SOU 1935:50
Promemoria angående avveckling av bestående fideikommiss
N +” Gc
oå (-
_ CD."
&( * IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2012
S_OAL STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1935: 50 D JCSTITIEDEPARTEDIENTET
*PROMEMORIA
& ' i ANGÅENDE
& AVVECKLING AV BESTÄENDE * FIDEIKOMMISS
UTARBETAD AV
EMIL SANDSTRÖZVI
STOCKHOLM
1935
2.
5. 6
7
9. 10 11
12. 13.
14
15. 16. 17
18. 19
20
21
22. 23 24.
25
26.
27. 28.
1.
Kronologisk fö
Betänkande med förslag angående åtgärder för spann— målsodliugens stödjande. Marcns. 134 5. Jo. Betänkande med förslag rörande lön och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hö- rande utredningar. Beckman. 86*, 265 s. S. Kortfattad framställning av organisationssakkunnigns betänkande med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. Beckman. 23 s. S. Promemoria angående tillsynen över faatighetsregistre— ringen och fastighetshilduingen. Marcus. 70 &. Ju. Förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars oifentlighet. Norstedt. 79 .,5' Ja. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Åtgärder mot arbetslöshet. Norstedt. x, 838, 32's S. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägvösondet. De12 Broar. Häggström. 130 s. K. Betänkande med förslag angående åtgärder mot stats- tlentlig verksamhet. Idun. 406 s. Ju. Betänkande med förslag till omorganisation av den högre skogsunderrisningen. Peréus. 164 5. Jo. Utredning och förslag angående rundradion i Sverige. Norstedt. 202 s. 13 kartor. K. Betänkande med utredning och förslag angående inrät- tande av en stotsvetenskaplig examen. Marcus. 80 8. E. Betänkande med förslag till förordning angående allmän automobiltratik. nggström. 227 s. K. Yttranden över preliminärt förslag till lagstiftning om avbrytande av bavandeskap. Marcus. (4), 132, 68 s. a. Lsgberedningens förslag till —Lag om skuldebrev 111. m. Norstedt vj, 211 s. Ju. Betänkande med förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. Marcus. 192 s. Ju. Konjunkturuppsvingets förlopp och orsakar 1932—1984. Baggström. 108 s. Fi. Yttrande och förslag rörande formulär för tjänstgöringe- betyg som av länsstyrelserna utfärdas. Beckman. 16 5. S. Betänkande med förslag till lag om arbetsavtal. Idun. 220 s. S. Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslag angå- ende försebyggande mödra— och barnavård. Häggström. 100 s. . Grunder för kollektiv och individuell pensionsförsäkring. Beckman. (2), 24 s. H. Utredning angående införande av ett dagordniugsinstitut m.m. Av H. Tingsten. Norstedt. 98 s. Ju. Utredning och förslag rörande frågan om avgift för hemlån av böcker från bibliotek. Hseggström. 59 s. E. Betänkande och vägtrailkstadga m. m. Idun. 202 5. K. Betänkande med förslag till ändrad organisation av den statliga verksamheten för bekämpande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. Marcus. 198 s. Fi. Förslag till nya avlöningsbesthmmelser för icke-ordinarie befuttningshavare inom och allmänna civilförvaltningen. Marcus. 42 s. Fi. Betänkande med förslag rörande det svenska natur- Skyddets organisation och statliga förvaltning. Uppsala, Almqvist & Wiksell. 197 5. E. Betänkande med förslag till ändring i vissa delar av upphandlingsförordningen. Marcus. 55 s. Fi. Utredning med förslag om egnahemskonsulenter hos hushållningssiillskapen. Lindström. 88 5. Jo.
Anm.
med förslag till motorfordonsförordniug
in 5”
34
85.
36.
87.
38.
89.
40.
41
43.
44
45.
46. 47.
48
49.
50.
utredningarna 1 Omslag med enhetlig f'arg för varje departement.
rteckning
Betänkande angående husdjursförsöksverksnmhetens or- ganisation. Marcus. 75 s. Jo. Berättelse över statens spannmålsnämnds verksamhet m. 111. under år1984. Marcus. 62 s. Jo.
. Betänkande med förslag till lag om domkapitel m. m. Ilseggström. löls. E. Jordbrukskreditutredningen. Betänkande med förslag till förordning om jordbrukets kreditkassor m. m. Marcus. 132 s. Jo.
Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslag angå— ende statsnudcrstödd dispensärverkssmhet. Marcus. 54 s. .. Betänkande med vissa synpunkter och förslag i fråga om den primära fastighetskrediten. Marcus. 92 s. Jo. Betänkande och förslag rörande verksamheten vid sky dds- hemmen m.n1. Bärra delen. Skyddshemmsns organisa- tion m.m. Norstedt. 93 s. S. Betänkande angående råvaruförsörjuing, produktion och arbetorantal m. in. vid skogsindustrierna. Idun. 276 5. S. 1934 års nämnd för stödaingsutredning. Förslag rörande allmänna grunder för ordnandet av städnings- och ren- göringsarbetet inom vissa statliga ömhetslokaleri Stock- holm samt beräknandet av ersättning för namndn arbete. Marcus. 89 s. Fi.
Betänkande med förslag 'till ordnande av Sveriges för- svnrsväsende. Dell. Inledande avdelning m m. Beck- man. vij, 301 5. F5. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges för- svarwäsende. Del 2. Arméorgauisationen. Beckman. vij, 651 s. Fö. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges för- svarsvälsende. Del 3. Murinorganisationen. Beckman iv, 203 so. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges för— svarsväsende. Del 4. Flygvapnets organisation. Beck- man. iv, 229 !. På 0. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges för- svarsväsende. Del 5. Värnplikten m.m. Bilagor. Beck— man. iv, 262 5. F6. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges för- svarsvaående. Del 6. Särskilda yttranden. Beckman. ilj. 420 s 0. Betänkande med utredning och förslag angående folk- och slmåskoleseminariernas organisation m. m. Marcus. 405 s *. Utredning och förslag rörande läroböcker vid allmänna läroverk och folkskolor 111. 11. undervisningsanstalter. Marcus. 162 s. 1 karta.. E. Betänkande angående folktandvård. Idun. 195 s. S. Sociala jordutredningens betänkande 'med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stif- telse att förvärva fast egendom. Marcus. 118 s. Jo. Betänkande med förslag till lag om arbetstiden i jord- bruk och trädgårdsskötsel (lantarbetslidslag) m. m. Idun. 140 5. S. _ _ Betänkande med förslag rörande ändringar i vissa delar av hälsovårdsstadgan samt anordnande av förbättrad bostadsiuspaktion i städer och stadsliknande samhällen m. m. Buckmen. 109*, 132 s. S. Promemoria angående avveckling av bestående fideikom— miss. Marcus. iv, 60 s. Ju.
Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelssbok- stöverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t.ex. E.: ecklesiastikdepartementet, departementet. Enligt kungörelsen den 3 febr.
Jo.— — jordbruks-
1922 aug. statens odentliga utredningars yttre anordning (ur 98) utgivas
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1935:50 .IUSTITIEDEPABTEMENTET
PROMEMORIA
ANGÅENDE
AVVECKLING AV BESTÅENDE FIDEIKOMMISS
UTARBETAD AV
EMIL SANDSTRÖM
STOCKHOLM 1935 lSAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
Till KONUNGEN.
Den 1 februari innevarande år beslöt Eders Kungl. Maj:t att frågan om avveckling av bestående fideikommiss skulle överlämnas till behandling av än eller flera särskilt tillkallade sakkunniga, och blev undertecknad utsedd
att verkställa utredning och avgiva förslag i ämnet. Sedan utredningen nu- mera verkställts, får jag härmed i underdånighet överlämna en promemoria, innehållande resultatet av undersökningen, jämte utkast till lag i ämnet, en redogörelse för huvuddragen av vissa utländska lagar samt en tabell med statistiska uppgifter angående bestående fideikommiss.
Vid utredningen har delvis begagnats det utredningsmaterial, som åstad- kommits vid tidigare utredningar. Sålunda ha varit tillgängliga de i riks- arkivet förvarade akterna till den utredning, som i anledning av 1914 års riksdagsskrivelse i frågan verkställdes av envoyén greve Albert Ehrensvärd. Däri finnes en i det närmaste fullständig samling av fideikommissbreven. Av lagberedningen har bland annat genom utsända frågeformulär införskaf- fats åtskilliga statistiska uppgifter från fideikommissarierna. I vissa styc- ken ha dessa uppgifter under den nu slutförda utredningen kompletterats genom utsändande av nya frågeformulär eller med anlitande av eljest till- gängliga upplysningar. Förutnämnda tabell har grundats på det sålunda erhållna materialet, men detta har icke varit fullständigt och kan icke göra anspråk på full tillförlitlighet. Därest fideikommissarierna lämnas tillfälle att yttra sig över förslaget, lärer emellertid ett lämpligt tillfälle erbjuda sig att få de i tabellen införda uppgifterna ytterligare granskade och rättade.
Angående bland annat de ekonomiska förhållandena å fideikommissen ha upplysningar inhämtats genom besök å några av fideikommissen.
Stockholm den 14 oktober 1935.
Underdånigst
EMIL SANDSTRÖM.
Promemoria
angående avveckling av bestående fideikommiss.
Historisk översikt.
Utlandet. Med fideikommissum förstods ursprungligen i den romerska rätten ett formlöst förordnande, varigenom arvlåtaren ålade sin arvinge (heres fiduciarius) att utgiva antingen hela kvarlåtenskapen eller någon del därav till annan (fideicommissarius). Namnet härledde sig därav att åt den förste mottagaren anförtroddes såsom en hederssak att uppfylla a'rvlåtarens yttersta vilja. Det moderna familjefideikommisset har kommit att betyda något annat, nämligen en inom viss släkt för evärdlig tid gällande särskild successionsordning för viss egendom. Genomförandet av successionsord- ningen, som mestadels innebär att egendomen skall gå i arv bland avkom— lingar inom viss släktgren, förutsätter att egendomen ej får avyttras eller tillgripas för innehavarens gäld.
Fideikommiss i denna bemärkelse uppstod först i Spanien såsom ett läns- rättsligt institut, och institutet spred sig sedan därifrån till de flesta av Europas länder. Även där förbindelse med länsväsendet saknats, har syf- tet varit främjandet av familjens glans och anseende (Splendor familias). Fideikommissbildningen torde ofta ha gynnats av furstarna, då de 1 står- kandet särskilt av de adliga släkternas ställning sågo en fördel.
Då jord i allt större utsträckning lades under fideikommissband, upp- märksammades emellertid därmed förbundna faror av social och ekono- misk art, och i de framstegssträvanden, som gjorde sig gällande i Frank- rike under 1700-talet och lågo till grund för den franska revolutionen, in- gick kravet på frigörelse från allt egendomsband och upphävande av pri- vilegierad successionsrätt. Revolutionen utlöste reaktionen mot fideikommiss- institutionen, och i Frankrike liksom på andra håll upphävdes bestående fideikommiss och infördes förbud mot upprättandet av nya sådana. På åt- skilliga håll, där det avskaffats, blev institutet visserligen återinfört, men strävandena för dess upphävande ha hämtat ny kraft av frihetsrörelserna på 1830- och 1840-talen och senast av de strömningar, som gjort sig gällande efter det stora världskriget. För närvarande torde nästan överallt lagstift- ningen förbjuda upprättandet av nya fideikommiss och upplösning av be- stående fideikommiss ha beslutats. Bland de länder, där efter världskriget lagar angående upplösning av bestående fideikommiss tillkommit, märkas Danmark, flera tyska delstater, däribland Preussen, samt Tjeckoslovakien.
Sverige. På 1600-talet uppstodo i Sverige under namn av grevskap fidei- kommissbildningar efter utländskt mönster, upprättade huvudsakligen av jord, som av kronan bortskänktes till lön för förtjänster under krigen. Till följd av de genomgripande reduktionerna försvann emellertid denna form av fideikommiss och har sedan icke återupplivats. Ungefär samtidigt med den nämnda fideikommissbildningen uppstodo emellertid också fa- miljefideikommiss i fast egendom av privat ursprung. Till en början synes visserligen ha rätt någon tvekan om tillåtligheten att stifta fideikommiss, men denna tvekan undanröjdes genom 1686 års testamentsstadga, vilken in- nehöll uttryckliga bestämmelser om fideikommiss. Bland annat bestämdes att om villkoren »exspirerade», skulle egendomen i siste innehavarens hand anses »såsom annan dess oconditionerade egendom». Rätten att stifta fi- deikommiss förutsattes i 1734 års lag dock utan att uttryckligen omnäm- nas. 16 kap. 1 & ärvdabalken säger endast att »vill någon, man eller kvinna, göra testamente, have våld göra det med eller utan villkor». Under tiden efter 1734 års lag togs rätten att bilda fideikommiss flitigt i bruk.
Sverige blev emellertid icke oberört av impulserna från den franska re- volutionen. Genom en förordning den 27 april 1810 stadgades ett tillägg till 16 kap. 1 & ärvdabalken, varigenom rätten att stifta nya fideikommiss i fast egendom blev omöjliggjord såvitt avsåg fideikommiss på evårdlig tid, och den enda möjlighet att reglera den framtida successionen i sådan egen- dom, som lämnades öppen, var att utse testaments- eller gåvotagarens nästa efterträdare, »uti vilken sistnämndes hand fastigheten ikläder sig egenskap av arvejord, varmed i allt efter allmän lag förhålles».
Initiativet till 1810 års förordning utgick från ständerna. Lagtexten ut- formades av lagutskottet, och de motiv, som voro bestämmande, framgå av ständernas skrivelse till Konungen, varigenom begärdes Kungl. Maj:ts sank- tion och bekräftelse av bestämmelserna. Däri anfördes:
»Genom sådana stiftelser föreskrives för alla tider en successionsordning, en- ligt vilken en enda arvinge, även en oskyld, skall på livstid innehava fastig— heter, utan avseende på om förre innehavaren skulle därigenom nödgas lämna de flesta eller alla sina barn i saknad av nödig uppfostran och understöd i deras omyndiga är, och en så inskränkt ägare, som varken av allmänna lagens vissa stadganden om arv eller av något sitt förordnande kan hoppas skydd för de lott- lösa, utan förutser, att egendom skall tillfalla en oskyld eller till äventyrs det av barnen, som giver minsta hopp om medlidsamhet och omvårdnad för ute- slutna, kan icke annat än anse egendomen mera för en annans än för sin, i följd varav hans intresse bliver att fördubbla och i förtid upptaga avkomsterna till skada för jordens nyttiga odling, egendomens förbättring och samhällets därav beroende styrka.
Man har för evärdliga tider föreskrivit lagar för varje innehavares frihet att egendomen förvalta, utan att tänka därpå, att slika inrättningar ofta bliva genom tiders förändrade skick för egendomens förmånliga hävd hinderliga.
Man har för all framtid förbjudit egendomens föryttrande och förpantning, varigenom dels fordringsägares lidande beredes, dels all utväg betages innehava- ren att till medarvingars utlösen eller egendomens hävd och förbättring erhålla de nödvändigaste län.
Man har gjort fideikommiss, vilkas innehavare varit ålagda att använda godsets
avkzastning till egendomens förökande under enahanda fideikommissvillkor, en inräittning, som, om ock dess skadlighet i politiskt avseende åsidosättes, i alla fall synes vara den mest illa beräknade, då ofelbart är, att en alltför stor egen— dom i en mans hand giver mindre avkastning och föder vida mindre människor, än (om den vore emellan flera ägare delad.
Icke mindre skadliga hava de stiftelser varit, som, ehuru avlägsne och för od— ling; och samhävd obekvämliga flere gods kunna vara, likväl föreskrivit, att de skolla hållas tillsammans och icke ens få bortbytas, och de stiftelser, enligt vilka vissza egendomar bort för alltid innehavas av flera samägare utan rätt för någon till skiftes vitsord, hava varit en källa till obehagliga rättegångar och till en olycklig oenighet inom familjer.
Man har även sett förordnanden, som föreskrivit beständig delning, utan rätt för delägare att lösa varandra ut, som för egendomens besittning gjort till evär— deligt villkor, att innehavaren skall leva ogift, ej få bekläda någon statens tjänst och mera dylikt, och till vilka andra orimligheter en sådan oinskränkt frihet kan föranleda, är av dessa exempel lätt att inse, ävensom att slika inrättningar hav:a för jordens nyttiga hävd och egendomars förbättring det skadligaste in- flytzande.
Vid betraktande härav, och då det hopp en ägare haver därom, att hans barn och närmaste skola njuta frukterna av hans mödor, befordrar flit, hushållning och medlborgerliga tänkesätt, samt för samma ändamål, jämte befrämjande av föräld— rars och husfäders anseende, en ägare bör hava makt att dels genom avtal, dels ge- nom testamente utnämna sin efterträdare, och obestridligt är att ehuru den, som själv: innehar disponibel egendom, kan i en oinskränkt dispositions frihet för sin person finna dessa uppmuntringar och förmåner, desamma däremot alldeles för- svimna för alla hans efterträdare, om han gör egendomen till fideikommiss; då en oinskränkt frihet för enskilda att ändra arvs- och eganderättslagarna för till- kommande tider icke kan stå tillsammans med syftemålet av vid denna riksdag av Riksens ständer tagne beslut om frihet för en var att all slags jord genom laga fång förvärva; då en sådan frihet skulle göra vår allmänna lag i dess viktigaste delar onyttig, och i stället för tydliga lagar, som beständigt kunna förbättras och fullkomnas, anskaffa för särskilda gods speciella förordnanden, vilka, ehuru orimliga, otydliga och även oläsliga de kunna vara, likväl göra anspråk på en varaktighet, som icke en gång för våra grundlagar enligt nu gällande regerings- form funnits nödvändig, och det för övrigt skulle lända till fäderneslandets heder, om, sedan de mest hyfsade nationer redan upphävt dessa lämningar eller nya telningar av feodalismen, svear och göter, som aldrig varit av främmande na- tioner med våld tvungna till sådana inrättningar, icke voro de siste att före— komma ytterligare härmningar därav, hava Riksens Ständer ansett ofta nämnda oinskränkta dispositionsfrihet böra jämkas inom billiga och för samhällets all— männa nytta avpassade gränser.»
Ät vilka av dessa skäl, som Kungl. Maj:t tillmätte betydelse, framgår av den motivering, varmed beslutet om bifall till Ständernas förslag försågs. Där framhölls att den oinskränkta friheten att stifta fideikommiss möjligen skulle »snart nog draga större delen af jord under F idei-Commissegenskap» så att den nyss beslutade rätten för envar att besitta all slags jord skulle försvinna samt »Hemmans-Klyfningar, som synnerligast bidraga till folkök- ningen, motarbetas och idogheten qväfvas; omständigheter, hvilka ostridigt skulle bereda menliga följder för den egenteligen närande och arbetande Folk-Glassen».
Numera har genom 1 kap. 2 % i 1930 års testamentslag tillkommit en ny
reglering, enligt vilken inskränkningen i rätten att göra testamente med verkan för en mera obegränsad framtid utsträckts att gälla även lös egen— dom och gränsen mellan tillåtliga och icke tillåtliga förordnanden dragits efter en i viss mån annan princip än förut. Det nya stadgandet har föl— jande lydelse:
»Förordnande till annan än den, som är född vid testators död eller då är avlad och sedermera födes med liv, vare utan verkan. Utan hinder av vad nu är sagt gälle förordnande, enligt vilket blivande arvsberättigade avkomlingar till någon, som enligt första stycket äger taga testamente, skola erhålla egendom till full ägo sist vid dennes död eller då annan, vilken skall åtnjuta rätt till egendomen, avlider eller hans rätt eljest upphör. Ej mä i sådant förordnande olikhet göras mellan syskon, vilka ej äro födda eller avlade vid testators död.»
Till komplettering av detta lagrum stadgades i samtidigt tillkommen sär- skild lag, att motsvarande regler skola tillämpas å förordnande genom an- nan rättshandling till förmån för den, som ej är född eller avlad vid tiden för förordnandet.
I sina motiv till denna lagstiftning, i vad den avsåg förbud mot ständiga fideikommiss i lös egendom, erinrade lagberedningen, efter att ha redogjort för de skäl som åberopades mot fastighetsfideikommiss, därom att dessa skäl uppenbarligen icke i alla delar hade tillämpning, när det gällde att be- döma frågan, huruvida förbud borde givas mot ständiga fideikommiss i lös egendom. Därefter anförde lagberedningen:
»Att viss egendom drages undan den allmänna omsättningen och på konstlat sätt hålles samman torde sålunda hava avsevärt större betydelse, när det gäller fast egendom än när det gäller lös. Däremot torde det med fog kunna göras gäl- lande, att en förmögenhets konstlade sammanhållande inom en viss familj för bevarande av dennas sociala och ekonomiska standard ur allmän social syn- punkt ter sig än mindre tilltalande, då det gäller en penningförmögenhet än då det gäller fast egendom, särskilt jordbruksfastighet eller fastighet, som eljest bildar underlag för en av innehavaren driven näring. Då förmögenheten är anbragt på det sättet, att innehavaren tvingas till en självständig verksamhet, däri han kan vinna erfarenhet och människokännedom samt måste taga ansvar för talrika underordnade, som äro beroende av honom, kan detta mången gång för hans personliga utveckling betyda Vida mera än det mått av bildning och för- fining, som ärvd rikedom i och för sig kan vara ägnad att bereda. Vid ett penningfideikommiss ställer sig saken på ett helt annat sätt. På grund av nöd- vändigheten att säkerställa kapitalet till förmån för de i framtiden berättigade måste den självständiga förvaltningen av kapitalet berövas innehavaren. Detta placeras i säkra värdehandlingar, och det uppdrages åt andra personer eller ett banknotariat att handhava förvaltningen — möjligen i samråd med innehava- ren. För denne, som i huvudsak endast har att uppbära avkastningen, medför egenskapen av fideikommissarie varken omtanke eller ansvar. Man hör alltjämt någon gång den uppfattningen uttalas, att det för samhället kan vara av bety- delse, att personer genom fideikommisstiftelser vinna möjlighet att, fria från näringsbekymmer, helt ägna sig åt allmänna angelägenheter. När stiftaren be- stämmer successionsföljden, kan han emellertid icke överblicka framtiden, och förmögenheten kommer att tillfalla de bestämda innehavarna oberoende av huru- vida de besitta de egenskaper, som erfordras för en gagnande insats i allmänna värv. Utöver vad ovan anförts kan ytterligare erinras därom, att den olikhet i successionshänseende, som på grund av fideikommissbestämmelser uppkommer
särskilt mellan syskon, snarast ter sig mera stötande för rättskänslan, när fråga är om lös egendom.
Lagberedningen har sålunda funnit avgörande skäl tala för en genomgripande begränsning i möjligheten att insätta successiva ägare beträffande lös egendom i allmänhet. Tvekan kan dock göra sig gällande beträffande egendom av vissa särskilda slag, nämligen samlingar av historiskt, konstnärligt eller vetenskapligt värde. Under behandlingen i riksdagen av de talrika förslag, som framställts rörande upplösning av bestående fideikommisstiftelser, har det framhållits, att fideikommissinstitutionen understundom kunnat främja en uppgift av allmän och kulturell betydelse, såsom då dylika samlingar kunnat under en lång tidsföljd sammanhållas och bevaras från skingring därigenom, att egendomen erhållit egenskapen av fideikommiss. Lagberedningen håller dock före, att det skulle vara ändamålslöst att numera bevara möjlighet att göra samlingar av ifrågavarande slag till fideikommiss. Så länge samlingar kunna såsom fideikommiss åtfölja fastighet, som också är fideikommiss i samme innehavares hand, finnes garantl för samlingarnas bevarande på betryggande sätt och i värdig omgivning. Sär- skilt är det synnerligen tilltalande, när i denna ordning möbler och konstverk kunna bibehållas i sin ursprungliga inramning. Även när samlingar äro förenade med ett större penningfideikommiss, kan man utgå från att de i innehavarens hand bevaras på bästa sätt. En rätt att stifta nya fristående fideikommiss i sam— lingar skulle däremot lätteligen kunna medföra, att fideikommisset tillfölle en innehavare, som saknade alla ekonomiska förutsättningar att på värdigt sätt an- vända detsamma och för vilken plikten att draga försorg om detta skulle kännas som en tung börda.
