige..
Samma motion föreslår, att definitionen å begreppet oavbruten gång utgår eller erhåller följande lydelse: Att icke land angöres.
Hr Nordborg föreslår, att begreppet helgdag begränsas till att omfatta tiden från kl. 6 till kl. 12.
1921 års sakkunniga hade föreslagit, att begreppet dygn definierades såsom borgerligt dygn.
Hr Nordborg föreslår, att fartbestämningarna ändras till överensstämmelse med byggnadsförordningcn och att transatlantisk kustfart likställes med in— hemsk.
2 mom.
Hr Nordborg föreslår, att annat uppehåll i skeppstjänsten än måltidsrast skall, för att få undantagas vid arbetstidens beräknande, ej behöva uppgå till mera än 1/2 timme. '
Hr Olsson anser, att möjligheten att från arbetstiden undantaga raster bör inskränkas. *
Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström föreslår, att måltidsrast för att få undantagas från arbetstiden bör uppgå till minst 1 timme och annan rast till minst 4 timmar.
3 %. Motion år 1926 av hrr Lövgren i Nyborg och Törnqvist föreslår, att stations- Vaktindel- vakter icke skulle få anordnas till sjöss å resor, som under vanliga förhållan- ning-
den kräva mer än tolv timmars oavbruten gång.
Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström föreslår, att det fastställes ett eller flera vaktsystem, som få tillämpas, och att den kortaste tid, som i regel får räknas såsom frivakt, blir 4 timmar. Bland de i motionen förordade vakt— systemen befinner sig icke stationsvaktsystemet.
41%.
Hr Olsson förordar såsom huvudregel 8 timmars arbetsdag och 48 timmars Ordinarie arbetsvecka med undantagsbestämmelser för säkerhetstjänst, ankomst till och arbffstidjill avgång från hamn m. m. fel.”” for.!
Motion år 1933 av hrr Brädefors och Hagberg föreslår 8 timmars arbetsdag ÄZZ?ZZQP%BZ samt indelning i tre vakter på däck och fyra vakter i maskin (6 timmars ar- tjänst är betsdag i maskin?). indelad i 8 Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström föreslår en normalarbetsdag av ”akte" timmar. Hrr Larsson och Olsson föreslå, att arbetstiden för styrmän i tre vakter in- skränkes till 16 timmar under två dygn i följd, med en ytterligare timme per dygn att användas allenast för journalföring, observationer etc.
Hr Landgren föreslår 8 timmars arbetstid för allt maskinmanskap. Hr Nordborg föreslår, att den nuvarande inskränkningen av arbetstiden för smörjare och kollämpare till 16 timmar under två dygn i följd endast tilläm- pas i tropikerna. För koleldare föreslår han, att den nuvarande bestämmelsen om 16 timmar under två på varandra följande dygn får mindre vidsträckt till- lämpning.
Socialdemokratiska partimotionen år 1930 synes hava följande innebörd. Beträffande styrmän: Uppgår antalet till minst tre, 9 timmars ordinarie arbetstid per dygn-. Uppgår antalet ej till tre, 12 timmars dylik arbetstid.
Beträffande maskinister: Uppgår antalet till minst tre, 8 timmars ordinarie arbetstid per dygn. Uppgår antalet ej till tre, 12 timmars dylik arbetstid.
Beträffande motormän, smörjare, eldare och kollämpare: 8 timmars ordinarie arbetstid per dygn. .
Beträffande övriga här ovan ej särskilt nämnda sjömän: A fartyg om mer än 500 ton bruttodräktighet 8 timmars ordinarie arbetstid per dygn. Å övriga fartyg 12 timmars dylik arbetstid.
Hr Nilsson protesterar mot partimotionens förslag.
åå.
Ordinarie Hrr Lundgren och Olsson samt Socialdemokratiska partimotionen år 1930 ”kännt?” och motion år 1933 av hrr Brädefors och Hagberg föreslå 8 timmars ordinarie ydåiniiirr arbetsdag. Utom i den sistnämnda motionen framställes härvid förslag om . att arbetstiden måtte förläggas till tiden kl. 6—18, varvid dock hr Lundgren gör reservation för det fall att klimatförhållandena annat föranleda. Hr Nordborg föreslår en normal arbetsdag av 10 timmar (i tropiska far- vatten 9 timmar), förlagda till den tid av dygnet befälhavaren bestämmer.
6 %. Ordingriq Hr Lundman: 10 timmar per söckendag i tempererade farvatten, 8 timmar arb.€tm'i..ml per söckendag i tropikerna. $$$; Socialdemokratiska partimotionen år 1930: 10 timmar per söckendag. nal. Motion år 1933 av hrr Brädefors och Hagberg: 8 timmars arbetsdag. Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström: 8 timmar per söckendag, för- lagda mellan kl. 5—20. 7 %.
Ordinarie Hr Nordborg utgår från att avsikten varit att uppehållet skulle kunna vara liittyä intill 48 timmar, vilket bör tydligt framgå av en blivande bestämmelse. kortare Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström föreslår, att avgången skall äga uppehåll, rum under samma dygn som ankomsten, samt att arbetstiden icke får över- stiga 16 timmar under två på varandra följande dygn. I motionen anmärkes på att paragrafen tillämpas, då uppehållet är avsett att bliva av vederbörligen begränsad varaktighet men utsträckes på grund av order, t. ex. att invänta last.
Så.
Ordinarie Beträffande arbetstid å söckendag för sjömän, som ej tillhöra köksperso- arbetstrd 1 nalen: .
%%;Zd Hr Nordborg föreslår ökad arbetstid. Han anser begränsningen beträffande, uppehåll. tropikerna alltför generellt formulerad, enär åtskilliga hamnar och kuststräc- kor därstädes hava ett klimat, som mycket väl tillåter arbetets bedrivande un— der samma tid som i andra hamnar. Han föreslår vidare, att den för klargöring anslagna halvtimmen bör få ut- nyttjas såsom kompensation för vakttjänst i hamn. Motion år 1933 av hrr Brädefors och Hagberg föreslår 7 timmars arbetsdag och 40 timmars arbetsvecka, i tropikerna 6 timmars arbetsdag. Hr Olsson har gjort ett principuttalande till förmån för 8-timmarsdagen. Hrr Olsson och Landgren samt Socialdemokratiska partimotionen år 1930 och motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström föreslå, att den för klargöring anslagna halvtimmen borttages. Beträffande arbetstid å helgdag för sjöman, som ej tillhör kökspersonalen: d åå Nordborg föreslår, att tiden för lättare rengöringsarbete ökas till det u a.
Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström föreslår, att det utsäges, att med lättare rengöringsarbete menas rengöring av skansar eller hytter.
Beträffande arbetstid för sjöman, som tillhör kökspersonalen: Hr Lundman föreslår 10 timmar per söckendag i tempererade farvatten, 8 timmar per söckendag i tropikerna.
Han påyrkar dessutom stadgande i syfte att hindra kökspersonalens exploa- tering under helgdagar i hamn, då befälet håller gästabud, förslagsvis genom fastställande av minimifritid.
Socialdemokratiska partimotionen år 1930 föreslår arbetstidens begränsning till 10 timmar per söckendag.
Motion år 1933 av hrr Brädefors och Hagberg föreslår 7 timmars arbetsdag och 40 timmars arbetsvecka, i tropikerna 6 timmars arbetsdag.
Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström föreslår arbetstidens begränsning till 8 timmar.
Beträffande arbetstidens förläggning: Hr Nordborg föreslår, att bestämmelserna modereras, enär det i praktiken yppat sig stora svårigheter att undvika att fullt utnyttja eller till och med överskrida den tillåtna övertiden.
Sodaldemokratiska partimotionen år 1930 föreslår dels borttagande av nu- varande möjligheter till annan förläggning av arbetstiden efter överenskom— melse eller på grund av hamnpraxis, dels ock en timmes senare arbetstid om morgnarna för kökspersonalen.
Motion år 1933 av hrr Brädefors och Hagberg föreslår, att arbetstiden för- lägges till tiden kl. 7—16.
Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström föreslår, att arbetets påbörjande å helgiag framflyttas en timme beträffande sjöman, som ej tillhör köksperso- nalen, att förläggningen av dennes arbete till vilken del av dygnet som helst på grund av bruket i vederbörande hamn skall upphöra, samt att köksperso— nalens arbetstid alltid skall förläggas mellan kl. 5—19, även om den övriga personalen på grund av överenskommelse arbetar under andra delar av dygnet.
Ytterligare förslag:
Motion år 1933 av hrr Brädefors och Hagberg föreslår, att besättningen icke skall lå användas till lastnings- eller lossningsarbete eller till vinschkörning för dylikt ändamål.
9%.
.1 mom. Angående arbete å söckendag. Ordinarie Hrr Åström och Lundgren synas avse, att samma begränsning av arbets- arbemid vid tidenhskall gälla ä ankomst- och avgångsdygn som å hamndygn vid längre 35:23:12? uppe åll. ' Hr Olsson föreslår, att hamnarbetstiden å vardag skall under ett ankomst- från hamn. och avgångsdygn få utökas allenast med en timme samt allenast för sådant arbete, som nödvändigt måste utföras för att ankomsten resp. avgången skall kunna äga rum. Hr Larsson anser, att sjöman icke bör åläggas skyldighet att deltaga i lastnings- och lossningsarbeten. . Socialdemokratiska partimotionen år 1930 synes åsyfta samma arbetstid som under hamndygn (8 timmar), dock med de undantag, att, om arbetet direkt sammanhänger med ankomsten eller avgången, det skulle få förläggas till vilken del av dygnet som helst, samt att styrmännen skulle få arbeta i 9 timnar. , Motim år 1933 av hrr Lindberg och Ström föreslår, att paragrafen utgår. Hr Nilsson framhåller, att införande av begränsning av arbetet vid ankomst och avgång drabbar pråmfartygen tungt.
2 mom. Angående arbete å helgdag. Hr Olsson anser, att det minsta som kan begäras beträffande helgdagsarbetet är, att samma tidsbegränsning sättes för det ordinarie arbetet å helgdag som för dylikt arbete å vardag.
Socialdemokratiska partimotionen år 1930 föreslår beträffande helgdags- arbetet, att lastning och lossning av styckegods i mindre omfattning ej vidare skall anses såsom ordinarie arbete.
Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström anmärker beträffande helgdags- arbetet bl. a. på den mångfald arbeten av olika. slag, som enligt paragrafens nuvarande lydelse kan förekomma såsom ordinarie arbete å helgdag, samt å tänjbarheten av begreppet »styckegods i mindre omfattning». I motionen har föreslagits, att paragrafen skall utgå.
10 %.
Ledighet Kommerskollegium har är 1925, för den händelse stadgandet vidare kunnat frdn skepps- anses erforderligt, påyrkat dess överförande till sjömanslagen.
””m”". Hr Nordborg föreslår, att paragrafen uteslutes eller, om så ej blir förhål- landet, att befälhavaren kan bestämma ledigheten till vilken tid av dagen som helst, eller, om ej heller detta kommer till stånd, att befälhavaren åtminstone är befogenhet att med folket överenskomma om ledighet å annan tid än efter
. 12.
Hr Nilsson anser, att bestämmelse om ledighet är obehövlig beträffande personalen å bogser- och därmed jämförliga fartyg, vilken personal avtalsen- ligt har rätt till en fridag under månaden.
Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström synes innebära, att sjöman,- oavsett längden av uppehåll i hamn, och oavsett om avgången kommer att fördröjas, skall, för att få tillfälle att under affärs— och expeditionstiden gå i land, en gång i månaden å svensk söckendag åtnjuta fyra timmars ledighet från arbetet.
Motion år 1933 av hrr Brädefors och Hagberg föreslår dels två veckors sammanhängande semester för däcksmanskapet och fyra veckors samman- hängande semester för maskinmanskapet, i båda fallen per är, dels ock kom— åensation för varje sön-_ och helgdag på sjön med motsvarande fri-dagar i
amn.
11 %.
Ordinarie Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström framhåller, att samma bestäm— ?rbefåhd melser skola gälla beträffande dessa resor med vaktindelning som beträffande farfar?" längre resor, samt att paragrafen kan utgå. "med en .t— indelning. (Korten-areas.) 12 %-
Ordinarie Motion år 1926 av hr Lindley påyrkar föreskrift om 8 timmars samman- arbgtstid till hängande vilotid under varje dygn för sjöman å ifrågavarande fartyg. .8 ö” ”'t. Hr Olsson instämmer med hr Lindley och påyrkar dessutom, att den or- tsjözfnfå' dinarie arbetstiden per vecka förkortas till 48 timmar. _ _ fartyg utan Hr Åström föreslår, att arbetstiden inom närtrafiken begränsas till 30 tim— vaktindel- mar per vecka och att bestämmelser om viss sammanhängande fritid införas. ””'-9- Motion år 1933 av hrr Brädefors och Hagberg synes avse, att vad som här- (Kometen-) ovan ur motionen antecknats beträffande längre resor bör i tillämpliga delar även gälla kortare resor. Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström föreslår, att arbetstiden å läng- re resor tillämpas även å kortare resor, samt att paragrafen utgår.
13 %.
Beträffande säkerhetstjänst: S_c'ikerheta-
Hrr Åström och Olsson förorda komplettering av mom. a) i enlighet med 0th m. 7”- ämbetsverkens uttalanden rörande innebörden av begreppet säkerhetstjänst.
Motion år 1933 av hrr Brädefors och Hagberg föreslår, att begreppet sä- kerhetstjänst avskaffas och allt arbete utöver ordinarie arbetstid ersättes med övertidsbetalning.
Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström förordar sådan formulering av paragrafen att tvekan ej kan råda om vad som är att hänföra till säkerhets- tjänst.
Beträffande askhissning till sjöss: Hr Lundgren föreslår, att bestämmelsen om askhissning till sjöss uteslu— tes ur paragrafen.
Socialdemokratiska partimotioncn år 1930 samt motion'år 1933 av hrr 'Iiindberg och Ström förorda likaledes, att bestämmelsen om askhissning ute— s utes.
Beträffande skeppstjänst, som föranledes därav, att besättningen blivit un- der pågående resa förminskad:
Hr Lundgren föreslår, att bestämmelsen om dylik skeppstjänst uteslutes ur paragrafen, samt att 23 % sjömanslagen revideras.
Beträffande nödig vakttjänst i hamn:
Hr Lindberg föreslår införande av bestämmelse till förhindrande av att vid nattvakthållning i hamn under flera dygn i följd vakttjänst under söndags— dygn kompenseras med fritid påföljande söckendag, allt medan vakttjänsten under detta söckendygn antingen betalas med enkel övertidsersättning eller ock kompenseras med fritid nästa dygn.
Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström föreslår, att bestämmelsen i punkt f) om nödig vakttjänst i hamn uteslutes, samt att paragrafens sista stycke omformuleras så att däri utsäges, att vaktmans arbetstid kan förläg- gas till natten, men får utgöra högst 8 timmar, och att för vakttjänst, som förrättas å sön- eller helgdagsdygn samt sön— eller helgdagsnätter, skall utgå dubbel övertidsersättning.
14 %. Motion år 1933 av hrr Brädefors och Hagberg föreslår förbud mot att be- Övertidt— sättningen i hamn användes till arbete utöver den ordinarie arbetstiden. arbete. 15 %.
Hr Nordborg föreslår, att begränsning av övertidsarbete upphör eller, om Begränsning så ej sker, frihet lämnas besättningen att genom överenskommelse medgiva av ”gå”" längre övertid. ar e 6”
Hr Nilsson förordar stadgande i riktning mot dylik fri överenskommelse. Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström föreslår, att den enda begräns-
, ningen för övertidsarbetet blir att detsamma icke får överstiga 18 timmar per ' vecka, dock med det undantaget att sjöman å ankomst— och avgångsdagar icke må användas till övertidsarbete längre tid än 4 timmar under två på varandra följande dygn.
I motionen föreslås, att övertidsarbete, som erfordras för vidtagande av åt— gärd, som blivit påbjuden av hamnmyndighet och som måste företagas, då sjöman eljest icke har skyldighet att förrätta skeppstjänst, icke skall vara underkastat bestämmelsen om högst 18 timmar per vecka. I motionen anges ej, att övertidsarbete, som erfordras av berörda anledning, skall kunna äga rum utan hinder av begränsningen vid ankomst och avgång.
Ersättning Hr Nordborg föreslår, att övertidsarbete bör kunna kompenseras ej blott ,är över" med penningar utan även med fritid, samt ifrågasätter, att ersättningen fixe- 1 ”'mg' ras till visst belopp.
Hr Olsson ifrågasätter, huruvida icke den i sjölagens gamla 96 % angivna beräkningsgrunden för övertidsersättning vore att föredraga. (Bestämmelsen innebär en halv dags hyra för varje påbörjad arbetstid av 2 timmar å sön- och helgdagar, dock ej beträffande linjefartyg.)
Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström föreslår fixerad övertidsersätt- ning för vardagar till minst 1 krona per timme samt för sön- eller helgdagar till minst 2 kronor per timme, i båda fallen med en förhöjning av 50 öre om arbetet utföres i samband med lossning eller lastning.
Socialdemokratiska partimotionen år 1930 och hr Olsson föreslå, att den i paragrafens andra stycke åsyftade förhöjningen av övertidsersättningen ej längre göres beroende av att övertidsarbete, såsom där angivits, bestått uti hanterande av last vid lastning eller lossning utan allenast att övertidsarbetet bestått av lastning eller lossning.
17 %. Ogilti t Hr Nordborg föreslår, att, därest lagen överhuvud taget skall vara av bin- avta- dande karaktär, detta bör gälla för båda parterna, samt att i vart fall intet
skäl föreligger att inskränka avtalsfriheten för såvitt angår kollektivavtal. Hr Nilsson instämmer i hr Nordborgs förslag.
21—24 %%. Straf- Hr Nordborg föreslår, att bötesmaxima sänkas till överensstämmelse med» 255523" det allmänna bötesmaximum.
Tillämpningsförordningen.
Socialdemokratiska partimotionen år 1930 påyrkar, att arbetsrådet får hand om lämnande av råd och upplysningar rörande tillämpligheten av gällande föreskrifter rörande arbetstiden ombord.
Hr Nilsson kan icke dela den uppfattning, som sålunda kommit till uttryck i partimotionen.
Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström framhåller, att från såväl man- skaps— som befälshåll gjorts allvarliga erinringar mot att Kollegium skall hava befogenhet att lämna råd och anvisningar angående lagens tillämpning. Det framhålles vidare, att lagtexten blivit så formulerad att möjlighet lämnas för snart sagt vilka tolkningar som helst.
Bil. H.
' . l ..
& SVENSKA ARBETSGIFVAREFORENINGEN. l l
; Till Kungl. Kommerskollegium.
Kommerskollegium har i skrivelse den 6 maj 1933 — med tillkännagivande att utredning för närvarande påginge rörande ifrågasatta ändringar i lagen ' den 13 juli 1926 om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen) —— an-
hållit om Svenska Arbetsgivareföreningens yttrande över vissa motionsvis och annorledes framförda förslag om tillämpning av nämnda lag eller eventuellt av lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning å sådana smärre far- tyg, vilka enligt 5 1 mom. 2 e) i sjöarbetstidslagen samt % 1 stycket 2 e) i den allmänna arbetstidslagen för närvarande äro undantagna från lagstad- gad arbetstidsbegränsning. [ samband härmed har Kommerskollegium även ' hemställt, att Arbetsgivareföreningen måtte beträffande dem av de ifråga- kommande fartygen, vilkas ägare äro anslutna till föreningen, dels meddela , uppgift angående antalet befäl och besättning, arbetstidens längd och huru— vida befälet och besättningen bo ombord å fartygen eller i land, dels ock över- lämna gällande kollektivavtal.
_ Beträffande kollektivavtalen må framhållas, att de uppgiftslämnande ar-
betsgivarna i regel icke äro anslutna till Arbetsgivareföreningen för sina å fartygen tjänstgörande sjömän, utan att de träffat separata uppgörelser med », sin bogserbåtspersonal utan Arbetsgivareföreningens medverkan. ' Såsom yttrande i ärendet få vi härefter anföra följande. Vid 1930, 1932 och 1933 års riksdagar hava vissa socialdemokratiska och kommunistiska riksdagsmän väckt motioner om lagstadgad begränsning av ; arbetstiden för sjömän, anställda å dels segelfartyg, vars bruttodräktighet icke överstiger "100 ton, dels ock annat fartyg, som icke äger en nettodräktig- ; het av minst 20 ton. Enligt motionärernas mening skulle en reglering av ar- ? betstiden vara särskilt behövlig beträffande personalen å de bogserbåtar och ; andra mindre fartyg, som trafikera hamnarna. Man har därvid föreslagit antingen en utvidgad tillämpning av sjöarbetstidslagen genom borttagande av stadgandet i % 1 mom. 2 e) rörande nämnda fartygs undantagande från la— gens tillämplighetsområde eller ock att berörda personal måtte genom änd- ring av den allmänna arbetstidslagen komma att inrymmas under denna. Då Arbetsgivareföreningen finner det uteslutet, att den allmänna arbetstidslagen . med dess trånga gränser för arbetets uttagande kan göras tillämplig å de för
sjöfarten säregna arbetsförhållandena, anser föreningen obehövligt att här särskilt behandla därom framställt yrkande. Då Arbetsgivareföreningen vi— dare icke företräder intressen inom sjötrafiken med segelfartyg, anser sig föreningen icke heller böra i sitt yttrande taga sådan trafik i beaktande utan endast -—— vilket väl med remissen närmast avses — bedöma ifrågasatta ut- vidgning av sjöarbetstidslagens tillämplighetsområde med avseende å dess inverkan på trafiken med de mindre maskindrivna fartygen, särskilt dåboge serbåtarna. '
Arbetsgivareföreningen vill härvid icke underlåta att först framhålla, huru- som en tvångsvis företagen reglering av arbetstiden i regel medför skadliga verkningar å den därav berörda verksamheten. En lagstadgad arbetstidsbe- gränsning förorsakar sålunda för vederbörande arbetsgivare ökade driftskost- nader, en konsekvens, som det under nuvarande depressionstider måste vara särskilt angeläget att undvika. Uppenbart är, att sjöfarten med dess oregel— bundna arbetsförhållanden är i särskilt hög grad känslig för en reglering av arbetstiden. Vid tillkomsten av den allmänna arbetstidslagen visade det sig också, att nämnda lags bestämmelser icke kunde göras tillämpliga å förhållan- dena inom sjöfarten, vadan arbetstiden å fartyg vann sin reglering i särskild lag med för nämnda förhållanden avpassade bestämmelser. Denna sjöarbets- tidslag fick från början endast provisorisk karaktär. Anledningen därtill var dubbel. Dels var man oviss om hur lagen skulle komma att verka i sin till- lämpning, dels ville man avvakta en framtida internationell reglering i saken. Erfarenheten har nu visat, att sjöarbetstidslagens verkningar i många avseen- den varit till skada för rederinäringen. Detta har kommit till uttryck i bl. a. åtskilliga utav de uttalanden därom, som gjorts i samband med under åren 1922 och 1925 verkställda utredningar angående verkningarna av nämnda lag. Av dessa uttalanden framgår, att arbetstidsregleringen väsentligt ökat omkost- naderna för sjöfarten, vilken kostnadsökning berott på dels oundviklig ökningi åtskilliga fall av antalet besättningsmän dels ock den i lagen bestämda höga övertidsersättningen. Den av lagstiftningen föranledda arbetstidsförkortnin- gen hade dessutom, genom att den tillgängliga arbetskraften måste i ökad omfattning förbehållas den egentliga trafiken, medfört en påtaglig försäm- ring i fartygens underhåll. Jåmväl hade arbetsrutinen bland sjömän- nen avtagit. Till dessa menliga följder för sjöfarten hade ytterligare kommit sådana olägenheter, vilka förorsakats av uppenbara brister i lagens utredigering. Att sjöarbetstidslagen fortfarande behållit sin provi- soriska natur, beror på att man icke ansett sig kunna göra lagen definitiv, förrän den genomgått en grundlig omarbetning med ledning av de under la- gens giltighetstid vunna erfarenheterna, samt innan den väntade internationella överenskommelsen träffats. Att under bestående förhållanden av här ovan berörda slag söka, innan lagen föreligger i skick att kunna antagas såsom de- finitiv, utvidga lagens tillämpning till områden, vilka vid lagens tillkomst av särskilda skäl undantagits, synes oavsett bärkraften av dessa skäl knap- past vara lämpligt. Enligt Arbetsgivareföreningens mening bör därför en prövning av frågan om lagens tillämpning å jämväl mindre fartyg i allt fall anstå till den definitiva omarbetningen av lagen.
Skeppstjänstkommitterades av Kungl. Maj :t i proposition vid 1919 års lag- tima riksdag framlagda, av riksdagen förkastade förslag till sjöarbetstidslag innehöll intet undantag för de icke registreringspliktiga maskindrivna farty- gen. En av kommittéledamöterna —— herr Nordborg —— hade dock i skiljaktig mening yrkat på att sådant undantag bort göras. Att märka är, att den till grund för kommitterades utlåtande liggande utredningen varit mycket brist- fällig beträffande arbetsförhållandena å bogserfartyg och dylika mindre ma— skindrivna fartyg. Uti flera av de i samband med nämnda proposition inford- rade yttranden påpekades också behovet av att nämnda fartyg undantoges från den ifrågasatta arbetstidsregleringen. Sålunda framhöllo Kommerskollegium och Socialstyrelsen i sitt yttrande, hurusom den mindre sjöfarten med sanno- likhet skulle genom den föreslagna lagstiftningen komma att drabbas av hin- der, vilkas verkningar kunde befaras vara till rederinäringens nackdel, I den mån nämnda slags sjöfart, vilken till stor del bedreves direkt av industriföreta- gen själva, vanligen med uppgift att tillföra företaget dess behov av råvaror, icke bereddes möjlighet till en undantagsställning, skulle, enligt berörda myn-
digheters förmenande, allvarliga hinder omedelbart inställa sig för uppehållan- de av driften vid dessa industrier, särskilt trävaruindustrierna och järnbruken. Aven Stockholms Rederi A.-B. Svea, Sveriges Redareförening, Skärgårds- och Mälarflottornas Rederiförening, Stockholms Transport- & Bogserings A.-B. samt styrelsen för Nautiska Föreningen i Göteborg påvisade i avgivna yttranden, hurusom starka skäl förelåge för att undantag gjordes för de mindre maskindrivna fartygen. Därvid framhöllos svårigheterna att åt den genom arbetstidsbegränsningen utökade besättningen bereda bostäder å de mindre fartygen, särskilt bogserbåtarna och pråmarna, då dessa fartyg icke hade därför erforderliga utrymmen. Lagens tillämpning å nämnda fartyg skulle förty enligt dessa yttranden komma att medföra, att ett stort antal fartyg finge slopas och nya större fartyg byggas, förorsakande betydande kostnader för rederierna och industrien. Jämväl vid propositionens utskotts— behandling framfördes av en av reservanterna — herr Thore — de vansklig- heter, som vore förenade med en reglering av arbetstiden beträffande de mindre fartygen, därvid följande anfördes: »Undantag från lagens tillämp— ning har icke medgivits maskindrivna handelsfartyg, icke ens sådana för vilka registrering ej erfordras (under 20 nettoregisterton). Härigenom kom- mer lagen om arbetstiden å svenska fartyg att tillämpas på varje maskindri- vet transportmedel å floder, _kanaler och insjöar inom riket, som överhuvud kan rubriceras som fartyg. Aven en mycket ytlig kännedom om sjötrafiken inom nämnda farvatten samt den sjötrafik, som bedrives av mindre fartyg kring rikets kuster, bör emellertid ge vid handen, att ett stereotypt fastslå- ende av arbetstiden å dessa fartyg kommer att bli till allt annat än gagn. Sjötrafiken som här avses är i eminent grad en säsongfart, vilket särskilt gäller för de norrländska och mellansvenska farvattnen, där för övrigt den ojämförligt största delen av fartygen i fråga ha sitt trafikområde. Under stora delar av året ligger trafiken, på grund av ishinder och andra omstän- digheter, fullständigt eller så gott som fullständigt nere. Under de tider på året, då inga naturhinder föreligga, eller eljest då verksamheten så betingar, måste i stället trafikintensiteten vara så mycket större. Arbetstiden ombord är reglerad av arten av trafiken, fartygets storlek, resans längd, farvattnens beskaffenhet m. fl. omständigheter, som växla från fall till fall. Det kan på goda grunder antagas, att den reglering av arbetstiden som avses, i stället för att skapa gynnsammare förhållanden på detta område, åstadkommer förvir- ring och oreda uti den för en viss trafik och med hänsyn till faktiskt rå- dande omständigheter uppgjorda arbetsrutinen, till förfång för alla parter, som härav beröras.» De sålunda framkomna synpunkterna beaktade Kungl. Maj:t i ett vid 1919 års urtima riksdag ånyo framlagt förslag om sjöarbets- tidslag genom att från lagens tillåmplighetsområde undantaga bl. a. maskin- drivna fartyg med en nettodräktighet understigande 20 ton. Detta förslag antogs av riksdagen utan ändring i denna del.
I de för den mindre sjötrafiken rådande säregna arbetsförhållandena, som sålunda vid sjöarbetstidslagens tillkomst föranledde de lagstiftande myndig- heterna att åt de enskilda parterna inom näringen i fråga överlämna att, med hänsynstagande till berättigade intressen å båda sidor, efter lägligheten reglera arbetstiden, hava sedermera inga förändringar inträtt, som m0t1vera ett annat ställningstagande till frågan. Vad som i främsta rummet måste beaktas vid bedömandet av lämpligheten att genomföra en lagstadgad begräns- ning av arbetstiden i förevarande fall är den säsongmässiga och oregelbundna arbetstillgång, som utmärker sjötrafik av här avsett slag, särskilt den bogse— ring och transportverksamhet, som ansluter sig till de olika företagen inom storindustrien. Att i enlighet med sjöarbetstidslagens bestämmelser uppställa generella gränser för sjömännens hållande i tjänst skulle medföra stora svå-
righeter och oproportionerliga kostnader för trafikens ordnande under den särskilt bråda tiden. Utav här bifogade kollektivavtal, vilka enligt Arbets- givareföreningens förmenande i tillbörlig grad tillgodose sjömännens intres— sen i förevarande avseende, framgår, att arbetsgivarparten måst förbehålla sig större frihet vid uttagande av arbete än vad sjöarbetstidslagens bestämmel- ser medgiva. För att rätt kunna bedöma betydelsen av en tillämpning av dessa bestämmelser på sjötrafik av förevarande slag måste man skilja mellan långfärdsbogseringar (fjärrtrafiken) och hamntrafiken (närtrafiken). Vad angår fjärrtrafiken synes den avtalsenliga ordinarie arbetstiden i regel ej överstiga 84 timmar i veckan. För sådan trafik skulle dock sjöarbetstidsla- gens bestämmelser rörande arbetstid å helgdag och i hamn innebära en be- skärning av den nu enligt avtal gällande arbetstiden. Några av motionärer- na hava yrkat på inskränkning av arbetstiden till sjöss vid vaktindelning till 8 timmar per dag, vilket förslag, om det bleve tillämpligt på här avsedda förhållanden, skulle medföra väsentliga olägenheter för långbogseringarna. Större skillnad föreligger beträffande närtrafiken, där arbetstiden enligt avta— len i regel variera mellan 66—84 timmar i veckan mot sjöarbetstidslagens 63 timmar i veckan (här avses ej kökspersonalen). Därjämte må beaktas, att övertidsarbetet i avtalen ej gjorts till föremål för någon som helst begräns- ning i annan mån än vad som betingas av arbetets fördyring, medan arbete på övertid enligt sjöarbetstidslagen jämväl är begränsat till tiden. Att sist— nämnda förhållande är av stor betydelse för här avsedda verksamhet med dess ojämna arbetstillgång är uppenbart.
Av det föregående framgår, att sjöarbetstidslagens tillämpning på ifråga- varande sjötrafik måste föranleda till vidtagande av väsentliga förändringar för att trafiken skall kunna uppehållas i förutvarande omfattning. Man kan därvid tänka sig tre utvägar, nämligen ökad bemanning, uttagande av över- tidsarbete i ökad omfattning eller slutligen rationalisering.
En utvidgning av fartygens bemanning torde, såsom i det föregående på- pekats, på grund av utrymmesskäl i åtskilliga fall icke kunna genomföras på annat sätt än att de nuvarande fartygen ersättas med andra med större utrymme för bostad åt personalen, som enligt bilagda uppgifter i ett stort antal fall bo ombord på fartygen. Att därmed förenade kostnader bliva myc- ket betungande, torde ej behöva påpekas. -
Arbetsgivarna torde väl, när det gäller hamntrafiken, genom att utöka. över— tidsarbetet kunna i viss mån kompensera en förkortning i den ordinarie ar- betstiden. Men även detta tillvägagångssätt skulle komma att medföra be- tydande merkostnader. I sjöarbetstidslagen är fastställt ett minimum för övertidsersättningen, uttryckt i kvotdelar av månadslönen. En jämförelse mellan den i kollektivavtalen fastställda genomsnittliga övertidsersättningen och de belopp, som arbetsgivarna, med bibehållande av avtalens månadslöner, skulle enligt sjöarbetstidslagen nödgas betala i sådant hänseende, utvisar, att den lagstadgade ersättningen i de flesta fall avsevärt överstiger den nu utgående.
Det förefaller mycket sannolikt, att ett genomförande av föreslagna ar- betstidsreglering skulle komma att — såsom i bilagda yttrande från Sågverks- förbundet framhålles — förmå arbetsgivarna att även på detta område genom rationalisering i största möjliga grad, t. ex. genom att i trafik insätta lätt- skötta motordrivna farkoster, göra sig oberoende av den levande arbetskraf- ten. Ökad arbetslöshet skulle därav bliva följden. _
Av vad här ovan anförts synes det klart framgå, att ifrågasatta arbetstids- reglering skulle komma att för arbetsgivarna medföra såväl betydande eko- nomiska bördor som svårigheter av trafikteknisk art. Å andra Sidan synas socialhygieniska skäl icke påkalla ett ingripande av förevarande slag, da
www: 'p'
här avsedda arbete ej kan anses vara av mera krävande art. Såsom Sågverks- förbundet närmare framhållit, äro arbetarna under stora delar av arbetstiden befriade från så gott som allt annat arbete än vakthållning och passning. Bi- fogade uppgifter utvisa dessutom, att den arbetsmängd, som i g e n 0 111 s ni t t uttagits under den med undersökningen avsedda tidrymd, i regel understiger vad som med tillämpning av sjöarbetstidslagen skulle haVa varit tillåtet, Att arbetsgivarna oskäligt utnyttjat ifrågavarande sjömäns arbetskraft kan man förty ej med fog påstå.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer Arbetsgivareförenin- gen, att arbetet å de mindre maskindrivna fartygen såsom hittills måtte un- dantagas från all arbetstidsreglering på lagstiftningens väg.
Stockholm den 6 juni 1933.
Svenska Arbetsgifvareföreningen. Gustaf Söderlund.
4—33227 8
Bil. I.
Till Svenska Arbetsgivareföreningen.
