SOU 1937:48

Betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente

N +” Gc

oå (- _ CDL"

&( 4. IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

FIN.&NS DEPARTEMENTET

1936. Å—RS LÖNEKOMMITTE

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

CIVILT AVLÖNINGSREGLEMENTE

#

STOCKHOLM 1937

11.

' 12. ' ' "13. 14.

-15.

is.

17.

Socialiseringsproblemet. 2. Hushållsräkningens pro- blem och faktorer. Tiden. viij, 173 s. Fl. Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjet- unionen. 2. Tiden. vi], 140 s. Fi. Betänkande med förslag till revision av förvarings- och internerincslagarna m. m. Marcus. 96 s. Ju. . Statslottcriutredningen. Betänkande med förslag rö'

rande svenskt penninglotteri. Baggström. 177 s. ii. . Betänkande med förslag till lagstiftning angående

särskilda husbehovsskogar i Västerbottens och Norr- .botifns läns lappmarker m. m. Marcus. 98 s. 1 kar- ta. o.

. Yttrande i abortfrågan. Marcus. 56 s. S.

1934 års nämnd för städningsutredning. Betan- kande med speciella beräkningar och förslag rö- rande ersättningarna för städningsarbete inom vissa. statligaalämbetslokaler i Stockholm 111. m. Marcus. 54 s. . . Betänkande med förslag angående den statsunder- stödda vattenavlednings- och avdikningsverksam- heten samt därmed sammanhängande spörsmål. Baggström. 275 s. 3 bil. du. ' Utredning rörande jordbrukets läge i Norrland med vissa. förslag till åtgärder till förbättrande av den norrländska jordbrukarbefolkningens ekono- miska ställning. Marcus. 145 s. Jo. Betänkande med förslag angående rätt till fiske i Vänern, Vättern. Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. 1. Lagförslag och motiv. Marcus. 530 8. J . * Betänkande med förslag angående rätt till fiskal Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön 1 Jämtland. 2. Kartbilagor. Vänern och Hjälmaren Marcus. 4 s. 17 kartor. Jo. Arbetslöshetsundcrsökningen den 31 juli 1936. Beck- man. 196 s. 1 karta. S. Lagberedningens förslag till lag om aktiebolags pen- s'ions- och andra personalstiftelser m.m. Norstedt. 175 s. Ju. Betänkande med förslag till vissa lagstiftningsåt- gärder till motverkande av överdriven skuldsätt- ning inom Jordbruket. Marcus. 303 s. Jo. Utredning med förslag till vissa åtgärder för trafik- säker-hetens höjande vid korsningnri samma plan mellan järnväg och väg samt järnvägarnas beredande av bidrag av automobilskattemedel till säkerhets- aonordningarna vid dylika korsningar. Hzeggström. 1 7 s. K. Hembiträdesntrcdningens betänkande. 1. Betän- kande och förslag i fråga om utbildning av hem- biträden. Beckman. 202 5. S. Betänkande angående vissa med frivillig anskaffning . av luftvärnsmateriel sammanhängande frågor. Beck-

is.

19 20.

'21'. 22

24.

bokstäverna till det departement, .jordhruksdcpartementct. Enligt ni'ng (nr 98) utgivas utredningarn

man. 48 s. Fo. Promemoria angående grunderna för en reform av lagstiftningen om rätt till litterära och musikaliska verk. Norstedt. 67 s. Ju. Betänkande med förslag till åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreatur. Idun. 81 s. Jo. Utredning angående de rättsbildade domsagobiträ- denas anställnings- och avlöningsförhallanden. Nor- stedt. 54 s. Ju. Betänkande med förslag till lag om minimllöner för lantarbetare. Beckman. 214 s. Jo. Efterskrift till »Kyrkogodset i Skåne, Halland och Blekinge under dansk tid». Av E. Schelling. Mar- cus. 66 s. l—l. Betänkande angående pensionsstyrelsens invalidi— tetsförcbyggande verksamhet. Beckman. 146 s. S. Förslag till ändrad lagstiftning om sammanträffande av _brott jämte motiv. Norstedt. 132 9. Ja.

; ;. staten-sl () Hennig-a' ...se...

25. 26. 27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35. 36.

37.

38. 39.

40.

41. 42.

43

.

44

.

45. 46.

47. 48.

ngar1937

Kroyn'oldogisk förteckning

Utredning rörande flottans fartygstyper m. m. Nor ste t. 282 s. Fö. - Betänkande med utredning och förslag rörande be redskapsarbeten. Beckman. 221 s. S. , Betänkande med förslag till lönereglering för lärar personalen vid kommunala mellanskolor, kommu någa flickskolor och högre folkskolor. Norstedt s. 'i. Betänkande med förslag till lag om skyddskoppympw ning m. m. Beclmian. (2), 482 s. 1 karta. Betänkande med förslag till lag om allmänningsv skogar i Norrland och Dalarna m. rn. Marcus. 246 s. 2 kartor. Jo. ' . Redogörelse för inventering av odlingsjord & krono- parkerna nedanför odlingsgränsen i de två. nordli- gaste Norrlandslänen ävensom för vissa andra upp- drag. Kihlström. 82 5. Jo. Betänkande med förslag angående inrättande av gtåslttastens institut för folkhälsan. Beckman. 78 s. i . . 1936 års lönekommitté. Betänkande med utredning gg]; förälag angående dyrortsgrupperingen. Marcus. s. . Betänkande med förslag angående den fasta lant- bruks'undcrvisningens ordnande. Marcus. 270 &. Jo. Betänkande med förslag till åtgärder för förbätt- rande av de blindas och de dövstummas arbets- ii'i'årzhåiliånden och förvärvsmöjligheter. Beckman. s. . Betänkande med förslag till lagstiftning om grund- vatten m. rn. Norstedt. 145 s. Ju. Universitetsberedningen. Utredning ifråga om uni- versitetens verksamhet och organisation. Bregg- ström. vj, 210 s. '. Efterlämnade anteckningar till förberedande ut- kast till strafflag. Av J. 0. W. Thyrén. Lund, Ber- Betänkande med förslag m. m. Marcus. 147 s. Ju. Betänkande med förslag till kungörelse om kom- missionärer hos överratter och stadsdomstolar. N or- stedt. 32 s. Ju. Särskilda inom ccklesiastikdepartementet tillkallade sakkunnigas yttrande med anledning av det at dem lamnade uppdraget att biträda vid utredigerlngen av det utav 1936 års kyrkomöte antagna psalm- boksförslaget. Uppsala. Almqvist &: Wiksell. 8 s. E. Betänkande rörande fiskerinäringens avsättnings- förhållanden m. m. Idun. 145 s. Jo. 1936 års skattekommitté. Betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. Marcus. 397 s. 1 bil. Fl. ' Betänkande med förslag rörande lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade harm-ika familjer i egnahem in. nu. jläirgte åsattill hörande ntrednmg' ar. Beelnnan. 118', s. . Betänkande med utredning och förslag angående understöd i form av fria bostäder och fri kost at studerande vid universiteten iUppsala och Lund samt karolinska mediko-kirnrgiska institutet. Heegg- ström. (4), 183 5. E. Betänkande med utredning och förslag angående studentexamen. Baggström. ix, 269 s. E. Betänkande och förslag rörande vården av själsligt abnorma manliga skyddshemsslever samt av van- artade sinnesslöa gossar m. m. Norstedt. 68 s. S. Folktandvård. Norstedt. 123 s. S. 1936 års lönekommitté. Betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente. Marcus. 614 s. Fi. ding. 202 s. Ju.

till lag om villkorlig dom

Anm. Om särskild tryckort ej angivas, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse-

under vilket utredningen avgivits, t. ei. kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anord— & i omslag med enhetlig färg för varje departement. .

E. = ecklesiastikdepartementet, .lo. =

STATENS OFFENTLIGA'UTREDNINGAR193h48 FINANSDEPARTEMENTET

1936 ÅRS LÖNEKOMMITTE

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

CIVILT AVLÖNINGSREGLEMENTE

STOCKHOLM HB7 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERLAKTIEBOLAG 379086

Till KONUNGEN.

På föredragning av chefen för finansdepartementet, statsrådet W'igforss, beslöt Eders Kungl. Maj:t den 24 april 1936 tillsättande under finansdcpar- temeutrt av en kommitté, benämnd 1936 års lönekommitté, med uppdrag

att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser för befattnings- havare vid den civila och militära statsförvaltningen i huvudsaklig överens- stämmelse med av föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet angivna riktlinjer.

Till ledamöter i kommittén förordnade Eders Kungl. Maj:t generaldirek- tören och chefen för kommerskollegium G. H. Eriksson, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, ombudsmannen O. Andersson i Malmö, ledamoten av riksdagens första kammare, numera landshövdingen D. Hansén, docenten vid Stockholms högskola A. H. Johansson, ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren G. Strindlund, ledamoten av riksdagens första kammare, skogschefen C. G. L. H. Tamm samt expedi- tionschefen i finansdepartementet E. A. Westling.

Samtidigt bemyndigade Eders Kungl. Maj:t chefen för finansdepartemen- tet att tillkalla sakkunniga för att vid behandlingen av särskilda frågor med- verka vid utredningsarbetet ävensom utse representanter för av arbetet be- rörda verk, institutioner och personalsammanslutningar att i erforderlig om- fattning överlägga med kommittén. Tillika bemyndigades chefen för fi- nansdepartementet att förordna sekreterare åt kommittén och ställa till dess förfogande det arbetsbiträde i övrigt, som kunde vara behövligt.

Genom beslut samma dag förordnade chefen för finansdepartementet till kommitténs huvudsekreterare expeditionschefen Westling samt till sekrete- rare i kommittén sekreteraren hos statskontoret A. Carlsson.

Sedan ledamoten herr Strindlund utnämnts till statsråd och i anledning här- av erhållit begärt entledigande från uppdraget att vara ledamot av kommit- tén, förordnade Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 17 juli 1936 till leda- mot i Strindlunds ställe ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmans- ägaren A. L. Hansson i Rubbestad.

Genom särskilda beslut respektive den 28 maj och den 6 november 1936 har chefen för finansdepartementet förordnat fil. lic. 0. H. Klackenberg och förste amanuensen i försvarsdepartementet P. H. G. L. Edsberg att biträda med olika inom kommitténs sekretariat förekommande göromål.

Sedan det åt lönekommittén lämnade utredningsuppdraget, så vitt detsam- ma avser lönereglcring och revision av gällande avlöningsbestämmelser för ordinarie befattningshavare vid den civila statsförvaltningen, numera slut- förts, får kommittén härmed till Eders Kungl. Maj:t överlämna betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente.

Med avseende å kommittéarbetets bedrivande och organisation får kom- mittén härvid meddela följande.

I enlighet med de för lönekommittén utfärdade direktiven har kommittén vid beredningen av de i utredningsuppdraget ingående olika huvudfrå- gorna i viss utsträckning så ordnat arbetet, att grundläggande utrednin- gar och utarbetandet'av preliminära förslag anförtrotts åt särskilda sek- tioner inom kommittén, delvis med biträde av tillkallade experter utanför

densamma, eller av dylika experter under ledning av någon av kommitténs ledamöter. *

Överarbetningen av gällande avlöningsreglementen har sålunda i första hand varit överlämnad åt två särskilda sektioner. Den ena av dessa sek-- tioner (sektion I) har haft att med utgångspunkt från 1928 års lönekom- mittés förslag till allmänt avlöningsreglemente samt däröver avgivna utlå- tanden verkställa överarbetning av gällande avlöningsreglementen för den civila statsförvaltningen samt framlägga preliminära förslag till avlönings- bestämmelsernas utformning med undantag av frågan om löneplanernas konstruktion samt vissa andra frågor av mera principiell innebörd, vilka funnits böra direkt behandlas av kommittén in pleno. Ifrågavarande sektion har bestått av kommitténs ordförande tillika ordförande i sektionen —— samt ledamöterna Hansson och Tamm jämte vissa av chefen för finans- departementet den 21 oktober 1936 utsedda delegerade för de civila löne- nämnderna och statskontoret, nämligen ordföranden i kommunikationsver- kens och allmänna civilförvaltningens lönenämnder, generaldirektören E. R. Stridsberg, ledamöterna i kommunikationsverkens lönenämnd, riksgälds- fullmäktigen E. G. E. Eriksson och byråchefen S. G. Wold samt i allmänna civilförvaltningens lönenämnd kansliskrivaren Agnes Berta Köersner även- som statskommissarien H. K. H. Tottie. Sekreterargöromålen inom sek- tionen hava bestritts av sekreteraren Carlsson. De inom denna sektion utarbetade förslagen hava sedermera behandlats av kommittén in plcno', varvid jämväl upptagits frågan om löneplaner m. m., och ligga till grund för det förslag till avlöningsreglemente, som nu överlämnas.

Åt den andra av nyssnämnda sektioner (sektiOn III ), vars arbete ännu befinner sig på ett förberedande stadium, har uppdragits att med utgångsi punkt från 1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag till militärt avlö= ningsreglemente samt däröver avgivna utlåtanden verkställa en motsvarande överarbetning av de allmänna avlöningsbestämmelserna för försvarsväsen— dets personal utom beträffande löneplanerna.

En särskild sektion (sektion II) har handhaft de utredningar m. m., vilka' legat till grund för kommitténs den 16 september 1937 avgivna betänkande med utredning och förslag angående dyrortsgrupperingen. '

Enär det ingått i lönekommitténs uppdrag att verkställa en omprövning av lönesättningen för statens befattningshavare med beaktande av löneföri hållandena inom den enskilda arbetsmarknaden, hava inom kommittén eller för kommitténs räkning verkställts vissa lönestatistiska undersökningar för åvägabringande av material till belysande av löneförhållandena för tjänstei män och arbetare i enskild anställning. '

Sålunda har, till åtlydnad av Kungl. Maj:ts beslut den 25 september 1936, socialstyrelsen för lönekommitténs räkning och i samråd med kommittén verkställt en specialutredning rörande löneförhållandena för vissa kontorsl- och affärsanställda, vilken utredning utförts i anslutning till en styrelsen åliggande undersökning rörande arbetstidsförhållanden för dylik personal.

Med stöd av chefens för finansdepartementet den 20 januari 1937 lämnade

medgivande har vidare inom försäkringsinspektionen med anlitande av löne- kommitténs personal och i enlighet med av kommittén givna riktlinjer verk- ställts en statistisk undersökning rörande löneförhållandena för anställnings- havare hos försäkringsbolag.

Jämlikt chefens för finansdepartementet den 18 december 1936 medde— lade beslut har amanuensen i socialstyrelsen B. S. Helger inom kommittén biträtt med en statistisk undersökning rörande löneförhållandena för arbetare inom olika industrigrenar. Helger har inom kommittén jämväl handhaft beredningen av de frågor, som sammanhängt med nyssnämnda inom social- styrelsen och försäkringsinspektionen bedrivna lönestatistiska undersökningar.

Enligt beslut av t. f. chefen för finansdepartementet den 24 juli 1936 har förste aktuarien i statens pensionsanstalt T. B. Kjellén biträtt kommittén med bearbetningen av visst från ordinarie samt vissa grupper av icke—ordinarie befattningshavare vid nyreglerade förvaltningsområden insamlat uppgifts- material ävensom med därå grundade eller eljest för kommitténs arbete er- forderliga kostnadsberäkningar.

Efter av kommittén under hand meddelade uppdrag hava förste revi- sorn i riksräkenskapsverket R. E. Norberg och revisorn i järnvägsstyrelsen J. F. Bäck biträtt med utredning av vissa i betänkandet berörda specialfrå- gor, avseende lönetursberäkning samt vikariatsersättning. Med vissa särskil— da utredningsuppgifter hava vidare, enligt uppdrag under hand, biträtt sekre- teraren i allmänna civilförvaltningens lönenämnd B. A. Nilsson och amanu- ensen i finansdepartementet R. Sundén.

I anslutning till vad i kommitténs direktiv förutsatts om beredande av till- fälle för företrädare för skilda personalgrupper att vid överläggningar med kommittén framföra sina synpunkter har, efter framställning från kommittén, chefen för finansdepartementet genom beslut den 27 november 1936 anmodat vissa större personalorganisationer att utse representanter jämte ställföre- trädare för dessa att överlägga med kommittén. De av organisationerna ut- sedda personalrepresentanterna hava utgjorts av följande personer, näm- ligen för Statstjänarnas centralorganisation tullkontoristen J. A. Reinwall och förste expeditionsvakten A. J. Andersson, för Svenska järnvägsmanna- förbundet förbundsordföranden A. Löfgren och stationskarlen H. Johansson. för Svenska officer-sförbundet kommendören M. E. Giron, för Sveriges stats- tjänstemannanämnd rektorn C. A. Sjöwall, för Trafiktjänstemännens riks- förbund sekreteraren A. G. Linnås, för Svenska postmannaförbundet förråds- mästaren G. Mattelin, för Sveriges lokomotivmaunaförbund förbundsordfö— randen A. Bergstedt, för Svenska underofficersförbundet fanjunkaren A. Alm- roos samt för De kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd kansliskri- varen Maria Waller.

Överläggningar med personalrepresentanterna i de ämnen, som behandlas i föreliggande betänkande, hava hållits den 4—5, 8—9 och 11 mars, den 2—10 juli, den 13 och 15—16 september, den 13 och 20 oktober, den 5—6 och 8—9 november samt den 6—7, 9 och 16 december 1937. Vid dessa samman- träden hava samtliga personalrepresentanter närvarit, dock att herr Giron

icke närvarit vid sammanträdet den 13 oktober eller vid sammanträdena under november och december, att i stället för herr Borgstedt ledamoten av riksdagens första kammare, lokomotivföraren K. A. Johansson deltagit i sammanträdena den 4—5 mars, att i stället för herr Reinwall förste repara- tören R. G. Nygren närvarit vid sammanträdena den 2—10 juli samt att i stäl- let för herr Löfgren ombudsmannen S. Christiansson deltagit i sammanträ- dena den 13 och 15 september samt den 5 november.

Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden av vissa utav kom- mitténs ledamöter, av vissa av representanterna för lönenämnderna och stats- kontoret samt av personalrepresentanterna.

Under fortgången av lönekommitténs arbete hava genom särskilda remisser av Eders Kungl. Maj:t till kommittén överlämnats åtskilliga framställningar eller förslag i fråga om ändrade avlöningsbestämmelser m. m. för tjänste- män vid den civila statsförvaltningen för att tagas under övervägande vid fullgörande av kommitténs uppdrag eller för att eljest vara tillgängliga för kommittén. Vidare hava från vissa myndigheter samt från tjänstemän eller tjänstemannaorganisationer direkt till kommittén ingivits åtskilliga fram- ställningar i olika lönespörsmäl. Ifrågavarande till kommittén remitterade eller direkt ingivna framställningar finnas upptagna i särskilda bland kom- mitténs handlingar befintliga förteckningar.

Stockholm den 16 december 1937. Underdånigst HERMAN ERIKSSON. OLOF ANDERSSON. D. HANSEN. A. L. HANSSON.

ALF JOHANSSON. GUSTAF TAMM. A. WESTLING.

Inledning.

De direktiv, som genom Kungl. Maj:ts beslut fastställts till ledning för lönekommitténs arbete, innefattas i det anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden för den 24 april 1936, varmed chefen för finansdeparte— mentet, statsrådet Wigforss, motiverade sin hemställan om lönekommitténs tillsättande. Departementschefen anförde därvid bland annat följande:

»Genom avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid post- verket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk erhöll perso- nalen vid dessa verk de 5. k. kommunikationsverken en efter enhetliga grun- der genomförd lönereglering.

Det nya avlöningssystem, som med berörda reglemente vann tillämpning vid kommunikationsverken, har sedermera utsträckts jämväl till andra delar av stats- förvaltningen. På samma principer som avlöningsreglementet för kommunikations- verken bygga avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den ci- vila slatsförvaltningen, avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befatt- ningshavare vid lots- och fyrstaten, avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare, avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställnings- havare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet ävensom avlöningsreglementet den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket.

Till utgångspunkt vid 1919 års lönereglering för kommunikationsverken togs det prisläge, som att döma av stegringen i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets utbrott skulle under normala förhållanden hava varit rådande i bör- jan på 1920-talet. Däremot togs icke hänsyn till de prisstegringar, som inträtt på grund av krisförhållandena. Till följd härav hava å de lönebelopp, som blivit be- stämda vid 1919 års och efterföljande löneregleringar, dyrtidstillägg alltjämt utgått, ehuru med lägre belopp än vid oreglerade befattningar.

Frågan om en avveckling av systemet med dyrtidstillägg och genomförande i samband därmed av lönereglering för vissa av de tjänstemannagrupper, som ännu ej fått sina löner reglerade, anmäldes för Kungl. Maj:t den 29 juni 1928. Kungl. Maj:t beslöt därvid tillsättande under finansdepartementet av en kommitté, den s. k. 1928 års lönekommitté, med uppdrag att enligt av föredragande departements- chefen angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag i avseende å dyr— tidstilläggens inarbetande i de fasta löne- och pensionsbeloppen, beträffande vissa ännu återstående löneregleringsfrågor samt angående revision av gällande avlö- ningsförfattningar.

Medan kommitténs arbete pågick, inkommo från olika personalorganisationer inom statsförvaltningen framställningar med yrkanden om meddelande av nya di- rektiv till lönekommittén, genom vilka denna skulle åläggas att vid fullgörandet av sitt uppdrag upptaga frågan om en allmän reglering uppåt av tjänstemanna- lönerna. Framställningarna anmäldes för Kungl. Maj:t den 30 maj 1930 av chefen

för finansdepartementet, som därvid anförde, bland annat, att avsikten vid kom- mitténs tillsättande icke varit, att utredningen skulle omfatta frågan om en real- prövning av grundlönerna för redan lönereglerade befattningshavargrupper. I an- slutning härtill och under åberopande av att kommitténs arbete dåmera i väsentli- ga delar närmade sig sin avslutning, hemställde departementschefen, att med åtgärd i anledning av framställningarna måtte anstå i avvaktan på lönekommitténs för- slag till dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna. Denna departementschefens hem- ställan blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Lönekommitténs arbete resulterade bland annat i framläggande den 21 juli 1930 av två särskilda betänkanden, det ena kommitténs huvudbetänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, och det andra med förslag till lönereglering för befatt- ningshavare vid undervisningsväsendet. Det föreslagna allmänna avlöningsregle— mentet var avsett att tillämpas inom alla de grenar av den civila statsförvaltningen, där en nyreglering av lönerna redan blivit eller framdeles bleve genomförd; ome- delbart skulle det nya reglementet ersätta samtliga avlöningsbestämmelser för all- männa civilförvaltningen, kommunikationsverken, domänverket, lots- och fyrstaten, provinsialläkarstaten, justitieråd, regeringsråd och landshövdingar samt professo- rer och lärare vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet. Det senare förslaget avsåg att åvägabringa en lönereglering för såväl befattningshavar- na vid det statliga undervisningsväsendet som ock vissa grupper av kommunalt eller eljest icke statligt anställd lärarpersonal. Den statsanställda personalen skulle enligt kommittéförslaget hänföras under avlöningsbestämmelserna för den civila statsförvaltningen. Jämväl beträffande lärarna vid de icke statliga under- visningsanstalterna föreslog kommittén en tillämpning av det allmänna lönesyste- met; av praktiska skäl hade emellertid avlöningsbestämmelserna för dessa personal- grupper av kommittén sammanförts till ett särskilt avlöningsreglemente.

Över lönekommitténs nyssnämnda betänkanden avgåvos, efter remisser, yttran- den av ett stort antal myndigheter och sammanslutningar, varjämte ett flertal fram- ställningar i ämnet inkommo från olika personalorganisationer.

Det åt lönekommittén lämnade utredningsuppdraget omfattade ursprungligen även de militära befattningshavarnas lönefråga. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 januari 1930 överflyttades emellertid uppdraget i denna del på särskilda sak- kunniga, de 5. k. 1930 års militäravlöningssakkunniga, vilka den 10 december samma år avgåvo betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente. I frå- ga om sättet för inarbetande av dyrtidstilläggen i lönerna och utformningen i öv- rigt av löneplanerna hade dessa sakkunniga följt de av lönekommittén antagna principerna.

Lönekommitténs och de sakkunnigas förslag hava som bekant ännu icke lett till något slutligt ställningstagande från statsmakternas sida. Framför allt har detta berott på att förslagens genomförande enligt verkställda kostnadsberäkningar skulle draga betydande utgifter, vilka icke ansetts förenliga med tidigare rådande budget— läge, varjämte en avveckling av dyrtidstilläggen och övergång till ett system med fasta löner ansetts böra anstå till dess prisförhållandena vunnit erforderlig stadga. Meningen har dock varit, att lönefrågornas behandling skulle uppskjutas allenast i avvaktan på gynnsammare ekonomiska betingelser för löneregleringarnas genom- förande. Vid redogörelse i årets statsverksproposition för finansplanen anförde jag också, efter att hava erinrat om de av lönekommittén framlagda utredningar- na och förslagen, att ett återupptagande av dessa frågor syntes vara påkallat. Så- som jag i berörda sammanhang även antydde, har början redan blivit gjord genom att förslagen om lärarnas löner upptagits till överarbetning. Sålunda hava inom finansdepartementet tillkallats dels jämlikt bemyndigande den 8 november 1935 sakkunniga för att biträda med kostnadsberäkningar och andra förberedande un- dersökningar för lönereglering för lärare vid folk- och småskolor samt vissa andra

grupper av icke statligt anställd lärarpersonal, dels ock enligt bemyndigande den 7 februari 1936 sakkunniga för att biträda med fortsatt överarbetning av förelig- gande förslag till lönereglering för personal vid allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter. Tiden synes nu vara inne att till prövning upptaga jämväl övriga här förut antydda, alltjämt olösta lönefrågor.

Den utredning, vars igångsättande jag alltså förordar, kommer enligt sakens na— tur att omfatta ett flertal betydelsefulla och svårlösta spörsmål. Såsom utgångs- punkt för arbetet böra självfallet tjäna de redan föreliggande förslagen, vilka böra göras till föremål för granskning och överarbetning med beaktande av däröver av- givna yttranden samt inträdda förändringar beträffande olika faktorer, som varit bestämmande vid förslagens utformning. Såväl 1928 års lönekommittés som 1930 års militäravlöningssakkunnigas uppgift var, såvitt angår befattningshavare vid i lönehänseende nyreglerade verk, i huvudsak begränsad till en rent löneteknisk över- arbetning av gällande bestämmelser och omfattade. såsom redan förut antytts, icke frågan om en realprövning av lönerna. Skall syftet med den nu ifrågasatta ut- redningen nämligen en lösning av lönefrågorna på längre sikt kunna vinnas, lärer det bliva ofrånkomligt att låta utredningen omfatta även en allsidig prövning ur sakliga synpunkter av tjänstemännens löneställning. Då nu arbetet på en revi- sion av avlöningsväsendet för befattningshavare i statens tjänst återupptages, vore det sålunda enligt min mening olämpligt att söka skjuta åt sidan frågan om en om- prövning i ett sammanhang av lönesättningen för de statsanställda såväl mot bak- grunden av de löner, som tillämpas utanför statsförvaltningen, som ock med hän- syn till avvägningen mellan olika statliga befattningshavargrupper inbördes. En dylik omprövning synes påkallad ej minst i betraktande av att utvecklingen på den enskilda arbetsmarknaden medför fortgående förskjutningar i löneläget för olika tjänstemanna- och arbetargrupper.

Vid jämförelsen mellan löneläget på den privata arbetsmarknaden och rådande avlöningsförhållanden inom statsförvaltningen måste beaktas det sätt, varpå an- slällningsvillkoren överhuvud gestalta sig. Hänsyn bör alltså tagas icke endast till den kontanta lönens storlek utan även till exempelvis pensionsförmäner, semester— villkor och arbetslöshetsrisk. Statsförvaltningens natur och olika med statstjän- sten förbundna villkor liksom å andra sidan den ojämnhet, som utmärker löne- bildningen för olika grupper på den enskilda arbetsmarknaden, medföra, att en jämförelse av det slag jag här förordat blott kan ge vissa allmänna hållpunkter utan bestämt normerande betydelse. Värdefullt synes likväl vara, att ett försök nu göres att så allsidigt som möjligt belysa hithörande problem.

Vid en dylik jämförande granskning av å ena sidan löne— och anställningsvill— koren i statstjänsten och å andra sidan motsvarande förhållanden i annan allmän eller enskild tjänst torde det icke vara vare sig erforderligt eller möjligt att söka åvägabringa en genomgående jämförelse beträffande hela skalan av i de olika löneplanerna inordnade befattningar inom statsförvaltningen. Tillräckliga håll- punkter för bedömandet torde kunna vinnas genom att utvälja mera karakteristiska grupper i statstjänst och jämföra dem med liknande anställningshavare utom stats- förvaltningen.

På liknande sätt lärer avvägningen av löneställningen mellan olika statliga be- fattningshavargrupper inbördes av praktiska skäl icke böra utsträckas till en för- nyad prövning av lönegradsplaceringen för envar i tjänsteförteckningarna till av- löningsreglementena uppförd befattning. Detta utesluter givetvis icke att, där ändrad lönegradsplacering för viss befattning anses motiverad, frågan härom upp- tages i förevarande sammanhang. Det torde få ankomma på chefen för finans- departementet att, i den mån så befinnes erforderligt, lämna närmare direktiv lie- träffande de frågor om ändrad lönegradsplacering för viss befattning eller grupp av befattningar, som böra tagas under omprövning.

Såsom redan framhållits hava de tidigare utredningarna gått ut på en avveck- ling av dyrtidstilläggen genom deras inarbetande i de fasta lönerna. l förslaget till allmänt avlöningsreglemente hade 1928 års lönekommitté fördenskull vid av- vägning av löneplanen utgått från de enligt avlöningsreglementena för kommuni- kationsverken och allmänna civilförvaltningen fastställda lönebeloppen med till- lägg motsvarande 17 procents dyrtidstillägg. Kommittén förordade för sin del en återgång till systemet med helt fasta löner och avvisade tanken på rörliga löne- tillägg.

Kommitténs ståndpunktstagande grundade sig bland annat på uppfattningen, att levnadskostnadernas förändringar endast i kristider äro av sådan omfattning, att ett system med rörliga lönetillägg är motiverat. Häremot kan erinras, att pris- rörelser av ansenlig styrka fortgå ständigt om än med växlande hastighet. Lämp- ligheten av att lönerna i viss utsträckning variera med levnadskostnaderna torde därför icke kunna bestridas. En översyn av formen för lönernas anpassning mot bakgrunden) av den av lönekommittén framförda kritiken synes dock motiverad. De tillämpade metoderna att indexmässigt bestämma prisförändringarnas styrka lämna icke resultat av sådan säkerhet att det är motiverat att, som nu sker, låta lönebeloppen förändras vid förskjutningar på 1 ä 2 enheter i indextal avseende blott ett kvartal. Av hänsyn till såväl beräkningarnas brister som önskvärdheten av att löneförändringar icke ske på alltför kort sikt, kan ifrågasättas, att de rörliga tilläggen borde anknytas till indextal avseende längre tid eller indexförändringar av något större omfattning. Vid den av mig förordade utredningen synes man böra pröva, huruvida icke möjligheter föreligga att i antydd riktning förändra formen för lönernas anpassning efter förändringar i levnadskostnaderna, så att betydelsen av berörda brister i nuvarande system begränsas utan att likväl den önskvärda gra- den av elasticitet i lönesystemet helt uppgives.

I samband med behandlingen av frågan om sättet för lönernas anpassning efter förändringar i den allmänna prisnivån torde även formen för lönebeloppens gra- dering med hänsyn till skiftningar i prisläget från ort till ort böra underkastas en omprövning.

Av den nu tillämpade metoden för verkställande av dyrortsgrupperingen föl- jer, att en förskjutning av den relativa dyrheten på en ort medför en omgruppe- ring av orterna, som kan leda till att de utgående lönebeloppen i viss utsträck- ning höjas trots Sjunkande levnadskostnader och omvänt. Detta resultat synes mig icke förenligt med de motiv, som ligga till grund för nuvarande system för lönernas anpassning efter levnadskostnadernas förändringar. De synpunkter, vil- ka här i korthet angivits, ha av mig utförligare behandlats vid anmälan inför Kungl. Maj:t av frågan om provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst under budgetåret 1935/1936 ( prop. nr 236/1935 ). Till den därvid lämnade framställningen anhåller jag här att få hänvisa.

Svagheterna i nu tillämpade system för dyrortsgrupperingen framträda. såsom av det anförda framgått, närmast vid omgrupperingen av orter inom gällande lö- neplan. Om man icke kan finna en metod att anpassa lönebeloppen efter lev- nadskostnadernas lokala variationer, vilken bättre överensstämmer med principer- na för lönernas anpassning efter den allmänna utvecklingen av levnadskostnaderna, torde man få räkna med att ortsgrupperingen måste bibehållas i huvudsak oför- ändrad mellan tidpunkterna för genomförandet av allmänna lönerevisioner grun- dade på en realprövning; detta torde motsvara vad som förutsattes böra gälla, när man övergick till nuvarande system för lönebestämningen, och överensstämmer även med den ståndpunkt, som intogs av 1928 års lönekommitté. Det synes mig emel- lertid icke uteslutet, att man skulle kunna finna en lösning, som medgåve snabbare anpassning av lönebeloppen efter förändringar i prisläget på olika orter utan att likväl tidigare berörda olägenheter behövde framträda. Jag tänker därvid närmast på möjligheten av att man efter den ursprungliga grupperingen av orterna efter

dyrhet till grund för beräkningen av dyrtidstilläggen kunde lägga särskilda för respektive grupper gällande indextal för levnadskostnaderna. Jag finner det ange- läget, att denna och likartade möjligheter att på ett mera tillfredsställande sätt till- godose kravet på en avvägning av lönebeloppen efter lokala olikheter i levnads- kostnaderna nu upptagas till prövning.

Vid tidigare lönerevisioner har diskuterats, huruvida man vid löneplanens upp- byggnad och avlöningsbestämmelsernas utformning borde taga hänsyn även till löntagarnas försörjningsplikt eller med andra ord tillämpa den s. k. behovsprin- cipen. Med detta spörsmål sammanhänger även frågan om de kvinnliga statstjänste- männens löner. I sistnämnda avseende föreslog 1928 års lönekommitté, att den nu gällande bestämmelsen om att kvinnlig befattningshavare icke äger rätt till uppflyttning i högsta löneklassen i den lönegrad hon tillhör skulle bortfalla. På denna punkt ansluter jag mig till lönekommitténs uppfattning och anser alltså, att principen om lika lön för män och kvinnor i samma befattning bör genom- föras såsom allmän regel. Även i övrigt avvisade 1928 års lönekommitté tanken på en differentiering av lönerna efter behovsprincipen. Vad som härvid särskilt varit föremål för diskussion, är frågan om särskilda tillägg för löntagare med för- sörjningsplikt för barn. Ett övervägande av sistnämnda fråga torde böra ingå i den utredning, som nu igångsättes.

Ett annat problem av mera löneteknisk natur, som vid olika tillfällen varit före- mål för diskussion och som bör upptagas till prövning, är spörsmälet om övergång från det nuvarande bruttolönesystemet enligt vilket tjänstemännen hava att å de i löneplanen upptagna lönebeloppen vidkännas avdrag såsom bidrag till egen och efterlevandes pensionering till ett nettolönesystem, som skulle innebära, att

tjänste- och familjepensionsavdragen inarbetades i löneplaner. på sådant sätt, att denna upptoge endast de behållna lönebeloppen, sedan avdragen frånräknats.

Med hänsyn till de beaktansvärda fördelar i administrativt hänseende, bland annat en förenkling av räkenskaps- och redovisningsgöromålen, som ett nettolöne- system är ägnat att möjliggöra, vill jag uttala den förhoppningen, att trots de be- tänkligheter, som ur andra synpunkter anförts mot ett sådant system särskilt farhågor för att därigenom sambandet mellan tjänstemännens pensionsförmåner och deras egna bidrag till pensioneringen skulle komma att undanskymmas med där- av följande oklarhet vid lönesättningen och bestämmandet av pensionsförmånerna —— det skall visa sig möjligt att vid utredningen komma fram till ett nettolöne- system. .

Såsom jag tidigare erinrat, begränsade sig 1928 års lönekommitté huvudsakligen till en teknisk översyn av avlöningsförfattningarna. De av kommittén framlag- da författningsförslagen böra upptagas till överarbetning under hänsynstagande till de anmärkningar och uttalanden, som framkommit i de över kommitténs betän- kande avgivna yttrandena. Vid avtöningsbestämmelsernas utformning bör särskild uppmärksamhet ägnas åt angelägenheten av att så långt det är möjligt åstadkom- ma enkla och för myndigheterna lätt tillämpliga föreskrifter. De under årens lopp vunna erfarenheterna torde särskilt ådagalägga behovet av förenklingar i fråga om gällande regler för uppflyttning i löneklass, vilka i administrativt hänseende vålla avsevärt besvär. Det bör härvid enligt min uppfattning upptagas till allvar- ligt övervägande, huruvida icke rätt till tillgodoräknande av föregående tjänstgö- ring kunde slopas och i stället den s. k. sneddningsregeln enligt vilken befordran till tjänst i högre lönegrad automatiskt medför viss omedelbar löneökning kunde få vidgad användning.

Den allmänna revisionen av lönesystemet bör icke begränsas att gälla civilför- valtningen utan omfatta alla de grenar av statsförvaltningen, inom vilka det nya lönesystemet genomförts. Utredningen bör alltså även avse avlöningsbestämmelser- na för sådan personal vid försvarsväsendet, vars avlöningsförhållanden äro reglerade

enligt det nya avlöningssystemet. Däremot bör utredningen icke beröra de om- råden av statsförvaltningen, där personalen ännu har oreglerade löner. Beträffan- de det mest omfattande av dessa områden, undervisningsväsendet, pågår såsom jag inledningsvis erinrat —— utredning rörande lönereglering genom särskilt till- kallade sakkunniga.»

Såsom framgår av de här återgivna direktiven, har lönekommittén dels att avgiva förslag beträffande reglering av löneställningen för civil och militär personal vid 5. k. nyreglerade verk, d. v. 5. för personal, vars avlö- ningsförhållanden för närvarande äro ordnade enligt det tönesystem, som år 1919 fastställdes för kommunikationsverken och som därefter genom successiva löneregleringar utsträckts att gälla för statsförvaltningens flesta grenar, dels oclc att verkställa en översyn och formell revision av avlönings- bestämmelserna i övrigt för ifrågavarande personalgrupper. I samband härmed har kommittén att laga under omprövning en rad frågor av allmänt principiell betydelse för lönesättningen, bland annat frågorna om formen för lönernas anpassning efter levnadskostnadernas växlingar i tiden och om en differentiering av lönerna med tillämpning av den s. k. behovsprinci- pen. Tillika åligger det kommittén att upptaga till granskning spörsmålet om grunderna för lönebeloppens gradering med hänsyn till skiftningar i prisläget olika orter emellan.

Vid planläggningen av sitt arbete har lönekommittén ansett sistnämnda fråga en omprövning av den i lönesättningen för tjänstemän vid nyregle- rade statliga verk tillämpade dyrortsgraderingen —- kunna behandlas så- som ett från kommitténs övriga uppgifter väsentligen fristående problem- komplex, som för övrigt har betydelse icke blott för den statliga lönesätt- ningen utan även för vissa andra ändamål. Med hänsyn härtill har kom— mittén efter fullbordandet av de utredningar, som inom kommittén verk- ställts i detta ämne, ansett sig böra avgiva särskilt betänkande med förslag angående grunderna för dyrortsgrupperingen utan att avvakta färdigställan- de av kommitténs förslag i övriga avseenden. Dylikt betänkande har av kommittén överlämnats med skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 september 1937.

I fråga om lönereglering för personalen vid ovan omförmälda förvaltnings- områden innefattar såsom av de återgivna direktiven framgår löne- kommitténs uppdrag dels en realprövning av lönenivån i allmänhet för de statsanställda och dels en granskning av löneställningen med hänsyn till avvägningen mellan olika statliga befattningshavargrupper inbördes, d. v. 5. en revision av de vid gällande avlöningsreglementen fogade tjänsteförteck- ningarna, i vad angår befattningshavarnas inplacering i lönegrader. Med hänsyn till den tidsödande beskaffenheten av sistnämnda fråga och till an— gelägenheten av att snarast möjligt bringa arbetet med reglering av löne- nivån och översyn av avlöningsförfattningarna till resultat, har kommittén funnit nödvändigt att uppdela sitt arbete på sådant sätt, att tjänsteförteck- ningsrcvisionen tills vidare undanskjutes för att längre fram upptagas så- som ett särskilt problemkomplex, medan frågan om nya löneplaner och re-

vision av avlöningsbestämmelserna i övrigt —— däri jämväl inbegripet stånd- punktstagande i förut berörda allmänna principspörsmäl behandlats så- som en första etapp i arbetet med en lönereglering. Det förslag till avlönings- reglemente med nya löneplaner, som framgått såsom resultat av denna för- sta etapp i löneregleringsarbetet, innefattar alltså i fråga om tjänsteförteck- ningen endast ett sammanförande av de vid nuvarande avlöningsreglementen fogade tjänsteförteckningarna med bibehållande av de olika befattningarnas nuvarande relativa löneställning och utan andra ändringar än som betingas av löneplanernas ändrade uppställning.

Även i ett annat avseende har kommittén nödgats göra en uppdelning av sitt arbete. Det förslag till avlöningsreglemente, som nu framlägges, om- fattar sålunda icke beställningshavare vid försvarsväsendet utan allenast befattningshavare inom den civila statsförvaltningen. Vid den förberedan- de behandling, som av kommittén ägnats frågan om avlöningsbestämmelser för försvarsväsendets personal, har kommittén kommit till den uppfattnin- gen, att det av olika skäl är lämpligt, att avlöningsbestämmelserna för per— sonal vid försvarsväsendet fortfarande sammanföras i ett särskilt avlönings- reglemente. Arbetet med uppgörande av förslag till ett sådant avlönings- reglemente har inom kommittén påbörjats, men det har icke varit möjligt att slutföra detta arbete parallellt med behandlingen av lönefrågorna för civilförvaltningens personal. Kommittén, som kommer att snarast möjligt fullfölja arbetet med förslag till militärt avlöningsreglemente, förutsätter emellertid, att detta bör i viktigare hänseenden uppbyggas efter samma prin- ciper som de. vilka enligt det nu föreliggande reglementsförslaget skulle komma i tillämpning beträffande civil personal.

Jämväl uppgörandet av förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordi- narie befattningshavare har kommittén nödgats tills vidare undanskjuta.

Det nu framlagda förslaget till civilt avlöningsreglemente förutsättes bli- va tillämpligt för alla de civila förvaltningsgrenar, vilkas befattningshavare för närvarande hava sina löneförhållanden ordnade enligt kommunikations- verkens avlöningssystem, sålunda såväl för de olika affärsverken som för verk, tillhörande allmänna civilförvaltningen. Lönekommittén delar den av 1928 års lönekommitté i dess betänkande med förslag till allmänt avlö- ningsreglemente (statens off. utredn. 1930: 17, sid. 13 0. f.) uttalade uppfatt- ningen. att giltiga skäl icke förefinnas för bibehållande av särskilda avlönings- reglementen för olika civila förvaltningsområden utan att det av såväl prak- tiska som principiella motiv är önskvärt och lämpligt med ett sammanföran- de av avlöningsbestämmelserna för civilförvaltningen i gemen i ett enda reg— lemente, som innefattar en i möjligaste mån enhetlig och likformig reglering av alla avlöningsförmåner av principiell betydelse och generell räckvidd. Det- ta utesluter givetvis icke, att i avlöningsreglementet kunna och höra genom särskilda bestämmelser regleras de avvikelser, vilka betingas av vid vissa verk rådande särskilda förhållanden. Lönekommittén har sålunda vid fullgörandet av sitt arbete med revision av avlöningsbestämmelserna utgått från den förut- sättningen, att en enhetlig kodifiering av lönebestämmelserna för de civila

verken bör komma till stånd. Såsom framgår av vad kommittén under spe- cialmotiveringen till avlöningsreglementet anför, tänker sig kommittén, att även sådana grupper av befattningshavare i statens tjänst, vilka, ehuru ny- reglerade, för närvarande åtnjuta lön enligt andra grunder än kommunika- tionsverkens lönesystem, framdeles skulle inordnas under avlöningsregle- mentet, och kommittén har sökt finna en sådan form för reglementets upp- ställning, som är ägnad att underlätta genomförandet av denna anordning.

Behovsprincipen.

Frågan om den s. k. behovsprincipens tillämpning vid lönesättningen har under senare tid tilldragit sig betydande uppmärksamhet i diskussionen om lönesystem. Med »behovsprincip» torde därvid allmänt hava avsetts en lö- nesättningsnorm, enligt vilken avlöningen differentieras efter löntagarnas försörjningsbörda, eller stundom med en något snävare begränsning av begreppet med hänsyn till förekomsten eller frånvaron av försörjnings- plikt mot barn.

I denna mera begränsade mening, som tar sikte direkt på föreliggande fa- miljeförsörjningsplikt, har beh0vsprincipen hittills om man bortser från de särskilda barntillägg, vilka utgått inom ramen av de under kristiden till- komna dyrtidstilläggen icke vunnit tillämpning inom statens lönesystem. Däremot har tidigare vid den statliga lönesättningen tagits en mera allmän hänsyn till familjeförsörjarnas behov såtillvida, att manliga tjänstemän mer- endels tillerkänts en högre löneställning än kvinnliga. Detta system olika lön för män och kvinnor i samma eller liknande befattningar —— har nämligen främst haft sin grund i den tidigare hävdvunna utgångspunkten, att de manliga befattningshavarna i regel äro gifta och de kvinnliga i regel ogifta samt att fördenskull levnadsbehoven för de förra genomsnittligt äro större än för de senare.

Med hänsyn till nu berörda förhållanden har den diskussion om behovs- principen såsom lönesättningsnorm, vilken vid olika tillfällen förts i offent- liga utredningar och vid statsmakternas behandling av löneregleringsfrågor, i stor utsträckning flätats in i debatten om den s. k. likalönsprincipen, d. v. s. frågan om lika eller olika lön för män och kvinnor i samma slag av befatt- ningar. Frågan om en lönedifferentiering efter föreliggande familjeförsörj- ningsbörda, oavsett befattningshavarens kön, har emellertid under de senare årtiondena vid åtskilliga tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. I en vid detta betänkande fogad promemoria (Bilaga 3) lämnas en kortfattad historik rörande behandlingen av detta spörsmål. För en orientering be- träffande de skäl, som därvid anförts för och emot beh0vsprincipen såsom lönesättningsnorm, liksom beträffande de mer eller mindre utformade för- slag, som framlagts till ett realiserande i en eller annan form av denna prin- cip, tillåter sig kommittén hänvisa till nämnda promemoria.

I de för lönekommittén utfärdade direktiven har frågan om behovsprinci- pen berörts i samband med omnämnande av spörsmålet om de kvinnliga be- fattningshavarnas löner. I sistnämnda avseende har chefen för finansdepar-

tementet givit sin anslutning till den av 1928 års lönekommitté uttalade upp- fattningen om att nu gällande bestämmelser rörande kvinnliga befattnings- havares uteslutande från rätt till uppflyttning i högsta löneklass inom veder- börande lönegrad borde bortfalla och- att alltså principen om lika lön för män och kvinnor i samma befattning borde genomföras såsom allmän regel. Efter erinran att 1928 års lönekommitté även i övrigt avvisat tanken på en diffe- rentiering av lönerna enligt beh0vsprincipen, har departementschefen fram- hållit, att vad som härvid särskilt varit föremål för diskussion varit frågan om särskilda tillägg för löntagare med försörjningsplikt mot barn. Ett över- vägande av sistnämnda fråga borde enligt departementschefens mening ingå i den utredning, som 1936 års lönekommitté hade att verkställa. _ Redan på ett tidigt stadium av sitt arbete sökte lönekommittén åvägabringa erforderligt material för en allsidig belysning av den fråga, som kommittén sålunda fått sig ålagt att upptaga till övervägande. Förutom den historiska översikt rörande frågans tidigare behandling i den offentliga diskussionen i vårt land, vartill nyss hänvisats, upprättades sålunda inom kommitténs kansli, i samband med en utredning rörande sättet för lösning av vissa prin- cipfrågor vid lönesättning för statstjänstemän i ett antal främmande länder, en redogörelse beträffande frågan, i vad män och på vad sätt lönerna i dessa länder normerats efter behovsprincipen. Genom tillmötesgående från de inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning rörande gifta kvinnors förvärvsarbete jämte därmed sammanhängande spörsmål (den s. k. kvinnoarbetskommittén) sattes lönekommittén vidare i tillfälle att orientera sig rörande förekomsten av och grunderna för familjelönesättning inom den enskilda arbetsmarknaden i vissa främmande länder.1 Genom tillkallade experter på skatteväsendets område erhöll kommittén redogörelser beträf- fande skattedifferentieringen för familjeförsörjare och andra skattedragare enligt gällande lagstiftning samt enligt det förslag i fråga om familjebeskatt- ningens ordnande, som år 1936 framlagts av befolkningskommissionen. Kom— mittén hade därjämte tillfälle att genom representanter för befolkningskom- missionen erhålla närmare orientering rörande kommissionens inställning till och överväganden i fråga om skatte- eller lönedifferentiering såsom lämp— lig väg för förbättrande av familjeförsörjarnas ekonomiska ställning.

På grundval av dessa utredningar upptog kommittén spörsmålet om löne- bestämning efter behovssynpunkter till en förberedande principdiskussion. Emellertid framlade Kungl. Maj:t till 1937 års riksdag en proposition (nr 196) beträffande provisorisk avlöningsförstärkning för statstjänstemän. Denna proposition gav på grund av de uttalanden och förslag beträffande lönetillägg för befattningshavare med barn, som däri innefattades, upphov till en livlig offentlig debatt och till talrika opinionsyttringar från berörda intressegrupper.

1 I en artikel i tidskriften »Fackföreningsrörelsen» (nr 22 för år 1937) har sekreterareni kvinnoarbetskommittén fru Alva Myrdal givit en sammanfattning av denna frågas läge utom- lands och tillika ingått på en principdiskussion av frågan i allmänhet.

I nämnda proposition föreslog Kungl. Maj:t, att åt tjänstemän vid ny- reglerade verk skulle beviljas en provisorisk avlöningsförstärkning dels för alla tjänstemän med vissa fasta belopp högre för tjänstemän i lägre löne- grader och lägre för tjänstemän i högre lönegrader —— dels ock till tjänstemän med försörjningsplikt mot barn under 16 år med särskilda belopp av 120 kronor för varje sådant barn, dock beträffande varje tjänsteman tillhopa högst för tre barn. Till stöd för detta förslag framhölls, att det syntes mo- tiverat att i en provisorisk avlöningsförbättring, vars form främst bestäm- des av hänsyn till behoven, även inrymma förslag om tillägg, differentierade efter försörjningsplikt. I anslutning härtill yttrade chefen för finansdepar- tementet vidare bland annat följande:

»Den fråga, som på detta sätt upprullas, är av vittgående betydelse. Den har upprepade gånger varit föremål för överväganden och alltid framkallat livliga me- ningsbyten. Inte minst i samband med de kvinnliga statstjänarnas krav på ”lika lön” har frågan om försörjningsplikten spelat en roll, då det tyngst vägande argu- mentet för olikhet i lönestållningen alltid varit uppfattningen om mannen såsom familjeförsörjare. Jag behöver icke erinra om att hela komplexet av frågor rörande familjens ställning och det allmännas möjligheter att främja familjebildning och en bättre vård om barnen under senaste tid tilldragit sig växande uppmärksamhet. Ett klart ställningstagande från statsmakternas sida har tidigare icke ägt rum. Det upp- sköts vid den senaste mera ingående behandlingen i riksdagen år 1925 med hänvis— ning till en förestående omläggning av löneplanen i samband med avveckling av dyrtidstilläggen. Denna omläggning har länge låtit vänta på sig. Den är nu före- mål för utredning inom 1936 års lönekommitté. I dess uppdrag ingår också att överväga frågan, om i statens lönesystem hänsyn bör tagas till de anställdas för- sörjningsplikt. Det är här uppenbarligen i väsentlig grad en fråga om huru den allmänna opinionen både bland de statsanställda och bland medborgarna i övrigt ställer sig till en differentiering av lönerna efter försörjningsplikt och huruvida statsmakterna äro villiga att godtaga den ökning av det allmännas utgifter, som otvivelaktigt måste följa. Förslaget om en provisorisk avlöningsförstärkning, som utformats i främsta rummet med hänsyn till olika löntagares behov, kan väntas skapa ökad klarhet i dessa hänseenden. Ett principiellt avgörande i ena eller andra riktningen vid innevarande års riksdag skulle vara till väsentlig ledning för löne- kommittén vid dess fortsatta arbete.»

Det framlagda förslaget blev inom riksdagen föremål för starkt delade meningar. I ett flertal motioner restes motstånd mot tanken på en lönediffe- rentiering efter familjeförsörjningsbörda eller i varje fall mot att statsmak- terna skulle taga ståndpunkt i detta principspörsmål utan avvaktande av 1936 års lönekommittés pågående utredningar och blivande förslag i löne- regleringsfrågan.

Kungl. Maj:ts förslag vann ej heller riksdagens bifall. Beträffande det ifrågasatta lönetillägget för barn erinrade riksdagen i sin skrivelse i ämnet (nr 474) om att detta förslag, såsom jämväl i propositionen framhållits, sammanhängde med det stora problemkomplexet om det allmännas möj- ligheter överhuvud att främja familjebildningen m. m. och allenast berörde en del av den betydelsefulla frågan om en utjämning av de- olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och andra. Enligt riksdagens mening bor-

de sistnämnda spörsmål upptagas till övervägande — fristående från frå- gan om utformningen av olika lönesystem — i ett sammanhang och därvid behandlas med hänsyn till befolkningen i dess helhet. Huruvida differen- tiering av statstjänstemännens löner efter försörjningsplikt borde utgöra en vid löneavvägningen'inom det statliga lönesystemet grundläggande princip, 'kunde från denna utgångspunkt icke nu bedömas.

Den ställning, riksdagen sålunda intagit i principfrågan om lönernas dif- ferentiering efter försörjningsplikt, hade emellertid icke synts riksdagen ut— göra hinder för att en omprövning i förevarande sammanhang företoges beträffande storleken av det belopp, som inom det supplementära dyrtids- tilläggets ram redan tidigare utgått efter barnantal. Riksdagen vidtog en höjning av sagda belopp från 4 till 9 kronor för månad och barn samt beslöt samtidigt borttagande av den dittills gällande regel, enligt vilken barn- *tilläggets sammanlagda belopp icke finge för en och samma befattnings- havare överskrida det belopp, varmed dyrtidstillägget i övrigt utginge.

* Lönekommittén, som ansåg sig böra före en vidare behandling av före- varande spörsmål avvakta utgången av ärendets riksdagsbehandling, gjorde därefter frågan till föremål för ingående överläggningar med de utsedda representanterna för vissa personalorganisationer. Därvid mötte tanken på en lönedifferentiering enligt beh0vsprincipen ett enhälligt och kraftigt mot- stånd från representanterna för såväl lägre som högre tjänstemäns organisa- tioner. De synpunkter, som under överläggningarna gjordes gällande, togo i främsta rummet sikte på att grundprincipen för lönesättningen borde vara, att staten betalade lön efter det av befattningshavarna utförda arbetet, efter de kvalifikationer, detta förutsatte, och efter det ansvar, som därmed följde. Lönen vore en fråga endast mellan staten såsom arbetsgivare och den i statens tjänst anställde; omvårdnaden om familjeförsörjare vore däremot en lönesättningen ovidkommande social fråga, vars lösning borde sökas främst genom socialpolitiska och skattepolitiska åtgärder. I den mån dylika åt- gärder genomfördes, borde statstjänstemännen bliva delaktiga därav i sam- ma utsträckning som andra medborgargrupper; däremot borde icke i be- stämningen av lönebeloppen ingå något socialt understödsmoment. Stats- tjänstemännen borde icke i fråga om stöd för försörjningspliktens fullgö- rande intaga någon undantagsställning, som lätt kunde väcka ond blod hos andra löntagare eller andra samhällsgrupper, som icke kunde göras delak- tiga av en motsvarande förmån.

Önskvärdheten av en utjämning i större omfattning än för närvarande av de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och icke försörjnings- pliktiga torde ej av någon bestridas. Om man ser denna fråga isolerad för statstjänstemännens del, skulle en lönedifferentiering te sig som den natur- ligaste utvägen att nå en dylik utjämning. Lönedifferentiering efter barn- försörjningsbördan skulle icke möta samma svårigheter inom det statliga lönesystemet, där lönesättningen i betydlig grad kan göras fri från mark- nadsmässiga hänsyn, som inom den enskilda arbetsmarknaden. Den skulle

vidare harmoniera med vissa traditionella och säregna drag inom det stat- liga lönesystemet. Lönesättning med hänsyn till kravet på en »anständig bärgning» har tidigare uttryckligen angivits såsom en allmän princip inom statens lönesystem, och i de statliga lönebestämmelserna ingå sedan gam- malt en del moment av rent sociala förmåner, vilka i själva verket med tiden allt mer utbyggts och differentierats. Från detta allmänna hänsyns- tagande till behovssynpunkter vid själva lönenivåns bestämmande och vid utformningen av vissa avlöningsregler till en avvägning av lönebeloppen för olika befattningshavare direkt efter försörjningsbörda äl dock steget långt, och vid ett sådant steg måste uppkomma åtskilliga vanskligheter. Av- g1änsningen av den f01501jn1ngsphkt vartill hänsyn böi tagas, bjuder därvid den första svårigheten. En summarisk begränsning av familjeförsörjarbe- greppet till att avse försörjningsplikt mot barn träffar ej alltid lättvisan. I samma mån som en vidst1äcktare tolkning inlägg es i familjeförsö1ja1begrep- pet, uppställa sig emellertid svårigheter att ernå en tillfredsställande gräns- dragning. Härtill komma de utan tvivel svårlösta frågor, som sammanhänga med bestämmandet av familjeförsörjartilläggens storlek, åstadkommandet av lämpliga och 111 administrativ synpunkt ej alltför svårbemästiade detaljreg- ler bet1äffande dessa tilläggs utgående o.s.v. Viktigare än dessa vansklig- heter torde likväl vara de principiella betänkligheter, vilka grunda sig på be- hovsprincipens samband med det allmänna spörsmålet om en utjämning be- träffande befolkningen i gemen av familjeförsörjningsbördan. Starka in- vändningar hava rests mot tanken att för statstjänstemännens vidkomman- de på lönevägen införa ett system för en dylik utjämning, därest ej möjlig- heter befinnas föreligga att beträda en motsvarande väg beträffande andra medborgargrupper.

Huru än utfallet skulle bliva av en slutlig prövning av de olika omstän- digheter, vilka tala för och emot ett uppbyggande av det statliga lönesystemet på tillämpning av beh0vsprincipen, bör enligt kommitténs mening i nuva- rande läge en sådan omläggning av hittillsvarande lönesättningsprinciper icke ifrågakomma. Kommittén har härvid tagit hänsyn dels till det bestäm- da motstånd, som från personalens sida upprests häremot, dels, och icke minst, till att riksdagen i anledning av en framställning, som enligt vad chefen för finansdepartementet framhållit varit avsedd att framkalla en principiell opinionsyttring för sin del gjort uttalanden av innebörd, att ett bedömande, huruvida lönedifferentiering efter försörjningsplikt borde utgöra en grundläggande princip inom det statliga lönesystemet, icke borde äga rum utan ett övervägande, fristående från frågan om utformningen av lönesystem och avseende befolkningen i dess helhet, av frågan om en ut- jämning av de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och icke försörjningspliktiga. Ett dylikt övervägande ankommer givetvis icke på lö- nekommittén.

På grund av vad här anförts har lönekommittén ansett sig icke böra utar- beta något förslag beträffande löneavvägning ur behovssynpunkt. Kommittén har i sitt förslag till avlöningsreglemente utformat lönebestämmelserna så,

att lönen i samma befattning skulle utgå med lika belopp oavsett familjeför- sörjningsbörda och kön. Detta gäller icke blott de fasta lönerna utan även den lönedel, som skulle _utgå i form av rörligt tillägg. Några särskilda barn— tillägg, motsvarande de inom dyrtidstilläggets ram nu utgående, skulle alltså enligt kommitténs förslag ej vidare förekomma. I annat sammanhang föreslår emellertid kommittén en successiv avveckling av barntilläggen för befatt- ningshavare, som före de nya avlöningsbestämmelsernas ikraftträdande kom- mit i åtnjutande av sådana tillägg, i syfte att göra avvecklingen mindre känn- bar för därav berörda befattningshavare.

Brutto- eller nettolönesystem.

Termerna bruttolön och nettolön begagnas i diskussionen om avlönings- system i olika bemärkelser. Med avseende å förhållandet mellan kontant lön och naturaförmåner betecknar exempelvis bruttolönesystem ett system, enligt vilket avlöningen avvägts utan hänsyn till naturaförmånernas värde och tjänstemannen har att å lönen vidkännas avdrag för naturaförmånerna, under det att med nettolönesystem menas en anordning med fria naturaförmåner utöver kontantlönen.

Benämningarna ifråga användas emellertid även med avseende å förhållan- det mellan lön och pensionsförmåner på sådant sätt, att bruttolönesystem betecknar ett system, enligt vilket av den i löneplan eller lönestat bestämda lönen erlägges avgift eller göres avdrag såsom bidrag till kostnaderna för pensioneringen. Nettolönesystem avser då äter det system, enligt vilket av- löningen redan vid lönesättningen bestämts till det lägre belopp, som uppbäres av tjänstemannen under hans tjänstetid och till vilket utan särskilt bidrag från tjänstemannens sida kommer en pensionsrätt.

I det följande användas termerna bruttolön och nettolön endast i de sist- nämnda bemärkelserna.

I en vid betänkandet fogad promemoria (Bilaga 4 ) har, mot bakgrunden av en historisk återblick på pensionsrättens utveckling med hänsyn tagen väsent- ligen till den allmänna civilförvaltningens förhållanden, lämnats dels en redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan om brutto- eller netto- lönesystem och dels en översikt över nu gällande bestämmelser rörande tjän- stemännens bidrag till kostnaderna för pensionsförmåner samt träffade an- ordningar med avseende å dessa bestämmelsers tillämpning. Till denna pro- memoria må här hänvisas för en närmare orientering i ämnet.

Den i promemorian lämnade redogörelsen utvisar, att för allmänna civil- förvaltningens vidkommande på tjänstepensionsområdet tidigare och ännu enligt 1870-talets löneregleringar tillämpats nettolönesystem, att emellertid avgiftsplikt för tjänstepensioneringen införts genom 1907 års civila pensions- lagstiftning samt att därefter varje hittills genomförd tjänstepensionslagstift- ning såväl inom den civila förvaltningen som inom försvarsväsendet grundats på avgiftsplikt. I fråga om familjepensioneringen har tidigare gällt, att ordinarie tjänstemän obligatoriskt varit anslutna till statsunderstödda en- skilda pensionskassor, till vilka de erlagt avgifter med belopp, som bestämts av delägarna själva och blivit gällande efter Kungl. Maj:ts stadfästelse. År 1936 har emellertid beslutats ett nyordnande av familjepensionsväsendet ge-

nom statens övertagande av pensionskassorna och familjepensionsrättens en- hetliga reglerande i ett av riksdagen antaget allmänt familjepensionsregle- mente. Denna ordning har numera trätt i kraft för flertalet förvaltnings- områden.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser är bruttolönesystem rådande för samtliga de personalgrupper, med vilka lönekommittén har att taga be- fattning. Lönerna äro i avlöningsreglementena upptagna med bruttobelopp, från vilka tjänstemännen hava att erlägga sina i pensionsreglementena fast- ställda bidrag till pensioneringen. I samband med den nya pensionslagstift- ningen har man emellertid, på sätt i förenämnda promemoria närmare an- gives, sökt förenkla upphörd och redovisning av dessa bidrag genom deras omvandling från den tidigare formen pensionsavgifter till pensionsavdrag samt genom vissa i anslutning därtill meddelade tillämpningsbestämmelser och verkställda dispositioner med avseende å anslags- och statbehandling.

Av den i promemorian lämnade redogörelsen framgår vidare, att frågan om en övergång till nettolönesystem vid flera tillfällen under de senaste är- tiondena varit föremål för diskussion i samband med behandling av förslag till reformer på pensionsväsendets område. Härvid har påvisats, att en full- ständig lösning av detta spörsmål icke kan vinnas annat än genom en revision av avlöningsbestämmelserna. Vid de löneregleringar, som genomfördes vid 1920—talets början, och vid senare verkställda utredningar om revision av de vid nämnda löneregleringar antagna avlöningsförfattningarna har emellertid denna fråga icke varit under närmare omprövning.

I de för lönekommittén utfärdade direktiven har bland problem av löne- teknisk natur, som borde av kommittén upptagas till prövning, särskilt om- nämnts spörsmålet Om övergång till ett nettolönesystem genom tjänste- och familjepensionsavdragens inarbetande i löneplanen på sådant sätt, att denna upptoge endast de behållna lönebeloppen, sedan avdragen frånräknats. Med hänsyn till de beaktansvärda fördelar i administrativt hänseende, som ett nettolönesystem vore ägnat att möjliggöra, har chefen för finansdepartemen- tet uttalat den förhoppningen, att det skulle visa sig möjligt att vid utred— ningen komma fram till ett nettolönesystem trots de betänkligheter, som ur andra synpunkter anförts mot ett sådant system — särskilt farhågor för att därigenom sambandet mellan tjänstemännens pensionsförmåner och deras egna bidrag till pensioneringen skulle komma att undanskymmas med därav följande oklarhet vid lönesättningen och bestämmandet av pensionsförmå- nerna.

De skäl, som andragits mot ett nettolönesystem, hava huvudsakligen varit av allmänt principiell och psykologisk art, medan däremot nettolönesystemets införande av dess anhängare förordats väsentligen ur praktiskt administra- tiva synpunkter.

Skälen mot nettolönesystemet kunna, sådana de kommit till uttryck i den tidigare offentliga diskussionen och vid kommitténs behandling av frågan, i korthet sammanfattas på följande sätt. Man har framhållit den uppfostran- de betydelsen av att den tjänstemannen liksom andra medborgare åliggande

förpliktelsen att i tid sörja för sitt uppehälle på ålderdomen samt för efter- levandes försörjning genom avgiftsplikt »ställes mera levande för honom». Vidare har avgiftsplikten ansetts vara av betydelse för att undvika skenet av en vid jämförelse med andra samhällsklasser obehörigt gynnad ställning för statens tjänstemän. Ur statens synpunkt havai detta sammanhang anförts farhågor för att det vid ett nettolönesystem skulle förbises, att tjänsteman- nalönerna satts lägre än som eljest varit skäligt av den anledningen, att tjänste- männen åtnjöte pensionsrätt utan egen bidragsplikt. Detta skulle, har man befarat, kunna leda till att man vid lönebeloppens bedömande bortsåge från den betydande indirekta avlöningsförmån, som den avgiftsfria pensionsrätten innebure, och vid jämförelse med andra löntagares ställning fäste sig endast vid de nakna lönebeloppen. Statstjänstemännens löneställning skulle därvid framstå såsom lägre än den i själva verket vore. Från tjänstemannahåll har gjorts gällande en motsatt farhåga, nämligen att nettolönesystemets tillämp- ning skulle betaga tjänstemännen möjligheten att siffermässigt påvisa de bi- drag till pensioneringskostnaderna, som de faktiskt finge erlägga genom minskning av den lön, vartill de eljest skulle varit berättigade. Detta för- hållande kunde göra tjänstemännens ställning vid lönefrågornas behandling mindre gynnsam, enär det kunde giva anledning till den missuppfattningen, att statstjänstemännen utöver en skälig lön erhölle pensionsförmånen till skänks.

Skälen för nettolönesystemet äro däremot, såsom nämnts, i främsta rum- met av praktisk art. Då pensioneringen ombesörjes av staten och kostna- den därför bestrides direkt av statsmedel, har det ansetts innebära en onö- dig omgång att uppföra lönerna med så mycket högre belopp, som erfordras för tjänstemännens bestridande av pensionsavgifter, och därefter innehålla och redovisa dessa avgifter, en anordning som karakteriserats såsom ett ome- delbart återtagande med den ena handen av vad som med den andra givits. Då pensionsförmånen under alla förhållanden vore att betrakta såsom en med tjänsten förenad indirekt ersättning, till vilken hänsyn måste tagas vid löneavvägningen, har det ansetts ur principiell och tjänstemannasynpunkt icke spela någon roll, om det löneavdrag, som anses svara mot pensionsrät- ten, göres en gång för alla vid själva lönebestämningen eller verkställes vid varje avlöningstillfälle, men ur praktisk synpunkt har det förstnämnda för- faringssättet ansetts avgjort vara att föredraga, enär därigenom undvikes allt administrativt bestyr, som förorsakas av pensionsbidragen. Man medgiver visserligen, att genom den omläggning av pensionsavgifterna till pensions- avdrag, som ägt rum i samband med den nya pensionslagstiftningen och som avskaffat den individuella avgiftsredovisningen, åstadkommits en icke oväsentlig förenkling av tidigare omständliga förfarande. Förhållandena anses dock fortfarande långt ifrån tillfredsställande, i det att —— såsom i den förenämnda promemorian närmare belysts individuella variationer i av- dragen alltjämt i avsevärd utsträckning förekomma, bl. a. på grund av av- dragsbefrielse efter fullgjord 30-årig avdragsplikt eller till följd av att en tjän- steman uppbär lön för annan befattning än den, för vilken han åtnjuter pen—

sionsrätt o. s. v. Vidare har framhållits den ojämnhet och det onödigt kom- plicerade förfarande, som föranledes av nuvarande regler om att dyrtids— tillägg icke skall beräknas å tjänstepensionsavdragen men väl å familjepen- sionsavdragen. Över huvud taget innebära, har det framhållits, de nu tillämpade anordningarna —— vilka tillkommit i syfte att i praktiken taga ett steg i riktning mot nettolöneprincipen, så långt detta kunnat ske utan änd- ring av lönebestämmelserna — varken ett renodlat bruttolönesystem eller ett renodlat nettolönesystem utan en halvmesyr med den oklarhet och de praktiska olägenheter av olika slag, SOm vanligen följa av en sådan. Endast genom avlöningsbestämmelsernas omläggning enligt nettolöneprincipen skul— le man kunna åstadkomma full klarhet och reda i dessa hänseenden.

Med avseende å de psykologiska skälen mot ett nettolönesystem har vidare från nettolönesystemets anhängare framhållits, att den uppfostrande betydel- sen av de tjänstemännen ålagda årliga pensionsbidragen torde kunna sättas i fråga, eftersom tjänstemännen aldrig själva få uppbära och erlägga dessa be- lopp och ej heller i övrigt ha något ansvar för eller någon bestämmanderätt vid ålderdomsförsörjningens avvägning. Det har ock invänts, att därest nyssnämnda skäl skulle tillerkännas avgörande betydelse, det icke kunde an- ses konsekvent, att pensionsavdragen avvägts så, att de täcka allenast en del av pensionskostnaden, nämligen en större andel av familjepensionskostnaden och en mindre andel av tjänstepensionskostnaden. Med hänsyn till det sätt, varpå pensionsavdragen bestämts, existerar i själva verket, har man fram- hållit, icke något fullständigt bruttolönesystem, ehuru avlönings- och pen- sionsbestämmelserna så utformats, att de giva sken av ett konsekvent sådant system, medan i verkligheten staten bestrider en avsevärd del av pensione- ringen utan bidrag av tjänstemännen.

Vid den behandling av frågan om brutto- eller nettolönesystem, som ägt rum under kommitténs överläggningar med de utsedda personalrepresentan- terna, hava dessa representanter enhälligt uttalat sig emot nettolönesystemet och hävdat den meningen, att ett bruttolönesystem ur tjänstemannasynpunkt avgjort vore att föredraga. Man har förmenat, att det förra systemet i läng- den skulle ställa sig oförmånligt för tjänstemännen ur lönepolitisk synpunkt och att därjämte svårigheter skulle föreligga för tjänstemännen att ernå en önskvärd förbättring av tjänstepensionsförmånen, om de icke betalade ett direkt bidrag till kostnaden för denna förmån. Vidare har man framhållit de ojämnheter vid övergången, som ett för nettolöneprincipens genomförande nödvändigt slopande av avdragsbefrielsen efter 30 avdragsår skulle föranleda i samband med löneregleringen. Slutligen hava uttalats farhågor för att en övergång till ett nettolönesystem i nuvarande läge skulle kunna medföra, att tjänstemännen berövades de förmåner, som nu tillkomma dem i form av över- gångsvis medgiven lindring i avgiftsplikten till familjepensioneringen.

Inom lönekommittén hava vid behandling av förevarande spörsmål gjort sig gällande skilda uppfattningar i principfrågan, huruvida statens avlönings— väsen bör uppbyggas efter netto- eller bruttolönesystem. Under frågans be-

handling har dock enighet uppnåtts därom, att under för närvarande förelig- gande förhållanden ett nettolönesystem knappast synes böra ifrågakomma och att det därför icke är påkallat, att statsmakterna nu taga ståndpunkt i principfrågan. Vid kommitténs utredningar iämnet har det visat sig, att be- tydande svårigheter för närvarande skulle vara förenade med införandet av ett nettolönesystem. Dessa svårigheter bottna icke i de omläggningar av löne- planen, som skulle erfordras för systemets genomförande; det torde utan olä- genhet låta sig göra att omräkna de nu för varje lönegrad bestämda pensions- avdragen till löneklassbelopp, så avvägda, att de vad tjänstepensionsavdra- gen beträffar för tjänstemännens genomsnittliga hela tjänstetid motsvara den pensionskostnad, som för närvarande beräknas bliva täckt under en ge- nomsnittlig betalningstid av 30 år, och att därefter i löneplanen minska löner- na i de olika löneklasserna med dessa belopp. Ej heller synes ett slopande av avdragsbefrielseu efter 30 avdragsår i och för sig innebära betänkligheter vare sig ur statens eller ur tjänstemännens synpunkt, förutsatt att skäliga övergångsanordningar vidtagas till skyddande av tjänstemännens intressen; tvärtom kunna för en sådan omläggning anföras goda skäl ur löneteknisk synpunkt. Svårigheterna äro i stället väsentligen betingade av de övergångs- förhällanden, som för närvarande råda med avseende å familjepensionerin- gen. Övergången till det nya allmänna pensionsreglementet har nämligen ge- nom överenskommelser mellan staten och de förutvarande enskilda familje- pensionskassorna så ordnats, att nuvarande delägare berättigats att, så länge ej löneökning vunnits genom befordran, åtnjuta de nya förmånerna mot er- läggande av samma årliga avgiftsbelopp, som före övergången betalats till familjepensionskassorna och som i allmänhet särskilt för civilstatens och försvarsväsendets personalgrupper avsevärt understigit de nya familjepen- sionsavdragen, men mot fullgörande i förekommande fall av retroaktiv av- giftsskyldighet. Ett liknande övergångsförhållande föreligger för övrigt be- träffande tjänstepensionsavdragen för försvarsväsendets personal. I sam- band med den höjning av tjänstepensionsavdragen, som infördes genom 1935 års militära tjänstepensionsreglemente, har nämligen stadgats, att för beställ- ningshavare, som omedelbart före reglementets ikraftträdande innehade pen- sionsberättigande beställning, skall, så länge han kvarstår i denna beställ— ning, såsom pensionsavdrag tillämpas förutvarande lägre pensionsavdrag. Då de sålunda övergångsvis för vissa nuvarande tjänsteinnehavare beviljade för- månerna i pensionsavdragshänseende rimligen icke kunna utan vidare bort- tagas ens i den mån de bleve täckta av den genom löneregleringen uppnådda löneförbättringen, skulle en övergång till nettolönesystem med generellt av- vägda avdragsbelopp, verkställda redan i löneplanerna, för närvarande nöd- vändiggöra beviljandet av särskilda personliga lönetillägg, som skulle beröra stora grupper av befattningshavare och utgå med individuellt växlande be- lopp. De komplicerade bestämmelser, som härav betingades, skulle under en avsevärd tid framåt göra avlöningsreglementets tillämpning synnerligen be- tungande ur redogörar- och revisionssynpunkt. Dä härtill kommer, att över- gångsbestämmelser jämväl bleve erforderliga för kompenserande av den av-

dragsbefrielse, som för en del tjänstemän inträtt på grund av fullgjord 30-årig avgiftsplikt, har det synts kommittén, som om införandet av ett nettolönesy- stem under nu rådande förhållanden skulle bliva förenat med så stora svårig- heter, att en åtgärd i sådant syfte tills vidare icke synes kunna ifrågakomma. Kommittén har på grund härav för sin del ansett, att med ståndpunktstagande till frågan om netto- eller bruttolönesystem bör anstå, intill dess de praktiska förutsättningarna för genomförande av en eventuell reform i detta avseende längre fram kunna te sig gynnsammare.

Då kommittén sålunda uppbyggt sitt förslag med tillämpning av bruttolöne- principen, har emellertid kommittén samtidigt förutsatt, att nuvarande ojämn- hct med avseende å beräkning av dyrtidstillägg skall upphöra. Kommittén har avfattat bestämmelserna så, att rörligt tillägg kommer att utgå å bruttolöne- beloppen utan frånräknande av vare sig tjänstepensions- eller familjepen- sionsavdrag, samt tagit hänsyn härtill vid lönebeloppens avvägning. Härige- nom ernås viss förenkling ur redogörarsynpunkt.

Kommittén förutsätter tillika, att nuvarande kollektiva redovisning av pen- sionsavdrag fortfarande upprätthålles. Avlöningsanslagen böra sålunda allt- jämt beräknas netto, och i den mån avsättning till pensionsfond äger rum, bör denna såsom för närvarande ske genom för vederbörande förvaltningsområ- den summariskt beräknade avsättningsanslag eller avsättningsposter.

Rörligt tillägg.

Fasta eller rörliga löner. Alltsedan år 1916 hava å statstjänstemännens löner utgått särskilda tillägg, föranledda av levnadskostnadernas stegring ut- över den nivå, till vilken hänsyn tagits vid lönebeloppens avvägning. Från och med år 1919 hava dessa tillägg utgått efter en glidande skala och be- nämnts dyrtidstillägg. Även vid fastställandet av de löneplaner, som nu äro gällande för de förvaltningsområden, vilka lönekommitténs utredning avser, har förutsatts, att rörliga tillägg skulle utgå å lönebeloppen, ehuru efter lägre procenttal än för oreglerade verk. Vid 1919 års lönereglering för kom- munikationsverken utgick man nämligen icke från de prisstegringar, vilka inträtt på grund av krisförhållandena, utan lönenivån avvägdes efter ett fingerat prisläge, som skulle hava varit rådande i början av 1920-talet, då- rest levnadskostnadsstegringen under krigsåren genomsnittligt per år varit densamma som under perioden från senaste allmänna lönereglering i början av 1900-talet fram till världskrigets utbrott.

I en vid detta betänkande fogad promemoria (Bilaga 5) lämnas en över- sikt över utvecklingen av de allmänna grunder, vilka under olika perioder varit gällande beträffande dyrtidstilläggen, och en redogörelse för de syn- punkter, som vid frågans behandling av statsmakterna vid olika tillfällen gjort sig gällande med avseende å dessa tillägg. Till denna översikt tillåter sig kommittén här hänvisa.

