Risker för civilbefolkningen från luftvårnsvapnen.1

Under och efter världskriget har stundom framhållits, att luftvärnsvapnen, särskilt kanonerna, åstadkomma en relativt stor oavsiktlig skada mot personer och föremål på marken. I fältkriget, där trupperna äro tämligen glest spridda över stora terrängområden och luftvärnsartilleriets eld huvudsakligen riktas mot flygplan, som komma från fiendesidan, har detta icke tillmätts någon större betydelse. Den eld, som avgives till skydd för ett tättbefolkat sam- hälle, särskilt en storstad med omgivningar, kan däremot tänkas åstadkomma allvarligare skador, då projektiler eller delar därav (skrot) åter falla till marken. I själva verket torde också en mindre del av de skador, som åstad- kommos under världskrigets flyganfall mot städer, försvarade med luftvärn, hava uppkommit just genom luftvärnsartilleriets projektiler.

Man måste alltjämt i förevarande avseende räkna med en viss risk för skador av projektiler och skrot, frånsett de skador, som kunna föranledas av nedskjutna flygplan. Projektiler från luftvärnskanoner av 7'5 cm och grövre kaliber bringas genom en i projektilen befintlig tidinrättning att brisera i en viss punkt av banan, varvid skrot kringkastas och slutligen nedfalla till marken. Av skroten torde endast en mindre del, beroende på deras vikt och anslagshastighet, vara farliga, då de nå marken, under det att det stora fler- talet skrot få anses vara relativt ofarliga. Om av en eller annan anledning brisad i luften skulle utebli, nedfaller projektilen hel till jordytan. Projek- tilens konstruktion är numera sådan, att risken för brisad vid anslaget mot marken är ytterligt ringa. Dess anslagsenergi torde räcka till för genomslag av ett tak men däremot icke av ytterligare en trossbotten.

Projektiler tillhörande 20—40 mm automatkanoner brisera, såvida anslag mot något föremål icke dessförinnan skett, sedan de tillryggalagt en viss väg —— 2 500 ä 4 500 meter, beroende på kalibern. Skulle projektilen träffa marken efter kortare väg, såsom kan ske vid beskjutning av låghöjdsflygare, bri- serar densamma vid nedslaget. Genomslagsförmågan är ganska ringa, varför en husvägg i regel torde stå mot en fullträff. Brisad inOm några meters av— stånd från en människa kan anses farlig; på större avstånd än 5 meter torde däremot risken från dessa små projektiler vara obetydlig.

Eld från finkalibriga kulsprutor, d. v. s. med en kaliber av 6'5 till 8 mm, måste anses farlig för människor, om skottvidden understiger 3 000 respektive 5 000 meter. Denna skottvidd erhålles med en höjdvinkel på cirka 30”, varför man generellt kan säga, att eld från dylika kulsprutor är ofarlig vid eldgiv-

¹ Här intagna uppgifter äro grundade på en av kaptenen S. A. Odelberg utarbetad redogörelse, vilken i sin helhet vidfogats till betänkandet hörande handlingar.

• Sida 15
•  Original

ning på höjdvinklar över 30” men farlig därunder. Vinklar av nämnda eller lägre storlek äro icke ovanliga vid beskjutning av flygare på låg höjd. Pro- jektiler från grovkalibriga kulsprutor äro alltid farliga vid nedslaget. Dylika vapen förekomma dock ej vid den svenska krigsmakten.

Av det anförda torde framgå, att den risk, som man praktiskt har att räkna med, är faran för dem, som befinna sig i skottlinjen för automatkanoner och kulsprutor vid skottlossning under låga höjdvinklar. Möjlighet för farliga. träffar föreligger därvid inom högst 5 000 meters avstånd från pjäsernas upp- ställningsplatser, dock endast inom vissa begränsade områden beroende på terrängens utseende och bebyggelsen. Med hänsyn till att den största faran hotar från en överraskande eldgivning, kan det ifrågasättas att under krig avstänga utsatta gator från all icke absolut nödvändig trafik. Även i övrigt kunna särskilda förhållningsregler för befolkningen inom hotade områden vara erforderliga. I stort sett erbjuda emellertid de allmänna skyddsåtgärder, som vidtagas i samband med luftanfall, trygghet mot risker från luftvärns- vapnen.

I den mån särskilda åtgärder kunna vara av nöden med hänsyn till faran av luftvärnets eldgivning, bör det ankomma på vederbörande militära befäl— havare att härom göra framställning till den luftskyddsmyndighet, på vars handläggning frågan ankommer.

• Sida 16
•  Original

KAP. III.

Stridsgaserna och deras användning i luftkriget.

Tanken att använda kemiska stridsmedel i krigföringen är icke ny, men det var först i det stora världskriget de kommo till användning i stor skala. De rörliga operationerna under världskriget övergingo ganska snart till skytte- gravskrig, där motståndarna lågo mitt emot varandra nedgrävda i sina fält- befästningar. Artilleriets vanmakt mot dessa framtvang behovet av att söka nå försvararen med ett nytt verksamt angreppsmedel och detta blev stridsgaserna. De ämnen, som kommo till användning såsom stridsgaser, voro inga nya upp— finningar, utan kända produkter, vilka industrien hade möjlighet att fram— ställa i så stora mängder, som erfordrades för att verkan i fält skulle kunna erhållas. De voro antingen rena fredsprodukter såsom klor eller också ämnen, som i stort kunde tillverkas med liknande metoder och apparaturer som andra kemiska massartiklar, t. ex. läkemedel och färgämnen.

Användningen av kemiska stridsmedel, vilka tidigare ej kunnat framställas i sådan skala, att de blivit praktiskt användbara, fick under världskriget en sådan omfattning, att mot slutet av kriget en mycket stor del av artilleri- ammunitionen innehöll stridsgas. Industriens prestationsförmåga var då. pressad till det yttersta. Tillgång på lämpliga råmaterial samt möjlighet till industriell tillverkning av de olika stridsgaserna voro avgörande för vilka av dem, som kommo till användning, och valet av stridsgaser blev därför bero- ende av respektive länders nationella resurser. Utav ett mycket stort antal prövade ämnen var det endast ett fåtal, som lämpade sig för fältförhållanden.

Den populära benämningen »stridsgaser» är i så måtto mindre korrekt, att de flesta vid vanlig temperatur icke äro gasformiga utan fasta eller flytande ämnen. Dessa kunna på olika sätt överföras i »stridsgasform».

Gasformiga och mycket lättflyktiga ämnen kunna under tryck förvaras på behållare, och när dessa öppnas, strömmar innehållet ut, blandas med luften och giver upphov till gasmoln, som driver med vinden. Fasta och flytande stridsmedel kunna även förflyktigas genom värme, t. ex. i gasfacklor. Det under världskriget vanligaste utspridningssättet utgjorde sprängning medelst gasladdade artilleriprojektiler, varvid en del av projektilernas gasinnehåll gav upphov till gasmoln samt, om stridsgasen utgjordes av ett vätskeformigt eller fast ämne, en del sjönk som droppar eller stoft till marken.

Med hänsyn till den olika lätthet, varmed stridsgaserna avdunsta, skiljer man mellan två huvudtyper, försvinnande eller flyktiga samt kvarliggande. Ur skyddssynpunkt är det en väsentlig skillnad mellan dessa två huvudtyper, vilket framgår av deras olika egenskaper. En projektil, som innehåller försvin- nande stridsgas, åstadkommer vid krevad ett moln, som driver fram med

• Sida 17
•  Original

vinden. Molnets storlek är till att börja med mycket liten, men koncentrationen hög. Molnet blir successivt alltmera utspätt med luft, växer i storlek och blir efter hand ofarligt. En projektil innehållande kvarliggande stridsgaser sprider huvudsakligen vätska kring nedslagsplatsen och förgiftar denna, vilket för med sig att särskilda åtgärder måste vidtagas, om den skall befrias från strids- gasen.

Ett annat sätt att indela stridsgaserna grundar sig på deras olika inverkan på organismen. Man erhåller då olika huvudtyper. Bland dessa märkas till en början tårgaser, andra retande gaser (arsiner) samt kvävande (lungska- dande) gaser, vilka sistnämnda framför allt representeras av fosgen. Mellan dessa typer finnas flera övergångar. Samtliga typerna angripa i de koncen— trationer, som under fältförhållanden kunna åstadkommas, endast de käns- ligare delarna av kroppen såsom ögonen, slemhinnorna i näsa, mun och svalg, andningsvägarna samt lungvävnaderna. Mot samtliga dessa gastyper erbjuder gasmasken fullständigt skydd. När på detta sätt genom gasskyddsmedlens utveckling ett verksamt skydd skapats mot de här tidigare omnämnda gaserna, kom emellertid under världskriget en ny typ av stridsgas till användning, vil- ken angrep jämväl övriga partier av kroppen och då främst huden. Bland dessa frätande eller hudskadande gaser märkes i första rummet senapsgasen.

En mera detaljerad redogörelse för de olika stridsgasernas egenskaper och verkningar samt de skyddsmedel, som kunna användas mot desamma, åter- finnes i en av docenten Gustaf Ljunggren författad, vid betänkandet fogad redogörelse, till vilken här hänvisas.

Givetvis får man icke a priori avvisa tanken att andra stridsgaser än de, som användes under världskriget, kunna uppträda och antaga att utvecklingen av gasvapnet med detta var avslutad. Med hänsyn till betydelsen av överrask- ningsmoment kan man utgå ifrån att vad som här göres strängt hemlighålles. Trots detta anser man att föga anledning finnes att frukta några nya revolutio- nerande stridsgaser med oanade verkningar, som man står hjälplös mot. Men det gäller att vid utarbetande av skyddsmetoder taga full hänsyn till alla de möjlig- heter, som kunna överblickas på vetenskapens nuvarande ståndpunkt. Detta har skett vid konstruktion av gasmasken, vilken ej bygger på skydd mot endast vissa typer av stridsgaser utan på generella principer. Detsamma gäller ut- arbetandet av indikerings- och saneringsmetodema.

En skillnad mellan förhållandena nu och vid tiden för världskriget ligger däri, att den kemiska världsindustrien, vilken genomgått en rask utveckling sedan 1918, numera har möjlighet att framställa stridsgaser i en betyd- ligt större skala och med användande av delvis nya metoder, vilka man ej behärskade eller ens kände till under världskrigets dagar. Vissa över- raskningar kunna jämväl väntas angående sättet för utspridande av stridsgaser. Det är också möjligt att nya metoder för gasernas utspri- dande kunna medföra, att gaser, som ej visade sig vara brukbara under kriget, kunna bliva praktiskt användbara såsom stridsgaser; Men den största förändringen i läget har uppkommit genom flygvapnets utveckling och därmed följande möjligheter för aerokemisk krigföring. Under världs-

• Sida 18
•  Original

kriget förekom icke något anfall med gas från luften och man saknar tillför— litliga uppgifter över huru och med vilken verkan stridsgaserna tekniskt nu kunna utspridas från luften. I gasskyddslitteraturen från så gott som alla länder antages emellertid allmänt, att det aerokemiska kriget är en självfallen utvecklingsform av gaskriget på marken, som måste tillmätas den största bety- delse, ja, att då det gäller civilbefolkningen, de metoder för utspridning av stridsgaser, som användes under världskriget, numera spela endast en under- ordnad roll. Emellertid lämpa sig olika gaser mer eller mindre väl för en utspridning från luften. Gäller det gasbomber, kunna såväl flyktiga som kvar— liggande stridsgaser användas vid fällning såväl från låg som hög höjd. Men för att flyktiga gaser skola vara verksamma, fordras att under tillräckligt lång tid tillräckligt hög koncentration skall kunna upprätthållas, och att gasen ide— ligen förnyas i den mån den föres bort av vinden. Detta kan icke med fördel åstadkommas från flygplan, varför flyktiga gaser tillmätas mindre betydelse än kvarliggande i detta fallet.

Kvarliggande stridsgaser kunna även utspridas direkt från flygplan. Ut— spridd på detta sätt kan en kvarliggande stridsgas utläggas utan att lämna synliga spår efter sig såsom vid bombfällning, något som ställer stora anspråk på indikeringstjänsten. På många håll gör sig den uppfattningen gällande, att här föreligger ett av de största faromomenten vid stridsgasernas framtida användning.

• Sida 19
•  Original

KAP. IV.

Det civila luftskyddet i främmande länder.

1. Utveckling. I flertalet europeiska stater hava särskilda skyddsåtgärder vidtagits gent- emot de faror, som vid krig hota civilbefolkningen och näringslivet. De till det civila luftskyddet hänförliga åtgärderna ha därvid avsett bland annat alarmering av civilbefolkningen, mörkläggning, maskering och andra anord- ningar i syfte att försvåra fiendens orientering samt åtgärder för att före— komma eller begränsa skador å person och egendom, såsom utrymning, an- ordnande av skyddsrum och skyddsvärn, eldsläcknings-, sanerings- och repa- rationstjänst ävensom sjukvård. De under världskriget vunna erfarenheterna hava i avgörande utsträck- ning varit bestämmande för luftskyddets följande utveckling. Det fram- trädde sålunda tydligt, att förefintligheten av luftvärn och jaktflyg icke helt kunde förhindra luftanfall, åtminstone icke mot mål med större utsträck- ning. Icke sällan inträffade, enligt vad officiella rapporter utvisa, att an- gripande Hygstridskrafter trots eldgivning från försvararens luftvärn och jakt- flyg lyckades komma in över målet och fälla sina bomber. Härtill kom, att det visade sig outförbart att ens tillnärmelsevis förse alla de orter med aktivt luftförsvar, vilka kunde tänkas bliva utsatta för anfall. Stridsåtgärderna måste därför kompletteras med skyddsåtgärder —cr.'vz'lt luftskydd. I samma mån som anfallsmedlen fullkomnats, hava uppfattningarna om luftskyddets lämpligaste gestaltning förändrats. Det första land, som efter världskriget på allvar tog upp frågan om civil- befolkningens skyddande mot luftanfall, torde hava varit Sovjetunionen, varest redan år 1928 luftskyddsåtgärder började förberedas. Härifrån spred sig intresset för luftskyddets ordnande till Polen och Tjeckoslovakiet. Ungefär samtidigt hade man även i Schweiz och det då avrustade Tyskland börjat beakta nödvändigheten av luftskydd. Något senare började även Frankrike och Italien att organisera civilbefolkningens skydd mot luftanfall, tätt följda av fiertalet övriga europeiska stater. I England påbörjades arbetet dock först i juli 1935. För närvarande torde de nordiska staterna jämte Portugal och Irländska fristaten vara de enda europeiska länder, som icke organiserat sitt luftskydd.

• Sida 20
•  Original

2. Organisation och planläggning.

De grundläggande bestämmelserna för luftskyddet äro i de flesta länder meddelade i en särskild luftskyddslag. Det stora flertalet europeiska stater — dock icke Sverige, Finland och England — hava i lag fastställt de med avseende å luftskyddet gällande rättsförhållandena. I allmänhet torde staten hava förbehållit sig högsta ledningen och kontrollen av luftskyddet. Med hänsyn till det sätt, på vilket denna verksamhet utövas, kan man emel- lertid särskilja två olika organisationstyper.

Sålunda har i vissa länder luftskyddets planläggning och genomförande överlåtits åt en för detta ändamål bildad riksförening, vilken erhållit statlig auktorisation. Vanligare är dock att staten genom sina egna myndigheter direkt handhaver luftskyddet. I förra fallet förbehåller sig staten att genom statliga organ såväl i fred som framför allt under krig utöva en mer eller mindre omfattande ledning och kontroll av föreningsverksamheten. Så är förhål— landet i de slaviska länderna Sovjetunionen och Polen och förekom tidigare i Tjeckoslovakiet. I senare fallet framträder staten själv såsom verkställande i fråga om luftskyddet, vilket torde vara förhållandet i övriga europeiska länder, där luftskydd finnes organiserat. Inom sistnämnda organisationstyp kan man i vad rör planläggningen av luftskyddet skilja mellan länder, varest de ordinarie myndigheterna handhava denna, samt stater, varest särskilda kommissioner tillsatts för planläggningens utförande. Såsom exempel på stater, där det förra systemet tillämpas, kan nämnas Frankrike och Tysk- land. Exempel på länder, där det senare förhållandet är rådande, utgöra Italien och Schweiz.

I flertalet länder synes man hava utgått från den uppfattningen, att luft- skyddet, ehuru ett led i försvaret, till sin karaktär närmast är att betrakta såsom ett katastrofskydd. Genomförandet måste därför i första hand påvila de organ, statliga eller kommunala, som redan i fredstid äro bärare av säkerhets- och räddningstjänsten, polis, brandkår, sjukambulanser etc. Om de faror, vilka påkalla ingripandet, framkallats genom krigshandlingar eller ej anses i detta sammanhang icke böra tillmätas avgörande betydelse.

Enligt denna uppfattning har man ansett det lämpligast att låta luft- skyddet sortera under det departement, som normalt handlägger frågor rörande säkerhets- och räddningstjänsten (inrikes-, politi- eller motsvarande), varvid förutsättes viss samverkan med militära myndigheter. Ledningen av luftskyddet handhaves därvid vanligen av en särskild myndighet, sor- terande direkt under nämnda departement. Till denna myndighets upp- gifter hör sålunda bl. a. att svara för utbildningen av högre luftskydds- funktionärer och instruktörer, att utarbeta handböcker och tekniska anvis- ningar, att inspektera vidtagna luftskyddsåtgärder samt att organisera för- söksverksamhet.

I England, Frankrike och Tyskland är luftskyddet i stort sett ordnat enligt ovan angivna riktlinjer. I en del andra länder t. ex. Belgien, Italien och Schweiz lyder luftskyddet under försvarsdepartementet.

• Sida 21
•  Original

Själva luftskyddsåtgärderna hava alltid mer eller mindre lokal karaktär. Detaljplanläggningen måste därför i regel ske lokalt, men i enlighet med de anvisningar, som utfärdats av centralmyndigheten. Allt efter organisa- tionssystemet utföres planläggningen av olika organ. I de slaviska länderna är det sålunda i regel det frivilliga luftskyddsförbundets lokala styrelse, som har hand om planläggningen, i övriga europeiska länder de lokala myndig- heterna, d. v. s. för län eller motsvarande områden länsstyrelsen eller där- emot svarande myndighet, för stad polischefen eller borgmästaren. I länder, där luftskyddsärenden handläggas inom försvarsdepartementet, finnas van- ligen vid sidan av de statliga och kommunala myndigheterna särskilda rådgivande kommissioner eller utskott. Dessa bestå av representanter för olika formationer, verk och inrättningar, som beröras av luftskyddet. Inom Europas stater synes ingenstädes planläggningen uteslutande påvila militär myndighet.

3. Verkställighet.

I fråga om luftskyddsåtgärdernas planläggning och genomförande skiljer man vanligen mellan åtgärder, som avse ett samhälle i dess helhet (allmänt luftskydd), åtgärder, som avse vissa större företag (industriluftskydd), samt övriga luftskyddsåtgärder, i främsta rummet avseende bostads- och affärs- fastigheter (enskz'lt luftskydd, »sjdlvskydd»).

Beträffande verkställigheten av luftskyddsåtgärderna råda vissa olikheter mellan länderna. De bägge ytterligheterna representeras av Sovjetunionen och Tyskland.

I Sovjetunionen, där luftskyddet åtminstone formellt är lagt på frivillig- hetens grund, är en allmän försvarsförening det verkställande organet så- vitt avser såväl allmänt luftskydd som industriluftskydd och enskilt luft- skydd. Härav blir följden, att de statliga eller kommunala organ, som i fred ombesörja säkerhets- och räddningstjänsten, vid krigsfara ersättas av föreningen tillhörande formationer, som i viss utsträckning övertaga de förras uppgifter. I vissa fall inrangeras fredsorganen i föreningen och träda under dess ledning. Beträffande den ledande personalen torde dock regeln vara den, att de högsta posterna inom luftskyddet huvudsakligen beklädas av högre tjänstemän inom den statliga eller kommunala säkerhets- och rädd- ningstjänsten.

På liknande sätt upprättas inom större industrianläggningar särskilda luftskyddsavdelningar, sammansatta och ledda av inom företaget anställda medlemmar av nyssnämnda förening. Detta innebär emellertid i regel intet åsidosättande av den ordinarie ledningspersonalen, ingenjörer, verkmästare och förmän, enär på sätt av den följande redogörelsen framgår, nästan alla industrianställda äro föreningsmedlemmar.

Ehuru något modifierad är även den polska luftskyddsorganisationen i flera hänseenden uppbyggd efter ryskt mönster.

I Tyskland åter är det allmänna luftskyddet huvudsakligen pålagt de statliga och kommunala organ, som redan i fredstid ombesörja mot-

• Sida 22
•  Original

svarande verksamhet. Dessa stå även vid krigsfara eller krig under ledning av sitt ordinarie befäl. Då emellertid dessa styrkors fredsnumerär i regel icke räcker till för att fylla de på grund av luftkriget utökade uppgifterna, ut- fyllas kadrerna med frivilligt förstärkningsmanskap. Ledningen ligger dock alltid i händerna på de statliga eller kommunala myndigheterna. För plan- läggningen och verkställigheten av industriluftskyddet ansvarar i Tyskland . ifrågavarande företags egen ledning, varvid erforderliga funktionärer och luftskyddsavdelningar uttagas bland de anställda. Det enskilda luftskyddets genomförande har man i Tyskland i stor utsträckning överlämnat åt en fri- villig riksförening, vilken ansetts ha större möjligheter än staten att driva propaganda och därvid vädja till den enskilde.

Beträffande frågan om vilka som böra ansvara för verkställigheten av luftskyddsåtgärderna företer organisationen i övriga europeiska stater i all- mänhet överensstämmelse med den tyska.

Beroende på varje lands politiska och ekonomiska förhållanden samt redan förefintliga organisationsformer hava förberedelserna i viss mån fått olika utformning i olika länder. Här meddelas nedan vissa sammanfattande

uppgifter.

4. De nordiska länderna. Danmark. Till grund för luftskyddets ordnande i Danmark ligger ett av en sär- skild kommission år 1935 avgivet betänkande, vari föreslogs, att högsta led- ningen av luftskyddet skulle handhavas av inrikesministern. Beträffande verkställigheten framhöll kommissionen önskvärdheten av att man i största möjliga utsträckning byggde på redan förehntliga myndigheter och in- stitutioner, eventuellt kompletterade med nödvändigt hjälpmanskap. De i betänkandet framhållna fördelarna härav vore enligt kommissionens mening så avsevärda, att det förmodlingen icke kunde bliva tal om att slå. in på annan väg. Att såsom skett på åtskilliga platser i utlandet inskjuta ett mellanled i form av en auktoriserad förening, nämnd eller liknande mellan de över— och underordnade myndigheterna vore varken ändamålsenligt eller önskvärt. I överensstämmelse med den av kommissionen företrädda uppfattningen framlades ett lagförslag, som efter riksdagens godkännande stadfästes av Konungen den 11 maj 1935. Enligt den sålunda beslutade lagen har inrikesministern högsta ledningen av luftskyddet samt äger att utarbeta erforderliga föreskrifter angående polisens, brandkårens m. fl. myn- digheters befattning med luftskyddet. För detta ändamål äger inrikes- ministern hos såväl myndigheter som enskilda begära de upplysningar som krävas, varjämte han äger frikalla viss personal från krigstjänst. Själva genomförandet av luftskyddet påvilar de lokala myndigheterna,i första hand polisen. Några anslag för luftskyddsändamål ha ännu icke beviljats. Arbetet med luftskyddets förberedande handhaves i viss utsträckning av en auktori— serad frivillig sammanslutning, >>Dansk Luftvaernsforening».

• Sida 23
•  Original

I Finland är en av statsrådet tillsatt sakkunnigkommitté för närvarande sysselsatt med att utreda frågan angående luftskyddet. Regeringen har för år 1937 föreslagit inrättandet av en interimistisk sektion för befolknings— skydd inom inrikesministeriets avdelning för polisärenden. En frivillig riks- förening har emellertid sedan några år arbetat för luftskyddets förberedande.

Norge.

Den 10 juli 1936 utfärdades en lag, enligt vilken Konungen eller det departement Konungen förordnar äger anbefalla åtgärder av icke militär art för förebyggande och avhjälpande av skador genom luftanfall. Genomförandet av dessa åtgärder åligger polisen. Några anslag för luftskyddsändamål ha ännu icke beviljats.

5. Övriga länder. Tyskland.

I Tyskland har man, som. förut nämnts, utgått från att ansvaret för luft— skyddets planläggning och genomförande uteslutande bör påvila de statliga och kommunala myndigheterna. Den frivilliga verksamheten, som emeller- tid tillmätes stor betydelse och på alla sätt stödes, har därför i huvudsak fått sina uppgifter begränsade till att omfatta det enskilda luftskyddet (»Selbstschutz»). Luftskyddet omhänderhas av civila myndigheter; militär- myndigheternas befattning med luftskyddet inskränker sig till viss samverkan.

Det tyska luftskyddet regleras genom luftskyddslagen den 26 juni 1935, som uttryckligen fastslår, att luftskyddet är en statens uppgift, vars plan- läggning och genomförande tillkommer ordningspolisen, biträdd av lokala myndigheter, verk och inrättningar. Den centrala ledningen ligger dock hos luftfartsministern. Luftskyddschef är å varje ort chefen för ordningspolisen. Under denne sorterar även alarmeringstjänsten.

Det byggnadstekniska luftskyddet ägnas stor uppmärksamhet. Inom ett flertal orter äro skyddsrum i viss utsträckning redan färdigställda. Dessa äro förlagda till källan-våningarna samt skydda vanligen mot splitter- och gastrycksverkan samt byggnadens instörtning men däremot endast undan- tagsvis gentemot fullträffar från tyngre bomber. Man skiljer mellan offent- liga och enskilda skyddsrum. Kostnaderna för iordningställandet av de offentliga skyddsrummen bestridas av kommunen, medan kostnaderna för de enskilda skyddsrummen bäras av vederbörande husägare och hyresgäster gemensamt.

I de större städerna tillhandagå inom de olika polisvaktdistrikten ut- bildade arkitekter eller byggmästare i egenskap av byggnadskonsulenter hus— ägarna med råd och upplysningar rörande byggande av skyddsrum. Kon- sulenterna, som utöver sin vanliga yrkesutbildning hava genomgått kortare specialkurser vid den under statspolisen sorterande »Riksanstalten för luft— skydd och teknik» i Berlin, stå vid utövandet av sin verksamhet under

• Sida 24
•  Original

kontroll av polismyndigheterna. Beträffande skyddtvärn är man iallmänhet av den uppfattningen, att sådana endast böra ifrågakomma, där skyddsrum av en eller annan orsak icke kunna komma till utfirande.

Ehuru samtliga grenar av luftskyddet äro väl tilgodosedda synes tyngd- punkten i luftskyddsförberedelserna dock ligga på lut'tskyddstjänstens område.

Det allmänna luftskyddet är i stor sett organieerat på följande sätt. I varje större stad, mot vilken luftanfall kan väntas, har luftskyddschefen till sitt förfogande, förutom adjutant- och förbindelsepersonal, representanter för de olika myndigheter, verk eller formationer, som beröras av luftskyddet, t. ex. brandkår, elektricitets, gas-, vatten- och rerhållningsverk samt sjuk- vårdsmyndigheterna. Hos luftskyddschefen ligger högsta ledningen av det lokala luftskyddet såväl i freds- som krigstid. För att bereda större effek- tivitet åt luftskyddsverksamheten vid luftanfall är varje större stad indelad i mindre områden, vilka vart och ett förfogar över fullständig uppsättning av luftskyddsavdelningar, t. ex. polis, brandkårer, saneringsavdelningar etc. Denna indelning sammanfaller helt med den för polisorganisationen gällande. Ledningen inom den minsta administrativa enheten, revieret, tillkommer vederbörande överkonstapel. För närmast större administrativa enhet (»Abschnitt»), som till storleken torde överensstämma med ett normalt polis- vaktdistrikt i en svensk storstad, är vederbörande kommissarie ledare av luftskyddsverksamheten.

De olika arbetsuppgifterna äro noga fördelade. För eldsläckningstjänsten ' ansvarar brandkåren med biträde av förstärkningsmanskap ur »Technische Nothilfe», en frivillig organisation med uppgift att tillhandahålla tekniskt utbildad personal, då samhällets välfärd så kräver, t. ex. vid olyckor av större omfattning. Gasspaningstjänsten omhänderhaves huvudsakligen av kemister, apotekare eller liknande personalgrupper, som äga någon förkun- skap i kemi. För saneringstjänsten ansvarar vederbörande renhållningsverk, medan räddnings- och röjningstjänsten lagts på gatumyndigheterna samt »Technische Nothilfe». Reparationstjänsten, vars utförande kräver en högre grad av specialutbildning, är lagd på vederbörande elektricitets, gas- och vattenledningsverk, vilka uppsätta de härför erforderliga avdelningarna. Per- sonalen erhålles dels från verkens ordinarie arbetarestam, dels genom för- medling av vissa fackföreningar. Sjukvårdstjänsten organiseras av de lokala sjukvårdsmyndigheterna, varvid utbildad personal tillhandahålles av Tyska Röda Korset och Arbetarnas Samaritförbund.

All aktiv personal är utrustad med gasmasker. Beroende på det arbete vederbörande har att utföra användes därvid antingen filter- eller syrgas- masker. För personal, som kan tänkas komma i beröring med frätande stridsgas, t. ex. saneringsmanskap, avses även gasskyddskläder. Gasverkens reparationsavdelningar, vilka måste kunna utföra arbeten under stark hetta, äro dessutom utrustade med asbestkläder. För den passiva delen av civil- befolkningen tillhandahållas icke gasmasker, enär detta skulle bliva alltför ekonomiskt betungande. Vem som helst kan emellertid tillhandla sig en gasmask, men något tvång att göra detta föreligger icke.

• Sida 25
•  Original

"' tidigare redo—orts. Vid planläggningen av detta medverkar »Tyska Industri-

förbundet» genom lokala ombud, vilka i likhet med byggnadskonsulenterna äro utexaminerade från »Riksanstalten för luftskydd och teknik».

Inom självskyddet arbetar en riksförening »Reichsluftschutzbund», vars medlemstal den 1 januari 1935 uppgick till 6 700 000, vilket utgör 105 procent av rikets totala befolkning. Föreningen, som då hade icke mindre än 21500 lokalavdelningar, har till uppgift att genom upplysningsverksamhet övertyga allmänheten om nödvändigheten av luftskydd samt bibringa densamma kun— skap om hur den skall förhålla sig vid luftanfall, att åt allmänheten tillhanda- hålla rådgivare beträffande åtgärder för självskyddet samt att rekrytera och utbilda förstärknings- och ersättningsmanskap för det allmänna luftskyddets behov. »Reichsluftschutzbund» är militärt organiserat. Medlemmarna bära uniform och innehava olika tjänstegrader från menig upp till »luftskydds- kommendör». Föreningen är uppdelad i 15 provinsgrupper och dessa isin tur i distrikt och ortsgrupper. Ortsgrupperna utse för varje luftskyddsrevier en ledare, vilken i sin ordning utser kvartersledare för de olika kvarteren och gatorna inom revieret. För varje hus föreslår ortsgruppen vidare en husledare, som vid krigsfara av polischefen förordnas till hjälppolis och utrustas med polismans skydd och befogenheter. Dessutom uttages och utbildas i varje hus en husbrandkår. I denna ingå i största möjliga ut- sträckning för dylik verksamhet lämpliga kvinnor. Husbrandkårerna inom ett kvarter eller utmed en viss gata bilda efter polisens anvisningar en kvartersbrandkår. I flertalet tyska städer finnas numera i de flesta fastig- heter husledare och husbrandkår.

Omfattningen av självskyddsverksamheten i Tyskland framgår av att icke mindre än 2 200 luftskyddsskolor äro verksamma, sysselsättande 10 500 in- struktörer, av vilka Hertalet utövar lärarverksamheten vid sidan av sin ordi- narie tjänst- eller yrkesutövning. Genom »Reichsluftschutzbund» hade den 1 juni 1935 utbildats ungefär 4 miljoner personer för olika befattningar inom självskyddet.

Fördelningen av kostnaderna för luftskyddet i Tyskland torde i stort sett ske enligt följande principer. Staten bekostar förutom luftskyddet för statliga verk och anläggningar även utbildningen av högre luftskyddsfunktionärer samt den centralt drivna försöksverksamheten. Kommunerna åter bestrida kostnaderna för bland annat lokala formationer samt offentliga skyddsrum, varvid kostnaderna för det allmänna luftskyddets genomförande i regel för- delas på de myndigheter, verk och inrättningar, som hava att planlägga eller genomföra ifrågavarande åtgärder. Endast för »utomordentliga kost- nader» utgå medel å luftfartsministeriets stat. Industriluftskyddet bekostas av vederbörande industriföretag, vilka i särskilda fall åtnjuta kompensation i form av skattelindringar. Där för anläggningar tillhörande »rustnings- industrien» särskilda åtgärder äro erforderliga, synes dock staten bidraga.

I Hertalet mindre stater är luftskyddet i huvudsak ordnat efter tysk före- bild, såväl'i organisatoriskt som tekniskt hänseende. Så är exempelvis fallet

• Sida 26
•  Original

i Estland, Lettland, Litauen, Nederländerna och Österrike. I Schweiz företer organisationen en viss likhet med de franska förhållandena under det att den tekniska utformningen av luftskyddsåtgärderna visar större frändskap med Tyskland.

England.

I England, där särskild luftskyddslag icke innes, har inom »Home Office» (motsvarande närmast socialdepartementet) inrättats en särskild luftskydds- byrå, »Air Raid Precautions Department». I spetsen för denna står en bi- trädande understatssekreterare. Byråns uppgift är att iallt som rör det civila luftskyddet handla på övriga statsdepartements vägnar. Den leder luftskyddsarbetet, utgiver handböcker och vissa allmänna föreskrifter om luftskyddet samt lämnar anvisningar i tekniska och organisatoriska luft— skyddsfrågor. Härifrån utanordnas även i viss utsträckning finansiellt under— stöd för genomförande av planerade luftskyddsåtgärder. Dessutom ordnar byrån utbildningen av instruktörer.

För genomförande av luftskydd uppdelas landet i 12 distrikt, varjämte de större städerna organiserats som distrikt för sig. I distrikten står ett antal konsulenter eller inspektörer till de lokala myndigheternas förfogande såsom rådgivare. Det engelska luftskyddet bygger iall huvudsak på fri- villig medverkan såväl från myndigheters som enskildas sida. Organisationen har därför icke kunnat bli fullt enhetlig. I varje län eller större stad be- drives planläggningen av en organisationskommitté. Länet eller staden in— delas i ett flertal mindre områden. I vart och ett av dessa omfattar plan- läggningen samtliga grenar av det civila luftskyddet samt handhaves även här av en särskild kommitté. För varje kommun finnes därjämte vid sidan av luftskyddschefen en underkommitté. Luftskyddschef för en kommun äri allmänhet en högre kommunal tjänsteman. De kommunala myndigheterna medverka vid luftskyddet i de delar detta sammanhänger med deras normala verksamhet. Vanligen handläggas luftskyddsärendena av de ordinarie tjänste- männen jämsides med det löpande arbetet, men en del myndigheter hava varit tvungna att anställa tjänstemän, som uteslutande ägna sig åt luftskydds- planläggningen. Särskild uppmärksamhet har i England ägnats åt plan- läggningen av luftskyddet för hamnar och handelsfartyg.

Civilbefolkningens alarmering organiseras enligt luftskyddsbyråns direktiv av de lokala myndigheterna. Dessutom förutses särskild alarmering av den aktiva personalen dels per telefon, dels genom särskilda elektriska larmklockor i hemmen. Samtliga larmanordningar bekostas och anskaffas av de lokala myndigheterna och bliva därför olika på olika orter.

Stor betydelse tillmätes i England utrymmandet av hotade orter. Några detaljerade planer för utrymningens genomförande torde emellertid icke vara utarbetade.

Särskilda anvisningar hava inom »Air Raid Precautions Department» upp- gjorts för anordnande av skyddsrum. Dessa avses skola kunna bereda skydd åtminstone mot stridsgaser och splitterverkan för alla dem, som äro boende

• Sida 27
•  Original

eller hava sitt arbete inom byggnaden. Hårför erforderliga byggnadstekniska anordningar få bekostas av fastighetsägaren. Något tvång att bygga skydds- rum föreligger emellertid icke. Anvisningarna avse även inrättande av offent- liga skyddsrum för gatutrafikanter, som överraskas av Hyglarm. Enligt an- visningarna böra med hänsyn till panikfaran högst 50 personer vistas i samma skyddsrum. Av denna orsak anses de underjordiska järnvägarna icke lämp- liga såsom skyddsrum. I fall då skyddsrum icke lämpligen kunna anordnas rekommenderas i marken nedgrävda skyddsvärn.

Med hänsyn till faran för stridsgaser har man i England beslutat att till- handahålla gasmasker åt varje medborgare, som vistas inom distrikt, som anses kunna bliva utsatt för luftanfall. Av landets 45 miljoner invånare skola sålunda 32 miljoner utrustas med gasmasker. Av dessa förekomma tre typer, nämligen armémasken, som kostar 20 sh., civiltjänstmasken, vilken betingar ett pris av 10 sh., samt civilmasken, som är mera primitiv och endast kostar 2 sh. De båda förstnämnda gasmaskerna äro avsedda för aktiv personal, under det att den billigaste gasmasken avses för civilbefolkningen i övrigt. Till- verkningen av civilgasmasker, som tog sin början i november månad 1936, omfattar cirka en halv miljon masker per vecka. Huvuddelen av gasskydds— materielen förvaras i statens förråd i olika delar av landet och är avsedd att utdelas först vid krigsfara. Genom statens försorg uppläggas även på olika platser förråd av klorkalk, varvid angående lagrens omsättning över- enskommelse träffats med kemiska industrier.

I fråga om handhavande av luftskyddstjänsten tillmäter man i England polisens verksamhet stor betydelse. Man har sålunda för avsikt att vid krigs- fara avsevärt utöka den ordinarie polisstyrkan. Dessutom tänker man sig att för varje gata eller kvarter utse en eller flera hjälppoliser, »air raid wardens» eller »street wardens», vilkas uppgift är att biträda polismyndigheten vid luftanfall, bland annat genom att inrapportera bombnedslag och utbrutna eldsvådor samt vid behov lugna och bistå allmänheten.

Även brandkårerna förstärkas samt decentraliseras. För att möjliggöra ett snabbt ingripande vid nedslag av brandbomber samt för inrapportering av utbrutna eldsvådor utses särskilda brandposter (»fire wardens»). Dylika brandposter avses såväl för flertalet gator som för större fabriker och varu- hus. Däremot förutses enligt nuvarande organisation icke någon särskild brandbevakning inom de enskilda fastigheterna. En av regeringen tillsatt sakkunnigkommission, som haft till uppgift att utreda frågan angående vilka åtgärder. som böra vidtagas för minskande av eldfaran vid luftanfall, har emellertid nyligen avgivit ett betänkande, vilket bland annat utmynnar i ett förslag till en utvidgad brandskyddsorganisation med brandvakter i varje hus enligt kontinental förebild.

De allmänna saneringsavdelningarna rekryteras i allmänhet av personal från renhållningsverken. *

För räddning av vid ras instängda personer samt för vissa iståndsätt- ningsarbeten inom byggnader organiseras särskilda räddningsavdelningar. Därjämte uppsättas vid krigsfara reparationsavdelningar inom elektricitets-,

• Sida 28
•  Original

gas- och vattenverken samt vid vissa kommunikationsanläggningar. Plan- läggningen härav åvilar respektive företags styrelser men kontrolleras och samordnas av den lokala luftskyddsmyndigheten.

För sjukvården i samband med luftanfall organiseras hjälpavdelningar, som för omhändertagande av skadade vid behov kunna insättas på olycks- platserna. Sådana avdelningar organiseras även inom större företag. Vidare upprättas dels hjälpplatser, dels huvudsjukhus och hjälpsjukhus. Med hjälp- platser avses i England platser, dit personer med lindrigare skador eller stänk av senapsgas själva kunna begiva sig för erhållande av behandling. Huvudsjukhusen äro avsedda för sådana skadade, som behöva fortsatt vård under längre tid. De förläggas så vitt möjligt utanför de utsatta områdena. Hjälpsjukhusen utgöra upptagningsplatser för allvarligt skadade, vilka av en eller annan anledning icke kunna eller böra transporteras direkt till huvudsjukhus. För transporterna svarar en särskilt organiserad ambulans— tjänst.

Vad beträffar gasskyddsutrustningen förses räddnings- och saneringsav- delningarna med gasmasker samt fullständiga gasskyddsdräkter. Övriga luftskyddsavdelningar, sjukvårdspersonalen inberäknad, tilldelas långa olje- rockar och gummistövlar. Syrgasmasker eller asbestkläder förutses däremot icke för någon personalkategori inom luftskyddet. För all personal, som under pågående luftanfall kan komma att utföra utomhustjänst, anses där- emot stålhjälm böra ingå i utrustningen. ' '

Utbildningen av instruktörer bedrives centralt vid en statlig luftskydds- skola i Falfield i närheten av Bristol. Kurserna hava en varaktighet av fjorton dagar. Till dessa beordras såsom elever huvudsakligen polis- och brandbefäl, men i viss utsträckning även andra personer, som hava att med- verka vid luftskyddsåtgärdernas genomförande, såsom befattningshavare vid tekniska verk samt läkare, kemister och apotekare. Staten bestrider alla kostnader för skolan utom elevernas förplägnad och traktamenten, som be- kostas av vederbörande lokala myndigheter. Endast de, som genomgått denna skola, äga rätt att meddela undervisning i luftskyddstjänst. Meningen är, att ytterligare en statlig luftskyddsskola inom kort skall upprättasi Skottland.

Industriluftskyddet planlägges i stort sett efter tysk förebild, men synes ännu föga utvecklat. Det enskilda luftskyddet har hittills föga beaktats, då man synes utgå ifrån att ordnandet av luftskyddet först och främst bör vara det allmännas (statens och kommunens) skyldighet.

I fråga om kostnaderna för luftskyddet bestrider staten dessa såvitt avses dels den centrala luftskyddsmyndighetens verksamhet, dels huvuddelen av den materialutrustning, som erfordras för att de lokala myndigheterna skola kunna fylla sina uppgifter i samband med luftskyddet. Sålunda tillhandahåller staten gasmasker, gasskyddskläder och saneringsmedel samt lämnar i vissa fall bidrag till komplettering och utrustning för gassjukvård. Slutligen be- kostar staten utbildningen av luftskyddsinstruktörer. Luftskyddsbudgeten uppgick år 1935 till 92000 pund samt är 1936 till 1300000 pund.

• Sida 29
•  Original

Det franska luftskyddet regleras genom 1935 års luftskyddslag. Utmär- kande för franskt luftskydd är att luftskyddsmyndigheterna i alla instanser (riket, länet eller kommunen) vid sin sida hava särskilda luftskyddskommis- sioner, sammansatta av representanter för övriga myndigheter, vilka beröras av luftskyddet. Dessa kommissioner äro dock endast rådgivande organ utan någon bestämmanderätt beträffande planläggning eller verkställighet. Högsta ledningen av det civila luftskyddet utövas i fred av inrikesministern, som biträdes av en central luftskyddskommission, sammansatt av representanter för övriga ministerier, fiygvapnets luftförsvarsinspektör samt en del frivilliga föreningar. Sekretariatet utgöres av inrikesministeriets fjärde byrå, där alla till inrikesministeriet hörande frågor rörande försvaret handläggas. Inom varje län (departement) är vederbörande prefekt ansvarig för luftskydds- förberedelserna. Han biträdes härvid av en länskommitté. I denna ingår förutom kommenderande generalen och de större städernas borgmästare re- presentanter för polis-, brand-, gatu-, sjukvårds- m.fi. myndigheter. Inom varje kommun tillkommer luftskyddets planläggning borgmästaren, som, där kommunens storlek eller betydelse så föranleder, till sitt förfogande har en rådgivande luftskyddskommission. Vid arbetet med luftskyddsplanens ut- formande biträdes borgmästaren stundom av stadsingenjören. I Paris är polisprefekten högste luftskyddsledare. Beträffande den lokala organisatio- nen för den allmänna luftskyddstjänsten äro medelstora eller större städer vanligen indelade i ett fiertal distrikt, sammanfallande med polisens terri- toriella indelning. Inom varje sådant distrikt finnas samtliga avdelningar och grenar inom luftskyddstjänsten organiserade. Därjämte ställas i regel vissa avdelningar såsom allmän reserv till luftskyddschefens direkta förfo- gande.

Alarmeringen av befolkningen sker i första hand genom sirener samt ringning med kyrkklockor, men dessutom tagas även för andra ändamål an- skaffade larmmedel samt i vissa fall högtalare i anspråk. Sirénerna äro an- skaffade och uppsatta redan i fredstid.

Synnerligen stor betydelse tillmätes utrymningen av utsatta orter, varvid med skärpa framhålles att denna bör genomföras så tidigt som möjligt. I första hand bör frivillig utrymning uppmuntras. Sedan man frånräknat krigstjänstskyldiga samt frivilligt utflyttade, indelas den återstående befolk— ningen i tre kategorier. Till den första kategorien höra alla de, som utan hinder av sitt förvärvsarbete ständigt kunna bo utanför den hotade orten, t. ex. alla åldringar och barn. Dessa undanföras i god tid till de längst bort belägna tillflyktsområdena. Till den andra kategorien hänföras de per- soner, vilka under dagarna på grund av sitt arbete måste vistas på orten, men om nätterna skulle kunna uppehålla sig utanför densamma. För dessa ordnas inkvartering i ortens omedelbara närhet, medan de av deras familje- medlemmar, som icke hava förvärvsarbete, hela dygnet vistas på den an- visade tillflyktsorten. Den tredje och sista kategorien åter utgöres av per- soner, som ständigt måste vistas på orten och för vilka böra inredas skyddsrum.

• Sida 30
•  Original

Planläggningen tager sikte på att till det yttersta utnyttja lantkommu-t nernas inkvarteringsmöjligheter, varvid man utgår från att en lantkommun utan svårighet bör kunna hysa åtminstone dubbla antalet invånare mot i fredstid. Belysande för huru långt denna utrymning drives är, att man be- räknar att i Paris endast 20 % av befolkningen kommer att kvarstanna vid krigsfara. För Rouen är motsvarande siffra 33 %.

De byggnadstekniska åtgärderna äro reglerade genom förordningar, ut— färdade med stöd av luftskyddslagen. Enligt dessa skola ritningar för ny- eller ombyggnad av offentliga, statliga eller kommunala byggnader eller an- läggningar granskas av de militära fortifikationsmyndigheterna. Enskilda byggnader, som representera ett allmänt intresse, samt industriella och kom- mersiella anläggningar få inom utsatta orter icke uppföras eller ombyggas utan tillstånd av borgmästaren, som har att tillse, att vederbörlig hänsyn tages till luftskyddets krav. Vidare skola alla nya stadsplaner, innan de fastställas, granskas av inrikesministeriet, och redan fastställda sådana in- sändas till samma myndighet för att om möjligt bringas i överensstämmelse med luftskyddets krav.

Prefekterna äga enligt luftskyddslagen utfärda erforderliga detaljbe- stämmelser i fråga om byggnadssättet. Beträffande alla offentliga och vissa särskilt angivna privata byggnader, t. ex. industrianläggningar, gälla sålunda i allmänhet följande av länsmyndigheten utfärdade bestämmelser. Taken skola vara konstruerade av eldsäkert material eller göras eldsäkra genom lämplig behandling. Deras form och motståndskraft skall vara sådan, att brandbomber, vilkas vikt understiger 10 kg, rikoschettera eller på annat sätt hejdas. Mellan angränsande fastigheter skola finnas brandmurar, vilka icke få innesluta tomrum eller ledningar, ägnade att sprida elden från den ena byggnaden till den andra. I de byggnader, luftskyddsmyndigheten be— stämmer, skola dessutom ännas tillräckliga skyddsrumsutrymmen för alla i huset boende. Dessa skyddsrum skola anordnas så, att de skydda såväl mot instörtning som verkningarna av splitter och stridsgaser. För vissa angivna byggnader kräves även, att luftreningsanordningar installeras.

Ovanstående bestämmelser gälla i stort sett endast ny- och ombyggnader. Man har emellertid även i viss utsträckning inrett skyddsrum i äldre bygg- nader, företrädesvis sådana, som tillhöra staten, t. ex. byggnaderna för ministerierna i Paris och de olika länsstyrelsernas ämbetslokaler. I Paris och fiertalet övriga större städer har verkställts en byggnadsteknisk inven- tering av samtliga källare. Av dessa hava utvalts sådana, som med minsta kostnad kunna inredas till skyddsrum. I varje hus finnas redan uppsatta anslag med upplysning om vart husets invånare skola begiva sig för att söka skydd vid luftanfall. I dessa enskilda skyddsrum synas emellertid inga särskilda åtgärder hava vidtagits för skydd mot stridsgaser. I den mån skyddsrummen endast äro avsedda för i huset boende tillkommer det husets ägare att bestrida eventuella kostnader för desamma. Något tvång för hus- ägare att låta inreda skyddsrum förefinnes dock icke. I Paris med förstäder finnas f.n. 34 400 skyddsrum, rymmande sammanlagt 2300 000 personer.

• Sida 31
•  Original

Dessutom äro två underjordiska stationer inrättade till skyddsrum för sam- manlagt 6000 personer. Slutligen fuinas 20 skyddsrum, vilka äro fördelade runt om i staden samt inrättade såsom hjälpplatser. Inom områden, där *skyddsrum icke kunna åvägabringas i erforderlig utsträckning, har man planlagt anordnandet av skyddsvärn.

Ordningstjänsten i samband med luftanfall påvilar i Frankrike uteslutande den förstärkta polisen. Brandkårerna uppsätta erforderliga avdelningar såväl för eldsläcknings— som saneringstjänst. Saneringstjänst ingår därför redan i fredstid i brandkårspersonalens utbildning, Organiserande och utrustning av räddnings, röjnings— och reparationsavdelningar åligger vanligen stads- ingenjörerna, men de färdigorganiserade avdelningarna stå vid fredsövningar, krigsfara eller krig under ledning av brandchefen på orten. För uppsamling av skadade upprättas räddningsavdelningar, vilka även transportera de ska— dade till hjälpplatserna. I de största städerna organiseras därjämte mobila hjälpavdelningar, utrustade med motorfordon samt sjukvårdsmateriel i sådan omfattning, att de skadade kunna behandlas på. platsen. Dessutom anordnas vissa avgasningsplatser med läkare eller apotekare som chefer. Ett intimt samarbete äger rum mellan den militära och den civila sjukvården. De sjukhusutrymmen, som stå till civilmyndighets förfogande för vård av personer, som skadats vid luftanfall, äro dels sådana fredssjukhus, som en- ligt i förväg träffad överenskommelse hållas reserverade för civilbefolk- ningens behov, dels reservsjukhus, som vid mobilisering upprättas av de civila myndigheterna, samt slutligen ett begränsat antal bäddar, som upp— låtas å militärsjukhusen.

All aktiv personal i allmän luftskyddstjänst är utrustad med gasmasker, vanligen armégasmasker till ett pris av 80 francs. De som längre tid måste vistas och utföra arbete i starkare gaskoncentrationer eller där syrebrist kan misstänkas, utrustas med syrgasapparater. Även telefonister, sjukvårds- och järnvägspersonal förses med gasmasker. Gasskyddskläder tilldelas däremot endast viss personal. Kostnaderna för gasskyddsutrustningen bestridas av allmänna medel. Därjämte äro vissa större industrier och anläggningar ålagda att anskaffa gasskyddsmedel åt sin aktiva luftskyddspersonal, som torde uppgå till omkring 15 % av hela antalet anställda. Den passiva delen av civilbefolkningen har möjlighet att på egen bekostnad skaffa sig gasmasker. Sådana salubjudas i öppna handeln till ett pris av högst 80 francs. Det är i lag förbjudet att sälja gasmasker eller syrgasapparater, som icke uppfylla vissa stadgade villkor. Den som så önskar kan få sin gasmask kon- trollerad av myndigheterna. Dessa hava rättighet att föranstalta om under- sökning av salubjudna gasmasker för utrönande av huruvida de uppfylla stad- gade fordringar.

Kostnaderna för luftskyddet i Frankrike fördelas sålunda. Staten be- kostar luftskyddet vid statliga verk och inrättningar, luftskyddsåtgärder av nationell karaktär (särskilt då kommunikationernas skydd), inrättandet av offentliga skyddsrum, indikeringsmateriel, gassjukvårdsmateriel samt upp- rättandet av hjälpplatser. Länen bekosta skydd för landsstaten tillhörande

• Sida 32
•  Original

personal och materiel samt uppgörandet av planer för luftskyddet inom, länet, särskilt utrymningsplanerna. Kommunerna bekosta skydd för personal och materiel tillhörande kommunala verk och inrättningar, lokal säkerhets— tjänst (lokal luftbevakning, alarmering och allmänna mörkläggningsåtgärder) samt förstärkning och utrustning av de kommunala organisationerna för ordningshållning, brandskydd etc. Större industriföretag, verk och inrätt- ningar bekosta alla för desamma erforderliga luftskyddsåtgärder.

Med hänsyn till kostnaderna för luftskyddsförberedelserna gälla vissa reglerande bestämmelser. Sålunda få kommunernas utgifter för luftskydds- ändamål, beräknade för en period av tre år, icke överstiga 1 procent av de ordinarie inkomsterna under samma tid. Totala summan av de utgifter, som under en treårsperiod påläggas visst län och kommunerna i detta, får icke heller överstiga 10 procent av summan av statens utgifter för länet i fråga. Denna bestämmelse synes tillämpas så, att sedan kommunerna vid- tagit åtgärder jämlikt en godkänd luftskyddsplan, staten betalar 90 procent av de därmed förenade utgifterna. För budgetåret 1936—1937 har franska staten för olika luftskyddsändamål anslagit 120 miljoner francs.

Belgien.

I Belgien är luftskyddet uppbyggt efter i stort sett samma principer som i Frankrike. Högsta ledningen ligger emellertid här hos »Generalkommis- sariatet för luftskydd», som lyder under krigsministeriet. För luftskyddets genomförande betjänar sig generalkommissariatet dock uteslutande av organ, som sortera under socialdepartementet. Liksom iFrankrike finnas även här rådgivande kommittéer, som biträda de ordinarie myndigheterna. Beträffande kostnadernas fördelning gäller som allmän regel att staten bidrager med 25 procent i de utgifter, som kommunerna besluta.

Luftskyddsbudgeten för år 1936 slutade på 13 800000 francs, fördelade enligt nedanstående specifikation: understöd åt konimuner för upprättande av alarmeringsan-

läggningar ........................................................ . .................... francs 2 500 000 aktiva luftskyddet (sjukvårdsavdelningar och brandkårer

undantagna) ........................................................................... » 2 400 000 aktiva luftskyddet (understöd åt kommunerna för anskaffande

av utrustning åt regionala brandkårer) ............................. » 500000 inrättande av offentliga skyddsrum (för sjukvårdsändamål

avsedda utrymmen undantagna) .......................................... » 8 400000 För år 1937 hava för luftskyddsändamål i budgetsförslaget upptagits 52 miljoner francs.

Italien.

Luftskyddet regleras genom en kungl. förordning den 5 mars 1934, enligt vilken luftskyddet lyder under krigsministern. Såsom de viktigaste luft- skyddsåtgärderna angiver förordningen befolkningens alarmering, mörklägg- ning, maskering, utrymning av större centra och särskilda områden, bygg-

• Sida 33
•  Original

nadstekniska åtgärder, byggande av skyddsrum och anordnande av skydd av ledningar, sjukvård och gasskydd, brandskydd samt åtgärder för att skydda konstnärliga och vetenskapliga skatter.

Den italienska luftskyddsorganisationen bygger liksom den franska på kommissioner, men dessa äro icke enbart av rådgivande karaktär utan iviss mån verkställande organ. Krigsministern biträdes sålunda av en inter— ministeriell centralkommitté, som har till uppgift att utreda alla frågor av teknisk eller organisatorisk art samt att på. grundval av de vunna erfaren- heterna utarbeta erforderliga instruktioner och handböcker. Med utnyttjande av de olika ministeriernas tekniska organ vidtagas även experiment med. materiel och anläggningar, som äro avsedda för luftskyddsändamål. Central- kommittén utövar därjämte under krigsministern den allmänna ledningen av luftskyddet såväl i freds- som krigstid. Ledamöterna i kommittén ut— göras av representanter för de ministerier, som beröras av luftskyddet samt för åtskilliga politiska och fackliga organisationer. Dessutom kunna enligt ordförandens bestämmande för visst sammanträde adjungeras militära eller civila personer med särskild kompetens i luftskyddsfrågor. För sin verk- samhet disponerar centralkommittén över ett ständigt sekretariat.

Under centralkommittén sortera provinsiella och lokala kommittéer, vilka äro ansvariga för planläggningen av de olika skyddsåtgärderna. Ordförande är i provinskommittén länschefen med polischefen i residensstaden som ställföreträdare. Även sekreteraren är polistjänsteman. Övriga ledamöter äro borgmästarna i de orter, som beröras av planläggningen, brandchefen och stadsingenjören i residensstaden samt representanter för vissa andra provins- eller kommunala myndigheter. Lokalkommittéer förekomma endast, där ortens betydelse motiverar en sådan. Ordförande i dessa äro veder- börande borgmästare och sammansättningen är i övrigt analog med provins- kommittéernas.

För verkställigheten av planlagda åtgärder svara de lokala myndigheterna, polis, brandkår, renhållningsverk etc.

Alarmeringstjänsten synes i stort vara ordnad efter allmänt vedertagna riktlinjer men är längre utgrenad. Man har nämligen i Italien beaktat svårig- heterna att åstadkomma effektiv alarmering inomhus. I varje större byggnad eller anläggning är det därför meningen att installera elektriska ringklockor, som igångsättas centralt av den person, som ansvarar för luftskyddsåtgärdernas genomförande inom fastigheten.

Det allmänna luftskyddet samt industriluftskyddet är ordnat efter i stort sett samma principer som i Frankrike.

Särskild betydelse tillmätes det enskilda luftskyddet, inom vilket en fri- villig riksförening, »Unione Nazionale Protezione Antisera» (U. N. P. A.) är verksam. Denna, vars stadgar äro fastställda av Konungen, har i första hand till uppgift att bland befolkningen driva propaganda. för självskydd. Denna propaganda går ut på dels att sprida. grundläggande kunskaper om möjligheterna av luftanfall samt kännedom om de medel, genom vilka verk- ningarna av dessa minskas, dels att »moraliskt förbereda folkets alla lager,

• Sida 34
•  Original

34 så att de manligt och med fullkomlig disciplin kunna möta ett luftanfalls faror». Genom bland annat försäljning av broschyrer och märken samt genom , inkomster från skådespel, föredrag, lotterier, filmföreställningar och luft- skyddsdagar skaffar sig föreningen medel, vilka användas till att främja byggandet av enskilda skyddsrum samt till att skaffa gasmasker åt civilbe- folkningen. Vidare främjar föreningen sådan uppfinnarverksamhet, som kan komma att gagna luftskyddet. U. N. P. A. ombesörjer även uppsättandet av frivilliga formationer för förstärkning av polis, brandkår etc. Denna per- sonal erhåller utrustning och en första grundläggande utbildning genom föreningens försorg men träder vid krigsfara under de lokala myndigheternas befäl.

Enligt beslut av Nationella Fascistiska Partiets Nationalråd skall i varje fastighet finnas en husledare. De uppgifter som tillkomma husledarna avse delvis att inom fastigheten förbereda och leda genomförandet av luftskydds- åtgärder.

Beträffande kostnadernas fördelning mellan staten och enskilda tillmätes avgörande vikt åt synpunkten, huruvida åtgärden medför nytta för den en- skilde i fredstid eller ej. Endast i senare fallet bekostas åtgärden av staten.

Luftskyddet i Jugoslavien företer i väsentliga hänseenden likheter med organisationen i Italien. Stor vikt tillmätes utrymning av hotade orter.

Sovjetunionen.

Högsta ledningen av det civila luftskyddet utövas enligt en den 20 juni 1934 utfärdad förordning av* »Styrelsen för hemortens luftförsvar», vilken sorterar under försvarskommissarien. Denna styrelse är sammansatt av med- lemmar i centralstyrelsen för en försvarsförening »Osoaviachim», vars verk— samhet är av avgörande betydelse för luftskyddet i Sovjetunionen. Dess- utom är »0. G. P. U.» (statspolisen) representeradi styrelsen. Under denna för hela unionen gemensamma luftförsvarsstyrelse lyda inom varje förbunds- republik eller motsvarande administrativa område »regionala styrelser för hemortens luftförsvar» med liknande sammansättning. Under dessa sortera sedan de lokala luftförsvarscheferna med sina staber. Luftförsvarsclleferna, vilka innehava befattningar inom »Osoaviachim», ansvara i fredstid för luft- försvarets planläggning inom orten samt utöva i krig ledningen av de trupper, som ombesörja luftbevakning och luftvärn samt de olika luftskyddsformatio— nerna, polis-, brandkårs- och sjukvårdsavdelningar etc. Dessa formationer (luftbevaknings-, luftvärns- och 1uftskydds-), uppsättas av »Osoaviachim».

Enligt utfärdade bestämmelser skall vidare i varje hus finnas en »chef för luftförsvaret» (husledare), som personligen ansvarar för efterlevnaden av utfärdade instruktioner.

Den förut nämnda föreningen »Osoaviachim» är en omfattande organisation med över 14 miljoner medlemmar. Den är intimt anknuten till den statliga försvarsorganisationen och har till uppgift att höja civilbefolkningens för- svarsintresse och allmänna krigsberedskap. Högste president är en general,

• Sida 35
•  Original

som även är medlem av försvarskommissariatets krigsråd, varigenom för- eningens verksamhet effektivt infogas i de allmänna krigsförberedelserna. Denna inriktas främst på att bibringa civilbefolkningen vissa militära insikter och färdigheter, att förbereda och genomföra försvaret mot luftanfall, såväl det aktiva som det passiva, samt att anskaffa penningmedel för olika försvars- ändamål. Föreningens organisation ansluter sig i stort sett till den militärt administrativa indelningen. Inom de olika orterna löper emellertid organisa- tionen parallellt med yrkeskorporationerna och fackföreningarna, varigenom den kan grena ut sig i ett nät, som omspänner alla verksamhetsområden. Minsta organisatoriska enheten utgör cellen, som består av 30—50 medlemmar. Sådana celler finnas organiserade på varje fabrik, kollektivjordbruk eller annan arbetsplats. Föreningen har därför medlemmar i alla yrken och samhällslager. Flera fackföreningar äro kollektivmedlemmar i >>Osoaviachim», i vilket fall medlemsavgifterna till sistnämnda förening avdragas direkt å arbetarnas löner. Föreningen är emellertid allt igenom militärt organiserad med ett Hertal grader. Medlemmarna bära under övningarna särskild uniform med gradbeteckning. I föreningens verksamhet taga även kvinnorna aktiv del. Enligt uppgift utgöra dessa cirka 30 procent av medlemsantalet. Minder- åriga äro organiserade i särskilda barngrupper.

Det civila luftskyddet är fullt planlagt över hela unionens område, men organisationen torde ännu icke vara genomförd i sin helhet.

Det byggnadstekniska luftskyddet mot brisansbomber synes i allmänhet vara föga tillgodosett. Huvudvikten i förberedelsearbetet synes istället vara lagd på gasskyddet. Enligt för vissa städer utfärdade bestämmelser skola sålunda inom alla byggnader vidtagas förberedande åtgärder för tätning av dörrar, fönster, ventiler m. m.

Den enskilde tillhålles att redan i fredstid på egen bekostnad skaffa sig gasmask. Detta gäller sannolikt även aktiv personal. I exempelvis Lenin- grad har rådet 1936 ålagt >>Osoaviachims» distriktsråd att åt civilbefolkningen anskaffa gasmasker samt att därvid till arbetare med lägre lön lämna sex månaders betalningsanstånd. Genom samma förenings försorg skall vidare två gånger årligen företagas inspektion i alla fastigheter, varvid kontrolleras att där boende äga erforderlig kännedom om gasmaskens vård och an- vändning samt att tätningsåtgärder vidtagits gentemot stridsgaser. Genom avläggande av prov samt företeende av egen gasmask kan ett särskilt märke förvärvas, vilket bär inskriptionen »Beredd till luft- och gasförsvar». Sådant märke befriar från deltagande ivissa eljest för civilbefolkningen obligatoriska kurser men däremot icke från luftförsvarsövningarna. Gasmasken skall upp— visas två gånger om året för kontroll av vården. Bristande vård medför för- lust av märket. Betecknande för den betydelse, som tillmätes gasskyddet, är även att i Leningrad enligt rådets 1936 fattade beslut i varje stadsdistrikt skall upprättas en verkstad för reparationer av gasmasker. Vidare skola enligt samma beslut före den 1 juli 1936 hava anordnats två gaskammare i varje distrikt. Dylika gaskammare skola även anordnas av industriföretag, där antalet anställda överstiger 2000.

• Sida 36
•  Original

Industriluftskyddet ägnas stor uppmärksamhet. Sålunda skola inom alla större företag, fabriker, verk, inrättningar och läroanstalter två gånger år— ligen anordnas teoretiska kurser i luftskyddstjänst. Arbetarna vänjas att om så erfordras i timtal utföra sitt arbete med påtagen gasmask.

Som exempel på omfattningen av »Osoaviachims» verksamhet kan anföras, att intill den 1 november 1932 icke mindre än tre miljoner personer, därav 1 300000 kvinnor, genomgått gasskyddsutbildning. Åren 1933—1935 utbil- dades enligt uppgift 500000 man i gasskyddstjänst Enligt en 1936 fastställd plan skulle endast i Leningrad under årets lopp en miljon personer ut— bildas i luftskyddstjänst.

Av de kostnader, som föranledas av luftskyddet, faller endast en obetyd- lig del på. staten och kommunen. Den enskilde och »Osoaviachim» bära den huvudsakliga bördan. Sistnämnda organisation erhåller medel för sin verksamhet dels genom medlemsavgifter, dels genom lotterier, som föreningen med ensamrätt anordnar varje år. Enbart vinstsumman brukar i dessa uppgå till 50 miljoner rubel. Största inkomsterna torde dock härröra från insamlingarna samt de regelbundna bidrag, som flertalet fackföreningar för- bundit sig lämna av sina inkomster. Ytterligare bidrag till föreningens verksamhet erhållas genom att medlemmarna i de inom lantbruket organi- serade cellerna på fritid bearbeta s. k. försvarshektar, vilkas avkastning odelat tillfaller »Osoaviachim». Belysande för denna förenings ekonomiska resurser är att den förfogar över egna bokförlag samt gevärs—, gasmask- och uniformsfabriker.

Tjeckoslovakiet.

I Tjeckoslovakiet var luftskyddet tidigare delvis organiserat efter ryskt mönster, i det en frivillig sammanslutning, »Försvarsföreningarnas central- förbund», ombesörjde detsamma. Enligt luftskyddslagen av den 11 april 1935 ligger nu högsta ledningen hos en central luftskyddsnämnd, som är underställd inrikesministern. Inom varje distrikt, stad eller annat större samhälle finnas kommittéer, som stå till polis- eller kommunalmyndighetens förfogande som rådgivande organ. I varje dylik instans bedrives arbetet på tre sektioner: organisationssektionen (allmän organisation och planläggning), tekniska sektionen (byggande av skyddsrum, brand- och gasskydd) samt räddningssektionen (sjukvårds- och räddningstjänst). Det enskilda luftskyddet torde vara högt utvecklat.

För den allmänna luftskyddstjänsten ansvara de lokala polismyndigheterna med biträde av för ändamålet särskilt organiserade formationer.

Industrier och andra större företag äro enligt luftskyddslagen ålagda att ordna luftskydd för egen personal och egna anläggningar. I denna lag stadgas även skyldighet för vissa industrianläggningar att på egen bekost- nad anskaffa och bemanna aktiva stridsmedel för skyddande av anlägg- mngarna.

Av kostnaderna för luftskyddet bestrider staten endast utgifterna för den centrala luftskyddsnämnden. Alla övriga till luftskyddet hänförliga omkost-

• Sida 37
•  Original

nader betalas av kommunerna. Förutom de egentliga luftskyddsåtgärderna bekosta de olika kommunerna även sin egen luftbevakning. Denna orga- niseras av polismyndigheterna och utföres av civil personal. Vissa kost- nader ankomma emellertid på den enskilde, nämligen byggandet av enskilda skyddsrum samt anskaffande av gasmasker till den passiva befolkningen.

Polen.

Även i Polen spåras det ryska inflytandet. En väldig frivillig organisa- tion »L. 0. P. P.» spelar här i viss mån samma roll som »Osoaviachim» i Sovjetunionen. »L. 0. P. P.», som är statligt auktoriserad, har till uppgift dels att driva propaganda för luftskydd, dels att insamla medel för olika luftskyddsändamål. Därjämte ställer föreningen vid krigsfara luftskyddsut- bildad personal till de lokala myndigheternas förfogande.

Enligt en av sejmen den 15 mars 1934 antagen luftskyddslag är krigs- ministern högste ledare av luftskyddet. Denne kan vid krigsfara försätta hela riket eller delar av detsamma i luftförsvarstillstånd, varvid det åligger de lokala myndigheterna att omedelbart bringa planlagda luftskyddsåtgärder i verkställighet. Härvid biträder »L. 0. P. P.» genom att tillhandahålla utbildad personal av olika slag. Huvuddelen av de penningmedel, som i fred användas för det civila luftskyddet, anskaffas emellertid på frivillig- hetens väg genom »L. 0. P. P.». Kostnadsfördelningen i övrigt är i stort sett densamma som i Tjeckoslovakiet.

• Sida 38
•  Original

KAP. V. Det civila luftskyddet i Sverige.

1. Gällande bestämmelser och vidtagna åtgärder.

Först på senare tid har man här i landet börjat skilja mellan luftvärn och civilt luftskydd. Några bestämmelser, som närmare reglera luftskyddets orga— nisation, finnas icke. Vissa stadganden hava emellertid tillämpning även å luftskyddet. Enligt i kommandoväg utfärdade bestämmelser åligger det så- lunda vederbörande arméfördelningschef eller motsvarande myndighet att inom arméfördelningsområdet eller motsvarande område i fredstid planlägga erforderliga åtgärder för skydd mot anfall från luften. Härvid har förutsatts viss medverkan av civila myndigheter. Angående skyldighet att lämna med- verkan i sådant hänseende ha bestämmelser i fråga om länsstyrelserna samt järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen och vissa andra myndigheter meddelats i ett den 18 december 1931 utfärdat cirkulär till samtliga länsstyrelser m. fl. angående försvarsberedskap. Sålunda skall jämlikt mom. 16 i cirkuläret läns— styrelse efter anmodan av arméfördelningschef (militärbefälhavare, marin- distriktsbefälhavare, som är territoriell myndighet, kommendant) biträda vid luftförsvarets organiserande. I övrigt lärer skyldighet för civil myndighet att medverka vid luftförsvarets ordnande och i samband därmed stående åtgärder icke föreligga i vidare mån än sådan skyldighet kan anses innefattad i myn- dighetens allmänna åligganden i fråga om samverkan med krigsmakten. An- gående civila myndigheters samverkan med krigsmakten äro bestämmelser givna i åtskilliga författningar. Här må blott nämnas kungörelsen den 30 oktober 1914 (nr 362) angående vissa Kungl. Maj:ts befallningshavande och dem underlydande myndigheter vid krig eller krigsfara tillkommande åliggan- den. Beträffande kommuners och enskildas medverkan till åtgärder för skydd mot anfall från luften föreligga icke några särskilda bestämmelser.

Med anledning av de sålunda gällande föreskrifterna hava överståthållar- ämbetet och ett flertal länsstyrelser i samråd med vederbörande militära myn- digheter och med biträde av militär arbetskraft, som ställts till förfogande, utfört ett betydande arbete för luftskyddets planläggning inom sådana orter, som ansetts vara av vikt ur luftskyddssynpunkt. Dessa planer representera otvivelaktigt ett värdefullt tillskott till försvarsberedskapen. Avsaknaden av enhetliga normer för arbetets bedrivande och den knappa tillgången å kvalificerad arbetskraft ha emellertid helt naturligt medfört, att planläggningen blivit i viss mån ojämn samt —- frånsett att på många håll någon planläggning icke skett —- ofullständig. Därtill kommer, att det rättsliga underlaget för planernas genomförande i händelse av krig eller krigsfara i stor utsträckning

• Sida 39
•  Original

saknas. Den största bristen i fråga om luftskyddets förberedande i vårt land är emellertid, att planerna i praktiskt taget fullständig brist på anslag för ändamålet icke kunnat mötsvaras av anskaffandet av sådan för luftskyddet oundgängligen nödvändig materiel, som icke kan beräknas stå till buds i hän- delse av krig utan som måste åvägabringas redan i fredstid. Enligt utrednin- gens mening måste det anses ofrånkomligt, att sedan medel ställts till för- fogande och klarhet vunnits i fråga om olika rättssubjekts åligganden beträf- fande luftskyddet, de redan uppgjorda planerna underkastas en grundlig revision.

I detta sammanhang må även nämnas, att på senare tid åtskilliga på fri— villighetens väg bildade organisationer tagit till sin uppgift att främja det civila luftskyddet. I främsta rummet gäller detta om Svenska Röda Korset, som nedlagt ett betydande arbete på utbildning av personal i sjukvårds- och sjuktransporttjänst i och för luftskyddet.

2. Tidigare framkomna förslag. Luftförsvarsutredningen, som tillsattes jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 mars 1928, har verkställt utredning beträffande hemortens och civilbe- folkningens skyddande vid luftanfall mot Sverige samt i betänkande den 11 december 1931 (statens offentliga utredningar 1932: 3) framlagt resultatet därav. I betänkandet har till särskild behandling upptagits frågan om civila myndigheters, kommuners och enskilda personers medverkan vid luftförsvaret. Betänkandet utmynnar, såvitt angår det civila luftskyddet, i förslag dels till lag om luftförsvarstillstånd och dels till förordning om planläggning av åt- gärder till befolkningens skyddande vid luftanfall. För den ståndpunkt, som luftförsvarsutredningen intagit beträffande åtskilliga för luftskyddet grund- läggande frågor, redogöres i det följande i samband med behandlingen av dessa frågor. I en den 18 juli 1933 avlåten framställning till Konungen rörande det civila luftskyddet har chefen för generalstaben föreslagit, att i landshövdingeinstruk- tionen och i ovannämnda kungörelse den 30 oktober 1914 skulle införas vissa bestämmelser angående luftskyddets förberedande. Någon ändring av dessa författningar i sådant hänseende har emellertid ännu icke kommit till stånd. Försvarskommissionen har i sitt den 30 juli 1935 avgivna betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende (statens offentliga utred- ningar 1935z39) lämnat en kortfattad redogörelse för läget beträffande det civila luftskyddet i andra länder samt uppdragit de riktlinjer, som enligt kom- missionens förmenande böra följas för förberedandet och ordnandet av luft- skyddet i Sverige. Enligt försvarskommissionens mening bör arbetets fort- sättande på detta område tills vidare ske efter hittills tillämpade principer. Då emellertid uppfattningen om vad som på detta område av försvaret kan anses vara av större eller mindre värde icke vunnit tillräcklig stadga, har kom- missionen funnit det angeläget att dessa problem ytterligare under samverkan mellan de närmast berörda myndigheterna i fortsättningen prövas. Kommis-

• Sida 40
•  Original

sionen har dock som sin mening uttalat, att beträffande vidtagande i fred av . åtgärder på detta område bör skiljas mellan sådana, vilka nödvändigvis måste vidtagas (planläggning och vissa förberedande åtgärder i övrigt) och sådana, ' vilka lämpligen kunna och bland annat av kostnadsskäl böra uppskjutas och verkställas först i händelse av krigshot. Ett genomförande i fred av ett vitt- gående program för luftskyddets ordnande, som skulle avse eller resultera i ett mer eller mindre fullständigt organiserande av samhället mot en eventuellt hotande fara från luften, bör enligt kommissionens åsikt icke ske.

Propositionen till 1936 års riksdag rörande försvarsväsendets ordnande innefattade icke något förslag till civila luftskyddets ordnande. I proposi— tionen framhölls, att frågan borde göras till föremål för ytterligare utredning inom Kungl. Maj:ts kansli. Vid riksdagen framfördes motionsvis förslag be- träffande luftskyddets organiserande, vilka emellertid icke vunno riksdagens bifall.

I samband med anhållan om det bemyndigande, som föranledde civila luft- skyddsutredningens tillsättande, anförde chefen för försvarsdepartementet till statsrådsprotokollet den 30 april 1936:

»Den fortsatta utredningen torde i första hand böra taga sikte på att kom— plettera föreliggande utredningar i ämnet med avseende å vad under tiden därefter förekommit av betydelse för bedömandet av planläggnings- och orga- nisationsspörsmålet. Av utredningen bör även framgå, vilket värde, som bör tillmätas olika metoder till direkt skydd för civilbefolkningen, samt den om— fattning, i vilken dylikt skydd för civilbefolkningen erfordras och bör åväga— bringas redan i fredstid. Vidare bör övervägas, i vad mån luftskyddets plan— läggning och ledning bör anordnas centralt och i vilken utsträcknin så bör ske lokalt samt vilka uppgifter i förevarande hänseende, som böra ti lkomma å ena sidan militära myndigheter samt å den andra civila myndigheter, lands- ting, kommuner, enskilda företag och privatpersoner. En viktig sida, som bör omfattas av utredningen, är den ekonomiska sidan av luftskyddsverksamheten, avseende även de principer, efter vilka kostnaderna böra delas mellan stat, län, kommuner, enskilda företag och privatpersoner. Vidare torde utredningen böra visa, hur de kostnader, som anses böra åvila staten, lämpligen böra för— delas mellan de olika grenar av förvaltnin en, som därav beröras. I övrigt synes utredningen böra givas den fullstän ighet, som kan erfordras för ett noggrant bedömande av alla de på förevarande fråga inverkande omstän— digheter.»