Då nya fideikommiss i fast egendom eller penningar enligt förslaget icke skola vara tillåtna samt med hänsyn till det läge, vari frågan om upphävande av äldre fideikommiss befinner sig, har lagberedningen saknat anledning att föreslå något stadgande om rätt att stifta nya fideikommiss i samlingar av här ifrågava— rande natur. Det må ock i detta sammanhang erinras, att till den del dylika fidei— kommisstiftelser skulle erbjuda skydd mot inhemska konstskatters utförande ur riket en viss motsvarighet skulle vinnas genom de åtgärder till skydd mot ut- försel av äldre kulturföremål, varom utredning för närvarande pågår i anled- ning av framställning från 1928 års riksdag. En möjlighet till samlingars beva- rande frän skingring erbjudes också genom deras överförande till en stiftelse med egen rättspersonlighet.»
Bestående fideikommiss.
De före 1810 års lagändring stiftade fideikommissen i fast eller lös egen- dom liksom de fideikommissstiftelser angående lös egendom, som därefter bildats på grund av förordnanden före testamentslagens ikraftträdande den 1 januari 1931 (jfr promulgationslagen 5 €), kvarstå alltjämt. De göra det dock icke alltid helt oförändrade. Genom en förordning den 3 april 1810 bereddes möjlighet att åstadkomma viss förändring i fideikommisstiftelse. I denna förordning bestämdes, bland annat, att i de fall, då någon inneha- vare av fideikommissegendom kunde komma i behov att dårå emot inteck- ning göra lån eller för egendomen anse förmånligt att få göra utbyte av till fideikommisset hörande jord eller ock finna sig föranlåten att söka hävan- det av vissa uti fideikommisstiftelser innehavaren föreskrivna villkor, an- sökningar i dessa eller andra dylika ämnen om fideikommissers rätta me- ning och bästa tillämpning och som icke rörde frågor, vilka mellan fidei-
kommissarier och medarvingar kunde yppas och enligt allmänna rätte- gångsordningen måste behandlas, borde hos Kungl. Maj:t i underdånighet anmälas, på det att Kungl. Maj:t med dess högsta domstol, i likhet med an- nan förklaring över allmänna lagar och författningar, mätte därvid, efter sig företeende omständigheter, kunna förfara.
Högsta domstolens befattning med ifrågavarande ärenden har numera övergått på regeringsrätten. Genom de sålunda meddelade bestämmelserna tillerkändes Kungl. Maj:t befogenhet att i viss mån rubba grunderna för en bestående fideik-ommisstiftelse. Inteckning i fideikommissegendom har därefter i enlighet med av Kungl. Maj:t lämnat medgivande ägt rum i en mångfald fall och medgives även, då stiftelseurkunden innehåller uttryck- ligt förbud mot inteckning. Sådan inteckning kan leda och har även lett till, att den intecknade egendomen exekutivt försålts och härigenom upp- hört att vara fideikommiss. Likaså har Kungl. Maj:t med stöd av denna förordning medgivit försäljning av fideikommissegendom mot villkor, att fideikommissegenskapen överflyttades på köpeskillingen eller få fastighet el- ler annan egendom, som för densamma förvärvades.
I vilken omfattning fideikommiss ännu bestå framgår av bifogade tabell. Det är dock att märka att det icke med någon säkerhet kan avgöras, huru— vida samtliga de fideikommiss i lös egendom, som icke varit förenade med fideikommiss i fast egendom, äro medtagna. Det torde emellertid kunna an- tagas att fideikommiss i lös egendom huvudsakligen tillkommit antingen för att förena viss lös egendom med fideikommiss i fast egendom eller ge- nom försäljning av fideikommissfastighet. Tabellen visar för varje fideikom- miss egendomens värde och skuldbelastning. Beträffande jordbruksfideikom- missen framgår vidare, förutom den totala arealen, andelen däri av åker och skog. Slutligen har upptagits av fideikommissarierna lämnade uppgifter an- gående förekomsten av byggnader av kulturhistoriskt intresse samt av samv lingar av historiskt, vetenskapligt eller konstnärligt värde.
Beträffande den ekonomiska organisationen å jordfideikommissen må till— läggas, att å de större egendomarna en jämförelsevis stor areal, utgörande huvudgården, brukar ligga under eget bruk, under det att inägojorden i övrigt är utarrenderad. Enligt en av jordkommissionen sammanställd sta- tistik, avseende åren 1919 och 1920 brukades 18 778 hektar åker av ägarna och funnos 7060 arrendatorer, brukande 112 512 hektar åkerjord. Även senare ha lämnats uppgifter angående antalet brukare, men dessa uppgifter äro för ofullständiga för att kunna tjäna till jämförelse med de av jordkom- missionen meddelade. De ha emellertid medtagits i tabellen huvudsakligen för att giva en bild av förhållandena på de särskilda fideikommissen. Sko- garna torde å de större fideikommissen i allmänhet stå under inseende av personer med teoretisk eller praktisk fackutbildning. Då större skogstill- gångar finnas, tillgodogöres ofta virket vid å egendomen uppfört sågverk. Även annan industriell rörelse är understundom förenad med fideikommissen. Såsom exempel kan nämnas att å ett fideikommiss finnes elektriskt distribu- tionsverk för ortens behov samt murbruks- och kalksandstegelfabriker, ä ett annat mekanisk verkstad.
Beträffande de regler, som bestämma fideikommissariens rätt och i övrigt rättsförhällandena i fråga om fideikommissegendom, återfinnas endast spridda stadganden i skriven lag. Så stadgas i ovannämnda förordning av den 3 april 1810 att, i brist på uttrycklig bestämmelse i fideikommissurkunden, sterbhusdelägarne efter innehavare av fideikommiss i fast egendom åtnjuta fardag enligt 16 kapit- let jordabalken, därvid dödsfallet skall anses äga lika verkan med upp- sägning. Enligt 4 5 i promulgationslagen till nya nyttjanderättslagen skola nu i stället för jordabalkens bestämmelser angående fardag tillämpas nytt- janderättslagens bestämmelser i detta hänseende, så att avträde av jord— bruksfideikommiss skall äga rum å den 14 mars, som inträffar näst efter sex månader från dödsfallet (2 kap. 5 och 89 55)? I fråga om hus i stad torde avträdesdagen vara den fardag (1 april eller 1 oktober) som inträffar näst efter tre månder från dödsfallet (3 kap. 4 och 27 åå). Fardagsbestäm- melsen gäller endast fideikommiss i fast egendom och tillämpas ej heller, då penningar eller värdepapper trätt i stället för fastighet.2 [ nyttjanderättslagen fanns ursprungligen om fideikommissfastighet en- dast den bestämmelsen (2 kap. 2 &) att, jämte upplåtelse på arrende för viss tid eller arrendators livstid, upplåtelse kunde, där den angick fideikommiss, | boställe eller annan fastighet, varöver upplåtaren icke äger förfoga utöver
sin egen besittningstid, ske jämväl för sådan tid. Grunden till denna be- i stämmelse framgår av beskrivningen av upplåtarens dispositionsrätt.3 Om | före arrendetidens utgång upplåtarens besittning upphörde, kunde icke på i arrendeavtalet grundas något anspråk mot den nye innehavaren, och det var nödvändigt att kunna bringa upplåtelsetiden i överensstämmelse där- ; med. 1921 tillkom emellertid en särskild lag med vissa bestämmelser rö- , rande arrende av fideikommissjord, som gjorde ändring i den dittills gällan- , de regeln att arrendeavtal ej var gällande mot ny innehavare. Lagens in- nehåll kan sammanfattas sålunda. Om arrendeavtal rörande fideikommiss- jord slutits för viss tid eller för arrendatorns livstid, skulle avtalet vara gällande jämväl för annan innehavare av fideikommisset än upplåtaren, därest denne icke genom stämning inom sex månader från tillträdet ut- verkade domstols förklaring att avtalet icke skulle vara bindande. Dom- stolen ägde meddela sådan förklaring, »ifall de avtalade arrendevillkoren ' med hänsyn till förhållandena vid tiden för avtalets slutande icke kunna ; anses skäliga eller eljest finnas i väsentlig mån stridande emot fideikommiss- ' innehavarens berättigade anspråk». Därest sådan förklaring meddelades, skulle arrendatorn vara pliktig avträda det upplåtna omrädet å nästa far- dag och kunde för den tid han suttit kvar efter tillträdesdagen förpliktas utge skälig ersättning i stället för det avtalade arrendet. Lagen gällde icke
1 NJA 1918:545. 3 * NJA 1924: 30. * NJA 1884zl70, samt 1921:212 OCh 300.
arrende av jordbruk, som vore att anse såsom huvudgård till ett fideikom- miss. Med de angivna förutsättningarna ha närmast avsetts sådana fall, då antingen arrendeavgiften varit för lågt satt eller bestämd 'att betalas på så- dana tider, att det skulle inkräkta på den nye fideikommissariens rätt.
Genom lag den 27 juni 1927 ändrades i vissa delar nyttjanderättslagen, och i andra kapitlet kom en särskild rubrik att inflyta >>om jordbruksarrenden under fideikommiss». Därunder infördes först genom 55 å, en bestämmel- se, enligt vilken med avvikelse från lagens bestämmelser i allmänhet arren- de, avseende odlad jord till en vidd av minst fyra och högst tjugufem hektar, skulle få upplåtas, utom för arrendatorns livstid eller fideikommiss- innehavarens besittningstid, endast på viss tid ej understigande tio år, dock att avtal som varit gällande för tio år kunde förlängas jämväl för kortare tid. Om arrendetiden icke vore så bestämd, skulle avtalet anses ingånget för en tid av 10 år. Från stadgandets tillämpning skulle på visst sätt och under vissa förutsättningar dispens kunna erhållas. I 56 & infördes vidare en be- stämmelse i stort sett motsvarande de bestämmelser 'i 1921 års lag, för vilka redogjorts. Så tillvida skilja sig emellertid de nya bestämmelserna från denna att under de i 1921 års lag angivna förutsåttningarna den nye fideikommissinnehavaren skulle äga uppsäg-a avtalet inom sex månader ef- ter tillträdet. Det skall naturligtvis även med dessa bestämmelser tillhöra domstol att pröva, huruvida förutsättningarna för uppsägning äro för han— den. 1921 års lag gäller fortfarande i fråga om avtal, som slutits före den 1 augusti 1927, d. v. s. dagen för ikraftträdandet av 1927 års lagändring.
Av den s. k. ensittarlagen framgår att rätt för nyttjanderättshavare att enligt denna lag inlösa under nyttjanderätt upplåtet område skall gälla jäm- väl i fråga om fideikommissjord, därvid Konungens befallningshavande skall innehålla den innehavaren tillkommande ersättningen, till dess för- ordnande meddelats huru därmed skall förfaras (åå 1, 13, 14).
I lagen om delning av jord å landet finnas slutligen vissa bestämmelser, som likställa fideikommissarie med ägare av jord, då det gäller skiftesvits- ord (1 kap. 17 å), avstyckning (19 kap. 25 %) samt erhållande av förord- nande för lantmätare att verkställa avmätning av jorden (20 kap. 10 å).
Utöver de lagbestämmelser, för vilka redogjorts, är man för avgörande av frågor rörande fideikommissariens dispositionsrätt och andra rättighe- ter, som anknyta sig till fideikommisset, hänvisad att draga slutsatser från fideikommissinstitutets natur och uppgift, där fideikommissurkunden ej läm- nat anvisningar. Huvudregeln rörande fideikommissariens dispositionsrätt, från vilken man i åtskilliga av de förut berörda lagstadgandena utgått, är att innehavaren icke äger att avyttra eller med gäld belasta egendomen eller att eljest disponera över densamma på sådant sätt, eller att av dess avkastning taga så mycket, att han inkräktar på efterträdarens rätt att till- träda egendomen och njuta dess fulla avkastning. Som ett komplement till denna regel måste uppställas den att en person, till vilken innehavaren med överskridande av sin befogenhet upplåtit en rätt i avseende å fideikommiss- egendomen, med bortseende från de speciella förhållanden som kunna in-
träda på grund av inteckning och godtrosförvärv, icke kan göra denna rätt gällande mot efterträdaren och att en vanlig borgenär icke kan tillgripa fideikommissegendomen för att få sin fordran betald. Hur lagstiftningen i viss mån medgivit undantag från dessa regler har framgått av den före— gående redogörelsen. I den mån en efterkommande innehavares rätt även- tyras, torde han äga begagna vanliga rättsmedel för att skydda den.1 ( Fideikommissurkunderna innehålla de bestämmelser, som ligga till grund i för den särskilda successionsordningen. Oftast men ej alltid gäller att egen- domen tillträdes av manlig avkomling i rätt nedstigande led på svärdslinje med företrädesrätt för äldre gren framför yngre. Därest enligt fideikommiss- urkunden berättigad person ej längre finnes, har fideikommissegendomen, såvida testamentsurkunden ej annorlunda bestämmer, ansetts böra ingå i den siste fideikommissariens kvarlåtenskap och ikläda sig egenskap av arve- jord, så att siste fideikommissarien ägt genom testamente förfoga över egen- domen.2 Med denna uppfattning bör egendomen i saknad av testamente tillfalla hans arvingar.3 Fideikommissurkunden bestämmer ofta att av fideikommisset skola utgå , rättigheter till andra än successorerna. Så föreskrives flerstädes att änka | under sin livstid skall inneha fideikommisset eller någon gård såsom änke- i säte eller eljest åtnjuta någon förmån. Vidare kan finnas bestämt att fidei- i kommissaries syskon eller andra släktingar skola åtnjuta någon förmån. Förmåner kunna även vara bestämda att utgå till skola, kyrka, på fidei- kommisset upprättat sjukhus 0. s. v. Det är ej ovanligt att bestämmelser av denna art fallit ur bruk. Även utan bestämmelser i fideikommissurkun- den och utan bestämmelser i arbetsavtal eller arrendekontrakt torde ofta från fastighetsfideikommiss utgå pension eller undantagsförmåner till per- soner, som haft anställning på egendomen eller eljest förbindelse med den- samma. På de större fideikommissen kan det sammanlagda värdet av så- dana förmåner uppgå till betydande belopp.
I sammanhang med rättsreglerna angående fideikommiss böra slutligen några skattebestämmelser anmärkas. Sedan 1931 skall för utgörande av arvsskatt för fideikommissrätt värdet beräknas såsom om den fideikommit- terade egendomen tillfallit fideikommissinnehavaren med nyttjanderätt. Där å fast egendom av fideikommissnatur belöpande arvsskatt prövas icke kun- na i sin helhet erläggas utan men för ett med egendomen förbundet allmänt intresse av kulturhistorisk eller annan art, kan dock Konungen på ansökan medgiva, att till grund för skattens beräkning lägges ett lägre värde än det, ; vartill fideikommissrätten eljest skall uppskattasf Konungen äger vidare ( i särskilda fall medgiva, att arvsskatt icke skall utgå för värdet av sådan I ( samling utav historisk, vetenskaplig eller konstnärlig beskaffenhet, som, utan att ersättning eller vederlag till någon delägare i boet därför erlägges,
1 Jfr NJA 1931: 120. 2 Se NJA 1906z47. ' Jfr K. Maj:ts dom den 13 sept. 1935 ang. Skånelaholms fideikommisskapital. * KF (1. 19 nov. 1914 om arvsskatt och skatt för gåva 7 5.
på grund av bland annat fideikommissbrev är avsedd att sås-om dylik sam- ling bibehållas.1 I fråga om förmögenhetsskatt likställes innehavare av fi- deikommissrätt med ägare.2
Tidigare riksdagsbehandling och utredningar.
Efter den inskränkning, som 1810 genomförts i rätten att bilda nya fidei- kommiss i fast egendom, synes fideikommissfrågan som praktiskt politiskt problem för en tid ha upphört att vara aktuell. På 1880-talet började den emellertid på nytt diskuteras. Den blev föremål för riksdagens prövning vid upprepade tillfällen, och vad som nu kom i brännpunkten var frågan om de bestående fideikommissens upphävande. Angående frågans riksdags- behandling fram till 1914 må här i överensstämmelse med en framställning i utlåtandet nr 38 av första lagutskottet vid 1924 års riksdag anmärkas föl- jande.3
Bland de motioner, som väckts i ämnet, kan man, stort sett, urskilja två huvudtyper. Vissa motioner hava direkt gått ut på fideikommissinstitutio- nens avskaffande. Andra åter hava fullföljt ett mera begränsat syfte, i det de varit inriktade på att genom fastighetsfideikommissens förvandling till penningfideikommiss befria jorden från de band, som fideikommissna- turen innebär. Understundom har man därvid endast tagit sikte på lant- fastigheter av fideikommissnatur.
Vid två tillfällen, nämligen år 1909 och år 1914, har riksdagen i anled— ning av väckta motioner hos Kungl. Maj:t gjort framställningar i fideikom- missfrågan.
I skrivelse den 16 mars 1909, nr 47, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser, på vilka villkor lantfastighet, som utgjorde fideikommiss, måtte kunna av innehavaren helt eller delvis säljas mot det att köpeskillingen i stället sat- tes såsom fideikommiss.
I motiveringen till denna framställning anförde riksdagen följande:
»Vid innevarande års riksdag har enskild motionär gjort framställning om ut— arbetande av lagbestämmelser i fråga om rätt att förändra fideikommiss i fast egendom till penningfideikommiss.
När man i senare tid strävat efter att upphäva eller förändra bestående fidei— kommisstiftelser i fast egendom och frågan härom vid olika tillfällen vunnit an- slutning inom riksdagen, torde anledningarna därtill hava varit en alltmer ut- bredd uppfattning om den ifrågavarande institutionens bristande överensstäm- melse med vår tids tänkesätt och sociala uppfattning samt den i sammanhang härmed stående känslan av det orättvisa i en sådan arvsfördelning som den, vil- ken i allmänhet måst enligt fideikommisstiftelseurkunderna följas. I ej mindre grad torde hava varit bestämmande det nationalekonomiskt berättigade och
1 Samma författning 2 5. 2 KF d. 28 sept. 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt 13 'g' a). " En fullständig historik återfinnes i jordkommissionens betänkande del VI (Statens offent- liga utredningar 1923: 40) s. 377 ff.
alltmer behjärtade kravet på fideikommissjordens befriande från dårå vilande fideikommissband i syfte att bättre utnyttja dess avkastningsmöjligheter samt bereda utkomst och boningsplatser för ett flertal samhällsmedlemmar. För den nu väckta frågan, som endast avser åtgärder för fastighetsfideikommissens för- vandling till penningfideikommiss, måste den sistnämnda synpunkten tillerkännas avgörande betydelse.»
Efter att hava erinrat om de möjligheter, som enligt förordningen den 3 april 1810 förefinnas att vinna ändring i bestående fideikommisstiftelser, an- förde riksdagen vidare:
>>Ett bifall till den nu gjorda framställningen måste således anses innebära en utveckling av ett redan genom 1810 års förordning godtaget förfaringssätt och med stöd av densamma senare utbildad praxis. Särskilt finner sig riksdagen till- talad av den möjlighet,- som förslaget bereder en fideikommissarie att avyttra delar av större fideikommissgods, varigenom han kan sättas i stånd att på ett mera intensivt och ekonomiskt sätt bruka den egendom, vanligen huvudgården, som av honom behålles. I betraktande härav har riksdagen ansett sig böra bi- träda motionärens yrkande på lagbestämmelser i av honom angivet syfte. Emel— lertid har det synts riksdagen, att dessa endast böra avse fideikommitterad lant- fastighet, Något behov av att medgiva försäljning av fideikommissegendom, be- stående av stadsfastighet, har ej synts riksdagen föreligga. Till föremål för över- vägande böra naturligen göras såväl de närmare villkor, under vilka försäljning av fideikommissfastighet må äga rum och inflytande köpeskillingar böra förval- tas, som ock, vilka särskilda bestämmelser må erfordras för tryggande av tredje mans rätt vid försäljningen. Tillbörlig hänsyn torde böra tagas till de skäl, som släkten kan hava att i ärendet anföra.»
Det må tilläggas, att lagutskottet i utlåtande nr 8 lika med motionären fun- nit de föreslagna bestämmelserna böra avse både stads- och lantfastigheter. Andra kammaren godkände utskottets utlåtande i denna del, varemot första kammaren, i anslutning till en inom utskottet anmäld reservation fann, att de ifrågasatta lagbestämmelserna endast borde avse fastighet å landet och att tillstånd borde medgivas att placera köpeskillingen för försåld fideikommiss- jord i stadsfastighet. Kamrarnas skiljaktiga beslut sammanjämkades, jäm- likt lagutskottets i memorial nr 13 avgivna förslag, sålunda, att andra kam- maren frånträdde sitt beslut, i vad det avsåg stadsfastighet, samt första kam- maren sitt beslut, att influten köpeskilling för försåld lantfastighet, som ut- gjorde fideikommiss, skulle kunna förvandlas till fideikommiss i stadsfastig- het.
1914 års senare riksdag anhöll i skrivelse den 22 september 1914, nr 279, att Kungl. Maj:t täcktes, efter verkställd utredning rörande de i riket bestå- ende fideikommisstiftelser i såväl fast som lös egendom, taga under övervä- gande, dels på vilka villkor bestående fideikommisstiftelser måtte, där ej sär- skild anledning till undantag förelåge, kunde upphävas, dels ock på vad sätt bestämmelser, innefattande förbud mot instiftande av nya fideikommiss i lös egendom, måtte kunna meddelas, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Denna framställning motiverades av riksdagen på följande sätt:
»Vid innevarande riksdag har av enskild motionär hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj :t anhålla, det Eders Kungl. Maj:t, efter verk— ställd utredning rörande i riket bestående familjefideikommisstiftelser i såväl fast som lös egendom, täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till bestämmelser dels innefattande förbud mot instiftande av nya fideikommiss i lös egendom, dels ock innebärande ett upphävande av samtliga befintliga fa- miljefideikommisstiftelser samt ordnande av rättsförhållandena vid siste inne- havarens död.
Det är utom. allt tvivel, att fideikommissinstitutionen icke uppbäres av den moderna åskådningen. För denna åskådning innebär det något stötande, att be- sittningen av jorden skall vara på visst sätt för all framtid reglerad genom ett enskilt förordnande, i allmänhet tillkommet utan någon hänsyn till intressen och förhållanden, vilka skulle kunna giva berättigande åt dess fortbestånd. Ej sällan innehålla fideikommissstiftelseurkunderna stadganden och villkor, som icke blott förekomma fullkomligt godtyckliga och meningslösa, utan även kunna vara skad- liga för dem, till vilkas fördel själva förordnandet gjorts, och för det allmänna. Det må erinras om, hurusom familjefideikommisser inrättats under villkor, att fideikommissarien skulle Viss tid av året uppehålla sig på fideikommissegen- domen, att han skulle leva ogift eller icke finge bekläda något statens ämbete. Fideikommiss hava även gjorts, vilkas innehavare varit ålagda att använda god- sets avkastning eller viss del därav till egendomens förökande under enahanda fideikommissvillkor. Vad ett förordnande som det sist omnämnda, om det finge realiseras, skulle innebära, ligger i öppen dag.
Erfarenheterna om fideikommissinstiutionens verkningar och de i nyare tid med allt större skärpa framträdande kraven på ett intensivt tillgodogörande av jordens avkastningsmöjligheter visa även otvetydigt, att nämnda institution står i strid mot de syften, som nationalekonomiskt och socialt alltmera framträtt så— som eftersträvansvärda. Det är uppenbart, att en alltför stor fastighet i en enda innehavares hand måste lämna mindre avkastning, än om den är fördelad mellan flera ägare. Vid brukandet av en stor lantegendom lämnas enligt sakens natur ofta i fastigheten liggande förvärvsmöjligheter obegagnade, vilka tillgodogöras vid det 5. k. mindre_jordbruket. Fideikommissegendomarna, som oftast äro av mera betydande omfattning, erfordra även för en rationell skötsel ett stort rörelsekapi- tal, som ofta icke är till finnandes. De svårigheter att av stora jordbruksegen- domar erhålla en tillräcklig och skälig avkastning, som sålunda förefinnas, hava även ofta föranlett, att dessa fastigheter, där så kunnat ske, styckats i mindre egendomar eller tomter, som sålts till olika personer. Detta sammanhänger även med strävandena h—os skilda klasser att förvärva jord och hem på egen grund. Så- väl utomlands som i Sverige har under senare tider egnahemsrörelsen varit före— mål för statsmakternas uppmärksamhet och understöd, och ett därmed i social betydelse jämställt spörsmål är strävandet att bevara ett självägande bondestånd samt, där så ske kan, befordra uppkomsten av en jordägande befolkning. För denna den moderna utvecklingens riktning mot den fasta egendomens delning på allt flera händer ställer sig fideikommissstiftelsernas befintlighet bestämt och i vårt land —— varest familjefideikommissstiftelserna omfatta en icke ringa del av all rikets jordbruksfastighet — ej obetydligt hindrande.
