999999999. UNT.—lx) man 0. v—mUn— '$": 03 P???? ?!?!??? &??? 339527”??? *l—l'sl—l ammo.—|

Det framgår. att avlöningarnas storlek har varierat jämförelsevis litet. Re- servarbetarnas övriga förmåner ha huvudsakligen utgjorts av bostadsför— måner. fritt lyse och värme. vissa fria resor samt diverse olika under vissa tidigare år förekommande ersättningsförmåner. Under denna rubrik redo- visas även kostnaderna för sjukvård och olycksfall. Under »övriga kostna- der» redovisas kostnader för material. arbetsledning etc. Det framgår, att reservarbetarnas sammanlagda förmåner under tiden fram till och med bud- getåret 1927/1928 motsvarade omkring 3/4 av arbetenas kostnader per dags- verke, men att denna proportion under senare år sjunkit. Detta förhållande är i främsta rummet beroende på ökade materialkostnader. Arbetslöshets- kommissionen har nämligen från år 1929 i allt större utsträckning igångsatt vägarbeten ävensom andra arbeten, vilka förorsakat något större kostnader för materialier m. m. än de rena skogsarbeten. som under första delen av den tidsperiod, tabellen avser, huvudsakligen förekommo. Det må emellertid även nämnas. att differensen till en del är fiktiv, i det att vissa materialkost- nader för skogsarbetena bestritts från annat håll. och att dessa bidrag här icke äro inräknade.

• Sida 57
•  Original

Tab. 17. Statlig och kommunal understödsverksamhets kostnader inkl. ungdomshjälp. Tusental kr. Årligen 1914—1932.

Statliga kostnader Kommunala kostnader S 11 m m a T 1 d Arbets- Arhets— Arbets- löshets— ”Wes" sum" löshets- HW? sum" löshets- HYFCS' sum" "hjälp hjalp ma hjälp hjalp ma hjälp hjalp ma % 1914—”lm 1920 Medeltal per år ........ 594 — 594 491 — 491 1.085 — 1.085 Summa hela perioden .. 3.812 —— 3.812 3.153 — 3.153 6.965 — 6.965 1921 .................. 5.669 252 5.921 8.204 285 8.489 13.873 537 14.410 1922 .............. .. 10.189 526 10.715 7.803 594 8.397 17.992 1.120 19.112 1923 .................. 1.496 283 1.779 1.427 319 1.746 2.923 602 3.525 1924 .................. 12 32 44 384 37 421 396 69 465 1925 .................. 1 16 17 1.303 24 1.327 1.304 40 1.344 1926 .................. 9 13 22 1.803 17 1.820 1.812 30 1.842 1927 .................. 49 — 49 2.518 _- 2.518 2.567 — 2.567 1928 .................. 74 — 74 3.114 — 3.114 3.188 — 3.188 1929 .................. 70 — 70 2.555 — 2.555 2.625 — 2.625 1930 .................. 110 — 110 2.551 — 2.551 2.661 -— 2.661 1931 .................. 1.407 — 1.407 6.629 — 6.629 8.036 — 8.036 1 1932 .................. 8.544 . — 8.544 17.451 — 17.451 25.995 _ 25.995

De statliga kostnader, som äro upptagna för åren 1924—1925, då en- ligt de föregående uppgifterna någon statlig understödsverksamhet icke före- kom. avse sådana statliga bidrag. som utgått för hjälpsökandes resor till vederbörande hemkommun. Även under åren 1926—1929 voro kostnaderna för understödsverksamheten helt små. Med den år 1930 inbrytande krisen stegrades sedermera såväl statens som kommunernas utgifter för understöds- verksamheten.

De genomsnittliga understödsbeloppen i den med statsbidrag bedrivna hjälpverksamheten ävensom statsbidragens storlek framgå av efterföljande tabell.

Tab. 18. Utdelade understödsbelopp, statsbidragsbelopp. Kronor per understödsdag, Årligen 1926—30 juni 1933.

Understödsbelopp per understöds— Därav statsbidrag Å r (lag Procent Kr. Kr. 2:27 1:14 50.2 2:02 1:84 91.1 2: 85 1: 60 56.1 2: 61 2: 24 85.8 2:86 2:35 82.2 2: 63 1: 61 61.2 2:32 1:46 62.9 1933 jan.—juni .................. 2: 23 1:42 63.7 |

• Sida 58
•  Original

Av en jämförelse med tabell 16 framgår, att understöden i genomsnitt upp- gått till omkring hälften av de sammanlagda förmånerna vid de statliga reservarbetena- De genomsnittliga understödsbeloppen ha varierat förhål- landevis litet. Att de under tiden 1930—1933 sjunkit sammanhänger med att understödsverksamhet successivt öppnades i ett flertal landskommuner. som icke tidigare bedrivit dylik hjälpverksamhet. Enär understödssatserna i landskommunerna genomsnittligt legat lägre än i städerna har härigenom den genomsnittliga storleken gått tillbaka.

I de i det föregående meddelade uppgifterna rörande hjälpverksamhetens kostnader ha icke ingått de centrala förvaltningskostnaderna; icke heller har hänsyn tagits till de kostnader för övriga ändamål i anledning av ar- betslöshetens bekämpande, som kommunerna förorsakats. Dessa utgifter redovisas i efterföljande tabell.

Tab. 19. Förvaltningskostnader. Kommunernas kostnader för diverse åtgärder 1 an- ledning av arbetslösheten. Tusental kr. Årligen 1914—1932.

Kommu- nernas och landsting— ens kostna- der för di- verse ät— gärder till arbetslös- hetens be- kämpande

Förvaltningskostnader

% av Kommu— totala % av nala kommu- ' totala kostna— nala Summa kostna- der kostna— der der '

% av

Statliga totala kost- statliga nader kostna—

der

Ve 1914—”hg 1920 Medeltal per år. . .. Summa hela perio—

den ............ .

1921 .............. 1922 .............. 1923 .............. 1924 .............. 1925 ..............

1926 ..............

30 03

ram nm Ma

o.... cocoa—Jao . . . . ...

280 334 268 203 123

ms Lwe

512 541 492 477

7m LäS

mmm-amma www—a:..— cow—oem)—

rw PSP?? svva Hw wewwe &

PH NFFP.”) .N? 'eo'm

ooo om

193211: ........ III

De statliga förvaltningskostnaderna ha under tider, då verksamheten haft större omfattning. allenast uppgått till några få procent av de totala statliga kostnaderna. Att förvaltningskostnaderna år 1924 sprungo upp så som de gjorde berodde naturligen på den detta år pågående omfattande avveck-

1 Häri ingå kostnader för kommunal förvaltning.

• Sida 59
•  Original

lingen av den tidigare stora verksamheten. Åren 1925—1929 motsvarade utgifterna för förvaltningen 6—7 0/0 av de sammanlagda statliga utgifterna. Under senare år har denna proportion varit väsentligt lägre. Samtliga för- valtningskostnader, statliga och kommunala, ha hela tiden uppgått till blott 3 a 4 0/0; under den senaste krisen har denna proportion legat avsevärt lägre,

| I

| |

I |

ett i och för sig naturligt förhållande. De till övriga ändamål redovisade kommunala kostnaderna avse sålunda utgifter, som ha föranletts kommu- nerna exempelvis av bidrag till någon myndighet, för att denna skulle igång- sätta ett arbete eller ock föranstaltande av andra åtgärder. vilka kunde kom- ma de arbetslösa till godo.

I tabell 20 ha uppgifterna rörande samhällets totala kostnader för reserv- arbeten. för understöd och för övriga åtgärder, i vilka även inräknats för- valtningskostnaderna, sammanställts.

Tab. 20. De totala kostnaderna för samhällets hjälpverksamhet för arbetslösa. Tusental kr. Årligen 1914—1932.

1. Totalkostnader för Därav Procelräåfgördel—

: T i (1 . Kom- . Kom— l Statliga Statliaa -

Reserv— Under— . . munala '” munala arbeten stöd Övrigt Summa koäria— kostna- klänga— kostna— der e der

% 1914—31,62 1920 Medeltal per år . . . . 2.694 1.085 120 3.899 2.424 1.475; 62 2 37 8 Summa hela perioden 17.285 6.965 769 25.019 15.555 9.464 ' ' 1921 ................ 40.478 14.410 2.519 57.407 33.704 23.703 58.7 41.3 1922 ................ 58.591 19.112 3.989 81.692 56.652 25.040 69.3 30.7 1923 ................ 36.505 3.525 2.344 42.374 28.960 13.414 68.3 31.7 1924 ................ 7.223 465 1.041 8.729 3.761 4.968 43.1 56.9 1925 ................ 8.069 1.344 843 10.256 3.449 6.807 33.6 66.4 1926 ................ 8.028 1.842 709 10.579 3.932 6.647 37.2 62.8 1927 ................ 10.033 2.567 846 13.446 4.970 8.476 37.0 63.0 1928 ................ 10.163 3.188 809 14.160 5.504 8.656 38.9 61.1 1929 ................ 7.801 2.625 695 11.121 4.370 6.751 39.3 60.7 1930 ................ 9.202 2.661 600 12.463 4.650 7.813 37.3 62.7 1931 ................ 23.042 8.036 1.294 32.372 13.773 18.599 42.5 57.5 1932 ................ 51.625 25.995 2.837 80.457 38.967 41.490 48.4 51.6

Av tabellen framgår bland annat, huru de sammanlagda kostnaderna ha fördelats på stat och kommun. Under åren 1921—1923 vilade den avgjort största delen av kostnaderna på staten. medan under de ekonomiskt gynn— samma åren 1924—1929 kostnaderna fördelade sig med omkring 40 0/o på staten och 60 % på kommunerna. Med hänsyn till den karaktär, som den statliga hjälpverksamheten för arbetslösa äger i Sverige, nämligen att sätta in främst vid kristillfällen eller vid tider av mera omfattande arbetslöshet. är detta naturligt. Det framgår även, att under den senaste krisen utgifterna för statens vidkommande ökat kraftigare än för kommunernas.

• Sida 60
•  Original

ANDRA AVDELNINGEN.

KAP. IV.

Övergången till ett nytt system.

') Kritik av och försvar för det äldre systemet.

Av den föregående redogörelsen framgår, att meningsskiljaktigheter rått rörande utformningen av vissa detaljer i hjälpsystemet. Under senare hälf- ten av 1920-talet och början av 1930-talet kom emellertid kritiken att allt- mera inriktas mot systemet såsom sådant. Då denna kritik så småningom ledde till en omdaning av den statliga arbetslöshetshjälpen. synes lämpligt att i ett sammanhang angiva huvuddragen av de erinringar. som riktades mot det äldre systemet, liksom ock de synpunkter, som av dess försvarare anfördes till bemötande av de kritiska anmärkningarna.

Såsom en allvarlig brist hos det äldre systemet angavs, att åtgärderna för arbetslöshetens bekämpande varit alldeles otillräckliga i förhållande till den vid olika tidpunkter rådande arbetslösheten. Redan denna disproportion mellan hjälpbehov och hjälpåtgärder ansågs påkalla en utvidgning av de senare.

Vidare framhölls, att systemet icke gav tillräcklig möjlighet att för ar- betslöshetens motverkande mobilisera den förhandenvarande tillgången på nödvändiga och nyttiga allmänna arbeten. Enligt gällande föreskrifter skulle visserligen reservarbetena komma stat. kommun eller allmän institu- tion till godo samt vara ekonomiskt eller kulturellt berättigade, men de fingo icke gälla företag av den art, som inom närmaste framtiden kunde väntas komma till utförande på den öppna marknaden. Reservarbetena fingo med andra ord icke rycka undan arbetstillfällen av så att säga ordinarie ka- raktär. Denna princip ledde till en relativt snäv avgränsning vid valet av arbeten. Nackdelarna härav hade blivit allt mera framträdande, ju större behovet av att sysselsätta arbetslösa varit.

Det gjordes därjämte gällande, att bristerna i reservarbetssystemet ytter- ligare markerats genom att arbetslösheten upphört att vara enbart ett grov- arbetarproblem. För motverkande av en över hela yrkesskalan utbredd ar- betslöshet måste en utväg sökas för ett mera mångsidigt utnyttjande av arbetstillfällena, varigenom även de arbetslösa yrkesarbetarna skulle i viss utsträckning kunna beredas arbete i sitt gamla yrke.

• Sida 61
•  Original

Arbetslöshetens utbredning till större områden hade aktualiserat proble- met om möjligheten av att fördela arbetstillfällena på flera platser. Starka anmärkningar riktades emot att arbetare uttogos till reservarbeten långt borta från sina hemorter.

Kritiken mot det äldre hjälpsystemet innefattade bland annat följande fyra punkter:

1. Det dåvarande reservarbetssystemet motverkade effektiva arbetspresta- tioner, emedan varje framsteg i denna riktning omedelbart bestraffades genom justering av ackordslönerna, enär arbetsledningen ständigt måste tillse, att de verkliga förtjänsterna icke för mycket överstege den fastställda reservar- betslönen.

2. Principen att lönerna under inga omständigheter finge stiga över ett visst maximum nödvändiggjorde fattigvårdshjälp eller allmänna bidrag till så gott som samtliga reservarbetarfamiljer. .

3. Samma princip verkade nästan regelbundet så, att reservarbetena blevo dyrbarare än liknande arbeten på vanliga villkor. Samhället fick betala onö- digt mycket för de arbeten, som utfördes genom arbetslöshetskommissionen, samtidigt som arbetarna fingo onödigt dåligt betalt för sitt arbete.

4. Reservarbetaren fick lätt en stämpel av mindervärdig arbetare, vilket försvårade hans återgång till den fria arbetsmarknaden, då med rätt eller orätt ansågs, att arbetaren vandes vid en arbetstakt. som faktiskt kunde göra honom mindre ägnad för arbete i privat drift. De framställda anmärkningarna utmynnade i krav på systemets avskaf- fande. I dess ställe borde sättas ett system med produktiva statsarbeten, vilka beredde arbetstillfällen i största möjliga utsträckning åt den lediga arbetskraf— ten på vanliga löne- och arbetsvillkor. I sammanhang med övergången till det nya systemet borde arbetslöshetskommissionen avvecklas och ersättas med annat statsorgan, som sörjde för att produktiva statsarbeten i tillräck- lig omfattning ständigt vore i gång och att de arbetslösa, i den utsträckning arbetenas omfattning medgåve, placerades. Emot påståendet, att fliten så att säga bestraffades genom reducering av ackordspriserna (punkten 1) erinrade det äldre systemets försvarare bland annat, att nämnda priser enligt gällande regler skulle så avvägas, att den för viss arbetsplats fastställda reservarbetslönen, som alltid måste understiga den lokala öppna marknadens grovarbetarfön, skulle kunna uppnås. Då det tillkom arbetslöshetskommissionen att övervaka, att dessa bestämmelser ef- fektivt tillämpades, hade förekommit. att ackordspriserna understundom ändrats. Enär den genomsnittliga ackordsförtjänsten varit utslagsgivande, hade ackorden emellertid icke sänkts, förrän denna arbetsförtjänst kommit att avsevärt överskrida den för arbetsplatsen stipulerade medelförtjänsten. Härav följde med nödvändighet, att goda arbetare kunnat uppnå förtjänster, som väsentligt överskridit medelförtjänsten. medan arbetare funnits, vilkas låga förtjänster motvägt de dugligare arbetarnas högre sådana. Beträffande anmärkningen mot lönesättningen vid reservarbeten att denna nödvändiggjorde fattigvårdshjälp eller kommunala bidrag åt så gott

• Sida 62
•  Original

som samtliga reservarbetares familjer (punkten 2) -— framhölls, att de 5. k. ortstilläggen, som inneburo ett av humanitära skäl betingat lönetillägg, åsyf- tade att bereda familjeförsörjare möjlighet att försörja sig och sin familj med de inkomster, som härflöto ur anställning vid reservarbete. Det hade mindre varit förtjänst-ernas knapphet än vederbörande arbetares familjeför- hållanden, som i regel påkallat fattigvårdens inskridande. Då det icke sällan inträffade, att det allmänna måste träda hjälpande emellan även i fråga om arbetare på den öppna marknaden, som bragts i ekonomiskt svårt läge, borde det ej förvåna. att fattigvården nödgats i viss utsträckning träda till när det gällt reservarbetare.

Det hade vidare gjorts gällande, att reservarbeten skulle bliva dyrare än arbeten i öppna marknaden (punkten 3). Vid bedömandet av denna fråga måste ihågkommas, att vid reservarbetena tillkommo vissa socialt betingade, fördyrande moment, som ej ägde motsvarighet vid arbeten i öppna markna- den. Sålunda måste reservarbeten merendels bedrivas under den tid av året, då de klimatiska förhållandena äro mindre gynnsamma. Det vore därför, invändes det, just de fördyrande moment, som hölle företagsamheten på den öppna marknaden tillbaka, som indirekt — genom den arbetslöshet, som därav föranleddes _ gåve anledning till igångsättandet av reservar- beten.

Beträffande påståendet att reservarbetare skulle erhålla en stämpel av min- dervärdig arbetare (punkten 4) framhölls, att ett arbetes karaktär av reserv- arbete icke i och för sig kunde anses vara diskvalificerande för den därmed sysselsatta arbetskraften. Om denna verkligen erhölle någon stämpel av mindervärdighet, måste detta bero på obefogade generaliseringar av om- dömen om de sämre element, som kunde finnas bland hjälpklientelet.

Det äldre systemets försvarare anförde slutligen i huvudsak följande emot förslaget om slopande av det praktiserade reservarbetssystemet och dettas ersättande med produktiva statsarbeten, bedrivna såsom arbeten å öppna marknaden i fråga om löne- och arbetsvillkor.

Därest de ifrågasatta arbetena skulle utföras efter den öppna marknadens villkor, måste rekryteringen av arbetskraft ske på liknande sätt som å den öppna marknaden, varav följde, att även icke-arbetslösa torde komma att söka sig dit. På grund av det naturliga samband, som förefunnes mellan ar- betslön och arbetsmarknad, skulle otvivelaktigt igångsättandet av statsarbe- ten verka därhän, att arbetsdugligt folk med lägre betalning än vid stats- arbetena rycktes från annan produktiv sysselsättning till dessa arbeten. Följ- den härav skulle givetvis bliva kännbar framför allt för jord- och skogsbru- ket och särskilt inom de delar av landet, där de ifrågavarande statliga arbe- tena påginge. Ingenting uteslöte sålunda sannolikheten för en sådan tillspets- ning av situationen, att jordbruket på en ort med omfattande statsarbeten skulle komma att tillskyndas direkta förluster på grund av omöjligheten att kunna i konkurrensen med statsföretaget erhålla nödig arbetskraft.

Men även om det vore möjligt att förhindra konkurrens från den öppna marknadens arbetare vid dessa arbetsföretag, skulle likväl betydande svå-

• Sida 63
•  Original

righeter göra sig gällande i fråga om möjligheterna för de arbetslösa att draga nytta av dessa arbetstillfällen. En stor del av de planerade arbetena måste nämligen utföras på orter, belägna på avsevärda avstånd från befint- liga arbetslöshetscentra. Det kunde då antagas, att de landsbygdens arbetare. vilka kunnat nödtorftigt draga sig fram på små förtjänster och tillfälliga arbe- ten, komme att företrädesvis uppsöka de nya hjälparbetena, under det att de redan förut arbetslösa. vilka huvudsakligen förefunnes i de större städerna och de större industrisamhällena, endast med svårighet kunde tillgodogöra sig dessa arbetstillfällen, såvida icke ordnades med rese- eller flyttningsbidrag, speciella anordningar för uttagning o. s. v. Det läge sålunda nära till hands, att ett hjälpprogram enligt de föreslagna riktlinjerna skulle medföra, att storstädernas betungande arbetslöshetsproblem skulle komma att skärpas eller i varje fall kvarstå såsom praktiskt taget olöst, under det att de skogs- och jordbruksidkande orternas i allmänhet lindrigare känningar av arbets— lösheten skulle bliva lättade men på ett sätt, som i åtskilliga fall kunde tänkas förrycka arbetsmarknaden på dessa orter.

Kritiken av det äldre systemet ledde till att 1931 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t beslöt anställa försök med s. k. beredskapsarbeten till förmån för arbetslösa. Dessa arbeten skulle utföras enligt den öppna marknadens arbetsvillkor. För ändamålet anvisade riksdagen ett anslag av 3,000.000 kronor för budgetåret 1931/1932.

Vid ärendets behandling framhölls, att det i och för sig måste vara till övervägande gagn, att de statliga arbeten, som under alla förhållanden förr eller senare skulle utföras, så avpassades, att de i större utsträckning än som följde av det sedvanliga arbetsprogrammet komme att pågå under tider, då det enskilda näringslivet icke vore i stånd att i samma utsträckning som eljest sysselsätta den tillgängliga arbetskraften. Ur arbetslöshetssynpunkt skulle därmed för stunden vinnas den verkan, att anställningsmöjligheterna i viss utsträckning vidmakthölles, samtidigt som det vore antagligt, att de allmänna arbetena kunde gynnsamt påverka övergången till normala förhållanden inom förvärvslivet. Verkningarna av dylika speciella åtgärder finge emellertid icke överskattas. Särskilt i den mån offentliga arbeten i större utsträckning skulle bekostas med skattemedel, förelåge den faran, att detta skulle inne- bära en börda för den industriella verksamheten. som kunde leda till min- skad sysselsättning i det privata förvärvslivet.

Det av riks-dagen anvisade anslaget skulle enligt Kungl. Maj:ts prövning användas till arbeten. som under alla förhållanden förr eller senare skulle utföras med anlitande av allmänna medel och genom statlig myndighets för- sorg och som vore av natur, att i normala fall riksdagen på framställning av Kungl. Maj:t för varje fall därtill anvisade medel. Enda olikheten mot det vanliga förfaringssättet skulle alltså vara, att Kungl. Maj:t hade att, ef- ter det de särskilda ämbetsverken inkommit med förslag om utförandet av olika allmänna arbeten vid sidan av det i vanliga former till omedelbart ge- nomförande avsedda programmet, väga dessa förslag mot varandra icke blott med hänsyn till graden av angelägenheten av utförandet utan också med

• Sida 64
•  Original

hänsyn till deras betydelse för motverkande av arbetslösheten och dess följ- der. Varje arbete skulle igångsättas vid den tidpunkt, som ur nämnda syn- punkter och med hänsyn till lokala förhållanden vore den lämpligaste. Man skulle på detta sätt skapa möjlighet till en viss elasticitet i statens verksam— het och genom att avvägandet skedde centralt och enhetligt kunna utan upp- skov träffa val mellan skilda arbeten och bestämma i fråga om tidpunkten för deras påbörjande.

Myndigheterna skulle inkomma med förslag inom sina ordinarie program, lämpligen ordnade efter angelägenhetsgrad. Sådana arbeten skulle därvid i allmänhet äga företräde, beträffande vilka förelågo i detalj utarbetade för- slag, som gjorde det möjligt att utan dröjsmål igångsätta dem vid den lämp- liga tidpunkten. Initiartiv till övervägande av anordnande av arbeten inom viss ort skulle .tagas av ortsmyndigheten eller vederbörande centrala verk. Arbetslöshetssynpunkten skulle beaktas genom att socialstyrelsen och ar- betslöshetskommissionen hade att avgiva utlåtanden i ärendena.

De arbeten, till vilka Kungl. Maj:t anvisade medel ur ifrågavarande an- slag, blevo till alla delar helt likställda med andra allmänna arbeten; endast sättet för medlens anvisande utgjorde skillnad. Härav följde, att några sär- skilda regler angående arbetarnas löner, utväljande av arbetare o. s. v. icke behövde meddelas, utan vederbörande myndigheter ägde att helt efter eljest tillämpade metoder utföra arbetena. Emellertid skulle hållas i sikte. att de- samma så anordnades, att de bleve till gagn för arbetslöshetens bekämpande. Sålunda skulle vederbörande myndighet vid anskaffande av arbetskraft .hän- vända sig till arbetsförmedlingsorganen inom orter med betydande arbets- löshet, varjämte skulle tillses, att arbetena i första hand komme de mest be- hövande till godo, i den mån dessa utgjorde fullgod arbetskraft.