• Sida 41
•  Original

KAP. VI.

Sveriges läge ur luftförsvarssynpunkt.1

Innan frågan om Sveriges läge ur luftförsvarssynpunkt upptages till granskning, synes det erforderligt att något beröra de former, som en fram- tida luftkrigföring kan tänkas få. Det är självfallet härvid icke möjligt att göra några bestämda uttalanden. Man rör sig på ett område av krigföringen, där säkra erfarenheter saknas. Visserligen förekom luftkrigföring i viss ut- sträckning under världskriget, men detta skedde främst i direkt samband med markoperationerna och endast i relativt liten omfattning i form av själv- ständiga företag riktade mot industri, civilbefolkning m. m. Den tekniska ut— vecklingen i fråga om såväl flygstridskrafterna som försvarsmedlen mot anfall från luften har emellertid därefter gått ytterligt snabbt. De nya stridsmedlen och krigföringsmetoderna ha icke prövats i krig mellan stater, vilka be- träffande komplicerad inre struktur och tillgång _ på båda sidor -— av moderna stridsmedel kunna jämföras med europeiska stater. Däremot har otvivelaktigt flygstridskrafternas förmodade värde såsom stridsmedel redan utövat ett betydande inflytande i den europeiska politiken.

Målet för varje form av krigföring är ytterst att bryta motståndarens vilja. För den anfallande gäller det att framtvinga eftergifter, där detta icke lyckats genom relativt fredliga politiska medel, den försvarande står inför uppgiften att söka hindra genomförandet av den anfallandes avsikt. Utvecklingen så- väl på det politiska som på det militärtekniska och organisatoriska området gör, att krigföringens mål i regel endast kan nås, om hela folkens vilja till motstånd påverkas.

Denna vilja kan brytas genom rent militär krigföring, om resultatet därav blir sådana motgångar för endera parten, att fortsatta operationer synas denne utsiktslösa. Vid dessa rent militära avgöranden komma sannolikt flygstrids- krafter i framtiden att spela en ännu mera betydande roll än hittills. Anled- ning saknas att här närmare ingå på denna art av krigföring, om det också är påtagligt, att den kommer att träffa även befolkningen i de trakter, som beröras av operationerna, och sålunda medför behov av åtgärder för civilt luftskydd.

Det är dock ytterligt osannolikt, att flygstridskrafternas användning skulle komma att begränsas till deltagande i en krigföring av dylik art. Strids- krafterna äro numera i vida högre grad än förr avhängiga av ett lands hela produktionsapparat och beroende av kommunikationsväsendet. Båda dessa omständigheter göra det ganska självfallet, att en anfallande, om detta av

1 Utarbetad under medverkan av avdelningschefen vid generalstabens centralavdelning majoren greve G. A. Ehrensvärd.

• Sida 42
•  Original

geografiska och andra skäl är möjligt, kommer att söka rikta sina flygstrids- ( krafter mot de antydda målen. Härigenom blir frågan om skyddet av civil- * befolkningen i hemorten aktuell. Men det synes jämväl sannolikt, att denna krigföringsform kommer att utvecklas till ett rent försörjningskrig riktat mot hela eller delar av produktionsapparaten i avsikt att försvåra den materiella försörjningen för såväl civilbefolkningen som krigsmakten. Härigenom kan ett indirekt tryck utövas mot befolkningen, vilket måhända — beroende på ett flertal omständigheter främst av geografisk, industriell och folkpsykologisk art — kan leda till en snabbare verkan än den, som skulle kunna ernås enbart genom militära operationer. Denna art av krigföring har i försvarskommis— sionens utredningar, enligt civila luftskyddsutredningens åsikt med rätta, till- mätts stor betydelse.

Sannolikt kommer vidare varje form av modern krigföring att innesluta för- sök till påverkan av motståndarens befolkning i form av propaganda, varvid flygstridskrafternas medverkan blir särskilt framträdande. Farligast blir må- hända dylik propagandaverksamhet, om den kan kombineras med framgångs- rika anfallsföretag, vilka kunna påstås vara bevis för det lönlösa i fortsatt motstånd, d. v. s. måhända just angrepp på viktiga anläggningar i hemorten.

Det kan även tänkas, att ur de förut antydda krigföringsformerna utvecklas en rent terroriserande krigföring mot motståndarlandets civilbefolkning i av- sikt att direkt bryta folkets vilja genom åstadkommandet av förluster av liv och egendom. I många fall kommer det säkerligen bliva svårt att draga gränser mellan denna form och försörjningskriget, helst som knappast någon stat åtminstone i början av ett krig torde vilja påtaga sig ansvaret för att ha inlett en terroriserande krigföring.

Huruvida den ena eller andra formen av krigföring och särskilt luftkrig- föring kommer att användas, blir avhängigt av en mängd faktorer av militär och geografisk art. Motståndarens territorium måste kunna nås av strids- krafter medförande tillräckliga stridsmedel. Vidare inverkar givetvis mot- ståndarens militära maktmedel och andra försvarsförberedelser, liksom den an— gripna statens ytinnehåll, befolkningsfördelning, industriens art och gruppe- ring, kommunikationernas beskaffenhet, läget ur folkförsörjningssynpunkt m. m. Slutligen bör icke förglömmas frågor av direkt folkpsykologisk art. Ett folk, som är genomträngt av vilja att värna sitt och de sina och som vet, att nödiga skyddsåtgärder vidtagits, kommer att visa större motståndskraft än ett folk, som hyser samma vilja att hävda sin frihet, men som underlåtit att i fredstid vidtaga erforderliga förberedelser. I detta sammanhang må slut- ligen, innan frågan om särskilt Sveriges läge ur luftförsvarssynpunkt upp- tages till behandling, framhållas att samtliga försvarsberedskapsåtgärder i vårt land måste avse att söka hålla landet utanför politiska och krigiska konflikter. Det gäller att så avpassa dessa åtgärder att de, utan att hämma folkets fredliga utveckling, kunna bereda vårt land och folk ett sådant skydd, att en freds- bevarande och i möjligaste mån självständig politik kan upprätthållas. Detta blir sannolikt möjligt endast om behövliga försvarsförbedelser vidtagits. Det måste exempelvis bliva svårt att motstå ett hot om insättande av flygstrids—

• Sida 43
•  Original

krafter mot vårt land, därest luftskydd saknas för civilbefolkningen eller det brister alltför påtagligt i fråga om luftvärn för industrier m. 111.

Vid en granskning av Sveriges läge ur luftförsvarssynpunkt framträder detta rent geografiskt sett såsom gynnsamt. Relativt vida vatten skilja landet på avsevärda sträckor från de närmaste grannstaterna. Dock äro dessa vatten- områden icke av sådan bredd, att de verka hindrande för flygföretag utförda med modern materiel, men väl försvårande. Avsikten är icke att här ingå på frågan om sannolikheten av det ena eller det andra krigsfallet, men det må dock konstateras, att Sveriges läge även i så måtto är relativt gynnsamt, som de närmast liggande staterna i öster, väster och sydväst äro mindre makter, vilkas politiska intressen för närvarande i huvudsak kunna sägas sammanfalla med vårt lands. En annan gynnsam omständighet är, att från väster näppe- ligen något hot med stormaktsflyg kan väntas mot Sverige, vår rygg är med andra ord fri på ett helt annat sätt än många andra staters. Å andra sidan må icke förglömmas, att redan i nuvarande läge delar av Sverige ligga inom räck- vidden för bombflyg baserat inom tvenne stormakters landområden. Såsom framhållits av försvarskommissionen måste man därjämte räkna med möjlig- heten av lägesförändringar vid Östersjön, vilka kunna komma att genomföras snabbt och medföra en avsevärd försämring i rikets för närvarande gynn- samma läge.

Här berörda förhållanden belysas närmare av vidstående skisser (fig. 1—4). Som synes av dessa kan visserligen varken vid hot från öster eller från söder och sydväst hela riket åtkommas av flygstridskrafter, men ingen del är i alla situationer oåtkomlig. Emellertid måste också beaktas att, ju längre avståndet från basen till målet är, ju ofördelaktigare ställa sig bombföretagen ur an- griparens synpunkt. Flygning långa sträckor över landområden, från vilka aktiva motåtgärder kunna förväntas, innebär jämväl ökade riskmoment för angriparen. Ur dessa synpunkter komma, med vilket läge man än vill räkna, landets inre delar att ur luftförsvarssynpunkt ligga gynnsammare till än de yttre. Särskilt gäller detta Värmland, västra Dalarne och västra Jämtland. Betydelsen av aktiva försvarsmedel framgår även direkt av det anförda.

En annan omständighet av vikt, då det gäller att bedöma rikets läge ur luftförsvarssynpunkt, är landets stora ytinnehåll. Detta medför å ena sidan, att de sårbara anläggningarna liksom befolkningen i allmänhet komma att fördelas över stora områden till förfång för den angripande. Å andra sidan tvingar utspridningen till en splittring av försvarsmedlen. Vidare blir bety- delsen av att de inre kommunikationerna i möjligaste mån kunna fungera relativt större än i ett land, vars tillgångar av olika slag hopats inom ett mindre område. Generellt sett blir dock den stora ytan till större fördel än nackdel för den försvarande.

Fördelningen av den svenska befolkningen mera i detalj samt särskilt mel- lan landsbygd och samhällen av sådan storlek och beskaffenhet, att verkan av luftkrigföring kan bliva särskilt kännbar, är jämväl gynnsam, vilket när- mare framgår av den översikt av befolkningsförhållandena, som lämnas i

• Sida 44
•  Original

" *—l—Q0N

/ ' F . ' . Oslo ] team,—l :, | / I i & X I N l I "— X I I I ( ) I I | . Sic/fin ',

Fig. 1. Räckvidd för lätta bombplan baserade inom stormakters områden.

• Sida 45
•  Original

' sie/fl."

Fig. 2. Räckvidd för lätta bombplan baserade inom grannstaters områden.

• Sida 46
•  Original

Fig. 3. Räckvidd för tunga bombplan baserade inom stormakters områden.

• Sida 47
•  Original

" sial/fn

Fig. 4. Räckvidd för tunga bombplan baserade inom grannstaters områden.

• Sida 48
•  Original

LAND

TOTALA AN4 AREAL TALET INV. KVKH.

ANTAL INV. PER KVKH.

mv. FÖRDELNING pi srÄ en

AV OLIKA STORLEK ccs »: LANDSBYGDEN, | %

__4 TECKEN FÖRKLARH

SVERIGE-

6,2 mLL.450000

FINLAND 3,3mLL. 562000

DANMARK 3,7 mLL'. 45000.

FRANKRIKE 41,0mLL. 551000

TYSKLAND' 05,0 ma. 468000

il

140

WALES)

ENGLAND

(ENGLAND och

40,0 HILL. 151000

264

STÄFDER ME 100000 un

*

STÄDER r 50-100000

srÄoanl 20—50000

STÄDER HEE DER 20000

LANDSBYI

()

Fig.

5. Befolkningens fördelning å stad och land i Sverige och vissa främmande länder.

• Sida 49
•  Original

' innesluta en så stor del av befolkningen, att anfall, vilka icke mötas genom skyddsåtgärder och aktivt försvar, kunna förväntas få en betydande såväl lokal verkan som verkan på rikets motståndskraft i dess helhet.

Vad som sagts om befolkningens fördelning gäller jämväl i huvudsak be- träffande industrin. Denna är i allmänhet fördelad på ett mycket stort antal orter. Anhopningar förefinnas dock, ehuru ingalunda av den art, som karakteriserar många av de västeuropeiska industristaterna. Bland industri- anläggningarna tilldraga sig vissa särskild uppmärksamhet. Detta gäller främst de, som äro av speciell betydelse för krigsindustrin, samt kraftverken, vilkas ostörda funktion är av vikt såväl för stora delar av landets industri som för huvuddelen av de viktigaste järnvägarna. Det är att antaga, att båda dessa slag av industrianläggningar komma att anses såsom särskilt lönande mål för bombföretag. Visserligen ligga även kraftverken ganska fördelade inom riket, men vissa av dem, liksom många andra industrianläggningar, äro belägna inom områden, som ligga ogynnsamt till ur försvarssynpunkt. Det redan i fred förberedda samarbetet mellan kraftverken liksom den svenska industrins mångsidighet och omfattning resulterar emellertid i att sannolikt ganska goda möjligheter finnas att hålla produktionen i gång, även om vissa verk helt eller delvis bringas ur funktion.

Förut har uttalats, att de inre kommunikationerna hava en relativt större betydelse i Sverige än i länder av mindre utsträckning. Detta gäller både rent militärt sett, med hänsyn till truppförflyttningar och underhållstjänst, och ur icke militär synpunkt, med hänsyn till varudistributionen för civilbefolk- ningens och industriens behov. Järnvägsnätets relativt stora utsträckning i de södra delarna av landet, söder om Dalälven, gör emellertid, att ett be- kämpande från luften kommer att kräva en relativt stor kraftinsats och åtmin- stone i viss mån torde kunna neutraliseras genom omläggningar av trafiken. Norr om Dalälven däremot måste järnvägsnätet betecknas såsom mycket käns- ligt för luftangrepp. Detta gäller särskilt området norr om Ångermanälven.

Landsvägsnätets art och utsträckning är numera sådant, att det fyller ganska höga krav, särskilt i södra delarna av landet. Möjligheter förefinnas att om så kräves medelst biltransporter verkställa delar av den varuomflytt- ning, som normalt sker medelst järnvägstransport.

Kustsjöfarten är under fred av stor betydelse för distributionen av varor, men dess upprätthållande i krig torde komma att stöta på betydande svårig- heter, främst måhända med hänsyn till en motståndares möjligheter till anfall från luften. Sveriges läge, vettande åt tvenne hav, gör det emellertid tänk- ibart, att förhållandena kunna komma att ställa sig väsentligt gynnsammare längs den ena kuststräckan än längs den andra. Ännu betydelsefullare än upprätthållandet av kustsjöfarten kommer emellertid sannolikt bliva att en viss import sjöledes till riket kan fortgå. Såsom framgår av försvarskom- missionens betänkande måste en viss import alltid anses nödvändig. Även ur denna synpunkt kommer tydligen Sveriges läge vid tvenne hav att bliva av betydelse, ehuru det ur luftförsvarssynpunkt måste konstateras, att de svenska

• Sida 50
•  Original

västkusthamnarna, om också med vissa svårigheter, kunna åtkommas av flyg— stridskrafter baserade öster om riket och att såväl dessa hamnar som de syd— ligare av våra ostkusthamnar kunna åtkommas från baser på södra Östersjö- stranden. Det är i detta sammanhang jämväl av vikt, att vissa av våra norr- landshamnar liksom Narvik kunna åtkommas från baser öster om Finland. Men även vid en väsentlig lägesförändring i öster komma åtminstone än så länge vissa hamnar i Norge att ligga utanför räckvidden av en eventuell mot- ståndares bombflyg.

I det föregående hava framhållits vissa synpunkter rörande den tänkbara arten av en framtida luftkrigföring. Beträffande möjligheten för att dylika krigföringsmetoder skulle komma att användas gentemot Sverige må framv hållas, att de mellanfolkliga bestämmelserna beträffande luftkrigföringen och de kemiska stridsmedlen, för vilka bestämmelser en redogörelse lämnas i luft— försvarsutredningens betänkande (sid. 28 ff.), icke kunna anses innebära till» räckligt skydd mot att en hänsynslös motståndare i ett framtida krig anlitar luft— och gasstridsmedel mot civilbefolkningen. Det kan tvärtom befaras, att rent militära och politiska synpunkter bliva avgörande vid val av stridsmedel. Härvid torde frågan om hur snart avsett resultat kan beräknas komma att nås bliva av mycket stor betydelse. Sannolikt kommer icke någon statsledning att i det instabila läge, som för närvarande karakteriserar Europa, våga välja en krigföringsmetod, som icke synes innebära sannolikhet för ett snabbt avgö— rande. Utredningen avser icke att taga ståndpunkt till i vad mån det utrikes— politiska läget för Sveriges del kan anses hotande. Självfallet böra alla an- strängningar inriktas på att helt förekomma krig genom utvecklandet av våra vänskapliga förbindelser med främmande makter samt vidtagande av åtgärder av sådan art, att konfliktanledningar i tid biläggas. Man kan dock icke bortse ifrån att vi mot vår vilja och även utan vår förskyllan kunna försättas i en ställning såsom krigförande. Försiktigheten bjuder då, att man utan att över- skatta riskens storlek räknar med denna möjlighet och i tid vidtager lämpliga åtgärder till dess mötande.

De militära och andra beredskapsåtgärder, som från den försvarandes sida kunna inverka försvårande mot en luftkrigföring av antydd art, äro tillvaron av flygstridskrafter, tillgången på luftvärnsartilleri och luftvärnskulsprutor till skydd för orter och områden av vital betydelse samt slutligen luftskydds- åtgärder, avsedda att i möjligaste mån reducera verkan av anfallen.

Genomförandet av den vid 1936 års riksdag beslutade försvarsreformen kommer uppenbarligen att väsentligt stärka vårt försvar såvitt angår flygstrids- krafter och luftvärn. Tillgången å luftvärnsmateriel kommer dock alltjämt att bliva så knapp, att våra större städer, utom Stockholm, samt våra viktigaste industrianläggningar och kraftverk icke kunna påräkna skydd av luftvärn. Detta är enligt utredningens åsikt en viktig omständighet, som måste tagas i betraktande, då det gäller att pröva behovet av civila luftskyddsåtgärder.

Det civila luftskyddet kan icke, lika litet som luftvärn, erbjuda något säkert skydd mot verkningarna av fiendens stridsmedel. Med ett fullkomligt skydd kan man över huvud taget icke räkna under krig. Men genom luftskyddet

] I l l

• Sida 51
•  Original

kunna verkningarna av de fientliga anfallen i hög grad begränsas, icke minst vad beträffar folkets moraliska motståndskraft. Utredningen har under sitt arbete kommit till den bestämda övertygelsen, att ett organiserat civilt luft- skydd är nödvändigt såsom komplement till övriga försvarsanstalter och att det är synnerligen angeläget, att luftskyddsåtgärderna —— i den mån de avses skola komma till utförande i fredstid — genomföras så snart som förhållan- dena medgiva.

• Sida 52
•  Original

KAP. VII.

Luftskyddsåtgärderna och deras betydelse för svenska förhållanden.

1. Bevakning och varning för luftanfall.

Då fara för krig hotar eller krig utbrutit, måste bevakning anordnas mot anfall från luften. Luftbevakningen tjänar såväl det aktiva luftförsvaret som luftskyddet. I vårt land ankommer luftbevakningen enligt meddelade bestäm- melser på krigsmakten. För sådant ändamål upprätta vederbörande militära organ luftbevalmingsstationer, vilka på vissa avstånd från varandra förläggas såväl längs rikets kuster och landgränser som i det inre av landet. Från luftbe- vakningsstationerna avgives rapport till en eller flera luftbevakningscentraler, varifrån meddelande om hotande anfall utsändes till militära befälhavare och civila myndigheter. Detta meddelande sker, då faran anses omedelbart hotande, i form av flyglarm. När förhållandena det medgiva, kan flyglarm föregås av en särskild flygvarning, avsedd att sätta befälhavare och myndig- heter m. fl. i tillfälle att vidtaga förberedande åtgärder. Luftbevakningen bygger i största utsträckning på användande av det redan befintliga telefon- nätet, men även andra signalmedel, t. ex. radio, kunna komma till användning.

Det är av största vikt för luftskyddet, att bevakningssystemet fungerar snabbt och säkert. Å ena sidan bör varningen nå en ort, som kan antagas vara hotad, i så god tid, att nödiga skyddsåtgärder hinna vidtagas. Å andra sidan bör en ort icke oroas med flyglarm, innan en viss grad av sannolikhet vunnits för att den utgör anfallsmål. Svårigheten att av de fientliga flygplanens kurs och uppträdande i övrigt med någon grad av sannolikhet sluta sig till vilket anfallsmål som åsyftas medför, att i regel alla orter av betydelse inom en viss rayon från den luftbevakningsstation, varest fienden iakttagits, måste alarmeras. Såsom norm för huruvida flyglarm skall givas eller ej har man uppställt det kravet, att om möjligt en förberedelsetid av tio minuter skall kunna påräknas före ett eventuellt anfall. Denna tid är i de flesta fall till— räcklig för att åstadkomma den nödiga beredskapen. Därest flyglarm skulle meddelas tidigare, bleve följden en ökning av antalet fall, då alarmering skedde utan att anfall följde. Erfarenheterna från världskriget hava emellertid visat, att »falsk» flyglarm både med hänsyn till den psykiska press, som den utövar på befolkningen, och det ansenliga avbräck, som den förorsakar i produktionen, utgör en allvarlig olägenhet, som i möjligaste mån bör förebyggas.

I stora delar av landet erbjuda de geografiska förhållandena svårigheter för anordnande av ett effektivt varningssystem. Särskilt gäller detta i fråga om de många betydelsefulla orter, som äro belägna utmed rikets kuster. Såvitt angår städerna vid Öresund skulle uppenbarligen bevakningsmöjligheterna kunna förbättras genom samverkan med Danmark, varest man, såsom fram-

• Sida 53
•  Original

hålles i det danska kommissionsbetänkandet (sid. 50), räknar med motsva- rande svårigheter för Köpenhamns vidkommande. Den danska kommissionen yttrar, att den icke vill uttala sig om huruvida det skulle vålla svårigheter för neutralitetspolitiken, därest man i någon mån sökte avhjälpa den anmärkta olägenheten genom avtal med Sverige. Civila luftskyddsutredningen har icke ansett sig böra upptaga frågan om samarbete med Danmark beträffande luft- bevakningen till behandling, men utredningen finner det önskvärt, att denna fråga i annan ordning göres till föremål för utredning.

Om bevakningens anordnande är en militär angelägenhet, så torde det där- emot böra ankomma på en lokal, med civilt—administrativa befogenheter ut- rustad luftskyddsmyndighet att ombesörja den direkta varningen till civil- befolkningen. Det måste följaktligen finnas en punkt i organisationen, där militär och civil myndighet mötas. Något subordinationsförhållande dessa myndigheter emellan torde dock icke föranledas härav, då det endast är fråga om befordrande av ett meddelande från den militära myndigheten till den civila luftskyddsmyndigheten, vilken därefter endast har att tillämpa på för- hand givna reglementariska föreskrifter. Då det gäller att överbringa med— delandet med största möjliga skyndsamhet, måste detta från luftbevaknings- centralen lämnas direkt till den lokala myndighet i den hotade orten, som handhar luftskyddet. Vid anflygning mot samhällen eller anläggningar, som äro belägna nära kusten eller gränsen, kan det vara lämpligt att med förbi- gående av luftbevakningscentralen meddela flyglarm direkt från luftbevak- ningsstation till den hotade orten. — Inom större orter, varest ett flertal myn- digheter eller anläggningar böra varskos, kan man medelst en telefonapparat av särskild konstruktion, en s. k. alarmeringsce'ntral, utsända flygvarning eller flyglarm samtidigt till ett större antal personer. Inom orter, varest alarmerings— central finnes, bör den personal, som har sig särskilda uppgifter i samband med flyganfall anförtrodd, såsom ombesörjande av ordningshållning, mörk- läggning, brandsläckning, sjukvård och dylikt, i lämplig utsträckning alarmeras genom nämnda central. På andra orter får denna personal varskos genom telefonpåringning.

Signalen flyglarm bör dessutom snarast möjligt bringas till allmän känne- dom inom samhället. För sådant ändamål användas företrädesvis sirener, an- tingen särskilt konstruerade för ändamålet eller redan befintliga fabriks- eller eventuellt fartygssirener. Såväl fast uppställda som å motorfordon monterade flyglarmsirener förekomma. Därest fabriks- och fartygssirener skola tagas i bruk för flyglarm kräves, att deras användande för andra ändamål förbjudes. Förutom sirener kunna som larmmedel för mindre orter ifrågakomma klock- ringning, signaler från motorfordon m. 111.

Då. ytterligare flyganfall icke väntas, utsändes från luftbevakningscentralen till de lokala myndigheterna meddelande om att faran är över. Sedan erfor- derliga avspärrnings- och saneringsåtgärder vidtagits, tillkännagiver luft- skyddsmyndigheten på lämpligt sätt, att flyglarmtillståndet upphör. Inom större städer kan dylikt meddelande givas särskilt och å olika tider för olika delar av staden.

• Sida 54
•  Original

2. Åtgärder i syfte att försvåra fiendens orientering.

I syfte att försvåra fientliga flygares orientering kan man företrädesvis an- vända sig av mörkläggning, maskering, skenanläggningar samt skydd medelst konstgjord dimma.

M örkläggning avser att nattetid beröva fienden orienteringsmöjligheter och förhindra eller försvåra upptäckande från luften av anfallsmålen. För mörk- läggningens genomförande kräves släckning eller avbländning av såväl den inre som den yttre belysningen. Innerbelysningens avskärmning torde i regel icke möta större svårigheter, ehuru i en del fall, t. ex. beträffande fabriker och skyltfönster, särskilda anordningar måste vidtagas. I händelse av krig eller krigsfara bör beträffande de orter, som kunna anses särskilt hotade, före- skrivas, att innerbelysningen ständigt skall vara avskärmad. Den permanenta ytterbelysningen bör i sådana samhällen inskränkas till en ringa bråkdel av det normala. Sålunda bör all ljusreklam, fasadbelysning och dylikt förbjudas och gatubelysningen nedbringas till vad som erfordras ur trafik- och ordnings- synpunkt samt på lämpligt sätt avskärmas. Reduktionen av belysningen kan även tjäna syftet att hushålla med den elektriska kraften och därigenom skapa tillgång å reservkraft, som kan bliva erforderlig, om kraftverk eller gasverk inom vissa orter förstöras. Vid flyglarm inträder det stadium av belysnings- inskränkning, som vanligen avses, då man talar om mörkläggning. I mindre samhällen kan därvid total släckning av gatubelysningen ske. Av hänsyn till den för räddnings- och säkerhetstjänstens upprätthållande nödiga trafiken kan i ett större samhälle ytterbelysningen svårligen helt undvaras, utan det mest trängande behovet av belysning får tillgodoses genom ett fåtal, uppåt väl av- skärmade lampor. Dessa böra icke kunna iakttagas på långt håll och böra där- för hava ringa ljusstyrka, eventuellt på lämpligt sätt färgat, t. ex. blått sken.

För att mörkläggningen av ett visst samhälle skall bli effektiv fordras, att den icke begränsas till själva samhället utan att ett mycket vidsträckt område däromkring lägges i mörker. Ej blott samhällena utan även fyrar, järnvägs- signaler och trafikmedel (fartyg, järnvägståg, bilar etc.) måste i möjligaste mån inordnas under mörkläggningen för att fienden icke skall kunna draga nytta av de orienteringsmöjligheter, som kommunikationslederna erbjuda.

I det danska kommissionsbetänkandet (sid. 51) framhålles, att mörkläggning av Själland med hänsyn till ett hotande angrepp på Köpenhamn endast blir en ofullständig åtgärd, så länge ljusen förbliva tända i Sverige. Motsvarande gäller tydligen med hänsyn till faran för angrepp å de skånska städerna, då. mörkläggningen icke kan beröra danskt område. Här föreligger, liksom i fråga om luftbevakningen, ett gemensamt intresse för de båda länderna, vars till— godoseende torde böra göras till föremål för närmare utredning.

Under den ljusa delen av året torde inom stora delar av landet verkan av belysningens inskränkning vara ringa. Även då mörker råder erbjuder mörk— läggningen endast ett begränsat skydd. De tekniska hjälpmedel, som numera

• Sida 55
•  Original

stå till buds för navigering i luften, möjliggöra. en tämligen god kursbestäm- ning och beräkning av tillryggalagd distans. En flygare över fiendeland är dock vida sämre ställd än en trafikflygare i fredstid, som kan lita till fyrar och radiopejling. Även om det finnes en viss sannolikhet för att de fientliga flygarna kunna avgöra, när de befinna sig över en större stad, oaktat denna är mörklagd, erbjuder det dock stora svårigheter att under rådande mörker med framgång rikta bombardemang mot något särskilt mål inom staden. Vis— serligen kunna flygarna använda sig av fallskärmsljus, men även med dylika hjälpmedel är träffsäkerheten mot ett mörklagt mål starkt reducerad. Ett nattligt anfall mot ett större samhälle får därför i allmänhet karaktären av ett terroriseringsföretag, där det i hög grad beror av en tillfällighet, om bom— berna falla på bebyggt eller obebyggt område.

Åtskilliga medel stå till buds för att hindra fienden från att under dagsljus upptäcka de mål, mot vilka ett angrepp kan tänkas vara riktat. De förhållan- den, under vilka de fientliga flygarna ha att urskilja det anvisade målet, med- föra, att ett föremål, som drar uppmärksamheten till sig, lätt nog även kom- mer att draga anfallet på sig, förutsatt att det med någon grad av sannolikhet kan identifieras med anfallsobjektet. Man bör ur denna synpunkt konsekvent eftersträva, att genom lämplig bemålning, plantering o. s. v. göra de föremål, som skola skyddas, så litet framträdande som möjligt. Vid industrianlägg- ningar torde stundOm ett dylikt tillvägagångssätt kunna tillämpas med gott resultat. I händelse av krig kan fiendens orientering mångenstädes ytterligare försvåras genom maskering av föremål å marken eller genom skenanläggningar.

I vissa fall, då det gäller särskilt sårbara mål, som icke kunna på annat sätt döljas, t. ex. en kraftstation, kan det'ifrågakomma att inhölja målet i konst- gjord dimma. Dimbildning kan förekomma även nattetid. Under dagen måste dimbildningen, om den icke skall få en verkan motsatt den åsyftade, omfatta ett ganska stort område. I syfte att vilseleda fienden kan dimma utspridas även över andra områden. För dimbildning av den omfattning och med den precision, som härvidlag erfordras, krävas särskilda anläggningar. Att hastigt utsprida dimman över ett större område är dock förenat med svårig- het, och dimbildning torde därför, åtminstone vid dagsljus, endast kunna ifrågakomma å orter, varest relativt lång varningstid kan påräknas, eller i fråga om mål av mindre utsträckning. Då dimbildning försvårar eller omöjlig- gör riktning av luftvärnspjäserna, är möjligheten att använda dimma starkt begränsad inom orter, för vilka luftvärn avses.

Bland åtgärder, som i vissa länder ifrågasatts som skyddsmedel mot 1uft- anfall, märkes slutligen uppsläppande av ett flertal fasta ballonger, vilka med vidhängande kablar kunna under mörker eller dimma försvåra flygplanens färd över anfallsmålet. Dylika ballongspärrar äga nära samband med mili- tära försvarsåtgärder.

3. Utrymning. Ett effektivt skyddsmedel mot luftanfall för den civila befolkningen är utan tvivel utrymning av den hotade orten. Därvid förutsättes, att utrym— ningen sker till en plats, varest väsentligt mindre fara hotar. Man kan skilja

• Sida 56
•  Original

mellan å ena sidan permanent utrymning, som sker vid krigsfara eller då. krig utbrutit och därefter består så länge fara för luftanfall föreligger, och å andra sidan tillfällig utrymning, som sker på signalen flyglarm och varar till dess den omedelbara faran är överstånden.

Permanent utrymning måste företrädesvis begränsas till att avse områden, vilka äro särskilt hotade, såsom fästningar, större städer samt orter, varest krigs- eller försörjningsindustrier äro belägna. Inom varje samhälle utgöres i regel en avsevärd procent av befolkningen av personer, vilka icke med nöd- vändighet behöva uppehålla sig där. Till denna kategori hör framför allt åldringar och barn samt en stor del av de personer, vilka på grund av sjuk- dom eller lyte äro arbetsoförmögna. År 1930 utgjorde således i rikets städer antalet barn under 16 år 20 procent och antalet personer över 65 år 7'7 pro- cent av invånarna. För Stockholm voro motsvarande siffror 15'3 procent och 7-2 procent. Man torde icke böra räkna med, åtminstone då fråga är om en stor- stad, att hela denna kategori, som i Stockholm omfattar över 100 000 personer, kan flytta bort. Sålunda måste späda barn stanna hos sina mödrar, en del åldringar kräva anhörigas omsorger 0. s. v. Emellertid torde likväl det relativa antalet av dem, som utan större olägenhet kunna lämna orten, vara betydande. Med hänsyn till övriga luftskyddsåtgärders genomförande måste det anses som en stor vinst, att äldre personer, vilka hava svårt att förflytta sig med den snabbhet, som kan krävas i händelse av flyglarm, utrymma hotade områden. Vad barnen angår ligger det i öppen dag, att intet bör försummas, som kan vara ägnat att förskona dem från att direkt beröras av stridsåtgärder. Den perma- nenta utrymningen genom bortförande av barn och åldringar från särskilt hotade områden är därför enligt utredningens mening en åtgärd, som i största möjliga utsträckning bör komma till användning.

I vad mån en dylik utrymning låter sig genomföra är tydligen beroende på dels tillgången å bostäder inom andra, mindre utsatta områden och dels. tillgången å kommunikationsmedel. Det torde ur alla synpunkter vara lämp- ligast, att de personer, som lämna en hotad ort, t. ex. huvudstaden, i första hand söka bostad hos anhöriga och bekanta på landsbygden eller i mindre samhällen. Åt de övriga måste samhället söka ombesörja bostäder. För så- dant ändamål torde kunna disponeras ett stort antal herrgårdsbyggnader, bostadshus å större lantgårdar, byggnader vid brunns- och badorter, pensionat, hotell, vandrarhem, semesterhem, sommarkolonier, missionshus och samlings- lokaler samt möjligen även vissa offentliga byggnader såsom kommunalhus. gymnastiksalar m. fl. Uppenbarligen motsvara dessa byggnader i många fall icke de anspråk i fråga om uppvärmning och bekvämlighet i övrigt, som stads- befolkningen numera ställer på bostäder, men genom mer eller mindre provi- soriska anordningar torde dessa olägenheter kunna nödtorftigt avhjälpas. Det synes icke möta alltför stora svårigheter att inom härför lämpade bygg- nader av det slag som ovan nämnts inrätta ålderdomshem, barnhem och internatskolor.

En evakuering av det slag, varom nu är fråga, kräver riklig tillgång till transportmedel. Icke endast kläder utan även annan utrustning måste i regel

• Sida 57
•  Original

medföras. Ur denna synpunkt är det lämpligast, att bortflyttningen försiggår under den tid, som kan förflyta mellan krigsfarans inträde och mobiliseringens början. Under pågående mobilisering lära nämligen transportmedlen i ytterst ringa grad kunna disponeras för andra behov än rent militära. Emellertid kan det synas tveksamt om utrymning bör ovillkorligen anbefallas — att lagstad- gade tvångsmedel måste stå till buds för dess genomförande synes ofrånkom- ligt —- innan man ännu har någotsånär visshet för att kriget står för dörren. En tvångsvis genomförd utrymning ingriper synnerligen starkt i den med- borgerliga självbestämmanderätten och kan i sådant hänseende i viss mån jämställas med en mobilisering och därmed följande rekvisitionsrätt. Med hänsyn härtill torde man böra räkna med, att den permanenta utrymningen kommer att försiggå i följande två stadier. Det första stadiet tager sin början samtidigt med att övriga luftskyddsåtgärder anbefallas och består av frivillig utrymning på myndigheternas uppmaning och med deras medverkan. Detta stadium upphör, då mobilisering börjar. Om förhållandena göra det nödvän- digt, vidtager därefter utrymningens andra skede, bestående i obligatorisk ut- rymning enligt myndigheternas närmare anvisningar.

Ett synnerligen svårlöst problem erbjuder frågan om utrymning av de sjukhus, som äro belägna inom hotade områden. I händelse av krig bli de stora och moderna sjukhusen i våra största städer mera behövliga än någon- sin och det medför därför de största olägenheter att helt nedlägga dem, från- sett att en del patienter icke utan risk kunna tåla transport till annan ort. Utsättes en stad för bombardemang, måste sjukhus finnas på icke allt för långt håll. Gentemot dessa skäl, som tala för att verksamheten upprätthålles även vid sjukhusen å mera utsatta orter, kan anföras, att risken för bombarde— mang av sjukhus snarare är större än beträffande flertalet andra anläggningar, då deras karaktär av offentliga byggnader i regel tydligt framträder. Vistelsen å ett sjukhus kan därför för personal och patienter medföra en viss risk, var- till kommer den mycket stora olägenhet, som förstörandet av sjukhusets i krig svårersättliga tekniska utrustning kan innebära. Det anförda torde giva vid handen, att man svårligen kan uppställa någon allmän regel, huru lämp— ligast bör förfaras i fråga om utrymning av sjukhus inom hotade orter. Med hänsyn till graden av fara för luftangrepp, förefintligheten av luftvärn, sjuk- husets belägenhet och egenskap att draga uppmärksamheten till sig från luften samt övriga omständigheter måste beträffande varje sjukhus prövas, om en utrymning av detsamma måste anses nödvändig i händelse av krig. I varje fall bör tillses, att i större samhällen ett eller flera sjukhus antingen bibe— hållas eller å lämpligt ställe nyinrättas genom överflyttning av befint'ig sjuk- husutrustning, så att samhället icke ställes utan nödig sjukvård. Att uppdriva lämpliga lokaler för nyinrättande av sjukhus torde mången gång erbjuda svå- righeter, och i praktiken torde det icke vara möjligt att i större utsträckning på sätt här ifrågasatts flytta sjukhusverksamheten.

Den permanenta utrymning, varom hittills varit tal, har berört den icke arbetsföra delen av befolkningen. Emellertid torde det vara möjligt att även ifråga om en del av dem, som alltjämt måste utföra sitt arbete inom ett hotat

• Sida 58
•  Original

vilka företrädesvis användas under sommaren men som i stor utsträckning antingen i befintligt skick eller efter en ringa omändring torde kunna bebos även andra årstider. Dessa byggnader böra tagas i anspråk av sina ägare och deras familjer eller andra personer, vilka utföra sitt arbete i staden.

Till belysande av vilka möjligheter Stockholmstrakten erbjuder i detta hän- seende må anföras följande uppgifter för år 1935. Inom en omkrets av ungefär 5 mil från Stockholm finnas — hotell, pensionat och kolonistugor oräknade — något över 12 000 bebyggda fastigheter, vilka ha karaktär av sommarnöjen. Av dessa äro ungefär 7 500 belägna på kortare avstånd från Stockholm än 1'5 mil. Inom förstnämnda mera vidsträckta rayon finnas 110 vederbörligen anmälda hotell och pensionat med sammanlagt cirka 2900 bäddar. Antalet bostäder inom samma område, vilka uthyras till sommargäster, torde mångdubbelt överstiga antalet hotell och pensionat.1

Särskilda åtgärder för bortförande av egendom torde från det allmännas sida endast ifrågakomma beträffande egendom av större betydelse för krigs- beredskapen eller folkhushållningen samt i fråga om särskilt värdefulla konst- och kulturföremål.

Tillfällig utrymning torde med hänsyn till förhållandena i vårt land i ett mycket stort antal fall vara det mest rationella skyddsmedlet för civilbefolk- ningen i händelse av angrepp från luften. Sådan utrymning torde företrädes- vis kunna användas inom mindre samhällen, men i vissa fall även tillämpas i utkanterna av större samhällen. I främsta rummet synes utrymning böra ske, då personal uppehåller sig inom en anläggning, som särskilt hotas genom an- fallet, t. ex. en fabrik. Under den tid -—— normalt 10 minuter — som beräknas förflyta mellan flyglarm och anfallets början bör personalen kunna förflytta sig till betryggande avstånd från anfallsföremålet. I all synnerhet gäller detta, om personalen är utrustad med velocipeder eller, vid vintertid, skidor eller sparkstöttingar. Dylik utrustning torde i regel kunna vara tillgänglig. Efter utrymningen bör personalen enligt förut uppgjord plan sprida sig samt taga uppehåll i närbelägen, mindre hotad terräng, eventuellt i förut iordningställda skyddsvärn eller i trakten befintliga bostadshus. En sålunda genomförd ut- rymning torde ofta erbjuda bättre skydd än källarlokaler inom själva anlägg- ningen eller skyddsrum i dess omedelbara närhet.

Under den tid av dygnet, då befolkningen vistas uppe, torde ett mindre samhälle i dess helhet eller i varje fall de delar av samhället, som äro belägna kring ett särskilt anfallsmål, kunna av en betydande del av befolkningen ut- rymmas på enahanda sätt. Under natten kan en tillfällig evakuering icke genomföras under samma gynnsamma betingelser som om dagen. På grund av orienteringssvårigheter och anfallsmålets ringa utsträckning torde man dock kunna räkna med att småsamhällen mindre ofta komma att utsättas för anfall under den mörka delen av dygnet.

1 Förestående uppgifter hava meddelats utredningen av 51. stud. Sam G. Ljungdahl, som år sysselsatt med en utredning angående sommarbostäderna i trakten av Stockholm.

men utom den egentliga farozonen finnas i regel villor, stugor och pensionat, *?

• Sida 59
•  Original

De skogar, som mångenstädes sträcka sig tätt in på samhällena, äro ägnade att öka skyddet, icke minst därigenom att de begränsa verkan av kreverande bomber.

Då anfall riktas mot ett större samhälle är syftet med anfallet kanske lika ofta att demoralisera befolkningen som att skada särskilda byggnader och an- läggningar. Personalen vid en viss anläggning inom samhället torde därför icke genom att taga uppehåll inom samhället en eller annan kilometer från anläggningen kunna påräkna samma grad av skydd som då det gäller en mindre ort, grupperad kring ett visst anfallsmål. I de fall, då obebyggd eller glest bebyggd terräng sträcker sig inpå en i stadens utkant belägen fabrik eller dylik anläggning, torde dock utrymning i regel erbjuda större skydd för personalen än uppehåll inom anläggningen eller i dess omedelbara närhet. I varje fall torde personalen kunna sätta sig i säkerhet, om utrymningen verk- ställes medelst användande av velociped, ett fortskaffningsmedel som fler—- städes i vårt land kan begagnas i det närmaste hela året.

För att tillfällig utrymning av det hotade området skall kunna ske förut- sättes, att icke allt för kort tid förflyter mellan flyglarm och anfallet. Då i vissa orter endast mycket kort förberedelsetid kan påräknas samt det över huvud trots all bevakning icke lär kunna undgås, att anfallet någon gång kom- mer helt oväntat, kunna skyddsrum och skyddsvärn vara av stort värde även inom områden, där evakuering är att anse såsom den normala skyddsåtgärden.

4. Byggnadstekniska åtgärder.

Åtgärder med avseende å bebyggelsens planläggning. Vid planläggning av städer i äldre tider spelade hänsyn till befolkningens skydd mot fientliga angrepp ofta en dominerande roll. Beklagligt nog synas tidsförhållandena nödvändiggöra, att dessa hänsyn ånyo komma i beaktande. Emellertid förhåller det sig lyckligtvis så, att hänsyn till luftskyddet i stor utsträckning leda till just en sådan bebyggelse, som eljest ur folkhygienisk och allmänt social synpunkt betraktas såsom önskvärd. Sålunda är ett öppet byggnadssätt med låg hushöjd —— i all synnerhet villabyggnader — avgjort att föredraga ur luftskyddssynpunkt framför den hopgyttring av höga hus, som i regel utmärker de större städernas centrala delar. Nedsläppes en bomb i ett villasamhälle, är sannolikheten för att den skall falla i en trädgård eller eljest i obebyggt område mångdubbelt större än risken för träff å en byggnad. Träffas likväl en byggnad, är antalet personer, som uppehålla sig där, ringa i jämförelse med vad förhållandet är i ett stort hyreshus. Antändes en bygg— nad underlättas släckningen av dess ringa höjd, och faran för eldens sprid- ning till andra byggnader är obetydlig i jämförelse med motsvarande risk inom ett vanligt stadskvarter. Ej heller kan den ekonomiska skadan av en mindre byggnads förstörelse mäta sig med förlusten av ett hyreshus. Vidare är det uppenbart, att ju större ett område är, dess svårare blir det att effektivt nedgasa detsamma.

• Sida 60
•  Original

En olägenhet av bebyggelse med mindre hus må dock framhållas, nämligen att sannolikheten för att en bomb vid fullträff skall tränga ned i källaren och , där anordnade skyddsrum i regel är större ju mindre antal våningar huset har. Då man emellertid i flertalet byggnader icke torde kunna räkna med tillför- litligt skydd mot fullträffar, synes denna olägenhet ingalunda kunna uppväga de ovan framhållna fördelarna av ifrågavarande byggnadssätt, i synnerhet som en mera spridd bebyggelse icke på samma sätt »inbjuder» till anfall, i varje fall med minbomber, som en typisk stadsbebyggelse.

Icke minst då det gäller att inom ett samhälle bestämma platsen för en kasern, en fabrik eller ett annat etablissement, som kan antagas komma att utgöra mål för flyganfall, påkalla hänsynen till civilbefolkningens skydd upp- märksamhet. För att civilbefolkningen icke skall drabbas av angrepp, som riktas mot dylika anläggningar, böra dessa förläggas utanför de egentliga bostadsområdena. Vad beträffar fabriker torde en dylik regel överensstämma med de krav, som ur allmänt hygienisk synpunkt göra sig gällande. Då det gäller byggnader för myndigheter och ämbetsverk har däremot länge den prin— cipen varit förhärskande, att dylika byggnader böra ha ett så centralt och framträdande läge som möjligt. Med hänsyn till de redan befintliga ämbets- byggnadernas i regel betydande livslängd torde ett frångående av denna prin— cip vid nybyggnader knappast medföra större resultat.

Det torde vara självfallet, att de nu framhållna synpunkterna beträffande bebyggelsens planerande i stort sett icke kunna realiseras i vidare mån, än att hänsyn tages till desamma vid uppgörande av nya stadsplaner eller vid mera omfattande stadsplaneregleringar. Men ej heller vid nybildning eller omreglering av en bebyggelse kunna de ovan antydda principerna alltid vinna beaktande. Det torde vara ofrånkomligt, att de centrala delarna i större städer alltjämt komma att präglas av »citybebyggelse» —— d. v. s. ämbets—, kontors— och affärslokaler —— och att andra stora stadsområden på grund av höga tomt— priser måste utnyttjas för bostadshus av betydande höjd. Såsom i det följande skall närmare utvecklas kan emellertid mycket göras för att vid utbyggnad även av sådana områden minska verkningarna av luftbombardemang. I fråga om förläggningen av fabriker har utvecklingen redan gått i riktning mot ut- flyttning av fabriksanläggningar från de större städernas centrala delar. Det har nämligen mången gång visat sig, att tomtprisernas stegring är så stor, att en flyttning och måhända även utvidgning och modernisering av fabriker kan betalas genom det gamla fabriksområdets utnyttjande för andra ändamål.

Slutligen må, framhållas, att hänsyn till luftskyddet bör beaktas icke endast vid stadsplanens uppgörande utan även vid planerandet av bebyggelsen inom en enskild anläggning av större omfattning. GenOm att hava denna synpunkt för ögonen kan man mången gång utan nämnvärd kostnadsökning åstadkomma långt större säkerhet för driftens upprätthållande än eljest. Detta syfte främjas vanligen genom decentralicering. Finnes t. ex. en reservanläggning, bör denna, där det lämpligen kan ske, förläggas i en annan byggnad än huvud— anläggningen o. s. v. Ett sådant anläggningssätt erbjuder tydligen avsevärda fördelar även då det gäller att upprätthålla driften efter en eldsvåda.

• Sida 61
•  Original

I syftet med ett sådant luftanfall, som berör civilbefolkningen, ingår prak- tiskt taget alltid förstörandet av byggnader såsom ett väsentligt moment. Ett angrepp mot en byggnad innebär tillika ett hot mot de personer, som uppe- hålla sig inom densamma eller i dess närhet. Det skydd, en byggnad genom 'sin konstruktion eller genom särskilda med densamma vidtagna åtgärder kan lämna, är ofta det enda skydd, som står befolkningen till buds. Detta gäller även för det fall, att angreppet icke riktas i främsta rummet mot själva bygg- naden utan mot befolkningen direkt, såsom fallet är, då stridsgaser komma till användning. De anförda omständigheterna torde ådagalägga, att bygg- nadstekniska hänsyn av olika slag spela en framträdande roll inom det civila luftskyddet.

Förstörandet av en byggnad kan ske antingen direkt genom en brisansbomb eller indirekt genom byggnadens antändande medelst en brandbomb. Bygg- nadens förmåga att motstå sprängverkan och dess brandsäkerhet äro följakt— ligen faktorer av den största betydelse. En annan omständighet av stor bety— delse för en byggnads lämplighet ur luftskyddssynpunkt är dess förmåga att motstå en bombs genomträngningsverkan. Ju högre upp en i byggnaden ned- trängande bomb bringas att krevera dess säkrare skydd lämnar byggnaden personer, som tagit sin tillflykt till dess källarvåning, och dess bättre lämpar den sig följaktligen för inredande av skyddsrum.

De byggnader, som ur de anförda synpunkterna anses erbjuda det bästa skyddet, äro moderna skelettbyggnader av mera stabil konstruktion. I dem utgöras de' konstruktiva partierna av järnbalkar, vilka bilda ett ramverk av pelare och horisontala led, som utfylles med murverk av tegel, gasbetong- plattor eller dylikt. Även de bärande innerväggarna äro i stor utsträckning ersatta av pelare och de invändiga skiljeväggarna, utförda av lätt material, äro placerade direkt på bjälklagen, vilka äro utförda av armerad betong. Ett så— dant byggnadssätt erbjuder särskilda fördelar, då det gäller att motstå verkan av en explosion inom byggnaden. Man kan nämligen räkna med att de lätta. väggarna i en dylik byggnad av trycket vid explosionen »blåsas ut». Trycket av explosionsgaserna blir följaktligen icke så stort, som då motståndet av mera solida väggar måste övervinnas, och risken för byggnadens fullständiga sam- manstörtande blir mindre. Även mot brandfara och mindre brisansbombers nedträngande till källaren kunna skelettbyggnader erbjuda en viss säkerhet. Denna hustyp har redan erhållit ganska stor utbredning inom industrin. I övrigt förekomma skeletthus i viss utsträckning i Stockholm (90) och Göteborg (70), men i övriga större städer torde dessa byggnader ännu vara relativt säll- synta.1 I den mån utvecklingen fortskrider mot en bebyggelse av skeletthus, såsom synes vara fallet i storstädernas centra, synes detta ur luftskyddssyn- punkt vara en fördel. Då ifrågavarande hustyp även ur andra synpunkter torde motsvara de högst ställda krav på modern citybebyggelse, torde den

¹ Uppgifterna angående byggnadssättet äro ungefärliga samt avse ej förstäder. In- dustribyggnader äro ej medräknade. Rörande byggnadssättet i Malmö saknas uppgifter.

• Sida 62
•  Original

antydda utvecklingen böra på allt sätt främjas inom de centrala stadsdelarna. Det bör emellertid tillses, att konstruktionen göres tillräckligt stabil. Den 1 moderna arkitekturens strävan efter smäckra konstruktioner gör att detta krav för närvarande icke sällan åsidosättes.

En hustyp, som vunnit större utbredning än den förut nämnda, utgöres av sådana byggnader, där visserligen bjälklagen utgöras av betong men väg- garna — vare sig av tegel eller betong — alltjämt utgöra den bärande kon- struktionen. Detta byggnadssätt, som företrädesvis tillämpats under det senaste kvartsseklet, förekommer såväl i hyreshus som offentliga byggnader, bankhus, fabriks- och magasinsbyggnader m. fl. Till belysande av förekomsten av denna byggnadstyp kan nämnas, att antalet sådana hus utgör i Stockholm 470, Göteborg 160, Hälsingborg 30, Gävle 35, Eskilstuna 5, Västerås 30 och Södertälje 6. Vid bombkrevad inom en byggnad av ifrågavarande slag kan man icke räkna med annan utblåsningseffekt än som medgives av fönster- och dörröppningar, och risken för byggnadens sammanstörtande i händelse av full— träff är därför större än vid skeletthusen. Är huset helt utfört av armerad betong, torde det dock äga en avsevärd motståndskraft. I fråga om en bombs nedträngningsförmåga äro dessa byggnader, om armerad betong kommit till användning i bjälklagen, jämställda med skelettbyggnader.

En väsentlig del av bebyggelsen i våra större städer och även i åtskilliga medelstora och mindre städer utgöras av stenhus med bjälklag av trä. Hus av denna typ byggas alltjämt i stor utsträckning. Numera torde i allmänhet det understa bjälklaget utföras av betong; även det översta bjälklaget göres stundom med brandisolering, s. k. brandbotten (föreskrift härom har sedan lång tid tillbaka funnits i byggnadsordningen för Stockholm). Beträffande risken för byggnadens sammanstörtande vid fullträff av en brisansbomb skilja sig dessa hus föga från föregående kategori. Ur brandskyddssynpunkt äro de sämre än husen med betongbjälklag, dock torde skillnaden icke vara alltför stor, om brandbotten finnes. I fråga om förmågan att bjuda motstånd mot en nedträngande bomb äro bjälklag av trä avsevärt underlägsna betong- bjälklag.

Byggnader, vilka helt eller delvis äro uppförda av trä, förekomma i mycket stor utsträckning i våra städer och andra samhällen. I fråga om utbredningen av denna bebyggelse förekommer emellertid de största skiljaktigheter mellan olika delar av landet. I de skånska städerna förekomma praktiskt taget icke trähus. I Stockholm uppgå trähusen till cirka 10 procent av bebyggelsen. I Göteborg utgöres det övervägande antalet byggnader inom stadens planlagda område av trähus eller 5. k. landshövdingehus, d. v. s. byggnader, varest understa våningen är uppförd av sten och resten av huset av trä. I de mellan- svenska och norrländska städerna är trähusbebyggelsen avgjort dominerande; i Västerås, för att nämna ett exempel, utgöra trähusen ungefär 90 procent av alla byggnader. I mindre samhällen, bortsett från det sydligaste Sverige, äro trähusen helt förhärskande. Trähusen måste ur luftskyddssynpunkt anses så- som synnerligen otillfredsställande. Uppenbarligen kunna de icke erbjuda något skydd i händelse av fullträff, men framför allt äro de, vid slutet bygg—

• Sida 63
•  Original

nadssätt, vådliga genom sin lättantändlighet. På en mängd orter är byggnads- sättet delvis öppet och då är det i allmänhet möjligt att lokalisera omfånget av en eldsvåda. Många orter — bland dem ett stort antal äldre småstäder -— karakteriseras emellertid av företrädesvis sluten trähusbebyggelse. Anfall med brandbomber mot dylika sammangyttringar av trähus kunna tydligen väntas förorsaka eldsvådor av samma ödesdigra omfattning, som under förra århundradet övergick åtskilliga svenska städer. Denna risk måste noga upp- märksammas vid luftskyddets ordnande i vårt land.

Skyddsrum.

Av vad ovan anförts framgår, att civilbefolkningen endast i begränsad om- fattning kan komma i åtnjutande av det goda skydd, som vinnes genom den hotade ortens eller anläggningens utrymning. För dem, som nödgas stanna. kvar inom ett för flyganfall utsatt område, måste skydd anordnas på det bästa sätt, som förhållandena medgiva. Av ekonomiska skäl är det i regel omöjligt, att anordna ett skydd, som under alla förhållanden giver full säkerhet mot sprängverkan. För att skydda mot fullträffar av de tyngsta minbomberna fordras rum av fästningskaraktär. En i berget insprängd tunnel eller gruva kan emellertid giva sådant skydd. De tyngsta bomberna anses dock endast i mindre utsträckning komma till användning mot öppna samhällen, utan man räknar med, att bomber på. 50 eller 100 kg komma att bli de vanligaste. Men i det stora flertalet hus erbjuda bjälklagen icke skydd ens mot en dylik bomb. Därest byggnaderna i hotade samhällen mera allmänt skulle förstärkas, så att de skulle motstå bomber på t. ex. 100 kg, skulle därav föranledas utomordent- ligt stora kostnader. Därtill kommer, att åtgärden antagligen icke skulle göra annan verkan, än att fienden uteslutande använde bomber av högre vikt. Med hänsyn till vad nu anförts har man i främmande länder i allmänhet avstått från att genom byggnadstekniska åtgärder vinna skydd mot fullträffar. Däremot avser man att vidtaga sådana åtgärder, att man i en byggnads källare kan er— hålla skydd dels mot byggnadens sammanstörtande i anledning av ett nedslag i annan del av byggnaden eller i dess närhet, dels mot splitter från en dylik bomb och dels mot stridsgaser.

Skyddsrum, som tillgodose dessa anspråk, ha överallt på kontinenten plane- rats och även, ehuru i mindre utsträckning, kommit till utförande. Den danska kommissionen, bestående av 13 på olika områden sakkunniga personer, har emellertid enhälligt kommit till det resultatet, att det för redan existerande fastigheters vidkommande som regel praktiskt taget icke är möjligt att ernå en tillnärmelsevis tillfredsställande lösning av skyddsrumsfrågan.

Beträffande skyddet mot brisansbomber kommer den danska kommissionen till följande resultat (sid. 59 ff): Skyddet är bättre ju längre ned i byggnaden det sökes, under förutsättning, att byggnaden har en höjd av tre eller flera våningar och att byggnadens konstruktion gjorts stabil genom användande av järnbetong— konstruktioner till bärande partier och bjälklag. I lägre byggnader och i fastig- heter, uppförda på vanligt sätt, torde däremot skyddet mot fullträffar även av medelstora bomber vara lika litet överallt, i det att man måste räkna med full— ständig genomträngning av bomben och ofta därjämte byggnadens totala sam-

• Sida 64
•  Original

manstörtande; mot splitter torde emellertid även sådana byggnader äga täckande förmåga och därför under bombardemang erbjuda bättre skydd än uppehåll i det fria. Med hänsyn till risken för särskilt verkningsfulla träffar och i betraktande av risken för panik betecknar kommissionen faran av befolkningens samman- stuvning i till och med relativt väl skyddade rum såsom väsentligt större än den fara, som uppstår genom att samma människomängd kvarstannar i rum, som giva mindre eller intet skydd men varest en naturlig spridning kan upprätt- hållas. — I fråga om gasfaran framhåller den danska kommissionen, att de kemiska stridsämnena ha högre specifik vikt än luften och stundom -—— såsom fallet är med senapsgas — förekomma i flytande form. Gasfaran i och för sig måste därför anses större i källaren än i husets övre våningar. När »gaskällaren» icke desto mindre framträder så. starkt i diskussionen, beror detta enligt den danska kommissionens mening huvudsakligen på, att det är vida lättare att skydda och täta en källare än övriga våningar. Å andra sidan finnas det många riskmoment med lågt liggande tillflyktsrum. Otätheter, framkallade genom bomb- sprängningar, kunna i källare få långt allvarligare följder än motsvarande skador i högre våningar. Slutligen och framför allt kunna brister i rummets anordnande och underhåll samt fel och oförstånd vid dess begagnande bliva ödesdigra för dem, som använda rummet; äro betingelserna för rummets inrättande i och för sig dåliga, torde sistnämnda förhållande i framträdande grad göra sig gällande. På grundval av dessa överväganden och då man får räkna med en kombination av min- och gasbombanfall, har den danska kommissionen kommit till den upp- fattningen, att källarlokaler som regel böra undvikas och tillflykt sökas i högre liggande lokaler, vilka icke kunna framkalla några falska illusioner med hänsyn till gasfaran och varigenom samtidigt upprätthålles en naturlig spridning bland befolkningen. Kommissionen anser, att källare och dylika lokaler endast under särskilda förutsättningar giva det bästa skyddet, nämligen om de samtidigt giva en viss täckning mot minbomber och kunna göras gassäkra samt dessutom äro i stånd att under gynnsamma betingelser, d. v. s. utan sammanstuvning, mottaga det avsedda. antalet personer.

Med hänsyn till nuvarande förhållanden anser den danska kommissionen, att anvisningarna angående befolkningens förhållande under ett anfall huvudsakligen bör gå ut på följande: Där särskilt inrättade rum finnas, tagas 'dessa i bruk. I alla andra byggnader tillrådas invånarna att stanna i sina lägenheter, oavsett i vilken våning dessa äro belägna, dock icke i källarelägenheter. Härigenom upp- nås först och främst den betydande fördelen, att faran för panik minskas och att inga rum bli överfyllda. Fönster och dörrar skola av hänsyn till gasfaran hållas stängda och tätas. För att hindra gasens inträngande för den händelse rutorna sprängas vid bombexplosionen kan man framför fönster och dörrar an- bringa tätt slutande mattor, behandlade med neutraliserande ämnen eller genom- dränkta med vatten. Mot splitter från kreverande bomber sökes täckning bakom murytor och mot sammanstörtning genom att man uppehåller sig nära de bärande skiljeväggarna; i många lägenheter, varest ingången till lägenheten är belägen i husets mitt, torde denna vara den bästa tillflykten under anfall.

Den danska kommissionen, som i främsta rummet tar sikte på förhållan- dena i Köpenhamn, utgår tydligen därifrån, att inrättandet av skyddsrum för befolkningen i för sådant ändamål lämpade källarlokaler — d. v. s. källare under hus med betongbjälklag — skulle föranleda en mycket stor anhopning av folk i dessa lokaler. Man torde kunna instämma med kommissionen däri, att en dylik anhopning av folk bör undvikas. Denna åsikt torde ganska allmänt omfattas i främmande länder. Ett skyddsrum inom en dylik mera solid bygg- nad, avsett endast för de personer, som normalt uppehålla sig där, måste där-

• Sida 65
•  Original

emot, såsom även den danska kommissionen anser, vara av värde för luft- skyddet. Sannolikt komme invånarna i dylika hus i händelse av krig att efter bästa förmåga. inrätta skyddsrum, om icke förr så efter det första flyganfall, som övergått orten. För dessa byggnaders vidkommande gäller frågan endast om och i vad mån skyddsrummens iordningställande skall planeras och för— beredas redan i fredstid.

Beträffande de äldre husen —— varmed här förstås sådana, som erbjuds. intet eller ringa skydd mot en bombs genomträngning — blir det däremot fråga om skyddsrummens berättigande över huvud. Svaret på denna fråga är be- roende på, dels om vistelse i ett skyddsrum, som endast är avsett att skydda mot husets instörtande samt mot splitter och gas, erbjuder större säkerhet än uppehåll i våningarna, och dels om det är praktiskt och ekonomiskt möjligt att inrätta skyddsrum av nämnda slag.

Om man ur förstnämnda synpunkt behandlar var för sig faran av brisans- bomber, brandbomber och gasbeläggning, måste man vad angår brisansbomber räkna med att en dylik bomb, som nedtränger i skyddsrummet och raserar huset, med största sannolikhet dödar samtliga husets invånare var de än uppe- hålla sig. Om däremot bomben icke träffar skyddsrummet, vilket endast upp- tager en del av husets yta, eller träffar utanför huset samt åstadkommer husets instörtande, finnas stora utsikter, att de personer, som uppehålla sig i skydds- rummet, kunna förbliva oskadda. Man kan dock icke helt bortse från faran för översvämning eller gasförgiftning, för den händelse vatten- eller gasled- ningar i skyddsrummets närhet skadas. I fråga om mindre stabila byggnader, särskilt trähus, måste man räkna med, att en jämförelsevis avlägsen krevad kan demolera huset eller föranleda genomslag av splitter, under det att en murad källare erbjuder full täckning. Man bör då det gäller stenhus ej alldeles bortse från den eventualiteten, att en bomb, även om möjlighet för dess nedträng- ning i källaren skulle förefinnas, möter sådant motstånd, att den bringas till krevad dessförinnan. Av det anförda torde framgå, att vistelse i skydds- rum i källaren med hänsyn till faran av brisansbomber är avgjort att föredraga framför uppehåll i byggnadens våningar.

Faran för brandbomber påkallar som regel icke vistande i skyddsrum, men tyngre brandbomber kunna nedtränga så djupt i en byggnad, att brandhärden kan vålla svårighet, då det gäller utrymning av de övre våningarna. Personer, som uppehålla sig där, kunna även riskera att direkt träffas av den inträn- gande bomben. Därest huset antändes och området däromkring är gasbelagt, torde, såvida det ej är fråga om trähus, uppehåll i ett skyddsrum erbjuda den bästa tillflykten till dess hjälp hunnit anlända. Även med hänsyn till faran för brandbomber torde således skyddsrum äga företräde framför vistelse i de högre belägna våningarna.

Betraktar man slutligen gasfaran enbart för sig, är det i viss mån riktigt — såsom framhålles i det danska kommissionsbetänkandet -— att man nere vid marken har att räkna med större gaskoncentration än högre upp. I varje fall gäller detta, då gasbomber krevera i en byggnads närhet, eller gasbelägg- ning eljest sker på marken omkring en byggnad. Emellertid får man också

• Sida 66
•  Original

räkna med att en gasbomb kan falla inOm byggnaden och krevera i någon av dess övre våningar. Personer," som därvid förbliva oskadade, kunna visser- ligen utrymma huset, men vistelse i ett skyddsrum torde dock erbjuda större trygghet och möjliggöra minst lika snabb utrymning, om så erfordras. Över huvud torde det vara obestridligt, att inga lokaler i bostadshus av vanlig typ möjliggöra en effektiv gastätning med så ringa medel som källarlokalerna.

Hur man bedömer värdet av skyddsrum i äldre byggnader torde i ganska hög grad sammanhänga med» den uppfattning man har av det befarade an- greppets art. I allmänhet torde man på sakkunnigt håll anse, att brand- och bisansbomber skola komma till användning i större utsträckning än gasbelägg- ning Och att gasfaran över huvud överdrivits i diskussionen om civilbefolk- ningens luftskydd. Ställer man sig på denna ståndpunkt torde det vara uppen- bart, att skyddsrum även i äldre byggnader måste anses vara ur luftskydds- synpunkt värdefulla. Men även om man, såsom den danska kommissionen synes göra, räknar med en kombination av spräng- och gasverkan såsom det normala, synes vistandet i skyddsrum i källaren äga avgjort företräde framför uppehåll i byggnadens våningar. Visserligen kunna sprickor beräknas uppstå i murarna vid krevader i närheten, men för att stridsgas i flytande form skall nedtränga i källaren torde fordras en kombination av ogynnsamma omständig- heter. I detta sammanhang må anmärkas, att personalen i ett skyddsrum bör vara försedd med hjälpmedel för att provisoriskt täta de sprickor, som kunna iakttagas. '

Vid besvarandet av frågan, huruvida det är praktiskt och ekonomiskt möj- ligt att inrätta skyddsrum för det begränsade skydd, varom här är fråga, torde till en början anmärkas, att några svårigheter ur teknisk synpunkt som regel icke möta vare sig för den erforderliga förstärkningen av källartaket eller igen- sättning av fönster och luckor på sådant sätt, att splitterskydd och gastätning erhålles. Förstärkningen av källartaket kan lämpligen" utföras antingen på det sätt att järnbalkar inläggas såsom stöd under det redan befintliga bjälklaget eller att detta understödes medelst stöttor av trä eller järn. Man torde därvid kunna räkna med att förstärkningen skall sätta bjälklaget i stånd att uppbära en ökad last (ersättningslast) av: i byggnader med upp till två våningar ................................. 1500 kg/m2 » » » » » fyra våningar ................................. 2 000 » » >> » » » sex våningar ................................. 2 500 »

Med ledning av gjorda erfarenheter beräknar man i Tyskland, att kostnaden för erforderliga förstärkningsarbeten medelst inläggande av järnbalkar, an- skaffande av järnluckor för fönster 111. m. för enstaka skyddsrum genomsnitt- ligen uppgår till 60 riksmark för varje person, som skyddsrummet är avsett för. Under förutsättning att" motsvarande kostnad i Sverige kan beräknas till 100 kronor och att skyddsanordningarna bekostas av fastighetsägarna, skulle av dessa anordningar, räknat efter en hyresavkastning av 10 procent, komma att föranledas en årlig höjning i hyran för varje person med 10 kronor, för- utsatt att lokalerna alltjämt kunde användas för sina nuvarande ändamål.

• Sida 67
•  Original

67 Enligt samma beräkningsgrund skulle kostnaden för inrättande av skyddsrum för hela befolkningen i samhällen med mer än 5 000 invånare uppgå till cirka 200 000 000 kronor. De åtgärder, varom här är fråga, äro emellertid av den art, att de som regel icke med nödvändighet behöva utföras under fredstid utan kunna, om bygg- nadssättet medgiver inrättande av skyddsrum och materialanskaffningsfrågan är på ett tillfredsställande sätt förberedd, utföras på kort tid, då faran står för dörren. Denna synpunkt torde vara av största betydelse för bedömande av den praktiska och ekonomiska möjligheten av skyddsrumsfrågans lösning. För vårt lands vidkommande torde med hänsyn till det ovan anförda saknas anledning att frångå den vedertagna uppfattningen att skyddsrum, ehuru de endast lämna ett begränsat skydd, äro ett värdefullt medel för befolkningens skyddande mot luftanfall. Emellertid måste man uppenbarligen räkna med att skyddsrum, åtminstone tills vidare, flerstädes komma att stå till buds endast i begränsad omfattning. De anvisningar om befolkningens förhållande vid anfall, som—i händelse av ' fara utfärdas, böra därför på sätt i det danska betänkandet förutsetts, även avse bästa sättet att i möjlig mån söka skydd annorledes än i skyddsrum. En detaljerad redogörelse för hur skyddsrum böra vara beskaffade kan icke här lämnas, endast följande må anmärkas. Skyddsrum böra om möjligt ha två ingångar, av vilka åtminstone den ena utmynnar i husets yttervägg. Därest personal skall passera ut och in, sedan gasfara konstaterats, måste den ena ingången vara försedd med ett förrum, en s. k. gassluss, så att gas icke direkt kan intränga i skyddsrummet. Saknas förrum, kan en provisorisk gassluss åstadkommas för jämförelsevis ringa kostnad. I gasslussen böra finnas anordningar för avgasning av personal, som utifrån passerar förrummet. I ett rum, som gjorts gastätt, kan man icke uppehålla sig någon längre tid utan att antingen frisk luft tillföres eller ock luften på konstgjord väg försättes med syre. Därest rummet saknar anordning för ventilation eller syrsättning, beräknas en luftvolym av 3 m8 per person vara för normala förhållanden till- räcklig. Denna luftvolym medgiver 3 timmars uppehåll i rummet och i nöd- fall kan vistelsen däri utsträckas till 41/2 timmar. Kan icke den nu angivna luftvolymen beräknas stå till buds eller är rummet över huvud avsett för ett större antal personer, bör ventilation vara anordnad. Ventilationen torde ofta.— kunna ske på det sättet, att rummet sättes i förbindelse med två luftväxlings- kanaler, därvid cirkulationen kan befordras genom en fläkt. Risken för gas- förekomst i de luftlager, där kanalerna utmynna, torde nämligen vara betydligt mindre än i gatans nivå. Lufttillförseln måste dock kunna avstängas, för den händelse gas förmärkes. En annan metod är att låta luften passera genom en särskild gasreningsapparat, kombinerad med en fläkt. Reningsapparaten består av ett filter av samma slag, som användes i en gasmask. Fördelen med en dylik anordning ligger icke minst däri, att den åstadkommer ett visst över- tryck i rummet, som är ägnat att motverka gasens inträngande genom sprickor i skyddsrummets väggar. Därest denna metod skall komma till allmän använd—

• Sida 68
•  Original

ning, erfordras riklig tillgång inom landet till de ämnen, som ingå i ett gas- 1 filtrum.

I ett skyddsrum erfordras ytterligare en del anordningar till invånarnas ' säkerhet och bekvämlighet, såsom anordningar för belysning och vattenför- sörjning, viss inredning, toalettanordning, redskap av olika slag, förbands- artiklar m. in. En större skyddsrumsanläggning bör vara försedd med tele- fon samt helst innehålla ett särskilt sjukrum. För den händelse tillförseln av elektrisk energi avbrytes, måste finnas reservanordningar för drift av befint- liga fläktar och för belysningen.

Av det tidigare anförda torde framgå, att man bör eftersträva många smärre skyddsrum i stället för ett mindre antal större rum. Mer än 50 personer böra icke lämpligen inrymmas i samma lokal. Även om det ur säkerhetssynpunkt icke skulle möta betänkligheter att avse någon särskilt rymlig lokal för flera personer än 50, bör dock med tanke på faran för panik' rummet på lämpligt sätt uppdelas.

I det föregående har endast varit tal om sådana skyddsrum, som inrättas i byggnader, uppförda för andra ändamål än att tjäna som skyddslokaler. För fullständighetens skull må emellertid även omnämnas sådana skyddsanlägg- ningar, som tillkommit enbart för luftskyddsändamål. Dylika anläggningar ha här och var i utlandet kommit till utförande, vanligen för tillgodoseende av personalskyddet inom fabriker, varest källarlokaler för ändamålet icke stå till buds. Vanligen utföres skyddsrummet välvt, av armerad betong eller plåt, ofta med täckning av jord eller sten. Såväl över som under jorden belägna rum förekomma. Ibland avses att erhålla en viss säkerhet även mot fullträffar. Kostnaden för friliggande skyddsrum av vanligen förekommande typer -torde med ledning av uppgifter från Tyskland kunna anslås till 100—200 kronor per person. I vad mån särskilda skyddsrumsbyggnader kunna be— finnas önskvärda i vårt land kan ej överblickas förrän luftskyddsplanerna för de olika orterna upprättats. I de flesta fall torde skyddsvärn av enklare beskaffenhet, belägna på tillräckligt avstånd från den hotade anläggningen, vara tillfyllest. Beträffande möjligheterna i vårt land att anordna skydds— rum, som skydda mot fullträff, må framhållas, att den svenska terrängen på grund av de lösa jordlagrens ringa mäktighet och grundvattens— förhållandena sällan bereder möjlighet för anordnande av djupt ned- grävda skyddsrum. Däremot äro möjligheterna att för någotsånär rimligt pris erhålla skyddsrum mot fullträffar särskilt gynnsamma på sådana platser, där skyddsrummen kunna insprängas i berg. Dylika skyddsrum ställa sig nämli- gen avsevärt mycket billigare än motsvarande anläggningar av betong eller stål. För ett bergskyddsrum rymmande 100 personer har kostnaden beräknats till cirka 100 kronor per person, vilket endast är en ringa bråkdel av vad ett betongskyddsrum av motsvarande säkerhetsgrad kostar.

Med hänsyn till de olika kategorier av människor, för vilka skyddsrummen äro avsedda, kan man skilja på olika slag av skyddsrum. Av största vikt är att skyddsrum inrättas för luftskyddsledningen på större orter. Dylika led- ningscentraler böra vara utrustade med erforderliga telefonförbindelser, om

• Sida 69
•  Original

möjligt även med reservförbindelser. Även för den personal, som i samband med flyganfall är verksam för ordningens upprätthållande, eldsläckning, indi- kering, sanering etc. (den s. k. aktiva personalen) höra i erforderlig utsträck- ning finnas skyddsrum. Då samhällets övriga invånare i alldeles särskild grad äro beroende av att luftskyddsledningen kan fungera och att de aktiva styr- korna icke decimeras, torde det vara motiverat, att å skyddsrum för ifrågava- rande personal ställa något högre anspråk än på skyddsrum i allmänhet och sålunda eftersträva skydd mot åtminstone fullträffar av lättare bomber, vilket ofta kan uppnås utan större kostnad genom att skyddsrummen förläggas till hus med betongbjälklag.

Samma synpunkter göra sig gällande, då det gäller att inrätta skyddsrum i ämbetsbyggnader, varest bedrives ett för riket i dess helhet betydelsefullt arbete, vare sig det är fråga om civil eller militär administration. Tydligt är att dylika byggnader måste anses särskilt hotade. Till de mera utsatta bygg- naderna måste även räknas större städers administrationsbyggnader samt fabriker av vikt för krigshushållningen. Även för dessa byggnaders och an- läggningars vidkommande motiveras skyddsrum ——- i den mån tillfällig evakue- ring icke kan äga rum — icke endast av hänsyn till dem, som uppehålla sig där, utan även av nödvändigheten att i möjligaste mån trygga det för sam- hället betydelsefulla arbete, som där utföres.

Såsom i annat sammanhang närmare belysts, måste man alltid räkna med, att bomber, som riktas mot ett visst anfallsmål, spridas över ett område där-. omkring, vilket blir större ju högre de fientliga flygarna tvingas upp av för- svaret. De delar av ett samhälle, som inrymma administrationsbyggnader och fabriker, äro därför särskilt hotade och behovet av skyddsrum för dem, som hava sin bostad eller sitt arbete inom ett dylikt område, blir följaktligen — förutsatt att utrymning icke kan komma till stånd —— särskilt framträdande".

Skyddsrum avses företrädesvis för invånarna i hus, varest skyddsrum in- rättas men kunna, då så erfordras, även avses för personer i närbelägna bygg- nader. Inom mera trafikerade områden böra, i den mån icke andra skydds- åtgärder befinnas lämpligare, vissa skyddsrum avses för trafikanter och andra, som tillfälligtvis uppehålla sig inom området (offentliga skyddsrum). Inrät— tandet eller planläggningen av offentliga skyddsrum synes knappast böra ske annat än jämsides med motsvarande åtgärder beträffande skyddsrummen i övrigt, eljest kan i händelse av fara riskeras en rusning till de offentliga skyddsrummen och därmed följande panik, som helt motverkar skyddsrum— mens syfte. Av samma skäl böra principiellt icke större säkerhetskrav ställas på offentliga skyddsrum än på skyddsrum i allmänhet, vilket naturligtvis icke utesluter att till skyddsrum utväljes den lokal, som i varje särskilt fall er- bjuder den största säkerheten.

Skyddsvärn och Skärmskydd.