En avveckling av dyrtidstilläggen och en återgång till det före världskriget tillämpade systemet med fasta löner torde vid lönefrågornas behandling un- der senare delen av 1920-talet allmänt hava betraktats såsom ett önskvärt mål för en blivande revision av det statliga avlöningsväsendet. Vid tillsät- tandet av 1928 års lönekommitté riktades uppmärksamheten särskilt på detta spörsmål. I direktiven för 1928 års lönekommitté uttalade sålunda dåva- rande chefen för finansdepartementet såsom sin åsikt, att tiden vore inne för ett förnyat övervägande av frågan om övergång till den för normala tider naturliga ordningen med fasta löner, vadan en utredning borde igångsättas, som åsyftade dyrtidstilläggens avveckling och deras inarbetande i lönebelop- pen. 1928 års lönekommitté uttalade sig i sitt den 21 juli 1930 avgivna betän- kande med förslag till allmänt avlöningsreglemente bestämt för en avveck- ling av dyrtidstilläggen. Kommittén förklarade sig för sin del vara livligt övertygad om att det från såväl statens som tjänstemännens synpunkt vore synnerligen önskligt, att en återgång skedde till ett system med fasta löner.

»Att under tider av krisartad prisutveckling söka med tillhjälp av rörliga tillägg anpassa lönerna efter levnadskostnadernas växlingar må vara för- svarligt», yttrade kommittén; »under något så när normala förhållanden är systemet i fråga utan tvivel absolut förkastligt.»

Vid upprättande av sitt förslag till allmän löneplan utgick 1928 års kom- mitté såsom en arbetshypotes från att då rådande löneläge ungefärligen mot- svarades av de i gällande avlöningsreglementen fastställda lönebeloppen inbe- beräknat 17 procents dyrtidstillägg. Nämnda procenttal motsvarade nära det årsmedeltal, efter vilket dyrtidstillägg vid de nyreglerade verken utgått under år 1929. Levnadskostnadsindex, som vid tillsättandet av 1928 års lönekom- mitté i juni månad 1928 utgjort 171 och som vid tidpunkten för betänkandets avgivande nedgått till 164 — vilket sistnämnda indextal med rådande regler beträffande dyrtidstillägg för de nyreglerade verkens tjänstemän ger ett dyr- tidstillägg av 14 procent —— fortsatte emellertid sedermera att nedgå och nådde för andra och tredje kvartalen av år 1933 samt för första och andra kvar- talen av år 1934 en lägsta siffra av 153. Därefter har levnadskostnadsindex ånyo stigit, så att det för närvarande utgör 165, vilket tal jämväl enligt nu- varande dyrtidstilläggsgrunder för nyreglerade verk ger ett dyrtidstillägg av 14 procent.

I direktiven för 1936 års lönekommitté har nuvarande chefen för finans- departementet givit uttryck åt en annan uppfattning beträffande frågan om fasta eller rörliga löner än den, vilken uttalades av 1928 års lönekommitté. Efter framhållande, att lönekommitténs ståndpunktstagande grundade sig bland annat på uppfattningen, att levnadskostnadernas förändringar endast i kristider äro av sådan omfattning, att ett system med rörliga lönetillägg är motiverat, har departementschefen gentemot denna ståndpunkt erinrat, att prisrörelser av ansenlig styrka fortgå ständigt, om än med växlande ha- stighet, och att lämpligheten av att lönerna i viss utsträckning variera med levnadskostnaderna därför icke torde kunna bestridas. Departementschefen har dock ansett en översyn av formen för lönernas anpassning mot bakgrun- den av den av 1928 års lönekommitté framförda kritiken vara motiverad och har i sådant hänseende bland annat ifrågasatt, att de rörliga tilläggen borde anknytas till indextal avseende längre tid eller till indexförändringar av något större omfattning än vad nuvarande bestämmelser om dyrtidstillägg förutsätta. Vid utredningen syntes man sålunda enligt departementschefen böra pröva, huruvida icke möjligheter förelåge atti antydd riktning förändra formen för lönernas anpassning eller förändringar i levnadskostnaderna, så att betydelsen av bristerna i nuvarande system begränsades, utan att likväl den önskvärda graden av elasticitet i lönesystemet helt uppgåves.

I anslutning till den uppfattning, som sålunda uttalats i direktiven, anser 1936 års lönekommitté för sin del lämpligt, att ett system med viss rörlighet hos lönerna alltjämt bibehålles. Den utveckling av priser och levnadskost- nader, som ägt rum under tiden efter avgivandet av 1928 års lönekommittés betänkande och icke minst under de allra senaste åren synes i väsent- lig mån hava undanryckt grunden för det betraktelsesätt, på vilket 1928 års

lönekommitté byggde sitt förslag om dyrtidstilläggens avskaffande. En sta- bil pris- och levnadskostnadsnivå framstår icke numera vare sig som det enda eller ens som det sannolikaste framtidsperspektivet, och en viss automa— tisk rörlighet hos lönerna är därför enligt kommitténs mening önskvärd. De nu gällande bestämmelserna om dyrtidstillägg gå emellertid tillbaka till en tid, som utmärktes av exceptionella fluktuationer i priser och levnadskost- nader, och bära i hela sin utformning prägel av dessa förhållanden. Åtskil- liga omständigheter, främst den statliga aktiviteten i pris- och produktions- reglerande syfte inom vissa områden av näringslivet varibland jordbruket i detta sammanhang äger särskild betydelse tala dock för att de växlingar, med vilka man har att räkna, icke ens i rätt kritiska lägen kunna väntas bliva av samma omfattning som under krigs- och de närmaste efterkrigsåren. Modifikationer i de hittillsvarande reglerna om dyrtidstillägg synas därför vara väl motiverade i syfte att ernå en ökad stabilitet i lönenivån.

En lösning av den föreliggande frågan, som beaktar de nu antydda olika synpunkterna, bör enligt kommitténs mening gå ut på att de rörliga tilläg— gen, såsom förutsatts i kommitténs direktiv, visserligen bibehållas men givas en sådan teknisk utformning, som naturligt ansluter sig till de nyssberörda tendenser, vilka synas göra sig gällande i prissystemet.

Det rörliga tilläggets syfte. Av den historiska översikt, som i förenämnda bilaga till betänkandet lämnats rörande behandlingen av frågan om dyr- tidstillägget vid olika tillfällen, framgår, att de uppfattningar, vilka från stats- makternas sida anförts beträffande dyrtidstilläggets syfte, icke varit helt lik- tydiga och klart formulerade utan betingade av växlande omständigheter i de situationer, då ståndpunktstagande i frågan varit påkallat. Såsom en sam- manfattning av den i bilagan framlagda undersökningens resultat i denna del torde kunna fastslås, att visserligen från befattningshavarnas sida prin- cipen om en under levnadskostnadernas växlingar bevarad reallön oavlåt- ligen och med styrka hävdats men att för statsmakternas ställningstagande önskvärdheten av en viss anpassning efter andra medborgargruppers lev- nadsvillkor och särskilt efter inkomstläget för den allmänna arbetsmark- nadens löntagare vid de flesta tillfällen, då frågan varit aktuell, framstått såsom en primär synpunkt. I den mån en sådan anpassning av statsfinan— siella hänsyn icke låtit sig till fullo genomföra, har i andra hand olika statstjänargruppers behov av kompensation för prisstegringen uppställts som riktmärke.

Det synes kommittén uppenbart, att av de här ovan schematiskt uppställ- daprinciperna vilka kunna benämnas »reallöneprincipen» och »mark- nadslöneprincipen» ingendera kan rigoröst hävdas. Det är givetvis ett önskemål, att syftet med det rörliga tillägget så klart som möjligt angives och att detta syfte konsekvent fullföljes utan sådan godtycklighet, som onek- ligen tidigare vidlått behandlingen av ifrågavarande lönespörsmål, men det är icke på något sätt givet, att syftet kan eller bör preciseras i form av nå- gon enkel »princip». Det är tvärtom all anledning att antaga, att den prak-

tiska funktion, som det rörliga tillägget har att fylla, bäst garanteras med en anordning, genom vilken hänsyn tages såväl till tjänstemännens natur- liga krav på skydd inom vissa gränser mot verkningarna av en eventuell stegring av levnadskostnaderna under löneregleringsperioden som till önsk— värdheten av en anpassning till den allmänna löneutvecklingen i samhället under de i jämförelse med den allmänna arbetsmarknadens löneavtal långa löneregleringsperioderna för statstjänstemännen. Till betydande del sam- manfalla ju även dessa krav.

Vad särskilt »reallöneprincipen» angår, synes det svårt att finna något skäl för att realvärdet av lönerna för statstjänstemännen vilkas anställ- ningsvillkor i de flesta avseenden ju utmärkas av en osedvanlig grad av sta— bilitet skall garanteras konstant, när någon dylik regel icke gäller för nå- gon annan inkomsttagargrupp i samhället. Förskjutningar i levnads- kostnaderna i förhållande till penninginkomsterna ge uttryck för föränd- ringar i de reala försörjningsmöjligheterna i samhället; av dessa föränd- ringar böra olika inkomsttagargrupper ha de] såväl när detta är dem till godo som när motsatsen är fallet. Det finnes ingen anledning, varför icke statstjänstemännen skulle bära sin del av bördan av en dyrtid av den art, som inträffade såsom följd av världskriget. Å andra sidan föreligger icke heller någon anledning, varför icke statstjänstemännen skulle få sin del av fördelarna av den allmänna produktivitetens utveckling, vilken lägger grun- den för real förbättring av de ekonomiska villkoren och tager sig uttryck just i en förskjutning i förhållandet mellan penninginkomster och varupri- ser. Det finnes icke i statstjänstemännens ställning eller arbetsprestationer någonting, som skulle kunna bilda ett motiv för att just för dem i mot— sats till vad som gäller andra grupper av samhällsmedlemmar — det reala innehållet i lönerna skulle rigoröst fixeras. »Reallöneprincipen» ter sig där- för som i och för sig helt godtycklig.

Det må i detta sammanhang framhållas, att en generell tillämpning av reallöneprincipen vid löneavtal i den allmänna arbetsmarknaden, i nå- gon form av indexreglerad lönesättning, såvitt kommittén kan döma sanno- likt icke skulle ha någon gynnsam verkan på den ekonomiska utvecklingen utan tvärtom skulle kunna innebära vissa risker. Ett lönesystem, som inne- bure automatiskt och utan varje begränsning sjunkande lönenivå vid sjun- kande prisnivå och automatiskt stigande lönenivå vid stigande prisnivå (un- der lågkonjunktur, respektive högkonjunktur), skulle kunna medföra, att de konjunkturella prisrörelserna öv-erdreves och bleve starkare än eljest skulle bliva fallet. Detta argument behöver visserligen icke tillmätas avgörande vikt, när det gäller lönesystemet för en grupp löntagare, vilkas samman— lagda löner dock endast utgöra en mindre del av den totala lönesumman i samhället, men grunden för en redan av andra skäl betingad avböjande hållning gentemot »reallöneprincipen» synes i varje fall bliva förstärkt ge- nom den omständigheten, att en generell tillämpning av nämnda princip sannolikt skulle ha ogynnsamma verkningar ur synpunkter, vilka stats- makterna hävdat inom en viktig del av den ekonomiska politiken.

Till dessa invändningar mot »reallöneprincipen» är att lägga den, att principen i praktiken aldrig skulle kunna till fullo förverkligas. De syn- punkter på den nödvändiga begränsningen i metoden att mäta interlokala levnadskostnadsolikheter, som kommittén anlagt i sitt den 16 september 1937 avgivna betänkande om dyrortsgrupperingen, kunna i allt väsentligt tillämpas även i fråga om mätningar av levnadskostnadernas förändringar i tiden, även om dylika begränsningar i det senare sammanhanget torde spela en prak- tiskt mindre betydande roll. Spridd utveckling av levnadsförnödenheternas priser betyder en för skilda grupper av befattningshavare olika förändring av de »allmänna levnadskostnaderna» allt efter inkomstläge, hushållstyp och bo- ningsort. >Reallöneprincipens» förverkligande i de konkreta fallen måste där- för bli mer eller mindre bristfällig. Kommittén har i sitt betänkande om dyrorts- grupperingen diskuterat möjligheten att delvis i vad angår interlokalt olik- formig levnadskostnadsutveckling undanröja sådana brister genom ett sy- stem av ortsdifferentierade rörliga tillägg men funnit sig böra avvisa ett dy- likt system med hänsyn såväl till de i förhållande till realiserbara fördelar mycket stora praktiska svårigheterna som till systemets oförenlighet med en önskvärd trögrörlighet hos det rörliga tillägget.

Det är naturligt, att från tjänstemännens sida det rörliga tilläggets uppgift betraktas såsom i första hand den att bereda ett visst på förhand garanterat skydd mot verkningarna av levnadskostnadshöjningar inom lönereglerings- perioden. Det synes även kommittén självklart, att vid det rörliga tilläggets konstruktion en dylik synpunkt bör beaktas. Men detta innebär icke anslut- ning till »reallöneprincipen» i den här ovan fattade meningen, att reallönen inom löneregleringsperioden under alla förhållanden skulle garanteras till sitt vid löneregleringstillfället givna värde. Kommittén finner tvärtom angeläget att framhålla, att bevarandet av reallönens värde i full utsträckning —— såväl vid prisstegring som vid prissänkning icke bör vara det rörliga tilläggets syfte, eftersom en sådan princip synes såväl sakligt obefogad och till sina allmänna konsekvenser vansklig som praktiskt omöjlig att helt realisera.

I själva verket torde uppgiften att skydda tjänstemännen mot verkningar- na av levnadskostnadshöjningar under löneregleringsperioden lika väl eller till och med ur tjänstemännens egen intressesynpunkt bättre fyllas, därest »marknadslöneprincipen» lägges till grund för det rörliga tilläggets konstruk- tion. Kommittén har i det föregående som sin principiella uppfattning häv- dat, att det icke gives någon anledning, varför icke statstjänstemännens eko- nomiska ställning i likhet med vad som gäller andra inkomsttagargrupper _ skulle påverkas av förändringarna i de allmänna reala försörjningsmöjlig- heternai samhället, vilka få sitt uttryck i förskjutningar i förhållandet mel- lan penninginkomster och varupriser. I ett ekonomiskt framåtskridande samhälle, där produktiviteten växer och omsättes i stigande allmän levnads- standard, skulle en konsekvent tillämpning av denna synpunkt betyda en i längden för tjänstemännen gynnsammare utveckling än den av en följdriktigt tillämpad »reallöneprincip» bestämda.

Det är emellertid uppenbart, att de problem, som här uppställa sig, icke

kunna hur långt som helst lösas genom ett mer eller mindre automatiskt ver- kande system för rörligt lönetillägg; på lång sikt måste anpassningen av statstjänstemannalönerna efter den allmänna sociala standardens föränd- ringar väsentligen åstadkommas genom löneregleringar, och i händel- se prisförskjutningar av mera revolutionerande och häftigt förlöpande art skulle inträffa, torde extraordinära åtgärder — innebärande mer eller mindre provisoriska löneregleringar _ tvinga sig fram. Men det framstår enligt kommitténs uppfattning som ett principiellt önskemål, att även inom en löneregleringsperiod av sådan längd, som kan betraktas såsom antaglig vid mera ordinär prisutveckling och inom vilken icke obetydliga för- skjutningar i den allmänna reallönestandarden i samhället kunna hinna kom- ma till stånd, anpassningen av statstjänstemännens löner kunde genom det rörliga tilläggets konstruktion så smidigt som möjligt efterlikna den allmän- na löne- och inkomstutvecklingen, låt vara att i praktiken möjligheterna att realisera detta önskemål äro begränsade. För detta önskemål talar till en början en synpunkt, som från statsmakternas sida ständigt hållits som i för- sta hand vägledande, nämligen rekryteringssynpunkten. Men även ur tjänste- männens synpunkt förefaller en sådan uppfattning kunna hävdas med större fog än »reallöneprincipen»: det har icke utan berättigande framhållits från tjänstemannahåll, att tjänstemännens löneställning under den i förhållande till den allmänna arbetsmarknadens avtalsperioder med nödvändighet långa löneregleringsperioden för statstjänstemännen kan komma att successivt för- sämras, relativt sett, och att på grund av statsfinansiella förhållanden av- ståndet kan vara svårt att inhämta vid löneregleringarna. Statstjänstemän- nen skulle därför i löneregleringshänseende vara i en sämre ställning än så- dana arbetstagargrupper, som vid tätare löneförhandlingar ha möjlighet att smidigare utnyttja de successivt mognande möjligheterna till reallöneförbätt- ringar.

Oavsett riktigheten av detta senare argument synes det kommittén på förut anförda allmänna grunder lämpligt, att reglerna för det rörliga tillägget så långt möjligt utformas i enlighet med det syftemål, som angivits av »marknadslöneprincipen», för vilken _ i motsats till vad fallet är beträf- fande »reallöneprincipen» — starka sakliga skäl tala. Hinder av praktisk natur torde dock, såsom i fortsättningen utvecklas, möta för en fullt konse- kvent tillämpning av principen.

En överblick över den industriella löneutvecklingen i Sverige i stora drag under en längre tid ger vid handen, att nuvarande reallöneläge upp- kommit därigenom, att penninglönerna stigit under prisstegringsperioderna men i stort sett icke följt med nedåt under prissänkningsperioderna. Under tiden efter 1860 har sänkning förekommit endast tre gånger, nämligen un- der senare hälften av 1870-talet, då en jordbruks— och industrikris samtidigt satte in och ledde till en i vissa hänseenden om 1930-talets kris påminnande och nästan lika svår depression, vidare under åren efter 1920, då en sättning i hela prissystemet efter krigsårens abnorma uppskruvning ägde rum och slutligen under depressionen i förra hälften av innevarande decennium. Dessa

tre tillfällen äro de enda i den svenska industrialismens utveckling, då den allmänna penninglönenivån sjunkit avsevärt. Enär lönenivån eljest under depressionsperioder hållit sig relativt stabil och stundom t. o. ni. något stigit trots sjunkande levnadskostnader, har löneutvecklingskurvan fått ett i stort sett trappstegsformat utseende. Detta penninglönernas förhållningssätt inne- bär, att reallönestegringen under det senaste halvseklet betingats såväl av sjunkande levnadskostnader vid nedåtgående konjunkturer som av stigan- de penninglöner under uppåtgående konjunkturer och i själva verket i all- mänhet i högre grad av det förra än av det senare.

Ett annat markant drag i penninglönenivåns rörelser är dess »eftersläp- ning» i förhållande till levnadskostnadsnivåns förändringar. Under upp- svings- och prisstegringsperioderna äro som regel den allmänna lönenivåns rörelser till en början svagare än prisnivåns, vilket har sin naturliga för- klaring däri, att de flesta lönesatser en tid framåt äro bundna av förut ingångna avtal och först så småningom kunna justeras uppåt. Vid ned- gångs- och prissänkningsperioder är eftersläpningen än mera framträdande; såsom nyss framhållits, har i den svenska utvecklingen i de flesta fall den allmänna lönenivån överhuvud icke anpassats nedåt under depressionspe- rioderna.

Om man utgår från att det rörliga lönetillägget skall tillgodose syftet att så långt möjligt anpassa utvecklingen av statstjänstemännens löner efter den allmänna löneutvecklingen, vars faktiska förhållningssätt i den hittillsva- rande svenska utvecklingen nyss skisserats, synas följande två möjliga ut- vägar vara värda diskussion:

1) det rörliga tillägget förändras icke efter levnadskostnadsindex utan efter en löneindex;

2) lönerna göras automatiskt rörliga uppåt men rörliga nedåt endast efter en prövning, som innefattar icke endast levnadskostnadernas utveckling utan jämväl andra omständigheter och däribland särskilt den allmänna lönenivåns utveckling.

I princip skulle anpassningen av statstjänstemannalönerna till den all- männa löneutvecklingen givetvis bäst tillgodoses genom att en löneindex lades till grund. En sådan anordning skulle dock stöta på stora praktiska svårig- heter. I den allmänna föreställningen är lönens rörlighet otvivelaktigt i första hand motiverad av levnadskostnadernas förändringar, och det torde vara vanskligt och kunna leda till irritationer att helt upplösa samman- kopplingen mellan det rörliga tillägget och levnadskostnadsindex, även om detta i och för sig vore principiellt befogat. Härtill kommer svårigheten att konstruera ett för ändamålet lämpligt löneindex. Löneutvecklingen är i hög grad olikformig. De närmast till hands liggande jämförelserna med löne- villkoren för arbetstagare på den enskilda arbetsmarknaden måste —— så- som framgått av kommitténs lönestatistiska undersökningar leda till myc- ket olika resultat för olika grupper av statsanställda. En ytterligare kom- plikation skulle kunna skapas av det förhållandet, att på vissa enskilda ar- betsområden lönesättningen är direkt avhängig av lönesättningen på nära-

liggande statliga arbetsområden. Den radikala lösning, som en övergång till ett rörligt tillägg, föränderligt efter en löneindex, skulle innebära, är av dessa praktiska skäl knappast tillrådlig. _

Det andra här ovan antydda systemet enligt vilket anknytningen till levnadskostnadsindex skulle bevaras men reduktioner av lönerna under pris- fallsperioder göras beroende av statsmakternas prövning under hänsynsta- gande icke endast till levnadskostnadsutvecklingen utan även till den all— männa löneutvecklingen och andra relevanta omständigheter — kunde direkt motiveras av de erfarenheter av den hittillsvarande allmänna löneutvecklingen, som nyss beskrivits. Det må även erinras, att på senare tid ett dylikt system faktiskt tillämpats för statstjänstemännens vidkommande, i det att — såsom förenämnda bilaga utvisar — under senaste prisfallsperiod vid ett par tillfäl— len —— åren 1931 och 1932 — statsmakterna fastställt ett annat och högre lev- nadskostnadsindextal än det gällande såsom normerande för statstjänstemän- nens löner. Detta torde ha skett under intrycket av att de gällande reglerna för det rörliga tillägget under mera accentuerade prisfallsperioder ställde statstjänstemännen i en ogynnsam position i förhållande till övriga löntagar- grupper, vilket mot bakgrunden av de refererade förhållandena beträffande den allmänna löneutvecklingen ter sig fullt förklarligt. Även om ifrågava- rande anordning sålunda sakligt och med erfarenhetens stöd kan i och för sig försvaras, har kommittén dock ansett sig icke böra förorda ett praktiskt för- verkligande av detta system. Att inom löpande löneregleringsperiod göra lönesättningen i vissa situationer beroende av diskretionär prövning kan upp- fattas som obekvämt för såväl statsmakterna som tjänstemännen. Det torde även stöta på svårövervinnerliga psykologiska hinder att i fråga om en gli- dande löneskala fastställa olika regler för anpassning uppåt och för anpass- ning nedåt.

När det rörliga tilläggets förändringar anknytas till levnadskostnadsin- dexens utslag och rörligheten göres automatisk såväl uppåt som nedåt, kan uppenbarligen »marknadslöneprincipen» icke till fullo förverkligas. I viss utsträckning kunna dock de i denna princip innefattade kraven tillgodoses i och med att lönen göres mera trögrörlig genom en regel, enligt vilken löne- beloppen förändras endast när levnadskostnadsindex förskjutits mera betyd- ligt. Den allmänna löneutvecklingen kommer därigenom att efterliknas i så måtto, att lönehöjning för statstjänstemännen kommer till stånd med en viss »eftersläpning» och att lönesänkning inträffar, först när levnadskostnadsindex sjunkit avsevärt under ett tidigare för lönen normerande läge. Man når där- med också större stabilitet i den statliga lönesättningen och undviker de me- ningslösa och irritationsskapande, små och ofta inträffande löneförändringar- na till följd av mindre betydande och osäkra förskjutningar i levnadskost- nadsindex.

Det rörliga tilläggets konstruktion. På grundval av den föregående all- männa motiveringen samt de ytterligare särskilda skäl, som i det följande ut- vecklas, har kommittén i fråga om det rörliga tilläggets konstruktion ansett sig böra föreslå följande:

1. Den fasta lönen räknas upp till ett indexläge, som ungefär motsvarar de genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935, d. v. s. till indexläget 156 (jfr sid. 56).

2. Av tekniska skäl torde det vara lämpligt att i och för beräkningen av det rörliga tillägget använda en indexskala, där 1935 års genomsnittliga lev- nadskostnader, d. v. s. ungefär indextalet 156 på nuvarande levnadskostnads- index, sättes = 100. Detta torde utan svårighet kunna ske, även om basen för levnadskostnads- eller övriga prisindices bibehålles oförändrad.

3. Automatiskt verkande regler för lönens rörlighet böra gälla endast inom vissa gränser. Större förskjutningar i den allmänna levnadskostnadsnivån kunna antagas innebära så betydande förändringar i betingelserna för löne- sättningen, att anpassningen till dylika förskjutningar bör underkastas stats— makternas prövning. Såsom övre gräns för det automatiskt rörliga tillägget vill kommittén före- slå ett indexläge 20 procent över utgångsläget, vilket efter nu gällande index- skala ungefär motsvarar indextalet 187. Kommittén är angelägen att betona, att fastställandet av en dylik övre gräns för kommittén står såsom en be- stämd förutsättning för förslaget att införa reglerna om det rörliga tillägget i själva avlöningsreglementet och härigenom giva denna del av avlöningen samma rättsliga karaktär som den fasta lönen. Såsom undre gräns bör i första hand fungera det indexläge, till vilket den fasta lönen räknats upp. Det synes icke sannolikt, att under den tid, för vilken lönereglering nu kan beräknas äga rum, prisutvecklingen skulle kunna komma att föra levnadskostnaderna avsevärt under denna nivå, som ligger endast obetydligt över bottenläget under föregående djupa depres— sion. Detta bottenläge var som bekant i hög grad betingat av det katastro- fala sammanbrottet av jordbruksprodukternas prisnivå, och ett upprepande av ett dylikt sammanbrott med samma styrka förefaller icke sannolikt med hänsyn till den på senare är uppbyggda organisationen av jordbruksproduk- ternas avsättningsmarknader. I fråga om den därnäst mest betydelsefulla posten i levnadskostnaderna, hyran, föreligga icke för närvarande nägra tec- ken till varaktig sänkning, snarare tvärtom. En kraftig och mera hastigt förlöpande sänkning av levnadskostnaderna har enligt erfarenheten samman- hang med krisartade sammanbrott i den ekonomiska verksamheten. I detta avseende är emellertid att märka, att statsmakterna under senare tid såsom mål för penning- och konjunkturpolitiken uppställt en stabilisering av pris- nivån och ett förhindrande av sammanbrott av den art, som inträffade under åren 1930—1932. För alla eventualiteters skull har emellertid kommittén ansett sig böra föreslå en säkerhetsklausul, innebärande att statstjänstemännen skola vara skyldiga att efter statsmakternas prövning vidkännas en reduktion av högst 5 procent av den fasta lönen, för den händelse levnadskostnaderna fallit minst 10 procent under det läge, till vilket den fasta lönen räknats upp, (1. v. s. ungefär till indextalet 140 efter nu gällande indexskala.

4. För stegring av levnadskostnaderna utöver utgångsläget bör i prin- cip givas 75 procents kompensation. Denna kompensationsgrad synes kom-

mittén i rimlig grad tillgodose statstjänstemännens krav på skydd mot verk- ningarna av levnadsförnödenheternas fördyring. Lägre kompensationsgrad kan å andra sidan befaras ställa tjänstemännen i ett i förhållande till andra löntagargrupper ogynnsamt läge, särskilt vid en levnadskostnadsstegring uppemot den övre gränsen för det rörliga tillägget.

5. För att ernå större stabilitet i lönesättningen och större likhet med för- hållandena på den allmänna arbetsmarknaden bör det rörliga tillägget för- ändras icke såsom nu sker med varannan enhets förändring av levnadskost- nadsindex utan först efter en mera avsevärd förskjutning av levnadskostna- derna. Kommittén vill föreslå en intervall av 4 procent. På en indexskala, där utgångsläget betecknats med 100, motsvarar denna intervall 4 enheter; på nuvarande indexskala skulle intervallen motsvara drygt 6 enheter. Kom- mittén har härvid utgått ifrån, dels att mindre levnadskostnadsförändrin- gar äro såväl till en viss grad osäkert mätbara som föga märkbara för en löntagare, vilken lever icke alltför nära existensminimum, dels att ifrågava- rande intervall under vissa omständigheter, vilka behandlas i det följan- de, giver en stabilitet i lönesättningen, som väl motsvarar den på allmänna arbetsmarknaden gällande, dels slutligen den lönetekniskt gynnsamma om— ständigheten, att vid 4 procents intervall den föreslagna tre fjärdedels kom- pensationen kan fastställas i hela procenttal av den fasta lönen.

6. Rörande tidpunkten för förändring av det rörliga tillägget, när levnads— kostnadsindex uppnått eller passerat en intervallgräns, rörande den period, för vilken det rörliga tillägget bör fastställas, samt rörande det indextal, som bör vara normerande, då levnadskostnaderna under fortskridande sänkning passera genom en intervall, hava inom kommittén diskuterats ett flertal tänkbara regler. Sålunda har övervägts lämpligheten av att låta förändring i det rörliga tillägget inträda först när levnadskostnadsindex under två på varandra följande kvartal uppnått eller passerat en intervallgräns eller av att bestämma det rörliga tillägget årsvis i stället för kvartalsvis, i vilket fall det kunde tänkas att utgå antingen från senaste tillgängliga indexnotering eller från ett medeltal av t. ex. de två eller fyra senaste kvartalens noteringar. Vidare har diskuterats, huruvida full likställighet borde gälla för förändringar upp- åt respektive nedåt i den meningen, att vid fortskridande sänkning av lev- nadskostnadsindex genom en intervall den övre intervallgränsen borde vara normerande ända till dess den undre intervallgränsen nåtts, eller om i stället denna senare borde gälla så snart levnadskostnaderna antingen kommit un- der den övre intervallgränsen eller nått mitten av intervallen. För att kunna närmare bedöma innebörden och verkningarna av dessa olika tänkbara anpassningsanordningar har kommittén låtit verkställa ett stort antal prov, avseende hur en serie regler skulle ha verkat i olika faktiskt inträffade eller konstruerade fall av prisutveckling. De uppställda reglerna ha därigenom kunnat prövas med hänsyn dels till graden av stabilitet i löne- sättningen, dels till den grad, i vilken den åsyftade kompensationen förverk- ligas. Beträffande detta senare moment är att märka, att en viss »eftersläp— ning» av den faktiska löneutvecklingen i förhållande till den löneutveckling,

vilken ständigt till fullo realiserade den i princip fastställda kompensations- graden, framstår såsom en självklar och avsedd konsekvens av den uppställ- da regeln, att löneförändringar skola ske icke kontinuerligt utan i vissa ge- n0m intervallens storlek bestämda språng; givetvis är det dock en förtjänst, om en anpassningsregel gör denna »eftersläpning» så liten som möjligt och i synnerhet om den åstadkommer en utjämning under en längre period, vil- ken innefattar säväl prisstegring som prisfall.

För den ifrågavarande undersökningens resultat må här lämnas följande kortfattade redogörelse:

De anpassningsregler, vilka prövats i nämnda hänseenden, äro följande: Alternativ I: Ändring kvartalsvis omedelbart; full liksidighet. Alternativ II: Ändring kvartalsvis efter två kvartal; full liksidighet. Alternativ III: Ändring årsvis efter senaste notering; full liksidighet. Alternativ IV: Ändring årsvis efter medeltal av två kvartal; full liksidighet. Alternativ V: Ändring årsvis efter medeltal av fyra kvartal; full liksidighet. Alternativ VI: Ändring kvartalsvis omedelbart; tillägget bortfaller vid interval- lens mittläge

Alternativ VII: Ändring kvartalsvis omedelbart; intervallens undre gräns bestäm- mer.

Dessa regler ha som nämnts tillämpats på ett stort antal fall av prisutveckling, dels faktiska och dels konstruerade. Levnadskostnadsutvecklingen från och med första kvartalet 1925 till och med tredje kvartalet 1937 har använts dels i sin fak- tiskt givna form, dels omvänd, dels i spegelbild, dels ock omvänd i spegelbild (de två sistnämnda av praktiska skäl sänkta 25 enheter), vilket givit fyra varierande fall av prisutveckling, där mer eller mindre godtyckliga konstruktioner icke spela in. Vidare ha i dessa fyra serier utvalts de delar, som representera mera samman- hängande prisstegrings- eller prissänkningsperioder. Slutligen har konstruerats ett antal fall av obruten eller cykliskt växlande, stigande, sjunkande eller horisontell prisutveckling, i vilka förutsättningarna med avseende å omslagspunkternas läge i förhållande till intervallgränserna varierats i syfte att eliminera tillfälligheters in- verkan. Samtliga prisserier röra sig mellan indextalen 150 och 180; i överensstäm- melse med här ovan anförda motiv har man med utgångspunkt från nuvarande indexskala valt intervallen 6 enheter (= 4 procent) och tre fjärdedels kompen- sation.

Som mått på den grad, i vilken vid de prövade serierna olika regler leda till av- vikelse från den åsyftade kompensationen, har vid beräkningarna använts den ge- nomsnittliga procentuella löneavvikelsen per kvartal från den kontinuerliga anpass- ningen; denna avvikelse betecknas med uttrycket »eftersläpning». Om eftersläp- ningen exempelvis är + 0'75 —— vilket tal framkommit vid tillämpning av regel l å den ovannämnda faktiska levnadskostnadsulvecklingen från 1925 till 1937 —— in- nebär detta, att en befattningshavare med 4 000 kronors årslön skulle ha erhållit i genomsnitt 29 kronor 20 öre högre avlöning per år än om anpassningen varit helt kontinuerlig. Den verkliga kompensationsgraden skulle sålunda vid denna övervä- gande sjunkande levnadskostnadsutveckling hava blivit högre än den avsedda eller 83'2 procent i stället för 75 procent. Hade levnadskostnadsserien varit den om— vända, skulle talet för »eftersläpningen» blivit —- 033, vilket innebär, att löneför- lusten i förhållande till avsedd kompensation för en befattningshavare med 4 000 kronors lön skulle ha blivit 13 kronor 20 öre per år och den verkliga kompensa- tionsgraden ha utgjort 71'3 procent.

Såsom belysande för resultatet av de verkställda beräkningarna1 må nedan an- ! Beräkningarna, vilka äro alltför omfattande för att kunna i sin helhet återgivas i detta betänkande, redovisas i en bland kommitténs handlingar befintlig promemoria.

föras siffrorna å den »eftersläpning» och det antal ändringar, som de sju under- sökta reglerna skulle medföra vid åsyftad 75 procents kompensation och under tillämpning å de. fyra ovannämnda, genom variation av levnadskostnadsutvecklin- gen 1925—1937 erhållna levnadskostnadsserierna:

Anpassningsregel

Levnadskostnadsserie I II III IV Efter— Antal Efter. Antal Efter— Antal Efter- Antal släpn ändr. släpn. ändr släpn. ändr. släpn. ändr. Levnadskostnadsutvecklingen 1 kv. l925—3 kv. 1937 ................ +0'73 4 +0'84 3 +0.78 3 +1'25 3 Nämnda serie i spegelbild, sänkt 25 enheter .......................... —0'58 4 —1'40 4 —1'28 4 —1'52 4 Nämnda serie omvänd .............. —0'33 4 —0'45 4 —0'22 4 _U'69 4 Nämnda serie i spegelbild, sänkt 25 enheter samt omvänd ............ +0'19 4 +0'07 4 +0'19 4 +0'42 3 Summa eftersläpning vid samtliga serier +0'01 ——0'94 —0 53 —0'54

Anpassningsregel

Levnadskostnadsserie V VI VII Efter- Antal Efter— Antal Efter- Antal släpn. ändr. släpn. ändr. släpn. ändr. Levnadskostnadsutvecklingen 1 kv. 1925—3 kv. 1937 ................ + 1'49 3 — 098 6 133 6 Nämnda serie i spegelbild, sänkt 25 enheter ............ . ............. 223 4 — 111 7 — 1'40 11 Nämnda serie omvänd .............. — 0'9? 3 — 104 6 —- 1'33 6 Nämnda serie i spegelbild, sänkt 25 enheter samt omvänd ............ + 019 3 — 052 7 — 1'40 11 Summa eftersläpning vid samtliga serier —— 1'47 — 3'65 — 5'46

Vid stigande levnadskostnadsserier blir »eftersläpningstalet» enligt alla reglerna negativt, och vid sjunkande serier blir det positivt utom enligt reglerna VI och VII. Sistnämnda två regler avvika från de övriga så tillvida som de icke låta det rörliga tillägget bestämmas liksidigt i den meningen, att tilläggsprocenten avgöres efter det lägre gränstalet i intervallen, då levnadskostnaderna senast passerat detta tal, och efter det övre gränstalet, då levnadskostnaderna senast passerat detta tal. Enär tilläggsprocenten även vid sjunkande levnadskostnader enligt regel VII genomgå- ende och enligt regel VI, så snart levnadskostnaderna nedgått till intervallens mitt, bestämmes efter undre gränstalet, kommer, såsom framgår av eftersläpningstalen, den åsyftade kompensationsgraden icke ens på lång sikt att realiseras utan att stän- digt underskridas. Mot de för exempelvis regel VII ovan konstaterade eftersläp- ningstalen -— 1'33 och 1'40 — svara sålunda faktiska kompensationsgrader av 60'1 respektive 631 procent.

Såsom förut framhållits, bör företräde givas åt den anpassningsregel, vilken åstadkommer rimlig stabilitet i lönenivån och samtidigt så nära som möjligt realiserar den avsedda kompensationsgraden, d. v. s. giver de lägsta teftersläpningstalen». Det framgår redan av de anförda siffrorna, att av de sju reglerna den första (ändring kvartalsvis omedelbart; full Iiksidighet) bäst realiserar syftemålet efter de kriterier, vilka sålunda uppställts. Stabi- liteten i lönesättningen blir fullt tillräcklig: ändring inträder i de prövade fallen iallmänhet endast vart tredje år. Anpassningen till 75-procentskom- pensationen blir vid denna regel avgjort bättre än vid någon annan. Vid sammanläggning av alla fyra seriernas eftersläpningstal erhålles + 001 pro- cent, vilket tyder på en vid varierande levnadskostnadsutveckling i längden så gott som fullständig anpassning till den åsyftade kompensationen. Den ytterligare spärregel, som innehålles i alternativ ll, framstår såsom onödig, och anpassningen blir vid sistnämnda regel sämre.. Det ligger i sakens natur, att alla de regler, enligt vilka det rörliga tillägget skulle bestämmas årsvis i stället för kvartalsvis, ge en sämre anpassning; då därtill de praktiska, löne- tekniska fördelarna av en sådan anordning äro obetydliga, synes en dylik regel icke kunna förordas.

Kommittén vill på grundval av det här anförda förorda, att det rörliga till- lägget förändras kvartalsvis och omedelbart, när levnadskostnadsindex upp- nått någon av de ovan motiverade intervallgränserna, samt att förändringar- na uppåt och nedåt ske efter samma regel sålunda, att vid levnadskostnads- stegring tillägget bestämmes efter den undre intervallgränsen intill dess den övre intervallgränsen uppnåtts, medan vid levnadskostnadssänkning tillägget bestämmes efter den övre intervallgränsen intill dess den nedre intervallgrän- sen uppnåtts.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle rörligt tillägg å lönen komma att utgå på sätt i nedanstående tabell schematiskt angives:

Då levnadskostnaderna, uttryckta i procent av 1935 års levnadskostnadsnivå, äro belägna inom nedan angivna gränser, utgår rörligt tillägg efter stegring efter nedgång enligt följande enligt följande till eller högst procenttal till eller lägst procenttal över till under till 100 —- 103 0 120 -- 117 15 104 — 107 3 116 113 12 108 111 6 112 109 9 112 115 9 108 — 105 6 116 —— 119 12 104 101 3 120 15 100 —— 0

Vid indextal av högst 90 skulle befattningshavarna vara skyldiga att efter statsmakternas prövning vidkännas en löneminskning av högst 5 procent. Vid indextal överstigande 120 skulle det ankomma på särskilt beslut av

Kungl. Maj:t och riksdagen, huruvida och efter vilka grunder rörligt tillägg må utgå för den ytterligare levnadskostnadsstegringen. Den ytterligare kom- pensation för levnadskostnadsökningen, som vid en sådan eventualitet skulle ifrågakomma, finge alltså bliva beroende på prövning i samma ordning, som hittills gällt beträffande dyrtidstilläggen.

7. Lönekommittén har jämväl haft att taga ståndpunkt till frågan om en maximering av det rörliga tillägget. Hittills har en maximering av dyrtids- tillägget tillämpats på sådant sätt, att tillägg utgått högst å visst lönebelopp per månad. Enligt 1923 års i huvudsak ännu gällande grunder utgjorde maximibeloppet för tjänstemän vid nyreglerade verk 800 kronor för månad, men vid 1932 års riksdag beslöts en sänkning till det ännu gällande maxi- mibeloppet av 700 kronor för månad. Därest en ren reallönesynpunkt på frågan skulle anläggas, kan en begränsning av underlaget för det rörliga tillägget näppeligen sakligt motiveras. Ur marknadslönesynpunkt däremot synes en maximering vara väl försvarlig. De högre och högsta lönerna i en- skild tjänst äro som regel mycket stabila och jämkas sällan av levnads- kostnadshänsyn vare sig uppåt eller nedåt annat än vid mycket betydande förskjutningar i det allmänna prisläget. Mången gång justeras de endast vid nybesättandet av respektive befattningar. Med hänsyn härtill synas goda skäl föreligga för att även i framtiden upprätthålla en maximering av det rörliga tillägget. Ur rekryteringssynpunkt torde större betänkligheter här- emot icke behöva möta, då enligt kommitténs förslag en omprövning av lönebeloppen från statsmakternas sida skulle äga rum, därest levnadskost- nadsstegringen Överstiger 20 procent i förhållande till 1935 års allmänna levnadskostnadsnivå. Ett bibehållande av nu gällande maximigräns skulle emellertid i realiteten innebära en skärpning av nuvarande maximering, enär vid inräkningen av dyrtidstillägg i de fasta lönerna förutsatts, att rör- ligt tillägg skulle utgå å de inräknade beloppen. Bland annat på grund här- av är en höjning av maximigränsen motiverad. Efter övervägande har kom- mittén för att bereda även de högre tjänstemännen en med hänsyn till den höjda grundlönenivån skälig kompensation för inträdande levnadskostnads- ökningar inom de gränser, som innefattas i kommitténs förslag, ansett sig böra förorda, att det avlöningsbelopp för månad, å vilket rörligt tillägg högst må utgå, fastställes till 1 000 kronor.

Å vilka avlöningsförmåner bör rörligt tillägg utgå? Enligt nuvarande be- stämmelser utgår dyrtidstillägg icke blott å lön utan därjämte å ett stort antal andra avlöningsförmåner. I en vid betänkandet fogad promemoria (Bi- laga 6) har lämnats en översikt över nu gällande regler i detta hänseende jämte en redogörelse beträffande de motiv, som isamband med dyr- tidstilläggens tillkomst förebragts för nuvarande bestämmelser på området. I promemorian hava jämväl angivits vissa synpunkter på frågan om den framtida gränsdragningen mellan löneförmåner, vilka böra förenas med rätt till rörligt tillägg, och förmåner, vilka böra uteslutas från sådant till- lägg. Lönekommittén, som biträtt de i promemorian utvecklade syn-

punkterna, anser att man, då det nu gäller att infoga bestämmelser om rörligt tillägg såsom led i en enhetlig lönereglering, vid vilken de fasta löneförmånerna avvägas efter en mera aktuell levnadskostnadsnivå, bör ha- va fria händer att obunden av statsmakternas tidigare inställning till dyr- tidstilläggsbestämmelsernas detaljer draga gränsen kring de förmåner, å vil- ka rörligt tillägg bör utgå, framför allt med hänsyn till vad som ur praktiskt administrativa synpunkter befinnes mest lämpligt. I anslutning till de över- väganden, som i promemorian skett, har kommittén från dessa utgångspunk- ter funnit sig böra förorda, att rörligt tillägg medgives endast å följande slag av avlöningsförmåner, nämligen dels lön, vikariatslön och vikariatsersätt- ning för tjänstemän i allmänhet och dels s. k. expektansarvode för tjänste— män i disponibilitet vid utrikesförvaltningen. Den relativt snäva avgräns- ning av rätten till rörligt tillägg, som kommittén sålunda ansett sig av prak- tiska skäl böra förorda, har föranlett kommittén att företaga en omprövning av storleken av de i avlöningsreglementet upptagna kontanta avlöningsbe- lopp, som nu äro förenade med dyrtidstillägg men som enligt vad här före- slagits skulle vara uteslutna från rörligt tillägg. Härvid har kommittén icke känt sig strängt bunden av vissa procenttal utan eftersträvat en avvägning av de olika avlöningsförmånerna till ur administrativ synpunkt lämpliga be- lopp. Det bör förutsättas, att en omräkning verkställes jämväl av de kon- tanta avlöningsförmåner, vilka fastställts och enligt kommitténs förslag även för framtiden skulle fastställas i tilläggsbestämmelser till avlöningsregle- mentet, i den mån dyrtidstillägg enligt nuvarande bestämmelser utgår å sådana ersättningsbelopp.

Allmänna löneplaner.

Jämförelser mellan lönerna för statstjänstemän och lönerna för vissa andra löntagargrupper. Enligt sina direktiv har lönekommittén att verkställa en omprövning av lönesättningen för de statsanställda mot bakgrunden av de löner, som tillämpas utanför statsförvaltningen. Det har synts kommittén lämpligt att låta de lönestatistiska utredningar, som krävts för detta ända- mål, innefatta såväl en allmän jämförelse mellan utvecklingen av lönenivån för statsanställda och utvecklingen av lönenivån för vissa andra löntagar- grupper som en belysning av lönenivåernas absoluta höjd under det senaste är, för vilket vid undersökningarnas igångsättande material kunde anskaffas, nämligen år 1935, vilket år jämväl, i motsats till de båda därefter följande, med hänsyn till sin konjunkturkaraktär ansetts lämpligt som jämförelseår (jfr nedan). För den förra jämförelsen har det varit nödvändigt att anlita redan befintliga löneserier, vilka inom kommitténs kansli sammanställts och i vissa hänseenden bearbetats för att belysa förskjutningarna i statstjänste— männens ekonomiska villkor i förhållande till andra löntagares. För det se- nare ändamålet har kommittén nödgats föranstalta om en serie särskilda undersökningar, eftersom den tillgängliga officiella lönestatistiken dels icke avser verkliga årsförtjänster, dels icke är tillräckligt differentierad för att möjliggöra sådana jämförelser, som här åsyftats.

De nyss omförmälda undersökningarna redovisas i särskilda bilagor till detta betänkande (Bilaga 7 och Bilaga 8). För kommitténs räkning har dess ledamot, docenten A. Johansson utarbetat en sammanfattande redogörelse be- träffande viktigare resultat av undersökningarna, vilken redogörelse här återgives.

Löneutvecklingen. Till en början må förutskickas ett par anmärkningar rörande begränsningen i de slutsatser, som kunna dragas ur jämförelser mel- lan lönestatistiska serier.

Det är för det första uppenbart, att man icke enbart på basis av dylika jämförelser kan grunda något omdöme om huruvida det löneläge för en viss löntagargrupp, som står under bedömning, är »riktigt» och »rättvist» eller motsatsen. Varje sådant omdöme måste hänföra sig till en i sista hand subjektiv värdering. Det finnes givetvis icke någon objektiv grund för en uppfattning, att de förhållanden, som rätt vid någon viss tidpunkt i det förflutna, skulle vara på något särskilt sätt normala eller rättvisa och att förskjutningar i dessa förhållanden skulle innebära felaktigheter, som böra rättas. Det är dock helt förklarligt, att i argumentationen i lönepolitiska de- batter en stor, för att icke säga avgörande roll alltid spelas av hänvisningen

till löneutvecklingen i allmänhet eller löneutvecklingen för sådana grupper, som anses utgöra lämpliga jämförelseobjekt. Uppfattningen av huruvida den egna löneställningen är rimlig eller icke måste helt naturligt till väsent- lig del bestämmas av dylika jämförelser. Ur känslan av att tillhöra en grupp, vars ekonomiska villkor hålla på att försämras i förhållande till andra grup- pers, alstras missnöje, även om gruppens ekonomiska förhållanden absolut taget förbättrats. I samband med behandlingen av frågan om rörligt tillägg har lönekommittén även uttalat den principiella uppfattningen, att det icke gives någon anledning, varför icke reallöneutvecklingen för statstjänstemän- nen skulle återspegla den samhälleliga produktivitetsutveckling, varpå den allmänna levnadsstandardens utveckling bygger. Av direkt marknadsmässiga hänsyn kunna ju ej lönerna för statstjänstemännen få försämras i förhål- lande till andra gruppers i sådan grad, att rekryteringsmöjligheterna bli av- sevärt sämre. Å andra sidan torde avvikelser i den motsatta riktningen icke kunna gå särdeles långt utan att väcka en enligt erfarenheten känslig och stark opinion. Alla dessa omständigheter göra det naturligt, att man vid be- dömningen av statstjänstemännens löneställning jämväl granskar, hur denna löneställning under utvecklingens gång förhållit sig till andra löntagares vill- kor. Man kan därmed naturligtvis icke erhålla någon måttstock, varmed en arättvis» lön skulle kunna utmätas. Förskjutningar inom lönestrukturen såväl i förhållandet mellan lönenivån för statstjänstemännen i allmänhet och lönenivåerna för andra grupper av löntagare som i förhållandet mellan löner- na för statstjänstemän i olika lönegrader kunna både vara befogade ur marknadsmässig synpunkt och te sig önskvärda ur synpunkten av den soci- ala värdering, som anlägges. Men granskningen av den hittillsvarande löne- utvecklingen och statstjänstemannalönernas ställning därunder kan givetvis ge bidrag till den insikt i faktiska förhållanden av relevans i sammanhanget, vars värde och betydelse vid löneavvägningen är självklar, även om —- såsom med det föregående avsetts att utveckla däri icke är att se någon norma- tiv måttstock.

För det andra må understrykas nödvändigheten av att man vid avläsnin- gen av lönekurvornas utslag iakttager den försiktighet, som är tillbörlig med hänsyn till det statistiska materialets beskaffenhet. De årslönemedeltal, på vilka de i följande jämförelser använda löneserierna bygga, hänföra sig i vissa fall till stora, heterogena grupper (särskilt gäller detta serierna för in- dustriarbetarnas löner). Vid jämförelser i fråga om utvecklingen under en längre följd av år måste beaktas, att de förskjutningar, som framträda i kur- vorna, kunna ge uttryck icke endast för verkliga löneförändringar utan även för förändringar i gruppens sammansättning med avseende å t. ex. yrkes- skicklighet (yrkesarbetare —— grovarbetare), industriell struktur (konkurrens- industri skyddad hemmamarknadsindustri), arbetsplats (större företag —-—— mindre företag, dyrare ort —— billigare ort) och arbetarnas ålder. Under de tider, som de följande jämförelserna omspänna, ha ju mycket betydande förskjutningar ägt rum i arbetskraftens geografiska fördelning, industriens struktur, de produktionstekniska metoderna, arbetsintensiteten o. s. v. I vil-

ken grad lönekurvornas utslag äro betingade av dylika förskjutningar är praktiskt omöjligt att analysera med tillgängliga statistiska resurser. Ifrå- gavarande omständigheter ha i detta sammanhang framhävts för att betona. att man icke har rätt att »finavläsa» kurvorna eller att fästa avseende vid smärre avvikelser; materialet tillåter endast skäligen allmänna och ungefär- liga omdömen om den relativa löneutvecklingen för olika grupper.

Försiktighet i omdömen och slutsatser framstår ytterligare som påkallad av den anledningen, att de statistiska uppgifterna om årsförtjänster icke kunna innefatta allt, som rätteligen bör tagas med i räkningen vid upp- skattning av förmånerna i en anställning. Värdet av naturaförmåner, som utgöra del av lönen, kunna visserligen i viss grad inräknas i lönen, men dels måste uppskattningen av detta värde ofta bli skäligen osäker och dels är det icke möjligt att i penningar uppskatta och i lönen inräkna många reala förmåner, till vilka hänsyn rimligen måste tagas och faktiskt på arbetsmark- naden tages vid bedömningen av olika anställningars inbördes förmånlighet, såsom tryggheten i anställningen, arbetslöshetsrisken, utsikterna för ålder- domen, arbetsintensiteten, den fysiska och nervösa påfrestningen i arbetet o. s. v. Dylika omständigheter kräva hänsyn icke endast vid jämförelser mellan absoluta lönenivåer vid viss tidpunkt utan också vid jämförelser, som avse utvecklingen mellan olika tidpunkter, eftersom deras relativa betydelse under utvecklingens gång kan förändras.

Slutligen måste man vid tidsjämförelser tillse, att man i och för beräknin- gen av relationstal (indextal) väljer är, som i konjunkturellt avseende dels icke representera ytterlighetslägen, dels ock äro inbördes jämförliga. Detta är nödvändigt framför allt därför, att lönerna inom statstjänst och lönerna på olika delar av den allmänna arbetsmarknaden äro i mycket olika grad kon- junkturkänsliga. Tages ej hänsyn härtill, kunna jämförelseresultaten avse- värt förryckas. I synnerhet bör försiktighet iakttagas vid alla jämförelser med året 1920, som var abnormt i nästan alla avseenden, som i förevarande sammanhang äro av betydelse. Omdömen om den relativa löneutvecklin- gen — tidigare eller senare som grunda sig på jämförelser med de år 1920 registrerade förhållandena, böra därför icke tillmätas någon större be- tydelse. Men även vid andra jämförelser bör givetvis beaktas, huruvida de valda jämförelseåren uppvisa konjunkturella eller på annat sätt betingade avvikelser i ena eller andra riktningen från utvecklingens normallinje.

För bedömandet av statstjänstemännens nuvarande löneställning har gi- vetvis det senaste årtiondets utveckling det största intresset. Som en bak- grund därtill torde jämväl en översikt över statstjänstemannalönernas för- hållande i den allmänna löneutvecklingen under tidigare perioder vara av intresse.

Perioden 1 860—1914. I bilaga 7, diagram 1 och tabell 1, ha sammanställts uppgifter om slutlön för stationskarl — denna befattning re- presenterar den i fråga om antalet befattningshavare dominerande lönegrad, utifrån vilken den nu gällande allmänna löneplanen kan sägas ha uppbyggts

på billigaste, respektive dyraste ort samt om genomsnittlig årslön för manlig industriarbetare och statare (inklusive naturaförmåner), de senare hämtade ur de undersökningar rörande den svenska löneutvecklingen 1860 —1930, som utförts inom Stockholms högskolas socialvetenskapliga insti- tut, kompletterade med den officiella lönestatistikens uppgifter. På dia- grammet har dessutom inlagts en kurva över levnadskostnadernas utveck- ling.

En jämförelse mellan de olika lönekurvorna under förkrigsperioden ger först vid handen den större stelheten i lönesättningen inom statlig tjänst. Kurvan över industriarbetarlönen återspeglar tydligt de industriella kon- junkturväxlingarna: den stiger under högkonjunkturerna, stagnerar under lågkonjunkturerna eller faller i enstaka fall tillbaka (1877—1879; ned- gången 1909 sammanhänger med storstrejken detta år). Även kurvan över statarlönen visar tydligt konjunkturberoende; särskilt påfallande är nedpressningen under 1880-talets stora jordbrukskris. I stort sett visa industri- och lantarbetarlöner under förkrigstiden ett parallellt för- lopp trots dessa näringsgrenars mycket olikartade utvecklingsbetin- gelser —vilket har sin naturliga förklaring däri, att emigrationen un- der denna period utgjorde en effektiv regulator för arbetsutbudet på bå- da arbetsområdena. I påfallande motsättning till dessa kurvors böljan- de förlopp står under förkrigstiden utvecklingen av lönen för den statlige befattningshavaren; dennes lön ligger långa perioder, upp till två decennier, oförändrad och undergår endast med långa mellanrum —— i sammanhang med allmänna löneregleringar —— nivåförskjutningar, vilka inträffa när pris- utveckling och löneutveckling på den öppna arbetsmarknaden skapat up— penbara disproportioner i förhållandet mellan statliga löner och löner för andra löntagargrupper.

Vill man bilda sig en allmän uppfattning om hur de ekonomiska villkoren för statliga befattningshavare under här ifrågavarande period i dess helhet förändrats i jämförelse med villkoren för andra samhällsgrupper, synes det lämpligt att jämföra förhållandena i början av 1870-talet med förhållandena i början av 1910-talet. Av flera skäl är det olämpligt att i jämförelsen utgå från år 1860 eller överhuvud från 1860-talet, när såsom representant för statstjänare valts befattningshavare inom kommunikationsverken, något som ter sig naturligt ur nutidens synpunkt. Jårnvägsväsendet befann sig då ännu i barndomsstadiet och lönesättningen därinom ger intrycket av trevan- de försök till anpassning till en efter tidens förhållanden naturlig nivå. Först i och med 1870-talet synas förhållandena i detta hänseende ha stabiliserat sig. Även utvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden var under 1860- talet tämligen obestämd. De första åren av 1870-talet förefalla däremot att vara lämpliga som utgångspunkt för jämförelsen: de karakteriseras icke av ytterlighetslägen i konjunkturhänseenden och bilda inledningen till den pea riod, varunder industrialismens stora genombrott i Sverige sker. För att re- ducera tillfälligheters inverkan är det lämpligt att till grund för jämförelsen lägga genomsnittet av lönerna under några år, och på anförda grunder synas

åren 1871—1873 kunna väljas som utgångspunkt. Vid slutet av förkrigs— perioden äro åren 1910—1912 de, som ur konjunktursynpunkt närmast över- ensstämma med nyssnämnda period.

Från 1871/73 till 1910/12 mer än fördubblades den allmänna levnadsstan— darden i Sverige, mätt efter konsumtion per konsumtionsenhet.1 Enligt un- dersökningar av nationalinkomstens utveckling, utförda inom Stockholms hög— skolas socialvetenskapliga institut, kan konsumtionen per konsumtionsenhet i genomsnitt åren 1910/12 betecknas med indexsiffran 230, om konsumtionen åren 1871/73 sättes lika med 100. Tages hänsyn till penningvärdets föränd— ring, blir motsvarande tal 212.

Förändringen i årslönen för stationskarl (på dyraste och på billigaste ort), manlig industriarbetare samt statare under samma period framgår av följan- de tabell:

Stationskarl (slutlön) Manlig Statare Levnads-

Å r industri- (inkl natura- kostnader

billigaste ort dyraste ort arbetare förmåner) (indextal) 1871/73 672 726 559 285 100 1910/l2 1 488 1 720 1 256 582 109 Ökning (indextal) 221 237 225 204 —

De avvikelser, som föreligga mellan löneutvecklingen för den statliga be- fattningshavaren och löneutvecklingen för industriarbetaren, äro för små för att kunna tillmätas nämnvärd betydelse eller föranleda omdömen om gyn- nande eller missgynnande för den ene eller andre som slutresultat för perio- den i dess helhet. I förhållande till dessa grupper synes löneutvecklingen för stataren vara något mindre gynnsam, varvid dock bör beaktas, att materialet för denna serie är mera osäkert. Som allmänt omdöme kan sägas, att under ifrågavarande period — från det statliga kommunikationsväsendets tidigare stadium och industrialismens egentliga genombrott i Sverige till tiden närmast före världskriget — löneställningen för statliga befattningshavare i lägre grader och för industriarbetare i genomsnitt förbättrades i ungefär samma grad och att för båda kategorierna utvecklingen gav något mer än fördubbling av reallönen; för lantarbetarna synes något mindre än fördubbling ha nåtts.

Inflationen 1916—1920 och deflationen 1920—1923. Omvälvningen i prisförhållandena under krigsåren och de närmaste efter- krigsåren samt de extraordinära förändringar i produktionsbetingelser och därmed i arbetsmarknadsförhållandena, som följde av handelsavspärrningen och inflationen, medförde en rad starka förskjutningar jämväl inom lönestruk- turen. Det synes dock icke vara av större intresse i förevarande sammanhang att närmare granska de olika lönekurvornas förhållningssätt under den period inflationen, respektive deflationen voro i akut stadium. Här må endast

1 Jämför The National Income of Sweden, 1861—1830. Part 1. Stockholm Economic Studies. London 1937. Sid. 300 ff.

hänvisas till diagram 3, å vilket den relativa utvecklingen av de olika löne- kurvorna från 1913 framställes och vilket åskådliggör de inbördes förskjut- ningar, vilka inflationen fram till år 1920 medförde.

Av större intresse än löneförhållandena under prisrevolutionens år äro de förhållanden, som utkristalliserade sig, när det ekonomiska och monetära läget stabiliserat sig någorlunda, alltså åren framemot mitten av 1920-talet. De förhållanden, vilka då utbildades, kunna betraktas såsom utgångspunkten för den följande utveckling, som ur här förevarande synpunkter tilldrager sig det största intresset.

Från år 1913 till år 1924, då förvirringen till följd av omvälvningen i pris- förhållanden kan anses hävd, hade lönerna för stationskarl, manlig industri- arbetare och statare förändrat sig på följande sätt:

Stationskarl (slutlön) Manlig Statare Levnads- Å r industri- (inkl. natura— kostnader billigaste o rt dyraste ort arbetare förmåner) (indextal) 1913 1 488 1 720 1 233 720 100 1924 3 011 3 822 2 464 1 371 — Ökning (indextal) 202 222 200 190 174

Enligt denna jämförelse skulle löneutvecklingen under perioden ha givit ett gynnsammare resultat för den statsanställde än för de övrigai så måtto, att stegringen av penninglönen för stationskarl på billigaste ort är praktiskt tagetdensamma som för manlig industriarbetare, under det att lönen för stationskarl på dyraste ort stigit cirka 10 procent starkare; lantarbetarlönen visar relativt svagare stegring. Då »manlig industriarbetare» representerar ett genomsnitt av dyrare och billigare orter och då man för här ifrågavarande och föregående perioder har att räkna med en så småningom skeende sprid- ning av levnadskostnadsnivån till följd av den fortskridande industrialise- ringen och stadsbildningen, borde bevarad paritet mellan lönen för lägre stat- lig befattningshavare och lönen för industriarbetare taga sig uttryck i att löneindexen för statlig befattningshavare på billig ort respektive dyr ort gruppera sig på ömse sidor om löneindex för industriarbetare. Då så icke här är fallet, synes löneläget år 1924 för den grupp av befattningshavare, som jämförelsen avser, kunna betecknas som något gynnsammare i förhållande till år 1913 än löneläget för industriarbetare.

Här måste emellertid göras den reservation angående valet av jämförelseår, som i det föregående generellt framställts. År 1913 är icke helt lämpligt som jämförelseär. Detta år utmärktes av en visserligen icke särskilt stark men dock utpräglad högkonjunktur, vilket till en viss grad förfalskar jämförelsen, eftersom industriarbetarlönerna äro mera konjunkturkänsliga än lönerna för statliga befattningshavare. I följande tabell har jämförelsen i stället gjorts mellan genomsnittet av de konjunkturellt mera neutrala åren 1910/12 och

4—379086.

genomsnittet av åren 1924/25, vilka i avseende på konjunkturläget kunna sä- gas vara av samma karaktär som de tidigare jämförelseåren:1

Stationskarl (slutlön) Manlig Statare Levnads-

Å r industri— (inkl. natura- kostnader

billigaste ort dyraste ort arbetare förmåner) (indextal) 1910/12 1 488 1 720 1 179 702 100 1924/25 3 030 3 846 2 485 1 345 — Ökning (indextal) 204 224 211 191 182

Det framgår av denna sammanställning, att när man vid jämförelsen mellan löneförhållandena under perioden närmast före världskriget, respektive under den period, då stabilisering efter omvälvningarna i prisförhållandena omkring 1920 inträtt, lägger till grund i konjunkturellt avseende jämförbara år, löne- utvecklingens resultat för statstjänsteman i lägre lönegrad och för industri- arbetare framstå såsom ungefärligen likvärdiga; indextalen för den statliga befattningshavarens lön på billigaste, respektive dyraste ort gruppera sig lik- formigt omkring indextalet för industriarbetarlönen. Något omdöme om att utvecklingen under denna period gynnat eller missgynnat den ena eller andra gruppen ter sig icke befogat. Däremot är löneutvecklingen för lantarbetaren i förhållande till de övriga avgjort ogynnsam. Genom den starka nedpress- ningen av lantarbetarlönerna under deflationen bildades den löneklyfta, som senareytterligare vidgades.

P e r io d e n 1 9 2 4/2 5 — 1 9 3 5. Såsom sammanfattning av de föregå- ende översikterna kan sägas, att de åren 1924/25 bestående relationerna mellan lönerna för statens befattningshavare i lägre lönegrader och lönerna för in- dustriarbetare i stort sett voro desamma, som rätt under det föregående halvseklet från industrialismens genombrott i Sverige. Avvikelser kunna gi- vetvis konstateras under utvecklingens gång, betingade av framför allt in- dustriarbetarlönernas större konjunkturkänslighet och statstjänarlönernas större stelhet. Men göras jämförelserna på sådant sätt, att dylika korttidsavvi- kelser elimineras, framträder bilden av en på lång sikt i stort sett oförändrad jämvikt. Detta synes i och för sig utgöra ett starkt skäl för att vid bedöm- ningen av den nuvarande lönesituationen fästa avseende vid förhållandena under de år vid början och mitten av 1920-talet, då det ekonomiska läget sta— biliserats men markerad högkonjunktur ännu icke inträtt.

Ur statistisk synpunkt synes året 1935 såsom vare sig utpräglat lågkonjunk- turår eller utpräglat högkonjunkturår lämpligt som jämförelseår. Utveck- lingen av lönerna från åren 1924/25 till år 1935 för de grupper, som inne- fattats i de tidigare jämförelserna, framgår av följande tabell:

1 Då löneserierna äro brutna vid är 1913, ha de absoluta siffrorna för de tidigare åren. räknats om enligt de proportioner, som år 1913 bestå mellan de båda serierna.

Stationskarl (slutlön) Manlig Statare Levnads- A r industri- (inkl. natura— kostnader billigaste ort dyraste ort arbetare förmåner) (indextal) 1924/25 3 030 3 846 2 485 1 345 100 1935 2 790 3 729 2 659 1 263 — Förändring (indextal) 92 97 107 94 89

Under ifrågavarande tidsperiod har sålunda lönen för statlig befattnings- havare i lägre lönegrad sjunkit icke obetydligt i förhållande till industriarbe- tarlönen. Om man utgår ifrån, såsom tidigare, att bevarandet av oförändrade relationer skulle ha uttryckts däri, att indextalet för tjänstemannalönen på billigaste ort något understigit, men indextalet för tjänstemannalönen på dyraste ort något överstigit industriarbetarlöneindex, kan den relativa sänk- ningen av den lägre befattningshavarens lön uppskattas till 12 a 13 procent. Förhållandet mellan tjänstemannalönen och lantarbetarlönen framstår som i stort sett oförändrat.

Vissa övriga karakteristiska drag i den senare löne- u tve ck lin gen. I det föregående har den huvudsakliga vikten lagts på jämförelser mellan utvecklingen av lönen för statsanställda i lägre lönegrad å ena sidan och å den andra utvecklingen av lönen för (manlig) industriar- betare. Anledningen härtill är dels att industriarbetarlöneserierna erbjuda de statistiskt mest tillfredsställande jämförelsemöjligheterna, dels att, såsom nyss antytts, det ter sig mest naturligt att jämföra lönenivån för lägre befattnings- havare — eller den grund, varpå löneplanen uppbyggts och måste upp- byggas — med den allmänna lönenivån för industriarbetare.

Motsvarande vikt kan vid avvägningen av lönenivån för statstjänstemännen icke tilläggas jämförelsen med lantarbetarlönerna. Skälet härför är icke en- dast, att dessa med hänsyn till sysselsättningens art icke äro i samma grad jämförliga som industriarbetarlönerna — vilket i och för sig icke behövde till- mätas avgörande betydelse — utan även och framför allt, att lantarbetarlö- nerna på grund av jordbrukets kris och andra omständigheter icke hållit tak- ten i den allmänna sociala utvecklingen och därför icke gärna lämpa sig som jämförelseobjekt. Statsmakterna ha ju även på senare tid på olika sätt fram- hävt problemet om höjandet av lant- (och skogs-) arbetarnas levnadsvillkor som en av de dominerande socialpolitiska frågorna.

Jämförelser mellan löneutvecklingen för statsanställda och löneutvecklin- gen för anställda i enskild tjänst (butiks-, kontors- och teknisk personal) stö- ta på oöverkomliga statistiska svårigheter. Statistiken över dessa senare yr- kesgruppers löneförhållanden är ännu så outvecklad och så föga differentie- rad, att jämförelser, som avse utvecklingen även för senare tider, te sig skä- ligen meningslösa.

Tabell 11 i bilaga 7 åskådliggör utvecklingen av kvinnolönerna i förhål- lande till manslönerna på olika yrkesområden under perioden 1920—1935.

Tämligen genomgående framträder en tendens till relativ stegring av kvinno- lönerna. Denna tendens, som för övrigt kan konstateras även under tidigare perioder, torde utgöra ett uttryck för att området för kvinnligt förvärvsarbete befunnit sig i så stark expansion, att efterfrågan på kvinnlig arbetskraft ökat snabbare än det likväl starkt växande utbudet.

Av diagrammen 4—7, vilka åskådliggöra förskjutningarna inom det statliga lönesystemet mellan löner i högre och lägre lönegrader, löner på billigaste och dyraste ort samt begynnelselöner och slutlöner under åren 1913—1935, framgår hurusom lönerna för lägre befattningshavare stigit i förhållande till lönerna för högre befattningshavare, lönerna på dyrare ort stigit i förhållande till lönerna på billigare ort samt begynnelselönen för de lägre civila befatt- ningshavarna stigit men för de högre sjunkit i förhållande till slutlönen.

Tillgängliga statistiska resurser äro icke tillräckliga för att möjliggöra ett omdöme, i vad mån löneutvecklingen för statliga befattningshavare i högre lönegrader motsvarar inkomstutvecklingen inom närmast jämförliga grupper på andra områden. Frågan, huruvida den tendens till utjämning av lönerna för högre och lägre befattningshavare i statlig tjänst, som i diagrammen 2 och 4 kan utläsas, förekommer jämväl inom den enskilda näringsverksamheten, kan icke besvaras med hjälp av nu föreliggande material.

Den i vissa lönegrader icke obetydliga förskjutningen mellan begynnelselön och slutlön, som illustreras av diagrammen 5 och 6, torde knappast ge uttryck för en medveten avsikt hos statsmakterna vid tidigare beslut rörande stats- tjänstemännens löner. Den innebär, att ålderstilläggen fått en relativt min- skad betydelse i lägre och mellangrader, och utgör till en viss grad ett när- mande till i lönesättningen inom den enskilda arbetsmarknaden rådande för- hållanden (se nedan).

Lönenivän i statlig och enskild tjänst är 1935. De lönestatistiska under- sökningar rörande löneförhållandena under år 1935, som utförts inom löne- kommittén eller eljest på kommitténs initiativ, redovisas utförligt i bilaga 8. De ha åsyftat att frambringa ett material, som — ehuru det på grund av före- liggande praktiska omständigheter måst till omfattningen begränsas utöver vad som i och för sig kunde varit önskvärt — ger möjlighet att fastställa den absoluta årslönenivån för skilda konkreta sysselsättningsområden och yrkes- specialiteter samt att studera lönevariationerna alltefter ortsdyrhet, ortstyper, löntagarnas ålder och anställningstid o. s. v.

Det må understrykas, att — oavsett materialets omfattning —— möjligheterna att jämföra lönenivåerna inom olika yrken med nödvändighet äro begränsade; mera preciserade omdömen på grundval av dylika jämförelser låta sig icke göra. Det är för det första svårt att i det statistiska materialet så renodla yrkestyperna, att man med visshet kan påstå, att en viss sysselsättning inom enskild tjänst är identisk eller helt jämförlig med en viss befattning inom statlig verksamhet. Renodlade typer har man att räkna med endast i fråga om säll- synta specialistbefattningar. Även om utbildningskrav, yrkeskunnighet. grad av självständighet och ansvar i arbetet, arbetets tekniska art 0. s. v. fastställas så noggrant som möjligt, kvarstår beträffande de flesta sysselsättningar en

rest av individuell, statistiskt icke mätbar karaktär hos arbetet, som gör jäm- förbarheten mer eller mindre bristfällig. Vid försök att jämföra löner i statlig och enskild tjänst framträder detta förhållande särskilt däri, att lönesättningen är ofantligt mycket mera differentierad och individualiserad, för att icke säga ofta godtycklig, inom den enskilda verksamheten än inom den statliga.

Härtill kommer, att man bland löneförmånerna har att inräkna även åt- skilligt, som icke alls eller endast i begränsad grad kan evalveras i penningar: tryggheten i anställningen, rätt till semester, sjukersättning, pension o. s. v. Det torde icke kunna bestridas, att i dessa senare avseenden de statliga be- fattningshavarna intaga en förhållandevis mycket gynnad ställning, även om på senare tider arbetare och anställda i enskild tjänst kunnat tillgodo- räkna sig avsevärda förbättringar i dessa förmåner utöver lönen.

Det är av dessa skäl uppenbart, att man vid jämförelser mellan löner för statens befattningshavare och löner i enskild tjänst icke har rätt att söka fram- ställa precisa omdömen eller fästa avseende vid smärre skiljaktigheter.

Lönerna för befattningshavare i lägre lönegrader .i för- hållande till industriarbetarlöner. De industriarbetargrupper, som omfattats av den inom lönekommittén verkställda bearbetningen av vissa fackförbunds lönestatistiska material, torde lämpligast jämföras med de båda stora grupper av befattningshavare i statlig tjänst, som innefattas i lönegraderna 5 och 7. I följande tablå ha sammanställts å ena sidan begyn- nelselön och slutlön med inräknande av 10 procents dyrtidstillägg (motsva- rande läget under jämförelseåret 1935) i dyrortsgrupperna G, F och I, å andra sidan årslöner under år 1935 för vissa industriarbetargrupper, som ut- valts med hänsyn till materialets omfattning och representativitet:

0 r t 5 g r 11 p p G F , I

Lönegrad 5

begynnelselön ............................ 2 364 2 658 2 994 slutlön ................................... 2 952 3 318 3 702 Lönegrad 7

begynnelselön ............................ . 2 652 2 994 3 342

slutlön ................................... 3 270 3 684 _ 4 092 Metallarbetare

Verktygsarbetare .......................... 2 734 . 2 954 3 652 Rörarbetare, kl. 1 ......................... 2 658 3 548 4 175 Filare .................................... 2 574 3 110 3 629 Pappersindustriarbetare

Kokare och eldare ........................ 3 066 —— Å -—

Torkmaskinförare ........................ 3 161 — Pappersmaskinpassare ..................... 2 678 2 715 — Träindustriarbetare

Möbel- och modellsnickare ................. 2 365 2 631 3 953

Det är att märka, att de här utvalda industriarbetargrupperna utgöras av yrkesarbetare, i vissa fall högt kvalificerade, såsom i fråga om verktygsar- betare, rörarbetare av klass I samt möbel- och modellsnickare; de övriga representera i yrkeshänseende mellangrupper.

Mera preciserade jämförelser låta sig, såsom förut framhållits, icke göra. De här anförda medeltalen, liksom huvudmassan av de i bilaga 8 anförda, giva dock ingalunda intrycket av någon markerad nivåskillnad i ena eller andra riktningen. I allmänhet ligga medeltalen för industriarbetargrupperna emellan de nivåer, som representera begynnelselön respektive slutlön i de statliga lönegrader, vilka med hänsyn till allmänna kvalifikationer närmast inbjuda till jämförelser.

Löneskillnaderna olika dyrorter emellan äro icke oväsentligt större i löne- sättningen på den industriella arbetsmarknaden än i den statliga lönesätt- ningen. En statens befattningshavare i lägre lönegrad synes därför intaga en relativt något gynnsammare ställning på billig ort än på dyr ort.

Undersökningen rörande industriarbetarlönerna visar i ett avseende ett resultat, som i förevarande sammanhang synes vara av särskilt intresse, näm- ligen beträffande sambandet mellan årslön samt ålder och anställningstid. Årslönen för industriarbetare är i regel stigande upp till åldern 40 a 50 år för att därefter i flertalet yrken gå tillbaka. I fråga om anställningstiden når lönen i regel maximum efter 20 å 30 år. Dessa förhållanden betyda, att »lev- nadslönekurvan» för en industriarbetare har ett annat utseende än den för en statlig befattningshavare. Den typiska skillnaden kan beskrivas på föl- jande sätt. I början av arbetslivet ligger statstjänarlönen förhållandevis lågt. Den stiger därefter i och med ålderstilläggen i betydligt snabbare takt än ln- dustriarbetarlönen. Denna senare kulminerar i medelåldern och går där- efter tillbaka, under det att statstjänarlönen stabiliseras på sin slutliga nivå, vilken därför mot slutet av arbetslivet kommer att vara relativt hög. Ur be- fattningshavarsynpunkt synes detta förhållande innebära en betydande "fördel.

Lönerna i statstjänst i förhållande till lönerna för privatanställda tjänstemän. De i bilaga 8 redovisade resultaten av undersökningarna rörande lönerna för privatanställda visa en mycket stark lönespridning. Detta är ett förhållande, som vid varje jämförelse mel- lan löner för statsanställda och löner för privatanställda i första rummet måste beaktas. Även inom yrkesgrupper i privatanställning, vilka med av- seende på utbildning, grad av självständighet och ansvar i arbetet, arbetets tekniska art 0. s. v. förete en så noggrann avgränsning och inbördes homo- genitet, som överhuvud är möjligt att statistiskt åstadkomma, är spridningen ofta uppseendeväckande stor. Främst gäller detta helt naturligt lönerna i högre befattningar, där lönesättningen ter sig mycket individualiserad. Att under sådana förhållanden tala om »lönenivå» eller jämföra statistiska me- deltal är skäligen meningslöst. Det enda omdöme, som strängt taget är be- fogat, är det triviala, att lönerna i privat tjänst i en del fall äro lägre, i en

del fall högre än lönen i jämförlig statlig befattning. Även ett dylikt nega- tivt resultat är dock av betydelse: det framhäver vanskligheten i alla jämfö- relser, som utgå från enstaka eller ett fåtal fall, och omöjligheten att över- huvud utforma ett bestämt omdöme om förhållandet mellan statstjänste- männens löner och lönerna för privatanställda, särskilt i högre befattningar.

I fråga om vissa befattningar, som i allmänhet tillhöra mellanlägen och lägre ställningar, synes dock om än med reservationer av i det föregåen- de angiven art -—— en mera allmän jämförelse kunna göras. Ställer man emot varandra den bland privatanställda redovisade gruppen öververkmästare å ena sidan samt verkstadsmästare (lönegrad 15) och verkmästare vid tele- grafverket (lönegrad 16) å andra sidan, visar förstnämnda grupp inom skil- da dyrortsgrupper medianlöner, som motsvara lönerna i löneklasserna 18 å 20 (med inräknande av 10 procents dyrtidstillägg) inom den statliga löne- planen, alltså nära överensstämmande med eller något understigande slut- lönen inom nämnda lönegrader. Grupperna verkmästare och förmän visa medianlöner, som i fråga om verkmästare på billigare orter motsvara 14 å 16 löneklassen, på dyraste ort 16 a 17 löneklassen och i fråga om förmän på billigare orter 11 a 13 löneklassen, på dyraste ort 13 å 14 löneklassen. Lö- nerna för verkmästare synas alltså på det hela taget vara högre än slutlönen för verkstadsförmän i lönegraden 10 vid statens järnvägar, medan lönerna för i enskild tjänst anställda förmän på billigare orter äro lägre än, på dyraste ort ungefärligen motsvara nämnda slutlön. Medianlönerna för vaktmästare i skilda dyrortsgrupper ligga ungefärligen i nivå med lönerna i9 löneklassen på billigare orter och med lönerna i 11 löneklassen på dyraste ort, alltså in- om det område på den statliga löneskalan, där lönerna för expeditionsvakt- och förste expeditionsvakt röra sig. Medianlönerna för ingenjörer i enskild tjänst med kontors- eller laboratoriearbete, respektive med arbetsledning synas snarast understiga begynnelselönen för statsanställda ingenjörer i 20 och 22 lönegraderna. Kontoristerna i privatanställning ha delats upp på sådana med specialiserat självständigt arbete och sådana med specialiserat enklare arbete. Den senare gruppen visar medianlöner, som i allmänhet motsvara 2 a 4 löneklasserna; de förras medianlöner motsvara ungefär 12 år 13 löne— klassen, under det att kontorister, respektive förste kontorister vid de statliga affärsverken ha sin slutlön i 12 respektive 14 löneklassen.