Av 1932 års riksdag beviljades ytterligare 3,000,000 kronor till beredskaps- arbeten. Föredragande departementschefen anförde bland annat. att för bud- getåret 1932/1933 måste räknas med behov av statliga åtgärder till lindrande av arbetslöshetens följder av mycket stor omfattning. Det syntes därför önskligt, att beredskapsarbeten inginge såsom ett led bland dessa åtgärder. Då beslut om dylika arbeten falttats år 1931, [hade man närmast avsett en försöksanordning, och någon definitiv uppfattning om anordningen hade ännu icke kunnat vinnas. Så mycket hade emellertid tydligt visat sig, att en synnerligen riklig tillgång funnes å arbetsföretag lämpade för utförande så- som beredskapsarbeten. Arbetena torde på ett lyckligt särtt hava inpassat sig i statens ordinarie arbetsprogram och några slitningar i förhållande till de statliga och statskommunala reservarbetena med avseende å arbetskraft eller arbetslöner hade icke förekommit. Vidare gåve erfarenheten röran- de de sysselsatta arbetarnas yrkesfördelning vid handen, att icke blott grovarbetare utan även en hel del andra arbetargrupper erhållit sysselsätt- ning. '

Beträffande beloppets storlek framhölls, att hela anordningen ännu be- funne sig på försöksstadiet, och att det därför icke vore tillrådligt att giva densamma för stor omfattning. Vidare hade arbetslöshetens fortgående ök-

• Sida 65
•  Original

ning nödvändiggjort en mycket betydande utvidgning av ramen för de av statens arbetslöshetskommission bedrivna hjälpåtgärderna, enär effekten av en viss summa i arbetslöshetslindrande syfte bleve störst, då densamma an- vändes enligt de för kommissionens verksamhet angivna riktlinjerna. De- partementschefen erinrade därjämte. att i olika hänseenden föreslagits och beslutats anordningar av en karaktär. som ganska nära anslöte sig till den till grund för beredskapsarbeten liggande tanken, t. ex. anslag till vissa till- fälliga skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar, anslag för inköp av gatsten m. m.

Kungl. Maj:ts förslag vann riksdagens bifall. Emellertid framhöll riks- dagen, att viss tvekan alltjämt måste hysas om lämpligheten av att vid si- dan av de i arbetslöshetskommissionens regi bedrivna direkta reservarbetena anordna andra statliga arbeten. vid vilka, i trots av deras mer eller mindre framträdande karaktär av reservarbeten, tillämpades den allmänna arbets— marknadens löner. Riksdagen framhöll vidare, att beredskapsarbetena allt- jämt måste betraktas såsom en försöksanordning samt att självfallet därvidlag måste jämsides med arbetslöshetssynpunkterna tagas i beaktande. att till utförande såsom beredskapsarbeten allenast ifrågakomme företag, varav den praktiska nyttan kunde komma att stå i rimligt förhållande till nedlagda kost— nader.

Grunddragen av Kungl. Maj:ts förslag till 1933 års riksdag.

Det förslag, som förelades 1933 års riksdag, innebar i princip. att statens åtgärder till lindrande av arbetslösheten främst skulle taga formen av en omfattande arbetsanskaffning. Denna skulle möjliggöras dels genom anord- nande av arbeten i öppna marknaden på initiativ av staten, av kommuner eller av enskilda, dels ock genom särskilda med hänsyn till arbetslösheten anordnade och under vissa speciella former och betingelser bedrivna s. k. beredskapsarbeten. Det tidigare systemet med reservarbeten skulle därvid successivt avvecklas. Som komplement till detta arbetsanskaffningsprogram skulle bidrag av statsmedel till kontant understödsverksamhet i olika for- mer förekomma.

För särskilt angivna ändamål äskades av riksdagen ett belopp av 34.880,600 kronor med fördelning å olika departements verksamhetsområden. Detta belopp skulle i enlighet med riksdagen förelagda, utarbetade förslag dispo- neras för anordnande av arbeten i öppna marknaden i statlig, kommunal eller enskild regi såsom byggnadsarbeten, understöd åt enskilda järnvägar, torrlåggningsföretag, skogsvårdsåtgärder. arbetarsmåbruk m. m. Därutöver äskades ett belopp av 125,000,000 kronor till beredskapsarbeten. Be- loppet fördelades med 75,000,000 kronor å socialdepartementets och 50,000,000 kronor å kommunikationsdepartementets verksamhetsområden. Med avseende å dispositionen av dessa belopp framlades icke några detaljerade förslag, då det var nödvändigt att för en riktig anpassning av åtgär-

• Sida 66
•  Original

derna bevara möjlighet till en friare prövning från fall till fall. Slut- ligen äskades ett belopp av 35,000.000 kronor för avveckling av pågå— ende reservarbeten och för kontantunderstöd åt arbetslösa, som ej kunde beredas sysselsättning.

Förstnämnda tvenne belopp å tillhopa 159,880.600 kronor skulle utgå av lånemedel; sistnämnda belopp åter av andra statsinkomster. De erforderliga lå- nen föresloges löpa med kort amorteringstid. Därigenom skulle de risker praktiskt taget anses undanröjda. som möjligen kunde vara förbundna med upptagande av lån till företag. vilka icke gåve avkastning i pengar och där- för i privatekonomisk mening icke vore räntabla. En viss inkomstkälla — arvskattemedlen — skulle knytas vid amorteringen.

I det följande redogöres för Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser bered- skapsarbeten. Dessförinnan bör emellertid framhållas, att det framlagda arbetsanskaffningsprogrammet —— såsom framgår redan därav att medel till kontantunderstödsverksamhet äskades -— icke beräknades komma att räcka till för sysselsättning åt alla arbetslösa. Kungl. Maj:t hade fördenskull ut- arbetat förslag till ett allsidigt utbyggande av krisåtgärderna, avseende i första hand att genom stimulerande av näringslivet motverka ytterligare arbetslöshet. Genom exportkreditgaranti samt stöd- och ackordslån åt hant- verkare avsågs att främja vissa grenar av företagsverksamheten för motver- kande av arbetslösheten inom exportindustrien och hantverket. Därjämte avsågo vissa förslag till jordbrukets stödjande att bevara arbetstillfällena inom detta betydande område av näringslivet. Dessa förslag, som icke kun- na förbigås vid en belysning av regeringens allmänna krispolitik, falla emel- lertid utom ramen för denna redogörelse.

Innan arbetsanskaffningsprogrammet lämnas, böra ytterligare ett par syn- punkter beröras.

Såsom förut antytts, skulle jämväl kommuner och enskilda ekonomiskt bidraga vid vissa företags utförande. För den insats av 159.880,600 kronor, som staten beräknades göra, förväntades, att arbeten skulle komma till ut- förande för en totalkostnad av i runt tal 295,000,000 kronor.

I arbetsanskaffningsprogrammet ingingo vidare i stor utsträckning arbe- ten, där materialkostnaderna representerade stora summor. Avsikten därmed var att uppmuntra i främsta rummet industrier genom beställningar. Det förutsattes nämligen, att det material, som skulle användas vid företage—ns ut- förande, skulle vara av inhemsk tillverkning i så stor utsträckning, som över huvud taget vore möjligt. Såsom en indirekt effekt av företagens igångsättan- de skulle sålunda beredas arbetsuppgifter för hemmaindustrien.

Den föreslagna anordningen med beredskapsarbeten- avsåg att ersätta de tidigare reservarbetena. Med hänsyn härtill måste vissa särskilda be- stämmelser anknytas till dessa beredskapsarbeten. Om man nämligen kräv- de, att beredskapsarbetena icke endast skulle öka arbetstillgången utan att de också skulle kunna användas för beredande av sysselsättning åt arbets- lösa. påkallades dylika bestämmelser. Man kunde sålunda icke undgå att

• Sida 67
•  Original

begränsa arbetsledningens frihet i valet av arbetskraft för att bereda ar- bete åt arbetslösa i allmänhet och ej endast åt arbetare inom vissa fack eller vissa kategorier av yrkesvana arbetare. Man kunde vidare icke upp— ställa annat krav än att arbetskraften skulle vara av sådan kvalitet, att den inom viss tid kunde antagas bliva i stånd att förvärva erforderlig yrkesvana inom det fack, beredskapsarbetet avsåge.

I det föregående har redogjorts för de beredskapsarbeten, till vilkas an- ordnande medel anvisats för budgetåren 1931/1932 och 1932/1933. Av det redan sagda framgår, att de beredskapsarbeten, varom nu är fråga, äro av en principiellt annan innebörd. Denna skillnad kommer ytterligare att be- lysas av den följande skildringen.

Beträffande valet av arbetsobjekt föreligger den väsentliga olikheten, att de äldre beredskapsarbetena kunde utföras allenast i statlig myndighets regi, medan de föreslagna arbetena därjämte skulle kunna utföras i såväl kommu- nal som enskild regi. Härigenom vidgades självfallet den rayon, inom vilken arbetsobjekt kunde sökas.

Beredskapsarbetena skulle vara av styrkt angelägenhetsgrad. Vid valet mellan olika arbetsuppgifter, vilka i ett givet fall kunde komma till ut- förande, skulle arbetets allmännytta och angelägenhetsgrad vid sidan av dess värde för motverkande av arbetslöshet tillmätas den största betydelsen. Den statliga hjälpen till enskilda arbetens utförande borde bestämmas med viss försiktighet.

Ur ren arbetslöshetssynpunkt angavs såsom önskligt, att en jämförelsevis stor kvot av totalkostnaden utgjordes av arbetslöner. En sådan kostnads- fördelning utmärker framför allt schaktnings-, väg- och vissa andra anlägg- ningsarbeten. Arbetslöshetens utbredning nödvändiggjorde emellertid, att ökad arbetstillgång bereddes icke endast åt arbetare. lämpliga för anlägg- ningsarbeten, utan även för andra arbetargrupper. Ur denna synpunkt bor- de sådana arbeten komma till utförande, vid vilka inhemskt material för- brukades i relativt stor utsträckning.

Vid de äldre beredskapsarbetena hade yrkesvan arbetares prestation krävts. Det för reservarbeten uppställda kravet, att arbetet skulle vara så- dant, att envar arbetare med normal arbetsförmåga skulle kunna hänvisas till detsamma, kunde självfallet icke upprätthållas beträffande de föreslagna beredskapsarbetena. Ej heller borde vid alla tillfällen krav på arbetskraf- tens yrkesvana och yrkesskicklighet upprätthållas. Såsom inledningsvis framhållits, ansågs tillfyllest, att för det egentliga grovarbetet anlita arbetare, som kunde anses äga fysiska förutsättningar för att förvärva vana vid ar— betet. I den mån yrkesskicklig arbetskraft erfordrades, skulle dock sådan självfallet komma till användning.

Vidare underströks värdet av arbeten. som kunde bedrivas jämväl vin- tertid. '

Av vikt är uppenbarligen, att en anordning med beredskapsarbeten kan underkastas anpassning efter läget på arbetsmarknaden. Det ansågs emel- lertid orimligt att kräva samma elasticitet, som utmärkte reservarbetena

• Sida 68
•  Original

tack vare arbetslöshetskommissionens rätt att efter gottfinnande nedlägga eller helt avbryta ett påbörjat arbete. Ett sådant krav skulle stå i bestämd strid mot den grundläggande principen, att vid valet mellan från arbetslös- hetssynpunkter likvärda uppgifter de mest angelägna skulle hava företräde. Emellertid räknades med att erhålla en tillfredsställande anpassningsförmåga hos beredskapsanordningen på andra vägar.

Då ett stort antal arbetsföretag kunna avslutas på kort tid, skulle dylika företag av Kungl. Maj:t utnyttjas i anpassningssyfte så långt de stode till buds. Genom desamma räknades jämväl med att kunna taga hänsyn till arbets- löshetens säsongväxlingar.

Vissa större arbeten t. ex. större vägförbättringar, vissa hamnbyggnader samt telegrafverkets linjearbeten m. fl. beräknades utan större olägenheter kunna utföras i etapper, vilka var för sig skulle kunna färdigställas på kort tid. Möjligheten till sådan uppdelning av större företag i mindre skulle utnyttjas i all den utsträckning, som erfordrades ur elasticitetssyn- punkt.

Därjämte framhölls. att även om ett antal arbeten måste slutföras efter det lågkonjunkturen börjat giva vika, detta förhållande icke borde vara ägnat att ingiva allvarligare betänkligheter från allmänt ekonomiska syn- punkter.

Slutligen underströks, att riksdagen såsom anslagsbeviljande alltid hade möjlighet att år för år bestämma den maximala omfattningen för verksam- heten.

En väsentlig skillnad mellan beredskapsarbeten och reservarbeten utgör Iönefrågan. Någon ändring av de principer, som i avseende härå fastställts för de äldre beredskapsarbetena, ifrågasattes icke enligt Kungl. Maj:ts före- varande förslag till beredskapsarbeten. Med den öppna marknadens löner skulle alltså förstås de löner, som antingen innefattades i gällande kollektiv— avtal för förekommande slag av arbeten eller ock, där kollektivavtal icke upp- rättats. eljest vore gängse å orten för dylika arbeten. Ackordsprissättningen måste naturligtvis i sådana fall, då gällande kollektivavtal icke innehölle be- stämmelser därom, ske med hänsyn till de anspråk, som rimligen kunde ställas på den fullgoda och, i de fall speciell yrkesutbildning erfordrades, yrkeskompetenta arbetskraften. För arbetare, som anställts oaktat de icke förvärvat tillräcklig kompetens eller tillräcklig vana vid arbeten av det slag. varom fråga vore, erfordrades en viss tids träning i arbetet, innan de i all- mänhet kunde räkna med ur försörjningssynpunkt tillräckligt hög inkomst av ackordsarbete, som prissatts med tanke på den fullgoda och kompetenta arbetskraften. Därest i gällande kollektivavtal föreskrivits, att i avtalen fixe- rade tidlöner skulle tillförsäkras arbetarna, även om ackordsförtjänsten icke överstege tidlönsförtjänsten, skulle åtgärder vidtagas för att åstadkomma jämkningar i föreskrifterna, om vid arbetena sysselsattes icke vana arbetare. Härvid förutsattes att överenskommelser träffades med vederbörande arbetar- organisationer.

Avsikten med beredskapsarbetena var att bereda största möjliga antal

• Sida 69
•  Original

arbetslösa sysselsättning. Med hänsyn härtill övervägdes särskilda anord- ningar för fördelning av arbetstillfällena.

Såsom den lämpligaste anordningen för dylik fördelning upptogs tanken på förkortad arbetstid. Sådan begränsning kunde exempelvis ske genom för- kortning av arbetsveckan från 48 till 40 timmar.

Vidare ansågs den utvägen kunna väljas. att anställa arbetare endast under viss på förhand bestämd tid. Denna metod kunde tillämpas vid alla arbeten. som påginge tillräckligt länge. Emellertid skulle den endast i undantagsfall komma i tillämpning. Om nämligen exempelvis ett byggnadsföretag eller en brobyggnad skulle taga mycket lång tid i anspråk, torde införandet av ny, eventuellt ovan arbetskraft kunna få ofördelaktiga verkningar på arbetet, framför allt ur kostnadssynpunkt.

Inskränkning av arbetstiden skulle äga rum enligt Kungl. Maj:ts bestäm- mande, dock att vederbörande företagare — statlig myndighet, kommun, väg- styrelse eller enskild — ägde avgöra efter vilken princip inskränkningen skulle ske.

Övertidsarbete finge ej förekomma annat än i absolut tvingande fall. I den mån arbetslöshet trots de ökade arbetstillfällena bleve kvar i jäm- förelsevis stor utsträckning, måste till en viss grad en reglering av utväljan— det av arbetskraft ske. Ett dylikt reglerande medförde som konsekvens, att åt de verk och myndigheter eller enskilda, som skulle utföra arbetena, icke kunde medges ett fritt val bland tillgänglig arbetskraft. Kunde ett sådant medgivande icke lämnas, bleve det emellertid nödvändigt att föreskriva, att arbetskraftens uttagande skulle verkställas av de lokala organen och gå ge- nom den offentliga arbetsförmedlingen.

Avsikten med en samhällsreglering av uttagandet utav arbetskraft måste självfallet vara att i främsta rummet bereda sysselsättning åt de arbetslösa, som hade största behov av arbete. Då emellertid arbetsförmedlingsanstalter- na icke hade till uppgift att vid anvisningen av platser taga någon hänsyn till den platssökandes behov, ansågs själva uttagningen av arbetskraften böra ske genom annat organ.

Redan tidigare hade i vissa fall den metoden tillämpats, att de lokala ar- betslöshetskommittéerna givit arbetsförmedlingen listor på de personer, som anvisats visst bestämt reservarbete. Denna metod gjordes enligt Kungl. Maj:ts förslag till allmän regel. Självklart förutsättes därvid, att lokala arbetslös- hetskommittéer alltjämt skulle finnas och att de arbetslösa skulle anmäla sig såväl hos arbetsförmedlingen som hos det lokala arbetslöshetsorganet. I sådana kommuner, där arbetslösheten vore ringa och arbetslöshetskommitté icke funnes, skulle dess uppgifter fullgöras av annat kommunalt organ. t. ex. kommunalnämnden. Då arbetsförmedlingen icke vore så organiserad, att kontor eller ombud, för vilkas verksamhet statsbidrag utginge, funnes på alla de platser, där arbetslöshet kunde råda, skulle ledamot av arbetslöshetskom- mittén tjänstgöra som ombud för arbetsförmedlingen. På detta sätt skapades en jämförelsevis smidig organisation för samarbete mellan arbetsförmedling och lokala arbetslöshetsorgan.

• Sida 70
•  Original

Vid utväljandet av arbetskraft skulle arbetslöshetskommitté bedöma de ar- betssökandes behov i huvudsak efter längden av deras arbetslöshet. Andra regler för prövning av behov av arbete ansågos icke vara nödvändiga.

Vid urvalet av arbetskraft skulle vidare iakttagas en karenstid för den ar- betslöse om minst 14 dagar.

Arbetslöshetskommittéerna skulle vidare tillse, att arbetaren icke vore in- dragen i arbetskonflikt (deltagare i strejk eller föremål för lockout), vilket självfallet gällde arbetsnedläggelse både vid beredskapsarbeten och andra företag. Arbetaren skulle vara skyldig att antaga honom anvisat arbete. där han icke kunde anföra särskilda, av arbetslöshetskommittén godtagbara skäl för arbetsvägran, vid äventyr att eljest all slags arbetslöshetshjälp undan- droges honom. Om arbetaren utan giltiga skäl lämnade beredskapsarbete, skulle motsvarande påföljd gälla.

Person, som blivit arbetslös i anledning av konflikt, skulle äga att utan hänsyn härtill erhålla sysselsättning vid beredskapsarbeten, såvida han icke vore direkt indragen i konflikten. Avgörande för omdömet, huruvida de arbetslösa skulle anses stå utanför eller vara inblandade i arbetskonflikterna. skulle vara, om de på ena eller andra sättet materiellt stödde den ena av de stridande parterna, och icke, om de eventuellt någon gång i framtiden kunde få skada eller gagn av en konflikts utgång. Denna principiella ståndpunkt ahsågs tillgodose anspråket på statens neutralitet i striderna på arbetsmark- naden.

Beträffande arbetskonflikter framhölls ytterligare. att frågan om dylika konflikter för flertalet arbeten icke krävde någon speciell lösning. I den mån arbetena vore sådana. för vilka bidrag utgått till annan företagare än staten, syntes detta utan vidare vara klart. Därest exempelvis arbetskonflikt upp- stode vid bostadsbygge, för vilket enskild eller kommun erhållit subvention, bleve konflikten att behandla på samma sätt som om konflikt uppstode vid ett bygge i enskild eller kommunal regi. Motsvarande gällde beträffande väg- arbete med statsbidrag. I en mängd fall skulle arbeten, som utfördes tack vare medel från beredskapsanslag, enligt gällande lag om kollektivavtal kom- ma att omfattas av bestämmelserna rörande arbetskonflikter i kollektivavtal och i nämnda lag.

Vare sig arbetena komme att vara underkastade dylika bestående regler eller icke, funnes det givetvis anledning för såväl de ordinarie förliknings- organen som även för Kungl. Maj:t att med särskild uppmärksamhet följa arbetstvister vid arbeten av ifrågavarande slag för att i möjligaste mån söka förebygga arbetsinställelser. Skulle i särskilda fall inträffa. att vederböran- de arbetarorganisation eller arbetargrupp hindrade en uppgörelse genom upp- ställandet av ohållbara krav eller genom att motsätta sig sådana modifika- tioner i gällande avtal. som betingades av hänsyn till arbetslösheten, kunde det finnas skäl att låta tills vidare anstå med arbetets utförande.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle en avveckling av arbetslöshetskommis— sionens verksamhet ske. Det ansågs därvid icke lämpligt att samtliga i gång varande arbeten vid en viss tidpunkt nedlades, med risk för att vissa av dem

• Sida 71
•  Original

kanske icke alls och andra endast efter längre eller kortare uppehåll skulle komma att fortsättas. Det ansågs i stället ligga i sakens natur, särskilt in- nan det nya systemet med beredskapsarbeten kommit helt i gång, att de ar— betsföretag, som redan påbörjats till arbetslöshetens bekämpande. fortfaran- de skulle utnyttjas för detta ändamål. I den mån emellertid av kommissionen bedrivna arbetsföretag kunde övertagas av statliga organ, till vilkas normala arbetsområde de hörde —— t. ex. vissa för domänstyrelsens räkning utförda ar- beten på kronoparkerna — skulle sådant överlämnande snarast möjligt ske. I de fall, då överenskommelse med vägdistrikt eller kommuner om omedelbart fortsättande av bedrivna arbeten kunde komma till stånd, skulle sådan över- enskommelse träffas. På de arbetsplatser åter, där överlåtande icke på nu angivet sätt kunde komma till stånd, skulle arbetet tills vidare fortsättas ge- nom arbetslöshetskommissionen.

Detta innebar emellertid icke. att gällande villkor för reservarbetena skulle fortbestå. Vare sig arbetena skulle utföras av arbetslöshetskommissionen eller annat organ, skulle de erhålla samma karaktär som övriga arbeten. Så- lunda skulle exempelvis löne- och övriga anställningsvillkor bliva desamma. som skulle gälla enligt förslaget i allmänhet.

Arbetslöshetskommissionens uppgift skulle alltså inskränkas till att vara ett organ för slutförande av den dittillsvarande arbetslinjen.

För de av Kungl. Maj:t föreslagna beredskapsarbetena skulle alltså, så- som av den lämnade redogörelsen i stort sett framgår, gälla följande huvud- regler:

1. Vid valet av beredskapsarbeten skulle hänsyn tagas till följande syn- punkter:

a) Angelägna arbeten skulle hava företräde framför mindre angelägna.

b) Intet slag av arbete skulle principiellt vara uteslutet från anslag. 0) Arbetet skulle vara obestridligt allmännyttigt. (1) Arbete, som lämpade sig som vinterarbete, skulle äga företräde fram- för annat arbete.

e) Det arbete skulle äga företräde, som direkt och indirekt gav större antal arbetare sysselsättning. _

f) Orter med stor arbetslöshet skulle vid valet mellan olika beredskaps- arbeten under i övrigt lika förhållanden hava företräde framför orter med mindre arbetslöshet.

2. I fråga om beredskapsarbetens anordnande skulle gälla:

a) Vid arbetena skulle tillämpas samma löner, som å den öppna arbets- marknaden plägade utgå för arbeten av det slag, varom fråga vore.

b) Arbetena skulle påbörjas inom föreskriven tid.

c) Inskränkning av arbetstiden skulle i allmänhet äga rum enligt Kungl. Maj:ts bestämmande. dock att vederbörande företagare —— statlig myndighet. kommun, vägstyrelse eller enskild — avgjorde efter vilken princip inskränk— ningen skulle ske.

• Sida 72
•  Original

d) Övertidsarbete skulle ej få förekomma annat än i tvingande fall.

e) Central regi, motsvarande den som utövades av arbetslöshetskommis- sionen beträffande de statliga reservarbetena. skulle icke förekomma.

f) Regi och arbetsledning skulle utövas av vederbörande företagare: stat- lig myndighet, kommun, vägstyrelse eller enskild.

g) Ä arbeten, som icke utfördes av statlig myndighet, borde den kontroll, som erfordrades, i allmänhet ske av central myndighet eller. i fråga om väg- och broarbeten, av länsstyrelserna.

3. Beträffande arbetskraftens uttagande skulle gälla:

a) Arbetskraften skulle anvisas genom den offentliga arbetsförmedlingen i enlighet med uppgifter från de lokala arbetslöshetsorganen. i regel arbets- löshetskommittéerna, angående de personer, som uttagits till beredskapsar- bete. De arbetslösa skulle anmäla sig såväl hos arbetsförmedlingen som hos det lokala arbetslöshetsorganet.

b) Kungl. Maj:t skulle med hänsyn till arbetslöshetssituationen bestämma, från vilka orter arbetskraft skulle uttagas till visst arbetsföretag.

c) Vid uttagandet till arbete skulle arbetslöshetsorganet bedöma de sö- kandes behov i huvudsak efter längden av deras arbetslöshet, därvid hän- syn icke ensamt skulle tagas till vederbörandes sista arbetslöshetsperiod. En karenstid om minst 14 dagar skulle iakttagas. I övrigt skulle arbetslös- hetsorganet söka så rättvist som möjligt mellan de arbetslösa fördela genom beredskapsarbetena skapade arbetstillfällen. För arbeten, som krävde yr- kesskicklighet. skulle endast yrkesarbetare uttagas. Från de egentliga grov- arbetena skulle däremot arbetare från andra fack icke utan vidare uteslutas.

d) Arbetsgivaren skulle vara skyldig att mottaga den anvisade arbets— kraften, i den mån ej särskilda förhållanden förelåge.

o

4. I avseende a arbetskonflikters inverkan på arbetares rätt att erhålla sysselsättning vid beredskapsarbeten skulle gälla: Utestängda från anställning vid beredskapsarbeten skulle vara arbetare, vilka befunne sig i strejk eller vore föremål för lockout på grund av arbets- konflikter. Utestängda skulle likaledes vara arbetare, som, utan att giltig anledning förelåge, vägrade antaga anvisat beredskapsarbete eller lämnade sin anställning vid sådant arbete.