Åberopande Eder skrivelse av den 9 dennes angående av Kungl. Kommerskol- legium begärt yttrande över förslag om sjöarbetstidslagens tillämpning å såda— na bogserfartyg, vilkas dräktighet är så ringa, att de enligt % 1 i sjöarbetstidsla- gen för närvarande ej äro underkastade bestämmelserna i denna lag, få vi här- med anföra följande.
De båtar av ifrågavarande slag, som nyttjas inom sågverksindustrien, tagas i anspråk dels för s. k. långbogseringar —— företrädesvis timmersläp från de olika skiljeställena längs norrlandskusten — dels för pråmbogseringar inom och mellan de olika lastageplatserna i resp. distrikt. Utmärkande för arbe— tet är dess säsongmässiga beskaffenhet. Sålunda pågå timmerbogseringarna i regel c:a 4 månader, juni—september, medan däremot arbetet vid lastage- platserna följer skeppningssäsongen och omfattar en tid varierande mellan 5 och 10 månader. Arbetet är därjämte i hög grad oregelbundet. Sålunda förekom- mer ofta i fråga om långbogseringar, att en båt på grund av väder och vind tvingas söka nödhamn. Icke så sällan har det förekommit veckolånga uppe- håll i hamnarna av den anledningen. Under dylika uppehåll har besättningen föga eller intet arbete att utföra. Vad tjänsten vid lastageplatserna beträf- far, får den väsentligen sin karaktär av skeppningarnas omfattning. Rå- der anhopning av fartyg i hamnen får bogserbåtspersonalen en bråd tid, som kan föranleda arbetstidens utsträckning i en omfattning, som för våra i fråga om arbetstid dogmatiskt inställda arbetareorganisationer kan synas innefatta ett missförhållande. Aro åter skeppningarna av mindre omfattning eller ligga de helt nere, kunna bogserbåtarna hela dagar bliva liggande vid kaj, utan att besättningen utför något egentligt arbete. Vid bedömande av arbetstidsfrågan måste man sålunda taga hänsyn till arbetets säsongmässiga och oregelbundna karaktär. Skulle man göra jämförelse med ett annat arbetsområde, så ligger flottningen närmast till hands. Den väsentliga skillnaden råder emellertid, att flottningsarbetet i regel är ett tungt arbete, utfört under ogynnsamma be— tingelser i fråga om mathållning och bostäder, medan däremot arbetet å bog- serbåtarna är lätt och i regel sker under gynnsamma betingelser i här förut be- rört avseende. Flottningen har som bekant på grund av dess säsongmässiga karaktär och dess oregelbundenhet undantagits från arbetstidslagens tillämp- lighetsområden. Samma skäl tala för att båtar av här ifrågavarande slag skola såsom hittills vara undantagna från sjöarbetstidslagen.
Ett införande av reglerad arbetstid skulle för övrigt få svåra ekonomiska konsekvenser för företagarna. Som bekant har under de tre sista för trävaru- industrin så ruinerande åren ——- med försäljningspriser liggande praktiskt taget på förkrigsnivå och ett löneläge på 115 % över samma nivå — framkallat en alltjämt pågående genomgripande rationalisering av förädlingsverken, som haft till följd, att ett stort antal arbetare ställts utanför det produktiva ar- betet och blivit arbetslösa. Rationaliseringssträvandena kunna emellertid icke
ännu anses ha i nämnvärd grad nått nu ifrågavarande arbetsområde, bogser- båtarna. Att så är förhållandet beror i väsentlig grad på den smidighet, som varit utmärkande för arbetstidsbestämmelserna i gällande avtal. Dessa ha medgivit arbetstidens anpassning efter de i hög grad skiftande förhållanden, som råda på arbetsområdet i fråga. Skulle emellertid arbetstiden bli föremål för reglering på sätt ifrågasatts, kommer en sådan åtgärd ofelbart att med- föra, att även detta arbetsområde blir föremål för rationaliseringar med där- av följande arbetslöshet. Ångbåtarna komma, åtminstone vad beträffar bog- seringar inom hamnområdena, att ersättas av motorbåtar, som bemannas med en, högst två man.
Emellertid kommer den ifrågasatta lagstiftningen därjämte att medföra vissa praktiskasvårigheter av oöverstiglig art. De allra flesta bogserbåtar av här ifrågavarande slag äro av den storleksordning, att de icke kunna taga större besättningar ombord än vad de redan hava. A de båtar, som nyttjas för s. k. långbogseringar, finnes för närvarande i regel dubbel besättning, vilken vid gång arbetar i vakter på inom handelsflottan vanligt sätt. Skulle arbets- tiden begränsas till 8 timmar, fordras emellertid tredubbel besättning, vilken omöjligen kan härbärgeras ombord. Å de mindre båtarna åter finnes i regel icke plats för mer än enkel besättning och då båtarna ofta nyttjas till resor, som taga mer än åtta timmar i anspråk, möter hinder att skifta besättning, som bor i land. En förkortning av arbetstiden skulle under angivna förhållanden icke ha annan effekt, än att vederbörande företagare finge vidkännas väsent- ligt ökade kostnader i form av övertidsbetalning. Lagstiftningens syftemål, arbetstidsförkortning, kan däremot på grund av de säregna arbetsförhållan- dena icke uppnås.
Skälen för begränsning av arbetstiden ha ju i regel såsom herr Ström m. fl. framhållit i motion nr 370/1932 i II kamm. varit »dels allmänna, såsom nöd- vändigheten att skydda arbetare för överansträngning och andra med lång arbetstid förenade fysiska och sociala faror, dels sådana, gällande speciellt för vissa grupper, såsom för transportarbetargruppen behovet av att skydda och öka trafiksäkerheten». Med kännedom om arbetets art och de förhållanden varunder det utföres, våga vi emellertid bestämt påstå, att några risker av här ovan antytt slag icke föreligga för det ombord på bogserbåtarna anställda man- skapet. Arbetet ombord bjuder möjlighet till ett friskt och sunt liv och kan icke i fråga om intensitet och tyngd jämföras med exempelvis arbetet vid en sågram eller i brädgården. En väsentlig del av båtfolkets arbete består i vakt— hållning och passning. Om ock under vissa tider gångtiden skulle bli avse- värd, så har dock besättningen såsom redan tidigare framhållits, vid andra tillfällen rikliga möjligheter till vila och rekreation. För att belysa frågan vilja vi lämna ett exempel från ett företag, som har omfattande bogseringar, nämligen Kramfors Aktiebolag. Uppgifterna hänföra sig till 1932 år säsong.
Gängtid. Stilla. Summa.
s../s Christopher Kramm 9/5—31/12 . . . . 1 878 3 810 5 688 » Backe 1/1—3/1, 10/5—31/12 . . . . . 2 139 3 597 5 736 * Hoting 21/5—20/8 . . . . . . . . . . 706 1 502 2 208 » Kramfors 12/5—31/12 . . . . . . . . 2 330 3 286 5 616
Den sammanlagda gångtiden uppgår till endast 366 %, under det att den tid, båtarna legat overksamma på grund av storm eller brist på arbete, utgör icke mindre än 63'4 % av hela den tid båtarna varit i sjön. Under stillestånds— tiden finnes vanligen ingen möjlighet att sysselsätta besättningen, utan stille- ståndstiden blir vilotid. De här lämnade uppgifterna torde vara representa- tiva åtminstone vad långbogseringarna beträffar.
Då den ifrågasatta lagstiftningen på grund av de förhållanden under vil— ka arbetet bedrives icke gagnar bogserbåtsfolket utan i stället kommer att verka direkt skadligt i två hänseenden, nämligen dels genom framkallande av arbetslöshet dels genom en onödig, väsentlig fördyring av trävaruindustriens oundgängliga transporter och detta i en tid, då alla krafter äro verksamma för förbilligande av denna vår viktigaste exportnärings produktionskostnader, få vi bestämt avstyrka förslaget.
Slutligen vilja vi påpeka, att i våra flottleder användes ett ej ringa antal ångbåtar av här ifrågavarande storleksgrad, vilka äro erforderliga för flott- ningens bedrivande å större sjöar.
Stockholm i maj 1933.
Sågverksförbundet.
Torsten Andersson.
Bil. J.
Till Kungl. Kommerskollegium.
Inom Kungl. Kommerskollegium lär för närvarande pågå en utredning rö- rande revision av vissa delar av lagen den 13 juli 1926 om arbetstiden å svenska fartyg. Vid denna utredning torde enligt Kungl. Maj:ts förordnande jämväl komma att tagas under övervägande de synpunkter och yrkanden, som fram- förts i tvenne motioner vid årets riksdag, nämligen motion nr 260 i andra kammaren av herr Andersson i Stockholm m. fl. samt motion nr 448 i andra kammaren av herrar Lindberg i Stockholm och Ström. I sagda båda motioner påyrkas bl. a. även, att sådan ändring skall vidtagas i sjöarbetstidslagens 1 %, 2 mom. punkten e, att från lagens tillämpningsområde ej längre skall undan- tagas maskindrivna fartyg med nettodräktighet under 20 ton. Såsom motiv för detta yrkande anföres, att flertalet bogserbåtar i hamnarna ligga under nämnda storleksgräns, samt att å dessa båtar en oskäligt lång arbetstid ofta tillämpas. Det verkställes i motionerna icke någon utredning om huru den begärda lagändringen skulle komma att i praktiken verka utan utsäges blott, att sagda »bestämmelse (1 %, 2 mom. e) kan saklöst slopas, enär det mycket väl låter ordnas med en reglering av arbetstiden även på dessa fartyg».
Då ett införande av bogserbåtar under 20 tons dräktighet under sjöarbets- tidslagens tillämpningsområde skulle få ytterst besvärande konsekvenser för skogsbruket och flottningen, tillåter sig Sveriges Skogsägareförbund att för Kungl. Kommerskollegium framlägga några synpunkter på detta spörsmål.
Inom flottningen användes, då virket skall transporteras över sjöar och lugnvatten, bogsering i stor omfattning. Virket instänges då inom bommar eller länsor samt släpas av bogserbåtar. Härvid användes i regel smärre mo- tor- eller ångbåtar, i regeln under 20 tons dräktighet. Den föreslagna lag- ändringen skulle sålunda, om den genomfördes, få till följd, att även vid flott- godsets bogsering, som utgör en viktig del av flottningsarbetet, begränsad arbetstid måste tillämpas.
Härvid skulle emellertid mycket stora svårigheter möta. Flottningen är ett ofta kortvarigt säsongarbete, vars lyckliga genomförande i mycket hög grad är beroende samt regleras av väderleksförhållandena. Arbetet måste forceras och genomföras under den tid på året, då vattentillgången i flott- lederna. är för arbetets bedrivande gynnsam. Härav följer, att en reglering av arbetstiden vid flottningen är svårgenomförbar och i varje fall skulle högst avsevärt fördyra arbetet.
Vad nu speciellt bogseringen av virket över sjöar beträffar, så är det givet, att detta arbete måste gripa in och snabbt utföras i den mån virket an- länder och väderleksförhållandena tillåta. Arbetstiden regleras sålunda med naturnödvändighet i första hand av själva flottningens gång i vattendraget.
Därutöver påverkas emellertid, och ofta i än högre grad, denna bogsering starkt av de dagliga väderleksförhållandena. Arbetet bör helst utföras vid relativt lugnt väder och kan ej ske vid starkare motvind eller sidvind, enär sådana vindar avsevärt tynga och försvåra de stora släpen och pressa virket ur bommarna.
Det sagda torde visa, att flottningens bogserbåtar få ligga i beredskap samt gripa in och arbeta, när virkestillströmningen det kräver och väderleksför— hållandena göra det möjligt. Arbetet kommer därigenom ofta att ske i repri— ser. Det kanske får forceras några dagar. Därefter får manskapet vila längre eller kortare tid, tills väderleken m. m. ånyo kräver arbetets upptagande. Det står mycket ofta icke i arbetsledningens makt att ordna regelbundna arbets- tider.
Det är tämligen självfallet, att under dylika förhållanden en regelbunden skiftsindelning skulle bliva ytterligt dyrbar och komma att föga ansluta sig till de effektiva arbetstiderna. Alla skiftens arbetare komme ofta att på en gång ligga sysslolösa, och då arbete kräves, kunna de olika skiften icke utnyttjas samtidigt, med mindre flera båtar anskaffas.
Förbundet vill här påpeka, att å större sjöar, i vilka bogsering regelbundet bedrives såväl dag- som nattetid, är redan nu ordnat med skiftindelning.
Med det ovan sagda anser sig förbundet hava visat, att en begränsning av arbetstiden beträffande flottningens bogserbåtar skulle vara ytterligt hinder- sam och dyrbar samt att densamma med hänsyn till manskapets skäliga vilotid dessutom icke får anses behövlig. Förbundet får därför vördsamt hemställa, att sjöarbetstidslagen icke ändras på sådant sätt, att flottningens bogserbåtar införas under densamma.
Stockholm den 7 juni 1933.
Sveriges Skogsägareförbund. Axel von Lindem. Nils Schager.
Bil. K.
SVENSKA TRANSPORTARBETAREFÖRBUNDET .
Stockholm den 25 maj 1933.
Kungl. Kommerskollegium, Fartygsinspektionsbyrån, Stockholm. D. nzr 7.
Svenska Transportarbetareförbundet vill härmed, i anledning av från Kungl. Kommerskollegium infordrat yttrande över vissa väckta motioner rörande sjö- arbetstidslagen, anföra följande synpunkter:
Sjöfolket har all anledning att känna sig missbelåtna över att de under en lång följd av år ha blivit ställda utanför lagen om arbetstidens begränsning och underordnade en mera oförmånlig lagstiftning, därför att internationell enighet icke kunnat uppnås angående en mera rättvis reglering. Svenska Transportarbetareförbundet anser sig emellertid sakna anledning att närmare ingå på detta spörsmål i vad det gäller den större sjöfarten.
Däremot anse vi oss ha större anledning att närmare yttra oss om arbets- tidsförhållandena å bogserbåtar och pråmar. Dessa fartyg äro mera allmänt, lagenligt uteslutna från sjöarbetstidslagen och borde väl under sådana för- hållanden rättvisligen ha inrangerats under den allmänna lagen om arbets- tidens förkortning, gällande för arbetare anställda i land. Någon större svå- righet torde icke behöva uppstå vid en dylik reglering av arbetstiden i vad det avser bogserbåtspersonalen, vilka i likhet med andra arbetare ha sina bo- städer i land. Att för deras vidkommande fastställa en 48—timmarsvecka kan ej stöta på något oöverstigligt hinder, enär bogserbåtsägarna ha obegränsade möjligheter att reglera och anpassa tjänstgöringen samt därvid utnyttja de liberalt tillmätta övertidsbestämmelserna eller verkställa eventuellt manskaps- ombyte. Spörsmålet torde i stort sett endast vara av ekonomisk art, vilket kan regleras avtalsmässigt.
Sammaledes torde även vara förhållandet beträffande pråmpersonalen, vilka dock mera allmänt ha sina bostäder ombord under den tid seglationen varar. Enda svårigheten som kan tänkas uppstå, skulle i så fall vara vid längre pråmtransporter och berör i så fall även bogserbåtspersonalen. Nästan un- dantagslöst förekomma väl sådana långfärdstransporter med enmanspråmar, endast i inre farvatten, där det finnes stora möjligheter att ankra eller att angöra land för vilotid.
Kan i detta sammanhang meddela att enligt de rapporter som kommit oss tillhanda från de å belgiska, holländska, tyska. österrikiska och tjeckoslova- kiska vattenvägar anställd personal, är arbetstiden mera allmänt fastställd men av växlande längd. Generellt synes det på lagstiftningsväg ha fastställts
en obligatorisk nattvila på 8 a 10 timmar per dygn, att uttagas mellan kl. 17 och 7 och i en del fall mellan kl. 20 och 6.
Det synes oss därför som om inga större hinder kunna föreligga att även här l landet genomföra en rättvis reglering av arbetstiden för här berörd per- sona .
Högaktningsfullt
Sv. Transportarbetareförbundet. Charles Lindley.
Bil. L.
Stockholm den 24 maj 1933.
Svenska Arbetsgivarcförcningen, Stockholm.
Sjöarbetstidslagens tillämpning för fartyg under 20 ton. Vi åberopa Eder skrivelse i denna fråga och översända samtidigt härmed statistiska uppgifter för 15 st. av våra ångare. Till följd av depressionen inom sjöfarten har det icke varit oss möjligt att fullfölja utredningen för övriga oss tillhöriga fartyg (12 st.) då dessa nämligen helt eller periodvis varit upplagda.
Som motionärerna främst rikta sina anmärkningar mot den s. k. hamntrafi- ken, hava vi ansett det vara av vikt att fördela fartygen efter den trafik vari de sysselsatts, genom vilken anordning olikheten i arbetshänseende också lät- tare kommer till uttryck. Vi hava dessutom för hamnbåtarna undersökt i vil— ken omfattning ledighet kunnat beredas besättningarna under kvällar och nåt- ter samt helgdagar.
Alla uppgifter om arbets- och övertid äro hämtade från skriftliga rappor- ter, vilka de anställda personligen fört och avgivit.
Materielen omfattar efter denna uppdelning två grupper: den första be- stående av fartyg sysselsatta i hamntrafik, den andra av dem, vilka företaga längre resor i skärgården och Mälaren. Å blanketterna betecknas dessa med 1 resp. 2.
Utredningen visar, att arbetstiden för grupp 1 är ojämförligt mycket kor- tare än för grupp 2. Det framgår här klart och tydligt att hamntrafiken i Stockholm arbetar under helt andra förhållanden än vad motionärerna synas tro. Personalen å hamnbåtarna hava även andra förmåner gentemot övriga, särskilt i fråga om arbetstidens förläggning, fritid och dylikt. Så är t. ex. den ordinarie arbetstiden uteslutande förlagd till dagtid, för närvarande söc- kendagar 6 f. m.—5 e. m. I denna ingår emellertid såväl måltidsraster som de fristunder, ofta räknade i många timmar, som uppstå då bogseringsarbete icke finnes, varför icke ens den upptagna tiden kan anses vara effektiv arbets- tid. Det bör också framhållas, att arbetet fördelas på två personer på däck, samt två man i maskin, varigenom det icke kan sägas vara allt för betungande.
Motionärerna synas även förmena, att personalen saknar möjlighet och tid att ägna sig åt sitt hem och sin familj. Vid en undersökning härom framgår emellertid, att gott om sådana tillfällen gives. Under utredningstiden, vilken tillsammans omfattar 92 dygn, har ledighet i grupp 1 åtnjutits i medeltal 59 nätter av 92 och 8 helgdagar av 13. Medräknas ytterligare två ångare, för vilka utredningen omfattar annan tid, enär de under juli—september varit upplagda, ställer sig resultatet än gynnsammare. Vi bedja få hänvisa till medföljande bilaga, där dessa förhållanden upptagas. Här vilja vi endast såsom förklaring till att sådana ångare som >>Frigga», »Tekla» och »Färdig» uppvisa mindre helgdagsledighet än övriga nämna, att dessa äro särskilt in- redda för lustresor, vilka som bekant ofta förläggas just till helgdagsdygnet. Emellertid erhåller personalen vid sådana tillfällen ofta ledigt efter det ut- resan företagits och till dess att inresa skall ske. Sådan ledighet, som ofta om- fattar större delen av dagen. har icke medtagits i våra uppgifter, enär dessa endast omfatta hela dagar.
Övertidssiffrorna äro ock rätt jämnt fördelade över hela tidsperioden och hålla sig inom mycket rimliga gränser. För söckendagarna varierar tiden i medeltal mellan 31 och 128 timmar under loppet av 92 dygn. Att så stora differenser förekomma beror givetvis på fartygens större eller mindre använd- barhet för olika arbeten. Vi anse oss också kunna uttala att rimligare arbets- tid och större fritid icke torde åtnjutas av någon annan grupp av sjömän. Motionärernas uppgifter, att 130—140 timmars övertid för månad skulle före- komma, beror helt visst på något missförstånd.
Vad angår långfärdsbåtarna är arbetstiden där indelad i skift. De arbets- och övertidssiffror, som här förekomma, kunna icke heller sägas vara sådana, att de motivera ett ingripande från statsmakternas sida.
Dessa ångare, vilka av lämplighetsskäl och för att rätt kunna fylla sin uppgift såsom bogserbåtar i allmänhet byggas med jämförelsevis små skrov och stor maskinkraft, sakna på grund härav möjlighet till ökat bostadsut- rymme.
Som en sammanfattning av vad vi ovan anfört och den utredning, som här föreligger, anse vi oss kunna uttala, att förhållandena i stort sett icke äro sådana som påståtts och att anledning för närvarande saknas för ett ingripande från statsmakternas sida i den riktning motionärerna önska. Redan vid lagens tillkomst och även senare vid olika tillfällen hava vi med styrka betonat, att lagens bestämmelser icke taga tillbörlig hänsyn till den speciella art av sjö- fart, som bogserbåtarna utöva, och därför icke böra gälla för dessa. De gångna årens erfarenheter hava icke givit oss anledning att ändra denna vår uppfattning.
Då motionärerna nu önska lagens giltighetsområde utsträckt att omfatta fartyg av så ringa storlek att de icke ens mäta 20 ton, bedja vi, under hänvis- ning till vad här framhållits, få på det bestämdaste avstyrka en sådan ut- sträckning.
Högaktningsfullt
Stockholms Transport- och Bogserings Aktiebolag.
J. G. Bruzelius. Thure Nilsson.
Ledighet å kvällar och nätter samt helgdagar.
För nedannämnda ångare omfattar undersökningen juli—september måna- der 1932 eller tillsammans 92 nätter och 13 helgdagar.
Ätnjuten ledighet
vardagar helgdagar 6 em.—6 fm. 10 em.—6 fru. summa nätter 6 fm.—6 em.
Ångaren Munin . . 53 12 65 ]1 » Friggs. . . 54 9 63 8 >> Ju iter . . 67 9 76 12
> Te 'la . . . 39 11 50 3 » Yngve . . 63 5 68 10 » Hugin . . 25 8 33 5 355 49
eller i medeltal 59 8
Under tiden 1/1—31/3 1932 eller 91 nätter och 18 helgdagar har ledighet åtnjutits å: Åtnjntenledighet vardagar helgdagar 6 em.—6 fm. 10 em.—6 fm. summa nätter 6 fm.—6 em.
Ångaren Ran . . . 71 4 75 17
Under tiden 4/5—30/7 1932 eller 88 nätter och 15 helgdagar har ledighet åtnjutits å.: Angaren Färdig . . 61 5 66 10 Stockholm den 23 maj 1933.
Stockholms Transport- och Bogserings Aktiebolag. J. O. Bruzelius.-
Bilaga M .
Till Kungl. Kommerskollegium, Stockholm.
Härjämte översändas oss tillställda blanketter, avseende >>uppgifter angåen— de bogserfartyg under 20 netto registerton», i kompletterat skick.
Vi närsluta även ett sammandrag av antalet arbetstimmar för besättnin— garna å de bogserfartyg uppgifterna avse, samt antalet timmar, som fartygen under arbetstiden legat förtöjda overksamma under juli, augusti och september 1932.
Såsom av detta sammandrag framgår, har medeltalet av arbetstiden per dag för befälhavare, maskinist, eldare och däcksman varit resp. 9.7 _ 10.0 — 10.8 och 10.4 timmar. Drages härifrån den tid, fartyget legat förtöjt overksamt, återstår resp. 4.4 —— 4.7 —— 5.5 och 5.1 timmar, under vilken tid effektivt arbete utförts. Om till den tid, under vilken effektivt arbete ut— förts, lägges ytterligare 1.5 tim. per dag för underhåll av fyren samt under— hållningsarbeten av mindre omfång, kommer ej den tid, under vilken arbete per dag utförts, att överstiga 7.0 timmar. Att besättningarna på våra bogser- fartyg ej överansträngas, så att fara uppstår för den allmänna säkerheten torde härmed vara bevisat. Under de många är vårt bolag existerat har intet enda olycksfall uppkommit, som kunnat tillskrivas överansträngning av bog- serbåtens besättning, oaktat arbetstiden under de tidigare åren var betydligt längre än nu är fallet.
Under hela den tid uppgifterna omfatta har på endast ett av våra bogser— fartyg, >>Hugo>>, endast 1 man, eldaren under en månad, juli, kommit upp till en övertid av 103 timmar, men därvid är att beakta, att av hans sammanlagda arbetstid, 27 5.5 timmar för denna månad, fartyget legat overksamt i avvaktan på arbete under 1865 timmar. Eldaren har sålunda utfört effektivt arbete under i medeltal 3 timmar per dag. För vårt bolags vidkommande inträffar det ytterst sällan, att någon av besättningen kommer upp till 100 övertidstim— mar per månad.
I herr Anderssons motion påstås det hava förekommit, att en besättning fått arbeta 36 timmar i följd, varav drages den slutsatsen, att under sådana förhållanden nattvilan blir minimal. Vi kunna ej tolka detta motionärens påstående på annat sätt än som ett medgivande, att besättningen har tillfälle till vila även under arbetstiden.
Vad beträffar tid att ägna åt hem och familj, så torde besättningarna på våra bogserfartyg hava det avsevärt bättre ställt än varje annan kategori av besättningsmän på fartyg, som ej underhållas av stat eller kommun.
Som ett ytterligare bevis för att besättningarna ej överansträngas få vi framhålla, att det ytterst sällan förekommer att några av våra besättnings- män lämna sina anställningar för att söka förmånligare sådana. Platserna äro tvärtom mycket eftersökta och hava varit så under alla år, även när tillgången på arbete inom andra yrken varit normal. Det har visat sig under de 60 år bolaget existerat, att besättningsmännens vigör vid avgången från sin tjänst på grund av hög ålder varit så god, att få yrken i detta avseende kunna upp- visa något bättre.
Enligt herr Höglunds m. fl. motion skulle det förhållandet att besättnings- männen icke bo ombord vara en bidragande motivering för arbetstidens be- gränsning. Vi hava å vår sida svårt att förstå, att denna verkliga förmån framför andra besättningsmän kan utgöra ett motiv för nödvändigheten av anställande av dubbel besättning på bogserfartygen, vilket skulle bliva nöd- vändigt om arbetstiden begränsades.
Skulle en sådan begränsning av arbetstiden genom lag bestämmas, bleve det omöjligt för oss att fortsättta bedrivandet av vår bogseringsrörelse, som redan nu går med förlust, och komme under sådant förhållande den rådande arbetslösheten att ytterligare ökas.
Göteborg den 23 maj 1933.
Göteborgs Bogserings- & Bärgnings A.—B. Karl Malmborg.
Sammandrag av antalet arbetstimmar för nedanstående samt antal timmar, som båtarna. under arbetstiden legat förtöjda overksamma, under juli, ' augusti och september 1932.
Bat Befälhavare Maskinist Eldare Däcksman Båten förtöld overksam Hugo . . . . 967'0 982'5 1 0605 — 592'0 Balder . . . 851'5 9475 1 0190 9475 6280 Otto . . . . 8595 8855 9630 —— 360'0 Filip . . . . 9850 1 0020 1 0860 984'5 7215 Erik . . . . 8585 8770 9575 — 285'5 Arthur . . . 8640 8810 9055 — 604'0 Oskar. . . . 8900 9115 9905 —— 302'0 Ragnar . . . 810'5 912'0 984'0 912'0 607'0 Emil . . . . 8760 8940 9725 — 344'5 Tor . . . . . 9825 9920 1 0790 9905 6690 John . . . . 8905 9075 9910 -— 3205 Sven . 8665 8835 9650 — 367'0
Summa 10 701'5 11 0760 11 9735 3 834'5 5 8010
Medeltal per dag, man och båt av ovanstående (92 dagar per man):
97 100 108 104 53 Medeltal per vecka (7 dagar) man och båt: 68'0 700 755 730 370 Effektiv arbetstid per vecka (7 dagar) man och båt:1 31'0 33'0 38'5 36'0
* Häri är inberäknat eldarens tid för fyrstickning varje morgon men ej den tid, som ätgått för underhåll av fyren under stillaliggandet samt underhållningsarbete av mindre omfång.
Göteborgs Bogserings- & Bärgnings A.-B. Karl Malmborg.
Bil. N.
Bemanning å i handelssjöfart använda svenska fartyg om minst 20 nettoton och högst 99 bruttoton, befintliga vid 1931 års slut.
I bemanningssiffrorna ingår ej kvinnlig personal.
Bemanning i medel-
Antal fartyg Bemanning tal per fartyg Ängfartyg. Bruttoton. —49 ........... 27 76 28 50—99 ........... 105 359 34 Summa 132 435 33 Motorfartyg. Bruttoton. —49 ........... 92 157 17 50—99 ........... 89 204 23 Summa 181 361 20 Segelfartyg med hjälpmaskin. Bruttoton. —49 ........... 228 466 20 50—99 ........... 476 1 521 32 Summa 704 1 987 28 Segelfartyg, andra. Bruttoton. —49 ........... 28 47 1 7 50—99 ........... 35 72 2 1 Summa 63 119 1 9
Bil. B.
P. M.
angående ökning av däcksbemanningen å maskindrivna lastfartyg över 3000 bruttoton och maskindrivna passagerarfartyg över 2000 bruttoton, därest 8 timmarsdagen (3 skift) införas.
Styr-män.
Antalet ifrågavarande fartyg är 136 st. Av dessa hava 18 st. två styrmän och de övriga tre styrmän eller flera. Därest 3 skift införas för styrmännen, skulle ytterligare en styrman behöva anställas på ett vart av fartygen med två styrmän.
Det skulle alltså bliva en ökning av antalet styrmän med 18 man. Därest månadshyran för nyanställd beräknas till 200 kr., hans kost per månad till 60 kr. och den årliga tjänstetiden till 12 månader, skulle de årliga utgifterna för fartygen ökas med 18 (200 + 60) ' 12 kr. Det finge alltså räknas med en årlig kostnadsökning av 56160 kr.
Däcksmanskap.
Antalet ifrågavarande fartyg är 132 st. Det förutsättes här, att å fartyg av denna storlek räknas med tre man å vakten.
A." I det till vakttjänst tillgängliga manskapet inräknas allt däcksmanskap. Av de ifrågavarande fartygen hava 7 st. sju man och 20 st. åtta man. Övriga hithörande fartyg hava nio man eller flera.
Därest 3 skift införas för däcksmanskapet å ifrågavarande fartyg, skulle det behöva anställas ytterligare två man å ett vart av fartygen med sju man och en man å ett vart av fartygen med åtta man.
Det skulle alltså bliva en ökning av antalet däcksmanskap med 34 man. Därest månadshyran för nyanställd beräknas till 110 kr., hans kost per må- nad till 60 kr. och den årliga tjänstetiden till 12 månader, skulle de årliga utgifterna för fartygen ökas med 34 (110 + 60) ' 12 kr. Det finge alltså räknas med en årlig kostnadsökning av 6.9 360 kr.
B. 1 det till vakttjänst tillgängliga manskapet inräknas ej rorgängare, timmermlin och båtsmän.
Av de ifrågavarande fartygen hava 1 st. fem man, 24 st. sex man, 28 st. flu man och 38 st. åtta man. Övriga hithörande fartyg hava nio man eller
era.
Därest 3 skift införas för däcksmanskapet å ifrågavarande fartyg, skulle det behöva anställas ytterligare fyra man å fartyget med fem man, tre man å ett vart av fartygen med sex man, två man å ett vart av fartygen med sju man och en man å ett vart av fartygen med åtta man.
Det skulle alltså bliva en ökning av antalet däcksmanskap med 170 man.
Därest månadshyran för nyanställd beräknas till 110 kr., hans kost per månad till 60 kr. och den årliga tjänstetiden till 12 månader, skulle de årliga utgifterna för fartygen ökas med 170 (110 + 60) ' 12 kr. Det finge alltså räknas med en årlig kostnadsökning av 346 800 kr.
P. M.
angående ökning av maskinbemanningen å maskindrivna fartyg över 400 bruttoton, därest 8 timmarsdagen (3 skift) införes.
Maskinister.
Antalet ifrågavarande fartyg är 765 st. Av dessa hava 1 fartyg en maskinist, 567 två maskinister och de övriga tre maskinister eller flera.
Därest 3 skift införas för maskinisterna, skulle ytterligare en maskinist behöva anställas åtminstone för flertalet av fartygen med en eller två maski- nister.
Det kunde räknas med en ökning av ungefär 568 maskinister, fördelade på lika många fartyg.
Därest månadshyran för nyanställd beräknas till 215 kr., hans kost per månad till 60 kr. samt den årliga tjänstetiden till 10 månader å 185 fartyg om högst 1 000 ton och till 12 månader å de övriga 383 fartygen, skulle de årliga utgifterna ökas med 185 (215 + 60) ' 10 = 508 750 kr. beträffande de 185 fartygen och med 383 (215 + 60) ' 12 = 1 263 900 kr. beträffande de 383 fartygen. Det finge alltså räknas med en årlig kostnadsökning av 1 772 650 kr.
Eldare.
Antalet ifrågavarande fartyg är 669 st. Av dessa hava 40 st. i regel två eldare. De övriga hava tre eldare eller flera. Därest 3 skift införas för eldarna, skulle antagligen ytterligare en eldare få anskaffas å cirka 34 av de 40 fartygen.
Det kunde alltså räknas med en ökning av 34 eldare. Därest månadshyran för nyanställd beräknas till 125 kr. och hans kost per månad till 60 kr., skulle, alldenstund flertalet av de ifrågakommande fartygen torde hava en seglationstid av 10 månader, de årliga utgifterna för fartygen kunna beräknas ökade med 34 (125 + 60) ' 10 kr. Det finge alltså räknas med en årlig kostnadsökning av 62 900 kr.
Kollämpare.
Antalet ifrågavarande fartyg är 669 st. Angående fartyg utan kollämpare (298 st.): ' Det torde få förutsättas, att å dessa fartyg alltjämt ingen lämpare eller såsom lämpare mönstrad person erfordras.
Angående fartyg med en kollämpare (244 st.): A dessa fartyg torde ende lämparen antingen vara dagman eller »gå vakt med sig själv». Arbetstiden är i så fall 9, resp. 12 timmar per dygn. En inskränkning till 8 timmar betyder sålunda en minskning i arbetsprestation med c:a 12 resp. 33 %. Denna minskning torde i det förra fallet kunna täckas med övertid. I det senare fallet torde detta icke kunna ske med den nuvarande
begränsningen av högst 18 timmars övertid i veckan. En ytterligare kolläm- pare finge i så fall anställas å fartyget.
I avsaknad av uppgifter å det antal fartyg, som är hänförligt till de olika fallen, antages, att hälften av fartygen beröres av det förra fallet och hälften av det senare. Det finge i enlighet härmed bliva en ökning av 122 kollämpare.
Angående fartyg med två kollåmpare (101 st.): A dessa fartyg antagas lämparna gå vakt om vakt, utförande all nödig lämpning. Ett införande av 3-skiftssystemet finge antagas föranleda behov av ytterligare en kollämpare per fartyg, vilket skulle innebära en ökning av 101 kollämpare.
Angående fartyg med tre kollämpare (26 st.): Ä dessa fartyg torde det ej bliva fråga om någon ökning.