Det kan tilläggas, att korrelationen mellan lön samt ålder och anställnings- tid är starkare beträffande privatanställda än beträffande industriarbetare; i detta hänseende äro sålunda de privatanställdas löneförhållanden mera lika de i statstjänst gällande än industriarbetarnas. Det förekommer dock icke sällan, att även lönerna för privatanställda sjunka i de högre åldrarna, varför även vid jämförelse med ifrågavarande grupp statstjänstemännens villkor på denna punkt, säkerheten i löneställningen, te sig gynnsamma.

Vad angår anställningsvillkoren inom försäkringsföretagen, kunna icke obe- tydliga avvikelser från de i enskild tjänst i allmänhet rådande förhållandena konstateras. Lönenivån är på detta område förhållandevis hög och även påtagligt högre än inom statlig tjänst. De sociala förmåner, som utöver

lönen tillkomma befattningshavare inom försäkringsväsendet, synas dess- utom mera jämförliga med statstjänstemännens än med motsvarande förmå- ner inom andra enskilda verksamhetsområden.

Bortsett från försäkringsområdet kan någon markerad nivåskillnad mellan löner för statstjänstemän och löner för jämförliga privatanställda icke utläsas ur de speciella jämförelser, som beträffande vissa befattningar kunna göras på grundval av de 1 bilaga 8 redovisade undersökningarna rörande priv atan— ställda. Det må på nytt framhållas att, även om de nyss anförda grupperna i allmänhet visa mindre spridning än de flesta i undersökningen ingående, spridningen dock även för dem är förhållandevis stor. Som huvudintryck— kvarstår därför, att löneförhållandena för privatanställda äro så skiftande, att ett allmänt omdöme i här förevarande fråga icke har mycket av reell inne- börd. _

Den statliga lönesättningen är mera uniform än den i enskild tjänst till- lämpade. Den ger sålunda icke möjlighet till belöning av mer än ordinära prestationer på samma sätt, som kan ske inom enskild tjänst. Å andra si- dan saknas inom det statliga lönesystemet de socialt beklagliga bottennote- ringar, som icke äro sällsynta på den enskilda arbetsmarknaden. Genomsnitt- ligt kan lönenivån istatlig tjänst betecknas som väl jämförlig med den i en- skild tjänst. För ett allmänt omdöme om anställningsvillkoren i statstjänst i deras förhållande till de villkor, som råda på den enskilda arbetsmarknaden, har man därutöver att taga hänsyn till att de statliga befattningshavare, som uppnått stadigvarande anställning, kunna tillgodoräkna sig icke endast trygg- het i anställningen och i ålderdomsförsörjningen utan även många förmå- ner, såsom sjukhjälp, semester o. s. v., som arbetstagare i enskild tjänst så- som regel endast i blygsammare grad kunna räkna med —— fördelar, som svårligen låta sig uppskattas i penningbelopp men vilkas värde enligt sed— vanlig uppfattning är betydande.

Lönekommitténs förslag till löneplaner. Med hänsyn till vad de här förut i korthet berörda undersökningarna visat rörande lönenivån och icke minst i fråga om löneutvecklingen under de senaste årtiondena för anställningshavare i icke-statlig tjänst har lönekommittén för egen del funnit en viss, om ock måttlig höjning av lönenivån för statstjänstemännen vara försvarlig och moti- verad. Genom Kungl. Maj:ts och riksdagens innevarande år fattade beslut om beviljande av provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare inom här ifrågavarande förvaltningsområden torde ock statsmakterna få anses hava förutsatt, att en viss löneökning för statstjänstemännen borde framgå såsom resultat av det pågående löneregleringsarbetet.

Vid den nu förestående löneregleringen böra enligt kommitténs mening lönerna för statstjänstemännen genom inräkning i de fasta lönerna av en viss del av nuvarande dyrtidstillägg avpassas efter en mera aktuell levnadskost- nadsnivå än den, till vilken beloppen i hittillsvarande löneplaner hänföra sig. Såväl ur befattningshavarnas som ur statens synpunkt måste det anses önsk- värt, att icke tjänstemännens avlöning i alltför stor omfattning utgår i form av

en rörlig lönedel, varigenom överblicken över den verkliga lönenivån försvå- ras. Det måste också betraktas såsom principiellt otillfredsställande och ur praktiska synpunkter olägligt att för bestämmande av storleken av dessa rör- liga lönedelar eller rörliga tillägg nödgas fortsätta indexberäkningar, base- rade på jämförelser med förhållanden under en så avlägsen tid, att samban- det med aktuella levnadsvanor framstår såsom alltmera fiktivt. Å andra si- dan bör givetvis tillses, att uppräkningen av de fasta lönerna icke sker till en så hög nivå, att risk föreligger för att vid sänkta levnadskostnader eller för- sämrad allmän löne- eller inkomststandard en betydande skillnad kan kom- ma att uppstå mellan å ena sidan rådande levnadskostnads- eller allmän in- komstnivå samt å andra sidan den nivå, efter vilken de fasta lönerna av- passats. Kommittén har sökt åstadkomma en ur dessa motsatta synpunkter rimlig avvägning genom att föreslå en uppräkning av de fasta lönerna till en levnadskostnadsnivå motsvarande indextalet 156 på nuvarande indexskala, vilket innebär inräknande av dyrtidstillägg å nuvarande lönebelopp efter ett procenttal av 10. Lönerna skulle vid bifall härtill fixeras vid en nivå, som motsvarar 1935 års genomsnittliga levnadskostnader. Av försiktighetsskäl förutsätter kommittén härvid, såsom vid behandlingen av frågan om rörligt tillägg anförts, att tjänstemännen genom förbehåll i avlöningsreglementet förpliktas att, därest levnadskostnaderna nedgå med minst 10 procent, räk- nat frän det nyss angivna utgångsläget, efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen underkasta sig en sänkning av de nya — genom löneregleringen förhöjda _— lönebeloppen med högst 5 procent.

Det förslag till ny löneplan, som lönekommittén framlägger beträffande tjän- stemän i allmänhet, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial —— denna löneplan motsvarar nuvarande löneplan B i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente samt däremot svarande löneplaner i övriga avlöningsreg- lementen men betecknas av kommittén såsom löneplan A —- utgör resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén och de utsedda representanterna för personalorganisationerna, varvid man genom sammanjämkning av olika inom kommittén och bland personalrepresentanterna framförda meningar i fråga om löneförbättringens storlek i olika lönelägen lyckats uppnå enighet inom kommittén kring den avvägning av lönebeloppen, som innefattas ilöneplane- förslaget, samtidigt som personalorganisationernas representanter förklarat sig kunna godtaga förslaget.

Angående löneplanens byggnad må följande påpekanden göras.

Beträffande antalet ortsgrupper i löneplanen har kommittén i sitt betän- kande angående dyrortsgrupperingen förklarat sig icke finna de skäl, som vid tidigare behandling av dyrortsgrupperingsfrågan anförts för en minsk- ning av gruppantalet, vara tillräckligt bärande för att i och för sig kunna föranleda en mera snäv begränsning av nämnda antal. Kommittén har givit uttryck åt den meningen, att antalet ortsgrupper bör bestämmas med hänsyn till att löneskillnaderna mellan de olika ortsgrupperna icke böra göras så stora, att löneskalan kommer att förete alltför betydande diskontinuiteter, och att gruppantalet fördenskull bör i viss mån ställas i beroende av levnads-

kostnadssplittringens storlek. Då kommittén vid uppgörande av förslaget till löneplan icke kunnat hämta ledning av någon aktuell dyrortsgruppering och säkra hållpunkter alltså saknas för bedömande av levnadskostnadssplitt- ringens storlek samt den med hänsyn härtill lämpliga lönespännvidden, har kommittén — i överensstämmelse med en bland personalrepresentanterna allmänt uttalad mening ansett sig icke böra ifrågasätta någon ändring i nuvarande gruppantal. Härvid har kommittén tillika beaktat de betydande övergångssvårigheter och därmed förenade kostnader för statsverket, som skulle föranledas av en minskning av gruppantalet. I nu gällande löneplaner ingå, som bekant, endast sju ortsgrupper, men genom 1931 och 1935 års provisoriska dyrortstillägg har i realiteten gruppantalet ökats med två »H» och »I» — låt vara att ortstillägget för »I»-gruppen icke konstruerats efter samma regler som ortstilläggen enligt löneplanen. I enlighet med vad nyss anförts hava i löneplanen upptagits 9 ortsgrupper, betecknade med bokstä- verna A—I.

Även i fråga om löneplanens spännvidd saknas, såsom redan berörts, till- förlitliga utgångspunkter för ändring av nuvarande förhållande mellan löne- beloppen för billigaste och dyraste ort. Ehuruväl vissa i dyrortsgrupperings- betänkandet refererade undersökningar synts tala för att någon minskning av lönespännvidden kunde vara befogad, har kommittén i avsaknad av när- mare utredning beträffande den samlade verkan av de faktorer, som härvid- lag öva inflytande, ansett sig icke böra direkt eftersträva en rubbning av nu- varande interlokala lönerelationer. En mindre sammandragning av spänn- vidden har dock skett, väsentligen i syfte att övervinna vissa svårigheter, som på grund av I-gruppens oregelbundna konstruktion varit förenade med uppbyggandet av en jämn löneplan. Den procentuella spännvidden mellan lönen för billigaste och dyraste ort enligt nu gällande löneplaner och enligt kommitténs förslag till löneplan A framgår för vissa löneklasser av här ne- dan gjorda sammanställning:

Lönebelopp å I-ort i procent av lönebelopp å A—ort Löneklass enl. nuvarande enl. kommitténs löneplan löneplan A

1 138'8 1322 5 BTS 1330 10 137'2 1335 15 1339 1320 20 131'0 1296 26 125"? 1219 33 117'1 115'3

Beträffande löneförbättringens storlek har kommittén funnit skäl före- ligga att tillstyrka en relativt större löneförhöjning för befattningshavare i

lägre lönegrader än för tjänstemän i högre löneställning. Den allmänna ut- gångspunkten för avvägningen av löneförbättringen har varit, att den reella höjningen av de enligt avlöningsbestämmelserna före den 1 juli 1937 utgå- ende avlöningsbeloppen alltså utan hänsyn tagen till den pr0visoriska av- löningsförstärkningen _ borde vid ett indexläge av 162/163 uppgå till eller närma sig 300 kronor i alla lönelägen. Denna allmänna grundval för löne- planearbetet har i främsta rummet avsett ortsgruppen I, som kommittén icke minst med hänsyn till stockholmslönernas dominerande betydelse ur arbets- marknadssynpunkt ansett sig böra taga till utgångspunkt. Från olika per- sonalrepresentanters sida hava framställts önskemål såväl om en större ge- nerell lönehöjning som ock om en ökad löneförbättring för vissa löneklasser eller vissa befattningshavargrupper. Kommittén har ansett sig icke kunna biträda dessa önskemål i vidare mån än att kommittén förordar en något större löneökning än den nyssnämnda dels för löneklasserna 9 och 10, vilka utgöra slutlöneklasser för vissa stora personalgrupper, som i jämförelsevis ringa omfattning kunna påräkna vidare befordran, samt för därintill liggan- de löneklasser, dels oclc för löneklasserna 27—33, vilka beröras av nuvarande maximigräns för dyrtidstillägget. Att löneförbättringen av tekniska skäl icke kunnat avvägas lika för alla ortsgrupper inom en och samma löneklass be- röres närmare i det följande.

För belysning av löneförbättringens storlek meddelas såsom Bilaga 10 vid betänkandet en tabell, utvisande löneökningen i begynnelse- och slutlöne- klass inom olika lönegrader och för olika ortsgrupper. Uträkningarna hava gjorts dels vid det indexläge, 162/163, från vilket lönekommittén vid löne- planearbetet utgått och som tillika utgör det gränsläge, vid vilket under sti- gande levnadskostnader rörligt tillägg enligt av kommittén föreslagna grun- der först börjar utgå, dels vid de närmast över- och underliggande gräns- lägena för rörligt tillägg enligt kommitténs system, d. v. s. å ena sidan index- läget 156, som ej medför något rörligt tillägg, och å andra sidan indexläget 168)169, vid vilket rörligt tillägg utgår med 6 procent, dels ock slutligen vid det indexläge, 164/165, som för närvarande är rådande och vilket enligt nu- varande bestämmelser ger 14 procents dyrtidstillägg men enligt kommitténs grunder skulle vid stigande levnadskostnader berättiga till rörligt tillägg alle- nast av 3 procent. Beräkningen är beträffande sistnämnda indexläge gjord under antagande, att detsamma nåtts under en stigande prisutveckling.

Av nämnda tabell framgår, att löneförbättringens storlek i allmänhet växlar för de olika ortsgrupperna inom en och samma löneklass, detta även om man bortser från de ojämnheter, som måste uppstå till följd av reglerna för avrundning av dyrtidstilläggets, respektive det rörliga tilläggets månads- belopp. Särskilt mellan beloppen för I- och H-grupperna föreligger avsevärd skillnad. Denna ojämnhet sammanhänger med I-gruppens förut berörda, från andra ortsgrupper för närvarande avvikande konstruktion och därav föranledda tekniska svårigheter för uppbyggande av en jämn löneplan. Det må framhållas, att dessa ojämnheter icke kunnat undvikas, vilken utgångs- punkt som än valts för löneplanekonstruktionen. Genom den minskning av

spännvidden mellan A- och I-grupperna, som på sätt nyss berörts ägt rum, har dock åstadkommits någon utjämning av skillnaderna i löneförbättrings- belopp mellan å ena sidan I-gruppen och å andra sidan de närmast därunder liggande ortsgrupperna.

Lönekommitténs förslag till löneplan A innebär, att den nuvarande 30- gradiga löneplanen skulle utbyggas med fyra nya lönegrader, nr 31—34, med samma antal löneklasser som i lönegraderna 20—30. En sådan utbyggnad har ansetts behövlig bland annat för att bereda möjlighet till en lämplig in- placering av vissa för närvarande i allmänna civilförvaltningens löneplan B upptagna befattningar, vid vilka utöver lön utgår särskild avlöningsför- stärkning eller med vilka är förenad rätt till naturaförmåner, vilkas av- veckling kan befinnas önskvärd. Till förebyggande av missförstånd beträf— fande syftet med den föreslagna utbyggnaden vill kommittén uttryckligen framhålla, att de nya lönegraderna icke av kommittén avses för en differen- tiering av byråchefstjänsterna liksom ej heller eljest för uppflyttning i högre lönegrad än den 30:e av vanliga administrativa tjänster. Kommittén är väl medveten om, att för en del byråchefstjänster, liksom också för vissa andra inom nuvarande löneplan B upptagna befattningar med ledaransvar eller eljest förutsättande särskilt stora kvalifikationer, en högre löneställning kan vara behövlig än den, som med nuvarande lönegradsplacering vinnes även med den enligt kommitténs förslag till löneplan höjda lönenivån. I den mån vid en blivande tjänsteförteckningsrevision en förbättrad löneställning för ifrågavarande tjänster befinnes erforderlig, bör emellertid denna enligt kommitténs mening komma till stånd genom befattningarnas omändring till tjänster, vilka tillsättas medelst förordnande, en anställningsform, som enligt kommitténs uppfattning överhuvud bör vinna utsträckt tillämpning för stats- förvaltningens ledande befattningar. Endast i den mån en dylik anställnings- form ej lämpligen kan ifrågakomma t. ex. beträffande domarbefattningar -—- lärer för beredande av en förbättrad löneställning, där sådan anses på- kallad, böra tillgripas uppflyttning i någon av de nya lönegraderna av löne- plan A. Då kommittén hittills ej haft tillfälle att ingå på frågor om ändrad lönegradsplacering, föreslår kommittén icke för närvarande inplacering av någon befattning i någon av de nya lönegraderna.

Den föreslagna löneplanen B motsvarar allmänna civilförvaltningens nu- varande, för vissa tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning av- sedda löneplan A. Under löneplanen C har kommittén hänfört de medelst förordnande på viss tid eller tills vidare tillsatta befattningar, vilka hittills varit förenade med i avlöningsreglementena fastställda arvoden men för vilka avlöningsförmånerna i övrigt endast i vissa avseenden varit generellt regle- rade. Genom införande i löneplan av sistnämnda befattningar har en enligt kommitténs mening önskvärd enhetlig bestämning av andra avlöningsför- måner än lön ur tekniska synpunkter underlättats.

Såväl löneplan B som löneplan C hava i kommitténs förslag upptagits utan dyrortsgradering. Detta överensstämmer i fråga om de i löneplan C uppförda tjänsterna med vad som nu tillämpas beträffande dessa tjänster.

Däremot äro lönebelopp-en för de under den nya löneplanen B (nuvarande löneplan A) hänförda tjänsterna för närvarande dyrortsgraderade. Tillräck- liga skäl hava dock icke synts kommittén föreligga att för det ringa fåtal utom Stockholm stationerade befattningshavare, varom här är fråga, till- lämpa en dyrortsgradering.

Beträffande löneplanerna B och C innebär kommitténs förslag icke någon realprövning av lönerna utan endast en mera formell uppräkning av löne— beloppen genom inläggande i de fasta lönerna av 10 procents dyrtidstillägg samt provisorisk avlöningsförstärkning jämte lönernas upptagande med av- rundade belopp, slutande å hela tusental kronor. Resultatet av denna in- räkning har sålunda blivit en höjning av de nuvarande lönebeloppen be- träffande löneplan B av de nu för högsta ortsgruppen upptagna löneplane- beloppen med i runt ta] 1 000 kronor. Den höjda maximigräns för rör- ligt tillägg, som föreslås av kommittén, kommer vid indexlägen överstigande det, efter vilket uppräkningen av de fasta lönerna skett, att för samtliga här ifrågavarande befattningshavare giva en viss reell löneförbättring. I den män i övrigt en reell förbättring av löneställningen för ifrågavarande tjänster bör äga rum en fråga som delvis sammanhänger med spörsmål av organi- satorisk art — bör enligt kommitténs mening frågan härom upptagas till prövning i samband med den revision av tjänsteförteckningen, till vilken kommittén längre fram ämnar återkomma.

Utformningen av löneplan C innebär i fråga om ett fåtal tjänster en av- vikelse från nyssnämnda regel om en generell uppräkning av nuvarande lö- nebelopp med 1000 kronor. För befattningarna såsom depåchefer vid hingstdepåerna, vilkas arvoden nu äro bestämda till respektive 7500 och 9500 kronor, skulle enligt kommitténs förslag för åvägabringande i löne- planen av lämpliga och avrundade lönebelopp lönerna höjas till 9 000, res- pektive 11000 kronor. För chefsbefattningarna vid statens vattenfallsverk och domänverket skulle vidare lönen enligt förslaget fortfarande bestäm- mas till samma belopp som för närvarande eller 30000 kronor. För att de nuvarande innehavarna av generaldirektörsbefattningarna i sistnämnda båda verk icke genom denna med hänsyn till löneplanens jämna uppbyggnad före- slagna lönebestämning skola tillskyndas avlöningsminskning, förutsätter ,kommittén, att befattningshavarna i fråga tillerkännas personliga lönetill- lägg av 1000 kronor årligen, så länge de kvarstå i sina befattningar.

Slutligen må i detta sammanhang påpekas, att av skäl, som under special- motiveringen till 57 % utvecklas, kommittén i sitt förslag beträffande inpla- cering i löneplan C av nuvarande arvodestjänster icke medtagit de befatt- ningshavare vid statens vattenfallsverk överdirektören samt kraftverksdi- 'rektörerna vilka för närvarande jämte arvode åtnjuta tantiem. Till frågan om lämplig löneställning för sistnämnda befattningshavare torde kommittén få återkomma i samband med tjänsteförteckningsrevisionen.

Sneddning och tillgodoräkning av föregående tjänstetid.

Inledning. De regler angående lönetursberäkning vid befordran till högre ordinarie tjänst, vilka återfinnas i nu gällande avlöningsreglementen för ny- reglerade verk, äro delvis direkt avhångiga av den tekniska konstruktionen av de för dessa verk gällande löneplanerna. Ett avlöningssystem, vilket i lik- het med det för ifrågavarande verk gällande kännetecknas av att löneklas- serna inom närliggande lönegrader delvis sammanfalla, förutsätter uppenbar- ligen särskilda regler till förhindrande av att en tjänsteman vid befordran kommer i lägre löneklass än den han i en lägre lönegrad förut tillhört. Dess- utom har det ansetts skäligt, att en befordran alltid skall giva omedelbar löneökning. Dessa synpunkter ligga till grund för den s. k. sneddningsprin- cipen, som fått sitt uttryck genom bestämmelserna i 12 5 av nu gällande avlöningsreglementen. »Sneddningen» innebär i huvudsak, att en ordinarie tjänsteman, som från tjänst inom viss lönegrad befordras till tjänst inom högre lönegrad med gemensamma eller angränsande löneklasser, i den nya tjänsten överhoppar eller sneddar förbi de löneklasser, han tillhört eller beräknas hava tillhört i den lägre befattningen, och omedelbart erhåller lön enligt närmast högre löneklass samt därjämte för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den nya tjänsten tillgodoföres den tid intill tre år, varunder han i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han vid tillträdet till den högre tjänsten skall hänföras.

Jämsides med sneddningsreglema komma i fråga om lönetur vid tillträde till ordinarie tjänst i betraktande bestämmelserna i avlöningsreglementenas 11 och 12 åå om rätt för tjänsteman att vid första anställning i ordinarie be- fattning, respektive vid befordran från lägre till högre ordinarie tjänst, för löneplacering i den nya befattningen tillgodoräkna föregående tjänstgöring, i den mån denna varit likvärdig med tjänstgöring i den nya befattningen.

Ifrågavarande paragrafer i allmänna civilförvaltningens avlöningsregle-

mente äro av följande lydelse: 11 g.

1. Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifråga- varande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas ho- nom den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning.

2. För samma ändamål, som avses i 1 mom., må befattningshavare, efter pröv- ning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas jämväl den tid han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffr n- het, som i avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, han har att utföra å befattningen.

3. Vid sådant tillgodoräknande, varom i 1 och 2 mom. sägs, tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

12 %.

l. Därest ordinarie tjänsteman vid befordran till tjänst inom högre lönegrad åt- njöt eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle i den lägre tjänsten hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall han vara berättigad att omedelbart erhålla lön en- ligt närmast högre löneklass.

Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 10 ä 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den tid intill tre år, varunder han tillhört eller beräknats hava tillhört berörda lägre löneklass.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande tjänste- man, som vid befordran till tjänst vid något av ifrågavarande verk innehade ordi- narie befattning vid annat verk, för vilket lönereglering genomförts efter samma grunder, som tillämpats i detta reglemente.

Vid ordinarie tjänstemans befordran till tjänst inom högre lönegrad må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass kunna tillgodoräknas ho- nom den tid utöver tre år, under vilken han såsom ordinarie tjänsteman inom de närmaste nio åren före befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen tillträder. Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan tjänstgöring av kor- tare varaktighet än sex månader i ett sammanhang.

För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande i tillämp- liga delar av där stadgade grunder må Kungl. Maj:t, efter prövning i varje särskilt fall, kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder denne eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det, han har att i den erhållna tjänsten ut- föra.

2. Tjänsteman, som efter egen ansökning förflyttas från tjänst inom högre till tjänst inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad, han vid förflyttningen tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för den lägre tjänsten gällande.

Av i huvudsak samma lydelse äro häremot svarande paragrafer i avlö— ningsreglementena för kommunikationsverken, domänverket och lots- och fyrstaten, dock att i de två förstnämnda avlöningsreglementena stadgandet i 11 ä 2 mom. saknas. Vad angår avlöningsreglementet för provinsialläkar- staten, hava lönetursbestämmelserna i detta reglemente erhållit en i vissa delar avvikande avfattning, betingad av den i reglementet intagna särskilda löneplanen för provinsialläkare.

Historik. Redan före det nu gällande avlöningssystemets tillkomst fun- nos i nyss angivna hänseenden meddelade vissa föreskrifter. Att därvid några mera enhetliga grunder likväl icke vunnit burskap sammanhängde närmast med den åtskillnad i avseende å löneskalornas konstruktion, som utmärkte de båda för den allmänna centrala statsförvaltningen och för kommunika- tionsverken tillämpade äldre lönesystemen. I det förra av dessa, den s. k. statskontorstypen, voro lönebeloppen ursprungligen så avvägda, att slutlönen i en viss befattning alltid understeg begynnelselönen i närmast högre befatt- ning, i följd varav något behov av särskilda regler om lönetursberäkning vid befordran ej förelåg. Inom kommunikationsverkens lönesystem voro där- emot löneskalorna flerstädes konstruerade med för olika befattningshavar- grupper delvis sammanfallande löneklasser, vilket påkallade särskilda regler till förebyggande av löneminskning vid befordran. I allmänhet gingo dessa regler ut på att tjänstemannen skulle erhålla begynnelselön till minst samma belopp .som det han omedelbart före befordringstillfället innehaft i den lägre befattningen, med rätt att för erhållande av ålderstillägg i den högre befatt- ningen tillgodoräkna viss tid, som i den lägre tjänsten förflutit efter intjä- nande av sista ålderstillägget. Med tillämpning av dessa regler tillförsäk- rades således tjänstemannen vid befordran i princip en begynnelselön av samma storlek som den lön, han senast uppburit i den lägre befattningen. På grund av stegrade pensionsavgifter kunde dock minskning i den kontant uppburna avlöningen inträda. Vid postverket voro emellertid bestämmel- serna om lönetursberäkning vid befordran så utformade, att befordran alltid kom att medföra en omedelbar löneökning. Postverkets äldre avlöningsregle— mente innehöll med andra ord en fullt utbildad sneddningsregel, som i själva verket kom att utgöra förebilden till nuvarande sneddningsbestämmelser. I samband med omreglering av löneförhållandena för vissa grupper av befatt- ningar vid allmänna civilförvaltningen tillskapades jämväl där vissa före- skrifter angående lönetursberäkning av liknande innebörd som vid flertalet av kommunikationsverken. Dessa föreskrifter voro således ej tillfyllest för att vid befordran under alla förhållanden säkerställa förhöjd avlöning, men de innefattade dock garanti mot en minskning i bruttolönen.

Frågan om lönetursberäkning vid övergång från icke-ordinarie till ordi- narie befattning var före det nya lönesystemets tillkomst i stort sett oregle- rad. Ett undantag i detta hänseende utgjorde dock telegrafverkets äldre av- löningsreglemente, vilket innehöll en bestämmelse om lönetursberäkning vid övergång från arbetaranställning till befattning såsom reparatör eller linje- förman. _

Utöver ovan omförmälda bestämmelser innehöllo de äldre lönesyStemen icke några generella regler om särskild lönetursberäkning. För centralförvalt- ningens äldre lönesystem var den tanken främmande, att en befattningsha- vare skulle för ålderstillägg äga tillgodoräkna någon annan verksamhet än den, som han efter tillträde till den ordinarie befattningen utövat. Emeller- tid uppkommo efter hand allt flera undantagsfall, i vilka rätt till löneturs- beräkning för verksamhet före tillträdet till den ordinarie tjänsten medgavs

genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Antalet av dylika specialbeslut ökades efter hand så väsentligt, att riksdagen år 1918 fann sig böra taga initiativ till fastställandet av vissa generella tillgodoräkningsregler för den allmänna civila statsförvaltningen. Dylika regler blevo på förslag av Kungl. Maj:t fastställda vid 1920 års riksdag. Enligt dessa regler skulle befattningshavare för erhållande av ålderstillägg vid en ordinarie befattning tillgodoräknas den tid, han i det allmännas tjänst utfört arbete, som kunde anses likvärdigt med eller av högre värde än det han hade att å befattnin- gen utföra. Genom detta stadgande infördes alltså efter det beslut redan fattats om lönereglering vid kommunikationsverken och kort tid före upp- hörandet av allmänna civilförvaltningens äldre lönesystem —— en fullt utbil- dad generell tillgodoräkningsregel, avseende fall av övergång såväl från icke- ordinarie statstjänst eller utom-statlig tjänst till ordinarie befattning som från en ordinarie befattning till annan sådan befattning. Denna tillgodo- räkningsregel infördes sedermera, såvitt angick övergång från icke-ordinarie till ordinarie tjänst, i sak oförändrad i 1921 års avlöningsreglemente för all- männa civilförvaltningen.

I kommunikationsverkens år 1919 beslutade nya avlöningsreglemente er- höll tillgodoräkningsinstitutet icke samma vidsträckta innebörd. Syftet med tillgodoräkningsrätten angavs under förarbetena till kommunikationsverkens reglemente vara, att densamma skulle tjäna såsom regulator mot ogynn- samma befordringsförhållanden vid övergång från icke-ordinarie till ordi- narie anställning. Med hänsyn till nödig utbildningstid och normal beford- ringsgång hade i nämnda syfte synts böra tillgodoräknas allenast den tid utöver tre år, under vilken tjänstemannen före utnämning till ordinarie i en följd innehaft sådan icke-ordinarie anställning vid vederbörande verk, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning svarade mot eller vore jäm— förbar med den ordinarie tjänsten.

Sedan tillgodoräkningsrätten såsom sådan införts i det nya lönesystemet, blev dess tillämpningsområde snart vidgat. Tillgodoräkning av icke-ordi- narie tjänstetid kom att medgivas i en utsträckning, som framstod såsom olämplig och obefogad. Särskilt iögonenfallande blev detta i sådana fall, då en tjänsteman vid befordran från lägre till högre ordinarie tjänst genom sneddning nådde mindre förmånlig löneklassplacering än den tjänsteman, som befordrades till motsvarande befattning direkt från icke-ordinarie tjänst och fick tillgodoräkna »likvärdig» tjänstetid. Denna inkonsekvens ledde till krav på tillgodoräkningsrättens utsträckande till att omfatta även tjänstetid i ordinarie befattning. Redan från och med den 1 juli 1922 genomfördes också såväl i allmänna civilförvaltningens som i kommunikationsverkens av- löningsreglemente en modifierad tillgodoräkningsrätt för ordinarie tjänste- män vid befordran till högre tjänst. Samtidigt infördes emellertid för all- männa civilförvaltningens del en begränsning av den i 1921 års reglemente medgivna tillgodoräkningsrätten i så måtto att, i överensstämmelse med vad som redan från början stadgats i kommunikationsverkens reglemente, de tre första åren av den tidigare anställningen alltid skulle frånräknas, var-

jämte anställningen för att kunna tillgodoräknas måste hava innehafts i en följd fram till tillträdandet av den ordinarie befattningen.

Detta försök att lösa frågan har emellertid skapat nya olägenheter. 1928 års lönekommitté, som i sitt betänkande (sid. 76 77) givit en belysning av dessa olägenheter, har i sådant hänseende framhållit bland annat, att snedd- nings- och tillgodoräkningsreglerna i vissa fall kommit att tillämpas utanpå varandra, varigenom vid befordran den högsta löneklassen inom veder- börande lönegrad ofta uppnåtts omedelbart eller endast kort tid efter till- trädet av den nya tjänsten, något som måste anses stridande mot grund- principen i lönesystemet, vilken syftar till successivt inträdande avlönings- förbättringar. I tillämpningen ha även de nya liksom de äldre tillgodoräk- ningsbestämmelserna visat sig verka godtyckligt och ojämnt, vilket svår- ligen kan undvikas, så länge b—estämmelsernas vaga formulering gör tolk- ningen till en ren omdömesfråga, underkastad ett stort antal olika myndig- heters avgörande. Vad som vållat de största svårigheterna torde — såsom framhållits av 1928 års kommitté _— ha varit att avgöra, huruvida en viss statsanställning i avseende å tjänstgöringens art och omfattning svarar mot, är jämförbar med eller högre än den tjänst, i vilken tillgodoräkning skall äga rum. I nämnda avseende har stor ojämnhet i tillämpningen kommit till synes, och trots att bestämmelserna varit gällande under femton år, har uppenbarligen någon fast praxis härutinnan ännu icke stadgat sig. Vidare har tveksamhet yppats beträffande tolkningen av uttrycket »i en följd», där olika meningar gjort sig gällande i fråga om verkan av semester, tjänst- ledighet för militärtjänstgöring, för offentligt uppdrag, för sjukdom, för olycksfall i tjänsten o. s. v.

1928 års lönekommitté. I sitt betänkande med förslag till allmänt avlö- ningsreglemente ägnade 1928 års lönekommitté frågan om revision av till— godoräknings- och sneddningsreglerna en ingående granskning. Mot bak- grunden av den redogörelse för olägenheterna med nuvarande system, till vilken nyss hänvisats, fann sig kommittén böra föreslå, att tillgodoräknings- rätten skulle avsevärt begränsas och i stället sneddningen utvidgas att gälla även vid övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst. I nämnda lhän- seenden anförde kommittén huvudsakligen följande:

I fråga om tillgodoräkning av föregående tjänstetid kunde givetvis olika meningar vara rådande angående den omfattning, i vilken dylik tillgodoräkning borde få äga rum. Att helt borttaga tillgodoräkningsrätten syntes, sedan densamma vunnit hävd, få anses uteslutet. Uppenbart syntes emellertid vara, att tillgodoräkningsrätten kom- mit att sträcka sig långt utöver de gränser lagstiftaren avsett att uppdraga. Kom- mittén ansåge det även vara principiellt oriktigt att låta varje efter subjektiv värde- sättning såsom »likvärdigt» förklarat arbete tillgodoräknas i en helt annan befatt- ning. Dä det många gånger vore praktiskt taget omöjligt att bedöma arten av det arbete, som en tjänsteman önskade få sig räknat till godo, bleve avgörandet i allt- för hög grad beroende på den större eller mindre grad av välvilja, med vilken frågan bedömdes. Av dessa skäl syntes det lämpligt att på sådant sätt begränsa för— månen i fråga, att som regel endast vikariatsförordnanden i samma eller högre befattning än den, till vilken befordran sedermera skedde, finge tillgodoräknas för

uppflyttning i löneklass. Men icke alla förordnanden borde härvidlag komma i fråga. Det kunde nämligen icke anses motiverat att för bestämmande av en tjänste- mans löneställning efter ordinarieblivandet helt enkelt summera ihop alla de för- ordnanden, som under rekryt- och utbildningsåren kunde hava tilldelats honom. Annorlunda läge saken till, då tjänstemannen under längre tid på förordnande uppehållit en vakantsatt befattning eller en tjänst, vars innehavare vore tjänstledig eller bestrede annat vikariat.

Då det gällde att bestämt fixera, i vilka fall tillgodoräkning borde kunna med- givas, syntes Kungl. Maj:t hava anvisat en utväg, som borde kunna leda till en för såväl staten som tjänstemännen tillfredsställande lösning av denna fråga. Genom de nya riktlinjer för vikariatsersättningens bestämmande, som omförmälts i stats- rådsprotokollet över finansärenden den 14 juni 1928, hade man sökt bereda vi- karier å vakantsatta tjänster och deras successionärer en förbättrad ställning. Den förmånligare vikariatsersättningen innebure, att sådan vikarie i stället för den van- liga vikariatsersättningen ägde uppbära lön enligt löneklass, som vore närmast lägre än den, som skulle hava gällt, därest han varit innehavare av ordinarie tjänst inom ifrågavarande lönegrad. Genom de nya bestämmelserna hade skapats två slag av vikariatsförordnanden, skilda åt i fråga om sättet såväl för förordnandets tilldelan- de som för ersättningens bestämmande. Hinder syntes kommittén icke möta att vid en revision av avlöningsreglementet reformera reglerna för vikariatsersättning i överensstämmelse med ovan angivna principer. Endast förordnandetid med den förmånligare vikariatsersättningen borde få tillgodoräknas för löneklassplacering.

Samtidigt som kommittén funne sig böra föreslå, att tillgodoräkningsrätten på ovan antytt sätt begränsades, ansåge kommittén sneddningsregeln höra i visst av- seende utsträckas. Det syntes naturligt att på det smidiga sått, sneddningen er- bjöde, förmedla övergången från extra ordinarie till ordinarie anställning.

Emellertid hade det synts kommittén angeläget att lämna en möjlighet öppen för tillgodoräkning även av annan tjänstgöring än förut omförmälda vikariatsförord- nanden. Fall kunde nämligen inträffa, då huvudreglerna rörande sneddning och tillgodoräkning icke vore tillräckliga för beredande av en rättvis löneplacering. Kom- mittén sökte med följande exempel klarlägga, vilka fall den närmast åsyftade:

1) En befattningshavare befordrades till ordinarie tjänsteman efter långvarig an- ställning som »extra» med likartade arbetsuppgifter. Eftersom han icke åtnjutit lön efter ett med allmänna löneplanen analogt lönesystem, vore sneddning ute- sluten. Några vikariatsförordnanden hade han icke heller haft. På grund av den långa tjänstetiden syntes han dock icke böra placeras i lönegradens begynnelseklass, då han därigenom måhända skulle i lönetur komma åtskilligt efter yngre kamrater, som på grund av tjänstgöringsförhållandena kunnat befordras till ordinarie tjänst tidigare. Hur stor del av den extra anställningstiden, han borde få räkna sig till godo, måste emellertid bedömas efter omständigheterna i det särskilda fallet.

2) En person hade genom förtjänstfullt arbete i det allmännas tjänst (vid stads— domstol, allmänt sjukhus, såsom stadsläkare o. s. v.) meriterat sig för erhållande av ordinarie statsanställning med arbetsuppgifter liknande dem, som ålegat honom inom hans förra verksamhetsområde. Starka skäl kunde i ett dylikt fall tala för att medgiva tillgodoräkning, men de vanliga reglerna passade ej.

3) På grund av offentligt uppdrag hade en tjänsteman utfört arbete, som direkt kvalificerat honom för en viss befattning, eller ock hade han på grund av sådant uppdrag måst frånträda ett vikariatsförordnande, som han eljest varit berättigad att räkna sig till godo vid framtida befordran. Även här borde tillgodoräkning kunna komma i fråga.

För alla de skiftande fall, som kunde tänkas förekomma, funne kommittén icke möjligt eller ens lämpligt att utfärda detaljerade regler. Då det likväl vore fråga om undantagsfall, syntes det bästa vara, att de finge bedömas individuellt efter skä-

lighetsprövning. För att emellertid prövningen skulle ske efter enhetliga princi- per, syntes densamma böra ankomma på Kungl. Maj:t. Kommittén ville uttryck- ligen betona, att denna Kungl. Maj:ts särskilda rätt att medgiva tillgodoräkning vore avsedd att tillämpas endast i undantagsfall och med stor försiktighet.

Avgivna yttranden. I de över 1928 års lönekommittés betänkande avgiv- na yttrandena hava ett stort antal myndigheter lämnat kommitténs förslag i förevarande delar utan erinran. En del andra myndigheter hava gjort vissa allmänna uttalanden om ändamålsenligheten av de föreslagna lönetursrcg- lerna. Sålunda hava åtskilliga ämbetsverk framhållit, att de föreslagna be- stämmelserna syntes vara väl avvägda och att desamma genom enkelhet och reda förmånligt skilde sig från gällande lagstiftning i ämnet, samtidigt som de i erforderlig grad syntes tillgodose vederbörande befattningshavares in- tressen. Å andra sidan har från några håll uttalats, att förslaget syntes in- nebära en bestämd försämring genom att reglerna för sneddning och till- godoräkning icke skulle få tillämpas samtidigt samt att de nuvarande be- stämmelserna om tillgodoräkning i högre grad än de föreslagna överens- stämde med billighet och rättvisa.

1936 års lönekommitté. Frågan om en revision av de nuvarande reglerna om lönetursberäkning vid befordran har berörts i de för 1936 års lönekom- mitté utfärdade direktiven. Enligt dessa åligger det lönekommittén att vid avlöningsbestämmelsernas utformning ägna särskild uppmärksamhet åt an- gelägenheten av att så långt som möjligt åstadkomma enkla och för myndig— heterna lätt tillämpliga föreskrifter. De under årens lopp vunna erfaren- heterna hava ansetts särskilt ådagalägga behovet av en förenkling i gällande regler för uppflyttning i löneklass; i detta avseende har det ansetts böra upp- tagas till allvarligt övervägande, huruvida icke tillgodoräkningsrätten kunde slopas och i stället sneddningsregeln få vidgad användning.

Erfarenheterna om verkningarna av gällande bestämmelser på föreva- rande område giva enligt lönekommitténs mening vid handen, att behov föreligger av en omläggning av reglerna för löneklassplacering. På sätt i kommitténs direktiv antytts är en dylik omläggning påkallad framför allt i syfte att genom enklare och mera enhetliga regler angående lönetursberäk- ningen avlägsna eller åtminstone i möjligaste mån begränsa de ojämnheter och svårigheter, vilka visat sig vara förenade med tillämpningen av de nu- varande, vaga och delvis oklara tillgodoräkningsföreskrifterna samt att minska det administrativa arbete, som löneklassplaceringarna genom tillgo- doräkningsförfarandet förorsaka ämbetsverken.

Det förslag till lösning av förevarande spörsmål, som innefattades i 1930 års betänkande och vilket åsyftade en mycket avsevärd begränsning av tillgodoräkningsrätten i förening med en vidgad användning av sneddnings- principen, skulle otvivelaktigt innebära beaktansvärda fördelar i jämförel- se med de nuvarande bestämmelserna i ämnet. Emellertid skulle även en— ligt detta förslag tillgodoräkningsförfarandet alltjämt bibehållas i viss ut- sträckning. Redan vid förberedande överväganden av spörsmålet om en

revision av sneddnings— och tillgodoräkningsreglerna kom 1936 års lönekom- mitté till den uppfattningen, att med tillgodoräkningsförfarandet vore före- nade sådana olägenheter, att en utväg borde sökas för att om möjligt helt utesluta detsamma ur avlöningsbestämmelserna och i stället utvidga snedd- ningsinstitutet till att omfatta det övervägande antalet befordringsfall.

Med utgångspunkt från denna uppfattning gjordes ifrågavarande spörs- mål inom kommitténs sekretariat till föremål för särskild utredning, vars resultat sammanfattades i en i ämnet upprättad promemoria. Vid denna promemoria —— i vilken jämväl frågan om en revision av gällande vikariats- ersättningsbestämmelser såsom delvis sammanhängande med spörsmålet om sneddningsrättens utvidgande upptogs till behandling fogades utkast till nya bestämmelser om lönetursberäkning och vikariatsersättning. Enligt ut- kastet skulle tillgodoräkningsrätten helt och hållet avskaffas och i stället löneställningen före befordran —— med några få undantag, till vilka kommit- tén i det följande återkommer i samtliga befordringsfall tagas till ut- gångspunkt för lönetursberäkningen. I överensstämmelse härmed skulle övergången från icke-ordinarie till ordinarie tjänst i fråga om lönetursberäk- ningen i princip generellt regleras efter samma grunder som befordran från lägre till högre ordinarie befattning.

I syfte att ernå en allsidig belysning av föreliggande spörsmål anhöll där- efter kommittén genom cirkulärskrivelse till ett antal större ämbetsverk, nämligen fångvårdsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järn- vägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen, riksrä- Icenskapsverlcet och domänstyrelsen, att dessa ville, var för sitt verksamhets- område, dels verkställa undersökning angående den löneklassplacering, som i ett lämpligt antal förekomna befordringsfall skulle med tillämpning av de ifrågasatta nya lönetursbestämmelserna hava ägt rum i jämförelse med den faktiska löneklassplaceringen enligt gällande bestämmelser, dels ock till kommittén avgiva yttrande över det föreliggande författningsutkastet.

I anledning härav inkommo myndigheterna ifråga till kommittén med ytt- randen i ämnet, varvid jämväl överlämnades utredningar angående verk- ningarna av de ifrågasatta nya lönetursreglerna i sammanlagt omkring 2 000 faktiska befordringsfall berörande olika personalgrupper. En granskning av nämnda befordringsfall gav vid handen, att i jämförelse med gällan- de föreskrifter —— de ifrågasatta bestämmelserna skulle hava medfört oför- ändrad löneklassplacering i omkring 800 fall samt förbättrad löneklasspla- cering i omkring 250 fall, under det att en för tjänstemännen försämrad lönetur skulle hava inträtt i de återstående 950 fallen, av vilka sistnämnda närmare två tredjedelar avsågo övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst. De flesta försämringsf—allen framträdde inom riksräkenskapsverket, fångvårdsstaten, postverket och statens järnvägar. Av 21 vid riksräkenskaps- verket undersökta befordringsfall skulle sammanlagt 18 —— därav 14 avse- ende övergång från extra ordinarie till ordinarie befattning -—— hava medfört försämring i löneturen. Vid fångvårdsstaten skulle i 26 av 35 undersökta befordringsfall —— samtliga dessa 26 fall avseende övergång från extra ordi—

narie till ordinarie tjänst — försämring hava inträtt. Vidare skulle av 304 vid postverket undersökta befordringsfall sammanlagt 256 därav 247 av- seende övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst — samt av 214 vid statens järnvägar undersökta befordringsfall tillhopa 195 —— därav 184 av- seende övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst hava medfört försämring i löneturshänseende, antingen i fråga om löneklassplaceringen såsom sådan eller beträffande tidpunkten för vinnande av uppflyttning i löneklass. Även vid tullverket och statens vattenfallsverk skulle de ifråga- satta bestämmelserna i betydande utsträckning kommit att verka i ogynn- sam riktning.

Att sålunda en tillämpning av de preliminärt från kommitténs sida ifrå— gasatta lönetursreglerna skulle medföra en viss försämring i löneturshänse- ende särskilt vid övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst, gav i vissa delar anledning till kritik från de över förslaget hörda myndigheternas sida. Samtliga myndigheter utom fångvårdsstyrelsen funno sig likväl böra understödja förslaget i princip, och några av dem underströko kraftigt olä- genheterna med det hittillsvarande systemet. Ur de avgivna yttrandena må återgivas följande:

Fångvårdsstyrelsen anförde att, då under senare år ett antal vakanta ordinarie tjänster vid fångvårdsstaten icke fått återbesättas med ordinarie innehavare, nack- delarna av en ändring av gällande bestämmelser om tillgodoräkning av föregående tjänstetid vid befordran skulle bliva starkt framträdande.

Generaltullstyrelsen framhöll, att anledningen till den genomgående försämring i löneturshänseende, som de föreslagna bestämmelserna skulle medföra för nytill- trädande ordinarie befattningshavare, syntes vara, att förslaget icke innefattade några bestämmelser rörande grunder för löneklassplacering av befattningshavare i icke-ordinarie anställning. Därest de extra ordinarie beställningshavarnas löne— klassplacering bestämdes efter enahanda grunder, som i förslaget angivits för ordi- narie befattningshavare, skulle löneklassplaceringen vid tillträdandet av ordinarie tjänst ställa sig förmånligare. Med hänsyn till de praktiska förenklingar snedd- ningssystemet erbjöde för fastställande av begynnelselön, funne styrelsen sig böra tillstyrka förslaget. För likformighetens skull ansåge styrelsen önskvärt, att för- slagets principer om möjligt utsträcktes att gälla vid övergång från extra till extra ordinarie befattning.

Generalpoststyrelsen uttalade, att sneddningsregelns tillämpning vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie tjänst skulle komma att i jämförelse med nuvarande ordning i regel framflytta tidpunkten för uppflyttning i löneklass ett år, men erin- rade tillika, att det vore vanskligt att avgöra, vilka verkningar de föreslagna nya bestämmelserna om sneddning vid övergång från extra ordinarie till ordinarie an- ställning komme att erhålla i jämförelse med nuvarande tillgodoräkningsmetoder, då dessa verkningar till stor del vore avhängiga av en eventuell ändring av be- stämmelserna om tillgodoräkning av tidigare tjänstgöring vid tillträdandet av extra ordinarie befattning. Styrelsen ville emellertid i princip uttala sig för att de i många hänseenden besvärliga och mer eller mindre godtyckliga tillgodoräknings- metoderna i största möjliga utsträckning begränsades och ersattes med mera en— hetliga sneddningsregler.

Statskontoret underströk, att de nuvarande tillgodoräkningsbestämmelserna gåve alltför stort spelrum åt subjektiva värdesättningar och att någon fast och enhetlig praxis beträffande deras tillämpning icke kunnat utbildas. Den omständigheten,

att vissa kategorier av befattningshavare vid ett förverkligande av förslaget kunde komma i ett något sämre läge i löneturshänseende än tidigare, syntes i och för sig icke böra hindra förslagets genomförande, då nämligen även tjänstemän, tillhöran- de dessa grupper, genom sneddningen alltid vid befordran komme i åtnjutande av en löneökning.

Riksräkenskapsverlcet framhöll, att ämbetsverket under sin ämbetsutövning vun- nit riklig erfarenhet om tillgodoräkningssystemets olägenheter, och förordade där- för de nuvarande subjektiva bedömningsgrundernas ersättande med fasta och klart utformade regler, som avlägsnade det stora osäkerhetsmomentet i nuvarande till- godoräkningsförfarande." Ehuru de nya föreskrifterna skulle medföra någon för- sämring i fråga om lönetursberäkningen för personalen vid ett centralt ämbets- verk av riksräkenskapsverkets typ, innebure förslaget likväl en i huvudsak till- fredsställande lösning av det onekligen ganska komplicerade problemet.

Med ledning av den utredning och de uttalanden, vilka sålunda framkom- mit i de över det preliminära utkastet avgivna yttrandena, har nämnda ut- kast sedermera inom kommittén gjorts till föremål för överarbetning. I samband därmed har kommittén även preliminärt tagit ståndpunkt till frå- gan om de lönetursgrunder för icke-ordinarie personal, vilka böra förutsät- tas vid en omläggning av lönetursbestämmelserna för ordinarie tjänstemän. Vid beståmmelsernas utformning hava jämväl de detaljerinringar i olika hänseenden, som framställts i de avgivna yttrandena, vunnit beaktande i den mån så ansetts möjligt och lämpligt utan övergivande av huvudprinci- perna i förslaget.

Såsom allmän motivering till det förslag, som kommittén framlägger i ämnet, får kommittén anföra följande.

De principer, vilka lönekommittén ansett böra vara vägledande vid utfor- mandet av förändrade regler angående lönetursberäkning vid befordran, för- utsätta, såsom redan antytts, en så vidsträckt tillämpning av sneddningsre— geln, att densamma kommer att bilda den regelmässiga grunden för löneturs- beräkningen. I överensstämmelse härmed har kommittén till en början fun— nit sig böra förorda, att övergången från icke-ordinarie nyreglerad befattning till ordinarie tjänst, å vilken avlöningsreglementet erhåller tillämpning, i lö— neturshänseende regleras efter samma grunder, som gälla beträffande över- gång från lägre till högre ordinarie tjänst. Att i dessa befordringsfall till- lämpa andra lönetursregler än dem, som regelmässigt gälla vid befordran från lägre till högre ordinarie tjänst, finnes så mycket mindre anledning, som avlöningsförhållandena för huvudgrupperna av icke-ordinarie personal vid de nyreglerade verken numera äro enhetligt ordnade efter samma principer, som innefattas i avlöningsreglementena för ordinarie tjänstemän. Tjänste- män å extra stat åtnjuta lön enligt den ordinarie löneplanen med allenast den avvikelsen, att lönen utgår enligt närmast lägre löneklass än för ordinarie tjänstemän i samma lönegrad, och för övriga huvudgrupper av icke-ordinarie tjänstemän vid nyreglerade verk äro fastställda löneplaner, vilkas konstruk- tion nära ansluter sig till löneplanen för ordinarie tjänstemän. Det må i detta sammanhang erinras, att i de år 1935 utfärdade avlöningsbestämmel- serna för icke-ordinarie tjänstemän vid olika nyreglerade förvaltningsgrenar

sneddningsregeln i stället för det tidigare tillgodoräkningsförfarandet införts för fall av befordran från lägre till högre extra ordinarie befattning.

Att tillgodoräkningsförfarandets ersättande med sneddning vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie befattning i de särskilda fallen icke alltid kan giva samma resultat i fråga om lönetur är självfallet. Med tillgodo- räkningsrätten blir löneturen i den ordinarie befattningen beroende av läng- den av föregående tjänstgöring samt denna tjänstgörings efter mer eller mind— re subjektiv prövning fastställda art; enligt sneddningsprincipen däremot blir den föregående löneställningen avgörande. I sneddningsregelns natur ligger, att den alltid ger den befordrade en omedelbar löneökning, men samtidigt också att, där skillnaden mellan den befordrades lön i den förra befatt- ningen och begynnelselönen i den nya befattningen uppgår till två löne- klasser eller mera, den befordrade får åtnöjas med begynnelselön i den högre tjänsten. Där vederbörande före sin befordran under en lång följd av år haft »likvärdig» tjänstgöring, som enligt nuvarande bestämmelser må tillgodoräknas, kan uppenbarligen en övergång till sneddningsprincipen ge sämre resultat än hittillsvarande bestämmelser. Häri ligger intet oriktigt eller olämpligt utan endast en konsekvens av övergången till en löneturs- princip, som i och för sig måste anses rationellare och mera överensstäm- mande med avlönings-systemets syfte, samtidigt som den blir mindre slump— mässigt verkande och därför också mera rättvis.

Emellertid är det givetvis i och för sig önskvärt att söka undvika alltför kraftiga rubbningar i lönetursrätten vid övergång till ett nytt löneturssystem. Såsom framgår av den föregående redogörelsen, skulle enligt den av vissa verk lämnade utredningen övergång från tillgodoräkning till sneddning i ett stort antal fall medföra försämring av hittillsvarande lönetursrätt vid be- fordran från extra ordinarie till ordinarie tjänst. Härvid är emellertid att märka, att samtliga verk utom ett dels räknat med nuvarande konstruktion av löneplanerna, dels beräknat sneddning från extra ordinarie till ordinarie befattning med utgångspunkt från den löneklassplacering, som de icke-ordi- narie tjänstemännen erhållit enligt hittillsvarande bestämmelser. Resultatet kommer, såsom av det följande skall framgå, att te sig väsentligt gynn- sammare vid genomförande av vissa ändringar, som kommittén anser sig böra förorda beträffande lönetursrätten samt konstruktionen av löneplanerna för icke-ordinarie befattningshavare. '

Vad till en början angår löneplanerna för extra ordinarie tjänstemän, äro dessa för närvarande konstruerade på det sätt, att löneklasserna inom varje lönegrad börja med ett lönebelopp, som ligger två löneklasser under det lägsta för ordinarie tjänsteman i motsvarande lönegrad gällande, samt sluta med ett lönebelopp, vilket sammanfaller med näst högsta löneklassen för ordinarie tjänsteman. I sitt den 30 oktober 1934 avgivna betänkande med förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen (statens off. utredn. 1934: 42) föreslog 1934 års avlöningsrevision för icke-ordinarie personal sådan jämkning i löneplanerna för extra ordinarie tjänstemän, att begynnelselönen för alla lönegrader

skulle komma att med allenast en löneklass understiga begynnelselönen för motsvarande ordinarie tjänster. Motivet härför var, att de extra ordinarie tjänstemännen borde beredas kompensation för den löneminskning, som skulle föranledas av pensionsavdragen vid en blivande familjepensionering. Sedan familjepensioneringen numera ordnats, har berörda kompensation pro- visoriskt beretts på annat sätt. Såsom i 1937 års statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma frågor, p. 6) förutsatts, bör detta proviso- rium i samband med den nu förestående löneregleringen avvecklas, och detta synes lämpligen böra ske på det sätt, som 1934 års avlöningsrevision före- slagit. Begynnelselönen för extra ordinarie tjänstemän skulle vid bifall här- till komma att ligga en löneklass högre än för närvarande, och löneturen under extraordinarietiden liksom också sneddningsunderlaget vid befordran till ordinarie tjänst skulle i motsvarande grad förbättras.

De för extra tjänstemän vid den nyreglerade statsförvaltningen (med un- dantag av kommunikationsverken) gällande löneplanerna utmärkas därav, att begynnelselönen satts en löneklass lägre än begynnelselönen för extra ordinarie tjänsteman inom motsvarande lönegrad, d. v. s. tre löneklasser lägre än motsvarande ordinarie tjänstemans begynnelselön; därjämte är att märka, att varje lönegrad upptager allenast två löneklasser. Slutlönen för extra tjänsteman sammanfaller alltså genomgående med begynnelselönen för extra ordinarie tjänsteman och understiger med två löneklasser begynnelse- lönen för ordinarie tjänsteman i samma lönegrad. Lönekommittén har tänkt sig en utbyggnad av löneplanen för extra tjänstemän med en löneklass för varje lönegrad. Denna löneplan skulle alltså för varje lönegrad komma att omfatta tre löneklasser, av vilka den sista även framgent skulle komma att sammanfalla med begynnelselöneklassen i motsvarande extra ordinarie lö- negrad. En dylik utbyggnad har synts motiverad av att extra tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen ej sällan få kvarstå i extra anställning un- der så avsevärd tid, att en ytterligare löneklassuppflyttning i sådan anställ- ning måste anses skälig. Det kan visserligen göras gällande, att den långa anställningstiden i extra befattning vid vissa verk är ett missförhållande, för vilket bör sökas bot genom sådana åtgärder i anslagshänseen-de, som kunna möjliggöra en rimligare anordning av befordringsgången. Emellertid anlitas extra personal på sina håll i betydande utsträckning för arbeten, vilka ehuru långvariga och periodiskt återkommande —— icke tillhöra ver- kets fortlöpande arbetsuppgifter (t. ex. särskilda specialutredningar inom vissa statistiska verk) och alltså icke kunna motivera anställande av per- sonal i mera fast anställning. Även om, såsom kommittén finner önskvärt, strävandena inom förvaltningen i högre grad än hittills på sina håll varit fallet inriktas på att låta den icke-ordinarie rekryteringspersonalen efter en icke alltför lång utbildnings- och prövotid vinna extra ordinarie anställning, kan det för nyss avsedda fall vara motiverat att öppna möjlighet till en ytter- ligare avlöningsförhöjning i extra befattning. Härigenom vinnes ock ut- gångspunkt för sneddningsregelns tillämpning vid övergång från extra till ordinarie befattning i så måtto, att för löneklassuppflyttning i den ordinarie

tjänsten må kunna tagas i beräkning tid, varunder tjänstemannen i den fö- regående befattningen tillhört närmast lägre löneklass.

Såsom led i lönetursbestämmelsernas omläggning för icke-ordinarie be- fattningshavare bör vidare förutsättas, att tillgodoräkningsförfarandet vid befordran till extra ordinarie befattning slopas och att därvid sneddning från extra till extra ordinarie tjänst medgives. Huruvida i samband härmed bör stadgas någon begränsning i syfte att förebygga en alltför gynnsam lönetur vid täta befordringar från extra till extra ordinarie samt därefter till ordi- narie befattning är en fråga, till vilken kommittén får taga ståndpunkt i samband med den närmare utformningen av lönetursbestämmelserna för icke-ordinarie befattningshavare.

För den vid kommunikationsverken såsom närmaste motsvarighet till all- männa civilförvaltningens extra tjänstemän förekommande personalgruppen aspiranter upptager löneplanen för närvarande endast en löneklass, överens- stämmande med begynnelselöneklassen för extra tjänstemän. I löneplanen för aspiranter har kommittén icke tänkt sig ifrågasätta någon ändring, detta av den anledningen, att aspiranttiden vid kommunikationsverken regel- mässigt för att ej säga undantagslöst —- är så kort, att en utbyggnad av löneplanen icke skulle erhålla någon praktisk betydelse. Tillgodoräkningens slopande kommer alltså för aspiranterna att innebära, att de genomgående vid befordran till extra ordinarie placeras i begynnelselöneklassen, vilken emeller- tid skulle komma att ligga en löneklass högre än för närvarande. I de fall, då aspiranttiden i förening med eventuell föregående »likvärdig» tjänstgöring t. ex. såsom »tillfällig» befattningshavare, elev eller dylikt är kortare än vad som i tillgodoräkningsavseende motsvarar tre år, medför denna anord- ning en förbättring av löneturen. I de fall, där aspiranttiden föregåtts av en långvarig tjänstgöring i mindre fast anställning, skulle däremot tillgodo- räkningens bortfallande innebära en försämring trots den gynnsammare be- gynnelselönenivån i extra ordinarie befattning. Denna omständighet kan dock efter kommitténs förmenande ej utgöra skäl för särskilda åtgärder i fråga om löneklassplaceringsreglerna. Det är att antaga att, om tillgodo- räkningen avskaffas, en strävan kommer att göra sig gällande att lämpa an- ställningsförhållandena för rekryteringspersonalen efter dessa förändrade förutsättningar i syfte att den personal, som vunnit utbildning och prövats samt befinnes behövlig för framtiden, må kunna överföras till aspirantan- ställning inom sådan tid, att skälig lönetur kan vinnas.

Med iakttagande av de förutsättningar, som här angivits beträffande löne- tursregler för icke-ordinarie personal, har kommittén med avseende å de fall, vilka enligt verkens förenämnda utredningar avsågo övergång från extra ordinarie till ordinarie befattning, låtit verkställa en omräkning av löneturen såväl vid befordran till extra ordinarie som vid utnämning till ordinarie tjänst. Det har visat sig, att under nämnda förutsättningar antalet försäm- ringsfall vid övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst —— enligt de tidigare beräkningsgrunderna uppgående till inemot nio tiondelar av hela antalet till denna grupp hörande befordringsfall skulle hava stannat vid

något under hälften av totalantalet; å andra sidan skulle under samma för- utsättningar de fall, i vilka en förbättrad lönetur inträtt, hava uppvisat en ökning från fem till fyrtiofem procent av samtliga ifrågavarande beford- ringsfall. Vad beträffar löneturen i fall av befordran till extra ordinarie tjänst hava de verkställda omräkningarna givit vid handen, att i jämförelse med nu gällande föreskrifter en förbättrad lönetur skulle hava uppkommit i omkring två tredjedelar av samtliga befordringsfall, under det att i de åter- stående fallen en oförändrad eller försämrad löneplacering skulle hava in- trätt.

Såsom förut erinrats, förekommer för närvarande tillgodoräkning icke blott vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie tjänst utan jämväl under vissa förutsättningar vid befordran från lägre till högre ordinarie tjänst. Sist- nämnda tillgodoräkningsrätt ingick ej från början i lönesystemet utan in- fördes däri närmast med anledning av de ojämnheter i lönetursförhållande- na, som föranleddes av tillgodoräkningsförfarandets tillämpning vid beford- ran från icke-ordinarie tjänst parallellt med sneddningen vid befordran inom den ordinarie löneplanen. Enligt kommitténs mening finnes icke anledning att bibehålla denna tillgodoräkningsmöjlighet vid befordran inom lönepla- nen för ordinarie tjänstemän. Ett slopande av denna tillgodoräkningsmöj— lighet torde för statsförvaltningen i stort sett ej medföra några rubbningar av betydelse i hittillsvarande lönetursförhållanden. Emellertid förekomma i vissa fall, särskilt inom allmänna civilförvaltningen, långvariga vikariatsför- ordnanden av den art, att tjänstutövningen och tjänsteansvaret måste anses praktiskt taget sammanfalla med vad som åvilar den ordinarie tjänstinne- havaren. För dylika fall har kommittén, såsom i specialmotiveringen under 21 5 kommer att närmare utvecklas, ansett sig böra under vissa förutsätt- ningar föreslå en särskild form av vikariatsgottgörelse, benämnd vikariatslön. Då vikariatslönen skulle fastställas att utgå enligt viss löneklass, har det synts kommittén möjligt och lämpligt att för den, som från dylikt förordnan- de vinner befordran till ordinarie tjänst, anordna lönetursberäkning enligt sneddningsprincipen med utgångspunkt från den löneställning, han under förordnandet intagit. Genom denna anordning, som i sak väsentligen an- sluter sig till vad 1928 års lönekommitté föreslagit beträffande tillgodoräk- nande av förordnandetid med vikariatslön, skulle för mera långvariga och kvalificerade förordnanden erhållas icke blott en ersättning för hittillsva- rande tillgodoräkningsrätt utan även en förbättring i löneturen, eftersom enligt vad kommittén under 21 & föreslår sneddning skulle ske från en löneklass, som ligger lägst en löneklass över innehavande löneklass i den egna tjänsten och följaktligen det treårsavdrag skulle bortfalla, som för när- varande skall ske vid tillgodoräkningen. Med den ifrågavarande anordnin- gen torde de olägenheter, som i fångvårdsstyrelsens utlåtande framhållits såsom förenade med tillgodoräkningsrättens avskaffande med hänsyn till löneturen för vikarier under långvariga vakanser, bliva i skälig utsträck- ning undanröjda.

Genom vad nu föreslagits skulle åstadkommas ett enhetligt och efter kom-

mitténs förmenande skäligt ordnande av löneturen vid de vanligen förekom- mande befordringarna. Emellertid förekommer även befordran till ordi- narie tjänst från sådan ordinarie befattning eller beställning i statens tjänst, för vilken avlöningen fastställts enligt äldre eller eljest från reglementet av- vikande grunder s. k. oreglerade tjänster eller nyreglerade tjänster med avlöning enligt avvikande lönesystem — ävensom från statlig anställning med avlöning enligt kollektivavtal. I dylika fall kunna de vanliga reglerna om sneddning icke tillämpas. För undvikande av löneminskning för den befordrade i de fall, då denne i sin tidigare anställning uppburit högre lön än begynnelselön i den nya tjänsten, har man hittills varit hänvisad till att genom tillgodoräkning i viss omfattning av tidigare anställningstid söka bereda vederbörande en skälig löneklassplacering. Resultatet har dock icke alltid blivit det åsyftade, och tillgodoräkningen har även i dessa fall verkat ojämnt. Enligt kommitténs mening bör en rimlig lösning av lönetursfrågan i här förevarande befordringsfall sökas i införandet av en i så måtto modifierad sneddningsregel, att den befordrade i den nya tjänsten hänföres lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning, han i den tidigare anställningen ägt uppbära. Vid utforman- det av denna regel har kommittén även övervägt att, i överensstämmelse med den vanliga sneddningsprincipen, icke blott låta den befordrade vin- na en omedelbar löneförbättring utan även vid bestämmande av tidpunkten för nästa löneklassuppflyttning taga i betraktande den tid intill tre år, un- der vilken han före sin befordran åtnjutit avlöning till belopp motsvarande det, som tagits till utgångspunkt för sneddningen. Ur skilda synpunkter har det emellertid befunnits lämpligast, att sneddningen begränsas på nyss antytt sätt.

Sin största betydelse torde en sålunda modifierad sneddningsregel kom- ma att få för reglerande av löneklassplaceringen vid befordran från arbetar- anställning till ordinarie tjänst, en befordringsgång, som i betydande om- fattning förekommer särskilt vid vissa av kommunikationsverken. I dessa fall kommer den genom kollektivavtal eller i anslutning till sådant avtal be- stämda lönen att bilda utgångspunkt för löneklassplaceringen enligt löne- planen för ordinarie tjänstemän.

Därest kommitténs förslag i sist berörda hänseende vinner godkännande, blir det erforderligt, att Kungl. Maj:t meddelar närmare föreskrifter röran- de vad som i olika fall skall förstås med avlöning i den tidigare anställnin- gen. Detta gäller framför allt i fråga om arbetaran-ställningar, i vilka års- lönen icke är på förhand bestämd utan utgår efter växlande tim- och ackords- lönegrunder. För beräknande av årslönen i dylika fall kunna givetvis olika tillvägagångssätt ifrågakomma. Den metod, som härvidlag synes erbjuda de största möjligheterna för rättvisa vid löneklassplaceringen, är enligt kommitténs mening att finna i en jämförelse med utgångspunkt från den avtalsenligt fastställda timlönen. Ackordslöneförmänerna äro nämligen allt- för mycket beroende av tillfälliga omständigheter för att rimligen kunna tjäna som jämförelsepunkt. Att med utgångspunkt från den avtalsenliga

lönen den befordrade icke alltid kan påräkna en omedelbar verklig inkomst- förbättring är visserligen tydligt. Detta har dock ej heller med tillgodoräk- ningen alltid varit fallet. De tryggare anställningsförhållandena i förening med andra med den ordinarie anställningen förenade fördelar torde i så- dana fall liksom hittills få anses utgöra kompensation för en eventuell till- fällig nedgång i kontantlönen.

Av de myndigheter, vilka yttrat sig över kommitténs preliminära förslag till lönetursregler, har endast järnvägsstyrelsen uttalat sig mot att löneklass- placeringen vid övergång från arbetaranställning grundas på en lönejäm- förelse med utgångspunkt från de avtalsenliga arbetarlönerna. Styrelsen har yttrat bland annat följande:

Enligt styrelsens mening skulle en dylik jämförelse kunna medföra betydande ojämnheter i lönesättningen. Sålunda skulle en höjning vid viss tidpunkt av arbe- tarlönerna kunna föranleda, att en efter denna tidpunkt befordrad tjänstehavare erhölle högre lön än en före tidpunkten i fråga befordrad och i tjänståldershän- seende äldre tjänsteman. I åtskilliga fall skulle även inträffa, att en från arbetar— anställning befordrad tjänsteman komme i bättre lönetur än en med avseende å föregående anställningstid jämställd befattningshavare, som vunnit befordran från extra ordinarie tjänst. En tillämpning av den föreslagna regeln skulle även kun- na medföra vissa icke önskvärda konsekvenser vid övergång från arbetaranställ— ning till befattning såsom extra ordinarie tjänsteman. Med hänsyn till de ojämn- heter, som sålunda enligt styrelsens mening skulle bliva en följd av de föreslagna bestämmelserna, ville styrelsen uttala sig för att löneplaceringen vid övergång från arbetaranställning till ordinarie tjänst i stället måtte ske med utgångspunkt från den indelning av arbetarna, som iakttagits i tjänstepensionsreglementet för ar- betare, enligt vilket icke-yrkesarbetare i pensionshänseende jämställts med extra ordinarie tjänsteman i 4 lönegraden och yrkesarbetare med extra ordinarie tjän- steman i 6 lönegraden. Beträffande statens järnvägars verkstadsarbetare, vilka i lönehänseende indelats i tre grupper, borde dock härvid den högsta gruppen när- mast jämställas med extra ordinarie tjänstemän i 7 lönegraden. En framkomlig väg hade därför synts järnvägsstyrelsen vara att beräkna arbetarens löneställning i den ordinarie befattningen så, som om han befordrats från extra ordinarie be- fattning inom någon av 4, 6 och 7 lönegraderna och därvid varit placerad i den löneklass, som han skulle tillhört, om han under sin föregående anställning varit extra ordinarie tjänsteman i en mot arbetaranställningen svarande lönegrad.

Enligt lönekommitténs mening kan järnvägsstyrelsens förslag icke anses erbjuda en godtagbar lösning av det föreliggande spörsmålet. Den av sty- relsen avsedda anordningen — som i sak närmast skulle innebära en till- godoräkning, ehuru i annan form än den nuvaran ie skulle icke medföra någon administrativ förenkling utan snarare tvärtom. Vid löneklassplacerin- gen finge man nämligen utgå från en, med ledning av härför erforderlig per- sonalbokföring, verkställd konstruktion av den lönegång, som den befordrade skulle haft, därest han under arbetaranställningen varit extra ordinarie tjän- steman i viss lönegrad. Vad angår de av järnvägsstyrelsen framförda erin- ringarna mot tanken på en modifierad sneddning med utgångspunkt från av- talsenliga timlöner, är det visserligen givet, att ojämnheter i löneturen olika befattningshavare emellan stundom kunna uppkomma. Dessa ojämnheter, som då bero på en faktisk skillnad i befordringsgång och löneställning före

tillträdet till ordinarie tjänst, synas dock icke vara av den betydelse, att de böra utgöra hinder för ett genomförande av förslaget, som exempelvis vid telegrafverket med dess stora arbetargrupper och ofta förekommande över- gång från arbetaranställning till ordinarie tjänst ansetts kunna utan större olägenheter tillämpas.

Under en modifierad sneddningsregel med utgångspunkt från senast åt- njutna avlöning kunde även tänkas hänförda sådana fall, där en tjänsteman före befordran till ordinarie befattning innehaft arvodestjänst eller anställ- ning med avlöning enligt personligt kontrakt. Kommittén har emellertid ansett sig icke böra förorda, att löneturen i dessa befordringsfall ordnas efter en dylik princip, detta närmast med hänsyn till föreliggande skiftande för- hållanden med avseende å tjänstgöringsskyldighetens omfattning, grunderna för lönens avvägning o. s. v. i dylika anställningar. I de fåtaliga fall, där en förmånligare löneklassplacering än den, som följer av reglementets all- männa regler, kan anses påkallad, lärer —— på sätt under specialmotiveringen till 8 & skall angivas — frågan härom få bero på prövning av Kungl. Maj:t vid varje befordringstillfälle.

Till vissa med den modifierade sneddningen från anställning med avlöning enligt andra än avlöningsreglementets grunder förbundna detaljfrågor åter- kommer kommittén under specialmotiveringen till 8 å.

Med den föreslagna utvidgningen av sneddningsregeln torde i det övervä- gande antalet befordringsfall förutsättningar skapas för åstadkommande av en skälig löneklassplacering utan tillgodoräkning. Emellertid kunna undan- tagsvis fall inträffa, där sneddning icke kan ifrågakomma men där likväl ett visst hänsynstagande till den utnämndes föregående verksamhet kan anses motiverat vid bestämmande av löneklassplacering i den nya tjänsten. För sådana undantagsfall, i vilka tillgodoräknande hittills kunnat ske, torde möj- lighet böra öppnas att efter särskild prövning medgiva en förmånligare löne- klassplacering än vad de allmänna reglerna medföra. Kommittén återkom- mer jämväl härtill under specialmotiveringen. För att säkerställa ett enhet- ligt bedömande av dessa fall torde prövningsrätten böra förbehållas Kungl. Maj:t.

Inom den civila statsförvaltningen förekomma bland icke-ordinarie tjän- stemän vissa befattningshavargrupper, vilka jämlikt av Kungl. Maj:t med- delade särskilda föreskrifter åtnjuta avlöning antingen »såsom» tjänsteman å extra stat iviss lönegrad eller ock enligt viss löneklass i löneplan för ordi- narie eller extra ordinarie tjänstemän utan att tillhöra de nämnda kategori- erna av befattningshavare. Exempel på dylika fall utgöra assessorer och andra adjungerade ledamöter i hovrätterna. Även för utförande av vissa uppdrag av längre eller kortare varaktighet förordnas understundom befatt- ningshavare med avlöning »såsom» tjänstemän å extra stat exempelvis statistiska centralbyråns personal vid särskild folkräkning, sekreteraren hos allmänna civilförvaltningens lönenämnd m. fl. Med hänsyn till den oklara och obestämda ställning inom lönesystemet, dessa befattningshavare intaga,

har kommittén ansett sig icke kunna förorda, att de allmänna sneddnings- reglerna i 8 g 1 mom. av reglementsförslaget vid befordran göras å dem till- lämpliga. Ej heller har kommittén funnit sig kunna förorda en tillämpning av nämnda regler i fall av befordran till ordinarie tjänst från sådana upp- drag — såsom sekreteraruppdrag i kommitté o. d. för vilka ersättning är bestämd att utgå i form av gottgörelse för mistade löneförmåner å veder- börandes egen tjänst jämte ett särskilt arvode eller ock i form av ett för uppdraget bestämt arvode, som utgör ersättning i ett för allt för uppdragets fullgörande. Vad särskilt hovrätternas assessorer angår, torde vid den bli- vande revisionen av avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal få tagas under omprövning, om icke dessa tjänstemän lämpligen böra inordnas under någondera av grupperna tjänstemän å extra stat och extra ordinarie tjänstemän, varigenom de allmänna sneddningsreglerna utan vidare skulle å dem bliva tillämpliga.

Vad i det föregående anförts har avseende å löneklassplaceringen vid över- gång till tjänst, varå avlöningsreglementet äger tillämpning, från annan före— gående anställning i statens tjänst. Enligt stadgande i 11 ä 2 mom. i avlö- ningsreglementena för allmänna civilförvaltningen, provinsialläkarstaten samt lots- och fyrstaten må emellertid för närvarande befattningshavare ef- ter Kungl. Maj:ts prövning helt eller delvis tillgodoräknas den tid, han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som i avseende å art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, han har att utföra å befattningen. Nämnda bestämmelser hava hittills tillämpats med stor varsamhet. Emellertid synes alltjämt möjlighet böra hållas öppen för Kungl. Maj:t att i fall av övergång till statstjänst från kommunal befattning eller eljest från icke statlig anställning med arbetsuppgifter av allmännyttig art medgiva gynnsammare löneklassplacering än som följer av bestämmelserna i 7 % 1 mom. Sådan övergång förekommer särskilt inom undervisnings- och sjukvårdsväsendet. Jämväl på andra områden än de nu nämnda kan övergång till statstjänst tänkas förekomma från utomstatlig verksamhet, som fyller ett allmännyttigt syfte. En förmånligare löneklassplacering kan vid sådan övergång vara av billighetsskäl påkallad, om så erfordras för att före- bygga avsevärd minskning av under lång tid åtnjuten avlöning. Enligt kom- mitténs mening bör fördenskull ett allmänt stadgande härutinnan intagas i avlöningsreglementet.

Lönenämnd. Löneärendenas beredning inom Kungl. Maj:ts kansli.

I sitt betänkande angående gemensamt avlöningsreglemente för kommuni- kationsverken föreslog kommunikationsverkens lönekommitté inrättandet av en lönenämnd, vilken skulle hava att avgiva yttranden rörande sådana all— männa föreskrifter, som enligt reglementet skulle utfärdas av Kungl. Maj:t, samt att bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur. Syftet med lönenämnden var främst att ernå den enhetliga behandling av löne- spörsmålen, som måste förutsättas, därest ändamålet med gemensamma avlö- ningsbestämmelser för de fyra kommunikationsverken skulle vinnas.

Enligt lönekommitténs tanke skulle emellertid åt lönenämnden anförtros även andra uppgifter. Sålunda borde nämnden i allmänhet följa kommuni- kationsverkens utveckling, såvitt densamma kunde öva inverkan på löneför- hållandena, samt hos Kungl. Maj:t föreslå därav påkallade ändringar i gäl- lande bestämmelser ävensom bereda kommande löneregleringar för tjänste- männen. I sistnämnda hänseende uttalades förväntan om ett frukthringande arbete av nämnden, enär nämnden kunde bliva i tillfälle att successivt bereda lönefrågorna och följaktligen omreglering av löneförhållandena kunde, när så påkallades, utan tidsutdräkt försiggå.

Sättet för lönenämndens sammansättning ansåg kommunikationsverkens lönekommitté vara av mycket stor betydelse för att nämnden skulle kunna rätt fylla sina uppgifter. Å ena sidan borde befattningshavarna vara repre- senterade inom nämnden, på det att denna skulle vinna förtroende från tjän- stemännens sida och dessa äga visshet, att deras önskemål och synpunkter bleve framförda inom nämnden. Av lika vikt syntes vara, att även förvalt- ningssynpunkterna bleve företrädda. Visserligen antog kommittén, att nämn- den skulle finna lämpligt att till förhandling inkalla speciella representanter för de olika verken, liksom ock för personalen, men då det icke syntes böra tillkomma dessa inkallade personer att öva något direkt inflytande på nämn- dens yttranden, borde bland de ordinarie ledamöterna även finnas personer, som bevakade förvaltningarnas intressen. Slutligen syntes även vissa allmän- na intressen böra få tillfälle att göra sig gällande inom nämnden, förslagsvis genom att i nämnden inginge utom verken stående, opartiska, med statens synpunkter och övriga hithörande förhållanden förtrogna personer.