5. Beträffande övergången till det nya systemet skulle gälla följande regler:

a) Av arbetslöshetskommissionen bedrivna statliga reservarbeten skulle av kommissionen fortsättas endast i den mån de icke lämpligen kunde över- tagas av annan företagare.

b) Statskommunala arbeten skulle övergå till beredskapsarbeten. i den mån vederbörande kommun så önskade.

c) Vid arbeten, som i fortsättningen komme att bedrivas som statliga eller statskommunala reservarbeten, skulle från tidpunkt, som Kungl. Maj:t be- stämde, beträffande löner gälla samma regler som för beredskapsarbeten.

• Sida 73
•  Original

1933 års system.

Kungl. Maj:ts förslag till 1933 års riksdag antogs icke oförändrat. Det system, som av riksdagen utformades. har i denna redogörelse betecknats 1933 års system.

Riksdagen delade Kungl. Maj:ts uppfattning därom, att arbetslinjen borde vara grundläggande för arbetslöshetspolitiken. Vid arbetslinjens utformning borde huvudvikten läggas vid arbeten på den öppna marknaden inom skilda delar av landet och inom olika yrkesfack. Därjämte skulle reservarbetena bibehållas, dock med betydande förändringar och utbyggnader i olika hän- seenden i förhållande till det tidigare reservarbetssystemet. Slutligen skulle arbetslinjen kompletteras med kontantunderstödsverksamhet och vissa spe- ciella åtgärder i anslutning därtill.

Den väsentligaste skillnaden mellan Kungl. Maj:ts förslag och riksdagens beslut bestod alltså däri, att den av Kungl. Maj:t föreslagna utformningen av systemet med beredskapsarbeten icke vann riksdagens godkännande samt att reservarbetsanordningen med statens arbetslöshetskommission så— som centralorgan bibehölls fastän i flera hänseenden modifierad.

För de arbeten eller åtgärder, för vilka skulle gälla öppna marknadens villkor, anvisades särskilda anslag å tillhopa i runt tal 100,000,000 kronor. I kap. V redogöres närmare för de sålunda till allmänna arbeten beviljade anslagen.

Till statliga och statskommunala reservarbeten anvisade riksdagen ett anslag å 55,000,000 kronor. Från detta anslag skulle jämväl bestridas kost— naderna för arbetslöshetskommissionens verksamhet liksom vissa andra utgifter. En närmare redogörelse för de principer, som av riksdagen fastslo- gos för reservarbetena, återfinnes i kap. VI.

I princip vann Kungl. Maj:ts förslag rörande arbetslöshetsanslagens finan- siering riksdagens godkännande. Anslagen skulle sålunda täckas av låneme- del med kort amorteringstid. För amorteringen skulle framför allt inkom- sterna av arvs- och gåvobeskattningen anlitas.

Den organisation av den samhälleliga hjälpverksamheten för arbetslösa, som beslöts vid 1933 års riksdag, har därefter i sina huvudrag blivit be- stående. Endast i fråga om vissa detaljer hava förändringar förekommit.

En återblick på den redogörelse, som lämnats i föregående kapitel, visar, huru till medio av år 1933 hjälpverksamheten i sin helhet varit samlad hos arbetslöshetskommissionen, som utövat den centrala ledningen enligt de di- rektiv, som lämnats av statsmakterna. Av redogörelsen framgår, huru så små- ningom nya synpunkter å hjälpverksamhetens utformning gjort sig gällande, huru försök med allmänna arbeten anordnats och huru slutligen förslag till en principiell omläggning av hjälpsystemet framlagts. Utvecklingen kom sålunda att gå därhän, att mot varandra ställdes två system, å ena sidan det äldre med reservarbeten och å andra sidan ett nytt med allmänna arbeten på öppna marknaden, syftande till såväl stimulering av produktionen som sysselsättning av de arbetslösa. '

• Sida 74
•  Original

Det beslut, som fattades år 1933, kan i viss mån sägas vara en kompromiss mella-11 de båda nämnda systemen men en kompromiss till förmån för det se- nare. Allmänna arbeten skulle anordnas i avsevärd omfattning under öpp- na marknadens inllkor och former. Därigenom skulle arbetstillfällen direkt åstadkommas och vidare skulle produktionen stimuleras genom köpkraftens stärkande och arbetstillgången följaktligen indirekt förbättras. Vid sidan härav skulle arbetslöshetskommissionen genom reservarbeten och understöd m. m. bereda hjälp åt personer, som drabbats av arbetslöshet.

KAP. V.

Allmänna arbeten. Av riksdagen beviljade anslag.

För budgetåren 1933/1934 och 1934/ 1935 hava betydande anslag till all- männa arbeten anvisats. Anslagen hava sammanförts under särskild av— delning av riksstaten beroende på sättet för deras finansiering.

För budgetåret 1935/1936 har däremot särskild finansieringsplan för an- slagen till allmänna arbeten icke ansetts erforderlig. Någon sammanställ- ning av anslagen under särskild avdelning av riksstaten förekommer där- för icke. Härav följer, att vissa svårigheter uppstå, då det gäller att avgöra vilka anslag, som skola betecknas som anslag till allmänna arbeten. I denna redogörelse hava de anslag medtagits, som i Kungl. Maj:ts proposition till 1935 års riksdag angående anslag till statliga och kommunala beredskaps- arbeten m. m. ingå i kalkylerna rörande effekten av arbetslöshetshjälpen under löpande budgetår.

Något försök till definition av begreppet anslag till allmänna arbeten ut- över den, som ligger i en uppräkning av anslagen, skall följaktligen icke göras.

De åsyftade anslagen återfinnas i följande sammanställning.

Tab. 21. Anslag till allmänna arbeten under budgetåren 1933/1934—1935/1936.

1 #

A n s 1 a g * 1933/1934 1934/1935 1935/1936 Summa

Statsbeställningar ...................... i 10,700,000 10,000,000 —- 20,700,0(')O Statliga beredskapsarbeten , 3,000,000 3,000,000 Kommunala beredskapsarbeten ........ i 8,500,000 7,000,000 Främjande av bostadsbyggande

a) i städer och stadsliknande samhällen 5,000,000 -— 3,000,000 8,000,000

b) på landsbygden .................. 18,000,0UO 8,000,000l 7.000.000 33,000,000

Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer.. — — 10,000,000 10,000,000

Lån till främjande av enskild företag-j

samhet ............................ & 10,000,000 3,000,000 —— 13,000,000

% 3,000,000 24,500,000

• Sida 75
•  Original

A n s 1 a g 1933/1934 1934/1935 1935/1936 Summa Subventioner till främjande av enskild företagsamhet ...................... 3,500,000 — -— 3,500,000 Skenfria korsningar .................... 7,000,000 2,500,000 — 9,500,000 Broar och hamnar .................... 6,000,000 6,500,000 —— 12,500,000 Vissa vägbyggnadsarbeten .............. —— 3,200,000 _ 3,200,000 Stensättning av vägar .................. — 4,000,000 — 4,000,000 Elektrifiering av banorna Laxå—Char- lottenberg, Södertälje södra—Eskilstuna med bilinjer och Uppsala—Gävle — 4,000,000 — 4,000,000 Statsbana Malung—Vansbro ............ 800,000 700,000 — 1,500,000 Förlag för understöd åt enskilda järnvägar 1,500,000 — — 1,500,000 Tillverkning av vagnar m. m. för statens _ järnvägar .......................... — 1,250,000 — 1,200,000 Vissa banarbeten m. m. för statens järn- _ vägar .............................. — 950,000 — 900,000 Bidrag till gödselvårdsanläggningar ...... 700,000 700,000 — 1,400,000 Lån till gödselvärdsanläggningar ........ 500,000 — — 500,000 Torrläggningsföretag, ägnade att mot— verka arbetslösheten ................ 4,000,000 4,000,000 —- 8,000,000 Bidrag för uppförande av Spannmåls— lagerhus ............................ — 300,000 —- 300,000 Bidrag till täckdikningar .............. 1,000,000 1,500,000 -— 2,500,000 Isbrytande undersöknings— och bevak— ningsfartyg för havsfiskets behov . . . . 550,000 — — 650,000 Byggande av nybyggesvägar ............ — 150,000 — 150,000 Väg— och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo .......................... 500,000 500,000 — 1,000,000 Vissa åtgärder å skogshushållningens om- råde m. m ........................... 475,000 900,000 —- 1,375,000 Vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å en- skildas skogar ...................... 5,000,000 3,500,000 — 8,500,000 Arbetarsmåbrukslånefonden ............ 7,500,000 8,000,000 10,000,000 25,500,000 Byggande av nytt fyrskepp ............ 367,000 75,000 — 442,000 Anskaffande av viss materiel för lots- verkets behov ...................... 75,000 — — 75,000 Undersöknings— och förberedande gruv- arbeten m. m. inom Västerbottens län 364,000 485,000 — 849,000 Väganläggningar från Adak—Kuorbevare malmfält till Slagnäs samt från Bjur— träsk till Orträsk och Högkulla inom Västerbottens län .................... 650,000 — — 650,000 Byggande av nytt tjänstefartyg för västra lotsdistriktet .................. —- 300,000 — 300,000 Lån till sammanslutningar av fiskare för främjandet av beredning och avsätt— ning av fisk m. m ................... —— 700,000 — 700,090 Vedeldningslånefonden ................ — 2,000,000 _— 27000900 Statliga byggnader .................... 12,321,400 9,734,250 9,080,350 31,136,000 Summa 108,102,400 8694-4250 42,080,350 237,127,000

• Sida 76
•  Original

Det torde knappast behöva påpekas, att de uppräknade anslagen icke an- visats enbart med den motiveringen, att de skulle bidraga till skapandet eller bibehållandet av arbetstillfällen. De hava givetvis därutöver till ändamål att tillgodose speciella intressen såsom behov av skenfria korsningar, fiske- hamnar m. m. I ett fall, nämligen beträffande de för budgetåret 1935/1936 anvisade anslagen till bostadsförbättringsverksamhet, kan till och med göras gällande, att det speciella intresset —— den sociala bostadsförbättringen — dominerar. Däremot kan självfallet icke påstås, att visst belopp avsetts för beredande av arbetstillfällen och visst belopp för den av sociala hänsyn betingade förbättringsverksamheten.

För övrigt bör beaktas, att den omständigheten, att vissa av de för budget- åren 1933/1934 och 1934/1935 eller ettdera av dessa budgetår anvisade ansla- gen t. ex. anslagen till skenfria korsningar, broar och hamnar samt sten- sättning m. fl. icke återfinnas för budgetåret 1935/1936 i förestående sam- manställning, icke betyder, att anslag för ändamålet icke anvisats för sist- nämnda budgetår. Det betyder endast, att anslagen för budgetåret 1935/ 1936 icke hänförts till anslag till allmänna arbeten.

Varför då denna uppdelning? Svaret härå har redan givits. Här skall endast belysas en annan sida av saken. Om nämligen vissa anslag icke längre räknas till anslag till allmänna arbeten, kan med fog frågas, om detta betyder, att staten återtagit sin nor- mala stödverksamhet å de områden, som med anslagen avses. Härå kan icke obetingat svaras ja, då vad som menas med statens normala verksam- het över huvud taget icke låter sig angivas. Man torde endast kunna kon— statera en tendens till minskning av statens hjälpverksamhet, samman- hängande med den förbättring av konjunkturläget, som ägt rum.

Slutligen må framhållas, att den upplåning, som ägt rum för finansiering av anslagen för budgetåren 1933/1934 och 1934/ 1935 till allmänna arbeten, inklusive reservarbeten, kommer att slutligt regleras under budgetåret 1936/ 1937. Då ursprungligen räknats med att amorteringen skulle pågå till om- kring år 1940, kan konstateras, att utvecklingen blivit betydligt gynnsammare än man från början vågat hoppas på.

Gällande regler för användningen av vissa anslag till allmänna arbeten.

Den närmast följande redogörelsen avser icke att uttömmande återgiva de principer, som gälla för användningen av samtliga anslag till allmänna ar- beten. En sådan redogörelse skulle kräva långt större utrymme än som kunnat anslås för ändamålet. Avsikten är endast att giva en allmän bild över statshjälpens utformning å vissa områden, därvid urvalet av de anslag, för vilka redogöres, ansetts böra ske bland dem, som vid behandlingen av verkställigheten av de allmänna arbetena komma att närmare uppmärk- sammas.

• Sida 77
•  Original

De anslag — t. ex. till broar och hamnar och vägbyggnader rn. m. — som regleras enligt tidigare gällande bestämmelser för statens allmänna bistånd till dylika företag, komma att i detta sammanhang förbigås, liksom ock de anslag, för vilkas användning icke gälla några som helst bestämmelser, av det slag, varom här är fråga, t. ex. anslagen till statliga byggnader.

Anslagen till statliga beredskapsarbeten användas i stort sett efter samma grunder, som gällde för de av 1931 och 1932 års riksdagar anvisade ansla- gen till beredskapsarbeten. Medlen fördelas sålunda av Kungl. Maj:t.

Vid utväljandet av arbetsobjekt skall jämsides med arbetslöshetssynpunk- ten tagas i beaktande, att till utförande allenast må ifrågakomma företag, varav den praktiska nyttan kan komma att stå i rimlig proportion till ned- lagda kostnader.

Ursprungligen användes anslagen endast för rent statliga företag. Vid 1934 års riksdag medgavs emellertid, att bidrag finge utgå till föreningar, andra sammanslutningar och stiftelser, vilka väl ej representerade rent statliga ändamål men ändock en så allmännyttig verksamhet, att de ur så- dan synpunkt bord-e komma i fråga till erhållande av medel ur anslagen till statliga beredskapsarbeten. Dylika bidrag utgå emellertid endast i en— staka undantagsfall och då starka skäl föreligga för bidrags beviljande.

I övervägande antalet fall hava de förslag, som blivit föremål för Kungl. Maj:ts prövning, inkommit från statliga myndigheter, som beretts tillfälle att framlägga sina önskemål.

Jämväl anslagsmedlen till kommunala beredskapsarbeten fördelas av Kungl. Maj:t. Vid avgörandet av frågan, om statens stöd för utförande av dylika arbeten skall lämnas eller ej, tages i första hand hänsyn till det procentuella antalet arbetslösa inom den sökande kommunen. Vidare beak- tas skattebördan inom kommunen, dennas tillgångar och skulder, kommu- nens utgifter i allmänhet för arbetslöshetens bekämpande och dylikt.

Statens hjälp lämnas i form av lån eller bidrag utan återbetalningsskyl- dighet. Största vikten vid avgörandet av formen för statens stöd tillmätes skattetrycket inom kommunen. Vid hög uttaxering beviljas bidrag och vid lägre uttaxering lån. Denna princip har dock, på sätt i det följande när- mare utvecklas, i visst avseende modifierats.

Lånens storlek bestämmes med beaktande av kommunens ekonomiska ställning. Antingen utgår lån med hela kostnaden för visst arbete eller med större eller mindre del därav. För lånen medgives ränte— och amorterings- frihet under fem år. För tiden därefter löpte ursprungligen ränta efter 41/2 procent, vilken räntesats sedermera nedsatts till 4 procent. Amorteringsti- derna hava i regel bestämts enligt samma principer, som tillämpas för andra kommunala lån.

Jämväl vid bestämmandet av bidragens storlek tillmätes uttaxeringen in- om kommunen största betydelsen. Ju större skattetrycket varit, desto större bidrag har beviljats. Hårt skattetyngda kommuner hava beviljats statsbi- drag med belopp, som uppgått till 90 procent av kostnaderna.

Kombinering av statsbidrag och lån till samma arbete har förekommit

• Sida 78
•  Original

allenast i undantagsfall. Det har nämligen visat sig, att, därest en kommun kunnat erhålla statsbidrag till viss procent, några svårigheter med anskaf— fande av återstående del av kostnaden genom lån i fria marknaden eller på annat sätt icke gjort sig gällande. '

Vid 1934 års riksdag medgavs möjlighet för Kungl. Maj:t att i de fall, då enligt förut angivna grunder endast lån, räntefritt i högst fem år, borde ifrågakomma, evalvera denna förmån i direkt statsbidrag, beräknat till 20 procent av lånebeloppet. Därjämte medgavs i fråga om användningsom- rådet motsvarande förändring, som förut angivits beträffande statliga be- redskapsarbeten. Län eller bidrag kunna alltså lämnas till föreningar, sam- manslutningar eller stiftelser av kommunal karaktär, såvida något vinstin- tresse ej är förenat därmed.

Ursprungligen lämnades statshjälp endast undantagsvis till kommuner, där antalet hos arbetslöshetskommittéerna anmälda arbetslösa utgjort mindre än 3 procent av kommunens totala folkmängd. Den sedermera inträdda allmänna nedgången i arbetslösheten har emellertid möjliggjort, att hjälp kunnat beredas även kommuner med mindre antal arbetslösa. Härtill har även bidragit nyssnämnda möjlighet att evalvera lån med räntefrihet i direkt statsbidrag, varigenom tillgängliga medel räckt till för tillgodoseende av ett betydligt större antal ansökningar. I regel har dock statshjälp ansetts icke böra förekomma till kommuner med mindre arbetslöshet än 1 51 11/2 procent av befolkningen.

Till främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen har, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, anvisats anslag för budgetåren 1933/1934 och 1935/1936. Det bostadsbyggande, som bedrivits med medel ur förstnämnda anslag, betecknas i det följande 1933 års verk- samhet till skillnad mot 1935 års verksamhet, som då avser den med stöd från sistnämnda anslag bedrivna byggnadsverksamheten.

Det torde vara lämpligt att i ett sammanhang redogöra för gällande be- stämmelser och därvid särskilt angiva, i vad mån reglerna för 1935 års verk- samhet utvidgats eller på annat sätt förändrats i förhållande till den tidiga- re verksamheten.

Statens bistånd i förevarande hänseende lämnas allenast i form av lån. Sådant kan enligt 1935 års verksamhet utgå till såväl ny- som ombyggnad. Enligt 1933 års verksamhet kunde endast lån till nybyggnad förekomma. Med ombyggnad avses härvid sådan ändring eller modernisering av bygg- nad, som ej är att hänföra till löpande underhåll.

Lån kan beviljas för alla slag av bostadsbyggnader, oavsett byggnadernas och lägenheternas eller byggnadsföretagens karaktär, och kan sålunda läm- nas till exempelvis enskilda byggmästare för uppförande av hyreshus med större eller mindre lägenheter, kooperativa bostadsföretag, egnahemsbyggare eller enskild fastighetsägare, som vill modernisera sitt hus. Byggnadsföretag i kommuns egen regi kunna dock icke ifrågakomma till erhållande av ny- eller ombyggnadslån. Ej heller kan dylikt lån utgå till byggnadsföretag, som- jämväl utan statligt stöd kan väntas komma till stånd under den närmare tiden.

• Sida 79
•  Original

Län skall städse förmedlas av vederbörande kommun. Förmedlingen av- ser i stort sett, att kommunen kostnadsfritt åtager sig den lokala administra- tionen och kontrollen men däremot —— med undantag för det fall, att lånet utbetalas under byggnadstiden —— icke kommunal borgen.

Med avseende å området för verksamheten — städer och vissa samhällen — behöver den administrativa indelningen ej vara utslagsgivande. Av be— tydelse är, huruvida tätare bebyggelse faktiskt föreligger på platsen för byggnadsföretaget. Byggnadsverksamhet inom ett egentligt jordbruksom- råde kan sålunda ej ifrågakomma, även om området är inkorporerat med en stad. Å andra sidan är ett bygge inom exempelvis ett villasamhälle i en landskommun icke nödvändigtvis uteslutet. I allmänhet torde gränserna för området för ifrågavarande verksamhet sammanfalla med dem, inom vilka hälsovårdsstadgans bestämmelser för stad äro tillämpliga. Härav följer så- lunda, att lån för bostadsbyggande inom ett municipalsamhälle kunna tän- kas förmedlade likaväl av landskommunen som av municipalsamhället.

Beträffande lånebeloppens storlek och inteckningssäkerhetens beskaffena het gäller såsom generell regel, att statslånet utgår dels mot säkerhet av in- teckning i omedelbar följd efter inteckningssäkerheten för den kredit, som erhålles på öppna marknaden, dels ock med belopp, som står i viss relation till öppna marknadens kredit, nämligen med en femtedel av denna kredits sammanlagda belopp. Den kredit på öppna marknaden, som sålunda i första hand lägges till grund för beräkningen av statslånets högsta medgivna be- lopp, skall vidare prövas vara på betryggande sätt ordnad (leverantörkre— diter och andra län av tillfällig natur få i allmänhet ej åtnjuta förmånsrätt framför statslånet). Statslånet må vidare utgöra högst 15 procent av fastig- hetsvärdet och skall ligga inom högst 90 procent av nämnda värde samt inom summan av brandförsäkringsvärdet och tomtvärdet.

I dessa regler kan med avseende å ombyggnadslån göras viss jämkning, då byggnadsföretagaren gör egen kapitalinsats eller andra särskilda om— ständigheter därtill föranleda. Ett överskridande av den angivna högsta belåningsgränsen kan emellertid ej ifrågakomma. Beträffande ombyggnads- lån gäller ytterligare ett principiellt betydelsefullt förbehåll, nämligen att. lånet i intet fall må utgå med högre belopp, än som motsvarar halva kostna- den för ombyggnaden.

Enligt 1933 års verksamhet utgick lån ursprungligen endast mot säkerhet av inteckning i fast egendom. Redan 1934 års riksdag medgav emellertid, att lån finge utgå mot säkerhet jämväl av inteckning i tomträtt. Lånen löpa till en början med 5 procent ränta och utan amortering. Vid en för alla till den ena eller andra verksamheten hörande lånen gemensam tidpunkt, som Kungl. Maj:t bestämmer, förvandlas lånen till amorteringslån. Annuiteten utgör därvid 71/4 procent, varav 41/4 procent motsvara ränta, 2 procent amor- tering samt 1 procent avsättning till en riskfond, avsedd för täckande av eventuella förluster på verksamheten. I den mån fonden ej tagits i anspråk för sådant ändamål, skall den användas till avskrivning å de senaste an- nuiteterna.

• Sida 80
•  Original

att hänvända sig till det kommunala förmedlingsorganet, vilket har att för- medla krediten samt att tillhandagå byggnadsföretagaren med närmare upp- lysningar. * . ; '

Ansökan om lån skall, ställd till statens byggnadslånebyrå, som utgör ett för handhavande å statens vägnar av verksamhetens administration inrättat organ, ingivas till förmedlingsorganet inom kommunen. Förmedlingsorganet översänder därefter jämte yttrande ansökningen till byggnadslånebyrån, som meddelar preliminärt beslut, huruvida lån beviljas och i så fall till vil— ket belopp, på vilka villkor och under vilka förutsättningar lånet, såvitt då kan bedömas, må komma att utgå. Sedan byggnadsföretaget fullbordats, verkställes besiktning och värdering av fastigheten, varefter byggnadslåne- byrån har att fatta slutligt beslut i ärendet.

Kontroll utövas dels av det kommunala förmedlingsorganet, dels ock av särskilda, utav byggnadslånebyrån för ändamålet utsedda värderingsmän.

Anslag—en till främjande av bostadsbyggande på landsbygden avs—e, såsom namnet anger, i första hand byggnadsverksamhet på rena landsbygden. Av det för budgetåret 1934/1935 anvisade anslaget medgav emellertid riksdagen, att ett belopp av högst 500,000 kronor fick användas för dylik verksamhet i municipalsamhällen. Vidare kunna medel ur anslagen disponeras för bo- stadsbyggande inom de delar av städerna, där häISOVårdsstadgans föreskrif- ter för landet gälla.

Statshjälpen utgår i form av förbättringsbidrag eller nybyggnadslån. Förbättringsbidragen utlämnas för ur hälsosynpunkt påkallade repara- tioner och andra förbättringsarbeten samt för uppförande av nya bostads- lägenheter i stället för förut befintliga, bristfälliga bostäder under förut- sättning dessutom att ifrågakommande bostadslägenheter, såvitt kan bedö- mas, äro behövliga för framtiden. Vidare skola sökandena — för att inom den närmaste tiden kunna genomföra byggnadsföretagen _ vara i behov av ekonomiskt bistånd och förbinda sig att enligt fastställd byggnadsplan och inom föreskriven tid utföra företagen. Som ytterligare villkor gäller, att bostadslägenheterna efter företagens genomförande skola uppfylla de krav, hälsovårdsstadgan föreskriver. Bidragsbeloppens storlek hänför sig till viss del av de för hela byggnadsföretagen beräknade kostnaderna. Den- na del skall i varje särskilt fall bestämmas med skälig hänsyn till sökandens förmåga att själv bidraga med penningar, material, transporter och eget ar- bete samt till den rätt, han må äga att för byggnadsföretaget av annan undfå ersättning, såsom t. ex. vid arrendeavtal. Bidraget bör i regel under- stiga 50 procent av totalkostnaderna. Det kan för varje särskild bostadslä- genhet uppgå till högst 1,000 kronor, dock i intet fall till mera än den å lägenheten i fråga belöpande andel-en av kostnaderna för företag, avseende flera lägenheter. Kostnaderna för byggnadsföretag av sistberörd omfattning skola, såvida icke annan fördelningsgrund finnes skälig, anses belöpa sig å de skilda lägenheterna i förhållande till deras golvytor. För en byggnad med exempelvis tre bostadslägenheter utgör alltså högsta bidrag samman- lagt 3,000 kronor.

