BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

ANGÅENDE LÄNSSTYRELSERNAS ORGANISATION ]ÄMTE DÄRMED SAMMANHÄNGANDE

SPÖRSMÅL

AVGIVET AV INOM SOCIALDEPARTEMENTET TILLKALLADE UTREDNINGSMÄN

ÖREBRO 1936 LÄNSTIDNINGENS TRYCKERI A.-B. OCH A.-B. LlTTORlN RYDEN BOKTRYCKERI

• Sida 2
•  Original

m _. _ _. ___.

. i i i i . i % i iii-Pil. aka ("f:-_ * , . .

.,. Zi???"-

-. b—"kåf _. '

.-. ,. rl:

• Sida 3
•  Original

Till Herr Statsrådet och chefen för kungl. socialdepartementet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande uppdrog den 29 juni 1935 statsrådet och chefen för socialdepartementet åt undertecknade, landshövdingen Bror-C. Hasselrot, ledamoten av riksdagens andra kammare O. Andersson i Höör, landskamreraren Birger Gillner, landssekreteraren Arvid Lidén samt ledamö- terna av riksdagens andra kammare Martin Skoglund och Hjalmar Svensson i Grönvik, att, i enlighet med vad närmare angivits i statsrädsprotokollet över socialärenden den 28 i samma månad, verkställa utredning och avgiva för— slag rörande länsstyrelsernas organisation. Ät undertecknad Hasselrot upp- drogs att såsom ordförande leda arbetet.

På uppdrag av departementschefen har länsnotarien N. Rosenius varit sek- reterare åt utredningsmännen, varjämte länsbokhållaren Folke Elfving för vissa uppgifter varit förordnad som biträdande sekreterare.

För att tagas i Övervägande eller vara tillgängliga vid fullgörandet av upp- draget hava till utredningsmännen — vilka antagit benämningen länsstyrelse- utredningen _ överlämnats åtskilliga av myndigheter, organisationer och en- skilda gjorda framställningar. Även direkt till utredningsmännen hava in- kommit vissa framställningar i med utredningsuppdraget sammanhängande ämnen.

Utredningsmännen få härmed vördsamt överlämna sitt betänkande med förslag angående länsstyrelsernas organisation jämte därmed sammanhängan— de spörsmål.

• Sida 4
•  Original

Den i direktiven för utredningen omnämnda frågan angående lämplighe- ten och möjligheten av en ifrågasatt anordning, enligt vilken utbyte i viss : utsträckning skulle äga rum av befattningshavare mellan centralförvaltningen och länsstyrelserna, för vilken fråga samråd med departement och centrala verk erfordras, har ännu icke varit föremål för behandling. Det är emellertid utredningens avsikt att snarast möjligt upptaga denna fråga till prövning.

Utredningen har vidare för avsikt att upprätta förslag till nya föreskrifter angående länsstyrelsernas arbetsredogörelser i stället för de i cirkuläret den 15 april 1862 givna.

Än vidare ämnar utredningen, såvitt möjligt, upprätta förslag till vinnande av större enhetlighet med avseende å diarieföring, kortregister och blanket- ter ävensom i samband därmed i särskild promemoria framlägga redogörelse för Vissa iakttagelser med avseende å länsstyrelsernas arbetssätt, som gjorts

0

vid studier a samtliga länsstyrelser av utredningens sekretariat. Stockholm den 17 december 1936. BROR C. HASSELROT

OLOF ANDERSSON BIRGER GILLNER ARVID LIDEN.

MARTIN SKOGLUND HJALMAR SVENSSON

N. Rosenius.

• Sida 5
•  Original

i

|. Länsstyrelsen enligt 1917 års organisation.

Genom 1634 års regeringsform lades grunden till ordnandet av den lokala förvaltningen i länen genom landshövdingar. En utförlig landshövdinginstruk- tion utfärdades den 8 januari 1635. Redan då funnos vid länens förvaltning såsom biträden åt landshövdingen en handskrivare, landssekreterare, samt en bokhållare, sedermera benämnd landskamrerare, och viss arbetsfördelning var genomförd. Häri torde upprinnelsen vara att söka till den ännu alltjämt bestående organisationen ä två avdelningar, landskansli och Iandskontor, inom Konungens (eller Kungl. Maj:ts) befallningshavande, såsom namnet å länets styrelse blev från år 1669. 1 senaste instruktionen av den 12 april 1918 har benämningen länsstyrelsen blivit konsekvent genomförd, sedan denna redan från början av 1800-talet kommit till användning vid sidan om Ko- nungens (Kungl. Maj:ts) befallningshavande.

Av länsstyrelsens tjänstebefattningar i övrigt hava länsnotarie, länsbokluil- Iare, Iandskanslist och landskontorist även gamla anor. Detta gäller jämväl lanträntmästaren, som förestått länets ränteri till dess indragning därav sked- de enligt riksdagens beslut år 1908.

När 1917 års riksdag beslutade om iögderiförvaltningens omorganisation — landsfogde och landsfiskal trädde då i stället för dittillsvarande krono- fogde och kronolänsman — skapades även den organisation av länsstyrel- sernas arbete och tjänstebefattningar, som sedan i huvudsak bestått. Så- lunda nyinrättades då befattningen som länsassessor, vilket innebar en vik- tig förändring i länsstyrelsernas arbetsförhållanden.

I propositionen nzr 211 till 1917 års riksdag belystes närmare de länsstyrel- sefrågor, som då påkallade statsmakternas uppmärksamhet.

Där erinrades sålunda om den raska utveckling, som under de då senaste årtiondena förekommit såväl inom näringarnas och samfärdselns som på de sociala och andra samhälleliga frågors områden och att därigenom gö- romålen inom administrationen i allmänhet i betydande grad ökats. Det vore vid länsstyrelserna särskilt av vikt att minska avdelningschefernas arbets- börda. Angående sättet för lösning av denna fråga hade skilda förslag framkommit. Sålunda hade från ett län ifrågasatts, att man i länsstyrelserna i rikets större län borde inrätta en helt ny självständig avdelning med en med landssekreteraren och landskamreraren fullt jämställd chef, till vilken

• Sida 6
•  Original

avdelning från landskansliet och landskontoret kunde överflyttas vissa mera fristående grupper av ärenden. För den nya avdelningen skulle naturligtvis erfordras ett självständigt kansli, men upprättandet därav borde icke i och för sig öka antalet underordnade tjänstemän vid länsstyrelsen. Även en annan länsstyrelse hade framhållit, att man redan då måste vara betänkt antingen på en ökad byråindelning eller åtminstone på ökad användning av särskilda föredragande med i varje fall ökad personal. l sistnämnda riktning hade två andra länsstyrelser uttalat sig, av vilka den ena föreslagit, att vid sidan av landssekreterar— och landskamrerarbefattningar inom länen bor- de inrättas nya tjänster, vilkas innehavare kunde benämnas vice landssekre— terare och vice landskamrerare med åliggande att självständigt bereda och föredraga vissa ärenden, och den andra, att till landssekreterarens och lands- kamrerarens biträde skulle anställas en tjänsteman med en i viss mån större befogenhet och högre ämbetsställning än de dåvarande länsnotarierna och länsbokhållarna. l löneförmåner borde denne erhålla en mellangradsställ- ning, jämförlig med vissa befattningar i de centrala Verken. Departements- chefen förklarade sig icke tilltalad av förslaget om inrättande av en helt och hållet ny avdelning inom länsstyrelsen, till vilken avdelning kunde från såväl kansliet som kontoret överflyttas vissa mera fristående grupper av ärenden. Oavsett att förhållandena icke syntes honom än så länge betinga inrättandet av en ny syssla med avdelningschefs grad, komme härtill, att en sådan tredje avdelningschef knappast torde i längden kunna utan menliga slitningar inom verket vara i saknad av egen expeditiön och kontorspersonal, varav ökade kostnader sannolikt skulle uppkomma. Däremot ansåg departe- mentschefen. att denna viktiga fråga med minsta möjliga betungande för stats— verket borde kunna tillfredsställande ordnas enligt följande förslag, som även bäst skulle bidraga till undanröjande av de svårigheter i aVSeende å rekryte— ringen av länsstyrelsens juridiskt utbildade arbetskrafter, som Kungl. Maj:ts befallningshavande efter vad det syntes med fullt fog så allmänt och starkt betonat såsom en följd av kronofogdetjänstens indragning. Den väl be- hövliga lättnaden i landssekreterarensoch landskamrerarens arbetsbörda bor— de beredas sålunda, att första länsnotarie- och första länsbokhållarsysslornn organisatoriskt ombildades till assessorat, vilkas innehavare skulle hava till äliggande att självständigt på eget ansvar bereda, föredraga och till expe— dition befordra Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut och utslag i vissa grupper av mål och ärenden enligt indelning och plan, som på länsstyrelsens förslag borde fastställas av Kungl. Maj:t särskilt för varje län. Därjämte borde de enligt de föreskrifter Kungl. Maj:ts befallningshavande ägde meddela, biträda sina respektive avdelningschefer vid övriga göromål samt vid dessas laga förfall, då ej annorlunda därom förordnades, förrätta deras tjänst. Ge— nom denna anordning — vilken för övrigt nära anslöte sig till ett förfarande, som i några län, låt vara i viss mån vid sidan av landshövdinginstruktionen, kommit i bruk —— skulle icke någon ny tjänst skapas utan en redan befintlig,r tjänst omorganiseras till en mera självständig. Samma arbetsprestation i fråga om målens föredragning komme att med huvudsakligen samma per- sonal fullgöras; skillnaden läge däri, att avdelningschefen befriades från handläggningen av vissa grupper av mål. I stället finge lånsassessörn själv- ständigt och på eget ansvar bereda, föredraga och expediera' beslut i dylika mål samt därjämte bestrida göromål, som tillhörde länsnotarie och länsbok- liållare. . ' .

• Sida 7
•  Original

' Gotlands inrättad en länsassessorsbefattning vid varje landskansli och lands,-

kontor. - Även i ett annat avseende blev 1917 års organisation betydelsefull. Pro- positionen innefattade, enligt departementschefens uttalande, jämväl förslag om att i viss mån upphäva det nu överklagade och efter departementsche— fens mening faktiskt befintliga, alltför stora bruket av extra ordinarie tjänste-

_ män för förrättande av ett permanent ordinarie arbete, varom departements- ' chefen vidare anförde.

»Då fråga därefter blir om reducering av antalet extra tjänstemän hos

; länsstyrelserna, lärer det vara uppenbart, att extra tjänstemän med ständig tjänstgöring icke, såsom nu i många län är fallet, böra anställas till ungefär ' samma antal som de ordinarie tjänstemännens. Detta innebär icke blott fara ; för arbetets resultat, i det man knappt av de extra tjänstemännen med en

ganska osäker ställning och jämförelsevis klen avlöning kan förvänta till- 5 räckligt intresse och ansvarskänsla för arbetets utförande, utan det leder jäm-

väl till vissa svårigheter vid rekryteringen av en del tjänster vid länssty- , relserna, enär tiden för erhållande av ordinarie anställning i många fall oskä-

ligt utsträckes.»

Med anledning av länsstyrelsernas yttranden och andra förekomna om- ständigheter beräknades i propositionen, vilken i denna del godkändes av riks- dagen, antalet ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna till 405, vartill kommo 12 lanträntmästare å övergångsstat.

Antalet ordinarie tjänstemän, lanträntmästare medräknade, med tjänste— ställning motsvarande befattningshavare i nuvarande lönegraderna B 30 — B 15, uppgick till 322.

Antalet ständiga extra tjänstemän beräknades till 12 länsnotarier, 13 länsbok- hållare, 52 landskanslister och 53 landskontorister, eller tillhopa 130 befatt— ningshavare. Angående antalet ständiga extra tjänstemän av lägre grad lämnades i propositionen icke någon uppgift. Antalet tillfälliga biträden upp- skattades för det dåvarande till något mera än 50, men beräknades, åtmin- stone vad landskanslien anginge, kunna efter omorganisatiouens genomfö- rande rätt väsentligt nedbrlngas.

Avlöningsstaten för kalenderåret 1918 upptog för de ordinarie befattnings- havarna 1296 650 kronor och till extra arbetskrafter 311000 kronor. Be- träffande sistnämnda belopp må emellertid anmärkas, att kostnaden för av- lönande av skrivbiträden och för renskrivning i övrigt i stor utsträckning täcktes från annat anslag samt att i vissa län till täckande av utgifterna för ifrågavarande ändamål funnes att tillgå räntmästarnas indragna provisioner.

' ll. Utvecklingen efter 1917.

.Genom 1917 års organisatoriska förändringar och den'därefter .den 12 april 1918 utfärdadenya instruktionen för landshövdingarna och, länsstyrels

• Sida 8
•  Original

sernas tjänstemän blevo länsstyrelsernas arbetsproblem och deras personals anställningsförhållanden ordnade på sätt, som för det dåvarande torde varit tillfredsställande.

Emellertid har länsstyrelsernas arbetsbelastning efter år 1917 varit stadd i oavbruten stegring. Nya sociala och ekonomiska spörsmål, ävensom därav föranledd lagstiftning hava i hög grad berört länsstyrelserna. Sålunda har den länsstyrelserna i gällande instruktion givna uppgiften, att hava noggrann akt uppå länets tillstånd och behov samt i allt söka främja länets utveck- ling och dess befolknings bästa blivit mer maktpåliggande än någonsin. Ut- vecklingen har gått i den riktningen, att länsstyrelserna hava att taga be- fattning med allt fler områden inom samhällets och den enskildes liv och verksamhet. Omfattande grupper av arbetskrävande ärenden hava tillkom- mit eller utökats, detta i alldeles särskild grad i fråga om landskansliet. Be- träffande nya ärenden, som tillförts denna avdelning, må nämnas de, som tillkommit genom vägväsendets omorganisation, civilbefolkningens skydd vid luftanfall, kontrollen över vapenhandeln samt vapen och ammunition, brand- väsendet å landsbygden, hotell— och pensionatstadgans ikraftträdande i full ut- sträckning, förordningen om biografer, dagsbotssystemet, stadsplanelagen och den nya byggnadsstadgan, jorddelningslagen, polislagen och länsstyrelsens därav föranledda befattning med hela polispersonalen inklusive ordningsmän och ordningsvakter, kontrollen över nöjeslivet å landsbygden, barnavårdsla- gen, ensittarlagen, avlösning av inteckningsansvar från avstyckad fastighet m. m. Utom allt det nya som tillkommit, hava även de mål och ärenden, till- hörande ämnesgrupper, som sedan gammalt påvilat landskansliet, avsevärt ökat, framförallt ärenden beroende av motorfordonstrafiken samt fattigvårds- mål.

Även landskontorets arbetsbörda har sedan år 1917 ökats. Visserligen hava nya föreskrifter angående ecklesiastika boställen och förvaltningen av kronans domäner medfört viss minskning av landskontorets arbete, men nya, lika krävande uppgifter hava i stället tillkommit, såsom befattningen med stödlåneärenden, tillsynen över stiftelser och inventeringar hos medelsför- valtare. Vägväsendets och polisväsendets omorganisation har även för lands- kontoret medfört betydande nya arbetsuppgifter. Därjämte hava emellertid" landskontoret förut tillkommande ärenden successivt ökat i antal. Särskilt gäller detta ifråga om taxeringsväsendet och mantalsskrivningsärendena. Ar- betet med anordnings- och uppbördsväsendet har också väsentligt ökat på grund av de senaste årens lagstiftning. Kronouppbördens fördelning på två uppbördsterminer har medfört ökat besvär.

Arbetslösheten och därav föranledda kommunala och statliga stödåtgärder hava för länsstyrelsernas båda avdelningar medfört ökad arbetsbelastning, som i vissa län varit högst betydande. För de nordligaste länens vidkom-

• Sida 9
•  Original

mande bör även erinras om det ökade arbete med lappärenden, som föran- letts bl. a. av renbeteskonventionen med Norge och ny inhemsk lagstiftning på området.

Landssekreteraren i Stockholms län A. M. Beckius, vilken under år 1934 biträdde statens organisationsnämnd vid dess behandling av frågan om läns-— styrelsernas organisation och arbetssätt, har i en uppsats om de svenska länsstyrelsernas organisationsfråga, som varit införd i Nordisk Administra— tivt Tidskrift år 1935 (sid. 73 ff), belyst arbetsbördans oavlåtliga ökning med några siffror, hämtade från de av länsstyrelserna avgivna arbetsredo- görelserna. Väl äro dessa på arbetsredogörelserna byggda jämförelsesiffror i visst avseende i hög grad otillfredsställande. I uppsatsen framhålles ock härutinnan, att beräkningen av antalet mål och ärenden för vissa länssty— relser torde vara gjord på ett i någon mån olika sätt än för andra läns-' styrelser, vilket vid jämförelse av arbetsbördan de olika länen emellan borde ihågkommas. Då emellertid varje länsstyrelse, åtminstone i allt väsent- ligt, torde år från år använda samma tillvägagångssätt vid beräkning av sin arbetsbörda, syntes trots berörda ojämnhet i primärmaterialet de medde- lade siffrorna kunna anses ganska tillförlitligt ådagalägga arbetsbördans re- lativa ökning under tidsperioden. Landssekreteraren Beckius framhåller, att år 1919 utgjorde sammanlagda antalet inom länsstyrelserna handlagda (in- gående balans plus nyinkomna) mål och ärenden 672139. År 1928 hade detta antal stigit till 915 431 och år 1933 till 1235 400. Samtidigt ökades antalet balanserade mål och ärenden från att vid 1919 års slut utgöra 25 995 och vid 1928 års slut 34 006 till att vid 1933 års slut utgöra 44 415.

Från landssekreteraren Beckius uppsats har såsom tabell I intagits en sam- manställning, som för varje län utvisar ökningen från 1919 till 1933, såväl absolut som procentuellt, i fråga om antalet handlagda samt antalet balanserade mål och ärenden, allt enligt nämnda arbetsredogörelser och följaktligen med nyss angiven reservation för uppgifternas tillförlitlighet.

Det ökade arbetet måste föranleda en ökning av antalet befattningshava- re. Ökningen av antalet ordinarie befattningshavare har dock icke hållit jämna steg med ökningen av personalboståndet. Visserligen inrättades un- der åren 1918—1922 61 nya ordinarie tjänster, av vilka dock 47 voro avsedda för förut å extra stat avlönade kvinnliga biträden. Vid 1923 års riksdag an— mäldes i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln, att framställningar förelåge från länsstyrelserna i Kristianstads, Värmlands, Gävleborgs och Norrbottens län om erhållande av vissa nya ordinarie tjänster. Vederbörande departementschef förklarade sig emellertid icke kunna förorda bifall till nå- gon av dessa framställningar, enär det icke syntes lämpligt att, innan igång- satta undersökningar rörande möjligheten av besparingar i administrations- kostnaderna hunnit utsträckas till landsstaten, därstädes inrätta nya ordinarie— tjänster. När 1925 års riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslu—

• Sida 10
•  Original

tade om lönereglering för landshövdingarna och befattningshavarna vid läns— styrelserna m. m., innebar detta icke några organisatoriska förändringar utan i huvudsak endast, att de befintliga ordinarie befattningshavarna fingo sina löner reglerade enligt det civila avlöningsreglementet. Någon ökning av antalet ordinarie befattningar skedde icke. Under åren 1927 och 1929 till- kommo däremot tre ordinarie tjänster.

Den är 1923 i utsikt ställda undersökningen lät emellertid vänta på sig. Först genom tillsättandet jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 21 november 1930 av statens organisationsnämnd kom frågan om länsstyrelsernas organisation och arbetssätt att bliva föremål för närmare undersökning.

Behovet av ytterligare arbetskrafter har tillgodosetts huvudsakligen genom utökning av den icke-ordinarie personalen. De för dennas avlönande till läns- styrelserna anvisade belopp hava därför företett kraftig ökning. Anslaget för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. vid länsstyrelserna utgjorde för budgetåret 1925/1926 675 000 kronor. Ur anslagsposten utgick hela den avlöning, som tillkom denna personal och således ej blott grundlö- nen utan även de löneförhöjningar, som de extra-ordinarie befattningshavar- na erhöllo. Men utom nämnda anslagspost hade länsstyrelserna till sitt för- fogande under budgetåret vissa belopp, tillhopa 273 200 kronor, att användas till renskrivnlng och tillfälliga arbetsbiträden från femte huvudtitelns anslag till skrivmaterialier och expenser. Medan sålunda för sistnämnda budgetår stod till förfogande tillhopa 948 200 kronor, uppgingo anslagen till grundavlö- ningar m. m. till icke-ordinarie personal för budgetåret 1935/1936 till 1250000 kronor, vartill kom anslag till avlöningsförhöjningar m. m. med 50000 kronor.

I detta sammanhang må framhållas, att en kraftigt bidragande orsak till att arbetet i stor utsträckning måste utföras av extra tjänstemän eller av tjänstemän, vilka icke såsom ordinarie innehava den tjänst de utöva, äro föreskrifterna i nådiga cirkulären den 5 december 1924 och den 15 maj 1931, enligt vilka ledigblivna landsflskals- och häradsskrivartiänster få besättas endast medelst förordnande tillsvidare. Dessa förordnanden innehavas i vä- sentlig omfattning av vid länsstyrelserna anställda ordinarie tjänstemän, vil- kas tjänster följaktligen måste uppehållas av vikarier. På grund av dessa förhållanden voro vid ingången av 1936 3 länsasse'ssors-, 16 länsnotarie— och länsbokhållare- samt 57 landskanslist- och landskontoristtjänster besatta med icke- Ordinarie innehavare av tjänsterna. Därjämte var ' en läns— assessorstjänst av samma anledning vakant och två landsfogdetjänster uppe—' höllos av innehavare av ordinarie landskanslisttjänster.

Sedan Kungl. Maj: t genom nådigt brev den 9 oktober 1936 medgivit, att de tjänstemän, vilka senast Under år 1931, efter landsfiskalstjänsts behöriga kun— görande förordats att tills vidare uppehålla sådan tjänst, må utnämnas till landsfiskal envar inom det av hönom omhänderhavda distriktet, i den mån

• Sida 11
•  Original

landsfiskalstjänsten inom ifrågavarande distrikt vore ledig, torde någon för- bättring i ovanberörda förhållande vara att förvänta.

Missförhållandet med för stor extra personal i jämförelse med den or- dinarie belystes genom den utredning, som framlades i 1928 års lönekommittés år 1931 avgivna betänkande med förslag till avlöningsreglemente för extra-or- dinarie och extra tjänstemän tillhörande den civila statsförvaltningen m. m. Däri konstaterades disproportionen mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän inom de centrala ämbetsverken men i kanske ännu högre grad inom vissa grenar av lokalförvaltningen, främst då länsstyrelserna, där sär- skilt antalet extra befattningshavare vore i ögonen fallande stort. Utredning- en visade för budgetåret 1930/1931 vid länsstyrelserna tillhopa 469 ordinarie tjänstemän, 196 extra-ordinarie och 324 extra. De icke-ordinarie motsvarade sålunda 52,6 % av totala antalet. Dessa uppgifter omfattade all stadigvarande personal vid länsstyrelserna, således jämväl kontors- och skrivbiträden samt vaktmästare, däremot icke tillfälliga befattningshavare.

För jämförelse mellan antalet ordinarie befattningar enligt 1917 års or— ganisation och förhållandena under budgetåret 1936/1937 intages här följande uppställning:

Enligt 1917 Under bud— Ökning. Minsk- års organi- getåret ning. sation. 1936/1937. landssekreterare .............. 24 24 _ _ landskamrerare .............. 24 24 _ _ länsassessorer ................ 46 46 _ _ länsnotarier av l:a klass ...... 24 24 _ _ länsbokhållare av l:a klass 19 24 5 _ länsnotarier av 2:a klass ...... 4 8 4 _ länsbokhållare av 2:a klass 2 8 6 _ landskanslister ................ 81 83 2 _ landskontorister ................ 86 86 _ — kansli-, kamera!-, kontors— och skrivbiträden ................ 46 93 47 _ expeditionsvakter .............. 49 49 _ _ lanträntmästare ................ 12 1 _ 11 Summa 417 470 64 11

Antalet ordinarie befattningar i lönegraderna B 30 _ B 15 utgör således nu 327 mot 322 år 1918, 12 lanträntmästare medräknade i sistnämnda siffra. Nå- gon föredragandebefattning i 1917 års organisations mening har icke tillkom- mit. Av de nyinrättade 15 länsnotarie- och länsbokhållaretjänsterna inrätta- des 12 redan före 1923 och 9 utgjorde ersättning för lanträntmästartjänster eller tillkommo på grund av vissa olägenheter, som varit förenade med bibe- hållande av dessa tjänster.

De extra-ordinarie tjänsterna uppgå under budgetåret 1936/1937 till 283, var- av 62 i 19:e och 112 i 14:e lönegraderna.

Antalet extra befattningar _ extra expeditionsvakter och telefonister, till- hopa 16, ej inräknade _ uppgår till 241.

• Sida 12
•  Original

De ordinarie tjänsterna utgöra således omkring 46 % av totala antalet och de icke-ordinarie omkring 54 %. På grund av ovan angivna vakanssystem med avseende å landsfiskals- och häradsskrivartjänster är emellertid antalet icke-ordinarie befattningshavare större än antalet icke-ordinarie tjänster giver vid handen.

Större delen av arbetet vid länsstyrelserna, åtminstone i kvantitativt hän— seende, utföres därför av icke—ordinarie personal.

Förhållandena vid länsstyrelserna hava kommit två problem att så små- ningom före andra framträda, nämligen dels frågan om tillgodoseende av det ökade behovet av föredragande för det växande antalet ärenden, dels ock den extra personalens anspråk på skälig ersättning för sitt arbete samt tryg— gad anställning.

Ill. lirågasatta organisationsförändringar.

En viss aktualitet har på sin tid givits åt arbetsförhåliandena vid länssty- relserna genom av riksdagens revisorer först år 1929 och sedan år 1934 gjor- da uttalanden om förekomsten av s. k. partiella ledigheter inom statsförvalt- ningen. Vid senare tillfället påkallades undersökning i vad mån det kunde vara möjligt att vid länsstyrelserna, där anordningen med partiella ledighe— ter vore allmännast förekommande, minska behovet av sådana ledigheter ge- nom ändring av gällande bestämmelser angående arbetsfördelningen vid dessa myndigheter. Revisorerna funno det önskvärt, att sistberörda spörsmål toges i övervägande av statens organisationsnämnd vid fullgörandet av det åt or- ganisationsnämnden lämnade uppdraget att verkställa utredning rörande läns- styrelsernas organisation.

Ytterligare har såväl i riksdagens revisorers berättelse år 1927 som även i andra sammanhang framkommit erinringar rörande den utsträckning, vari länsstyrelsernas befattningshavare anlitades för uppdrag i beskattningsnämn- (lerna.

På sätt förut angivits har vidare 1928 års lönekommitté framhållit (lispro- portionen mellan den ordinarie och den icke-ordinarie personalen. Enligt vad departementschefen i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln både är 1934 och år 1935 anfört, hade emellertid från länsstyrelserna under senare åren inkomna framställningar om inrättande av nya ordinarie tjänster icke upptagits till avgörande, beroende på önskan att avvakta resultatet av före- stående utredning rörande länsstyrelsernas organisation, varförutom frågan om inrättande av nya ordinarie tjänster vid länsstyrelserna ansetts vara av be- skaffenhet att höra upptagas till behandling på en gång beträffande samtliga länsstyrelser.

Vid 1935 års riksdag ägnades länsstyrelsernas personalbehov en viss upp- märksamhet. Av enskilda motionärer begärdes sålunda utredning och förslag

• Sida 13
•  Original

dels om inrättande av ökat antal ordinarie tjänster, dels om höjning av anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare. Statsut— skottet framhöll i sitt utlåtande över femte huvudtiteln _ i anledning av de ovan nämnda framställningarna från länsstyrelserna _ angelägenheten av att en allmän omprövning av länsstyrelsernas personalbehov icke allt för länge uppskötes. '

IV. Uppdraget åt utredningen.

Vid anmälan i statsrådet den 28 juni 1935 av frågan om utredning angåen- de länsstyrelsernas organisation, anförde chefen för socialdepartementet bl. a. följande:

»Sedan länsstyrelserna genom beslut av 1917 års riksdag givits den orga- nisation, som de sedermera i all huvudsak bibehållit, hava på olika områden av dessa myndigheters förvaltning betydelsefulla förändringar inträtt, vilka i avsevärd grad äro ägnade att öva inverkan å arbetsbelastningen såväl vad angår länsstyrelsen i dess helhet som i fråga om var och en av dess avdelning— ar. Då arbetsbördan i det hela successivt vuxit, hava med anlitande av för än— damålet anvisade anslag icke-ordinarie befattningshavare i alltjämt ökad ut- sträckning måst anställas. I växlande omfattning hava därjämte för länssty- relsens verksamhet oundgängliga uppgifter på sina håll fullgjorts av oavlönade arbetskrafter. Sedan åtskilliga år föreligga emellertid inom socialdeparte— mentet från ett flertal länsstyrelser framställningar avseende inrättande av nya ordinarie tjänster. Såväl för mig som för mina företrädare i ämbetet har det framstått såsom ofrånkomligt, att hithörande förhållanden bliva före- mål för prövning i ett sammanhang, och några åtgärder i anledning av de ifrågavarande framställningarna hava hittills icke kommit till stånd.

Jag vill emellertid erinra, att hela spörsmålet om länsstyrelsernas organi— sation varit avsett att tagas under omprövning av den genom Kungl. Maj:ts beslut den 21 november 1930 förordnade statens organisationsnämnd. Enligt vad jag inhämtat verkställdes ock genom nämndens försorg vissa förberedan— de undersökningar, ehuru nämnden icke kom att upptaga frågan till slutlig be— handling. Genom beslut den 9 januari 1935 har Kungl. Maj:t förklarat, att organisationsnämndens verksamhet skulle upphöra.

Vid sådant förhållande och då statsutskottet vid 1935 års riksdag framhållit angelägenheten av att en allmän omprövning av länsstyrelsernas personalbe- hov icke allt för länge uppskjutes, har jag ansett mig böra påkalla åtgärder för att länsstyrelsernas organisation och personaluppsättning anpassas efter de nu föreliggande arbetsuppgifterna. Detta spörsmål anser jag därför böra bliva föremål för en särskild utredning genom sakkunniga.

Utredningen lär i första hand böra uppmärksamma frågan om arbetsbör- dans storlek i de olika länsstyrelserna. På denna punkt har jag redan igång- satt en preliminär undersökning, närmast aVSedd att tjäna till ledning vid för- delningen för budgetåret 1935/1936 av anslaget till avlöningar till icke—ordinarie personal vid länSStyrelserna. Det sålunda åvägabragta rikhaltiga materialet är visserligen ägnat att läggas till grund för en uppfattning i berörda avse- ende, men, såsom också vid undersökningen förutsatts, måste de inhämtade uppgifterna i åtskilliga hänseenden kompletteras för att klarlägga samtliga de faktorer, som härvid äro av betydelse.

• Sida 14
•  Original

] nära samband med nu berörda spörsmål står frågan, huruvida icke möj- ligheter föreligga att genom olika åtgärder vinna lättnader i arbetsbördan. Sålunda torde böra undersökas, om icke vissa nuvarande arbetsuppgifter skulle kunna avlyftas från länsstyrelserna och handläggas av underordnade organ, såsom magistrater och stadsstyrelser i städer samt landsfiskaler på landet. [ enahanda syfte bör vidare till prövning upptagas frågan om länsstyrelsernas arbetsformer och arbetssätt. Det vill nämligen förefalla, som om _ åtmin- stone inom vissa länsstyrelser _ förenklingar i arbetsbesparande syfte skulle kunna genomföras, vilka redan med gott resultat vunnit tillämpning på andra håll. Överhuvud taget synes sättet för ärendenas handläggning i olika av- seenden böra bliva föremål för en allmän granskning. I detta sammanhang torde det ock förtjäna övervägas, huruvida icke fördelningen av arbetsupp— gifterna mellan landskansliet och landskontoret skulle kunna jämkas för upp— nående av en bättre balans mellan verksamheten å de båda avdelningarna.

Sedan ståndpunkt tagits till nu berörda allmänt organisatoriska spörsmål, synes en närmare prövning böra ske av personalbehovet. Att därvid den nu- varande fördelningen av arbetskrafterna mellan ordinarie och icke-ordinarie måste ingående prövas, ligger i sakens natur. Placeringen i lönegrader av olika befattningar, såväl ordinarie som icke—ordinarie, bör också övervägas, liksom förhållandet mellan extra-ordinarie och extra personal. Undersökning- en bör tillika klarlägga förhållandet i nu berörda hänseenden mellan länssty- relserna inbördes. Det förefaller nämligen, som om vissa länsstyrelser blivit bättre tillgodosedda med arbetskrafter än andra, utan att motsvarande skill- nad i arbetsbörda föreligger.

En annan fråga, som med fördel synes kunna bliva föremål för närmare prövning vid utredningen, avser lämpligheten och möjligheten av en ifråga- satt anordning, enligt vilken utbyte i viss utsträckning skulle äga rum av befattningshavare mellan centralförvaltningen och länsstyrelserna.

I detta sammanhang anser jag mig böra beröra ytterligare en angelägen— het, som vid nu förevarande övervägande icke torde kunna lämnas å sido. Vid olika tillfällen hava riksdagens revisorer uppmärksammat vissa förhållan- den vid länsstyrelserna och därvid riktat anmärkning mot den betydande omfattning, vari befattningshavare därstädes tagas i anspråk för uppdrag utom tjänsten. Även om rådande förhållanden i detta hänseende icke skulle hava föranlett, att vederbörande befattningshavares huvudtjänstgöring åsidosatts, lär det icke kunna förnekas, att det ur olika synpunkter är ett allmänt intresse, att alla befogade anledningar till anmärkning i berörda avseende undanröjas. Jag vill följaktligen understryka, att man vid översynen av länsstyrelsernas organisation bör förutsätta, att det överklagade mångsyssleriet avvecklas.»

V. Utredningens förhållande till andra reformfrågor.

När länsstyrelseutredningen gått till utförande av utredningsuppdraget, har det redan från början stått klart, att länsstyrelsernas organisationsfråga icke borde lösas utan beaktande av dess samband med de landsstaten berörande frågor, som i övrigt stått på dagordningen sedan längre tid tillbaka.

En blivande uppbördsreform, varom särskilda år 1924-tillsatta sakkunniga avgivit betänkande och förslag är 1929 utan att denna fråga _ frånsett vissa

• Sida 15
•  Original

detaljer _ sedermera förts fram till avgörande, är sålunda av betydelse för länsstyrelsernas organisation. Särskilt bleve detta fallet, om, i enlighet med förslaget, överflyttning av häradsskrivarnas göromål till särskilda uppbörds— avdelningar vid länsstyrelserna komme till stånd.

I detta sammanhang kan ej heller bortses från ett väckt förslag om över- flyttning till häradsskrivarna av den på taxeringsnämnderna för närvarande ankommande långdföringen m. m., vilket föranlett vederbörande departements- chef att i 1935 års proposition om ändringar i taxeringsförordningen (nzr 148) förklara, att han för sin del vore benägen tro, att utvecklingen på taxe- ringsväsendets område måste gå i den riktningen, att åtskilliga av de uppgif— ter, som nu handhades såsom bisysslor av tjänstemän eller andra, pålades tjänstemän att i tjänsten fullgöras.

Ytterligare har frågan angående omorganisation av landsfiskalsbefattning- arna, varom den 24 oktober 1935 särskilda utredningsmän avgivit preliminärt förslag, aktualiserat spörsmål icke blott om överflyttning till länsstyrelserna av vissa på landsfiskal hittills ankommande uppgifter i fråga om restindriv- ningen utan även om sättet för rekrytering av landskanslist- och landskon— toristbefattningarna och tillgodoseende av länsstyrelsernas behov av extra personal. Sådan rekrytering har nämligen hittills i mycket stor utsträckning skett med aspiranter till landsfiskals- och häradsskrivartjänster.

Genom beslut av Kungl. Maj:t den 28 februari 1936 har frågan om upp- bördsreform och vad därmed sammanhänger överlämnats till utredning av särskilda sakkunniga. I departementschefens uttalande till statsrådspro- tokollet samma dag säges bl. a.: »Vid utredningen bör kontakt sökas dels med de sakkunniga rörande länsstyrelsernas organisation, _ _ — dels ock med de sakkunniga, som jämlikt Kungl. Maj:ts förut denna dag givna be- myndigande tillkallas för fortsatt utredning angående omorganisation av lands- fiskals- och stadsfiskalsbefattningarna.»*

Ännu en annan utredningsfråga har samband med länsstyrelsernas organi— sation. Ät särskilda sakkunniga har nämligen, med Kungl. Maj:ts medgivande av den 30 april 1936, uppdragits att biträda inom försvarsdepartementet med utredning rörande planläggning och organisation av det civila luttskyddet. I direktiven för utredningen uttalades, att, i vad avsåge länsstyrelsernas befatt— ning med luftskyddsverksamheten, samråd borde äga rum med länsstyrelse- utredningen.

Utredningen, som samrått med 1936 års uppbördskommitté, har därvid bi- bringats den uppfattningen, att av nämnda kommitté ifrågasatta organisato- riska förändringar icke komma att inverka å länsstyrelsernas personalbe- stånd i den riktning, att minskning av personalen kan komma ifråga. Tvärt- om torde, såvitt för närvarande kan bedömas, en mindre ökning av lands-

* Sistnämnda utredning har ännu icke igångsatts.

• Sida 16
•  Original

kontorens personal bliva erforderlig. Länsstyrelseutredningen har därför an- sett sig böra bygga sitt förslag till organisationsändringar på den nu bestå— ende ordningen för häradsskrivarnas befattning med uppbördsfrågor m. m.

I fråga om länsstyrelsernas befattning med luftskyddsverksamheten har samråd ägt rum mellan länsstyrelseutredningen och civila luftskyddsutred— ningen.

Huru än landsfiskalsorganisationen kommer att utbildas torde några ar- betsuppgifter utöver de, som utredningen här nedan föreslår skola Överflyttas till handläggning av landsfiskalerna, lämpligen icke kunna avlastas från läns- styrelserna till landsfiskalerna. Beträffande rekryteringsfrågornas behandling hänvisar utredningen till kap. XIX.

På grund av vad sålunda anförts och då behovet av förbättrade förhållan- den vid länsstyrelserna enligt utredningens förmenande är synnerligen träng— ande, synes anledning saknas att avvakta resultat av här ovan berörda utred- ningar. I direktiven till de sakkunniga har också chefen för socialdeparte- mentet förklarat, att utredningen borde bedrivas med skyndsamhet i syfte att, om möjligt, resultat av utredningen kunde föreligga vid sådan tidpunkt, att det kunde beaktas vid statsregleringen för budgetåret 1936/1937. Vid årets riksdag har än vidare uttalats, att förslag rörande länsstyrelsernas organisa- tion borde föreläggas 1937 års riksdag.

VI. Begränsning av länsstyrelsernas arbetsuppgifter.

Enligt givna direktiv har undersökning verkställts till utrönande huruvida icke möjligheter förefunnes, att vinna lättnader i arbetsbördan för länssty- relserna bl. a. genom avlyftande från länsstyrelserna av vissa nuvarande ar- betsuppgifter för handläggning av andra myndigheter eller underordnade organ såsom magistrater och stadsstyrelser i städer samt landsfiskaler på landet. Utredningen har för sådant ändamål från länsstyrelserna infordrat förslag å arbetsuppgifter av angivna beskaffenhet ävensom upplysning om huru lång arbetstid handläggningen av sådana uppgifter toge i anspråk. Sammanställ- ning av arbetsuppgifter, SOm enligt länsstyrelsernas mening kunna avlyftas från länsstyrelserna och handläggas av andra myndigheter eller underordnade organ, lämnas i bilaga A.

En del av de till överflyttning föreslagna arbetsuppgifterna äro av den natur, att de icke lämpligen kunna bliva föremål för utredning i detta sam- manhang såsom t. ex. inrättande av särskild nämnd för frågor om lösdrivares behandling.

Spörsmålet orn överflyttning av vissa andra arbetsuppgifter har redan av- gjorts genom beslut vid 1936 års riksdag. Frågan om överflyttning till dom- stol av ärenden angående återkallelse av körkort har sålunda avgjorts i ne—

• Sida 17
•  Original

gativ riktning. Däremot hava lantmäterimyndigheterna fått övertaga bestyret med namnsättning av fastigheter enligt jordregisterförordningen och tillsynen över arbetet med uppläggandet och förandet av fastighetsregister för stad. Jordeboken skall ej vidare föras utom såvitt angår vissa räntor och avgälder.

I detta sammanhang må erinras om att genom ikraftträdandet den 1 juli 1936 av nya landsfogdeorganisationen länsstyrelsens åliggande att vara åtals— myndighet upphört. Samtidigt har emellertid från landsfogdarna överflyttats bestyret med verkställande av inventering hos medelsförvaltarna i länet till tjänstemän å landskontoren och granskningen av utmätningsmännens dagböc- ker till tjänstemän å landskansliet. Därjämte äger länsstyrelse ej längre förordna landsfogde att förrätta auktion å utmätt fast egendom eller fartyg, ej heller att hålla sammanträden med menighet inom länet.

Andra till överflyttning föreslagna arbetsuppgifter äro föremål för prövning i annat sammanhang eller kunna antagas inom kort bliva föremål för pröv- ning. Utredningen syftar härvid på de förslag till författningsändringar, som, därest de genomföras, komma att medföra, att länsstyrelsernas befattning med lagsökningsmål och mål angående handräckning för fordrans utfående upphör samt att deras befattning med förvandling av böter avsevärt inskränkes. Frå- gan om överflyttning till domänverket av bestyret med försäljning av krono- domänerna är föremål för övervägande inom domänstyrelsen, i följd varav det torde kunna beräknas, att länsstyrelserna år 1938 eller 1939 komma att befrias från ifrågavarande bestyr. Pågående särskild utredning angående reformer på straffverkställighetens och fångvårdens områden kan antagas leda till överflyttning av vissa mindre betydande arbetsuppgifter såsom länssty- relsernas befattning med kronohäkten m. m. Även rusdryckslagstiftningsre— visionens förslag torde kunna medföra någon ehuru obetydlig avlastning av länsstyrelsernas arbetsbörda.

Vissa arbetsuppgifter föreslagna till överflyttning synas böra bibehållas hos länsstyrelserna för bevarande av en såvitt möjligt enhetlig tillämpning. Åtskil— liga av sist avsedda uppgifter äro för övrigt av så ringa betydelse för läns— styrelsernas arbetsbörda, att denna icke skulle nämnvärt lättas genom över- flyttning å andra myndigheter.

För begränsning av länsstyrelsernas arbetsbörda upprättades inom statens organisationsnämnd vissa promemorior, vilka dock icke blevo slutbehandlade, .innan organisationsnämndens verksamhet upphörde. Utredningen har upptagit dessa ärenden till vidare behandling. Då yttranden över berörda promemo- rior redan av organisationsnämnden inhämtats från länsstyrelserna, har ut— redningen i särskilda skrivelser hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för ge- nomförande av sålunda ifrågasatta begränsningar i länsstyrelsernas arbetsupp- gifter. Vissa andra frågor, som av olika anledningar påkallat särskild skynd- samhet, hava blivit föremål för separata framställningar. Till åstadkommande

• Sida 18
•  Original

av begränsning i länsstyrelsernas arbetsuppgifter hava sålunda följande sär- skilda framställningar redan gjorts.-

Den 23 oktober 1935 har utredningen i skrivelser till statsrådet och chefen för handelsdepartementet hemställt dels om medverkan till sådana ändringar i förordningen den 18 maj 1928 (nzr 139) angående explosiva varor, att länsstyrelserna bleve befriade från ärenden angående tillverkning av explosiva varor och transport av sådana varor å allmän väg, dels att till behandling måtte upptagas frågan om ändring i förordningen den 7 oktober 1921 (n:r 876) angående eldfarliga oljor, i enlighet med ett inom organisationsnämnden upp- rättat förslag, enligt vilket beslutanderätten i ärenden, som handläggas enligt sistnämnda förordning, skulle i huvudsak överflyttas till kommerskollegium, sprängämnesinspektionen, magistrat, stadsstyrelse eller landsfiskal.

l skrivelse den 23 oktober 1935 till statsrådet och chefen för jordbruks— departementet har utredningen hemställt om medverkan till genomförande av ett inom organisationsnämnden upprättat förslag till ändrad lydelse av kungö- relsen den 18 oktober 1929 (nzr 356) angående märkning av kylhusägg och konserverade ägg. Ifrågasatta ändringen har sedermera genomförts (Sv. fört.— saml. 564/1935).

Den 24 oktober 1935 har utredningen i skrivelse till statsrådet och chefen för handelsdepartementet, efter tagen del av en inom organisationsnämnden upprättad promemoria rörande länsstyrelsernas befattning med ärenden an- gående taxor å hamnavgifter och å grundpenningar, uttalat, att genomföran- det av ifrågasatta ändringsförslag. särskilt ett av kommerskollegium framlagt, skulle bereda lättnad i länsstyrelsernas arbetsbörda.

l skrivelse den 21 november 1935 till vederbörande departementschef har utredningen föreslagit viss ändring i 18 % giftstadgan den 7 december 1906 (nzr 114). Förslaget har lett till utfärdande av författningsändring (Sv. fört.- saml. nzr 36/1936).

1 underdånig skrivelse den 21 november 1935 har utredningen ifrågasatt sådan ändring i det av 1934 års vägtrafiksakkunniga upprättade förslaget till motorfordonsförordning, att antalet anmälningar från domstolar till länssty- relserna angående förseelser, begångna vid framförande av motorfordon m. m., skulle begränsas, vilken framställning dock icke föranlett åsyftad ändring av motorfordonsförordningen.

För åstadkommande av viss begränsning i arbetet å länsstyrelsernas auto— mobildetalj har utredningen den 12 juni 1936 till Kungl. Maj:t överlämnat fem promemorior, innefattande förslag till mindre ändringar i motorfordonsförord- ningen och därmed sammanhörande författningar.

[ samband med avgivande den 23 oktober 1935 av underdånigt yttrande över betydelsen för länsstyrelsernas arbetsbörda av en överflyttning från läns- styrelserna till underrätterna antingen av samtliga överexekutorsmål eller

• Sida 19
•  Original

vissa av dem har utredningen förordat upphävande av den riksbanken, hypo— teksföreningar och sparbanker tillerkända s. k. promotorialrätten.

Utredningen har vidare i skrivelse den 23 oktober 1935 till vederbörande departementschef hemställt om medverkan till genomförande av ett inom or— ganisationsnämnden upprättat förslag till ändring i taxeringsförordningen, av— seende upphörande av skyldighet att underrätta länsstyrelserna om kommuns val av ledamöter i nämnd för allmän fastighetstaxering.

Den 26 maj 1936 har utredningen hos fångvårdSStyrelsen förordat över— flyttning i enlighet med organisationsnämndens förslag av länsstyrelsernas befattning med fångvårdens medelsredovisning och förvaltning.

För åstadkommande av ytterligare begränsning i länsstyrelsernas arbets- uppgifter föreslår nn utredningen följande åtgärder.

A. Beträffande till landskansliets handläggning hörande ärenden: I. Jämlikt 21 å i polisreglementet 26 september 1925 för riket äger länssty- relse att för landsbygden meddela den som skall ombesörja i 18 å i lagen om polisväsendet i riket omförmäld, på enskild bekostnad anordnad bevakning (ordningsvakt) förordnande att utöva den för bevakningens ombesörjande er— forderliga polisverksamheten. Årligen utfärdades 1932—1934 i medeltal om- kring 6000 förordnanden för ordningsvakter. Principiellt bör polispersonal tillsättas av den myndighet, som har att svara för rättssäkerhetens upprätt- hållande, eller således av vederbörande länsstyrelse såsom länets högsta po- lismyndighet. Emellertid finnes redan i polislagen undantag från denna prin- cip, i det befogenhet att i stad tillsätta extra befattningshavare tillkommer vederbörande polischef. Den polisverksamhet, som utövas av ordningsvakt, består i allmänhet av bevakning vid offentlig tillställning. Då i allmänhet an- sökan om tillstånd till tillställningen eller anmälan om densamma skall göras hos vederbörande polismyndighet, som därvid äger meddela bl. a. sådana ord— ningsföreskrifter, att visst antal ordningsvakter skola ombesörja polisbevak- ning vid tillställningen, synes det lämpligt, att polischefen, som har det när- maste ansvaret för ordningens upprätthållande, erhåller befogenhet att med- dela förordnande för dem, som härvid skola biträda honom, att utöva den härför erforderliga polisverksamheten. Polischefen har givetvis mera ingå- ende kännedom om de personer, som kunna komma ifråga till nu omför— mälda förordnanden än länsstyrelsen. Beslutanderätten i dylika ärenden torde på grund härav utan olägenhet kunna delegeras till vederbörande po— lischef. Utredningen föreslår därför, att till vederbörande polischef över- flyttas den länsstyrelse för närvarande tillkommande befogenhet att med- dela förordnande av ordningsvakt enligt 21 å i polisreglementet för polisbe— vakning vid offentlig tillställning. För bibehållande av enhetlig tillämpning inom länet av bestämmelsen böra vederbörande länsstyrelser meddela erfor- derliga direktiv, varjämte blanketter för förordnandenas utfärdande böra till—

• Sida 20
•  Original

handahållas polischeferna. Utredningen förutsätter, att besvär över polis- chefens beslut får anföras hos länsstyrelsen.

11. Enligt vapenkungörelsen den 22 juni 1934 meddelar länsstyrelsen till- stånd till förvärv av skjutvapen och ammunition. Dessa ärenden föranleda icke oväsentligt arbete å landskanslien särskilt med diarieföring, registrering 'och expediering, jämväl av underrättelser till underordnade myndigheter av meddelade beslut. Befogenhet att meddela tillstånd till förvärv av skjutva- pen torde fortfarande böra bibehållas hos länsstyrelserna. Däremot synes beslutanderätten i ärenden angående förvärv av ammunition, vilka utgöra det övervägande antalet ärenden enligt vapenkungörelsen, utan olägenhet kunna överflyttas från länsstyrelserna till underordnade myndigheter. Enligt gällande bestämmelser skola ansökningar om tillstånd till "förvärv av ammu— nition ingivas — såvitt gäller andra orter än Stockholm — i stad med po— liskammare till denna, i annan stad, där magistrat finnes, till magistraten och i stad utan magistrat till stadsstyrelsen eller, om sådan ej finnes, till kommunalborgmästaren samt å landet till landsfiskalen. Dessa myndigheter skola insända förekommande ansökan jämte eget yttrande till länsstyrelsen. Länsstyrelsernas beslut torde i regel bliva beroende av de underordnade myn- digheternas till— eller avstyrkande yttrande. Med den erfarenhet, de un- derordnade myndigheterna förvärvat angående tillämpandet av gällande be- stämmelser, torde någon olägenhet numera icke uppstå genom överflyttning av beslutanderätten i dessa ärenden till de länsstyrelserna underordnade myn— digheterna. Utredningen förordar på grund härav sådan överflyttning, där— vid förutsättes, att besvär över beslut av underordnad myndighet får anfö— ras hos länsstyrelsen. 111. Enligt 5 2 i Kungl. stadgan den 8 juni 1917 angående hotell- och pen- sionatrörelse skall ansökan om tillstånd att driva hotell— och pensionatrörelse av sådan beskaffenhet, att särskilt tillstånd därtill erfordras, göras hos ve— derbörande länsstyrelse, vilken föranstaltar om utredning i ärendet samt där- efter prövar ansökningen och meddelar beslut. Kostnad för undersökning å platsen eller förslag till åtgärder mot eldfara skall gäldas av sökanden med belopp, som bestämmes av länsstyrelsen. Över meddelade tillståndsbevis skall hos länsstyrelsen föras liggare eller kortregister, varur utdrag bör till- ställas vederbörande polismyndighet för kännedom. Enligt 55 9, 11, 14, 18, 32 och 33 äger länsstyrelsen meddela eftergifter från i stadgan intagna föreSkrifter avseende skydd mot eldfara och enligt 5 13 kan länsstyrelsen påbjuda särskild anordning till säkerhet mot sådan fara. På grund av föreskrift i 5 29 har länsstyrelsen att låta trycka vissa an- slag, som skola anslås i resanderum, samt vissa ordningsföreskrifter, vilka genom vederbörande innehavare eller föreståndare skola utdelas till perso- nalen å hotell och pensionat. Enligt 5 30 bestämmer länsstyrelsen ersättning för resor, som erfordras

• Sida 21
•  Original

för polismyndighets besiktning av hotell och pensionat, samt gottgörelse, där sådan ifrågakommer, åt vid dylik besiktning anlitat sakkunnigt biträde.

Enligt & 31 skall inom hotell och pensionat föras en av länsstyrelsen an- skaffad liggare för anteckning om sotningar och besiktningar, vilken liggare en gång årligen skall uppvisas för länsstyrelsen, som därom tecknar bevis i liggaren. Anmälan angående försummad efterlevnad av säkerhetsföreskrifter må enligt samma författningsrum göras hos länsstyrelsen.

I 5 46 stadgas, att länsstyrelsen må under närmare angivna förutsättningar dels skilja innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat, däri rörelse drives på grund av tillstånd, varom i % 2 sägs, från rörelsens fort— satta utövande, dels ock vid vite förbjuda annan utövare av dylik rörelse att vidare utöva densamma.

Enligt promulgationsbestämmelserna till kungörelsen den 3 juni 1932 (nzr 177) om ändring i vissa delar av ifrågavarande stadga har innehavare av eller föreståndare för sådan hotell- eller pensionatrörelse, vartill särskilt till— stånd erfordras och som var i drift den 1 januari 1933, att inom viss när— mare angiven tid hos länsstyrelsen styrka, att han fullgjort de i stadgan eller i överensstämmelse därmed meddelade föreskrifter.

Den befogenhet, som enligt stadgan tillkommer länsstyrelse, torde i större städer kunna anförtros åt vederbörande magistrat. I praxis torde länssty- relserna i ärenden av förevarande beskaffenhet inhämta yttrande från ma— gistraten eller poliskammaren, där sådan finnes. Ifrågasatta reformens ge- nomförande skulle därför icke medföra någon egentlig ökning av arbetsupp- gifterna för magistrater i städer utan poliskammare. Tillämpningen av be- stämmelserna i stadgan torde icke heller komma att vålla några svårighe— ter för ifrågakomna stadsmyndigheter. Härtill kommer, att ifrågavarande myndigheter stå i närmare kontakt än länsstyrelserna med vederbörande byggnads- och brandtekniska organ, vilket torde vara ägnat att underlätta och påskynda avgörandet av dylika ärenden.

De ärenden, som skulle kunna överflyttas, äro de som avses i så 2, 9, 11, 13, 14, 18, 30—33 och 46 i stadgan samt i omförmälda promulgationsbe- stämmelser. Däremot torde det vara lämpligt, att de i S 29 omnämnda an- slag och ordningsföreskrifter fortfarande tryckas och tillhandahållas av läns— styrelserna.

Överflyttning av hithörande ärenden till vederbörande myndigheter i samt- liga städer torde emellertid icke böra äga rum. I mindre städer ägas ho— tell ofta av staden. Magistratens, stadsstyrelsens eller kommunalborgmäs- tarens ställning i förhållande till de rent kommunala organen i mindre stä- der tala för bibehållande hos länsstyrelserna av prövningsrätten i de ären- den, varom här är fråga. För en riktig tillämpning av stadgan erfordras dessutom tillgång till sakkunniga särskilt på det brandtekniska området. Så- dana torde i mindre städer icke alltid kunna påräknas, medan däremot läns-

• Sida 22
•  Original

styrelse har större möjlighet att anlita sådana. Olika utvägar kunna komma i fråga vid bestämmandet av huru gränsen skall dragas. Efter framställ- ning av länsstyrelse torde Kungl. Maj:t kunna förordna, att i viss stad de på länsstyrelsen enligt stadgan ankommande uppgifter skola fullgöras av magistraten, eller ock kan i stadgan givas allmän föreskrift, att i stad, vars invånarantal uppgår till minst visst angivet tal, magistraten utövar den be— fogenhet, som enligt stadgan tillkommer länsstyrelse. Utredningen förordar sistberörda tillägg till stadgan och föreslår, att överflyttning av beslutande- rätten i hithörande ärenden skall äga rum allenast om invånarantalet i staden uppgår till minst 20000.

lV. Jämlikt 81 ä 4 och 5 mom. i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården skola kammarrättens utslag i vissa iattigvårdsmäl skyndsamt genom länsstY- relsens försorg delgivas, förutom sökande och klagande, jämväl förklarande i de fall, då antingen genom utslaget försörjnings- eller ersättningsskyldig- het honom ådömts eller ock målet av honom såsom sökande först anhängig- gjorts; och skall bevis om delgivningen av länsstyrelsen vederbörande på anfordran tillhandahållas.

Enligt 84 s 3 mom. i barnavårdslagen den 6 juni 1924 skola bestämmel— serna i bl. a. 81 ä 4 mom. i lagen om fattigvården äga motsvarande till- lämpning beträffande mål enligt barnavårdslagen.

Sedan skyldighet att erlägga stämpelavgift genom förordningen den 11 juni 1926 (nzr 205) i viss utsträckning införts för fattigvårdssamhällen och barnavårdsnämnder, hava länsstyrelserna att lämna kammarrätten handräck— ning icke blott, såsom tidigare var fallet, för delgivning av kammarrättens utslag, utan jämväl för uttagande av stämpelavgift å dessa utslag.

För tillhandahållande av stämpelavgiften förfara länsstyrelserna olika. En del länsstyrelser anmoda vederbörande polismyndighet att direkt till kam- marrätten översända stämpelavgiften, medan däremot andra låta polismyn- digheten insända stämpelavgiften till länsstyrelsen, som på grund av gällan- de bestämmelser insätter avgiften i riksbanken för att sedermera medelst utskrivande av check och inbetalningskort å postgiro översända avgiften till kammarrätten.

Anlitande av länsstyrelserna för ifrågavarande handräckning synes utgöra en onödig omgång.

Delgivningen genom länsstyrelserna torde vara föranledd därav, att det ansetts lämpligt, att länsstyrelserna finge taga del av kammarrättens utslag i mål, vari länsstyrelserna meddelat beslut. Eljest torde, med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 3 juli 1916 (ntr 338) angående sättet för skriftväxling mellan domstolar, civila, militära och ecklesiastika ämbetsmyn- digheter samt ämbets- och tjänstemän i tjänsten rörande ärenden, handräck- ning kunna begäras direkt hos vederbörande länsstyrelse underordnad myn- dighet. Anmärkas må, att statsmyndigheterna genom nådigt cirkulär den

• Sida 23
•  Original

10 november 1933 (nzr 614) erinrats därom, att vid delgivning av beslut, tillställande av handlingar, införskaffande av upplysningar m. m. länsstyrelse eller annan ämbetsmyndighet icke anlitas som mellanhand i andra fall än då sådant med hänsyn till bestämmelserna i nämnda kungörelse prövas påkallat.

Vid översändande av kammarrättens utslag för delgivning erhåller läns- styrelsen allenast för vederbörande parter avsedda exemplar av utslaget. Åtskilliga länsstyrelser hava ansett det vara av betydelse för lagtillämpning- en att samla utslagen från kammarrätten — jämväl sådana, som icke publi- ceras i kammarrättens årsbok — på grund varav avskrift utav för delgiv— ning inkomna utslag göres hos länsstyrelserna.

Lättnad i länsstyrelsernas arbetsbörda skulle kunna åstadkommas därige— nom, att kammarrätten direkt hos vederbörande magistrat, stadsstyrelse, po- liskammare eller landsfiskal påkallade handräckning för delgivning av kam— marrättens utslag i fattigvårds- och barnavårdsmål och _ i likhet med hov- rätterna — översände en avskrift av utslaget till den länsstyrelse, som i första hand fattat beslut i målet eller ärendet.

Därest det för kontroll vid föreskrivna inventeringar hos handräcknings- myndigheten anses lämpligt att vederbörande tjänsteman, som handhar in- venteringen, erhåller kännedom om att handräckning för uttagande av stäm- pelavgift påkallats, förefinnes möjlighet att samtidigt med översändande av begäran om handräckning tillställa länsstyrelsen i det eller de län, vari del- givningen skall äga rum, avskrift av skrivelsen härom. Utredningen finner för sin del sådant förfarande icke erforderligt.

l'landräckning för uttagande av stämpel å expeditioner från statsdeparte- ment och centrala verk bör likaledes begäras direkt hos vederbörande läns— styrelsen underordnad myndighet.

V. Enligt 10 å i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skatte- fri sprit skall kontrollstyrelsen, då detaljhandlare med enkeldenaturerad skat- tefri sprit antages, ofördröjligen lämna länsstyrelse underrättelse. Sådan underrättelse skall också lämnas till vederbörande polismyndighet och nyk- terhetsnämnd. Underrättelsen till länsstyrelse från kontrollstyrelsen föran- leder hos länsstyrelserna endast diarieföring, varefter anmälan lägges till handlingarna. Då länsstyrelserna knappast hava något intresse av anmäl— ningarna i fråga, föreslår utredningen sådan ändring av bestämmelsen i 10 å i ovannämnda förordning, att länsstyrelserna befrias från mottagandet av anmälningarna.

Vl. Behandling av flottledsfrågor, som tidigare tillkommit länsstyrelserna, överflyttades från den 1 januari 1920 delvis till vattendomstolarna. Vatten- domstol har sålunda att avgöra, huruvida allmän flottled skall inrättas i ett vattendrag ävensom att i övrigt handlägga alla frågor, som äga samband med vattendragets utbyggnad för flottledsändamål och därför erforderliga åt- gärder. Däremot åligger det fortfarande vederbörande länsstyrelse att be-

• Sida 24
•  Original

handla frågor rörande flottningens ekonomi och skötsel, uppsi—kten över flott- ningsföreningarnas verksamhet samt i allmänhet den administrativa tillsynen över flottlederna och flottningen.

Redan i yttranden över flottningssakkunnigas förslag framställdes åtskil- liga anmärkningar mot den föreslagna fördelningen av flottledsmålen på vat- tendomstolar och länsstyrelser, varvid framhölls bl. a., att vissa av de åren— den, som enligt nu gällande lagstiftning åvila länsstyrelserna, på grund av sambandet med frågor, som skola avgöras av vattendomstol, borde hand- läggas av denna, t. ex. flottledskostnader och flottningskostnadernas fördel- ning på olika slag av virke samt amorteringsplaner, upplåtande av flottled till allmänt begagnande, medgivande till interimsflottning m. m. Jämväl se- dermera lärer inom flottningskretsar hava framhållits, att den nuvarande tudelningen av flottledsmålen är otillfredsställande och att en ytterligare över-- flyttning av dessa mål från länsstyrelserna till vattendomstolarna vore önskvärd.

Utredningen anser, att åtskilliga av de flottledsfrågor, som för närvarande skola behandlas av länsstyrelserna, lämpligen böra handläggas av vattenrätts— domare eller vattendomstol. Härigenom skulle större enhetlighet och bekväm-— lighet för allmänheten kunna vinnas. Utredningen har emellertid icke an— sett sig böra framlägga något förslag, huru fördelningen av ärenden mellan länsstyrelserna å ena sidan och vattenrättsdomare eller vattendomstol å andra sidan bör verkställas. Med hänsyn dels till den utveckling, som ägt rum efter tillkomsten av gällande flottledslagstiftning inom den del av näringslivet, som beröres av nämnda lagstiftning, dels till den erfarenhet, som vunnits angående vattendomstolarnas organisation och möjlighet att sedan vattendomstolarna numera erhållit detaljkännedom om näringslivet i förberörda del handhava jämväl andra uppgifter än de dessa ursprungligen åliggande, torde genom särskild utredning böra undersökas, huruvida det är möjligt och lämpligt att från länsstyrelserna till vattenrättsdomaren eller vat- tendomstolen överflytta några av de länsstyrelserna enligt flottledslagstift- ningen nu åliggande arbetsuppgifterna.

B. Till landskontorets handläggning hörande ärenden: I. Utbetalning av avlöningsmedel m. m. Länsstyrelserna hava för närva- rande att verkställa utbetalning av löner till åtskilliga ämbets— och tjänste— män, som lyda under andra myndigheter än länsstyrelsen. Detta medför bl. a., att de myndigheter, varom fråga är, måste till länsstyrelserna över- sända meddelanden om förordnanden och beviljade ledigheter samt om ål— derstillägg. Därest bestyret med utbetalningarna av ifrågavarande avlönings— medel överflyttades från länsstyrelserna till vederbörande myndighet, komme länsstyrelserna att befrias jämväl från det arbete, som är förenat med mottagandet, diarieföring och förvaring av dessa meddelanden. Överflytt— ningen skulle således befria länsstyrelserna jämväl från annat bestyr än det

• Sida 25
•  Original

med uträknandet, utbetalandet och bokföringen av lönerna förenade arbetet. Sistnämnda arbete avses här nedan i uppgifterna angående den tid, som åt- gått för de hithörande arbetsuppgifter, vilka föreslås överflyttade från läns- styrelserna. Anteckningar hos två myndigheter om tiden för förordnanden och ledigheter skulle genom överflyttningen kunna undvikas.

Frågan om överflyttande till andra verk och myndigheter av länsstyrel— sernas hittillsvarande bestyr med utbetalning av vissa avlöningsmedel upp- togs till behandling av statens organisationsnämnd, men blev icke slutligt behandlad innan nämndens arbete upphörde. Utredningen har fullföljt den sålunda påbörjade undersökningen.

Koncentration till en enda myndighet av samtliga löneutbetalningar till myndigheten underlydande befattningshavare måste i och för sig anses som synnerligen ändamålsenlig. Dels kan större rutin i arbetet vinnas, dels kan ojämnhet i författningsbestämmelsernas tillämpning undvikas. Otvivelaktigt ligger därjämte i dylik koncentration möjlighet att begränsa länsstyrelser- nas arbetsbörda. Även om de ifrågasatta åtgärderna betraktade var för sig icke hava någon större betydelse, måste de dock sammantagna innebära en icke betydelselös lättnad i arbetsbördan. Genom nutidens snabba kom- munikationer har decentraliseringen av löneutbetalningarna till de centrala ämbetsverkens tjänstemän blivit obehövlig. I åtskilliga fall. såsom i fråga om avlöningsutbetalningar åt lånsveterinärerna, överlantmätare, lantmäteri- kontorens personal, fångvårdspersonal, fiskeriintendenter, domänintendenter, yrkesinspektörer, tjänstemännen vid kontrollen över maltdrycks- och bränn- vinstillverkningen m. fl., har centralisering av löneutbetalningar redan ägt rum.

Länsstyrelserna utbetala avlöningar till bl. a. följande statens befattnings- havare, nämligen ]. häradshövdingar, biträdande domare, sekreterare och notarier vid härads- rätter samt de som förordnas att förvalta häradshövdingämbete under häradshövdingens ledighet för uppläggande av nya fastighetsböcker eller att biträda häradshövdingen med sådant arbete, civil personal vid krigsrätter, förste provinsialläkare och provinsialläkare, folkskoleinspektörer, lantbruksingenjörer, distriktslantmätare, fartygsinspektörer, bergmästare, gruvingenjörer och deras biträden.

1. Avlöningar till befattningshavare vid häradsrättema m. fl. Enligt stad- gan den 26 maj 1933 med vissa föreskrifter angående domsagornas förvalt- ning (domsagostadgan) förordnas biträdande domare (13 å), sekreterare (10 å), förste notarier (4 5) och andre notarier (8 5) samt vikarie för dem av ve-

sepia—psp

• Sida 26
•  Original

derbörande hovrätt. Beträffande dessa befattningshavares och deras vikariers avlöningsförhållanden meddelas föreskrifter i kungörelsen den 26 maj 1933 (nzr 309) angående å domsagas kansli anställda rättsbildade biträdens av— löningsförhållanden m. m. Föreskrift om arvode till den som förordnas att förvalta häradshövdingämbete under tid, då häradshövdingen åtnjuter ledig- het för uppläggande av nya fastighetsböcker, eller att biträda häradshövding— en vid fastighetsböckernas uppläggande meddelas i kungörelsen den 18 no- vember 1932 (nzr 520) om *häradsliövdings tjänstledighet för uppläggande av nya fastighetsböcker. Beträffande ersättning till hovrättsassessor, som tjänst- gör vid underdomstol å landet, finnas föreskrifter i kungörelsen den 26 maj 1933 (nzr 311) angående assessors i hovrätt tjänstgöring vid underdomstol å landet. Arvoden till samtliga ovan nämnda befattningshavare liksom av- löningsmedel m. m. till häradshövdingarna ävensom till vikarier utbetalas av länsstyrelserna.

Därest arbetet med handhavandet av ifrågavarande avlöningar anses böra avlastas från länsstyrelserna, torde arbetet icke lämpligen kunna överflyt- tas till annan myndighet än hovrätterna. Då hovrätterna själva utbetala avlöningar till sina befattningshavare, finnes där redan med arbetet förtrogen personal. Med koncentration till de fyra hovrätterna torde den för arbetet erforderliga tiden kunna avsevärt nedbringas. Ifrågavarande arbete vid läns— styrelserna beräknades år 1931 till i runt tal 875 timmar. Sedan dess har emellertid antalet befattningshavare ökat, bland annat genom tillkomsten av nya sekreterartjänster i domsagorna, varjämte hithörande författnings— bestämmelser blivit mera invecklade, på grund varav arbetet numera torde taga mera tid i anspråk.

Hovrätterna, som hava yttrat sig över den ifrågasatta överflyttningen, hava under åberopande härav uttalat, att överflyttandct av ifrågavarande bestyr komme att föranleda behov av förstärkning av arbetskrafterna.

Efter det dessa yttranden avgivits, har emellertid en ökning av antalet be- fattningshavare vid underrätterna ägt rum genom anställande av större an- tal statsavlönade rättsbildade biträden. Arbetet med utbetalning av arvo- den och avlöningar torde därför hava ytterligare ökat.

Genom arbetets överflyttande på hovrätterna kommer otvivelaktigt ar— betsbesparing att uppstå, på grund varav utredningen anser, att en dylik överflyttning bör företagas. Därvid har icke förbisetts, att en utredning om avlöningsförhållandena för hefattningshavarna vid häradsrätterna ifrågasatts och att en dylik kan komma att föranleda ändring av ovan omförmälda, avlöningsförhållandena reglerande författningar.

Det i riksstaten upptagna anslaget Vattendomstolarna, avlöningar, utbetalas av statskontoret i vad avser Österbygdens och Söderbygdens vattendomsto- lar, men av länsstyrelserna i Västerbottens och Älvsborgs län i vad avser

• Sida 27
•  Original

Norrbygdens respektive Västerbygdens vattendomstolar samt disponeras av vederbörande vattendomstol.

Svea hovrätt har framhållit, att de skäl, som åberopats för att till hov- rätterna överflytta bestyret med utbetalningen av avlöningsmedel till be- fattningshavare för häradsrätterna, synas tala för överflyttning till Svea hov— rätt av samma uppgift beträffande vattendomstolarnas befattningshavare. Ut— redningen förordar på grund härav dylik överflyttning.

Om med hänsyn till ovanberörda utredning överflyttning av bestyret med utbetalning av avlöningsmedel till befattningshavare vid häradsrätterna finnes icke böra omedelbart vidtagas, vill utredningen emellertid fästa uppmärksam— heten å det stora antal skriftliga underrättelser, som länsstyrelserna mottaga från hovrätterna rörande vikariats— eller andra förordnanden vid häradsrät— terna.

Enligt 27 å domsagostadgan skall sålunda, då vikarie för häradshövding förordnas eller sådant förordnande förklaras skola upphöra, underrättelse därom meddelas vederbörande länsstyrelse. Jämväl då förordnande som bi— trädande domare, sekreterare, förste och andre notarier och som vikarie för dem meddelas, eller sådant förordnande föklaras upphöra, skall läns— styrelsen delgivas. Jämlikt 11 å i ovannämnda kungörelse den 26 maj 1933 skall underrättelse lämnas länsstyrelse bl. a. om uppflyttning av befatt— ningshavare till högre löneklass samt om i paragrafen omförmälda vikariats- arvoden. Åtskilliga av ovan berörda förordnanden, t. ex. att tjänstgöra som inskrivningsdomare, förordnande att hålla visst tingssammanträde eller att eljest helt eller delvis förvalta häradshövdingämbetet, äro icke förbundna med särskild ersättning. Då underrättelserna i allmänhet utgöras av avskrif- ter av de skrivelser, vilka av hovrätten tillställts de förordnade, förorsakas hovrätten endast ringa arbete. Länsstyrelserna, som hava att diarieföra och förvara underrättelserna, få däremot icke obetydligt arbete.

Att meddelande bör lämnas länsstyrelserna om sådant förordnande, som är förenat med ersättning, är naturligt, så länge länsstyrelserna hava att utbetala ersättningen. Däremot hava länsstyrelserna i stort sett intet in- tresse av att erhålla kännedom om sådant förordnande, som icke är före- nat med särskild ersättning. Slopande av underrättelserna från hovrätter- na till länsstyrelserna om sådana förordnanden, vilka icke äro förbundna med ersättning, synes sålunda kunna äga rum oberoende av vilkendera myn- dighet som har bestyret med avlöningsmedlens utbetalande. Därigenom skulle vinnas viss arbetsbesparing såväl för hovrätterna som särskilt för länsstyrel— serna.

Därest bestyret med utbetalning av ifrågavarande avlöningsmedel över- flyttas från länsstyrelserna till hovrätterna, skulle jämväl nödvändigheten att lämna länsstyrelserna meddelande om sådana förordnanden, med vilka

• Sida 28
•  Original

ersättning vore förbunden, och om hovrätts särskilda beslut i arvodesfrågor bortfalla.

Vidare torde ersättning för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyel- sernas avskaffande såväl till häradshövdingarna som till befattningshavare vid rådhusrätter och till städer lämpligen böra utbetalas av hovrätterna, där— est utbetalningen av avlöningsmedel åt befattningshavarna vid häradsrätter-— na överflyttas från länsstyrelserna till hovrätterna. Ifrågavarande, till hä- radshövdingarna utgående ersättning ingår nämligen från budgetåret 1936/ 1937 i häradsrätternas avlöningsanslag under anslagsposten särskilda löne- förmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän. Den till befattnings- havare vid rådhusrätter och till städer utgående ersättning bör lämpligen utbetalas av samma myndighet, som utbetalar ersättning till häradshövding- arna.

2. Genom nådigt brev den 19 juni 1919 och den 15 juni 1935 är föreskri-' vet, att civila befattningshavare vid krigsrätterna, d. v. s. krigsdomare, audi— törer och krigsfiskaler eller ställföreträdare för någon av dem tillkommande arvoden och ersättningar skola utbetalas månadsvis vid varje månads ut— gång, beträffande befattningshavare, bosatta i Stockholm, av statskontoret och beträffande övriga av länsstyrelsen i det län, där vederbörande är bo— satt. Auditör tillkommande bidrag till expeditionskostnader skall dock ut- betalas kvartalsvis i efterskott. Den sammanlagda tid, som användes för handhavandet av bestyret med utbetalning av ifrågavarande medel, är tämligen obetydlig. Den beräknades år 1931 till i runt tal 170 timmar. Därest emellertid länsstyrelserna skulle befrias från handhavandet av ut- betalningarna av avlöningsmedel till befattningshavare vid häradsrätterna, tor- de övervägande skäl tala för att Svea hovrätt i egenskap av krigshovrätt jämväl övertager bestyret med avlöningsutbetalningar till civila befattnings- havare vid krigsrätterna.

3. Lön — inberäknat tillfälliga lönetillägg och provisoriska dyrortstillägg —— till förste provinsialläkare och provinsialläkare ävensom arvoden till bi- trädande förste provinsialläkare skola utbetalas av länsstyrelserna. För ifrågavarande utbetalningar vid länsstyrelserna beräknades år 1931 i runt tal 830 timmar åtgå. De flesta beslut, som inverka på löneutbetalningar till provinsialläkarsta- ten, expedieras av medicinalstyrelsen. Det ligger därför närmast till hands, att medicinalstyrelsen verkställer utbetalningen av lönerna. Bestyret med utbetalning av avlöning till distriktsveterinärer och länsvete- rinärer, till vilka sistnämnda länsstyrelserna till den 1 juli 1935 utbetalade lön, åligger numera medicinalstyrelsen. Ersättningar till vikarier åt förste provinsialläkare och provinsialläkare utbetalas likaledes av medicinalstyrel— sen. Enligt inom medicinalstyrelsen verkställd undersökning beräknas ar-

• Sida 29
•  Original

betet med utbetalningen m. in. av avlöningarna till provinsialläkarstatens be— fattningshavare, sammanlagt omkring 30 % flera än läns— och distriktsveteri- närerna, efter ifrågasatt överflyttning av bestyret i fråga, taga i anspråk om- kring 550 timmar årligen eller således avsevärt kortare tid än då utbetal- ningarna äro uppdelade på samtliga länsstyrelser.

Medicinalstyrelsen har i yttrande den 7 april 1936 förklarat, att utbetal- ningen av ifrågavarande avlöningar kunde övertagas av medicinalstyrelsen, dock endast under förutsättning att arbetskrafterna på styrelsens kameral— byrå i samband därmed utökades med en tjänsteman med halvtidstjänstgö- ring. Någon minskning av arbetskrafterna hos länsstyrelserna torde icke kun— na uppkomma genom Överflyttningen av arbetet. Viss arbetskraft kan emel- lertid frigöras för utförande av annat arbete. Då tiden för arbetets utförande synes kunna avsevärt nedbringas samt meddelanden om förordnanden och le- digheter icke vidare behöva förekomma, därest arbetet anförtros åt medici- nalstyrelsen och rationalisering av arbetet sålunda härigenom kan äga rum, förordar utredningen överflyttning av arbetet från länsstyrelserna till me- dicinalstyrelsen.

Därest ifrågavarande arbetsöverflyttning kommer till stånd, torde samti- digt till medicinalstyrelsen böra överflyttas bestyret med utbetalandet till "förste provinsialläkarna av ersättning för vissa expenser.

Till medicinalstyrelsen torde kunna koncentreras jämväl följande arbets— uppgifter, nämligen handhavandetav utbetalning av dels ersättning till sund- hetsinspektörer jämlikt kungörelsen den 30 juni 1922 (nzr 412) angående statsbidrag till bestridande av arvoden åt stadsläkare, vilka tjänstgöra såsom sundhetsinspektörer, dels arvode till läkare vid poliklinik, som avses i 5 å andra stycket av lagen den 20 juni 1918 (nzr 460) angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, vilket arvode jämlikt 5 5 i kungörelsen den 19 maj 1933 (nzr 239) om ersättning av statsmedel för läkarundersökning, läkemedel m. rn. enligt nyssnämnda lag skall utbetalas i Stockholm av me- dicinalstyrelsen och i övriga städer genom vederbörande länsstyrelse, dels ock till läkare för undersökning av sjöfolk enligt förordningen den 31 de— cember 1917 (nzr 932) angående läkarintyg för sjöfolk, vilken sistberörda er- sättning jämlikt 3 s i kungörelsen den 22 juni 1928 (nzr 243) angående gransk- ning av rapporter och räkningar m. m. i anledning av vissa av läkare och veterinärer verkställda förrättningar skall utbetalas beträffande förrättningar i Stockholm av medicinalstyrelsen men i övrigt av länsstyrelserna.

4. Avlöningar till folkskoleinspektörer. Enligt gällande avlöningsbestäm— melser skola samtliga avlöningsmedel beträffande folkskoleinspektör, bosatt i Stockholm, av statskontoret och i fråga om övriga folkskoleinspektörer av länsstyrelsen i det län, där inspektören har sin bostad, månadsvis utanord- nas och inspektören tillhandahållas, med iakttagande att löner, ålderstillägg och ortstillägg efter avdrag av motsvarande del av det bestämda pensions-

• Sida 30
•  Original

bidraget, utbetalas med den för varje månad belöpande andel vid månadens början samt tjänstgöringspenningar vid eller efter slutet av den månad, var- under de intjänats, varjämte den till inspektör utgående ersättningen för expenser skal] av statskontoret respektive länsstyrelsen utbetalas med en tolvtedel vid eller efter slutet av varje månad.

Ifrågavarande utbetalningar borde kunna överflyttas från länsstyrelserna till skolöverstyrelsen.

Dylik överflyttning är emellertid av så ringa betydelse för länsstyrelserna, att utredningen icke ansett sig böra väcka förslag härutinnan, i all synnerhet som frågan härom synes böra behandlas i samband med pågående utredning angående skolöverstyrelsens organisation.

5. Avlöningar till lantbruksingenjörer, vilka avlöningar utgå av det i riks- staten upptagna anslaget: Lantbruksingenjörer och deras biträden: Avlö- ningar, utbetalas av länsstyrelserna, medan däremot anslaget i övrigt utbe- talas av statskontoret och disponeras av lantbruksstyrelsen. ifrågavarande utbetalningar torde kunna överflyttas från länsstyrelserna till lantbruksstyrelsen. Det länsstyrelserna åliggande arbetet med utbetalning av ifrågavarande lö— ner är synnerligen ringa. Lantbruksstyrelsen har det oaktat för närvarande ställt sig mycket betänksam mot övertagandet av denna arbetsuppgift, enär den tjänsteman, å vilken uppgiften skulle komma att läggas, redan förut är särdeles tyngd av arbete och honom åliggande arbetsuppgifter automatiskt ökas. Styrelsen har emellertid upplyst, att frågan om lantbruksstyrelsens upptagande bland statsverkets huvudförvaltningar vore beroende av Kungl. Maj:ts prövning samt att, om denna fråga bleve löst, större möjlighet då borde finnas för styrelsen att övertaga även utbetalningen av löner till sta- tens lantbruksingenjörer, På grund av vad lantbruksstyrelsen anfört synes frågan om överflyttning av nu förevarande arbetsuppgift från länsstyrelserna höra i annat samman- hang upptagas till slutlig prövning.

6. Avlöningar till (listriktslantmätare utbetalas av vederbörande länssty- relser, varemot lantmäteristyrelsen numera utbetalar löner och arvoden till ordinarie personal å lantmäterikontoren ävensom till all extra personal vid lantmäteristaten. Bestyret med utbetalning av distriktslantmätarnas löner från länsstyrel- serna beräknades år 1931 till sammanlagt i runt tal 500 timmar. Då lant— mäteristyrelsen handhar utbetalandet av löner och arvoden till all annan lant- rnäteripersonal än distriktslantmätarna, synas starka skäl tala för att sam- ma styrelse övertager utbetalandet av löner till dessa. Lantmäteristyrelsen har i underdånigt yttrande den 14 januari 1935 över en av statskontoret och riksräkenskapsverket gemensamt verkställd utred- ning i fråga om statsmyndigheternas hänförande till huvudförvaltningar eller

• Sida 31
•  Original

till i räkenskapshänseende underordnade förvaltningar framhållit, att utbe- talning av avlöningar till distriktslantmätarna borde överflyttas från läns- styrelserna till lantmäteristyrelsen. Utredningen förordar på grund härav överflyttning av nämnda arbetsuppgift.