Det skulle alltså bliva fråga om en sammanlagd ökning av 223 kollämpare. Därest månadshyran för nyanställd skulle beräknas till 80 kr. och hans kost per månad till 60 kr., skulle, alldenstund flertalet av de ifrågakommande far- tygen torde hava en seglationstid av praktiskt taget 12 månader, de årliga utgifterna för fartygen kunna beräknas ökade med 223 (80 + 60) ' 12 kr. Det finge alltså räknas med en årlig kostnadsökning av 374 640 kr.
Smörjare och donkeymän.
Antalet ifrågavarande fartyg är 669 st. Angående fartyg utan smörjare eller donkeyman (1881 st.): Det torde få förutsättas, att någon smörjare eller donkeyman fortfarande ej skulle påfordras å dessa fartyg.
Angående fartyg med en smörjare eller donkeyman (255 st.) : Ende smörjaren torde i regel smörja på förste maskinistens vakt, medan andre maskinisten själv smörjer på sin vakt. Vid en ökning av maskinister- nas antal från 2 till 3 är en minskning av ende smörjarens arbetstid från 12 timmar till 8 timmar möjlig med bibehållande av förste maskinistens frihet från smörjning utan ökning av antalet smörjare.
Ende donkeymannen torde i regel vara dagman. Arbetstidens minskning för denne torde ej påkalla anställande av någon ytterligare donkeyman, utan i stället medföra ökade kostnader för övertid eller biträde från land.
Angående fartyg med två smörjare eller donkeymån (169 st.) :
Båda männen torde alltid vara vaktindelade, då det är fråga om två smör— jare, och i regel, då det är fråga om en smörjare och en donkeyman. De sta— tistiska tablåerna utvisa ej huru det förhåller sig med uppdelningen å smörjare och donkeymän. I avsaknad av exakta uppgifter torde det kunna antagas, att båda männen äro vaktindelade å tre fjärdedelar av de 169 fartygen d. v. s. å 127 fartyg. '
När båda männen äro vaktindelade, torde de förrätta all smörjning, medan maskinisterna huvudsakligen ägna sig åt tillsyn. Med bibehållande av denna arbetsfördelning torde, vid arbetstidens inskränkning till 8 timmar, så gott som undantagslöst fordras en ökning med en smörjare eller donkeyman per fartyg. Det utgås här från att den nyanställde kommer att tillhöra den lägst avlönade av dessa båda grupper, d. v. s. smörjarnas. Det skulle alltså på- fordras ungefärligen en ökning av 127 smörjare.
Ar endast en av de båda. männen vaktindelad, torde han i regel smörja på förste maskinistens vakt, medan andre maskinisten själv smörjer på sin vakt. Vid en ökning av maskinisternas antal från 2 till 3 synes en minskning av den ifrågavarande mannens arbetstid från '12 till 8 timmar möjlig med bibehållande av förste maskinistens frihet från smörjning utan ökning av de nu omhandlade männens antal.
5—332278
Angående fartyg med fler än två smörjare eller donkeyman (57 st.): A dessa fartyg torde någon bemanningsökning i regel ej erfordras.
Den kostnadsökning, som skulle föranledas av de 127 nya smörjarna, torde kunna beräknas på följande sätt.
Månadshyran och kosten per månad torde för var och en av de nyanställda kunna anslås till ungefär 150 resp, 60 kr. För praktiskt taget samtliga de fartyg, vilka beröras av bemanningsökningen, torde seglationstiden i regel kunna anses vara 12 månader. Enligt beräkningen 127 (150 + 60) -12 skulle det alltså uppstå en årlig kostnadsökning av 320 040 kr.
Motor-män, donkeymän, smörjare och motor-elever.
Antalet ifrågavarande fartyg är 96 st. Av dessa hava 1 fartyg ingen man, inget fartyg en man och 6 fartyg två man. De övriga hava tre man eller flera.
Därest 3 skift införas, skulle antagligen ytterligare en man få anskaffas å de 6 fartygen med två man.
Det skulle alltså förefinnas behov av en ökning av 6 man.
Därest månadshyran för nyanställd beräknas till 150 kr. och hans kost per månad till 60 kr., skulle, alldenstund flertalet av de ifrågakommande fartygen torde hava en seglationstid av 10 månader, de årliga utgifterna för fartygen få beräknas ökade med 6 (150 + 60) -10 kr. Det skulle alltså få räknas med en årlig kostnadsökning av 12 600 kr.
Anm.. I ovanstående kalkyl har hänsyn ej tagits till behovet av dagmän eller till behovet av mer än en man på vakten.
Sammanställning.
Persongmpp Ökat antal man Ökad ärlig kostnad i kr. styrmän ............. ]8 56 160 Däcksmanskap . . . . ...... 34 + ev. 136 69 360 + ev. 277 440 Maskinister . . . . . . . ..... 568 1 772 650 Eldare å ångfartyg . . . . . . . . 34 62 900 Kollämpare å d:o . . . . . . . . 223 374640 Smörjare och donkeyman å d:o . . . 127 320040 Motormän, donkeyman. smörjare och
motorelever å motorfartyg . . . . 6 12 600
Summa 1010 + ev. 136 2 668 350 + ev. 277 440
Anm. I de gjorda beräkningarna har hänsyn e' tagits till årlig ökning av övertidsersätt- ningar och av kostnad för biträde av folk rån land eller till engångskostnader för bostäders anordnande.
Anm. Beräkningarna om fatta, icke radiotelegrafister,
" elektriker, pumpmän, smeder m. m. kökspersonal, betjäning m. m.
Bil. S.
Preliminärt förslag1
till sjöarbetstidslag. Härigenom förordnas som följer. 1 KAP. Inledande bestämmelser. 1 %. ———————————————————————— Lagens tillämpninga— 2 % område. 1 mom. I denna lag förstås med —————————_———TT—_—_—_——.——'—— Dö 't'oner ' helgdag: dygn, varå söndag eller här 1 riket brukhg helgdag mfaller ; (31:31:11. % oceanfart: fart bortom linjen Shetlands nordpynt—Trondbjemsfjorden, 11 ' grader) västlig longitud (Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud Brest ;
nordsjöfart: annan fart bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs eller bortom Cuxhaven.
2 mom. Vid beräknande av arbetstid enligt denna lag skola undantagas dels måltidsrast dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, försåvitt. detsamma varar minst en halv timme och sjömannen därunder äger avlägsna sig från arbetsplatsen.
2 KAP. Ordinarie arbetstid & fartyg, som nyttjas i fjärrtrafik.
3 %.
I detta kapitel meddelade bestämmelser avse fartyg, som nyttjas i fart, vari _ Vall?- ingår resa, under vanliga förhållanden krävande mera än tolv timmars oav- mdelmng' bruten gång (fjärrtrafik). Till sjöss å. dylik resa skall skeppstjänst vara indelad i vakter (skift) på allmänt brukligt sätt.
4 %. Ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman, vilkens skeppstjänst är indelad i 075193"? vakter, utgör för dygn räknat högst ”ryggsim &) åtta timmar för styrman, i fall det för fartygets behöriga bemanning nö- vgåtmdelad diga antalet styrmän uppgår till minst tre; sjöman.
b) åtta timmar för maskinist, i fall det för fartygets behöriga bemanning nödiga antalet maskinister uppgår till minst tre;
1 Detta preliminära förslag benämnes i ämbetsverkens utlåtande mtkast».
Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman.
Ordinarie arbetstid till sjöss för kökspersonal.
Ordinarie arbetstid vid ankomst till
hamn.
c) åtta timmar för motorman och smörjare, i fall det för fartygets behö- riga bemanning nödiga antalet maskinister uppgår till minst tre samt motor- männens eller, då fråga är om smörjare, dessas antal uppgår till minst tre;
d) åtta timmar för kollämpare och eldare, i fall det för fartygets behöriga bemanning nödiga antalet kollämpare eller, då fråga är om eldare, dessas för samma ändamål nödiga antal uppgår till minst tre; '
e) åtta timmar för eldare, som har att för hand verkställa eldning med kol, i fall resan under vanliga förhållanden kräver mera än tjugofyra timmars oav— bruten gång samt fartyget är statt i 1) oceanfart eller 2) nordsjöfart och har en maskinstyrka av minst 250 indikerade hästkrafter eller ock 3) inskränk- tare fart och har en maskinstyrka av minst 600 indikerade hästkrafter; samt
f) tolv timmar i annat fall än ovan sägs. I fall som i punkt a) avses må, utöver där angiven tid, såsom ordinarie ar— bete åläggas styrman utförande av nautiska och meteorologiska observationer ävensom journalföring och andra expeditionsgöromål under högst en timme om
ygnet.
A helgdag till sjöss må såsom ordinarie arbete icke åläggas vaktindelad sjö- man annan skeppstjänst än 1:o sådan, som erfordras för fartygets framdri- vande, manövrering eller navigering, ävensom därmed sammanhängande arbete. som ej kan tåla uppskov, samt 2 :o lättare rengöring och sådant arbete, som en- ligt 6 g kan å helgdag åläggas kökspersonal.
_ Utöver vad ovan stadgats må såsom ordinarie arbete utföras askhissning till Sjoss. 5 %.
Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman (sjöman, vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter och som ej tillhör kökspersonalen) utgör för dygn räknat högst nio timmar; å helgdag må dock sådan sjöman icke såsom ordinarie ar- bete åläggas annan skeppstjänst än lättare rengöring och sådant arbete, som regelmässigt ingår i sjömannens åligganden och ej kan tåla uppskov, allt un- der sammanlagt högst en timme.
Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman skall, såvida ej annat överenskom- mits, förläggas å söckendag mellan klockan 6 och klockan 20 samt å helgdag mellan klockan 6 och klockan 9.
6 %.
Ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman tillhörande kökspersonalen (perso- nal, vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter och som är anställd för till— syn å provianten, för tillredning eller servering av kosten eller för uppassning i övrigt eller för den rengöring eller diskning, som med dylikt arbete äger sam- band) utgör för dygn räknat högst tio timmar; å helgdag må dock sådan sjö- man icke såsom ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst än tillredning och servering av kosten jämte tillhörande diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt lättare rengöring.
Ordinarie arbetstid till sjöss för kökspersonal skall, såvida ej annat över- enskommits, förläggas mellan klockan 5 och klockan 20.
7 % (nuv. 9 %).
Sjömans ordinarie arbetstid vid fartygs ankomst till hamn utgör för dygn räknat högst tolv timmar, dock att ' a) arbetstiden för maskinist, motorman, smörjare, kollämpare och eldare e,] må överstiga den för sådan sjöman stadgade ordinarie arbetstiden till sjöss, b) å helgdag annan skeppstjänst icke må åläggas sjömannen än sådant
arbete, som omförmälts i 4 % tredje stycket, ävensom arbete för fartygets klargöring i anledning av ankomsten samt lastning eller lossning av passa- gerares effekter eller av post eller av styckegods i mindre omfattning eller av gods, vars lastning eller lossning ej kan utan fara för godset uppskjutas.
Vad i punkt b) här ovan sägs skall äga tillämpning jämväl å söckendag för tid efter kl. 18, där ej enligt 8 % sista stycket ordinarie arbetstid i hamn må förläggas till tid efter nyssnämnda klockslag, eller fartygets avgång är av— sedd att äga rum senast under dygnet näst efter det, varunder fartyget an— kommit till hamnen.
8 %.
Ordinarie arbetstid i hamn utgör för dygn räknat högst åtta eller i tropikerna sju timmar för sjöman, som ej tillhör kökspersonalen, dock att sådan sjöman därutöver må såsom ordinarie arbete åläggas utförande av nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten (klargöring) under högst en halv timme; samt tio timmar för sjöman, som tillhör kökspersonalen.
Å helgdag i hamn må såsom ordinarie arbete icke åläggas sjöman, som ej tillhör kökspersonalen, annan skeppstjänst än högst en timmes lättare ren- göring; ej heller må å helgdag i hamn såsom ordinarie arbete åläggas köks— personalen annan skeppstjänst än tillredning och servering av kosten jämte tillhörande diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt lättare rengöring.
Ordinarie arbetstid i hamn skall förläggas för sjöman, som ej tillhör köks— personalen, å söckendag mellan klockan 6 och klockan 18 och å helgdag mel- lan klockan 7 och klockan 9, såvida ej annat överenskommits eller är i veder- börande hamn brukligt, samt för kökspersonalen å söckendag mellan klockan 5 och klockan 19 och å helgdag mellan klockan 6 och klockan 19, såvida ej annat föranledes av sådan ändrad förläggning av arbetstid, varom nyss nämnts.
9 %. Då fartyg avgår från hamn, äga bestämmelserna i 7 % första stycket angå— ende ordinarie arbetstid vid ankomst till hamn motsvarande tillämpning.
3 KAP. Ordinarie arbetstid å fartyg, som nyttjas i närtratik.
10 % (nuv. 11 och 12 55).
Nyttjas fartyg i fart, som under vanliga förhållanden kräver högst tolv timmars oavbruten gång (närtrafik), skall
a) där skeppstjänst är indelad i vakter på allmänt brukligt sätt, vad i 2 kapitlet stadgats lända till efterrättelse, samt
b) där skeppstjänst ej är indelad i vakter på allmänt brukligt sätt, Sjömans ordinarie arbetstid begränsas så att den icke överstiger vare sig tolv timmar om dygnet eller, såvitt angår sjöman, som ej tillhör kökspersonalen, sextiotre timmar i veckan.
4 KAP. Säker-hetstjänst och övertidsarbete m. m.
11 % (nuv. 13 %).
Utöver vad i 2 och 3 kapitlen stadgats må skeppstjänst åläggas sjöman, då fråga är om:
Ordinarie arbetstid i hamn.
Ordinarie arbetstid vid avgång från. hamn.
Ordinarie arbetstid & fartyg i närtrailk.
Säkerhets- tjänst m. m.
Ö vel-tids- arbete.
Begränsning av övertids- arbete.
Ersättnin g för övertids- arbete.
&) skeppstjänst, som med hänsyn till säkerheten för fartyg, liv eller gods eller till fartygs navigering eller manövrering till sjöss nödvändigt måste ut- föras å annan än ordinarie arbetstid;
. b,) skeppstjänst, som erfordras för lämnande av hjälp, varom i 34 a, 223 eller 223 a & sjölagen sägs ;
c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap, som i enlighet med vad därom särskilt stadgas varde. anställda; samt
d) skeppstjänst, som föranledes därav, att besättningen blivit under på- gående resa förminskad.
För skeppstjänst, som sjöman utför på grund av förestående bestämmelser, är han, såvida ej annat överenskommits, icke berättigad till särskild ersätt- ning i vidare mån, än i 23 % sjömanslagen sägs.
12 % (nuv. 14 å).
Utöver vad i 2 och 3 kapitlen stadgats må, mot ersättning i fritid eller pen- ningar, åläggas sjöman jämväl annan än i 11 % omförmäld skeppstjänst (över- tidsarbete).
13 % (nuv. 15 å).
Till övertidsarbete mot ersättning i penningar må sjöman icke användas mera än aderton timmar i veckan, såvida icke annat överenskommits; där sådan överenskommelse träffats, må övertidsarbetet dock icke överstiga tjugo- fyra timmar i veckan.
Från nu stadgad begränsning undantages övertidsarbete, som erfordras för:
a) vidtagande av åtgärd, som blivit påbjuden av myndighet i hamn;
b) nödig vakttjänst i hamn;
c) skeppstjänst, som nödvändigt måste fullgöras å tid, då sjöman icke eljest enligt denna lag har att förrätta arbete.
14 % (nuv. 16 %).
Fritid, varmed övertidsarbete ersättes, skall vara av minst samma omfatt— ning som övertiden och förlagd till samma dygn eller närmast föregående eller efterföljande helgfria dygn.
Overtidsersättning, som utgår i penningar, skall, för timme beräknat, ut- göra, när övertidsarbetet utföres ä söckendag, minst en etthundrafemtiondel och, när övertidsarbetet utföres å helgdag, minst en sjuttiofemtedel av sjöman- nens kontanta månadslön, oberäknat kostpenningar eller däremot svarande er- sättning.
Har sjöman någon dag mera än två timmar använts till övertidsarbete, be— stående uti hanterande av last vid lastning eller lossning, skall, därest han under närmast följande dag eller dagar användes för enahanda arbete, ersätt- ning, som utgår i penningar, för det å sistberörda dag eller dagar utförda övertidsarbete av sådan art beräknas efter den för övertidsarbete å helgdag stadgade beräkningsgrund, ändock att arbetet utförts å söckendag.
Overtidsersättning, som utgår i penningar, skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete utföres. Påbörjad halvtimme skall därvid ersättas så— som hel halvtimme.
Övriga bestämmelser.
15 % (nuv. 17 å).
Innehåller avtal om skeppstjänst villkor stridande mot denna lag, vare det Ogiltigt villkor utan verkan, där ej om sådant villkor överenskommits genom kollektiv- mal- avtal, som är bindande för redaren och sjömannen.
16 % (nuv. 18 å).
___—_______ _____________ Övertids- journal.
_______._.____________________________ Lagen tillgänglig
18 % (nuv. 20 %) ombord.
___—___._______________.__—____— Tillsynå lagensefter—
19—26 %% (nuv. 21—28 så); levnad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935. Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i kraft meddela undantag, som avses i 1 % 3 mom.
* Beträffande dessa paragrafer, som innehålla straifbestämmelser och processuella stadganden, äro föreslagna ändringar av allenast formell natur.
Bil. T.
Preliminärt förslag1 till ändring av 51 och 73 %% sjömanslagen.
51 %.
Sjöman —— -— — skeppsbord.
Under fartygets uppehåll i hamn eller eljest å säker ankarplats skall sjö- man beredas tillfälle att för egna angelägenheters ordnande en gång i månaden å dag, då affärs- och expeditionslokaler hållas öppna, vistas i land under tiden efter klockan 12 middagen eller under annan tid, varom överenskom— melse träffats. Överstiger berörda uppehåll icke fyrtioåtta timmar i följd, må dock sådant landlov kunna påfordras allenast, såvida fartygets avgång ej därigenom fördröjes.
Under uppehåll, som i nästföregående stycke sägs, må sjöman icke vägras tillstånd att under fritid gå i land, såvida ej sjömannens kvarstannande om- bord är av behovet påkallat med hänsyn till fartygets, lastens eller de om- bordvarandes säkerhet, fullgörande av nödig skeppstjänst eller fartygets före- stående avresa eller förhalning.
Där så lämpligen kan ske äger sjömannen rätt att utan kostnad anlita far- tygets båtar för att komma ombord eller i land.
Varder — — —— befälhavaren.
73 %.
Befälhavare eller den, som är satt i befälhavares ställe, straffes med böter:
6. — Om han utan laga skäl vägrar någon tillstånd att gå i land enligt be- stämmelserna i 51 %; 7. —— — — kronor.
1 Detta preliminära förslag benämnes i ämbetsverkens utlåtande »utkast».
P. M.
angående yttranden i anledning av preliminära förslag (ut- ' kast) till sjöarbetstidslag m. m.
Preliminära förslag till sjöarbetstidslag samt till ändring av 51 och 73 %% sjömanslagen, åtföljda av vissa för frågans bedömande erforderliga uppgifter, utremitterades i juli 1933 till sjöarbetstidssakkunniga. Svar inkommo från följande sjöarbetstidssakkunniga, nämligen: direktören H. F. Reuterskiöld för redare av fartyg i ocean- och nordsjöfart, direktören B. von Sydow för redare av fartyg i östersjö- och kustfart, direktören O. F. Ekebohm för redare av fartyg i skärgårds-, kanal- och insjöfart, sjökaptenen B. J ohans- son för redare av segelfartyg, avdelningschefen N. Th. L. Nilsson för redare av bogser- och pråmfartyg, sjökaptenen B. C. H. Johannisson för befälhavare och styrmän, ombudsmannen Gunnar Olsson för maskinister, sekreteraren i Svenska Sjöfolksförbundet Nicklas Olsson för däcksmanskap och ordföran- den i Svenska Sjöfolksförbundet S. Lundgren för maskinmanskap.
Ombudsmannen W. Lindberg, som representerar köksmanskap, erhöll jäm- väl remiss i ämnet, men har ej inkommit med något yttrande.
Här nedan lämnas en sammanställning över innehållet av de inkomna ytt— randena.
Vid promemorians upprättande hava Vissa anmärkningar gjorts för ytt— randenas klarläggande.
Yttrandenas innehåll jämte anmärkningar.
Angående förslaget till sjöarbetstidslag. Allmänt.
Jämlikt beslut, fattat å 1926 års internationella sjömanskonferens i Geneve, upptogs frågan angående en internationell reglering av sjöarbetstiden till be- handling å en dylik ny konferens därstädes under år 1929. Majoriteten vid sistnämnda konferens uttalade sig för reglering i en internationell konvention av arbetstiden till sjöss. Med ledning av vissa beslut, som av konferensens majoritet antogos, har Internationella Arbetsbyrån upprättat ett frågeformu— lär, vilket tillställts regeringarna i och för besvarande. Detta formulär har av Kollegium den 17 mars 1930 remitterats för yttrande till sjöarbetstidssak- kunniga. Jag har varit i tillfälle taga del av det svar, som min företrädare bland dessa sakkunniga, kaptenen 0. A. Nordborg, avgivit den 26 mars samma år och kan till alla delar ansluta mig till vad däri anföres beträffande genom- förandet utav internationella föreskrifter å detta område.
Anm. Hr Nordborg motsatte sig en internationell reglering av arbetsti- den ombord å fartyg. Han ansåg det visserligen, med hänsyn till sjö- fartsnäringens internationella karaktär, teoretiskt riktigt, att denna ar- betstid reglerades internationellt, men hade en 10-årig behandling av frå.- gan visat, att tillfället icke vore inne för dess praktiska förverkligande.
Hr Reuter- skiöld.
I den svarsskrivelse, som av svenska regeringen avlåtits till Internationella Arbetsbyrån med anledning av nämnda frågeformulär, har emellertid den prin- cipiella frågan angående en internationell reglering av sjöarbetstiden besvarats jakande. Vid besvarandet av övriga frågor synes man i huvudsak hava ut- gått ifrån den svenska sjöarbetstidslagens bestämmelser. Såsom exempel må anföras, att till svar på frågan angående arbetstidens längd för kökspersonalen meddelats, att denna bör, såväl i hamn som till sjöss liksom ock vid fartygs ankomst och avgång, utgöra tolv timmar per dag.
I enlighet med beslut, fattat av Internationella Arbetsbyråns styrande organ, the Governing Body, skulle ärendet hava behandlats vid en rådgivande teknisk konferens för sjöfartsfrågor under är 1931. På grund av mellankom- mande omständigheter har emellertid the Governing Body sedan ändrat sitt beslut därhän, att frågan skall upptagas till behandling vid en allmän sjö- manskonferens under år 1934. Frågan huruvida denna konferens skall f.öre- gås av en konferens av teknisk natur är ännu icke definitivt avgjord.
Oberoende av den inställning man har till frågan angående sjöarbetstidens internationalisering, anser jag, att ämbetsverken med hänsyn till vad som sålunda förekommit haft synnerliga skäl för sitt i utlåtande den 25 januari 1933 framförda förslag öm förlängning av den nu gällande provisoriska sjö- arbetstidslagen till och med den 31 december 1936, då det kunde antagas, att den internationella handläggningen därav vore slutförd. Därest icke detta sker, skapas nämligen en osäkerhet inom denna del av sjöfartslagstiftningen, som måste lända näringen till ytterligare förfång. Jag vill icke underlåta framhålla nödvändigheten av, att man i denna lagstiftningsfråga ej upprepar vad som nyligen skett å sjöfartssäkerhetslagstiftningens område. Här an- togos år 1927 författningar, som inneburo omfattande förändringar i förhål- lande till de tidigare gällande och som förorsakade rederinäringen avsevärda nackdelar. Detta skedde till trots därav, att man visste, att en revision av den internationella Sjöfartssäkerhetskonvention, som antogs i London 1914, var förestående. År 1929 antogs också en ny sådan konvention, som år 1932 ratificerades av Sverige. I slutet av sistnämnda år utfärdades ett tiotal nya svenska författningar såsom en följd därav, vilka författningar i många fall inneburo väsentliga ändringar i den blott fem år gamla lagstiftningen och som likaledes medförde ytterligare betydande utgifter för näringen. Genom detta tillvägagångssätt drabbades sålunda näringen, som under senare år betungats av en omfattande lagstiftning, av utgifter, som eljest i viss utsträckning kunnat besparas densamma.
Efter att sålunda hava berört den ifrågavarande svenska lagstiftningens förhållande till den internationella behandlingen av frågan vill jag i avse- ende å de utav redarna vunna erfarenheterna av sjöarbetstidslagens verkningar i korthet anföra följande.
Bestämda krav på sjöarbetstidslagens upphävande framföras allt emellanåt från redarehåll under framhållande därav, att de flesta av de stater, vilka å sjöfartens område uppträda som konkurrenter till Sverige, sakna dylik lag- stiftning, varigenom de kunna på ett mera ändamålsenligt sätt utnyttja ar- betstiden. Detta medverkar till, att Sverige kommer i ett sämre konkurrens- läge. Härtill kommer, att lagen förutom ökade kostnader för rederierna åstadkommit tvister och misshälligheter ombord, varigenom befälets ställ- ning försvårats, samt medfört, att arbetsintensiteten snarare minskats än ökats, vilket senare man vid lagens tillkomst förutsatte.
Lagens främsta syfte är att hindra överansträngning men går i många fall vida utöver detta mål. Den enda effekten av åtskilliga stadganden är att förskaffa sjöfolket ökade ekonomiska förmåner.
Genom lagen hava underhållsarbetena kommit att eftersättas, varigenom reparationer och klassningar fördyrats.
Det betryckta läge, vari sjöfartsnäringen sedan flera år befinner sig, har medfört, att dessa krav på senare tid accentuerats. Någon social orättvisa gentemot det svenska sjöfolket kan ej heller anses föreligga genom ett upp- hävande av lagen, då, såsom nämnts, flertalet utländska stater, i vilka sjö- folket står på en hög social standard, sakna dylik lagstiftning.
För den händelse statsmakterna det oaktat icke anse, att detta krav för närvarande kan realiseras, är en revision åsyftande lättnader i lagen på- kallad. De radikala önskemål i motsatt riktning, som framlagts från sjö- folkets sida liksom ock genom i riksdagen väckta motioner och som åsyfta bland annat införandet av en allmän arbetstid av 8, i vissa fall 6, timmar per dag, äro svåra att förstå. I många fall äro dessa omöjliga att genom— föra och skulle deras realiserande förorsaka näringen sådana utgifter, att dess ekonomiska bedrivande skulle omöjliggöras. I sista hand komme de därför att gå ut över sjöfolket självt, medförande ökning i den nuvarande arbetslösheten inom sjömansyrket. Det är en kortsynt politik att belasta en näring med sådana restriktioner, som icke allenast omintetgöra dess utveck— ling utan också äventyra dess existens. I synnerhet gäller detta i tider så- dana som de nuvarande. Hade Sverige varit i socialt hänseende ett efter- blivet land, vore en dylik ståndpunkt förklarlig, men då det i stället obestrid- ligen förhåller sig så, att de svenska sjömännen härutinnan äro väl ställda, framstår en dylik aktion såsom synnerligen opåkallad.
Då det gäller att bedöma arbetstiden å fartyg, drager man oftast upp jämförelser med förhållandena å detta område inom industrien. För utomstå- ende framstår det då såsom en orättvisa, att sjömannen i Vissa fall, då far- tyget är till sjöss, har en längre arbetstid än arbetaren i land. De i ett fler— tal hänseenden väsentligt olika förhållandena till sjöss, yrkets natur, arten av arbetet, avståndet från arbetsplatsen samt tillfällen att använda ledig— heten äro emellertid faktorer, som medföra, att frågan angående arbetstiden å fartyg måste bedömas från helt andra utgångspunkter, än då det gäller taga ståndpunkt till arbetstiden för den inom industrien anställde.
Åmbetsverken hava företagit en utredning i syfte att belysa de ekonomi- ska följderna av genomförandet utav 8-timmarsdagen till sjöss. Därvid har man kommit till en årlig ökning av kostnaderna för hyror och kost med cirka 21/2 a 3 miljoner. I utredningen har hänsyn emellertid icke tagits till den ök- ning av kostnaderna för övertidsarbete och för biträde av folk från land, som 8-timmarsdagen kan medföra, och ej heller till de engångskostnader, som föranledas av, att ytterligare bostäder kunna behöva anordnas med hänsyn till den av 8-timmarsdagen nödvändiggjorda bemanningsökningen.
Med anledning härav vill jag endast anföra, att ovan angivna merkostnader, vilka redan i och för sig icke skulle kunna bäras av rederinäringen, äro lägre än de, vartill man efter vidtagen utredning å Redareföreningen i detta hän- seende kommit.
Förutom de påvisbara utgifter, som 8-timmar-ssystemet skulle medföra, förloras givetvis en del lastutrymmen. För en del fartyg skulle denna om- ständighet rent av bliva så ruinerande, att dessa fartygs sysselsättning i den allmänna fraktmarknaden omöjliggjordes. Som exempel kan nämnas, att få. ett fartyg om cirka 625 tons d. W. med skansen under däck hyttutrymmet för personalökningen upptager, om golvytan för 2 man beräknas till 2 X 3 kvm och 2 m i höjd, icke mindre än 48 kbm.
I samband härmed kan förtjäna framhållas de oförmånliga verkningar, som en rigorös sjöarbetstidslagstiftning medfört i Frankrike. Den franska sjö-
Hr Eke- bahm.
fartsnäringen åtnjuter för närvarande i viss utsträckning statssubsidier för att kunna upprätthållas i den utländska konkurrensen. Såsom motiv för dessa subsidier har man bland annat åberopat, att desamma skola anses utgöra kompensation för ökade personalkostnader.
Anm. Frågan om det statsunderstöd åt franska handelsfartyg, som här torde åsyftas, var ännu den 4 augusti 1933 ej slutbehandlad, men för- väntades det då, att parlamentet skulle slutbehandla denna fråga under höstsessionen 1933.
Tre olika förslag till understöd förelågo, bl. a. ett av deputerade kam- marens kommission för handelsflottan upprättat förslag. Enligt detta förslag skulle statsunderstödet i regel utgå med en tredjedel av lönen för befäl och besättning, dock med viss ökning i förhållande till bl. a. dräktighet. Fartyg, som varit upplagda men utrustats efter författnin- gens utfärdande, skulle dessutom i vissa fall under sex månaders tid åtnjuta ett ytterligare ökat understöd.
Från understödets åtnjutande skulle undantagas bl. a. fartyg, som till— hörde en linje, som eljest subventionerades av franska staten, departemen- ten eller kommunerna.
Understödsbestämmelserna skulle gälla i två år och kunna förnyas för ytterligare två år. Kapten Nordborg har den 18 februari 1930 i egenskap av sjöarbetstids- sakkunnig till Kollegium inkommit med en promemoria angående de änd- ringar, i nu gällande sjöarbetstidslag, som från redarehåll anses erforderliga. 'F ör min del anser jag, att dessa ändringsförslag äro Väl motiverade och kan därför ansluta mig till dem, i den mån de icke avvika från nedanstående detaljerinringar. Emellertid hava ämbetsverken i sitt nu föreliggande preli— minära lagförslag endast i helt obetydlig utsträckning tagit hänsyn till de- samma. Med anledning härav hemställer jag, att ämbetsverken vid frågans fortsatta handläggning ännu en gång ville taga under övervägande ändringar av lagen i överensstämmelse därmed.
Anm. Det huvudsakliga i de av hr Nordborg framförda yrkandena, vilka ej helt eller till väsentlig del tillgodosetts i det preliminära för- slaget, finnes omnämnt under resp. paragraf, och är där angivet att hr Reuterskiöld anslutit sig till desamma. Härefter vill jag göra nedanstående detaljerinringar rörande vissa bestäm- melser i ämbetsverkens förslag, vilka emellertid med hänsyn till den korta remisstiden, som icke medgivit att i erforderlig utsträckning verkställa nö- diga utredningar eller att samråda med näringens praktiska utövare, icke få anses såsom uttömmande.
Slutligen vill jag framhålla nödvändigheten därav, att Sveriges Redare- förening beredes tillfälle att avgiva yttrande i detta ärende, innan det slut- behandlas av ämbetsverken. De omfattande verkningar, som förslaget med- för för sjöfartsnäringen, anser jag till fullo utgöra motiv härför.
Hr Ekebohms yttranden avse endast förhållanden, som äga samband med skärgårds—, kanal- och insjöfart, dock (enligt meddelande i telefon) ej sådan kanalfart, som är att hänföra till kustfart, såsom exempelvis Ångf. A.-B. Göta Kanals verksamhet. '
Undertecknad får i samband med att ny sjöarbetstidslag skall utarbetas vördsamt framhålla särskilt den mindre sjöfartens hårda kamp för tillvaron i ständig och ojämn konkurrens med de landväga transportmedlen, i synner- het med biltrafiken, vilken kan draga nytta av många förmåner, dem sjöfar— ten saknar. Det synes mig därför ofrånkomligt, att i en ny sjöarbetstidslag inrymmas så många lättnader, som rimligtvis kunna erhållas, för att hjälpa
sjöfarten att hållas vid liv. Vid den första sjöarbetstidslagens tillkomst före- kom ej alls denna konkurrens mellan transportmedlen på sjön och på land, och flera behovssynpunkter för sjöfartens vidkommande, som då icke kunde förutses, måste därför nu beaktas.
Förslag om införande av 8—timmars arbetsdag i Svenska fartyg kan så län- Hr JohanS- ge 8-timmarsdag ej blivit Internationellt lagstadgat icke tillstyrkas i andra fall än som framgår av preliminära förslaget.
Skulle lag om 8-timmars arbetsdag helt bliva infört att gälla för alla svenska fartyg erhåller därigenom utländsk konkurrens ett kraftigt handtag och Svenskt sjöfartsintresse ett dråpslag, som det tager årtionden att repa- rera. Genom utredning angående ökning av antalet styrmän, däcksperso— nal, maskinister, eldare och övrig personal framgår att förslaget 8-tim- mars arbetsdag å svenska fartyg kommer att stöta på stora ekonomiska svå- righeter, vilket i sin tur, om 8—timmars dag genom lag bliver påtvingad sjö- farten, helt säkert kommer att föranleda uppläggning i större skala. Lagen om 8-timmars dag kommer att skada svensk sjöfartsnäring och landets intres- sen, så ock till skada där den vore avsedd att gagna.
När ämbetsverken gå till slutlig behandling över föreliggande förslag till ändring av sjöarbetstidslagen och särskilt förslag om åtta timmars arbetsdag, bör det tagas i beaktande, att svensk sjöfart ej är allenarådande på havet, utan har att kämpa mot en stark utländsk konkurrens, där ingen åtta timmars arbetsdag förekommer och där sjöarbetstidslagen icke i skärpa kommer upp till den nu redan befintliga svenska sjöarbetstidslagen.
Hr Johansson tillstyrker förslaget till ny sjöarbetstidslag utom i de avseen- den, mot vilka han framställt erinringar.