I enlighet med kommitténs förslag upptogos i 44 & av 1919 års avlönings- reglemente för kommunikationsverken bestämmelser om en för de fyra ver- ken gemensam lönenämnd. Enligt dessa bestämmelser böra löntagar-, för-

valtnings- och de allmänna intressena vara representerade i nämnden, vilken skall bestå av sju medlemmar. Innan till avgörande företages fråga om ut- färdande av allmänna föreskrifter i ämnen, som enligt reglementet ankomma på Kungl. Maj:t, bör yttrande av Kungl. Maj:t inhämtas från nämnden, som även har att bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta till densamma.

Förutom denna kommunikationsverkens lönenämnd finnas, enligt motsva- rande stadganden i avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltningen och för försvarsväsendet, särskilda lönenämnder för dessa förvaltningsgre- nar. För domänverket, vars avlöningsreglemente av år 1920 icke innehöll något stadgande om lönenämnd, skall enligt verkets nya avlöningsreglemente av år 1934 den för kommunikationsverken gemensamma lönenämnden fun- gera. Sedan vid 1937 års riksdag lönereglering enligt kommunikationsver- kens lönesystem genomförts för lärarpersonalen vid statens undervisningsvä- sende samt vid folk- och småskolor, hava jämväl i avlöningsreglementena för dessa förvaltningsområden intagits stadganden om lönenämnd. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 september 1937 skall allmänna civilförvaltnin- gens lönenämnd i viss särskild sammansättning —— två i denna lönenämnd in- gående representanter för personalintressena hava utbytts mot representanter för personalgrupper inom lärarkårerna under benämning »undervisnings- väsendets lönenämnd» tillsvidare utgöra den lönenämnd, varom förmäles i sistnämnda avlöningsreglementen.

I statsverkspropositionerna för åren 1927, 1928 och 1929 var frågan om en koncentration av de då befintliga lönenämndernas verksamhet föremål för behandling, varvid chefen för finansdepartementet uttalade önskvärdheten av att antalet lönenämnder inskränktes och deras arbetsformer förenklades. Frågan om en sammanslagning av lönenämnderna blev emellertid vid sist- nämnda tillfålle ställd på framtiden i avvaktan på den inom 1928 års löne- kommitté dä pågående revisionen av avlöningsbestämmelserna.

1928 års lönekommitté. I sitt betänkande med förslag till allmänt avlö- ningsreglemente uttalade 1928 års lönekommitté den uppfattningen, att löne- nämndsinstitutionen borde bibehållas. Då vid godtagandet av kommitténs förslag om ett hela den civila statsförvaltningen omfattande avlöningsregle- mente de väsentliga avlöningsföreskrifterna komme att bliva exakt lika för åtskilliga tiotusental befattningshavare, syntes det kommittén vara en bju- dande nödvändighet att tillse, att dessa föreskrifter, som skulle tillämpas och tolkas av flera hundra myndigheter landet runt, också i praktiken bleve enhetligt tillämpade och tolkade. Det kunde icke med skäl förväntas, att vare sig inom något av statsdepartementen eller hos någon annan statlig myn- dighet sådan förtrogenhet med avlöningsförfattningarnas tillämpning inom vitt skilda verksamhetsområden skulle kunna förefinnas, att någon av dem skul- le kunna utöva en enande löneteknisk funktion.

Liksom det skulle komma att bliva endast ett avlöningsreglemente för hela den civila statsförvaltningen, ansåg 1928 års lönekommitté också, att endast en lönenämnd borde förefinnas. Med flera lönenämnder för den del av stats-

förvaltningen, som reglementet skulle omfatta, skulle enligt kommitténs me- ning det enande syftet lätt förfelas. Allmänna civilförvaltningens och kom- munikationsverkens båda lönenämnder borde därför avskaffas och en ny lönenämnd inrättas, förslagsvis benämnd »civilförvaltningens lönenämnd». Skulle det visa sig, att även försvarsväsendet komme att inordnas under ett med allmänna avlöningsreglementet i huvudsak sammanfallande regle- mente, borde det tagas i övervägande, om icke lönenämnden borde bliva ge- mensam för både den civila och militära statsförvaltningen, då under ändrad benämning.

Angående de uppgifter, som borde tillkomma den för hela civilförvalt- ningen gemensamma lönenämnden, gjorde 1928 års lönekommitté följande uttalanden:

»Lönenämndens uppgift bör i första hand bliva att gå statsdepartementen och kammarrätten till handa med utredningar och yttranden i ärenden av löneteknisk natur. Givetvis böra icke alla till departementen eller kammarrätten inkommande lönefrågor utställas till nämndens yttrande, men nämnden skulle dock i förevarande hänseende kunna träda i stället för statskontoret, som hittills plågat i stor utsträck- ning erhålla remiss från departementen i löneärenden men som hädanefter skulle endast i undantagsfall behöva höras i sådana ärenden. Sedan väl det nya avlönings- reglementet under någon tid varit i tillämpning, kan det förväntas, att lönenämn- dens verksamhet i nu angivet syfte kommer att minskas. Myndigheterna torde böra äga att i tveksamma fall hänvända sig till nämnden i tolknings- eller till— lämpningsfrågor, nämnden dock förbehållet att, då den finner framställd fråga vara av mera omfattande natur eller eljest av beskaffenhet att icke böra föranleda uttalande från nämndens sida, visa ärendet ifrån sig.

Kommittén anser det icke uteslutet, att åt lönenämnden borde kunna anförtros även vissa andra uppgifter, på sätt kommunikationsverkens lönekommitté föreslog, nämligen att taga initiativ till ändringar i gällande lönebestämmelser samt att vid framtida behov av lönereglering på särskild anmodan verkställa förarbetet för så— dan. Det kunde jämväl förtjäna att tagas i övervägande, huruvida icke lönenämn- den skulle kunna tillhandahålla myndigheterna en fortlöpande serie redogörelser för Kungl. Maj:ts och kammarrättens beslut av principiell natur i lönefrågor, vilka frågor alltså icke vidare borde inflyta i kammarrättens årsbok. Likaså torde vis- sa sammanställningar och publikationer, som kunna underlätta myndigheternas ar- bete med löneärendena eller eljest äro av allmänt intresse, såsom lönetabeller, sam- manställningar över antalet befattningshavare vid skilda verk och myndigheter (nu- mera svårtillgängliga i statsliggaren] m. m. böra åligga nämnden att utgiva.»

I fråga om lönenämndens sammansättning och arbetsformer yttrade kom- mittén följande:

»Lönenämndens här ovan angivna huvuduppgifter visa uppenbarligen hän på att inom densamma bör förefinnas verklig löneexpertis, vare sig den skall häm- tas inom eller utom förvaltningen. Men det är också av vikt att tillse, att nämn- den gestaltas på sådant sätt, att den icke får benägenhet att stelna i formen utan att den beredes möjlighet att hålla sig väl underrättad om förvaltningslivets skif— tande krav och om uppfattningarna bland statens tjänstemän. För detta ändamål skulle det givetvis ligga nära till hands att föreslå en sådan sammansättning av nämnden, att den komme att omfatta representanter för de skilda förvaltnings- grenarna och de skilda personalsammanslutningarna. Det ligger dock i öppen dag, att en på sådant sätt sammansatt nämnd icke skulle bliva funktionsduglig, enär den

skulle komma att innesluta ett allt för stort antal medlemmar. En mycket stark begränsning bleve nödvändig, men därmed skulle riskeras, att förtroendet till nämn- den minskades hos de förvaltningsgrenar och personalkategorier, som icke bleve företrädda inom nämnden.

För att lösa den onekligen mycket svåra frågan, huru en lönenämnd lämpligast bör sammansättas, har kommittén funnit sig böra förorda, att nämnden skall ut- göras av ett ringa antal, förslagsvis högst fem, av Kungl. Maj:t utsedda, med löne- spörsmål i allmänhet förtrogna personer jämte suppleanter för dem, men att till deras förfogande såsom sakkunniga skola finnas att tillgå personer, företrädande såväl förvaltningarna som personalsammanslutningarna, på förhand utsedda av Kungl. Maj:t enligt därom avgivna förslag. Det är naturligen icke kommitténs av- sikt, att dessa förvaltnings- och personalrepresentanter skola tillkallas av nämnden allenast för att meddela upplysningar, som måhända lika väl skulle kunna fram- föras skriftligen, utan meningen vore, att nämndens ledamöter skulle bedriva sak- liga överläggningar med dem, därvid den föreliggande frågan kunde bliva verkligt och allsidigt belyst, och att representanterna skulle äga att få sina meningar an- tecknade till nämndens protokoll och omförmälda i nämndens utlåtanden.

Till de fem ordinarie ledamöterna i nämnden synes det önskligt, om man, utan att eftersåtta kravet på ingående kännedom om lönefrågor och vad därmed sam- manhänger, kunde förvärva dels en utanför förvaltningen stående person, som alltså borde vara förtrogen med statens och det allmännas synpunkter, dels en för— valtningsman samt dels tjänstemän av olika skikt, förslagsvis en inom de högre lönegraderna, en från mellangraderna och en från de lägre lönegraderna.

Kommittén finner det angeläget, att vid utseendet av sakkunniga från förvaltnin- gens och personalens sida icke allt för snäv begränsning iakttages. Förutom repre- sentanter för några av de till den egentliga civilförvaltningen hörande verken samt för statens undervisningsväsende böra de affärsdrivande verken bliva företrädda, men av praktiska skäl torde därvid företrädesvis böra utses personer från myndig— heterna i Stockholm. Personalsammanslutningarna torde böra beredas tillfälle att inkomma med förslag till företrädare —— även de huvudsakligen bland i huvudsta- den vistande —— och, även om det icke lärer bliva möjligt att tillmötesgå alla de mångskiftande föreningarnas önskan om egen representant, så torde dock ett för- hållandevis stort antal av dem kunna erhålla sådan. Det är nämligen önskligt, att lönenämnden skall kunna komma i kontakt med alla särintressens företrädare, ehuru det givetvis bör ankomma på nämnden att med urskillning begagna sig av sin befogenhet att inkalla sakkunniga, på det att kostnaderna för nämndens verk- samhet må i möjligaste mån begränsas, utan att likväl kostnadsfrågan får spela allt för stor roll vid besluten om sakkunnigas inkallande.»

1928 års lönekommitté föreslog icke införande i avlöningsreglementet av något stadgande om lönenämndsinstitutionen. Det syntes nämligen kom— mittén onödigt, om icke rent av olämpligt, att i avlöningsreglementet införa något stadgande rörande en dylik löneteknisk institution, innan någon erfa— renhet vunnits angående resultatet av en förändrad lönenämndsorganisation.

Lönekommitténs förslag var i nu berörda hänseenden ej enhälligt. Två ledamöter av kommittén förordade bibehållande av de befintliga lönenämn- derna, eventuellt utökade med en särskild lönenämnd för undervisningsvä- s-endet. En annan ledamot ansåg, att en gemensam lönenämnd borde till- skapas men att av denna nämnds fem fasta ledamöter två eller tre, allt efter tillgång på lämpliga personer, borde företräda det allmänna eller riksdagen samt tre eller två företräda förvaltningen.

Avgivna yttranden. I de över 1928 års lönekommittés betänkande avgiv- na utlåtandena blev förslaget beträffande lönenämndsinstitutionen från en del håll föremål för kritik.

Vissa myndigheter och organisationer ifrågasatte överhuvud behovet av en dylik institution. Trafiktjänstemännens riksförbund uttalade sålunda, att en byrå i ett departement borde träda i lönenämndsinstitutionens ställe. Kam- markollegium yttrade, att då ansvaret för den riktiga tillämpningen av regle- mentet även med den föreslagna lönenämnden ytterst komme att åvila be- svärsinstanserna, en särskild sådan nämnd icke vore behövlig. Övervakan- det av avlöningsbestämmelsernas rätta och enhetliga tillämpning kunde ur såväl statens som enskildas synpunkt med trygghet överlämnas förslagsvis åt statskontoret, som redan nu hade en synnerligen stor erfarenhet på hit- hörande område. Även statistiska centralbyrdn gav uttryck åt liknande syn— punkter.

Några myndigheter uttalade sig emot inrättandet av en för hela den civila förvaltningen g e m e n s a m lönenämnd. Enligt kommunikationsverkens lönenämnds yttrande, emot vilket emellertid två ledamöter reserverade sig, vore det, om man skulle erhålla en för behandlingen av sagda verks löne- ärenden väl kvalificerad institution, nödvändigt med en särskild lönenämnd för kommunikationsverken. I samma riktning uttalade sig telegraf— och vattenfallsstyrelserna. J ärnvägsstyrelsen gjorde gällande, att en särskild löne- nämnd borde finnas för statens järnvägars vidkommande. Svenska järnvägs- —mannaförbundet ansåg sig, i avvaktan på genomförandet av en legaliserad och av staten erkänd förhandlingsrätt, böra förorda bibehållande av löne- nämndsinstitutionen. Enligt förbundets mening vore det dock olämpligt att sammanslå de två civila nämnderna till en. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade intet att erinra mot sammanslagningen av kommunikations- verkens och allmänna civilförvaltningens lönenämnder men uttalade, att en särskild lönenämnd borde inrättas för undervisningsväsendet; emot sist- nämnda förslag reserverade sig dock en ledamot.

I avseende å den föreslagna gemensamma lönenämndens upp gifter anförde några myndigheter från lönekommitténs synpunkter avvikande me- ning. Enligt statskontorets åsikt borde allenast frågor om utfärdandet av allmänna föreskrifter och ärenden av större principiell räckvidd hänskjutas till nämnden. Någon anledning att binda Kungl. Maj:ts fria prövningsrätt i avseende å de myndigheter, som skulle yttra sig i förekommande tolknings- och tillämpningsfrågor, ansåge ämbetsverket icke föreligga. Att från kam- marrätten överflytta utgivandet av prejudikatsamlingen i lönefrågor vore icke heller tillräckligt motiverat. Kammarrätten hävdade, att det vore varken lämpligt eller av behovet påkallat att pålägga nämnden de av kommittén före- slagna nya uppgifterna.

I fråga om nämndens s a m m a n s å t t 11 i n g uttalade allmänna civil- förvaltningens Iönenämnd, att den nämnd, som skulle vara gemensam för kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen, borde bestå av fyra ledamöter för förvaltnings- och de allmänna intressena samt av två alternativt

inträdande grupper av löntagarrepresentanter å vardera tre ledamöter, re- presenterande dels kommunikationsverkens, dels allmänna civilförvaltningens personal. Besluten skulle sålunda liksom hittills inom nämnden fattas av högst sju personer. Nämnden skulle äga att i erforderlig utsträckning till- kalla sakkunniga för överläggning. Emot förevarande yttrande reserverade sig dels en ledamot, som förordade kommitténs förslag, dels en annan leda- mot, som ansåg "att, därest nämnden skulle bestå av sju likaberättigade leda- möter, tre av dessa borde företräda förvaltningen, två det allmänna eller riks- dagen och två personalen.

Svenska järnvägsmannaförbundet hävdade, att endast två intressen borde vara i nämnden företrädda, nämligen staten och tjänstemännen, vardera med fyra eller sex representanter.

I förenämnda skrivelse till 1936 års lönekommitté hava svenska järnvägs- mannaförbundet m. fl. personalorganisationer — i anslutning till den uppfatt- ning, som järnvägsmannaförbundet uttalat i yttrande över 1928 års lönekom- mittés förslag —- framställt yrkande om lönenämndsinstitutionens bibehållande samt om införande i avlöningsreglementet av bestämmelser av innebörd i hu- vudsak, att för avgivande av yttrande i frågor, som avsåges i reglementet, skulle finnas »en för vissa verk gemensam lönenämnd», i vilken förvaltnings- och personalintressena skulle vara representerade med vardera tre ledamöter, vilka skulle utses av Kungl. Maj:t, förvaltningsrepresentanterna på förslag av verksstyrelserna och personalrepresentanterna bland personer föreslagna av berörda personalorganisationer, och vars ordförande skulle utses av Kungl. Maj:t efter förslag av de sex ledamöterna i nämnden eller, om dessa icke kunde enas, efter anmälan av ledamöterna.

1936 års lönekommitté. Lönekommittén är för sin del av den uppfatt— ningen, att en lönenämndsinstitution av hittillsvarande karaktär bör finnas även för framtiden, med väsentligen samma uppgift, som de nuvarande löne- nämnderna hittills fyllt, nämligen att fungera såsom ett rådgivande organ, vilket verkställer utredningar och avgiver utlåtanden till Kungl. Maj:t och kammarrätten samt därvid söker verka för en i möjligaste mån enhetlig och likformig tillämpning av de av riksdagen fastställda avlöningsföreskrifterna med därtill hörande administrativa tilläggsbestämmelser. Det är visserligen sant, att ansvaret för en riktig och konsekvent tolkning av reglementets detalj- bestämmelser, i den mån dessa skola tillämpas av de olika verksstyrelserna, i sista hand kommer att åvila anmärknings- och besvärsinstanserna, men uppenbart är likväl, att lönenämndsinstitutionens allmänna överblick över löneförhållandena måste vara av värde såsom ledning vid dessa instansers avgörande särskilt av tolkningsfrägor med principiell räckvidd. Härtill kom- mer, att redan enligt nu gällande avlöningsbestämmelser och än mer enligt lönekommitténs förslag till civilt avlöningsreglemente beslutanderätt i åt- skilliga viktiga frågor tillkommer Kungl. Maj:t. Det torde vara ovedersägligt, att även för beredning av dylika ärenden vilka falla utanför de administra- tiva besvärsinstansernas prövning ett organ av lönenämndernas karaktär,

med allmän erfarenhet rörande anställnings-, tjänstgörings- och löneförhållan- den samt inneslutande representanter för olika intressegrupper, måste vara av stor betydelse.

Beträffande frågan, huruvida för de förvaltningsområden, för vilka regle- mentet kommer att äga tillämpning, en eller flera lönenämnder böra finnas, delar lönekommittén i princip de av 1928 års lönekommitté uttalade farhå- gorna för att ett bibehållande av skilda lönenämnder skulle kunna leda till bristande enhetlighet och kontinuitet vid löneärendenas behandling. För en likformig och konsekvent tillämpning av avlöningsbestämmelserna vore det enligt kommitténs mening ändamålsenligast med en enda lönenämnd för reglementets hela tillämpningsområde. Frågan, huruvida en sådan anord- ning är möjlig att genomföra, är emellertid i viss mån beroende dels på huru lönenämndsinstitutionen med avseende å sammansättningen organi- seras och dels på huru förhållandena kunna komma att utveckla sig be- träffande institutionens arbetsbörda och allmänna betydelse.

Med avseende å lönenämndens sammansättning kan lönekommittén, så- som redan av det anförda framgår, ej ansluta sig till den av 1928 års löne- kommitté uttalade meningen, att nämnden bör begränsas till en jämförelse- vis liten kärna av löneexperter utan direkt anknytning till vare sig förvalt- nings— eller löntagarintressena. Enligt 1936 års lönekommittés uppfattning är det önskvärt, att i lönenämnden även framgent ingå representanter för båda dessa intressegrupper liksom också representanter för det allmänna, vare sig dessa sistnämnda representanter utses bland i lönefrågor sakkun— niga ledamöter av riksdagen eller bland andra för ändamålet lämpliga per- soner. Det kan eljest lätt befaras, att lönenämnden utvecklas till en mera byråkratisk institution, vars berättigande vid sidan av vanliga administra- tiva instanser kan sättas i fråga. Ur synpunkten av en tillfredsställande re- presentation i lönenämndsinstitutionen av löntagarintresset _ och måhän- da också i viss mån ur synpunkten av förvaltningsintressets allsidiga till- godoseende — torde det emellertid, även om hänsyn tages till lönenämndens möjligheter att för överläggning inkalla sakkunniga företrädare för skilda verk och personalgrupper, kunna möta invändningar att fixera lönenämn- dens sammansättning på sådant sätt, att ledamöterna genomgående bliva de- samma vid behandling av ärenden rörande alla i reglementet avsedda för- valtningsområden.

Vad lönenämndens arbetsbörda och allmänna betydelse i lönefrågor beträf- far, föreligga vissa svårigheter att nu bedöma den framtida utvecklingen. Det är visserligen klart, att lönenämnden liksom hittills bör hava att yttra sig icke blott i rena tolknings- och tillämpningsfrågor utan jämväl beträf- fande frågor av allmänt löneteknisk natur med avseende å de under regle- mentet hörande förvaltningsområdena, t. ex. beträffande frågor om löne- gradsplaceringar i samband med organisationsändringar eller eljest, beträf— fande förslag till nya eller ändrade tilläggs- och tillämpningsbestämmelser o. s. v. Vilken betydelse lönenämndens verksamhet i dessa sistberörda av- seenden kan komma att i framtiden erhålla för det reella avgörandet av

spörsmål av allmän vikt för den statliga lönesättningen, lärer delvis kunna bliva beroende av utvecklingen av det nya institut för förhandling emellan staten och dess tjänstemän, som beslutats av 1937 års riksdag. Skulle denna utveckling komma att i avsevärd mån förskjuta tyngdpunkten av lönenämn- dens arbete i riktning mot mera formellt lönetekniska gransknings- och tolk- ningsuppgifter, lära härmed förutsättningarna för en koncentration av verk- samheten till en enda, för hela civilförvaltningen enhetligt sammansatt löne- nämnd komma att ökas. Om däremot lönenämndens arbete alltjämt väsent- ligen bibehåller sin hittillsvarande betydelse även för det reella avgörandet av allmänt principiella lönespörsmål, torde starkare skäl föreligga för en sådan sammansättning av lönenämndsinstitutionen, att en viss variation av representationen för löntagar- och, beträffande viktigare förvaltningsområ- den, även för förvaltningsintressena kan åstadkommas.

Ur här antydda synpunkter har kommittén, även med fasthållande av kra- vet på kontinuitet och likformighet i löneärendenas behandling, ansett löne- nämndsinstitutionens utformning icke böra fixeras på sådant sätt, att orga- nisationen under alla förhållanden bindes vid en enda nämnd med för samt- liga förvaltningsområden enhetlig sammansättning. De bestämmelser rö- rande lönenämnd, som enligt kommitténs mening böra ingå i avlönings- reglementet, hava visserligen i kommitténs förslag avfattats med tanke när- mast på en dylik organisation, men det har ansetts lämpligt att i författnings- texten uttryckligen giva Kungl. Maj:t möjlighet att — i nära anslutning till vad allmänna civilförvaltningens lönenämnd i sitt utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande föreslagit och till vad för närvarande gäller be- träffande undervisningsväsendets lönenämnd i viss mån variera löne- nämndens sammansättning vid behandling av ärenden rörande olika i reg- lementet avsedda förvaltningsområden. För kontinuiteten i lönenämnds- arbetet måste det emellertid vara av betydelse, att lönenämndens ordförande är gemensam för samtliga i reglementet avsedda förvaltningsområden. Även de representanter för det allmänna »— förslagsvis två vilka böra ingå så- som ledamöter i nämnden, böra såvitt möjligt i regel vara desamma vid behandling av ärenden rörande olika förvaltningsgrenar.

I enlighet med vad här anförts föreslår lönekommittén bestämmelser av innehåll att för beredning av löneärenden, avseende reglementets tillämp- ningsområde, skall finnas en lönenämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade och vilken skall bestå av ordförande och sex ledamöter, med rätt dock för Kungl. Maj:t att, där så finnes lämpligt, för skilda förvaltningsområden förordna om olika samman- sättning av nämnden.

Därest, såsom torde kunna förutsättas, för försvarsväsendet kommer att antagas ett avlöningsreglemente byggt på samma lönetekniska principer, bör det tagas i övervägande, i vilka former lönenämndsinstitutionen för försvars- väsendets vidkommande må kunna organiseras i syfte att säkerställa nödigt samarbete och kontakt med den civila lönenämndsinstitutionen.

För den händelse lönenämnden på angivet sätt till sammansättningen

varieras för behandling av ärenden rörande olika förvaltningsområden, bör hinder ej föreligga att giva nämnden olika benämningar i dess olika funktio- ner, t. ex. »affärsverkens lönenämnd» vid behandling av ärenden rörande affärsverken, »allmänna civilförvaltningens lönenämnd» vid behandling av ärenden rörande verk, tillhörande dessa förvaltningsgrenar, och »undervis- ningsväsendets lönenämnd» vid behandling av ärenden rörande undervis- ningsväsendet.

Oavsett huru vid olika tidpunkter lönenämndsarbetet kan komma att för skilda förvaltningsområden fördelas mellan olika ledamöter, bör institutio- nen under alla förhållanden förses med ett gemensamt kansli. Det synes vara önskvärt, att detta kansli erhåller en mera fast organisation än hittills varit fallet genom uppförande på stat av erforderliga befattningar. För be- stridande av institutionens avlönings- och arvodes- samt expensutgifter tor- de böra uppföras ett gemensamt anslag å riksstaten.

Beträffande lönenämndsinstitutionens uppgifter i allmänhet har kommit- tén redan i det föregående uttalat sig. Här må endast tillfogas, att kommit- tén delar 1928 års lönekommittés uppfattning om att icke samtliga till Kungl. Maj:t inkommande löneärenden och än mindre samtliga till kammarrät- ten inkommande avlöningsmål —- behöva utställas till nämndens yttrande. I allmänhet torde böra iakttagas, att endast ärenden av mera principiell eller ur konsekvenssynpunkt beaktansvärd betydelse hänskjutas till nämnden. Att till lönenämnden överföra utgivandet av den prejudikatsamling i löne- ärenden, som för närvarande ingår i kammarrättens årsbok, synes kommit- tén icke vara påkallat eller lämpligt. Däremot skulle det otvivelaktigt vara av värde, om lönenämnden genom sammanställning och publicering av sta- tistiska uppgifter rörande befattningshavare vid olika förvaltningsgrenar m. ni. kunde för den händelse ej på annat sätt sörjes för tillgodoseende av ett dylikt behov åvägabringa material för underlättande av olika myn- digheters och Kungl. Maj:ts bedömande av löne- och anställningsfrågor. I vad mån lönenämnden bör genom yttranden till verksstyrelser, vilka hava att besluta om avlöningsreglementets tolkning i särskilda fall, fungera såsom ' rådgivande organ i tveksamma tolknings- och tillämpningsfrågor, torde liksom hittills få ankomma på nämndens eget bedömande. Uppenbart är att, även om nämnden såsom sådan finner sig i dylika fall icke böra göra bindande uttalanden, en värdefull upplysningsverksamhet i detta avseende kan utövas av ett till nämnden hörande sakkunnigt och kvalificerat kansli.

I detta sammanhang anser sig lönekommittén jämväl böra beröra frågan om löneärendenas beredning inom Kungl. Maj:ts kansli. I det föregående har kommittén understrukit vikten av att lönenämndsinstitutionen erhåller en sådan utformning, att största möjliga garantier vinnas för en likformig och konsekvent tillämpning av avlöningsbestämmelserna. Av minst lika stor vikt för vinnande av detta syfte synes emellertid vara, att en centraliserad beredning inom Kungl. Maj:ts kansli åstadkommes beträffande de lönefrå- gor, i vilka Kungl. Maj:t har att fatta beslut eller för riksdagen framlägga

förslag. Det synes fördenskull vara angeläget, att löneärendena inom Kungl. Maj:ts kansli sammanföras till» ett och samma departement, lämpligen fi- nansdepartementet, i stället för att såsom hittills varit fallet beredas inom de olika fackdepartementen. Ett sammanförande av löneärendena till finans- departementet synes vara en naturlig konsekvens av att de civila avlönings- reglementen, som för särskilda förvaltningsområden utfärdats på föredrag- ning av social-, kommunikations-, jordbruks- och handelsdepartementen, er- sättas med ett på finansdepartementets föredragning utfärdat gemensamt av- löningsreglemente för civilförvaltningen i allmänhet. Härav bör också följa, att alla generella tilläggs- och tillämpningsbestämmelser till reglementet ut- färdas efter beredning inom finansdepartementet, liksom ock att, där fråga uppstår om framställning till riksdagen angående ändring i eller undantag från reglementets föreskrifter, sådan fråga bör behandlas inom finansdepar- tementet. Men även där Kungl. Maj:t enligt reglementet har att fatta beslut i särskilda fall, torde beredning inom ett och samma departement vara på- kallad. Det kan icke vara lämpligt, att exempelvis frågor om löneklasspla- cering på grund av föregående tjänstgöring, om tjänstledighetsavdrag i sär- skilda fall eller om avvikelser från reglementets allmänna regler över huvud taget, i vilka ärenden en enhetlig praxis måste vara av synnerlig vikt, bere- das och handläggas av olika föredragande på skilda departement. Genom en koncentration av löneärendena till ett departement skulle också vinnas den beaktansvärda fördelen, att den personal, som komme att handlägga dessa ärenden, genom tjänstgöringen skulle erhålla allsidig erfarenhet och särskild sakkunskap på löneområdet, under det att en splittring av löne- ärendena på skilda departement medför, att antalet på varje departement handlagda ärenden icke blir tillräckligt stort för att säkerställa, att veder- börande föredragande vinner erforderlig expertis. För löneärendenas sam- manförande i finansdepartementet talar slutligen den omständigheten, att inom detta departement redan nu finnes en särskild byrå för pensionsären- den, vilken byrå utan mera betydande kostnader torde kunna utbyggas och omorganiseras till en löne- och pensionsbyrå.

Avveckling av nuvarande barntillägg.

Alltsedan tillkomsten av de nu gällande grunderna för dyrtidstillägg hava inom dyrtidstilläggens ram utgått särskilda fasta lönetillägg för tjänstemän med försörjningsplikt mot barn under 16 år. För befattningshavare vid ny- reglerade verk hava dessa tillägg intill den 1 juli 1937 utgjort 4 kronor per månad och tilläggsberättigande barn. I samband med 1937 års riksdags be- slut om provisorisk avlöningsförstärkning vidtogs en höjning av barntilläggen till 9 kronor i månaden eller 108 kronor om året.

Såsom framgår av vad lönekommittén itidigare kapitel av betänkandet an- fört, har kommittén ansett sig böra avstyrka behovsprincipens tillämpning i lönesystemet genom inrymmande däri —— vare sig inom de fasta lönerna eller inom det rörliga tilläggets ram — av särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare. Löneförmånerna skulle enligt kommitténs förslag för innehavare av en och samma befattning vara lika oavsett familjeförsörjningsplikten.

Ett omedelbart genomförande av denna likalönsprincip skulle medföra, att den löneökning, som löneregleringen avser att bereda, för befattningshavare med flera barn skulle bliva obetydlig eller ingen alls; i åtskilliga fall skulle befattningshavarna, om hänsyn tages till samtliga avlöningsformer, få vid- kännas direkt och betydande avlöningsminskning. Då detta synes vara obil- ligt, har kommittén ansett sig böra ifrågasätta en övergångsanordning, var- igenom barntilläggen successivt avvecklas på ett sätt, som gör avvecklingen mindre kännbar för de barnaförsörjare, vilka före det nya avlöningsreglemen- tets ikraftträdande kommit i åtnjutande av sådana tillägg. Efter övervägande och kostnadsberäkning av olika tänkbara alternativ för en dylik övergångs— anordning har kommittén ansett sig böra föreslå en bestämmelse av innebörd att de befattningshavare, vilka omedelbart före övergången till de nya avlö- ningsbestämmelserna åtnjuta barntillägg, bibehållas vid denna förmån enligt de för innevarande budgetår gällande bestämmelserna, såvitt angår barn utöver ett. Befattningshavare med allenast ett tilläggsberättigande barn skulle sålunda icke erhålla något fortsatt barntillägg.

Bestämmelser angående ifrågavarande anordning för avveckling av barn- tilläggen torde böra meddelas genom särskilt beslut, fristående från avlö- ningsreglementet.

Enligt de inom kommittén verkställda beräkningarna skulle kostnaderna för övergångsanordningen beträffande de befattningshavargrupper, för vilka kommittén förfogar över i erforderlig mån differentierat uppgiftsmaterial — d. v. s. befattningshavare vid den civila statsförvaltningen, med undantag av

lärare vid läroverk m. fl. läroanstalter, samt vid försvarsväsendet under första budgetåret efter de nya avlöningsbestämmelsernas ikraftträdande utgöra omkring 1 930000 kronor, vilken summa därefter skulle successivt nedgå med i genomsnitt 120 000 kronor för budgetår, intill dess barntilläggen efter 16 är helt avvecklats. Till jämförelse må nämnas, att totala kostnaden för nu utgående barntillägg beträffande befattningshavare vid samma förvaltnings- områden beräknats uppgå till omkring 4 550 000 kronor för år.

Ehuru kommittén icke förfogar över erforderligt statistiskt material för beräkning av kostnaderna för en eventuell motsvarande anordning beträf- fande lärarpersonal vid läroverk m. fl. statliga läroanstalter samt vid folk- skolor, har kommittén på grundval av vissa upp—skattningar av barnantalet inom dessa tjänstemannakategorier låtit verkställa en grov överslagsberäk- ning rörande kostnaden för en dylik motsvarande anordning för nämnda kategorier. Enligt denna överslagsberäkning skulle kostnaden för en över- gångsregel av angiven innebörd för sistnämnda personalgrupper uppgå till omkring 645 000 kronor under första tillämpningsåret, medan kostnaden för nu utgående barntillägg beräknats till omkring 1 620 000 kronor för år.

Specialmotivering till civila avlöningsreglementet.

Inledning. Reglementets benämning och uppställning. Såsom framgår av kommitténs i inledningen till detta betänkande återgivna direktiv, har 1936 års lönekommitté vid fullgörandet av sitt utredningsupp- drag, i vad detsamma avser revision av gällande avlöningsförfattningar för den nyreglerade civila statsförvaltningen, haft att utgå från de förslag i så- dant hänseende, som av 1928 års lönekommitté framlades i betänkande den 21 juli 1930 (statens off. utredn. 1930: 17) ävensom de över sagda betänkande av verk och myndigheter samt personalsammanslutningar avgivna yttrandena. Då kommittén nu går att lämna en detaljmotivering för de olika bestämmel- serna i sitt förslag till civilt avlöningsreglemente, har kommittén av ut- rymmesskäl ansett sig icke kunna ingå på någon mera utförlig redogörelse för de bestämmelser, som upptogos i 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente, utan får kommittén hänvisa till en vid detta betänkande fogad bilaga (Bilaga 1 ), däri författningstexten till sistnämnda reglementsförslag —— vilket i det följande vanligen benämnes 1930 års regle- mentsförslag —— finnes återgiven.

Av samma skäl komma de detaljerinringar mot bestämmelserna i 1930 års reglementsförslag, som framförts i de över förslaget avgivna yttrandena, att i det följande omnämnas eller återgivas allenast i den mån de varit av direkt betydelse för 1936 års lönekommittés förslag eller för motiveringar under de särskilda paragraferna. Härvid får kommittén tillika anledning beröra vissa av de uttalanden, somi anledning av dessa erinringar gjorts av ordföranden i 1928 års lönekommitté, generaldirektören greve A. Hamil- ton och sekreteraren i samma kommitté, förste revisorn R. E. Norberg i en av dem den 26 januari 1933 till finansdepartementet ingiven promemoria, i det följande benämnd ordförandepromemorian.

Lönekommittén har, i likhet med vad 1928 års lönekommitté uttalat i sitt betänkande, ansett önskvärt, att ett blivande nytt avlöningsreglemente, avsett att tillämpas inom så gott som hela den civila statsförvaltningen, gives en benämning, som bekvämt kan användas vid hänvisningar och citat. 1928 års lönekommitté föreslog benämningen »allmänna avlöningsreglementet». Då emellertid ett särskilt avlöningsreglemente förutsättes fortfarande kom- ma att gälla för försvarsväsendet, synes det 1936 års lönekommitté, att be- teckningen »civila avlöningsreglementet» utgör en mera adekvat och lämplig benämning. Kommittén vill erinra, att på pensionsväsendets område genom- förts ett »civilt» och ett »militärt» tjänstepensionsreglemente, medan famil-

jepensioneringen ordnats genom ett för civil och militär personal gemensamt »allmänt» familjepensionsreglemente.

I avseende å reglementets uppställning har 1936 års lönekommitté i huvud- sak följt den i 1930 års reglementsförslag tillämpade ordningen med bestäm- melsernas uppdelning å olika avdelningar. Under 1 avd. hava sålunda sam- manförts vissa allmänna bestämmelser, avseende samtliga de befattningsha- vare, vilka skulle lyda under reglementet. 2 avd. innefattar avlöningsbe- stämmelser för ordinarie tjänstemän med lön enligt de allmänna löneplaner- na. Härvid är särskilt att märka, att medan enligt nu gällande avlönings- reglementen innehavare av ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom för- ordnande, i motsats till innehavare av fullmakts- och konstitutorialtjänster äro uteslutna från vissa i reglementena stadgade särskilda förmåner, exem- pelvis sjukvård, enligt det föreliggande reglementsförslaget samtliga däri av- sedda tjänstinnehavare skulle bliva likställda i sådant avseende. Under 3 avd. hava ansetts böra upptagas avlöningsbestämmelser för sådana personal- grupper, för vilka de allmänna löneplanerna icke lämpa sig. Slutligen hava under 4 och 5 avd. meddelats föreskrifter rörande lönenämnd samt angå- ende reglementets tillämplighet m. m.

Med avseende å de i 2 avd. innefattade bestämmelserna torde redan i före- varande sammanhang böra påpekas, att under avdelningens 8 kap. införts vissa för särskilda befattningar eller grupper av befattningar avsedda special- föreskrifter närmast motsvarande dem, som i 1928 års lönekommittés be- tänkande upptagits i ett förslag till särskild kungörelse med tilläggsbestäm— melser till allmänna avlöningsreglementet. Nämnda kommitté avsåg, att dessa tilläggsbestämmelser skulle antagas i samma ordning som själva avlö- ningsreglementet, d. v. 5. genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen gemen- samt, och följaktligen icke till sin karaktär sammanfalla med dejtilläggsbe- stämmelser till nu gällande avlöningsreglementen, vilka Kungl. Maj:t i kraft av vissa i dessa reglementen givna bemyndiganden utfärdat i anslutning till reglementsbestämmelserna. För närvarande återfinnes flertalet av ifråga- varande tilläggsföreskrifter dels i gällande avlöningsreglementen, dels ock iolika kungörelser angående utsträckt tillämpning av allmänna civilförvalt- ningens avlöningsreglemente. 1936 års lönekommitté har ansett lämpligt, att dylika av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt beslutade specialföreskrif- ter få sin plats i själva avlöningsreglementet. Framhållas må, att utöver dessa i reglementet ingående specialföreskrifter även fortsättningsvis torde behöva meddelas vissa särskilda, för tolkning eller förklaring av reglementets huvud- bestämmelser erforderliga särskilda bestämmelser. Befogenhet att meddela sådana särskilda föreskrifter skulle, såsom framgår av författningstexten un- der olika paragrafer i reglementsförslaget, tillkomma Kungl. Maj:t. Dylika av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter synas —— liksom för närvarande är förhållandet —— böra benämnas »tilläggsbestämmelser».

Vad 3 avd. beträffar, avses såsom förut nämnts att under densamma upp- taga avlöningsbestämmelser för personal, för vilken de allmänna lönepla- nerna icke lämpa sig. Redan för närvarande finnes inom den nyreglerade ci-

vilförvaltningen ett par personalgrupper, för vilka särskilda löneplaner gälla, nämligen provinsialläkare och distriktsveterinärer. Avlöningsbestämmelsema för dessa grupper böra intagas under 3 avd., och kommittén kommer att se- nare framlägga särskilt förslag i detta hänseende. Kommittén tänker sig emel- lertid även andra personalgrupper hänförda under ifrågavarande avdelning. Genom den föreslagna anordningen med avseende å reglementets uppställning öppnas möjlighet att — med bibehållande av de avvikelser i fråga om själva lönesättningen eller beträffande särskilda avlöningsbestämmelser, som av organisatoriska skäl eller eljest kunna finnas påkallade — under avlönings- reglementet inordna även sådana befattningshavargrupper, vilka, ehuru ny- reglerade, åtnjuta avlöning enligt andra grunder än de, som innefattas i kommunikationsverkens lönesystem. Att på detta sätt samtliga nyreglerade civila befattningshavare hänföras under avlöningsreglementet finner kom- mittén i princip eftersträvansvärt. Sålunda skulle enligt kommitténs tanke reglementet utsträckas att gälla t. ex. för universitetsprofessorer, justitieråd. regeringsråd och landshövdingar utan att någon av de allmänna lönepla- nerna behövde göras tillämplig å dem. För de personalgrupper, vilka så- lunda intagas under 3 avd., böra löneförhållandena i särskilda för vederbö- rande grupper avsedda kapitel regleras fullständigt antingen genom särskilt utformade stadganden eller, i den mån bestämmelserna under reglementets 2 avd. anses böra gälla, genom hänvisningar till vederbörande paragrafer i sistnämnda avdelning. Måhända kunna vid inordnandet under civila avlö- ningsreglementet av lärarpersonalen vid statliga läroverk särskilda avlö- ningsbestämmelser behöva införas i 3 avd. beträffande rektorer, vilka i mot- sats till andra på förordnande tillsatta ordinarie tjänstemän åtnjuta dyr- ortsgraderad lön. i

I enlighet med det ovan anförda har civila avlöningsreglementet uppdelats på följande avdelningar:

I avd. Allmänna bestämmelser, 1—4 åå. 2 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt allmän löneplan. kap. Löneplaner och löneklassplacering, 5—10 åå. kap. Semester och tjänstledighet, 11—19 åå. kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, 20—28 åå. kap. Rörligt tillägg, 29—31 åå. kap. Sjukvård och begravningshjälp, 32—40 åå. kap. Tjänstebostad m. m., 41—44 åå. kap. Tjänstedräkt, 45—47 åå. kap., Särskilda bestämmelser, 48—57 åå. 3 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt särskild löneplan. 4 avd. Lönenämnd, 58 å. 5 avd. Reglementets tillämplighet m. m., 59 å.

maxima.-poem»—

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 €. Reglementets tillämpningsområde m. m.

Enligt 1 å av 1928 års lönekommittés reglementsförslag skulle allmänna avlöningsreglementet äga tillämpning å samtliga ordinarie tjänstemän, tillhö- rande den civila statsförvaltningen, med de undantag som angåves i särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen meddelade tilläggsbestämmelser. I anslut- ning härtill angav nämnda kommitté i sitt förenämnda förslag till kungörelse med tilläggsbestämmelser de civila befattningar, för vilka reglementet ej skulle gälla.

1936 års lönekommitté. Såsom ovan nämnts, böra enligt kommitténs me- ning de specialföreskrifter, vilka äro erforderliga för vissa befattningar eller grupper av befattningar, intagas i själva avlöningsreglementet, varigenom en särskild författning med tilläggsbestämmelser i den mening, som 1928 års lönekommitté avsåg, blir obehövlig. Bland annat med hänsyn härtill har en omformulering av 1 å blivit nödvändig. Enligt den föreslagna lydelsen av 1 å 1 mom. första stycket skall genom beslut av Kungl. Maj:t och riks- dagen bestämmas, å vilka ordinarie civila befattningar i statens tjänst civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning. För angivande av de befattnin- gar, vilka sålunda enligt statsmakternas beslut skola tillhöra reglementets tillämpningsområde, har kommittén icke tänkt sig någon särskild författ- ning behövlig. Det måste anses tillfyllest, att de verk och befattningar, vil- kas löneförhållanden skola regleras genom reglementet, intagas i en vid detsamma fogad tjänsteförteckning, vilken — såsom hittills varit fallet — för varje verk angiver envar befattnings benämning och placering i lönegrad. Bestämmelse om tjänsteförteckningen har införts i ett andra stycke av 1 mom. Genom den där intagna föreskriften, att tjänsteförteckningen fast- ställes av Kungl. Maj:t — givetvis i saklig överensstämmelse med riksdagens beslut — har kommittén velat vinna, att den formella avfattningen av den— samma icke skulle behöva underställas riksdagens prövning vare sig vid det nya avlöningsreglementets antagande av riksdagen eller sedermera vid ändringar i reglementets tillämpningsområde, vid tillskapande av nya eller uteslutande av tidigare befintliga tjänster 0. s. v. Erinras må, att samma ordning i praktiken följts även under de nuvarande reglementenas giltig- hetstid enligt av riksdagen givna bemyndiganden för Kungl. Maj:t att vid— taga de ändringar i tjänsteförteckningama till allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens avlöningsreglementen, som kunde föranledas av riksdagens beslut. Därest enahanda förfaringssätt tillämpas i fråga om tjän— steförteckningen till ett blivande civilt avlöningsreglemente, synes så myc- ket mindre en dylik ordning kunna giva anledning till erinran, som befatt- ningarna vid de nyreglerade verken — med undantag dock för befattningarna vid affärsverken — vad angår såväl benämning som antal och placering i

lönegrad redan nu upptagas i en särskild av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställd personalstat, sedan år 1935 benämnd personalförteckning. Beträf- fande de affärsdrivande verken har visserligen hittills formellt sett någon personalförteckning icke godkänts av riksdagen; beslut om inrättande av nya slag av befattningar eller om uteslutande av befintliga befattningar hava meddelats i form av ändringar i tjänsteförteckningen till vederbörande avlö- ningsreglemente, och riksdagens beslut rörande antalet av i tjänsteförtecknin- gen upptagna befattningar har sedermera meddelats vederbörande verk ge- nom Kungl. Maj:ts brev. Kommittén förutsätter emellertid, att jämväl för dessa verks vidkommande befattningarnas benämning och lönegradsplacering liksom även antalet befattningar, såvitt de tillhöra 21:a och högre lönegra- der, av riksdagen fastställas genom godkännande av en för varje verk upp- rättad personalförteckning. Någon förändring synes icke böra ske beträf- fande den Kungl. Maj :t för närvarande tillkommande befogenheten att fast- ställa befattningarnas antal, i den mån de tillhöra 20:e eller lägre lönegrad. På grund av det anförda föreslår kommittén, att såsom ett 2 mom. till 1 å intages ett stadgande av innehåll, att antalet befattningar vid varje sär- skilt verk bestämmes genom en av Kungl. Maj:t och riksdagen för verket fastställd personalförteckning, dock att vid postverket, telegrafverket, sta- tens järnvägar, statens vattenfallsverk och domänverket antalet befattningar inom lönegraderna 1—20 av den allmänna löneplanen för fullmakts- och konstitutorialtjänstemän (löneplan A) bestämmes av Kungl. Maj:t.

Vad härefter beträffar den sakliga innebörden av bestämmelserna om reglementets tillämpningsområde, framgår redan av vad kommittén i det före— gående anfört, att det nya civila avlöningsreglementet av kommittén avsetts skola äga tillämpning å innehavare av befattningar, beträffande vilka av- löningsförhållandena för närvarande äro reglerade genom avlöningsregle- mentet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegraf- verket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid stats- departement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltnin- gen, avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare samt avlöningsreglementet den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket. Dock skulle — på sätt i motiveringen till 57 å beträffande statens vattenfallsverk närmare ut- vecklas — överdirektören och kraftverksdirektörerna vid nämnda verk, vilka för närvarande åtnjuta arvode jämte tantiem enligt kommunikations- verkens avlöningsreglemente, tills vidare undantagas från reglementets till- lämpning och kvarstå på nuvarande avlöningsbestämmelser.

Till frågan om begränsningar i reglementets tillämplighet beträffande be- fattningshavare, som före reglementets ikraftträdande vunnit ordinarie an- ställning i befattning, å vilken reglementet blir gällande, återkommer kom- mittén i motiveringen till 5 avd.

I nu gällande avlöningsreglementen för nyreglerade förvaltningsområden förekomma bestämmelser angående ordinarie tjänsters tillsättande genom förordnande, fullmakt eller konstitutorial. Sådan föreskrift saknades i 1930 års reglementsförslag. Med hänsyn till den olika betydelse, som vid löne- beloppens avvägning och jämväl vid utformningen av vissa andra bestäm- melser måste tillmätas anställningsformen förordnande å ena sidan samt an- ställningsformerna fullmakt och konstitutorial å andra sidan, har kommit- tén ansett det lämpligt, att i civila avlöningsreglementet de olika anställ- ningsformerna omnämnas, vilket skett under 3 mom. av förevarande para- graf. Till samma moment har överförts den förklaring av begreppet kon- stitutorial, som lämnats i 1 å 2 mom. i nu gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken och som överensstämmer med ett av riksdagen tidi- gare gjort uttalande (se riksdagens skrivelse nr 114 år 1897).

Lönekommittén förbiser icke, att häremot kan riktas den invändningen, att det ur systematisk synpunkt är mindre tillfredsställande att i reglementet giva en definition på konstitutorialbegreppet men icke lämna någon förkla— ring rörande innebörden av övriga tillsättningsformer. Kommittén har emel- lertid ansett det vara alltför vanskligt att utan stöd av specialutredning söka i reglementet giva en definition på den i huvudsak på konstitutionell sed- vanerätt vilande innebörden av fullmaktsbegreppet. I fråga om de båda an- ställningsformerna förordnande på viss tid och förordnande tills vidare synes innebörden ligga klar utan särskild definition. Att slopa den redan nu för- fattningsmässigt fastslagna definitionen på konstitutorialbegreppet har an- setts icke böra komma i fråga.

I detta sammanhang anser sig lönekommittén böra understryka det i 1930 års betänkande (sid. 143) framförda önskemålet om åstadkommande av me- ra enhetliga regler beträffande formen för tjänsters tillsättande. En närmare utredning synes vara av nöden för att klarlägga, dels vilka tjänster som böra tillsättas genom fullmakt och vilka tjänster böra tillsättas genom konstituto— rial, dels ock på vilka myndigheter det skall ankomma att besluta rörande tillsättande av befattningar i olika tjänstegrader vid de särskilda verken. För närvarande förefinnas i detta hänseende mellan skilda förvaltningsområden avsevärda olikheter, som knappast kunna anses sakligt motiverade.

2 5. Avlöning.

2 å av 1930 års reglementsförslag innehåller vissa allmänna bestämmelser rörande avlönings åtnjutande, tid för avlönings utbetalning m. 111. Dessa bestämmelser äro i sak nära överensstämmande med nuvarande stadganden.

Avgivna yttranden. Beträffande innehållet i 2 5 2 mom. av reglements- förslaget hava länsstyrelsen i Blekinge län samt skolöverstyrelsen framhållit, att närmare bestämmelser borde meddelas rörande dagen för tillträde av tjänst. Riksräkenskapsverket har påyrkat sådan formulering av momentet, att avlöning komme att utgå från och med den dag tjänsten tillträdes till och

med den dag befattningshavaren frånträder densamma. Enligt vad ämbets-. verket påpekat, kunde nämligen en tjänsteman frånträda sin befattning av ännan orsak än »avsked, entledigande eller dödsfall».

Jämväl i fråga om 3 mom. hava vissa erinringar framställts. Enligt utta- lande av länsstyrelsen i Älvsborgs län borde beträffande löntagare under 15 lönegraden intjänt avlöning under december månad kunna få utbetalas den 20 december. Länsstyrelsen i Västerbottens län har anslutit sig till det av reser- vanter inom 1928 års lönekommitté gjorda yrkandet, att utbetalning av av- löning måtte ske månadsvis i efterskott under månadens sista helgfria dag. Vissa myndigheter — bland andra vattenfallsstyrelsen och kommunikations- verkens lönen'ämnd — hava ansett, att för undanröjande av varje tvekan om myndighets befogenhet att medgiva förskottsutbetalning föreskrift här- om borde intagas i reglementet. Däremot har riksräkenskapsverket ansett sig böra inlägga en bestämd gensaga mot kommitténs uttalande, att för- skottsutbetalning av lön skulle kunna »efter myndighetens beprövande med- givas i ömmande fall».

1936 års lönekommitté. 1 mom. 1 det föregående har framhållits, huru- som föreskrifter av den art, som 1928 års lönekommitté intagit i sitt förslag till kungörelse med tilläggsbestämmelser, av 1936 års lönekommitté införts under ett särskilt kapitel i själva avlöningsreglementet. Därutöver skulle Kungl. Maj:t jämlikt bemyndigande under olika paragrafer äga utfärda de särskilda föreskrifter — lämpligen benämnda tilläggsbestämmelser — som erfordras för reglementets tillämpning. I anledning härav hava vissa jämk- ningar vidtagits i ordalydelsen i förevarande moment. Därjämte har i mo- mentet intagits en bestämmelse om de olika kontanta löneförmåner (avlö- ning), som enligt reglementsförslaget skola utgå. Till avlöning hänföres dels lön, varmed i reglementet förstås det belopp, som utgår enligt löneplan, dels de fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, om vilka stadgas i 2 avd. 3 och 8 kap., dels ock rörligt tillägg, varom förmäles i 2 avd. 4 kap. I fråga om benämningen å sistnämnda avlöningsförmån har ifrågasatts införande av ter— men »rörlig lönedel» i anslutning till den i allmänna familjepensionsreglemen- tet använda benämningen »rörlig pensionsdel». Härigenom skulle starkare markeras, att det rörliga tillägget — i motsats till nuvarande dyrtidstillägg — icke är ett av billighetsskäl beviljat tillskott till lönen utan utgör en tjän- stemännen under angivna förutsättningar och inom fastställda gränser till- försäkrad löneförmån av samma karaktär som lönen. Med hänsyn till de författningstekniska svårigheter, som en sådan terminologi skulle medföra, har emellertid kommittén icke velat realisera denna tanke. Även med den av kommittén använda benämningen rörligt tillägg står det genom införande i avlöningsreglementet av bestämmelserna om detta tillägg utan vidare klart, att det rörliga tillägget får samma karaktär som lönen och andra vederbö- rande tjänstemän i reglementet tillförsäkrade avlöningsförmåner.

2 mom. 1928 års lönekommittés reglementsförslag innehöll icke något inskränkande stadgande rörande tjänstemans rätt att uppbära lön a inne-

havd befattning, för den händelse han samtidigt är berättigad till pension för annan statstjänst. Lönekommittén utgick uppenbarligen från den förut- sättningen, att föreskrifter beträffande förening av lön och pension skulle, såsom dittills skett, meddelas i pensionsförfattningarna.

Frågan om förening av pension med lön eller arvode upptogs sedermera till ingående behandling av 1930 års pensionssakkunniga i deras den 5 sep- tember 1932 avgivna betänkande med förslag till reglemente angående tjänstepension för tjänstemän tillhörande den civila statsförvaltningen, m. rn. De sakkunniga anförde bl. a. följande (sid. 83 0. f.):

Gällande föreskrifter om minskning eller indragning av pensionsbelopp grundade sig uppenbarligen på den principiella uppfattningen, att av pensionen den del, som. tjänstemannen icke själv bekostat genom egna avgifter, vore att betrakta såsom ett understöd, vartill vederbörande icke kunde anses berättigad, om han på annat sätt — i form av lön, arvode eller pension — av staten bereddes en däremot svarande försörjning.

De sakkunniga, vilka i pensioneringen såge ett slags försäkring, förmenade, att den pension, som en gång tillerkänts en befattningshavare, borde för framtiden lämnas orubbad. Därmed ville emellertid de sakkunniga icke hava sagt, att hänsyn ej skulle behöva tagas till en redan utgående pension vid bestämmande av andra er- sättningar, som kunde komma pensionstagaren till del.

Vad först anginge förening av pension med lön eller arvode för annan statstjänst, ville de sakkunniga framhålla, att 1928 års lönekommitté i sitt förslag till avlö-- ningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän intagit bestämmelser, en-- ligt vilka lönen kunde minskas för tjänsteman, vilken från staten uppbure livränta, pension eller understöd. Dessa bestämmelser byggde tydligen på den även av de' sakkunniga omfattade principen, att pensionen uppbures med prioritetsrätt och för— denskull borde lämnas orörd, medan återigen lönen eventuellt kunde underkastas— jämkning. De sakkunniga ville föreslå, att ett liknande stadgande meddelades även i ett blivande avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän.

Vidkommande frågan, när och i vilken omfattning uppbärandet av pension borde föranleda minskning i lönen, ansåge de sakkunniga detta främst böra bliva bero- ende av pensionens art. Den vanliga ålderspensionen syntes utgöra en avtalsmässig ersättning, vilken tjänstemannen borde kunna hava anspråk att i regel få njuta utan avkortning i honom tillkommande löneförmåner för annan statstjänst. Gällde för vissa tjänster ovanligt låg pensionsålder, som underlättade för dessa tjänsters in— nehavare att efter pensioneringstillfället söka och erhålla statsanställning inom nå-- gon annan förvaltningsgren, syntes det däremot befogat att sänka avlöningen i den' nya tjänsten, dock högst med belopp, motsvarande statens beräknade andel — två tredjedelar — av kostnaden för ålderspensionen.

Något annorlunda läge däremot saken till, då fråga vore om invalid- eller sjuk- pension. Dessa former av pension kunde icke sägas vara i samma mån »intjänta» som ålderspensionen. Bleve pensionstagaren så pass återställd från sin skada eller sjukdom, att han ånyo kunde vinna en mera fast anställning i statens tjänst, måste det anses riktigt att nedsätta lönen i denna befattning med ett belopp, som ginge ut- över de två tredjedelar av pensionen, vilka, då det gällde ålderspension, ansåges mot- svara statens bidrag till pensioneringen.

Den pension, som utginge enligt gällande bestämmelser i fråga om pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal, borde icke föranleda någon minskning i lönen för annan statstjänst. Berörda militära pension tjänade nämligen främst syftet att underlätta rekryteringen av reservbefäl. Åtgärder borde icke på något annat område vidtagas, som motverkade nämnda syfte.

Vid framläggande i proposition nr 222 till 1934 års riksdag av förslag till civilt tjänstepensionsreglemente anslöt sig föredragande departementschefen till den princip, som legat till grund för pensionssakkunnigas ståndpunkts- tagande. Departementschefen anförde därefter i frågan bl. a. följande (sid. 105—106):

»Jag delar också de sakkunnigas mening, att vid en blivande revision av gällan- de löneförfattningar avlöningsbestämmelserna för ordinarie tjänstemän höra, på sätt redan skett i fråga om extra ordinarie tjänstemän, kompletteras med en föreskrift som stadgar skyldighet för tjänsteman, vilken åtnjuter pension, livränta eller un- derstöd av statsmedel, att efter Kungl. Maj:ts bestämmande underkasta sig minsk- ning i de löneförmåner, till vilka han eljest kan vara berättigad såsom innehavare av statstjänst. Enär emellertid en sådan skyldighet icke nu lärer utan vidare kun- na åläggas de ordinarie befattningshavare, som lyda under avlöningsreglementena vid de nyreglerade verken, synes vid det förhållandet, att mitt förslag till pensions- reglemente anslutits till sagda avlöningsreglementen, den av de sakkunniga anvisade :utvägen för åstadkommande av en såsom skälig ansedd begränsning i samman— liagd inkomst av pension och lön icke kunna följas. Den enda möjligheten torde för närvarande vara att meddela föreskrifter om minskning av pensionen, för den händelse en pensionstagare kommer i åtnjutande av lön för annan stats- tjänst.»

I anslutning härtill upptogos i reglementsförslaget bestämmelser rörande minskning eller indragning av pensionsbelopp ej blott vid sammanträffande av pensioner för olika statstjänster utan även vid förening av pension med lön eller arvode för annan statstjänst. Mot förslaget i denna det gjorde riks- dagen ingen erinran. I enlighet härmed infördes i 7 5 1 mom. av civila tjänstepensionsreglementet ett stadgande om reduktion av pensionen för tjänsteman, vilken jämte pension åtnjuter lön eller arvode. Dock gälla här- vid vissa modifikationer, vilka bland annat innebära, att hänsyn icke tages till pension för reservpersonal vid försvarsväsendet. Vid 1937 års riksdag har i 7 & civila tjänstepensionsreglementet vidtagits viss ändring, som medfört befogenhet för Kungl. Maj:t att i särskilda fall dispensera från reduktions- reglerna vid förening av pension med lön eller arvode. Enligt motiven har emellertid därvid ej åsyftats någon ändring i grunderna för reduktion vid förening av pension med lön för ordinarie befattning.

I anslutning till de uttalanden i frågan om förening av pension med lön, som gjorts i 1934 års pensionsproposition, har 1936 års lönekommitté i 2 mom. av förevarande paragraf upptagit en bestämmelse, enligt vilken det skall bero på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån tjänsteman, som är berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension, livränta eller årligt understöd, skall av sådan anledning vidkännas avdrag å lönen, dock att så— dan minskning ej må ske på grund av pension, som åtnjutes enligt gällan- de bestämmelser angående pensionering av reservbefäl. Formuleringen an- sluter sig till ett i gällande avlöningsbestämmelser för'icke-ordinarie befatt— ningshavare vid nyreglerade verk intaget motsvarande stadgande. För be— dömande av frågor om minskning av lön på grund av uppburen pension synas de riktlinjer kunna tjäna såsom ledning, vilka uppdragits av 1930 års pensionssakkunniga och som här ovan i sina huvuddrag återgivits. Därest

kommitténs förslag på denna punkt vinner godkännande, bör ändring vid- tagas i 7 å av civila tjänstepensionsreglementet.

3 mom. 3 mom. i lönekommitténs reglementsförslag motsvarar 2 mom. i 1930 års förslag. Enligt den föreslagna lydelsen av sistnämnda moment skulle avlöning utgå från och med den dag, tjänsten tillträddes, till och med den dag, tjänstemannen avginge på grund av avsked, entledigande eller döds- fall. I den förenämnda ordförandepromemorian har den av riksräkenskaps- verket förordade förändrade avfattningen tillstyrkts. I övrigt har i nämnda promemoria anförts, att om i själva utnämningshandlingen icke kunde an- givas dag för tillträde av viss tjänst, vilket skulle vara förhållandet beträf- fande lärare i vissa fall, i stället borde uppdragas åt vederbörande myndig- het att bestämma tillträdesdagen.

För egen del får 1936 års lönekommitté framhålla, att det i praktiken icke alltid är givet, att en tjänsteman, som från och med en viss dag utnämnes till högre tjänst, nämnda dag tillträder den nya befattningen även i den me- ningen, att han inträder i utövning av densamma. Även om det i nu gäl- lande avlöningsreglementen (2 5 2 mom.) förekommande uttrycket »från och med den dag, tjänsten tillträdes» i regel torde hava tolkats såsom avseende den dag, från och med vilken utnämningen gäller, och icke den even- tuellt senare infallande dag, då han verkligen inträder i tjänstgöring, anser dock kommittén, att författningstexten bör på denna punkt förtydligas. Kom- mittén, som icke kunnat finna något hinder föreligga för att frågan, på sätt i 1930 års betänkande antytts, löses så, att tillträdesdagen —— d. v. 5. den dag, från och med vilken utnämningen gäller _ utsättes i utnämningshand- lingen, har givit momentet sådan avfattning, att utnämningshandlingen förutsättes alltid skola innehålla bestämmelse om dag för tjänstens tillträ- dande.

Under 40 9 av reglementsförslaget har kommittén föreslagit viss ändring av bestämmelserna om begravningshjälp. Såsom nedan i motiveringen till nämnda paragraf framhålles, skulle utöver ett i paragrafen angivet, för samtliga befattningshavare lika belopp av begravningshjälp utgå lön till den avlidne tjänstemannens stärbhus under en månads tid efter frånfället, under förutsättning att han efterlämnar familjepensionsberättigade efterlevande. För genomförande av detta förslag erfordras en bestämmelse, som stadgar undantag från den allmänna regeln, att avlöning utgår till och med den dag tjänstemannen avgår.

I enlighet med det anförda och med iakttagande av den av riksräkenskaps- verket förordade jämkningen i formuleringen har kommittén under föreva- rande moment föreslagit, att avlöning skall, där ej annorlunda stadgas i reglementet, utgå från och med den dag tjänsten enligt utnämningshandlin- gen tillträdes till och med den dag tjänstemannen frånträder densamma; dock att, där avgång sker på grund av dödsfall och tjänstemannen efterläm- nar familjepensionsberättigade efterlevande, lön jämte i förekommande fall rörligt tillägg skall utgå till och med den dag, då en månad förflutit efter

tjänstemannens frånfälle. Med uttrycket »den dag, tjänstemannen frånträ- der densamma» avses givetvis den dag, med vars utgång han upphör att vara innehavare av befattningen.

I anslutning härtill vill kommittén tillika förorda, att föreskrift i lämplig ordning meddelas därom, att i beslut rörande tjänstemans utnämning till befattning ävensom i fullmakt, konstitutorial eller annan handling, som utfärdas till bekräftande av utnämningsbeslutet, skall angivas den dag, från -och med vilken utnämningen gäller. Givetvis bör enahanda förfarande iakttagas i avseende å de utnämningar, som beslutas av Kungl. Maj:t.

I förevarande sammanhang anser sig kommittén böra uttala sin anslut- ning till det av 1928 års lönekommitté (betänkandet sid. 129) uttryckta önske- målet att, där så ej redan för närvarande är fallet, tjänstetillsättningarna så ordnas, att befattningarna i regel komma att tillträdas vid kalendermånads början.

I 2 % 4 mom. i 1930 års förslag har i anslutning till motsvarande föreskrift i nu gällande avlöningsreglementen intagits ett stadgande med erinran om de i särskild ordning meddelade föreskrifter, som gälla i fråga om tjänste— mans skyldighet att avgå från tjänsten och om hans rätt till pension. Kom— mittén har icke något att erinra mot att i civila avlöningsreglementet in- föres en hänvisning till de stadganden rörande tjänstemans avgångsskyldig- het, som meddelats i gällande bestämmelser om tjänstepension. Nämnda hänvisning har synts lämpligen kunna intagas i 3 mom. Med hänsyn till den ståndpunkt, kommittén i det föregående intagit till frågan om netto- eller bruttolöneSystem, har kommittén emellertid kompletterat stadgandet med en erinran om tjänstemans skyldighet att vidkännas pensionsavdrag, varmed avses såväl tjänstepensions- sam familjepensionsavdrag. Däremot har hän- visningen till de bestämmelser, som reglera själva pensionsrätten, uteslutits såsom knappast hemmahörandei ett avlöningsreglemente.

: 4 mom. I avseende å bestämmelserna i 4 mom. av förevarande paragraf —— motsvarande 3 mom. i 1930 års reglementsförslag vill kommittén, vad angår det gjorda yrkandet om införande av ett stadgande om avlöningens ntbetalande å sista helgfria dagen i månaden, såsom sin mening framhålla, att ett dylikt stadgande knappast kan vara behövligt. Redan nu torde löne- utbetalningarna allmänt ske å sista helgfria dagen i månaden, en praxis som icke kan anses stå i strid med stadgandet om utbetalning månadsvis i'efter- skott. För övrigt torde en föreskrift om avlöningsutbetalningens bestäm- mande till en viss dag knappast vara ändamålsenlig, enär det vid vissa 'verk med talrik personal för att medhinna arbetet med avlöningsutbetalningen till månadsskiftet visat sig nödvändigt att fördela arbetet med utbetalning på tvä dagar, den sista och den näst sista helgfria dagen i månaden.

Av principiella skäl kan kommittén icke understödja det ovan återgivna yrkandet, att avlöningen för december månad får utbetalas redan den 20 i samma månad.

Det av vissa verk uttalade önskemålet om införande i avlöningsreglemen-

tet av en föreskrift, som stadgar befogenhet för vederbörande verk att med- giva förskottsutbetalning av lön, finner kommittén ej heller böra vinna be- aktande.

I detta sammanhang vill kommittén framhålla, att stadgandet i 4 mom. icke bör utgöra hinder för en myndighet att, där en anställningshavare un- der månadens lopp entledigas eller eljest avgår från tjänsten, utbetala den in- tjänta avlöningen den dag, då han lämnar tjänsten.

3 $. Tiänstgöringsföreskritter, törtlyttnings- skyldighet m. 111.

Enligt 13 5 1 mom. av allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente är tjänsteman vid statsdepartement eller centralt ämbetsverk icke blott under— kastad föreskrifterna i den för verket gällande instruktion utan ock, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden kan varda stadgad eller där vissa till verket hörande göromål överflyttas till annat äm- betsverk, skyldig att, med bibehållande av den lönegrad han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade göro- mål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnas. Sådan tjänsteman är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning inom verket uti innehavande lönegrad —— tjänsteman vid statsdepartement efter Kungl. Maj:ts förordnande jämväl inom annat stats- departement —- där han till befordrande av arbetets oavbrutna gång befinnes vara lämplig och behövlig.

Tjänsteman, som nyss nämnts, är ock, likaledes med bibehållande av inne- havande lönegrad, pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning vare sig inom statsdepartement eller annat till den centrala statsförvaltningen hörande verk.

I 2 mom. av berörda paragraf stadgas, att därest till centralt ämbetsverk hör underlydande distrikts- eller lokalförvaltning tjänsteman vid sådant centralt ämbetsverk skall, utöver vad i 1 mom. är föreskrivet, vara under- kastad att låta sig förflyttas till befattning,"tillhörande distrikts- eller lokal— förvaltningen, jämväl med förändring av tjänstgöringsorten, dock utan änd- ring beträffande innehavande lönegrad.

Tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen, är enligt före— skrifterna i paragrafens 3 mom. underkastad såväl gällande instruktionsföre- skrifter, vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden som även förflyttning till annan tjänstgöringsort eller till annan befattning vid det verk han tillhör eller varunder han lyder. Därjämte är nu omförmäld tjän- steman, därest vissa honom åliggande göromål överflyttas från det verk han tillhör till annat, pliktig att, med bibehållande av innehavande lönegrad, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen över- flyttas.

I 14 & avlöningsreglementena för kommunikationsverken och domänverket samt i 10 & avlöningsreglementet för lots- och fyrstaten hava meddelats be-

stämmelser av i huvudsak enahanda innehåll som de, vilka enligt vad nyss anförts gälla beträffande tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvalt- ningen.

1928 års lönekommitté. 1928 års lönekommitté erinrade i sitt betänkande, hurusom det satts i fråga, om avlöningsreglementenas bestämmelser rörande tjänstemännens förflyttningskyldighet vore förenliga med den princip om ämbets- och tjänstemännens oavsättlighet, som fastslagits i % 36 regerings- formen. Enligt lönekommitténs mening vore det för bedömande av denna fråga nödvändigt att undersöka, om det i berörda grundlagsparagraf omför- mälda begreppet ämbets— eller tjänsteman förblivit till sin innebörd oför— ändrat efter grundlagsstadgandets tillkomst. Kommittén hade för sin del funnit uppenbart, att så icke kunde sägas vara fallet. År 1809, då grund- lagen skrevs, syntes med uttrycket ämbets- och tjänstemän närmast hava avsetts befattningshavare motsvarande dem, vilka i våra dagar plågade be- nämnas fullmaktstjänstemån. Emellertid vore numera övervägande anta- let tjänstebefattningar icke tillsatta medelst fullmakt utan medelst konstitu- torial, en för grundlagstiftarna säkerligen okänd tillsättningsform, vilken innebure, att tjänsteman kunde i administrativ väg avsättas från sin be- fattning på grund av fel eller försummelse itjänsten. Då sålunda tjänste- mannabegreppet undergått högst väsentliga förändringar, vore det enligt kommitténs mening fullt berättigat att låta uttrycket ämbets- och tjänste- män i 5 36 regeringsformen syfta endast på de kategorier tjänstemän, vilkas rättsliga ställning avsikten ursprungligen varit att reglera. Med denna ut- gångspunkt syntes en bestämd gräns böra dragas mellan tjänstemän, vilka innehade fullmakt å sina befattningar, och övriga tjänstemän. De senare syntes kommittén knappast vara tillförsäkrade det vidsträckta skydd mot eventuell avsättning eller förflyttning, som g 36 regeringsformen avsåge att skänka. f”

Då kommittén från denna utgångspunkt undersökt förflyttningsbestäm- melsema i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen, hade kom- mittén icke kunnat undgå att finna den i 13 % nämnda reglemente gjorda uppdelningen av statsförvaltningen i, å ena sidan, centralförvaltning, för vars tjänstemän gällde en mera inskränkt — ehuru vad fullmaktstjänstemännen beträffade till synes alltför vittomfattande -— förflyttningsskyldighet, och, å andra sidan, distrikts- eller lokalförvaltning, där en vidsträcktare förflytt- ningsskyldighet vore föreskriven, ur rättslig synpunkt svagt grundad. Kom- mittén hade i stället ansett uppdelningen böra ske efter andra linjer. Be- träffande tjänstemän, som tillsattes genom fullmakt, borde sålunda enligt kommitténs mening icke gälla vidsträcktare skyldighet ifråga om förflytt- ning än som kunde anses förenligt med bestämmelserna i & 36 regeringsfor- men. Vad återigen anginge tjänstemän, som tillsattes genom konstitutorial, syntes statsmakterna hava betydligt friare händer.

I anslutning till denna uppfattning och på grundval av vad i betänkandet (sid. 143—145) närmare utvecklades dels rörande den allmänna innebörden

av regeringsformens % 36, i vad den avsåge fullmaktstjänstemännens förflytt- ningsskyldighet, och dels rörande konstitutorialtjänstemännens ställning i förevarande hänseenden vidtog 1928 års lönekommitté i sitt förslag den diffe- rentiering av bestämmelserna angående tjänstemans förflyttningsskyldighet, som framgår av 10 ä 1 och 2 mom. i kommitténs författningstext.

Angivna yttranden. I vissa yttranden över 1928 års lönekommittés be— tänkande hava erinringar framställts mot de föreslagna bestämmelserna an- gående tjänstemans förflyttningsskyldighet. Sålunda har Göta hovrätt an— märkt, att den föreslagna förflyttningsskyldigheten, åtminstone vad angin- ge domare, icke syntes stå i överensstämmelse med % 36 regeringsformen. Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett det tvivelaktigt, huruvida menin- gen i 36 å regeringsformen verkligen varit, att en s. k. fullmaktstjänste- man skulle av organisatoriska skäl vara underkastad förflyttningsskyldig- het. Även länsstyrelsen i Jämtlands län har funnit tvivelaktigt, om icke den i 1 mom. föreslagna förflyttningsskyldigheten gått väl långt, särskilt vad anginge flyttning till annan stationeringsort. Statskontoret har anfört, att skyldighet för fullmaktstjänsteman att låta sig förflyttas till annan sta- tioneringsort ävensom till annan befattning i samma lönegrad borde gälla allenast befattning av likartad beskaffenhet med den, som vederbörande in— nehade. Avfattningen av bestämmelsen i 1 mom. syntes böra jämkas i över- ensstämmelse härmed. Styrelsen för veterinårhögskolan har ansett, att från stadgandet, att »tjänsteman är underkastad den vidsträcktare tjänstgörings- skyldighet eller jämkning i åligganden, som kan bliva i behörig ordning be- slutad», borde undantagas befattningar, vilkas uppehållande krävde hög spe- cialkompetens, i främsta rummet professorsbefattningarna. I samma rikt- ning har styrelsen för skogshögskolan uttalat sig. Av kommerskollegium har ifrågasatts, om icke tvångsförflyttningen borde i regel drabba yngre tjän- stemän före äldre.

Å andra sidan har påyrkats skärpning i bestämmelserna om skyldighet för tjänsteman att låta förflytta sig. Sålunda har riksräkenskapsverket an- fört, att man i avseende å nämnda skyldighet borde gå längre än vad kom- mittén föreslagit. Om och i den mån grundlagen kunde anses lägga hinder i vägen för en förflyttning vare sig inom samma eller till annan statsin- stitution, borde erforderlig ändring i grundlagen vidtagas. Därest på sätt kommittén föreslagit åtskillnad i förevarande avseende skulle göras mellan fullmakt och konstitutorial, borde dessa begrepp närmare definieras. Vi- dare borde fullmakt utfärdas av Kungl. Maj:t och endast tilldelas befatt- ningshavare i högre lönegrad, förslagsvis lägst från och med 24 löne- graden.

Enligt ämbetsverkets mening borde därjämte såsom ett särskilt moment i förevarande paragraf införas det i nuvarande reglementen intagna stadgan- det, att tjänsteman är skyldig att, om han därtill förordnas, under samman- lagt högst tre månader av ett och samma kalenderår tjänstgöra såsom vikarie inom högre lönegrad, vilket stadgande kommittén tänkt sig skola ha sin plats i de särskilda institutionernas instruktioner.

Liknande synpunkter hava anförts i en vid allmänna civilförvaltningens Iönenämnds utlåtande fogad reservation av nämndens ordförande.

1936 års lönekommitté. 1936 års lönekommitté håller i likhet med 1928 års lönekommitté före, att den åtskillnad i avseende å skyldigheten att låta sig förflyttas, som i 13 & allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente gjorts mellan å ena sidan tjänstemän tillhörande de centrala ämbetsverken i allmänhet och å andra sidan övriga civila tjänstemän, är föga rationell och icke lämpligen bör bibehållas i ett nytt civilt avlöningsreglemente. Emeller- tid finner sig kommittén ej heller kunna understödja det förslag till bestäm- melser i ämnet, som innefattas i 1930 års reglementsförslag. Ur statsintres- sets synpunkt kan det enligt kommitténs mening icke försvaras, att möjlig- heten att vid förekommande behov förflytta en tjänsteman göres beroende av huruvida tjänstemannen innehar sin befattning på grund av fullmakt eller han erhållit konstitutorial ä tjänsten. En sådan åtskillnad mellan dessa båda grupper av tjänstemän kan så mycket mindre framstå såsom tillfredsställan- de, som på sätt förut påpekats för närvarande icke existerar någon konsekvent genomförd gränsdragning mellan fullmakts- och konstitutorial- tjänster. Kommittén har för sin del ansett, att oavsett anställningsformen i möjligaste mån enahanda bestämmelser i förevarande hänseende böra bliva gällande för de i reglementsförslaget avsedda befattningshavarna.

Enligt 1928 års lönekommittés uttalade mening kan stadgandet i 5 36 rege- ringsformen icke anses medgiva, att innehavare av fullmaktstjänster under- kastas någon mera vidsträckt förflyttningsskyldighet. 1936 års lönekom- mitté har icke ansett sig böra ingå på något bedömande, huruvida denna uppfattning är riktig. Kommittén kan dock icke förbise den utveckling av sedvanerätten beträffande tjänstemäns oavsättlighet, förflyttning och vad därmed äger samband, som ägt rum under tiden efter regeringsformens till- komst och icke minst under senare årtionden. Att nu vidtaga en inskränk- ning i de bestämmelser om förflyttningsskyldighet, som under en följd av år varit gällande, bör enligt kommitténs mening icke ifrågakomma. Tvärtom finner kommittén det av praktiska skäl vara en angelägenhet av stor vikt, att bestämmelserna om förflyttningsskyldighet i det nya avlönings- reglementet så avfattas, att hinder icke möter för vederbörande verks- myndigheter att på ett rationellt sätt utnyttja den ordinarie arbetskraften. Framhållas mä, att tjänstemännen enligt vadkommittén i det följande före- slår skola äga att ——- på sätt skett vid de nuvarande reglementenas tillkomst _ efter eget fritt val bestämma, huruvida de vilja underkasta sig det nya reglementets villkor och föreskrifter. Med hänsyn jämväl härtill synes det kommittén icke böra möta betänkligheter att inordna fullmaktstjänstemän— nen under i huvudsak samma bestämmelser om förflyttningsskyldighet, som enligt 1930 års förslag skulle gälla för genom konstitutorial tillsatta tjänste- man.