7. Avlöningarna till fartygsinspektörer, bergmästare, gruvingenjörer och deras biträden utbetalas av vederbörande länsstyrelser med undantag beträf— fande i Stockholm stationerad personal, tillhörande fartygsinspektionen, till vilken avlöningarna utbetalas av kommerskollegium. Den inom länsstyrelser- na använda arbetstiden för handhavandet av bestyret med avlöningsutbetal- ningarna till dessa befattningshavare beräknades år 1931 till i runt tal 90 timmar. Arbetet är således av ringa omfattning. Överflyttning av detta arbete till kommerskollegium torde böra ske. Den- na myndighet utgör den överordnade myndigheten för ovannämnda befatt- ningshavare och utbetalar, såsom ovan nämnts, redan avlöningarna till vissa befattningshavare vid fartygsinspektionen. Kollegium har förklarat, att kolle- gium icke har något att erinra mot överflyttning av berörda avlöningsutbe— talningar och utredningen får på grund härav förorda sådan överflyttning. l riksstaten upptagna anslaget Fartygsinspektionen, omkostnader, utbe- talas och disponeras beträffande i Stockholm stationerad personal av kom- merskollegium samt beträffande övrig personal av länsstyrelserna i de län, inom vilka personalen är stationerad. I fråga om utbetalandet av rese— och traktamentsersättningar till fartygsinspektörerna och extra funktionärerna vid fartygsinspektionen har från länsstyrelsehåll framhållits, att den förenkling i nuvarande ordning syntes med fördel kunna ske, att reseräkningarna — efter vederbörlig granskning å länsstyrelsen — betalades av kommerskollegium di- rekt, varigenom ett för närvarande mycket omständigt underrättelse- och rapportförfarande "mellan kollegium och länsstyrelsen, sammanhängande med att varje fartygsinspektör har bestämt maximireseanslag, bleve obehövligt. Av annan länsstyrelse har påpekats, att i anledning av hemställan från kom- merskollegium, att länsstyrelsen beträffande varje utbetalning av reseer- sättning ville meddela kollegiet, för vilket ändamål utbetalningen skett, läns- styrelsen måste göra avskrifter av alla fartygsinspektörens reseräkningar, ett tidskrävande arbete, som förut varit obehövligt, när beloppen utanordnades å förskottstitel. Med hänsyn till vad berörda länsstyrelser anfört, synes det lämpligt, att ändring vidtages i fråga om sättet för verkställandet av ifrågavarande utbe- talningar. Enklast torde vara att befria länsstyrelserna från arbetet med ut- betalningen och överföra detsamma på kommerskollegium. Givetvis bör så göras, därest avlöningarnas utbetalande överflyttas på kollegium. Utredning- en förordar fördenskull sådan åtgärd. II. Utbetalning av statsbidrag till polisväsendet. Enligt 15 ä 1 mom. första stycket, 2 och 3 mom., 4 mom. första stycket första punkten, 4 mom. andra

• Sida 32
•  Original

stycket, 5 mom. andra och tredje punkterna samt 6 mom. i lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet i riket skola av statsmedel vissa belopp utgå till po— lisdistrikts eller landstings polisväsen.

Dessa belopp skola jämlikt 10 % kungörelsen den 24 november 1932 (nzr 532) angående statsbidrag till polisväsendet utbetalas av länsstyrelsen på rekvisition av polisdistriktet eller landstinget. Rekvisition skall enligt sam- ma författningsrum göras hos länsstyrelsen i efterskott för ett eller flera kvartal av samma kalenderår.

I de flesta fall torde dessa rekvisitioner göras kvartalsvis, vilket även var föreskrivet i den förut gällande kungörelsen den 26 juni 1925 (nzr 341) angående utbetalning av statsbidrag till polisväsendet.

Antalet polisdistrikt i riket uppgår till omkring 2000, i följd varav ett mycket stort antal rekvisitioner av statsbidrag till polisväsendet årligen in- komma till länsstyrelserna. Den tid, som åtgår för granskning av rekvisitio— nerna och verkställande av utanordningar, bokföring och expedition kan vä- sentligt inskränkas genom föreskrift, att ifrågavarande statsbidrag får rek— vireras allenast för kalenderår.

Mot ett dylikt stadgande kan den invändningen göras, att kommunerna skulle nödgas under ett helt år förskottera de belopp, som de författnings- enligt skola erhålla i statsbidrag, och att vissa svårigheter i ekonomiskt hän- seende härför skulle kunna möta. I förhållande till en kommuns utgifter i övrigt torde emellertid icke de utgifter för polisväsendet, vilka skola ersättas av staten, vara av den storlek, att kommunen icke skulle vara i stånd att förskottera dem under ett år. Förfarandet torde få anses medföra vissa för- delar även för kommunerna i form av minskad bokföring, underlättad re- vision m. m.

Utredningen föreslår på grund härav sådan ändring av '10 5 andra styc— ket i kungörelsen den 24 november 1932 (nzr 532) angående statsbidrag till polisväsendet, att rekvisition må göras hos länsstyrelsen i efterskott för ett kalenderår.

Den verkställda undersökningen angående möjligheten att avlyfta arbets- uppgifter från länsstyrelserna har givit vid handen, att överflyttning till andra myndigheter av länsstyrelsernas åligganden endast beträffande ett fåtal grupper av ärenden lämpligen låter sig genomföra. Med hänsyn till att länsstyrelsernas nuvarande arbetsbörda i förhållande till arbetskrafterna i all- månhet är alltför stor, kunna förslagen ej förväntas medföra sådan nedgång i arbetsbördan. som kan leda till minskning av totala personalbeståndet.

• Sida 33
•  Original

Genom den av statsrådet och chefen för socialdepartementet igångsatt-a preliminära undersökningen angående arbetsbördans storlek erhöll utredningen av länsstyrelserna i anledning av cirkulärskrivelse den 12 apr-il 1935 lämnade uppgifter rörande dels personalens storlek och avlöningskostnader under åren 1932—1934, dels antalet ärenden av olika slag för samma tid, dels andra på arbetsbördan inverkande faktiska förhållanden såsom antalet polisdistrikt, tax- eringsdistrikt, motorfordon m. m. vid 1934 års utgång. Uppgifterna hava sedemera, delvis efter bearbetning, sammanställts av utredningen för möjlig— görande av jämförelser mellan länsstyrelserna ur olika synpunkter.

l tabell lI lämnas för envar länsstyrelse uppgifter angående länets folkmängd, medeltalet av vid länsstyrelsen und-er ovannämnda är anställda personer, medeltalet av de totala personalkostnaderna under samma år samt medel- kost'naden per anställd. Sistnämnda kostnad för samtliga länsstyrelser har ut- gjort å landskanslien 3877 kronor och å landskontoren 4121 kronor. ' I tabellerna III och IV hava för landskanslien och landskontoren intagits av länsstyrelserna i anledning av byråskrivelse från socialdepartementet den 27 maj 1935 lämnade uppgifter angående storleken av personalen i maj 1935, därvid jämväl tillfällig personal, som antagits vara erforderlig under år 1935, medräknats efter anställningstidens längd och angivits i tiondelar av hel arbets- kraft. Totalsu-mman har sedermera fördelats i dels ordinarie befattningar, dels extra ordinarie befattningar och dels övriga eller extra befattningar och till- fälligt anställd personal. Tabellerna utvisa dess-utom antalet icke—ordinarie befattningar ooh tillfälligt anställd personal i procent av det uppgivna totala personalantalet. Slutligen hava i dessa tabeller intagits uppgifter angående medeltalet under åren 1932—1934 vid länsstyrelserna anställda kvinnliga befatt- ningshavare samt antalet jurister med minst länsnotarie- respektive länsbok- hållaregöromål i oktober 1936.

Av länsstyrelserna till socialdepartementet lämna-de uppgifter angående an- talet ärenden av olika slag under åren 1932—1934 samt andra på. länsstyrelser- nas arbetsbörda inverkande faktorer, för varje länsstyrelse sammanlagt fem- tioen uppgifter, hava icke samtliga kunnat här sammanställas, så att uppgifterna kunnat tjäna till säker ledning för bedömande av arbetsbördan länsstyrelserna emellan. Utredningen har ansett sig här böra lämna redogörelse allenast för vissa, mera väsentliga delar av länsstyrelsernas mångskiftande arbetsuppgifter och därvid särskilt tagit fasta på sådana ämnesgrupper, där antalet redovi- sade ärenden kan antagas giva en något så när tillförlitlig bild av den relativa arbetsbelastningen. I tabell V hava sålunda, mätta i procent av totala antalet för samtliga län, sammanställts från landskanslien lämnade uppgifter om antalet in- komna ärenden angående exekutiva auktioner och övriga överexekut-orsären- den, utfärdade körkort, anmälningar jämlikt 15 5 4 mom. motorfordonsförord- 3

• Sida 34
•  Original

ningen, inkomna fattigvårds- och barnavårdsärenden och slutligen prövade avstyckningsärenden, allt avseende medeltalet ärenden under åren 1932—1934, ävensom totala antalet registrerade motorfordon samt antalet i linje- och läns- trafik godkända motorfordon vid utgången av år 1934. För landskontoren hava i tabell Vl motsvarande uppgifter lämnats beträffande antalet verifikationer enligt foliering i utgiftsboken, utfärdade postanvisningar och girokort, restförda efter kronouppbörd å landsbygden, inkomna besvär i mantalsskrivningsmål, av- givna deklarationer för inkomsttaxering, avgjorda besvär till länsprövnings— nämnd och särskild prövningsnälmnd samt besvär till kammarrätten rörande ink-omsttaxering i länet, över vilka landskamreraren avgivit yttrande, allt av- seende medeltalet ärenden under åren 1932—1934, varjämte i tabellen intagits uppgifter angående antalet redogörare och antalet kommuner vid slutet av år 1934.

Uppgifterna i tabell V torde få anses utgöra en mätare länsstyrelserna emel- lan å bl. a. överexekutorsgöromålen, b-ildetaljen samt fattigvårds- och barna- vårdsdetaljen och i tabell VI torde landskontorens tre stora arbetsdetaljer, anordningsväsendet och bokföring, uppbördsdetaljen och taxeringsdetaljen få anses representerade. Medeltalen av de i tabellerna V och VI angivna sär- skilda talen för på vederbörande detalj inverkande faktorer hava för varje läns- styrelse i tabellerna VII och VIII sammanställts med siffror angående med dessa arbetsdetaljer sysselsatt personal, grundade å av länsstyrelserna i sep— tember 1935 lämnade uppgifter angående den arbetstid, som beräknas åtgå för nämnda arbetsdetaljer, särskilt för föredragande, annan juridiskt utbildad ar- betskraft, manlig arbetskraft i övrigt samt kvinnlig personal. Dessa tabeller bereda sålunda möjlighet till jämförelse av arbetsförhållandena inom vissa vik- tigare arbetsdetaljer länsstyrelserna emellan. Utredningen vill emellertid här påpeka, att den arbetsmängd. som nu särskilt angivna arbets-uppgifter repre— sentera, med ledning av personalsiffrorna torde kunna uppskattas till å lands- kanslien allenast omkring 43 % och å landskontoren omkring 67 % av totala arbets-mängden. Med andra arbets-uppgifter än nu nämnda sysselsättas således å landskanslien mera än halva personalen och å landskontoren omkring I3 av personalen, expeditionsvakter och telefonister inräknade. Med ledning av uppgifterna i tabellerna III och IV angående personalstorleken i maj 1935 och nyssberörda siffror har för varje länsstyrelse beräknats storleken av den per- sonal, som återstode för övriga, här ovan icke särskilt nämnda, på länsstyrel- serna ankommande arbetsuppgifter. Dc sålunda framkomna talen hava lika— ledes angivits i tabellerna VII och VIII.

Därest andra arbetsdetaljer än i tabellerna VII och VIII angivna icke funnes vid länsstyrelserna, hade möjligen de i nämnda tabeller angivna tal kunnat läg— gas till grund för en jämförelse av arbetsbördan och rättvis fördelning av tjän— ster och avlöningsmedel länsstyrelserna emellan. Då detta emellertid icke är förhållandet, har utredningen ansett det vara av visst värde att göra en propor-

• Sida 35
•  Original

tionell fördelning av personalen vid samtliga länsstyrelser. Resultatet härav framgår av tabellerna IX och X. Vid denna uträkning har så förfarits, att be- träffande envar av de i kolumnerna 2—4 av tabellerna VII och VIII angivna arbetsdetaljer av summan utav den med respektive detalj vid samtliga läns- styrelser sysselsatta personal för varje länsstyrelse beräknats samma procent- tal, som angivits i nämnda kolumner för arbetsmängden å samma detalj. För beräkning av personalen till de arbetsdetaljer, som icke särskilt redovisats i tabellerna VII och VIII, har — under antagande, att personalantalet för dessa övriga detaljer i regel stod-e i direkt proportion till personalantalet för de sär- skilt angivna detaljerna men att länets folkmängdstal kunde föranleda avvikelse _ så förfarits, att av summan utav den personal, som vid samtliga länsstyrel- ser varit sysselsatt med nu ifrågavarande arbete, ä landskanslien 340 och å landskontoren 229 personer, för varje länsstyrelse beräknats så stor del som svarar mot medeltalet av dels det procenttal, som siffran i kolumn 2 av ta- bellerna IX och X utgör av i samma kolumn angiven personalsumma, dels ock länets folkmängdsprocenttal enligt kolumn 3 i tabell II. Den på detta sätt för varje länsstyrelse beräknade personalstorleken har därpå jämförts med i kolumn 2 av tabellerna III och IV uppgivna personalsiffran. Skillnaden mellan det tal, som erhållits vid den sålunda verkställda beräkningen, och nyssnämndai tabellerna III och IV angivna personalsiffror har utsatts i tabellerna IX och X.

Slutligen har i tabell XI angivits de ordningstal, länsstyrelserna intaga med hänsyn till i föregående tabeller angivna folkmängd, antal ärenden enligt arbets— redo-görelserna, personalkostnad 1932/1934 och personalantalet, varvid med 1 betecknats den länsstyrelse, som uppvisat största absoluta tal i det avseende, varom fråga är.

Det må här omedelbart fastslås, att i dessa tabellariska sam-manställningar icke kunnat förebyggas felkällor, som leda till att jämförelsen länen emellan blir missvisande. Det är icke uteslutet, att de av länsstyrelserna själva läm— nade uppgifterna kunna vara i en eller ann-an detalj oriktiga. Särskilt finnes anledning förmoda, att tabellerna VII och VIII icke äro fullt tillförlitliga, enär deras uppgifter grunda sig 51 beräkningar av mycket vansklig art och upp- gifterna angående arbetsmängd och personalstorlek hänföra sig till olika tids- perioder. Det är vidare klart, att vissa speciella förhållanden i olika län icke komma till uttryck i statistiken såsom ärenden av för viss länsstyrelse säregen art, handläggning å olika avdelningar av samma slag av ärenden, minskad arbetsduglighet bland personalen på grund av sjuklig—het och högre ålder eller andra faktorer, vilka inverka tyngande på arbetet, exempelvis större rörlighet bland befolkningen, relationen mellan folkmängd i stad och å landsbygd, kom- munernas antal, industri, arbetslöshet m. m. Beräkningarna i tabellerna IX och X äro på grund härav av mindre praktiskt värde än teoretiskt intresse. Detta gäller i all synnerhet beträffande landskanslien i fråga om vilka dels alle—nast mindre än hälften av arbetsbördan närmare angivits, dels ock förhållandena

• Sida 36
•  Original

oftare torde få anses mera beroende av särskilda omständigheter än vad fallet är beträffande landskontoren. Att enbart å sammanställningarna grunda rent matematiska beräkningar av blivande personalstaters innehåll lärer på grund av angivna förhållanden icke kunna komma ifråga.

För utredningen har det emellertid framstått såsom av visst värde, att genom de objektiva jämförelserna kunna konstatera förefintliga ojämnheter länssty- relserna emellan ifråga om arbetskrafternas antal, sammansättning och perso- nalkostna-d samt i någon mån måhända även i fråga om intensiteten av perso- nalens utnyttjande.

Att undersökningen i varje fall skapat möjlighet till en bättre och riktigare jämförelse mellan länsstyrelserna av arbetsbördan ur kvantitativ synpunkt än vad de årliga arbetsredogörelserna med deras summariska uppgift om ärende- tal hittills berett tillfälle till torde ligga i öppen dag.

Av undersökningen framgår tydligt, att de olika länsstyrelsernas arbetstunga och behov av arbetspersonal icke kan bedömas enbart efter länens folkmängd utan att även andra faktorer äro av betydelse, när det gäller en rättvis mät— ning av arbetsuppgifternas kvantitet och än mer deras kvalitativa tyngd.

Statistikens vittnesbörd har i viss mån kunnat justeras under den fortsatta gången av utredningens arbete, särskilt vid undersökningar i samband med den studieresa, som utredningens sekretariat verkställt till samtliga länssty— relser. Det förslag till personalstater, som utredningen framlägger, får sålun- da för ingen del anses grundat enbart på de tabellförda förhållandena.

VIII. Länsstyrelsernas arbetsformer och arbetssätt.

Vid åtskilliga tillfällen har förslag framkommit om verkställande av under- sökning angående länsstyrelsernas arbetsförhållanden i syfte närmast att ut- röna möjligheten att åstadkomma förenklingar i arbetsbesparande syfte och inskränkning av personalen. Genom statens organisationsnämnd verkställdes i detta hänseende vissa förberedande undersökningar.

Dylik besparingsundersökning har utredningen låtit verkställa —— förutom genom sammanställning av uppgifter från länsstyrelserna angående arbetets kvantitativa omfattning och arbetspersonalens storlek, på sätt i kap. VII angi— vits — genom studier vid samtliga länsstyrelser av utredningens sekretariat. Vid dessa studier har bl. a. sättet för handläggningen av ärendena i detalj gran— skats samt användningen av personalen och särskilt utnyttjandet av arbets- krafterna i lägre lönegra-der undersökts, allt med fäst avseende å huruvida möjlighet till besparing kunde förefinnas.

För resultatet av undersökningen, såvitt avser handläggningen av ärendena i arbetsbesparande syfte, kommer närmare redogörelse att lämnas i särskild promemoria, enär sådan redogörelse torde vara av intresse huvudsakligen för länsstyrelserna själva. Såsom allmänt omdöme om länsstyrelsernas arbets—

• Sida 37
•  Original

sätt vill utredningen på grundval av undersökningarna framhålla, att i stort sett anmärkningar av väsentlig betydelse icke kunna framställas. Visserligen finnes möjlighet att vid flertalet länsstyrelser införa mindre förenklingar i arbetsbesparande syfte, som redan vunnit tillämpning vid någon annan läns- styrelse. Olika sätt för diarieföring, konceptering av länsstyr-elses beslut, ord— nande av arkivhandlingar och handläggningen i övrigt förekomma helt natur— ligt vid de särskilda länsstyrelserna, ett förhållande som emellertid torde före- finnas jämväl inom skilda byråer vid ett och samma centralt ämbetsverk. Under förutsättning av oförändrade arbetsuppgifter synas emellertid de arbets- besparande åtgärder, som 'härutinnan kunna vidtagas, icke vara av den be- tydelse, att inskränkning i personalstyrkan kan åstadkommas. Möjligen kunna emellertid åtgärder av nu ifrågavarande art medföra, dels att personal i lägre lönegrader kunna ställas till föredragandenas disposition för verkställande av särskilda utredningar, vilka med hänsyn till brist på arbetskraft under nuva- rande förhållanden måst eftersättas, dels ock att förekomsten av övertids- arbete för utförande av tjänstegöromål i någon män kan inskränkas. Enär emel- lertid särskild ersättning för sådant övertidsarbete endast undantagsvis före- kommer, kan genom vidtagande av arbetsbesparande åtgärder allenast obe- tydlig kostnadsbesparing vinnas.

Beträffande personalförhållandena torde särskilt i fråga om personal i högre lönegrader arbetsfördelningen vara av betydelse för bedömande av spörsmål-et om möjligheten att vid-taga besparingsåtgärder. Arbetsfördelningen beträf- fande föredragandena har med allenast få undantag bestämts av Kungl. Maj:t. Såsom utredningen i annat sammanhang framhåller, kan med nuvarande ar- betsuppgifter någon inskränkning i antalet föredragande icke komma ifråga, var—emot en annan arbetsfördelning föredragandena emellan i de flesta fall tor-de vara erforderlig på grund därav, att vissa föredragande för närvarande äro alltför tyngda av dem åliggande tjänstearbete. Föreliggande uppgifter an- gående antalet ärenden, som vederbörande föredragande enligt gällande plan för arbetsfördelningen dem emellan har att handlägga, ådagalägga otvetydigt nämnda förhållande. Någon besparing kan på grund härav i detta hänseende icke åstadkommas.

Vad därefter angår användningen av den juridiskt utbildade biträdespersonal, som står till föredragandenas förfogande, förekommer visserligen vid ett fåtal länsstyrelser, att sådan personal anlitas till utförande av arbete, vartill vid andra länsstyrelser utan olägenhet icke juridiskt utbildad personal kunnat begagnas. Där så har varit fallet, har detta i ett par fall varit beroende därå, att föredragandena varit så arbetstyngda, att i stor utsträckning ansvaret för vissa beslut i själva verket måst läggas å underordnad tjänsteman, och i andra fall betingats av särskilda förhållanden.

Beträffande användningen av personalen i övrigt har iakttagits, att arbete av samma beskaffenhet utföres vid vissa länsstyrelser av manlig, relativt väl

• Sida 38
•  Original

avlönad arbetskraft, vid andra däremot av kvinnlig, relativt lågt avlönade befattningshavare. Nämnda förhållande torde äga ett visst samband med landsfiskalsutbildningen och det system, som hittills tillämpats ifråga om rekry- teringen av länsstyrelsernas personal. Vid länsstyrelser i län, i vilka stort antal landsfiskalsaspiranter förekommit och dessa efter avlagd examen erhållit anställning vid länsstyrelsen i avbidan å befattning inom fögderiförvaltningen, har kvinnlig personal allenast i ringa utsträckning kommit till användning. Verkställd undersökning angående den omfattning, i vilken kvinnliga befatt— ningshavare kommit till användning under treårsperioden 1932—1934, visar, att antalet kvinnliga befattningshavare i förhållande till hela personalen växlat å landskanslien mellan omkring 7 och 43 procent. Motsvarande siffror för landskontoren hava varit lägst omkring 7 och högst omkring 53 procent.

En differentiering av göromålen mellan befattningshavare med högre eller lägre kompetens torde "vid vissa länsstyrelser i större utsträckning än vad hitintills skett böra äga rum. Göromålen böra mellan olika befattningshavare fördelas så, att fullgörandet av enklare göromål icke uppdrages åt personal med större kompetens än arbetets beskaffenhet kräver. Från de juridiskt bilda-de tjänstemännen bör, så långt utan olägenhet ske kan, avlyftas sådant arbete, som kan utföras av annan personal. Kvinnliga biträden torde böra bibringas kunskaper och erfarenhet, som kunna göra dem skickliga att utföra även kvalificerat arbet-e. Jämväl expeditionsvakter böra, såvitt möjligt, an— litas även för andra sysslor än sådana, som i allmänhet plåga verkställas av dessa befattningshavare. Sär-skilt vid de mindre länsstyrelserna är detta av betydelse, då expeditionsvakterna eljest icke alltid kunna beredas full syssel- sättning.

Att omedelbart i full utsträckning realisera dessa principer för fördelningen av arbetet torde emellertid erbjuda vissa svårigheter, särskilt vid de mindre länsstyrelserna. Det torde skäligen icke kunna ifrågasättas, att ändring av personalbeståndet vidtages uteslutande för tillgodoseende av dessa önskemål vid länsstyrelser, där de icke kunna anses i full utsträckning beaktade. Vid uppgörande av förslag till personalstater har utredningen emellertid iakttagit, att antalet ordinarie befattningar av olika slag icke bestämts högre än vad som kan anses stå i god överensstämmelse med de angivna principerna.

IX. Partiell ledighet vid länsstyrelserna.

Med anledning av de uttalanden, som riksdagens revisorer gjort angående förekomsten vid länsstyrelserna av s. k. partiell ledighet, får utredningen an— föra följande.

.De av revisorerna föranstaltade undersökningarna hava, såvitt länsstyrel- serna angå, närmast avsett tillämpningen av bestämmelserna i 18 å och 19 5 2 mom. avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nzr 451) för befattningshavare

• Sida 39
•  Original

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhör-ande den civila statsförvalt- ningen, angående befattningshavares befrielse från viss del av sin tjänstgöring samt ersättning till vikarie under sådan ledighet.

I 18 5 av nämnda avlöningsreglemente stadgas att, om tjänsteman erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen, i vederbörlig ordning må bestämmas, om och i vad mån avdrag å avlöningen för sådan tid må äga rum.

Därjämte föreskrives i avlöningsreglementets 19 5 2 mom., att ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 18 & omförmäld befrielse från viss del av tjänstgöringen, må, där ej undantagsvis vikariatsersättningen finnes böra utgå enligt de i 19 5 1 mom. angivna grunderna, bestämmas till det lägre belopp, som prövas skäligt.

Anmärkas må i detta sammanhang, att i kungörelsen den 22 juni 1925 (nzr 272) angående utsträckt tillämpning av förenä'mnda avlöningsreglemente m. m. hava under avdelning B., punkt 12, meddelats vissa särskilda bestämmelser att från och med den 1 juli 1925 gälla för däri angivna tjänstemän vid läns- styrelserna, varjämte förklarats, att beträffande landssekreterares och lands- kamrerares a'vlöningsförmåner vid tjänstledighet samt rörande ersättning till vikarie för sådan tjänsteman skulle utöver de i 19 5 uti avlöningsreglementet givna bestämmelserna gälla de särskilda föreskrifter, som av Kungl. Maj:t i sådant hänseende meddela-des. Genom kungl. brev den 26 mars 1926 har Kungl. Maj:t förordnat, att beträffande ersättning till sådan vikarie skola, lika- ledes från och med den 1 juli 1925, gälla följande särskilda bestämmelser:

Därest tjänsteman, på vilken avlöningsreglementet äger tillämpning, förord- nas att under längre tid i oavbruten följd än sju dagar uppehålla befattning såsom landssekreterare eller landskamrerare eller erhållit uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på innehavare av sådan befattning, samt gäl- lande bestämmelser om arbetsfördelning och skyldighet att förrätta lands- sekreterares eller landskamrerares tjänst ej utgöra hinder för tillgodonjutande av särskild vikariatsersättning, äger tjänstemannen att för den tid förordnandet, respektive uppdraget varar, uppbära dylik särskild vikariatsersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, i cirku- läret angivet tjänstledighetsavdrag i 30:e löneklassen och, å andra sidan, i 16 5 1 mom. i avlöningsreglementet omförmält tjänstledighetsavdrag i lägsta löneklassen för tjänstemannens egen tjänst, dock att i fall, som avses i 19 5 2 mom. i avlöningsreglementet, ersättningen må, där densamma ej undantags— vis finnes böra utgå enligt nyss angivna grunder, bestäm—mas till det lägre belopp, som prövas skäligt.

Beträffande länsstyrelserna må därjämte erinras om, att genom nådigt brev den 1 februari 1929 föreskrivits, att landskamrerare må för fullgörande av vad honom enligt taxeringsförardningen åligger erhålla ledighet från övriga med tjänsten förenade göromål, om och i den mån länsstyrelsen prövar sådan ledighet oundgängligen erforderlig för att taxeringsarbetet inom länet, i vad på landskamreraren beror, må kunna avslutas inom föreskriven tid eller på landskamreraren ankommande handläggning av besvärsmål i beskattnings—

• Sida 40
•  Original

frågor icke må bliva under längre tid fördröjd. Därjämte har förordnats, att enahanda ledighet må, om och i den mån läns-styrelsen finner sådant möjligt, beviljas hos länsstyrelsen anställd tjänsteman, som förordnats att beträffande vissa taxering-särenden eller vissa grupper av sådana ärenden fullgöra lands- k-amrerarens åligganden (biträdande landskamrerare). 1928 års taxeringsför- ordning innehåller icke några bestämmelser rörande vikaria—tsersättning åt den, som uppehåller tjänst, vars innehavare erhållit befrielse från löpande göromål för utförande av taxeringsarbete. Anledningen härtill torde, enligt vad som framgår av 1923 års taxeringssakkunnigas betänkande, vara, att vederbörande vikarie ansetts kunna beredas ersättning enligt 19 å i förut omförmälda av— löningsreglemente.

Vidare må här framhållas, att befrielse från viss del av tjänstgöring kan innebära antingen befrielse från löp-ande göromål eller också inskränkningi tjänstgöringstiden, d. v. 5. vad som brukar benämnas partiell tjän stledighet. Avdelningschefernas vid länsstyrelserna, särskilt landssekreterarnas ordinarie arbetstid, splittras i regel på en alltför stor mängd av uppgifter och tages för övrigt ofta i anspråk av konferenser med representanter för de skilda institu- tioner, som under länsstyrelsernas överinseende hava att taga befattning med det statliga och kommunala livets olika grenar, samt med den hjälpsökande allmänheten ävensom med tillsynen över tjänstemännen. För att handlägg- ningen av större ärenden, studium av betänkanden och uppsättande av ytt- randen och utlåtanden skall kunna medhinnas, tvingas landssekreterarna att under längre tider av året frigöra sig från de löpande göromålen. Motsvarande är förhållandet å landskontoren. Landskamrerarna nödgas i allt större om- fattning frånträda handläggningen av löpa—de göromål för beredning och band- läggning av det ständigt växande antalet taxeringsärenden. Då befattnings- havarna på detta sätt erhålla befrielse från löpande göromål, utföra de fortfa- rande i full utsträckning tjänsteåligganden. Annorlunda är förhållandet om, såsom allenast i undantagsfall torde förekomma, befattningshavare erhåller be— frielse från viss del av tjänstgöring på så sätt, att inskränkning sker i antalet arbetstimmar. I sistberörda fall är befattningshavaren tjänstledig i vanlig be- märkelse och bör i avlöningshänseende vara underkastad de vanliga reglerna för olika slag av tjänstledighet, givetvis med vederbörlig hänsyn tagen till ledighetens större eller mindre omfattning.

Efter att hava med stöd av en uppgjord tablå påvisat, i vilken omfattning befrielse från viss del av tjänstgöringen medgivits befattningshavare, tillhö- rande bl. a. länsstyrelserna — i samtliga fall för beredning av särskilda mål _. samt grunden för vikariatsersättningen, uttalade 1929 års revisorer bl. a. följande:

Av den verkställda utredningen framginge, att här avsedda ledigheter före- komme i betydande omfattning. Detta gällde dock icke i så hög gra-d de cen- trala verken som länsstyrelserna, där anordningen med partiella ledigheter

• Sida 41
•  Original

tillämpades i synnerligen stor utsträckning. Sammanlagd-a dagantalet för sådan ledighet uppginge under budgetåret 1928/1929 för länsstyrelserna till 8097 dagar. Såsom regel vore det befattningshavare i de högre lönegraderna, som åtnjutit ledighet, varom här vore fråga. I samtliga fall, utom vad anginge vissa befattningshavare vid hovrätterna, hade den ledige tjänste-mannen fått åtnjuta oavk-ortad lön. Med hänsyn till den stora omfattning, vari ledigheter avvifrågavarande slag förekomme, syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke en viss inskränkning i ämbetsverkens befogenhet att medgiva befatt— ningshavare befrielse från viss del av tjänstgöring-en borde vidtagas. Revi- sorerna ville framhålla att verken i allmänhet med undantag av hovrätterna hade möjlighet att genom anlitande av anordningen med partiella ledigheter förstärka sina arbetskrafter, utan att deras åtgärder härutinnan underkastades prövning av Kungl. Maj:t eller riksdagen. I anslutning härtill förordade revi- sorerna införande av föreskrifter liknande dem, som gällde för hovrätterna, jämväl för statsförvaltningen i övrigt. Dock kunde det, enligt revisorernas förmenande, därvid möjligen befinnas rimligt att för undvikande av alltför stark anhopning av ärenden hos Kungl. Maj:t göra dessa bestämmelser mindre restriktiva än de föreskrifter, som meddelats för hovrätterna. Revisorerna funne det angeläget att de av dem berörda spörsmålen beaktades vid den blivande allmänna revisionen av gällande avlöningsreglemente.

Med instämmande i revisorernas uttalande anhöll 1930 års riksdag, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga de åtgärder, som kunde finnas påkallade, och Kungl. Maj:t överlämnade sedermera ärendet till 1928 års lönekommitté för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt kommittén lämnade upp- draget. '

Kommittén ansåg sig beträffande den av revisorerna ifrågasatta ins-kränk— ningen i ämbetsverkens befogenhet att medgiva befattningshavare befrielse från viss del av tjänstgöringen kunna inskränka sig till att framhålla, att detta spörsmål enligt kommitténs mening icke bor-de erhålla sin lösning genom be- stämmelser i ett allmänt avl—öningsreglemente. Därest särskilda föreskrifter i förevarande avseende befunnes vara erforderliga för vissa verk, borde, en- ligt kommitténs förmenande, dessa föreskrifter i stället, i likhet med vad som skett beträffande hovrätterna, intagas i vederbörande verks instruktioner eller arbetsordningar.

1934 års revisorer företogo en liknande undersökning, avseende bl. a. för- hållandena vid länsstyrelserna under budgetåret 1933/1934. Av redogörelsen för undersökningen framgick, att vid länsstyrelserna såsom anledning till här åsyftade ledigheter huvudsakligen angivits beredning av särskilda ärenden. I allenast tre fall hade tjänsteresa och i ett fall beredning av särskilda ärenden jämte offentligt uppdrag angivits såsom grund för ledigheten. 1934 års revi- sorer konstaterade, att för länsstyrelserna sammanlagda antalet ledig-hetsdagar under budgetåret 1933/1934 uppginge till 9088 mot 8097 dagar under budget- året 1928/1929, vadan alltså förelåge en ökning av 991 dagar. Den totala ökningen hade framkommit sålunda, att ledigheternas omfattning ökats vid 12 land-skanslin Och 15 landskontor med tillhopa 1365 dagar, respektive 747 dagar, medan omfattningen av ledigheterna minskats vid 10 landskanslin och 9 lands-'

• Sida 42
•  Original

kontor med sammanlagt 547 dagar, respektive 574 dagar. Revisorerna utta— lade vidare, att vid andra verk och myndigheter, som varit föremål för under- sökning —— vilka verk och myndigheter på några få undantag när tillhörde den centrala statsförvaltningen —— de partiella ledigheterna i regel föranletts av förekomsten av mera extraordinära arbetsuppgifter eller av en genom andra omständigheter av tillfällig natur förorsakad ökning av vederbörande verks eller myndigheters normala arbetsbelastning, medan däremot detsamma i långt mindre grad kunde sägas vara förhållandet med de vid länsstyrelserna förekommande partiella ledigheterna. Det syntes revisorerna tvärtom som om anordningen med partiella ledigheter vid länsstyrelserna i avsevärd utsträck— ning anlitats för täckande av kostnader för arbetskrafter utöver ramen för den fastställda organisationen.

Såsom allmänt uttalande anförde 1934 års revisorer följande: »Av den nu verkställda undersökningen framgår, att partiella ledigheter allt- jämt förekomma i synnerligen stor omfattning. Omfattningen av sådana ledig- heter :har under det sistförfl-utna budgetåret till och med varit någ-ot större än under det budgetår, till vilket den av 1929 års revisorer företagna under- sökningen hänförde sig. Undersökningen har vidare givit vid handen, att anordningen med partiella ledigheter i förening med nuvarande regler angående dispositionen av de till avlöningar anvisade anslagsmedlen gjort det möjligt för verken och myndigheterna i allmänhet att utan föregående prövning av Kungl. Maj:t eller riksdagen förskaffa sig förstärkning av sina arbetskrafter i avsevärd utsträckning ävensom att denna möjlighet i ej ringa omfattning ut- nyttjats jämväl i sådana fall, där behovet av ytterligare arbetskrafter hänfört sig till vederbörande verk och myndigheter normalt tillkom-mande arbetsupp— gifter eller eljest varit av mera stadigvarande beskaffenhet. I detta samman- hang förtjänar uppmärksammas, att endast i ett mycket begränsat antal fall meddelats, att den beviljade partiella ledigheten grundat sig på föreskrift i ver— kets instruktion eller tillkommit efter det frågan underställts Kungl. Maj:t eller vederbörande departementschefs prövning.

Revisorerna finna sig därför böra understryka angelägenheten av att den av 1929 års revisorer väckta frågan om vidtagande av viss inskränkning i ämbetsverkens befogenhet att medgiva befattningshavare befrielse från viss del av tjänstgöringen med det snaraste upptages till fortsatt behandling, samt vilja i fråga om tänkbara riktlinjer för lösningen av detta spörsmål erinra om de uttalanden, som i sådant avseende gjorts av 1929 års revisorer och 1928 års lönekommitté. Härjämte synes det revisorerna böra undersökas, i vad mån det kan vara möjligt, att vid länsstyrelserna, där anordningen me—d par- tiella ledigheter är allmännast förekommande, minska behovet av sådana ledig- heter genom ändring av gällande bestämmelser angående arbetsfördelningen vid dessa myndigheter. Revisorerna finna det önskvärt, att .sistberörda spörs- mål tages i övervägande av statens organisationsnämnd vid fullgörandet av det åt organisationsnämnden lämnade uppdraget att verkställa utredning rö— rande länsstyrelsernas organisation.

Det synes emellertid revisorerna kunna ifrågasättas, huruvida det icke kan vara påkallat, att, förutom åtgärder i nu angiven riktning, vidtaga den ändring med avseende å gällande bestämmelser angående anslagsmedlens disposition, att föreskrift meddelas därom, att då icke-ordinarie befattningshavare i an—

• Sida 43
•  Original

ledning av partiell ledighet förordnats att uppehålla ordinarie tjänst (eller tjänst å extra stat), honom till-kommande lön fortfarande skall bestridas av de till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare anvisade anslagsmedlen. Härigenom skulle det icke längre bliva möjligt för vederbörande verk och myndigheter att genom anordningen med partiella ledigheter utöka den icke— ordinarie personalen. Revisorerna vilja i detta sam-manhang erinra om att bestämmelser av här ifrågasatt innebörd tidigare tillämpats i avsevärt större utsträckning än vad som nu ifrågasatts skola bliva fallet.

] detta sammanhang hava revisor—erna även ansett sig böra något beröra spörsmålet huruvida, då fråga är om partiell ledighet, oavkortad vikariatersätt- ning bör utgå och om över huvud taget i dylikt fall vikariatersättning kan anses erforderlig. Å ena sidan synes kunna göras gällande, att, därest vederbörande tjänsteman, som erhållit partiell ledighet, äger möjlighet att på en underordnad utan kostnad för statsverket överflytta vissa arbetsuppgifter, detta kan leda till orättvisa, och ett utnyttjande av denna möjlighet kan förvisso medföra betänkliga konsekvenser. Å andra sidan är det klart, att vid kortare partiell ledighet det ingalunda kan anses obefogat att en underordnad befattningshavare övertagar vissa arbetsuppgifter, från vilka den partiellt lediga tjänstemannen erhållit befrielse. Ofta är ej heller skillnaden mellan de arbetsuppgifter, som åligga tjänstemän i olika grader särskilt markerad, och en överflyttning till- fälligtvis av arbetsuppgifter bör med stöd av gällande instruktioner för ä-m- betsverken kunna ske. Utan att vilja framställa något förslag i nu nämnda hänseende hava emellertid revisorerna velat fästa uppmärksamheten även åt detta förhållande.»

l anledning av revisorernas uttalanden anhöll 1935 års riksdag, att Kungl. Maj:t ville taga under omprövning frågan om åtnjutande av partiell ledighet inom den allmänna civilförvaltningen samt vad där-med ägde samband.

Med anledning av denna riksdagens anhållan har Kungl. Maj:t änn-u icke fattat något särskilt beslut.

Genom ovannämnda cirkulärskrivelse till länsstyrelserna den 12 april 1935 lät chefen för socialdepartementet verkställa förnyad utredning angående före- komsten vid länsstyrelserna av ledigheter för beredande av särskilda, till tjänsten hörande ärenden. De från länsstyrelserna införskaffade uppgifterna, avseende år 1934, hava sammanställts i tabell XII.

Si'stberörda under-sökning giver vid handen, att de ledigheter, varom här är fråga, förekommit i tämligen stor omfattning, särskilt i vad avser lands- sekreterare- och landska-mreraretjänsterna. Sålunda uppgingo sammanlagda antalet ledighetsdagar å landssekreteraretjänsterna till 3 705 dagar och å lands- kamreraretjänsterna till 4840 dagar, motsvarande för länsstyrelse räknat i medeltal å landssekreteraretjänst omkring 5 månader och å landskamrerare- tjänst något över sex och en halv månad. Ä landskanslien hava i två fall och å landskontoren i fem fall avdelningschefsbefattningarna under viss kortare tid varit uppdelade å flera än två personer. Ä länsassessorstjänsterna hava där— emot dylika ledigheter förekommit allenast å landskanslien och därstädes endast i mindre omfattning. Icke några ledigheter av det slag, som här avses, förekommo under år 1934 å landskanslien i Kalmar län och Västernorrlands län.

• Sida 44
•  Original

Omfattningen av tiden för partiell ledighet varierar givetvis något under olika är beroende dels på den växlande arbetsbördan dels ock på vederbörande befattningshavare. I förhållande till budgetåret 1933/1934 förelåg under kalen- deråret 1934 en minskning av 327 dagar.

Den senast verkställda undersökningen har omfattat jämväl de utgifter, som här avsedda ledigheter medfört för statsverket. Särskild ersättning till vikarie jämlikt 19 5 2 mom. avlöningsreglementet har icke i samtliga fall utgått. Vid fyra landskanslin har vikariatsersättning icke alls utgått, vid några andra har vikariatsersättning utgått allenast under en del av vikariatstiden. I det övervägande antalet fall har ersättning emellertid utbetalats. Å samtliga lands— kontor har vikariatsersättning utbetalats. Dock har i tre fall ersättning icke utgått under en del av vikariatstiden. I de fall, då vikariatsersättning utgått, har å landskanslien full vikariatsersättning utgått i ungefär halva antalet fall, medan ersättningen eljest underkastats reduktion i större eller mindre grad. Ä samtliga landskontor har full vikariatsersättning utgått, dock har vid tre landskontor ersättningen under viss tid varit reducerad.

Approximativa uppgifter angående de utgifter, nu ifrågavarande vikariat föranlett i form av vikariatsersättning till vikarie och vikarie i succession, hava jämväl införskaffats. Dessa utgifter hava, såsom närmare framgår av tabell XII, uppgått till å landskanslien omkring 17 300- kronor och å landskontoren omkring 38800 kronor eller sammanlagt omkring 56100 kronor.

Såsom 1934 års revisorer påpekat, medför ledighet av ifrågavarande art, att i regel en icke-ordinarie befattningshavare förordnas att bestrida ordinarie befattning, antingen den partiellt ledige befattningshavarens eller också genom förordnande i succession annan tjänst. Den sålunda förordnade icke-ordinarie befattningshavarens lön, vilken eljest skulle belastat anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, har härigenom kommit att under den tid, undersökningen omfattar, utgå från anslagsposten vikariatsersättningar. (Nu— mera skall lön till icke-ordinarie befattningshavare under enahanda förhållan— den utgå från anslagsposten avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat.) l'Iår- igenom hava medel å anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie befattnings- havare blivit disponibla, så att andra icke—ordinarie befattningshavare kunnat avlönas därmed. Såsom jämväl framgår av tabell XII, uppgingo de besparingar, som på grund av angivna förhållanden under år 1934 uppkommo å anslags- posten avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare till å landskanslien om- kring 34100 kronor och å landskontoren omkring 73200 kronor eller samman— lagt omkring 107 300 kronor.

Enligt av länsstyrelserna lämnade uppgifter hade någon extra arbetskraft icke anställts uteslutande på grund därav, att vikariat i följd av ledighet av ifrågavarande art förekommit. Den personal, som varit anställd, hade således varit nödvändig för att länsstyrelserna överhuvud skulle hava kunnat fullgöra sina åligganden. De s. k. partiella ledigheterna hade icke tillgripits för att

• Sida 45
•  Original

utöka den icke-ordinarie personalen. Om således möjlighet icke förefunnits att på sätt som skett avlöna icke-ordinarie befattningshavare från i länsstyrel- sern—as avlöningsstat upptaget ordinarie förslagsanslag, hade det för dessas av- löning erfordrats en ökning av anslagsposten grundavlöningar till icke-ordinarie personal med omkring 107300 kronor. Belastningen av för-slagsanslaget hade då givetvis minskats med samma belopp.

En dubblering av tjänster kan, såsom av sammanställningen framgår, sägas hava ägt rum vid några länsstyrelser, huvudsakligen de större. Att detta blivit fallet är beroende av den ökning i arbetsbördan, som inträtt. Vad sär- skilt landsk—ontoren beträffar må emellertid ånyo anmärkas, att enligt särskilda föreskrifter s. k. partiell ledighet förutsättes för att visst årligen återkommande tjänstearbete skall kunna utföras.

Utredningen förmenar, att man, då det gäller att söka ändring i nu angivna förhållanden, måste hava för ögonen, att därigenom arbetsförhållandena å läns- styrelserna icke försvåras. De 5. k. partiella ledigheterna hava tillgripits för att utöka antalet föredragande i länsstyrelserna. De verkställda undersök- ningarna ådagalägga, att detta också varit erforderligt för arbetsbördans av- verkande inom rimlig tid. En första åtgärd bör således vara, att i erforderlig utsträckning inrätta nya föredragandetjänster. Att avväga dessa så att de motsvara behovet även vid toppbelastningen kan emellertid icke komma ifråga. Man måste i stället söka finna det antal, so—m kan med säkerhet året om hava full föredragning, men därjämte skapa anordningar, som medgiva tillfällig ut- ökning av före-dragandenas antal, då så tarvas. Möjlighet att vid anhopning av göromål :hos en befattningshavare lätta dennes arbetsbörda, så att ären- denas avgörande icke försenas, måste således förefinnas. Såväl för lands- sekreterare som landskamrerare föreligger behov av avkoppling från löpande göromål vid fullgörandet av särskilda arbetsuppgifter eller handläggning av vidlyftigare ärenden, som kräva särskild omsikt och koncentration. I'Iit höra exempelvis förarbetena till prövningsnämnden, remissutlåtanden i viktigare författnings— och organisationsfrågor o. s. v. Men även i andra fall måste en överflyttning från en till annan av arbetsgöromål kunna ske, där så för arbetets jämna gång kräves.

För dylik tillfällig utökning av föredragandenas antal synes det emellertid utredningen icke nödvändigt att begagna hittills anlitade utväg, att förordna tjänsteman i lägre lönegrad att mot vikariatsersättning bestrida befattning inom högre lönegrad eller göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad. Spörsmålet synes kunna lösas på det sätt, att med de för den juridiskt utbildade personalen avsedda ordinarie tjänsterna vid länsstyrelserna förenas skyldighet att i fall, varom här är fråga, utan särskild ersättning hand- lägga ärenden, vilka eljest ankomma på annan tjänsteman. Enahanda skyl- dighet bör även förenas med icke-ordinarie juristbefattningar.

] instruktionen för länsstyrelserna bör följaktligen intagas bestämmelse om

• Sida 46
•  Original

skyldighet för länsassessor samt länsnotarie och länsbokhållare, såväl or— dinarie som icke-ordinarie, att enligt närmare föreskrifter fullgöra föredrag- ning eller utföra göromål, som åligger annan befattningshavare, även sådan i högre lönegrad.

Genom dylika bestämmelser får länsstyrelse möjlighet att vid anhomiing av göromål utöka antalet föredragande och därigenom fördela föredragningsskyl- digheten å flera, men rätten att, på sätt nu sker, utbetala vikariatsersättningar kommer att försvinna. Sådan utökning av föredragandenas antal kommer följ— aktligen icke att medföra någon ökad utgift för statsverket. Befattningshavarna komma att gå förlustiga den tillfälliga löneökning, som systemet med vikariats- ersättning under 5. k. partiell ledighet innebär.

I'läremot böra emellertid ställas utredningens förslag om lönegradsplaceringar och ökat antal ordinarie befattningar, varigenom gives en viss kompensation, som dock till följd av det mindre antalet assessorat å landskontoren i vä- sentligt mindre grad kommer befattningshavarna å landskontoren än befatt- ningshavarna å landskanslien till godo.

Till de närmare bestämmelser, som erfordras för systemets genomförande, återkommer utredningen vid behandling av föredragningens ordnande (kap. XV).

X. Befattningshavarnas bisysslor.

I de av departementschefen till statsrådsprotokollet angivna direktiven för utredningen erinras om att riksdagens revisorer vid olika tillfällen riktat an- märkning mot den betydande omfattning, vari befattningshavare vid läns— styrelserna toges i anspråk för uppdrag utom tjänsten. Departementschefen har i anslutning därtill förklarat sig förutsätta, att man vid översynen av läns- styrelsernas organisation tillsäge, att det överklagade mångsyssleriet av- vec'klades.

Med anledning härav anser sig utredningen böra bringa i erinran, att, sedan 1926 års riksdag beslutat hemställan till Kungl. Maj:t om utredning av frågan om statstjänstemännens bisysslor i hela dess vidd, sådan utredning framlades av tillkallade sakkunniga år 1928 i »Betänkande med utredning och förslag angående statstjänstemännens bisysslor» (St. off. utredn. 1928:14). Betänkan- det överlämnades till 1928 års lönekommitté för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt kommittén lämnade uppdraget. I sitt den 21 juli 1930 avlämnade betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, upptog löne- kommittén till behandling vad ovanberörda sakkunniga anfört och intog i sitt förslag till avlöningsreglemente avsevärt skärpta bestämmelser angående tjänstemännens innehav av bisysslor. Detta förslag är numera föremål för överarbetning av 1936 års lönekommitté.

• Sida 47
•  Original

På hösten 1933 hava emellertid riksdagens revisorer ånyo föranstaltat om en utredning rörande förekomsten av bisysslor bland vissa grupper av befatt- ningshavare inom statsförvaltningen. För landsstatens del avsåg den endast länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län med underlydande fögderiförvaltningar.

Ur riksdagens revisorers berättelse om resultatet av denna undersökning ma här återgivas följande:

När anledning tidigare funnits att syssla med frågan om statstjänstemännens bisysslor, hade intresset huvudsakligen varit inriktat på att utröna, huruvida och i vilken omfattning sådana sysslor kunde verka hindrande på en tjänste- mans behöriga utövande av hans befattning i statens tjänst. Syftet hade med andra ord varit att utröna, huruvida staten kunde anses av vederbörande tjänsteman erhålla skälig valuta för lönen. Efter det 1928 års betänkande om statstjänstemännens bisysslor avgivits, hade i åtskilliga hänseenden ändrade förhållanden inträtt, som kunde anses motivera en förnyad undersökning i äm— net, ehuru efter delvis andra linjer och i annat syfte. Revisorerna hade ansett sig böra bland de utvägar, som undersökts för att finna lindring i rådande arbetslöshet bland tjänste-män och därmed likställda, ånyo pröva frågan om bisysslorna för att bland annat utröna, huruvida inom detta område något vore att vinna. Revisorerna ville dock förutskicka, att revisorerna hade sig bekant, att statstjänstemännen själva under den senaste tiden på grund av rådande ekonomiska depression i icke ringa utsträckning fått vidkännas minsk- ning ifråga om förut innehavda bisysslor och därmed följande inkomster.

Den av revisorerna verkställda undersökningen hade givit vid handen, att ett jämförelsevis stort antal befattningshavare innehade bisysslor och att detta särskilt vore förhållandet inom länsstyrelserna och fögderiförvaltningarna, där bisysslor allmänt förekomme. Beträffande övriga undersökta tjänstemanna- grupper syntes innehavet av bisysslor vara av proportionsvis mindre omfatt- ning. lnom länsstyrelserna och fögderiförvaltningen innehade i det närmaste 70 procent av alla befattninghavare _— i såväl högre som lägre grad därvid medräknade _— bisysslor, och antalet dylika för varje befattningshavare, som hade sådana sysslor, uppginge i medeltal till 3. Det förefölle revisorerna som om dessa siffror vore opr-oportionerligt höga. Revisorerna ville framhålla, att ett stort antal tjänstemän inom de högsta lönegraderna hade erhållit sina uppdrag av Kungl. Maj:t eller annan myndighet och att dessa uppdrag meren- dels vore av offentlig natur. I åtskilliga fall vore också dessa uppdrag att be- trakta såsom rena honnörsposter. Befattningshavare i mellangraderna hade i vissa fall bisysslor i ganska stor utsträckning och åtskilliga av dessa bisysslor, särskilt vad länsstyrelserna och fögderiförvaltningen beträffade, syntes vara av den art, att de borde kräva längre eller kortare tids tjänstledighet från den ordinarie tjänsten. Detta torde enligt revisorerna närmast gälla tjänste- män, som var och en innehade flera taxeringsuppdrag eller som bestridde tjänster inom städernas uppbördsväsende.

Beträffande slutligen frågan om bisysslornas inverkan på den arbetslöshet, som för det dåvarande gjorde sig starkt kännbar inom olika lager av sam- hället, vore det enligt revisorernas mening självklart _ något som också fram- ginge av de avgivna utlåtandena — att åtskilliga bisysslor, särskilt uppdrag av förtroendekaraktär, icke gärna kunde överlämnas åt arbetslösa, men å andra sidan ansåge revisorerna det icke böra möta oöverstigliga svårigheter

• Sida 48
•  Original

att vidtaga sådana åtgärder, att vissa bisysslor kunde överlåtas på personer, lämpade för fullgörande av arbetsuppgifter ino-m ett fack, där arbetslöshet för närvarande vore rådande. Att märka vore nämligen, att i icke ringa utsträck- ning personer med god utbildning och stor erfarenhet på det räkenskapstek- niska området dåmera saknade arbete. Härigenom skulle dessa kunna helt eller delvis få sin försörjning. Revisorerna tänkte därvid på uppdrag såsom allmänna ombud i sparbanker, kontrollanter :m. m. Det syntes nämligen revi- sorerna ingalunda självklart, att just länsstyrelsens befattningshavare, som i regel innehade dessa sysslor, vore speciellt lämpade för dylikt arbete. Revi- sorerna erinrade även om att i vissa län såsom allmänna ombudi sparbanker anlitats revisi-onstekniskt utbildade personer, som då var och en på sin anpart haft ett ganska stort antal sparbanker. Säkerligen skulle enligt revisorerna ett mera allmänt genomförande av en dylik anordning ur flera synpunkter sett vara till fördel. Överhuvudtaget .ville revisorerna framhålla, att det syntes vara önskvärt, att vederbörande myndigheter, då fråga vore om bere- dande av sysselsättning eller arbete, som icke med nödvändighet krävde spe- ciell sakkunskap, ville mer än dittills syntes hava varit fallet beakta betydelsen av sådana åtgärder, som direkt eller indirekt kunde medverka till arbetslös— hetens bekämpande.

Allmänna civilförvattningens lönenämnd och kommunikationsverkens löne- nämnd hava den 12 januari 1934 på anmodan avgivit gemensamt yttrande i anledning av dessa uttalanden av 1933 års riksdagsrevisorer, och därvid, efter erinran om 1928 års förenämnda betänkande angående bisysslor och löne- kommitténs däröver 1930 avgivna betänkande och förslag, anfört följande:

»De restriktioner, som gälla i fråga om rätt för statstjänstemän att vid sidan om tjänsten åtaga sig bisysslor, åsyfta, såsom lönekommittén framhållit, å ena sidan, att tjänstemannen i största möjliga utsträckning skall ägna sin arbets- kraft å den uppgift, för vilken staten betalar honom lön, och å andra sidan att förebygga, att en statens befattningshavare i sin tjänsteutövning låter sig ledas av andra hänsyn än sådana, som betingas av det allmännas bästa.

I förevarande anmärkning hava riksdagens revisorer upptagit problemet om bisysslor till skärskådande ur social synpunkt, nämligen för att om möjligt på detta område finna någon utväg till lindring av den rådande arbetslösheten bland tjänstemän och därmed likställda.

Även om skärpta bestämmelser i avlöningsreglementet rörande rätten för. befattningshavare att med statstjänsten förena bisysslor helt naturligt måste hava bety-delse för det av statsrevisorerna uppställda Spörsmålet, synes det dock lönenämnderna knappast vara möjligt att på denna Väg gå längre än vad som föreslagits av 1928 års lönekommitté. Det tor-de nämligen icke vara lämpligt att i ett avlöningsreglemente intaga andra bestämmelser i förevarande hänseende, än vad som betingas av nödvändigheten att tillse, att statstjänstens behöriga skötsel icke eftersättes på grund av att befattningshavarna åtagit sig bisysslor.

Även om lönenämnderna sålunda icke finna sig kunna för-orda några direkta författningsföreskrifter utöver vad som föreslagits av 1928 års lönekommitté, vill det dock synas nämn-derna, att vad revisorerna anfört giver vid handen, att tillämpningen av gällande bestämmelser inom åtskilliga grenar av stats- förvaltningen äro sådana, att det kan anses vara påkallat att vidtaga särskilda åtgärder för att bereda arbetstillfällen åt därför skickade arbetslösa.

• Sida 49
•  Original

. Emellertid låter det sig icke göra, att enbart på grundval av den utav revi- sorerna iörebragta utredningen vidtaga några direkta åtgärder i Sådant syfte. 'I'Iärför erfordras nämligen en allsidig och ingående undersökning." Revisorerna hava pekat på flera förvaltnin'gsområden, inorn vilka reviso- rerna ansett det vara möjligt att bereda arbetstillfällen genom strängare be- gränsning av innehavet av bisysslor. . Sålunda hava revisorerna framhållit, att inom länsstyrelserna. och fögderi— förvaltningarna i det närmaste 70 procent av alla befattningshavare innehava bisysslor. Äveni tidigare utredningar av samma slag har detta förhållande påtalats.» Sedan därefter lönenämnderna åberopat och uttalat sig angående en av riks- dagens revisorer 1930 verkställd utredning rörande länsstyrelsernas befatt- ningshavares användning till arbete åt prövningsnämn-der, vilket utredningen vill återgiva i annat sammanhang, fortsatte lönenämnderna sålunda:

»Ett annat område, som revisorerna pekat på, är det i vissa fall i stor ut- sträckning förekommande övertidsarbetet. Detta synes hos vissa verk och myndigheter hava kommit att få en så vidsträckt omfattning, att det kan ifråga- sättas, huruvida icke särskild personal i stället bort anställas för ändamålet. Såsom revisorerna framhållit, skulle ett sådant förfaringssätt i viss mån inverka på arbetslösheten bland kontorsutbildad personal.

Enligt lönenämndernas mening torde det även på andra områden än de av revisorerna angivna vara möjligt att ino-m den nuvarande kostnadsramen be- reda sysselsättning åt personer, vilka för närvarande sakna anställning. Upp— märksamhet torde sålunda böra ägnas däråt, att det i åtskilliga fall förekom- mer, att en befattningshavare med heltidsanställning i ett ämbetsverk innehar anställning även i annat verk. Särskilt under nuvarande förhållanden torde detta få anses mindre lämpligt, och i all synnerhet måste det vara otillfreds- ställande, att vederbörande innehar extra-ordinarie eller ännu fastare anställ- ning med en sammanlagd daglig tjänstgöringstid av mer än 7 timmar.

Vidare må framhållas, att, därest utredning i nu förevarande avseende kom- mer till stånd, det synes ligga nära till hands, att därvid till behandling upp- taga jämväl ett annat spörsmål av betydelse ur nu förevarande synpunkt, nämligen frågan, i vilken utsträckning gift kvinna bör 'medgivas innehava stats- anställning eller med statsmedel avlönad anställning.

Slutligen vill lönenämnden påpeka, hurusom det ur ifrågavarande synpunkt skulle vara av viss betydelse, att inom olika förvaltningsgrenar tillses, att tjänstledighet regelmässigt begagnas, då utövandet av bisysslor kräver minsk- ning i den normala arbetstiden.»

Utredningen har till åtlydnad av lämnade direktiv i första hand införskaffat uppgifter från länsstyrelserna om personalens bisysslor under budgetåret 1934/1935. För bättre jämförelse med 1933 års undersökning begärdes där- vid svar å blanketter med samma uppställning, som av riksdagens revisorer använts är 1933. De inkomna uppgifterna hava sammanförts i särskilda tabel- ler XIII och XIV.

För jämförelse med förhållandena inom andra områden av statlig verksamhet och för belysande av de förändringar ifråga om frekvensen av bisysslor, som det senaste årtiondet företer, vill utredningen här även återgiva resultat av 4

• Sida 50
•  Original

undersökningar om bisysslor dels av riksdagens revisorer, avseende budget- året 1924/1925, i tabell XV, dels av socialstyrelsen för år 1926 i tabell XVI, dels ock av riksdagens revisorer för budgetåret 1932/1933 i tabell XVII.

Innan utredningen med ledning av förestående utredningsresultat om bisyss- lors förekomst vid länsstyrelserna söker bedöma frågan om de åtgärder, som kunna i detta ämne vara aktuella, vill utredningen emellertid något mera ingående uppehålla sig vid den del av bisysslorna, som utgöres av taxerings- nppdrag och särskilt vad däremot anmärkts av statsrevisorerna.

Därvid må först erinras om att taxeringsuppdragen äro av två särskilda slag, å ena sidan uppdrag såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnder och å andra sidan arbetsuppgifter i samband med prövningsnämnden.

Riksdagens revisorer hava år 1922 efter verkställd undersökning rörande den utsträckning, vari befattningshavare i statens tjänst jämte statstjänsten innehade andr-a sysslor, funnit sig böra uttala:

»För länsstyrelsernas vidkommande borde uppmärksammas, att icke upp- drag såsom ordförande och ledamöter i beskattningsnämnder tilldelades under— lydande tjänstemän i större omfattning än som av omständigheterna med nöd— vändighet påkallades. I den utsträckning, som dylika uppdrag nu lämnades länsstyrelserna underställda tjänstemän, måste enligt revisorernas mening vederbörandes arbete bliva eftersatt och följaktligen behov uppstå av öka-de arbetskrafter.»

Även 1925 års riksdagsrevisorer intresserade sig för frågan om nämnda taxeringsuppdrag och uttalade sig om olämpligheten därav i mera skärpt form än vad 1922 års revisorer gjort. Med anledning av :att sedan även 1926 års revisorer tagit upp frågan, blev denna vid 1927 års riksdag behandlad av statsutskottet, som då yttrade bl. a.

»I likhet med revisorerna måste utskottet finna det ur principiell synpunkt vara mindre lämpligt, att personer, vilka det i tjänsten åligger att behandla och avgöra taxeringsfrågor, tilldelas förordnande såsom ordförande i taxe- ringsnämnd eller ledamotoav prövningsnämnd. Å andra sidan lärer det icke kunna förnekas, att det i vissa fall kan vara till fördel för såväl kammar— rätten som överståthållarämbetet och länsstyrelserna, att hos dem anställda befattningshavare erhålla den erfarenhet av taxeringsärendenas handläggning hos taxerings- och prövningsnämnderna. som genom dylikt ordförande- och ledamotskap kan vinnas. Även med behörigt beaktande av sistnämnda syn- punkt har utskottet dock, då på sätt revisorerna jämväl påpekat, vissa myn- digheter synas i anmärkningsvärd utsträckning meddela förordnanden för hos myndigheterna i fråga :anställda befattningshavare att vara ordförande och ledamöter i taxeringsnämnder ävensom ledamöter i prövningsnämnder, ansett sig böra framhålla angelägenheten av att förordnanden av detta slag inskrän- kas i möjligaste mån, särskilt i avseende å ordförandeskap i taxeringsnä-mn—der. Det vill nämligen synas utskottet, som om större hänsyn än hittills skett borde tagas till allmänhetens berättigade krav på att inom taxeringsdistriktet för för— frågningar äga tillgång till taxeringsnämndsordföranden. Svårighet syntes ei heller hava förelegatatt i flertalet av de angivna fallen inom vederbörande orter erhålla fullt kompetenta och lämpliga personer för dessa uppdrag.

• Sida 51
•  Original

Slutligen bör framhållas, att även om vederbörande befattningshavare i viss utsträckning använda sin semester för fullgörandet av ifrågavarande uppdrag, behovet av medel för avlönande utav icke-ordinarie personal dock måste påverkas av här ovan nämnda förhållanden. Utöver vad ovan anförts, har utskottet med hänsyn till den utredning, som pågår rörande statst-jänstemännens bisysslor, icke velat uttala sig i denna fråga.

Vad i ärendet förekommit har utskottet dock funnit vara av den betydelse, att utskottet ansett sig böra detsamma för riksdagen omförmäla.»

Riksdagens år 1927 församlade revisorer anförde, att i de i samband med frågan om utbetalda övertidsersättningar till länsstyrelsernas personal upp- märksammat de ersättningar, som utginge till vissa hos länsstyrelserna an- ställda, av beskattningsnämnderna, framför allt prövningsnämnderna, anlitade befattningshavare. Revisorerna förklarade sig anse det önskvärt, att nor- merande bestämmelser av allmänna civilförvaltningens lönenä-mnd utarbetades och av Kungl. Maj:t fastställdes för ett mera enhetligt ordnande av den mång- fald ersättningar, som utginge till hos länsstyrelserna anställd personal.

I ett allmänna civilförvaltningens lönenämnd avfordrat yttrande över denna revisorernas anmärkning anförde nämnden bl. a.

»Under förutsättning att gällande avlöningsbestämmelser röran-de tjänstledig- het och löneavdrag noggrant iakttagas samt att det från länsstyrelsens sida aktgives därpå, att arbetet inom länsstyrelsen icke bliver lidande på att be- fattningshavarna åtaga sig särskilda uppdrag vid sidan av tjänsten, vill det emellertid synas lönenämnden, som om några särskilda normerande bestäm- melser knappast vore erforderliga beträffande sådana uppdrag och arbeten vid sidan av tjänsten, som ovan berörts. I varje händelse torde det enligt lönenä—mndens mening icke kunna ifrågasättas, att dylika normerande bestäm- melser skulle utfärdas att gälla allenast beträffande länsstyrelsernas befatt- ningshavare. Särskilda uppdrag av olika slag innehavas nämligen i avsevärd utsträckning även av befattningshavare inom statsdepartementen och de cen- trala ämbetsverken. Här må allenast erinras, hurusom sistnämnda befatt- ningshavare tagas i anspråk för arbete hos riksdagen, dess utskott och revi- sorer liksom taxeringsnämnder m. m. Även i sådana fall bör givetvis tillses, att gällande regler rörande tjänstledighet och löneavdrag tillämpas på ett med grunderna för det gällande avlöningssystemet överensstämmande sätt. Det förtjänar härvid framhållas, hurusom i 18 5 av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (n:r 451) föreskrivits, att, därest tjänsteman erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen, i vederbörlig ordning må bestämmas, om och i vad mån avdrag å avlöningen för sådan tid må äga rum. Dylik partiell tjänstle- dighet med däremot svarande löneavdrag kunna i åtskilliga fall lämpligen ifrå- gakomma vid uppdrag av här avsedd art.

Beträffande ersättningarna till länsstyrelsernas befattningshavare för ovan- berörda uppdrag hos beskattningsmyndigheter och landsting synes det löne- nämnden, men hänsyn därtill, att dessa uppdrag kunna vara mycket olika krävande såväl i kvalitativt avseende som i fråga om den tid, vilken veder- börande tjänsteman måste tillsätta för desammas fullgörande, att det knappast kan vara lämpligt att uppställa några enhetliga normer för ifrågavarande er- sättningar. En dylik normering kräver i varje händelse en långt mera ingåen- de undersökning än den, som lönenämnden nu varit i tillfälle att ägna hithörande

• Sida 52
•  Original

frågor." Lönenämnden vill i detta sam-manhang även» erinra där-om, att de ersätt-ningar, som utgå för ifrågavarande uppdrag, i många fall ej äroatt anse såsom en nettoinkomst för vederbörande befattningshavare, i det att dessa understundom måste på egen bekostnad anlita biträden för utförande av vissa arbeten i samband med uppdragen.»

Statsutskottets utlåtande nzr 90 år 1928 i denna fråga innehöll bl. a. följan— de uttalande:

»Av intresse torde jämväl vara, att utredning sker beträffande frågan, huru- vida icke efter den omläggning av prövningsnämndernas arbete, som numera skett, det må anses lämpligt, att, i likhet med vad som redan gäller för arbete utfört av såsom kronoombud tjänstgörande befattningshavare hos läns- styrelserna, allt Ihos dessa nämnder förekom-mande arbete betraktas såsom tjänsteåliggande, och om ej medel, motsvarande de ersättningsbelopp, vilka här- igenom besparas, i stället böra disponeras för avlönande av icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna.»

Sedan 1930 års statsrevisorer verkställt undersökning rörande den om— fattning, i vilken länsstyrelsernas och fögderiförvaltningens tjänstemän upp- burit ersättning för arbete i taxeringsnämnder och prövningsnämnder, hava de sammanfört sina iakttagelser i följande all-männa uttalande:

»Revisorerna finna det anmärkningsvärt, att länsstyrelser-nas tjänstemän i så stor utsträckning erhållit ersättning för sådant prövningsnämndsarbete, som enligt revisorernas mening borde tillhöra deras tjänsteåligganden. Enligt in- komna uppgifter liar visserligen ersättning allenast utgått för arbete, som icke medhunnits under tjänstetid, men det synes revisorerna, som om, ifall övriga löpande ärenden lägga hinder i vägen för taxeringsarbetets fullgörande inom föreskriven tid, den riktiga utvägen vore att förordna vikarie för den med taxeringsarbetet sysselsatte tjänstemannen under den tid taxeringsarbetet krä— ver hela lrans arbetstid. Förutom att på detta sätt kostnaderna sannolikt kunde nedbringas, borde även taxeringens enhetlighet vinna härpå.

De uppgivna beloppen för ersättningar för arbete utfört i taxeringsuämn- derna lämna helt naturligt ingen grund för jämförelse de olika länen emellan. Däremot synes det revisorerna egendomligt, att så olika förfarande prakti— serats, då det gällt ledighet för arbetets utförande och därav följande avdrag från löneförmåner. Det synes revisorerna Önskvärt, att i dessa hänseenden samma norm, såvitt möjligt, måtte följas inom alla län.»

Statsutskottet vid 1931 års riksdag föreslog med anledning härav utredning rörande ett ändamålsenligt ordnande av taxeringsarbetet, närmast med hänsyn till användningen av den personal, som för detta ändamål årligen behövde tagas i anspråk. Utskottet anförde som motivering härtill.

»Med hänsyn till den omfattning, i vilken länsstyrelsernas och fögderiför- valtningarnas tjänstemän numera tagas i anspråk för det årliga taxerings- arbetet, anser utskottet en undersökning erforderlig till utrönande, huruvida icke åtgärder kunna vidtagas för att på ett lämpligare sätt ordna taxerings- arbetet i avseende å dispositionen av den personal, som härför måste tagas i anspråk, samt huruvida personalen vid länsstyrelserna och fögderiförvalt- ningarna behöver för framtiden i nuvarande omfattning utnyttjas vid taxerings- arbetet. Otvivelaktigt är nämligen, att genom de nuvarande anordningarna

• Sida 53
•  Original

kostnaderna bliva högst betydande, och det lärer även kunna befaras. att arbetet inom länsstyrelserna och underlydande fÖI'X altningar menligt påverkas av nu gällande ordning härutinnan. En omständighet, som i hög g1ad med- verkar till att nuvarande förfaringssätt icke längre kan anses ändamålsenligt, är givetvis, att taxeringsarbetets omfattning under de senaste åren starkt ökats, varjämte en mera ingående prövning numera behöver ägnas taxerings- uppgifterna. Samtliga på ordnandet av taxeringsarbetet inverkande omstän— dig-heter synas därför höra i ett sammanhang göras till föremål för närmare utredning, därvid särskilt torde böra beaktas frågan om ledighet för veder- börande befattningshavare vid fullgörande av arbete inom taxerings— och prövningsnämnderna.»

I det av lönenämnderna avgivna, förut omförmälda utlåtande med anledning av 1933 års statsrevisorers utredning om bisysslor åberopade lönenämnderna 1930 års statsrevisorers uttalande samt anförde för egen del, att åtskilligt vore att vinna genom att låta prövningsnämndsarbetet ingå i befattningshavarens tjänsteåligganden och i stället för medel till dylika" ersättningar anvisa för- höjda medelsbelopp till avlönande av länsstyrelsernas befattningshavare.

I enlighet med statsutskottets förenämnda förslag avlät 1931 års riksdag skrivelse till Kungl. Maj:t.

Denna skrivelse är emellertid alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.-

Med anledning av vad sålunda framkommit ino-m riksdagen ifråga om tax— eringsuppdragen för länsstyrelsernas befattningshavare har utredningen an- sett sig böra verkställa särskilt! undersökning för erhållande av närmare upp-_ gifter rörande omfattningen av tjänste—männens uppdrag i taxeringsnämnder. Efter därom av utredningen gjord hemställan har därför Kungl. Maj:t i cirkulär den 31 januari 1936 till länsstyrelserna anbefallt dessa att, innan taxerings- arbetet år 1936 toge sin början, ålägga envar tjänsteman, som för nämn-da är innehade uppdrag i taxeringsnämnd, att i samband med avgivande av upp- gifter till ledning för bestämmande av ersättning för taxeringsuppdraget till länsstyrelsen även lämna skriftliga uppgifter angående använd tid därför enligt ett vid cirtkuläret fogat frågeformulär. Uppgiftenna, vilka sedermera tillhanda- hållits utredningen, hava sammanställts i tabell XVIII.

En granskning av tabellerna XIII—XVII ger vid handen följande. Det fram— går av tabell XIV, att av länsstyrelsernas under budgetåret 1934/1935 1018 befattningshavare —- landshövdingarna icke medräknade — ett antal av 454 eller 44,6 % innehade bisysslor, medan 564 voro utan sådana. Bisysslornas totala antal kan enligt tabell XIII beräknas till 955, varav 258 hänföra sig till uppdrag i taxeringsnämnd och 145 till arbete vid prövningsnämnd. Fördelat- å antalet befattningshavare med bisysslor motsvarar totala antalet 2,1 sysslor per sådan person. Om taxeringsuppdragen icke medräknas, utgöra bisysslorna endast 552. '

Jämförelsen med tabell XVII visar, att enligt 1933 års undersökning, vilken emellertid omfattade.,allenast fem länsstyrelser, 62 % av personalen innehade

• Sida 54
•  Original

bisysslor med 2,9 uppdrag i medeltal per person. Då denna utredning avsåg endast fem länsstyrelser, finnes anledning antaga, att resultatet av utred— ningen och det därpå grundade uttalandet hade blivit något annorlunda, om samtliga länsstyrelser medtagits. .

Den nu verkställda undersökningen för budgetåret 1934/1935 torde få anses ådagalågga, att vid länsstyrelserna bisysslor icke förekomma i särskilt anmärk- ningsvärd omfattning utan att förhållandena vid länsstyrelserna hava sin mot- svarighet vid andra verk, åtminstone såvitt framgår av tabellerna XV, XVI och xvu. *

Utredningen — som kommer att härefter särskilt för sig behandla taxerings- och kommissionärsuppdrag _ anser sig på grund av nämnda undersöknings— resultat kunna helt ansluta sig till ovan återgivna uttalande av allmänna civil- förvaltningens lönenämnd, att det icke kan ifrågasättas, att särskilda norme- rande bestämmelser skulle beträffande bisysslor i allmänhet utfärdas att gälla allenast för länsstyrelserna-s befattningshavare. Frågan om bisysslorna synes rätteligen böra lösas i ett sammanhang för civilförvaltningen i dess helhet. Det torde ock kunna förväntas, att denna fråga kommer att erhålla sin lös- ning genom den nu arbetande lönekommittén.

Även om utredningen sålunda anser, att särskilda bestämmelser för när- varande icke äro erforderliga beträffande rätten för länsstyrelsernas befatt— ningshavare att innehava bisysslor i allmänhet, vill utredningen för sin del kraftigt understryka, att länsstyrelserna städse böra, i vad på dem ankommer, tillse, att varje berättiga-d anmärkning i nu förevarande avseende undanröjes.

Då utredningen härefter övergår till närmare behandling av de särskilda slag av bisysslor, som äro hänförliga till tnxeringsuppdrag, må till en början an— gående den undersökning, vars resultat sammanställts i tabell XVIII, anmärkas, att vid bedömande av de lämna-de uppgifterna bör beaktas, att vid 1936 års taxering, som uppgifterna avse, förekommit taxering och eftertaxering av skatt— skyldiga emed från taxering tidigare undandraget kapital och ränteinkomst såsom en nyhet för året, föranledd av 1935 års ändring i taxeringsförordningen. Anledning finnes därför att antaga, att uppdragen under innevarande år varit betydligt mera tidskrävande än under normala förhållanden.

Såsom av denna tabell framgår, innehade under år 1936 256 tjänstemän eller omkring 25 % av länsstyrelsernas befattningshavare med stadigvarande anställning uppdrag i taxeringsnämnd. Den tid, som använts för rrppdragets fullgörande, understeg i 145 fall 400 timmar. Högsta timantalet uppgick till 808. Arbetet utfördes i allmänhet under tiden början av februari — början av juni eller fyra månader. I några fall påbörjades arbetet redan i'januari och avslutades i vissa fall i senare delen av juni.

För arbetets utförande har i 180 fall semestertid i större eller mindre om- fattning tagits i anspråk, huvudsakligen för själva sammanträdena med tax-

• Sida 55
•  Original

eringsnämnden. Antalet semesterdagar växlade från en till 24. Medeltalet per befattningShavare, som använt semestertid för uppdraget, utgjorde 6 dagar. Tjän-stledighet med avstående av samtliga löneförmåner kom däremot endast i mindre utsträckning i fråga för uppdragets fullgörande. Vid tio länsstyrelser förekom icke alls tjänstledighet för ifrågavarande ändamål. Vid övriga läns— styrelser hade sammanlagt 49 befattningshavare begagnat tjänstledighet under tillhopa 4425 dagar. Tjänstledighetstiden understeg i 33 fall 10 dagar. Medel— talet per befattningshavare, som använt tjänstledighet, utgjorde 9 dagar.

I åtskilliga fall, tillhOpa 102, har uppgivits, att uppdraget till någon del ut- förts å ordinarie tjänstetid. Anledningen till att tjänstetid begagnats för full- görande av taxeringsuppdrag [har angivits vara, att deklarationer avlämnats å tjänstelokalen, ankommande post öppnats, förfrågningar per telefon eller vid besök besvarats samt resa till eller närvaro vid sammanträde under del av dag. För dessa ändamål har emellertid i regel enligt uppgifterna mycket ringa tjänstetid, 3—25 timmar, tagits i anspråk. Vid fyra länsstyrelser synas dock några tjänstemän hava fått använda hela tiänsteti-den för sammanträden med taxeringsnä-mnd, vilken tid emellertid i dessa fall kompenserats genom övertidstjänstgöring vid annat tillfälle. Den för taxeringsuppdrag i andra fall använda tjänstetiden har i regel kompenserats med övertidstjänstgöring vid annat tillfälle. I elva fall har dock uppgivits, att så icke skett, »därvid den tjänstetid, som icke kompenserats med över-tidstjänstgöring, understigit 10 timmar utom i två fall, då tiden angivits till 24 respektive 35 timmar. Emel- iertid framgår det, att uppgiftslämnarna avsett att a-ngiva, att den använda tiänstetiden icke kunnat kompenseras under tiden för taxeringsarbetets fort- gång, men att sådan kompensation ägde rum under anna-n tid.

I mycket stor utsträckning har biträde av annan person, ofta familjemedlem, av vederbörande befattningshavare anlitats för uppdragets fullgörande, såsom för att upprätta stommar till taxeringslängder, ordna och numrera deklara- tioner samt uppgifter, utskriva och expediera anmaningsskrivelser samt medde- landen om avvikelse från deklaration, utsätta taxeringsvärdena i fastighets- taxeringslängden, införa efter deklarationerna samtliga belopp i inkomsttax- eringslängderna, kontrollera uträkningar av de beskattningsbara beloppen, föra pensionsförteckningarna, verkställa summering m. m. I allmänhet hava befattningshavare, vilka varit ordförande i taxeringsnämnd, anlitat biträde, medan detta däremot icke varit förhållandet, då befattningshavaren varit kro- noombud i taxeringsnämnd.

De uppdrag, för vilkas fullgörande avsevärd tid tagits i anspråk, hava varit föremål för särskild uppmärksamhet vid granskningen för utrönande, huru- vida anledning kunde förefinnas till antagande, att uppdraget icke kunnat ut— föras utan att tjänstearbetet därvid blivit åsidosatt. Därvid har emellertid konstaterats, att i några fall arbetet varit utsträckt under Iängre tidsrymd än (vanligt, ända till 5 månader, samt att i andra fall semestertid eller tjänstledig-

• Sida 56
•  Original

54 het begagnats i stor utsträckning. Oenöm att vederbörande kunnat'odelat ägna sig åt taxeringsarbetet torde under semester eller annan ledighet, liksom under helgdwagar antalet arbetstimmar per dag hava kunnat uppgå till 10—14. Icke i något av nu avsedda fall har tjänstetid begagnats för uppdragets full— görande utan att denna tid kompenserats med övertidstjänstgöring vid annat tillfälmle ' ' ' "

Utredningen vill framhålla, att den sålunda verkställda under—sökningen alle- nast. berört uppdragen i taxeringsnämnd. Såsom förut påpekats må mani detta sammanhang väl skilja dessa uppdrag från uppdrag att biträda vid pröv— ningsnämnd—sarbetet. -

'I taxeringsnämnd sträcker sig arbetet från början av februari till början av j'uni'imåna'd. Prövningsnämndsarbetet infaller i huvudsak under tiden juli —— slutet av september eller början av oktober.. '

Taxe'ringsarbetet — av båda slagen — är således av utpräglad säsongnatur, krävande tillfälliga arbetskrafter. Endast i arbetet väl insatta personer kunna användas för att resultatet skall'bliva gott. Särskilt må framhållas, att—Om ord- förandena och krono-ombuden i taxeringsnäumnder-na utföra ett mindre gott arbete, prövningsnämnden får sitt arbete onödigt'ökat och försvårat. Ju nog— grannare arbetet blir i första instansen, desto större blir möjligheten att med färre arbetskrafter fullgöra arbetet i prövningsnämnden.