Anm. I denna promemoria äro även intagna uttalanden av hr Johansson ik anledning av vissa tidigare av riksdagsmotionärer m. fl. framförda yr- anden. Under årens lopp har från olika håll framförts krav på att sjöarbetstids— lagen måtte erhålla en text, som av var och en lättare kunde förstås, och från redarehåll har betonats nödvändigheten av smidigare bestämmelser i syfte att giva parterna rätt att själva, åtminstone i vissa fall, träffa överens— kommelse.
Den nu föreslagna formuleringen tillgodoser helt visst båda dessa önskemål på ett bättre sätt än vad fallet är för närvarande.
Rörande den utredning, som verkställts för att bedöma möjligheten av ett vidsträcktare införande av 8—timmarsdagen för ordinarie arbetet å svenska handelsfartyg, framgår, att även med den begränsning för fartygens stor— lek, som nu skett, ett sådant beslut, där det låter sig genomföras, skulle medföra kostnader av sådan storlek, att den svenska sjöfarten helt visst icke mäktar att bära dem.
Hr Johannisson meddelar sig instämma i det preliminära förslaget till ny sjöarbetstidslag utom i de avseenden, som framgå av hans i det följande om- nämnda uttalanden.
Hr Olsson meddelar sig till följd av bristande tid ej ha kunnat ägna frågan ett så ingående studium, som varit önskvärt, utan måst inskränka sig till kort- fattade erinringar (Anm. se härom under resp. paragrafer).
Hr Nicklas Olsson vidhåller tidigare av honom gjorda yrkanden. Bland dessa förekommer ett principuttalande till förmån för 8 timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka med undantagsbestämmelser för säkerhetstjänst, an- komst till och avgång från hamn m. 111. För det huvudsakligaste av dessa yrkanden i övrigt, i den mån de ej i huvudsak tillgodosetts i det preliminära författningsförslaget eller ämnet ej nu ånyo upptagits till särskild behandling av hr Olsson, redogöres under resp. paragrafer.
80%.
H r Nilsson.
Hr .Johan- nissan.
Hr Nicklas Olsson.
Hr Lun (l- gren.
Kungl. Kommerskollegium synes vid utarbetandet av föreliggande förslag enbart ha tagit hänsyn till den kostnadsökning, som enligt Kungl. Kommers- kollegium på uppgifter byggd uppfattning, skulle bliva en följd av den änd- ring av lagen i enlighet med de motioner, som framburits av socialdemokra- tiska partiet och enskilda socialdemokratiska riksdagsmän.
Denna kostnadsökning, som dock icke kommer att motsvara de gjorda be- räkningarna men som sannolikt i mindre utsträckning kommer att bli en följd av en övergång från nuvarande Sjöarbetstidslag till en lag om 8—timmars ar- betsdag, torde icke kunna undvikas, men lika litet som en kostnadsökning fick vara avgörande när det gällde industrien, lika litet bör den få bli avgörande vid detta tillfälle. En fabrik, som innan >>8-timmarsarbetstidslagens>> till- komst sysselsatte ett visst antal arbetare vid kontinuerlig drift var vid lagens ikraftträdande nödsakad att anställa de arbetare, som voro nödvändiga för ett tredje skift och det vore otänkbart att kunna införa 8-timmarsarbetsdagen ombord i fartyg utan att i någon mån behöva öka den nuvarande bemanningen.
Det har vidare framhållits, att bostadsförhållandena ombord i fartygen ej medgiva den nödvändiga ökningen av bemanningen, som skulle bliva en följd vid en övergång från nuvarande arbetstidslagstiftning till lag om 8-timmars- arbetsdag, men ej heller detta får utgöra skäl för att arbetstiden för sjöfolk ej skall regleras i enlighet med YVashingtonkonventionen. Det är otänkbart, att rederierna för att förbereda sig på 8-timmarsarbetsdagen för sjöfolket skulle bygga fartyg med tillräckligt antal reservbostäder för att kunna mottaga den ökade bemanningen, som enligt deras uppfattning skulle bli en följd av en sådan lag, då ett av deras starkaste motiv mot en sådan lagstiftning just är, att det icke finnes utrymme ombord i fartygen.
Undertecknad tillåter sig erinra om, att Kungl. Maj:ts förordning angående fartygs byggnad och utrustning (62te kap.) gavs den 23 dec. 1915 men när slutligen >>bostadsförordningen» gavs den 20 maj 1927, 13 år senare, fanns det ett mycket stort antal fartyg, som då ännu ej ombyggts i enlighet med förordningen 1915. Det ligger givetvis i rederiernas intresse, att på allt sätt försöka förhindra tillkomsten av en lag, som begränsar arbetstiden för sjö— folk från 12 till 8 timmar per dygn, men i de fall bostäderna ej äro tillräck- liga, är detta en brist som rederinäringen haft möjlighet att undanröja under de goda åren.
Slutligen har det från rederinäringens talesmän framhållits, att arbetstiden för sjömännen bör regleras genom en internationell konvention. Denna stånd— punkt har de emellertid numera frångått och på den senaste internationella konferensen i Geneve år 1929, där sjömännens arbetstid behandlades, framhölls det mycket eftertryckligt från redaredelegerades sida, att arbetstidsfrågan var en angelägenhet, som internationella arbetsbyrån borde överlämna till var nation att själva ordna.
Utan att därmed frångå min uppfattning om nödvändigheten av en kon-. vention, som innehåller internationella regler om arbetstiden för sjömän, fin— nes det enligt undertecknads uppfattning ej anledning för vårt land att vänta med att tillämpa Washingtonkonventionen för sjömän, därför att rederinä- ringens män ännu ej kunnat bliva överens om, huruvida det är praktiskt att reglera arbetstiden nationellt eller internationellt.
En mera ingående granskning av Kungl. Kommerskollegiums preliminära förslag och det material, som tillställts mig är, på den korta tid som stått till förfogande, omöjligt, det står dock klart för mig att föreliggande förslag till ändringar av sjöarbetstidslagen i alla avseenden är ett tillmötesgående av rede- rinäringens önskemål. Utan att frångå mitt förslag om 8 timmars arbets— dagen för sjöfolket finnes det anledning påtala den ändring av paragraf 4,
som kom till stånd vid sjöarbetstidslagens senaste revidering, då orden »för fartygets behöriga bemanning nödiga antalet» tillkom och som i föreliggande förslag påbyggts på så. sätt, att bestämmelserna i vissa fall ytterligare kom— ma att förlänga arbetstiden.
Avsikten med lagen har varit att i möjligaste mån begränsa arbetstiden för de ombordvarande. Det har samtidigt framhållits, att det tagits hänsyn till föreliggande omständigheter (bostadsförhållanden m. ni.) som skäl för att 8-timmars arbetsdagen ej genomförts i större utsträckning. Här har man emellertid föreslagit att den för fartygets behöriga bemanningen skall vara avgörande för arbetstidens längd och att ett fartyg, som på grund av maski- nella anordningar, fartygets storlek och dess resor, icke kan skötas av det antal manskap som enligt förordningen är tillräcklig för dess behöriga be- manning, utan rederiet varit nödsakad att anställa ett större antal besätt- ningsmän _ ett antal som i alla avseenden är tillräcklig för tre vakter — kan ändock på grund av bestämmelserna det för fartygets behöriga bemanning nödiga antal hålla dessa besättningsmän i arbete under 12 timmar per dygn.
Hr Lundgren avslutar sitt yttrande med att framhålla, att de erinringar, som i detsamma kunnat göras, på grund av den korta tid, som stått till buds, icke på långt när från hans sida kunna anses tillräckliga.
Sj öarbetstidslag.
Anm. Kapitel- och paragrafindelningen här nedan hänför sig, där ej annat angives, till det preliminära förslaget i juli 1933.
I KAP.
Inledande bestämmelser.
1 %. Lagens tillämpningsområde.
1 mom.
Hr Olsons förslag (Anm. tidigare framlagt) samt motion av hrr Lindberg och Ström av år 1933, att >>eller annorstädes» utgår, avstyrkes och nuvarande formulering bibehålles. Genom den föreslagna ändringen kan sjöman neka utföra arbete med trossföring vid förtöjningsarbete i båt eller på land och arbete i pråm vid fartygets sida, med hanterande av last och ombordtagande av dproviant. Så ock utförande av rodd såsom båtman till och från fartyget me mera.
Hr Johans- son.
Lagen äger tillämpning på »arbete». Begreppet arbete är icke klart utrett Hr Gunnar och torde böra definieras i lagen för att förebygga tvist. Begreppet torde böra sättas i motsats mot begreppet fritid i % 2 mom. 2. För att fritid skall vara för handen bör fordras, att den anställde skall faktiskt kunna (ej >>äga») avlägsna sig från arbetsplatsen. Jag anser därför, att till arbete i lagens me- ning bör räknas även s. k. vistande ombord till förfogande.
Hr Olsson vidhåller sitt tidigare framlagda förslag, att uttrycket >>eller an- norstädes» måtte utgå.
Olsson.
Hr Nicklas Olsson.
Hr Lund—
gren.
Herrar Olsson, Lindberg och Ström ha betr. paragraf 1 mom. 1, lzsta kap. föreslagit (Anm.: tidigare framlagt förslag), att orden »eller annorstädes» utgå, men Kungl. Kommerskollegium har icke funnit anledning att föreslå denna ändring.
I nämnda mom. omnämnes icke arbetets art utan att det avser person som å svenskt fartyg mot betalning är anställd för fartygets räkning. Det är så- ledes icke nödvändigt att sjöman utför arbete för fartygets räkning, det er- fordras endast att han är anställd för fartygets räkning och att hans förman beordrat honom till visst arbete. Begreppet skeppstjänst definieras i para- graf 2, mom. 1, genom hänvisning till paragraf 1, vilket innebär att allt ar- bete, som beordras av skcppsbefälet, betraktas som skeppstjänst oavsett det utföres ombord i fartyget eller annorstädes. Detta måste innebära att arbete utfört även å andra platser än ombord i fartyget regleras genom sjöarbets- tidslagen.
Utan att i detta sammanhang ingå på frågan om Sjömans skyldighet att ut- föra arbeten annorstädes än ombord i fartyget får undertecknad på det bc— stämdaste protestera mot, att även sådant arbete regleras genom bestämmel— serna i Sjöarbetstidslagen, och detta så mycket mer i händelse Kungl. Kom- merskollegiums preliminära förslag paragraf 7 skulle bifallas vid den fort- satta behandlingen.
Antag exempelvis att redaren för ett fartyg är ägare till en mindre lustbåt där särskild besättning ej är anställd. Denna lustbåt är i behov av reparation men för att spara kostnaderna för sådan, beordrar förman ombord i redarens lastfartyg en eller flera av besättningsmännen att arbeta ombord i lustbåten. Det fartyg, varå besättningen har anställning, har ankommit till hamn och arbetet med fartygets förtöjning avslutats kl. 6 e. 111. men då en eller flera besättningsmän på grund av tidigare vaktindelning icke fullgjort den i lagen stadgade maximiarbetstiden av 12 timmar under ankomstdygnet beordras dessa att efter den i hamn brukliga arbetstidens slut utföra ifrågavarande reparationsarbete utan att ersättning för övertidsarbete utgår.
Tidigare var det mycket vanligt att de sjömän, som vid fartygets ankomst till hamn icke fullgjort den i lagen stadgade maximiarbetstiden av 12 timmar, ändock att den ordinarie arbetstiden i hamn avslutats för dagen, beordrades till enahanda arbeten med fartygets underhåll, pumpning av barlast och för- beredelser till arbbten som skulle påbörjas följande dag samt d. v. arbeten såväl ombord och i land för befälets och redarens räkning, dessa arbeten beta— lades då icke med övertidsersättning.
Vid 1929 års förhandlingar med Sveriges Redareförening lyckades vi emellertid att genom kollektivavtal begränsa arbetet till det, som var ound- gängligt nödvändigt vid fartygets ankomst, men enligt Kungl. Kommerskol- legiums förslag kan t. o. m. privatarbeten åläggas sjöman under en tid av upp till 12 timmar det dygn, fartyget ankommer till hamn, vilket tydligen ock varit avsikten vid lagens tillkomst.
Anm. Vad angår den genom kollektivavtal åstadkomna begränsningen av arbetet .å ankomstdag finnes till gällande avtal beträffande maskin- och däckspersonal samt kökspersonalen 30. 3. 1933 mellan Sveriges Re- dareförening och Svenska Sjöfolksförbundet fogat ett så lydande proto- kollsutdrag.
»Med avseende på tillämpningen av 9 % i sjöarbetstidslagen hava par- terna enats om följande uttalande:
' A dag, då fartyg ankommer till eller avgår från hamn, må, under den tid fartyget ligger förtöjt eller förankrat, sjöman, utöver den i hamn gällande ordinarie arbetstiden, icke utan övertidsersättning användas till annat arbete än sådant, som står i samband med ankomsten eller av-
gången —— exempelvis lossning eller lastning av passagerares effekter eller av styckegods i mindre omfattning — eller eljest är av beskaffen- het, att det ej tål uppskov.»
2 mom. Angående befäl.
Hr Reuterskiöld ansluter sig till ett av hr Nordborg tidigare framfört för- slag, att allt befäl undantages från lagens tillämpning eller i vart fall, för- utom dem av. befälet, som redan äro undantagna, ende styrmannen och ende maskinisten.
Allt befäl bör undantagas från lagens tillämpning. I varje fall bör, utöver vad nu gällande lag medgiver angående befälet, undantag göras för ende styr- mannen och ende maskinisten.
Detta senare önskemål har utförligt motiverats vid sjöarbetstidslagens till- komst och har sedan framförts vid olika tillfällen, men blivit emotsagt där- med, att dispens från lagen ändock medgives i erforderliga fall, och" att de, som på så sätt undantagas, äro relativt få i förhållande till antalet »ende styrmän» och »ende maskinister», som i vanlig ordning hemfalla under lagen. Men detta sistnämda sakförhållande behöver icke betyda, att lagen därför be— höves såsom arbetsskydd åt dessa, utan kan likaväl innebära, att flertalet sådana styrmäns och maskinisters arbete kan utföras oberoende av eller ut- föras med bortseende från lagen. Eljest borde förvisso dispensförfarandet hava kommit till långt flitigare användning än som skett. På grund härav, och då en del rederier regelbundet varje år måste söka och även erhålla dispens, emedan lagen icke kan tillämpas i deras verksamhet, torde utan hinder ende styrmannen och ende maskinisten kunna undantagas från lagen. Därest lag— förslagets 15 % bliver lagfästad bör i kollektivavtal kunna överenskommas att de förmåner, som de styrmän och maskinister hittills erhållit, som genom dispens undantagits från lagen, alltjämt förbliva gällande.
Hr Reuter— skiöld,
Hr Eke— bohm.
Förutom dem av befälet som redan nu äro undantagna, föreslås undantag Hr Johans. från lagen för ende styrman eller bästeman och ende maskinist samt för be- fälhavare å fartyg, där utom befälhavaren minst en man är anställd.
Instämmer i hr Nordbergs förslag (Anm. tidigare framfört förslag) att, förutom dem av befälet som redan nu äro undantagna ende styrman och ende maskinist, med tillägg, ende styrman eller bästeman, samt befälhavare å far- tyg, där utom befälhavaren minst en person är anställd.
Hrr Lindberg och Ströms motion år 1933 i samma mom. om, att I:ste styr- man och lzste maskinist utgår ur lagen avstyrkes, då '1 :ste styrman och I:ste maskinist på grund av sin befälsställning är befälhavarens närmaste man, kan deras arbete således knappast införas under sjöarbetstidslagen.
Bestämmelsen om undantag från lagens tillämpning av förste styrmän å fartyg, varest ytterligare minst en styrman finnes, bör utgå.
Skäl att hava 1:e styrman utanför lagens bestämmelser torde ej förefinnas. De motiv, som hrr Lindberg och Ström i motion till 1933 års riksdag före— bragt för att 1:e styrman inrangeras i lagen, synas mig vara fullt bärande. Därtill kommer, att allt sedan lagens tillkomst har gällande kollektivavtal mellan redare— och befälsorganisationerna föreskrivit, att övertidsersättning skall utgå till 1:e styrman enligt de i lagen om arbetstiden å svenska fartyg angivna grunder, dock med den begränsningen, att ersättningen beräknas efter å samma fartyg anställde 2:e styrmannens avlöning.
Att även 1 :e styrman bör inrangeras i lagens bestämmelser torde därigenom vara fullt naturligt.
8071.
Hr J ohan— n rsson.
Hr Lund- gren.
Hr Lund- gren.
Hr 1). Sydow.
Hr Eke- bohm.
Hr Lund- gren.
Anm. Enligt kollektivavtalet mellan Sveriges Redareförening och Sve- riges fartygsbefälsförening finnes beträffande övertidsersättning åt förste styrman den ytterligare avvikelse från gällande sjöarbetstidslags bestäm- melser, att övertiden kan ersättas ej blott med penningar utan även med åritid »under närmast föregående, samma eller närmast efterföljande ygn».
Dessutom är att bemärka, att nämnda avtal icke innehåller någon be- gränsning av tiden för förste styrmannens övertidsarbete. Den nuvarande forcerade arbetstakten, den knappa och okvalificerade be- manningen ombord i fartygen nödvändiggör, att såväl I:ste styrman som lzste maskinisten måste deltaga i det vanliga kroppsarbetet då därtill kommer en hel del skrivgöromål, som nödvändigt måste utföras på frivakten, är det nöd- vändigt, att dessa båda befälspersoners arbetstid regleras av lagen för att ett betryggande övervakande av fartygets säkerhet skall vara möjligt.
Angående personal anställd för passagerarnas räkning.
Hr Lundgren anser, att beträffande den personal, som är anställd huvudsak- ligast för personalens och passagerarnas förplägnad, torde arbetstiden kunna regleras genom lag. Han framhåller, att arbetstiden för restaurantpersonalen mycket väl kunnat regleras och begränsas till 8 timmar per dygn, varför det icke torde vara oöverstigliga hinder för att även här ifrågavarande personals arbetstid regleras av lag.
Angående person tillhörande redarens familj.
Uttrycket »person tillhörande redarens familj» bör närmare preciseras. Till redarens familj torde ej kunna räknas bröder, farbröder, morbröder, kusiner m. fl. utan endast hustru och barn.
Här bör preciseras vad slags familjemedlemmar, som avses, och bör ej diträknas andra än familjefadern, dennes hustru och deras barn.
Angående nske- eller fängstfartyg.
De fiskefartyg, som förekomma i landet, äro av två slag dels ångtrålare och dels mindre motorfartyg. De förra ägas av rederier och de senare i all- mänhet av den besättning, som bedriver fiske med fartyget. Vad de förra beträffar äro dessas fångstplatser Skagerack eller Nordsjön och dess fiske- resor i allmänhet två dygn. Vid riklig tillgång av fisk inträffar det ofta att besättningen ombord i dessa fartyg få arbeta oavbrutet under tiden fartyget ligger ute på fångstplatsen. De äro nämligen under den tid far- tyget. bogserar trålen sysselsatta med att rensa och förpacka den fisk, de fångat vid föregående s. k. »hal». Deras enda möjlighet till vila är vid dessa tillfällen endast under tiden fartyget går till och från fångstplatsen och den tid, fartyget bogserar trålen första gången sedan de anlänt till fångst- platsen.
Arbetet är dock av sådan art, att arbetstiden för den del av besättningen som arbetar med fisket är, såvida det är riklig tillgång på fisk, nödsakad arbeta i en följd under tiden fisket pågår, men det är däremot icke nödvän— digt, att fartyget omedelbart går ut på ny resa utan att besättningen dess- förut beredes tillfälle till nödig sömn och vila. Arbetstiden för sjömännen ombord i dessa fartyg bör enligt mitt förmenande regleras av lagen men måste deras arbetstid då begränsas under två på varandra följande dygn.
Angående isbrytar- och bärgningsfartyg.
De vid kollegii remiss av den 17 juli 1933 fogade promemoriorna angående isbrytar— och bärgningsfartyg föranleda icke annat yttrande från min sida, än att jag finner ämbetsverkens förslag därom, att dessa fartyg fortfarande skola vara undantagna från lagens tillämpning, väl motiverat.
H rr Lundgren och Olssons förslag (Anm. tidigare framlagt förslag) samt Socialdemokratiska partimotionen år 1930 om upphävande av undantag för is- brytare och bärgningsfartyg, avslås. Den nuvarande förordningen angående isbrytare och bärgningsfartyg tycks icke utgöra någon olägenhet för manska- pet, men en ändring enligt förslaget kommer att verka fördyrande i underhåll och vid månget tillfälle, att fördröja arbetsmöjligheten för bispringande av fartyg vid haveritillfällen och ishinder. Den nuvarande förordningen kan icke påvisas ha medfört någon överansträngning för manskap och besättningi nämnda fartyg.
De i P. M. 6 & 7 anförda synpunkterna för isbrytare och bärgningsfartyg utvisar även att nuvarande arbetsförhållanden ombord icke innebär fara för överansträngning. Detta bestyrkes även därigenom att platserna ombord i dessa fartyg i regel äro eftersökta och innehavas av personer, som blivit an— ställda många år i följd. Skulle arbetet vara av överansträngande natur kom detta att visa sig genom svårighet att anskaffa besättning. Den befintliga le— digheten gör att platserna äro eftersökta och under sådana förhållanden kan det icke vara av behovet påkallat göra ändring i nuvarande sjöarbetstidslag.
Beträffande frågan om isbrytarfartyg samt bärgningsfartyg synas mig de verkställda utredningarna klart ådagalägga att det arbete, som dessa special- fartyg såsom sådana utföra, är så oregelbundet, att det icke låter sig regleras genom lag.
Hr Olsson vidhåller sitt tidigare förslag att undantaget för isbrytar- och bärgningsfartyg upphäves.
Kollektivavtal, som bl. a. reglerar arbetstiden för såväl isbrytare som bärg- ningsfartyg, ha en längre tid varit gällande mellan sjöfolkets organisationer och resp. arbetsgivare.
Av den utredning, beträffande arbetstiden för manskapet ombord i isbry- tare, framgår, att det sällan förekommit att besättningen arbetat längre tid än 8 timmar per dygn. Alltså skulle det endast vara i undantagsfall som det kan ifrågakomma en längre arbetstid än 8 timmar per dygn. Samma år för- hållandet med bärgningsfartygen, även där visar utredningen att det endast är i undantagsfall som arbetstiden uppgår till mera än 8 timmar per dygn. T. 0. m. förekommer det sällan, att fartygets gångtid till och från strandnings- platsen överstiger denna tid. I det kollektivavtal vi ha med bärgningsföreta— gen föreskrives en ordinarie arbetstid av 9 timmar per söckendag under bärg- nliingdsarbete och det har visat sig, att denna arbetstid ytterst sällan över- s ri its.
Rederierna för bärgningsfartygen ha framhållit att i händelse arbetstiden ombord i dessa fartyg skall regleras av en lag, kommer det att omöjliggöra dess allmännyttiga verksamhet. Motsatsen har emellertid bevisats genom sjö- folksorganisationernas kollektivavtal, som begränsat arbetstiden för besätt- ningsmännen ombord i dessa fartyg ganska snävt. Göteborgs Bogserings- & Bärgnings A.-B. har icke haft någon som helst olägenhet av kollektivavtal utan har bestämmelserna rörande arbetstiden prolongerats år från år under en längre tid, då vi däremot har fört en konflikt med »Neptun-bolaget» från år 1926 till 1932, en konflikt som endast varit en principstrid och som säkert kunnat undvikas om besättningsmännens arbetstid varit reglerad av lagen.
Av utredningen framgår att vare sig isbrytare eller bärgningsfartyg näp-
Hr Reuter- Skiöld.
Hr Johans— son.
H r Nilsson.
Hr N icklaa Olsson.
Hr Lund- gren.
Hr Nicklas Olsson. Hr Lund- gren.
Hr Reuter- Skiöld.
Hr v. Sydow.
Hr Eke- bohm.
Hr Johans- son.
peligen kommer att hindras i sin verksamhet av en lag om arbetstid men där- emot blir med den definition på begreppet skeppstjänst, som föreslagits i pa- ragraf 1, mom. 1 och som torde bli normgivande för alla fartyg oavsett de falla under lagen eller ej, bli att manskapet ombord & isbrytare och bärgnings- fartyg kan hållas till vilket arbete som helst under obegränsad tid, såvida det bland manskapet icke finnes en facklig sammanslutning, som genom kollektiv- avtal förhindrar detta.
Det kan vid något sällsynt tillfälle inträffa att det i sjöarbetstidslagen med- g'ivna antalet övertidstimmar icke skulle vara tillräckliga för att bärgnings— arbetet skall kunna fortgå, men då det vid alla större bärgningstillfällen an- litas extra arbete, torde även detta kunna regleras. Den kostsamma konflikt, SOm fördes med Neptun-bolaget, hade undvikits om manskapets arbetstid reg- lerats av lagen.
Anm. Neptun-bolagets och Göteborgs Bärgnings- & Bogserings A.-B:s kollektivavtal lägga icke något hinder i vägen för att obegränsad över- tid uttages vid bärgningstillfällen. '
Enligt Neptun-bolagets avtal förbinder besättningen sig »att deltaga i allt för bolagets verksamhet nödigt arbete å andra fartyg och farkoster såväl å däck som i maskin ävensom annorstädes».
Göteborgs Bogserings- & Bärgnings A.-B:s avtal innehåller ingen be- stämmelse angående vad slags arbete besättningen är skyldig deltaga 1.
Angående lustfartyg.
h Hr Olsson vidhåller sitt tidigare förslag att undantaget för lustfartyg upp- aves.
Arbetstiden för besättningen ombord i lustfartyg torde utan olägenhet för någon allmännyttig näring kunna regleras av lagen. Dessa personers arbeten äro i allmänhet kombinerade med andra sysselsättningar såsom automobil- förare och betjänter. Vad de två förstnämnda sysslorna besättningsman och automobilförare beträffar, torde dessa vara av sådan art, att de med hänsyn till andra människors liv och egendom tarvar vaksamhet och då det här icke kan bli fråga om betungande utgifter för »en betryckt industri» finnes det ingen anledning att undantaga dessa fartyg från sjöarbetstidslagen.
Angående segelfartyg med eller utan hjälpmaskin, vars bruttodräktighet icke överstiger 100 reglsterton.
Hr Reuterskiöld meddelar, att han icke ansett sig böra yttra sig angående 2 mom. e), vilket berör fartyg för vilka särskilda sakkunniga utsetts.
Som numera fartyg av här omhandlade slag byggas något mindre än 100 ton just i avsikt att undandragas sjöarbetstidslagen, torde den i detta moment omnämnda bruttodräktigheten icke böra överstiga 75 ton i stället för i nuva- rande lag bestämda 100 ton.
Gränsen bör nedflyttas till helst 7 5 registerton för att tydligare markera var behovet av undantagsställning är att finna. Sedan lagen tillkom, lärer en hel del fartyg blivit byggda med ett tontal alldeles i underkant av nuvarande gräns i uppenbar avsikt att därigenom undgå lagens tillämpning.
Hrr Lundgren och Olssons förslag (Anm. tidigare framlagt) samt Social- demokratislca partimotionen år 1930 och motion av hrr Lindberg och Ström år 1933 om. upphävande av undantag för segelfartyg med eller utan hjälp— maskin, vars bruttodräktighet icke överstiger 100 ton samt annat fartyg, som icke äger nettodräktighet av minst 20 ton avstyrkes och nuvarande bestäm— melser bibehållas.
Arbetstiden i segelfartyg med eller utan hjälpmaskin under 100 bruttoton är vid lastning eller lossning i regel beroende av arbetstiden i hamnarna, ut- över denna tid, före eller efter lossning eller lastning torde inget arbete ut- föras av besättningen. På annan tid då arbete med lastning eller lossning icke utföres är arbetstiden minimal. Fartygen ligga ofta i hamnarna upp till 8 år 10 dagar, ja stundom längre i törn, fraktsökande eller som vinddrivare. Vid sådana tillfällen utföres inget annat arbete än underhållningsarbeten, vilka utföras på dagar då vädret tillåter, är det dåligt väder och detta i synnerhet om höst och vår, så att underhållningsarbeten icke kunna utföras är besätt— ningen vanligen fri från arbete.
Förhållanden i de flesta fartyg under 100 ton är att betrakta som famil— järt, är det någon gång utsträckt arbetstid, uppväges detsamma till fullo av utsträckt frihet.
Under år som gått, utan lagens tillämpning, kan icke påvisas att förhål- landen ombord i dessa mindre fartyg Varit för besättningen sämre än för be— sättningen i fartyg där lagen ägt tillämpning, ej heller kan påvisas, att la— gens icke tillämpning har vållat överansträngning för besättningen i arbete. Förhållandena i större och mindre fartyg kan icke jämställas så att lagens tillämpning därigenom kan vara påkallad. Man kan gå ut ifrån, att förhål- landena icke kunna bliva fördelaktigare genom sjöarbetstidslagens tillämpning i fartyg under 100 ton än de varit förut utan lagens tillämpning. Men däremot kan lagen giva anledning till ökade tvister. Någon vinst för manskapet i de mindre fartygen torde lagens utsträckning icke komma att medföra.
Hr Olsson vidhåller sitt tidigare gjorda yrkande om upphävande av det i 1 % 2 mom. e) för bl. a. ifrågavarande fartyg stadgade undantaget.
Numera sakna endast i undantagsfall segelfartygen hjälpmaskin, vilket innebär, att de numera icke på något sätt äro i beroende av vindförhållandena. Endast hård vind kan hindra deras fart eller tvinga dem till stillaliggande, men då. de i regel endast göra kortare resor på högst ett par dygn, höra även dessa hinder till sällsyntheterna. Vidare lossas och lastas dessa fartyg av be— sättningarna själva, vilket innebär, att besättningsmännen därigenom att dessa fartyg äro undantagna från lagen många gånger sysselsättas under en onatur- ligt lång arbetstid. Därtill kommer att de i regel äro bemannade med manskap under 18 år. vilket enbart det skulle utgöra skäl för att arbetstiden reglerades av lag. Möjligheten att ålägga besättningsmännen ombord i segelfartygen med eller utan hjälpmaskin, vars bruttodräktighet icke överstiger 100 registerton, arbete under obegränsad tid har medfört, att dessa fartyg blivit i tillfälle att bedriva en hänsynslös konkurrens, dels med ångfartygen och dels inbördes. De ha, då de äro utrustade med hjälpmaskin, möjlighet att anpassa resorna på så. sätt, att den s. k. gångtiden till största delen utfaller nattetid. Man ser alltid till, att fartygen bli lossade så att de kunna avgå på kvällen och i flesta fall är resan beräknad så, att de anlända till hamn på morgonen eller under för- middagen. Besättningen har då under dagen fått arbeta med lastning eller lossning av fartyget under en tid av 8 timmar, och då fartygen äro så knappt bemannade, är nära nog hela besättningen alltid nödvändig för fartygets ma- növrering under hela dess resa, blir det ytterst liten tid till sömn och vila.
Man har med lagen avsett att begränsa arbetstiden för att skydda arbetaren mot överansträngning men i förevarande fall saknas det lagstiftning, vilket medför att t. o. m. minderåriga få användas till arbete under obegränsad tid och vilken tid på dygnet som helst.
De minderåriga, som arbeta inom industrien, skyddas av lagen om arbets- skydd men beträffande dessa sjömän begränsas icke ens deras arbetstid till vad som nu anses vara skäligt för en fullvuxen arbetare.
Hr Nicklas Olsson.
Hr Dund- gren.
Hr Nilsson.
Hr J ohans- son.
Hr Nilsson.
Angående pråmfartyg. vars bruttodräktighet icke överstiger 100 registerton. Vissa förslag, vilka ur hr Nilssons synpunkt sett bort beaktas, hava icke vunnit gillande. Beträffande de nu avsedda fartygen anför hr Nilsson föl- jande: Så är förhållandet med pråmfartyg under 100 ton, vilka fortfarande föreslås skola falla under lagens stadganden. Att dessa fartyg icke undan- tagits, oaktat många och vägande skäl tala härför, är synnerligen beklagligt. Vanligtvis bemannas de med endast skeppare, vilken således har att på bästa sätt själv ordna upp de svårigheter, som yppat sig, att följa såväl sjölag som sjöarbetstidslag. Han själv ensam avgör, om han enligt 2 % 2 mom. äger avlägsna sig från arbetsplatsen, ävensom hur stor övertidsersättning han skall åtnjuta o. s. v. Att sjöarbetstidslagen härunder i många fall icke kan följas är lätt förklarligt.
Hr Nilsson föreslår, att arbete, utfört å pråmfartyg, vars bruttodräktighet icke överstiger 100 registerton, måtte i likhet med segelfartyg av samma stor- lek undantagas från lagens tillämpning.
Angående bogserfartyg och andra fartyg av mindre dräktighet än 20nettoton, som icke äro hänförliga till segelfartyg.
Motion år 1932 av hr Ström m. fl. om bogserbåtars m. fl. inrymmande under sjöarbetstidslagen, samt motion år 1933 av hr Edoff Andersson m. fl. att bog- serfartyg under 20 nettoton inrymmas under sjöarbetstidslagen kan icke till- styr as.
Även i bogserfartyg är arbetstiden och fartygens gång växlande och bero- ende av bogseringsarbetenas utförande på olika tider av dagen. Det är varje sjöman bekant, att bogserbåtar under en del av dagen och ofta hela dagar ligga overksamma under det att de vid andra tillfällen utföra bogsering hela dagen och ibland kunna få bogseringsorder på eftermiddagen, och sådan bogserings- order vid tillfälle icke hinner avslutas förrän frampå kvällen. Skulle mindre bogserfartyg inrymmas under lagens bestämmelser måste befäl- havaren eller redaren, när sådana arbetstillfällen erbjudas, och desamma icke kunna utföras inom stadgad arbetstid låta bogseringsordern gå ifrån sig eller begära så stora arvoden att de täcka ökade kostnader, vilket skulle hava till följd, att rederiet icke mera erhåller sådant bogseringsuppdrag. Genom övertidens begränsning skulle rederiet dessutom få hålla annat manskap i be- redskap för bogseringens utförande. Besättningens frihet, när bogsering icke utföres, uppväger merendels övertiden, varför det icke gärna kan bliva tal om överansträngning i arbete.
Av utredning för bogserfartyg samt skrivelser från Stockholms Transport— och Bogserings Aktiebolag, Göteborgs Bogserings- och Bärgnings A.-B., Sve- riges Skogsägareförbund, Sågverksförbundet och Svenska Arbetsgivareför- eningen framgår att besättningen icke haft någon olägenhet av den hittills praktiserade arbetstiden i bogserbåtar. Någon överansträngning och fara för den allmänna säkerheten lär således icke kunna påvisas och det är även ett känt faktum, att besättningsmän i bogserbåtar behålla sin anställning i många år, vilket även talar för, att arbetet och arbetstiden icke av besättningen anses överansträngande.
De i motionen framförda uttalandena torde icke kunna i praktiken och verk- ligheten försvaras, varför desamma icke bör ge anledning till lagförändring.
