SOU 1935:11
Betänkande med utredning och förslag angående inrättande av en statsvetenskaplig examen
N +” Gc
oå (-
_ CD m
&( 4. IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2012
”: $&?AäéNs ..öFFVE'NTLIQA: UTBEDNINGAVR 1935:'11 & ' * .'.laulu—.H.SlAsT—lbePARTEMENTET .
BETÄNKANDE
MED UTREDNHMEOCH FÖRSLAG
ANGÅENDE
IN RÄTTAN DE AV EN STATSVETENSKAPLIG ' E X A M E N '
AVGIVET AV
INOM ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA
DEN ] MARS 1935
_ STOCKHOLM 1935,
-_ Statens altfie'n't'l'ifg—a; utredninga Kro n olo gi sk lör-v teckning _
. Betänkande med förslag angående åtgärder för spann- målsodlindgens stödjande. Marcus. 4 5. Jo. . Bewnkan e med första rörande lån och årliga bi- drag av statsmedel för råmjande av bostadstörsörj- ning för mindre bemedlade barnrika familjer 'amte därtill hörande utredningar. Beckman. 86". 26 s. S. . Kortfattad framställning av organisationssakkun- nigas betänkande med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. Beckman. 23 s. S. . Promemoria angående tillsynen över fastighets- .registreringen och fastighetsbildningen. Marcus.
0 s. Ju. ' . Förslag till Andrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. Norstedt. 79 s. Ju.
6. 7. 8. 9. 10. 11.
* rige.
Arhetslöshetsutredni'ngejns”betänkande. 2. Åtgärder mot arbetslöshet. Norstedt. x, 338,32" 5. s. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväscu- det. Del 2. Broar. ngggtröm. 130 8. K Betänkande med förslagfangående åtgärder mot statsfienilig verksamhet; Idun. 406 s. 11. Betänkande med förslag till omorganisation av den högre skogsundervisningen. Peréus. 164 5. Jo. Utredning och förslag an ående rnndradimn i Sve- Norstedt. 202 s. 13 artor. K. Betänkande med utredning och förslag angående lagråttälde av en statsvetenskaplig examen. Marcus. s. .
Anm. Om särskild tryckort ej anåives, år tryckorte'n Stockholm: Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse-
bokstäverna till det departement, un er vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklcsiastikdepartementet, Jo =jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre an— ordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
S'I'ATENS OFI—'liNl'IJGA UTREDNINGAR 1935:11 l—ZCKLHSIASTlltDEPARTEMRNTET
BETÄNKANDE
ME!) UTREDNING ()CH FÖRSLAG
ANGÅENDE
-,' INRÄTTANDE AV EN STATSVETENSKAPLIG
EXAMEN
A Y G I V li'l' A V
INOM ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET TILLKAI.LADE SAKKUNNIGA
DEN ] MARS 1935
S'l'OGlillOLM 1935 ISAAC MARCUS BOH'I'RYCKERI-AKTIEBOLAG
lnnehållsförteckning.
Skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
A. Tidigare utredningar och förslag m. m. ................................................
1910 års betänkande sid. 7. — 1933 års departementspromemoria sid. 8. — Ytt- randen över departementspromemorian sid. 9. — Sammanfattning av före- liggande förslag sid. 18. — Statsvetenskaplig examen i de nordiska grannländerna sid. 20. — Ekonomisk magisterexamen vid handelshögskolan i Stockholm sid. 20.
B. De sakkunnigas utredning och förslag ....................................................
Kompetensfrågan: allmänna synpunkter sid. 20. — Gällande kompetensregler inom statsförvaltningen sid. 21. — Statistik rörande kompetensförhållandena inom statsförvaltningen m. 111. sid. 24. — De sakkunnigas överläggningar med representanter för ämbetsverken sid. 28. — De studerandes planläggning av sina studier sid. 30. — Motiv för inrättande av en statsvetenskaplig examen sid. 31. —— Allmänna riktlinjer för en statsvetenskaplig examens anordnande sid. 33. (a. Filosofisk linje sid. 33. — b. Juridisk linje sid. 37.) — Examens- linjernas speciella anordning sid. 46. (a. Den filosofiska linjen sid. 46. —- b. Den juridiska linjen sid. 48.4 — För de båda linjerna gemensamma frågor sid. 51. -— Sammanfattning sid. 57.
Utkast till stadga angående statsvetenskaplig examen ................................ Särskilda yttranden ............................................................................................
Bilagor: A. P. M. ang. statsvetenskaplig examen (1933 års departementspromemoria) B. Statsvetenskaplig examen i Danmark, Norge och Finland .................... C. Ekonomisk magisterexamen m. in. vid handelshögskolan i Stockholm
D. Förteckning över verk och inrättningar, som ingå i den ibetånkandet (sid. 24—28) omlörmålda statistik rörande kompetensförhållandena inom statsförvaltningen ............................................................................ 80
Tilll Herr Statsrålet och Chefen för Kungl.. Eek!esiasttkde'pa-rtementet.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 april 1934 bemyndigades chefen för ccklesiastikdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom departementet biträda med ytterligare utredning angående inrättande av en statsvetenskaplig examen.
Med anledning härav tillkallade departementschefen den 30 april 1934 såsom sakkunniga för nämnda ändamål professorn vid universitetet i Upp- sala A. K. A. Brusewitz, ordförande, statssekreteraren i finansdepartemen- tet G. H. Eriksson, professorn vid Stockholms högskola K. G. Myrdal och professorn vid universitetet i Lund K. H. K. Olivecrona.
Enligt departementschefens förordnande har såsom sekreterare hos de sakkunniga tjänstgjort förste amunuensen i ecklesiastikdepartementet N. G. K. G. Rosén. _
De sakkunniga ha vid utredningsarbetet under hand samrått med repre— sentanter för vissa ämbetsverk och myndigheter ävensom erhållit del av undersökningar rörande vissa utredningsumidraget avseende förhållan- den, vilka undersökningar utförts av de inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning angående tillströmningen till de in— tellektuella yrkena.
Till fullgörande av sitt uppdrag få de sakkunniga vördsamt överlämna bifogade betänkande med utredning och förslag angående inrättande av en statsvetenskaplig examen.
Undertecknade Brusewitz och Olivecrona ha i avseende å vissa punk- ter i de sakkunnigas förslag avgivit särskilda yttranden, som finnas foga— de vid betänkandet.
Stockholm den ]. mars 1935. AXEL BRUSEWITZ.
l-iERMAN ERIKSSON. GUNNAR MYRDAL. KARL OLIVECRONA.
/ / Nils Gustav Rosén.
A. Tidigare utredningar och förslag 111. m.
Den sedan mer än tjugo är aktuella frågan om inrättande av en stats— vetenskaplig examen har huvudsakligen framdrivits av statsförvaltnin— gens växande behov av arbetskraft med utbildning i de statsvetenskapliga ämnena (statskunskap, nationalekonomi och statistik). På grund av för- valtningsverksamhetens utveckling har den närmast för domare- och ad— vokatyrket avsedda, rent juridiska utbildningen kommit att framstå så— som alltför ensidig för blivande statstjänstemän. Krav ha därför fram- ställts på anordnande av en utbildningslinje, inrättad med tanke på stats— förvaltningens särskilda behov men även med sikte på vissa fria yrken m. m.
1910 års betänkande.
År 1910 avgåvo särskilt tillkallade sakkunniga (landshövdingen Hj. L. Hammarskjöld, ordförande, samt professorerna S. J. Boéthius och Eli F. Heckscher) betänkande om inrättande av en statsvetenskaplig examen.
Ifrågavarande betänkande utmynnade i ett förslag om inrättande av en ny universitetsexamen, vilken skulle innesluta både juridiska och filosofi— ska ämnen. Examens centrala ämnen skulle vara statskunskap, national- ekonomi med finansvetenskap samt statistik. Det juridiska elementet skulle bestå dels av en elementär undervisning i juridikens grundläggande prin- ciper, förmedlade genom den propedeutiska kurs, som anordnas för alla juris studerande, dels ock av det nybildade ämnet administrativrätt, Vilket skulle innesluta de för förvaltningstjänsten viktigaste juridiska special— kunskaperna (flertalet under benämningen speciell privaträtt samman— fattade specialdiscipliner samt förvaltningsrätt och finansrätt i erforderlig utsträckning; beträffande samtliga dessa discipliner dock med undantag för de delar, som inginge i nationalekonomi och statskunskap). Examen skulle få tre huvudtyper allteftersom den studerande lade huvudvikten på. statskunskap, nationalekonomi eller statistik. Såsom valfria ämnen skulle förekomma civilrätt (en mindre kurs än för juris kandidatexamen), folkrätt, internationell privaträtt, rättshistoria, politisk och ekonomisk geografi, nordiska språk, latin, tyska, engelska och franska. I vissa äm— neskombinationer skulle historia och matematik utgöra obligatoriska bi- ämnen. Sammanlagt skulle fordras minst sju betygsenheter. Studieti—
den beräknades till fyra är. Examen skulle berättiga till avläggande av filosofie licentiatexamen men ej juris licentiatexamen.
Den föreslagna examens närmaste och viktigaste uppgift skulle vara att tillgodose statsförvaltningens behov av statsvetenskaplig utbildning. Där— jämte framhölls att examen skulle få vidsträckta uppgifter även på and— ra områden, såsom i riksdagens och dess utskotts kanslier samt särskilt 1 kommunalförvaltningen. Vidare skulle examen få betydelse för dem, som Ville ägna sig at frivilligt socialt arbete av olika slag, för journalistut— bildningen, för utbildningen till tjänst 1 näringslivets korporationer samt 1761 utbildningen av lärare i statsvetenskapliga ämnen, främst vid fack läroverk av olika slag men även i folkundervisningen på dess högre sta— diei. Slutligen framhölls att examen skulle f 1 betydelse Såsom en lämplig anordning av de vetenskapliga studierna i statsvetenskapliga ämnen främst nationalekonomi.
Förslaget möttes av en ganska stark kritik från .de juridiska fakulteter— na, som ansågo det juridiska elementet otillfredsställande, medan de filo— sofiska fakulteterna i stort sett ställde sig mera välvilliga. Ett flertal äm— betsverk gåvo förslaget ett Visst erkännande ehuru i många fall utan att tillmäta det större betydelse för sin egen del.
En utförligare redogörelse för ifrågavarande betänkande och däröver avgivna yttranden återfinnes i bilaga A.
1933 års departementspromemoria.
Frågan äteiupptogs in 1933, då en piomenioi 1.1 i ämnet utarbetades inom ecklesiastikdepartementet (bilaga A).
I nämnda pl omemoria föikastades tanken att sammanföra juridiska och filosofiska ämnen i en examen. Avläggandet av både juridisk och filo— sofisk examen borde få bero på det fiivilliga initiativet. Möjligheten att tillgodose den statsvetenskapliga bildningen genom en omläggning av juris kandidatexamen föitjänade att öve1vägas men föimenades icke kunna ge någon lösning av hägan om inrättande av en speciell statsvetenskap— lig examen. Därför åter-stode endast den utvägen att, såsom fölordats i Vissa yttranden över 1910 års förutnämnda betänkande, anordna en stats- vetenskaplig examen inom filosofiska fakulteten.
De ämnen, som b01de inga i denna examen, vore i första rummet stats— kunskap, nationalekonomi "och statistik. Däijämte borde historia och kul— turgeoglafi komma i f1äga. Detsamma skulle gälla om sociologi, vilket ämne dock tills vidare måste lämnas u1 räkningen, då det icke funnes företrätt inom universitetsundervisningen. Över vägas borde, huruvida även andra ämnen kunde ingå i examen, såsom matematik, teoretisk och praktisk filosofi samt språk. De statsvetenskapliga ämnena skulle dock i så fall alltid utgöra huvudinnehallet i examen. Koncentration och föl— djupning i dessa ämnen vale ett huvudönskemål. I allmänhet skulle man kunna utgå ifrån de för filosofie kandidat- elle1 ämbetsexamen gällande
kurserna. För vissa ämnen skulle dock en omläggning av dessa kurser bli nödvändig. I statskunskap borde exempelvis en koncentration ske till den moderna författningen och förvaltningen och större utrymme må- hända beredas för svensk statskunskap. Studietiden beräknades till tre och ett halvt år. Filosofie licentiatexamen skulle kunna avläggas efter statsvetenskaplig examen. Det borde tagas i övervägande, huruvida stu— derande, som avlagt statsvetenskaplig examen, skulle kunna avlägga exa— men i första gruppen av juris kandidatexamens ämnen, dock med utby— tande av romersk rätt mot förvaltningsrätt. Möjligen borde också med- givas rätt till tentamen i enstaka juridiska ämnen, exempelvis rättshisto— ria, förvaltningsrätt och folkrätt.
Ändamålet med den föreslagna examen skulle vara att skapa en sam— hällsvetenskaplig bildningslinje i den akademiska undervisningen, uppe muntra till studier av hithörande ämnen samt bidraga till en rationali— sering och fördjupning av dessa studier. Härigenom skulle denna examen bli av betydelse såsom förutbildning för inträde i vissa grenar av stats- förvaltningen. Kompetensfrägau och behovet av statsvetenskapligt ut— bildade tjänstemän inom statsförvaltningen krävde emellertid en ingå- ende undersökning. Vidare kunde examen fä viss betydelse för historie— lärarnas utbildning samt för en del fria yrken.
Yttranden över departementspromemorian.
Över nyssnämnda departementspromemoria avgåvos yttranden av de större akademiska konsistorierna och de juridiska och filosofiska fakulte- terna vid universiteten i Uppsala och Lund, av den stats- och rättsveten- skapliga samt den humanistiska fakulteten vid Stockholms högskola även— som av högskolans lärarråd, av Göteborgs högskolas lärarråd samt av kanslern för rikets universitet.
De större akademiska konsistorierna åberopade i sina yttranden vad fakulteterna anfört och lärarrådet vid Stockholms högskola åberopade vad högskolans vederbörande fakulteter yttrat. Då vissa bestämda skilje- linjer kunna uppdragas mellan de ståndpunkter, som intagits i frågan av å ena sidan de juridiska, å andra sidan de filosofiska fakulteterna, torde de: vara lämpligt att vid efterföljande koncentrerade referat av remiss- svaren först redogöra för de meningar, som hävdats av de juridiska fa— kulteterna., och sedan för de yttranden, som avgivits av de filosofiska fa- kulteterna och av lärarrådet vid Göteborgs högskola. Sist lämnas en sam— manfattning av vad universitetskanslern anfört i ärendet.
Juridiska fakulteten, 17 Uppsala har intet att erinra mot förslaget att inrätta en statsvetenskaplig examen inom den filosofiska fakulteten men framhåller, att, då nämnda examen icke avsåge att meddela mer omfattan— de och ingående kunskaper i det svenska rättssystemet; den blott kunde få begränsad användning inom statsförvaltningen. Den nya examens hu-
vudanvändning torde framför allt bli att förbereda för fria yrken. 'En examen med uppgift att vid sidan av juris kandidatexamen giva utbild— ning för inträde i den svenska statsförvaltningen, d. v. 8. en verklig för— valtningsexamen, skulle däremot kunna organiseras inom den juridiska fakulteten efter följande grunder.
Examens huvudsyfte borde vara att giva förmåga att på ett juridiskt riktigt sätt tillämpa de skiftande författningar, som mötte en förvalt— ningsämbetsman. Studietiden borde vara sju terminer, alltså ett år kor— tare än vid juris kandidatexamen. Kunskaper borde erhållas i allmän rättslära till samma omfång som i juris kandidatexamen samt grundläg— gande kunskaper fordras rörande det svenska rättssystemet, i den mån detta innefattade civil-, straff— och processrätt. Dessutom borde uppstäl- las krav på mer ingående kunskaper i nationalekonomi, finansrätt, stats— rätt och förvaltningsrätt, motsvarande minst fordringarna i juris kandi— datexamen. Vidare borde i nationalekonomi och finansrätt eller i stats— rätt och förvaltningsrätt fordras ytterligare studier, grundade på en högre kurs, delvis bestående av självständigt arbete och dokumenterade med högre betyg än godkänd. Hinder borde ej möta att såsom komplettering och stöd för nationalekonomi utöka examen med exempelvis statistik eller matematik. Däremot borde icke finnas möjlighet att komplettera med enstaka juridiska ämnen.
Som en särskild fördel med nämnda förslag framhålles, att de studen— ter, som avlade denna nya förvaltningsexamen, utan större tidsförlust skulle kunna fortsätta på juris kandidatexamen.
Vid ärendets behandling inom fakulteten avstyrkte professorn Reuter— skiöld förslaget att inrätta en statsvetenskaplig examen, intill dess den kompetens, som kunde förvärvas genom den nya examen, blivit i förväg klart begränsad till sådana befattningar, som vore utan betydelse för den vanliga och egentliga förvaltningen, och intill dess den nya examen be— gränsats till en humanistisk-filosofisk examen utan varje spår av juridik och kvasijuridik.
Juridiska fakulteten t' Lund förordar, med hänvisning till vad vid ären— dets behandling inom fakulteten anförts, fortsatt utredning av frågan.
Av fakultetsprotokollet framgår, att professorn Malmgren icke funne anledning avstyrka, att en examen med den i promemorian föreslagna karaktären finge bereda kompetens till sådana befattningar, till vilka redan nu filosofisk examen öppnade tillträde, men däremot med hänsyn till dess brist på juridiskt inslag ställde sig bestämt avvisande till den— samma, om det gällde att göra den till den normala förvaltningsexamen. I stället ifrågasattes vissa reformer av de juridiska examina, exempel— vis bestämmelser, att nationalekonomi skulle vara obligatoriskt ämne i juris kandidatexamen och att statistik skulle vara antingen valfritt eller obligatoriskt såväl i nyssnämnda examen som i kansliexamen. En lämp- lig komplettering av de juridiska examina eller möjligen en uppdelning
av juris kandidatexamen på en domstolsjuridisk och en förvaltningsj'uri— disk linje syntes vara, vad man för närvarande borde inrikta sig på.
Professorn Ernberg framhåller, att den praktiska betydelsen av en stats- vestenskaplig examen, som förberedde för verksamhet inom statsförvalt- ningen, icke gärna kunde antagas bli annat än ganska begränsad. Det— samma syntes gälla beträffande examens betydelse för arbetsuppgifter inom andra områden.
Professorn Bergman instämmer i princip med professorn Malmgren och ville föreslå, att första avdelningen av juris kandidatexamen skulle om— fatta propedeutisk kurs med juridisk encyklopedi, nationalekonomi, fi— nansrätt, statsrätt samt förvaltningsrätt, eventuellt med avskiljande av ämnets rent processuella innehåll, vilket kunde ingå i processrätten. Så sammansatt, skulle den ifrågavarande första avdelningen bilda en sluten enhet med ett självständigt bildningsvärde av betydelse icke minst för det ej ringa antal studerande, som icke fullfölja de rent juridiska studierna. Därmed bortfölle väsentligen anledningen att bibehålla den nuvarande kansliexamen. Kvalificerad examen i nämnda avdelning med tillägg av ett eller ännu hellre två av de juridiska ämnena jämte statistik syntes kunna tills vidare utgöra en tillfredsställande lösning av kravet på en statsvetenskaplig examen.
Professorn Björlin-g anför bland annat, att det i fråga om den till— tänkta examens inordnande i statsförvaltningen såsom kompetensvillkor för vissa befattningar vore önskvärt, att frågan om en kombination av examensstudierna inom juridiska och filosofiska fakulteterna närmare utreddes. Det syntes vara av största vikt för statsförvaltningen att er— hålla tjänstemän, skolade i förvaltningsrätt och därmed sammanhängan— de ämnen. Faran för en utveckling av vår statsförvaltning i en för den— samma främmande, icke önskvärd riktning, som otillräckligt beaktade dess urgamla rättskaraktär, motades otvivelaktigt bäst genom en säker förvaltningsrättslig, icke enbart privaträttslig bildning hos förvaltnings— tjänstemännen. För skapande av denna krävdes examensstudier med hu- vudvikten lagd på vissa ämnen inom den juridiska fakulteten och med stu— dierna härav helt utbyggda med studier inom en del av den filosofiska fakultetens läroområde.
Professorn Sommarin erinrar, att filosofie kandidatexamen med två be— tygsenheter i ämnet nationalekonomi årligen avlades av åtskilliga stude- rande oftast i kombination med ämnena statskunskap och statistik men även med andra och mycket växlande kombinationer, att denna examen i flera fall beräknats såsom merit utöver studentexamen för vissa anställ— ningar, att en statsvetenskaplig examen med i promemorian föreslaget in— nehåll möjligen skulle ge en fastare ram åt sådana studier, att en sådan examen emellertid också kunde medföra en skärpning av kompetenskra— ven inom vissa av de verksamhetsområden, för vilka en filosofie kandi— datexamen av antydd art betraktats såsom merit, att den föreslagna stats—
vetenskapliga examen icke kunde väntas ge en mycket bättre [utbildning i de särskilda ämnena än den filosofiska examen, som redan funnes, samt att inrättandet av en ny examensform kunde verka förledande på så sätt, att dess avläggande förväntades öppna utsikter till framkomst på nya banor, ehuru i verkligheten dessa utsikter kunde komma att visa sig ganska begränsade. Å andra sidan anföres, att sedan år 1910, då frågan senast var föremål för utredning, omfattande ämbets— verk utbyggts, att en ingående kännedom om den sociala lagstiftningen inom vissa av dessa ämbetsverk vore ett naturligt krav åtminstone på de högre tjänstemännen, att emellertid undervisningen och examensfordrin— garna i ämnet nationalekonomi varken inom den filosofiska eller den juri- diska fakulteten kunde med nu tillgängliga lärarkrafter bereda sådan in— gående kännedom om nämnda alltmer omfattande lagstiftning samt att ett realiserande av önskemålet att inrätta en sådan statsvetenskaplig exa— men, som garanterade juridiska kunskaper, oumbärliga inom de flesta grenar av förvaltningen, men icke avsåge att samtidigt ge kompetens till inträde på domarbanan, för överskådlig framtid skulle omöjliggöras, ifall frågan löstes efter de enkla linjer, som skisserats i departementsprome— morian.
Stats— och rättsvetenskapliga fakulteten 'vid Stockholms högskola till— styrker fortsatt utredning av frågan under hänvisning till vad fakultetens ledamöter anfört. Av fakultetsprotokollet framgår härutinnan följande.
Professorn Herlitz med instämmande _av numera professorn Myrdal ytt— rade, att den i promemorian skisserade examen torde äga sin största bety— delse för vissa fria yrken, såsom för tidningsmän och tjänstemän hos vissa. ekonomiska organisationer, men att den däremot inom statsförvaltningen knappast torde finna användning annat än på vissa begränsade områden, där redan nu humanistiskt skolad arbetskraft anlitades. Förvaltningen kunde i stort sett icke undvara den juridiska utbildningen. Med dessa mer begränsade syftemål borde dock examen kompletteras med en grundligare och allsidigare ekonomisk skolning än förslaget åsyftade samt vidare i den föreslagna studiegången infogas en elementär orientering i civil-, straff— och processrätt (omkring en termins studium). På åtskilliga verk— samhetsområden framstode det otvivelaktigt som en kännbar brist, att rättslivets företeelser icke ens i sina allmännaste drag studerades av and— ra än dem, som beredde sig till juridisk examen. Ett kompletterande av den ifrågasatta statsvetenskapliga examen med juridiska studier kunde däremot icke tillstyrkas, möjligen dock med undantag för finansrätt. Ett specialstudium av särskilda juridiska ämnen kunde svårligen bli frukt- bart och kunde i varje fall icke motsvara det ovan angivna syftet. För den åsyftade undervisningen i juridikens elementer kunde helt visst er— forderliga arbetskrafter utan svårighet erhållas från de juridiska fakul— teterna.
Även efter nyssnämnda utvidningar motsvarade examen endast i myc—
ket. ringa grad statsförvaltningens behov. Det vore över huvud taget icke möjligt att organisera en examen, som på samma gång den motsvarade de fria yrkenas behov i huvudsak löste statsförvaltningens utbildningsprob- lem. För lösande av detta problem ifrågasattes en differentiering av de' nu bedrivna juridiska studierna på en linje för förvaltningstjänstemän 0011 en för domare och advokater. I den förra linjen kunde ingå ett större mått av offentlig rätt och nationalekonomi, tilläventyrs också ett vidgat studium av förvaltningen ur ekonomiska, sociala och praktiskt politiska synpunkter ävensom statistik, medan å andra sidan fordringarna i civil—,- straff— och processrätt samt rättshistoria och internationell privaträtt minskades och ämnet romersk rätt bortfölle. Vid sidan härav skulle för blivande domare och advokater den nuvarande ordningen kvarstå i hu— vudsak orubbad, dock möjligen. med någon minskning av fordringarna i Statsrätt, förvaltningsrätt och finansrätt. De båda studievägarna kunde förslagsvis gestaltas inom ramen av en och samma examen så att överbe— tyg, beroende av särskilt inhämtat kunskapsstoff, fordrades på den förra. linjen i statsrätt, förvaltningsrätt, folkrätt, finansrätt och nationalekono- mi och på den senare linjen i rättshistoria, civilrätt, straffrätt, process— rätt., speciell privaträtt och internationell privaträtt. Kompetens skulle alltså samtidigt kunna förvärvas för såväl domare— som förvaltningsba- nan.
Professorn Hassler anför bland annat, att förvaltningsarbetet, frän— satt vid vissa tjänster med tekniskt specialiserad verksamhet, krävde en grundlig juridisk utbildning. Mot förslaget att differentiera den juri— diska utbildningen erinrades, att en sådan differentiering måste förmin- ska. juristernas möjligheter till framkomst. Däremot kunde en mindre omläggning av juris kandidatexamen övervägas. I och med att förvalt— ningsrätten som vetenskap utvecklades, kunde den göra anspråk på ett större utrymme inom nämnda examen, varav följde nödvändigheten att jämka fordringarna i andra ämnen nedåt eller att utesluta ett eller annat ämne. — Det oVanberörda av juridiska fakulteten i Uppsala framlagda förslaget avstyrktes, enär den föreslagna förvaltningsexamen syntes läm— na alltför klen utbildning för högre förvaltningstjänster och enär endast de svagaste, som ej rådde med att taga juris kandidatexamen, och det få— tal, som ej kunde kosta på sig ett års längre studium, skulle reflektera på förvaltningsexamen.
Docenten Sjögren yttrar, med instämmanden av professorn Stjernberg och dekanus, professorn Eberstein, att en studiegång, sådan som det re— mitterade förslaget avsåge, torde äga sin största betydelse för vissa fria yrken men knappast finna användning annat än på vissa begränsade om— råden inom statsförvaltningen, där redan nu humanistiskt skolad arbets— kraft anlitades. Mot att den ifrågasatta examen inrättades för att bättre *, tillgodose ifrågavarande behov vore intet att invända. För statsförvalt— ningen i stort sett torde en verklig juridisk utbildning icke kunna und-
varas. Ett isolerat specialstudium av särskilda juridiska ämnen kunde svårligen bli fruktbart. Frågan om inrättandet av en för detta ändamål bättre avpassad utbildning inom juridisk fakultet vore förtjänt att upp- tagas till allvarlig omprövning, varvid de synpunkter, som anförts av pro—' fessorerna Herlitz och Hassler, förtjänade att särskilt övervägas.
Professorn Benckert instämde i huvudsak, i sistnämnda yttrande men ifrågasatte, om ej de av professorn Herlitz framförda önskemålen skulle kunna åtminstone tills vidare delvis förverkligas genom att de juris kan— didater, som önskade ägna sig åt statsförvaltningen, erhölle tillfälle att undergå efterprövning för högre betyg i förvaltningsrätt, nationalekono- mi och möjligen även andra ämnen med särskild betydelse för förvalt- ningstjänsten.
Filosofiska fakultete-n i Uppsala anser det synnerligen önskvärt, att inom dess studieområdc funnes en bildningslinje, som tillgodosåge kravet på särskild utbildning för vissa grupper statsämbetsmän och samtidigt kunde bli till direkt nytta för utövarna av vissa med det offentliga livet nära samhöriga fria yrken, bland annat journalistyrket. En sådan exa— men skulle vara ägnad att fördjupa och på ett bättre sätt än hittills orga— nisera det statsvetenskapliga studiet genom att giva det en enhetligare prägel. Genom de förändrade studiekurser, som komme att erfordras för denna examen, skulle den komma att representera en ny och självständig linje inom fakultetens .examensordning. Fakulteten förordade därför, att den föreslagna examen inrättades. I tre, högst fyra av de ämnen, på vilka examen borde baseras, nämligen statskunskap, nationalekonomi, statistik, historia och geografi, borde minst sju betygsenheter förvärvas. Särskilda examenstyper genom olika kombinationer av ämnena torde med hänsyn till deras begränsade antal icke erfordras. Inom gruppen statskunskap, nationalekonomi och statistik borde dock alltid två ämnen utväljas som kärnämnen och minst två betyg i vartdera av dem förvärvas. Det borde vara den studerande obetaget att i examen dessutom erhålla vitsord över undergången prövning i ett eller flera av fakultetens övriga ämnen.
Professorn Sahlgren håller före, att ämnet nordiska språk i den statsve- tenskapliga examen borde få samma ställning som ämnet geografi, enär kunskaper i förstnämnda ämne vore av stor vikt för alla ämbetsmän, som hade med tolkning av äldre texter att göra.