Utredningen anser sig i detta sammanhang"-böra understryka det betydande intresse, som staten såVäl som kommunen har av att taxeringsarbetet utföres på'ett sätt som fyller höga krav på omsorg och insikt i arbetets olika detaljer. Eftersättes något därutinnan, minskas skattekronoma. De svårigheter, som finnas att för arbetet förvärva kompetenta personer, villiga att påtaga sig därmed förenad 'mö'da och personligt obehag, äro på sina ställen sådana, att länsstyrelsens tjänstemän imåste anlitas. Härtill har även bidragit det förhållandet, att den ekonomiska gottgörelsen för taxeringsuppdrag blivit av staten så nedskuren, att den icke anses motsvara arbetets omfattning.

- Åtskilliga förslag hava framkommit för omorganisation av taxeringsväsen- det. Vid 1935 års riksdag omförmäldes senast ett dylikt förslag 'i proposition n:r 148. Detta förslag innebar anställande av ett stort antal stadigvarande arbets- krafter för taxeringens utförande och utredningen tillåter sig hänvisa till den i propositionen lämnade redogörelsen härför och yttranden där-över sid. 26 och följande. Departementschefen förklarade sig icke kunna biträda förslaget—och resultatet blev i detta avseende allenast en bestämmelse om möjlighet att efter "medgivande av Kungl. Maj:t få en bokföringssak-kunnig person anställd året om med uppgift att under landskamrerarens ledning verkställa utredningsarbete för taxeringarna. -

Departementschefe-n framhöll emellertid, att från flera håll påtalats, att tax- eringsnämndsordförandena och kronoombuden alltför mycket toges i' anspråk för arbete av"rent teknisk art, framförallt-'längdför'ingen, och att därför-' en

• Sida 57
•  Original

länsstyrelse föreslagit, att förandet av taxeringslängderna skulle överflyttas från taxeringsnämnderna till häradsskrivarna. I taxeringSnärnnderna skulle i såfall endast göras vederbörliga anteckningar om meddelade beslut å deklara- tionerna eller andra handlingar, vilka därefter skulle överlämnas till hära-ds- skrivarkontoren för läng-dföring. För egen del vore departementschefen benå— gen tro, att utvecklingen på taxeringsväsendets område måste gå i den rikt- ningen, att åtskilliga av de uppgifter, som nu handhades såsom bisysslor av tjänstemän eller andra, pålades tjänstemän att i tjänsten fullgöras. Särskilt gällde naturligtvis detta i fråga om de mera tekniska uppgifterna. Berörda förslag angående längdföringen ginge därför i rättriktning. Att departements- chefen dock icke för närvarande kunde föreslå åtgärder av detta slag berodde närmast därpå, att frågan så ingripande berörde häradsskrivarnas ställning, att den lämpligen torde kunna lösas endast i samband med den allmänna omprövning härav, som sedan en tid stått på dagordningen.

Givet är, att genom den lättnad i arbetet föl Ordförande och kronoombud itaxeringshämnd, som skulle uppstå vid genomförande av berörda förändring med avseende å taxeringsarbetet, skulle möjligheten för länsstyrelserna 'att till ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd förvärva i orten boende per- soner väsentligen öka. Behovet att förordna tjänsteman hos länsstyrelsen att vara ordförande ”eller kronoombud i taxeringsnämnd kunde därför förväntas minska genom en reform i angiven riktning. .

Enligt vad utredningen inhämtat kommer frågan om en reform av antydd art att bliva föremål för övervägande av 1936 års uppbördskommitté.

Ivdetta sammanhang må jämväl erinras om den reform av taxeringsarbetet, som genomförts för Stockholms vidkommande. Tjänstemän med stadigvarande anställning året om biträda taxeringsnämnderna och åstadkömma därigenom, att granskningsarbetet blir fördelat på längre tid och prövningsnämndens arbete högst förenklat.

Anställandet jämlikt 1935 års riksdags beslut av bokföringssakkunniga är ett steg i samma riktning och ett vidaregående på den härigenom inslagna vägen synes vara värt att överväga. Vid landskontoren särskilt anställda befattningshavare skulle kunna tillhandagå ordförande, som därom gjorde framställning, med råd och anvisningar. De skulle möjligen såsom krono— ombud i taxeringsnämnd eller biträde med åliggande enligt 108 5 taxerings- förordningen åt ordförande i nämnder med särskilt besvärligt arbete kunna —- år efter år i olika nämnder _ bidraga till att taxeringsarbetet inom länet bedreves enligt enhetliga principer. och på sådant sätt, att statens och kom- munens intressen bleve tillgodosedda. Under tiden för arbetet i taxerings— nämnderna skulle de således vara sysselsatta i nämnderna såsom kronoombud eller biträde åt ordförande. En stor del av det granskningsarbete, som för närvarande sker under sommaren, .skulle härigenom-komma att utföras under. årets första hälft och anmärkningsmålen i prövningsnämnden borde

• Sida 58
•  Original

kunna icke oväsentligt nedbringas. Sedan arbetet i taxeringsnämnderna av— slutats, borde de deltaga i prövningsnämndsarbetet med kontrollgranskning av deklarationer, varmed de icke förut haft befattning, tjänstgöra som proto— koll- eller längdförare i prövningsnämnd samt i övrigt biträda landskamreraren med prövningsnämndsarbetet. Härigenom skulle sysselsättning kunna beredas dem från början av februari till mitten av oktober. Övriga delen av året torde de, i den mån de icke själva skulle åtnjuta semesterledighet, kunna tjänstgöra som vikarie för befattningshavarna å landskontoren under dessas ledighet, biträda landskamreraren vid avgivande av yttranden över taxerings- besvär, genomgå tidigare deklarationer från distrikt, i vilka de ett kommande år kom-me att bliva verksamma, granska inregistrerade bouppteckningar för utrönande om däri upptagna tillgångar blivit vederbörligen deklarerade, under- söka fastighetsförsäljningar samt utföra annat arbete, som kunde anvisa-s dem av landskamreraren. Den nu skisserade organisationen synes emellertid inne- bära en så väsentlig ändring och utökning av taxeringsorganisationen, att sär- skild utredning härom synes böra verkställas. I varje fall lärer det icke kunna anses falla inom utredningens uppdrag, att framlägga förslag i denna taxerings- väsendet berörande fråga. Utredningen har allenast velat omnämna Spörsmålet såsom innefattande en möjlighet att avveckla det ofta påtalade systemet, att taxeringsuppdrag lämnats länsstyrelsernas befattningshavare såsom bisyssla.

l avbidan å en t-axeringsreform synes det lämpligt, att Kungl. Maj:t anbefaller länsstyrelserna, att vid utseende av ordförande eller kronoombud i taxerings- nämnd iakttaga, att befattningshavare vid länsstyrelse icke må förordnas i andra fall än då detta för vinnande av bästa möjliga resultat av taxerings- arbetet visar sig angeläget. Därjämte synas länsstyrelserna böra tillse att i dylika fall sådant uppdrag icke blir av den omfattning, att tjänstearbetet eftersättes, samt att, om ordinarie tjänstetid till någon del måste tagas i anspråk för uppdragets fullgörande, full kompensation för den använda tjänstetiden lämnas vid annat tillfälle. Än vidare torde länsstyrelse,_ som ser sig nödsakad att till uppdrag i taxeringsnämnd anlita befattnings- havare hos länsstyrelsen, böra undersöka, huruvida samma befattningshavare tilldelade uppdrag i särskilda taxeringsnämnder kunde fullgöras det ena efter det andra under en sammanhängande tidsperiod, under vilken period befatt— ningshavaren, liksom vid taxeringsuppdrag av större omfattning, skulle, där tjänstearbetet vid länsstyrelsen sådant tilläte, åtnjuta tjänstledighet och avstå alla löneförmåner av tjänst vid länsstyrelsen. Arvodet för taxeringsuppdraget skulle givetvis bestämmas så, att full kompensation för mistade löneförmåner erhölles jämte skälig ytterligare ersättning.

I detta sammanhang anser sig utredningen böra meddela, att till förhind— rande av att taxeringsarbete utföres å tjänstetid länsstyrelsen i Stockholms län den 18 januari 1927 lämnat följande föreskrift för sina befattningshavare:

»l'lärigenom erinras därom att tjänsteman, som i och för fullgörande av

• Sida 59
•  Original

uppdrag såsom ordförande eller ledamot av taxeringsnämnd beviljas annan ledighet än semesterledighet från tjänstgöring i länsstyrelsen, jämlikt 3 5 D 2) i gällande kungörelse med tilläggsbestä-mmelser till avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen (Sv. Förf. saml. 357/1925), skall för den tid, varunder ledighet åtnjutes, avstå hela lönen. Ledighet för angivet ändamål beviljas av länsstyrelsen i den utsträckning, som med avseende å tjänstens behöriga uppehållande må kunna ifrågakomma.

Överträdelse av förbudet att under den ordinarie arbetstiden å tjänsterum— met syssla med arbete, som hänför sig till vederbörandes taxeringsuppdrag, medför, förutom påföljd, som må grundas å bestämmelserna i 74 5 av lands- hövdingeinstruktionen, att det lämnade taxeringsuppdraget återkallas.»

Vad därefter särskilt angår frågan om taxeringsuppdragen för länsstyrelsens personal i samband med prövningsnämnderna, må till en början anmärkas, att vid ordinarie prövningsnämnden kunna förekomma uppdrag som biträdande landskamrerare. protokollförare, längdförare samt biträde vid eftergranskning av taxeringshandlingarna, bokföringsgranskning, referat av besvärsskrifter samt utskriftsarbeten m. m. Vid särskild prövningsnämnd förekommer proto— kollföring som särskilt uppdrag ävensom utskrift av protokoll. Dessa uppdrag torde som regel ingå i sammanställningen av bisysslor i tabell XIV. På grund av deras nåra samband med länsstyrelsernas ordinarie arbetsuppgifter har helt naturligt tvekan om uppdragens redovisning på en del håll förefunnits. Detta förklarar, att siffrorna i tabell XIII för taxeringsuppdrag i prövnings- nämnd äro så ojämna.

Beträffande gällande föreskrifter om personal, som erfordras för utförande av prövningsnämndsarbetet, må erinras om följande stadganden. Enligt 16 ä 2 mom. taxeringsförordningen mä länsstyrelse, där så anses oundgängligen nödvändigt, efter Kungl. Maj:ts medgivande, förordna person med länsbok- hållares kompetens att beträffande vissa taxeringsärenden eller vissa grupper av sådana ärenden fullgöra de åligganden, som enligt förordningen åvila lands- kamreraren (biträdande landskamrerarc). Jämlikt 94 å i taxeringsförordningen må landskamrerare vid fullgörande av honom åliggande förberedande åtgår-der för prövningsnämnd åtnjuta nödigt biträde av, förutom till hans förfogande stående tjänstemän, jämväl andra personer, som av honom tillkallas. Jämlikt 98 5 i samma förordning skall nämndens protokoll föras och de av nämndens beslut föranledda anteckningarna i taxeringslängderna och ändringslängden verkställas av den eller de personer, som länsstyrelsen därtill förordnat.

Till vissa uppgifter vid prövningsnämnden har vid några länsstyrelser annan arbetshjälp än landskontorets personal kunnat erhålla-s, men i allmänhet torde praktiska svårigheter hava yppats umot sådan anordning. Allenast i undantags- fall torde hitintills kompetent tillfällig arbetskraft hava kunnat uppbringas till hjälp vid arbetet för prövningsnämnden.

• Sida 60
•  Original

Utredningen förmenar, att det av stadgandet i 94 & framgår, att det biträde, som landskontorets tjänstemän kunna lämna llandskawmreraren är att anse" SåSOm tjänstebestyr. '

Med nuvarande organisation av taxeringsväsendet lärer det emellertid icke vara möjligt att med den å länsstyrelserna till buds stående personalen å vanlig tjänstetid fullgöra både prövningsnämndsarbetet och annat under samma tid förekommande arbete. Därutinnan är att märka, att prövningsnämndsarbetet inträffar under en tid, då göromålen å landskontoren 'äro minst lika omfattande som, övriga delen av året. Under dennatid förekomma dessutom en del speciella arbeten. Sålunda skalllänss'tyrelsens bokföring för föregående bud- getår avslutas, huvudboken jämte förs-kottsredogörelser upprättas, räkenskaps- böcker för det nya budgetåret uppläggas, balanslängder över oredovisade kro- noutskylder från underredogörarna granskas och beslut om avkortning och av- skrivning av kronoutskylder i anledning därav meddelas, rekvisitioner av stats— bidrag till skolor och andra inrättningar granskas, redovisning lämnas till statskontoret för avbetalningå odlings- och vattenavtappningslån m.m. Då besvär över mantalsskrivning skola till länsstyrelserna ingivas före den 1 juli, förekommer under perioden även en anhopning av mål angående mantals— skrivning, vilkas handläggning icke kan skjutas åSi'do. Detta nödvändiggör, att det arbete, som av länsstyrelsens tjänstemän" utföres för vederbörande prövningsnämnd, till stor del måste utföraså annan tid än Ordinarie tjänstetid.

Det låter sig givetvis icke göra att hålla stadigvarande personal anställd vid landskontoren till sådant antal, att arbetskraften förslår till att under normal tjänstetid fullgöra toppbelastningen under de tre månader, prövningsnämnds— arbetet bedrives. Att låta den vanliga personalen sköta prövningsnämnds- arbetet å tjänstetid och anställa tillfälliga arbetskrafter som vikarier för de ordinarie, löpande 'tjänste—bestyren är icke genomförbart, då kompetenta vika- rier icke stå att få," vartill kommer, att arbetsplats som regel saknas inom länsstyrelsen för erforderliga extra arbetskrafter genom att lokalutrymmena i allmänhet äro mycket begränsade och hårt utnyttjade. Det övertidsarbete, som sålunda måste *påläggas landskontorens befattningshavare, har varit syn— nerligen betungande och av helt annan omfattning än som torde ha förutsatts såsom vanligt vid tillkomsten av avlöningsreglementet, vilket 'utgår från att övertidsarbete allenast undantagsvis måste äga rum. Särskild ersättning här- för'har också utgått från anslaget till kostnader för årlig taxering, det 5. k. taxeringsanslaget (1936/1937 VII.C 16). Vissa'grunder för bestämmande av ersättningsbeloppen hava brukat av Kungl. Maj:t årligen bestämmas och del- giv-as länsstyrelserna att av dessa iakttagas vid. beräkning av ersättning för det arbete för prövningsnämnden, vil-ket utföres utom den ordinarie tjänste- tiden. Dessa grunder gälla icke blott den personal i löneställning upp till och med 20:e lönegraden, som enligt avlöningsreglementet är berättigad till övertidsersättning, utan även personal över nämndadönegrad, för vilken sådan

• Sida 61
•  Original

övertidsersättning enligt avlöningsreglementet eljest icke kan utgå. Därför utgår ersättning även till länsassessor (lönegrad 27) och ordinarie länsbokhål- lare (lönegrad 24 eller 21), vilka bruka innehava uppdrag såsom biträdande landskamrerare eller protokollförare vid prövningsnämnd men även vid vissa länsstyrelser utföra eftergranskningsarbeten. Ersättningen till dessa befatt— ningshavare beräknas för biträdande landskamrerare efter visst belopp per övertidstim—me och förproto-kollförare till visst belopp för varje paragraf i protokollet. I övrigt beräknas gottgörelse med visst belopp för övertidstimme.

Enligt utredningens mening har statsverkets intresse gagnats av det sätt, varpå prövningsnämndsarbetet hittills varit organiserat. Utan samband med en taxeringsreform kan någon väsentlig ändring i nu bestående förhållanden beträffande prövningsnämndsarbetet icke ske. _ För det övertidsarbete som å landskontoret utföres i och för prövnings— nämnden måste alltså särskild ersättning alltjämt utgå, och utredningen finner icke anledning ifrågasätta någon överflyttning av härför erforderligt belopp från taxeringsanslaget. Prövning av frågan härom bör upptagas i samband med en blivande taxeringsreform.

Likaledes finner utredningen, att särskild ersättning bör liksom hittills utgå även till befattningshavare över 20:de lönegraden. Utredningen anser sig dock beträffande grunderna för ersättningen böra ifrågasätta, om icke ersätt— ning till protokollförare i prövningsnämnd, i likhet med vad som gäller. för biträdande landskamrerare, bör utgå efter visst belopp per övertidstimme i stället för med visst belopp för paragraf i protokollet. Om nämligen i besvärs- förteckningarna intages sammanfattning av målens innehåll, torde protokoll- föringen kunna i hög grad underlättas och möjligen till någon del utföras å tjänstetid. Emellertid måste därvid beaktas, att protokollförare, liksom längd— förare, för närvarande själva bekosta erforderligt biträde. Förändring av grun- derna för ersättning åt protokollförare bör följaktligen medföra, att ersätt- ning till deras biträden skall utgå direkt av taxeringsanslaget.

För att få i instruktionen uttryckligen utsagt, att biträde åt landskamreraren ävensom vissa sysslor för prövningsnämnden är ett tjänstebestyr för befatt— ningshavarna å landskontoret, föreslår utredningen särskilt stadgande härom, jämväl innehållande hänvisning till taxeringsförordningens bestämmelser om särskild ersättning för dylikt arbete. Stadgandet har införts såsom 5 20 i det av utredningen utarbetade förslaget till landshövdinginstruktion (bilaga B).

Utredningen har övervägt möjligheten att beträffande befattningshavarna över 20:de lönegraden kompensera övertidsarbetet med en högre lönegrads- placering än den nuvarande. Då det icke är uteslutet, att övertidsarbetet vid en reform av taxeringsväsendet kan åtminstone väsentligt inskränkas, har utredningen ansett en dylik kompensation icke böra komma ifråga.

Emellertid komma av utredningen i annat sammanhang framlagda förslag att i viss mån inverka på prövningsnämndsarbetet. I enlighet med principen

• Sida 62
•  Original

om att assessorer böra å varje landskontor anställas till det antal, som mot- svarar arbetsbördan året runt för föredragningsskyldighet och därmed jäm- förligt arbete, föreslår utredningen i vissa län ytterligare assessorstjänster, varigenom övertidsarbete för utförande av prövningsnämndsbestyren kan helt eller väsentligt inskränkas. Genom det förslag, som fra—mlägges om möjlighet att vid arbetsanhopning tillfälligt öka antalet föredragande, blir det vidare möjligt att fördela arbetet på flera händer, varigenom åtminstone i vissa fall nödvändigheten att arbeta å övertid minskas. Utredningen återkommer till närmare redogörelse härför vid behandling av frågan om föredragningens ordnande.

Uppdrag att vara kommissionär vid länsstyrelse har i ovanintagna utredning om bisysslor hänförts till bisyssla. Frågan om kommissionärsverksamheten. icke blott vid länsstyrelse utan även vid andra statsmyndigheter, har vid upprepade tillfällen varit föremål för statsrevisorernas uppmärksamhet. På grund härav har utredningen ansett sig böra till särskild behandling upptaga frågan om kommissionärsverksamheten vid länsstyrelserna och särskilt möj- ligheten att förvandla kommissionärsfunktionerna till ett tjänsteåliggande.

Sedan 1925 års riksdag med anledning av att 1924 års statsrevisorer påpekat ett par fall, där kom-missionär för utförda uppdrag debiterat ersättning efter andra grunder än de i då gällande kungörelse den 28 maj 1886 (nzr 42) an- gående anställande av kommissionärer hos statsdepartement och visSa ämbets- verk m. fl. myndigheter angivna, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt låta föranstalta om en omarbetning av föreskrifterna i förenäumnda kungörelse, anförde 1925 års statsrevisorer i sistberörda avseende, efter att hava påpekat vissa fall, där missbruk vid debitering av kommissironärsarvoden ägt rum, bland annat, följande:

»Den av revisorerna nu företagna undersökningen ger vid handen, att kom- missionärsverksamheten har en betydande omfattning och att, även om man endast ser till de arvoden, som debiterats i enlighet med kommissionärskun— görelsen, avsevärda belopp inflyta i form av dylika arvoden. Påtagligt är, att från allmänhetens sida ett behov föreligger att inom olika statliga institu— tioner äga tillgång till befattningshavare, till vilkas åliggande hör att till- handagå rättssökande i de avseenden, som omtalas i nämnda kungörelse. Emellertid torde det såsom regel förhålla sig så, att det arbete, kommissionä- ren, vilken vanligen är i ämbetsverket anställd tjänsteman, har att såsom kommissionär utföra, helt eller till övervägande delen förrättas under arbets— tiden å tjänsterummet. Vid sådant för-hållande synes det kunna sättas i fråga om icke en sådan omläggning av kommissionärsskapet borde äga rum, att kommissionärsfunktionerna inom vederbörande verk pålades någon eller några befattningshavare inom verket såsom en del av deras ordinarie tjänsteåliggan- den. Dessa befattningshavare skulle följaktligen hava att biträda allmänheten på sätt kommissionärerna för närvarande författningsenligt hava att göra, men utan att härför utöver vanliga löneförmåner uppbära någon gottgörelse av parterna. I stället borde fastställas vissa efter ärendenas beskaffenhet anpassade avgifter, vilka, eventuellt i form av stä-mpelavgifter, skulle ingå till

• Sida 63
•  Original

statsverket. Detta skulle på sådant sätt kunna tillgodoföras en icke obetydlig inkomst.

Det synes revisorerna önskvärt, att vid den pågående utredningen av frågan om omarbetning av kommissionärskungörelsen nu ifrågasatta anordning jämväl kommer under närmare omprövning.»

Med anledning av revisorernas år 1925 gjorda uttalanden anförde 1926 års riksdag bland annat följande:

»l samband med den utredning, som av 1925 års riks-dag begärts, synas de av revisorerna anförda synpunkterna i fråga om anställande av och ersätt— ning till kommissionärer böra komma under omprövning. Det synes nämligen riksdagen, som om starka skäl kunde anföras för en omläggning av kommis- sionärsinstitutionen på sätt revisorerna ifrågasatt.»

På grund härav anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte i samband med den av 1925 års riksdag begärda omarbetningen av föreskrifterna i kungörelsen den 28 maj 1886 jämväl taga under övervägande de av riksdagens revisorer i ovan berörda uttalande anförda synpunkterna.

Den av riksdagen begärda utredningen verkställdes av landskamreraren K. A. Gislén, vilken av chefen för socialdepartementet för ändamålet tillkallats såsom sakkunnig inom nämnda departement. Det av Gislén avgivna betän- kandet i ämnet (St. off. utredn. 1927z21) innefattade bland annat förslag till ny kungörelse angående anställande av kommissionärer hos statsdepartement och vissa ämbetsverk m. fl. myndigheter.

Att kommissionärsskapet med dess dåvarande omfattning skulle förändras till ett tjänsteåliggande syntes den sakkunnige knappast kunna ifrågakomma. Vid en dylik anordning finge allmänheten för en del uppdrag hos myndigheten vända sig privat till tjänstemän hos myndighet eller andra personer. Då detta givetvis skulle medföra besvär och större kostnader än för närvarande, kunde allmänheten finna med sin fördel förenligt att gå statens kommissionär all- deles förbi. Den sakkunnige, som förklarade sig finna den anmärkningen vara av ringa betydelse att kommissionärsgöromålen vid deras förändring till ett statsavlönat tjänsteåliggande icke skulle komma att utföras med samma in- tresse och raskhet som om de verkställdes mot särskilt kommissionärsarvode, anförde vidare:

»En allvarligare invändning mot reformen ligger i anmärkningen, att dess genomförande skulle kräva ökning hos vederbörande myndigheter av såväl arbetskrafter som expeditionskostnader och att statsverkets härav föran- ledda kostnader icke skulle täckas av avgifterna för kommissionärsgöromålens utförande.

I de fall, där kommissionärsgöromålen icke för närvarande äro flera, än att de helt eller till större delen kunna av kommissionären utföras å den för honom såsom tjänsteman fastställda tjänstgöringstiden, torde anmärkningen visserligen kunna anses obefogad, ty i dessa fall skulle ökningen av arbets- krafter och expeditionskostnader bliva ytterst obetydlig och fördenskull av- gifterna för kommissionärsgöromålens utförande säkerligen, åtminstone i genomsnitt, lämna överskott. Men annorlunda ställer sig saken i de övriga till

• Sida 64
•  Original

antalet mycket övervägande fall, där kommissionärsgöromålen nu äro så om— fattande, att för deras utförande kommissionären i huvudsak använder annan tid än den för honom såsom tjänsteman bestämda tjänstgöringstiden eller till och med behöver anlita biträde. Av de från kommissionärerna infordrade uppgifterna framgår, att av de 92 kommissionärer, som lämnat uppgift om i vilken utsträckning kommissionärsgöromålen utförts å den fastställda tjänst— göringstiden, 11 stycken höra till den förra och 81 stycken till den senare av förenämnda grupper. Hos flertalet av de myndigheter, där kommissionären hör till den senare gruppen, torde reformens genomförande få antagas med- föra ökning av arbetskrafterna, vare sig kommissionärsgöromålen ordnas så. att kommissionämn-tjänstemannen för desamma använder ungefär lika mycket av sin tjänstgöringstid, som för närvarande kom-missionären behöver, och extra arbetskraft anställes för utförande av de kommissionärsgöromål, som nu ut- föras av kommissionären själv utom den egentliga tjänstgöringstiden och av hans biträde, eller på sådant sätt, att kommissionären-tjänstemannen i första hand ägnar sin tid åt kommissionärsgöromålen och att för utförande av den del av de egentliga tjänsteåligganden, vilka han på grund härav hindras att verkställa, anställes särskild arbetskraft.»

Den sakkunnige framhöll i fortsättningen, att det säkerligen icke vore möj- ligt att med ledning av den då tillgängliga utredningen ens tillnärmelsevis beräkna, vilken ökning av vederbörande myndigheters arbetskrafter och stats- verkets därav följande utgifter skulle följa av reformens genomförande samt fortsatte därefter:

»Om det emellertid kunde antagas, att det arbete med kommissionärsgöro- målen, som hittills utförts av k-ommissionärerna själva utom deras tjänstgörings— tid, vore av den omfattning, att dess! utförande på tjänstetiden skulle mot- svara ungefär 40 tjänstemåns hela tjänstgöringstid, och om man kunde nöja sig med, att de för göromålens utförande avsedda tjänstemännen ägde ungefär sam-ma kompetens, som gemenligen är föreskriven för befattningshavare i fem- tonde lönegraden vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, och således hade en genomsnittlig avlöning av 4500 kronor. skulle, frånsett dyrtidstillägg till tjänste-männen, utgifterna för ref-or- mens genomförande uppgå till ungefär samma belopp, 178 000 kronor, vilket enligt kommissionärernas förenämnda uppgifter utgjort sammanlagda beloppet av deras behållna inkomster under år 1925. Det är dock ingalunda säkert, att statsverkets motsvarande inkomst skulle komma att uppgå till nämnda belopp. I de av kommissionärerna uppgivna inkomsterna ingå arvodena för de nuvarande rena kommissionärsgöromålen med deras hittillsvarande belopp. Då dessa erkänt äro för låga och måste något (höjas, även om kommissionär— .skapet blir ett tjänsteåliggande, skulle visserligen inkomsten av nyssnämnda göromål sannolikt bliva högre för statsverket, än vad de varit för kommissio- närerna. Men å andra sidan torde inkomsterna av kommissionärsgöromålen i övrigt bliva [mindre för statsverket, än vad de varit för kommissionärerna. Arvodena för andra uppdrag än de rena kommissionärsgöromålen hava av kom- missionärerna fått debiteras fritt, och det synes knappt kunna antagas, att stä-mpelavgifterna för ifrågavarande göromål skulle kunna fastställas till be— lopp, motsvarande de fritt debiterade arvodena. Härtill kommer, att de upp- drag, för vilka dessa arvoden debiterats, till viss del äro av beskaffenhet att falla utom den här ovan ifrågasatta ramen för kom-missionärskapet och att

• Sida 65
•  Original

man således även av denna orsak icke kan räkna med, att vad som skulle kunna inflyta i stämpelavgifter för de nya ärenden, med vilka kommissionär- skapet här ovan föreslagits skola utökas, skulle motsvara den del av kom- missionärernas behållna inkomst, som belöper på de fritt debiterade arvodena och som synes utgöra ungefär två tredjedelar av hela inkomsten. Vid beräk- ning av statsverkets utgifter för kommissionärskapets övertagande bör vidare ihågkommas, att de nuvarande kommissionärernas utgifter för biträde m. m., vilka kommissionärerna avdragit vid uppgivandet av sin behållna inkomst, måste antagas vara betydligt lägre, än vad motsvarande utgifter skulle bliva vid kommissionärskapets förändring till ett tjänsteåliggande. Slutligen måste ock, på sätt flera myndigheter erinrat, debiteringen av avgifterna till stats— Verket för kommissionärsgöromålens utförande samt kontrollen över debite- ringen antagas komma att kräva ej så obetydligt besvär saimt kostnader.

Enår således de ekonomiska konsekvenserna för statsverket av kommis- sionärskapets förändring till ett tjänsteåliggande icke för närvarande kunna bedömas, torde försiktigheten kräva, att man låter anstå med den ifrågasatta reformens genom-förande, tills någon erfarenhet vunnits, vilka resultat ett i avseende å organisation och arvodesbelopp lämpligen reformerat kommissio- närskap kommer att få beträffande kommissionärernas behållna inkomst.»

År 1930 påpekade statsrevisorerna, att den sakkunniges förslag ännu icke föranlett åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. Efter att hava belyst omfattningen av kom-missionärsverksamheten, framhöllo revisorerna såsom allmänt omdöme, att, då den alltmer ökade omfattningen av kommissionärsverksamheten uppen— barligen givit frågan om kommissionärsväsendets ordnande stegrad aktualitet, revisorerna, utan att för det dåvarande, i det läge, vari frågan genom ovan- nämnda utredning kommit, ville uttala någon mening om på vad sätt ifråga- varande spörsmål borde lösas, ansett sig böra bringa de av revisorerna gjorda iakttagelserna till riksdagens kännedom.

Nya bestämmelser angående kommissionärsverksamheten utfärdades seder- mera genom kungörelsen den 30 juni 1933 angående kommissionärer hos sta- tens förvaltningsmyndigheter.

Enligt 1 5 i nämnda kungörelse skall bl. a. vid länsstyrelse kommissionär vara anställd med åliggande, att under tjänstemannaansvar tillhandagå den, som anlitar honom, i de avseenden, kungörelsen bestämmer. ' Till kommissionär må länsstyrelse förordna hos länsstyrelsen anställd tjän- steman, dock allenast där denne utan eftersättande av sina göromål i tjänsten kan fullgöra verksam-heten såsom kommissionär.

Kommissionärens verksamhetsområde kan begränsas att omfatta viss av- delning av länsstyrelsen eller vissa grupper av ärenden hos densamma. Om två eller flera kommissionärer finnas böra anställas, skall framställning därom göras hos Kungl. Maj:t. Bifalles framställningen, skall länsstyrelsen, så framt ej särskilda skäl däremot äro, bestämma visst verksamhetsområde för varje kommissionär eller på annat sätt fördela uppdragen mellan kommissionärerna.

Kommissionärernas mottagningstid bestämmes av länsstyrelsen. Har någon direkt hos länsstyrelse, där kommissionär är anställd, gjort fram- ställning om vidtagande av åtgärd, som kommissionär äger ombesörja, eller uppkommer eljest hos länsstyrelsen fråga om vidtagande av dylik åtgärd, må ärendet överlämnas till kommissionären.

5

• Sida 66
•  Original

Det åligger länsstyrelse, att i den omfattning. som prövas lämplig, fastställa särskild taxa för vissa uppdrag samt att i övrigt meddela de föreskrifter, som finnas erforderliga för arvodenas bestämmande.

Genom ämbetsskrivelse den 30 juni 1933 hava länsstyrelserna anbefallts, att i möjligaste mån tillse, att hos länsstyrelse anställd tjänsteman, som ej innehar förordnande såsom kommissionär, icke yrkesmässigt eller eljest i större omfattning utövar kommissionärsverksamhet hos länsstyrelsen.

Utredningen har från länsstyrelserna införskaffat uppgifter dels huruvida till kommissionär vore förordnad annan än tjänsteman vid länsstyrelsen, dels huruvida kommissionärsverksamhet vid länsstyrelsen utövades av annan än därtill av länsstyrelsen förordnad person, dels ock angående bruttoinkomsten av kommissionärsverksamheten under år 1934 för de av länsstyrelserna för- ordnade kommissionärerna.

Av uppgifterna angående bruttoinkomsterna under år 1934 framgår följande:

Bruttoinkomst Antal Bruttoinkomst Antal kronor kommiSSionärer kronor kommissionärer 1— 500:— 20 4001— 5000:— 6 501—1000:— 5 5001* 6000:— 3 1001—2000:—— 4 6001— 7000:— .3 2001—3 0002— 2 7001—10000:—— 6 3001—4 000: —— 2 10 000—13 000: — 5 Summan av de uppgivna beloppen utgör 196505 kronor.

Uppgifterna giva vid handen, att kommissionärsverksam-heten å landskanslien i allmänhet är tämligen omfattande, medan däremot å landskontoren anställda kommissionärer allenast i mycket begränsad utsträckning synas hava uppdrag, varom här är fråga.

Kommissionärsverksamhet utövas vid ett flertal länsstyrelser jämväl av andra tjänstemän än till kommissionärer förordnade, dock, såvitt av uppgif- terna framgår, i allmänhet endast i ringa omfattning.

Vid landskanslien har kommissionärsverksamheten i åtskilliga fall uppdelats på flera tjänstemän. Allenast vid en länsstyrelse har annan än tjänsteman vid länsstyrelsen förordnats till kommissionär.

Vid två länsstyrelser tillhandahållas åt allmänheten vissa blanketter för ansökningar till länsstyrelsen, varigenom allmänheten för upprättande av enkla ansökningar icke behöver anlita kommissionären.

I allmänhet hava kommissionärerna å landskanslien egna biträden för full- görande av kom-missionärsverksamheten. På grund härav kommer tjänstetid allenast i mycket ringa utsträckning att tagas i anspråk för fullgörande av kommissionärsuppdrag. Det kan givetvis icke undvikas, att någon del av tjänstetiden måste tagas i anspråk för mottagande av allmänhet, som person- ligen inställer sig hos kommissionären, eller telefonsamtal angående kommis- sionärsuppdrag. I dessa avseenden synes emellertid svårligen kunna göras

• Sida 67
•  Original

egentlig skillnad mellan kommissionärskapet och tjänsteåliggandet. Därest tjänsteman icke varit kommissionär, hade givetvis vederbörande uppdrags- givare personligen eller per telefon kunnat vända sig direkt till vilken tjänste- man som helst vid länsstyrelsen för att ingiva handling, begära avskrift av handling, anhålla om handlings översändande genom kommissionären m. m. För arbetet vid länsstyrelserna måste det anses vara till fördel, att allmänheten i dylika angelägenheter kunna hänvända sig till bestämd tjänsteman. l'lär- igenom åstadkommes minsta störning i arbetet. Mera tidsödande kommis- sionärsuppdrag samt allt det arbete, som är förenat med översändande av handlingar till uppdragsgivare, utföres däremot med ett par undantag — såvitt utrönas kunnat — icke å tjänstetid av kommissionären. En omläggning av kommissionärskapet vid länsstyrelserna till tjänsteåliggande skulle därför otvi- velaktigt medföra behov av ökning av länsstyrelsernas arbetskrafter.

De skäl, som i ovanberörda sakkunnigeutlåtande anförts mot förändring av kommissionärskapet till ett tjänsteåliggande, synas fortfarande äga giltighet. Kommissionären måste betraktas såsom förmedlare mellan allmänheten och länsstyrelsen. Kommissionärsuppdragen kunna därför näppeligen anförtros tjänsteman att i tjänsten utföras. Underlåtenhet att ordentligt fullgöra ett upp— drag med därav föranledd rättsförlust skulle, därest så skedde, kunna medföra ersättningsskyldighet för staten. Utredningen anser sig därför sakna anled- ning att för länsstyrelsernas del föreslå förändring av nu bestående förhållande. Länsstyrelserna synas i nu ifrågavarande avseende böra intaga samma ställ- ning som övriga förvaltningsmyndigheter.

Enligt gällande bestämmelser .må, såsom ovan nämnts, tjänsteman vid läns- styrelse förordnas till kommissionär allenast där denne utan eftersättande av sina göromål i tjänsten kan fullgöra verksamheten såsom kom-missionär. Det synes utredningen angeläget, att länsstyrelserna noga iakttaga denna föreskrift. Skulle det emellertid i något fall visa sig att för utförande av kommissionärsuppdrag tjänstegöromålen bliva till någon del eftersatta och lämplig anordning till undvikande härav icke låter sig genomföra, torde läns- styrelse, efter därom gjord framställning, böra erhålla bemyndigande att utan hinder av nyssnämnda föreskrift förordna tjänsteman till kommissionär. Då tjänsteman sålunda icke kommer att fullgöra tjänstegöromål under hela den föreskrivna tjänstetiden utan måste betraktas såsom partiellt tjänstledig, synes det naturligt, att tjänstemannen i avlöningshänseende blir underkastad de van— liga reglerna för tjänstledighet, varvid hänsyn bör tagas till den större eller mindre omfattning, vari inskränkning i tjänstgöringstiden äger rum. Givetvis bör löneavdrag icke förekomma, om den tjänstetid, som tages i anspråk för kommissionärsuppdrag, kompenseras med övertidsarbete vid annat tillfälle.

Det synes icke lämpligt, att juridiskt utbildade tjänstemän förordnas till kommissionärer, enär, om sådan tjänsteman förordnas, det skulle kunna in- träffa, att denne vid avgörande av ett ärende, som rätteligen ankomme på

• Sida 68
•  Original

hans föredragning, icke kunde anses fullt opartisk att deltaga i ärendets av- görande.

Slutligen vill utredningen i detta sammanhang ifrågasätta, huruvida icke på statsverkets bekostnad å länsstyrelserna borde tillhandahållas allmänheten tryckta blanketter till vanligen förekommande ansökningar av enkel beskaf- fenhet såsom ansökan om erhållande av körkort, registrering av fordon och dylikt. Automobilismens utveckling har medfört, att länsstyrelsernas bilavdel- ningar i fråga om allmänhetens betjänande kunna jämställas med de affärs- drivande verken och liksom Vid dessa torde vissa blanketter för anmälningar och ansökningar böra finnas tillgängliga å länsstyrelsernas expeditioner. För enkla ärenden skulle allmänheten sålunda icke behöva anlita kommissionär.

Xl. Länsstyrelsernas organisation.

Länsstyrelsernas nuvarande organisationsform har tillkommit och avpassats efter arbetsuppgifter som icke på långt när kunna mäta sig med de nuva- rande. Den betydande ökning av länsstyrelsernas arbetsbörda, som ägt rum, har vid åtskilliga tillfällen framkallat krav på ändrad organisation. Redan vid tillkomsten av 1917 års organisation ifrågasattes, såsom ovan nämnts, att man i länsstyrelserna i större län borde inrätta en helt ny självständig avdelning med en med landssekreteraren och landskamreraren fullt jämställd chef, till vilken avdelning från landskansliet och landskontoret kunde över- flyttas vissa mera fristående grupper av ärenden.

Jämväl sedermera har från olika håll ifrågasatts, att i stället för de nuva- rande två avdelningarna, landskansli och landskontor, borde inrättas ett nå- got större antal, från varandra fullt skilda och för varandras arbeten icke ansvariga byråer, med var sin byråchef eller tjänsteman med någon lik— nande titel såsom chef. En sådan indelning i självständigt arbetande byråer skulle lätta avdelningschefernas stora arbetsbörda.

Vidare har ifrågasatts att man väl skulle bibehålla den historiska indel— ningen av länsstyrelserna i två avdelningar men uppdela vardera avdelning- en i särskilda byråer.

De förslag om ändring av den bestående länsstyrelseorganisationen, som sålunda framkommit, hava uppenbarligen tagit sikte på att vid länsstyrelser- na införa samma organisationsform, som förekommer vid de centrala äm- betsverken. Emellertid måste i detta sammanhang framhållas den säregna ställning inom statsförvaltningen, som intages av länsstyrelserna i jämförelse med de centrala ämbetsverken i allmänhet. Vad de senare beträffar, gäller såsom regel att varje särskilt verk fått sig tilldelat allenast en viss gren av statens förvaltande verksamhet. Annorlunda ställer sig förhållandet be- träffande länsstyrelserna. Till följd av det mångsidiga sätt, på vilket läns-

• Sida 69
•  Original

styrelserna hava att företräda eller tillhandagä statsmakterna, komma un- der deras handläggning ärenden inom de flesta av förvaltningslivets olika grenar.

Arbetet inom det för vederbörande centrala ämbetsverk sålunda begrän- sade förvaltningsområdet har allt efter verksamhetens olika sidor eller ären- denas natur utskiftats mellan de i verket tjänstgörande föredragande, be- nämnda byråchefer eller byrådirektörer, så att ärenden av relativt enhet- lig beskaffenhet tilldelats viss föredragande. Föredragandena i de centrala ämbetsverken äro sinsemellan fullt självständiga och hava var och en egen personal och eget kansli. De äro direkt underställda verkets chef. Denne utgör det sammanhållande momentet i centrala ämbetsverk, som organiserats enligt byråsystemet.

Landshövdingen intager i förhållande till det löpande arbetet inom läns- styrelsen en annan ställning än chefen för ett centralt ämbetsverk. Ställ- ningen som landshövding förutsätter alltid ett omfattande arbete utom själva länsstyrelsen. Landshövdingen har att söka vinna förtrogenhet med förhål- landena inom länet och för sådant ändamål genom resor och möten med länets innevånare göra sig underrättad om de olika orternas tillstånd och behov. Landshövdingens tid tages av denna anledning liksom för under- sökningar och utredningar i viktigare speciella frågor i stor utsträckning i anspråk för tjänsteresor och förrättningar utom residensorten. Landshöv— dingen anlitas dessutom ofta under längre eller kortare tid för fullgörande av annat offentligt uppdrag än sådant som direkt kan anses tillhöra hans ämbetsåligganden och måste på grund härav vistas på annan ort än den, var— est länsstyrelsen har sitt säte. Men även under tiden, då landshövdingen för utövande av sitt ämbete vistas å residensorten, är han i regel så upp- tagen av överläggningar eller studier i frågor, som beröra länets allmänna utveckling eller eljest äro av särskild betydelse, att han endast i begränsad omfattning kan ägna sig åt det mera ämbetsmässiga detaljarbetet inom läns- styrelsen. Möjligheten att fullgöra de chefen för ett centralt ämbetsverk åliggande uppgifter blir för landshövdingen synnerligen begränsad. Tillsy- nen Över det löpande arbetet och ansvaret för arbetets behöriga gång kom- mer på grund härav att åvila avdelningscheferna. Dessa hava i följd här- av, var för sin avdelning, blivit det sammanhållande momentet. Med dern- hava övriga föredragande i principiella spörsmål kunnat samråda. Deras yttrande torde landshövdingen i många fall hava inhämtat även då fråga varit om ärende, som tillhört annan föredragande.

Den ställning, länsassessorerna i länsstyrelserna intager, sammanfaller del— vis med föredragandenas i de centrala ämbetsverken. Länsassessorerna hava sålunda till åliggande att självständigt på eget ansvar bereda, föredraga och till expedition befordra länsstyrelsernas beslut och utslag i vissa grupper av mål och ärenden, enligt indelning och plan, som fastställes av Kungl.-

• Sida 70
•  Original

Maj:t. Därjämte hava de emellertid enligt instruktionen att biträda sina respektive avdelningschefer vid övriga göromål. Sistnämnda åliggande in— går dock ej till någon väsentlig del i deras arbete, på grund varav de hu- vudsakligen hava att ägna sig åt handläggningen av de grupper av ärenden, som av dem självständigt föredragas. Samma ställning tillkommer i hu- vudsak övriga föredragande. Föredragandena hava dock icke såsom by- råchefer i vissa verk haft självständig beslutanderätt. l avseende å ären— denas behandling kan det sägas, att länsassessorerna och föredragandena av lägre grad, var inom sitt område, hava att fullgöra uppgifter, som i vä- sentliga delar likna avdelningschefernas. Detta har medfört, att arbetet inom länsstyrelsernas båda huvudavdelningar, särskilt inom landskansliet. faktiskt kommit att fördelas å ett flertal underavdelningar eller sektioner, vilka förete viss likhet med de centrala ämbetsverkens byråer.

"Endast undantagsvis har emellertid en sådan uppdelning i underavdelningar skett att under föredragande tjänstgörande personal varit indelad till tjänst- göring under viss föredragande. Gemensam för avdelningschefen och öv— riga föredragande har i regel varit all underordnad personal med juridisk utbildning ävensom skriv- och kontorsbiträden samt i viss omfattning även övrig personal. Enär avdelningschefen har att bestämma ifrågavarande per- sonals arbetsuppgifter, har möjlighet funnits att på ett smidigt sätt ordna arbetet, som ofta är av växlande omfattning å olika detaljer, så att arbets— kraft kunnat sättas in där den för tillfället bäst varit behövlig. Uppenbar- ligen måste en stor gemensam avdelning giva rum för större rörlighet i av- seende å arbetsfördelningen än en indelning i smärre byråer. En dylik in- delning skulle otvivelaktigt medföra behov av ökat personalantal och lokal- utrymme och därmed högre kostnader. En byråindelning skulle dessutom lätt kunna medföra, att de olika byråerna bleve i olika grad betungade. Överhuvud lärer det få betraktas såsom särdeles svårt för att icke säga omöjligt att, huru än en byråindelning anordnas, med jämnhet fördela arbetet på olika byråer.

inom de centrala ämbetsverken sker, såsom ovan berörts, byråindelningen på det sätt, att ärenden av relativt enhetlig beskaffenhet tilldelas en byrå. På grund av att under länsstyrelsernas handläggning komma ärenden in-' om de flesta av förvaltningslivets olika grenar hava föredragandena i allmän— het att handlägga ärenden av mycket olikartad beskaffenhet, såsom närmare framgår av kap. XV.

Till större grupper av likartade ärenden torde kunna hänföras å landskan- sliet trafik— och övriga till motorfordonsdetaljen hörande ärenden, fattigvårds— och barnavårdsärenden samt å landskontoret taxeringsärenden, uppbördsvä— sendet ävensom anordnings- och bokföringsväsendet. I allmänhet torde emel- lertid dessa olika detaljer var för sig icke vara av den storleksordning att de motivera en organisationsform av byrås natur. Den företagna undersök—

• Sida 71
•  Original

ningen angående arbetsstyrkan för handläggning av nu nämnda arbetsde— taljer samt verkställd utredning angående antalet ärenden har givit vid han— den, att å landskanslien fattigvårds- och barnavårdsärenden allenast i Stock- holms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt möjligen i Västernorrlands län äro av den omfattning, att arbetet skulle kunna organiseras såsom en byrå, varvid dock förutsättes, att skrivbiträdesarbetet utföres av icke byrå- indelad personal. Beträffande de till motorfordonsdetaljen hörande ärenden har allenast för tre län uppgivits, att föredraganden skulle vara fullt sys— selsatt med föredragning av dessa ärenden. Härtill kommer, att arbetet å denna detalj, som fordrar relativt stor underordnad personal, är av den be- skaffenhet, att biträde åt föredraganden av juridiskt utbildad arbetskraft en- dast undantagsvis erfordras, på grund varav vid ledighet eller förfall för föredraganden såsom vikarie för denne, i händelse av byråindelning, måste anlitas utom byrån tjänstgörande befattningshavare. Arbetet med taxerings— ärenden synes hitintills allenast i några få lån hava varit av den omfattning, att det kan anses, att självständiga byråer för ärendenas handläggning varit erforderliga. Uppbördsväsendet samt anordnings- och bokföringsväsendet bereder däremot var för sig eller sammantagna icke full sysselsättning åt en föredragande.

Indelning av länsstyrelserna i byråer efter nu angivna större arbetsupp— gifter är således i allmänhet icke genomförbar. Sammanslagning av flera ar— betsdetaljer skulle därför bliva nödvändig. Därjämte skulle det bliva nöd- vändigt att meddela föreskrift om till vilken eller vilka byråer alla övriga till länsstyrelsernas handläggning hörande ärenden skulle höra. Svårighet skulle alltid uppstå att så sammanföra arbetsuppgifterna, att full sysselsätt— ning städse skulle kunna beredas all å byrån tjänstgörande personal.

Sammanförande av särskilda arbetsdetaljer till en byrå skulle med hänsyn till länsstyrelsernas växlande arbetsbörda och speciella ortsförhållanden bli— va olika för de särskilda länsstyrelserna. Anledning finnes att antaga, att byråindelning skulle medföra, att tjänstemännen bleve insatta allenast i den arbetsuppgift, som åläge byrån. Då befordran av tjänstemännen ofta sker icke inom vederbörande länsstyrelse utan genom förflyttning till annan läns- styrelse, måste uppenbarligen av länsstyrelsernas tjänstemän fordras en in- gående fackkunskap på vitt skilda områden och förmåga att behärska de mest olikartade uppgifter. Byråindelning torde icke giva samma möjlighet till allsidig utbildning av tjänstemännen som nuvarande organisationsform. Gällande arbetsform för länsstyrelserna ger även större möjlighet att upp- dela arbetet efter vederbörande tjänstemäns läggning, vilket torde medföra bättre arbetsresultat än en sträng byråindelning. En byråindelning skulle omöjliggöra det förslag till utökning av föredragandenas antal, som utred- ningen senare framlägger.

• Sida 72
•  Original

Organiserandet av länsstyrelserna efter byråsystem torde med säkerhet komma att medföra ökade personalkostnader, särskilt med hänsyn till den ökning av personalen vid de särskilda länsstyrelserna, som därigenom vore att förvänta.

På grund av ovan angivna förhållanden finner utredningen övervägande skäl tala mot införande av byråsystem vid länsstyrelserna. Detta bör dock naturligtvis icke utesluta, att det nuvarande sektionssystemet vidare utbil- das, särskilt vid de större länsstyrelserna, Så att varje föredragande, så långt görligt år, får särskild personal till sin disposition, särskilda diarier, koncept m. m. Därigenom att avdelningschefen har tillsynen över arbetet inom hela avdelningen och bestämmanderätten över personalen å avdelning- en, behöva de olägenheter, som byråindelningen anses kunna medföra, ej uppstå.

Vissa av de skäl, som anförts emot införande av byråsystemet vid läns-_ styrelserna, skulle möjligen kunna anses tala för upphävande av den nuvaran- de indelningen av länsstyrelserna i landskansli och landskontor. De särskilda avdelningarnas arbetsuppgifter äro emellertid och komma enligt utredningens förslag alltjämt att bliva av så väsenskild art, att avdelningarna, vilka i detta avseende torde kunna jämställas med byråer inom ett centralt äm— betsverk, böra lyda under var sin chef. Utredningen har därför icke funnit anledning att föreslå ändring i nu ifrågavarande hänseende. Detta förhål— lande bör emellertid icke utesluta, att under tider, då arbetet å ena avdel- ningen är mindre betungande än å den andra, personalen utnyttjas å den avdelning, där den för tillfället bäst erfordras. För detta ändamål torde skyldighet böra föreskrivas för befattningshavare, tillhörande den ena av länsstyrelsens avdelningar, att tillfälligtvis fullgöra göromål å den andra av; delningen. Stadgande härom har intagits i 5 21 av instruktionsförslaget.

XII. Länsstyrelsernas ämbetsbefattning och fördelningen av ärendena mellan avdelningarna. '

I särskilda paragrafer av nu gällande instruktion (55 5—39) uppräknas åt- skilliga av de åligganden, som höra till länsstyrelsens ämbetsbefattning. För- delningen av ärendena mellan landskansliet och landskontoret sker sedermera genom hänvisning i 55 52 och 53 till den sålunda gjorda uppräkningen av ärenden.

• Sida 73
•  Original

Att instruktionen för en myndighet innehåller en uppräkning av myndig- hetens åligganden och befogenheter kan sägas vara av betydelse ej blott för myndigheten i fråga utan även för andra statsorgan, tjänstemän och en- skilda, som hava beröring med denna myndighet.

En uppräkning av myndighetens åligganden är emellertid av värde allenast om den är uttömmande. Med det vidsträckta arbetsfält, som är länssty- relserna anvisat, är det givetvis mycket vanskligt att kunna åstadkomma en uttömmande uppräkning av länsstyrelsernas åligganden och befogenhet. En sådan uppräkning skulle komma att omfatta bl. a. flertalet ärenden enligt regeringsrättslagen och en stor del av ärenden enligt departementsstadgan samt åtskilliga ärenden enligt instruktionerna för de centrala ämbetsverken. Den i gällande instruktion gjorda uppräkningen av länsstyrelsens åliggan- den är icke uttömmande. Länsstyrelsen har att handlägga ett stort antal ären- den, som icke äro nämnda i instruktionen. I 5 37 av instruktionen har erin- rats om förekomsten av ärenden, som åligga länsstyrelserna utan att vara uttryckligen omnämnda i instruktionen.

Även om uppräkningen av länsstyrelsernas arbetsuppgifter vid tiden för tillkomsten av instruktionen var så fullständig, som då var möjligt att åstad— komma, har instruktionen icke nog smidigt kunnat anpassa sig efter senare lagstiftning. Å ena sidan hava en del av de i instruktionen uppräknade ålig- ganden upphört och å andra sidan har den nya lagstiftningen påbördat läns- styrelserna talrika nya uppgifter utan att de blivit särskilt omnämnda i in- struktionen. Detta förhållande har lett till oklarhet och inkonsekvens bl. a. beträffande fördelningen av ärendena å landskansliet och landskontoret vid de särskilda länsstyrelserna. Med den ständigt fortgående utvecklingen på det administrativa området torde det knappast vara möjligt att åstadkomma en uttömmande uppräkning av länsstyrelsernas åligganden. Det kan med så- kerhet antagas, att många nya uppgifter skola läggas å länsstyrelserna. Andra göromål kunna skiljas från länsstyrelsernas befattning. Att vidtaga ändring i instruktionen varje gång ändring i arbetsuppgifter sker eller årlig revision av instruktionen torde knappast böra ifrågakomma. lnstruktionen komme därför att städse lida av bristande fullständighet, därest den alltjämt skulle in- nehålla en detaljerad uppräkning av länsstyrelsernas åligganden. Starka skäl tala fördenskull för mindre detaljerad sådan uppräkning.

] den befogenhet, som för närvarande finnes tillagd länsstyrelserna uti landshövdinginstruktionen, är annan rubbning icke ifrågasatt än vad ovan angivits vid behandlingen av frågan om möjligheten att begränsa länsstyrel— sernas arbetsuppgifter. Fördenskull måste i instruktionen fortfarande upp- räknas de åligganden, som icke äro omnämndai gällande författningar. I övrigt synas emellertid länsstyrelsernas åligganden kunna i instruktionen an— givas allenast genom en allmän hänvisning till författningar, som beröra länsstyrelsernas arbetsuppgifter. Enär vederbörande författning utvisar läns-

• Sida 74
•  Original

styrelses befogenhet, torde någon olägenhet av berörda förfaringssätt icke kunna uppstå för andra myndigheter, tjänstemän och enskilda.

Då det likväl torde vara av vikt, att de arbetsuppgifter och befogenheter, som i särskilda författningar angivas för länsstyrelserna, äro samlade på ett ställe, synes det lämpligt, att varje länsstyrelse håller en fullständig förteck— ning över gällande lagar, förordningar, kungörelser, förklaringar, brev, cir- kulär, stadgar m. m., enligt vilka åligganden och befogenheter tillkomma läns— styrelsen. Över nu gällande sådana författningar m. m. torde lämpligen in— om socialdepartementet böra upprättas och länsstyrelserna tillhandahållas dy- lik förteckning i två exemplar, ett för vardera avdelningen.

Beträffande fördelningen av arbetsuppgifter mellan landskansliet och lands- kontoret må till en början erinras, att uppdelning av ärendena vid länsstyrel- serna å två avdelningar förekommer första gången i instruktionen 1687, då lokalförvaltningen erhöll en fastare organisation. I instruktionen för läns— styrelserna år 1752 bestämdes till vilken avdelning de olika ärendena skulle höra. Landskontoret skulle handlägga ärenden rörande kronans inkomster och utgifter samt andra ärenden av kameral natur, landskansliet övriga närmare angivna ärenden. Även enligt 1855 års instruktion var fördelning- en av ärenden i huvudsak densamma. Detta är förhållandet jämväl enligt gällande instruktion. Landskontorets uppgifter omfatta huvudsakligen taxe- rings- och uppbördsväsendet, medelsförvaltningen och kameralförvaltningen i övrigt. Ä landskansliet handläggas däremot i allmänhet ärenden angående enskildas och kommuners verksamhet i den mån denna är föremål för ad- ministrativt ingripande eller reglerande. Frågan om å vilken avdelning ären- dena skolat handläggas har således städse varit beroende av ärendets art. Detta har kommit till uttryck bl. a. i 5 54 mom. 2 i 1918 års instruktion. En— dast i undantagsfall har jämkning i den föreskrivna fördelningen kunnat ske. Enligt 5 45 i 1855 års instruktion ägde landshövdingen, om så funnes lämp— ligt, medgiva och fastställa jämkning, därest med avseende å den olikhet uti ärendenas fördelning, som ditintills vid särskilda länsstyrelser varit följd, eller av annan orsak, vederbörande föredragande överenskommo om jämk- ning. Jämlikt 9 54 i gällande instruktion må länsstyrelsen vidtaga dylik jämkning, om med hänsyn till hos länsstyrelsen rådande särskilda förhål— landen eller eljest för arbetets jämna gång anses lämpligt, att den i instruk— tionen bestämda fördelningen i ett eller annat avseende bör jämkas. Stor- leken av personalen å den ena eller andra avdelningen har således i prin- cip varit utan betydelse för avvägningen mellan avdelningarna av arbetsupp- gifter. Med hänsyn därtill att viss inskränkning i landskontorens arbetsbörda ägt rum genom överflyttning till annan myndighet av handläggningen av ärenden angående det ecklesiastika boställsväsendet samt utarrendering av kronoegendomar, samtidigt som landskansliens arbetsbörda ökat, hava emel— lertid landskontoren under de senare åren övertagit vid några. länsstyrelser

• Sida 75
•  Original

åtskilliga och vid andra länsstyrelser ett fåtal av de arbetsuppgifter, som enligt instruktionen åvila landskanslien. Så handläggas exempelvis vid läns— styrelsen i Stockholms län å landskontoret bl. a. ärenden angående stycknings- planer och avstyckningar å landsbygden, ärenden enligt 61 å i lagen den 14 juni 1918 angående fattigvården och enligt nordiska fattigvårdskonventionen, ärenden angående den administrativa krigsbereds-kapen samt rörande värn- pliktigas inskrivning, mönstring, inkallelse och tjänstgöring.

Utredningen anser, att den artskillnad mellan avdelningarna, som av ålder är rådande, bör bestå. Ärendena böra icke fördelas mellan avdelningarna på det sätt, att dessa alltid bliva ungefär lika stora. Ett sådant förfarings- sätt skulle kunna medföra, att ärenden av samma art vid olika länsstyrelser komme att handläggas å olika avdelningar. Detta skulle kunna förorsaka olä— genhet ur olika synpunkter. Bland annat skulle prövningen av personal— och medelsbehovet å de särskilda avdelningarna avsevärt försvåras.

Emellertid lärer det understundom kunna inträffa, att mindre jämkning i fördelningen av ärendena mellan avdelningarna befinnes ändamålsenlig för åstadkommande av bästa arbetsresultat. Möjligheten att verkställa dylik jämkning synes därför icke böra helt avskäras. Överflyttning av ärenden från den ena avdelningen till den andra bör dock framdeles icke äga rum i tillnärmelsevis den omfattning, vari sådan överflyttning vid några läns- styrelser under senare åren skett, utan allenast i undantagsfall. Enär kän- nedom om beslut angående överflyttning av arbetsuppgifter från den ena av- delningen till den andra torde vara erforderlig för riktigt bedömande av de båda avdelningarnas arbetsbelastning och därav beroende medelsbehov, sy- nes sådant beslut böra anmälas till chefen för socialdepartementet. Därvid bör givetvis upplysning lämnas angående arbetets omfattning och överflytt— ningens inverkan å länsstyrelsens personalbestånd.

Landskontoret bör således liksom hitintills handhava mantalsskrivning och beskattningsväsendet, uppbörds- och indrivningsväsendet och vad därmed har samband, medelsförvaltningen samt kameralförvaltningen i övrigt.

Med anledning av den överflyttning av ärenden från den ena till den andra avdelningen, som vid vissa länsstyrelser redan ägt rum och vid andra blivit ifrågasatt, anser sig utredningen beträffande handläggningen av ärenden av nu ifrågavarande art böra göra följande uttalanden.

*Å landskontoret böra icke handläggas sådana ärenden, som angå försvars— väsendet, böter enligt värnpliktslagen dock undantagna, fastighetsbildning i stad, förordnande till vissa lantmäteriförrättningar, avstyckningsplan och av- styckning enligt jorddelningslagen, rätt för aktiebolag, förening eller stiftelse att förvärva fast egendom, fördelning av medel som nedsatts enligt ensit- tarlagen, vattenlagen, lagen om expropriation eller lagen om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar, handels-, förenings— och för- såkringsregistren, mottagande och förvaring av utav utlänning ställd borgens-

• Sida 76
•  Original

förbindelse eller annan säkerhet för utskylder till staten och kommunen enligt 26 5 mom. 1 andra stycket och 28 å i näringsfrihetsförordningen samt un— derstöd till nödställda svenska undersåtar (Sv. förf.-saml. 456/1918).

Jakt— och fiskeärenden i egentlig mening böra handläggas å landskontoret endast i vad avser jakt och fiske enligt lagen om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige samt jaktpass.

Frågor om utarrendering av slåtter å kronans mark eller vatten böra hand- läggas å landskontoret.

Ä landskontoret böra vidare handläggas sådana frågor om bidrag eller understöd av statsmedel, som avse statsbidrag till polisväsendet enligt nya polislagen, bidrag ur älgskadefonden, understöd åt fiskare (Sv. förf.-saml. 281/1934), bidrag ur anslaget till åtgärder för fiskerinäringens främjande samt beredande av ersättning åt fiskare för förlust av eller Skada å fiskredskap, familjeunderstöd åt värnpliktiga och ersättning för deltagande i släckning av skogseld.

Ärenden enligt nordiska fattigvårdskonventionen och frågor om gottgörelse av staten för fattigvård och utgift för omhändertaget barns vård enligt 8 kap. fattigvårdslagen och 63 % barnavårdslagen samt frågor om statsbidrag till fattigvård och barnavård för lappar synas på grund av dessa frågors samband med handläggningen av faittigvårds- och barnavårdsärenden i övrigt icke böra handläggas å landskontoret, icke heller förste provinsialläkares och länsvetef rinärs resplaner med hänsyn till dessa ärendens sammanhang med å lands- kansliet förekommande till hälsovårdsväsendet hörande frågor.

Beslut om beviljande av statsbidrag till vägföretag och övriga kommu— nikationsväsendet berörande frågor ävensom beslut om att vissa kostnader i ensittarärenden skola bestridas av allmänna medel böra likaledes med hän— syn till dessa frågors samband med till landskansliets handläggning hörande ärenden, till vilka bidragsfrågan kan anses utgöra ett accessorium, meddelas å landskansliet, medan anordning av medel och bok-föring givetvis bör ske å landskontoret.

Å landskansliet bör automobilskatt, som kontant erlägges i samband med registreringsavgift, emottagas. Förordnande att verkställa påföring av auto- mobilskatt och anteckning i automobilregistret om fullgjord betalningsskyl— dighet synes lämpligen kunna meddelas tjänsteman å landskansliet, i vilket fall emellertid mottagandet av skattebeloppen och anteckningen i automo- bilregistren icke bör ombesörjas av samma person. För åstadkommande av erforderlig kontroll synes två personers medverkan vara erforderlig.

Kommunala låneärenden synas böra handläggas å landskansliet, enär i dylika ärenden ofta blir fråga om behovet av viss byggnad eller anläggning inom till landskansliets verksamhet hörande område och om byggnadens eller anläggningens storlek och beskaffenhet.

• Sida 77
•  Original

Enligt 14 å polisreglementet 26 september 1925 för riket ställd uppbörds- säkerhet bör vårdas och övervakas å landskontoret.

Kontrollen över landsfis—kals och andra redogörares uppbörds- och indriv— ningsverksamhet bör ombesörjas av landskontoret.

Ärenden om påföring, befrielse och redovisning av böter enligt värnplikts- lagen synas böra handläggas å landskontoret.

Tillsynen över stiftelser med därmed förenade räkenskapsgranskning torde likaledes böra ske å landskontoret.

Jämväl ärenden enligt 39 & utsökningslagen torde böra handläggas å lands— kontoret.

Vederhäftighetsbevis torde böra utfärdas å landskontoret. Annan ordning för angivande i instruktionen av fördelningen av ärenden mellan länsstyrelses båda avdelningar än den i nuvarande instruktion tilläm- pade måste åvägabringas för genomförande av ovan nämnda förslag i fråga om angivande av länsstyrelsernas arbetsuppgifter. Huvudgrunderna för för- delningen mellan avdelningarna synas böra angivas i instruktionen. Då emellertid fråga är om allenast två avdelningar, torde i instruktionen fördel- ningen enklast kunna ske genom angivande av allenast den ena avdel- ningens arbetsuppgifter och stadgande, att övriga länsstyrelsen ålig- gande arbetsuppgifter skola handläggas å den andra avdelningen. Då lands- kontorets arbetsuppgifter äro i mindre grad splittrade än landskansliets, kun- na landskontorets arbetsuppgifter lättare avgränsas än landskansliets. I in- struktionen torde därför landskontorets arbetsuppgifter böra angivas och samtidigt stadgas, att i landskansliet skola upptagas och avgöras alla till läns— styrelsens verksam'hetsområde hörande ärenden utom de, vilka höra till lands- kontoret.

Givet är att även med det föreslagna sättet för angivande av avdelning- arnas arbetsuppgifter ärende kan förekomma med avseende varå tvek- samhet kan råda i fråga om till vilken avdelning ärendet är att hänföra. Länsstyrelsen bör för sådant fall äga att förordna å vilken avdelning ären- det skall handläggas med tillämpning av här ovan angivna grunder.

I enlighet med här förordade principer har utredningen utarbetat förslag till bestämmelser, intagna såsom 55 26 och 27 i instruktionsförslaget.

XIII. Beslutanderätten.

Enligt gällande landshövdinginstruktion äger landshövdingen ensam beslu- tanderätt i alla de ärenden, som föredragas inför honom. Föredraganden är skyldig att uttala sin mening och, därest beslutet bliver därifrån avvikan— de, låta anteckna densamma till protokollet. Vid ledighet å landshövdinge- t—iänsten eller då landshövdingen är tjänstledig eller frånvarande eller eljest

• Sida 78
•  Original

hindrad av andra tjänsteangelägenheter, utövas beslutanderätten av landssek- reteraren och landskamreraren gemensamt. Uppstå mellan dem skiljaktiga me- ningar, gäller föredragandens mening såsom länsstyrelsens beslut. Då före— dragningsskyldighet åligger annan befattningshavare än landssekreterare och landskamrerare, inträder denne i vederbörande avdelningschefs ställe, så att till landskansliet hörande ärenden avgöras av föredragande å landskansliet och landskamreraren, till landskontoret hörande ärenden av föredragande å landskontoret och landssekreteraren. Vissa åtgärder få icke vidtagas vid de tillfällen, då beslutanderätten icke utövas av landshövdingen, såvida icke Kungl. Maj:t särskilt annorlunda förordnar.

I de mest arbetstyngda länsstyrelserna har det visat sig omöjligt för landshövdingen att deltaga i avgörandet av samtliga vid länsstyrelsen före- kommande ärenden. För att kunna ägna sig åt de för länet viktigaste frå— gorna har landshövdingen nödgats avstå från beslutanderätten i mindre vik- tiga ärenden. Avgörandet av sistberörda ärenden har därför måst läggas å den tjänsteman, som haft sig ålagd föredragningsskyldighet beträffande ären— det, och avdelningschefen å andra avdelningen. Ärendena hava således re— gelmässigt avgjorts i den ordning, som föreskrives för avgörande av ären- den i landshövdingens frånvaro från residensstaden. Samma förfaringssätt har kommit till användning jämväl i mindre arbetstyngda länsstyrelser, ehuru icke i sådan omfattning som i länsstyrelserna i de större länen.

Det har sålunda förekommit, att från föredragning för landshövdingen un- dantagits och i ovan nämnd ordning handlagts bl. a. ersättningstvister enligt fattigvårdslagen kommuner emellan, övriga ärenden enligt 8 kap. fattigvårds- lagen, ärenden enligt 9 och 10 kap. samma lag, ärenden enligt 8 och 9 kap. 1 barnavårdslagen, vissa utsökningsmål, exekutiva auktioner, köpes-killingsli- kvider, fördelning av nedsatta medel enligt expropriations—, ensittare- och vattenlagen eller lagen om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar, ärenden om bötesförvandling och straffverkställighet, sam- manräkning av röster vid riksdags-, landstings- eller kommunalval, tillstånds- givning enligt vapenkungörelsen, passärenden, vissa körkorts- och trafik- kortsärenden, utfärdande av vederhäftighetsbevis, anteckning i automobilre— gistret samt handels-, närings- och föreningsregistren, ärenden rörande nöd- ställda sjömän, nödställda svenska undersåtar, mantalsskrivningsmål, anord- ningsärenden, uppbördsärenden, taxeringsärenden med undantag av prövnings- nämndsarbetet. Dessutom torde landshövdingarna i allmänhet icke hava del- tagit i vissa förhör, som skola hållas inför länsstyrelse, såsom förhör med lösdrivare och utlänningar samt i ärenden angående skyddsuppfostran. Jäm- väl vid sådana tillfällen har länsstyrelsen representerats av två tjänstemän, en från vardera avdelningen.

Därigenom att ett stort antal ärenden undantagits från föredragning för landshövdingen och handlagts i den ordning, som föreskrives för avgörande

• Sida 79
•  Original

av ärenden i landshövdingens frånvaro, har arbetet för avdelningscheferna ökat. Detta har framförallt varit fallet då verklig föredragning för vederbö- rande avdelningschef och överläggning med denne förekommit. Emellertid torde kunna sägas, att sådan verklig föredragning och överläggning ägt rum allenast i särskilt betydelsefulla frågor. I allmänhet torde avdelningschefer- na hittills varit så överhOpade av arbete, att de icke kunnat ingående taga del i mindre viktiga ärenden, hörande till den andra avdelningen, i all syn- nerhet som arbetet å de olika avdelningarna inom länsstyrelsen är av vitt skild natur. Avdelningschefernas merarbete vid avgörande av ärenden i den ordning, som stadgas för utövande av beslutanderätt i landshövdingens från- varo, torde därför i allmänhet hava inskränkt sig till verkställande av under— skrift å utgående expeditioner och inhämtande i samband därmed av inne- hållet i expeditionerna, ett arbete som åtminstone i de större länen kunnat vara tidsödande och därigenom hindrande i göromålen å den egna avdel— ningen.

Liksom landshövdingen i länsstyrelse är vederbörande chef för centralt äm- betsverk i allmänhet ensam beslutande i de till verkets handläggning hö- rande ärenden. Emellertid har i de centrala ämbetsverken verkchefens be- slutanderätt i stor utsträckning delegerats till tjänstemän i verket. Vissa be- slut meddelas å verkets vägnar av eljest såsom föredragande i verket tjänst- görande tjänsteman, vanligen vederbörande byråchef. I allmänhet har till styrelsen eller chefen för verket överlämnats att meddela bestämmelse om de ärenden, i vilka beslut må meddelas av vederbörande byråchef eller annan tjänsteman, varvid emellertid i verkets instruktion lämnats vissa i tämligen allmänna ordalag hållna regler för uppdelningen av ärendena i sådana, som få avgöras av vederbörande byråchef, och övriga. Enligt instruktionen den 31 maj 1934 (nzr 206) för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt dess tjän- stemän i länen må vederbörande byråchef i väg- och vattenbyggnadsstyrel- sen utan föregående föredragning i styrelsen fatta beslut i ärenden av be- skaffenhet, att de icke skäligen böra i varje fall underställas väg- och vat- tenbyggnadsstyrelsens prövning. Närmare bestämmelser om de ärenden, vil- ka må behandlas i sådan ordning, meddelas, där föreskrift därom icke an- norledes är given, i av styrelsen fastställd arbetsordning eller i särskilda tjänsteföreskrifter eller ock av överdirektören. Jämlikt 25 å i instruktionen den 15 juni 1934 (nzr 355) för telegrafstyrelsen äger telegrafstyrelsen att genom av styrelsen fastställd arbetsordning eller särskilt beslut överlämna åt byråchef eller annan tjänsteman att avgöra viss grupp av ärenden, vilka ankomma på styrelsens handläggning, men icke äro av beskaffenhet att i varje fall påkalla styrelsens egen prövning. Motsvarande bestämmelse åter- finnes i 20 S' 3 mom. av instruktionen den 1 mars 1935 (nzr 48) för domän- verket, dock skall enligt sistnämnda stadgande domänstyrelsens beslut om delegation av beslutanderätten anmälas hos Kungl. Maj:t.

• Sida 80
•  Original

Utredningen finner, att jämväl i länsstyrelserna landshövdingens beslutan- derätt torde i åtskilliga ärenden kunna delegeras till viss tjänsteman. Så- dan överflyttning kan sägas hava i viss utsträckning redan ägt rum. Viss tjänsteman vid länsstyrelse kan t. ex. å tingsställe eller annorstädes förrätta exekutiv auktion å fast egendom, som, därest auktionen hålles å landskan- sliet, skall förrättas av länsstyrelsen såsom överexekutor. Anmärkas må vi- dare, att principen om delegation av landshövdingens beslutanderätt i visst fall finnes fastslagen i särskild författning. Enligt 14 5 i kungörelsen den 30 oktober 1914 (n:r 362) angående vissa, av Kungl. Maj:ts befallningSha— vande och dem underlydande myndigheter vid krig eller krigsfara tillkom- mande åligganden äger nämligen länsstyrelse, där förhållandena sådant be- tinga, bemyndiga hos länsstyrelsen anställd tjänsteman att i trängande fall i utsträckning, som noggrant skall angivas, på eget ansvar vidtaga åtgärder och utfärda befallningar, som eljest ankomma på länsstyrelsen. Redan nu avgöras, såsom framgår av vad här ovan anförts, ett mycket stort antal å länsstyrelserna förekommande ärenden i själva verket av allenast en tjän- steman, den som haft föredragningsskyldighet beträffande ärendet sig ålagd. Vid nämnda förhållanden synes anledning föreligga att införa allmänt stad- gande om att samma ordning för fattande av beslut, som gäller inom de centrala ämbetsverken, må bliva tillämplig i länsstyrelserna. Beslut i de till länsstyrelsens handläggning hörande ärenden skola alltså kunna fattas, allt efter dessas beskaffenhet, antingen, såsom nu är fallet, av landshövdingen efter föredragning eller ock av eljest såsom föredragande tjänstgörande be- fattningshavare ensam.

Däremot synes det icke lämpligt att, i överensstämmelse med förhållan- det i de centrala ämbetsverken, överlåta åt vederbörande länsstyrelse att träffa avgörande om vilka ärenden, som må avgöras utan föredragning. Lik- formighet de särskilda länsstyrelserna emellan måste i detta avseende åstad- kommas. För sådant ändamål torde i instruktionen för länsstyrelserna böra angivas och, i den mån så kan ske, uppräknas de ärenden, som äro av den art, att i avgörandet icke lämpligen bör krävas deltagande av mer än en person.

Beslutanderätten i länsstyrelserna bör emellertid principiellt kvarbliva hos landshövdingen och tjänstemännens beslutanderätt betraktas allenast såsom en av omständigheterna framtvingad delegation av landshövdingens beslu— tanderätt. Landshövdingen bör på grund härav bibehållas vid möjlighet att, därest han så finner lämpligt, träffa avgörande jämväl i ärende, varom nu är fråga. Å andra sidan synes vederbörande tjänsteman med beslutanderätt i viss grupp av ärenden böra vara skyldig och äga rättighet att för landshöv- dingen föredraga särskilt till sådan grupp hänförligt ärende, därest han anser ärendet vara av beskaffenhet att anledning finnes till antagande att lands-

• Sida 81
•  Original

hövdingen bör få ärendet för sig föredraget. När så sker, skall beslut i ärendet fattas av landshövdingen.

Utredningen föreslår på grund härav, att tjänsteman å länsstyrelsens väg- nar må ensam besluta i vissa ärenden, där ej landshövdingen påkallar före- dragning eller föredragande finner särskild omständighet böra föranleda till föredragning för landshövdingen.

Då det därefter gäller att avgränsa de ärenden, som dra av beskaffenhet att beslutanderätten däri bör kunna delegeras till viss tjänsteman, så synes det utredningen att hit i första hand böra hänföras ärenden av expeditionell natur. Order till under länsstyrelserna lydande befattningshavare, vilka or— der visserligen innefatta ett slutligt beslut men äro av mindre vikt, t. ex. order om delgivning av beslut eller vidtagande av andra vanligen förekom— mande handräckningsåtgärder, torde vara av beskaffenhet att icke behöva föredragas för landshövdingen. Likaså torde åtskilliga beslut, som innefat- tas i meddelanden från en länsstyrelse till annan länsstyrelse, överlämnan- de av ärenden för vidare handläggning rn. rn. kunna meddelas av vederbö- rande tjänsteman utan föredragning. Vissa framställningar till överordnade myndigheter och skriftväxling med sådana myndigheter torde å länsstyrel- sens vägnar kunna ske genom vederbörande tjänsteman utan föredragning.

Vidare torde flertalet av de ärenden, som enligt vad ovan angivits i vissa län hava undantagits från föredragning för landshövdingen och således prak- tiskt taget, ehuru ej formellt, för närvarande avgöras av en enda tjänsteman, få anses vara av den art, att beslutanderätten däri må kunna delegeras till viss tjänsteman. Åtskilliga andra ärenden synas vara av likartad natur.

Utredningen föreslår, att till ärenden av nu ifrågavarande art hänföras ärenden angående exekutiva auktioner och fördelning av köpeskilling även- som fördelning av medel, som nedsatts enligt expropriations-, ensittare- och vattenlagen, lagen om återköpsrätt till fast egendom, gruvestadgan, lagen om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal eller lagen om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar, angående lagsökning och handräckning för ford- rans utfående, därest dessa ärenden fortfarande skola handläggas av läns- styrelserna, förvandling av böter, sammanläggning av straff och straffs be- fordran till verkställighet, häktads inställande till rannsakning eller förhör eller förflyttning för sådant eller annat ändamål, granskning av fångförteck- ning, ersättningstvister enligt 8 kap. fattigvårdslagen och 8 kap. barnavårds- lagen samt tillämpning av bestämmelserna i nordiska fattigvårdskonventio- nen samt rörande nödställda sjömän och nödställda svenska undersåtar, an- teckning i handels-, närings-, försäkrings- och automobilregistren ävensom anteckning i föreningsregistret, dock ej då fråga är angående registrering av förening eller ändring av stadgar för förut registrerad förening, stiftelse- urkund för aktiebolag, utfärdande av kör- och trafikkort, där sådant icke för-

6

• Sida 82
•  Original

ut varit indraget för sökanden, utfärdande av pass för resa utom riket, på- förande av och befrielse från böter enligt värnpliktslagen, utfärdande av jakt- pass, restitution, avkortning och avskrivning av utskylder och avgifter till kro- nan, automobilskatt och registreringsavgifter inräknat, samt sådana utskylder och avgifter, som enligt allmän författning eller med tillämpning av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade stadganden uppbäras eller redovisas i sammanhang med kronouppbörden, avkortning och avskrivning av böter, granskning av de- klaration rörande arvsskatt och skatt å gåva, mantalsskrivning och anord- ningsärenden.

Beträffande anordningsärenrlen vill utredningen i detta sammanhang fram- hålla följande.

Jämlikt 5 33 i kungörelsen den 13 november 1931 (n:r 396) med föreskrif— ter arzgående medelsförvaltningen i länen får utbetalning av medel för läns-- styrelses räkning ske endast efter anordningsbeslut, som fattas på föredrag— ning av landssekreteraren, då fråga är om utbetalning från landskansliets ex- peditionsmedel och, efter länsstyrelsens beprövande, undantagsvis i andra fall, samt eljest på föredragning av landskamreraren. Då anordningsbeslutet grun- das på skriftlig framställning, skall länsbokhållaren granska handlingarna och därå teckna bevis. i vad mån anordning till- eller aVstyrkes, dock att detta icke gäller för anordningar, som avse landskansliets expeditionsmedel, eller övriga ärenden, föredragna av landssekreteraren.

I riksräkenskapsverkets revisionsberättelse för år 1922 lämnades redogö- relse för redogöraransvaret, därvid ämbetsverket (sid. 125) förklarade sig hava för avsikt att inkomma med förslag till komplettering av landshövding- instruktionen och medelsförvaltningskungörelsen i syfte att få landshövding- ens respektive landssekreterarens ansvarighet för anordningsbeslut närmare bestämd. Riksräkenskapsverket anförde därvid följande:

»Förhållandena inom statsförvaltningen äro emellertid så olikartade och de beslutande likaväl som de verkställande och beredande myndigheternas or- ganisation och befogenheter så växlande, att det icke torde vara möjligt att åstadkomma några uttömmande allmängiltiga bestämmelser i nu berörda hän- seenden. Det torde därför bliva nödvändigt att söka åstadkomma regler för varje särskild myndighet, varvid möjligen såsom en grundprincip kan fastställas, att varje myndighet själv skall bära ansvaret, dock med rätt att överlåta detsamma på underordnade tjänstemän för vissa fall och inom av Kungl. Maj:t i instruktionen eller eljest uppdragna gränser.»

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 6 juni 1924 uppdrogs utredningen härom åt [924 års landsstatslönesakkunniga. Sedan dessa i en till chefen för so- cialdepartementet ställd skrivelse den 8 maj 1928 underställt departements—- chefens prövning frågan huruvida icke utredningen borde verkställas i annan ordning än genom de sakkunnigas försorg, förklarade Kungl. Maj:t enligt brev till de sakkunniga den 14 juni 1928, att det av departementschefen åt nämn— da sakkunniga lämnade uppdraget i berörda hänseende skulle upphöra. Stats-

• Sida 83
•  Original

rådsprotokollet för sistnämnda dag upptager följande av chefen för social- departementet gjorda uttalande:

»Frågan om en riktig fördelning av ansvaret för anordningsbeslut synes vara av beskaffenhet att böra erhålla en såvitt möjligt enhetlig lösning inom den civila statsförvaltningen och torde därför böra upptagas till prövning i ett större sammanhang än som avsetts med det åt landsstatslönesakkunniga anförtrodda uppdraget i ämnet. Enligt vad jag erfarit av chefen för finans- departementet är anordnandet av en dylik mera omfattande utredning före- mål för övervägande.»