Skyddsväm utgrävas i marken — t. ex. i parker och trädgårdar, där grund— förhållandena sådant medgiva —— till ett djup av omkring 2 meter och en bredd av 60 a 80 om samt täckas med splittertak. Utsträckningen i längd-

• Sida 70
•  Original

riktning blir beroende på de lokala förhållandena. För att verkningarna av ett bombnedslag i själva skyddsvärnet skola bli de minsta möjliga, bör skyddsvärnet icke sträcka sig i rak linje utan på lämpliga ställen brytas. * Skyddsvärnslinjerna böra förläggas på något avstånd från varandra och på betryggande avstånd från byggnader, mot vilka anfall är att förvänta.

Skärmskydd består av ett sluttande skyddstak av järnvägsskenor, järn— balkar eller dylikt, vilket uppställes mot en brant bergvägg.

Skyddsvärn och Skärmskydd erbjuda ett tillfredsställande skydd mot splitterverkan. Mot fullträff bereder däremot skyddsvärn givetvis icke något skydd. Under gynnsamma omständigheter kan ett Skärmskydd be- räknas skydda mot fullträff av en mindre bomb, förutsatt att denna träffar skyddet under sådan vinkel att den glider av innan den kreverar. Mot gaser skydda ingen av de nu ifrågavarande anordningarna. Givetvis kunna de dock kombineras med individuellt gasskydd. I samband med luftskyddets plan- läggning torde vidare böra undersökas om icke —- såsom uppgifter från ut- landet synas giva vid handen — möjlighet finnes för anordnande av helt täckta skyddsvärn, vilka erbjuda skydd mot gas. Då i krigstid erforderliga materialier för anordnande av Skärmskydd näppeligen kunna i större omfatt- ning beräknas stå till buds, synes denna skyddsåtgärd vara av mindre praktisk betydelse.

Med hänsyn till det jämförelsevis tillfredsställande skydd, som genom skyddsvärn beredes, den ringa kostnad, som är förbunden med anordningens utförande, och lättheten att i händelse av luftskyddstillstånd snabbt utföra densamma böra skyddsvärnen vid planläggningen tillmätas stor betydelse. Särskilt bör beaktas, att skyddsvärn lämpligen kunna komma till användning även i samband med tillfällig utrymning. Med hänsyn till att anfallet kan komma överraskande och att vid utrymning av fabriker vissa personer kunna vara nödsakade att i det längsta stanna kvar på sin post, synes det lämpligt att anordna skyddsvärn på olika avstånd från de byggnader, som skola ut- rymmas, och utefter de vägar, längs vilka utrymningen sker. Dylika anord- ningar äro ägnade att skapa ökad trygghet och motverka panik.

Särskilda åtgärder för skyddande av egendom.

De luftskyddsåtgärder av byggnadsteknisk art, för vilka ovan redogjorts, avse företrädesvis skydd av personer, men i den mån åtgärderna åsyfta ökad brandsäkerhet, äro de även ägnade att bereda skydd för egendom. De åt- gärder, som i övrigt stå till buds för att skydda värdefull eller ur allmän synpunkt särskilt betydelsefull eller ock för omgivningen farlig egendom, äro tämligen begränsade. Undantagsvis kan, särskilt beträffande egendom av sistnämnda slag, såsom sprängämnen, giftiga gaser eller vätskor eller dylikt, bombsäker förvaring komma i fråga. Mot sekundär sprängverkan kan stund- om åstadkommas ett begränsat skydd genom att egendomen, t. ex. en ömtålig maskin, omgives med murar, sandsäckar, ridåer eller palissader av trä, plåt— skärmar eller dylikt, men sådana anordningar kunna i allmänhet icke komma till användning vid anläggningar av större omfattning. Utan skydd av luft- värn blir därför en industrianläggning, som anfalles, med stor sannolikhet

• Sida 71
•  Original

utsatt för skador, vilka vålla avbrott i driften under längre eller kortare tid. Då staten, såsom tidigare berörts, enligt den antagna försvarsordningen icke ens tillnärmelsevis kan tillgodose industrins behov av luftvärn, har i den offentliga diskussionen om industriskyddet föreslagits, att större industrier själva skulle bekosta erforderligt luftvärn.1 Detta har förutsatts kunna ske på det sätt, att vederbörande industriföretag skänkte materielen till staten med villkor, att densamma endast skulle få användas till skyddande av före- taget ifråga. Det synes utredningen önskvärt, att ett ståndpunkttagande till denna fråga från statsmakternas sida med det snaraste kommer till stånd och att i samband därmed överväges, vilka garantier, som kunna åvägabringas, för att icke luftvärnsmaterielen tages i anspråk för annat ändamål än det för vilken densamma anskaffats.

I den mån möjlighet saknas att bereda direkt skydd för viktiga anlägg- ningar och inrättningar, bör luftskyddet inriktas på vidtagande av reservan- ordningar och förberedande av reparationstjänst. I sådant avseende torde mången gång betydelsefulla åtgärder kunna planläggas.

5. Individuella gasskyddsmedel.

Vid sidan av det kollektiva skydd mot stridsgaser, som skyddsrummen erbjuda, finnas individuella skyddsmedel, i främsta rummet andningsskydd — gasmasker och skyddsapparater med syrgas —— samt gasskyddskläder. Beträffande den närmare beskaffenheten av andningsskydden hänvisas till en av ingenjören vid Åkers krutbruk E.- Engel utarbetad framställning (bil. D.). Här må endast omnämnas följande.

Gasmasken skyddar ögonen samt andnings- och matsmältningsorganen. Den fungerar så, att inandningsluften passerar genom ett av olika ämnen sammansatt filter, varvid de giftiga ämnena avskiljas. Filtret är inneslutet i en behållare, vilken antingen är anbragt direkt å ansiktsskyddet eller medelst en slang förenat med detta. En vanlig gasmask skyddar mot alla giftiga gaser utom vissa gaser, som hava en enkel kemisk sammansättning, t. ex. kol- oxid. Gaser av sistnämnda slag anses dock icke tjänliga som stridsgaser. Filtret har emellertid en begränsad funktionstid, vilken står i omvänt förhål- lande till luftens giftgashalt och den hastighet, varmed luften passerar filtret (andningshastigheten). Ett filter förbrukas således hastigare, då gasmaskens bärare utför ett ansträngande arbete än då han befinner sig i vila. I en gas- mask bör filtret vara så avpassat, att det skyddar såväl mot höga gaskon- centrationer under relativt kort tid som mot normala, d. v. s. relativt svaga koncentrationer, under längre tid. Filtret blir icke i sin helhet förbrukat på en gång, utan när ett filter är förbrukat giver sig detta tillkänna genom att mycket små gasmängder börja sippra igenom. Den gaslukt, som därvid förmärkes, utgör en varning till gasmaskens bärare att om möjligt lämna det gasbelagda området eller verkställa ombyte av filter.

1) RICHARD AKERMAN, Organiserat luftförsvar för vara industrier (i Finanstidningen 1936 nr 26).

• Sida 72
•  Original

Vid längre tids förvaring böra gasfilter lagras hermetiskt tillslutna. De kunna då bevara sin användbarhet en lång följd av år. Hållbarheten av gas- masken i övrigt beror väsentligen på kvaliteten av det material, huvudsak- ligen gummi, som kommit till användning vid tillverkningen, samt på för- varingsförhållandena. Med de gummikvaliteter, som för närvarande stå till buds, torde man, under förutsättning av lämpligt förvaringssätt, kunna räkna med en livslängd hos gasmaskens gummidelar av åtminstone tio år.

Inom Sverige tillverkas gasmasker för krigsmakten vid Åkers krutbruk, vilket äges av svenska staten. Av armégasmasker finnas tre modeller, modell 23, som dock ej längre tillverkas, modell 31 samt modell 31—36. Gasmasken m/31, vilken i motsats till de båda andra typerna är försedd med slang, får enligt gällande bestämmelser tillhandahållas allmänheten för luftskydds- ändamål till ett pris av 31 kronor per styck. Armégasmasken m/31—36 kan framställas för en kostnad av cirka 22 kronor.1 Av s. k. civilgasmasker, vilka hava kortare resistenstid och därför icke äro lämpade för dem, som ha att under längre tid inom gasbelagt område utföra arbete, ha utexperimen- terats två typer, av vilka emellertid icke igångsatts någon tillverkning. Den ena. som är avsedd för arbetande personal, som icke behöver under längre tid vistas i gas, är av mera slitstark konstruktion och beräknas kosta i till- verkning cirka 17 kronor. Den andra civilgasmasken är avsedd för personer, som under ett anfall förhålla sig passiva; tillverkningskostnaden för den- samma kan anslås till cirka 11 kronor. De gasmasker, som tillverkas vid Åkers krutbruk, torde fylla högt ställda anspråk på tillförlitlighet.

Personer, som blivit skadade i huvudet, kunna som regel icke använda gasmask av vanlig modell. För sådana har man konstruerat särskilda skydds— huvor för sårade, vilka till sitt verkningssätt överensstämma med gas- maskerna.

Då luften icke innehåller tillräckliga mängder syre eller då det gäller att skydda sig mot koloxid, äro gasmasker av vanlig konstruktion icke tillfyllest. Under sådana förhållanden kan man använda en skyddsapparat med syrgas, vilken isolerar andningsorganen från ytterluften och tillför syrgas ur ett med- fört förråd samt absorberar den utandade kolsyran. En dylik apparat är skrymmande, tung och dyrbar samt endast användbar en å två timmar åt gången, varefter syrgasförrådet är tömt och kolsyreabsorbatorn förbrukad. Dess användning i civilskyddstjänsten är begränsad till viss hjälppersonal. _— Då det gäller att skydda sig mot koloxid, kan man även använda gasmask av vanlig typ, försedd med särskilt koloxidfilter.

Finnes varken gasmask eller skyddsapparat att tillgå, kan man tillfälligt skydda andningsorganen mot gas genom att för näsa och mun anbringa en fuktig näsduk eller dylikt. Ett sådant provisoriskt andningsskydd, som kan kompletteras medelst ett ögonskydd, bestående av tätt åtslutande automobil- glasögon, lämnar givetvis mycket ofullständigt skydd. På detta sätt skyddad kan man dock, om det är nödvändigt, begiva sig genom ett gasbelagt område.

Andningsskydden lämna, allt efter sin beskaffenhet, ett mer eller mindre

1 Även denna. modell, vilken nyligen fastställts, torde framdeles komma att säljas till allmänheten.

• Sida 73
•  Original

fullständigt skydd mot sådana gaser, som icke angripa huden. Svårare är emellertid att skydda sig mot frätande gaser, framför allt senapsgasen. Per- sonal, som skall uppehålla sig inom senapsgasbelagt område, måste därför utrustas med gasskyddskläder, vilka vanligen äro tillverkade av dubbelt gummityg med ett mellanliggande lager av gelatin. En dylik gasskydds- dräkt lämnar fullgott skydd mot senapsgas under minst 4 a 5 timmar. Såsom fotbeklädnad användas, beroende på gasskyddsdräktens beskaffenhet, galoscher eller gummistövlar. Även gummihandskar ingå i utrustningen. En enklare och billigare men mot senapsgas mindre resistent gasskyddsdräkt kan tillverkas av oljetyg. Gasskyddsdräktens ogenomtränglighet medför, att det är förbundet med stor ansträngning att arbeta i dylika kläder. Personal i fullständig gasskyddsutrustning torde i allmänhet icke kunna arbeta längre tid än 2—4 timmar i sträck. Vid dräktens avtagande efter uppe- håll i senapsgas måste särskilda försiktighetsmått vidtagas. —— Personer, vilka icke behöva uppehålla sig inom gasbelagt område men som likväl kunna beräknas komma i beröring med senapsgas, t. ex. indikerings- och sjukvårds- personal, kunna i viss utsträckning använda sig av mindre fullständig gas- skyddsutrustning såsom gasskyddsförkläden (av gummiduk), gasskydds- strumpor (av Oljeduk), gasskyddshandskar m. m. Kostnaden för en fullstän- dig gasskyddsdräkt av gummi uppgår till omkring 100 kronor.

Särskilda impregneringsmedel hava framställts, vilka äga förmågan att binda senapsgasen och därigenom neutralisera dess skadliga verkningar. Frågan om impregnering av kläder och skodon till skydd mot senapsgas torde dock ännu icke vara på ett tillfredsställande sätt löst.

Beträffande frågan i vilken utsträckning befolkningen bör förses med gas- skyddsutrustning må till en början framhållas, att enligt utredningens mening all den personal, som under och efter ett flyganfall har att utföra ordnings- tjänst eller eljest är verksam till avvärjande eller mildrande av anfallets verkningar, bör såsom allmänt sker i främmande länder utrustas med effek- tivt gasskydd. För flertalet av dessa är gasmask tillräcklig, men för en mindre del av den aktiva personalen erfordras fullständigare gasskyddsut- rustning. Beträffande befolkningens stora flertal har däremot utredningen kommit till den uppfattningen, att det icke kan anses erforderligt att mera allmänt förse rikets invånare med gasmask, i varje fall icke på allmän be- kostnad, Med undantag för England, varest man bestämt sig för att förse befolkningen med en enklare gasmask, har man icke i något europeiskt land igångsatt så vidsträckt anskaffning av gasmasker. Den på kontinenten vedertagna uppfattningen torde, frånsett ekonomiska synpunkter, delvis ha grund däri, att man anser gasfaran icke motivera ett så fullständigt gasskydd. För dem, som taga sin tillflykt till skyddsrum, kan gastätning relativt lätt ernås och andra personer torde på. grund av den ringa flyktigheten hos de frätande gaserna, vilka huvudsakligen beräknas komma till användning, i all— mänhet kunna undfly gashärden. Över huvud anses, såsom förut framhållits, faran av gasbeläggning vara mindre än risken för brand- och minbomber. Då vårt lands läge ur luftskyddssynpunkt är avsevärt gynnsammare än de

• Sida 74
•  Original

flesta andra europeiska länders, torde för vårt vidkommande anledning sak- I nas till mera omfattande skyddsåtgärder än i dessa. Därest de avsevärda be- . lopp, som erfordras för ett allmänt anskaffande av gasmasker, över huvud i kunna anslås till försvarsändamål, torde de böra användas för mera , trängande behov.

Då man emellertid i fråga om gasskyddet lika litet som beträffande luft- skyddet i övrigt kan räkna med fullständigt skydd mot de faror, som hota, böra enskilda personer eller företag beredas tillfälle att på egen bekostnad anskaffa gasmasker. För främjande av en dylik anskaffning skulle det vara av stor betydelse, om en billigare gasmask för den passiva civilbefolkningen kunde framställas än som hittills kunnat ske. Arbetet på civilgasmaskens förbilligande —- utan eftersättande av nödig effektivitet —- bör därför enligt utredningens mening fullföljas.

6. Luftskyddstj änsten.

Såsom en sammanfattande benämning på de i det följande skildrade åt- gärder inom det civila luftskyddet, vilka ha till ändamål att upprätthålla ord- ning samt upptäcka och ingripa mot faror av olika slag, kan man använda ut— trycket luftskyddstjänst.

Ordningstjänst m. m.

Under ett mot hemorten riktat luftkrig ställas mycket stora krav på ord- ningstjänsten. För att samhället skall bringas i beredskap erfordras en mängd föreskrifter och dessas efterlevnad måste noga kontrolleras. Vid signalen »flyglarm» måste vakthållning anordnas vid offentliga skyddslokaler till före- kommande av panik och trafiken regleras enligt förut meddelade bestämmel- ser. Medan anfallet pågår gäller i än högre grad, att panik måste förebyggas. Även i samband med avspärrningsåtgärderna och samhällets återgång till nor- mala förhållanden har ordningsmakten viktiga uppgifter att fylla.

För att luftskyddsledningen skall kunna följa anfallets gång måste observa- tionstjänst vara anordnad. Denna torde lämpligen kunna organiseras så, att särskilda observatörer från torn och högre byggnader. iakttaga de fientliga flygplanen i den mån detta är möjligt samt per telefon eller i nödfall genom ordonnanser inrapportera deras förehavanden ävensom de verkningar av an— fallet, som kunna konstateras, i främsta rummet explosioner och eldsvådor.

Brandtj änst.

Ordnande av brandväsendet på sätt som kan tillgodose luftskyddets krav är en fråga av största betydelse och räckvidd. Faran för eldsvådor i hän- delse av luftanfall är utomordentligt stor; genom väl planlagda skydds- åtgärder kunna å andra sidan skadeverkningarna i hög grad begränsas.

Luftskyddet med hänsyn till brandfaran bör i största möjliga utsträck- ning inriktas på att förekomma eldsvådor. I sådant syfte kunna företagas åtskilliga förebyggande åtgärder av stor betydelse. En tämligen ingripande sådan åtgärd, som i händelse av krigsfara eller krig torde få anses ofrån-

• Sida 75
•  Original

komlig för utsatta orter, är bortskaffandet av brännbart materiel från alla vindar. Icke endast alla lösa föremål utan även alla. oputsade mellanväggar av trä böra om möjligt borttagas. Om vindsgolvet icke utgöres av brand- säkert material, kan det lämpligen beläggas med cementbruk eller på annat sätt isoleras, t. ex. genom att det överströs med ett lager av sand. Även tak- sparrar och annat dylikt trävirke kan i viss mån brandisoleras genom be- strykning med lämpligt impregneringsmedel.

De ordinarie brandkårerna måste som regel avsevärt förstärkas för att kunna fullgöra sina uppgifter i luftskyddets tjänst. Därjämte torde det vara lämpligt att verkställa en decentralisering av förläggningen, åtminstone av varje större brandkår, så att ett bombnedslag i brandstationen icke sätter hela brandkåren ur funktion.

Ett viktigt led i brandskyddet är vidare organiserandet av mindre brand- avdelningar. Beträffande för luftanfall särskilt utsatta orter synes önskvärt, att vid krigsfara eller krig sådana finnas för varje större hus eller ock för varje kvarter eller annat avgränsat område. En dylik s. k. husbrandkår eller en från densamma avdelad patrull bör under anfallet uppehålla sig å någon plats, varifrån man hastigt kan ingripa mot en nedfallande brandbomb. En husbrandkår kan icke beräknas förfoga över någon mera komplicerad brand- redskap, utan dess uppgift är att med den utrustning som står till buds, så- som brandsprutor och pytsar eller i bästa fall en till brandpost kopplad slangledning, kväva elden i dess linda. Själva brandbomben kan i allmänhet icke släckas, utan det gäller för husbrandkåren att isolera brandhärden och därigenom förhindra själva byggnadens antändning. För sådant ändamål an- vänder man förutom vatten även sand. Tillräckliga mängder av vatten och sand böra, då fara är för handen, förvaras å lämpliga platser inom respektive byggnader. Därest husbrandkåren icke ensam eller med hjälp från brand- avdelningarna inom närbelägna byggnader kan begränsa elden, får rapport om eldsvådan avgives till luftskyddsledningen.

Brandsläckningen i städer och andra samhällen med vattenledning är nu- mera. i stor utsträckning baserad på användande av brandposter och utnytt- jande av trycket i vattenledningssystemet. För den händelse vattenledningen under ett bombanfall helt eller delvis sättes ur funktion, måste på annat sätt sörjas för vattentillgången. En mycket stor del av de svenska samhällena äro belägna vid vatten och många äro genomdragna av åar eller kanaler, var- för förhållandena i detta hänseende torde få betraktas såsom särdeles gynn- samma i vårt land. Genom dammanläggningar i samband med parker eller öppna platser torde stundom — vilket lämpligen bör beaktas redan i freds- tid —— en viss vattenreserv kunna åstadkommas inom samhällen, varest vatten- tillgången är knapp. Därest brandposterna i ett samhälle icke kunna an- vändas, kräves ökad tillgång å maskindrivna pumpar och slangmateriel.

Gasspaning.

Gasspaning eller indikering avser att fastställa närvaron och arten av stridsgas ävensom utsträckningen av gasbelagt område. Efter sättet för in-

• Sida 76
•  Original

dikeringens utförande skiljer man på luktindikering, luftindikering, mark- indikering och vattenindikering.

Luktindikering utföres medelst luktsinnet utan särskilda tekniska hjälp- medel. Sådan indikering kan även utföras med påtagen gasmask. Därvid går man tillväga på det sätt, att ett finger under något ögonblick införes under ansiktsskyddet, så att luften kan inandas utan att passera filtret. Då strids- gaserna i allmänhet hava mer eller mindre karakteristisk lukt, som giver sig tillkänna även vid ringa gaskoncentration, är luktsinnet en indikator av stor praktisk betydelse. Det är emellertid icke under alla förhållanden tillförlit- ligt, då vissa stridsgaser äro i det närmaste luktfria och andra åter hava egen- skapen att snabbt nedsätta luktförmågan. Förmågan att särskilja lukter är starkt individuell. Till indikering böra användas personer med gott lukt- sinne. För inlärande av stridsgasernas lukt och uppövning av gasskydds- personalens luktsinne användes vid krigsmakten en för detta ändamål sam- manställd »gasluktlåda», vilken innehåller kemikalier med de olika gasernas lukt.

Luftindikering avser att fastställa gasens art och koncentration. Den ut- föres vanligen med särskilda apparater, vilka möjliggöra indikering på platsen och på relativt kort tid. För noggrannare analys å laboratorium kunna tagas prov av gasbemängd luft. Luftindikering kan även ske på biologisk väg genom observation av djur, vilka äro mera känsliga för stridsgaser än män- niskor, t. ex. möss eller fåglar.

Markindikering sker i syfte att fastställa förekomsten av flytande strids- gas på mark, växtlighet eller föremål av olika slag. Indikeringen verkställes omedelbart på platsen medelst särskilda reagensmedel i form av plattor, pulver eller papper, som ändrar färg vid beröring med stridsgasen. För er- hållande av analys å laboratorium kan provtagning ske.

Vattenindikeri—ng avser att konstatera närvaron av stridsgas i vatten och utföres antingen på platsen med tillhjälp av kemikalier eller å laboratorium efter provtagning.

Tillvägagångssättet vid indikering är i viss mån beroende på sättet för gasens utspridande. Sker nedgasningen genom direkt utspridande från flyg- plan, måste indikeringen innebära en metodisk undersökning av de delar av samhället, varest gas kan tänkas förekomma. I den mån det är möjligt att fastställa, att utspridningen sker endast med tillhjälp av gasbomber, kan gas- spaningen begränsas till de ställen, varest bombnedslag ägt rum. I såväl ena som andra fallet torde det i allmänhet vara lämpligt att först verkställa en förberedande indikering för att fastställa gasens förekomst i stort och att därefter verkställa slutlig indikering till ledning bland annat för_saneri1gs- arbetet. Efter det sanering ägt rum bör genom indikering kontrolleras, att saneringen medfört åsyftat resultat.

Sanering.

Sanering avser att undandriva, förstöra eller isolera stridsgaser. Såväl levande varelser som markområden, byggnader, materiel, livsmedel, va'aten etc. kunna saneras. Sanering av levande varelser kallas vanligen avgasning.

• Sida 77
•  Original

Undandrivande av stridsgas sker då det är fråga om försvinnande gas genom vädring och då det gäller kvarliggande gas genom bortspolning, av- skrapning av ytskiktet, avbränning eller behandling med vattenånga. Vid vädring kan det naturliga luftdraget förstärkas genom fläktar eller uppgjorda eldar. Bortspolning sker genom vattenbegjutning eller tvättning. Genom tillsats av kemiska saneringsmedel till vattnet kan därjämte en viss för- störing av stridsgasen åstadkommas. Avskrapning av ytskiktet kommer före- trädesvis till användning vid marksanering. Därvid undanföres den gas- belagda markytan, t. ex. genom en väghyvel, utan att gasen förstöres. Genom avbränning av terräng bringas flytande stridsgas att avdunsta snabbare än eljest. Behandling med vattenånga medför, att gasen delvis förstöres. Vid behandlingen kan oförstörd gas av ångan föras till annan plats och där kon— denseras. Vid undandrivande av stridsgas med vatten, eld eller vattenånga måste beaktas, att vattnet, förbränningsgaserna eller vattenångan kunna inne- hålla stridsgas i farlig koncentration.

Förstöring av stridsgaser ifrågakommer huvudsakligen beträffande kvar- liggande stridsgaser och sker medelst kemiska saneringsmedel eller bränning. Det viktigaste kemiska saneringsmedlet är klorkalk, vilken användes mot senapsgas. Klorkalken är starkt frätande och redan av detta skäl erfordras viss gasskyddsutrustning vid dess handhavande. Saneringen tillgår så, att klorkalken utströs eller, uppslammad i vatten, utspolas över det nedgasade området eller föremålet och därefter genom bearbetning med borstar, kvastar, krattor eller dylikt bringas i så nära beröring med stridsgasen som möj- ligt. Efter sanering med klorkalk bör marken om möjligt täckas med ett lager av jord, sand eller grus. Föremål, som sanerats med klorkalk, böra sköljas med vatten, helst med någon tillsättning av saltsyra. Andra kemiska saneringsmedel äro kloramin, kalciumhypoklorit (i pulver eller lösning), ammoniaklösning och lösningar av alkalipolysulfider. — Förstöring av stridsgaser medelst bränning, vilket förutsätter hög förbränningstemperatur, sker medelst blås- lampor. Denna metod lämpar sig särskilt för sanering av vägar och gator.

Isolering av stridsgas kan ske —— förutom genom gasskyddsutrustning, gastäta förpackningar och skyddsrum —— genom grävning, plöjning och över- täckning med jord, sand, grus, plank, asfaltpapp eller dylikt.

För sanering medelst kemikalier erfordras riklig tillgång till sanerings- medel. Vid sanering av större områden räknar man med en åtgång av minst 03 kg klorkalk per me., Att effektivt sanera bevuxen terräng, särskilt skog, erbjuder stora svårigheter. Därest nedgasade terrängområden icke kunna av- brännas, torde det i allmänhet vara lämpligast att avspärra dem till dess naturen själv genom solsken och regn förstört stridsgasen. Vid sanering av byggnader måste beaktas, att senapsgasen intränger i de flesta byggnads- material, under vissa förhållanden i tegel och murbruk till ett djup av cirka 10 mm och i trä ända till 30 mm. Redan efter få timmar har vätskan upp- sugits av den nedstänkta ytan. Oljemålning skyddar dock i viss mån mot in- trängning. Senapsgasen förmår ej heller intränga i skiffer. Väggar, vilka på grund av senapsgasens inträngning icke kunna effektivt saneras, böra förses

• Sida 78
•  Original

med varningsanslag, och fönster i sådana väggar böra noga tätas. Lokaler, som blivit nedgasade, böra icke få tagas i bruk förrän genom indikering fast- ställts, att uppehåll i dem icke medför fara.

Avgasning av personer, som kommit i beröring med frätande strids- gaser, bör lämpligen ske å de hjälpplatser, varest skadade erhålla första vården. Gasskyddsutrustad personal torde kunna avgasas å särskilda mindre sane- ringsanstalter i närheten av den plats, varest personalen är förlagd eller eljest har sin samlingsplats.

Röjnings- och reparationstjänst.

Därest ett samhälle anfalles med brisansbomber, blir följden i regel, att ett större eller mindre antal hus störta samman. Personer, som uppehålla sigi skyddsrum i byggnadernas källarlokaler, riskera därvid att bliva instängda av de nedstörtande husmassorna. Därvid kan snabb hjälp vara av nöden, om kvävning eller gasförgiftning skall förekommas. För fullgörande av detta slag av hjälptjänst erfordras särskilda röjningsavdelningar, utrustade med redskap och materiel för röjningsarbetets utförande samt med erforderligt antal bilar. _

Sedan röjningsavdelningarna fullgjort sin viktigaste uppgift — att be- fria instängda personer — böra de ingripa till förebyggande av ytterligare materiell skada genom provisoriska uppstöttnings- och förstärkningsarbeten å skadade byggnader. En ytterligare uppgift för röjningsmanskapet är att återställa spärrade kommunikationsleder i trafikabelt skick. Ett mera om- fattande luftanfall torde bereda röjningsmanskapet arbete för åtskillig tid framåt.

En del skador kunna vara av den art, att speciell teknisk sakkunskap er- fordras för deras avhjälpande. Så är fallet med skador å anläggningar eller ledningar för samhällenas förseende med vatten, gas och elektricitet samt å. kloakledningar, broar, spårvägs- och järnvägslinjer, telegraf— och telefon- anläggningar jämte ledningar m. m. Dylika skador kunna på ett synnerligen ödesdigert sätt störa samhällets funktioner, och åtgärder måste därför vara förberedda för att så snabbt och effektivt som möjligt avhjälpa dem. För sådant ändamål böra finnas särskilda reparationsavdelningar, helt eller del- vis bestående av fackkunnigt folk.

Sjukvård.

Beträffande sjukvården kan man skilja mellan de skadades omhänder- tagande och transporterande till s. k. hjälpplats eller sjukhus, behandlingen å hjälpplats samt sjukhusvård.

För omhändertagande och transport av skadade personer måste finnas sjuktransportavdelnmgar, utrustade med bilar och bårar ävensom sjukvårds materiel, så att de skadade i nödfall kunna erhålla en första hjälp å olycks- platsen. Särskilda svårigheter vållas därav, att det från början måste fast— ställas, huruvida en skadad person blivit utsatt för frätande stridsgas eller icke. Sålunda nedgasade personer böra nämligen icke transporteras tillsammans med

• Sida 79
•  Original

andra skadade. Om möjligt bör därför indikering i en eller annan form verk- ställas på olycksplatsen, så snart närvaron av stridsgas kan misstänkas. Bilar och bårar, som använts för transport av nedgasade personer, böra i nödig ut- sträckning saneras, innan de åter tagas i bruk. Detta nödvändiggör riklig tillgång på dylik materiel.

För flertalet skadade lämnas den första hjälpen å en hjälpplats, inrättad i samband med en avgasningsanstalt. Å mindre orter kan hjälpplatsen med fördel kombineras med sjukhus. Önskvärt är, att varje hjälpplats inrättas efter samma principer som ett gasskyddsrum. I praktiken torde det dock möta svårigheter att finna lämpliga lokaler, som hastigt kunna göras gastäta. Frånsett faran för gas- och brisansbomber torde badanstalter vara de lokaler, som bäst lämpa sig till hjälpplatser. Därest tillräcklig förberedelsetid står till buds, torde genom igenmurande av fönster och därmed jämförliga åt- gärder en badinrättning kunna göras gastät.

Hjälpplatsen bör om möjligt förestås av en läkare. I övrigt erfordras per- sonal för avgasning, sjukvård, transport av sjuka, handräckning och vakt- hållning. Lokalerna böra vara så anordnade, att nedgasade patienter omedel- bart kunna avskiljas från andra patienter. Med tillhjälp av patienternas egna och sjukbärarnas uppgifter får avgöras, till vilken kategori en viss patient skall räknas. Gaspatienterna höra. i regel avklädas och avgasas, innan de undersökas av läkaren. För dessa patienter måste finnas lättare kläder (py- jamas eller dylikt), som kunna användas i stället för de nedgasade kläderna, intill dess andra kläder "hunnit anskaffas eller patienten överförts till sjuk- hus. Patienter, som erhållit svårare gasskador, kunna få kvarstanna å hjälp— platsen, varest bör finnas möjlighet för syrgasbehandling. För behandling av kirurgiska fall böra finnas vissa instrument. Patienter, vilka erhållit svårare kirurgiska skador, torde, om avståndet till närmaste lasarett icke är alltför stort, över huvud icke böra föras till hjälpplats utan direkt till lasa- rettet. I de fall av svåra skador, då skadans farlighet icke är uppenbar för sjuktransportpersonalen och patienten följaktligen föres till en hjälpplats, ankommer det på hjälpplatsens läkare att förordna om patientens Vidare transport till sjukhus. Lindrigare skador behandlas å hjälpplatsen och läkaren meddelar patienterna eventuellt erforderliga föreskrifter om fortsatt observation eller vård. Flertalet patienter torde efter behandling eller under- sökning kunna lämna hjälpplatsen.

Frågan om den civila sjukhusvården under krig har i det föregående något berörts i samband med utrymningsproblemet. Det är tydligt, att i händelse av upprepade och täta flyganfall mot en ort mycket stora krav komma att ställas på sjukhusutrymme. Uppenbarligen äro möjligheterna för särskilda skyddsåtgärder, såsom gastätning och dylikt, inom ett sjukhus starkt be- gränsade. Vad som i sådant hänseende kan åstadkommas för patienternas skyddande och tryggande av personalens arbetsförhållanden under ett flyg- anfall bör givetvis då fara hotar komma till utförande.

___—

• Sida 80
•  Original

KAP. VIII.

Luftskyddets organisation.

Av den redogörelse, som lämnats för de olika luftskyddsåtgärderna, fram- går, att dessa delvis äro mycket komplicerade och djupt ingripande i sam- hällslivet samt att de kräva en noggrann förberedelse i fredstid. Uppenbar-— ligen kan det icke ifrågakomma — och har ej heller under det tidigare bedrivna utredningsarbetet på detta område ifrågasatts — att helt eller ens huvud- sakligen överlåta en samhällsuppgift av sådan betydelse och omfattning åt det enskilda initiativet, utan det torde vara ofrånkomligt, att staten, vars måhända främsta uppgift är att trygga medborgarnas liv och hälsa, påtager sig ledningen av luftskyddet och ansvaret för dess genomförande.

I de främmande länder, varest luftskydd förberetts, har staten i regel för- behållit sig ledningen av detsamma, vare sig frivillig verksamhet erhållit större eller mindre utrymme i organisationen. Beträffande organisationen av luftskyddet i utlandet kan man, såsom förut nämnts, särskilja två olika huvud— typer, i det att i en del länder, såsom England, Frankrike och Tyskland, plan- läggningen omhänderhaves av de ordinarie myndigheterna — vare sig med eller utan biträde av särskilda nämnder —— under det att i andra länder, såsom Italien och Schweiz, tillskapats särskilda kommissioner för luftskyddets hand— havande. I några länder, t. ex. Belgien, Italien och Schweiz, lyder luftskydds- organisationen under militära departement. Det vanliga är dock, att luft— skyddsfrågorna lyda under inrikesministeriet eller annat civilt departement.

Luftförsvarsutredningen anslöt sig i sitt förslag närmast till kommissions- systemet. Förslaget byggde för planläggningen i fredstid på kommissioner för landstingsområdena och lokala nämnder i mera betydelsefulla städer under ordförandeskap av officerare. Såsom central myndighet föreslogs den av luftförsvarsutredningen förordade inspektören och chefen för rikets fasta luft- försvar. Under »luftförsvarstillstånd» lades luftskyddet helt under den terri— toriella militärbefälhavarens ledning.

Sedan luftförsvarsutredningen avgav sitt förslag, har frågan om luftskyddet kommit i ett väsentligen förändrat läge. Ett rikare erfarenhetsmaterial från utlandet står numera till buds och ett omfattande planläggningsarbete har igångsatts vid åtskilliga länsstyrelser. Försvarskommissionen har också i fråga om riktlinjerna för luftskyddet kommit till ett resultat, som i före— varande avseende skiljer sig från luftförsvarsutredningens ståndpunkt, i det att kommissionen förordar, att luftskyddsuppgifterna företrädesvis anförtros åt redan bestående civila myndigheter, länsstyrelserna och polisen. Försvars— kommissionen förutsätter dock, att länsstyrelse skulle kunna förordna särskild myndighet att inom viss ort handhava luftskyddet.

• Sida 81
•  Original

Civila luftskyddsutredningen finner icke anledning att frångå, vad för— svarskommissionen i denna del föreslagit. Enligt utredningens mening bör 'således civilbefolkningens luftskydd handhavas av de ordinarie civila för— valtningsmyndigheterna, där ej av särskilda skäl undantag härifrån påkallas. Härigenom torde skapas erforderlig stadga i organisationen och nödiga förut- sättningar för ett effektivt arbete på luftskyddets förberedande. Med utred- ningens ståndpunkt synes det vara naturligast att, såsom jämväl försvars- kommissionen föreslagit, låta luftskyddsfrågorna sortera under samma de- partement som de myndigheter, vilka företrädesvis skola handlägga dessa frågor, (1. v. 5. under socialdepartementet. Vissa skäl kunna dock anföras för att, såsom torde hava varit avsett av luftförsvarsutredningen, hänföra luft- skyddsfrågorna under försvarsdepartementet. Härför talar i främsta rummet att även luftskyddet kan sägas vara en form av försvar. I detta avseende synas dock de praktiskt organisatoriska synpunkterna böra tillmätas före— träde och utredningen har därför stannat för att föreslå, att luftskyddsorga— nisationen hänföres under socialdepartementet.

En brist, som under det hittills bedrivna planläggningsarbetet kommit mycket starkt till synes, är avsaknaden av ett centralt organ för luftskyddet. Luftskyddsfrågorna äro i stor utsträckning av teknisk natur och det skulle innebära ett alltför stort slöseri med arbetskraft, om varje lokal myndighet för sig skulle arbeta på lösandet av dessa problem. Även de mångfaldiga orga- nisatoriska frågor, som äro förknippade med luftskyddet, äro i största ut— sträckning likartade för olika orter, och en behandling av dessa frågor efter enhetliga riktlinjer måste anses ofrånkomlig. Luftskyddet kräver sålunda ett arbetsdugligt centralt organ, utrustat med organisatorisk och teknisk sak- kunskap. Detta organ bör genom utarbetande av instruktioner och anvis— ningar, meddelande av råd och upplysningar åt lokala myndigheter, anord- nande av undervisning och utbildning för dem, som skola leda luftskyddet på olika orter, samt genom inspektionsverksamhet utöva ledningen av luft- skyddet i tekniskt hänseende. Det centrala organet torde även få verkställa de utredningar, som sammanhänga med fördelning av anslag till luftskyddet. Uppenbarligen kräves ett intimt samarbete mellan nämnda organ och de myndigheter, vilkas verksamhetsområden beröra luftskyddet, såsom försvars— staben, försvarsväsendets centrala kemiska anstalt, fortifikationsstyrelsen, riks— kommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, medicinalstyrelsen och bygg- nadsstyrelsen. Vidare måste det centrala organet följa utvecklingen av luft— vapnet och luftskyddet i utlandet samt forskningen inom de områden, som sammanhänga med luftskyddet.

Enligt försvarskommissionen borde den centrala ledningen och planlägg- ningen av luftskyddet närmast handhavas av en byrå inom socialdeparte— mentet, å vilken finge anställas erforderlig sakkunnig personal.

Civila luftskyddsut'redningen har vid övervägande av det lämpligaste sättet att anordna det centrala luftskyddsorganet kommit till det resultatet, att en luftskyddsbyrå inom departementet icke i sådant avseende är en tillfreds- ställande organisationsform. Departementschefen skulle svårligen kunna

• Sida 82
•  Original

medhinna att ägna de många luftskyddsfrågorna den ingående handläggning, som böra komma dem till del från den för besluten ansvarige chefens sida. Enligt utredningens mening bör den centrala luftskyddsmyndigheten för att rätt kunna fylla sin omfattande och maktpåliggande uppgift erhålla en högre grad av självständighet än med en dylik anordning skulle bliva fallet. Utred- ! ningen har stannat vid att förorda, att det centrala organet erhåller ställ- ningen av en fristående, kollegialt organiserad inspektionsmyndighet, för— slagsvis kallad luftskyddsinspektionen, en organisationsform, som redan vunnit hävd inom åtskilliga grenar av förvaltningen. Härigenom skapas bättre förutsättningar för en initiativkraftig ledning av luftskyddet. Vidare vinnes den fördelen, att man vid bestämmande av arvode för myndighetens chef icke med nödvändighet behöver hålla sig inom ramen för en byråchefs- lön utan kan tillmäta lönen med tanke på de särskilda kvalifikationer, som fordras för befattningen.

Vad angår frågan om luftskyddsinspektionens sammansättning har man att taga hänsyn till behovet av sakkunskap på olika områden, såsom i fråga om administration och organisation i allmänhet, ordningspolistjänst, bygg- nads-, brand- och gasteknik samt inom medicin och militärväsende. För den undervisnings- och upplysningsverksamhet, för vilken inspektionen skall utöva högsta ledningen, erfordras slutligen sakkunskap i pedagogiska och psykologiska frågor. Inspektionen kan även behöva taga i anspråk andra slag av teknisk eller vetenskaplig sakkunskap. Det torde vara uppenbart, att alla dessa specialområden icke kunna vara ständigt företrädda inom inspektionen, utan man får tillse, att den sakkunskap, varav största behovet föreligger, blir permanent representerad och att möjlighet beredes för att tillfälligtvis anlita sakkunskap av annat slag. En ytterligare synpunkt av betydelse för frågan om inspektionens sammansättning är, att inspek— tionens arbetsuppgifter under de första åren av dess verksamhet, då det grundläggande planläggningsarbetet äger rum, med sannolikhet komma att bliva mera omfattande och komplicerade, än vad sedermera blir fallet. Med hänsyn härtill bör organisationens ram icke göras alltför vid, utan behovet av arbetskraft i jämförelsevis stor utsträckning tillgodoses genom sakkunniga, vilka anställas för kortare tid. Ett lämpligt sätt att tillföra myndigheten kvalificerad sakkunskap torde vara att i viss utsträckning besätta ledamots— platserna med personer, vilka hava sitt huvudsakliga arbete utom inspek- tionen. Med hänsyn till det nu anförda synes inspektionen lämpligen kunna erhålla följande sammansättning:

en chef, tillika luftskyddsinspektör för riket, tre inom olika områden sakkunniga ledamöter såsom innehavare av arvodes- befattningar,

samt en byrådirektör, tillika ledamot. Endera av chefen eller byrådirektören bör äga specialutbildning inom något för luftskyddet betydelsefullt område. På chefen bör i varje fall ställas krav på framstående organisationsförmåga.

• Sida 83
•  Original

Att på förhand fastslå vad slags sakkunskap, som bör företrädas å arvodes- befattningarna inom styrelsen, torde icke vara lämpligt, utan det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vid myndighetens tillsättande sörja för att sakkunskapen blir på lämpligaste sätt representerad. Utredningen vill dock framhålla, att utredningen tänkt sig en av befattningarna besatt med en läkare och en annan med en militär.

Vid inspektionen bör vidare anställas en notarie samt erforderlig skriv- och vaktpersonal, förslagsvis ett kanslibiträde och en expeditionsvakt, söm tillika är kontorsbiträde.

Arvodet åt chefen torde lämpligen kunna bestämmas till 15 000 kronor och åt en var av ledamöterna till 3 000 kronor om året. Byrådirektören, notarien, kanslibiträdet och expeditionsvakten synas böra placeras i lönegraderna respektive B 28, B 21, B 7 och B 5. Härutöver erfordras anslag till Vikariats- ersättningar, expenser, tryckningskostnader, resekostnader, extra arbetskraft, sakkunniga och försöksverksamhet med belopp, som äro synnerligen svåra att på förhand beräkna. Särskilt torde kostnaderna för tryckning av erforder- liga anvisningar och instruktioner bliva avsevärda. De anslag, som utredningen anser sig böra föreslå för inspektionens verksamhet under första året ävensom för anskaffande av inventarier till inspektionens ämbetslokaler, framgå av nedanstående förslag till stat (beträffande luftskyddskonsulenterna hänvisas till det följande):

Förslag till stat för luftskyddsinspekt'lonen för budgetåret 1937/1938.

A V 1 Ö nin g a 1': Kronor Kronor Luftskyddsinspektören, arvode .......................................... 15 000 En byrådirektör, B 28 ...................................................... 9 060 En notarie, B 21 ............................................................... 6 048 Ett kanslibiträde, B 7 ...................................................... 2 676 En expeditionsvakt, tillika kontorsbiträde, B 5 .................. 2 364 Summa, avrundat, förslagsanslag ................................. 35 500 Arvoden till tre ledamöter ......................................................... 9 000 Vikariatsersättningar .................................................................. 1 500 Arvoden till fyra luftskyddskonsulenter ....................................... 36 000 Expenser ................................................................................. 9 000 Tryckningskostnader .................................................................. 30 000 Resekostnader ........................................................................... 25 000 Extra arbetskraft, sakkunniga och försöksverksamhet ..................... 20 000

Kronor 166 000

Engångskostnad: Inventarier för inspektionens ämbetslokaler ..................... kronor 25 000

Sedan det grundläggande planläggningsarbetet avslutats torde sannolikt åtskilliga anslagsposter kunna minskas avsevärt. Anslag till inspektionen lära tills vidare böra uppföras å extra stat.

• Sida 84
•  Original

Förslaget att göra länsstyrelserna till organ för luftskyddet bör ses i sam- manhang därmed, att dessa redan fått sig anförtrodda handläggningen av en mängd frågor, som äga samband med rikets försvar. Sålunda åligger det länsstyrelserna bland annat att svara för spridande av mobiliseringsunder- rättelser, att övervaka transport, inkvartering, förplägnad m. in. av värnplikts- kontingenter, att sörja för fullgörande av rekvisitioner och upprätthållande av vägförbindelser, att förbereda och stödja den militära sjukvårds- och veterinärtjänsten samt att anskaffa hästar och fordon. Dessa uppgifter kräva ett vidlyftigt förberedelsearbete i fredstid. För utförande av dylikt arbete står icke någon personal med militär sakkunskap till länsstyrelsernas omedel- bara förfogande. Sedan länsstyrelserna enligt förenämnda cirkulär den 18 december 1931 ålagts att biträda vid luftförsvarets organiserande, hava ett flertal länsstyrelser i framställningar till Kungl. Maj:t påkallat åtgärder från Kungl. Maj:ts sida för att länsstyrelserna skulle erhålla sakkunniga biträden bland annat för fullgörandet av de uppgifter rörande det civila luftskyddet, som åvila länsstyrelserna. Härigenom har frågan om länsstyrelsernas behov av militär arbetskraft kommit att i viss mån göras beroende av dessa myndig- heters befattning med luftskyddet.

Frågan om behovet av militär sakkunskap hos länsstyrelserna har upp— tagits till behandling av försvarskommissionen, som i detta hänseende för- ordade inrättandet av särskilda arvodesbefattningar vid länsstyrelserna, av- sedda för pensionerade officerare. Befattningshavarna -— en för varje län — borde lämpligen benämnas militärassistenter och arvodet för en sådan befatt— ningshavare syntes kommissionen böra bestämmas till samma belopp, som nu utginge till flertalet rullföringsbefälhavare, eller 3 180 kronor för år. Kost— naderna för arvoden åt militärassistenterna borde bestridas av medel under socialdepartementets huvudtitel.

I statsrådsprotokollet till propositionen till 1936 års riksdag rörande för- svarsväsendets ordnande förklarade chefen för försvarsdepartementet — under hänvisning till den pågående utredningen angående länsstyrelsernas organisation och den då ännu blott planerade utredningen om det civila luft- skyddet — att han i sakens dåvarande läge icke ansågs sig kunna taga stånd- punkt till frågan om länsstyrelsernas behov av permanent militär sakkunskap. Frågan blev följaktligen icke föremål för proposition. Departementschefens åsikt delades av särskilda utskottet, vars utlåtande i denna del lämnades utan erinran av riksdagen.

Civila luftskyddsutrednlngen har enligt vid utredningens tillsättande med- delat direktiv i förevarande fråga samrått med länsstyrelseutredningen. Där- vid hava följande synpunkter framkommit. I följd av civila luftskyddsutred- ningens förslag angående luftskyddets ordnande bleve länsstyrelsernas upp- gifter på nu ifrågavarande område avsevärt utökade. Behovet av sakkunnigt biträde bleve härigenom kännbarare. Då det gällde att tillgodose länsstyrel— sernas behov av arbetskraft för luftskyddets organiserande syntes det — åtminstone för närvarande —— vara av mindre betydelse, huruvida härför erfor- derlig personal hade militär utbildning eller ej. Den utbildning, som i all-

• Sida 85
•  Original

mänhet en avgående officer förvärvat, torde nämligen icke i och för sig medföra någon högre grad av kompetens i fråga om det civila luftskyddets planläggning. För detta arbete —— i varje fall då det gällde den grundläggande planläggningen —— krävdes framför allt organisationsförmåga men dessutom smidighet och förhandlingsförmåga. Med hänsyn härtill och då för luft- skyddet värdefull sakkunskap kunde finnas även inom andra yrkeskategorier än officerare, vore det ur luftskyddets synpunkt lämpligt, om även andra per- soner än militärer kunde få söka de föreslagna assistentbefattningarna. Då emellertid det biträde, som erfordrades vid länsstyrelserna, avsåges icke allenast för organiserandet av luftskyddet utan jämväl för de vanliga mobiliserings— förberedelserna, syntes dock företrädesvis pensionerade officerare böra komma i fråga. För assistenterna, vilka skulle komma att syssla jämväl med sådana försvarsåtgärder, som icke vore att hänföra till det militära försvaret, vore enligt utredningarnas mening benämningen försvarsassistent lämpligare än den av försvarskommissionen föreslagna benämningen. — Då med hänsyn till vad ovan anförts för assistentbefattningarna lämpade sig just sådana offi— cerare, som hade jämförelsevis lätt att vinna anställning i enskild verksamhet, finge man för befattningarna fastställa relativt goda ekonomiska förmåner. Emellertid bleve sannolikt omfattningen av de tjänstegöromål, som komme att åvila assistenterna, mycket skiftande såväl inom skilda län som vid olika tid— punkter inom ett och samma län. Med hänsyn härtill borde arvodet intill dess erfarenhet vunnits angående omfattningen av arbetet inom de skilda länen göras rörligt och lämpligheten av fast arvode i sinom tid upptagas till prövning.

På grundval av dessa överväganden hava utredningarna enats om att i huvudsak föreslå följande. Vid länsstyrelserna inrättas särskilda arvodes— befattningar, företrädesvis avsedda för pensionerade officerare. Befattnings- havarna, en vid varje länsstyrelse, benämnas försvarsassistenter och tillsättas av Kungl. Maj:t, förslagsvis för en tid av två år. Arvodet bestämmes till 1 200 kronor om året, vartill kommer ett dagarvode å 8 kronor för varje dag, som för- svarsassistenten tjänstgör. Dyrtidstillägg beräknas icke å dessa arvoden. Utöver arvodena utgår ersättning för tjänsteresor enligt klass IIC i gällande rese- reglemente. Det förutsättes, att försvarsassistent i regel är bosatt i residens- staden. I 5 % militära tjänstepensionsreglementet den 17 maj 1935 vidtages sådan ändring, att militärassistenten oavsett nyssnämnda arvoden kommer att uppbära oavkortad pension. För erhållande av utbildning i luftskydd genomgå försvarsassistenterna vid anställningstidens början en gemensam kurs, vilken lämpligen hålles i Stockholm. Försvarsassistent är endast att betrakta såsom sakkunnigt biträde åt vederbörande föredragande i läns- styrelsen, varför ansvaret för arbetets utförande och ledningen av arbetet åvilar föredraganden.

I övrigt hänvisas rörande frågan om försvarsassistenterna till länsstyrelse— utredningens betänkande. Då frågan om erforderliga anslag för försvars- assistenternas arvoden och resekostnader upptages av länsstyrelseutred- ningen, framlägger civila luftskyddsutredningen intet förslag därutinnan.

• Sida 86
•  Original

Däremot torde bland kostnaderna för luftskyddet böra upptagas ett anslag för nyssnämnda utbildningskurs å 15 000 kronor.

En nödvändig förutsättning för att försvarsassistenterna skola kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift inom luftskyddsorganisationen är enligt utredningens uppfattning, att ett nära samarbete äger rum mellan luftskydds- inspektionen och försvarsassistenterna. Emellertid måste inspektionens knappt tillmätta personal samtidigt som planläggningen pågår ägna sig åt utredandet av en mängd för luftskyddet vitala frågor av brådskande natur, och inspek— tionen kan därför icke antagas, åtminstone under den första tiden av sin verk- samhet, medhinna att ägna planläggningsarbetet den tillsyn, som är påkallad. Med hänsyn härtill har utredningen funnit erforderligt, att ett antal väl kvali- ficerade luftskyddskonsulenter anställas vid luftskyddsinspektionen för att för- medla den nödiga kontakten mellan inspektionen, länsstyrelserna och försvars- assistenterna. Endast härigenom torde tillräckliga garantier kunna vinnas för att planläggningsarbetet utföres enhetligt och på ett omdömesgillt sätt. Antalet luftskyddskonsulenter torde för den tid, under vilken det grundläggande planläggningsarbetet pågår icke böra vara mindre än fyra; senare torde antalet förmodligen kunna nedbringas till en eller högst två. Arvodet för en dylik konsulent synes kunna fastställas till 9000 kronor om året. Förordnandet torde böra meddelas för en tid av två år. Varje konsulent bör vara verksam inom ett visst distrikt. Konsulenterna torde böra anställas av Kungl. Maj:t.

Behov av lokala myndigheter för luftskyddet föreligger redan med hänsyn till förberedelserna i fredstid. Arbetet med luftskyddets organisation är näm— ligen så omfattande, att det i största utsträckning måste i enlighet med givna direktiv utföras i första hand av lokala organ för att därefter kontrolleras, justeras och sammanfattas av vederbörande tjänsteman i länsstyrelsen. Be- traktar man förhållandena med hänsyn till krig eller krigsfara, framstår behovet av en lokal representant för luftskyddet såsom en nödvändighet. Då ett samhälle vid krigsfara på kort tid skall sättas i beredskapstillstånd, erfordras på platsen en person, som kan utöva ledningen av luftskyddsarbetet. Denne måste vara förtrogen med luftskyddsplanerna samt utrustad med en viss maktbefogenhet. Vid fientligt angrepp kräves en enhetlig ledning av de avdelningar, som hava sig anförtrodda uppgifter i samband med luftskyddet. I all synnerhet gäller detta beträffande större samhällen. För ett riktigt handhavande av de taktiska luftskyddsuppgiftema inom en ort av betydenhet kräves särskild utbildning i denna gren av luftskyddstjänst. Av det nu anförda torde framgå, att såväl i fredstid som i krigstid böra finnas lokala ledare av luftskyddet. En dylik laftskyddschef bör i främsta rummet finnas för varje luftskyddsort, men då man aldrig med visshet kan på förhand av- göra, om en ort kommer att angripas, och för övrigt vissa luftskyddsåtgärder såsom mörkläggning kunna vara erforderliga över stora delar av landet, synes det lämpligast, att varje del av riket hänföres under någon luftskyddschefs befogenhetsområde. Sådant område torde lämpligen kunna benämnas luft- skyddsområde.

• Sida 87
•  Original

Av utredningens förut angivna principiella ståndpunkt beträffande vilka myndigheter som skola handhava luftskyddet följer, att luftskyddschefs— befattningarna enligt utredningens mening företrädesvis böra anförtros åt cheferna för den lokala polisen och att luftskyddsområdenas gränser om möjligt böra sammanfalla med gränserna för städer och landsfiskalsområden. Från sistnämnda regel torde dock icke sällan påkallas undantag, så att sär— skilda luftskyddsområden bildas dels av vissa städer med kringliggande för- orter och dels av sådana köpingar och municipalsamhällen, varest särskild ledning av luftskyddet erfordras. Genom att i möjligaste mån ansluta sig till bestående organisation vinner man den avsevärda fördelen, att man undviker att tillskapa organ, som i visst avseende ingriper i polisens befogenhets- område. Det torde ej heller kunna bestridas, att luftskyddsfrågorna — därest dessa icke skola handläggas av militära myndigheter — närmast höra till polisen, som har att svara för ordning och säkerhet. Med sin ingående känne- dom om lokala förhållanden torde polischeferna i allmänhet vara väl lämpade att omhänderhava förberedelsearbetet under fredstid. Emellertid kunna fall tänkas, då detta arbete av olika anledningar icke bör anförtros åt polischefen, och redan med hänsyn härtill bör annan person kunna förordnas till luft— skyddschef. I fråga om polischefernas lämplighet att under ett flyganfall leda luftskyddet har man anledning att ställa sig mera tveksam än då det gäller att handlägga luftskyddsfrågor under fredliga förhållanden. Polis— chefer äro i de största städerna polismästare, vilka uteslutande ägna sig åt polistjänst, i några medelstora städer polismästare, vilka tillika äro stads- fiskaler, i ett 40-tal städer borgmästaren eller annan ledamot av magistraten, i likaledes ett 40-tal städer stadsfiskalen, i övriga städer kommunalborg- mästare eller stadsstyrelsens ordförande samt å orter på landet landsfiskalen, vare sig denne är bosatt inom orten eller ej. Meningen torde vara att chef- skapet över polisen i städer med egen jurisdiktion, varest särskild polis- mästare ej erfordras, efter hand skall anförtros åt stadsfiskalen. Det stora flertalet av de nu fungerande polischeferna i städerna saknar egentlig polis- utbildning. De torde som regel icke taga del i polisens ordinarie arbete utan endast i administrativt hänseende utöva chefskap över polispersonalen. Led- ningen av det egentliga polisarbetet utövas vanligen av en poliskommissarie. Att under pågående anfall utöva befäl över den aktiva luftskyddspersonalen är en uppgift, för vilken flerstädes poliskommissarierna, som i allmänhet innehaft anställning såsom befäl vid krigsmakten, torde vara mera lämpade än polischeferna. Med hänsyn till det anförda torde befälsförhållandena inom luftskyddet i städerna som regel kunna anordnas på det sättet, att polis- kommissarien i egenskap av ställföreträdande luftskyddschef instruktions- mässigt erhåller befälet över den aktiva personalen och ansvaret för dess användande. Däremot synes det lämpligt, att polischefen även vid krigstill- stånd handhar den administrativa ledningen av luftskyddet med vad därtill hör, såsom utfärdande av ordningsföreskrifter, uttagande av personal,, rekvisi- tion av förnödenheter o. s. v. i den mån dylika befogenheter tillkomma honom. Med en sådan organisation torde det icke möta betänkligheter att låta- stä-

• Sida 88
•  Original

dernas polischefer även under krigsförhållanden tjänstgöra såsom luftskydds- chefer, under förutsättning likväl, att då omständigheterna påkalla det, per- soner utom polisen kunna förordnas till luftskyddschef respektive ställföre-

trädande luftskyddschef. — Vad ovan anförts angående arbetsfördelningen mellan polischef och poliskommissarie har icke avseende å de större städerna. För varje sådan stad torde luftskyddets ledning böra organiseras med hänsyn till de särskilda organisations- och personalförhållandena vid stadens polis- väsende.

Beträffande landsfiskalerna lär även gälla, att vissa av dem kunna vara mindre lämpade för den direkta befälsföringen över den aktiva luftskydds- personalen i krig. Härtill kommer, att luftskydd måste organiseras i många samhällen, varest landsfiskal icke är bosatt. Även på landet torde därför en motsvarande överflyttning av vissa göromål på ställföreträdande luftskydds— chefer kunna vara påkallad. Såsom sådana torde kunna påräknas, förutom polisbefäl, industrichefer, ingenjörer, jägmästare m. fl.

Uppdraget att vara luftskyddschef blir med den nu angivna organisationen ett tjänsteåliggande för polispersonalen. Lagbestämmelserna angående luft- skyddscheferna torde kunna givas den formen, att det i lagen fastslås, att luftskyddschef är för luftskyddsområde, som utgöres av stad, polischefen, och för luftskyddsområde, som består av landsfiskalsdistrikt, landsfiskalen, dock att länsstyrelsen för särskilt fall äger till luftskyddschef utse annan person. För det fall att luftskyddsort utgöres av olika administrativa om— råden, bör det anförtros åt länsstyrelsen att utse luftskyddschef. Särskilt förordnad luftskyddschef synes lämpligen böra tillsättas för en tid av tre år. Uppenbarligen bör förordnandet när som helst kunna återkallas. Framhållas må i detta sammanhang, att även om landsfogdarna enligt förslaget ej ålagts några direkta uppgifter i avseende å luftskyddet, detta ej bör utesluta, att de av länsstyrelserna anlitas som biträde vid övervakning av arbetet härut— innan i dem underlydande polisdistrikt.

Den föreslagna statliga luftskyddsorganisationen torde böra träda i kraft den 1 juli 1937.

Från regeln att länsstyrelserna och lokala luftskyddschefer skola handhava luftskyddet torde erfordras vissa undantag. Till en början lär det vara klart att militära anläggningar böra undantagas från de civila myndigheternas befogenhetsområde. Med hänsyn till den hela riket omfattande verksamhet, som bedrives av statens kommunikationsverk, synes detsamma böra gälla för dem. Enligt kungörelsen den 16 oktober 1915 (nr 415) angående för— hindrande av skadegörelse å. järnvägarna i riket vid krig eller krigsfara m. m., sådan denna kungörelse numera lyder (se Svensk författningssamling 1926: 465, 1934: 511 och 1935: 614) åligger det järnvägsstyrelsen att jämväl be— träffande enskilda järnvägar utfärda de bestämmelser, som finnas nödiga "till förhindrande därav, att skadegörelse förövas genom fientligt flyganfall eller att å järnväg förövad skadegörelse medför varaktigt driftsavbrott. Dessa bestämmelser synas böra utvidgas så, att statens järnvägar erhåller uppsikt över de enskilda järnvägarnas luftskydd över huvud. Även beträffande andra

• Sida 89
•  Original

allmänna eller enskilda företag och inrättningar, t. ex. kraftverk, kan det tänkas vara lämpligt, att företagen i luftskyddshänseende ställas direkt under vare sig luftskyddsinspektionen eller någon annan central myndighet. Med hänsyn till det nu anförda torde böra överlåtas åt Kungl. Maj:t att för dessa och liknande fall meddela de särskilda bestämmelser, som finnas påkallade.

För luftskyddsåtgärdernas genomförande i händelse av krig eller krigs- fara måste kommunala verk och inrättningar med personal och materiel på olika sätt tagas i anspråk eller i varje fall inordnas under luftskyddsledningen. Planläggningen av luftskyddsåtgärderna, varigenom de kommunala organens medverkan i viss mån fastställes, berör följaktligen mer eller mindre kom— munens intresse. Det torde under sådana omständigheter vara lämpligt, att en form för samarbete mellan de lokala luftskyddsmyndigheterna och kom— munens beslutande organ åvägabringas. Detta synes lämpligen kunna ske därigenom, att kommun, som så önskar och vars intresse gör det påkallat, beredes tillfälle att utse en luftskyddsnämnd för att följa luftskyddets för— beredande i vad rör kommunen samt bistå länsstyrelsen och luftskyddschefen med råd och upplysningar. Luftskyddsnämnden, som i viss mån får karak- tären av ett kontrollerande organ, äger möjlighet att bevaka kommunens intressen genom framställningar till de myndigheter, som handhava luft- skyddet, i sista hand Kungl. Maj:t. Behov av någon mera talrik representa— tion inom nämnden lär icke förefinnas, utan medlemsantalet torde kunna begränsas till tre eller fem jämte suppleanter till lika antal. De lokala luft- skyddsmyndigheterna böra erhålla befogenhet att kalla. nämnden till råd- plägning.

Frivillig verksamhet i luftskyddets tjänst tillmätes, såsom tidigare fram— hållits, stor betydelse i främmande länder. Ej heller i vårt land torde dylik verksamhet, som på andra närliggande områden med framgång bedrives, kunna undvaras. I första hand erfordras frivillig verksamhet med hänsyn till behovet av den aktiva luftskyddspersonalens utbildning. Det torde näm- ligen icke vara lämpligt _— åtminstone under nuvarande förhållanden — att redan i fredstid införa obligatorisk luftskyddstjänst i utbildningssyfte ens för flertalet av dem, som i händelse av krig avses skola vara verksamma inom luftskyddstjänsten. Endast beträffande fast anställd polis— och brandpersonal lär obligatorisk luftskyddsutbildning kunna införas. Indirekt torde under— visning inom vissa av luftskyddets specialgrenar kunna göras obligatorisk på det sätt, att luftskyddets speciella problem beaktas vid meddelande av den ordinarie undervisningen vid olika läroanstalter. Sålunda böra lämpligen blivande läkare och sjuksköterskor undervisas i gassjukvård, kemister och apotekare i indikering, arkitekter och byggnadsingenjörer i byggnadstekniskt luftskydd o. s. v. Beträffande yrkesutövare av detta slag, som redan avslutat sin fackutbildning, torde upplysning i luftskyddsfrågor i allmänhet kunna förmedlas genom de föreningar, vari dylika yrkesutövare i regel äro samman— slutna. Sålunda torde medverkan kunna påräknas av läkarföreningar vid anordnande av föredrag och demonstrationer samt distribuerande av skriftliga meddelanden rörande gassjukvård, av byggnadstekniska sammanslutningar

• Sida 90
•  Original

vid meddelande av upplysning på motsvarande sätt angående byggnadstek— niskt luftskydd etc. För utbildning av luftskyddschefer, instruktörer och aktiv luftskyddspersonal i allmänhet erfordras kurser, innefattande såväl teoretisk utbildning som framför allt övning i de olika tjänstegrenarna. Kurserna för utbildande av ledare och instruktörer torde böra anordnas genom statens försorg. För anordnandet av utbildningskurser för övrig per— sonal torde av praktiska skäl staten i allmänhet ej komma att sörja. Det torde vara till fördel för luftskyddet, om just med hänsyn till detta område den frivilliga verksamheten kunde erhålla den fastare form, som vinnes genom bildande av en för hela landet gemensam sammanslutning för luftskyddets främjande. En dylik sammanslutning, som bör vara grundad på en bred folklig basis, torde hava större möjligheter än myndigheterna att väcka och vidmakthålla det intresse för luftskyddet, som erfordras för att ett mera allmänt deltagande i luftskyddsövningar skall kunna ernås. Det torde böra övervägas, om icke ett riksförbund för luftskyddet borde som bidrag till be- stridande av de kostnader, som äro förenade med kurser och övningar, erhålla statsanslag. Nödig gasskyddsmateriel för övningarna bör kostnadsfritt till— handahållas av staten. Den högsta ledningen av luftskyddsutbildningen liksom av luftskyddet i allmänhet bör åvila de ansvariga myndigheterna. För att trygga tillgodoseendet av det allmännas synpunkter härvidlag och sam- tidigt bereda större auktoritet åt det frivilliga luftskyddsarbetet föreslår ut- redningen, att luftskyddsföreningars stadgar skulle stadfästas av Konungen. En dylik anordning, som tillämpas flerstädes i utlandet, kan visserligen synas för svenska förhållanden främmande, men torde med hänsyn till de betydelse- fulla samhällsuppgifter, den frivilliga verksamheten på ifrågavarande område skulle erhålla, vara motiverad.

Beträffande den viktiga och omfattande uppgift, som bör tillkomma fri- villiga sammanslutningar på sjukvårdens område, hänvisas till vad nedan anföres rörande luftskyddets förberedande i fredstid.

• Sida 91
•  Original

KAP. IX

Luftskyddets förberedande i fredstid.

1. Allmänna anmärkningar.

Av ekonomiska och andra skäl låter det sig icke göra att omedelbart genomföra de olika förberedande åtgärder för luftskyddet, som vore önsk— värda, inom alla de orter, varest möjligen behov därav kan föreligga. En be- gränsning ifråga om dessa åtgärders vidtagande måste därför ske, dels så att vissa orter i första hand tillgodoses, och dels på det sätt, att för varje åtgärd undersökes vad som måste utföras i fredstid och vad som möjligen kan upp- skjutas till en senare tidpunkt. Den åsyftade begränsningen torde huvud- sakligen böra avse anskaffning av materiel, vidtagande av vissa byggnads- tekniska åtgärder och andra mera kostbara anordningar; däremot torde för— siktigheten bjuda, att man i fråga om planläggningen icke iakttager alltför stor återhållsamhet. Även planläggningen torde dock böra begränsas till ett visst, låt vara ganska betydande antal orter. Vid densamma måste beaktas, att man icke räknar med materiel och förnödenheter, som vid krig eller krigs- fara icke kunna anskaffas.

Avgörande för om och i vilken mån luftskydd bör förberedas inom en ort torde vara dels sannolikheten för att orten i händelse av krig kommer att an- fallas, dels ortens storlek, byggnadssätt och beskaffenhet i övrigt. Sannolik- heten för anfall beror i sin ordning företrädesvis av ortens storlek och läge, förefintligheten av militära anläggningar eller trupper ävensom av industrier, förråd, kommunikationsanläggningar m. m., närvaron av luftvärn samt ortens känslighet med hänsyn till byggnadssättet. I fråga om läget hänvisas till vad därom tidigare anförts (kap. VI). En klassificering av orterna efter deras läge och beskaffenhet med hänsyn till anfallsrisken erbjuder naturligen stora svårigheter och kan aldrig göra anspråk på att bliva exakt. En dylik klassi- ficering torde dock ha stort värde, då det gäller att bedöma, vilka luftskydds— åtgärder som böra vidtagas och i vilken ordning materiel bör anskaffas eller anslag beviljas för luftskydddet inom viss ort. Civila luftskyddsutredningen har med biträde av militär sakkunskap inom generalstaben utfört vissa förbe- redande undersökningar i detta hänseende till ledning för planläggnings— arbetet och för att erhålla en grundval för sina kostnadsberäkningar. Så- lunda har uppgjorts en förteckning över eventuella luftskyddsorter samt en preliminär klassificering av orterna. Nämnda förteckning, som återges i en vid betänkandet fogad hemlig bilaga, upptar samtliga orter i riket med mer än 1 000 invånare och därjämte vissa mindre orter, som ur före- varande synpunkt ansetts vara av betydelse. Med ledning av förteckningen,

• Sida 92
•  Original

vilken bör göras till föremål för ytterligare granskning inom luftskyddsin— spektionen ävensom vederbörliga militära och civila myndigheter och därefter fastställas av Kungl Maj:t, beräknar utredningen, att planläggningen skall komma att omfatta mellan 400 och 500 orter (frånsett planläggningen av be- lysningsinskränkningen, som måste antagas få betydligt större omfattning). Luftskyddsorternas klassindelning torde alltjämt böra hållas hemlig.

Omfattningen och arten av de luftskyddsåtgärder, som böra planläggas inom en viss luftskyddsort, måste emellertid bli beroende av ortens storlek och beskaffenhet i övrigt. Bebyggelsetäthet och byggnadssätt spela därvid, såsom torde framgå av det tidigare anförda, en avgörande roll. Av betydelse i detta hänseende är också möjligheten att efter ett anfall erhålla hjälp från luftskyddsavdelningar i närbelägna samhällen. Tydligt är emellertid, att vissa allmänna normer för planläggningen icke kunna undvaras, Särskilt i fråga om sådana luftskyddsåtgärder, vilkas genomförande kan för det all- männa medföra utgifter för materiel eller andra kostnader, är det av vikt, att de av luftskyddsinspektionen utfärdade anvisningarna giva tillräcklig ledning för bestämmande av planläggningens omfattning. I detta hänseende hava även luftskyddskonsulenterna en viktig uppgift att fylla.

Såsom förut framhållits bör i fråga om varje luftskyddsåtgärd undersökas, vad som måste utföras redan i fredstid. När uttrycket »i fredstid» användes i detta sammanhang, ställes detsamma i motsats icke blott till krigstid utan även till det tillstånd, som råder, då krigsfara anses omedelbart överhängande. Enligt luftförsvarsutredningens förslag skulle det tillkomma Konungen att påbjuda luftförsvarstillstånd, då i anledning av krig eller eljest fara för luft— anfall ansåges vara för handen. Då för olika grader av militär krigsbered— skap vissa benämningar redan äro fastställda, torde termen laftskyddstr'll- stånd vara att föredraga såsom ett uttryck för vad man skulle kunna kalla det civila luftskyddets mobiliseringstillstånd. En synpunkt av avgörande bety- delse vid luftskyddets förberedande är lättheten att snabbt mobilisera luft— skyddet. Luftskyddet skiljer sig härvidlag i mycket hög grad från det aktiva försvaret, vars mobilisering kräver en organisatorisk apparat och tekniska resurser av helt andra mått. Luftskyddsåtgärderna äro i stor utsträckning rent lokala och fordra icke tillnärmelsevis det uppbåd av utbildad personal som det militära försvaret. Det är därför möjligt att uppskjuta en mängd åtgärder, till dess luftskyddstillstånd inträder. Man räknar därvid med att mellan luftskyddstillståndets inträde och krigsutbrottet skall förflyta någon tid, som kan användas till forcerade förberedelser. Även om denna beräk- ning skulle slå fel, synes det mindre sannolikt att en fiende från början in- riktar kriget direkt på civilbefolkningens terroriserande. I varje fall kunna icke alla eller ens flertalet orter av betydelse i riket antagas bliva anfallna samtidigt, utan på de flesta håll torde under alla omständigheter en viss för- beredelsetid stå till buds. För att denna skall kunna effektivt utnyttjas kräves emellertid, att alla erforderliga åtgärder, inberäknat personalrekryte-- ring och materialanskaffning, skola vara noggrant planlagda och i övrigt förberedda. Avgörande för i vad mån luftskyddet kan i fredstid förberedas

• Sida 93
•  Original

endast genom planläggning eller om därutöver erfordras materialanskaffning eller andra särskilda åtgärder blir således i främsta rummet möjligheten att på få dagar bringa planerna till utförande. Denna betydelsefulla synpunkt måste uppmärksammas i fråga om varje särskild luftskyddsåtgärd.

En annan synpunkt av betydelse, då det gäller att avgöra huruvida luft- skyddsåtgärder skola vidtagas redan i fredstid, är den allmänna nytta —— frånsett luftskyddet — som åtgärderna kunna medföra. I den mån luft— skyddsåtgärderna, såsom enligt det förut anförda icke sällan är fallet, redan ur sociala synpunkter äro önskvärda, föreligger tydligen starkare skäl att realisera dem i fredstid än eljest.

Beträffande luftskyddets organisation har utredningen intagit den stånd— punkten, att luftskyddet i den mån det är möjligt bör handhavas av redan be— stående myndigheter. Samma princip torde böra tillämpas då det gäller att bestämma på vilka organ de olika luftskyddsåtgärderna böra ankomma. Polis och brandkår, gas- och elektricitetsverk, renhållningsverk, gatu- och vägför— valtning, sjukhus och andra allmänna myndigheter och institutioner böra således _ var inom sitt område — medverka vid luftskyddet och utgöra stommen i den utvidgade organisation, som erfordras. Den ståndpunkt, som civila luftskyddsutredningen i detta avseende intager, överensstämmer med vad luftförsvarsutredningen föreslagit och med de riktlinjer, som man i all- mänhet följt vid luftskyddets planläggning i främmande länder.

För vinnande av kontroll å planläggningen böra planerna för varje luft- skyddsort granskas inom länsstyrelsen. Den mera detaljerade granskning, som därvid kan erfordras, torde få ankomma på försvarsassistenten. Det torde icke vara erforderligt och synes med hänsyn till att planerna ständigt äro underkastade revidering för anpassning efter ändrade förhållanden ej heller lämpligt, att granskningen utmynnar i en formlig fastställelse. Gransk— ningen torde emellertid — oavsett den kontroll densamma innebär _— få en viss betydelse, såväl med avseende å verkställigheten av de planerade åt— gärderna som beträffande bidrag av allmänna medel till utförande av plan- lagda åtgärder. Bevis om granskningen bör därför påtecknas planerna. Be- viljandet av statsbidrag torde i vissa fall böra föregås av granskning jämväl inom luftskyddsinspektionen av planerade åtgärder, varom givetvis be— stämmelser kunna meddelas i samband med anslagens beviljande. Tydligen är det icke nödvändigt, att planläggningen inom en ort helt slutföres, innan granskningen vidtager; tvärtom bör granskningen av ett visst avsnitt av planläggningen, t. ex. alarmeringsplanen eller planen för en viss industri, kunna ske för sig.

Såsom i det följande skall närmare belysas, ,torde för luftskyddsåt- gärdernas genomförande vid luftskyddstillstånd erfordras bestämmelser om en vidsträckt förfoganderätt för myndigheterna med avseende å egendom, som kan behöva tagas i anspråk för sagda ändamål. Vidare erfordras stad- ganden dels om allmän medborgerlig arbetsplikt och dels om tjänsteplikt för viss personal. Redan med avseende å förhållandena i fredstid torde det emellertid vara nödvändigt att stadga en viss skyldighet att biträda vid plan-

• Sida 94
•  Original

läggningen av luftskyddet. Sådan skyldighet torde böra åläggas icke blott kommunerna utan även enskilda ägare eller innehavare av anläggning, in- rättning, fastighet eller annan egendom, som beröres av planläggningen. Skyldigheten att medverka vid planläggningen bör tydligen begränsas till åtgärder, som beröra myndigheten eller egendomen i fråga. Medverkan bör däremot icke vara inskränkt till lämnande av upplysningar, utan bör inne— fatta skyldighet att efter luftskyddschefens anvisningar uppgöra plan för luftskyddet med därtill hörande eventuella ritningar och beräkningar, vilken plan sedan granskas av luftskyddschefen. Någon ersättning för denna med— verkan torde icke böra utgå, även om vissa kostnader skulle föranledas därav.

Vid luftskyddets planläggning skiljer man, såsom förut (sid. 21) fram hållits, mellan allmänt luftskydd, industriluftskydd och enskilt luftskydd. Denna åtskillnad har särskilt betydelse i fråga om organiserandet av olika, slag av luftskyddstjänst. I mindre samhällen finnes i allmänhet icke samma

anledning som beträffande större orter att skilja mellan dessa grenar av luft— skyddet.

2. Varningssystemet.

För civilbefolkningens alarmering krävas enligt vad tidigare anförts bland annat sirener samt i en del orter särskilda till telefonnätet anknutna signal— apparater, s. k. alarmeringscentraler. Ifrågavarande materiel är av så speciell beskaffenhet, att man icke kan räkna med att i händelse av krig eller krigs— fara snabbt tillgodose behovet därav. Vad sirenerna beträffar torde man dock kunna utgå ifrån att en del redan befintliga signalanordningar, särskilt sådana, som äro avsedda för industriernas behov eller för brandalarmering, kunna användas i luftskyddets tjänst. I vad mån detta kan ske, torde icke utan omfattande undersökningar kunna utrönas förrän i samband med alarme— ringstjänstens planläggning. För alarmering av befolkningen i Stockholm har redan ett antal sirener anskaffats, men detta motsvarar icke behovet.