Professorn Frödin har i en till konsistoriet ingiven skrivelse fram— hållit, att ämnet geografi' 1 en blivande examen borde utgöra ett kärnäm— ne jämte statskunskap, statistik och nationalekonomi eller också de i den- na examen föreslagna fem ämnena göras likaberättigade och alltså frå- gan om kärnämnen förfalla.
Filosofiska fakulteten i Lund påpekar, att en statsvetenskaplig utbild— ning för att bliva fullt konkurrensduglig inom förvaltningen helst borde inbegripa även en viss grad av juridisk skolning. Med hänsyn till ut-
vidgningen av den offentliga adminstrationen sedan år 1910, då frågan se- nast var föremål för utredning, till mer allmänt” socialt och statistiskt be— tonade: uppgifter och även med' hänsyn till betydelsen för de fria yrkena av - en enhetligt organiserad statsvetenskaplig utbildningslinje kunde det å andra sidan motiveras, att en statsvetenskaplig ämbetsexamen inrät- tades inom de filosofiska fakulteterna. Med eller utan medtagande av juridiska ämnen borde en statsvetenskaplig examen uppbyggas kring ett eventuellt två av ämnena nationalekonomi, statistik och statskunskap. Skulle examen avläggas helt inom filosofiska fakulteten -—— en lärostol i nationalekonomi inom fakulteten torde i så fall bli nödvändig — borde som beståndsdelar i examen därutöver ifrågakomma historia, geografi,. matematik och praktisk filosofi, den stdderande obetaget att jämväl med— taga andra ämnen. Fakulteten anmärker, att i ämnet praktisk filosofi in— ginge åtminstone vid Lunds universitet sociologiska studier, vilka hörde till den statsvetenskapliga ämnesgruppen, varförutom vissa andra delar av den praktiska filosofien intimt hörde samman med statskunskapen, så- som särskilt rättsfilosofien och dess historia samt allmän rätts- och stats— lära, och värdepsykologien och värdeteorien sammanhängde på samma sätt med nationalekonomien.
Om sju betyg stadgades som minimum, kunde ifrågasättas, att statsve— tenskaplig examen skulle avläggas med minst två betyg i ettdera av äm— nena nationalekonomi, statistik eller statskunskap samt i ett annat ämne inom denna centrala grupp eller inom gruppen historia, geografi, mate— matik och praktisk filosofi. De återstående tre betygsenheterna syntes böra förvärvas inom de nämnda två ämnesgrupperna men i övrigt full fri- het få räda i fråga om val av tilläggsämnen. Matematik lämpade sig särskilt för kombination med statistik och nationalekonomi som huvud- ämnen och borde måhända föreskrivas som obligatoriskt, när statistik in— ginge som enda huvudämne inom den centrala ämnesgruppen, eventuellt även när både statistik och nationalekonomi medtoges som huvudämnen.
Av fakultetsprotokollet framgår, att professorn Lagerroth anser, att ämnet statskunskap, såsom garanterande en för varje ämbetsman önsk— värd teoretisk utbildning, borde vara obligatoriskt. Vidare ifrågasatte professorn Pm, Nilsson, om icke behovet av en kombination mellan juri— diska ämnen och vissa ämnen inom filosofiska fakulteten kunde ——- i likhet med den för teologie kandidater anordnade särskilda prövningen i vissa av den filosofiska fakultetens ämnen _ tillgodoses så, att den, som avlagt juridisk examen; thge rätt att avlägga särskild prövning i vissa ämnen inom filosofiska fakulteten, lämpade för vederbörandes blivande verksam— het.
Det må här antecknas, att professorn P:n Nilsson vid ärendets behand- ling i det större akademiska konsistoriet ytterligare utvecklade dessa syn— punkter och bland annat framhöll, att nyssnämnda särskilda prövning skulle kunna förekomma främst i ämnena statskunskap, nationalekonomi,
statistik och matematisk statistik och att med hänsyn till prövningens ändamål särskilda studieplaner borde uppgöras.
Humanistiska fakulteten 'vid Stockholms högskola _. som ej anser sig. böra ingå på frågan om en förvaltningsexamena—funne behov föreligga- av en stats— och samhällsvetenskaplig examen vid sidan av existerande examina. Denna examen borde omfatta även vissa juridiska studier. Det vore nämligen på åtskilliga verksamhetsområden en kännbar brist, att rättslivets företeelser icke ens i sina allmännaste drag studerades av andra; än dem, som beredde sig till juridisk examen. Den i departements—f promemorian föreslagna examen garanterade ej en naturlig koncentration på en central ämnesgrupp. Studietiden syntes för kort för att tillåta ett fördjupat studium i någon riktning. De juridiska studierna erhölle ej en tillfredsställande plats. Förslaget beredde i huvudsak icke några studie—' möjligheter, som icke redan funnes inom filosofiska fakulteten, utan en—2 dast en förändiing av namn på ledan nu möjliga examenskombinationer. I stället framlade fakulteten följande förslag. -
Inom ramen för en och samma examen borde ordnas två linjer Å den ena linjen skulle nationalekonomi utgöra huvudämnet med studium väsent— ligt utöver exempelvis fordringarna för två betyg i filosofie kandidatexa— men. Naturliga biämncn på denna linje vore ett inledande allmänt ju- ridiskt studium, statistik, statskunskap, företagsekonomi, ekonomisk hi! storia, ekonomisk geografi, matematik, matematisk statistik, finansrätt samt eventuellt förmögenhetsrätt. Studiet av företagsekonomi syntes kunna anordnas genom samarbete med handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg. Å den andra linjen skulle statskunskap vara huvudämnet. Större vikt borde läggas på dess åt förvaltningsrätten och folkrätten vet— tande sidor än vad som skedde vid ämnets studium för filosofie ämbets- och kandidatexamen. Som biämnen borde ifrågakomma nationalekonomi, statistik, historia, ekonomisk historia, geografi, ett inledande allmänt ju- ridiskt studium samt finansrätt. I den mån sociologi upptoges vid uni- versitet och högskolor, borde detta ämne infogas i båda linjerna. Fakul— teten lade större vikt vid den förra linjen. » . Lärarrådet vid Göteborgs högskola avstyrker promemorians förslag.-. En från den nuvarande juris kandidatexamen artskild examen vore emel— lertid ägnad att fylla ett verkligt behov inom statsförvaltningen och kan- ske även inom vissa andra områden. Lärarrådet ville understryka, att en statsvetenskaplig examen borde tillmätas en bestämd, ej alltför snävt till— mätt kompetens till statsämbeten och statstjänster, nämligen dels en ex- klusiv sådan till vissa befattningar, dels en med juris kandidatexamen konkurrerande till andra. Studietiden borde fördenskull ej vara kortare än fyra år, varav två år borde reserveras för rent juridiska studier utan nationalekonomi (lärarrådet synes ha tänkt sig, att dessa juridiska stu— dier väsentligen skulle motsvara den nuvarande kansliexamen) och två. år för statsvetenskapliga studier med sammanlagt fem betygsenheter. De två
delexamina borde avläggas inför juridiska respektive filosofiska fakulte- ten, varigenom kunde undvikas organisatorisk nybildning av examens— myndigheter. Möjlighet borde beredas att först studera alla hithörande juridiska ämnen och därefter event-nellt vid annan högskola bedriva de samlade statsvetenskapliga studierna eeh erhålla slutexamen.
De statsvetenskapliga studie—ämnena borde obligatoriskt vara statskun— skap och nationalekonomi samt fakultativt historia, statistik och geografi. Av de fem betygsenheter, som skulle krävas i denna delexamen, borde två fordras i vartdera av ämnena statskunskap och nationalekonomi eller ock statskunskap och historia (mer än ett betyg i statistik borde ej ifråga— komma, ty därför krävdes även matematik). Den femte betygsenheten kunde användas till att höja betyget 1 statskunskap eller nationalekonomi till tre enheter eller också avse ett av de fakultativa ämnena. Filosofie licentiatexamen borde få avläggas i sådana humanistiska ämnen, som in- gått i en avlagd statsvetenskaplig examen.
I särskilt yttrande synes professorn Åkerman ifrågasätta, att i den juridiska delexamen, som i övrigt väsentligen skulle motsvara den nuva— rande kansliexamen, borde beredas ett väsentligt ökat utrymme åt den allmänna förmögenhetsrätten (sak- och obligationsrätt). Straffrätten borde utgå såsom varande obehövlig för administrativa tjänstemän men som motvikt häremot straffrättens ställning i den propedeutiska kursen väsentligen förstärkas. I den statsvetenskapliga delexamen borde obli- gatoriskt förekomma vissa rättsstudier, vilka på grund av sitt naturliga sammanhang med nationalekonomien, vilket ämne skulle studeras i denna delexamen, borde undantagas från den juridiska delexamen. Hit hörde sålunda sociallagstiftningen, såsom lagarna om arbetarskydd, om kollek— tivavtal och om arbetsdomstol samt socialförsäkringslagarna ävensom banklagstiftningen. Professorn Åkerman upptager också ett i 1910 års betänkande berört förslag angående förutbildning vid länsstyrelserna av dem, som avlagt berörda examen, i analogi med juris kandidaternas ut- bildning vid underdomstolarna.
Professorn Andrén ansluter sig i väsentliga delar till vad lärarrådet och professorn Åkerman anfört men ville bland annat ifrågasätta, om icke även statsrätten borde väsentligen elimineras ur den juridiska delexamen och i stället förvaltningsrätten i denna delexamen få. en mer förstärkt position. På detta sätt kunde också kansliexamen koncentreras kring ett mer begränsat antal juridiska discipliner. Statskunskapens studium i den humanistiska avdelningen kunde kanske anpassas med hänsyn till de särskilda behov, som motiverade en dylik examen. Sålunda skulle de rent historiska momenten kunna något reduceras till förmån för stu- dierna av den nuvarande statens organisation och även måhända i det statsvetenskapliga seminariet diskussionen av statsrättsliga problem kompletteras med behandling av förvaltningsrättsliga eeh budgetpolitiska
'_' —— 350501L
frågor. Däremot borde fordringarna på den utländska statsrättens omv råde icke förminskas.
Uni-versitetslcanslern avstyrker promemorieförslaget, ifall meningen vore, att den där avsedda examen skulle godtagas såsom kompetensprov inom avsevärda delar av statsförvaltningen. Förvaltningsarbetet krävde ovillkorligen en grundlig juridisk utbildning. Värdet av differentieringen av utbildningen för olika slag av förvaltningstjänster hade i hög grad överskattats. Förslaget om differentiering av studierna för juris kandi— datexamen på en domstolsjuridisk och en förvaltningsjuridisk linje av— styrktes. Dä emellertid blivande funktionärer inom Vissa grenar av stats— förvaltningen kunde ha nytta av studier inom filosofiska fakulteten an— slöte sig kanslern till den ovan återgivna av professorn Pzn Nilsson fram— förda tanken om särskild prövning inom filosofiska fakulteten efter ford— ringarna för filosofie kandidatexamen i de ämnen, som kun-de räknas så- som statsvetenskapliga, för dem som avlagt juridisk examen.
Sammanfattning av föreliggande förslag.
Av redogörelsen här ovan för departementspromemorian och för ytt— randena över densamma framgår, att diskussionen utmynnat i väsentli— gen följande tvenne huvudriktlinjer för anordnande av en statsveten» skaplig examen:
1. inrättande av en rent filosofisk examen;
2. inrättande av en examen, sammansatt av juridiska och. filosofiska studier.
Härutöver har framförts bland annat den tanken, att det syftemål, som ligger till grund för förslagen att inrätta en ny examensform, skulle .kun— na vinnas genom vissa reformer inom den nuvarande juris kandidatexamen. Så har ifrågasatts en klyvning av juris kandidatexamen på två linjer, en. domstolsjuridisk och en förvaltningsjuridisk.
Dessutom har föreslagits, bland annat av universitetskanslern, att möj- lighet skulle beredas dem, som avlagt juridisk examen, att undergå sär, skild prövning i vissa humanistiska ämnen.
Förslaget att inrätta en rent filosofisk examen representeras av departe— mentspromemorian. Det innebär följande.
Såsom examensämnen i den nya examensformen skulle ifrågakomma statskunskap, nationalekonomi, statistik, historia och geografi. Minst tre och högst fyra av dessa ämnen skulle kunna ingå i examen och i dessa ämnen skulle förvärvas minst sju betygsenheter. I departementsprome» morian ifrågasättas alternativt två former för kombination av nämnda ämnen, dels en friare med två obligatoriska ämnen, tillika huvudämnen, i olika föreningar (statskunskap och nationalekonomi eller statskunskap och historia eller nationalekonomi och statistik eller nationalekonomi och geografi eller historia och geografi), dels oclc en mer fixerad med statsf
kunskap och nationalekonomi som fast obligatoriska ämnen, varav dock blott det ena borde göras till huvudämne, så att det andra huvudämnet skulle kunna tagas bland något av de övriga, tillvalda ämnena.
På ett par håll (bland annat inom stats- och rättsvetenskapliga fakul— teten och av humanistiska fakulteten vid Stockholms högskola) har ut— talats, att även en av enbart filosofiska ämnen sammansatt statsveten- skaplig examen borde kompletteras med en orientering över vissa juridiska ämnesområden.
Förslagen att inrätta en examen, sammansatt av juridiska och filoso- fiska. studier, ha utformats på följande olikartade sätt:
a. examen skulle omfatta väsentligen juridiska men även vissa filoso— fiska ämnen;
b. examen skulle beste. av ungefärligen lika delar juridiska och filo— sofiska studier; '
('. examen skulle. omfatta väsentligen filosofiska men även vissa juri- diska ämnen.
Förslaget a., som företrätts av juridiska fakulteten i Uppsala, innebär i jämförelse med den nuvarande juris kandidatexamen ett års kortare stu— dietid och studier väsentligen i vissa av de ämnen, som nu ingå i den för- sta avdelningen av juris kandidatexamen, sålunda i nationalekonomi, fi- nansrätt och statsrätt samt dessutom i — från andra avdelningen — för— valtningsrätt. Studierna i dessa ämnen böra enligt förslaget utgå från fordringarna för juris kandidatexamen men ytterligare mer kvalificerade studier och betyg krävas i två. av nämnda ämnen. Härutöver skulle fordras kännedom om allmän rättslära och grundläggande kunskaper om det svenska rättssystemet. De juridiska studierna skulle eventuellt kompletteras med studier i statistik eller matematik. Det må antecknas, att inom stats— och rättsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola framlagts ett förslag, vilket i princip synes ansluta sig till den tankegång, som följts av juridiska fakulteten i Uppsala.
Förslaget b., som förordats av Göteborgs högskolas lärarräd, förutsät— ter en studietid av fyra år, varav två år för rent juridiska studier utan nationalekonomi och två år för statsvetenskapliga studier med samman- lagt fem betygsenheter (obligatoriskt statskunskap och nationalekonomi samt fakultativt historia, statistik och geografi). Det närmare innehål— let i de juridiska studierna angives icke, men meningen synes ha varit, att de i huvudsak skulle motsvara de studier, som nu ingå i kansliexamen.
Förslaget 0. är förordat av humanistiska; fakulteten vid Stockholms högskola. Enligt detta förslag skulle en statsvetenskaplig examen upp- byggas efter två linjer inom ramen för en och samma examensform, en nationalekonomisk och en statsvetenskaplig. Huvudvikten lägger fakul— teten vid den nationalekonomiska linjen. Huvudämnet skulle här vara nationalekonomi med studier utöver fordringarna för två betyg i filosofie kandidatexamen och naturliga biämnen utgöra dels statistik, statskunskap,
företagsekonomi, ekonomisk historia, ekonomisk geografi, matematik och matematisk statistik, dels oclc ett inledande juridiskt studium. finansrätt samt eventuellt förmögenhetsrätt.
Statsvetenskaplig examen i de nordiska grannländerna.
Statsvetenskapliga examina finnas inrättade i alla de nordiska länder— na utom i Sverige.
I Danmark inrättades en sådan examen redan 1848. Examensformen har under den tid, den funnits till, undergått betydande förändringar. Nu i ämnet gällande bestämmelser utfärdades år 1929.
I Norge har en s. k. statsekonomisk examen funnits sedan år 1905. Ge— nom en lag av år 1934 ersattes denna. examen med en ekonomisk ämbets— examen.
Vid Åbo akademi i Finland kan enligt en stadga av är 1927 avläggas politices kandidat- och licentiatexamen samt statsvetenskaplig examen.
Beträffande dessa nu angivna examina i de nordiska grannländerna hänvisas till redogörelse i bilaga. B vid detta betänkande.
Ekonomisk magisterexamen vid handelshögskolan i Stockholm.
Vid handelshögskolan i Stockholm har så. sent som är 1932 inrättats en ekonomisk magisterexamen, som i viss mån erinrar om den tilltänkta stats— vetenskapliga examen. Beträffande examens anordning hänvisas till redogörelse i bilaga (7 vid detta betänkande.
B. De sakkunnigas utredning och förslag.
Kompetensirågan: allmänna synpunkter.
Under diskussionen angående inrättandet av en statsvetenskaplig exa— men har uttalats önskvärdheten av en utredning av frågan om den kom— petens, särskilt inom statsförvaltningen, som en sådan examen skulle kun— na bereda. Härvid har frågan närmast gällt, huru denna examen i kom- petenshänseende skulle förhålla sig till juris kandidatexamen. I detta avseende vilja de sakkunniga förutskicka följande synpunkter, vilka i viss mån angiva ramen för utredningen.
De sakkunniga anse sig icke kunna föresla några ändringar i gällande kompetensbestämmelser. Frågan härom måste bedömas särskilt för varje myndighet eller grupp avmyndigheter och torde lämpligen böra bli före— mål för prövning från vederbörande myndigheters sida, sedan en stats— vetenskaplig examen blivit inrättad. Det lärer emellertid kunna förut—
sättas, att kompetensbestämmelserna ändras därhän, att statsvetenskaplig examen, eventuellt en på visst sätt kvalificerad sådan, kommer att bereda kompetens till de flesta av de befattningar, till vilka nu filosofisk examen ger tillträde. Därest examen skulle innesluta åtminstone lika mycket juridik som kansliexamen, torde vidare kunna påräknas, att den skall grunda kompetens i samma omfattning som denna. De sakkunniga för- utsätta icke någon inskränkning i den kompetens, som nu följer med juris kandidatexamen. Det måste betonas, att statsvetenskaplig examen aldrig såsom juridisk examen kan ersätta juris kandidatexamen. Det juridiska element, som kan inläggas i en statsvetenskaplig examen, blir med nöd— vändighet mycket begränsat. Såsom framhölls redan i 1910 års betänkan— de, måste huvudvikten i en sådan examen alltid ligga på de statsveten- skapliga ämnena.
Vidare bör här framhållas, att en statsvetenskaplig examens betydelse för statsförvaltningen måste begränsas till statsdepartementen, den cen— trala förvaltningen och utrikesförvaltningen. Länsstyrelserna, vilkas högre befattningshavare enligt gällande kompetensvillkor i allmänhet måste äga fullständig juridisk utbildning, torde icke för närvarande i detta sammanhang komma ifråga.
Av det anförda följer, att frågan om behovet av en statsvetenskaplig examen i första hand är beroende av i vad mån redan nu filosofiska exa- mina och kansliexamen medföra behörighet till befattningar i statsför— valtningen. Av indirekt betydelse äro även motsvarande förhållanden beträffande juris kandidatexamen. Till vägledning härutinnan lämnas nedan en av de sakkunnigas sekreterare upprättad översikt över vissa inom statsförvaltningen gällande kompetensbestämmelser. Därefter med- delas en del av sekreteraren sammanställda statistiska uppgifter rörande befattningar-nas fördelning inom statsförvaltningen på personer med olika slags utbildning. Av ovannämnda skäl bortses härvid från lands- staten. I sammanhang med nyssberörda undersökning redovisas vissa motsvarande uppgifter beträffande befattningshavare hos kommuner och landsting.
Gällande kompetensregler inom statstörvaltningen.
Grundläggande för kompetenskraven inom statsförvaltningen är Kungl. Maj:ts kungörelse den 12 maj 1865 (nr 32, sid. 1) angående förändrade Villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar. Bestämmel- serna i denna kungörelse ha emellertid numera i väsentliga delar ersatts med senare utfärdade föreskrifter i instruktioner för vederbörande verk och myndigheter. Kungörelsen äger dock fortfarande tillämpning bland annat år vissa befattningar i statsdepartementen. För dessa gäller såsom kompetensvillkor kansliexamen. I praktiken har dock denna formella föreskrift på grund av det stora antalet på. inträde i statsdepartementen
aspirerande juris kandidater-, oftast med tingsmeriter och ej sällan även med hovrättsutbildning, förlorat i betydelse. Det må anmärkas, att un— der de senaste åren i några få fall sökande med enbart filosofisk exa- men antagits till tjänstgöring i statsdepartement.
De i ämbetsverkens instruktioner meddelade kompetensföreskrifterna äro både till art, innehåll och avfattning ganska olikartade. För vissa. ämbetsverk, såsom för riksförsäkringsanstalten, riksräkenskapsverket och skolöverstyrelsen, ha föreskrifter angående kompetens icke alls eller i mycket ringa utsträckning meddelats. Ät vissa andra, såsom åt social— styrelsen, har i författningsbestämmelserna inrymts möjlighet att lämpa kompetensfordringarna inom ganska vida gränser. Vid åter andra, så— som fångvårdsstyrelsen, pensionsstyrelsen och statistiska centralbyrån, ha detaljerade kompetensvillkor ganska snävt bundits vid ett stort antal be- fattningar i vederbörande ämbetsverk.
Som en allmän regel gäller, att bestämmelser om kompetens icke äro meddelade beträffande de icke-ordinarie befattningshavarna, sålunda exempelvis ej för den stora tjänstemannagruppen amanuenser. Detta dock med undantag för exempelvis statsdepartementen och socialstyrel— sen, vid vilka kompetensbestämmelserna erhållit en så vid avfattning att de, såsom av det föregående och efterföljande framgår, gälla även be- träffande nyssnämnda grupp befattningshavare.
Efterföljande koncentrerade undersökning rörande kompetensbestäm— melsernas huvudsakliga innehåll avser det övervägande flertalet ämbets— verk och myndigheter inom den centrala statsförvaltningen, dock icke en del med huvudsakligen juridiska funktioner, såsom kammarkollegium och kammarrätten, samt ej heller en del speciella verk, såsom patent- och re— gistreringsverket, lotsstyrelsen och generaltullstyrelsen, beträffande vilka den föreliggande frågan torde hava relativt liten betydelse. Ej heller av— ser undersökningen riksdagens verk och sådana institutioner som riks— arkivet, kungl. biblioteket jämte andra arkiv och bibliotek samt museala inrättningar. Även begränsad på nu angivet sätt, avser undersökningen den huvudsakliga delen av den centrala statsförvaltningen.
Juris kandidatexamen fordras såsom kompetensvillkor obligatoriskt och alltså ej endast fakultativt vid bland annat följande befattningar.
Nyssberörda befattningar äro i iångudrdsstyrelscn en byrådirektör å avdelningen för straffregistret jämte två sekreterare och en aktuariebefattning, i riks/årsäkrings— anstalten en byråchefsbefatlning samt en sekreterare och ombudsman,i pensionssty- relsen byråcheferna å kanslibyrån, fond- och kameralbyrån samt gransknings- och be- svärsbyråerna, två sekreterare å sistnämnda byråer, en sekreterare å envar av fond- och kameralbyrån och kanslibyrån samt en sekreterare å statistiska byrå-n, i medicinal— styrelsen byråchefen 51 administrativa byrån, i våg- och vattenbyggnadsstyrelsen byrå- chefen å kameralbyrån, i vattenfallsstyrclsen fyra sekreterare å administrativa by— rån, i statskontoret en byrådirektör och ombudsman, i statistiska centralbyrån en aktuarie & äktenskapsregistret, i kontrollstyrelsen en byråchef för rusdrycksförsälj- ningsärenden m. m.. i slmlöuerstyrelsm tre sekreterare. i (Inmiinslyrvlsen byråche—
fen å kameralbyrån och domänt'iskalen, i lantbruksstyrelsen byråchefen å ad— ministrativa byrån, i försäkringsinspektionen byrådirektören, i generalpoststyrelsen byrådirektören och ombudsmannen å första byrån, förste intendenten å andra by— rån (fastighetS-, uppha-ndlings- och :stämpelären-den m. m.), i telegrafstyrelsen sekre- terarna å ekonomi- och kanslibyrån samt å linjebyrån och slutligen i jdrnuågssty— relsen sekretet-arna å kanslibyrån samt 1 byggnadsbyrån.
Filosofiska examina fordras obligatoriskt vid bland annat efterföljande befattningar.
I riks/Örsäkringsmislulten skola en byråchef och en aktuarie besitta s. k. aktua- rickompetens, i pensionsstyrelsen byråchefcsn och förste aktuarien å statistiska byrån ha avlagt filosofisk examen i nationalekonomi, statskunskap, statistik eller mate— matik samt byråchefen och förste nktuarien å försäkringstekniska byrån äga aktuariekompetens, i statistiska centralbyrån byråcheferna samt förste aktuarierna (med undantag för den, som har befattning med rättsstatistik) ha avlagt filosofie licentiatexamen med statistik som huvudämne samt aktuarierna (med enahanda undantag) ha avlagt filosofisk examen i statistik samt i nationalekonomi, matema— tik, statskunskap, geografi, historia eller språk, i kommerskollegium aktuarierna ha avlagt filosofisk examen i nationalekonomi, statistik, statskunskap, historia, geografi, matematik eller språk, i försäkringsinspektionen förste aktuarien äga aktuariekompetens, i generalpoststyrelsen förste aktuarien å tredje byrån (bland annat för statistiska ärenden) ha avlagt filosofisk examen, vari ingår nationaleko— ekonomi eller statistik, i telegrafstyrelsen sekreterare, som tjänstgör såsom statisti- ker, ha avlagt filosofisk examen i nationalekonomi eller statistik och förste sekre- terare, som förestår utrikesav—delningen, ha avlagt filosofisk examen i moderna språk, särskilt franska, och slutligen 'i järnvägsstyrelsen förste aktuarien och chefen för samt aktuarien i statistiska kontoret ha avlagt filosofisk examen, vari ingår nationalekonomi, statskunskap, statistik eller matematik.
Härutöver finnes ett stort antal befattningar, till vilka enligt veder— börande instruktioner två eller flera examina av juridisk, filosofisk eller ekonomisk karaktär jämsides bereda tillträde (konkurreramle kompetens).
Så gäller som villkor för inträde såsom attaché i utrikesdepartementet, att veder- börande skall ha avlagt antingen juris kandidatexamen med minst betyget godkänd i nationalekonomi eller ock kansliexamen tillika med ekonomisk examen vid han— delshögskolan med minst betyget godkänd i nationalekonomi med statistik, eko- nomisk geografi samt stats- och rättsknnskap. Vid socialstyrelsen medför icke någon examen exklusiv kompetens till viss befattning. I stället gäller helt allmänt. att för inträde i socialstyrelsen fordras någondera av a) filosof—isk examen i natio- nalekonomi, statskunskap, statistik, historia, språk eller matematik, varvid vid matematiskt betonad examen fordras aktuariekompetens, b) juris kandidat- eller kansliexamen, c) examen vid handelshögskola, id) medicinsk examen eller e) exa— men vid tekniska högskolan. För vissa kamerala befattningar i medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen fordras juridisk examen eller examen vid handelshögsk-ola, för vissa notariebefattningar i vattenfallsstyrelsen juris kamdidat- eller kansliexa— men, för befattning såsom byråinspektör och förste byråinspektör, såsom extra byrå— ingenjör, för-ste aktuarie eller amanuens i [controllstyrelsen antingen filosofisk exa— men i mationalekonom—i, statskunskap, statistik eller matematik, juridisk examen eller ock examen vid handelshögskola. Kompetens till befattning såsom domän- kamrerare, domänstatistiker eller notarie i domänstyrelsen bereder, förutom exa- men vid skogsinstitutet eller jägmästareexamen, också juridisk examen eller filoso- fisk examen. vari ingår nationalekonomi, statskunskap, statistik eller matematik.
-Översikten visar, att' juris kandidatexamen endast för en del av de be- fattningar, varom här är fråga, utgör exklusivt kompetensvillkor. Inom ett mycket vidsträckt område saknas kompetensföreskrifter. I ganska, stor utsträckning medför juridisk eller filosofisk eventuellt ekonomisk examen vid sidan av varandra samma kompetens. Filosofisk examen gäl- ler som exklusivt kompetensvillkor till ett ganska stort antal befattningar.
Statistik rörande kompetensförhållandena inom stats-
förvaltningen m. 111.
Av nyss anförda redogörelse för kompetensreglerna inom statsförvalt— ningen torde framgå., att sådana regler äro meddelade endast beträffande en del av det stora antalet befattningar inom statsförvaltningen. En kom— petensgrund, som meddelats för en högre befattning, tor-de emellertid auto- matiskt gälla även för vissa lägre befattningar inom vederbörande verk, vilkas befattningshavare ju böra ha möjlighet att uppehålla eller avancera till vederbörande högre befattning. Vidare gäller, att inom verk, där kom— petensbestämmelser icke eller i mycket ringa utsträckning förekomma, ej sällan utbildats en viss praxis vid rekryteringen till tjänster. En sta- tistik rörande kompetensförhällandena. inom statsförvaltningen bör icke taga hänsyn allenast till de tjänster, vid vilka kompetensen reglerats ge— nomförfattningsföreskrift, utan bör om möjligt avse även nyss antydda förhållanden.