Någon sådan utredning synes emellertid icke hava kommit till stånd. .iämväl riksdagens år 1933 församlade revisorer hava berört frågan om ordningen för meddelande av anordningsbeslut såväl vid länsstyrelserna som andra statens verk och myndigheter.

Revisorerna uttalade, att de funnit förfarandet vid utanordnandet av stats— medel hos olika verk och myndigheter alltför omständligt och att härigenom i synnerhet vederbörande verks chefer och andra mera kvalificerade tjänste- mäns arbetstid ej sällan kommit att i onödigt stor utsträckning tagas i an- språk för handläggning av de ofta merendels enkla utanordningsärenden, varom i allmänhet vore fråga inom statsförvaltningen. Enligt revisorernas förmenande borde förfarandet vid utanordnandet av medel, då det gällde i Kungl. Maj:ts brev eller särskilda beslut fastställda belopp eller avlönings- förmåner, som utbetalades enligt gällande bestämmelser och fastställda sta- ter, ske på enklast möjliga sätt och syntes kunna anförtros åt mera under- ordnade befattningshavare hos verk och myndigheter. Revisorerna förbiså— ge icke att, därest en omläggning av utanordningsväsendet på sålunda ifrå— gasatt sätt ägde rum, också ansvarigheten för utanordningarnas riktighet, som nu i regel åvilade samtliga de personer, som underskrivit en anordning, här- igenom komme att förändras. Med revisorernas utgångspunkt vore emeller- tid detta icke någon mera betydande olägenhet, då i själva verket cheferna och de mera kvalificerade tjänstemän, som nu underskreve mindre betydel- sefulla anordningar, i stort sett icke underkastade dem en mera ingående granskning. Vid en omläggning av utanordningsväsendet och i sam-band där- med en förändring i fråga om ansvarsfördelningen ville det synas revisorerna, som om de nu gällande bestämmelserna, även med tillbörligt beaktande av de olika förhållanden, som vore rådande i skilda fall, skulle kunna givas en mera enhetlig och konsekvent utformning än som skett.

På grund härav förklarade revisorerna sig anse en närmare utredning på— kallad i vad mån ifrågavarande bestämmelse kunde, utan eftersättande av kravet på erforderlig kontroll och säkerhet, förenklas samt givas en inbör- des mera enhetlig karaktär. I samband med den av revisorerna sålunda ifrå- gasatta utredningen borde givetvis frågan om ansvarighet för verkställda ut- betalningar göras till föremål för särskild prövning.

l anledning härav anhöll 1934 års riksdag, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för åstadkommande i fråga om utanordnandet av statsmedel av större likformighet och ett i möjligaste mån förenklat förfarande.

Jämväl 1935 års statsrevisorer fäste riksdagens uppmärksamhet på ifråga- varande spörsmål och framhöllo, att det enligt revisorernas mening vore

• Sida 84
•  Original

önskvärt, att berörda frågor med det snaraste bleve föremål för ompröv— ning och övervägande.

Frågan härom är alltjämt beroende å Kungl. Maj:ts prövning. Föreningen Sveriges landskamrerare har i en den 30 december 1935 dag- tecknad skrivelse bl. a. anfört.

Med gällande bestämmelser om föredragning kunde det icke undvikas, att tjänstemän bleve ansvariga för handläggningen av mål, som de på grund av bristande tid eller av andra orsaker praktiskt taget saknade möjlighet att granska och bedöma. Hit hörde den stora gruppen av anordningsärenden, vilka vore av vitt skiftande beskaffenhet och krävde tillämpning av en mängd författningar inom de mest skilda områden. Det vore uppenbart, att på grund av ärendenas mängd annan än föredraganden och länsbokhållaren endast i undantagsfall kunde ägna dessa ärenden någon mera ingående prövning. Före— ningen ifrågasatte, att anordningsärendena helt avgjordes å landskontoret och att besluten däri undertecknades av landskamreraren och länsbokhållaren. Däremot ansåge föreningen, att det ur kontrollsynpunkt knappast vore till- rådligt att befria landskamreraren från dessa ärenden. Icke heller ansåge föreningen det riktigt, att överlåta handläggningen av dessa med icke ringa ekonomiska risker förenade ärenden å allenast underordnade tjänstemän.

I yttranden till utredningen hava länsstyrelserna i Östergötlands och Älvs— borgs län ifrågasatt sådan ändring av bestämmelserna om meddelande av anordningsbeslut, att ansvaret för medelsutbetalningen komme att vila på ve- derbörande föredragande samt den befattningshavare, som tillstyrkt utbe- talningen.

Utredningen finner denna fråga vara av den art, att den bör upptagas till prövning i samband med ordnandet av arbetet och utövandet av beslutan- derätt i länsstyrelsen.

Beträffande anordningsbeslut har frågan om beslutanderättens utövande av- sevärt större ekonomisk räckvidd än vad fallet är, då det gäller andra beslut av länsstyrelserna. I följd härav kan man vid bedömande av spörsmålet om lämpligaste sättet för dessa ärendens föredragning icke bortse från den eko- nomiska sidan av saken. Dessa beslut skilja sig för övrigt i visst avseende från andra beslut av länsstyrelse. Medan i allmänhet allenast de, som det- tagit i länsstyrelsens beslut bliva därför ansvariga, har enligt stadgad praxis ansvarighet för anordningsbeslut, varom nu är fråga, lagts jämväl å tjänste— man, som bereder ärendet till föredragning genom att granska handlingarna och därefter till- eller avstyrker anordning.

Som skäl mot införande av sådan ordning för handläggning av anordnings- beslut, som föreslagits av landskamrerareföreningen, torde kunna anföras, att genom ett sådant system dels statens möjlighet att erhålla ersättning vid felaktigt förfarande i förekommande fall skulle kunna minska, dels avsevärt större ekonomiskt ansvar skulle läggas å landskamreraren och länsbokhål- laren. Då emellertid förekommande felaktigheter i t. ex. en reseräkning gi— vetvis icke kunna upptäckas utan specialgranskning av räkningen och det

• Sida 85
•  Original

torde vara uppenbart, att varken landshövding eller landssekreterare kan ingå på sådan specialgranskning, kan det icke heller vara riktigt, att de skola stå ekonomiskt ansvariga för felaktigheterna. Det synes vid sådant förhållande vara riktigt att hänföra anordningsbesluten till den grupp, som må avgöras såsom enmansärenden. i likhet med landskamrerarföreningen anser utredningen, att ärendenas avgörande bör åligga landskamreraren. Att såsom 1933 års statsrevisorer ifrågasatt uppdela ärendena torde möta svå- righetcr.

Anordningsbeslut, som enligt gällande bestämmelser fattas på föredrag- ning av landssekreteraren, torde framdeles kunna meddelas av landssekrete- raren.

Utredningen föreslår på grund härav sådan förändrad lydelse av 5 33 me— delsförvaltningskungörelsen, att anordningsbeslut må meddelas av landssek- reteraren, då fråga är om utbetalning från landskansliets expeditionsmedel och, efter länsstyrelsens beprövande, undantagsvis i andra fall, samt eljest av landskamreraren, i senare fall efter till- eller avstyrkande av länsbokhål— laren (bilaga F).

Beslutanderiitt vid ledighet å landshövdingetjänsten eller då landshövdingen är tjänstledig eller frånvarande eller eljest hindrad av andra tjänsteangelä— genheter skall enligt nu gällande instruktion utövas av landssekreteraren och landskamreraren gemensamt. Uppstå mellan dem skiljaktiga meningar gäller föredragandens mening såsom länsstyrelsens beslut. Där landssekreterare eller landskamrerare eljest åliggande föredragningsskyldighet fullgöres av an- nan befattningshavare, tillämpas å denne vad nyss nämnts om landssekreterare och landskamrerare. Landssekreteraren har med andra ord att deltaga i beslut i alla ärenden, som handläggas å landskontoret, landskamreraren att deltaga i beslut i alla ärenden, som handläggas å landskansliet, oavsett vem föredragningsskyldigheten å den avdelning, till vilket ärendet hör, åligger.

Landssekreteraren Beckius har i sin förut omförmälda uppsats om de svenska länsstyrelsernas organisationsfråga till diskussion upptagit frågan om beslutanderätten i landshövdingens frånvaro, med vilket uttryck i det följande avses såväl ledighet å landshövdingeämbetet som samtliga fall då landshövdingen är hindrad deltaga i ärendes avgörande. I uppsatsen anföres härom bl. a. följande:

»Med de allt fler och fler arbetsuppgifter, som åläggas länsstyrelserna, och med den ras-ka omsättning av lagar och förordningar, som nu äger rum, blir det allt svårare för befattningshavare på den ena avdelningen av en länsstyrelse att behärska den andra avdelningens område. De bliva alltför beroende av det sätt, varpå föredragningen sker, och hava ofta knappast tid eller tillfälle att närmare granska, huruvida den slutsats, vartill före- draganden kommit, verkligen är den rätta, men äro likafullt ansvariga där— för. Med hänsyn härtill bör det övervägas, huruvida i landshövdings från-

• Sida 86
•  Original

varo föredragning av ärenden, i vilka avdelningschef icke själv är föredra— gande, icke bör äga rum inför avdelningschefen å den avdelning, till vilket ärendet hör, och besluten i dessa ärenden undertecknas på länsstyrelsens vägnar av denne avdelningschef och föredraganden. Ärendena skulle då kom— ma att handläggas av två befattningshavare, vilka båda måste antagas vara väl insatta i de författningar, som det gällde att tillämpa i det särskilda fallet. — _ —- Avdelningschefs egen föredragning skulle, därest den undan- tagsvis icke kunde ske inför landshövding, såsom nu äga rum inför den andre avdelningschefen. Då denna föredragning skulle omfatta författningsfrågor. för länet betydelsefulla frågor och personalfrågor, vore det givetvis av vikt, att den senare deltoge i avgörandet.»

Spörsmålet om beslutanderätten i landshövdingens frånvaro har i den finska länsstyrelseorganisationen, vilken är uppbyggd efter i huvudsak samma grun— der som den svenska, blivit löst på det sätt, att beslut i ärenden hörande till landskansliet fattas av landssekreteraren och vice landssekreteraren ge— mensamt eller, om ärendet icke hör av någondera av dem föredragas, av landssekreteraren och vederbörande föredragande gemensamt, samt i de till landskontoret hörande ärenden av landskamreraren och vice landskamreraren gemensamt eller, då ärendes föredragning icke ankommer på någondera av dem, av landskamreraren och vederbörande föredragande gemensamt. Yppas skiljaktiga meningar, avgöres ärendet i enlighet med landssekreterarens eller landskamrerarens åsikt (5 45 i gällande instruktion). Enligt ett i Finland under år 1935 upprättat förslag till förordning om länsstyrelse föreslås icke någon förändring i grunderna för bestämmelserna om beslutanderätt i landshövdingens frånvaro. Avgörande skall tillkomma två in samma avdel- ning tjänstgörande, av vilka den ene i regel skall vara avdelningschef (läns- rådet respektive landskamreraren). Om länsrådet ej deltager i ärendes hand— läggning, varom bestämmelse kan meddelas i arbetsordning, skall om före— dragandena äro av olika mening ärendet avgöras enligt den föredragandes mening, som berett ärendet.

I vårt land har för underlättande av arbetet och beredande av möjlighet för två i ärendet väl insatta tjänstemän att under landshövdingens frånvaro träffa avgörande i ärenden vid åtskilliga länsstyrelser tillämpats det förfa— ringssättet, att två befattningshavare å samma avdelning handlagt och be- slutat i vissa ärenden, t. ex. exekutiva auktioner och fördelningsärenden samt sammanräkning av röster vid allmänna val. För åstadkommande härav har det emellertid varit nödvändigt, att länsstyrelsen förordnat en tjänsteman, i regel den som biträtt vid ärendets beredning, att i egenskap av tjänstför— rättande avdelningschef å den avdelning, till vilket ärendet icke hört, eller i den— nes ställe handlägga visst ärende eller viss grupp av ärenden. Beslutanderätten har sålunda utövats formellt av två till olika avdelningar hörande tjänstemän men faktiskt av två å samma avdelning tjänstgörande. Det torde icke kun— na bestridas, att handläggning av ärenden på nu nämnt sätt erbjuder vissa

• Sida 87
•  Original

företräden framför det i gällande instruktion för ifrågakomna fall avsedda tillvägagångssättet.

Utredningen finner för sin del det nuvarande systemet för föredragning av ärenden i landshövdingens frånvaro lida av vissa allvarliga brister. Emot nu gällande ordning kan framförallt anmärkas, att avdelningschefen å den ena av länsstyrelsens båda avdelningar eller hans ställföreträdare på grund där— .av, att hans tid är upptagen framför allt av den egna avdelningens göromål, i regel icke är i stånd att ägna tillräcklig tid och uppmärksamhet åt såda- na ärenden från den andra avdelningen, i vilkas avgörande han enligt in- struktionen måste deltaga. De båda avdelningarnas göromål äro helt olika och därav blir en följd, att den ena avdelningens tjänstemän icke alltid upp- rätthålla tillräckligt ingående kunskaper å den andra avdelningens område för att utan tidsutdräkt kunna bilda sig en självständig mening rörande dit— hörande ärenden. Föredragningen kan därför i regel endast bliva en ren formalitet. Att så är förhållandet kan i viss mån förklaras därav, att läns— styrelsens beslut i dylika fall vid skiljaktiga meningar bestämmes av före- dragandens mening.

Därest beslutanderätten i ärenden, i vilka annan än avdelningschefen är föredragande, skall utövas av föredraganden och vederbörande avdelnings— chef. måste uppenbarligen länsstyrelsens beslut vid skiljaktiga meningar kom- ma att bestämmas av avdelningschefens mening. Denne måste på grund här— av komma att grundligare taga del av de ärenden, som föredragas för ho- nom å den egna avdelningen än vad han för närvarande kan hava anled- ning göra beträffande ärenden från den andra avdelningen. Härigenom er- hålles större garanti för att prövningen alltid sker med önskvärd erfarenhet och mognad i omdömet än vad nu är fallet, då ärenden i stor omfattning! faktiskt avgöras av underordnade befattningshavare, vilket icke kan anses tillfredsställande ur rättssäkerhetens och lämplighetsprövningens synpunkt. Visserligen torde det vara vanligt att de olika föredragandena samråda med annan föredragande på samma avdelning vid beredning av ärenden av mera invecklad natur, men ansvarig för beslutet blir endast föredraganden själv vid .Sidan av vederbörande tjänsteman på den andra avdelningen. Den med vil- ken samråd ägt rum blir däremot icke ansvarig. En både reellt och for- mellt bättre ordning synes vara att, när landshövdingen är frånvarande, che- fen å vederbörande avdelning inträder som beslutande tillsammans med den föredragande i ärenden, vari landshövdingens beslutanderätt icke delegerats till tjänsteman. l ärenden, vari beslutanderätten delegerats, bör givetvis även i landshövdingens frånvaro beslutanderätten utövas av vederbörande tjänsteman. Denne bör dock kunna påfordra, avdelningschef, att den andre avdelningsche— fen, och annan föredragande, att avdelningschefen å samma avdelning del— tager i beslutet. Dessa kunna i så fall ic-ke undandraga sig deltagande. Såsom nedan angives, bör avdelningschef alltid kunna övertaga handläggning av

• Sida 88
•  Original

ärende, som tillhör annan föredragande. Befogenhet för avdelningschef att i landshövdingens frånvaro påkalla föredragning av ärende, vari tjänsteman å samma avdelning äger ensam meddela beslut, synes på grund härav icke behövlig. Att tillerkänna avdelningschef å andra avdelningen sådan befo- genhet, torde icke böra ifrågakomma.

Att med bibehållande av avdelningschefernas samtliga nuvarande arbets- uppgifter införa obligatorisk föredragning inför avdelningscheferna torde emellertid icke låta sig göra. I detta sammanhang må erinras om att inrättan- det genom 1917 års reform av länsassessorstiänsterna avsåg att bereda lättnad ] arbetsbördan för avdelningscheferna, vilka ditintills instruktionsenligt varit föredragande i samtliga ärenden var för sin avdelning. Genom nämnda re— form befriades avdelningscheferna från föredragningsskyldighet i åtskilliga ärenden. Genom att länsassessorerna eller andra föredragande hava överta— git föredragningsskyldigheten beträffande ett flertal grupper av ärenden, har anledning icke funnits för vederbörande avdelningschef att deltaga i hand— läggningen av de ärenden, som undantagits från hans föredragningsskyldig- het. Det torde därför icke alltid kunna förutsättas, att vederbörande avdel- ningschef i detalj behärskar alla de stora grupper av ärenden, som äro undantagna från hans dagliga handläggning. Föredragning i landshövding- ens frånvaro inför avdelningschefen, kommer uppenbarligen att medföra, att avdelningscheferna få att handlägga ärenden, som tidigare överflyttats från avdelningscheferna till länsassessorerna och andra föredragande. Det kan därför antagas, att avdelningschefernas arbetsbörda kommer att i icke obe- tydlig grad öka. Denna ökning av arbetsbördan kommer givetvis att bliva olika vid oli-ka länsstyrelser, då den kommer att, utom å länsstyrelsens ar- betstunga, bero på i vilken utsträckning landshövdingarna av olika anled— ningar bliva hindrade att taga del i ärendenas handläggning. Föredragning i landshövdingens frånvaro inför avdelningschefen å samma avdelning torde därför icke kunna genomföras utan att avdelningscheferna samtidigt befrias från åtskilliga av de göromål, som för närvarande åligga dem. Utredning- ens förslag beträffande föredragningens ordnande innebär emellertid, att av- delningscheferna i icke obetydlig omfattning skola befrias från ärenden, som de för närvarande hava att föredraga. Vidare bör bemärkas, att chefen för den ena avdelningen icke vidare skall behöva deltaga i handläggningen av ärenden, som å den andra avdelningen föredragas av annan föredragande än avdelningschefen. Än vidare bör observeras, att en mängd ärenden, som för närvarande icke få avgöras utan föredragning, enligt utredningens för- slag skola avgöras av vederbörande tjänsteman utan föredragning. Dessa ärenden komma således i regel icke alls att belasta avdelningschefen, om den ifrågasatta ordningen för fattande av beslut i landshövdingens frånvaro ge— nomföres. Under angivna förhållanden torde det icke behöva befaras att

• Sida 89
•  Original

avdelningschefernas arbetsbörda blir för stor, därest beslutanderätten i lands- hövdingens frånvaro lägges hos föredraganden och dennes avdelningschef.

Beträffande därefter beslutanderätten i landshövdingens frånvaro i ären- den, som vederbörande avdelningschef har att själv föredraga, synas de skäl, som anförts till stöd för lämpligheten av att beslutanderätten i ärenden, i vilka annan än avdelningschefen är föredragande, utövas av två tjänstemän å den avdelning, dit ärendet hör, närmast tala för samma ordning för ut- övande av beslutanderätten i nu förevarande fall. Eventuellt skulle föredrag- ningsskyldigheten i ärenden, vari avdelningschefen är beslutande, under lands- hövdingens frånvaro kunna nedflyttas å närmast lägre föredragande, så att föredragningsskyldigheten komme att fullgöras av länsassessom inför avdel— ningschefen. Möjligen skulle dylika ärenden kunna avgöras av vederbörande avdelningschef i närvaro av annan föredragande, som avdelningschefen för ändamålet tillkallade. Sistnämnda förfaringssätt skulle leda till att ärendena komme att avgöras i regel av avdelningschefen och den, som biträtt vid ärendets beredning. Lämpligheten av att låta underordnad tjänsteman del- taga i avgörandet av ärenden, i vilka föredragningsskyldighet åligger avdel- ningschef, kan emellertid ifrågasättas. Härtill kommer, att avdelningsche- fernas föredragning framdeles kommer att omfatta huvudsakligen särskilt viktiga frågor, däribland frågor som äro av beskaffenhet att de enligt utred— ningens förslag böra avgöras i närvaro av båda avdelningscheferna. I dylika viktiga frågor kan föredragningen icke bliva en formalitet. De båda avdel- ningschefernas på verklig överläggning grundade samråd torde få anses in— nefatta ett värde, som är förtjänt att tagas till vara. Det torde därför få anses riktigast, att beslutanderätten under landshövdingens frånvaro i nu ifrågavarande ärenden bibehålles hos landssekreteraren och landskamreraren gemensamt. Genom en sådan ordning för dessa ärendens avgörande kommer fortfarande i viss utsträckning kontakten mellan de olika avdelningarna att upprätthållas, vilket icke saknar betydelse.

Vid skiljaktiga meningar mellan landssekreteraren och landskamreraren bör föredragandens mening gälla såsom länsstyrelsens beslut.

Vid de tillfällen, då beslutanderätten icke av landshövdingen utövas, böra, liksom nu är fallet, vissa åtgärder beträffande återbesättande av tjänst icke få vidtagas. Emellertid kunna även andra ärenden vara av den vikt, att landshövdingen vill förbehålla sig beslutanderätten. Sådana ärenden böra givetvis icke få avgöras i landshövdingens frånvaro, så framt icke sådant påkallas av ärendets synnerligen brådskande beskaffenhet.

På grund av vad sålunda anförts föreslår utredningen, att bestämmelserna om beslutanderätt i landshövdingens frånvaro erhålla den lydelse, som fram— går av 5 23 i instruktionsförslaget.

• Sida 90
•  Original

XIV. Expeditioners underskrivande.

Jämlikt & 63 i gällande landshövdinginstruktion underskrivas från länssty- relsen utgående expeditioner på följande sätt:

expedition i ärende, som föredragits inför landshövdingen: av landshöv- dingen och den eller dem, som jämte honom deltagit i ärendets handlägg— ning;

expedition i ärende, som föredragits i landshövdingens frånvaro: »På läns— styrelsens vägnar» av föredraganden och den avdelningschef, som jämte ho— nom deltagit i handläggningen; samt

expedition i ärende, som avdelningschef eller annan föredragande handlagt utan föregående föredragning: av föredraganden »På tjänstens vägnar».

Sistnämnda sätt för underskrift av expedition har avseende å i 5 51 gäl- lande landshövdinginstruktion berörda, huvudsakligen för ärendes beredande till föredragning erforderliga expeditionsåtgärder, som vederbörande föredra- gande äger företaga utan föregående föredragning.

Utredningens förslag att till vederbörande tjänsteman delegera rätten att meddela slutliga beslut i vissa ärenden påkallar särskild föreskrift angående underskrivande av expedition i sådant ärende. Till skillnad från de expe- ditioner, som föredraganden äger utfärda på tjänstens vägnar för beredning av ärendena, torde expedition, som innefattar slutligt beslut, böra under— skrivas av vederbörande tjänsteman »På länsstyrelsens vägnar». Expedi- tioner i ärenden, som avdelningschef eller annan föredragande handlagt utan föregående föredragning, och vilka expeditioner icke innefatta slutliga beslut, böra liksom nu underskrivas av honom »På tjänstens vägnar». Protokoll eller protokollsutdrag bör liksom för närvarande är fallet underskrivas av proto- kollsföraren.

Olika praxis synes vara rådande för underskrift av expedition i ärende, som föredragits i landshövdingens frånvaro. Sådan expedition skall, såsom ovan nämnts, enligt gällande instruktion underskrivas av föredraganden och den avdelningschef, som jämte honom deltagit i handläggningen. Vid vissa länsstyrelser har bestämmelsen tillämpats på det sätt, att av de i beslutet deltagande den i tjänsten äldre skrivit sitt namn under orden »På länssty- relsens vägnar» framför den yngre tjänstemannens namn, även om den se- nare varit föredragande. Vid andra länsstyrelser åter har föredragandens namn alltid tecknats till vänster från läsaren sett om namnet å den avdel— ningschef, som jämte föredraganden deltagit i handläggningen. Sistberörda sätt för underskrift av expedition synes stå bäst i överensstämmelse med ordalagen i instruktionen och är utan tvekan ur praktisk synpunkt att förorda. Detta sätt för underskrift bör därför komma till användning, då expedition i lands- hövdingens frånvaro utfärdas i ärende, vari avdelningschef är föredragande.

Underskrivandet av expedition i ärende, som i landshövdingens frånvaro

• Sida 91
•  Original

avgjorts av föredraganden och vederbörande avdelningschef, torde med hän- syn till att båda befattningshavarna utöva beslutanderätt böra ske på det sätt, att båda teckna sitt namn under orden »På länsstyrelsens vägnar», av- delningschefen framför föredraganden. Därest jämväl avdelningschef å andra avdelningen i undantagsfall närvarit vid avgörandet, böra alla tre underteck- na expeditionen.

Vid åtskilliga länsstyrelser har länge tillämpats särskild ordning för un- dertecknande av mindre betydande kungörelser, som skola intagas i tidning- ar. För nedbringande av tryckningskostnaderna hava sådana kungörelser endast undertecknats med ordet »Länsstyrelsen». Givetvis har i koncept till kungörelserna gjorts anteckning angående de för kungörelsens utfär- dande ansvariga. Den praxis, som sålunda utbildats, synes böra fastslås i instruktionen. Expedition, som utfärdas genom telegram, synes kunna under- tecknas på enahanda sätt.

För beredande av lättnad för vederbörande föredragande torde dessa, så- som nedan närmare kommer att utvecklas, böra beredas möjlighet att upp- draga åt underordnad tjänsteman att medelst remiss eller särskild skrivelse infordra förklaringar, upplysningar eller yttranden, som för ärendes bere- dande till föredragning finnes erforderliga, ävensom besvara förfrågningar. Remisser och skrivelser, som handlagts i nu nämnd ordning, böra förses med underskrift »enligt uppdrag» och vederbörande tjänstemans namnteck— ning.

Underskrivandet av expeditioner kan således äga rum och namnteckning- arna därvid anbringas på följande sätt:

1. Landshövdingen 5. På länsstyrelsens vägnar: Föredraganden Avdel- Före— Avdelningsche- _, _ nings- dragan- fen å andra 2— F" (1 Laåidshovråmåeln. l i _, chefen den avdelningen ore ragan e v e ningsc1e en a . .. .. _ ' . . , . o. Pa länsstyrelsens vagnar. avdelningschef andra avdelningen Föredragandeu 3. På länsstyrelsens vägnar: 7. Länsstyrelsen. Föredragande Avdelningschefen ä & på tjänstens vägnar; avdelningschef andra avdelningen Föredraganden 4. På länsstyrelsens vägnar: 9. Enligt uppdrag: Avdelningschefen Föredraganden Underordnad tjänsteman Bestämmelser härom återfinnas i % 36 av instruktionsförslaget.

XV. Föredragningeus ordnande.

Enligt landshövdinginstruktionen förutsättes som regel icke andra föredra— gande i länsstyrelserna än avdelningscheferna och länsassessorerna. Innehava— re av länsnotarie- och länsbokhållaretjänst kan emellertid enligt instruktionen undantagsvis inträda såsom föredragande. Härför fordras emellertid,-att Kungl. Maj:t därom särskilt förordnar. Länsnotaries och lvänsbokhållares föredrag- ningsskyldighet förutsättes vara allenast mindre omfattande. Det förutsättes

• Sida 92
•  Original

jämväl, att länsnotarie och länsbokhållare icke skola vara fullt sysselsatta med fullgörande av föredragningsskyldighet beträffande de grupper av ärenden, som anförtros åt dem. Enligt instruktionen är nämligen deras huvudsakliga upp- gift, länsnotariens att biträda vid de till landskansliet hörande göromål och länsbokhållarens att verkställa på .landskontoret ankommande räkenskaps- granskning.

Beträffande fördelningen mellan avdelningschef och vederbörande länsasses- sor av dem åliggande föredragningsskyldighet meddelades närmare föreskrifter genom Kungl. Maj:ts brev den 31 december 1918 till länsstyrelserna i samt- liga län med undantag av Gotlands län. Genom samma brev förordnades, att i tre län länsnotarie och i ett län länsbokhållare finge bereda, föredraga och till expedition befordra vissa grupper av ärenden.

Enligt denna fördelningsplan hade länsassessor å landskansliet bl. a. att bereda, föredraga och till expedition befordra ärenden angående böters för- vandling, sammanläggning och verkställighet av straff utom så vitt rörde ut- tagande av böter, angående dels tillsynen över kronohäkten samt stads- och häradsfängelser, häktades inställande till rannsakning eller förhör och deras förflyttning för sådant ändamål ävensom vad i övrigt länsstyrelsen å landskan— sliet ålåge i avseende å fångvården inom länet, dels ock länsstyrelsens befatt- ning med tillsynen över villkorligt frigivna, angående lösdrivares och alkoholis- ters behandling samt uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försum— made barn, vidare åtskilliga ärenden rörande försvarsväsendet och därmed sammanhängande frågor, ärenden angående fattigvården inom länet, de till handels-, försäkrings— och föreningsregistren hörande ärenden, jordbrukskassors och centralkassors godkännande ävensom ärenden angående tillverkning, upp- lag och försäljning av explosiva ämnen och eldfarliga oljor, transport av explosiva ämnen samt tillverkning och försäljning av giftiga ämnen. I några län hade enligt samma fördelningsplan länsassessorn en avsevärt vidsträcktare föredragningsskyldighet. omfattande bland annat flertalet överexekutorsgöro— mål och vissa frågor enligt lagen om barn utom äktenskap. Länsnotaries före- dragningsskyldighet, där sådan förekom, omfattade bl. a. fattigvårdsmål. Be- träffande föredragningsskyldigheten å landskansliet i Stockholms län gälla särskilda bestämmelser jämlikt nådigt brev den 31 maj 1918. Enligt dessa bestämmelser hade länsassessorn å landskansliet att handlägga bl. a. ärenden angående exekutiv försäljning av fast egendom, angående fastighetsbildning i stad och stadsplaner samt fastställande av tomtindelningar, byggnadsordningar, brandordningar och hälsovårdsordningar samt föreskrifter enligt ordningsstad- gan för rikets städer, angående allmänna vägar och skjutsväsendet, angående gästgiveri, hotell- och pensionatrörelse, angående taxor å ha—mnavgifter och grundpenningar samt kanal-, bro- och färjeavgifter med flera dylika avgifter. Länsnotariens föredragningsskyldighet omfattade åtskilliga av de till läns- assessors i övriga län handläggning hörande ärenden.

• Sida 93
•  Original

Länsassessor å landskontor hade enligt Kungl. Maj:ts förberörda brev den 31 december 1918 att på liknande sätt bereda, föredraga och till expedition befordra ärenden angående inkvartering, förplägning, furagering och skjuts under truppers tåg samt åtgärder för kronoeffekters forslande, där sådant skulle ske medelst skjuts, angående jordavsöndring, avgäldssättning samt man— tals fördelning, vissa ärenden angående mantalsskrivning samt prövning av besvär över kommunalutskylders debitering, ärenden angående arrende- och saluvärdering å kronans domäner, utarrendering av eller tillsyn över dessa domäner samt deras avyttring. utarrendering av prästerskapet eller kyrkor anslagen jord och om optionsrätt till sådant arrende samt frågor om bort— förande av foder från viss fastighet, angående tvister i visst fall mellan församling och prästerskap rörande ecklesiastika boställens åbyggnad, tvister om huru och till vilket belopp prästerskapets och kyrkobetjäningens samt folk- skollärares löningsrättigheter skulle utgöras, ävensom angående kungsskjuts och i vissa fall kronoskjuts samt vissa ärenden rörande dikning och annan avledning av vatten.

Föredragningen m. nr. av vissa utav de sålunda angivna ärendena bl. a. domänärenden och ärenden angående jordavsöndring skulle emellertid i Malmö- hus län åligga en länsbokhållare.

Den sålunda gjorda uppdelningen av föredragningsskyldigheten har emellertid visat sig icke vara tillräcklig för en tillfredsställande handläggning av ärendena. Den i det föregående ådagalagda stora ökning i arbetsmängden, som efter 1918 ägt rum, har givetvis i hög grad inverkat ä föredragandenas arbetsbörda. Den genom nådiga brevet den 31 december 1918 fastställda fördelningsplanen för föredragningsskyldighetens fullgörande å landskanslien har därför i allmän- het icke kunnat följas. Vid samtliga länsstyrelser utom fem har efter 1918 iöredragningsskyldighct, som enligt 1918 års fördelningsplan ålåg avdelnings— chef eller länsassessor, överflyttas å länsnotarie och detta i sådan utsträck— ning, att länsnotarierna hava blivit i väsentlig grad sysselsatta med fullgörande av föredragningsskyldigheten. Genom av Kungl. Maj:t utfärdade special- bestämmelser för särskilda län har genom överflyttning den genom förenämnda nådiga brev föreskrivna fördelningsplanen för föredragningsskyldigheten i hög grad rubbats. Överflyttningen av föredragningsskyldighet från landssekrete— rare och länsassessor har emellertid icke skett efter enhetlig grund vid de särskilda länsstyrelserna utan en mängd olika kombinationer hava begagnats. På grund härav kan föredragningsskyldighet beträffande ärende av samma art för närvarande åligga i ett län avdelningschef men i annat län läns— notarie.

För ordnande av föredragningsskyldigheten hava länsstyrelserna begagnat även en annan utväg. Såsom i annat sammanhang framhållits, hava särskilt avdelningscheferna för fullgörande av föredragningsskyldighet eller dem eljest åliggande tjänstearbete tvingats att, i vissa fall i mycket stor utsträckning,

• Sida 94
•  Original

begagna s. k. partiell ledighet. Härigenom har antalet föredragande under tiden för den partiella ledigheten ökat.

Genom den förskjutning av föredragningsskyldigheten från högre till lägre befattningshavare, som på nu nämnda sätt ägt rum, hava icke-ordinarie be- fattningshavare kommit att tjänstgöra såsom föredragande i mycket stor om- fattning och avgörandet i landshövdingens frånvaro av viktiga ärenden har således faktiskt träffats av befattningshavare utan ordinarie ställning.

Utredningen håller före, att ett stadigvarande ordinarie arbete principiellt bör så långt som möjligt ombesörjas av ordinarie personal. Det kan icke anses vara överensstämmande med sunda förvaltningsrättsliga principer, att en underordnad tjänsteman i icke-ordinarie anställning göres behörig att med— dela beslut i myndighetens namn på sätt vid länsstyrelserna måst ske. De tjänstemän, som vid länsstyrelserna erfordras för fullgörande av stadigvarande föredragningsskyldighet, böra därför erhålla en ställning som motsvarar det ansvar, som åligger dern. Utredningen förmenar, att sådana anordningar böra vidtagas, att föredragningsskyldighet vid länsstyrelserna nor-malt ombesörjes av ordinarie tjänstemän, samt att det antal föredragande, som vid sidan av avdelningschefen få full sysselsättning året runt såsom föredragande, böra givas Iänsassessors tjänsteställning.

Till frågan om ordnandet av den föredragningsskyldighet, som därutöver erfordras för mötande av tillfällig arbetsökning, återkommer utredningen längre fram.

Vid beräkning av antalet lånassessorer bör med föredragning likställas där- med i vikt jämförliga göromål, exempelvis taxeringsarbete, som i landskam- rerarens ställe av annan utföres. l län, där dylikt arbete tillika med övriga göromål giver arbete året om för en ytterligare länsassessor, bör en sådan tjänst nyinrättas.

Avvägningen av de olika föredragandenas åligganden bör ske så, att med eftersträvande av största möjliga jämnhet i arbetsfördelningen ärenden av större vikt eller fordrande mera mogen erfarenhet handläggas av avdelnings- chef, övriga av länsassessor. Från avdelningscheferna böra avlastas åtskilliga dem nu åliggande göromål. Vid flertalet landskanslin och vid några lands- kontor kan föredragningsskyldigheten uppenbarligen icke fullgöras av avdel- ningschefen och en länsassessor utan två eller flera länsassessorstjänster er- fordras. Mellan länsassessorerna bör föredragningsskyldigheten så fördelas. att viktigare ärenden, vari landshövdingens beslutanderätt delegerats till före— dragande tjänsteman ävensom andra ärenden, krävande större omdöme, till- delas den mest kvalificerade länsassessorn och enklare ärenden den eller de andra.

Om de olika slag av ärenden, som förekomma i en länsstyrelse, skulle för var avdelning uppföras å förteckning, där ordningsföljden bestämdes efter deras vikt och det omdöme och skicklighet, som för handläggningen krävdes,

• Sida 95
•  Original

skulle med hänsyn till de olika länsstyrelsernas högst skiftande arbetsbelast- ning gränsen för ärenden, som borde förbehållas avdelningschefen, komma att sättas väsentligt olika. I de stora länen måste således avdelningscheferna få mindre grupper av ärenden än i de mindre länen. Även inom samma län kunna förhållandena i icke obetydlig grad ändra sig år från är, beroende dels på befattningshavarna, dels på ärendenas växlande beskaffenhet. Starka skäl ta— la sålunda för att låta fördelningen av föredragningsskyldigheten mellan befatt— ningshavarna verkställas av vederbörande länsstyrelse. Härigenom skulle vinnas fördelen av en mjuk och smidig anpassning efter olika förhållanden. Efter utfärdande av gällande instruktion har även bemyndigande att efter eget beprövande i viss utsträckning verkställa fördelning av föredragningsskyldighet mellan olika föredragande å landskansli meddelats några länsstyrelser. Över— lämnande åt länsstyrelserna att, liksom andra ämbetsverk, genom arbetsort!- ningar meddela bestämmelser angående arbetsfördelningen mellan befattnings- havarna synes stå i god överensstämmelse med riksdagens revisorers utta- lande i berättelsen till 1935 års riksdag angående åtgärder till åstadkommande av minskat behov av s. k. partiella ledigheter. Utredningen anser sig på grund härav böra förorda frångående av nuvarande ordning för fastställande av arbetsfördelningen mellan föredragandena. Till förhindrande av ojämnheter likartade länsstyrelser emellan och för åstadkommande av största möjliga en- hetlighet i nu förevarande avseende synes det emellertid lämpligt, att Kungl. Maj:t lämnar anvisningar för huru arbetsfördelningen mellan föredragande i princip bör verkställas. Vidare torde länsstyrelserna böra till chefen för social- departementet anmäla beslut angående fastställelse av arbetsordning och änd- ring däri med angivande beträffande vissa ärenden, som kunna anses vara av betydelse för bedömande av arbetsbördan, av antalet enligt senaste arbets- redogörelse.

l arbetsordning kunna givetvis de föreskrifter, som eljest anses erforderliga angående arbetet vid länsstyrelsen, dessutom intagas.

Förerlragningsskyldighet kan för närvarande i viss omfattning åläggas läns- notarie och länsbokhållare. Även om utredningen anser, att föredragande i princip bör innehava minst länsassessors tjänsteställning, torde möjligheten att utnyttja länsnotarie och länsbokhållare för viss mindre omfattande före- dragning böra bibehållas. Tillfällig anhopning av göromål eller förekomsten av något eller några mera tidsödande ärenden kunna nödvändiggöra, att, till förhindrande av dröjsmål med löpande ärendens handläggning, lättnad i arbets— bördan beredes avdelningschef eller länsassessor. Sådan lättnad i arbetsbör- dan synes kunna åstadkommas därigenom, att avdelningschef eller länsassessor berättigas att till den, som uppehåller länsnotarie- eller länsbokhållaretjänst, för föredragning eller avgörande överlämna vissa ärenden av enkel beskaffenhet, vilkas handläggning normal-t tillhör avdelningschef eller länsassessor. Till förhindrande av att denna möjlighet till vinnande av lättnad i arbetsbördan

• Sida 96
•  Original

obehörigen utnyttjas, torde Kungl. Maj:t vid meddelande av anvisningar för upprättande av arbetsordningar böra angiva de grupper av ärenden. inom vilka föredragningsskyldighet på nu nämnt sätt skall kunna uppdragas åt läns- notarie eller länsbokhållare, varefter för varje länsstyrelse dessa grupper upp— räknas i arbetsordningen. Dylik överflyttning av arbetsuppgifter på underord- nad bör enligt utredningens förmenande ske allenast där så erfordras för arbetets jämna gång eller således under vissa tidsperioder. Länsstyrelsen bör bestämma den tid, varunder sådan överflyttning i varje särskilt fall skall komma ifråga. Givet är, att överflyttning samtidigt kan omfatta såväl avdel— ningschef som länsassessor enligt arbetsordningen normalt åliggande ärenden.

Utredningen har uppgjort ett utkast till arbetsordning, intaget såsom bilaga C och avsett att tjäna till ledning vid uppgörande av arbetsordningar. Däri angivna fördelning gör icke anspråk på att kunna gälla för någon viss läns- styrelse, enär förhållandena vid de särskilda länsstyrelserna äro synnerligen skiftande. I detta utkast till arbetsordning har utredningen upptagit ärenden, som under ovan angivna förutsättningar synas kunna uppdragas åt länsnotarie och länsbokhållare att handlägga.

Det kan tänkas, att visst ärende inom de för länsassessor enligt arbetsord- ningen avdelade grupper av ärenden någon gång kan anses böra föredragas och expedieras av avdelningschefen. Denne bör på grund av sin ställning städse vara oförhindrad att, när han så finner lämpligt, själv övertaga hand- läggningen av ärende, som eljest skolat på annan föredragande ankomma. I de specialbestämmelser, som efter 1918 för vissa länSStyrelser utfärdats an- gående fördelning av föredragningsskyldig—heten å landskanslien, har också Kungl. Maj:t förklarat, att landssekreteraren skulle vara oförhindrad att bereda, föredraga och till expedition befordra ärende, som enligt fördelningsplanen tillhörde länsassessors eller länsnotaries handläggning. Motsvarande bestäm— melse torde böra stadgas för samtliga länsstyrelser och dessas båda avdel- ningar. Utredningen föreslår därför, att i instruktionen intages bestämmelse om att avdelningschef skall äga rätt att, när helst han därtill finner anledning, övertaga handläggning av ärende, som eljest skolat ankomma å annan före- dragande.

Om de i arbetsordning för länsstyrelse för normala fall givna bestämmelser angående föredragningsskyldighetens fördelning alltid skulle iakttagas, torde emellertid vid skilda tillfällen bästa möjliga arbetsfördelning icke kunna upp- nås. Arbetsfördelningen bör givetvis i möjligaste mån avpassas efter de väx- lande förhållanden, som kunna inträffa. Om exempelvis antalet mål och ären— den, som höra till en befattnings-havares handläggning, vid visst tillfälle ökas under det en annan föredragandes arbets—belastning samtidigt minskas, bör möj- lighet finnas att utjämna arbetsbördan mellan de ordinarie föredragandena. Handläggnin—gen av visst ärende av större omfattning kan behöva anförtros åt viss person, oavsett innehavd tjänst. För närvarande föreligger sådan möj-

• Sida 97
•  Original

lighet till jämkning i föreskriven föredragningsskyldighet. I ovannämnda nå- diga brev den 31 december 1918 angående fördelning av föredragningsskyldig— heten förklarades nämligen att, där länsstyrelse med hänsyn till särskilda för— hållanden inom länet eller eljest för arbetets jämna gång skulle så firma lämpligt, ägde vidtaga viss jämkning i fördelningen av föredragningsskyldig- heten i huvudsaklig överensstämmelse med därvid i nådiga brevet följda grun— der. Enligt vissa av de för särskilda länsstyrelser sedermera givna bestå-m- melser angående fördelning av föredragningsskyldigheten å landskanslien har Kungl. Maj:t också förklarat, att länsstyrelsen ägde att, oberoende av vad som bestämts rörande fördelningen av ärendenas föredragning, förordna viss föredragande att föredraga och till expedition befordra ärende, som eljest icke skulle tillhöra dennes föredragning. Bestämtmelse av samma innebörd synes böra givas för ordnande av föredragningen vid samtliga länsstyrelser.

Båda här förut omnämnda åtgärder till lättnad av arbetsbördan, överflytt- ning av enklare ärenden till länsnotarie respektive länsbok-hållare samt jämk- ning mellan de ordinarie föredragandena, böra givetvis samtidigt kunna komma till användning.

Den lättnad i arbetsbördan. som på sätt ovan angivits, kan beredas avdel- ningschef och länsassessor, torde dock icke under alla förhållanden vara till- fyllest. Under vakans å landshövdingeäxmbetet eller om landshövding längre tid på grund av sjukdom, tjänstledighet eller eljest är hindrad att deltaga i ämbetsgöromålen, under vilka förhållanden länsassessorernas och i förkom— mande fall länsnotariernas respektive lwänsbokhållarnas föredragning enligt ut- redningens förslag skall ske inför avdelningschefen, kommer givetvis avdel— ningschefernas arbetsbörda att väsentligt öka. Men även andra omständig- heter, såsom särskild arbetsanhopning, beredning av ett visst ärende, tjänste- resa eller dylikt och, vad landskamreraren beträffar, särskilt taxeringsgöromål, kunna nödvändiggöra, att avdelningscheferna för att icke oskäligen hetungas, behöva beredas lättnad i arbetsbördan på så sätt, att föredragningsskyldighet beträffande flertalet grupper av ärenden överflyttas å annan föredragande och dessas antal fördenskull utökas.

Hur väl man än må söka avväga och tillgodose det ordinarie behovet av föredragandekrafter, kan man icke helt utesluta möjligheten av en dylik tillfällig utökning av föredragandenas antal. Därförutan skulle äventyras be- hörigt fullgörande av länsstyrelserna åliggande arbetsuppgifter.

Dylik utökning hava länsstyrelserna hittills kunnat åstadkomma genom till- lämpning av avlöningsreglementets bestämmelser om s. k. partiell ledighet och ovannämnda nådiga brev den 1 februari 1929 angående landskamrerares ledighet för taxeringsarbete, varvid i allmänhet vikariatsersättning utgått.

På sätt utredningen i annat sammanhang framhållit, bör emellertid möjlighet till utökning av antalet föredragande kunna beredas utan ökad utgift för stats- verket genom införande i instruktionen av bestämmelse om skyldighet för

• Sida 98
•  Original

tjänsteman i lägre lönegrad att fullgöra föredragning eller bestrida göromål, som ankomma på befattningshavare i högre lönegrad. På sådant sätt kom-mer enligt utredningens förmenande rätten till den med förordnande å högre tjänst under 5. k. partiell ledighet hitintills förbundna vikariatsersättningen att bort- falla.

Utredningen föreslår i sådant avseende stadgande i instruktionen om skyl- dighet för länsassessor samt länsnotarie och länsbokhållare, såväl ordinarie som icke—ordinarie, att, där särskilda omständigheter påkalla avvikelser från i arbetsordningen meddelade föreskrifter röran-de ärendenas fördelning eller således då länsstyrelsen för arbetets jämna gång finner tillfällig ändring av arbetsordningens föreskrifter om arbetsfördelningen erforderlig, utan avseende å vad härom blivit bestämt, bestrida göromål, som enligt arbetsordningen åvila annan befattningshavare å samma avdelning. Genom sådan i instruktionen stadgad skyldighet att i angivna fall fullgöra göromål, som i första hand åligga annan befattningshavare, torde göromålen icke kunna anses vara uppdelade i sådana, som åvila befattningshavare i högre och lägre lönegrad. Med envar befattning, varom här kan bliva fråga, måste anses vara förenad skyldig- het att fullgöra föredragning beträffande vilka ärenden som helst. Införandet av dylik skyldighet utesluter därför enligt utredningens förmenande möjligheten att utbetala vikariatsersättning under tid, då arbetsfördelningen blir annan än den i arbetsordningen angivna. Arbetet utföres nämligen icke på grund av vikanatsförordnande utan jämlikt beslut om ändrad fördelning av arbetet, vari vederbörande är skyldig finna sig enligt instruktionen.

Tillämpning av avlöningsreglementets bestämmelser om partiell ledighet och vikariatsersättning därvid bör följaktligen icke vidare förekomma inom läns— styrelserna.

Däremot kommer uppenbarligen vikariatsersättning alltjämt att utgå i så- dana fall, då någon tjänsteman icke är i tjänstgöring, såsom vid semester och tjänstledighet på grund av sjukdom eller av annan anledning och vikarie å befattning inom högre lönegrad således måste förordnas.

I detta sammanhang må ock, i anledning av statsrevisorernas uttalanden, beröras frågan om och i vad män i enlighet med 18 å i avlöningsreglementet un- der tid, då arbetsfördelningen blir en annan än den normala, avdrag å avlö— ning åt befattningshavare, från vilken vissa arbetsuppgifter avlyftas, för sådan tid må äga rum. Då det emellertid i förevarande fall icke är fråga om in- skränkning i tjänstgöringstiden utan befattningshavaren är i full tjänstgöring, bör något avdrag å avlöningen icke ske, utan befattningshavaren bibehållas vid oavkortade avlöningsförmåner. Från denna bestämmelse kan därför i före- varande sammanhang helt bortses.

Vid tillfällig ändring av fastställd arbetsfördelning, varom nu är fråga, bör avdelningschef alltid bibehållas vid honom åliggande tillsyn över göromålen å avdelningen och övervakandet, att befattningshavarna fullgöra sina skyl-

• Sida 99
•  Original

digheter liksom ock vid ansvaret för l ä 6 mom. 2 av instruktionen omför— mäld förteckning samt åliggandet att deltaga i beslut i landshövdings frånvaro.

Med dessa inskränkningar torde i de flesta fall arbetet komma att om- grupperas å samma sätt, som nu sker vid 5. k. partiell ledighet för avdel— ningschef. Länsassessorn kommer att övertaga landssekreterarens föredrag- ning med undantag av det ärende eller den grupp av ärenden, som föran— lett, att han behövt helt ägna sig däråt, samt länsnotarien länsassessors göro- mål och en icke-ordinarie länsnotarie vad den ordinarie utfört.

På enahanda sätt kommer det att gestalta sig å landskontoret. Vad sär- skilt beträffar det landskamreraren med biträde av tjänstemän å landskonto— ret åliggande bestyret med prövningsnämndsarbetet bliva länsassessorn och länsbokhållaren genom de föreslagna bestämmelserna i instruktionen pliktiga att utföra jämväl de göromål, som åligga landskamreraren i detta avseende. Vid utökning av antalet föredragande å landskontoret kan således länssty— relsen uppdela jämväl landskamrerarens arbete för prövningsnämnden mellan honom och övriga föredragande. Detta innebär, att länsstyrelsen icke så— som hittills vid behov av sådan uppdelning måste hos Kungl. Maj:t begära förordnande av biträdande landskamrerare jämlikt 16 5 taxeringsförordningen utan själv kan därom besluta. Bestämmelse om rätt till utökning av an- talet föredragande i den av Kungl. Maj:t fastställda instruktionen måste näm— ligen anses innefatta sådant medgivande, varom stadgas i 16 5 taxerings— förordningen.

Utökning av antalet föredragande kan undantagsvis komma att medföra, att länsbokhållare får meddela beslut i anordningsärenden. Detta är emellertid icke annat än vad redan nu kan förekomma under 5. k. partiell ledighet. Det är självklart, att länsbokhållare icke skall deltaga i sådana beslut om anordning, vilka han såsom länsbokhållare till- eller avstyrkt.

Givet är, att om den arbetsmängd, avdelningschefen bibehåller, är av den storlek, att länsassessorn skulle få förhållandevis ringa arbetsbörda, därest han finge lämna från sig samtliga sina göromål, han kan bibehållas vid någon del därav. Likaledes torde det kunna inträffa, att i fall, då två länsassessorer finnas, det kan vara lämpligt, att den yngre bibehålles vid sina göromål och länsnotarien tilldelas vad den äldre länsassessorn anses böra lämna från sig.

Beslut om huru arbetsfördelningen vid tillfällig anhopning för avdelnings— chef av göromål under året skall ske torde lämpligen kunna fattas i början av året att gälla tillsvidare, där ej annat bestämmes, och på så sätt, att uppdrag lämnas åt vederbörande befattningshavare att handlägga vissa i arbetsordningen angivna ärenden. I övrigt torde beslut härom böra fattas från fall till fall.

Tidigare under enahanda förhållanden förekommande åtgärder till utökning av antalet föredragande hava möjliggjort, att lön åt icke-ordinarie tjänste-»

• Sida 100
•  Original

män finge bestridas från anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordi- narie stat. Enligt av utredningen nu föreslagen anordning blir det icke fråga om något vikariat å ordinarie tjänst. Lön till icke—ordinarie befattningsha— vare skall således enligt förslaget alltid under nu ifrågavarande förhållan- den bestridas av de till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavarna an- visade anslagsmedlen. Då därjämte vikariatsersättning icke skall utgå vid på detta sätt förekommande utökning av antalet föredragande, blir möjligheten att utöka antalet föredragande begränsad genom tilldelningen av medel å nämnda anslagspost. Vid sådant förhållande har det icke synts utredning- en erforderligt, att, på sätt ifrågasatts, till viss tid för varje avdelning av länsstyrelse begränsa rätten att utöka antalet föredragande. Det lärer för övrigt vara omöjligt att med någon grad av säkerhet på förhand beräkna den tid, under vilken utökning av föredragandenas antal erfordras, då denna tid vad länsstyrelserna beträffar är beroende av mycket växlande faktorer, va- dan ett dylikt system måste medföra ofta nog påkommande framställningar till Kungl. Maj:t om rätt att överskrida sålunda fastställd tid. Angående den begränsning, som redan ligger i medeltilldelningen, vill utredningen särskilt framhålla, att i samma mån befattningshavare, som hava till huvudsaklig uppgift att biträda ordinarie föredragande, få den föredragning dessa utföra å sig överflyttad, deras förmåga att lämna biträde minskas, vilket givetvis i viss mån verkar återhållande i avseende å dylik överflyttning.

Härtill kommer, att om de ordinarie föredragandenas antal, såsom avsett är, beräknas så, att normal arbetsbelastning skall kunna av dem avverkas, bör utökning av antalet föredragande förekomma allenast vid vissa tillfällen. Över- flyttning av föredragningsskyldighet från avdelningschef eller länsassessor å befattningshavare i lägre lönegrupper lärer vid sådant förhållande allenast under vissa tidsperioder behöva komma i fråga. Icke-ordinarie befattnings— havare böra därvid givetvis icke tagas i anspråk för fullgörande av mera kva- lificerad föredragning eller därmed jämförliga göromål.

För att dessa synpunkter må vinna tillbörligt beaktande föreslår utredning- en, att å icke-ordnarie befattningshavare ej må överflyttas föredragning eller därmed jämförliga göromål i vidare mån än som enligt arbetsordningen i regel gäller för ordinarie länsnotarie eller länsbokhållare, att länsstyrelse skall noga tillse, att jämkning i arbetsordning, som innebär utökning av an— talet föredragande, icke må tillämpas under längre tid än som oundgängligen erfordras samt att beslut om dylik utökning, fattat under landshövdings frånvaro, skall för honom vid återkomsten anmälas.

Än vidare bör länsstyrelse inom en månad efter varje budgetårs utgång till chefen för socialdepartementet ingiva redogörelse för de jämkningar, som under budgetåret skett i avseende å arbetsordningens fördelning av före- dragning och göromål i övrigt. Denna redogörelse bör, enligt anvisningar av Kungl. Maj:t, innehålla uppgifter om tid och skäl för jämkningar, den över—

• Sida 101
•  Original

flyttning av arbetsbörda dessa inneburit med särskilt angivande av i vad mån överflyttningen berört icke-ordinarie befattningshavare ävensom dessas tjän- steålder. En jämförelse mellan dylika redogörelser från olika länsstyrelser torde bereda möjlighet att bedöma, huruvida och i vad mån rätten till ut- ökning av antalet föredragande obehörigen utnyttjas. Skulle så i något fall hava skett, lärer Kungl. Maj:t vidtaga åtgärd för erforderlig ändring.

Av utredningen härovan i detta kapitel föreslagna bestämmelser hava ut- formats i 55 15—17 och 24 i instruktionsförslaget.

Enligt 5 51 mom. 2 i gällande landshövdinginstruktion äger vederböran- de föredragande utan föregående föredragning att medelst remiss eller sär— skild skrivelse infordra förklaringar, upplysningar eller yttranden, som för ärendes beredande till föredragning finnas erforderliga. Föredragande kan således för närvarande icke genom underordnad tjänsteman vidtaga åtgärd i sådant avseende utan måste själv underteckna alla beslut härutinnan. För åstadkommande av lättnad i föredragandenas arbete och större smidighet i ärendenas handläggning synes befogenhet böra lämnas föredragande att uppdraga åt underordnad tjänsteman att vidtaga åtgärd i ovan angivna avse- ende. Sådant uppdrag, vilket förutsättes komma att givas allenast i un— dantagsfall och huvudsakligen i mycket arbetstyngda länsstyrelser, torde kun— na lämnas i grupper av ärenden, vari handläggningen i allmänhet är den- samma, generellt och i andra ärenden, där så finnes lämpligt, från fall till fall. Föredragande tillkommande befogenhet enligt samma bestämmelse att för enskild part eller länsstyrelsen underordnad tjänsteman stadga vite för un- derlåtenhet att fullgöra föreskrift, som meddelats i sam-band med infordrande av förklaringar, upplysningar eller yttranden, synes däremot icke höra till- erkännas underordnad tjänsteman. Vidare torde föredragande böra erhålla befogenhet att själv eller genom underordnad tjänsteman besvara till läns- styrelsen inkomna förfrågningar rörande faktiska förhållanden. Föregripande av något länsstyrelsens beslut får dock givetvis härigenom icke ske.

I 5 51 mom. 1 av gällande instruktion avdelningschef tillagd befogenhet synes böra tillkomma samtliga föredragande beträffande ärende, som tillhör vederbörandes handläggning (% 25 i instruktionsförslaget).

I detta sammanhang torde böra anmärkas, att förslag framkommit, att vägingenjör och länsarkitekt borde bliva föredragande vid länsstyrelserna i ärenden inom vederbörandes verksamhetsområde.

Beträffande frågan om vägingenjörens ställning som föredragande hos läns- styrelse anfördes vid utredningen angående omorganisationen av väg— och vattenbyggnadsstyrelsen följande:

»I anledning av de framförda yrkandena, att vägingenjörerna skola bliva föredragande i länsstyrelsen i vissa vägärenden, vilja utredningsmännen fram- hålla, att det remitterande av vägärenden från länsstyrelsen till vägingen—

• Sida 102
•  Original

jören, vilket man uppenbarligen avsett att onödiggöra genom en dylik an- ordning, redan nu undvikes av åtskilliga länsstyrelser genom personligt sam- arbete emellan landshövding eller vederbörande föredragande och vägingen- jören. Detta förfaringssätt torde vara att tillråda. En i formellt hänseende tillfredsställande handläggning torde i de flesta fall kunna ernås genom att vägingenjören, efter det att ärendena i hans närvaro föredragits och sedan därvid ståndpunkt till dem tagits, genom anbringandet av sin signatur å kon— cept eller i diarium bekräftar, att han deltagit i ärendets handläggning. För den händelse han därvid är av avvikande mening från beslutet, hör han lämpligen göra anteckning härom i ett memorial, som bifogas den hos läns— styrelsen förvarade akten i ärendet. I de fall, då särskilt yttrande av väg— ingenjör erfordras, torde sådant oftast kunna utan formlig remiss erhållas genom promemoria, som ,bilägges akten.»

Vad sålunda anförts beträffande vägingenjör synes äga motsvarande till— lämpning beträffande länsarkitekt.

Härutöver må framhållas, att om vägingenjör respektive länsarkitekt, vilka båda äro tjänstemän hos central förvaltningsmyndighet, skulle tjänstgöra så— som föredragande i länsstyrelserna, ett motsatsförhållande mellan chefsmyn— digheten och vägingenjör respektive länsarkitekt lätt torde kunna uppstå. Vägingenjörs och länsarkitekts nuvarande uppgift är att såsom sakkunniga biträda vederbörande länsstyrelse i huvudsakligen tekniska frågor, vägingen- jör i fråga om vägärenden och vägtrafikärenden, länsarkitekt beträffande stadsplane— och byggnadsväsendet. Dessa grupper av ärenden måste emel— lertid av länsstyrelserna bedömas huvudsakligen ur allmänt administrativa synpunkter. Detta visar sig bland annat däruti, att de olika intressen, som vägingenjör och länsarkitekt ur teknisk synpunkt hava att tillgodose, kunna i vissa fall komma att stå i strid mot varandra. Under sådana förhållanden synes det varken möjligt eller lämpligt att tilldela vägingenjör och länsarki— tekt föredragandeställning i länsstyrelse.

Med frågan om föredragningens ordnande sammanhänger spörsmålet om behov av biträde åt länsstyrelserna vid handläggning av frågor, som hava sam- band med försvarsväsendet. Detta har under senare åren blivit alltmera fram- trädande. Länsstyrelsernas åligganden vid krig eller krigsfara, liksom deras härför erforderliga förberedelsearbete i fredstid, äro i stort sett reglerade genom författningar av år 1914 och 1934 samt instruktioner och cirkulär. Enligt dessa åligger det länsstyrelserna, bland annat, att svara för mobili— seringsunderrättelsers snabba spridande, att i vissa fall övervaka värnplikts- kontingenternas transporter, inkvartering, förplägnad m. m., att upprätthålla ordningen, att öva tillsyn över utlänningar, att tillse tillgodoseendet av krigs- maktens rekvisitioner, att vidmakthålla vägförbindelser, att förbereda och stöd- ja den militära sjuk- och veterinärvårdstjänsten, att anskaffa hästar och fordon etc.

För utförandet av förberedelsearbetet i fred samt för genomförandet av förberedelserna vid krig eller krigsfara står enligt nu gällande bestämmelser

• Sida 103
•  Original

icke någon personal med militär sakkunskap till länsstyrelsernas omedel— bara förfogande.

1930 års försvarskommission framhöll i sitt betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende härom följande:

Det länsstyrelserna påvilande förberedelsearbetet i fredstid för fullgörande av åliggandena vid krig eller krigsfara vore redan enligt nu gällande bestäm— melser synnerligen Omfattande. Erfarenheten hade emellertid givit vid han- den, att länsstyrelserna ofta saknade möjlighet att utföra detta förberedelse— arbete utan biträde av sakkunnig militär personal. Sådan hade därför i vissa fall på framställning tillfälligtvis ställts till förfogande av vederbörande ar- méfördelningS— eller regementschef. Kostnaderna härför hade bestritts av till länsstyrelsernas förfogande ställda medel.

Numera ålåge det enligt särskilda bestämmelser länsstyrelse jämväl att biträda vid luftförsvarets ordnande ävensom att vidtaga vissa förberedande atgärder därutinnan. Detta åliggande komme utan tvivel att medföra, att länsstyrelsernas krigsförberedelsearbete väsentligen ökades samt att i ännu högre grad än hittills tillgång till militär sakkunskap komme att krävas.

Med anledning härav hade försvarskommissionen funnit det nödvändigt att tillgången på militär arbetskraft hos länsstyrelserna säkerställdes. Vid över— vägande av frågan härom hade försvarskommissionen tagit under ompröv- ning möjligheten att tillgodose behovet av sådan sak-kunskap genOm inbeord- rande till länsstyrelserna av aktiva officerare ur truppförbanden. Med hän- syn till att dylika kommenderingar emellertid icke ansåges kunna bestridas utan motsvarande ökning av den aktiva officerskadern, hade försvarskom- missionen funnit det ändamålsenligare att föreslå inrättande av särskilda ar- vodesbefattningar i länsstyrelserna, avsedda för pensionerade officerare. Här- igenom vunnes en större kontinuitet i arbetet, då befattningshavaren under längre tid i följd kunde beräknas kvarstå i ifrågavarande syssla. Befatt— ningshavarna — en för varje län _ borde lämpligen benämnas militärassi- stenter vid länsstyrelserna. Det för varje befattning avsedda arvodet syntes försvarskommissionen böra bestämmas till samma belopp, som utginge till flertalet rullföringsbefäl-havare, eller 3180 kronor för år. Kostnaderna för arvoden till militärassistentema borde bestridas av medel under socialdepar- tementets huvudtitel.

Ifrågavarande befattningshavare borde vara bosatta i residensstäderna. l'lu- ru de borde infogas i den militära organisationen, syntes det böra tillkomma Kungl. Maj:t att bestämma.

Från yttrandena över försvarskommissionens förslag må här anmärkas föl- jande:

Chefen för generalstaben förklarade sig anse den av kommissionen före- slagna åtgärden särskilt med hänsyn till planläggningen av luftförsvaret vara av sådan betydelse, att den med det snaraste borde komma till stånd. Över- ståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser vitsordade i sina yttranden över samma förslag, att behov komme att föreligga av militära biträden vid läns— styrelserna. Från ett stort antal av länsstyrelserna uttalades, att behovet av militära biträden redan under nuvarande förhållanden varit kännbart. Från vissa håll framhölls, att arbetet med mobiliseringsförberedelserna krävde stor omständighet och precision samt toge avsevärd tid i anspråk. Vid åtskilliga länsstyrelser hade redan under nuvarande förhållanden anlitats militär sak-

• Sida 104
•  Original

kunskap, som ställts till disposition. Detta hade dock kunnat ske endast till- fälligtvis, då tillräckliga medel icke kunnat disponeras för ändamålet. Såväl överståthållarämbetet som ett stort antal länsstyrelser fra—mhöllo uttryckli- gen, att anställandet av militärassistenter bleve ofrånkomligt i och med att länsstyrelserna ålades ytterligare uppgifter med avseende på det civila luftskyddet. Behovet av militär sakkunskap angavs i _vtt— randena i allmänhet såsom permanent. Härvidlag gåvo dock vissa läns- styrelser uttryck för något divergerande åsikter. Sålunda anförde länsstY- relsen i Uppsala län, att militärassistenterna säkerligen under en längre pe- riod av nyorganisationen komme att vara helt upptagna därmed, men det kunde icke med säkerhet bedömas, i vad mån, sedan organisationen genom- förts och det således gällde att följa och kontrollera densamma, behov kom- me att kvarstå av en permanent tjänstgörande militärassistent. Länsstyrel- sen i Gotlands län anförde, att behovet av militärassistent visserligen blivit alltmera kännbart, men att försvarskommissionen syntes hava avsevärt över- skattat detsamma, då den utgått från att biträdet skulle få full sysselsätt— ning året om. I allmänhet restes inga erinringar mot förslaget, att pensio- nerade officerare avsetts för de ifrågavarande befattningarna. Dock anförde länsstyrelsen i Östergötlands län, att då den huvudsakliga uppgiften syntes bliva att tjänstgöra som konsulterande biträde åt respektive länsstyrelser i fråga om det civila luftskyddet och eventuellt den ekonomiska försvarsbe- redskapen. det kunde ifrågasättas, om en pensionerad officer i allmänhet kun- de anses besitta de kvalifikationer, som gjorde honom lämpad för ett dylikt uppdrag.

I förevarande fråga anförde föredragande departementschefen vid framläg— gande av propositionen till 1936 års riksdag angående försvarsväsendets ord- nande följande:

»Att i samband med en mera utvecklad organisation av förberedelsearbetet på det civila luftskyddets område länsstyrelserna komma att i än högre grad än hittills få sig arbete pålagt, som kräver tillgång till mera permanent mi- litär sakkunskap, synes mig i likhet med försvarskommissionen stå klart. l'lu- ruvida den av försvarskommissionen föreslagna åtgärden därvidlag är den lämpligaste, anser jag mig emellertid icke kunna i sakens nuvarande läge taga ståndpunkt till. Frågan sammanhänger nämligen otvivelaktigt såväl med spörsmålet om sättet för ordnande av det civila luftskyddet överhuvud som med länsstyrelsernas allmänna organisationsproblem. Den förra frågan lärei komma att inom en nära framtid bliva föremål för särskild utredning. Frå— gan om länsstyrelsernas organisation befinner sig redan under utredning av särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga. lnnan i varje fall den sist— nämnda utredningen fullföljts, torde det knappast vara möjligt att taga slut— lig ställning till spörsmålet om anställande av permanent verksamma militär— assistenter vid länsstyrelserna. l avvaktan härpå lärer det behov av mi— litärt biträde, som tid efter annan må uppstå, kunna såsom hittills tillgodoses genom tillfälliga kommenderingar eller på annat lämpligt sätt. Sättet för gäldande av härför erforderliga medel lärer icke i detta sammanhang behöva upptagas till närmare behandling.»

I utlåtande över propositionen uttalade särskilda utskottet, att det vore en fråga av stor vikt, att till länsstyrelsernas förfogande ställdes lämplig ar- betskraft för biträde med den mångfald ärenden av militär art, som särskilt

• Sida 105
•  Original

i samband med ett rationellare ordnande av det civila luftskyddet komme att åvila länsstyrelserna. I likhet med departementschefen fann emellertid även utskottet, att frågan om anställande av permanent verksamma militärassi— stenter vid länsstyrelserna stode i samband med utredningen angående läns- styrelsernas organisation. Utskottet förutsatte, att frågan upptoges till in- gående behandling i samband med denna utredning.

Riksdagen lämnade utan erinran utskottets berörda uttalande. Enligt utredningens förmenande är det en nödvändig förutsättning för att länsstyrelserna skola på ett tillfredsställande sätt genomföra sina nuvarande och tillämnade arbetsuppgifter ä försvarsväsendets område, att erforderlig sakkunskap anställes hos länsstyrelserna i fastare administrativa former. Väl äga länsstyrelserna redan viss möjlighet att erhålla biträde av militär sakkunskap genom att aktiva officerare ur truppförbanden kunna ställas till länsstyrelsernas förfogande. Sådan kommendering har hit- tills i allmänhet kunnat ske allenast vid tillfällen, då den militära tjänstgö- ringen icke utgjort hinder häremot, således i regel endast under kortare tids— perioder. Ofta torde vid kommenderingarna personom'byten hava skett. Nyt- tan med åtgärden har därför icke blivit den avsedda. Anordningen lider framförallt av den nackdelen, att länsstyrelserna vid mobiliseringstillfälle kom- me att vara i avsaknad av sakkunnigt biträde. Försvarskommissionens för- slag om inrättande av särskilda arvodesbefattningar vid länsstyrelserna, av sedda för pensionerade officerare, innebär en förbättring av möjligheten för länsstyrelserna att erhålla sakkunnigt biträde.

Genom det förslag till det civila luftskyddets ordnande, som, enligt vad utredningen inhämtat, civila luftskyddsutredningen kommer att framlägga, bliva länsstyrelsernas uppgifter på nu ifrågavarande område avsevärt större. Behovet av sakkunnigt biträde blir härigenom ännu kännbarare. Då det gäller att tillgodose länsstyrelsernas behov av arbetskraft för luftskyddets organi- serande göra sig särskilda synpunkter gällande. Sålunda synes det vara av mindre betydelse, huruvida härför erforderlig personal har militär utbild— ning eller ej. Den utbildning, som en avgående officer normalt förvärvat, torde nämligen icke i och för sig medföra någon högre grad av kompetens i fråga om det civila luftskyddets planläggning. De krav, som måste ställas på den, som inom länsstyrelsen skall handhava det civila luftskyddet, är emellertid i viss mån olika allt eftersom det är fråga om att leda det grund— läggande föreberedelsearbetet eller att tillse, att den redan uppbyggda orga— nisationen vidmakthålles. I båda fallen kräves visserligen, förutom nog— grannhet i arbetet, kännedom om luftskyddet i allmänhet samt om gällande föreskrifter och anvisningar, men för det grundläggande arbetet får ställas högre krav i fråga om förtrogen-het med kommunal administration, organi- sationsförmåga, omdömesförmåga, smidighet och förhandlingsförmåga. Det är med andra ord just sådana pensionerade officerare, som hava jämförelse-

• Sida 106
•  Original

vis lätt att vinna civilanställning. som lämpa sig för luftskyddsarbetet, i varje fall sådant detta arbete kommer att gestalta sig under de närmaste åren. Med hänsyn till den för luftskyddet värdefulla sakkunskap, som kan förefinnas hos andra yrkeskategorier än officerare, skulle till dylika befatt- ningar andra personer än militärer kunna tänkas vara lämpliga. Enär emel— lertid det biträde, som vid länsstyrelserna erfordras, skall tillgodose icke allenast organiserandet av luftskyddet utan jämväl de vanliga mobiliserings- förberedelserna, lära dock företrädesvis pensionerade officerare böra komma ifråga. Den speciella sakkunskap å luftskyddets område, som kan befinnas erforderlig, torde kunna tillföras länsstyrelserna genom de av civila luft— skyddsutredningen ifrågasatta luftskyddskonsulenterna. Utredningen föror— dar således inrättande av särskilda arvodesbefattningar vid länsstyrelserna, avsedda företrädesvis för pensionerade officerare.

Befattningshavarna ifråga komma att syssla jämväl med sådana försvars- åtgärder, som icke äro att hänföra till det militära försvaret. Benämningen försvarsassistent synes på grund härav lämpligare än den av försvarskom- missionen föreslagna benämningen.

Försvarsassistent torde icke böra erhålla befogenhet att självständigt hand— lägga frågor, som beröra försvarsväsendet, utan endast tjänstgöra som sak— kunnigt biträde åt vederbörande civile föredragande inom länsstyrelsen vid handläggning av sådana ärenden. Ansvaret för arbetets utförande och led— ningen av arbetet bör åvila vederbörande föredragande.

Försvarsassistent torde böra utses av Kungl. Maj :t för viss tid, förslags— vis två år. Genom att lägga tillsättandet av befattningarna i Kungl. Maj:ts hand skapas garantier för att de mest kvalificerade placeras vid de läns- styrelser, varest planläggningsarbetet är särskilt omfattande eller betydel- sefullt. Kungl. Maj:t torde genom att i ärendet höra militära chefer kunna bilda sig en god uppfattning om de sökandes lämplighet.

En viss utbildning i luftskydd bör meddelas försvarsassistenterna. För sådant ändamål torde en för dem gemensam kurs vid anställningstidens bör- jan böra hållas, lämpligen i Stockholm. Därvid bör jämväl handläggningen av ärenden angående vanliga mobiliseringsförberedelser bliva föremål för be— handling.

Med hänsyn till de ovan framhållna synpunkterna torde luftskyddsarbetet icke kunna anförtros åt försvarsassistenterna med mindre för dessa befattningar kunna förvärvas väl kvalificerade personer. Man lärer följaktligen få er- bjuda relativt goda ekonomiska förmåner. Omfattningen av de tjänstegöro— mål, som komma att åvila försvarsassistenterna, torde emellertid med all san- nolikhet bliva mycket skiftande såväl inom skilda län som vid olika tid» punkter inom ett och samma län. Organiserandet av det civila luftskyddet och möjligen även den ekonomiska försvarsberedskapen kommer helt visst att förorsaka ett mycket betydande arbete för försvarsassistenterna. Sedan de

• Sida 107
•  Original

grundläggande åtgärderna därför avslutats, torde dock arbetet i fortsättning— en bliva mindre betungande. Med hänsyn till nämnda omständigheter kan utredningen icke biträda försvarskommissionens förslag i fråga om arvodes- beloppet. Intill dess erfarenhet vunnits angående omfattningen av arbetet in- om de särskilda länen synes arvodet böra göras rörligt och lämpligheten av fast arvode i sinom tid upptagas till prövning. Arvodet torde tillsvidare lämpligen böra bestämmas att utgå dels såsom årsarvode, dels ock såsom dagarvode för varje dag, vederbörande försvarsassistent fullgör tjänsteålig- gande. Ärsarvodet torde böra bestämmas till 1200 kronor och dagarvodet till 8 kronor. Dyrtidstillägg synes icke böra utgå å års— och dagarvoden. Utöver dessa arvoden bör utgå resekostnads- och traktamentsersättning en— ligt klass II C i allmänna resereglementet för resor, som försvarsassistent på uppdrag av länsstyrelsen företager. Dagarvodet bör såsom löneförmån få bibehållas även för dag, varunder traktamentsersättning vid tjänsteresa utgår. Det förutsättes, att försvarsassistent i regel är bosatt i residensstaden.

I 5 5 1 mom. militära tjänstepensionsreglementet den 17 maj 1935 (n:r 167) stadgas, att militär pensionstagare, som åtnjuter lön eller arvode från annan statstjänst till sådant belopp, att de sammanlagda förmånerna, inbe- räknat pensionen, överstiger 5400 kronor, skall vidkännas viss minskning i pensionen. Vid tillämpning av denna bestämmelse skall emellertid enligt 2 mom. av samma paragraf, såvida icke Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hänsyn icke tages till i stat upptaget eller av Kungl. Maj:t fastställt arvode för icke-ordinarie befattning vid försvarsväsendet eller vid sjökarte- verket. För att en avlöningsbestämmelse sådan som den ovan föreslagna skall bliva effektiv, erfordras därför att sistnämnda undantag utvidgas till att avse jämväl sådan befattning vid länsstyrelse, varom nu är fråga.

Vid inrättandet av försvarsassistentbefattningar böra länsstyrelserna icke betagas den för närvarande till buds stående möjligheten att erhålla mili— tärt biträde av officer i aktiv tjänst, enär dels det kan antagas, att svårig- het någon gång uppstår att erhålla för befattningarna fullt kompetenta och lämpliga personer, dels ock samarbete med officer i aktiv tjänst i åtskilliga fall torde vara av stort värde för förberedelsearbetet.

Att försvarsassistent vid krig eller krigsfara måste helt stå till länssty- relsens förfogande under tiden för verkställande av planlagda åtgärder är självklart.

XVI. Gemensam föredragning.

Enligt 5 55 i landshövdinginstruktionen skall i vissa fall vid ärendes hand— läggning inför landshövdingen, förutom föredraganden, jämväl avdelningsche- fen å den andra avdelningen vara närvarande med skyldighet, jämlikt 5 49

• Sida 108
•  Original

i instruktionen, att uttala sin mening och, därest beslutet bliver därifrån avvi- kande, låta anteckna densamma till protokoll. Dylik handläggning skall äga rum, då ärende förekommer rörande inventering och inspektion hos utmät— ningsman och magistrat, som utövar utmätningsmans befattning, då fråga förekommer om tillsättning av befattningshavare vid landsstaten eller om sådan befattningshavares fel eller försummelse i tjänsten, då fråga är om av- givande av länsstyrelsens arbetsredogörelse, då frågor om fördelning jämlikt 5 54 i instruktionen av ärenden mellan landskansli och landskontor förekomma, samt i övrigt då länsstyrelsen beträffande särskilt ärende så bestämmer.

Viss utökning av de grupper av ärenden, som obligatoriskt skola handläg— gas i nu ifrågavarande ordning, synes böra ske. Med hänsyn till landsfiskals befattning med uppbörd, indrivning och redovisning av utskylder och böter torde det få anses vara av betydelse, att avdelningschefen å landskontoret får vara närvarande vid föredragning inför landshövdingen icke blott, såsom för närvarande är fallet, av ärende om tillsättning av landsfiskalstjänst, utan jämväl då fråga förekommer om beviljande av avsked eller tjänstledighet eller förordnande av vikarie för landsfiskal under någon längre tid. Anmär— kas må, att inventering genom landskontorets försorg skall äga rum. då landsfiskal erhållit avsked, samt att jämlikt 5 11 mom. 2 i kungörelsen den 13 november 1931 (nzr 396) med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen landsfiskal vid tjänstledighet under längre sammanhängande tid än fjorton dagar skall tillställa länsstyrelsen förteckning å alla vid början av tjänstledigheten icke avslutade ärenden, i vilka hos honom medel innestå eller värdehandlingar inneligga. Motsvarande gäller då vikarien frånträder för— ordnandet. Inkommande förteckningar handläggas å landskontoret. I an- slutning till sistberörda föreskrift torde föredragning inför landshövdingen av fråga om tjänstledighet eller förordnande av vikarie för landsfiskal under längre sammanhängande tid än fjorton dagar böra ske i närvaro av avdel— ningschefen å landskontoret.

Jämväl meddelande av tjänstgöringsbetyg för befattningshavare vid lands- staten torde böra handläggas i enahanda ordning.

Frågor om personalens avlöningsförhållanden, såsom lönegradsplacering el- ler bestämmande av arvode för extra befattningshavare, tillgodoräknande av föregående tjänstgöring för löneklassplacering m. m., synas böra i större ut- sträckning än hitintills varit fallet behandlas efter samma grunder å de båda av- delningarna. Samma expeditionstid torde, såvitt möjligt, böra gälla för båda avdelningarna. Även dessa frågor synas fördenskull böra handläggas i här avsedd ordning. Personalens normala arbets- och vilotid bestämmes enligt 5 66 i gällande instruktion av landshövdingen och någon ändring häri synes ej påkallad. Föredragning i vanlig bemärkelse förekommer således icke vid avgörande av sådan fråga, ehuru givetvis avdelningschefernas mening inhäm- tas. Då avdelningscheferna var för sin avdelning hava ansvaret för göromå-

• Sida 109
•  Original

lens gång, torde föreskrift om gemensam föredragning av fråga enligt sam- ma paragraf om inskränkning i arbetstiden under sommarmånaderna icke böra givas i instruktionen.

Frågor om länsstyrelsens lokaler samt anskaffande av möbler, skrivmaski— ner m. fl. inventarier böra, såsom berörande länsstyrelsen i dess helhet, där- emot behandlas i här avsedd ordning.

Vidare böra givetvis framställningar eller utlåtanden, som beröra båda avdelningarnas verksamhetsområde, handläggas i samma ordning. Detsam- ma synes böra gälla, då fråga är om fastställelse eller ändring av länssty— relsens arbetsordning, liksom vid tillfällig förflyttning av personal från den ena till den andra avdelningen.

Bestämmelser om gemensam föredragning återfinnas i & 28 av instruktions- förslaget.

XVII. Inbetalning av medel till länsstyrelserna m. m.

I anledning av de erinringar, som framställts vid inom riksräkenskapsverket verkställd granskning av länsstyrelsernas huvudböcker jämte bilagor, och med hänsyn till den på senare år alltmer tilltagande kontanta uppbörden hos länsstyrelserna har riksräkenskapsverket funnit erforderligt att hos länsstyrel- serna förrätta systematiska inventeringar samt vidtaga undersökningar rörande redovisningsvåsendet i övrigt, däri inbegripet kontrollen å inbetalning av medel.

De sålunda verkställda förrättningarna hava givit vid handen, att åtskil- liga brister vidlåda nu gällande bestämmelser ifråga om förfaringssättet vid verkställande av inbetalning av medel till länsstyrelserna samt kontrollen å dessa inbetalningar ävensom redovisningen av hos nämnda myndigheter för- varade värde- och säkerhetshandlingar m. m., varförutom det visat sig, att gällande bestämmelser på nämnda områden icke till alla delar iakttagas.

På grund härav har inom riksräkenskapsverkets riksbokslutsbyrå utarbetats en promemoria med förslag till ändring av vissa bestämmelser i kungörelsen med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen och landshövdingin- struktionen. Med cirkulärskrivelse den 30 april 1935 har denna promemoria remitterats till samtliga länsstyrelser för yttrande. Efter ytterligare bear- betning inom riksräkenskapsverket, varvid upprättats nya förslag till ändring av ovannämnda kungörelse och instruktion ävensom förslag till kungörelse an- gående länsstyrelsernas anlitande av postgirorörelsen m. m., hava handling- arna i ärendet överlämnats till utredningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av uppdraget. Sistberörda förslag till ändring av medelsförvalt- ningskungörelsen framgår av bilaga D.