Beräknandet av antalet sirener för varje ort är förenat med vissa svårig— heter, då det i hög grad är en omdömessak, vilka anspråk man vill ställa på sirénernas effekt. I samband med det hittills bedrivna planläggningsarbetet hava försök anställts med olika sirentyper och på grundval därav har behovet av sirener beräknats för vissa orter. Då det icke varit möjligt för utred— ningen att bilda sig någon uppfattning om vilken eller vilka sirentyper, som böra komma till användning, eller i vilken utsträckning redan befintliga signalanordningar kunna utnyttjas, har någon exakt beräkning av kost— naderna för sirenernas anskaffande icke kunnat ske. Med ledning av före- liggande prisuppgifter och planer har emellertid utredningen kommit till den uppfattningen, att behovet av sirener inom orter med över 3000 invå- nare, inom vilka orter sirener företrädesvis synas kunna komma ifråga, skulle kunna tillgodoses för en förslagsvis beräknad kostnad av 1000 000 kronor, däri inberäknat kostnaden för monteringsanordningar.

• Sida 95
•  Original

Huruvida sirenerna böra uppmonteras innan luftskyddstillstånd anbe— falles eller endast fundament för dem iordningställas är en fråga, som i viss mån sammanhänger med valet av sirentyp. Det torde få ankomma på luft- skyddsinspektionen att utreda såväl förevarande spörsmål som frågan om den lämpligaste sirentypen.

Behovet av alarmeringscentraler är liksom sirenbehovet svårt att fast- ställa. Avgörande för om alarmeringscentral bör finnas å viss ort torde vara dels ortens storlek, dels den sannolika varningstid, som kan beräknas. Under hänsynstagande till dessa faktorer har utredningen kommit till den uppfatt— ningen, att alarmeringscentraler måste anses nödvändiga i 23 orter. Kost- naden för dessa orters förseende med alarmeringscentraler —— utöver redan befintliga — har beräknats till cirka 150 000 kronor.

Förutom de nu nämnda alarmanordningarna torde inom ett flertal indu— strier och varuhus m. fl. företag erfordras särskilda signalanordningar för att varsko de personer, som uppehålla sig inom företagets område. Dylika an- ordningar torde emellertid erfordras redan med hänsyn till brandalarm och man lär kunna utgå ifrån att desamma, i den mån de icke redan förefinnas, komma att inrättas på vederbörande företags bekostnad.

3. Åtgärder i syfte att försvåra fiendens orientering.

För genomförandet av belysningstnskränkningen i ett samhälle erfordras, allt efter de lokala förhållandena, mer eller mindre omfattande förberedelser redan i fredstid. Mera detaljerade planer för innerbelysningens avskärmande erfordras huvudsakligen i fråga om industrianläggningar och därmed jäm— förliga byggnader. Att för sådana byggnader anordna en avskärmning, som verkar endast om natten, torde i allmänhet från teknisk synpunkt icke möta svårigheter. En sådan avskärmningsanordning torde emellertid taga avse— värd tid att åvägabringa samt betinga en ansenlig kostnad. Man lär därför för de flesta industriers vidkommande få räkna med en först vid inträffande luftskyddstillstånd vidtagen permanent avskärmning, som nödvändiggör artificiell belysning under hela dagen. För anordnandet härav krävas vissa materialier. Även för avskärmningen inom bostads- och affärsbyggnader er- fordras, att lämpliga materialier, såsom papp, träribbor m. m. stå till buds. Planläggningen måste därför i främsta rummet taga sikte på huru dessa materialier skola kunna anskaffas vid luftskyddstillstånd. Angående sättet för avskärmningens utförande i olika fall torde luftskyddsinspektionen få utfärda anvisningar. Tidigare har framhållits, hurusom planläggningen av belysningsinskränkningen kan komma att beröra även andra orter än 1uft- skyddsorter.

I fråga om ytterbelysningen kan man i stort sett skilja mellan gatubelys— ning, reklambelysning och trafikbelysning.

Gatubelysningen är numera på de flesta ställen helt eller delvis elektrisk. Gasbelysning finnes emellertid ännu — jämsides med elektrisk belysning _ i 18 städer. Antalet gaslyktor utgör i Stockholm något mer än 1ha, i Malmö

• Sida 96
•  Original

över 1/3 och i Gävle över 2/3 av hela antalet lampor. I Göteborg och Norr— köping användas icke gaslyktor inom gatubelysningen.

Den permanenta inskränkningen i gatubelysningen vid luftskyddstillstånd åstadkommes — vare sig ljuskällan är gas eller elektricitet —— genom ur- koppling av ett lämpligt antal lampor. På detta sätt sker en mycket bety- dande reducering av belysningen. Plan härför bör uppgöras redan i fredstid.

Möjligheten att vid flyglarm snabbt genomföra en ytterligare minskning eller total släckning av belysningen är beroende på beskaffenheten av belys- ningssystemet. I praktiskt taget alla städer, varest gatubelysningen utgöres av gaslyktor — med undantag av Stockholm _ sker tändningen och släck- ningen av lyktorna på det sättet, att trycket i rörnätet momentant förändras, varvid en i gaslyktan inbyggd s. k. avståndständare öppnar eller stänger för gasen. Med avståndständaren är kombinerad en evighetslåga. Detta system möjliggör, att tändning och släckning kan ske centralt från gasverket och till- räckligt snabbt, för att luftskyddets krav skola tillgodoses. Önskar man att en viss lampa (avbländad eller med färgat sken) skall förbliva brinnande, be- höver man blott koppla ur avståndständaren för densamma.

I större orter med elektrisk gatubelysning tillämpas huvudsakligen två olika system för belysningens manövrering. Enligt det ena systemet sker tändning och släckning av en viss grupp lampor medelst ett automatiskt kopplingsur, inkopplat i den belysningscentral, varest strömmen för dessa lampor uttages från det allmänna fördelningsnätet. Uret är inställt för tänd— ning och släckning på vissa tider. Önskar man på andra tider tända eller släcka ifrågavarande grupp lampor, kan detta endast ske från vederbörande belysningscentral, såvida man ej vill avstänga även innerbelysningen. An- talet belysningscentraler för en stad av Stockholms storlek uppgår, därest belysningen helt är ordnad efter detta system, till ett par hundra. Å belys— ningscentralerna förekommer icke vakthållning. Uppenbarligen lämpar sig detta system föga för en hastig mörkläggning vid flyglarm, utan i sam- hällen, varest belysningen är anordnad på dylikt sätt, lär den fullständiga mörkläggningen i regel få ske redan då luftskyddstillstånd inträder. Mörk— läggningen torde kunna genomföras sålunda, att alla lampor urkopplas utom det fåtal färgade eller avbländade lyktor, som skola brinna även vid flyg— larm. I vad mån det medför olägenheter att låta en dylik mörkläggning vara permanent beståndande, torde bero på samhällets storlek och beskaffenhet i övrigt. Efter det nu beskrivna systemet manövreras belysningen i flertalet samhällen. I Stockholm har detta system uteslutande använts till för få år sedan. Det förekommer även i Malmö och Hälsingborg.

Enligt det andra systemet sker tändning och släckning centralt från elektricitetsverket eller dess bemannade understationer. Medelst en särskild manöverledning igångsättes å varje belysningsoentral en elektrisk motor, vilken reglerar den där befintliga strömbrytaren för en viss grupp gatu- lampor. Genom särskilda anordningar är det möjligt att å centralen kontrol— lera, huruvida samtliga grupper tänts. Släckningen kan, även i en större stad, ske på en eller annan minut. Därest vissa lampor skola förbliva brinnande

• Sida 97
•  Original

under flyglarm måste emellertid dessa förses med särskilda servisledningar. Detta kan i allmänhet på ett enkelt sätt ske genom att sådana lampor an— slutas till ledningsnätet för närbelägna fastigheter. Centralmanövrering kan även vara anordnad på annat sätt än det nu beskrivna. Sådan manövrering av belysningen förekommer i en del städer, däribland Göteborg, Norrköping, Borås, Eskilstuna och Linköping. I Stockholm, varest såsom nämnt kopp— lingsur tidigare varit installerade vid samtliga belysningscentraler, är man för närvarande i färd med en omläggning till centralmanövrering och denna har fortskridit så långt, att nära hälften av antalet lampor i staden inom tullarna numera kunna tändas och släckas från elektricitetsverkets manövre— ringscentral. Omläggningen fortgår i raskt tempo och torde inom få år vara fullständigt genomförd. Anledningen till densamma är vissa tekniska brister hos det äldre systemet, vilka gjort, att man funnit en övergång till central- manövrering önskvärd. Ehuru sålunda föranledd av ett allmänt behov av gatubelysningens modernisering, kommer ifrågavarande omläggning luft- skyddet tillgodo. Även i andra städer, däribland Malmö, pågår eller för- beredes en övergång till centralmanövrering.

Ur luftskyddssynpunkt framträda fördelarna av det nyare systemet fram- för allt inom sådana samhällen, varest trafikförhållandena göra det önsk— värt, att den mera fullständiga mörkläggningen först inträder vid flyglarm. Att angiva någon storleksgräns för dylika samhällen torde icke vara möjligt förrän man genom upprepade försök vunnit större erfarenhet av hur mörk- läggningen verkar.

I småsamhällen erfordras i allmänhet icke några belysningscentraler utan- för elektricitetsverket eller transformatorstationen för samhället, utan manöv- reringen av belysningen kan vanligen ske centralt. I dylika samhällen torde emellertid trafiken icke vara av sådan intensitet, att det möter hinder att redan då luftskyddstillstånd inträder genomföra den mera fullständiga mörk— läggningen.

Vad ovan anförts rörande belysningssystemen inom olika samhällen giver vid handen, att en omläggning av sättet för den elektriska gatubelysningens manövrering på åtskilliga håll kan vara ett framträdande önskemål eller må- hända rentav framstå såsom en nödvändighet. En dylik omläggning kräver avsevärd tid och bör följaktligen ske redan i fredstid. Å de orter, varest en dylik omläggning synes kunna ifrågakomma, äro i allmänhet elektricitets— verken kommunala. I vilken utsträckning och i vilken ordning man skulle kunna tänka sig åläggande för kommuner eller andra ägare av elektricitets— verk att vidtaga anordningar för centralmanövrering av gatubelysningen skall i annat sammanhang upptagas till behandling.

I den mån tekniska anordningar för luftskyddets tillgodoseende i fråga om belysningsanordningarna icke komma till utförande i fredstid, böra de tyd- ligen i detalj planläggas. Därvid bör övervägas, huruvida anskaffning av viss materiel, t. ex. färgade glas till gatulyktor, måste ske redan i fredstid.

Beträffande reklambelysningen, vilken såsom nämnts under luftskyddstill-

2371 se 7

• Sida 98
•  Original

stånd bör vara släckt, torde någon mera detaljerad planläggning icke vara av behovet påkallad.

Frågan om ordnandet av trafikbelysningen under luftskyddstillstånd kräver en mera grundlig förberedelse. Såvitt angår järnvägarna ankommer det enligt vad förut framhållits på järnvägsstyrelsen att meddela föreskrifter, ' avsedda att gälla vid krig eller krigsfara. Beträffande sjöfarten torde mot- svarande bestämmelser få utarbetas under medverkan av kommerskollegium. I övrigt torde det bliva en uppgift för luftskyddsinspektionen att framlägga förslag rörande allmänna trafikbestämmelser med avseende å luftskyddstill- stånd, vilka då så erfordras kunna utfärdas av Kungl. Maj:t. Lämpliga an- ordningar för avbländning av automobillyktor m. m. torde böra utexperi- menteras.

I vilken utsträckning maskering och skenanläggningar böra planeras kan ej överblickas förrän i samband med luftskyddsplanernas uppgörande. Sär- skilt på detta område är det av vikt, att planläggningen sker i samråd med vederbörande militära myndigheter. I samband med luftskyddets plan- läggande för industrier, offentliga byggnader m. fl. inrättningar bör tillses i vad mån åtgärder kunna redan i fred vidtagas för att försvåra skyddsföre- målens upptäckande från luften.

4. Utrymning.

Förberedandet av den permanenta utrymningen är ett synnerligen om- fattande problem, vars lösande delvis bör åvila luftskyddsinspektionen. Här må endast framhållas några vägledande synpunkter.

Tydligt är, att ett direkt iordningställande av bostäder på landet i och för en eventuell utrymning av vissa orter i regel icke kan ifrågakomma. Detta utesluter emellertid icke, att hänsyn redan i fredstid i viss mån tages till sommarbostäders eventuella användning under luftskyddstillstånd. I den mån understöd från det allmännas sida av sociala och folkhygieniska skäl kan lämnas till uppförandet av sommarbostäder, semesterhem eller dylikt för stadsbefolkningen,1 skulle därmed komma att tillgodoses även luft- skyddets intressen.

I syfte att förbereda en mera omfattande utrymning torde det vara lämp- ligt att efter beräkning av antalet barn och åldringar verkställa en approxi- mativ uppskattning angående hur stor del av befolkningen, som är oförhind- rad att vid luftskyddstillstånd lämna den ort, vars utrymning ifrågasättes. Det synes antagligt, att endast en mindre del av denna kategori själva kunna anskaffa bostäder å mindre hotade orter. För den huvudsakliga delen torde därför bostäder få anskaffas genom myndighets försorg. För sådant ända- mål erfordras en omfattande inventering av bostadsutrymmen på landet och i sådana samhällen, som anses vara ur luftskyddssynpunkt mindre utsatta. Det bör ankomma på luftskyddsinspektionen att föranstalta härom. Någon inventering av alla till bostäder användbara byggnader torde icke erfordras,

1) Jämför riksdagens skrivelse 1936: 246.

• Sida 99
•  Original

utan genom länsstyrelserna och polismyndigheterna lär uppgift kunna er- hållas för varje kommun om där befintliga byggnader, vilka lämpa sig att helt eller delvis tagas i anspråk. Med ledning av sålunda erhållna uppgifter kan luftskyddsinspektionen till de lokala luftskyddsmyndigheterna lämna meddelande om de möjligheter, som föreligga uti ifrågavarande hänseende. Möjligheten att även utan vederbörande ägares eller innehavares medgivande vid luftskyddstillstånd taga i anspråk bostadsutrymme bör säkras genom en uttrycklig lagbestämmelse (jämför sid. 137).

Såsom förut framhållits äro lagbestämmelser erforderliga även för att garan- tera, att de personer, som skola utrymma den hotade orten, verkligen göra detta. Det torde emellertid böra förbehållas Kungl. Maj:t att påbjuda en åt- gärd, vilken så starkt ingriper i den personliga självbestämmanderätten som en tvångsvis genomförd utrymning.

I det föregående har varit tal om utflyttning av personer, vilkas närvaro inom den hotade orten är obehövlig eller icke önskvärd. Den utrymning, som är av mera permanent karaktär, kan emellertid även avse bortflyttning av ett ämbetsverk, ett sjukhus, en fabrik eller annan inrättning till någon annan lokal inom eller utom den hotade orten. Planläggningen av dylik utrymning bör ske i samband med planläggningen över huvud av luftskyddet för veder- börande verk eller inrättning.

Den utrymning, som består däri att personer, vilka ha sitt arbete inom den hotade orten, bosätta sig i mindre hotade förorter, torde även kräva en viss förberedelse i form av inventering av bostadsutrymmena i de förorter —— huvudsakligen villasamhällen —— som kunna komma ifråga. Det torde icke vara uteslutet, att en dylik utflyttning i det väsentliga kan ordnas på frivillighetens väg.

Planläggningen av den tillfälliga utrymningen bör ske i samband med uppgörandet av de lokala luftskyddsplanerna i övrigt.

5. Byggnadstekniska åtgärder.

Åtgärder med avseende å bebyggelsens

planläggning. Tidigare har framhållits, hurusom luftskyddssynpunkterna beträffande be- byggelsens planerande i stort sett icke torde kunna realiseras i vidare mån, än att hänsyn tages till desamma vid uppgörande av nya stadsplaner eller vid mera omfattande stadsplaneregleringar. Visserligen sammanfalla, såsom jämväl påvisats, i stor utsträckning luftskyddets anspråk med de allmänna sociala och hygieniska kraven på bebyggelsen, men det torde likväl vara lämpligt att i byggnadsstadgan införa en bestämmelse därom, att även hän- syn till luftskyddet skola tagas vid stadsplaners uppgörande. Ett dylikt stad— gande skulle emellertid icke öva inflytande på de stadsplaner, som redan äro fastställda och efter vilka samhällenas utbyggande under en avsevärd tid framåt kan beräknas komma att ske. Huruvida en föreskrift om revidering av dessa stadsplaner kan medföra sådana fördelar, att de kostnader och olägen-

• Sida 100
•  Original

heter, som föranledas därav kunna uppvägas, kan vara föremål för tvekan. Frågan har ett visst samband med spörsmålet om revidering med hänsyn till luftskyddet av de redan gällande bestämmelser av teknisk natur, varigenom själva byggnadssättet regleras, vilket spörsmål skall i det följande beröras.

Åtgärder med avseende & redan befint- liga. byggnader.

Av vad tidigare anförts framgår, att de byggnadstekniska luftskydds- åtgärderna inom redan befintliga byggnader företrädesvis gå ut på anord— nande av skyddsrum, avsedda att skydda mot fjärrverkan av brisansbomber samt mot gas, däremot icke mot fullträffar av brisansbomber. I vilken ut- sträckning dessa åtgärder böra planeras —— förutsatt att byggnadssättet icke lägger hinder i vägen därför -— är synnerligen vanskligt att angiva. Åtskil— liga skäl tala för att planläggningen i detta hänseende begränsas till icke allt- för obetydliga luftskyddsorter. Det är sålunda till en början mindre sanno- likt, att brisansbomber i någon större utsträckning komma till användning mot bostadshus inom smärre orter. Mot dylika byggnader kunna brand- bomber beräknas göra åsyftad verkan och brisansbomber, varav ett långt mindre antal kan medföras i ett flygplan, torde komma att reserveras för mera betydelsefulla anläggningar och samhällen med utpräglad stadsbebyggelse. Vidare kan, såsom förut nämnts, tillfällig utrymning av mindre samhällen mången gång erbjuda större säkerhet än skyddsrum. Slutligen äro i de flesta svenska småsamhällen byggnadernas konstruktion så enkel och tillgången på trävirke och andra erforderliga materialier så god, att nödig förstärkning och tätning av källarlokaler, om så befinnes önskvärt, kan åstadkommas utan före- gående planläggning. Med hänsyn till nu anförda omständigheter har utred- ningen kommit till den uppfattningen, att skyddsrum i allmänhet icke behöva planläggas i samhällen med mindre än 5 000 invånare. Självfallet kunna sär— skilda förhållanden inom vissa samhällen föranleda en höjning eller en sänk- ning av denna gräns. Planläggning av offentliga skyddsrum torde i allmänhet icke böra ske i andra samhällen än sådana, där livlig trafik är rådande.

En inventering av källarlokalerna i ett samhälle kan erfordras redan för att sätta länsstyrelsen i tillfälle att pröva, om förutsättningar finnas för plane- rande av skyddsrum. Har beträffande samhälle i dess helhet eller viss del därav föreskrivits, att skyddsrum skola planläggas, är en dylik inventering en nödvändig förutsättning för planläggningsarbetet. På grundval av densamma böra för luftskyddsledningen och den aktiva personalen i övrigt ävensom för särskilt viktiga inrättningar i samhället —— i den mån det är praktiskt möjligt —— utväljas de skyddsrum, som lämna det bästa skyddet. Dylika skyddsrum torde företrädesvis böra förläggas till offentliga byggnader. Sådana byggnader lära för övrigt på grund av sitt i allmänhet solida byggnadssätt vara bäst lämpade för ändamålet. Beträffande nu ifrågavarande skyddsrum är det av särskild vikt, att erforderliga förstärkningsåtgärder ske redan i fredstid, så att lokalerna, även om landet hastigt och oförmodat skulle komma i krig, genast kunna disponeras för luftskyddsändamål. Även i fråga om de skyddsrum,

• Sida 101
•  Original

som i övrigt planeras, är det synnerligen önskvärt, att mera tidsödande arbeten komma till utförande i fredstid.

Beträffande kostnaden för förstärkningsarbeten m. m. i äldre byggnader hänvisas till det förut å sid. 66—67 anförda. För vinnande av ledning vid bedömandet av kostnaderna för förstärkningsarbeten i ämbetsbyggnaderna i Stockholm har utredningen hos Kungl. byggnadsstyrelsen anhållit, att kost— nadsberäkning å dylika arbeten måtte utföras beträffande ett mindre antal, representerande olika typer, av de under styrelsens tillsyn stående ämbets- husen. De av byggnadsstyrelsen lämnade uppgifterna framgå av följande tabell:

Tablå vlsande approximativ kostnad för förstärkning av bjälklag för skydd mot

bombanfall. EH'ektiv Kostnad i kronor Bygg- Antal B y g g 11 a d nads- per- grälv; volym1 Per ms Gruppll volym soner y 9. per Per " per Total bygg- person person person nsds- m” m* m" volym Gamla. kungahuset ............ 21 (9360 180 069 2'20 25 000 139 0: 90 2 Kammarrättens och Riksråken- 1 70 _ , , skapsverkets hus ............ l 8 500 i 184 0 68 1 50 28 000 124 O' 98 1 Rosenhaneska huseta .......... 18 530 95 0'75 1'88 13 500 142 0: 73 1 Nationalmuseibyggnaden ...... 85 100 80 092 204 14 000 175 0: 16 2 Gamla riksdagshuset .......... 61 450 500 Om 1'76 53 000 106 0: 86 1 ,2, 3 Riksförsåkringsanstaltens hus. . 31 950 410 083 1'82 43 000 105 1: 34 3 Pensionsstyrelsens hus ........ 30 900 330 0”! 4 1'67 43 000 130 1: 39 1, 2 Byggnad i kv. Mercurius * .. .. 27 170 160 O'” 210 18500 115 0:68 2 » » » Rännilen " . . . . 13 100 120 067 1'66 11 100 93 0:85 3 » » » Murmästareno. . 78 870 400 0'86 2'18 45 000 112 0:57 3 Summa 398 40) 2 459 077 1'90 289 100 118 0:73

Härtill må följande anmärkas. Såsom norm för förstärkningsarbetena har antagits, att understa bjälklaget skall vara i stånd att (inklusive den egna vikten) uppbära en vilande last av 4 000 kg/m2,vilket ungefär torde motsvara den å sid. 66 angivna normen för fyravåningshus. Vid beräknandet av erforderlig volym per person har förutsatts, att skyddsrummen skola förses med luft- reningsaggregat.

Även om det skulle anses uteslutet — varutinnan hänvisas till det föl- jande — att av allmänna medel bekosta skyddsrum för befolkningens stora

' Med effektiv golvyta eller volym avses cirka ”,'5 av den totala golvytan eller volymen av de till skyddsrum föreslagna lokalerna, vilka i samtliga fall utgöras av arkivlokaler och beräknats bibehållna såsom sådana.

” Med grupp avses konstruktionen av befintliga bjälklag över till skyddsrum föreslagna lokiaårlar. Grupperna äro: 1. Träbjälklag. 2. Tegelvalv med golvbeläggning. 3. Betong- bjä. ag.

' Inrymmer statskontoret m. m. ' » försvarsdepartementet m. m.

» marinstaben m. m. » byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen m. m.

5 &

• Sida 102
•  Original

flertal i ett samhälle eller genom tvingande bestämmelser ålägga fastighets- ägarna att på egen bekostnad inrätta skyddsrum, torde man emellertid kunna taga för givet, att efter hand som kunskapen om luftskyddets betydelse vinner utbredning, förutseende fastighetsägare komma att i icke ringa utsträckning inrätta skyddsrum i sina fastigheter. Än mera torde det kunna förväntas, att industriföretag komma att i sådant hänseende sörja för sin personals trygghet. Man torde måhända även för skyddsrums anordnande kunna påräkna viss med- verkan från frivilliga organisationers sida.

Under en avsevärd tid framåt måste man emellertid räkna med, att luft- skyddsåtgärder inom redan befintliga byggnader i betydande utsträckning komma att sättas i verket först vid luftskyddstillstånd. Planläggningen av det byggnadstekniska luftskyddet blir därför ett viktigt led i lufskydds— arbetet. I viss mån grundläggande för de hittills uppgjorda skyddsrums— planerna hava varit vissa genom fortifikationens försorg utarbetade prelimi- nära anvisningar. Enligt utredningens förslag skulle det ankomma på luft- skyddsinspektionen att utarbeta erforderliga anvisningar och inspektionen; torde därvid kunna få ledning, förutom av de hittills tillämpade anvis-f ningarna, av de rön, som de på utredningens föranstaltande utsända studie- delegationerna gjort i vissa främmande länder. Emellertid kan teknisk sak— kunskap vara erforderlig vid anvisningarnas tillämpande. För detta ända- mål torde vederbörande samhällen få anlita den sakkunskap, som represen- teras av stadsarkitekter, stadsingenjörer eller andra tekniskt förfarna kom— munala tjänstemän. Förberedande av tillgång till teknisk sakkunskap i fråga Om luftskyddet för större industrier eller motsvarande anläggningar synes böra övervägas en sådan ordning, att vissa personer för detta ändamål auk- toriseras mot skyldighet att tillhandagå mot viss bestämd taxa. Det må dock framhållas, att det beträffande inredning av skyddsrum rör sig om konstruk- tioner av enkelt slag och att vederbörande arkitekters och ingenjörers med- verkan därför — i den mån den erfordras — i de flesta fall torde kunna in- skränkas till besvarande av förfrågningar samt granskning av vissa planer.

För utförande av erforderliga förstärkningar av bjälklag över källare kunna praktiskt sett två olika metoder komma i fråga, antingen inläggande av järn- balkar, vilkas ändpartier inbilas i väggarna, eller bjälklagets understödande med träkonstruktioner. Den senare metoden förutsätter som regel, att stöttor på relativt kort inbördes avstånd uppresas för att förmedla trycket. Den förra metoden är något dyrbarare samt svår att mera allmänt genomföra vid krigs- fara, då förrådet av järnbalkar inom landet är begränsat. Däremot äger denna metod avgjort företräde vid arbetets utförande redan i fredstid, dels emedan järnkonstruktioner äro mera beständiga än träkonstruktioner och dels emedan man enligt densamma kan undvika att belamra källaren med stöttor och där- igenom försvåra dess användning för sedvanliga ändamål. Användande av träkonstruktioner lämpar sig bäst, då arbetet hastigt skall utföras vid luft— skyddstillstånd. Det erforderliga trävirket torde inom flertalet orter i landet kunna hastigt anskaffas. I fråga om en del orter, däribland landets största städer, torde däremot materialanskaffningen erbjuda svårigheter, varför

• Sida 103
•  Original

frågan om beredande av trygghet för sådan anskaffning är en maktpåliggande uppgift, som om möjligt bör lösas i samband med det byggnadstekniska luft- skyddets förberedande. -— Förutom virke erfordras för träkonstruktionernas utförande beslag och bultar m. ni. av järn. Tänkbart är, att förråd måste uppläg- gas av sådana materialier. — Vid planläggningen av själva arbetets utförande torde man i första hand böra räkna med den fackkunniga arbetskraft, som finnes på platsen. Emellertid lär man vid luftskyddstillstånd i mycket stor utsträck- ning få lita till icke fackutbildad personal. Vicevärdarna och gårdskarlar torde ofta äga sådant praktiskt handlag, att de lämpa sig för ifrågavarande arbete. Till ledning för arbetets utförande bör, åtminstone när fråga är om mer omfattande ändringsarbeten, finnas ritning, varjämte en kortfattad arbets- beskrivning bör upprättas. En tryckt handledning med allmänna anvisningar rörande arbetets utförande torde böra utgivas av luftskyddsinspektionen.

Det bör även övervägas i vad mån åtgärder inom äldre byggnader kunna vidtagas för att minska brandfaran. Att i byggnader, varest brandbotten icke finnes, anordna sådan, torde vara en väl kostsam åtgärd i förhållande till den ökade säkerhet, som vinnes. Ett allmänt genomförande av en dylik åtgärd skulle antagligen leda till användande av tyngre brandbomber, vilka genomträngde källargolvet.

Åtgärder vid nybyggnader.

Vid uppförande av nya byggnader -— eller sådan ombyggnad av äldre hus, som enligt byggnadsstadgan är att hänföra till nybyggnad —— äro möjlig- heterna större att på ett rationellt sätt tillgodose luftskyddets krav än då fråga är om redan befintliga byggnader. Utan någon olägenhet eller kost- nadsökning kan i allmänhet vid en byggnads planerande tillses, att källar- utrymmena disponeras på ett med hänsyn till inrättande av skyddsrum lämp- ligt sätt. I övrigt kan för en ringa kostnadsökning verkställas nödig förstärk- ning av källartaket för att detsamma skall kunna motstå trycket av inträf— fande ras. Att förse vissa källarlokaler med gastäta luckor och dörrar medför ej heller någon större ökning av byggnadskostnaderna. Enligt Vissa erfarenheter från Tyskland skulle merkostnaden för inrättande av skydds- rum vid nybyggnader ha uppgått till omkring 2 procent av den totala bygg— nadskostnaden. Från sakkunnigt håll i Tyskland har emellertid gjorts gäl- lande, att denna siffra genom olika rationaliseringsåtgärder kan avsevärt ned— bringas. Även möjligheterna att för en rimlig kostnad tillgodose brand- skyddet äro goda, då det gäller nybyggnader. Är brandbotten på grund av redan gällande föreskrifter obligatorisk eller utföres byggnaden med bjälk- lag av betong, kan man knappast tala om någon extra kostnad. I hus med träbjälklag medför brandbottens anordnande någon kostnad utöver vad bygg- naden eljest skulle betingat. Enligt uppgifter från Tyskland skulle i vissa fall anordnandet av brandbotten av betong ha ökat byggnadskostnaden med icke fullt 1 procent.

Med hänsyn till den relativt obetydliga kostnadsökning, som ifrågavarande anordningar medföra, torde det icke möta betänkligheter att i viss utsträck—

• Sida 104
•  Original

ning göra dem obligatoriska vid nybyggnader. Detta torde enligt utredningens mening böra ske såvitt avser ur luftskyddssynpunkt utsatta orter. Emeller- tid är det förenat med svårighet att närmare avgöra i vilken utsträckning de byggnadstekniska luftskyddsåtgärderna böra genomföras. Det torde vidare vara uppenbart, att dessa åtgärder icke kunna behandlas utan hänsynstagande till de bestämmelser, som i allmänhet reglera byggnadssättet i samhällena. Dessa bestämmelser innefattas dels i byggnadsstadgan och dels i lokala bygg- nadsordningar, stadsplaner eller byggnadsplaner. Gällande föreskrifter an- gående stadsplaner möjliggöra en vittgående differentiering i fråga om bygg— nadssättet, icke endast då fråga är om olika samhällen utan även inom skilda delar av ett visst samhälle. Stadsplanerna uppgöras emellertid av lokala myndig— heter under beaktande av lokala förhållanden och önskemål, under det att vid luftskyddets planläggning behovet av ledning och initiativ från en central myndighet är mera framträdande. Härtill kommer frågan i vad mån bestämmelser i byggnadsförfattningarna åsyftande hänsynstagande i nu ifrågavarande hänseende till luftskyddets intresse skola tillämpas i fråga om redan fastställda planer. Ett ståndpunkttagande till dessa frågor kräver en mer allsidig och omfattande utredning än som varit för civila luftskydds- utredningen möjlig att förebringa. Det torde därför vara lämpligast att denna fråga hänskjutes till särskild utredning.

Skyddsvärn och Skärmskydd.

Skyddsvärn kunna hastigt iordningställas och för deras utförande kräves ej någon högre grad av fackkunskap. Det är därför möjligt att uppskjuta ut- förandet av skyddsvärnen till dess luftskyddstillstånd inträder. Till skydds- värn åtgå avsevärda mängder trävirke och med hänsyn därtill torde vad som förut yttrats angående anskaffande av material till skyddsrum i tillämpliga delar gälla även beträffande skyddsvärn.

Vid planläggande av skyddsvärn — särskilt inom städer och stadsliknande samhällen—måste beaktas, att skyddsvärnen icke få förläggas så att skador å ledningsnäten kunna uppkomma. Planläggningen i denna del måste därför ske i samråd med de tekniska verk, som finnas inom samhället, och skydds- värnens läge bör i detalj, helst å karta, angivas.

Beträffande Skärmskydd hänvisas till vad tidigare anförts angående de be- gränsade möjligheterna att erhålla material för dylika.

Särskilda åtgärder för skyddande av egendom. De till det civila luftskyddet hänförliga åtgärder, som stå till buds för att skydda värdefull eller ur allmän synpunkt särskilt betydelsefull egendom _kraftstationer, industrier, trafikanläggningar m. m. _— äro enligt vad i det föregående angivits tämligen begränsade. Med hänsyn till den stora vikten av att driften vid ifrågavarande anläggningar upprätthålles, bör emellertid förberedandet av de åtgärder, som äro möjliga till skydd för anläggningarna, ägnas den största uppmärksamhet under planläggningsarbetet. Av utom-

• Sida 105
•  Original

| ) | !

ordentlig betydelse för krigsberedskapen och folkförsörjningen är upprätt- hållandet av driften vid järnvägarna samt vidmakthållandet av den elektriska kraftdistributionen. Då åt särskilda sakkunniga uppdragits att utreda där- med sammanhängande frågor, saknar civila lufskyddsutredningen anledning att här närmare ingå på detta område av luftskyddet.

Av största betydelse är även att driften vid olika verk för samhällenas för- seende med vatten, gas och elektricitet kan upprätthållas under krig. Vid luftskyddets planläggning böra möjligheter för åstadkommande av reserv— anläggningar uppmärksammas. Planerna i detta hänseende torde i viss mån kunna utföras i samband med förekommande ombyggnads- och ändrings- arbeten utan att någon större extra kostnad föranledes därav. Vad här yttr rats med avseende å vatten-, gas och elektricitetsverk torde i viss utsträck- ning kunna tillämpas å industriföretag över huvud.

Särskilda säkerhetsanordningar kunna såsom nämnt vara erforderliga vid anläggningar, varest sprängämnen förvaras eller eljest särskilt farliga ämnen äro lagrade. I detta sammanhang bör uppmärksammas den fara, som anfall mot gasklockor, oljeupplag, klorcisterner m. ni. kan innebära för omgiv- ningen. Flytande klor, vilken vara finnes lagrad vid vissa industrier, kan, om klorcisternen spränges, såsom gas sprida sig över kringliggande områden och åstadkomma fall av förgiftning bland befolkningen. Frågan om skyddande av klorförråden är av betydelse för luftskyddet även ur den synpunkten, att klor användes såsom råvara vid framställning av klorkalk m. fl. sanerings- medel. '

6. Luftskyddstjänsten.

Personals frikallande från krigstjänst-

skyldighet. I fråga om rekryteringen av den aktiva personalen för luftskyddet har förut framhållits, att redan bestående organ i största möjliga utsträckning böra utgöra stommen i de kadrar, som erfordras för den aktiva luftskydds- tjänsten. En förutsättning härför är emellertid, att den till nämnda organ hörande personalen icke tages i anspråk för krigstjänst. Då en mycket stor del av ifrågavarande personal utgöres av värnpliktiga eller personer, vilka äro fast anställda vid krigsmakten såsom reservbefäl, är frågan om luft- skyddspersonalens frikallande från krigstjänst av den största betydelse för det civila luftskyddet.

Rörande inskrivna värnpliktigas befrielse från tjänstgöring under krigs- tid — av annan orsak än hälsoskäl —— stadgas i värnpliktslagen den 30 juni 1936, vilken träder i kraft den 1 januari 1937, att Konungen därom meddelar de föreskrifter, som för rikets tjänst och det allmännas behov finnas vara på- kallade (Q 8). Nu gällande bestämmelser i ämnet återfinnas i uppskovskun- görelsen den 24 juli 1934 (nr 451). Det slag av befrielse, som kan ifråga- komma, är uppskov tills vidare eller på bestämd tid (en eller flera uppskovs- terminer om 14 dagar, vilken tid kan genom särskilda beslut efter mobilise- ringens genomförande förlängas). Frågor om uppskov handläggas av vissa

• Sida 106
•  Original

i kungörelsen angivna myndigheter, däribland rikskommissionen för eko- nomisk försvarsberedskap, som efter mobilisering ensam kommer att om- händerhava dylika ärenden. Uppskov kan endast ifrågakomma för sådana värnpliktiga, vilkas användning i civil sysselsättning är oundgängligen nöd- vändig för att trygga statslivets jämna gång eller undvika mera allmänt känn- bara rubbningar inom samhället eller för att upprätthålla verksamheten vid verk eller företag, som prövas vara av synnerlig vikt för rikets militära eller ekonomiska försvarsberedskap. Beträffande vissa värnpliktiga — huvudsak— ligen statliga och kommunala befattningshavare — är uppskov uttryckligen föreskrivet i uppskovskungörelsen (uppskovsgrupp I). För övriga katego- rier av värnpliktiga — vilka endast kunna erhålla uppskov på bestämd tid — prövar den uppskovsbeviljande myndigheten, om förutsättning för uppskov är för handen (uppskovsgrupp II). Beträffande sistnämnda uppskovsgrupp har chefen för generalstaben ett slags vetorätt. Uppskov får nämligen icke utan Konungens tillstånd beviljas värnpliktiga, som enligt av generalstabs- chefen i samråd med cheferna för marinstaben och flygvapnet utfärdade an- visningar ej må medgivas uppskov. Av personal, som kan särskilt ifråga— komma till allmän luftskyddstjänst, tillhöra följande uppskovsgrupp I:

Myndigheter, stater m. m. Befattningshavarc Uppskovets varaktighet Sjukvårdsanstalter av Vårdare och maskinister tillhörande t. v. statlig eller kommunal landstormen natur med mera än 40 vårdplatser Läkare-, apotekare- och Leg. läkare, apotekare och veterinå- Beståmmes av general- veterinärstaterna m.m. rer samt farmacie kandidater med fältläkaren och marin- ordinarie anställning överläkaren efter sam- råd med chefen för medicinalstyrelsen. Overstäthallarambetet . . Overstäthällaren och ett flertal andra t. v., för vissa en termin befattningshavare Ordinarie och extra polismänl t. v Landsstaten .......... Landshövding och flertal andra be— t. v fattningshavare vid länsstyrelse Landsfiskal .. ....................... t. v. E. landsfiskal ...................... 2 terminer. Stockholms stad ...... Brandkårens personal .............. 13. v. Rikets övriga städer .. Borgmästare ...................... t. v. Kommunalborgmästare,rådman, ord- 4 terminer. förande i stadSStyrelse Stadsfiskal, polismästare och polis- t. v. kommissarie Ordinarie och extra polisman1 .. . t. v Brandchef och personal vid yrkes- t brandkår Rikets köpingar, muni- Ordinarie polisman * .............. t. v. cipalsamhällen och Extra fjärdingsman ................ 4 terminer. landskommuner Svenska Röda Korset .. Vissa ambulanschaufförer m. fl ..... t. v.

1 Med undantag av sådan, som avses för polisväsendet vid krigsmakten.

• Sida 107
•  Original

Av personer, tillhörande uppskovsgrupp II, äro enligt generalstabschefens anvisningar från uppskov undantagna så gott som alla f. d. officerare och underofficerare samt flertalet f. d. underbefäl, vare sig dessa varit fast an— ställda eller uppnått underbefälsgrad under fullgörande av värnplikt.

Å det vid krigsmakten fast anställda reservbefälet äger uppskovskungörel- sen över huvud icke tillämpning. Hit räknas officerare och underofficerare samt civilmilitär personal av motsvarande grad, vare sig på övergångsstat, reservstat eller i reserven ävensom vissa. andra personalkategorier. Befrielse från krigstjänst för dylik personal meddelas av Konungen och sker i den formen, att personalen ställes till vederbörande myndighets eller företags för- fogande.

Bestämmelserna om uppskov med krigstjänstgöring torde i samband med fastställandet av grunder för luftskyddets organisation kräva vissa ändringar. Sålunda torde erfordras bestämmelse om att luftskyddschef och ställföreträ— dande luftskyddschef skola erhålla uppskov tills vidare, även om de eljest icke skulle hava varit berättigade till uppskov. Brandbefäl böra som regel även vid sådana brandkårer, som ej äro att hänföra till yrkesbrandkårer, er- hålla uppskov helst tillsvidare men i varje fall under så lång tid, att de hinna öva och instruera de reservformationer, som måste uppsättas vid luftskydds— tillstånd. I uppskovsgrupp I — vartill nu nämnda personal torde få hänföras — synes även böra upptagas annan för luftskyddet särskilt betydelsefull per- sonal.

Vissa svårigheter torde emellertid möta, då det blir fråga om att från krigs- tjänst undantaga sådan personal, som är avsedd att i händelse av mobilisering tjänstgöra såsom befäl vid krigsmakten, vare sig värnpliktiga eller fast an- ställda. Särskilt polispersonal och brandmän, i all synnerhet om de inneha be- fälsställning, äro i stor utsträckning knutna till krigsmakten såsom reservoffi- cerare eller reservunderofficerare. Det torde komma att vålla luftskyddstjänsten mycket stora svårigheter, om icke dessa personer, vilka så att säga äro kärnan i organisationen och på grund av sin militära utbildning äro särskilt kvalifi- cerade för den aktiva luftskyddstjänsten, skulle i händelse av krig kunna på— räknas för luftskyddet. Å andra sidan synes det uppenbart, att krigsmaktens befälsreserv icke i vilken grad som helst kan inskränkas. För såväl luftskyddet som krigsmakten torde det emellertid vara av vikt att redan i fredstid få fast- slaget, vilken personal som i händelse av krig är att påräkna. En avvägning i form av en obligatorisk prövning redan i fredstid bör därför ske mellan de olika intressena, så att reservbefälet placeras där, varest personalen med hän- syn till riksförsvaret i dess helhet —— däri inbegripet det civila luftskyddet — är mest behövlig. Denna avvägning torde, såsom redan sker beträffande de fast anställda, få ankomma på Kungl. Maj:t. Det bör åligga luftskydds- inspektionen att under handläggningen av dylika ärenden bevaka luftskyddets intresse.

En förutsättning för prövningen av behovet av uppskov med mobilisering för luftskyddspersonal torde vara att uttagningen av nämnda personal sker redan i fredstid. Härför tala även andra skäl. Även om tillgången på icke

• Sida 108
•  Original

krigstjänstskyldig personal mångenstädes skulle vara tillräcklig för luftskyd- dets behov, måste man dock räkna med, att dylik personal efter mobilisering kan tagas i anspråk för särskilda ändamål, i följd varav svårigheter kunna uppstå för rekryteringen, om denna ej är i detalj förberedd. Vidare bör man ej förbise den omständigheten, att vetskapen att vara utvald till 1uftskydds— tjänst kan för vederbörande vara en sporre att förvärva sig för uppdraget er— forderlig kunskap och övning. Från regeln, att luftskyddspersonalen bör uttagas redan i fredstid, torde emellertid få göras ganska vittgående undan- tag, såsom i det följande skall närmare beröras.

Det allmänna luftskyddet.

Luftskyddets ledning.

Med den av utredningen förordade organisationen skulle högsta ledningen av luftskyddet inom en ort komma att åvila luftskyddschefen. Tidigare har framhållits, hurusom det mången gång torde vara lämpligt att anförtro den direkta befälsutövningen över de allmänna luftskyddsavdelningarna åt en luft- skyddschefen underställd, för nämnda uppgift kvalificerad person, t. ex. en poliskommissarie. Ledaren av det allmänna luftskyddet i ett större samhälle, varest flera luftskyddsavdelningar finnas, kan tydligen — åtminstone om anfall pågår — icke utöva det omedelbara befälet över de olika avdelningarna, utan man räknar såsom förut berörts med att i ett sådant samhälle den cen- trala ledningen, bestående av den fungerande luftskyddschefen samt hans biträdande personal, skall uppehålla sig i ett särskilt skyddsrum, led- ningscentralen, varest telefoner, kartor och andra hjälpmedel äro tillgäng- liga. Utväljandet av ett väl skyddat rum till ledningscentral och om möjligt framdragande av erforderliga telefonledningar bör följaktligen ingå i luft- skyddets förberedande i dylika samhällen. I större städer, vilka bestå av flera polisdistrikt, kan det vara lämpligt att vid de olika avdelningarnas organise- rande låta varje distrikt bilda en enhet under ledning t. ex. av den kommis- sarie, som utövar polisbefälet inom distriktet, och att låta denne i sin tur lyda under luftskyddschefen. Vid en sådan decentraliserad organisation torde Vissa reserver böra vara direkt underställda luftskyddschefen.

Ordningstjänst m. m.

Det torde vara uppenbart, att den ordinarie polisstyrkan i en luftskyddsort i allmänhet icke på långt när förslår till de uppgifter, som måste ankomma på polisen såväl vid luftskyddstillståndets inträde som före, under och efter ett flyganfall. Detta är så mycket mera fallet, som krigsberedskapen i övrigt på- lägger polisen en hel del extraordinära uppgifter. Bland förberedelserna för luftskyddet torde därför böra ingå planläggning av den ordinarie poliskårens förstärkning genom inkallande av f. d. polismän och andra för polistjänst lämpliga personer. En del av de uppgifter, som ankomma på polisen, äro av den art, att de kräva riklig tillgång på personal, medan kraven på denna per- sonals utbildning och kvalifikationer i övrigt icke äro så stora. Detta gäller t. ex. om verkställande av avspärrningar, ordonnanstjänst m. m. För sådant ändamål har man i stor utsträckning under det hittills bedrivna planläggnings-

• Sida 109
•  Original

arbetet tänkt sig att upprätta särskilda beredskapsavdelningar, rekryterade bland ynglingar, vilka ännu icke uppnått värnpliktsåldern. Såsom befälhavare för avdelningarna skulle tjänstgöra polismän. En dylik form för förstärkning av ordningsmakten är även enligt utredningens mening lämplig. Det förut- sättes, att beredskapspersonalen, då densamma är verksam för ordningens upprätthållande, uppträder i trupp. Personal för beredskapsavdelningarna torde icke behöva utväljes förrän vid luftskyddstillstånd.

För den lokala observationstjänsten under pågående anfall lämpa sig tydligen sådana personer som skorstenfejare och plåtslagare. Då emellertid flerstädes all dylik personal torde vara behövlig för brandkårstjänst, vartill densamma även är särskilt skickad, lär man i stor utsträckning få utse per- soner, som eljest kunna antagas vara lämpliga för observationstjänsten.

Frågan om uniformering och utrustning i övrigt av poliskårernas förstärk- ningspersonal och av beredskapsavdelningarna måste övervägas i samband med det aktiva luftskyddets planläggning. För beredskapsstyrkornas uniforme— ring to e enhetlighet i fråga om huvudbonad eller eventuellt endast arm- bindel ra tillfyllest. Någon egentlig beväpning torde icke vara erforderlig för den ordningstjänst, för vilken beredskapsstyrkorna äro avsedda. Såväl polisen som beredskapspersonalen bör utrustas med gasmask. För polisper- sonalen torde erfordras gasmask av armémodell under det att för beredskaps- personalen civilgasmask måste anses tillfyllest. Även observatörerna torde böra utrustas med civilgasmask. Gasmaskerna böra anskaffas redan i freds- tid; med anskaffandet av övrig utrustning för den extra personalen torde i regel kunna anstå till dess luftskyddstillstånd inträder.

Förläggningen av den egentliga polispersonalen torde under luftskydds- tillstånd i stort sett kunna ordnas på samma sätt som under fredstid. Be- träffande beredskapsstyrkoma torde åtminstone i större städer kasernering vara erforderlig, vartill vid planläggningen bör tagas hänsyn. I fråga om ' observatörerna bör beaktas, att det å orter med utsatt läge torde vara erfor- derligt att vid luftskyddstillstånd anordna ständig vakthållning efter indel— ning i skift.

Brandtjänst.

Med hänsyn till sättet för rekryteringen kunna de svenska brandkårerna uppdelas sålunda:

1) yrkesbrandkårer, vilkas medlemmar äro anställda med skyldighet att för avtalad tid odelat ägna sig åt brandtjänsten;

2) borgarbrandkårer, vilkas medlemmar äro för avtalad tid förbundna att, vid sidan av sin borgerliga sysselsättning, ägna viss tid åt brandtjänst;

3) frivilliga brandkårer, inom vilka tjänsteplikten grundar sig icke på an- ställning utan på frivilligt åtagande; .

4) allmänna brandkårer, d. v. s. på medborgerlig plikt grundade brand- styrkor, bestående av personer i åldern 20—50 år och på många håll ut- görande ett slags reserv till den egentliga brandkåren; samt

5) brandstyrkor av annat slag t. ex. fabriksbrandkårer.

• Sida 110
•  Original

Yrkesbrandkår skall vara kasernerad inom brandstation. Borgarbrandkårs medlemmar skola förmedelst ändamålsenlig alarmeringsanordning kunna in-. kallas till tjänst å varje tid av dygnet. Närmare bestämmelser om brandväsen- det meddelas i brandstadgan den 15 juni 1923. Därjämte innefattas vissa stad- ganden i detta hänseende i lagen den 14 oktober 1914 om förekommande och släckning av skogseld. Enligt nämnda lag, vilken för närvarande är under om— arbetande, åligger skyldighet att deltaga i släckning av skogseld envar i trak- ten, å landet eller i stad, bosatt arbetsför man, som fyllt aderton men icke sextio år. Antalet brandkårer av olika slag i riket utgör, såvitt kunnat utrönas genom en av utredningen med biträde av Svenska Brandkårernas Riksförbund verkställd undersökning:

yrkesbrandkårer 38, borgarbrandkårer 239, frivilliga brandkårer 511,

allmänna brandkårer 62, brandkårer av annat slag 174, brandkårer beträffande vilka uppgift saknas 69. Angående brandkårernas sammansättning och utrustning meddelas närmare uppgifter i den å nyssnämnda undersökning grundade bil. E.

Tidigare har framhållits, att de ordinarie brandkårerna kräva en avsevärd förstärkning. För de brandkårers vidkommande, som ej äro hänförliga till yrkesbrandkårer, får man säkerligen räkna med att en icke ringa del av per- sonalen uttages till krigstjänst, och redan i följd härav måste en reservorga- nisation planläggas. Med hänsyn till brandkårens utvidgade uppgifter i krigs- tid måste reservorganisationen givas sådan omfattning, att personalen väsent— ligen ökas. På många orter finnes redan, såsom nämnts, en reservorganisa- tion i form av allmän brandkår, ehuru det måhända oftast brister i fråga om reservpersonalens övning. Inom orter med yrkesbrandkår finnes i regel icke allmän brandkår, men reservorganisation i någon form torde i allmänhet finnas. Till förstärkning av yrkesbrandkårerna torde framför allt böra avses f. d. brandsoldater. I övrigt torde, såsom redan framhållits, skorstensfejare och plåtslagare vara särskilt lämpliga för tjänstgöring vid brandkårerna.

Brandkårernas utrustning har under de senare årtiondena i hög grad för- bättrats och numera äro även de mindre brandkårerna i mycket stor utsträck— ning utrustade med motorsprutor. Av stor betydelse i detta hänseende är det arbete, som nedlagts från de frivilliga brandorganisationernas sida, samt de bidrag till anskaffande av modernare brandmateriel, som lämnas av brand- försäkringsinrättningar. Materielanskaffningen har emellertid icke skett med tanke på förhållandena under krig, och materieltillgången —— som mången— städes icke ens fyller de anspråk, som måste ställas på brandväsendet under fredstid —— motsvarar därför icke på långt när vad som ur luftskyddets syn— punkt måste anses erforderligt. En utvidgad anskaffning av brandmateriel är följaktligen ett framträdande önskemål. Denna anskaffning bör i möjligaste mån ske i fredstid. Behovet av utökning och förnyelse av sprut- och slang— materiel bör, i den mån det ej redan skett, beaktas vid planläggningen av indu—

• Sida 111
•  Original

striens krigsorganisation. Vid planläggningen av pumpmaterielens utökning bör beaktas den möjlighet som mångenstädes finnes att i större utsträckning använda hamn- eller flodsprutor. Därest erforderliga ändringsarbeten nog- grannt planläggas, torde det icke möta större svårigheter att hastigt aptera bogserbåtar för sådant ändamål.

Den brist å brandredskap, som kan förefinnas vid luftskyddstillstånd, kan i viss mån motverkas genom samarbete mellan olika brandkårer. En brand— kårs tjänstgöringsskyldighet bör sålunda vid luftskyddstillstånd icke vara be- gränsad till hemorten.

I yrkesbrandkårernas utrustning torde numera allmänt ingå såväl ett mindre antal skyddsapparater med syrgas som rökmasker för den ordinarie brandstyrkan. Rökmaskerna böra kompletteras med stridsgasfilter. I övrigt torde brandkårspersonalen böra utrustas med gasmasker av armémodell. Gas- skyddskläder synas däremot icke erforderliga och för övrigt skulle dylika allt för mycket hindra brandmännen i deras arbete. I den mån den behövliga gas— skyddsutrustningen icke redan finnes, bör densamma anskaffas redan i freds- tid.

Den decentralisation, som enligt vad tidigare anförts erfordras inom en större brandkår, bör förberedas i fredstid, så att lämpliga garage för fordonen, i nära förbindelse med bostadslokaler, utväljas på förhand.

Av största betydelse för brandtjänsten är förberedandet av sådana åtgärder, som avse att trygga vattentillgången. I den mån dylika åtgärder icke medföra större kostnad, böra de utföras redan i fredstid. I detta sammanhang må understrykas, att alla åtgärder, som med hänsyn till luftskyddet under freds- tid vidtagas för brandberedskapens främjande, komma det fredliga brand- skyddet tillgodo.

Gasspaning.

Vid planläggningen av gasspaningstjänsten torde man i huvudsak få räkna med, att indikeringsutbildad personal erfordras dels för de avdelningar, som skola handhava den allmänna gasspaningen, dels för vissa mera speciella indikeringsuppgifter och dels — i den mån det å. större orter befinnes erfor- derligt —— för laboratorietjänst. Ledare för de allmänna indikeringsavdel- ningarna böra utväljas bland apotekare eller andra personer med kemisk fack- utbildning, t. ex. ingenjörer och lärare. Varje avdelning torde lämpligen kunna bestå av en, eventuellt två, dylika fackmän samt ett mindre antal icke fackutbildade medhjälpare, vilka kunna utföra enklare indikeringsuppgifter samt biträda med det nedgasade områdets utmärkande. Indikeringspersonal med speciella indikeringsuppgifter torde, såsom delvis framgår av det före- gående, erfordras vid praktiskt taget samtliga luftskyddsavdelningar. Avdel- ningarnas uppträdande måste nämligen i viss mån rättas efter eventuell före—" komst av stridsgas. Brandkåren bör sålunda ingripa omedelbart och obero- ende av om någon indikeringsavdelning finnes till hands. Varje brandenhet bör därför förfoga över en i indikering utbildad person jämte erforderlig indikeringsmateriel. Med hänsyn härtill bör indikering ingå i den allmänna

• Sida 112
•  Original

brandutbildningen i fredstid, vid yrkesbrandkårerna för all personal och vid övriga brandkårer för dem, vilka äro avsedda att under krig utöva befäl över brandavdelning. ——- Vid direkt utspridning från flygplan av frätande strids- gaser är det av största vikt för luftskyddsledningen att snabbt få en överblick av gasens ungefärliga utbredning. Därest husbrandkårerna kunde verkställa * indikering på hustaken och därefter inrapportera resultatet till ledningen, skulle de allmänna indikeringsavdelningarna relativt snabbt kunna insättas på de områden, varest deras arbete främst behövdes. Då det icke torde möta större svårigheter att hastigt bibringa ett tillräckligt antal medlemmar av dessa brandkårer nödig kunskap i sådan indikering, som sker medelst enkla reagens- medel, torde man vid indikeringstjänstens planläggning böra räkna med, att husbrandkårerna i lämplig omfattning skola anförtros även denna uppgift. -— För att kunna verkställa den erforderliga kontrollen av saneringen bör inom varje saneringsavdelning en person, t. ex. avdelningens befälhavare, hava nödiga insikter i indikering. — Tidigare har påpekats vikten av att indikering äger rum å varje olycksplats, varest gasförekomst kan misstänkas. Någon indikeringsutbildad person bör därför finnas i varje röjnings-, reparations- och sjuktransportavdelning. Denne torde dock icke behöva vara kemisk fack- man. — För utförande av den indikering, som sker i form av undersökning å laboratorier, måste uppenbarligen avses personal med kemisk fackutbild- ning.

Indikeringsavdelningarna böra utrustas dels med erforderlig materiel för själva indikeringens utförande och dels med lämplig materiel för utmärkande av nedgasade områden. I fredstid få uppläggas erforderliga förråd av sådan materiel för den egentliga indikeringen, som kan lagras och som ej kan snabbt anskaffas i krigstid. Uppenbart är, att indikeringspersonalen måste förses med gasmask. Beträffande behovet av gasskyddsutrustning i övrigt för denna personal må anmärkas, att gasskyddsdräkt icke ingår i utrustningen för indi- keringspersonalen vid armén, utan sagda personal är utrustad med, förutom gasmask, överdragsstrumpor av oljetyg och gummihandskar. Oljetygsstrum- porna betraktas såsom förbrukningsartikel och kasseras efter användandet, för den händelse att de kommit i beröring med senapsgas. Vid valet av denna utrustning har man tydligen haft att taga i betraktande såväl kravet på lätt- rörlighet hos indikeringsavdelningarna som svårigheten att under fältmässiga förhållanden verkställa effektiv sanering. Vid indikering inom ett bebyggt samhälle ställa sig förhållandena annorlunda. Kravet på lättrörlighet tillgodo- ses bäst genom att bilar ställas till indikeringsavdelningens förfogande, och för sanering finnas goda möjligheter. Med hänsyn till att någon risk alltid måste vara förbunden med uppehåll i närheten av gashärden och då det i möjligaste mån bör förhindras, att specialutbildad personal göres arbetsodug- *lig, torde åtminstone personalen vid indikeringsavdelningarna böra förses med fullständig gasskyddsutrustning. Gasskyddsutrustningen bör anskaffas i fredstid.

Kasernering av indikeringspersonalen synes icke erforderlig, utan det torde räcka att personalen vid flyglarm inställer sig å anvisad samlingsplats.

• Sida 113
•  Original

Sanering.

För sanering av gator och allmänna platser eller över huvud för den yttre saneringen torde bäst lämpa sig den personal, som vanligen ombesörjer ren- hållningen i samhället. Saneringsavdelningarna inom en stad eller något lik- nande samhälle böra följaktligen organiseras under medverkan av renhåll- ningsverket, därest sådant finnes. För arbetets utförande torde personalen delvis kunna använda den materiel, som i allmänhet nyttjas vid renhållnings- arbetets utförande. För tillgången å erforderliga saneringsmedel (klorkalk etc.) torde få sörjas i samband med industriens krigsorganisation. Frågan om uppläggande av erforderliga förråd av saneringsmedel bör i samband därmed göras till föremål för utredning. Saneringsavdelningarna måste förses med fullständig gasskyddsutrustning. Med hänsyn till varaktigheten av vistelsen inom gashärden erfordras gasskyddsdräkt av gummityg. I fråga om persona- lens förläggning gäller detsamma som yttrats om indikeringsmanskapet.

För sanering av kläder m. m. torde böra upprättas särskilda sanerings- anstalter, eventuellt förlagda till anstalter för kemisk tvätt eller liknande in- rättningar samt betjänade av personalen därstädes. I vilken utsträckning gas- skyddsutrustning erfordras för dylik personal torde i viss mån vara beroende på. de tekniska anordningarna.

Tidigare har framhållits, hurusom för avgasning av aktiv personal bör upp- rättas särskilda mindre saneringsanstalter. Personalen där torde, åtminstone i viss utsträckning, böra förses med gasmasker, gasskyddsförkläden samt skyd- dande hand- och fotbeklädnad.

Den gasskyddsutrustning, som erfordras för sanerings- och avgasningsper- sonal bör anskaffas redan i fredstid.

Röjnings- och reparationstjänst.

Uppgiften att fullgöra röjningstjänsten torde i städerna i allmänhet kunna. anförtros åt det kommunala organ, som handhar byggande och underhåll av vägar och gator. De personer, som leda dylika arbeten, lära i regel besitta erforderliga tekniska kunskaper för att förestå röjningsarbetena. I den mån den kommunala arbetsstyrkan är otillräcklig eller särskilt organ för gatu- och Vägförvaltningen saknas, torde arbetare inom byggnadsfacket kunna tagas i anspråk för röjningstjänsten.

All personal inom röjningsavdelningarna bör vara utrustad med gasmask av armémodell. Dessutom böra avdelningarna förfoga över gasskyddskläder m. m., så att någon del av styrkan kan erhålla fullständig gasskyddsutrustning. För personal, som skall intränga i lokaler, varest syret kan antagas hava för- brukats, erfordras skyddsapparater med syrgas. Gasskyddsutrustningen bör anskaffas redan i fredstid. I en röjningsavdelnings utrustning ingår vidare redskap av olika slag, vilka emellertid icke torde behöva på förhand anskaffas, såsom hackor, spadar, yxor, spett, sågar, eventuellt även pneumatiskt eller elektriskt drivna verktyg, vidare pumpar, materiel för sprängning m. m., var- till kommer bilar för transport av personal och materiel.

I fråga om reparationstjänsten lär man vid reparationsavdelningarnas rekry-

• Sida 114
•  Original

tering i allmänhet kunna räkna med, att den ordinarie personalen vid vatten- verk, gasverk, elektricitetsverk o. s. v., vilken är förtrogen med de anlägg- ningar, varom här är fråga, skall utgöra kärnan i reparationsavdelningarna och att lämpligt befäl skall kunna uttagas bland denna personal. För att fylla vakanser bland de ordinarie reparatörerna i följd av mobilisering och för att åstadkomma en eventuellt behövlig utökning av personalen torde man kunna taga i anspråk montörer inom respektive fackområden. Särskilt stora krav torde komma att ställas på reparationstjänsten vid järnvägarna, telegrafverket och de elektriska kraftverken. Frågan härom har, såsom förut nämnts, be— träffande statens verk i annan ordning gjorts till föremål för utredning, var- ifrån ledning torde kunna hämtas vid planläggningen av luftskyddet för motsvarande företag i enskild ägo.

Någon verktygsutrustning av annat slag än de olika företagen förfoga över i fredstid torde som regel icke erfordras med hänsyn till luftskyddet. Den utökning av antalet redskap, som kan vara erforderlig, lär knappast behöva ske innan luftskyddstillstånd anbefalles. Gasskyddsutrustning bör däremot anskaffas redan i fredstid. Fullständig gasskyddsutrustning torde böra an— skaffas åt en avsevärd del av reparationspersonalen samt gasmasker (av armé— modell) jämte hand- och fotbeklädnad åt personalen i övrigt. Inom större samhällen böra reparationsavdelningarna även förfoga över något mindre antal skyddsapparater med syrgas. I samhällen, varest gasverk finnas, böra anskaffas kläder m. ni. av asbest eller annat eldhärdigt material till ett eller flera arbetslag för att personalen skall kunna ingripa, då eld uppstått i någon gasledning.

Kasernering av röjnings- och reparationspersonalen torde i allmänhet icke vara erforderlig, men en hög grad av beredskap måste upprätthållas.

Sjukvård.

Den personal, som i första hand synes kunna ifrågakomma för tjänstgöring vid sjuktransportavdelningarna, äro medlemmarna i de till Svenska Röda Korset anslutna rödakorskårerna. Enligt Röda Korsets år 1936 avgivna års- berättelse finnas dylika kårer (eller avdelningar av kårer) å 49 orter och antalet aktiva medlemmar i kårerna utgör 3 910. Rödakorskårerna hava till uppgift att såväl i fred som krig tillfälligt utöva sjukvårds- och sjuktransport- tjänst vid inträffande olyckshändelser eller hastigt påkommande sjukdomsfall samt att i sådant syfte fullgöra beredskapstjänst, när så påfordras dels med hänsyn till eventuella större olyckor, såsom järnvägs- eller eldsolyckor eller i krigstid flyganfall mot bebodda orter, dels även med hänsyn till sjukdoms- fall eller olycksfall vid folksamlingar, riskfyllda tävlingar m. m. Vid mobili- sering hava de kårmedlemmar (»rödakorsmän»), med vilka särskilda avtal därom träffats, även till uppgift att tjänstgöra vid Röda Korsets krigssjuk- vårdsanstalter. Rekryteringen sker bland sådana män över 16 år, vilka besitta. erforderliga kroppskrafter och andra förutsättningar för fullgörande av denna personal påvilande skyldigheter. Vid rekryteringen eftersträvas, att veder- börande kår i tillräckligt antal skall omfatta medlemmar, vilka äro av gällande-

• Sida 115
•  Original

värnpliktsbestämmelser oförhindrade att även i krigstid stå till Röda Korsets förfogande. Enligt särskild överenskommelse mellan Röda Korset och veder- börande uppskovsbeviljande myndighet skola ett begränsat antal värnpliktiga rödakorsmän, tillhörande sådana kategorier, som ej äro avsedda för vapen— tjänst, i händelse .av krig få tjänstgöra vid Röda Korset. Inom rödakors- ' kårerna finnas 6 olika befälsgrader. I den allmänna utbildningen för röda— korsmännen, omfattande en kurs å minst 50 timmar, ingår undervisning i, förutom vissa allmänna ämnen, sjuktransporttjänst, sjukvaktartjänst, olycks— fallsvård och gassjukvård. I en lägre befälskurs, som omfattar minst 60 tim— mar, repetera befälsaspiranterna den allmänna kursen och erhålla ytterligare utbildning i de förut nämnda ämnena (innefattande bland annat indikering och sanering av terräng och byggnader) samt undervisas därjämte i befäls- tjänst och beredskapstjänst. Båda kurserna avslutas med prövning.

Av det anförda torde framgå, att rödakorskårerna äro direkt utbildade för den luftskyddstjänst, varom här är fråga. Emellertid utgöras ett stort antal av rödakorsmännen av krigstjänstskyldiga, och andra äro genom mobiliserings- kontrakt knutna till krigssjukhusen. De återstående rödakorsmännen torde väl lämpa sig för tjänstgöring såsom befäl och instruktörer. Denna kategori är emellertid fåtalig, och det torde därför böra övervägas, om icke densamma kan utökas därigenom att flera icke vapenföra värnpliktiga röda- korsmän befrias från militär tjänstgöring i händelse av krig. Därest luft- skyddstillstånd föregår mobilisering och krigssjukhusens upprättande, torde rödakorsmän i befälsställning kunna användas som instruktörer även å orter, varest rödakorskårer icke finnas.

Även om en ökad insikt om luftskyddets betydelse möjligen kan föranleda en avsevärd ökning i rödakorskårernas antal och medlemstal, torde dock även annan personal få tagas i anspråk för sjuktransporttjänsten. Därvid synesi första hand sådana böra komma i fråga —— förutsatt att erforderliga fysiska och andra kvalifikationer äro för handen — som fullgjort sin värnplikt vid trängen i sjukvårdstjänst.

Det torde mången gång kunna vara lämpligt att uppsätta avdelningar, sam- mansatta av såväl röjnings- som sjuktransportmanskap. Huruvida befälhava- ren för en dylik avdelning är utbildad i den ena eller andra tjänstegrenen torde vara av mindre betydelse, blott han besitter erforderliga befälsegen- skaper.

All personal inom sjuktransportavdelningarna bör vara utrustad med gas— mask av armémodell. Dessutom böra avdelningarna förfoga över gasskydds- kläder för någon del av styrkan. Gasskyddsutrustningen bör anskaffas redan i fredstid. Den materiel, som erfordras för sjuktransporttjänsten, utgöres i främsta rummet av bårar och bilar. I fredstid tillgängliga ambulanser lära icke förslå, utan bilar av annat slag måste apteras för transport av skadade. Denna detalj kräver noggrann planläggning i fredstid.

Huruvida sjuktransportavdelningarna böra kaserneras eller ej, torde få bero på lokala förhållanden. I allmänhet lär den erforderliga beredskapen kunna åvägabringas utan kasernering.

• Sida 116
•  Original

För den militära sjukhusvården i händelse av krig finnes upprättad en all- män sjukvårdsplan. Enligt denna åligger det Svenska Röda Korset, på grund av gjorda åtaganden, att vid mobilisering upprätta följande fasta krigssjuk— vårdsanstalter: 44 krigssjukhus med ................................................... 8320 sängplatser 16 sjukkvarter » ................................................... 1 040 » 33 landstormssjukstugor med .................................... 915 » 13 konvalescentanstalter » .................................... 1 200 » 63 konvalescenthem » .................................... 1 450 » 87 konvalescentkolonier » .................................... 5 430 » eller sammanlagt 256 anstalter med 18 355 sängplatser.

Någon motsvarande reservorganisation för den civila sjukhusvården finnes icke. Ökat sjukvårdsutrymme för svårt skadade torde emellertid kunna be- redas därigenom, att personer, som utan olägenhet kunna vårdas i hemmen, utskrivas från sjukhusen.

Genom de krigföringsmetoder, som man numera räknar med vid planlägg— ningen av det civila luftskyddet, har frågan om sjukhusvården under krig kommit i ett förändrat läge. Det torde böra övervägas om icke i detta avse- ende gränserna mellan den militära och civila sjukvården böra i händelse av krig göras mindre skarpa. I varje fall torde en gemensam plan för sjukhus- vården under krig, grundad på en inventering av de möjligheter för dylik vård, som kunna åstadkommas, böra upprättas under samverkan mellan luft— skyddsinspektionen samt de högsta militära och civila sjukvårdsmyndigheterna ävensom Röda Korset. Denna planläggning bör även innefatta en fördelning av läkarna på olika verksamhetsområden. I den mån enligt en sålunda upp- gjord allmän krigssjukvårdsplan sjukvården skulle ankomma på civila an- stalter, torde riktlinjer för den närmare planläggningen böra utarbetas av luftskyddsinspektionen och medicinalstyrelsen. Vid den därpå följande planläggningen för länen torde länsstyrelserna böra erhålla erforderligt bi— träde av vederbörande tjänsteläkare, särskilt förste provinsialläkaren.

Behovet av särskilda hjälpplatser kan svårligen bestämmas annorledes än i samband med luftskyddets planläggning och låter sig ej heller tillförlitligen beräkna utan kännedom om den allmänna sjukvårdsplanen. Vid den prelimi- nära uppskattning, som varit erforderlig för uppgörande av kostnadsberäk— ningar, har utredningen uppskattat antalet hjälpplatser till omkring 300 med en personal av 25 personer å varje hjälpplats. I den mån hjälpplatserna göras mindre, kan antalet till en viss grad ökas.

För planläggningen av hjälpplatserna bör jämväl bistånd kunna erhållas av vederbörande tjänsteläkare. Redan i fredstid bör lämplig lokal utses och erforderliga byggnadsarbeten planläggas eller utföras. Vad personalrekryte- ringen beträffar torde man på många platser kunna påräkna f. d. sjukskö- terskor samt barnmorskor, men även personer utan yrkesutbildning kunna behöva tagas i anspråk. Av stor betydelse är den utbildningsverksamhet i gassjukvård, som med tanke på det civila luftskyddet sedan någon tid bedrives

• Sida 117
•  Original

av Röda Korset. I rikets samtliga län hava gassjukvårdskurser avhållits till ett sammanlagt antal av över 80. Ungefär hälften av dessa kurser hava hållits inom orter, vilka man ansett sig kunna hänföra till luftskyddsorter (man har därvid räknat med 62 dylika orter i hela landet), och där har det approxima- tivt beräknade behovet av sjuksköterskor, sjuksköterskeställföreträdare och samariter kunnat åtminstone i huvudsak fyllas. Kursdeltagarna å dessa orter hava efter slutad utbildning inregistrerats såsom rödakorspersonal, i händelse av luftanfall tjänstgöringsskyldig inom orten. Även flertalet övriga orter, varest kurser hållits, torde vara sådana, som böra erhålla organiserat luft- skydd. Sammanlagt har hittills genom Röda Korset utbildning i gassjukvård meddelats:

2560 sjuksköterskor och sjuksköterskeelever,

130 barnmorskor,

54 hjälpsystrar (avsedda företrädesvis för Röda Korsets krigssjukhus),

120 kvinnliga sjukgymnaster (jämväl företrädesvis avsedda för krigs- sjukhus), 1 536 samariter (med viss allmän sjukvårdsutbildning),

700 manliga sjukvårdare (inberäknat transportpersonal).

Röda Korset har för upprätthållandet av sin verksamhet på detta område anhållit om bidrag av lotterimedel. Civila luftskyddsutredningen har i anled- ning av nådig remiss tillstyrkt Röda Korsets framställning om anslag såvitt avser tiden intill den 1 juli 1937. Med hänsyn till den stora betydelsen för luftskyddet av att den utbildningsverksamhet upprätthålles, som bedrivits av Röda Korset för fyllande av luftskyddets behov av sjuktransport och sjuk- vårdspersonal, torde enligt utredningens mening Röda Korset för nästkom- mande budgetår böra beviljas ett statsanslag för detta ändamål å 20000 kronor. Detta anslag bör utgå till dess personalbehovet kan anses fyllt. Där— efter torde anslaget kunna minskas till vad som erfordras för upprätthållande av personalens numerär och eventuellt för anordnande av vissa repetitione- kurser.

För en hjälpplats erfordras en omfattande utrustning. Större delen därav utgöres dock av allmänt brukade inventarier, såsom sängar, sängutredningar och dylikt, som icke torde behöva anskaffas förrän vid luftskyddstillstånd, då hjälpplatsen upprättas. Viss sjukvårdsutrustning, såsom behandlingsapparater med syrgas, bör dock anskaffas redan i fredstid. Detsamma gäller om gas- skyddsutrustning för hjälpplatsens personal, d. v. s. gasmasker (av armé- modell), gasskyddskläder (för saneringspersonal), gasskyddsförkläden m. m.

Det allmänna luftskyddet i mindre samhällen.

Luftskyddets organisation bör i möjligaste mån anpassa sig efter förhål- landena å varje ort. Den redogörelse, som ovan lämnats för olika luftskydds- åtgärder och deras förberedande i fredstid, innebär sålunda icke, att alla dessa åtgärder böra komma till utförande å alla luftskyddsorter eller att åtgärderna allestädes böra utföras på samma sätt. Framför allt skulle det i en mängd mindre samhällen innebära en överorganisation, om man upprättade alla de

• Sida 118
•  Original

formationer för det aktiva luftskyddet, som förut nämnts. I dessa samhällen, varest bebyggelsen mestadels utgöres av trähus, torde den största faran — om man bortser från anfall mot industrier inom samhällena — hota från brandbomber. Det centrala i luftskyddet bör därför för sådana fall vara brand- väsendets ordnande. Det förefaller under sådana omständigheter naturligast, att låta brandkåren svälla ut till en luftskyddskår, vars samtliga medlemmar erhålla utbildning i brandsläckning och varest vissa medlemmar dessutom ut- bildas i indikering, sanering o. s. v. Sjukvårdstjänsten bör dock av naturliga skäl organiseras för sig.

I ett mindre samhälle, som är uppvuxet kring en enda industri, torde det mången gång vara lämpligt att icke upprätthålla någon sträng gräns mellan det allmänna luftskyddet och industriluftskyddet utan låta ledningen och formationerna vara gemensamma för såväl industrin som samhället i övrigt. Under sådana förhållanden torde det ofta vara motiverat att till luftskydds- chef (respektive ställföreträdande luftskyddschef) utse någon tjänsteman i ledande ställning vid industriföretaget.

Industriluftskyddet.

För anordnande av luftskydd för en industri kräves ingående kännedom om den anläggning varom är fråga och om det därstädes bedrivna arbetet. Planläggningen bör därför ske under intimt samarbete mellan luftskyddschefen och industriledningen, framför allt den person, som utses till lnftskyddsledare för industriföretaget. Luftskyddsledare bör utses redan i fredstid och därtill bör väljas en person, som icke är krigstjänstskyldig i händelse av mobilisering. Ehuru det ankommer på länsstyrelsen att utse luftskyddsledaren för företaget, böra önskemål, som framställas från företagets ledning, vinna det största be— aktande. Å lämpligt ställe bör planeras —— och helst redan i fredstid inrättas — en ordercentral med erforderliga signalförbindelser. Såsom reservförbin- delser böra utses lämpligt antal ordonnanser.

Den aktiva personalen bör utses bland företagets egen personal. Sålunda böra till ordningsvakter utses ett lämpligt antal personer, förslagsvis förmän och verkmästare. Om så anses erforderligt, kunna dessa vid luftskyddstill- stånd utrustas med polismans befogenhet.

Som regel kunna icke alla personer vid flyglarm omedelbart lämna sina poster, utan vanligen åtgår någon tid för att stanna maskiner, avstänga vissa ledningar samt vidtaga säkerhetsanstalter av olika slag till förekommande av materiell skada. Det kan stundom vara önskvärt, att vissa personer kvar- stanna på sina arbetsplatser så länge som möjligt och först vid omedelbart överhängande fara uppsöka för dem iordningställda skyddsanordningar. Med hänsyn härtill och till vikten av att luftskyddsledaren hålles underrättad om de fientliga flygarnas operationer och resultatet av anfallet, torde det ofta vara lämpligt, att industriföretaget anordnar särskild observationstjänst. Observatörer kunna utposteras såväl utom industriområdet som å lämpliga utkikspunkter inom detsamma.