Fastighets egenskap av fideikommiss har ock stundom föranlett dess inne— havare att bruka egendomen på sådant sätt, att den på kort tid lämnat största möjliga avkastning, som kunnat bilda ett till fördelning mellan fideikommissa- riens övriga arvingar tillgängligt kapital, utan att hänsyn därvid tagits till egen- domens framtida bestånd. Stundom har grov misshushållning med dylik egen- dom ägt rum under fardagstiden, då en avliden fideikommissaries stärbhusdel- ägare sökt bereda sig största möjliga fördel av densamma, innan den skulle av
l i ( i I' ). |
ny fideikommissarie tillträdas. De skäl, som även av dem, vilka anse familje- fideikommisstiftelser i och för sig otidsenliga och olämpliga, icke sällan anföras mot upphävande av bestående sådana stiftelser, äro av övervägande rent juridisk art. I främsta rummet har sålunda mot förslag av sistberörda innebörd invänts, att wad som tillkommit under skydd av bestående lag icke får rubbas. Men en— ligt riksdagens uppfattning beror denna invändning, även om frågan skärskådas från enbart formellt juridisk synpunkt och om familjefideikommisstiftelsen be- trakttas såsom ett rent privaträttsligt institut, på en missuppfattning. Det torde nämligen icke av någon bestridas, att en civillag kan upphävas, då dess bestäm- melsrer äro föråldrade. Ett sådant upphävande bör dock naturligen icke utan nödttvång få retroaktiv verkan. I förevarande fall är något sådant icke heller ifrågasatt. De vid tiden för ett upphävande av familjefideikommissen levande fideikommissariernas rätt måste givetvis lämnas oförkränkt. De vid nämnda tid- punlkt levande personer åter, som endast hava en eventuell rätt till fideikommiss— egendomen, d. v. s. för vilka föreligger möjlighet att komma i besittning därav, kunna icke anses, juridiskt taget, kränkta genom en lagstiftning, vilken upphäver en rättighet, som de för sin del ej ännu förvärvat. Att beträffande familjefidei- kommisstiftelserna vidtaga en sådan förändring som den ifrågavarande lärer icke innefatta en större omstörtning eller ett svårare avvikande från hävdvunna rätts- begrepp än vad är 1845 i vårt land ägde rum, då vid den tiden levande broder berövades sin större rätt framför syster i därefter fallande arv.
Det enda, som då skulle med avseende å fideikommisstiftelsernas upphävande kvar-stå såsom föremål för någon betänksamhet, vore det därigenom skeende åsidosättandet av den persons vilja, som en gång instiftat fideikommisset. Därom torde dock all rättsvetenskap vara ense, att en rättskränkning endast kan till— fogas en person, som i det närvarande innehar och uppbär själva rättigheten. De, som gått ur tiden, hava inga grundade anspråk, att deras uppfattning av vad fordom kan hava varit riktigt och av förhållandena påkallat skall gälla såsom oföränderlig lag för kommande tider med annat åskådningssätt och andra behov.
Ett fideikommiss är, såsom ovan anförts, med hänsyn till de regler, som gälla för dess bildande, ett arvsrättsligt institut. Men i anseende till sin faktiska ge- staltning och sina verkningar kan detta institut åtminstone i viss mån betraktas även såsom en stiftelse i detta ords juridiska bemärkelse. En stiftelse anses i all- mänhet uppkomma därigenom, att egendom överlåtes att stadigvarande förvaltas för främjande av lovligt särskilt ändamål. I stiftelsebegreppet ligger ingenting, som hindrar, att stiftelser kunna upprättas jämväl för annat ändamål än ett i egentlig mening allmännyttigt syfte, och de kunna således avse endast medlem- mar av viss släkt eller vissa släkter och åsyfta tillgodoseende av rent enskilda intressen utan betydelse för det allmänna. Men en stiftelse är emellertid alltid också en i viss mån allmän inrättning och måste av denna anledning i vida högre grad än de enskildes inbördes rättsförvhållanden vara underkastad det allmän- nas överseende och kontroll. Sedan lång tid tillbaka har det därför — utan att, då ännu icke en allmän lagstiftning om stiftelser kommit till stånd, uttrycklig bestämmelse härom finnes — varit en på sakens natur grundad praxis, att Eders Kungl. Maj:t på administrativ väg meddelat ändringar i de av enskilde till all— männa ändamål gjorda stiftelser, då vad i stiftelseurkunderna föreskrivits be- funnits otillämpligt eller föråldrat, samt medelst tilläggsbestämmelser utfyllt luckor i sådana urkunder. Till stiftelsens begrepp och natur hör även, att den— samma kan förklaras hava upphört, då den icke längre motsvaras av något för- nuftigt ändamål, eller det ändamål, varför den bildats, blivit omöjligt att ernå.
Såsom av det ovan anförda framgår, är dock frågan om upphävande av fidei— kommisstiftelser i fast egendom icke blott en teoretiskt juridisk fråga, utan även en viktig praktisk och social angelägenhet. Och denna senare hänsyn måste ock- så tillerkännas ett betydande inflytande vid avgörandet.
Riksdagen finner sålunda icke från någon synpunkt befogad invändning kunna göras mot att omsider giva förevarande fråga sin slutgiltiga lösning i den av motionären angivna riktningen. För envar bör det stå klart, att detta spörsmål hör till dem, som icke kunna avvisas, utan måste återkomma, till dess detsamma vunnit det fulla beaktande, som ensamt överensstämmer med en nyare tids krav.
Man bör emellertid enligt riksdagens mening se till, om man icke, för den hän- delse ett upphävande av dessa stiftelser genomföras, genom en sådan åtgärd om- intetgör en till äventyrs förefintlig god och fördelaktig verkan av fideikommiss- institutionen. Riksdagen får i detta hänseende erinra därom att de skogar, som finnas å fideikommissegendomar, ofta äro av betydande omfattning och att de- samma otvivelaktigt i flera fall undgått att bliva skövlade därigenom, att dessa egendomar icke kunnat försäljas eller styckas samt innehafts av personer, vilka i sin egenskap av fideikommissarier ansett tillbörligt och angeläget att icke ge— nom avverkning minska det till egendomarna hörande skogskapitalet. Å andra sidan har hitintills också ofta inträffat, att en fidekommissarie av olika anled- ningar alldeles skövlat skogen, oaktat ett dylikt förfogande över skogen stått i strid med själva fideikommisstiftelsens ändamål, som ju är, att innehavaren av fideikommisset endast skall åtnjuta egendomens avkastning samt fideikomiss- kapitalet med vad därtill börer ograverat bevaras åt alla fideikommissarier. Med hänsyn härtill anhöll även 1903 års riksdag, att Eders Kungl. Maj :t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser i syfte att före- komma, att de till fideikommissegendomar hörande skogar utsattes för sådan behandling, att därigenom skogskapitalets fortfarande avkastningsförmåga även- tyrades. Man ansåg följaktligen med avseende å dessa skogar egendomarnas egen- skap av fideikommiss utgöra en särskild anledning att stadga ett uthålligt bruk av skogarna. Riksdagen framhöll även, hurusom särskilt i vissa delar av vårt land, exempelvis Skåne, fideikommisskogarna egentligen vore de enda skogar av någon betydelse, som funnes, och att det vid sådant förhållande vore tydligt, att för dessa landsdelar fideikommisskogarnas oförminskade bibehållande och ra- tionella vård vore av den största betydelse.
För vår tids uppfattning står det synnerligen klart, att en god hushållning med landets skogar är en utomordentligt viktig nationell angelägenhet. Riksdagen vill därför endast i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att, om familje- fideikommisstiftelser i fast egendom avskaffas, för dessa egendomars skogar samtidigt påbjudes en ordnad hushållning under offentlig kontroll eller att, om 1903 års riksdags berörda framställning skulle hava föranlett någon åtgärd i denna riktning, innan ett sådant upphävande av fideikommissinstitutionen beträf- fande fastigheter äger rum, sistberörda åtgärd icke må medföra ett avskaffande av en redan å nu ifrågavarande skogar anordnad ordentlig hushållning.
Sedan förevarande spörsmål vid flera föregående tillfällen varit föremål för riksdagens behandling, beslöt 1909 års riksdag, efter sammanjämkning av kam- rarnas skiljaktiga beslut, att i skrivelse till Eders Kungl. Kungl. Maj:t anhålla, det Eders Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser, på vilka villkor lantfastighet, som utgjorde fideikommiss, skulle kunna av innehavaren helt eller delvis säljas mot det att köpeskillingen i stället sattes såsom fideikommiss. Detta riksdagens beslut anmäldes hos Eders Kungl. Maj:t genom skrivelse den 16 mars 1909.
Med den ståndpunkt, riksdagen enligt vad av det ovan anförda framgår prin- cipiellt intager i frågan, kan det medlingsförslag, som vid 1909 års riksdag slut- ligen vann båda kamrarnas godkännande, tydligen icke anses innefatta en till- fredsställande eller än mindre en slutgiltig lösning. Då 1909 års riksdagsskrivelse, oaktat den långvariga förberedelse, ärendet tidigare undergått inom riksdagen, ännu icke föranlett något förslag till riksdagen, synes anledning föreligga till
frågans förnyade upptagande; och har riksdagen härvid, i anslutning till motio- närens framställning, ansett sig böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utred- ning och förslag i syfte att de nuvarande fideikommissinstitutionen måtte i hu- vud sak upphävas.
De grunder av såväl rättslig som statsekonomisk natur, vilka äro bestämmande för riksdagens sålunda uttalade ståndpunkt, hänföra sig uppenbarligen i övervä- ganlde grad till fideikommisstiftelser i fast egendom. Beträffande dylika stiftel— ser i lös egendom synes förhållandet däremot i viss mån vara ett annat. Såvitt riksdagen har sig bekant, saknas för närvarande utredning angående den om- fattning, i vilken lös egendom erhållit fideikommissnatur, och angående de olika ändamål, för vilka sådana stiftelser tillkommit. Erfarenheten har emellertid gi- vit vid handen, att denna institution understundom kunnat främja en uppgift av allmän och kulturell betydelse, såsom då samlingar av historiskt, konstnärligt eller vetenskapligt värde kunnat under en lång tidsföljd sammanhållas och be— varas från skingring därigenom, att egendomen erhållit egenskap av fideikom- miss. Då det otvivelaktigt måste anses synnerligen önskvärt, att liknande stif- telser icke för framtiden omintetgöras, synes vid en blivande utredning rörande fideikommissinstitutionens upphävande särskild uppmärksamhet böra ägnas åt nu berörda förhållande.»
Genom 1914 års riksdagsskrivelse måste riksdagen anses i princip ha utta- lat sig för en upplösning av bestående fideikommisstiftelser. Att verkställa den i samband därmed begärda utredningen uppdrogs åt envoyén greve Albert Ehrensvärd. Denne blev icke i tillfälle att slutföra utredningen men avlämnade år 1919 ett förslag till lag om fideikommisstiftelsers upplösning.1 I detta förslag meddelades, bland annat, föjande bestämmelser.
Samtliga fideikommisstiftelser i riket, såvitt de avse fast egendom eller kapital, skola på det sätt bringas till upphörande, att när vid fideikommissinnehavarens frånfälle den person, till vilken egendomen jämlikt fideikommissbrevets bestäm- melse skulle övergå, är född efter utgången av visst i lagförslaget angivet är, egen- domen i den ordning i förslaget stadgas skall fördelas mellan den avlidne inneha- varens arvingar såsom om densamma varit hans enskilda egendom.
För den händelse innehavaren avstår från fidekommissrätt eller förverkar så- dan meddelas särskilda regler.
Upphävandet sker i samtliga fall genom förklaring av Konungen efter utlö- pandet av viss frist för talan angående rätt till fideikommisset eller efter sådan rättegångs avgörande.
Där i fideikommissbrev någon förpliktelse ålagts fideikommissrättens inneha- vare, skall Konungen, samtidigt med att fideikommissrätten upphäves, förordna, huru därmed skall förfaras för framtiden, där ej godvillig överenskommelse där- om träffas mellan ägaren av den förutvarande fideikommissegendomen och den, till förmån för vilken förpliktelsen gäller. Om någon genom föreskrift i fidei- kommissbrev fått sig tillerkänd fordran mot den, som blivit ägare till den förut- varande fideikommissegendomen, skall angående den fordran gälla vad angående ogulden köpeskilling för fast egendom är stadgat, där ej annan överenskommelse kan träffas mellan vederbörande.
Med vissa i lagförslaget angivna inskränkningar skall envar fideikommissinne- havare äga att med Konungens tillstånd försälja till fideikommisset hörande fast egendom.
En försäljning av samtliga till en fideikommisstiftelse hörande fastigheter å
Se jordkommissionens betänkande del VI (Statens offentliga utredningar 1923: 40) S. 370 ff.
landet skall ej få ske, därest icke på grund av fastigheternas skuldsättning eller svårighet att erhålla nödigt rörelsekapital desamma icke lämpligen kunna med bibehållande av deras fideikommissnatur skötas eller utnyttjas. Ej heller skall å landet fastighet, som är att anse såsom huvudgård, få försäljas, så framt icke till en och samma fideikommisstiftelse jämväl hör annan fastighet, som även är att anse såsom en självständig huvudgård eller omständigheterna äro sådana som ovan i föregående punkt är sagt. Vad sålunda föreslagits skall ej utgöra hinder för frånsäljande av mindre avsöndringar från huvudgården. Om det med hänsyn till ett skogsområdes läge, beskaffenhet eller storlek prövas synnerligen önskvärt, att detsamma fortfarande bibehålles odelat, skall detsamma ej få försäljas till enskild person eller bolag, för såvitt icke, enligt vad förut sagts, skäl för av— yttrande av fastighetsfideikommiss i dess helhet föreligga eller skogen är av jäm- förelsevis mindre omfattning samt densamma icke lämpligen kan frånskiljas in- ägojord, som till enskild ägo försäljes eller eljest anses nödig för sådan jords brukande.
Köpeskillingen för försåld fideikommissfastighet skall efter avdrag av gäld, för vilken egendomen svarar, förvaltas såsom fideikommisskapital enligt i lagför- slaget närmare angivna regler, intill dess fideikommisstiftelsen upphäves.
Särskilda bestämmelser meddelas rörande till fideikommisstiftelse hörande bok- samlingar, konstföremål, smycken eller andra dylika lösören av fideikommiss— natur. Bland annat föreskrives att föremål av denna art i vissa fall må säljas »allenast till statens eller andra offentliga samlingar i riket eller till enskild svensk man för den händelse betryggande bestämmelser meddelas mot föremålets utförande ur riket». Köpeskilling för försålt föremål skall allt framgent på sär- skilt sätt förvaltas såsom fideikommisskapital.
Angående fideikommisskogar av större omfattning eller betydelse föreskrives deras ställande under offentlig uppsikt i ändamål att tillförsäkra deras skötsel efter hushållsplaner, som avse skogens framtida bestånd och högsta avkastning. Därvid förutses möjlighet att ställa dem under skogsstatens vård och förvaltning. Där det med hänsyn till skogsområdes läge, beskaffenhet eller storlek är synner- ligen önskvärt att detsamma bihehålles odelat jämväl sedan egendomens fidei- kommissnatur upphört, stadgas förköpsrätt för staten eller vederbörande kom- mun ävensom viss ordning för utövandet av denna rätt.
Slutligen givas särskilda regler beträffande försäljning av fastigheter, tillhö- rande familjestiftelser, samt upphävande av vissa familjestiftelser.
När sedermera jordkommissionen tillsattes, erhöll den, bland annat, i upp- drag att slutföra den av riksdagen begärda utredningen i fideikommissfrå- gan. Då kommissionens arbete är 1923 avbröts, förelåg ännu icke något ut- arbetat förslag i ämnet utan endast ett principutlåtande jämte vissa andra förarbeten. Detta principutlåtande, vilket ingår i del VI av kommissionens betänkande,1 innehåller, bland annat, följande.
Kommissionen förordar till en början att, för vinnande av tid och snart gagn av fideikommissjorden, en särskild lagstiftning redan nu må antagas, som medger jordens försäljning och låter fideikommissnaturen tills vidare och intill dess annorlunda kan varda bestämt övergå å löseskillingen. För den händelse det emellertid anses önskligt att redan nu upphäva även fideikommiss i lösegendom och förbjuda nyas tillkomst åtminstone genom försäljning av fideikommissjord, för- ordar kommissionen, att man principiellt förklarar, att all förefintlig fideikom- missegendom skall på angivna villkor ikläda sig naturen av fri egendom i den nuvarande fideikommissariens hand, samt att så även skall bliva förhållandet
* S. 356 f.
med de löseskillingar eller andra kapital, som uppkommit eller uppkomma genom fideikommissjords försäljning eller eljest jämte fastighet ingå uti en fideikom- misstiftelse. Däremot finner kommissionen det i det Ehrensvärdska förslaget för- ordade systemet icke böra komma i tillämpning, enligt vilket fideikommisset fort- farande skall äga bestånd, så länge ännu någon vid lagens ikraftträdande född ättling kvarlever, vilken enligt fideikommissbrevet eventuellt kunnat bliva inne- havare av fastigheten.
Vad härefter angår dispositionen av den från fideikommissbandet frigjorda jorden, föreslår kommissionen åtskilliga bestämmelser till förhindrande av att jorden utkastats i spekulationsmarknaden. Beträffande vissa mindre arrende— jordbruk skall möjlighet öppnas för arrendatorn att enligt särskilda bestämmel- ser tillösa sig jorden. Därest annat arrendejordbruk säljes till annan än bruka— ren, skall åter både arrendatorn och staten tillerkännas förköpsrätt, med före— trädesrätt dock för arrendatorn, därest han väl vårdat egendomen och fortfarande kan anses komma att göra det samt han tillika innehaft arrendet så pass länge, exempelvis åtminstone ett helt år, att något omdöme i berörda hänseende kan fällas.
Vill arrendatorn ej inlösa fastigheten eller uppfyller han icke nyssnämnda vill- kor, skall förköpsrätten tillkomma staten. Kommissionen anser emellertid, att ett undantag härifrån bör ifrågasättas. Har försäljningen nämligen skett till nå- gon fideikommissariens bröstarvinge och kan det antagas, att denne kommer att med skicklighet ägna sig åt jordbruket och icke förvärvar fastigheten i spekula- tionssyfte, bör någon förköpsrätt ej ifrågakomma för staten och icke ens för ar— rendatorn, såvida den senare eller hans företrädare icke i sammanlagt minst fem- ton år brukat fastigheten.
Vad sålunda föreslagits skall dock icke gälla fideikommissens huvudgårdar. Beträffande dessa skall nämligen endast staten och icke därjämte arrendatorn äga förköpsrätt. Från denna statens förköpsrätt bör undantag göras, när den siste fideikommissarien överlåter jorden till någon, som enligt fideikommissbrevet skulle eventuellt kunnat bliva berättigad till fideikommissets övertagande.
Anspråk på förköpsrätt bör göras gällande inom viss kortare tid. När förköps- rätt skall äga rum, bör betalningen erläggas med den avtalade köpeskillingen, därest den kan anses skälig. Förmenar den förköpsberättigade, att priset blivit för högt satt, skall han äga lösa till sig fastigheten efter sakkunnig värdering.
För den händelse staten ej vill begagna sig av sin förköpsrätt eller, enligt de ovan återgivna bestämmelserna, ej utöva densamma, skall dock, till förekomman— de av jordocker och annat otjäntligt förfogande över jorden, statsmaktens god- kännande fordras för en giltig försäljning.
Av den köpeskilling, fideikommissarien erhåller, skall han vara pliktig att av— stå 20 % till staten för beredande av medel till förvärv av jord för mindre jordbruk. Denna avgift skall utgöra vederlag för den förmån, fideikommissa— rien beredes därigenom, att han i stället för en egendom, som han icke fick avyttra, erhåller en fastighet, vilken han äger avyttra till marknadsvärdet. Av— giften skall, därest, såsom kommissionen i första hand föreslagit, köpeskillingen tills vidare—skall äga karaktären av fideikommisskapital, uttagas först då detta kapital en gång i framtiden befrias från fideikommissbandet.
Sådan avgift skall uttagas även vid upplösningen av bestående penningfidei- kommiss, vilka uppkommit ur fastighetsfideikommiss, även om vid penningfidei- konrnissets uppkomst avgiftsplikt icke varit stadgad.
Vid fideikommissens upplösning skall vidare viss del av det utav fideikommis— sarien övertagna värdet tilldelas de två närmaste successorerna i fideikommiss— rätten såsom ersättning för deras förlust av eventuell rätt till fideikommisset. Slutligen föreslår kommissionen åtskilliga åtgärder i syfte att bevara mangår-
darna, särskilt de gamla slotten, jämte omgivande trädgårdar och parkanläggnin- gar från förfall. Sålunda skall vid prövningen av försäljningar noga tillses, att köparen är en person, som önskar och har förmåga att vidmakthålla kulturmin- nesmärkena. En annan av kommissionen förordad åtgärd är den, att skyldighet skall stadgas att vid försäljning av arrendegårdar i fall av behov avsätta en del av köpeskillingen till huvudbyggnadens underhåll. Vidare hänvisar kommissio- nen till den förköpsrätt, som enligt det ovan anförda i vissa fall skall tillkomma staten.
Särskilda bestämmelser föreslås för det fall, att en huvudgård bibehållits i släk- ten eller övergått till någon, vars person ansetts innebära tillräcklig garanti mot missbruk, men att därefter innehavaren låter anläggningen förfalla på ett så- dant sätt, att dess bestånd äventyras eller mycket stora kostnader skulle erford- ras för dess återställande i ett värdigt skick. För sådant fall bör, enligt kommissio- nen, i lagen staten eller kommunen berättigas inlösa egendomen i dess helhet eller åtminstone huvudbyggnaden med den omgivning, som kan anses ur histo- risk och esteisk synpunkt böra bevaras vid densamma. Kommun skall dock icke medgivas att övertaga egendomen eller dess huvudgård med mindre garanti före- ligger, att de användas för ett värdigt ändamål och hållas vid makt. Skulle där-; efter kommun brista i något av dessa avseenden, bör staten även för en sådan händelse förbehållas inlösningsrätt efter värdering.
Vid begagnande av en inlösningsrätt, enligt vad ovan sagts, må, enligt kom- missionen, inlösningsbeloppet ej överstiga, vad anläggningen med hänsyn till den nytta, den medfört för siste innehavaren, kan uppskattas till, och bör därvid även tagas hänsyn till de kostnader, byggnadens underhåll i värdigt skick på- lägger den, som övertagit densamma.
Vid detta principutlåtande hade flera ledamöter fogat särskilda yttran- den.
Enligt herr Lindhagens reservation bör den förutnämnda avgiften till staten vid försäljning av fideikommissegendom utgå redan vid försäljningen, även om köpeskillingen antar karaktär av fideikommisskapital. Vidare bör enligt denne reservant skyldighet stadgas att vid påfordran mot ersättning avstå en viss del av den avlösta fideikommissjorden till staten för bildande av nya jordbruk. Slutligen förordar reservanten, i syfte att påskynda fideikommissens avveckling, att en årlig avgift av 1 % av fastighetens värde skall erläggas till statsverket, där ej inom de närmaste åren efter den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande fideikommisset övergått till fri egendom därigenom att fideikommissarien till- handahållit staten och successorerna vad som lagen uppställer såsom betingelse därför.
Herrar Ehrenborg och Jansson i Edsbäcken förklara i särskilt yttrande till en början, att enligt deras mening det riktigaste är, att efter ikraftträdandet av den lag, varigenom fideikommissinstitutionen skall avskaffas, fideikommissuccessio— nen rättas enligt bestämmelserna i 16 kap. 1 & ärvdabalken så, att den, som vid nämnda tidpunkt såsom fideikommissarie innehar egendomen, fortsätter därmed, men att egendomen i den enligt fideikommissbrevet närmast successionsberätti- gades hand ikläder sig egenskapen av arvejord, varmed i allt efter allmän lag förhålles.
Vidare taga dessa reservanter avstånd från tanken, att staten i samband med fideikommissens upphävande skulle betinga sig särskild rätt till jord eller annat.
Beträffande ordningen för fastighetsfideikommissens avveckling ansluta sig reservanterna till den uppfattningen, att denna avveckling bör ske på det sätt, att fastighetsfideikommissen förvandlas till penningfideikommiss. I sådant hänse— ende föreslå de, att fideikommissarierna skola äga att med Konungens tillstånd
försälja fideikommissens undergårdar. Färsäljning bör i regel endast medgivas, om 'den sker till brukaren och köpeskillingen kan anses vara skälig såväl ur fideikommissets som ur brukarens synpunkt. En fastighets egenskap av fidei- kommiss bör även i övriga avseenden ej utgöra hinder för att den sociala jord- lagstiftningen vinner tillämpning å fastigheten.