Vad slutligen beträffar de krav, vilka motionsvis framkommit, avseende en utsträckning av sjöarbetstidslagens giltighetsområde att omfatta även arbete ombord å mindre fartyg, särskilt då bogserfartyg under 20 nettoton, anhåller jag få framhålla följande:
Dessa ångare hava ju till huvudsaklig uppgift att i hamnarna stå till tjänst vid större fartygs förtöjning, förhalning, svängning eller dockning, förflytt- ning av pråmar, leverans av vatten och dylikt. En stor del av dessa arbeten måste utföras å tiden före eller efter den ordinarie hamnarbetstidens slut. På. övriga orter och särskilt då i sågverksdistrikten tillkommer i stort sett förflytt- ning av timmer i flottar och länser. Sistnämnda arbeten kunna icke utföras, såvida ej lämpliga väder-, vind- och vattenförhållanden m. m. äro rådande, varför de äro i hög grad oregelbundna. Bogserfartygens uppgift är således att utföra en ständig beredskapstjänst. På grund härav kan sägas, att den större trafiken samt lastnings- och lossningsarbetet i hamnarna ävensom arbe- tet inom sågverk och industriella anläggningar är synnerligen känsligt för att fartygen i god tid och på rätt sätt fullgöra sitt arbete.
Av den utredning, som verkställts, framgår att arbetstiden i stort sett, trots svåra förhållanden, hålles inom mycket rimliga gränser. Att övertidsarbete måste förekomma är ju beroende av arbetets karaktär.
Emellertid hava arbetsförhållandena för dessa fartyg å de flesta orter sedan många år tillbaka ordnats genom kollektiva avtal, och härvid har den ordina- rie arbetstiden vanligen vid varje nytt avtals träffande nedsatts. I samma mån, som så skett, har emellertid övertidsarbetet ökat och härmed också de be- lopp, som utgått som ersättning härför. Att övertidssiffrorna ibland blivit rätt höga beror på att avtalens ordinarie arbetstid i hamnarna förlagts till de tider, då. lastnings- och lossningsarbetet pågår. Under dagens lopp uppstå emeller- tid långa vilostunder, för vilka något avdrag å den fastställda arbetstiden helt naturligt icke medgives. Skulle dessa vilostunder frånräknas den ordinarie arbetstiden, återstår därför en effektiv tid av rätt så kort varaktighet. Då för- hållandena äro sådana kan jag icke se att något verkligt behov för närvarande föreligger att genom lag reglera arbetstiden ombord å fartyg under 20 ton. Det förefaller mig även mycket ovisst, huruvida personalen själv genom en så- dan åtgärd skulle ernå kortare eller lämpligare arbetstid.
J ag ber därför att vördsammast få avstyrka en sådan reglering. Hr Olsson vidhåller sitt tidigare gjorda yrkande om upphävande av det i 1 % 2 Hr Nicki!” mom. e) för bl. a. ifrågavarande fartyg stadgade undantaget. Olsson.
Beträffande fartyg, som icke äger en nettodräktighet av 20 registerton Hr Lund— (bogserfartyg), har Kungl. Kommerskollegium icke funnit skäl att i sitt pre— gren" liminära förslag föreslå ändring i enlighet med hrr Ströms m. fl. yrkande, utan skall dessa fartyg i fortsättningen undantagas från lagens tillämpning. Skälet därtill synes vara den utredning,'som förebragts av Stockholms Trans- port— och Bogserings Aktiebolag, Sågverksförbundet m. fl. som i första hand avse att bevisa att den effektiva arbetstiden för arbetarna ombord i bogser- fartygen icke är längre än vad som kan anses skälig.
Sågverksförbundet har bl. a. med uppgifter från Kramfors Aktiebolag sökt bevisa, att det effektiva arbetet ombord i bogserfartygen är synnerligen ringa, bl. a. har bogserångaren Kramfors av 5 616 timmar haft en gångtid av 2 330, vilket skulle bevisa, att arbetstiden för besättningsmännen ombord i denna bzc/Jgsesril/iåt i sämsta' fall skulle ha en arbetstid av 2 330 timmar under tiden
5— 12-
Undertecknad har en följd av år genom förhandlingar med ägare av bog- serfartyg i Norrland om kollektivavtal för manskapet haft möjlighet att kun- na följa arbetet ombord i bogserfartygen och därvid bl. a. funnit, att Kramfors Aktiebolag är ett bolag, som under åren verkligen beflitat sig om att söka begränsa arbetstiden för manskapet ombord i bogserfartygen, men deras upp- gifter visa ändock att det finnes fullt fog för påståendet om överansträngning.
Den av bolaget uppgivna tidsperioden för bogserångaren »Kramfors» om— fattar 198 söckendagar och 36 sön— och helgdagsdygn. Under denna tid har
fartyget varit i effektivt arbete under 2 330 timmar. Kommer så därtill tiden för fartygets klargöring och diverse andra arbeten, som ovillkorligen måste ut- föras, kommer arbetstiden för besättningsmännen upp i ett väsentligt högre timantal än den uppgivna gångtiden ändock att ifrågavarande fartyg även användes för s. k. långbogsering, där arbetstiden i vissa fall är indelad i vak— ter. '
Det finnes emellertid anledning till att i detta sammanhang lämna några uppgifter, som omfatta arbetstiden för besättningsmännen ombord i bogser— ångaren »Ellen», Trävaruaktiebolaget Svartvik. Under maj månad inneva— rande år har besättningsmännen ombord i nämnda fartyg haft en arbetstid av sammanlagt 4543]2 timmar under 28 arbetsdagar. Arbetstiden har för- delats enligt följande:
1/5 kl. 6 fm. 11.30 fm. . . . . . . . . . . 51/2 tim. 2/5 >> 5.30 » 8 em. _ . . . . . . . . . 13 1/2 » % » 5.30 » 11.30 » . . . . . . . . . . 17 » 13/5 » 5.30 >> 12.— mn. . . . . . . . . . . 181/2 » 0/5 » 6.— >> 3."— fm. . . . . . . . . . . 21 :> 6/5 » 6.—— » 6.30 em. . . . . . . . . . . 121/2 >> 7/5 » 1._ em. 6.—— ) . . . . . . . . . . 5 >> 8/5 » 6.— fm. 2.— fm. . . . . . . . . . . 20 >> 9/5 » 6.— » 10.30 em. . . . . . . . . . . 161/2 >> 101/5 » 5.30 » 11.—- » . . . . . . . . . . 16 >> 11/5 » 5.30 » —— >o. b. s. 12/5 >> —— 8.— » . . . . . . . . . . 371/2 >> 13/5 >> ”.— fm. 10.30 » . . . . . . . . . . 201/2 » 15/:'» > 5.30 >> 11.30 » . . . . . . . . . . 171/2 » 16/5 » 6.-—— >> 9.—' >> . . . . . . . . . . 141/2 » 17/5 » 5.30 ) 12.— mn. . . . . . . . . . . 181/2 » 18/5 » 5.30 >> 8.30 em. . . . . . . . . . . 131/2 » 19/5 » 4.30 » 10.— >> . . . . . . . . . . 171/s » 20/5 >> 5.30 >> 10.— >> . . . . . . . . . . 161/2 » 22/3 » 5.30 » 9.30 » . . . . . . . . . . 15 >> 23/5 >> 5.30 » 3.— fm. . . . . . . . . . . 21 1/2 >> 24/5 » 4.30 » 1.—— >> . . . . . . . . . . 201/2 » 25/5 >> 12.—— md. 5.30 em. . . . . . . . . . . 51/2 >> 26/.=, » 5.30 fm. 1.—— fm. . . . . . . . . . . 19% >> 27/5 >> 5.30 » 1.— :> . . . . . . . . . . 191/2 » 29/5 >> 5.30 » 12.30 >> . . . . . . . . . . 19 >> 30/5 >> 5.30 >> 12.— mn. . . . . . . . . . . 18 >> 31/5 » 5.30 » 8.— em. . . . . . . . . . . 141/2 » 4541/2 tim.
Under denna tid har förekommit måltidsraster till en tid av sammanlagt 71/2 tim. .
Denna arbetstid har icke varit ovanlig ombord i bogserfartygen i Norrlands- distrikten under de senaste åren. Bolagen ha nämligen för att begränsa ut- gifterna, i största möjliga utsträckning, icke haft mera än halva sin bogser- båtsflotta i gång, och dessa ha då pålagts så mycket arbete det varit möjligt, och endast i mycket trängande fall har någon av de upplagda fartygen igång— satts för någon kort tidsperiod.
Vi ha genom kollektivavtal lyckats begränsa den ordinarie arbetstiden men då de äro undantagna från lagens bestämmelser, är det möjligt att ålägga be- sättningsmännen övertidsarbete under obegränsad tid.
Här synes vara fullgoda skäl för yrkandet om att ifrågavarande fartyg icke böra undantagas från lagens bestämmelser. En industriarbetare har under den tidsperiod, som uppgivits för bogserångaren Kramfors haft en ordinarie arbetstid av 1 584 timmar och under den tid som uppgivits för ångaren Ellen en arbetstid av 204 timmar, då däremot arbetarna ombord i bogserfartygen fått arbeta respektive 2 330 och 4541/2 timmar.
2 %. Definitioner m. m.
1 mom. Angående sjöman.
Mom. 1. Hrr Lindberg och Ströms motion år 1933, definitioner: begreppet Hr Johans- »sjöman»: »sjöman envar som är mot betalning anställd», avstyrkes. 80"- Den i motionen föreslagna ändringen kan icke sägas innebära någon förbätt- ring, snarare tvärtom. En förändring som icke avser något annat än att en förändring skall ske är icke att tillråda. Enär förslaget icke kan framhållas som bättre, bör den förutvarande i lagen befintliga definitionen bibehållas.
Angående oavbruten gång.
För att göra definitionen fullt tydlig torde ordet »icke» böra upprepas före Hr Eke- »äger rum under längre tid — —— -——». bal””- Förslaget i samma motion (Anm. motion av hrr Lindberg och Ström år 1933 Hr Johans - avses), definition, om att oavbruten gång utgår och införande av, »att icke 80”- land angöres» kan icke tillstyrkas med mindre där införes, »eller fartyget å redd eller ankarsättning går till ankars». Det förekommer rätt ofta, att fartyg gå till ankars på tryggad ankarsättning eller redd och nästa dag fortsätta resan, genom definition, att icke land an- göres skulle sådant uppehåll i resan giva anledning till tvist och icke komma att medräknas som uppehåll; genom framhållande att fartyget icke anlöpt land, »kaj eller förtöjningsplats». Definitionen, oavbruten gång, bibehålles oförändrad. Anm. I motionen har föreslagits att definitionen å oavbruten gång utgår eller erhåller följande lydelse: »Oavbruten gång: att icke land an- gores».
Angående helgdag.
Hr Reuterskiöld ansluter sig till hr Nordbergs tidigare framförda förslag, Hr Reuter- att helgdag begränsas till att omfatta tiden från kl. 6 till kl. 21. Skiöld-
Definitionen på »helgdag» har i förslaget ändrats; varför? Hr 1). Sydow. Definitionen »helgdag» bör omfatta hela dygnet, varför tillstyrkes vad som H,. Joha,” i preliminärt förslag införts, nämligen helgdag dygn, varå sön- eller helgdag son. här i riket infaller.
Angående fartbegreppen.
Definitionerna å fartbegreppen »oceanfart» och »nordsjöfart» hava i för- Hr Reuter- slaget bragts i överensstämmelse med motsvarande definitioner i kungl. för— ”k'öld- ordningen angående fartygs byggnad och utrustning den 20 maj 1927, dock att det viktiga undantaget gjorts, att fartyg i fart på Island, Färöarna och
Hr Johans— son.
Hr Nicklas Olsson.
Hr Reuter- Skiöld.
Norges västkust norr om Trondhjemsfjorden under månaderna maj—septem- ber skola med hänsyn till beräkningen av sjöarbetstiden anses såsom nyttjade i oceanfart. Jag anser det rimligt, att detta undantag även inkluderas i ar— betstidslagen.
Dessutom vill jag framhålla, att en väsentlig utvidgning kommit att ske, då det gällt att avgränsa nordsjöfarten. Sålunda kommer hela det område, som ligger mellan Cuxhaven och Texel numera att räknas såsom nordsjöfart. Detta innebär en väsentlig skärpning av lagens nuvarande föreskrift, i synner- het som hamnarna Bremerhafen, Bremen, Emden m. fl., vilka ligga inom detta område, livligt trafikeras av svenska fartyg, varav ett icke ringa antal har en maskinstyrka liggande mellan 250—600 indikerade hästkrafter. De far- tyg, som från Östersjön ankomma till de ifrågavarande hamnarna, gå igenom Kielkanalen, och omständigheterna torde tala för, att detta område må kunna likställas med fart å Östersjön.
Hr Reuterskiöld ansluter sig till hr Nordborgs tidigare framförda förslag att transatlantisk kustfart bör likställas med inhemsk.
Mom. 1 Nordsjöfart annan fart bortom linjen Hanstholmen—Lindesnäs el- ler bortom Cuxhafen, föreslås; ändras till bortom linjen Wilhelmshaven— Karmön på norska kusten.
Det är ett allmänt önskemål, att ”Bremen, Esbjerg och hamnar på Norska kusten upp till Bergen kommer inom linjen för Östersjöfart. Med den nuva- rande bestämmelsen kunna fartyg, utrustade och med befäl för östersjöfart, trafikera alla hamnar i Östersjön,' Kattegatt och Skagerack, alla danska hamnar med undantag av Esbjerg. Anlöpa Hamburg men icke Bremen. Hamnar på norska kusten väster om Lindesnäs upp till Bergen kan icke med nuvarande bestämmelser anlöpas.
Större delen av sträckan Lindesnäs—Bergen är inomskärsfart. Och på sträckan Lindesnäs—Karmön kan Farsund, Fleckefjord, Eggersund m. fl. mirådre ankarplatser anlöpas såsom nödhamn vid hastigt påkommande dåligt va er. '
Det kan icke anses för större risk för sjösäkerheten att fartyg passera kusten uppförbi Lindesnäs, Lister och J äderlandet, än att passera sträckan Skagen— Lindesnäs. Ej heller kan det anses för större risk, att gå till Bremen än till Hamburg, och passerande av danska västkusten från Thyborön till Esbjerg kan jämföras med passerandet av danska kusten, Skagen till Hanstholmen.
I oceanfart har linjen i preliminära förslaget flyttats från Bergen till Trondhjemsfjorden bortom linjen Shetlands nordpynt, varigenom nordsjöfart utsträckts. Det torde vara lika berättigat att gränsen för östersjöfart utsträc- kes och detta särskilt för fart utefter norska kusten, väst om Lindesnäs.
Några större skäl mot att den nuvarande linjen flyttas till den föreslagna kan 1knappast anföras, i all synnerhet, nu när fartygen äro försedda med hjälp- mas in.
Beträffande i det preliminära förslagets 2 % gjorda ändringar av gränslin- jerna för oceanfart och nordsjöfart synes mig att dessa definitioners befint— lighet i byggnadsförordningen icke utgör tillräcklig anledning att företaga här ifrågasatta ändringar.
2 mom. Angående uppehålI l arbetstiden.
I detta moment har »annat uppehåll i tjänsten» ansetts böra undantagas från beräknandet av arbetstiden, »förutsatt detsamma varar minst 1/2 timma och sjö- mannen därunder avlägsnar sig från arbetsplatsen». Jag förutsätter, att med »arbetsplatsen» icke avses besättningens bostäder och mässrum ombord, och
att således en ledighet bestående i rätt för sjömannen att avlägsna sig från den plats, där han för tillfället utför arbetet ombord, och vistas under exem- pelvis 1/2 timma därstädes, icke skall inräknas i den ordinarie arbetstiden.
Ordet »arbetsplatsen» bör till förtydligande utbytas mot »platsen där ar- betet utföres»: Om sjömannen under uppehållet får uppehålla sig i skans eller i mäss eller motsvarande, torde han avlägsna sig från arbetsplatsen.
Särskilt för fartyg i inre fart är den föreslagna ändringen att uppehåll av en halv timmes längd fdr fråndragas arbetstiden behövlig. Allt sedan lagens tillkomst har detta också påpekats, då tillfälle därtill givits, och det lärer svårligen kunna förklaras, varför — såsom i nu gällande lag — en hel timme skall anses såsom fullt förbrukad arbetstid, fastän arbete utförts under kan— ske endast några få minuter av densamma (såsom exempelvis ibland vid skär- gårdsångarnas. gång mellan sina stationer).
Uttrycket — ——'— »och sjömannen därunder äger avlägsna sig från arbets- platsen» bör helst utbytas mot »och sjömannen därunder äger lämna den plats, där han utför arbetet».
Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström, att måltidsrast och annan rast, för att få undantagas från arbetstiden bör uppgå till minst en timma och annan rast till minst fyra timmar, anses vad förslaget, »annan rast» beträffar, såsom ganska kraftigt tilltagen, för att ej säga orimligt. Genom en sådan bestäm- melse skulle halva åttatimmarsdagen försvinna, utan kompensation från he— sättningens sida, men när åttatimmarsdagen överskrides med 5 minuter skall besättningen ha ersättning såsom för halv timma. Förslaget avstyrkes.
Den nuvarande lagbestämmelsen bör i oförändrat skick kvarstå. En ytterligare utökning av arbetsperioderna än vad gällande bestämmelser medgiva synes mig orättvis, emedan ytterligare svårigheter skulle uppstå för sjömannen att erhålla en sammanhängande fri— och vilotid.
Det föreslagna tillägget, »att sjöman därmed äger avlägsna sig från arbets- platsen», utgör ej tillräckligt motiv till en strängare lagbestämmelse i övrigt.
Att för omnämnda förändrings berättigande åberopa den beslutade ändrin- gen av 27 % motorförordningen i berörda hänseende synes mig oriktigt, enär arbetsförhållandena i tjänsten för sjömän äro helt olika och betydligt mera svårartade än för den av Eder åberopade kategorien (automobilförare).
Jag anser det icke vara av någon omständighet betingat att så relativt kort uppehåll i skeppstjänsten som en halv timma skall frånräknas arbetstiden, även med det föreslagna tillägget (Anm. se hr Gunnar Olssons uttalande ang. 1 % 1 mom.) att den anställde skall »äga» avlägsna sig från arbetsplatsen. Särskilt om mot mitt bestämda bestridande de föreslagna bestämmelserna om kompensation om övertid med fritid skulle gå igenom, väcker inskränkningen i detta moment de största betänkligheter.
Efter min mening måste vissa bestämda gränser vara uppdragna mellan ar- betstid och fritid i lagens mening.
Med fritid bör förstås sådant avbrott i arbetstiden, då den anställde fak— tiskt kan avlägsna sig från arbetsplatsen. Lagens uttryck »äger avlägsna sig» är sålunda icke tillfredsställande. Möjlighet måste i varje särskilt fall finnas för den anställde att avlägsna sig från arbetsplatsen. (Anm. Av hr Olssons uttalande ang. 1 % 1 mom. synes framgå, att han med arbetsplatsen avser far- tyget.) I själva begreppet fritid måste även ligga, att arbetaren kan hinna under fritiden ordna för sig så, att ett visst mått av vila kan beredas honom. Särskilt när det gäller maskinpersonalen är arbetet sådant, att fritiden bör hava en icke alltför kort varaktighet för att kunna tagas i anspråk (tvättning-, ombyte av kläder etc.). Någon inskränkning i den nu gällande hela timmen kan jag icke godtaga, även om ingen kompensation av övertid med fritid ifrå- gakommer. Skall denna från redarehåll föreslagna kompensationen komma
Hr v. Sydow.
Hr Eke- bohm.
Hr Johans— son.
' Hr Johan- nissan.
Hr Gunnar Olsson.
Hr Nicklas Olsson.
Hr Reuter- skiö ld.
H r Johans- son.
till stånd, bliva mina invändningar ännu mera vägande. Övertidsarbetet är något, som pålagts den anställde utöver hans ordinarie fullt tillräckliga ar- bete. Skall detta betungande övertidsarbete kompenseras, d. v. s. givas full valuta, får detsamma icke ersättas med halvtimmar, kanske inskjutna å tider, då den anställde ej kan hava nytta av dem. Jag återkommer till denna sak i anslutning till % 12 och % 14, men vill framhålla, att maskinbefälet intager en svår mellanställning mellan rederiet och manskapet. Jag befarar, att den föreslagna kompensationen kommer att till det yttersta utnyttjas.
I samma paragrafs mom. 2 vidtagen ändring därhän, att uppehåll i arbetet av minst en halv timmes varaktighet skall frånräknas arbetstiden, synes mig vara både omotiverad och oskälig. I stället borde .i verkligheten föreliggande praktiska omständigheter hava motiverat en minimitid av minst en halv tim— mes varaktighet för måltidsrast och minst två timmars annat avbrott i arbetet för att sådant skall kunna anses utgöra avbrott i arbetstiden. Att stadgandet är förbundet med det villkoret, att sjömannen under tiden skall äga rätt att avlägsna sig från »arbetsplatsen» har skäligen ringa betydelse sådana som nu en gång arbetsförhållandena ombord å ett fartyg äro. Med den jämförelsevis långa arbetstiden, som under större delen av totaltiden kan förläggas när som helst under dygnet, måste resultatet obönhörligen bliva det — särskilt å vissa trader och under vissa förhållanden som icke alls äro ovanliga — att såväl arbetstid som fritid, dygnet runt blir sönderplockad i mycket korta perioder, vilka på grund av naturliga mänskliga skäl omöjliggöra för sjömannen att komma i åtnjutande av erforderlig sömn och vila.
Undertecknad föreslår därför, att måltidsrast av minst en halv timmes var- aktighet samt annat uppehåll i arbetet som varar minst två timmar frånräk- nas arbetstiden. Villkoret att sjömannen skall äga att under tiden avlägsna sig från arbetsplatsen synes mig vara under alla förhållanden helt naturligt försåvitt —— och detta torde väl vara avsikten — uttrycket »arbetsplatsen» icke skall tolkas på så sätt att själva fartyget är arbetsplatsen.
2 KAP. Ordinarie arbetstid å fartyg, som nyttjas i fjärrtrafik.
3 %. Vaktindelning.
Definitionen å. begreppet »fjärrtrafik» i % 3 bör överföras till % 2, vilken innehåller övriga definitioner av begrepp, som förekomma i lagen.
Dessutom har påyrkats, att uttrycket »på allmänt brukligt sätt» i samma paragraf måtte utgå med hänsyn till önskvärdheten av att på kortare resor, som endast taga något över 12 timmars tid i anspråk, kunna indela vakterna så, att den ena vakten icke får oproportionerligt lång tjänstgöring i förhållan- de till den andra.
Motion år 1926 av hr Lövgren och motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström avstyrkes. Den nuvarande av ålder praktiserade vaktindelningen bibe- hålles. Genom hrr Lindbergs och Ströms motion skulle kökspersonalen få ökat arbete till sjöss, då besättningen icke kunde intaga måltid på frivakt.
Anm. Motionerna av hrr Lövgren i Nyborg och Törnkvist i Karlskrona samt av hrr Lindberg och Ström rikta sig bl. a. mot de 3. k. stationsvak- terna.
I 3 % använt uttryck »vakter (skift) på allmänt brukligt sätt» anser jag vara högst otillfredsställande och synes mig böra ersättas med stadgande om att något av de hittills brukliga vaktsystemen med regelbundna vakter och frivakter föreskrives. Någon hållbar definition på vad som menas med »Sta- tionsvakter» torde knappast kunna formuleras på annat sätt eller med någon annan saklig innebörd än att det utgör frihet för befälhavaren, att utan iakt- tagande av något som helst system eller regelbundenhet hålla besättningen i arbete dygnet runt upp till den stadgade maximitiden av tolv timmar. J äm- väl med hänsyn till bestämmelsen i förslagets 10 % a) synes det — om icke stadgandet om maximum 63 timmars ordinarie arbetsvecka skall bli alldeles meningslöst — vara erforderligt med mera klara bestämmelser rörande vad som menas med vakter. Befälhavare å fartyg i närtrafik skulle ju eljest kunna anordna skeppstjänsten på vilket som helst sätt med tolv timmars ar- betstid per dygn och sedan kalla detta för »stationsvakter» eller vakter på allmänt brukligt sätt.
4 %. Ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad sjöman.
I % 4 har en helt ny anordning föreslagits, då det gäller att bestämma ar- betstiden till sjöss för sjöman, vars arbete är indelat i vakter. Arbetstiden skall nämligen icke såsom hittills beräknas under två på varandra följande dygn utan för varje dygn för sig. I det följande benämnes detta beräknings— sätt för »1-dygns-systemet». Detsammas genomförande har motiverats med önskvärdheten av att bringa »enhetlighet och reda i författningen». Häremot torde intet vara att erinra, men en reglering av den ordinarie arbetstiden på detta sätt står icke Väl överens med det vaktsystem, som för närvarande all- mänt tillämpas å utgående svenska fartyg, nämligen 14 timmar ena dygnet och 10 timmar dygnet därpå, och som torde hava varit orsaken till, att arbets— tiden i nu ifrågavarande fall beräknats på sätt som hittills skett. Denna olä- genhet har dock i förslaget borteliminerats på så sätt, att möjlighet beretts att kompensera all övertid med motsvarande fritid.
Det kan starkt ifrågasättas, huruvida det ur lagstiftningssynpunkt är rik- tigt att avfatta lagen så, att övertid, som ju bör vara en extraordinär förete- else, med nödvändighet måste regelmässigt uttagas, åtminstone i avseende å viss del av besättningen.
Då det emellertid är svårt att överblicka, huru det föreslagna systemet, där- est detsamma det oaktat genomföres, kommer att verka i praktiken, torde det vara tillrådligt, att man först någon tid prövar verkningarna därav, innan det definitivt antages.
Även om 1-dygnssystemet skulle visa sig olämpligt, bör detta givetvis icke medföra, att förslaget om rätten att kompensera övertid med fritid därmed förfaller. En dylik rätt står nämligen i full överensstämmelse med lagens syfte att förhindra överansträngning.
Hr Nicklas Olsson.
Hr Reuter- skiöld.
Bestämmelserna i nuvarande paragraf 4, sjöarbetstidslagen bör förtydligas H,. Johang- så att klart framgår hur många timmars tjänstgöring som skall utgå per dygn, med bibehållande i huvudsak av den i nämnda paragraf stipulerade ar- betstiden. Bestämmelsen att arbetstiden icke mä under två på varandra föl- jiande dygn överstiga 24 timmar, bör kunna ändras till bestämda timmar per ygn-
Hr Olssons förslag (Anm.: tidigarefrarnlagt) såsom huvudregel 8-ti—mmars arbetsdag kan icke tillstyrkas i andra fall än i de fartyg, där fartygets stor- lek kräver så stor besättning, styrmän och maskinister inberäknat att trevakts-
80%.
Hr Nilsson.
Hr Johan- msson.
system kan införas. I fartyg där så icke är förhållandet kan” däremot 8—tim- marsdag icke tillstyrkas.
Hrr Brädefors och Hagbergs motion av år 1933 samt hrr Lindberg och Ströms motion år 1933 kan heller icke tillstyrkas i andra fall än ovan berörts.
Socialdemokratiska partimotionen av år 1930 tycks överensstämma med _vafd förut anförts angående fartyg där trevaktssystem utan olägenhet kan in oras.
Av de föreslagna ändringarna synes mig dygnparens slopande och ersät- tande med dy'gntid, ävensom att ersätta övertidsarbete med motsvarande fri- tid, vara av stor betydelse. Huruvida den hittills åtnjutna rörelsefriheten i fråga om arbetstidens anordnande härigenom kommer att kvarstå i samma utsträckning som tidigare synes mig mindre klart. Detta gäller särskilt när- trafiken. Orsaken härtill är bestämmelsen om, att fritid som ersättning för övertid endast får givas ä helgfritt dygn.
Anm. Uttalandet avser samtliga paragrafer, beträffande vilka ifråga- satts en övergång från beräkning per dygnpar till beräkning per dygn. Föreliggande ändringsförslag, att ordinarie arbetstid till sjöss för vaktin- delad sjöman skall beräknas per dygn och ej som vad nu är gällande, näm- ligen under två på varandra följande dygn, anser jag av nedanstående skäl olämpligt.
Det nuvarande beräkningssättet för arbetstiden har gått in i det allmänna medvetandet till sjöss, varför en tveksamhet säkerligen skulle uppstå om detta * beräkningssätt förändrades. Visserligen är detta skäl ej tillräckligt motive-
Hr Lund- gren.
Hr Reuter- skiöld.
Hr 0. Sydow.
rande för avslag, men som genomförande av förslaget skulle nödvändiggöra realiserande av Edra beräkningsgrunder för övertidsarbetets ersättande med, nämligen, förutom med penningar även av kompensation av motsvarande fri- tid — vilken uppfattning jag ej kan dela — så synes det mig att gällande lagbestämmelser bättre fylla avsikten med lagens tillkomst. Motiv för avslag härutinnan framläggas vid behandling av 12 %.
Hr Lundgren gör vissa erinringar mot paragrafen, (Anm. Se härom under rubriken »Allmänt»). '
Angående styrmän.
Arbetstiden för styrman har på så sätt förändrats, att en timma av styr- mannens arbetstid per "dygn icke får tagas i anspråk för andra göromål än i lagen angivas. Från redarehåll måste man avstyrka en dylik begränsning av styrmannens arbetstid, enär det kan bliva nödvändigt, att styrmannen jäm— väl under den ifrågavarande timman måste tagas i anspråk för ordnande av skeppsarbete av annan art än det i st. 8 i paragrafen omnämnda, såsom till- syn av lasten, kontroll över att fartyget är läns, att rörledningar äro i ordning, att luckor äro väl täckta och att i övrigt allt å däck befinner sig i vederbör- ligt skick.
I fall, som i denna % avses, må som ordinarie arbete åläggas styrman ut- förande av nautiska och meteorologiska observationer ävensom journalföring m. m. under högst en timme om dygnet; denna tid anses vara väl kort, i syn- nerhet som utförandet av detta arbete är beroende icke blott av den arbets- intensitet, som presteras, utan jämväl av den skicklighet, som resp. styrman besitter. Den ena styrmannen utför sina nautiska observationer fort och rätt, under det att den andre utför samma långsamt och osäkert och måhända får göra om sitt arbete. En begränsning av den ordinarie arbetstiden för detta arbete till en timme skulle vara att premiera den late, tröge och okunnige med övertidsersättning, under det att den skicklige och intresserade navigatören blir utan.
Jag anser därför, att den 1 denna % för detta ändamål avsedda ordinarie arbetstiden bör sättas till »erforderlig tid», eventuellt »dock högst två tim- mar om dygnet». Sedan blir det en individuell sak, om arbetet kan slutföras på en halv timme eller på två timmar.
I anslutning till sitt här ovan återgivna yrkande om att arbetstidens be- räkning per dygnpar ej måtte ersättas med beräkning per dygn gör hr J 0- hannisson följande uttalande ang. styrmännens arbetstid.
Skulle föreliggande förslag ändock slutgiltigt framläggas till statsmak— terna, anser jag, att 4 % stycket a) bör erhålla följande lydelse: »åtta timmar för styrman, ifall det för fartygets behöriga bemanning nödiga antalet styr- män skall uppgå till minst tre;
samt att i stycket >>I fall som i punkt a) avses må, utöver där angiven tid ........................................... journalföring och andra expeditionsgöromål under högst en timme om dygnet, orden: »och andra ex- peditionsgöromål» utgå.
Lagstiftarnes avsikt, att sätta dessa styrmäns arbetstid till 18 timmar per två på varandra följande dygn, således två timmar längre arbetstid än vad det för maskinbefälet föreskrivits under samma förhållanden, torde oförtyd- bart hava varit, att under den nionde arbetstimmen per dygn möjlighet skulle föreligga för befälhavaren att använda sig av styrmännen för observations- beräkningar och därmed hörande åligganden. Således ej expeditionsgöromål av annan art.
Av denna anledning har jag ansett att detta tillägg »och andra expeditions— göromål» bör utgå ur lagtexten.
Angående maskinister.
Behovet av en utökning av maskinisternas arbetstid med ytterligare en tim— ma per dygn har från redarehåll framförts, detta för att möjliggöra nödig eftersyn av hjälpmaskin, tunnel m. m.
Angående kollämpare och eldare.
(1) I detta stycke synes principen om 8-timmarsdag för eldare hava genom— förts å alla fartyg, där antalet det medgiver. Denna utvidgning av gällande föreskrifter är opåkallad. Jag föreslår, att de nuvarande bestämmelserna om dylik Sjömans arbetstid till sjöss ändras i överensstämmelse med vad kapten Nordborg i sin ovannämnda promemoria till Kommerskollegium förordat.
! Anm. Hr Nordborg har beträffande smörjare och kollämpare före— slagit, att den nuvarande inskränkningen av arbetstiden till 16 timmar under två dygn i följd endast måtte tillämpas i tropikerna.
Beträffande eldare innehåller hr Nordborgs promemoria det förslag, som här nedan under rubriken koleldare angivits såsom åberopat av hr Reuterskiöld.
Angående koleldare.
Hr Johan- nissan.
Hr Reuter- skiöld.
Hr Reuter- Skiöld.
Hr Reuterskiöld ansluter sig till följande av hr Nordborg tidigare framlag- Hr Reuter- da formuleringsförslag: »att arbetstiden för eldare å icke oljeeldat ångfartyg i oceanfart eller å sådant fartyg i nordsjöfart, vars maskinstyrka uppgår till minst 500 indikerade hästkrafter, eller å dylikt fartyg, som är statt i inskränk- tare fart eller utländsk kustfart och vars maskinstyrka uppgår till minst 600 indikerade hästkrafter, icke må, i fall resan under vanliga förhållanden kräver mera än 24 timmars oavbruten gång, under två på varandra följande dygn överstiga 16 timmar. Om hamn i vanliga fall angöres vartannat dygn eller
Skiöld.
Hr t'. Sydow.
Hr c. Sydow.
Hr Reuter- skiöld.
Hr Reuter- skiöld.
Hr Johans- son.
Hr N icklae Olsson.
Hr Reuter- skiöld.
med kortare mellanrum för lossning eller lastning, kan skeppstjänsten för eldare å fartyg med en maskinstyrka av upp till 900 indikerade hästkrafter anordnas i tvåvaktsystem.»
I denna % (Anm.: 4 % e avses) föreslås att ordinarie arbetstiden för kol- eldare skall vara åtta timmar under vissa villkor, bland annat att fartyget är statt i 3) inskränktare fart och har en maskinstyrka av minst 600 indi- kerade hästkrafter.
Det förhållandet att ett fartyg har en maskinstyrka av minst 600 indike- rade hästkrafter innebär icke, att fartyget speciellt vid inskränktare fart un— der normal gång utnyttjar denna maskinstyrka. Därför anser jag lagen bör formuleras i anslutning härtill, d. v. s. att uttrycket »har en maskinstyrka» skall utbytas mot »vid normal gång använder sig av en maskinstyrka» av minst 600 IHK. I samband härmed ifrågasättes jämväl, huruvida icke den i denna % bestämda minimimaskinstyrkan borde höjas till 1,000 indikerade hästkrafter.
Angående de i gällande lags punkt f) avsedda sjömän.