En mängd industrier, särskilt sådana, som äro belägna i mindre samhällen

• Sida 119
•  Original

eller på landsbygden, förfoga över egna brandkårer. Vid planläggningen bör övervägas, i vad mån dessa med hänsyn till luftskyddet kräva ökad personal och materiel. I samband därmed bör undersökas, vilka åtgärder, som i övrigt kunna vidtagas till förminskande av brandfaran. Personal bör utses för gas- spaning, sanering samt röjnings- och reparationstjänst. I vad mån denna per- sonal bör ingå i brandkåren eller bilda särskilda avdelningar torde få bero på företagets storlek och lokala förhållanden i övrigt. Samma synpunkter torde i viss mån vara avgörande för frågan, om särskilda sjuktransportavdelningar och särskild hjälpplats erfordras för industriföretaget. Härvidlag bör även tagas i betraktande den fara, som hjälpplatsens förläggning inom eller i när- heten av industriområdet utgör. Med hänsyn härtill torde det i allmänhet vara riktigast att icke upprätta särskild hjälpplats för varje industri utan så tillmäta de hjälpplatser, som genom det allmänna luftskyddets försorg upp- rättas, att dessa förslå även för samhällets industrier.

Vad som yttrats angående gasskyddsutrustning för den aktiva personalen vid det allmänna luftskyddet och denna utrustnings anskaffande äger mot- svarande tillämpning beträffande industriföretag. För ordningsvakter och personal, som skall kvarstanna å sin post, torde civilgasmasker vara tillfyllest.

Inom industriföretag av någon betydelse torde det i allmänhet vara nöd- vändigt att vid luftskyddstillstånd i viss mån anordna ständig vakthållning. Vid företag med kontinuerlig drift löses denna fråga lämpligen på det sätt, att den aktiva personalen indelas i skift. Inom andra företag lär vakthåll- ningen i allmänhet kunna begränsas till en viss brandberedskap.

Vad angår uppställning och förvaring av industriernas brandredskap, torde det vid planläggningen böra övervägas, huruvida dylik förvaringsplats bör väljas utanför industriområdet, varest faran för materielens förstöring genom minbomber kan antagas vara mindre.

Det enskilda luftskyddet.

Inom luftskyddsorter bör för större hyreshus eller ämbets- eller kontors- byggnad vid luftskyddstillstånd finnas en person, som under luftskyddstill- stånd är ansvarig för alla luftskyddsåtgärder, som beröra fastigheten. Han bör sålunda tillse, att skyddsrum, där sådant skall finnas, iordningställas och vidmakthålles, vinden utrymmes och brandberedskap organiseras, att belys- ningen städse är avskärmad, att vid flyglarm belysningen släckes o. s. v. Det torde böra övervägas, huruvida ifrågavarande person bör vid luftskyddstill- stånd utrustas med polismans befogenhet. Denna ordningsvakt bör om möj- ligt utSes bland dem, som dygnet om uppehålla sig i huset. En Vicevärd eller portvakt torde mången gång vara lämplig för uppdraget.

Tidigare har framhållits, hurusom i särskilt hotade orter för varje större hus eller och för varje kvarter eller annat avgränsat område bör vid luftskydds- tillstånd finnas en särskild brandavdelning, s. k. husbrandkår. Tydligen kan man icke ställa samma krav på personalen i dylika brandavdelningar som på dem, vilka skola tjänstgöra i de egentliga brandkårerna. I Tyskland har man uppnått goda resultat vid eldsläckningsövningar med husbrandkårer, bestående

• Sida 120
•  Original

av äldre män, skolpojkar och kvinnor. En liknande sammansättning av hus- brandkårerna torde man mången gång få räkna med även i vårt land.

Med hänsyn till det stora arbete, som vidmakthållandet av en personal—, organisation för husluftskyddet skulle pålägga luftskyddschefen synes det lämpligast, att personal för denna gren av luftskyddstjänsten icke utses förrän luftskyddstillstånd inträder eller eljest särskild anledning därtill föreligger, och att det överlåtes åt det frivilliga initiativet att bland intresserade åstad- komma de övningar, som kunna vara önskvärda.

Såväl ordningsvaktens som husbrandkårens medlemmar böra utrustas med gasmask. Civilgasmask torde därvid vara tillfyllest. Beträffande fastigheternas förseende med brandredskap må framhållas, att enligt allmänt tillämpad praxis försäkringsgivarna vid brandförsäkring fritaga sig från ersättningsskyldighet på grund av eldskada, som är en följd av krigshandling. I följd härav torde det ligga i fastighetsägarnas intresse att sörja för anskaffandet av sådan brand- redskap, som kan anses vara ur luftskyddssynpunkt tillfredsställande. Av sär- skild betydelse i sådant hänseende skulle vara, om brandposter allmänt kunde inrättas i husens övre regioner och slangledning härtill anskaffas. I den mån en dylik åtgärd lämpligen låter sig genomföra, torde det kunna ifrågasättas, att i brandordningarna för luftskyddsorterna införa bestämmelser härom så- vitt avser större byggnader. Särskilt beträffande sjukhus synes det vara av vikt, att i fred nödiga förberedelser vidtagas för åvägabringande av brand— beredskap i händelse av fara.

Särskilda frågor beträffande personal och materiel.

Beräkningsgrnnder ?! fråga om personalens storlek och kostnaden för gasskyddsma- teriel.

I det föregående har framhållits, att omfattningen av luftskyddets plan- läggning inom ett samhälle måste rätta sig efter samhällets mer eller mindre utsatta läge, bebyggelsens art och omfattning m. fl. omständigheter men att vissa allmänna normer dock böra såvitt möjligt fastställas av luftskydds- inspektionen till ledning för de lokala luftskyddsmyndigheterna. Icke minst gäller detta beträffande den del av planläggningsarbetet, som består i be- stämmandet av den aktiva personalens storlek inom olika verksamhetsgrenar. Att i detta avseende uppställa lämpliga, för förhållandena i vårt land av- passade normer är med den ringa erfarenhet, som står till buds, förenat med stora svårigheter. För erhållande av en grundval för kostnadsberäkningarna har utredningen företagit vissa undersökningar i detta hänseende. Till led- ning hava därvid tjänat dels vissa i Sverige uppgjorda luftskyddsplaner och dels tillgängliga uppgifter angående utländska förhållanden. På grundval här- av hava beräkningar verkställts angående behovet av gasskyddsmateriel, men i följd av primärmaterialets olikartade beskaffenhet måste resultatet av beräkningarna anses såsom osäkert, och utredningen har funnit sig böra avstå från att i betänkandet söka angiva några normer beträffande perse

• Sida 121
•  Original

nalens storlek till ledning för planläggningen. Endast följande upplysningar rörande de av utredningen tillämpade grunderna för beräknande av behovet av aktiv personal i samband med kostnadsberäkningarna må lämnas.

Förhållandet mellan den erforderliga aktiva personalstyrkan för det all- männa luftskyddet och invånarantalet i ett samhälle växlar med samhällets storlek. Antalet aktiv personal i förhållande till invånarantalet torde så- lunda för en mindre luftskyddsort som regel få beräknas högre än för en större sådan ort. Inom större städer torde polispersonalen (inklusive be redskapsstyrkor) i fråga om antalet bliva den mest betydande av luftskydds— avdelningarna under det att man i mindre samhällen -— i all synnerhet så- dana med trähusbebyggelse —— torde få räkna med brandkåren såsom den största styrkan. Såsom exempel på hur styrkorna vid planläggningen i Sverige tillmätts kunna tjäna följande uppgifter för en storstad och en medelstor stad, angivande personalen per 1000 invånare (inberäknat redan befintlig polis— och brandpersonal):

Medelstor stad (omkring Storstad 35 000 in- vånare)

Polispersonal ........................................... . ............................ 39 i 4.43 Brandpersonal ..................................................................... 1'02 2'80 Gasspaningspersonal ............................................................ 010 017 Saneringspersonal .................................................................. 033 073 Råddningspersonal .............................................................. 0'85 O'? 3 Sjukvårdspersonal ............................................................... 1'65 4'23 Reparationspersonal .............................................................. 1'3 0 328 Fordonsförare .................................................................... 0'04 1'68 Sammanlagt 9150 1810

Av tillgängliga planer och övriga uppgifter angående industriluftskyddet framgår att även på detta område den aktiva personalens numerär relativt sett, d. v. s. i förhållande till antalet anställda, måste beräknas högre vid mindre företag än inom stora anläggningar. Ingenstädes synes den aktiva personalens storlek understiga 10 procent av hela personalen vid företaget. Med hänsyn till att industriluftskydd, såsom framgår av det följande, be— räknats för en vidsträckt krets av företag och att organisationen för det allmänna och det industriella luftskyddet i en mängd samhällen kan antagas komma att sammanfalla, har utredningen i kostnadskalkylerna dock räknat med en lägre genomsnittlig procent aktiv personal inom industriluftskyddet.

Beträffande det enskilda luftskyddet har planläggningen här i landet praktiskt taget icke skett och utländska uppgifter, vilka kunna tjäna som ledning för svenska förhållanden, föreligga endast från Schweiz. Med led— ning av sistnämnda uppgifter skulle man kunna beräkna den aktiva perso- nalen inom samtliga grenar av luftskyddet till 10 procent av den samman- lagda befolkningen i rikets luftskyddsorter. Enligt denna beräkningsgrund, som i brist på säkrare normer tagits till utgångspunkt för kostnadsberäk— ningarna för det enskilda luftskyddet, skulle personalen inom denna gren av

• Sida 122
•  Original

luftskyddet bliva avsevärt större än de allmänna luftskyddsstyrkorna sam— mantagna. På grund av den billigare utrustningen för personal av det förra slaget skulle dock kostnaden bliva ungefär densamma för de båda personal- gruppernas gasskyddsutrustning.

Beträffande frågan om vilka orter, som böra omfattas av planläggningen, hänvisas till det förut anförda. Beräknandet av den allmänna och den en- skilda luftskyddspersonalens storlek har skett med ledning av den tidigare omnämnda förteckningen, vilken omfattar, förutom en del broar, 528 orter med cirka 2730 000 invånare. Då planläggningen såsom förut framhållits antagligen kommer att omfatta ett något mindre antal orter, synes den an- tagna beräkningsgrunden innebära någon säkerhetsmarginal. Den samman- lagda folkmängden påverkas emellertid endast obetydligt därav att en del småorter uteslutas. Sålunda utgör folkmängden i samtliga orter med mera än 1 000 invånare cirka 2 610 000. Antalet dylika orter är 339. Sättes gränsen vid ett invånarantal av 3000 eller 5000 utgör antalet orter 135 respektive 78 och sammanlagda folkmängden 2290 000 respektive 2075 000.

Till grund för beräknandet av personalbehovet för industriluftskyddet hava legat de i den officiella statistiken innefattade uppgifterna angående 1931 års företagsräkning. Därvid hava medräknats industriföretag, industriföre- tag i kombination med annan näring samt kommunikations och transport— företag, samtliga för så vitt mera än femtio personer ärosysselsatta i före- taget. Såsom företag räknas enligt nämnda statistik varje lokalt avgränsad verksamhet, vare sig statlig, kommunal eller enskild. Vid transport- eller annan kommunikationsverksamhet hava som regel de olika arbetsställen, till vilka rörelsen varit stationerad, var för sig betraktats såsom företag. Beräkningarna av antalet anställda hava således kommit att omfatta även personal å större järnvägs-, post-, telegraf— och telefonstationer, rederier, spårvägsföretag m. m. Någon begränsning till företag, som äro belägna inom luftskyddsorter, har icke skett. Det antal inom företagen anställda personer, som legat till grund för beräkningen av behovet av aktiv personal för indu- striluftskyddet, har utgjort cirka 530 000, fördelade på ungefär 3000 företag. Beträffande dessa siffror må framhållas, att de givetvis variera avsevärt med konjunkturerna.

Vid beräknande av kostnaden för personalens utrustning hava följts de i kap. IX angivna normerna. Beräkningarna sluta å ett belopp av cirka 6500 000 kronor, varav ungefär 1/8 belöper på industriluftskyddet och åter— stoden med ungefär lika delar å det allmänna och det enskilda luftskyddet. I den angivna summan ingår även kostnaden för anskaffande av behand- lingsapparater med syrgas för hjälpplatser.

Den vanliga indikeringsutrustningen består dels av materiel, som är rela— tivt lätt att anskaffa vid luftskyddstillstånd (käppar, varningsanslag m. m. samt väskor för materialens förvaring), dels av materiel, varav vissa lager böra finnas men som icke tål längre tids lagring (indikeringsplattor, indi— keringspapper m. m.). Kostnaden för anskaffning av erforderligt lager av sistnämnda materiel är jämförelsevis obetydlig.

• Sida 123
•  Original

Med hänsyn till den osäkerhet, som enligt vad ovan anförts vidlåder be- räkningarna av kostnaden för ovannämnda gasskyddsmateriel, torde icke för närvarande hela det beräknade beloppet böra upptagas såsom anslag för anskaffning av dylik materiel, utan synes lämpligen för personlig gasskydds- utrustning, behandlingsapparater med syrgas och indikeringsmateriel kunna beräknas ett sammanlagt belopp av i runt tal 5000 000 kronor. Av nu an- förda skäl torde ej heller i detta sammanhang böra beräknas anslag för an- skaffande av reservmateriel utöver vad som i första hand erfordras för per- sonalens utrustning. Frågan om eventuell ytterligare anskaffning av gas- skyddsmateriel torde böra upptagas till prövning sedan planläggningsarbetet fortskridit så långt, att behovet av dylik materiel kan med större säkerhet bedömas.

Förvaring, kontroll och underhåll av staten

tillhörig lnftskgddsmateriel.

Då såsom förut berörts frågan huruvida de sirener, som anskaffas, skola uppsättas å sina platser redan i fredstid eller läggas i förråd icke för när— varande torde kunna avgöras, har utredningen icke beräknat kostnaden för vård och underhåll av denna materiel. Något större belopp synes i varje fall icke behöva avses härför.

Storleken av kostnaderna för förvaring, kontroll och underhåll av gas- skyddsmateriel av olika slag blir delvis beroende på omfattningen av den utbildning och de övningar i luftskydd, som komma att bedrivas. Vad till en början angår sättet för materielens förvaring synes av inhämtade upplys- ningar framgå, att utrymme inom militära förråd praktiskt taget icke kan på— räknas för gasskyddsmaterielen. Denna förvaras lämpligast i torra lokaler med jämn temperatur (00 till + 200 C). Dylika lokaler torde mångenstädes stå till buds i källarutrymmen inom offentliga byggnader, såsom rådhus, tings- hus, skolor m. fl. Genom decentralisering av förråden, så att behovet av lagringsutrymme å varje förvaringsplats blir relativt begränsat, torde man kunna i betydlig utsträckning inrymma förråden i byggnader av nyssnämnda slag Den direkta tillsynen av materielen torde ofta mot något mindre arvode kunna utövas av vederbörande vaktmästare. För varje län lär försvarsassi- stenten kunna utöva inspektion av förråden. Den materiel, som användes för övningar, torde dock böra förvaras mera centralt och under tillsyn av sakkunnig personal. För förvaring, kontroll och underhåll av materielen erfordras ett årligt anslag, varjämte medel böra finnas för förnyelse av för— rådet av indikeringsmateriel, allteftersom dylik materiel förbrukas vid övningar, för anskaffande av särskild övningsmateriel, såsom övningsgaser, gasluktlådor m. m., ävensom för bestridande av andra med luftskyddsöv— ningar förbundna årligen återkommande materielkostnader. I avvaktan på praktiska erfarenheter från luftskyddsarbetet, torde man för dessa ändamål kunna beräkna ett belopp av 50 000 kronor om året. Under den första tiden, då inga eller ringa förråd finnas, torde detta belopp böra få avses jämväl för sådana anordningar i de tillämnade förvaringslokalerna, som kunna vara erforderliga.

• Sida 124
•  Original

Kontroll över tillverkning, försäb'ning och införsel av luftskyddsmateriel.

I flertalet länder, varest luftskydd organiserats, har man funnit lämp- ligt att införa bestämmelser, som reglera tillverkning, försäljning och in— försel av olika slags luftskyddsmateriel, framför allt gasmasker. Syftet med dessa bestämmelser är i främsta rummet att åstadkomma kontroll av mate- rielens kvalitet, men i vissa länder, såsom Danmark och Norge, synes även en priskontroll vara åsyftad. Behovet av en kvalitetskontroll på detta om- råde sammanhänger tydligen med de ödesdigra verkningar, som kunna bliva följden, om it. ex. underhaltiga gasmasker utsläppas i handeln och sedan komma till användning under krigsförhållanden Nödvändigheten av en kon- troll framstår så mycket tydligare i betraktande av det sätt, varpå luft- skyddet i vissa främmande länder utnyttjats i kommersiellt hänseende. En mängd produkter av det mest skiftande slag ha förts i marknaden och gjorts till föremål för mer eller mindre framträdande reklam. Efter hand som kännedomen om luftskyddet vinner utbredning i vårt land, lär även, såsom för övrigt redan i viss omfattning ägt rum, å den svenska marknaden komma att utbjudas luftskyddsmateriel av olika slag, och man torde kunna utgå ifrån att kvaliteten, om kontroll saknas, icke sällan kommer att bliva mindre god, frånsett att allmänheten kan lockas att köpa varor, som måste anses onödiga. Behov av kontroll inom förevarande område lär följaktligen även finnas i vårt land. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter i detta hänseende, och utredningen har ansett lämpligt att intaga en erinran härom i förslaget till luftskyddslag.

Beträffande det närmare innehållet i dessa föreskrifter må följande syn- punkter framhållas. Kontrollen torde, åtminstone till en början, kunna be- gränsas till kvalitetskontroll. Skulle tendenser till uppskörtning av allmän— heten visa sig, bör givetvis frågan om en prisreglerande kontroll upptagas till prövning. Kontrollen synes i främsta rummet böra avse gasmasker, skyddsapparater med syrgas samt filtreringsapparater för skyddsrum men bör i fall av behov kunna utsträckas till annan gasskyddsmateriel, vars be- skaffenhet icke kan bedömas utan sakkunnig undersökning, såsom gasskydds- kläder, indikeringsmateriel m. m. Däremot torde annan luftskyddsmateriel, vare sig den är avsedd för gasskydd eller ej, icke för närvarande böra in— gripas under kontrollföreskrifterna. Såsom exempel på dylik materiel kan nämnas dörrar och luckor till skyddsrum jämte låsanordningar, gångjärn och tätningslister för dylika samt föremål avsedda för skyddsrummens in— redning. Mot att låta dylik materiel omfattas av kontrollen talar icke minst den praktiskt betydelsefulla omständigheten, att det ofta är svårt att avgöra. om dylik materiel är avsedd för luftskyddsändamål. I fråga om brand— och sjukvårdsmateriel torde sistnämnda synpunkt få tillmätas avgörande be- tydelse.

Kontrollen bör tydligen omfatta såväl införsel till riket som tillverkning och försäljning inom landet. Såsom former för kontroll å införsel och till-

• Sida 125
•  Original

verkning synes närmast kunna ifrågakomma tgpkontroll för fastställande genom ingående prov med flera exemplar av en viss typs lämplighet, serie- kontroll å enstaka exemplar av en godkänd typ för utrönande av huruvida kvaliteten upprätthålles samt individuell kontroll å föremål, varav enstaka eller ett fåtal exemplar införas eller tillverkas. Kontroll å försäljning kan ske medelst lagerkontroll, varigenom undersökes, huruvida andra än veder- börligen godkända varor saluföras, samt i övrigt kontrolleras, att med av- seende å försäljningen meddelade bestämmelser följas. Kontrollbestämmel- serna kunna lämpligen kompletteras med stadganden om märkning eller plombering av materielen.

Ledningen av kontrollarbetet synes böra utövas av luftskyddsinspek- tionen, medan det tekniska utförandet måste anförtros åt en institution, som förfogar över sakkunnig personal och erforderliga tekniska resurser. Då för- svarsväsendets kemiska anstalt, vilken är avsedd att tillhandagå jämväl det civila luftskyddet med gasteknisk sakkunskap, torde komma att represen- tera den största sakkunskapen på detta område och dessutom lär komma att omhänderhava motsvarande kontrollarbete beträffande krigsmaktens gas- skyddsmateriel, synes det vara ur praktisk och ekonomisk synpunkt lämp- ligast, att den tekniska delen av kontrollarbetet uppdrages åt nämnda an— stalt. Då för vissa kontrolluppgifter kan erfordras teknisk sakkunskap, som icke är tillfinnandes inom den kemiska anstalten, torde ett visst samarbete böra äga rum med statens provningsanstalt.

Kostnaderna för kontrollverksamheten, utom såvitt angår lagerkontrollen, lära kunna helt bestridas genom avgifter av importörer och tillverkare. Lager- kontrollen torde kunna utövas under medverkan av polismyndigheterna. I den mån därvid varor kunna behöva insändas till kemiska anstalten för under- sökning, synas härav föranledda kostnader böra uttagas av försäljaren, om någon uraktlåtenhet eller överträdelse ligger denne till last, men eljest stanna å staten.

Kontrollbestämmelserna böra suppleras med erforderliga stadganden om straff vid överträdande av bestämmelserna samt om förverkande av olovliga varor.

I enlighet med de grunder, som sålunda angivits, har utredningen ut- arbetat ett förslag till förordning angående tillverkning, försäljning och in— försel av gasskyddsmateriel, vilket förslag återfinnes i en vid betänkandet fogad bilaga (bil. B).

Säkerställandet av tillgången å luftskydds-

materiel nnder krig. Tidigare har i olika sammanhang framhållits vikten av att materiel, som erfordras för luftskyddet men icke anskaffas i fredstid, verkligen står till buds vid luftskyddstillstånd. Detta gäller framför allt om byggnadsmate- rialier, indikerings- och saneringsmateriel samt redskap och utrustning av olika slag. Planeringen i stort av landets försörjning med varor och för- nödenheter i händelse av krig ankommer på rikskommissionen för ekonomisk

• Sida 126
•  Original

försvarsberedskap. Vid denna planläggning måste även luftskyddets behov beaktas. Det utredningsarbete, som erfordras för varubehovens beräknande, bör utföras av luftskyddsinspektionen. Sistnämnda myndighet torde även, såsom fallet är med militära förvaltningsmyndigheter, böra enligt de av riks- kommissionen uppdragna riktlinjerna genom detaljerad planläggning, upp- görande av s. k. krigsleveranskontrakt o. s. v., sörja för förberedelsernas genomförande. I fråga om förnödenheter, som erfordras för såväl krigs- maktens som det civila luftskyddets behov, bör samarbete åvägabringas med vederbörande militära myndigheter. Såsom tidigare antytts kan det bliva nödvändigt att upplägga förråd av vissa förnödenheter för att tillgodose det behov, som kan uppstå, innan krigsindustrin kommer i gång. Stundom torde det därvid vara lämpligt —— framför allt med hänsyn till behovet av förrådens omsättning — att avtal träffas med visst industriföretag om att företaget ständigt skall hava en bestämd minimikvantitet av varan i förråd.

En fråga, som på grund av sin vikt påkallar särskild uppmärksamhet, är frågan om säkerställandet av tillgången å gasmasker, varav i händelse av krig stor åtgång måste beräknas. I Sverige finnes endast en gasmaskfabrik. Det måste anses såsom synnerligen önskvärt, att tillverkning av gasmasker

0

kommer till stånd även a annat håll inom landet.

• Sida 127
•  Original

KAP. X.

Kostnaderna för luftskyddet och deras fördelning.

Det har tidigare framhållits, att staten bör påtaga sig ledningen av luft- skyddet och ansvaret för dess genomförande. Härav följer emellertid icke med nödvändighet, att staten skall bekosta alla de åtgärder, som äro hänför- liga till luftskyddet, utan frågan härom tarvar närmare utredning.

Av tillgängliga uppgifter från utlandet synes framgå, att staten icke någon- städes bekostar luftskyddet i dess helhet. Kostnaderna för luftskyddets centrala ledning och utbildningen torde dock flerstädes åvila staten. Kom- munerna få i ett flertal länder bära en dryg del av utgifterna, i det att de be- kosta icke blott luftskyddet för kommunala byggnader och inrättningar utan även det allmänna luftskyddet för kommunen, d. v. s. uppsättandet av de olika luftskyddsavdelningarna, inrättandet av offentliga skyddsrum, anord- nandet av hjälpplatser m. m. Luftskyddet för industrier och andra större an- läggningar bekostas mångenstädes av anläggningens ägare och motsvarande gäller för det luftskydd, som erfordras för enskilda fastigheter.

Lnftförsvarsntredningen har upptagit frågan om fördelningen av kostna— derna för såväl det aktiva som det passiva luftförsvaret till ingående be— handling. I fråga om det aktiva, d. v. s. med militära maktmedel besörjda, luftförsvaret har luftförsvarsutredningen kommit till det resultatet, att detta försvar måste tillgodoses av statens militära organ och därför också be- kostas av statsmedel. Beträffande det passiva luftförsvaret — luftskyddet — intager luftförsvarsutredningen i princip samma ståndpunkt. Härom anför luftförsvarsutredningen:

Ett mer eller mindre framgångsrikt luftanfall mot en ort, oavsett om densamma erhållit militärt skydd eller icke, medförde vissa konsekvenser för dess befolk- ning. Genom brandbomber förorsakades eldsvådor, andra bomber föranledde hus- ras, personer skadades av gaser eller på annat sätt. Under fredliga förhållanden hade tydligen i likartade fall — vid en brand, ett ras, ett sjukdoms- eller olycks- fall —— eldsläcknings, polis- eller sjukvårdsorganen skolat ingripa till skadornas begränsande och de skadades räddning och vård. Dessa förvaltningsgrenar måste fungera även vid ett krigsfall. Det kunde icke komma i fråga att låta kriget, som måste påkalla en anspänning av samhällets alla krafter, medföra någon inskränk- ning i de uppgifter, som dittills tillhört kommunens ordnings-, brand-, olycks- och sjukvårdsförvaltning. Att en eldsvåda eller annan olycka förorsakats av ett luftanfall kunde icke frikalla de lokala organen från att utföra sitt vanliga arbete. Det vore blott dettas omfattning som ändrades, icke dess art. Det kunde heller icke vara lämpligt med tvenne så att säga konkurrerande organisationer, den ena för normala olycks— och sjukdomsfall, den andra för olycks- och sjukdomsfall, för- orsakade av kriget. Man måste i stället tänka sig en utvidgning av den bestående organisationen. I den mån denna vore kommunal, borde den också sådan för- bliva. Spörsmålet om kommunernas deltagande begränsades därigenom väsent-

• Sida 128
•  Original

ligen till frågan, huru kostnaderna för denna utvidgning skulle bestridas. —- Vid ett stort industriföretag funnes enskilda brandkårer. Liksom kommunens mot- svarande organisationer borde dessa kunna påräknas fungera jämväl under krig. Likaledes borde enskilda sjukvårdsanstalter kunna förväntas fortsätta och ofta utvidga sin verksamhet under krigstid och därigenom avlasta det allmänna. Av Röda Korset och andra frivilliga organisationer kunde väntas omfattande in- gripande, till lättande av statens och kommunernas uppgifter. Dylik verksamhet vore givetvis en tillgång att räkna med. —- Vad tidigare anförts angående statens skyldighet att svara för kostnaderna för de militära maktmedlen måste i princip jämväl gälla beträffande nu ifrågavarande luftskyddsåtgärder; även behovet av dessa åtgärder vore framkallat av kriget. Dessa luftskyddsåtgärders ovan skisse- rade natur och deras i mycket ofrånkomliga eller lämpliga anslutning till kom- munala förvaltningsgrenar eller enskildas intressen medförde emellertid, att man på ifrågavarande område icke kunde genomföra en lika ovillkorlig befrielse för kommunerna och enskilda att deltaga i skyddsåtgärderna. Befintliga kommunala och enskilda anstalter måste även i krigstid bestå och efter måttet av sina krafter bidraga till krigets lyckliga genomförande. Organisatoriska hänsyn kunde ock nödvändiggöra, att besörjandet av vidgade eller nya förvaltningsuppgifter måste ske genom förefintliga kommunala eller enskilda organ. Men så långt principen av de av kriget föranledda kostnadernas bestridande av statsmedel ändamåls- enligt kunde genomföras, så långt borde den ock upprätthållas. Såsom regel kunde uppställas, att kommunerna och de enskilda skulle ställa sina organisa- tioner och anstalter till luftskyddets disposition, men att staten måste i största möjliga utsträckning bestrida de ökade kostnader, som föranleddes av kriget.

Frågan om den principiella fördelningen av kostnaderna för luftskyddet kan visserligen lämna rum för åtskillig tvekan, men civila luftskyddsutred- ningen finner dock icke tillräckliga skäl föreligga att frångå den av luftför- svarsutredningen intagna ståndpunkten, att dessa kostnader som allmän princip böra bestridas av staten. Vissa icke oväsentliga avvikelser från denna regel — förutom att kommunerna böra under krig bekosta redan befintliga kommunala organs och personalstyrkors verksamhet i luftskyddets tjänst — äro betingade såväl av lämplighetshänsyn som i betraktande av att ett full— ständigt genomförande av alla önskvärda luftskyddsåtgärder skulle medföra kostnader vida överstigande de belopp, som i fredstid kunde avses för luft- skyddet. Det är med hänsyn härtill nödvändigt att, såsom ock skett i sam- band med redogörelsen för luftskyddets förberedande, noggrant skilja mellan de luftskyddsåtgärder, vilkas genomförande måste anses oundgängligt redan i fredstid, och sådana åtgärder, som, åtminstone i nödfall, kunna anstå till dess luftskyddstillstånd inträder. Endast beträffande åtgärder av det förra slaget har utredningen ansett sig kunna verkställa kostnadsberäkningar och framställa förslag om beviljande av anslag. Emellertid torde även i fråga om dessa, i fredstid nödvändiga åtgärder en gradering få. ske, dels med hänsyn till behovet, så att staten i första hand bekostar det, varav behovet är mest trängande, och dels med hänsyn till den av luftförsvarsutredningen fram- förda synpunkten, att vissa kostnader på grund av det nära sambandet med kommunala förvaltningsgrenar och enskildas intresse rimligen böra stanna på kommuner och enskilda.

Om man ur nu angivna synpunkter granskar de i fredstid nödvändiga luft-

• Sida 129
•  Original

skyddskostnaderna, torde till en början stå klart — såsom för övrigt i den tidigare framställningen förutsatts _ att staten måste vidkännas kostna- derna för luftskyddsinspektionen, vilka såsom förut angivits för budgetåret 1937/1938 beräknas uppgå till 191 000 kronor, samt för länsstyrelsernas och de statliga polismyndigheternas befattning med luftskyddet. I fråga om kostnaderna för övriga polismyndigheters verksamhet skulle det uppen- barligen vara föga rationellt att införa särskilda bestämmelser beträffande de utgifter, som för dessa myndigheter föranledas av luftskyddet, utan luft- skyddsverksamheten bör i och med det att luftskyddet göres till en allmän ordningsangelägenhet även i förevarande avseende likställas med polisens övriga arbete.

I det föregående har redan berörts, hurusom utbildning av sådan personal, som erfordras för luftskyddets ledning och för instruktion av övrig personal —- vilken kostnad för nästkommande budgetår beräknas till 15 000 kronor — bör ordnas och bekostas av staten. Utbildningen av annan aktiv personal torde, åtminstone i viss omfattning, få förutsättas komma att ske genom för- anstaltande av de kommuner eller företag, varest sådan personal är anställd. För denna utbildning torde man även, såsom hittills skett framförallt be- träffande den av Svenska Röda Korset bedrivna sjuktransport och sjukvårds- utbildningen, kunna påräkna medverkan av enskilda sammanslutningar. För fortsatt bedrivande av nämnda utbildningsarbete föreslår utredningen, såsom förut nämnts, att Röda Korset beviljas ett anslag för nästa budgetår å 20 000 kronor. Frågan om statsunderstöd åt annan genom frivilliga sammanslut- ningar anordnad luftskyddsutbildning torde böra upptagas till prövning, sedan den frivilliga luftskyddsverksamheten erhållit en fastare organisation.

Till den luftskyddsmateriel, som i första hand bör anskaffas, måste räknas sirener för alarmering av befolkningen samt alarmeringscentraler för var— skoende av viss aktiv personal m. fl. Kostnaden härför beräknas enligt vad tidigare anförts till 1150000 kronor. Denna utgift torde staten böra vid— kännas i sin helhet.

Anskaffande av personlig gasskyddsutrustning för den aktiva luftskydds- personalen är en angelägenhet, som i betydelse synes jämförlig med frågan om alarmeringens tillgodoseende. Enligt vad tidigare yttrats bör för detta ändamål ävensom för anskaffande av viss specialutrustning för hjälpplatser och viss indikeringsmateriel anslås ett belopp av sammanlagt 5000 000 kronor. Då dylik materielanskaffning uteslutande föranledes av luftskyddets behov, bör densamma med den principiella ståndpunkt som utredningen in- tagit ske genom statens försorg. En dylik anordning torde även med hänsyn till vad ovan anförts rörande materielens förvaring vara den mest ändamåls- enliga. Kostnaden för förvaring, kontroll och underhåll av gasskyddsmate- rielen, vilken såsom i det föregående angivits preliminärt beräknats till sam- manlagt 50000 kronor om året, torde jämväl böra bestridas av statsmedel.

Såsom förut framhållits måste det anses synnerligen önskvärt, att mera tidsödande arbeten, vilka erfordras för inrättande av planerade skyddsrum inom äldre byggnader, komma till stånd redan i fredstid. Kostnaderna för

• Sida 130
•  Original

det byggnadstekniska luftskyddets genomförande äro emellertid, såsom jäm- väl framgår av det tidigare anförda, av sådan storleksordning, att staten icke ens till någon mera väsentlig del kan bestrida dem. Ej heller torde man —— åt— minstone för närvarande _ kunna införa bestämmelser, varigenom kommuner eller enskilda åläggas att bestrida dessa utgifter. Det torde således i det stora hela få ankomma på ägaren eller innehavaren av en fastighet att fri villigt sörja för att skyddsrum inrättas.

I egenskap av fastighetsägare bör staten föregå med gott exempel genom att efter hand vidtaga förstärkningsarbeten i sådana statens byggnader, varest behov av skyddsrum kan anses föreligga och byggnadens konstruktion icke lägger hinder i vägen härför. Kostnaden för ifrågavarande åtgärder kan icke med större noggrannhet beräknas utan mera ingående undersök— ningar.

Med ledning av förenämnda, av byggnadsstyrelsen verkställda undersök— ning torde man kunna antaga, att genom ett anslag på 1 000000 kronor det väsentliga behovet av skyddsrum i de under byggnadsstyrelsens inseende stående fastigheterna skulle bliva tillgodosett. I avvaktan på en fullstän— digare kostnadsberäkning torde enligt utredningens mening för skyddsrums— arbeten i dessa byggnader böra avses ett anslag å 500000 kronor. Beträf— fande kostnaden för inrättande av skyddsrum i byggnader, som tillhöra statens affärsdrivande verk, har någon beräkning icke kunnat göras, men tydligt är, att kostnaderna för dessa byggnader bliva avsevärda. Likaväl som dessa ut— gifter för enskilda företag böra anses som driftskostnader, torde statens affärsverk — i den mån nödiga byggnadstekniska luftskyddsåtgärder komma till utförande _— få räkna kostnaderna härför som allmänna omkostnader för driften.

Tidigare har framhållits, att beträffande nybyggnader inom ur luftskydds- synpunkt mera utsatta områden erforderliga byggnadstekniska luftskydds- åtgärder böra göras obligatoriska. Enligt utredningens mening kan det icke komma i fråga att i någon form giva vederbörande byggherre ersättning för den merkostnad, som föranledes av dessa åtgärder. Däremot synes det lämp- ligt, såvitt angår äldre byggnader, att staten för att stimulera intresset för in- rättande av skyddsrum lämnar bidrag till åtgärder härför, även då det icke är fråga om statens egna byggnader eller företag Då det av ekonomiska skäl torde vara uteslutet att lämna något mera verksamt stöd åt anordnande av enskilda skyddsrum, torde statens understödjande verksamhet på detta om- råde få begränsas till kommunala skyddsrum. I främsta rummet böra därvid bidrag lämnas till inrättandet av centraler för den lokala luftskyddsledningen, till skyddsrum för aktiv personal i övrigt, till hjälpplatser och, i den mån an- slagen lämna tillgång därtill, till offentliga skyddsrum. Bidragens storlek torde kunna bestämmas till 2/3 av byggnadskostnaden. För det första budgetår, under vilket luftskyddslagen är i kraft, bör enligt utredningens mening för detta ändamål anslås 500 000 kronor. Erforderlig kontroll i fråga om behovet av skyddsrum i varje särskilt fall, anordningarnas ändamålsenlighet och

• Sida 131
•  Original

[

i l e &

131 medlens användning för det aVsedda ändamålet torde kunna utövas genom luftskyddsinspektionen.

Om sålunda enligt utredningens mening en stor återhållsamhet i fråga om anslag till det byggnadstekniska luftskyddet är under nuvarande förhållan- den påkallad, torde däremot kunna ifrågasättas att i tider av stor arbetslös— het utföra skyddsrumsarbeten i större utsträckning.

I den mån man icke kan räkna med understöd från det allmännas sida till enskilda industriföretag eller husägare för inrättande av skyddsrum, torde det böra övervägas, om icke den, som vidtager en dylik åtgärd, skulle i skatte— hänseende kunna ställas något gynnsammare än vad nu är fallet. Enligt gäl— lande bestämmelser må vid beräknande av inkomst av fastighet eller av rörelse, i vilken användes företagaren tillhörig fastighet, avdrag icke göras för ny—, till— eller ombyggnad av fastigheten, varunder torde få hänföras in- rättande av skyddsrum i en befintlig fastighet eller utförande av särskild skyddsrumsanläggning. Då åtgärder av dylik art icke torde medföra en värdeökning å fastigheten, som tillnärmelsevis svarar mot utgiften, synes det rimligt att kostnaden, i den mån den utslutande är föranledd av skyddsanord- ningar, i skattehänseende jämställes med reparationskostnad. En bestäm— melse i dylik riktning, vilken skulle vara ägnad att i viss mån uppmuntra till iordningställande av skyddsrum, torde såvitt av utredningen kan bedömas icke i nämnvärd grad påverka det allmännas beskattningsunderlag. Utred- ningen får därför förorda sådan ändring i skattelagstiftningen, som nu ifråga— satts.

Åtgärder avseende driften vid kommunala verk eller motsvarande anlägg- ningar, som tillhöra enskilda, böra enligt utredningens mening ej bekostas av staten, utan torde som redan antytts kostnaderna härför på grund av det nära sambandet med kommunala förvaltningsgrenar och enskildas intressen böra stanna på vederbörande kommun eller företag. Något tvång att genom- föra åtgärderna torde dock i allmänhet ej böra stadgas. Emellertid kunna vissa sådana åtgärder — t. ex. övergång till centralmanövrering för tändning och släckning av den elektriska gatubelysningen —— vara av den beskaffen- heten att desamma icke endast äro av stor betydelse för luftskyddet utan även innebära en modernisering eller rationalisering av driften eller te sig önskvärda ur andra synpunkter, samtidigt som de kunna genomföras succes— sivt under loppet av flera år. Stundom är kostnaden för åtgärden ringa i för- hållande till åtgärdens betydelse för luftskyddet. Under sådana förutsätt- ningar synes rimligt, att viss möjlighet beredes att ålägga ägaren till en dylik anläggning att vidtaga åtgärden i fråga. Det förefaller som om man lämp- ligen skulle kunna anförtro åt Konungen att meddela ett åläggande av sådant slag. Förutsättningarna härför torde kunna angivas sålunda, att åtgärden dels skall vara av sådan vikt, att med dess vidtagande icke utan äventyrande av luftskyddet kan anstå, dels icke skall för ägaren eller innehavaren medföra oskälig kostnad. Att närmare beskriva åtgärderna synes icke vara erforder- ligt, utan torde det få ankomma på Konungen att vid meddelande av beslut

• Sida 132
•  Original

i dylika frågor beakta samtliga förekommande omständigheter. Ett stad- gande av nu angivna innebörd har influtit i utredningens förslag till luft- skyddslag.

De av utredningen förordade anslagen, med undantag av dem som avse skyddsrum, synas böra uppföras under femte huvudtiteln. Anslagen till skyddsrum torde böra hänföras under sjätte huvudtiteln. Beträffande varje i riksstaten för luftskyddsändamål uppfört anslag synes lämpligen böra iakt— tagas, att anslaget upptages för sig med angivande av att detsamma avser åtgärd för luftskyddet.

• Sida 133
•  Original

KAP. XI.

Motiveri ng till förslaget till luftskyddslag.

1—7 åå. Beträffande motiveringen till denna del av lagförslaget, som avser att gälla förhållandena såväl i fred som i krig, hänvisas till vad tidigare yttrats i kap. VIII (sid. 80 ff.). Utöver vad där anförts må ytterligare framhållas följande. I olika sammanhang har under den tidigare framställningen be- tonats vikten av samarbete mellan de myndigheter, som skola handhava luft- skyddet, och andra myndigheter, vare sig civila eller militära, vilkas verk- samhetsområden hava beröring med luftskyddet. Att bestämmelser i sådant hänseende icke influtit i lagförslaget beror ej på att utredningen anser dylika bestämmelser överflödiga utan har sin grund däri, att desamma med hänsyn till det allmänna stadgandet i % 47 regeringsformen om samverkan mellan , myndigheter icke torde behöva meddelas i form av lag utan lämpligen böra inflyta i instruktionerna för de olika myndigheterna eller i de närmare före- ! skrifter om luftskyddet, som eljest kunna komma att utfärdas (jämför för— ! slaget till luftskyddslag 33 5 första stycket). ' Beträffande 5 5 må framhållas, att där ställföreträdande luftskyddschef i utsetts, ansvaret för luftskyddets förberedande ändock åvilar den egentliga % luftskyddschefen. Av ställföreträdande luftskyddschefer kunna ifråga- komma olika slag. Sålunda bör kunna förordnas vikarie för den ordinarie luftskyddschefen, vilken vid förhinder för denne inträder i hans befogen- heter. Vidare kan, såsom förut framhållits, erfordras en ställföreträdande luftskyddschef såsom lokal representant för luftskyddet inom ort, varest luftskyddschefen ej är bosatt, eller för visst distrikt av en större stad. Slut- ligen bör den å sid. 118 omnämnda luftskyddsledaren vid ett sådant indu— striföretag, varest särskilt luftskydd är organiserat, erhålla ställning såsom ställföreträdande luftskyddschef.

8 %.

Beträffande luftskyddsinspektionens verksamhet för luftskyddets förbe- redande hänvisas till vad som yttrats å sid. 81, 91—92, 95, 98, 102—103, 107, 116 och 126.

' 9 %.

I fråga om länsstyrelsens befattning med luftskyddets förberedande hän- visas till kap. IX, särskilt sid. 93, 99 och 116.

10 &. På luftskyddschefen ankommer flertalet av de förberedelseåtgärder, för vill-:a redogöras i kap. IX.

• Sida 134
•  Original

11 5.

Angående skyldighet att biträda vid luftskyddets planläggning hänvisas till sid. 93—94 (jämför sid. 102).

Såsom framgår av det föregående böra vissa luftskyddsåtgärder utföras redan i fredstid. Det kan t. ex. ifrågakomma att uppställa sirener eller i allt fall anordna uppställningsplatser och framdraga ledningar till desamma. För sådant ändamål böra kunna utväljas de härför mest lämpade bygg— naderna. Om såsom av utredningen föreslagits sirenernas uppställande be— kostas av staten, torde i allmänhet någon olägenhet av åtgärden i fråga icke uppkomma för byggnadens ägare eller innehavare. Denne bör under sådana omständigheter icke kunna förhindra sirenernas uppställande på den av luft- skyddschefen utsedda platsen. Ett allmänt stadgande av sådan syftning innefattas i sista delen av 11 S.

12 %.

Utöver vad ovan å sid. 131 (jämför sid. 96 och 97) yttrats må angående denna paragraf här endast framhållas följande.

Innan framställning till Konungen göres, böra de lokala luftskyddsmyn— digheterna genom förhandlingar söka förmå vederbörande kommun att vid- taga de erforderliga åtgärderna. Man torde kunna utgå ifrån, att före- varande bestämmelse endast i sällsynta fall kan behöva anlitas. Det torde i sådant fall böra ankomma på länsstyrelsen att göra framställning i ärendet.

13 %.

Mera omfattande övningar i vissa grenar av luftskyddet, såsom mörk- läggning m. m., äro av den art, att allmänhetens medverkan erfordras för övningarnas genomförande. Då. såsom förut framhållits den högsta led- ningen av luftskyddsutbildningen, däri inbegripet allmänhetens övande, bör åvila de ansvariga myndigheterna, har utredningen ansett sig böra före- slå förbud för anordnande av luftskyddsövningar, vid vilka allmänhetens medverkan påkallas, utan tillstånd av länsstyrelsen. Dylikt tillstånd bör dock icke erfordras därest Konungen, t. ex. i samband med en militär luft— försvarsövning, påbjudit luftskyddsöViningens avhållande. Med »allmän— heten» avses en större och mera obestämd krets av deltagare, således icke medlemmarna av en viss kår eller förening. Då det rör sig om en större krets av personer, torde även dessas ställning i förhållande till övningens anordnare böra tillmätas en viss betydelse. Om sålunda vid en industri luft- skyddsledaren anordnar en övning för personalen, torde icke vid en dylik övning allmänhetens medverkan kunna sägas vara påkallad, vilket däremot synes vara fallet, om övningen anordnas av en utomstående person eller sammanslutning.

För genomförandet av en luftskyddsövning, vid vilken allmänheten med— verkar, erfordras föreskrifter av olika slag, framför allt beträffande anord— nandet av belysning och signalering med ljudsignalapparater. Även före- skrifter med avseende å allmän ordning och säkerhet i övrigt kunna vara

• Sida 135
•  Original

erforderliga. Enligt förevarande paragraf skall det i allmänhet ankomma på länsstyrelsen att utfärda föreskrifter i dessa hänseenden. Då det gäller att i fredstid stadga undantag från motorfordonsförordningen, vägtrafik- stadgan och andra allmänna stadganden om trafiken, har det dock ansetts riktigast att lägga avgörandet härom hos Kungl. Maj:t (beträffande mot- svarande förhållanden under luftskyddstillstånd hänvisas till 21 å och moti— veringen till densamma). Det torde vara självfallet, att länsstyrelse vid med— delande av föreskrifter enligt 13 % icke äger ingripa i annan myndighets be— fogenhetsområde, t. ex. genom meddelande av bestämmelser rörande järn- vägssignaler.

14 %.

Beträffande själva termen luftskyddstillstånd hänvisas till det å sid. 92 anförda. Luftskyddstillstånd innebär enligt lagförslaget strängt taget endast det rättsliga läge, som inträder i och med det att förordnande enligt 14 % meddelas och varigenom de legala förutsättningarna skapas för snabba och effektiva åtgärder till skydd mot luftanfall. Följaktligen innebär luft- skyddstillstånd icke i och för sig, att de för luftskyddet uppgjorda planerna skola förverkligas, utan härom erfordras ett särskilt beslut av Konungen med närmare angivande av i vilka hänseenden planerna skola bringas till utförande. Uppenbart är emellertid, att luftskyddstillstånd icke anbefalles, såvida icke avsikten är att åtminstone i avsevärd mån utföra de planlagda åtgärderna.

15 %.

Såsom förut (sid. 57) anförts torde man få räkna med att utrymning av hotade orter kan komma att ske såväl på myndighets befallning som på fri» villighetens väg efter uppmaning av myndighet. Vidare har framhållits (sid. 99), att det bör vara Kungl. Maj:t förbehållet att påbjuda utrymning. I förevarande paragraf tillerkännes Konungen dylik rätt. Frågan om vilken eller vilka myndigheter, som i händelse av luftskyddstillstånd böra hand- hava utrymningen, torde i lagen böra lämnas öppen för att möjliggöra an- passning efter olika förhållanden. Lagförslaget stadgar därför beträffande bestämmande av uppehållsort för dem, som åläggas att lämna sitt hemvist, att uppehållsorten anvisas eller godkännes av den myndighet, Konungen förordnar. Av det förut anförda torde framgå, att utrymningsproblemet ingalunda kan lösas enbart genom ett lagstadgande. En förutsättning för att lagstadgandet skall kunna göras gällande är att utrymningen organiserats såvitt angår transport, förplägnad, inkvartering och ekonomiskt stöd åt den del av befolkningen, söm skall flytta bort. Även om vistelsen å den nya uppehållsorten skulle bliva långvarig, bör icke därav följa mantalsskriv- ningsplikt med ty åtföljande hemortsrätt i fattigvårdshänseende inom uppe— hållskommunen.

För att utrymningen skall kunna upprätthållas, måste förbud stadgas för återflyttning till hemorten utan myndighets tillstånd. Ett tillfälligt be- sök i hemorten torde dock icke behöva förbjudas. I nu nämnda hänseenden

• Sida 136
•  Original

torde anledning saknas att göra skillnad mellan dem, som bortflyttat på myndighets befallning, och sådana personer, vilkas bortflyttning föranletts allenast av en uppmaning från myndigheten. Förevarande paragraf har av- fattats med hänsyn till de här anförda synpunkterna.

16 %. Beträffande motiveringen till denna paragraf hänvisas till sid. 127—128.

17 och 18 gg.

I regeringsformen % 74 stadgas om rekvisitionsrätt för krigsmaktens be- hov. Rekvisitionsrätten äger bestånd, på sätt närmare regleras i särskild lag, från den dag, då, enligt beslut av Konungen i statsrådet och efter utfärdande av riksdagskallelse, rikets krigsmakt eller någon del därav ställes på krigs- fot, och intill den dag, då krigsmakten skall återgå till fredsfot. Föremål för rekvisition äro förnödenheter och tjänstbarheter, som må vara att i orten tillgå och som erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga behov, vilka icke på. annat sätt kunna med tillräcklig skyndsamhet till— godoses.

Med stöd av nämnda grundlagsstadgande hava utfärdats lagen den 24 maj 1895 (nr 43) angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov och lagen den 27 april 1934 (nr 84) om anskaffning av hästar och fordon för krigsmaktens ställande på krigsfot (häst- och fordonsanskaffningslag). Till båda dessa lagar ha utfärdats verk- ställighetsförordningar (rekvisitionsförordningen samt häst— och fordons— anskaffningsförordningen) .

Rekvisitionslagen innehåller en specificerad uppräkning å de olika slag av förnödenheter och tjänstbarheter, som få tagas i anspråk genom rekvisi— tion. I den mån priset på varor och tjänstbarheter kan på förhand bestäm— mas, skola taxor däröver upprättas. För uppgörande av taxorna och för be— stämmande av sådan ersättning som icke utgår efter taxa, tillsättas dels för varje landstingsområde respektive stad, som ej deltager 'i landsting, en lokal värderingsnämnd och dels för hela riket en riksvärderingsnämnd. Lokal värderingsnämnd består av en av landstinget respektive stadsfullmäktige vald ordförande samt två ledamöter, av vilka en utses av arméfördelnings- chefen (militärbe'fälhavaren) och en av länsstyrelsen. Riksvärderingsnämn— den består av fem ledamöter, av vilka ordföranden och två ledamöter utses av Konungen och de båda andra ledamöterna, särskilt för varje ärende på därom av ordföranden gjord framställning, av kommerskollegium och lant— bruksstyrelsen, med iakttagande därav, att för ärendet erforderlig sakkun— skap blir behörigen företrädd.

Kompetensfördelningen mellan de båda nämnderna är i stort sett ordnad sålunda. Riksvärderingsnämnden bestämmer i första hand vad som skall i taxa prissättas av de lokala värderingsnämnderna, priset å sådana varor, vilka lämpligen böra prissättas av riksvärderingsnämnden, ersättning för fastig— heter och annan särskilt angiven egendom, för vilken ersättningen kan an—

• Sida 137
•  Original

tagas komma att överstiga tvåtusen kronor, ävensom ersättning för kvarter i visst fall samt ersättning, som fordras utöver i taxa fastställt belopp. Lokal värderingsnämnd upprättar taxor i fall varom nyss sagts samt handlägger övriga ersättningsfrågor i första instans. Taxa, som upprättats av denna nämnd, skall underställas riksvärderingsnämndens prövning. Klagan över den lokala nämndens beslut får föras hos riksvärderingsnämnden. Riksvärde- ringsnämndens beslut får icke överklagas.

Likvid för fullgjord rekvisition erlägges där så kan ske kontant men då detta ej låter sig göra genom en tre månader efter utställandet till betalning förfallen anvisning, löpande med fem procent ränta. Angående verkställan— det av dylik likvid meddelas närmare bestämmelser i rekvisitionsförord- ningen. '

Rekvisitionslagen och rekvisitionsförordningen ha inom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap underkastats omarbetning, vilken resul- terat i att rikskommissionen till Konungen avgivit förslag till nya författ— ningar i ämnet. Dessa förslag, vilka icke torde kunna anses innefatta avsteg från den äldre lagstiftningens huvudprinciper, ha ännu icke förelagts riks— dagen. " "55325

Inom rikskommissionen ha ytterligare utarbetats vissa författningsförslag, som äro avsedda att reglera "hushållningen under krig. Bland dessa märkes till en början förslag till en militär förfogandelag, avsedd att utgöra grund- valen för vissa krigsförberedelser, innan mobilisering anbefallts och där- igenom förutsättning skapats för anlitande av rekvisitionsförfarande. Denna lag är avsedd att träda i kraft redan i fredstid. Utbryter krig, erfordras emellertid en mera vidsträckt förfoganderätt för statsmakterna, och med hän— syn härtill har rikskommissionen, efter mönster från kristidslagstiftningen, utarbetat förslag till en allmän förfogandelag, vilken är avsedd att fram- läggas först i händelse av mobilisering. I och med utfärdandet av sistnämnda mera vidsträckta förfogandelag, skulle den militära förfogandelagen upphöra att gälla. Ersättningar för i anspråk tagen egendom m. 111. skulle enligt den allmänna förfogandelagen bestämmas av ett särskilt organ, statens värde- ringsnämnd. Av hänsyn till nödvändigheten av enhetliga grunder för pris— sättningen skulle — varom jämväl ett lagförSlag upprättats — statens värde- ringsnämnd övertaga de funktioner, som enligt rekvisitionslagen tillkomma riksvärderingsnämnden.

Det komplex av krigshushållningsförfattningar och förslag därtill, varför nu redogjorts, tillgodose icke luftskyddets behov. Rekvisitionslagen och den militära förfogandelagen avse endast krigsmaktens behov — alltså icke det civila luftskyddet. Den allmänna förfoganderättslagen, som är avsedd att träda i kraft först efter mobilisering, lämpar sig icke såsom grundval för luftskyddets krigsförberedelser, vilka om möjligt böra föregå mobilise— ringen. Sistnämnda lag kan däremot på ett senare stadium få stor betydelse i fråga om tillverkning och anskaffning av för luftskyddet erforderlig mate— riel m. m. Förslaget till allmän förfogandelag innehåller vidare ett stad- gande om förfoganderätt till byggnad för beredande av bostad åt husvilla, vilket även ur luftskyddssynpunkt torde vara påkallat.

• Sida 138
•  Original

Om sålunda behovet av bestämmelser, som underlätta luftskyddets för beredande, i stort sett icke tillgodoses genom ifrågavarande lagstiftning, bör likväl hänsyn till densamma tagas vid utformandet av de rekvisitions- eller förfoganderättsbestämmelser, som erfordras för luftskyddet. Ovan antydda hänsyn till prisbildningssynpunkterna medföra, att luftskyddets försörjning med förnödenheter måste inordnas 1 det allmänna krigshushållningssystemet. Detta torde få ske på det sätt, att rekvisitionslagens nämnder och taxor bli normgivande även för anskaffning av förnödenheter för luftskyddet. Då den militära krigshushållningens planläggning torde ske på sådant sätt, att rekvi— sition endast undantagsvis skall behöva förekomma, lär med hänsyn till rekvi- sitionsnämndernas arbetsbörda något avgörande hinder icke behöva möta mot den ifrågasatta anordningen. Ur luftskyddets synpunkt kunde det vis— serligen synas lämpligare med ett större antal nämnder, så att det åtminstone funnes en nämnd i varje mera betydande stad, men om luftskyddslagen, så— som i 18 och 20 åå föreslagits, hänvisar till rekvisitionslagen beträffande nämnderna, torde luftskyddets särskilda krav kunna beaktas vid framläggande av propositon med förslag till ny rekvisitionslag.

I 17 5 1 mom. angives förutsättningen för att egendom må tvångsvis tagas i anspråk för luftskyddsändamål. Förslaget skiljer sig i detta hän- seende från rekvisitionslagen framför allt därutinnan, att mobiliseringsorder och därmed följande riksdagskallelse icke utgör förutsättning för förfogande- rätten. För att sådan rätt skall inträda fordras, att luftskyddstillstånd råder och att förfogandet prövas nödigt för luftskyddsändamål. Någon detaljerad uppräkning av vad som får tagas i anspråk har icke ansetts erforderlig. I syfte att främja frivilligt anskaffande av gasskyddsutrustning, brandredskap, materialier för anordnande av skyddsrum m. m. föreslås en bestämmelse, som i viss mån från rekvisition undantager dylik egendom, anskaffad för det en- skilda luftskyddet eller för skyddande av t. ex. en industri.

I 17 5 2 mom. meddelas med hänsyn till luftskyddets särskilda förhållan— den stadganden angående upplåtelsens rättsliga natur —— äganderätt eller nytt- janderätt. Då den i anspråk tagna egendomen i allmänhet icke bortföres från orten och ofta, såsom fallet 1 regel torde bliva med fordon, endast tages i anspråk för särskilda tillfällen, bör nyttjanderättsupplåtelse 1 stor utsträck- ning kunna komma till användning. Denna omständighet, bland andra, för anleder från rekvisitionslagen avvikande bestämmelser.

Frågan om kollision mellan militär rekvisitionsrätt och förfoganderätt enligt luftskyddslagen behandlas i 17 5 3 mom. Militärmyndighetens an- språk gives företrädesrätt, såvida det icke ingår i behörigen granskad 1uft— skyddsplan, att egendomen skall tagas i anspråk för luftskyddsändamål. Även i sistnämnda fall kan emellertid militärmyndighetens anspråk tillerkännas företräde, dock endast efter Konungens förordnande. Denna paragraf bygger på den förutsättningen att den territoriella militäre befälhavaren beredes tillfälle att på lämpligt sätt taga del av luftskyddets planläggning. Bestäm melser i sådant hänseende torde böra utfärdas 1 samband med det närmare reglerandet av planläggningsarbetet.

• Sida 139
•  Original

I 18 å meddelas vissa föreskrifter angående förfarandet då egendom tages i anspråk. Sålunda stadgas i 1 mom., att anfordran att tillhandahålla egen— dom skall, då det begäres, ske skriftligen. Det har icke ansetts nödigt att, såsom rekvisitionslagen föreskriver, göra skriftlig rekvisition obligatorisk. Däremot måste kvitto under alla omständigheter lämnas och däri bör an- givas, huruvida upplåtelsen avser äganderätt eller nyttjanderätt.

Paragrafens 2 mom. innehåller en bestämmelse om att löseskilling eller legoavgift skall bestämmas så snart ske kan. I allmänhet torde detta dock icke kunna ske förrän efter det egendomen tagits i anspråk. Med hänsyn här- till är det angeläget att alla förbrukningsartiklar, som kunna erfordras för luftskyddet, upptagas i rekvisitionstaxorna. Beträffande egendom, som är avsedd att endast vid särskilda tillfällen tagas i anspråk, t. ex. fordon, bör legoavgiften kunna fastställas en gång för alla, t. ex. i förhållande till den tid, egendomen varje gång användes. Då ett sådant förfarande icke synes vara förutsatt enligt rekvisitionslagen, har här intagits en bestämmelse i detta hänseende. — Egendom, som tagits i anspråk, kan i följd av användan- det i luftskyddets tjänst skadas eller eljest undergå värdeminskning. Därest egendomen tagits i anspråk med nyttjanderätt, bör ägaren erhålla gottgörelse för värdeminskningen. En uppgörelse mellan staten och ägaren bör därför äga rum, då egendomen icke längre erfordras för luftskyddet, vare sig där- för att kriget eller krigsfaran upphört eller av annan anledning, t. ex. att egendomen förstörts. En erinran härom innefattas jämväl i förevarande moment.

Angående sättet för bestämmande och erläggande av löseskilling, lego- avgift eller annan ersättning, som avses i 18 %, innehåller 3 mom. en hänvis— ning till rekvisitionslagen. Härutinnan hänvisas till-det förut anförda.

19 %.

För att bestämmelserna om rätt att taga i anspråk egendom för luftskyddet skola erhålla full effektivitet erfordras, att vederbörande myndigheter äga kännedom om förefintliga tillgångar av för luftskyddet användbar materiel m. m. Möjlighet för åläggande av deklarationsplikt, i enlighet med vad som förekom under kristiden, bör därför stå länsstyrelsen till buds. Förevarande paragraf avser att tillgodose detta syfte. Enligt 28 % belägges lämnande av oriktiga uppgifter vid deklarationspliktens fullgörande med straff.

20 %.

För luftskyddets genomförande erfordras, att fastighetsägare och andra innehavare av egendom, som beröras av luftskyddets planläggning, vidtaga åtgärder av olika slag med egendomen, såsom utrymning av vindar m. fl. åt- gärder för brandskyddets främjande, iordningställande av skyddsrum m. 111. Även om dylika åtgärder avse att skydda enskild egendom och enskilda per- soner, torde det icke böra överlåtas åt det privata initiativet att avgöra vilka åtgärder, som böra verkställas och i vilken utsträckning åtgärderna skola genomföras.

• Sida 140
•  Original

Avgörandet i dessa hänseenden bör enligt utredningens mening som regel tillkomma vederbörande luftskyddsmyndighet och denna bör förfoga över erforderliga tvångsmedel för åtgärdernas genomförande. Olägenhet eller intrång, som ofta blir en följd av dylika åtgärder, kan drabba såväl egen- domens ägare som en hyresgäst eller annan rättsinnehavare med avseende å egendomen. I 1 mom. av förevarande paragraf har intagits ett allmänt stadgande om skyldighet för olika rättsobjekt att underkasta sig sådana åt- gärder, varom här är fråga. Dessa åtgärder äro i allmänhet till väsentlig del företagna i deras intresse som drabbas av intrång. I regel äro åtgärderna icke alltför ekonomiskt betungande och de beröra på ungefär samma sätt ett flertal personer inom en viss ort. Under sådana omständigheter synes ersättning av statsmedel icke böra utgå till dem, som nödgas verkställa åt— gärderna eller lida intrång av desamma. Ej heller bör en hyresgäst kunna påfordra något skadestånd av fastighetsägaren för en åtgärd, som denne är nödsakad att företaga. Förhållandena kunna emellertid även vara sådana, att åtgärden för någon rättsägare medför avsevärd kostnad eller skada. Om t. ex. ett garage, som inbringar en ansenlig hyra, tages i anspråk såsom offentligt skyddsrum, synes det rimligt, att fastighetsägaren tillerkännes en viss ersättning härför. Att fastställa några mera detaljerade regler för ersättningsbeloppets bestämmande torde icke vara lämpligt. Med hänsyn härtill har i 2 mom. av förevarande paragraf, varest en bestämmelse om er— sättning i dylika fall införts, föreskrivits, att vederbörande rättsägare må tillerkännas ersättning »efter ty prövas skäligt». Beslut om ersättning, som då taxor härvidlag icke kunna vara tillämpliga alltid bör bestämmas av rekvisitionsnämnd, torde böra meddelas så snart ske kan. Mången gång lär det emellertid vara omöjligt att på förhand bestämma hela ersättnings— beloppet, t. ex. då skada kan väntas uppkomma genom begagnandet av en lokal, som tagits i anspråk. I dylika fall torde det vara lämpligt, att en del av ersättningen bestämmes i samband därmed att egendomen tages i anspråk och att förbehåll göres om rätt till ytterligare ersättning. Ersättningen bör kunna bestämmas att utgå å vissa tider, såsom kan vara lämpligt, då den- samma utgör vederlag för mistad avkastning eller förlust av nyttjanderätt. Bestämmelserna i förevarande moment hava avfattats jämväl med hänsyn till nu anförda synpunkter.

21 5.

Denna paragraf motsvarar i viss mån vad som föreskrivits i 13 % med av— seende å luftskyddsövning. I nu förevarande paragraf har dock icke någon inskränkning gjorts i länsstyrelsens rätt att utfärda bestämmelser, som innefatta undantag från allmänna stadganden angående trafiken. Såsom framgår av det förut anförda (sid. 98) torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda allmänna föreskrifter i sådant hänseende, "varför länssty— relsernas bestämmanderätt i denna del torde begränsas till angivande av de allmänna bestämmelsernas tillämplighetsområde.

• Sida 141
•  Original

Tidigare har berörts hurusom för luftskyddets genomförande under luft— skyddstillstånd erfordras tjänsteplikt för viss personal, den s. k. aktiva per» sonalen. Frågan om denna personals frikallande från krigstjänst har även behandlats (sid. 105 ff). I förevarande paragraf meddelas närmare bestäm— melser om personalens uttagande. Personal må enligt lagförslaget uttagas för alla de olika grenarna av den aktiva luftskyddstjänsten. Den obliga- toriska tjänsteplikten är begränsad till män i åldern 18—60 år (liksom i fråga om släckande av skogseld). Vid uttagandet av personal skola i första hand ifrågakomma frivilliga, vare sig män eller kvinnor, därest de äro lämp— liga för tjänsten i fråga, i övrigt uttages till varje slag av tjänst den per- sonal, som är lämpligast. Självfallet kunna icke helt arbetsoförmögna per- soner komma i fråga till luftskyddstjänst, men något särskilt stadgande därom har icke ansetts erforderligt. Att märka är, att en del av personalen inom luftskyddet, såsom observatörer, telefonvakter, bilförare m. fl., mycket väl kan rekryteras bland personer med klen kroppskonstitution.

Av hänsyn till krigsmaktens personalbehov bör rätten att uttaga personal för det allmänna luftskyddet icke omfatta krigstjänstskyldiga, vare sig dessa äro inkallade till krigstjänst eller icke. Såsom krigstjänstskyldig i denna mening bör dock givetvis icke anses den, som av hänsyn till luftskyddet åt— njuter uppskov med krigstjänst. Jämställda med krigstjänstskyldiga i före— varande avseende äro personer, vilka på grund av avtal skola stå till krigs- maktens förfogande i händelse av krig.

Samma skäl, som föranleda att ett stort antal personer av hänsyn till rikets tjänst och det allmännas behov erhålla uppskov med inställelse vid mobilisering eller, då det är fråga om vid krigsmakten fast anställd personal, ställas till viss myndighets eller visst företags förfogande, böra leda till att dessa personer befrias från aktiv tjänst inom det allmänna luftskyddet. Från dylik tjänst böra sålunda undantagas alla, som enligt uppskovskungörelsen erhålla uppskov för annat ändamål än fullgörande av luftskyddstjänst. Kretsen av dem, som skola undantagas, måste emellertid göras än vidare. Uppskovskungörelsen tager nämligen icke hänsyn till dem, som icke äro i värnpliktsåldern. Icke minst inom denna kategori finnas personer, vilkas arbete är av sådan betydelse för försvarsberedskapen, att det icke kan komma i fråga att taga dem i anspråk för allmän luftskyddstjänst. Följakt- ligen böra från tjänsteplikt inom nämnda gren av luftskyddet undantagas även personer, som därest de varit värnpliktiga bort erhålla uppskov enligt uppskovskungörelsen.

De skäl, som föranledabefrielse från tjänsteplikt inom det allmänna luft— skyddet, ha icke samma giltighet, då det gäller tjänstgöring inom industri- luftskyddet eller det enskilda luftskyddet. Dylik tjänstgöring medför näm- ligen icke på samma sätt som den allmänna luftskyddstjänsten avbrott i det ordinarie arbetet, och vad beträffar tjänsten inom industriluftskyddet måste densamma anses som ett led i arbetet för produktionens upprätt- hållande. Anledning torde följaktligen saknas att befria uppskovsberättigade

• Sida 142
•  Original

och därmed likställda personer från tjänsteplikt inom industriluftskyddet och det enskilda luftskyddet.

Ifrågavarande paragraf har avfattats i enlighet med nu anförda syn— punkter.

Beträffande ersättning till uttagen personal innehåller paragrafen endast, att därom gäller vad framdeles kan bliva bestämt. Förslag till bestämmelser i detta hänseende torde böra utarbetas i fredstid så att de vid behov kunna omedelbart föreläggas riksdagen. Avlöningsbestämmelserna torde huvud— sakligen få avseende å sådan för det allmänna luftskyddet erforderlig per- sonal, som erfordras utöver den kommunalanställda personalen. Den aktiva personalen inom industriluftskyddet och det enskilda luftskyddet synes _ i allt fall som regel — icke böra avlönas av statsmedel.

Beträffande frågan i vad mån den aktiva personalen bör utväljas redan i fredstid hänvisas till det förut anförda (sid. 107—108, 109 och 120).

23 5.

Då vid luftskyddstillstånd ett samhälle under kort tid skall försättas i beredskap mot luftanfall, uppkommer mycket stort behov av arbetskraft för förberedelsernas utförande. I all synnerhet om mobilisering samtidigt äger rum, kan det tänkas bliva nödvändigt att för luftskyddsarbetenas ut- förande taga i anspråk nära nog all tillgänglig arbetskraft. En obligatorisk arbetsplikt för luftskyddsändamål torde under sådana omständigheter, så- som jämväl tidigare berörts, icke kunna undvaras. Förevarande paragraf innehåller stadgande härom. Förutsättningen för arbetsplikten är att arbetet är av synnerligen brådskande art och ej består i tjänstgöring under eller omedelbart efter fientligt angrepp, d. v. s. sådan tjänstgöring, som ankommer på den aktiva personalen. Arbetsplikten omfattar envar man eller kvinna, oberoende av ålder, som är lämpad för det arbete, varom är fråga. Dock må ej uttagas den, som inkallats till krigstjänstgöring eller eljest utför arbete av betydelse för försvarsberedskapen.

Denna synnerligen vittgående arbetsplikt förutsättes skola behöva tagas i anspråk endast någon kortare tidsperiod. Utredningen har tänkt sig att någon ersättning för arbetet som regel icke skulle utgå. Detta förutsätter dock, att arbetet för den uttagna personalen ordnas så, att envar vid sidan av luftskyddsarbetet nödtorftigt kan fullgöra sitt vanliga arbete, varom jäm— väl ett stadgande influtit i förslaget. Dock må framhållas, att viss yrkes— kunnig personal kan behöva tagas i anspråk i sådan utsträckning, att ersätt— ning i någon form måste utgå för arbetet. Denna omständighet torde böra be— aktas vid utarbetande av de i föregående paragraf omnämnda bestämmelserna angående ersättning åt personal, som tages i anspråk för luftskyddet. Vid uttagande av personal för sådant luftskyddsarbete, varom nu är fråga, höra arbetsgivare samt husägare och vicevärdar, såsom jämväl stadgats i förslaget, vara skyldiga att medverka.

• Sida 143
•  Original

143 24 5.

Enligt förevarande paragraf äger länsstyrelsen förordna om hämtning av den, som underlåter att på kallelse inställa sig till tjänstgöring eller arbete, som avses i 22 och 23 åå. Enligt 28 & kan den tredskande därjämte ådömas straff.

25 5.

Tidigare har framhållits vikten av att en lokal representant för 1uft— skyddet, en luftskyddschef, finnes inom varje luftskyddsort och att denne utrustas med erforderlig myndighet för uppdragets fullgörande under luft- skyddstillstånd. Emellertid torde det icke vara lämpligt, att de synnerligen vittgående befogenheter, som erfordras för luftskyddsåtgärdernas genom— förande, utan några förbehåll tillerkännas varje luftskyddschef, utan det har synts utredningen riktigast, att dessa befogenheter i lagen tilläggas läns- styrelsen och denna, såsom i förevarande paragraf föreslagits, bemyndigas att i lämplig utsträckning uppdraga åt luftskyddschef att utöva befogen- heterna i fråga. I vilken utsträckning det är erforderligt att delegera läns— styrelsens myndighet å luftskyddschef torde icke kunna avgöras förrän i sam— band med planläggningsarbetet. Avseende torde därvid böra fästas icke endast vid det organisatoriskt lämpliga utan även vid vederbörande luftskyddschefs personliga kvalifikationer. Av 5 %- andra stycket jämfört med 25 % torde framgå, att även ställföreträdande luftskyddschef avses skola kunna erhålla förordnande enligt 25 %.

26—33 gg.

Beträffande dessa paragrafer, i den mån de tarva någon motivering, hän- visas till det förut anförda. Särskilt hänvisas i fråga om 32 % första stycket till sid. 88—89 och angående 33 å andra stycket till sid. 124—125 samt bilaga B.

• Sida 144
•  Original

KAP. XII.

Sammanfattning.

I händelse av fientligt anfall mot vårt land måste man räkna med möjlig— heten av anfall från luften även mot icke befästa orter. Endast på ett mycket begränsat antal platser kan ett dylikt angrepp mötas med militärt försvar och ingenstädes kan dylikt försvar helt förhindra, att civilbefolkningen ut- sättes för anfallets verkningar. Det civila luftskyddet kan emellertid väsent— ligen minska dessa verkningar såväl med avseende å person som egendom. I fråga om större betydelsefulla anläggningar, såsom kraftstationer, industri— anläggningar m. ni., kan emellertid enligt utredningens mening tillfredsstäl— lande skydd för själva anläggningarna icke vinnas annorledes än genom luft- varn.

De åtgärder, som erfordras för det civila luftskyddet, äro i stort sett sådana, att de i händelse av fara ej alls eller endast bristfälligt kunna genomföras utan att de blivit på förhand noggrant planlagda. Denna planläggning om— fattar utredning om såväl förebyggande åtgärder som åtgärder i syfte att mildra följderna av redan uppkomna skador. Planläggningsarbetet bör i möjligaste mån byggas på utnyttjande av samhällets redan befintliga orga- nisationer och inrättningar av olika slag. Vid detsamma måste hänsyn tagas såväl till faran för brisansbomber och brandbomber som till risken för an- vändande av giftgaser.

Genomförande av planlagda åtgärder bör i den mån så är möjligt anstå till dess omedelbar fara är förhanden men måste delvis beträffande åtgärder, som kräva längre förberedelse, ske i fredstid.

Det förslag till luftskyddslag, som av utredningen framlägges, innefattar såväl föreskrifter om luftskyddets organisation och förberedande i fredstid som särskilda bestämmelser med avseende å krigsfara och krig ( luftskydds- tillstånd). I betänkandet behandlas särskilt för sig frågan om de ändamål, vartill anslag krävas i fredstid.

I avseende å organisationen har utredningen framhållit den stora vikten av att för ledning av luftskyddet inom riket finnes ett centralt organ. I lag- förslaget föreslås i sådant syfte, att tillsynen å luftskyddet skall utövas av luftskyddsinspektionen. Denna myndighet, som utredningen tänkt sig förlagd under socialdepartementet, skulle bestå av en chef, tre ledamöter anställda mot arvode och en byrådirektör jämte vissa andra tjänstemän. Inspektionen skulle bland annat verka för att luftskyddets förberedande skedde ändamåls— enligt, planmässigt och enhetligt. Ledningen av luftskyddet inom varje län skulle omhänderhavas av länsstyrelserna, och under dessa skulle i allmänhet för varje stad och landsfiskalsdistrikt vederbörande polischef i egenskap av

• Sida 145
•  Original

luftskyddschef handhava det omedelbara arbetet med planernas upprättande. Som biträde vid planläggningsarbetet skulle vidare för varje län stå till för- fogande den hos respektive länsstyrelse förordnade försvarsassistenten. För den allmänna uppläggningen av planerna skulle luftskyddsinspektionen hava tillgång till särskilda luftskyddskonsulenter till ett antal av fyra. Kommun, som så önskade, skulle äga utse en särskild luftskyddsnämnd för att följa planläggningen inom kommunen.

Beträffande själva planläggningsarbetet föreslås skyldighet för såväl kommuner som enskilda att därvid medverka. Vissa riktlinjer för planlägg- ningsarbetet framläggas i betänkandet, men anses luftskyddsinspektionen böra utfärda närmare anvisningar beträffande detaljerna. Till ledning för planläggningsarbetet har i särskild hemlig bilaga upprättats förteckning över de orter, beträffande vilka planer företrädesvis kunna antagas be— höva uppgöras. En preliminär gradering av orterna efter deras betydelse ur luftskyddssynpunkt har jämväl verkställts. I enlighet härmed har planlägg- ningsarbetet, vars omfattning får bestämmas av ortens betydelse och de lokala förhållandena, beräknats komma att avse mellan 400 och 500 orter.

Förslaget förutsätter, att i händelse av luftskyddstillstånd möjlighet skall beredas för länsstyrelserna eller luftskyddscheferna att taga i anspråk egen- dom och annat, som behöves för luftskyddets genomförande. En vidsträckt medborgerlig skyldighet har föreslagits att i sådan händelse biträda med skyddsåtgärdernas genomförande. Utredningen förordar även för tillgodo- Seende av det civila luftskyddets intressen vissa ändringar'i bestämmelserna om uppskov med krigstjänstgöring.

Som förut nämnts föreslår utredningen vidtagande redan i fredstid av vissa anskaffningar och andra åtgärder, vilka kräva längre tid för förbere- delse. Härvid måste enligt utredningens mening hänsyn tagas till vad som är mest nödvändigt och som kan åvägabringas till överkomliga kostnader. I avvaktan på planläggningsarbetets genomförande har" kostnaden för dessa åt- gärder kunnat beräknas endast helt preliminärt.

Utredningen har till en början framhållit behovet av alarmeringsanord- ningar och i sådant avseende föreslagit, att för anskaffande av dylika genom statens försorg för orter, där behovet är mest framträdande, beviljas ett en- gångsanslag av 1 150 000 kronor.