För tjänstemän vid vissa verk eller för vissa särskilda grupper av tjänste- män är för närvarande stadgad skyldighet att låta sig förflyttas till befatt-

ning vid annat verk. Ovan har nämnts, hurusom tjänsteman vid statsdepar- tement eller centralt ämbetsverk enligt bestämmelse i allmänna civilförvalt- ningens avlöningsreglemente är pliktig att efter Kungl. Maj:ts beprövande låta sig förflyttas till annan befattning vare sig inom statsdepartement eller annat till den centrala statsförvaltningen hörande verk. I tillämpningsbe- stämmelserna till samma avlöningsreglemente har skyldighet att låta sig för- flyttas till annat verk föreskrivits beträffande tjänstemän vid ett flertal verk och inrättningar (t. ex. statens uppfostringsanstalt å Bona, sjökartever- ket, statens tvångsarbetsanstalter, statens alkoholistanstaltå Venngarn, gym- nastiska centralinstitutet, lantbruksakademien, rikets allmänna kartverk och statens pensionsanstalt) ävensom beträffande vissa särskilda kårer av be- fattningshavare (förste provinsialläkare, statskonsulenter och fiskeriinten- denter). Tjänsteman vid länsstyrelse och vid domkapitel är skyldig att låta sig förflyttas till annan befattning vid landsstaten i allmänhet _ utan be- gränsning till det egna länet respektive till annan befattning vid dom- kapiteli annat stift än det egna. Samma skäl, som legat till grund för en vidgad förflyttningsskyldighet för ifrågavarande tjänstemän, torde kunna anföras för införande av en motsvarande eller liknande anordning beträf- fande ett flertal andra tjänstemannagrupper inom den civila statsförvalt- ningen. Kommittén har ansett, att i civila avlöningsreglementet bör ge- nom en generell bestämmelse stadgas skyldighet för tjänsteman, som i regle- mentet avses, att låta sig förflyttas jämväl till befattning vid annat verk, där Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall finner skäl förordna om så- dan förflyttning. Vid bifall härtill bliva särbestämmelser av nyss angiven art obehövliga. Kommittén förutsätter härvid såsom självfallet, att tjänste- man icke skall tvångsvis behöva övergå till befattning vid annat verk i annat fall, än då med den nya befattningen äro förenade arbetsuppgifter av lik- nande'art som de, vilka han haft att utföra i den före förflyttningen inne— havda befattningen, eller i varje fall arbetsuppgifter, för vilka tjänstemannen genom Sin utbildning är skickad.

Kommittén anser alltså, att tjänsteman i allmänhet bör vara pliktig att låta sig förflyttas till annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock, därest Kungl. Maj:t så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk, åvilket reglementet vinner tillämpning. Denna regel synes dock icke böra göras tillämplig a innehavare av domartjänster. I betraktande av den oberoende ställning, domarkåren av ålder intagit och anses böra in- laga i vårt land, har kommittén ansett, att domare bör vara skyldig att låta förflytta sig till annan befattning allenast där organisatoriska skäl sådant påkalla. Erinras må, hurusom i de i civila tjänstepensionsreglementet in- tagna bestämmelserna angående tjänstemans skyldighet att från tjänsten av- gå en viss skillnad gjorts mellan dömare, å ena, och övriga i tjänstepensions- reglementet avsedda tjänstemän, å andra sidan.

' Likaledes torde — såsom även 1928 års lönekommitté förutsatt —— från bestämmelserna om förflyttningsskyldighet böra undantagas innehavare av befattningar, vilka tillsättas genom förordnande på viss tid eller tills vidare".

Beträffande de tills vidare förordnade tjänstemännen är varje förbehåll om- förflyttningsskyldighet överflödigt, enär sådan tjänsteman kan när som helst skiljas från förordnandet. I fråga om tjänsteman, som förordnats på viss tid, lärer förflyttningsskyldighet under förordnandetiden icke böra ifrågakomma med hänsyn till dessa tjänsters karaktär och de beträffande dem meddelade- särskilda pensioneringsföreskrifterna.

Enär föreskrifterna om förflyttningsskyldighet äro av allmängiltig natur, hava desamma ansetts böra inordnas bland de allmänna bestämmelserna i- 1 avd. och där upptagas under en särskild paragraf, 3 %. I fråga om detalj- bestämmelserna i nämnda paragraf får kommittén anföra följande.

1 mom. Såsom en första punkt i förevarande moment har i anslutning till vad som stadgas i nu gällande avlöningsreglementen föreslagits, att tjänste- man skall vara underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som meddelas i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Härunder böra innefattas icke blott av Kungl. Maj:t utfärdade författningar utan även de instruktionsbestämmelser, arbetsordningar, tjänstgöringsreglementen m. m., som vederbörande verk enligt bemyndigande äga utfärda rörande under- lydande befattningshavares tjänstgöringsförhållanden. Den hittills i avlö- ningsreglementena stadgade skyldigheten för tjänsteman att underkasta sig vidsträcktare tjänstgöring eller jämkning i åligganden m. m. bör hädan- efter regleras genom instruktionsföreskrifter. I instruktionsväg böra ock utfärdas de särskilda tjänstgöringsföreskrifter, som anses erforderliga för särskilda grupper av befattningshavare och hittills meddelats i tillämpnings- bestämmelserna till nu gällande avlöningsreglemente för allmänna civilför- valtningen men som icke upptagits i kommitténs reglementsförslag. I så— dant hänseende må här särskilt erinras, hurusom i tillämpningsföreskrifter— na för ett flertal huvudsakligen vetenskapliga institutioner stadgats skyl- dighet för innehavare av vaktmästarbefattning eller därmed jämförlig tjänst att, där så erfordras för beredande av semester åt annan dylik befattnings- havare, utan särskild ersättning utöver den vederbörande eljest tillkomman- de avlöningen, jämte egen tjänst bestrida göromål tillhörande annan be— fattning av nämnda slag vid vederbörande institution.

I fråga om vissa grupper av befattningshavare, för vilka bestämts visst tjänstgöringsområde eller som äga att vid sidan av lönen uppbära extra inkomster i form av ersättning för tjänsteförrättningar enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa, har genom särskilda tillämpningsföreskrifter till av- löningsreglementet stadgats skyldighet för vederbörande tjänsteman att vara underkastad förändring i tjänstgöringsomrädets omfattning eller omregle- ring av extra inkomster (se t. ex. beträffande lantbruksingenjörer kungörelsen den 27 juni 1930, nr 239, beträffande länsveterinärer kungörelsen den 18 ju- ni 1926, nr 267, och beträffande distriktsveterinärer kungörelsen den 10 no— vember 1933, nr 606; beträffande förste provinsialläkare och provinsialläka— re återfinnas motsvarande föreskrifter i 10 å 1 mom. av avlöningsreglemen- tet den 21 maj 1926, nr 177). 136 & av avlöningsreglementet för allmänna

civilförvaltningen samt motsvarande paragraf i lotsverkets avlöningsregle- mente finnes vidare en generell föreskrift om skyldighet för tjänsteman att underkasta sig minskning i eller upphörande av extra inkomster, som kunna medfölja befattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed. I 1930 års förslag hava dylika specialbestämmelser införts i tilläggsbestämmelserna till det föreslagna allmänna avlöningsreglementet. Det har emellertid synts kommittén lämpligast, att ett allmänt stadgande härom intages i förevarande paragraf av avlöningsreglementet.

Kommittén har ock ansett, att till förevarande moment bör, med viss jämk- ning i ordalydelsen, överflyttas det i vikariatsersättningsbestämmelserna i nu gällande avlöningsreglementen ingående stadgandet om skyldighet för tjänsteman att mottaga förordnande såsom vikarie å befattning inom högre lönegrad under högst tre månader av ett och samma kalenderår, vilket stad- gande kommittén i motsats till 1928 års lönekommitté ansett alltjämt böra ha sin plats i avlöningsreglementet.

För vissa befattningshavare (t. ex. tjänstemän vid fångvårdsstaten och vid uppfostringsanstalten å Bona, diplomatisk och konsulär personal, tjänste- män vid statens tvångsarbetsanstalter, provinsialläkare och distrikts- veterinärer) har i avlöningsbestämmelserna föreskrivits en vidgad skyl- dighet att vikariera å annan befattning. Dylika särbestämmelser böra enligt kommitténs mening överflyttas till instruktionerna för vederbö- rande verk. Med hänsyn emellertid till att en vidgad skyldighet i avse- ende å vikariat å annan befattning är på sätt nyss angivits ålagd vissa be— fattningshavargrupper, har stadgandet i 1 mom. andra stycket av föreva- rande paragraf av reglementsförslaget erhållit en härav betingad komplette- ring.

2 mom. Enligt den föreslagna lydelsen av 2 mom. skulle innehavare av domarbefattning vara skyldig att låta förflytta sig till annan domarbefattning inom den lönegrad han tillhör, under förutsättning att Kungl. Maj:t prövar organisatoriska skäl påkalla förflyttningen. Sakligt sett är innebörden av ifrågavarande stadgande den, att innehavare av en domarbefattning skulle under nyssnämnda förutsättning kunna förflyttas icke blott till likabenämnd befattning vid annan domstol utan även till annat slag av domarbefattning inom den lönegrad han tillhör, i båda fallen jämväl med förändring av sta- tioneringsorten.

3 mom. Beträffande innehållet i detta moment hänvisas till vad inled- ningsvis under denna paragraf anförts. Päpekas bör, att med det i momen- tet använda uttrycket »annan befattning» förstås såväl befattning inom samma lönegrad som befattning inom lägre lönegrad, i bägge fallen oavsett om det är fråga om likabenämnd befattning eller om annat slag av befatt- ning.

I en till lönekommittén ingiven skrivelse av den 28 november 1936 hava svenska järnvägsmannaförbundet. svenska postmannaförbundet, statstjänar-

nas centralorganisation och Sveriges lokomotivmannaförbund —— i anslutning till ett av två ledamöter av 1928 års lönekommitté reservationsvis framfört yrkande föreslagit införande i avlöningsreglementet av en bestämmelse, som skulle skydda de i reglementet avsedda tjänstemännen från att indragas i arbetskonflikt. Bestämmelsen, som ansetts böra såsom tillägg fogas till det i 10 Q 2 mom. första stycket av 1928 års lönekommittés förslag upptagna stadgandet om skyldighet för tjänsteman att underkasta sig vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, borde erhålla följande lydelse: >Dock må under konflikt tjänsteman icke beordras utföra arbete, som eljest utföres av i konflikten deltagande». Med det sålunda ifrågasatta stadgandet torde närmast hava avsetts att säkerställa, att en statstjänsteman, som så önskar, skulle kunna stå neutral vid inträffad öppen arbetskonflikt mellan staten och i dess tjänst varande kollektivavtalsanställda arbetare samt icke kunna tvingas att utföra arbete, som arbetare på grund av arbetstvist nedlagt och förklarat i blockad.

Den fråga, som sålunda berörts, mäste utan tvivel anses såsom betydelse- full. Icke blott ur tjänstemännens utan även ur statens synpunkt torde det vara önskvärt, att hithörande förhållanden äro ordnade på ett sådant sätt, att friktioner mellan staten och dess anställda i möjligaste mån undvikas. Statstjänstemännens ställning vid arbetskonflikter är för närvarande icke i något avseende författningsmässigt reglerad. Praxis torde dock numera i allmänhet hava utvecklat sig därhän, att tjänsteman icke under konflikt beordras att utföra annat arbete än det, som han vanligen har att utföra, och att alltså ramen för tjänstemannens arbetsområde icke vid konflikt vid- gas att omfatta sådana utanför hans vanliga åligganden fallande arbeten, vilka äro föremål för konflikten. Man torde sålunda kunna utgå från att de statliga myndigheterna — i varje fall verk med talrika personalgrupper _ hava sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten av att på förevarande område undvika åtgärder, vilka kunna medföra stridigheter mellan verks- ledningarna och de anställda eller mellan olika grupper av anställda in- bördes. Detta utesluter dock icke, att avsaknaden av varje vägledande före- skrift i ämnet kan framstå såsom en brist, icke minst ur psykologiska syn- punkter, eller att åtminstone beträffande vissa förvaltningsområden med stora såväl tjänstemanna- som arbetargrupper en reglering i någon form av hit- hörande problem kan befinnas önskvärd. Inom det enskilda näringslivet synes denna fråga under senare tid hava varit föremål för uppmärksamhet, och en reglering av privatanställda tjänstemäns ställning vid arbetskonflikt har i viss omfattning ägt rum genom avtalsuppgörelser mellan vederbörande organisationer av arbetsgivare och arbetsledande personal.

Såvitt kommittén kan döma, måste emellertid vissa vanskligheter möta ett försök att ordna här ifrågavarande angelägenhet genom bestämmelser av den generella innebörd, varom här är fråga. En reglering i författningsform av tjänstemännens ställning under arbetskonflikt torde bland annat kräva en så noggrann och ingående begreppsbestämning, att svårigheter och tvister vid tolkning och tillämpning av föreskrifterna ej behöva befaras. Å ena

sidan måste hänsyn härvid tagas till samtliga de stridsmetoder, som inom den enskilda arbetsmarknaden erkännas såsom lojala medel i arbetstvister; å andra sidan måste särskilt beaktande skänkas åt frågan om säkerställande av för samhällslivet oundgängliga arbeten och överhuvud åt den särställning, staten såsom arbetsgivare intager. I betraktande av de skiftande förhållan- den, som äro rådande inom olika grenar av statsverksamheten, kan det vi- dare —- såvitt erfarenheterna från det enskilda näringslivets områden giva vid handen måhända bliva nödvändigt att reglera olika detaljfrågor på olika sätt för skilda förvaltningsområden. Ur dessa synpunkter måste kom- mittén ställa sig tveksam inför lämpligheten att söka en lösning av det före- liggande problemet inom ramen av civila avlöningsreglementet. I varje fall har lönekommittén ansett sig icke kunna utan särskild utredning, för vilken kommittén icke förfogar över tillräcklig sakkunskap eller erforderlig tid, framlägga förslag till bestämmelser i ämnet. Kommittén, som på sätt nyss framhållits finner förevarande spörsmål vara av den betydelse, att det ej lämpligen bör förbigås, vill emellertid uttala sig för att frågan göres till föremål för särskild utredning och övervägande av på detta område sak— kunniga personer, därvid även torde få prövas, i vilken form eventuella föreskrifter i ämnet lämpligen böra utfärdas.

4 5. Förening av tjänster m. m.

Med anledning av en framställning av riksdagens år 1925 församlade re— visorer anhöll 1926 års riksdag i skrivelse den 1 juni 1926 (nr 293), att Kungl. Maj:t mätte föranstalta om en allsidig utredning angående den ut- sträckning, i vilken statstjänstemän vid sidan av statstjänsten innehade andra- sysslor eller yrkesmässigt bedreve annat förvärvsarbete, ävensom angående de frågor, som härmed ägde samband.

1926 års bisysslesakkunniga. I anledning av nämnda riksdagsskrivelse tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, den 17 december 1926 särskilda utredningsmän att verk- ställa den begärda utredningen. Utredningsmännen, i det följande benämn- da bisysslesakkunniga, avgåvo den 18 juni 1928 betänkande med utred» ning och förslag i ämnet (statens off. utredn. 1928: 14). I betänkandet åter- finnas följande sammanfattande uttalanden (sid. 177):

»Efter noggrant övervägande av alla de fakta och uppgifter, som stått till för» fogande för bedömande av huru det för närvarande förhåller sig med statstjänste- männens bisysslor i vårt land, hava utredningsmännen kommit till den uppfatt— ning, att förhållandena på förevarande område icke äro av den art, att de kunna anses påkalla omedelbara åtgärder av mera genomgripande natur.

Detta uttalande har gjorts med utgångspunkt från förhållandena i allmänhet och utan att förbise, att i särskilda fall missförhållanden sannolikt torde föreligga. I fråga om enstaka tjänstemän och grupper av sådana har sålunda undersökningen ådagalagt en sådan anhopning av befattningar och uppdrag vid sidan av tjänsten, att det kunnat bliva föremål för tvekan, om vederbörande mäktat i erforderlig ut- sträckning ägna sin arbetskraft åt den uppgift, för vilken staten betalat honom lön.

I huru stor utsträckning verkligt missbruk förelegat, därom anse sig utrednings- männen ej kunna fälla något bestämt omdöme, då föreliggande uppgifter endast varit av kvantitativ, ej av kvalitativ art. Det kan ju tänkas, att det, åtminstone i somliga fall, varit fråga om undantagsfall ej blott med avseende på belastningen med bisysslor utan även i fråga om vederbörandes duglighet och arbetsförmåga.

Likaså vilja utredningsmännen framhålla, att även om de hålla före, att den nu- varande situationen på förevarande område ej direkt ger anledning till oro, så anse de dock densamma ej vara av den art, att den bör oförändrad bestå jämväl i fram- tiden. I likhet med vad från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida uttalats vid åt- skilliga tillfällen under frågans tidigare långvariga behandling, vilja även utred- ningsmännen framhålla, att statstjänstemännens sysslor och uppdrag utom tjänsten måste, åtminstone i den mån de ha karaktären av förvärvsarbete, övervägande an- ses som en olägenhet, vilken man bör söka att i görligaste mån successivt inskränka vid framtida förvaltningsreformer och löneregleringar under fullföljande av i stort sett samma medel och metoder, som hitintills tillämpats på detta område.»

Nuvarande bestämmelser i 3 % avlöningsreglementet för allmänna civil- förvaltningen, vilka bestämmelser i huvudsak överensstämma med motsva- rande föreskrifter i avlöningsreglementena för övriga nyreglerade verk, fun- no utredningsmännen i åtskilliga avseenden mindre tillfredsställande. Det heter härom i betänkandet (sid. 181 0. f.):

»Dessa bestämmelser, vilka tillkommit för mer än tjugo år sedan, delvis såsom en kompromiss mellan inbördes stridiga uppfattningar, innebära i första hand ett ovillkorligt förbud mot förening av ordinarie statstjänst med annan tjänst å rikets eller riksdagens stat och ett —— efter för ej länge sedan vidtagen ändring »— villkor- ligt sådant i fråga om innehav av tjänst på kommuns stat. Oreglerade lämnas så- lunda med full avsikt sådana amanuens— o. d. befattningar i allmän tjänst, som icke äro uppförda å stat.

Därefter stadgas fakultativt förbud beträffande eller kanske riktigare rätt att först efter föregående prövning och medgivande mottaga vissa befattningar och uppdrag, i första rummet sådana knutna till enskilda banker och aktiebolag. Det synes emellertid kunna ifrågasättas, huruvida denna inriktning på en viss typ av företag, vilken blivit en 'naturlig följd av stadgandets tillkomsthistoria, numera kan anses ändamålsenlig. Därest man, såsom lämpligt synes och som även skett fler- städes i utlandet, vill till särskild prövning uttaga en speciellt ekonomiskt betonad grupp av bisysslor, torde bestämmelsens nuvarande formulering få anses såväl för vid som för trång. Den är för vid bl. a. därigenom, att samhällslivets utveck- ling medfört, att såsom aktiebolag registrerats även ett icke obetydligt antal sam- manslutningar med övervägande ideellt syfte. Den är för trång därigenom, att den lämnar å sido de särskilt inom försäkringsväsendet talrika företag, vilka var- ken äro oktrojerade eller registrerade som aktiebolag, ävensom de under senare är kraftigt uppblomstrande föreningarna för ekonomisk verksamhet. Med anled- ning härav vilja utredningsmännen föreslå, att punkten i fråga, i enlighet med »ordalagen i nu gällande föreskrifter i ämnet för justitie- och regeringsråd, gives en formulering, varigenom den komme att omfatta uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som driver bank- eller försäkringsrörelse eller eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte.

Enahanda bestämmelser om särskild prövning gälla även i fråga om befattning som tjänsteman hos verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må. Det synes råda skiljaktiga uppfattningar om huruvida sistnämnda uttryck även skall anses innefatta befattningar i det allmännas tjänst, icke upp- förda å stat. Det må då erinras om att gränsen är i hög grad flytande mellan å ena sidan dylika befattningar, å den andra hela skalan av offentliga uppdrag av skif-

lande art och varaktighet. Dylika ha statstjänstemän i regel ansetts kunna mot- taga utan särskild prövning, enär man antagit att i den mån det ej rörde sig om ett medborgerligt förtroendeuppdrag, vartill efter i vårt land rådande uppfattning alla kunna anses ha lika rätt —— uppdragsgivaren jämväl skulle taga hänsyn till att uppdraget i fråga ej kunde antagas skola komma att verka hinderligt för veder- börandes tjänstutövning. Det vill emellertid synas, som om dylika hänsyn i åt- skilliga fall ej skulle tagas. I anledning av framställd anmärkning från 1926 års statsrevisorer i fråga om förordnande av vissa taxeringsnämndsordförande har så- lunda överståthållarämbetet i sitt yttrande uttalat, att ämbetet vid meddelande av sådant förordnande anser sig uteslutande böra taga hänsyn till vederbörandes för- utsättningar att på ett sakkunnigt och i övrigt tillfredsställande sätt kunna full- göra detsamma. Huruvida uppdraget kan vara hinderligt för den förordnades verksamhet i övrigt är en omständighet, som i allmänhet undandrar sig överståt- hållarämbetets bedömande och för övrigt synes vara ämbetet skäligen ovidkom- mande i alla de fall, då vederbörande förklarat sig villig mottaga uppdraget. I anledning av denna praxis, vilken jämväl torde tillämpas på åtskilliga andra håll, synes det böra tagas under övervägande, huruvida icke med avseende på vissa slag av offentliga uppdrag bör tillämpas samma prövningsförfarande som i fråga om befattningar av ovan angiven art.

Samma svårighet att draga en gräns mellan befattningar och uppdrag förelig- ger även med avseende på verksamhet av enskild natur. Det torde sålunda i sak föreligga skäligen ringa skillnad mellan om en statstjänsteman är anställd som ombudsman med årsarvode hos ett bolag eller om han tjänstgör som dess stående juridiske rådgivare och honoreras för varje gång han anlitas. Enligt nu gällande bestämmelser torde det i förstnämnda fall vara fråga om en befattning, beträffande vilken anmälningsplikt föreligger, medan i senare fallet så knappast torde vara för- hållandet. Det har påpekats, att så länge det enskilda arbetet icke går in på om- rådet för verklig anställning i statens eller kommunernas tjänst eller hos bolag 0. d., makten att förbjuda enskilt arbete för närvarande icke är synnerligen effektiv. Det torde vara av nu angivna skäl, som det i nyare tjänste- eller löne- reglementen för Stockholm, Göteborg och Malmö samt åtskilliga andra städer an- setts böra föreskrivas, att stadgade restriktioner i fråga om tjänstebefattningar även skola gälla därmed jämförliga uppdrag. De uppdrag, som sålunda åsyftas, iiro sådana, vilka äro av längre varaktighet eller regelbundet återkomma år efter år. Härigenom skulle även kunna i viss mån tillgodoses det i meranämnda skri- velse av 1926 års riksdag uttalade önskemålet om reglering av statstjänstemäns yrkesmässigt bedrivna förvärvsarbete, vilket merendels torde äga rum under nu antydda former. Av naturliga skäl torde det blott mera sällan kunna förekomma, att tjänsteman för dylikt ändamål kan hålla öppen bod eller kontor, och i de fall, där så sker, torde rörelsens bedrivande ofta ankomma på hustrun eller andra fa— miljemedlemmar i så stor utsträckning, att det härvidlag mindre är fråga om en biförtjänst än om en dubbelinkomst.

Man hade tänkt sig, att under regleringen skulle ingå mera varaktiga uppdrag ej blott av enskild natur utan även offentliga sådana, i den mån de ej grunda sig på uppdrag av Kungl. Maj:t eller på medborgares val. Givetvis böra vederbörligen be- aktas de hinder för dylik prövning, som i vissa fall kunna föreligga i nu gällande lagstiftning (särskilt skattelagstiftningen).

Utredningsmännen vilja i detta samband framhålla, att den granskning de haft tillfälle verkställa givit vid handen, att anledning icke saknas att underkasta bi- sysslor en grundlig prövning även när de äro av offentlig natur. Med hänsyn till den ringa utsträckning, i vilken statstjänstemän varit tjänstlediga för dylikt ända- mål, synes det kunna ifrågasättas, om härvidlag alltid iakttagits gällande avlö- ningsreglementens bestämmelser i fråga om tjänstledighet och löneavdrag. Vidare synes det kunna ifrågasättas, om ej i vissa fall sådana arbetsuppgifter, vilka nu

betraktas och ersättas såsom särskilda uppdrag, borde med fördel kunna utan sär- skild gottgörelse förenas med ordinarie befattning inom respektive förvaltning. Tillstånd att med statstjänst förena befattningar och uppdrag av här ifrågava- rande slag synes framdeles som hittills böra skriftligen ansökas hos vederbörande myndighet. För att underlätta dennas prövning av ärendet förefaller det ändamåls— enligt, om i ansökningsskrivelsen angåves ej blott sysslans art utan även det mått av arbete den ungefärligen kan anses kräva, vilket kunde uppgivas antingen i form av uppgift om det beräknade antalet arbetstimmar per år eller, om detta ej vore möjligt, genom meddelande av beloppet av utgående arvode eller ersättning.»

De sakkunniga ansågo prövningen av frågor om rätt att med statstjänst förena befattning eller uppdrag böra ankomma på Kungl. Maj:t beträffande samtliga befattningshavare, vilka utnämnas av Kungl. Maj:t. Det förutsat- tes, att tillstånd komme att beviljas allenast tills vidare under en begränsad tidrymd (1—3 år).

De sakkunniga framlade följande förslag till förändrad avfattning av den i flertalet avlöningsreglementen ingående allmänna bestämmelsen om för» ening av tjänster m. m.:

»1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets eller riksda- gens stat, ej heller, utan att sådant medgivits genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, å kommuns stat.

2. Med mindre Kungl. Maj:t eller, vad angår tjänsteman, som utnämnes av an— nan myndighet, ifrågavarande myndighet, uppå skriftlig ansökan och efter pröv- ning, att sådant ej inverkar hinderligt för utövande av statstjänsten, därtill för viss tid beviljar tillstånd, må ej heller med ordinarie befattning förenas: uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som driver bank- eller försäkringsrörelse eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte; befattning såsom tjänsteman i verk, bolag, förening eller inrättning, som ovan sagts; eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara mä eller därmed jämförligt upp- drag.»

1928 års lönekommitté anslöt sig till den av bisysslesakkunniga uttalade uppfattningen, att 3 g i gällande avlöningsreglementen på åtskilliga punkter behövde underkastas ändring. Dels vore myndigheternas befogenhet att pröva ooh besluta angående 'bisysslorna begränsad på ett föga rationellt sätt, dels hade man vid uppdelningen av bisysslorna utgått från begrepp, vilkas innebörd vore oklar. Visserligen innebure bisysslesakkunnigas förslag åt- skilliga förbättringar härutinnan, men fullt tillfredsställande ansåge kom- mittén dock icke heller detta förslag vara. Kommittén anförde till närmare utveckling av sin ståndpunkt i huvudsak följande (betänkandet sid. 72—74):

De restriktioner, som gällde i fråga om rätt för statstjänstemän att vid sidan av tjänsten åtaga sig bisysslor, åsyftade å ena sidan, att tjänstemannen i största möj- liga utsträckning skulle ägna sin arbetskraft åt den uppgift, för vilken staten beta- lade honom lön, å andra sidan att förebygga, att en statens befattningshavare i sin tjänstutövning läte sig ledas av andra hänsyn än sådana, som betingades av det all- männas bästa. Här förelåge sålunda två bestämt skilda syftemål, som skulle till— godoses, dels att staten finge full valuta för lönen, dels att pliktkollisionsanlednin- gar undanröjdes. Sett ur den förra synpunkten vore tydligen huvudsaken, om bi-

sysslan hindrade befattningshavaren i hans tjänstutövning, medan sysslans beskaf- fenhet vore av tämligen underordnad betydelse. Ur den senare synpunkten åter vore bisysslans art eller samband med statstjänsten —— icke dess omfattning —— av- görande.

Med utgångspunkt från denna principiella skillnad hade kommittén sökt draga upp klarare gränser i fråga om författningsbestämmelsernas innehåll och räck- vidd. Avlöningsreglementet syntes endast böra innehålla sådana föreskrifter röran- de innehav av bisysslor, som vore att betrakta såsom avlöningsvillkor i egentlig mening, nämligen att bisysslorna icke finge inkräkta på det mått av arbete, som krävdes för åtnjutande av den med tjänsten förenade lönen. I vederbörande verks instruktioner borde däremot stadgas rörande de inskränkningar i rätten att inne- hava bisysslor, som gällde endast beträffande vissa befattningar och vilka vore be- tingade av rättsordningens krav på att förhindra obehörigt inflytande av privat- intressen vid statstjänstens utövande.

Förutsättningen för att myndigheterna skulle kunna pröva, i vad mån bisyss- lorna kunde inverka hinderligt på tjänstutövningen, vore tydligen, att de i största möjliga utsträckning erhölle kännedom om vilka bisysslor tjänstemännen innehade eller ämnade åtaga sig. Att stadga anmälningsplikt allenast beträffande några vis- sa grupper av bisysslor hjälpte härvidlag föga, utan anmälningsplikten syntes prin- cipiellt böra omfatta alla slags bisysslor. Emellertid kunde det givetvis icke vara nödvändigt eller lämpligt, att varje än så obetydlig sysselsättning utom tjänsten skulle föranleda särskild anmälan till vederbörande verksmyndighet, som helt na- turligt därigenom skulle förorsakas onödigt besvär. En viss begränsning vore så- lunda av praktiska skäl ofrånkomlig, ehuru betydande svårigheter måste möta varje försök att göra en riktig uppdelning av bisysslorna i detta syfte. Med avseende främst fäst vid de bisysslor, som kunde antagas inverka hinderligt för statstjänstens utövande, hade kommittén ansett, att anmälan borde förekomma beträffande 1) be- fattningar i allmän eller enskild tjänst, 2) varaktiga uppdrag, 3) mera tidskrävande tillfälliga uppdrag samt 4) yrkesmässigt bedriven verksamhet.

Även med en dylik specificering kunde givetvis tänkas många tveksamma gräns- fall, där den enskilde tjänstemannens omdöme och lojalitet sattes på prov. Huru- vida t. ex. ett uppdrag vore att betrakta såsom mera eller mindre tidskrävande, måste sålunda bliva beroende på den subjektiva uppfattningen i olika fall. Detta förhållande syntes likväl icke böra tillmätas större betydelse. Kommittén hade i varje fall icke ansett lämpligt att söka definiera i allmänt språkbruk så vanliga, om än något vaga uttryck som varaktig, tillfällig, tidskrävande o. s. v.

För att den utsträckning av anmälningsplikten, som av kommittén föresloges, icke skulle medföra någon betungande arbetsökning för de myndigheter, som hade att behandla anmälningarna i fråga, hade kommittén sökt i möjligaste mån för- enkla prövningsförfarandet. I alla de fall troligen de flesta där bisysslan uppenbarligen icke kunde inverka hinderligt för tjänstutövningen, skulle myndig- heten icke behöva lämna särskilt tillstånd för rätt att förena bisysslan med stats— tjänsten utan kunna inskränka sig till en mera summarisk registrering av anmäl- ningen. Först där antalet bisysslor, som innehades av samma tjänsteman, tende— rade att bliva alltför stort eller en bisyssla befunnits eller kunde antagas på ett olämpligt sätt inkräkta på arbetstiden, borde en mera ingående prövning komma till stånd och förbud mot innehav av viss bisyssla meddelas. Därest tjänstemannen i vederbörlig ordning gjort anmälan om sin verksamhet vid sidan av tjänsten och myndigheten icke inom skälig tid meddelat förbud för honom att fortsätta verk- samheten, skulle alltså tillstånd utan vidare anses vara lämnat. De närmare be— stämmelser, vilka, i anslutning till vad ovan anförts, skulle reglera anmälan av bisyssla, syntes lämpligen böra meddelas av Kungl. Maj:t.

I fråga om myndigheternas rätt att meddela förbud för tjänsteman att med sin befattning förena bisyssla vore att märka vissa viktiga undantag. Tjänsteman kun-

de sålunda helt naturligt icke förvägras att åtaga sig befattning eller uppdrag, som han erhållit av Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts medgivande. Icke heller syntes en tjänsteman kunna hindras att mottaga medborgerliga förtroendeuppdrag, som grundade sig på allmänna val. Beträffande det viktigaste bland dessa förtro- endeuppdrag, nämligen uppdrag såsom riksdagsman, gällde för övrigt vad härom stadgades i riksdagsordningen & 4. Vad däremot anginge andra slag av offentliga uppdrag, syntes någon ovillkorlig rätt för tjänstemannen att åtaga sig dylika upp- drag icke böra ifrågakomma. Den omständigheten, att vissa offentliga uppdrag, såsom uppdrag att vara förmyndare eller överförmyndare, icke utan vidare kunde avsägas, syntes icke heller för dessa uppdrags vidkommande konstituera någon så- dan rätt, enär en statstjänsteman, som av sin tjänst vore hindrad att fullgöra upp— draget, ägde laga skäl för en avsägelse. Emellertid syntes vid prövningen av offent- ligt uppdrag särskild hänsyn böra tagas till uppdragets beskaffenhet, så att tjänst- intresset och det allmänna intresset bleve såvitt möjligt rättvist avvägda mot var— andra. Utan tvingande skäl borde sålunda tjänsteman icke förvägras åtaga sig ett offentligt uppdrag.

De av 1928 års lönekommitté föreslagna stadgandena beträffande stats- tjänstemännens bisysslor upptogos i 3 5 av kommitténs förslag till avlönings- reglemente.

Avgivna yttranden. 1928 års lönekommittés förslag i förevarande ämne har blivit föremål för erinringar från ett flertal myndigheter. Erinringarna hava till en början riktat sig mot de föreslagna bestämmelserna om skyldighet för tjänsteman att anmäla innehav av bisysslor. Sålunda hava justitiekanslers- ämbetet, Göta hovrätt, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Skaraborgs län, generalpoststyrelsen, väg— och vattenbyggnadsstyrelsen, karolinska mediko— kirurgiska institutet, lantmäteristyrelsen, styrelsen för veterinärhögskolan, kommerskollegium samt kommunikationsverkens lönenämnd ställt sig mer eller mindre avvisande mot införandet av ett anmälningssystem. Härvid har bl. a. framhållits, att anmälningsplikten skulle, särskilt vid verk med stora lokalstater, medföra ej obetydligt besvär för myndigheterna, vilka skulle hava att registrera och pröva alla inkomna anmälningar. För tjänstemännen innebure anmälningsplikten ett onödigt förmynderskap och intrång från sta- tens sida i deras privata förhållanden. De föreslagna bestämmelserna vore också alltför svävande i avfattningen för att kunna läggas till grund för en anmälningsplikt. Några myndigheter hava uttalat den meningen, att bi— sysslesakkunnigas förslag vore att föredraga framför lönekommitténs för- slag.

Även från ämbetsverk, som principiellt synas hava godtagit kommitténs an- mälningssystem, hava anmärkningar riktats mot de av kommittén i 3 % föreslagna stadgandena. Pensionsstyrelsen samt länsstyrelserna i Stockholms och Kronobergs län hava sålunda funnit anmälningsskyldigheten alltför rigo- rös. Åtskilliga myndigheter hava ock ansett, att bestämmelserna borde göras så tydliga, att tvekan icke behövde uppkomma om deras rätta tolkning. Vad särskilt angår uttrycket »varaktigt eller mera tidskrävande tillfälligt upp- drag» hava länsstyrelserna i Blekinge och Västerbottens län anfört, att det- samma vore oklart och ägnat att bereda tolkningssvårigheter eller omöjlig—

göra en enhetlig tillämpning. Förstnämnda länsstyrelse har påyrkat, att från anmälningsplikt måtte undantagas offentliga uppdrag, som meddelas av den myndighet, varunder tjänstemannen lyder, och länsstyrelsen i Kristian- stads län har föreslagit, att i anmälningsplikten icke skulle inbegripas upp- drag, som meddelats av statlig myndighet över huvud taget. Fångvårdsstyrel- sen, riksräkenskapsverket, allmänna civilförvaltningens lönenämnd och kontrollstyrelsen hava ansett, att i fråga om uppdrag endast sådana, som vo- re mera tidskrävande, borde falla under anmälningsplikt, oavsett om upp- dragen vore varaktiga eller mera tillfälliga. Medicinalstyrelsen har fram- hållit, att endast sådant varaktigt eller mera tidskrävande tillfälligt uppdrag, för vilket ersättning utginge, borde inbegripas under anmälningsplikt, och skolöverstyrelsen har uttalat den uppfattningen, att från anmälningsplikt bor- de undantagas alla icke avlönade förtroendeuppdrag samt sådana offentliga uppdrag, för vilkas fullgörande särskild ersättning icke utginge. Enligt kam— marrättens mening borde tillfälliga uppdrag undantagas från anmälnings- plikt, såvida de ej vore mer eller mindre regelbundet återkommande. Vat- tenfallsstyrelsen har uttalat sig för att från anmälningsplikt borde undan- tagas alla icke avlönade förtroendeuppdrag inom personalsammanslutningar, ideella och politiska föreningar, sådana offentliga uppdrag, för vilkas full- görande särskild ersättning icke utginge, samt befattning eller uppdrag, som tjänsteman erhållit av Kungl. Maj:t.

Av de personalsammanslutningar, som särskilt uttalat sig rörande löne- kommitténs förslag under 3 å, h-ar svenska järnvägsmannaförbundet fram- hållit, att stadgandet om anmälningsplikt vore alltför rigoröst avfattat. Från anmälningsplikt borde undantagas sådana uppdrag, vilka tjänsteman kunde komma att innehava i egenskap av medlem i facklig, politisk eller ideell sam- manslutning.

1936 års lönekommitté. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörel- sen, har frågan om en skärpning av gällande bestämmelser angående stats- tjänstemännens rätt att innehava bisysslor varit aktuell sedan åtskilliga år tillbaka. Förslag till mera restriktiva föreskrifter på området hava utarbe- tats såväl av 1926 års bisysslesakkunniga som av 1928 års lönekommitté.

Förstnämnda förslag bygger på nu gällande bestämmelser och avser följ- aktligen att bibehålla det nuvarande ansöknings- och tillståndsförfarandet. I jämförelse med nuvarande bestämmelser innehålla emellertid de föreslagna föreskrifterna en närmare precisering tillika med en utvidgning av bestäm- melsernas räckvidd.

1928 års lönekommitté har däremot ansett en tillfredsställande kontroll över att tjänstemännen icke över hövan ägna sina intressen åt uppgifter utom tjän- sten kunna vinnas endast genom att tjänstemännen principiellt åläggas skyl— dighet att anmäla alla bisysslor, som kunna antagas inverka hinderligt för statstjänstens utövande. Kommittén har sålunda i stället för det nuvarande ansöknings- och tillståndsförfarandet velat införa ett anmälnings- och för— budssystem.

Tydligt är, att båda de ifrågavarande förslagen erbjuda beaktansvärda utvä- gar för ett bättre övervakande av att tjänstemännen icke genom sysslande med uppdrag eller arbete utom tjänsten hindras i sin tjänstutövning. Beträf- fande det av 1928 års lönekommitté framlagda förslaget torde ock kunna sägas, att det i avseende å möjligheten att erhålla kännedom om, i vilken omfattning tjänstemännen ägna sig åt sysslor och uppdrag vid sidan om tjänsten, fyller mycket långt gående anspråk.

Vid bedömandet av spörsmålet om en skärpning av gällande bestämmel- ser på förevarande område bör man enligt kommitténs mening icke förbise, att det syfte, som man genom en sådan skärpning vill ernå, är att förekom- ma missbruk av tjänstemännens i och för sig naturliga rätt att använda sin fritid efter gottfinnande. Det vore felaktigt att härvid utgå från att varje sysslande med uppdrag vid sidan om den statliga befattningen är ur statens synpunkt förkastligt eller olämpligt. I detta hänseende må allenast påpekas, hurusom bisyssleväsendets utan tvivel avsevärda omfattning inom statsförvalt- ningen i icke ringa grad betingas därav, att statstjänstemännen tagits och alltjämt tagas i anspråk för uppdrag av offentlig karaktär, statliga och icke statliga, för vilkas fullgörande de på grund av sin rutin och vana vid för- valtningsarbete äro särskilt skickade. Man är här inne på en sida av bisyss- leväsendet, där lämpligheten av ett ingripande i restriktiv riktning i varje fall kan diskuteras. En åtgärd till minskande av bisyssleväsendet inom stats- förvaltningen synes kommittén 'framför allt böra gå ut på att förhindra, att tjänstemännen i rent förvärvssyfte åtaga sig sådana tidskrävande eller eljest maktpåliggande sysslor och uppdrag vid sidan om statstjänsten, vilka inverka hinderligt för tjänstutövningen.

Då kommittén med utgångspunkt från denna tankegång granskat de båda förenämnda förslagen till skärpning av gällande bestämmelser på området, har kommittén icke kunnat frigöra sig från den uppfattningen, att det av 1928 års lönekommitté framlagda förslaget går alltför långt i kravet på redo- visning av tjänstemännens göromål utom tjänsten. Likväl skulle förslaget knappast lämna någon garanti för ernäende av en verklig inskränkning av bisyssleväsendet. Anmälningssystemets praktiska verkningar skulle bliva beroende av myndigheternas mer eller mindre subjektiva uppfattning, huru- vida en viss anmäld bisyssla eller ett visst antal anmälda sysslor kunde anses inverka hinderligt för vederbörandes tjänstutövning eller icke. De föreslagna bestämmelserna lämna på denna punkt icke någon närmare led- ning för myndigheternas handlande. Ville man därför skapa garantier för att systemet i fråga i praktiken skulle tillgodose det syfte, som därmed av- setts, måste såvitt kommittén kan finna lämnas närmare anvisningar, vilka bisysslor befattningshavarna i tjänstens intresse höra i allmänhet förbjudas att innehava. Man skulle eljest löpa fara, att vad som på förevarande om- råde tillätes vid det ena verket bleve förbjudet vid det andra eller tvärtom. I jämförelse härmed erbjuder bisysslesakkunnigas förslag till bestämmelser den fördelen, att i själva författningstexten skulle lämnas positiva anvis- ningar för en reglering av hithörande förhållanden. i

Framför allt måste emellertid såsom ock skett i de avgivna yttrandena —— mot det föreslagna anmälningssystemet riktas den anmärkningen, att systemet komme att åsamka såväl verk som personal en myckenhet arbete utan motsvarande praktisk nytta. Det lärer knappast kunna komma i fråga att exempelvis förmena en tjänsteman att innehava ett kommunalt uppdrag, som han erhållit genom allmänt val och om vars mottagande han gjort an- mälan. Ej heller kan rimligen förekomma, att en tjänsteman förbjudes att åtaga sig uppdrag såsom styrelseledamot i en politisk, facklig eller ideell sammanslutning, om uppdraget fullgöres väsentligen på fritid. Att stadga anmälningsplikt i fråga om nu nämnda slag av bisysslor, vilka säkerligen utgöra en relativt stor del —- måhända den största —— av förekommande bisysslor, synes vid sådant förhållande tämligen onödigt, då det gäller att finna en utväg för en ur statens synpunkt önskvärd begränsning av bisyssle- väsendet. Detsamma gäller i än högre grad beträffande sådana uppdrag, vilka meddelats av Kungl. Maj:t eller av vederbörande myndighet. Visser- ligen kunde tänkas att, såsom åtskilliga av de över förslaget hörda myndig- heterna påyrkat, mer eller mindre långt gående inskränkningar i den före- slagna anmälningsplikten vidtoges i syfte att förenkla anmälningsförfaran- det, och givet är, att på denna väg de påtalade olägenheterna i administra- tivt hänseende skulle kunna minskas. I samma mån som detta skedde, skulle emellertid eftergivas vad man främst velat vinna med anmälnings- systemet nämligen att erhålla en möjligast fullständig kännedom och överblick över den omfattning, vari tjänstemännen ägna sig åt sysslor och uppdrag vid sidan om statstjänsten —- och kvar skulle väsentligen stå de fall, i vilka en verklig prövning från myndighetens sida borde äga rum, d. v. s. i stort sett de fall, som komme i fråga vid ett ansöknings- och till- ståndsförfarande inom i reglementet uppdragna gränser.

Av här antydda skäl har 1936 års lönekommitté kommit till den upp- fattningen, att ifrågavarande föreskrifter böra utformas i nära anslutning till bisysslesakkunnigas förslag. Även om ej heller detta förslag kan anses i allo tillfredsställande, synes det dock under förhandenvarande förhållanden erbjuda en i stort sett godtagbar lösning av bisysslefrågan utan att verken därigenom behöva betungas med nämnvärt ökat arbete.

I 1930 års betänkande har även berörts frågan om sådana inskränkningar i rätten att mottaga bisysslor, som föreskrivits beträffande vissa befattnin- gar och som äro betingade av rättsordningens krav på att förhindra obehörigt inflytande av privata intressen vid statstjänstens utövande. Dylika ovillkor- ligt verkande inskränkningar hava föreskrivits beträffande ett flertal be- fattningshavargrupper, såsom exempelvis beträffande vattenrättsingenjörer, yrkesinspektörer, vägingenjörer m. fl. Merendels hava sådana bestämmelser hittills tillkommit i samband med Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut om genomförande av lönereglering för vederbörande förvaltningsområde och med— delats vid sidan om avlöningsreglementet genom Kungl. Maj:ts kungörelser eller brev. Det synes icke böra ifrågakomma att tynga avlöningsreglementet med dylika särbestämmelser, utan kommittén får i enlighet med vad som

föreslagits i 1930 års betänkande förorda, att sådana bestämmelser medde- lasi administrativ ordning, t. ex. i vederbörande verks instruktioner. Till förebyggande av tvekan om Kungl. Maj:ts befogenhet att under löpande löne— regleringsperiod utfärda dylika bestämmelser torde emellertid, såsom också 1928 års lönekommitté förutsatte, bemyndigande härutinnan höra i avlö- ningsreglementet lämnas Kungl. Maj:t.

Efter dessa allmänna uttalanden övergår kommittén till att närmare yttra sig rörande de i 4 5 av kommitténs reglementsförslag intagna bestämmel- serna.

1 mom. Enligt 3 g 1 mom. i allmänna civilförvaltningens avlöningsregle- mente och motsvarande författningsrum i avlöningsreglementena för pro- vinsialläkarstaten samt lots- och fyrstaten må med ordinarie befattning icke förenas annan tjänst å rikets eller riksdagens stat, ej heller, utan att sådant medgivits genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen — beträffande pro- vinsialläkare av Kungl. Maj:t å kommuns stat. Samma stadgande åter- finnes i kommunikationsverkens och domänverkets avlöningsreglementen med den skillnaden, att förbudet gjorts ovillkorligt även i avseende å förening av statstjänst med tjänst å kommuns stat.

Enligt 3 5 1 mom. i 1930 års reglementsförslag skulle med befattning, som i reglementsförslaget avsåges, icke få förenas annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, så framt icke Kungl. Maj:t och riks- dagen beträffande viss befattning annorlunda beslutat. Denna lydelse åsyf— tade dels ett förtydligande av hittillsvarande föreskrift så till vida, att för- budet skulle avse innehav av annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, dels ock en saklig ändring, i det att förbudet generellt skulle gälla, där ej statsmakterna för viss befattning medgivit undantag.

Innebörden av det hittillsvarande, från äldre avlöningsförfattningar häm— tade uttrycket >>annan tjänst å rikets eller riksdagens stat» har så till vida varit svävande, som å stat numera finnas upptagna åtskilliga befattningar, vilka icke äro ordinarie, t. ex. vissa arvodesbefattningar; dessa befattningar torde emellertid icke kunna anses falla under förbudet i 3 5 1 mom. Genom det i 1930 års reglementsförslag gjorda tillägget »ordinarie» skulle nämnda oklarhet undanröjas. Kommittén har ej annat att erinra emot avfattningen av ifrågavarande stadgande än att ordinarie tjänst å rikets stat samt ordina- rie tjänst å riksdagens stat — med vilket sistnämnda begrepp torde ha av- setts ordinarie befattning vid riksdagens verk lämpligen synas kunna sammanföras under den gemensamma beteckningen »ordinarie befattning i statens tjänst».

Enligt kommitténs mening bör vidare förbudet mot förening av befattning, å vilken det nya avlöningsreglementet är avsett att gälla, med andra statliga tjänster nu utsträckas till att även omfatta extra ordinarie befattningar i sta- tens tjänst, och detta oavsett om med sådan befattning är förbunden heltids— tjänstgöring eller tjänstgöring med avkortad arbetstid. Med extra ordinarie befattning bör i förevarande sammanhang uteslutande förstås extra ordinarie

tjänst, som är underkastad de av Kungl. Maj:t utfärdade avlöningsbestäm— melserna för icke-ordinarie personal vid nyreglerade verk. Ifrågavarande utvidgning av förbudet har förutsatts redan vid avfattandet av nu gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid nämnda verk (jfr t. ex. 3 % andra stycket av kungörelsen den 15 juni 1935, nr 397).

Begreppet >>tjänst å kommuns stat» har i vissa förekommande fall vållat tolkningssvårigheter och även föranlett hänskjutande till Kungl. Maj:ts pröv- ning av frågor om rätt att med statstjänst förena kommunal befattning. Det av 1928 års lönekommitté föreslagna tillägget »ordinarie» skulle här icke in- nebära något verkligt förtydligande, då i kommunernas stater och avlönings- bestämmelser uppdelningen i »ordinarie» och »icke-ordinarie» tjänstemän icke alltid är konsekvent genomförd. Ofta äro å kommunernas stater upp- förda befattningar, vilka tydligen icke äro jämförliga med ordinarie el- ler ens med extra ordinarie tjänster inom statsförvaltningen utan närmast äro att jämställa med statliga icke-ordinarie arvodessysslor med begränsad, stundom helt obetydlig tjänstgöring. Med hänsyn härtill och till den ovan omnämnda utvidgningen av förbudet till att omfatta även extra ordinarie befattningar i statens tjänst har kommittén trott sig vinna en kla- rare utformning av stadgandet genom att de kommunala tjänster, varom fråga är, i författningstexten ställas i direkt jämförelse med ordinarie och extra ordinarie befattningar i statens tjänst. Det förnämsta kriteriet på en kommunal anställning, som i stadgandet avses, skulle sålunda bliva, att densamma är att betrakta såsom en verklig befattning och att med densamma är förenad regelbunden tjänstgöringsskyldighet av minst den omfattning, som gäller för extra ordinarie halvtidstjänst inom statsförvaltningen.

2 mom. I enlighet med det förut anförda hava bestämmelserna i detta moment utformats i nära anslutning till bisysslesakkunnigas förslag. Kom- mittén har dock ansett önskvärt, att i bestämmelserna gives en något fylli- gare exemplifiering å de företag eller inrättningar med huvudsakligen eko- nomiskt syfte, som avses. Enligt 4 5 2 mom. skulle uppdrag eller befatt- ningar, för vilkas mottagande tillständ av vederbörande myndighet erfordras, i första hand avse uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för, respektive befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller in- rättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, trans- port-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verk- samhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte. Vad särskilt angår ord- förande- eller ledamotskap i föreningar, kan ,det måhända understundom erbjuda vissa svårigheter att avgöra, huruvida sådan syssla är av beskaffen- het, att tillstånd till dess mottagande mäste utverkas, alldenstund gränsen mellan föreningar med huvudsakligen ekonomiskt syfte och föreningar av annan karaktär ofta är flytande. Kommittén har emellertid avsett att, därest föreningen är inregistrerad enligt lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska för- eningar, myndighetens medgivande skulle erfordras. Däremot skulle givet-

vis tillstånd icke krävas för innehav av styrelseuppdrag i ideell, politisk eller facklig förening.

Vanskligare ställer det sig att lämna någon uttömmande förklaring på innebörden av det även i nuvarande bestämmelser förekommande uttryc- ket »annan tjänstebefattning». Vid kommitténs förhandlingar med personal- representanterna har anmärkts, att begreppet i fråga vore alltför vagt och att författningstexten borde på denna punkt förtydligas. Då emellertid kom- mittén i sitt förslag ansett sig böra bibehålla uttrycket i fråga, har kommit- tén därmed förstått varje annan anställning i statens eller kommuns tjänst än som avses i 1 mom., samt varje annan enskild anställning än befattning hos verk, bolag, förening eller inrättning, varom i 2 mom. förmäles, allt i den mån anställningen med hänsyn till arbetets kontinuerliga fortgång, dess omfattning eller därför utgående ersättning kan karakteriseras såsom befatt- ning. Nämnas må särskilt i detta sammanhang det stora antal icke-ordinarie befattningar med till beloppet vitt skiftande arvoden, som förefinnas såväl inom statsförvaltningen som inom kommunerna. Tillstånd skulle dock icke erfordras för innehav av sådan befattning, vilken tillsättes av Kungl. Maj:t eller av myndighet, som har att meddela tillstånd.

I författningstexten hari enlighet med bisysslesakkunnigas förslag uppta- gits ett stadgande, enligt vilket tillstånd erfordras för mottagande av upp- drag, som är jämförligt med tjänstebefattning. Genom detta tillägg skulle tillståndsförfarandet komma att avse även andra uppdrag än styrelseupp- drag inom privata företag med ekonomiskt syfte, nämligen uppdrag såväl av offentlig som enskild natur, i den mån desamma kunna karakteriseras såsom så varaktiga d. v. s. sträckande sig över en längre tidsperiod eller periodvis återkommande —— eller så tidskrävande, att de kunna jämföras med tjänstebefattning. Med de restriktiva bestämmelsernas utvidgning till att även omfatta med tjänstebefattning jämförliga uppdrag har främst åsyf- tats att under regleringen inordna sådana uppdrag, vilka till arten, ehuru ej till formen, närma sig karaktären av verklig anställning. De hittillsvarande bestämmelserna hava i nämnda hänseende varit ofullständiga till följd av svårigheten att draga en gräns mellan befattningar och uppdrag. Såsom bisysslesakkunniga påpekat, torde det i sak föreligga skäligen ringa skill- nad mellan en anställning såsom ombudsman med årsarvode hos ett bolag och ett uppdrag såsom bolagets stående juridiske rådgivare med honorar för varje särskild arbetsprestation. Enligt nu gällande bestämmelser torde det i förstnämnda fall vara fråga om en befattning, beträffande vilken an- mälningsplikt föreligger, medan i senare fallet så knappast lärer vara för- hållandet. Genom kommitténs förslag skulle denna brist i bestämmelserna bliva avlägsnad.

Såsom framgår av det anförda, har kommittén icke avsett, att varje upp- drag av varaktig eller eljest tidskrävande natur skulle erfordra myndighets tillstånd. Sålunda har redan i författningstexten utsagts, att tillstånd icke skulle behöva utverkas för innehav av uppdrag, som meddelas av Kungl. Maj:t eller av den myndighet, som äger bevilja tillstånd. Såsom förut an—

tytts, synes vidare tillstånd icke erfordras för mottagande av sådana upp- drag i det allmännas tjänst, vilka tjänsteman erhåller på grund av allmänna val; dylika uppdrag lära icke kunna anses såsom jämförliga med befattning. Beträffande rätt att innehava uppdrag såsom riksdagsman är särskilt stad- gal i 4 & av riksdagsordningen; även sådana allmänna förtroendeuppdrag som ledamotskap av kyrkomöte, landsting, kommunalfullmäktige, kommu— nalnämnd eller beredning böra kunna utan vidare av tjänsteman mottagas och innehavas. Ett särskilt slag av offentliga uppdrag, som i detta sam- manhang förtjäna beaktande, äro uppdrag såsom ledamot av beskattnings- nämnd. I den mån ett dylikt uppdrag tillkommit genom allmänt val, synes det höra i förevarande hänseende likställas med övriga kommunala förtro- endeuppdrag. Sådana uppdrag som ordförandeskap eller kronoombudskap i taxeringsnämnd, vilka uppdrag meddelas genom förordnande av vederbö- rande länsstyrelse, måste däremot enligt kommitténs mening anses jämför- liga med befattning och alltså förutsätta medgivande av den tillståndsgivande myndigheten, därest denna ej meddelat uppdraget.

Kommittén har även haft under övervägande, huruvida icke yrkesmässigt bedriven verksamhet borde inordnas under regleringen. Det har emellertid synts kommittén alltför vanskligt att söka genomföra en lagstiftning på detta område.

3—4 mom. Stadgandena i 4 g 3 och 4 mom. hava med vissa jämkningar i formuleringen hämtats från 5, respektive 2 mom. av 3 g i 1930 års regle- mentsförslag. Kommittén vill i avseende å bestämmelsen i 3 mom. under- stryka vad 1928 års lönekommitté anfört rörande vikten av att tjänstledig- het begäres för tid, under vilken tjänsteman av syssla eller uppdrag helt eller delvis hindras att bestrida sin tjänst.

2 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt allmän löneplan.

1 kap. Löneplaner och löneklassplacering.

5 &. Allmänna löneplaner.

I fråga om löneplanernas konstruktion och vad därmed äger sammanhang får lönekommittén hänvisa till vad därom anförts i den allmänna motive- ringen.

6 5. Lönegrader och löneklasser.

6 å överensstämmer i sak med 5 5 i 1930 års reglementsförslag. De jämk- ningar i formuleringen, som vidtagits, hava föranletts bl. a. av de föreslag- na föreskrifterna i 1 g 1 mom. av reglementsförslaget samt av löneplaner- nas uppställning.

7 5. Begynnelselön och löneklassuppflyttning.

Uti 6 & av sitt reglementsförslag införde 1928 års lönekommitté i sina huvuddrag de i nu gällande avlöningsreglementen meddelade allmänna före- skrifterna rörande tjänstemans placering i löneklass och uppflyttning till högre löneklass (10 å i kommunikationsverkens avlöningsreglemente och häremot svarande författningsrum i övriga avlöningsreglementen för de ny- reglerade verken). Vissa ändringar vidtogos dock av kommittén i författ- ningstexten. Bland annat utelämnades i 2 mom. nu gällande stadgande där- om, att kvinnlig befattningshavare icke äger rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad. I detta avseende erinrade kom- mittén, hurusom ifrågavarande stadgande tillkommit i samband med ordnan- det år 1925 av de kvinnliga befattningshavarnas löne- och pensionsförhål- landen samt att detsamma betingats av önskan att hålla möjlighet öppen för en av riksdagen åsyftad senare prövning av beh0vsprincipen såsom lönesätt- ningsnorm. Då enligt kommitténs i betänkandet (sid. 44) uttalade åsikt beh0vsprincipen icke kunde läggas till grund för en rationell lönesättning, hade huvudskälet för bibehållande av den nuvarande begränsningen i kvinn- liga befattningshavares rätt till löneklassuppflyttning bortfallit. Äveniövrigt hade kommittén ansett starka skäl tala för upphävande av dessa befattnings- havares undantagsställning i förevarande hänseende.

Avgivna yttranden. Järnvägsstyrelsen har framhållit, att ehuru styrelsen ansåge det i princip riktigt, att de kvinnliga befattningshavarna erhölle rätt till för deras befattningar fastställda högsta nominallöner, styrelsen kunde biträda förslaget allenast un-der förutsättning, att de kvinnliga befattnings- havarnas pensionsavgifter ökades i den grad, som motsvarade statsverkets ökade kostnader för vikarier och pensioner till följd av kvinnornas i jäm- förelse med männen större ledighetsbehov och livslängd samt lägre pensions- ålder. I avvaktan på en omarbetning av pensionslagstiftningen funne sty- relsen riktigast, att de kvinnliga befattningshavarnas löner tills vidare be— gränsades till högst den näst sista löneklassen inom respektive lönegrader. Även länsstyrelsen i Jämtlands län samt en reservant inom riksräkenskaps- verket hava ansett den gällande begränsningen böra bibehållas. Övriga myn— digheter hava däremot lämnat kommitténs förslag i förevarande del utan erinran.

Beträffande 3 mom. av förevarande paragraf hava åtskilliga myndigheter (bl. a. Göta hovrätt, marinförvaltningen, länsstyrelsen i Hallands län, styrel- sen för tekniska högskolan samt kommerskollegium) ifrågasatt, om ej upp- flyttning till högre löneklass borde ske vid ingången av kalendermånaden näst efter den, under vilken den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått, detta i enlighet med en vid lönekommitténs betänkande fogad reserVation (sid. 322). Riksräkenskapsverket har ansett, att orden »fyra femtedelar» under 3 mom. a) borde ändras till »fem sjätte- delar». Yrkandet innebär, att tjänsteman skulle, för att kunna uppflyttas

till högre löneklass inom vederbörande lönegrad, hava tjänstgjort två och ett halvt år av den föreskrivna treårsperioden. Vidare har socialstyrelsen utta— lat, att då av bestämmelserna icke framginge, i vad mån tid, varunder par- tiell ledighet åtnjutits, skulle medräknas vid beräkningen av den tid, som er- fordrades för erhållande av löneklassuppflyttning, man finge utgå från att sådan tid ej behövde frånräknas.

1936 års lönekommitté. 2 mom. I likhet med 1928 års lönekommitté fin- ner kommittén de skäl, som år 1925 anfördes för den nu gällande inskränk- ningen i lönetursrätten för de kvinnliga befattningshavarna, icke längre bä- rande. Då man såsom vid 1925 års beslut om de kvinnliga befattnings- havarnas inplacering å den gemensamma löneplanen skedde —— utgått från grundsatsen, att lönen i en och samma befattning bör vara lika, oavsett om befattningen innehaves av man eller av kvinna, synes det vara föga konse- kvent att förvägra de kvinnliga befattningshavarna rätt till samma slutlön i befattningen, som tillkommer manlig tjänstinnehavare.

Kommittén har sålunda ansett sig böra förorda, att den nuvarande be- gränsningen i de kvinnliga befattningshavarnas lönetursrätt borttages. I fråga om de villkor för lönetursbegränsningens borttagande, som järnvägs- styrelsen ansett böra uppställas i avseende å de kvinnliga befattningshavar- nas pensionsavgifter, vill kommittén framhålla, att denna fråga genom 1934 års pensionslagstiftning med dess för män och kvinnor lika pensionsålder kommit i ett väsentligen förändrat läge.

Kommittén har låtit verkställa en överslagsberäkning av den ökning i statsverkets kostnader, som med tillämpning av de i kommitténs förslag till [löneplan A upptagna lönebeloppen skulle uppkomma, därest inom samma lönegrad de kvinnliga ordinarie och icke-ordinarie befattningshavarna vid de verk, vilka avses i kommitténs förslag, komme i åtnjutande av enahanda antal löneklassuppflyttningar som de manliga befattningshavarna. Vid denna överslagsberäkning har med inräknande av tre procents rörligt tillägg fram- kommit en årlig kostnadsökning av omkring 1 100 000 kronor.

Upplysningsvis må i detta sammanhang meddelas att, därest motsvarande ändring i de år 1937 antagna avlöningsreglementena för lärare vid statliga läroanstalter samt vid folk- och småskolor skulle vidtagas, detta enligt inom kommittén verkställda överslagsberäkningar skulle medföra en årlig kost- nadsökning, jämväl med inräknande av rörligt tillägg efter tre procent, av omkring 150 000 kronor beträffande lärare vid statliga läroverk och av om- kring 3 000 000 kronor för lärare vid folk- och småskolor.

Lönekommittén anser sig böra här framhålla, att den förordade ändringen beträffande rätt för kvinnliga befattningshavare, för vilka civila avlönings- reglementet blir gällande, att vinna uppflyttning i lönegradens högsta löne- klass enligt kommitténs mening bör omedelbart vid reglementets ikraftträ- dande erhålla tillämpning å de befattningshavare, vilka redan före ikraft- trädandet uppfyllt reglementets förutsättningar i avseende å tjänstetid för löneklassuppflyttning. Bestämmelser härom böra intagas i blivande stad-

ganden om övergången till det nya reglementet. Huruvida vid en motsva- rande ändring i avlöningsreglementena för lärarpersonal en särskild över- gångsperiod kan befinnas rimlig med hänsyn till den avsevärda löneökning, som redan genom 1937 års lönereglering beretts den kvinnliga lärarpersona- len, är en fråga, till vilken 1936 års lönekommitté icke har att taga stånd- punkt.

3 mom. De av vissa myndigheter gjorda yrkandena om ändring av tid- punkten för löneklassuppflyttning från ingången av kalenderkvartalet till ingången av kalendermånaden näst efter den, under vilken den för löneklass- uppflyttningen stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått, har kom- mittén av administrativa skäl och av kostnadshänsyn ansett sig icke böra bi- träda.

Enligt 10 g 3 mom. a) i kommunikationsverkens avlöningsreglemente och motsvarande stadgande i övriga avlöningsreglementen för de nyreglerade verken gäller som villkor för uppflyttning till högre löneklass bl. a., att veder- börande fullgjort tjänstgöring under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, dock att härvid icke skall av- dragas den tid, tjänstemannen åtnjutit semester eller annan tjänstledighet med oavkortad lön eller fullgjort honom åliggande militär tjänstgöring. Vill- koret om en minsta effektiv tjänstgöringstid motsvarande fyra femtedelar av den för uppflyttnings vinnande stadgade tidsperioden kvarstår sedan äldre tider, då perioden för ålderstilläggs intjänande var bestämd till i re- gel fem år och den erforderliga effektiva tjänstgöringstiden sålunda ut gjorde en mera jämnt avpassad del fyra år av hela perioden. Sagda villkor bibehölls emellertid även efter övergång till tidsintervaller av tre år för löneförhöjning. De nu gällande bestämmelserna, som av 1928 års lönekommitté ansetts böra bibehållas oförändrade, innebära, att för upp- flyttning i högre löneklass fordras tjänstgöring under minst 876 dagar av den för uppflyttnings vinnande föreskrivna treårsperioden. Såsom förut om- nämnts, har riksräkenskapsverket påyrkat en skärpning av nuvarande tjänst- göringsvillkor genom utbyte av uttrycket »fyra femtedelar» mot »fem sjätte- delar». Under kommitténs förhandlingar med personalrepresentanterna har däremot från vissa håll föreslagits en uppmjukning av tjänstgöringsvillkoret till att avse »två tredjedelar» eller »tre fjärdedelar» av den tid, som erford- ras för löneklassuppflyttning. Lönekommittén har emellertid i likhet med 1928 års kommitté ansett sig icke böra frångå det nu gällande stadgandet, vilket har långvarig hävd.

I anledning av vad socialstyrelsen anfört rörande beräkning för löneklass- uppflyttning av tjänstetid, varunder partiell ledighet åtnjutits, vill lönekom- mittén såsom sin mening framhålla, att åtskillnad härvid bör göras mellan å ena sidan fall, då vederbörande tjänsteman jämlikt 17 5 1 mom. i reglements- förslaget beviljats nedsättning i tjänstgöringstiden och å andra sidan fall, då vederbörande för handläggning av särskild arbetsuppgift enligt 17 ä 2 mom erhållit befrielse från vissa tjänstegöromål. I förra fallet har tjänsteman-

nen uppenbarligen bestritt sin tjänst endast till en del, och vid beräkning av tid för löneklassuppflyttning bör följaktligen däri icke inräknas den tid, han till följd av arbetstidens minskning icke tjänstgjort, för såvitt ej nedsätt- ningen varit förorsakad av anledning, varom i 13 & 1—3 mom. och 14 & för- mäles. I senare fallet bör givetvis vederbörande anses hava helt bestritt sin tjänst. Att tynga reglementet med detaljbestämmelser i dessa hänseenden har kommittén ansett icke vara erforderligt.

Beträffande stadgandet i 3 mom. punkten a) hava vissa personalrepresen- tanter yrkat, att vid beräkning av tid för uppflyttning i löneklass hänsyn måtte —— liksom för närvarande är fallet tagas till tid, varunder tjänste- man åtnjutit ledighet med oavkortad lön enligt bestämmelserna i reglements- förslagets 15 5 1 mom. a). Kommittén har emellertid ansett det sakligt sett knappast vara motiverat att vid tjänstårsberäkningen göra åtskillnad mellan sjukledighet, varunder oavkortad lön åtnjutits, och sjukledighet, varunder tjänstemannen avstått viss del av lönen. Kommittén har sålunda ej funnit skäl föreligga att tillmötesgå det gjorda yrkandet, så mycket mindre som ett bifall därtill skulle ur tillämpningssynpunkt medföra olägenheter.

Stadgandena under 3 mom. andra stycket b) och c) överensstämma, bort- sett från några smärre redaktionella jämkningar, med 1930 års förslag.

8 5. Löneklassplacering vid befordran m. m.

Uti 7 & av sitt reglementsförslag har 1928 års lönekommitté infört bestäm- melser rörande sneddning och tillgodoräkning av föregående tjänstetid.

Sneddningsregeln har därvid i egenskap av grundläggande föreskrift inta- gits som 1 mom. och utvidgats att gälla även vid övergång från extra ordi- narie befattning till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad. Förmå- nen av sneddning skulle därvid tillkomma allenast tjänsteman, som i sin extra ordinarie anställning haft full tjänstgöring. Enligt motiveringen skulle dock hinder icke föreligga, att en amanuens med halvtidstjänstgöring sam- tidigt i tvenne verk vid befordran till ordinarie tjänst i det ena verket finge föreskrifterna om sneddning på sig tillämpade under förutsättning att, därest amanuensbefattningarna varit placerade i olika lönegrader, såsom utgångs- punkt för sneddningen valdes den lägsta lönegraden.

I 2 och 3 mom. av 7 & intogos vidare föreskrifter om tillgodoräknande för löneklassplacering av föregående tjänstetid. Enligt 2 mom. skulle få till- godoräknas effektiv tjänstgöringstid i förordnande, varunder uppburits s. k. vikariatslön i samma eller högre lönegrad. Stadgandet i 3 mom. reglerade tillgodoräkning av eljest i statens eller det allmännas tjänst utfört arbete.

I syfte att undanröja varje tveksamhet rörande tjänstemans löneklasspla- cering vid övergång efter egen ansökning från en ordinarie tjänst till en an- nan inom samma lönegrad intog kommittén slutligen i 4 mom. ett stadgan- de, att tjänstemannen i dylika fall skulle äga bibehålla den placering i löne- klass, han före tillträdandet av den nya tjänsten innehaft. Tjänsteman, som efter egen ansökning flyttats till tjänst inom lägre lönegrad, skulle åt-

njuta lön enligt den lägre lönegraden, med rätt dock att inom ramen för den- na lönegrad bibehålla sin tidigare löneklassplacering.

Avgivna yttranden. I de av ämbetsverken och personalsammanslutningar- . na avgivna yttrandena över 1930 års reglementsförslag hava åtskilliga detalj- erinringar framställts mot innehållet i 7 %. Då 1936 års lönekommitté beträf- fande lönetursrätten intagit en ståndpunkt, som i avsevärd mån skiljer sig från vad 1928 års lönekommitté föreslagit, antecknas i det följande endast sådana erinringar, som kunna vara av betydelse även för det nu framlagda förslaget.

Beträffande stadgandet i 1 mom. har riksarkivet ställt sig avvisande till förslaget, att vid befordran från extra ordinarie befattning sneddningsregeln skulle tillämpas endast beträffande tjänsteman, som i den förra anställnin- gen haft full tjänstgöring. Kammarrätten och skolöverstyrelsen hava ansett, att sneddningsregelns tillämplighet i fall av befordran till ordinarie tjänst från befattning såsom amanuens med halvtidstjänstgöring samtidigt i tvenne verk borde uttryckligen fastslås i reglementstexten, varjämte enligt skolöver- styrelsens mening sneddning borde få äga rum även vid befordran till annat än ettdera av de båda ämbetsverk, tjänstemannen vid befordringstillfället till- hörde.

I fråga om avfattningen av 4 mom. i förslaget har nedre justitierevisionen erinrat, att förflyttning till annan tjänst inom samma lönegrad icke alltid föreginges av ansökning, ävensom föreslagit, att i momentet måtte i förtyd- ligande syfte utsägas, att förflyttningen i dylika fall skedde efter eget med- givande. Skolöverstyrelsen har med stöd av ett liknande påpekande före- slagit, att orden »efter egen ansökning» skulle uteslutas ur momentet.

1936 års lönekommitté. Av den förut lämnade redogörelsen (sid. 62 0. f.) för kommitténs allmänna inställning till frågan om lönetursberäkning vid be- fordran framgår, att kommittén velat avskaffa de nuvarande tillgodoräknings- reglerna och i stället utvidga den s. k. sneddningsregelns tillämplighetsom- råde. Detaljerna ide föreslagna bestämmelserna komma här nedan att när-

mare beröras.

1 mom. Här hava intagits de grundläggande föreskrifterna rörande löne- tursberäkning vid befordran. Momentets första stycke, avseende fall av be- fordran från lägre till högre ordinarie befattning, innefattar den nuvarande s. k. sneddningsregeln. I regelns formella avfattning hava vidtagits vissa jämkningar i förhållande till nuvarande lydelse, men härmed har icke av- setts att åstadkomma någon skillnad i sak.

Bestämmelserna i momentets andra stycke innebära däremot viktiga ny— heter, i det att övergången från icke-ordinarie till ordinarie tjänst i löneturs- hänseende föreslås reglerad efter samma grunder, som skulle gälla vid över- gång från lägre till högre ordinarie tjänst. I syfte att undanröja varje tvekan i tolkningshänseende hava i momentet angivits de särskilda kategorier av befordringsfall, som den utvidgade sneddningsregeln skulle avse, nämligen

fall av befordran till ordinarie tjänst från befattning å extra stat, från extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t fast— ställd löneplan samt från förordnande med vikariatslön enligt 21 ä 3 mom. Å befordringsfall, som icke inrymmas under någon av nämnda kategorier, kunna sålunda bestämmelserna icke tillämpas, även om den befordrade åt- njuter avlöning »såsom» tjänsteman inågon av berörda grupper. Att, såsom under kommitténs överläggningar med personalrepresentanterna från vissa håll påyrkats, i författningstexten införa även gruppen aspiranter har kom- mittén ansett onödigt, enär sneddningsregeln med nu gällande löneplan för kommunikationsverkens aspiranter icke för dem skulle få någon betydelse och kommittén icke har för avsikt att föreslå någon utbyggnad av nämnda löneplan. Med uttrycket »vinner befordran till ordinarie tjänst» avses över- gång från icke-ordinarie befattning, respektive vikariatslöneförordnande till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad, medan undantagsvis inträffan- de fall av övergång från högre icke-ordinarie befattning eller förordnande till lägre ordinarie tjänst regleras genom bestämmelserna i 3 mom. Att märka är vidare, att bestämmelserna i andra stycket äro avsedda att vinna tillämp- ning även i sådana fall, då en ordinarie tjänsteman, som är innehavare av högre icke-ordinarie befattning eller förordnande med vikariatslön, från sist- nämnda befattning eller förordnande vinner befordran till ordinarie tjänst 1 samma eller högre lönegrad. Utgångspunkt för sneddningen blir i sistnämn- da fall löneställningen i den icke-ordinarie befattningen eller under förord- nandet, oberoende av den lägre ordinarie tjänstens placering å löneskalan.

Befordringsfall kunna emellertid tänkas förekomma, i vilken tillämpning i full utsträckning av sneddningsregeln skulle leda till alltför gynnsam löne- klassplacering. Sålunda skulle t. ex. en extra ordinarie tjänsteman i viss lönegrad, som allenast kort tid efter tillträdande av en högre extra ordina- rie befattning eller av ett förordnande med vikariatslön å högre ordinarie befattning vunne befordran till ordinarie tjänst inom samma lönegrad som den, vilken han i den extra ordinarie befattningen eller under förordnandet tillhört, på grund av ett två gånger efter varandra tillämpat sneddnings- i'örfarande enligt huvudregeln kunna erhålla högre löneklassplacering än om han från den lägre extra ordinarie tjänsten direkt befordrats till den ordi- narie tjänsten. I syfte att förebygga en sådan mindre tillfredsställande ver- kan av sneddningsregeln har föreskrivits, att tjänsteman i dylika fall icke må placeras i högre löneklass än om han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet av den icke-ordinarie befattningen eller för- ordnandet. - 4

Vid befordran från icke-ordinarie befattning förutsättes sneddningsförfa- randet vinna tillämpning endast i fråga om tjänsteman, som i sådan befatt- ning haft full tjänstgöring. Den omständigheten, att tjänstgöringen tilläven- tyrs fullgjorts i två skildalbefattningar med avkortad tjänstgöringstid å var- dera befattningen, bör emellertid icke utgöra hinder för en tillämpning av sneddningsregeln med utgångspunkt —— på sätt 1928 års lönekommitté förut- satt från den lägsta av de båda befattningarna. Såsom skolöverstyrelsen

anmärkt, bör sneddning i dylika fall få tillämpas även om befordran till ordinarie tjänst vunnits inom annat verk än något av dem, som tjänsteman- nen före sin befordran tillhört. Det har icke ansetts erforderligt att i nu berörda hänseenden intaga bestämmelser i reglementstexten.

2 mom. Genom bestämmelserna i 2 mom. skulle lönetursberäkningen reg- leras i fall, då den befordrade i statens tjänst innehaft antingen ordinarie befattning (beställning), för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre eller eljest från reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i 1 mom. icke kunna tillämpas, eller ock anställning med avlöning enligt kollektivavtal. Såsom exempel på här avsedda befordringsfall kunna nämnas befordran från oreglerad civil tjänst, från reglerad dylik tjänst i det fall, att den befordrade icke i samband med det nya civila avlöningsreglementets ikraftträdande över— gått till detta reglemente, från reglerad tjänst för vilken andra avlöningsbe- stämmelser än de i civila avlöningsreglementet meddelade gälla, t. ex. laboratorsbefattning vid universitet, militär beställning o. s. v. I främsta rummet torde dock ifrågavarande stadgande komma till användning vid be- stämmande av löneklassplacering i fall av befordran från arbetaranställ- ning till ordinarie tjänst eller eljest från kollektivavlönad anställning, t. ex. från anställning såsom extra telefonist vid telegrafverket.

För momentets tillämpning blir det erforderligt, att närmare bestämmel- ser av Kungl. Maj:t meddelas rörande vad som skall förstås med »avlöning i den tidigare anställningen». Vad övergång till ordinarie tjänst från arbetar- anställning beträffar, har redan i den allmänna motiveringen framhållits, att lönejämförelsen lämpligen synes böra ske med utgångspunkt från den avtals- enliga timlönen. Beträffande sistberörda befordringsfall uppställa sig emel— lertid vissa andra problem, vilka tarva en lösning. Ett dylikt problem sama manhänger med arbetarlönernas och tjänstemannalönernas icke sammanfal- lande dyrortsgradering. Därest anställningshavaren i och med sin beford— ran förflyttas till en stationeringsort, som tillhör annan dyrortsgrupp än den, _till vilken hans förutvarande stationeringsort varit hänförd, blir uppenbarli- gen en direkt jämförelse mellan den gamla och den nya kontantlönen miss- visande. Riktigast vore måhända i dylika fall att till utgångspunkt vid jäm- förelsen taga de löner, som för vederbörande anställning och befattning äro gällande å billigaste ort (A—ort). Med hänsyn till de skiljaktigheter i avse- ende å spännvidd, som förekomma i dyrortsgraderingen av arbetarlönerna å ena och tjänstemannalönerna å andra sidan, skulle emellertid en dylik an- ordning kunna leda till ojämna och i vissa fall obilliga resultat. Det bör därför tagas i övervägande, om ej jämförelsen mellan arbetarlönen och lö— neplanens belopp alltid bör hänföra sig till den ortsgrupp, där anställnings- havaren omedelbart före sin befordran var placerad, eller till en viss för alla befordringsfall tillämplig ortsgrupp, antingen medeldyr ort eller ock må- hända den högsta ortsgruppen. Att timlönerna härvid böra omräknas till reella årslöner,_ bland annat med hänsyn till förekomsten av säsongarbete. torde ligga i sakens natur. Kommittén har ansett sig icke böra taga bestämd

ståndpunkt till här berörda spörsmål, vilka torde få närmare utredas och prövas i samband med utfärdande av erforderliga särbestämmelser i ämnet.

Vid en jämförelse mellan löneförmånerna i den förutvarande och den nya tjänsten i och för bestämmande av löneklass vid befordran torde, såvitt an— går i stat bestämda löner, alla till beloppet fastställda löneformer och ersätt- ningar av avlönings natur böra medräknas (således även ålderstillägg, orts- tillägg, dyrtidstillägg, kallortstillägg, enslighetstillägg, rörligt tillägg o. s. v.). Däremot böra aekordsersättning, sportler, ersättning för särskilda uppdrag eller liknande variabla inkomster i tjänsten ej komma i betraktande. I fråga om värdering av sådana undantagsvis vid sidan av kontant lön utgå- ende naturaförmåner som fri bostad, värme, lyse o. d. torde närmare anvis- ningar i de särskilda fallen få meddelas av Kungl. Maj:t.