I berörda promemoria anfördes i fråga om länsstyrelsernas anlitande av postgirorörelsen bl. a. följande:

»Jämlikt & 30 i kungörelsen med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen (1931:396) skall den, som har att till länsstyrelse göra inbetalning, in-

• Sida 110
•  Original

sätta medlen å statsverkets giroräkning i riksbanken. Undantag från den allmänna regeln medgivas för de fall, då medlen avse vid av länsstyrelsen hållen auktion eller annan förrättning influtna belopp eller utgöra bevillnings- avgifter för särskilda förmåner och rättigheter, registrerings- eller andra dy- lika avgifter, som skola enligt särskilda författningar till länsstyrelsen er- läggas, i vilka fall inbetalning göres till vederbörande tjänsteman, som det åligger att inom viss tid insätta medlen i riksbanken. Vidare må enligt sär— skilda stadganden inbetalningar till länsstyrelse ske över postgiro. Sådana stadganden återfinnas i kungörelserna den 13 november 1931 (n:r 398) om skyldighet för vissa medelsförvaltare att anlita postgirorörelsen, den 14 maj 1926 (nzr 113) angående insättning av medel å statsverkets giroräkning i riks— banken genom förmedling av postgirorörelsen samt den 12 december .1924 (1924:513; 1932:530) angående upphörd av automobilskatt. Därest medel in- komma med allmänna posten direkt till länsstyrelse, skola desamma genom

::

länsstyrelsens försorg insättas a statsverkets giroräkning.

Enligt bestämmelserna i åå 42 och 43 landshövdinginstruktionen (1918:198) åligger det landssekreteraren och landskamreraren att mottaga och ansvara för de till landskansliet respektive landskontoret inkommande medel och vår- dehandlingar. Till länsstyrelsen ankommande postförsändelser skola jämlikt % 60 i samma instruktion öppnas av landshövdingen i närvaro av landssek- reteraren och landskamreraren eller åtminstone en av dem eller ock, där landshövdingen ej är tillstädes, av landssekreteraren och landskamreraren. Penningar och värdehandlingar skola genast antecknas i särskild bok och mot däri tecknat kvitto överlämnas till vederbörande föredragande.

Vid de verkställda inventeringarna har det visat sig, att förenämnda be- stämmelser icke till alla delar iakttagas.

I avseende å förfaringssättet vid verkställande av inbetalning av medel har från länsstyrelsernas sida framhållits, att en bokstavlig efterföljd av gällande bestämmelser i praktiken icke alltid varit möjlig. Det har exempelvis an- setts ogörligt att neka mottagande efter riksbankskontorens stängning (kl. 2 e. rn.) av fullföljdsavgift, som betalas kontant sista dagen för erläggande av densamma. Vidare har det i många fall varit oförenligt med statens intresse att vägra mottagande av kontanta likvider, vilka kunnat befaras eljest icke bliva erlagda. Frånsett de fall, då särskilda skäl förelegat för kontanta in- betalningar, har emellertid å vissa länsstyrelser medel av skilda slag motta- gits i stor utsträckning. I synnerhet har detta varit fallet ifråga om köpe- skillingar för försålda kronolägenheter samt den tillfälliga uppbörden av auto- mobilskatt. Beträffande nämnda upphörd har framhållits, att skatten, i den mån den icke inbetalas interimsvis, borde få erläggas kontant å länsstyrelsen, helst som registreringsavgiften — vilken vanligtvis erlägges i samband med skatten — får inbetalas kontant. Gällande kvittosystem jämte föreskriven granskning av skattepåföringen i automobilregistret och påföringens överens- stämmelse med uppbördslängderna borde —— framhålles det _ innebära till— räcklig kontroll å redovisningen av automobilskatten.

Inbetalningar å länsstyrelserna mottagas i regel icke av landssekreteraren respektive landskamreraren utan av underordnade tjänstemän å de olika av— delningarna. Kvitto lämnas endast i undantagsfall. Fortlöpande kontroll att såväl kontant som genom posten influtna medel bliva i vederbörlig ordning bokförda och levererade förekommer i allmänhet icke.

Vid övervägande av vilka anstalter, som lämpligen inom ramen för läns—

• Sida 111
•  Original

styrelsernas nuvarande organisation böra vidtagas för ernående av mera till- fredsställande förhållanden i fråga om sättet för och kontrollen å inbetalning av medel till länsstyrelserna, torde redan från början kunna fastslås, att nå— gon ändring i riksbankens ställning såsom handhavare av länsstyrelsernas kassarörelse icke kan för närvarande ifrågakomma.

Det synes emellertid angeläget att genom kompletterande bestämmelser öka allmänhetens möjligheter för inbetalning till länsstyrelserna samtidigt som effektiv kontroll upprätthålles. Härvid torde lämpligen böra tillgodogöras de fördelar, som ett rationellt utnyttjande av postgirorörelsen erbjuder. Insätt— ning av medel å statsverkets giroräkning för länsstyrelses räkning kan vis- serligen redan nu _ i enlighet med bestämmelserna i ovannämnda kungörelse den 14 maj 1926 —— ske genom anlitande av postgirorörelsen, varvid reversal skola insändas till postgirokontoret i Stockholm. Förfarandet är emellertid omständligt samt svårförståeligt för den stora allmänheten, då inbetalning— arna icke verkställas direkt till visst länsstyrelsens postgirokonto. Levere- ringssättet har därför icke anlitats i någon större utsträckning.

Frågan om användande i ökad omfattning av postgirorörelsen i den statliga medelsförvaltningen har tidigare varit föremål för utredning. Sålunda har på uppdrag av Kungl. Maj:t generalpoststyrelsen i samverkan med represen— tanter för statskontoret, riksräkenskapsverket och länsstyrelsen i Stockholms län samt efter samråd med fullmäktige i riksbanken utarbetat ett förslag till bestämmelser om införandet av allmänt postgirokonto vid länsstyrelserna och andra centrala förvaltningsmyndigheter än statens affärsdrivande verk. — — — Förslaget, över vilket länsstyrelserna beretts tillfälle att yttra sig, är för när- varande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Med hänsyn till de fördelar ur skilda synpunkter — i avseende å kontroll, minskning av arbetet inom länsstyrelsen samt tillgodoseende av allmänhetens krav på största möjliga bekvämlighet —— som ett realiserande av nämnda förslag erbjuder, synes önskvärt att detsamma snarast genomföres.»

I yttrande över promemorians innehåll i nu ifrågavarande avseende förkla- rade sig 19 länsstyrelser tillstyrka eller icke hava något att erinra mot för- slaget om införande av allmänt postgirokonto för länsstyrelserna. En läns— styrelse tillstyrkte under vissa förutsättningar, varjämte 2 länsstyrelser icke ville motsätta sig förslaget. Endast länsstyrelserna i Västmanland och Kal- mar län ansågo sig icke kunna tillstyrka förslaget rörande inbetalning till länsstyrelse över allmänt postgirokonto, sistnämnda länsstyrelse dock med undantag för det fall, att sådan anordning på grund av indragning av något riksbankens avdelningskontor kunde bliva nödvändig. Ett flertal länsstyrel— ser uttalade farhågor för att allmänheten skulle komma att sammanblanda allmänna postgirokontot med det för automobilskatt avsedda.

Med anledning av detaljanmärkningar mot det vid promemorian fogade kungörelsetörslaget, uppgjordes, såsom ovan nämnts,in0m riksräkenskapsverket nytt förslag till kungörelse angående länsstyrelsernas anlitande av postgirorö- relsen m. m. Enligt detta förslag skulle länsstyrelse vara pliktig att för motta- gande av andra medel än kronoutskylder och automobilskatt hava särskilt post- girokonto, benämnt allmänna postgirokontot. Ä detta konto skulle genom auto- matisk överföring gottskrivas, förutom belopp för girokort och inbetalnings-

• Sida 112
•  Original

kort, belopp för till länsstyrelse adresserade postanvisningar och utbetalnings- kort. Likvid, som influtit å kontot, skulle, såvida ej annorlunda fastställts, gentemot statsverket anses vara fullgjord, där likviden skett medelst inbetal- ningskort eller postanvisning, den dag kortet eller postanvisningen avläm- nats å postanstalt, och, där likviden skett medelst girokort eller utbetalnings- kort, den dag beloppet avförts från avsändarens postgirokonto. Vid insätt— ning medelst inbetalningskort skulle användas särskilt, av postverket tillhanda- hållet sådant kort, å vars kupong (levereringsuppgift) insättningens ändamål skulle noga uppgivas. Till postgirokontot influtna medel skulle av postgirokon- toret gireras till riksbankens huvudkontors postgirokonto för att insättas å statsverkets checkräkning. Härom skulle länsstyrelsen meddela postgirokon- toret besked genom att insända för riksbanken avsett reversal. Ä kontot fel- aktigt influtet belopp skulle dock, på begäran av länsstyrelsen, kunna av post— girokontoret gireras till annat tjänstepostgirokonto eller återställas till avsän— daren.

Utredningen kan i princip ansluta sig till de synpunkter, som inom riks- räkenskapsverket framförts i fråga om fördelarna av anlitandet utav postgi- rorörelsen, och förordar på grund härav stadgande om skyldighet för läns- styrelse att för inbetalning av medel till länsstyrelsen hava postgirokonto.

Något behov av särskilt postgirokonto för inbetalning av automobilskatt en- ligt 7 s i kungörelsen den 12 december 1924 (nzr 513) angående uppbörd av automobilskatt lärer emellertid icke föreligga. Genom att allenast ett post- girokonto står allmänheten till buds för inbetalning till länsstyrelsen behö- ver sammanblandning av för automobilskatt avsett konto och annat post- girokonto icke komma ifråga.

Enär särskild ordning gäller för erläggande av kronoutskylder och auto- mobilskatt, som inbetalas enligt 2 5 i nyssnämnda kungörelse, böra nu ifrå- gavarande medel icke få inbetalas å postgirokontot.

Behov av särskilda inbetalningskort med vidfogad levereringsuppgift för anteckning om insättningens ändamål synes icke i allmänhet föreligga. I detta avseende erforderliga anteckningar torde, liksom då inbetalning sker medelst postanvisning eller girokort, utan olägenhet kunna verkställas å vederbörlig kupong. Nuvarande blanketter för inbetalningskort med vidfogat interimskvitto å erlagd automobilskatt måste dock alltjämt tillhandahållas allmänheten.

Frågan om sättet för bokföring av medel, som inflyta på postgirokontot, har icke berörts i det inom riksräkenskapsverket upprättade förslaget. Det synes emellertid hava förutsatts, att länsstyrelsens kassabokföring skall på— verkas av inflytande inkomstbelopp först sedan desamma blivit överförda till riksbanken.

I'Iitintills hava de transaktioner, som förekommit över länsstyrelsernas postgirokonto för automobilskatt, som regel icke bokförts i kassabokföringen.

• Sida 113
•  Original

Endast vid en länsstyrelse —- en av de tre, som redan begagnat sig av ett allmänt postgirokönto — hava insättningar och uttagningar därå bokförts i respektive inkomst- och utgiftsjournaler. Att så icke skett vid övriga läns- styrelser torde vara en brist, som icke kan förklaras på annat sätt än att det ansetts bäst att låta systemet något stadga sig, så att den lämpliga for- men för postgirots ökade användning samt bokföring av vad som förekom- mer över postgirokontot kunde klarläggas.

Denna bokföringsfråga torde nu böra mera systematiskt ordnas. Utred- ningen vill därvid framhålla såsom i princip riktigt, att ett belopp, som in- flyter över postgiro, bokföres såsom inkomst i kassabokföringen redan den dag, kontoutdrag med besked om att beloppet blivit gottskrivet länsstyrelsens konto ankommer från postgirokontoret. Om så sker, följer därmed att be- hållningen å postgirokontot i månatliga kassarapporter och i årsbokslutet måste redovisas såsom en länsstyrelsens tillgång. En möjlighet uppstår ock— så att under betryggande former låta länsstyrelserna förfoga över inflytan- de medel redan samma dag, som kontoutdrag ankommer. Om och när så an- ses nödigt kan överföring av dylika medel efter vanligt anordningsbeslut ske genom giro— eller utbetalningskort direkt till expeditionshavande eller an- nan, vilken medlen skola tillkomma. Ett ärende, som är beroende av att likvid inkommit till länsstyrelse, kan behandlas så snart inbetalningstalong ankommit och bokförts å landskontoret. Från bokföringen å landskontoret bör för sådant ändamål uppgift om inbetalningen lämnas till vederbörande tjänsteman inom länsstyrelsen, vilken därom gör erforderliga anteckningar.

Ä girokontot innestående medel, som icke omedelbart utanordnats, kunna vid lämpliga tidpunkter, förslagsvis i god tid före varje månadsskifte eller eljest, när summan av innestående medel vuxit till ett visst större belopp, exempelvis femtusen kronor, av länsstyrelsen gireras till riksbankens huvud- kontors postgirokonto för insättning å statsverkets checkräkning för läns- styrelsens räkning.

Reversal å insättning i riksbankskontor för länsstyrelses räkning över- lämnas för närvarande till länsstyrelsen i regel dagen efter den, då insätt- ningen ägt rum. Länsstyrelsens journaler, vilka avslutas dagligen, komma på grund härav att för varje dag upptaga föregående dags insättningar i riksbanken. Sistnämnda dag angives i journalerna såsom insättningsdag. Un- dantagsvis, då insättning äger rum vid riksbankskontor å annan ort, kan bokförandet hos länsstyrelsen komma att fördröjas ytterligare någon dag. Därest i fråga om inbetalningar över postgiro kontoutdraget från postgiro- kontoret lägges till grund för bokföringen hos länsstyrelsen, kommer i regel den dag, då beloppet gottskrivits länsstyrelsens konto, att i journalerna an- tecknas såsom inkomstdag, d. v. s. på samma dag verkställda gottskrivningar och riksbanksinsättningar komma att i regel journalföras samtidigt. Då in- betalning sker medelst postanvisningar och utbetalningskort, skola kupong-

8

• Sida 114
•  Original

erna till dessa av adresspostanstalten direkt tillställas länsstyrelsen, varvid postverket bifogar ett meddelande, att gottskrivning av länsstyrelsens post- girokonto kommer att äga rum. För undvikande av onödig tidsutdräkt synes det angeläget, att dessa inbetalningar omedelbart bokföras såsom en inkomst, vilket i regel innebär, i fråga om postanvisningar, att insättning å postan- stalt och, i fråga om utbetalningskort, att beloppets avförande från avsän- darens postgirokonto journalföres samtidigt med samma dags insättningar i riksbanken.

För att vid månadsskiftet ställningen å postgirokontot enligt läns- styrelsens räkenskaper skall överensstämma med postgirokontorets kon- toutdrag, böra å ena sidan alla inbetalningar, som bokföras hos post- girokontoret före månadsskiftet, antecknas i länsstyrelsens inkomstjournal för samma månad, även om kontoutdraget ankommer till länsstyrelsen först un- der nästkommande månad. Utbetalning från länsstyrelsens postgirokonto bör å andra sidan i regel ickecverkställas så sent i slutet av en månad, att ut- betalningsordern icke under samma månad hinner bokföras hos postgirokon- toret. Därest emellertid sådan utbetalning undantagsvis ifrågakommer, synes det lämpligast, att bokföringsåtgärden även hos länsstyrelsen hänföres till på— följande månad.

Den föreslagna ordningen för bokföring av å postgirokonto insatta me- del inverkar icke på ovan omförmälda regler för bestämmande av dag, då beloppet skall anses vara till statsverket inbetalt. I regel torde dock över- ensstämmelse komma att föreligga mellan denna inbetalningsdag och den i journalen antecknade inkomstdagen.

Svårighet att i övrigt organisera postgirokontots inbyggande i länsräken- skaperna torde icke behöva uppkomma. I inkomstjournalen böra insättningar antecknas i kolumnen för enskild bank, som ändras att avse postgiro och en- skild bank. Utrymmesskäl tala för att icke en ny kolumn upplägges för post- giro ensamt. Vid gireringar från postgirokontot bör beloppet avföras efter anordningsbeslut i motsvarande kolumn i utgiftsjournalen. Därest postgiro- kontot skulle anlitas i större utsträckning för inbetalningar till länsstyrelsen, kan bokföringsarbetet underlättas genom uppläggande av en särskild inkomst- journal över insättningarna, från vilken journal inkomsterna dagligen överfö- ras i klump till den egentliga inkomstjournalen. Denna fråga torde dock för närvarande icke vara så aktuell, att den påkallar omedelbar lösning.

Då belopp för till länsstyrelse adresserade postanvisningar och utbetal- ningskort direkt skola gottskrivas länsstyrelsens postgirokonto, behöver an— teckning om dylika medel icke verkställas i den värdepostbok, som föres vid postöppningen å länsstyrelsen.

Detaljföreskrifter angående postgirots användning och bokföringens ordnan- de torde, i den mån sådana erfordras, böra meddelas av riksräkenskapsver— ket.

• Sida 115
•  Original

I vissa fall torde det kunna visa sig lämpligt att låta inbetalning till läns- styrelse ske å för särskilt ändamål öppnat postgirokonto. Utredningen utgår ifrån, att hinder icke skall möta för länsstyrelserna att tillfälligtvis inrätta ytterligare ett eller flera postgirokonton vid sidan av det »allmänna».

I ovannämnda inom riksräkenskapsverket upprättade promemoria framhölls vidare, att ett genomförande av förslaget om införande av postgirokonto sä- kerligen komme att i stor utsträckning minska allmänhetens behov att verk- ställa kontanta inbetalningar å länsstyrelserna. Härom anfördes i promemo- rian vidare:

På grund av den billigare avgiften kunde antagas, att postgiroinhetalning även komme att föredragas framför inbetalning medelst postanvisning, vilket ur kontrollsynpunkt vore fördelaktigt. Även om länsstyrelserna ålades att hava postgirokonto, borde emellertid möjlighet för dessa myndigheter före- finnas, .att i undantagsfall kunna mottaga kontanta medel. Det syntes därför påkallat, att en uppmjukning av gällande bestämmelser vidtoges på så sätt, att länsstyrelserna medgåves rätt att, där särskilda skäl därtill förelåge, å landskontoret mottaga kontanta inbetalningar även av andra medel än de i s 30 mom. 4 i kungörelsen med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen omförmälda. Det torde emellertid böra föreskrivas, att mottagandet endast finge ske efter landskamrerarens beprövande i varje särskilt fall. I fråga om den tillfälliga uppbörden av automobilskatt — i den mån den ej avsåge interimsskatt — syntes dock med hänsyn till vad förut framhållits rörande förefintlig kontroll, kontant inbetalning till länsstyrelserna kunna utan inskränkning tillåtas.

För kontanta inbetalningar borde ett kvittosystem, förslagsvis i likhet med vad som för närvarande tillämpades vid indrivning av utskylder m. m., kom- ma till användning.

På grund av den utökade arbetsbördan å länsstyrelserna, i synnerhet i av- seende å automobilärenden å landskansliet, hade det befunnits nödvändigt, att i viss utsträckning anförtro kontant upphörd åt underordnade tjänstemän. Med hänsyn härtill och då det syntes mindre lämpligt, att avdelningscheferna, över vilka kontroll icke kunde eller borde utövas av underordnade tjänste- män och vilka icke borde belastas med uppgifter, som vid statsförvaltning- en i övrigt anförtroddes åt befattningshavare av lägre grad, handhava kon- tant upphörd, torde ändring i förevarande avseende böra vidtagas i gällande bestämmelser. Ehuruväl det syntes önskvärt att sammanföra all kontant upphörd å länsstyrelserna till en bestämd kassör å landskontoret, kunde en sådan anordning med nuvarande organisation icke lämpligen genomföras. Det borde dock föreskrivas, att inbetalningar endast finge mottagas av en där- till av länsstyrelsen utsedd tjänsteman å vardera landskansliet och landskon- toret. Vid de länsstyrelser, där särskild expedition för automobilärenden funnes inrättad, borde jämväl å denna kunna förordnas tjänsteman för än- damålet. Ä landskontoret syntes uppdraget kuna anförtros åt länsbokhålla- re eller landskontorist samt å landskansliet åt landskanslist. Fortlöpande kontroll att kontant erlagda och genom posten influtna medel bleve rätt bokförda och levererade borde utövas av landssekreteraren respektive lands- kamreraren.

Anvisningar om var inbetalningar mottoges samt att inbetalning blott finge

• Sida 116
•  Original

ske mot fastställt kvitto borde finnas anslagna på lämplig plats inom läns- styrelsens lokaler.

Till förslaget om ändrade bestämmelser rörande kontantinbetalning an- slöto sig länsstyrelserna i allmänhet i sina yttranden. Länsstyrelsen i Mal- möhus län och i viss mån länsstyrelsen i Västmanlands län förordade emeller- tid ytterligare utvidgad rätt att mottaga kontanta inbetalningar, förstnämnda länsstyrelse i vad avsåge inbetalning av expropriationsersättningar, ensittar— medel, ersättning för brandskada, ersättning jämlikt vattenlagen samt ned- sättning av penningar jämlikt lagen den 24 mars 1927 om gälds betalning ge- nom penningars nedsättning i allmänt förvar.

Enligt det omarbetade förslaget tillades landssekreteraren samma pröv- ningsrätt för inbetalningar å landskansliet, som enligt promemorian tillkom landskamreraren å landskontoret. Någon ytterligare utökning av kontant- uppbörden kunde emellertid icke förordas.

Utredningen kan i stort sett ansluta sig till vad inom riksräkenskapsverket anförts i fråga om ändrade bestämmelser rörande kontantinbetalning å länssty- relserna. Den föreslagna uppmjukningen av hittills gällande förbud mot in- betalning av andra medel än sådana, som omnämnas i 5 30 mom. 4 medels- förvaltningskungörelsen, innebär ett godkännande av flerstädes tillämpat för— faringssätt, varemot enligt utredningens mening hinder lämpligen icke bör resas. Härigenom tillgodoses berättigade anspråk från allmänhetens sida på ett mera smidigt inbetalningsförfarande.

I samband med beredande av möjlighet att i större utsträckning än hitin- tills verkställa inbetalning till länsstyrelserna synes benämningen kassör bö— ra införas å den tjänsteman, som skall hava att i regel emottaga å länssty— relsen inbetalda medel. I 5 30 mom. 4 medelsförvaltningskungörelsen före- kommande uttryck »vederbörande tjänsteman» synes därför böra utbytas mot »den befattningshavare vid landskansliet eller landskontoret, som av läns- styrelsen förordnats att inom avdelningen vara kassör». Dylikt förordnan- de såsom kassör torde böra givas att gälla tillsvidare under ett år. Sär— skild ställföreträdare för kassör torde samtidigt böra förordnas, så att vid tillfälligt förfall behörig personal alltid finnes för ändamålet tillgänglig. [ regel bör endast en kassör jämte ställföreträdare finnas vid vardera avdel— ningen. Där särskild expedition för automobilärenden finnes inrättad, tala emellertid organisatoriska skäl för att ytterligare en kassör bör förordnas att å denna expedition mottaga kontanta inbetalningar.

På sätt blivit ifrågasatt, lärer prövningen, huruvida kontant inbetalning av andra medel än i 5 30 mom. 4 medelsförvaltningskungörelsen omförmälda skall få äga rum, böra anförtros åt vederbörande avdelningschef. Emeller— tid synes det angeläget, att kontrollen över mottagandet av dylika medel skärpes. Det kan icke anses betryggande ordnat, därest sådana medel skola mottagas på samma enkla sätt som registrerings- och därmed liknande av—

• Sida 117
•  Original

gifter, enär möjligheten till kontroll å vederbörande kassör därvidlag är be- tydligt sämre. En bestämd skillnad bör därför göras mellan medel, som utgöra registrerings- och därmed liknande avgifter, å ena sidan. och övriga medel, å andra sidan. Endast medel av förstnämnda slag böra få kvitteras av kassören ensam. Omfattningen av dessa medel har därför ansetts höra i detta sammanhang närmare angivas.

Till medel, som må av vederbörande kassör kvitteras, bör enligt utred- ningens mening endast hänföras medel, som utgöra bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. avgifter för registrering av motorfordon eller annan anmälan till automobilregistret samt automobilskatt, som i sam- band därmed erlägges, i förskott erlagd betalning för enkla beläggnings- stämplar, avgifter för registrering och anmälan till förenings-, försäkrings- och handelsregistren, förskott å kostnader för utmätt egendoms försäljning samt av länsstyrelse påförda avgifter för av tjänstemän vid länsarkitektsorga- nisationen utförd granskning.

Betalning i förskott för enkla beläggningsstämplar erlägges rätteligen icke till länsstyrelsen utan till vederbörande stämpelförsäljare. Då emellertid så- dan förskottsmbetalning brukar ske samtidigt som registreringsavgifter eller andra medel erläggas å länsstyrelsen, har utredningen ansett praktiska skäl tala för att även sådana förskottsuppburna medel kvitteras på samma sätt som gäller om inbetalningarna i övrigt, vilket ej utesluter, att dessa medel sedan direkt överlämnas till stämpelförsäljaren. I fråga om kvittering av betalning för dubbel heläggningsstämpel avser utredningen däremot icke att föreslå ändring av härutinnan i 34 % stämpelförordningen givna bestämmel- ser.

Andra slag av medel än de ovan särskilt nämnda, vilka erläggas å läns- styrelsen, böra, där fråga icke är om medel, vilka inflyta vid av länsstyrel- sen hållen auktion eller annan förrättning, däremot alltid kvitteras av två personer. Utredningen utgår från att det i regel blir avdelningschefen, som med kontrasignation av kassören i dessa fall bör utfärda kvitto. Förbehåll härom bör lämpligen intagas i det för kassören utfärdade förordnandet.

Av det anförda följer även, att kvitto icke hör utfärdas av avdelningsche- fen, såvida det icke undertecknats av kassören.

Tjänsteman, som å länsstyrelsen emottager medel, bör vara skyldig att föra kassabok över inbetalningarna. I samband härmed synes föreskriften i 5 13 medelsförvaltningskungörelsen, att landskontoret och landskansliet i egenskap av uppbördsredogörare skola upprätta kassajournal böra upphöra att gälla.

Efter genomförandet av den nu föreslagna ordningen för mottagande av medel, kunna expropriationsersättningar och därmed likställda medel, direkt nedsättas i enskild bank, därest de blivit kontant inbetalade till länsstyrelse.

• Sida 118
•  Original

Hitintills brukliga omgång med insättning av dylika medel i riksbanken kom- mer alltså att upphöra.

Vad beträffar frågan om vem, som skall utöva den förtlöpande kontrollen åt till landskansliet inkommande medel, har inom riksräkenskapsverket för- ordats införande i landshövdinginstruktionen av bestämmelse, att länssty- relse skulle äga rätt att, där så befunnes nödvändigt, förordna viss tjänste— man att i landssekreterarens ställe utöva ifrågavarande kontroll. Ä landskon- toret syntes däremot kontrollen icke böra uppdragas åt annan än landskam- reraren.

Utredningen anser, att den kontrollverksamhet, som bör utövas över kon- tantuppbörden vid länsstyrelserna, kan vara uppdelad på flera personer.

På vederbörande expeditionshavande bör det ankomma att i samband med ärendets sakliga handläggning själv eller genom annan övervaka att före- skrivna avgifter m. rn. blivit erlagda och införda i kassaboken. Om be— loppet skall erläggas i efterskott, vilket är fallet exempelvis i fråga om av- gifter, som av länsstyrelse påföras för granskning av ärenden rörande bygg— nads- och stadsplaner m. m., lärer det jämväl få anses ankomma på expe- ditionshavanden att övervaka, att påförda avgifter i vederbörlig ordning le- vereras. Vid många länsstyrelser föres en debetliggare över sålunda påförda avgifter. Sedan expeditionshavanden förvissat sig om att ifrågavarande av- gifter blivit införda i liggaren. lärer den vidare kontrollen över avgifternas indrivning kunna av honom anförtros åt annan person. Ä avdelningsche— fen vilar under alla förhållanden ansvaret för att kontroll över upphörd. redovisning och leverering ordnas på mest betryggande sätt och att kassa- inventeringar vid lämpliga tidpunkter förrättas hos vederbörande kassör. Däremot lärer det icke vara förenligt med god organisation att betunga landssekreteraren eller landskamreraren med skyldighet att i detalj revidera kassaväsendet, utan bör detta bestyr kunna anförtros åt underordnad per- sonal.

Med landskontorets allmänna uppgifter i fråga om medelsförvaltningen vid länsstyrelsen lärer även följa, att övervakning från landskontorets sida bör ske därå, att medel, som inflyta till landskansliet och landskontoret enligt kassörernas kassaböcker, bliva i vederbörlig ordning bokförda i landskontorets kassabokföring. Denna övervakningsskyldighet kan lämpligen anförtros åt den länsbokhållare, som har att övervaka arbetet med räkenskapsföringen. Denne bör alltså låta jämföra kassaböckerna med nämnda bokföring. Det ligger vidare i sakens natur, att en motsvarande kontroll bör utövas även i fråga om kontanta medel, som ankomma med posten och enligt 5 32 i för- slaget till landshövdinginstruktion skola antecknas i särskild bok.

Ur kontrollsynpunkt synes det icke lämpligt att förordnande såsom kassör lämnas åt tjänsteman, som handlägger frågor om- avgiftspåföring eller har

• Sida 119
•  Original

att utöva kontroll över indrivning och uppbörd eller eljest i diarier och liggare anteckna verkställda inbetalningar. Från erhållande av sådant upp— drag bör därför undantagas dels befattningshavare, som förordnats att verk— ställa påföring av automobilskatt samt anteckning i automobilregistret om fullgjord betalningsskyldighet m. m., dels länsbokhållare, dels ock förestån- dare för landskontorets uppbördsavdelning. Huruvida kommissionär må er- hålla förordnande såsom kassör bör göras till föremål för länsstyrelsens prövning i varje särskilt fall.

Med hänsyn till de sålunda föreslagna bestämmelserna om kontantinbe- talning till länsstyrelse och kontrollen härå synes anledning för närvarande saknas att, såsom av två länsstyrelser blivit ifrågasatt, föreslå att avgif- terna för registrering av motorfordon skola uttagas i form av stämpelavgift. Ett sådant förfarande skulle väl å ena sidan inskränka bokföringen samt underlätta redovisningen av avgifterna. men å andra sidan medföra, att, där- est icke samtidigt andra grunder för avgifternas utgående bestämdes, ex— peditioner måste utfärdas i åtskilliga registreringsärenden, vari skyldighet att utlösa expedition för närvarande icke föreligger. Detsamma synes gälla även andra registreringsavgifter.

I samband med att inbetalningar över postgiro godkännas såsom laglig betalningsmetod synes det utredningen lämpligt att även giva erkännande åt ett vid åtskilliga länsstyrelser tillämpat förfaringssätt, enligt vilket likvider verkställas genom överföring från eget postgirokonto. Sådana likvider böra verkställas från särskilt expeditionspostgirokonto, varå medel dagligen insät- tas till belopp, som motsvarar summan av de likvider, vil-ka under dagen verkställas över postgiro. Expeditionspostgirokontot skall icke intagas i postgiroförteckningen och har icke något samband med länsstyrelsens »all— männa» postgirokonto. De dagliga insättningarna och uttagningarna a expe- ditionspostgirokontot skola sålunda icke för sig bokföras i journalerna.

I anledning av här ovan berörda spörsmål torde i medelsförvaltningskun- görelsen böra intagas föreskrift, att giro- och utbetalningskort från annat läns- styrelsens postgirokonto än expeditionspostgirokonto skola underskrivas i samma ordning som länsstyrelsens checker å statsverkets checkräkning. En motsvarande föreskrift synes i detta sammanhang böra lämnas beträffande checker å länsstyrelsens räkning i enskild bank samt kvitton å medel, som i sådan bank skola lyftas. Samtidigt torde böra meddelas föreskrift om skyldighet att lämna upplysning om vederbörandes behörighet att underteck- na giro- och utbetalningskort, checker i enskild bank samt kvitto å medel, som i sådan bank skola lyftas. Bestämmelsen i 5 43 i förenämnda kungörelse om insättning i enskild bank av medel kommer att hava avseende allenast

• Sida 120
•  Original

å sådana medel, som redan blivit insatta å statsverkets clieckräkning, på grund varav bestämmelsen torde böra kompletteras i angivna riktning.

Såsom av bilaga D framgår, omfattade det inom riksräkenskapsverket ut- arbetade förslaget till ändring av vissa paragrafer i medelsförvaltningskun- görelsen jämväl bestämmelser ifråga om dels liggare över deponerade värde— och säkerhetshandlingar samt över uppbörrlssäkerheter, dels inventering av värde- och säkerhetshandlingar, dels ock redovisning av auktionsarvoden m. m. Dessa bestämmelser äro ur utredningens synpunkt av mindre betydelse och utredningen har därför, efter vidtagande av smärre ändringar, föranled- da dels av utredningens tidigare gjorda uttalande, att uppbördssäkerhet en- ligt 14 å i polisreglementet skall förvaras å landskontoret, dels därav att" arvode numera utgår jämväl om auktionsförfarande inställts, sedan kungö- relse om egendoms försäljning utfärdats, men innan auktion hållits, dels ock av införande av postgiro vid länsstyrelserna, ansett det tillräckligt att intaga de sålunda ifrågasatta författningsändringarna i utredningens förslag till ändringar i medelsförvaltningskungörelsen.

I detta sammanhang har utredningen ansett sig böra ifrågasätta ändring av bestämmelsen i 5 26 i medelsförvaltningskungörelsen, enligt vilken lands— kamreraren har att underskriva räkenskaper och redogörelser ävensom de avskrifter av inkomst- och utgiftsjournalerna samt inkomst- och utgiftsböc- kerna, som enligt 5 22 1) i kungörelsen skola till riksräkenskapsverket in- sändas. Den befattningshavare, som under året har närmaste tillsynen över bokföringsarbetet vid länsstyrelsen, är i regel en länsbokhållare. I det sam- arbete i fråga om bokföringen, som äger rum mellan befattningshavare vid riksräkenskapsverket och länsstyrelsen, torde, vad länsstyrelserna be- träffar, länsbokhållaren i första hand deltaga. Vid tiden för huvudbokens upprättande och avslutande är landskamreraren i regel sysselsatt med pröv— ningsnämndsarbetet och kan därför icke ägna tid åt bokföringen. ] större och medelstora län har hitintills även länsassessorn såsom biträdande lands- kamrerare måst ägna sig åt taxeringsarbetet. På grund härav lärer i sådana län ordinarie länsbokhållare i egenskap av tillförordnad landskamrerare fått underskriva räkenskaperna. Vid angivna förhållanden synes det lämpligt, att de räkenskaper, redogörelser och avskrifter, om vilka här är fråga, under-— skrivas av länsbokhållare i stället för av landskamreraren.

Vad här ovan av utredningen föreslagits innefattas i bifogade utkast till kungörelser angående länsstyrelsernas anlitande av postgirorörelsen m. m. samt ändring i vissa delar av kungörelsen den 13 november 1931 (nzr 396) med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen (bilagorna E och F) ävensom i 55 13, 14, 17, 19, 32 och 33 av instruktionsförslaget.

• Sida 121
•  Original

XVlll. Vissa synpunkter på frågan om effektivisering av länsstyrelsernas arbete.

Även om sättet för arbetets utförande vid länsstyrelserna, såvitt vid sek- retariatets studieresa kunnat bedömas, i stort sett är tillfredsställande, torde dock på åtskilliga håll vissa rationaliseringsåtgärder kunna vidtagas för upp- nående av större arbetseffekt. Uppmärksamhet bör städse ägnas däråt, att alla Sådana förenklingar och anordningar vidtagas. som kunna ske utan att erforderlig ordning, reda och säkerhet äventyras. En koncentrering av arbets— materialet, skapande av överskådlighet och kontroll, sparande av arbetskraft och tid synas vara önskemål, som böra tillgodoses i det dagliga arbetet.

Såsom hjälpmedel i arbetet förekomma vid länsstyrelserna redan nu i stor utsträckning kortregister. Dessa äro emellertid ofta mindre praktiska. En— lietligt system för kortregister avsett för samma ändamål förekommer icke vid de särskilda länsstyrelserna. För åstadkommande, såvitt möjligt, av större enhetlighet i detta hänseende och mera praktiska system än nu i all- mänhet använda har utredningen för avsikt att utarbeta särskilda förslag härutinnan, ävensom i samband därmed framlägga förslag till kortregister för registrering i vissa fall, i vilka annan metod för närvarande i allmänhet tillämpas.

Föreskriften i s 61 av gällande landshövdinginstruktion om diarieföring synes emellertid lägga hinder i vägen för ett mera praktiskt system för registrering av ärenden, som inkomma till länsstyrelse. Föreskriften, att ärende skall diarieföras och att diarierna skola upptaga ärendena i fortgå- ende nummerföljd, har vid många länsstyrelser måst åsidosättas för att ar- betet med tillgänglig arbetskraft skulle kunna medhinnas. Åtskilliga inkorp- mande ärenden, t. ex. deklarationer och löneuppgifter, diarieföras i regel icke. Medelsrekvisitioner bruka stundom uteslutas från diarieföring. Andra åter, t. ex. anmälan från domstol enligt 15 ä 4 mom. motorfordons- förordningen den 20 juni 1930 eller om trafikförsäkring, antecknas ej i diarium utan endast i särskilda register, vari av praktiska skäl ordningen mellan ärendena måste bliva en annan än den kronologiska. Att i detalj bestäm— ma, huru registrering av ärenden vid länsstyrelserna skall ske, torde med hänsyn till de olika förhållanden, som äro rådande vid de särskilda länssty- relserna, icke låta sig göra. Det torde vara tillfyllest, att i instruktionen fö- reskriva, att till länsstyrelsen inkommande handlingar skola, där länsstyrel- sen för vissa grupper av ärenden icke annorlunda förordnar, genast registre- ras i diarium, kortregister, liggare eller på annat betryggande sätt. Därest särskild ordning för registreringen i vissa fall skulle visa sig erforderlig, torde anvisningar av Kungl. Maj:t för sådant ändamål k-unna utfärdas. På grund— val av det material, som erhållits under studiebesöken vid länsstyrelserna, kommer att i särskild promemoria behandlas frågor rörande bl. a. diariefö-

• Sida 122
•  Original

ring. Såväl denna som tillämpade system för konceptering med mera torde kunna i någon mån förenklas vid en del länsstyrelser.

I detta sammanhang vill utredningen erinra om att länsstyrelsen i Jämt- lands län i skrivelse den 12 mars 1932 till chefen för kommunikationsdepar- tementet framlagt förslag till nytt automobilregister m. m.

Det för närvarande använda registreringssysternet, som fastställts genom kungörelsen den 3 oktober 1930 (nzr 359) om automobilregisters förande m. m., utgöres av skruvliggare, med ett format av 41X32X9,5 cm. och en vikt av cirka 10 kg. per styck. Bladen äro löstagbara.

Nyssnämnda länsstyrelse framhöll i sin ovannämnda skrivelse att, så länge man endast hade en eller två skruvliggare att handskas med, kände man endast systemets fördelar. Det låge emellertid i öppen dag, att handhavan— det av ett tiotal, såväl vid förvaringen som å arbetsbordet otympliga skruv- liggare vore förenat med väsentliga olägenheter.

Enligt länsstyrelsens förslag borde motorfordonsregistret givas formen av ett horisontalkortsystem.

Över förslaget inhämtades yttranden från övriga länsstyrelser och över- ståthållarämbetet. Beträffande innehållet i dessa yttranden anförde 1934 års vägtrafiksakkunniga följande:

»De yttranden över förevarande förslag, vilka avgivits av övriga länssty— relser, hava gått i såväl tillstyrkande som avstyrkande riktning. Härvid hava avstyrkandena bland annat grundats på att det nuvarande systemet fungerat tillfredsställande samt att korten i det föreslagna systemet skulle upptaga för små utrymmen och vara svåra att föra, ävensom vara mindre hållbara. Ett par länsstyrelser hava ansett det nya systemet höra till en början tillämpas på prov hos någon länsstyrelse eller att övergången bör vara frivillig. Aven länsstyrelser, som i princip tillstyrkt, hava framställt särskilda erinringar mot den föreslagna uppställningen av korten. Som en fördel med det nya systemet hava en del länsstyrelser framhållit möjligheten av vid kortsystem använda signaler i olika syften. I allmänhet hava länsstyrelserna icke funnit några personalinskränkningar möjliggöras av den ifrågasatta omläggningen.»

Vägtrafiksakkunniga anförde för egen del: »Vägtrafiksakk-unniga anse det vara uppenbart, att den hittills tillämpade metoden för fordonsregistreringen är förenad med stora fördelar, i det att de nu använda registerbladen äro tämligen överskådliga samt lämna utrymme för tydliga anteckningar. Det kan ifrågasättas, om ett kortsystem av rim— liga dimensioner kan göras lika tillfredsställande i här berörda hänseenden. A andra sidan torde i allmänhet ett kortsystem vara mera lätthanterligt och även kunna erbjuda vissa fördelar genom möjliggörandet av särskilda kon— trollanordningar. Vilkendera registreringsmetoden som bör givas företräde torde icke kunna avgöras utan att jämväl den på kortsystem grundade me— toden göres till föremål för prov. De sakkunniga förorda alltså, att någon länsstyrelse bemyndigas, till en början för en begränsad tidsrymd, att vid fordonsregistreringen använda kortsystem.»

Utredningen har funnit, att den olägenhet. som nuvarande registrets stora vikt innebär, vid några länsstyrelser gjorts mindre påfallande därigenom,-

• Sida 123
•  Original

att liggarna uppställts så, att de lätt kunna fällas ned på arbetsbordet i ar— betsläge, vilket kunnat ske därigenom, att liggarna understötts relativt nära sin tyngdpunkt ooh placerats nära arbetsbordet. Vid två länsstyrelser hava liggarna erhållit sådan placering, att anteckningar däri kunna verkställas utan att liggarna flyttas. Större möjlighet till kontroll och ökad snabbhet i ar- betet, särskilt vid inhämtande av uppgifter ur registret, samt större över- skådlighet synes dock kunna vinnas om motorfordonsregistret föres som ett horisontalkortregister. På grund härav och då till utredningen av fyra länssty— relser uttalats önskemål om införande av dylikt motorfordonsregister, vill utredningen. i huvudsaklig anslutning till vägtrafiksakkunnigas förslag, fö- reslå, att länsstyrelse, som därom gör framställning, må bemyndigas att på prov vid fordonsregistreringen använda kortsystem, som av Kungl. Maj:t för sådant ändamål godkännes.

Bestämmelserna i cirkuläret den 15 april 1862 angående länsstyrelsernas arbetsredogörelse behöva omarbetas för vinnande av dels lättnad i arbetet, dels ock större möjlighet att bedöma och jämföra länsstyrelsernas arbets- börda. Förslag härtill kommer att framläggas i särskild promemoria.

Ät underordnade befattningshavare bör kunna uppdragas att bestyrka riktig- heten av avskrifter och utdrag, som från länsstyrelserna utlämnas, ävensom att utfärda diariebevis.

Anställande i större utsträckning än hittills av stenografikunnig personal torde kunna bidraga till ökad arbetsintensitet.

Varje länsstyrelse måste förfoga över tillräckligt antal skrivmaskiner. så att personalen icke behöver vänta att en skrivmaskin blir ledig. Givetvis böra skrivmaskiner stå till förfogande jämväl för annan personal än den, som uteslutande eller huvudsakligen är sysselsatt med maskinskrivning. Icke blott för landskanslister och landskontorister utan även för länsnotarier och länsbokhållare skulle arbetet vid författande av förslag till beslut kunna i hög grad underlättas, o—m tillgång till skrivmaskiner funnes. Betecknande är, att vid några länsstyrelser tjänstemännen på egen bekostnad anskaffat skriv- maskiner att begagnas i tjänstearbetet. Erforderliga medel till inköp av skrivmaskiner på statsverkets bekostnad böra ställas till förfogande för de länsstyrelser, där brist å skrivmaskiner föreligger.

Lakaliörhåilandena omöjliggöra vid några länsstyrelser ett rationellt ut— nyttjande av personalen. Sammanförande i ett rum av för många personer inverkar hindrande i arbetet, i all synnerhet som personalen i tjänsteange- lägenheter uppsökes av allmänheten. Uppmärksamhet torde böra ägnas nämnda missförhållande.

Anskaffande av för arbetets bedrivande ändamålsenliga möbler samt an- ordningar för förvaring av handlingar (vertikalskåp, pärmar och mappar) kan bidraga till att höja arbetseffekten.

En förbättring av teiefonsystemet, vilket efter tillkomsten av Vägingenjörs-

• Sida 124
•  Original

och länsarkitektkontor vid länsstyrelserna måst utökas, torde vid några läns- styrelser vara i hög grad av behovet påkallad. Vid en av de större läns- styrelserna måste anordningarna härför anses mycket otillfredsställande. Väl finnes rikstelefonväxelanläggning, men denna är otillräcklig såtillvida, att dels ett antal rum, som lämpligen borde äga tillgång till rikstelefon, helt sakna sådan, dels ock vederbörande telefonist icke medhinner att tillräck- ligt snabbt avverka den in- och utgående samtalsströmmen samt på grund härav icke kan annat än undantagsvis betjäna några lokalsamtal inom läns- styrelsen. Befintliga lokaltelefonanläggningar äro icke tillräckliga. Automa- tisk telefonväxel kan komma till användning vid länsstyrelsen. Driftkost— naden härför har beräknats till ungefär samma belopp som kostnaden för nuvarande telefonsystem. Anläggningskostnaderna beräknas emellertid till omkring 4200 kronor. Denna engångskostnad skulle emellertid snart inbe- sparas genom minskad tidspillan och onödig omgång. Där automatisk te— lefonväxel icke lämpligen kan eller bör komma till utförande, torde helt ma- nuellt betjänad växelanläggning erbjuda avsevärda företräden framför linjeväl- jarsystem ur arbetsbesparande synpunkt och dessutom bereda den allmän- het, som önskar samtal med personalen, ökad bekvämlighet. Telefonist, som icke är helt upptagen av att betjäna telefonväxel, torde kunna biträda med andra förekommande göromål. Länsstyrelserna höra, i den mån detta icke redan skett, enligt utredningens förmenande i samråd med telegrafverket ägna uppmärksamhet åt frågan om telefonsystemet och erforderliga medel böra stå till disposition för avhjälpande av förefintliga missförhållanden.

Jämlikt 5 66 landshövdinginstruktionen skola landskansliet och landskon- toret hållas öppna för allmänheten minst fem timmar varje söckendag, vilken tid dock under sommaren kan inskränkas till fyra timmar om dagen. I re- gel hållas emellertid länsstyrelsernas lokaler öppna för allmänheten under hela arbetstiden eller således sju timmar. Detta har till följd, att allmän— heten genom de besök och förfrågningar, som mycket talrikt förekomma, stör befattningshavarna under hela arbetstiden. Den i samma paragraf för- utsatta mottagningstiden för avdelningschef och länsassessor kommer här- igenom att i praktiken omfatta hela arbetstiden. Större arbetsresultat skulle kunna vinnas, därest länsstyrelsernas lokaler hölles stängda för allmänheten under en del av arbetstiden. En längre gående inskränkning av expeditions- tiden skulle medföra ett bättre utnyttjande av personalens arbetskraft men kan ur allmänhetens synpunkt icke förordas.

För personalen gemensam måltillsrast — vilket vid några länsstyrelser fö- rekommer, där särskilt lunchrum ej finnes att tillgå —— skulle kunna öka möjligheten till kontroll över personalen och verka tidsbesparande i arbetet samtidigt som allmänheten skulle vinna fördelen av att alltid vid besök under expeditionstiden kunna anträffa alla tjänstemän.

Öppnande av ankommande post synes kunna ske på ett enklare sätt än

• Sida 125
•  Original

vad nu är fallet. Jämlikt % 60 i landshövdinginstruktionen skola nämligen de till länsstyrelsen ankommande postförsändelserna i regel å tid, som av länsstyrelsen bestämmes, öppnas i länsstyrelsens ämbetslokal av landshöv- dingen i närvaro av landssekreteraren och landskamreraren eller åtminstone en av dem eller ock, där landshövdingen ej är tillstädes, av landssekrete- raren och landskamreraren. Penningar och värdehandlingar, som ankomma till länsstyrelsen, skola genast antecknas i särskild bok och mot däri tecknat kvitto överlämnas till vederbörande föredragande. Avvikelse från vad så- lunda är stadgat må ske allenast, där särskilda omständigheter därtill för- anleda.

Med fog torde, såsom av två länsstyrelser påpekats, kunna ifrågasättas, huruvida det för närvarande i allmänhet tillämpade omständiga förfarandet vid postöppning bör bibehållas. Postöppningen upptager vid många länssty— relser en avsevärd tid, under vilken således landshövding, landssekreterare och landskamrerare äro förhindrade att företaga annat arbete. Även om vid vissa länsstyrelser postöppning alltjämt anses böra ske enligt huvudstad— gandet, torde en annan anordning vid andra länsstyrelser vara påkallad. Själva öppnandet av försändelserna samt innehållets uppdelning å de sär— skilda avdelningarna torde utan olägenhet kunna ombesörjas av de tjänste- män, som därtill förordnas. Efter det uppdelningen ägt rum, kunna anting- en omedelbart därefter eller sedan inkomna handlingar blivit registrerade, landshövdingen och avdelningscheferna, eller. i landshövdingens frånvaro, de sistnämnda sammankomma och genomgå inkomna handlingar samt, där så befinnes nödvändigt eller lämpligt, överlägga om inkomna ärenden. På grund härav torde länsstyrelserna böra erhålla befogenhet att, även om särskilda omständigheter icke föreligga, förordna om annan ordning för öppnande av ankommande försändelser. (& 32 i instruktionsförslaget.)

Bestämda tider för föredragning skulle otvivelaktigt kunna medföra ökad arbetseffekt.

XIX. Kompetens- och rekryteringsfrågor.

Gällande bestämmelser angående behörighetsvillkor för befattningshavare vid länsstyrelserna återfinnas i kungörelsen den 12 maj 1865 (nzr 32) an— gående förändrade villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar, med däri genom kungörelsen den 14 december 1917 (n:r 904) vidtagna änd— ringar. Enligt dessa bestämmelser gäller, att för att kunna uppföras å för— slag till landssekreterare—, landskamrerare- eller länsassessorsbefattning eller utnämnas till länsnotarie eller länsbokhållare fordras att hava avlagt exa— men, medförande behörighet till domarebefattning (juris kandidat— eller högre juridisk examen). För andra befattningshavare än de nu nämnda finnas inga särskilda behörighetskrav uppställda, utan äger länsstyrelsen på grund

• Sida 126
•  Original

av den allmänna bestämmelsen i punkt 19 av kungörelsen att själv bestäm- ma »inträdesvillkoren».

Före 1917 års utgång medförde även kansliexamen behörighet till lands- kamrerare- och länsbokhållarebefattning, och enligt övergångsbestämmelserna till kungörelsen den 14 december 1917 skall enligt äldre stadganden vunnen behörighet till landskamreraretjänst fortfarande medföra kompetens jämväl för befordran till länsassessor å landskontor.

Den brokiga mångfalden av länsstyrelsernas arbetsuppgifter, berörande för— valtningsproblem och rättSIiga spörsmål på snart sagt alla områden av sam— hällslivet, kräva med nödvändighet särskilt hos föredragandena icke blott insikter i rättskunskap utan även och i lika hög grad förtrogenhet med så- dana ämnen, som hava avseende på samhällets politiska, sociala och eko- nomiska struktur (statskunskap, nationalekonomi o. s. v.). Icke utan skäl har det länge ansetts, att juris kandidatexamen, som ju närmast är avsedd för utbildning till domare— och advokatyrket, har en alltför ensidigt juridisk in- riktning för den administrativa banan och icke nöjaktigt tillgodoser kravet på insikter i de statsvetenskapliga ämnen, som äro av särskilt värde för förvaltningstjänstemän i allmänhet och icke minst för befattningshavarna vid landsstaten. Genom den efter mångåriga överväganden tillkomna stadgan angående statsvetenskaplig examen av den 20 juni 1935 (n:r 468), ändrad ge- nom kungörelsen den 12 juni 1936 (nzr 300), har ett försök gjorts att råda bot på detta missförhållande och skapa en examen, bättre lämpad för för- valtningens behov. Denna examen är avsedd att — som ersättning för eller vid sidan av juridiska eller filosofiska examina — medföra kompetens för en mängd befattningar inom administrationen, utan att dock ännu några be- stämmelser i detta avseende blivit meddelade. i det sakkunnigebetänkande, som ligger till grund för stadgan, har särskilt framhållits den statsvetenskap- liga examens betydelse för rekryteringen vid statsdepartementen, den cen— trala förvaltningen och utrikesförvaltningen. Vad angår länsstyrelserna vill det synas som om de sakkunniga icke räknat med att denna examen skulle kunna för närvarande ersätta juris kandidatexamen som kompetensvillkor. Det bör dock observeras, att de sakkunniga endast flyktigt berört kompe- tensfrågorna och därutinnan icke framlagt några förslag. Under sådana för- hållanden har utredningen ansett det vara på sin plats att undersöka den nya examensformens användbarhet för länsstyrelsetjänsterna.

Statsvetenskaplig examen enligt 1935 års stadga är av två slag, statsve— tenskaplig-juridisk och statsvetenskaplig—filosofisk examen. Den förra avläg- ges inom juridiska och den senare inorn filosofiska fakulteten. I fråga om det materiella ämnesinnehållet förete de båda examenstyperna olikheter, men de äga det gemensamt, att de båda obligatoriskt hava ett utpräglat statsve- tenskapligt och ekonomiskt innehåll, och det är härigenom de skilja sig från andra akademiska examenstyper.

• Sida 127
•  Original

I detta sammanhang torde endast den statsvetenskaplig-juridiska examen vara av större intresse. I denna examen, som normalt beräknas kräva fyra års studier efter studentexamen, ingå som obligatoriska ämnen nationaleko- nomi, statistik eller statskunskap samt av de juridiska disciplinerna privat- rätt, finansrätt, statsrätt med folkrätt och förvaltningsrätt. Kurserna torde motsvara vad som för respektive ämnen gäller i filosofie kandidat- respek- tive juris kandidatexamen, dock att ämnet privaträtt endast skall omfatta huvudgrunderna i civilrätt och speciell privaträtt. För examen erfordras minst två betygsenheter i nationalekonomi och minst fyra betygsenheter samman- lagt i nationalekonomi, statistik och statskunskap eller-i nationalekonomi och ettdera av sistberörda två ämnen. Studiet av de juridiska ämnena, som skall föregås av samma propedeutiska kurs. som gäller för juris kandidatexamen, är i så måtto högre kvalificerat än i sistnämnda examen, att för godkänd prövning erfordras minst betyget med beröm godkänd i åtminstone ett av ämnena finansrätt, statsrätt med folkrätt eller förvaltningsrätt.

Det torde ligga i öppen dag, att de mera djupgående insikter i allmän samhällskunskap, som studierna för denna examen äro avsedda att bibringa, måste vara av synnerligen stort värde för landsstatstjänsten i allmänhet och särskilt för de befattningar vid länsstyrelserna, med vilka är förenad före— dragningsskyldighet. Här kan som exempel erinras om remissväsendet, som gör det nödvändigt för länsstyrelserna att taga ställning till ekonomiska, fi— nansiella och sociala spörsmål av vitt skilda slag —— spörsmål, vilka ofta äro av sådan beskaffenhet, att de icke utan grundliga teoretiska insikter kunna göras till föremål för en fruktbar diskussion. Då den övervägande delen av remisserna handläggas å landskansliet, skulle det ur denna synpunkt vara av särskild betydelse att föredragandena å landskansliet erhållit den teoretiska utbildning, som den statsvetenskapliga examen är aVSedd att ga— rantera. Även för handläggningen av andra ämnesgrupper å landskansliet skulle fördjupade insikter i statsvetenskapliga ämnen otvivelaktigt vara till stor fördel. Detta allt oaktat torde den stasvetenskaplig-juridiska examen i dess nuvarande form icke kunna ersätta juris kandidatexamen som kom- petens för landskansliets föredragande. Som bekant handläggas å lands- kansliet bl. a. exekutiva ärenden, av vilka de ingalunda minst betydelse- fulla komma att kvarstå där, även om föreliggande förslag att till dom- stolarna överflytta viss del av dessa ärenden blir genomfört. Härtill kommer landskansliets befattning med en mångfald näringslivet berörande frågor. Handläggningen av hithörande ärenden måste anses kräva en grundligare all— män—juridisk skolning och framför allt större insikter i exek-utivrätt och spe- ciell privaträtt än som stå att ernå genom statsvetenskaplig—juridisk examen. På grund härav kan utredningen icke förorda, att denna examen för när- varande i kompetenshänseende jämställes med juris kandidatexamen för fö— redragandebefattningarna å landskansliet.

• Sida 128
•  Original

Vad landskontoret beträffar ställer sig saken något annorlunda. De ären— den, som handläggas å denna avdelning, äro av mera likartad beskaffenhet och inbördes mera besläktade än ärendena å landskansliet. De äro också så gott som genomgående av utpräglat offentligträttslig natur. Kravet på allsidig juridisk utbildning synes därför för landskontorets vidkommande kunna något eftergivas till förmån för statsvetenskapliga eller ekonomiska stu- dier och mera djupgående insikter i de för landskontorsarbetet speciellt be- tydelsefulla offentligträttsliga ämnena. Bland de senare torde finansrätten intaga den ojämförligt viktigaste platsen. Då såsom ovan framhållits den stats- vetenskaplig-juridiska examen med avseende å de däri ingående offentligträtts- liga ämnena får anses mera kvalificerad än juris kandidatexamen och med tanke på betydelsen av statsvetenskapliga studier för länsstyrelsernas arbets- uppgifter i allmänhet, synes det icke böra råda någon tvekan om att denna examen såsom teoretiskt underlag för föredragandena å landskontoret bör bli— va av minst lika stort och sannolikt större värde än juris kandidatexamen.

Att såsom kompetensvillkor för landskontorens föredragande ersätta juris kandidatexamen med statsvetenskaplig-juridisk examen lärer dock för närva- rande icke böra ifrågakomma, bl. a. av det skäl, att det torde komma att dröja rätt lång tid innan aspiranter med sistnämnda examen kunna tänkas komma att anmäla sig. En viss erfarenhet beträffande den nya examens värde är väl ock önskvärd innan man går till att giva densamma försteg framför juris kandidatexamen som kompetensvillkor. De båda examina sy— nas därför tills vidare böra likställas när det gäller behörighet till landskon- torstjänster.

Utredningen föreslår sålunda sådan ändring i 1865 års kungörelse, att i fråga om föredragandebefattningarna å landskontoret med juris kandidatexamen i kompetens—hänseende likställes statsvetenskaplig-juridisk examen.

Såsom i det föregående redan antytts, finnas icke förlandskanslist- och lands- kontoristtjänsterna, lika litet som för ordinarie och icke-ordinarie befattningar av lägre grader, några legala kompetensvillkor uppställda. Med det ansvars— fulla och relativt självständiga arbete, som ofta åvilar även denna personal, är emellertid ett visst krav på allmän—bildning och teoretisk underbyggnad ofrånkomligt. Sådana krav hava även i praktiken kommit i tillämpning, och det torde numera höra till undantagen, att manlig personal tillhörande dessa grupper är i avsaknad av studentexamen eller landsfiskalsexamen, vil— ken senare som bekant förutsätter realskoleexamen. Även av de kvinnliga befattningshavarna med mera kvalificerat arbete torde i regel fordras nor- malskolekompetens eller motsvarande kunskaper. Då emellertid frånvaron av bestämmelser i ämnet knappast medfört några olägenheter, torde det icke vara behövligt att för närvarande i författningsväg fastställa dessa eller lik— nande kompetenskrav. I den mån rekryteringen av alla tjänster vid lands- staten, för vilka icke kräves akademisk examen, på sätt i det följande före—

• Sida 129
•  Original

slås, kommer att ske gemensamt och enhetligt genom vederbörande länssty- relse, måste tydligen även de kompetenskrav, som äro eller bliva gällande för landsfiskaler och häradsskrivare eller motsvarande befattningshavare, be— aktas och bliva normerande även för ifrågavarande befattningar vid läns- styrelserna.

Den synnerligen viktiga frågan om rekrytering och praktisk utbildning av länsstyrelsepersonalen har hittills knappast ägnats den uppmärksamhet den förtjänar. Detta spörsmål kan emellertid, vad angår personal med högre tjänsteställning, anses hava betydligt större räckvidd och i viss mån vara aktuellt för hela statsförvaltningen.

Liksom flertalet befattningar inom den centrala administrationen hava före- dragandetiänsterna vid länsstyrelserna hittills huvudsakligen rekryterats bland personer, Vilka efter avlagd juridisk examen fullgjort s. k. tingstjänstgö- ring, d. v. s. efter viss tids förberedande tjänstgöring å domarekansli erhållit hovrättens förordnande att självständigt förrätta ting och uppehålla domare— ämbete. Omfattningen av denna tjänstgöring har varit växlande men i all- mänhet uppgått till närmare tre år efter avlagd examen. Om värdet även för länsstyrelsetjänsterna, speciellt å landskansliet, av denna praktiska ut— bildning torde knappast råda delade meningar, även om det måste antagas, att samma tid, rationellt utnyttjad för praktisk tjänstgöring vid vederböran- de verk, i många fall skulle visat sig minst lika värdefull ur utbildningssyn- punkt. De på senare tid genomförda förändringarna i domareutbildningen, innebärande bl. a. att självständiga förordnanden som domare icke kunna i sam- ma omfattning som tidigare erhållas utan mellankommande långvarig tjänst- göring i hovrätten, torde i viss mån förminska värdet av tingstjänstgöringen och även föra med sig, att lämpliga aspiranter för de administrativa befatt- ningarna icke i samma utsträckning som hittills bliva att tillgå bland tings- juristerna. Härtill kommer, att tingsutbildningen icke står öppen för den, som avlagt statsvetenskaplig-juridisk examen. Dessa omständigheter i före- ning synas göra det önskvärt, att frågan om en praktisk utbildning inom själva förvaltningen av aspiranter på administrativa tjänster nu upptages till närmare övervägande. Utredningen vill i samband härmed erinra om det förslag i nämnda hänseende, som 1910 framlades av landshövdingen Hj. L. Hammarskjöld m. fl. i ett sakkunnigbetänkande rörande inrättande av en statsvetenskaplig examen. Detta förslag gick i huvudsak ut på att vid läns— styrelserna skulle anordnas en för hela den civila förvaltningen gemensam förberedande tjänstgöring med eller utan praktisk examen som avslutning. Utan att nu kunna taga ställning till detta förslag, mot vilket visserligen vä- gande invändningar kunna göras icke minst av länsstyrelserna, men som å andra sidan uppenbarligen skulle erbjuda fördelar för länsstyrelsernas egen rekrytering, har utredningen härmed velat fästa uppmärksamheten på be-

• Sida 130
•  Original

hovet av en snar utredning av hithörande frågor. I avbidan på denna utred- ning, som synes böra syfta till en i möjligaste mån enhetlig reglering av statsförvaltningens rekryterings- och utbildningsfrågor, har utredningen för avsikt att i annat sammanhang enligt direktiven undersöka möjligheten och lämpligheten av temporärt utbyte av tjänstemän mellan centralförvalt- ningen och länsstyrelserna.

Rekryteringen av de länsstyrelsebefattningar, för vilka icke förutsättes aka- demisk examen, har hittills städse stått i intimt samband med rekryteringen av landsfiskals- och häradsskrivarekårerna. Till landskanslister eller extra- ordinarie befattnings'havare med motsvarande uppgifter hava sålunda i stor utsträckning befordrats landsfiskalsaspiranter med mer eller mindre fullstän— dig utbildning för denna bana. Befordran från landskanslist till landsfiskal har även varit ganska vanlig. Den regelrätta befordringsvägen till härads- skrivare har sedan länge gått via landskontoristtjänsten, men i viss omfatt- ning hava häradss-krivarposterna även kommit att bliva sluttjänst för länsnotarier och länsbokhållare, vilka av en eller annan anledning icke kunnat påräkna vidare befordran inom länsstyrelsen.

Den gemensamma rekrytering av tjänster inom och utom länsstyrelsen, som sålunda faktiskt förekommit och förekommer, har utan tvivel i många avse- enden varit till fördel. Den ständiga cirkulationen av personal mellan läns— styrelserna å ena samt landsfiskals- och häradsskrivarekontoren å andra sidan har bidragit till att uppehålla en intim kontakt mellan länsstyrelserna och de underlydande organen i orterna och befordrat en önskvärd växelverkan dem emellan. Utsiktema att kunna vinna befordran till de mera självständiga och i ekonomiskt aVSeende bättre ställda tjänsterna utom länsstyrelsen hava gynnsamt påverkat länsstyrelsens egen rekrytering, så att de förhållandevis lågt avlönade befattningarna i länsstyrelsen kunnat besättas med väl kvali- ficerat folk. Den livligare omsättning av personalen vid länsstyrelserna, som blivit en naturlig följd av systemet, har enligt utredningens mening varit till fördel för arbetet och bidragit till att hålla genomsnittsåldern hos den med det krävande expeditionsarbetet sysselsatta personalen relativt låg.

Möjligheterna att även framdeles utnyttja de fördelar, den gemensamma rekryteringen erbjuder, äro i hög grad beroende av de resultat, vartill de pågående utredningarna rörande omorganisation av landsfiskalsinstitutionen och uppbördsförvaltningen kunna leda. Utredningen anser sig dock äga grun- dad anledning antaga, att de organisatoriska förändringar, som i dessa av- seenden kunna komma att genomföras, icke skola bliva av sådan räckvidd, att de i någon väsentlig mån komma att påverka rekryteringssystemet. Ut- redningen utgår sålunda ifrån, att befattningshavare med i huvudsak samma tjänsteställning som de nuvarande landsfiskalerna och häradsskrivarna fort- farande komma att finnas, samt att, även om kompetensfordringarna för de nya tjänsterna ändras och skärpas, i utbildningen dock alltid som ett väsent-

• Sida 131
•  Original

ligt moment kommer att ingå viss tids tjänstgöring hos länsstyrelse. Där- med äro förutsättningarna givna för bibehållande och vidare utveckling av det gemensamma rekryteringssystem, som nu är rådande och som trots vissa brister visat sig fördelaktigt.

Bristerna i systemet hava huvudsakligen haft sin grund däri, att länssty— relserna icke haft möjlighet att ägna tillräcklig uppmärksamhet åt urvalet av aspiranter. Landsfiskalsaspiranterna hava i regel och häradsskrivareaspi- tanterna ofta börjat sin tjänstgöring som biträden å landsfis-kals- respektive häradsskrivarekontor, utan att länsstyrelserna dessförinnan haft tillfälle att pröva deras lämplighet för landsstatstjänsten. Ofta har lång tid förflutit in- nan tjänstgöringen vid länsstyrelsen tagit sin början, och möjligheterna att på ett tidigt stadium utmönstra olämpliga aspiranter hava härigenom avse- värt beskurits. Övervakningen och handledningen av aspiranterna under tjänst— göringen i länsstyrelsen torde även hava lämnat åtskilligt övrigt att önska.

I syfte att borteliminera de svagheter, som sålunda vidlåda systemet, anser utredningen en omläggning böra ske därhän, att omsorgen och ansvaret för rekryteringen av landsstatstjänsterna förlägges till länsstyrelserna så att des— sa få ett fastare grepp på personalfrågorna. För ernäende av detta mål synes det nödvändigt, att aspiranterna på ett mycket tidigt stadium av utbildningen — helst redan från början — av länsstyrelserna mottagas till provtjänstgö- ring, så att möjlighet finnes till effektiv gallring innan vederbörande ägnat för lång tid åt banan. Provtjänstgöringen torde böra omfatta högst ett år och fullgöras på länsstyrelsens båda avdelningar. Det är av stor vikt, att aspiranterna under denna tid stå under särskild tillsyn och ånjuta nödig hand- ledning. Det huvudsakliga bestyret härmed synes böra anförtros åt en sär— skild tjänsteman å vardera avdelningen, förslagsvis i assessorsgraden. En- dast aspiranter, vilkas provtjänstgöring utfallit till belåtenhet, böra få ifråga— komma till fortsatt utbildning och tjänstgöring inom landsstaten.

Med utformandet av de närmare föreskrifter rörande rekryteringen och provtjänstgöringen, som kunna var-a erforderliga, synes böra anstå till dess de svävande frågorna om reformering av landsfiskalsinstitutionen och upp— bördsväsendet bragts närmare sin lösning.

XX. Lönefrågor och statförslag.

Med hänsyn till den allmänna översyn av avlöningsbestämmelserna och löne- gradsplaceringen för statens befattningshavare, som för närvarande verkställes av 1936 års lönekommitté, har utredningen icke till prövning upptagit frågan om landssekreterares och landskamrerares ställning i lönehänseende. Det för— utsättes sålunda, att för dessa hitintills gällande bestämmelser skola tillämpas.

Beträffande länsassessorerna, vilka för närvarande äro placerade i löne— graden B 27, föreligger däremot, som ovan anförts, enligt utredningens förme—

• Sida 132
•  Original

nande anledning att, utan avbidan a resultatet av lönekommitténs utredning, vidtaga ändring av deras lönegradsplacering. Vid flertalet landskanslin och vid några landskontor kan, såsom ovan angivits, det normalt förekom-mande föredragandearbetet icke fullgöras av avdelningschefen och allenast en läns— assessor utan två eller flera länsassessorstjänster erfordras. Från avdelnings- cheferna komma enligt utredningens förslag att till länsassessorerna överflyttas viss del av den avdelningscheferna för närvarande enligt gällande fördelnings- plan åliggande föredragningsskyldighet. En avsevärt vidsträcktare föredrag- ningsskyldighet än som vid fastställande av nuvarande löneställning var ifråga- satt kommer således att åvila länsassessorerna. Dessa komma i ännu högre grad än tillförne att i avseende å ärendenas behandling intaga i huvudsak samma ställning som avdelningscheferna och komma att stå i spetsen för en underavdelning eller sektion inom länsstyrelsen. Mycket stora krav såväl i fråga om skicklighet som beträffande arbetsförmåga måste på grund härav ställas å länsassessorerna. Vederbörande föredragande kommer enligt utred- ningens förslag att självständigt avgöra åtskilliga grupper av ärenden. Dessa ärenden torde i allmänhet, särskilt å landskanslien, komma att handläggas av länsassessor. Landskontorens assessorer få enligt utredningens förslag i ökad omfattning utföra landskamrerares åligganden beträffande prövningsnämnd. Å länsassessorerna komma följaktligen att läggas nya och vidgade arbetsupp— gifter, på grund varav en förbättrad löneställning synes böra beredas dem. Å andra sid-an torde, då flera länsassessorer å samma avdelning äro erforderliga, en differentiering av göromålen mellan dem lämpligen böra komma till stånd, så att ärenden, som kräva större omdöme, tilldelas en av dem och enklare ärenden den eller de andra. Den ene av länsassessorerna skall vid förfall för avdelningschefen i första hand bestrida dennes tjänst. Såväl nämnda förhål- landen som befordringssynpunkter motivera enligt utredningens förmenande inrättande av två grader av länsassessorstjänster vid avdelning, ä vilken mera än en länsassessor erfordras.

På sätt ovan anförts, skall s. k. partiell ledighet enligt utredningens förslag icke vidare komma i fråga vid länsstyrelserna, i följd varav vikariatsersätt- ning i samma omfattning som hitintills varit fallet icke kommer att utgå. Jäm- väl denna omständighet talar för en förbättrad lönegradsplacering. Bibehål- lande av länsassessorerna i lönegraden B 27 skulle för nuvarande befattnings- havare medföra minskade löneförmåner.

Erinras må ock därom, att länsassessor under tjänsteutövningen kan komma att intaga överordnad ställning i förhållande till vägingenjör och landsfogde, vilka befattningshavare, utom de i Gotlands län tjänstgörande, äro placerade vägingenjör i lönegraden B 28 och landsfogde i lönegraden B 29.

För befattningshavarna å landskanslien kommer länsassessorstiänst att i av- sevärd utsträckning bliva sluttjänst. Antalet landssekreterartjänster utgör nämligen allenast 24, under det att antalet länsassessorstiänster föreslås till 46.

• Sida 133
•  Original

I detta sammanhang må ock anmälas en av föreningen Sveriges länsasses— sorer. länsnotarier och länsbokhållare den 15 januari 1936 dagtecknad, till ut— redningen ställd skrivelse.

Däri anhålles, att utredningen måtte upptaga frågan om en till lönegraden B 28 förhöjd löneplacering för de nuvarande länsassessorstiänsterna och de nya tjänster av detta slag, som eventuellt kunde komma att av utredningen före- slås. Till stöd härför har föreningen åberopat, att föreningen vore av en bestämd uppfattning, att länsassessorerna genom den nuvarande placeringen icke erhållit full kompensation i lönehänseende för sitt arbete. Det syntes för- eningen icke kunna bestridas, att länsassessorernas arbetsåligganden, så som de numera gestaltade sig, regelmässigt vore minst likvärdiga med arbetsålig- gandena för en byrådirektör och ofta ännu större än dennes. Föreningen har vidare framhållit, att då en föredragande på sätt föreningen förutsatte finge sig ålagt att svara för en viss grupp av ärenden, därmed följde, att han hade att svara för föredragningen i varje till gruppen hörande ärende, även om det Skulle vara av särskilt omfattande och svår beskaffenhet. Denna föredrag- ningsskyldighet vore alltså av helt annat slag än då en tjänsteman i under— ordnad ställning av chefen för den byrå, till vilken tjänstgöringen vore förlagd, tilldelades vissa ärenden —— ej viss grupp av ärenden —— för föredragning. I de sistnämnda fallen. vilka förekomme inom statsdepartementen, torde ären- denas fördelning alltid ske efter gallring av vederbörande byråchef respektive kansliråd. Principen för föredragningsskyldighetens fördelning vore därvid alltså helt annorlunda, vilket även torde förklara, att till och med tjänstemän i amanuensställning inom departementen fullgjorde sådan skyldighet. Vid läns- styrelserna skulle en liknande form för föredragningsskyldighetens ordnande lämpa sig mindre väl, enär en gallring av berörda slag förutsatte, att varje ärende passerade avdelningschefen, vilket skulle innebära en stor omgång i arbetet. Väl vore tänkbart, att utan sådan förberedande gallring till en mindre kvalificerad föredragande överlåta vissa grupper av bagatellärenden såsom pass, vissa registreringsärenden och beviljande av körkort första gången, men dylika ärenden krävde så obetydligt arbete av en tränad föredragande, att de i mycket ringa utsträckning toge hans tid i anspråk. Det syntes även ute- slutet, att sådana ärenden skulle kunna. ens vid en stor länsstyrelse, bereda full sysselsättning åt en föredragande. Vid angivna förhållanden funnes, för bedömandet av skälig tjänsteställning och skäliga avlöningsförmåner åt befatt— ningshavare med fast föredragningsskyldighet, knuten till bestämda grupper av ärenden, påtagligen ingen annan riktig utgångspunkt än en jämförelse med de centrala verk, där föredragningen utfördes av byråchefer och byrådirektörer.

Vid övervägande av samtliga de på frågan om länsassessorernas placering å löneskalan inverkande omständigheter och under hänsynstagande till nu gällande löner har utredningen funnit sig böra föreslå, att vid varje länsstyrelse, utom i Gotlands län, är vardera avdelningen inrättas en länsassessorstiänst av l:a klass i lönegraden B 28 samt att vid avdelning, å vilken mer än en läns- assessor erfordras, inrättas ytterligare en eller flera länsassessorstiänster av 2:a klass i lönegraden B 26 till sådant antal, att på sätt tidigare angivits, av- delningschefen och länsassessorerna kunna tillsammans fullgöra normalt före- kommande föredragningsskyldighet och därmed jämförliga göromål.

• Sida 134
•  Original

Kostnaden för" uppflyttning av de nuvarande 46 länsassessorerna en löne- grad, vilket' antages komma att ske utan ansökan, kan beräknas till Omkring 21000 kronor. De vikariatsersättningar, som utbetalas till länsassessorerna under 5. k. partiell ledighet för avdelningschef, kunna enligt 1934 års uppgifter uppskattas till omkring 24000 kronor, vilket belopp framdeles skulle besparas. Någon ökad kostnad för placering av nuvarande länsassessorerna i lönegraden B 28 förekommer således icke.

Kostnaden för inrättande av länsassessorstiänster av 2:a klass, vilka synas böra förklaras till ansökan lediga, kan icke med hänsyn till vederbörande befattningshavares placering i löneklass med säkerhet beräknas. Verk- ställd överslagsberäkning har emellertid givit vid handen, att kostnaderna för befordran av 23 utav länsnotarierna av l:a klass och 4 länsbokhållare av l:a klass till länsassessorer av 2:a klass skulle endast oväsentligt överstiga beloppet av den vikariatsersättning, som under 5. k. partiell ledighet under år 1934 utbetalats åt dessa befattningshavare. En obetydlig merkostnad upp- kommer således. Detta kan emellertid icke tillmätas någon avgörande bety- delse, enär befattningshavarna komma att få fullgöra i huvudsak samma arbets- uppgifter som vid 1925 års lönereglering avsågs för de nuvarande i lönegraden B 27 placerade länsassessorerna eller därmed likartade arbetsuppgifter. Pla- cering i lägre lönegrad än B 26 synes således icke böra komma i fråga.

Länsnotarie- och länsbokhållarebefattningarna äro för närvarande indelade i två grupper, av vilka den lägre av de båda grupperna — länsnotarie av 2:a klass och länsbokhållare av 2:a klass —— hänföres till lönegraden B 21 och den högre gruppen, (1. v. s. motsvarande befattningar av l:a klass, hänföres till lönegraden B 24.

Föreningen Sveriges länsassessorer, länsnotarier och länsbokhållare har i sin förenämnda skrivelse hemställt, att samtliga de ordinarie juristtjänster vid länsstyrelserna, vilka icke bleve förenade med föredragningsskyldighet, måtte föreslås till placering i lönegraden B 24 samt till stöd därför anfört följande.

B 24 vore den lönegrad, som gällde för flertalet sekreterartjänster i de centrala verken. En placering, innebärande likställighet med sistnämnda tjän— Ster, syntes föreningen i och för sig naturlig. Det måste vidare enligt för- eningens åsikt ligga stor vikt uppå, att de lägre juristtjänsterna bleve besatta med goda arbetskrafter, som verkligen hade förutsättningar att kunna mera effektivt biträda föredragandena samt att förvärva den insikt i arbetet, som erfordrades för ett nöjaktigt bestridande av detsamma vid förekommande vikariat.

Utredningen anser skäl icke föreligga att frångå den nuvarande gruppindel- ningen och lönegradsplaceringen. Utredningen vill dock i detta samman- hang framhålla, att enligt dess förslag länsnotarie respektive länsbok- hållare skall vara. pliktig att, i den omfattning, länsstyrelsen för

• Sida 135
•  Original

arbetets jämna gång finner erforderligt, utföra göromål, som enligt arbetsordningen åligger avdelningschefen eller annan föredragande å sam— ma avdelning. Den föredragningsskyldighet, som kommer att åvila läns— notarie respektive länsbokhållare, blir på grund härav icke obetydlig. Be- fogenhet att självständigt handlägga vissa ärenden kan tillkomma dessa tjänste- män. Erinras må ock om den länsbokhållare enligt kungörelsen den 13 no- vember 1931 (nzr 396) med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen åliggande skyldighet att, till- eller avstyrka anordning och det därmed förenade stora ekonomiska ansvaret.

Landskanslister och landskontorister äro för närvarande placerade i lö— negraden B 15. 'Beträffande frågan om dessa befattningshavares löneplacering må till en början anmärkas, att förbättrad löneställning för dem tidigare varit ifråga- satt. Redan vid framläggande av propositionen år 1917 (nzr 211) om läns— styrelsernas organisation omnämnde vederbörande departementschef, hurusom i sammanhang med förslaget om överflyttning till landskontoren av viss del av utskylds- och bötesredovisningen framkastats tanken, att den landskonto- rist, som finge sig anförtrott att ansvara för det nya arbetet, borde med hän- syn till arbetets stora vikt samt de stora krav detsamma ställde på tjänste- mannens duglighet och omtanke tilldelas ett lämpligt arvode vid sidan av den egentliga avlöningen, och att detta arvode möjligen skulle kunna utgå av de provisioner för indrivningen och redovisningen av viSSa medel, som vid krono- _fogdetjänsternas indragning bleve till statsverket indragna. Departements- chefen fann väl det sålunda framkomna spörsmålet värt att beaktas, men ansåg framställning i den föreslagna riktningen kunna göras först sedan erfarenhet vunnits, i vad mån det nya arbetet på den därmed betrodde tjänste- mannen ställ-de större krav än övrigt tjänstearbete samt undersökning skett, efter vilka grunder och med vilket belopp arvode borde utgå.

Sedan I902 års löneregleringskommitté i utlåtande den 11 maj 1923 angå- ende ny definitiv lönereglering för befattningshavarna vid länsstyrelserna före- slagit, att landskanslister och landskontorister skulle placeras i lönegraden B 15, framhölls i åtskilliga yttranden över kommitténs förslag, att denna placering vore för låg. Av länsstyrelserna hade en del föreslagit befattning- arnas hänförande till lönegraden B 17 och andra deras inordnande i lönegraden B 16. Tvenne länsstyrelser ifrågasatte en uppdelning av landskanslist- och landskontoristbefattningarna i en högre och en lägre grad. Ett liknande förslag framlades av statskontoret.

1924 års landsstatslönesakkunniga ifrågasatte likaledes en uppdelning av dessa befattningar i en till lönegraden B 17 och en till lönegraden B 15 hänförlig grupp. Vederbörande departementschef ansåg sig emellertid icke kunna bi-

• Sida 136
•  Original

träda detta förslag, dels enär ur administrativ synpunkt och med hänsyn till göromålens art något särskilt behov av den föreslagna uppdelningen icke förelåge, vartill komme risk för att vissa befattningar, tillhörande berörda tjänstegrupper. skulle rekryteras från utomstående håll, på grund varav för- delen av en uppdelning bleve ganska ringa för de tjänstemän vid länsstyrel— serna, varom fråga vore.

I till utredningen avgivna yttranden har av två länsstyrelser — i Väster— bottens och Norrbottens län— ifrågasatts utökning av lönegraderna för ifråga- varande befattningar till tre, förslagsvis lönegraderna B 11, B 15 och B 17 eller B 18. Därvid har framhållits bl. a., att det kunde antagas, att genom den reform av åklagarväsendet, som blivit ifrågasatt, den billiga arbetskraft, som erhållits av landsfiskalsaspiranter under den obligatoriska länsstyrelsetjänst- göringen, icke eller i varje fall icke i hittillsvarande utsträckning komme att stå till länsstyrelsernas förfogande samt att en utökning av antalet lönegrader skulle kunna motväga de genom en sådan reform uppkommande minska-de om- sättnings- och befordringsutsikterna särskilt inom landskanslistkåren.