Erforderliga anordningar för mörkläggning av vissa samhällen m. m. anses av utredningen vara av sådan vikt, att de böra vidtagas i fredstid. Dessa an- ordningar, vilka i allmänhet ej behöva draga större utgifter, anses ej böra be— kostas av staten, utan förutsättas komma att likhet med andra eventuellt er— forderliga arbeten vid kommunala verk vidtagas av vederbörande kommu- nala organ.

Anskaffning av gasskyddsmateriel bör enligt utredningens mening äga rum i fredstid. Utredningen föreslår sålunda anskaffning på statens bekostnad av gasmasker och annan personlig gasskyddsutrustning för den personal, som är verksam i samband med luftanfall (den s". k. aktiva personalen), ävensom viss indikeringsmateriel och viss specialutrustning för hjälpplatser, och be—

• Sida 146
•  Original

gäres härför ett engångsanslag å sammanlagt 5 000 000 kronor, vartill kommer ett årsanslag å 50000 kronor för förvaring, kontroll och underhåll av denna materiel m. in. För civilbefolkningen i övrigt bör möjlighet beredas att inköpa gasmasker. Utredningen föreslår i samband härmed bestämmelser om kon- troll över tillverkning och försäljning av gasskyddsmateriel.

Utredningen framhåller angelägenheten av att anordningar planläggas för säkerställande vid krigsfara eller krig av tillgången å sådan för luftskyddet nödvändig materiel, som ej anskaffas i fredstid.

En synnerligen viktig fråga är utbildningsfrågan. Härutinnan anser ut- redningen det böra ankomma på staten att anordna kurser för utbildning av sådan personal, som erfordras för luftskyddets ledning eller för att i egen- skap av instruktörer handhava det fortsatta utbildningsarbetet i gasskydd, sanering och dylikt. Detta fortsatta utbildningsarbete förutsättes väsentligen komma till stånd på frivillighetens väg. På sjukvårdens område anses härvid en värdefull medverkan kunna påräknas av Svenska Röda Korset. Gasskydds- materiel för utbildningsändamål skulle kunna tillhandahållas från statens förråd. För närvarande begäres ett statsanslag dels för avhållande av en kurs för försvarsassistenter m. fl., vilka skulle hava att biträda med själva organisationsarbetet, med 15000 kronor, dels ock till Svenska Röda Korset för utbildning av personal i sjuktransporttjänst och sjukvård med 20000 kronor.

Beträffande skyddsanordningar för befolkningen i händelse av krig har utredningen till behandling upptagit bland annat frågorna om utrymning i viss omfattning av hotade samhällen samt anordnande av skyddsrum och skyddsvärn. Alla dessa åtgärder anses vid planläggningen med hänsyn tagen till olika lokala förhållanden böra övervägas.

Utrymning kan ifrågakomma dels för någon längre tid, dels tillfälligtvis i samband med anfall. Utrymning bör kunna tvångsvis genomföras, i förra fallet dock endast efter beslut av Kungl. Maj:t.

I fråga om Skyddsrum intager utredningen den ståndpunkten, att det icke är praktiskt möjligt att genom sådana bereda skydd mot fullträffar av bri— sansbomber, utan att man får nöja sig med att eftersträva skydd mot bygg- naders instörtande och mot splitter i följd av nedslag i skyddsrummets när- het samt mot gas. I fråga om genomförandet av byggnadstekniska. åtgärder göres skillnad mellan dylika åtgärder, som kunna vidtagas i samband med nybyggnads- och därmed jämförliga förändringsarbeten av fastigheter, och byggnadstekniska skyddsåtgärder i redan befintliga fastigheter.

I fråga om nybyggnader inom utsatta luftskyddsorter anser utredningen, att föreskrifter i byggnadsförfattningarna böra meddelas i syfte dels att. åstadkomma sådan hållfasthet och sådana anordningar beträffande källar- våningarna, att skydd av nyssnämnda beskaffenhet kan beredas i huset bo- ende personer, dels att minska faran för eldsvådor genom brandbomber. I sådant hänseende förordas att efter ytterligare utredning förslag till erforder- liga författningsändringar framlägges, och betonas i samband härmed vikten av att luftskyddssynpunkterna övervägas vid stadsplaneläggningen.

I fråga om inredning under fredstid av skyddsrum i befintliga hus anser

• Sida 147
•  Original

147 utredningen något åläggande härom ej böra stadgas. Planläggningen av dylika skyddsrum, avsedda att inredas vid luftskyddstillstånd, anses i all- mänhet kunna begränsas till samhällen med mer än 5 000 invånare.

Utredningen förordar vidare dels att för inredning av skyddsrum för vissa i statens fastigheter inrymda ämbetsverk anvisas ett anslag av 500 000 kronor, dels ock att kommuner må kunna erhålla statsbidrag med 2/3 av kostnaden för inrättande av centraler för den lokala luftskyddsledningen, skyddsrum för annan aktiv personal, hjälpplatser och offentliga skyddsrum (avsedda för allmänheten å platser med livlig trafik) samt att för ändamålet anvisas ett anslag av 500000 kronor. Något statsbidrag för anordnande av privata skyddsrum anses ej böra ifrågakomma. Utredningen förordar emellertid att förslag utarbetas till sådan ändring i skattelagstiftningen, att fastighets- ägare, som vidkännes kostnad för inrättande av skyddsrum, må kunna vid inkomsttaxeringen erhålla avdrag härför såsom för reparationskostnad.

I fråga om skyddsvärn framhålles bland annat att de, frånsett gasfaran, kunna bereda ett jämförelsevis betryggande skydd samt att möjlighet före- ligger att för ringa kostnad iordningställa sådana vid luftskyddstillstånd, varför skyddsvärnen vid planläggningen böra tillmätas stor betydelse.

För att den frivilliga föreningsverksamheten skall beredas större effek- tivitet uttalas önskvärdheten av att densamma koncentreras till en hela riket omfattande organisation.

I samband med berörandet av frågan om skydd för kraftstationer, indu- strier och annan dylik egendom har utredningen framhållit såsom önskvärt, att ett ståndpunkttagande från statsmakternas sida till frågan om frivilligt anordnande —— på sätt ifrågasatts ——- av luftvärn för vissa industrier med det snaraste kommer till stånd.

Slutligen framhåller utredningen, att det framlagda betänkandet ej gör anspråk på slutgiltig lösning av det civila luftskyddets många komplicerade problem, utan att ytterligare utredningsarbeten måste ankomma på luft— skyddsinspektionen.

Civila luftskyddsutredningen föreslår alltså: ]) antagande av luftskyddslag och utfärdande av förordning om tillverkning, försäljning och införsel av gasskyddsmateriel; 2) anvisande av anslag för: Kronor a) luftskyddsinspektionen1 ................................................... 191 000 b) alarmeringsanordningar2 ................................................ 1 150 000

c) gasskyddsutrustning åt aktiv personal, viss indikeringsmate- riel och viss utrustning för hjälpplatser2 ........................... 5 000 000

d) förvaring, kontroll och underhåll av gasskyddsmateriel m. In.s 50 000 e) utbildning av personal för luftskyddets ledning samt av in— struktörera ..................................................................

¹ Därav 25 000 engångsanslag, resten årsanslag (se sid. 83.) * Engångsanslag att fördelas på lämpligt antal år. " Anslag härför förutsättes böra utgå för framtiden i mån av behov.

• Sida 148
•  Original

f) bidrag till Röda Korset för utbildning av viss personall ...... 20000 g) anordnande av skyddsrum i vissa statens fastigheter2 ......... 500000 h) bidrag till kommuner för anordnande av skyddsrum för aktiv

personal m. m.1 ............................................................ 500000

Summan av de under a), d), e), f) och h) upptagna årsanslagen utgör 751 000 kronor. Därest de under b) och c) omnämnda anslagen fördelades på t. ex. tre budgetår och det under g) angivna anslaget beräknades utgå under två år, skulle av de föreslagna engångsutgifterna falla på första budgetåret 2 575 000 kronor, på andra budgetåret 2 550 000 kronor och på tredje budget— året 2 050 000 kronor.

Anslagen hava föreslagits anvisade under femte huvudtiteln med undantag av anslagen under g) och h) till skyddsrum, vilka föreslås upptagna under sjätte huvudtiteln.

Vidare förordas, att för tillgodoseende av luftskyddssynpunkterna ytter— ligare utredning verkställes angående de i det föregående angivna änd- ringarna i stadsplane— och byggnadslagstiftningen, i skattelagstiftningen och i bestämmelserna om uppskov med krigstjänstgöring.

Slutligen framhålles såsom önskvärt, att möjligheterna undersökas för åvägabringande av samarbete med Danmark i syfte att bereda större effektivitet åt vissa luftskyddsåtgärder.

1 Anslag härför förutsättes böra. utgå för framtiden i mån-av behov. ” Anslag härför förutsättesböra utgå under'ytterligare något år.

• Sida 149
•  Original

Bilaga A.

Förslag till

Luftskyddslag.

Härigenom förordnas som följer:

Om luftskyddets organisation.

1 5. Med luftskydd avses i denna lag åtgärder, vilka utan att hänföra sig till det militära försvaret eller försvarsväsendet tillhörande anstalter, åsyfta att försvåra anfall från luften eller begränsa verkningarna av sådant anfall.

2 &. Tillsyn å luftskyddet inom riket utövas av luftskyddsinspektionen.

35.

Inom varje län' handhar länsstyrelsen ledningen av luftskyddet.

' . , , 4 %-

- Varje stad och landsfiskalsdistrikt utgör ett luftskyddsområde, där ej Konungenför visst luftskyddsområde fastställer annan omfattning. Ingårli luftskyddsområde delar av skilda län, bestämmer Konungen, till vilket län området i luftskyddshänseende skall anses höra.

5 5. Inom luftskyddsområde utövas den omedelbara ledningen av luftskyddet under-länsstyrelsens inseende av en luftskyddschef. Luftskyddschef är för luftskyddsområde, som utgöres av stad, polischefen och för luftskyddet—_ område, som består av landsfiskalsdistrikt, landsfiskalen; dock äger länssty- relsen för särskilt fall till luftskyddschef utse annan person. För annat luft- skyddsområde än nu nämnts utser länsstyrelsen luftskyddschef. Länsstyrelsen äger för luftskyddsområde eller viss del därav utse ställ- företrädare för luftskyddschefen samt uppdraga åt denne "att i de' hänseen- den länsstyrelsen bestämmer fullgöra luftskyddschefs åligganden och utöva dennes befogenhet. Särskilt utsedd luftskyddschef samt ställföreträdare för luftskyddschef förordnas .för en tid av tre år." Förordnandet kan 'när som helst återkallas. Befattningshavare vid polisväsendet är skyldig mottaga. dylikt uppdrag. ' '

• Sida 150
•  Original

6 %.

1 mom. Kommun äger, där sådant med hänsyn till kommunens intresse finnes påkallat, besluta, att luftskyddsnämnd skall tillsättas för att följa luft- skyddets planläggning i vad rör kommunen samt bistå länsstyrelsen och luft- skyddschefen med råd och upplysningar.

2 mom. Luftskyddsnämnd utses av dem, som i allmänhet utöva kommu- nens beslutanderätt, samt består av tre eller fem med den kommunala för- valtningen förtrogna personer. Jämte ledamöterna utses suppleanter till lika. antal. Därvid bestämmes tillika, i vilken ordning suppleanterna skola in- kallas.

Med avseende å valbarhet, rätt att.avsäga sig uppdraget, tjänstgöringstid, fyllnadsval, val av ordförande och vice ordförande, ordningen för besluts fattande samt förande av protokoll skall i fråga om luftskyddsnämnd i till- lämpliga delar gälla vad som finnes stadgat angående byggnadsnämnd.

3 mom. Länsstyrelsen äger kalla luftskyddsnämnd att sammanträda med länsstyrelsen eller dess representant. Luftskyddschef må ock kalla nämnden till sammanträde. 4

7 &.

Konungen meddelar stadfästelse å stadgar för enskilda sammanslutningar, vilka hava till syfte att främja luftskyddet.

Allmänna bestämmelser om luftskyddets förberedande.

8 g.

Luftskyddsinspektionen verkar för att luftskyddets förberedande sker ändamålsenligt, planmässigt och enhetligt. För sådant ändamål utfärdar in- spektionen anvisningar till ledning för myndigheter, enskilda sammanslut- ningar, vilka önska medverka vid luftskyddet, samt allmänheten.

Närmare bestämmelser om luftskyddsinspektionens organisation och verk- samhet meddelas av Konungen.

9 %.

Länsstyrelsen åligger med avseende å luftskyddets förberedande: att med ledning av givna föreskrifter eller anvisningar bestämma den huvudsakliga omfattningen av planläggningen inom länets olika delar;

att granska de för varje luftskyddsområde uppgjorda planerna; samt att i övrigt leda och övervaka förberedelsearbetet inom länet.

10 %. Luftskyddschef uppgör plan för luftskyddet och ansvarar i övrigt för dess förberedande inom luftskyddsområdet.

11 %. Det åligger kommun att lämna erforderligt biträde vid planläggningen av luftskyddet i vad denna berör kommunen.

• Sida 151
•  Original

Ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom, som beröres av luftskyddets planläggning, vare ock skyldig att därvid lämna erforderligt biträde ävensom att underkasta sig utförandet av åtgärd för beredande av luftskydd, som för honom icke medför kostnad eller olägenhet.

12 %.

Finnes åtgärd avseende driften vid kommunal eller enskild anläggning eller inrättning vara av sådan vikt, att med dess vidtagande icke utan även- tyrande av luftskyddet kan anstå, må Konungen ålägga ägaren eller inne— havaren av anläggningen eller inrättningen att vidtaga åtgärden, därest denna icke för honom medför oskälig kostnad.

13 %.

Luftskyddsövning, om vars hållande Konungen ej förordnat, må, där all- mänhetens medverkan påkallas, icke anordnas utan tillstånd av länsstyrelsen, som äger meddela de föreskrifter med avseende å belysnings anordnande, signalering med ljudsignalapparater samt allmän ordning och säkerhet i övrigt, vilka finnas påkallade.

Om undantag från bestämmelser i allmänna författningar angående trafi- ken förordnar Konungen.

Särskilda bestämmelser med avseende å krig och krigsfara. 14 %.

Befinner sig riket i krig eller krigsfara, äger Konungen förordna, att riket eller del därav skall försättas i luftskyddstillstånd och att uppgjorda planer för luftskyddet helt eller delvis skola verkställas.

Är sådant förordnande gällande, skall vad nedan i 15—26 %% sägs äga till- lämpning.

Luftskyddstillstånd upphör, när Konungen bestämmer.

15 g.

Konungen äger ålägga inom viss ort boende personer att intill dess annor- ledes förordnas taga uppehåll utom sitt hemvist å plats, som anvisas eller godkännes av den myndighet, Konungen förordnar. Den som erhållit sådant åläggande eller eljest på myndighets uppmaning lämnat sitt hemvist, må icke återflytta utan tillstånd av myndighet, som nyss nämnts.

16 %.

Kommun är pliktig att, i vad på densamma ankommer, ställa kommunala kårer och annan hos kommunen anställd personal ävensom kommunen till- hörig egendom till förfogande för luftskyddsändamål i den mån sådant är avsett enligt planerna för luftskyddet; dock vare kommun icke skyldig att för något slag av luftskyddstjänst tillhandahålla större personal än som, då

• Sida 152
•  Original

luftskyddstillstånd inträdde, var anställd inom vederbörande kår eller annan mot luftskyddstjänsten svarande gren av kommunens förvaltning.

17 &.

1 mom. Länsstyrelsen äger, då det prövas nödigt för luftskyddsändamål, mot full ersättning av statsmedel åt vederbörande ägare eller innehavare taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, transportmedel, utrustning, materialier och annat, som kräves för luftskyddets genomförande; dock må utrustning och materialier, som någon innehar för beredande av luftskydd åt sig och sin familj eller åt personer, som äro anställda hos honom, eller för skyddande av egendom, som av honom innehaves, icke tagas i anspråk i vidare mån än utrustningen eller materialierna finnas vara obehövliga för nämnda ändamål.

2 mom. Fast egendom och byggnader ävensom transportmedel, vilka en- dast för särskilda tillfällen ställas till förfogande för luftskyddsändamål, tagas i anspråk med nyttjanderätt. Förbrukningsartiklar och egendom, som eljest kan antagas bliva förstörd eller komma att väsentligen minska i värde, tagas i anspråk med äganderätt. Annan egendom tages i anspråk med nytt- janderätt, såvida icke upplåtaren påfordrar, att egendomen skall övertagas med äganderätt.

3 mom. Framställes från såväl militär myndighet som från länsstyrelse anspråk på egendom, som avses i denna paragraf, äger den militära myndig- heten företrädesrätt till egendomen. Ingår i behörigen granskad luftskydds— plan, att egendomen skall tagas i anspråk för luftskyddsändamål, skall dock länsstyrelsens anspråk i första hand tillgodoses, där ej Konungen för visst fall annorlunda förordnar.

18 5.

1 mom. Anfordran att tillhandahålla egendom, som avses i 17 %, skall då det begäres ske skriftligen. Å det mottagna skall lämnas kvitto, vari till- lika skall angivas, huruvida upplåtelsen avser äganderätt eller nyttjanderätt.

2 mom. Löseskilling eller legoavgift för egendomen skall bestämmas så snart ske kan. Ändå att egendomen är avsedd att tagas i anspråk endast vid särskilda tillfällen, må legoavgift för densamma fastställas en gång för alla. Då egendom, som tagits i anspråk med nyttjanderätt, icke längre är behövlig för luftskyddsändamål, skall bestämmas, vilken ytterligare ersättning, som må tillkomma upplåtaren.

3 mom. Angående sättet för bestämmande och erläggande av löseskilling, legoavgift eller annan ersättning, som omförmäles i 2 mom., skola stadgan— dena i rekvisitionslagen äga motsvarande tillämpning. '

19 g , Länsstyrelsen äger ålägga envar att lämna upplysning huruvida och 1 vil- ken myckenhet han innehar viss egendom av det slag, som avses i 17 %.

• Sida 153
•  Original

1 mom. Ägare eller innehavare av egendom, som avses i 11 %, är skyldig att därmed vidtaga de åtgärder, som anbefallas av länsstyrelsen. Innehavare av nyttjanderätt till egendomen eller av rätt till servitut, till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån, som beröres av åtgärden, är ock skyldig att underkasta sig densamma.

2 mom. Medför åtgärd, som i 1 mom. sägs, avsevärd kostnad eller skada, må vederbörande rättsägare tillerkännas ersättning efter ty prövas skäligt. Beslut om ersättning skall meddelas så snart ske kan, och må däri göras för- behåll beträffande rätten till ytterligare ersättning. Ersättningen må, där det befinnes lämpligt, bestämmas att utgå å särskilda tider. I fråga om sättet för ersättningens bestämmande och erläggande skola stadgandena i rekvisi— tionslagen äga motsvarande tillämpning.

21 5.

Med avseende å belysnings anordnande, signalering med ljudsignalappa- rater samt allmän ordning och säkerhet i övrigt äger länsstyrelsen meddela bestämmelser och föreskriva åtgärder, som äro erforderliga för luftskyddet.

22 %.

Länsstyrelsen äger uttaga erforderlig personal för att så länge luftskydds- tillståndet varar fullgöra ordnings- och vakttjänst, brandtjänst, gasspanings- och saneringstjänst, röjnings- och reparationstjänst, sjukvårdstjänst samt annan därmed jämförlig luftskyddstjänst. Därvid må icke uttagas krigs- tjänstskyldiga eller personer, vilka på grund av avtal skola stå till krigs- maktens förfogande i händelse av mobilisering, ej heller män under aderton och över sextio år eller kvinnor, såvida de icke frivilligt åtaga sig den tjänst- göring, varom är fråga. Personer, som på grund av annan civil tjänstgöring än luftskyddstjänst äro jämlikt i särskild ordning givna bestämmelser berät- tigade till uppskov med inställelse till värnpliktstjänstgöring vid mobilise— ring, eller vilka utföra sådant arbete, att de, därest de varit värnpliktiga, bort erhålla dylikt uppskov, må icke uttagas till annan luftskyddstjänst än som avser fastighet, verk eller anläggning, varest de hava sitt arbete.

Vid uttagande av personal skall iakttagas, att i första hand uttagas fri— villiga, därest de äro lämpliga, och att i övrigt till varje slag av tjänst uttages den personal, som anses lämpligast.

Om erSättning till uttagen personal gäller vad därom framdeles kan bliva bestämt.

23 %.

För tillfälligt utförande av sådant arbete för luftskyddet, som är av syn- nerligen brådskande art och ej består i tjänstgöring under eller omedelbart efter fientligt angrepp,_ äger länsstyrelsen uttaga varje för sådant arbete lämpad person, 'som icke inkallats till krigstjänstgöring eller eljest utför arbete av betydelse för försvarsberedskapen. ' '

• Sida 154
•  Original

Arbetet bör för den uttagna personalen ordnas så, att envar vid sidan av luftskyddsarbetet nödtorftigt kan fullgöra sitt vanliga arbete.

Ägare och innehavare av fastigheter eller annan egendom, som upplåtits till bostäder, samt personer, vilka i fråga om tillsyn å egendomen företräda ägaren eller innehavaren, ävensom arbetsgivare äro skyldiga att lämna biträde vid sådan uttagning av personal, som avses i denna paragraf.

24 &.

Underlåter någon, som uttagits enligt 22 eller 23 5, att på vederbörlig kallelse inställa sig till tjänstgöring eller arbete, som där avses, må läns— styrelsen förordna, att han omedelbart skall genom polismyndighetens för- sorg hämtas.

25 s.

Länsstyrelsen må i den utsträckning, som finnes lämpligt, uppdraga åt luftskyddschef att inom luftskyddsområde utöva de befogenheter, som enligt 17—24 %% tillkomma länsstyrelsen. Sådant uppdrag skall meddelas skrift— ligen.

26 g.

Myndighets beslut, som avses i 15 %, 17 5 1 mom, 19 5, 20 % 1 mom. samt 21—25 %% må verkställas utan hinder av förd klagan.

27 5.

Anspråk på ersättning för åtgärd, som länsstyrelse eller luftskyddschef vidtagit i samband med luftskyddstillstånd, må icke framställas senare än sex månader efter det luftskyddstillståndet upphört.

Ansvarsbestämmelser m. m. 28 5.

Den som åsidosätter bestämmelsen i 15 å andra punkten eller bryter mot föreskrift, som meddelats med stöd av denna lag, eller i fall, som avses i 19 %, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift om förhållande, som där sägs, straffes med dagsböter eller fängelse, där ej gärningen enligt allmänna straff- lagen bör beläggas med strängare straff.

Den som under tid då han är ställd under åtal för sådan överträdelse, fort- sätter förseelsen, skall för varje gång åtal därför anhängiggöres, fällas till särskilt ansvar.

29 %.

Åtal för förseelse, som avses i denna lag, anhängiggöres vid allmän dom- stol och utföres av allmän åklagare.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till bötemas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

• Sida 155
•  Original

Underlåter någon att vidtaga åtgärd, som anbefallts med stöd av bestäm— melse i denna lag, äger den, som anbefallt åtgärden, utan hinder av förd klagan ombesörja denna och må kostnaden härför i vederbörlig ordning ut— tagas av den försumlige, i den mån han icke på grund av stadgande i denna lag eller eljest är berättigad till ersättning för åtgärden.

Särskilda bestämmelser. 31 %.

Vad här ovan är stadgat om länsstyrelse gäller i fråga om Stockholm över-

ståthållarämbetet. 32 å.

, I avseende å luftskyddet vid statens kommunikationsverk ävensom andra , verk, företag eller inrättningar av större omfattning eller särskild beskaf-

fenhet äger Konungen, utan hinder av vad ovan är stadgat, meddela särskilda föreskrifter. Lag samma vare angående luftskyddet inom krigsskådeplats eller mobili-

l serad fästnings försvarsområde. , 33 %. Konungen äger meddela närmare bestämmelser med avseende å tillämp-

ningen av denna lag. 4 Konungen utfärdar erforderliga föreskrifter om tillverkning, försäljning samt införsel till riket av luftskyddsmateriel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

• Sida 156
•  Original

Bilaga B.

Förslag till

Förordning

angående tillverkning, försäljning och införsel av gasskyddsmateriel.

Härigenom förordnas som följer:

1 %.

Med gasskyddsmateriel förstås i denna förordning gasmasker för bere- dande av skydd mot stridsgaser, skyddsapparater med syrgas och filtreringe- apparater för gasskyddsrum ävensom annan gasskyddsmateriel, beträffande vilken Konungen meddelat föreskrift, att bestämmelserna i denna förordning skola gälla. ' '

2 5.

Ej må någon i riket bedriva tillverkning av gasskyddsmateriel utan att Konungen därtill givit tillstånd. Vid beviljande av tillstånd meddelar Konungen de föreskrifter och villkor, som anses erforderliga för tillståndets åtnjutande. -

3 &.

Tillverkning av gasskyddsmateriel skall stå under kontroll av den myn- dighet Konungen bestämmer. 4 %.

Tillverkare av gasskyddsmateriel åligger att för tillsyn bereda kontroll- myndigheten tillhörande tjänsteman närhelst han det fordrar tillträde till lokal, där tillverkningen bedrives, att meddela kontrollmyndigheten alla av densamma begärda upplysningar angående tillverkningen och därmed sam- manhängande förhållanden ävensom att i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som av Konungen eller kontrollmyndigheten meddelas för erhållande av betryggande kontroll över tillverkningen.

Den som på grund av tjänsteåliggande erhållit del av upplysning som ovan sägs må ej i vidare mån än som påkallas av tjänsteutövningen yppa aifärsförhållande, varom han sålunda erhållit kännedom.

5 %. Försäljning må ej ske av annan gasskyddsmateriel än sådan, som blivit till sin beskaffenhet godkänd av den i 3 & avsedda kontrollmyndighet.

6 %.

Ej må någon bedriva försäljning, som avses i 5 &, utan att han därtill erhållit tillstånd i Stockholm av överståthållarämbetet och eljest av läns- styrelsen i det län, där rörelsen är avsedd att bedrivas.

• Sida 157
•  Original

Försäljare av gasskyddsmateriel vare skyldig att för tillsyn bereda kon- trollmyndigheten tillhörande tjänsteman eller polismyndighet närhelst sådant fordras tillträde till lokal, där försäljningen bedrives, att meddela sådan tjänsteman eller myndighet alla begärda upplysningar angående försåld gas- skyddsmateriel ävensom att i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som av Konungen eller kontrollmyndigheten meddelas för erhållande av betryggande kontroll över försäljningen.

I fråga om tjänsteman eller myndighet, som i denna % avses, skall gälla vad i 4 % andra stycket stadgas.

8 5. Utan tillstånd av kontrollmyndigheten må ej någon till riket införa gas- skyddsmateriel, dock må transitering därav äga rum till ort inom riket.

9 %. För undersökning eller godkännande av gasskyddsmateriel utgår avgift enligt taxa, som Konungen bestämmer.

10 %. Denna förordning äger icke tillämpning på tillverkning, försäljning eller införsel för försvarsväsendets räkning.

11 &.

Tillverkar någon olovligen gasskyddsmateriel,

eller *håller någon dylik materiel till salu utan att tillstånd därtill er- hållits eller materielen godkänts,

eller inför någon till riket materiel som nyss är sagt utan att hava er- hållit tillstånd därtill eller gör försök till sådan införsel,

straffes, där ej gällande bestämmelser om ansvar för olovlig varuinförsel äro tillämpliga, med dagsböter eller fängelse, och vare egendomen för- verkad.

Äro omständigheterna synnerligen mildrande, äge rätten pröva, huru- vida egendomen skall vara förverkad.

Kan egendom, som förklarats förverkad, ej tillrättaskatfas, skall dess värde gäldas.

12 %.

Underlåter den, som erhållit tillstånd till tillverkning eller försäljning av gasskyddsmateriel, att eljest ställa sig till efterrättelse vad enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter ålagts honom,

eller avgiver han angående omständigheter, varom det jämlikt denna för- ordning åligger honom att lämna upplysning, mot bättre vetande oriktig eller ofullständig uppgift, straffes med dagsböter eller fängelse.

• Sida 158
•  Original

13 &. Bryter någon mot föreskriften i [få andra stycket eller 7å andra stycket, straffes med dagsböter eller fängelse.

14 å. . Den som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse som i 11

eller 12 % avses, fortsätter samma förseelse, skall för varje gång åtal därför anhängiggöres fällas till särskilt ansvar.

15 &.

Åtal för förseelse, som avses i denna förordning, anhängiggöres vid allmän domstol, och utföres av allmän åklagare.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, samt förverkad egendom ävensom belopp, som utgives i stället för dylik egendom, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böter-nas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den ..................................

• Sida 159
•  Original

Bilaga C.

Stridsgaserna, deras egenskaper och verkningar. Av docenten GUSTAF LJ UNGGREN.

Försvinnande och kvarliggande strids- gaser. Med hänsyn till den olika lätthet, varmed stridsgaserna avdunsta, skiljer man mellan två huvudtyper, försvinnande eller flyktiga samt kvarliggande. De för- i svinnande gaserna kunna jämföras med vanlig bensin. Uthälld på marken avger den ångor, vilka blandas med luften, och kvarligger endast kort tid. Ett motsatt förhållande representeras av en tung olja, som har stor kvarliggande förmåga och som endast långsamt avger ånger och torkar in. Ävdunstningsförmågan och där- ! med den kvarliggande förmågan är beroende av en mängd faktorer, framförallt av | temperaturen. Ju högre denna är, desto snabbare avdunstar stridsgasen. Så t. ex. ! kvarligger senapsgas sommartid några dagar men vintertid flera månader. De | största riskerna för höga koncentrationer i luften av kvarliggande gaser före- , ligga i värme, i vindstilla och framförallt i slutna rum, där de bildade ångorna ! icke bortföras.

Flera stridsgaser hava så låga ångtryck, att den mängd som avdunstar är för liten att framkalla någon verkan. De användas då på det sätt, att de sprängas ut & i mycket finfördelat tillstånd i form av s. k. aerosol, små partiklar osynliga för | ögat, vilka hålla sig svävande i luften. Samtliga aerosoler ha karaktären av för- svinnande gaser, som driva bort med vinden. Genom frivillig avdunstning från j kvarliggande gaser kunna aldrig aerosoler uppkomma. ' Ur skyddssynpunkt är det en väsentlig skillnad mellan de två huvudtyperna ! försvinnande och kvarliggande stridsgaser, vilket framgår av deras olika egen- | skaper. En bomb, som innehåller försvinnande stridsgaser, åstadkommer vid ' krevad ett moln, som driver fram med vinden. Molnets storlek är till att börja med mycket liten, men koncentrationen hög. Molnet blir successivt alltmera ut- spätt med luft, växer i storlek och blir efter hand ofarligt.

Den hastighet, med vilken gasen utspädes, är beroende av väderleksförhål- ; landen, huvudsakligen vinden. I stark vind kommer molnet snabbt att slitas sönder. Medan koncentrationen ännu är hög, kan gasen av vinden dirigeras till oväntade platser. Det är vidare möjligt, att ett hus, som i lugnt väder icke släpper in någon gas, gör det i stark vind, när denna pressar på. Faran för försvinnande gaser är dock betydligt mindre i stark vind.

Vid vindstilla eller mycket svag vind inträder den svåraste situationen, ehuru effekten blir mycket lokal. Ett tätt moln bildas vid krevadplatsen och kvarstannar där, tills det så småningom utspädes eller bortföres av den vind som finnes. Ett gasmoln från en 100 kg bomb med fosgen har omedelbart efter krevaden en radie av endast 8 meter. Vid medelmåttig vind stiger molnet icke till någon avsevärd höjd. Beaktas måste, att gasen genom luftströmmar och diffussion söker sig in 1 kanaler, lufttrummor, källare och dylikt och väl inkommen i ett instängt eller slutet rum kvarstannar den och är farlig lång tid efter det ytterluften blivit fri från gas.

En bomb innehållande kvarliggande stridsgaser sprider huvudsakligen vätska kring nedslagsplatsen och förgiftar denna, vilket för med sig att särskilda åt- gärder måste vidtagas, om den skall befrias från stridsgasen. När marken är be- lagd med en kvarliggande gas som senapsgas, avger den ångor, som skadar ögon,

• Sida 160
•  Original

lungor och utsatta delar av kroppen. Ångorna kunna absorberas av kläderna och inverka på kroppen och kunna åstadkomma skador, även sedan bäraren lämnat det farliga området. Farligast är dock vätskedropparna. Om en person berör ett med senapsgas »nedsmittat» ställe, får han skador, såvida icke omedelbara skyddsåtgärder vidtagas. Om kläderna snudda mot något nedgasat föremål, suges stridsgasen upp i dessa och förorsakar skador å huden. Om en person är med- smittad» av gasen, är han sedan en fara för andra, som han kommer i kontakt med. Om han får kvarliggande stridsgas på skorna och går in i ett rum. där andra personer befinna sig, kunna samtliga få allvarliga skador, i första hand ögonskador genom avdunstningen från skorna. '

Ett annat sätt att indela stridsgaserna grundar sig på deras olika inverkan på organismen. Man erhåller då olika huvudtyper, som dock delvis täcka varandra.

Tårretande gaser.

Tårgaserna inverka på de allra känsligaste delarna av vår kropp, ögonen. De verkningar som framkallas är kroppens egen naturliga reaktion mot en yttre ret— ning. Den som utsättes för tårgas, sluter instinktivt ögonen för att hindra gasen tillträde. Tårarna börja rinna, varigenom kroppen vill spola bort det irriterande ämnet. Tårgaserna förorsaka stark sveda i ögonen. Någon speciell läkarbehand- ling är dock ej nödvändig, då några kvarstående. skador ej uppkomma av dessa gaser, och obehaget försvinner snart, väl vederbörande kommer i frisk luft igen. Baddning av ögonen med ljumt vatten eller med svaga lösningar av t. ex. borsyra ger så gott som omedelbar lindring.

Av tårgaser finnes ett mycket stort antal, som dock i väsentlig grad ej skilja sig från varandra. De mest kända äro:

Bromaceton, en i rent tillstånd färglös men med tiden brunfärgad vätska, kloracetofenon, färglösa kristaller, som förgasas vid upphettning, a-brombenzylcyanid, likaledes fast ämne. De mängder i luften, som erfordras för att framkalla retande verkningar, ligga i storleksordningen 1 mg/ms d. v. 5. en viktsmängd motsvarande 2 a 3 sandkorn fördelade på varje m3 luft.

Nervretande gaser, arsiner.

Under det att det huvudsakligen är ögonen, som tårgaserna angripa, påverka och irritera arsinerna i små koncentrationer dessutom alla ytligt belägna slem- hinnor, som de komma i beröring med, (1. v. s. i näsa, mun och svalg. Arsinerna giva upphov till nysning, hosta, kräkning — samtliga reaktioner, varigenom kroppen vill söka befria sig från de främmande ämnena. Verkningarna komma dock icke lika snabbt fram som vid tårgaserna. Det kan dröja en och annan minut, men under det att svedan vid tårgaserna försvinner_snart efter det att man kommit ut i frisk luft, så inträder arsinverkan på allvar först efter cirka 15 minuter för att sedan långsamt försvinna.

Arsinerna framkalla en brännande känsla i ansiktet och på läpparna, näsa och ögon börja rinna, giva upphov till magplågor, tryck över bröstet och domnings- känslor i armar och ben. Dessa lokala symptom kunna sedan övergå till yrsel och ett tillstånd av sömndruckenhet, som kan vara i 12—24 timmar. Störningar i rörelseförmågan uppträda ofta. Mycket karakteristisk är en själslig depression, som uppkommer. Användning av arsiner predestinerar lätt till en allmän panik— stämning, om icke åtgärder vidtagas att minska den fruktan, som symptomen framkalla. Verkningarna äro nämligen mera obehagliga och pinsamma än direkt farliga. En person, som utsatts för dem, känner sig mycket dålig och tror sig vara mycket allvarligt skadad. Kan han emellertid förmås att lugnt gå till vila, av- tager obehaget i regel ganska snart. Sjukhusvård är ej nödvändig, men som första hjälp kan näsa och svalg sköljas med borsyrelösning, koksaltlösning eller natrium-

&

• Sida 161
•  Original

bikarbonatlösning. Lämpligt är även att inandas ångorna från en blandning be- stående av alkohol, kloroform, eter samt några droppar 'ammoniak. Den arsin— påverkade är oftast fullt återställd efter 1 a 2 dygn. Eftersymptom kunna sedan uppträda i form av nervösa krypningar i fingrarna och dylikt en tid framåt, men några allvarliga efterverkningar förekomma praktiskt taget ej.

Klorgas borttager arsinernas retande verkningar. Detta kan man begagna sig av dels så, att om man får tillfälle att inandas en svag dos av klorgas omedelbart efter en arsinpåverkan retningen snart försvinner och dels så, att om arsiner kommit in i slutna rum, klorgas i en koncentration av 10—15 mg/m3 kan oskadliggöra dessa.

De vanligaste arsinerna äro kända under sina kemiska namn:

difenylklomrsin,

difenylcyanarsin och difenylaminklomrsin, även kallad adamsit, samtliga fasta substanser, som an- tingen förgasas genom värme eller sprängas ut.

Arsinerna hade sin största betydelse under kriget, innan man lärt sig förse gasmasken med effektivt arsinfilter.

Kvävande (lungskadande) gaser.

Kvävande gaser representeras av

fosgen. Den ger i låga koncentrationer praktiskt taget inga retverkningar. Symptomen på fosgenförgiftning äro därför vanligtvis obetydliga under de första timmarna. Även då en dödlig dosis inandats, har detta ej en omedelbart märk- bar effekt. Den förgiftade känner en sötaktig, litet stickande lukt och dålig smak i munnen, något liten hostretning och krats i halsen samt förlorar all smak för rökning, beroende på inverkan av fosgen på smaknerverna. En förflackning av andningen inträder med kortare andetag och en påtaglig ökning av andnings- frekvensen. Kommer vederbörande i frisk luft, försvinna de första svaga symp- tomen och man kan känna sig frisk och vara fullt arbetsför i flera timmar, men sedan utvecklar sig sjukdomsbilden hastigt, kännetecknad av andnöd och stark trötthetskänsla. Ansiktet blåfärgas, lungorna fyllas med en skummande serös vätska, lungödem, som i svårare fall tränger ut genom näsa och mun. Andningen blir ytterst ansträngd och forcerad och en stark kvävningskänsla inställer sig. Utan att gå närmare in på fosgens inverkan på lungorna kan man säga, att den ökar lungvävnadens genomsläpplighetsförmåga, så att serum från blodet tränger in och fyller lungorna. Normalt finns i kroppen cirka 5 liter blod och när det 5. k. lungödemet nått sin höjdpunkt, har 25 liter eller hälften av blodvätskan trängt igenom lungvävnaden. Engelsmännen kalla det för »drunkning på torra land». Trots att dessa gaser kallas för kvävande, så är dock oftast icke kvävningen den egentliga dödsorsaken, utan förhållandena ligga snarare så till, att när vätskan tränger ut i lungorna från blodet, som cirkulerar i kroppen, blir detta mera kon- centrerat och tjockflytande. Detta har till följd att påfrestningen på hjärtat starkt ökas och det orkar ej längre.

I fall, som leda till död, inträffar denna i regel mot slutet av första dygnet, mera sällan under andra och tredje. De som överlevt denna kritiska tid, repa sig i allmänhet. Lungödemet går då långsamt tillbaka och är försvunnet efter 8—9 dygn. Sedan kommer en rekonvalescenstid, som för det stora flertalet varar 10— 12 veckor, men som, om komplikationer tillstöta exempelvis i form av lungin- flammation, kan bliva längre.

Angående inverkan av olika fosgenkoncentrationer i luften kan sägas, att koncentrationer under 4 mg/m3 medföra, även under längre tids inverkan, inga skador. Koncentrationer upp till 10 mg/ms kunna vara livsfarliga vid längre in- verkan, 50 mg/m3 kunna vara livsfarliga vid inandning under en halv timme och ;80 mg/m3 kunna redan efter 1 ä 2 minuter giva upphov till svåra lungskador.

• Sida 162
•  Original

Första hjälpen är av stor betydelse. Den viktigaste behandlingen är värme, vila och absolut stillhet. Vid fosgenförgiftning är varje kroppsansträngning far— lig, i vissa fall direkt livsfarlig. Det allvarliga är emellertid att det är mycket svårt att avgöra vem som är nedgasad eller ej. Alla som misstänkas hava blivit utsatta för fosgen, böra även om de ej känna något transporteras eller i nödfall i sakta mak begiva sig hem och lägga sig och först, om de ej äro återhämtade nästa dag, begära läkarhjälp. Helst böra de dock läggas under observation å hjälpstation eller sjukhus. På den rent medicinska behandlingen, sedan klara symptom framkommit, skall här ej närmare ingås. Den måste rätta sig efter sjukdomsbilden och består i princip av syrgasinhalation, åderlåtning, in— sprutning av fysiologisk koksaltlösning och hjärtstimulans.

Fosgen är vid vanlig temperatur en verklig gas. Vid + 80 kondenseras den till vätska. Den luktar likt unket hö, men mycket svagt, varför fosgen kan förekomma i dödande koncentrationer utan att med säkerhet kunna upptäckas med lukt- sinnet. Fosgen reagerar momentant såväl med vattenånga som med ammoniak, varvid den sönderdelas av dessa. Dessa medel kunna därför användas för oskad- liggörande av fosgen i slutna rum.

Difosgen, surpalit, är vid vanlig temperatur en vätska. Den har kommit till användning på grund därav, att den bättre lämpat sig för fyllning i artilleri- projektiler än fosgen. Difosgen erinrar i sina verkningar om fosgen.

De nu behandlade stridsgaserna representera tre huvudtyper, mellan vilka dock alla övergångar finnas. Dessutom måste man betänka, att graden av verkan även beror på koncentrationen. Så kan t. ex. starkare halt av tårgasen kloraceto— fenon jämväl förorsaka sveda i näsa, svalg, mun, ja, även på huden. Av övriga gaser kan nämnas

klorgas. Denna är en verklig gas, som kommer i handeln komprimerad på cylindrar. Den verkar såväl retande som lungskadande.

En särskild klass av arsiner, de s. k. alifatiska arsinerna, representeras av

metyldiklomfrsm och etyldiklorarsin, vilka huvudsakligen uppmärksammats efter kriget. Båda äro vätskor med ringa kvarliggande förmåga. Redan 2 mg/m3 ger tydlig retning och 20—25 mg/m3 bliva efter 1 minut outhärdliga och giva under närmaste dygnet efterverkningar i form av smärtsam bröstkramp. Högre koncentrationer giva upphov till dödliga lungskador. De påverka dessutom i någon mån huden direkt liksom senapsgas.

En annan stridsgas med såväl retande som lungskadande verkningar är klorpikrin, en färglös vätska. Dock är dess retande egenskaper mindre än arsinernas och dess lungskadande verkan mindre än fosgens.

Kvävande gaser, vilkas verkningar framkallas genom inverkan på blodet, äro: Arsenikväte, ett känt gasformigt gift, som dock ej kom till användning under kriget.

Cyanuäte är ett av de snabbast verkande gift, man känner. Fransmännen prövade cyanväte under världskriget, men hade ringa effekt därmed, beroende på. att gasen är ofarlig under visst tröskelvärde, även om den inandas under en längre tid. Det fordras en viss koncentration i luften för att dödlig skada skall upp- komma. Uppnås en sådan koncentration, verkar cyanväte mycket snabbt dödande. På grund av cyanvätets stora flyktighet kunde dessa koncentrationer ej erhållas. i det fria.

Koloxid hör icke till de egentliga stridsgaserna trots sin giftighet. Den är en normal beståndsdel i lysgas, i avgaser från förbränningsmotorer och uppträder vid all ofullständig förbränning. Det är den gas, som i fredstid åstadkommer de flesta olyckshändelserna genom förgiftning. I krigstid kan den bliva farlig där-

• Sida 163
•  Original

igenom, att den är normal beståndsdel i alla spräng— och krutgaser. Vid explosion av bomber i eller nära byggnader eller i närheten av underjordiska rum t. ex. källare och dylikt kan en ansamling av koloxid äga rum. Likaså uppträder risk för koloxidförgiftning genom skador på lysgasledningar, varifrån koloxid kan tränga in i slutna rum.

Frätande (hudskadande) gaser.

Samtliga hitintills behandlade stridsgaser angripa i de koncentrationer, som under fältförhållanden kunna åstadkommas, endast de känsligare delarna av vår kropp såsom ögon, slemhinnor i näsa, mun, svalg, andningsvägarna och lungväv- naderna. Mot samtliga erbjuder gasmasken fullständigt skydd, mot koloxid dock endast med specialfilter. När på detta sätt genom gasskyddsmedlens utveckling ett verksamt skydd skapats mot de här tidigare anförda gaserna, kom emellertid under världskriget en ny typ av stridsgas till användning, vilken angrep jämväl de oskyddade och okänsligare partierna av kroppen och då främst huden. Bland dessa hudskadande gaser märkes i första rummet

senapsgas, diklordietylsulfid mustard, yperit, gelbkreuz, lost ——, olika namn, under vilka den förekommer.

Senapsgas, som första gången framställdes redan år 1822 och ingående stu- derades på 1880—talet, är en lättflytande olja, svårlöslig i vatten (lösligheten är vid vanlig temperatur mindre än 1: 1000). I rent tillstånd stelnar den redan vid + 14'4O till färglösa, isliknande kristaller. Den tekniska produkten, som är mörk— färgad, stelnar dock vanligen först vid + 5—80. Genom olika tillsatsmedel kan stelningspunkten ytterligare sänkas. Dess lukt påminner om senap, pepparrot, vitlök. Ren senapsgas är praktiskt taget luktlös. Eventuell lukt är beroende av föroreningar och varierar därför med halten av dessa. Karakteristiskt för lukten är, att man snart »vänjer sig» vid densamma genom att luktsinnet avtrubbas, och man märker den ej längre, vilket man måste taga hänsyn till vid indikering med luktsinnet.

Senapsgas är lättlöslig i nästan alla organiska lösningsmedel såsom eter, aceton, sprit, bensin, bensol, koltetraklorid samt i oljor och olika fettarter. Vidare upp- löses den i gummi, varför detta ämne genomtränges, ehuru långsamt, av senaps— gas. I paraffin och vaselin är senapsgas praktiskt taget olöslig, varför impreg- nering med dessa ämnen kan användas som skydd mot senapsgas. Vad som sär- skilt karakteriserar senapsgas förutom dess lösningsegenskaper är dess ytspän- ningsförhållanden, som medföra, att den har stor förmåga att »fnkta» olika ämnen och därigenom utbreda sig på ytor, som den kommer i beröring med, lika- så att den snabbt uppsuges av olika materiel och är svår att avlägsna. I tyg upp- suges den momentant, i trä uppsuges den snabbt längs fibrerna, men går aldrig i tvärriktningen. Vissa lädersorter såsom chevreaux och pressat kalvskinn genom- trängas så gott som momentant, under det att smorläder och sulläder, beroende på garvningssättet, kunna stå emot i timmar och, om de impregnerats med paraffin eller vaselin, under obegränsad tid. Här är dock att märka, att vid skodon de största svårigheterna uppstå att hindra senapsgasen att intränga genom sömmarna. Tjocka gummistövlar och även gummigaloscher erbjuda skydd under lång tid. Vissa slag av cellofan är ogenomtränglig för senapsgas och kan användas för om- slag, för senapsgastäta förpackningar m. m. Likaså har tjärpapp stor motstånds- kraft.

Om en droppe senapsgas sättes på huden, märker man i början ingenting. Då senapsgasen går under benämningen brännande eller frätande stridsgas, så får icke därav den slutsatsen dragas, att det »bränner», om man får senapsgas på sig, lik- som då man erhåller en vanlig brännskada, eller att, om senapsgas kommer på tyg, den >>fräter>> hål som koncentrerade syror göra. Tvärtom lämnar senaps— gasen icke något märke efter sig. Det känns till och med mindre att få ett

• Sida 164
•  Original

senapsgasstänk på huden än ett stänk vatten, beroende på att senapsgasen icke »kyler» som vatten.

Tack vare sina ytspänningsförhållanden börjar senapsgasdroppen på huden att insugas i denna och intränger genom de fina porerna. Därefter på grund av sina specifika lösningsförhållanden löser den sig igenom cellmembranerna och kommer in i cellerna. Hur den här verkar är ej i detalj utklarat. Faktum är endast, att senapsgas är ett typiskt cellgift, som förstör all levande protoplasma, den kommer i beröring med. Denna insugning sker dock icke omedelbart. Annu efter 30 minuter brukar man kunna påvisa de sista spåren av senapsgas på ytan, men sedan är allt försvunnet därifrån. Det betyder, att skall motåtgärder vidtagas, och senapsgasen på huden borttvättas eller oskadliggöras medelst kemiska medel, måste detta ske så fort som möjligt, ty har senapsgasen en gång trängt in i det inre, kan man icke med aldrig så grundlig tvagning eller annan behandling av hudytan minska den kommande skadan.

Karakteristiskt för senapsgasens inverkan är att —— liksom vid fosgen — verk- ningarna icke komma fram momentant. Först cirka 2 timmar efter inverkan börjar en svag fläckformig rodnad synas på huden på de ställen, där den kommit i beröring med senapsgas. Denna rodnad tilltager sedan alltmera i intensitet. Efter 8 a 9 timmar börjar inflammationsytan svullna, ser anämisk ut och skiljer sig från den friska huden genom en intensivt röd begränsning, som blir ännu skarpare senare, då själva härden antager en vitgul färg. Efter 20—24 timmar bildas sedan fullt med små blåsor, som senare kunna växa ihop till större. Inne— hållet i dem är icke giftigt. Senast på tionde dagen gå blåsorna sönder. Ungefär på fjortonde dagen när inflammationen sin höjdpunkt. Sårytan är överdragen med tjocka smutsgula beläggningar, och då senapsgasen kan tränga djupt in i väv— naden, ligger sårytan ofta insänkt. Såren äro mycket svårläkta. Normalt åtgår cirka sex veckor, innan vederbörande är återställd. Den egentliga risken är att, om såren icke skötas och hållas sterila, infektion med åtföljande blodförgiftning kan bliva följden.

Kan senapsgasen angripa den relativt okänsliga huden, är det tydligt, att den än kraftigare kan angripa mera känsliga delar. Den angriper också synnerligen lätt samtliga organ som de övriga stridsgaserna. Känsligast äro ögonen. 74 procent av alla senapsgasskador under världskriget voro ögonskador. Även vid ögon— skadorna är det långsamma insättandet typiskt. Om vederbörande utsatts för senapsgasånga, börjar efter 5—12 timmar först en känsla av tyngd och stickning i ögonlocken, åtföljd av svullnad av bindehinnan, tårflöde och stark ljusskygghet. De koncentrationer, som härför erfordras, är omkring 0'5 mg/m3 vid inverkan under en tid av omkring 10—25 minuter. Har endast senapsgas i verklig gasform inverkat, gå skadorna, som kunna kvarstå i månader, för det mesta tillbaka utan att efterlämna framtida men. Om stänk av flytande senapsgas däremot kommer i ögonen, blir följden som regel fullständig blindhet.

Vid inverkan på näsans slemhinnor äro de första subjektiva symptomen för- lust av luktförmågan följd av katarr i näshålan. Vid lätta skador genom inand- ning märkes först en känsla av retning och torrhet i halsen, sedan hostanfall och upphostningar, stämman blir hes och kraxande I svåra fall erhållas brännskador. Lungskadorna utveckla sig till lunginflammation med hög feber och hjärtsvaghet. Nästan alla dödsfall vid senapsgasförgiftningar hava förorsakats av lungskador.

Gäller det att bedöma vilka koncentrationer av senapsgasångor i luften, som äro farliga, måste hänsyn tagas till att mycket stora individuella skillnader finnas. Känsligheten kan variera synnerligen avsevärt och en individ kan vara flera hundra gånger känsligare än en annan. I samma gaskoncentration, där en person får gasskador, kan en annan gå oberörd.

Vidare måste ihågkommas att för en och samma person är känsligheten olika på olika delar av kroppen. Känsligast äro de organ, som även angripas av de

• Sida 165
•  Original

övriga stridsgaserna, alltså ögon, näsa, mun, svalg och andningsorganen. Resi- stensen är störst, där hornlagret är tjockast. Så bli handflatorna och fotsulorna i det längsta oangripna, under det att den fuktiga huden i armhålorna, kring köns- delarna och överhuvudtaget all hud, som svettas, är särskilt känslig. Torr hud har betydligt större motståndskraft mot senapsgas.

Även om siffrorna variera för olika personer, torde 0'5 mg/m3 sättas som den lägsta koncentration, som på 1 timme kan giva skador å känsliga delar av huden. 2—5 mg/m3 angives av många som det lägsta värde, som även vid längre tids utsättande för ångorna kan åstadkomma skador, men 20 mg/m3 torde normalt knappast giva några allvarligare skador, om man vistas i sådan atmosfär i 30 minuter. Många individer tåla betydligt högre koncentrationer. I senapsgasbe- lagd terräng kunna stänk av flytande senapsgas finnas på marken, å träd, buskar, grenar och överhuvudtaget å alla föremål, som befinna sig där. Det behövs endast att snudda vid ett sådant föremål för att vederbörande blir »sårad». Man märker visserligen ingenting omedelbart, men skadorna komma så småningom. Det är det lömska i senapsgasens natur, som gör den så farlig.

Om man är i tillfälle att i tid vidtaga åtgärder, kunna allvarliga skador av flytande senapsgas undvikas. Medelst olika indikeringsmedel —- indikerings— plattor, -pulver eller —papper —— är det möjligt att upptäcka enskilda senaps- gasdroppar. Senapsgasen kan oskadliggöras genom behandling med gaspuder, som momentant förstör den. Man kan också tvätta bort senapsgasen med lappar, in- dränkta med ett lösningsmedel såsom bensin, sprit, fotogen eller dylikt. Därvid är att iakttaga, att detta endast löser senapsgasen, men ej förstör den. Dels måste man akta sig för att vid denna tvättning sprida ut senapsgasen över en större yta, dels giva akt på att lapparna bliva infekterade och måste oskadlig- göras. Saneringslösningar finnas numera utexperimenterade, som momentant för- störa senapsgasen. Om senapsgas kommer till användning i större skala, kommer med all sannolikhet ett mycket stort antal personer att bliva i behov av avgas- ning, men endast i vissa fall är speciell läkarbehandling nödvändig. Det väsent— ligaste vid behandlingen är att den sker så snabbt som möjligt och organisationen rättas därefter. Varje minut är dyrbar. Senapsgasdroppar direkt på huden böra behandlas senast inom 5 minuter. Personer, vars kläder blivit nedsmittade av senapsgas, skola snarast möjligt — senast inom 10 år 20 minuter från det veder- börande utsatts för gasen — avlägga dessa, tvätta sig grundligt, helst taga ett bad och byta kläder. Dröjer man längre kan icke behandlingen beräknas vara av större värde. Risk för skador reduceras avsevärt, om ytterplagg och dylikt omedel- bart avläggas.

För oskadliggörande av senapsgas finnes ett flertal metoder utexperimenterade, vilka kunna användas alltefter förhållandena. Sålunda kan stridsgasen neutrali- seras genom vissa kemiska medel såsom klorkalk och kloramin, Den kan vidare under vissa omständigheter avlägsnas på rent mekanisk väg genom spolning med vatten eller tvättning med användande av olika lösningsmedel. Det är även möj— ligt att genom direkt kokning eller behandling med vattenånga oskadliggöra senapsgas. I vissa fall kan stridsgasen förstöras genom avbränning. I många fall räcker det med isolering av stridsgasen med skyddande material till förhindrande av skador. Områden som icke med nödvändighet behöva beträdas avspärras och kommer stridsgasen att så småningom oskadliggöras genom luftens och markfuk- tighetens inverkan. För den aktiva personalen, som skall verkställa sanering, finnas skyddsdräkter av olika slag utexperimenterade för att den skall kunna röra sig inom nedgasade områden utan att ådraga sig skador.

Ehuru numera metoderna för upptäckandet av stridsgaser liksom för deras effektiva oskadliggörande få anses klarlagda, är emellertid ej alltid deras prak- tiska tillämpning så enkel. Det är härvid en mängd detaljer, som den aktiva per- sonalen och framförallt de, som handleda arbetet, måste behärska och som måste

• Sida 166
•  Original

noggrant inläras, för att ej misstag skola begås. Det är ej heller möjligt att endast strikt tillämpa några allmänna regler för sanering. Det blir nämligen ofta bero- ende på förhållandena, vilka medel och förfaringssätt som komma till använd- ning, varför det är nödvändigt att äga en grundlig kännedom om de allmänna grunderna, på vilka olika saneringsm'etoder bygga för att rätt kunna tillämpa dem.

Till de frätande stridsgaserna hör även en annan gas, som låtit mycket tala om sig, nämligen

lewisit. I sina egenskaper överensstämmer den närmast med de alifatiska arsinerna, som ovan behandlats. Från senapsgasen skiljer den sig genom sin ytterst intensiva lukt av pelargonia, som gör att även de minsta spår av densamma kunna uppdagas, vidare därigenom att ett stänk av lewisit på huden omedelbart ger sig tillkänna genom en stickande retning samt att den betydligt fortare sön— derdelas av vatten. Skador, förorsakade av lewisit, läkas fortare än de av senaps- gas. Endast i ett avseende är den farligare än senapsgas, nämligen att den på grund av sin arsenikhalt kan efter resorption giva upphov till akuta arsenikför- giftningar.

• Sida 167
•  Original

Bilaga D. Om andningsskydd.

Av ingenjören E'. EN GEL.

Andningsskydd kan åstadkommas genom två principiellt olika metoder, isole- ringsmetoden och filtreringsmetoden.

Enligt isoleringsmetoden avstängas människans andningsorgan helt och hållet från ytterluften och det för andningen erforderliga syret tillföres ur ett medfört förråd, medan den utandade kolsyran på ett eller annat sätt avlägsnas. Apparater, vilka arbeta efter denna princip, kallas skyddsapparater med syrgas.

Enligt filtreringsmetoden renas den inandade ytterluften genom ett filter. Apparater vilka arbeta efter denna princip kallas gasmasker.

Vid bägge apparattyperna användes numera i regel ett ansiktsskydd, vilket täcker andningsorganen och ögonen, så att detta andningsskydd jämväl är ett ögonskydd. Andningen försvåras till följd av att den sker genom dylika apparater med mer eller mindre komplicerade luftvägar och avviker därför från den nor- mala andningen.

Den normala andningen.

Den atmosfäriska luften innehåller cirka 21 volymprocent syrgas och 79 volymprocent kvävgas, cirka 003 procent kolsyra och växlande mängder vatten- ånga. Vid inandningen förbrukas syrgas under bildande av kolsyra, vilken ut- andas. Den ungefärliga syrgasförbrukningen för en människa av god konstitution och cirka 70 kg kroppsvikt är följande:

fullständig sängvila ..................... O' 18 liter syre per minut Sittande ...................................... O' 25 » >> » » stående ..................................... 0 36 » » » » gående 3 km/timme ..................... 0'75 » » » >> >> 6 » ..................... 1'5 » >> » >> springande ................................ 2 » >> » » högsta ansträngning ..................... 3 » » » » och lnera"

Andningsdjupet och andningsfrekvensen rättar sig efter syrebehovet. Den in— eller utandade luftvolymen, som motsvarar ovan nämnda syrebehov, är lägst 5, högst 100 liter/min. Föi lindrigt arbete brukar man räkna med 3011ter/min som ett gott medeltal. För ett utbyte av syrgas mot kolsyra i blodet erfordras emellertid icke blott tillförsel av vissa mängder syrgas utan även att luftens syrehalt ej sjunker under 15 procent. Redan vid 17 procent kunna vissa hämningar uppträda under starkt arbete, men under vanliga förhållanden kan man anse 15 procent som den undre gränsen för ett normalt tillfredsställande av syrebehovet. Vid så låg syrehalt som 9 procent kan människan endast leva någon tid i fullständig vila.

Men icke endast syrebrist utan även för hög kolsyrehalt i inandningsluften kan rubba andningsprocessen. Kolsyrehalten bör helst ej överstiga 3 procent. Vid 5 procent är andningsverksamheten avsevärt ökad, vid 8 procent verkar kol— syran redan narkotisk och vid 10 procent inträder medvetslöshet.

Andningsskyddens inverkan på andningen.

Den normala andningsprocessen förändras vid användande av andningsskydd till följd av andningsmotståndet och andningsluftens sammansättning.

De mänskliga andningsorganen kunna övervinna ett visst motstånd, varvid andningsfrekvensen sänkes och varje andetags volym ökas. Inandningen är en aktiv rörelse, som sker med muskelarbete, utandningen däremot är en passiv

• Sida 168
•  Original

anledning är ett inandningsmotstånd lättare att övervinna än ett utandningsmot- stånd. I skyddsapparater med syrgas är andningsmotståndet relativt lågt. I gas- masker däremot kan det variera mellan lägst 5 och högst 25 mm vattenpelare vid en medellufthastighet av 30 liter/min. Då endast inandningen behöver ske genom ett filter, kan utandningsluften släppas ut genom en ventil med lågt mot- stånd. Andningsbesväret kan härigenom minskas avsevärt, då just den passiva utandningen underlättas och motståndet ligger på den aktiva inandningssidan. De motstånd, vilka måste övervinnas, äro emellertid ej så stora, som man i all- mänhet föreställer sig. Otränat folk känner i regel i början stort obehag vid and- ningsskyddets påtagande. Besväret härleder sig emellertid icke av det obetyd- liga, verkliga motståndet utan har psykologiska grunder. Man kan därför icke helt bortse ifrån, att en viss om än kort träning är erforderlig.

Luftens sammansättning i ett andningsskydd är en annan än den normala. I skyddsapparater med syrgas inandas nästan ren syrgas, vilket icke medför olägen- het, därest syrgasen befinner sig under normalt tryck eller ringa övertryck. I gasmasker kvarstannar alltid en del utandningsluft i ansiktsskyddet och inand- ningsvägarna. Gasmasken har vad man kallar ett skadligt rum. Inandnings- luften är därför syrefattigare och kolsyrerikare än normal andningsluft och det erfordras en något kraftigare ventilation än utan gasmask. Härigenom ökas åter- igen andningsmotståndet. Det skadliga rummet kan vara mycket besvärande vid dåligt konstruerade gasmasker, men märkes knappast vid ändamålsenligt kon— struerade masker.

Skyddsapparater med syrgas.

De äldsta försöken med isolerande andningsskydd gingo ut på att man helt enkelt medförde en säck med luft samt andades ur och i densamma, så länge det fanns tillräckligt med syrgas och kolsyrehalten ej steg över en viss gräns. An- vändningstiden för sådana apparater ökades avsevärt genom medförande av syr— gas i komprimerad form på stålflaskor, numera också på lättmetallflaskor, samt genom avlägsnande av den utandade kolsyran genom en alkalipatron. De moderna skyddsapparaterna med syrgas bestå av en plåtstomme eller en mes med remmar, andningssäck, andningsslangar, ansiktsskydd, ut- och inandningsventiler, syr— gasflaska med ventil, alkalipatron samt tryckmätare och regleringsorgan. Syr- gasen befinner sig vanligen under ett tryck av 150 atm och strömmar ut i and- ningssäcken med en konstant hastighet, så snart ventilen Öppnas. Människans syreförbrukning varierar som tidigare nämnts mellan 03 liter per minut i absolut vila och 2—3 liter per minut vid kraftigt arbete. För skyddsapparater med syr- gas brukas i regel en konstant dosering av 1—1'5 liter per minut. Rymmer syr- gasflaskan' 1 liter, så erhåller man vid ett begynnelsetryck av 150 atm 150 liter syrgas av normalt tryck. Med en dosering av 1-5 liter/min skulle alltså syrgasen räcka i 100 minuter vid lindrigt arbete. Vid kraftigare arbete räcker icke denna syrgasmängd. För detta ändamål finnes å skyddsapparaterna en snabbpåfyllnings- ventil med vars hjälp man när som helst kan få mera syrgas i andningssäcken. Under förutsättning att denna brukas då och då kan således en apparat av nyss beskriven storlek, vilken är den vanligaste, med säkerhet endast användas 1 timme, vilket är blott en bråkdel av en vanlig gasmasks kapacitet. En sådan apparat kostar cirka 300 kronor, väger cirka 6—10 kg och är ganska svårskött, varför man icke kan sätta den i händerna på vem som helst. Fördelen med skydds- apparater med syrgas är att de i motsats till vanliga gasmasker äro helt oberoende av ytterluften, men endast under den tid, som syrgasen räcker. Skyddsapparater kunna alltså användas, även då ytterluften icke innehåller tillräckligt med syre, eller då filtret i en vanlig gasmask icke är tillfyllest, d. v. s. då luften innehåller mer än 3 ä 4 procent kolsyra eller är bemängd med koloxid. Då nu nämnda av- rörelse, varvid bröstkorgen sjunker ihop, i regel utan muskelarbete. Av denna.

• Sida 169
•  Original

vikelser från luftens normala sammansättning huvudsakligen kunna förekomma i slutna rum, användes skyddsapparater företrädesvis inomhus.

Av skyddsapparat finnes en specialtyp, som ej arbetar med syrgas i kompri- merad form utan med kemikalier, vilka alstra syrgas och samtidigt binda kol— syran. Härför brukas vissa superoxider. För igångsättning av syrealstringen er- fordras dock en viss mängd fuktighet och dessa apparater äro därför ej fullt till- förlitliga, då de icke fungera genast vid påtagningen.

Gasmasken

Gasmasken består i princip av ett ansiktsskydd, som gastätt omsluter and- ningsorganen och vanligen även ögonen, samt en därtill ansluten filterbehållare, vilken renar inandningsluften från skadliga beståndsdelar. Därest utandningen sker samma väg som inandningen, talar man om en envägsandningsmask eller pendelmask. Sker utandningen genom en särskild utandningsventil, benämnes gas— masken tvåvägsandningsmask eller ventilmask.

Utom ansiktsskydd, med eller utan utandningsventil, samt filterbehållare er- fordras en väska eller ett fodral av något slag för gasmaskens förvaring och med- förande.

Ansiktsskyddet består av gastät väv, gummi eller läder, och är i regel på in- sidan försedd med en tätningsram av mjukt skinn. Ansiktsskyddets tätningslinje går över pannan, kinderna och under hakan. För olika ansiktsformer erfordras olika storlekar, för vuxna personer i regel nr 1—3 och för barn ned till fem är ytterligare två storlekar nr 4—5. Normalstorleken 2 passar för minst 75 procent av alla vuxna personer. I ansiktsskyddet äro ögonskydd av glas eller annat genomskinligt material insatta. Ofta äro ögonskydden på insidan försedda med utbytbara imskivor för avlägsnande av imman. Ett enklare sätt att avlägsna imman är att bestryka glasen med en tvålsticka. Fullt klar sikt erhålles dock endast genom imskivor. För anslutning av filterbehållaren och därest en sådan finnes även utandningsventilen äro ansiktsskydden i regel nedtill försedda med en munplatta av metall. Hos somliga gasmasker anslutes filterbehållaren icke direkt till ansiktsskyddet, utan medelst en veckad gummislang. Under gas— maskens användning ligger behållaren i detta fall kvar i väskan. Ansiktsskyddet kvarhålles på ansiktet genom ett bandställ, bestående antingen av gummiband eller band med insydda spiralfjädrar. De senare äro ur hållbarhetssynpunkt att föredraga. Bandstället kan genom spännen och upptagbara veck tillpassas för varje huvudform. »

Utandningsventilen kan vara en gummiventil eller glimmerventil. Gummi— ventiler bestå av två gummiplattor, vilka vid utandningen skiljas isär och vid inandningen sluta tätt mot varandra. Det finns flera olika utföringsformer för desamma, men i princip äro de alla lika. Glimmerventiler bestå av ett metalliskt säte, en mot detsamma vilande tunn glimmerplatta samt en spiralfjäder, som trycker glimmerplattan tätande mot ventilsätet. Vid utandningen öppnas ven- tilen genom att utandningsluften lyfter glimmerplattan. Av utandningsventiler fordrar man lågt andningsmotstånd och god tätning. Båda ventiltyperna ha lågt andningsmotstånd, men ur täthetssynpunkt äro gummiventiler tillförlitligare i funktionen än glimmerventiler. Å andra sidan förstöras de förra med tiden genom gummits åldring, medan de senare äro mera förvaringsdugliga.

Gasmaskbehållmen, vari filtreringen av luften sker, är den viktigaste delen av gasmasken. Filtreringen kan ske på tre olika sätt, nämligen mekanisk filtre- ring, fysisk bindning och kemisk bindning. Motsvarande dessa tre olika processer innehålla moderna gasmaskbehållare dimfilter, aktivt kol och kemikalieskikt. Kemikalieskiktet kan undvaras, då kolskiktet kan övertaga dess funktioner. I sådant fall består gasmaskbehållaren således endast av dimfilter och gasfilter, varvid det förra har till uppgift att borttaga dimmorna, d. v. s. stridsgaser i form

• Sida 170
•  Original

av fina stoft- eller vätskepartiklar, det senare att fysiskt binda och eventuellt även kemiskt förstöra stridsgaser i gasform.

Behållarens förmåga att upptaga stridsgaser av olika slag kan anges i gram upptagen stridsgasmängd eller i minuter resistenstid. I bägge fallen måste man emellertid noga ange gasens art och koncentration, lufthastigheten m. 111. Upp— gifter om behållares resistenstid, exempelvis att den ena typen skyddar 1 timme och den andra typen 2 timmar, äro således värdelösa, om inte alla förutsättningar äro noga angivna, och detta kan icke ske på ett populärt sätt. Den enskilde gas- maskbäraren måste emellertid kunna bedöma, när gasmaskbehållaren är för- brukad. I praktiken måste man byta behållare efter ett gasanfall, d. v. s. sedan den varit utsatt för kraftigare gaskoncentrationer en längre tid. Har man emel- lertid använt gasmasken på det sätt, att gas endast funnits stundtals och i svaga koncentrationer, kan man beräkna dess användningstid till många timmar. Det senare fallet är det normalt förekommande. Förbrukningen av gasmaskbehållaren, sedan den på detta sätt använts någon gång då och då, kanske under flera veckors tid, ger sig tillkänna genom en svag genomsläppning av gas. Filtreringsmeka— nismen är nämligen sådan, att genomsläppningen börjar med små spår och ökar långsamt. Gasmaskbäraren varnas alltså genom ofarliga, små mängder genom- släppt gas.

Fodralet kan vara av plåt, impregnerad väv, läder eller papp. I fodralet med— föres utom gasmasken i regel gaspuder eller saneringsvätska för avlägsnande av senapsgasstänk samt vissa reservdelar, som imskivor och utandningsventil samt torktrasa. Fodralet är i regel försett med bärband och omslagsband.

Olika slag av gasmasker.

För försvarsmaktens behov finnas i Sverige för närvarande tre gasmasktyper m/23, m/31 samt en ny modell m/31—36.

Gasmask m/23 är en pendelandningsmask utan ventil med behållaren direkt iskruvad på ansiktsskyddet samt förvarad i plåtfodral, m/31 är en ventilmask med slang och stor behållare samt bärväska av impregnerad väv. Gasmask m/ 31—36 har samma ansiktsskydd som m/31 med ventil och direkt på ansiktsskyddet iskruvad behållare.

Den civila befolkningen kan med hänsyn till behovet av gasmask indelas i aktiv och passiv befolkning. För den aktiva delen kommer en fullgod gasmask ifråga, alltså antingen m/31, m/31—36 eller —— för viss aktiv personal inom det civila luftskyddet — en något enklare typ. Vid Åkers krutbruk hava utexperi- menterats dels en gasmask av sistnämnda slag (civilgasmask för aktiv personal) och dels en för den passiva befolkningen avsedd gasmask (civilgasmask för passiv personal). Särskilt i fråga om hållbarhet och slitstyrka kunna kraven på en gas- mask för passiv personal ställas mindre höga. Av varje civilgasmask bör man emellertid kunna fordra, att den skall tåla förvaring — givetvis under ändamåls— enliga lagringsförhållanden — i minst 10 år. Båda de föreslagna gasmasktyperna uppfylla denna fordran.

Ungefärliga vikter och priser (tillverkningskostnad) å ovannämnda gasmasker framgå av följande tabell:

Armégasmaskcr Civilgaamasker m/23 111/31 m/31—36 för aktiv för passiv personal personal Vikt, kg ..................... 1'5 23 11 10 03 Pris kronor ................. 15: — 31: — 1 22: — 17: — 11: —

• Sida 171
•  Original

nisation. — 5 Stat. pumpverk 1 st.

Bilaga E. Förteckning över brandkårer i Sverige år 1936. Personulorganisation Fordon Tå Antal Antal man Antal 25 & Brand- : =- 2 % statio- ; ; å i & "å & å i v :4 M '” ru &? =": 5 H Brandkårens namn Postadress "' "" o n.: "=! 5 : "E .:, ?, g g— &” 2 ,, tt '$ & 5 _; E 5 2 & =— =: 5 »: ... -- =— I— ” _D ..D = .a '” d & = 't: = a :: 'D *- .,, ** ». Ad od _=_:g,_,.=4mg.é.0 _: c:.-gå.: ; > =.: mm " 9 to = -= : => 0 "=! sismägfs'a & grass :— s 5 = *** m ': :.: 2 g := 2 5 F" 4 :: Stockholms stad. Stockholml .............. | Stockholm .......... 534 6 — 2292— — -— —1219 .a— 24000 Stockholms län. , Bromstens mcp. .......... Bromsten .......... 2'0 — 1 — — 14 — — — — — — — 450 ' Danderyd ................ Danderyd .......... 4'5 — 1 — — 15 — — —— — 1 1 — 600 Djursholms stad .......... Djursholm .......... 6'4 -— — 5 18 — -— —— 1 1 2 — 2400 3 Duvbo mcp. .............. Sundbyberg ........ 2'1 -— 1— — 14 —— 100 —— —— 1 875 ' Enebybergs villastad mcp. Roslags-Näsby ...... 1'8 — 1— -—20 —— — —— 1 2 2 800 Flysta mcp. .............. Spånga. ............ 0'8 —— 1 — — 12 —— 60 —— 1 — 1 — 460 Gustavsberg .............. Gustavsberg ........ 2'3 — 2 4 — — 60 — -— — — 2 —— 300 Hargs bruk .............. Harg .............. — — — — —— — — -— — — — — — Holmens bruk ............ Hallstavik .......... — — 1 2 — — — —— 60 —— —— 2 2 2000 Huddinge mcp. .......... Huddinge .......... " 21 — 1 — -— 42 — — -— —— 1 2 — 1 050 . Knivsta .................. Knivsta ............ 1'5 -— 1 1 — — 13 10 -— -— 1 l 1 700 1 Lidingö stad .............. Lidingö ............ 11 1 1 3 44 -— —— — l 2 2 2 2650 Norrtälje stad ............ Norrtälje .......... 4'9 1 — — — 25 — 280 —— 2 —— — 3 3300 Nynäshamns köping ...... Nynäshamn ........ 4'5 — 1 — —— 20 -— 150 -— 1 — 1 2 1 600 Rimbo mcp ............... Rimbo .............. 0'7 — 1 — — 15 -— 80 — -— 1 1 800 Saltsjöbadens köpings Saltsjöbaden ........ 3'3 — 1 3 — 40 — — -— 1 1 —- — 3000 Saltsjö Dufnäs ............ Saltsjö-Dufnäs ...... -— — — 1 -— — 20 -— —-— —— —- — — ? Sandhamn ................ Sandhamn .......... —- —— — 2 — — ja —- — -— -— 1 3 800 Sigtuna stad .............. Sigtuna. ............ 1'1 — 1 — —— 13 — —— -— 1 1 — 1 000 Solhems mcp. ............ Spånga ............ 2'4 — 1 — — 17 —- 150 — -— 1 1 2 700 Sollentuna ................ Tureberg .......... 12 — 2 2 —25 — 100 —— 1 2 2 2200 Stocksunds köping ........ Stocksund .......... 3'0 — 1 — — 16 —— — — 1 1 l —- 1 100 Storängen ................ Saltsjö-Storängen . . — — — 1 — — 5 —- — — —— — —— 600 Svenska. Jastfabriks A.-B... Rotebro ............ — -— 1 — — — — — 20 1 — —— — 600 Södertälje stada .......... Södertälje .......... 14 1 1 4 1215 —- 301 — 1 3 1 3934 Tumba mcp ............... Tumba ............ 0'9 -— 1 — — 20 — ja — — —- 1 600 Täby .................... Täby .............. 5'1 — 1 1 —— 12 — 150 — —- 1 1 — 700 Vaxholms stad ............ Vaxholm .......... 2'9 —— 1 — —— ja — _ — 1 — —— 2 1000 Yiggbyholm .............. Danderyd .......... — -— 1 — — — 5 — l 1 — 200 Oregrunds stad 3 .......... Oregrund .......... 1'2 — 1 — — 15 — — — —— — 1 — 950 Tyresö * .................. Kumla, Vendelsö. . . . 1'5 — — 1 # — 15 139 — — — — 3 — Nya Huvudsta mcp. ...... Huvudsta .......... 2'6 — 1 — -— 12 — 50 — -— 1 1 —— 600 Rönninge mcp. .......... Rönninge .......... 1'2 —— 1— — 17 —— 50 -— — l 1 1 650 Optimus A.—B. *" .......... Väsby .............. — —— 1 — —— —— — -— 15 -— 1 1 — 760 Järna mcp. .............. Järna .............. 0'8 — 1 — —— 20 — ja — — — 1 1 700 Väsby friv. .............. Väsby .............. — — 1 -— — —— 15 — -— — l 1 —— 1000 1 Flodsprutor 2 st. Pumpverk. —- 2 Huddinge brandkår omfattar Stuvsta, I'lörningsnäa, Huddinge, Fullerstn, Snättringc och Segeltorps municipnlsamhällen samt Huddinge kommun. _ 3 Angspruta 1 st. -—— * Under orga-

• Sida 172
•  Original

Antal Personalorganisation Fordon ”ä Antal man Antal &; 5 Brand- : =— 9 % statio— ä ;; ä ”5 vi få 5 42 .f .... vs ;»3 ** T= "c å ”' = & ; Brandkårens namn Postadress D ner E "1: "g å 5 '5 .c få 5 5- &” sasaåfåsaäzes—ä ssäasf.w.s—*==ss > ”i 52 '” ” än 5 :=! "E E *S v >= & fås ms B =! g -; a 5 "= :: z = ; r:: > : " På IH m ': = = 5 5 S 5 (3-4 4 2 !— '"" & ;: =! stockholms län (forts.). Sundbybergs stad ........ Sundbyberg ........ 8 8 ] — — _ 24 _ — _ 2 _ — — 1 600 Storholmen 1 .............. Storholmen ........ _ _ —— _ _ _ — _ — _ _ — Forsmarks bruk * ........ Forsmark .......... _ — _ _ — _ — _ — _ _ — _ _ Norra Film och Valö Dannemora ........ _ 1 _ _ — 10 — — — 2 1 1 700 Söderbykarl .............. Söderbykarl ........ 'ö — 1 — — — 12 _ _ — — 1 _ 800 Edsbro 1 .................. Edsbro ............ 1'4 _ _ _ — _ — _ — — — _ Hässelby villastads köping Hässelby villastad .. 2'4 — 1 — — — 20 50 _ 1— 1 1 600 Råsunda mcp. ............ Råsunda ............ 4'5 1 _ — _ 19 _ _ _ — l _ _ 1 000 Dalarö mcp. ........... ... Dalarö ............ 0'5 _ l — — 15 _ ja — _ _ 1 1 600 Osthammars stad 2 ........ Osthammar ........ 1'2 _ 1 _ — 175 — — — — _ — — 1 800 Summa 9 _ _ _ _ 17 694 175 1 670 95 Summa brandkårer ........................ 46 Därav: yrkesbrandkårer ............................ 2 borgarbrandkårer .......................... 26 friv. brandkårer ............................ 11 allm. brandkårer ............................ — andra organisationer ........................ 3 till beskaffenheten okända .................. 4 Uppsala län. Enköpings stad .......... Enköping .......... 6'0 _ 1 2 — 34 _ 300 — — 1 1 5 2.400 Gamla Uppsala .......... Gamla Uppsala .. . . 2'3 _ 1 _ — — 24 — _ _ 1 1 2 950 Skutskärs sågverk * ...... Skutskär .......... — 1 11 — — 400 _ _ — _ 4 _ 2 700 Skutskärs fabriker 5 ...... Skutskär .......... _ _ 1 1 — _ _ 48 — _ 2 _ 1 600 Storvreta ................ Storvreta .......... — _ 1 _ _ 22 _ — _ 1 2 2 1 000 Söderfors bruk " .......... Söderfors .......... _ 1 3 — _ 29 _ _ _ 1. 1 — 2 500 Tensta .................. Vattholma .......... 1'4 _ 1 1 — _ 10 — _ _ _ 1 — 200 Tierps köping7 ......... Tierp .............. 1'5 _ 1 3— 25 _ 200 — 2 — — 3 1200 Tierps socken ............ Ullfors ............ 5'5 _ 1 1_ 30 — _ _ l 1 — 800. Uppsala stad ............ Uppsala ............ 34 1 _ 629 _ — _ 2 2 5— 6200 Uppsala-Ekeby A.-B ....... Ekebybruk ........ — _ 1 1 _ 10 18 _ _ _ l 1 900' Vattholma bruk1 ........ Vattholma .......... _ — l 2_ _ 20 _— __ 1 1 2 7501 Qrbyhus .................. Qrbyhus ............ — _ 1 1— _ 16 — _ _ 1 _ 800 Qrsundsbro .............. Qrsundsbro ........ _ — 1 1 _ _ 20 —— — _ 1 1 _ 1 000 Qsterby bruk " ............ Österbybruk ........ _ — 1 3 — _ — 20 _ _ 1 2 _ 1 0001 Ostar-Lövsta .............. Skärplinge .......... 3'1 — 1 1 — _ 15 — — _ 1 2 _ 500 — Bälinge ' ................ Uppsala ............ 1'9 — 1 — _ _ — _— _ — _ Skuttunge ................ Skuttunge .......... 1'1 _ 1 1 _ _ 11 —— — _ _ 2 — 400 ' Danmark ................ Bergsbrunna ........ 1'1 _ 1 1 _ — 6 _ 1 1 1 600 . Björklinge ................ Björklinge .......... 1'7 _ 1 _ — — 16 __ — _ —- l 1 600 l Skokloster ................ Skokloster .......... 0'4 — 1 1 _ — 15 — —— 1 2 2 625 Viksta .................... Viksta .............. 1'0 — 1 1 —— — 28 -— —— _ _ 1 — 1 000 Vänge .................... Brunna ............ 0'9 _ 1 1 — _ 10 — _ — _ 1— 500 , Vendel .................. Uppsala ............ 2'8 — 1 _ — _ 12 — _ —— 1 1 2 1000 ' Under organisation. — " Ängspruta 1 st. — 3 Uppgift saknas från 9 brandkårer. — * Flodsprutor 3 st., pump- verk 1 st. — 5 Pumpverk 5 st. _ ” Pumpverk 3 st. _ " Pumpverk 1 st.