Givetvis skulle tjänsten kunna ordnas på ett betydligt smidigare sätt, om den gamla bestämmelsen om tjugofyra timmar under två på varandra följande dygn finge kvarstå, varför detta föreslås.
Angående askhissning.
Askhissning till sjöss har enligt förslaget icke jämställts med säkerhets- tjänst utan rubricerats såsom ordinarie arbete. I den av ämbetsverken upp— rättade promemorian rörande förslaget har såsom motiv härför framhållits, att det ur systematisk synpunkt torde vara riktigare att införa bestäm- melsen bland det ordinarie arbetet. Jag finner icke denna motivering bärande och föreslår, att den fortfarande ingår bland bestämmelserna om säkerhets- tjänst m. m.
5 %. Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman.
Hr Reuterskiöld ansluter sig till hr Nordborgs tidigare framlagda förslag om en normal arbetsdag av 10 timmar (i tropiska farvatten 9 timmar), för- lagda till den tid av dygnet befälhavaren bestämmer.
% 5 i sjöarbetstidslagen (Anm.: den nuvarande lagen avses) bör förtydligas i ordalydelse. Arbetstiden bibehålles vid vad i lagen bestämmes, så ock ar- betstidens förläggande.
Hr Olsson vidhåller sitt tidigare gjorda yrkande, att dagmans ordinarie ar- betstid begränsas till 8 timmar och förlägges till tiden kl. 6—18.
65.
Ordinarie arbetstid till sjöss för kökspersonal.
I denna paragraf har den viktiga förändringen vidtagits, att arbetstiden för kökspersonal nedskurits från 12 till 10 timmar per dygn. Mot denna be- gränsning av arbetstiden för denna personal måste man från redarehåll taga bestämt avstånd. Även om 12 timmars arbetstid i och för sig skulle kunna anses utgöra en betungande tjänstgöring, må man dock ihågkomma, att möj— ligheter förefinnas åtminstone för den kvalificerade personalen att disponera sin arbetstid på lämpligt sätt. Försåvitt arbetstiden inskränkes, kommer det
i många fall att bliva nödvändigt, att antingen utöka kökspersonalen eller också uttaga övertidsarbete.
I den motivering, som vid lagens tillkomst anfördes för en arbetstid av 12 timmar för kökspersonalen, har också av Kungl. Socialstyrelsen påpekats, att denna personals arbetstid icke på samma sätt som den övriga besättningens är »effektiv arbetstid». Härtill kan jag till fullo ansluta mig och får där- utöver tillägga, att det i praktiken icke låter sig göra att med lämplig arbets- organisation pressa in kökspersonalens arbetsgöromål under en faktisk arbets- tid av 10 timmar.
Därtill må påtalas den fara, som ligger i en förkortning av kökspersonalens arbetstid, nämligen att kosthållet ombord kan komma att försämras till men för den övriga besättningen. En dylik verkan av arbetstidens begränsning skulle vara synnerligen beklaglig med hänsyn till den stora betydelse, som kosthållets ordentliga upprätthållande har för livet ombord.
Såsom ovan framhållits har svenska regeringen så sent som år 1930 för Internationella Arbetsbyrån förordat en arbetstid för denna personal av 12 timmar. Någon omständighet, som kan medföra, att man nu intager en annan ståndpunkt, lärer ej kunna åberopas.
Förslaget innefattar en minskning av ordinarie arbetstiden för köksperso— nalen från 12 timmar till 10 per dygn. Som motiv för minskningen anföres blott, att 10 timmar skulle räcka under förutsättning av lämplig arbetsorga— nisation och skälig arbetsintensitet. Med utsikt till övertidsersättning vore dock mänskligt, om arbetsintensiteten ofta, kanhända oftast, blev oskälig och den ordinarie arbetstiden för kort, om den sättes till "10 timmar. Därför bör en ordinarie arbetstid om 12 timmar bibehållas. Utsikten att kunna avsluta dagens arbete så tidigt som möjligt kommer säkerligen att öka arbetsintensi— teten och till följe härav automatiskt minska arbetstiden.
Aven denna paragrafs (Anm.. nuvarande lagen avses) förtydligande är av behovet, arbetstiden synes dock kunna inskränkas till 10 timmar och förläggas under samma tid, som i % 6 (Anm.: 6 % i det preliminära författningsförslaget synes avses) bestämmes.
7 %. Ordinarie arbetstid vid ankomst till hamn.
% 7 i nu gällande lag, vartill motsvarighet saknas i förslaget, bör kvarstå oförändrad för att möjliggöra bibehållandet av sjövakter i full utsträckning, då fartyget ligger i hamn under högst 48 timmar.
Hr Reuterskiöld ansluter sig till hr Nordborgs tidigare gjorda uttalande om att avsikten med gällande lags 7 % varit, att det där åsyftade uppehållet skulle kunna vara intill 48 timmar, vilket borde tydligt framgå av en blivande bestämmelse.
I denna % användes uttrycket »styckegods i mindre omfattning». Visserli- gen användes detta uttryck i tidigare protokollsuttalanden för förtydligande av tillämpningen av % 9 i nuvarande sjöarbetstidslag men har ofta givit an— ledning till tvister. Därför föreslås, att »i mindre omfattning» utbytes mot t. ex. »om högst 50 ton».
Denna paragraf (Anm.: 7 % i gällande lag avses) är ganska invecklad och svårtolkad. Särskilt i bestämmelsen, »dg/gnet näst efter det varunder fartyget ankommit till hamn». Det synes vara onödigt att sammanblanda båda dygnen, varför arbetstiden bör kunna bestämmas varje dygn för sig. En klarare upp- ställning över paragrafen bör kunna åstadkommas med bestämd arbetstid för
7——33227s
Hr v. Sydow.
Hr J chans- son.
Hr Reuter- skiöld.
Hr v. Sydow.
Hr Johans- son.
Hr N ilsaon.
Hr Johan— mason.
däcksmanskap och maskinpersonal pr dygn. Avf'attningen i preliminära för- slaget torde täcka formuleringen och ger en klarare uppfattning av paragra- fens innebörd, varför detsamma tillstyrkes.
Denna paragraf (Anm.: 9 % i gällande lag avses) kan utgå, då vad som föreskrives i densamma kan intagas i föregående paragrafer. Ordinarie ar- betstiden vid fartygs ankomst eller avgång bör kunna fixeras till, pr dygn, förslagsvis 12 timmar.
Hr Larsens uttalande (Anm.: tidigare gjort uttalande), att sjöman icke bör åläggas skyldighet att deltaga i lastning och lossningsarbete, kan icke till- styrkas.
H rr Lindberg och Ströms motion av år 1933 beträffande helgdagsarbete och däri anförda tänj'barhet av begreppet »styckegods» i mindre omfattning 'bör beaktas. Styckegodslossning, »mindre omfattning» bör på sön- och helgdag helt utgå och ej tillåtas, "då tänjbarh'eten gör, att mindre och större partier lastas och lössas, vilket utan olägenhet kan uppskjutas.
Vad åter angår 7 % synes denna vara avsedd att numera gälla för såväl far— tyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart som för mera inskränkt fart. Härigenom kommer paragrafens punkt b) att i sådana fall, då kortare resa förekommit, begränsa den ordinarie arbetstiden till ett fåtal timmar, i vissa fall understi- gande ordinarie arbetstid i hamn å vardag. För pråmfartyg i östersjöfart, där en mängd arbeten nödvändigtvis måste utföras omedelbart vid ankomst 'till hamn, är ett sådant stadgande särskilt hindrande. Jag anser därför, att be- stämmelsen om övertid efter kl. 18 vid ankomst till hamn icke bör gälla förrän viss bestämd arbetstid under ankomstdygnet fullgjorts. En sådan bestämmelse bör icke behöva hindra förverkligandet av det uttalade önskemålet att snarast möjligt övergå till den arbetsordning, som gäller för kommande hamndygn.
Hr Nilsson föreslår, att å fartyg i närtrafik Sjömans ordinarie arbetstid vid ankomst till hamn måtte utgöra för dygn räknat högst 12 timmar utan avse— ende på ankomsttid.
Som förslagets 7 och 9 %% äro avsedda att träda i stället för den nuvarande lagens 9 % och som jag vid behandling av 4 % där framfört skäl för olämplig- heten av förändring av gällande beräkningsgrunder, nämligen att nuvarande lagtexten »24 timmar på två på varandra följande dygn» utbytes mot tolv- timmarsdygn, så föreligger samma skäl här för att ej förändra gällande be- stämmelse till tolv timmar. l:a stycket [anser jag därför bör förändras till: Sjömans ordinarie arbetstid vid fartygs ankomst till hamn mä icke under två på varandra följande dygn överstiga 24 timmar, dock att —— —— _— etc.
Vidare att ett nytt stycke införes så lydande: arbetstiden för styrman må ej överstiga för sådan sjöman stadgade arbetstiden till sjöss.
Edra motiv för förslagets berättigande att utöka styrmans arbetstid, synes mig emellertid högst egendomliga av bl. a. följande. I kommentar i förelig- gande fråga till 4 % sägs: »Den ordinarie arbetstiden till sjöss för styrman å fartyg, för vars behöriga bemanning fordras tre styrmän, har inskränkts så, att den nionde arbetstimmen under dygnet allenast skulle få användas för vissa angivna ändamål, vilka på sin tid motiverade tillkomsten av denna ar— betstimme.» Vidare ikommentar för 7 % sägs: »De styrmän, vilkas ordinarie arbete till sjöss enligt den för 4 % föreslagna avfattningen skulle något in- skränkas, skulle i stället enligt den föreslagna 7 % få sin arbetstid å ankomst- dygn utökad från anarande '9 timmar per dygn till 12 timmar.» I förra fal- let tillrättalägges ett förhållande som från början varit avsikten vid lagens till- komst, och i den senare kommentaren motiveras utökningen av arbetstiden för denna kategori styrmän på grund av i 4 % gjord inskränkning av arbetstiden, vilken inskränkning dock var avsedd som högst berättigad. Det synes mig
därför som att en viss inkonsekvens föreligger i Edra motiv för berättigandet av en utökning av arbetstiden för dessa styrmän.
Jag avstyrker därför utökning av denna kategori styrmäns arbetstid vid fartygs ankomst till hamn.
Anm. Hr Johannissons referat av kommentaren torde tarva någon komplettering. Förutom att i kommentaren framhölls, att styrmännen genom utökningen av deras arbetstid skulle få samma arbetstid som bl. a. dagmännen, anfördes följande: Denna utökning har föreslagits såväl av hänsyn till det vid ankomsttillfällen särskilt framträdande beho- vet av att kunna anlita styrmännens tjänster som ock av omsorg om de utanför sjöarbetstidslagen stående befälhavarne och förste styrmännen, vilkas arbetsbörda, till följd av den berörda begränsningen till 9 timmar av andre och tredje styrmännens ordinarie arbetstid, kan antagas i många fall hava ökats. I förslagets 7 % infört stadgande om att vid fartygs ankomst till hamn un- der sön- eller helgdag samt efter kl. 18 å vardag, sjöman må kunna åläggas att utöver erforderligt arbete i samband med själva ankomsten, utföra en rad andra arbeten, har enligt min mening givits en omfattning som är ägnad att i oskälig utsträckning borttaga verkan av de maximibestämmelser beträffande sjömän- nens arbetstid, som lagen dock innehåller. Mot lossning av post och passage- rares effekter samt sådant gods vars lossning icke utan fara för godset kan uppskjutas är ingen anmärkning att göra. Men att häri även inbegripa vanligt styckegods är omotiverat. Om uttrycket »i mindre omfattning» hittills hade tolkats i restriktiv riktning hade måhända icke så stor anledning till invänd— ning förelegat, men hittills har mig veterligt aldrig något fall förekommit i praktiken då det ansetts att uttrycket inneburit någon översta gräns för stycke— godskvantitetens omfattning eller för den tidrymd som dess lastning eller loss- ning tager i anspråk.
Då hr Olsson förklarat sig vidhålla i ärendet tidigare av honom gjorda änd- ringsyrkanden i sjöarbetstidslagen, torde i detta samband böra beaktas, att han tidigare föreslagit, att hamnarbetstiden å vardag skall under ett ankomst- och avgångsdygn få utökas allenast med en timme samt allenast för sådant arbete, som nödvändigt måste utföras för att ankomsten resp. avgången skall kunna äga rum.
8 %. Ordinarie arbetstid i hamn. Angående arbetstidens begränsning.
Hr Reuterskiöld ansluter sig till hr Nordborgs tidigare framförda förslag om ökad arbetstid å söckendag och till hr Nordborgs uttalande om att begräns- ningen beträffande tropikerna var alltför generellt formulerad, enär åtskilliga hamnar och kuststräckor därstädes hava ett klimat, som mycket väl tillåter arbetets bedrivande under samma tid som i andra hamnar. Därjämte ansluter hr Reuterskiöld sig till hr Nordborgs förslag om att den för klargöring an- 1sllagna halvtimmen borde få utnyttjas såsom kompensation för vakttjänst i
amn.
Paragrafen torde omformuleras, arbetstiden bibehålles som paragrafen före- skriver, med undantag för kökspersonalen, där arbetstiden möjligen kunde sät- tas till tio timmar. Förläggningen av arbetstiden å tiden som i paragrafen be- stämmes, med undantag för kökspersonalen, där tiden kan förläggas mellan kl. 5 och 19, sön- och helgdagar en timme senare på morgonen. ' Motion år 1933 av hrr Brädefors och Hagberg om 7-timma'rs arbetsdag och 40 timmars arbetsvecka avstyrkes.
Hr Nicklas Olsson.
Hr Reuter- skiöld.
Hr Johans- con.
Hr Nicklas Olsson.
Hr Reuter- aki'o'ld.
Hr Johans- son.
Hr Reuter- skiöld.
Hr Johans- son.
Hrr Lindberg och Ströms motion år 1933 om borttagande av den för klar- göring anslagna halvtimman kan icke tillstyrkas. Klargöring är att närmast betrakta såsom säkerhetstjänst.
Hr Lundmans förslag (Anm.: tidigare framlagt) om 8-timmars arbetsdag i tropikerna för kökspersonalen —— —— —- — kan väl lämnas utan avseende.
Hrr Brädefors och Hagbergs motion år 1933 om 7-timmars arbetsdag och 40 timmars arbetsvecka, samt hrr Lindberg och Ströms motion år 1933 om be- gränsning till åtta timmar, avstyrkes, då av sagda motioner tycks framgå att motionärerna ha så olika uppfattningar i arbetstiden, att inget helt kan utgå av detsamma. 7 a 8-timmars arbetsdag för kökspersonalen skulle innebära att matlagning i de flesta fartyg kom att delvis utföras på övertid.
Motion av hrr Brädefors och Hagberg att besättningen icke skall få använ- das till lastning eller lossningsarbete eller vinschkörning avstyrkes, då ge- nom sådan lagbestämmelse svensk sjöfart i stor utsträckning komme att av- stanna till skada för dem, som motionärerna velat skydda.
Vid ett tidigare tillfälle har hr Olsson föreslagit, att den för klargöring an- slagna halvtimmen borttages.
Nu anför han i detta ämne följande. I förslagets 8 % nyinfört stadgande om att klargöringsarbeten, utöver eljest stadgad ordinarie arbetstid, skall betraktas såsom ordinarie arbete, är omoti- verat och enligt min mening också helt oriktigt. Bestämmelsen om högst en extra halv timmes sådant arbete per dag tillkom på sin tid för att vid förekom- mande tillfällen hamnarbetarnas ordinarie arbetstid skulle kunna till fullo ut- nyttjas. Det är nu emellertid långtifrån alltid som det förhållandet inträffar att besättningens medverkan erfordras i och för uppnåendet av detta syftemål, och det kan därför icke föreligga några bärande motiv för att betrakta dylikt arbete såsom annat än undantagsfall som vid behov må få förekomma och då betraktas såsom extra ordinarie arbetstid. Det kan också »— åtminstone i prak- tiken — uppstå tvekan om, om inte ett dylikt stadgande skulle rubba de före- skrivna gränserna för arbetstidens förläggning under dygnet. Undertecknad yrkar därför att detta tillägg strykes.
Angående begränsningen & helgdag.
Hr Reuterskiöld ansluter sig till hr Nordborgs tidigare framlagda förslag om att arbetstiden för lättare rengöringsarbete ökas till det dubbla beträffan- de sjöman, som ej tillhör kökspersonalen.
Hr Johansson anser, att hr Lundmans tidigare avgivna förslag om stadgan- de för att hindra kökspersonals exploatering, då befälet håller gästabud, väl kan lämnas utan avseende.
Angående arbetstidens förläggning.
Hr Reuterskiöld ansluter sig till hr Nordborgs tidigare framlagda förslag om att bestämmelserna modereras, enär det i praktiken yppat sig stora svårig- heter att undvika att fullt utnyttja eller till och med överskrida den tillåtna övertiden.
Hr Johansson anser, att socialdemokratiska partimotionens förslag om en timmes senare arbetstid om morgnarna för kökspersonalen bör beaktas.
9 %. Ordinarie arbetstid vid avgång från hamn. (Observera de under 7 % omnämnda yttrandena.)
3 KAP. Ordinarie arbetstid å fartyg, som nyttjas i närtrank.
10 %. Ordinarie arbetstid å fartyg i närtrank.
Definitionen å »närtrafik» bör överflyttas till % 2. Hr Reuter- Vad beträffar i mom. a) och b) förekommande uttryck »på allmänt brukligt skiöld- sätt» hänvisas till vad ovan under 3 % anförts.
1) mom. 2) Enär å fartyg, som nyttjas i de farter detta yttrande gäller, det Hr Eke- veterligen icke förekommer något fall, där skeppstjänsten är indelad i vak- bohm- . ter, torde anledning saknas att i detta yttrande närmare ingå på de för sådant fall föreslagna lagbestämmelserna.
Anm. Hr Ekebohms yttrande avser i dess helhet endast skärgårds-, kanal- och insjöfart, dock ej sådan kanalfart, i vilken ingår kustfart (så- som exempelvis Ängf. A.-B. Göta Kanals verksamhet). 2) mom. b) Ehuruväl detta moment avser arbete såväl till sjöss som i hamn sättes ifråga, huruvida icke detta borde för tydlighets skull utskrivas liksom i nu gällande lagen.
3) Att begränsa ordinarie arbetstiden till tolv timmar om dygnet i stället för nuvarande lagens 24 timmar under ett dygnpar synes icke medföra hinder för skeppstjänstens behöriga utförande. Däremot får denna ändring i vissa fall betydelse vid beräkning av övertid.
4) Därest det, som i nuvarande lagen 13 % mom. d) sägs om askhissning, är tillämpligt å fartyg, vilka nyttjas i närtrafik, bör sista stycket i lagförsla- gets 4 g inflyta såsom moment under 10 % i sagda förslag.
Hr Johansson anser, att nu gällande lags 11 %, vilken motsvarar 10 % a) i Hr Jahans- det preliminära förslaget, kan uppgå i föregående paragrafer. 80”-
Vidare anser hr Johansson, att den i gällande lags 12 % bestämda arbets- tiden bör bibehållas fördelad per dygn.
Hr Olsson vidhåller sitt tidigare framförda yrkande, att beträffande sjöman Hr Nicklas å fartyg utan vaktindelning, som nyttjas å kortare resa, måtte föreskrivas 01880”- dels 8 timmars sammanhängande vilotid under varje dygn, dels ock förkort— ning av den ordinarie arbetstiden per vecka till 48 timmar.
Hr Nilsson gör ett uttalande, som berör 10 %. Se härom under 7 %. Hr Nilsson. 4 KAIP. Säkerhetstjänst och övertidsarbete. 11 %.
Säkerhetstjänst m. m.
Såsom säkerhetstjänst bör fortfarande rubriceras askhissning till sjöss samt Hr Reuter-
vakttjänst i hamn. 4 Skiöld- _ Hr Johansson gör angående gällande lags 13 %, som handlar om säkerhets- Hr Johans- tjänst m. m., följande uttalanden: 30”-
Motion år 1933 av hrr Brädefors och Hagberg, att begreppet säkerhetstjänst avskaffas och ersättes med övertidsbetalning avstyrkes.
_Det kan förekomma, att arbete för fartygets räddning även innebär rädd- nmg av fartygets besättning. Genom motionens ordalydelse kunde vid sådant
tillfälle ifrågasättas om ej sjöman kom att uppbära övertidsbetalning för ar— bete som utförts i samband med fartygets räddning, räddning av eget liv.
Hr Lindbergs förslag (Anm. tidigare framfört förslag) om nattoakthållning i hamn, samt hrr Lindberg och Ströms motion år 1933 angående nödig vakt- tjänst i hamn och dess bestämmande till högst åtta timmar, samt dubbel över- tidsersättning, avstyrkes.
Motion av hrr Lindberg och Ström år 1933 om paragrafens formulering så att tvekan ej kan råda om vad som är att hänföra till säkerhetstjänst tillstyr- kes under förutsättning, att sådan formulering kan åstadkommas. Den i nuvarande paragraf 13 befintliga formulering torde i det närmaste täcka or- det »säkerhetstjänst».
Hr .Johan- I denna paragraf bör införas ett moment, nämligen e) nödig vakttjänst i "'I/880”. hamn_ Hr Gunnar Jag anser, att bestämmelserna om säkerhetstjänst i den nya lagen böra un- Olswn- derkastas en genomgripande revision. Bäst vore efter min mening om reg- lerna härom uteslötos ur lagen.
Av allmänna rättsregler (nöd etc.) torde kunna härledas skyldighet för varje ombord anställd att utföra säkerhetstjänst i trängre bemärkelse, vartill väl åtminstone under vissa förhållanden arbete, som avses i % 11, mom. b och d kan räknas. Sådant arbete, som avses i % 11, mom. 0 torde icke kunna ru— briceras såsom säkerhetstjänst, utan är närmast jämförligt med vissa slag av underhållsarbete eller vakttjänst. Jag anser, att hithörande arbete, då. det ej utföres på ordinarie arbetstid, bör helt jämställas med övertidsarbete. Det enda undantag härvid, som jag kan godtaga är, då arbetet direkt haft avse- ende å räddning av passagerares, befälets eller manskapets liv (exempelvis då fartyg har gått under och en livbåt manövreras för att nå land). Den specifikation, som lämnats i % 11 mom. a, är sådan, att densamma kan avse nära nog allt arbete, som behöver utföras ombord, och extensive. tolkningar hava ofta förekommit även från Eder sida. Jag inskränker mig till att nämna det av Eder i skrivelse den 26 november 1927 till Sveriges Redareförening meddelade utlåtandet, vari beröres fråga, som nu regleras i % 13 e i förslaget. Den utvidgning av begreppet säkerhetstjänst, som nämnda utlåtande inne- håller, har skett oaktat samtliga rikets hovrätter intagit annan ståndpunkt i meddelade domar.
Jag framhåller, att all lagstiftning på hithörande område rent principiellt söker jämställa arbete till sjöss med arbetet i land (lagutskottet vid sjö- manslagens tillkomst). Anledningen härtill är givetvis den, att osäkerhets- moment till sjöss alltmera försvinna genom utvecklingen på olika områden. Begreppet säkerhetstjänst torde för övrigt till stor del bottna i sjöfolkets se- dan gammalt tillbakasatta ställning. Man har svårt att förstå, varför en ar- betare till sjöss skall behöva för arbetsgivarens och lastägarens räkning un- der vissa förhållanden utföra arbete utan betalning. Antager man exempel- vis att i en fabrik i land en ångpanneexplosion skulle ske, i anledning varav fabrikens maskinister få arbeta dag och natt under en tid, skulle givetvis detta arbete ersättas. Om man jämför en mindre fabrik i land med en oceanångare, som kanske har mera folk ombord än hela den stad, där förenämnda fabrik finnes, så har man svårt att förklara olikheten i de anställdas behandling.
Särskilt obillig synes bestämmelsen i % 11 mom. (1 vara, där det stadgas att till säkerhetstjänst skall räknas sådant arbete, som föranledes av att be- sättningen under resa förminskas.
Jag anser, att om en besättning minskas under resa, det arbete, som härav föranledes, bör ersättas av rederiet, för vars räkning arbetet utföres. Er- sättningen bör utgå såsom för vanligt övertidsarbete, och detta oavsett av vil-
ken anledning minskningen skett. Beror minskningen av besättningen på sjukdom eller motsvarande anledning, bör detta ej medföra ändring, enär be— fälhavaren äger rätt att när som helst avskeda den sjuke. (Jfr % 32, sjömans- lagen.) Föredrager han av ekonomiska skäl att behålla besättningsmännen kvar ombord, vilket i sin tur medför skyldighet att betala honom hyra, bör detta ej lända de övriga besättningsmännen till förfång. Avskedar befälha- varen själv en anställd eller underlåter den sistnämnde av någon orsak att utföra arbete, förefaller ju kravet på ersättning åt de kvarvarande vara ännu mera rimligt.
Vissa närbesläktade fall hava prövats av domstol. Jag inskränker mig till att åberopa det exempel, som avses i Eder förenämnda. skrivelse till Sveriges Redareförening. Den däri avsedda maskinisten, som i oceanfart fått tjänst— göra 24 timmar under 2 på varandra följande dygn i stället. för 16 timmar" under samma tid, har av domstolarna tillerkänts övertidsersättning och icke andel i inbesparad hyra. I det åberopade fallet hade befälhavaren uraktlåtit att, innan fartyget kom i oceanfart, påmönstra den tredje maskinisten. Fallet borde efter min mening behandlas lika, om befälhavaren påmönstrat tre ma- skinister men en av dem sedan ombord av den ena eller andra orsaken icke ar, etat.
Hr Olsson vidhåller sin tidigare uttryckta önskan, att stadgandet i punk- Hr Nicklas ten a) kompletteras i enlighet med ämbetsverkens uttalanden rörande begrep- pet säkerhetstjänst.
1 2 %. Övertidsarbete.
Att övertid måste ersättas med fritid är en direkt följd av arbetstidens be- gränsning per dygn i stället för dygnpar.
Motion år 1933 av hrr Brädefors och Hagberg om förbud mot att besättnin- gen i hamn användes till arbete utöver den ordinarie arbetstiden bör lämnas utan avseende.
En sådan bestämmelse blev en begränsning i besättningens rättighet att själva bestämma om den mot ersättning skulle utföra övertidsarbete. En rät- tighet, som tillkommer varje annan arbetare i land, skulle således fråntagas besättningsman.
Lagens viktigaste syftemål torde vara förutom att hindra överansträngning, förhindra att arbetstagaren oskäligt utnyttjas till arbete 53. tider, då större er— sättning annars skulle utgå för förrättat arbete än under ordinarie arbetstid. Det synes mig därför ej rätt under så komplicerade förhållanden som sjömans- yrkets utövare arbetar — med obestämda arbetstider såväl dag som natt — att förutsätta frihet för arbetsgivaren att bedöma när den ena eller andra för-— månen skall utgå.
Det synes mig däremot, att just genom att övertidsarbete ovillkorligen skall ersättas i penningar och genom att bestämmelser finnas om maximitid för över- tidsarbete, oskäligt utnyttjande av arbetskraften därigenom förhindras.
Jag anser av anförda skäl därför att nuvarande '14 och 15 %% bibehållas med de ändringar, som nödvändiggöras av paragrafändringen.
En tilläggsbestämmelse anser jag emellertid bör införas i lagen, vari stad- gas, att efter det lagstadgad maximitid i övertidsarbete uttagits, ersättning skall utgå för överstigande arbetsprestation och ej ett sådant förfarande fortgå, som Kollegium gör gällande, nämligen, att när maximiövertiden uttagits, skall överskriden arbetstid betecknas som säkerhetstjänst.
Olsson.
Hr Eke- bohm. Hr J chans- son.
Hr Johan— nissan.
Hr Gunnar Olsson.
Förebärande av motiv för en sådan bestämmelses berättigande, torde ej vara behövligt. '
Från redarehåll har föreslagits att övertid skall kunna kompenseras ej blott med penningar utan även med fritid.
Som jag redan anfört, är jag nödsakad att bestrida, att sådan ändring sker i gällande bestämmelser.
Övertidsarbetet är av naturliga skäl mera betungande än det ordinarie arbe- tet. Detta framgår bl. a. av att övertidsarbete är begränsat i lagen. Till en begränsning av övertidsarbetet bidrager rent faktiskt även övertidsersättnin- gen, vadan densamma kan anses fylla en social uppgift. Om kompensation av ' övertid med fritid kan ske, kommer detta att medföra en ökning av övertids- , arbetet. Redarna komma, särskilt då depression råder, att kräva av befälet
Hr Nicklas Olsson.
Hr Lund- gren.
att högsta möjliga övertid skall uttagas, utan kostnad, d. v. s. mot kompensa- tion av fritid. Befälets ställning blir då utomordentligt svår. De omläggnin- gar av arbetet och de komplikationer, som komma att följa, kunna nu ej till fullo överblickas, men svårigheterna äro större med hänsyn till den i och för sig nödvändiga föreslagna bestämmelsen, att övertiden måste kompenseras inom viss kort tid. Jag anser det vara uppenbart, att de ombordanställda, och i sista hand även sjösäkerheten, komma att bliva lidande, därest den föreslagna anordningen blir lag. Jag har redan tidigare framhållit, att olägenheterna bliva större, därest för kompensation skulle kunna användas så ringa uppehåll i arbetet som en halv timme. Anm. Se även hr Olssons uttalande till 2 % 2 mom.
I 12 och 13 %% föreslagna ändringar beträffande övertidsarbetets ersättande och begränsning synes mig helt kullkasta eljest befintliga stadganden röran— de den ordinarie arbetstidens längd och förläggning under dygnet. Det torde icke behöva spillas några ord på att förklara detta. Dessutom är det givet, att några timmars övertidsarbete en kväll under fartygets hamnliggande, hel— ler icke för den enskilde sjömannen kan anses vara till fullo ersatt med mot— svarande fritid under påföljande dags ordinarie arbetstid. Ar han i behov av sömn och vila låter sig knappast detta behov tillfredsställas ombord under på— gående lastning eller lossning med dess skrammel av vinchar och annan arbets- material, och vill han använda tiden till förströelse så faller detta salg oftast icke så lätt under tid på dagen då de flesta andra människor äro i arbete och nöjesetablissement m. m. äro stängda. Visserligen kan den invändningen här- emot göras, att icke heller vid kontant betalning kommer sjömannen i åtnju- tande av vila eller förströelse, men dels utgör den kontanta ersättningen för sjömannen ett mera direkt och påtagligt vederlag och dels utgör de; ett bättre korrektiv mot övertidsarbete som icke är absolut av behovet påkallat.
Förslaget om att arbete utfört utöver den ordinarie arbetstiden skall kunna ersättas med fritid (förslagets paragraf 12) avstyrker undertecknad på det bestämdaste, då detta i praktiken skulle medföra att man kan firlägga ar- betstiden, då fartyget är i hamn, till vilken tid som helst på dygnet. Övertids- ersättningen har hittills varit det enda som avskräcker rederierna för att ut— taga en onormalt lång arbetstid men bifalles föreliggande förslag kommer det att innebära, att besättningsmännens arbetstid under en del dygn utsträckes utan att ersättning därför behöver betalas och den fritid som lämnas som kom- pensation kan icke benyttjas till vare sig sömn, vila eller förströelse. Kommer så därtill förslaget i paragraf 2 mom. 2 att uppehåll i skeppstjänsten, såvitt detsamma varar minst 1/2 timma, skall räknas som fritid, blir bestämmelserna om arbetstidens förläggning (paragraf 8) utan någon som helst betydelse.
13 %. Begränsning av övertidsarbete.
Hr Johansson tillstyrker hr Nordborgs tidigare framförda förslag, att be- HrJohans- gränsning av övertidsarbete upphör, eller, om så ej sker, att frihet lämnas till 80%- överenskommelse om längre övertid.
Hr Reuterskiöld ansluter sig till hr Nordborgs nyssberörda förslag samt till Hr Itelltcr— ett generellt uttalande av honom om att jämkning i åtskilliga hänseeenden bör Skiöld ske mellan övertid och ordinarie tid till den senares förmån.
Hrr Johannisson och Nicklas Olsson uttala sig angående begränsning av Hrr Jahan—
._ . .. - - -- nissan overtidsarbete, som ersattes 1 penningar. Se härom yttranden under 12 %. och Nicklas Olsson. 14 %.
Ersättning för övertidsarbete. _
I avseende å övertidsersättningens storlek anser jag, att denna för närvarande Hr Reuter- 1 vissa fall blir allt för betungande. Övertidsersättningarna uppgå å ett stort skiöld- antal fartyg till avsevärda belopp och försätta därigenom de svenska fartygen i ett sämre konkurrensläge i förhållande till de utländska, som icke äro bela— stade med dessa utgifter. Jag hänvisar härutinnan även till kapten Nordborgs ovannämnda promemoria av den 18 februari 1930.
Anm. Hr Nordborg har i promemorian anfört följande: Grunden för övertidsersättnings utgående, nämligen storleken av månadshyran, är olämplig, enär vederbörandes större eller mindre kvalifikationer, särskilt vad angår befälet, icke skäligen bör tillmätas uteslutande avgörande be- tydelse. Ifrågasättas bör, huruvida man icke bör fixera ersättningen till visst belopp. Den norska lagens bestämmelser rörande övertidsersättnin- gens storlek torde vara mera lämpligt avvägda. Vid kompensering med »fritid» bör denna kunna förläggas till samma dygn Hr u. Sydow. eller närmast föregående eller något av de två närmast-efterföljande dygnen (oberoende av om helgdag).
Bestämmelsen att fritid, varmed övertiden ersättes, skall vara förlagd till Hr Eke- visst helgfritt dygn innebär i somliga fall en skärpning av lagen. Sålunda kan bakm- ej övertid, som uppkommer på en söckendag belägen mellan två helg-dagar på denna grund ersättas med fritid, vilket dock låter sig göra, då arbetstiden räk- nas per dygnpar. Ordet »helgfritt» måste därför utgå ur texten, om nuvaran- de lag ej skall skärpas, och kan detta ske utan minsta betänkligheter, eftersom ju den arbetsprestation, som kvittas med å helgdagen erhållen fritid, realiter utföres å invidliggande söckendag. För den mindre sjöfarten, särskilt skär- gårdstrafiken, som på grund av sin egenart icke kan undgå att arbetstiden ho— pas å och invid årets sön- och helgdagar, är det av ekonomisk vikt att denna ändring vidtages.
Men för att giva rättvisa åt arbetsgivaren bör första stycket av förevarande 14 % i lagförslaget ändras i ännu vidare mån och erhålla följande lydelse:
»Fritid, varmed övertidsarbete ersättes, skall vara av minst samma omfatt- ning som övertiden och förlagd till dygn inom pågående arbetsvecka.»