Försök ha gjorts att med ledning av tillgängliga officiella publikatio— ner verkställa beräkningar rörande i vilken utsträckning iilosoiiska exa— mina, speciellt i de statsvetenskapliga ämnena, medföra behörighet till olika befattningar inom statsförvaltningen. Dessa beräkningar ha emel— lertid icke kunnat omfatta samtliga tjänster och ha även i vissa andra avseenden icke kunnat bli fullständiga. En värdefull vägledning har emellertid erhållits genom undersökningar, som i dessa och i vissa andra hänseenden utförts av de nu arbetande sakkunniga för utredning angå- ende tillströmningen till de intellektuella yrkena.
Ifrågavarande undersökningar ha närmast varit avsedda att tjäna som utgångsmaterial för bedömandet av den högre utbildningens betydelse för anställning inom offentlig tjänst m. m. samt för beräkningar rörande behovet av rekrytering av högre utbildad arbetskraft under de närmaste aren. I detta syfte utsände nämnda sakkunniga i mars 1934 till stat— liga och kommunala verk och inrättningar m. fl. frågeformulär, vari uppgifter begärdes bland annat om antalet befattningar vid början av år 1934, fördelade efter kompetensfordringar, samt rörande antalet be— fattningshavare i full tjänst å ifrågavarande befattningar, fördelade ef— ter examina och jämförliga meriter. Av frågeformuläret inhämtas, att vid angivandet av kompetensfordringarna skulle särskilt framhållas i huvudsak,. om viss examenskvalifikation för vederbörande befattning vore cmfilngen på grund av gällande författningsföreskrift såsom regel
nödvändig (fordringsklass A), eller enligt praxis eller vanligen tillämpat förfarande erforderlig (fordringskl'ass B) eller oclc av annat skäl tilläm- pad (fordringsklass C). De av verken och inrättningarna besvarade fråge— formulären ha bearbetats av nämnda sakkunniga och materialet har i be— arbetat skick tillställts de sakkunniga för ytterligare utredning angående inrättande av en statsvetenskaplig examen.
Utredningen är av preliminär karaktär och gör därför icke anspråk på att giva en uttömmande bild av förhållandena på området. Den skän— ker emellertid en ungefärlig uppfattning om i vilken utsträckning filo- sofiska och juridiska examina äro företrädda inom här ifrågavarande områden. För detta begränsade ändamål synes utredningen vara an- vändbar.
Det torde redan pä grund av vad nyssanförts icke vara erforderligt att i detalj redovisa resultatet av utredningen. I det efterföljande lämnas en inom de sakkunniga för utredning angående tillströmningen till de intellektuella yrkena granskad sammanfattning av de huvudsakliga slut- satser, som kunna dragas av det företedda statistiska materialet. Där— vid har ej ansetts erforderligt att använda sig av den i ovan angivna frågeformulär tillämpade fördelningen av befattningarna i olika ford— ringsklasser, detta redan av det skälet att vederbörande myndigheter icke synas ha följt enhetliga principer vid befattningarnas fördelning mellan ifrågavarande fordringsklasser.
Statistiken avser statsförvaltningen, kommunaltörvaltningen och lands— tingen. Den är mest fullständig i vad angår statsförvaltningen. Början göres med förhållandena på detta område. Härvid bortses helt ifrån kompetenskrav och examensmeriter vid domstolsväsendet, vars utbildningsbehov ju är av helt annan art än det, som skall tillgodo- ses genom en statsvetenskaplig examen. Ej heller tages hänsyn till landsstaten och till vissa speciella institutioner, närmast att hänföra till kategorien lärda verk, såsom en del akademier och lärda sam— fund, landsarkiven, vissa museala institutioner etc. Begränsad på detta sätt, omfattar undersökningen väsentligen statsdepartementen, utrikesför— valtningen samt den centrala statsförvaltningen. Härvid bör dock påpe— kas, att efterföljande uppgifter jämväl inbegripa vissa vetenskapliga la— boratorier, rikets allmänna kartverk, statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, riksarkivet m. fl. likartade institutioner, vilkas utbildningsbe- hov icke kunna anses omedelbart falla inom ramen för en statsvetenskap— lig examens uppgifter. Då emellertid ifrågavarande institutioners per- sonalstater torde omfatta endast en förhållandevis mindre del av det sam— manlagda antal befattningar och befattningshavare, som undersökningen avser, torde nämnda inadvertens ej ha avgörande betydelse för slutresulf tatet. Till klargörande av vilka verk och inrättningar, som ingå i efter- följande undersökning, fogas vid detta betänkande en förteckning över desamma (bilaga D).
Efterföljande relationstal avse sammanlagt 1089 befattningar inom statsförvaltningen, till vilka iörfattningsenligt eller enligt praxis ford— ras antingen filosofiska eller juridiska examina. Det må anmäl—kas, att bland de befattningar, till vilka fordras filosofisk examen, finnes ett an— tal, till vilka fordras kemisk-teknisk utbildning. Enligt uppgift gäller detta emellertid endast om ett tiotal av de här avsedda befattningarna.
Filosofiska examina fordras vid 336, d. v. s. omkring 30 % av ifråga— varande befattningar, och juridiska examina vid 753, d. v. s. omkring 70 % av samma befattningar. Vid 169 av sistnämnda befattningar gäller kansliexamen som kompetensvillkor, Sammanföras dessa 169 befattningar med dem, till vilka. fordras filosofisk examen, befinnes det, att filosofisk examen eller kansliexamen fordras till (336 + 169 =) 505, (1. V. 5. 47 % av totala antalet befattningar, och alltså juris kandidatexamen till (1 089 — 505 =) 584 eller 53 % av totala antalet befattningar.
Till 'de nu anförda relationstalen må emellertid fogas ett par viktiga reservationer.
Enligt uppgift ha vid undersökningen i vissa fall till de befattningar, vid vilka fordras juridisk examen, även förts sådana tjänster, till vilka enligt gällande instruktioner juridiska och filosofiska examina bereda kmzkurrerande kompetens. Så har skett, då. det befunnits, att juridisk examen faktiskt varit oftast företrädd bland verkets befattningshavare. Av den förut återgivna undersökningen rörande för vissa statliga verk meddelade kompetensbestämmelser framgår, att föreskrifter om konkur— rerande kompetens gälla beträffande åtminstone ett par av statsförvalt— ningens större ämbetsverk (exempelvis socialstyrelsen och domänstyrel- sen). Ovannämnde. relationstal inrymma alltså en marginal till förmån för filosofiska examina. Det torde kunna antagas, att enbart filosofiska examina bereda kompetens till minst 1/3 av ovannämnda 1 089 befattningar.
Vidare må understrykas, att ovan anförda relationstal för filosofiska respektive juridiska examina som nämnts innesluta icke endast sådana befattningar, vid vilka enligt författningsföreskrift viss examenskvalifi— kation är som regel nödvändig —— i själva verket gälla sådana föreskrif— ter allenast beträffande ett relativt mindre antal av de 1089 befattning arna _— utan även befattningar, som enligt praxis vanligen besättas med personer med sådan kvalifikation. Härav följer, att den genom nyss— nämnda relationstal angivna fördelningen av befattningarna i juridiska och filosofiska icke är ett uttryck enbart för författningsföreskrifterna på området och att alltså proportionen kan förskjutas exempelvis vid re— former inom det akademiska undervisningsväsendet.
Till sist må påpekas, att det ovan angivna antalet av 169 befattningar, till vilka fordras kansliexamen, torde vara för lågt. Enbart vid stats— departementen, vid vilka, såsom av det föregående framgår, kansliexa— men formellt gäller såsom kompetensvillkor, äro anställda ett par hundra här ifrågakommande befattningshavare.
Vid 62 av .de 336 befattningar, vid vilka fordras filosofiska examina, skall enligt uppgift från vederbörande uppgiftslämnande verk i examen jämlikt författningsföreskrift ingå ett eller flera av ämnena nationaleko— nomi, statskunskap, statistik eller matematik. Vid 11 av samma befatt- ningar fordras så kallad aktuariekompetens.1 Den förut berörda omstän— digheten, att bland'juridiska befattningar uppförts tjänster, till vilka även filosofiska examina bereda kompetens, torde medföra, att även nyss an— givna båda tal ligga i underkant. Vederbörande verk och myndigheter synas icke i alla fall ha särskilt angivit vilka ämnen, som skola ingå i den för vederbörande tjänst kvalificerande examensformen. En prelimi— när undersökning, som dock kunnat omfatta endast en del av de verk och institutioner, som ovan avsetts, har givit vid handen, att filosofisk examen i ett eller flera av ämnena nationalekonomi, statskunskap, statistik eller matematik gäller som stadgat kompetensvillkor vid minst ett hundratal befattningar. Samma reservation gäller beträffande nyss anförda siffra ' rörande antalet befattningar, vid vilka fordras aktuariekompetens. Det torde kunna antages, att examen i nämnda ämnen eller aktuariekompe— tens författningsenligt fordras vid minst 1/3 av förevarande 336 befatt— ningar och i praxis meriterar till flertalet av de återstående.
Föreliggande statistiska material ger också upplysning om vilka exa- mensmeriter ifrågavarande befattningshavare faktiskt äga. En undersök— ning hurn dessa faktiska kompetensförhållanden te sig i de enskilda fal— len eller inom vissa bestämda delar av statsförvaltningen skulle möjligen kunna vara av visst värde. En sådan undersökning skulle emellertid föra för långt och måhända även lämna en på grund av i de speciella ' fallen rådande särskilda förhållanden vilseledande bild av det verkliga läget. Liksom i det föregående angivas här vissa sammanfattande rela- tionstal.
Av de ovan avsedda 1089 befattningarna” uppehålles 351, d. v. s. omkring 32 %, av personer med enbart filosofisk examen. Relationstalet är alltså. praktiskt taget detsamma, som tidigare angivits för förhållandet mellan antalet befattningar, till vilka fordras filosofiska examina, och det totala antalet undersökta befattningar. Exalnensmeriterna för innehavarna av icke mindre än 106, .d. v. s. omkring 10 % av det totala antalet befatt— ningar, bestå. av kombinationer mellan olika examina. Av tjänstemän- nen ha vidare 173, d. v. s. omkring 15 %, enbart kansliexamen. Enbart filosofiska examina, kombinationer mellan juridiska och filosofiska exa- mina samt kansliexamen företrädas sålunda av icke mindre än (351+ 106+173 :) 630 tjänstemän, d. v. s. närmare 60 % av de 1. 089 tjänste- männen.
1 Kungl. Maj:ts kungörelse den 21 december 1917 angående behörighet att vara aktuarie vid livförsäkringsaktiebolag. "' Denna undersökning avser på grund av tillfälligt rådande omständigheter ett obetydligt större antal tjänster än den 51 sid. 20 refererade. Härtill torde emellertid i detta samman- hang hänsyn icke behöva tagas.
Av nämnda siffror, jämförda med de tidigare återgivna, kunna icke dragas några slutsatser rörande i vilken omfattning här avsedda befatt- ningar innehavas av personer med annan examenskompetens än före- skriven eller vanligen tillämpad, exempelvis rörande huruvida personer med filosofisk examen uppehålla tjänster, till vilka egentligen fordras juridisk examen, eller tvärtom.
Undersökningen ådagalägger, att bland befattningshavarna med en- bart filosofisk examen filosofie licentiater eller doktorer och filosofie kandidater förekomma i ungefär lika stor omfattning (151 filosofie li— centiater eller doktorer, 148 filosofie kandidater). Antalet filosofie ma- gistrar uppgår till 52. Vidare framgår, att kombinationen juris kandi— datexamen—filosofie kandidatexamen är talrikast företrädd (50 tjänste- män) bland de brukliga examenskombinationerna. Kombinationen kan- sliexamen—filosofie kandidatexamen förekommer i endast 6 fall. ' Den föreliggande undersökningen angående kompetensförhållandena inom kommunernas iörvaltningsorganisationer avser dels skolväsen— det, dels ock kommunalväsendet. Bland befattningar inom skolväsendet ha endast medtagits mer administrativt betonade, såsom kommunala folk— skolinspektörstjänster m. fl. dylika befattningar. Då denna del av under— sökningen avser endast ett begränsat antal tjänster, vilka dessutom äro av mer speciell natur, torde resultatet av densamma icke här böra redo— visas. Undersökningen rörande kommunalväsendet avser 335 tjänster. Till omkring 25 % av dessa tjänster fordras filosofiska examina och till om- kring 75 % juridisk examen, oftast juris kandidatexamen.
Undersökningen rörande landstingen avser ett 100-tal befattnin— gar, av vilka flertalet äro lärarbefatlningar vid folkhögskolor. 85 % av innehavarna av ifrågavarande befattning ha avlagt filosofisk examen.
De sakkunnigas överläggningar med representanter för ämbetsverken.
För att få en närmare uppfattning om en statsvetenskaplig examens användbarhet inom den civila statsförvaltningen och om de nuvarande examensformernas lämplighet ha de sakkunniga haft överläggningar med personer, som framför andra torde äga möjlighet att skaffa sig inblick i dessa frågor, nämligen med representanter för vissa myndigheter och ämbetsverk. Dessa överläggningar ha ägt rum, innan de sakkunniga i detalj utformat de förslag, som i ett senare sammanhang komma att framläggas.
Samråd har sålunda ägt rum med dåvarande kabinettssekreteraren, fri— herre C. F. H. Hamilton och utrikesrådet P. B. Johansson för utrikesde- partementet, byråchefen B. A. E. Nyström och t. f. sekreteraren C. C. Schmidt för socialstyrelsen, framlidne generaldirektören och chefen för riksförsäkringsanstalten S. Ribbing, t. f. generaldirektören och chefen för
pensionsstyrelsen H. ]. Elliot, t. f. generaldirektören och chefen för stats— kontoret K. Bergendal, generaldirektören och chefen för riksräkenskaps- verket E. R. Stridsberg och generaldirektör-en och chefen för kommers—— kollegium K. A. Fryxell.
Med hänsyn till det intresse, en allmän sammanfattning av represen— tanternas för ämbetsverken synpunkter kan ha vid bedömandet av den föreliggande frågan, ha de sakkunniga ansett sig böra intaga nedanstå- ende av de sakkunnigas sekreterare uppgjorda och av vederbörande verks— representanter godkända. referat av vad vid överläggningarna anförts.
Vissa befattningar förutsätta enligt de hörda representantemas för ämbetsver- ken mening med nödvändighet juris kandidatexamen med efterföljande domstols- tjänstgöring. Vid andra befattningar får en juridisk examen anses ha företräde framför en examen med huvudvikten lagd på statsvetenskapliga ämnen. Vid åter andra befattningar vore en statsvetenskaplig examen att föredraga. Vid vissa spe— ciella tjänster, bland annat vid en del statistiska befattningar, måste i regel fordras en högre filosofisk examen, närmast filosofie licentiatexamen.
Enbart juris kandidatexamen anses tämligen enhälligt ge en i många fall otill- räcklig förutbildning till dem av nyssnämnda befattningar, till vilka icke ovillkor— ligt fordras juris kandidatexamen eller högre filosofisk examen. Vid rekryte— ringen till de befattningar, till vilka icke ovillkorligt fordras juris kandidatexamen, föredragas emellertid i allmänhet juris kandidater med tingsmeriter. Domstols— tjänstgöringen skänker nämligen dels en för slatsförvaltningen värdefull formell träning, dels ock vana att handlägga ärenden självständigt och på eget ansvar. Utfallet av nämnda tjänstgöring ger dessutom vederbörande ämbetsverk tillfälle att skaffa sig en uppfattning om vederbörandes förmåga att i praktiken omsätta de vid universiteten förvärvade kunskaperna. Kansliexamen, enbart för sig, an— ses av flertalet vara en i det stora hela laget för den centrala statsförvaltningen föga lämplig examen. Dock har en kombination av denna examen med filosofisk examen eller med examen från handelshögskola på vissa håll ansetts fördelaktig.
Vissa av representanterna för ämbetsverken ha framhållit å ena sidan, att i juris kandidatexamen ingå ämnen, som icke äro till någon egentlig nytta i för- valtningsarhetet, samt 5. andra sidan, att personer med nämnda examen ofta stå främmande för de ekonomiska och näringspolitiska problem, som äro förhärskande inom stora delar av statsförvaltningcn. Nästan utan undantag har understrukits behovet för vissa grenar av statsförvaltningen av en examen, som avser ett syste- matiserat studium av statsvetenskapliga, ekonomiska och sociala ämnesgrupper. Såsom exempel härpå har erinrats, att utvecklingen i många fall förskjutit tyngd- punkten i ämbetsverkens verksamhet från de förvaltningsmässiga avgörandena till fullgörandet av utredningsuppgifter av skiftande art. Den enligt flertalet verks- representanters uppfattning fördelaktiga kombinationen nationalekonomi-——stats- kunskap—statistik är alltför sällan företrädd bland de sökande till ämbetsver— ken. En fast ram kring studierna av dessa ämnen Skulle på grund härav vara till fördel för ämbetsverken.
Ganska enhälligt har avvisats tanken att åt en ny cxamensform bereda exklu- siv kompetens till vissa befattningar. För statsförvaltningen är det av intresse att förutbildningen differentieras efter befattningarnas art, och det har i allmänhet ansetts vara en förmån för ämbetsverken att i detta hänseende ha så fria händer som möjligt i valet mellan personer med olika förutbildning.
Beträffande den ifrågasatta examensformens allmänna läggning ha, företrädes— vis i fråga om behovet av i densamma ingående juridiska studier, olika meningar företrätts. En enbart filosofisk examen i exempelvis ämnena nationalekonomi,
statskunskap och statistik har av det övervägande flertalet representanter för äm— betsverken befunnits utgöra en lämplig förutbildning till en del tjänster inom stats— förvaltningen. Vissa av representanterna ha uttalat önskvärdheten av att för samma. ändamål en kombinerad juridisk-filosofisk examen inrättas. I sistnämnda examen torde i så fall huvudvikten bland de juridiska ämnena böra läggas väsent— ligen på studier i ämnena statsrätt, finansrätt och förvaltningsrätt (inbegripet kommunalrätt) men i densamma också möjligen böra ingå ett mer allmänt stu- dium av de civilrättsliga disciplinerna och processrätten. Däremot ha ämnena juri- disk encyklopedi, rättshistoria och straffrätt i regel ansetts mer umbärliga. För en allmän juridisk kurs i en i övrigt renodlat humanistisk examen ha vissa av re— presentanterna för ämbetsverken och myndigheterna visat ganska ringa. intresse, medan däremot andra tillmätt en sådan kurs betydelse så till vida, att den kan giva en nyttig kunskap om de juridiska grundbegreppen och en allmän orientering Över rättssystemet.
Från ett håll har understrukits, att med hänsyn till den svenska förvalt- ningens struktur och inriktningen av vårt förvaltningsarbete juridiken alltjämt bör utgöra grundvalen för det stora flertalet förvaltningstjänstemäns utbildning. Den nya förvaltningsexamen _» som även åt detta håll anses i hög grad önsk- värd _— bör fördenskull erhålla juridisk karaktär, ehuru med tyngdpunkten för- lagd delvis till andra discipliner än vad fallet är med den nuvarande juris kandi— datexamen och med starkt inslag av sådana ämnen som nationalekonomi och statistik saint överhuvudtaget stats- och samhällskunskap. Utbildningen för den- na examen, för vilken ej bör beräknas kortare tid än för juris kandidatexamen, bör i huvudsak vara förlagd till juridiska fakulteten. vars organisation på denna grund måhända behöver undergå jämkning.
Från ett annat håll har framhållits, att en statsvetenskaplig examen, utbyggd med eller rättare sagt innefattande jämväl ett visst mått av juridik (förvaltnings— rätt, finansrätt, allmän civil- och processrätt, eventuellt med utbyte frivilligt av något ämne mot straffrätt), skulle kunna överflödiggöra den nuvarande kansliexa- men.
Ingen av de hörda representanterna för ämbetsverken och myndigheterna har avstyrkt, att en statsvetenskaplig examen inrättas. Enhälligt har vitsordats, att en sådan examen kunde få betydelse vid rekryteringen till ämbetsverken. Flertalet har hävdat, att inrättandet av en sådan examen är en angelägenhet av vikt, som aktualiserats genom utvecklingen på olika områden.
De studerandes planläggning av sina studier.
Av intresse i detta sammanhang är även att veta på vilket sätt de studerande, som ämna söka sig in i statsförvaltningen och till andra i detta sammanhang ifrågakommande verksamhetsområden, planlägga sina studier i de fall, då de icke uteslutande ägna sig åt juridik. Även i dessa hänseenden har en undersökning företagits av de för-utnämnda sakkuna niga för utredning angående tillströmningen till de intellektuella yrkena. Resultatet av denna utredning har ställts till förfogande för de sakkun— niga för ytterligare utredning angående en statsvetenskaplig examen. Materialet till densamma har erhållits genom en enquéte bland studev rande vid universitet och högskolor. Enqueten avser förhållandena un- der vårterminen 1934. Bland de filosofie studerandena ha vid undersök—
ningen i den del, som här kommer i fraga,i regel medtagits endast sådana, som läst eller läsa något eller några av ämnena statskunskap, national— ekonomi eller statistik, samt vidare sådana, som avse att välja någon av följande levna-dsbanor, nämligen statlig eller kommunal tjänst, socialt arbete, journalistik eller försäkringsverksamhet. Nedan lämnas en av de sakkunnigas sekreterare utförd och inom de sakkunniga för utredning an- gående tillströmningen till de intellektuella yrkena granskad samman— fattning av utredningens slutresultat,
Av utredningen framgår, att av de 428 filosofie studerande, densamma efter nyss angivna begränsningar kommit att omfatta, omkring 28 % stu— dera enbart statsvetenskapliga ämnen, omkring 11 % statsvetenskapliga ämnen och moderna språk, omkring 11 % statsvetenskapliga ämnen och matematik, omkring 25 % moderna språk samt omkring 19 % andra huma- nistiska ämnen än moderna språk i kombination med statsvetenskapliga ämnen. Återstoden, (i % av de studerande, studera naturvetenskapliga ämnen eller ha lämnat ofullständiga uppgifter. _
Utredningen ger även vid handen, att av de studerande, som ämna välja statstjänst såsom blivande levnadsbana, flertalet studera statsve- tenskapliga ämnen, ofta i kombination med moderna språk eller mate- matik. Ett ganska stort antal av ifrågavarande studerande läsa enbart moderna språk. Påfallande är att de studenter, som ämna ägna sig åt journalistyrket, i främsta rummet läsa främmande språk och först i andra hand statsvetenskapliga ämnen, de senare ej sällan i kombination med andra filosofiska ämnen än moderna språk.
Ifrågavarande sakkunniga ha också verkställt en undersökning rörande de juris studerandes kombination av juridiska studier med filosofiska och rörande deras avsedda levnadsbanor. Denna undersökning omfat- tar inalles 1233 juris studerande. Av dessa bedriva omkring 79 % stu— dier för enbart juris kandidatexamen, omkring 6 % för kansliexamen, omkring 5 % för juridisk examen i förening med handelshögskola samt omkring 10 % för juris kandidatexamen i förening med filosofie kan- didatexamen. Av de sistnämnda, inalles 124 % studerande, studera 40 % i filosofie kandidatexamen enbart statsvetenskapliga ämnen, 26 % stats— vetenskapliga ämnen och språk, 14 % enbart språk och 20 % andra eller icke uppgivna ämnen.
Motiv för inrättande av en statsvetenskaplig examen.
Av den föregående utredningen framgår, att filosofisk, ej sällan sär— skilt angiven statsvetenskaplig utbildning bereder kompetens till ett stort antal tjänster inom statsförvaltningen. Till gott och väl en tredjedel av det ganska stora antal tjänster, utredningen omfattat, erfordras författ— ningsenligt eller i praxis filosofisk examen. En viktig synpunkt är emel— lertid också i vilken utsträckning statsförvaltningen har behov av full— ständig juridisk examen (juris kandidatexamen). I detta avseende har
utredningen givit vid handen, att sådan examen —— dock icke exklusivt —— erfordras vid omkring hälften av de befattningar, som ingå i under- sökningen. Till de återstående av dessa tjänster erfordras antingen filo— sofisk examen eller kansliexamen. De nu gällande kompetensbestämmel- serna och praxis vid rekryteringen till ett stort antal tjänster ådagalägga behovet av en statsvetenskaplig examen och nämnda bestämmelser giva även, såsom av det föregående framgår, anvisning om de ämnen, som böra ingå i en sådan examen.
Ämbetsverken ha att i stor utsträckning utföra maktpåliggande ut— redningar, ofta rörande vittomfattande ekonomiska, finansiella eller so— ciala spörsmål. Med remissväsendets nuvarande omfattning ha dessa arbetsuppgifter ingått som ett normalt och väsenligt led i ämbetsverkens verksamhet. Vid fullgörande av sådana utredningsuppdrag synes det vara av långt större betydelse att äga allmän ekonomisk och samhälls— vetenskaplig utbildning än formell juridisk träning. Dessa synpunkter ha starkt understrukits av de av de sakkunniga hörda representanterna för ämbetsverken.
Även i den kommunala förvaltningen, i den högre folkundervisningen och vid vissa ekonomiska organisationer erfordras och användas i bety— dande utsträckning personer med statsvetenskaplig utbildning. Beho— vet av arbetskraft med dylik utbildning har säkerligen vuxit högst be- tydligt under de sista tjugo till trettio åren, och det kan knappast betviv— las, att utvecklingen framdeles kommer att fort-gå i samma riktning. In- om de fria yrkena, särskilt journalistyrket, torde också absorberas ett stigande antal personer med statsvetenskaplig utbildning.
I det föregående ha återgivits vissa siffror rörande den omfattning, i vilken de statsvetenskapliga ämnena studeras vid våra universitet och högskolor. Av dessa uppgifter framgår, att intresset för dessa ämnen numera är så starkt, att det synes motiverat att sluta en fastare ram kring studierna av desamma. Med samhällsorganisationens nuvarande ut— veckling och den ständiga tillväxten av den statliga verksamheten fram- står det som ett elementärt krav, att den akademiska undervisningen läm— nar tillgång till en fast organiserad samhällsvetenskaplig examen med ett starkt inslag av ekonomisk och politisk skolning.
Redan med det sagda äro vägande skäl givna för inrättandet av en stats— vetenskaplig examen. Det synes vara en helt naturlig åtgärd att på ett lämpligt sätt organisera studiet av hithörande ämnen, såsom också redan skett i våra nordiska grannländer. Av de sakkunnigas konferenser med representanter för ämbetsverken har tydligt framgått, att ett sådant steg skulle vara önskvärt ur förvaltningens synpunkt. De vid remissbehandlin— gen av 1933 års departementspromemoria från universitets- och högskole— myndigheterna framförda reformförslagen bära alla vittnesbörd om beho— vet av en ändamålsenligare förutbildning för innehavarna av vissa. befatt— ningar inom statsförvaltningen.
Härtill kommer också den nytta en fastare organisation av de sam— hällsvetenskapliga studierna skulle medföra för dessa studier. Många av de nu verksamma forskarna på samhällsvetenskapernas område torde kunna betyga, vilka svårigheter som mött dem vid det vetenskapliga ar— betet på grund därav att de icke på ett tidigt stadium fått en allsidig och fast samhällsvetenskaplig grundval att bygga på. De akademiska lärarna inom dessa grenar av vetenskapen torde också vara väl medvetna om att en bättre organisation av de samhällsvetenskapliga studierna är ett trängande behov även med hänsyn därtill, att de studerande alltför ofta icke förstå att giva sina studier en sådan läggning och inriktning, som naturligt leder dem ut i det praktiska livet.
I sista hand avgörande för frågan om inrättande av en statsvetenskap— ]ig examen blir emellertid, om det går att finna en examensform, som kan inpassas i den bestående universitetsorganisationen och som likväl bättre än de nuvarande examensformerna fyller de föreliggande behoven. Ett slutligt svar härpå kan icke ges, förrän i samband med en närmare dis— kussion av de möjligheter för examens anordnande, som erbjuda sig.
Allmänna riktlinjer för en statsvetenskaplig examens anordnande.
Av den föregående redogörelsen har framgått, att två huvudlinjer för en statsvetenskaplig examen komma i fråga, nämligen å ena sidan en helt eller huvudsakligen filosofisk linje, å andra sidan en linje, bestående av juridiska och filosofiska ämnen, vilken sistnämnda linje i det följande för enkelhetens skull benämnes juridisk linje. Det torde vara lämpligt att vid den efterföljande framställningen behandla de båda linjerna var för sng.
a. Filosofisk linje.
Under remissbehandlingen av departementspromemorian har den upp— fattningen framskymtat, att det utbildningsbehov, som skulle fyllas av en statsvetenskaplig examen inom filosofiska fakulteten, skulle kunna till- godoses inom ramen för filosofie kandidatexamen.