• Sida 81
•  Original

För förbättringsbidrag, som i regel utbetalas i den mån byggnadsarbetet utföres, erfordras icke säkerhet annat än vid förskottsutbetalning.

Nybyggnadslånen skola löpa med 4 procent ränta från utlämnandet samt amorteras under en tid av 20 år med början året näst efter det, då bygg- nadsföretagen fullbordats. De äro i första hand avsedda att utgöra kom- plement till förbättringsbidrag i sådana fall, då icke enbart genom bidrag byggnadsföretagens utförande möjliggöres. Dessutom skola nybyggnadslån kunna beviljas i fall, då förbättringsbidrag icke kunna förekomma, näm- ligen till personer, som icke äro i behov av hjälp i form av bidrag men väl i form av lån för att byggnadsföretagen skola komma till stånd., Nybygg- nadslån lämnas för samma slags byggnadsföretag som förbättringsbidrag, dock icke för smärre reparationer och förbättringsarbeten och — med nyss- berörda undantag för behovet av ekonomiskt bistånd —— under samma för- utsättningar. Lånen avse sålunda större förbättringsarbeten liksom ny- byggnadsarbeten. Också i fråga om nybyggnadslån förutsättes, att lånta- garen själv skall svara för viss del av kostnaderna genom att tillskjuta pen- ningar, bestå material, utföra transporter eller deltaga i arbetet. Lånet får ej överstiga 70 procent av byggnadskostnaderna och kan uppgå till högst 3,000 kronor per bostadslägenhet. Utgår för samma byggnadsföretag så- väl nybyggnadslån som förbättringsbidrag, må dessas sammanlagda belopp ej överstiga 80 procent av kostnaderna och kan i dylikt fall nybyggnads- lånet uppgå till högst 2,000 kronor per lägenhet.

För återbetalning och förräntning av nybyggnadslån, vilket liksom för- bättringsbidrag kan utbetalas efter hand som arbetet fortskrider, skall stäl- las godtagbar säkerhet.

Rätt att tilldelas förbättringsbidrag eller nybyggnadslån tillkommer den, som äger eller är underhållsskyldig för ifrågakommande bostadslägenhet, alltså även arrendator av enskild jord såväl som av kronojord. Bostadslå- genhet, för vilken det allmänna _— stat eller kommun eller allmän inrätt- ning — är underhållsskyldig, faller utom verksamheten, som endast avser enskilda företag.

Verksamheten handhaves av dels hälsovårdsnämnderna för de olika om- rådena, dels hushållningssällskapens egnahemsnämnder, dels ock statens egnahemsstyrelse. Hälsovårdsnämnderna skola mottaga ansökningar, verk- ställa utredningar, yttra sig till egnahemsnämnderna om ansökningarna och kontrollera byggnadsföretagen. Egnahemsnämnderna hava att besluta an- gående bidrag och lån, utbetala dessa, förvalta säkerheterna m. m. Egna- hemsstyrelsen utgör klagoinstans beträffande egnahemsnämndernas beslut samt leder och övervakar verksamheten.

Kostnaderna för organisationen gäldas av statsmedel, dock skola kost- naderna för hälsovårdsnämndernas verksamhet bestridas av vederbörande kommuner.

De statsåtgärder, som finansieras med medel från anslaget till bostads— försörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer, hava en markerad bostadssocial syftning.

• Sida 82
•  Original

Åtgärderna från statens sida bestå dels i långivning för underlättande av produktion eller förvärv av bostadshus, innehållande lägenheter, lämp- liga att ställas till förfogande för barnrika familjer (bostadsanskaffningslån), dels ock i beredande av ärliga statsbidrag (familjebidrag), att utgå till för- billigande av hyran för de bostadslägenheter, som anskaffats för ändamålet.

Verksamhetsområdet omfattar städer samt stadsliknande samhällen och andra tätare bebyggda samhällen. Län och bidrag beviljas antingen ve— derbörande kommun eller också, under förmedling av kommunen, s. k. all- männyttigt bostadsföretag. Härmed menas företag, som av statens bygg- nadslånebyrå blivit erkänt såsom allmännyttigt.

Organ för kommuns förmedling av lån och bidrag (förmedlingsorgan) är, där kommunen ej annorlunda beslutar, i stad drätselkammaren och på lan- det kommunalnämnden eller municipalnämnden. Lån och bidrag beviljas av byggnadslånebyrån efter där gjord ansökan.

I princip avser ifrågavarande verksamhet att åstadkomma ett mellan stat och kommun fördelat bistånd till den bostadsförsörjning, varom fråga är, därvid statens bidrag huvudsakligen består av familjebidrag och kommu- nens av upplåtelse av tomt.

Byggnad, som kan komma till användning för bostadsförsörjning, skall vara av för ändamålet lämplig typ och storlek. Flerfamiljshus, som ny- byggas, skola innehålla lägenheter om minst 2 rum och kök.

Bostadsanskaffningslån beviljas för nybyggnad eller förvärv och förbätt-" ring av äldre fastighet samt utgår med högst 45 procent av värdet av fastigheten, sedan därifrån avräknats värdet av tomten. Innehar bostads- företag tomt allenast med tomrätt, skall lånet utgå med högst 45 procent av värdet å tomträtten och vad därtill lagligen hör. För bostadsanskaffnings- lån ställes säkerhet, vilken skall bestå av inteckning i fastigheten eller, där tomt innehaves allenast med tomträtt, i tomträtten, liggande mellan lägst 50 och högst 95 procent av fastighetens på nyss angivna sätt fastställda värde. Lån skall förräntas efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot. Denna utgör för närvarande 3.6 procent. Från dag, som bestämmes av byggnads- lånebyrån, skall bostadsanskaffningslån utgöra amorteringslån med fast annuitet. Lån skall vara slutamorterat inom 40 år i fråga om nybyggnad av sten och inom 30 år i fråga om nybyggnad av trä.

Bostadsföretag må beviljas bostadsanskaffningslån endast på villkor, att kommunen förbinder sig att dels, i den mån så erfordras, tillhandahålla företaget den del av fastighetskapitalet, som överskjuter det genom lån av statsmedel erhållna, utan rätt att å sålunda tillskjutet kapitalbelopp åtnjuta ränta och amortering i vidare mån än som av byggnadslånebyrån prövas skälig, dels fritt ställa tomt till förfogande eller på annat sätt utan kost- nad för företaget svara för den del av fastighetskapitalet, som motsvarar tomtens värde, dels ock gentemot staten ansvara för den förlust, som kan uppkomma genom försummad hyresbetalning.

Familjebidrag beviljas kommun eller bostadsföretag för att såsom hyres— avdrag tillgodokommabarnrika familjer. Hyresavdragen utgöra viss pro-

• Sida 83
•  Original

cent av de standardhyror, som byggnadslånebyrån efter förslag av kom- munen eller bostadsföretaget fastställer för de särskilda lägenheterna. Av- draget uppgår till 30 procent för familj med 3 barn, 40 procent för familj med 4 barn samt 50 procent för familj med 5 eller flera barn. Såsom barnrik anses familj bestående av, förutom en eller flera vuxna personer, 3 eller flera minderåriga, helt eller delvis försörjda barn. Har bostadsan— skaffningslån ej erhållits, må familjebidrag beviljas, allenast där fastigheten genom kommunens försorg eller eljest på ett betryggande sätt är så finan- sierad, att standardhyrorna kunna hållas vid belopp ej överstigande dem, som kunna antagas hava blivit bestämda därest bostadsanskaffningslån be- viljats. Familjebidrag utgår under det antal år, som omfattas av amorte- ringstiden för bostadsanskaffningslån för fastighet. Har sådant lån ej er— hållits, utgår bidraget för den tid, som av byggnadslånebyrån prövas skälig, dock högst under 10 år. Efter medgivande av byggandslånebyrån må hy- resgästen, på villkor som kommunen finner lämpliga, vid uthyrning av en- familjshus tillförsäkras rätt att framdeles förvärva huset.

Anslagen till skenfria korsningar avse att bereda medel till ombyggnad av korsningar mellan väg och järnväg, så att trafiklederna komma att lig- ga i olika plan. Av statsmedel bestridas samtliga kostnader med undantag av dels visst bidrag från vederbörande järnväg — statlig eller enskild — dels ock en fjärdedel av kostnaderna för eventuellt erforderlig markupplåtelse, vilken sistnämnda kostnadspost bestrides av de väghållningsskyldiga. Järn- vägens bidrag motsvarar i allmänhet kapitaliserade värdet av årlig bespa- ring av bevakningskostnader och uppgår i genomsnitt till 10 procent av an- läggningskostnaderna.

Ansökan om statsbidrag göres hos Kungl. Maj:t. Bland statens utlåningsfonder ingår den s. k. gödselvårdslånefonden, som bildats för att underlätta tillkomsten av ändamålsenliga gödselvårdsanlägg- ningar. Med hänsyn till det arbetstillskott anordnandet av anläggningarna medför hava anslag anvisats till bidrag till gödselvårdsanlåggningur. För bidrag från dessa anslag gälla i huvudsak samma regler som för lån till gödselvårdsanläggningar. Bidrag utgår med högst 25 procent av den be- räknade kostnaden för den med bidraget avsedda anläggningen. Samman- lagda beloppet av för anläggningen beviljade statsbidrag och lån av stats- medel får ej överstiga 2,000 kronor och ej heller utgöra mer än 75 procent av den beräknade kostnaden. Bidrag-en kunna beviljas ägare eller brukare av åker eller annan odlad jord, oberoende av fastighetens storlek och bruk- ningstidens längd.

Bidragen sökas hos hushållningssällskapen, vilka, därest de önska erhål- la statsanslag för utlämnande av statsbidrag, skola till lantbruksstyrelsen ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökan.

Bidrag från anslaget till torrläggningsföretag, ägnade att motverka arbets- lösheten, utgå efter samma villkor, som gälla för lån ur statens avdiknings- lånefond. Företagen avse i och för sig höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller ständig slåtter- eller

• Sida 84
•  Original

betesvall. Bidragen beviljas av Kungl. Maj:t. De få ej överstiga 50 pro- cent av godkända kostnaden för företaget.

Från anslaget till bidrag till uppförande av spannmålslagerhus kan eko- nomisk förening, som tilldelas lån från spannmålslagerhusfonden, tillika be- viljas bidrag av statsmedel utan återbetalningsskyldighet till belopp, motsva- rande högst 15 procent av den beräknade anläggni'skostnaden. Samman- lagda beloppet av bidrag och lån får dock icke överstiga 85 procent av an- läggningskostnaden, i vilken tomt ej får inräknas. Bidragen utd-elas av Kungl. Maj:t.

Anslaget till bidrag till täckdikningar disponeras för bidrag åt ägare eller brukare av åker eller annan odlad jord för verkställande av täckdikning. Vid bidragens beviljande fästes icke avseende vid fastighetens storlek eller brukningstidens längd. Bidrag utgår med belopp, motsvarande högst 25 procent av den beräknade kostnaden för företaget. Under ett och samma år beviljas dock icke bidrag till så högt belopp, att detta jämte bidragstagaren under året beviljat lån från täckdikningslånefonden överstiger 5,000 kronor. Samma person får ej heller innehava bidrag och häfta i skuld för lån till högre belopp än sammanlagt 10,000 kronor, såvida ej Kungl. Maj:t i sär- skilda fall på framställning av lantbruksstyrelsen medgiver ökning av be- loppet. Sammanlagda beloppet av statsbidrag och täckdikningslån får högst uppgå till, där fråga är om täckdikning med rör, hela den beräknade kost- naden, dock ej mer än 500 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att förbättras genom företaget, samt, där fråga är om täckdikning med annat material, fyra femtedelar av den beräknade kostnad—en, dock högst 350 kro- nor för hektar av jorden.

Bidragen sökas hos och utlämnas av vederbörande hushållningssällskap. På framställning av skogsvårdsstyrelse beslutar Kungl. Maj:t om anvi- sande till styrelsen av medel att utdelas från anslaget till väg- och flottleds- byggnader d skogar i enskild ägo. Bidrag kan utgå allenast till företag, som avse nybyggnad av väg eller flottled eller sådan omläggning eller förbättring av förut befintlig väg eller flottled, att denna först genom sagda åtgärd kan fylla det med densamma avsedda ändamålet. Bidrag kan beviljas med högst 25 procent av godkända kostnaden för företaget.

Anslaget till vissa tillfälliga skogsvärdsätgärder ä enskildas skogar tjänar liksom flertalet här berörda anslag samtidigt två ändamål, nämligen i detta fall beredande av ökade arbetstillfällen inom skogsbruket och främjande av skogsvården. Från detsamma utgå bidrag till skogsutdikning och skogsod- ling. Bidragen utdelas av vederbörande skogsvårdsstyrelser, sedan Kungl. Maj:t på framställning ställt medel till styrelsernas förfogande. För utdik- ning utgå bidrag med högst 60 procent av den för företaget godkända kost- naden och för odlingsföretag med högst 50 procent.

Från arbetarsmåbrnkslånefonden utlämnas lån till landskommun i ända- mål att giva skogsarbetare samt därmed likställd arbetare såsom exempelvis flottningsarbetare, lantarbetare, stenhuggare och fiskare tillfälle att förvärva mindre lägenhet, som är ägnad att bereda innehavaren utkomst genom jord-

• Sida 85
•  Original

bruk, drivet vid sidan av sådant förtjänstarbete, vilket icke kan anses giva erforderlig försörjning och sysselsättning.

Låneverksamheten, som står under överinseende av statens egnahemssty- relse, handhaves inom den kommun, där lägenheten i fråga är belägen, av särskilt utsedd arbetar åbruksnämnd eller, om verksamheten kan antagas få mindre omfattning, kommunalnämnden. Nämnden har att tillhandagå lånesökande med anskaffande av lämplig och välbelägen jord samt lämna ho- nom råd och hjälp med lägenhetens bebyggande och uppodling samt vad i övrigt sammanhänger med verksamheten.

Kungl. Maj:t beviljar på därom av kommunen gjord ansökan lånemedel ur arbetarsmåbrukslånefonden såsom arbetarsmåbruksstatslån. Härav utläm- nar nämnden lån, kallat arbetarsmåbrukslån, till jordsökande. Högsta lå- nebeloppet är 6,000 kronor.

Med avseende på återbetalningen och framtida förräntningen uppdelas lå- net i en amorteringsdel och en stående del. Den stående delen fastställes till belopp, motsvarande kostnaden för jordförvärvet jämte viss eventuell od— lingskostnad, dock högst till en tredjedel av hela länet. Amorteringsdelen, som utgör återstoden av länet, skall från och med det sjätte hela kalender- året från lånets beviljande återbetalas med en trettiondel årligen. Ä amorte- ringsdelen erlägges ej ränta. Ä den stående delen, som i regel ej är uppsäg- bar från kommunens sida, skall efter amorteringstidens utgång gäldas ränta enligt den räntesats, som Kungl. Maj:t bestämmer med hänsyn tagen till rän- tesatsen å den stående delen av egnahemslån för jordbrukslägenheter.

Som säkerhet för arbetarsmåbrukslån skall lämnas första inteckning i lä- genheten. För eventuell förlust å lånerörelsen svarar staten huvudsakligen. Kommunen ansvarar nämligen för lånemedlen i dess helhet endast intill dess amorteringsskyldighetcn inträder, d. v. s. till sjätte årets början och där- efter blott för en fjärdedel av uppkomma-nde förlust, varav återstoden faller på staten. '

Efter inrättandet av arbetarsmåbrukslånefonden finnes möjlighet till bil— liga lånemedel åt härför avsedda medellösa men skötsamma jordsökande. Framför allt kan härigenom hjälp lämnas familjeförsörjare, som på grund av säsongarbete eller av annan orsak blott tidvis hava arbete och som sakna egna medel att genom egnahemslän eller eljest förvärva sig ett mindre jord- bruk såsom stöd un-der återkommande tider av arbetslöshet. Förutom bo— stad erhåller innehavaren av arbetarsmåbruk möjlighet att hålla ett par kor och smådjur samt odla foderväxter, potatis och grönsaker m. m. för åtmin- stone det egna behovet emot en jämförelsevis ringa årlig amorteringsutgift, högst omkring 133 kronor, som följer från och med det 6:e till och med det 35:e året, varefter inträder ränteskyldighet, som medför årligt ränteutlägg av högst 80 kronor. För det år, under vilket arbetarsmåbrukslånet beviljats, samt för efterföljande 5 åren utgår ingen som helst avgift för lånet. I den mån lägre lån än 6,000 kronor utlämnas, minskas nämnda årsutgifter.

• Sida 86
•  Original

Verksamhetens omfattning.

För belysning av den med medel från anslag till allmänna arbeten be- drivna hjälpverksamhetens omfattning samlas vissa uppgifter inom social- departementet. Sålunda föres register för varje kommun, utvisande den hjälp, som kommit kommunen till godo antingen genom direkt anslag till exempelvis kommunala beredskapsarbeten eller genom anslag till företag inom kommunen. Med ledning av dessa register är möjligt att bedöma, huru de olika anslagen fördelats å skilda delar av landet.

Envar —— kommun, enskild eller annan —— som tilldelats statshjälp för visst företag är vidare skyldig att månadsvis avgiva rapport till socialde- partementet rörande den sysselsatta arbetsstyrkan. Dessa rapporter använ- das dels för komplettering av kommunregistren med uppgifter rörande sys- selsättningen inom kommunerna, dels ock för sammanställningar rörande sysselsättningseffekten av olika anslag.

Det statistiska material, som sålunda förefinnes inom socialdepartemen- tet, har anlitats för den följande redogörelsen för de allmänna arbetena. Därjämte hava vissa uppgifter från ämbetsverk och enskilda rörande de särskilda företagen stått till förfogande.

Vid bedömandet av hjälpverksamhetens omfattning måste i första hand klargöras, i vilken utsträckning anslagen till allmänna arbeten disponerats av Kungl. Maj:t, d. v. s. i vilken utsträckning de av riksdagen anvisade an- slagen anlitats för de med desamma avsedda ändamålen. En uppfattning härom erhålles av följande sammanställning över den 31 december 1935 odisponerade medel.

Tab. 22. Fördelning å anslag till allmänna arbeten av den 31 december 1935 av Kungl. Maj:t odisponerade medel.

Odisponerat

Anslag belopp

Statliga och kommunala beredskapsarbeten ...................................... 792,694 Främjande av bostadsbyggande:

a) i städer och stadsliknande samhällen ...................................... 205,400

b) på landsbygden .......................................................... 2,156,870 Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer ........ 9,792,640 Län och subventioner till främjande av enskild företagsamhet .................... 2,315,800 Skenfria korsningar ............................................................ 682.835 Broar och hamnar ............................................................ 428,120 Torrläggningsföretag, ägnade att motverka arbetslösheten ........................ 2.067 Bidrag till uppförande av spannmålslagerhus .................................... 19.865 Väg— och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo .............................. 152,38? Vissa åtgärder ä skogshushållningens område m. m ............................... 585,963 Vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar ............................ 457,438 Arbetarsmåbrukslånefonden .................................................... 10,000,000 Vedeldningslånefonden l,903,260

Summa kronor %),—195334

• Sida 87
•  Original

Till allmänna arbeten har, såsom förut angivits, för budgetåren 1933/ 1934—1935/1936 anvisats tillhopa 237,127,000 kronor. Av detta belopp hade Kungl. Maj:t alltså vid utgången av år 1935 disponerat 207,631,666 kronor.

Det belopp av 29,495,334 kronor, som vid nämnda tidpunkt återstod odisponerat, kan vid första påseende förefalla högt. Man måste emellertid ställa beloppet i relation till de anslag, som för budgetåret 1935/1936 anvi- sats till allmänna arbeten, sammanlagt 42,080,350 kronor. Vidare är att märka, att i s-ammanställningeningå två anslag, beträffande vilka dispositionen icke kunnat erhålla någon eller endast ringa omfattning under hösten 1935, nämligen anslagen till arbetarsmåbrukslånefonden och till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer. Förstnämn— da anslag skall nämligen en_ligt riksdagens beslut användas till arbetarsmå- bruksverksamhet under år 1936. Sistnämnda anslag åter avser ett i förhål— lande till övriga anslag nytt ändamål. På grund av det ansökningsförfaran- de, som måste äga rum, har verksamheten praktiskt taget icke kunnat kom- ma igång förrän efter nyåret. Ifrågavarande bägge anslag ingå i samman- ställningen med ett sammanlagt belopp av 19,792,640 kronor.

Av övriga i sammanställningen ingående anslag utvisar endast anslaget till vedeldningslånefonden, som anvisats för budgetåret 1934/ 1935, ett i för— hållande till anslagets storlek (2,000,000 kronor) odisponerat belopp av me- ra iögonenfallande storlek. Detta anslag är avsett för lån till landsting, kommuner och enskilda bränsleförbrukare dels för täckande av uppstående kostnader för utbyte av förefintliga kokspannor mot vedpannor eller in- montering av förugnar vid gamla anläggningar, dels ock för täckande av uppstående merkostnader vid installering av vedpannor i stället för kokspan- nor vid nyanläggningar. Anledningen till att anslaget anlitats så pass litet som skett torde närmast vara att söka i den omständigheten, att möjlig— heterna till billiga lån å allmänna lånemarknaden varit synnerligen goda under den tid anslaget varit tillgängligt.

De av Kungl. Maj:t disponerade medlen fördela sig under budgetåret 1933/ 1934 tämligen lika å de olika länen inom landet, dock med en viss förhöj- ning för de nordligast belägna. Under budgetåret 1934/1935 är denna för- höjning något mera markerad, men samtidigt kan konstateras en viss för- skjutning till förmån för trakter, där arbetslösheten icke visat samma ten- dens till återgång som å andra håll. Denna förskjutning framträder än tydligare under budgetåret 1935/1936. Samtidigt visar det sig, att de större städerna erhållit förhållandevis högre belopp än under budgetåret 1934/ 1935. Detta sammanhänger givetvis med den omständigheten, att anslag till bostadsbyggande i städer icke anvisats för sistnämnda budgetår, vilket däremot — icke minst av bostadssociala skäl —— är fallet för budgetåret 1935/1936.

Dispositionen av anslagen till allmänna arbeten utvisar sålunda en anpass- ning efter arbetslöshetsläget å skilda orter. Denna anpassning kan i princip givas så stor smidighet, man över huvud taget önskar. Emellertid måste hål-

• Sida 88
•  Original

Här-

Anslags- Antal ———————

belopp företag under

ut- förande

total- kostnader

] , 6

Statliga beredskapsarbeten. Allmänna vägar (inkl. gator) ............... 97,257

Stensättning .............................. — Järnvägsanläggningar ...................... 43.000 Utdikningar .............................. — Koloniseringsåtgärder ...................... . —— Kanaler och farleder m. m ................. 27,400 Skogsförbättrande åtgärder ................ 1 4,000 Dricksvatten— och avloppsledningsarbeten 7 298,653 1,045,343 245,000 78,778 18,28? 404,550 607,021 81,005 150,300 47,512 Andra arbeten ............................ 457.267 Summa 24,5oo,ooo 3,605,873

(DWQQO'DFOSI—åp— CD CD

Fiskehamnar ..............................

>_— 0 Flyghamnar ............................... Flygfält .................................. Byggnader för offentliga myndigheter ....... Byggnader för militära förläggningar ....... Andra byggnadsföretag ....................

b—lt—l Idi-I

,. 09

|.— wmmxtwwmw

_- .:.

Skjutban'or ................................

>.. C?!

Försvarsanläggningar ......................

I— O

Fornminnesrestanreringar ..................