Till utredningen har för att tagas i övervägande vid fullgörandet av upp- draget överlämnats en av föreningen Sveriges landskanslister och landskonto- rister den 5 november 1935 till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse. I denna an- förde föreningen efter att hava erinrat om 1902 års löneregleringskommittés och landsstatslönesakkunnigas ovanberörda förslag samt motionsvis vid 1925 års riksdag framförda yrkanden om förbättrad löneplacering, bland annat. följande.

Hos länsstyrelserna hade sedan 1925 alltmer gjort sig gällande en strävan . att med hänsyn till arbetsökningen och arbetsansvaret få fram en personal bland berörda tjänstemän, som stannade inne vid länsstyrelserna i stället för att som förr mycket ofta vara ute i länen på olika förordnanden. Härigenom bleve landskanslist- och landskontoristjänsterna i långt högre grad än förut sl-uttjänster. Bidragande härtill vore naturligtvis också svårigheten att erhålla befordran till andra tjänster såsom landsfiskals- och häradsskrivaretjänst. Sär- skilt för erhållande av sistnämnda tjänst vore svårigheterna numera så stora. att flertalet landskont—orister knappast någonsin kunde räkna därmed. Dessa omständigheter bidroge jämväl till att åldern för utnämning till ordinarie lands- kanslist eller landskontorist bleve högre.

Av de i 1922 års statskalender upptagna 164 landskanslister och landskonto- rister hade endast 38 uppnått 40 års ålder. Av de i 1935 års statskalender upptagna 167 landskanslister och landskontorister hade 107 uppnått samma ålder. Antalet tjänstemän under 40 år hade under sam-ma tid minskat från 126 till 60. Härav framginge enligt föreningens åsikt dels att landskanslist- och landskontoristtjänsterna redan nu praktiskt taget vore sluttjänster, dels ock att medelutnämningsåldern för befattningshavarna vore stadd i stark för— skjutning uppåt.

Förhållandena inom länsstyrelserna hade småningom utvecklats på sådant sätt, att en omgestaltning av dessa ifrågasatts. Det kunde ej betvivlas, att denna utveckling högst väsentligt på mångahanda sätt inverkat också på för- hållandena för landskanslister och landskontorister. Landskanslist- och lands-

• Sida 137
•  Original

kontoristtjänsterna, som tidigare varit av övervägande expeditionell natur, hade genom länsstyrelsernas alltmer stegrade arbetsbörda småningom kommit att helt ändra karaktär. Det mindre kvalificerade expeditionellt betonade arbetet hade nämligen i stor utsträckning avlastats på extra tjänstemän och befatt- ningShavare i lägre lönegrader, under det att åt landskanslister och lands- kontorister uppdragits mera krävande arbetsuppgifter. Denna förskjutning av arbetsuppgifterna inom länsstyrelserna hade framträtt redan vid lönereg- leringen år 1925 och framhållits jämväl av vissa länsstyrelser i yttrandena över förslaget till lönereglering. Sedan dess hade kvalificerade arbetsuppgifter i ännu större omfattning lagts å landskanslist- och landskontoristtjänsterna, och det syntes icke vara någon överdrift att påstå, att det numera å innehavarna av dessa tjänster ställdes betydligt större anspråk i olika avseenden än tidigare. För fullgörande av de arbetsuppgifter, som ålades dem, krävdes sålunda om— fattande författningskännedom och allmänna juridiska insikter samt förmåga att självständigt sätta sig in i mera invecklade ärenden och uppsätta förslag till en mångfald beslut. Föredragandena måste med häsyn till den stora mängden av ärenden av skilda slag i stor utsträckning kunna lita på den -ut- redning, som landskanslister och landskontorister verkställde. Det vore där- för av stor betydelse, att de tjänstemän, som föredragandena sålunda hade till sitt förfogande såsom biträden vid ärendenas föredragning, med saklighet och omsorg utförde sina åligganden. Dessa synpunkter hade i annat sam— manhang särskilt framhållits av riksdagens revisorer, nämligen år 1933 i ytt- rande under socialdepartementet, & 12. Ofta plägade vissa grupper av åren- den å landskansliet eller landskontoret sammanföras till behandling å olika underavdelningar, vilka förestodes av en landskanslist eller landskontorist, som sålunda hade att under föredraganden leda och ansvara för arbetet å denna avdelning. Detta krävde av tjänstemannen i fråga icke ringa organisations- och ledarförmåga samt vakenhet och ordningssinne. Landskanslister och lands- kontor-ister voro även de tjänstemän, som å länsstyrelserna närmast hade att betjäna allmänheten med råd och upplysningar, för vilken uppgift kunnighet och omdöme ej heller saknade betydelse.

De arbetsuppgifter, som numera ålåge landskanslister och landskontorister, syntes icke mindre krävande än de, som fordrades exempelvis av registrator vid riksbankens avdelningskontor och förste postassistenter, vilka vore pla- cerade i respektive lönegraderna B 18 och B 17. Med hänsyn härtill och då landskanslist- och landskontoristtjänsterna därjämte i stor utsträckning finge betraktas såsom sluttjänster, hemställde föreningen, att landskanslister och landskontorister måtte i löneskalan placeras i lägst lönegraden B 18.

Föreningen Sveriges extra landsstatstjänstemän har i skrivelse den 27 december 1935 ifrågasatt en gradering av landskanslist— och landskontorist- tjänsterna.

Utredningen vill till en början framhålla, att enligt gällande instruktion landskanslister och landskontorister hava att efter vederbörande avdelnings— chefs föreskrifter deltaga i förekom-mande göromål. Härutinnan förutsätter utredningen icke annan ändring än föreskrift för dessa befattningshavare att efter förordnande av länsstyrelsen mottaga och ansvara för kontant erlagda medel.

Ökningen av länsstyrelsernas arbetsbörda har otvivelaktigt medfört, att

• Sida 138
•  Original

betydligt större krav måst uppställas på nu ifrågavarande befattningshavares förmåga att utföra arbete av mera kvalificerad art än tidigare varit fallet. Handhavandet av diarier och därmed förenade registreringsgöromål, som ur- sprungligen utgjorde en väsentlig del av deras arbete, har blivit allenast en obetydlig del av deras åligganden. På befattningshavarna i fråga har i stor utsträckning överflyttats arbetet med ärendenas förberedning till föredrag- ning samt uppsättande av förslag till beslut i stora grupper av ärenden. Dä mängden av ärenden ofta omöjliggör för föredraganden att själv fullständigt hinna genomgå och kontrollera varje detalj av ärendena, måste föredraganden kunna lita på riktigheten av den av underordnad tjänsteman verkställda ut- redningen. Av dessa tjänsters innehavare kräves ett stort mått av rutin och erfarenhet på de arbetsområden, inom vilka de hava att verka.

Det kan på grund härav icke utan skäl göras gällande, att ifrågavarande befattningar under årens lopp tillförts nya eller vidgade arbetsuppgifter, som kunna motivera en högre löneställning. Vad landskontoristerna beträffar har dessutom det till landskontoren från landsfogdarna nyligen överflyttade be- styret med inventering av underredogörares medelsförvaltning aktualiserat spörsmålet om uppdelning av landskontoristtjänsterna i en högre och en lägre grad. Ett tillmötesgående av kravet å bättre löneställning för föreståndarna å landskontorens uppbördsavdelningar borde kunna underlätta möjligheten för länsstyrelserna att till inventeringsförrättare anlita landskontorist i stället för juridiskt utbildad personal. Såväl föreståndarskapet för uppbördsavdelning som inventeringsbestyret torde få anses vara mera kvalificera-de uppgifter än landskontoristgöromålen i övrigt. Även beträffande de landskanslisterna ålig- gande göromål har en viss differentiering under årens lopp skett, varigenom vid samma landskansli; särskilt i större län, ansvaret för en eller flera lands- kanslister blivit större än för övriga.

Spörsmålet om förbättrad löneställning för landskanslister och landskonto- rister synes emellertid hava samband med den under utredning varande frågan om uppbördsväsendet samt ifrågasatt reformering av landsfiskalsinstitutionen och särskilt därav beroende rekryteringsfrågor, på sätt utredningen i det föregående anfört. Därest landsfiskals- och häradsskrivarbefattningarna jäm— väl framdeles komma att besättas av landskanslister respektive landskontoris- ter, komma landskanslist- och landskontoristtjänsterna i regel icke att bliva sluttjänster. Under sådana förhållanden synes löneställningen böra bliva lägre än vad fallet borde bliva, om befattningarna måste betraktas som sluttjänster. Utredningen har på grund härav icke ansett sig böra för närvarande fram- lägga förslag om förhöjning av nu utgående löneförmåner åt landskanslister och landskontorister, men förutsätter, att spörsmålet om dessas löneställning blir föremål för förnyade överväganden i samband med att frågorna om upp- bördsväsendet och landsfiskalsinstitutionen lösas.

• Sida 139
•  Original

Biträdesbefattningar finnas vid länsstyrelserna i lönegraden B 7, under be- nämningen kansli- eller Ieameralbiträden, och i lönegraden B 4, under benäm- ningen kontorsbiträden. Därjämte finnes en enda befattning skrivbiträde i löne- graden B 2.

Föreningen kvinnor i statens tjänst har i skrivelse den 9 januari 1936 till utredningen anfört bland annat.

I första hand borde en väsentlig ökning av antalet befattningar i lönegraden B 7 komma till stånd. Det syntes även befogat att inrätta befattningar i löne— graden B 11. Sålunda syntes kassagöromål och annat kameralt arbete av mera självständig art ävensom mer kvalificerat registratorsarbete, i den mån dessa arbetsuppgifter icke berättigade till än högre placering, böra tillkomma kansliskrivare.

Föreningen har vidare, under påpekande att allmänna civilförvaltningens lönenämnd i samband med frågan angående omorganisation av pensionssty- relsen och generaltullstyrelsen föreslagit inrättandet av befattningar i löne- graden B 9, under benämningen kontorister, för registreringsarbeten, förestån- darskap för biträdespers—onal m. fl. mera självständiga arbeten, framhållit, att det syntes föreningen som om jämväl denna typ av befattningar borde kunna komma till tillämpning vid länsstyrelserna och bereda en rättvisare lönegradsplacering för en hel del av de hos länsstyrelserna anställda biträdena.

Slutligen har föreningen avstyrkt inrättandet av ordinarie skrivbiträdes- befattningar i lönegraden B 2.

Beträffande spörsmålet om inrättande av biträdesbefattningar i lönegra— den B 11.uttalade vederbörande departementschef vid framläggande av [925 års lönereglering, att med frågan om upptagande för länsstyrelsernas del av befattning i nämnda lönegrad motsvarande kansliskrivarna borde tillsvidare anstå.

Utredningen har icke funnit anledning föreligga att för närvarande föreslå införande vid länsstyrelserna av befattningar i lönegraderna B 11 och B 9. Däremot synas starka skäl tala för utökning av antalet bi- trädestjänster i lönegraden B 7. Dessa utgöra för närvarande tillhopa alle— nast 29, varav alla utom en disponeras av landskontoren. Åtskilliga göromål a landskanslien, såsom förande av register av olika slag, upprättande av sta- tistiska uppgifter och dylikt synas lämpligen kunna anförtros åt kanslibiträden. Vanliga skrivgöromål böra däremot givetvis ombesörjas av kont-orsbiträden. Nuvarande skrivbiträdesbefattningen vid länsstyrelsen i Jönköpings län synes böra ombildas till en kontorsbiträdesbefattning.

De ordinarie biträdesbefattningarna äro för närvarande icke tilldelade viss avdelning vid länsstyrelse. Starka skäl synas emellertid tala för att fram- deles för vardera avdelningen, landskansli och landskontor, bestämmes antalet befattningar, varom här är fråga. Befattningarna i lönegraden B 7 torde benämnas å landskanslien kanslibiträden och å landskontoren kameralbiträden.

I fråga om expeditionsvakter och förste expeditionsvakter föreslås icke någon ändring i löneavseende.

• Sida 140
•  Original

Beträffande icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna tillämpas kungö- relsen den 15 juni 1935 (nzr 397) med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen. Till extra-ordinarie och extra tjänsteman utgår lön enligt i avlöningsreglementet intagna löneplaner. För tillfälligt anställd personal ävensom för andra icke- ordinarie befattningshavare äga länsstyrelserna fastställa avlöningsförmånerna, där ej Kungl. Maj:t meddelat beslut i sådant hänseende.

Grundlönen till den icke-ordinarie personalen avföres å särskild inom av- löningsstaten för länsstyrelserna upptagen, till beloppet begränsad anslagspost. De belopp härav, som varje länsstyrelse må för budgetår använda, fastställas av Kungl. Maj:t, som jämväl bestämmer det antal extra—ordinarie befattnings- havare i olika lönegrader, som länsstyrelserna, särskilt för landskanslien och landskontoren, äga anställa.

De avlöningsbelopp, som utgå till länsstyrelsernas icke-ordinarie befattnings- havare vid vägorganisationen i länen och länsarkitektsorganisationen liksom ersättningar till personal, som anställes för taxeringsarbete eller vid röstsam— manräkningar, bestridas från andra anslag och beröras icke i detta samman- hang.

Länsstyrelsernas rätt att efter eget beprövande och inom ramen för till- delat anslag placera den icke-ordinarie personalen i lönegrad är såtillvida begränsad, att antalet extra-ordinarie befattningar, som vid de särskilda läns- styrelserna må tillsättas, såsom förut nämnts, bestämmes av Kungl. Maj:t.

Föreningen Sveriges extra Iandsstatstiänstemän har i sin förenämnda skri- ”velse den 27 december 1935 i denna del anfört följande.

Sådana bestämmelser borde införas, att aspiranter å landskanslist- och lands— kontoristtjänster efter viss prövningstid såsom extra befattninghavare, exem— pelvis tre år, skulle antingen antagas till extra-ordinarie, därest de befunnits lämpliga, eller i motsatt fall avskedas. Med nuvarande system inträffade det ofta, att en tjänsteman vid en länsstyrelse vunne befordran till extra-ordinarie befattning vid relativt låg levnads- och tjänsteålder, medan däremot en annan tjänsteman vid samma länsstyrelse med i huvudsak samma meriter som den förre icke kunde befordras förrän långt senare.

Med hänsyn till den stora ojämnhet mellan de extra befattningshavarnas vid de särskilda länsstyrelserna lönegradsplacering vore det enligt föreningens åsikt önskvärt, att mera detaljerade bestämmelser härutinnan kunde åstad- kommas.

Från en länsstyrelse har framförts förslag om att länsstyrelserna skulle erhålla rättighet att efter en prövotid av förslagsvis tre år antaga extra jurist till extra-ordinarie befattning.

Utredningen vill för sin del framhålla, att den rätt länsstyrelserna hittills haft att inplacera de extra befattningshavarna i lönegrad verkat synnerligen ojämnt. En viss förbättring i detta avseende torde dock hava ägt rum efter utfärdande av nådiga cirkuläret den 26 juni 1936 till länsstyrelserna i samtliga

• Sida 141
•  Original

län angående anvisande av medel till icke-ordinarie personal m. m., enligt vilket av utredningen framlagda förslag angående lönegradsplaceringar för extra befattningshavare skulle beaktas.

Vad angår frågan om befogenheten att anställa extra—ordinarie personal, vill utredningen erinra, hurusom 1928 års lönekommitté i sitt betänkande med förslag till extra-ordinarie-reglemente ifrågasatt, att Kungl. Maj :t i regel skulle fastställa lönestat för samtliga extra-ordinarie tjänstemän eller i varje fall meddela bestämda föreskrifter angående lönesättningen. Härigenom skulle man, såsom kommittén framhållit, ernå enhetlig lönegradsplacering av extra- ordinarie tjänstemän i samma tjänsteställning och med likartade göromål.

I propositionen nzr 220 till 1934 års riksdag angående uppställningen av riks- statens utgiftssida (sid. 34) uttalade emellertid chefen för finansdepartementet, att ämbetsverken inom ramen av anvisade medel och gällande avlöningsföre- skrifter skulle få bestämma antal och löneställning för andra icke—ordinarie befattningshavare än tjänstemän å extra stat.

Även om nu gällande begränsning av länsstyrelsernas handlingsfrihet i fråga om anställande av extra-ordinarie personal skulle upphöra och länsstyrelserna i detta hänseende bliva likställda med de centrala verken, komme givetvis en stark begränsning i länsstyrelsernas befogenhet i detta avseende likväl att ligga däri, att anslaget till grundavlöningar till sådan personal numera i av- löningsstaten är upptaget till bestämt belopp.

Därest rätten att tillsätta extra—ordinarie befattningar anförtroddes åt läns- styrelserna, skulle utan tvivel vissa betydande fördelar vara att vinna. Att lämna länsstyrelserna fullständig frihet i detta hänseende har emellertid synts vanskligt. De jämförelser, som verkställts mellan länsstyrelserna, hava givit vid handen, att mycket olika principer blivit tillämpade vid rekryteringen av personalen och, som ovan nämnts, ifråga om lönevillkor för extra tjänstemän. Under det att några länsstyrelser varit angelägna att i största möjliga ut- sträckning anställa biträden för utförande av enklare skriv- och registrerings- göromål, hava andra intagit personer, som äro lämpade för utförande av mera kvalificerade arbetsuppgifter. Även om begynnelselönen för dessa sist- nämnda varit jämförelsevis blygsam och kanske mindre än motsvarande begyn- nelselön för en befattningshavare, som allenast antagits sås-om biträde, är det naturligt, att inom en jämförelsevis kort tid anspråk på löneförbättring kommit att framställas, vilka anspråk i allmänhet icke kunnat rmed fog av- visas. Att även den merkostnad, som härmed sammanhänger, skall bestridas inom ramen för det länsstyrelsen tilldelade anslaget åt icke—ordinarie personal har vid tiden för anställandet måhända förbisetts eller ock hava möjligheterna för befattningshavarens befordran till bättre avlönade, redan befintliga tjänster blivit överskattade. Exempel saknas icke heller på att löneförbättring till- delats den icke-ordinarie personalen under år, då anslaget, på grund av till- fällig nedgång i arbetsbördan, lämnat utrymme härför. När arbetets mängd

• Sida 142
•  Original

åter ökats, har löneförbättringen icke ansetts kunna återtagas. Nämnda för- hållanden tor-de hava bidragit att skärpa de krav, som från länsstyrelsernas sida tid efter annan framställts på ökning av anslaget till avlöning åt icke— ordinarie personal. Det kan antagas, att detta än mera skulle bliva fallet, därest länsstyrelserna erhölle full frihet att tillsätta befattningar i extra-ordi- narie grad. Utredningen har därför ansett det angeläget att söka utfinna en formel, som å ena sidan icke onödigtvis binder länsstyrelserna i fråga om personalrekryteringen, men å andra sidan åstadkommer största möjliga lik— formighet för länsstyrelser av samma storleksordning och med likartade ar- betsuppgifter såväl ifråga om extra-ordinarie personalen som lönegradsplace- ringen av extra personal.

Efter övervägande av olika förslag har utredningen stannat för en lösning av denna fråga efter följande riktlinjer.

Vid länsstyrelserna kunna tre olika grupper av befattningshavare särskiljas, nämligen dels jurister, dels landskanslister och landskontorister, dels biträden. Så snart befattningshavare vid länsstyrelse kan anses vara stadigvarande an- ställd, skall han hänföras till någon av nämnda grupper och medelst skriftligt antagningsbevis antagas såsom extra länsnotarie eller extra länsbokhållare, extra landskanslist eller extra landskontorist eller extra biträde. Till extra läns— notarie eller länsbokhållare må endast antagas befattningshavare, som äger kompetens att befordras till ordinarie länsnotarie respektive länsbokhållare och föredragande. Såsom extra landskanslist respektive extra landskontorist må icke anställas annan aspirant än sådan, som skall utbildas till landskanslist respektive landskontorist eller till befattning inom fögderiförvaltningen.

Antalet ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare vid länsstyrelsen inom varje grupp avväges i förhållande till sammanlagda personalstyrkan, särskilt för landskanslien och särskilt för landskontoren. På grund av den växlande arbetsbördan vid de särskilda länsstyrelserna kommer antalet befattnings- havare inom varje grupp att bliva skiftande. Vid länsstyrelser av mindre stor- leksordning måste antalet jurister och landskanslister reSpektive landskonto— rister bliva jämförelsevis högt och för dessa länsstyrelser blir det nödvändigt att tillåta en jämförelsevis dyrbar organisation. Allt efter avdelningarnas storlek böra vissa typer kunna urskiljas.

På grundval av de iakttagelser, som blivit gjorda angående de särskilda länsstyrelsernas arbetsbörda ävensom övriga på frågan inverkande omstän- digheter, hava förslag till sådana typer för organisationen av de särskilda landskanslien och landskontoren blivit uppgjorda. Förslagen innehålla uppgift om det högsta antal såväl icke-ordinarie som ordinarie befattningar inom varje grupp, som anses erforderligt vid varje länsstyrelse. Förslagen, som samtidigt innefatta en uppskattning av länsstyrelsernas inbördes storleksordning sådan den för närvarande gestaltar sig, återgivas nedan i samband med personal— staterna. '

• Sida 143
•  Original

Det förutsättes, att länsstyrelserna hädanefter årligen skola, liksom andra ämbetsverk, anmäla behovet av medel till avlöningar åt icke-ordinarie perso— nal för det kommande budgetåret med angivande av lönegradsplacering för extra-ordinarie och extra befattningshavare. Vid prövningen av länsstyrel- sernas anslagsäskanden beräknas för varje länsstyrelse normalt icke större belopp än som med tillämpning av nedan angivna regler för lönegradsplace— ring svarar mot antalet icke-ordinarie befattningar för var och en av ovan nämnda tre grupper. Därest särskilda förhållanden, såsom mindre dugande ordinarie personal eller dylikt, skulle motivera beviljande av ett högre belopp för visst budgetår, bör liksom under övergångsåren givetvis hinder därför icke möta. Sedan riksdagen i vanlig ordning beviljat anslag till bestridande av avlöningskostnaderna, fastställer Kungl. Maj:t enligt förenämnda grunder för varje länsstyrelse det högsta belopp, som under budgetåret må användas för grundavlöningar till icke-ordinarie personal. Vederbörande länsstyrelse be- rättigas att inom kostnadsramen för den givna typorganisationen antaga be- fattningshavare i extra eller extra-ordinarie lönegrad.

För ernående av en, såvitt möjligt, enhetlig lönegradswplacering vid de sär— skilda länsstyrelserna och för åstadkommande i möjligaste mån av samma be- fordringsregler böra bestämda föreskrifter angående lönesättningen meddelas att av länsstyrelserna iakttagas. I detta avseende har utredningen ansett sig böra föreslå följande.

Vid antagande till stadigvarande anställning bör den, som icke förut tjänst— gjort vid länsstyrelse, placeras såsom extra befattningshavare. Till extra-ordi— narie tjänsteman bör efter länsstyrelsens beprövande befordran ske, då tjänste- mannen befunnits lämplig för fortsatt befordran till ordinarie tjänst vid länssty— relsen eller förutsättning härför enligt avlöningsförfattningen eljest föreligger.

Extra länsnotarie och extra länsbokhållare, som fullgjort s. k. tingstjänst- göring eller efter avlagd examen erhållit därmed jämförlig utbildning, placeras vid stadigvarande anställning hos länsstyrelse i högst 14:e lönegraden såsom extra, men må efter ett års tjänstgöring uppflyttas såsom extra tjänsteman i högst 19:e lönegraden. Efter ytterligare två års tjänstgöring må han antagas till extra-ordinarie länsnotarie eller extra-ordinarie länsbokhållare med place- ring högst i 19:e lönegraden enligt löneplanen för extra-ordinarie tjänstemän.

Extra landskanslist och extra landskontorist erhåller vid stadigvarande an— ställning avlöning högst enligt 4:e lönegraden, men må efter ett års tjänst- göring hos länsstyrelse placeras högst i 7:e lönegraden och efter 3 års tjänst- göring högst i 11:e lönegraden såsom extra tjänsteman. Efter ytterligare tjänstgöring i 3 år, d. v. 5. efter minst 6 års tjänstgöring vid länsstyrelse, må vederbörande antagas till extra-ordinarie tjänsteman med placering högst i 14:e lönegraden. Allenast i fall, då länsstyrelsen av särskilda skäl därtill finner anledning, må vid denna beräkning med tjänstgöring vid länsstyrelse likställas efter antagningen infallande tjänstgöring inom fögderiförvaltningen.

• Sida 144
•  Original

Utredningen anser sig sålunda icke kunna tillstyrka de yrkanden om pla— cering av extra-ordinarie i 15:e lönegraden, som gjorts av föreningen Sveriges extra landsstatstjänstemän jämte åtskilliga extra-ordinarie tjänstemän i 14:e lönegraden i särskilda underdåniga framställningar, vilka överlämnats till ut- redningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av uppdraget.

Extra biträde erhåller begynnelselön högst enligt 2:a lönegraden i lönepla- nen för extra tjänstemän. Efter ett år från anställningen må avlöningen be- stämmas efter högst 4:e lönegraden för extra befattningshavare. Efter ytter- ligare tre år må befattningshavaren antagas till extra-ordinarie tjänsteman i högst 4:e lönegraden.

Utredningen anser icke lämpligt att extra-ordinarie befattningar i 7:e löne- graden inrättas vid landskanslien eller landskontoren. De befattningar, som nu finnas och som med hänsyn till redan förefintligt antal ordinarie kameral- biträdestjänster icke anses kunna ombildas till ordinarie befattningar, böra i samband med framtida ledighet indragas.

För icke-ordinarie expeditionsvakt föreslås placering i högst 5:e lönegraden. Beträffande telefonist föreslås extra-ordinarie anställning i högst 4:e lö— negraden.

Icke-ordinarie tjänsteman bör givetvis genom tillämpning av ovan givna regler icke lida minskning i den avlöning, som före reglernas bekantgörande tillkommit befattningshavaren.

Genom vad sålunda föreslagits synes Kungl. Maj:t erhålla möjlighet att säkrare bedöma länsstyrelsernas medelsbehov samt att öva kontroll över att enhetliga principer följas vid den icke-ordinarie personalens inplacering i löne- grad. För den icke-ordinarie personalen beredes rättvisare och mera betryg- gande anställnings- och avlöningsvillkor. Då utredningens förslag beträffande icke-ordinarie landskanslister och landskontorister likväl innebär ett avsevärt avsteg från den av 1928 års lönekommitté uttalade principen, att tre år vore den längsta tid, som anställning i extra befattning borde omfatta, beror detta därpå, att utredningen icke kunnat bortse från sambandet med förestående omorganisation av uppbördsväsendet och landsfiskalsinstitutionen samt de löne- frågor, som i samband därmed kunna uppkomma. Därest det framdeles skulle visa sig, att aspiranter å landsfiskals— och häradsskrivaretjänster icke komma att tagas i anspråk för arbete å länsstyrelserna i samma omfattning som hit- intills, torde anledning möjligen finnas att förkorta tiden för anställningen som extra för nu ifrågavarande grupp av befattningshavare.

Därest man tar i betraktande att den 1 april 1935 vid länsstyrelserna såsom extra befattningshavare funnos 49 män och 10 kvinnor, vilka då varit anställda längre tid än sju år, lärer det emellertid vara klart, att det här ovan fram- lagda förslaget bereder väsentlig förbättring i förhållande på icke-ordinarie området.

• Sida 145
•  Original

Slutligen vill utredningen i detta sammanhang uttala, att, då de extra-ordi- narie befattningarna enligt utredningens förslag bliva personliga, vikariatsför- ordande å dessa för extra befattningshavare, såsom hittills i vissa fall med- delats, icke vidare torde böra förekomma.

I skrivelse den 6 mars 1935 till chefen för socialdepartementet, vilken skri- velse överlämnats till utredningen, har föreningen Sveriges landskanslister och landskontorister hemställt om vidtagande av åtgärder för avskaffande av rådande vakanssystem inom fögderiförvaltningen eller, därest detta icke lämp- ligen kunde ske, för förbättring av vakansvikariernas ställning i löne- och pensionshänseende.

Med hänsyn till pågående utredning angående omorganisation av uppbörds- väsendet lärer frågan om återbesättande av häradsskrivaretjänsterna stå inför sin lösning. Anledning finnes att antaga, att därefter jämväl frågan om om- organisation av landsfiskalsinstitutionen kommer att upptagas till avgörande. T illräckliga skäl synas icke föreligga, att för tiden intill dess nämnda frågor blivit reglerade föreskriva andra bestämmelser än nu gällande för ersättning åt vikarier för sådan befattningshavare vid länsstyrelse, som förordnats att tillsvidare vara häradsskrivare eller landsfiskal. Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 9 oktober 1936 medgivit, att de tjänstemän, vilka senast under år 1931 efter landsfiskalstjänsts behöriga kungörande förordnats att tillsvidare uppehålla sådan tjänst, må utnämnas till landsfiskal, envar inom det av honom omhänderhavda distriktet, i den mån landsfiskalstjänsten inom ifrågavarande distrikt vore ledig, torde antalet vikarier å ordinarie tjänst i lönegraden B 15 hos länsstyrelserna nyligen hava nedgått. Genom 1935 års avlöningsbestäm- melser för icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk inom all- männa civilförvaltningen synas vakansvikariernas ställning hava förbättrats. Utredningens förslag om ökning av antalet ordinarie tjänster och reglerna för antagning i extra-ordinarie anställning samt den därmed följande pensions— rätten medför, att vissa av de med vakanssystemet nu förenade olägenheterna komma att undanröjas.

Att vissa tjänster i lönegraden B 15 ständigt uppehållas av vikarier synes vara beroende därpå, att extra länsnotarier och extra länsbokhållare erhållit konstitutorial å tjänsterna. Med hänsyn till den ökning av antalet för juridiskt utbildad personal avsedda tjänster, som av utredningen föreslås, torde kunna förväntas en minskning av på nu angivna grund förekommande vikariat. Att, på sätt av föreningen Sveriges extra landsstatstjänstemän i skrivelse den 27 december 1935 ifrågasatts, genom uttryckliga bestämmelser förbehålla lands- kanslist- och landskontoristtjänsterna de tjänstemän, som a—spirerat på tjänster- na och icke hava möjlighet att söka högre befattningar, synes icke erforder- ligt. Att aspiranter å tjänster, avsedda för juridiskt utbildad personal, icke böra befordras till ordinarie landskanslist— och landskontoristtjänst, synes själv- 10

• Sida 146
•  Original

klart. Hittills i vissa fall tillämpade motsatt förfarande torde helt få till- skrivas knappheten å ordinarie tjänster över lönegraden B 15.

o

I detta sammanhang vill utredningen beröra vissa vikariat a tjänster vid länsstyrelserna.

För att kunna utnämnas till länsbokhållare fordras numera att vederbörande avlagt examen, medförande behörighet till domarebefattning (juris kandidat- eller högre juridisk examen). Före 1918 fordrades endast kansliexamen.

För anställning som extra-ordinarie länsbokhållare gälla icke några kompe- tensfordringar, men det ligger i sakens natur, att till sådan tjänst icke antages annan person än den, som är behörig till erhållande av länsbokhållaretjänst.

Genom nådigt cirkulär den 21 november 1919 till länsstyrelserna i samtliga län bemyndigades dessa tillsvidare att, för beredande av semester åt lands— kamrerare, länsassessor ä landskontor och länsbokhållare samt eljest vid för- fall för den sistnämnde, förordna, i händelse kompetent person för länsbokhål- laretjänstens bestridande icke funnes att tillgå, annan skicklig och pålitlig samt i räkenskapsväsendet förfaren person att samma tjänst uppehålla.

Under tid då länsbokhållare eller extra-ordinarie länsbokhållare förordnas att uppehålla högre befattning brukar vid några länsstyrelser alltjämt som vikarie förordnas ordinarie landskontorist, även om han icke innehar den för länsbokhållarebefattning föreskrivna kompetensen. Med förordnandet har följt rätt till vikariatsersättning. Förordnande som extra—ordinarie länsbokhållare har medfört, att den ordinarie landskontoristens lön jämte, i förekommande fall, vikariatsersättning, bestritts från den till beloppet begränsade, under anslags- posten avlöningar till icke-ordinarie personal upptagna delposten till grund- avlöningar m. 111.

Det har även förekommit, att ordinarie ka—meralbiträde förordnats att uppe- hålla landskontoristtjänst.

I båda fallen torde understundom befattningshavare, som erhållit förord- nande å den högre tjänsten, icke hava frånträtt den egna befattningen för att helt ägna sig åt till den högre tjänsten hörande göromål. Då ett verkligt uppe- hållande av högre befattning således icke ägt rum, synes vikariatsersättning icke hava bort utgå.

Förordnande av ordinarie befattningshavare å icke-ordinarie tjänst medför svårighet att rättvist avväga ovannämnda anslag till avlöningar åt icke—ordi- narie personal och torde därför icke böra förekomma annat än då så ound— gängligen erfordras för att arbetet skall behörigen kunna fortgå, således allenast då vederbörande befattningshavare verkligen måste bestrida de med den högre befattningen förenade göromålen. För sådant ändamål torde i instruktionen böra införas föreskrift därom, att vikarie må förordnas endast i fall, då sådan oundgängligen erfordras för arbetets jämna gång (% 45).

Till vikarie synes i allmänhet böra förordnas endast person, som innehar

• Sida 147
•  Original

den kompetens, som är föreskriven för ordinarie tjänsteman med närmast järn- förliga arbetsuppgifter. Om av särskild anledning vid någon länsstyrelse till uppehållande av länsbokhållaretjänst kompetent person icke finnes att tillgå eller sådan icke utan avsevärd kostnadsökning kan erhållas, lärer Kungl. Maj:t, så länge sådant förhållande råder, kunna medgiva att annan lämplig och skick- lig person förordnas som vikarie. Det genom cirkuläret den 21 november i919 givna generella bemyndigandet torde därför återkallas (% 45).

Då landskontorist efter dylikt medgivande av Kungl. Maj:t med frånträdan- de av sin egen tjänst bestrider göromål, som åligga länsbokhållare, bör, även om anledningen härtill är sådan tillfällig utökning av antalet föredragande, som behandlats under kap. XV, vikariatsersättning utgå. Skyldighet att utan särskild ersättning på eget ansvar fullgöra dylika göromål synes icke böra åläggas landskontorist. Vikariatsersättning torde i nyssnämnda fall böra be- räknas i enlighet med gällande bestämmelser i fråga om vikarie för befatt— ningshavare i lönegraden B 21.

I den vid avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, fogade tjän- steförteckning har i fråga om befattningarnas vid länsstyrelserna benäm- ning annan ändring icke blivit ifrågasatt, än såvitt angår benämningen läns- bokhållare. ] detta avseende hava åtskilliga länsbokhållare i en till Kungl. Maj:t den 25 maj 1934 inkommen skrivelse hemställt, att tjänstetiteln läns— bokhållare måtte utbytas mot en med hänsyn till tjänsteåligganden och för länsbokhållaretjänsten uppställda kompetensvillkor bättre lämpad benämning.

I skrivelsen, som överlämnats till utredningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av uppdraget, anfördes bl. a. följande:

Benämningen landsbokhållare fastställdesilandshövdinginstruktionen år 1687. Då genom 1734 års landshövdinginstruktion tjänstetiteln landskamrerare inför- des, kom dennes närmaste underordnade sedermera att erhålla titeln länsbok- hållare, och har denna titel oförändrad kvarstått i såväl 1855 års som 1918 års landshövdinginstruktion. Benämningen landsbokhållare — länsbokhållare torde väl närmast haft sin upprinnelse i den med tjänsten förena-de skyldigheten att föra landsboken, vars uppgörande varit ett av landsbokhållaren —— länsbok- liållarens viktigaste åligganden. Då landsboken nu icke längre fördes, hade själva grunden för benämningen länsbokhållare bortfallit. Visserligen ålåge det länsbokhållaren att verkställa eller övervaka den bokföring, som ägde rum å landskontoret, men ingenstädes förekomme, att länsbokhållaren själv verkställde denna bokföring utan denna handhades av kvinnliga kameralbiträden, i vissa län av kontorsbiträden. Det arbete, vilket finge anses såsom för tjänsten mest utmärkande och som toge större delen av tjänstetiden i anspråk, utgjor- des av räkenskapsgranskningen, till- och avstyrkande av anordningar samt avgivande av anmärkningar och yttranden i samband därmed. Härjämte bi- trädde i allmänhet länsbokhållaren med uppgörande av förslag såväl till lands- kamrerarens yrkanden i prövningsnämnden som till yttranden och utlåtanden i övriga till landskontoret hörande ärenden. Enär bokföringen såsom sådan icke

• Sida 148
•  Original

kunde anses vara någon med länsbokhållaretjänsten förenad arbetsuppgift, syn- tes benämningen länsbokhållare numera oegentlig.

Frågan om titulaturen för statens befattningshavare berördes, såsom i Skri— velsen även angivits, av 1928 års lönekommitté i betänkandet med förslag till allmänt avlöningsreglemente. Kommittén yttrade bl. a.:

Kommittén hade icke kunnat undgå att uppmärksamma den bristande en— hetlighet i titulatur, som vore utmärkande i all synnerhet för den till allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente hörande tjänsteförteckningen. Ehuru det stode klart för kommittén, att en begränsning i den förvillande mångfald av olika tjänstetitlar, som kommit till användning, med fördel skulle kunna företagas, ansåge sig kommittén dock i då förevarande sammanhang böra avstå från att föreslå mera genomgripande förändringar härutinnan. Därest en allmän revision av tjänsteförteckningen under andra synpunkter än de kommittén haft att anlägga framdeles komme till stånd, syntes emellertid även frågan om en förenklad och mera konsekvent titulatur böra upptagas till övervägande.

Utredningen finner den omständighet, att omarbetning av lönereglementet med tillhörande tjänsteförteckning förestår, icke böra utgöra hinder för ändring redan nu av ifrågavarande tjänstetitel.

Vid övervägande av frågan vilken benämning som lämpligen bör komma till användning i stället för länsbokhållare, varom förslag icke framlagts i ovan— nämnda skrivelse, torde det få anses ligga närmast till hands att begagna samma benämning som för befattningshavarna å landskansliet i motsvarande lönegrader eller länsnotarie, även om arbets-uppgifterna icke äro fullt jämför- bara. Härigenom kommer den olikhet i fråga om benämningar å befattnings— havare vid länsstyrelse i samma tjänstegrad, som för närvarande består, att bliva mindre. Å andra sidan synes emellertid införande av likalydande be- nämningar medföra, att beteckningarna länsnotarie å landskansliet och läns- notarie å landskontoret måste komma till användning. Då motsvarande redan gäller i fråga om länsassessorerna, synes sist angivna omständighet icke böra utgöra hinder för utbyte av benämningen länsbokhållare mot länsnotarie. Ut- redningen förordar på grund härav sådant utbyte.

Då beteckningen länsbokhållare förekommer, förutom i tjänsteförteckningen och instruktionen, i åtskilliga författningar och det icke lärer kunna komma i fråga att endast för denna titelförändring föreslå ändrad lydelse av dessa för— fattningar, torde särskild kungörelse böra utfärdas därom, att vad i särskilda författningar stadgas om länsbokhållare skall i stället gälla länsnotarie å lands— kontoret.

Under benämningen länsnotarie innefattas här nedan jämväl tidigare under titeln länsbokhållare omförmälda befattningshavare.

Vid bedömande av behovet av personal har utredningen, som lämnat läns— styrelserna tillfälle att yttra sig i denna fråga, utgått från att ovan angivna organisationsförändringar och eljest föreslagna åtgärder genomföras. Beträf—

• Sida 149
•  Original

fande personalbehovet vid länsstyrelserna i de norrländska länen har hänsyn tagits till de i dessa län rådande särskilda, å arbets-bördan inverkande för- hånanden.

För att tillgodose det ökade behovet av föredragande är det, såsom förut framhållits, nödvändigt att inrätta ytterligare föredragandebeiattningar.

I fråga om landskanslien föreslår utredningen utökning av antalet länsas— sessorstjänster i samtliga län utom Gotlands, Blekinge, Hallands, Kronobergs, Uppsala och Västmanlands län.

Av länsstyrelserna i nu nämnda län har länsstyrelsen i Uppsala län ansett behov av ökning av antalet föredragande till tre föreligga. Jämförelse med arbetsbördan i andra län synes emellertid giva vid handen, att ytterligare lånsassessorstjänst icke bör inrättas i Uppsala län.

Så länge viss föredragningsskyldighet vid länsstyrelsen i Gotlands län kan fullgöras av landsfogden i länet, synes anledning icke föreligga att därstädes inrätta länsassessorstjänst.

Med hänsyn till arbetsbördan vid länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län föreslår utredningen utökning av antalet läns- assessorstjänster vid landskanslien i de två förstnämnda länen till fyra samt i Göteborgs och Bohus län till tre.

Av nu nämnda länsstyrelser hava länsstyrelserna i Stockholms och Malmö— hus län var för sig ifrågasatt utökning av antalet dylika tjänster till fem. Med tillämpning av föreslagna regler för föredragningens ordnande synes emeller- tid antalet kunna begränsas till fyra, jämväl efter överflyttning vid läns- styrelsen i Stockholms län från landskontoret till landskansliet av ärenden enligt jorddelningslagen m. 111.

Vid övriga länsstyrelser, där utökning av antalet länsassessorstjänster å landskansliet föreslås, skall endast en ny befattning inrättas.

Beträffande landskontoren synes behov av utökning av antalet länsasses— sorstjänster föreligga allenast vid fyra länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. Taxeringsarbetet i dessa län är, enligt vad för utredningen tillgängliga upp- gifter utvisa, av betydligt större omfattning än i andra län. Att därav fram- tvingats befrielse för landskamreraren från övriga arbetsuppgifter nära nog hela året, synes visa, att ytterligare föredragandekraft erfordras. Genom den vidgade möjligheten till bokföringsgranskningar hos skattskyldiga efter 1935 års ändringar i taxeringsförordningen samt anställandet av särskilda bok- föringssakkunniga — taxeringsrevisorer —— närmast för sådan granskning un- der hela året, kan antagas, att landskamrerarens arbetsbörda bliver än mera ökad. Utökning av antalet länsassessorstjänster till två föreslås därför vid nämnda fyra länsstyrelser.

Då utredningen härefter övergår till frågan om totala personalbehovet vid de särskilda länsstyrelserna och fördelningen av arbetskrafterna mellan or-

• Sida 150
•  Original

dinarie och icke-ordinarie, må till en början erinras om, att de ordinarie tjän— sterna, såsom ovan angivit-s, under innevarande budgetår utgöra allenast om— kring 46 procent av totala antalet, tillfällig arbetskraft ej medräknad. Rela- tionen mellan antalet ordinarie och icke—ordinarie tjänstemän är således onor- mal. Den oproportionerligt höga procent, som icke—ordinarie tjänstemän, vilka fylla ett varaktigt behov av arbetskraft, utgöra av hela personalen, omkring 54 procent, giver vid handen, att antalet ordinarie tjänster i betydande» om- fattning bör ökas.

Vid avvägningen av förhållandet mellan antalet ordinarie och icke—ordinarie tjänstemän har utredningen, under beaktande av de fördelar den extra-ordi- narie anställningen medför och kommer att medföra samt under antagande, att extra—ordinarie anställning skall kunna vinnas enligt de regler, utredningen föreslagit, ansett skäligt, att omkring 60 procent av den vid varje avdelning erforderliga personalen, expeditionsvakter och telefonister i detta samman- hang ej medräknade, böra beredas ordinarie ställning.

I samband med uppgörande av ovan omförmälda förslag till typorganisa- tioner vid länsstyrelserna har utredningen på grundval av de undersökningar och iakttagelser,-som blivit gjorda angående de särskilda länsstyrelsernas ar- betsbörda ävensom övriga på frågan inverkande omständigheter, uppskattat det för fullgörande av de länsstyrelserna nu åliggande arbetsuppgifter, som alltjämt skola åvila desamma, normala behovet av personal, varom här är fråga, för de särskilda landskanslien och landskontoren.

Totala personalbehovet å landskanslien och landskontoren enligt utred— ningens beräkningar ävensom fördelningen av personalen mellan ordinarie och icke-ordinarie inom varje kategori av befattningshavare, varom här är fråga, framgår således av de, jämväl i annat sammanhang åberopande förslag till typorganisationer, som återfinnas å sid. 149 och 150. » Anmärkas må, att, såsom förut berörts, särskilda förhållanden kunna motivera avvikelse från häri angivna tal för personalbeståndet. Därest per- sonalen på grund av ålder eller andra omständigheter icke kan anses fullt arbetsduglig, måste uppenbarligen ytterligare personal erfordras. Enär dylika förhållanden dock icke böra inverka vid fördelningen av arbetskrafter- na mellan ordinarie och icke-ordinarie, har utredningen i detta sammanhang ansett sig kunna bortse från sådana och liknande omständigheter. Till ”sådana avvikelser från normala förhållanden, varom nu är fråga, måste emellertid hänsyn tagas vid bedömande av medelsbehovet för visst budgetår. l- de fall de angivna talen för personalbeståndet vid viss länsstyrelse mera väsentligt understiger nuvarande personalantalet måste under en öVer— 'gångstid sådan länsstyrelse anvisas medel utöver vad enligt typorganisationen skulle vara erforderligt. Jämväl andra omständigheter kunna naturligtvis'på— kalla, att personal tillfälligtvis tages i anspråk utöver den. här beräkna- de. Tillfällig arbetskraftmåste i mycket *stor utsträckning anlitas å lands-

• Sida 151
•  Original

Landskanslien. Landskanslist- Biträdes- "' " ri S t e r befattningar befattningar To- L a n icke icke icke tal- ord. ord. S:a ord. ord. S:a ord. ord. S:a sza Gotlands ............ 2 1 3 l 1 2 2 — 2 7 Blekinge ............ i 3 2 5 3 2 5 2 l 3 13 l'lallands ............ ] Kronobergs .......... I Uppsala ............ - 3 2 5 4 3 7 2 l 3 15 Västmanlands ...... I Kristianstads ........ ] 4 2 6 4 4 8 2 1 3 " Skaraborgs .......... [ Jämtlands .......... 4 2 6 5 4 9 2 l 3 18 Södermanlands ...... ] 4 2 6 5 3 8 2 2 4 18 Kalmar ............ | Örebro .............. ] 4 2 6 5 3 8 3 2 5 19 Västerbottens ........ ] Norrbottens ........ 5 2 7 5 3 8 2 2 4 19 Jönköpings .......... 4 2 6 6 4 10 2 2 4 20 Värmlands .......... 4 2 6 5 11 2 2 4 21 Kopparbergs ........ _| 4 2 6 6 5 l l 3 2 5 22 Gävleborgs .......... ] Östergötlands ...... 4 2 6 7 5 12 3 2 5 23 Älvsborgs .......... 5 2 7 8 6 14 3 2 5 26 Västernorrlands 5 2 7 8 6 14 4 3 7 28 Göteborgs o. Bohus .. 6 2 8 8 7 15 6 4 10 33 Malmöhus .......... 7 4 11 8 6 14 6 4 10 35 7 4 11 12 10 22 6 4 10 - 43

Stockholms ........

• Sida 152
•  Original

Landskontoren. J u r i s t e r Landskontorist- Biträdes- l. __ befattningar befattningar To- & n icke icke icke fal- , ord. ord s:a ord. ord. S:a ord. ord. S:a S:a

Gotlands ............ 2 —— 2 2 2 4 1 1 2 8 Hallands ............ 3 l 4 3 2 5 2 2 4 13 Blekinge ............ Kronobergs .......... 3 1 4 4 2 6 2 2 4 14 Uppsala ............ Södermanlands ...... Västmanlands ...... ] 3 2 5 4 2 6 3 2 5 16 Örebro .............. Jämtlands .......... 3 2 5 4 3 7 3 2 5 17 Skaraborgs .......... 3 2 5 4 3 7 4 2 6 18 Kristianstads ........ Jönköpings .......... 4 1 5 4 3 7 4 3 7 19 Värmlands .......... ] Norrbottens ........ 4 2 Ö 4 3 7 4 2 6 19 Kalmar ............ 4 1 5 4 3 7 4 4 8 20 Västerbottens ........ ; 4 2 6 4 3 7 4 3 7 20 Gävleborgs .......... Kopparbergs ........ 4 2 6 4 3 7 5 3 8 21 Älvsborgs .......... 5 2 7 4 3 7 4 4 8 22 Östergötlands ...... 4 2 6 5 3 s 5 4 9 23 Västernorrlands 5 2 7 5 3 8 5 4 9 24 Göteborgs o. Bohus .. 5 2 7 5 3 8 6 5 11 26 Malmöhus .......... 5 2 7 6 4 10 8 6 14 31 Stockholms ........ 5 2 7 6 4 10 11 8 19 36

• Sida 153
•  Original

kontoren för kronouppbörden. Ä båda avdelningarna kan personal tillfälligt- vis erfordras för undanröjande av arbetsbalans. Beräkningen av den till— fälliga personal, som för dylika ändamål kan erfordras, erbjuder dock väsentliga svårigheter, då behovet givetvis kan ändras år från år. Vid be- räkningen av delposten till grundavlöningar m. rn. till övrig icke-ordinarie personal hava medtagits de belopp, som med ledning av nu tillgängliga uppgifter kunnat beräknas erforderliga utöver medel till avlöning åt perso- nal enligt typorganisationerna.

I fråga om antalet ordinarie expeditionsvakter, som för närvarande ut- gör 2 vid alla länsstyrelser utom vid länsstyrelsen i Malmöhus län, varest 3 ordinarie finnas, föreslås icke annan förändring än utökning av antalet ex- peditionsvakter i lönegraden B 5 vid länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län från en till två. För länsstyrelsen i Stockholms län föreslås dessutom, att en sedan nio år tjänstgörande expeditionsvakt beredes extra-ordinarie anställning ävensom att en extra expeditionsvakt må nyanställas. Vidare har en icke-ordinarie expeditionsvakt ansetts fortfarande erforderlig vid länsstyrelsen i Uppsala län, varest telefonväxeln skötes av expeditionsvakterna. För länsstyrelsen i Västerbottens län har, liksom nu, beräknats en icke-ordinarie expeditionsvakt gemensam för länsstyrelsens båda avdelningar och vägingenjörskontoret. l anledning av utvidgning av lokalerna vid länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads, Gävleborgs och Väster- norrlands län har envar av dessa länsstyrelser anmält behov av ytterligare expeditionsvakt. Jämväl länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län hava beräknat medel för arvoden åt personal för ut— förande av expeditionsvakt åliggande göromål. Utredningen har ansett sig böra räkna med att sålunda anmälda behov böra tillgodoses, vilket emeller- tid, där fast anställd personal icke redan finnes, torde tillsvidare kunna ske utan att personalen fast knytes till länsstyrelserna. I nedanintagna sam- manställning av totala personalen har nu ifrågavarande personal emeller- tid medräknats under rubriken övriga stadigvarande.

Telefonister hava beräknats vid länsstyrelserna i Stockholms, Östergöt- lands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Väster- bottens och Norrbottens län till ett antal av vid länsstyrelsen i Malmöhus län 2 och vid-envar av de övriga länsstyrelserna en. Samtliga dessa länssty- relser utom länsstyrelserna i Gävleborgs och Norrbottens län hava redan an- ställt eller erhållit bemyndigande att anställa telefonist.

Beträffande antalet ordinarie befattningar av olika slag vid de särskilda iänsstyrelserna får utredningen hänvisa till följande personalstater, vari upp- tagits, förutom nuvarande och föreslaget antal ordinarie befattningar, jäm- väl antalet icke-ordinarie befattningshavare för tillgodoseende av konstant behov av arbetskraft.

• Sida 154
•  Original

, Norrbottens...

Gävleborgs Västernorrl. . .. Jämtlands...... Kopparbergs

Örebro Västmanlands

Älvsborgs...... Skaraborgs _Värmlands

Göt. o. Bohus. Hallands

Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands .. Blekinge ' Kristianstads Malmöhus Uppsala......... Södermanl.

Stockholms

l—n _ =

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

Östergötlands 1

1 1

Landssekreterare

Västerbottens 1 __1

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

Landskamrerare

2 2 2 2 2 2 2

Länsassessorer

1 1 1 1

Länsnotarler av I:: klass

1 1 1 1 1

Länsbokhållare av l:a kl.

1 1

11—4

1 1

Länsnotarler av 2:a klass

1__ 1..— 1___

1

1__ 1__ 1__

1

B30 327 824 321

Länsbokhållare av 2:a kl.

& 2

Landskanslister

3 3

3

3 4 5 4

3 6 5

112266

133

3 3 4: 3 3 5 5 6 5 2 3 3 3 815

Landskontorister

341 331

1

231 431 341 1541

1 l 1 1 1 1 1 1

Förste expeditionsvakter

1 1 2 2 2 1 1 1 2 2 1 1 2 2 1 2

Kansli- eller kameralbiträden

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

Expeditionsvakter

3 2 2 3 5 1 2 3 2 2 2 2

Befattningshavare ä ordinarie stat i lönegrad:

Kontorsbiträden

Skrivbiträden

2—11 2—11

Å landskanslien

8 9

9 —1110

89 ——-1312 4—13 8 &—-1611 2—106 1—1011 1—10 5 —2011

33 67 88 26—2514

—1011

9 6

11210 —1312

8

9 7

4—2926

Å landskontoren

2 1

31—128— 3—17 9—

3 3 1 1 3 1

B 7 B 53 4 B 2 digvarande

Övriga sta-

Gemensamma

Summa 2424 46 2424 8 8,83 86 24 29 25 63 1294230 161009

35

42 , 50 37 42

45 34 38 41 50 30 62 74 28 36 17 39 50 42 31 36 85 32

Summa stadigvarande

Personalstat för länsstyrelserna. Nuvarande organisation.

• Sida 155
•  Original

ämtlands 'ästerbott. ästernorrl.

'

iävleborgs

)rebro 'ästmanl. 'ärmlands...

lvsborgs karaborgs

lallands Lristianst. lalmöhus

'lekinge

iotlands Lalmar

.ronobergs Ltergötl. önköpings ppsala ödermanl. tockholms

(_ nu: ::

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 . 1

. 1

1 1 1 1 1 1 1 . 1

Landssekreterare

lorrbottens 1 1

1 1 1 1

Iopparbergs 1 1

1 1 1 1

löt. o. Boh. 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

Landskamrerare

BSO

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

Länsassessorer av l:a klass å landskansli

_ 1

Länsassessorer av l:a klass å landskontor

828

Summa 2424 28 23 23

Länsassessorer av 2:a klass å landskansli Länsassessorer av 2:a klass 1 landskontor

826

Länsnotarier av l:a klass & landskansli

42424

Länsnotarier av l:a klass å landskontor

824

1 1 1 1 1

Länsnotarier av 2:a klass å landskansli

1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 1

Länsnotarier av 2:a klass å landskontor

B21

8 6 1 7

Landskanslister

5 5

Landskontorister

B15

Förste expeditionsvakter

Kanslibitraden

54111 64111 54111

Kameralbiträden

Befattningshavare & ordinarie stat i lönegrad:

Personalstat för länsstyrelserna. Foreslagen orgamsation

541111 331111

Expeditionsvakter

1.41

2

211111

Kontorsbitr. å landskans.

3 3

4112123

123

Kontorsbitr. & landskont.

7 7

12212311

9

Å landskanslien

7

5411111277

9

9 8 8

4411111266 5411112276 4411111377 6411111397 84111123109 851222441810

1155

8 61222461412 4411111377 3411111155

2 3

11378

6411111387 4411111165

11212399

4411111165 5411111276

112 61232481814

Å landskontoren

1 2 2 1 2 2 3 1 2 2 1 1 3 1

Gemensamma

Övriga sta- B 7 35 34 digvarande

_6 15 13210024 28 31 27 4066196178 26 1038

_41 .43

37 56 52 37 43 37 33 45 46 64 29 40 72 29 17 36 49 42 31 42 85 32

Summa stadigvarande

• Sida 156
•  Original

Enligt ovanintagna förslag kommer nuvarande länsnotarietjänsten av 2:a klass i Östergötlands län, en av de nuvarande länsnotarietjänsterna av 2:a klass i Malmöhus län, en av de nuvarande länsbokhållaretjänsterna av 2:a klass i sistnämnda län samt en skrivbiträdestjänst vid länsstyrelsen i Jön- köpings län att indragas och torde därför böra uppföras å övergångsstat. Det kan emellertid antagas, att innehavarna av dessa befattningar erhålla befordran till annan tjänst. Förekomsten av å övergångsstat uppförd tjänst bör dock icke utan Kungl. Maj:ts medgivande få föranleda, att antalet be- fattningar kommer att överstiga det i ovanintagna förslag till typorganisatio- ner angivna tal för den kategori, varom fråga är.

I samband med genomförande av den nya organisationen torde läns- styrelserna beträffande kansli- eller kameralbiträden samt kontorsbiträden, vilka å gällande stat icke äro tilldelade viss avdelning, meddela beslut an- gående nuvarande befattningshavares fördelning mellan landskansli och landskontor. Enligt utredningens förslag har allenast en kameralbiträdestjänst tilldelats landskontoren i Jönköpings, Älvsborgs och Gävleborgs län. För när- varande tjänstgöra å vart och ett av dessa landskontor 2 kameralbiträden. Möjlighet förefinnes visserligen att förflytta befattningshavarna till lands- kanslien, vilket emellertid ur arbetssynpunkt icke kan anses rationellt. Jäm— väl dessa tjänster torde därför böra uppföras å övergångsstat. Så länge det ena av de vid nämnda landskontor nu tjänstgörande kameralbiträdena kvarstår i tjänst, bör en ordinarie kontorsbiträdestjänst hållas obesatt.

Sammanlagda antalet ordinarie tjänstemän vid länsstyrelserna utgör en- ligt utredningens förslag 638. Då antalet motsvarande tjänstemän för när- varande utgör 469, lanträntmästaren i Norrbottens län oräknad, har alltså ökning skett med 169.

Om man bortser från expeditionsvakter och telefonister, ställer sig resul- tatet för de skilda avdelningarna så, att för landskansliet: de ordinarie tjänstemännens antal ökats med 104, därav 21 med juridisk utbildning, 49 landskanslister och 34 i biträdesbefattningar, under det att de stadigvarande icke-ordinaries antal minskats med 98. Landskontorens ordinarie personal har ökats med 63 tjänstemän, därav 11 med juridisk utbildning, 14 lands- kontorister och 38 i biträdesbefattningar. Att ökningen av landskontorens tjänstemän för kvalificerat arbete kunnat begränsas på sätt skett samman- hänger med att landskontorens arbetsbörda icke ökats i samma omfattning som landskansliens. Landskontorens stadigvarande icke-ordinarie personal, nu uppgående till ett antal av 230, skulle enligt förslaget bliva 178. Att minskningen här ej blivit större finner sin förklaring däri, att extra-systemet varit mindre utpräglat å landskontoren än å landskanslien.

i

• Sida 157
•  Original

Vad därefter anslagsberäkningen beträffar har Kungl. Maj:t den 24 april 1936 fastställt följande av riksdagen godkända avlöningsstat för länsstyrelserna:

Avlöningsstat. 1. Avlöningar till landshövdingarna, förslagsvis .......... kronor 494 600 Avlöningsstat. 1 landshövding (i Malmöhus län) kronor 23500 1 landshövding (i Göteborgs och Bohus län) .................... » 23 500 1 landshövding .................... » 21000 21 landshövdingar .................. » 441000 kronor 509000 Avgå: pensionsavdrag, förslagsvis » 14 400

kronor 494600 2. Avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat, för-

slagsvis .......................................... » 2 930 000 3. Avlöning till en lanträntmästare ä övergångsstat: a. Lön ............................ kronor 2500 b. Ålderstillägg .................... » 500 c. Tjänstgöringspenningar .......... » 1300 » 4300 4. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t .............................................. » 7000 5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: &. Grundavlöningar m. m. .......... kronor 1370 000 b. Avlöningsförhöjningar m. m., för— slagsvis .................... _. . . . » 50 000 » 1 420 000 6. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: a. Avlöni-ngsförstärkning till landssek- reterare och landskamrerare ...... kronor 124 000 b. Provisoriskt dyrortstillägg, för- slagsvis .......................... » 23 300 e. Tillfällig löneförbättring till en lant- räntmästare ...................... » 800 » 148 100

Summa kronor 5 004 000

Den ifrågasatta löneregleringen berör anslagsposterna till avlöningar till öv- riga tjänstemän å ordinarie stat, avlöningar till övrig icke-ordinarie personal samt provisoriskt dyrortstillägg.

Anslagsposten till avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat, 2930 000 kronor, har beräknats med hänsyn till belastningen och innefattar jämväl den extra belastning, som under 5. k. partiell ledighet uppstår å anslags- posten genom att lönen till icke-ordinarie befattningshavare med förordnande ä ordinarie tjänst avföres från nämnda anslagspost. Den merbelastning av anslagsposten, som förorsakas av sådan ledigheter, kan för budgetåret 1936/1937

• Sida 158
•  Original

beräknas till 160000 kronor, eller ungefär samma siffra som under år 1934. Därest s. k. partiell ledighet icke förekommit, skulle alltså medelsbehovet icke hava uppgått till högre belopp än 2770 000 kronor. Då ledigheter av nu nämnt slag äro avsedda att upphöra enligt den nya organisationen, bör man vid beräkning av medelsbehovet enligt föreslagen organisation utgå ifrån sist- nämnda siffra.

I)ärest, på sätt vederbörande departementschef i propositionen nzr 220 år 1934 uttalat, anslagSposten för avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat beräknas efter den högsta förekommande löneklassen för varje befatt- ning, skulle anslagsposten komma att utvisa ett slutbelopp av 2801300 kronor enligt den organisation, som nu gäller. och 3658 000 kronor enligt föreslagen organisation. Vid nämnda beräkningar har å ena sidan medräknats kall- ortstillägg men å andra sidan även tagits hänsyn till de avdrag, som enligt civila tjänstepensionsreglementet verkställas å hefattningshavarnas löner. Då medelsbehovet enligt nuvarande organisation icke uppgår till det belopp, som framkommer vid tillämpning av de beräkningar, som angivas i nämnda proposition, synes man hava anledning räkna med att även efter den före- slagna organisationens genomförande medels-behovet kommer att understiga det på motsvarande sätt beräknade beloppet 3 658 000 kronor. I detta sam- manhang saknas anledning att föreslå sådan jämkning i anslagsposten, att denna kommer att upptagas högre än den väntade belastningen. Utredningen har med ledning av nuvarande medelsbehov beräknat behovet av medel ur ifrågavarande anslagspost till 3617 000 kronor, under förutsättning att organi- sationen blivit fullt genomförd. Med hänsyn till att vissa kontorsbiträdes- tjänster skola hållas obesatta anses emellertid en begränsning av anslagspos- ten till 3610 000 kronor kunna företagas.

En särskild anslagspost till avlöningar till tjänstemän ä övergångsstat er- fordras under en kortare övergångstid. Såsom ovan angivits, komma vissa befattningar enligt den nya organisationen att indragas, nämligen en läns- notarietjänst av 2:a klass vid landskanslien i Östergötlands och Malmöhus län, en länsbokhållaretjänst av 2:a klass vid landskontoret i Malmöhus län, en skriv— biträdestjänst vid länsstyrelsen i Jönköpings län samt en kameralbiträdesbefatt— ning vid var och en av länsstyrelserna i Jönköpings, Älvsborgs och Gävleborgs län. Därest lönen för dessa befattningar beräknas enl-igt den högsta förekom— mande löneklassen, skulle avlöningsbehovet utgöra omkring 32 700 kronor. Med hänsyn till de befordringsutsikter, som uppstå för innehavarna av förenämnda länsnotarie-, länsbokhållare- och skrivbiträdestjänster i samband med organisa- tionens genomförande, har emellertid högre belopp än 23 000 kronor icke an- setts behöva reserveras för ifrågavarande post. Utredningen har i annat sammanhang föreslagit, att under den tid sist omförmälda tjänster äro upp- förda å övergångsstat, antalet befattningar vid länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus och Jönköpings län icke utan medgivande av Kungl. Maj:t må över-

• Sida 159
•  Original

stiga det i ovanintagna förslag till typorganisationer angivna antal för den kategori, varom fråga är. Härav blir en följd, att den särskilda anslagsbe- lastning, som genom dessa tjänster uppkommer å anslagsposten till tjänstemän å övergångsstat, i huvudsak kompenseras genom besparing å delposten till grundavlöningar rn. m. till övrig icke-ordinarie personal.

Uppförandet av ovan omförmälda kameralbiträdesbefattningar å övergångs— stat bör förknippas med villkor, att vid var och en av länsstyrelserna i Jön- köpings, Älvsborgs och Gävleborgs län en kontorsbiträdesbefattning å lands- kontoret skall hållas obesatt, intill dess ett å respektive landskontor tjänst- görande kameralbiträde avgått.

Verkställd beräkning av posten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, grundavlöningar m. m. enligt den nya organisationen har givit en kostnads— summa av i runt tal 1088 500 kronor. Därvid har hänsyn endast tagits till sådana besparingar, som uppkomma i anledning av semester för ordinarie be- fattningshavare. Det kan emellertid beräknas, att besparingar skola upp- komma även på grund av andra ledigheter. Vidare bör anmärkas, att under de första månaderna, innan den nya organisationen ännu blivit fullt genom— förd, vissa engångsbesparingar äro att påräkna genom att icke—ordinarie be— fattningshavare förordnas att uppehålla nyinrättade ordinarie tjänster, innan dessa blivit tillsatta. Med hänsyn till att posten är maximerad torde å andra sidan få anses riktigt, att densamma så avpassas, att en viss medelsreserv kommer att stå till Kungl. Maj:ts förfogande för mötande av oförutsedda ut- gifter. Då det nu icke längre blir möjligt för länsstyrelserna att finansiera behovet av ytterligare arbetshjälp med 's. k. partiell ledig-het, är det angeläget att ifrågavarande medelsreserv, åtminstone under övergångstiden, icke utmä- tes allt för knappt. På grund härav föreslås, att anslagsposten till grundavlö- ningar m. m. upptages till 1110 000 kronor.

Ifrågavarande delpost har för budgetåret 1935/1936 varit upptagen till 1250 000 kronor, sedan 1936 års riksdag beviljat ett tilläggsanslag å 60000 kronor utöver av 1935 års riksdag anvisade 1 190000 kronor. För budgetåret 1936/1937 har riksdagen bestämt delposten till 1370 000 kronor under uttalande, att ett belopp av 80000 kronor borde användas dels för den förbättring av de extra befattningshavarnas löneställning, som med hänsyn tagen till de vid varje länsstyrelse rådande förhållandena samt arbetets art och tjänstgöringens längd bor-de tillkomma dem, dels ock såsom medelsreserv för mötande av oförutsedda behov. Genom cirkulär den 26 juni 1936 har Kungl. Maj:t med- givit, att länsstyrelserna finge under budgetåret 1936/1937 av nu ifrågavarande delpost använda sammanlagt 1309 600 kronor. Fördelningen har i överens- stämmelse med av utredningen framlagt förslag så verkställts, att länsstyrel- serna erhållit möjlighet att jämka lönerna för de lägst avlönade icke-ordinarie befattningshavarna upp till vissa minimilöner. Genom särskilda beslut har Kungl. Maj:t sedermera ställt ytterligare belopp till vissa länsstyrelsers för-

• Sida 160
•  Original

fogande. Huruvida delposten i dess helhet kommer att tagas i anspråk under budgetåret 1936/1937 kan för närvarande icke med säkerhet bedömas.

Under delposten till avlöningsförhöjningar m. m. har för budgetåret 1936/ 1937 anvisats ett belopp av 50000 kronor. Emellertid har under budgetåret 1935/1936 från motsvarande delpost tagits i anspråk ett belopp av omkring 91000 kronor. Med hänsyn till den ökade belastningen å delposten till grund- avlöningar m. m. under budgetåret 1936/1937 i förhållande till budgetåret 1935/ 1936 torde det kunna beräknas. att belastningen av delposten till avlönings- förhöjningar m. rn. i verkligheten kommer att stiga till omkring 100000 kronor. Såsom en följd av ökad ordinariesättning enligt den nya organisationen tor- de en minskning i belastningen av denna delpost vara att påräkna. Utredningen har beräknat, att delposten enligt den nya organisationen bör upptagas till 81000 kronor.

För närvarande utgår till befattningshavare vid länsstyrelserna i Stockholms, Jämtlands och Norrbottens län provisoriskt dyrortstillägg enligt kungörelsen den 20 mars 1936, nzr 104. För budgetåret 1936/1937 har i avlöningsstaten be— räknats ett anslag av 23300 kronor till bestridande av ifrågavarande dyrorts- tillägg. Motsvarande kostnader för budgetåret 1935/1936 uppgingo till om- kring 21500 kronor. Under förutsättning att provisoriskt dyrortstillägg efter enahanda grunder även framdeles skall utgå kan beräknas, att medelsbehovet kommer att stiga till i runt tal 35 500 kronor. I'lär föreligger alltså en kostnads- ökning av omkring 12000 kronor i förhållande till anslagsberäkningen för bud- getåret 1936/1937. Vid sistnämnda beräkning torde dock icke hava beaktats. att dyrortstillägg numera utgår även till extra befattningshavare.

Omorganisationen föranleder dessutom upptagande i avlöningsstaten av an- slag till arvoden åt försvarsassistenter. Dessa arvoden kunna under de första åren beräknas till 86 400 kronor. Arvodena synas höra i avlöningsstaten upp- tagas under anslagsposten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, vilken anslagspost därför torde böra uppdelas i delposter, den ena för i avlöningsstaten nu upptagna ersättning till sakkunniga till biträde vid utredningar m. m., och den andra för ersättning till försvarsassistenter.

Beträffande nyssberörda post för ersättning till sakkunniga till biträde vid utredningar m. m., som nu upptages till 7000 kronor, av vilket belopp Kungl. Maj:t tilldelar länsstyrelserna mellan 100 och 500 kronor, vill utredningen i detta sammanhang framhålla, att med hänsyn till utvecklingen å skilda områden behovet av särskild fackteknisk sakkunskap numera ofta framträder i större utsträckning än vad tidigare varit fallet. Länsstyrelserna hava därför enligt uppgift vid åtskilliga tillfällen med hänsyn till den ringa medelstillgång, som stått till förfogande, haft svårighet att erhålla biträde av den sakkunskap, som i varje fall varit erforderlig. Belastningen å posten uppgick under bud- getåret 1935/1936 visserligen till allenast omkring 3900 kronor. Att posten icke i större utsträckning tagits i anspråk torde dock bero dårå, att läns—

• Sida 161
•  Original

styrelserna på grund av knapphet å medel avhållas från att anlita särskild fackteknisk sakkunskap. De länsstyrelserna för nu angivna ändamål till- delade belopp måste anses orimligt små. Posten bör därför enligt utred- ningens förmenande ökas, förslagsvis till åtminstone 15 000 kronor.

Sedan 1936 års riksdag enligt skrivelse nzr 339 p. 11 beslutat, att från och med budgetåret 1936/1937 bl. a. tillfällig löneförbättring icke skall utgå till Ianträntmiistaren i Norrbottens län, så länge denne kvarstode i tjänst, torde härför i avlöningsstaten nu upptagna delpost icke vidare böra erfordras.

Med ovan angivna utgångspunkter har utredningen uppgjort följande för— slag till Avlöningsstat. 1. Avlöningar till landshövdingarna, förslagsvis .......... kronor 494600 Avlöningsstat.

1 landshövding (i Malmöhus län) kronor 23500 1 landshövding (i Göteborgs och

Bohus län) .................... » 23500 1 landshövding .................... » 21000 21 landshövdingar .................. » 441000 kronor 509000

Avgå: pensionsavdrag, förslagsvis » 14400

kronor 494 600

2. Avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat, iörslags vis ........................................ » 3 610 000 3. Avlöning till en lanträntmäst—are å övergångsstat: a. Lön ............................ kronor 2500 b. Ålderstillägg .................... » 500 c. Tjänstgöringspenningar .......... » 1300 » 4300 Avlöningar till övriga tjänstemän å övergångsst-at » 23000 Arvoden och särskilda ersättningar, bestäm-da av Kungl. Maj:t: &. Ersättning till sakkunniga till biträ- de vid utredningar m. m. ........ kronor 15000 b. Ersättning till försvarsassistenter .. » 86400 » 101400 6. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: a. Grundavlöningar m. m. .......... kronor 1110000 b. Avlöningsförhöjningar m. m., för— slagsvis ........................ » 81 000 » 1 191 000 7. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: a. Avlöningsförstärkning till landssek- reterare och landskamrerare ...... kronor 124 000 b. Provisoriskt dyrortstillägg, för- slagsvis ........................ » 35 500 » 159 500

Summa kronor 5 583 800 1 l

• Sida 162
•  Original

Avlöningsstaten för länsstyrelserna under innevarande budgetår upptaget sammanlagt 5004000 kronor.

Skillnaden mellan avlöningsstaternas slutsummor blir sålunda 579800 kronor.

Att märka är emellertid, att utredningens förslag innesluter kostnader för organisation av det civila luftskyddet å sammanlagt 86 400 kronor. Vidare bör framhållas, att den faktiska belastningen å delposten till avlöningsförhöj- ningar m. m., såsom förut nämnts, torde komma att överstiga det i årets avlö- ningsstat beräknade anslaget med omkring 50000 kronor. Den egentliga kost— nadsökningen, sedan dessa båda belopp fråndragits, uppgår till 443400 kronor.

Än vidare må påpekas, att den företagna ökningen med 12000 kronor av delposten provisoriskt dyrortstillägg icke är föranledd av den nya organisa- tionen samt att uppförandet av särskild anslagspost till avlöningar till övriga tjänstemän å övergångsstat delvis endast formellt medför en kostnadsökning.

Till ovan angivna kostnadsökning bör läggas dels den ökade kostnaden för dyrtidstillägg, som efter nu gällande index kan beräknas till 40000 kronor, dels ökningen av sådana kostnader, som sammanhänga med befattningshavar— nas rätt till tjänstepension.

Kungl. Maj:t har den 16 oktober 1936 fastställt reglemente angående familje- pension för efterlevande till befattningshavare i statens tjänst (Sv. fört-saml. nzr 542). Därest detta reglemente vinner tillämpning vid länsstyrelserna redan från och med den 1 juli 1937, uppstår viss besparing å avlöningsposterna, vilken besparing emellertid motsvaras av ökad belastning å annat anslag. Till den jämkning i anslagsbehovet, som härav föranledes, har i detta sam— manhang hänsyn icke kunnat tagas.

Av anslaget till reseersättningar, vilket för innevarande budgetår uppta- gits till 95000 kronor, torde för nästkommande budgetår böra bestridas kost- naderna för reseersättningar åt försvarsassistenterna, i följd varav en ökad belastning av anslaget på denna grund kan förväntas.

Beträffande detta anslag får utredningen ytterligare anföra följande. Utan Kungl. Maj:ts medgiva-nde må till reseersättningar vid länsstyrelserna icke användas högre belopp än som Kungl. Maj:t årligen av anslaget i fråga an- visar vederbörande länsstyrelse dels för landshövdingen, dels åt befattnings— hav-arna.

Jämlikt instruktionen åligger det landshövding att söka vinna förtrogenhet med förhållandena inom länet och för sådant ändamål genom resor och möten med länets invånare göra sig underrättad om de olika orternas tillstånd och behov. Genom resor i länet erhåller landshövding kännedom om förhållandena i länet på ett sätt, som eljest icke skulle kunna vinnas. Nyttan av dylika resor torde vara obestridlig. Emellertid skola av de anvisade medlen jämväl be— stridas resekostnads- och traktamentsersättning för landshövdingens tjänste- resor från residensstaden till Stockholm, dock årligen högst tolv sådana resor.

• Sida 163
•  Original

Av de anvisa—de beloppen kan i följd härav endast en del tagas i anspråk för resor inom länet. De nu meddelade bestämmelserna om användningen av an- slaget verka återhållande i fråga om resor inom länet på ett sätt, som icke kan anses lämpligt.

De för resor av befattningshavare anvisade medlen möjliggöra icke, att befattningshavare i tjänsten kunna genom resor inom länet följa de frågor, som falla inom området för deras tjänsteåligganden. För behörigt fullgörande av länsstyrelsernas åligganden med avseende å exempelvis fattigvårdens och barnavårdens övervakande, brandväsendet, kommunikationsväsendet och sam- hällsväsendet måste det anses angeläget, att tjänstemännen bliva satta i till— fälle att i större utsträckning än vad fallet är företaga resor inom länet. Efter tillkomsten av vägingenjör och länsarkitekt måste nu oftare än tidigare varit fallet av landshövdingen och föredraganden, i regel landssekreteraren, eller av den senare ensam företagas resor för sammanträden i orterna. Då dessa resor mången gång taga så lång tid i anspråk, att måltid under resan måste intagas, synes det orimligt, att särskild reseersättning icke skall kunna bere- das vederbörande befattningshavare.

En intensifiering av taxeringsarbetet synes kunna möjliggöras, därest lands- kamreraren beredes möjlighet att, på sätt i taxeringsförordningen förutsättes, närvara vid sammanträde med beskattningsnämnd i första instans. Det skulle kunna ifrågasättas, att ersättning för dylika resor bestredes av taxeringsansla— get, men då samtliga resekostnader synas böra bestridas ur samma anslag, torde anledning saknas att tillämpa annan anordning beträffande ersättning för dessa resor än övriga.

Jämväl på nu anförda grunder anser utredningen, att anslaget bör ökas.

Till bestridande av länsstyrelsernas expenskostnader har för innevarande budgetår anvisats ett belopp av 900000 kronor. Nettoutgifterna för ifråga- varande ändamål un-der budgetåret 1935/1936 uppgingo till i runt tal 975300 kronor. Häri ingå emellertid vissa engångskostnader. En avsevärd belast- ning under kommande bugdetår torde kunna förväntas, därest länsstyrelserna skola bliva i tillfälle att omlägga telefonsystem. anskaffa skrivmaskiner, blan- ketter, kortregister rn. m. för åstadkommande av ökad arbetseffekt.

Kostnaderna för vissa länsstyrelsernas befattningshavare bestridas av andra anslag än under länsstyrelsernas avlöningsstat upptagna och hava därför icke i det föregående berörts. Här avses de rit- och skrivbiträden, som tjänst- göra å vägingenjörskontoren.

Jämlikt & 42 i Kungl. Maj:ts instruktion den 31 maj 1934 (nzr 206) för väg— och vattenbyggnadsstyrelsen samt dess tjänstemän i länen anställas erforderliga rit- och skrivbiträden åt vägingenjörerna av vederbörande läns— styrelse och de äro länsstyrelsens tjänstemän. Detsamma gäller för kamerala biträden, varom dock i detta sammanhang icke är fråga.

• Sida 164
•  Original

Kostnaderna för dessa befattninghavares avlönande bestridas av medel, som årligen anvisas länsstyrelserna av i staten för vägorganisationen i länen upp— tagna anslagsposter eller således ur anslag under sjätte huvudtiteln. Klost- naxderna för vägorganisationen täckas av automobilskattemedel.

För att tagas i övervägande vid fullgörande av det utredningen lämnade uppdraget har till utredningen överlämnats till Kungl. Maj:t ingivna fram- ställningar från rit- och skrivbiträden i sexton län om förbättrade anställnings- och avlöningsvillkor.

l framställningarna hava vederbörande befattningshavare hemställt, att bliva upptagna i vederbörande länsstyrelses avlöningsstat såsom ordinarie eller extra-ordinarie befattningshavare eller att överföras till väg- och vatten— byggnadsstyrelsens avlöningsstat. l fråga om avlöningsförmånerna ifråga— sättes, att ritbiträde skulle erhålla placering i 15:e lönegraden, att skrivbiträde på grund av det förekommande arbetets mångskiftande beskaffenhet i likhet med kan,,sli- eller "kameralbiträde placerades i minst 7:e lönegraden samt att rit- och skrivbiträde erhölle placering i minst 7:e, eventuellt 10:e eller 11:e lönegraderna.

Vidkommande till en början frågan om befattningshavarna fortfarande skola anses som länsstyrelsens tjänstemän eller i stället inordnas i vägerga- nisationen i länen och således, i likhet med vägingenjörerna och deras tekniska biträden vara anställda hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, må följande anföras.

Såsom förhållandena utvecklat sig hava länsstyrelserna i allmänhet icke någon närmare kontakt med biträdena, då dessa torde vara helt syssel— satta hos vägingenjörerna. Det kan därför förefalla egendomligt, att biträdena skola vara länsstyrelsens tjänstemän. Skäl för ändring härutinnan torde där- för kunna anses föreligga.

En sådan ändring synes emellertid komma att medföra en avsevärd ökning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbete, i vad avser förordnanden, be- slut om semester, löneklassuppflyttning rn. m. Om ändring skulle ske, torde länsstyrelserna dock få behålla bestyret med utbetalande av lön till biträdena, varav följden bleve, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måste meddela länsstyrelserna underrättelse om å löneförhållandena inverkande omständig— heter. Möjligheten till befordran för biträdena synes större med nuvarande ordning. På grund härav och då i de fall då vägingenjörskontoret är förlagt i länsstyrelsens lokaler ett effektivt utnyttja-n-de av arbetskrafterna bättre torde kunna ernås med nuvarande organisationsform, synes ändring i nu före- varande avseende icke böra genomföras.

Behovet av rit- och skrivbiträdeskrafter synes i de olika länen vara ganska växlande. Kvalifikationerna hos de nu anställda biträudena äro också syn- nerligen olika.

Att exakt för varje län angiva behovet av arbetskraft av nu ifrågavarande

• Sida 165
•  Original

slag synes vara svårt, då arbetet i ett län torde kunna växla rätt så avsevärt från tid till annan, även om därvid bortses från de fluktuationer, som kunna uppstå genom åtgärder för bekämpande av arbetslöshet och andra extra ordi- nära uppgifter. Dock kan man utan någon som helst tvekan utgå från, att i varje län, med undantag för Gotlands, erfordras ett väl kvalificerat biträde med hel arbetstid. Dessa biträden torde böra erhålla fast anställning enligt något av gällande avlöningsreglementen.

Utan tvivel skulle man kunna angiva vissa län (t. ex. norrlandslänen), i vilka därjämte för närvarande erfordras ytterligare ett biträde med hel ar- betstid året runt. Emellertid synes det lämpligt att såväl beträffande dessa som övriga län, där dylikt behov skulle kunna tänkas föreligga, bibehålla den nuvarande ordningen i vad avser behov av biträde utöver det fast anställda.

Den tjänsteställning, som bör tillförsäkras biträdena, blir helt naturligt be- roende av vilka fordringar, som anses böra ställas på befattningshavarna.