Nämnda examen har emellertid icke varit avseddatt tjänstgöra såsom förvaltningsexamen. Den är vad ämnesvalet beträffar den minst organi— serade eller rättare sagt den enda icke organiserade examensformen vid. våra universitet och högskolor. Full frihet lämnas de studerande att inom ramen av den akademiska undervisningens möjligheter sammansätta snart sagt vilka ämnen som helst till en filosofie kandidatexamen. Otvi— velaktigt är att denna frihet i ämnesvalet i och för sig är en stor för— tjänst hos examensformen. Lika obestridligt torde emellertid vara, att den brist på fasthet hos filosofie kandidatexamen, som vållas av det. fria ämnesvalet, är en allvarlig olägenhet, om examensformen skall tjänst—
göra som förvaltningsexamen. Erfarenheten har visat, att de studeran- de ej sällan visa omdömeslöshet vid kombinationer av filosofiska ämnen till en filosofie kandidatexamen. Ofta få rena tillfälligheter avgöra in— nehållet i en filosofie kandidatexamen. Av råmaterialet till en i det fö— regående intagen statistik rörande de statsvetenskapliga studierna vid universiteten och högskolorna kan utläsas, att även ett ganska stort an— tal studerande, som förbereda sig till statstjänster, där en gedigen stats— vetenskaplig utbildning är nödvändig eller önskvärd, välja mindre lämp— liga ämneskombinationer. Vid de sakkunnigas överläggningar med ve- derbörande representanter för ämbetsverken ha nyss antydda med filo— sofie kandidatexamen förbundna olägenheter understrukits. Det har från nämnda representanters sida anförts, att aspiranterna till sådana befatt— ningar i ämbetsverk, där en statsvetenskaplig examen skulle vara önsk— värd, ofta nog uppvisa mindre tillfredsställande ämneskombinationer.
En brist hos filosofie kandidatexamen såsom förvaltningsexamen är också, att studierna i de statsvetenskapliga ämnena icke utgöra ett slutet helt. Studiekurserna i de olika ämnena ha icke lämpats med hänsyn till varandra och samordnats för ett gemensamt syfte; varje ämne framstår såsom en relativt isolerad enhet för sig.
*Det har förmenats, att de anmärkta bristerna skulle kunna avhjälpas inom ramen för nuvarande examensordning. Man har sålunda ifrågasatt, att ett närmare samarbete borde etableras mellan lärarna i de statsveten— skapliga ämnena vid rikets universitet och högskolor. Vidare kunde, har det ansetts, anvisningar om lämpliga ämneskombinationer givas dem, som vilja söka sig in i statsförvaltningen. Den nu rådande starka konkurren— sen på detta område skulle medföra, att ytterst få studerande nöjde sig med minimifordringarna i filosofie kandidatexamen. Det har därför an— tagits, att ämbetsverken icke skulle behöva komma att lida brist på sö— kande med grundliga studier i de statsvetenskapliga ämnena.
Enligt de sakkunnigas mening löses emellertid icke föreliggande prob- lem slutgiltigt på nyss antytt sätt. En grundligare reform erfordras och en lämplig sådan ernås, om, såsom i departementspromemorian föresla— gits, en statsvetenskaplig examen inrättas inom filosofiska fakulteten. Genom en sådan åtgärd betonas sambandet mellan de ämnen, varom frå— ga är, på. ett vida kraftigare sätt än eljest kan ske. Det eftersträvansvär— da samordnandet av studieplaner och undervisning blir då en självfallen sak. De studerande få på ett i ögonen fallande sätt utstakat för sig, hur den statsvetenskapliga studiebanan bör vara beskaffad. Man kan för- vänta, att intresset för de statsvetenskapliga studierna stimuleras, när deras enhetliga karaktär och samhälleliga betydelse klart markeras genom en särskild examensform. Examen skulle komma att meritera till de flesta sådana befattningar i statstjänsten, till vilka nu filosofisk examen bereder tillträde, samt vidare till åtskilliga befattningar i den kom— munala förvaltningen och hos vissa ekonomiska organisationer. Den
skulle dessutom kunna vara av värde som förutbildning till vissa lärare— tjänster och för journalistisk verksamhet. Icke minst viktigt är, att exa- men skulle bilda en solid grundval för fortsatta vetenskapliga studier inom samhällsvetenskaperna.
Grundstommen i en filosofisk statsvetenskaplig examen bör mot bak— grunden av det nu anförda bildas av de i egentlig mening statsvetenskap— liga ämnena, nationalekmwmi, statskunskap och statistik. Det må erin— ras, att vid diskussionen i ärendet alltsedan år 1910 alltid förutsatts, att ifrågavarande ämnen böra utgöra ingredienser i en statsvetenskaplig examen. De sakkunnigas överläggningar med representanter för äm— betsverken ha bestyrkt riktigheten av denna uppfattning och ha givit vid handen, att speciellt dessa ämnen äro ägnade att skänka det bildningsun- derlag, som erfordras vid åtskilliga av de föl-utnämnda tjänsterna.
Vid behandlingen av frågan vilka övriga ämnen, som kunna tänkas vara. av värde för examensformen, ha de sakkunniga funnit, att ämnena kista» m'a. och matematik till en början böra komma i betraktande. De komplet— tera de i egentlig mening statsvetenskapliga ämnena, historia såväl stats— kunskap och nationalekonomi som statistik och matematik de båda sist- nämnda ämnena. Beträffande ämnet matematik gäller härutöver, att det är av vikt, att det kommer i fråga med hänsyn till de studerande, som vilja inrikta studierna med sikte på statistiska befattningar i äm— betsverken och annorstädes. Så kallad aktuariekompetens grundlägges genom bland annat tre betygsenheter i detta ämne i filosofisk exa— men. Skall aktuariekompetens förvärvas i förevarande examen, ökas den totala betygssumman betydligt. Möjligheten att förvärva sådan kom- petens inom denna examen bör emellertid hållas öppen. Då härtill kom— mer, att ifrågavarande ämne som nämnts i vissa hänseenden har nära samband med såväl nationalekonomi som statistik, ha de sakkunniga fun— nit starka skäl för sin ståndpunkt, att det bör anslutas till den ifråga- satta filosofiska examenslinjen.
Från olika håll ha vid ärendets tidigare behandling framförts önskemål, att även geografi och praktisk filosofi borde ingå i ifrågavarande exa— men. Med hänsyn till de för dessa förslag anförda skälen vilja de sak- kunniga förorda, att också dessa ämnen förutses i den examensordning, som skall fastställas för den filosofiska linjen.
På samhällsstudiets område finnas vissa discipliner, som ännu icke er- hållit företrädare inom den akademiska undervisningen (exempelvis socio— logi). På grund härav är för närvarande frågan om införlivandet av des— sa grenar av vetenskapen med en statsvetenskaplig examen icke aktuell. Det torde icke behöva särskilt framhållas, att om i framtiden med den akademiska undervisningen skulle förenas discipliner av här avsett slag det är av värde, att de infogas i en statsvetenskaplig examen.
Enligt de sakkunnigas mening böra alltså i en statsvetenskaplig examens
filosofiskt betonade linje komma i fråga ämnena nationalekonomi, stats— kunskap, statistik, historia, matematik, geografi och praktisk filosofi.
De sakkunniga övergå nu till spörsmålet, huru nämnda ämnen böra in— passas i den ifrågasatta examenstypen. I departementspromemorian tänkte man sig antingen att vissa, förslagsvis två ämnen skulle göras obli— gatoriska, under det övriga ämnen skulle bli valfria, eller också att två särskilda ämnen (statskunskap och nationalekonomi) borde göras fast ob— ligatoriska, så att de komme att ingå som kärna i alla kombinationer med andra ämnen. I båda fallen skulle —— förutom statskunskap och national— ekonomi — såsom ämnen förekomma statistik, historia och geografi.
Den tanke, som ligger bakom nyss antydda uppslag, är givetvis att ge- nom icke alltför snäva föreskrifter rörande kombination av de i examen ingående ämnena ernå en smidigare anpassning av studierna efter de stu- diemål, de studerande uppställt för sig. De sakkunniga vilja icke förneka, att en mer elastisk studieram kan vara av värde ur nyssnämnda synpunkt. En oavvislig fordran synes emellertid, såsom tidigare framhållits, böra vara, att examen ger en solid och enhetlig bildning i de ämnen, som kunna betecknas såsom i egentlig mening statsvetenskapliga och vilkas studium synes ha det jämförelsevis största värdet med hänsyn till den nya exa- mensformens speciella ändamål. Studierna böra med andra ord koncen— treras på nämnda ämnen och en filosofisk linje av den nya. examensfor— men bör därför enligt de sakkunnigas mening obligatoriskt omfatta äm— nena nationalekonomi, statskunskap och statistik. På grund av vad de sakkunniga i det föregående anfört, bör emellertid en studerande härut- över ha möjlighet att till nämnda ämnen foga sådana ämnen, som kunna utgöra stöd för de obligatoriska examensämnena. För att fasthålla kra— vet på att den nya examen blir en sluten, på vissa ändamål inriktad exa— men bör dock den minimibetygssumma, som examen obligatoriskt skall omfatta, ej kunna förvärvas i fler än högst fyra av förevarande äm— nen. Under sådana förhållanden skulle den studerande i examen kunna ut— över de tre obligatoriska ämnena tillgodoräkna sig endast ett av ämnena historia, matematik, geografi och praktisk filosofi. Det lägsta i minimi- betygssumman ingående antalet ämnen, som examen skulle omfatta, skulle alltså utgöra tre, nämligen de obligatoriska ämnena, och det högsta i nämnda betygssumma ingående antalet ämnen utgöra fyra, nämligen de obligatoriska plus ett tillvalsämne. Till frågan om fördelningen av be- tygsenheterna mellan ifrågavarande ämnen återkomma de sakkunniga i det följande.
Enligt de sakkunnigas mening bör alltså den filosofiska linjen av stats— vetenskaplig examen bestå av tre obligatoriska ämnen, nämligen national— ekonomi, statskunskap och statistik, samt eventuellt ett av ämnena histo- ria, geografi, praktisk filosofi och matematik. Här må emellertid fram— hållas, att närde sakkunniga i det föregående så starkt betonat värdet av
fördjupning av studierna i de statsvetenskapliga ämnena, så utesluter icke denna uppfattning, att rätt bör kunna inedgivas de studerande att i exa— men till förutnämnda särskilt angivna ämnen frivilligt foga även andra ämnen inom filosofiska fakulteten. Den för de sakkunniga avgörande synpunkten är nämligen, att det mer obligatoriska innehållet i examen fyller kraven på grundlighet i studierna. Kunna i examen utöver den obligatoriska ramen ingå även andra filosofiska ämnen, som kunna vara av betydelse för den studerandes blivande verksamhet, exempelvis språk (för utrikesförvaltningen och för journalistyrkct), såär det enligt de sak—- kunnigas mening endast till fördel.
Av det föregående framgår, att under remissbehandlingen av departe— mentspromemorian från vissa. håll, bland annat inom Stockholms hög- skola, framhållits, att det på åtskilliga verksamhetsområden otvivel— aktigt framstår som en kännbar brist, att rättslivets företeelser icke ens i sina allmännaste drag studeras av andra än dem, som bereda sig till juridisk examen. De sakkunniga biträda denna mening och förorda där— för, att även i en i övrigt rent filosofisk examenslinje inrymmes ett visst mått av juridiska studier. Dessa studier kunna enligt sakens natur icke göras lika omfattande som de juridiska studier, vilka enligt de sakkun- nigas efterföljande förslag skola ingå i en juridisk linje av statsveten— skaplig examen. En nöjaktig uppfattning om de juridiska grundbegrep- pen torde kunna erhållas genom den allmänna juridiska kurs, som enligt vad de sakkunniga nedan föreslå skall ingå i den juridiska linjen av statsvetenskaplig examen. De sakkunniga förorda alltså, att de stude— rande skola obligatoriskt genomgå en allmän kurs i juridikens grunder.
De sakkunniga återkomma i det följande, sedan de undersökt möjlig— heterna att inrätta en juridiskt statsvetenskaplig examen, närmare till frågan om utformningen i övrigt av den filosofiska linjen.
b. Juridisk linje.
De hittills framkomna förslagen att inrätta en statsvetenskaplig examen med juridisk karaktär ha haft sitt upphov däri, att juris kandidatexamen ur tvenne synpunkter ansetts mindre tillfredsställande som förutbildning för förvaltningstjänstemån. Å ena sidan har förmenats, att juris kandi- datexamen ger för ringa kunskap om de reala förhållanden, med vilka förvaltningstjänstemännen komma i beröring. Å andra sidan har an- märkts, att juris kandidatexamens kurser i civilrätt, straffrätt och pro— cessrätt äro onödigt vidlyftiga för vissa förvaltningstjänstemän, medan däremot studiet av de offentligrättsliga ämnena ej är tillräckligt djup— gående.
Önskemålet om en mer omfattande offentligrättslig utbildning skulle kunna tillgodoses genom differentiering av juris kandidatexamen på två linjer, en domstolsjuridisk och en förvaltningsjuridisk. På den senare linjen skulle en förskjutning äga rum från civilrätt, straffrätt
och processrätt till statsrätt, förvaltningsrätt och finansrätt. En sådan lösning är dock otillfredsställande redan av den anledningen, att den icke tillgodoser det viktiga kravet på ökade realkunskaper hos förvaltnings— tjänstemännen. Härtill komma andra. olägenheter. Det torde således vara svårt att åstadkomma den ifrågasatta differentieringen utan ökning av lärarkrafterna, såvida man icke vill riskera, att den ena linjen blir cf- tersatt. Ur de studerandes synpunkt skulle anordningen sannolikt kom— ma att te sig olämplig. De, som bestämde sig för den förvaltningsjuri— diska linjen, skulle efter avlagd examen äga rent juridisk utbildning utan att dock kunna nyttiggöra den annat än inom vissa grenar av statsförvalt- ningen. I jämförelse härmed skulle de, som valt den domstolsjuridiska linjen, vara vida bättre ställda. Det är därför sannolikt, att de, som i första hand ämnade söka sig in i förvaltningen, ej sällan skulle känna sig föranlåtna att dessutom avlägga examen även på den andra linjen. Å andra sidan skulle måhända en del av dem, som i första hand ville ägna sig åt domstolsjuridiken, för säkerhets skull skaffa sig även den merit, som den förvaltningsjuridiska examen kunde innebära. Differentierin- gen skulle därför av allt att döma medföra en fara för en ökning av de juridiska studiernas omfång. Detta synes icke vara önskvärt, då juris kandidatexamen redan nu på grund av den växande lagstiftningen nått en omfattning, som icke utan nödtvång synes böra ytterligare ökas.
På grund av dessa omständigheter vilja de sakkunniga icke tillstyrka, att frågan löses genom en differentiering av juris kandidatexamen. En— ligt de sakkunnigas mening kan en lösning sökas endast i en kombination av filosofiska och juridiska ämnen.
Enligt gällande bestämmelser kan en dylik kombination, om den skall nå en formell examensmässig avslutning, åvägabringas endast genom att den studerande avlägger fullständig filosofisk examen, vanligen filosofie kandidatexamen, och fullständig juridisk examen, vanligen juris kandi— datexamen. Denna kombination förekommer enligt den förut anförda sta— tistiken ganska ofta. Emellertid är det tydligt, att studietiden blir högst avsevärd, om filosofie kandidatexamen kombineras med juris kandidat— examen. Den beräknade tiden för den förra examen är sex terminer, för den senare nio terminer. Kombinationen filosofie kandidatexamen—kan— sliexamen kräver visserligen mindre tid men är också av mindre värde. Kansliexamen har som bekant kommit att betraktas såsom en examen av lägre kvalitet, och dess betydelse i merithänseende är därför ringa. Den föregående statistiken visar också, att sistnämnda kombination inom statsförvaltningen är ganska sällsynt och där förekommer i vida mindre utsträckning än kombinationen juris kandidatexamen—filosofie kandi— datexamen.
Ökad möjlighet att förena juridiska och filosofiska studier skulle bere— das genom det vid Lunds universitet väckta, av universitetskanslern un- derstödda förslaget om att den, som avlagt juris kandidatexamen, skulle
erhålla rätt att avlägga särskild prövning i vissa ämnen inom filosofiska fakulteten. Detta förslag löser emellertid frågan endast delvis. Det öpp- nar möjlighet för dem, som huvudsakligen ägna sig åt juridik, att kom- plettera med humaniora. Däremot kvarstår olägenheten att den, som av- lagt filosofisk examen, nödgas avlägga hela juris kandidatexamen, om han vill bedriva mera kvalificerade och meriterande juridiska studier. Försla— get ger ej heller möjlighet att förena ett mindre mått av filosofiska studier med ett mindre mått av juridik.
Det bör därför undersökas, huruvida icke studiet av vissa filosofiska ämnen kan förenas med juridiska studier, som äro mindre omfattande än de, som fordras för en juris kandidatexamen, men likväl mer djupgående än studierna för kansliexamen. De filosofiska ämnen, som härvid när- mast ifrågakomma, äro nationalekonomi, statistik och statskunskap. Bland de juridiska ämnena skulle huvudvikten ligga på de offentligrättsliga äm— nena, statsrätt, förvaltningsrätt och finansrätt.
Gentemot förslag av sådan innebörd reses gärna från juridiskt håll den invändningen, att de juridiska studierna bilda en enhet, inom vilken varje del så nära sammanhänger med de övriga, att ett lösbrytande av någon del ur den slutna examensenheten icke är möjligt. Det hävdas, att en juridisk examen, som ej har den nuvarande juris kandidatexamens om- fång och icke förutsätter ett lika grundligt studium av civilrätt, straff— rätt och processrätt som denna, ej skulle ha något väsentligt värde i juri— diskt hänseende. Understundom anses det rentav förkastligt att ge de studerande en juridisk utbildning, som icke är fullständig. Man skulle därigenom _ anses det —— skapa ett sken av juridisk kompetens, som icke motsvarades av de verkliga förhållandena. Allt eller intet förmenas därför vara principen vid anordnandet av de juridiska studierna.
Denna mening är dock ingalunda enhällig bland representanterna för juridiken. Inom de juridiska fakulteterna framträdde tvärtom, såsom av det föregående framgår-, under remissbehandlingen av 1933 års departe— mentspromemoria ett betydande intresse för en förvaltningsexamen, be— stående av både filosofiska och juridiska ämnen, där huvudvikten inom den juridiska delen skulle ligga på de offentligrättsliga ämnena. Vid de sakkunnigas konferenser med representanter för ämbetsverken har fram— gått, att ett liknande intresse förefinnes inom statsförvaltningen.
Avgörande för frågan är, vilken användbarhet den ifrågasatta examens— typen skulle kunna få. Vissa antydningar härom ha lämnats redan här ovan. Givetvis skulle den nya examen icke kunna ersätta juris kandi— datexamen på de poster inom förvaltningen, vid vilka fullständig juridisk utbildning är nödvändig. Varje oberättigat sken härav bör enligt de sak— kunnigas mening undvikas. Sedan således en viss grupp av befattningar avskilts, återstå emellertid trenne stora grupper för vilka den tilltänkta examen skulle kunna få betydelse.
Den första gruppen utgöres av de befattningar, för vilka enbart filo—
sofisk utbildning bereder kompetens. För innehavarna av vissa av dessa befattningar skulle otvivelaktigt ett mera omfattande studium av juri— dik än som ingår i den för den filosofiska linjen föreslagna allmänna kur— sen i många fall kunna vara till nytta. De ha i stor utsträckning att till— lämpa författningar av olika slag. Om också erforderlig vana härutinnan så småningom förvärvas under den praktiska tjänstgöringen, skulle dock ett avsevärt stöd erhållas genom en under universitetsstudierna inhämtad allmän översikt över rättssystemet, särskilt om denna innefattade ett för— djupat studium av de offentligrättsliga ämnena.
Den andra gruppen av befattningar, för vilka en kombination av filo— sofiska och juridiska studier skulle vara lämplig, utgöres av de tjänster, till vilka juridisk och filosofisk examen bereda konkurrerande kompetens. I betydande utsträckning besättas dessa befattningar förnärvarande med personer med enbart juridisk utbildning. Det torde emellertid ofta fram- stå såsom en brist, att dessa juridiskt utbildade personer icke bedrivit mer djupgående studier i nationalekonomi än som fordras för betyget godkänd i juris kandidatexamen samt inga studier i statistik eller stats- kunskap. Vid de sakkunnigas konferenser med representanter för förvalt— ningen har denna uppfattning bestyrkts. Med hänsyn till den stora i:e— tydelse, som utredningsarbete numera fått inom förvaltningstjänsten, är det, såsom tidigare betonats, av synnerlig vikt, att vederbörande befatt— ningshavare äro väl förtrogna med nationalekonomiska spörsmål och sta— tistiska metoder. Samtidigt är emellertid ej sällan en viss juridisk ut— bildning önskvärd, ehuru den icke behöver vara så ingående som den, vil— ken fordras hos domare eller hos dem, som skola representera den juri— diska fackkunskapen inom förvaltningen. De sakkunniga förmena där- för, att en på lämpligt sätt sammansatt examen, innefattande både filo— sofiska och juridiska ämnen, skulle befinnas lämplig för de befattningar, varom nu är fråga och till vilka ej den ovan förordade filosofiska exa— menslinjen kan anses äga företräde.
Den tredje gruppen av de tjänster, vid vilka en juridiskt statsvetenskap— lig examenslinje skulle kunna komma i fråga, består av de befattningar, till vilka kansliexamen enligt gällande kompetensbestämmelser bereder tillträde. En examen, vilken inrymmer juridiska studier till åtminstone samma omfång som de i kansliexamen ingående och vilken dessutom inne— håller studier i de i egentlig mening statsvetenskapliga ämnena, bör en— ligt de sakkunnigas mening kunna kvalificera till dessa tjänster.
Även på den juridiska linjen måste, såsom redan tidigare framhållits, huvudvikten ligga på de filosofiska ämnena. Meningen är, att studiet av dessa ämnen skall ge den egentliga fackutbildningen och den allmänna översikten, medan de juridiska studierna skola tjäna till att skänka de stu— derande erforderlig kännedom om den institutionella ram, vari samhälls- livets företeelser röra sig. De juridiska studierna bli alltså att betrakta såsom ett komplement till de filosofiska.
En juridisk linje synes böra ha ungefär samma omfång som den filoso— fiska" linjen enligt det ovan anförda skulle ha. Härav följer att studiet av de filosofiska ämnena måste inskränkas för att bereda plats åt de ju- ridiska. Detta bör emellertid helst icke ske på bekostnad av grundlig- heten. De filosofiska ämnen, som medtagas, böra på den juridiska linjen studeras om möjligt lika noggrant som på den filosofiska linjen för att cxamens kvalitet skall bli likvärdig. På grund härav måste antalet äm- nen, som medräknas i den för examen stadgade lägsta betygssumman, inskränkas. Till en början torde det vara erforderligt att borttaga det fjärde ämnet, tillvalsämnet. Men det synes även böra övervägas, om icke den obligatoriska ramen för ämnesinnehållet bör förminskas. Vid bedö— mandet av denna fråga måste följande synpunkter beaktas.
Å ena sidan märkes, att statskunskapen delvis motsvaras av de offentlig— rättsliga ämnena inom juridiska fakulteten, särskilt statsrätten. Stats- kunskapen omfattar betydande områden, som icke ingå i de offentligrätts— liga ämnena, medan dessa å sin sida, särskilt förvaltningsrätten och fi- nansrätten, inbegripa mycket, som ej hör till statskunskapen. Ofrånkom— ligt är dock, att i viss utsträckning en dubblering äger rum, när en stude- rande läser både statskunskap och de offentligrättsliga ämnena.
Å andra sidan märkes, att nationalekonomi aldrig kan undvaras på den juridiska linjen, om icke denna skall få en helt annan karaktär än den, filosofiska. En examen på den filosofiska linjen kommer enligt de sak— kunnigas förslag alltid att garantera kunskaper i nationalekonomi. Om man tilläte obegränsad frihet i valet av filosofiska ämnen å den juridiska linjen, kunde det inträffa, att nationalekonomi uteslötes. Därmed skulle emellertid just det gå förlorat, som under diskussionen om en statsveten- skaplig examen ansetts vara det viktigaste, nämligen grundlig ekonomisk skolning. Examens otillfredsställande karaktär skulle ytterligare accen- tueras, om den studerande lade huvudvikten på statskunskap respektive statistik och därtill fogade det lägsta betyg i statistik respektive statskun— skap, som kunde räcka för att fylla ut betygssumman. Såsom nedan skall närmare utvecklas, ha de sakkunniga ansett, att fyra be-tygsenheter i de filosofiska ämnena böra fordras på den juridiska linjen. Med obegränsad valfrihet skulle då examen kunna sammansättas så, att den studerande toge tre betyg i statskunskap eller statistik och därjämte i den valda. examenskombinationen ett betyg i statistik eller statskunskap, samt där— efter de juridiska ämnena. Det är uppenbart, att en sådan examen icke skulle ge vad man åsyftat med en statsvetenskaplig examen.
Nationalekonomi bör följaktligen alltid vara obligatoriskt ämne även på den juridiska linjen. Kunskapsfordringarna däri böra vara desamma som på den filosofiska linjen.
Det återstår då att pröva, huruvida valfrihet skall råda mellan statistik och statskunskap. Övervägande skäl tala för att besvara denna fråga ja— kande. Statskunskap har icke så utpräglat rättsligt innehåll som de offent—
42 ligrättsliga ämnena utan ger fastmer en djupare historisk—politisk bild— ning samt en mer ingående kännedom om det moderna statslivet och om utländska författningar än de offenligrättsliga studierna inom den för de- .samma tillmätta tiden kan förmedla. Bland de av de sakkunniga hörda re- presentanterna för ämbetsverken har betonats värdet för förvaltningen av .studier i statskunskap. Även ämnet statistik har emellertid stor bety-delse i denna examensform. Den utgör ett komplement till nationalekonomien och är av praktiskt värde för de studerande, som ämna söka sig till sta- tistiska tjänster i statsförvaltningen och annorstädes. På grund av vad nu anförts kunna de sakkunniga icke förorda, att någotdera av de båda nyssnämnda ämnena statistik och statskunskap uteslutes ur examensfor— men. De anse sig i stället böra tillstyrka, att de studerande skola i exa- men medtaga, förutom nationalekonomi, ettde'ra av ämnena statskunskap och statistik. Hinder synas emellertid ej böra läggas för att medtaga alla tre ämnena.
Vad det juridiska inslaget i examen beträffar vilja de sakkunniga icke förorda bildandet av något nytt ämne, »administrativrätt», såsom före- .slogs i 1910 års betänkande. De juridiska studierna böra lämpligen så nä— .ra som möjligt ansluta sig till gällande examensordning inom juridiska fakulteten, både för att den vanliga undervisningen skall kunna utnyttjas direkt för statsvetenskaplig examen och för att inga särskilda svårigheter .skola möta, om någon vill komplettera denna examen med fullständig juris kandidatexamen.
Det skulle kunna synas ligga nära till hands att, såsom också föresla- gits, helt enkelt låta det juridiska inslaget bestå av kansliexamen. Denna examen omfattar, utom nationalekonomi, ämnena juridisk encyklopedi, .statsrätt (utan folkrätt), förvaltningsrätt och finansrätt, i vilka ämnen .gälla samma kursfordringar som för juris kandidatexamen, samt dess— utom mindre kurser i civilrätt, straffrätt och processrätt. Av flera skäl är emellertid kansliexamen mindre väl lämpad för ändamålet. Splitt— ringen på ett alltför stort antal examensämnen vållar, att erforderlig fördjupning icke kan erhållas inom den tid, som lämpligen kan anslås .åt de juridiska studierna. Kursen i straffrätt är onödigt vidlyftig, då den är avsedd att förbereda för land-sfiskalstjänstgöring. Däremot är det 'en brist, att ämnet folkrätt icke ingår i examen. Med hänsyn till de in- ternationella relationernas växande betydelse vore en kännedom om den internationella rätten önskvärd hos statstjänstemännen i allmänhet. Framför allt bör naturligtvis folkrätten ingå i examen, om den skall be— reda tillträde till utrikesdepartementet. Av samma skäl kan det ifråga- sättas, att möjlighet beredes att i examen inbegripa även internationell privaträtt, vilket ämne icke tillhör kansliexamen. Studierna i civilrätt och processrätt äro visserligen till omfånget tillräckliga för statsveten— skaplig examen. Emellertid måste det befaras, att dessa studier i allmän— het äro föga fruktbärande. Någon särskild undervisning för kansliexa-
men förekommer vanligtvis icke, varför de studerande hänvisas till själv— studier. Just när det gäller att på relativt kort tid inhämta en över- silktlig kunskap, är emellertid en lärares handledning i hög grad påkal— laud. Ifråga om statsrätt, förvaltningsrätt och finansrätt gälla visserli- geen, såsom nyss anförts, samma kursfordringar som för juris kandidat- examen. I praxis torde dock ofta nog fordringarna faktiskt sättas något lägre. I statsvetenskaplig examen bör emellertid en särskild vikt läggas vid dessa ämnen.