Motiveringen härför framgår tydligast, om närtrafikens arbetsförhållanden skärskådas. Redaren äger här disponera den anställde för arbete under 63 or— dinarie arbetstimmar i veckan och utan att arbetet förlägges till vissa timmar av dygnet. Med hänsyn till detta arbetssätt är sjömannens lön beräknad och fastställd per månad, varjämte han erhåller kost och andra förmåner. Kan emellertid denna arbetstid på grund av fartygets turplan eller eljest icke ut— tagas, erhåller sjömannen likaväl full lön, och därest enligt lagförslaget över-
tid skulle uppkomma, som icke kan kompenseras med fritid, jämväl övertids- ersättning i penningar, oaktat för det utförda ordinarie jämte övertidsarbetet åtgått kanske väsentligt mindre tid än veckans — enbart för ordinarie arbete avsedda ——- 63 timmar. Att i sådant fall särskild kontant gottgörelse skall givas, endast på grund av att övertidsarbete anses hava förekommit, kan ej vara rätt och riktigt, utan bör arbetsgivaren ha möjlighet att utan merutgift i mån av behov få disponera de 63 timmar i veckan, för vilka han utgiver lön. Denna möjlighet uppnås med den ovan givna formuleringen.
Inom industrien utbetalas visserligen övertidsersättning oberoende av om tillåtna timantalet för ordinarie arbetstid förbrukats, men där äro förhållan- dena helt olika. Industriarbetaren äger nämligen så att säga själv sin arbets- tid ooh sin fritid. Lönen utgår per timme utfört arbete, och om därför arbe- taren utebliver från sin tjänst eller behov av hans arbete icke förefinnes, så er- håller han motsvarande antal timmar minskad avlöning. Eftersom ordinarie arbetet är förlagt mellan vissa bestämda klockslag, utgår självfallet övertids-
. ersättning, om arbete utföres å annan tid.
Hr Johans- 80”.
Hr Nilsson.
Med den här ovan föreslagna ordalydelsen bliver risken för arbetstimmar- nas anhopning inom en kort tidrymd av arbetsveckan icke större än enligt lag- förslaget, enär enligt det senare övertid, som icke kan kompenseras med fri- tid, ändoek kan uttagas intill visst antal timmar i veckan mot ersättning i penningar. Ordalydelsen ovan är sålunda jämförd med lagförslaget endast av ekonomisk innebörd, vars berättigande nyss motiverats.
Skulle — även om ordet >>helgfritt» uteslutes ur lagförslaget — det av mig här ovan framlagda förslaget icke godtagas, synes den nuvarande lagen, med dess begränsning av skeppstjänsten till 30 timmar under två på varandra följande dygn, böra bibehållas.
Angående ersättning för övertidsarbete, bestående uti hanterande av last vid lastning eller lossning anför hr Ekebohm följande:
Häri förefinnes ingen avvikelse från nu gällande lag, och bestämmelsen lärer väl liksom hittills icke beröra närtrafiken. Men då likvisst på sina håll tvivel därom förekommit, kan måhända texten omredigeras i förtydligande syfte, i synnerhet om uttrycket »såväl till sjöss som i hamn» i nuvarande la- gens 12 å och 15 %, 3 mom. uteslutes i nya lagen.
Hr Johansson anför angående gällande lags 16 å, som handlar om ersätt- ning för övertidsarbete, följande:
Den nuvarande bestämmelsen i paragrafen i övertidsersättning bibehålles. Motion år 1933 av hrr Lindberg och Ström om att övertidsersättning fixeras till 1 krona per timma för vardag och kronor 2 per timma sön- eller helg- dag med 50 öres förhöjning vid lastning eller lossning avslås. Sjöarbetstids- lagens nuvarande bestämmelser bibehållas.
Socialdemokratiska partimotionen av år 1930 angående ändring av para- grafens andra stycke, så att uttrycket, »handhavande av last» borttages och endast införes »lastning eller lossning», avslås. Den nuvarande bestämmelsen i paragrafen bibehålles.
Enligt 10 % punkt b) utgör den ordinarie arbetstiden för sjöman, som ej tillhör kökspersonalen, 12 timmar för dygn och högst 63 timmar för vecka. Denna arbetstid utgår lika under såväl vardag som helgdag. Det synes mig då rätt så naturligt att, när arbetstiden icke röner inverkan av inträffande helgdag, icke heller den fritid, som gives som ersättning för övertidsarbete, borde göra detta, så mycket mer som lagens viktigaste syfte ju är att hindra överansträngning, (1. V. s. framtvinga fritid i stället för betalning. Särskilt vid inträffande helger är det av stor betydelse, att övertidsarbete får ersättas med fritid å. helgdag. _
Hr Nilsson föreslår, att övertidsarbete utfört av sjöman å fartyg i närtrafik
får ersättas med fritid, förlagd till samma dygn eller närmast föregående eller efterföljande dygn. . Anm. Se även uttalande av hr Nilsson under 4 %.
Bestämmelserna i % 14, mom. 1 om att fritiden »skall vara av minst samma Hr Gunnar omfattning som övertiden» är icke klar. För att denna bestämmelse skall hava någon mening måste därmed avses, att fritiden äri alla avseenden fullt lik- värdig med övertiden. Hava sålunda exempelvis tre timmars övertid ut— tagits i följd viss dag, få dessa timmar ej kompenseras med exempelvis 6 halva timmars fritid eller 3 timmars fritid, placerade på olika tider, utan de 3 timmarna måste kompenseras i en följd. Vidare torde det vara omöjligt att kompensera helgdagsarbete med samma kvantum fritid på vardag. Propor- tionen mellan fritiden å helgdag och vardag torde få bestämmas med led- ning av reglerna om kontant ersättning för övertidsarbete, vadan sålunda övertidsarbete på helgdag måste kompenseras med dubbelt så mycket fritid på. vardag. En rättvis reglering av alla berättigade intressen i samband med denna kompensation anser jag vara omöjlig.
Några särskilda olägenheter av den nu rådande ordningen har jag ej för— sport, och jag anser icke att sådana omständigheter förekommit, som göra det befogat att på denna punkt tillmötesgå de önskningar, som framställts en- bart från redarehåll.
Olsson.
Beträffande förslagets 14 % vill jag erinra om av mig tidigare ifrågasatt Hr Nicklas ändring av beräkningssättet för den kontanta övertidsersättningen. Nuva- rande stadgande åstadkommer —— på grund av den billigare timlönen —— att först och främst de lägst månadsavlönade besättningsmännen, d. v. s. ung- domarna i 15—16-årsåldern i första hand beordras till övertidsarbete. Att vådor härav kunna uppstå, såväl med hänsyn till faran för överansträngning som med hänsyn till faran för liv och lem, torde vara uppenbart.
Anm. Tidigare har hr Olsson ifrågasatt, huruvida icke den i sjölagens numera upphävda 96 % angivna beräkningsgrunden för övertidsersättning vore att föredraga. (Enligt denna beräkningsgrund skulle övertids- ersättning per timme räknat utgå med minst 30 öre + 1/400 av månads- hyran.) Hr Olsson vidhåller sitt tidigare framlagda förslag, att den förhöjning av övertidsersättning, som omhandlas i paragrafens tredje stycke, ej göres be- roende av att övertidsarbete, såsom där angivits, bestått uti hanterande av last vid lastning eller lossning utan allenast att övertidsarbetet bestått av last— ning eller lossning.
5 KAP. Övriga bestämmelser.
15 %. Ogiltigt avtaL
Att genom kollektivavtal få göra eventuella avsteg från lagen är ett med- givande, som länge åstundats. Alltsedan sjöarbetstidslagens tillkomst har på vissa håll förekommit överenskommelser, som varit stridande mot lagens bok- stav, men som de avtalsslutande parterna funnit tjänliga ur praktisk till- lämpningssynpunkt.
Hr Nordborgs förslag (Anm. tidigare framlagt förslag) tillstyrkes, att la- gen skall vara gällande för båda parter.
Nuvarande formulering bör bibehållas. Syftet med lagens tillkomst har varit att förhindra såväl personliga som kollektiva uppgörelser, och detta som ett skydd för arbetstagareparten. Från-
Olsson.
Hr Eke— bohm.
Hr J ohans— son.
Hr Johan- nissan.
Hr Gunnar Olsson.
Hr Reuter- Skiöld.
Hr Eke— bohm.
Hr Reuter- ski ö ld .
Hr Johans- son.
Hr J chans- son.
Hr v. Sydow.
Hr J chans- son.
varon av denna bestämmelse skulle säkerligen resulterat i såväl personligt som kollektivt tryck på ena eller andra parten, beroende på konjunkturläget —— vil- ket tryck ej sällan kan vara ur rättssynpunkt icke betryggande — varför jag avstyrker en sådan förändring.
Av rent pricipiella skäl anser jag att lagens bestämmelser böra vara tvin- gande, där så är avsett. Därest det medgives att ändring i lagens bestämmel- ser i alla avseenden skulle kunna ske genom kollektivavtal, kunna under ogynn- samma förhållanden de fördelar, som lagen trots allt innehåller på vissa punk- ter, gå förlorade. Kollektivavtalet avser huvudsakligen blott att normera de enskilda arbetsavtalen. Då det genom de enskilda arbetsavtalen icke är till— låtet att upphäva lagens bestämmelser, bör detta icke heller kunna ske via kollektivavtal.
16 %.
Övertidsj our-nal.
Med hänsyn till den i lagen införda föreskriften avseende möjligheten att kompensera all övertid med fritid bör övertidsjournalen kompletteras till und— vikande av tvister.
Att senast nästpåföljande dag göra anteckning i övertidsjournal är — åt- minstone för närtrafikens vidkommande —— onödigt, och bör det vara tillräck- ligt, om övertidsjournalen är klar samtidigt med arbetsveckans slut.
19—22 %%. Straii'bestämmelser.
Hr Reuterskiöld ansluter sig till hr N ordborgs tidigare framförda förslag, att bötesmaxima sänkas till överensstämmelse med det allmänna bötesmaxi- mum.
Hr Johansson tillstyrker hr Nordborgs nyss nämnda förslag.
Angående tillämpningsförordningen.
Socialdemokratiska partimotionen av år 1930 om arbetsråd för lämnande av råd och upplysningar rörande arbetstiden ombord bör icke bifallas. Råd och upplysningar bör liksom hittills lämnas av Kommerskollegium och Social— styrelsen. Ett arbetsråd kan väl knappast lämna andra råd och upplysningar än Kommerskollegium och Socialstyrelsen, eller lämna andra tolkningar än fad lagen bestämmer, varför arbetsråd i denna angelägenhet anses obehöv- igt.
Angående förslaget till ändringar i sjömanslagen .
51 %.
Förtydligande bör göras om att tillfälle att vistas i land beredes först efter därom av sjömannen gjord framställning. ,
Hr Johansson tillstyrker ändring av paragrafen i enlighet med det prelimi- nära förslaget.
'Hrr Lindberg och Ströms motion år 1933, att sjöman oavsett om avgång kommer att fördröjas skall för att få tillfälle under affärs- och expeditionstid gå i land en gång i månaden, 4 timmars frihet från arbete, kan icke 'till- styrkas. F artyget kan därigenom komma att bliva förhindrat i resa, vilket i så fall blir i strid med fartygets befraktningsorder som i sin tur går ut över
befälhavaren. Det heter vanligen >>resan skall utan uppehåll fortsättas», be— fälhavaren måste ha bestämmanderätt över sagda fritids beviljande, så att fartyget icke blir förhindrat och befälhavaren kan bestämma när fartyget är klart att avgå. Fritidens längd bör bestämmas genom överenskommelse efter förhandenvarande omständigheter.
Motion år 1933 av hrr Brädefors och Hagberg angående semester och kom- pensation för söndag i sjön, kan icke genom lag bestämmas. Semesterfrågan uppgöres i andra fack genom avtal eller överenskommelse mellan anställda och arbetsgivare. Lagstiftning i frågan blir ett intrång i sjöfartens rättigheter, som i så fall skulle bliva olikställd med andra företagare. Motionsförslaget avstyrkes såsom varande icke allvarligt menat och oantagbart i praktiken.
Beträffande förslaget om ändring av paragraf 51, sjömanslagen med tillägg av de bestämmelser som återfinnas i sjöarbetstidslagens paragraf 10 och av Kommerskollegium föreslagna tillägg finnes enligt min uppfattning ej skäl för sådan ändring. Nuvarande bestämmelse har ej förorsakat annan olägen- het än att vissa befälhavare, ändock nu gällande ganska klara bestämmelser, försökt misstolka dessa. Skulle Kommerskollegiums förslag vinna bifall kom— mer detta att medföra ständig tvist mellan befälhavaren och besättnings- mannen.
Hrr Ekebohm, Nilsson och Johannisson hava meddelat sig icke hava något att erinra mot det preliminära förslaget till 51 %.
73 %.
Hrr v. Sydow, Ekebohm, Johansson, Nilsson och Johannisson hava medde- lat sig icke hava något att erinra mot det preliminära förslaget till 73 %.
Hr Lund- gren.
Hrr Eke- bohm, Nils- son och Jo- hannisson.
Hrr o. Sy- dow, Eke— bohm, Jo- hansson, Nilsson och
Johannisson.
Lagens tillämpninge— område.
Bil. X.
Förslag till Sjöarbetstidslag.
Härigenom förordnas som följer.
1 KAP.
Inledande bestämmelser. 1 %.
1 mom. Denna lag äger, med nedan omförmälda undantag, tillämpning beträffande arbete, som å svenskt fartyg mot betalning anställd person för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag ombord å fartyg- get eller annorstädes utför.
2 mom. Från lagens tillämpning undantages arbete, som utföres av befälhavare å fartyg, å vilket utom befälhavaren minst två personer äro anställda;
förste styrman å fartyg, varest ytterligare minst en styrman finnes; förste maskinist å fartyg, varest ytterligare minst en maskinist finnes; läkare och telegrafist; person, som är anställd huvudsakligen för passagerares förplägning och uppassning med därtill hörande rengöring och diskning eller för passagerares räkning i övrigt;
person tillhörande redarens familj; samt person, vilken är anställd å fartyg av följande slag, nämligen:
a) kronan tillhörigt fartyg, om vilket Konungen icke annorlunda förord- nat,
b) fiske- eller fångstfartyg, då det såsom sådant användes,
c) isbrytar- eller bärgningsfartyg, då det såsom sådant användes,
d) lustfartyg,
e) segelfartyg, med eller utan hjälpmaskin, vars bruttodräktighet icke över— stiger 100 registerton, samt annat fartyg, som icke äger en nettodräktighet av minst 20 registerton, såvida ej Konungen om fartyg, varom nu är sagt, an- norlunda förordnat.
3 mom. När synnerliga skäl därtill äro, må Konungen eller den myndig- het, åt vilken Konungen må hava uppdragit att i vissa avseenden därutinnan utöva beslutanderätt, medgiva undantag jämväl i övrigt från tillämpningen av denna lag.
111 2 %.
1 mom. I denna lag förstås med Definitioner skeppstjänst: arbete varom i 1 % 1 mom. sägs; m" m" sjörnan: en var som förrättar skeppstjänst, varå lagen äger tillämpning; oavbruten gång: att icke land angöres eller eljest beröring med land äger rum under längre tid än två timmar vid varje tillfälle; helgdag: dygn, varå söndag eller här i riket bruklig helgdag infaller; oceanfart: fart bortom 61 grader nordlig latitud (Bergen), 11 grader väst- lig longitud (Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud (Brest) ; nordsjöfart: annan fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen Es- bjerg—Texel- 2 mom. Vid beräknande av arbetstid enligt denna lag skola undantagas dels måltidsrast dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, försåvitt detsamma varar minst en halv timme och sjömannen enligt förmans besked därunder äger avlägsna sig från arbetsplatSen.
2 KAP.
Ordinarie arbetstid å fartyg, som nyttjas i fjärrtrafik. 3 %.
I detta kapitel meddelade bestämmelser avse fartyg, som nyttjas i fart, Vaktiudel- vari ingår resa, under vanliga förhållanden krävande mera än tolv timmars ”ing- oavbruten gång (fjärrtrafik).
Till sjöss å dylik resa skall skeppstjänst vara indelad i vakter (skift) på allmänt brukligt sätt.
4 %.
Ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman, vilkens skeppstjänst är indelad i Ordinarie vakter, utgör för dygn räknat högst tolv timmar, dock att i nedan angivna stå::tåg;å_ fall arbetstiden ej må överstiga indelad sjö-
a) åtta timmar för styrman, i fall det för fartygets behöriga bemanning man' nödiga antalet styrmän uppgår till minst tre;
b) åtta timmar för maskinist, i fall det för fartygets behöriga bemanning nödiga antalet maskinister uppgår till minst tre;
c) åtta timmar för motorman, i fall såväl det för fartygets behöriga be- manning nödiga antalet maskinister som ock antalet motormän ombord uppgår till minst tre, skolande vad nu sagts angående motormän äga motsvarande tillämpning i fråga om smörjare;
"d) åtta timmar för eldare, i fall det för fartygets behöriga bemanning nödiga antalet eldare uppgår till minst tre, skolande vad nu sagts angående eldare äga motsvarande tillämpning i fråga om kollämpare; samt
e) "åtta timmar för eldare, som har att för hand verkställa eldning med kol, i fall resan under vanliga förhållanden kräver mera än tjugofyra timmars oavbruten gång samt fartyget är statt i 1) oceanfart eller 2) nordsjöfart och har en maskinstyrka av minst 250 indikerade hästkrafter eller ock 3)
Ordinarie arbetstid till sjöss mr dag--
man.
Ordinarie arbetstid till sjöss för köks-
personal.
Ordinarie arbetstid vid ankomst till
hamn.
inskränktare fart och har en maskinstyrka av minst 600 indikerade häst— krafter.
I fall som i punkt a) avses må, utöver där angiven tid, såsom ordinarie arbete åläggas styrman utförande av nautiska och meteorologiska observa— tioner ävensom journalföring och andra expeditionsgöromål under högst en timme om dygnet.
Å helgdag må såsom ordinarie arbete till sjöss icke åläggas vaktindelad sjöman annan skeppstjänst än 1) sådan, som erfordras för fartygets fram- drivande, manövrering eller navigering, ävensom därmed sammanhängande arbete, som ej kan tåla uppskov, samt 2) lättare rengöring och sådant annat arbete, som enligt 6 % kan å helgdag åläggas kökspersonal.
Utöver vad ovan stadgas må askhissning till sjöss åläggas sjöman såsom ordinarie arbete.
5 %.
Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman (sjöman, vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter och som ej tillhör kökspersonalen) utgör för dygn räknat högst nio timmar; å helgdag må dock dagman icke såsom ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst än lättare rengöring samt sådant arbete, som regelmässigt ingår i hans åligganden och ej kan tåla uppskov, allt under sammanlagt högst en timme.
Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman skall, såvida ej annat överens— kommits, förläggas å söckendag mellan klockan 6 och klockan 20 samt å helgdag mellan klockan 6 och klockan 9.
6 %.
Ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman tillhörande kökspersonalen (per— sonal, vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter och som är anställd för tillsyn å provianten, för tillredning eller servering av kosten eller för upp- passning i övrigt eller för den rengöring eller diskning, som med dylikt arbete äger samband) utgör för dygn räknat högst tio timmar; å helgdag må dock sådan sjöman icke såsom ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst än tillredning och servering av kosten jämte tillhörandediskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt lättare rengöring.
Ordinarie arbetstid till sjöss för kökspersonal skall, såvida ej annat över- enskommits, förläggas mellan klockan 5 och klockan 20.
7 %.
Sjömans ordinarie arbetstid vid fartygets ankomst till hamn utgör för dygn räknat högst tolv timmar, dock att
a) arbetstiden för sådan maskinist, motorman, smörjare, eldare eller kol- lämpare, vilkens skeppstjänst till sjöss är indelad i vakter, ej må överstiga den för sjömannen i fråga stadgade ordinarie arbetstiden till sjöss,
b) å helgdag annan skeppstjänst icke må åläggas sjöman än 1) sådan, som erfordras för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering,
ävensom därmed sammanhängande arbete, som ej kan tåla uppskov, 2) arbete för fartygets klargöring i anledning av ankomsten samt lossning och lastning av post och passagerares effekter ävensom av styckegods i mindre omfattning och av gods, vars lastning eller lossning ej kan utan fara för godset uppskju- tas, samt 3) lättare rengöring och sådant annat arbete, som enligt 6 % kan å helgdag åläggas kökspersonal.
Vad i punkt b) här ovan sägs skall äga tillämpning jämväl å söckendag efter klockan 18, där ej enligt 8 % näst sista stycket ordinarie arbetstid i hamn må förläggas till tid efter nyssnämnda klockslag eller fartygets avgång är avsedd att äga rum senast under dygnet näst efter det, varunder fartyget ankommit till hamnen.
8 %.
Ordinarie arbetstid under fartygets uppehåll i hamn utgör för dygn räknat högst
åtta eller i tropikerna sju timmar för sjöman, som ej tillhör kökspersonalen, dock att sjömannen därutöver må såsom ordinarie arbete åläggas utförande av nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten under högst en halv tim- me; samt
tio timmar för sjöman, som tillhör kökspersonalen. Å helgdag må såsom ordinarie arbete i hamn icke åläggas sjöman, som ej tillhör kökspersonalen, annan skeppstjänst än högst en timmes lättare ren- göring ; ej heller mä å helgdag såsom ordinarie arbete i hamn åläggas köks— personalen annan skeppstjänst än tillredning och servering av kosten jämte tillhörande diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt lättare ren- göring.
Ordinarie arbetstid i hamn skall förläggas för sjöman, som ej tillhör köks- personalen, å söckendag mellan klockan 6 och klockan 18 och å helgdag mel— lan klockan 7 och klockan 9, såvida ej annat överenskommits eller är i veder- börande hamn brukligt, samt för kökspersonalen å söckendag mellan klockan 5 och klockan 19 och å helgdag mellan klockan 6 och klockan 19, såvida ej annat föranledes av sådan ändrad förläggning av arbetstid, varom nyss nämnts.
Under fartygets uppehåll i hamn skall sjöman, på därom av honom gjord framställning, beredas tillfälle att för egna angelägenheters ordnande en gång i månaden å dag, då affärs— och expeditionslokaler hållas öppna, vistas i land under tiden efter klockan 12 eller under annan tid, varom överenskommelse träffats. Overstiger icke fartygets oavbrutna uppehåll i hamn fyrtioåtta tim- mar, må dock sådant landlov kunna påfordras allenast, såvida fartygets av- gång ej därigenom fördröjes.
9 %.
Då. fartyg avgår från hamn, skola bestämmelserna i 7 % första stycket angående ordinarie arbetstid vid ankomst till hamn äga motsvarande tillämp- ning.
8—332278
Ordinarie arbetstid i hamn.
Ordinarie arbetstid vid avgång från
hamn.
Ordinarie arbetstid å fartyg i när- trafik.
Säkerhets- tjänst m. m.
Övertids- arbete.
Begränsning av övertids— arbete.
3 KAP. Ordinarie arbetstid å fartyg, som nyttjas i närtraiik. 10 %. Nytt-jas fartyg i annan fart än i 3 % första stycket sägs (närtrafik), skall, '
a) där skeppstjänst är indelad i vakter på allmänt brukligt sätt, vad i 2 kapitlet stadgas lända till efterrättelse, samt
b) där skeppstjänst ej är indelad i vakter på allmänt brukligt sätt, Sjömans ordinarie arbetstid utgöra för dygn räknat högst tolv timmar och, såvitt angår sjöman, som ej tillhör kökspersonalen, därjämte begränsas till sextiotre timmar i veckan; skolande vad i 8 % sista stycket sägs äga motsvarande tillämpning.
4 KAP.
Säkerhetstjänst och övertidsarbete m. m. 11 %.
Utöver vad i 2 och 3 kapitlen stadgas må skeppstjänst åläggas sjöman, då fråga är om:
a) skeppstjänst, som med hänsyn till säkerheten för fartyg, liv eller gods eller till fartygs navigering eller manövrering till sjöss nödvändigt måste utföras å annan än ordinarie arbetstid;
b) skeppstjänst, som erfordras för lämnande av hjälp, varom i 34 a, 223 eller 223 a % sjölagen sägs;
c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap samt andra säkerhetsanordningar, som i enlighet med vad därom särskilt stadgas varda anställda; samt
d) skeppstjänst, som föranledes därav, att besättningen blivit under pågå— ende resa förminskad.
För skeppstjänst, som sjöman utför på grund av förestående bestämmelser, är han, såvida ej annat överenskommits, icke berättigad till särskild ersättning i vidare mån än i 23 % sjömanslagen sägs.
12 %.
Utöver vad i 2 och 3 kapitlen stadgas må, mot ersättning i fritid eller pen- ningar, åläggas sjöman jämväl annan än i 11 % omförmäld skeppstjänst (över- tidsarbete) .
13 %.
Till övertidsarbete mot ersättning i penningar må sjöman icke användas mera än aderton timmar i veckan eller den längre tid, som må hava överens- kommits, dock högst tjugofyra timmar i veckan.
Från nu stadgad begränsning undantages övertidsarbete, som erfordras för:
a) vidtagande av åtgärd, som blivit påbjuden av myndighet i hamn;
b) nödig vakttjänst i hamn;
c) skeppstjänst, som nödvändigt måste fullgöras å tid, då sjöman icke eljest enligt denna lag har att förrätta arbete.
14 %. 1 mom. 'Vid övertidsarbetes ersättande med fritid skall iakttagas: får??? a) att fritiden ej må omfatta kortare tidrymd än övertidsarbetet; *,,gåtef 8—
b) att fritiden skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete nt- förts, varvid påbörjad halvtimme skall ersättas såsom hel halvtimme;
c) att fritiden skall vara förlagd till samma dygn som det, varunder över— tidsarbetet utförts, eller ock till närmast föregående eller efterföljande dygn, dock må, där detta dygn infaller å helgdag och fartyget då är i hamn, fri- tiden vara förlagd jämväl till närmast föregående eller efterföljande helgfria dygn; samt
d) att fritid, som utgör ersättning för övertidsarbete under ett och samma dygn, skall förläggas i ett sammanhang eller i anslutning till annan fritid än måltidsrast.
2 mom. Övertidsersättning, som utgår i penningar, skall för timme räk- nat utgöra, när övertidsarbetet utförts å söckendag, minst en etthundrafem- tiondel och, när övertidsarbetet utförts å helgdag, minst en sjuttiofemtedel av sjömannens kontanta månadslön, oberäknat kostpenningar eller däremot svarande ersättning.
Övertidsersättningen skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete utförts, varvid påbörjad halvtimme skall ersättas såsom hel halvtimme.
5 KAP. Övriga bestämmelser. 15 %.
Innehåller avtal om skeppstjänst villkor stridande mot denna lag, vare det ogiltigt avtal— villkor utan verkan.
16 %.
Befälhavaren skall i särskild dagbok (övertidsjournal) verkställa anteck- Övertids— ning om övertidsarbete, för vilket ersättning utgår i penningar. Antecknin- Journal' gen skall ske senast dagen efter den, under vilken övertiden senast kan, enligt vad därom i 14 % finnes stadgat, ersättas med fritid.
Ej må någon, vars rätt är därav beroende, förvägras att om övertids- journals innehåll undfå nödig kännedom och att därav taga skriftligt ut- drag. Övertidsjournal skall av redaren förvaras minst två år efter dess av- slutning.
När skäl därtill äro, må Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar meddela eftergift från skyldigheten att föra övertidsjournal.
Lagen till- gänglig om- bord.
Tillsyn ' å lagens efter- levnad.
Straff'bestäni— melser.
Straffbestäm- melse.
Straffbestäm- melser.
Straitbestäm- melse.
Åtal.
Laga. domstol i tvistemål.
Formulär till övertidsjournal fastställes av fartygsinspektionens chefsmyn- dighet. 17 %. Befälhavare skall tillse, att ett exemplar av denna lag finnes tillgängligt ombord å fartyget.
18 %.
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av fartygsinspektionens till- synsorgan; och skall i övrigt beträffande tillsynen i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i 1, 6 och 7 kapitlen lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg finnes stadgat. Närmare föreskrifter angående tillsynens utövande meddelas av Konungen.
19 %. Befälhavare, som använder sjöman till skeppstjänst i strid mot vad i denna lag stadgas eller som bryter mot bestämmelsen i 8 % sista stycket, straffes med dagsböter. Lika med befälhavare straffes redare, där förseelsen visas hava skett med hans vetskap och vilja. 20 %. Bryter befälhavare eller redare mot bestämmelse, som är meddelad i 16 %, straffes med dagsböter. 21 %. Har befälhavare, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, fört falsk övertidsjournal eller övertidsjournalen ändrat eller förstört, undan- stuckit eller oläslig gjort, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex
månader. . Har redare gjort sig skyldig till förseelse, som nu sagts, eller visas sådan
av befälhavaren begången förseelse hava skett med redarens vetskap och vil- ja, vare han förfallen till enahanda ansvar.
22 %.
Åsidosätter befälhavare den skyldighet, som enligt 17 % åligger honom, straffes med böter högst etthundra kronor.
23 %.
Allmän åklagare åligger att tala å förseelse, varom i denna. lag sägs.
24 %.
Om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter denna lag, skall vad i 86—— 88 %% sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.
117 25 %.
Om domstol i mål rörande förseelse, varom i denna lag sägs, skall vad i 89 %Laga domstol sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning. ' bmm”
26%.
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan och skola vid bristande BÖFBSWVMÖ- tillgång till deras gäldande förvandlas enligt allmänna strafflagen. mg m m
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935. Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i kraft meddela undantag, som avses i 1 % 3 mom. och 16 %.
Eftergift, som med stöd av någondera av lagarna den 24 oktober 1919 och den 13 juli 1926 om arbetstiden å svenska fartyg beviljats utan begränsning till viss tid, skall i den mån vederbörande myndighet ej annorlunda bestäm- mer, fortfarande tillsvidare äga giltighet.
Bil. Y.
P. M.
angående sammanhängande vilotid å fartyg utan vakt- indelning.
Sedan riksdagen i anledning av en inom första kammaren av herr Lindley väckt motion, nr 250, i skrivelse den 12 maj 1926, nr 220, hemställt, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa utredning rörande lämpligheten av det i ovannämnda motion framförda spörsmålet om sådan ändring av bestämmel- serna i sjöarbetstidslagen, att sjöman å fartyg utan vaktindelning till skydd för överansträngning bereddes viss sammanhängande vilotid under varje dygn, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde för- anleda, anbefallde Kungl. Maj:t genom remiss den 28 maj 1926 Kommerskol— legium att verkställa och därefter till Kungl. Maj:t inkomma med den av riks- dagen sålunda begärda utredningen.
Kommerskollegium, som fann förslag om ändring i sjöarbetstidslagen under löpande giltighetsperiod om fyra år icke lämpligen kunna ifrågasättas, vidtog under åren 1928 och 1929 vissa utredningsåtgärder i ärendet men lät i övrigt med dess handläggning bero i avvaktan på inträdande av den tidpunkt, då frågan om lagens prolongering åter förelåge. Saken återupptogs i samband med Kollegii behandling av frågan om lagens prolongering för tiden efter ut- gången av år 1930.
Som ärendet var av beskaffenhet att, jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 27 juni 1929 angående handläggning av vissa frågor rörande arbetarskydd ombord å fartyg böra handläggas av Kommerskollegium och Socialstyrelsen gemensamt, gjordes ärendet till föremål för samfälld behandling av ämbets- verken. I enlighet med föreskrifterna i 4 % i förordningen den 13 juli 1926 med närmare föreskrifter rörande tillämpningen av sjöarbetstidslagen ägde dessutom samråd rum med följande av Kungl. Maj:t den 19 oktober 1928 för behandling av frågor rörande sjöarbetstidslagen utsedda sakkunniga, nämligen för redare av fartyg i ocean- och nordsjöfart direktören 0. A. Nordborg, för redare av fartyg i östersjö- och kustfart direktören B. von Sydow, för redare av fartyg i skärgårds-, kanal— och insjöfart direktören O. F. Ekebohm, för re- dare av segelfartyg sjökaptenen 0. A. Paborn, för redare av bogser— och pråm- fartyg avdelningschefen i Stockholms nya transport- och bogseringsaktiebolag N. Th. L. Nilsson, för befälhavare och styrmän direktören i Sveriges fartygs- befälsförening N. P. Larsson, för maskinister direktören S. Åström, för däcks- manskap förtroendemannen i dåvarande Svenska sjömansunionen N. Olsson, för maskinmanskap förtroendemannen i dåvarande Svenska eldareunionen S. Lundgren, samt för köksmanskap dåvarande föreståndaren hos Nya steward- föreningen I. Lundman.
I samband med den nu pågående utredningen angående sjöarbetstidslagen har ärendet upptagits till förnyad behandling av ämbetsverken, vilka därvid upprättat nedanstående på uppgifter, som införskaffats vid de tidigare till- fällena, grundad redogörelse.
Vidkommande den genom ovannämnda motion väckta frågan må till en början framhållas, att såväl motionens slutyrkande som riksdagens under hän- visning tiil motionen fattade beslut, gå väsentligt längre än motionens moti- vering, som endast rörer pråmskeppare, under det att sjöfart med »fartyg utan vaktindelning» omfattar större delen av den inrikes när- och lokaltrafiken. Undersökning verkställdes det oaktat beträffande ej blott pråmtrafik utan även med maskindrivna fartyg bedriven när- och lokaltrafik.
Såvitt angår den med maskindrivna fartyg bedrivna när- och lokaltrafiken har utredningen, som omfattat 44 fartyg tillhörande sju olika rederier och hu- vudsakligen grundat sig på uppgifter av befälhavaren, i regel utvisat en syn— nerligen riklig sammanhängande fritid, vanligen till större delen infallande under natten. Endast undantagsvis har kortare sammanhängande vilotid än åtta timmar förekommit. Där så varit fallet, synes emellertid avsevärt längre sammanhängande fritid hava åtnjutits under närmast föregående eller efter- följande dygn eller bådadera.
Vad beträffar pråmtrafiken har utredningen begränsats till pråmar beman- nade med allenast pråmskeppare eller ock pråmskeppare och en man. I hän- delse av större besättning är nämligen befälhavaren undantagen från tillämp- ningen av sjöarbetstidslagen och kommer sålunda icke här i fråga. Uppgifter hava infordrats från sju särskilda rederier, som bedriva pråmtrafik. Av dessa hava dock, förutom Stockholms Transport- och Bogseringsaktiebolag, som ställt ett rikligt material till förfogande, allenast två inkommit med upp- gifter, i ena fallet avseende blott två och i andra fallet tio fartyg. Därjämte hava de ombord anställda genom Stockholms Hamnarbetarefackförening, till vilken pråmskepparna äro anslutna såsom särskild sektion, beretts tillfälle att inkomma med uppgifter, avsedda att tjäna till komplettering av de övriga. Ett antal dylika uppgifter hava ock med särskild skrivelse överlämnats av sektionens ombudsman, som därvid emellertid framhållit, att uppgifterna vore mer eller mindre ofullständiga. En del synas dessutom grundade på miss- uppfattning om uppgiftens föremål. Av det genom föreningens försorg inför- skaffade utredningsmaterialet har därför endast en mindre del kunnat använ- das vid utredningen.