Med de skiljaktigheter, som framgå av det ovan sagda, ansluta sig dessa reser- vanter till det av Ehrensvärd framlagda förslaget, såvitt detsamma avser frågor, som ingått i jordkommissionens uppdrag.
Herrar Wohlin och Olsson i Kullenbergstorp anföra i särskilt yttrande, att någon konfiskation i en eller annan form av fideikomissegendomar eller delar av deras värde ej bör ifrågakomma. Reservanterna ansluta sig i princip till en anordning, varigenom en förvandling av fastighetsfideikommiss till penningfidei- kommiss underlättas, men anlägga härvid olika synpunkter, alltefter som fråga är om fideikommissens huvudgårdar eller underlydande gårdar. I fråga om de förstnämnda hysas betänkligheter mot att helt och hållet upphäva fideikommiss- stiftelserna med tanke på de till dem hörande ofta mycket värdefulla skogskom- plexen ävensom det ej sällan betydande historiska och arkitektoniska värdet hos karaktärsbyggnaderna. Enligt reservanternas mening bör den fortsatta utred- ningen av fideikommissfrågan inriktas på lagändringar, som främja fideikommiss- arrendatorernas överförande till självägande jordbrukare inom de gränser och med de förbehåll, som påkallas av hänsynen till huvudegendomarna, medan dessa sistnämndas fideikommisskaraktär i lämplig utsträckning allt framgent bör bibe— hållas.
I avgivna yttranden över jordkommissionens betänkanden hava flertalet länsstyrelser, lantbruksstyrelsen och vissa hushållningssällskap även berört fideikommissfrågan.
I de flesta yttranden förordas lagstiftningsåtgärder för fastighetsfideikommis— sens befriande från fideikommissbandet (länsstyrelserna i Stockholms, Östergöt- lands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län, lantbruks— styrelsen samt hushållningssällskapen i Södermanlands och Jönköpings län).
Däremot förklarar länsstyrelsen i Gävleborgs län _ under betonande, att den anser sig böra betrakta fideikommissfrågan uteslutande ur jordpolitiska, sociala synpunkter — att den icke finner några särskilda åtgärder till fideikommissens upphävande ur förenämnda synpunkter påkallade. Länsstyrelsen i Kronobergs län finner, att den av jordkommissionen förebragta utredningen icke gjort fidei- kommissfrågan utan vidare mogen för lösning ens ur de sociala och ekonomiska synpunkter, som kommissionen haft att särskilt beakta. För ett närmare omdöme i frågan överhuvud synes det denna länsstyrelse, att närmare utredning i veder- börliga hänseenden bör avvaktas. Västmanlands läns hushållningssällskap slutli- gen förklarar, att något socialt behov icke förefinnes av fideikommissens utstyck— ning.
I vissa av de avgivna yttrandena betonas, att olika synpunkter böra anläggas, allt efter som fråga är om fideikommissens huvudgårdar eller de därunder ly- dande arrendegårdarna. Sålunda förklarar länsstyrelsen i Älvsborgs län, att den i huvudsak ansluter sig till den av herrar Wohlin och Olsson avgivna reserva- tionen och att för länsstyrelsen det centrala i fideikommissfrågan blir, huru på lagstiftningens väg undergårdarnas avlösning lämpligen kan befordras. Söder- manlands läns hushållningssällskap anser, att vissa jordpolitiska skäl tala för att försäljning av fideikommissens arrendegårdar bör tillåtas, men finner i fråga om huvudgårdarna de av herrar Wohlin och Olsson anförda synpunkterna vara värda ett visst beaktande, och länsstyrelsen i Stockholms län förklarar, att vid fideikommissfrågans lösning de av herrar Ehrenborg och Jansson lämnade an-
visningarna böra läggas till grund under beaktande även av de av herrar Woh— lin och Olsson framförda synpunkterna. Lantbruksstyrelsen slutligen uttalar sig för att tillstånd att försälja fideikommiss tillhörande jordbruk bör göras beroende av Kungl. Maj:ts medgivande för varje särskilt fall, men finner däremot en lag— stiftning, som kunde bidraga att underlätta en försäljning av helt fideikommiss med tillhörande arrendegårdar, icke vara önskvärd. Där från fideikommissa— riens sida fråga väckts om förvandling av ett jordbruksfideikommiss i dess hel- het till penningfideikommiss, finner lantbruksstyrelsen jordkommissionens för- slag till förköpsrätt för staten under lämpliga villkor väl värt beaktande.
Vad härefter angår tillvägagångssättet vid fastighetsfidekommissens avveckling, anser länsstyrelsen i Hallands län tillräckliga skäl icke föreligga att för närva— rande genom lagstiftning tvångsvis upphäva dessa fideikommiss. De syften, man med en sådan åtgärd vill vinna, synas länsstyrelsen på ett mera mjukt men dock effektivt sätt kunna ernås, om det nu genom lag medgives, att fastigheterna få försäljas och fideikommissnaturen överflyttas på köpeskillingen. Östergötlands läns hushållningssällskap uttalar sig i fråga om den av jordkommissionen för- ordade tvångsavlösningen av utarrenderad fideikommissjord därhän, att knappast några behov föreligga, vilka påkalla en dylik mer eller mindre forcerad tvångs- avlösning.
Vidare betonas i vissa yttranden, att vid fideikommissens avveckling bör till— ses, att kulturella, historiska och estetiska värden såvitt möjligt skyddas och be- varas (länsstyrelserna i Östergötlands och Älvsborgs län samt hushållningssäll— skapen i Östergötlands och Södermanlands län) och att de på många håll före- fintliga värdefulla skogstillgångarna icke utlämnas till den allmänna spekulatio- nen (Östergötlands läns hushållningssällskap).
Jordkommissionens förslag att staten vid försäljning av fideikommiss skulle göra anspråk på del i köpeskillingen röner .gensägelse i åtskilliga yttranden (läns- styrelserna i Stockholm, Östergötlands, Kalmar, Hallands och Älvsborgs län samt hushållningssällskapen i Östergötlands och Södermanlands län). Däremot för- klarar sig Jönköpings läns hushållningssällskap ej hava något att erinra mot prin- cipen, att viss del av lösensumman skall avstås till staten.
Länsstyrelsen i Stockholms län finner, med hänsyn till de svenska fideikommis- sens uppkomst, förköpsrätt för staten sakna varje hållbar grund samt att en in- dragning av en del av köpesumman till staten vore rättsvidrig konfiskation, samt grundar bland annat på de av jordkommissionen i sådant hänseende förordade bestämmelserna det omdömet, att ett förslag till fideikommissiftelsernas upphä— vande på grundval av kommissionens principutlåtande är uteslutet.
Slutligen förklara länsstyrelserna i Jönköpings och Malmöhus län, i anslut- ning till det Ehrensvärdska förslaget, att ett upphävande av en fideikommiss- stiftelse icke bör få ske till förfång för den, som, född före ikraftträdandet av den ifrågasatta lagstiftningen, skulle i händelse av fideikommissariens frånfälle erhålla fideikommisset.
Vid 1924 års riksdag väcktes ånyo motioner i fideikommissfrågan, åsyf- tande dels framläggande av förslag om upphävande av fideikommissrätt i fast egendom och dels framläggande av förslag om fideikommissjordens till- godogörande för egnahemsbildningen eventuellt utan fideikommissinstitutio- nens samtidiga upphörande, därest ett förslag därom skulle fördröja frågans framläggande. Motionerna föranledde i överensstämmelse med första lagut— skottets utlåtande nr 38 en skrivelse från riksdagen, däri anhölls att Kungl. Maj:t ville efter utredning för riksdagen snarast möjligt framlägga förslag till lagbestämmelser i syfte att fastighet, som utgör fideikommiss, måtte kunna,
där ej särskilda skäl talade däremot, för bildande av nya självständiga jord- bruk eller egna hem helt eller delvis säljas mot det att köpeskillingen sattes såsom fideikommiss. Samtidigt förklarades att riksdagen fortfarande an— såge det böra tagas under övervägande dels på vilka villkor bestående fidei- kommisstiftelser, där ej särskild anledning till undantag förelåge, kunde upp- hävas, dels ock huruvida och på vad sätt bestämmelser, innefattande förbud mot instiftande av nya fideikommiss i lös egendom, kunde meddelas. l ut- skottets motiv, till vilka riksdagen hänvisade, anfördes:
»Såsom ovan framhållits, har riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 sep- tember 1914 uttalat sig för bestående fideikommisstiftelsers upphävande och för- bud mot stiftande av nya fideikommiss i lös egendom. De skäl, som i berörda riksdagsskrivelse härför anförts, äga enligt utskottets mening allt fortfarande full giltighet.
Ehuru sålunda en avveckling av själva fideikommissinstitutionen framstår så- som önskvärd, kan utskottet dock icke förorda, att riksdagen nu gör förnyad framställning till Kungl. Maj:t om åtgärder av denna räckvidd. För närvarande pågå nämligen inom lagberedningen arbeten för en reformering av arvsrätten, och enligt lagberedningens arbetsplan skall därefter testamentsrätten upptagas till behandling. Därest de testamentsrättsliga spörsmål, som hänföra sig till fideikommisstiftelserna, redan nu upptoges till behandling, skulle en rubbning i arbetsplanen uppstå, vilken enligt utskottets förmenande icke bör ifrågasättas.
Vid sidan av de testamentsrättsliga spörsmålen möta emellertid i fråga om fideikommisstiftelser i fast egendom jordpolitiska spörsmål av största vikt. Jordens frigörande från fideikommissbandet i syfte att bättre utnyttja dess avkast— ningsmöjligheter och bereda utkomst och boningsplatser för ett större antal sam- hällsmedlemmar, utgör ett önskemål, åt vilket riksdagen redan år 1909 i skri- velse till Kungl. Maj:t givit uttryck. Ehuru åtskilliga förarbeten för en sådan reform blivit verkställda, väntar denna fråga dock fortfarande på sin lösning.
Inslår man på den i 1909 års riksdagsskrivelse anvisade vägen, och medger man sålunda fastighetsfideikommissens förvandling till penningfideikommiss, kan den jordpolitiska frågan lösas oberoende av den testamentsrättsliga. Med hänsyn till den långa tid, som förflutit, sedan riksdagen första gången gjorde framställning i ämnet, och då en fullständig lösning av fideikommissfrågan ännu torde dröja flera år, synes det vara väl motiverat, om man nu begagnar denna utväg till vinnande av en provisorisk lösning. Häremot synas vägande betänkligheter desto mindre kunna göras gällande, som jordfrågans utbrytande till självständig be- handling uppenbarligen är ägnat att underlätta det slutliga avgörandet av frågan om själva fideikommisstiftelsernas upphävande.
Starkast göra sig skälen för en provisorisk lösning av fideikommissfrågan gäl- lande med avseende å lantfastigheterna. Fideikommissjordens tillgodogörande för bildandet av självständiga jordbruk och egna hem är ett önskemål, vars för- verkligande ej längre synes böra uppskjutas. Mindre trängande torde visserligen behovet av en snar lösning av fideikommissfrågan vara i fråga om stadsfastig- heterna. Men då reformens slutmål är fideikommisstiftelsernas upphävande i städerna såväl som på landet, synes det vara befogat, att den provisoriska av- vecklingen av fastighetsfideikommissen utsträckes även till städerna.
På frågans nuvarande stadium finner utskottet ej skäl att närmare ingå på de olika spörsmål, som möta vid en avveckling av fastilghetsfideikommissen. Un— der hänvisning i övrigt till vad som anförts i riksdagens förenämnda åren 1909 och 1914 avlåtna skrivelser vill utskottet emellertid erinra, att understundom sär- skilda skäl kunna tala emot att tillstånd meddelas till försäljning av en fideikom-
missegendom eller viss del därav. Sålunda kunna fall förekomma, då det ur nationalekonomisk synpunkt framstår såsom riktigast, att en större egendom, brukad såsom enhet, bibehålles odelad, och jämväl hänsynen till de kulturella värden, som fideikommissens karaktärsbyggnader jämte parker och samlingar ej sällan representera, mana till varsamhet vid fideikommissens upplösning.»
I anledning av denna skrivelse utarbetades inom justitiedepartementet för- slag till lag med bestämmelser åsyftande att underlätta försäljning av fidei- kommissjord. Förslaget remitterades till lagrådet, som avgav yttrande där— över. Något förslag blev emellertid ej förelagt riksdagen.
Fideikommissfrågan har därefter varit föremål för behandling av lagbe- redningen. I samband med sitt förslag till ny lag om testamente upptogs till prövning frågan om förbud mot stiftande av fideikommiss i lös egendom med det resultat som förut angivits. Vidare ha vissa förberedande arbeten pågått för utredning av frågan om upphävande av bestående fideikommiss— stiftelser, men utredningen har ej avslutats.
Upp draget.
Den 1 februari innevarande år beslöt Kungl. Maj:t, samtidigt därmed att andra lagstiftningsuppgifter överlämnades till lagrådet, att frågan om av— veckling av bestående fideikommiss skulle överlämnas till behandling av en eller flera särskilt tillkallade sakkunniga, och uppdrogs därvid åt underteck- nad att verkställa utredning och avgiva förslag i ämnet.
Med hänsyn till de uttalanden, som den ena statsmakten redan gjort i spörsmål—et och det nyligen införda förbudet att bilda fideikommiss i lös egendom, är det tydligt att uppdragets tyngdpunkt ligger i en utredning av frågan huru en avveckling av de bestående fideikommissen bör äga rum med iakttagande av berättigade enskilda intressen och så att möjliga olägen— heter av avvecklingen undvikas eller mildras. Redan ur synpunkten att till- se vilka anvisningar i fråga om avvecklingen skälen för en sådan kunna giva måste dock till behandling upptagas frågan huruvida och på vilka grunder en avveckling är önskvärd.;
Skälen för en avveckling.
De skäl, som åberopats mot fideikommissen, ha till stor del avseende å fideikommiss, upprättade å odlad eller odlingsbar jord. De olägenheter, som ur politiska, sociala och nationalekonomiska synpunkter ansetts vara förenade med sådana fideikommiss, äro visserligen mera uppenbara då nya fideikommiss alltjämt kunna bildas och ha haft sin särskilda vikt, då det gällt att förhindra deras utbredning. Det kan dock icke förnekas att vissa olägenheter, låt vara i mindre mån, göra sig gällande, även då nya fideikom- miss icke kunna bildas men gamla sådana bestå å en avsevärd areal.
Bland dessa olägenheter må sålunda framhållas, att de stora fideikommis- sen nödvändigt äro förbundna med arrendesystemet för jordens brukande. Även om arrendatorerna äro väl behandlade och tillgången på goda arren- den kan erbjuda vissa fördelar, är det dock ur allmän synpunkt att före— draga, att jorden befinner sig i besittning av en självägande bondeklass. En sådan är med starkare band knuten till jorden och bygden. Intresset för jordens brukande, såväl som det politiska och sociala intresset måste anta- gas under en sådan regim vara väsentligt högre än då jorden brukas av ar— rendatorer. En vinst måste därav uppstå för samhället, och det kan icke anses vara önskvärt att upprätthålla ett artificiellt stöd för arrendesystemet.
Liknande synpunkter göra sig gällande i fråga om nybildningen av mind- re, självständiga jordbruk. I den mån en sådan nybildning försvåras ge- nom fideikommissbandet å jorden, motarbetas dessutom strävanden, som statsmakterna under de senare åren skänkt sitt stöd. Vid jordkommissio- nens behandling av fideikommissfrågan och vid frågans behandling under 1924 års riksdag rörde sig diskussionen i hög grad om möjligheten att ut- nyttja fideikommissjorden till befrämjande av dessa strävanden. Denna dis- kussion har visserligen genom konjunkturutvecklingen och andra omstän- digheter förlorat ej obetydligt av sin aktualitet. Nagon brist på jord för tillgodoseende av efterfrågan på jord för det mindre jordbruket torde i stort sett nu ej göra sig gällande. Emellertid är det ej väl förenligt med nämnda strävanden att uppehålla en institution, som i vissa trakter kan hindra en naturlig tendens till nybildning av mindre jordbruk.
I diskussionen angående fideikommissfrågan har understundom gjorts gällande att fideikommissinstitutet skulle vara ägnat att framkalla vanvård av jorden och skogsskövling. Huruvida erfarenheten kan åberopas till stöd för detta påstående är svårt att avgöra. I varje fall kunna institutets för— svarare visa på att fideikommissinnehavarna många gånger varit och äro föregångsmän, då det gällt nyodling eller införandet av rationella jordbruks- metoder, samt att skogarnas skötsel i många fall är överlägsen den å fri egendom. En svaghet i institutet ligger dock däri att genom det slumpvisa utslaget av successionsordningen innehavaren ofta icke kommer att äga de nödvändiga förutsättningarna för en god skötsel av jorden och att, i mot- sats till vad som äger rum vid annan egendom, det korrektiv, som de fria krafternas spel utgör, här saknas. En annan svaghet ligger däri att genom den inskränkta dispositionsrätten de åtgärder, som ur ekonomisk synpunkt skulle ha varit mest ändamålsenliga, många gång-er ej kunna genomföras. Vidare försvåras ofta genom den inskränkta dispositionsrätten anskaffan- det av erforderligt rörelsekapital, så mycket mer som innehavet börjar med det betydande improduktiva kapitalutlägg, som arvsskatten utgör. Det är givet att härigenom en rationell och intensiv skötsel kan hindras. På senare tid ha olägenheterna .i förevarande hänseende understrukits genom de vä- sentligt ökade årliga skatterna.
Till de olägenheter, som äro förenade med fideikommissbandet ä jorden, komma invändningar, som kunna riktas mot fideikommissinstitutet i all-
mänhet. Den olika arvsföljden ter sig stötande för rättskänslan. Den pri- vilegierade ställning, som fideikommissarien intager gentemot sina med- arvingar genom den fideikommissariska successionsföljden och gentemot andra personer i allmänhet genom egendomens frihet från att tillgripas för gäld, är oförenlig med de grundsatser, på vilka våra samhällsinstitutioner i övrigt äro byggda. Fideikommissinstitutet, som är grundat på andra ti- ders uppfattning och samhällsförhållanden, saknar överhuvudtaget stöd i den moderna uppfattningen. Väl är det sant att för förhindrande av jor- dens alltför starka uppdelning och belastande med gäld strävanden även i vår tid göra sig gällande att för mindre egendomar införa ett system, som i mycket liknar fideikommissinstitutet, samt att sådana strävanden på vissa håll även fått uttryck i lagstiftningen. Det saknas emellertid anledning att för sammanhållande av stora jordegendomar bibehålla en på numera föråldrade åskådningar grundad rättslig anomali, som för ett fåtal medför en privilegi- erad ställning och för av dem innehavd jord en särregim som i sig själv icke är önskvärd.
Bibehållandet av jordfideikommiss skulle under angivna förhållanden vara berättigat, endast om deras avskaffande skulle strida mot eljest till- lämpade rättsprinciper eller skulle innebära avsevärda olägenheter.
I det förra avseendet har åberopats att en rättshandling, som tillkommit under skydd av gällande lag, ej må rubbas. I riksdagens skrivelse av år 1914 har emellertid framhållits att varken respekten för ,stiftarens vilja eller hänsynen till de blivande fideikommissariernas förväntningar juridiskt sett kan stå hindrande i vägen för en reform. De skäl, som riksdagen därvid anfört, torde i allt väsentligt äga giltighet. Respekten för död persons vilja kan icke gä därhän att den skall för .all framtid gälla som oföränderlig lag, huru äskådningssätt och samhällets behov än må växla. Fideikommissets omisskännliga likhet med stiftelse gör det naturligt att, såsom sker i fråga om stiftelse, ändring skall kunna ske i stiftarens ursprungliga bestämmelser och fideikommisset kunna upplösas, då det icke längre står i samklang med gäl- lande samhällsförhållanden och åskådningar. Vad beträffar blivande fidei— kommissarier, torde det åter vara riktigt att de, icke ens om de redan äro födda, kunna anses ha förvärvat en rättighet, som skulle stå hindrande i vägen för en lagändring. Visserligen finnes en formell likhet med ett vanligt kon- trakt eller ett vanligt testamente, som tillerkänner en person en rättighet vid inträffandet av viss händelse. En därpå grundad förväntan skyddas i re- gel så av rättsordningen, att den icke drabbas av en eventuell lagändring. En rättshandling, vilken, såsom fideikommissurkunden, åsyftar att med upphävande av den vanliga arvsordningen för all framtid instifta en annan i dess ställe, faller emellertid utanför området för vanliga enskilda förfo- g-anden, där ett sådant rättsskydd kan påräknas. På en sådan rättshandling grundade förväntningar på arv kunna därför icke med utgångspunkt från allmänna rättsprinciper hindra en reform. För deras del kan frågan endast vara vilken hänsyn som vid avvecklingen på andra grunder skall tagas till dem.
Såsom med avskaffandet förenade olägenheter brukar huvudsakligen åberopas att stat och kommun komma att erhålla minskade skatteintäkter, att de för jordbrukets utveckling önskvärda stora jordbruksegendomarna försvinna, att de nuvarande arrendatorernas ställning blir mindre tryggad, att uppdelningen av de större skogskomplexen kommer att ha till följd en mindre rationell skogsskötsel ävensom rubbningar i bestående ekonomiska förhållanden och i arbetstillgången i orten samt att vissa med fideikommis- sen förenade kulturvärden äventyras. De sålunda åberopade omständighe- terna torde emellertid icke var av beskaffenhet att höra hindra jordfidei- kommissens upphävande. Beträffande skatterna torde det vara svårt att förutse vilka verkningar fideikommissens upphävande i detta hänseende på lång sikt kunna få. Den minskning i skatterna, som kan uppkomma, torde dock under inga förhållanden vara av den storleksordning att en eljest önsklig reform av detta skäl bör underlåtas. Stordriften i jordbruket är ingalunda bunden uteslutande vid fideikommissen, och, i den mån utveck- lingen skulle visa det vara önskvärt ur allmän synpunkt att vissa storbruk bibehållas, torde det lämpligen böra bero på särskilda åtgärder då behovet därav gör sig känt. Arrendatorernas ställning kan visserligen vid ett fri- givande av fideikommissjorden faktiskt bli mindre tryggad, men olägen- heten därav torde betydligt kunna mildras genom en varsam, under offent- lig kontroll skeende avveckling. I varje fall bör en övergående olägenhet ej hindra reformen. I fråga om skogarna kunna större olägenheter und- vikas genom särskilda i sådant avsende vidtagna åtgärder. Vad slutligen angår kulturvärdena kan väl en del räddas genom bestämmelser i sådant syfte, men det är säkerligen oundvikligt att kulturvärden i viss mån kom- ma att äventyras genom en reform. I varje fall måste befaras att kulturellt värdefulla byggnader och samlingar undanryckas sitt sammanhang med en levande kulturmiljö. Vilken benägenhet man än må ha att visa pietet mot det förflutna, torde sådana hänsyn dock icke böra tillåtas att bestämma en så viktig sak som egendomsregimen. Det är så mycket mindre tillrådligt att på sådan grund låta reformen anstå, som under nuvarande ekonomiska och fiskala förhållanden icke ens fideikommissinstitutionen lärer vara ett tillförlitligt skydd för dessa kulturvärden.
Även om de anförda olägenheterna med avskaffandet icke utgöra skäl för att låta reformen anstå, är det emellertid givet att de böra uppmärksammas vid bestämmandet av sättet för avvecklingen så att de i möjligaste mån und- vikas eller mildras.
Avvecklingens omfattning.
I fråga om andra bestående fideikommiss än å jord kunna mot deras bi- behållande icke åberopas de olägenheter, som ur politiska, sociala och eko- nomiska synpunkter anföras i fråga om större jordegendomars samman— hållande under fideikommissband. Däremot gälla beträffande dem de andra skäl, som anförts mot jordfideikommissen, och det kan sägas att de
för vår tids uppfattning ur vissa synpunkter te sig mindre tilltalande än fideikommiss i jord. Såsom lagberedningen vid motiverandet av förbud mot nya fideikommiss i lös egendom anför, tvingas innehavaren av ett jord— fideikommiss »till en självständig verksamhet, däri han kan vinna erfaren- het och människokännedom samt måste taga ansvar för talrika underord- nade, som äro beroende av honom», och detta kan »mången gång för hans personliga utveckling betyda vida mera än det mått av bildning och för- fining, som ärvd rikedom i och för sig kan vara ägnad att bereda». Ett penningfideikommiss förvaltas icke ens av innehavaren själv, och den fost- ran till ansvar och omtanke, som innehavet av ett fideikommiss i jord kan främja, saknas här helt och hållet. Mot bibehållandet av bestående fidei- kommiss i lös egendom kan i övrigt åberopas samtliga de skäl, som av lag- beredningen anförts för förbud mot nya sådana fideikommiss, och ett upp- hävande av dem är därför i själva verket endast en konsekvens av det ge- nomförda förbudet. I fråga om stadsfastighet kan det visserligen bli fråga om en viss verksamhet från innehavarens sida för fideikommissför- mögenhetens förvaltning, men den kan icke sägas vara av den art, att den kan rättfärdiga bibehållandet av fideikommiss i sådan egendom. Princi- piellt synes därför alla fideikommiss böra upplösas.