På grund härav avböja de sakkunniga tanken att låta det juridiska elementet bestå av kansliexamen. I stället föreslås följande anordning. Ämnena statsrätt med folkrätt, förvaltningsrätt och finansrätt tagas en- ligt de för juris kandidatexamen givna bestämmelserna. För att under- stryka vikten av att dessa ämnen studeras grundligt uppställes krav på en viss kvalificering av betygen. Huvudgrunderna av civilrätt och pro- cessrätt ävensom straffrättens allmänna principer inhämtas genom en. juridisk kurs, som göres avsevärt större än den vanliga propedeutiska kursen. Önskvärt vore att kursen kunde få ungefär samma omfattning som den ettåriga kurs, vilken ges vid handelshögskolan i Stockholm,. ehuru läggningen delvis borde bli en annan. Då emellertid en sådan an- ordning skulle medföra krav på avsevärt ökade anslag för undervisning- en. vilja de sakkunniga icke under nuvarande förhållanden ifrågasätta densamma. En någorlunda tillfredsställande lösning inom en relativt måttfull kostnadsram torde kunna vinnas genom att en kurs anordnas under vårterminen med fullt utnyttjande av den tid, som då står till buds. En sådan kurs kunde bli avsevärt mera omfattande än den van- liga propedeutiska kursen, vilken ges mellan den 12 oktober och slutet av november månad, varjämte det mindre antalet deltagare skulle göra det möjligt att bedriva undervisningen mera intensivt och rationellt. Kur- sen behövde knappast anordnas årligen. Det skulle sannolikt räcka, om den anordnades exempelvis vartannat år. Lämpligen torde kunna upp— dragas åt kanslern för rikets universitet att för varje gång bestämma om kursens anordnande.
Utom de förut angivna ämnena synes även juridisk encyklopedi böra ingå i examen. Den allmänna orientering över rättsbegreppen, som detta ämne är avsett att ge, torde vara behövlig i en statsvetenskaplig examen. Dessutom minskas genom att detta ämne medtages belastningen å den allmänna juridiska kursen.
Något annat juridiskt ämne än de nyssnämnda, statsrätt med folkrätt, förvaltningsrätt, finansrätt samt juridisk encyklopedi, synes icke böra vara obligatoriskt. Det kunde ifrågasättas, om icke även rättshistoria borde inryckas, emedan examen därigenom komme att omfatta hela den-' s. k. första gruppen av juris kandidatexamens ämnen och en närmare an— slutning till gällande examensordning därigenom vinnas. Emellertid sy- nes detta skäl icke ha någon särskild betydelse. De till den första grup--
pen av juris kandidatexamen hörande ämnena bilda sakligt sett icke någon enhet. Sålunda hänger rättshistorien icke närmare ihop med de andra ämnena. I rättshistorien behandlas nämligen huvudsakligen pri- vaträttens historia. Statsförfattningens historia däremot ingår i ämnet statsrätt och finansrättens i finansrätt. Då därtill den historiska syn- punkten i hög grad beaktas både i nationalekonomi och statskunskap, torde det icke vara att befara, att de studerande skulle komma att sakna. historisk orientering över stats— och samhällslivets utveckling. Rätts— historien är att betrakta såsom en förberedelse för studiet av de ämnen, som icke skulle ingå i statsvetenskaplig examen, framför allt civilrätt, speciell privaträtt och processrätt.
Ett väsentligt skäl mot att i statsvetenskaplig examen medtaga rätts- historia, som är ett av de större ämnena i juris kandidatexamens första del, finna de sakkunniga i den belastning i tidsavseende, som detta skulle medföra. Något annat ämne av de i förslaget medtagna, som i stället skulle kunna uteslutas, finnes nämligen icke. Jämförelsevis mest um— bärligt skulle måhända juridisk encyklopedi kunna anses, men, utom att detta ämne är väsentligt mindre och kräver en kortare studiet-id, torde det dock vara i högre grad betydelsefullt för de statsvetenskapliga stu- dierna än rättshistoria. Skulle man ifrågasätta en förlängning av studie— tiden, borde denna utökning enligt de sakkunnigas mening ägnas åt en fördjupning av det civilrättsliga studiet. Den svaga punkten i den före— slagna examen torde nämligen ligga i det jämförelsevis ringa utrymme, som beretts civilrätten. Mer ingående studier i de offentligrättsliga äm— nena kunna svårligen genomföras utan rätt grundliga insikter i civil— rättens principer. De sakkunniga ha sökt möta detta behov genom att föreslå en betydligt utvidgad propedeutisk kurs med huvudvikten lagd å civilrättens grunder. Skulle erfarenhetsmässigt denna grundval för de offentligrättsliga studierna visa sig vara för svag, torde framdeles denna kurs böra ytterligare utbyggas till ettårig. Icke minst denna uppfatt- ning att statsvetenskaplig examen vid en utökning av studietiden i stället skulle behöva utvidgas åt helt annat håll har bestämt de sakkunniga att i alla händelser utesluta rättshistoria.
Härtill kommer, att någon verklig anknytning till gällande examens— ordning icke skulle åstadkommas genom att rättshistoria gjordes till obli—. gatoriskt ämne. De juridiska ämnena i statsvetenskaplig examen skulle nämligen ändå icke helt sammanfalla med första gruppen av ämnena i juris kandidatexamen. Dels skulle nationalekonomi vara obligatoriskt och romersk rätt utgå, dels skulle förvaltningsrätt, som tillhör andra gruppen, höra samman med examen. Medtagandet av rättshistoria såsom obligatoriskt ämne i statsvetenskaplig examen skulle icke på något sätt vara ägnat att underlätta en övergång till avläggandet av juris kandi- datexamen. För den, som vill förena statsvetenskaplig examen och juris kandidatexamen eller från statsvetenskapliga studier övergå till juridiska
studier, är det dock tämligen likgiltigt, på vilket stadium han läser rätts— historia. Den tid, som måste ägnas detta ämne, blir ju ändå alltid den- samma.
På grund härav torde icke finnas tillräcklig anledning att medtaga rättshistoria såsom obligatoriskt ämne. Viktigare än att få. en viss sken- bar anknytning till redan förefintliga examensformer synes vara att undvika all onödig splittring och i görligaste mån fördjupa studiet av de ämnen, som medtagas i examen.
Såsom frivilliga tillvalsämnen torde samtliga ämnen inom filosofiska fakulteten böra komma i fråga. Däremot synes det icke vara tillrådligt att utan inskränkning låta juridiska ämnen tillväljas. Civilrätt, speciell privaträtt, straffrätt och processrätt hänga så nära samman, att en examen icke gärna bör få innesluta allenast ett isolerat betyg i något av dessa äm- nen. Däremot finns det intet, som talar emot att ämnet rättshistoria gö— res till frivilligt tillvalsämne. V anskligare är att bedöma vilken ställ— ning tnternationell privaträtt bör ha i detta hänseende. Medtagandet av detta ämne såsom tillvalsämne skulle ha betydelse genom att som nämnts öka examens användbarhet för inträde i utrikesdepartementet. Ett dju- pare studium av internationell privaträtt förutsätter emellertid grund— liga kunskaper framför allt i civilrätt och processrätt. Av denna anled— ning kunde det synas omöjligt att låta den internationella privaträtten studeras utan samband med ett vidlyftigare studium av dessa ämnen. Emellertid bör beaktas, att den kurs i internationell privaträtt, som for- dras för juris kandidatexamen, är starkt begränsad och framför allt rör ämnets allmänna principer. För den, som bevistat den juridiska kursen för statsvetenskaplig examen, torde det därför icke möta några större svårigheter att tillägna sig det erforderliga kunskapsmåttet. På grund härav vilja de sakkunniga föreslå, att internationell privaträtt upptages såsom frivilligt tillvalsämne.
Detaljerna i examenslinjens organisation behandla de sakkunniga i ett efterföljande sammanhang.
Mot bakgrunden av vad nu anförts vilja. de sakkunniga, som tidigare uppehållit sig endast vid frågan om den juridiska linjens betydelse med hänsyn till utbildningen för tjänster i statsförvaltningen, framhålla, att den med ovan angivna allmänna läggning torde kunna vara en lämp- lig examen även för verksamhet på vissa andra områden. Härtill kom— mer en omständighet av icke ringa vikt. För de vetenskapliga studierna av vissa humanistiska ämnen, särskilt nationalekonomi och statskunskap, är en viss orientering över rättssystemet av betydelse, utan att därför lika ingående studier i juridik som för domarutbildningen erfordras. En- ligt de sakkunnigas mening skulle den tilltänkta juridiska linjen vara väl ägnad att fylla detta behov.
"46 Examensliniernas speciella anordning.
Av det föregående framgår, att de sakkunniga funnit, att både en filosofisk och en juridisk statsvetenskaplig examen fylla en uppgift i den akademiska undervisningen och kunna bli av betydelse vid tillgodo— seendet av behovet av akademiskt kvalificerad arbetskraft inom stats- förvaltningen och på andra områden. Examenslinjerna utesluta icke varandra och böra alltså icke uppställas såsom alternativ vid utform— ningen av den statsvetenskapliga examen. De äro avsedda att båda vid sidan av varandra ingå i den akademiska examensordningen och rymmas under den gemensamma beteckningen statsvetenskaplig examen. De fö— rete olikheter i fråga om det materiella ämnesinnehållet och dessa olik— heter normera deras användbarhet på olika områden. Men de ha det gemensamt, att de båda få ett utpräglat statsvetenskapligt och i synner— het ekonomiskt innehåll. Det är detta innehåll, obligatoriskt föreskrivet, som skiljer de båda examenslinjerna från de akademiska examenstyper, som redan finnas.
De sakkunnigas förevarande förslag står i överensstämmelse med den uppfattning, som företrätts av flertalet av de representanter för för- valtningen, med vilka de sakkunniga samrått. Enligt deras mening före- finnes inom statsförvaltningen ett visst behov av att kunna differentiera. examenskvalifikationerna efter olika befattningar. De sakkunnigas för— slag att den statsvetenskapliga examen klyves på två linjer i stället för att uniformeras efter en ovillkorlig examenslinje tillgodoser nämnda önskemål. Uppenbart är, att de ökade möjligheter till studiernas anpass- ning efter de studerandes blivande verksamhet, som bjudas genom detta förslag, även är av betydelse för andra förvaltningsområden och för de fria yrkena.
De sakkunniga upptaga nedan till behandling frågan, huru de båda examenslinjerna böra närmare anordnas, och utgå därvid från den ovan angivna förutsättningen, att de skola samordnas under en examensform, benämnd statsvetenskaplig examen.
a. Den filosofiska linjen.
Som ämnen i den filosofiska linjen skola enligt de sakkunnigas tidigare utvecklade förslag ingå nationalekonomi, statskunskap och statistik samt dessutom eventuellt ett av ämnena historia, matematik, geografi och prak— tisk filosofi. Andra ämnen inom filosofiska fakulteten skulle kunna fri- villigt fogas till examen.
Fördjupningen och värdet av den statsvetenskapliga bildning, som ifrå- gavarande examenslinje skall kunna lämna, beror i hög grad av de be- tygskvalifikationer, som böra fordras för examens godkännande. De sak— kunniga anse tillfyllest, om för denna linje av statsvetenskaplig examen räknas med samma antal betygsenheter som i filosofisk ämbetsexamen, alltså med sju betygsenheter.
För de akademiska examina beräknas för närvarande vissa studiernas omfattning normerande studietider. För juris kandidatexamen beräknas en normaltid av nio terminer, för kansliexamen fyra terminer, för filo— sofisk ämbetsexamen sju terminer och för filosofie kandidatexamen sex. terminer.
I 'de för filosofiska examina gällande studieordningarna beräknas i all—- mänhet en betygsenhet i ett ämne svara mot en termins studium av det— samma. Med tillämpning av denna norm och med beaktande av att den förutberörda juridiska kursen kan beräknas kräva sammanlagt omkring”. en termin, skulle för examen på den filosofiska linjen krävas åtta ter-— miner. Då emellertid den studerande, samtidigt med att nämnda juri— diska kurs bevistas, lämpligen synes kunna disponera någon tid även för- studier i andra ämnen, torde den nyss angivna studietiden vara beräk- nad med viss marginal. Härav följer, att den för den filosofiska linjen beräknade studietiden kan inrymma möjlighet till ytterligare fördjupade studier i de i examenslinjen ingående filosofiska ämnena.
Vad sedan angår betygsenheternas fördelning mellan ifrågavarande ämnen, bör, med fasthållande av den förut uttalade principen, examen koncentreras kring de i egentlig mening statsvetenskapliga ämnena. Min- dre än sex betygsenheter bör därför icke fordras i nämnda ämnen. Lämp— ligen bör för godkännande av examen fordras antingen minst sju betygs— enheter i de tre obligatoriska ämnena eller minst sex betygsenheter i nämnda ämnen och minst en betygsenhet i tillvalsämnet.
Med nyss återgivna förslag öppnas tydligen möjligheter att, utan att släppa kravet på koncentration och fördjupning i de statsvetenskapliga studierna, differentiera examen efter vissa bestämda studielinjer. Ge— nom att något av de obligatoriska ämnena göres grundläggande och i nämnda ämne förvärvas tre betygsenheter kan tydligen examen präglas av något av nämnda ämnen, och denna prägel kan ytterligare betonas genom att lämpligt ämne väljes såsom tillvalsämne.
Den statsvetenskaplig—filosofiska examenslinjens förhållande till andra examensformer belyses av nedanstående jämförelse:
Normal studietid (terminer)
Juris kandidatexamen .................... 9 _— Kansliexamen .................................... 4 Filosofisk ämbetsexamen ................ 7 Filosofie kandidatexamen ................ 6 Statsvetenskaplig-filosofisk examen 8
Antal betygs- enheter
I detta sammanhang må beröras frågan om studieplanerna för de i den filosofiska linjen ingående examensämnena. Vad nedan anföres äger även tillämpning på de i den juridiska linjen ingående filosofiska ämnena.
Av det föregående framgår, att de statsvetenskapliga ämnenas inord-
.nande i en statsvetenskaplig examen är av värde bland annat så till vida, att studierna av dessa ämnen kunna anpassas i syfte att bereda de stu» derande en enhetlig statsvetenskaplig bildning. De sakkunniga hålla före, att de nuvarande studieplanerna i nämnda ämnen vid de olika universi- teten och högskolorna i stort sett kunna bibehållas oförändrade. Vissa. .jämkningar synas dock erforderliga med hänsyn till ändamålet med den nya examen. De sakkunniga ha icke ansett det påkallat att i detalj granska studieplaner-nas innehåll utan begränsa sig till att sxissera, huru de i stora drag tänka sig att studiet av vederbörande ämnen bör läggas. De förutsätta, att frågan blir föremål för närmare övervägande av ve- derbörande ämnesrepresentanter vid universiteten och högskolorna.
En kurs för två betygsenheter i nationalekonoani i statsvetenskaplig examen synes ungefärligen böra motsvara en likadan kurs i filosofie kan— didatexamen, dock förskjuten i praktisk realistisk riktning utan att kra- vet på teoretisk träning eftersättes.
Vad angår ämnet statskunskap, torde den historiska delen av ämnet böra i viss mån beskäras till förmån för ett mer allsidigt studium av den moderna stats- och förvaltningsorganisationeu. Däremot torde åt de andra delarna av ämnet böra bibehållas ungefär lika stort utrymme som i filosofie kandidatexamen.
För ämnet statistik torde i stort sett kunna användas de nuvarande kurserna, möjligen med något starkare betoning av den administrativa statistiken.
Såsom i departementspromemorian framhållits, synes i ämnet historia tonvikten böra läggas på modern politisk eller ekonomisk historia och i ämnet geografi en framskjuten plats beredas åt den ekonomiska och poli— tiska geografien. I ämnet praktisk filosofi lärer den del av ämnet böra. accentueras, som bildar stöd för ämnena statskunskap och nationaleko— nomi.
Någon bestämd ordning, i vilken 'de filosofiska ämnena skola studeras, bör enligt de sakkunnigas mening icke föreskrivas. Möjligen kan ifrå— gasättas, om icke den allmänna juridiska kursen bör erhålla en bestämd plats i studierna, antingen före eller efter studierna av de filosofiska ämnena. De sakkunniga ha emellertid icke funnit av behovet påkallat att närmare fixera dess plats inom den filosofiska linjen, detta så myc— ket mindre som kursen lämpligen bör kunna bevistas samtidigt med att vederbörande studerar något annat i examen ingående ämne.
Det torde icke behöva särskilt framhållas, att studerande, som avlagt statsvetenskaplig examen på denna linje, bör äga rätt att avlägga filoso— fie licentiatexamen i något av de däri ingående ämnena. I). Den juridiska linjen.
Den juridiska linjen av statsvetenskaplig examen bör enligt de sakkun— nigas föregående förslag sammansättas av dels nationalekonomi, dels ett av, eventuellt båda ämnena statistik och statskunskap, dels ock juridisk
encyklopedi, statsrätt med folkrätt, förvaltningsrätt och finansrätt. Vi— dare bör enligt vad tidigare anförts i undervisningen ingå en grundlig juridisk kurs. Såsom frivilliga tillvalsämnen skulle förekomma rättshis— toria samt internationell privaträtt ävensom filosofiska ämnen efter fritt val.
De sakkunniga ha i det föregående uttalat önskvärdheten av en för— djupning av studierna i de offentligrättsliga ämnena. Dessa studier böra om möjligt bli mer kvalificerade än i juris kandidatexamen. Denna kva— lificering kan enligt de sakkunnigas mening vinnas därigenom, att högre betyg än godkänd regelmässigt fordras för examens godkännande. För att icke det filosofiska elementet i examenslinjen skall avsevärt reduce- ras är det dock nödvändigt att icke ställa alltför stora krav på betygs- kvalifikationen. På grund härav föreslå de sakkunniga, att för examens godkännande skall fordras minst betyget med beröm godkänd i ett av ämnena statsrätt med folkrätt, finansrätt och förvaltningsrätt. Enligt den nuvarande stadgan angående juridiska examina skall vid avgivande av betyg hänsyn tagas mera till grundligheten av den studerandes kun- skaper samt till graden av den mogenhet och förmåga av självständigt omdöme, som av honom ådagaläggas, än till omfattningen av de inhäm- tade studiekurserna. För betygen med beröm godkänd, icke utan berömd godkänd och godkänd må ej i något fall fordras till omfattningen olika studiekurser. De sakkunniga vilja lämna den frågan öppen, om den om— talade fördjupningen av studierna i de offentligrättsliga ämnena i stats— vetenskaplig examen skall vinnas genom att en större lärokurs inhämtas. Att så sker synes emellertid icke nödvändigt.
Betygssumman i de filosofiska ämnena kan med hänsyn till inslaget av juridiska ämnen icke sättas så högt som på den filosofiska. examenslin— ' jen. Lämpligen torde sammanlagt fyra betygsenheter i förstnämnda ämnen böra krävas.
De sakkunniga. övergå så till frågan om anordnandet av den juridiska kursen. Kursens allmänna läggning har ovan berörts. Bland de sak— kunniga har uppgjorts en plan för kursen. Enligt denna plan skulle kur— sen, förutom en allmän inledning, omfatta:
1. familjerätteus huvudgrundl'r. särskilt makars egendomsförhållande. arv. testamente och förmynderskap;
2. allmänna regler om avtal, om fullmakt och preskriptinu m. m. ur obligations- rätten's allmänna del;
. Icöp av lös egendom; . uppdrag och kommission; . försträckning, skuldebrev. växel och check: . pant och borgen; . försäkringsrätt; . fraktavtal;
. arbetsavtal;
. regler om bolag, föreningar, banker, firma och stiftelser; . immaterialrätt (palenträtt, författurrätt m. m.);
wowm—laWu-w
hsb-l
12. regler om fast egendom: fiislighctsbildniligen, köp av fast egendom. lagfart. inteckning, servitut, arrende, hyra och expropriation;
13. grunddrag av lagstiftningen om vatten, gruvor och skogar; 14. civilprocessens 15. utsökningslagens och 16. konkursrättcns huvuddrag samt 17. straffrättens allmän-na principer.
Undervisningen skall enligt planen illustreras genom demonstration av juridiska handlingar, såsom köpebrev, inteckningar, växlar, varjämte enklare övningar i uppsättande av sådana handlingar skulle anordnas och undervisningen så mycket som möjligt belysa de faktiska förhålla» dena inom rättslivet. Under kursen böra hållas fortlöpande förhör och efter dess slut anordnas formlig tentamen, varvid inga andra betyg än godkänd och icke godkänd böra givas.
I förhållande till den nuvarande propedeutiska kursen företer denna allmänna juridiska kurs olikheter därutinnan, att den omfattar längre tid, och färre deltagare samt att den inbegriper vissa ämnen såsom bolags- och föreningsrätt, försäkringsrätt, växel— och checkrätt, immaterialrätt m. m.. vilka nästan helt förbigås i nämnda propedeutiska kurs. Kursen bör i mån av utrymme stå öppen även för dem, som ämna avlägga juris kan— didatexamen. Härigenom kan för studierna till juris kandidatexamen den fördelen vinnas, att de studerande, som till följd av värnpliktstjänst— göringen under första höstterminen efter studentexamen komma till uni— versitetet först vid vårterminens början, omedelbart kunna erhålla den propedeutiska undervisningen. Den ofta överlupna propedeutiska kursen på höstterminen kan samtidigt något avlastas och en grundligare juri— disk kurs än den normala beredas de studerande till juris kandidatexa— men, som så önska.
Vad sedan angår studietidens längd å förevarande examenslinje, bör det enligt de sakkunnigas beräkningar vara möjligt för en studerande att för- värva fyra betygsenhcter i de ifrågakommande filosofiska ämnena. samt erforderliga betyg i ämnena juridisk encyklopedi, statsrätt med folkrätt. förvaltningsrätt och finansrätt ävensom genomgå den juridiska kursen på samma tid, som de sakkunniga beräknat för den filosofiska linjen, alltså på åtta terminer.
Beträffande ordningsföljden mellan ifrågavarande ämnen vilja de sak— kunniga allenast uttala, att som förutsättning för tentamina i de offent- ligrättsliga ämnena bör gälla, att den juridiska kursen genomgåtts.
Enligt stadgan angående filosofiska examina tillkommer behörighet att avlägga filosofie licentiatexamen envar, som avlagt filosofisk ämbetsexa— men eller filosofie kandidatexamen. Sådan examen skall avläggas i minst ett av fakultetens examensämnen. Enligt stadgan angående juridiska examina må juris licentiatexamen avläggas endast av den, som avlagt juris kandidatexamen. Sådan examen skall avläggas i minst två av vissa examensämnen. De sakkunniga hålla före, att filosofie licentiatexamen
bör få avläggas icke blott, som nämnts, på grundval av den filosofiska utan även av förevarande juridiska linje av statsvetenskaplig examen. Däremot torde det med hänsyn till juris licentiatexamens speciellt juri- diska karaktär icke vara lämpligt att låta den, som avlagt juridisk stats— vetenskaplig examen, avlägga juris licentiatexamen.
För de båda linjerna gemensamma frågor.
De sakkunniga vilja under denna rubrik till behandling upptaga vissa, icke förut berörda spörsmål, som ha samband med frågan om inrättande av en statsvetenskaplig examen.
Under överläggningarna med de förutnämnda representanterna för äm— betsverken ha vissa av dem uttalat önskvärdheten av att med den nya examensformen förenades utbildning i bokföring. Även de sakkunniga ha funnit en sådan utbildning önskvärd icke blott med hänsyn till för— valtningens behov utan också på grund av de praktiska arbetsuppgifterna på vissa andra områden, till vilka den statsvetenskapliga examen skulle komma att bereda tillträde. Denna detalj synes emellertid icke behöva upptagas i de bestämmelser angående statsvetenskaplig examen, som kunna komma att utfärdas. De sakkunniga begränsa sig till att uttala förhoppningen att ifrågavarande önskemål, sedan den nya examensfor— men kommit till stånd, beaktas av vederbörande akademiska myndighe— ter och vilja fästa uppmärksamheten vid utvägen att kombinera nämnda utbildning med den undervisning i bokföring, som vid vissa av universi— teten och högskolorna beretts juris studerande.
Vid handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg förekommer företags— ekonomi (handelsteknik). Undervisningen i detta ämne, som ansluter sig till undervisningen i nationalekonomi, avser att ge de studerande en fördjupad insikt i bokföringens principer, däri inbegripet balansteknik, balanskritik och revision samt i kostnadsberäkning, försäljnings- och marknadslära. Uppmärksamhet ägnas även åt näringslivets organisa— tionsproblem. För de studerande, som i sina studier för statsvetenskap— lig examen lägga vikt vid ämnet nationalekonomi och som tänka sig en bana inom ekonomiskt och kameralt betonade grenar av statsförvaltning— en eller kommunalförvaltningen eller vissa enskilda ekonomiska organi— sationer, vore det ändamålsenligt, om de hade tillfälle att jämväl med— taga detta ämne i sin examen. Ämnet kunde efter fritt val få medtagas & båda linjerna av statsvetenskaplig examen utöver de ämnen, som med- räknas i betygssumman. Då ämnet företagsekonomi icke upptagits å universitetens och högskolornas undervisningsplaner, skulle därvid för- utsättas ett sådant samarbete med handelshögskolorna, att universitetens och högskolornas studerande bereddes möjlighet att deltaga i undervis- ningen i detta ämne vid handelshögskolorna och att där avlägga tenta— mina, vilka så. skulle införas i de studerandes betyg över avlagd stats—
vetenskaplig examen vid universiteten eller högskolorna. Enligt vad som inhämtats tillåter icke åtminstone handelshögskolan i Stockholm andra än som ordinarie elever inskrivna studerande att bevista mera än vissa delar av undervisningen och vitsord rörande tentamen i enstaka ämnen ges icke under några förhållanden. På grund härav kommer svårighet att föreligga för den, som förbereder eller avlagt statsvetenskaplig examen, att utom denna examens ram skaffa sig vitsord i ämnet företagsekonomi, såvida han icke vill underkasta sig den omgången att avlägga fullständig ekonomisk examen vid handelshögskola. Utan att företaga en närmare utredning av denna fråga ha de sakkunniga velat i detta sammanhang fästa uppmärksamheten vid lämpligheten av att den göres till föremål för undersökning.
AV redogörelsen för de sakkunnigas överläggningar med vederbörande representanter för ämbetsverken har vidare framgått, att den praktiska utbildningen. av juris kandidaterna vid domstolarna av ämbetsverken plä- gar tillmätas stor betydelse. Såsom av bilaga A framgår, voro 1908 års sakkunniga inne på tankegången att organisera en motsvarande prak— tisk utbildning som avslutning på statsvetenskaplig examen. Utbild— ningen skulle anordnas vid länsstyrelserna, där de utexaminerade skulle tjänstgöra under förslagsvis ett år. Liknande uppslag ha senare fram— förts vid remissbehandlingen av 1933 års departementspromemoria.
Vissa skäl tala för införandet av en Organisatorisk eller traditionell fö— rening av den statsvetenskapliga examen med praktisk tjänstgöring. En statsvetenskaplig examen med goda betyg dokumenterar icke i och för sig vederbörandes lämplighet för praktiska förvaltningsförvärv. En Väl vitsordad provtjänstgöring efter avlagd statsvetenskaplig examen skulle däremot kunna möjliggöra ganska säkra slutsatser i nämnda hänseende. För ämbetsverken, vilka lärt sig uppskatta den praktiska förutbildning. som representeras av juris kandidaternas domstolstjänstgöring, skulle det otvivelaktigt vara till gagn med en sådan prövningsinstans.
Emellertid lärer lösningen av den föreliggande frågan om inrättande av en statsvetenskaplig examen icke vara beroende av möjligheten att inrätta en instans för praktisk förutbildning av ovan angivet slag. En— ligt de sakkunnigas mening kan, med dryftandet av frågan om en orga— niserad provtjänstgöring anstå, tills någon tids erfarenhet vunnits om tillströmningen till 'den nya examensformen och om vilka ämbetsverk och inrättningar, som komma att använda sig av densamma. De anse sig därför icke böra nu upptaga denna fråga till närmare diskussion.
Det torde icke ankomma på de sakkunniga att avgiva förslag rörande kansliexamens bibehållande eller avskaffande. I detta sammanhang vilja de emellertid erinra om det välkända förhållandet, att kansliexamen med dess nuvarande gestaltning utgör en mycket bristfällig form av förvalt-
ningsexamen. Vid ett realiserande av de sakkunnigas förslag inrättas en förvaltningsexamen av avsevärt mer kvalificerad beskaffenhet än kansliexamen. De sakkunniga vilja därför diskussionsvis ifrågasätta. om icke kansliexamens avskaffande skulle kunna utgöra en lämplig ra— tionaliseringsåtgärd inom den akademiska undervisningen samtidigt med att den statsvetenskapliga examen införes.
De sakkunniga vilja fästa uppmärksamheten vid att deras förslag icke utesluter utan tvärtom i hög grad underlättar examenskombönationer. En studerande, som exempelvis avlagt examen på den filosofiska linjen av statsvetenskaplig examen men för sin blivande verksamhet önskar till— godogöra sig det juridiska innehållet på den juridiska linjen, kan in— hämta detta på något över tre terminer. En studerande åter, som genom— gått den juridiska linjen och önskar fördjupa sina statsvetenskapliga kunskaper, torde kunna avlägga examen på den filosofiska linjen på ungefär samma tid. Båda linjerna torde sålunda kunna genomgås på en studietid av sammanlagt fem och ett halvt år. En förutsättning för kombinationer av nyss antydd art är självfallet, att betyg i ämne, som studerats på den ena linjen, gäller för motsvarande ämne även på den andra linjen. De sakkunniga taga för givet att så kommer att ske.