).a —'I

H 07 p..- NJ

Kommunala beredskapsarbeten. Allmänna vägar (inkl. gator) ............... 60,62? Stensättning ............................... 86,519 Broar ..................................... ' 10,157 Dricksvatten— och avloppsledningsarbeten . .. l 1,428,848 Handelshamnar ............................ i 5 261,904 Kommunalhus och rådhus * ( 1,325,542

Högre allmänna läroverk och samskolor .. .. 1,757,418 Folkskolor och kommunala mellanskolor. . . . 3,514,761 Gymnastikhus, tennishallar och idrottsplatser _ 1,014,607 Lasarett och sjukhus ...................... 739,365 Badhus 160,730 Gasklocka ................................. — Andra byggnadsföretag ..................... 1,544,445 Kyrkorestaureringar ....................... 1,140,555 Värmeledningsarbeten ...................... 42,386

Summa 13,087,859

• Sida 89
•  Original

. v H . . v stressar-. ___ så)??? från de i . total— 22513; total- kostnader ROI.” 2 airliäi'la från material arbets- kostnader ej på— kostnader 225122; stats— andra m. m. löner borjade medlen medel 7 s 1 9 10 11 12 | 13 | 14 15 137.301 — — 234,558 229,608 4,950 — 93,113 141,445 — 1 40,000 40.000 40.000 — — 22,000 18.000 175.000 — — 218,000 218,000 — — 77,500 140,500 4,940 — — 4,940 4.940 — — 1,550 3,390 7,030 — — 7,030 7.030 — — 1.990 5,040 231,000 -— _ 258,400 246,400 — 12.000 122.769 135,631 — —— — 4,000 4,000 -— — —— 4,000 117,291 — —— 415,944 387.619 6.500 21,825 202,010 213.934 1,243,300 4 581,500 2,8?0,143 2,719,193 — 150,950 1,262,231 1,6(17,912 —- — — 245.000 245,000 —- — 163.000 82.000 — — — 78,778 78.778 — _ 47,422 31,356 28,600 — —— 46,88? 46,88? —— — 21,449 25,438 248,000 1 40.300 692,850 692,740 110 -— 389.841 303,009 436,72? —— —— 1,043,748 898,31?) 14,61? 130,812 612,902 430.846 15,000 — — 96,005 96.005 — — 41,748 54,25? 136,500 — —- 286,800 286,800 — —— 143.523 143.277 278.950 2 35,600 362,062 359.350 512 2,200 145,535 216,52? 194.048 1 39,000 690,315 662,788 — 27,52? 289,375 400,940 3,253,687 9 736,400 7,595.460 7,223,457 26,689 345.814 3,637,958 3,957,502 280.400 —- —- 341,022 272,400 —- 68,622 228,114 112,908 128,200 — —— 214.719 173,850 — 40.869 101,878 112,841 77,800 1 153,000 240,95? 168,410 —— 72,54? 154,395 86.562 106,800 4 356,470 l,892,118 1,228,860 — 663.258 1,352,634 539,484 6,486,300 — — 6,748,204 1,548,000 — 5,200,204 4,120,166 2.628,038 2,844,699 4 179,925 4,350,166 1,567,281 — 2,782,885 2,746,953 1,603,213 1,700,013 — — 3,457,431 1,300,355 — 2,157,076 2,070,110 1,387,321 3,254,704 20 303,479 7,072,944 4,634,823 — 2,438,121 4,298,090 2,774,854 280,85? 2 144,300 1,439,764 546,110 —- 893,654 945,156 494,608 6,121,232 1 170,900 7,031,497 1,531,360 — 5.500,137 4,327,655 2,703,842 580,200 3 428,150 1,169,080 403.248 -— 765,832 791.792 377,288 " 165,000 — — 165.000 33,000 — 132,000 91,786 73,21 4 1,897,105 ? 203,73?) 3,645,283 1,874,515 — 1,770,768 2,172,195 1,473,088 613.601 1 ?,940 1,762,096 918,236 — 843,860 921.911 840,185 44,950 — -— 87,336 38.690 — 48.646 61,125 26,211 24,581,861 43 1,947,897 39,617,617 16,239,138 — 23,378,479 24,383,960 15,233,657

• Sida 90
•  Original

Anslags- belopp

Antal företag

Här-

total— kostnader

under ut- förande

1

l

Främjande av bostadsbyggande. Bostadsbyggnadsföretag på landsbygden .....

Bostadsbyggnadsföretag i städer och stads— liknande samhällen ......................

Bostadsanskaffning åt mindre bemedlade, barnrika familjer (avser städer, stadslik- nande samhällen och andra tätare bebyggda orter) ...................................

Summa Skenfria korsningar. Skenfria korsningar ........................ Broar och hamnar. Broar .....................................

Havs- och flodhamnar, fiskehamnar ........

Summa

Vissa vägbyggnadsarbelen.

Allmänna vägar ........................... Stensättning av vägar.

Stensättning .............................. Vissa banarbeten m. m. för statens järnvägar.

Banarbeten m. m. Bidrag till gödselvdrdsanläggningar.

Gödselvårdsanläggningar ...................

Torrläggningsföretag, ägnade att motverka arbets— lösheten.

Utdikningar .............................. Bidrag till täckdikningar. Utdikningar ..............................

Väg— och flottledsbyggnader & skogari enskild ägo. Skogsförbättrande åtgärder ................ Vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar.

Skogsförbättrande åtgärder ................

Arbetarsmåbruksldnefonden. Koloniseringsåtgärder ......................

Bidrag till uppförande av spannmdlslagerhus. Spannmålslagerhus ........................ Byggande av nybyggesvägar. Enskilda vägar ............................ Statliga byggnader. Byggnader för offentliga myndigheter ......

Andra byggnadsföretag .................... Summa Summa summarum

33,000000

. s,000,000

10.000,000

39.342

261

25.439 39.62.3266

142 32.166,700

51,000,000

9,500,000

%12,500,000

91

42 43

25.581 71,789,966

31 2.765,646

15 2,940,730 21 3,829.104

12,5oo.oooi

3,200,000 4,000000 950.000

1.400,000

s,000,000 2,500000

1,000,000

8,500,000 25.500,000 300.000

150.000

%31,136,000

85

56 23 15

8.652

1 ,846 9.434

392

17.838 2,780

6

36 6,769,834

30 5,854,018 17 1,994,510 215.762

4,940,431

651 5,116,030 7,318 7,983,460

121 553.468

13.099 10,325,296 380 1,900,000 1,808,926 127.083

1,413,500 4.876,850

• Sida 91
•  Original

Av summa total- ! a v H ä r a v kostnader belöpa å _ Summa total— från de i . besluta— fran total- de men total— kostnader aäollmga andra från material arbets— kostnader ej på— kostnader ansgla s- stats— andra m. m. löner började medlån medel 7 I 8 | 9 10 | 11 12 13 14 15 13.869.569 7.18213,137.425 66.630.260 29.922.764 — 36.707.496 38.892.467 27.737.7931 10,961,026 36 3.324.092 46.451,818 7.729.600 — 38.722.218 27.871.090 l8,580,7282 460.800 — -—- 460.800 207.360 — 253.440 276.480 184.320 3 25,291,395 7.21816.461.617118,542.878 37,859,724 — 75.883.154 67.040,037 46.502,841 7.342.600 8 427.600 10.535.846 8.500.696 1.101.575 933.575 5.425.821 5.110.0254 5.612.200 -— —— 8.552.930 5,733.284 1,138.360 1.681.286 4.219.677 4.333.253 5 4.221.800 2 263.000 8.313.904 5,816,106 — 2.497,798 4.554.105 3.759.799 6 9.884.000 2 263.000 16.866.834 11.549.890 1,138.360 4.179.084 8.773.782 8.098.052 3.663,000 1 39.000 9.556.018 3.200,000 5.504.452 851.566 2,117.990 7,438.028 7 2.005,49O — — 4.000.000 4.000.000 ' -— — 800.800 3.199.200 8 747,000 — — 962.762 950.000 12.762 — 365.310 597.452 9

694.218 892 636.906 6.271.555 1.339.558 945.976 3,986.021 3.095,132 3.176.42310

11.228.870 106 605.110 16,950,010 7,909.560 4.506,770 4.533.680 4.250.000 12.700.01011

1:460270 928 765.700 10,209.430 2.366.650 3.240,000 4.602,780 4.588.610 5,620,82012

195-37.447 26 166.066 2.656,981 663.947 — 1.993,034 399.750 2.257.23113 3.955,628 783 818.619 15,099,543 6,724,123 — 8,375.420 259.749 14.839.79414 ? 9.750.000 450 2.250,000 13,900,000 13.685.139 ' — 214.861 9.730.000 4,170.00015

* _ — — 1,808.926 260.485 912.630 635.811 1.250,885 558,04116

583.118 —- — 710.201 149.813 108.000 452.388 84.050 626.151 17 1.694.100 1 50.000 3,157,600 3.157.600 —— -— 1,900.600 1,257,00018 22.941,550 2 210.000 28.028.400 27.978.400 — 50.000 16.820.557 11.207,84319 24,635,650 3 260.000 s1,1ae,ooo s1,1se,ooo — 50.000 18.721,157 12,464.843

• Sida 92
•  Original

las i minnet, att anslagen hava ett dubbelt syfte, nämligen att både skapa och bibehålla arbetstillfällen. I sistnämnda hänseende hava vissa arbeten t. ex. statliga byggnadsarbeten, som i och för sig måste utföras. igångsatts i större omfattning under lågkonjunkturen än som skulle hava skett under normala förhållanden för att därigenom bland annat bereda möjlighet för beställningar hos materiallevererande industrier. Dessa arbeten böra icke avbrytas, när konjunkturerna förbättras. Skenbart kan därför fördelningen av anslagen till dylika arbeten giva det intrycket, att vissa landsändar er- hållit en i förhållande till arbetslösheten därstädes väl stor del av den stat- liga hjälpen.

Kungl. Maj:ts disposition av anslagsmedlen är första steget på vägen mot arbetstillfällen. Det gäller därefter. att anläggningar och företag komma igång. Läget härutinnan vid senaste årsskiftet belyses av tabell 23.

Såsom av tabellen framgår, hava däri medtagits uppgifter om företagens totalkostnad—er samt dessa kostnaders fördelning å statsmedel och andra medel samt å materialkostnader och arbetslöner.

I omedelbar anslutning till den redogörelse, som lämnats rörande Kungl. Maj:ts disposition av anslagen, må framhållas. att de i tabellen ingående anslagsmedlen (kol. 11) understiga de av Kungl. Maj:t från samma anslag anvisade beloppen med 5.688,009 kronor. Härav belöpa 2.018,855 kronor å administrationskostnader. varjämte 3,669.154 kronor antingen återleve- rerats eller ställts till förfogande för myndigheter och andra utan att den 31 december 1935 ännu hava fördelats å företag.

En blick på tabellen visar, att de arbeten. som ingå däri. representera en total kostnadssumma av 301.470,061 kronor (kol. 10), varav kommuner, vägstyrelser och enskilda bidragit med 130,215.167 kronor (kol. 13).

Ä materialkostnader belöpa 154,924,991 kronor (kol. 14). Häri ingå vis- serligen kostnader för arbetsledning. men beloppet giver dock en föreställ- ning om den betydande utsträckning, i vilken industrierna beretts beställnin- gar till de olika företagen. Beloppet ger dock ingalunda någon uttömmande bild av denna de allmänna arbetenas indirekta effekt, då anslag till dylika arbeten ingå i tabellen med allenast 153.757.680 kronor (kol. 11). medan den 31 december 1935 disponerats 207,631.666 kronor av samtliga anslag till allmänna arbeten.

Av tabellen framgår vidare omfattningen av de skilda ändamål, som till- godosetts med medel från de i tabellen ingående anslagen. Åtgärder hava vidtagits till gagn för samfärdseln samt för jordbruk och skogsbruk. Ar- betarsmåbruk till ett antal av 2.780 hava åstadkommits. En omfattande förbättring av bostadsförhållandena på landsbygden och i städerna har upp- nåtts. Genom anslagen till beredskapsarbeten hava åtskilliga kommunala intressen tillgodosetts. Undervisningsväsendet har främjats genom bland annat nybyggnads- och reparationsbidrag till 156 folkskolor och kommu- nala mellanskolor. En koncentrerad bild av företagens och deras total- kostnaders fördelning å vissa huvudändamål erhålles av följande utdrag av tabell 23.

• Sida 93
•  Original

Tab. 24. Antal företag och totalkostnader för allmänna arbeten, till vilka medel beviljats under tiden 1/1 1933—”Vu 1935.

Slutförda företag Pågående företag Ej påbörjade S u m rn a Ä n (1 a m ä 1 ] Totalkost- Totalkost— Totalkost- Före— Tota kost— Antal nader Antal nader Antal nader tag nader Beredskapsarbclen. Statliga .......... 72 3.605.373 52 3.253.687 9 736.400 133 7.595.460 Kommunala . . . . 196 13,087.859 126 24.581.861 43 1.947.897 365 39.617.617 Summa 268 16,693.232 178 27,835,548 52 2.684.297 498 47,213.077 Sam/ärdsel. Skenf ria korsningar 31 2,765.646 52 7.342,600 8 427.600 91 10.535.846 Broar ............ 15 2.940,730 27 5.612.200 — —— 42 8.552.930 Hamnar ........ 21 3.829.104 20 4,221.800 2 263.000 43 8.313.904 Stensättning ...... 17 1.994.510 6 2.005.490 —— — 23 4.000.000 Banarbeten ...... 9 215.762 6 747.000 — — 15 962.762 Vägbyggnader . . . . 30 5.854,018 25 3.663.000 1 39.000 56 9,556.018

Summa 123 17.-599.770 136 23.592.090 11 729.600 270 41.921,460 Jordbruk o. skogsbruk.

Gödselvård ...... 6.730 4.940.431 1.030 694.218 892 636.906 3.652 6.271.555 Torrläggning 651 5,116.030 1.089 11,228.870 106 605.110 1.846 16.950.010 Täckdikning 7.318 7.983.460 1.188 1.460.270 928 765.700 9.434 10.209.430 Spannmålslagerhus 6 1.808.926 —— — — — 6 1.808.926 Flottleder ........ 121 553.468 245 1.937.447 26 166.066 392 2.656.981 Skogsvård ........ 13.099 10.325.296 3.956 3.955.628 783 818.619 17.838 15,099.543 Nybyggesvägar .. 28 127.083 87 583.118 — — 115 710.201 Summa 27.933 30.854.094 7.595 l9.859,551 2.735 2.992.401 38.283 53,706,646 Arbetarsmåbruk 380 1.900.000 1.950 9.750.000 450 2.250,000 2.780 13,900.000 Bostadsbyggen. Landsbygden 25.439 39,623.266 6.721 13.869.569 7.182 13.137.425 39.342 66.630.260 Städerna ........ 142 32,166,700 89 11.421.826 36 3.324.092 267 46.912.618 Summa 25.581 71.789.966 6.810 25.291.395 7.218 16.461.517 39.609113,542,87S Statliga byggnader .. 19 6.290.350 36 24.635.650 3 260.000 58 31,186.000 Summa summarum 54.324 145,128.012l16.705l130.964.234l10.469' 25,377.815 81.498!301.470.061

För åstadkommande av de i tabell 23 ingå-ende 81.498 företagen, repre- senterande en totalkostnad av 301.470,061 kronor, har krävts en statlig in- sats av 171.254,894 kronor (kol. 11 och 12). Mest fruktbringande har sta- tens insats varit beträffande bostadsförbättringsverksamheten, där statsmedel till ett belopp av 37,859,724 kronor åstadkommit byggnadsföretag för en totalkostnad av 113.542,878 kronor. Men även anslagen till kommunala be- redskapsarbeten och vissa jordbruks- och skogsanslag utvisa i förevarande hänseende gynnsamma resultat.

Huru gestalta sig de allmänna arbetena i sysselsättningshänseende blir nästa fråga.

• Sida 94
•  Original

1933

Juli .............. Augusti .......... September ........ Oktober .......... November ........ December ........

1934

Januari .......... Februari .......... Mars April ............ Ma j .............. Juni ..............

Summa juli 1933 _juni 1934

Juli ..............

September ........ Oktober .......... November ........ December ........

1935

Januari .......... Februari ..........

Summa juli 1934 —juni 1935

Juli .............. Augusti .......... September ........ Oktober .......... November ........ December ........

Summa juli— dec. 1935

Summa juli 1933 —dec. 1935

Beredskaps- arbeten

Bostads- byggande

Vissa Sten- Sken- Broar .. .. fria och vag- satt-

stat- liga

kom- mnnala

landet städer

kors- ham- byggn.- ning

. arbe- av nm .. gar nar ten vagar

9.330 12.126 12.844 11.633 1 1.203

5.649 5.681 5.513 5.644 4.295 2.992

1.898 3.365 6.136 7.590 11.279 15.178

435 —

1.625 322 6.103 376 7.675 2.408 6.779 2.314

9.002 3.792 9.971 4.883 10.757 7.681 12.896 12.476 13.866 18.998 14.696 24.161

70 328 241 1.500

17.686

17.931 29.569 57.1 15 97.878 139.662 214.184

Illlll lllll]

7.579 0 14.711 21.474 18.270 14.269 15.465

llllll llllll

77.489

10.435 13.338 12.412 10.655 16.489 22.845

16.976 14.621 16.776 13.457 20.017 14.732

76.220

19.056 22.107 22.246 23.326 20.146 15.874

18.810 17.355 19.088 20.114 23.464 19.804

93.805 77,411

13.975 35.638 13.203 38.428 11.497 41.687 12.217 48.611 12.193 44.594 7.788 33.776

7.201 29.850 5.840 28.423 8.843 29.970 9.660 33.920 11.562 42.795 11.336 45.252

576.164 118.691 94.418

221.692 63.475 16.456 — 227.360 71.817 19.301 —— 240.626 70.244 20.476 — 207.319 42.702 18.000 25.486 159.317 35.674 15.955 19.473 68.034 36.166 10.455 9.796

30.200 39.174 13.426 9.126 21.234 40.196 17.494 11.104 30.882 33.860 17.735 12.148 60.290 14.722 , 20.841 10.736 141.787 12.519 21.447 11.013 213.054 8.527 17.959 19.129

182.753

16.797 17.287 12.703 14.437 30.702 16.057

241.890

24.226 22.946 20.448 23.915 22.981 18.920

125.285 452.944

14.155 53.861 12.438 54.490 10.788 43.681 10.249 42.942 10.166 34.049 6.021 22.400

262.294 1.621,795 489.076 183.395 209.545 128.011

269.348 9.728 13.077 22.958 38.730 285.974 11.439 14.873 24.148 14.779 7.453

231.976 1.495 11.036 19.388 22.169 5.241 158.612 8.954 6.885 16.670 5.353 1.789 88.941 11.699 3.302 9.529 2.872 478

_- 13.261 21.192 22.000 6.968

107.983

368.225

133.438

450.046

63.817 251.423

282.907 781.778

1.297.145 43.815 62,434113.885105.903 30.786

3.495.104 631.082 317,894.417.S48 233.914 96.349

Såsom förut nämnts, är envar företagare, som erhållit medel ur anslag till allmänna arbeten. skyldig att månadsvis avgiva rapport till socialdepartemen-

• Sida 95
•  Original

tet rörande den sysselsatta arbetsstyrkan. En sammanställning av de sålunda inkomna uppgifterna återfinnes i tabell 25.

mau—09:01—

14 15 16 17 18 19

20 21 22 23 24 25

27 28 29 30 31 32

__ V' 8 Våg" Afbe- Lå 1'11 lSSa .. pann- ar— n 1 ban- Cigg" måls- Torr- Täck- Håål; _ ååå? små— Diver- Summ enskild arbe- ä (1 lager- läggning dikning ' å _ d bruks— se a företag- ten V r hus bygg- tgar er läne- samhet nader fonden — — — — — — — — 2.083 8.167 — — -— — -— — — — — 6.178 11.929 2.148 — —— — — —— —— 43.026 — 7.498 59.631 4.853 — —— -— — — — 117.350 — 11.094 143.155 12.433 — — — 17.467 30.402 — 137.655 — 8.109 213.852 29.816 —- 9.213 — 13.793 15.587 — 73.765 3.578 2.451 156.141 32.038 _ 11.734 — 17.442 11.210 — 34.052 2.967 4.089 132.663 45.069 —— 3.916 -— 9.879 13.220 -— 15.517 1.373 3.718 127.616 50.893 — 1.993 — 13.661 6.997 — 5.530 4.390 6.129 173.903 66.179 — 2.497 — 16.451 21.401 — 6.536 4.632 7.914 254.403 78.376 —- 4.460 — 35.775 21.148 — 9.694 10.586 8.239 353.217 92.168 —— 6.755 ' — 56.606 37.902 —— 18.418 18.675 11.907 517.248 104.052 — 40.568 — 181.074 157.867 — 461.543 46.201 79.409 2.151.925 518.025 — 15.337 3.538 69.494 26.648 494 45.785 24.623 12.524 602.542 127.325 — 26.952 4.494 98.053 23.083 1.692 78.901 30.842 14.156 709.711 136.806 484 26.785 3.279 85.238 15.023 297 57.388 35.287 16.119 689.562 150.341 582 32.235 5.297 64.561 68.502 3.443 208.177 33.587 21.456 858.350 160.846 2.510 39.117 7.135 43.818 79.644 320 225.528 20.894 18.367 788.710 163.959 2.449 53.416 4.856 38.228 56.005 5.051 127.666 12.265 10.082 531.393 141.997 2.770 31.179 2.374 22.420 30.000 1.807 18.265 3.839 13.864 302.549 192.063 4.575 10.276 1.446 . 21.408 5.990 2.449 18.381 2.112 12.878 244.541 208.047 3.561 6.788 1.076 26.015 19.624 — 12.071 3.512 10.950 263.914 233.994 3.632 11.592 878 34.245 20.699 593 5.395 8.062 9.436 295.248 224.778 3.228 3.533 763 49.556 37.898 1.125 5.519 21.573 11.852 443.803 223.190 2.576 7.557 571 59.008 45.006 4.123 15.038 37.864 9.183 551.276 197.728 26.367 264.767 35.707 612.044 428.122 21.394 818.114 234.460 160.867 6.281.599 2.161.074 2.785 9.556 216 91.705 44.649 6.320 37.740 46.225 8.460 719.393 204.855 2.787 25.420 48 85.466 46.754 6.863 69.535 51.621 7.025 761.346 220.427 2.651 29.585 48 86.306 62.030 6.663 87.199 64.974 7.016 759.807 213.626 3.312 34.319 260 73.597 97.085 8.697 182.230 50.292 5.762 838.402 223.642 3.308 51.832 240 77.828 105.183 15.499 235.533 28.295 4.161 818.040 227.180 1.952 48.187 — 23.048 76.816 14.061 92.140 14.820 2.964 454.207 185.565 16.795 198.899 812 437.950 432.517 58.103 704.377 256.227 85.383 4.351.195 1.275.295 43.162 504.234 36.519 1.231.068 1.018.506 79.497 1.984.034 536.888 275.664 12.784.719 3.954.394

• Sida 96
•  Original

Tabellen visar jämväl, i vilken takt de olika företagen kommit igång. Vid bedömandet av den snabbhet, varmed igångsättandet skett, bör beaktas, att 1933 års riksdagsbeslut förelåg först i slutet av juni nämnda år. Den admi- nistrativa prövningen kunde sålunda påbörjas tidigast under juli och augusti 1933. Vidare är att märka, att konfliktstillstånd rådde inom byggnadsfacket vid tidpunkten för riksdagens beslut samt att åtgärder för byggnadsarbetenas igångsättande enligt riksdagens direktiv måste anstå i avvaktan på konflik- tens avveckling. Då avtalsförhandlingarna ledde till resultat först i februari 1934, kunde de beslutade statliga byggnaderna och bostadsbyggandet i all- mänhet icke komma igång i någon större utsträckning förrän i mars 1934.

Av tabellen framgår endast antalet utförda dagsverken men icke antalet i arbetena sysselsatta personer. En något så när riktig uppfattning erhålles emellertid, om man utgår ifrån att ett månatligt antal av 25 dagsverken re- presenterar en arbetare. Beträffande december månad synes dock riktigast att räkna med att 20 dagsverken motsvara en arbetare.

Med dessa utgångspunkter skulle de i tabellen ingående dagsverkena re- presentera följande antal arbetare.

Anslag till

lån till en- Övriga skild före— anslag Summa

1 9 3 3 tagsamhet Juli .............................. —— 327 327 Augusti ..... 86 477 563 September. . . 194 2,385 2,579 Oktober ....... . 497 5,726 6,22?) November ....... . . 1,193 8,554 9,747 December ........................ 1,602 7,80? 9,40!)

1 9 3 4 Januari .......................... 1,803 5,30? 7,110 Februari. . .............. 2,036 5,105 7,141 Mars ....... 2,647 6,956 9.603 April . . 3,135 10,176 13,311 Maj ..... . 3,687 14,127 17.814 Juni ......... .. 4,162 20,690 24.852 Juli .............................. 5,093 24,102 29,195 Augusti .......................... 5,472 28,388 33,860 September ........................ 6,014 27,58? 33,596 Oktober .......................... 6,434 34,334 40,768 November ........................ 6,558 31,548 38,106 December ........................ 7,100 26,570 33,670

1 9 3 5 Januari .......................... 7,683 12,10? 19.785 Februari .......................... 8,322 9,782 18,104 Mars ............................ 9,360 10,557 19,917 April ............................ 8.991 11,810 20,801 Maj .............................. 8,928 17,752 26,680 Juni ............................ 7,909 22,051 29,960 Juli .............................. 8,194 28,776 36.970 Augusti .......................... 8,817 30,454 39,271 September ........................ 8,545 30,392 38,937 Oktober .......................... 8,946 33,536 42,45? November ........................ 9,087 32,722 41,809 December ........................ 9,278 22,710 31,988

• Sida 97
•  Original

De anförda siffrorna utvisa bland annat, att sysselsättningen i de allmänna arbetena först i september 1933 nått en mera påtaglig omfattning. Därefter kan från och med april 1934 konstateras en kraftig stegring, som praktiskt taget fortgått till och med oktober 1934, då det dittills högsta antalet syssel- satta uppnåtts. Därefter h-ar en nedgång ägt rum, men från och med mars 1935 stiger åter antalet för att i oktober 1935 uppnå maximisiffran hittills.