Vid lönejämförelsen torde vidare böra räknas med bruttolöner utan hän- syn till förekommande pensionsavdrag.

3 mom. De i första stycket av förevarande moment intagna bestämmel— serna äro avsedda att i vissa angivna typfall, där sneddning av tekniska skäl icke kan ifrågakomma, möjliggöra en förmånligare löneklassplacering än som med tillämpning av de allmänna lönetursreglerna i 7 & 1 mom. kan äga rum.

Genom stadgandet under a) skulle sådan möjlighet yppa sig, där den be- fordrade före övergången innehaft arvodesbefattning eller anställning enligt kontrakt. Givetvis bör icke varje slag av arvodesbefattning tagas i betrak- tande. Enligt kommitténs mening bör bland annat fordras, att med befatt- ningen varit förenad tjänstgöringsskyldighet i ungefär samma omfattning som åligger ordinarie befattningshavare. Såsom exempel på dylika arvodes- tjänster må nämnas laboratorer och assistenter vid vissa vetenskapliga insti- tutioner. Av kontraktsanställda må exempelvis nämnas poststationsförestån— dare, vilka i viss utsträckning erhålla befordran till ordinarie stationsmästa- re vid postverket, samt åtskilliga befattningshavare vid försvarsväsendet. Det bör vidare observeras, att förevarande stadgande icke är avsett att möjlig— göra avlöningsförhöjning enbart på grund av föregående långvarig anställ- ning utan fastmera åsyftar att bereda utväg till förekommande av avlönings- minskning, där mera avsevärd sådan skulle inträda på grund av beford- ringen och där en nedgång i löneinkomsten bland annat med hänsyn till föregången långvarig anställning skulle framstå såsom oskälig.

Stadgandet under b) avser det fall, att en tjänsteman före tillträdandet av en ordinarie tjänst antingen såsom tjänsteman å extra stat eller såsom extra ordinarie eller extra tjänsteman eller ock på förordnande med vika- riatslön uppehållit befattning i högre lönegrad än den, till vilken den nya tjänsten är hänförd. Då sneddning enligt huvudregeln kan ifrågakomma endast vid befordran men icke vid övergång från högre till lägre tjänst, skulle i ett dylikt fall övergången kunna medföra mer eller mindre avse— värd löneminskning. Den omständigheten, att tillträdet till den nya ordi- narie tjänsten föregåtts av långvarig tjänstgöring i högre befattning, synes

dock rimligtvis i regel böra föranleda, att lönekla-ssplaceringen göres lika förmånlig som den, vilken enligt sneddningsregeln skulle ha erhållits, därest den icke-ordinarie tjänsten eller vikariatslöneförordnandet varit att hänföra till samma lönegrad som den nya tjänsten. Det föreslagna stadgandet tor- de huvudsakligen böra komma i tillämpning i det fall, att tjänstemannen under någon mera avsevärd tid, i regel tre år eller mera, tillhört en högre lönegrad. I andra fall av befordran, som i b) avses, lärer anledning i all- mänhet saknas att frångå de allmänna reglerna för löneklassplaceringen. Särskilt må framhållas, att kommittén icke avsett, att en tjänsteman, vars befordran skett enligt en i stort sett normal befordringsgång, skall beredas ytterligare förmån i lönehänseende genom tillämpning av här ifrågavarande stadgande.

Stundom förekommer, att en tjänsteman under en följd av år inom högre lönegrad bestritt befattning eller förordnande, som avses under b), men nöd- gas återgå till tjänstgöring å egen befattning på den grund, att den uppe- hållna befattningen indrages eller att förordnandet upphör till följd av den ordinarie tjänstinnehavarens återinträdande i utövningen av sin befattning eller av andra liknande orsaker, över vilka tjänstemannen icke kan råda. Därest tjänstemannen sedermera vinner befordran till ordinarie tjänst inom den högre lönegraden, skulle till följd av avbrottet sneddning från den högre befattningen eller förordnandet vara utesluten. Har emellertid tjänstemannen under ett flertal år tjänstgjort i högre befattning, kunna billighetsskäl tala för att hänsyn vid löneklassplaceringen tages till denna tjänstgöring. Ge- nom stadgandet under c) skulle för dylika fall en möjlighet till förmånligare löneklassplacering hållas öppen. Det må erinras, hurusom genom riksdagens särskilda beslut ordinarie tjänsteman i åtskilliga fall under senare år med- givits tillgodoråkning av föregående tjänstetid, oaktat avbrott i anställningen förekommit och sålunda det i nu gällande avlöningsreglementen stadgade villkoret om anställning i en följd icke varit uppfyllt.

Enligt ingressen till 3 mom. skulle förutsättning för medgivande av för- månligare löneklassplacering i de under a)—c) angivna fallen vara, att så— dant prövas skäligt med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter. Härav följer, att bestämmelserna böra tillämpas tämligen restriktivt, vilket synes angeläget för att förebygga, att med användande av förevarande mo— ment tillgodoräkningsförfarandet på en omväg ånyo insmyger sig i avlönings- systemet.

Den i momentets sista stycke influtna bestämmelsen motsvarar i viss mån föreskrifterna i 12 5 1 mom., femte stycket, igällande avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen och däremot svarande författningsrum i övriga avlöningsreglementen. Uppmärksammas bör dock, att bestämmel- sen i fråga är tillämplig å såväl ordinarie som icke-ordinarie tjänstemän, vilka vinna befordran till tjänst, som i reglementsförslaget avses. Förut- sättningen för bestämmelsens tillämpning är, att »synnerliga skäl» därtill föreligga. Med stadgandet avses särskilt de fall, då en tjänstinnehavare före befordran under ett avsevärt antal år innehaft statsanställning utanför den

vanliga tjänstemannakarriären och med större avlöningsförmåner än som skulle tillkomma honom i den nya ordinarie tjänsten. Av ordalydelsen framgår, att stadgandet icke må tillämpas vid sidan av bestämmelserna i 1 och 2 mom. Med hänsyn till det anförda torde det vara uppenbart, att den föreskrift, varom här är fråga, endast i sällsynta undantagsfall kan komma till användning.

Kommittén förbiser ingalunda, att åtskilliga gränsfall kunna uppkomma, där tvekan kan uppstå rörande tillämpningen av bestämmelserna i 3 mom. Genom att lägga prövningen i Kungl. Maj:ts hand har emellertid kommit- tén velat skapa garantier för att bestämmelserna bliva tillämpade på möjli- gast enhetliga sätt. Det är att förutse, att inom kort en viss praxis skall ut- bilda sig. Då det i förevarande moment i varje fall är fråga om en skälig- hetsprövning av gjorda framställningar, förutsätter kommittén, att åtmin- stonei tveksamma fall lönenämndens yttrande inhämtas.

4 mom. Stadgandet i 4 mom. ansluter sig i sak till bestämmelserna i 11 ä 2 mom. av nu gällande avlöningsreglementen för allmänna civilförvaltnin- gen m. fl. förvaltningsgrenar. I första hand är stadgandet avsett att kom- ma i tillämpning å befattningshavare, som från kommunal befattning eller anställning övergår till ordinarie statstjänst. Men även annan utomstatlig anställning skulle här kunna tagas i betraktande vid löneklassplaceringen. Förutsättningen härför bör dock vara, att det arbete, som utförts i den icke- statliga anställningen, varit av allmännyttig beskaffenhet. Såsom exempel på anställningar, som här avses, må nämnas befattningar vid icke-statliga hög- skolor, vid under skolöverstyrelsens inseende stående enskilda läröanstalter, vid sjukvårdsanstalter och andra sociala inrättningar tillhörande stiftelser eller sammanslutningar för allmänt humanitära syften, vid statsunderstödda institutioner på jordbruksområdet 0. dyl. Däremot torde rent privat verk- samhet i regel icke kunna komma i fråga, även om den i och för sig skulle kunna sägas vara av allmännyttig beskaffenhet. I dylika fall torde allenast bestämmelserna i 9 % kunna komma i tillämpning under där angivna förut- sättningar. Vidare förutsättes i momentet, att den utomstatliga anställningen skall hava omfattat en avsevärd tid, varmed regelmässigt bör förstås en an- ställningstid icke understigande 5 a 6 år. Den allmänna utgångspunkten för den prövning, som i stadgandet förutsättes, bör vara, att den utomstat- liga anställningen varit ägnad att särskilt kvalificera vederbörande för den erhållna ordinarie statstjänsten.

5 mom. Bestämmelserna i detta moment överensstämma i sak med mot- svarande föreskrift i 7 5 4 mom. av 1930 års reglementsförslag. För närva- rande finnas icke några bestämmelser, som reglera tjänstemans löneklasspla- cering vid övergång på egen begäran från en ordinarie tjänst till en annan inom samma lönegrad. Konsekvensen synes bjuda, att tjänStemannen härvid icke skall komma i sämre ställning än om flyttning skett till tjänst inom läg- re lönegrad. För undanröjande av ovisshet härutinnan har kommittén intagit ett stadgande av innebörd, att tjänsteman i här avsett fall äger bibehålla

sin förutvarande löneklassplacering. I övrigt innebär momentet att tjänste- man, som efter egen ansökning erhåller tjänst inom lägre lönegrad, skall åtnjuta avlöning enligt den lägre lönegraden, ehuru med rätt att bibehålla den placering i löneklass han innehade i den högre tjänsten. Det har synts kommittén riktigast, att en tjänsteman, som på egen ansökan övergår till lägre tjänst, icke kommer i åtnjutande av särskilda förmåner, exempelvis i fråga om semestertidens längd 111. m., utöver dem som äro med den lägre tjänsten eljest förenade.

Av stadgandet i 6 mom. framgår, att tjänsteman, som här avses, icke må åtnjuta lön enligt högre löneklass än den högsta för den lägre lönegraden gällande.

Med anledning av vad nedre justitierevisionen och skolöverstyrelsen i sina förberörda yttranden anfört må framhållas, att med uttrycket »efter egen ansökning» endast avsetts att tydligt utmärka skillnaden mellan å ena sidan frivillig förflyttning till annan tjänst, varom här är fråga, och å andra si— dan s. k. tvångsförflyttning, varom stadgas i 10 5. De gjorda erinringarna hava emellertid föranlett kommittén att tillägga orden »efter därom uttryckt önskan» för att angiva momentets tillämplighet även där för tjänstens till- sättande icke är föreskrivet ett ansökningsförfarande men där tjänsteman- nen under hand tillkännagivit sin önskan att ifrågakomma till den avsedda tjänsten.

6 mom. I detta moment har införts en bland annat av löneplanens tek- niska konstruktion påkallad föreskrift därom, att tjänsteman icke må på grund av bestämmelserna i 8 % placeras i högre löneklass än den högsta inom den lönegrad, som gäller för den nya tjänsten.

!) &. Undantagsbestämmelser om löneklassplacering.

Under 9 & av sitt reglementsförslag intog 1928 års lönekommitté en mot- svarighet till den för närvarande i 13 5 av kommunikationsverkens och do— mänverkens avlöningsreglementen meddelade bestämmelse, enligt vilken Kungl. Maj:t må undantagsvis för förvärvande av särskilt kvalificerad per- son till viss tjänst eller för sådan persons bibehållande i tjänst kunna till- dela honom lön enligt högre löneklass än som skulle följa av en tillämpning av de allmänna reglerna för löneklassplacering. Ifrågavarande bestämmelse gäller för närvarande endast för de i löneplanerna avsedda konstituerade tjänstemännen. Enligt lönekommitténs förslag skulle bestämmelsen komma att omfatta jämväl fullmakts- och förordnandetjänstemän, i den mån de sistnämnda tjänstemännen hänförts till viss lönegrad i den av kommittén föreslagna allmänna löneplanen. Kommittéförslaget innebar, att lönen i här avsedda fall skulle få bestämmas högst till belopp, som med 20 procent över- stege lönen enligt den högsta för tjänsten fastställda löneklassen, medan i sådant avseende för närvarande gäller, att lönen icke i något fall må utgå enligt högre löneklass än den högsta för tjänsten fastställda.

Angivna yttranden. Flertalet av de över 1928 års lönekommittés förslag hörda myndigheterna hava lämnat ifrågavarande stadgande utan erinran. Byggnadsstyrelsen har i egenskap av tekniskt verk uttryckt sin tillfredsstäl— lelse med förslaget om möjlighet att vidtaga förhöjningar av de fastställda lönerna, då konkurrensen med det privata affärslivet så krävde.

En del myndigheter hava emellertid ställt sig tveksamma eller avvisande till förslaget. Järnvägsstyrelsen har avstyrkt den föreslagna utvidgningen av nuvarande bestämmelser, såvitt angår tjänstemän, som tillsättas genom full— makt eller konstitutorial. Styrelsen har förordat, att bestämmelsen måtte omformuleras till överensstämmelse med 13 å i kommunikationsverkens av- löningsreglemente. Statskontoret har icke funnit lämpligt att medgiva högre lön i sådana fall, då det gällde att behålla en särskilt kvalificerad person i tjänst, enär ett dylikt stadgande kunde komma att föranleda missbruk.

1936 års lönekommitté. I likhet med 1928 års lönekommitté har kommit- te'n kommit till den uppfattningen, att en bestämmelse av här ifråga- varande innebörd kan vara av betydelse ur statsintressets synpunkt och detta icke blott för affärsverken utan stundom även för vissa till allmänna civilförvaltningen hörande verk, särskilt verk som äro i behov av kvalifi- cerad arbetskraft på tekniska arbetsområden. Kommittén har därför ansett sig böra tillstyrka, att en dylik bestämmelse intages icivila avlöningsregle— mentet. Kommittén har emellertid funnit bestämmelsen böra begränsas att gälla endast befattningar, för vilka lön utgår enligt löneplan A, vilket framgår redan av avfattningen av 6 5. Även för dessa befattningar måste enligt sakens natur bestämmelsen få karaktären av ett verkligt undantagsstadgan— de, vid vars användning stor försiktighet bör iakttagas. I fråga om bestäm- melsens utformning i övrigt har kommittén ansett det vara mindre lämpligt att såsom maximigräns för den lönehöjning, som kan komma i fråga, fast- v.tälla'en viss procent av slutlönen enligt vederbörande lönegrad i löneplanen. Kommittén anseri stället, att lönen alltid bör fastställas att motsvara viss löneklass. Är fråga om förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning, synes lönen lämpligen icke böra få höjas utöver lönegradens hög- sta löneklass. I fråga om bibehållande vid tjänsten av befattningshavare, som redan kommit i åtnjutande av lön enligt högsta löneklassen, har kom- mittén däremot ansett sig böra föreslå möjlighet att bevilja lön enligt än högre löneklass, där sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklas- ser över den högsta för lönegraden gällande.

10 5. Avlöning vid förflyttning m. m.

I 10 ä 2 och 3 mom. av 1930 års förslag upptogos vissa föreskrifter angå- ende lönens bestämmande för det fall, att tjänsteman förflyttas till annan be- fattning. Dessa bestämmelser överensstämde i allt väsentligt med vad som finnes stadgat i nu gällande avlöningsreglementen för de nyreglerade verken.

Motsvarande bestämmelser hava upptagits i 10 & av 1936 års lönekommit-

tés reglementsförslag, dock med vissa förtydliganden och kompletteringar av författningstexten.

I 1 mom. första stycket har sålunda för undvikande av ovisshet ansetts höra uttryckligen stadgas, att tjänsteman, vilken på grund av bestämmelse i 3 å förflyttas till annan tjänst inom samma lönegrad, skall bibehållas vid den löneklassplacering, han vid förflyttningen innehade.

I fråga om tjänsteman, som utan eget förvållande förflyttas till tjänst inom lägre lönegrad, gäller för närvarande, att han äger åtnjuta lön enligt den lönegrad han vid förflyttningen tillhörde. Huruvida sålunda förflyttad tjänsteman jämväl må bibehållas vid övriga med den förutvarande tjänsten förenade förmåner exempelvis semester, sjukvård m. m. —— i den mån dylika förmåner utgå enligt gynnsammare grunder än som gälla för den lägre tjänsten, framgår ej direkt av gällande bestämmelser. Erinras må dock, att i vissa till kammarrätten hänskjutna fall tjänsteman förklarats be— rättigad till förmån av sjukvård på statens bekostnad i samma omfattning som i den förutvarande tjänsten (jfr kammarrättens årsbok ref. 17 år 1932 och not. 279 år 1933). Lönekommittén har för sin del ansett, att tjänsteman i dylikt fall bör bibehållas såväl vid den löneklassplacering och den rätt till löneklassuppflyttning som även vid den rätt till övriga förmåner, som tillkommit honom omedelbart före förflyttningen. Härom har uttryckligt stadgande intagits i 1 mom. andra stycket.

Har tjänsteman på grund av sitt förhållande i tjänsten förflyttats till be- fattning inom lägre lönegrad, skall enligt tredje stycket av samma moment lön utgå enligt den lägre lönegraden, dock icke i något fall enligt lägre löne- klass än den för tjänstemannen före förflyttningen gällande; övriga avlö- ningsförmåner skola däremot utgå enligt de för den lägre lönegraden stad- gade reglerna. I sak överensstämmer detta stadgande med vad som nu gäl— ler. Anmärkas må emellertid, att det nu förekommande uttrycket yförfa- rande i tjänsten» utbytts mot orden »förhällande i tjänsten».

I 2 mom. har till förtydligande av nuvarande bestämmelser föreskrivits att, därest befattning nedflyttas, den som då innehar befattningen skall så- väl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner fortfarande anses tillhöra den högre lönegraden.

2 kap. Semester och tjänstledighet.

11 5. Semester.

De i nu gällande avlöningsreglementen för de nyreglerade verken intagna bestämmelserna rörande semester underkastades av 1928 års lönekommitté en omarbetning, vilken ansetts betingad av den skiftande praxis, som utbildat sig vid tillämpningen av bestämmelserna. Genom de av kommittén föreslag— na stadgandena skulle bland annat fastslås, att semestern vore en ovillkorlig rätt, som icke kunde förvägras en tjänsteman under åberopande av att göro-

målens behöriga gäng icke medgåve semesterns uttagande. I fråga om semes- tertidens längd ifrågasatte kommittén icke någon ändring ivad som nu gäller.

Avgivna yttranden. Beträffande bestämmelserna under 1 mom. hava läns— styrelsen i Jämtlands län och vattenfallsstyrelsen hyst betänkligheter mot att göra semesterrätten ovillkorlig. Nedre justitierevisionen, socialstyrelsen, för- säkringsrädet, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, riksarkivet, riksbiblioteka— rien, skolöverstyrelsen, Iantbruksstyrelsen samt statens pensionsanstalt hava uttalat sig för ökat antal semesterdagar för tjänstemän i de lägre lönegrader- na, varvid ock framlagts olika förslagi detta avseende. Särskilt har härvid framhållits behovet av ökad semester för lägre kvinnliga tjänstemän med kontorsarbete. Såsom motiv för en ökning av semestertiden har anförts, att enligt löå av 1930 års reglementsförslag den hittillsvarande rätten för fler- talet tjänstemän till fria sjukdagar skulle bortfalla. Slutligen har riksräken— skapsverket ansett, att semestern borde omfatta visst antal tjänstgöringsdagar och framlagt detaljerat förslag i sådant hänseende.

Vad angår föreskrifterna under 2 mom. har socialstyrelsen ansett det böra tagas under övervägande, huruvida icke outtagen semester borde få tillgodo- njutas under loppet av första hälften —— icke blott under första kvartalet —- av nästpåföljande år.

Enligt järnvägsstyrelsens mening borde stadgandet i 3 mom. av reglements- förslaget icke avse sådan tjänsteman, som under kalenderåret avginge med pension.

Göta hovrätt, försäkringsrådet och länsstyrelsen i Västerbottens län hava uttalat sig för en uppmjukning av stadgandet i 4 mom. därhän, att ledig- het på grund av sjukdom m. 111. enligt 14 & icke skulle utgöra hinder för se— mesters åtnjutande. Telegrafstyrelsen har beträffande samma stadgande anfört, att för de stora grupperna av telegraf- och telefonpersonal sådan se- mesterordning vore gällande, att semestern under olika är förlades till skilda delar av året, varav följde, att i många fall två semestertider infölle under en tolvmånadersperiod, medan i andra fall mer än tolv månader förflöte mellan två semestrar. Den föreslagna restriktionen kunde sålunda verka mycket ojämnt i tillämpningen. Därjämte kunde införandet av allmänna regler av här ifrågavarande slag betydligt försvåra uppgörandet i förväg av erforder- liga personaldispositioner och inskränka möjligheten att rationellt och ekono— miskt ordna personalens semestrar.

1936 års lönekommitté. Den av 1928 års lönekommitté föreslagna lydelsen av 11 5 har kommittén ansett sigkunna i huvudsakliga delar förorda, dock med vissa jämkningar i detaljbestämmelserna. Beträffande vissa av de sär- skilda momenten får kommittén anföra följande.

1 mom. Det av några myndigheter gjorda yrkandet om ökat antal semes— terdagar särskilt för en de] grupper kvinnliga tjänstemän i de lägre lönegra- derna synes kommittén icke befogat, därest på sätt kommittén under 15 å

föreslår — tjänstemännen generellt komma i åtnjutande av rätt till visst an- tal kostnadsfria sjukdagar.

Riksräkenskapsverkets förslag att beräkna semestern i tjänstgöringsdagar har kommittén ej heller ansett sig böra förorda, enär en sådan ordning skulle innebära ett omotiverat missgynnande av de stora personalgrupper, vilka hava tjänstgöringsskyldighet å sön- och helgdag.

I fråga om semestertidens längd föreslår lönekommittén endast en mindre jämkning i nuvarande bestämmelser, sammanhängande med den omläggning, som kommittén under 15 % förordar i fråga om reglerna för kostnadsfri sjuk- ledighet. Såsom under sistnämnda paragraf omnämnes, innebär kommitténs förslag i detta avseende, att alla tjänstemän skulle erhålla rätt till fria sjuk- dagar i viss utsträckning. Denna förmån har ansetts böra avvägas på sådant sätt, att antalet avdragsfria sjukdagar jämte antalet semesterdagar för alla lönegrader uppgår till 45 intill det år, varunder tjänstemannen fyller 40 år, och till 55 för tiden därefter. I anslutning härtill föreslår kommittén en sänkning av det nu fastställda antalet semesterdagar från 45 till 35 dagar är- ligen för befattningshavare under 40 år i 29:e och högre lönegrader. Denna ändring torde ej bliva av större betydelse, enär inom förvaltningsverken i allmänhet befordran till tjänst i lönegrader över den 28:e mera sällan vinnes före fyllda 40 år.

2 mom. Ett utsträckande _ på sätt socialstyrelsen ifrågasatt av den tid, under vilken den tjänsteman för visst kalenderår tillkommande men icke under året uttagna semestern må åtnjutas, till första hälften av näst— kommande kalenderår anser kommittén icke lämpligt, då härigenom se- mestern skulle alltför mycket förskjutas in på de normala semesterperio- derna under det senare kalenderåret. Å andra sidan har kommittén, som betraktar semesterförmånen såsom en tjänstemannen tillkommande rätt, vid- tagit sådan jämkning av stadgandet i 2 mom. första stycket, att därav fram- går, att utfående under nästpåföljande kalenderårs första kvartal av seme- ster, som ej kunnat erhållas under löpande kalenderår, icke kan förvägras tjänstemannen.

Jämväl i momentets andra stycke hava vidtagits vissa smärre ändringar i förhållande till 1930 års reglementsförslag.

3 mom. I allmänhet torde gällande semesterbestämmelser numera så till- lämpas, att den, som under ett kalenderår tillträder eller frånträder viss med semesterrätt förenad befattning, det året erhåller semester i vederbörande tjänst i proportion till den del av året, varunder han innehar tjänsten. Be- träffande tjänsteman, som under löpande året avgår med pension, lärer dock på sina håll så förfaras, att tjänstemannen medgives utfå hela den för hans befattning bestämda semestern. Kommittén, som anser ett sådant förfarande vara av billighetsskäl påkallat, har _ i enlighet med vad järnvägsstyrelsen förordat — från stadgandet i 3 mom. undantagit befattningshavare, som un- der året avgår med pension. Det av 1928 års lönekommitté föreslagna sär- skilda stadgandet om semesterns beräknande för befattningshavare, som un-

der kalenderåret övergår till annan tjänst, har utelämnats, enär den något ändrade formulering, kommittén givit bestämmelserna i förevarande mo- ment, skulle inbegripa även ett dylikt fall.

Beträffande tillämpningen av ifrågavarande stadgande må framhållas, att då —— såsom kommittén förutsatt böra bliva regeln övergång från en tjänst till annan sker vid månadsskifte, det antal månader, under vilka tjänstemannen innehaft den ena och den andra tjänsten, bör läggas till grund för semesterberäkningen.

4 mom. Stadgandet i 4 mom. av 1930 års reglementsförslag har, såsom framgår av motiveringen, tillkommit i syfte att förhindra, att en tjänsteman, som åtnjuter tjänstledighet sedan längre tid tillbaka, skulle kunna formellt inträda i tjänst allenast för att komma i åtnjutande av semester med därav följande avdragsfri lön, något som icke kunde anses vara förenligt med se- mesterns syfte att bereda rekreation efter fullgjort arbete. Att redan med nu gällande bestämmelser en viss tid ansetts böra hava förflutit efter tjänst- ledighet för sjukdom, innan semester får åtnjutas, framgår av ett av kammar- rätten den 21 mars 1934 avdömt mål beträffande en tjänsteman vid tullver- ket (kammarrättens årsbok 1934, ref. nr 9).

På grund av de av telegrafstyrelsen gjorda erinringarna har det synts kom- mittén erforderligt att vidtaga en omformulering av ifrågavarande stadgande för att söka förekomma de anmärkta olägenheterna av praktisk art vid till- lämpningen. Kommittén har härvid ansett sig jämväl böra så till vida be- akta den av Göta hovrätt m. fl. gjorda anmärkningen, att ledighet som av- ses i 14 å (olycksfall i tjänsten m. m.) icke skall föranleda inskränkning i rätten att utbekomma semester. Enligt kommitténs förslag skulle _ så- vitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva tjänsteman, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader av nästföregåen— de kalenderår, d. v. 5. under hela det senaste halvåret i en följd, åtnjutit tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 15 eller 16 &, icke komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under sammanlagt minst tre månader bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort upp- drag för statens räkning. För att förhindra ett kringgående av denna be- stämmelse böra givetvis myndigheterna tillse, att en tjänsteman, som varit sjukledig under det senare halvåret, icke tillåtes återinträda i tjänst ome- delbart före årsskiftet, därest det icke är klart, att han återvunnit hälsan, så att han kan väntas fortsätta sin tjänstgöring efter årsskiftet.

12 &. Tjänstledighetsavdrag. 1928 års lönekommitté fann ändamålsenligt att i själva avlöningsreglemen- tet sammanföra alla bestämmelser angående löneförmåner vid tjänstledighet, systematiskt ordnade efter tjänstledighetens orsak. För närvarande är för- hållandet, att bestämmelserna om tjänstledighet äro uppdelade dels på veder- börande avlöningsreglemente och dels på de till avlöningsreglementet an- knutna tilläggsbestämmelserna. Kommittén föreslog vidare en inskränk-

ning av antalet avdragstyper genom att utbyta de nuvarande B- och C-avdra- gen mot ett nytt B-avdrag. Enligt förslaget skulle sålunda avdragstyperna bliva tre, A-, B— och C-avdrag, av vilka C-avdraget motsvarade nuvarande D-avdrag.

De nuvarande tjänstledighetsavdragen äro beräknade efter en progressiv skala med belopp, vilka beträffande A—avdraget utgör lägst 14 0/o (1 löne- klassen) och högst 33 0/0 (33 löneklassen) av lönen å A-ort exklusive dyrtids- tillägg. Efter samma beräkningsgrunder utgör det nuvarande B-avdraget lägst 36 0/o och högst 49 0/0 av lönen, nuvarande C-avdraget lägst 58 0/o och högst 65 0/0 av lönen samt slutligen D-avdraget hela lönen jämte förekom- mande personligt lönetillägg, personlig lönefyllnad, kallortstillägg och ens— lighetstillägg. '

I anledning av framställda erinringar mot ifrågavarande principer för av- dragens beräknande övervägde 1928 års lönekommitté, huruvida icke avdra— gen borde bestämmas efter en och samma procent för alla lönegrader. Kom- mittén ansåg en sådan beräkningsgrund, teoretiskt sett, visserligen hava fog för sig men fann sig likväl icke böra föreslå en så genomgripande föränd- ring. I stället inskränkte sig kommittén till att något mildra den enligt dess mening alltför starka progressionen i avdragsskalan. Enligt kommitténs förslag skulle A-avdraget utgöra 16 0/0 av lönen i 1 löneklassen, 23 0/0 av lönen i 33 löneklassen samt slutligen 25 0/0 av lönen i 40 löneklassen eller den högsta löneklassen i kommitténs förslag till löneplan. Procenttalen hän— förde sig till lönebeloppen i lägsta ortsgruppen i kommitténs löneplan (I-ort). B-avdraget sattes lika med dubbla A-avdraget, varigenom det förra skulle procentuellt komma att nära ansluta sig till nuvarande B—avdrag. C-avdraget skulle utgöra för dag räknat 1/30 av hela månadslönen, varjämte på veder- börande myndighet skulle ankomma att besluta, huruvida tjänsteman, som hade att vidkännas C-avdrag, skulle avstå jämväl övriga med tjänsten för- enade förmåner. Även i fråga om A- och B-avdragen föreslog kommittén den principiella nyheten, att vid avdragens bestämmande månad skulle räk- nas lika med 30 dagar; i avdragstabellen upptogos sålunda dels ett dagbelopp och dels ett månadsbelopp lika med 30 gånger dagbeloppet.

Avgivna yttranden. Av ett flertal ämbetsverk har framställts anmärk- ning mot att den nuvarande progressiviteten bibehållits om ock i mildrad form — vid beräknandet av tjänstledighetsavdragen. Sådan anmärkning har gjorts av _arméförvaltningen, länsstyrelserna i Jönköpings, Hallands, Älvsborgs, Värmlands och Västerbottens län, väg- och vattenbyggnadsstyrel— sen, riksräkenskapsverket, statistiska centralbyrån, riksarkivet, riksbibliote- karien, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, Sveriges geologiska undersök— ning samt statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Skolöverstyrelsen har påyrkat en längre gående utjämning av progressiviteten än vad 1928 års lönekommitté föreslagit, om ock icke ett helt slopande av densamma. Läns- styrelsen i Kristianstads Iän, vattenfallsstyrelsen samt patent— och registre- ringsverket hava uttalat sig mot principen om tjänstledighetsavdragets be- räknande efter månad om 30 dagar.

1928 års lönekommitté 1936 års lönekommitté Löneklass vabrlåln de Dag— A—avdrag A-avdrag 'Å'ädmg avlöning i procent ”111??an i procent . liåaastgliirt i kronor avncilååagåö- på A-oå i kronor avnälraggaS/åö-

billigaste ort A—ort 1 0'60 5-00 080 16-00 538 0'80 14'87 2 070 5'40 0'90 16'67 5'76 090 15155 3 0'80 5'80 1'00 17'24 6'12 1'00 16'34 4 090 6'20 1'10 17'74 6'48 1'10 16'98 5 1'00 6'60 1'20 18'18 6'85 1'20 17'52 6 1'10 7'00 1'30 18'57 7'22 1'30 18'0l 7 1'20 7'40 1'40 18'92 7'61 1'40 18'40 8 1'30 7'80 1'50 19'23 7'99 1'50 18'77 9 1'40 8'20 1'60 19'51 8'37 1'60 19'12 10 1'50 8'60 1'70 19'77 8'76 1'70 19'41 11 165 900 1'80 2000 914 1'80 19'69 12 1'80 9'50 1'90 20 00 9'55 1'90 19'90 13 195 1000 200 20'00 10'08 2'00 1984 14 210 10'67 210 1968 10'62 2'10 19'77 15 230 1133 230 2030 11'25 2'20 1956 16 260 12'00 2'50 20'83 11'88 2'40 2020 17 275 1300 270 20.77 12'77 2150 20.36 18 3'00 14'00 2'90 20'71 13'68 2'80 20'47 19 325 1500 310 2067 1460 300 2055 20 350 16'00 330 2062 15'52 3'20 20132 21 375 17'00 3'50 20'59 16'43 3'40 2069 22 4'00 18'00 370 2056 1750 3'60 20.57 23 4'50 19'17 4'00 20'87 18'76 3'90 20'80 24 500 2050 430 20'98 20'08 4-20 20-92 25 5'50 21:88 4'60 21'07 21'46 4'50 20'97 26 600 2333 500 21'43 22'83 500 2190 27 6-50 24'83 5-40 21-75 24-21 550 22-72 28 7'00 26'33 5'80 22'03 25'58 6"00 23'46 29 7'50 27'83 6'20 22'28 26'96 6'50 2411 30 800 2933 660 2250 2833 700 24-71 31 850 3083 7-00 22-71 29-71 750 25-24 32 9-00 32-50 7-50 23'08 31'08 8-00 25-74 33 9'50 34'17 8'00 23'41 ' 32'50 8'50 26'15

1936 års lönekommitté. I fråga om A-avdragens storlek för dag har löne- kommittén kunnat väsentligen ansluta sig till vad 1928 års lönekommitté föreslagit, dock att kommittén ansett sig icke böra gå fullt så långt i utjäm-

ning av den nuvarande progressiva skalan, som skett i 1928 års lönekom- mittés förslag. Av tabellen å sid. 141 framgår, huru de av lönekommittén för löneklasserna 1—33 av löneplan A föreslagna A-avdragen procentuellt förhålla sig till lönen i billigaste ortsgrupp. I tabellen hava jämväl intagits nuvarande A-avdrags belopp samt de av 1928 års lönekommitté föreslagna A- -avd1agen.

För löneklasserna 34—37 inom löneplan A hava avdragsbeloppen avvägts så, att de förete en stegring med 50 öre för varje löneklass, vilket för 37 löneklassen innebär, att avdragsbeloppet motsvarar 27 51 procent av dagav- löningen på A—ort.

För löneplanerna B och C har skett en avvägning av avdragsbeloppen på sådant sätt, att de i jämförliga lönelägen inom ortsgrupp I (högsta orts- grupp) av löneplan A i stort sett motsvara avdragsbeloppen enligt skalan för sistnämnda löneplan samt för högre lönelägen sakta stegras upp till 25 pro- cent av dagavlöningen för löneklassen B 3 och till 26 procent för löneklassen C 17. Till jämförelse må nämnas, att A-avdraget för löneklass A 33 utgör 22'67 procent av dagavlöningen å I-ort i sistnämnda löneklass.

B-avdraget har liksom i 1930 års reglementsförslag upptagits till dubbla beloppet av A-avdraget för vederbörande löneklass.

För såväl A-avdrag som B-avdrag har kommittén endast upptagit dag- belopp. Kommittén, som anser principen om avdragens beräknande för månad till belopp motsvarande 30 gånger dagbeloppet otillfredsställande till sina verkningar, förutsätter sålunda, att avdraget för hel månad liksom hit— tills bestämmes efter antalet dagar i månaden.

Även förslaget att bestämma C-avdraget till 1/30 av månadslönen skulle enligt kommitténs mening medföra mindre tillfredsställande konsekvenser vid tillämpningen. Om exempelvis en befattningshavare under januari månad åtnjutit tjänstledighet mot C-avdrag under 30 dagar, skulle han för den åter- stående dagen i månaden, den 31:a, icke erhålla någon lön. En befattnings- havare åter, som under 27 dagar av februari månad likaledes åtnjutit tjänst- ledighet mot C-avdrag, skulle för den enda tjänstgöringsdagen i månaden, den 28:e, komma i åtnjutande av 3/3o av månadslönen eller tre gånger så stor ersättning för dag räknat som om månaden innehållit 30 dagar. Med hänsyn härtill har kommittén ansett det nuvarande sättet för beräknande av avdraget vara att föredraga framför det av 1928 års kommitté föreslagna. C-avdraget bör således enligt kommitténs mening utgöra för dag räknat 1/28 av lönen för månad om 28 dagar, 1/3o för månad om 30 dagar och 1/31 för månad om 31 dagar.

Kommittén finner vidare angeläget, att C-avdraget innefattar samtliga kontanta löneförmåner och ej blott den enligt löneplanen utgående lönen. I annat fall måste vid varje tillfälle, då C-avdrag kommer i tillämpning, ge- nom särskilt beslut avgöras, i vad mån andra i avlöningen ingående kon- tanta löneförmåner än själva löneplansbeloppet må uppbäras eller icke. Kommittén föreslår därför, att C-avdraget bestämmes till samtliga på tjänst- ledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner.

En annan fråga, som i detta sammanhang uppställer sig till besvarande, är den, huruvida under tjänstledighet mot C-avdrag tjänsteman skall vara skyldig att avstå även andra förmåner än de kontant utgående.

Kommittén har från kommunikationsverkens styrelser inhämtat vissa upplysningar rörande nu tillämpad praxis i detta hänseende. Av utrednin— gen framgår, att tillämpningen växlar vid de olika verken. I fråga exempel- vis om förmånen av fri läkarvård m. 111. under tjänstledighet mot D—avdrag hava sålunda vid postverket hittills några restriktiva bestämmelser icke ut- färdats, vadan denna förmån fått bibehållas under ledigheten. Vid telegraf- verket gäller, att rätten till fri läkarvård bortfaller vid tjänstledighet mot D- avdrag under mer än 3 månader. Då tjänsteman vid statens järnvägar un- der tjänstledighet förpliktats avstå samtliga löneförmåner, har däri inbegri- pits jämväl förmånen av fri läkarvård. Även beträffande andra förmåner, exempelvis tjänstedräkt, har praxis varit växlande. Ehuruväl icke lämpligen iavlöningsreglementet böra meddelas några generella regler om förfaran- det med här avsedda förmåner under ledighet mot C-avdrag, synes det dock vara önskvärt, att större enhetlighet blir rådande i fråga om viktigare för- måner. Kommittén föreslår därför, att det skall bero på prövning i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer, i vad mån andra förmåner än kontant avlöning under ledighet mot C-avdrag skola avstås. Beträffande förmåner av större betydelse torde därvid Kungl. Maj:t böra meddela allmänna till- lämpningsbestämmelser. I övrigt torde det kunna överlämnas till vederbö- rande verk att i förekommande fall besluta efter föreliggande omständighe— ter. Helt naturligt bör härvid beaktas det ändamål, för vilket ledigheten åt- njutes.

13 &. Tjänstledighet för offentligt uppdrag m. m. I 13 5 av 1930 års reglementsförslag hava sammanförts bestämmelser rö- rande tjänstemans löneförmåner vid ledighet för fullgörande av uppdrag i statens eller det allmännas tjänst, d. v. s. särskilda tjänsteuppdrag, andra offentliga uppdrag eller militär tjänstgöring.

Beträffande löneförmåner under ledighet för tjänsteuppdrag och andra offentliga uppdrag gjorde 1928 års lönekommitté i bestämmelserna en upp- delning mellan statligt uppdrag å ena och offentligt icke-statligt uppdrag å andra sidan. I förra fallet skulle tjänstemannen äga uppbära oavkortad lön, för så vitt ej Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet annorlunda bestämde. I senare fallet skulle tjänstemannen å sin lön vidkännas A-av- drag, där ersättning icke utginge eller utginge med allenast visst belopp för sammanträdes-_ eller förrättningsdag eller med däremot svarande arvode. Under ledighet för ledamotskap i kommitté eller sakkunnigberedning skulle. avlöningsförhållandena icke regleras genom avlöningsreglementet utan —- enligt vad i motiveringen förutsattes genom särskild kungörelse med be- stämmelser om kommittéer.

I övrigt voro de av 1928 års kommitté föreslagna bestämmelserna angå— ende löneförmåner under ledighet, varom här är fråga, till innehållet huvud-

sakligen överensstämmande med vad som nu gäller, dock att under ledighet för uppdrag såsom ledamot av riksdagen, statsrevisionen eller kyrkomöte tjänsteman skulle vara skyldig att avstå B-avdrag i stället för, såsom för närvarande är föreskrivet, A-avdrag.

Angivna yttranden. Beträffande p u 11 kt e n 1 har länsstyrelsen i Got- lands [än framhållit, att det skulle vara till väsentligt värde för tillämpningen, om några närmare anvisningar kunde lämnas rörande innebörden av be- greppet »statligt uppdrag» till skillnad från övriga offentliga uppdrag. Riks- räkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hava ansett, att frågan om avlöningsförmåner under ledighet för statligt uppdrag borde hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande även där vederbörande myndighet meddelat uppdraget. Lönenämnden har härvid förutsatt, att beträffande vissa särskilda uppdrag — exempelvis ledamotskap av kommitté Kungl. Maj:t skulle utfärda generella bestämmelser.

Beträffande p u n k t e n 2 har länsstyrelsen i Kristianstads län påpekat, att vissa av de i förevarande punkt omförmälda uppdragen så nära samman- hängde med landssekreterares eller landskamrerares ställning och uppgift i länen, att möjlighet syntes böra beredas till oavkortad lön under tjänst- ledighet för sådant uppdrags fullgörande.

Beträffande punkten 3 har generalpoststyrelsen anmärkt, att B-av- drag under tjänstledighet för riksdagsmannaskap i många fall syntes oskä- ligt. Enligt chefens för generalstaben uttalade mening borde tjänstemän äga uppbära oavkortad lön under dem i egenskap av reservpersonal åliggande militär tjänstgöring eller i varje fall vidkännas allenast A-avdrag. Riks— rälcenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hava ansett, att B-avdrag även borde tillämpas vid ledighet för genomgående av kurs för utbildning av reservofficerare till kompanichefer.

1936 års lönekommitté. Mot den av 1928 års lönekommitté gjorda upp- delningen i lönehänseende av offentliga uppdrag i statliga och icke-statliga uppdrag synes kunna göras den anmärkningen, att denna gränsdragning i vissa fall komme att bereda de tillämpande myndigheterna avsevärda svårig- heter. Redan för närvarande hava i en del fall olika meningar gjort sig gällande rörande innebörden av begreppet offentligt uppdrag, och det kan förutses att, därest i bestämmelserna en ytterligare uppdelning skulle ske, tolkningssvårigheterna komme att ökas. I många fall torde kunna uppstå tvekan, huruvida ett offentligt uppdrag är att betrakta såsom statligt eller icke-statligt.

Beträffande regleringen av avlöningsförhållandena under ledighet på grund av statligt uppdrag må vidare framhållas, att man härvid synes kunna bortse från tjänsteuppdragen. Tydligt är, att om en tjänsteman förordnas eller be- ordras att för verkets räkning utföra ett visst uppdrag vare sig inom eller utom sitt vanliga verksamhetsområde, han därunder skall äga åtnjuta honom eljest tillkommande avlöning; frågan härom synes knappast behöva göras, till föremål för författningsmässig reglering. Att däremot i avlöningsregle-

mentet lämna oreglerat, huru med avlöningen skall förhållas under ledighet för de vanligast förekommande statliga uppdragen, nämligen uppdrag så- som ledamot av eller sekreterare eller biträde hos kommittéer och sakkun- nigutredningar, har synts lönekommittén icke vara tillfredsställande.

Här antydda synpunkter hava föranlett lönekommittén till en omarbetning av de i 1930 års reglementsförslag intagna bestämmelserna i 13 %, därvid kom- mittén utgått från att löneförhållandena under tjänstledighet för offentligt uppdrag av statlig karaktär liksom för annat offentligt uppdrag lämpligen synas kunna i huvudsak regleras på sätt hittills skett. Beträffande detalj- bestämmelserna må följande anföras.

1 mom. Enligt 1936 års lönekommittés förslag under 1 mom. a) skall tjänsteman under ledighet för offentligt uppdrag, oavsett huruvida uppdraget är att betrakta såsom statligt eller icke-statligt, vidkännas A-avdrag, där er- sättning för uppdraget ej utgår eller utgår allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjänstemannen icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner, han under ledigheten avstått. Att, såsomi 1930 års betänkande föreslagits beträffande icke-statliga uppdrag, låta tjänstemannen uppbära lön mot A-avdrag även där gottgörelsen för upp- draget utgår med ett mot ersättning för dag svarande arvode, har kommittén ansett sig icke kunna förorda, då ett sådant stadgande lätt skulle kunna för- anleda missbruk.

Enligt 1930 års förslag skulle under tjänstledighet för riksdagsmannaskap vederbörande hava att avstå B-avdrag. Med hänsyn särskilt till den föränd- ring iriksdagsarvodet, som genomfördes i och med ikraftträdandet av stadgan den 24 februari 1933 (nr 54) om ersättnings utgående för riksdagsmannaupp— dragets fullgörande, har kommittén ansett skäligt, att tjänsteman, som åtnju- ter ledighet för riksdagsmannauppdrag, icke förpliktas avstå större del av lö- nen än A—avdrag. Under ledighet för uppdrag såsom ledamot av statsrevi- sionen eller av kyrkomötet skulle med hänsyn till att ersättning för dylikt uppdrag enligt gällande författningar utgår i form av dagtraktamente A-av- drag utan vidare komma att tillämpas jämlikt det allmänna stadgandet i 1 mom. a).

På grund av vad som anfördes under förarbetena till nu gällande tilläggs- bestämmelser till kommunikationsverkens avlöningsreglemente hava enligt gängse praxis till offentliga uppdrag, för vilkas fullgörande ledighet mot A- avdrag plåga beviljas, hänförts en hel del allmänt medborgerliga uppdrag av icke-statlig karaktär, såsom ledamotskap av stadsfullmäktige, kommunal- fullmäktige, kommunalnämnd, municipalfullmäktige, municipalnämnd, hälso- vårdsnämnd, fattigvårdsstyrelse, landsting, taxeringsnämnd o. dyl., d. v. s. uppdrag, som meddelas på grund av allmänna val eller på grund av val inom den kommunala representationen, allt givetvis under förutsättning att ersätt- ning för uppdraget icke utgått eller utgått allenast med visst belopp för sam- manträdesdag. Härutinnan ifrågasätter kommittén icke någon ändring. Ord- förande och kronoombud i taxeringsnämnd, vilka uppbära ersättning i form

av arvode, böra såsom hittills avstå samtliga avlöningsförmåner under ledighet för sitt uppdrag (jfr kammarrättens årsbok 1934, not. nr 356).

Under 1 mom. b) har kommittén, utan saklig ändring i vad som nu gäl- ler, upptagit bestämmelse därom, att tjänsteman, som åtnjuter ledighet för anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet eller för fullgörande av kommitté- eller sakkunniguppdrag, skall vidkännas C-avdrag.

2 mom. Under förevarande moment hava inryckts bestämmelser om av- löning under tjänstledighet för militär tjänstgöring. I enlighet med vad i 1930 års reglementsförslag föreslagits bör tjänsteman vidkännasB-avdrag för tid, varunder han fullgör honom såsom beställningshavare i reserven, ä reservstat eller å övergångsstat åliggande militär tjänstgöring, d. v. s. sådan tjänstgöring, som beställningshavare, vilken icke tillhör aktiv stat, har att författningsenligt fullgöra för att kunna bibehålla sin anställning vid för- svarsväsendet. Det av chefen för generalstaben framställda yrkandet om oav- kortad lön eller lön med A-avdrag för till militär tjänstgöring inkallad, reser- ven eller reservstat tillhörande befattningshavare, har kommittén med hän- syn till de ersättningar, som utgå under ifrågavarande militära tjänstgöring, ansett sig icke kunna biträda. Däremot har kommittén i anledning av de från vissa verk gjorda påpekandena kompletterat förevarande bestämmelser med ett stadgande, enligt vilket tjänsteman, vilken genomgår utbildnings- kurs för äldre reservofficerare i och för erhållande av befordran till kapten (ryttmästare) i reserven, under tiden må åtnjuta lön mot B-avdrag. Sådan förmån har hittills på särskilda framställningar av Kungl. Maj:t medgivits tjänstemän i ett flertal fall.

I en del fall har Kungl. Maj:t medgivit lön med B-avdrag även under tjänst- ledighet för genomgående av kurs för reservunderofficerare (adjutantskurser). Enligt vad som för kommittén upplysts, äro dessa frivilliga kurser närmast jämförbara med de kurser, som pläga anordnas för yngre reservofficerare, och icke att jämställa med ovannämnda utbildningskurser för äldre reservoffi- cerare, vadan någon generell bestämmelse om rätt till lön under tjänstledig- het för genomgående av reservunderofficerskurs ansetts icke böra intagas i reglementet.

B-avdrag skulle vidare tillämpas vid tjänstledighet för värnpliktstjänstgö- ring. Till sådan tjänstgöring är härvid att räkna icke blott värnpliktig ålig- gande tjänstgöring i fredstid utbildning i linjetjänst, tjänstgöring i ersätt- ningsreserven och i handräckningstjänst ävensom genomgående av obligato- risk landstormsrepetitionsövning och landstormsbefälsövning utan även sådan militär tjänstgöring, för vars fullgörande värnpliktig må inkallas, då rikets försvar eller säkerhet eljest det kräver eller, i fråga om värnpliktig till- hörande landstormen, för hemortens försvar m. m. Däremot avses här icke militär tjänstgöring i anledning av mobiliseringsövning, s. k. försöksmobili- sering. Beträffande sistnämnda slag av militär tjänstgöring förutsätter kom- mittén, att i förekommande fall särskilda bestämmelser meddelas, hur med vederbörandes lön skall förfaras. Likaledes förutsätter kommittén, att sär-

skilda bestämmelser utfärdas, huru lned lön skall förfaras, då tjänsteman fullgör tjänstgöring för rikets försvar under krigstid.

En av Sveriges landstormsföreningars centralförbund hos Kungl. Maj:t gjord, till lönekommittén överlämnad framställning om rätt till ledighet under högst 10 dagar årligen för deltagande i frivillig landstormsbefälsut— bildning mot samma löneavdrag som under värnpliktstjänstgöring har kom— mittén ansett icke böra föranleda några generella bestämmelser i avlönings- reglementet. Därest i dylikt fall bibehållande av viss del av avlöningen skulle anses påkallat, torde frågan få underställas Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall.

3 mom. Under 3 mom. återfinnes det i 1930 års reglementsförslag under 1 punkten b) intagna stadgandet angående oavkortad lön under tjänstledig- het för deltagande såsom elev i utbildningskurs vid verket samt stadgandet under 1 punkten c) angående oavkortad lön under ledighet för iakttagelser eller studier, vilka kunna tjäna verkets intressen. Beträffande sistnämnda stadgande har dock kommittén vidtagit sådan ändring, att tjänstledighet, varom fråga är, göres beroende av Kungl. Maj:ts prövning. Kommittén förbiser icke, att vissa verk, såsom kommunikationsverken, kunna hava större behov än verk i allmänhet att bereda underlydande tjänstemän ledig— het för fackliga studier o. dyl., exempelvis postala eller järnvägstekniska studier eller språkstudier i utlandet, och att det därför kan vara önskvärt, att dessa verk äga en viss frihet att medgiva ledighet för dylika ändamål mot oavkortad lön. Emellertid synes ett sådant önskemål kunna tillgodoses genom att Kungl. Maj:t lämnar vederbörande verksstyrelse generellt bemyn— digande att besluta inom lämpliga gränser.

Stadgandet i 1 punkten d) av 1930 års förslag angående oavkortad lön under tjänstledighet för fullgörande av uppdrag såsom styrelsemedlem, full-' mäktig eller revisor i pensionsanstalt, som tjänsteman i denna sin egenskap är pliktig att tillhöra, har utelämnats i kommitténs förslag, enär hittills existerande pensionsinrättningar av sådant slag, nämligen de tjänstemännen tillhörande änke- och pupillkassorna, numera övertagits eller äro avsedda att inom närmaste framtiden övertagas av staten.

14 5. Tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m. Vid utformande av bestämmelserna i 14 % 1 mom. angående avlöning vid ledighet på grund av olycksfall i tjänsten vidtog 1928 års lönekommitté viss ändring i nuvarande bestämmelser på området. Enligt förslaget skulle tjänsteman, som av olycksfall i tjänsten blivit hindrad att tjänstgöra, åtnjuta oavkortad lön icke såsom nu så länge av olycksfallet föranledd sjukdom varade utan allenast till dess sex månader förflutit från dagen för olycks- fallet; för tid därutöver skulle han regelmässigt vidkännas A—avdrag. Enligt bestämmelserna i paragrafens 2 mom. skulle samma stadgande äga mot- svarande tillämpning, därest tjänsteman på grund av sin tjänst blivit utsatt

för våld eller annan "misshandel eller i tjänsten ådragit sig svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning hindrats tjänstgöra, så ock därest han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara.

Avgivna yttranden. *Ett flertal myndigheter hava rest invändningar mot den i 1 mom. föreslagna inskränkningen i rätten till oavkortad lön vid olycks- fall i tjänsten och påyrkat bibehållande av nuvarande bestämmelser i ämnet. Dessa myndigheter äro Göta hovrätt, arméförvaltningen, försäkringsrädet, riksförsälcringsanstalten, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen, riksräken- skapsverket, kontrollstyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, ri— kets allmänna kartverk och statens meteorologisk-hydrografislca anstalt. Samma erinran har gjorts av svenska järnvägsmannaförbundet och personal- föreningen vid statens vattenfallsverk.

F örsäkringsrddet och riksförsåkringsanstalten hava ansett, att med olycks- fall i tjänsten bör i förevarande hänseende likställas yrkessjukdom enligt lagen den 14 juni 1929 om yrkessjukdomar. .

Slutligen hava länsstyrelserna i Jönköpings och Älvsborgs län, lantmäteri- styrelsen samt trafiktjänstemännens riksförbund ansett billighetsskäl tala för att även sjukdom, som bevisligen ådragits i tjänsten, jämställes med olycks- fall i tjänsten.

1936 års lönekommitté. ] mom. Med hänsyn till de många erinringar, som framställts mot stadgandet i 14 ä 1 mom. av 1930 års reglementsförslag, har kommittén ansett sig böra förorda sådan omformulering av föreskrifterna i förevarande hänseende, att någon tidsbegränsning icke uppställes för rätten till oavkortad lön under sjukdom, som föranletts av olycksfall i tjänsten. Emellertid har kommittén i anslutning till önskemål, som framställts vid kommitténs förhandlingar med personalrepresentanterna ansett sig vid mo- mentets avfattning kunna gå ett steg längre och föreslå upphävande av nuvarande skillnad i avlöningshänseende mellan fall av sjukdom, som för- anletts av olycksfall, och fall av sådan förlust av arbetsförmågan, som kvar- står efter sjukdomens upphörande. Den begränsning av rätten till oav- kortad lön i sistnämnda fall, som för närvarande gäller enligt 16 ä 2 mom. b) i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente och motsvarande stad- ganden i övriga avlöningsreglementen, har vid verkställd utredning visat sig vara av synnerligen ringa betydelse i kostnadshänseende. Kommittén har därför ansett ett upphävande av denna skillnad vara försvarligt såväl ur administrativ förenklingssynpunkt som för åstadkommande av förbättring av löneförmånerna i de fåtaliga men ömmande fall, då en tjänsteman på grund av olycksfall i tjänsten drabbats av långvarig arbetsoförmåga.

_Kommittén föreslår alltså, att tjänsteman vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten skall äga uppbära oavkortad lön utan tidsbegränsning, d. v.- 5. så länge av olycksfallet förorsakad sjukdom eller förlust av arbets- förmågan varar. Uppenbart är, att detta stadgande icke avser att medföra hinder för eller uppskov med invaliditetspensionering i de fall, då tjänste-

mannen på grund av olycksfallet befinnes för framtiden oförmögen till tjänst- göring. .

Att, såsom från vissa ämbetsverk och även från några personalrepresen— tanter påyrkats, i författningstexten införa »sjukdom som bevisligen ådragits i tjänsten» såsom jämställd med olycksfall i tjänsten, anser kommittén icke tillrådligt, enär det i många fall torde vara omöjligt att avgöra, om en sjuk- dom ådragits i tjänsten. De fall, där sådan bevisning föreligger, torde i all- mänhet icke vara flera än att de utan olägenhet kunna, såsom hittills skett i åtskilliga fall, underställas Kungl. Maj:ts prövning.

2 mom. I enlighet med vad försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten påyrkat har i 2 mom. bland där angivna anledningar till ledighet upptagits även yrkessjukdom, varmed förstås sådan sjukdom, som avses i lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Under för- handlingarna med personalrepresentanterna har gjorts gällande, att införande av en på nämnda sätt avgränsad grupp av yrkessjukdomar skulle kunna leda därhän, att oavkortad lön komme att förvägras under ledighet, som vore föranledd av annan sjukdom, vilken icke återfunnes bland de i nyssnämnda lag uppräknade men som i realiteten vore att betrakta såsom yrkessjukdom. Detta har icke varit kommitténs avsikt. Genom införande i författnings- texten av begreppet yrkessjukdom har kommittén allenast velat stadga, att ledighet på grund av sjukdom, som avses i nämnda lag, skall i lönehän- seende behandlas på enahanda sätt som ledighet för olycksfall i tjänsten. I vad mån ledighet, som betingats av annan yrkessjukdom, t. ex. av skriv- kramp, må föranleda en motsvarande behandling, torde liksom hittills böra av Kungl. Maj:t avgöras i varje särskilt fall med stöd av bestämmelserna i 12 5.

15 &. Tjänstledighet till följd av sjukdom rn. m.

1928 års lönekommitté utelämnade i sitt reglementsförslag den nu gällande bestämmelsen om att tjänsteman, som åtnjuter ledighet för sjukdom, äger åtnjuta oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45 dagar. I stället föreslog kommittén under 15 ä 1 mom., att under ledighet för behörigen styrkt sjukdom i andra fall än som avsåges i 14 & genomgående skulle uttagas A-avdrag. Vid ledighet för svag hälsas vårdande skulle enligt 2 mom. av samma paragraf tillämpas B-avdrag. Under 3 mom. upptogs ett stadgande om att kvinnlig tjänsteman vid ledighet för havandeskap eller barnsbörd skulle vidkännas B—avdrag under högst tre månader samt Ctavdrag för tid därutöver.

Avgivna yttranden. Beträffande 1 mom. hava följande myndigheter ansett rätt till kostnadsfri ledighet vid sjukdom böra bibehållas i nuvarande omfattning, nämligen Göta hovrätt, styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona, länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Blekinge, Malmöhus och Ska-

raborgs län, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, kommunikationsverkens lönenämnd, Uppsala domkapitel, vetenskapsakademien, styrelsen för tekniska högskolan, statens pensionsanstalt, Sveriges geologiska undersökning och statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Ett stort antal personalsam- manslutningar hava intagit samma ståndpunkt.

Åtskilliga myndigheter hava uttalat sig för en modifiering av kommitténs förslag i förevarande del. Marinförvaltningen, pensionsstyrelsen, kontrollsty— relsen och domänstyrelsen hava sålunda förordat, att tjänsteman utan avse- ende å lönegrad måtte medgivas rätt till visst antal avdragsfria sjukdagar, pensionsstyrelsenhögst 15 dagar och de övriga tre ämbetsverken högst 10 dagar för år. Enligt domänstyrelsens mening borde dock antalet semester- dagar och sjukdagar för år sammanlagt icke överstiga 45. Fångvårdssty— relsen har ansett, att tjänstemän i 1—23 lönegraderna borde medgivas rätt till 10 avdragsfria sjukdagar för år. Jårnvägsstyrelsen har ifrågasatt, om icke rätt till avdragsfria sjukdagar borde medgivas på det sätt, att tjänstemän under 40 år erhölle högst 10 och äldre tjänstemän högst 15 fria sjukdagar per år. Socialstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län ävensom riksarkivet hava anslutit sig till ett inom lönekommittén reservationsvis framställt yrkande, enligt vilket under sjukdom av längre var- aktighet än tre dagar oavkortad lön skulle utgå från och med fjärde sjuk- dagen under sammanlagt högst 15 dagar för kalenderår räknat. En liknande uppfattning har kommit till uttryck i utlåtanden från vattenfallsstyrelsen, statistiska centralbyrån och kommerskollegium. Vattenfallsstyrelsen har dock härvid velat begränsa förmånen av avdragsfria sjukdagar till tjänstemän, som äga rätt till årlig semester av 35 dagar eller därunder, samt för övriga tjänstemän variera antalet kostnadsfria sjukdagar efter semestertidens längd. De två sistnämnda ämbetsverken hava ansett antalet avdragsfria sjukdagar böra generellt bestämmas till högst 10; kommerskollegium har alternativt uttalat sig för de nuvarande bestämmelsernas bibehållande.

I motsats mot de ovan nämnda myndigheterna hava överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län, riksräkenskapsverket och Iantmäteristyrelsen direkt uttalat sitt gillande av att bestämmelserna om rätt till avdragsfria sjukdagar utelämnats i kommitténs reglementsförslag.

Beträffande 2 m 0 m. hava försäkringsrådet, pensionsstyrelsen, länsstyrel- sen i Älvsborgs län, riksarkivet och riksbibliotekarien förordat bibehållande av det nuvarande stadgandet om A-avdrag under högst en månad vid ledig- het för svag hälsas vårdande i omedelbart sammanhang med tjänstledighet på grund av sjukdom.

1934 års överrevisorer vid statens järnvägar. Vid avgivande av sin berät- telse angående granskning av statens järnvägars räkenskaper och förvaltning under år 1934 hava de av Kungl. Maj:t förordnade överrevisorerna ansett sig på grund av verkställda undersökningar rörande sjukfrekvensen vid statens järnvägars trafikavdelning böra ifrågasätta, huruvida icke en närmare un- dersökning borde komma till stånd i ändamål att klarlägga orsakerna till

den av överrevisorerna konstaterade höga sjukligheten bland nämnda per- sonal och dymedelst möjliggöra åtgärder i förebyggande syfte.

I utlåtande den 26 februari 1936 över sagda berättelse har järnvägsstyrel- sen vidkommande de långvariga sjukledigheterna framhållit, att styrelsen vidtagit de åtgärder, som verkets intressen kunde fordra utan att därvid hava undanskjutit personalintressena. Beträffande sjukledigheter av kortare varaktighet, i all synnerhet i fråga om bortovaro ur tjänst under endast en eller två dagar, har styrelsen betonat, hurusom det erbjöde vissa svårig- heter att ernå en undantagslöst fullt betryggande kontroll. Därest emellertid sådan kortare sjukskrivning utan fullgiltig orsak nu kunde tänkas före- komma, skulle frestelsen till dylik kunna i betydlig mån avtrubbas, därest bestämmelserna om avlöning vid sjukledighet föreskreve avdrag å de ut- gående avlöningsförmånerna t. ex. under de tre första dagarna vid varje sjukdomsfall. Med erinran om 1928 års lönekommittés förslag om slopandet av de avdragsfria sjukdagarna och styrelsens däröver avgivna yttrande har styrelsen betonat, att styrelsen alltjämt ansåge sig icke kunna uttala sig för ett fullständigt borttagande av rätten till avdragsfria sjukdagar, men styrelsen skulle dock kunna tillstyrka en sådan modifiering av sitt tidigare förslag, att avdragsfriheten inträdde först från och med fjärde dagen av varje sjukledighetsperiod. En sådan ändring kunde lämpligen upptagas till närmare prövning i samband med en blivande lönerevision. Då styrelsen i avvaktan på en eventuell ändring av hithörande bestämmelser komme att hava sin uppmärksamhet riktad på nu ifrågavarande förhållanden, ansåge styrelsen några ytterligare åtgärder icke för det dåvarande vara påkallade.

.Handlingarna i detta ärende hava överlämnats till 1936 års lönekom- mitté.

1936 års lönekommitté. 1 mom. Den ovan lämnade redogörelsen för de avgivna yttrandena rörande de i 1930 års reglementsförslag intagna bestäm- melserna angående avlöning vid sjukledighet ger vid handen, att förslaget om borttagande av rätten till avdragsfria sjukdagar framkallat gensagor från ett stort antal myndigheter och personalorganisationer. Ett bifall till detta för- slag skulle också innebära avskaffandet av en för tjänstemännen värdefull och av dem högt skattad förmån. Denna förmån har för de största per- sonalgrupperna långvarig hävd. Vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk fanns rätt att åtnjuta semester och kostnadsfri sjuk- ledighet under sammanlagt 45 dagar årligen stadgad redan före antagandet av det nu gällande lönesystemet. Genom sagda systems införande utsträcktes förmånen till postverket liksom sedermera även till samtliga verk inom den allmänna civilförvaltningen, vilka lönereglerats enligt kommunikationsver- kens lönesystem. Ett borttagande av en social förmån, som så länge ingått i de statliga lönebestämmelserna, synes kommittén icke böra komma i fråga utan tvingande skäl. Av vad i 1928 års lönekommittés betänkande anförts till stöd för de kostnadsfria sjukdagarnas slopande har kommittén icke bli- vit övertygad om att en sådan åtgärd är nödvändig eller lämplig.

Kommittén måste ställa sig så mycket mer betänksam inför förslaget i den- na del, som rätten till oavkortad lön under viss tid vid sjukdom synes vara en tämligen allmänt förekommande förmån jämväl på det icke-statliga löne- området, exempelvis inom kommunernas löneväsende. Verkställda under- sökningar rörande förhållandena i detta hänseende inom ett antal större städer i landet (se Bilaga 9) hava visat, att de kommunala tjänstemännen vid sjukdom allmänt medgivas oavkortad lön under 30 dagar årligen, oav- sett semesterns längd. Denna regel är på vissa håll begränsad allenast så till vida, att oavkortad lön utgår för högst 30 dagar under 12 månader i följd eller ock under en sammanhängande sjukdomsperiod av högst 30 dagar, oavsett om den faller på olika kalenderår. Vid sjukledighet utöver nämnda tidsperiod avdrages visst belopp (tjänstgöringspenningar, tjänstledighetsav- drag eller viss del av begynnelselönen) .1 På vissa håll inom den enskilda arbetsmarknaden torde förmånen av viss tids avdragsfri sjukledighet framstå såsom än mera markerad. Sålunda lärer, enligt vad för kommittén upp- lysts, det stora flertalet enskilda banker inom landet lämna de anställda full lön vid sjukledighet upp till sex månader.

Kommittén hyser sålunda den uppfattningen, att någon inskränkning i den nu medgivna förmånen av kostnadsfri sjukledighet icke bör ifrågakom- ma. Tvärtom har kommittén ansett skäl föreligga att i samband med en omläggning och rationalisering av reglerna i förevarande hänseende tillstyr- ka viss utsträckning av den nuvarande förmånen.

De i 16 ä 1 mom. av allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente samt motsvarande stadganden i övriga avlöningsreglementen för nyreglerade verk intagna föreskrifterna i detta ämne kunna enligt lönekommitténs me- ning icke i allo anses innefatta en tillfredsställande reglering av frågan om kostnadsfri ledighet för sjukdom. Den formella sammankoppling mellan semester och avdragsfri sjukledighet, som dessa föreskrifter innebära, giver sålunda till resultat, att yngre tjänstemän erhålla möjlighet till längre sjuk- ledighet med oavkortad avlöning än äldre, vilket icke väl korresponderar med det förhållandet, att behovet av sjukledighet givetvis i allmänhet är större för äldre befattningshavare än för yngre. Att en tjänsteman exempelvis i 15 löne- graden, som i och med fyllda 40 årlfår sin semester ökad från 25 till 35 dagar, samtidigt skall få sin rätt till oavkortad avlöning vid inträffande sjuk- dom minskad med 10 dagar, förefaller föga rationellt. Beträffande tjänste- män i högre löneställning, som äro berättigade till 45 dagars årlig semester, har från berörda personalgruppers sida framställts önskemål om att jämväl sådan tjänsteman måtte vid sjukdom berättigas till någon avdragsfri ledig- het. För åvägabringande av en lösning av nu berörda spörsmål har kommit- tén ansett sig böra förorda, att en kortare tids avdragsfri ledighet iberedes de

1 I Stockholms stads år 1937 antagna nya tjänstereglemente hava de avdragsfria sjukledig- heterna borttagits. Vid oförmåga på grund av sjukdom, konvalescens eller svag hälsa att för- rätta tjänsten får ordinarie befattningshavare vidkännas avdrag med 1/3 av tjänstgöringspen- ningarna. Den period, under vilken detta mindre avdrag tillämpas, har till gengäld bestämts till två månader mot förut en period av en månad utan avdrag.

tjänstemän, som med hänsyn till semestertidens längd för närvarande äro i avsaknad av sådan rätt, samt att för de tjänstemannagrupper, för vilka rätt till avdragsfri sjukledighet nu förefinnes, någon ökning av denna förmån beredes från och med uppnådda 40 levnadsår utan försämring av den för yngre tjänstemän inom dessa grupper gällande förmånen. Dessa syften hava synts kommittén lämpligen kunna nås på sådant sätt, att —— ehuru det for- mella sambandet mellan semester och avdragsfri sjukledighet upplöses —— antalet fria sjukdagar bestämmes så, att det jämte antalet semesterdagar kommer att för alla lönegrader utgöra 45 dagar före fyllda 40 år och 55 da- gar för tid därefter. För genomförande av denna anordning har kommittén under 11 % föreslagit en sänkning av det för närvarande för 29:e och högre lönegrader fastställda antalet semesterdagar från 45 till 35 intill det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år.

Författningsmässigt skulle det angivna förslaget taga sig uttryck i att an- talet avdragsfria sjukdagar för kalenderår räknat bestämmes för tjänste- män tillhörande lönegraderna A 1—10 till 25 dagar, för tjänstemän tillhö- rande lönegraderna A 11—23 till 20 dagar ävensom för tjänstemän i'lönegra- derna A 24—34, B 1—3 samt C 1—17 till 10 dagar.

Då kommittén sålunda ansett sig kunna tillstyrka medgivande av 10 da- gars kostnadsfri sjukledighet för tjänstemän, som för närvarande icke äga någon dylik förmån, samt en ökning av den för andra tjänstemannagrupper nu gällande förmånen med likaledes 10 dagar för tiden efter uppnådda 40 levnadsår, har detta skett dels emedan, såsom förut berörts, ifrågavarande förslag ansetts innebära en rationellare och ur olika personalgruppers syn- punkt mera tillfredsställande lösning av den föreliggande frågan än hittills- varande bestämmelser, men även med hänsyn därtill, att den ifrågavarande förmånen givetvis icke är att betrakta såsom en avlöningsförmån i vanlig mening utan såsom en social förmån, vilken tillgodokommer endast den, som drabbas av sjukdom, och vilken alltså icke kan tänkas föranleda en kostnadsökning, som står i proportion till den föreslagna utökningen av an- talet avdragsfria sjukdagar. Den avsedda utsträckningen av ifrågavarande förmån bör för övrigt icke enbart vara att betrakta såsom en fördel för tjän- stemännen utan kan jämväl vara till nytta för staten, i den mån nämligen den kan bidraga till att vidmakthålla och förbättra tjänstemännens hälso- tillstånd och arbetsförmåga.

Samtidigt som kommittén alltså förordar en mindre utsträckning av rätten till kostnadsfri sjukledighet, är kommittén angelägen att framhålla, att det givetvis bör eftersträvas, att missbruk från tjänstemännens sida av denna rätt i möjligaste mån förebygges. Spörsmålet härom har under senare år vid flera tillfällen varit föremål för uppmärksamhet och föranlett utta- landen, t. ex. av 1928 års statsrevisorer, av statsutskottet vid 1929 års riks- dag och nu senast av överrevisorerna vid statens järnvägar. I vad mån miss- bruk av rätten till kostnadsfri sjukledighet verkligen föreligger, kan emel- lertid knappast tillförlitligt bedömas med ledning av de utredningar, som under senare år förebragts, enär dessa icke varit så omfattande eller så dif-

ferentierade med hänsyn till olika på frågan inverkande omständigheter, att de kunna bilda grund för ett avgörande omdöme. Kommittén har ej heller för sin del varit i tillfälle att verkställa någon mera ingående undersökning i frågan. Kommittén har emellertid vid sin behandling av ärendet kommit till den uppfattningen, att missbruk i varje fall icke kan sägas förekomma i sådan omfattning, att generella restriktiva åtgärder kunna anses påkallade. En viss förbättring av kontrollmöjligheterna på detta område torde vara att förvänta genom verksläkarinstitutionens utsträckande över hela civilförvalt- ningen i samband med införandet av rätt till sjukvård i viss utsträckning på statens bekostnad.

Från vissa håll har påyrkats införande i avlöningsbestämmelserna av ett stadgande, enligt vilket avdragsfrihet vid sjukdom skulle inträda först från och med fjärde sjukdagen. Ehuru en sådan karenstid givetvis skulle verka kostnadsbesparande och måhända även kunde tänkas vara ägnad att mot- verka missbruk, synes en dylik bestämmelse likväl föga tilltalande, enär den skulle drabba en samvetsgrann och ansvarskännande tjänsteman på samma sätt som en mindre nogräknad samt medföra, att rätten till kostnadsfri sjuk- ledighet bleve nära nog utan betydelse för en tjänsteman som, ehuru utru- stad med god hälsa och ambition, likväl någon gång kan nödgas utebliva från tjänstgöringen på grund av en kortvarig sjukdom. Kommittén har ej heller ansett sig kunna förorda införandet av en generell bestämmelse, enligt vilken behovet av sjukledighet under endast en eller ett par dagar nödvändigtvis skulle behöva styrkas genom läkarbetyg. En sådan anordning skulle näm- ligen kunna medföra alltför stora praktiska olägenheter. Kommittén vill dock förutsätta, att myndigheterna hava uppmärksamheten riktad på dessa förhållanden samt i de fall, där anledning därtill kan föreligga, icke under— låta att även vid dylik kortare ledighet infordra läkarbetyg i kontrollsyfte samt för attlavskräcka från missbruk. Möjligen kunde det även vara av värde ur kontrollsynpunkt, om genom generella föreskrifter bestämdes, att tjänsteman, som av sjukdom hindras att tjänstgöra, omedelbart vid insjuk- nandet eller eljest så snart sig göra låter skall till vederbörande verksinyn— dighet ingiva en under tjänstemannaansvar avgiven anmälan om hindret för tjänstgöringen; myndigheten givetvis obetaget att, även om sjukdomen be- räknas bliva kortvarig, infordra läkarbetyg, där sådant finnes ur kontroll- synpunkt påkallat. Frågan härom synes vara förtjänt av närmare övervä- gande.

Från den rätt till avdragsfri sjukledighet, som kommittén förordat, har ansetts böra undantagas tjänstemän, vilka hava sin tjänstgöringsskyldighet begränsad till lästerminer och åtnjuta ferier under mer än 45 dagar. Beträf- fande dessa tjänstemän har kommittén även till förebyggande av att be- fattningshavare, som på grund av sjukdom är hindrad att tjänstgöra flera terminer i följd, detta oaktat under ferierna kommer i åtnjutande av oav- kortad lön —— funnit sig böra föreslå en bestämmelse av liknande verkan som de restriktiva föreskrifter beträffande andra under lång tid sjuklediga tjänstemän, vilka intagits under 11 ä 4 mom. samt 15 g 3 mom. För' att

icke försätta här ifrågavarande befattningshavare —— vilka, om de efter sjuk- dom återvunnit hälsan först under löpande ferie, ej kunna återinträda i tjänstgöring förrän vid nästkommande termins början i ogynnsam ställ— ning i jämförelse med andra tjänstemän, har kommittén ansett sig höra av- fatta ifrågavarande stadgande så, att avdragsplikt under ferietid skall före- ligga först där befattningshavaren under minst ett år, räknat från ferietidens början, icke varit i tjänstgöring.

Med avseende å tillämpningen av de av lönekommittén i förevarande mo- ment föreslagna bestämmelserna torde böra framhållas, att hinder icke bör föreligga för en tjänsteman, som så önskar, att i sin semester inräkna tid för sjukledighet. Ett dylikt utbyte av sjukledighet mot semester har hittills enligt praxis varit medgivet.

Det torde ock i detta sammanhang böra påpekas, att omförmälda förmån av oavkortad lön under sjukledighet bör tillkomma jämväl den, som endast under en del av kalenderåret innehar ordinarie befattning, för så vitt icke stadgandet i 3 mom. av förevarande paragraf träder i tillämpning åt honom.

I kungörelse den 18 juli 1935 (nr 459) har Kungl. Maj:t meddelat före- skrifter angående skyldighet för tjänsteman att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning. Enligt bestämmelse i 1 % av sagda kungörelse äger myn— dighet, som finner, att hos myndigheten anställd tjänsteman icke på tillfreds- ställande sätt sköter sin tjänst och att det synes sannolikt, att anledningen härtill är sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga, föreskriva, att tjänstemannen skall underkastas läkarundersökning av verksläkare eller an- nan läkare, som myndigheten bestämmer. I avvaktan på utgången av under— sökningen må myndigheten, om så finnes erforderligt, meddela tjänsteman- nen ledighet såsom pä grund av sjukdom.

Kommittén har ansett lämpligt, att i 1 mom. av förevarande paragraf gö— res en hänvisning till vad sålunda föreskrivits.

2 mom. Det i förevarande moment intagna stadgandet om B-avdrag un- der ledighet för svag hälsas vårdande har utan saklig ändring upptagits från motsvarande moment i 1930 års förslag. Det av några myndigheter gjorda yrkandet om A-avdrag under dylik ledighet har kommittén icke ansett sig kunna biträda.

3 mom. Till förhindrande av att en tjänsteman, som sedan en längre tid tillbaka åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom eller svag hälsas vår— dande, icke skall kunna efter ingången av nytt kalenderår formellt inträda i tjänst allenast för att komma i åtnjutande under viss tid av oavkortad lön, har kommittén i 3 mom. föreslagit ett stadgande liknande det i 11 ä 4 mom. av reglementsförslaget upptagna. Redan för närvarande tillämpas en viss praxis i detta hänseende till följd av ett av regeringsrätten tidigare medde- lat utslag i ett avlöningsmål.

4 mom. Genom särskilda författningsändringar under år 1936 har Kungl. Maj:t med giltighet från och med den 1 juli samma år föreskrivit, att den

kvinnlig tjänsteman enligt tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementena vid de nyreglerade verken tillkommande rätten att vid ledighet för havande— skap uppbära lön med nuvarande C-avdrag under högst tre månader skall av- se lön med A-avdrag. Med iakttagande härav har kommittén till 4 mom. över- fört de från 3 mom. i 1930 års förslag upptagna bestämmelserna angående av- löning under ledighet för havandeskap eller barnsbörd. I betraktande emel- lertid av de befolkningspolitiska och familjesociala strävanden, som under senare tid gjort sig gällande, har kommittén ansett sig böra ifrågasätta ytter- ligare en jämkning i nämnda föreskrifter. Enligt kommitténs mening bör den tid, under vilken lön mot A-avdrag får åtnjutas, utsträckas till fyra må- nader, varav högst tre månader må avse tid efter förlossningen. Härigenom möjliggöres en ur såväl verkens som befattningshavarnas synpunkt önsk- värd ledighet före barnsbörden utan inknappning av den ledighetstid, som för närvarande högst må beviljas mot A-avdrag.

16 &. Tjänstledighet för enskild angelägenhet.

16 å i 1930 års reglementsförslag innefattar bestämmelser angående avlö- ning under tjänstledighet av annan anledning än som avses i 13—15 åå (en- skild angelägenhet). I allmänhet skulle därvid tillämpas C-avdrag. Såsom undantag därifrån skulle dock gälla, att B-avdrag finge tillämpas dels enligt punkten 1 vid ledighet för uppgiven enskild angelägenhet av vikt under högst 15 dagar av ett och samma kalenderår, dels ock enligt punkten 2 vid ledig- het under högst tre månader för idkande av studier eller bedrivande av ar- bete, som prövades vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, dock högst under tre månader.