De sakkunnigas förslag öppna även möjligheter för kombinationer av statsvetenskaplig examen med andra examensformer. En juris kandidat torde — under förutsättning att betygen i juris kandidatexamen i de i den juridiska linjen av statsvetenskaplig examen ingående ämnena äro tillräckligt kvalificerade och utan tentamen kunna överflyttas att gälla även i sistnämnda examen — kunna avlägga statsvetenskaplig examen på två år. Juris kandidatexamen och statsvetenskaplig examen på den juridiska linjen torde sålunda kunna avläggas efter sammanlagt sex och ett halvt års studietid. För den nu vanliga kombinationen juris kandi— dat— och filosofie kandidatexamen torde i regel krävas något längre stu— dietid.
Av vad nu sagts torde framgå, att de sakkunnigas förslag även under- lättar övergång från den ena linjen av statsvetenskaplig examen till den andra samt från statsvetenskaplig examen till juris kandidatexamen eller filosofie kandidatexamen och tvärtom. En studerande, som påbörjat stu— dierna på den filosofiska linjen av statsvetenskaplig examen men ej vill slutföra desamma, kan stanna vid att avlägga en filosofie kandidat— examen. En filosofie kandidat torde —— ifall de i hans examen ingående ämnena motsvara de i den filosofiskt betonade statsvetenskapliga exa— men ingående ämnena och tentamina kunna godtagas även för sist— nämnda examen —— kunna avlägga statsvetenskaplig examen efter en å. två terminers ytterligare studier.
Även andra sätt att förena olika examina eller övergå från en exa- mensbana till en annan kunna tänkas. De sakkunniga ha här begränsat
sig till att anföra ovanstående exempel. Dessa exempel ge vid handen, att den nya examensformen smidigt kan inpassas i den akademiska exa- mensordningen och att den är ägnad att underlätta cxamenskombination. Att behov av att kombinera examina föreligger, utvisas redan av det förhållandet, att redan nu relativt ofta förekommer, att studerande av- lägger exempelvis juris kandidat- och filosofie kandidatexamen.
Den frågan uppställer sig till besvarande, huru den nya examensforf men bör inordnas i den akademiska undervisningen, enkannerligen till vilken fakultet den bör hänföras.
Självfallet bör den filosofiska linjen anknytas till den filosofiska fakul— teten. Den juridiska linjen synes däremot böra fogas till den juridiska fa— kulteten. Dess ämnesinnehåll ger rent kvantitativt utslag för den juridiska fakulteten och det synes även ur andra synpunkter de sakkunniga moti— verat, att en juridiskt betonad examensform lägges till den juridiska fakulteten. Vad nyss anförts innebär alltså, att statsvetenskaplig exa— men skall kunna avläggas inom två fakulteter, den juridiska inom den juridiska fakulteten och den filosofiska inom den filosofiska fakulteten.
I förhållande till de övriga examensformerna vid universiteten kom- mer sålunda den av de sakkunniga förordade statsvetenskapliga examen att intaga en särställning så till vida, att examen som helhet betraktad kommer att fördelas på två fakulteter. Den avviker från hittills före- kommande cxamensformer även därutinnan, att envar av de båda i exa- men ingående linjerna kommer att rymma studier, som tillhöra en annan fakultet än den, dit examenslinjen förlägges. Den filosofiska linjen blir i sistnämnda hänseende den ur fakultetssynpunkt renaste. Den juridiska linjen däremot kommer att bestå av ämnen från båda fakulteterna.
Att den nya examensformen skär gränserna för fakultetsindelningen torde icke lägga hinder i vägen för genomförandet av den ifrågasatta reformen inom det akademiska undervisningsväsendet. Emellertid vål— lar den omständigheten, att den nya examensformen icke sammanfaller med fakultetsindelningen, vissa tekniska svårigheter, som måste lösas, innan förslaget kan genomföras. De sakkunniga ha icke fattat som sin uppgift att taga slutlig ställning till de tekniska detaljerna i denna orga— nisationsfråga. För att giva en något säkrare utgångspunkt för ärendets fortsatta behandling ha de emellertid ansett sig böra utarbeta ett utkast till examensstadga, vilket fogas vid betänkandet (sid. 58—60).
Då varken den föreslagna statsvetenskapliga. examen eller de i den— samma ingående examenslinjerna helt sammanfalla med fakultetsindel— ningen, torde det icke vara lämpligt att meddela erforderliga författ- ningsbestämmelser i de gällande stadgarna angående juridiska respektive filosofiska examina. Lämpligare synes vara att utfärda en särskild stad- ga angående statsvetenskaplig examen, vilken bör omsluta båda examens-
linjerna och reglera deras plats inom de juridiska och filosofiska fakul- teterna.
Motiveringen för det väsentlig-are materiella innehållet i stadgeutkastet framgår av vad i det föregående anförts. Bestämmelserna i övrigt ha så nära som möjligt anslutits till nu gällande bestämmelser angående juri— diska och filosofiska examina. Beträffande vissa detaljer i utkastet må följande anföras. *
$ 1.
De sakkunniga ha för de i examen ingående linjerna valt benämningar— na statsvetenskaplig-juridisk respektive statsvetenskapligfilosofisk exa- men. Denna terminologi har närmast tillkommit för att underlätta stad- getextens utformning.
Det synes ur många synpunkter önskvärt att den, som avlagt stats- vetenskaplig examen, erhåller en titel. Det möter vissa svårigheter att finna en lämplig sådan. Förslagsvis kunna benämningarna politices magister eller politices kandidat komma i fråga. I stadgans 9 och 13 åå har den förstnämnda benämningen preliminärt införts.
å2.
Behörigheten att avlägga statsvetenskaplig examen torde kunna utfor- mas på ensartat sätt för båda linjerna. De sakkunniga ha icke ansett sig böra uppställa krav på minst godkända insikter i studentexamen i andra ämnen än historia och minst ett främmande levande språk. Det kan diskuteras, om icke med hänsyn till det statistiska och ekonomiska inne— hållet i den statsvetenskapliga examen liknande krav bör uppställas i fråga om matematik. Då emellertid i praktiken lärokurserna torde kun- na och även pläga anpassas efter vederbörandes insikter i detta ämne. torde behov av en sådan föreskrift icke föreligga.
& 4. Det samarbete mellan juridiska och filosofiska fakulteterna, som förut— sättes i denna paragraf, betingas av examcns blandat juridiska och filo- sofiska innehåll.
% (i.
Det må erinras, att enligt 11 å i stadgan angående filosofiska examina tentamensbetyg för examens avläggande skall äga giltighet under så lång tid, som motsvarar den för examen fastställda normaltiden, räknat från och med den termin, som följer närmast efter tentamens avläggande. Denna bestämmelse bör även gälla beträffande de filosofiska ämnena i statsvetenskaplig examen. Bestämmelserna om giltighetstiden för tenta— mina i juridiska ämnen tillhöra i juridiska fakulteten studieplanen. Samma princip synes böra gälla i fråga om de juridiska ämnena i stats- vetenskaplig examen.
De sakkunniga ha övervägt att — i nära anslutning till ett av 1910 års sakkunniga framlagt förslag—i förevarande stadga införa en föreskrift om att kanslern för rikets universitet skulle äga bestämma i vad mån den, som avlagt juris kandidatexamen, filosofisk ämbetsexamen eller filosofie kandidat- eller licentiatexamen skulle äga att under viss tid från exa- mens avläggande tillgodoräkna sig däri erhållna betyg såsom gällande för motsvarande ämnen i statsvetenskaplig examen. Motivet till denna föreskrift skulle vara att underlätta examenskombinationer. Det har emellertid synts de sakkunniga obehövligt att genom författningsbestäm» melser binda detta förfarande. Lämpligen bör det ankomma på veder- börande universitetslärare att liksom nu i de enskilda fallen avgöra i vad mån en studerande bör få tillgodoräkna sig betyg i något ämne i en examen såsom gällande för motsvarande ämne i statsvetenskaplig examen
och tvärtom.
$ 9.
Den formella prövningen av examensansökuingar sker nu som bekant inför vederbörande fakultet, i vilken de till fakulteten hörande universi— tetslärarna ha säte. Den frågan uppstår, huru prövningen av ansök- ningar om statsvetenskaplig-juridisk examen skall äga rum. De till filo- sofiska fakulteten hörande examinatorerna ha nämligen icke säte i den fakultet, som formellt skall pröva ansökningarna. Denna svårighet torde kunna övervinnas på så sätt, att vederbörande examinatorer från filoso— fiska fakulteten skola äga deltaga i sammanträde med juridiska fakulte- ten, där förevarande examensansökuingar prövas. Det må erinras, att prövningsförfarandet som bekant åtminstone vid statsuniversiteten nu— mera är av helt formell natur.
9 15.
Bestämmelser angående efter-prövning torde böra meddelas i denna stadga. Såsom paragrafen utformats, kan sådan efterprövning ske en- dast i fråga om filosofiskt ämne. De juridiska ämnena ha uteslutits där— för att flertalet av dessa ämnen, såsom tidigare framhållits, äro av den art, att de lämpligen icke isolerade böra fogas till den statsvetenskapliga examen. Nackdelen av att vissa av dessa ämnen uteslutas synes dock icke vara så stor, att den motiverar särskilda föreskrifter beträffande ifrågavarande ämnen.
De sakkunniga vilja tillfoga, att en allmän hänvisning till stadgan an— gående statsvetenskaplig examen torde böra göras i 1 & av stadgorna för juridiska respektive filosofiska examina. Härutöver torde i sistnämn— da stadgor erfordras vissa jämkningar, vilka de sakkunniga dock icke ansett sig behöva här särskilt redovisa.
Sammanfattning.
De sakkunnigas förslag innebär i huvudsak följande: Med den akademiska undervisningen i vårt land införlivas en statsve— tenskaplig examen med ändamål att meddela en fördjupad statsve— tenskaplig bildning och avsedd att meritera till vissa befattningar i den civila statsförvaltningen, i de kommunala förvaltningarna och hos vissa, ekonomiska organisationer, till vissa lärartjänster etc.
Nämnda examen organiseras på följande två linjer:
1. en juridisk, bestående av följande ämnen och studier samt med föl- jande minimikrav:
a. nationalekonomi sammanlagt fordras minst fyra betygsenheter i statistik minst två av dessa ämnen, varav obligatoriskt statskunskap J nationalekonomi.
. allmän juridisk kurs. juridisk encyklopedi [ statsrätt med folkrätt obligatoriska ämnen; i ett av de tre sistnämnda förvaltningsrätt [ ämnena fordras minst två betygsenheter. finansrätt
varje annat filosofiskt ämne samt rättshistoria [ ; lf . __ en och internationell privaträtt [ xa ria amn '
' 2. en filosofisk, bestående av följande ämnen och studier samt med föl—
jande minimikrav:
a. nationalekonomi statistik statskunskap
[ obligatoriska ämnen, vari fordras minst sex be— ] tygsenheter.
. geografi historia praktisk filosofi matematik allmän juridisk kurs.
. varje annat filosofiskt ämne
fakultativa ämnen, varav fordras ett med minst en betygsenhet, såvida icke i de tre obligatoriska ämnena tagits minst sju betygsenheter.
] valfria ämnen.
Examen efter den juridiska examenslinjen avlägges inom juridiska fa— kulteten och examen efter den filosofiska examenslinjen inom filosofiska fakulteten.
Den normala studietiden beräknas till åtta terminer. Båda examenslinjerna kunna bilda grundval för filosofie licentiat— examen.
Utkast till
Stadga angående statsvetenskaplig examen.
% 1. Statsvetenskaplig examen avlägges inom juridiska eller filosofiska fakulteten. Sådan examen benämnes i denna stadga statsvetenskaplig-juridisk examen, då den avlägges inom. juridiska fakulteten, och statsvetenskaplig-filosofisk examen. då den avlägges inom filosofiska fakulteten.
& 2.
Behörighet att avlägga statsvetenskaplig examen tillkommer envar, som vid av— lagd studentexamen eller fyllnadsprövning till samma examen erhållit vitsord om minst godkända insikter i historia och minst ett främmande levande språk, så ock studerande, som avlagt juris kandidatexamen, filosofisk ämbetsexamen eller filo— sofie kandidatexamen.
ä 3.
Vederbörande fakultet skall tillse, att en med hänsyn till statsvetenskaplig exa— men ordnad undervisning finnes att tillgå för de studerande i de ämnen, som ingå i nämnda examen och tillhöra fakultetens läroområde.
Juridiska fakulteten åligger därvid att, på sätt kanslern bestämmer, anordna en för statsvetenskaplig examen avsedd undervisningskurs rörande civilrättens och processrättens huvudgrunder ävensom straffrättens allmänna principer.
% 4.
Till de studerandes ledning skola vederbörande fakulteter i samråd upprätta samt hos kanslern för prövning och stadfästelse ingiva plan för studiernas ända— målsenliga bedrivande. Denna studieplan skall utgå från en normaltid av högst åtta lästerminer.
% 5. I de genom juridiska och filosofiska fakulteternas försorg upprättade och ut— givna studiehandböcker för de studerande inom vederbörande fakultet skola in— tagas denna examensstadga samt erforderliga anvisningar rörande statsvetenskap— lig examen i de delar av nämnda examen, som tillhöra fakultetens läroområde.
% 6. I avseende å de till juridiska fakulteten hörande ämnena skola 3 %, 4 % 2 och 3 st., 5 5 2 st., 6—9 55 samt 10 % 1 och 2 st. av stadgan den 29 april 1904 angå- ende juridiska examina och i avseende å de till filosofiska fakulteten hörande ämnena 3 % 2 st., 4 % sista st. samt 6—11 %% av stadgan den 1 november 1907 'an- gående filosofiska examina äga motsvarande tillämpning; skolando anteckning i tentamensbok ske jämväl rörande den här i 3 % omförmälda undervisningskurs.
Statsvetenskaplig-iuridisk examen.
& 7.
Examensämnen i statsvetenskaplig-juridisk examen äro nationalekonomi, stati- stik och statskunskap samt juridisk encyklopedi, finansrätt, statsrätt med folkrätt och förvaltningsrätt.
Studerande vare dock oförhindrad att i examen dessutom medtaga varje ämne, som tillhör filosofiska fakulteten. ävensom rättshistoria och internationell privat— rätt.
Härutöver skall den studerande hava genomgått den i 3 % omförmälda undervis- ningskurs och däröver erhållit minst godkänt vitsord. Innan så skett, må icke ten- tamen i något av de juridiska ämnena honom medgivas, såvida han icke genomgått den i 2 5 av stadgan angående juridiska examina omförmälda propedeutiska kurs. Befriad från förstnämnda und-ervisningskurs är den, som avlagt juris kandidat— examen.
& 8.
För att statsvetenskaplig-juridisk examen skall godkännas fordras, att den stu- derande erhållit
dels sammanlagt minst fyra. betygsenheter i nationalekonomi, statistik och stats- kunskap eller i två av dessa ämnen, varav dock nationalekonomi alltid måste vara det ena,
dels oclc betyget godkänd i juridisk encyklopedi, statsrätt med folkrätt, förvalt- ningsrätt och finansrätt samt minst betyget med beröm godkänd i åtminstone ett av de sistnämnda tre ämnena.
se.
1. Studerande, som fullgjort vad för statsvetenskaplig-juridisk examens avläg- gande är föreskrivet, äger till juridiska fakulteten ingiva ansökan om examen.
2. Prövning av sådan ansökan skall fakulteten för—etaga på sätt angående pröv- ning av juridiska examina är föreskrivet; dock äga härvid i fakultetens samman- träde deltaga vederbörande examinatorer inom den filosofiska fakulteten.
3. Den, som avlagt statsvetenskaplig-juridisk examen, skall av fakultetens deka— nus för politices magister förklaras.
5 10.
Ansökan om statsvetenskaplig-juridisk examen skall innehålla uppgift å de äm- nen, som skola ingå i examen; och skola vid ansökningen fogas:
lt intyg, att den studerande för den termin, under vilken examen skatt äga rum, är inskriven såsom närvarande i den nationsförening, han tillhör;
2) betyg, utvisande att den studerande fullgjort vad enligt 2 % erfordras för behörighet att avlägga examen;
3) den studerandes tentamensbok; samt 4) en avgift av femton kronor.
Statsvetenskaplig-tilosotisk examen.
% 11. Examensämnen i statsvetenskaplig-filosofisk examen äro nationalekonomi, sta- tistik, statskunskap, geografi, historia, praktisk filosofi och matematik. Studerande vare dock oförhindrad att i examen dessutom medtaga varje ämne, som tillhör filosofiska fakulteten.
% 13.
För att statsvetenskaplig-filosofisk examen skall godkännas, fordras, att den studerande
dels genomgått den undervisningskurs, som i 3 & omförmäles, och däröver erhal— lit minst godkänt vitsord,
dels ock erhållit antingen sammanlagt minst sju betygsenheter i nationaleko- nomi, statistik och statskunskap eller oclc minst sex betygsenheter i sagda ämnen och minst betyget godkänd i ett av ämnena geografi, historia, praktisk filosofi och matematik.
Befriad från den ovan omförmälda undervisningskurs är den, som avlagt juris kandidatexamen.
% 13.
1. Studerande, som fullgjort vad för statsvetenskaplig—filosofisk examens av— läggande är föreskrivet, äger till filosofiska fakultetens dekanus ingiva ansökan om examen.
2. Prövning av sådan ansökan skall av fakulteten företagas på sätt angående prövning av filosofiska examina är föreskrivet.
3. Den, som avlagt statsvetenskaplig-filosofisk examen, skall av fakultetens dr— kanns för politices magister förklaras.
& 14.
Ansökan om statsvetenskaplig-filosofisk examen skall innehålla uppgift å de ämnen, som skola ingå i examen; och skola vid ansökningen fogas:
1) intyg, att den studerande för den termin, under vilken examen skall äga rum, är inskriven såsom närvarande i den nationsförening, han tillhör;
2) betyg, lllVlSthde att den studerande fullgjort vad enligt 2 % erfordras för be— hörighet att avlägga examen;
3) den studerandes tentamensbok; samt 4) en avgift av femton kronor.
Etterprövning.
% 15.
1. Studerande, som avlagt statsvetenskaplig examen, äger att efter fordringarna för denna examen undergå efterprövning såväl i filosofiskt ämne, som ej ingått i hans examen, som ock till vinnande av högre betyg i filosofiskt ämne, vari han i examen blivit prövad. Ej må någon mer än en gång undergå efterprövning i samma ämne. Genom efterprövning erhållet betyg medför samma rättigheter som om det er— hållits i den avlagda examen.
2. I fråga om efterprövning skall i tillämpliga delar gälla vad om prövning i statsvetenskaplig examen stadgas.
3. Ansökan om efterprövning skall innehålla uppgift å det eller de ämnen, som prövningen skall omfatta, samt ingivas till dekanus i vederbörande fakultet; och skola vid ansökningen fogas: 1) intyg, att den studerande för den termin, under vilken prövningen skall äga rum, är inskriven såsom närvarande i den nationsförening, han tillhör;
2) betyg över avlagd statsvetenskaplig examen; 3) den studerandes tentamensbok; samt 4) en avgift av fem kronor för varje ämne, som skall ingå i prövningen.
Särskilda yttranden:
1. av herr Brusewitz:
Ehuru jag i stort sett instämmer i de sakkunnigas betänkande och för— slag, har jag på vissa punkter några erinringar att framställa. De röra dels den allmänna motiveringen för de föreslagna båda linjerna av stats— vetenskaplig examen, den filosofiska och den juridiska, dels den speciella anordningen av dessa examenslinjer.
Av utredningen synes mig framgå., att ett praktiskt behov i främsta rum- met föreligger att få fram en ändamålsenligt anordnad filosofisk statsve— tenskaplig examen. I 1933 års departementspromemoria, som tog sikte på en sådan examen, förutsattes dess behövlighet ur förvaltningssynpunkt bland annat därför att utvecklingen fört med sig, att ett allt större antal poster inom statsförvaltningen besättas av filosofiskt skolade personer, och det framhölls, att en närmare utredning hur härmed förhölle sig vore önskvärd. Den nu företagna utredningen har till fullo bekräftat det i promemorian gjorda antagandet, då det visat sig, att en tredjedel av de förvaltningstjänster utredningen berör författningsenligt eller på grund av praxis kunna innehavas av personer med filosofisk examen. Även om denna beräkning icke skulle vara fullt säker, är det uppenbart, att antalet sådana tjänster är avsevärt stort och långt större än vad man utgått från i flera av de med anledning av promemorian avgivna remissyttran- dena. Det är för utbildning av ett stort antal hithörande befattnings— havare den filosofiska examenslinjen är avsedd, och det synes mig icke ådagalagt, att för deras del något egentligt behov förefinnes att inrätta en kombinerad filosofisk—juridisk linje. Något större intresse för denna senare linje med tanke på nu nämnda grupp av befattningshavare visa.— des icke heller bland de representanter för ämbetsverken de sakkunniga hade tillfälle konferera med.
Då jag för min del biträtt förslaget om den kombinerade linjen eller inrättandet av en statsvetenskaplig juridisk examen, har anledningen härtill sålunda, icke varit, att denna examensform skulle anses erforder— lig ifråga om nyssberörda grupp av ämbets- och tjänstemän. För deras utbildning torde en organisering och koncentration av de filosofiskt stats- vetenskapliga studierna vara ändamålsenligast och mest överensstäm- mande med de kompetenskrav, som hittills enligt förordning eller praxis uppställts för deras antagande inom vederbörande ämbetsverk. Ett beak—
tansvärt skäl för den statsvetenskapligt juridiska linjens införande synes mig emellertid ligga i det under de sakkunnigas överläggningar fram- komna uppslaget, att den skulle kunna anses lämplig att ersätta den hittillsvarande kansliexamen. Tanken har visat sig ha sympatier även på ämbetsmannahåll. En bestämd mening i frågan om kansliexamens avskaffande ha de sakkunniga ej ansett sig kunna uttala, och denna fråga torde väl kräva ytterligare övervägande. I varje fall skulle, såsom i betänkandet framhålles, den juridiska examenslinjen få en icke oviktig uppgift att fylla som förutbildning i de fall, där nu kansliexamen utgör kompetensgrund. Vidare skulle den kunna komma till viss användning beträffande sådana tjänster, där nu juridiska och filosofiska examina ge konkurrerande kompetens.
Huruvida genomgång av en allmän juridisk kurs bör ingå i den filoso— fiska examenslinjen synes vara diskutabelt. En del av representanterna för ämbetsverken ha i detta samband icke tillmätt den någon egentlig betydelse. Att en sådan kurs kan vara nyttig genom att ge en allmän orientering över rättssystemet är obestridligt. Men vinsten härav redu— ceras väsentligt, om kursen skulle bli så tidskrävande, att den inverkar menligt på de studerandes möjligheter att fördjupa och utvidga studierna i de statsvetenskapliga ämnena utöver den för examen erforderliga mini— misumman av 7 betygsenheter. Under alla förhållanden synes syftet med denna kurs kunna uppnås, om den inskränkes till den ungefärliga om— fattning som den nuvarande propedeutiska kursen inom juridiska fakul— teten har.
Samma inskränkning av ifrågavarande kurs, då det gäller den juri— diska examenslinjen, synes vara motiverad. Den äger visserligen här en vida större betydelse. Men någon verklig juridisk utbildning ger den ju under inga förhållanden och avser ej heller att ge. I betänkandet föreslås en för ändamålet särskilt anordnad kurs under vårterminen »med fullt utnyttjande av den tid som då står till buds», en kurs alltså vid sidan av den vanliga propedevtiska kursen och betydligt mycket längre än denna. Enligt beräkningar, som gjorts under de sakkunnigas över— läggningar, skulle tiden uppgå till över 100 timmar _ ett kollegium. som. i längd torde närma sig rekord inom det akademiska kollegieväsendet. Ett. sådant kollegium, lika påfrestande i längden för läraren att ge som för lärjungarna att åhöra, är ur undervisningssynpunkt föga tilltalande. Det skall ej förnekas, att den nu förekommande propedeutiska kursen kan kräva vissa förbättringar. Men det torde ej vara omöjligt åstadkomma sådana inom ramen av den nuvarande kursen. Därmed vunnes, att denna kunde användas jämväl för statsvetenskaplig juridisk examen och på samma gång att studieordningen för denna examens juridiska ämnen så nära som möjligt anslöte sig till den studieordning, som gäller för första gruppen av juris kandidatexamens ämnen.
Ur denna synpunkt kan också ifrågasättas lämpligheten att, som i be-
tänkandet föreslås, avskilja rättshistorien från den juridiska examens— linjens ämnen. Vissa skäl tala härför, men då de sakkunniga ansett sig böra bibehålla juridisk encyklopedi, kan man fråga sig, om inte den histo— riska introduktion till de rättsvetenskapliga studierna, som rättshistorien ger, ur bildningssynpunkt är minst lika mycket att taga vara på som den orientering över rättsbegreppen, vilken encyklopedien avser att med— dela. Mot det i betänkandet framställda förslaget att kräva två betyg (med beröm godkänd) i ett av de offentligrättsliga ämnena (statsrätt, för— valtningsrätt och finansrätt) har jag i och för sig ingenting att invända. Det må endast anmärkas, att vinsten härav är problematisk, så länge inga till omfattningen större studiekurser än de för ett betyg gällande uppställas som erforderliga för vinnande av två betyg. Enligt min uppfattning synes sålunda det lämpligaste vara att behålla ämnena i juris kandidatexamens första grupp jämte den nuvarande propedeutiska kursen i väsentligen oförändrat skick för att med tillägg av förvaltnings— rätten och i förening med de föreslagna tre statsvetenskapliga ämnena (nationalekonomi, statistik och statskunskap) ingå i den statsvetenskap— lig—juridiska examenslinjen.
Vad de sistnämnda ämnena angår, har den meningen gjorts gällande bland de sakkunniga, att statskunskapen kunde umbäras i den juridiska linjen. Såvitt jag kan se, vilar denna mening på ett missförstånd ifråga om statskunskapens ämnesinnehåll och arbetsmetoder. Det förhåller sig visserligen så, att i statskunskapen ingår som ett viktigt led ett studium av den svenska statsorganisationen, framför allt av våra grundlagar. Men detta grundlagsstudium är endast en del av statskunskapen, och att märka är dessutom att därvid tillämpas delvis andra metoder och synpunkter än vid motsvarande studier inom statsrätten. Det väsentliga i detta samband är emellertid, att inom statskunskapen bedrivas studier, såsom en blick på studiehandböckerna i ämnet utvisar, över en mängd områden, berörande statslivets olika företeelser, vilka ej ingå i under- visningen i statsrätt. Ett dubbelstudium för den, som läser båda äm- nena, kan det därför blott till en mindre del bli fråga om och för övrigt knappast i ordets egentliga mening, eftersom studiemetoderna äro olik- artade. Men med skäl torde kunna sägas, att de båda ämnena på ett fruktbärande sätt komplettera varandra, varför de väl lämpa sig att båda ingå i den juridiska linjen av statsvetenskaplig examen.
2. av herr Olivecrona:
Gentemot sakkunnigmajoriteten är jag skiljaktig såtillvida som jag anser att både nationalekonomi och statistik böra 'vara obligatoriska ämnen på den juridiska linjen, under det att statskunskapen bör bli ett valfritt tillvalsämne.
Kärnan i den föreslagna examen utgöres av nationalekonomi och stati-
stik. Examen åsyftar nämligen i första rummet "att ge en lämplig förut— bildning för utredningsarbete inom statsförvaltningen. I synnerhet gäller detta om den juridiska linjen. Ur denna synpunkt fordras framför allt grundlig utbildning i nationalekonomi samt förtrogenhet med statistiska metoder. Nationalekonomi och statistik måste emellertid kompletteras med kunskaper rörande statsorganisationen. Dessa kunskaper kunna in- hämtas genom studium av antingen statskunskap eller de offentligrätts- liga ämnena. Det är därför det är lämpligt att föreslå en juridisk och en filosofisk linje vid sidan av varandra.
För att de två linjerna skola bli likvärdiga fordras att kärnan av nationalekonomi och statistik är lika stark på båda hållen. Detta blir icke alltid fallet enligt majoritetens förslag. En examen å den juridiska linjen skall enligt förslaget kunna innesluta t. ex. två betyg i stats— kunskap, ett betyg i nationalekonomi och ett betyg i statistik. En sådan examen är av två skäl mindre värd än en examen å den föreslagna filosofiska linjen. Dels föreligger delvis en dubblering i förhållandet mellan statskunskapen och de offentligrättsliga ämnena, varför examen i realiteten får ett mindre omfång än betygssumman anger. Dels inne- fattar examen endast ett betyg i vartdera av de två kärnämnena, vilket aldrig kan förekomma på den filosofiska linjen. De sakkunniga yttra själva (sid. 41): »Med obegränsad valfrihet skulle examen (på den juri- diska linjen) kunna sammansättas så, att den studerande toge tre betyg i statskunskap eller statistik och därjämte i den valda examenskombina— tionen ett betyg i statistik eller statskunskap, samt därefter de juridiska ämnena. Det är uppenbart, att en sådan examen icke skulle ge vad man åsyftat med en statsvetenskaplig examen.» Med samma rätt kan det— samma sägas om en sådan examen som den nyss angivna eller om en examen, vari det filosofiska elementet bestode av tre betyg i statskunskap och ett betyg i nationalekonomi.