Vid behandlingen av frågan om förbud mot nya fideikommiss i lös egen- dom har lagberedningen framhållit att tvekan kunde göra sig gällande he- träffande samlingar av historiskt, konstnärligt eller vetenskapligt värde. Då emellertid med upphävandet av fastighets- eller penningfideikommiss den ekonomiska grundval, som hittills garanterat samlingarnas bevarande i form av fideikommisstiftelse, äventyras, torde upplösningen lämpligen böra omfatta bestående fideikommiss även i vad de avse sådana samlingar och andra anordningar vidtagas för att om möjligt försöka bevara dem.
Då även penningfideikommiss och fideikommiss i stadsfastighet böra upp- lösas, är det klart att i fråga om jordfideikommissen reformen icke kan gå ut endast på åtgärder för befrämjandet av försäljning av jorden för att låta fideikomm'issegenskapen kvarstå i fråga om köpeskillingen eller vad som kan träda i dess ställe.
Sättet för avvecklingen.
Utländsk lagstiftning. Vad angår frågan hur avvecklingen bör ordnas torde utländsk lagstiftning på förevarande område endast med den största varsamhet kunna tagas till förebild. Fideikommissens utvecklingshistoria, de- ras rättsliga reglering samt politiska, sociala och ekonomiska förhållanden, som beröras av institutet, äro så växlande att olika lösningar måste betingas därav.
Vad som sagts gäller ej minst den danska fideikommissavvecklingslagen, för vilken jämte de preussiska och tjeckoslovakiska en kortfattad redogörelse lämnas i särskild bilaga. De viktigaste skiljaktigheterna mellan svenska och
! l l
danska förhållanden på hithörande område skola här påpekas. De danska fideikommissen voro både individuellt och sammanlagt av betydligt större omfattning än de svenska. Avvecklingen förbands också med en social re- form, som hade till mål att skapa smärre, självständiga jordbruk, en då i Danmark synnerligen aktuell fråga, och härför erforderlig jord fanns icke på annat håll tillgänglig. Vidare utgjorde, formellt sett, en stor del av de dan ska stiftelser, som motsvarade våra fideikommiss, förläningar av kronan och voro underkastade bestämmelse om hemfallsrätt till kronan för den hän- delse successionsberättigad person saknades. Därigenom ställdes den dan- ska staten bland sakägarna vid avvecklingen. I fråga om de svenska fidei- kommissen saknas helt och hållet denna förbindelse med kronan. Endast ett av de mindre fidekommissen är grundat på en förläning från staten un- der alldeles säregna förhållanden.1 I övrigt äro de svenska fideikommissen av privat ursprung och tillkomna genom privat rättshandling. De danska skogsförhållandena torde slutligen betydligt skilja sig även från dem som föreligga i Skåne.
Allmänna synpunkter. De skäl, som ligga till grund för kravet på en av- veckling lämna icke i och för sig anvisning på huru avvecklingen bör äga rum och motivera endast en fordran på att avvecklingen ej onödigt upp- skjutes. Som ledning för avvecklingens anordning bör närmast tjäna en av- vägning av de enskilda intressen, som äro förbundna med fideikommissen, och vidare det allmänna intresset att avvecklingen sker på sådant sätt att olägenheterna därav må bli så litet kännbara som möjligt. Då det gäller in— gripanden i sedan lång tid bestående och starkt traditionsbetonade förhållan- den är stor varsamhet av nöden. På de allmänna grunderna för avvecklin- gen böra förhållandena i fråga om jordbruksfideikommissen bli avgörande, även om åtskilligt av vad som gäller dessa icke har tillämpning å andra fidei- kommiss. Fideikommiss i stadsfastighet eller penningfideikommiss ha me- stadels uppkommit genom försäljning med vederbörligt tillstånd av jord- bruksfastighet, och utbytet av fideikommissegendom synes böra lända var- ken till fördel eller till nackdel för intressenterna. Ett praktiskt skäl, som starkt talar i samma riktning, är att såväl fideikommiss i stadsfastighet som penningfideikommiss ofta äro förenade med jordbruksfideikommiss. En likartad ordning för avvecklingen förefaller i sådana fall synnerligen önsk- värd. Undersökningen måste vidare beträffande huvudlinjerna för avveck- lingen taga sikte på ett typfall. En lagstiftning som försökte att i varje sär- skilt fall åstadkomma en rättvis avvägning mellan stridiga intressen torde stöta på stora svårigheter. Såsom normalfall kan man lämpligen utgå där- ifrån att den näste efterträden är den nuvarande fideikommissariens äldste son och att denne har syskon, döttrar och yngre söner till den nuvarande fideikommissarien.
1 Angående dessa förhållanden se N. J. A. 1932:549.
Enskilda intressen.
De närmaste intressenterna. Bland intressenterna i avvecklingen böra icke upptagas de släktmedlemmar, som vid tidigare successionstillfällen bli- vit lidande genom den fideikommissariska arvsföljden. Den »orättvisa», som begås genom lagstiftningens ståndpunkt vid en viss tid, är icke av den art, att den bör ersättas vid en lagändring. Anknytning måste i stället ske till uppfattningen att innehavaren är ägare till egendomen, ehuru denna är un- derkastad särskilda regler i fråga om förfoganderätten och successionen.
Till de närmast berörda intressenterna höra de, vilka äro innehavare av den fideikommitterade egendomen, samt de, vilka enligt fideikommissurkun- den kunna komma i fråga såsom successorer (Anwärter). Beträffande inneha- varen är han otvivelaktigt i besittning av en lagligen förvärvad rätt, och i över- ensstämmelse med eljest tillämpade lagstiftningsprinciper bör hans rätt läm— nas oförkränkt. Upphävandet bör därför icke drabba honom. Vad därefter angår successorerna har förut framförts den uppfattningen att de icke kun- na sägas ha en rätt, som står hindrande i vägen för en lagändring. Där- av följer emellertid icke att deras intressen icke ur andra synpunkter skulle kunna vara värda att beaktas. Tvärtom synes otvivelaktigt billig- heten fordra att viss hänsyn tages till en av dem, nämligen näste efterträ- daren. Bland Anwärter intager han en särställning. Under det att de övri- gas utsikter att få tillträda fideikommisset i allmänhet förefalla skäligen obe- stämda, måste näste efterträdarens förväntningar, särskilt om han är inne- havarens son, anses betydligt mera konkretiserade och deras förverkligande te sig mindre beroende av tillfälligheter. Dessutom har han ofta, om han nått en viss ålder, erhållit en utbildning, bestämd av dessa förväntningar, och även eljest i mångt och mycket fått sina levnadsförhållanden inrättade efter dessa. Många gånger torde han såsom förvaltare ha deltagit i skötseln av fideikommissegendomen. En avveckling, som utan vidare lämnade hans anspråk åsido, skulle därför från hans synpunkt framstå såsom en oberätti- gad hårdhet.
Mot näste efterträdarens anspråk kunna möjligen sättas de, som den nu- varande fideikommissariens arvingar ha att göra gällande. Dessa äro emel- lertid lika litet som näste efterträdarens några rättsanspråk, och då de för- väntningar arvingarna kunna ha grunda sig på själva reformen, torde de böra få stå tillbaka för sådana hänsyn, som betingas av övergången till den nya ordningen. Näste efterträdaren synes alltså böra erhålla rätt att tillträda åtminstone huvuddelen av fideikommissegendomen.
Med hänsyn till den osäkerhet som i allmänhet utmärker övriga Anwärters utsikter att komma i besittning av fideikommissegendomen synas deras in- tressen ej böra särskilt tillgodoses, så mycket mindre som därigenom avveck- lingens genomförande skulle väsentligt fördröjas. Med denna ståndpunkt avvisas sådana förslag som att låta samtliga vid lagens ikraftträdande födda
Anwärter enligt fideikommissurkundens bestämmelser tillträda fideikommis- set. Tillräckliga skäl synas också saknas för att tilldela ens näste efterträ- darens successor en andel av fideikommissförmögenheten.
Genom avvecklingen kunna jämväl arvingarna till den fideikommissarie, vilken kan tänkas bli den siste, i en viss mening sägas bli intressenter i av- vecklingen. Det slutliga syftet med denna är egendomens återförande till la- gens arvsordning. Då man anknyter till uppfattningen att innehavaren är ägare, måste syftets förverkligande innebära, att i regel den siste innehavarens arvingar skola få njuta egendomen till godo. Att frigivningen sker i sam— band med en arvsdelning är också bäst överensstämmande med fideikom- misstiftelsens idé. Denna har icke varit att förmögenhet skulle koncentre- ras i en enda persons hand till hans egen nytta utan att den skulle komma släkten till godo. Den förvärvade rätten bör slutligen stå i överensstämmelse med förvärvsgrunden. Så länge åtkomsten icke vilar på allmän lag utan på fideikommissurkunden saknas anledning att i väsentliga delar häva fidei- kommissbandet. Det förhåller sig däremot annorlunda, då arvingarna vid siste innehavarens död kunna grunda sin rätt på den allmänna lagen. Med den uppfattning, som här utvecklats, skulle, i den mån näste efterträdaren till- godoses, hans arvingar dela fideikommisskvarlåtenskapen vid hans död.
Släktintresset kan dock vid en avveckling göra anspråk på att tillgodoses på annat och mera direkt sätt än genom arvsdelning vid siste fideikommissariens död. I fideikommissidén har varit innesluten tanken att fideikommissa- rien skulle utgöra ett stöd för den övriga släkten och naturligtvis i främsta rummet för sina närmaste släktingar, syskonen. Fideikommissurkunderna bära i många fall vittnesbörd om denna tanke, och även där särskilda bestämmelser saknats, torde fideikommissarien ofta ha ansett det som en genom fideikommisstraditionen ålagd plikt att förverkliga den. Vid en av- veckling synes tanken i fråga böra vinna beaktande. Om näste efterträdaren, på sätt blivit ifrågasatt, tillgodoses, äro de naturliga intressenterna i före- varande avseende de av hans släktingar, som äro lika nära eller närmare till arv efter nuvarande innehavaren, d. v. s. i typfallet döttrar och yngre söner. Ett skäl att tillgodose dem ligger också däri att de tydligen höra till de allvar- ligare pretendenterna vid en avveckling, låt vara att deras anspråk få vika för den näste efterträdarens. Den priviligierade arvsföljdens fortsatta till- lämpning i full omfattning efter ett beslut om upplösning av fideikommissen skulle från deras synpunkt sett komma att förefalla särskilt orättvis. Deras anspråk synas böra tillfredsställas så långt, att från fideikommisskvarlåten— skapen utbrytes ett rikligt tillmätt kapitalbelopp för deras uppfostran, ut- bildning, utstyrsel och etablering.
Huvudlinjerna för avvecklingen. Den avvägning, som gjorts av de närmaste intressenternas ställning, för fram till tanken på en successiv av- veckling vid de två närmaste successionstillfällena. Vid det första skulle lösgöras en viss mindre del av fideikommissförmögenheten att fördelas efter lag mellan den nuvarande fideikommissariens arvingar, varemot den näste
efterträdaren skulle erhålla huvuddelen av förmögenheten. Vid näste efter- trädarens död skulle denna del gå till vanlig arvsdelning mellan hans arvin- gar.
En sådan avveckling torde kunna sägas rätt väl motsvara vad en nutida fideikommissarie såsom bonus paterfamilias skulle bestämma, om han hade att träffa dispositioner med hänsyn till en upplösning av fideikommissinsti- tutet. Till förmån för en sådan lösning talar också vad i det följande skall utvecklas angående det erforderliga förberedandet av den slutliga avveck- lingen.
Förberedandet av den slutliga avvecklingen. Uppdelningen av en för- mögenhetsmassa genom arvsdelning kan i hög grad underlättas genom dispo- sitioner under ägarens livstid. På detta sätt kan lättare ordnas så, att egen— dom hålles tillsammans, där brytandet av sammanhanget skulle vara till skada, och de förluster, som kunna uppstå genom en av arvsdelningen fram- kallad forcerad försäljning, kunna många gånger undvikas. Därigenom gives också möjlighet att ordna så, att uppdelningen sker med hänsyn till arvingarnas lämplighet att sköta egendomen. Ett sådant förberedande av fideikommissegendomens återgång till normal arvsföljd synes böra möjlig- göras och är så mycket mera påkallat, som det många gånger är fråga om egendom av betydande omfattning och olikartad beskaffenhet, vilken varit inordnad i en enhetlig ekonomisk organisation. Till belysning av de svårigheter, som kunna vara förenade med sönderbrytandet av en så- dan organisation, må hänvisas till vad i det följande skall sägas om de fideikommiss, där Skogshushållning förekommer i större omfattning.
Den, som närmast synes kallad att på sätt som antytts förbereda övergån— gen till normal arvsordning, är den nuvarande innehavarens näste efterträ- dare. För att kunna fylla denna uppgift erfordras en utvidgning av de be- fogenheter som eljest tillkomma en fideikommissarie. Näste efterträdare bör sålunda erhålla större frihet att disponera över egendomen, och denna be— fogenhet bör kunna gå därhän att medge försäljning där det kan anses över- ensstämma med en klok och förståndig hushållning. En sådan befogenhet framstår som naturlig jämväl ur den synpunkten att fideikommissegendomen icke längre skall sammanhållas för en längre framtid utan komma hans arvingar till godo. Ur samma synpunkt är det befogat att tillåta näste efter- trädaren att i vissa fall förbruka en del av fideikommisskapitalet eller inteck- na egendomen. Detta bör vara tillåtet —— utom i det självklara fallet att det gäller utgivande av den andel i förmögenheten, som skall tillkomma den nuvarande fideikommissariens arvingar — jämväl då det är erforderligt för betalande av arvsskatt eller för fideikommissegendomens behöriga sköt- sel. Att, efter det avvecklingen beslutats, hindra användningen av fideikom- misskapitalet t. ex. för betalandet av arvsskatt, då denna icke alls eller en- dast med särskilda svårigheter kan betalas ur fideikommissegendomens av» kastning, skulle vara meningslöst. Slutligen bör näste efterträdaren för att kunna förbereda övergången till fri egendom äga den testationsrätt, som
lagen medger i fråga om sådan egendom. Testationsrätten kommer att tjäna detta ändamål jämväl genom att möjliggöra ett ordnande av successionen i egendomen, då innehavaren ej efterlämnar personer, som äro berättigade till arv efter honom. Med egendomens privata ursprung synes ej vara för— enligt att övergången till den normala arvsföljden ordnas så att egendomen måste tillfalla det allmänna. Inskränkningarna i arvsrätten förutsätta te- stationsrätt.
Beträffande dispositioner under näste efterträdarens livstid böra de, efter- som fideikommissbandet skall kvarstå, ske under det allmännas kontroll. Ändamålet med denna kontroll blir att tillse att förutsättningarna för ut- övandet av de vidgade befogenheterna är för handen och att fideikommiss- kapitalet, i den mån det ej får förbrukas, i möjligaste mån säkerställes. Här- till kommer i fråga om försäljningarna ytterligare en uppgift. Vid behand— lingen av motionerna i fideikommissfrågan vid 1924 års riksdag anförde första lagutskottet:
»Vid prövningen av ansökningar om tillstånd att försälja fideikommissjord har en ledande synpunkt varit, att sådant tillstånd ej borde meddelas, med mindre fideikommisstiftelsen såsom sådan kunde anses hava behov och förmån av för- säljningen. Såsom villkor för försäljningen har i enlighet härmed regelbundet uppställts. att vederlaget skulle vara tillräckligt och att det skulle bevaras på ett för kommande fideikommissarier betryggande sätt. Vid sidan av dessa av hänsyn till fideikommisstiftelsen betingade villkor hava i senare tider även plä— gat uppställas villkor, vilka avse att vid dispositionen av fideikommissjorden till- godose sociala och nationalekonomiska hänsyn. I syfte att i största möjliga mån främja bildandet av självständiga jordbruk och egna hem har man sålunda plä- gat fordra, att en rationell plan till styckande av jorden skall vara fogad vid ansökningen och att jordens brukare framför andra skola tillerkännas rätt till jordförvärvv. För vinnande av utredning rörande den ur nationalekonomisk syn- punkt lämpligaste användningen av jorden har vidare under de senaste åren ytt- rande från lantbruksstyrelsen plågat infordras. Härvid har det understundom be— funnits lämpligt, att viss jordareal, särskilt inom egendomens centrala delar, bibe- hölles odelad för bildande av en mönstergård av större dimensioner.»
Enligt i justitiedepartementet inhämtade upplysningar har den praxis, för vilken redogjorts, icke i allo blivit följd. Då det icke funnits sådan efter- frågan på jord för bildandet av självständiga jordbruk och egna hem att fideikommissjord behövt tagas i anspråk för att tillgodose detta intresse, har under de senare åren icke varit fråga om styckande av jorden, och- remiss till lantbruksstyrelsen lärer icke ha förekommit lika litet som avsätt- ning av areal till mönsterjordbruk. Särskilda åtgärder för att tillgodose de nämnda intressena synas ej heller erforderliga vid en avveckling av fidei— kommissen. I den mån som man sökt trygga arrendatorerna vid besittning av den jord de innehaft, bör däremot, så länge fideikommissbandet kvarstår, tidigare praxis följas, såvitt det låter sig göra. Den offentliga kontrollen möj- liggör detta, och erinran om dess uppgift i detta hänseende bör göras i av— vecklingsbestämmelserna.
Vad här ovan anförts angående förberedandet av övergången till nor- mal arvsföljd torde visa att jämväl viktiga praktiska skäl tala till förmån
för de linjer för avvecklingen, som framkommit genom en avvägning av de närmaste intressenternas ställning. Den näste efterträdaren får den naturliga uppgiften att förbereda den slutliga upplösningen. Den tidsutdräkt, som dennas förläggning till arvsdelningen efter näste efterträdaren medför, kan ur allmän synpunkt ej sägas medföra några olägenheter med hänsyn till de befogenheter, som den näste efterträdaren skulle få. Därigenom bortfaller i själva verket redan vid den nuvarande fideikommissariens frånfälle till sin väsentliga del det hinder, som fideikommissbandet innebär för utförandet av fideikommissjorden på den allmänna marknaden. Å andra sidan blir den utsträckta tiden för den slutliga avvecklingen genom den kontroll, som möj- liggöres över försäljning av fideikommissjord, till gagn för intresset att söka hindra de med avvecklingen förbundna olägenheterna för arrendatorerna.
Förmånstagare. I den inledande översikten har framhållits att fidei- kommissurkunden ofta innehåller att vissa förmåner skola utgå till fidei- kommissaries änka eller syskon eller till anstalter för undervisning, sjuk- vård etc. De intressen, som äro grundade på sådana bestämmelser, kunna helt naturligt icke göra anspråk på att bestämma de stora linjerna för av— vecklingen. Beträffande dem gäller frågan endast i vilken mån de kunna och böra tillvaratagas vid avvecklingen. - Det är naturligt att, med den ordning som här ifrågasättes för avvecklin— gen, successionen efter nuvarande fideikommissarien icke bör inverka på dessa förmåner. Då fideikommissegendomen vid näste efterträdarens död skall åter- gå till vanlig arvsordning, synes en skillnad böra göras mellan förmåner till sådana personer som nuvarande fideikommissariens änka eller släktingar eller hans efterträdares släktingar, å ena, samt exempelvis sociala välfärdsinrätt- ningar, å andra sidan. I det förra fallet, där rättigheten är knuten vid fideikom- misset genom ställningen till en annan person och dessutom av mera tillfällig art, synes rättigheten böra upphöra. Vad särskilt angår de tämligen allmänt fö- rekommande bestämmelserna till förmån för fideikommissaries änka saknas anledning att tillämpa dem å näste efterträdares änka. Därest hon är arvinge, får hon del i kvarlåtenskapen på denna grund, och om hon ej är det, kan näste efterträdaren testamentera till hennes förmån. I fråga om den andra gruppen av förmåner, vilka äro tillerkända vissa inrättningar och av mera stadigvarande natur, torde däremot åtgärder böra vidtagas under medverkan av offentligt organ för att säkerställa dem även för framtiden. Offentligt organs medverkan synes erforderlig, då det ändamål, som avsetts med för- ordnandet, ej alltid är representerat av ett rättssubjekt.
Till förmånstagare, vilkas intressen böra tillvaratagas vid avvecklingen, höra även innehavare av pensioner och undantagsförmåner, som utgå på grund av anställning å fideikommissegendomen. Det torde böra påläggas näste efterträ- darens arvingar ansvarighet för dessa förmåner. Oavsett vilken rätt dessa för- månstagare må ha haft, så har deras ställning under fideikommissinstitutio- nens bestånd faktiskt varit tryggad genom fideikommisstraditionen, och det kan icke anses annat än överensstämmande med billighetens krav att arvin-
garna få övertaga såsom rättslig förpliktelse utgivandet av de förmåner, som utgå vid näste efterträdarens död.
Arrendatorer. Bland dem, som äga rättigheter med avseende å fidei— kommissegendom, intaga arrendatorerna en särställning såtillvida att till de— ras förmån gäller en lagstiftning, som stadgar ett undantag från den allmänna regeln att dispositioner av en fideikommissarie icke äro gällande annat än för hans besittningstid. I det föregående har redogjorts för bestämmelserna om arrendators rätt att under vissa förhållanden fortsätta arrendet vid egen- domens övergång till ny ägare. Det saknas anledning att i detta avseende ge näste efterträdarens arvingar bättre rätt än hans successorer skulle ha haft, om fideikommissinstitutet bestått. Den arrendatorerna tillagda rätten att göra arrendet gällande mot ny innehavare bör alltså gälla även beträf- fande dessa successorer.
Den beträffande fideikommissarrendatorerna gällande lagstiftningen åter- speglar ingalunda fullständigt den förmånliga ställning de många gånger fak- tiskt innehaft. En utredning, som år 1927 verkställdes av lagberedningen, vi- sar att i ett stort antal fall arrendegård under flera generationer innehafts av arrendatorns släkt, och i det föregående har påpekats hurusom arrenda- torerna vid försäljning av fideikommissjorden brukat erhålla en viss för— köpsrätt. Det kunde ifrågasättas att söka träffa bestämmelser för att även. efter upplösningen bibehålla dem vid deras gynnade ställning åtminstone så— tillvida att de fortfarande skulle ha förköpsrätt. Det är emellertid förenat med stora svårigheter att utarbeta en lagstiftning, som utan stöd av de på grund av fideikommissbandet föreliggande särskilda förhållandena samtidigt. är effektiv och tillfredsställer den blivande ägarens berättigade intressen.. Vidare skulle en sådan lagstiftning införa en ny och i äganderätten djupt: ingripande särregim för fideikommissjorden, vilket måste anses föga önsk- värt med hänsyn till syftet med reformen, d. v. 5. att återföra fideikommiss- jorden till normal regim. Man torde därför i förevarande hänseende böra nöja sig med att söka tillvarataga arrendatorernas intressen under övergångs- tiden i huvudsaklig överensstämmelse med vad som hittills skett och så långt det låter sig förena med de mål avvecklingsbestämmelserna eljest åsyfta att uppnå. Såsom övergångstiden och den näste innehavarens befogenheter tän- kas bestämda, torde den försämring i arrendatorernas ställning, som avveck- lingen kan medföra, väsentligt mildras. I ett stort antal fall torde försälj— ning av arrendegårdar till arrendatorer komma att äga rum, och under alla förhållanden torde den generation arrendatorer, som nu sitter på fideikom- missjorden, ha lämnat arrendena, när den slutliga övergången till fri egen— dom äger rum.
Den slutliga övergången till fri egendom skulle äga rum i och med det att egendomen vid näste efterträdarens död tillfölle hans arvingar eller testa— mentstagare i arv eller testamente. Egendomen skulle, bortsett från inteck- ningar och eljest på egendomen vilande förpliktelser, övergå fri från andra förbindelser på grund av fideikommissurkunden eller tidigare innehavares ut—
fästelser än de förut nämnda. En konsekvens av egendomens bundenhet un- der näste efterträdarens livstid synes vara att arvingar eller testamentstagare med sådan egendom ej skola svara för näste efterträdarens gäld. Någon orätt sker ej därigenom mot borgenärerna, vilka med hänsyn till gällande reg- ler om fideikommissegendom ej haft berättigade förväntningar att kunna tillgripa egendomen för sina fordringar.
Allmänna intressen.