Vid en undersökning av lönenivån vid de allmänna arbetena i öppna mark- naden samt den kostnad, de utförda dagsverkena åsamkat statsverket (dags- verkskostnaden), år man hänvisad till de uppgifter, som inom socialdeparte- mentet föreligga, beträffande slutförda företag. Det inom departementet föreliggande materialet är emellertid icke av den beskaffenhet, att uppgifter i förevarande hänseende kunna åstadkommas beträffande samtliga slutförda företag. Sålunda saknas uppgifter i fråga om t. ex. anslagen till främjande av bostadsbyggande, bidrag till gödselvårdsanläggningar, bidrag till täckdik- ningar, vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar m. fl. Beträf- fande anslagen till statliga och kommunala beredskapsarbeten, skenfria kors- ningar samt broar och hamnar är det däremot möjligt att med tämligen stor grad av sannolikhet angiva såväl medeldagsförtjänsten som dagsverkskost- naden. De uppgifter, som i dessa avseenden förefinnas, hava sammanförts i följande översikt, i vilken jämväl angivits företagens totalkostnader, statens bidrag och antalet utförda dagsverken.

Härav Medel— Dags- Total— av st ats— Utförda förtjänst verkskostnad A n s 1 a g kostnader medel dags- per 8 t. (inkl. kronor k r verken arbetsdag material) rono kronor kronor 1 2 3 4 5 6 Statliga beredskapsarbeten 3,605,373 3,387,867 171,812 8:76 19:72 Kommunala beredskapsar- beten .................. 13,087,859 7,543,750 436,257 9: 12 17: 29 Skenfria korsningar ...... 2,765,646 2,100,891 125,434 8:60 16:75 Broar och hamnar ...... 6,769,834 4,860,805 209,382 9: 22 23:22

Till jämförelse med de i översikten upptagna medelförtjänstsiffrorna må framhållas, att medelförtjänsten vid statliga reservarbeten under åren 1933 —1935 legat mellan 4 och 5 kronor. Medelförtjänsten vid statskommunala reservarbeten har för samma tid hållit sig mellan 5 och 6 kronor (se tabell 35).

—l

7—362

35

• Sida 98
•  Original

KAP. VI.

Arbetslöshetskonnnissionens hjälpverksamhet.

År 1933 och senare genomförda ändrade bestämmelser.

I de föregående kapitlen har redogjorts för den omläggning av samhällets hjälpverksamhet för arbetslösa, som genomfördes år 1933. Tidigare hade praktiskt taget all statlig verksamhet för arbetslöshetens bekämpande be- drivits under arbetslöshetskommissionens centrala ledning och enligt de för denna verksamhet av statsmakterna och kommissionen givna direktiven. Nu infördes ett helt nytt system, uppbyggt efter de principer, vilka i kap. IV berörts.

Vid sidan av det år 1933 införda nya systemet för arbetslöshetens bekäm- pande framträder tydligt den karaktär av hjälpanordning, som arbetslös- hetskommissionens verksamhet ägde. Reservarbete eller understöd etc. kun- de sålunda endast erhållas av personer, som drabbats av arbetslöshet, och som i anledning av denna befunnits vara i behov av hjälp.

Den karaktär, som arbetslöshetskommissionens verksamhet sålunda ägde, medförde, att den i viss mån framstod såsom ett komplement till de övriga av statsmakterna träffade anordningarna för arbetslöshetens bekämpande. I den mån nämligen som den lediga arbetskraften icke uppsögs genom de all- männa arbetena, hade de enskilda arbetslösa att hänvända sig till vederbö- rande arbetslöshetskommitté med anhållan om hjälp. Emellertid får arbets- löshetskommissionens verksamhet, sådan den gestaltade sig efter den 1 juli 1933, icke betraktas främst såsom en integrerande del i det system med olika arbeten, som detta år igångsattes. Genom den mycket självständiga ställ- ning, som arbetslöshetskommissionen i likhet med tidigare ägde vad be— träffade såväl bestämmandet av hjälpverksamhetens omfattning i de enskil- da kommunerna som de former, i vilka den statliga hjälpen skulle lämnas, blev realiter kommissionens verksamhet en med det nya systemet parallellt arbetande hjälpanordning.

I flera avseenden förblevo principerna i den under arbetslöshetskommis- sionens ledning bedrivna hjälpverksamheten för arbetslösa oförändrade. Så- lunda skulle arbete alltjämt givas principiellt företräde framför understöd. Arbete skulle vidare meddelas genom hänvisning till reservarbete; de gam- la formerna av reservarbeten, statliga och statskommunala arbeten, kvarsto- do. I vissa hänseenden genomfördes emellertid mycket betydelsefulla ändringar. De Viktigaste av dessa voro de av statsmakterna år 1933 beslu- tade ändringarna i fråga om reservarbetslönernas höjd, principerna för ur- valet av arbetsobjekt för reservarbetena, de statskommunala reservarbetenas plats i hjälpsystemet, konfliktdirektiven och den vidgade ungdomshjälpen. Härjämte genomfördes vissa ändringar i fråga om en del detaljbestämmelser; exempelvis höjdes minimiåldern för åtnjutande av statlig arbetslöshetshjälp

• Sida 99
•  Original

från tidigare 15 år till 16 år etc. De flesta av dessa sist nämnda för hjälp- verksamhetens utformning mindre viktiga ändringar torde i förevarande sammanhang kunna förbigås.

Lönesystemet.

Såsom framgått av den föregående redogörelsen, var en av de viktigaste principerna i det dåvarande hjälpsystemet, att lönerna vid reservarbetena, såväl de statliga som de statskommunala, skulle ligga lägre än lönerna för grovarbete på den öppna arbetsmarknaden. Statsmakterna ansågo emeller- tid är 1933 en sådan förbättring av reservarbetarnas villkor berättigad, att de kommo i åtnjutande av en reservarbetslön, motsvarande grovarbetar- lönen utan någon reduktion.

Vid fastställandet av reservarbetslönen för en kommun skulle arbetslöshets- kommissionen liksom tidigare ha att först utröna storleken av kommunens grovarbetarlön. Härvid skulle utgångspunkten vara den lägsta grovarbetar- lön, för vilken arbete i orten kunde i avsevärd omfattning beredas med be- aktande jämväl av löneförhållandena inom jordbruk och skogsbruk. Den lön, som sålunda utrönts vara kommunens grovarbetarlön, fastställdes se- dermera såsom reservarbetslön, vilken skulle tillämpas vid alla reservarbe- ten, statliga och statskommunala, inom kommunen.

Ett av de skäl, som åberopats till stöd för det tidigare reservarbetslöne- systemet, var, att lönerna icke fingo vara högre än att reservarbetarna av ekonomiska skäl alltid skulle själva söka att så fort som möjligt övergå från reservarbete till den öppna arbetsmarknaden. Denna effekt ansågs emeller— tid kunna ernås, även därest avlöningen bestämdes i paritet med grovarbe- tarlönen. Det skulle även i fortsättningen framstå för reservarbetarna såsom fördelaktigt att övergå till den öppna arbetsmarknaden. Sålunda borde exempelvis flertalet yrkesarbetare kunna räkna med att erhålla högre löner inom sitt gamla fack. I fråga om de statliga reservarbetena tillkom den om- ständigheten, att arbetena i stor utsträckning voro förlagda till annan ort än hemorten, av vilken anledning man kunde vänta, att arbetarna själva skulle göra betydande ansträngningar att genom anskaffande av arbetsan- ställning å öppna marknaden återvända till hemorten. Alltjämt skulle så- lunda hjälpen vara i viss mån så anordnad, att arbetskraften automatiskt sökte sig över till den öppna marknaden. Till någon del ersattes emellertid naturligen det tidigare automatiskt verkande systemet med en ökad över- vakning från arbetslöshetskommissionen, som skulle ha att vidtaga åtgär- der för att återföra arbetskraften till den öppna arbetsmarknaden, därest lämpliga arbetstillfällen förefunnos och arbetskraften själv icke visade sig göra erforderliga ansträngningar härför. Vid övervakningen av reservar- betenas omfattning hade arbetslöshetskommissionen att nedlägga reservar- beten eller hemsända arbetare, när det visade sig, att de icke gjorde allt vad på dem skäligen kunde ankomma att förskaffa sig annat arbete.

I samband med reservarbetslönesystem—ets omläggning genomfördes även den förändringen, att klagomål rörande arbetslöshetskommissionens be-

• Sida 100
•  Original

slut i fråga om reservarbetslöner icke skulle såsom tidigare underställas re- geringen utan hänskjutas till en särskild för ändamålet tillsatt nämnd, be- svärsnämnden för reservarbetslöner. De av denna nämnd fattade besluten fingo icke överklagas.

I förevarande sammanhang må även nämnas, att löne- och understöds- skalan år 1934 omarbetades. Det hade visat sig, att det tidigare tillämpade intervallet om 50 öre mellan varje löneklass varit för stort. Detta minska- des nu till 40 öre. Den från 1 maj 1934 tillämpade skalan återgives i föl- jande tabell.

Tab. 26. Löne- och understödsskaln från 1 maj 1934.

Dagundcrstöd Reservar— .. . .. Mot reserv- Understodsbelopp per dag Maxxmum beåslon .pler arbetslönen ag VK svarande Ensam aik???" timlön vid Man och person Ensam Barn e e e] — —- hustru . person under garanterad) tidlonsarbete tillhopal 125—2555,— 16—17 år 16 är Per dag Per vecka

Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Kr Kr. Kr 8: 80 0: 88 3: — 2: —— 1: 20 0:60 5: 87 35: 20 8: 40 0: 84 3: —— 2: — 1: 20 0: 60 5: 60 33: 60 8: — 0: 80 3: — 2: -— 1: 20 0: 60 5: 33 32: — 7: 60 0:76 2: 90 1: 90 1: 15 0:55 5: 07 30: 40 7: 20 0:72 2: 75 1: 85 ]: 10 0:55 4: 80 28: 80 6: 80 0: 68 2: 65 1: 75 1: 05 0: 50 4: 53 27: 20 6: 40 0:64 2: 55 1: 70 1: — 0:50 4: 27 25: 60 6: — 0:60 2: 40 1:60 0:95 0:50 4: —- 24: — 5: 60 0: 56 2: 30 1: 55 0: 90 0:45 3: 73 22: 40 5: 20 0:52 2: 20 1: 45 0: 85 0:45 3:47 20: 80 4:80 0:48 2: 10 1: 40 0:80 0:40 3: 20 19: 20 4: 40 0: 44 1: 95 1: 30 0: 75 0: 35 2: 93 17: 60 4: — 0:40 1: 85 1: 20 0:70 0: 35 2: 67 16: — 3: 60 0: 36 1: 70 1: 10 0: 65 0: 30 2: 40 14: 40 3: 20 0: 32 1: 60 1: 05 0: 60 0: 30 2: 13 12: 80 2: 80 0:28 1: 50 1: — 0:55 0:25 1: 87 11: 20 2: 40 0: 24 1: 40 0: 95 0:55 0: 25 1: 60 9: 60

Den statskommunala reservarbetslinjen.

Såsom framgått av redogörelsen för omfattningen av den under arbets- löshetskommissionens inseende bedrivna hjälpverksamheten under tiden fram till den 1 juli 1933, ägde de statskommunala reservarbetena väsentligt mindre omfattning än de statliga. De bedrevos vidare huvudsakligen endast i kommuner med större arbetslöshet, så att det antal arbetare, som syssel- sattes vid statskommunala reservarbeten, alltid utgjorde endast en mindre del av totalantalet inom kommunen hjälpta arbetslösa. Denna tid ägde så- lunda de statliga reservarbetena principiellt företräde framför de statskom- munala. I detta hänseende vidtogs år 1933 en betydelsefull ändring.

Statsmakterna uttalade, att de statskommunala reservarbetena utgjorde

1 Även ensam person, som lever i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller för— äldrar eller adoptant.

• Sida 101
•  Original

en mycket lämplig form för hjälp åt arbetslösa. De medförde den fördelen, att arbetarna i större utsträckning kunde förbli i sina hemorter och därige- nom lättare uppehålla förbindelsen med den normala arbetsmarknaden. Ge— nom anordnande i större utsträckning av statskommunala reservarbeten kunde vidare statens kostnader nedbringas samtidigt som det kommunala intresset engagerades för reservarbetenas övervakande och rationella. led— ning. För framtiden borde med hänsyn härtill principiellt företräde givas åt den statskommunala reservarbetslinjen framför den statliga. För att möjliggöra denna utvidgning av den statskommunala reservarbetslinjen be- slöto statsmakterna samtidigt, att statsbidragen till dessa arbeten skulle ut- gå efter förmånligare grunder än tidigare. Medan förut statsbidragen alle- nast utgått till kostnader för arbetslöner, medgavs nu, att bidrag även skulle komma i fråga till materialkostnader, transporter och arbetsledning. I fråga om arbeten, avseende allmänna vägar, skulle statsbidraget utgå å samtliga kostnader efter enahanda grunder, som gällde för statsbidrag i öppna mark- naden. I samband med denna omläggning av arbetslinjen och de statskom- munala reservarbetenas utvidgning beslöts, att rätt att bedriva statskommu- nala reservarbeten skulle tillkomma icke endast, såsom tidigare varit fallet, kommuner och landsting utan även vägdistrikt.

Det principiella företrädet åt de statskommunala reservarbetena framför de statliga har sedermera ägt bestånd, ehuru riksdagen i viss mån åren 1934 och 1935 modifierade sitt tidigare givna bestämda uttalande rörande de stats- kommunala reservarbetenas företräde. Alltjämt kvarstod dock i arbetslös- hetskungörelsen, att hjälp genom reservarbete företrädesvis borde beredas genom hänvisning till statskommunala reservarbeten.

Urvalet av arbetsobjekt.

Av den föregående redogörelsen har framgått, att såsom reservarbeten ti- digare icke förekommo arbeten av sådan aktualitet, att de inom den närmaste framtiden kunde komma till utförande å den öppna arbetsmarknaden. I samband med övergången till det nya lönesystemet och den därmed förenade höjningen av reservarbetslönerna, ävensom med hänsyn till önskvärdheten att såvitt möjligt utvidga arbetsprogrammet, ansågo sig statsmakterna kunna frångå denna bestämmelse. Såsom reservarbeten borde principiellt intet ar- bete vara uteslutet, allenast med vissa särskilt angivna undantag, nämligen:

a) reservarbete skulle vara ekonomiskt eller kulturellt berättigat;

b) reservarbete skulle komma staten, kommun eller annat allmänt rättssubjekt till godo; dock skulle som reservarbete även kunna upptagas arbete, som komme enskild till godo, såvida det utfördes genom allmänt rättssubjekt;

c) reservarbete borde vara sådant, att arbetarnas löner utgjorde en jämförelsevis stor del av totalkostnaden;

d) reservarbete borde vara sådant, att varje arbetare med normal arbetsförmåga lämpligen kunde hänvisas till detsamma;

e) reservarbete borde i regel kunna bedrivas under vintern; samt

f) som regel, ehuru icke ovillkorligt, skulle iakttagas, att reservarbete borde kun- na upptagas, nedläggas, utökas eller inskränkas allt efter arbetslöshetens växlande omfattning.

• Sida 102
•  Original

De olika slag av arbeten, som under tiden 1 juli 1933—31 december 1935 kommit till utförande såsom statliga och statskommunala reservarbeten, framgå av tabell 27. 4

Vid bedömandet av tabellen bör hänsyn tagas till vad i det föregående år sid. 37 ff. anförts rörande liknande uppgift-er för tiden 1 juli 1929—30 juni 1933. Uppgifterna avse sålunda allenast de beräknade kostnaderna och äro i flera fall synnerligen osäkra. De torde dock kunna tjäna att i nå- gon mån belysa själva fördelningen av kostnaderna olika huvudgrupper av arbeten emellan.

Storleken av de arbetsföretag, som kommit till utförande såsom reservarbe- ten, belyses av följande tablå.

Medelkostnad per arbetsföretag Statliga reserv- Statskommunala

T i d arbeten reservarbeten 1 juli 1929—30 juni 1933 ................ 222,000 27,000 1 juli 1933—31 december 1935 ........... 170,000 35,000

De statliga reservarbetsföretagens medelstorlek har sålunda under de se- naste åren minskats i jämförelse med tidigare; de statskommunala arbetenas storlek har åter något ökats. Att de statliga reservarbetena minskats sam- manhänger med att arbetslöshetskommissionen för att såvitt möjligt öka ar- betslinjen emellanåt ansett sig böra kontrahera även vissa mindre arbets— objekt, vilka under tider med mindre arbetslöshet icke skulle ha kommit i fråga såsom statliga reservarbeten. Den ökade storleken av de statskom- munala reservarbetena sammanhänger därmed, att till följd av de förmånli- gare statsbidragsbestämmelserna mera materialkrävande och därmed större arbetsföretag kommit i fråga såsom statskommunala reservarbeten.

Bland de statliga reservarbetena dominerade alltjämt vägarbetena i till och med något större utsträckning än tidigare (jfr tab. 9 sid. 38).

I likhet med tidigare bestreds alltjämt den avgjort största delen av de stat- liga reservarbetenas kostnader med statsmedel. Att statsbidragens andel ökat i fråga om de statskommunala reservarbetena är naturligt med hänsyn till de i samband med hjälpverksamhetens omläggning år 1933 införda gynnsam- mare statsbidragsbestämmelserna. Utvecklingen i förevarande hänseende be- lyses av efterföljande tablå, i vilken återgives den procentuella andel av kost- naderna, som bestritts med statsmedel.

Procentuell andel statsmedel

T i (1 Statliga reserv— Statskommunala

arbeten reservarbeten 1 juli 1929—30 juni 1933 ................ 82.1 43.5 1 juli 1933—31 december 1935 .......... 86.8 57.8

I tablån å sid. 104 ha sammanställts uppgifter rörande arbetslönernas pro- centuella andel.

• Sida 103
•  Original

Tab. 27. Statliga och statskommunala reservarbeten, fördelade på olika slag av arbetsobjekt 1/7 1938—3011 1935. Slag av arbete

Antal företag

Totalkostnader

Av totalkostnaderna belöpa sig a

Kr.

Statsmedel

Kr.

Andra medel

Kr.

Arbetslöner

Kr.

Material

Kr.

Statliga reservarbeten.

Allmänna vägar (inkl. gator). . . . . . . . . . . . .. Broar Järnvägsanläggmngar Jordförbättringar, utdikningar m. m.. .. Kanaler och andra inre vattenvägar .. . . .. Skogsförb attrande åtgärder.... . . . . . . . . . . .. Dricksvatten- och avloppsledningsarbeten .. Havs- och flodhamnar, fiskehamnar. . . . . . . . Flyganläggningar

Flygfält Byggnadsföretag

Byggnader för offentliga myndigheter. Andra arbeten

Summa Medelkostnad per arbetsföretag

Statskommunala reservarbeten. Allmänna vägar (inkl. gator). .. . . Broar Järnvägsanlä ggningar Jordförbättringar, utdikningar m.m. Kanaler och andra inre vattenvägar .. Skogsförbättrande åtgärder. . . . . . . . . . . . . . .. Dricksvatten- och avloppsledningsarbeten .. Havs— och flodhamnar, fiskehamnar .. . . .. Flyganläggningar

Flygfält Byggnadsföretag

Byggnader för offentliga myndigheter. . .. Andra arbeten

Summa Medelkostnad per arbetsföretag

21 641 2,656

99,885,677 114,300 3,435,000 1,365,348 7,82l,306 1,703,173 320,400 221,800

5,619,010 280,000 2,179, 138

"...,945, 152 170,000 36,308, 105 114,730 195,000

3.096,375 746,480 323,195

25,532,945

3,630,74O 5,074,500

161,285 11,887,205 92,970,560

35,000

Adm—advice w

N—m—HQQNN '”. . '!HO—l

Na)

1000

OS :o o—cmqnomna

domo'ot—im IQ m

QQ! 0

12.8 100.0

87,261,130 106,055 128,000

],337,063 7,691,229 1,703, 173 316,612 199,620 5,484,010

280,000 2,163,217

106,670,109

25,244,940 70,790 51,005

5,461,970 402,875 167,285

11,569,695

1,319,725 3,546,290

80,035 5,800, 184

53,714,794

87.4 92.8 3.7 97.9 98. 3 100. 0 98. 8 90.0 97.6

100.0 99.3

86.8 69.5 61.7 26.2 61.7 54.0 51.8 45.3 36.3 69.9 49.6 48.8 57.8

12, 624, 547

130,077

3,73?!» 22,180

135,000

15,95 16,275,043

11,063,165 43,940 143,995 3,534,405 343,605 155,910 13,963,250 2,311,015

1,528,210

81,250 6,087,021

39,255,766

75,913,115 86,868 2,816,700 1,283,427 6,4 13,471 1,101,220 243,504 177,440

4,663,778

187,600 1,786,893

94,674,016 22,763,395 07,415 122,700 6,689,340 512, 445 255133 5 12,907,125 2,018,710

3,320,220

96,295 7,582,870

56,395,850

62.7 58.8 62.9 74. 4 68.6 79.0 50. 8 55.6 65.4 59.7 63.8 60.7

23,972,562 27,432 618,300 81,921 1,407,835 601,953 76,896 44,360

955,232

92,400 392,245

28,271,136 13,544,710 47 315 72.500

2,307,035 234,035 67,860 12,565,820 1,612,030 1,754,280

64,990 4,304,335

36,574,710

• Sida 104
•  Original

T 1 d Statliga reserv- Statskommunala arbeten reservarbeten 1 juli 1929—30 juni 1933 ................ 81.1 71.6 1 juli 1933—31 december 1935 .......... 77.0 60.7

Den omständigheten, att statsbidrag till statskommunala reservarbeten ef- ter 1 juli 1933 även utgått till materialkostnader, har naturligen medfört, att materialkrävande arbetsföretag i betydligt större utsträckning än tidigare kommit till utförande såsom statskommunala reservarbeten.

I förevarande sammanhang må även omnämnas den nya form av reserv— arbeten, s. k. arkivarbeten, som tillkom år 1934 efter beslut av regeringen. Såsom nämnts, utgjordes de vanliga reservarbetena i allmänhet av grovarbe- ten, schaktnings- och dikningsarbeten m. m. Det förelåg ofta icke möjlighet att bereda arbetslösa kontorister o. dyl. sysselsättning vid dessa arbeten, enär de till följd av ovana vid grovarbete icke kunde beräknas nå en sådan arbets- förtjänst, att de skulle kunna livnära sig av denna. Det kunde för övrigt ofta även vara till direkt skada för dylika arbetslösa att sysselsättas i det mycket tunga arbetet vid de vanliga reservarbetena. Vidare förefunnos inga arbeten lämpliga för arbetslösa kvinnor. Regeringen beslöt år 1934, att såsom re- servarbete även skulle anordnas olika gallrings- och .sorteringsarbeten i arkiv ävensom andra därmed jämförliga arbeten. Dessa s. k. arkivarbeten ha i all— mänhet utförts för olika statliga myndigheter, någon gång även till förmån för större kommuner.

Konfliktdirektiven.

I det föregående berördes, hurusom en socialdemokratisk regering år 1926 avgick i anledning av riksdagens beslut i fråga om konfliktdirektiven. Dessa konfliktdirektiv hade sedermera oförändrat varit gällande. Det var natur- ligt, att, då en ny socialdemokratisk regering år 1932 trädde till, frågan rö- rande konfliktdirektivens utformning ånyo skulle bli aktuell. Erfarenheten hade för övrigt givit vid handen, att de 5. k. stripadirektiven —— d. v. s. de bestämmelser, enligt vilka en person, som åtnjöt statlig arbetslöshets- hjälp, i vissa fall skulle vara skyldig att taga hänvisning till arbetsplats, där arbetskonflikt rådde —— endast i ett mycket ringa antal fall vunnit tillämp- ning.

I samband med hjälpverksamhetens omläggning från 1 juli 1933 upphäv- des de tidigare gällande konfliktdirektiven. De nya direktiven inneburo en betydande inskränkning i fråga om den avstängning från arbetslöshetshjälp, vilken skulle äga rum vid arbetskonflikt. Enligt de bestämmelser, som nu genomfördes, skulle sålunda vid arbetskonflikt allenast följande grupper av- stängas från arbetslöshetshjälp, nämligen

1) de, som voro direkt indragna i konflikt (deltogo i strejk eller voro föremål för lockout), samt

• Sida 105
•  Original

2) de, som eljest blivit arbetslösa i anledning av konflikten och vilkas löne- och anställningsvillkor skäligen kunde antagas röna inverkan av densamma.