För närvarande finnas dels manliga ritbiträden och dels manliga eller kvinn— liga »rit- och skrivbiträden» samt »skriv- och kontorsbiträden». Ritbiträdena, till antalet 7, vilka även användas för enklare förrättningar, finnas dels i vissa svårskötta län och dels i län, som få anses tillhöra de mindre eller minst be- svärliga. Avlöningarna för dessa biträden äro mycket växlande, från 1974 kronor jämte dyrtidstillägg upp till omkring 4000 kronor per år. Att det för vägingenjörerna ofta kan vara fördelaktigt att hava tillgång till en dylik arbetskraft må väl medgivas, men vad en vägingenjör först och främst be- höver torde vara ett i vanligen förekommande kontorsgöromål, såsom maskin— skrivning, stenogr'afi, diarieföring, arkivering, statistik och räkenskapsgransk— ning kunnigt biträde. Utan ett sådant biträde lärer vägingenjören icke kunna fullgöra sina uppgifter. Med hänsyn till den speciella art av arbete, det här är fråga om, bör biträdet dessutom vara kunnigt i kartritning och andra enk- lare ritarbeten.

Dessa biträden synas böra erhålla fast anställning. Ehuruväl skäl kunna an- föras för att göra dem till ordinarie, torde dock överförande av de befatt- ningshavare, varom nu är fråga, till extra—ordinarie få anses vara tillräckligt för att bereda bättre anställningsförhållanden.

Med hänsyn till de särskilda fordringar, som måste ställas på biträdena, och med beaktande jämväl av den nuvarande genomsnittliga löneställningen, tor-de de böra placeras i 7:e lönegraden, eller med andra ord jämställas med kanslibiträden.

I fråga om tillgodoräknande av tidigare tjänstgöring för löneklassplacering torde böra anmärkas, att vissa av de nuvarande biträdena förut innehaft anställning hos distriktstjänstemän eller vägkonsulenter. Då det kan vara tveksamt, om sådan anställning må jämlikt 11 5 i avlöningsreglementet för icke- ordinarie befattningshavare tillgodoräknas i nu förevarande avseende, synes riksdagens medgivande härtill böra utverkas.

• Sida 166
•  Original

På grund av vad sålunda anförts och då länsstyrelserna för närvarande med hänsyn till uttalande i ämnet i 1930 års statsverksproposition torde känna sig förhindrade att hos vägingenjörerna anställa extra-ordinarie personal, bör alltså varje länsstyrelse, med undantag av länsstyrelsen i Gotlands län, be- myndigas att såsom biträde hos vägingenjören anställa en befattningshavare i extra-ordinarie ställning och med placering högst i 7:e lönegraden.

I övrigt torde behovet av arbetskraft böra tillgodoses sålunda, att varje länsstyrelse får, liksom nu är fallet, årligen lämna uppgift i ämnet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som därefter i sina riksdagspetita upptager för ändamålet erforderligt bel-opp. Det belopp, som därefter anvisas, får av läns- styrelsen disponeras på det sätt länsstyrelsen finner lämpligast. Sålunda kan länsstyrelse, om så anses fördelaktigt, anställa jämväl sådant ritbiträ-de, som kan användas som biträde vid förrättningar.

För Gotlands län, där arbetet å vägingenjörskontoret icke kan beräknas be- reda full sysselsättning åt ett biträde, synes biträde icke böra fast anställas.

Då de motiv, som i fråga om anställande i extra—ordinarie ställning av per- sonal å landskanslien och landskontoren föranlett uppställandet av vissa regler för lönegradsplaceringen, icke synas föreligga med avseende å den personal. varom här är fråga, har utredningen icke funnit sig böra förorda motsvarande regler beträffande nu ifrågavarande personal utan ansett denna i förevarande avseende böra likställas med rit- och skrivbiträden åt länsarkitektsorganisa- tionen.

Enligt vad utredningen inhämtat kommer väg— och vattenbyggnadsstyrelsen, som till Kungl. Maj:t ingivit sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår, i den mån ändring därav kan påkallas av utredningens förslag om anställande av extra-ordinarie befattningshavare i 7:e lönegraden, att till kommunikations- departementet ingiva den ytterligare framställning, vartill förhållandena kunna föranleda.

XXI. Vissa instruktionsbestämmelser.

Utöver vad ovan anförts angående förslaget till instruktion för läns- styrelserna vill utredningen här nedan i korthet beröra vissa bestämmelser.

1. Befogenhet för länsstyrelse att stadga vite i vissa fall. I 1855 års landshövdinginstruktion var 5 10 av följande lydelse: »Kungl. Maj:ts befal-lningshavande utövar högsta polismyndigheten uti länet och bör därför hava omsorgsfull vårdnad därå, att allmän ordning och så— kerhet upprätthållas, samt, i händelse häremot brytes, vidtaga erforderliga åt- gärder, ävensom i övrigt tillse, att begångna brott bliva i laga ordning beiv- rade; ägande Kungl. Maj:ts befallningshavande att, för handhavande härav, uti sådana fall, där ansvar icke är i lag bestämt, stadga erforderliga viten.» Genom ett övergångsstadgande till gällande instruktion stadgas, att 5 10 i instruktionen av den 10 november 1855, i vad den innefattar befogenhet för

• Sida 167
•  Original

länsstyrelse att i angivna fall stadga erforderliga viten, skall tills vidare äga tillämpning.

Anledning till att vitesbestämmelsen på detta sätt utbröts ur instruktionen torde hava varit viss utredning, som vid tiden för instruktionens utfärdande pågick. Denna utredning har icke föranlett till någon åtgärd. Utredningen har på grund härav och enligt från länsstyrelsehåll väckt förslag ansett, att bestämmelse, motsvarande 5 10 i 1855 års instruktion, bör upptagas i bli- vande instruktion. Sådan bestämmelse har intagits i 5 6 mom. 1 första punk- ten av instruktionsförslaget.

Däremot har utredningen icke funnit sig höra, på Sätt blivit ifrågasatt, för- orda sådan ändring av 5 51 mom. 2 i gällande instruktion, att befogenheten att stadga vite för enskild part eller länsstyrelsen underordnad tjänsteman för underlåtenhet att fullgöra föreskrift om avgivande av förklaring. upplys- ning eller yttrande bleve utsträckt att omfatta jämväl fattigvårdsstyrelse och liknande. icke enskilda parter, enär 1926 års riksdag motsatt sig införande av sådan bestämmelse i av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt stiftad lag.

2. Uppsikten över underdomare. Jämlikt % 9 i gällande instruktion bör länsstyrelsen göra anmälan till vederbörande hovrätt, då länsstyrelsen fin- ner, att underdomare ej inom föreskriven tid företager rannsakning med häktad person eller icke behörigen iakttager gällande föreskrifter om avläm- nande av saköreslängd och övriga handlingar, vilka böra av underdomare till länsstyrelsen översändas. Länsstyrelserna torde i allmänhet sakna möj- lighet att övervaka, att de åtgärder, varom här är fråga, bliva av under- domarna i rätt tid verkställda utan kunna först i efterhand konstatera, att åtgärderna blivit vidtagna senare än ske bort. Stadgandet synes icke inne- fatta skyldighet för länsstyrelse att göra anmälan hos vederbörande hovrätt utan allenast innehålla en upplysning, huru i angivna fall skall förfaras. Även om stadgandet icke funnes, torde länsstyrelserna, om vederbörande hand- lingar efter anmaning icke komme länsstyrelserna till handa, hos hovrätten göra anmälan om försummelsen. Stadgandet har därför ansetts kunna ute- slutas ur instruktionen.

3. Enligt 5 34 av gällande instruktion skall länsstyrelse, efter det val av borgmästare ägt rum, insända valprotokollet m. m. jämte eget yttrande till Kungl. Maj:t. Enär lagen den 14 mars 1921 om val av borgmästare i stad med magistrat samt av rådmän och magistratssekreterare i Stockholm inne- håller föreskrifter om huru efter borgmästarval skall förfaras, har stadgandet ansetts kunna utgå, varvid emellertid förutsatts, att länsstyrelse skall vara oförhindrad att, även om besvär över valet icke anförts, vid översändande av valprotokollet avgiva yttrande. om anledning därtill kan finnas. Att borgmästares avskedsansökan bör ingivas till länsstyrelsen synes följa

• Sida 168
•  Original

av bestämmelsen i 5 4 av instruktionsförslaget, att magistraten lyder under länsstyrelsen.

4. Länsstyrelses arbetsredogörelse, varom % 38 i gällande instruktiOn in- nehåller föreskrift, skall jämlikt nådigt cirkulär den 15 april 1862 (nzr 39) jämte redogörelse för balanserade mål insändas till justitiekanslärsämbetet. I överensstämmelse med föreskrifter i instruktioner för centrala verk har i 5 9 av instruktionsförslaget intagits bestämmelse om att förteckning över de före utgången av nästföregående kalenderår till länsstyrelsen inkomna mål och ärenden, vilka icke inom två månader efter årets utgång blivit slutligen handlagda, skall avlämnas till justitiekanslärsämbetet. Arbetsredogörelse har däremot ansetts böra ingivas till chefen för socialdepartementet. För ge- nom—förande härav förutsättes ändring av ovannämnda nådiga cirkulär. Beträffande 5 9 sista stycket av instruktionsförslaget får utredningen hän— visa till kap. XX.

5. Föreskriften i 5 46 gällande instruktion om länsbokhållares skyldighet att författa räkenskaper och förslag, som skola uppgöras å landskontoret, vilken bestämmelse synes härröra från länsbokhållares befattning med den numera avskaffade landsboken, liksom dennes bestyr att verkställa övrig bokföring har ansetts kunna utgå. Upprättandet av räkenskaperna samt bokföringen ombesörjes av annan personal under övervakning av länsbok- hållaren.

6. I 5 59 av gällande instruktion förefintligt stadgande, att länsstyrelse äger förordna om menighets hörande vid domstol i orten, torde numera i allmänhet sakna betydelse. Då det kan antagas, att bestämmelsen kan vara av praktiskt värde för norrländska länen, har den dock bibehållits i 5 31 av förslaget.

7. Enligt 5 66 mom. I i gällande instruktion utgör arbetstiden för ordinarie befattningshavare utom landshövdingen i regel sju timmar varje söckendag. Av en länsstyrelse har föreslagits, att arbetstiden skulle bestämmas till minst 42 fulla arbetstimmar i veckan på sätt av länsstyrelsen bestämdes. Enligt utredningens förmenande bör möjlighet beredas länsstyrelseperso- nalen att å dag före sön- och helgdag avsluta arbetet tidigare än eljest. Då detta utan inskränkning av arbetstiden för vecka räknat synes kunna åstadkommas genom bestämmelse av ovan angiven innebörd, har ändring av gällande bestämmelse i enlighet härmed upptagits i & 39 av förslaget. Med vecka torde i detta sammanhang få förstås sex på varandra följande ar— betsdagar.

8. Bestämmelserna om åtal och ansvar för tjänstefel i 5 74 av gällande instruktion hava bibehållits i huvudsak oförändrade i 5 47 av instruktions— förslaget. Därvid har emellertid förutsatts, att, då hovrätt har att döma över länsstyrelses ämbetsbrott, åtal sker inför hovrätt, jämväl därest än-

• Sida 169
•  Original

nan föredragande än landssekreterare, landskamrerare och länsassessor be- trädes med fel eller försummelse i fråga om något länsstyrelsens beslut i fråga om vilket han jämte annan eller ensam är ansvarig och felet är av sådan beskaffenhet, att åtal vid domstol anses böra äga rum.

9. Besvär över varning. Jämlikt % 75 i gällande instruktion må varning, som tilldelats befattningshavare vid länsstyrelse, icke överklagas. Förbud mot klagan över meddelad varning har i de centrala ämbetsverken varit gällande till och med år 1926. I anledning av en vid 1926 års riksdag väckt motion anfördes i samma riksdags skrivelse nzr 159, att dylikt förbud syntes hava sin grund däri, att varningen av lagstiftaren betraktats mera såsom en förebyggande och vägledande åtgärd än som en i vanlig mening bestraffande sådan. Emellertid syntes det ej kunna förnekas, att en i offi- ciell ordning meddelad varning i allmänhet uppfattades såsom ett straff och att den till sina verkningar understundom finge stor betydelse. Exempelvis kunde sådan varning, i händelse tjänstemannen därefter funnes skyldig till förseelse, vid dennas bestraffande verka till straffets förhöjande. En var- ning kunde ock i avseende på det vitsord beträffande befattningshavarens tjänstgöring, vilket i vissa fall vore av betydelse vid beslut rörande uppflytt- ning i högre löneklass, komma att inverka i sådan riktning, att tjänsteman- nen ansäges övertygad om misskötsel i tjänsten i högre grad än om var- ning ej förelegat. Med hänsyn till de rättsverkningar en tilldelad varning sålunda kunde hava för vederbörande tjänsteman, finge det anses lämpligt och förenat med rättvisa, att den, som mottagit varningen, ägde möjlighet att draga beslutet härom under högre myndighets prövning. Med anledning härav utfärdades den 10 december 1926 kungörelse angå- ende upphävande av vissa bestämmelser om förbud att överklaga tilldelad varning (n:r 492). Dessa bestämmelser äro emellertid icke tillämpliga å befattningshavare vid länsstyrelserna. För dessa torde emellertid, såsom från länsstyrelsehåll framhållits, i nu ifrågavarande hänseende böra gälla samma bestämmelser, som för befattningshavare vid centrala ämbetsverk. På grund härav har i 5 48 av instruktionsförslaget gällande förbud mot kla- gan över varning icke bibehållits.

10. Bland de i 5 22 av instruktionsförslaget uppräknade ärendena har upp- tagits jämväl ärenden angående lagsökning och handräckning för fordrans utfående, vilka, därest föreliggande förslag om dessa ärendens överflyttande till domstol icke genomföres, torde böra hänföras till ärenden, varom här är fråga.

11. I 5 23 av instruktionsförslaget har utfärdande av förordnande å kom- munalborgmästarbefattning jämställts med åtgärd, som avser utfärdande av fullmakt å rådmans- eller magistratssekreterartjänst.

• Sida 170
•  Original

12. Med i 5 28 av instruktionsförslaget under punkt 8 omförmälda ändring av länsstyrelsens arbetsordning avses ej sådan jämkning av arbetsfördelning- en, som enligt vissa andra bestämmelser skall kunna vidtagas.

13. I 5 29 mom. 2 av instruktionsförslaget har i överensstämmelse med 2 5 i lagen den 7 juni 1934 om allmänna vägar i begreppet väg innefattats jämväl bro och färja.

• Sida 171
•  Original

Förteckning över till länsstyrelseutredningen ställda remisser eller ämbets- skrivelser, vilka torde få anses besvarade genom föreliggande betänkande och

.Eu

10.

11.

12.

13.

14.

förslag.

Sveriges extra landsstatstjänstemäns hemställan den 22 december 1934 om åtgärder till förbättrande av de manliga extra befattningshavarnas anställnings- och avlöningsförhållanden.

Föreningens kvinnor i statens tjänst hemställan den 22 december 1934 dels om inrättande av skäligt antal extra-ordinarie befattningar i bi- trädesgraderna vid länsstyrelserna, dels ock Om verkställande av ut- redning beträffande behovet av ordinarie tjänster i kontorsbiträdes- och kanslibiträdesgraderna vid länsstyrelserna och inrättande av dylika be- fattningar. Föreningens Sveriges landskanslister och landskontorister hemställan den 6 mars 1935 angående vidtagande av åtgärder för avskaffande av rå- dande vakanssystem inom fögderiförvaltningen av landsstaten eller för- bättring av vakansvikariernas ställning i löne- och pensionshänseende.

Samma förenings framställning den 5 november 1935 angående lönegrads- placering. H. Lundmarks m. fl. e. o. tjänstemän hemställan angående avlöning enligt 15:e lönegraden i avlöningsreglementet för icke-ordinarie befatt- ningshavare. Ivan Belinkis m. fl. hemställan angående ändrad benämning å länsbok- hållarebefattningen. Dagmar Lindquists m. fl. skrivelse angående förbättrade anställnings- villkor för rit- och skrivbiträden vid vägorganisationen i länen.

Vissa framställningar angående anställande av militärassistenter.

K. Hellqvists m. fl. extra tjänstemän vid landskansliet i Stockholms län hemställan den 10 maj 1933 och den 11 december 1934 om skälig för- bättring av anställningsvillkoren och länsstyrelsens i länet den 18 de- cember 1933 avgivna yttrande över förstberörda framställning.

Länsstyrelsens i Stockholms län hemställan den 23 mars 1935 om ny- inrättande av vissa extra-ordinarie befattningar. Länsstyrelsens i Södermanlands län skrivelse den 21 juni 1934 angående en ordinarie kansl'ibiträdesbefattning.

Länsstyrelsens i Östergötlands län hemställan den 24 oktober 1934 om inrättande av åtminstone ytterligare en ordinarie landskanslistbefattning eller en eller två extra-ordinarie befattningar i 14:e lönegraden.

Eivor Waernbergs och Sara Wickboms framställning angående bemyndi- gande för länsstyrelsen i Östergötlands län att utnämna sö'kandena till ordinarie kameral- och kontorsbiträden. Länsstyrelsens i Jönköpings län hemställan den 29 november 1934 om inrättande av ytterligare två ordinarie landskanslisttjänster och en extra— ordinarie befattning i 14:e lönegraden.

• Sida 172
•  Original

15. Länsstyrelsens i Kristianstads län hemställan den 31 augusti 1934 om inrättande av en ordinarie länsnotarietjänst av 2:a klass.

16. Kvinnliga befattningshavares å landskansliet i Malmöhus län hemställan den 5 december 1934 om inrättande av sex ordinarie biträdesbefattningar.

17. Länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län skrivelse den 7 juni 1934 an- gående ytterligare en ordinarie expeditionsvakt.

18. E. 0. kameralbiträdet å landskontoret i Skaraborgs län Edit Lindbergs hemställan den 29 oktober 1934 om ordinarie anställning å kameral— eller kontorsbiträdestjänst.

19. E. 0. kontorsbiträdet å landskontoret i Skaraborgs län Astrid Åvalls hemställan den 30 oktober 1934 om ordinarie anställning som kontors- eller skrivbiträde.

20. Länsstyrelsens i Skaraborgs län hemställan den 31 oktober 1934 om in- rättande å landskansliet av vissa extra-ordinarie befattningar.

21. Länsstyrelsens i Värmlands län hemställan den 18 januari 1935 om in- rättande av ytterligare tre extra-ordinarie befattningar å landskansliet i 14:e lönegraden.

22. Länsstyrelsens i Gävleborgs län hemställan den 1 december 1934 om inrättande av åtminstone ytterligare en ordinarie landskanslistbefattning och ytterligare en extra-ordinarie befattning å landskansliet i 14:e lö- negraden samt ansökan av extra skrivbiträdet å landskansliet Gerda Larsson om anställning såsom extra-ordinarie befattningshavare i 2:a lönegraden.

23. Länsstyrelsens i Jämtlands län hemställan den 28 februari 1935 om in- rättande av vissa ordinarie tjänster.

24. Länsstyrelsens i Västerbottens län skrivelse den 15 februari 1935 med underdånig ansökan av kvinnliga extra-ordinarie och extra befattnings- havare vid länsstyrelsen om inrättande av ett antal ordinarie och extra- ordinarie befattningar.

25. Länsstyrelsens i Norrbottens län skrivelser den 20 september 1933 an- gående en ordinarie länsbokhållaretjänst av 2:a klass samt den 30 augusti 1934 angående ytterligare en ordinarie kontorsbiträdesbefattning å lands- kansliet.

26. Riksräkenskapsverkets skrivelse den 27 januari 1936 till statsrådet och chefen för finansdepartementet angående inbetalning, kontroll och redo- visning av medel hos länsstyrelserna m. m.

• Sida 173
•  Original

BILAGOR

OCH

TABELLER

• Sida 174
•  Original

33.213 &ÅT

• Sida 175
•  Original

Bilaga A.

Arbetsuppgifter, som, enligt av länsstyrelserna lämnade förslag, anses kunna avlyftas från länsstyrelserna och handläggas av andra myndigheter eller under-

5 i 1918 års lands- hövding-

ordnade organ.

Ärendets beskaffenhet

instruktion

6

(i

*I

10 10 10

10 11 11 11

11 11 12

Förordnande för ordningsvakter

Förordnande av rätt-medicinsk besiktning

Överexekutorsärenden jämte ärenden rö- rande fördelning av expropriationsmedel, löseskillingar enligt ensittarl'agen rn. fl. medel

Promotorialrätten för hypoteksföreningar och sparbanker

Sammanräkning av röster vid allmänna val Förvandling av böter Verkställighet av bötesstraff

Begäran om verkställighet av frihetsstraff

Förordnande om verkställighet av frihets- straff

Sam-manläggning av straff Tillsynen över kronohäkten Kontroll och attest av fångförteckning

Fängförteckningar för kr—onohäkten samt stads- och häradshäkten

Förpassning av rannsakningsfånge Upphandling för fångvården

Ärenden angående lösdrivare

Handläggningen föreslås överflyttad till nedan nämnd myndighet; annan åtgärd.

Landsfiskal eller lands- fog-de.

Landsfogdarna samt po- lischeferna i sådana stä- der, vilka i avseende på polisväsendet ej skola tillhöra landsfogdes verksamhetsområde.

Domstol.

Upphäves.

Centralt verk. Domstol. Fängelseföreståndare.

I'los vederbörande polis- chef eller, i fråga om häkta-d, fängelseförestån- dare. Fängelseföreståndare.

Fängelseföreståndare. Fångvårdsstyrelsen. Fångvårdsmyndighet.

Överlämnas direkt till hovrätt.

Fångvårdsmyndighet. Fångvår-dsstyrelsen.

Särskild nämnd.

• Sida 176
•  Original

_5 ill9å8 ars an s- -» hövding- Arendets beskaffenhet instruktion 13 Kungörelser om värnpliktigas inskrivning,

13 14

16

16

17 19

19

25

30

tjänstgöring och mönstring Uttagning av motorfordon

Ärenden angående jordeböcker

Kommunernas underrättelser angående val av ledamöter i nämnd för allmän fastig- hetstaxering

Uppbörd och indrivning av vissa enskilda försäkrings- och andra avgifter

Vissa avlöningsutbetalningar

Försäljning av kronoegendomar och upp- börd av köpeskillingsmedel

Friköp av kyrklig jord

Åliggan—den enligt 55 14 och 16 i förord- ningen angående jordregister den 13/6 1908

Upprättande av jordregister samt ärenden angående fa-stighetsbildning i stad och fas- tighetsregister i stad

Underrättelser enligt 3 å 1 K. K. 23 oktober 1925 med särskilda föreskrifter för tillsyn å efterlevnaden av lagen den 6 juni 1925 angående uppvärmning av till kreatnrs- föda avsedd mjölk

Sta-dsplane- och byggnadsväsendet

Granskning jämlikt & 3 mom. 1, 2 stycket Kungl. kungörelsen den 24 november 1928 (nr 447) av ansökningar om ersättning av staten för fattigvård och sam-hällsvård

Godkännande av plan till ålderdomshem rn. fl. byggnader enligt fattigvårdslagen

Fördelning av avdiknings—lån

Handläggningen föreslås överflyttad till nedan nämnd myndighet; annan åtgärd.

Militära myndigheter.

Militära myndigheter.

Över'lantmätaren, fastig— hetsregisterkommissio- nen eller jorddelnings- verket.

Avskaffas.

Avskaffas.

Till vederbörande verk.

Domänstyrelsen.

St-iftsnämnden.

Överlantmätaren.

Över-lantmätaren och fastighetsregisterkom— missionen eller jorddel- ninvgsverket.

Avskaffas.

Länsarkitektsinstitutio— nen och byggnadsstyrel- sen.

Socialdepartementet.

Statens fattigvårds- inspektion.

Lantbruk-sstyrelsen eller överlant-mätaren.

• Sida 177
•  Original

5 i 1918 22:35; Ärendets beskaffenhet instruktion 30 Fastställelse av avstyckningar 30 Avstyckningsplan 30 Förordnande till vissa lantmäteriförrätt- ningar 30 Tillståndsgivning enligt K. F. angående handel med vissa begagnade föremål m. m. beträffande stad 30 Tillstånd till mindre lotterier 30 Tillstånd till försäljning av pilsnerdricka enligt 13 å i förordningen angående för- säljning av pilsnerdricka 30 Ansökningar enligt 20 g 3 mom. 1 st. för- ordningen angående försäljning av pils- nerdricka 30 Fastställelse å överlåtelse av rättighet till utskänkning av rusdrycker 30 Tillstånd till utskänkning av rusdrycker å passagerarfartyg och järnvägståg 30 Ansökningar enligt 55 5 2 mom. och 56 5 3 mom. rusdrycksförordningen 30 Ansökningar jämlikt 11 5 i förordningen angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker 30 Ärenden enligt K. F. den 18 augusti 1928 angående explosiva varor 30 Anmälan om transport av explosiva varor 30 Förvärv av ammunition 30 Ärenden enligt K. F. den 7 oktober 1921 angående eldfarliga oljor 30 Anmälan om handel med giftiga ämnen

av andra klass

Handläggningen föreslås överflyttad till nedan nämnd myndighet; annan åtgärd.

Överlantmätaren. Överlantmätaren.

Överlantmätaren, vat- tenrättsdomaren eller lantbruksstyrelsen.

Magistrat, kommunal- borgmästare eller polis- kammare.

Magistrat, stadsstyrelse och landsfiskal.

Tillstånd meddelas tills- vidare.

Magistrat, stadsstyrelse och landsfiskal.

Kontrollstyrelsen.

Tillstånd meddelas tills- vidare.

Magistrat, stadsstyrelse och landsfiskal.

Magistrat, stadsstyrelse och landsfiskal.

Ändringar enligt orga- nisati-onsnämndens för- slag. Polismyndigheten. Magistrat, stadsstyrelse, landsfiskal eller polis- myndighet. Ändringar enligt orga- nisationsnämn—dens för- slag.

Polismyndighet.

• Sida 178
•  Original

176 s i 1918 igår/låg!;- Ärendets beskaffenhet instruktion 30 Ärenden angående hotell- och pensionat- rörelse i städer med magistrat 30 Godkännande av ombud för utvandrar— agent 30 Försäkringsinrättningar 30 Registrering av ekonomiska föreningar och bostadsrättsföreningar i städer 31 Flottleds— och farledsärenden 31 Taxor å hamnavgifter och å grundpen— ningar 31 Kontrollen rörande verkställande av perio— disk efterbesiktning av automobiler i yr— kesmässig trafik 31 Återkallelse av körkort 37 Familjeun-derstöd 37 Avstämpling av utländska aktier och obli— gationer jämlikt & 8 stämpelförordningen 37 Stiftelseurkunder 37 Tillhandahållande av handelspass 37 Anmälan enligt kungörelsen den 18 okto- ber 1929 angående märkning av kyihus- ägg och konserverade ägg. 37 Nedsättning av fullföljdsavgift och kost-

nadsersättning

Handiäggningen föreslås överflyttad till nedan nämnd myndighet; annan åtgärd.

Magistraten. Kommerskollegium.

Försäkringsinspektio- nen.

Magistrat och stads— styrelse.

Vattenrättsdomaren eller vattendomstolen.

Kommerskollegium.

Automobilbesiktnings- männen.

Domstol.

Regementsförvalt- ningarna.

Postverket.

Polismyndighet.

Magistraten utan anli— tande av länsstyrelsen.

Avskaffas.

Av riksbanken utfärdat kvitto ersätter bevis en- ligt kungörelsen den 1 oktober 1915.

• Sida 179
•  Original

Förslag till instruktion för landshövdingarna i rikets län samt de vid länsstyrelserna anställda befattningshavarna.

Länsstyrelsens organisation.

% 1.1)

Styrelsen inom varje län är anförtrodd åt en landshövding, som utövar densamma med biträde av en landssekreterare och en landskamrerare jämte de övriga föredragande, som finnas där anställda. (Länsstyrelse, Kungl. Maj:ts befallningshavande). (Q ])

g 2. De till länsstyrelsens ämbetsbefattning hörande ärenden handläggas å två avdelningar: landskansliet och landskont—oret. Landssekreteraren är chef för landskansliet och landskamreraren för lands- kontoret. ( Q 2 )

5 3.

Hos länsstyrelsen äro anställda ordinarie befattningshavare i enlighet med personalförteckning, som av Kungl. Maj:t fastställes.

Dessutom äro hos länsstyrelsen icke—ordinarie befattningshavare anställda i mån av behov. (5 3)

För biträde med handläggning av frågor, som beröra försvarsväsendet, är hos länsstyrelsen anställd en försvarsassistent.

Om Vägingenjörs och länsarkitekts tjänstgöring i länsstyrelse samt förste provinsialläkares, iänsveterinärs och fattigvårdskonsulents biträde åt läns— styrelsen är stadgat i instruktionerna för dessa befattningshavare.

& 4.

Under länsstyrelsen lyda, på sätt särskilda författningar och instruktioner närmare bestämma, landsfogden i dennes egenskap av länspolischef samt länets magistrater, stadsstyrelser, poliskammare, häradsskrivare, landsfiskaler, andra polischefer ävensom i övrigt till polisväsendet i länet hörande befatt— ningshavare. (5 4)

Länsstyrelsens ämbetsbefattning.

g 5. '

Det åligger länsstyrelsen att hava noggrann akt på länets tillstånd och behov samt i allt söka främja länets utveckling och dess befolknings bästa. Påkallas åtgärd, som länsstyrelsen icke äger själv omedelbart vidtaga, bör länssty— relsen hos Kungl. Maj:t eller annan vederbörande myndighet göra framställ— ning i ämnet. Länsstyrelsen =bör hos Kungl. Maj:t anmäla vad som synes

1) Motsvarande 5 i gällande instruktion angives inom parentes.

• Sida 180
•  Original

vara av särskild vikt för Kungl. Maj:t att erfara rörande länet och dess be- folkning samt inom länet timade större olyckshändelser och särskilda till- dragelser. (5 5, 5 38 st. 2)

se.

Mom. 1. Länsstyrelsen tillkommer

1. att vara länets högsta polismyndighet och i denna egenskap hava ansvar för och ledning av polisväsendet i länet, övervaka, att allmän ordning och säkerhet därstädes behörigen upprätthållas och att, i händelse något däremot stridande förekommer, erforderliga åtgärder varda vidtagna samt tillse, att polisdistrikt och landsting fullgöra vad dem i avseende å polisväsendet ålig— ger; ägande länsstyrelsen att för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, där ansvar icke är i lag bestämt, stadga erforderliga viten, ( Q 6 mom. 1 ; övergångsbest. )

2. att såsom överexekutor fullgöra på densamma enligt lag ankommande åligganden, (5 7 st. I)

3. att handhava den administrativa rättsskipningen i mål, vilka, enligt vad därom är stadgat, skola av länsstyrelsen upptagas och avgöras, ävensom i tvister om, huru och till vilket belopp prästerskapets och kyrkobetjäningens samt folkskollärarnas löningsrättigheter skola utgöras, (5 23:3)

4. att, på sätt särskilt är stadgat, taga befattning med frågor rörande änd— ring i länets kommunala och kyrkliga indelning samt att, då förändring i den administrativa och judiciella indelningen kan komma ifråga, därom göra vederbörlig anmälan, ( 5 21)

5. att, enligt gällande föreskrifter, taga befattning med mantalsskrivning samt beskattnings-, uppbörds- och indrivningsväsendet, (5 16)

6. att ombesörja medelsförvaltningen i länet i enlighet med vad därom särskilt stadgas, (5 17)

7. att, i den mån sådant icke närmast ankommer på annan ämbetsmyndighet, hålla hand däröver, att sådan inom länet befintlig fast egendom, som tillhör staten eller varöver staten eljest har vård och inseende, icke obehörigen dispo- neras eller vanvårdas, (& M:!)

8. att pröva och avgöra frågor om åliggande att på landet anskaffa och underhålla allmänna byggnader med tillhörande inventarier ävensom sådana allmänna platser, som av menighet böra tillvägabringas, (5 23.1)

9. att utöva tillsyn över kronohäkten samt stads- och häradsfängelser inom länet, förordna om häktades inställande till rannsakning eller förhör och om deras förflyttning för sådant ändamål samt att i övrigt fullgöra vad enligt gällande bestämmelser länsstyrelsen åligger i avseende å fångvården inom länet, ( 5 I I )

10. att övervaka, att de förpliktelser, vilka enligt lagen om barn utom äktenskap och med stöd därav utfärdade föreskrifter åligga barnavårds- nämnderna, varda behörigen fullgjorda, (& 27)

11. att utfärda fullmakt för den, som blivit i behörig ordning vald till rådman eller magistratssekreterare, ( 5 34 mom. 2)

12. att ombesörja, att alla till allmän efterrättelse utfärdade föreskrifter och påbud, om vilkas kungörande annan ordning icke finnes stadgad, varda behörigen kungjorda inom länet, (5 36)

• Sida 181
•  Original

13. att i övrigt fullgöra de åligganden och utöva de befogenheter, vilka enligt lagar, förordningar och andra stadganden tillkomma länsstyrelsen, samt

14. att avgiva de utlåtanden och lämna det ämbetsbiträde, som i veder— börlig ordning äskas eller av förhållandena eljest påkallas. (5 37)

Mom. 2. Över författningar, enligt vilka åligganden eller befogenheter till- lagts länsstyrelsen, hålles förteckning, som årligen skall granskas.

5 7.

Mom. 1. Om under länsstyrelsens inseende ställd uppbördsman beträdes med tillgrepp, förskingring eller brist vid redovisning av allmänna medel eller annat, som under uppbördsmrannaansvar blivit honom anförtrott, eller vid dödsfall sådant förhållande yppas, tillhör det länsstyrelsen att, med iakttagan— de av vad gällande författningar därom stadga, skyndsamt vidtaga nödiga åtgår-der till bevarande av det allmännas rätt samt om förhållandet göra anmälan hos riksräkenskapsverket. (5 18 mom. ])

Mom. 2. Har någon, som äger att med utsökningsmål taga befattning eller fått utmätningsmans uppdrag att verkställa indrivning, avlidit eller rymt och har, vid inventering eller annorledes, i medel eller annat, som han omhänder- haft, yppats brist, varför ersättning enligt gällande lag skall utgå av allmänna medel, åligger det länsstyrelsen att ofördröjligen om nämnda förhållanden utfärda kungörelse, som införes i allmänna tidningarna; skolande denna kungörelse jämväl intagas i länskungörelserna med uppgift om dagen, då den varit i allmänna tidningarna införd. (5 [8 mom. 2)

8.

Där stämning i tvistemål skall delgivas kronan, tillhör det länsstyrelsen att å kronans vägnar mottaga stämningen. Skall kronans talan i målet bevakas av annan myndighet än länsstyrelsen, föranstaltar länsstyrelsen därom, att stämningen överlämnas till den myndighet.

I mål, där kronans rätt skall bevakas av länsstyrelsen, har länsstyrelsen att förordna ombud till förvarande av kronans rätt eller utförande av kronans talan vid underdomstolar och ämbetsmyndigheter så ock vid 'husesyner och andra förrättningar ävensom att tillse, att föreskrivna åtgärder till fullföljd av kronans talan behörigen vidtagas.

Länsstyrelsen äger ock att i mål, där kronans rätt skall bevakas av annan myndighet, på anmodan av denna myndighet förordna sådant ombud, som i nästföregående stycke sägs. (5 20)

5 9.

Angående sin verksamhet har länsstyrelsen att varje år: före den 1 april till justitiekanslärsämbetet avlämna förteckning över de före utgången av nästföregående kalenderår till länsstyrelsen inkomna mål och ]ärenden, vilka icke inom två månader efter årets utgång blivit slutligen hand— agda,

före den 1 juni till chefen för socialdepartementet avgiva arbetsredogörelse för det näst föregående året efter stadgat formulär,

enligt vad därom är särskilt stadgat lämna uppgifter till rättsstatistiken. (5 38 st. I )

Härutöver åligger det länsstyrelsen att årligen inom därför bestämd tid till

• Sida 182
•  Original

Kungl. Maj:t avgiva förslag till beräknande 'av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, länsstyrelserna, för nästföljande budgetår i de delar, som tillhöra länsstyrelsens befattning; skolande härvid iakttagas vad i sådant hän- seende särskilt är föreskrivet.

s 10.

Länsstyrelsen äger att av vederbörande myndigheter erhålla de upplys— ningar, det biträde och den handräckning, som för länsstyrelsens verksamhet erfordras och av dessa myndigheter lagligen kunna lämnas. ( 5 39)

De särskilda befattningshavarnas åligganden.

% 11.

Landshövdingen är Kungl. Maj:t ansvarig för länets styrelse och förvalt- ning. Honom åligger att söka vinna förtrogenhet med förhållandena inom länet och för sådant ändamål genom resor och möten med länets invånare göra sig underrättad om de olika orternas tillstånd och behov.

Landshövdingen har att utöva tillsyn över ärendena-s jämna gång inom läns— styrelsen samt övervaka att befattningshavarna med nit och noggrannhet f—ull— göra sina åligganden.

Landshövdingen skall vara bosatt å den residensort, Kungl. Maj:t anvisat honom. ( 5 40)

5 12.

Mom. 1. Landshövdingen äger, då han är tillstädes, föra ordet i sådana direktioner, styrelser, kommittéer och föreningar, uti vilkas förhandlingar han äger att å ämbetets vägnar deltaga, samt vid sådana ämbetsförrättningar inom länet, vilka skola av honom jämte andra ämbetsmän utföras.

Mom. 2. Då länets invånare eller menighet inom länet till följd av Kungl. Maj:ts eller länsstyrelsens beslut kallats att i allmänna angelägenheter sam- manträda inför länsstyrelsen, men landshövdingen är förhindrad att bevista sammankomsten, skall, där ej länsstyrelsen för särskilt fall annorlunda för- ordnar, landssekreteraren eller, i fråga, som tillhör landskontorets handlägg- ning, l—andskamreraren föra ordet. (5 41)

5 13.

Landssekreteraren har att söka vinna den förtrogenhet med förhållandena inom länet, som erfordras för ett behörigt fullgörande av hans befattning.

I egenskap av chef för landskansliet åligger det landssekreteraren: att hava tillsyn över göromålen inom landskansliet samt övervaka, att de särstädes tjänstgörande befattningshavarna behörigen fullgöra sina skyldig— eter,

att mottaga och ansvara för de till landskansliet inkommande värdehand- lingar samt över dem föra anteckningar enligt särskilda föreskrifter,

att mottaga och ansvara för till landskansliet med posten ankommande medel,

att föranstalta om fortlöpande kontroll å att till landskansliet inkommande medel bliva i vederbörlig ordning bokförda och levererade,

att i landskansliet föra i 5 6 mom. 2 nämnd förteckning ävensom att i övrigt fullgöra vad enligt denna instruktion eller eljest meddelade bestämmelser tillhör hans befattning.

• Sida 183
•  Original

i egenskap av föredragande åligger det landssekreteraren att enligt bestäm- melserna i denna instruktion antingen bereda och föredraga eller själv avgöra eller ock för vederbörlig åtgärd till underordnad tjänsteman överlämna de till landskansliet hörande ärenden, som enligt arbetsordningen för länsstyrelsen ankomma på hans handläggning. (5 42)

_s 14.

Landskamreraren har att söka vinna den förtrogenhet med förhållandena inom länet, som erfordras för ett behörigt fullgörande av hans befattning.

I egenskap av chef för landskontoret åligger det landskamreraren: att hava tillsyn över göromålen inom landskontoret samt övervaka, att de därstädes tjänstgörande befattningshavarna behörigen fullgöra sina skyldig— heter,

att hålla noggrann tillsyn därå, att de landskontoret åliggande räkenskaper och redogörelser i behörig ordning upprättas och avlämnas samt att uppbörd, indrivning och redovisning av kronoutskylder, statsverkets övriga inkomster och andra allmänna medel ävensom böter, allt så vitt de tillhöra landskontorets redovisning, ä rätt tid och i stadgad ordning verkställas,

att mottaga och ansvara för de till landskontoret inkommande värdehand- lingar samt över dem föra anteckningar enligt särskilda föreskrifter,

att mottaga och ansvara för till landskontoret med posten ankommande medel,

att föranstalta om fortlöpande kontroll å att till landskontoret inkommande medel bliva i vederbörlig ordning bokförda och levererade,

att i landskontoret föra i 5 6 mom. 2 nämnd förteckning ävensom att i övrigt fullgöra vad enligt denna instruktion eller eljest meddelade bestämmelser tillhör hans befattning.

I egenskap av föredragande åligger det landskamreraren att enligt bestäm— melserna i denna instruktion antingen bereda och föredraga eller själv avgöra eller ock för vederbörlig åtgärd till underordnad tjänsteman överlämna de till landskontoret hörande ärenden, som enligt arbetsordningen för länsstyrelsen ankomma på hans handläggning. (5 43)

g 15.

Länsas-sessor skall enligt bestämmelserna i denna instruktion antingen bereda och föredraga eller själv avgöra eller ock för vederbörlig åtgärd till underordnad tjänsteman överlämna de ärenden, som enligt arbetsordningen ankomma på honom, samt därjämte, enligt de föreskrifter länsstyrelsen med— delar, biträda avdelningschefen med övriga förekommande göromål. Vid avdelningschefens laga förfall skall, där ej annorlunda förordnas, länsasses- sorn av l:a klass förrätta avdelningschefens tjänst.

Därjämte är länsassessor pliktig att, i den omfattning, länsstyrelsen för arbetets jämna gång finner erforderligt, utföra göromål, som enligt instruk- tionen eller arbetsordningen åligger avdelningschefen eller annan föredragande å samma avdelning.

Länsassessor å landskansliet är ock pliktig att, om länsstyrelsen så för- ordnar, förrätta sådan auktion å utmätt fast egendom på landet, som hålles på annat ställe än landskansliet. (5 44)

• Sida 184
•  Original

5 16.

Mom. 1. Länsnotarie å landskansliet åligger: att enligt de föreskrifter länsstyrelsen äger meddela, biträda vid de till landskansliet hörande göromålen,

att, om länsstyrelsen så förordnar, förrätta sådan auktion å utmätt fast egendom på landet, som hålles på annat ställe än landskansliet,

att ombesörja protokollföringen vid poliskollegium, som finnes tillsatt inom länet.

Vid laga förfall för länsassessor å landskansliet eller, i fråga om Gotlands län, för landssekreteraren, skall, där ej annorlunda förordnas, länsnotarie av 1 :a klass å landskansliet förrätta länsassessors eller, i fråga om Gotlands län, landssekreterarens tjänst.

Därjämte är länsnotarie å landskansliet pliktig att, i den omfattning, läns- styrelsen för arbetets jämna gång finner erforderligt, utföra göromål, som enligt arbetsordningen åligger avdelningschefen eller annan föredragande å samma avdelning. (5 45)

Mom. 2. Extra—ordinarie och extra länsnotarie å landskansliet åligger att enligt de föreskrifter, länsstyrelsen äger meddela, biträda vid göromålen å landskansliet ävensom att i den omfattning, länsstyrelsen för arbetets jämna gång finner erforderligt, utföra göromål, som enligt arbetsordningen åligger ordinarie länsnotarie å landskansliet.

% 17.

Mom. 1. Länsnotarie å landskontoret åligger enligt de föreskrifter, läns- styrelsen äger meddela, och i den mån länsstyrelsen icke annorlunda för— ordnar:

att verkställa den på landskontoret ankommande granskning av rekvisitioner och räkenskaper samt avgiva anmärkning eller annat yttrande, vartill gransk- ningen må föranleda,

att övervaka arbetet med räkenskapsföringen å landskontoret och därvid tillse, att till länsstyrelsen influtna medel bliva vederbörligen bokförda,

att i övrigt, såvitt de sålunda bestämda åligganden det medgiva, biträda vid göromålen å landskontoret.

Vid laga förfall för länsassessor å landskontoret eller, i fråga om Gotlands län, för landskamreraren, skall, där ej annorlunda förordnas, länsnotarie av l:a klass å landskontoret förrätta länsassessors eller, i fråga om Gotlands län, landskamrerarens tjänst.

Därjämte är länsnotarie å landskontoret pliktig att, i den omfattning, läns— styrelsen för arbetets jämn-a gång finner erforderligt, utföra göromål, som enligt arbetsordningen åligger avdelningschefen eller annan föredragande å samma avdelning. (g 46)

Mom. 2. Extra-ordinarie och extra länsnotarie å landskontoret åligger att enligt de föreskrifter, länsstyrelsen äger meddela, biträda vid göromålen å landskontoret ävensom att i den omfattning, länsstyrelsen för arbetets jämna gång finner erforderligt, utföra göromål, som enligt arbetsordningen åligger ordinarie länsnotarie å landskontoret.

% 18. Envar föredragande är pliktig att tillse att ärenden, som det enligt arbetsordningen eller länsstyrelsens beslut åligger honom att föredraga, utan onödig tidsutdräkt företagas till be— handhng,

• Sida 185
•  Original

att ansvara för att beslut i sådana ärenden varda uppsatta och utan dröjs- mål expedierade samt

att inom området för hans i arbetsordningen fastställda tjänsteåliggande vaka däröver, att rapp-orter, uppgifter och andra handlingar, som på bestämda tider skola till länsstyrelsen insändas eller »dit infor-dras, i rätt tid inkomma. ( 55 58 och 42 )

Hava under landshövdingens frånvaro ansökningar, brev eller muntliga anmälningar inkommit eller avgörande träffats, om vilka landshövdingen i an— seende till deras beskaffenhet bör erhålla kännedom, skall landshövdingen genast vid återkomsten därom underrättas.

g 19.

Landskanslist, landskontorist, kansli-_, kameral— eller kontorsbiträde, ordi- narie eller icke-ordinarie, har envar att efter vederbörande avdelningschefs föreskrifter deltaga i förekommande göromål. Efter förordnande av länssty- relsen åligger det landskanslist och landskontorist att mottaga och ansvara för kontant erlagda medel, landskanslist å landskansliet och landskontorist å landskontoret. (5 47)

5 20.

Envar befattningshavare å landskontoret åligger att, då han därtill anlitas, lämna landskamreraren det biträde, som erfordras vid fullgörande av lands- kamreraren jämlikt taxeringsförordningen åliggande uppgifter, ävensom att ombesörja protokoll- och längdföring vid prövningsnämnd samt utskrifts- arbete m. m. åt sådan nämnd.

Angående den ersättning för övertidsarbete, som för taxeringsarbete, varom här är fråga, må utgå till annan än landskamrerare, meddelar Kungl. Maj:t föreskrifter jämlikt taxeringsförordningen.

& 21.

Befattningshavare, tillhörande den ena av länsstyrelsens avdelningar, är skyldig att, efter särskilt beslut av länsstyrelsen på föredragning av chefen för denna avdelning, tillfälligtvis utföra de göromål å den andra avdelningen, som chefen för sistnämnda avdelning anvisar.

Rör-ande skyldighet att under viss tid såsom vikarie bestrida högre befatt- ning är särskilt stadgat.

Ärendenas handläggning.

s 22.

Landshövdingen äger ensam beslutanderätt i alla de ärenden, som före- dragas inför honom. Föredraganden är skyldig att uttala sin mening och, därest beslutet bliver därifrån avvikande, låta anteckna densamma till proto- koll. Har sådan anteckning ej skett, anses föredraganden hava biträtt beslutet.

Då avdelningschef, utan att vara föredragande, jämlikt & 28 har att övervara ärendes handläggning, gälle jämväl beträffande honom vad nu stadgats om föredragande. (5 49)

Där ej landshövdingen påkallar föredragning eller föredragande finner särskild omständighet böra föranleda därtill, må föredragande å länsstyrel- sens vägnar meddela beslut i ärenden dels av expeditionell natur, dels ock

• Sida 186
•  Original

eljest av den art, att i avgörandet icke lämpligen bör krävas deltagande av mer än en person.

Till ärenden av denna art må ej hänföras andra än de som angå exekutiva auktioner och fördelning av köpeskilling ävensom fördelning av medel, som nedsatts enligt expropriations- och vattenlagen, lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet om- råde, lagen om återköpsrätt till fast egendom, gruvestadgan, lagen om in- teckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, eller lagen om gälds betalning genom penningars ned— sättande i allmänt förvar,

lagsökning och handräckning för fordrans utfående, förvandling av böter, sammanläggning av straff och straffs befordran till verkställighet, häktads inställande till rannsakning eller förhör eller förflytt- ning för sådant eller annat ändamål samt granskning av fångförteckning,

ersättningstvister enligt 8 kap. fattigvårdslagen och 8 kap. barnavårdslagen samt tillämpning av bestämmelserna i nordiska fattigvårdskonventionen samt rörande nödställda sjömän och nödställda svenska undersåtar,

anteckning i handels-, närings-, försäkrings- och automobilregistren även- som anteckning i föreningsregistret, dock ej då fråga är angående registre- ring av förening eller ändring av stadgar för förut registrerad förening, samt stiftelseurkund för aktiebolag,

utfärdande av kör— och trafikkort, där sådant icke förut varit indraget för sökanden,

utfärdande av pass för resa utom riket, påförande av och befrielse från böter enligt värnpliktslagen, utfärdande av jaktpass,

restitution, avkortning och avskrivning av utskylder och avgifter till kronan, automobilskatt och registreringsavgifter inräknat, samt sådana ut- skylder och avgifter, som enligt allmän författning eller med tillämpning av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade stadganden uppbäras eller redovisas i sammanhang med kronouppbörden,

avkortning och avskrivning av böter, arvsskatt och skatt å gåva, mantalsskrivning samt anordning av medel.

& 23.

Vid ledighet å landshövdingetjänsten eller då landshövdingen är tjänstledig eller frånvarande eller eljest hindrad av andra tjänsteangelägenheter, utövas beslutanderätten i ärenden, som skola föredragas för landshövdingen,

a) där landssekreteraren eller landskamreraren är föredragande, av dem båda gemensamt; och skall vid skiljaktiga meningar dem emellan föredragan- dens mening gälla såsom länsstyrelsens beslut,

b) i andra fall av föredraganden och hans avdelningschef; och skall vid skiljaktiga meningar dem emellan avdelningschefens mening gälla såsom läns- styrelsens beslut.

Vid avgörande av ärende, däri föredragande jämlikt g 22 må ensam be— sluta, äger likväl föredragande, som finner särskild omständighet böra för- anleda därtill, påkalla, att i avgörandet skall deltaga, i fall, som under &) härovan omförmäles, avdelningschefen å andra avdelningen och i fall, som

0

under b) behandlas, avdelningschefen a samma avdelning.

! i l l

• Sida 187
•  Original

l landshövdingens frånvaro må länsstyrelsen ej, såvida icke Kungl. Maj:t särskilt annorlunda förordnat, tillsätta tjänst i annan ordning än genom för— ordnande att den tillsvidare förrätta eller skilja befattningshavare från tjänsten. Vad sålunda stadgas utgör dock icke hinder för länsstyrelsen att i landshövdings frånvaro utfärda fullmakt å rådmans— eller magistrats— sekreterartjänst samt förordnande å kommunalborgmästarbefattning. (5 50)

Ej heller må ärende, vari landshövding förbehållit sig beslutanderätten, av- göras i hans frånvaro, såframt icke sådant påkallas av ärendets synnerligen brådskande beskaffenhet.

& 24.

Mom. 1. Länsstyrelse har att med iakttagande av de i denna instruktion eller eljest av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter fastställa arbetsordning för arbetet inom länsstyrelsen, innefattande jämväl bestämmelser rörande för- delning mellan befattningshavarna av föredragningsskyldighet och göromål i övri t. Däi'gvid äger länsstyrelse ålägga länsnotarie eller den, som sådan befatt— ning uppehåller, att i stället för avdelningschef eller länsassessor handlägga av dem för sådant ändamål överlämnade enklare ärenden inom de grupper av ärenden, beträffande vilka Kungl. Maj:t därtill lämnat medgivande.

Mom. 2. Utan hinder av fastställd arbetsordning må avdelningschef, när- helst han därtill finner anledning, övertaga handläggning av ärende, som eljest skolat ankomma å annan föredragande, samt, i den mån så för arbetets jämna gång erfordras, länsstyrelse för viss tid besluta om jämkning i arbets— ordningens fördelning av föredragning och göromål i övrigt.

Vid sådan jämkning må länsstyrelse å länsassessor överflytta jämväl de landssekreteraren eller landskamreraren enligt åå 13 och 14 i instruktionen såsom avdelningschef åliggande skyldigheter, dock ej tillsynen över göro- målen å avdelningarna eller övervakandet, att befattningshavarna fullgöra sina skyldigheter, och ej heller förandet av i 5 6 mom. 2 omförmäld förteck— ning. Landsse-kreterares och landskamrerares åliggande jämlikt & 23 härovan må ej å annan överflyttas. Ej heller må länsstyrelse å icke-ordinarie läns— notarie överflytta föredragning eller därmed jämförliga göromål i vidare mån än som enligt arbetsordningen i regel gäller för ordinarie länsnotarie.

Länsstyrelse har att noga tillse, att jämkning i arbetsordning, som inne- bär utökning av antalet föredragande, icke må tillämpas under längre tid än som oundgängligen erfordras. Har beslut, innebärande dylik utökning, fattats under landshövdingens frånvaro, skall det för honom vid återkomsten anmälas.

Mom. 3. Om antagande ell-er ändring av arbetsordning skall anmälan oför— dröjligen ske till chefen för socialdepartementet.

Före utgången av juli månad varje år skall länsstyrelse i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade anvisningar till chefen för socialdepartementet in- komma med redogörelse i vad mån länsstyrelsen under föregående budgetår medgivit jämkning i arbetsordningens fördelning av föredragning och göro- mål i övrigt.

% 25. Mom. 1. Avdelningschef ävensom annan föredragande må själv eller genom underordnad tjänsteman meddela sådana detaljbestämmelser, vilka ut- göra omedelbar tillämpning av länsstyrelsens beslut eller gällande föreskrifter,

• Sida 188
•  Original

ävensom besvara till länsstyrelsen inkomna förfrågningar rörande faktiska förhållanden, varigenom dock föregripande av något länsstyrelsens beslut icke må ske.

Mom. 2. Föredragande äger att i ärenden, som höra till hans handlägg— ning, utan föregående föredragning till bearbetning, granskning, anteckning, förvaring eller annan behörig åtgärd befordra rapporter och andra inkom— mande handlingar, som äro av beskaffenhet att icke föranleda till omedelbar ' eller vidare åtgärd av länsstyrelsen, ävensom att infordra uteblivna berättel— ser och rapporter.

Mom. 3. Utan föregående föredragning äger föredragande att själv eller genom honom underordnad tjänsteman medelst remiss eller särskild skrivelse infordra förklaringar, upplysningar eller yttranden, som för ärendets beredande till föredragning finnas erforderliga. För underlåtenhet att fullgöra i sådant av— seende meddelad föreskrift må föredragande, där viss påföljd ej enligt lag äger rum, för enskild part eller länsstyrelsen underordnad tjänsteman stadga vite från och med fem till och med etthundra kronor eller äventyr, att ären- det ändå företages till avgörande.

Försittes sålunda förelagt vite, äger länsstyrelsen förordna om dess ut- dömande. (5 51)

s 26.

Mom. 1. l landskansliet upptagas och avgöras de till länsstyrelsens verk— samhetsområde hörande ärenden, vilka icke jämlikt mom. 2 höra till lands- kontoret. (55 52 och 53)

Mom. 2. Till handläggning i landskontoret höra dels de ärenden, som avses i 5 6 punkt 5 samt åå 7 och 8, dels ock ärenden, som angå:

1. tillsättning av samt tjänstledighet, vikarie och avsked ävensom pension för befattningshavare å landskontoret samt häradsskrivare;

fel eller försummelse i tjänsten av länsassessor och lägre befattningshavare, vilka tillhöra landskontoret, samt häradsskrivare;

avlöningsförhöjning och ålderstillägg för innehavare av tjänst eller befatt- ning vid landsstaten; samt

förande av tjänstematrikel för landsstaten, (9 53 st. 2 och 5 35)

2. statens utlåningsfonder samt övriga bidrag eller understöd av stats— medel, där fråga ej är om beviljande av bidrag till kommunikationsväsen—det eller ersättning av staten för fattigvård eller barnavård, (& 33)

3. medelsförvaltningen utom såvitt angår landskansliets expeditionsmedel, (517)

4. påförande, befrielse och redovisning av böter enligt värnplikts- lagen, (5 13:1)

5. granskning av landskontorets underredogörares räkenskaper och medels— förvaltning, (5 7)

6. inventering hos annan överexekutor än länsstyrelsen av penningar, som jämlikt lagen den 24 mars 1927 nedsatts i allmänt förvar, samt hos härads- skrivare eller mantalsskrivningsförrättare i stad utan magistrat, (5 16 )

7. vård av uppbördssäkerhet och bevakning av statsverkets ford- ringar, (5 18)

8. kontroll å stämpelförsäljning, (5 16:6)

9. arvsskatt och skatt å gåva, (5 16.5)

• Sida 189
•  Original

10. tillsyn över stiftelser, 11. besvär över debitering av kommunalutskylder och nöjesskatt ävensom annat beslut av kommunal myndighet i ämne, som tillhör landskontorets be— fattning, (5 16:4, 5 24)

12. tillsyn över fast och lös egendom, som tillhör staten eller varöver staten eljest har vård och inseende, samt vård av åtkomst— och andra hand— lingar rörande samma egendom, (5 19:1, 2, 7, 8, 9)

13. förvärvande åt eller avhändande från staten eller allmän inrättning av äganderätt till fastighet, (5 19:3, 10)

14. upprättande och förande av jordregister samt fastighetsregister för stad, (5 22)

15. markegångssättning, (5 15) 16. folkpensionering, (5 28)

17. tvister om, huru och till vilket belopp prästerskapets och kyrkobe- tjäningens samt folkskollärarnas löningsrättigheter skola utgöras, (5 23:3)

18. kommuns skyldighet att tillhandahålla rektor vid allmänt läroverk bo— stad eller hyresersättning, (5 23:4)

19. kronans rätt till jordägarandel i gruva samt försvarsavgift för gruva, (5 19:11)

20. deltagande i vattenavledningsföretag för kronan tillhörig fastig— het, (5 30.2)

21 . vederhäftighetsbevis, 22. till landskontorets verksamhetsområde hörande framställningar och ut— låtanden (5 37) samt

23. andra till kameralförvaltningen hörande eller därav direkt härflytande frågor. (55 14, 19:4, 5)

g 27.

Skulle vid någon länsstyrelse med hänsyn till hos densamma rådande sär- skilda. förhållanden mindre jämkning uti den i 5 26 bestämda fördelning undantagsvis befinnas erforderlig, må länsstyrelsen därom förordna. Beslut härom anmäles ofördröjligen till chefen för socialdepartementet.

Förekommer ärende, med avseende varå de i 5 26 givna bestämmelser icke tydligen utvisa, till vil-ken avdelning ärendet är att hänföra, äger länsstyrelsen att efter de i nämnda paragraf följda grunder därom förordna. (5 54)

s 28.

Avdelningschefen å den avdelning, föredraganden ej tillhör, skall närvara vid avgörandet av ärenden angående:

l) inventering eller inspektion hos utmätningsman och magistrat, som ut- övar utmätningsmans befattning,

2) tillsättning av befattningshavare vid landsstaten, sådan befattnings— havares fel ell-er försummelse i tjänsten eller utfärdande av tjänstgöringsbetyg för sådan befattningshavare,

3) beviljande av avsked eller tjänstledighet eller förordnande av vikarie för landsfiskal under längre sammanhängande tid än fjorton dagar,

4) personalens avlöningsförhållanden,

5) länsstyrelsens expeditionstid, lokaler eller anskaffande av inventarier, 6) framställningar eller utlåtanden, som beröra både landskansliets och landskontorets verksamhetsområde,

• Sida 190
•  Original

7) frågor, som avses i %% 21 och 27, 8) fastställelse eller ändring av länsstyrelsens arbetsordning, 9) avgivande av länsstyrelsens arbetsredogörelse ell-er uppgift angående icke avgjorda mål och ärenden

samt då länsstyrelsen eljest beträffande särskilt ärende så bestämmer. (5 55)

% 29.

Mom. 1. Ärende, som rör pastorat eller socken, tillhörande flera län, be— handlas av länsstyrelsen i det län, där, såvitt angår det förra fallet, moder— församlingen och, i fråga om det senare, sockenkyrkan är belägen. innan ärendet avgöres, skall tillfälle att däri yttra sig lämnas länsstyrelserna i övriga län, som saken angår.

Mom. 2. l ärende åter, som rör menigheter inom flera län och är av be- skaffenhet att höra i ett sammanhang i hela sin omfattning prövas, såsom beträffande allmänna vägars anläggning och underhåll, flottleds inrättande samt fiskevattens begagnande m. m., tillkommer, där för särskilt fall icke annorlunda finnes stadgat, beslutanderätten länsstyrelserna i dessa län gemensamt. Stanna länsstyrelserna vid olika meningar, skall ärendet över— lämnas till den ämbetsmyndighet, vilken prövningen av besvär över läns— styrelses beslut i sådant ärende tillkommer, varefter det ankommer på sist— nämnda myndighet att bestämma, efter vilken av de uttalade meningarna länsstyrelsernas beslut skall avfattas. (5 56)

5 30.

Vad i allmän lag eller författning sägs om jäv mot domare gälle även i fråga om landshövding ävensom avdelningschef och annan föredragande hos länsstyrelsen, dock att i ekonomi- och politimål av allmän beskaffenhet jäv icke äger rum mot landshövding ej heller mot avdelningschef eller annan före— dragande därför att han med avseende å sin enskilda samhällsställning har del i saken. (& 57)

5 31.

Mom. 1. Erfordras för behandling av något hos länsstyrelsen förekom— mande ärende att länets invånare eller menighet inom länet höres, äger läns— styrelsen, där särskilda bestämmelser icke annat föranleda, att, efter vad lämpligast finnes, antingen själv hålla erforderligt sammanträde eller därom lämna uppdrag åt landssekreterare eller landskamrerare eller annan till eller under länsstyrelsen hörande befattningshavare eller ock att förordna om menighetens hörande vid domstol i orten.

Mom. 2. Finner länsstyrelsen i något på dess prövning beroende ekonomi— eller politimål vittnens hörande vara av omständigheterna påkallat, må "läns— styrelsen förordna om vittnesförhörs anställande vid den allmänna underrätt, där länsstyrelsen finner förhöret lämpligen böra äga rum. (5 59)

Mom. 3. Skall auktion å utmätt fast egendom på landet hållas på annat ställe än landskansliet, må länsstyrelsen, där sådant med hänsyn till förrätt— ningens väntade omfattning och beskaffenhet finnes erforderligt, förordna tjänsteman hos länsstyrelsen till biträde åt auktionsförrättaren. (5 7 st. 2)

5 32. Till länsstyrelsen ankommande försändelser skola, där länsstyrelsen icke annorlunda förordnar, å tid, som av länsstyrelsen bestämmes, öppnas i läns- styrelsens ämbetslokal av landshövdingen i närvaro av landssekreteraren och

• Sida 191
•  Original

landskamreraren eller åtminstone en av dem eller ock, där landshövdingen ej är tillstädes, av landssekreteraren och landskamreraren. Kontanta pen— ningar samt värdehandlingar, som ankomma till länsstyrelsen, skola genast antecknas i särskild bok och mot däri tecknat kvitto överlämnas till veder— börande.

Då länsstyrelsen med posten avsänder värdehandling, skall försändelsen assureras eller rekommenderas. (g 60)

5 33.

Kontanta. inbetalningar å länsstyrelsen skola mottagas av därtill förordnade tjänstemän, en å vardera avdelningen (kassör); dock att medel, vilka er— läggas vid av länsstyrelsen hållen förrättning, må uppbäras av vederbörande föredragande. Där särskild expe-dition för automobilärenden finnes inrättad, må jämväl kunna förordnas en tjänsteman att å denna mottaga kontanta inbetalningar.

s 34.

Till länsstyrelsen inkommande handlingar skola, där länsstyrelsen för vissa grupper av ärenden icke annorlunda förordnar, genast registreras i diarium, kortregister, liggare eller på annat betryggande sätt.

För varje ärende skall, intill dess detsamma hos länsstyrelsen slutbehand— lats, bibehållas det nummer, under vilket det först upptagits.

Vid årligen fört diarium skall fogas förteckning, upptagande nummer å ärenden, som från föregående år kvarstå oavgjorda. (5 61)

5 35.

Protokoll föres, då muntligt förhör eller sammanträde med menighet hålles, då auktion eller annan offentlig förrättning äger rum, då avvikande mening uttalats, ävensom i övrigt, då länsstyrelsen därtill finner anledning.

För protokollets förande ansvarar föredraganden, och protokollet påtecknas av landshövdingen eller i fall varom i 5 23 sågs, av den, som jämte före- draganden deltagit i ärendets handläggning. (5 62)

s 36.

Mom. 1. Koncept till expedition skall förses med anteckning om vilken eller vilka i ärendets handläggning deltagit.

Mom. 2. Från länsstyrelsen utgående expedition i ärende, som föredragits inför landshövdingen, underskrives av landshövdingen och den eller dem, som jämte honom deltagit i ärendets handläggning. Utgående expedition i ärende, som föredragits i landshövdingens frånvaro, underskrives ”På länsstyrelsens vägnar” av föredraganden och den eller de avdelningschefer, som jämte honom deltagit i handläggningen. Utgående expedition i ärende, som avdelningschef eller annan föredragande handlagt utan föregående föredragning, under- skrives av honom, om handläggningen skett med stöd av 5 22 ”På läns- styrelsens vägnar" och eljest "På tjänstens vägnar".

Telegram och kungörelser, som skola i dagliga. tidningar intagas, må under- tecknas ”Länsstyrelsen”.

Remisser och expeditioner, som enligt 5 25 handlagts av annan än före- draganden, må förses med underskrift ”Enligt uppdrag” och vederbörande tjänstemans namnteckning.

Protokoll eller protokollsutdrag underskrivas av protokollsföraren.

• Sida 192
•  Original

Om underskrift å check samt giro- och utbetalningskort ävensom kvitton, vilka av länsstyrelsen utställas, är särskilt stadgat.

Mom. 3. Har vid upprättande av förslag till besättande av tjänst eller vid föredragning av ärende, däri beslut skall underställas högre myndighets prövning eller utlåtande avgivas till Kungl. Maj:t eller central ämbetsmyndig- het, skiljaktig mening antecknats i protokollet, skall utdrag av detsamma, upptagande sådan mening åtfölja den utgående expeditionen. (5 63)

s 37.

Diarier, protokoll och koncept ävensom de handlingar, för vilka sådant lämpligen kan ifrågakomma, böra inbindas samt, jämte allt vad till läns- styrelsens arkiv i övrigt hör, väl förvaras. Över arkivhandlingarna skall föras fullständig förteckning, enligt vilken, vid ombyte av landssekreterare eller landskamrerare, inventering skall ske av vad till varderas befattning i före- varande avseende hör. (5 64)

Daglig arbets- och mottagningstid.

s 38.

Landshövdingen bör, därest hinder av andra ämbetsåligganden icke möter, varje söckendag infinna sig i länsstyrelsens ämbetslokal.

Genom anslag inom lokalen bör landshövdingen låta tillkännagiva viss tid, då han företrädesvis träffas. (5 65)

s 39.

Mom. 1. Samtliga ordinarie befattningshavare utom landshövdingen skola, i den mån ej nedan eller eljest annorlunda stadgas, vara å tjänsterummet tillstädes minst 42 fulla arbetstimmar i veckan, förlagda till tider, om vilka landshövdingen närmare bestämmer. l arbetstiden må icke inräknas mål— tidsrast.

Vid alla tillfällen, då göromålens gång det kräver, äger landshövdingen eller avdelningschef påfordra nödig utsträckning av arbetstiden å tjänste— rummet.

Om och i den mån omständigheterna det tillåta, må länsstyrelsen för högst tre månader under tiden juni—september medgiva inskränkning i den i första stycket angivna arbetstid, dock ej med mera än nio timmar i veckan.

Därest tjänstearbete med hänsyn till dess särskilda beskaffenhet finnes med större fördel kunna utföras utom tjänsterummet, må medgivande till därav föranledd inskränkning av arbetstiden å tjänsterummet lämnas av landshövdingen eller, efter hans bestämmande, av vederbörande avdelnings— chef. Fråga om inskränkning eller ändring i särskilda fall i övrigt av den i allmänhet fastställda arbetstiden å tjänsterummet prövas i enahanda ordning.

Expeditionsvakt må åläggas den tjänstgöring nattetid, som för ämbets- lokalernas bevakning finnes erforderlig; dock skall den, av vilken sådan natt- tjänstgöring fullgöres, åtnjuta motsvarande befrielse från dagtjänstgöring.

Mom. 2. Befattningshavare, som icke är ordinarie, skall utföra sitt arbete å tjänsterummet å tid, varom, där ej annat finnes stadgat, föreskrifter med- delas i arbetsordningen eller av landshövdingen eller, efter dennes bestäm- mande, av avdelningschef.

• Sida 193
•  Original

Mom. 3. För avdelningschef och länsassessor skall viss daglig, för all- mänhetens mottagande tjänlig tid, ej understigande en timme, vara bestämd.

Landskansliet och landskontoret skola hållas öppna för allmänheten minst fem timmar varje söckendag; dock må länsstyrelsen, där så finnes kunna utan olägenhet ske, för högst tre månader, under tiden juni—september in— skränka den sålunda bestämda expeditionstiden intill fyra timmar om dagen.

Nu omförmälda mottagnings- och expeditionstider skola genom anslag inom länsstyrelsens ämbetslokal tillkännagivas. (5 66)

Tjänstetillsättning, semester och annan ledighet, vikariat och avsked.

g 40.

Landssekreterare, landskamrerare och länsassessor tillsättas, efter förslag av länsstyrelsen, av Kungl. Maj:t genom fullmakt.

Övriga ordinarie befattningshavare hos länsstyrelsen tillsättas av denna genom konstitutorial.

Länsstyrelsen antager jämväl den icke—ordinarie personalen. (5 67)

Försvarsassistent förordnas av Kungl. Maj:t.

g 41.

Då befattning hos länsstyrelsen, som tillsättes av Kungl. Maj:t efter för- slag av länsstyrelsen, blir ledig, utfärdar länsstyrelsen kungörelse därom i allmänna tidningarna med föreläggande av trettio dagars ansökningstid, räk- nat från den dag kungörandet sker. Efter denna tids utgång insänder läns- styrelsen ansökningshandlingarna till Kungl. Maj:t samt förordar därvid till tjänstens erhållande den bland de sökande, som anses företrädesvis böra ifrågakomma, eller anmäler, att sådant förord icke kan lämnas åt någon av de sökande. (5 68)

s 42.

Då ordinarie befattning hos länsstyrelsen, som skall tillsättas av läns— styrelsen, blir ledig, skall densamma i allmänna tidningarna kungöras ledig till ansökan inom trettio dagar från den dag kungörandet sker. (5 69)

g 43.

Landshövdingen äger utan särskilt tillstånd att årligen under högst trettio dagar, därav dock icke mer än fjorton dagar i följd, för enskilda ange- lägenheter åtnjuta frihet från ämbetsgöromål och därunder vistas utom länet, skolande, då landshövdingen begagnar sig av rättigheten att vistas utom länet, anmälan därom göras hos chefen för socialdepartementet. Är lands— hövdingen härutöver i behov av tjänstledighet, skall ansökning därom göras hos Kungl. Maj:t. (5 70)

s 44.

Mom. 1. Fördelningen av semester mellan befattningshavarna uppgöres av länsstyrelsen.

Mom. 2. Annan ledighet än semester må av länsstyrelsen beviljas lands— sekreterare och landskamrerare under *högst fyrtiofem dagar samt läns- assessor under högst etthundratjugu dagar årligen.

• Sida 194
•  Original

Erfordras sådan ledighet för längre tid, än nu är sagt, skall frågan hän— skjutas till Kungl. Maj:ts avgörande.

Om dylik ledighet för övrig personal äger länsstyrelsen att efter före- kommande omständigheter besluta. (5 71)

s 45.

Vikarie för befattningshavare hos länsstyrelsen vid semester, annan ledig- het, tjänsteresa eller vakans förordnas, där fråga är om ledighet jämlikt & 44 mom. 2 andra punkten av Kungl. Maj:t, men eljest av länsstyrel- sen. (5 72)

Vikarie må av länsstyrelsen förordnas endast i fall, då vikarie oundgäng- ligen erfordras för arbetets jämna gång.

Till vikarie för befattningshavare må av länsstyrelsen icke utan Kungl. Maj:ts medgivande förordnas annan än den, som innehar sådan kompetens, som är föreskriven för den befattning, varom fråga är, eller, där vikarie skall förordnas för icke-ordinarie befattningshavare, sådan kompetens, som stadgats för ordinarie befattningshavare med arbetsuppgifter närmast jäm— förliga med dem, som åligga den icke—ordinarie befattningshavaren.

s 46.

Avsked från landssekreterar-, landskamrerar- eller länsassessorstjänst sökes hos Kungl. Maj:t. Ansökningen ingives till länsstyrelsen, som med eget utlåtande överlämnar densamma till Kungl. Maj:t.

Ansökning om avsked från sådan befattning h-os länsstyrelsen, som av länsstyrelsen tillsättes, prövas av länsstyrelsen. Innan ansökningen bifalles, bör, där fråga föreligger om den avskedssökandes rätt till pension, sådan fråga vara prövad i därför stadgad ordning. (Q 73)

Entledigande av försvarsassistent meddelas av Kungl. Maj:t.

Åtal och ansvar för tjänstefel.

s 47.

Mom. 1. Beträdes landshövding, landssekreterare eller landskamrerare med fel eller försummelse i tjänsten, sker åtal därför inför vederbörande hovrätt.

Mom. 2. Skulle länsassessor finnas icke behörigen iakttaga sina tjänste— plikter, äger länsstyrelsen meddela honom föreställning samt anbefalla rättelse. Låter han sig ej därav rätta eller har han begått fel av svårare beskaffenhet, må länsstyrelsen vidtaga åtgärd för hans ställande under åtal inför vederbörande hovrätt.

Mom. 3. Gör annan ordinarie befattningshavare hos länsstyrelsen, än i mom. 1 och 2 sägs, sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller till vanvördnad mot förman eller olydnad, må länsstyrelsen tilldela honom varning.

Har den felande icke låtit sig därav rätta eller har han gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffenhet, äger länsstyrelsen efter omständigheterna suspendera den felande från tjänst och lön på högst tre månader eller vid— taga åtgärd för hans ställande under åtal vid vederbörlig domstol eller, där den felande är annan än länsnotarie, landskanslist eller landskontorist, skilja honom från tjänsten.

• Sida 195
•  Original

Mom. 4. Vidtages åtgärd för anställande av åtal mot befattningshavare, äger länsstyrelsen avstänga den felande från tjänstens utövning, till dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnar. Har läns- styrelsen fattat beslut om befattningshavares suspension eller skiljande från tjänsten, äger länsstyrelsen likaledes, till dess beslutet vunnit laga kraft, av- stänga den felande från utövning av tjänsten.

Mom. 5. Ådagalägger befattningshavare, som icke är ordinarie, försum— lighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande eller visar han sig eljest olämplig, äger länsstyrelsen tilldela honom varning eller skilja honom från tjänsten eller beträffande försvarsassistent hos Kungl. Maj:t göra framställ— ning om hans skiljande från förordnandet. Vid svårare förseelser sker åtal inför vederbörlig domstol.

Mom. 6. Är fråga om åtal mot befattningshavare i avseende å redo- visning av allmänna medel, förhålles efter vad därom särskilt finnes stadgat. (9 74)

Besvär över länsstyrelsens beslut.

5 48.

Mom. 1. Över tilldelad föreställning må klagan icke föras. Mom. 2. Den, som icke åtnöjes med länsstyrelsens beslut, varigenom han tilldelats varning, avstängts från tjänstens utövning eller ansvar blivit honom ådömt för fel eller försummelse i tjänsten, må däröver hos Kungl. Maj:t anföra besvär, vilka skola hava inkommit till socialdepartementet före klockan tolv år trettionde dagen från delfåendet.

Mom. 3. Över länsstyrelsens beslut, som innefattar förslag till återbe— sättande av tjänst vid landsstaten, må besvär anföras hos Kungl. Maj:t i socialdepartementet inom trettio dagar från den dag, då förslaget upprätta- des. Över andra av länsstyrelsen meddelade beslut, som avse tjänstetillsätt— ning eller förordnande inom landsstaten, må besvär anföras hos Kungl. Maj:t i socialdepartementet inom trettio dagar från delfåendet, vilket beträffande beslut om tjänstetillsättning, varom meddelande införts i allmänna tidningar— na, skall anses hava skett den dag, då meddelandet varit där infört.

Mom. 4. Med besvärs anförande mot länsstyrelsens åtgärder och beslut i andra ärenden förhålles på sätt efter varje ärendes beskaffenhet finnes stadgat.

Mom. 5. Beslut om befattningshavares avstängning från tjänstens ut- övning går i verkställighet utan hinder av besvärs anförande. (5 75)

5 49.

Då beslut, över vilket klagan må föras, expedieras genom utslag, skall detta innehålla behörig besvärshänvisning. Expedieras sådant beslut annor- ledes, skall besvärshänvisning lämnas, där givna bestämmelser sådant på— kalla eller länsstyrelsen eljest finner besvärshänvisning erforderlig eller ock part begär dylik hänvisning. (5 76)

• Sida 196
•  Original

194 övergångsstadgande.

Beträffande å övergångsstat kvarstående lanträntmästare, dennes tjänste— ställning och vad därmed sammanhänger gälle vad i Kungl. kungörelsen i ämnet den 4 december 1908 är stadgat samt i övrigt i tillämpliga delar vad i denna instruktion finnes föreskrivet.

Denna instruktion träder i kraft den 1 juli 1937, från och med vilken dag instruktionen för landshövdingarna i rikets län samt de vid länsstyrelserna anställda tjänstemän den 12 april 1918 med däri sedermera vidtagna änd- ringar ävensom övriga föreskrifter, som stå i strid med föreskrifterna i denna instruktion, skola upphöra att gälla.

Dock iakttages:

att i instruktionen för landshövdingarna i rikets län samt de vid läns- styrelserna anställda tjänstemän den 10 november 1855 meddelade bestäm— melser angående länsstyrelses befattning med ärenden rörande grundskatter och därmed jämförliga utskylder samt frågor, som äga samband med indel— ningsverket, skola, i den mån dylika ärenden ännu kunna förekomma, fort- farande vara gällande, samt

att, där enligt föreskrift i äldre författning landshövdingen äger i något ärende besluta, denna befogenhet skall tillkomma länsstyrelsen.

• Sida 197
•  Original

Bilaga C.

Utkast till arbetsordning

i vad avser föredragningens fördelning.

år.

I den mån länsstyrelsen ej med stöd av Q 24 mom. 2 i landshövdinginstruk- tionen annorlunda förordnar, skall föredragningsskyldighet och därmed jäm- förliga göromål fördelas på sätt i 55 2—5 härefter stadgas.

52.

Emellan befattningshavarna å landskansliet gäller denna fördelning: Landssekreteraren åligger att handlägga till landskansliet hörande mål och ärenden, som angå

9) 10)

tillsättning av befattningshavare och personalfrågor i övrigt, polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet, stadsplane-, byggnads- och brandväsendet, fastighetsbildning i stad och avstyckning å landet, hälso- och sjukvård samt husdjurssjukdomar, vägväsendet och föreskrifter om vägtrafik, den administrativa, judiciella, kommunala eller kyrkliga indelningen, enligt kommunallagarna förekommande frågor utom besvär över kom- munala myndigheters beslut. av Kungl. Maj:t eller andra myndigheter infordrade utlåtanden, dock ej i sådana besvärsmål, vari annan tjänsteman varit föredragande, samt amne, som icke ankommer på annan föredragande.

Länsassessor av 1:a klass åligger att handlägga till landskansliet hörande mål och ärenden, som angå

1)

överexekutorsgöromål, dock att, där fråga uppkommer om åtgärd i an- ledning av tjänstemans försummelse, ärendet skall överlämnas till lands- sekreterarens handläggning, besvär enligt kommunallagarna över kommunala myndigheters beslut, fattigvård och barnavård samt barn utom äktenskap, fullgörande av skolplikt, understöd ur allmänna arvsfonden. nödställda sjömän och nödställda svenska undersåtar, arbetarskydd, användande av barn vid offentliga förevisningar och vid viss försäljning, behandling av alkoholister och lösdrivare, övervakning av utlänningar, utlännings rätt att giva eller medverka vid offentlig föreställning, utvandraragenter och deras ombud,

• Sida 198
•  Original

11) 1.3) 13) 14) 15) 16)

17)

häktads inställande till rannsakning eller förhör eller förflyttning för sådant eller annat ändamål samt fångförteckning, för brott kvarhållna personer och villkorligt frigivna, förvandling av böter, sammanläggning och verkställighet av straff, tillsyn över kronohäkten samt stads- och häradsfängelser ävensom fångvård, försvarsväsendet och därmed sammanhängande frågor, förordnande till lantmäteriförrättningar, till syneförrättningar enligt en— sittarlagen samt bestridande med allmänna medel av kostnader, förenade med inlösen av under nyttjanderätt upplåtet område m. m. samt fördelning av medel, som nedsatts enligt expropriations-, ensittare- och vattenlagen, lagen om återköpsrätt till fast egendom, gruvestadgan, lagen om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, eller lagen om gälds betalning genom penning- ars nedsättande i allmänt förvar.

Länsassessor av 2:a klass åligger att handlägga till landskansliet höran- de mål och ärenden, som angå '

1) 2) 3) 4)

motorfordonstrafik och därmed sammanhängande frågor, anteckning i närings-, handels-, förenings— och försäkringsregistren, idkande av handelsrörelse, stiftelseurkund för aktiebolag, hotell- och pensionatrörelse, alkoholfria och därmed jämförliga drycker, biografer och filmförevisning samt film, offentliga föreställningar i hypnotism,

lotterier,

godkännande av jordbrukets kreditkassor, eldfarliga oljor, explosiva varor och giftiga ämnen, skjutvapen och ammunition. utfärdande av pass för resa utom riket, forntida minnesmärkens fredande och bevarande, fornfynds hembjudande till inlösen för statens räkning samt fredande av naturminnesmärken.

53.

Länsnotarie å landskansliet åligger att under tid, länsstyrelsen därom för arbetets jämna gång förordnat, handlägga enklare från avdelningschef eller länsassessor för sådant ändamål överlämnade ärenden, som angå

fastställelse av avstyckning,

byggnadslov, utseende enligt kommunala vallagen av efterträdare till avgången full— mäktig,

statsbidrag till fattigvård och barnavård,

fångförteckning,

förvandling av böter, sammanläggning och verkställighet av straff, utvandraragenter och deras ombud,

trafikförsäkring,

utfärdande av körkort och trafikkort, där sådant icke förut varit indraget för sökanden,

anteckning i närings-, handels- och automobilregistren, gårdfarihandel, handel med begagnade föremål,

• Sida 199
•  Original

stiftelseurkund för aktiebolag, eldfarliga oljor, explosiva varor och giftiga ämnen samt utfärdande av pass för resa utom riket.