Avgift till staten. I Danmark föreskrevs vid upphävandet av fideikom- missbandet, att en avgift, representerande en icke obetydlig del av fideikom- missförmögenheten, skulle erläggas till staten. Såsom förut framhållits, kunna emellertid, på grund av olikheten i förhållandena, de danska fideikommiss- avvecklingsbestämmelserna icke anses förebildliga. Den danska statens ställ- ning såsom direkt intressent i avvecklingen på grund av omständigheterna vid de danska fideikommissens uppkomst har redan påpekats. Vidare be— härskades den danska avvecklingen av den uppfattningen att den nuva- rande fideikommissarien »friköpte» fideikommissegendomen och med hän- syn till konjunkturförhållandena gjorde en oerhörd vinst. Beträffande den här ifrågasatta fideikommissavvecklingen saknas anledning att betrakta den annorlunda än vad den rättsligt sett är, nämligen ett återförande av privat egendom från en speciell arvsordning till den normala. Slutligen voro de danska arvsskatterna vid tiden för avvecklingen betydligt lägre än de nu gäl- lande svenska. Med de utgångspunkter, som här föreligga, finnes icke grund för staten att göra anspråk på en andel av fideikommissförmögenheten.
I fråga om arvsskatteförhållandena under avvecklingen må i detta sam- manhang anmärkas, att näste efterträdaren för den andel han får behålla av fideikommissegendomen, bör betala arvsskatt enligt de för närvarande för fideikommiss gällande reglerna, under det att såväl nuvarande fideikommis- sariens som efterträdarens arvingar böra för sina andelar betala arvsskatt en- ligt de vanliga reglerna. Detta torde följa utan särskilda stadganden.
Även om det allmänna ej kan betraktas såsom direkt intressent i avveck- lingen, beröras viktiga allmänna intressen av densamma, och det gäller, såsom riksdagen framhållit, att tillse att olägenheterna av denna bli så be- gränsade som möjligt. I det föregående har redan behandlats vad som i detta hänseende kan gälla beträffande förmånstagare och arrendatorer.
Fideikommisskogarna. Ett allmänt intresse av antydd art, varpå, då frågan diskuterades i riksdagen, lagts stor vikt, anknyter sig till fideikom- misskogarna. Den fideikommissariska arvsföljden har möjliggjort samman— hållandet av stora skogskomplex och bättre än den vanliga egendomsregimen varit ägnad att framdriva en rationell skogsskötsel på lång sikt. Väl ha fall av skogsskövling å fideikommiss förekommit, men det torde vara allmänt er- känt att åtminstone de större fideikommisskogarna äro synnerligen väl skötta. Det är att förutse att, om dessa skogar underkastas den vanliga egendoms-
regimen med därav följande söndersplittring genom arvfall och täta ombyten av ägare, skogsskötseln blir i viss mån försämrad. Då riksdagen 1914 uttalade sig för en avveckling av bestående fideikommiss, beaktades dessa förhållanden, och riksdagen framhöll »önskvärdheten av att om familjefideikommisstiftelser i fast egendom avskaffas, för dessa egendo- mars skogar samtidigt påbjudes en ordnad hushållning under offentlig kon- troll».
Riksdagen betraktade den med fideikommissavvecklingen sammanhängan- de skogsfrågan som en ren skogsvårdsfråga. Med denna utgångspunkt kan sättas i fråga huruvida, så som läget för närvarande ter sig, avvecklingen nöd- vändiggör några åtgärder. Sedan riksdagen gjorde sitt uttalande, har näm- ligen en utveckling ägt rum, som gjort att det av riksdagen uttalade önske- målet förlorat betydligt i aktualitet. Sålunda har den allmänna lagstift- ningen till skydd för skogens bestånd och återväxt betydligt skärpts. Vidare torde förståelsen för en god skogshushållnings betydelse och nytta även för den enskilde vunnit i utbredning. Även om i fråga om fideikommisskogarna en försämring i skogsskötseln skulle vara att motse efter frigivningen, torde ; dock ej vara att befara en sådan ur samhällets synpunkt skadlig behandling av skogen, att det skulle finnas grund för att i skogsvårdshänseende under- kasta fideikommissjorden en särlagstiftning. En sådan är redan ur princi— piell synpunkt föga önskvärd, och det skulle dessutom säkerligen erbjuda 1 stora svårigheter att anordna en effektiv allmän kontroll med bibehållande av enskild dispositionsrätt. å Emellertid är den skogsfråga, som föranledes av en eventuell avveckling i av fideikommissen, icke enbart en skogsvårdsfråga. En väsentlig del av den olägenhet, som en övergång till den vanliga egendomsregimen kan väntas medfö1a, består i de återverkningar det av egendomssplittringen föranledda sönderbrytandet av den enhetliga förvaltningen och hushållningsplanen kan få på albetstillgången i orten och de industriella anläggnigar, som äro bero- : ende av skogshushållningen. På åtskilliga fideikommissegendomar med större skogar sysselsättes i skogarna ett jämförelsevis stort antal antingen fast eller tillfälligt anställda arbetare. Åt en del av de fast anställda har ofta upp- låtits en lägenhet med några tunnland jord och födande en eller annan ko. Samtliga dessa arbetare äro för sin utkomst helt och hållet eller 1 huvudsak beroende av arbetet i skogarna. I den mån egendomen splittras, kan med hög grad av sannolikhet förutses att avverkningen blir ojämn samt arbets- , tillgången osäker och ojämn. Då, såsom ofta är fallet, skogstillgången ut- i nyttjas vid eget sågverk, tillkommer ytterligare en ej obetydlig arbetargrupp,1 = som är beroende därav att rubbning icke sker i den bestående produktions-
1 För Boo och Bysta fideikommissegendomar, vilka äro bland de större skogsegendomama, uppgivas följande antal
. Boo Bysta . torpare vilka bruka upp till 5 tunnland jord och mestadels arbeta i skogarna 45 71 " skogsarbetare därutöver ................................................ 108 75—100
sågverksarhetare ...................................................... 6 0—75
organisationen. En sådan rubbning inverkar naturligtvis på sågverksrörel- sen. Det torde för övrigt ofta förekomma att sågverksarbetarna, i den mån de ej arbeta vid sågen, erhålla sysselsättning i skogarna. Man måste jäm— väl beakta den förlust av nedlagt kapital, som kan uppkomma, om Sågverks- rörelsen får lov att nedläggas.
Det är uppenbart att de värden av social och ekonomisk natur, som här stå på spel, ej kunna räddas genom lagstiftningsbestämmelser, som enbart ta sikte på skogsvården. Härför fordras att finna en organisationsform, som tillåter ett fortsättande av den bestående skogshushållningen på i huvudsak samma sätt som förut. En sådan organisationsform synes erbjuda sig ge- nom aktiebolagsbildning. Om aktiebolag kan bildas för att förvärva och utnyttja de huvudsakliga skogstillgångarna och därtill knuten industri på fideikommiss med större skogar, skulle man på ett enkelt sätt vinna skogs- komplexens sammanhållande, och man skulle ha all anledning att antaga att skogshushållningen komme att fortgå som förut. Jämväl skogsvårdsfrågan skulle därigenom nå en tillfredsställande lösning. För den händelse möjlig- heten till bolagsbildning står öppen, torde man också kunna räkna med ett starkt intresse på fideikommisshåll för bibehållandet av denna del av fidei- kommissets ekonomiska organisation. Man har därför rätt att vänta sig att de fideikommissarier, som kunde, komme att begagna sig av denna utväg och att bolagsbildningen därför komme att visa sig vara ett effektivt medel att undvika de antydda olägenheterna av avvecklingen.
Möjligheten att lita till den angivna utvägen är närmast en fråga om för- hållandet till lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening eller stiftelse att förvärva fast egendom. En undersökning av denna fråga lärer ge till resultat att bolagsbildningen för det ifrågasatta ändamålet icke står i strid med lagens grunder utan att erforderliga licenser kunna be- viljas. Huvudsyftet med lagen har varit att avvärja den fara, som hotat vårt självägande bondestånd genom en alltför kraftig utbredning av bolags besitt— ning av fast egendom. Det är tydligt att detta syfte icke kan motarbetas ge- nom bolagsförvärv av jord, som tidigare icke utgjort bondejord. I den män i lagen inlägges det vidare syftet att befrämja skapandet av ny bondejord kan återigen anföras att det icke ifrågasättes tillåtelse att förvärva en fidei- kommissegendom i sin helhet utan endast skogarna å densamma, d. v. 5. vad som återstår av egendomen efter frånskiljande av den jord med erforderlig skogstillgång, som lämpar sig för självständiga jordbruk. Det måste väl för- utsättas att i denna återstod skulle ingå i skogen insprängda torp liksom, ifall det erfordrades för ägornas lämpliga arrondering eller eljest lämplig ägo- fördelning, ett eller annat arrendehemman. Torpen torde i regel icke vara ägnade att utgöra självständiga jordbruk, och även om i skogskomplexet skulle ingå viss mindre del av den fideikommissets jord som är ägnad att ut- göra självständiga jordbruk, kunde lagens syfte icke sägas vara i något vä- sentligt avseende äventyrad. Det förutsatta fallet är uppenbarligen likartat med de i 4 % 1) avsedda fallen, för Vilka licens ansetts kunna lämnas. Fal- let skall emellertid bedömas efter den generella licensbestämmelsen i sista
stycket av 4 5. Det förutsättes där att »särskilda omständigheter» föreligga, och i praxis torde en restriktiv tolkning ha gjort sig gällande. Även med en sådan tolkning synes dock icke kunna förnekas, att särskilda omständighe- ter föreligga, då ändamålet med bolagsförvärvet är att med främjande av en god skogshushållning söka undvika arbetslöshet och kapitalförlust. Att på an- nat effektivt sätt undvika dessa olägenheter synes erbjuda stora vanskligheter.
Man synes alltså böra utgå från att licenser kunna meddelas. Att närmare bestämma vad i avseende å skogarnas omfång och belägenhet, antal syssel— satta arbetare etc. skall fordras för att en bolagsbildning skall anses berät- tigad i allmänt intresse kan naturligtvis icke här bli föremål för undersök- ning utan skulle komma att tillhöra den licensbeviljande myndigheten att avgöra efter omständigheterna i varje särskilt fall.
Det skulle närmast ankomma på den nuvarande fideikommissariens näste efterträdare att vidtaga anstalter för att skogshushållningen skall kunna fort- sättas i bolagsform. Detta göres möjligt genom den utvidgade dispositions- rätt som föreslagits för honom.
Med den ståndpunkt, som här intagits, skulle lagstiftningsåtgärder ej vara erforderliga för tillgodoseendet av det allmännas intressen i fråga om sko- garna.
Kulturvärden. I sina tidigare uttalanden angående fideikommissstiftel— sernas upphävande har riksdagen jämväl framhållit betydelsen av de kultu- rella värden, som fideikommissens karaktärsbyggnader jämte parker och samlingar ej sällan representera, och frågan om dessa värden har rekom- menderats till särskilt beaktande vid fideikommissens upplösning.
Genom sin arkitektur, genom sitt inslag i landskapet och genom sin an- knytning till familjer, som gjort betydande insatser i vårt nationella liv, utgöra våra gamla slott och herrgårdar, såsom jordkommissionen anmärkt, en värdefull tillgång för nationen. Då fideikommissinstitutet avvecklas, även- tyras den ekonomiska grundvalen för underhållet av de å fideikommissegen- domarna uppförda karaktärsbyggnaderna, bland vilka finnas några av våra största och vackraste slott och herrgårdar. Det allmänna kan icke ställa sig helt likgiltigt till deras öde.
De å fideikommissen befintliga samlingarna ha ofta ett stort värde ur histo- risk, vetenskaplig eller konstnärlig synpunkt. Om fideikommissen utan vi- dare avvecklas, är det att befara att dessa samlingar förr eller senare, redan på grund av de vanliga arvsreglernas tillämpning, komma att sking- ras. Det allmänna har här ett betydande intresse att bevaka.
Då det gäller att undersöka vad som kan åtgöras för att undvika eller mildra olägenheterna i förevarande avseende av en avveckling, torde det icke böra komma i fråga att i detta syfte låta fideikommissen bestå med ett begrän- sat jordinnehav.1 När fideikommissen avskaffas på grund av principiella invändningar mot fideikommissinstitutet, synes en sådan lösning mindre lämplig. Ej heller bör man inskränka sig till åtgärder, som endast åsyfta
' Jfr reservation till jordkommissionens betänkande Del VI sid. 480—481.
att inom landet bevara vissa viktigare föremål av det kulturbestånd, som be- står av lösegendom. Vad man synes böra eftersträva är att säkerställa att egendomen bevaras i värdigt skick och sammanhålles. Att det sistnämnda bör gälla samlingarna är klart, men man torde även böra försöka ordna så, att samlingarna bibehållas i sitt samband med den byggnad, till vil- ken de hört, och helst också med den släkt, i vars besittning de varit. Vär- det av hela kulturbeståndet ökas givetvis, då det kvarstår i en levande kultur- miljö, som så nära som möjligt ansluter sig till den gamla.
Angående medlet att nå detta mål torde ej alltför stela bestämmelser böra införas. Det är säkerligen även ett släktintresse att den byggnad, som va- rit medelpunkten för släktens liv, vidmakthålles och att samlingar, som hopbragts av och- för släkten, ej skingras samt att det hela såvitt möjligt hålles samlat inom släkten. Man bör kunna förvänta att vederbörande kvar- låtenskapsintressenter skola vara villiga att medverka till vinnandet av detta mål. I främsta rummet synes man därför böra tänka sig ett samarbete mellan ett statligt organ och de intresserade släktmedlemmarna. Varje fram- komligt förslag bör prövas. Det uppslag, som väl närmast kommer i fråga för genomförande, torde vara att, såsom lagberedningen i motiven till testa- mentslagen föreslagit, bilda stiftelser under inseende av styrelser, utsedda av Kungl. Maj:t. Medel skulle kunna av kvarlåtenskapen avsättas för egen- domens vård, och i stiftelsens stadgar skulle kunna bestämmas att en släkt- medlem skulle besitta egendomen, där så lämpligen kunde ske.
För den händelse samförstånd med släktintressenterna ej skulle kunna uppnås, framställer sig frågan i vad mån en tvångsreglering skall kunna till- gripas. En åtskillnad synes i detta avseende böra göras mellan samlin- gar, å ena, samt byggnader och parkanläggningar å andra sidan.
Ett tvångsingripande förefaller betydligt starkare motiverat i det förra fal- let. Även om fideikommissen icke utgöra stiftelser i lagens mening, förete de dock, särskilt i fråga om ändamål och praktiska verkningar, stor likhet med stiftelser. Detta drag är särskilt framträdande i fråga om samlingarna. Dessa, som ofta hopbragts av flera släktled, ha förenats med fastighetsfidei- kommisset visserligen för att innehavaren skulle njuta besittningen därav men också därför att fideikommisset erbjöd garantier för samlingarnas sam- manhållande och vård. En avsikt hos stiftaren att samlingarna, ens i fall av fideikommissinstitutets avskaffande, ekonomiskt skulle komma någon viss fideikommissarie eller vissa släktmedlemmar till godo kan icke utan vidare förutsättas. Det är därför naturligt att i den förändrade situation, som in- träffar vid fideikommissbandets upphävande, föreskrifter meddelas, vilka möjliggöra att även mot de närmaste enskilda intressenternas önskningar bi- behålla samlingarna. Liksom i fråga om samtliga åtgärder i förevarande av- seende har ett ingripande ansetts böra äga rum endast då det allmännas in- tresse fordrar det, (1. v. 5. då det kulturbestånd varom är fråga är av särskilt intresse ur historisk, vetenskaplig eller konstnärlig synpunkt. Det är natur- ligt att vid en åtgärd i strid med de närmaste enskilda intressenternas önsk- ningar gränsen kommer att dragas snävare, och de samlingar, i fråga om
vilka ett sådant ingripande kan komma i fråga, torde icke vara särskilt tal- rika.
I vissa fall kan tänkas att samlingarnas karaktär och övriga omständig- heter äro sådana, att ett överförande till allmän egendom måste framstå som den ändamålsenligaste åtgärden för deras bevarande. I sådana fall synes ersättning för egendomen böra utgå men ej för dess marknadsvärde utan för det huvudsakligen ideella värde besittningen av egendomen i enskild per- sons hand kan anses representera. En förutsättning för att överföra samlin- gen till allmän egendom måste givetvis vara att nödiga medel för betalande av ersättningen stå till förfogande.
I fråga om byggnader och parkanläggningar är situationen i många styc- ken olika den som angivits för samlingarna. De förra äro så nära förbund- na med den egendom, som av stiftaren varit avsedd för ekonomiskt utnytt- jande, att deras skiljande därifrån erbjuder stora svårigheter. Ett ingrepp i fråga om vad som är en familjs bostad är också en synnerligen allvarlig sak. Värdet av åtgärder, som till slutligt resultat kanske skulle få att ett större antal slotts- och herrgårdsbyggnader överfördes ur en levande kultur- miljö i det allmännas besittning, förefaller också tämligen tvivelaktigt, icke minst med hänsyn till svårigheten att finna lämplig användning för dem. Slutligen är att märka att frågan om fideikommissens karaktärsbyggnader och parker endast är del av det vida större problemet om lagstiftning till skydd för fasta kulturminnesmärken i allmänhet. Detta problem väntar allt- jämt på sin lösning. Med hänsyn till de betänkligheter, som ett tvångsingri- pande i fråga om fideikommissens karaktärsbyggnader möter, torde det vara lämpligast att avvakta en allmän utredning av denna fråga. Fideikommiss- avvecklingen kan vara en lämplig utgångspunkt för att taga upp denna till övervägande.
Endast i ett fall har ett tvångsingripande i fråga om byggnader och park- anläggningar ansetts vara motiverat, nämligen då fideikommisset omfattar såväl fast och lös egendom och det till huvudsaklig del utgöres av sådan egen- dom, vilken här behandlats under benämningen kulturvärden.
Mot den ordning, som här skisserats för tillvaratagande av fideikommis- sens kulturvärden, kan det icke anses strida, att nuvarande fideikommissa- riens näste efterträdare på testamentarisk väg försöker lägga till rätta hithö- rande förhållanden. Tvärtom måste förordnanden härom anses mycket väl överensstämma med den allmänna uppgift, som tilldelats honom. Hans dispositioner bli emellertid beroende av godkännande av det statliga organ, åt vilket uppdrages att träffa bestämmelser på förevarande område, i den mån förhållanden inom dess kompetensområde beröras.
.
Proceduren.
I det föregående har på flera punkter för avvecklingens genomförande eller för träffandet av bestämmelser i de speciella fallen måst förutsättas medver- kan av ett allmänt organ. Detta har varit fallet för tillvara-tagandet av vissa
förmånstagares intressen och för de åtgärder, som erfordras för skyddandet av kulturvärdena. En medverkan av allmänt organ är vidare nödvändig för att besluta om tillstånd till försäljning och inteckning av fideikommitterad fast egendom samt om tillstånd till användande i vissa fall av fideikommiss- kapitalet. Det torde vara lämpligt att dessa uppgifter samlas på ett håll och att för detta ändamål skapas en särskild nämnd. En nämnd, som erhåller därför lämplig sammansättning, måste antagas vara bättre ägnad än en ämbetsmyndighet att medverka vid sådana ofta ömtåliga uppgörelser mellan olika intressenter, varom det här är fråga. Med det ändrade läge, i vilket frå- gor om försäljning och inteckning av fideikommissfastighet komma under näste efterträdarens tid, torde betänkligheter icke heller möta mot att såvitt avser näste efterträdaren överflytta dessa frågor från Kungl. Maj:ts avgörande till en sådan nämnd. Denna kunde dessutom få sig anförtrott att eljest bi- träda med avvecklingen, där det kan vara Önskvärt, såsom i fråga om den värdering som erfordras för utbrytandet av den andel, som skall tillkomma nuvarande fideikommissariens arvingar.
I nämnden borde lämpligen fideikommissarierna vara representerade ge— nom en inom deras krets utsedd person och i övrigt erforderlig sakkunskap på olika områden vara företrädd.
Där olika intressen stå emot varandra, bör nämnden söka åvägabringa en lösning i samförstånd med parterna. Nämndens förhandlingar böra ej regleras genom stela formföreskrifter. Intressenterna böra givetvis bere— das tillfälle att utföra sin talan, innan beslut fattas. Om nämnden erhåller en tillräckligt auktoritativ sammansättning, torde dess beslut kunna göras bindande.
För att nämnden skall kunna fullgöra sina uppgifter erfordras att den er- håller vissa befogenheter såsom att förelägga rättsägare att anmäla sina an— språk, att förelägga fideikommissarie att inkomma med bouppteckning etc.
Till bestridande av kostnaderna för nämndens verksamhet kan lämpligen upptagas en viss mindre avgift i samband med succession i fideikommissegen- dom.
Det kan sättas i fråga att till nämnden överflytta Kungl. Maj:ts befattning med frågor om tillstånd till försäljning eller inteckning av fideikommiss- fastighet jämväl beträffande nuvarande fideikommissarien. Om en sådan över- flyttning anses lämplig, synes den böra ske genom särskild lag. I den mån Kungl. Maj:ts befogenheter överflyttas å nämnden, bör 1810 års förordning i denna del sättas ur kraft.
I övrigt synes avvecklingen ej påkalla ändring i lagen i annan mån än att i lagfartslagen bör intagas erinran därom att lagfart ej bör beviljas, förr- än bevis meddelats att vissa rättigheter och intressen säkerställts.
I överensstämmelse med de riktlinjer, som här förut utvecklats, har utar— betats ett utkast till lag om avveckling av vissa fideikommissbestämmelser.
Utöver vad förut anförts torde utkastets bestämmelser endast påkalla föl- jande detaljanmärkningar.
2 %.
Enligt utkastet skulle näste efterträdare kunna komma att tillträda fidei- kommisset, även om han vid lagens ikraftträdande ej varit född. Önske- målet att få likartade avvecklingsbestämmelser, den uppgift, som tänkts till- delad näste efterträdaren, och den osäkerhet, som i avseende å förberedandet av avvecklingen i vissa fall kunde uppkomma genom att uppställa fordran på att näste efterträdaren skall vara född vid lagens ikraftträdande, torde berättiga detta ställningstagande.
3 &.
Olikheten i arvingarnas andel allt efter närheten i nästa efterträdarens släktskap med nuvarande fideikommissarien har ansetts motiverad med den olika styrka arvingarnas och näste efterträdarens anspråk kunna anses er- hålla genom denna omständighet.
Utkast till Lag
om avveckling av vissa fideikommissbestämmelser.
1 %.
Är i fast eller lös egendom upprättat fideikommiss för obegränsad tid, skola fideikommissurkundens bestämmelser om successionen till sådan egendom avvecklas efter vad här nedan sägs. Därest fideikommissur- kunden innehåller särskilda bestämmelser om huru med egendomen skall förfaras i händelse av fideikommissinstitutionens upphävande, skola de dock lända till efterrättelse.
2 %. .
Då nuvarande fideikommissarien dör eller hans rätt eljest upphör, skall egendomen tillfalla den enligt fideikommissurkunden närmast berättigade med den rätt, som hittills medföljt innehavet, i den mån denna lag ej annor- lunda stadgar. *
3 %.
Därest nuvarande fideikommissarien efterlämnar arvsberättigade skylde- män, som äro närmare till arv efter honom än hans näste efterträdare eller lika nära till arv, vare efterträdaren pliktig att till arvingarna sammanlagt utgiva, då han är nuvarande fideikommissariens bröstarvinge en femtedel och eljest en fjärdedel av egendomens värde. Vad på grund härav tillfaller arvingarna skall anses som om det fallit i arv efter nuvarande fideikommissa- rien och i överensstämmelse därmed fördelas dem emellan. Till efterträda- rens förmån må från varje lott avräknas vad arvinge enligt fideikommiss- urkunden äger bekomma.
Andel, som här sägs, må, om efterträdaren så önskar, utgivas i form av andel i fideikommissegendomen; och skall därom upprättas av två personer bevittnad skriftlig handling. Då egendomen i sådant fall skiftas, skall till efterträdarens lott läggas jordbruk, som är att anse såsom huvudgård, med slott eller herrgårdsbyggnad samt samlingar ävensom skogsområde, som med hänsyn till läge, beskaffenhet och storlek bör vid skiftet bibehållas odelat. Överstiger värdet av sådan egendom vad på hans lott belöper, äge han be- komma jämväl den överskjutande delen, om han lämnar penningar till fyll— nad av övriga delägares lotter.
Den i 12 % omförmälda nämnden (fideikommissnämnden) skall på där- om av part framställd begäran besluta i sådana värderingsfrågor, som upp— komma vid tillämpningen av första stycket av denna paragraf.
i i l 1 !