Även om de sakkunnigas förslag genomföres, kan man visserligen för— moda att de studerande i allmänhet skola välja fullvärdiga kombinatio— ner på den juridiska linjen. Emellertid skulle förslagets regler skapa en frestelse för en och annan att skaffa sig en examen som vore alltför lätt vunnen och därför icke ägde den kvalitet som avsetts. Dylika tendenser —— som lätt kunde föranleda den missuppfattningen att examen å den juridiska linjen vore en motsvarighet till kansliexamen — förebyggas genom att nationalekonomi och statistik göras obligatoriska och att sam— manlagt fyra betyg krävas i dessa ämnen.
__m—n-
Bilaga A.
P. M.
ang. statsvetenskaplig examen. (1933 års departementspromemorla.)
Inledning.
Frågan om inrättande av statsvetenskaplig examen har tidigare varit föremål för utredning av särskilt tillkallade sakkunniga (Hj. L. Hammarskjöld, ordf., S. J. Boethius och Eli F. Heckscher), vilka är 1910 avgåvo ett betänkande med förslag till sådan examen. Betänkandet remitterades till ett flertal myndigheter, vilka där- över inlämnade yttranden. Ätskilliga av dessa gingo i starkt kritisk riktning, och utredningen har sedermera ej föranlett några åtgärder.
I det följande torde vara skäl att först något beröra 1910 års betänkande och i anslutning därtill den kritik och de motförslag detta betänkande gav upphov till. Därefter följa några riktlinjer för förnyat upptagande av frågan om en statsve- ten skaplig examen.
A. 1910 års betänkande.
[. Allmänna utgångspunkter.
Utgångspunkten för de sakkunniga är att den moderna utvecklingen på stats- och samhällslivets områden skapat behov av en grundläggande universitetsexa- men, som bättre än gällande juridiska examina tillgodoser kravet på fördjupade reala kunskaper inom dessa områden. Den nya examen tänkes som en ämbetsexa- men, vilken skulle ge kompetens för inträde i statsförvaltningen. Tyngdpunkten i examen skulle utgöras av de centrala statsvetenskapliga ämnena (statskunskap. nationalekonomi och statistik), men med dessa ämnen skulle kombineras en viss juridisk utbildning, varigenom de studerande skulle sättas i stånd »att på det fak— tiska materialet anlägga samtidigt juridiska och statsvetenskapliga synpunkter». Man borde, med tillämpande av detta dubbla betraktelsesätt, sträva efter att så långt som möjligt >>förena studier i gällande rätt med studier i rättens föremål. så att den positiva rätten svs från de faktiska förhällandenas synpunkt och om- vänt».
ll. Olika utvägar för inrättande av statsvetenskaplig examen.
l. Sakkunniga diskutera först möjligheten att grunda statsvetenskaplig examen på gällande examina antingen inom juridiska eller filosofiska fakulteten, even— tuellt genom viss ombildning av dessa examina eller inrättande inom endera fakulteten av nya examenslinjer vid sidan av de' gamla.
2. Juridiska fakulteten.
a) Juris kandidatexamen. Då de rent juridiska ämnena i denna examen (civil-. straff— och processrätt) alltid måste få en central ställning, har en statsvetenskaplig linje föga utsikt att göra sig gällande. Därför talar också n'ationalekonomiens undanskymda ställning i juris kandidatexamen. Varken en ombildning eller en uppdelning av juris kandidatexamen är en framkomlig väg.
5 — 350506.
b) Statsvetenskaplig examen såsom förberedande till juris kandidatexamen. Även denna utväg avvisas under hänvisning "till de föga uppmuntrande erfarenhe- terna av de gamla förberedande examina (jur.fil.kand.- och jur. prelim. examen).
c) Likaså avvisas tanken på efter juris kandidatexamen följande statsvetenskap- lig examen, då dess effektivitet ännu mindre skulle kunna upprätthållas än den . förberedande examens. f
d) Kansliexamen. Denna har visserligen en mera utpräglad statsvetenskaplig = karaktär, men ett avgörande hinder för dess användbarhet som grund för stats- vetenskaplig examen är dess kvalitativa otillräcklighet. En nyinrättad statsveten— skaplig examen skulle från början komma i en falsk ställning, om den framträdde som en reformerad kansliexamen.
3. Filosofiska fakulteten. Om en statsvetenskaplig examen skulle inrättas inom filosofiska fakultetens ram, skulle det ske genom ombildning »av filosofie kandi- datexamen eller rättare någon av dess grenar till en andra filosofie ämbetsexamen», avsedd för statsförvaltningen, vilken skulle komma att stå vid sidan av den nuva- ran'de för lärarbanan avsedda ämbetsexamen. En dylik anordning anses dock med- föra »stor oklarhet och förvirring», i all synnerhet som filosofie kandidatexamen skulle bibehållas för fria studier inom hela filosofiska fakultetens läroomräde."
4. Ny fristående statsvetenskaplig examen. Denna utväg betecknas som den enda möjliga, då den statsvetenskapliga utbildningen kräver både filosofiska och juridiska ämnen. Den kan därför ej med fördel hänvisas till blott endera av dessa ämnesgrupper.
lll. Den statsvetenskapliga examens anordnande.
1. Examen bör grundas på en kombination av statsvetenskapliga och juridiska ämnen, så beskaffad, att de statsvetenskapliga ämnena göras till studiernas me- delpunkt, men därjämte med fullt tillräcklig plats för de juridiska ämnen'a inom examens ram. »Största möjliga samband mellan juridiska och statsvetenskapliga studier bör ävägabringas, så att de "förra i erforderlig mäzn komplettera de senare.—
2. Juridiska ämnen.
a) Propedeutisk undervisningskurs. Som sådan skulle användas den prope— devtiska kurs, som enligt den juridiska examensstadgan anordnas för alla juris studerande. Kursen skulle utgöra ett ämne, kallat juridisk propeilcviik, och vara obligatorisk för statsvetenskaplig ex'amen.
b) Administrativrätt. Detta ganska heterogena ämne skulle till huvudbestånds delen utgöras av näringsrätten, väsentligen samma ämne som speciell privaträtt. men därjämte av förvaltningsrätt. och finansrätt. med undantag för de delar som ingå i nationalekonomi och statskunskap. Administrativrätten skulle ingå som obligatoriskt läroämne i vissa examenstyper.
e) Valfria jurid. ämnen: civilrätt, folkrätt, internationell privaträtt och rätts- historia. Kursfordringarna i dessa ämnen skulle vara ungefär desamma som för jur. kandexamen, i civilrätt dock något lägre.
3. Statsvetemkapliga ämnen.
a) Först och främst de tre centrala statsvet. ämnena: sialskunskap, national- ekonomi och statistik, vilka som' obligatoriska huvudämnen skulle bilda kärnan i var sin examenstyp.
b) Obligatoriska biämncn: historia och matematik ivissa ämneskombinationer.
c) Valfria ämnen: politisk och ekon. geografi, nord. språk, latin. tyska, engelska. franska.
4. Examenstyper. lnalles utgöra de nämnda jurid. och filosof. ämnena 17. därav G juridiska och 11 filosofiska (inkl. nationalekonomi). För att åstadkomma
enhetlighet i studierna föreslås 3 examenstyper. [ var och en av dessa skulle ingå ett huvudämne med högre betyg samt 3 obligatoriska biämnen med minst ett betyg. Obligatoriskt ämne i alla typerna är juridisk propedevtik. Betyget i detta ämne skulle dock ej inräknas iexamens betygssumma. Examenstyperna äro följande:
3) Den statsvet. historiska examenstypen: statskunskap huvudämne (minst 2 betyg), nationalekonomi (1). historia (1), administrativrätt (1); 5:51 5 betyg.
13) Den nationalekonomiska examenstypen: nationalekonomi huvudämne (2). statskunskap (1), statistik (1), administrativrätt (1); sza 5 betyg.
c) Den statistiska examenstypen: statistik huvudämne (2), statskunskap (1). nationalekonomi (1), matematik eller historia (I); S:a 5 betyg.
(1) Examenstypernas förhållande till varandra. De föreslagna typerna skilja sig ej mycket från varandra. Genom lämplig kombinering av ämnen och betyg är det möjligt att på en gång avlägga examen enligt två, t. o. ni. alla tre typerna.
5. Betygssnmma, examenstid.
a) Betygssumman är beräknad till 7 betyg som minimum, alltså samma fordran som för filosof. ämbetsexamen. Den erforderliga betygssumman kan enligt den föreslagna anordningen förvärvas antingen genom flera högre betyg i de obliga— toriska ämnena eller genom betyg i tillvalda ämnen. Rätt stor frihet råder där— för för de studerande vid planläggningen av examen.
b) Sammanlagda studietiden beräknas till 4 är, en termin längre än för fil. ämbetsexamen. Förlängningen är motiverad därav. att jurid. propedevtik i stats— vet. examen tillkommer som obligatoriskt ämne, varför hetygssumman i verklig- heten är 8 betyg.
6. Förhållande till Övriga examina. Förekomsten av både filosof. och jurid. ämnen gör, att avläggandet av andra examina, vid sidan av statvet. examen, väsent— ligt underlättas, vare sig det gäller examen i filosof. eller jurid. fakultet.
a) Kombinering av statsvet. examen med fil. kand.- eller fil. ämbetsexamen. Dä examensfordringarna för statsvet. examen i de filosof. ämnena i det hela skulle sammanfalla med fordringarna i dessa ämnen för fil. kand.- och fil. ämbexamen, är det tydligt, att avläggande till exempel av fil. ämb.exa1nen efter statsvet. exa— men skulle kunna försiggå inom relativt kort tid. De i statsvet. examen erhållna betygen skulle få räknas till godo i rent filosof. examina och omvänt.
b) Kombinering av statsvet. examen med jurid. examen. Även vid avläggande av jur. kandexamen skulle de studerande m räkna sig till godo betyg i jurid. äm— nen, som erhållits i statsvet. examen. Enligt de sakkunnigas beräkning skulle stats- vet. examen och jur. kandexamen kunna avläggas på sammanlagt 6 % är.
c) Högre examensgrader. Avläggandet av statsvet. examen skulle berättiga till avläggande. av fil. lieexamen med åtföljande fil. drgrad (däremot ej jur. lic.exa— men).
7. Examens namn skulle vara statsvet. examen, och som titel föreslås politices kandidat (polit. kand.) enligt danskt mönster.
8. Examenslcommission. Då statsvet. examen genom kombinering av jurid. och filosof. ämnen intar en mellanställning mellan fakulteterna, anses nödvändigt, att denna mellanställning också formellt kommer till uttryck genom inrättande av en särskild examenskommission för handläggande av hithörande examensärenden. Kommissionen skulle bestå av vederbörande lärare från jurid. och filosof. fakulteterna.
9. Praktisk utbildning. De sakkunniga diskutera möjligheten att som avslut- ning på statsvet. examen anordna praktisk utbildning vid universiteten, men fram- ställa intet förslag härom. I stället föreslås, att praktisk utbildining anordnas vid länsstyrelserna, där de utexaminerade skulle tjänstgöna. (jfr tingstjäns-tgöringen för juristerna). Utbildningstiden föreslås till ett år. Praktisk utbildning skulle dock ej vara obligatorisk för inträde i förvaltningen.
lV. Kompetens.
1. Examens uppgift skulle i främsta rummet vara att tillgodose statsförvalt— ningens behov av statsvet. utbildning. I enlighet härmed avses, att den i viss ut— sträckning skullo ge kompetens till anställning i den civila förvaltningen, och en kompetensreglering förutsättes, som bereder den plats vid sidan av de dittills . så gott som utan att konkurrens gällande jurid. examina. Även för en hel del fria yrken skulle statsvet. examen ge god utbildning.
2. Någon närmare utredning av kompetensfrågan ge ej de sakkunniga. En det exempel på ämbetsverk och fria yrken. till vilka statsvet. examen skulle kunna bereda inträde. anföras emellertid.
a) Förvaltningen: främst nämnas statsdepartementen (utom justitiedep.); bland de centrala ämbetsverken kommerskollegium, statskontoret, domänstyrelsen, ge- neraltullstyrelsen. armé- och marinförvaltningen, möjligen kammarkollegium och delvis kammarrätten; som en grupp för sig nämnas riksarkivet, biblioteken, sta— tistiska centralbyrån samt de statistiska avdelningarna i andra ämbetsverk; vidare diplomat- och konsulsstaten samt länsstyrelserna; slutligen två statsförvaltningen närstående områden. nämligen riksdagens och dess utskotts kanslier samt kom— munalförvaltningen.
b) Fria yrken: pressen, näringslivets korporationer. lärare i statsvet. änmen.
B. Yttranden över 1910 års betänkande.
Betänkandet remitterades till ett stort antal myndigheter för yttrande. Dessa myndigheter kunna indelas i följande huvudgrupper: de juridiska fakulteterna i Uppsala, Lund och Stockholm; de filosofiska fakulteterna i Uppsala, Lund och Göteborg; åtskilliga centrala ämbetsverk samt länsstyrelserna. I det följande kan endast högst summarlskt beröras den kritik och de nya uppslag, som fram- kommo.
]. De juridiska fakulteterna.
1. I allmänhet framhålles otillräckligheten av den juridiska utbildningen, vil— ken betecknas som underlägsen kansliexamen. Hela statsvet. examen beteckna—, som en alldeles för heterogen samling av ämnen för att kunna ge något bild- ningsvärde att bygga på. »Det går ej att i en till studietiden begränsad ämbets- examen förena ett Stort antal jurid. och filosof. ämnen» (Stockholms jurid. fakul— tet). Tiden för studierna är alldeles för kort för att medge inhämtande av för- djupade insikter. Framför allt kan ingen verklig jurid. utbildning vinnas. För- slaget »ett experiment», som ej kan tjäna som underlag för ämbetsmannautbildv ningen. Det är endast ägnat att uppamma » juridiska dilettanter». Förslaget av— styrkes enhälligt. Någon verklig kompetens för tjänst i statsförvaltningen _. jämförd med de jurid. examina _ kan den tilltänkta statsvet. examen ej ge. För övrigt anmärkes, att ingen egentlig utredning lämnats i kompetensfrågan.
2. Vad det obligatoriska ämnet juridisk propedeutik beträffar, framhålles, att förslaget härom vilar på en missuppfattning av den propewdevtiska juridiska kur— sens ändamål. Den är intet »ämme» och har betydelse endast såsom förberedan— de studier för rent jurid. examina.
3. Administrativrätten framhålles som ett konstruerat ämne, i själva verket be- stående av tre olika, med varandra föga sammanhängande ämnen. Dess värde som juridiskt bildningsmedel i statsvet. examen är överskattat. Tillika är det svårt att åstadkomma undervisning i det-ta ämne, splittrat som det är på olika discipliner.
4. Tanken att förena jurid. och filosof. studier anses sälunda förfelad, såsom ägnad att förtunna både det jurid. och statsvet. studiet. Nagot organiskt helt kan ej uppnås genom en sådan förening. Bättre än att söka en examensform för för- ening av jurid. och filosof. studier är då att genom avläggande av dels filosof. examen (t. ex. fil. kandexamen i statsvet. ämnen), dels jurid. examen (jur. kand.— eller kansliexamen) skaffa sig en mera gedigen både jurid. och statsvet. bildning. F. ö. påpekas, att redan jur. kandexamcn för sig, genom dess allt starkare beto- nade offentligrättsliga inslag, ger en bildning. som gör de studerande skickade att träda in i statsförvaltningen.
5. Vissa reformuppslag framföras:
a) Statsuetenskaplig utbyggnad av jur. Immlanramen genom fordran på högre betyg i ettdera av ämnena statsrätt. finans- och förvaltningsrätt samt—nationaleko— nomi (vilket senare ämne alltid skulle ingå i examen). Denna linje skulle speciellt berättiga till inträde i de förvaltande verken. Vid sidan därav en linje för rätte- gångsverken. Skillnaden mellan dessa linjer är dock ej stor.
bl Även en påbyggnad pa” kansliexamen (juridisk statsvetenskaplig examenl med praktisk utbildningskurs anses tänkbar.
c) Vidare föreslås, som nämnt, kombinering av kansliexamen med fil. kandexa— men i statsvet. ämnen. Kansliexamen kunde förbättras genom fordran på högre betyg i vissa ämnen, varjämte den även skulle omfatta speciell privaträtt. På sat sätt kunde en förening av jurid. och filosof. studier möjliggöras, ehuru examen skulle fördelas på de två fakulteterna. lin statsvet. ämbetsexamen kunde på den-
na grundval inrättas, med olika typer. om så behövdes. »— Förening av jur. kand.- och fil. kand.examen vore naturligtvis även möjlig. med ty åtföljande högre kom- l» petens.
6. En särskild linje företrädes av prof. lliit'ksell i Lund: inrättandet av en ny ämbetsexamen inom fil. fakulteter: med nationalekonomi, statistik och matematik som obligatoriska ämnen; dessutom kunde som fakultativa tillvalsämnen före— komma historia, statskunskap. teoretisk och praktisk filosofi.
ll. De filosofiska fakulteterna.
Dessa äro :" allmänhet vida mer tillmötesgående gent emot sakkunnigl'örslaget än de jurid. fakulteterna. Väsentliga ändringar av förslaget förordas dock.
1. Fil. fakulteten i Lund går längst i tillmötesgående riktning. Den beslöt .vkraftigt tillstyrka inrättandet av en statsvet. examen» i huvudsaklig överensstäm- melse med sakkunnigbetänkandet och under livligt instämmande i de synpunkter, som där anförts om behovet av statsvet. utbildning av förvaltningsämbetsmännen. Fakulteten underströk också vikten av att politices kandidaterna tillförsäkrades »en fullt tävlingsduglig kompetens och fullt tillfredsställande het'ordringsmöjligheter». Endast en del smärre. ändringar förordades. -— Konsistoriet däremot beslöt, med uttalande av sina sympatier för en slalsvct. examen, avstyrka det föreliggande för— slaget.
2. Fil. fakulteten i Uppsala föreslog en ändring av de sakkunnigas förslag, som gick ut på kombinering av kansliexamen med viss grupp av ämnen inom fil. fa- kulteten (i huvudsaklig överensstämmelse med en linje, som inom jur. fakulteten föreslagits av professorerna Davidson och Westman). Förslaget. som tillstyrktes av konsistoriet, innehåller följande huvudpunkter: :|) Den jurid. ämnesgruppen omfattar kansliexamen (utom nationalekonomil j jämte speciell privaträtt. Den propedeutiska juridiska kursen är obligatorisk. t Prövningen sker inom jur. fakulteten. I)) Den filosof. ämnesgruppen omfattar: statskunskap, nationalekonomi, sta— tistik och historia, varav de två förstnämnda jämte ettdera av de två sistnämnda
äro obligatoriska. Minst 2 betyg måste ha erhållits antingen i nationalekonomi eller statskunskap samt i ett av de två andra ämnena. Minst 5 betyg måste sam- manlagt ha erhållits i de nämnda i examen medtagna ämnena.
c) Sammanlagda studietiden beräknas till 4 år. -
d) Ang. förhållandet till övriga filosof. examina föreslogs. att studerande. som i fil. kand.- eller ämbetsexamen erhållit betyg i ämne, hörande till statsvet. examen, skulle få räkna sig detta tillgodo vid prövning i sistnämnda examen. Vi— dare skulle det vara möjligt att i statsvet. examen erhålla vitsord även i andra än de nämnda fyra ämnena, enligt för fil. kandexamen gällande fordringar _ Stats- vet. examen skulle berättiga till fil. lic.exam-en med efterföljande doktorsgrad.
3. Lärarrådet i Göteborg tillstyrkte inrättandet av statsvet. examen, dock med avsevärda ändringar av. sakkunnigförslaget, vilka gingo ut på en inom filosof. fakulteten förlagd examen. Dock skulle förutsättning för denna examen vara, att de studerande genomgått den propedevtiska kursen inom jurid. fakulteten (eller kansli- eller jur. kandexamen). Vidare skulle det vara tillåtet för studerande, som avlagt statsvet. examen, att förvärva vitsord i ämnen hörande till jur. kand.exa- men.
a) Eammensämnena skulle vara statskunskap, nationalekonomi (obligatoriskai samt ettdera av ämnena statistik, historia eller politisk och ekonomisk geografi: jämte dessa ämnen böra i examen även kunna ingå matematik, nordiska språk. franska, engelska, tyska, ryska och latin.
b) För examens godkännande fordras minst 7 betyg, därav minst 2 betyg i, vart och ett "av tvenne obligatoriska ämnen.
0) Som nödvändigt villkor för eramens framtid framhålles, att den tillerkännes »en bestämd, icke alltför snävt tillmätt kompetens till statens ämbeten och tjänster. dels en exklusiv kompetens till vissa befattningar, dels en konkurrerande kompe— tens med jur. kandexa'm-en».
4. Universitetskanslcrn framhöll, att tanken på inrättande av en statsvet. exa- men vore synnerligen beaktansvärd, men att den lösning av frågan, som föreslagits av de sakkunniga, knappast vore tillfredsställande. Han rekommenderade det av t'il. fakulteten i Uppsala framförda förslaget till eftersinnande, men fann hela frågan _ icke minst kompetensbestämmelserna _ påkalla ny utredning.
lll. Ämbetsverk m. n.
1. Ett 30-tal centrala ämbetsmyndighetcr inkommo med yttranden. Någon redo- görelse för dessa kan ej här komma ifråga, och de synas f. ö. knappast ge mycket av intresse. De flesta konstatera behovet av en statsvet. examen och ge sakkun— nigförslaget ett visst erkännande, men framhålla att det ej har synnerlig betydelse för ifrågavarande ämbetsverk, som ej finna skäl att vidtaga ändring av gällande kompetensbestämmelser. En del ämbetsverk utpeka dock vissa befattningar, för vilka .statsvet. examen vore lämplig förutbildning. —— Mest gynnsamma mot för- slaget ställa sig kommerskollegium och statistiska centralbyrån.
2. Publicistklubben anser den föreslagna examen vara en god bildningslinje för blivande journalister; dock påyrk'as större frihet i ämnesval.
3. Svenska stadsförbundet anser, att statsvet. examen väl kan vara av viss nytta för en del befattningar i större städer, men finner ej egentligt skäl från, städernas sida att påyrka dess inrättande.
4. Länsstyrelserna förorda, med ett och annat undantag, den föreslagna examen.
a) Rörande dess användbarhet framhålles i flera yttranden, att den bör kunna tjäna som kompetens för alla befattningar inom länsstyrelserna utom landssekre- terare och länsnotarie (i ett par yttranden även för dessa); en del yttr'anden anse, att den bör likställas med kansliexamen. en det låter undantaga uttryckligen även
landskamrerare, länsbokhallare och kronofogdetjänsterna såsom uppnåeliga för studerande med statsvet. examen.
b) Den praktiska utbildningslcursen förordas i allmänhet, ehuru (len anses s 'är att organisera; en del förorda dess förlängning till 2 är.
'
C. Riktlinjer för frågans återupptagande.
I. Slutsatser av den tidigare diskussionen.
I. Förenundet i en och samma excunensform av jurid. och filosof. studier synes knappast vara en lämplig utväg. I varje fall måste den kritik, som riktades mot 1910 års förslag, på avgörande punkter anses berättigad. Huvudfelet med detta förslag var. att det på samma gång gav en alldeles för otillräcklig jurid. bildning och —— i sin strävan att inom en begränsad studietid sammanföra jurid. och filo— sot'. ämnen — även alltför mycket förtunn'awdc studiet i de rent statsvet. ämnena.
2. Tanken att grunda statsvet. examen på en kombination av en särskild jurid. examen (kansliex. pä visst sätt högre kvalificerad) och en särskild filosof. exa— men i statsvet. ämnen (Uppsala fil. t'akultets förslag) är mera tilltalande. Men även häremot kunna berättigade invändningar göras. Den jurid. bildningen är icke synnerligen stark, och den statsvet. är otillräcklig (5 betyg). En sådan examen är icke konkurrenskraftig för inträde på ämbetsmannah'anan. Att tvångsvis sam- manföra jurid. och statsvet. ämnen, det må vara i den ena eller den andra av de här anvisade formerna, visar sig sålunda mindre lyckligt.
3. Anläggande! av hade filosof. och jurid. examen får bero på det frivilliga ini- tiativet. Denna möjlighet har sedan länge begagnats, och alltjämt torde det vara ganska vanligt, att de studerande taga en fil. kandexamen med t. ex. statskunskap, nationalekonomi och statistik jämte därefter följande jur. kand.examen.
4. Som en möjlighet har diskuterats att inom jurid. fakulteter: tillgodose den statsvet. bildningen genom en omläggning av jur. kand. examen. Denna tanke, som dock icke omfattats med något större intresse, förtjänar möjligen ett visst avseende. En sålunda omlagd jur. kandexamen skulle måhända kunna bli ända- målsenlig för de jur. studerande, som gå in i statsförvaltningen. Denn'a möjlig- het, som kräver närmare undersökning, mä (lock t. v. lämnas därhän. Den skulle f. ö. icke ge någon lösning av frågan om inrättande av en speciell statsvet. examen.
5. Återstår utvägen att anordna statsvet. examen inom filosof. fakulteten, så— som tidigare framkastats av Göteborgs högskola (varvid dock ett visst samband , med jurid. studier bibehållits) och prof. Wicksell i Lund (utan något sådant sam- band). Denna utväg skall här närmare diskuteras, varvid den statsvet. examen förutsättes som en rent filosof. examen. _ Anmärkas må här endast, att en filosof. statsvet. examen (inom filosof. fakulteten) icke behöver utesluta en ev. jurid. statsvet. examen (inom jurid. fakulteten). De skulle komma att tjäna olika ända— mål.
ll. Statsvetenskaplig examen inom filosofiska fakulteten.
1. Allmänt. Lämpligast torde vara att inom filosof. fakulteten anordna en exa- menslinje för avläggande av en statsvet. magisterexamen (vid sidan av den före- fintl. filosof. magisterexamen för läroverken). Sammanlagda betygssumman torde även för statsvet. magisterexamen höra sättas till 7 betygsenheter som minimi- fordran. Följande frågor uppstå i samband med examens anordnande: Ämnen. Olika ämneskombinationer, studiekurser i de olika ämnena, studietid, förhållande-till andra examina. Dessa frågor kunna här endast helt preliminärt beröras. En
mera ingående undersökning bör ske genom hörande av t'at'kkunniga i de'—här åsyftade ämnena.
2. Ämnen. De älnnen, som kunna och höra ifrågakomma, torde i första rummet 'ara statskunskap, nationalekonomi och statistik, men därjämte historia och geo- grafi (kulturgeografi), vilka ämnen inom filosof. fakulteten ha en mer eller mindre statsvet. karaktär. Önskvärt vore att även kunna få med sociologi som särskilt ämne, vilket dock [. v. måste lämnas ur räkningen, då detta ämne ej är företrätt inom universitetsundervisningen.
a) För medtagandet av de tre förstnämnda ämnena, statskunskap-, nutionrllelm— nomi och statistik, ofta kallade de egentliga statsvet. ämnena, torde ingen moti— vering behövas.
b) Historia torde knappast böra tillmätas samma räckvidd i statsvet. examen som de nämnda ämnena, men i viss kombination med andra ämnen kan det vara mycket lämpligt att medtaga.
c) Geografi, i dess politiska och ekonomiska delar (kulturgeografil, är av be— tydelse för en ekonomisk samhällsvetenskaplig bildning och torde med fördel kunna användas i olika ämneskombinationer.
2. Böra flera ämnen, hörande till fil. fakulteten, utöver de & nämnda, Irunnu ingå i statsvet. examen? Frågan kräver noggrant övervägande. I tidigare förslag har man i allmänhet tänkt sig, att utom vissa statsvet. kärnämnen med en viss sammanlagd betygssumma skulle ett eller flera andra filosof. ämnen efter fritt val kunna medtagas (jämt'. t. ex. Göteborgs högskolas förslag, ovan sid. 70). lin dylik anordning tillämpas i viss män för fil. magexamen, i vilken utöver den obli— gatoriska ämneskombinationen andra filosofiska ämnen kunna medtagas och även medräknas i betygssumman.
a) Vissa fördelar kunna vara förenade med rätten att utom statsvet. ämnen fä lillvälja andra ämnen. Sålunda kun-de det lämpa sig för studerande, som Spe— cialisera sig på nationalekonomi och statistik, att taga med matematik. De båda t'ilosofierna skulle också kunna ägna sig för förening med statsvet. studier. Tänk— bart vore också, att ett språk finge medtagas, såsom tidigare föreslagits. Härige- nom erhölle examen större användbarhet för olika ändamål. Förutsättning för en anordning av nu antytt slag skulle givetvis vara, att de statsvet. ämnena utgjorde huvudinnehållet i examen, så att denna innefattade t. ex. 3 obligatoriska sådana ämnen med en betygssumma av minst 5 eller kanske ännu hellre 6 enheter, tar- till sedan kunde läggas ett annat ämne, fritt utvalt bland de icke statsvetenslmp- liga.
b) Nackdelar följa också av rätten till ett friare ämnesval. Examens enhetlig— het går förlorad (jämför tidigare anmärkningar mot heterogenitet). litt verkligt organiskt samband mellan de nämnda statsvet. ämnena och andra filosof". ämnen existerar knappast, på några få undantag när. »Det torde därför kunna starkt ifrå- gasättas, om andra ämnen än de ovannämnda 5 böra få ingå i examen med rätt till inräkning i betygssumman.
c) Som ett huvudönskemål hör uppställas koncentration och fördjupning av de statsvet. studierna. Därpå hänger examens värde både som förberedelse för inträde i förvaltningen eller i de fria yrkena och som ren bildningslinje. Nedan räknas därför 't. v. endast med de 5 statsvet. ämnena som ingredienser i examen och med fordran, att 7 betygsenheter uppnåtts i ett visst antal av dessa ämnen. Den anordningen torde dock böra träffas, att en studerande, som önskar erhålla vitsord i annat filosof. ämne, kan få detta vitsord infört i sitt examensimtyg.