54.

Emellan befattningshavarna å lanskantoret gäller denna fördelning: Landskamreraren leder taxeringsarbetet i länet och utövar den honom en- ligt särskilda föreskrifter åliggande tillsynen över skatteförfattningarnas rätta efterlevnad och tillämpning.

I övrigt handlägger landskamreraren till landskontoret hörande ärenden, som angå

1) 2) 3)

4)

5) 6) 7) 8) 9) 10) 11) 12) 13) 14) 15) 16)

17)

tillsättning av befattningshavare och personalfrågor i övrigt, anordningsväsendet och medelsförvaltningen, åtgärd i anledning av inventering hos landskontorets underredogörare, hos annan överexekutor än länsstyrelse av penningar, som jämlikt la- gen den 24 mars 1927 nedsatts i allmänt förvar, samt hos häradsskri— vare eller mantalsskrivningsförrättare i stad utan magistrat, bevakning av statsverkets fordringar, i den mån detta åliggande icke ankommer på länsassessorn, enligt vad nedan stadgas, arvsskatt och skatt för gåva,

vederhäftighetsbevis,

kontroll å stämpelförsäljning, åtgärd enligt 5 8 i landshövdinginstruktionen, markegångssättning, allmänna arvsfonden tillkommande rätt, stödlån och vård av säkerheter därför,

folkpensionering,

understöd av skatteutjänmingsmedel,

understöd åt fiskare, bidrag från älgskadefonden, av Kungl. Maj:t eller andra myndigheter infordrade utlåtanden, dock ej i sådana besvärsmål, vari annan tjänsteman varit föredragande, samt ämne, som icke ankommer på annan föredragande.

Länsassessor av l:a klass handlägger till landskontoret hörande ärenden, som angå

1) uppbördsväsendet samt varden av uppbördssäkerheter, dock att, där fråga uppkommer om åtgärd i anledning av tjänstemans försummelse, ärendet skall överlämnas till landskamrerarens handläggning, påförande, befrielse och redovisning av böter enligt värnpliktslagen, besvär över kommunala myndigheters beslut, mantalsskrivning och kyrkoskrivning, tillsyn över stiftelser,

- försäljning av kronoegendomar,

försäljning av kyrklig jord, åbo- och skattemannarätt, kronans rätt till jordägareandel i gruva, 'i 5 26 punkterna 17 och 18 av instruktionen omförmälda frågor,

utfärdande av jaktpass,

• Sida 200
•  Original

12) familjeunderstöd åt värnpliktiga samt 13) fördelning av återbetalningsskyldighet för avdikningslån.1)

55.

Länsnotarie å landskontoret åligger att under tid, länsstyrelsen därorn för arbetets jämna gång förordnat, handlägga enklare från avdelningschef eller länsassessor för sådant ändamål överlämnade ärenden, som tillhöra lands- kamrerarens göromål i avseende å taxeringsväsendet,

eller angå påförande av och befrielse från böter enligt värnpliktslagen,

utfärdande av jaktpass samt familjeunderstöd åt värnpliktiga.

1) ] län, där länsassessor av 2:a klass finnes anställd vid landskontor, bör det åligga denne att i den omfattning, länsstyrelsen bestämmer, i landskamrerarens ställe hand- lägga taxeringsärenden eller andra göromål i avseende å taxeringsväsendet. I övrigt bör sådan länsassessor av ovan angivna ärenden övertaga sådana, som angå mantals- skrivning och kyrkoskrivning, tillsyn över stiftelser, understöd av skatteutjämningsmedel, ansökningar om bidrag från älgskadefonden samt stödlån och vård av säkerheter därför.

• Sida 201
•  Original

Bilaga D. inom riksräkenskapsverket upprättat

förslag till

ändring av åå 13, 22, 24,30 och 46 kungörelsen den 13 november 1931 (11: r 396) med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen.

5 13.

Över länets uppbörd _ —— _ eller varder föreskrivet.

I sådant avseende åligger det landskontoret att i enlighet med formulär, som fastställas av riksräkenskapsverket, föra eller upprätta följande räkenskape1 och redogörelser, nämligen.

journal över inkomster och utgifter, inkomstbok och utgiftsbok,

huvudbok, kassarapport, debiteringsrapport, uppbördsredogörelse, bötesredogörelse

avräkningar med köpare av smärle kronolägenheter ävensom liggaie över deponerade värde— och säkerhetshandlingar.

Landskansliet åligger att i likhet med vad som föreskrivits beträffande lands- kontoret föra särskild liggare över 21 avdelningen deponerade värde— och säkerhetshandlingar.

I egenskap av _ _ _ riksräkenskapsverket. Därjämte _ _ _ uppgifter.

Med de centrala förvaltningsmyndigheter — _ _ särskilda räkningar. 5 22.

Beträffande —— _ — följande:

1) Kassarapporten — _ _ riksräkenskapsverket. 2) Debiteringsrapporten _ _ _ riksräkenskapsverket.

Vid översändan—det _ _ _ vidtagits. _

Till utgiftsbokens — _ _ att upprätta.

3) Huvudboken insändes till riksräkenskapsverket inom tid, varom särskilt finnes stadgat.

Vid huvudboken skall fogas

styrkt avskrift _ _ _ handelsexpediter,

avräkningar med skattskyldiga, vilka erhållit anstånd med erläggande av arvs— och gåvoskatt, enligt av riksräkenskapsverket fastställt formulär.

förskottsredogörelse, _

förteckning över vid budgetårets slut utestående förskott, förteckning över de under budgetåret hållna exekutiva auktioner, vari för varje förrättning angives länskungörelsens nummer, datum för auktionen, det belopp varå auktionsfö1rättarens arvode beräknats samt statsverket eller annan tillfället arvode samt

specifikationer öve1 å nedanstående konton utbalanserade medel nämligen: Deponerade exekutions- m.fl. medel,

• Sida 202
•  Original

Depositioner, Depositionsmedel för besiktningsskyltar, » » skatteskyltar, » » släpvagnsskyltar, lnkomstrester, Jordägares gruvförsvarsavgifter, Landskansliets expeditionsmedel, Landskontorets expeditionsmedel samt Utgiftsrester.

5 24.

. Till kontroll därå — _ _ landsfiskal. Tillika skall å landskontoret eller landskansliet föras liggare över uppbörds- säkerheter enl-igt 14 å i polisreglementet.

& 30.

Mom. 1. Med undantag för _ _ _ tillgodoförts statsverkets checkräkning. lnbetalning av medel till länsstyrelsen må jämväl ske genom anlitande av postgirorörelsen, varvid förfares på sätt därom finnes särskilt stadgat.

Mom. 2. Då medel _ _ _ av reversalen. Mom. 3. Därest medel _ _ _ statsverkets checkräkning. Mom. 4. Medel, vilka skola erläggas _ _ _ före månadens utgång. -

Mom. 5. Automobilskatt, vilken icke enligt särskilda bestämmelser uppbäres genom postverket, må inbetalas till vederbörande tjänsteman.

Där särskilda skäl därtill förefinnas må, efter vederbörande avdelningschefs beprövande, jämväl andra i mom. 4 eller i nästföregående stycke omförmälda medel på enahanda sätt inbetalas till länsstyrelsen. -

Det åligger vederbörande tjänsteman att på sätt 1 mom. 1 är föreskrivet så snart ske kan insätta sålunda influtna medel i riksbanken.

Mom. 6. Å de hos länsstyrelsen kontant erlagda medel skall utfärdas sär- skilt kvitto. Formulär till kvittensblankett fastställes av riksräkenskapsverket, som har att på rekvisition tillhandahålla länsstyrelserna erforderliga blanketter.

& 46. Vid den inventering _ _ _ iakttages: att inventeringen _ _ _ blivit utsedd, att förrättningen skall omfatta samtliga hos länsstyrelsen förvarade värde- och säkerhetshandlingar, anordningshandlingar och kvitton avseende i räken- skaperna balanserade förskott samt förråden av blanketter till checker å stats- verkets checkräkn-ing och till kvitton å bevillningsavgifter av vissa handlande och handelsexpediter; skolande över dessa handlingar, med undantag av hand— lingar rörande utgivna ackords- och stödlån ät jordbrukare samt uppbörds- säkerheter enligt 14 å i, polisreglementet. specificerad förteckning särskilt för vardera avdelningen vid tillfället föreligga, '

att emellertid, där sådant till följd av sistnämnda handlingars mängd eller andra särskilda omständigheter är nödigt, med inventeringens slutförande må kunna anstå, till annan av inventeringsförrättaren bestämd dag, men icke längre än att inventeringen är avslutad senast å åttonde dagen efter räkenskapsårets slut; dock att med inventering av förskottshandlingarna må anstå tills för- skottsförteckning hunnit upprättas, men ej senare, än att nämnda förteckning,

• Sida 203
•  Original

vederbörligen underskriven av inventeringsförrättaren, kan överlämnas till riks- räkenskapsverket med huvudboken,

att beträffande de värde- och säkerhetshandlingar, vilka avse i huvudboken icke redovisade medel, förrättningen även skall omfatta granskning av dessa handlingar mot över desamma förda liggare (kortregister) samt

att instrument över sålunda förrättad inventering, undertecknat av den som förrättat inventeringen, skall tillika med här ovan omförmälda förteckningar samt vederbörande bankinrättnings bevis om det belopp, som för länsstyrel— sens räkning vid räkenskapsårets slut varit 51 annan räkning än deposition hos bankinrättningen innestående, biläggas huvudboken.

Lands-hövdingen _ _ _ å andra tider.

• Sida 204
•  Original

Bilaga E. Utkast till kungörelse angående länsstyrelsernas anlitande av postgirorörelsen m. m.

Härigenom förordnas som följer:

51.

Länsstyrelse skall för inbetalning av medel till länsstyrelsen hava ett post- girokonto. Å detta konto må dock ej inbetalas kronoutskylder och ej heller Sådan automobilskatt, som erlägges jämlikt 2 5 i kungörelsen den 12 december 1924 (nzr 513) angående upphörd av automobilskatt.

52.

Länsstyrelses postgirokonto skall gottskrivas jämväl belopp för till läns- styrelse adresserade postanvisningar och utbetalningskort. Kupong till post- anvisning och utbetalningskort skall av adresspostanstalten direkt tillställas länsstyrelsen.

5 3.

Den, som insätter medel å länsstyrelses postgirokonto, skall, antingen in- sättningen sker medelst inbetalningskort eller girokort, å kortets kupong noga uppgiva insättningens ändamål.

54.

Såvida ej annorlunda stadgats, skall likvid anses vara gentemot statsverket fullgjord, där likviden skett medelst inbetalningskort eller postanvisning, den dag kortet eller postanvisningen avlämnats å postanstalt, och, där likviden skett medelst girokort eller utbetalningskort, den dag beloppet avförts från avsändarens postgirokonto.

Denna kungörelse träder i kraft den _ _ _

• Sida 205
•  Original

Bilaga F.

Utkast till

kungörelse angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 13 november 1931 (mr 396) med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen.

Härigenom förordnas, att 55 13, 14, 22, 24, 26, 30, 33, 35, 37, 38, 40, 42, 43, 44 och 46 kungörelsen den 13 november 1931 med föreskrifter angående medels- förvaltningen i länen skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

% 13. Över länets upphörd _ _ _ eller varder föreskrivet. I sådant avseende _ _ _ bötesredogörelse, avräkningar med köpare av smärre kronolägenheter ävensom liggare över deponerade värde- och säkerhetshandlingar.

Landskansliet åligger att i likhet med vad som föreskrivits beträffande lands- kontoret föra särskild liggare över å avdelningen deponerade värde- och säker- hetsliandlingar. , I egenskap av uppbördsredogörare skola landskontoret och i förekommande fall landskansliet upprätta månadsräkning i enlighet med formulär, som fast— ställes av riksräkenskapsverket.

Därjämte _ _ _ uppgifter.

Med de centrala förvaltningsmyndigheter _ _ _ särskilda räkningar.

Om kassabok vid länsstyrelses avdelningar stadgas i 5 30.

s 14.

! inkomstjournalen skola för varje dag bokföras medel, vilka blivit för läns— styrelsens räkning insatta i riksbanken å statsverkets checkräkning enligt från riksbankskontor-et i residensstaden mottagna reversal, å länsstyrelsens postgirokonto eller i enskild bank, ävensom belopp, som jämlikt länsstyrelsens anordningsbeslut genom omföring uppdebiteras.

Då adresspostanstalt jämlikt & 2 i kungörelsen angående länsstyrelsernas anlitande av postgirorörelsen m. m. direkt tillställer länsstyrelsen kupong till postanvisning eller utbetalningskort skall därvid fogat meddelande, att be- loppet kommer att gottskrivas länsstyrelsens postgirokonto läggas till grund för bokföring av inkomsten.

I utgiftsjournalen skall på grund av länsstyrelsens anordningsbeslut i sär- skilda kolumner antecknas dels verkställda utbetalningar, dels de belopp, som i räkenskapen böra omföras, dels ock i löpande nummerföljd för utbetalningar- nasverkställande å riksbanken utställda checker samt utfärdade giro- och ut- betalningskort rörande å postgirokonto innestå-ende belopp ävensom uttag- ningar avhos enskild bank insatta medel.

Journalerna avslutas varje dag, varvid tillses, att omföringarna i båda jour- nalerna överensstämma med varandra samt att summan av de till utbetalning utan-ordnade bel-opp motsvaras av sammanlagda sum-man av år riksbanken ut— ställda checker, utfärdade giro— och utbetalningskort rörande å postgiro-konto innestående medel ävensom uttagningar hos enskild bank.

• Sida 206
•  Original

Utan hinder av vad sålunda stadgats skall insättning eller uttagning över länsstyrelsens postgirokonto i journalerna hänföras till den månad, under vilken insättningen eller uttagningen bokförts hos post-girokontoret.

För varje månad _ _ _ utgiftsjournalerna. % 22. Beträffande _ _ _ följande: 1) Kassarapporten _ _ _ riksräkenskapsverket. 2) Debiteringsrapporten _ _ _ riksräkenskapsverket. Vid översändandet _ _ _ vidtagits. Till utgiftsbokens _ _ _ att upprätta.

3) Huvudboken insändes till riksräkenskapsverket inom tid, varom särskilt finnes stadgat.

Vid huvudboken skall fogas

styrkt avskrift _ _ _ handelsexpediter,

avräkningar med skattskyldiga, vilka erhållit anstånd med erläggande av arvs- och gåvoskatt, enl-igt av riksräkenskapsverket fastställt formulär.

förskottsredogörelse, förteckning över vid budgetårets slut utestående förskott, förteckning över de under budgetåret utlysta exekutiva auktioner. vari för varje förrättning angives länskungörelsens nummer, dag då auktionen hållits eller blivit inställd, det belopp varå auktionsförrättarens arvode beräknats samt statsverket eller annan tillfallet arvode samt

specifikationer över å nedanstående konton utbalanserade medel. nämligen: Deponerade exekutions- m. fl. medel, Depositioner, Depositionsmedel för besiktningsskyltar, » » skatteskyltar, » » släpvagnsskyltar. lnkomstrester, Jordägares gruvförsvarsavgifter, Lands-kansliets expediti-onsmedel, Landskontorets expeditionsmedel samt Utgiftsrester.

% 24.

Till kontroll därå _ _ _ landsfiskal. Tillika skall å landskontoret föras liggare över uppbördssäkerheter enligt 14 å i polisreglementet. & 26.

Räkenskaper och redogörelser ävensom de avskrifter av inkomst- och ut— giftsjournalerna samt inkomst- och utgiftsböckerna, som enligt 5 22 1) skola till riksräkenskapsverket insändas, underskrivas av länsnotarie å landskonto- ret, varemot till d-em hörande, av landskontoret upprättade sammandrag och uppgifter m. m. må undertecknas av .den tjänsteman, som förordnats att upp- rätta desamma.

5 30. .

Mom. 1. Med undantag för _ _ _ tillgodoförts statsverkets checkräkning. Inbetalning av medel till länsstyrelsen må jämväl ske genom anlitande av postgirorörelsen, varvid förfares på sätt därom finnes särskilt stadgat.

• Sida 207
•  Original

Mom. 2. Då medel _ _ _ av reversaleu. Mom. 3. Därest medel _ _ _ statsverkets checkräkning.

Ä postgirokonto influtna medel böra före varje månads slut och dessför- innan, så snart innestående belopp uppgår till 5000 kronor, överföras till statsverkets checkräkning.

Mom. 4. Medel, vilka skola erläggas vid av länsstyrelsen hållen auktion eller annan förrättning, inbetalas till vederbörande förrättningsman. Medel, som utgöra bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, avgifter för registrering av motorfordon eller annan anmälan till automobilregistret. samt automobilskatt, som i samband därmed erlägges, betalning för enkla beläggningsstämplar, avgifter för registrering och anmälan till förenings-, förs-äkrings- och handelsregistren, förskott å kostnader för utmätt egendoms försäljning ävensom av länsstyrelse påförda avgifter för av tjänste- man vid länsarkitektsorganisationen utförd granskning, må inbetalas till den befattningshavare vid lands-kansl-iet eller landskontoret. som av länsstyrelsen förordnats att inom avdelningen vara kassör. Sådan kassör åligger att på sätt 1 mom. 1 är föreskrivet sista söckendagen i varje vecka samt för-e månadens utgång eller eljest, när inneliggande medel uppgå till trehundra kronor, insätta medlen i riksbanken; dock att för enkla beläggningsstämplar erlagd förskotts- betalning skall vederbörande tillhandahållas. Medel, vilka inflyta vid auktion. som hålles enligt länsstyrelsens förordnande, eller vid annan förrättning in- sättas av förrättningsmannen på sätt nyss är nämnt och så snart ske kan.

Ä medel, som sålunda inbetalats, utfärdas särskilt kvitto av vederbörande förrättningsman eller kassör.

Mom. 5. Där särskilda skäl därtill förefinnes må, efter vederbörande avdel- ningschefs beprövande, jämväl andra än i mom. 4 avse-dda medel inbetalas till länsstyrelsen emot kvitto, som underskrives av dels avdelningschefen eller annan av honom utsedd person, dels kassören; skolande sålunda mottagna medel så snart ske kan i vederbörlig ordning insättas i riksbanken eller, där så må ske, i enskild bankinrättning.

Mom. 6. Å såväl landskansliet som landskontoret skall av kassör föras kas- sabok över medel, som kontant inbetalas. Medel, varå kvitto utfärdats, skola ofördröjligen införas i kassaboken.

Mom. 7. Erforderliga formulär till kassabok och kvittensblanketter enligt inom. 4 och mom. 5 fastställas av ri-ksräkenskapsverket, som har att på rek— visition tillhanda-hålla länsstyrelserna erforderliga blanketter.

% 33.

Utbetalning av medel för länsstyrelsens räkning må ske endast efter anord» ningsbeslut, som fattas av landssekreteraren, då fråga är om utbetalning från landskansliets expeditionsmedel och, efter länsstyrelsens beprövande, undan- tagsvis i andra fall, samt eljest av landskamreraren.

Vad sålunda stadgats om landssekreterare och landskamrerare gäller jäm- väl befattningshavare, som enligt av länsstyrelse jämlikt % 24 mom. 2 i in— struktionen för landshövdingarna i rikets län samt de vid länsstyrelserna an- ställda befattningshavarna har att utföra landssekreterares eller landskamre- rares göromål i avseende å anordningsbeslut.

Då anordningsbeslut grundas på skriftlig framställning, skall länsnotarie å lands-kontoret granska handlingarna och dårå teckna bevis, i vad mån anord- ning till- eller avstyrkes, dock att detta icke gäller för anordningar, som avse

• Sida 208
•  Original

landskansliets expeditionsmedel eller övriga ärenden, avgjorda av landssek— reteraren.

Anordningsbeslut undertecknas på sätt om länsstyrelsens utgående expedi- tion är stadgat. Beslutet skall inne-hålla föreskrift rörande den eller de riks- stats- eller räkenskapstitlar, varå utgiften bör i räkenskapen avföras, och huru, med tillämpning av 5 35, beslutad utbetalning skall verkställas.

& 35.

Då anordningsbeslut avser medel, som innestå å statsverkets checkräkning, skall likvid ske i följande ordning:

1) I de fall, då utbetalningar skola äga rum till personer, vilka icke infinna sig hos länsstyrelsen för erhållande av likvid, verkställes denna medelst post- anvisning, såvitt detta med hänsyn till beloppets storlek kan ske, eller ge- nom en å riksbanken utställd check, som tillställes vederbörande i rekommen- derat brev, eller genom postgiro.

Till betalningsmottagare, som innehar postgirokonto, bör likvid ske över postgiro, om icke annat betalningssätt påyrkats av betalningsmottagaren eller förhållandena eljest påkalla annat betalningsförfarande. Rörande utbetalning till kommunal förvaltningsmyndighet är särskilt stadgat.

Utbetalningar genom postgiro förmedlas över ett särskilt för länsstyrelsen avsett postgirokonto för utbetalningar (expeditionspostgirokonto), å vilket gottskrivning sker endast av sådan inbetalning, som länsstyrelsen själv verkställer. Sådan inbetalning skall ske medelst inbetalningskort varje dag, likvid verkställes över postgiro, till belopp, motsvarande summan av de likvi— der, som under dagen verkställts över postgiro.

Utfärdade inbetalningskort, avseende insättning å länsstyrelsens expeditions- postgirokonto, ävensom utfärdade postanvisningar skola vid avlämnandet till postanstalten likvideras medelst en å riksbanken utställd check.

Därest person, till vilken check, enligt vad i första stycket sägs, bör utställas, är bosatt _ _ _ tillhanda.

2) Avlöningsmedel _ _ _ statsverkets checkräkning insatta belopp. 3) I alla _ _ _ riksbanken.

4) Länsnotarie å landskontoret är ansvarig för att inbetalningskort och postanvisningar samt girokort och utbetalningskort från expeditionspostgiro- kontot ställas till behörig adressat ävensom att check utlämnas till behörig person.

5 37.

Länsstyrelsens checker å statsverkets checkräkning skola för varje budget- år numreras i löpande följd, ställas till viss man och underskrivas av lands- kamreraren med kontrasignation av länsnotarie å landskontoret, och äro de, som undertecknat och kontrasignerat checken, gemensamt ansvariga för att checken är ställd till den. vilken enligt verifikationer och anordningsbeslut äger lyfta utanordnat belopp.

Check _ _ _ ställd. '

Giro— och utbetalningskort från annat länsstyrelsens postgirokonto än expe- ditionspostgirokonto underskrivas i samma ordning som stadgats beträffande länsstyrelsens checker fi statsverkets checkräkning.

• Sida 209
•  Original

5 38.

Länsnotarie å landskontoret skall ansvara _ _ _ anordningshandlingarna. % 40.

Till upplysning _ _ _ deras namnteckningar.

l enahanda ordning skall till postgirokontoret lämnas upplysning om veder- börandes behörighet att underteckna giro- och utbetalningskort.

& 42.

Statskontorets kassabyrå översänder första söckendagen i varje vecka till en var länsstyrelse specifik uppgift till nummer och belopp å alla checker, som av länsstyrelsen utställts och av riksbanken under den näst sista veckan, enligt från riksbankens huvudkontor till statskontorets kassabyrå inkomna uppgifter, inlösts och checkräkningen påförts. De från statskontorets kassa- byrå sålunda inkomna uppgifterna skola i särskilt band såsom verifikationer bifogas räkenskaperna.

Länsnotarie å landskontoret har _ _ _ inlösen.

& 43.

Då till länsstyrelsen inbetalade exekutions- eller andra dylika medel även- som fondmedel, som insatts å statsverkets checkräkning, efter därom av veder- börande gjord framställning skola insättas i bankinrättning för att mot ränta innestå, skall detta ske genom vederbörligen utfärdat anordningsbeslut och medlens uttagande från statsverkets checkräkning samt insättning genom lands- kontorets försorg i enskild bank.

5 44.

Skall _ _ _ överenskommits.

Check ä länsstyrelsens räkning i enskild bank samt kvitto å medel, som i sådan bank skola lyftas, skall underskrivas i samma ordning som stadgats beträffande länsstyrelsens checker å statsverkets checkräkning.

Upplysning till bankinrättning om vederbörandes behörighet att underteckna check eller kvitto meddelas i den ordning, som i & 40 stadgas beträffande läns- styrelsernas checker å statsverkets checkräkning.

& 46. Vid den inventering _ _ _ iakttages: att inventeringen" _ _ _ blivit utsedd, att förrättningen skall omfatta samtliga hos länsstyrelsen förvarade värde— och säkerhetshandlingar, anordningshandlingar och kvitt-on avseende i räken- skaperna balanserade förskott samt förråden av blanketter till checker ä stats- verkets checkräkning och till kvitton å bevillnin—gsa'vgifter av vissa handlande och handelsexpediter; skolande över dessa handlingar, med undantag av hand- lingar rörande utgivna ackords- och stödlån åt jordbrukare samt uppbörds— säkerheter enligt 14 å i polisreglementet, specificerad förteckning särskilt för vardera avdelningen vid tillfället föreligga,

att emellertid, där sådant till följd av sistnämnda handlingars mängd eller andra särskilda omständigheter är nödigt, med inventeringens slutförande rmå kunna anstå till annan, av inventeringsförrättaren bestämd dag, men icke längre

• Sida 210
•  Original

än att inventeringen är avslutad sen-ast åttonde dagen efter räkenskapsårets slut; dock att med inventering av förskottshandlingarna mä anstå tills för- skottsförteckning hunnit upprättas, men ej senare, än att nämnda förteckning, vederbörligen underskriven av inventeringsförrättaren, kan överlämnas till riksräkenskapsverket med huvudboken,

att beträffande de värde- och säkerhets—handlingar, vilka avse i huvudboken icke redovisade medel, förrättningen även skall omfatta granskning av dessa handlingar mot över desa—mma förda liggare (kortregister) samt

att instrument över sålunda förrättad inventering, undertecknat av den som förrätt'at inventeringen, skall tillika med här ovan omförmälda förteckningar, utdrag av länsstyrelsens postgirokonto vid räkenskapsårets slut samt veder- börande bankinrättnings bevis om det belopp, som för länsstyrelsens räkning vid räkenskapsårets slut varit å annan räkning än deposition hos bankinrätt- ningen innestående, biläggas huvudboken.

Landshövdingen _ _ _ å andra tider.

Denna kungörelse träder i kraft den _ _ _

• Sida 211
•  Original

Tab. ]. Antalet handlagda samt balanserade mål och ärenden vid länsstyrel- serna enligt arbetsredogörelserna 1919 och 1933.

1 2 | 3 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 1 9 1 9 1 9 3 3 L a n Antal Balans Antal ökning Balans ökning Absolut Proc. Absolut Proc. Stockholms ...... 35 774 3 414 118 942 83 168 2325 4 476 1 062 31'1 Uppsala .......... 15 823 601 31 757 15 934 1007 1 359 758 1261 Södermanlands _ , 21 754 652 29 626 7 872 36'2 822 170 261 Östergötlands . . . . 32 587 1 930 64 179 31 592 96'9 2 369 439 227 Jönköpings ______ 26 225 971 65 103 38 878 148'2 1 884 913 94 Kronobergs ,,,,,, 15 980 963 35 621 19 641 1229 818 Minskning Kalmar .......... 25 919 795 54 299 28 380 109'5 1 777 982 1235 Gotlands ........ 6 581 221 11 643 5 062 769 411 190 86 Blekinge ,,,,,,,, 17 008 578 30 807 13 799 81'1 2 776 2 198 380'3 Kristianstads _ , _ , 22 869 840 42 657 19 788 86'5 1 169 329 392 Malmöhus ______ 85 746 1 852 124 289 38 543 449 1 924 72 3'9 Hallands ,,,,,,,, 13 598 199 27 370 13 772 101'3 1 025 826 415'1 Göt. o, Bohus _ . _ _ 64 384 1 907 80 282 15 898 24”? 3 676 1 769 926 Älvsborgs ________ 38 245 783 73 790 35 545 92'9 2 850 2 067 264 Skaraborgs ,,,,,, 17 897 818 36129 18 232 101'9 1 570 752 91'9 Värmlands ,,,,,, 42 383 909 49 969 7 586 U'!) 1 554 645 71 Örebro .......... 17 430 1 338 37 289 19 859 1139 2 604 1 266 94'6 Västmanlands . . . . 22 411 294 40 048 17 637 787 1 403 1 109 377'2 Kopparbergs . . . . 26 629 1 632 47 376 20 747 77'9 2 008 376 23 Gävleborgs ...... 29 129 941 45 554 16 425 56'4 ] 345 404 429 Västernorrlands _ . 25 216 2 097 52 428 27 212 107'9 2 250 153 7'3 Jämtlands ...... 21 911 540 29 911 8 000 365 1 126 586 1085 Västerbottens . . . . 19 562 694 -63 876 44 314 2265 1 430 736 106 Norrbottens ...... 27 078 1 026 42 455 15 377 563 1 789 763 74'4 Hela riket ........ 672 139 25 995 1 235 400 563 261 835 44 415 18 4201) 708 1) Ovan angivna minskning i ett län har fråndragits slutsamman av beloppen i kolumnen.

• Sida 212
•  Original

Tab. II. Folkmängd, personalantal och personalkostnad.

2|3

4|5|6|7

s |9|10|11

ml 13

Folkmängd 1954

Personalantal 1932/54

Personelkostnad 1952/54

Medelkostnad per anställd

Total %

Lands- 0 Lands- 0/ kansli & kontor ”

Lands-

Lands- 0 kansli % Å]

kontor

Lands- Lands- kansli kontor

Stockholms .. Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings

Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads

Malmohus Hallands Göteborgs och Bohus Alvsborgs Skaraborgs

..................-.--o

Värmlands .. Örebro Västmanlands Köpparbergs . Gävleborgs

Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

271 346 138 682 188 386 311 691 235 450

47 & 2'43 3'30 54 6 4'1 3

155 174 232 259

58 087 146 196 248 919

272 4'07 1'02 2'56 4'86

517 339 152 171 467 845 319 579 241 560 273 256 218 695 161 534 249 963 281 009 907 2'67 8'20 5'60 4'23

4'7 9 3'8 3 2'85 4'88 4'92 282 324 136 397

212811 206390

5707063

495 239 375 3'61

100

4113 177 180 27'3 227 470 165 173 291 24'0 8'90 3'09 3'28 5'51 4'54

150 16"!

90 13'7 170

157 207 11'0 15'0 17'0 37'0 13'0 28'7 23'5 20”: 203 167 21'3 24'5 200 297 3'92 2'08 284 322

423 173 360 31'3 19'7 7'00 247 544

257 187 153 260 23'3 290 193 23'3 181

5443

25'6 19'3 23'7 21'3

528'3

141 987 72 409 77 480 103 025 78 425

58 178 2'7 6 66 222 3'14 32 926 1'56 65 558 3'1 1 73 562 3'4 a

154 385 75 930 75 823 113 381 90 392

68 991 88 463 45 264 68 144 77 501

673 3'43 3'67 4'88 372

152 956 725 69 377 3'29 154 519 7'32 105 267 4'99 65 071 3'08

96 390 84 586 68 582 96 625 92 242

143 736 67 015 141 116 93 490 74 572

4'57 4'01 3'25 4'57 437

83 502 77 342 76 051 97 788 96 275

102 790 81 135 86 632 84 478

2110722

104 628 86 180 95 260 82 019

2177248

4'86 354 410 401

100

³ 438 ⁴ 091 ⁴ 304 ³ 774 ³ 445 ³ 879 ³ 965 ³ 658 ⁴ 785 ⁴ 327 ³ 285 ⁴ 658 ⁴ 383 ³ 896 ³ 766 ⁴ 394 ⁴ 274 ⁴ 115 ⁴ 543 ⁴ 559

3885 5155 4917 4012 3602

3 616 ⁴ 010 4 292 ³ 363 3 303 3 750 4 523 4 482 3 716 3 959

⁴ 113 ⁴ 631 ³ 570 ⁴ 024 ⁴ 814

3 544 4 204 3 640 ⁴ 534

3877

⁴ 087 ⁴ 465 ⁴ 019 3 851

4121

+d

• Sida 213
•  Original

LANDSKANSLIEN. 1 2 | 3 | 4 | 5 s 7 8 Personalen beräknades i maj 1935 Icke ord. Kvinnlig Antal utgöra, för helt år (kol.4o.5) arbets- . L ä n i % av kraft ut— ”815351. 381. ord- E' ”' Övriga atåttälåt 333523. 1936) Stockholms .................. 460 1.3 12 210 Tl's 101) 105 Uppsala ..................... 18'4 7 $% 8'4 61'9 3'0 5'0 Södermanlands ............ ”'$ 8 6 3'3 53'8 6'0 6'0 Östergötlands ............ 26'6 11. 6 src 580 40 50 Jönköpings .................. 21'3 9 4 8'3 577 30 50 Kronobergs .................. 16'0 7 3 60 56'3 2'0 5'0 Kalmar ........................ 18'6 8 3 76 569 31; av Gotlands ..................... 7'4 & 2 11 450 22% 30 Blekinge ..................... 135 7 3 '5 481 1.0 50 Kristianstads ............... 176 9 3 5'6 48'9 1'6 6'0 Malmöhus .................. 46'5 14 13 195 69'9 150 110 Hallands .................... 180 7 2 9'0 61'1 363 6'0 Göteborgs och Bohus... 360 14 9 130 611 100 8.0 Älvsborgs .................. 300 11 5 140 633 63 To Skaraborgs .................. 199 8 2 99 59'8 3'3 7'0 Värmlands .................. 250 11 5 sl'o 560 40 50 Örebro ........................ 18'4 8 (i 4'4 56'5 40 6.0 Västmanlands ............... lim 7 5 30 533 40 50 Kopparbergs ............... 24'8 10 5 9'8 597 40 40 Gävleborgs .................. 237 10 5 8"! 5714 40 60 Västernorrlands ......... 300 11 (i 130 633 71) 6.0 Jämtlands .................. 200 8 6 60 600 30 60 Västerbottens ............ 22'0 9 & 80 591 103 50 Norrbottens ............... 18'5 10 3 5'5 45'9 30 30 550'5 221 122 2075 59'8 117'7 142-5

• Sida 214
•  Original

LANDSKONTOR-EN. 1 2 | 3 | 4 | 5 6 7 8 Personalen __beraknades i maj 1935 Icke ord. Kvinnlig Antal utgora, för helt år (kol.4o.5) arbets- . . L a n i % av kraft nt- ”(gå?!

38% Ord. E. 0. Övriga atrlJttzfltt lggéfå 1936)

Stockholms .................. 47'0 14 16 17'0 702 250 8 Uppsala ..................... 16'1 8 2 6'1 503 33 5 Södermanlands ............ 173 9 5 33 471» 5'3 4 Östergötlands ............ 28'2 13 9 6": 53'9 11'3 (; Jönköpings .................. 21'8 10 5 6'8 54'1 8'3 5 Kronobergs .................. 160 9 & 30 137 30 5 Kalmar ........................ 24'5 10 5 9'5 59'2 I6'3 & Gotlands ..................... 104 6 2 2'4 112-3 40 2 Blekinge ..................... 16'0 & 3 50 503 30 & Kristianstads ............... 192 10 3 6'2 47'9 4'3 G Malmöhus .................. 37'3 18 7 1.2'3 51'7 100 7 Hallands ..................... 130 8 2 3'0 38'5 11) 6 Göteborgs och Bohus... 29'2 11 7 32 521 131; 7 Älvsborgs .................. 240 13 G 50 45%) 80 7 Skaraborgs .................. 204 9 & 74 559 5'3 5 Värmlands .................. 200 10 3 To 50'0 6'3 5 Örebro ........................ 109 10 & 2'9 408 40 "i Västmanlands ............... 200 9 6 50 550 (in & Kopparbergs ............... 24'5 10 5 95 592 5'0 5 Gävleborgs .................. 21”: 11 6 47 19'3 70 (i Västernorrlands ......... 250 11 7 70 560 100 6 jämtlands .................. 190 9 5 50 5215 41; & Västerbottens ............ 232 10 6 72 573 103 6 Norrbottens ............... 201 9 5 61 55'2 9'6 5 5308 248 127 1558 58'3 181'1 128

• Sida 215
•  Original

Tab. V. Ärenden av vissa representativa slag, mätta i procent av totala antalet för samtliga län. LANDSKANSLIEN. _

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Övr. Motor— Motor— Motor- Utfar- Anmäl- Fatt.o A vst L a n Exekut. exek. fordon fordon fordon dade da bll- barna-' a re n: aukt. ären- total- 1 läns- 1lln1e- kör- för- vårds- den

den antal trafik trafik kort seelser mål Stockholms ......... 2203 1137 5152 455 4155 5'48 11'33 14'50 42'83 Uppsala ............... 300 221 2'98 233 219 2'81 321 347 1'69 Södermanlands .. 171 200 399 373 :i'ss 3'30 2'88 5'02 1'48 Östergötlands ...... 3'06 2'60 591 513 6'30 5'46 4'14 4'71 1532 Jönköpings ......... 2'60 3'80 4'30 4'87 6'93 4'49 4'25 2'25 4'83 Kronobergs ......... 2'30 2'38 2'22 321 095 200 150 1'95 210 Kalmar ............... 2'44 &'24 362 434 1'83 3'71 3'08 4213 509 Gotlands ............ 145 100 1'18 113 059 1'17 0'51 1'28 044 Blekinge ............ 2-44 107 175 2'32 1'08 2'87 1'61 2'42 2'61 Kristianstads ...... 9'15 7'68 4'82 4'84 400 430 4'05 352 33-24 Malmöhus ............ 1'98 1070 1084 4'97 3'94 11'53 1037 939 194 Hallands ............ 200 3-05 279 3150 2'89 2'62 2.45 147 072 Göt. o. Bohus ...... 4154 367 723 4'21 4102 361 1000 5'55 5'94 Älvsborgs ............ 402 432 569 547 711 502 571 4'35 5'31 Skaraborgs ......... 1'62 2-23 4'34 4'50 3-33 4'86 4'59 317 102 Värmlands ............ 534 304 4'61 5'68 5'32 408 309 4'89 1'20 Örebro ............... 2'40 2-45 4'66 4'20 4'77 4'20 8'86 304 2110 Västmanlands ...... %& 2-36 352 2'66 2'30 2'94 2'46 4'26 1'76 Kopparbergs ........ 230 2-49 504 417 3'88 4'18 2'81 2'95 2'56 Gävleborgs ......... 2'93 3-02 4-97 503 4'20 ha '&'—14 4'09 3'33 Västernorrlands 5'76 5-54 354 5'78 6'79 3'99 407 519 312 Jämtlands ............ 5'20 %& 1'84 2'67 242 171 1'30 3'55 0'63 Västerbottens ...... 3'36 5'48 210 599 1213 2'52 2'99 1'76 2'73 Norrbottens ......... 438 795 214 402 &'51 207 230 2'76 1'01

• Sida 216
•  Original

Tab. VI. Ärenden av vissa representativa slag, mätta ! procent av totala antalet för samtliga län. LANDSKONTOREN. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 . ä ,, Vram 532725." ay gum ”:t- %;;- Barr- um.— vlpn. och "lågb— dör:-e D;:Zu- ! "';';", lnk. P." N. särsk. Kam.- boken girokort landel lax. P. N. rätt. Stockholms ...... 5'eo 4'99 9'62 451 475 10'87 6'14 5'06 9'65 501 Uppsala .......... 294. 299 2'1s 2'49 3'48 3'18 2'7 9 241 1'61 2'57 Södermanlands 2'51 2'7 1 2'69 399 3”! 9 250 3'55 2'96 2'45 1'44 Östergötlands . . . . 4'94 5'04 3'27 4'89 6'05 7'os 613 299 7'26 4'14 Jönköpings ...... 4'09 3'91 2'49 3'84 5'88 317 491 420 3'91 3'25 Kronobergs . . . . .. 299 324 297 297 3'48 1'7 9 204. 3'62 2'19 3'97 Kalmar . . ... . 4'03 3'77 4'76 4'54 449 459 300 5114 4'41 6'51 Gotlands 1'55 1'70 0'59 1'29 3'es 1'45 007 090 047 062 Blekinge ........ 2'67 2'1 9 3'04 2'79 1'58 1'47 1'54 2'21 3'os 2'45 Kristianstads . . . . 44.2 56 9 3139 4'54 5'99 4'14 4'18 3'19 2'7 1 29 9 Malmöhus ...... 7'42 599 37 7 5'68 96 9 57 s 127 5 891 8'16 5'9 & Hallands . . . . . . . . 2'79 2'47 1'58 269 300 har 291 2'20 2'04 2'21 Göt. o. Bohus . . . 5'12 3'92 5'93 490 3”! s 2'19 10'85 7'04. 9'95 9'86 Älvsborgs ........ 534 60 9 3'7 9 57 (; 890 401 4'7 & 4'87 5'81 3'95 Skaraborgs . . . . . . 4'26 437 301 524 1060 250 3'74 454 409 3'69 Värmlands . . . . .. 4'01 4'08 6'49 4'1 9 364 5'95 4'59 5'84 374 653 Örebro . . 3'19 301 379 3'66 2'57 3'61 4'15 3'80 2'45 2'03 Västmanlands . . . 3'45 2'4 5 217 2'97 2'7 7 433 3'09 2'96 3'87 3'1 3 Kopparbergs . . . 451 e 4'97 4'57 593 225 4'86 4'45 5'80 69 9 S'os Gävleborgs ...... 3'55 4'09 7'03 5'41 2'2 1 595 4'40 3'99 2'69 3'99 Västernorrlands . 5'es 4'7 9 917 5'58 2'65 87 9 4'94 6'59 4'7 9 64.9 Jämtlands ...... 4'28 497 395 451 241 4'31 1'92 2'77 1'50 3'39 Västerbottens . . . . 5'10 6'96 49 5 489 ha 6 341 2'7 o 4'7 5 555 410 Norrbottens . .. 5'77 7'19 609 419 ha 1'99 2'19 305 190 4'68

!

• Sida 217
•  Original

LANDSKANSLIEN.

1 2|3|4 5|6|7|8 9110111 12

Arbetsmängd i % Personal, som arb. med Pers. i kol. 8 utg. Till

_ övriga Län Ögxer- Bil— 5.311. Ög)?" Bil- låtit. Till- älg; Övr. Kvinnl. ålåge?" ären- av- barna- ären- av- barna- hopa och man]. arb.- stående

den deln. vårds- den deln. vårds— _]u- pers. kraft pers.

mål mal rister

Stockholms ...... 107 6"?! 14'1 71 03 59 223 en 113 m 237 Uppsala ......... 2'6 2'7 % in 34 20 06 33 30 03 11'8 Söderman]. ...... 19 35 50 09 31 19 59 20 1—4 % 11'4 Östergötl. ...... 2'8 5'4 4'7 3'1 6'3 3'4 12'8 4'1 71) 1"! 13'8 Jönköpings ...... 32 50 2'3 2'1 5'3 2'1 9'5 35 Bra 2'1 11'8 Kronobergs ..... 29 20 20 06 3'4 09 49 15 2'6 08 111 Kalmar ............ 3-3 33 4'4 10 30 20 60 2'8 20 12 12'6 Gotlands ......... 12 09 1'3 0'9 % - 1.1 4'3 '? '5 2'1 31 Blekinge ......... 29 19 24 O's 20 12 40 13 17 10 % Kristianstads 8'4 4'4 3'5 17 152 19 78 "25 34 1» ”'$ Malmöhus ...... 03 's % 2'8 8'1 3'3 142 41 än 61 32'3 Hallands ......... 30 29 1'5 1'3 4'2 1'5 7'0 1'9 2'7 24 110 Göt. o. Boh. ta 70 51; 2'3 73 38 134 31 60 49 22'6 Älvsborgs ...... 12 59 4'4 '5 59 33 11'1 32 511 2'9 18'9 Skaraborgs ..... 1'9 4'3 32 0"! 4'7 1'7 7'1 % 35 13 12'3 Värmlands ...... #6 MB !1'8 11 50 2'1 8.8 23 55 10 102 Örebro ............ 2-4 53 30 10 57 2'8 "5 33 421 1'8 8'9 Västmanlands. .. 2'7 2'8 43 08 32 2'4 04 20 20 2'4 8'6 Kopparbergs 2'4 41 30 10 30 in 55 1'3 3'0 1'2 19'3 Gävleborgs ...... 3'0 1'3 ln 1'1 67 % 10'6 2'7 02 17 131 Västernorrl. 57 49 51 1'5 5'6 33 104 2'1; 6'2 1'6 19'0 Jämtlands ...... 4'4 2'0 3'6 % % 15 03 23 30 10 137 Västerbottens 4'4 5'2 1'8 1 '2 57 12 81 M 5'1 13 139 Norrbottens . 02 30 2'8 24 37 15 76 33 32 11 109 100 100 100 41'9 113-4 54'8 2101 654 96'6 48'1 340'4

• Sida 218
•  Original

Tab. VIII. Arbetsmängd jämförd med personalantal för vissa arbetsdetaljer.

LANDSKONTOREN.

1 2|3|4 5|6|7l89|10|1112 Arbetsmängd i % Personal, som arb. med Pers. i kol. 8 utg. Till

Före— övriga

L a 11 5:32 Uppb. Tax- SååSUppb. Tax- Till- drag. Övr. Kvinnl. ”ägg,?"

.a; ”aa- .21. 1121:- (;;? 1521;

bokf. ' bokt. ' rister p ' pers.

Stockholms ...... 5'3 9'6 6'5 126 TS) 4'8 253 52 6'1 14'0 21'7 Uppsala ......... 2'6 22 24 49 1'8 29 89 32 24 33 72 Söderman]. ...... 2'6 2'7 % 4'5 2'1 15 81 29 39 13 99 Östergötl. 49 329. 51 74 41 32 14"! 2'1 än 72 13'5 Jönköpings ...... 4'0 % 3'8 71 37 32 140 54 35 51 7'8 Kronobergs ...... 3'1 23 29 5'8 2'6 25 109 2'8 5'7 24 51 Kalmar ............ 39 413 119 80 4'7 2'0 14'7 2'9 4'8 7'0 9'8 Gotlands ......... 115 06 07 20 07 08 35 13 1-2 10 6'9 Blekinge ......... 24 30 2'4 4'3 2'3 2'2 8'8 3'1 3'4 % 7'2 Kristianstads 51 40 3'1 5»; 3'6 % 11'3 3'1 4'4 38 79 Malmöhus ...... 6”! 38 8'8 100 75 193 21'8 29 70 119 155 Hallands ......... 2'6 1'6 22 40 15 07 02 2'7 2'1 1'4 6'8 Göt. o. Boh. 4'5 53 En 6'7 && 4:e 16'8 5'4 1'9 % 12'4 Älvsborgs ...... 57 38 49 03 32 2'6 15'1 53 33 % 8'9 Skaraborgs ...... 4'6 3'0 4'0 6'2 20 25 107 29 4'0 3'8 9"! Värmlands ...... 41 65 52 59 19 33 111 30 40 4'1 89 Örebro ............ 31) 38 3'1 4'0 4'7 0'8 % % 4'0 2'7 7'4 Västmanlands. .. 30 29 33 51 33 2'2 10'6 2'8 39 39 9'4 Kopparbergs 4'3 (rs 6'2 50 40 40 130 3'5 % 3'0 11'5 Gävleborgs ...... 40 70 37 6”) 3'3 % 11'9 4'9 3'2 4'5 9'8 Västernorrl. 5'2 9'2 55 83 3'4 4'6 16'3 4'8 4'5 70 87 Jämtlands 43 39 22 67 32 2'2 12'1 2'1 03 37 69 Västerbottens 60 49 4'3 05 41 20 134 36 se 6'6 9'8 Norrbottens . 65 61 29 73 45 11 129 40 29 60 72 100 100 100 153'2 854 63 301'6 82 97'6 122 &9'2

• Sida 219
•  Original

Tab. IX. Totala personalen proportioneut fördelad länen emellan efter beräknad arbetsmängd utan tagen hänsyn till för länen säregna förhållanden.

LANDSKANSLIEN. l 2 3 4 5 I jämförelse påibärmagör Beräkn. med ! 'I_'ab. III L ä n ärenden i personal Summa uppgivna Tab. vn i övrigt ögåifåånä) kol. 2_4 minskning (—) Stockholms ........................... 21'9 25'8 47'7 + 1'7 Uppsala .............................. 6'1 SM 1525 — 3'1 Södermanlands ..................... 7'6 He 195 + 22 Östergötlands ..................... % 173 272 + 0'6 Jönköpings ........................... && 13'6 21'9 + 0'6 Kronobergs ........................... 4'4 82 121; — 3'4 Kalmar ................................. 7'5 12'9 20'4 + 1'8 Gotlands .............................. 2'3 3'4 5'6 — 1'5 Blekinge .............................. 4'3 7'8 12'1 —— 1'4 Kristianstads ........................ 104 160 26'4 + 8'8 Malmöhus ........................... 170 29.2 46'2 — 0'3 Hallands .............................. 5-4 8'8 14'2 — 3'8 Göt. och Bohus ..................... 127 241 36'8 + O's Älvsborgs ........................... 10'9 18'4 29'3 — 0'7 Skaraborgs ........................... 7'5 13'3 208 + 0'9 Värmlands ........................... 9'7 16'0 25'7 + 07 Örebro ................................. 8'7 13'8 223 + 3-9 Västmanlands ........................ 6'7 10'2 16'9 + 1'9 Kopparbergs ........................ 711 133 206 _ 4'2 Gävleborgs ........................... 85 153 23'8 + 01 Västernorrlands .................. 107 No 277 — % Jämtlands ........................... (3'1 9'2 15'3 — 4'7 Västerbottens ..................... 5"! 133 22'0 0'0 Norrbottens ........................ 7'5 12'2 19'7 + 1'2 2l0 340 550

• Sida 220
•  Original

Tab. X. Totala personalen proportionent fördelad länen emellan efter beräknad

arbetsmängd utan tagen hänsyn till för länen säregna förhållanden.

LANDSKONTOREN. l 2 3 4 5 . I jämförelse på:?nlglagör Beräkn. mid iTab. N L ! n ärenden i personal Summa ppglvna Tab. vm i övrigt amiga) k01' 2_4 minskning (_l Stockholms ........................... 20'4 13'3 33'7 —— 13'3 Uppsala .............................. 74 55 12'9 — 3'2 Södermanlands ..................... Ti) 69 14'8 — % Östergötlands ..................... ]3'5 11'5 25'0 — 3'2 Jönköpings ........................... 10'7 in 194 — 2'4 Kronobergs ........................... '5 6'4 14'9 —— 11 Kalmar ................................. 13'2 9'6 22'8 — 1'7 Gotlands .............................. 3'4 ' '5 59 — 4'5 Blekinge .............................. 75 (in 13'8 — 2'2 Kristianstads ........................ 13'2 101 233 + 4'1 Malmöhus ........................... 19'0 176 3613 + 07 Hallands .............................. G's 5'7 12'5 — 0'5 Göt. o. Bohus ..................... 173 160 33'3 + 4'1 Älvsborgs ........................... 15'0 12'1 271 + 3'1 Skaraborgs ........................... 121 En 2l'5 + 1'1 Värmlands ........................... 15'1 ] l'z 26'3 + 623 Örebro ................................. 9'8 8'0 178 + 09 Västmanlands ........................ 8'6 m 1511 —— 5'0 Kopparbergs ........................ in 105 241) + 04 Gävleborgs ........................... 14'4 110 254 + 3": Västernorrlands ..................... 19'4 13'1 32'5 + 75 Jämtlands ........................... 11'3 61» 182 — (rs Västerbottens ..................... 15'5 102 257 + % Norrbottens ........................ 16'9 10'6 275 + 74 3011; 229'2 530'8

• Sida 221
•  Original

Tab. XI. Ordningsföljden länsstyrelserna emellan bedömd efter olika förhållanden.

1 2 | 3 4 | 5 6 7 | 8 Folkmängd ??Jétåäåggegrli [)?-få?]- Personalantal

L a n 1932_ Beräknat

1916 1934 1919 1933 1934 1935 efter tab.

IX och X Stockholms ......... 12 8 5 2 2 1 2 Uppsala ............... 22 22 22 19 18 20 20 Södermanlands 15 17 16 22 16 19 17 (Jstergötlands ...... 3 4 6 6 4 5 6 Jönköpings ......... 13 12 10 .” 11 11 15 Kronobergs ......... 19 10 21 18 23 21 21 Kalmar ............... 11 13 11 8 15 12 1

Gotlands ............ 24 24 24 24 24 24 24 Blekinge ............ 20 21 20 20 22 23 23 Kristianstads ...... 10 10 13 13 17 16 8 Malmöhus ............ J 1 1 1 1 2 1 Hallands ............ 21 20 23 23 21 22 22 Göt. 0. Bohus. 2 2 2 3 3 3 3 Älvsborgs ............ 4 3 4 4 6 6 5 Skaraborgs ......... 9 11 18 17 20 13 14 Värmlands ............ 6 7 3 10 10 10 7 Örebro ............... 14 14 19 16 14 17 16 Västmanlands ...... 18 18 14 15 19" 18 19 Kopparbergs ...... 8 9 9 11 7 7 12 Gävleborgs ......... 5 6 7 12 8 8 9 Västernorrl. ......... 7 5 12 9 5 4 4 Jämtlands ............ 23 23 15 21 12 14 18 Västerbottens ...... 17 15 17 7 9 9 10" Norrbottens ......... 16 16 8 14 13 15 11

• Sida 222
•  Original

Tab. XII. Omfattningen av ledighet för beredning av vissa ärenden,

s. k. partiell ledighet m. m. är 1934.

LANDSKANSLIET.

LANDSKONTORET.

2|3

4 6

8 9

10

!: _!

Uppdelning & två personer av

landssekr. länsass.

tjänsten

dagar dagar

Uppdel- ning av tjänst å mer än

två pers.

dagar

Utbetald vika- riatsersättning under sådan ledighet till vikarie och vikarier i succession

Besparing å extra biträdes- anslaget genom att vikarier un- der sådan ledig- het kunnat av- lönas från vika- riatsersättnings-

anslaget

Uppdel- ning 2 två personer av lands— kamrerar- tjänsten dagar Uppdel- ning av tjänst ä

mer än två personer dagar

Utbetald vi- kariatsersätt— ning under sådan ledig- het till vikarie och vikarier i succession

Besparing å extra biträdes- anslaget genom att vikarier un- der sådan ledig- het kunnat av- lönas från vika- riatsersättnings-

anslaget

Stockholms ............ . . Uppsala ..................... Södermanlands ............ Östergötlands ............ Jönköpings .................. Kronobergs. . ......... Kalmar ........................ Gotlands ..................... Blekinge .. Kristianstads ..... Malmöhus Hallands ........ . ............ Göteborgs och Bohus. ..

Älvsborgs .................. Skaraborgs .................. Värmlands ....... Örebro ........................ Västmanlands... Kopparbergs ............... Gävleborgs ............ .. Västernorrlands Jämtlands . Västerbottens Norrbottens

² 800 650 740 990

1 00

210 700 900 1 070

² 548 ¹ 230 900 200

475 865 206 900 921 17 305

⁴ 800 ¹ 122 ¹ 334 ¹ 336 4 200

364 1 357 i 161 4 615

⁴ 800

¹ 937 915

585 650

¹ 205 ² 100 ¹ 625 34 106

307 234 204 217 149 193 1 14

91 246 181 157 152 105

255 183 293 147 105 172 249 284 233 183 135

4 589

158å3_pers |l7 å4 ,,

² 600 ¹ 500 ¹ 700 ¹ 733 ¹ 200 ¹ 500 ¹ 210

662 2 388 1 800 1 200 1 330 2 299 2 540 1 600 2 450 548 900 860 1 731 2 300 1 690 2 000 1 034

38 775

⁶ 500 ² 924 4 463 ² 593 ¹ 800 ² 200 ² 412

752 4 882 4 070 1 898 1 855

⁴ 300 ⁵ 900 ² 540

935

² 369 ³ 400 ⁷ 800 ³ 065 4 700 ¹ 821 73 179

• Sida 223
•  Original

Tab. XIII. Antal bisysslor för länsstyrelsernas befattningshavare under budgetåret 1934/1935.

Landssek. Länsass. Landskansl. Övriga & Härav och länsnot. och befattn.- S 11 rn rn a E taxerings- L 5 " landskamr. länsbokh. landskont. havare % uppdrag 345 3 45 3|45345 3 4|5£3T.N.|P.N. Stockholms 5 1 13 1 8 26 2 28 14 1 Uppsala ......... 4 2 13 1 11 10 38 1 2 41 8 13 Söderman]. 21 5 2 23 5 28 3 3 Östergötlands 5 26 1 13 fr 6 1 3 50 2 9 61 16 11 Jönköpings 4 16 1 10 30 1 3 34 9 Kronobergs 1 13 2 11 1 25 2 4 31 5 3 Kalmar ......... 4 11 1 12 2 1 5 32 3 1 36 14 Gotlands ...... 4 1 2 4 8 1 1 16 2 3 21 4 1 Blekinge ...... 3 14 13 1 30 1 31 10 4 Kristianstads 3 20 11 34 34 13 7 Malmöhus ...... 10 1 3 39 3 20 1 26 2 95 2 8 105 20 30 Hallands ...... 8 2 13 10 10 1 1 41 3 1 45 13 7 Göt. o. Bohus. 4 2 38 2 1 20 2 1 11 1 73 6 3 82 26 7 Älvsborgs ...... 4 1 24 4 2 13 41 5 2 48 12 9 Skaraborgs 5 2 20 1 16 1 6 1 47 2 4 53 12 14 Värmlands 6 1 11 2 11 28 31 11 2 Örebro ......... 4 14 2 7 25 2 27 11 2 Västmanlands 1 3 11 4 6 1 1 18 8 1 27 10 Kopparbergs 2 4 '1 11 6 12 1 26 10 1 37 9 2 Gävleborgs 3 13 3 12 2 1 28 5 1 34 10 9 Västernorrl.... 3 1 19 3 5 1 28 3 1 32 10 5 jämtlands ...... 8 1 15 4 1 9 32 5 1 38 7 6 Västerbottens 3 2 9 2 8 20 4 24 5 6 Norrbottens. .. 3 1 13 3 7 23 4 27 6 3 Summa 97 l8 13 401 44 17 255 10 12 76 3 9 829 75 51 955 258 145 Förklaring. Kolumrz 3 avser vid sidan av tjänsten innehavd befattning eller erhållet uppdrag, av- lönat av statsmedel eller eljest av offentlig natur. Kolumn 4 avser innehavd befattning i verk eller bolag. som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller annan tjänste- befattning av vad slag det vara må. Kolumn 5 avser uppgift å utövat förvärvsarbete (Frivillig uppgift).

• Sida 224
•  Original

Tab. XIV. Antal befattningshavare vid länsstyrelserna med bisysslor under budgetåret 1934/1935 111. m.

_ 5 _ g; e %s.. = &

..... 45 15; zz .es—=: ass

:; 2.5 2 %% &": hela mec! "mf ååå, _353

g 5'— & ååå & antalet ägg ägg 173 ä %% E _: 0 m E 4.1: Stockholms .................. 2 10 8 — 87 20 67 2331: 1 4 Uppsala ..................... 2 7 5 7 33 21 12 (13-6 19 Södermanlands — 7 2 — 34 9 25 265 3'1 Östergötlands ............ 2 8 10 8 51 28 23 549 22 Jönköpings.................. 1 8 9 — 3 18 21 461 19 Kronobergs 1 6 9 1 31 17 14 548 18 Kalmar ........................ 2 6 10 3 39 21 18 53'8 1'7 Gotlands ..................... 2 2 4 — 18 8 10 441 26 Blekinge 1 6 7 1 28 15 13 533 21 Kristianstads 2 9 7 — 35 18 17 51'4 1'9 Malmöhus 2 12 11 22 77 7 30 61'0 2'2 Hallands 2 b 4 7 31 19 12 6123 24 Göteborgs och Bohus... 2 13 15 6 61 36 25 59'0 2'3 Älvsborgs ... 2 10 8 — 50 20 310 400 24 Skaraborgs .................. 2 7 9 8 39 26 13 66'6 2'0 Värmlands .................. 2 5 8 — 41 15 26 36'6 2'1 Örebro ........................ 2 6 6 — 34 14 20 41'2 1'9 Västmanlands............... 2 G 4 1 35 13 22 371 2'1 Kopparbergs ............... 2 8 2 47 18 29 383 2'1 Gävleborgs .................. 2 7 6 1 43 16 7 372 2'1 Västernorrlands ......... 2 () 4 1 51 16 35 31'4 2'0 Jämtlands .................. 2 7 6 — 38 15 23 395 25 Västerbottens ............ 2 4 3 —— 42 9 33 21'4 2'7 Norrbottens ............... 2 8 5 — 34 15 19 441 1'8 Summa 43 175 168 68 1 018 454 504 44'6 2'1

• Sida 225
•  Original

Tab. XV. Undersökning om bisysslor under budgetåret 1924/1925,

avseende tjänstemän av högre grad.

Totalantal Därav med bisysslor Ämbetsverk, stater och kårer befattnings-

havare antal procent Justitiestaten ............................................. 405 187 46'2 Statsdep. och centr. verk ........................... 519 302 58'2 Arméförvaltn. ............................................. 36 19 528 Marinförvaltn. ............................................. 18 7 38'9 Landsstaten ................................................ 783 721 92'1 Generalpoststyrelsen ................................. 52 21 40'4 Telegrafstyrelsen .............. , ........................ 6.1 21 32'8 Statens järnvägar ....................................... 445 112 25'2 Vattenfallsstyrelsen .................................... 61 244 37'5 Domänverket ............................................. 205 105 51'2 Tuilv:s iokaliörv. ....................................... 570 126 221 Armén ...................................................... 1 440 432 300 Marinen ...................................................... 614 97 15'8 Riksbanken ................................................ 278 116 41'7

Enligt riksdagens revisorers berättelse 1925, del. 1, sid. 212 ff.

• Sida 226
•  Original

Tab. XVI. Undersökning om statstjänstemännens bisysslor under år 1926, verkställd av socialstyrelsen. Därav sådana Uppgivna Antal som uppgivet bisysslor redovisade sig under år Ämbetsverk, stater och kårer beiatt- 1925 innehaft per bi- nings- bisysslor an t al s_yssle- havare mne- antal % havare 1. Statsdep. och de centrala ämbets— verken ....................................... 3 158 1 163 36'8 2 282 2'0 2. Statens affärsdrivande verk ...... 48 729 4 022 83 6 218 15 3. Lokalförvaltn. ........................... 11 823 2 991 25'3 6 845 23% 4. Statsanst. för vetenskap]. arb. och undervisning .............................. 3 142 2 064 657 4 451 2'2 5. Beskickningar och konsulat ...... 151. 18 11'9 26 1'4 6. F örsvarsväsende ........................ 20 758 1 850 89 2 (308 1'4 7. Riksdagens ombudsmän och verk 532 198 372 385 1'9 Samtliga 88293 12306 139 22815 1'9 Därav Manliga befattningshavare av högre grad .......................................... 14 794 (i 776 458 15 018 22 Manliga befattningshavare av lägre grad .......................................... 46 190 'i: 379 9'5 6 386 1'5 Kvinnliga befattningshavare ............ 12 232 530 4.3 018 12 Arbetare ....................................... 15 077 621 4'1 793 1'3

Enligt redogörelse i Sveriges officiella statistik är 1928, Socialstatistik, sid. 24

• Sida 227
•  Original

Tab. XVII. Undersökning om bisysslor under budgetåret 1932/1933, verkställd av riksdagens revisorer.

Med bisysslor Antal bisysslor _ Antal be- Ambetsverk, stater och kårer fattltnings- per befatt- avare Antal i procent Summa nings- havare Länsstyrelserna i fem län ............ 234 144: 020 419 29 Fögderiförvaltningarna i samma län 139 109 79'0 356 32 Socialstyrelsen 50 34 680 60 Ta Domänstyrelsen ........................ 37 15 400 27 l's Statens provningsanstalt ............ 26 9 350 17 19 Patent- och registreringsverket 145 38 26'0 43 113 Pensionsstyrelsen ........................ 261 17 6"5 45 2'6 Bank- och fondinspektionen ...... 13 5 380 13 2'6 Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 46 15 330 28 1'9 Vägingenjörerna ........................ 66 8 120 10 125 Postverket ................................. 2 040 79 4'0 110 1'4 Stockholmsläroverken .................. 315 201 64'0 335 1'67

Uppgifterna äro sammanställda från riksdagens revisorers berättelse år 1933

• Sida 228
•  Original

Tab. XVIII.

Sammanställning av uppgifter från vid länsstyrelserna.

anställda tjanstemän beträffande uppdrag i taxeringsnämnd för 1936.

Län

Antal tjänste- män med uppdrag i taxerings- nämnd.

Antal tjänstemän, som för uppdragets fullgörande för egen del använt nedanstående antal timmar

Antal tjänstemän som delvis använt

under 100 100— 199 200— 299 300— 399 400— 499 500—— 599 600— 700—— 800— 699 799 899

tid

tjänste- semes-

ter

tjänst- ledighet

använt biträde

Stockholms Uppsala ................ Södermanlands ........................ Östergötlands .. Jönköpings ..............................

Kronobergs ...... Kalmar ............................... Gotlands ............................ Blekinge ............... Kristianstads ......................

Malmöhus .............................. Hallands Göteborgs och Bohus ............... Älvsborgs .. Skaraborgs .............................. Värmlands .............................. Orebro .................................... Västmanlands Kopparbergs

Gävleborgs .............................. Västernorrlands ........................ Jämtlands ................ Västerbottens Norrbottens

13 8 5 17 10

7 14 5 12

12

HFI

l5

NH CC/NTC—i NHH r—l CDn—INUJH IO HD!—(Fi wHNÖv-ic GV NH _le

"lå

w—iv—iNmN NH

LOOO &:an CN u—ANs-lNr—i (NaN—(:s

NH NCO SNI—(Nåtö! N*v-ibmpi Hmm—nr:

GGN?—ig

91:11 HH 1—4 ou—nm—n—c MHQN

m Fia—tm v—(v—iw

lk???) v-i

1—1

OR? Fix-amma: oooommoo HN

lDI—d

Fl

HFIQWN v-i

will—ar] |||—| walwwwlh

(SLO—COQ

1—1 H

OIN'FCDB (Dh—élwm S%

0055 wCOQCOLN monm— s—i & _

• Sida 229
•  Original

Sid. Skrivelse till statsrådet och chefen för kungl. socialdepartementet 1 I. Länsstyrelsen enligt 1917 års organisation ................. 3 II. Utvecklingen efter 1917 ................................. 5 ökad arbetsbelastning s. 6. Utökning av icke-ordinarie personalen s. 8. III. Ifrågasatta organisationsförändringar ..................... 10 IV. Uppdraget åt utredningen ............................... 11 V. Utredningens förhållande till andra reformfrågor ........... 12 VI. Begränsning av länsstyrelsernas arbetsuppgifter ............ 14 A-v utredningen tidigare föreslagna åtgärder 5. 16; ytterligare förslag beträffande landskansliet s. 17 och beträffande landskontoret s. 22. VII. jämförelser mellan länsstyrelserna beträffande arbetsförhållan- dena ................................................. 31 Vill. Länsstyrelsernas arbetsformer och arbetssätt ............... 34 IX. Partiell ledighet vid länsstyrelserna ....................... 36 Författningsbestämmelser s. 36; uttalanden av riksdagens revisorer m. fl. s. 38; förnyad utredning s. 41; åtgärder mot dylika ledigheter s. 43. X. Befattningshavarnas bisysslor ............................ 44 1928 års betänkande s. 44; uttalanden av riksdagens revisorer m. fl. s. 45; bisysslor i allmänhet s. 52; uppdrag i taxeringsnämnd s. 52; prövningsnämndsanbetet s. 57; Ikomlmissionärsv—erksamheten s. 60. XI. Länsstyrelsernas organisation ............................ 66

XII. Länsstyrelsens ämbetsbefattning och fördelningen av ärendena

mellan avdelningarna ................................... 70 Uppräkning i instruktionen av åligganden 0th befogenheter s. 71; för- delningen av arbetsuppgifter [mel-lan. landskansliet och landskontoret s. 72; ordning för angivande i instruktionen av fördelningen s. 75.

XIII. Beslutanderätten ....................................... 75 Gällande bestämmelser 6. 75; delegation av beslutanderätt 's. 77; i vilka ärenden kan beslutanderätten delegeras? s. 79; delegation av be- slutanderätten i anordningsärenden s. 80; beslutanderätten i tands- lhövdingens frånvaro s. 83. XIV. Expeditioners underskrivande ............................ 88

Innehållsiörteckning.

• Sida 230
•  Original

XV.

XVI. XVII.

XVIII.

XIX.

XX.

XXI.

Sid Föredragningens ordnande .............................. 89 1918 års fördelningsplan s. 90; överflyttning av föredragningsskyldig- het å länsnotarie s. 91; partiell ledighet s._ 92; assessors tjänsteställ- ning för föredragande s. 92; beräkning av antalet assessorer s. 92; olika föredragandenas åligganden s. 92; arbetsordning för varje läns- styrelse för arbetsfördelni-ngen mellan befattningshavarna s. 93; läns— notaries och länsbokhållares föredra-gni—ngsskyldighet s. 93; avdelnings— chefs befogenhet s. 94; utjämning av arbetsbördan mellan de ordinarie föredragandena s. 94; tillfällig utökning av föredragandenas antal s. 95; ”befogenhet för underordnad tjänsteman att infordra förklaringar m. m. 5. 99; kan vägingenjör och länsarkitekt tilldelas föredragandestä—llning? s. 99; försvarsassistenter till biträde vid- handläggning av frågor, som hava samband med försvarsväsendet s. 100.

Gemensam föredragning ................................. 105

Inbetalning av medel till länsstyrelserna m. m. ............. 107

Länsstyrelsernas anlita-nde av postgirorörelsen s. 107; kontanta inbe- talningar å länsstyrelserna s. 113; fortlöpande kontrollen s. 116; av- gifter för registrering av motorfordon i form av stämpelavgift? s. 117; likvider från eget postgirokonto s. 117; underskrift å gir-o— och utbetal- ningskort s. 117; kontroll å värde— och säkerhetshandli-ngar, uppbörds— sä'kerheter, auktionsarvoden m. m. 5. 118; underskrift å räkenskaper och redogörelser s. 118.

Vissa synpunkter på frågan om effektivisering av länsstyrelser- nas arbete ............................................ 119

Kortregist—er s. 119; diarieföring s. 119; automobilregistrets omläggning till kortsystem s. 120; länsstyrelsernas arbetsredogörelse s. 121; be— styrkande av avskrifter s. 121 ; stenografikunni g persona-l, skrivmaskiner, lokalför—hålla-nden, telefonsystem s. 121; öppethållande av expedition s. 122; gemensam måltidsrast s. 122; öppnande av posts. 122; tid för föredragning s. 123. Kompetens— och rekryteringsfrågor ....................... 123

Gällande behörighetsvillkor s. 123 ; sta-tsvetenskaplig—juridisk examen, bör likställas med juris kandidatexamen för föredra—gandebef-attni-ngarn-a å landskontoret s. 124; rekryteringsfrågor s. 127. Lönefrågor och statförslag .............................. 129

Den egentliga länsstyrelsepersanalen .................... 129 Lönefrågor: avdelningschef s. 129; länsassessor s. 129; länsnotarie och länsbokhållare s. 132; landskanslister och landskontorister s. 133; bi- trädesbefattningar s. 137; expeditionsvakter s. 137 ; icke-ordinarie per- sonalens lönegradsplacering s. 138. Vazkanssystemet inom fögderiför- valtningen och vissa andra frågor om vikariat s. 143. Benämningen länsbokhållare s. 145. Behovet av personal för de särskilda l-äns- styrelserna samt fördelningen mellan ordinarie och icke-ordinarie s. 146; typorganisationer s. 149; personalstater s. 152. Anslagsberäknin-gen s. 155; förslag till avlöningsstat s. 159. Särskilda anslag: reseersätt- ningar s. 160; expenskostnader s. 161. Rit— och skrivbiträden å vägingenjörskontoren ............ 161 Länsstyrelsens tjänstemän s. 162; behovet av rit— och skrivbiträden s. 162; tjänsteställning s. 163; tillgodoräknandie av tidigare tjänst- göring s. 163.

Vissa instruktionsbestämmelser ........................... 164

• Sida 231
•  Original

sm. Förteckning över till länsstyrelse—utredningen ställda remisser eller äm- fbetsskrivelser, vilka torde få anses besvarade genom föreliggande be—

tänkande och förslag ........................................ 169

Bilagor.

A. Arbetsuppgifter, som, enligt av länsstyrelserna lämnade förslag, anses kunna avlyftas från länsstyrelserna och handläggas av andra myndigheter eller underordnade organ ................ 173 B. Förslag till instruktion för landshövdingarna i rikets län samt de vid länsstyrelserna anställda befattningshavarna .............. 177 C. Utkast till arbetsordning .................................. 195 D. Förslag till ändring av 55 13, 22, 24, 30 och 46 kungörelsen den 13 november 1931 (nzr 396) med föreskrifter angående medels- förvaltningen i länen, upprättat inom riksräkenskapsverket 199 E. Utkast till kungörelse angående länsstyrelsernas anlitande av post- girorörelsen m. m. ....................................... 202 F. Utkast till kungörelse angående ändring av vissa delar av kun- görelsen den 13 november 1931 (nzr 396) med föreskrifter an— gående medelsförvaltningen i länen ........................ 203

Tabeller.

l. Antalet handlagda samt balansera—de mål och ärenden vid läns- styrelserna enligt arbetsredogörelserna 1919 och 1933 ....... 209 11. Folkmängd, personalantal och personalkostnad ............. 210

111. Uppgifter om personalens sammansättning m. rn. Lands- kanshen .............................................. 211

N. Uppgifter om personalens sammansättning m. m. Lands— kontoren .............................................. 212

V. Ärenden av vissa representativa slag, mätta i procent av totala antalet för samtliga län. Landskanslien .................. 213

VI. Ärenden av vissa representativa slag, mätta i procent av totala antalet för samtliga län. Landskontoren .................. 214 Vll. Arbetsmängd jämförd med personalantal för vissa arbetsdetaljer. Landskanslien ......................................... 215

Vlll. Arbetsmängd jämförd med personalantal för vissa arbetsdetaljer. Landskontoren ......................................... 216

IX. Totala personalen proportionellt fördelad länen emellan efter beräknad arbetsmängd utan tagen hänsyn till för länen säregna förhållanden. Landskanslien ............................ 217

X. Totala personalen proportionellt fördelad länen emellan efter beräknad arbetsmängd utan tagen hänsyn till för länen säregna förhållanden. Landskontoren ............................ 218

• Sida 232
•  Original

XI.

XII.

XIII.

XIV.

XV.

XVI.

XVII.

XVIII.

Sid. Ordningsföljden länsstyrelserna emellan bedömd efter olika för— hållanden ............................................. 219 Omfattningen av ledighet för beredning av vissa ärenden, s. k. partiell ledighet m. m. är 1934 .......................... 220 Antal bisysslor för länsstyrelsernas befattningshavare under budgetåret 1934/1935 .................................. 221 Antal befattningshavare vid länsstyrelserna med bisysslor under budgetåret 1934/1935 111. m. ............................ 222 Undersökning om bisysslor under budgetåret 1924/1925, av— seende tjänstemän av högre grad ........................ 223 Undersökning om statstjänstemännens bisysslor under år 1926, verkställd av socialstyrelsen ............................. 224 Undersökning om bisysslor under budgetåret 1932/1933, verk- ställd av riksdagens revisorer ............................ 225

Sammanställning av uppgifter från vid länsstyrelserna anställda tjänstemän beträffande uppdrag i taxeringsnämnd år 1936 226

• Sida 233
•  Original

• Sida 234
•  Original

(alm-orm inom klammer beteckna utredningarnu nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftnlng. Bittasklpnlng. Pingvin].

Betänkande med förslag till lag om behandling av förbry- tare, hemfallna åt alkoholmiesbruk, m. m. [4] _ Förslag till lag om lindring i vissa. delar av sjölagen m.m. 17 Utredning ang. revision av beatummelserna om tingshus- byggnadeakyldigheten. [87]

Stltuförfattnlng. Allmän statsförvnltnlng.

Betänkande om socialstyrelsens organisation. [29] Betunkaude med förslag rörande förhandlingsordning för statstjänstemän. [11] Betänkande med förslag ang. länsstyrelsernas organisation jämte därmed sammanhängande spörsmål. [56]

Kommunalförvaltuing.

Förslag till vissa ändringar i kungl. byggnadsstyrelsens normalförelag till gatukoetnadsbestämmelser enligt 49 % etadeplanelagen. [33]

Statens och kommunerna "naturväsen.

Undersökningar rörande" det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet. [18] Promemoria ang. lindring av bestämmelserna rörande kom- munernas understiillnlngstria låneriltt. [36] ' Rationaliserings— och ersättningefrågor i samband med ifrågasatt införande av statligt brännoljemonopol. [Ab] Betänkande med förslag till lönereglering för lärare vid i

tolk- ochvsmåekolor. [48] Undersökning av taxeringentfallet beträffande jordbruks- feetighet & landsbygden vid 1933 års allmänna. fastig- hetstaxering. [52]

Pol ltl.

Betlnkande med före] ang. revision av lagstiftningen rörande tillverkning, beskattning och försäljning av malt- drycker. [5] Utredning ang. revision av bestämmelserna om utlönnings rätt att här i riket. vistas och därmed sammanhängande spörsmål. [53]

Nationalekonomi och socialpolitik.

Utredning med förslag rörande bidrag åt barn till änkor och vleea lnvalider samt. Åt föräldralösa barn. [6] Socialiseringsproblemet. Allmänna synpunkter. [7] Ur uoclaliseringene »enropeieka- idékrets. [8] Socialigeringsidéer; och socialiseringspraxis iSovjetunioneu. * ]. Betim ande ang. förlossningevdrden och bammorskeväeen- det samt förebyggande mödra— och barnavård. [12] ' Betlnkande ang. familjeboekattnlngen. [18] Betänkande ang. dels planmässigt sparande och dels stat- liga. bosittniugslen. [14] Betänkande ang. moderskapspenning och mödrehjlilp. Arbetslöshetsnndereökningen den 31 juli 1985. [21]

1153 '

Betänkande ang. åtgärder för avhiiilpnnde av de inom vissa 4

delar av Norrbottens läns lappmark yppade missför- hållanden samt rörande de kostnader som därav kunde _ törenledas m. m. 23; Svensk arbetslöshetspolitik åren 1914—1935. [32] Utredning med förslag rörande förskotteriug av under- _hållabidrag till barn utom äktenskap m. fl. 47] Den ekonomixka och sociala utvecklingen under år 1935. [55]

Hilao- och gjukvård.

Betönkanden 1 rörande eeradmerlasarettets ekonomi somt 2 rörande lasarettets ställning och verksamhet. [1] Betänkande ang. sterilisering. [46] Yttrande ang. revision av 18 kap. 13 & strafflagen m. m. [51]

Allmänt näringsväsen. Ang.]kontrollen över elektriska starkströrnsanläggningar. '27 '

Put egendom. Jordbruk med binärt-gar.

Betänkande med förslag om vissa föreskrifter beträffande konenmrionsmjölk. S]

[

Sociala jordntredningens betänkande med försllg'tillnxm sion av lagstiftningen ang. avstyckning m. m. ' Betänkande med förslog rörande jaktlngstmniugs _. 1. Förslag till lag om rätt till jakt samt jaktstuga liven-y ;” som andra dörmed sammanhängande författningen, [38' Sociala jordutredningens betänkande med förslag till _Lt- år gärder för att. bereda ökade möjligheter för den mindre , bemedlade befolkningen på. landsbygden att föreneqamb' i bruk med hemlnduetri, hantverk, hemslöjd, pälsdjur-- — uppfödning m. m. 139] 13% Betänkande med förslag till omorganisation av den men statsmedel understödda. kemiska analys- och kontroll- verkeamheten. [40] Betilnknnde med utredning och förslag rörande rikets eko- nomiska kartläggning och därmed sammanhängande or- Vganieatiunsspörsmil ung. rikets laudkarteverk. [42]

Vattenvöeen. Skogsbruk. Bergåbrnk.

Betänkande med förslag till lagstiftning ang. skyddaekdggr m. m. 519] , "_ Betänkande med förslag till lagstiftning ang. skogar ! städer och enskilda tillhöriga ilygsandsflilt iHauunde lön. _ [30]

Industri. Handel och sjöfart. Statligt kaffemonopol. [10] Den svenska. sjötertsnäringen. sökning. 22 1935 års lotsverksukkunniga. Betänkande 2. Förslag till Iotsförordning. [48]

Statistisk-ekonomisk under-

—

Kommunikntmne väsen .

Utredning rörande förhållandet mellan land- och sjötrafik- medel. [115] Betänkande med förslag i anledning av verkställd gransk— ning av 1932 års trattkutreclnings förslag till förordning. eng. allmän automobiltrank. [20] Förslag till lag om befordran med luftfartyg m.m. [u]

Bank-, kredlt- och 'pennlngviinen.

Betänkande med förslag till lag ang. ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker in.-m. 125"; ' ! Försäkringsväsen. Kyrkoviiren. Undervlsulngnvf'asen. Andlig oulllug 1 övrigt. Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. 211: Kyr-äogcfdsräet i Skåne, Halland och Blekinge under dansk ti . 2 Betänkande med utredning och förslag ang. ltgltrder för särskild undervisning och utbildning av psykiskt efter- blivna i barn- och ungdomsåren. [31] Utredning rörande de svenska universiteta- och högskole- studenternae sociala. och ekonomiska förhållanden. Bunge till betänkande med undersökningar och förslog i adlad-' ning av tillströmningen till de intellektuella yrkena. [34] Psalmbok för svenska kyrkan. Förslag avgivet den 29 febr. 1936, överarbetet av inom ecklesiastikdepartémentet tillkallade sakkunniga. [36] Betänkande med utredning och förslag ang. sammanfö- rande och organisation av i Stockholm befintliga nr- keologiska samlingar från Medelhavslimdema och främre Orienten. [44] Utredning med förslag ang.]omorgandution av dövetnmo undervisningsviieendet. [49] Betänkande och förslag ang. beredande av vidgade arbete- uppgifter för svenska kenstnärer. [50]

Försvurlvilnen. Utrikes ärenden. Internationell ritt.

Förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz om erkltnnande och verkställighet av domar och skiljedomar- m. m. 2 , * Betänkande med förslag till lag om internationella.);ltts- förhållanden rörande arv, testamente och boutredslålz' m. m. ' *