, nämnden ombesörja, att sådan rättighet säkerställes på sätt i 7 & sägs.
Näste efterträdaren äge, med samtycke av fideikommissnämnden och på de villkor, som av denna bestämmas, försälja honom tillfallen fideikommiss- fastighet, såvida ett sådant förfogande kan anses överensstämma med en klok och förståndig hushållning. Vid meddelandet av tillstånd till försäljning: skall tillses att arrendator såvitt möjligt erhåller företrädesrätt till inköp av arrenderad jord.
Köpeskilling eller annat vederlag skall förvaltas av god man i enlighet med av nämnden meddelade föreskrifter.
5 %.
Fideikommisskapital må, med samtycke av fideikommissnämnden och på de villkor, som av denna bestämmas, användas, utom för fullgörande av näste efterträdaren åliggande förpliktelse enligt 3 5, då det för betalande av honom såsom fideikommissarie åvilande arvsskatt eller för fideikommiss— egendcms behöriga skötsel eller nytta kan anses erforderligt.
På samma villkor och för samma ändamål må näste efterträdaren med gäld belasta fideikommissegendom.
6 &.
Efter näste efterträdarens tillträde skola fideikommissurkundens bestäm- melser om succession i fideikommissegendomen ej vidare tillämpas. Över den lott han behåller äge näste efterträdaren förfoga genom testamente i samma utsträckning som angående fri egendom. I den mån så ej förfogats över egendomen, skall däri tagas arv efter allmän lag.
Efter näste efterträdarens död skola icke på grund av fideikommisstiftel- sen gälla inskränkningar i äganderätten eller fideikommissurkundens bestäm-» melser eljest äga tillämpning i vidare mån än som följer av bestämmelserna i denna lag.
7 %. Nuvarande fideikommissaries änka njute jämväl efter näste efterträdarens död till godo den rätt, som tillkommer henne enligt fideikommissurkunden. Ränta eller annan förmån, som jämlikt fideikommissurkunden utgått till annan än fideikommissaries änka eller släktingar, skall vid näste efterträda- rens död under fideikommissnämndens medverkan för framtiden säkerstäl- las genom inteckning i fastighet eller på annat betryggande sätt.
8 5. För ränta eller annan förmån, som vid näste efterträdarens död utan före- skrift i fideikommissurkunden utgår på grund av anställning på fideikom- missfastighet, svare näste efterträdarens arvingar, och skall fideikommiss-
9 &. Vad i allmän lag beträffande fideikommissjord är stadgat om arrendators rätt att bibehålla arrende vid egendomens övergång till ny innehavare gälle jämväl då egendomen övergår till ny ägare enligt 6 %, och skall vad om fideikommissarie sägs äga motsvarande tillämpning å sådan ny ägare.
10 5. F ideikommisskvarlåtenskapen svare ej för andra förbindelser av näste ef- terträdaren än här förut sagts, i den mån sådant ansvar ej äger rum på grund av inteckning eller särskilt stadgande.
11 %.
Hör till fideikommiss byggnad eller trädgård eller parkanläggning eller arkiv eller andra samlingar av särskilt intresse ur historisk, vetenskaplig el- ler konstnärlig synpunkt, skall fideikommissnämnden, innan arv eller testa- mente må tagas efter nuvarande fideikommissariens näste efterträdare, i sam- l förstånd med vederbörande intressenter försöka träffa bestämmelser om huru med sådan egendom skall förfaras, i syfte att säkerställa att den samman- hålles och bevaras i värdigt skick.
I fråga om samlingar, som nyss nämnts, må, jämväl utan de intresserades samtycke, föreskrivas att de skola undantagas från fideikommisskvarlåten- skapen för att bilda särskild stiftelse under inseende av en styrelse, som Ko- nungen förordnar, samt att visst belopp skall avsättas för egendomens vård.
I stiftelsens stadgar må bestämmas att egendomen skall vårdas av släkt- medlem, som utses av styrelsen, och företrädesvis, där så lämpligen kan ske, å viss i kvarlåtenskapen ingående fast egendom.
Föreskrift må jämväl kunna meddelas om samlingarnas överförande till allmän egendom mot ersättning för det av nämnden fastställda värde besitt- ningen av egendomen i enskild persons hand kan anses representera.
I avvaktan på slutligt ordnande av i detta lagrum berörd fråga må förbud kunna meddelas att utan samtycke av offentlig myndighet, som av Konun- gen bestämmes, riva eller i arkitektoniskt hänseende förändra byggnad, bort- taga delar därav eller fast inredning, ändra trädgårds- eller parkanläggning eller skingra eller förflytta samlingar.
12 %.
Utgöres fideikommiss i fast eller lös egendom till sitt huvudsakliga värde av sådan egendom, som i 11 % sägs, må sådant förordnande, som i samma para- graf andra eller fjärde stycket avses, meddelas beträffande egendomen i dess helhet.
13 %. För att biträda med fideikommissavvecklingen i överensstämmelse med denna lag utses av Konungen en nämnd (fideikommissnämnden), bestående
av ordförande samt fyra ledamöter. Ordföranden och en av ledamöterna, som förordnas till vice ordförande, skola vara lagkunniga och i domarvärv erfarna, en väljas bland innehavare av fideikommiss samt en äga insikter i konst- och kulturhistoria och en i jordbruks- och skogsfrågor.
14 5.
Då nuvarande fideikommissarien dör, skall, inom en månad efter det bo- uppteckning förrättats, hans näste efterträdare vara skyldig att till fideikom- missnämnden inkomma med utdrag av bouppteckningen, utvisande arvin— garna samt efterlämnad fideikommissegendom med detaljerad förteckning å arkiv samt andra sådana samlingar, som i 11 % sägs. Försummar han det, böte 100 kronor till kronan för var månad han utebliver.
Inträffar eljest sådan händelse att nuvarande fideikommissaries rätt upp— hör, vare hans näste efterträdare skyldig att vid här förut nämnd påföljd inom en månad efter inträdet av sådan händelse till fideikommissnämnden insända uppgift angående fideikommissegendomen med detaljerad förteck- [ ning å samlingar. ! |
Nämnden äge jämväl meddela föreläggande för nuvarande fideikommis— sarie att inkomma med sådana uppgifter som i andra stycket sägs.
15 %.
Genom offentlig kungörelse, som uppläses från predikstolen i de socknar, där fideikommissegendom är belägen, och som tillika införes i ortstidnin", äge fideikommissnämnden förelägga rättsägare, som omförmälas i 8 %, att inom viss tid giva tillkänna sina anspråk vid äventyr att de eljest ej tagas i betraktande.
16 5. I fråga om föreläggande enligt 14 & sista stycket samt förbud enligt 11 sista stycket äge nämnden föreskriva vite från 100—10,000 kronor.
17 s.
, I sin verksamhet skall nämnden försöka att åvägabringa överenskommelse ; mellan intresserade enskilda parter, där anledning därtill föreligger. I fråga | om de i 11 och 12 %% omförmälda frågorna skall nämnden i första hand [ försöka träffa erforderliga anstalter i det allmännas intresse med vederbö- l rande intressenters samtycke. Innan nämnden meddelar beslut i någon till i dess avgörande hänskjuten fråga, skola parterna beredas tillfälle att på lämp- ligt sätt utföra sin talan. Mot nämndens beslut må talan ej föras.
18 5.
Då sådana rättigheter och intressen, som omförmälas i 7, 8, 11 och- 12 åå, säkerställts, meddele fideikommissnämnden bevis därom. Förrän sådant 4 — 356185.
bevis meddelats, må lagfart ej beviljas å fang till fideikommissfastighet ef- ter näste efterträdaren.
19 %.
Till bestridande av kostnaderna för fideikommissnämndens verksamhet äge Konungen förordna om upptagande av viss avgift i samband med succession i fideikommissegendom.
20 5.
De närmare bestämmelser, som må erfordras angående fideikommissnämn— dens verksamhet, utfärdas av Konungen.
21 &.
Med nuvarande fideikommissarie förstås i denna lag den, som innehar fi- deikommiss, då lagen träder i kraft. Med hans näste efterträdare förstås den, som närmast efter honom övertager hela egendomen eller större delen därav. Med fideikommissurkund avses ock dom, förlikning eller annan laga åtgärd, varigenom stiftelseurkundens bestämmelser ändrats eller upphävts.
Huvuddragen av vissa utländska lagar angående avveckling av bestående fideikommiss.
Den danska lagstiftningen.
Den 4 oktober 1919 utfärdades i Danmark en »Lov om Lens, slamhuses og Fideikommisgodsers samt de herhen horende Fideikommiskapitalers Over- gang til fri Ejendom».1
Lagstiftningens omfattning. De förmögenhetsmassor, som beröras av av- lösningslagen, äro av tre slag: län, stamhus och vanliga fideikommiss. Där- till komma särskilt bildade fideikommisskapital.
Länen hava tillkommit så att då den danska enväldiga konungamakten på 1600-talet ville till motvikt mot den, gamla högadeln och till sin och hovets glans skapa en ny högadel, åt rika män med stora jordbesittningar tilldelades grevlig eller friherrlig värdighet och förlänades vissa privilegier mot det att de läto göra sin jord till län av kronan och åtogo sig vissa förpliktelser. Pri- vilegierna meddelades i betraktande bl. a. av »den Devotion, de havde ladet se, frivilligen deres Allodialgods till feudal at gore og Kongen til Len at opdrage» och- om länen sades att de » derfor som saer af den Kongelige Krone immediate dependerende Lensstykker er at konsiderere». Jorden stannade således i ägarnas besittning och därå infördes majoratsrätt, d. v. s. sådan suc- cessionsordning att egendomen skulle gå i arv till besittarens äldste avkomling, så länge någon sådan fanns till. Då någon efter successionsordningen he- rättigad ej längre funnes, skulle jorden hemfalla till Konungen.
Stamhus och fideikommiss äro däremot tillkomna genom rent privata upp- låtelser. Ofta har dock kunglig sanktion sökts och erhållits, och i några fall har hemfallsrätt stadgats.
De grundläggande bestämmelserna finnas i 5 1. Varje innehavare av lån, stamhus eller fideikommissgods med därtill hörande lösören och kapital eller av kapital, som trätt i stället för tidigare med majoratsband belagd jord, äger rätt att övertaga fideikommissförmögenheten såsom fri egendom under vill- kor att han till statskassan betalar 25 procent av värdet å egendom, som be- lastas av >>Hjemfaldsret», och 20 procent av värdet å övrig egendom samt till statens förfogande ställer en tredjedel av den övertagna jorden mot er-
1 Angående den danska lagstiftningens historik finnes en redogörelse i Jordkommissionens betänkande del VI sid. 336 ff. Lagen finnes införd i samma betänkande sid. 365.
sättning, vars belopp bestämmes i särskild ordning. Denna jord eller dess värde skall användas till upprättande av mindre jordbruk enligt bestämmel- serna i Lov om Vilkaar for Bortsalg af Jorder i offentligt Eje.
Vdrderingen. Fideikommissegendomens värde skall fastställas enligt reg— lerna i Q 2. Fastighet åsättes det värde, som framkommer vid en under år 1920 anordnad särskild värdering. Värdepapper, som noteras ä börsen, er- hålla kursvärdet, och andra värdepapper upptagas till försäljningsvärde en— ligt uppskattning av en särskild nämnd, som även i andra hänseenden har befattning med fideikommissavvecklingen (Lensnaevn).
Avgiften till statskassan. Avgiften till statskassan inbetalas antingen i pen- gar eller i obligationer. Av de inkomna medlen bildas en särskild fond (Jord— fond), som skall användas för jordförvärv eller för utlämnande av lån till mindre jordbrukare.
Den exproprierade jorden. 1 3 & givas regler angående den fideikommiss— jord, som skall avstås till staten mot ersättning. Vid beräkningen av den del, som skall avstås, skall bortses från bl. a. skog, park eller trädgård samt från den del av jorden, som är otjänlig till odling.
Gottgörelse ät successorer. Enligt & 4 skall viss gottgörelse utgå till suc- cessorer. Sådan gottgörelse bestämmes av Lensnaevnet. I allmänhet skall ersättningen bestå däri, att två femtedelar av de värden, som övertagas av fidei- kommissarien, efter avdrag av gälden tillförsäkras de t'å personer, vilka _ om fideikommisset blivit beståndande efter varandra skulle hava blivit innehavare av egendomen vid de två närmaste successionsfallen. Vid fidei— kommissets upplösning skola de nämnda två femtedelarna i form av obliga- tioner ställas under särskild kontroll. Så länge den fideikommissarie, i vars hand egendomen blivit fri, lever, uppbär han räntan å de avsatta medlen. Vid hans död utbetalas hälften till den närmast successionsberättigade. var— jämte denne äger åtnjuta räntan å återstoden under sin livstid. När även den sistnämnde avlidit, utbetalas den andra hälften till den, som då skulle hava varit successor.
Undantag från denna regel kan, om särskilda förhållanden göra det rim— ligt, medgivas av Lensnzevnet, vars beslut dock kan överklagas av fideikom- missarien och närmaste successor samt av en representant för den succes- sionsberättigade släkten i övrigt, utsedd enligt regler som fastställts av justitie- ministern.
Särskilda bestämmelser mcd avseende & skogar m. 111. Om Lensnaivnet anser, att ett skogsområde bör i allmänt intresse sammanhållas, kan det be- stämmas, att det allmänna skall hava förköpsrätt till området enligt i & 5 närmare angivna regler: För de skogar, som sålunda komma i fråga, bestäm- mes på statens bekostnad deras värde i handel och vandel. Fideikommiss— innehavaren avgör inom viss tid, huruvida han är villig sälja eller icke. I sistnämnda fall skall skogsområdet för framtiden vara förenat med den av fideikommissets andra skogar, som ligger närmast, till en samlad egendom. Vill fideikommissarien sälja, har staten rätt att övertaga skogen till det fast- ställda värdet. Om staten ej önskar begagna sin förköpsrätt, kan sådan rätt
utövas av den eller de kommuner, däri skogen är belägen, samt därefter av grannkommunerna. Om flera kommuner anmäla sig som köpare, tillfaller området den högstbjudande. Förköpsrätten skall göras gällande inom viss tid efter värderingen.
Med skogar likställas med hänsyn till försäljning och förköpsrätt strand- bräddar, havsvikar, insjöar, vattendrag, mossar, hedar, klitter, utsiktsplatser och andra områden, som på grund av sin naturskönhet hava allmänt intresse.
Konstföremdl och samlingar. Föremål av konstnärligt eller historiskt vär- de skola, om allmänt intresse påkallar det, kvarbliva i landet och kunna, för såvitt de utgöra en samling, göras tillgängliga för allmänheten enligt regler, som fastställas av Naevnet efter förslag av fideikommissarien (% 6). Vid för- säljning av sådana föremål skall erläggas en avgift, som svarar mot den, som vid friblivandet erlades för den övriga fideikommissförmögenheten (vid värderingen enligt & 2 skola nämligen icke medräknas de konstföremål, som falla under % (i). Därjämte har det allmänna förköpsrätt till det värde, var- till föremålen skattas enligt sakkunnig värdering. Från bestämmelsen där- om, att föremålen skola kvarbliva inom landet, kan dispens meddelas av nndervisningsministern, därvid dock avgiften fördubblas. Lcnsnaevnet be— stämmer, vilka föremål som äro underkastade föreskrifterna i 5 6.
Gäld och andra förpliktelser. Fideikommissarien kan enligt 5 7 icke be- gagna sig av rätten till fideikommissbandets avlösning, förrän han förskaf— l'at sig attest från Lenskontoret om att fordringsägarnas krav äro tryggade. Till skulder räknas gäld mot pant i fideikommissförmögenheten samt legat, apanage, änkepension, pension till anställda personer och andra dylika förpliktelser. Attesten skall vidare omfatta vissa skattebelopp.
Lensncevn och Ouemcevn. Lensnzevnet består enligt % 9 av 5 medlemmar, varav 3 utnämnas av regeringen och 2 utses av vederbörande fideikommis- sarie. Nzevnets beslut kan, när minst 2 av dess medlemmar äro ense därom, underställas ett Overnaevn, bestående av 5 medlemmar, av vilka 1 (ordföran- de) väljes av Hojesteret bland rättens egna ledamöter, 2 utnämnas av rege- ringen och 2 av samtliga Majoratsinnehavare enligt regler, fastställda av justitieministern. Om Overnaevnet anser, att det underställda beslutet icke står i överensstämmelse med upplösningslagens bestämmelser, kan det åter- förvisa ärendet till Lensnaavnet. Det beslut, som därefter ånyo fattas av Lensnaevnet, kan överklagas hos Overnaevnet, som då avgör själva sakfrågan. Uppkommer det tvivelsmål, huruvida en fastighet, ett lösöreföremål eller ett kapitalbelopp träffas av lagens bestämmelser, beslutar Overnaevnet härom (% 8)-
Lensnaevnet skall uppmärksamma, om det föreligger fara för att de mot pant i fast egendom utlånade fideikommissmedlen bliva uppsagda i större omfattning än eljest på grund av fideikommissupplösningen. Till förebyg- gande härav kan Lensneevnet vidtaga anstalter, vilkas verkningar icke må utsträckas utöver 10 år efter frigivandet av egendom. Justitieministern äger meddela närmare föreskrifter om Lens- och Overnaevn. Omkostnaderna för deras verksamhet bestridas av jordfonden.
Enligt % 10 kan varje fideikommissarie fordra upplysning, huru de upp- ställda villkoren ställa sig för hans vidkommande, innan han beslutar an- vända sig av lagens möjlighet till fideikommissets frigörelse. Om han icke önskar övertaga fideikommisset såsom fri egendom, skall han dock gälda hälften av de med planens utarbetande förenade kostnaderna.
Tid för framställande av yrkande om fideikommissets överföring till fri egendom. De fideikommissarier, som önska använda sig av lagens möjlig- het till fideikommissets upplösning, skola, om det skall ske på de i % 1 angivna villkoren, göra framställning härom till justitieministern senast före utgången av år 1920. Under det följande året skall samma möjlighet stå öppen med den ändring i villkoren, att avgiften till statskassan förhöjes till 30, resp. 25 procent av värdet. Därefter skall för de fideikommissförmö- genheter, som forfarande kvarbliva under fideikommissband, utgöras en årlig avgift till statskassan av 1 1/,—. procent å värdet, om Hjemfaldsret före- ligger, men eljest av 1 procent. Denna avgift ingår till jordfonden (% 11).
Den preussiska lagstiftningen.
Kort historik. I tyska riksförfattningen (art. 155) är föreskrivet, att fidei- kommissen skola upplösas. Redan därförut hade preussiska statsregeringen utfärdat en förordning angående Familiengiiter av den 10 mars 1919, vilken reglerade upplösningen av familjefideikommissen samt »standesherrliche Hausvermögen, Lehen und Erbstammgiiter». Däri gavs åt vederbörande möjlighet att genom ett förenklat släktbeslutsförfarande frivilligt besluta upplösningen intill den 1 april 1921. De fideikommiss, som icke vid nämn- da tidpunkt vore upplösta, skulle upplösas genom en förordning av stats- ministeriet.
Som andra led i upplösningsförfarandet följde den 23 juni 1920 lag an- gående »die Aufhebung der Standesvorrechte des Adels und die Auflösung der Hausvermögen». Denna lag påbjuder upplösning av alla i Preussen befintliga Hausvermögen, däribland de redan i förordningen av den 10 mars 1919 behandlade standesherrliche Hausvermögen, men lämnar möjlighet till frivillig upplösning till den 1 april 1923. De i lagen givna bestämmel- serna blevo genom en förordning den 22 september 1920 om tillägg till för- ordningen av den 10 mars 1919 till största delen tillämpliga även på fa- miljefideikommissen, Erbstammgiiter och Lehen. Samtidigt blev slutpunk- ten för den frivilliga upplösningen enligt förordningen den 10 mars 1919 under vissa betingelser framflyttad till den 1 april 1922. Dessutom före- skrevs, att upplösningen på frivillig väg kunde ske icke blott omedelbart utan också så småningom, i den mån en avveckling på längre sikt bleve förenlig med den tvångsupplösningsförordning, som utfärdats den 19 no- vember 1920 (»Verordnung des Staatsministeriums iiber die Zwangsauflösung der Familiengiiter und Hausvermögen»).
De på skilda tider utfärdade bestämmelserna angående den frivilliga upp-
& l !
lösningen av familjefideikommissen, Erbstammgiiter och Lehen samman- fördes dcn 20 december 1920 i en reviderad Familiengiiterverordnung.
Tvångsupplösningsförordningen. Tvångsupplösningsförordningen fastslår icke enbart grunddragen av upplösningen utan innehåller också en mängd föreskrifter, som äro att anse såsom tillämpningsbestämmelser. I en första del behandlas familjefideikommissens avveckling. I andra delen förklaras de för familjefideikommissen givna stadgandena i huvudsak tillämpliga även å övriga Familiengiiter, nämligen Lehen, Erbstammgiiter, samt å Haus- vermögen, varjämte meddelas därutöver erforderliga bestämmelser för upplösningen av sådana förmögenhetsmassor. Tredje delen upptager slut- och övergångsstadganden.
Tiden för tvångsupplösningens början. Tvångsupplösningen börjar be- träffande familjefideikommissen och andra Familiengiiter den 1 april 1921 och vidkommande Hausvermögen den 1 april 1923.
De grundläggande bestämmelserna. De grundläggande bestämmelserna angående familjefideikommissens upplösning återfinnas i g 1: Den nuva- rande fideikommissarien (= innehavaren av egendomen den 1 april 1921) lämnas orubbad. Då hans besittning upphör (Wegfall), övergår egendo- men på den till successionen närmast berättigade och blir fri egendom i dennes hand, om denne är avkomling till nuvarande fideikommissarien. Är den näste efterträdaren icke någon avkomling till nuvarande fideikommis- sarien, blir egendomen också fri, om näste efterträdaren vid övergången av egendomen har en successionsberättigad avkomling. Får näste efterträda- ren först senare en successionsberättigad avkomling, blir egendomen fri vid dennes födelse. Har fideikommissegenskapen icke bortfallit före näste ef- terträdarens död, går egendomen till den då närmast successionsberättigade och blir i dennes hand fri egendom. Skall enligt den bestående successions— ordningen fideikommisset först tillkomma efterlevande maken eller brodern eller annan anförvant och därefter övergå till fideikommissinnehavarens avkomling, blir egendomen fri, sedan den övergått till avkomlingen. Det- samma gäller, om egendomen redan före den 1 april 1921 övergått på efter- levande maken, brodern eller annan anförvant och denne innehar egen- domen nämnda dag.
Den, som vid fideikommissaries Wegfall ännu icke levde men då var av- lad, anses såsom född vid fideikommissariens YVegfall, om annat icke be- stämts i urkunden.
Anfallrechte. Bestämmelser i urkunden om vem fideikommisset i vissa av successionsordningen ej förutsatta fall skall tillfalla äro enligt & 2 av bety- delse endast om de angå den legala upplösningen av fideikommisset.
Återkallelse. Om stiftaren av fideikommisset ännu är i besittning av egendomen, kan han enligt 5 8 i regel i viss ordning återkalla stiftelsen in- till den 31 mars 1921.
Abfindung. I 5 4 givas bestämmelser till förmån för fideikommissinne— havares änka och de avkomlingar, som icke bliva successorer enligt ur- kunden.
Övergår fideikommisset enligt 5 1 på en successor enligt urkunden (An- wärter) eller tillfaller det enligt & 2 eller till följd av utslocknande av succes- sionsberättigade familjemedlemmar före upplösningen (d. v. s. före den 1 april 1921) en »Anfalls»-berättigad, kunna vid varje successionsfall enligt %% 1 och 2 de icke succederande äkta avkomlingarna till föregående fidei- kommissinnehavarcn samt dennes änka fordra att av fideikommissförmö- genheten utfå en gottgörelse (Abfindung) om högst tillhopa en femtedel av förmögenhetens värde. På hemställan av fideikommissets innehavare kan denna Abfindung nedsättas under vissa omständigheter, nämligen 1) om in- nehavaren efter utbetalandet av Abfindung till fulla beloppet och fullgöran- det av honom enligt urkunden eller eljest åliggande förpliktelser icke er- hölle lagenligt underhåll av inkomsterna från fideikommiss- eller allodför— mögenheten eller kunde sörja för fideikommissets vidare bestånd i allmänt intresse, 2) om änkan eller avkomlingen är ägare till en i förhållande till fideikommissinnehavarens förmögenhet avsevärd egen förmögenhet eller 3) om änkans eller avkomlingens inkomster, inberäknat avkomsten av Ab— findung, skulle överstiga fideikommissinnehavarens inkomst av fidiekom- miss- och allodförmögenheten. För det fall egendomen övergår till en suc— cessionsberättigad avkomling till fideikommissinnehavare, kan denne genom testamente eller Erbvertrag utesluta eller nedsätta Abfindung till avkom- lingarna eller änkan.