• Sida 173
•  Original

organisation.

Antal Personalorganisation Fordon _. Antal man Antal ;. s 3 % Brand- ,. = 9- å få statio- ; å % % så gå å? & % ... Brandkårens namn Postadress "" ner % få "9 5 "å % .:, £? % ii. än 2 .. .. *; å ; _g ?! == 2 g =. .; & ul --— --— =- ;— .— .D 50 = .M- "1 53 = "3 "= " :* '$ ha 3 _. m 3 '— "5 "35 ågågäägoz' :? ”SSES ;- gzgägsa—E & åwng .. ,.) . o , _. = g 5 .— ” m = 2 2 5 :s 's 5 :* 44 ca Uppsala län (forts.). Håtuna .................. Bro ................ 0'8 — 1 1 — _ 10 _ '— — 1 1 _ 760 Södra Hagunda .......... Dalingsta .......... _ _ 1 1 _ _ 10 _ _ _ 1 1 _ 1 000 Bro och Lossa ............ Aby, Bro .......... 1'5 -— 1 1 _ — 12 _ _ _ 1 1 -— 800 Dannemora gruvor ........ Dannemora ........ _ _ 1 1 _ _ _ — 20 _ _ 1 _ 300 Gimo bruk .............. Gimo .............. — — 1 1 — _ — — 20 — _ 1 — 600 Strömsbergs bruk ........ Strömsberg ........ _ _ 1 1 _ _ _ _ 40 _ _ 1 — 600 Trögd härads friv. 1 ...... Grillby och Veckholm 7'0 _ 2 _ — _ 16 — _ — 2 2 1 1 400 Alunda. .................. Alunda ............ 28 _ 1 1 _ _ 8 — — — 1 1 1 1000 Rasbo .................... Rasbo .............. 1'8 — l 1 _ _ 15 _ _ _ 1 1 — 800 Bondkyrka .............. Uppsala ............ 5'2 —— 1 -— _ _ — 100 _ _ — 1 _ 950 Alvkarleby .............. Upplandsbodarne 8'9 _ 1 1 _ _ 20 _ _ — 1 1 — 1 900 Norra Film .............. Dannemora ........ 2'7 _ 1 1 _ _ 10 _ — _ 2 1 — 650 Västland ................ Västlaud .......... 2'7 _ 1 1 — _ 19 _ _ _ 1 1 _ 800 Dannemora. socken ........ Dannemora ........ 1'1 _ l 1 _ _ 15 _ _ _ _ 1 — 500 Upplands Tuna .......... Upplands Tuna . . . . 1'2 _ 1 _ — _ 12 — _ — 1 1 _ 800 Skeftbammar ............ Gimo .............. 1'7 — 1 1 _ _ 15 — _ _ 1 1 _ 800 Håbo-Tibble .............. Bro ................ 0'6 _ 1 _ — _ 10 — — 1 _ 750 Bålsta .................... Bålsta .............. _ — 1 1 _ — 15 _ _ — 1 1 — 800 Mehede .................. Mehede ............ — _ 1 1 _ _ 15 _ — _ — 1 _ 800 Summa.2 — — — — 29 69904 620 128 Summa brandkårer ........................ 44 Därav: yrkesbrandkårer ............................ 1 borgarbrandkårer .......................... 3 friv. brandkårer ............................ 33 allm. brandkårer ............................ 2 andra organisationer ........................ 4 till beskaffenheten okända .................. 1 Södermanlands län. Eskilstuna stads .......... Eskilstuna. .......... 36 1 _ 617 40 — 360 _ 3 1 1 — 6 150 Flens mcp. 3 .............. Flen .............. 2'7 _ 1 2 — 18 _ 225 — — 1 1 1 1 720 Forssjö bruk ............ Katrineholm ........ _ _ 1 — _ _ _ _ 20 — — 1 _ 500 Gnesta mcp ............... Gnesta ............ 1'3 — 1 _ _ 17 _ — _ _ _ — 1 1 150 Högsjö bruk4 . . .......... Högsjö ............ _ _ 1 — — — _ — 16 _ _ 1 1 1 650 Katrineholms stad 3 ...... Katrineholm ........ 81 1 1 5 2 25 — _ _ 1 1 1 1 2 700 Malmköpings köping * . . . . Malmköping ........ 1'1 _ _ 1 —— 18 _ 145 — _ 2 800 Mariefreds stad .......... Mariefred .......... 1'4 _ 1 1 _ 16 _ _ 1 1 1 1 200 Oxelösunds mcp ........... Oxelösund .......... 3'0 _ 1 2 _ 28 _ _ _ — 1 1 — 1 400 Sköldinge (se Valla). , Strängnäs stad .......... Strängnäs .......... 49 1 1 2— 25 _ 175 — _ 2 2 4 2225 . Torshälla stad * .......... Torshälla. .......... 1'9 — 1 3 _ 15 — 300 _ _ _ 1 6 675 Trosa stad .............. Trosa .............. 0'9 — _ 3 _ 12 _ 121 — _ _ _ 3 800 Valla. mcp ................. Valla .............. 0'9 _ 1 _ _ 15 _ _ — _ 1 2 1 1 075 Vrena 5 .................. Vrena. .............. 0'7 _ _ _ _ _ _ 40 _ — —— _ 3 140 1 2 kårer. _ 2 Uppgift saknas från en brandkår. — ” Ängspruta 1 st. _ ** Pumpverk 1 st. _ 5 Under

• Sida 174
•  Original

Personalorganisation Fordon

?. Antal Antal man Antal = 5 Brand- _ r: 9- E

5 statio- ååå % 35 åå_ då .:

Brandkårens namn Postadress "" ner "å ä "= 5 ?: 3 .c % '; & E.?

aa ..:: = = a: = & :.. m

'" så .EP '” = 25 E '" än & 5? % 3: 5 2 nu 'i: S' 5 -== 'n *— -'4 H E ;

?åsäsåååå” :5 ååå—år?; &. & 3333; = 15 =E SEW? &

å ä 3-1 l"; 4 2 på Il Södermanlands län (forts.). Wermbohls bruk 1 ........ Katrineholm ........ _ _ 1 _ _ _ _ 40 _ _ — 1 — 300 A.-B. Järnförädling ...... Hälleforsnäs ........ _ _ 1 — — _ _ _ 25 _ — l 1 1 00( Nävekvarns bruk ........ Nävekvarn ........ — _ 1 _ — _ _ _ 18 — _ 2 2 1 OOC Sparreholms mcp. ........ Sparreholm ........ 0"7 _ 1 _ _ 16 _ 100 _ — 2 2 1 50C Vingåkers mcp. .......... Vingåker .......... 1'5 _ 1 _ — — 18 _ _ _ — 2 3 9OC Björnlunda-Gryt .......... Gryt .............. 3'7 _ l — — — 16 — _ _ 1 1 — 900 Bettna-Husby-Oppunda Bettna ............ 2'6 _ 1 —- — _ 16 _ _ _ — 1 _ 750 Gillberga—Lista ............ Lista, Eskilstuna. . . . 1'9 _ 1 _ _ _ 12 _ — — _ l — 750 Österåker ................ Osteraker .......... 1'4 _ 1 _ — _ 14 _ _ — — 1 _ 750 Ripsa .................... Ripsa .............. 0'6 _ ] _ _ — 16 — _ _ — 1 _ 750 Julita .................... Julita .............. 2'8 — 1 — — — 27 _ _ — _ 1 _ 750 Lästringe-Torsåker ........ Lästringe .......... 0'9 _ 1 — — _ lö _ _ _ _ 1 750 Näshulta ................ Hedensö ............ 1'5 _ 1 _ — _ 16 _ — _ _ 1 _ 750 Nyköpings stad .......... Nyköping .......... 12 l _ _ _ 232 _ 184 _ 1 2 l _ 4000 Gåsinge-Dillnäs .......... Damlöt, Björnlunda. 1'7 _ 1_ — — 16 _ _ — 1 1 — 900 Ludgo-Spelvik ............ Löten, Ludgo ...... 1'2 _ 1 — _ — 14 — — _ — 1 _ 750 Oja-Västermo ............ Sundby ............ 2'8 — 1 _ — — 17 _ _ _ — l — 750 Tunaberg ................ Nävekvarn ........ 2'0 _ 1 _ _ — — — 18 _ — 1 — 1 000 Bogsta-Sattersta .......... Tystberga .......... 0'9 _ 1 _ _ _ — _ 20 — _ 1 _ 750 Hölö .................... Hölö .............. 1'7 _ 1 _ — — 12 _ _ — _ 1 _ 750 Tystberga. Bälinge ........ Tystberga .......... 2'3 _ 1 _ _ — 16 — — _ _ 1 — 750 Runtuna-Lid .............. Kappsta ............ 1'6 _ 1 — _ — 18 _ _ — —- 1 _ 750 Mörkö .................... Mörkö .............. 1'1 — 1__ — 12 — — 1 —— 750 Lunda—Tuna-Bergshammar. Enstaberga ........ 3'1 _ 1 _ _ — 16 _ _ _ — l _ 750 Vallby-Hammarby-Sundby- Kjula .............. 3'7 _ 1 _ _ — 14 _ _ — — 1 — 750 KjulaJäder; Björkvik .................. Klubbetorp Björkvik 2'9 _ 1 _ _ _ 18 — _ 1 _ 7501 Vagnhärad-Västerljung . . . . Vagnhärad ........ 3'1 _ 1 _ _ — 12 _ _ — _ 1 _ 75 Kila ...................... Albergagard ........ 2'2 — 1 _ _ — 16 _ _ — _ 1 — 75 Summa — —— _ — 19 277 334 1 690 117 Summa brandkårer ........................ 43 Därav: yrkesbrandkarer ............................ 1 borgarbrandkårer .......................... 13 friv. brandkårer ........ -. ................... 21 allm. brandkårer ............................ 2 andra organisationer ........................ 8 till beskaffenheten okända .................. — Östergötlands län.

Bankebergsorten .......... Vikingstad .......... 1'2 _ 1 _ _ — 15 _ _ _ 1 1 _ 700 Berg .................... Vreta kloster ...... 3'4 _ 1 — — — 17 _ 1 1 _ 750 Borensbergs mcp. ........ Borensberg .. ...... 0'5 — 1 _ — — 20 _ — -— _ 2 2 700 Boxholms mcp. .......... Boxholm .......... 2'5 — — 1— _ 12 80 _ _ — _ 3 300 Boxholms bruk .......... Boxholm .......... _ — ] 2 _ _ _ _ 47 — _ 2 3 850 Finspång ................ Finspång .......... 310 _ 1 20 _ 100 30 1 1 1 _ 1 300

1 Pumpverk 1 st. _ * Därav 14 man kasernerad. _ 3 Risinge kommun.

• Sida 175
•  Original

An tal Personalorganisation Fordon _. Antal man Antal ,. 3 s % Brand- ». = =— ” & statiu- ; ä &; E "E % å __ d få i Brandkårcns nanm Postadress "" "" "å 5; rå få % 5 .c, *; E % &” ässsåäszsågsss ssäse€.s.ä—säss ääääissåa == :Esgv := _ z 5 ”E = J" *5 > 5 ” "9 ** 2 5 H ?; å ” " =: "F ; ä 5 = :>: 5 * 4 c:a Östergötlands län (forts.). ivelstad ................ Fågelsta ............ 0'7 — 1 _ — _ 12 _ _ — — 1 _ 450 ryt .................... Gryt .............. 2'1 _ 1 — _ _ 14 — _ — _ 1 1 500' usums bruk ............ Gusum ............ _ — 1 — — _ _ _ 30 — 2 1 600 errberga ................ Mantorp ............ 0"4 — 1 —- — — 62 _ _ — 1 1 1 100 julsbro .................. Hjulsbro .......... _ — 1 — _ _ 42 — _ _ — 1 1 760 LHorn .................... Horn .............. 2'4 _ 1 _ _ — 20 _ _ 1 _ 1 2 450 nycklinge ................ Hycklinge .......... 1'4 — 1 _ _ _ 15 _ _ 1 1 _ 1 400 gällestnd ................ Hällestad .......... 4'5 _ l _ _ _ 13 _ _ _ _ 1 — 575' _ ästholmen .............. Hästholmen ........ _ _ 1_— _ 15 _ _ 1 _ 1 1 325 dgelfors bruk ............ Igelfors ............ — — — 1 _ _ 40 _ — _ _ _ 3 150 påmint-ad ................ Kattilstad .......... 1 4 — 1 _ _ _ 19 _ — _ — 1 _ 600 isa mcp. ................ Kisa. .............. 1'4 _ 1 2— 12 —- 225 __ 1 2 4 1380 rokek .................. Kolmården ........ 2'2 _ 1 _ _ — 12 40 — _ _ 1 1 600 villinge ................ Aby ................ 4"6 _ 1 _ — _ 14 40 _ _ 1 2 — 900 (Kärna .................... Malmslätt .......... 1'5 _ 1 _ _ — 15 _ — — l 1 — 600 inköpings stad .......... Linköping .......... 33 1 — 5 17 70 _ 500 _ 3 2 2 5 5 075 jungsbro ................ Ljungsbro .......... _ — 1 1 _ _ 16 _ — _ 1 2 1 800 Mantorp .................. Mantorp ............ _ — 1 _ — _ 15 _ _ _ 1 1 1 1 050 Mjölby stadl ............ Mjölby ............ 5-9 1 _ — — 24 _ — _ 1 1 1 6 1 200 Motala socken ............ Motala ............ 8'4 _ 1 1 _ 18 — _ _ -— l 1 _ 900 Motala stad2 ............ Motala ............ 65 1 _ 3 1 29 _ 450 _ 1 1 1 3 2 200" Norrköpings stadi| ........ Norrköping ........ 67 1 _ 4 40 70 _ _ _ 4 3 4 7 7 200' Rimforsaorten ............ Rimforsa .......... _ _ 1 _ _ — 14 45 — — _ l — 590: lRingaium ................ Ringarum .......... 4'6 _ 1 _ _ _ 28 _ _ 1 1 _ 600; lSkedet .................. Väversunda ........ 0'4 _ 1 _ — _ 14 — _ 1 _ _ 1 400, lSk'anninge stada .......... Skänninge .......... 1”! 1 _ 1 _ 23 _ _ _ — 1 2 4 1 800: Stora Aby ................ Odeshög ............ 1'8 — 1 — _ _ 14 — _ _ _ 1 _ 400= Vadstena stad ............ Vadstena .......... 3'0 _ 1 1 _ 24 _ 165 _ 1 1 2 5 1 200; lValdemarsviks köping . . . . Valdemarsvik ...... 27 1 _ _ 20 _ 150 _ 1 — 2 3 2 000; 'Vaderstad ................ Väderstad .......... 1'2 1 — — _ 16 _ _ _ _ 1 _ 300; Åtvidabergs mcp. ........ Atvidaberg ........ 3'5 _ 1 3— 15 _ 300 — _ 1 2 3 1400, lÖdesliögs mcp. .......... Odeshög/ ........... 1'3 _ 1 1 _ 17 — 150 _ — _ 1 5 800. Vist ...................... Sturefors .......... 1'6 — 2 _ _ _ 23 — — 2 _ — _ 1 000; Österbymo .............. Osterbymo ........ _ _ 1 — _ 16 — _ _ _ 1 1 510— Medevi .................. Medevi ............ -— — 1 —- _ _ 18 _ _ _ — 1 — 400 Söderköpings stad 2 ...... Söderköping ........ 2'8 _ 1 _ 25 _ 250 — 1 _ _ 5 2 000 f ,Skärkind ................ Skärkind .......... 1'5 — 1 _ _ _ 16 _ _ _ _ 1 _ 700 Rydsnäs .................. Rydsnäs ............ _ _ 1 _ _ — 16 _ _ _ — 1 _ 400. ,Stals verkstad 5 .......... Finspång .......... _ 1 1 6 _ _ _ — 15 _ — _ 1 800; Finspongs Metallverk Finspång (Kär och ' redskap gemensamt . med Stals verkstad) ', Ulrika .................... Ulrika .............. 1'3 _ 1 _ _ — 14 _ — _ _ 1 _ 400 71 A. -B Åtvidabergsindustrier4 Atvidaberg ........ — — -- _ _ _ _ _ 35 _ _ _ — 380; (Kvarsebo ................ Kvarsebo .......... O's _ _ _ _ — ja _ — —— _ 1 _ 200 _' (Grytgöls bruk 1 .......... Grytgöl ............ — — _ ja _ _ — _ 100 _ _ _ 5 400; A. -B. Lindholmen- Motala. Motala ............ — _ 1 1 _ — — 48 28 — — 2 — 1 000: ' Summa 0 _ — _ — 58 367 577 2 543 285 ' 1 Pumpverk 1 st. _ * Ångspruta 1 st. _ 5 Punipvcrk 3 st. _ ** Underorganisation. _ 5 Pumpvcrk. _ 8 Uppgift saknas från en brandkår.

• Sida 176
•  Original

Antal Personalorganisation Fordon ”?: Antal man Antal = & Brand— . = =- ä %; statio- = & nä få å "ä 5 % E vc M M '” vc &? '=' 7— S : Brandkårens namn Postadress '" ner 3 .:, "g g ä "5 = »,3 i &. få” 23.92.5115 5 sååäå %:. åäuåväååy ;, få,—%s; "ä. sägs:—Essie;— s 5532”; &” Häfwfårzåå : åä_ då 541 s =:- e * .. .»: Östergötlands län (forts.). Summa brandkårer ........................ 51 Därav: yrkesbrandkarer ............................ 2 borgarbrandkårer .......................... 11 friv. brandkårer ............................ 31 allm. brandkårer ............................ 1 andra organisationer ........................ 6 till beskaffenheten okända .................. _ Jönköpings län. Anderstorp .............. Anderstorp ........ 2'8 _ 1_— _ 23 — _ l— 1 l 52! Aneby mcp. .............. Aneby .............. 1'0 _ 1 1_ _ ja ja ___ 1 1 654 Bankeryd ..... Bankeryd .......... 1'7 _ _ 1_ _ 20 _ _—_— 1 3( Bredaryd ................ Bredaryd .......... 1'6 _ _ 2 _ _ 73 _ _ _ — _ 2 5( Bodafors köping .......... Bodafors .......... 2'0 — 1 _— 18 _ _ _ _ 1 2 1 120( Broaryd .................. Broaryd ............ _ _ _ 1 _ _ 20 _ _ — _ _ 3 5( Farstorp .................. Smålands Farstorp . . _ _ 1 _ _ _ 17 _ _ — _ 1 1 40( Frinnaryd ................ Frinnaryd .......... 0'9 —— 1 _ _ — 18 _ _ _ _ 1 1 40( Forserums mcp. .......... Forserum .......... 1'3 _ 1 _ _ 20 _ 200 _ _ _ 1 2 (35( Gislaveds mcp. .......... Gislaved ............ 1'6 _ l — _ 18 _ _ _ — 1 1 — 1 ODC Gnosjö .................. Gnosjö ............ 1'4 — 1 —— _ 125 20__ l 3 50( Grenna stad .............. Grenna ............ 1'3 _ _ 2 _ 19 _ 190 _ _ _ — 4 99( Gripenberg .............. Gripenberg ........ — _ 1_ _ _ _ 64 — _ _ 1 l 36C Hillerstorp .............. Hillerstorp .......... _ 1 — _ _ _ ja 16 — — l _ 406 Huskvarna stad .......... Huskvarna .......... 8'6 1 _ 7_ 24 _ 230 1 2 1 3 2385 Holsbybrunn 1 ............ Holsbybrunn ...... _ _ _ _ — _ _ _ _ -— _ _ — _ Hylte bruk? .............. Hylte bruk ........ _ _ 1 2— _ 25 _ _ 1 2 2— 2800 Jönköpings stad .......... Jönköping .......... 33 1 — _ 23 34 _ ja _ 5 5 2 _ 7003 Kvillsfors ................ Kvillsfo1s .......... _ _ _ 1_ _ 10 _ __ _ l 1 55 Lamhult .................. Lamhult ............ _ — 1 _ _ — 20 160 _ — _ 1 1 700 Landeryd ..... . .......... Landeryd .......... _ _ 1 — _ _ 20 — — — — 1 _ 350 Malmbäck ................ Malmbäck .......... 2'1 _ 1 _ _ _ 18 ja _ l -— 400 Mariannelunds köping . . . . Mariannelund ...... 1'4 — 1 _ _ 18 _ 200 _ — 1 1 — 700 Norrahammar ............ Norrahammar ...... _ _ 1 3— 20 _ 250 _ 1 1 1 3 1300 Nässjö stad .............. Nässjö ............ 9'4 1 —_ 1 21 _ 300 _ 3 1 1— 2850 Reftele .................. Reftele ............ 2'0 — 1 — _ 15 _ _ — 1 1 _ 850 . Rydöbrulvza .............. Rydöbruk .......... _ _ 1 _ _ 22 _ _ l 1 1_ 1000 Skillingaryds mcp ......... Skillingaryd ........ 1 5 — 1—— 18 _ _ _ _ 1 1— 500 Smålands Burseryd ...... Smålands Burseryd. 1'3 _ 1 — — _ _ 15 — — _ 1 1 500 Smålandsstenar .......... Smålandsstenar 93.0 _ 1__ 12 _ _ —— 1 2 2 1000 Smålands Taberg ........ Smålands Taberg _ _ _ 1 _ 62 _ _ — _ _ _ 1 100 Stockaryd ................ Stockaryd .......... 1'5 _ 1 1— 30 _ _ ——— 1 1 70% Sv. Gummifabriks A.-B.9. . Gislaved ............ — _ — 1 _ _ _ _ 42 _ _ 1 — 37 Säby ........... . ........ Sommen ............ 3'6 _ 1 _ _— _ _ 28 _ — — 1 1 560 ; Sävsjö mcp.” ............ Sävsjö .............. 2'1 _ 1_— 23 — 150 1 1 1 1000 S Unnaryd .............. Unnaryd ............ 1'9 _ 1__ _ 45 _ _ 1 2 620 Tenhult .................. Tenhult ............ * 1'7 _ _ 1 _ — — 130 _ _ _ _ 2 86 1 Under organisation. _ ” Pumpverk 1 st. _ 3 Villstads kommun. _ 4 Rogberga kommun.

• Sida 177
•  Original

177 Antal Personalorganisation Fordon "'=' Antal man Antal få så Brand. _. == Q' & få statio- ; _: ,; ”% &? tå å : = % ... Brandkår-ens namn Postadress ”" "ef ; Få %: 5 E % ,C, 5 E 5. å” 5 .a» .a & ?. S 5 Ja gå, ä 5 % "? 3 = "= "5 ” ':' % bb 3 m 5 "4 o såäåzåäs= :: Essä E' 5==w=€fsi 5 åvszä '=' g 5 = *" m 'n :, ä å m :a S (* 41 på Jönköpings län (forts.). Eranas stad1 ............ Tranås ............ 6'8 1 — — -— 24 — 50 — 1 1 4 2200 Vaggeryds mcp.g ........ Vaggeryd .......... 1'5 —— -— 1 — 15 — 250 — —— 1 725 Vetlanda stad2 .......... Vetlanda .......... 3'8 — 1 2 — 22 — — — 1 1 — — 1700 Vrigstad .................. Vrigstad ............ 1'5 —— 1 —— — — 15 90 —— — — 1 — 500 Värnamo stad ............ Värnamo .......... 4'7 — 1 — —— 22 — 350 —— 1 1 3 900 Landsbro ................ Landsbro .......... — — 1 —- —— -— 22 — — —— —— 1 — 600 olberga ................ Solberga ............ 3"5 -— 1 1— — 25 — —--—— 1 1 500 'lisby .................... Flisby .............. 1'7 -— 1 —— — —— —— 30 18 -— — 1 — 450 ksjö stad 1 .............. Eksjö .............. 7'0 1 — 1 — 25 — 135 — 2 — 1 — 2 700 Summa” — — ———244603932947 96 umma brandkårer ........................ 46 Därav: rkesbrandkarer ............................ 1 _ orgarbrandkarer .......................... 19 riv. brandkårer ............................ 17 llm. brandkårer ............................ 7 ndra organisationer ........................ 1 ill beskaffenheten okända .................. 1 Kronobergs län. lvesta mcp. ............ Alvesta ............ 1'5 — 1 — — 15 — — — — — 1 500 elary bruk .............. Delary ............ — _— 1 — 14 — — — — 1 _ 500 ridafors samhälle * ...... Fridafors .......... —— -— 1 — — -—— 12 Ja —— —— — 1 1 910 ov ...................... Växjö .............. —— — 1— _ — 15 —— _- — _ — ovmantorps mcp ......... Hovmantorp ........ 1 — 20 — —— — — 3 900 Ingelstad ................ Ingelstad .......... 1 — 20 —— — — — — — lavreströms bruk ........ Klavreström ........ l — — 25 — — 1 1 900 enhovda ................ Lenhovda, .......... 2'2 — 1 — -— — 25 —— —— — 1 1 — 400 essebo bruk ............ Lessebo ............ — — 1 — —— — — —— 20 — — 1 —- 1 200 idhults mcp. ............ Lidhult ......... i '. . . 0'4 —— 1 — — 12 -— — — — — —— — — jungby stad ............ Ljungby ............ 4'8 l — — — 20 — — — — — 1 000 arkaryds köping ........ Markaryd .......... 1'1 —— 1 — — 15 — — — — 1 1 — 900 oheda .................. Moheda. ............ 2'3 — 1 — — — 24 80 -— —— — 1 1 785 orrhult ................ Norrhult .......... —— — 1 — — -— 25 — _ — 1 1 — 500 rrefors .................. Orrefors ............ — — 1 — — —— — — 32 — — 1 -— 1 200 Ryds mcp ................. Ryd ................ 0'7 — 1 — — 15 — — — — — 2 — 800 S:t Sigfrids sjukhus ...... Växjö .............. —— — 1 — — — 15 —— — —— 300 Skruv .................... Skruv .............. — — 1 — _— — 19 — — — — l — 200 Strömsnäs bruks mcp. ? .. Strömsnäs bruk 1'2 — 1 -— » — 12— 1 1 — 850 Tingsryds köping ........ Tingsryd .......... 1'0 — 2 2 — 20 — 50 -— — — 2 2 1 200 Urshult .................. Urshult ............ 3'9 — 1 — — — 15 — — — 1 1 —— 800 Vislanda mcp. ............ Vislanda ............ 0'7 — 1 — —— 17 — 59 — — 1 1 2 600 Växjö Ostregårds mcp ..... Växjö .............. 2'0 — — — — — 15 — — — — —— — —— Låseda mcp. .............. Aseda .............. 1'1 —— ] — —— 12 — 175 — — 1 1 1 1350 lmhults köping .......... Almhult ............ * 2'8 — 1 — -— 16 — 100 — — 1 2 2 1000 ålerås .................. Målerås ............ — — 1 — — _— 14 50 —— — — 2 2 525

1 Ängspruta 1 st. — ? Pumpverk 1 st. —— 3 Uppgift saknas från 6 brandkårer. —- " Pumpverk » m n—

• Sida 178
•  Original

Personalorganisation Fordon .; Antal Antal man Antal & % Brand- h _ ä 2— & E E static- ; n; _; 2 3 1.3 5. _ d ; -— Brandkårens namn Postadress '; ner E % % E E % .c, % % iå- 21 ||) G) :=. +; 3 l åååsåååååfiä'é 31 ”E ;åvSUäää-ED .5 (”=-3334 E.? .: essäns—5,20: 'E =åå8'2 &, He's'å>å'5 = ”s E 5 F” '” s: 55 , Kronobergs län (forts.). Liatorp .................. Liatorp ............ —— — — 1 — — 17 — —— 1 1 36 ijssby .................. Ryssby ............ 2'8 —— —- 1 —- —— 20 —— — — 2 (i Aby ...................... Tjureda ............ 0'8 — 1 — — — 15 —- — —— — 1 — 4C Lagamills A.-B. .......... Timsfors .......... — — 1 — —— — _ — 20 — — l — 45. Växjö stad .............. Växjö .............. 98 1 __ 6 19 30 — — 2— — — 360 Smålands Yllefabrik 1 Lagan .............. —— — — — — — — _ — — — — — — Johansfors glasbruk1 Broakulla .......... — — — — — — — — — _ — — — —— Gemla fabrik ............ Diö ................ —-— — 1— — —— — — 15 — -— 1 — Konga A.—B ............... Konga .............. — —— 1 — —— —— —— —— 20 — — 1 — Sll Gransholms bruk ” ........ Gemla .............. — —— 1 — — — 12 — -— 1 — 1 00 Virestad 1 ................ Eneryda ............ —- — —— — —— -— — — — — — — — _ Summa 3 — _ — 6 201 312 514 119 Summa brandkårer ........................ 87 Därav: yrkesbrandkårer ............................ 1 borgarbrandkårer .......................... 11 friv. brandkårer ............................ 16 allm. brandkårer ............................ —— andra organisationer ........................ 6 till beskaffenheten okända .................. 3 Kalmar län. Bergkvara mcp. .......... Bergkvara .......... 0'8 — 1 — — — 20 — —— — 1 1 — 1 OC Borgholms stad .......... Borgholm .......... 2'0 — 1 — — —— 25 140 — — 1 2 3 20C Emmaboda köping ........ Emmaboda ........ 1'5 — 1 2 —- 15 — — —— 1 2 3 110 Fliseryd .................. Fliseryd ............ 2-7 _ 1_ _ _ 15 _ — _ _ 1 _ sd Fogelfors bruk .......... Fogelfors .......... — -— 1 — — — — — 20 — —— 1 — 50 Färjestaden .............. Färjestaden ........ —— —— 1 — —— —— 25 _ — — — 1 1 55 Gamleby mcp. ............ Gamleby .......... 0'5 — 1 —- — 20 — —— — — —— 2 — 8 Gunnebo bruk ............ Ver-keback .......... — —— 1 — — — — 20 — — 2 —— 6( Hultsfreds köping ........ Hultsfred .......... 1 9 — 1 2 — 20 — 160 — —— 2 2 4 18( Högby .................. Löttorp ............ 1'7 —— l — — —— 20 — _ _ 1 1 —— 7C Högsby .................. Högsby ............ 5'6 — 1 »— — — 15 — —— — l 1 2 121 Kalmar stad4 ............ Kalmar ............ 21 1 — —— 16 "0 —— — _ 2 2 1 — 490 Kastlösa .................. Kastlösa ............ 0"8 — — 1 ——- — 20 — -— — ——- 1 — 4C Kristdala ................ Kristdala .......... 2'9 — 1 — — —— 20 — — — 1 1 — 84 Ljungby .................. Ljungbyholm ...... 3'5 — 1 —— — —— 12 — — —- 1 1 — 60 Målilla .................. Målilla ............ 2-7 _ 1 _ _ _ 20 _ _ _ 1 1 _ st Målilla sanatorium 2 ...... Målilla Kyrkby . —— — — 1 —— —— _ — 12 — — -— — 41 Mönsterås köping4 ........ Mönsterås .......... 1 6 — 1 2 — 30 — 200 —— -— 2 4 2 2 3 Mörbylånga köping ...... Mörbylånga. ........ 0'6 —— 1 — —— 12 —— 50 —— — — 2 2 9 Mörbylånga socken ...... Mörbylånga ........ 1'0 — — 1 —— —— 25 — , — — 1 —— Mörbylånga sockerbruk2 .. Mörbylånga ........ — —— — 1 — —- —— — 20 — — 72 Nybro stad 5 .............. Nybro .............. 4'5 — 1 —— — 20 _ — — — —— 2 — 1 8 Oskarshamns stad 5 ...... Oskarshamn ........ 8'6 — 1 — — 22 —— 400 — —— 1 1 6 3 01 1 Under organisation. — * Pumpverk 1 st. —— 3 Uppgift saknas från 4 brandkårer. —— * Ä 5 Ångspruta 1 st., pumpverk 1 st. —— & Flodspruta 1 st.

ngsprutn 1 st. 1 l l l l l l

• Sida 179
•  Original

Personalorganisation Fordon ; Antal Antal man Antal ä; 42 Brand- __ =: =- a 3 statio- ,; ,; 15 % &? ä 2: a .; E Brnndkf'lrcns nanm Postadress "" ner då "_: 'g 5 E % .c .5 E 5- &” & .:»? .? Ä ?; =S J:? 35 s, "å & sw; % & E' % & '$ "5 en = '8 _. "5 55 _; »gg geggassas ==: på?»?g : Håvgvssgig % ggszå '=— å 5 Fr "1 (! £ Kalmar län (forts.).

Påryd .................... Påryd .............. — — — 1 _ — 20 *— *— — _ 1 _ 500 åskallaviks mcp. ........ Påskallavik ........ 0'5 _ 1 —— — — 21 — _ — — 1 — 800 ockneby ................ Rockneby .......... _ _ 1—— _ 12 _ __ 1 1 900 uda .................... Ruda .............. _ — 1 — _ _ 19 — — _ _ 1 800 öderakm ................ Söderåkra .......... 4'8 _ 1 —— _ 12 _ __ 1 1 950 ödra Möckleby .......... Degerhamn ........ 1'6 — _ 1 _ — lö — — _ _ l — 500

Eel—sås mcp ............... Torsås ............ 0'7 — 1—— _ 14 — —— 1 1 1 1500 immerby stad .......... Vimmerby .......... 3”! — 1 _ — 20 — _— — _ 2 1_ 1800 fVirserums mcp. .......... Virserum .......... 1'7 _ 1 1 _ — 20 40 — — — 1 2 1300 Västerviks stad .......... Västervik .......... 13 1 1 3 8 13 _ ja — 2 l 2 ] 3400

" lem .................... Alam .............. ö'l _ 1—— — _ 40 — —— — 2 2 _ 1 000 verums bruk * .......... Overum ............ — _ 1 _ _ _ — _ 15 — _ 2 — 1 000 lsterbro ................ Alsterbro .......... _ _ _ ja _ _ 15 _ — _ — _ ja — t. Frö. L. Frö och Kleva Vickleby ............ 0'7 _ — 1 — — 15 _ _ _ — 1 _ 300 andvik .................. Persnäs ......... .. .. 1'3 — 1 — — _ ja _ _ — — l _ 450 Trekanten ................ Trekanten .......... — _ _ 1 _ — 20 _ — — — 1 _ 500 igeholms köping ........ Figeholm .......... 0'8 _ l _ — ja 95 _ — — 1 3 720 alerum .................. Falerum ............ _ — 1 — _ —— 20 _ _ — 1 1 — 800 erga 2 .................. Berga .............. _ _ — _ — _ _ _ _ _ _ _ ena2 .................... Vena .............. 3-0 _ ___ _ _ — _—__ — _ agerhult ................ Fagerhult .......... 2'5 _ — l — _ 0 _ — — _ 1 _ 600 issefjärda .............. Vissefjärda ........ 4'4 — _ 1 _ _ 20 _ _ _ _ 1 _ 600 erga industri ............ Berga .............. _ _ 1 — _ _ _ _ 20 _ _ 1 — 1 000 ödra Vi2 ................ Södra Vi .......... 3'3 _ _ _ _ — _ _ _ _ ___ _

Summa! _ — —— — 24 222 500 1 085 107

Lunlma brandkårer ........................ 47

; Därav:

grkosbrandkårer ............................ 2

% orgarbrandkårer .......................... 8 riv. brandkårer ............................ 28

allm. brandkårer ............................ _

andra organisationer ........................ 6 till beskaffenheten okända .................. 3

Gotlands län.

Visby stad .............. Visby .............. 11 — 2 5— 26 _ 140 _ l 2 1 2 2920

Klinte .................... Klintehamn ........ 1'3 — _ 1 — — _ ja _ — — _ 4 50 Hemse mcp. .............. Hemse ............ 0'5 _ — 1 — 10 _ _ — _ — _ 3 50 lSlite köping .............. Slite .............. 1'9 — 1 1 _ — 38 _ _ _ _ 2 — 2400 Ljugarn .................. Ljugarn ............ — _ _ 1 _ _ — ju _ — — —— 3 20 Svenska SockerfabriksA.-B. Romakloster ........ _ _ 1 _ _ _ 14_ 2 1 _ 475

1 Summa! _ _ ___ 36 ss 140 14 1 Pumpverk 1 st. _ 3 Under organisation. _ 3 Uppgift saknas från 6 brandkårer. _ 4 Uppgift saknas från 2 randkårer.

• Sida 180
•  Original

Antal Personslorganisation Fordon _. Antal man Antal .. 33 8 s:; Brand- __ =: =*— g 5 statio— ; ; å % £! % &_ d 43 -.-4 Brandkåren namn Postadress "" "" få i"; "g g % % .:, "ä % %- åfw Essaåssssäåsg räl = 'D Tå "* A= 'E 50 '5 .— ä 5 ** % ; rånargäng .s Hasse & s;:gsågszs & såmzå & m = m t' 3 = 2 I! 2 5 ["* 4 ca Gotlands län (forts.). Summa brandkårer ........................ 6 % Därav: yrkesbrandkarer ............................ _ borgarbrandkårer .......................... 2 friv. brandkårer ............................ 1 allm. brandkårer ............................ 2 andra organisationer ........................ 1 till beskaifenlleten okända .................. _ Blekinge län. Karlskrona stad .......... Karlskrona ........ 15 1 _—22 18 — _ _ 2 2 1— 536 Marinens brandkår ........ Karlskrona ........ _ 1 — — _ 53 2 2 3— 494 Ronneby stad ............ Ronneby .......... 6'0 1 ___ 24 _ 150 _— 2 1 4 180 Karlshamns stad .......... Karlshamn ........ 8'0 _ 1— 2 38 _ 226 — 2— 1 2 345 Sölvesborgs stad .......... Sölvesborg ........ 4'0 — 1 1— 22 — 52 ___ 1 1 150 Bräkne—Hoby ............ Bräkne-Hoby ...... 4'9 _ 1 _ _ _ 12 ja _ _ — 2 1 75 Djupafors fabriks A.B.l .. Djupadal .......... — _ 1 — _ _ _ _ 40 _ 1 _ 2 50 Jämshög ................ Jämshögsby ........ 5'6 _ 1—— _ 12 _ —— 1 1 2 80 Kyrkhult ................ Kyrkhult .......... 4'5 _ 1—_ _ 20 _ — _ — 2 1 60 Kockums järnverk * ...... Kallinge ............ _ _ 1 _ _ _ — — 27 — _ — 2 1 25 Augerum och Lösen ...... Lyckeby ............ 6'2 _ 1 —— — 60 _ _ 1 1 _ _ 1 50 Mörrum .................. Mörrum ............ 4'3 _ 1 _ — — 32 _ _ _ — 1 4 00 Sv. Stålpressnings A.-B. .. Olofström .......... — _ 1 — _ _ 15 — _ — _ 1 _ 60 Summa 3 _ _ _ _ 24 102 151 428 120 Summa brandkårer ........................ 13 Därav: yrkesbrandkårer ............................ 1 borgarbrandkårer ............ . ............. 3 friv. brandkårer ............................ 6 allm. brandkårer ............................ _ andra organisationer ........................ 3 till beskaffenheten okända .................. _ Kristianstads län. Andrarum ................ Lövestad .......... 1'0 _ 1 _ 9 _, _ 1— 1 1 55 Ausås .................... Spannarp .......... 1'8 — 1 —— _ _ ja _ 1 __ 7 80 Ballingslöv .............. Ballingslöv ........ — _ 1 _ _ _ 22 _ _ _ _ 1 — 60 Baskemölla mcp ........... Baskemölla ........ 0'4 _ 1 _ — — 30 _ — _ — 1_ ? % Bjärnums mcp. .......... Bjärnum ............ 1'5 _ 1_ _ — — 17 _ _ 1 2 2 12] Borrby mcp ............... Borrby ............ 1'1 _ 1 _ — _ 32 — — 2 _ — _ 60 Branteviks mcp. .......... Brantevik .......... 0'9 _ 1 — — _ 18 35 — 1 — _ 2 50 Broby mcp. .............. Broby .............. 0'7 _ 1_ _ _ 25 ja — — — 1 2 75 Brösarp .................. Brösarp ............ 1'8 _ — _ — — — _ _ _ — — _ _ Båstads mcp.4 ............ Båstad ............ 0'7 _ 1 1— 15 30 80 _— 1 1 3 50 Degeberga ................ Degeberga .......... 1'4 _ 1 _ _ — — 22_ 1 1 1 S%

1 Pumpverk. _ ” Pumpverk 3 st. _ 3 Uppgift saknas från en brandkår. — 4 Pumpverk 2 st.

• Sida 181
•  Original

Personalorganisation Fordon .; Antal Antal man Antal = % Brand- ,_ = '=— Tå 3 statio- ;; .a % 15 % å_ ä 5 -— Brandkårens namn Postadress "" ner % få % 5 E 'E ru ”ä % ä' ä ” ta ut H ;. =! '” o. .::: ,— -” .. äiåää ;såääesaä "=== =SB??? ? l—l :> = > & ; på % E 2 "5 H 2 ;ä & å % .. ** 2 s Kristianstads län (forts.). Emmaljunga .............. Emmaljunga ........ _ 1 -— — — 17 — 1 1 1 300 Everöd .................. Everöd ............ 1 4 _ 1 l _ 22 _ _ 1 1 _ 1 200 [Fjälkinge ................ Fjälkinge .......... 1'4 _ 1 1 — — 25 _ _ _ 1 1 2 2000 Förslöv .................. Förslövsholm ...... 2'0 _ l _ _ — 22 _ _ 1 1 1 500 Glimåkra mcp ............. Glimåkra .......... 1'0 2 6 _ 17 120 _ — l 1 6 900 Grevie .................. Grevie .............. 1'7 _ 1 _ — 10 _ _ — _ — _ 100 Gustaf Adolf ............ Viby .............. 0'9 _ _ 1 _ _ 25 — — _ _ 1 50 ammenhög .............. Hammenhög ........ 1'2 _ 1 1 — — 20 _ _ 2 1 — 625 äglinge ................ Sösdala ............ 0'8 _ 1 _ _ _ 16 _ _ _ _ 1 1 450 ässleholms stad ........ Hässleholm ........ 3'4 _ 1 — — 22 — 150 _ — 2 _ 1 900 ästveda mcp ............. Hästveda .......... 0'4 _ 1 _ _ _ 15 _ 1 — _ 2 525 öja .................... Angelholm .......... 1*4 _ 1 — _ _ _ 30 1 3 800 mmeln .................. Immeln ............ _ — 1 _ _ _ 30 _ — — _ 1 1 300 vöverken ................ Bromölla .......... — _ _ _ — — — — — — 'iviks mcp. .............. Kivik .............. 0'5 _ 1— _ — 15 40 _ — 1 1 1 400 lippans mcp ............. Klippan ............ 2'9 _ 1 1 — — 24 150 _ 1 _ 2 1 1350 'nislinge mcp. 1 .......... Knislinge .......... 1'2 _ 1 — — — 23 ja _ — 1 1 1 1 100 istianstads stad ........ Kristianstad ........ 15 1 1 1 30 11 _ _ 1 2 1 1 2 000 vidinge mcp ............. Kvidinge .......... O's — 1 8 — 16 ja _ — 1 1 8 750 viinge .................. Vanås .............. 1'1 — 1 20 _ _ — 1 1 — 500 åseberga ................ Hedvigsdal ........ _ — 1 — — — ja — _ _ _ 1 _ 325 öpinge .................. Gårds—Köpinge ...... 1 7 _ l _ _ _ 12 _ _ _ 1 1 _ 1 000 inderöd ................ Linderöd .......... 1'0 _ 1 — — — 32 _ _ _ — 1 _ 800 jungbyheds mcp ......... Ljungbyhed ........ 0'9 _ _ — _ _ _ _ _ _ _ _ _ öclerups mcp. .......... Löderup ............ 0'6 _ 1 _ — — 20 _ _ _ 1 1 1 800 önsboda mcp. .......... Lönsboda .......... 0'7 — 1 _ _ —- 30 _ — _ 1 2 _ 700 unka-Ljungby .......... Munka-Ljungby . . . . 2'4 _ 1 _ _ _ 15 _ — _ l 1 _ 700 åNosaby .................. Nosaby ............ 2'3 _ 1 — _ _ 15 _ 1 _ 1 4 800 Näsum .................. Nasum ............ 2'1 _ — l_ — 12 _ — _ 1 50 Olseröd .................. Olseröd ............ _ — 1 — _ _ 18 _ _ _ 1 1 1 620 Arkelstorp ................ Arkelstorp .......... 1 7 _ 1 4 _ _ 40 _ 1 2 4 1 100 Osby mcp. .............. Osby .............. 20 1 _ _ _ 25 _ _ _ 2 2 _ 1 350 erstorps mcp. * .......... Perstorp ............ 1'4 — — _ — _ _ — _ _ _ — — _ .ebbelberga .............. Angelholm .......... 1': _ l — _ _ ja — — _ 1 2 700 inkaby1 ................ Rinkaby ............ 1'0 _ 1 _ _ _ 23 _ _ _ 1 200 Sibbhult .................. Sibbhult ............ _ _ l — _ — 20 — — — 1 1 1 300 Simrishamns stad 3 ........ Simrishamn ........ 26 1 — — 25 _ 150 _ _ 1 2 2 1 000 Skepparslöv . .__. ........... Skepparslöv ........ 1'1 _ 1 _ _ 20 _ _ — 1 ] 1 700 Skillinge och O. Hoby. Skillinge .......... 2'8 _ 1_ — — 16 ja _ 1— _ 2 640 Skånes Fagerhult ........ Skånes Fagerhult .. 1'5 _ l — _ 16 _ _ — 1 1 1 490 Skanska Attiksfabriken 1 . . Perstorp ............ _ _ 2 _ — — 15 — _ 2 _ 500 lSmedstorps mcp. ........ Smedstorp .......... 0'4 _ 1 _ — _ 45 _ 1 _ 560 lStrövelstorp .............. Hasslarp .......... 1'8 _ 1 _ — 14 _ ja _ 1 1 3 600 lSösdala mcp. ............ Sösdala ............ 0'9 _ 1 _ _ 25 60 _ 1 1 450 lTjörnarp ................ Tjörnarp .......... 1'1 _ 1 _ — 20 _ — _ — 1 2 600 lTomelilla köping” ........ Tomelilla .......... 28 1 _ _ _ 17 _ 120 — — 2 1 _ 1 400 lTorekovs mcp ............. Torekov ............ 0'3 _ 1 _ _ _ 12 _ _ — _ 1 2 650 Tormestorp .............. Tormestorp ........ _ _ 1 _ _ — 32 _ _ — 1 1 1 500 Träne .................... Träna .............. 1'3 _ 1 1 _ _ 20 _ _ l _ _ 3 1000

' anpverk 1 st. _ 7 Under organisation. _ ' Pumpverk 2 st.

• Sida 182
•  Original

1 anpverk 4 st. _ 2 Ängspruta 1 st. _ 3 Se Vitaby. _ 4 Se

Antal Personalorganisation Fordon .; Antal man Antal = % Brand- _ _ 5 & ä 5 statio- ;; _; o; % få å ä __ & % '" Btandkårens namn Postadress "' ner "g "i; % g % 2 .c % % 5. En l ässååa ; gagnas; T.. seas—af .. ===Eås %* grässtrå. :=. zå=eéss fe” H '” > ' > => S* :; > .: = "" _ us 1" :»; g ”= " c:a ': ; å ?; :=1 s E R* 4 of: Kristianstads län (forts.). T ringe mc . ............ Tyrin e ............ 2'0 _ 1 1 _ _ ja ja _ — l 1 54 Vållebergaf). -. ............ Hedviggsdal ........ 1'3 _ 1 _ — — 16 _ _ _ l 1 _ 45 Vilan och N. Asum ...... Langebro .......... 6'3 — 1 2 _ _ 24 — _ _ 1 l 4 1 7( Vinslövs köping * ........ Vinslöv ............ 1'6 1 1 — _ 17 10 143 _ _ 1 2 1 l 2( Vinslövsby .............. Vinslöv ............ _ _ _ _ — — _ _ _ _ _ '— _ _ Vitaby .................. Vitaby ............ 1'6 _ 1 _ _ _ 15 _ _ _ 1 2 l 1 2( Vittsjö .................. Vittsjö ............ 2'6 _ 1—_ — 17 _ — — 1 1 1 5] Vittskövle ................ Vittskövle .......... 1'1 _ _ _ _ _ _ — _ _ _ _ Vä. ...................... Kristianstad ........ 1'7 _ 1 2 — _ 40 _ _ —— 1 1 2 1 0! V Broby ................ Ormastorp .......... 2'2 — 1 1 _ _ _ 24 _ _ l 1 2 7( V. Torup ................ V. Torup .......... 1'1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Ahus köping2 ............ Ahus .............. 2'0 — 1 _ _ 24 — 200 _ 1 l 1 3 1 2( Araslöv .................. Vinslöv ............ _ _ _ _ _ _ _ _ _ — _ _ Åstorps mcp. ............ Åstorp ............ 1'9 — 1 — _ — 22 350— 1 _ 1 1 12( Angelholms stad .......... Ängelholm .......... 56 1 — 1 — 14 — 173 25 _ 1 1 _ 1 ()( Asphalt .................. Asphult ............ 0'9 _ 2 _ _ _ 20 _ _ 2 _ _ _ 2( anestads mcp. .......... anestad .......... 0'5 _ 1 — _ _ 10 _ _ — 1 1 2 9( Örkelljunga mcp. ........ Qrkelljunga ........ 1'1 _ 1 1— 20 — — — 1— _ 2 8( Tommarp ................ 0. Tommarp ........ 1'4 _ 1 —- _ _ 30 — _ 1 _ _ — 6( Fjalkestad ................ Bjärlöv ............ 1'4 _ _ _ _ _ _ — _ _ — _ _ _ Ravlundaa ................ Vitaby ............ 0'7 _ _ _ — _ _ _ _ _ — _ _ Rörum .................. Kivik .............. 0'7 _ 1 1 _ _ 8 _ _ _ —— 1 — 6( S:t Olof .................. S:t Olof ............ 1'6 _ _ — _ _ _ _ — _ _ _ _ _ Vånga "* .................. Arkelstorp .......... 1'7 — _ _ _ _ — —— — _ _ — _ _ Qsterslöv * ................ Osterslöv .......... 1'2 _ _ 1 — — ja _ — — _ _ 2 ( Q. Sönnarslöv ............ Everöd ............ 1'0 _ _ _ _ _ — _ — — _ — _ _ O. Vram ................ O. Vram ............ 0'5 — _ — — — _ _ _ — _ — _ _ S. Mellby ................ Kivik .............. 1'7 — — _ — — _ _ _ _ _ — _ _ Eljaröd .................. Eljaröd ............ 0'5 — _ _ _ _ — _ — — _ — -— _ V. Vram ................ Tollarp ............ 2'9 _ 1 1 _ _ _ _ 15 _ 1 1_ 87 Grumlösa ................ Gumlösa ............ 0'6 _ 1 _ _ _ 20 _ _ _ -— 1 _ ?; Hjärnarp ................ Hjärnarp .......... 1'9 _ 1 1 _ _ _ 25 _ _ l 1 _ 50 Ostanå. fabriks A.—B ....... Glimminge ........ _ _ 1 1 — _ _ 10 — _ l _ 30 Röke5 .................... Röke .............. 16 ___-_ _— — — ———__ _ Sv. Sockerfabriks A.-B. 9 . . Karpalund .......... _ _ 1 2 _ _ _ _ 15 _ _ _ 18 80 Klippans flnpappersbruk . . Klippan ............ _ -— _— — — — — _ — — _ — — _ Vitemölla mcp. .......... Vitemölla .......... O's _ 1 _ — _ 14 — — _ _ 1 — 30 Skälderviken 5 ............ Skälderviken ........ 0'4 — _— — — — — — _ _ — _ _ _ Summa.0 _ — — _ 1422311981867 87 * Summa brandkårer ........................ 98 » Därav: yrkesbrandkårer ............................ 1 borgarbrandkårer .......................... 10 friv. brandkårer ............................ 58 l allm. brandkårer ............................ 6 l andra organisationer ........................ 4 l till beskaffenheten okända .................. 19 Arkelstorp. _ 5 Under organisation. _ G Upl gift saknas från 30 brandkårer

i

• Sida 183
•  Original

Antal Personalorganisation Fordon

15 Antal man Antal = % Brand- _ := 9- $

5 statio-ääå :e 5 åå_5g E

Brandkårens namn Postadress "" ner 5 ä "g % rå % .,: '$ '5 E E:"

& =D us Tn! G=: '” '" å & o &. ,E- å på 2 e s 5; 3 E *” *” i? E & = a a en _=u.=»=4wä.in = 0=å3== => ; E:: "S:: få 2 ha 5 == :, _a :o o ": z- _ '" 5 15 '” *— 5 > __5. '" % På 5 fs 54

a 5 = V :=: := ; ä s :=: » m 2 p (1 m Malmöhus län. Alnarp 1 .................. Åkarp .............. _ _ 1 1 _ _ 32 — _ _ — 1 1 425 Anderslövs mcp ........... Anderslöv .......... 0'7 _ 1 _ _ 17 _ 50 _ 1 _ 1 1 1 000 Annelöv .................. Annelöv ............ 0'8 _ 1 _ — _ 18 — _ _ 1 l 1 500 Arlövs mcp. .............. Arlöv .............. 3'6 1 _ _ _ 21 — 35 _ 1 — _ 1 1 550 Ask ...................... Sonnarp ............ 0'8 _ 1 — — — 15 _ _ 2 _ — 1 300 Askeröd .................. Askeröd ............ — — 1 — _ — 20 — _ _ 1 1 1 350 Asmundtorp .............. Asmundtorp ........ 1 2 _ 1 — _ _ 30 — _ 1 1 1 550 Axelvold ................ Axelvold .......... _ _ 1 _ — — 24 _ — — 1 1 1 500 Bjelkhult och Tollstorp Bjelkhult .......... _ _ 1 _ _ — 30 _ _ — _ 1 1 100 Bjersjölagardsorten ...... Bjersjölagård ...... _ _ 1 _ _ — 20 _ — 1 _ 1 _ 900 Blentarp .................. Blentarp ............ 1 2 — __ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Bosarp .................. Stabbarps gruva . . . . 1'1 _ 2 — — _ 35 — _ _ 1 2 1 540 Brågarp och Nevishög . . . . Staffanstorp ........ 1'8 — 1 — _ _ 26 40 _ _ _ l _ 650 Bunkeflo ................ Vintrie ............ 1'9 _ _ 2 _ _ — 100 — _ _ _ 2 125 'Charlottenlunds gård ...... Charlottenlnnd ...... — _ 1 — — — 25 _ — — _ 1 2 500 Dalby ? .................. Dalby .............. 1 7 _ 1 _ _ _ — 50 — _ _ 1 2 500 Ekeby .................... Ekeby .............. 3'5 — 1 4 _ — _ 20 40 _ 1 1 4 650 Eslövs stad .............. Eslöv .............. 6'0 1 1 _ 4 40 _ _ _ 1 1 1 1 1 500 Fjärdingslöv .............. Eiärdingslöv ........ _ — _ — — — _ _ — — — _ _ _

Fleninge .................. Odåkra ............ 1'7 _ 1 — — 50 _ 24 _ 1 _ _ 4 800 Furulunds mcp.g .......... Furulund .......... 1'1 _ 1 _ _ _ 15 — — — 1 1 _ 800 Genarp .................. Genarp ............ 1'6 _ 1 _ _ _ _ 20 _ _ 1 1 1 500 Glumslöv ................ Glumslöv .......... 1'0 _ 1 _ — _ 10 _ _ _ 1 1 1 500 Gryttinge ................ Svalöv ............ _ _ 1 _ — _ 30 _ _ _ l 1 _ 400 Grönby .................. Anderslöv .......... 1 0 _ 1 _ _ _ 12 _ _ _ 1 1 _ 550 . Gudmuntorp .............. Hurva .............. 1'4 _ 1 — _ _ 19 _ _ 1 1 1 1 500 ,! Harlösa .................. Harlösa ............ 1'3 _ 1 _ — _ 16 — _ — 1 1 1 500 Hurva .................... Hurva .............. 0'7 _ 1_ _ _ 20 _ _ 1 1 1 1 500 Ven ...................... S:t Ibb ............ 1'0 — 1 _ _ _ 55 _ _ _ 1 2 500 Höganäs stad3 ............ Höganäs .......... To 1 — 3 — 15 _ _ _ 1 _ 2 _ 2 000 Högestad ................ Högestad .......... 0'4 _ 1 — _ 47 _ _ 1 1 1 _ 900 Hörby köping ............ Hörby .............. 1'7 1 _ — — _ 20 30 _ _ 1 2 _ 700 Hörby kommun .......... Hörby .............. 2'9 _ 1 _ — _ 12 _ _ _ _ 1 _ 600 Höörs mcp. .............. Höör .............. 1'4 — 1 _ _ 15 — 50 1 1 2 700 [ Jonstorp ................ Jonstorp ............ 1'6 _ 1 _ _ _ 20 _ — _ 1 2 _ 1 200 , Kattarp .................. Kattarp ............ 1'9 _ _ 1 _ _ 22 _ _ _ 1 2 _ 750 ; Kungsbult ................ Kungshult .......... _ — _ 1 — — 25 _ — _ _ _ 1 30 , Kågeröd .................. Kågeröd ............ 1'8 _ 1 _ — _ 38 _ _ — 1 1 3 650 l Källs-Nöbbelöv .......... Teckomatorp ...... 0'3 _ _ 1— _ 29 _ _ — _ — 1 18 1 Kävlinge mcp ............. Kävlinge .......... 2'2 _ _ _ 35 _ _ — 1 1 1 2 1 400 l Köinge .................. Hörby .............. _ —- _ 1 — _ 12 _ _ _ _ — 1 25 l Kölleröd .................. O. Sallerup ........ _ _ — 1 _ — 34 — _ — _ ] 17 : Landskrona. stad 2 ........ Landskrona ........ 19 1 _ 1 25 73 _ _ _ 2 3 — 4 000 3 Lilla Isie ................ s. Aby ............ O's — — 1 _ _ 25 — — _ _ _ 2 20 Ljungen .................. Höllviken .......... _ _ 1 _ _ _ 26 _ _ 1 1 800 Lomma mcp. ............ Lomma ............ 2'8 _ 1 — _ 22 _ 50 — _ _ 1 1 750 Lunds stad .............. Lund .............. 26 1 _ _ 13 28 _ — _ 3 2 1 — 4000 Lyby .................... Hörby .............. 1'1 — _ 1 — _ 20 — _ — _ — 1 50

1 Pumpvcrk 2 st. — * Pumpverk 1 st.

• Sida 184
•  Original

Personalorganisation Fordon

,; Antal Antal man Antal 5 är Brand- |. 31 D— då

3 statio- ; _|: .; % få % å __ d % _. Brandkårens namn Postadress "" ner Pg få "% g PS 5 .c, % % & f:” l ?. & en "5 E. = & 5 == 2 _53' må E ]

gg _. .... g. ,. H _ _a !=!) : m 55 m = u =! us .:: .? in "- ;; g i.. ..»: * säga;—sägs .5 ”åsså 1'

så:;sågsä ; 53:25 E':

q) = CQ ': _ E i-T-l 2 5 ”" (d 31 :i Malmöhus län (forts.).

Löberöd mcp. ............ Löberöd ............ 0'6 — 1 2— — 16 85 _ _ l 3 601 Löddeköpinge ............ Löddeköpinge ...... 1'1 _ 1 1 _ 22 _ _ — 1 1 1 651 Lövestad ................ Lövestad .......... 2'2 _ 1 _ _ _ 15 _ 1 1 _ 1 401 Malmö stad 1 ............ Malmö ............ 142 2 — — 80 — — _ — 5 2 2 _ 9 151 Marieholms mcp ........... Marieholm .......... 0'9 _ 1 _ — 20 — _ 1 2 _ 1 201 Mjöhult .................. Mjöhult ............ _ _ 1 _ _ '15 _ _ 1 l 2 _ 701 Mölle-Brunnby ............ Mölle .............. 3'2 _ 1 15 _ _ _ _ 1 1 9 854 Norrvidinge .............. Norrvidinge ........ 0*9 _ — 1 _ 20 _ _ — _ — 1 31 Nyåkra .................. Hörby .............. _ — 1 _ _ _ ja _ _ — _ 1 1 111 Oderup .................. Qstraby ............ _ _ 1 _ ja _ _ _ _ 1 1 231 Parup .................... O. Sallerup ........ — 1 — 15 _ — _ _ 1 1 521 Röstånga mcp ............. Röstånga .......... 0'7 _ 1 _ _ _ 18 _ _ -— 1 l 1 525 Sjöbo friv. mcp ........... Sjöbo .............. 1'4 — 1 1 _ — 30 150 _ — 1 2 1 150( Skanör med Falsterbo” Skanör ............ 1'1 _ 2 — _ 200 9 _ 3 1 4 30( Skivarp .................. Skivarp ............ 2'0 _ 1 — — 40 _ _ _ _ _ 1 1 65( Skurups köping .......... Skurup ............ 1'6 _ 2 _ _ 20 _ 40 _ _ 1 2 3 1 00( Stehag .................. Stehag ............ 1'6 1 _ — _ 22 _ _ _ 1 l 1 41% Stockamöllan ............ Billinge ............ _ _ 1 — 13 _ — _ _ 1 _ 30( Stora Köpinge ............ Svenstorp .......... 2'1 _ 1 — — _ 36 _ _ _ 1 1 2 60( Svalöv .................... Svalöv ............ 2'1 — 1 _ _ — 14 _ — 1 1 1 _ 80( Svedala köping .......... Svedala ............ 1'9 _ 1 — — 21 _ 118 _ 1 — 1 1 851 Teckomatorps mcp. ...... Teckomatorp ...... 0'9 _ 1 _ _ 30 _ _ _ 1 1 1 1 70(

Tormastorp .............. O. Sallerup ........ _ _ — ] _ _ 18 _ _ _ _ _ 1 ? Tirup .................... Svalöv ............ 0'4 _ 1 _ _ 30 _ _ — _ _ 1 3( Tofta .................... Asmundtorp ........ 0'4 _ — 1 _ _ ju _ _ — _ — ja 45 Tolånga .................. Sjöbo .............. 1'4 1 _ — — ja _ _ 1 1 _ 22C Torrlösa .................. Svalöv ............ 1"5 _ 1 —— _ 10 _ _ 1 _ — _ 20( Tågarp .................. Tågarp ............ _ 1 _ 20 — _ _ 1 1 — 600 Vadensjö ................ Vadensjö .......... 03 1 _ 12 1 1 1 50 Vallåkra. .................. Vallåkra ............ _ _ 1 — _ _ 12 _ — _ _ 1 — 40 Veberöds mcp ............. Veberöd ............ 0'7 — 1 _ 12 _ 65 _ 1 1 1 82” Vellinge mcp. ............ Vellinge ............ 1'1 — 2— _ 20 _ 130 __ 1 2 2 900 Vikens mcp. .............. Viken .............. O's _ 2 _ _ — 19 _ — 1 2 3 800 Villie .................... Rydsgård .......... 1-a — _ _ — _ — — — — — _ Vollsjö .................. Vollsjö ............ 1'6 _ 1 — _ — 18 _ — 1 1 1 1 1 575 Väsby .................... Höganäs .......... 3'2 _ 1 _ _ — 13 _ _ — 1 1 _ 620 V. Kareby ................ Dösjöbro .......... 1'2 _ 1 2— _ 30 _ _ 1 l— 2 750 Ystads friv.3 .............. Ystad .............. — — _ 1 — _ _ _ — 1 _: Ystads stad .............. Ystad .............. 11 1 1 1 8 10 75 _ 3 1_ 1 600 Akarps mcp ............... Akarp .............. 1'5 _ 1 _ _ 20 _ 50 _ _ 1 1 1 700 Asperöd .................. Asperöd ............ _ _ 1 _ — _ 25 — _ _ 1 1 _ 500 Aspinge .................. Aspinge ............ 0'9 _ 1 _ _ _ 10 — — _ _ 1 1 270 rja ...................... Saby .............. 0'9 — — 1 _ 48 — _ _— 1 35 Q. Kareby .............. . Marieholm .......... 0'3 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Q. Klagstorp ............ Klagstorp .......... 1'2 — 1 _ _ _ 25 _ 1 _ _ 1 200 0. Ströö' ................ Skarhult ............ 0'7 _ 1 __ _ 32 _ _ — 1 1 1 280 Lerberget ................ Höganäs .......... _ _ 1 — 18 _ — _ 1 1 _ 600 Allerum .................. Hälsingborg ........ 2'6 _ 1 — — 35 1 1_ 60 Trelleborgs stad .......... Trelleborg .......... 14 1 — —10 25 — _ 1 3 2 _ 212

1 Flodsprutor 2 st. _ * Pumpverk 4 st. _ 3 Se nedan. _ * Pumpverk 1 st.

• Sida 185
•  Original

185 Personalorganisation Fordon ”Ei Antal Antal man Antal ,_ _ 3 & Brand- ,. H 5 =- g & statio- & _; i % få 33 å : = å .. Brandkårcns namn Postadress '; ner g å "2 E, "5 "5 _d ,.5 E % f:” seasåäåsåååscä .5 s ”å :: e % =» "8 _ "= 8 5 % ”wwååå-E=åä'*sa % å ** *” '# PE Malmöhus län (forts.). illa Bedinge ............ Bedinge ............ 0'8 _ 1— _ _ 18 _ — _ 1 1_ 500 HöganäSVBillesholms A.-B. Bjuv .............. _ _ _ — _ _ _ _ — _ _ _ — — Långaröd * ................ Onneköp .......... 1 5 _ 1 _ — _ _ — _ _ 1 — _ _ Svenska Sockerfabriks A.-B. Skivarp ............ _ _ 1 _ _ — _ _ 20 _ _ 1 — 1 050 » » » Ortofta ............ _ _ 1— _ — _ 24 16— _ 1 1 500 » » » ” Köpingebro ........ _ _ 1 — _ — — 26 17 _ — 1 _ 600 | » » » Hököpinge .......... _ _ 1 _ — — 23 _ — — — 1 _ 300 l » n » Jordberga .......... — _ 1 _ _ — _ _ 17 _ — 1 _ 750 » n » 2 Kävlinge .......... _ — 1 — — — — _ 17 _ — 1 _ 300 » » » 5 Staffanstorp ........ _ _ 1 _ _ — _ _ 12 _ _ _ 1 900 » » » Svedala ............ _ — 1 1 _ _ — _ 25 — 1 1 _ 275 » » » Hasslarp .......... _ — — _ _ _ — _ _ _ _ — Hälsingborgs stad ........ Hälsingborg ........ 59 1 __ 45 _ _ — — 4 2 1 _7500 Bessinge ................ O. Sallerup ........ _ — _ 1 _ _ 47 _ _ _ — _ _ _ Billinge .................. Billinge ............ 1'3 — 1_ — _ 47 _ _ — 1 1_ 420 iBilleberga ................ Billeberga. .......... 1'3 _ 1 1 — _ ja — _ _ 1 1 _ 500 Summa 4 _— _ —— _ 183 529 1 623 1 357 173 Summa brandkårer ...................... 113 Därav: yrkesbrandkarer .......................... 6 borgarbrandkårer .......................... 16 friv. brandkårer ............................ 71 allm. brandkårer .......................... 7 andra organisationer ...................... 5 till beskaffenheten okända ................ 8 Hallands län. Edenberga ................ Ränneslöv .......... 2'4 _ 1 _ _ _ 17 — — _ 1 1 — 500 Getinge .................. Getinge ............ 1'4 _ 1 _ _ _ 30 _ _ _ _ 1 — 600 Halmstads stad” .......... Halmstad .......... 26 1 _ — 19 50 _ _ _ 2 3 1 _5000 Oskarsströms mcp ......... Oskarsström ........ 3'0 _ 1_ _ 18 _ — _ _ 1 2— 900 Harplingell .............. Harplinge .......... 2'8 _ _ 1 _ 25 75 __ 1— 1 60 Skandinaviska Jutespinneri Oskarsström ........ — _ _ — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ & Väveri A.B. 'Skottorp ................ Skottorp ............ _ — — 1 _ _ 25 45 ___— 3 90 ; Slöinge .................. Slöinge ............ 1'4 _ 1 — _ _ 30 _ _ — — 1 _ 550 i Torup .................... Torup .............. 2'6 _ 1 — _ _ 20 — — _ _ 1 1 500 ,Tvåaker .................. Tvååker ............ 2'5 _ 1_ — _ 25 _ _ _ 1 1 _ 700 iVallberga ................ Vallberga .......... _ _ 1 — _ _ _ — 16_ 1 1 1 600 Varbergs stad5 .......... Varberg ............ 9'5 1 — 32 _ _ 20 1 2 — _ 2000 & Veinge .................. Veinge ............ 2'7 _ 1 _ _ — _ — — — _ _ _ 350 ; Ysby .................... Ysby .............. 0'9 _ 1 _ _ _ 12 _ _ _ 1 1 _ 750 i Oskarsgröm Sulphite Mills Oskarsström ........ — _ 1 _ _ _ _ _ 27 _ _ 1_ 600 A.-B. 1 Laholms stad ............ Laholm ............ 2'7 _ 1 — — 14 — _ — _ 2 1_ 1200 Kungsbacka stad ........ Kungsbacka ........ 2'3 _ 1_ _ 15 _ _ 2 1 21050 * Under organisation. _ * Pumpverk 1 st. _ 3 Pumpvcrk 1 st., ångspruta 1 st. — 4 Uppgift saknas från

13 brandkårer. _ 5 Ängspruta 1 st.