De nya konfliktdirektiven begränsade avstängningsförfarandet till sådana arbetargrupper, som mera direkt kunde ha intresse av eller påverka konflik- tens utgång. Som följd av den utformning, konfliktdirektiven nu erhöllo, avskaffades samtidigt bestämmelserna rörande det 5. k. lokala arbetskrafts- överskottet (Ovan sid. 30). _

I de nya konfliktdirektiven föreskrevs vidare, att skyldighet icke skulle föreligga att taga hänvisning till arbetsplats, där arbetskonflikt rådde. Från denna generella regel medgåvos emellertid undantag i vissa fall, då särskilda anledningar härtill förelågo. Sedan konfliktdirektiven år 1926 varit föremål för prövning av statsmakterna, hade genom beslut vid 1928 års riksdag vun— nits ett sätt för prövning av konflikters laglighet, nämligen enligt lagen om kollektivavtal. Det ansågs nu naturligt, att, därest en konflikt enligt utslag av arbetsdomstolen, som hade att pröva konflikters laglighet enligt kollektiv- avtalslagen, förklarats avtalsstridig, en dylik konflikt icke borde av samhäl- let respekteras. Det borde sålunda icke föreligga rätt att vägra taga hänvis- ning till en arbetsplats, som berördes av en av arbetsdomstolen såsom avtals- stridig förklarad konflikt. Ej heller borde sådana smärre konflikter respek- teras, som emellanåt uppkomma å arbetsmarknaden, och vilka uppenbart tillkommit i annan ordning än som föreskrives i fackorganisationens stadgar. Det bestämdes med hänsyn härtill, att rätt att vägra taga hänvisning icke skulle föreligga i sådana fall, då arbetslöshetskommissionen förklarat en kon- flikt vara av den särskilda beskaffenhet, att skälig anledning till arbetsvägran icke förelåg. Jämväl i vissa andra mindre betydelsefulla hänseenden under- gingo konfliktdirektiven en omformning.

Ungdomshjälpen.

Den under tiden fram till och med år 1931 bedrivna kursverksamheten till förmån för unga arbetslösa har i det föregående (sid. 44) berörts. Det fram— gick av den lämnade redogörelsen, att kursverksamhetens huvudsakliga syfte denna tid var att bereda sysselsättning åt arbetslösa personer och att den i kurserna bedrivna undervisningen i huvudsak var av teoretisk natur, avsedd att mera allmänt öka de arbetslösas kunskaper i olika ämnen. Det nämndes, att i slutet av år 1931 ett initiativ togs av en då sittande kommitté, åsyftande en utvidgning av denna verksamhet. Kommitténs initiativ medförde en ome- delbar utvidgning och omläggning av kursverksamheten. Enär denna allt- jämt pågick i medio av år 1933, berördes i den föregående redogörelsen för hjälpverksamheten fram till medio av år 1933 icke närmare innebörden av de denna tid vidtagna åtgärderna. Dessa upptagas i stället i förevarande sam- manhang till behandling.

Arbetslöshetskommissionen vidtog i början av år 1932 omedelbara åtgär- der för att förmå kommunerna att i större utsträckning än tidigare anordna kurser. I viss mån gjordes frågan om rätt att bedriva understödsverksam-

• Sida 106
•  Original

het med statsbidrag beroende av de åtgärder, som vidtogos i syfte att anordna kurser för unga arbetslösa. Medan undervisningen å kurserna tidigare i all- mänhet varit av teoretisk karaktär lades huvudvikten numera i allt större utsträckning på de rent praktiska ämnena. Kursernas ökade praktiska in- riktning underlättades av att från 1 juli 1934 statsbidrag kunde utgå jämväl till kostnader för materiell. De olika i en kurs ingående undervisningsämne- na gåvos vidare större planmässighet. I varje kurs lades huvudvikten vid undervisningen i ett särskilt ämne, i regel avseende ett yrke. Kring under- visningen i detta yrke, som naturligen kom att upptaga huvudparten av ti— den, grupperade sig sedan teoretisk och praktisk undervisning i vissa andra ämnen, som direkt anknöto till huvudämnet. De kunskaper, som eleverna förvärvade sig i dessa kurser, avsågo visserligen icke någon verklig yrkesut- bildning, men de bidrogo utan tvivel i väsentligt större utsträckning än den tidigare bedrivna kursverksamheten att skapa ökade förutsättningar för kurs- deltagarna att erhålla arbetsanställning.

I samband med denna omläggning utsträcktes successivt undervisningsti- den från tidigare 20—24 timmar per vecka till 30—35 timmar. Förutom en effektivisering av undervisningen innebar denna ökning, att deltagandet i en kurs gjordes till en verklig motprestation för det understöd, som eleverna samtidigt uppburo. Härigenom minskades uppenbart även olägenheterna av utdelandet av understöd åt unga arbetslösa.

Det var av särskild betydelse, att kurserna erhöllo en målmedveten inrikt- ning i sådana fall, då man kunde förutsätta, att de unga arbetslösa icke skulle äga möjlighet att vinna anställning i orten, och att arbetskraften sålunda hade att söka sig över till andra delar av landet eventuellt även inom ett annat yrke. Undervisningen måste i detta senare fall inriktas på de yrken, vilka ägde de största förutsättningarna att bereda nya anställningar, med andra ord, kursverksamheten tog sikte på en omskolning av arbetskraften. Då man syftade till en överflyttning av arbetskraften till annan ort, brukade även en annan hjälpform, vilken infördes från och med juli 1933, tagas i anspråk, nämligen den frivilliga arbetstjänsten. Sammanförandet av arbetslösa ung- domar till ett läger, eventuellt beläget å annan ort än hemorten, underlättade nämligen och var i viss mån även ett steg i arbetskraftens överförande till andra områden.

Syftet med den frivilliga arbetstjänstén var att bereda unga arbetslösa så- dan sysselsättning, som hos dem stärkte och vidmakthöll arbetsförmågan och gjorde dem bättre skickade för deras framtida arbetsuppgifter. Arbetet vid lägren uppgick i medeltal till 4—6 timmar per dag. Undervisningen jämte gymnastik och idrottsövningar upptogo en tid av 4—2 timmar i medeltal per dag, så att undervisning och arbete alltid omfattade omkring 8 timmar per dag.

Det framgår av namnet å förevarande hjälpform, att deltagande i arbets- tjänsten var frivilligt. En arbetslös, som erhöll hänvisning till ett arbetslä- ger, hade sålunda icke skyldighet att antaga denna hänvisning, därest han

• Sida 107
•  Original

så icke önskade. Trots en eventuell vägran hade han möjlighet att erhålla statlig arbetslöshetshjälp i annan form.

Ur organisatorisk synpunkt förekomma tvenne form-er av frivillig arbets- tjänst, nämligen statliga och statskommunala arbetsläger. De förstnämn— da drevos i arbetslöshetskommissionens egen regi och voro sålunda ord- nade i analogi med de statliga reservarbetena. Platserna vid de statliga ar- betslägren tilldelades de olika arbetslöshetskommittéerna av arbetslöshets- kommissionen.

De statskommunala arbetslägren åter voro såsom regel drivna i regi av en kommunal myndighet; platserna vid ett dylikt läger disponerades helt av den kommun, som anordnade detsamma.

Kostnaderna för de statliga lägren bestredos i det närmaste helt av arbets- löshetskommissionen. För de statskommunala arbetslägrens kostnader an- svarade vederbörande kommun men åtnjöt visst statsbidrag.

De arbeten, som kommo till utförande vid arbetslägren, ha utgjorts av jordbruks- och trädgårdsarbeten, enklare vägarbeten samt reparations- och byggnadsarbeten. Den å arbetslägren bedrivna undervisningen omfattade som regel modersmålet och matematik.

Eleverna å arbetslägren åtnjöt-o fri kost och logi, en mindre dagpen- ning (50 öre = c:a 6 d.) samt i vissa fall även flitpengar med högst 50 öre per dag.

En ytterligare utökning av ungdomslinjen genomfördes från 1 juli 1934, då de tidigare förekommande hjälpformerna kompletterades med ytterligare en, nämligen s. k. ungdomsreservarbeten. I likhet med den frivilliga arbets- tjänsten var ungdomsreservarbete en kombination av undervisning och ar- bete, men huvudvikten har i fråga om ungdomsreservarbetena i större ut- sträckning lagts å arbetet. En olikhet mot den frivilliga arbetstjänsten var även, att ugdomsreservarbete utgjorde en obligatorisk hjälpform, d. v. s. skyldighet förelåg att antaga hänvisning till dylikt arbete vid risk eljest av förlust av arbetslöshetshjälp.

Ungdomsreservarbeten förekomma såväl i arbetslöshetskommissionens egen regi, s. k. statliga ungdomsreservarbeten, som i olika kommuners egen regi, s. k. statskommunala ungdomsreservarbeten.

Vissa andra mera betydelsefulla ändringar.

I samband med statsmakternas beslut är 1926 rörande konfliktdirektiven hade de ledamöter av arbetslöshetskommissionen, som närmast represente- rade arbetarsidan, lämnat kommissionen. Då är 1933 dessa konfliktdirektiv avskaffades, bortföll det hinder, som man å arbetarhåll ansett föreligga för att låta sig representera. I oktober 1933 ombildades ock arbetslöshetskom- missionen. I densamma insattes nu sju ledamöter, varav tre närmast före- trädde statsintressena; av de övriga fyra representerade två arbetsgivar- och två arbetarintressena.

• Sida 108
•  Original

I det föregående (sid. 27) ha berörts de regler, som utvecklats inom arbets- löshetskommissionen rörande vägran att antaga erbjudet arbete. Statsmak- terna förklarade nu uttryckligen, att ett erbjudet arbete på den öppna arbets- marknaden skulle anses såsom lämpligt, därest det vore förenat med avlö- ning, som prövades vara skälig i förhållande till å arbetsorten förekomman- de avlöning för sådant arbete. Denna bestämmelse skulle enligt uttalande från riksdagens sida tolkas så, att, därest ett arbetsområde reglerades av kol- lektivavtal, den kollektivavtalsbestämda lönen skulle vara att anse såsom skälig. Inom arbetsområden äter, där kollektivavtal icke vore allmänt gäl- lande — något som i övervägande grad vore fallet exempelvis inom skogs- bruk och lantbruk — skulle emellertid en saklig skälighetsprövning ske.

Hjälpverksamhetens omfattning och kostnader medio 1933—1935.

Såsom berörts i den föregående redogörelsen betingades den år 1933 vid- tagna omläggningen av hjälpverksamheten bland annat av önskvärdheten att öka omfattningen av arbetslöshetshjälpen. Hjälpverksamhetens totala om- fattning ävensom de hjälptas fördelning på den statliga och den rent kom- munala arbetslöshetshjälpen framgå av tabell 28.

Under första halvåret 1933 hade samhällets totala hjälpverksamhet för de arbetslösa omfattat i genomsnitt 64.0 0/0 av hela antalet rapporterade arbetslö- sa. Det framgår av tabellen, att denna proportion icke nämnvärt öka-des under återstoden av året. Detta blev emellertid- fallet redan med ingången av år 1934, då hjälpverksamheten nådde en effektivitet av omkring 70 0/0. Under sommarmånaderna stegrades hjälpprocenten än ytterligare och nådde icke mindre än 76.3 %. Under den därpå följande vintern sjönk återigen procen- ten något för att ånyo stegras under sommaren 1935. Under tiden juli 1933 -—december 1935 karakteriserades hjälpverksamheten sålunda av förhål- landevis hög effektivitet under sommaren och lägre under vintermåna- derna.

Det framgår, att den med bidrag av statsmedel bedrivna hjälpverksamhe- ten bringades upp till väsentligt högre nivå under år 1934. Den rent kom- munala hjälpverksamheten undergick samtidigt en viss minskning; såsom framgått av det föregående, innebar emellertid utvecklingen en nettoökning av hjälpverksamhetens totala omfattning. Den omläggning, som genomför- des år 1933, medförde sålunda, förutom en faktisk ökning av hjälpverksam- hetens effektivitet, även att verksamhetens tyngdpunkt i än större utsträck- ning än tidigare blev förlagd till den statliga hjälpen.

Den statliga hjälpverksamheten nådde sin största omfattning i början av år 1934, då den omfattade över 97,000 arbetslösa. Under den därefter föl- jande tiden har hjälpverksamhetens totala omfattning avsevärt nedskurits. Denna minskning har gått i något hastigare takt än vad arbetslösheten gått tillbaka. Effektiviteten låg sålunda år 1935, särskilt vad beträffar årets se- nare del, lägre än under motsvarande månader är 1934.

• Sida 109
•  Original

Tab. 28. Genom staten och kommunerna hjälpta arbetslösa. Månadsvis juli 1933—december 1935.

Antal och procent.

H j ä 1 p t a g e n o m Antal S t a t e n Kommunerna S 11 mm a rappor— År M å n a d terade 76 av % av % av arbets- Antal arbets— Antal arbets— Antal arbets- lösa lösa lösa lösa 1932 Medeltal 42,506 37.3 1.7,411 15.3 59,917 52.6 113,906 1933 jan.—juni » 77,965 45.5 31,563 18.5 109,526 64.0 171,267 juli .................. 73,810 53.2 22,118 15.9 95,928 69.1 138,855 augusti 72,540 50.3 22,737 15.8 95,277 66.1 144,185 september ............. 75,914 50.1 21,36]. 14.1 97,275 64.2 151,498 oktober .............. 82,438 50.1 20,305 12.3 102,743 62.4 164,747 november ............ 82,740 48.5 21,33!» 12.5 104,078 61.0 170,702 december ............. 65,616 50.1 23,316 13.6 108,932 63.7 171,065 Medeltal 78,843 50.2 21,863 14.0 100,706 64.2 156,842 1934 januari ............... 93,081 54.2 23,633 13.8 116,714 68.0 171,540 februari . . . 95,846 57.6 23,401 14.1 119,247 71.7 166,348 mars ...... 97,123 60.6 18,061 11.2 115,184 71.8 160,345 april ................. 85,071 58.5 14,034 9.6 99,105 68.1 145.588 maj .................. 73,754 63.4 10,101 8.7 83,855 72.1 116,257 juni .................. 65,638 65.9 8,199 8.2 73,837 74.1 99,628 juli .................. 58,516 67.8 7312 8.5 65,828 76.3 86,253 augusti ............... 53,611 64.6 6,726 8.1 60.337 72.7 83,042 september ............ 47.954 608 6,515 8.2 54,469 69.0 78,918 oktober ............... 46,995 55.4 6,678 7.9 53,673 63.8 84,811 november ............ 45,171 49.1 8,676 9.4 53,847 58.5 92,016 december ............. 46,950 50.5 9,714 10.5 56,664 61.0 92,881 Medeltal 67,476 58.8 11,921 10.4 79,397 69.2 114,802 1935 januari ............... 50,551 54.1 11,422 12.2 61,973 66.3 93,419 februari .............. 52,681 58.7 10,804 12.0 63,485 70.7 89,838 mars ................. 51.651 61.8 8,936 10.7 60,587 72.5 83.588 april ................. 43,905 58.4 7253 9.7 51,158 68.1 75,122 maj .................. 35,842 58.6 5,745 9.4 41,587 68.0 61,177 juni .................. 31,746 62.0 4,699 9.2 36,445 71.2 51,157 juli .................. 28,713 67.5 3,887 9.1 32,600 76.6 42,582 augusti ............... 25,582 61.3 4.599 11.0 30,181 72.8 41,723 september ............ 22,394 54.4 5,160 12.5 27.554 66.9 41,190 oktober .............. 21,471 45.6 6,665 14.2 28,136 59.8 47,045 november ............ 24,362 45.0 7.679 14.2 32,041 59.2 54,167 december ............ 26,190 45.2 7,661 13.2 33,851 58.4 57,965 Medeltal 34,591 56.2 7,042 11.4 41,633 67.6 61,581

Hjälpverksamhetens fördelning på olika huvudslag av hjälpformer belyses av tabell 29. Det må erinras om att från och med juli 1933 uppgifter föreligga för om- fattningen av den hjälp, som lämnats i form av särskilda, för unga arbetslösa vidtagna åtgärder. Dessa utgjordes under tiden juli 1933—juni 1934 av

kurser och frivillig arbetstjänst samt från och med juli 1934 förutom av nämnda hjälpformer även av s. k. ungdomsreservarbeten.

• Sida 110
•  Original

Tab. 29. Hjälptn arbetslösas fördelning å. huvudslag av hjälpform. Antal och procent. Månadsvis juli 1933—december 1935.

Hjälpta genom

linjen linjen hjälpen rappor—

— * År.-_ terade

% avi % av % avi arbets— ar— .

5000me

50. Fiol—*???” 149925???” NHNPNNN) NwmeDN B* %*!dt—PQQ SDF—

oo NIO'QWUIO

I juli 1933 ägde arbetslinjen och understödslinjen lika stor omfattning; genom vardera hjälptes något mer än /3 av antalet anmälda arbetslösa. Ut- vecklingen under återstoden av året innebar en allt större förskjutning till förmån för understödslinjen. Denna erhöll under vintern 1933—1934 en mycket stor omfattning och- nådde vid årsskiftet upp till i det närmaste 70.000 understödda.

• Sida 111
•  Original

Omläggningen av hjälpverksamheten år 1933 innebar bland annat vid- gade möjligheter att anskaffa för reservarbeten lämpliga arbetsobjekt, sam- tidigt som kommunerna genom förmånligare statsbidragsgrunder stimule- rades att bedriva statskommunala reservarbeten. Att trots detta arbetslinjen faktiskt gick tillbaka under månaderna omedelbart efter verksamhetens om- läggning sammanhängde med det i början av år 1933 framlagda förslaget om reservarbetenas avveckling. som medförde, att arbetslöshetskommissio- nen denna tid iakttog viss återhållsamhet vid nya arbetsföretags kontrahe- rande. Statsmakternas beslut i juni 1933 om bibehållandet av systemet med reservarbeten föranledde visserligen vidtagande av omedelbara åtgärder för att anskaffa nya arbetsobjekt till de statliga reservarbetena ävensom för att stimulera kommunerna att igångsätta statskommunala reservarbeten. Men dessa ansträngningar kunde till följd av den oundgängliga tidsutdräkt, som igångsättandet av arbeten kräver, icke bära frukt förrän i början av år 1934. Det framgår även av tabellen, att antalet vid reservarbeten sysselsatta under början av år 1934 steg. Medan vid årsskiftet 1933—1934 38.000 voro syssel- satta vid reservarbetena, hade antalet i juni 1934 stegrats till 48.000. Denna omfattande ökning av tillgången på platser vid de statliga och statskommu- nala reservarbetena i förening med nedgången i antalet hjälpsökande möjlig- gjorde en betydande nedskärning av understödslinjen. Denna nedgick så- lunda från 69.000 vid årsskiftet 1933—1934 till 9.000 i september 1934.

Under vintern 1934—1935 visade det sig nödvändigt trots den alltjämt be- tydande omfattningen av olika reservarbeten att i någon utsträckning till- gripa understödsverksamhet. Denna kulminerade i februari 1935, då den omfattade inemot 23.000 personer. motsvarande 1/4 av de anmälda arbetslösa; genom reservarbeten av olika slag hjälptes samtidigt mer än 4lm av de arbets- lösa. Den betydande omfattning. som reservarbetena denna tid ägde. gjorde det möjligt att med vårens inträde i det närmaste helt avveckla den kon- tanta understödsverksamheten. Det under hösten 1935 stegrade antalet hjälpsökande medförde sedermera åter en viss ansvällning av denna hjälp- form, denna gång emellertid i väsentligt mindre skala än under de föregående åren.

Vad den särskilda ungdomshjälpen beträffar, må påpekas, att de an- märkningsvärt låga uppgifterna för samtliga decembermånader äro att till- skriva den omständigheten, att ungdomshjälpen i viss utsträckning nedlägges några dagar före julhelgen och sedan återupptages först några dagar efter årsskiftet. Enär rapporternas uppgifter hänföra sig till den sista dagen i månaden. kommer härigenom i statistiken hjälpens omfattning för december månad att framträda såsom förhållandevis låg.

1933 års riksdagsbeslut rörande vissa särskilda åtgärder till förmån för unga arbetslösa medförde en omedelbar stegring av denna hjälplinje, som vintern 1933—1934 berörde över 5.600 ungdomar. Den största effektiviteten nåddes dock under den därpå följande vintern. Det må erinras om att hjälp- verksamheten för unga arbetslösa varit föremål för prövning av 1934 års riksdag. som på förslag av regeringen fattade beslut om betydande utvidg- ningar av åtgärderna för unga arbetslösa. Arbetslös ungdom erhöll emeller-

• Sida 112
•  Original

Tab. 30. Genom olika slag av reservarbeten hjälpta. Antal och procent. Månadsvis juli 1933—december 1935.

H j ä 1 p t a g e n o m . Stats— Statliga Kommunala Antal reservarbeten kommugiatlean reservarbeten Summa rappor- År M a n a cl reservar e terade % av % av % av % av arbets— A t 1 ”' A 1 1 ar" A t 1 ”" A t 1 ar" mm 11 a bets— n a bets- n a bets— n a bets- lösa lösa lösa lösa 1932 Medeltal 14.820 13.8 5.631 5.0 11.088 9.7 31.539 27. 7 1 13.906 1933 jan.—juni > 18.780 11.0 10.366 6.1 14.981 8.7 44.127 25.8 171.267 juli ................... 23.707 17.1 10.998 7.9 12.625 9.1 47.330 34.1 138.855 augusti ............... 23.683 16.4 11.367 7.9 12.918 8.9 47.968 33.2 144.185 september ............. 22.934 15.1 12.139 8.0 11.916 7.9 46.989 31.0 151.498 oktober ............... 20.676 12.6 14.564 8.8 11.559 7.0 46.799 28.4 164.747 november ............. 17.691 10.4 14.207 8.3 10.326 6.1 42.224 24.8 170.702 december ............. 16.374 9.6 12.241 7.1 9.237 5.4 37.852 22.1 171.065 Medeltal 20.844 13.3 12.586 8.0 11.431 7.3 44.861 28.6 156.842 1934 januari ............... 18.598 10.8 13.879 8.1 10.546 6.2 43.023 25.1 171.540 februari .............. 20.667 12.4 16.199 9.7 10.390 6.3 47.256 28.4 166.348 mars ................ 21.826 13.6 17.277 10.8 8.316 5.2 47.419 29.6 160.345 april ................. 21.935 15.1 17.277 11.9 6.028 4.1 45.240 31.1 145.588 maj .................. 23.029 19.8 18.165 15.6 4.915 4.3 46.109 39.7 116.257 juni .................. 25.488 25.6 18.477 18.6 4.500 4.5 48.465 48.7 99.628 juli ............... ' . . . 26.756 31.0 17.075 19.8 4.376 5.1 48.207 55.9 86.253 augusti ............... 26.816 32.8 16.037 19.3 4.048 4.9 46.901 56.5 83.042 september ............ 25.014 31.7 14.362 18.2 3.871 4.9 43.247 54.8 78.918 oktober . . ............ 23.639 27.9 14.187 16.7 3.995 4.1 41.821 49.3 84.811 november ............ 20.045 21.8 13.005 14.1 4.444 4.8 37.494 40.7 92.016 december ............. 18.401 19.8 12.739 13.7 4.179 4.5 35.319 38.0 92.881 Medeltal 22.684 19.8 15.723 13.7 5.801 5.0 44.208 38.5 114.802 1935 januari ............... 19.190 20.5 12.221 13.1 5.318 5.7 36.729 39.3 93.419 februari .............. 19.232 21.4 12.662 14.1 5.543 6.2 37.437 41.7 89.838 mars ................. 19.392 23.2 12.851 15.4 4.674 5.6 36.917 44.2 83.588 april ................. 17.345 23.1 11.780 15.7 3.455 4.6 32.580 434 75.122 maj .................. 18.878 30.9 10.843 17.7 2.813 4.6 32.534 53.2 61.177 juni .................. 20,398 39.9 10.168 19.9 2.697 5.2 33.263 65.0 51.157 juli .................. 18.215 42.8 9.132 21.4 2.200 5.2 29.547 69.4 42.582 augusti ............... 16.288 39.0 8.325 20.0 2.551 6.1 27.164 65.1 41.723 september ............ 14.356 34.8 7.232 17.6 2.759 6.7 24.347 59.1 41.190 oktober .............. 13.320 28.3 6.626 14.1 2.833 6.0 22.779 48.4 47.045 november ............ 13.181 24.3 6.845 12.7 3.301 6.1 23.327 43.1 54.167 december ............ 11.389 19.7 6.207 10.7 3.154 5.4 20.750 35.8 57.965 16.765 27.2 9.574 15.6 3.442 5.6 29.781 48.4 61.581

Medeltal

tid även hjälp i betydande utsträckning genom hänvisning till olika reserv- arbeten; de i tabellen under ungdomshjälpen redovisade motsvara sålunda icke hela antalet hjälpta ungdomar.

Arbetslinjens och undverstödslinjens utveckling belysas närmare av ta- beller—na 30 och 31, i vilka de hjälpta fördelats med hänsyn till den hjälpform,

• Sida 113
•  Original

Tub. 31. Genom understöd hjälpta arbetslösas fördelning & statligt och kommunalt understöd.