De olika intressenternas andelar i Abfindung regleras av den allmänna arvsrätten. Änkan erhåller sålunda vid sidan av avkomlingar en fjärdedel, eljest det hela. Underhåll, som enligt urkunden skall utgå ur fideikommiss— förmögenheten, skall inräknas i Abfindung. Även under andra närmare an— givna omständigheter kan på hemställan av fideikommissinnehavaren av- räkning, motsvarande värdet av andra förmåner, äga rum på Abfindung. När en minskning sålunda inträder i gottgörelsen åt en enskild förmånsberätti- gad, ökas icke i samma mån de övrigas andelar.
Vederbörande avvecklingsmyndighet (Auflösungsbehörde) fastställer för- mögenhetens värde, gottgörelsebeloppet och de olika delägarnas andelar. För beräkningen av fideikommissförmögenhetens värde äro närmare bestämmel- ser meddelade.
I övrigt erhålla reglerna om laglottsanspråk enligt Börgerliches Gesetzbuch motsvarande tillämpning. Auflösungsbehörde har att meddela närmare be- stämmelser för reglering av anspråken på Abfindung. Det kan sålunda för— ordnas, att Abfindung skall utgå i form av ränta eller annan förmån eller att den skall säkerställas genom inteckning, deposition av värdepapper eller dy— likt. Änkans andel skall regelmässigt bestå i en ränta; vid omgifte kan rän- tan nedsättas eller bortfalla.
Anspråk på Abfindung skall framställas inom viss tid. Detsamma gäller om anspråk på ändring i en till änka utgående ränta. Sådana anspråk prövas av avvecklingsmyndigheten (Auflösungsbehörde), som har att före avgörandet höra de närmaste intressenterna.
Versorgung. I & 19 behandlas anspråk från de till underhåll berättigade
släktmedlemmarna. De anspråk på underhåll, som uppkommit med stöd av urkunden eller av lag (underhåll, apanage, studie- och uppfostringsbidrag etc.) förbliva oberörda av upplösningen, och dylika underhållsanspråk kunna göras gällande även av anhöriga till en efter tvångsavlösningens början av- liden fideikommissinnehavare.
Underhåll, som utgått enligt sed och bruk utan påvisbar rättsgrund, skall lämnas av fideikommissinnehavaren även efter tvångsavlösningens början. Erhålla enligt gällande bestämmelser änkan, avkomlingarna eller föräldrarna till en efter den 1 april 1921 avliden fideikommissinnehavare icke något un- derhåll eller är detsamma otillräckligt, kunna de fordra ett av förmögenheten utgående underhåll, vars omfattning fastställes av Auflösungsbehörde. Un- der särskilda omständigheter kan Auflösungsbehörde tillägga anhöriga till en före den 1 april 1921 avliden fideikommissinnehavare eller till en tidigare avliden. successionsberättigad person, som vid normalt händelseförlopp skulle hava blivit innehavare av egendomen, ett skäligt underhåll. Syskonen och modern till den vid tvångsavlösningens början varande fideikommissinneha- varen kunna, om de hava en rätt till Versorgung, fordra viss förhöjning av dem tillkommande förmåner intill innehavarens död. Denna förhöjning kan uppgå till sammanlagt en femtedel av den genomsnittliga nettoinkomsten av fideikommissförmögenheten under de tre sistförflutna åren. I stället för en avliden broder, resp. syster, inträda avkomlingarna i denna rätt, även om de icke äga självständig rätt till Versorgung.
Auflösungsbehörde kan förordna god man att tillvarataga dc underhålls- berättigades intressen. Det tillkommer Auflösungsbehörde att avgöra alla frågor om underhåll av förevarande slag.
I följande paragrafer (åå 20 och 21) stadgas, huru underhållsskyldigheten skall fullgöras.
Auflösungsbehörde har att vidtaga erforderliga åtgärder för säkerställan- de av underhållsanspråken. Denna myndighet kan, bortsett från förordnan- de av god man och bildande av särskild fond eller kassa, föranstalta om in- teckning eller upprättande av » Niessbrauchrecht». Vidare kan genom depo- sition panträtt anordnas i familjefideikommisset tillhöriga värdepapper.
Under vissa förutsättningar kunna underhållsbidragen på ansökan av fideikommissinnehavaren nedsättas genom beslut av Auflösungsbehörde.
Till förmån för de underhållsberättigade bestående självständiga stiftelser lämnas oberörda av fideikommissupplösningen. Stiftelsens stadgar kunna dock ändras av Auflösungsbehörde.
Avtal och andra rättshandlingar. I % 5 stadgas, att Auflösungsbehörde i vissa fall kan medgiva fideikommissinnehavaren att med bindande verkan förfoga över föremål, tillhörande fideikommissförmögenheten, samt ikläda sig förpliktelser för denna förmögenhet.
% 6 reglerar verkningarna av andra avtal och rättshandlingar. Rättshand- lingar, som följa av egendomens vanliga drift och skötsel, äro utan vidare gällande för fideikommissinnehavarens efterträdare. Detsamma gäller ar- rende- och hyresavtal, om föremålet för avtalet redan kommit i arrendatorns
eller hyresmannens besittning; avtalet kan efter det kalenderår, under vilket ett successionsfall inträffat, ömsesidigt uppsägas, dock tidigast till den tid. till vilken uppsägning får ske enligt allmän lag. Uppsägningsrätt finnes icke. om kontrahenterna enligt gällande fideikommissrätt eller på grund av det i nästföregående mening återgivna stadgandet äro bundna av avtalet. Mot- svarande bestämmelser gälla för tjänsteavtal, såframt tjänsten är tillträdd. Tvist om efterträdarens bundenhet avgöres av Auflösungsbehörde. De an— förda reglerna om avtals giltighet gälla också gentemot den, i vars hand egen- domen blir fri. Denne är även i övrigt efter upplösningen med avseende ä bestående rättsförhållanden förpliktad och berättigad som en fideikommis- sarie. Till säkerställande av löne- och pensionsanspråk från personer, anställ- da för fideikommissets förvaltning, kan Auflösungsbehörde enligt & 7 vid- taga särskilda anordningar, såsom föranstaltande om inteckning eller deposi- tion av värdepapper, i vilka den berättigade erhåller panträtt.
Allmännyttiga inrättningar och prestationer. I % 17 behandlas allmän— nyttiga inrättningar och förmåner. Allmännyttiga anstalter och inrättningar (ex. sjukhus och fattigvårdsinrättningar), som höra till fideikommissförmö- genheten, kunna på hemställan av fideikommissinnehavaren genom beslut av Auflösungsbehörde ombildas till en stiftelse eller överlåtelse på stat, kommun, befintlig stiftelse eller annan juridisk person. Var fideikommissinnehavaren förpliktad att underhålla en allmännyttig inrättning eller ålåg det honom el- jest att fullgöra allmännyttiga förpliktelser, består sådan förpliktelse även efter upplösningen. Tvist angående fortvaron därav avgöres av Auflösungs- behörde, som även kan föreskriva minskning eller bortfallande av presta- tionsskyldigheten, om med hänsyn till förhållandena efter upplösningen skyl- dighetens upprätthållande skulle befinnas obilligt eller behovet därav bort- fallit eller försvagats. Auflösungsbehörde har att vidtaga erforderliga åtgär- der för prestationens säkerställande (ex. inteckning till förmån för vederbö- rande inrättning eller för densamma förordnad god man, deposition av fidei- kommisskapital, försäljning av egendom, tillhörande fideikommissförmögen- heten). Auflösungsbehörde kan också på ansökan av fideikommissinnehava- ren förordna om avskiljande och deposition av kapital för avlösning av re- gelbundet återkommande prestationer (särskilt in natura), som det enligt samma myndighets beslut åligger innehavaren att fullgöra. Vidare kunna sådana förpliktelser avlösas, vilka enligt gällande ordning skola av en inrätt- ning eller anstalt fullgöras gentemot fideikommissinnehavaren eller hans släkt. Närmare bestämmelser här-om meddelas av Auflösungsbehörde efter fritt beprövande. Det åligger Auflösungsbehörde att före avgörandet av vissa i % 17 omhandlade frågor inhämta yttranden från bl. a. regeringspresiden- ten i den ort, där vederbörande anstalt eller inrättning är belägen.
Ansvar för gäld. Om gäldsansvar är stadgat i åå 22—26. Efter upplös- ningen och intill utfärdandet av det bevis (Fideikommissauflösungsschein), som bildar avvecklingens slutpunkt, regleras ansvaret för fideikommissgäld och annan gäld (Allodschulden) av de före upplösningen gällande bestäm- melserna. Därefter svarar den innehavare, i vars hand fideikommisset bli-
vit fri egendom, för fideikommissgälden även med allodialförmögenheten och för allodialgälden även med den förutvarande fideikommissförmögenheten.
Konstverk och samlingar. För bibehållande av konstverk och samlingar sörjes i g 18. Om till fideikommiss höra föremål, som äga ett särskilt konst- närligt, vetenskapligt eller historiskt värde, i synnerhet samlingar (tavelgal- lerier, bibliotek, arkiv etc.), har Auflösungsbehörde att träffa anstalter för föremålens bevarande åt landet samt samlingarnas bibehållande, såframt det påkallas av allmänt intresse; detta gäller särskilt, om det är fara för för- lust av ett arkiv. Auflösungsbehörde kan förordna om samlingarnas ombild- ning till en stiftelse eller om deras överlåtelse på en sådan eller annan juri- disk person. Vid fastställande av stadgar för en stiftelse är i samförstånd med t'ideikommissinnehavaren att sörja för, att stiftelsen blir utrustad med penningmedel ur fideikommissförmögenheten samt att det allmänna intres- set tillgodoses genom föreskrifter om erforderlig tillgång till samlingarna. Överklagar fideikommissinnehavaren en stadgeföreskrift, som antagits utan hans medgivande, skall beslutet om samlingens förvandling till stiftelse upp- hävas. Bestämmelserna i en riksförordning angående konstskydd av den 8 maj 1920 äro tillämpliga med den ändring, att det tillkommer Auflösungsbe- hörde att pröva ansökningar om tillstånd till förfogande över de föremål, som beröras av sistnämnda förordning. Hos Auflösungsbehörde kan fideikom- missinnehavaren yrka på förklaring, beträffande vilka föremål han icke är berättigad att fritt förfoga. Med avseende å förfogandet över övriga gälla därefter icke några inskränkningar.
Penningfideikommiss. Upplösning av penningfideikommiss regleras i 5 11. Består ett familjefideikommiss uteslutande av penningar, fordringar, värdepapper eller dyrbarheter, tillfaller hälften såsom fri egendom den fidei- kommissarie, som innehar förmögenheten den 1 april 1921. Dessförinnan skola vidtagas de anordningar, som äro erforderliga till säkerhet för borge- närer, särskilt de underhållsberättigade. Återstoden av förmögenheten över- går på näste efterträdaren och blir i dennes hand fri egendom, om han är avkomling till företrädaren eller själv har en successionsberättigad avkom- ling. Eljest erhåller näste efterträdaren hälften av återstoden såsom fri egendom. Vad som därefter återstår övergår på näste man enligt succes- sionsordningen och blir då fri egendom. Abfindung enligt & 4 äger icke rum. För underhållsanspråken (Versorgungsanspriiche) häftar, om särskilt anord- nad säkerhet .och inkomsterna från en Versorgungsmasse eller stiftelse icke förslå, fideikommissinnehavaren med den bundna förmögenheten och, så- framt rätt till underhåll uppkommit redan vid friblivandet av en del av för— mögenheten, i förhållande till denna del också med allodialförmögenheten. Underhållsanspråk från efterkommande till den innehavare, i vars hand en del av fideikommisset blivit fri, nedsättas förhållandevis (grunden härtill är, att det friblivna kapitalet kan beräknas såsom arv övergå på de efterkom- mande); Auflösungsbehörde kan på särskilt yrkande meddela avvikande be- stämmelser och avgör vid tvist efter fri prövning. Bestämmelserna om den särskilda ordningen för penningfideikommiss”
upplösning gälla icke om en »Anfallsberechtigter» har anspråk på förmögen- heten, och ej heller om ett fastighetsfideikommiss och ett penningfideikomiss innehavas av samma person och inkomsterna av penningfideikommisset äro avsedda för driften av det andra fideikommisset.
På yrkande av fideikommissinnehavaren (innehavaren den 1 april 1921) kan Auflösungsbehörde, efter hörande av den närmast successionsherättigade, besluta, att upplösningen av penningfideikommisset skall ske enligt $% 1 och 4, d. v. 5. enligt grunderna för upplösningen av vanligt fideikommiss. inklu— sive Abfindung. Detta gäller särskilt, om förmögenheten tidigare. bestått i lantfastighet och meningen varit, att förmögenheten senare åter skulle placeras i jordegendom.
Dvärgfideikommiss. Enligt & 9 kunna fideikommiss med en årlig avkast- ning om högst 2,000 mark omedelbart upplösas på yrkande av nuvarande fideikommissinnehavaren och- med instämmande av den närmast succes- sionsberättigade. Egendomen blir då fri i innehavarens hand. I detta fall tillämpas icke bestämmelserna om Abfindung i % 4 och Versorgung i €; 19. Den vid upplösningen redan uppkomna rätten till Versorgung enligt urkun— den och enligt sed och bruk förblir dock oberörd (se % 19).
Fideikommiss med flera delägare. I % 10 behandlas fideikommiss med, flera delägare. De olika andelarna bliva var för sig fria enligt grunderna för % 1; förfogandet över den fria delen är dock inskränkt, så länge icke samt- liga andelar blivit fria. Förvaltningen av hela förmögenheten utövas av om- bud, utsedda av delägarna eller av Auflösungsbehörde. Genom beslut av delägarna och de närmast successionsberättigade kan fideikommisset upp- hävas, såframt minst hälften av de röstande förenat sig därom.
Waldgäter m. fl. Om det i allmänt intresse befinnes påkallat, kan av för- utvarande fideikommiss, innefattande betydande skogsområden, bildas ett >>W'aldgut», som står under uppsikt av Auflösungsbehörde. Innehavaren har att följa en fastställd hushållningsplan och kan icke utan särskilt tillstånd förfoga över egendomen eller däri ingående föremål. Förfogandet för döds— i'alls skull är däremot fritt. Föreligger icke något testamente, inträder sär- skild arvsordning, innebärande, att egendomen odelad tillfaller viss arvinge (Anerbenrecht). Närmare föreskrifter om Wlaldgiiter givas i åå 12 och 13.
På samma sätt som i fråga om VValdgiiter kunna uppkomma Deich-, W'ein- och Landgiiter, om fortvaron av sådana egendomar ligger i allmänt intresse (55 15 och 16). Särskild hushållningsplan förekommer dock icke i dessa fall.
I stället för Giiter av förut omtalade slag kunna enligt % 14 stiftelser bildas på den egendom, vars splittring man önskar undvika.
Auflösungsbehörden. Angående organisationen av upplösningsmyndighe- ten är stadgat i 5 27. Vid överdomstolarna (Oberlandesgerichte) bildas sär— skilda Auflösungsbehörden under benämningen Auflösungsämter fiir Fa- miliengiiter. Över dessa står såsom högsta myndighet det till justitiemini- steriet anknutna Landesamt fiir Familiengiiter. Auflösungsbehörden bestå av tre domstolsjurister, en högre förvaltningsämbetsman och en fideikom- missinnehavare (den sistnämnde efter förslag av fideikommissarierna själva).
Ordförande är alltid någon av domstolsjuristerna under titeln president. Sär- skilda sakkunniga kunna tillkallas. Förfarandet inför Auflösungsbehörde är reglerat i %% 28—32 och ansluter till bestämmelserna om frivillig Gerichts- barkeit. Vissa enklare frågor avgöras av presidenten ensam. Uppstår någon fråga, som icke är av fideikommissrättslig natur, har Auflösungsbehörde på yrkande av sakägare att hänskjuta frågan till domstol. Presidenten har att övervaka verkställigheten av de givna besluten. Rättsmedel vid överklagan- de av ett beslut av Auflösungsamt är Beschwerde till Landesamt.
Sedan tvångsupplösningsförfarandet genomförts och borgenärerna därvid t'örnöjts eller erhållit säkerhet, utfärdas ett särskilt bevis över upplösningen (Fideikomlnissaui'lösungsschein). Föreskrifter härom finnas i 531.
Den tjeckoslovakiska lagstiftningen.
Enligt % 1 i »Gesetz vom 3 juli 1924 betreffend die Aufhebung der Fidei— kommisse» upphävas fideikommiss av alla slag.
I och med lagens ikraftträdande upphävas, såframt lagen icke annor- ledes stadgar, urkundsbestämmelser, familjebeslut och andra förfoganden angående fideikommissen.
Särskilt utslockna utan skadestånd de i urkunden för »VVegfall» av alla suceessionsberättigade fastställda substitutionsanspräken och andra an- språk med undantag för de i % 6 behandlade fallen.
Frivillig upplösning. I första hand överlämnas åt fideikommissinnehava- ren, de successionsberättigade (Anwärter) och >>Posteritätskuratorn» att ge- nom avtal reglera förhållandena i fråga om den friblivna fideikommissför- mögenheten. Anwärter äro de, som vid tiden för lagens ikraftträdande en- ligt urkunden äro berättigade till succession.
Avtal komma till stånd, om fideikommissinnehavaren, närmaste tre An- wärter och, i stället för en sådan, Posteritätskuratorn äro ense om beslutet. Har fideikommisset blivit fritt genom innehavarens död, erfordras blott till- tillstånd av den närmast successionsberättigade och de båda närmaste An- wärter, resp. Posteritätskuratorn. Härvid tages icke hänsyn till avkom- lingar till dessa Anwärter.
Avtalet måste inom sex månader efter lagens ikraftträdande skriftligen in— givas till vederbörlig myndighet, som utgöres av en fideikommissdomstol (Fideikommissgericht); avtalet, som icke får stå i strid med lagens ändamål, måste fastställas av domstolen. I vissa fall inhämtas intressenternas ytt- rande genom särskilt kallelseförfarande (& 2).
Tuängsupplösning. Kommer något avtal icke till stånd inom den be- stämda tiden, erhåller den, som vid lagens ikraftträdande var fideikommis- sarie, den från fideikommissbandet lösta egendomen såsom Vorerbe (Fi— duziar) i förhållande till "den Anwärter, som enligt urkunden är närmast successionsberättigad.
Skulle ett fideikommiss vid tiden för lagens ikraftträdande vara ledigt till följd av innehavarens död, erhåller den närmast successionsberättigade fi—
deikommisset såsom fri egendom. Var siste fideikommissarien enligt nr- kunden berättigad att utse sin efterträdare och hade han testamentariskt för- ordnat, huru med förmögenheten skulle förfaras, om fideikommisset bleve lagligen upphävt, behandlas förmögenheten i enlighet med förordnandet såsom från fideikommissbandet befriad kvarlåtenskap (% 3).
Om till fideikommiss, som vid tiden för lagens ikraftträdande blivit ledigt genom dödsfall, icke anmäler sig någon av de successionsberättigade eller om i sådant fall Anwärter icke finnas, ingår fideikommissförmögcnheten i den siste innehavarens kvarlåtenskap (& 4).
I den mån Anwärter icke blivit tillgodosedda genom de återgivna be- stämmelserna, tages icke hänsyn till anspråk från Anwärter (% 5).
Underhållsanspråk m. m. Genom upphävandet av fideikommissbandet beröras icke de anspråk, som på grund av urkunden vid tiden för lagens ikraftträdande uppkommit gentemot fideikommissinnehavaren eller den successionsberättigade. Om i urkunden icke annorlunda stadgas, utgå dy— lika förmåner under den berättigades livstid. Sjunker fideikommissförmö- genhetens värde utan innehavarens vållande så, att förbindelsernas upp— fyllande skulle verka ekonomiskt betungande, kan en nedsättning äga rum. Vid tvist avgör fideikommissdomstolen.
Är säkerhet icke ställd för anspråk av ifrågavarande slag, förordnar fi- deikommissdomstolen härom på framställning av den berättigade, innan upplösningsavtal godkännes eller domstolen eljest beslutar om det upplösta fideikommisset.
I den kungörelse, som enligt % 2 utfärdas beträffande förslag till avtal, uppfordras även, om i urkunden förekomma bestämmelser om underhåll m. m., de, som vilja göra anspråk gällande, att anmäla detta till domstolen. Är det icke fråga om upplösning genom avtal, kallas de berättigade genom offentlig kungörelse på fideikommissinnehavarens bekostnad att anmäla sina anspråk till domstolen inom viss tid. Vid senare anmälda anspråk fäs- tes i upplösningsförfarandet icke något avseende, och det överlämnas åt den berättigade att göra anspråken gällande enligt vanliga regler.
Har någon anmält anspråk i rätt tid och är icke överenskommelse träffad om anspråket i avtal om upplösning eller eljest, söker domstolen att få en överenskommelse till stånd. Kan enighet icke uppnås, hänvisas den pre— tenderande till rättstvist.
Såsom berättigad anses en var, som vid lagens ikraftträdande uppfyller de i urkunden angivna villkoren, även om han icke förut gjort sina an- språk gällande (Q 6).
Fastställelsebeslut vid tvångsupplösning. För det fall upplösningen icke fullföljes genom avtal, fastställer fideikommissdomstolen, vem förmögen— heten skall tillfalla enligt åå 3 och 4; beslutet härom delgives fideikommiss- innehavaren m. fl. (% 7).
Samlingar, bibliotek m. in. För att säkra fortbeståndet av samlingar och föremål av konstnärligt eller historiskt värde, arkiv, bibliotek eller registra- tur till den tidpunkt, då skydd för sådana föremål överhuvud blir rättsligt.
reglerat, föranstaltar ecklesiastikdepartementet om föremålens förtecknan- de genom sakkunniga med ledning av förefintliga förteckningar. De sak— kunniga fastslå, vilka föremål som äro av konstnärligt eller historiskt vär- de och förteckna dem under noggrann beskrivning. Departementet avgör därefter, vilka av dessa föremål som skola bevaras. Beslutet jämte av- skrift av förteckningen delgives den som förvärvar fideikommissförmögen- heten. I den mån föremålen icke på grund av annan lag eller överenskom- melse övergått i statens ägo eller förvar, överlämnas de i förvar hos den som förvärvat fideikommissförmögenheten, såframt annat icke bestämmes- För försäljning av dylika föremål erfordras tillstånd av departementet.
Akter ur arkiv och registratur få icke förstöras, med mindre departe- mentet lämnat medgivande därtill. Bestämmelser i övrigt med avseende å arkiv och registratur meddelas av ecklesiastikdepartementet i samförstånd med vissa andra departement.
Utsättas föremålen för fara av förstörelse eller följas icke lämnade före— skrifter angående deras vård, kan ecklesiastikdepartementet förordna om föremålens förflyttande till annan förvaringsort på bekostnad av innehava- ren. Överträdelse av givna föreskrifter bestraffas med böter eller fängelse (% 17)-
Tillämpningsstadganden utfärdas i administrativ ordning (% 20).
Innehållsförteckning.
Sid. Skrivelse till Konungen .................................................................................... lll Promemoria angående avveckling av bestående fideikommiss ................ 1 Historisk översikt: Utlandet ........................................................................................................... 1 Sverige ............................................................................................................ 2 Bestående fideikommiss .................................................................................... 5 Rättsregler angående fideikommissegendom .................................................... 7 Tidigare riksdagsbehandling och utredningar .......... 10 Uppdraget ...................................................................... 22 Skälen för en avveckling 22 Avvecklingens omfattning 25 Sättet för avvecklingen: Utländsk lagstiftning ........................................................................................ 26 Allmänna synpunkter .................................................................................... _27 Enskilda intressen: De närmaste intressenterna ........................................................................ 28 Huvudlinjerna för avvecklingen ................................................................ 29 Förberedandet av den slutliga avvecklingen ........................................ 30 Förmånstagare .............................................................. 32 Arrendatorer ........................................................................... '.l 3 Den slutliga övergången till fri egendom ................................................ 33 Allmänna intressen: Avgift till staten ........................................................................................ 34 Fideikommisskogarna ................................................................................ 34 Kulturvärden ................................................................................................ 37 Proceduren .................................................................................................... 39 Bilagor: Utkast till lag om avveckling av vissa fideikommissbestämmelser ............ 42 Huvuddragen av vissa utländska lagar angående avveckling av bestående fideikommiss .................................................................................................... 47
En vid promemorian logad tabell med statistiska uppgifter har icke tryckts.