• Sida 186
•  Original

Personalorganisation Fordon "EE Antal Antal man Antal &; å Brand- ... = =- % 5 statio- g _g 5 % 55 gå å __ & .; ... Brandkårens namn Postadress "" ner "å få "2 5 in: % .c % % :.;L 20 Eseåäsåseååee %31 =: '='. 't! 5 .c A M _! i— k .M . ==! =n=nxmäå = ozråS—M 0. serieseger: %* =å8—92 #” H > > q) >:.. 0 ,. __ az : _ A 5, H . s å få ** m '? 2 5 = = = 5 P 4 m Hallands län (forts.). Våxtorp .................. Våxtorp ............ 2'6 — 1 — — _ 33 — _ — 1 1 _ 60 Falkenbergs stad ........ Falkenberg ........ 5'9 _ 1 _ _ 25 _ _ _ _ _ 1 2 70 Veddige .................. Veddige ............ 1'8 — 1 — _ _ 10 _ _ _ _ 1 _ 1 00 Summa1 — — —_ 19 154 227 12063 Summa brandkårer ........................ 20 Därav: yrkesbrandkårer ............................ 1 borgarbrandkårer .......................... & friv. brandkårer ............................ 10 allm. brandkårer ............................ _ andra organisationer ........................ 2 till beskaifenheten okända .................. 2 Göteborgs och Bohus län. Askim .................... Askim .............. 2'4 _ — l _ _ — ja _ _ _ _ — 5 Backa .................... Hisings-Backa ...... 2'8 — 1 _ _ _ — 150 _ _ _ 1 _ 1 20 Ellös mcp ................. Ellös .............. 0'4 _ 1 _ _ 15 _ _ _ — 1 _ 60 Fisketangen .............. Gravarne .......... _ _ 1 _ _ _ 20 ja — _ _ 1 — 50 Gravarne mcp ............. Gravarne .......... 1 8 _ 1 _ _ 9 _ 90 _ _ _ 2 2 1 301 Fjällbacka mcp. .......... Fjällbacka .......... 0'7 _ 1 — — 15 _ _ — _ 1 2 _ 1 00 Grundsund .............. Grundsund ........ 1'1 _ 1 — — 12 25 _ _ _ _ 1 2 301 Gullholmens mcp. ” ...... Gullholmen ........ 0'5 _ _ 1 _ _ _ ja _ _ _ 1 _ 601 Grebbestads köping ...... Grebbestad ........ 0'9 _ 2 _ _ 20 _ _ — _ _ 2 _ 1 201 Göteborgs stad 3 .......... Göteborg .......... 258 5 _ — 184 _ _ _ _ 11 7 2 20001 Hellevikstrands mcp. ' . . . . Hellevikstrand ...... 0'4 _ _ 1 _ _ _ ja _ _ _ — _ 51 Hunnebostrands mcp. . . . . Hunnebostrand 1'7 _ 1 — _ 15 _ 100 _ _ 1 2 2 1 40 Hönö mcp. .............. Hönön ............ 2'1 — 1 _ _ _ 15 _ — — 1 2 122 Jonsereds fabriker ........ Jonsered .......... _ — 1 — _ _ — _ 40 _ — l _ 1 50 Klädesholmens mcp ....... Klädesholmen ...... 0'8 _ 1 -— _ _ _ 28 _ _ _ 1 _ 30 Kungälvs stad ............ Kungälv ............ 3'0 _ l _ _ 17 _ 100 _ _ 1 l — 1 201 Käringöns mcp. .......... Käringön .......... 0'5 — l — _ _ _ ja _ _ _ 1 _ 401 Landvetter .............. Landvetter ........ 1'8 _ _ 1 _ — 37 _ _ _ _ _ 1 _ Lysekils stad 5 ............ Lysekil ............ 5'8 — 1 _ 1 24 _ — — _ 2 1 — 3 001 Mollösunds mcp ........... Mollösund .......... 0'7 — 1 — _ _ — 25 _ _ —- 1 _ 601 Munkedals bruk” ........ Munkedal .......... _ _ 1 2 _ _ _ _ 68 _ 1 _ 3 151 Mölndals stad6 .......... Mölndal ............ 17 — 1 1 — 54 _ 200— 1 3 3 2961 Mölnlycke fabriker ...... Mölnlycke .......... _ _ 1 _ _ _ — — 18 — 2 _ 11101 Norum .................. Stenungsund ...... 1'6 — 1 _ _ 20 _ _ _ _ _ 1 1 801 Partille mcp. ............ Partille ............ 2'6 _ 1 1 — 18 _ _ — l 1 1 _ 1 601 Skärhamns mcp ........... Skärhamn .......... 1'1 _ 1 _ _ _ _ ja _ _ _ 1 _ 60 Smögens mcp.5 .......... Smögen ............ 1'4 _ 2 _ _ — 20 ja _ — — 1 3 110 Strömstads stad .......... Strömstad .......... 3'2 _ 1 _ _ ja _ ja — _ 1 2 1 200 Tanum .................. Tanumshede ........ 5'3 — _ 1 — _ ja — — — _ _ 1 10, Uddevalla stad 5 .......... Uddevalla .......... 16 1 _ — 6 30 _ 150 _ 2 1 1— 3 95 Astol mcp. .............. Astol .............. 0'5 _ 1 _ — — _ ja _ _ _ 1 _ 50

1 Uppgift saknas från 2 brandkårer. — 2 Sprutan placerad & bogsernd organisation. _ 5 Ångspruta. ]. st. _ ** Pumpverk 1 st.

pråm. — 3 Flodsprutor 2 st. _ 4 Under

• Sida 187
•  Original

Antal Personalorganisation Fordon ? Antal man Antal '; vä Brand : 9- ä 3 statio- ; j; ,; få og & 5 _ så _ , r:: _a # '5 r:! 5 "" "" 55 &— en Brandkårens namn Postadress '" ner å rg *; 5 5 '; _q "3. ,=_' g- : åsåaägåz sååå—s % g ": _- us ,:- |... _ ua =!.: 5... .»: g ;; an = 0 : ä 3 .a &_ ääsåäå—NEPE” =gåå's : H v:: ? = > å ; å 3- :å g = 2 7 s e * å å ” Göteborgs och Bohus län (forts.). Älvsborgs mcp. .......... Nya varvet ........ 8'0 _ 2 _ _ 24 _ _ _ — 2 2 _ 2000 Ostersidans mcp. ........ Fiskebäckskil ...... 0 2 — 1 _ _ _ _ 20 _ — _ 1 — 350 Knipplans mcp. .......... Källö-Knipplan ...... 0'5 _ 1 _ _ _ _ ja _ — _ 1 _ 400 Styrsö mcp. .............. Styrsö .............. 0'9 _ 1 _ _ _ _ 25 — _ _ 1 _ 600 Ljung .................... Ljungskile .......... 1'7 _ 1 _ _ — ja _ _ _ — 1 — 600 l Göteborg—Dals pappersbruk1 Göteborg .......... _ _ 1 _ _ _ — _ 20 _ _ 1 — 500 ; Marstrands mek. verkstad Marstrand .......... _ — 1 — _ _ _ _ 20 _ _ l _ 300 1 Hafstensunds mcp ......... Hafstensund ........ 0'2 _ 1 — _ _ ja — _ _ _ 1 2 300 lin-.iso mcp. .............. Halsö .............. o-e — 1— _ _ 5 _ ___ 1— 500 | Marstrands stad .......... Marstrand .......... 1'6 1 — _ _ 17 _ _ _ — — 1 2 1 500 ; Summa ? _ _ _ — 191 290 122 888 166 Summa brandkårer ........................ 41 Därav: yrkesbrandkårer ............................ 2 borgarbrandkårer .......................... 14 friv. brandkårer ............................ 8 allm. brandkårer ............................ 12 andra. organisationer ........................ 5 till beskaffenheten okända. .................. — Älvsborgs län. Ahlafors fabriker 5 ........ Nol ................ _ _ 1 _ _ _ _ _ 47 _ _ 1 — 530 Alingsås stad ............ Alingsås ............ 9"6 _ 1 _ — 20 _ — _ 1 2 2— 2000 Bengtsfors köping * ...... Bengtsfors .......... 2'2 _ 1 — — 22 _ _ _ 1 1 _ 1 400 Bengtsfors Sulfit A.-B.5 Bengtsfors .......... _ _ 1 — _ _ _ _ 1 _ _ 1 _ 700 Billingsfors bruk 3 ........ Billingsfors ........ _ _ 1 _ _ _ _ — 15 _ — 1 _ 500 Blidsberg ................ Blidsberg .......... 0'6 _ 1 _ _ _ 1 _ _ _ _ 1 _ 500 Bollebygd ................ Bollebygd .......... 3'9 _ 1 _ — _ 20 _ _ — _ 1 — 700 Borås stad .......... . ..... Borås .............. 43 1 — _ 27 _ _ _ _ 4 5 4 _ 9700 Borås spetsfabrik ........ Fristad ............ _ — 1 _ _ _ _ _ 22 _ _ 1 _ 400 Bredared * ................ Myrekulla .......... 1 1 _ _ 1 _ _ 10 _ _ _ _ _ _ Brunn och Vist1 .......... Ulricehamn ........ 1'4 _ — 1 _ — 15 _ — — _ _ Brålanda mcp ............. Brålanda .......... 0'7 — 1 _ _ _ 20 — — 1 2 _ 1 000 Backe .................... Bäckefors .......... 1'0 _ 1 _ _ _ 17 — — _ 1 — 650 Dalsjöfors fabrik .......... Dalsjöfors .......... _ — 1 _ _ _ — _ 30 — — 2 _ 900 Eds mcp. ................ Ed ................ 0'5 _ 1 _ _ 16 _ — — _ _ 1 _ 700 Elektrokemiska A.B.” . . . . Bohus .............. _ — _ 1 _ _ _ _ 15 _ _- _ — 200 Erska .................... Sollebrunn ........ 1 a _ 1 -— _ _ 15 _ — _ 1 1 — 500 Fristad .................. Fristad ............ 2'2 — 1 _ _ _ 22 _ — _ 1 1 _ 500 Fritsla .................... Fn'tsla ............ 2'8 _ l — _ 35 _ _ _ _ 1 2 _ 1 000 Färgelanda .............. Färgelanda ........ 2'8 _ '1 _ _ _ 15 — _ _ 1 _ 600 Grönkullen .............. Bollebygd .......... _ _ 1 _ — _ _ 14 _ _ 1 _ 300 Gustafsfors bruk .......... Gustavsfors ........ _ _ 1 _ _ — _ _ 15 _ _ 1 _ 500 Göta sulfit A.-B.3 ........ Göta .............. _ — _ 1 _ — _ 17 _ — 1 500 Herrljunga mcp ........... Herrljunga ........ 1'1 _ 1 _ — 17 _ _ _ 1 2 _ 1 600 Hindås .................. Hindås . . 1 ......... _ _ 1 — _ _ 30 _ — _ _ 1 — 700 1 Under organisation. _ 5 Uppgift saknas från 14 brandkårer. _ ” Pumpverk 1 st. _ " Ängspruta 1 st.

• Sida 188
•  Original

Antal Personalorganisation Fordon "3 Antal man Antal '='; 5 Brand- y.. = E' ä ;; statio- ;; _; % &? 1.5 2_ då ... Brandkårens namn Postadress ”" ner E å "å ä ?: % .c 79: E'? :; P:” 0 = ).. == o :. &: ... s: E.; 3 g; a : ä n 3 go & _.=_=, g = 3 ”5 gråzåågå =E ”E%—25 S= sjsfsågåog & ggmzå s*: f:! ;— "* se £ % e ** ;: e ”” Älvsborgs län (forts.). Hultafors samhälle ........ Hultafors .......... — — 1 — — —— 14 — — — — 1 —— 406 Hultafors sanatorium 1 . . . . Hultafors .......... — — — 1 — _ 6 — _— _ — — — 125 Hyssna .................. Hyssna ............ 1'6 —— 1 — — — 16 7 2 — (JOC Hafreströms A.-B. ........ Haverud ............ — — 1 — — — — —— 15 — — 1 — ÖOC Kinna mcp. .............. Kinna .............. 3'1 — 1 — — 18 — — — — 1 2 —— l 65C Kungsfors fabriker 1 ...... Skene .............. — — —— 1 —— -— — — 34 — — — * 1 20G Lerum .................... Lerum ............ 4'3 —— 1 — —— —— 20 -— — — 1 3 — 1 600 Lilla Edets mcp ........... Lilla. Edet .......... 1'1 — 1 —— — 18 — -— —— — l 1 —— 1 700 Limmared ................ Limmared .......... —— — 1 — —— — -— — 26 — — 1 —— 600 Långeds bruk1 .......... Dals-Långed ........ — -— 1 — — —— —- —— 17 — — 1 — 800 Lödöse varv 1 ............ Lödöse ............ — — 1 — — -—— — —— 14 — — 1 — 500 Melleruds köping ” ........ Mellerud .......... 1'6 — 1 — — 14 — — — — —— — —— 900 Mustadfors 1 .............. Dals-Långed ........ -— — 1 — — —— — — 15 — — 1 — 500 Nol—Tingstads A.-B. ...... Nol ................ — — 1 — — — — — 15 — — 1 —— 1 200 Nydqvist & Holm A.-B.x . . Trollhättan ........ — —- — 1 — — — —— 15 — — —- — 600 Nääs fabrikers A.-B.1 . . . . Floda .............. — — 1 — — — _ —— 25 — _ 1 —— 600 Rydahls A -B.5 ............ Rydal .............. — —— 1 -— — — —— — 37 — — 1 — 600 Rydboholms A.-B.a ........ Rydboholm ........ — _ 1 — — — — — 38 — — 2 -— 800 Rävlanda ................ Rävlanda .......... — — 1 — — — 24 — — — — 1 — 700 Sandhult och Hedared . . . . Sandared .......... 2'5 — 1 — — — 17 — -— — A 1 —— 400 Sjuntorp .................. Sjuntorp .......... — — 1 »— — — — —— 22 — 2 2 — 1700, Skåpafors bruk .......... Skåpafors .......... — — 1 — — — — — 15 — — 1 -— 500 Stora Mellby ............ Stora Mellby ...... 1'8 _ 1 — — — 14 —— — — 1 1 — 50 ' Superfosfat A.—B.1 ........ Trollhättan ........ —— — — 1 — — —— — 40 — — 15 Surte bruk 1 .............. Surte .............. — — — 1 —— — — — 15 —— — — —— 300 Svaneholm * .............. Viskafors .......... —— — 1 — —— —— —— —— 27 — — 1 —— 800 Svenljunga .............. Svenljunga ........ 1'7 —- l —— — _ 32 — — — 1 2 — 1 00 Timmele .................. Timmele ............ 1'0 — 1 — —- —— 14 — —— — — 1 — 600 Tranemo ................ Ostra Tranemo 2'5 — 1 — — — 22 — — —— 1 1 —— 650 Trollhättans stad * ........ Trollhättan ........ 15 1 _ — 22 — — —— 2 — 1 — 3 000 Trädet .................. Trädet ............ —— —- —— 1 — — 12 — — — — _ 1 — Tudor A -B .............. Nol ................ — — 1 —— — —— — —— 15 — — 1 — 500 Uddebo .................. Uddebo ............ —- — 1 — — — 30 — —- — 1 l —_ 600 Ulricehamns stad ........ Ulricehamn ........ 4'4 — 1 —- — 19 -— 200 — 1 — — — 1 600 Ulricehamns vintersanato- Ulricehamn ........ — — —— 1 — — 6 — — _ — — — 400 rium 1. Wargöns A.—B.1 .......... Vargön ............ — -— 1 —— — — 98 — — 2 — 1 2003 Wingkvists fabrik 1 ...... Fritsla ............ — — — 1 — — — — 12 -— — — — 4001 Viskafors ” ................ Viskafors .......... — — 1 — — — — 25 — 1 1 — 700l Viskadalens folkhögskola * Seglora ............ — — 1 —— — 10 — —— — — — Vårgårda mcp ............. Vårgårda .......... 1'1 1 1 — 18 — — — 1 2 — 1 400 Vänersborgs stad ........ Vänersborg ........ 9'0 1 _ — 30 —— — — 1 2 2 — 2500 Västra Tunhem .......... Vargön ............ 4'0 — 1 — — — 15 — —- — — l — 500 Amåls stad ” .............. Amal .............. 6'8 -— 1 — — 27 — -— —— 2 — 1 —— 2 500 éspered .................. Gullestorp .......... 0'7 1 — — — 20 —- —— —— — 1 — 500 (__)deborgs bruk " .......... Odeborg ............ —— — 1 —- — — — — 45 — — 1 —- 700 * Orby .................... Skene .............. 6 7 —— 1 — _ — 23 — — — — 1 — 500 Summa — — 27 276 474 200 756

' Pumpverk 1 st. — * Ängspruta 1 st. — 3 Pumpverk 1 st., ångspruta 1 st.

—-— " Under organisation.

• Sida 189
•  Original

i l l

Personnlorganisation Fordon _; Antal Antal man Antal = 5 Brand— ,. |__ g 9- å "i . E =: 3 statio— ; 05 å % % '.; ä : :! ä .— Brandkårens namn Postadress "" ner 'g ru "g g :: % .,, % = 9. E.? & .. % g a »- a & => =— *a £ s a 2? "— ==. :.. *— 3 == 50 E ” '" == *” =, n; e .:, _: .:: a +; :- ,. _a vä =.=P.a.==m!.;.2.” :: ozqåm 9 zäsåsåiea "; :eåos ? H "' > ;, o i- 0 > då = 2 a 9 s a = * m ; få 2 = = = 5 4 ca Älvsborgs län (forts.). Summa. brandkårer ........................ 71 yrkesbrandkärer ............................ 1 borgarbrandkårer .......................... 13 friv. brandkårer ............................ 27 allm. brandkårer ............................ — andra organisationer ........................ 30 till beskaffenheten okända .................. —— Skaraborgs län. Falköpings stad .......... Falköping .......... 8'6 1 _ 2 — 32 -— 163 — 1 3 1 675 . Grästorps köping ........ Grästorp .......... 1'1 — 1 — — 17 — — —- — 1 2 — "1 000 Gullspång ................ Gullspång .......... — _ 1 _ _ 9 _ la _ ' _ 1 _ 700 Götene mcp ............... Götene ............ 1'0 — 1 — —— 15 — ja _ _ 2 2 _ 500 .................... Habo.............. 3'0 — 1—— 20— 15 ——— 1— 500 ................ Hellekis............ —— — 2—— — — —— 38—— 1 4 1200 ................ 1130 29 — 1—— 18— ja ——1——— 1500 Hova-Gårdsjö ............ Gårdsjö ............ 3'3 —— 1 1 — —— 24 — —— — — 2 3 900 Järpås mcp. .............. Järpås .............. 0'4 —— 1 — — 12 12 —- — — _— 1 1 450 Kvänum mcp. ............ Kvänum ............ 0'3 — 1 -—— —— 18 ja — —- — l — 500 Lidköpings stad .......... Lidköping .......... 10 1 —— — 8 10 — ja — — 3 2— 2800 Lundsbrunns mcp ......... Lundsbrunn ........ 0'4 — -— 1 — —— 15 — — — -— — 3 40 Mariestads stad .......... Mariestad .......... ($'%) 1 — — 12 24 — ja -— —— 2 1 — 2 500 Mullsjö .................. Mullsjö ............ — — — 1— —— 40 — — — 5 ? Mölltorp .................. Mölltorp ............ 1'9 — 1 _— — — 24 — — — —— 1 — 800 Nossebro mcp ............. Nossebro .......... 0'6 —— 1 — '— — 18 —— — — 1 1 1 600 .............. Skara.............. 7'1 1 ————- 36— 150——22—— 2100 Skövde stad .............. Skövde ............ 11 1 —— — 10 15 —- »— —— 1 2 2— 2100 Stenstorps mcp. .......... Stenstorp .......... 0'8 — 1 — — 15 — ja — —— — 1 — 500 .............. Tibro.............. 1'9 — 2——— 20— 80—1————— 1000 Tidaholms stad 1 .......... Tidaholm .......... 4'4 l 1 4 -— 20 — 55 — 1 1 1 2 3 320 .................. Travad 09 — — 1— — — ja ——————-ja 100 Töreboda köping ........ Töreboda .......... 1'1 — 1 — — 25 —-— — —— — — 1 — 800 Vara köping2 ............ Vara .............. 2'5 — 1 —— — 18 — —— — — 1 2 — 1200 Vedums mcp. ............ Vedum ............ 0'4 — 1 — — 16 —— — — — — 1 —— 600 Undenäs .................. Undenäs ............ 3'8 — 1 — —— — 27 —— — —— 1 1 — 700 .................. Tidan.............. — —— 1——20 — ——————— —- FlOby mcp. ” .............. Floby .............. 0'5 — — — — — — — — — — —— — — Hörnebols fastighetsägare- Tibro .............. —— — — — _ — — — — — — — — — ................ Lyrestad 2'5 -— 1—— -— 30 —— ————— 1— 450 .............. Osteräng — -— 1—— —— — — 25—— 1— 500 ' Ransberg ................ Fagersanna ........ 2'0 — 1 —— 40 — — — —— 1 —-— 800 Summa 4 — — 30340250 448 63 1 Pumpverk 2 st. —— ” Ångspruta 1 st. — 3 Under organisation. -— 4 Uppgift saknas från 11 brandkårer.

• Sida 190
•  Original

Personalorganisation Fordon Tå Antal Antal man Antal ';; 5 Brand- ;. = 9 2 E statio- g g ,g i oå få 5 å i "U .M 44 '=' o: 2 p" = 3 : Brandkårens namn Postadress '" ner 2 E "g å 5 ”E .., få 2 % &” åsaasääsaåäsåå :: vs 0 = .: 42 m, 3 A:; ;; -.. .M "2 zåzåaågaa =ä Essä & & fazssäg :E ; se:-w; :— 5 d b = 2 S 5 :* € Q ;; Skaraborgs län (forts.). Summa brandkårer ........................ 32 Därav: yrkesbrandkarer ............................ 3 borgarbrandkårer .......................... 15 friv. brandkårer ............................ 9 allm. brandkårer ............................ 1 andra organisationer ........................ 2 till beskaffenheten okända .................. 2 Värmlands län. ; Karlstads stad ............ Karlstad ............ 27 1 — —23 32 _ _ _ 1 3 3— 5000 Kristinehamns stad ...... Kristinehamn ...... 13 1 __ 5 20 _ 300 __ 2 3 4000 Filipstads stad ............ Filipstad .......... 4'6 _ 1 1 _ 25 _ 200 _ _ 2 1 _ 3000 Arvika stad .............. Arvika ............ 8'2 1 _ — 37 — 150 _ 1 1 1 _ 2500 Säffle köping ............ Säffle .............. 37 1 _ _ — 27 _ — _ _ 2 3 2 1 400 Deje .................... Deje .............. — _ — _ _ 80 _ —_ —_ 2 400 Ekshärad ................ Ekshärad .......... 6'5 _ 1 — — _ 15 _ _ — 1 l _ 800 Forshaga mcp. * .......... Forshaga .......... 2"? — — 1 _ — 21 200 _ — _ _ 2 1 000 Forshaga fabriker ........ Forshaga .......... _ _ 1 — — _ 170 _ _ _ 1 1 _ 2 000 Hagfors järnverk ........ Hagfors ............ — ]. _ _ _ _ 34 _ _ — — 4 4 4 000 Kils mcp. ................ Kil ................ 0'9 — 1 _ — 25 _ -— _ — _ 1 _ 540; Lysvik .................. Lysv1k ............ 3-2 — 1 — —— — 20 _— _ — 1 1 2 600 Molkom .................. Molkom ............ _ _ 1 —_ — 12 _ — _ 1 1 4 8001 Skoghallsverken 2 ........ Skoghall ............ — — — 10 — — _ — 160 1 — 3 _ 4 000 Munkfors bruk3 .......... Munkfors .......... — 1 _ _ _ _ — — 35 — 1 3 5 3 940 Arjängs mcp. ............ Arjäng ............ 0'7 _ 1 — — _ 20 _ _ — — 1 1 400 S_torfors "' ................ Storfors ............ _ — 1 —— _ _ _ _ 32 _ _ 1 _ 2 200 Amotfors pappersbruk . . . . Amotfors .......... _ — 1 _ — — _ — 100 — '— 1 2 850 Bäckhammars A.—B. ...... Amotfors .......... _ — 1 _ _ — — 55 20 — — 1 _ 500 Kohlsäters A.-B ........... Amotfors .......... _ _ 1 — _ — 100 — _ — _ 1 2 500 Dejefors brukf' .......... Dejefors bruk ...... _ — 1 _ — — 18 — — — _ l 1 1 500 Ransbergs bruk .......... Ransäter .......... _ _ — 1 _ — 20 _ _ _ _ _ 1 300 Billeruds fabriker ........ Säffle .............. _ 1 _ —— _ — _ _ 20 — — 1 _ 1 000 Kyrkebyns sulfitfabrik Segmon ............ _ — 1 — — _ _ — ja — — 1 — 500 Slottsbrons sulfitfabrik 3 . . Slottsbron .......... _ 1 _ _ _ — _ _ 23 — _ _ _ 1 000 Jössefors bruk & .......... Arvika ............ _ — — _ _ _ _ _ 16 _ — _ _ 440 Gruvöns bruk 5 .......... Grums ............ — _ — — — _ — _ 16 — _ _ _ 1 350 Glava glasbruks A.-B. . . . . Glava glasbruk . . . . _ — 1 — — — — — 35 _ — 1 — 350 Edune .................... Edane .............. — — 1 — — _ 24 _ _ — — 1 _ 630 Edsvalla bruk ............ Edsvalla ............ _ _ 1 — — — _ _ 48 _ — 1 —- 800 Nykroppa järnverk ...... Nykroppa .......... _ _ 1 _ — — 27— l 2 1 2200 Sunne köping ............ Sunne .............. 1'8 _ 1 — — _ 15 190 _ —— 1 1 _ 1 100 Torsby mcp ............... Torsby ............ 1'0 — 1 — — — 28 — — — — l _ 800 Charlottenbergs mcp. . Charlottenberg ...... 1'1 _ 1 _ _ _ 20 70 _ _ — 1 1 600 Boda7 .................... Högboda .......... 1'4 — _ — — — _ _ — 1 4 600 Uddeholms A.-B. 8 ........ Uddeholm .......... _ _ 1 _ _ _ _ _ 15 — _ 1 _ 6001 Summa 3 — _ — _ 28 169 597 1 165 547

1 Se nedan. _ ” Pumpverk 2 st., dodsprntor 2 st. _ ” Pumpverk 2 st. _ 4 Än 1 st. _ 6 Pumpverk. — 7 Under organisation. _

gspruta 1 st. _ 5 Pumpverk

8 Uppgift saknas från 2 brandkårer.

• Sida 191
•  Original

Antal Personalorganisation Fordon ”35 Antal man Antal ':, 5 Brand- ,. = C” % & statio- ä & å % % % å___ = %: .... Brandkårens namn Postadress '" ner wo: å få g '2 .if. ,g % *; 5. go & sa en '$ å a 5 = 5 ”3- 5?" 24 ä .5 55 .,. --— :x. » ** .a bn : Ad m ,,, ca " "å "ä ; '$ FE F” : ä _ "' å få % ”3 sä=52w0å£ :a 5231: (>- : wgmgäfu-g & åran—Egg ;: g 5 = * & -= i? s å , a s 5 F” 4 & Värmlands län (forts.). Summa brandkårer ........................ 36 Därav: yrkesbrandkårer ............................ 2 borgarbrandkårer .......................... 4

, friv. brandkårer ............................ 15 l allm. brandkårer ............................ 1 1 andra organisationer ........................ 13 ftill beskaffenheten okända .................. 1

% Orebro län.

' Almby mcp ............... Almby ............ 3'8 — 1 _ _ 17 — 200 _ — 1 1 _ 900 Askersunds stad .......... Askersund .......... 2'2 _ 1 1 _ 18 _ _ _ _ _ l 3 1000 Bångbro .................. Bångbro ............ _ _ 1 _ _ _ _ _ 0 _ _ 1 3 1 000 ] Fellingsbro mcp ........... Fellingsbro ........ 0'7 _ 1 1 _ 12 _ _ 60— 1 1 2 700 ' Fjugesta mcp. ............ Fjugesta ............ 1'0 _ l _ _ 15 _ 100 _ _ 1 1 2 650 Frövi mcp. .............. Frövi .............. 0'8 _ 1 _ _ 12 _ 84 _ _ 1 1 1 800 Frövifors bruk ............ Frövi .............. _ _ 1 2 _ _ _ _ 15 _ _ 1 1 600 Gropen .................. Gropen ............ _ _ _ 1 _ _ 48 _ _ _ 1 1 4 400 Grythyttans mcp. ........ Grythyttan ........ 0'7 _ 1 1 _ 18 _ 100 _ — 1 1 3 600 Hallsbergs köping ........ Hallsberg .......... 2'7 _ 1 _ _ 14 _ 160 _ — _ 1 10 1 000 Hammars glasbruk ...... Askersund .......... _ _ 1 1 _ _ _ _ 12 _ — 1 1 900 Hellefors bruk ............ Hällefors .......... — _ 1 3 _ _ 6 104 _ _ _ 1 1 3 000 Hålahults sanatorium . . . . Hålahult .......... _ — _ 1 _ — 10 _ — _ 1 _ 460 Jannelunds mcp ........... Jannelund .......... 1'3 _ 1 _ _ 13 _ _ _ _ 1 _ 800 Karlskoga mcp. .......... Karlskoga .......... 2'9 _ 1 3 — 17 _ 100 _ _ 2 2 _ 2 400 Kopparbergs köping ...... Kopparberg ........ 2'0 _ 1 _ _ 13 _ _ _ _ 1 _ 1 1000 Kumla mcp ............... Kumla ............ ' 35 1 1 1 — 20 _ 200 _ 1 1 2 2000 Laxå 1 .................... Laxå .............. _ _ 1 _ — 14 -— 106 _ _ _ 1 — 300 Lindesbergs stad ........ Lindesberg ........ 3'6 — 1 _ _ 14 15 55 _ _ 2 2 l 1 600 Nora stad ................ Nora .............. 27 1 1 1 - 20 _ 400 _ 1 1 1 — 1 164 Stråssa .................. Stråssa ............ _ _ 1 _ _ — 15 _ _ _ — 1 1 800 Strömsnäs Järnverk * . . . . Degerfors .......... _ 1 2 1 _ — _ _ 40 _ 1 2 5 2 000 Ställdalen ................ Ställdalen .......... _ _ 1 _ _ _ 30 100 _ _ _ 1 1 1 200 Vretstorp 1 .............. Yretstorp .......... _ — — 1 _ — _ 25 _ — _ 1 —— 330 Zinkgruvan .............. émmeberg ........ _ _ 1 _ _ _ _ — ja _ _ 1 — 250 Ammeberg .............. Ammeberg ........ — 1 _ _ — _ _ ja _ — 1 — 250 Bofors A.-B.3 ............ Bofors .............. _ _ _ _ _ _ _ 54 — 1 3 — 1 800 Pålsboda ................ Pålsboda .......... _ — 1 _ — — 14 — _ _ 1 1 _ 400 Aspa bruk ................ Aspa bruk .......... _ — 1 _ _ _ _ _ 12 1_ — _ 600 Wedevågs bruk .......... Vedevåg ............ _ 2 — _ _ _ _ 21 _ 1 2 _ 600 Norra Vätterbygdens brand- Askersund .......... _ _ 1 _ _ _ — — _ _ 1 1 _ 1 000

skyddsförening 4. Ramsberg ................ Ramsberg .......... 3'5 _ 1 _ _ _ 12 — _ — 1 1 — 500

. Guldsmedshytte bruk Guldsmedshyttan _ _ 1 _ _ — _ _ 20 _ 1 2 _ _ Västra Laxsjön o. Röfors1 Laxå. .............. — _ _ 1 _ _ — _ 10 — _ _ _ 400 Laxå bruks sulfitfabrik och Laxå. .............. _ — 1 — _ _ — _ 10 _ — 2 _ 400

valsverk 1.

* Pumpverk 1 st. _ ” Pumpverk 4 st. — 3 Ängspruta 1 st. _ * Redskapen betjänas av Askersunds brandkår.

• Sida 192
•  Original

Antal Personalorganisation Fordon "Ei Antal man Antal & 5 Brand- ,. = =— & å statio— : & J."; 2 :E & 5 42 E rä .nu & '=' n:! ” :=. : S ;- Brandkårens namn Postadress ”"* 1191 o "= "g 5 :| % .c, ..5 = 5— %” 2 n,, t,, '? 5, a 5 i? a *” 5 E. :: & åsessBupåDng—"sa ”åågåg'ååå': :s Ogg—ås ;. .5 73: =: % 'i! g "? E 5 g :=: 2 g e— , "d |:! på ?" m '; .— n = = ; a a 4 :: _ l ä 5 F" 41 :s Örebro län (forts.). Östansjö 1 ................ Östansjö .......... — — — 1 — — 12 —— — — 2 —— Garphytte bruk .......... Garphyttan ........ — —— 1 -— — —— — -—— 12 — — 2 — 60( Loka brunn .............. Loka .............. — 1 — — — — 10 — — — — 1 — 30( 1500 ...................... Hjortkvarn ........ 1'6 — — — — — — —— — —— —— — — — Orebro stad .............. Orebro ............ 39 1 —— —33 30 -— 150 — 2 4 2— 550C Summa ” — — —— 33 247 212 1 884 356 Summa brandkårer ........................ 40 Därav: yrkesbrandkårer ............................ 1 borgarbrandkårer .......................... 14 friv. brandkårer ............................ 9 allm. brandkårer ............................ 1 andra organisationer ........................ 18 till beskaffenheten okända .................. 2 Västmanlands län. Arboga stad .............. Arboga ............ 4'9 1 1 — — 39 —— -— —— 1 — 1 3 1 400 Asea .................... Västerås ............ — —- —— — — — 80 — — —— —— 1 800 Fagersta bruk:I .......... Fagersta .......... —— — 2 2 — — bö — — — — 2 4 3300 Hallstahammars bultfabrik' Hallstahammar . . . . — — l 2 — — — — 100 — — 2 — 1 000 Heby mcp. .............. Heby .............. 0'9 — 1 -— — 18 — — l 1 1 — 1 500 Högfors bruk ............ Högfors ............ — — 1 _ — —— — -— 15 —— 1 — 700 Kolswa. bruk .............. Kolswa ............ — —— 1 — — — — -— 100 — — 1 —— 400l Kungsörs köping ........ Kungsör ............ 2'3 — 2 ——. 12 — 250 — — 1 1 4 700 Köpings stad ............ Köping ............ 6'4 — 1 — — — 38 500 — -— 2 3 — 2500 Nora socken " ............ Tärnsjö ............ 3'3 — 1 — — » 30 —— — — — 1 —— 600 Norbergs mcp ............. Norberg ............ 1'0 —— 1 — — 19 _ 143 —— —— 2 2 1 900 Ramnäs bruk ............ Ramnäs ............ — — 1 — — _ —— — ju —— — 1 — ? Riddarhytte A.-B.* ........ Riddarhyttnn ...... — —— 1 — — — — — 24 1 — —- ju 1 400 Sala stad ................ Sala ................ 7'9 1 ——— 32 — 100 —— l 3 2— 3000 Skultuna. bruk5 .......... Skultuna .......... — — 1 1— — — 35— — 1 2 1475 Spännarhytte bruk 5 ...... Kärrgruvan ........ — — 1 — — — — —— 12 —- 1 1 -— 700 Surahammars järnverk5 . . Surahammar ........ — -— 1 — — — — — 100 — 1 2 — 2 400 Svenska Metallverken 1. . . . Västerås ............ — — — — — — — — _ — — — —— 1 000 Sörstafors pappersbruk 5 . . Kolbäck ............ — —— — — — — — — 15 — — — — 600 Tillberga ................ Tillberga .......... 0'6 — — 1 — — 2 — — —- — — — 500 Wirsbo bruk .............. Wirsbo ............ -— — 1 — — —— 20 38 —— —— — 1 1 5001 Västanfors mcp. .......... Västanfors .......... 1'7 — 1 — —- 20 — — — — l 2 — 800l Västerås stad5 .......... Västerås ............ 33 1 — — 23 40 — _ — 3 2 1 —— 5 000 Västeråsmaskiner A.-B."' .. Morgongåva ........ — — 1 1 — -— — 85 21— -— 1 2 900 Östervåla ................ Östervåla .......... 3'5 — 1 — — _ — — 25 — 1 1 —— 1 000 Centrala Flygverkstaden . . Västerås ............ — — —— 1 — — — 170 —— — — 1 -— 675» Strömsholm ' ............ Strömsholm ........ — -— 1 1 — — — —— 75 — — 1 — 7001 Summa " — — 23 162 183 1 286 602

1 Under organisation. —— 3 Uppgift saknas från 4 brandkårer. — 5 verk 1 st. _ " Pumpverk. — ” Angsprutor 2 st. — " Uppgift saknas

Ängspruta 1 st., pumpverk 1 st. — ' Pump- från 1 brandkår.

• Sida 193
•  Original

Antal Personalorganisation Fordon

,; Antal man Antal 5 & Brand- : =. &

% statio- ; & ; få "5 så 5 5 i

" e i ;. "= a: s e = 5 E

Brnndkårons namn Postadress "" ner 2 rg "g ä 5; 'E ,5 få 5 % få

& - a' e 5 E 35 s & % å % ==; %

= ». e = 5 % _. 's _ få 's » _a

"& å; ä.: ?; ä & = :i ;s "8 *; å :»

:: ”£ a t & ”3 f ;. = 5 &; ru = 5 =: &

H =! " 5 > Få *” så "5 = ä å &

E "5 ”* 4 cc & , Västmanlands län (forts.). ;Summa brandkårer ........................ 27 Därav-. iyrkesbrandkarer ............................ 1 iborgarbrandkårer .......................... 5 'friv. brandkårer ............................ 6 allm. brandkårer ............................ 2 andra organisationer ........................ 12 till beskaffenheten okända .................. 1 Kopparbergs län. ,Amsberg ................ Dufnäs ............ _ _ 1 — _ 27 — _ —— _ 1_ 500 IAsea 1 .................... Ludvika ............ _ _ 1 _ _ _ 36 _ _ 1 _ 1 _ 1 800 jAv esta st ld .............. Avesta ............ 5'4 1 1 2— 45 — 100 _ _ l 1 1 1465 Bjursås .................. Bjursås ............ 3 3 _ 1 _ _ _ _ 32 _ _ _ 2 _ 1 200 *Björbo .................. Björbo ............ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ :Boda .................... Ovanmyra .......... 2'0 _ _ 3 _ _ 40 — _ — _ _ b ? 11301 länge köping2 ........ Borlänge .......... 2”! _ l — _ 22 _ 50 _ 1 _ 1 _ 1 300 lB1unns11ks folkhögskola .. Sörvik .............. _ _ 1 _ _ _ _ 50 _ _ _ 1 3 600 lB_;;sji'>verken3 ............ Kvarnsveden ...... _ _ 1 _ — _ — _ 23 _ _ _ — 1 000 ...................... Västanhede ... . . .. . 5'8 _ 1 — _ _ 27 — _ 1 _ _ _ 1025

Dala-Floda ................ Holsaker .......... 2'5 _ 1 _ — _ 31 _ — _ 1 l _ 800 Dala- Järna .............. Dala-Järna ........ 7'6 _ 1 _ _ _ 22 _ — _ 1 1 _ 700 lDala-Husby .............. Dala-Husby ........ 4'8 _ 1 _ — _ 30 _ _ _ 1 1 1 500 Djura .................... Djura .............. 1'1 _ _ — _ _ _ — — _ _ — _ _ Djurmo .................. Djursås ............ _ _ 1 _ _ _ 30 _ _ _ 1 1 1 250 Domnarvets järnverk ” . . . . Domnarvet ........ _ _ 2 8 _ _ _ _ 64 _ — 2 S 3 000 Enviken .................. Enviken ............ 2'8 _ 1 _ _ _ 25 _ — — 1 1 — 800 Falu Kopparve1k 1 ........ Falun .............. _ _ 2 3 — _ _ — 50 _ _ 3 _ 3 500 Falu Yllefabiiks A. -B 1 . . .. Sågmyra .......... _ _ 1 — _ _ _ — 20 _ — 1 _ 600 Frediiksbergsverken 1 . . Fredriksberg ........ _ —— 1 l _ — _ _ 30 — _ 2 — 800 Furudal .................. Furudal ............ _ 2 _ _ _ 20 _ _ _ 1 1 _ 1 100 ,Farnäs .................. Mora-Noret ........ _ — 1 _ _ _ 28 — _ _ — 1 _ ? 1 Gagnef .................. Gagnef ............ 6'2 _ 2 _ _ _ 42 _ _ —— 3 3 — 1 700 EGryoksbo fabrik' ........ Grycksbo .......... _ _ 3 1 — _ _ _ 40 — 1 2 1 2200 Grangesberg * ............ Grängesberg ........ 55 1 _ 1 _ 25 _ _ _ 1 2 1 l 2 600 Gustafs .................. Gustafs ............ 2'4 _ _ _ _ — _ _ _ _ _ _— Gärde .................... Haradsbygden ...... _ _ _ 1 _ _ 40 _ _ — _ — 1 190 Heden .................... Leksand ............ _ _ _ 1 _ _ 18 _ _ — — — 1 140 Hedby .................... Djura .............. _ — 1 _ 19 —— _ l —- _ _ 200 Hedemora stad .......... Hedemora .......... 40 1 1 _ _ 17 _ 54 _ 1 — 1 5 1800 Idkerbergets Gruv A.-B.1 . . Inlkerberget ........ _ _ 1 _ — _ _ —— 23 _ _ 1 _ 600 . Idre ...................... Idre ................ 1'5 _ _ l _ ja _ _ — — _ _ 1 95 Korsnäs .................. Korsnäs ............ 1'6 _ 2 2 _ _ — 184 _ — _ 2 4 2000 Krylbo köping 1 .......... Krylbo ............ 2'0 _ 1 _ _ 17 _ — _ _ 1 1 l 1 025 Kvarnsvedens pappersbrukl Kvarnsveden ...... — 1 1 10 — _ —— 211 30 — 1 2 1 3 000 113.1st .................. Söderbärke ........ — —— — _ _ _ — _- —— _ — _ — _ Leksands mcp. .......... Leksand ............ 14 1 _ _ _ 18 _ — 20_ 1 2 2 2500

1 Pumpverk 1 st. _ ” Ängspruta 1 st. _ 3 Pumpverk 1 st.,

ängspruta 1 st. 4 Pumpverk 2 st.

• Sida 194
•  Original

Personalorganisation Fordon .; Antal Antal man Antal = % Brand- ,. _ 5 E— 2 3 statio-äääå »; ”åå—...å ._ Brandkårens namn Postadress '" ner % å :$ g 2 53 .c % få En &” :> _D :: & ,. = g =: a. "' 3 c:. ?. &" £” %. 2 u _ 's ha 5 = % =; 's = 'n ':? = _D 'D :: >” *— ;.. Ad ? sängarna? .e ”gå—åå; &. _. = _5— å '” & * s å ** Kopparbergs län (forts.). Lima .................... Limedsfors ........ 2'6 — 1 _ _ _ ja _ _ _ — 1 _ 801 Linghed .................. Linghed ............ _ — _ 1 _ — 70 _ _ — _ _ 1 101 Ludvika. stad ............ Ludvika ............ 5'a _ 1 _ _ 20 _ _ 35 l — 1 — 1 301 Långshyttan .............. Långshyttan ........ _ _ 2 _ — _ 70 _ _ — _ 3 1 1 304 Malungs mcp, ............ Malung ............ 1'0 _ 1 — _ 15 _ 36 _ — 1 2 _ 1301 Mamas .................. Enviken ............ — — _ 1 — _ 38 _ —- _ _ — 1 51 Mora-Noret .............. Mora-Noret ........ _ — _ 1 _ _ 30 _ _ — _ _ 2 30( Morastrands köping 1 Mora .............. 1'6 — 1 — — 20 _ _ 10 — 1 1 _ 2 30( Nusnäs .................. Fu ................ — _ _ 1 _ _ 52 —— _ — — _ 3 ? Nas ...................... Nås ................ 2'8 _ 1_— — ja _ — — 1 1 1 101 Orsa mcp.2 .............. Orsa .............. 1'0 _ 1 — _ 16 _ 180 _ — 1 1 4 1 301 Runnvika ................ Runnv1ka .......... 3'2 — 1 _ _ _ 23 _ _ _ 1 1 — 50( Rättviks mcp. ............ Rami ' ............ 08 1 _ _ — 17 _ — 5 _ 1 2 1 1 60( Sifferbo .................. Duvnäs ............ _ _ 1— _ _ 25 _ __ 1 1 1 312 Siljansnäs ................ Siljansnäs .......... 2'4 _ 1 _ — — 25 _ _ _ _ 1 8 1 001 Smedjebackens köping . . . . Smedjebacken ...... 2'5 — 1 1 _ 20 _ 100 _ 1 1 _ 2 150( Solvarbo ................ Gustafs ............ — — — — _ _ _ _ _ _ _ _ _ — Stora Skedvi .............. Stora Skedvi ...... 3'8 _ 1 _ — — 20 _ _ — _ 1 _ 1 40( Stora. Tuna .............. Stora Tuna ........ 9'1 _ 1 _ _ _ 23 _ _ _ 1 1 _ 1 30( Strand ................. Strandvik .......... _ _ _ 1 _ — 22 _ _ — — _ 2 10( Sundborn ................ Sundborn .......... 2'0 l _ 7 _ _ 20 _ _ _ 1 1 7 60( SvenskaJärnvägsverkstäder Falun .............. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ — _ _ _ Stjärnsund .............. Stjärnsund ........ 1'o _ _ _ _ _ 27 _ _ _ 1 1 _ 50( Svärdsjö .................. Svärdsjö ............ 5'8 _ 1 — _ _ 22 — _ _ 1 1 _ 1 (DOC Sågmyra ................ Sågmyra .......... _ _ 1 — _ _ 26 _ _ _ _ 1 _ 1 306 Särna .................... Särna .............. 2'2 _ 1—— _ 15 _ _ _ 1 1 1 701] Säters stad” .............. Sater .............. 2'2 _ 1 _ _ 15 — _ _ _ _ 1 2 1 600 Söderbärke .............. Söderbärke ........ 3'8 — 1 _ — _ 20 _ — _ — 2 _ 700 Tibble .................... Leksand ............ _ _ _ 1 _ _ ja _ _ _ — — 4 201] Torsång .................. Torsang ............ 1'2 _ 1 — — _ 20 _ _ _ — 1 1 75% Transtrand .............. Transtrand ........ 1'9 _ 1 2 _ _ 15 _ _ _ 1 1 2 65 Ulfshyttan ................ Ulfshyttan .......... _ — 1 — _ —— _ _ 8 1 _ 600 Ullvi .................... Leksand ............ _ _ _ 1— ._ 75 _ _ — _- — 1 75 Vansbro mcp." ............ Vansbro ............ 1'5 _ 1 — _ 19 _ 60 _ _ 1 1 1 1 150 Venjan 5 .................. Venjan ............ 1'9 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Vikarbyn ................ Vikarbyn .......... _ — 1 1_ _ 20 _ _ _ — 1 2 550 Vikmanshyttan 3 .......... Vikmanshyttan _ _ _ 1 _ _ — _ 20 _ _ _ 3 900 Västannor och Smedby . Häradsbygden ...... _ _ _ ] -— _ 75 _ _ _ _ _ 1 125 Västanvik ................ Leksand ............ —- — _ 1 _ _ ja _ — _ — _ 1 125 Västerby ................ Hedemora .......... _ _ 1 _ 20 _ _ _ _ 1 1 300 Yttermo 3 ................ Leksand ............ _ _ 1 1 _ _ 24 _ _ _ _ — 1 500 Ål ...................... Insjön .............. 2-3 _ 1 1 — — 22 — 1 1 1 600 åsarna .................. garfsåsen .......... — _ _ 5 — _ 34 _ _ _ _ _ 5 ? ( Alvdalen ................ Alvdalen .......... 6'0 _ 1 — — — 15 — — _ 1 2 2 1 40% Nyhammar ' .............. Nyhammar ........ _ _ _ _ — — — _ _ — _ — _ _ Rävvåla.ls ................ Råvvåla ............ _ _ — — _ _ _ — _ — — _ _ _ Sunnansjö " .............. Sunnansjö .......... — _ — _ _ — — _ — _ — — _ _

* Ängspruta 1 st., pumpverk 1 st. — 2 Pumpverk 2 st.

organisation.

_ 3 Pumpverk 1 st. _ ”* Pumpverk. _ 5 Under

• Sida 195
•  Original

Antal Personalorganisation Fordon _ Antal man Antal _. 3 33 % Brand- » . = :* ä 5 statio-ääå % få gå.—S '- Brmldkårens namn Postadress "" nor .; 75 "g 5, % % ru "& ä 5 En 23 =D u "; 25 ca & ;. cs ” & :— e: 2 2225552532055ä23 ?åzåsäääa .5 oåsså % sgsgasäg IE 5 Essäåa Q _ H m z å ** ”= 5 så Kopparbergs län (forts.). Sollerön 1 ................ Sollerön ............ 2'0 — _ _ _ — _ _ _ _ _ _ Falu stad2 ................ Falun .............. 14 1 —_ 17 — —— — — l 2 4_ 3700 Summa 3 _ _ _ _ 17 286 1 283 1057 378 Summa brandkårer ........................ 86 Därav: l yrkesbrandkärer ............................ 1 borgarbrandkårer .......................... 15 [friv. blandkårer ............................ 46 allm. brandkårer ............................ 4 andra organisationei ........................ 9 till beskaffenheten okända .................. 11 Gävleborgs län. Ala sågverk " ............ Ljusne ............ _ _ 1 _ _ _ _ _ ja _ _ 2 _ 1950 Alfta .................... Alfta. .............. 7'1 — 1 _ _ — 20 — _ — l 1— 900 Arbrå. mcp. .............. Arbrå .............. 1'1 _ 1 _ _ 20 1" _ 1 _ 1_ 1 200 Bergsjö .................. Bergsjö ............ 4'1 _ 1 — _ _ 18 _ _ _ _ 1 _ 800 Björkhamre köping ...... Bollnäs ............ 2'9 —- 1 — _ 18 ja —— _ _ 2 5 1 000 Bollnäs köping .......... Bollnäs ............ 1-5 _ 1 _ _ 18 — ja — _ 1 3_ 1200 Färila. .................... Färila. .............. 5'7 _ 1 — — — 20 _ _ — 1 1 _ 1 100 Hanebo-Segersta .......... Kilafors ............ 6'2 -— 1 — _ _ 15 —- _ _ 1 1 — 1 200 Harmånger .............. Strömsbruk ........ 3'5 — 1 _ _ _ ja _ _ — 1 1— 800 Hedesunda .............. Hedesunda ........ 4'4 — 1 — _ _ 20 _ 25 _ — 1 — 1 100 i Hofors b1uk5 ............ Hofors ............ — 1 _ — _ _ _ 50 30 _ 2 2 _ 1 600 Iggesunds ................ Iggesund .......... _ 1 _ — _ _ _ _ jn _ 1 3 _ 4 000 Järbo .................... Järbo .............. 2'5 — 1 — _ — 18 _ _ _ 1 1 17 1500 Ljusdals köping 5 ........ Ljusdal ............ 2*1 — _ 4 _ 15 _ JB _ _ _ _ _ 500 Ljusnans sulfatfabrik *" . . . . Marmaverken ...... _ — _ _ —— —- 20 _ _ _ _ 1 200 Ljusne—Voxna.5 ............ Ljusne ............ 7 4 _ 1 _ — _ 20 _ _ _ 1 1 — 2 500 Mackmyra Sulfit A.-B." Mackmyra .......... _ 1 _ - -— _ _ _ _ ja _ _ _ _ 1 100 Mo ...................... Bergvik ............ 2'1 _ —— 1 _ _ 18 _ _ _ — 1 _ 1000 Norrala .................. Norrala ............ 3'2 _ 1 — — _ 15 _ __ l 1 3 1300 Norrsundets sågverk " . . . . Norrsundet ........ _ — 1 _ — _ _ _ ja _ _ _ _ _ Ockelbo .................. Ockelbo ............ 7'8 _ 1 _ _ 18 _ 80 _ _ 1 2 _ 1 400 l.Ovansjö .................. Åshammar .......... 7'4 _ 1— — — 18 — _ _ 1 1— 1100 Rengsjö .................. Rengsjö ............ 1'9 _ 1 _ _ — 15 — 25 _ 1 1 _ 1 000 Sandarnes sulfitfabrik . . . . Sandarne .......... _ 1 _ 18 — _ _ — 1 1 _ 1 350 Sandvikens järnv exk” Sandviken .......... _ 1 4 8 _ — _ "a 40— 2 2 8 8100 iStorviks köping .......... Storvik ............ 1'8 _ 1—_ 15 _ 100 __ 1 1 3 850 Söderala. .................. Söderala. ............ 58 _ 1 _ — _ 30 _ _ _ 1 1 _ 2 000 'Näsviken-Forssa .......... Forssa .............. 4'7 — 1 — 20 — _ _ 1 1 — 900 Tallåsen .................. Tellåsen ............ — — — 1— — 13 _ _ _ _ 1 — 550 %Torsåker ................ Torsåker .......... 4': — 1_ _ 16 _ 150 _ — 1 1 1 1500 * Trönö .................... Trönö .............. 1'7 _ 1 — _ — 36 _ _ _ _ 1 4 1 000

1 Under organisation.

— 2 Ängspruta 1 st. — 3 Uppgift saknas från 16 brandkårer. — *

Pumpverk 2 st.,

lfiodsprnta 1 st. _ 5 Pumpverk. _ ” Pumpverk, fiodspruta 1 st. _ 7 Pumpverk 1 st. _ ” Pumpverk, ångspruta. Kåren under omorganisation _ 9 Pumpverk 12 st. ån gspruta 1 st.

• Sida 196
•  Original

Personalorganisation Fordon T=" Antal Antal man Antal 5 5 Brand— : E'— 2 å statio- #— H .,5 & "; & 5 ; : . å i & "== % % = E :— : Brandkårens namn Postadress ”" nu 2 ':: ”g g 5 '; ns '; E 5;- &” ås= näää: säåeåä = "' = 5 .:: =D S i 5" H 4.4 ”ås "ååås .å :Esåå :ii H = a .. 1— 's 5 = "2 = 2 5 s: 3. = * få ; 2 5 = , Å CC. , Gävleborgs län (forts.). Valbo .................... Valbo .............. 13 _ l _ _ _ 21 _ _ 1 1 l 1 001 Vallsta .................. Vallsta ............ _ _ 1 _ — _ 18 _ — _ 1 1 _ 1 00( Viksjöfors ................ Viksjöfors .......... — _ 1 — — _ 18 _ — _ l 1— 80( Ostanbo .................. Sandarna .......... _ _ 1 _ _ _ 25 — _ _ 1 l _ 1 30( Skog .................... Stråtjära .......... 28 _ 1 _ — _ 20 _ _ _ 1 l _ 1001 Enånger .................. Enånger ............ 2'8 — — 1 _ — 15 _ _ _ — 1 _ 80( Hille .................... Hillebyn ............ 3'2 _ 1 — —— _ 18 _ — — — 1 _ 1 10( Långhed ................ Alfta .............. _ _ 1 _ — — 12 — _ _ 1 1 _ 48( Högbo .................. Högbo ............ 1 6 _ _ 1 _ — 18 _ —- _ — 1 3 1 25)( Edsbynl .................. Norra. Edsbyn ...... — _ 1 3 — _ lb — _ _ 1 2 3 1 201 Arsunda................... Arsunda ............ 21 _ 1———20 _ _—— 1_ 1001 Hamrånge ................ Bergby ............ 5'6 — 1 _ _ _ 20 _ _ — 2 1 _ 1 10( Loos .................... Loos .............. 3'7 — _ 1— _ 16 _ _ — _ 1_ 60( Osterfärnebo ............ Österfärnebo ...... 3'0 _ 1 — — _ 18 _ _ _ _ 1 _ 1 20( Jättendal ................ Jättendal .......... 1'4 — — 1 _ — 16 _ _ _ _ 1 _ 50( Hudiksvalls stud .......... Hudiksvall .......... 74 1 _ _ 4 20 _ ja _ — 2 1 _ 220C Gnarp .................... Gnarp .............. 3"5 _ 1 _ _ _ lö — _ _ — 1 _ 90( Forsbackaverken ” ........ Forsbacka .......... _ _ 1 _ _ _ — _ ja _ _ -— _ 1 GOC Holma—Helsinglands Lin- Sörforssa .......... — _ 1 — _ _ _ _ 20 -— 1 2 1 1 20C spinneri- o. Väveri A. B. ' Vansäters sulfitfabrik”. . . . Bergvik ............ _ — 1 — _ — _ _ jn — ] 1 —- 90C Voxna .................... Voxna bruk ........ 1'7 _ 1 _ _ _ 8 _ _ 1 1 _ 90C Söråker .................. Simeå .............. _ _ 1 — — 15 — _ _ _ 1 601. Söderhamns stad ........ Söderhamn ........ 11 1 _ _ 6 20 _ 400 _ — 2 3 _ 310( Gävle stad 4 .............. Gävle .............. 39 l — _ 29 80 _ — _ 2 2 1 _ 6 50C Summa 5 — _ _ — 39 258 617 780 160 ; Summa brandkårer ........................ 55 1 Därav: yrkesbrandkårer ............................ 2 borgarbrandkårer .......................... 9 friv. brandkårer ............................ 34 allm. brandkårer ............................ 2 andra. organisationer ........................ 8 till beskaffenheten okända .................. _ Västernorrlands län. 3 Sundsvalls stad6 .......... Sundsvall .......... 19 1 _ — 14- 25 _ ju _ 1 4 2 _ 3200 Ornsköldsviks stad ........ Ornsköldsvik ...... 55 1 _ — — 21 _ _ _ _ 2 1 5 2800 Härnösands stad .......... Härnösand .......... 12 1 _ — 11 50 _ — — l 3 2 _ 3245 Sollefteå, stad7 .......... Sollefteå. .......... 29 1 — — _ 27 _ _— — 1 1— — iöod Kramfors mcp. .......... Kramfors .......... 1'6 _ 1 — _ _ ja 500 — — _ l 1 1 500 Backe .................... Backe .............. _ — _ 1_ _ 13 _ _ — — 1 1 300 Skönsbergs mcp ........... Skönsberg .......... 5 3 _ 1 _ — 20 _ 150 _ _ 2 2 _ 80 S_könsmons mop. 8 ........ S_könsmon .......... 3'6 _ 1 _ — 20 — 200 _ _ 1 1 2 1 50 Ange .................... Ange .............. _ — 1 — _ — _ 30 —— — 1 l _ 1 20

1 Pumpverk 1 st. — ” Pumpverk, ångspruta 1 st. _ 3 P11mpverk.— * 5 Uppgift saknas från 13 brandkårer. _ 6 Flodspruta 1 st. —

Angspruta 2” st, flodspruta 1 st. _

"Angspruta 2 st. _ & Ångspiuta 1 st.

• Sida 197
•  Original

Antal Personalorganisation Fordon ? Antal man Antal % ; Braml- ,. _ g 5— få) 3 statlo- % få ”5 % % % "å : & % ..— Brandkårcns namn Postadress "" ner 0 q; "g g ; !; _a .a *; % än 2 .. u "55 s = :; i? s ": g— a :: s s s = & ; ;s . e rf = =; s :s "5 ååå—:'äääzc å GET-så & assääsess a ssså= .: ? lr O _- ... _ = ?. ä = * m ': 2 ; E = a 5 '=' 4 på Västernorrlands län (forts.). Fränsta .................. Fränsta ............ _ _ 1 — _ _ 20 — _ _ _ l _ 1 000 Bredbyns mcp ............. Bredbyn ............ 0'4 _ 1 _ — 21 _ 20 _ _ _ 1 2 1 200 Nylands mcp. ............ Nyland ............ 0'5 _ 1_ _ 27 _ — _ — 1 2 2 1200 Svanö A..—B. .............. Svanöbruk .......... _ 1 _ — _ _ _ _ 60 _ 1 2 _ 1800 . Frånö Sulfatfabrik ........ Fråuö .............. _ — 1 _ _ _ _ _ ja _ _ 2 — 1 400 l Kramfors östra sågverk *. . Kramfors .......... _ — 1 _ _ _ 100 _ — — _ 2 — 3 000 l Kramfors fabrik 1, ” ...... Kramfors .......... _ 1 _ _ _ _ _ _ 16 — _ 1 _ 2 200 1 Kramfors södra sågverkl. . Kramfors .......... _ — 1 -- _ _ 50 _ _ _ _ 1 — 1 300 * Strömnäs sågverk ........ Kramfors .......... _ _ 1 _ _ _ _ ja _ 1 _ 1 _ 2 000 , Nensjö fabrika .......... Kramfors .......... _ _ 1 — _ _ _ — 42 _ _ 1 — 1 200 l Sandvikens Cellulosa (X.-B.” Dynas .............. _ _ 1 — _ — _ _ 200 — 1 1 1 1500 ' Dyn'as A.-B. .............. Väja .............. — 1 _ _ _ _ _ _ 25 _ 1 1 — 1 000 — Bollsta sågverk4 .......... Bollstabruk ........ _ _ 1 _ _ _ 61 — _ _ _ 1 _ 1 800 Kungsgården-Marieberg Köjaviken .......... _ — 1 _ _ _ 100 _ _ _ — 2 1 600 A.-B. Ströms Trävaru A.-B.5 . . . . Köjasåg ............ — — _ _ _ — _ _ _ _ _ _ — 400 Fjärdviks sågverk 5 ...... Bjärtrå ............ _ _ _ — _ _ _ _ _ _ _ _ 4 360 Bjärtrå .................. Bjärtrå ............ 0'5 _ 1 _ _ _ ju _ _ _ _ 1 1 1 200 Lugnviks sågverk ” ........ Lugnvik ............ _ _ 1 — — _ _ 60 3å _ 1 1 _ 1 300 Hallstanäs '_Prämassefabrika Lugnvik ............ _ _ _ — _ _ 70 _ — _ — _ 400 Torrom .................. Torrom ............ _ — l _ — _ 10 ja — _ 1 1 2 1 000 Noraström ................ Torrom ............ _ _ _ — _ — _ _ _ — _ 1 50 Bjästa .................... Bjästa .............. _ _ 1 — _ 30 — _ — _ _ l _ 800 Köpmanholmen .......... Köpmanholmen . . . . — _ 1 _ _ _ — _ 45 _ — 2 _ 3 000 ' Vibyggera ................ Docksta ............ 19 1 _ _ — _ 8 — _ — 1 1 15 800 * Nordingrå. ................ Nordingrå .......... 3'5 1 — _ _ — 4 _ _ — l 1 _ 800 Sollefteå. socken .......... Sollefteå ............ 3'3 _ 1— — 12 _ _ _ _ — 1 1 1100 Statens Järnvägar ........ Långsele .......... _ _ _ — _ _ _ _ 28 _ _ 1 _ 180 Forssa bruk " ............ Osterforssa ........ _ — 1 — — _ — 30 — l _ 1 600 Junsele .................. Junsele ............ 4'1 — _ _ _ _ — 75 _ — _ 1 4 400 Ramsele .................. Ramsele ............ 4'5 —- _ _ _ _ 60 _ _ — _ E) 2!) Solberg .................. Guliksberg ........ _ _ _ — _ _ _ _ _ _ 1 15 Domsjö sulfitfabrik' ...... Alfredshem ........ — _ — _ _ 25 _ _ — _ 1 2 2 000 A.-B. Mo och Domsjö Wall— Örnsköldsvik ...... _ 1 __ — _ _ _ 25 — — 1 _ 900 board C:o 2. Domsjö sågverka ........ Domsjöverken ...... _ _ 1 _ _ _ _ _ 30 — — 2 — 2 000 Tunadals sågverk ” ........ Tunadal ............ _ 1 — _ _ _ _ — ja — _ 1 _ 1 500 Ortvikens sulfitfabrik 1" Skönsberg .......... _ 1 _ _ _ — _ _ 25 _ _ 1 _ 820 Skönviks sågv. och hyvleri11 Skönvik ............ _ 1 _ _ _ _ _ _ 36 — _ 1 _ 1 400 J. A. Enhörnings Trävaru Skönsmon .......... _ _ _— _ __ _ — — _ — _ _ _ _ AJB.8 Sunds sågverk *” .......... Sundsbruk .......... _ _ _ — _ _ — _ 20 _ _ _ — 920 Sunds bruk, Verkstäder & Sundsbruk .......... _ _ _ _— _ _ _ _ 15 — _ _ _ 200 slip ". Stockholms Superfosfats Ljungaverk ........ _ _ 1 —— _ _ _ _ 20 — 2 1 1 1000 AaB." 1 Flodsprutor 3 st. _ ” Pumpverk. _ 3 Flodspruta ] st., pumpverk. _ 4 Flodsprutor 2 st., pumpverk 1 st.

_ 5 Flodspruta ] st. _ '3 Pumpverk 7 st. _ 7 Pumpverk 2 st. —— 5 Flodspruta 1 st., pnmpverk 1 st. _ 9 Flod- sprntor 2 st., pumpverk. — 1” Flodspruta 3 st., pumpverk 2 st. _ " Flodsprutor 3 st., pumpverk. _ 1” anpverk 1 st. — ” Pumpverk 4 st.

• Sida 198
•  Original

Personalorganisation Fordon T's Antal Antal man Antal å; % Brand— ,. := =— 5 s statio— å; .,; :i ;: gå 5_ få ._ 't! .nu ** '=' r:: % '=' "" 5 :. . Brandkåreus mmm Postadress '; ner 3 ru "å ä 5 ? t: "3 E & få :.ansaåäååååååäå :: 's 9 :: ,.9 f m 3 *,,5 5 :. n ”3 åzésäå=s & Tåg—gä &. Siamsågäf E' ggmzå :: PU FI ': = & =" 5 ” s * fä ps ” Västernorrlands län (forts.). Torpshammars A.-B ....... Torpshammar ...... _ _ 1 — _ — 22 _ _ — _ 1 2 400 Vivsta-Näs mcp. .......... Qstrand ............ 0'2 — 1 _ _ 12 — _ — — _ 1 _ 800 Vivsta. Gårdsägareförening Ostrand ............ _ — — 1— _ ja _ _ _ _ _ 1 15 Vivstayarvs A.-B.1 ........ Yivstavarv ........ _ _ _ _ _ — — _ ja _ _ 2 _ 2 000 A.-B. Osnrands sulfatfabrik Ostrand ............ — — 1 — — _ — _ ja — 1 _ 1 200 Ljustorp .................. Ljustorp ............ 0'3 — 1 — — — 5 _ 1 1 _ 600 Söråker 2 ................ Söråker ............ _ — — _ — — _ — 25 _ _ _ — 1 000 Alby Nya. Kloratfabr. A.-B. Alby .............. _ 1 _ _ _ _ 35 _ — 1 _ 1 200 Alby Carbidfabrik ........ Alby .............. —— — 1 _ _ — 20 — _ 1 _ 500 Alby Carbidfabrik ” ...... Ringdalen .......... -_ _ 1 _ _ _ _ _ — _ _ _ 200 Alby mcp. 4 .............. Alby .............. 1'4 _ 1 _ — — 100 _ — _ — 1 3 600 Nyviks sågverk * .......... Nyvik .............. — — _ — _ _ — — 20 _ _ 1 660 Hovids sågverk .......... Hovid .............. _ — 1 _ — _ 15 _ _ — _ 2 _ 1 000 Lerviks Sågverks A.-B ..... Alnö .............. — _ _ — _ _ _ _ — — 1 14 Myrnäs sågverk .......... Ankarsvik .......... _ _ _ — — — — ju _ _ _ — 2 360 Karlsviks sågverk ........ Karlsvik ............ _ — — _ _ — — jn _ — _ _ 2 360 Alviks Träförädlings A.-B.ls Alnö .............. -— — _ _ _ _ ja _ — _ 2 75 Torsviks sågverks A.-B. .. Ramvik ............ _ _ l — — — _ _ ja _ _ l _ 500, Utansjö Cellulosa A.-B."' . . Utansjö ............ _ 1 — _ _ _ _ _ 50 — — 1 _ 1 760 Gustafsviks Torrdocka ” . . Ramvik ............ _ _ _ _ _ _ — _ _ — — _ _ 620 A.-B. Hägglund & Söner . . Gullänget .......... _ _ _ _ — _ — _ — _ _ _ _ 300 Matfors Träsliperi och pap- Matfors ............ _ _ 1 _ — — _ — 45 — _ 2 _ 2 000 persbruk 4. Husums sulfatfabrik ...... Husum ............ — _ 1 _ _ _ _ — 38 — — 2 _ 1 500 Trehörningsjö ............ Trehörningsjö ...... _ — 1 — _ _ 17 — _ _ _ 1 _ 250 Edeforsens Mek. Verkstad Nederede .......... —- _ — _ _ —- _ _ ja __ 1 _ 200 Summa7 _ _ — _ 25 264 680 1035 888 Summu brandkårer ........................ 75 Därav: yrkesbrandkårer ............................ 2 borgarbrandkårer .......................... 9 friv. brandkårer ............................ 21 allm. brandkårer ............................ 6 andra. organisationer ........................ 28 till beskaffenheten okända .................. 9 Jämtlands län. Brunflo .................. Brunflo ............ 2'6 — 1 — _ _ 70 _ _ _ — 1 3 400 Byns och Bispgården . . . . Bispfors ............ — — _ l -— _ 18 —— _ _ _ _ 2 — Gällö .................... Gällö .............. — _ 1 _ 35 _ _ _ _ 1 _ 900 Hissmoforss .............. Krokom ............ — _ 1 5—— — — 63 26— 1 2 1 1600 Hornsbergs mcp ........... Ostersund .......... 1'7 _ 1 _ 12 _ 10— _ 1 1 320 Jämtlands Sikås .......... Jämtlands Sikås . . .. _ _ _ 3 — _ 50 — — _ — _ 5 751 Järpens mcp. ............ Järpen ............ 1'0 _ 1 1— _ 10 100 ___ 1 2 500 Kälarne .................. Kälarne ............ _ — _ 1— _ 50 —- — — _ _ 1 100 1 Flodsprntor 2 st., pumpverk. _ ” Pumpverk 8 st. _ 5 Ångsprutor 2 st. _ * Pumpverk. _ 5 Flodspruta. 1 st., pumpverk. _ 5 Pumpverk 2 st. _ 7 Uppgift saknas från 24 brandkårer. — 3 Pumpverk 4 st.

• Sida 199
•  Original

Personalorganisstion Fordon

78. Antal Antal man Antal &; ; Brand- H = :=. &

3 statiO- : ,; .,ä 2 i 'E 5 _ g ._

_ rv .! »” "= "U få ; "_ S ” bo

Brandkår-ens namn Postadress " ner B "2 % g 5 'E _: % E & = ässasässsäåess ååaåuååås = 25:43:55 %: s å ” ** m :; ; 5 53 m 2 5 ** 4 == Jämtlands län (forts.), Krångede A.-B. 1 .......... Krångede .......... _ _ _ 1 _ _ 28 _ _ _ 3 _ 4 300 Lit ...................... Lit ................ 3'5 _ 1 _ _ _ 60 _ _ _ _ 1 5 1 400 Mörsil .................... Mörsrl .............. 1'6 — _ 1 _ _ 75 — _ — _ _ 2 80 Nälden ? .................. Nälden ............ _ _ _ _ '— — _ _" _ — '— _' _ _ Rätan .................... Rätansbyn .......... 2 0 _ 1 _ _ _ 30 _ _ — _ 1 _ 300 Strömsunds mcp.1 ........ Strömsund .......... 1'0 _ 1 _ _ _ 29 120 — _ 1 1 1 1 000 Sörbygden ................ Sörbygden .......... _ — _ l _ _ 50 _ _ _ 1 75 Ås ...................... Täng .............. 1 9 _ _ 8 _ _ 20 _ _ _ 9 _ Äggfors 1 ................ Mörsil .............. _ _ — _ _ — _ — 70 _ _ _ — 400 Bräcke mcp ............... Bräcke ............ 1 l — 1 3 _ _ 15 100 _ 1 _ 1 1 1 000 Hammerdal .............. Hammerdal ........ 5'2 _ 1 — _ _ 40 _ — _ _ 2 _ 800 Svegsmons mcp. 1 ........ Sve .............. 1'0 _ 2 1 _ _ 18 100 — _ _ _ 1 500 Ytterhogdal .............. Ytterhogdal ........ 1'7 _ -_ 1 — _ 30 _ _ _ _ 1 1 250 Anger-sjö ................ Angersjö .......... 0'5 _ — 1 _ _ 60 _ _ _ _ — 1 75 Ragunda ................ Ragunda. .......... 5'7 _ 1 — _ _ 25 _ _ — 1 1 2 500 Hede .................... Hede ..... * ......... 1'8 _ _ 1 _ _ 35 _ _ _ — _ 1 100 Östersunds stad .......... Ostersund .......... 15 1 —— _ 12 12 _ _ 12 1 2 1 6 2500 Sununu. 3 _ _ _ _ 12 12 760 483 118 Summa brandkårer ........................ 25 Därav: yrkesbrandkårer ............................ 1 borgarbrandkårer .......................... — friv. brandkårer ............................ 21 allm. brandkårer ............................ 1 andra. organisationer ........................ 1 till beskaffenheten okända .................. 1 Västerbottens län.

Bolidens Gruv A.-B. " Boliden ............ — _ 1 2 _ — 29 — _ 1 _ _ _ 1 000 Gimonäs fabrik .......... Umeå. .............. _ _ _ 1 _ _ _ _ 40 _ 1 — 450 Jörns mcp. .............. Jörn .............. 0'9 _ 1 — _ —— 20 _ _ _ _ 1 2 750 Lycksele köping .......... Lycksele .......... 1'8 1 _ 1 _ 27 _ 50 _ _ _ 1 1 850 Nordmalings mcp. ........ Nordmaling ........ 0'5 — 1 _ —— _ 84 — _ — _ 1 _ 900 Obbola Celluloss Fabrik 1. . Obbola. ............ _ — 1 _ _ _ 15 _ _ _ _ 1 _ 900 Skellefteå. stad ............ Skellefteå .......... 8'1 1 1 2 24 — jn — 2 1 _ 4 2 000 Sofiehems fabrik .......... Umeå .............. _ — 1 _ — _ —— _ ja _ _ 1 _ 500 Tegs mcp ................. Umeå. .............. 1" _ 1 — _ 24 _ _ _ — 1 2 _ 800 Umeå. stad .............. Umeå. .............. 13 1 — — 11 25 — ja _ 1 4 2 _ 2800 Vindelns mcp. ............ Vindeln ............ 0'8 _ 1 — — 22 _ — — — — 1 _ 900 Vännäs by .............. Spöland ............ — _ 1 — _ _ 30 _ _ _ — 1 1 700 Vännäs köping .......... Vännäs ............ 1 7 _ _ 3 — 25 _ 162 — — — 5 1 — 936 Asele mcp. .............. Åsele .............. 1'1 _ 1 — _ — 40 _ _ _ _ 1 3 1 400 Bjurholms mcp.” .......... Bjurholm .......... 0'5 _ — 1 _ _ ja _ _ — 3 _ Bureå mcp. .............. Bureå. .............. 1'9 _ 1 — _ 23 — _ — 1 _ 1 000 Vilhelmina. mcp ........... Vilhelmina. .......... 1'0 _ 1 _ _ _ 30 _ — 1 _ 1 000 Robertsfors bruk * ........ Robertsfors ........ _ _ _ 1 _ — — ja _ _ — 1 _ 645

' Pumpverk 1 st. _ 2 Under organisation. _ 3 Uppgift saknas från 1 brandkår . _ * Pumpverk. — lsTillhör S. J.

• Sida 200
•  Original

Personalorgnnisation

Antal man

? % % Brand- .,. _ ä 2— ? få 5 statio- ååå % g ag åzzå ._ Brandkårcns namn Postadress "' ner ? ä "2 5 E ; __, "3 % å— &” 2 en .? ”å ä ;- ;: E E% 2 5 5,— -:: s 2 € 15 s E -= »"— : # ;. E &? == Fees—små.? : O_åB—m 9 såzåsååeä ":=: såå—c?: :* 1—4 8 :> 5» på >1 & å ä ä 5 _ å %* s 5 4 ;, Västerbottens län (forts.). Sikeå brädgård .......... Sikeå. hamn ........ _ — _ l — _ _ Ja _ — _ 1 — 601 Byske mcp. .............. Byske .............. 1 0 — 1 _ — _ 24 — _ _ — 1 _ 1 201 Summa1 _ _ _ — 12 170 272 212 40 Summa brandkårer ........................ 20 Därav: yrkesbrandkärer ............................ 1 borgarbrandkårer .......................... & friv. brandkårer ............................ 9 allm. brandkårer ............................ 2 andra organisationer ........................ 2 till beskaii'enheten okända .................. — Norrbottens län. Arvidsjaurs mcp. ........ Arvidsjaur .......... 1'2 _ _ 1 _ _ 32 _ _ _ _ _ 2 35C Glommersträsk .......... Glommersträsk . . . . _ _ _ 1 _ _ _ 32 _ _ _ _ 4 3( Kalix mcp. .............. Kalix .............. 1 3 — 1 — — 18 — _ _ — 1 2 3 200( Kiruna mcp ............... Kiruna ............ 10 1 2 2 — 35 _ 300 _ l 3 l _ 250( Luleå, stad .............. Luleå, .............. 14 1 2 _ 14 — _ — 36 2 2 — _ 4 TOC Malmbergets mcp ......... Malmberget ........ 4'4 — 1 — — 20 — _ — _ 1 _ _ 1 BGC Råneå, .................... Råneå .............. 9'0 _ 1 _ _ 15 _ _ _ — — 1 3 72C Töre .................... Töre .............. 4'8 — _ 2 _ _ _ ja _ _ _ 2 _ 956 Gammelstad .............. Gammelstad ........ — _ _ 1 _ _ _ ja _ _ _ 1 _ 600 Törefors A.B.? .......... Töre .............. _ _ _ — — _ _ _ — _ _ _ _ _ Gelliva're mcp ............. Gellivare .......... 1'9 1 — 1 — 20 _ 150 _ —— 1 1 3 1 200 Munksunds sulfatfabrik 3. , Munksund .......... — _ — 1 — _ _ _ ja _ _ 1 _ [ Munksunds sågverks ...... Munksund .......... — — — 1 —- _ _ — ja — _ 1 — 5000 Storfors sågverk 5 ........ Piteå. .............. _ — — 1 — _ — _ ja — _ 2 _ l Arjeplog ................ Arjeplog ............ 4'l _ _ 1 — -— 50 _ — _ — 1 _ 350 Alvsbyns mcp ............. Alvsbyn ............ 1'3 — 1 _ _ 26 _ _ — — — 1 1 750 Piteå stad' .............. Pitea .............. 3'4 ] 1 _ _ 35 — — _ _ _ l _ 9110 Bodens stad .............. Boden .............. 66 1 _ _ _ 25 — Ja _ — 2 2 _ 3 000 Haparanda stad .......... Haparanda ........ 2'6 _ 1 2 — _ 22 25 _ — _ 1 _ 600 Luossavaara—Kiirunavaara Malmberget ........ _ 1 _ 2 _ _ — _ 28 _ 2 — _ 2 000 A.-B.'* Summa 6 _ _ _ 14 194 104 507 64 Summa brandkårer ........................ 20 Därav: yrkesbrandkarer ............................ 1 . borgarbrandkårer .......................... 8 l friv. brandkårer ............................ 3 » allm. brandkårer ............................ 3 andra organisationer ........................ 4 till beskalfenheten okända .................. 1

1 Uppgift saknas från 6 brandkårer. _ 2 Under omorganisation. — 3 Flodsprutor 5 st. _ * Pumpvcrk ] st.y ångspruta 1 st. _ 5 Angspruta 1 st. _ 6 Uppgift saknas från 7 brandkårer.

• Sida 201
•  Original

Antal Personalorganisation Fordon ? Antal man Antal ,. .. 8 G 0 o Brand- ;. =: 9— & å statio— ; å få % få % &_ d % .... Brandkårens namn Postadress "" ner "å "få "g 5 2 E .:, %, ä ä. å” & => .m ?; .5 = 5 5 g,. ; & & å ;; seas»; ?, .a» .. s_äåå % sagt—agge; =o 5 == .: Sveg _? l—l > ,, 9 _h :; > 5 = "g Fu 2 c, __ få 5 :=: ** rn ': :; 2 == :: a ;n !- E ;3 "3 FG Hela riket. Summal .......................... — _ __1160600211986249265537 Summa brandkårer .......... 1093 Därav: yrkesbrandkårer .............. 38 borgarbrandkårer ............ 239 friv. brandkårer .............. 511 allm. brandkårer .............. 62 andra organisationer .......... 174 till beskaffenheten okända .. .. 69

1 Uppgift saknas från 174 brandkårer.

• Sida 202
•  Original

• Sida 203
•  Original