Avgivna yttranden. Vissa myndigheter hava hemställt om gynnsammare löneförmåner under sådana ledigheter, som i förevarande paragraf avses. Sålunda har Göta hovrätt påyrkat A-avdrag under ledighet om högst 5 da- gar för enskild angelägenhet av särskilt ömmande beskaffenhet samt B-av- drag under ledighet om högst 10 dagar för andra enskilda angelägenheter av vikt. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har påyrkat A-avdrag under nu omförmäld ledighet. Riksrälcenskapsverket som på sätt förut angivits biträtt förslaget om borttagande av nuvarande rätt till avdragsfri sjukledighet — har som kompensation för bortfallandet av nämnda förmån föreslagit A-avdrag under högst 15 dagar för enskild angelägenhet i allmän- het. Från en personalsammanslutnings sida har påyrkats rätt till viss kortare ledighet för enskild angelägenhet utan löneavdrag.

Å andra sidan hava ett par myndigheter påyrkat skärpningar av stadgan- det i punkten 1. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser sålunda, att ledighet mot B-avdrag för enskild angelägenhet bör medgivas endast där anledningen till ledigheten »prövas vara av synnerlig vikt», och vattenfallsstyrelsen har uttalat, att dylik ledighet mot B—avdrag bör medgivas endast »då verklig an-

ledning därtill kan anses föreligga». Järnvägsstyrelsen föreslår, att ledighet mot B-avdrag för enskild angelägenhet av vikt begränsas till högst 10 dagar för år. Styrelsen anser vidare billighetsskäl tala för bibehållande av nu gäl- lande bestämmelse om rätt för tjänsteman att för flyttning i sådana fall, då vederbörande förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan, åt- njuta tjänstledighet mot A-avdrag under högst tre dagar.

I fråga om stadgandet i punkten 2 hava vissa myndigheter riksarkivet, skolöverstyrelsen, vissa landsarkiv rn. fl. framställt olika förslag om gynn- sammare behandling i avdragshänseende av de i denna punkt avsedda ledig- heterna.

Trafiktjänstemännens riksförbund har framhållit önskvärdheten av att tjänstemännen åtminstone under begränsad kortare tid, förslagsvis högst 15 dagar, måtte kunna erhålla ledighet för vårdande av personalsammanslut- nings intressen mot avstående av allenast B-avdrag. Ett liknande uttalande har gjorts av statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund.

1936 års lönekommitté. Kommittén har ansett sig i sitt förslag (punkten d) höra från 16 å i 1930 års förslag utan saklig ändring upptaga stadgan- det om rätt för tjänsteman till lön mot B-avdrag under ledighet om högst 15 dagar av ett och samma kalenderår för enskild angelägenhet av vikt. Framställda yrkanden vare sig om oavkortad lön eller A-avdrag under ledig- het av här avsett slag eller om en begränsning av den av 1928 års lönekom— mitté föreslagna förmånen har kommittén ansett sig icke böra biträda. Med uttrycket »enskild angelägenhet av vikt» torde i enlighet med redan nu till- lämpad praxis böra förstås viktigare familjeangelägenheter inom egen eller nära anhörigs familj, såsom barndop, bröllop och begravning, vidare allvar- ligare sjukdomsfall inom egen familj eller inom den närmaste släktkretsen, bouppteckning, boutredning eller arvskifte efter nära anhörig eller ock an- nan jämförlig anledning, t. ex. verkställande av flyttning i andra fall än i 16 å a) avses. Däremot bör förevarande stadgande icke få tillämpas exem- pelvis vid egen sjukdom eller för utökande av semesterledighet eller vid le- dighet av någon annan i 16 % eller i 13—15 åå av reglementet angiven an- ledning.

Vidare har kommittén från 1930 års förslag upptagit stadgandet om rätt för tjänsteman att åtnjuta lön mot B-avdrag vid ledighet för idkande av studier eller bedrivande av arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom ver- ket (punkten b). Detta stadgande lider emellertid, i likhet med nu gällande föreskrift på området, av en viss oklarhet så till vida, att därav icke fram- går, huruvida en tjänsteman må kunna upprepade gånger beviljas ledighet för ifrågavarande ändamål mot B-avdrag. Ett förtydligande härutinnan har synts önskvärt. Vidare hava framställda önskemål om utsträckning av ledig- hetstiden ansetts höra i sådan utsträckning tillgodoses, att en tjänsteman må kunna med användande tillika av honom tillkommande semester bedriva stu- dier vid någon läroanstalt under en hel termin. Kommittén föreslår, att B-

avdrag under ledighet av ifrågavarande slag må tillämpas under sammanlagt högst 120 dagar av den tid, tjänstemannen innehar befattning inom en och samma lönegrad.

Utöver de sålunda upptagna föreskrifterna har kommittén ansett sig böra komplettera innehållet i 16 5 med tvenne andra stadganden, som hava viss motsvarighet i tilläggsbestämmelserna till nu gällande avlöningsreglementen. För närvarande gäller, att tjänsteman skall vidkännas A-avdrag vid ledighet om högst tre dagar för verkställande av flyttning, då han förflyttas utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan. Kommittén har upptagit detta stadgande med den ändringen, att något löneavdrag icke skulle ifrågakom— ma. Då det här är fråga om tvångsförflyttning, synes det principiellt befo- gat, att tjänstemannen får åtnjuta oavkortad lön.

'Det andra stadgandet avser löneförmåner under ledighet för fullgörande av uppdrag inom personalsammanslutningar. I 1930 års betänkande har framhållits, att ledighet för sistnämnda ändamål borde betraktas såsom ledighet för enskild angelägenhet av vikt, varunder lön mot B-avdrag finge åtnjutas, men då en sådan tolkning kan synas alltför vid, har kommittén ansett sig böra förorda ett särskilt stadgande i ämnet, medgivande lön mot B-avdrag under sammanlagt högst 15 dagar för kalenderår. Det torde böra påpekas, att uppdrag, som här åsyftas, skall avse sammanslutning, som tjän- stemannen själv tillhör, och gälla tillvaratagande av föreningsmedlemmarnas samfällda intressen men icke enskilda medlemmars intressen, exempelvis icke uppdrag att såsom ombudsman biträda medlem vid förhör in— för överordnad myndighet eller domstol el. dyl. Till de föreningsuppdrag. som kunna komma i betraktande, böra kunna hänföras uppdrag att före- träda personalförening vid förhandling mellan staten och dess tjänstemän enligt kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 292). Däremot är förevarande stad- gande givetvis icke avsett att tillämpas vid ledighet för uppdrag i samman- slutningar av ideell eller ekonomisk art bland tjänstemännen, exempelvis för uppdrag i nykterhetsföreningar, semester- eller vilohemsföreningar, spar- kasseföreningar, understödsföreningar o. s. v.; vid ledighet för dylikt ända- mål bör tillämpas C-avdrag, där ej Kungl. Maj:t på särskild framställning med stöd av bestämmelserna i 12 & annorlunda bestämmer.

17 5. Nedsättning av tjänstgöringstid samt partiell ledighet.

Bestämmelserna i 17 g 1 mom. av 1930 års förslag, innefattande regler för lönens bestämmande vid nedsättning i tjänstgöringstiden eller vid befrielse från viss del av tjänstegöromålen, hava av kommittén omarbetats i förtyd- ligande syfte och uppdelats på två moment, av vilka det första avser fall, då tjänsteman av anledning som enligt reglerna i 13—16 åå medför tjänst- ledighetsavdrag, och det andra åsyftar fall, då tjänstemannen för särskilda åligganden i sin tjänst befrias från andra tjänstegöromål. I sistnämnda fall bör tjänstemannen åtnjuta oavkortad avlöning, givetvis dock under förut-

sättning att han, vad arbetstiden angår, tjänstgör i full omfattning. Skulle undantagsvis detta ej vara förhållandet, bör verket härom göra anmälan till Kungl. Maj:t, som då bör med stöd av bestämmelserna i 12 % meddela be- slut, huru med avlöningen skall förfaras. Självfallet föreligger ej hinder för Kungl. Maj:t att även i andra fall, då anledning därtill föreligger, med stöd av 12 & föreskriva avdrag å avlöningen vid befrielse från vissa tjänstegöro- mål.

Stadgandet i 2 mom. av 1930 års reglementsförslag har utelämnats, enär motsvarande föreskrift i nu gällande avlöningsreglementen enligt riksda- gens beslut upphört att gälla.

I detta sammanhang torde kommittén —— under hänvisning jämväl till den redogörelse, som lämnats å sid. 164—166 i 1928 års lönekommittés be- tänkande få erinra, att tillämpningen av bestämmelserna i fråga om be- fattningshavares befrielse från viss del av sin tjänstgöring samt om ersätt- ning till vikarie under tiden för sådan befrielse varit föremål för statsreviso- rernas undersökningar såväl år 1929 som år 1934 ävensom att 1930 och 1935 års riksdagar i anledning av dessa undersökningar hos Kungl. Maj:t anhållit om utredning rörande begränsning av verkens nuvarande befogenheter att ge- nom anordningen med partiella vikariat förstärka sina arbetskrafter utan prövning av Kungl. Maj:t eller riksdagen. I sin skrivelse den 6 juni 1935 (nr 279, punkten 6) betonade riksdagen, under åberopande av sitt tidigare uttalande i frågan, angelägenheten av att åtgärder snarast vidtoges i syf- te att åvägabringa ändrade förhållanden. Riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t ville taga under omprövning frågan om åtnjutande av partiell ledig- het inom den allmänna civilförvaltningen samt vad därmed äger samman- hang. Spörsmålet i fråga är för närvarande föremål för Kungl. Maj:ts pröv- ning.

Även 1936 års lönekommitté anser önskvärt, att åtgärder vidtagas i syfte att möjliggöra bättre kontroll över att myndigheternas befogenhet i avseende å beviljandet av partiella ledigheter icke missbrukas. I likhet med 1928 års lönekommitté finner emellertid 1936 års lönekommitté, att den rätta platsen för bestämmelser i sådant syfte icke är i själva avlöningsreglementet. Kom- mittén håller före, att en effektiv begränsning av de partiella ledighetema och därmed förbunden dubblering av tjänster genom vikarier kan åstad- kommas genom ändrade bestämmelser rörande anlitande av verkens an- slagsposter för utbetalande av vikariatsersättningar. Kommittén återkom- mer härtill vid behandlingen av bestämmelserna under 21 5.

18 5. Avstängning från tjänstgöring m. 111.

De i 18 5 av 1930 års reglementsförslag intagna bestämmelserna hava i förtydligande syfte underkastats viss omarbetning. Bland annat hava i 1 mom. orden »tagits ihäkte», om vilkas innebörd tvekan visat sig kunna råda, utbytts mot orden »hålles häktad för brott eller undergår frihetsstraff». I momentet har vidare ansetts böra meddelas en regel om huru med avlö-

ningen skall förfaras i fall, då tjänsteman av polismyndighet kvarhålles så- som misstänkt för brott.

Momentet har ock kompletterats med en erinran om att beträffande av- löning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning, särskilda föreskrif- ter finnas meddelade (se förutnämnda kungörelse den 18 juli 1935, nr 459).

Beträffande tillämpningen av stadgandet i 1 mom. första stycket torde få framhållas, att vid prövning av frågan, huruvida där avsedd tjänsteman må uppbära någon del av lönen, hänsyn i första hand bör tagas till den omstän- digheten, huruvida tjänstemannen är familjeförsörjare eller eljest har för- sörjningsplikt mot anhöriga. I regel torde dock vederbörande böra under ti- den vidkännas B-avdrag, för så vitt ej alldeles särskilda skäl motivera mindre avdrag. Tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring, bör förpliktas avstå övriga med tjänsten förenade förmåner, exempelvis rätten till läkarvård på statens bekostnad.

19 5. Helgdagsledighet.

Bestämmelserna i denna paragraf ansluta sig i sak till 19 5 1 mom. i 1930 års reglementsförslag, ehuru ordet »tjänstfrihet» utbytts mot »frihet från tjänstgöring». Från vissa av personalrepresentanterna liksom ock i utlåtanden över 1928 års lönekommittés betänkande har hemställts om sådan ändring av formuleringen, att tjänstfrihet minst varannan sön- eller helgdag skulle beredas, »såframt icke oförutsedda omständigheter lägga hinder i vägen därför». Då emellertid en sådan bestämmelse beträffande postverkets och statens järnvägars åkande personal ej skulle kunna tilläm- pas utan en genomgripande ändring av tjänstgöringsförhållandena, vilken för verken skulle vara ekonomiskt betungande och ur personalens synpunkt knappast önskvärd, har lönekommittén funnit sig icke böra tillmötesgå detta yrkande. Såvitt kommittén kunnat finna, har de nuvarande bestämmelsernas tillämpning icke vållat sådana olägenheter, att skäl föreligga för en ändring av bestämmelserna, som skulle framtvinga undantagsföreskrifter beträffande den åkande personalen. Kommittén åberopar i övrigt vad i 1928 års löne- kommittés betänkande (sid. 167) anförts beträffande bestämmelserna i fråga.

Under 2 mom. av 19 & föreslog 1928 års lönekommitté, till förekommande av uppenbar misstolkning av bestämmelserna om sjukledighet och semester, en föreskrift av innehåll, att om semester eller tjänstledighet beviljats tjänste- man i olika perioder, åtskilda allenast av sön- eller helgdag, dylik mellanlig- gande dag skulle inräknas i semestern eller ledigheten. Denna regel, som mött erinringar i avgivna yttranden och som icke torde kunna oförändrad tilläm- pas beträffande personalgrupper med arbetstidsreglerad tjänstgöring enligt turlista, har i det nu föreliggande förslaget uteslutits. Stadgandet torde även beträffande övrig personal vara överflödigt, enär den tolkning av semester- och sjukledighetsreglerna, som det avsett att fastslå, i och för sig synes själv- klar och praxis numera torde överensstämma med denna tolkning.

3 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar.

20 5. Kallortstillägg.

1920 års riksdag anhöll i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 238) om utred- ning av frågan, huruvida och på vilket sätt ändringar i avlöningsreglementen eller andra gällande bestämmelser borde vidtagas i syfte att statsanställda, stationerade i norra delarna av landet, måtte tilldelas vissa förmåner, som kunde bidraga till en ur statens synpunkt förmånlig rekrytering och till att bibehålla arbetskraften under någon längre tid vid placering i nämnda lands- del. Berörda riksdagsskrivelse jämte vissa till Kungl. Maj:t i ämnet inkom- na framställningar överlämnades till 1928 års lönekommitté för att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommitténs uppdrag.

1 1928 års lönekommittés betänkande har under rubriken »Norrlandsfrå- gan» (sid. 80 0. f.) lämnats en utförlig redogörelse för den utredning, som genom kommitténs försorg förebragts i ärendet. Av nämnda redogörelse, var— till här må hänvisas, framgår att kommittén, efter att genom cirkulärskrivelse till av frågan berörda myndigheter hava inhämtat yttranden angående be- hovet av särskilda anstalter för förbättrande av förmånerna för statstjänste- män i övre Norrland, hänsköt ärendet till behandling av kommunikations- verkens Iönenämnd, som till lönekommittén överlämnade en omfattande ut- redning iämnet och därvid för egen del tog ståndpunkt dels till frågan om kallortstilläggens avvägning och orternas indelning i kallortsklasser, dels ock till vissa framkomna förslag beträffande förmåner i övrigt för tjänstemän med placering i övre Norrland.

Beträffande kallortstilläggen föreslog lönenämnden, i syfte att genom en förbättring av löneförmånerna i övre Norrland kunna locka dugande aspi- ranter till de mera kvalificerade befattningarna därstädes och bibehålla dem någon längre tid vid dessa, en viss gradering av kallortstillägget efter löne- grad. Beträffande befattningshavare i de tio lägsta lönegraderna ansåg sig nämnden härvid höra i stort sett stanna vid de nu gällande beloppen, dock med en genomsnittlig höjning av 20 0/0, vilken höjning betingades bland annat därav, att dyrtidstillägg å kallortstilläggen ej längre skulle utgå. Med succes- siv höjning av kallortstilläggsbeloppen i högre lönegrader ansåg nämnden skalan för kallortstilläggen böra erhålla följande utseende:

Befattnings- havaretill- Kallortsklnss hörande [ II III IV V VI lönegrad 1—10 ...................... 72 144 240 360 540 720 ll_20 ...................... 96 192 324 450 660 840 21—30 ...................... 120 240 408 540 780 960

Med avseende å frågan om orternas indelning i kallortsklasser erinrade nämnden om ett av nämnden tidigare i framställning till Kungl. Maj:t fram- lagt förslag, enligt vilket gränserna för de olika kallortszonerna skulle angi-

11—379086.

vas å en karta över norra delarna av landet. Ett utkast till dylik karta hade av nämnden bilagts framställningen. Nämndens ifrågavarande förslag hade dittills ej föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

1928 års lönekommitté. Med anledning av den av kommunikationsver— kens lönenämnd sålunda verkställda utredningen framhöll 1928 års löne- kommitté för sin del inledningsvis, att det problemkomplex, varom här vore fråga och som kommittén sammanfattningsvis benämnde norrlandsfrågan, svårligen kunde dåmera sägas hava samma räckvidd och betydelse som år 1920, då riksdagen begärde utredning i ämnet. Förbättrade kommunika— tioner främst inrättandet av talrika omnibuslinjer _ hade förkortat av- stånden mellan övre Norrlands obygder och gästvänligare trakter; telefo— nens utbredning och rundradions tillkomst hade bidragit till brytande av den kulturella isoleringen. Kommitténs allmänna intryck vore, att norr- landsfrågan icke längre vore den stora fråga, man velat göra densamma till.

Sin ställning till frågan om särskilda förmåner för tjänstemän med pla— cering i övre Norrland angav kommittén på i huvudsak följande sätt:

För ett rätt bedömande av vilka särskilda förmåner det kunde anses lämpligt och skäligt att bereda tjänstemännen i övre Norrland, syntes det böra hållas i min- net, hurusom det av myndigheternas yttranden framgått, att några svårigheter i rekryteringshänseende icke längre gjorde sig märkbara. Enär de olika åtgärder, riksdagen år 1920 ifrågasatt, just hade till huvudsakligt syfte att främja en ur sta— tens synpunkt förmånlig rekrytering, syntes statens intressen kunna bliva i stort sett tillgodosedda utan införande av andra slag utav speciella förmåner, än nuva- rande föreskrifter i ämnet innebure. Återstode då att undersöka, om eventuellt andra hänsyn kunde tala för en utvidgning eller ändring av dessa särskilda för- maner.

Beträffande kallortstilläggen hade kommunikationsverkens lönenämnd, i likhet med ett flertal myndigheter och personalsammanslutningar, ansett, att en grade- ring av dessa tillägg borde komma till stånd i syfte att bättre tillgodose tjänstemän i mellan- och högre lönegrader. Även inom kommittén hade röster höjts för en dylik anordning. Kommittén insåge visserligen till fullo, att de nuvarande, inom en och samma kallortsklass lika för alla utgående kallortstilläggen icke kunde sä- gas hava samma värde ur ekonomisk synpunkt för en högre som för en lägre av- lönad tjänsteman. Å andra sidan hade kommittén funnit en viss rättvisa ligga i en dylik anordning i betraktande av kallortstilläggens egentliga syfte: att bereda ersättning för de särskilda olägenheter, som kunde följa av en orts IcIimatisIca och fysiologiska förhållanden. Det syntes nämligen i allmänhet förhålla sig så, att de, vilka i särskilt hög grad vore utsatta för det hårda klimatets påfrestningar, vore de talrika tjänstemän i de lägre lönegraderna, som hade sin huvudsakliga tjänst- göring förlagd utomhus. Att dessa erhölle en relativt taget större ersättning än övrig personal syntes fördenskull ganska rimligt.

Skulle återigen avsikten med kallortstilläggen vara att tillgodose även andra syfte- mål, t. ex. att underlätta rekryteringen söderifrån eller att bereda i Norrland sta- tionerade befattningshavare större möjligheter till rekreationsresor för sig och sina familjer, finge utmätandet av ersättningsbeloppen ske efter helt andra grunder. De blygsamma förhöjningar, som av kommunikationsverkens lönenämnd föreslagits för befattningshavare tillhörande 11:e och högre lönegrader, syntes vara alltför obetydliga för dylika ändamål, och det vore fara värt, att om kallortstilläggen gjordes så höga, att de verkligen innebure en lockelse för personer i landets syd— liga delar till bosättning i Norrland, kallortstilläggen skulle bliva till direkt skada

genom att till Norrland draga och där kvarhålla tjänstemän, som icke vore lämp- liga för norrlandsförhållandena. Enär kommittén ansåge, att kallortstilläggens upp- gift borde begränsas till den i avlöningsreglementena nu angivna, funne kommit- tén icke anledning att föreslå ändringar i grunderna för dessa tilläggs bestämman- de. Däremot ville kommittén föreslå, att beloppen i samband med dyrtidstilläggens inarbetande avrundades med någon höjning uppåt samt att rätten till kallortstill- lägg utsträcktes till alla verks befattningshavare, med undantag dock för lots- och fyrpersonal.

I fråga om Norrlands uppdelning i kallortsklasser hade lönenämnden uttalat sig till förmån för en på karta angiven zonindelning, upptagande sex olika kallorts— zoner. Kommittén ville tillstyrka en sådan anordning på i huvudsak samma skäl, som av lönenämnden anförts. Beträffande själva metoderna för zonindelningens verkställande vore emellertid kommittén delvis av annan mening än lönenämnden. Teoretiskt gällde för orternas indelning å kallortsklass en ingående individuell pröv- ning av orterna, med poängsättning för icke mindre än sex skilda faktorer, nämli- gen 1) vinterkylans intensitet, 2) längden av vinter och sommar, 3) enslig belägen- het, 4) vintermörkrets omfattning, 5) avståndet från Sveriges huvudorter samt 6) ödemarksnatur. I praktiken hade man emellertid gått till väga betydligt mera summariskt. Enligt tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet för kommu- nikationsverken gällde sålunda redan ett slags zonindelning, därvid såsom zongrän— ser valts vissa orter, belägna utmed de norrländska järnvägslinjerna. Den av kom- munikationsverkens lönenämnd föreslagna zonindelningen byggde på samma teo- retiska grund som hittills och hade erhållit en praktisk utformning, som likaledes nära anslöte sig till vad som nu gällde. Att emellertid alltför stor hänsyn icke kunnat tagas till sådana faktorer som enslig belägenhet, avståndet från Sveriges hu- vudorter samt ödemarksnatur, visade en blick på den av lönenämnden upprättade zonkartan, vilken exempelvis upptoge Luleå och Tärna kapellförsamling i samma kallortsklass. Kommittén hade härmed icke velat göra sig till förespråkare för en mera ingående prövning av kallortsförhållandena å varje särskild ort, något som av praktiska skäl måste betraktas såsom uteslutet, men ansåge det vara olämpligt att bibehålla blotta fiktionen av att en dylik prövning verkligen ägde rum. Enär avlöningsreglementet talade om klimatiska och fysiologiska förhållanden såsom konstituerande för kallortsbegreppet, måste det enligt kommitténs mening anses riktigare att grunda kallortsindelningen på vetenskapliga beräkningar rörande me- deltemperaturen, varigenom kallortszonernas gränslinjer skulle komma att förete bilden av isotermer. Några revolutionerande förändringar av kallortszonernas nu- varande omfattning behövde detta kommitténs förslag icke innebära. Ej heller syn- tes kraven på särskilda enslighetstillägg därigenom vinna ökad styrka. Kommit- tén ville alltså föreslå, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning i nyss nämn- da hänseende och på grundval därav fastställa en zonkarta. Kommittén förutsatte härvid, att vederbörande myndigheter medgåves rätt att vidtaga de smärre jämk- ningar, som kunde erfordras för att icke zongränserna på ett olämpligt sätt komme att genomskåra administrativa enheter.

Av lönenämnden framlagt förslag om medgivande i erforderliga fall av rätt att sammanslå två års semester hade kommittén funnit sig böra tillstyrka. Till löne- nämndens förslag, att norrlandstjänstemännen borde genom vederbörande myndig- hets försorg beredas möjlighet att vinna överflyttning till sydligare delar av lan- det, ville kommittén endast foga det uttalandet, att tjänstgöring i övre Norrland en- ligt kommitténs mening icke borde få räknas såsom särskild tjänstemerit men att däremot viss tids dylik tjänstgöring måtte kunna bereda sökande till en befattning företräde framför eljest likvärdig medsökande. Slutligen hade kommittén funnit ett inom lönenämnden reservationsvis framfört förslag om bidrag av statsmedel till semesterresor förtjäna ett visst beaktande. Då emellertid bestämmelser härom enligt kommitténs mening icke hade sin plats i avlöningsreglementet, vore något de-

taljutformat förslag till föreskrifter icke att från kommittén förvänta. I övrigt hade kommittén-ansett den s. k. norrlandsf'rägan icke påkalla vidare åtgärder.

Avgivna yttranden. Medicinalstyrelsen har förklarat sig kunna i huvud- sak förorda 1928 års lönekommittés förslag. Vissa skäl hava dock synts sty- relsen tala för en gradering av kallortstilläggen i förhållande till lönegrader. Inom styrelsens verksamhetsområde utgjordes befattningshavarna i de lägre lönegraderna till övervägande del av infödda norrlänningar, varemot de hög- re befattningshavarna i allmänhet vore infödda sörlänningar. Behovet för sistnämnda befattningshavare att tillbringa sina semesterledigheter i hem- trakten mäste medföra vissa merutgifter. Skolöverstyrelsen har —— utan att vilja framställa något direkt ändringsyrkande funnit de ifrågasatta kall- ortstilläggsbeloppen inom de lägre kallortsklasserna vara väl knappt tillmät- ta. Kommunikationsverkens lönenämnd har åberopat och vidhållit de utta- landen och förslag rörande kallortstilläggens avvägning, som nämnden gjort i sin till lönekommittén avgivna utredning; tre reservanter hava dock bi— trätt kommittéförslaget. Jämväl domänstyrelsen har förordat lönenämndens förslag. I övrigt hava från ett flertal myndigheter rests krav såväl på en gradering av kallortstilläggen som på en förhöjning av beloppen. Yrkanden i sådan riktning hava framställts av länsstyrelserna :" Jämtlands, Västerbot- tens och Norrbottens Iän, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfalls- styrelsen samt domkapitlet i Luleå. Vissa av dessa verk liksom även vissa tjänstemannaorganisationer hava ansett även de av lönenämnden föreslagna beloppen otillfredsställande. Från ett par håll har påyrkats införande av sär- skilda ödebygds- eller enslighetstillägg.

Vad angår grunderna för orternas fördelning å kallortsklasser, hava vatten— fallsstyrelsen, domkapitlet i Luleå och allmänna civilförvaltningens löne- nämnd ansett förslaget att lägga allenast köldmomentet till grund för orter- nas klassificering alltför ensidigt och otillräckligt. Hänsyn borde även tagas till enslighets- och fjärrortsmomentet samt till klimatologiska och fysiologi— ska förhållanden. Skolöverstyrelsen har åberopat en inom lönekommittén avgiven reservation, enligt vilken de hittillsvarande faktorerna borde läggas till grund för orternas klassindelning.

Slutligen hava länsstyrelsen i Västerbottens län, vattenfallsstyrelsen samt skolöverstyrelsen uttalat sig till förmån för beviljande av lämpliga, efter fa»- miljestorlek avpassade bidrag till täckande av kostnader för semeserresor.

1936 års lönekommitté. Den förbättring av de kontanta löneförmånerna för i övre Norrland stationerade tjänstemän, som skulle erfordras, därest man ville genom särskilda lönetillägg stimulera konkurrensen särskilt 0111 högre befattningar därstädes, skulle på sätt 1928 års lönekommitté anfört med all sannolikhet få givas en avsevärt större omfattning än den ökning av de nu utgående kallortstilläggen, som ifrågasatts av kommunikationsverkens lönenämnd. Såsom redan i 1928 års lönekommittés betänkande framhållits, torde emellertid några svårigheter i stort sett icke finnas att tillfredsställande rekrytera nyreglerade tjänster i övre Norrland. Under sådana förhållanden måste även 1936 års lönekommitté h_vsa betänkligheter mot att genom nå-

gon mera avsevärd höjning av kallortstilläggen eller på annat sätt öka de kontanta avlöningsförmånerna för ifrågavarande befattningshavare utöver vad som skulle tillkomma tjänstemän i allmänhet. Redan för närvarande uppgår, enligt en inom kommittén verkställd utredning, den årliga kostnaden för den särskilda löneförmån, som i-form av kallortstillägg jämte dyrtids- tillägg därå (efter 14 procent) tillkommer ordinarie och icke-ordinarie per- sonal inom den civila statsförvaltningen och försvarsväsendet i övre Norr- land, till omkring 1 110 000 kronor.

Vid bedömande av förevarande spörsmål har därför kommittén — som i huvudsak ansluter sig till de synpunkter beträffande kallortstilläggen, som utvecklats av 1928 års lönekommitté _ ansett sig böra förorda, att dessa till- lägg fortfarande få utgå utan gradering efter löneställning och att tilläg- gens storlek nu avväges i enlighet med 1928 års lönekommittés förslag. Ska- lan för kallortstillägg skulle alltså erhålla följande utseende: kallortsklass I .......... 90 kr. kallortsklass IV .......... 360 kr » . II .......... 150 >> > V .......... 540 * >> » III .......... 240 » » VI .......... 720

Det må framhållas, att dessa belopp, å vilka rörligt tillägg enligt löne- kommitténs förslag icke skulle utgå, innebära en viss, ehuru ej särdeles be- tydande höjning av tilläggens storlek i jämförelse med nuvarande belopp med dårå utgående dyrtidstillägg.

Enligt verkställda beräkningar skulle den årliga kostnaden för kallorts- tillägg med tillämpning av de sålunda föreslagna ersättningsbeloppen upp- gå till omkring 1 220 000 kronor, däri inräknat rörligt tillägg efter 3 procent. I denna summa ingår dock icke kostnaden för kallortstillägg till vissa ka- tegorier tjänstemän, vilka för närvarande icke åtnjuta denna förmån. Så- som framgår av bestämmelserna under reglementsförslagets 8 kap., har kommittén ansett jämväl lots- och fyrstatens befattningshavare böra kom- ma i åtnjutande av kallortstillägg. Tages samtidigt i betraktande, att en- ligt förslag av 1928 års lönekommitté även provinsialläkare skulle äga uppbära kallortstillägg, mot vilket förslag 1936 års lönekommitté icke har något att erinra, skulle nyssnämnda årskostn-ad komma att ökas med ytterligare omkring 30000 kronor. Det torde i detta sammanhang även böra erinras om att till följd av de vid 1937 års riksdag beslutade lönereg- leringarna för undervisningsvåsendets befattningshavare lärare vid de stat- liga läroverken åvensom folk- och smäskolans lärare från och med den 1 januari 1938 bliva delaktiga av förmånen av kallortstillägg.

Vad härefter angår den i 1930 års betänkande berörda frågan om statione- ringsorternas indelning i kallortsklasser, må erinras, hurusom den i samband med det nya lönesystemets införande vid kommunikationsverken år 1920 verkställda ursprungliga klassificeringen av tjänstemännens stationerings- orter tillkom efter ingående undersökningar av de olika faktorer, som an- sägos konstitutiva för kallortsbegreppet. Såsom ovan anförts togs vid nämnda klassificering hänsyn till följande sex faktorer, nämligen vinterkylans inten- sitet, längden av vinter och sommar, enslig belägenhet, vintermörkrets om- fattning, avståndet från Sveriges huvudorter samt ödemarksnatur; orternas

indelningi klass verkställdes efter poängberäkning av ifrågavarande faktorer för en var ort. De nuvarande kallortstilläggen kunna följaktligen till sin karaktär "betraktas icke blott såsom kallortstillägg i detta ords egentliga be- märkelse utan i viss mån även såsom ödebygds- eller enslighetstillägg.

Kommittén finner de av såväl kommunikationsverkens lönenämnd som 1928 års lönekommitté gjorda uttalandena till förmån för en på karta angiven zonindelning, upptagande sex olika kallortszoner, vara beaktansvärda. Därest framdeles nya stationeringsorter tillkomma, skulle en dylik på förhand och efter en enhetlig klassificering upprättad karta möjliggöra orternas inordnan- de i kallortsklass utan särskild undersökning rörande de olika på klassifi- ceringen inverkande faktorerna beträffande dessa särskilda orter. Att, så- som i 1930 års betänkande ifrågasatts, grunda zonindelningen allenast på köldmomentet, synes kommittén dock svårligen kunna giva ett fullt till- fredsställande resultat av klassificeringen. Kommittén förutsätter, att kall- ortstillägget även för framtiden kommer att bibehålla karaktären av icke blott ett kallorts- utan även ett ödebygds- eller enslighetstillägg. Emellertid torde,,på sätt 1928 års lönekommitté förordat, en närmare utredning böra verkställas i syfte att åstadkomma en såvitt möjligt rationell gränsdragning för kallortszonerna. Den kallortsklassificering, som verkställdes år 1920, omfattade närmast stationeringsorterna för befattningshavare vid kommu- nikationsverken, i allmänhet orter liggande vid de norrländska järnvägslin— jerna. Sedan dess har järnvägsnätet i övre Norrland avsevärt utökats, och nya orter hava gång efter annan inordnats i kallortsklass efter mera fri be- dömning av de på de nya orternas klassificering inverkande förhållandena, såsom regel dock i nära anslutning till de av kommunikationsverkens löne- nämnd uppdragna zongränserna. På enahanda sätt har förfarits vid inord- nande i kallortssystemet av orter, där befattningshavare tillhörande andra förvaltningsområden exempelvis tullverket och domänverket —— äro sta- tionerade. .Härigenom hava i kallortstilläggssystemet införts åtskilliga vid järnvägslinjer icke belägna orter, vilka i förevarande hänseende hava föga eller intet gemensamt med de ursprungligen klassificerade stationeringsorter- na. Tydligt är, att härigenom vissa ojämnheter kommit att vidlåda den nuvarande klassificeringen. En utredning i angivet syfte synes vara så myc- ket mera av behovet påkallad, som till följd av den beslutade löneregleringen förvfolk- och småskolans lärare praktiskt taget varje skoldistrikt i övre Norr- land skulle komma att ingå i kallortsområde. Vid denna utredning torde även få prövas, huruvida och i vad mån det nuvarande klassificeringssyste— met kan jämväl till sina grunder tarva ändring.

Vad angår frågan om beredande av särskilda förmåner i övrigt åt de i övre Norrland stationerade tjänstemännen, vill lönekommittén erinra, att kommittén i det föregående under 11 % föreslagit en bestämmelse, enligt vilken tjänsteman, som är stationerad å kallort, må kunna medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år. I övrigt har kommittén icke ansett vad i norrlandsfrågan förekommit påkalla några särskilda åtgärder.

givits en något ändrad avfattning i jämförelse med motsvarande paragraf i nu gällande avlöningsreglementen och i 1928 års lönekommittés förslag.

Slutligen må framhållas, att med den avfattning, som givits bestämmel- serna i 12 å angående tjänstledighetsavdrag, kallortstillägget bortfaller vid ledighet mot C-avdrag men bibehålles oavkortat vid ledighet mot A- eller B-avdrag. Att kallortstillägget får utan vidare bibehållas vid tjänstledighet med oavkortad lön ävensom vid semester är självfallet.

21 å. Vikariatsersättning och vikariatslön. De i 1930 års reglementsförslag intagna bestämmelserna om ersättning vid vikariat skilde sig i viktiga hänseenden från nu gällande föreskrifter. I stäl- let för nuvarande anordning, enligt vilken vikariatsersättning satts lika med skillnaden mellan A—avdraget i lägsta löneklassen för, å ena sidan, den högre befattningen och, å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst, ansåg 1928 års lönekommitté riktigare att oberoende av vikariens egen löneställning be- stämma ersättningen till lika belopp vid vikariat i en och samma lönegrad. I fråga om ersättningsbeloppens storlek följde kommittén, såvitt angår löne- graderna 2—30, den grundsatsen, att vikariatsersättningen för månad borde något understiga — i varje fall icke överstiga skillnaden i lön å billigaste ort mellan, å ena sidan, den högre befattningen och, å andra sidan, en två lö- negrader lägre placerad tjänst.

En annan viktig förändring framträdde enligt kommittéförslaget i uteslu- tandet av den nuvarande föreskriften därom, att vikariat för att berättiga till ersättning skall hava omfattat längre tid i oavbruten följd än sju dagar.

Bestämmelser i nu angivna hänseenden upptogos av 1928 års lönekommitté i 21 ä 1 mom.

Under det att i nyssnämnda moment ersättningen reglerades beträffande vanliga, för kortare tid meddelade vikariatsförordnanden, upptogos i 2 mom. av samma paragraf särskilda föreskrifter om ersättning vid förordnanden av längre varaktighet. Såsom förebild för dessa föreskrifter tjänade de rikt- linjer, som angivits i statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 juni 1928 och som, efter Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall därom lämnade medgivande, allt fortfarande tillämpas vid vissa långtidsvikariat. Förslaget innebar, att vikarie, som under längre tid, minst sex månader, bestrede högre befattning, skulle i stället för lön och vikariatsersättning äga uppbära vikariatslön en- ligt löneklassen närmast lägre än den, som skulle hava gällt, därest han va- rit ordinarie innehavare av den högre tjänsten, dock minst en löneklass högre än vikariens lön å egen befattning. Såsom allmänt villkor för åtnjutande av vikariatslön skulle gälla, att förordnandet meddelats i den ordning, som funnes föreskriven för tjänstens tillsättande med ordinarie innehavare. Med hänsyn till ofta förekommande svårigheter att på förhand beräkna vikaria- tets längd, föreslog dock kommittén det viktiga undantaget från huvudregeln, att myndigheten, i händelse vikariatet fortginge utöver sex månader och oav- sett om detsamma avsåge en och samma eller olika befattningar i den högre lönegraden, skulle äga besluta, att vikariatslön skulle utgå, även om förord- nandet icke meddelats i nyss angivna ordning.

Det av 1928 års lönekommitté föreslagna stadgandet i 3 mom. av föreva- rande paragraf avsåg att reglera ersättningen för tjänsteman som, utan att vara förordnad såsom vikarie, likväl erhållit uppdrag att bestrida göromål. vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad, ävensom vikariats- ersättningen vid partiella vikariat. I dylika fall skulle de allmänna reglerna i 1 mom. tillämpas, där ej med hänsyn till göromålens omfattning en lägre ersättning prövades skälig.

Slutligen inrycktes i paragrafens 4 mom. ett stadgande om ersättning till ordinarie tjänsteman vid vikariat å extra ordinarie befattning inom högre lönegrad. ' '

Avgivna yttranden. Beträffande 1 inom. har försäkringsrådet ifråga- satt, huruvida det kunde anses riktigt att göra vikariatsersättningen obero- ende av vikariens egen löneställning. Stockholms stads konsistorium har ut— talat, att den nuvarande principen för vikariatsersättningens beräknande ut- gjorde en smidigare form än den föreslagna och därför borde bibehållas. En liknande uppfattning har tillkännagivits av överståthållarämbetet, ehuru ämbetet med hänsyn till de förenklingar, som vunnes med de föreslagna reg- lerna, icke ansett sig böra framställa någon erinran mot förslaget. Länssty— relsen i Västernorrlands län har ansett bestämmelserna om vikariatsersätt- ning kunna godtagas endast för sådana fall, då befattningshavaren uppehölle befattning i lönegraden närmast högre än den han själv tillhörde. Vid vika- riat å vissa tjänster i länsstyrelserna bleve ersättningen för låg och nu gäl- lande regler rättvisare. Riksrdkenskapsverlcet har ansett att, därest kommit- téns förslag om fixerad vikariatsersättning bifölles, det borde tagas under övervägande, om ej vikariatsersättningsbeloppen borde ställas i viss relation till A—avdragen. Åtskilliga myndigheter hava allmänt uttalat, att vikariats- ersättningarna enligt förslaget bleve för låga.

Vad angår förslaget att slopa det nuvarande villkoret om mer än sju da— gars vikariat för rätt att erhålla vikariatsersättning har länsstyrelsen i Upp— sala län framhållit, att vederbörande verk borde bemyndigas att vid kortare ledigheter besluta, att vikariatsersättning icke alls skulle utgå eller ock utgå med nedsatt belopp. Länsstyrelsen i Södermanlands län, järnvägsstyrelsen. domänstyrelsen samt en reservant inom kommunikationsverkens lönenämnd hava uttalat sig mot upphävandet av ifrågavarande villkor. Enligt järnvägs- styrelsens mening borde i varje fall ett undantag göras för statens järnvägars del. Domänstyrelsen har anfört, att därest nuvarande föreskrift icke ansåges böra kvarstå oförändrad, ändringen borde ske på det sätt, att vikariatsersä tt- ning icke kunde utgå vid vikariat, som omfattade kortare tid än 4 dagar; två reservanter hava dock tillstyrkt kommitténs förslag oförändrat.

Å andra sidan hava vissa myndigheter, såsom länsstyrelserna i Östergöt- lands, Kalmar och Göteborgs och Bohus län samt statskontoret, uttryckligen uttalat sin tillfredsställelse med kommittéförslaget på denna punkt.

Beträffande 2 m om. hava vissa myndigheter, såsom armé/örvaltningen, 1iksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen och länsstyrelsen i Älvsborgs län, påpekat. att en tillämpning av stadgandet om vikariatslön skulle i vissa fall

för vikarien medföra gottgörelse med mindre belopp än vad han enligt de i 1 inom. angivna reglerna skulle äga uppbära, samt påyrkat sådan ändring, att gottgörelsen i varje fall finge beräknas efter de för vikarien förmånligaste grunderna. Vissa myndigheter hava påyrkat alternativa möjligheter att till- erkänna vikarie vikariatslön även då vikariatet beräknades bliva av kortare varaktighet än sex månader. Riksräkenskapsverket och allmänna civilför— valtningens lönenämnd hava ifrågasatt, om icke den form av vikariatsersätt- ning, som vikariatslönen innebure, skulle kunna i huvudsak godtagas som enhetlig norm för vikariatsersättningen, oavsett förordnandets varaktighet och- sättet för dess meddelande. Sagda lönenämnd, liksom även kommunika- tionsverkens lönenämnd, har framhållit de svårigheter, som måste uppstå för vederbörande tjänsteman att avgöra, vilken ersättningsform som —— med hänsyn till den olika tillgodoräkningsrätten kunde bliva för honom fördel- aktigast. Sistberörda lönenämnd har tillika givit uttryck för den uppfatt- ningen, att behov av särskilda regler för ersättning vid långtidsförordnande icke förefunnes för kommunikationsverkens del. Byggnadsstyrelsen har an- sett, att för åtnjutande av vikariatslön icke borde ovillkorligen krävas, att förordnandet meddelats i den ordning, som gällde för tjänstens tillsättande med ordinarie befattningshavare, medan å andra sidan statskontoret fram— hållit, att vikariatslön icke i något fall borde utgå. med mindre detta villkor vore uppfyllt.

0

Med avseende a 3 m 0 in. har vattenfallsstyrelsen ansett, att vikariatslön borde kunna utgå även i fall, som avsåges i förevarande moment. Generaltull- styrelsen har funnit önskvärt, att vederbörande myndighet erhölle befogen- het att pröva och bestämma, huruvida uppdrag, som i momentet avsåges, kunde anses vara av sådan beskaffenhet och omfattning, att särskild ersätt- ning överhuvud borde utgå. Enligt kommunikationsverkens lönenämnds me- ning borde momentet givas sådan avfattning, att därav tydligt framginge, att ersättning enligt 1 mom. finge åtnjutas, endast då göromålen bestredes i full omfattning eller till huvudsakligaste delen, men att i annat fall ersättningen skulle bestämmas till det lägre belopp, som med hänsyn till göromålens om- fattning prövades skäligt. En liknande uppfattning har tillkännagivits av allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Beträffande 4 mom. hava vissa myndigheter förordat, att vikariatslön måtte få utgå även vid vikariat å extra ordinarie befattning i högre lönegrad.

l anledning av de erinringar, som sålunda framställts mot bestämmelserna i 21 &, hava i den förut nämnda ordförandepromemorian förordats vissa om— formuleringar. Sålunda har föreslagits sådan ändrad lydelse av 2 mom., att vikariatslönen skulle kunna beräknas enligt reglerna i 1 mom., där detta för tjänstemannen bleve fördelaktigare. Därjämte har framlagts förslag till så- dan omformulering av 3 mom., att vikariatslön skulle kunna utgå även i fall, som i sistnämnda moment avses.

Utöver de erinringar beträffande de olika momenten i 21 å, som här ovan återgivits, må nämnas, att svenska järnvågsmnnnaförbandet såväl i yttrande

i anledning av 1930 års betänkande som i skrivelse till 1936 års lönekommitté påyrkat införande i 21 5 av ett nytt moment av följande lydelse:

»För varje tjänstgöringsområde och tjänstgöringsplats skall fastställas det antal befattningshavare i olika lönegrader, som skola finnas, och skall sam- tidigt genom särskild arbetsordning angivas de arbetsuppgifter, som åligger envar av dem.»

1936 års lönekommitté. Till en början torde lönekommittén få något be- röra den av riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens löne- nämnd framkastade tanken att fastställa en enhetlig form för ersättning'vid vikariat, närmast motsvarande den i 1930 års förslag för vissa fall av vi- kariat förordade vikariatslönen. Kommittén har genom undersökningar be- träffande ett antal verk sökt utröna, huru en sådan anordning skulle ställa sig ur kostnadssynpunkt- Det har av dessa undersökningar framgått, att tillämpandet av vikariatslön vid varje slag av vikariat och oberoende av vi- kariatets längd skulle, åtminstone för vissa verk, medföra en betydande kost— nadsökning. Även ur administrativa synpunkter har vikariatslöneformen såsom allmän norm för ersättning vid vikariat synts kommittén mindre lämplig. Lönekommittén har fördenskull kommit till den uppfattningen, att man för vikariat i allmänhet även för framtiden bör räkna med ett visst ersättningsbelopp för dag räknat.

Beträffande principen för avvägning av detta dagbelopp har kommittén icke ansett tillräckliga skäl föreligga för 1928 års lönekommittés förslag om ersättningsbeloppets fastställande enbart i förhållande till den lönegrad, i vilken förordnande bestrides. Enligt kommitténs mening finnes fog för den kritik, som mot detta förslag riktats med hänsyn till den försämring av vi- kariatsersättningen, som skulle framträda i de fall, då —— såsom inom cen- tralförvaltningen ofta är händelsen den vikarierandes egen lönegrad lig- ger avsevärt under den uppehållna tjänstens lönegrad.

Om sålunda vikariatsersättning vid de vanliga vikariaten fortfarande bör utgå med dagbelopp, avvägda i förhållande till såväl den vikarierandes egen löneställning som den uppehållna tjänstens lönegrad, har kommittén emel- lertid vid sina överväganden kommit till samma mening som 1928 års löne— kommitté uttalat därutinnan, att behov föreligger av en uppdelning av vika- riaten i två grupper allt efter förordnandets längd och formen för dess med— delande, samt att alltså — i viss anslutning till de genom statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 juni 1928 införda grunderna i fråga om extra- statslön vid vissa vikariat — i avlöningsreglementet böra införas särskilda bestämmelser angående vikariatslön. Genom införande av begreppet vika- riatslön har lönekommittén därjämte, såsom redan i det föregående berörts, trott sig finna en lämplig utgångspunkt för sneddning vid befordran till ordinarie befattning från förordnande, där ersättningen bestämts att utgå en- ligt viss löneklass (»Vikariatslöneklassen»).

I fråga om förutsättningarna för vikariatslön föreslår emellertid lönekom- mittén vissa avvikelser från de av 1928 års kommitté förordade bestäm— melserna. Prövningen av frågan, huruvida vikarie må uppbära vikariats-

lön, synes sålunda _ i anslutning till vad som för närvarande gäller vid tilldelande av extrastatslön under vikariat — alltid böra ankomma på Kungl. Maj:t. Med hänsyn bland annat till de verkningar i löneturshänseende, som ett vikariatslöneförordnande skulle erhålla, har en enhetlig och konsekvent prövning av förutsättningarna för rätt till vikariatslön för kommittén stått såsom ett oeftergivligt villkor för tillstyrkande av vikariatslöneinstitutet. Vidare har kommittén ur olika synpunkter ansett lämpligast att upprätthålla kravet på iakttagande av de ordinarie tillsättningsformerna såsom förutsätt- ning för vikariatslön.

I överensstämmelse med här angivna huvudgrunder avfattades det utkast till bestämmelser rörande vikariatsersättning och vikariatslön, som fogades vid kommitténs i det föregående (sid. 69) omförmälda, till vissa verkssty— relser remitterade promemoria angående lönetursberäkning och ersättning vid vikariat. I de yttranden, som av verksstyrelserna avgåvos, förekommo icke beträffande 21 & några uttalanden av allmänt principiell innebörd. De hörda myndigheterna tillstyrkte i allmänhet den föreslagna avfattningen av paragrafen, dock med vissa detaljanmärkningar, till vilka kommittén här nedan återkommer. I anledning av dessa anmärkningar och på grund av synpunkter, som framkommit vid kommitténs överläggningar med perso- nalrepresentanterna, har 21 5 vid den slutliga utformningen underkastats ytterligare jämkningar.

I fråga om de särskilda momenten får kommittén anföra följande.

1 mom. Såsom förut angivits, bör enligt kommitténs mening vikariats- ersättningen fortfarande bestämmas med hänsyn tagen icke blott till den uppehållna tjänstens placering i lönegrad utan även till den vikarierandes egen löneställning. Kommittén har övervägt möjligheterna att i detta hän- seende följa samma system som hittills, nämligen att låta vikariatsersätt- ningen motsvara skillnaden mellan tjänstledighetsavdraget för den uppe- hållna tjänsten och den vikarierandes egen befattning. Det har dock be- funnits, att ett tillfredsställande resultat icke skulle ernås på denna väg. De nuvarande vikariatsersättningsbeloppen, motsvarande skillnaden mellan A- avdragen, torde allmänt anses och hava jämväl synts kommittén vara väl låga. Med de jämkningar i A-avdragsskalans allmänna konstruktion, som lönekommittén i det föregående föreslagit, skulle de vikariatsersättningsbe- lopp, som skulle framkomma såsom skillnadsbelopp enligt denna avdrags- skala, bliva ytterligare icke oväsentligt reducerade. En tillämpning av skill— nadsbeloppen enligt den av lönekommittén föreslagna B-avdragsskalan skulle å andra sidan resultera i alltför stora höjningar av ersättningarna. Vid dessa förhållanden har kommittén funnit lämpligt att konstruera en särskild skala, ur vilken vikariatsersättningen framgår såsom skillnaden mellan de i skalan upptagna beloppen för den uppehållna tjänstens lönegrad och vika- riens egen lönegrad. Skalan har så avvägts, att en höjning av de nuva— rande vikariatsersättningsbeloppen genomgående skulle ernås, dock med iakt- tagande av den försiktighet, som synts påkallad för att undvika dispropor- tion mellan ersättning vid vikariat i närliggande lönegrad och lönen för or-

dinarie innehavare av befattning i samma lönegrad. Såsom minimibelopp för vikariatsersättningen föreslås 60 öre för dag, vilket innebär en höjning med 5 öre av nuvarande minimibelopp med däri inräknat 10 procents dyr- tidstillägg.

I förhållande till nuvarande bestämmelser innebär den av kommittén före- slagna avfattningen av 1 mom. den förenklingen, att man ej behöver räkna med skillnadsbeloppen för begynnelselöneklassen inom de båda ifråga- kOmmande lönegraderna utan erhåller vikariatsersättningsbeloppet direkt genom en jämförelse mellan för lönegraderna fastställda belopp.

Till belysande av verkningarna av kommitténs förslag meddelas här ne— dan en tabell, utvisande vikariatsersättningsbeloppen vid vissa vanligen före- kommande vikariat. I tabellen hava jämväl angivits nuvarande vikariatser- sättning, inberäknat 10 procents dyrtidstillägg, samt de ersättningsbelopp, som skulle utgå enligt 1928 års lönekommittés förslag och vid tillämpning av de i detta betänkande föreslagna A- och B-avdragsskalorna:

Befattningshavare Vikariatscrsättningför—dag enl. nuva- & skillnad mel- skillnad mel- enl." 1936 års . .. vikarierar rande regler en]. 1928 ars lan A-avdrag lan B—avdrag lönekom- tillhorande å tjänst in om inkl. 10 % lonekom- enl. 1936 ars enl. 1956 ars mittés forslag lonegrad nr lönegrad nr dy rti ds— mittés for- lonekom- lonekom- till vikariats- tillägg slag mittes for- mittés for— ersattnmgs—

slag 1 slag 1 skala

4 7 O'åö 0'70 0'60 0'60 0'60

4 11 083 0'70 0'70 1'40 1'05

() 7 0'65 0'70 0'60 0'60 0'60

5 8 O'ÖÖ 0'70 0'60 0'60 0'60

7 10 0'55 0'70 0'60 0'60 0'60

7 11 055 070 060 0'80 060

8 12 0'65 0'80 0'60 0'80 0'65

10 16 1'10 1'00 0'70 1'40 1'25

12 16 07? 1-00 060 100 090

15 17 0155 1-50 060 0'80 Om

15 20 1'82 1'50 1'00 2'00 1'55

16 21 1'38 1'50 1'00 2'00 1'65

17 20 0'83 1'60 0'60 1'20 1'00

18 21 0'83 1'50 0'60 1'20 1'05

18 24 2'20 2'00 1'40 2'80 2'60

18 26 3130 2'50 2'20 4'40 55-80

21 24 1'88 2'00 0'80 1'60 1'55

21 26 2'48 2'50 1'60 3'20 2'75

21 30 4138 3'00 3'60 7'20 530

24 26 1'10 2'50 0'80 1'60 1'20

24 30 3'30 3'00 2'80 5'60 3'75

26 30 2'20 3'00 2'00 4'00 255

Beträffande frågan om upphävande av det nuvarande villkoret, att vikariat skall för att medföra vikariatsersättning hava varat mer än sju dagar i följd, hade det vid kommitténs förenämnda promemoria fogade utkastet på denna punkt avfattats i överensstämmelse med den mening, varåt 1928 års lönekommitté givit uttryck. I de avgivna yttrandena förekommo härutinnan följande uttalanden:

Generaltullstgrelsen anförde, att någon erinran mot förslaget icke vore att fram— ställa, enär den nu gällande inskränkningen visat sig verka ganska ojämnt och ett kort vikariat ofta kunde vara lika arbetskrävande och ansvarsfullt som ett längre. Under förutsättning att vikarie icke förordnades annat än då sådant oundgängligen erfordrades för arbetets jämna gång, skulle den föreslagna utsträckningen san- nolikt icke medföra någon större kostnadsökning.

I motsats härtill ställde sig järnvägsstyrelsen och domånstyrelsen avvisande till förslaget att slopa sjudagars-begränsningen. Järnvägsstyrelsen framhöll, att den föreslagna anordningen med hänsyn till det stora antalet befattningshavare vid statens järnvägar och till den mängd successioner, vartill personalens tjänstledig— heter föranledde, skulle medföra icke blott stora extra kostnader utan framför allt högst betydande praktiska olägenheter och kunna leda till stridigheter, utan att likväl den enskilde tjänstemannen bereddes någon nämnvärd förmån. Härtill kom- me, att vikariatstjänstgöring, som omfattade endast mycket kort tid, merendels icke medförde så ökat arbete och ansvar, att särskild ersättning kunde anses mo- tiverad. För statens järnvägars vidkommande borde därför såsom villkor för rätt till vikariatsersättning föreskrivas viss minimitid för tjänstgöringens varaktighet, vilken tid dock lämpligen syntes kunna nedsättas från nuvarande åtta dagar till sex dagar. Domänstyrelsen uttalade, att en begränsning borde stadgas och hänvisade i sådant avseende till sitt över 1928 års lönekommittés betänkande avgivna utlåtande.

För egen del får lönekommittén på denna punkt anföra, att det knappast med fog lärer kunna generellt göras gällande, att vikariat av allenast kort varaktighet pålägger vederbörande mindre arbete eller ansvar än som på- vilar en för längre tid förordnad vikarie. Ej sällan kan ett kortare vikariat förorsaka den vikarierande mera arbete och besvär än som egentligen mot- svaras av ökningen i löneinkomst. Vare sig man såsom villkor för ersätt- ning stadgar en minimitid för vikariatet av —— såsom nu gäller — åtta dagar eller, såsom järnvägsstyrelsen förordat, av sex dagar eller, i enlighet med do- mänstyrelsens förslag, av fyra dagar, måste ett sådant förbehåll framstå så- som mer eller mindre godtyckligt. Då det erinras, att ett borttagande av sju- dagars-begränsningen skulle i vissa fall föranleda ökat arbete och besvär, må å andra sidan framhållas, att även tillämpningen av vikariatsersätt- ningsreglerna i deras nuvarande lydelse är förenad med besvärligheter så- väl för vederbörande redogörare som även i övrigt. De praktiska olägenhe- terna av villkorets slopande kunna därför enlig-t kommitténs mening i all- mänhet icke vara av någon större betydelse, något som synes bestyrkt av det nästan enhälliga gillande, 1930 års förslag på denna punkt rönt från de hörda myndigheternas sida.

Lönekommittén torde i detta sammanhang få påpeka, att kommitténs avsikt icke är, att vikarie skall förordnas vid varje fall av semester eller tjänstledighet för ordinarie tjänsteman. Kommittén vill erinra, hurusom

Kungl. Maj:t på sin tid i kungörelse den 20 oktober 1922 (nr 499) angå- ende återbesättande av vissa befattningar vid den civila statsförvaltningen bl. a. föreskrev, att vid semester eller annan ledighet för innehavare av be— fattning, å vilken allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente ägde tillämpning, vikarie icke finge förordnas i annat fall, än då sådant oundgäng- ligen erfordrades för arbetets jämna gång. Denna föreskrift har visserligen sedermera upphävts genom kungörelse den 15 maj 1931 (nr 105). En genom Kungl. Maj:ts brev den 27 oktober 1922 meddelad liknande föreskrift beträf- fande befattningar vid kommunikationsverken har likaledes numera upp- hävts. Därest ordinarie tjänsteman åtnjuter ledighet under allenast en eller annan dag, torde emellertid i åtskilliga fall, särskilt i vissa rent administra- tiva befattningar, honom åliggande göromål kunna utan större olägenhet uppskjutas; i en del dylika fall kunna mera löpande eller brådskande göro- mål uppdelas på andra befattningshavare i samma eller högre lönegrad utan att dessa senare behöva befrias från egna arbetsuppgifter. För nu antydda fall synes särskild vikarie icke behöva förordnas och följaktligen ej heller vikariatsersättning utbetalas.

Vad nu sagts torde för övrigt, där så kan ske utan hinder för arbetets jämna gång, böra iakttagas även vid ledigheter av längre varaktighet än alle- nast några dagar. Särskilt synes det angeläget, att statens kostnader för semesterledigheter icke onödigtvis ökas genom förordnande av vikarie i fall, då göromålen kunna anstå under tjänstinnehavarens ledighet. Erinras må härvid, att vissa kategorier tjänstemän, exempelvis lantbruksingenjörerna, för närvarande åtnjuta i stället för semester _ tjänstfrihet utan kostnad för statsverket, vilket innebär, att vikarier icke förordnas utan göromålen 'få anstå under ledigheten. Då kommittén i det följande föreslår, att hittills- varande tjänstfrihet utbytes mot semester, har en sådan åtgärd icke av— sett att medföra extra kostnader för statsverket i form av vikariatsersätt- ningar.

En förutsättning för meddelande av vikariatsförordnande å högre befatt- ning bör sålunda enligt kommitténs mening vara, att hänsynen till arbetets behöriga gång kräver, att ersättaren övertager samtliga eller den huvud sakligaste delen av de med den högre befattningen förenade göromålen och för detta ändamål måste väsentligen befrias från skötseln av arbetsuppgif- terna i den egna tjänsten.

Med framhållande av dessa synpunkter vill lönekommittén tillstyrka, att det nu gällande villkoret om mer än sju dagars vikariat för rätt att kom— ma i åtnjutande av vikariatsersättning borttages.

Vikariatsersättning bör liksom hittills utgå allenast för tid, varunder ve- derbörande fullgjort tjänstgöring i den högre befattningen. Dylik ersätt- ning är sålunda icke avsedd att tillkomma vikarien under den del av för— ordnandetiden, varunder han må hava åtnjutit semester eller tjänstledighet. Däremot bör ersättning helt naturligt utgå för under vikariatstiden infal— lande tjänstfria dagar (helgdagar, fridagar, hemdagar o. s. v.). Den om- ständigheten, att ett vikariatsförordnande å annan ort än stationeringsorten

berättigar till traktamentsersättning, bör givetvis icke föranleda inskränk- ning i rätten till vikariatsersättning.

2 mom. Stadgandet i 2 mom. motsvarar 21 % 3 mom. i 1930 års regle— mentsförslag, dock med vissa redaktionella ändringar. Vikariatsersättning enligt de allmänna reglerna i 1 mom. skulle enligt stadgandet kunna utgå även till den, som erhållit förordnande att bestrida göromål, vilka eljest an- komma på tjänsteman tillhörande högre lönegrad eller vilken förordnats så- som vikarie för tjänsteman, som enligt 17 ?) erhållit partiell ledighet.

Med avseende å de i momentet använda formuleringarna tillåter sig kom- mittén i förtydligande syfte anföra följande. Av författningstekniska skäl har kommittén såväl beträffande partiellt vikariat som i fråga om bestridan- de, utan vikariat, av göromål som tillhöra högre befattning begagnat beteck- ningen »förordnande» eller samma term, som i 1 mom. använts beträffande vanligt vikariat. Valet av denna terminologi innebär icke, att kommittén tänkt sig, att såsom villkor för rätt till vikariatsersättning skulle gälla, att formligt förordnande genom skriftlig handling nödvändigtvis skall hava ut- färdats. Med avseende å vikariat innehålla avlöningsreglementena redan nu termen »förordnande», vilket icke hindrat vikariatsersättnings utgående även i fall, där -— såsom förhållandet torde vara i en del verk —— förordnande sker endast genom muntligt meddelande, varom anteckning göres i liggare eller i personalakt. Härutinnan förutsätter kommittén ingen ändring. Ej heller avser kommittén beträffande bestridande i andra fall än vid vikariat av göromål, som tillhöra högre tjänst, att med utbytande av den nuvarande beteckningen »uppdrag» mot termen »förordnande» åstadkomma någon skärpning av förutsättningarna för rätt till vikariatsersättning. Huruvida ett vikariatsförordnande eller ett förordnande att eljest bestrida med högre be- fattning förenade göromål meddelats genom skriftligen avfattat beslut eller genom muntligt uppdrag eller order av vederbörande befäl i förening med anteckning i liggare el. dyl., bör sålunda enligt kommitténs mening icke öva inverkan på rätten till ersättning.

Vid partiellt vikariat kan för närvarande ersättningen bestämmas till lägre belopp än den eljest utgående vikariatsersättningen. Något dylikt stadgande finnes däremot icke beträffande uppdrag att bestrida göromål, vilka tillhöra högre befattning. I anslutning till vad 1928 års lönekommitté föreslagit har kommittén emellertid för båda dessa fall upptagit ett stadgande, enligt vilket ersättningen må nedsättas, då så med hänsyn till göromålens omfattning fin- nes skäligt. Härmed avses, att minskning av vikariatsersättningen bör ske, där en befattningshavare, som förordnats att partiellt vikariera eller att, utan vikariat, bestrida göromål tillhörande högre tjänst, icke helt eller till huvud- saklig del bestrider med den högre befattningen förenade göromål. Denna bestämmelse torde huvudsakligen få betydelse vid partiella vikariat, där den högre befattningshavaren erhållit befrielse endast från viss eller vissa mindre betydelsefulla delar av sina åligganden. Ett förordnande eller uppdrag att, utan att vikariat föreligger, bestrida göromål förenade med högre befattning,

torde i regel vara föranlett av att tillfälligtvis erforderligt antal tjänstemän saknas för utförande av arbetsuppgifter, vilka ankomma på befattningsha- vare i en viss lönegrad. Där en lägre befattningshavare i dylikt fall avdelas för att fylla personalbristen, bör full vikariatsersättning utgå så snart befatt- ningshavarens arbetskraft helt eller huvudsakligen tages i anspråk för ar- betsuppgifter, som tillhöra den högre befattningen, även om han till även— tyrs icke har att fullgöra göromål av alla de slag, som ingå i denna befatt- ning, eller om någon mindre betydande inskränkning i befogenhet föreligger i jämförelse med den ordinarie befattningshavaren.

Generaltullstyrelsen har i sitt förenämnda yttrande till kommittén uttalat be- tänkligheter mot att i fall, som avses i förevarande moment, medgiva vika- riatsersättning för kortare tid än åtta dagar i oavbruten följd. Inom tullver- ket förekomme nämligen, att åt tjänsteman inom lägre lönegrad måste upp— dragas att ej blott tillfälligtvis utan även med en viss regelbundenhet för av- lösning eller av annan anledning bestrida göromål, vilka vanligen ankomme på tjänsteman i högre lönegrad. Då en tillämpning av momentet under så- dana förhållanden skulle för tullverkets vidkommande medföra svårigheter i kontrollhänseende, har styrelsen ansett lämpligt att, därest ersättning enligt momentet skulle utgå även för mera kortvariga uppdrag, vederbörande verks- myndighet uttryckligen tillerkändes befogenhet att pröva, huruvida uppdra- get vore av sådan beskaffenhet och omfattning, att ersättning borde ifråga- komma.

I anledning härav får kommittén framhålla, att då normalt tjänstemän i högre och lägre lönegrader växelvis avlösa varandra något som bör regle- ras genom föreskrift i instruktion eller arbetsordning det givetvis icke kan komma i fråga att utbetala vikariatsersättning. Att i avlöningsreglementet införa en bestämmelse av det innehåll, generaltullstyrelsen ifrågasatt, synes fördenskull kommittén icke vara erforderligt eller lämpligt.

Vid behandlingen av 17 & har kommittén berört av riksdagens revisorer vid tvenne tillfällen gjorda anmärkningar rörande frekvensen av partiella ledigheter inom statsförvaltningen samt riksdagens i anledning därav fattade beslut. Kommittén har därvid framhållit, att en effektiv begränsning av de partiella ledigheterna och därav föranledda utgifter för vikarier beträffande verk med avlöningsanslag å riksstaten lämpligen torde kunna åstadkommas genom ändrade bestämmelser om anlitande av verkens anslagsposter för ut- betalande av vikariatsersättningar. Enligt kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 374) angående bestridande av avlöningskostnader vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen gäller i sådant avseende för närvarande. att avlöning till ordinarie eller icke-ordinarie tjänsteman under vikariat å ordinarie tjänst skall bestridas från anslagsposten avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, vilken anslagspost är av förslagsanslags natur. Däremot skall ersättning vid uppdrag att fullgöra göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad, bestridas från anslagsposten till grund- avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän, vilken post med några få undantag är till beloppet maximerad. Därest man, såsom kommittén finner lämpligt.

vill begränsa ämbetsverkens rätt att förordna vikarier för ordinarie tjänste- män i fall som avses i 17 ä 2 mom., torde detta enklast kunna åstadkommas genom att berörda kungörelse så ändras, att lön och vikariatsersättning till tjänsteman, som i dylikt fall förordnas såsom vikarie, skola utgå från den ovannämnda delposten grundavlöningar m. m. Man torde dock härvid be- träffande vikarie, som innehar ordinarie tjänst, icke böra gå längre än att anlita nämnda post för utbetalande av själva vikariatsersättningen, medan den fasta lönen alltjämt bör utgå från anslagsposten avlöningar till ordinarie tjänstemän. Då det inom vissa verk stundom torde vara ofrånkomligt att vid större arbetsanhopning förordna vikarier i här avsedda fall, torde hän- syn härtill få tagas vid anslagsberäkningarna.

3 mom. Detta moment innefattar regler om vikariatslön. Såsom ovan nämnts, har vattenfallsstyrelsen påyrkat, att vikariatslön måtte kunna med- givas icke blott vid vikariat utan även i de fall, då tjänsteman förordnas att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman i högre lönegrad. Samma yrkande har inför lönekommittén gjorts av vissa av de tillkallade personalrepresentanterna. Kommittén har ansett sig böra tillmötesgå detta önskemål. Ej sällan förekommer det vid affärsverken, att en tjänsteman tilldelas ett dylikt längre förordnande i avvaktan på riksdagens beslut om uppförande å ordinarie stat av en motsvarande befattning. Ett dylikt för- ordnande torde i avseende å arbete och ansvar icke skilja sig från ett långtids- förordnande å en redan befintlig ordinarie befattning och bör därför, givet- vis under samma förutsättningar som bliva gällande i fråga om vikariaten, kunna berättiga till ersättning i denna form.

Såsom förutsättning för medgivande av vikariatslön skulle enligt 3 mom. första stycket gälla, att förordnandet beräknas bliva av längre varaktighet. I 1930 års reglementsförslag har uttryckligen angivits en minimitid av sex må- nader. Med hänsyn till svårigheten att i vissa fall på förhand beräkna ett förordnandes varaktighet har lönekommittén ansett det icke vara lämpligt att i författningstexten stadga någon viss minimitid, i all synnerhet som frågan om rätt till vikariatslön skulle i varje särskilt fall avgöras av Kungl. Maj:t. Kommittén föreställer sig emellertid, att anordningen med vikariatslön i all- mänhet bör förutsätta förordnanden av längre varaktighet än sex månader. De till grund för vikariatslönen liggande extrastatsreglerna hava ju tillkom- mit i ändamål att reglera avlöningsförhållandena för innehavare av tjänster å extra stat, och beslut om inrättande av dylik tjänst gäller vanligen icke för kortare tid än ett budgetår. Det bör dock i varje fall ligga i Kungl. Maj:ts hand att, då särskild anledning därtill förefinnes, medgiva, att vikariatslön må utgå även om förordnandet icke kan förutses bliva av så lång varak- tighet.

I fråga om det andra villkoret för åtnjutande av vikariatslön — nämligen att förordnandet, i förekommande fall efter kungörande till ansökning, med- delats i den ordning, som är stadgad för den högre tjänstens besättande med ordinarie innehavare må framhållas, att beträffande förordnanden å så-

dana högre tjänster, vilka icke sökas, exempelvis befattning i byråchefsgra- den, ansökningsförfarande givetvis icke skulle erfordras. Åtskilliga befatt- ningar i lägre lönegrader, t. ex. vid kommunikationsverken, tillsättas av ve- derbörande verksmyndighet utan ansökningsförfarande. 'I fråga om vikariat å dylika befattningar synes anledning ej föreligga att genom ledigförklaran- de göra sättet för förordnandets meddelande mera omständligt än den ordi- narie tillsättningsproceduren. Där förordsfullmäktige eller annan liknande in— stitution höres vid tillsättande av ordinarie innehavare av tjänsten, bör emel- lertid så förfaras även vid meddelande av förordnande med vikariatslön.

Det bör framhållas, att i de fall, då ansökningsförfarande skall tillämpas, hinder ej bör föreligga att, där särskilda skäl därtill föranleda, förkorta den regelmässiga ansökningstiden.

I fråga om besättande av vissa tjänster vid en del högre läroanstalter, så- som professorsbefattningar vid ViSsa högskolor, har i stadgarna för veder- börande läroanstalt föreskrivits, att utlåtande rörande de sökandes veten- skapliga skicklighet och kompetens skall inhämtas från särskilt utsedda sak- kunniga, innan förslag till tjänstens tillsättande ingives till Kungl. Maj:t. Till följd av den tämligen omständliga procedur, som saakunnigförfarandet inne- bär, lärer med de av kommittén föreslagna villkoren för vikariatslöns utgåen- de vikariatslön i regel icke kunna komma ifråga vid förordnande att uppe- hålla professur. Någon olägenhet härav torde dock icke vara att befara. Förekommande vikariat å sådana befattningar pläga för övrigt merendels tilldelas docenter och andra jämställda icke-ordinarie befattningshavare, och ersättningar under vikariat till dessa befattningshavare regleras icke genom avlöningsreglementet för ordinarie tjänstemän. För professorsvikarier har ersättningen hittills plågat av Kungl. Maj:t bestämmas generellt (tekniska högskolan) eller från fall till fall, och anledning synes knappast föreligga att frångå denna praxis.

Statskontoret har i sitt yttrande över förenämnda promemoria ifrågasatt, om icke Kungl. Maj:t borde erhålla bemyndigande att åt verksstyrelse dele- gera befogenhet att i fråga om förordnanden inom verket besluta angående vikariatslön. En sådan anordning har dock kommittén funnit sig icke kunna tillstyrka. Kommittén har sig icke bekant, att några olägenheter visat sig vara förenade med nuvarande ordning, enligt vilken Kungl. Maj:t prö- var frågor om ersättning enligt extrastatsreglerna. Frånsett att den önsk- värda enhetligheten vid vikariatslönefrågornas behandling genom frångåen- de av denna regel skulle kunna äventyras, skulle ett verksstyrelsens beslut rörande vikariatslön kunna göras till föremål för besvärsförfarande i den ordning, varom stadgas i kungörelsen den 12 december 1924 (nr 528) an- gående fullföljd av talan i vissa besvärs- och anmärkningsmål m. ni., något som enligt kommitténs mening mindre väl läte sig förena med vikariatslöne— bestämmelsernas karaktär av undantagsföreskrifter.

De i 3 mom. andra stycket intagna föreskrifterna angående vikariatslönens beräknande ansluta sig i allt väsentligt till de i 1930 års reglementsförslag meddelade. Med hänsyn till att två lönegrader i löneplanen hava gemen-

sam slutlön har emellertid upptagits det förbehållet, att vikariatslön icke må utgå enligt högre löneklass än den för den högre tjänsten gällande högsta löneklassen.

Då det i vissa fall kan förekomma, att vikariatslön, beräknad på sätt i andra stycket angives, understiger sammanlagda beloppet av lön i vikariens egen befattning jämte vikariatsersättning enligt de allmänna reglerna, har kommittén ansett sig böra föreslå en särskild föreskrift av innebörd, att vikariatslönen i dylika fall utgår med det högre beloppet. Härom stadgas i momentets tredje stycke. För att härvid dels erhålla en fast jämförelse- grund och dels kunna räkna med samma vikariatslönebelopp från månad till månad oberoende av antalet dagar i måna-den, synes det av praktiska skäl lämpligt att vid beräkning av vikariatsersättningen alltid betrakta må— nad såsom innehållande trettio dagar.

Det torde böra påpekas, att där vikariatslönen beräknas enligt bestämmel- serna i 1 mom., det sammanlagda beloppet av lön å egen befattning jämte vikariatsersättning är att betrakta såsom ett enhetligt belopp. Följande exem- pel torde närmare belysa, huru uträknandet av vikariatslönen i sådant fall bör ske:

En befattningshavare, som sedan den 1/1 1937 är placerad i 21 lönegraden 24 löne- klassen, förordnas från och med den 1/1 1938 att såsom vikarie uppehålla sekreterar— tjänst i 26 lönegraden. Enligt bestämmelserna angående vikariatslön skulle ersättnin- gen under förordnandet utgå enligt 25 löneklassen, med ett månatligt belopp å I-ort av 793 kronor 75 öre. Då emellertid ersättningen för månad enligt bestämmelserna i 1 mom. skulle utgöra sammanlagt (752: 50 + 82: 50 =) 835 kronor, skall vikarien åtnjuta vikariatslön med sistnämnda belopp. Skulle vikariatet komma att upp— höra exempelvis med utgången av den 30 augusti 1939 och vikarien då återgå till tjänstgöring å sin egen befattning, bör vikariatslönen för tiden 1——30 augusti utgå

30 med (3—1 )( 835 kronor =) 808: 06 kronor samt lönen i egen tjänst för den 31 augusti med (Sl—1 x 793: 75 kronor =) 25: 60 kronor.

För den, som uppbär vikariatslön, skola enligt momentets fjärde stycke i övrigt i tillämpliga delar gälla de stadganden, som meddelats beträffande or- dinarie tjänsteman i den lönegrad förordnandet avser. Vikarien skall därvid alltid anses tillhöra den löneklass, enligt vilken vikariatslönen utgår eller skolat utgå. Sistnämnda omständighet är av betydelse exempelvis vid beräk- nande av tjänstledighetsavdrag. Även där vikariatslönen utgår med belopp, som beräknats enligt grunderna i 1 mom., skall i allt fall förekommande tjänstledighetsavdrag beräknas enligt vikariatslöneklassen. I detta samman- hang torde ock böra uppmärksammas, att av bestämmelsen i förevarande stycke följer, att uppflyttning till högre vikariatslöneklass skall äga rum enligt reglementets allmänna bestämmelser om löneklassuppflyttning.

Vikariatslön är avsedd att utgå, så länge tjänstemannen innehar förord- nandet, oavsett om avbrott i tjänstgöringen uppkommer på grund av se- mester eller tjänstledighet. Erhåller tjänsteman, som åtnjuter vikariatslön, förordnande att under någon tid såsom vikarie bestrida än högre tjänst, bör

under sistnämnda förordnande, förutom vikariatslönen, utgå vikariatsersätt- ning enligt de allmänna reglerna i 1 mom. Blir befattningshavaren berättigad att jämväl för sistnämnda förordnande uppbära vikariatslön, frånträder han givetvis därmed det förra förordnandet och den därmed förenade vikariats- lönen, varefter vikariatslön å det nya förordnandet beräknas med utgångs- punkt från hans löneklassplacering i egen befattning. Sneddning från inne- havd vikariatslön till vikariatslön i högre befattning med tillämpning ana- logivis av bestämmelserna i 8 5 1 mom. första stycket skulle sålunda icke vara medgiven.

Beträffande frågan om de fall, i vilka vikariatslön bör förekomma, vill kommittén framhålla följande. I första hand torde vikariatslönen kunna ifrågakomma vid sådana långvariga förordnanden å högre tjänst, som äro betingade av rent organisatoriska förhållanden. Kommittén tänker härvid närmast på vikariat, som direkt eller i succession föranletts därav. att en tjänsteman blivit innehavare av en sådan ordinarie tjänst, vilken tillsättes genom förordnande tillsvidare, t. ex. statssekreterar- eller expeditionschefs- befattning inom statsdepartement eller annan dylik förordnandetjänst. Vi- dare synes vikariatslön böra kunna medgivas vikarie för sådan ordinarie tjänsteman, som förordnats att innehava högre tjänst å extra stat eller högre extra ordinarie befattning, samt successionärer till sådan vikarie. Har Kungl. Maj :t efter prövning föreskrivit, att vakant tjänst icke må återbesättas utan skall uppehållas allenast på förordnande, synes likaledes anledning i regel kunna föreligga att medgiva vikariatslön åt den tjänsteman, som förordnats att under längre tid bestrida den vakanta tjänsten, samt åt i succession för- ordnade.

Förutom i nu angivna, mera normala fall torde medgivande av vikariatslön få anses motiverat även under vissa andra förhållanden. Lönekommittén avser härvid bl. a. sådana vikariat, som betingas av att den ordinarie inne- havaren av en befattning tilldelats ett långvarigare uppdrag inom en statlig kommission, beredning eller nämnd av mera permanent karaktär. Mera vanskligt kan det ställa sig att på förhand avgöra, huruvida ett förordnande, s'om tilldelats befattningshavare i anledning av sjukledighet för ordinarie tjänsteman, kan bliva av den tidsomfattning, att anledning förefinnes att medgiva vikariatslön åt den förordnade. Där emellertid sannolikheten talar för en långvarig bortovaro från tjänsten för den sjukledige, bör principiellt sett något hinder icke föreligga att medgiva vikariatslön.

I betraktande av de förhållanden, under vilka vikariatslön enligt vad ovan anförts skäligen synes kunna komma ifråga, kan det förutses, att denna för undantagsfall avsedda särskilda ersättningsform skulle få sin huvudsakliga tillämpning inom den allmänna civilförvaltningen men däremot mera spar- samt förekomma vid kommunikationsverken. Erinras må, hurusom vid kommunikationsverken anordningen med lön enligt extrastatsreglerna mycket sällan kommit till användning. På sätt ovan nämnts har ock kommunika- tionsverkens lönenämnd såsom sin mening framhållit, att något behov av särskilda regler för ersättningens bestämmande vid långtidsförordnanden icke

förefinnes för dessa verks vidkommande. Emellertid förekomma även vid de affärsdrivande verken understundom vikariat, som i sak icke skilja sig från de Ovan exemplifierade. Uppenbart är, att vid verk, där stora tekniska ny- och omläggningsarbeten ofta förekomma, för vilkas bedrivande ordinarie personal kan behöva avdelas under längre tid, dylika långvariga vikariat stundom måste förekomma, och det synes kommittén rättvist, att även vikarier vid dessa verk erhålla den i olika avseenden gynnsammare ställning, som ersättning i form av vikariatslön medför, där denna ersättningsform kan finnas på sakliga grunder motiverad.