Antal och procent. Månadsvis juli 1933—december 1935.

Hjälpta genom

. Antal Statligt under— Kommunalt Summa ” .. .. . . ppor- Är M :i n :1 d stod understöd _ terade % av % av % av 332218— Antal arbets- Antal arbets— Antal arbets- lösa lösa lösa . 1932 Medeltal 22.055 19.4 6.323 5.5 28.378 24.9 113.906 1 1933 jan.—juni ............ 48.820 28.5 16.581 9.7 65.401 38.2 171.267 juli .................. 38.690 27.9 9.493 6.8 48.183 34.7 138.855 augusti ............... 36.797 25.5 9.819 6.8 46.616 32.3 144.185 september ............ 39.470 26.1 9.445 6.2 48.915 32.3 151.498 oktober .............. 44.658 27.1 8.746 5.3 53.404 32.4 164.747 november ............ 47.561 27.9 11.012 6.4 58.573 34.5 170.702 december ............ 55.275 32.3 14.079 8.3 69.354 40.6 171.065 Medeltal 43.742 27.9 10.432 6.6 54.174 34.5 156.842 1934 januari .............. 56.083 32.7 13.087 7.6 69.170 40.3 171.540 februari ........ . . . 53.343 32.1 13.01] 7.8 66.354 39.9 166.348

5” ... 53.132 33.1 9.745 62.877 39.2 160.345

mars . .

april . ..... 42.223 29.0 8.006 5.5 50.229 34.5 145.588 maj . . ......... 29.705 25.5 5.186 4.5 34.891 30.0 116.257 juni .................. 19.446 19.5 3.699 3.7 23.145 23.2 99.628 juli .................. 12.536 14.5 2.890 3.4 15.426 17.9 86.253 augusti ............... 8.723 10.5 2.633 3.2 11.356 13.7 83.042 september ............ 6.808 8.6 2,600 3.3 9.408 11.9 78.918 oktober .............. 7.076 83 2.618 3.1 9.694 11.4 84.811 november ............ 9.899 10.8 4.135 4.5 14.034 15.8 92.016 december ............. 14.322 15.4 5.443 5.9 19.765 21.3 92.881 Medeltal 26.108 22.8 6.088 5.8 32.196 28.1 114.802

1935 januari ............... 16.129 17.2 5.959 6.4 22.088 23.6 93.419 februari .............. 17.450 19.4 5.134 5.7 22.584 25.1 89.838 mars ................. 15.962 19.1 4.153 5.0 20.115 24.1 83.588 april ................. 11.859 15.8 3.730 4.9 15.589 20.7 75.122 maj .................. 4.335 7.1 2.875 4.7 7.210 11.8 61.177 juni .................. 249 0.5 1.943 3.8 2.192 4.3 51.157 juli .................. 598 1.4 1.631 3.8 2.229 5.2 42.582 augusti .............. 400 0.9 1.991 4.8 2.391 5.7 41.723 september ............ 260 0.6 2.342 5.7 2.602 6.8 41.190 oktober ........ 807 1.7 3.769 8.0 4,576 9.7 47.045 november ...... 3.336 6.2 4.309 7.9 7.645 14,1 54.167 december ...... . . . 7.685 13.2 4.439 7.7 12.124 20.9 57,965 Medeltal 6.589 10.7 3.523 5 7 10.112 16.4 61.581

som ifrågakommit (statliga, statskommunala och kommunala reservarbeten; statligt och kommunalt understöd).

Omfattningen av de under tiden 1 juli 1933 31 december 1935 till förmån för unga arbetslösa vidtagna åtgärderna framgår av tabell 32. i vilken även redovisas de hjälptas fördelning på de olika formerna av ungdomshjälp.

8—3 82 736

• Sida 114
•  Original

Tab. 32. Genom ungdomshjlllpen hjälpta arbetslösas fördelning på kurser, frivillig arbetstjänst 0011 ungdomsreservarbeten.

Antal och procent. Månadsvis juli 1933—december 1935.

__

Hjälpta genom

, i Frivillig Ungdoms- Antal Ixurser i arbetstjänst reservarbeten Summa rappor- '—— terade % av % av % av % av arbets— ar— ar— ar— ar- lösa bets- Antal bets- Antal bets— bets- lösa lösa lösa lösa Antal

415 693 1.371 2.540 3.281 1.726

1,671

4.521 5.637

31636 2.855 2.227

2,195 2.080 1.814 2.158 2319 1.580 2.993

3.156 3.464 3.555 2.989 1.843

990

824 626 605 781 1 .069 977

1.740

138.855 144.185 151.498 164.747 170.702 171.065 156.842

171.540 166.348 160.345 145.588 116.257

99.628

86.253 83.042 78.918 84.811 92.016 92.881 114.802

99,419 89.838 83.588 75,122 61.177 51.157

42.582 41.723 41.190 47.045 54.167 57.965 61.581

juli .................. augusti ............... september ............ oktober .............. november december

Illlll

o mono—www »— oceanen—bo

Medeltal

]

januari ............... februari .............. mars ................ april ................. maj .................. juni ..................

Illlll

wwNPQPJM !" FFl—20.09 Nai—views:

axwell—uc—

juli .................. augusti september ............ oktober .............. november . december ! Medeltal ] I 1935 ? januari ............... i 3 februari .............. » i mars ................. * april ................. maj .................. juni ..................

comuni—omk— Qiu—wwwin— O: damma-cu

arezon—mo ca:—lammen EDOOIOCDFP

juli .................. ! augusti ............... ] september ............ ! oktober .............. i november . december .............

& Medeltal

PPP??? FFl—*??? .0 G?!—WH”? o_ . . . .

tomtom»— lzoqcuuio

#999999 PHNNPON PFFEFHH rer—www !— .os—r-ppp

.w rawr-wrp revy—em» 99 Hamen.se

» que—rouhe) !".o

av en

en

Det må erinras om att frivillig arbetstjänst infördes först från och med juli 1933 i samband med hjälpverksamhetens allmänna omläggning. Det är naturligt, att det skulle dröja viss tid innan denna hjälpform erhöll större betydelse. Under senare hälften av år 1933 utgjordes därför ungdomshjäl- pen huvudsakligen alltjämt av kursverksamhet. Under år 1934 växte emel- lertid den nya hjälpformen i betydelse. De från och med juli 1934 startade ungdomsreservarbetena erhöllo större omfattning först mot slutet av år 1935.

• Sida 115
•  Original

Enär uppgifterna rörande hjälpverksamhetens kostnader hänföra sig till kalenderår, föreligger icke möjlighet att särskilja uppgifterna för senare hälf— ten av år 1933. I den följande redogörelsen för kostnaderna under här före- varande tidsperiod ingår sålunda hela kalenderåret 1933. Det må i föreva- rande sammanhang erinras om att uppgifterna rörande de kommunala kost- naderna under år 1935 till största delen ha måst beräknas och att de sålunda äro osäkra (se sid. 54). I de kommunala kostnaderna för statskommunala reservarbeten ingå vidare landstingens och vägdistriktens kostnader”.

I tabell 33 ha sammanställts uppgifter rörande de statliga, statskommunala och kommunala reservarbetenas kostnader.

Tab. 33. Statliga, statskommunala och kommunala reservarbetens kostnader. Tusental kr. Åren 1933—1935.

! 1933 1934 J 1935 ' Statliga kostnader. Statliga reservarbeten ............................ 40,542 51,932 43,665 Statskommunala reservarbeten .................... 7,447 15,522 15,75? Summa 47,989 67,454 59,417 Kommunala kostnader. Statliga reservarbeten .............................. 821 1,36?) 1,0611 Statskommunala reservarbeten .................... 15,872 23,943 17,530 Kommunala reservarbeten ........................ 13.595 5,725 3,397I Summa 30,288 | 31,031 21,988 Summa. Statliga reservarbeten .............................. 41,363 53,295 44,726 Statskommunala reservarbeten .................... 23.319 39,465 33,28? Kommunala reservarbeten ........................ 13,595 5,725 3397 Summa 78,277 98,485 81,405 Statliga kostnader i % av totalkostnader. Statliga reservarbeten .............................. 98.0 97.4 97.6 Statskommunala reservarbeten .................... | 31.9 39.3 47.3

Kostnaderna för samtliga reservarbeten uppgingo, såsom framgår av ta- bellen, till omkring 78 milj. kr. under år 1933 och icke mindre än 98 milj. kr. år 1934. Under år 1935 nedgingo kostnaderna i samband med den vä- sentligt minskade arbetslösheten men uppgingo i alla fall till omkring 81 milj. kr.

Av tabellen framgår jämväl, huru kostnaderna för de statliga och stats- kommunala reservarbetena fördelats på stat och kommun. Det torde böra erinras om att förevarande uppgifter icke äro jämförbara med de uppgifter, som i det föregående meddelats beträffande kostnadernas fördelning i fråga om statliga reservarbeten mellan uppdragsgivaren och arbetslöshetskommissio- nen och ifråga om statskommunala reservarbeten mellan vederbörande kom— muner och kommissionen. Dels avsågo de i det föregående meddelade uppgif- terna allenast de beräknade kostnaderna och kunna sålunda icke stämma

• Sida 116
•  Original

överens med de i tabell 33 återgivna uppgifterna, som avse de under vederbö- rande år verkliga utgifterna för ifrågavarande ändamål, dels tages itabell 33 icke någon hänsyn till de ersättningar, som kommissionen resp. kommunerna kunnat betinga sig från vederbörande uppdragsgivare.

Det framgår, att de kostnader, som de statliga reservarbetena förorsakat kommunerna, äro ytterligt små; de belöpa sig till omkring 2 0/0. För de statskommunala reservarbetena åter uppgår deras andel till 50—70 %. Sta- tens andel av kostnaderna för dessa senare arbeten har stigit bland annat som en följd av de gynnsammare statsbidragsgrunderna.

De ändringar, som genomfördes från juli månad 1933, påverkade i viss omfattning kostnaderna för de statliga och statskommunala reservarbetena genom de nya lönedirektiven och de ändrade reglerna för urvalet av arbets- objekt. Huru dessa påverkats vad de statliga reservarbetena beträffar bely- ses av tabell 34. Tyvärr föreligger icke möjlighet att erhålla liknande upp- gifter för de statskommunala reservarbetena.

Tub. 34. De statliga reservarbetenas kostnader per utfört dagsverke. ' Budgetåren 1932/1933, 1933/1934 och 1934/1935.

% av kostnaderna Kronor budgetåret 1932/1933

1932/1933 1933/1934 1934/1935 1933/1934 1934/1935

Rcservarbelarnas förmåner. Avlöningar ........................ 4: 25 4: 53 4: 48 1066 1054 Diverse förmåner .................. 0: 51 0:56 0:59 109.8 115.7

Summa 4: 76 5: 09 5: 07 1063 1065 Övriga kostnader .................. 2: 38 2: 93 3: 69 1231 1550 Sammanlagda kostnader ............ 7: 14 8: 02 8: 76 112.3 122.7

Reservarbetarnas förmåner i % av sammanlagda kostnader .......... 66.7 63.5 57.9

Det må att börja med förtjäna att bemärkas, att de i ovanstående tabcll meddelade kostnaderna avse de statliga utgifterna för samtliga av arbetare vid de statliga reservarbetena utförda arbeten. I det dagsverksantal, var- med kostnaderna dividerats för erhållande av de i tabellen återgivna me- deltalen, ingå sålunda förutom de av reservarbetare utförda dagsverkena även sådana dagsverken, som utförts av de s. k. specialarbetarna, d. v. s. arbetare anställda enligt öppna arbetsmarknadens villkor för utförande av sådana arbetsprestationer, som reservarbetare icke kunnat utföra. Föreva- rande omständighet torde böra hållas i minnet, därest de i ovanstående ta- bell återgivna siffrorna jämföras med de i en efterföljande tabell återgivna uppgifterna rörande medeldagsförtjänsterna vid de statliga reservarbetena; dessa avse nämligen allenast de verkliga reservarbetarna. I ovanstående ta- bell 34 ingå kostnaderna för specialarbetare under rubriken »Övriga kost— nader».

Att börja med framgår, att kostnaderna per dagsverke för de statliga re-

• Sida 117
•  Original

servarbetena stigit efter de nya bestämmelsernas genomförande. Kostna- derna per dagsverke ökade sålunda från 7: 14 kr. budgetåret 1932/1933 till 8:02 kr. under det därpå följande budgetåret, innebärande en kostnads- ökning av 12.3 0/0. Under budgetåret 1934/1935 inträffade en fortsatt ök- ning, uppgående till 22.7 0/0 vid en jämförelse med året 1932/1933.

Det framgår vidare, att kostnadsökningarna varit mycket olika i fråga om reservarbetarnas förmåner och övriga kostnader. Reservarbetarnas sam- manlagda förmåner ha undergått en ökning av inemot 7 0/0; de kontanta avlöningarna ha stigit en aning mindre, medan andra reservarbetarna till- kommande förmåner ökats något mera. De kostnader, som äro samman- förda under rubriken »Övriga kostnader», avseende material- och arbetsled- ningskostnader, avlöningar till specialarbetare m. ni., ha däremot ökats procentuellt sett väsentligt mer än reservarbetarnas förmåner. Denna om- ständighet torde väsentligen vara att tillskriva det förhållandet, att under budgetåren 1933/1934 och 1934/1935 mera materialkrävande företag kom- mit till utförande än tidigare. Detta har medfört, att den andel av reserv- arbetarnas totalkostnader, som kommit på reservarbetarnas förmåner, gått tillbaka från 66.7 0/0 under budgetåret 1932/1933 till 57.9 % budgetåret 1934/1935.

De i ovanstående tabell återgivna uppgifterna avse närmast verkningarna av hjälpverksamhetens omläggning sedda ur statens synpunkt, d. v. s. i vil- ken utsträckning dennas kostnader för hjälpverksamheten ökats per ut- fört dagsverke. I efterföljande tabell 35 meddelas uppgifter rörande storle- ken av reservarbetarnas medeldagsförtjänster vid de statliga och statskom- munala reservarbetena. Samtidigt angives relationen till förtjänsterna under motsvarande månader budgetåret 1932/1933. Denna tabell återger sålunda närmast verkningarna av de nya lönedirektiven, sedda ur den enskilde ar- betarens synpunkt.

Vid bedömandet av förevarande tabell bör erinras om att storleken av medeldagsförtjänsterna naturligen påverkas av löneläget i de orter, inom vilka reservarbetena äro belägna. Den omständigheten, att de statliga re- servarbetena under senare år i ökad utsträckning blivit förlagda till orter med lågt löneläge, har medfört en tendens till sänkning av förtjänsterna, beräknade såsom medeltal för hela landet. Den verkliga ökningen är sålunda högre än vad som omedelbart framgår av de i tabellen återgivna talen. Vad de statskommunala reservarbetena beträffar har en motsatt tendens gjort sig gällande, vilket i sin tur förklarar den mycket starka ökningen för de se- naste månaderna år 1935.

Kostnaderna för understödsverksamheten belysas av tabell 36. Den avgjort största kostnaden belöper sig å den form av kontantunderstöd, som utgår i ett per dag avmätt understöd. I dessa kostnader ingå även kom- munernas utgifter för den rent kommunala understödsverksamheten.

Storleken av de utgående dagunderstöden, d. v. 5. den kontanta understöds- verksamhet, vartill statsbidrag utgår, belyses av tabell 37.

• Sida 118
•  Original

Tab. 35. Modoldagsförtjänster vid statliga och statskommunala reservarbeten. Månadsvis juli 1933—december 1935.

Statskommunala

Stathga reservarbeten reser varb eten

% av mot- % av mot— svarande svarande månad " . månad budgetåret budgetåret 1932/1933 1932/1933

juli .......................... augusti ...................... september oktober ...................... november .................... december ....................

105 116 116 114 112 107

108 109 107 106 101

98 113 116 118 117

quwmm muwmpw

januari ...................... februari

april ........................

augusti ...................... september

oktober ...................... november .................... december ....................

112 HD 108 105 105

103 103 106 101 105 103

107 116 111 109 108 :

102 5:69 121 i

januari ...................... februari

april ........................

augusti ...................... september .................... oktober ...................... november .................... december ....................

t?!?!?t?':?t? !?!?t?t?t?l? t?t?t?t?l?l? t?!?!?:?!?t? !?t?l?!?t?!?

m ' Gam—40101 Mål-IÄQO'ICFOÄ åååääå äoååäå &..—zoomen wwwwwr—

De genomsnittliga understödsbeloppen ha varierat förhållandevis litet. I allmänhet har statsbidraget uppgått till omkring 60 % eller något därutöver, medan sålunda 40 % bestritts med kommunala medel. Den starka ökningen i statsbidragen under sommaren och hösten 1935 beror på att den statliga un- derstödsverksamheten denna tid bedrevs allenast i vissa av arbetslöshet myc- ket hårt drabbade kommuner, vilka nästan alla åtnjöto 90 eller 95 % stats- bidrag till verksamheten.

Kostnaderna för ungdomshjälpen ha sammanställts i tabell 38. Den största delen av kostnaderna för ungdomshjälpen har bestritts med statsmedel. Detta gäller särskilt den frivilliga arbetstjänsten, ett förhållande, som sammanhänger med att arbetslägren anordnats företrädesvis i arbetslös-

• Sida 119
•  Original

Tab. 36. Statlig och kommunal understödsverksamhets kostnader. Tusental kr. Åren 1933—1935.

1933 1934 1935

Statliga kostnader. Arbetslöshetshjälp; . 18,372 15.087 4,415 Hyreshjälp ........................................ 620 1,245 505

Summa 18,99? 16,32 4,920

Kommunala kostnader. Arbetslöshetshjälp ................................. 24,652 [12,342 6,2851 Hyreshjä lp ........................................ 1,211 907 4981

Summa 25,863 13,24 9 6, 783

Summa. Arbetslöshetshjälp ................................. 43,024 27,429 10,700 Hyreshjälp ........................................ 1.831 2,15? 1,003

Summa 44,855 29,581 11,703

Anm. I förestående tabell ingå även kommunernas kostnader för den rent kommunala under- stödsverksamheten utan statsbidrag.

Tab. 37. Genomsnittliga storleken av utdelade dagunderstöd och av statsbidragets storlek. Kronor per understödsdag. Månadsvis juli 1933—december 1935.

Understöds—

M å belopp per

understödsdag _— Kr. Kr. %

Därav statsbidrag

åå

juli ................................ augusti ............................ september .......................... oktober ........ november .......................... december ..........................

64.2 62.9 62.3

"wwww %&»me

januari ............................ februari ............................ mars .............................. ap ril ..............................

augusti ............................ september. . . '. ...................... oktober ............................ november .......................... december ..........................

&)de mwwmww Ego-wo»- cor—00004

januari ............................ februari ............................ mars ..............................

september .......................... oktober ............................ november .......................... december ..........................

(Duk 0309 m-JU'CFU'CF

”HIFI—”ww '#'—”'””??? Hifi—.*???? termer-fr.- för???) U—cnow ammo-oxen»:— wok-ppm»:— mumsa—us.:— ääåååå gåäomm mammon:- snaxcnusoow mwwmqm

• Sida 120
•  Original

Tab. 38. Ungdomshjälpens kostnader. Tusental kr. Åren 1933—1935.

1933 1934 1935 Statliga kostnader.

Kursverksamhet .................................. 511 516 379

Frivillig arbetstjänst' .............................. 97 1,036 1,48? Summa 603 1,55»: ' 1,866

Kommunala kostnader. Kursverksamhet .................................. 396 439 1752 Frivillig arbetstjänst .............................. 65 280 3082 Summa 461 719 483 Summa Kursverksamhet .................................. 907 955 554 Frivillig arbetstjänstl .............................. 162 1.316 1.795 Summa 1,069 2,271 2,349

Statliga kostnader i % av totalkostnaderna.

Kursverksamhet .................................. 56.3 54.0 68.4 Frivillig arbetstjänst .............................. 59.9 78.7 82.8

hetskommissionens regi. Även beträffande förevarande hjälpform har ut- vecklingen gått mot en ökning av statens andel av totalkostnaderna.

Förvaltningskostnaderna ha till sist sammanställts i tabell 39.

Tab. 39. Förvaltningskostnader. Kommunernas kostnader för diverse åtgärder i anledning av arbetslösheten. Tusental kr. Åren 1933—1935.

Förvaltningskostnader &%mffååägäf Å ens kostnader r . Kom- % av rför diverse åt- Summa 155032? % aåaätåga munala Summa total- ; gärder för ar- i der k ostn aål er kost- kost— betslöshetens der nader bekämpande 1933 .............. 1.024 1.5 1,840 2,864 2.2 2,066 4,930 1934 . . 1,406 1.6 2,038 3,444 2.6 649 4,093 1935 .............. 1,425 2.1 1,1082 2,533 2.6 4002 2.933

Det må erinras om att de statliga förvaltningskostnaderna allenast avse ut- gifter för arbetslöshetskommissionens centrala kansli. Det framgår, att dessa allenast belöpt sig till en mycket ringa del av de totala utgifterna.' År 1935 i samband med hjälpverksamhetens tillbakagång stegrades de dock något men uppgingo alltjämt blott till 2.1 0/0. De totala förvaltningskostnaderna, sålunda

1 Inkl. ungdomsreservarbeten. " Beräknade kostnader.

• Sida 121
•  Original

avseende såväl den centrala som den lokala förvaltningen, ha belöpt sig till mellan 2.2 och 2.6 % av de sammanlagda utgifterna. Hjälpverksamhetens totala kostnader återgivas i tabell 40.

Tab. 40. De totala kostnaderna för den statliga och kommunala hjälpverksamheten för arbetslösa.

Tusental kr. Åren 1933—1935.

1 9 3 3 1 9 3 4 1 9 3 5 Kr. % Kr. 96 Kr. | %

Reservarbeten .................. 78,277 60.6 98.485 73.3 81,405 ' 82.7 Understöd ..................... 44.855 34.8 29,581 22.0 11,703 11.9 Ungdomshjälp .................. 1,069 0.8 2,271 1.7 2,349 2.4 Övrigt ......................... 4,930 3.8 4093 3.0 2,933 3.0 Summa 129,131 1000 134,43) 1000 es,-390 I 1000 Därav Statliga kostnader ............ 68.613 53.1 86.744 64.6 67.628 1 68.7 Kommunala kostnader ........ 60,518 46.9 47.686 35.5 30,762 31.3 Anm. Kommunala kostnaderna för år 1935 delvis beräknade.

Det må erinras om att tabell 40 i likhet med övriga i kap. VI lämnade upp— gifter allenast avser den under arbetslöshetskommissionens ledning och den av kommunerna med egna medel bedrivna hjälpverksamheten. Kostnaderna kulminerade år 1934, då de uppgingo till omkring 134 milj. kr. Det därpå föl- jande året nedgingo kostnaderna avsevärt. Det framgår vidare, hurusom statens andel av kostnaderna för hjälpverksamheten för arbetslösa ökat. Me- dan statens andel år 1933 belöpte sig till 53.1 %, hade den år 1935 stegrats till 68.7 0/6.

Även år 1933, då understödsverksamheten ägde en mycket betydande om- fattning, kom den största delen av kostnaderna å arbetena; understöden mot- svarade 1/8 av totalutgifterna. I samband med arbetslinjens ökade betydelse såsom hjälpform under de följande åren stegrades naturligen dennas andel av totalkostnaderna. År 1935 kommo sålunda icke mindre än 82.7 % på re- servarbetena.

9— 362735

• Sida 122
•  Original

Inledning .

INNEH ÅLLSFÖRTECKN ING.

Första avdelningen

Kap. Kap.

I. II.

Översikt över arbetslöshetens utveckling åren 1914—1935 . Huvuddragen av hjälpverksamhetens utformning under tiden före 1 juli 1933 . . . . . . . Den under statens arbetslöshetskommission bedrivna hjälpverk-

samheten . Organisationen s. 21. Allmänna villkor för arbetslöshetshjälp s. 24. Kon- fliktdirektiven 5. 27. Lönedirektiven s. 31. De olika hjälpformerna 5.34.

Andra statliga åtgärder till förmån för arbetslösa . Den rent kommunala hjälpverksamheten

Kap. III. Hjälpverksamhetens omfattning och kostnader åren 1914—medio

1933 .

Andra avdelningen. . . . . . . . . . Kap. IV. Övergången till ett nytt system

Kritik av och försvar för det äldre systemet. Grunddragen av Kungl. Maj. ts förslag till 1933 års riksdag

1933årssystem . . . . . . . . . .

Allmänna arbeten

Av riksdagen beviljade anslag . Gällande regler för användningen av vissa anslag till allmänna arbeten...... . .

Verksamhetens omfattning . Arbetslöshetskommissionens hjälpverksamhet .

År 1933 ocn senare genomförda ändrade bestämmelser Lönesystemet s. 99. Den statskommunala reservarbetslinjen s. 100. Ur- valet av arbetsobjekt 5.101. Konfliktdirektiven 5.104. Ungdomshjälpen s. 105. Vissa andra mera betydelsefulla ändringar 5.107. Hjälpverksamhetens omfattning och kostnader medio 1933—1935

• Sida 123
•  Original