3. Examenstyper och ämneskombinationer. Olika möjligheter äro tänkbara. Man kan sammanställa ett visst antal olika typer på så sätt, att vissa ämnen (t. ex. två) i växlande kombinationer göras till obligatoriska, med valfrihet bland de öv- riga ämnena. Man kan också göra ett par ämnen (statskunskap och nationaleko-
i
nomi) till fast obligatoriska, sa att de ingår som en kärna i alla iimneskombinatio- ner (jämt. Göteborgs högskolas förslag, ovan s. 70). Minst 3 ämnen böra ingå i examen, och av dessa böra 2 vara huvudämnen med minst 2 betyg i vardera. De båda utvägarna exemplifieras nedan:
a) Kombinationer av följande två obligatoriska iiinnen, som tillika äro huvud- ämnen:
Statskunskap och nationalekonomi. Statskunskap och historia. Nationalekonomi och statistik. Nationalekonomi och geografi. Historia och geografi. Till dessa kombinationer nuiste sedan komma ytterligare ett ämne, eventuellt flera, så att betygssumman blir minst 7.
b) Utgår man från statskunskap och nationalekonomi som fast obligatoriska ämnen, kunna med dessa som kärna en mängd olika kombinationer göras. Endast ett av dem torde böra göras till huvudämne. så att det andra huvudämnet kan fa— gas bland något av de övriga, tillvalda ämnena. _- Skillnaden mellan de båda alternativen torde i praxis icke bli så stor.
c) I verkligheten torde examen icke komma att omfatta mer än 3 eller 4 ämnen, varigenom koncentration uppnås. Möjligen bor-de som garanti för koncentratio— nen stadgas, att de 7 betygen måste förvärvas inom en ram av 4 ämnen.
4. Studiekurser. [ allmänhet tord—e minn kunna utgå ifrån de för fil. kand.- eller mager-ramen gällande kurserna. Omläggning av dessa kurser torde dock för vissa ämnen bliva nödvändig, så att de bättre lämpa sig för det syfte, man vill Vinna med statsvet. examen: i statskunskap t. ex. större koncentration till den moderna författningen och förvaltningen och större utrymme måhända för svensk statskunskap, i historia tonvikten på modern politisk historia samt ekonomisk historia, i geografi framskjutande av kulturgeografien. Behovet av kursom- läggningar kan naturligtvis först avgöras efter konferens med de olika ämnesreprc- sentanterna.
5. Studietid. Bör kunna beräknas till densamma som för fil. nmgexamen. (1. v. s 3 %» är.
6. Förhållande till andra examina.
a) Fil.]cand.- och mag/.examina. Tentamen för dessa examina i statsvet. ämnen bör så långt möjligt göras användbar även för statsvet. examen och omvänt, sä att övergång från den ena examen till den andra underlättas.
13) Fil. licexamen bör givetvis kunna tagas efter statsvet. examen. 0) Det torde böra tagas i övervägande. huruvida studerande, som avlagt stats— vet. examen, bör kunna avlägga examen i första gruppen av jur. kandexamens ämnen, dock med utbytande av romersk rätt mot förvaltningsrätt, med rätt till vitsord häröver. Tänkbart vore, att härigenom en viss jurid. statsvetenskaplig kompetens kunde uppnås. Möjligen borde också medgivas rätt till tentamen i en— staka jurid. ämnen (t. ex. rättshistoria, förvaltningsrätt, folkrätt).
III. Ändamålet med statsvetenskaplig examen.
1. Den frågan kan ställas, i vad man ett verkligt behov föreligger av en exa- menslinje, sådan som den ovan skisserade. Redan enligt gällande ordning är det för de studerande möjligt att inom ramen för fil. kand.examen avlägga en examen i de angivna statsvet. ämnena med avpassande av ämneskombinationer och betygs- summa efter tycke och smak. Behöves under sådana förhållanden en särskilt reglerad statsvet. examen inrättas inom fil. fakulteten?
2. På denna fråga kan först och främst svaras, att det i och för sig ingalunda
skulle sakna betydelse, om en samhällsvetenskaplig bildningslinje, särskilt anord— nad, införlivas med universitetens undervisning och examensordning. Det kan knappast sägas, att de samhällsvetenskapliga studierna ännu erhållit den fram- skjutna ställning vare sig inom värt skolväsen eller inom universiteten, som de förtjäna och som icke minst i vår tid krävs. Genom markerande av en dylik slu- dielinje skulle de samhällsvetenskapliga studierna erhålla en officiellt erkänd plats i universitetsundervisningen, vilket skulle bidraga till att främja och upp- muntra dessa studiers bedrivande.
3. Vidare bör observeras, att den nya examen genom krav på minst 7 be- tyg och genom anordnande av mera ändamålsenliga och organiskt samman/tång- ande ämneskombinationer skulle betyda på samma gång en rationalisering och fördjupning av de statsvet. studierna, som den nuvarande fil. kand.cxamen,v'arken ger eller förutsätter.
4. En särskilt organiserad statsvet. examen torde även bli till nytta som förut- bildning för inträde i vissa grenar av statsförvaltningen. Behovet av en rent stats- vet. ämbetsniannautbildning torde avsevärt ha ökats under de senaste 20 åren. Antalet tjänster, för vilka en sådan utbildning är lämpad, har stegrats. Redan nu innehas ett icke ringa antal befattningar av humanistiskt bildade tjänstemän. Kom— petensfrågan och behovet av statsvet. utbildade tjänstemän för statsförvaltningen kräver emellertid en ingående undersökning, innan någon bestämd uppfattning kan uttalas på denna punkt.
5. En viss uppmärksamhet förtjänar den ökade möjlighet statsvet. examen skulle ge även till historielärarnus utbildning. Vid användning av kombinationen historia och geografi, som ingår i fil. magexamen, skulle blivande historielä- rare beredas möjlighet alt utöka denna kombination med ämnen, som ingå i stats- vet. examen. Praktiskt taget skulle med de nämnda grundämnena statsvet. exa- men, såsom i detta fall nära sammanfallande med fil. mag.examen, bli likvärdig med den senare. För närvarande kräves ej av historielärare någon genom examen intygad bildning i vare sig statskunskap eller nationalekonomi. Att detta är en brist kan ej förnekas. i all synnerhet sedan samhällsläran börjat få en större, om ock ännu otillräcklig plats på skolschemat. Möjligen kan denna fråga förtjäna beaktas vid ett ev. inrättande av statsvet. examen.
6. Som förutbildning även för viss: fria yrken torde en organiserad statsvet. examen erhållit ökad betydelse.
7. Rörande statsvet. examen som Iwmpelensgrund för befattningar i offentlig eller privat tjänst torde f. ö. kunna antagas, att inrättandet av en sådan examen skulle komma att ge impuls ät vederbörande ämbetsverk och andra att vid fast— ställande av kompetensbestämmelser taga hänsyn till denna examen. Först ge- nom tillvaron av en preciserad statsvet. 'utbildningslinje vid universiteten kunna verkliga förutsättningar skapas för de statsvet. studiernas tillgodogörande för statsförvaltningen och andra befattningar.
8. Som bevis för det ökade intresset för ekonomiskt samhällsvet. studier mä till slut nämnas, att vid handelshögskolan nyligen inrättats en ekonomie magisterexa— men som påbyggnad på den grundläggande ekonomiska examen. I denna sist- nämnda examen ingä följande 4 ämnen: nationalekonomi, handelsteknik, antingen ekonomisk geografi eller rättsvetenskap och ett främmande språk. Ekonomie mag.- examen må avläggas av den, som avlagt ekonomisk examen. I ekonomie mag.- examen kunna ingå dels de ovan angivna ämnena, dels också ett av ämnena eko- nomisk historia, statistik och statskunskap. För godkänd examen kräves en be- tygssumma av minst 7 betyg i högst 4 ämnen. Även en annan linje med mindre betygssumma är medgiven. Denna examensform.fastställdes 1932 och började tillämpas från och med :höstterminen s. å. '
Bllaga B.
' Statsvetenskaplig examen i Danmark, Norge och Finland.
I vissa främmande länder tillämpas examensformer, som kunna ha intresse vid prövningen av frågan om införandet i vårt land av en speciell statsvetenskaplig exa— men. När i det följande uppmärksamheten koncentreras allenast på de skandina- viska länderna, sker det därför, att det ej synes motiverat att med de svenska för- hållandena jämföra utbildningen i andra länder än dem, vilkas akademiska och institutionella förhållanden något så när svara emot de i vårt land gängse.
I alla de skandinaviska länderna -—— utom i Sverige —— finnas särskilda statsve- tenskapliga examensformen
Äldst är den statsvetenskapliga utbildningen i Danmark. Där inrättades redan av '1848 en statsvetenskaplig examen. Denna examensform har emellertid sedan (1055 flera gånger ändrats till överensstämmelse med utvecklingens krav, och exa- men utgör därför i sin nuvarande utgestaltning en produkt av de erfarenheter, som vunnits under den långa tid, den varit i bruk. Det synes icke erforderligt att här närmare syssla med den historiska utvecklingen. Allenast mä framhållas följande, som har visst samband med vad i det efterföljande anföres.
Under hela tiden har den statsvetenskapliga utbildningen sorterat under den rätts- och statsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Köpenhamn.
Till en början omfattade ifrågavarande examen politisk ekonomi (däri inbegri- pet vetenskapens historia, nationalekonomiens teori och politik) samt finansveten- skap, statistik, offentlig rätt (allmän statsrätt, Danmarks offentliga rätt och folk- rätt), statsvetenskaplig encyklopedi, rättsvetenskaplig encyklopedi samt den nyare tidens politiska historia. ' År 1892 gjordes ett experiment med två statsvetenskapliga examina. Den ena esamenstypen, statsvetenskaplig ämbetsexamen, omfattade en första avdelning, in- nehållande borgerlig rätt, straffrätt och processrätt, och en andra avdelning, bestå— ende av nationalekonomi och finanslära, statistik, statsrätt och folkrätt. Den andra examenstypen, ekonomisk-statistisk examen, omfattade grupper av följande äm- nen, nämligen nationalekonomi med finansvetenskap, statistik, statsvetenskaplig en- cyklopedi, politisk historia, allmän rättslära, statsiilt, förmögenhets- och närings- rätt samt folkrätt. Som huvudämnen kunde ifrågakomma antingen nationaleko- nomi eller statistik. Vid sidan härav skulle läsas vissa av nyssnämnda ämnen sä- som biämnen.
Den förstnämnda av ifrågavarande examenstyper, den juridiskt betonade, vann mycket ringa anslutning. Däremot blev den sistnämnda examenstypen anlitad i ganska stor utsträckning. Valfriheten mellan ämnena utnyttjades dock föga. Kon- sekvenserna härav drogos är 1904, då anordningen med två examensformer upphävdes och den nya statsvetenskapliga examen i huvudsak byggdes på den ex—amensform, som representerats av den ekonomisk—statistiska examen, dock med viss utvidgning av de ekonomiska disciplinerna och en skärpning av fordringarna i statistik.
1904 års examensordning omfattade sålunda följande ämnesområden eller ämnen, nämligen teoretisk nationalekonomi, ekonomisk politik, finansvetenskap, Danmarks statistik, statistikens teori, statsvetenskaplig encyklopedi, politisk historia, berger-
lig rätt, statsförfattningsrätt, förvaltningsrätt och folkrätt. Valfriheten begränsa- des till att gälla de båda huvudämnena nationalekonomi och statistik.
I sina grunddrag blev den nyss skisserade ordningen bestående till är 1929, da de ännu gällande bestämmelserna infördes genom en kungörelse av den 5 april 1929. Enligt denna är den statsvetenskapliga examen delad i två avdelningar, som kunna absolveras var för sig, dock med början med den första avdelningen.
För examen i första avdelningen (5 terminer) krävas vissa kunskaper i bokfö— ring m. 111. Denna avdelning omfattar nationalekonomi med finansvetenskap (över— sikt), Danmarks statistik, dansk borgerlig rätt (översikt: 4—5 timmar per vecka un- der en termin), ekonomisk historia och propedeutisk sociologi samt allmän före— tagsekonomi.
Den andra avdelningen (5 a 6 terminers studium), före vars genomgång veder» börande skall ha fullgjort vissa praktiska övningar i nationalekonomi och statistik och utarbetat vissa skriftliga uppgifter, omfattar nationalekonomiens teori, stati— stikens teori, vissa delar av uationalekonomiens politik (praktisk nationalekonomi] samt slutligen antingen statsförfattnings- och förvaltningsrätt med näringsrätt samt grunddragen av folkrätten eller delar av dansk förmögenhetsrätt.
Enligt uppgifter, som de sakkunniga inhämtat från universitetet i Köpenhamn. har under de senaste 15 åren statsvetenskaplig examen avlagts av följande antal personer, nämligen är 1919 17, därefter respektive år 17, 17, 15, 18, 14, 21, 22. 29, 17, 18, 22, 11, 16 och slutligen år 1933 12.
I en är 1925 av Socialekonwomisk Samfund i Danmark utgiven festskrift 1 äter— finnas vissa uppgifter angående de yrken, ät vilka de statsvetenskapliga kandida— terna ägnat sig. Undersökningen, som avser tiden från är 1852, är specificerad med hänsyn till de olika studieordningar, som under denna tid gällt. Beaktas här alle.— nast totalsummorna, befinnes det, att av de 649 kandidater, som ingå i statistiken. 13 % vunnit anställning i ministerierna, 6 ”a i utrikesdepartementets tjänst, 7 % i vissa sociala institutioner (fabriksinspektionen, arbetarförsäkringen, sjukkassor och olycksfallsförsäkring m. m.), 2 % i amten, 15 % vid tull, post, statsbanor och telegraf och närmare 10 % i andra administrativa befattningar. Omkring 7 % hade sysselsatts vid kommunala, vid industriens och handelns samt vid lantbrukets institutioner. Omkring 5 % hade ägnat sig åt journalistisk verksamhet. 11 % hade haft anställning vid banker, sparkassor, kreditt'öreningar och försäkringsinstitut. De återstående 24 % hade ägnat sig åt annan fri verksamhet, hade ingått äktenskap eller emigrerat. Av denna kategori betecknades ö % som obet'ordrade.
Den statsvetenskapliga examen i Norge är av yngre datum än motsvarande danska.
Genom en lag den 9 oktober 1905 om statsekonomisk examen vid universitetet föreskrevs, att vid detsamma skulle finnas en statsekonomisk examen i ämnena statsekonomi, finansvetenskap och statistik. Närmare bestämmelser härom med- delades i ett reglemente den 27 november 1907. Såsom kunskapsmål vid examen skulle uppställas fordringar på kunskaper i nationalekonomi (teoretisk, historisk och praktisk), finansvetenskap, statistikens metoder (även sannolikhetskalkyler och försäkringsmatematik) samt vidare historisk och statistisk kännedom om Norges befolkningsförhållanden, näringsliv och ekonomiska tillstånd. Det må antecknas. att den juridiska fakulteten före examensformens tillkomst ifrågasatt inrättandet av en självständig statsekonomisk examen, vilken skulle tjänstgöra som frivillig tilläggsexamen till vissa ämbetsexamina, bland annat den juridiska. Examen an- ordnades emellertid som en helt självständig examen, alltså icke såsom tilläggs- examen.
f *Festskriit i anledning at 25-Aars—dagen for Oprettelsen ai Socialakonomisk Samfund, Köpenhamn 1925.
:. ..
lfrågavarande statsekonomiska examen kvarstod i stort sett oförändrad ända till år 1934, då en helt ny statsvetenskaplig examen infördes. Härom må följande an- föras.
* Utgångspunkten för reformsträvandena synes ha varit en skrivelse den 2 decem- ber 1930 till juridiska fakulteten från professorerna O. Jaager och I. Wedervang. ! denna skrivelse riktades en skarp kritik mot de statsvetenskapliga studiernas an- ordning i Norge. Denna examenstyp hade icke slagit väl ut framför allt på grund av den korta studietiden av teoretiskt två år och med hänsyn därtill att ämnesom- rådet icke utformats med tanke på att examensformen skulle lämpa sig för bc- stämda yrken eller sysselsättningar. Examen vore icke en ämbetsexamen, den gåvc icke behörighet för vissa tjänster och kvalificerade ej ens för vissa befattningar.
Nuföreslogs i stället, att en mer tidsenlig examen skulle inrättas på grundval av en modern socialvetenskaplig studieordning. Grundstommen borde utgöras av vissa statsvetenskapliga ämnen men därtill borde läggas några juridiska discipliner. Del- ning på linjer borde icke komma ifråga. I skrivelsen erinrades om de nyss an- tydda danska erfarenheterna av en dylik linjedelning. Den eftersträvade differen- tieringen efter olika utbildningsmål erbjödes genom det utbildningssystem, som komme till stånd, om den ifrågasatta nya statsvetenskapliga examen inrättades. Då skulle å ena sidan finnas den vanliga juridiska examensformen med de rättsveten— skapliga disciplinerna som grundstomme, supplerade med så mycket av den natio- nalekonomiska ämnesgruppen, som ansåges nödvändig med hänsyn till förelig— gande praktiska behov, å andra sidan den nya ekonomiska examen med de natio- nalekonomiska och statistiska ämnena som grundstomme, kompletterade med de rättsvetenskapliga discipliner, som fogade sig till examensformen i övrigt och som delvis icke inrymdes under den juridiska examen. Dessa båda utbildningstyper finge tillgodose den offentliga administrationens olika utbildningsbehov. Men även utanför den statliga och kommunala förvaltningen funnes verksamhetsgrenar, där en modern socialekonomisk utbildning kunde vara erforderlig, exempelvis inom bank— och försäkringsväsendet, hos sammanslutningar på olika områden inom nä- ringslivet, hos fackorganisationer etc.
Den nya examen borde sålunda ställas i paritet med universitets övriga examina och kvalificera för vissa bestämda ämbeten. Såsom exempel på sådana nämndes i ifrågavarande skrivelse vissa sekreterar- och högre befattningar i statsrevisionen, i Norges bank, i statistiska centralbyrån, riksförsäkringsanstalten, försäkringsrådet samt dessutom de flesta regeringsdepartementen.
Förslaget — som på grund av budgetära förhållanden icke fördes fram under de närmast följande åren — förelades stortinget genom en proposition den 2 mars 1934. I denna proposition anslöt sig vederbörande departement till den uppfatt- ningen, att den ekonomiska examen till karaktären borde bli likvärdig med övriga examina vid universitetet. Den nya ekonomiska examen borde särskilt kvalificera till en rad befattningar i den centrala och kommunala förvaltningen, även om det för det dåvarande måste sägas medföra svårigheter att giva anvisning på vissa be- stämda ämbeten, till vilka den nya examen borde giva exklusiv rätt.
Det vid propositionen fogade lagutkastet vann i huvudsak stortingets bifall och den 22 juni 1934 har i följd härav utfärdats en ny lag om ekonomisk ämbetsexa— men vid universitetet. Examen avlägges inom den juridiska fakulteten vid uni- versitetet. Den omfattar studier i nationalekonomi och statistik samt i rättsve- tenskap.
Studierna i nationalekonomi och statistik skola omfatta nationalekonomiens teori. dess historia, näringspolitik, socialpolitik, sociologi, arbetet som ekonomisk och so- ciologisk faktor, ekonomisk historia, företagsekonomi (även lantbruksekonomi). finanslära, statistikens teori och teknik, jämförande ekonomisk och social statistik, företagsstatistik, jämförande hefolkningsstatistik och befolkningslära.
Studierna i rättsvetenskap skola omfatta en kort kurs i privaträtt och författ— ningsrätt. Vidare skola i dessa studier ingå vissa avsnitt av förvaltningsrätten, var- ibland näringsrätt, socialrätt och finansrätt. '
Närmare bestämmelser om den ekonomiska ämbetsexamen skola utfärdas i siir- skilt reglemente. Genom ifrågavarande lag har 1905 års förutnämnda lag upphävts.
Enligt stadga den 22 april 1927 angående examina inom Åbo akademis statsve- tenskapliga fakultet i Finland äro examina inom nämnda fakultet politices kandi- datexamen, politices licentiatexamen och statsvetenskaplig examen.
För politices kandidatexamen fordras bland annat godkända prov pro exercitio i två av språken tyska, engelska och franska, intyg över avlagd förberedande exa- men i juridisk propedeutik, omfattande de första grunderna av privaträtten och den allmänna rättsläran, processrätten, straffrätten och förvaltningsrätten, kunska- per i minst fyra av följande fakulteten tillhörande ämnen uti av fakulteten god- känd förening, nämligen nationalekonomi (med finansvetenskap), statistik, stats- kunskap (statslära), statsrätt (med förvaltningsrätt), folkrätt (mellanfolklig rätt) och privaträtt (med allmän rättslära) samt följande ämnen från andra fakulteter. nämligen allmän historia, nordisk historia, filosofi och matematik. I dessa äm- nen bör enligt stadgan erhållas åtminstone följande vitsord, nämligen i ett ämne inom egen fakultet laudatur och därtill ytterligare i ett annat ämne samma vitsord eller ock uti två sådana approbatur cum laude. Har examen statsvetenskapligt hu- vudämne (statsvetenskaplig examenstyp) bör i densamma ingå minst två statsve- tenskapliga ämnen. Examinand, som valt rättsvetenskapligt huvudämne (rättsve- tenskaplig examenstyp), bör enligt stadgan förete högre betyg i förberedande exa- men uti juridisk propedeutik i de ämnen, som icke ingå i hans slutexamen. Obe- roende av examenstyp skall slutexamen innehålla nationalekonomi och nordisk historia.
Berättigad erhålla politices licentiats grad är politices kandidat, som i kandidat— examen har antingen laudatur i tre ämnen i sådan förening, som fakulteten i över— ensstämmelse med nyss antydda grunder godkänt, eller vid efterprövning ådaga- lagt motsvarande kunskaper samt vidare med fakultetens tillstånd offentliggjort en avhandling, som blivit av fakulteten efter offentligt försvar godkänd. Fakulteten kan tilldela licentiat politices doktors värdighet.
För statsvetenskaplig examen fordras, bland annat, att examinauden godkänts i. kunskapsprov pro exereitio i tyska, franska eller engelska, företer intyg över av— lagd förberedande examen i juridisk propedeutik i ovannämnda ämnen samt har kun— skaper i minst fyra ämnen uti av fakulteten godkänd förening. Härvid bör veder- börande i minst två ämnen ha erhållit vitsordet approbatur cum laude. I övrigt gäller beträffande betyg och ämnesval detsamma som för politices kandidatexamen.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat var antalet slutexamina inom statsvetenskap- liga fakulteten intill utgången av vårterminen 1934 för statsvetenskaplig examen sammanlagt 9 och för politices kandidatexamen sammanlagt 17. Några studerande ha avlagt båda examina. Att examen vunnit så relativt ringa anslutning lärer en— ligt vad som upplysts bero bland annat på att examenstypen har att utstå konkur— rens med en likartad handelshögskoleexamen.
Bilaga C.
Ekonomisk magisterexamen vid handelshögskolan i Stockholm.
Vid handelshögskolan i Stockholm finnas två examina, nämligen ekonomisk exa— men och ekonomisk magisterexamen.
I ekonomisk examen skola ingå följande ämnen:
a) nationalekonomi,
b) företagsekonomi,
c) antingen ekonomisk geografi med råproduktliira eller rättsvetenskap, (1) ett främmande levande språk.
För examens godkännande kräves, att den examineradc i samtliga de ämnen, som fordras, erhållit minst betyget godkänd.
Studietiden för ekonomisk examen är enligt uppgift 2 a 2 % är. Ekonomis]: magisterexamen kan avläggas endast av den, som avlagt nyssnämnda ekonomiska examen. Magisterexamen är alltid en påbyggnad på den ekonomiska examen.
I magisterexamen kunna ingå
a) nationalekonomi, b] företagsekonomi, c) antingen ekonomisk geografi med råproduktlära eller rättsvetenskap.
d) ett av ämnena ekonomisk historia, statistik och statskunskap. För godkänd examen kräves en betygssumma av minst sju betyg i högst fyra ämnen.
Den, som i ekonomisk examen har minst två betygsenheter i såväl ekonomisk geo- grafi som rättsvetenskap. får dock avlägga ekonomisk magisterexamen med en be— tygssumma av minst fem betyg i högst tre ämnen.
Studietiden för ekonomisk magisterexamen är enligt uppgift 3 % ä 4 är.
Bilaga D.
Förteckning över verk och inrättningar, som ingå i den i be- tänkandet (sid. 24—28) omförmälda statistiken rörande kom- petensförhållandena inom statsförvaltningen.
Departementen
Beskickningarna till främmande makter Justitiekanslersämbetet
Fångvårdsstyrelsen
Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap Socialstyrelsen Försäkringsrådet
Riksl'örsäkringsanstalten Pensionsstyrelsen Medicinalstyrelsen jämte statens anstalter för sinnessjuka Statens bakteriologiska laboratorium
» rättskemiska laboratorium » farmaceutiska laboratorium » veterinärbakteriologiska anstalt » I'attigvärds— och barnavårdsinspektion
Generalpoststyrelsen jämte post'staten Telegrafstyrelsen jämte telegrafstaten Järnvägsstyrelsen jämte järnvägsstaten Väg- Och vattenbyggnadsstyrelsem jämte väg- och vattenbyggnadsstaten
Vattenfallsstyrelsen Byggnadsstyrel-sen Djurgårdskommissionen
Kammarkollegiet
Statskontoret
Mynt- och justeringsverkel. Kammarrätten Generaltullsty-relsen jämte tullstaten Statistiska centralbyrån Bank- och fomdi—nspektionen
Sparbanksinspektionen Riksräkenskapsverket Kontrollstyrelsen
Statens pensionsanstalt Riksarkivet Kungl. Biblioteket
Nationalmuseum
Skolöverstyrelsen Domänstyrelsen jämte skogsstaten
Lantbruksstyrelsen jämte kemiska stationer för jordbruket och näringarna och statens lokala fiskeriadministration.
Undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket Rikets allmänna kartverk
Sveriges geologiska undersökning Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt » egnahemsstyrelse Kommerskollegium
Lotsstyrelsen jämte lots- och fyrstaten Patent- och registreringsverket
Försäkringsinspektionen
Justitieombudsmannen och hans expedition
Militeombudsmannen » >> >> Riksbanken jämte underlydande avdelningskontor Riksgäldskontoret
R iksdagsbiblioteket
.. ,......L i...;ir.€|.li ni....Ivllibr 33.355?
sys romarna förteckn'i ng (Siffrorna inom klammer beteckna attédntngamas nummer i den kronologiska förteckningen.)
* ,.
Allmän lagstlltnlng. Rättssklpnlng. Fångvird. Vattenvlsen. Skogsbruk, Berg-bruk.
. Betänkande med förslag ang. åtgärder mot statsfientlig Betänkande med förslag till omorganisation av den verksamhet. [8] , högre skogsundervismngen. [9]
Slalllörlattnlng. Allmän statsförvaltning.
Första till ändrade bestämmelser rörande allmänna hand ingars offentlighet. [5]
Indultrl.
Kommunallörvaltnlng. _ Handel och slölnrl.
Statens och kommunernas llnansvisem Kommunikation-vilan.
Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vagväsendet. Del 2. Broar. 17]
. Pollll. _ " Bank-, kredlt- och penningvlsen. ? ? Socialpolltlk. - _ . Betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag ' av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för FÖPSÖKPIHCUVIUBR-
mindre bemedlade barnrikn familjer jämte därtill hörande utrednin ar. [2] ' Kortfattad framstal ning av organisationssakkunni as betänkande med ntrednin och förslag rörande en spmhålleliga hjälpverksam ietens organisation m. m. A;];fléytcstlggätåptåseldningens betänkande. 2. Åtgärder mot Kyrkovlsen. Undervisningsväsen. Andlig
odling ! övrlgt. ; . * ' ""'"" och "luk'ård' Utredning och forsla ang. rundradion [Sverige. [10] . - Betänkande med utré' ing och förslag ang. inrättande _ av en statsvetenskaplig examen. [ll]
sw]- ,..., Mu...—ML.. ___...
Försvar-svinen. Allmänt närlngnväsen.
Fast egendom. Jordbruk med blnärlngar. Utrikes ärenden. Internationell ritt. lf
Betänkande med förslag ang. åtgärder för Spannmåls- odhngens stödjande. [l] _ Promemoria ang. tillsynen över tastighetsregistreringen och fastighets tidningen. [4]
Isaac Marcin Baku.-Lau. Stockholm 1035