Ovan antydda knapphet och bristfällighet hos det insända utredningsmate- rialet rörande pråmtrafiken har emellertid kunnat i väsentlig mån avhjälpas genom anlitande av arbetsrapporter, som upprättats av de hos Stockholms Transport— och Bogseringsaktiebolag anställda pråmskepparna och av dem. insänts till bolaget för att ligga till grund för beräkning av arbetstid. Detta material, som alltså i första hand härrör från de anställda och till vilket de i åtskilliga fall själva hänvisat uti de genom fackföreningen insända uppgif— terna, har genom bolagets tillmötesgående ställts till förfogande vid utred- ningen, och hava därav för granskning uttagits rapporter från vissa perioder under seglationen och avseende ett antal av tjugofem pråmar inom Mälartrafi- ken och lika många inom kanaltrafiken. Tidsperioderna äro valda från den tid av året, då den längsta arbetstiden förekommer, nämligen högsommaren. Särskilt kanaltrafiken är beroende av årstiden, enär slussning icke äger rum under den mörka delen av dygnet. Pråmarna, som äro betecknade med num— mer, hava behandlats serievis i löpande följd. Till belysande av de resultat, som framgått av undersökningen, hava upprättats tabeller utvisande den tid, som återstår efter avdrag av den utav pråmskepparna uppgivna arbetstiden samt en till två timmar beräknad tid för måltidsraster. Två dylika tabeller (Bil. '1 och 2) bifogas.1 Det anmärkes, att felande nummer i tabellerna enligt vad upplyst blivit, varit vakanta, i det att de pråmar, som åsatts dessa num-
1 Tabeller-na avse förhållandena vid tiden för utredningen (1928); vederbörande sakkunnige har emellertid vitsordat, att arbetsförhållandena i allt väsentligt fortfarande äro desamma.
mer, vid ifrågakommen tidpunkt antingen icke längre existerat i bolagets ägo eller ock icke nyttjats i den trafik undersökningen avsett.
Tabellerna utvisa en genomsnittlig fritid av avsevärd omfattning. I vad mån denna fritid åtnjutits i sammanhang har icke kunnat utläsas av rapporter- na. Det har emellertid upplysts, att arbetstiden i regel är sammanhängande såvitt angår dagar, då arbetet utgjorts av endast tillsyn vid lastning och loss- ning eller endast styrning. Sådant ensartat arbete har förekommit å 315 av 350 arbetsdagar, som varit föremål för undersökning.
Tabellerna utvisa emellertid ock, att långvarig tjänstgöring emellanåt före- kommit. Utredningen har givit vid handen, att orsaken härtill i regel varit den, att pråmen vid dessa tillfällen befunnit sig under förflyttning och skep- paren sålunda varit sysselsatt med att styra eller slussa densamma. De fall, då endast ett ringa antal vilotimmar åtnjutits under loppet av ett dygn, hava dock förekommit förhållandevis sällan, och merendels hava ett motsvarande större antal fritimmar förekommit under dygnet närmast före eller efter. I betraktande härav torde anmärkta förhållande icke få anses innebära någon allvarligare olägenhet med hänsyn till risken för överansträngning, så mycket mindre som den genomsnittliga vilotiden per dygn, såsom nedan närmare ut— vecklas, under så lång tidsperiod som en månad är högst betydande och även under kortare perioder uppgår till ett avsevärt antal timmar.
Vid bedömandet av förevarande fråga har man ock att taga i betraktande de särskilda omständigheter, som äro förbundna med pråmtrafiken och i all synnerhet pråmtrafiken i kanalfart. I sistberörda hänseende torde böra erin- ras därom, att dessa särskilda förhållanden alltsedan år 1920 föranlett Kungl. Maj:t att beträffande viss pråmtrafik i Strömsholms kanal och därmed förbunden fart i Mälaren, i vilken trafik längre sammanhängande tjänstgö- ringstider under vissa tider av året företrädesvis förekomma, meddelat sådan dispens från sjöarbetstidslagen, att arbetstiden för pråmstyrare må, utan hin- der av bestämmelserna i sjöarbetstidslagen, under vissa villkor beräknas för fyra på varandra följande veckor i stället för en vecka såsom regeln är. Att detta befunnits erforderligt, beror särskilt på det till följd av denna trafiks säregna förhållanden föreliggande behovet av arbetstidens koncentration till kortare perioder omväxlande med perioder av större ledighet. I samband med frågan om berörda dispens verkställdes, då spörsmålet första gången förelåg till behandling, en ingående utredning rörande arbetsförhållanden inom pråm- trafiken. Denna utredning, som av Kommerskollegium överlämnades till Kungl. Maj:t med skrivelse den 26 februari 1920, utvisade bl. a., att pråmarna äro stillaliggande under långa mellantider —— i medeltal under mera än en tred— jedel av antalet dagar i månaden — och att på denna grund under en månad den dagliga arbetstiden i genomsnitt uppgår till allenast 6 timmar. Till upp- lysning härom bifogas avskrift av två i sagda utredning ingående tabeller (Bil. 3 och 4), även dessa sammansatta av uppgifter hämtade från pråmskep— parnas egna arbetsrapporter.
Slutligen må här erinras, att frågan om arbetstiden å enmanspråmar även är ett bemanningsspörsmål, som regleras av bestämmelserna i andra stycket i 5 a % sjölagen, varest bl. a. stadgas, att fartyg i intet fall för resa, som under vanliga förhållanden kräver mer än tolv timmars oavbruten gång, må. hava mindre besättning än som kräves för två vakter. Detta innebär för enmans— pråmarnas vidkommande, att å längre resor ett uppehåll om minst två tim— mar måste göras efter tolv timmars oavbruten gång. Iakttagandet härav har ock uppställts såsom särskilt villkor för tillgodonjutande av ovan omförmäld dispens för pråmtrafiken i Strömsholms kanal.
Om sålunda genom utredningen icke framkommit omständigheter, som kun- na anses utgöra tillräckliga skäl till införande i sjöarbetstidslagen av bestäm-
melse om viss sammanhängande vilotid under varje dygn, så föreligga å andra sidan förhållanden, som bestämt tala mot lämpligheten av genomförandet av en dylik ändring i lagen.
Såsom av sjöarbetstidslagens 1 % 1 mom. framgår är lagens föremål arbete. Lagen är sålunda uppbyggd på principen att reglera arbetstiden och därige- nom indirekt fritiden. Endast undantagsvis förekomma i sjöarbetstidslagen eller det under upprättande varande förslaget till ny sådan lag några bestäm— melser, som direkt syfta på fritiden. Dessa bestämmelser hava i så fall endast ett begränsat och noga övervägt inflytande å arbetstiden. I övrigt återfinnas de positiva bestämmelserna angående fritiden i de mera allmänt hållna stad- gandena i sjömanslagen, som ersatt den i samband med sjömanslagens till- komst upphävda bestämmelsen i 44 % sjölagen om att besättningen skall be- redas nödig sömn och vila. Om den nu ifrågasatta direkta bestämmelsen angående viss sammanhängande vilotid skulle lagfästas, skulle detta i sin turj komma att inverka på arbetstiden och detta under vissa omständigheter på ett sätt, som icke tagits i betraktande vid fastställande av den positiva be- gränsningen av arbetstiden.
Att i sjöarbetstidslagen införa en mot lagens systematiska grunder sålunda stridande bestämmelse om sammanhängande vilotid torde så mycket mindre böra förekomma, som frågans upphov allenast avser en ytterst begränsad del av lagens tillämpningsområde, nämligen pråmtrafiken. Därest de praktiska förhållandena finge anses för denna trafik påkalla särskild åtgärd av före— slagen innebörd —— något som icke bestyrkes av den verkställda utredningen — så skulle det därför vara riktigast att undantaga pråmtrafiken från sjö-
arlåetstidslagens tillämpning och reglera arbetstiden inom densamma i särskild or ning.
Stockholm i september 1933.
Bilaga 1.
Tabell
utvisande fritid för pråmstyrare i Stockholms Transport- och Bogserings-
aktiebolags Mälartralik.
Uppgifterna äro hämtade från de anställdas arbetsrapporter och gälla tiden 24 juni—7 juli 1928 För måltidsraster hava avdragits 2 timmar pr dygn.
# Antal timmar fritid per dygn Medeltal Pråm tim fri- T. B. Juni Juli Summa. tid pr 111! 24 25 26 27 28 29 30 1 2 3 4 5 6 7 dygn 209 22 15 14 14 13 14 19 10 14 15 18 15 14 14 212 15 216 16 13 14 14 10 13 14 22 10 14 14 14 14 12 194 14 217 22 14 9 22 22 22 22 22 12 14 14 14 14 22 245 17 220 14 12 14 14 14 14 14 13 13 14 14 14 14 14 192 14 221 14 15 14 16 14 7 7 22 14 14 14 14 14 17 196 14 222 22 14 14 14 12 14 14 14 14 14 14 14 14 14 202 14% 223 14 14 14 14 14 14 14 22 12 14 14 14 14 15 203 141], 224 22 22 22 19 22 22 22 9 18 15 16 22 22 22 275 225 22 14 14 14 14 14 14 22 22 8 7 15 19 22 221 15% 227 5 14 14 14 14 14 11 11 14 14 14 16 18 22 195 1 228 22 22 11 15 12 12 16 22 5 19 17 14 22 22 231 16 230 22 20 13 8 14 14 17 22 14 14 12 14 14 14 212 15 233 22 17 16 11 6 7 14 17 11 7 22 22 15 14 201 14 234 22 22 16 13 14 15 9 14 16 10 18 12 7 12 200 14 235 17 22 16 12 19 12 10 22 14 14 22 16 16 22 234 17 256 22 22 22 14 8 13 17 22 22 22 15 12 14 13 238 17 257 22 22 21 7 8 12 17 22 22 17 14 18 20 10 232 16% 261 22 20 14 14 14 5 22 22 14 14 17 20 12 20 230 16% 268 22 14 14 14 12 14 14 22 15 22 16 22 20 18 239 17 275 22 22 12 14 14 14 14 22 5 15 16 12 14 14 210 15 278 22 11 9 15 10 20 12 Skepparen ledig 99 14 280 8 12 15 22 14 22 16 14 21 14 21 16 22 22 239 17 281 10 10 8 21 14 14 14 22 9 14 18 14 14 18 200 14 282 22 12 10 14 14 14 11 12 14 14 14 14 14 14 193 14 283 14 12 14 15 12 16 15 22 14 14 14 14 14 20 210 15
Bilaga 2. T ab ell
utvisande fritid för pråmstyrare #. Strömsholms kanalpråmar, tillhöriga. Stockholms Transport- och Bogseringsaktiebolag, under '1 dagar i följd första veckan i juli månad åren 1927 och 1928.
Uppgifterna äro hämtade från de anställdas arbetsrapporter. För måltidsraster hava avdragits 2 timmar pr dygn. _ h
Pråm Antal timmar fritid per dygn T. B. År nzr l:a 2:a 3:e 4:e 5:e 6:e 7:e 103 1927 22 10 6 10 22 18 10 - 1928 22 18 5 19 14 11 22 108 1927 4 22 14 8 11 1 i 10 » 1928 13 9 9 17 14 ,17 20 117 1927 4 22 14 8 6 18 22 » 1928 22 22 22 22 5 13 20 118 1927 18 17 19 10 9 5 5 » 1928 14 10 9 18 22 22 22 120 1927 7 4 12 14 13 10 19 » 1928 22 22 22 17 10 10 12 123 1927 4 22 14 7 14 22 22 » 1928 16 17 15 22 19 12 14 124 1927 10 9 10 6 18 15 16 » 1928 15 9 15 22 22 17 14 130 1927 22 10 16 22 10 17 13 , 1928 2 12 13 22 22 8 18 131 1927 8 5 7 22 18 8 18 ' a 1928 9 18 9 11 12 19 22 137 1927 22 22 22 17 22 18 22 » 1928 22 15 22 17 14 16 22 142 1927 10 9 11 12 14 22 11 , 1928 21 21 15 13 7 18 22 143 1927 10 14 13 22 4 11 10 » 1928 22 18 10 19 15 20 22 144 1927 17 7 22 22 22 22 8 , 1928 14 19 17 20 22 22 22 148 1927 8 5 13 22 5 10 19 ) 1928 22 22 22 19 11 12 22 150 1927 7 20 20 18 14 14 17 . 1928 13 9 8 18 20 12 22 160 1927 16 16 18 9 10 5 5 » 1928 16 12 12 13 12 9 14 162 1927 22 22 22 22 18 16 6 » 1928 12 18 18 18 18 12 22 164 1927 18 19 22 14 19 1 6 > 1928 11 14 15 20 20 18 20 167 1927 9 20 22 14 14 14 20 : 1928 3 10 14 18 22 22 22 168 1927 16 17 19 10 8 5 5 * 1928 3 19 11 13 18 14 16 169 1927 7 10 10 7 18 5 9 » 1928 22 17 13 13 12 20 20 170 1927 18 12 22 10 10 5 5 > 1928 22 13 22 18 7 10 1 197 1927 22 22 22 22 17 17 6 > 1928 16 15 22 8 17 16 22 207 1927 18 16 7 22 22 22 22 » 1928 3 17 22 14 14 20 22 267 1927 22 22 14 15 18 5 22 » 1928 13 22 16 18 13 19 15
Bilaga 3. Uppgift å arbetstidens fördelning å. en del pråmar trafikerande Mälaren år 1919.
_ 1
J uni " Juli T Augusti W September ” Oktober N November g a. r
D 3.
Pråmarnas namn Last- Stilla- Last— Stilla- Last- Stilla- Last- Stilla- Last- Stilla- Last- Stilla.- Gång— och lig- Gång- och lig- Gång- och lig- Gång- och iig- Gång- och lig- Gång- och lig- tid loesn.- gande tid lossn.— gande tid lossn.- gande tid lossn.- gande tid lossn: gande tid lossn.- gande tid tid tid tid tid tid tid tid tid tid tid tid
12 14 6 7 17 13 7 12 8 10 6 16 9 9 12 18 7 11 12 7 15 12 4 14 lå 10 13 11 10 9 10 11 10 10 10 15 10 8 9 13 11 13 11 9 10
7 9 5 6
85 152 71 121 118 91 103 106 00 dag. = 310 dag. = 300 dag.
209... 212... 214.. 216... 217... 219... 223... 226... 229...
v—t G) H CO H
0 (N mwwazwamww
N G? QDQCDWCQ—IQNHQF HH
v—l
CQ
v—1 ä': (N
mmmmdmmmmm eeaeéeaeea
IO H
07
LG v—1
H v—q LQHQQDQHQWOQDIN
w v-c
[* mnmwmammwa oooouaoor—mr-cazom
ämhmmmmwwm & 0 H bbl—QDZDCDPONIDB & !” (N wwwnwmmwwm & 8
& Pl Pl ==:
65 185 = 300 dag. = 310 dag. = 310 dag. = 3 % H 3 c (»
Sammanlagd tid för:
___—___— La.
Gång Last- 0. lossning Stillaliggande Summa
D & g a :
Juli 60 61 189 310» Augusti................ 60 65 185 310 Soptember............... 63 85 152 300 Oktober................ 71 121 118 310 November 91 103 106 300
Summa tid under 6 månader 415 477 938 1 830 dagar
Fördolad per pråm under 6 månader 41'6 477 938 183 » d:o d:o d:o 1 månad (genomsnittstid). . .
Jnni..................4 70 42 188 300dagar
nav-a
6-9 7-9 15-6 30'4 »
Bilaga 4. Uppgift å. arbetstidens fördelning & en del pråmar trafikerande Strömsholms kanal år 1919.
ur _ _ _
Juni ” Juli ” Augusti I September ” Oktober November
D a g a r
Pråmamsnamn Last— Stilla— Last— Stilla- Last- Stilla- Last- Stilia- Last- Stilla- Last- Stilla- Gång- och lig- Gång- och lig- Gång— och lig- Gång- och Iig— Gång- och iig— Gång- och lig- tid lossn.- gande tid lossn.- gande tid lossn.- gande tid lossn.— gande tid losen.- gande tid lossn.- gande tid tid tid tid tid tid tid tid tid tid tid tid
10 17 10 12
7 10 12 14 12 10 7 10 19 13 10 12 12 13
101 . 102 . . . 16 103 . . . 12 105 . . . 11
109 . . . 7 111 . . . 11 112 . . . 9 114 . . . 12 9 14 7 19 117 . . . 14 12 12 11 16
113 77 110 125 I 86 99 154 71 85 127 65 108 120 75 115 183 = 300 dagar = 310 dagar = 310 dagar = 300 dagar = 310 dagar = 30 dagar
H no 5 8 9
8 13 14 21 14 13 12 14 7 20 12 18
v—l
H mm:—wgmwwww
thl—gwmmmä
C?) H
8
v—1 mmhmddmmmm eyeääaäsäe
QNQNBCDSICDOW
v—( 0 H
v—I Lf: H H
mwhmwwmmr—o b-v—l HH (Dme—QCSQBLGO OO HH HN HN meDSQWFOQ & av
H 05 H N _4 0 H
2 5 5 3 9 3 4 13 2 3 8 44
en 1».
Sammanlagd tid för: Gång Laet- o.losaning Stillaliggande Summa:
Månad
Juni.................. 113 77 110 300dagar Juli.................. 125 86 99 310; Angusti................154 71 85 310 September............... 127 65 108 300 0ktober................ 120 75 115 310 November............... 73 44 183 300
Summa tid under 6 månader 712 418 700 1830 dagar
Fördelad per pråm under 6 månader 71'2 41'8 70 183 » d:o d:o d:o 1 månad (genomsnittstid). . . . . . . . . . 11'8 S'!) 116 30'3 »
nna—
Till Konungen.
Sedan Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet anbe- fallt Kungl. Kommerskollegium och Kungl. Socialstyrelsen gemensamt att omedelbart fullfölja den av dem enligt Kungl. Maj:ts uppdrag den 13 juni 1930 igångsatta utredningen angående lagen den 13 juli 1926 om arbetstiden å svenska fartyg och inkomma med förslag till lagstiftning i ärendet, hava ämbetsverken den 25 september 1933 till fullföljd därav överlämnat dylik ut- redning och förslag. Dessförinnan hade de 5. k. sjöarbetstidssakkunniga be- retts tillfälle att yttra sig över ett av ämbetsverken upprättat preliminärt för— slag, och framställdes från redarerepresentanterna vissa ändringsyrkanden och önskemål i avseende å förslaget. Sålunda avlät representanten för redare av fartyg sysselsatta i ocean- och nordsjöfart, Direktören H. F. Reuterskiöld, en längre skrivelse till Kungl. Kommerskollegium den 12 augusti 1933, varav här bifogas avskrift och till vars innehåll föreningen i allt väsentligt ansluter sig.
Emellertid hava ämbetsverken i sitt ovannämnda definitiva förslag endast i helt obetydlig omfattning beaktat de synpunkter och förslag, som däri fram— läggas. I stället för lättnader i nu gällande föreskrifter innebär förslaget ett ytterligare betungande av sjöfartsnäringen. Det har därför givit anled- ning till bekymmer bland redarna. då Herr Statsrådet ooh Chefen för Kungl. Handelsdepartementet remitterat detta förslag till sakkunniga i och för över- arbetning i radikaliserande syfte för att bringa detsamma i närmare överens- stämmelse med ett konventionsförslag i ämnet, som utarbetats av Internatio- nella Arbetsbyrån under år 1931, vilket förslag avses skola komma att be- handlas dels vid en särskild internationell expertkonferens och dels vid en s. k. internationell sjömanskonferens. Förslaget kommer därvid säkerligen att undergå högst väsentliga ändringar, innan det antages som konvention, om nu detta blir fallet.
Sveriges Redareförening har vid flera tillfällen såväl för Eders Kungl. Maj:t som för det ämbetsverk, vilket närmast har att omhänderhava sjöfarts- näringens intressen, framhållit, hurusom sjöfartsnäringen för närvarande ge- nomgår den svåraste kris, för vilken densamma någonsin torde hava varit ut- satt. Nyligen har sålunda det svåra läge, vari näringen befinner sig, föran- lett föreningen atti underdånighet hos Eders Kungl. Maj:t göra framställning om vidtagande av vissa åtgärder i syfte att tillvarataga dess intressen. Om statsmakterna nu, i stället för att bereda lättnader för näringen, genom en skärpt lagstiftning, vartill motsvarighet i många fall saknas i andra, med Sverige konkurrerande länder, belasta densamma med ytterligare utgifter, må- ste följden bliva, att andra länders fartyg komma att övertaga en stor del av de sjötransporter, som den hittills till gagn för såväl landet i dess helhet som av näringen beroende yrkesgrupper kunnat utföra. Sjöfartens betydelse för vår handelsbalans, som torde vara både känd och erkänd, kan jämställas med exportnäringarnas, då densamma tillför landet kapital utifrån.
Det är mot bakgrunden av det allvarliga läget inom näringen som Sveriges
.
Redareförening nu i underdånighet ser sig nödsakad framföra en allvarlig vädjan till Eders Kungl. Maj:t att icke genom skärpta bestämmelser 1 avse- ende å sjöarbetstidslagen eller genom andra författnmgsföreskrifter ytterh- gare försvåra läget för näringen.
Efter dessa allmänna erinringar övergår föreningen till att behandla vissa detaljbestämmelser i förslaget.
Kökspersonalens arbetstid har nedskurits med två timmar såväl då fartyg befinner sig till sjöss som i hamn. Föreningen, som till fullo instämmer i vad herr Reuterskiöld i samband med förslaget härutinnan anför, har låtit verkställa en utredning angående förslagets ekonomiska verkningar å till Re- dareföreningen anslutna fartyg. De uppgifter, som ligga till grund för ut- redningen, äro bestyrkta, förutom av befälhavaren, jämväl av fartygets stewart och kook. Utredningen har hittills omfattat 267 fartyg, varå funnits anställda 265 stewartar, 256 kockar, 28 kockelever, 127 mässuppassare och 34 salongs- uppassare.
AV utredningen finner man i avseende å stewarten, att en arbetstid av 12 timmar såsom regel är tillräcklig såväl till sjöss som i hamn, för att denne skall kunna utföra honom ålagda göromål. Å 12 fartyg måste dock till sjöss övertid regelmässigt uttagas av stewarten även med en arbetstid av 12 tim- mar. Den längsta tiden utgöres av 141/2 timmar. Om däremot arbetstiden skulle förkortas till 10 timmar, nödgades man regelmässigt uttaga övertid iav stewarten till sjöss å icke mindre än 167 fartyg och i hamn å 77 av dessa artyg.
Vad kocken beträffar förhåller det sig så, att med en arbetstid av 12 tim- mar övertid nu regelbundet förekommer till sjöss i 70 fall och i hamn i 7 fall. Den längsta arbetstiden till sjöss är 141/2 timmar och i hamn 13 timmar. —— Med en arbetstid för kocken av 10 timmar per dygn finner man, att övertid till sjöss måste regelmässigt uttagas å 255 fartyg. I hamn skulle under ena- handa förutsättningar övertid bliva nödvändig å 171 fartyg.
Jämväl för kockelev, mässuppassare och salongsuppassare, vilka kategorier emellertid icke förekomma å alla fartyg, visar utredningen, att en arbetstid av 10 timmar är alldeles otillräcklig.
Av den sålunda verkställda utredningen har med tydlighet framgått, att en arbetstid av 10 timmar för kökspersonalen å fartyg icke utan stora kost- nader för rederierna är genomförbar. Ambetsverken hava framhållit, att en dylik arbetstid likväl genom lämplig arbetsorganisation skulle låta sig genom- föra. Någon som helst utredning i detta avseende eller anvisning hur en så- dan omorganisation skall kunna ske har emellertid icke presterats. Man kan icke underlåta att bibringas den uppfattningen, att ämbetsverken tagit allt för lätt på denna fråga och att en noggrannare granskning därav bort ske, helst som ämbetsverken tidigare intagit en rakt motsatt ståndpunkt och så sent som år 1930 för Internationella Arbetsbyrån förordat en arbetstid av 12 timmar för kökspersonalen. Föreningen hyser dessutom den bestämda uppfattningen, att en dylik förkortning av arbetstiden för denna kategori skulle menligt in- vlerka på kosthållet ombord och i sista hand sålunda även gå ut över man- s apet.
Det kan måhända förefalla anmärkningsvärt, att den sakkunnige för redare av segelfartyg, sjökaptenen B. Johansson, uttalat sig för den av ämbets- verken föreslagna arbetstiden. Föreningen fär emellertid framhålla, att för- hållandena å segelfartyg och å maskindrivna fartyg icke äro i detta avseende jämförbara. Det är förståeligt, att 10 timmars arbetstid är tillfyllest, då i ett stort antal fall anordningarna för kostens tillredning begränsa sig till en koklåda å däck. Från detta håll har man också på sin tid begärt dispens från tillämpningen av spisordningens föreskrifter, oaktat segelsjöfartens re- presentant bland de 5. k. skeppstjänstkommitterade godkänt densamma.
Definitionen i 5 3 första stycket, som är avsedd att klarlägga vilka fartyg som skola anses nyttjade i fjärrtrafik, är oklar. Med den formulering detta stycke erhållit komma säkerligen tvister att uppstå. Föreningen vill därför
förorda, att den nuvarande lydelsen av motsvarande föreskrift i sjöarbetstids- lagen bibehålles.
I ämbetsverkens motivering till 5 7 i förslaget (sid. 18 nederst i ämbets- verkens utredning) bemötes ett utav herr Reuterskiöld framfört yrkande, att den nuvarande % 7 i sjöarbetstidslagen måtte oförändrad få bibehållas. I sådant avseende anföres däri följande: >>Häremot få ämbetsverken framhålla, att ett dylikt uppehåll helt faller inom ramen för de föreslagna 7 och 9 %% samt att dessa icke lägga något hinder i vägen mot ett sådant bibehållande vid ett kortare uppehåll i hamn, alldenstund dessa paragrafer icke innehålla någon bestämmelse, som beträffande dylikt uppehåll innebär någon inskränkning i förhållande till den till sjöss för vaktindelade sjömän gällande arbetstiden.» Hittills har emellertid bestämmelsen i den nuvarande lagen tillämpats så, att man ägt rätt att hålla sjövakter under 48 timmar, varför föreningen i likhet med herr Reuterskiöld måste påyrka, att den ifrågavarande bestämmelsen må bibehållas.
5 8. Den ordinarie arbetstiden i hamn i tropikerna är fortfarande bestämd till 7 timmar. En dylik arbetstid kan icke tillämpas i praktiken och är det i flertalet fall icke motiverat med en kortare arbetstid i dessa farvatten. Den enda följden av bestämmelsen torde bliva en merkostnad för redaren i form av övertid. I Norge har man även för kort tid sedan funnit skäl ändra norska sjöarbetstidslagen på denna punkt, så att arbetstiden i tropikerna numera är 8 timmar.
5 15. Föreningen finner det i ämbetsverkens preliminära förslag gjorda tillägget, som medför möjligheter att genom kollektivavtal ingå överenskom- melser om bestämmelser, vilka äro stridande mot sjöarbetstidslagen motiverat, enär det ställer parterna i samma utgångsläge i avseende å frågor, som regleras i sjöarbetstidslagen. För närvarande tolkas lagen så, att intet hinder möter för träffande av avtal till sjömännens förmån men att det däremot icke låter sig göra, att ingå dylika avtal, som kunna vara till fördel för redaren. Därest i trots därav ämbetsverkens tillägg icke anses böra bibehållas, bör i vart fall paragrafen givas en lydelse, som klargör, att alla överenskommelser, sålunda även de, vilka äro till förmån för sjöfolket, äro ogiltiga.
5 16. Det torde vara nödvändigt, att bestämmelsen i denna paragraf kom- pletteras på så sätt, att möjlighet för förande av övertidsjournalen även beredes för annat befäl än befälhavaren.
Vad slutligen lagens giltighetstid beträffar finner sig föreningen böra påyrka, att densamma fortfarande får bibehålla sin provisoriska karaktär med hänsyn till de genomgripande förändringar däri, som i vissa hänseenden före— slagits.
Härutöver får föreningen hänvisa till de yrkanden, som i herr Reuterskiölds ovanberörda skrivelse framställts.
Göteborg den 8 januari 1934.
Underdånigst
Sveriges Redareförening. G. Carlsson. 0. 'A. Nordborg.
Stockholm den 15 januari 1934.
Till Konungen.
Kungl. Maj:t har genom remiss den 11 januari 1934 anbefallt Kommers- kollegium och Socialstyrelsen att skyndsamt avgiva utlåtande rörande av Sve- riges Redareförening i skrivelse av den 8 januari 1934 gjorda erinringar be- träffande det av ämbetsverken med utredning i ämnet den 25 september 1933 till Kungl. Maj:t överlämnade förslaget till ny sjöarbetstidslag.
Till besvarande av remissen få ämbetsverken, med återställande av remiss- akten, anföra följande.
Redareföreningen har främst vänt sig emot den inskränkning av köksper- sonalens ordinarie arbetstid, som förslaget i jämförelse med nu gällande sjö- arbetstidslag innebär.
Till stöd för bibehållande av nuvarande bestämmelser härvidlag åberopar föreningen sig på en nu av föreningen förebragt utredning angående de ekono— miska verkningar ett genomförande av förslaget i detta avseende skulle med- föra för de till föreningen anslutna fartyg.
Utredningen grundar sig på av vederbörande befälhavare, stewarter och koc- kar bestyrkta uppgifter från 267 av de till föreningen anslutna fartyg. Som enligt föreningens årsbok för år 1933 till densamma äro anslutna 521 fartyg, omfattar sålunda utredningen mer än hälften av dessa fartyg. Utredningen synes giva vid handen, att vid en begränsning av arbetstiden för köksperso- nalen i enlighet med ämbetsverkens förslag övertid å föreningens fartyg skulle behöva uttagas i avsevärd omfattning för samtliga kategorier av köksperso- nal, och "gäller detta särskilt, då fartygen äro till sjöss.
Då ämbetsverken föreslogo ifrågavarande begränsning av kökspersonalens arbetstid, utgingo ämbetsverken från att 10 timmars arbetstid, under förut- sättning av lämplig arbetsorganisation och skälig arbetsintensitet, finge an- ses tillräcklig för fullgörande av de vanligen förekommande sysslorna. Den verkställda utredningen, som tydligen hänför sig till de nu å fartygen tilläm- pade arbetsförhållandena. kan icke anses lämna något bestämt besked rörande möjligheten att genom en mera. rationell arbetsorganisation nedbringa den för det normalt förekommande arbetet behövliga arbetstiden. De vid utrednin- gen framkomna resultaten synas emellertid göra det tveksamt, huruvida det kan vara lämpligt att nu vidtaga någon reduktion av arbetstiden till sjöss. Med hänsyn härtill anse ämbetsverken sig icke böra vidhålla den föreslagna begränsningen i vad den avser ordinarie arbetstid till sjöss. Däremot finna ämbetsverken icke skäl frångå sitt förslag i vad detsamma avser arbetstid för ifrågavarande personal under fartygs uppehåll i hamn.
Ämbetsverken få sålunda föreslå den förändring i det till Kungl. Maj:t överlämnade förslaget till ny sjöarbetstidslag (6 %), att ordinarie arbetstiden till sjöss för sjöman tillhörande kökspersonalen bestämmes till högst tolv timmar för dygn räknat. .
Redareföreningen framställer vidare erinran mot att i förslagets 8 % för sjöman. som icke tillhör kökspersonalen, bibehållits den i gällande lag be- ' träffande uppehåll i tropisk hamn fastslagna ordinarie arbetstiden om 7 tim- mar. Ämbetsverken äro visserligen medvetna om att en sådan inskränkning av arbetstiden icke torde vara påkallad i alla tropikhamnar. Att vidtaga sådan ändring av bestämmelsen, att från dess tillämpning utskiljas sådana hamnar,
9—3322/8
där en inskränkning i arbetstiden icke kan anses vara av hälsoskäl motiverad, lärer emellertid stöta på stora svårigheter. Ambetsverken anse sig därför icke kunna förorda någon ändring av gällande lag i förevarande avseende.
Beträffande övertidsjournal anser redareföreningen, att det torde vara nöd- vändigt atti lagförslagets 16 % införa bestämmelse om att densamma må föras även av annan befälsperson än befälhavaren.
Ambetsverken anse denna erinran icke böra föranleda någon åtgärd, då, en- ligt ämbetsverkens förmenande, redan med bestämmelsens nuvarande lydelse hinder icke möter mot att annan person än befälhavaren på dennes uppdrag och ansvar för journalen.
Slutligen finner redareföreningen, med hänsyn till de enligt föreningens upp- fattning genomgripande förändrigar, som av ämbetsverken föreslagits, den nya lagen höra i likhet med gällande sjöarbetstidslag få karaktär av ett provi— sorium.
Ämbetsverken, som vid det dem av Kungl. Maj:t den 24 februari 1933 an— befallda fullföljandet av den enligt uppdrag den 13 juni 1930 igångsatta ut- redningen beträffande sjöarbetstidslagen utgått ifrån att en ny sjöarbetstids- lag borde få permanent karaktär, finna icke, att det av ämbetsverken överläm- nade förslaget till sådan lag innebär sådana genomgripande förändringar i gäl— lande bestämmelser, att för vinnande av erfarenhet beträffande verkningarna av desamma, därest förslaget upphöjes till lag, det är påkallat att giva denna allenast provisorisk giltighet.
I övrigt har redareföreningens ifrågavarande framställning icke föranlett nå- got yttrande från ämbetsverkens sida, utan få ämbetsverken hänvisa till vad ämbetsverken anfört i samband med förevarande lagförslags överlämnande till Kungl. Maj:t.
I detta ärendes avgörande hava deltagit —— förutom undertecknade _ för Kommerskollegium kommerserådet Landberg samt för Socialstyrelsen t. f. byrå- chefen Nilson.
Underdånigst För Kommerskollegium: För Socialstyrelsen: K. A. Fryxell. G. Huss. Hjalmar Sjöholm. W. Stenholm.
Erna Frodi.
Kommunalförvaltning.
Poliisi.
Socialpolitik.
blöqhetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, bsnd 2. antikens ekonomiska verkningar. [1] Shuttedningens betänkande. 2. Bilagor, band 8. "Weeklingen och arbetslösheten. [2]
A_Hl'idso- och sjukvård.
' 'Allmänt näringsväsen.
Stockholm 4034. Kgl. Bohr. P. A. Norstedt & Söner 882278
. ' ! Fast egendn'm Jbrdbruk med utmaningar. __ ' Betänkande 'med utredning och lör-sing rörande organisatioå
'_ nen av. iörsöksverksnmheten på växt- och trädgårdsod-_ '
lingens område. (Q' Utredning med förslag om åtgärder för åstadkommande av”; billiga egnahemsbyggneder. [6]
Vattenväsen. ' Skogsbruk. Bergsbruk.
Industri.
Handel och sjöfart.
Betänkande med förslag eng. frågan om lämpliga åtgärder till skydd för sjömän vid besök i utländska hamnar. [6] Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag. [8] ,
Kommunikationsväsen.
X
Bank-, kredit- och penningväsen.
Betänkande i fråga om inrättande av ett institut för medel- lång och långfristig kreditgivning åt (ör-etag. inom nä- ringslivet. [7]
Försälndngsväsen.
Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.
1983 års teaterutrednings betänkande. Del 1. De testa stats- understödde teatrarna. [8]
Försvarsväsen.
Internationell rätt.
Utrikes ärenden.