4 mom. Bestämmelserna i 1—3 mom. hava så avfattats, att de gälla en— dast de fall, då en tjänsteman med lön enligt löneplan A förordnas att be- strida befattning inom högre lönegrad av samma löneplan. De fall, då en tjänsteman tillhörande löneplan A förordnas å befattning inom löneplan B eller C, eller då tjänsteman tillhörande löneplan B eller C förordnas å befatt- ning inom annan löneplan, äro icke så talrika, att det synts erforderligt att tynga avlöningsreglementet med de jämförelsevis komplicerade föreskrifter, som skulle behövas för ett fullständigt reglerande av ersättningen vid alla tänkbara sådana förordnanden. Kommittén föreslår i stället, att Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att bestämma ersättningen i dylika fall. För vissa mera regelmässigt återkommande sådana vikariat — t. ex. då tjänsteman inom lönegrad A 30 uppehåller verkschefsbefattning, tillhörande löneplan B eller C — torde Kungl. Maj:t böra utfärda generella föreskrifter. I övrigt torde dessa ersättningsfrågor kunna avgöras från fall till fall. Vad vikariatslön i dylika fall beträffar, må framhållas, att sådan avlöning icke kan tekniskt konstrueras på sätt i 3 mom. föreslagits, där fråga är om förordnande å or- dinarie tjänst, i vilken lönen utgår enligt en enda löneklass (löneplanerna B och C). Ersättningen vid längre förordnanden å sådana tjänster torde hit- tills i förekommande fall hava av Kungl. Maj:t —— beträffande fullmakts— tjänster tillhörande nuvarande löneplan A med stöd av stadgandet i 31 åi allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente —- bestämts till samma belopp, som tillkommer ordinarie innehavare av tjänsten. Mot en sådan be- stämning av vikariatslönen i dylika fall torde intet vara att erinra.

5 mom. Stadgandet i 5 mom. överensstämmer i allt väsentligt med före- skriften i 4 mom. av 1930 års förslag. Såsom framgår av redogörelsen över verksmyndigheternas yttranden har från olika håll framhållits, att vikariats- lön borde kunna få utgå även vid förordnande å högre extra ordinarie tjänst. Därjämte har statskontoret i sitt yttrande över kommitténs förutnämnda promemoria uttalat sig för att vikariatslön undantagsvis'måtte få tillkomma vikarie å högre extrastatstjänst. Kommittén har emellertid ansett dessa frå- gor -— vilka avse vikariat å icke-ordinarie befattningar och icke behöva reg- leras i avlöningsreglementet för ordinarie tjänstemän — böra upptagas till bedömande i samband med revision av avlöningsbestämmelserna för icke- ordinarie tjänstemän. '

Vad till sist angår det av svenska järnvägsmannaförbundet framställda yr-

kandet om införande i 21 5 av ett stadgande om skyldighet för vederbörande verk att för varje tjänstgöringsområde och tjänstgöringsplats fastställa anta- let befattningshavare i olika lönegrader, får lönekommittén erinra, att — så- som framgår av 1928 års lönekommittés betänkande (sid. 171) —— samma yrkande gjorts hos nämnda kommitté. I betänkandet har emellertid yrkan— det avvisats såsom åsyftande föreskrifter, vilka kunde tänkas hava sin plats i en instruktion eller arbetsordning men icke i ett avlöningsreglemente. En- ligt vad 1936 års lönekommitté har sig bekant, har detta spörsmål även be— rörts i en förbundets framställning år 1927 till Kungl. Maj:t, däri begärts utredning rörande behovet av befattningshavare i befordrad ställning vid statens järnvägar. Sedermera har förbundet år 1935 hos Kungl. Maj:t an- hållit om undersökning till utrönande av, huruvida icke med hänsyn till järnvägstrafikens utveckling och tjänstemännens placering i lönegrader vid 1920 års lönereglering arbetsuppgifter, som borde tillkomma befattningsha- vare inom högre lönegrader, i alltför stor utsträckning överflyttats på tjän- stemän med lägre avlöning. I utlåtande över sistnämnda framställning har kommunikationsverkens lönenämnd förordat en sådan undersökning. I lik- het med 1928 års lönekommitté anser även 1936 års lönekommitté, att be- stämmelser av den art, som förbundet påyrkat, icke höra hemma i ett av- löningsreglemente utan böra, därest de befinnas erforderliga och lämpliga, meddelas i annan ordning.

22 &. Reseersättning.

Bestämmelsen i 22 5 av 1930 års reglementsförslag har utan ändring upp- tagits under motsvarande paragraf i kommitténs förslag.

23 &. Tjänstgöringstraktamente.

1928 års lönekommitté intog i 23 & av sitt reglementsförslag detaljerade bestämmelser om tjänstgöringstraktamente, väsentligen grundade på de i nu- varande tilläggsbestämmelser intagna stadgandena. Dessa stadganden hade dock överarbetats dels i syfte att undanröja de skiljaktigheter, som för när- varande förefinnas mellan kommunikationsverken å ena sidan och allmänna civilförvaltningen å den andra, dels ock för att göra föreskrifterna i ämnet klarare och mera koncisa.

1936 års lönekommitté har icke ansett lämpligt, att i reglementet införas detaljbestämmelser i detta ämne, utan förutsätter, att liksom hittills särskilda bestämmelser angående ifrågavarande ersättning meddelas av Kungl. Maj:t. Enligt kommitténs mening måste det anses önskvärt, att detaljbestämmelser om tjänstgöringstraktamentet —-— som icke utgör en avlöning i egentlig me- ning —— kunna vid behov underkastas ändringar utan den mera tunga form, som bleve erforderlig, därest grunderna för traktamentet skulle fastställas av riksdagen. Gränserna mellan bestämmelser om tjänstgöringstraktamente och sådana besparingsföreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas i anslutning till allmänna reseregleme'ntet, äro för övrigt i många fall så svävande, att ett

fastlåsande av traktamentsreglerna i avlöningsreglementet skulle kunna in- nebära ett olämpligt bindande av Kungl. Maj:ts handlingsfrihet beträffande utfärdandet av dylika besparingsföreskrifter. Det har ej heller synts kom- mittén vara fullt konsekvent att i reglementet medtaga detaljbestämmelser om tjänstgöringstraktamente, medan föreskrifter om åtskilliga lika viktiga er- sättningar av jämförlig natur t. ex. milpenningar m. fl. särskilda ersättnin- gar till åkande personal förutsättas bliva liksom hittills utfärdade i admi- nistrativ ordning.

Med den ståndpunkt lönekommittén sålunda intagit har kommittén ansett sig icke böra i detta sammanhang ingå på frågan om det sakliga innehållet i 23 å av 1930 års reglementsförslag.

24 &. Ersättning för ilyttningskostnad.

Gällande föreskrifter om flyttningsersättning hava numera, i vad de inne- hålla detaljregler för ersättningens bestämmande, utbrutits ur tilläggsbestäm- melserna till vederbörande avlöningsreglementen och intagits i en av Kungl. Maj:t utfärdad, för hela den nyreglerade civila och militära statsförvaltnin- gen gällande kungörelse av den 13 december 1935 (nr 626). Med hänsyn här— till och i anslutning till den ståndpunkt, lönekommittén under nästföregåen- de paragraf intagit i fråga om tjänstgöringstraktamente, har kommittén —— med avvikelse från vad därutinnan av 1928 års lönekommitté förordats —— i 24 % endast intagit grundläggande bestämmelser om de fall, i vilka flyttnings- ersättning skall utgå, och förutsatt, att själva ersättningen såsom hittills skall bestämmas enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.

De i första stycket intagna bestämmelserna innebära i förhållande till 24 % 1 mom. av 1930 års förslag den avvikelsen, att flyttningsersättning skall — i enlighet med vad riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd ifrågasatt -— vid flyttning på grund av förordnande utgå ej blott då förordnandet avser högre tjänst utan även om förordnandet gäller tjänst i samma lönegrad.

Med förflyttning »utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan» avses s. k. tvångsförflyttning. Med anledning av yppad tvekan angående tolk- ningen av nämnda, redan i nuvarande avlöningsreglementen förekommande uttryck torde böra framhållas, att den omständigheten, att en tjänsteman på förfrågan av verksmyndigheten samtyckt till att underkasta sig en tvångs- förflyttning, icke i ersättningshänseende bör förtaga förflyttningen dess ka- raktär av tvångsförflyttning. Uttrycket »eller eljest fått sig ålagt att byta bostad» syftar på sådana fall, då tjänsteman nödgats byta bostad på en och samma stationeringsort. En tjänsteman, som exempelvis av verksmyndig— heten ålagts att flytta från innehavd tjänstebostad till annan tjänstebostad eller till privatbostad å tjänstgöringsorten, skulle sålunda bliva berättigad till ersättning.

I förevarande sammanhang har kommittén jämväl till behandling upptagit frågan om flyttningsersättning till tjänsteman, som övergår från tjänst, å

vilken reglementet äger tillämpning, till annan tjänst eller omvänt. Nu gäl- lande författningar innehålla icke någon föreskrift, huruvida ersättning för flyttningskostnader får utbetalas, därest flyttningen är föranledd av över- gång från reglerad till oreglerad tjänst eller tvärtom. Efter det nya lönesyste- mets införande utvecklade sig härutinnan en praxis av innebörd, att tjänste- man vid nyreglerat verk, som erhållit befordran till eller förordnande å högre tjänst vid oreglerat verk och på grund därav nödgats flytta till annan tjänst- göringsort, vore berättigad till ersättning för flyttningskostnader enligt de föreskrifter, som meddelats i för honom före övergången gällande avlönings- bestämmelser, medan däremot dessa föreskrifter ansågos icke vara tillämpliga å befattningshavare, vilken från befattning vid oreglerat verk övergått till högre tjänst vid reglerat verk. Emellertid har kammarrätten den 4 december 1935 meddelat vissa utslag (kammarrättens årsbok, ref. nr 28 och 29), av vilka framgår, att ej heller befattningshavare, som övergår från reglerad till oreglerad tjänst, enligt nu gällande bestämmelser är att anse såsom berättigad till flyttningsersättning.

Kommittén har ansett det vara önskvärt, att uttrycklig föreskrift meddelas om huru i förevarande hänseende bör förfaras. Även om det kan förutses, att förvaltningsområden, som ännu icke underkastats lönereglering, inom en nära framtid bliva inordnade under det nya lönesystemet, erfordras i allt fall bestämmelser för reglering av flyttningsersättning i sådana fall, då övergång sker mellan nyreglerade förvaltningsområden med skilda avlöningsreglemen- ten, exempelvis från beställning vid försvarsväsendet till befattning inom den civila statsförvaltningen. Kommittén, som håller före, att de skäl, vilka legat till grund för stadgandena om flyttningsersättning vid befordran inom ett och samma förvaltningsområde, äro bärande även i fråga om övergång från ett förvaltningsområde till ett annat jämväl då övergången slier från reglerad till oreglerad tjänst eller omvänt — har i andra stycket av 24 å intagit ett stadgande av innehåll, att de i första stycket givna bestämmelserna skola gälla även i fråga om tjänsteman, som förflyttats eller befordrats till ordinarie befattning, å vilken avlöningsreglementet icke äger tillämpning, eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock i fråga om tjänsteman, som från dylik befattning befordrats till eller förordnats å tjänst, som avses i reglementet.

Vid tillämpning av detta stadgande kan måhända svårighet i vissa fall upp- stå att bedöma, huruvida övergång från en tjänst till en annan kan sägas innebära »befordran». I allmänhet torde man emellertid härutinnan kunna hämta ledning av de med vederbörande tjänster enligt stat förenade löneför- månerna. Övergång från professorstjänst i 30 lönegraden vid högskola till professorsbefattning vid universitet torde sålunda få anses innebära beford- ran. En beställningshavare i kaptens grad vid försvarsväsendet, vilken över- går till tjänst inom 24 lönegraden vid civilförvaltningen, torde likaledes få anses erhålla befordran. I andra fall åter torde man mera vara hänvisad till hävdvunnen befordringsgång än till en jämförelse mellan löneförmånerna. Övergång från revisionssekreterartjänst till häradshövdingbefattning har så-

lunda enligt tidigare tillämpad praxis i fråga om beviljande av flyttningser- sättning ansetts innebära befordran, ehuru för närvarande såväl de fasta löneförmånerna som pensionsunderlaget äro högre i den förra befattningen än i den senare.

Av de föreslagna bestämmelserna följer, att flyttningsersättning icke kan utgå, då en person utanför statsförvaltningen erhåller befattning, som avses i avlöningsreglementet. Skulle det i något enstaka fall för förvärvande av en särskilt kvalificerad person utom statstjänsten för viss befattning bliva nödvändigt att erbjuda denne ersättning för flyttningskostnader, torde Kungl. Maj:t äga möjlighet att med anlitande av vederbörande huvudtitels anslag till extra utgifter medgiva gottgörelse för flyttningskostnaderna.

25 5. Felräkningspenningar. Bestämmelserna angående felräkningspenningar hava i allt väsentligt oför— ändrade upptagits från 1930 års förslag och överensstämma i sak med vad som nu gäller. Ett av trafiktjänstemännens riksförbund framställt yrkande om höjning av maximibeloppet av felräkningspenningar från 600 kronor till 1 200 kronor har kommittén ansett icke böra vinna beaktande.

26 5. Övertidsersättning.

De bestämmelser angående ersättning för övertidsarbete, som upptogos i 26 5 av 1928 års lönekommittés reglementsförslag, överensstämde till sin sakliga innebörd i stort sett med de föreskrifter på området, som för närva- rande finnas meddelade i tilläggsbestämmelserna till allmänna civilförvalt- ningens avlöningsreglemente. Förslaget innebar dock vissa jämkningar. Dessa jämkningar hänförde sig dels till själva övertidsersättningen, i det att timersättningsbeloppen i de olika lönegraderna med undantag alle- nast för 17—20 lönegraderna —— undergått mindre höjningar, dels ock till bestämmelserna i övrigt, vilka underkastats omarbetning, ehuru i huvud- sak av mera redaktionell art.

Avgivna yttranden. Beträffande stadgandet i 1 mom. har riksräken- skapsverket framhållit, att rätten att för övertidsarbete utfå särskild ersätt- ning borde tillkomma jämväl befattningshavare i 21 och 22 lönegraderna. En reservant inom ämbetsverket har däremot uttalat, att bestämmelserna om övertidsersättning knappast borde bibehållas, åtminstone icke för all— männa civilförvaltningens vidkommande.

Vissa ämbetsverk hava ansett de i 2 mom. föreslagna timersättnings- beloppen vara för låga. Sålunda hava socialstyrelsen och länsstyrelsen i Älvs— borgs Iän ansett, att övertidsersättningen icke borde understiga den ersätt- ning för timme räknat, som vederbörande tjänsteman åtnjöte under den ordinarie tjänstgöringstiden. Försäkringsrådct, länsstyrelsen i Hallands län samt Sveriges geologiska undersökning hava förmenat, att övertidser- sättningen borde något överstiga den ordinarie avlöningen per timme. Skol-

överstyrelsen har hemställt, att någon förhöjning av övertidsersättningen måt- te beredas åtminstone för de två högsta dyrortsgrupperna.

Jämväl vissa personalorganisationer hava uttalat sig för en gynnsammare övertidsersättning än vad kommittéförslaget innebar. Trafiktjänstemännens riksförbund har sålunda framhållit, att övertidsersättningen borde motsvara vederbörandes vanliga avlöning, förhöjd med 50 % och, i fråga om övertids- arbete under sabbatsdag eller under natt, med 100 %. Svenska järnvägs- mannaförbundet har, i anslutning till vad två ledamöter i 1928 års lönekom- mitté reservationsvis hemställt, påyrkat att övertidsersättningen skulle bestäm- mas till 1/170 av vederbörande tjänstemans månadslön inklusive i förekom- mande fall kallortstillägg. Vid arbete å övertid under sön- och helgdag eller under natt mellan klockan 22 och 6 borde enligt förbundets mening varje timme räknas såsom en och en halv. Samma ståndpunkt har intagits av vissa kvinnliga tjänstemannaorganisationer.

Vidkommande 3 m 0 in. har kommunikationsverkens lönenämnd — från- sett en reservant, som biträtt kommittéförslaget anfört, att det icke vore fullt klart, vad som avsåges med stadgandet i momentets andra stycke, en- ligt vilket med fastställd arbetstid skulle förstås den för vederbörande tjänst normalt gällande arbetstiden. Uttrycket »normalt gällande» syntes kunna avse den för befattningshavare i allmänhet vid ett verk gällande tjänstgö- ringstiden eller ock den å tjänstgöringslista angivna arbetstiden, vilka båda beräkningssätt tillämpades vid kommunikationsverken. Då den föreslagna lydelsen syntes kunna leda till osäkerhet vid tillämpningen och det enligt nämndens mening lämpligen borde tillkomma vederbörande verk att be- stämma, vad som borde förstås med fastställd arbetstid, ansåge nämnden den i nu gällande tilläggsbestämmelser till kommunikationsverkens avlönings- reglemente givna definitionen vara att föredraga. I enlighet härmed borde med fastställd arbetstid i varje särskilt fall förstås den tjänstgöringstid, som av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet bestämts. Härvid borde dock hänsyn icke tagas till under vissa förhållanden medgiven inskränkning i nämnda tid. Även telegrafstyrelsen har funnit den av kommittén angivna definitionen av begreppet fastställd arbetstid mindre klar och entydig och föreslagit en formulering i enlighet med lönenämndens förslag.

I avseende å bestämmelserna under 4 mom. har järnvägsstyrelsen på- yrkat, att i tilläggsbestämmelserna till det föreslagna allmänna avlönings- reglementet måtte angivas de befattningshavare inom lönegraderna 1—20 vid statens järnvägar, vilka icke borde komma i åtnjutande av övertidser- sättning. Även domänstyrelsen har för domänverkets del hemställt om en särbestämmelse i liknande hänseende. Enligt telegrafstyrelsens mening borde verksstyrelserna genom särskild föreskrift i tilläggsbestämmelserna eller på annat sätt lämnas befogenhet att från rätt till övertidsersättning undantaga vissa grupper av befattningshavare.

I anledning av de mot bestämmelserna i 3 mom. gjorda erinringarna har i den förut omförmälda ordförandepromemorian förordats, att momentets andra stycke måtte ändras i enlighet med lönenämndens förslag.

1936 års lönekommitté. 1 mom. Övertidsersättning kan enligt nu gäl- lande bestämmelser tillkomma befattningshavare tillhörande lönegraderna 1———20. Vid kommunikationsverken, där arbete å övertid mot särskild ersätt- ning oftast torde förekomma, hava emellertid genom föreskrifter i tilläggs- bestämmelserna till avlöningsreglementet från rätt till övertidsersättning un- dantagits åtskilliga till nämnda lönegrader hörande befattningshavargrup- per. Sålunda kunna för närvarande av ordinarie tjänstemän tillhörande 20 lönegraden vid kommunikationsverken allenast kontrollör vid postverket och statens vattenfallsverk samt underingenjör vid statens järnvägar kom- ma i åtnjutande av övertidsersättning. Enligt vad kommittén inhämtat, fö- rekommer det endast mera undantagsvis, att befattningshavare i kontrollörs eller underingenjörs tjänsteställning tilldelas övertidsersättning Inom den övriga nyreglerade civilförvaltningen torde det ej heller annat än undantags- vis förekomma, att befattningshavare inom denna lönegrad komma i åtnju- tande av sådan ersättning. Då alltså något egentligt behov av möjlighet till beredande av övertidsersättning för befattningshavare i 20 lönegraden knap- past kan anses föreligga och då ordinarie befattningar överhuvud icke finnas inrättade i 19 lönegraden, har kommittén ansett rätten till övertidsersättning böra begränsas till befattningshavare tillhörande lönegraderna A 1—18.

AV den ovan lämnade redogörelsen för de avgivna yttrandena framgår, att från vissa håll påyrkats höjning av timersättningen för övertidsarbete till en nivå, som uppgår till eller överstiger den lön, per timme räknat, som tillkommer vederbörande under den ordinarie tjänstgöringstiden. Bland de inom kommittén tillkallade personalrepresentanterna har allmänt gjorts gäl- lande, att övertidsersättningen borde generellt bestämmas per timme till 1/170 av den fasta månadslönen, vilket för tjänstemän med arbetstidsreglerad tjänst- göring av normalt 208 timmar per månad skulle innebära en förhöjning av den ordinarie timlönen med omkring 20 procent. Kommittén har ansett sig icke kunna biträda detta förslag, som i realiteten skulle innebära en differen- tiering av övertidsersättningen för olika ortsgrupper. En dylik differentiering. skulle komplicera bestämmelserna på ett sätt, som med hänsyn till de obe- tydliga skillnader, varom här under alla förhållanden bleve fråga, måste fram- stå såsom opåkallat. Därest en sådan differentiering genomfördes beträffande kompensationen för tjänstgöring å övertid, borde för övrigt med väsentligen samma fog en differentiering verkställas beträffande löneavdragen under le- digheter. Med hänsyn till att övertidstjänstgöring över huvud bör förekomma endast undantagsvis och i första hand skall, där så kan ske, kompenseras genom motsvarande ledighet, är det enligt kommitténs förmenande varken nödvändigt eller önskvärt, att ersättningssystemet beträffande övertidstjänst- göringen alltför mycket utbygges. De analogier från den enskilda arbets- marknaden, av vilka man velat hämta stöd för en dylik utbyggnad, hava icke synts kommittén vara bärande med hänsyn till de helt olikartade förhållan- den, som föreligga med avseende å anställningens fasthet samt tryggheten för löneinkomst oavsett konjunkturskiftningar och växlingar i arbetstillgång.

Lönekommittén förordar sålunda, att övertidsersättningen alltjämt bestäm-

mes till ett enhetligt belopp för lönegrad, oavsett dyrortsgrupp och löneklass. I fråga om storleken av ersättningen har kommittén emellertid funnit sig höra tillstyrka en höjning av nuvarande belopp, vilka grunda sig på en me- deltalsberäkning med utgångspunkt från begynnelselönen i billigaste orts- grupp samt slutlönen i högsta ortsgrupp och vilka alltså missgynna tjänste- män i högre löneklasser inom de dyrare ortsgrupperna av vederbörande löne- grad. I kommitténs förslag hava ersättningsbeloppen så avvägts, att de med utgångspunkt från en normal tjänstgöringstid av 208 timmar per månad ungefär motsvara den ordinarie timlönen å I-ort för en tjänsteman inom tredje löneklassen av vederbörande lönegrad jämte någon förhöjning med hänsyn till att rörligt tillägg ej skulle utgå å övertidsersättningen.

Enligt nu gällande bestämmelser såväl vid kommunikationsverken som vid allmänna civilförvaltningen skall vid arbete å övertid under sön- och helg- dag eller mellan klockan 23 och 5 timersättningen förhöjas med femtio pro— cent. Härutinnan har i 1930 års förslag icke vidtagits annan ändring än att den tid på natten, varunder förhöjd ersättning för övertidsarbete må utgå, utsträckts till tiden mellan klockan 22 och 6.

Lönekommittén har ansett sig böra biträda förslaget om utsträckning av den tid under natt, varunder förmånligare ersättning för övertidsarbete må beräknas. Därutöver vill kommittén på förekommen anledning föreslå viss annan utvidgning av bestämmelserna i förevarande punkt. Genom kungö- relse den 20 december 1935 (nr 616) har Kungl. Maj:t förordnat, att stats- myndigheterna må, om och i den mån så finnes kunna ske, å påskafton, mid- sommarafton och julafton inställa öppethållandet av sina tjänstelokaler eller myndigheterna eljest åliggande mottagning för allmänheten. Möjlighet har härigenom beretts myndigheterna att, där tjänstgöringsförhållandena så med- giva, bevilja underlydande befattningshavare ledighet från tjänstgöringen un- der nämnda dagar. Med hänsyn härtill har lönekommittén ansett skäligt att, därest befattningshavare beordras att å sådan dag utföra arbete å övertid, övertidsersättning beräknas enligt samma grunder, som gälla vid övertidsar- bete å sön- eller helgdag eller under natt.

I avseende å berörda utvidgning har från vissa av personalrepresentanterna anmärkts, att densamma för personal med arbetstidsreglerad tjänstgöring en- ligt turlista saknade praktisk betydelse, enär övertidsersättning merendels icke utginge för övertid utöver fastställd turlista i annan mån än övertiden överstege den i vederbörande arbetstidskungörelse bestämda maximitiden. Det har därjämte framhållits, att den högre värdesättningen av övertidsarbete under helgdag och under natt överhuvud taget icke komme till sin rätt, så länge övertid utöver turlista inginge som utfyllnad upp till berörda maximala timantal.

I anledning av dessa anmärkningar har kommittén ansett sig böra ifråga- sätta en ändrad grund för beräkning av övertidsersättning för arbete under sön- och helgdag och under natt. I stället för att såsom för närvarande är fallet själva timersättningen höjes med femtio procent, föreslår kommittén, att varje övertidstimme mellan klockan 22 och klockan 6 eller under sön- och

helgdag, respektive under påskafton, midsommarafton och julafton i och för övertidsersättningens beräknande evalveras till en och en halv timma och att samtidigt de normala timersättningsbeloppen tillämpas. En ändring av bestämmelserna på denna punkt har sålunda vidtagits i det nu föreliggande förslaget.

2 mom. Såsom ett första stycke i 2 mom. föreslår kommittén i likhet med 1928 års lönekommitté ett stadgande, enligt vilket såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning skall gälla, att överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utförande å tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande ledighet icke lämpligen kan beredas. Stadgandet i fråga har sin direkta motsvarighet i nu gällande tilläggsbestäm- melser till allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente.

Av vissa personalrepresentanter har påyrkats intagande i avlöningsregle- mentet av bestämmelse därom, att ledighet, som beviljas tjänsteman såsom ersättning för fullgjort arbete å övertid, skall beredas honom inom loppet av den månad, varunder övertidsarbetet utförts. Med hänsyn till att det stundom skulle kunna medföra olägenheter för vederbörande verksmyndighet att redan under samma månad bereda en tjänsteman kompensation för fullgjort övertidsarbete i form av motsvarande ledighet, exempelvis i det fall att över- tidsarbetet utförts under de sista dagarna av månaden, har kommittén dock icke- ansett lämpligt, att en uttrycklig föreskrift härom inryckes i avlönings- reglementet, detta så mycket mindre som det i vissa fall kan för befattnings- havaren själv vara lämpligare att erhålla ledigheten under någon senare dag. Kommittén vill allenast framhålla angelägenheten av att verksmyndigheterna söka så långt möjligt är tillmötesgå personalens önskemål i fråga om tiden för ledighetens utbekommande.

Däremot synes det kommittén rimligt och skäligt att, såsom av personal- representanterna likaledes påyrkats, varje övertidstimme under sön- och helg- dag eller under natt, för vilken tjänsteman erhåller kompensation i form av ledighet å söckendag, vid ledighetens beviljande evalveras till en och en halv timme på sätt av kommittén föreslagits skola ske vid beräkning av övertids- ersättning. Ett sådant beräkningssätt har synts kommittén följa av uttrycket »mot övertidsarbetet svarande ledighet». En anvisning i detta hänseende torde emellertid lämpligen kunna lämnas i de tillämpningsföreskrifter till förevarande paragraf, vilka torde bliva erforderliga och vilka enligt para- grafens 3 mom. skola utfärdas av Kungl. Maj:t.

Enligt likalydande föreskrift i nuvarande avlöningsreglementen för kom- munikationsverken och allmänna civilförvaltningen utgår övertidsersättning för arbete, som utförts »å tid utöver fastställd arbetstid». I tilläggsbestäm- melserna till ifrågavarande reglementen har lämnats närmare förklaring rö- rande innebörden av uttrycket »fastställd arbetstid». Enligt tilläggsbestäm- melserna till förstnämnda reglemente skall härmed i varje särskilt fall för- stås den tjänstgöringstid, som av Kungl. Maj:t eller vederbörande verks sty- relse bestämts. Tilläggsbestämmelserna till sistnämnda reglemente angiva,

att med fastställd arbetstid skall avses den tjänstgöringstid, som av Kungl. Maj:t eller vederbörande verks styrelse bestämts skola i regel gälla för veder- börande tjänst, utan hänsyn tagen till under vissa förhållanden medgiven inskränkning i nämnda tid.

I 26 å av 1930 års förslag hava upptagits häremot svarande stadgande och förklaring. Enligt 3 mom. andra stycket skulle med fastställd arbetstid för- stås »den för vederbörande tjänst normalt gällande tjänstgöringstiden, utan hänsyn tagen till under vissa förhållanden medgiven inskränkning i nämnda tid». Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen för de avgivna ytt- randena, hava emellertid telegrafstyrelsen och kommunikationsverkens löne- nämnd framställt anmärkningar mot denna definition, vilken ansetts kunna leda till osäkerhet vid tillämpningen.

Kommittén har ansett sig böra närmare undersöka, huruvida kommittéför- slaget på denna punkt kan anses lämna en tillfyllestgörande vägledning för bedömande av frågan, när övertidsarbete skall anses föreligga och övertids- ersättning följaktligen utgå. Kommittén har funnit sig hava så mycket större anledning härtill, som personalrepresentanterna under förhandlingarna med kommittén hemställt om införande av förmånligare grunder för övertidser- sättningens beräknande än som för närvarande tillämpas.

För stora områden av statsförvaltningen torde, vare sig man definierar begreppet fastställd arbetstid så, som skett i nu gällande avlöningsförfatt— ningar, eller på sätt föreslagits av 1928 års lönekommitté, i allmänhet några svårigheter ej föreligga att avgöra, vilket arbete som är att betrakta som övertidsarbete. I fråga om de centrala ämbetsverkens ordinarie befattnings- havare är sålunda redan i gällande instruktioner eller arbetsordningar i all- mänhet föreskrivet, att arbetstiden å tjänsterummet skall varje söckendag utgöra 7 timmar, vilken arbetstid, i den mån ej för särskilda befattnings- havare eller grupper av befattningshavare en längre daglig tjänstgöring är föreskriven, alltså är att anse såsom »den för vederbörande tjänst normalt gällande tjänstgöringstiden». Uppenbart är, att där dylika enhetliga tjänst- göringsföreskrifter gälla, tjänstgöring, som genomsnittligt för söckendag icke överstiger 7 timmar, icke kan berättiga till övertidsersättning. Den omstän- digheten, att såsom i instruktionerna jämväl förutsättes viss inskränk— ning i den dagliga arbetstiden medgives under sommarmånaderna, är givet- vis icke av beskaffenhet att medföra rätt till Övertidsersättning för tid, som faller utanför den reducerade tjänstgöringstiden men inom den normalt gäl- lande 7-timmarstiden.

För andra grupper av befattningshavare inom den civila statsförvaltningen är emellertid tjänstgöringstiden icke ordnad på detta regelbundna och en— hetliga sätt. Beträffande de stora grupperna av befattningshavare inom läg- re lönegrader vid kommunikationsverken samt vid tullverkets lokalförvalt- ning har arbetstiden reglerats genom särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade arbetstidskungörelser, vilka kompletterats genom av vederbörande verk utfär— dade tillämpningsföreskrifter. I berörda arbetstidskungörelser för postverket, statens järnvägar och tullverket har föreskrivits, att för kalendermånad räk-

nat i regel icke må förekomma längre tjänstgöringstid än som motsvarar 208 timmar för 30 dagar. För personal, som tjänstgör enligt regelbunden turför- delning med olika tjänstgöringstid olika dagar, må dock längre tjänstgörings- tid för kalendermånad kunna förekomma, under förutsättning att samman- lagda tjänstgöringstiden för de i turfördelningen ingående turerna icke över- stiger vad som motsvarar 208 timmar för 30 dagar. Vid tjänstgöring, som med- för synnerligen ringa ansträngning, må längre tjänstgöringstid än den, som nyss sagts, kunna förekomma på det sätt, att för sådan tjänstgöring den verk- liga tjänstgöringstiden beräknas motsvara viss kortare tjänstgöringstid.

Liknande arbetstidsbestämmelser gälla ock för viss personal vid telegraf- verket och statens vattenfallsverk, varvid likväl är att märka, att tjänstgö- ringstiden för den av arbetstidskungörelserna vid dessa verk berörda perso- nalen i regel icke må överstiga 48 timmar för vecka.

På grund av de vid dessa verk förekommande arbetsuppgifternas natur, vilken påkallar tjänstgöring i regelmässig turfördelning dygnet om och så- väl å söckendag som å sön- och helgdag, måste den dagliga arbetstiden för flertalet befattningshavare inom de lägre graderna bestämmas genom på förhand upprättade tjänstgöringslistor, turlistor eller arbetsplaner. Arbets— tiden är dock härigenom ingalunda enhetligt bestämd från dag till dag för samma befattningshavare. En kortare tjänstgöringstur under en dag mot- svaras ofta av en längre tjänstgöringstur en följande dag. Men ej heller den sammanlagda tjänstgöringstiden för månad eller vecka är enhetligt bestämd. Sålunda plågar arbetstiden för månad för befattningshavare vid postverket och statens järnvägar med särskilt ansträngande arbete bestämmas till ej oväsentligt lägre antal timmar än den föreskrivna maximitiden av 208 tim- mar för 30 dagar. Så är förhållandet exempelvis för postpersonal, som tjänst- gör vid järnvägsposten, liksom ock för viss tågpersonal vid statens järn- vägar. Där arbetstiden huvudsakligen utfylles av passning eller annat lind- rigare arbete, kan å andra sidan tjänstgöringstiden avsevärt utsträckas utöver den nyssnämnda. Vidare är att märka, att för personal, av vilken en månatlig arbetstid av 208 timmar eljest skulle med hänsyn till arbetets normala art lämpligen kunna uttagas, tjänstgöringstiden av praktiska eller arbetstidstek- niska skäl ej alltid kan bestämmas till detta antal timmar. Ett exempel torde klarlägga detta förhållande. Göromålens omfattning å ett visst tjänsteställe skulle kräva ett personalantal inom en viss befattning av 10 per dag med en genomsnittlig arbetstid för månad av 220 timmar. Då emellertid den sam- manlagda arbetstiden för månad och befattningshavare under normala tjänst- göringsförhållanden icke må överstiga 208 timmar arbetstid därutöver be- traktas såsom övertid och föranleder särskild ersättning — måste, för såvitt ej under viss del av dagen tillskott till arbetskraften kan erhållas från annat tjänsteställe, personalantalet tydligen ökas med en befattningshavare. Denna av arbetstidstekniska skäl föranledda ökning i arbetskraften medför, att den genomsnittliga arbetstiden för månad och befattningshavare kan å turlista vid detta tjänsteställe inskränkas till 200 timmar och 208 timmar sålunda ej behöva uttagas. Vid ett annat tjänsteställe kan måhända arbetstiden av

liknande tekniska skäl fastställas till exempelvis 205 timmar. Ojämnheter i tjänstgöringstiden av nu angivna slag kunna icke undvikas, enär givetvis längre tjänstgöringstid icke uttages än som erfordras för arbetets fullgörande. Härtill kommer, att övergång ofta sker från det ena slaget av tjänstgöring till det andra eller från ett tjänsteställe till ett annat med därav följande växlingar i tjänstgöringsturer och sammanlagd arbetstid. Av det anförda torde inses, att, försåvitt hänsyn tages till den tjänstemannen enligt turlista eller arbetsplan åliggande tjänstgöringen, vid här ifrågavarande verk någon enhetligt bestämd »normal» tjänstgöringstid icke förekommer ens för be— fattningshavare i en och samma befattning och ännu mindre för olika be- fattningshavargrupper.

Enär kommittén ansett det erforderligt att för bedömande av frågan om övertidsersättning äga närmare kännedom, huru de nu gällande bestäm- melserna om övertidsersättning tillämpas vid de verk, där arbetstiden på sätt nu sagts regleras genom särskilda arbetstidskungörelser, har kommittén i skrivelser till generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vatten- fallsstyrelsen och generaltullstyrelsen anhållit om vissa upplysningar härut- innan. Av de inkomna svarsskrivelserna har framgått följande.

Vid postverket göres i förevarande hänseende åtskillnad mellan personal, som fått sin arbetstid bestämd med hänsyn till arbetets ansträngande beskaf- fenhet, och annan personal. Om den i turlista angivna arbetstiden med hänsyn till arbetets ansträngande art upptagits till kortare tid än 208 timmar för trettiodagarsperiod, må, efter generalpoststyrelsens prövning, övertids- ersättning utgå för arbetstid överstigande den å turlistan upptagna, dock icke för tid understigande 182 timmar för nyss nämnd period. I andra fall utgår övertidsersättning endast för den arbetstid, som överstiger 208 timmar eller den längre tjänstgöringstid, som må vara för tjänstemannen bestämd, även om turlistan angiver lägre antal tjänstgöringstimmar för månad. Vid fastställande av det antal timmar, för vilket övertidsersättning skall utgå, iakttages att, om övertidstjänstgöringen i sistnämnda fall fullgjorts delvis nattetid eller å sön- och helgdag och delvis å annan tid, utfyllnad upp till 208 timmar äger rum i den tidsföljd, vari övertidstjänstgöringen förekommit.

Vid telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och tullverket utgår övertidsersättning först när den i arbetstidskungörelsen fastställda maxi- mitiden överskridits, oberoende av under vilka av dygnets timmar eller under vilka veckodagar densamma fullgjorts. Uppnås ej denna maximitid, trots att vederbörande tjänsteman tjänstgjort å annan tid än som upptages å tur- lista, utgår alltsä ej övertidsersättning. För telegrafverkets och statens vat- tenfallsverks del har emellertid anmärkts, att för den arbetstidsreglerade per— sonalen kortare tjänstgöringstid än den vid nämnda verk såsom maximum bestämda, 48 timmar för vecka, normalt icke förekommer. För viss personal vid tullverket med kontors- och tullbehandlingsarbete utgår övertidsersätt- ning i allmänhet för det antal timmar, med vilket den effektiva tjänstgörin- gen under månaden överskjuter 195 timmar. I fråga om sättet för beräk- nande av övertidsersättning till tjänsteman, vars tjänstgöringstid enligt tur-

lista eller arbetsplan understiger det enligt arbetstidskungörelserna bestämda maximiantalet timmar för månad men som förrättat övertidstjänstgöring un— der natt eller å sön- och helgdag, tillämpas vid statens järnvägar och tullver- ket det förfaringssättet, att övertiden lägges till den i turlistan angivna tjänst- göringstiden efter hand som den tillkommit, intill dess det för månaden en- ligt arbetstidskungörelsen fastställda maximiantalet tjänstgöringstimmar uppnåtts. För överskjutande antal timmar utbetalas övertidsersättning försåvitt ej övertiden kompenseras med häremot svarande ledighet med förhöjt timbelopp, i den mån tjänstgöring fullgjorts under natt eller å sön- eller helgdag.

Från personalrepresentanternas sida har beträffande rätten till övertidser- sättning för här avsedd, enligt turlista tjänstgörande personal med styrka framhållits, att den å turlistan upptagna tjänstgöringstiden borde få vara en- samt avgörande för övertidsersättningens beräknande. Där sålunda tjänstgö- ringstiden å turlista bestämts till lägre antal timmar än den i arbetstidskun- görelserna angivna maximitiden, borde ersättning utgå, så snart antalet i tur- listan upptagna tjänstgöringstimmar överskridits. I detta sammanhang har ock anförts, att vid beordring till tjänstgöring å dag, under vilken tjänsteman- nen eljest skolat vara tjänstfri, övertidsersättningen borde utgå såsom för hel dag, även om tjänstemannen icke tagits i anspråk så många timmar av dagen, som motsvarade den normala tjänstgöringstiden för hel dag.

Vid de överväganden, kommittén ägnat hithörande frågor, har det synts kommittén, som om den för närvarande i flertalet fall tillämpade praxis, enligt vilken övertidsersättning utbetalas allenast för arbete, som utförts ä tid utöver den i vederbörande arbetstidskungörelse fastställda maximitiden, stundom kan verka väl restriktivt. Så synes vara fallet, där tjänstgörings- tiden å turlista upptagits till ett lägre antal timmar på den grund, att tjänst- göringen är av särskilt ansträngande art. Det vill förefalla kommittén, som om i dylikt fall övertidsersättning skäligen borde få utgå, så snart tjänst- göringstiden överskridit det timantal, som med hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet av vederbörande verksmyndighet prövas rimligtvis kunna nor- malt uttagas. Där emellertid av arbetstidstekniska skäl å turlistan måst upp- tagas kortare tjänstgöringstid än sistnämnda timantal, bör givetvis tjänst- göringen utfyllas upp till detta timantal, innan övertidsersättning må utgå. Såsom förut anförts tillämpas en anordning av här antydd beskaffenhet för personal vid järnvägsposten. Det är visserligen klart, att vid tillämpning av den ifrågasatta anordningen en del svårigheter kunna uppstå, då det gäller att inom de olika tjänstegrenarna avgränsa sådant slag av tjänstgöring, som är att anse såsom särskilt ansträngande. Emellertid synas dessa svårigheter icke böra överskattas. Kommittén vill erinra, att vid de verk, där särskilda arbetstidskungörelser äro gällande, finnas inrättade tjänstgöringsnämnder, vilka hava till uppgift att avgiva utlåtanden till vederbörande verk i ärenden angående tjänstgöringstiden och i vilka ingå representanter för såväl verken som befattningshavarna. Det torde kunna förutsättas, att verksstyrelserna i samarbete med dessa nämnder skola, efter prövning av de omständigheter

som böra inverka på fastställandet av normal maximitid för olika slag av tjänstgöring, kunna träffa de anordningar, som erfordras för en rimlig och smidig tillämpning av den ifrågasatta principen. I varje fall har det synts kommittén, att anordningen i fråga bör tagas under allvarligt övervägande för att genomföras, därest icke avsevärda administrativa svårigheter visa sig vara förenade med densamma.

För att möjliggöra den ifrågasatta anordningen torde det i 1930 års reg- lementsförslag innefattade stadgandet angående vad som skall förstås med »fastställd arbetstid» böra omformuleras, så att detsamma närmare ansluter sig till den definition av nämnda begrepp, vilken lämnats i nu gällande tilläggsbestämmelser till kommunikationsverkens avlöningsreglemente. Kom- mittén föreslår därför i andra stycket av förevarande moment, att med fast- ställd arbetstid skall förstås den av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndig- het för befattningen eller för Visst slag av tjänstgöring bestämda tjänstgö- ringstiden.

Med hänsyn till att sålunda enligt kommitténs förslag en friare prövning av förutsättningarna för övertidsersättningens utbetalande skulle förefinnas, har kommittén '— i motsats till 1928 års lönekommitté — i förslaget icke intagit någon anvisning rörande beräknande av ersättning för övertidsarbete vid inskränkning i tjänstgöringstiden. Likaledes har kommittén utelämnat stadgandet om att övertidsarbete skall i vissa fall anses motsvara viss kortare tjänstgöring. Föreskrift i sådant hänseende synes närmast höra hemma bland tillämpningsföreskrifterna till paragrafen.

Ej heller har kommittén upptagit något stadgande, motsvarande det i 4 mom. av 1930 års reglementsförslag intagna. Då enligt 3 mom. av före- liggande förslag Kungl. Maj :t skulle äga utfärda närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna i förevarande paragraf, har det synts kommittén lämpligast, att Kungl. Maj:t i samband härmed jämväl meddelar erforderliga föreskrifter i fråga om undantagande från bestäm- melsernas tillämpning av sådana kategorier tjänstemän tillhörande lönegra- derna A 1—18, vilka icke lämpligen böra komma i åtnjutande av övertids- ersättning.

I samband med fastställande av tillåmpningsstadganden till förevarande paragraf lärer Kungl. Maj:t vara oförhindrad att på vederbörande verksmyn- digheter överlåta utfärdandet av nödiga kompletterande detaljföreskrifter.

27 5. Ackord eller beting. Föreskrifterna i förevarande paragraf överensstämma med motsvarande föreskrifter i 1930 års förslag; dock har kommittén av enahanda anledning, som anförts vid behandlingen av föreskrifterna i 26 & angående övertidser- sättning, vidtagit den ändringen, att dylik ersättning må tillkomma allenast tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18. Ett av riksräken- skapsverket framställt önskemål om bestämmelsernas utvidgning till att om- fatta tjänstemän i 1—22 lönegraderna har sålunda kommittén icke funnit sig böra biträda.

28 5. Ersättning för särskilda uppdrag m. 111.

Under 28 & sammanförde 1928 års lönekommitté föreskrifter angående de särskilda ersättningar, som utöver lönen må tillkomma tjänstemän för sär- skilda uppdrag eller utgå i form av gratifikationer eller belöningar. Ifråga— varande föreskrifter angåvo endast förekomsten av dylika ersättningar, me- dan närmare föreskrifter om ersättningarnas form och storlek avsågos sko- la inflyta i tilläggsbestämmelserna eller — i fråga om ersättningar av mera tillfällig art — i vederbörande verks stater. Allenast i fråga om stenograf— arvode ansåg kommittén en allmängiltig bestämmelse böra intagas i avlö- ningsreglementet.

Avgivna yttranden. I yttranden över kommittéförslaget hava erinringar mot bestämmelserna i förevarande paragraf framställts från tvenne äm- betsverk. Marinförvaltningen har sålunda ansett, att nuvarande föreskrift därom, att expeditionsvakt, som anvisats bostad i anslutning till ämbetslo- kalen, må kunna tillerkännas särskild ersättning av högst 300 kronor för tillsyn av lokalen m. m., borde upptagas i avlöningsreglementet. Riksräken— skapsverket har funnit önskvärt, att man i vissa fall kunde, exempelvis ge- nom anmärkningsprovision, sätta avlöningsförmånernai direkt förhållande till arbetsprestationen. En dylik avlöningsform skulle enligt riksräkenskaps- verkets mening vara till nytta för arbetet inom ämbetsverket.

1936 års lönekommitté. Bestämmelserna i förevarande paragraf hava av- fattats i huvudsaklig överensstämmelse med 1930 års reglementsförslag. l fråga om vissa punkter får kommittén anföra följande.

'Det vid kommunikationsverken för närvarande utgående stenografarvodet infördes i samband med 1919 års lönereglering efter framställning från ve- derbörande verksstyrelser, Motivet härför torde hava varit, att man ville genom införande av en särskild ersättning uppmuntra kvinnliga tjänstemän i biträdesgraderna att förskaffa sig kunskap och färdighet i stenografi, som vid denna tid behärskades allenast av ett fåtal tjänstemän. Utvecklingen har sedermera gått därhän, att stenografiutbildning är att jämställa med an- nan specialutbildning för kontorsarbete, till vilken hänsyn får tagas vid av- vägning av löneställning och vid bedömande av kvalifikationer för befordran men som icke synes påkalla en särskild ersättningsform vid sidan av lönen. Lönekommittén har därför i sitt förslag uteslutit bestämmelsen om stenograf- arvode. Det synes emellertid kommittén skäligt, att de befattningshavare, som vid civila avlöningsreglementets ikraftträdande åtnjuta stenografarvode, övergångsvis få under de förutsättningar, som nu gälla för denna förmåns åtnjutande, uppbära dylikt arvode även efter övergång till det nya regle— mentet.

Enligt 2 mom. i 1930 års reglementsförslag skulle det bero på vederbörande— myndighets prövning, huruvida ersättning för särskilt uppdrag må åtnjutas. under annan ledighet än semester eller ferier. Kommittén har med hänsyn till önskvärdheten av enhetlighet iavlöningsbestämmelsernas tillämpning an-

%- sett lämpligt, att nämnda prövning i allmänhet beträffande samtliga i 8 kap. omförmälda slag av ersättningar för särskilda uppdrag förbehålles Kungl. Maj:t, dock med rätt för Kungl. Maj:t att, om så skulle befinnas ändamåls- enligt, delegera beslutanderätten till vederbörande myndighet, något som torde kunna ifrågakomma särskilt i avseende å vissa större verk, exempelvis kommunikationsverken.

Den av marinförvaltningen påyrkade bestämmelsen angående särskild er- sättning till expeditionsvakt, som övar tillsyn över verkets ämbetslokaler, synes kommittén icke erforderlig. Dylikt tillsynsarvode torde av Kungl. Maj:t kunna bestämmas med stöd av bestämmelserna i 3 mom. Ej heller har kommittén ansett sig kunna biträda yrkandet om införande av anmärknings- provision, en avlöningsform som tidigare förefunnits men av statsmakterna på principiella skäl avskaffats.

Bland arvoden för särskilda uppdrag, som avses i 28 ä 1 mom., må här beröras en särskild grupp, nämligen arvode till generaldirektörs ställföreträdare ivissa verk.

I en del av de största verken med generaldirektör såsom chef finnes för närvarande särskild ställföreträdare för chefen förordnad. Så är fallet be- träffande de affärsverk — postverket och telegrafverket —— där ej befatt- ning såsom överdirektör (souschef) finnes upptagen i staten. Vidare är ställföreträdare för verkschefen förordnad i några av de till allmänna civil- förvaltningen hörande verk, i vilka chefskapet utövas av generaldirektör till- satt medelst förordnande på viss tid, nämligen i socialstyrelsen, riksför— säkringsanstalten, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, väg- och vattenbygg- nadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen samt kommerskollegium. Till generaldirek- törs ställföreträdare vid postverket och telegrafverket utgår enligt föreskrift i kommunikationsverkens avlöningsreglemente arvode med 2 000 kronor år— ligen. I två av nyssnämnda verk vid allmänna civilförvaltningen —— pen- sionsstyrelsen och medicinalstyrelsen —— åtnjuter ställföreträdaren ett i ver- kets avlöningsstat upptaget arvode av 1 000 kronor årligen; detsamma blir från och med den 1 januari 1938 förhållandet i socialstyrelsen. Vid de övriga ovan omförmälda verken utgår ej särskilt ställföreträdararvode; i stället åtnjuter ställföreträdaren, då han under ledighet för verkschefen uppehåller dennes befattning, vanlig vikariatsersättning, vilken enligt före- skrift i tilläggsbestämmelserna till allmänna civilförvaltningens avlönings- reglemente utgår med 8 kronor för dag.

Beträffande de generaldirektörsverk vid allmänna civilförvaltningen, där särskild ställföreträdare för verkschefen ej finnes förordnad, gälla olika regler för ärendenas avgörande vid förfall för verkschefen. I några verk inträder, såvitt ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, äldste tjänstgörande ledamoten i verkschefens ställe. I andra verk avgöras ärendena av leda- möterna samfällt, där ej Kungl. Maj:t förordnar särskild vikarie för verks- chefen. Där äldste ledamoten i dylikt fall inträder såsom vikarie, utgår till honom vikariatsersättning med nyssnämnda belopp, där chefsbefattningen

är tillsatt medelst förordnande, och enligt avlöningsreglementets 19 5 (d. v. 5. med 6 kronor), där fråga är om annan generaldirektörsbefattning.

Enligt lönekommitténs mening är det önskvärt, att i de största ämbets- verken finnes särskild ställföreträdare för verkschefen. För kontinuiteten i verkets arbete måste det vara till fördel, att en av verkets ledamöter är sär- skilt inriktad på att följa verkets angelägenheter i allmänhet och speciellt beträffande viktigare frågor på sådant sätt, att han vid förfall för chefen kan, med kännedom om dennes intentioner, utan svårighet inträda i hans ställe såväl vid ärendenas avgörande inom verket som ock när det gäller att företräda verket utåt. Då för en dylik funktion krävas särskilda per- sonliga kvalifikationer, kan det ej anses lämpligt, att under alla förhållan- den äldste ledamoten automatiskt vid förfall för verkschefen intager den- nes plats. Kommittén vill därför uttala sig för att anordningen med sär- skilt förordnad ställföreträdare utsträckes att gälla även de till omfattnin- gen mera betydande generaldirektörsverk, där sådan ställföreträdare ej för närvarande finnes förordnad. Tillsvidare torde man dock härvidlag ej böra gå längre än att medtaga de verk, i vilka chefen tillsättes medelst för- ordnande tills vidare. Vid bifall härtill skulle särskild ställföreträdare kom- ma att förordnas i samtliga ämbetsverk me-d minst fem byråer med undan- tag för skolöverstyrelsen samt patent— och registreringsverket, vilkas sär- skilda organisation dock för närvarande icke synes göra anordningen på- kallad i samma mån som för övriga här avsedda verk.

I samtliga de fall, då sålunda särskild person förordnas såsom ställföre— trädare för verkschef, bör lämpligen till ställföreträdaren utgå särskiltarvo- de såsom ersättning icke blott för vikariat under verkschefens ledigheter utan även för det merarbete och ansvar, som måste följa med ställföreträdar- skapet. Ett fast årsarvode synes vara lämpligare än anordningen med vika- riatsersättning vid vikariat. Ur kostnadssynpunkt torde det vara utan be- tydelse, vilkendera ersättningsvägen som väljes; då verkschefen på grund av särskilt uppdrag eller av annan anledning åtnjuter ledighet från tjänsten under längre tid, kan vikariatsersättningen uppgå till högre sammanlagt be- lopp än ett skäligt årsarvode.

I fråga om ställföreträdararvodenas storlek har kommittén ansett sig böra föreslå, att arvodesbeloppet för de till allmänna civilförvaltningen hörande verken bestämmes till 1 200 kronor för år eller 200 kronor mera än vad för närvarande utgår vid de av dessa verk, där särskilt arvode förekommer. Be- träffande de vid postverket och telegrafverket utgående ställföreträdararvo- dena ä 2 000 kronor ifrågasätter kommittén icke någon ändring.

I de under 8 kap. av reglementet införda särbestämmelserna har kom- mittén i enlighet med det anförda upptagit föreskrifter om ställföreträdar- arvoden ä 1 200 kronor vid socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pen- sionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bygg- nadsstyrelsen, generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskolle- gium samt ä 2 000 kronor vid postverket och telegrafverket.

I detta sammanhang torde kommittén få beröra ett spörsmål om viss spor- telinkomst, som varit föremål för uppmärksamhet från riksdagens sida, nämligen frågan om provision för försäljning av stämplar.

Enligt 42 & av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelav- giften äger stämpelförsäljare såsom ersättning för besvär och kostnader räk- na sig tillgodo, i Stockholm två procent samt i övriga städer och å landet tre procent av det belopp, för vilket stämplar försålts, till och med en är- lig försäljningssumma av 20 000 kronor, dock att ordförande i häradsrätt må, även om han är boende i Stockholm, tillgodoföra sig provision med tre procent. För överskjutande belopp till och med 200 000 kronor beräknas provisionen efter en procent och för belopp utöver 200 000 kronor efter en tiondedels procent.

Enligt en av lönekommittén inhämtad uppgift rörande stämpelförsäljnings- provisioner under år 1936 utgjorde antalet tjänstemän inom den civila stats- förvaltningen, som under nämnda år åtnjutit sådan provision, 262. Av dessa voro 142 domhavande. Av de återstående 120 stämpelförsäljarna voro 57 tjänstemän hos länsstyrelserna, huvudsakligen landssekreterare och lands- kamrerare. Provisionsbeloppen hava utgått med synnerligen växlande be- lopp, beträffande tjänstemän vid de nyreglerade verken från några kronor upp till omkring 1 500 kronor, i enstaka fall ännu mera. Provisionsbelop- pen framgå närmare av följande tablå:

Inkomst av Antal befatt- Inkomst av Antal befatt- stämpelprovision ningshavare stämpelprovision ningshavare 1— 100 kronor ...... 35 1 001—1 250 kronor . . . . 10

101— 250 » ...... 14 1 251—1 500 » . . . . 4 251— 500 » ...... 15 1 501—2 000 » .... 2 501— 750 » ...... 19 2 001—2 500 » . .. . 2 751—1 000 » ...... 18 2 511 » 1

Under 27 5 av sin berättelse gjorde 1934 års statsrevisorer följande all- männa uttalande angående stämpelprovisionerna:

»En av de grundläggande principerna vid genomförandet av de senaste lönereg- leringarna för kommunikationsverken och den civila statsförvaltningen i övrigt har varit avskaffandet av sportelsystemet. Bland de skäl, som anförts för borttagande av sportlerna, må nämnas de misshälligheter, som skapas av att vissa, eljest likställ— da tjänstemän komma i tillfälle att förskaffa sig extra inkomster av sin tjänst, un- der det att de övriga få nöjas med sin i stat fastställda avlöning. Förefintligheten av dylika extra inkomster eller sportler omöjliggör ock genomförandet av enhetlig löneplan för det verk, det gäller, eller för flera likställda verk. Det har därför an- setts vara av vikt att genom uttrycklig föreskrift i de olika avlöningsreglementena förebygga, att så småningom under skilda former skulle komma att insmyga sig avlöningsförmåner vid sidan av vad löneregleringen avsett.

Det vill synas revisorerna, att vid införandet av det nya avlöningssystemet för kommunikationsverken och den civila statsförvaltningen i övrigt —- med undantag av länsstyrelserna -— avsikten varit, att jämväl sportler av nu ifrågavarande natur skulle upphöra att utgå. Ett stöd för denna uppfattning hava revisorerna funnit i det förhållandet, att 1925 års riksdag i samband med löneregleringen för lands-

hövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna m. m. beträffande provi- sion å försålda stämplar ansett sig böra lämna särskilt medgivande, att dylik in- komst även efter den nya löneregleringens ikraftträdande finge utgå till befattnings- havare vid landsstaten, med hänsyn bland annat till att stämpelprovisionen vore mycket ringa och endast i undantagsfall överstege 1000 kronor. Något dylikt med- givande har, såvitt revisorerna kunnat finna, däremot icke lämnats andra befatt- ningshavare med nyreglerad avlöning. På grund härav och då, enligt vad som framgår av vad ovan anförts, bestyret med stämpelbeläggningen och redovisningen av därför inflytande medel torde få anses ingå i ifrågavarande befattningshavares tjänståligganden, finna revisorerna, att stämpelprovisionen, som sedan år 1921 ökats med ungefär 75 procent, i förevarande fall icke vidare bör utgå utan omedelbart indragas till statsverket.

Beträffande till befattningshavare vid länsstyrelserna utgående inkomst av stäm- pelförsäljning, vilken inkomst sedan år 1924 utvisar en ökning med över 100 pro- cent, anse revisorerna, att snara åtgärder böra vidtagas för avveckling av den- samma.

Det måste nämligen enligt revisorernas mening vara ägnat ingiva allvarliga be- tänkligheter att, sedan statsmakterna principiellt utdömt sportelsystemet såsom avlöningsform för statens befattningshavare, ett nytt sportelsystem växer upp i en omfattning, som vid genomförandet av 1925 års lönereglering för länsstyrelserna icke kunnat förutses.»

Över revisorernas ifrågavarande anmärkningar inhämtades yttranden från generalpoststyrelsen, statskontoret och riksräkenskapsverket. Generalpoststy- relsen framhöll därvid, att därest rätten till provision skulle fråntagas här avsedda befattningshavare, fråga torde kunna uppstå om beredande åt dem av felräkningspenningar för handhavandet av stämplar och likvider för dem. Statskontoret yttrade, att stämpelprovisionen borde indragas beträf- fande befattningshavare med nyreglerade löner. Vad anginge befattnings- havare vid länsstyrelserna, vilka tidigare uttryckligen berättigats uppbära stämpelprovision, borde en maximering, förslagsvis till högst 1 000 kronor, komma till stånd men för övriga befattningshavare vid länsstyrelserna borde förmånen indragas. Riksräkenskapsverket ansåg sig med hänsyn till den ändring av stämpelförordningen, som genomfördes år 1928, varigenom stäm- pelförsäljningen blev ett tjänståliggande, ävensom till önskvärdheten av att jämväl sportelinkomster av nu ifrågavarande slag i görligaste mån utmönst— rades ur det statliga avlöningssystemet, böra tillstyrka åtgärder i syfte att begränsa eller helt avveckla nu utgående stämpelprovision till befattnings- havare med nyreglerad avlöning.

I anledning av vad revisorerna anfört uttalade riksdagen i sin skrivelse den 6 juni 1935 (nr 279, punkten 5), bland annat, att riksdagen delade den av revisorerna i frågan uttalade uppfattningen, vilken jämväl funnit stöd i statskontorets och riksräkenskapsverkets yttranden, att bestyret med stäm- pelbeläggningen och redovisningen av därför inflytande medel borde ingå i vederbörande befattningshavares uppgifter i tjänsten, varför en avveck- ling av nuvarande system borde ske. Riksdagen hemställde, att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande vad revisorerna anfört rörande provision vid stämpelförsäljning.

Även 1936 års lönekommitté hyser den uppfattningen, att extra inkomster av den natur, som kännetecknar stämpelprovisionen, icke böra förekomma. Åtgärder för en avveckling av stämpelprovisionen synas böra vidtagas i sam- band med den nu förestående löneregleringen.

4 kap. Rörligt tillägg.

29—31 55. Beträffande bestämmelserna i dessa paragrafer åberopar lönekommittén vad i den allmänna motiveringen anförts angående grunderna för rörligt tillägg samt i fråga om de avlöningsförmåner, å vilka dylikt tillägg bör utgå. Beträffande de i 31 å meddelade detaljföreskrifterna om beräkning av rörligt tillägg må påpekas, att förslaget i denna del innebär viss avvikelse från vad som nu gäller om dyrtidstillägg. För närvarande stadgas (g 3 av kungörelsen den 15 juni 1923, nr 265), att vad av beräknat dyrtidstillägg överskjuter helt krontal bortfaller. Med hänsyn till de ojämnheter, som detta stadgande med- för, har kommittén ansett sig höra i stället föreslå att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma skall jämkas till närmaste femtal, högre eller lägre. Sådan jämkning bör givetvis ske redan i de tabeller, vilka av Kungl. Maj:t utfärdas till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg.

5 kap. Sjukvård och begravningshjälp.

32 5. Allmänna bestämmelser. om sjukvård.

I den allmänna motiveringen till sitt förslag till allmänt avlöningsregle- mente lämnade 1928 års lönekommitté under rubriken »Sjukvård» (sid. 99 0. f.) till en början en utförlig redogörelse för den utredning och det förslag till bestämmelser rörande kostnadsfri läkarvård m. m. för personal inom den civila statsförvaltningen, som allmänna civilförvaltningens lönenämnd på Kungl. Maj:ts uppdrag framlagt i skrivelse den 3 november 1928. Vid utarbetan- de av detta förslag hade lönenämnden utgått från att rätten till viss läkar- vård m. m. på statens bekostnad skulle tillkomma jämväl den allmänna civil- förvaltningens befattningshavare och icke blott, såsom nu är fallet, kommu- nikationsverkens personal jämte vissa enstaka grupper bland allmänna civil- förvaltningens tjänstemän. För närvarande gäller, att befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen i regel icke äga på statens bekostnad komma i åtnjutande av läkarvård annat än vid olycksfall i tjänsten. Enligt de av nämnden föreslagna, för samtliga befattningshavare gemen- samma bestämmelserna skulle de för läkarvården i allmänhet uppkom- mande kostnaderna i likhet med vad förhållandet för närvarande är vid kommunikationsverken i regel gäldas helt av statsmedel. Kostna- derna för läkemedel, som vid kommunikationsverken nu helt bekostas av

statsmedel, skulle enligt lönenämndens förslag gäldas av statsmedel vid olycksfall i tjänsten helt och hållet men eljest allenast till hälften. I fråga om kostnad för specialistvård — vilken enligt vid kommunikationsverken nu tillämpad praxis bestrides av verksmedel med hela beloppet, då kost- naden icke överstiger 100 kronor, med 100 kronor, då kostnaden översti- ger 100 men ej 150 kronor, samt med två tredjedelar av kostnadsbelop- pet, då detsamma överstiger 150 kronor —— skulle statens bidrag icke få överstiga halva beloppet, för så vitt icke specialistvården vore föranledd av olycksfall i tjänsten, då kostnaden, i likhet med vad nu är förhållan- det såväl vid kommunikationsverken som inom allmänna civilförvaltningen, skulle helt bestridas av statsmedel. För kostnad för bad, massagebehand- ling m. ni. skulle statsverket svara med högst hälften.

Vid övervägande av frågan, i vilken omfattning sjukvård på statens bekost- nad borde beredas den civila statsförvaltningens tjänstemän, fann 1928 års lönekommitté i likhet med vad civila lönenämnden uttalat det vara praktiskt taget ogenomförbart att rättvist gradera förmånen efter den stör- re eller mindre sjukdomsrisk, för vilken olika kategorier av befattningsha- vare kunde vara utsatta, eller i förhållande till det beträffande skilda grup- per av befattningshavare mer eller mindre starkt framträdande kravet på god kroppslig vigör eller dylikt. En lösning efter sådana linjer fann sig kommittén lika litet som lönenämnden kunna förorda. Kommittén ansåg, att samma bestämmelser rörande sjukvård borde i huvudsak gälla för alla ordinarie tjänstemän.

För ett rätt bedömande av sjukvårdsfrågan inom statsförvaltningen hade 1928 års lönekommitté, enligt vad i betänkandet anfördes, sökt utröna, om den fria sjukvården huvudsakligen borde betraktas som en förmån för befatt- ningshavarna eller om den möjligen kunde sägas vara i övervägande grad ett statsintresse, betingat av statsekonomiska hänsyn. Statsekonomiskt betingad kunde den fria sjukvården anses vara, endast om den utgjorde ett verksamt och ur kostnadssynpunkt skäligt medel att hålla de av befattningshavarnas sjukdomar föranledda utgifterna nere, dels genom att kontroll erhölles å sjuk- ledigheterna, dels genom att befattningshavarna medelst ett rättidigt och ef- fektivt ingripande vid sjukdomsfall bleve snabbare och mera varaktigt åter- ställda till arbetsduglighet.

För detta ändamål hade kommittén hos åtskilliga myndigheter anhållit, att de ville uttala sig rörande den fria sjukvården, sedd ur statsekonomisk synpunkt, samt därvid angiva, huruvida det ur denna synpunkt kunde an- ses försvarligt att för ernående av full likställighet mellan alla statens befatt- ningshavare utbyta en mera omfattande rätt till fri sjukvård mot en mindre rätt i detta hänseende, exempelvis på det sätt som ifrågasatts av allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Av de inkomna yttrandena hade framgått, att den fria sjukvården i allmänhet ansåges vara av stor betydelse för veder- börande verk. Beträffande frågan, huruvida förmånen i fråga övervägande vore ett statsintresse eller ett personalintresse, hade flertalet myndigheter där- emot icke fällt något bestämt omdöme.

För egen del yttrade lönekommittén, att kommittén bibragts den uppfatt- ningen, att det även ur statsekonomisk synpunkt måste anses både försvar- ligt och lämpligt att åtminstone i viss utsträckning bereda samtliga ordinarie tjänstemän möjlighet till sjukvård på statens bekostnad. Rörande omfatt- ningen av denna förmån anslöt sig kommittén i princip till det förslag, som lönenämnden framlagt, och instämde iallt väsentligt i den motivering, löne— nämnden anfört för sin ståndpunkt.

De av kommittén med utgångspunkt från lönenämndens förslag utarbetade sjukvårdsbestämmelserna intogos i 4 kap. av kommitténs reglementsförslag, innefattande 29—33 åå.

Avgivna yttranden. Mot förslaget att utsträcka förmånen av läkarvård m. m. till den allmänna civilförvaltningens befattningshavare hava på ett undan- tag när några erinringar icke framställts från de över lönekommitténs be- tänkande hörda myndigheterna. I fråga särskilt om de under 29 & upptagna bestämmelserna må ur de avgivna yttrandena följande anföras.

Telegrafstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke i bestämmelserna om kost- nadsfri sjukvård borde inrymmas befogenhet för Kungl. Maj:t att medgiva undantag från de allmänna reglerna.

Enär ovisshet förelegat, huruvida till läkarvård jämväl är att hänföra så- dan sjukdomsbehandling, som meddelas av tandläkare, har vattenfallssty- relsen föreslagit, att bestämmelsen i 1 mom. angående tandvård måtte änd- ras därhän, att till läkarvård finge räknas även sådan behandling av sjuk- domstillstånd i tändernas omgivning, som meddelas av tandläkare, men icke tandvård i egentlig mening annat än vid olycksfall i tjänsten. Riksräken— skapsverlcet och kontrollstyrelsen hava ansett, att tandläkarvård borde inbe- gripas i specialistvård och behandlas enligt de föreslagna reglerna för sist— nämnda vård. Även allmänna civilförvaltningens lönenämnd har uttalat en liknande uppfattning. De för specialistvård i allmänhet förordade bestäm- melserna borde enligt lönenämndens mening äga tillämpning, där vederbö- rande verksläkare funnit anlitande av tandläkare erforderligt för behandling av sjukdomar i tänderna, käkbenen eller i munhålan i övrigt.

1936 års lönekommitté. Vad först angår den principiella frågan, huruvida rätten till sjukvård på statens bekostnad bör i samband med utfärdande av ett blivande nytt civilt avlöningsreglemente utsträckas till de befattningsha- vare inom den civila statsförvaltningen, vilka hittills icke varit i åtnjutande av denna förmån annat än vid olycksfall i tjänsten, är 1936 års lönekom- mitté i likhet med allmänna civilförvaltningens lönenämnd och 1928 års lö- nekommitté av den uppfattningen, att denna förmån rättvisligen icke bör förvägras ifrågavarande tjänstemän. Vid de till den allmänna civilförvalt- ningen hörande verken finnas stora personalgrupper, vilkas tjänstgörings- förhållanden till sin allmänna natur äro tämligen jämförliga med fler- talet befattningshavares vid kommunikationsverken och vilka med hänsyn till sjukdomsrisk därför kunna sägas vara med dessa sistnämnda skäligen jämställda. Att med hänsyn till sjukdomsrisk el. dyl. söka genomföra en

differentiering av personalgrupperna i avseende å tilldelandet av förmånen av fri sjukvård torde i praktiken möta stora svårigheter. Ur statens synpunkt är betydelsen av att den statsanställda personalen är fullt tjänst— duglig i kroppsligt och psykiskt hänseende densamma, oavsett vilket verk eller vilken förvaltningsgren tjänstemannen tillhör. Förbises bör ej hel— ler den betydelse ur kontrollsynpunkt, som den fria sjukvården möjliggör, även om denna sida av spörsmålet vid flertalet centrala verk med deras i jäm— förelse med kommunikationsverken begränsade personalstock måhända icke spelar samma viktiga roll som vid de sistnämnda verken. De synpunkter i dessa hänseendgn, som allmänna civilförvaltningens lönenämnd anlagt på frågan om den fria sjukvårdens utsträckande till den allmänna civilförvalt- ningen och som utförligt återgivits i 1930 års betänkande, anser sig löne- kommittén kunna i allt väsentligt biträda.

De av lönekommittén med utgångspunkt från denna uppfattning föreslag- na bestämmelserna angående kostnadsfri läkarvård m. m. återfinnas under 5 kap. innefattande 32—39 åå —— av kommitténs förslag till civilt av- löningsreglemente. I bestämmelsernas formella uppställning och avfattning hava vissa avvikelser gjorts från 1930 års reglementsförslag.

1 mom. Bestämmelserna i 32 ä 1 mom. motsvara föreskrifterna i 29 f; 1 mom. av 1930 års förslag. Beträffande innehållet får kommittén anföra föl- jande.

Till en början har en jämkning av författningstexten blivit erforderlig av den anledning, att enligt kommitténs förslag under 38 & kostnaden för läkemedel skulle helt bestridas av statsmedel.

Då behov torde kunna föreligga att undantagsvis, t. ex. i särskilt ömmande fall, medgiva avvikelse från de allmänna bestämmelserna rörande sjukvård, har i anledning av telegrafstyrelsens påpekande sådan komplettering av för- fattningstexten vidtagits, varigenom Kungl. Maj:t skulle erhålla befogenhet att för särskilt fall dispensera från bestämmelserna under 5 kap. av regle- mentsförslaget.

De av vissa ämbetsverk framställda erinringarna mot stadgandet angående tandvård hava synts lönekommittén förtjäna särskilt beaktande. Till en bör- jan må härutinnan erinras, att nu gällande avlöningsförfattningar icke inne- hålla några uttryckliga föreskrifter, huruvida eller i vad mån kostnad för tandvård må gäldas av statsmedel. Emellertid hava de tillämpande myndig- heterna ansett sig icke hava författningsenlig rätt att bevilja tjänsteman bi- drag till kostnad för dylik vård, som lämnats av specialist (tandläkare), då fråga varit om vanlig tandläkarvård, såsom utdragning eller plombering av tänder, insättning av löständer, avlägsnande av tandsten m. 111. Denna stånd- punkt vann i början av det nya lönestystemets giltighetstid stöd genom vissa av regeringsrätten meddelade utslag i besvärsmål. Sedermera hava under årens lopp åtskilliga frågor om beviljande av bidrag till täckande av tand- vårdskostnader blivit hänskjutna till kammarrättens prövning, och genom de prejudikat, som härigenom vunnits, kan väl en viss rättspraxis sägas hava

utbildat sig. Denna praxis synes emellertid icke alltid kunna i förekomman- de fall lämna säker ledning för bedömande av frågan, huruvida en befatt- ningshavare, som av verksläkaren hänvisas till specialist för erhållande av tandvård, kan påräkna att få kostnaderna ersatta av statsmedel.

Med hänsyn till den ovisshet, som sålunda måste sägas vidlåda nu gällande läkarvårdsbestämmelser, så vitt angår deras tillämpning vid fall av tandvård, har kommittén ansett det synnerligen önskvärt, att i avlöningsreglementet såvitt möjligt meddelas föreskrifter, vilka klarlägga, i vad mån behandling av sjukdomar i tänderna är att hänföra till sådan sjukvård, som helt eller delvis bör bekostas av statsmedel. ,

Enligt 29 ä 1 mom. av 1928 års lönekommittés reglementsförslag skulle till läkarvård icke hänföras tandvård i egentlig mening annat än vid olycks- fall i tjänsten. Med »tandvård i egentlig mening» avsåg kommittén konserve- rande tandbehandling och åtgärder för botande av sjukdomar eller abnormi- teter i tänderna. Beträffande ifrågavarande stadgande hava, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, vissa ämbetsverk framställt erinringar. Även 1936 års lönekommitté har hyst tvekan, huruvida ifrågavarande stad- gande jämte därtill hörande motivering kan anses tillfyllest för en riktig och lämplig gränsdragning mellan sådan tandvård, som bör bekostas av stats- medel, och tandvård, vars kostnad befattningshavarna själva böra bestrida.

Då lönekommittén för bedömande av denna fråga funnit sig vara i behov av medicinskt sakkunnig vägledning, har kommittén i skrivelser till medici- nalstyrelsen, tandläkarinstitutets lärarråd, svenska tandläkarsällskapet och Sveriges tandläkarförbund anhållit om ett uttalande i ämnet.

Medicinalstyrelsen, som för utredning överlämnat ärendet till medlemmen av sitt vetenskapliga råd, tandläkaren B. Östman, har i sin svarsskrivelse till kommittén förklarat sig i allt väsentligt dela de synpunkter, som anförts i en av Östman utarbetad promemoria i ämnet.

Denna promemoria innehåller i huvudsak följande: Sjukdomar i tänderna, vilka komme under behandling hos tandläkare, kunde schematiskt uppdelas enligt följande.

Tandröta (tandkaries) och dess följdtillstånd, nämligen inflammatoriska respek- tive variga processer i ben (ostitis) och benhinna (periostitis), tändernas för tidiga lossnande (paradentos) samt inflammation i tandköttet (gingivitis) och inflamma- tion i munslemhinnan (stomatit). Den del av tandläkarkonsten, som behandlade tandkaries, benämndes konserverande tandläkarkonst, den del, som sysslade med följdtillstånden av tandkaries, d. v. s. beninflammationer respektive benhinneinflam— mationer och i samband därmed uppståndna variga processer, tandkirurgi.

Tandvården hade hittills endast i ringa grad vunnit fotfäste inom socialförsäk- ring och sociallagstiftning. Med hänsyn härtill syntes det knappast för det när- varande kunna bli fråga om att bereda de kategorier, för vilka avlöningsreglementet vore avsett, fullständig tandvård enligt ovanstående schema. Å andra sidan syn- tes vård hos tandläkare icke skäligen kunna uteslutas från vad som i avlönings- reglementet avsåges.

Sedan länge hade Iäkarkonsten haft sin uppmärksamhet riktad på ett kausal- sammanhang mellan tandsjukdomarna och sjukdomar i kroppens andra organ, och man syntes också vara relativt enig därom, att tändernas och munhålans sane- rande och tuggförmågans återställande utövade en gynnsam och t. o. m. avgörande

inverkan vid flera allmänna sjukdomstillstånd. Behandlingen av tandsjukdomarna inklusive ersättandet av förlorade tänder för tuggningsförmågans återställande måste sålunda räknas såsom i många fall hörande till terapin vid allmänna sjuk- domar. Att därvid avgränsa vissa sjukdomar, för vilkas botande behandlingen av tänderna respektive munhålan skulle ha betydelse, läte sig icke göra, utan tandvårdens betydelse måste bedömas från fall till fall. Att å andra sidan framhäva viss del av tandvården såsom varande av särskild bety— delse i hithörande avseende läte sig icke heller göra. Under senare år hade den tolkningen vid flera fall kommit till synes, att till läkarvård, för vilken er- sättning av statsmedel skulle utgå, icke skulle kunna hänföras vård hos tandläkare. Med hänsyn till vad ovan anförts om tandsjukdomarnas betydelse vid botandet av allmänsjukdomar syntes en sådan distinktion icke böra bibehållas. Den skulle kunna föra till den absurda konsekvensen, att för vård, utförd av legitimerad lä- kare, som samtidigt vore tandläkare, ersättning utginge, under det att för samma vård, utförd av legitimerad tandläkare, som hade sig detta vårdområde anförtrott, ersättning skulle vägras.

Närmare föreskrifter om bidrag av statsmedel till läkarvårdskostnader återfun- nes i Kungl. Maj:ts kungörelse nr 529 år 1920, avd. D. Här utsades, att »därest av vederbörande verk anställd läkare finner nödvändigt, att befattningshavare för botande av viss sjukdom kommer under behandling av annan läkare, som speciellt behandlar vissa sjukdomsformer, må hänvisning till sådan specialist kunna äga rum». Om i avlöningsreglementet utsades, att tjänsteman hade rätt att på veder- börande verks bekostnad erhålla, jämte erforderlig läkarvård, även erforderlig tandläkarvård och i »Bestämmelser angående läkarvård jämte läkemedel m. m.» inskötes rätt för av vederbörande verk anställd läkare att hänvisa tjänsteman även till tandläkare, syntes den av 1936 års lönekommitté uppställda frågan erhålla en tillfredsställande lösning.

Genom ovan framhållna åtgärder skulle endast komma att meddelas tandvård på medicinsk indikation.

Med hänsyn tagen till den sannolika utgångspunkten, att den läkarvård, som avsåges i avlöningsreglementet, skulle avse att bidraga till hälsans och arbetsförmå- gans återställande hos vederbörande tjänsteman, kunde man tänka sig den precise- ringen i avlöningsreglementet, att tandvård, som åt tjänsteman meddelades på ve- derbörande verks bekostnad, väsentligt borde kunna bidraga till hälsans eller ar- betsförmågans återställande.

Avgörandet i det enskilda fallet borde lämpligen överlämnas åt av vederbörande verk anställd läkare. För att underlätta granskningen av de sålunda gjorda remis- serna och prövningen av ersättningsfrågan i det enskilda fallet kunde övervägas lämpligheten av särskilt formulär för remissens avfattning. I sådan remisshand- ling kunde lämnas uppgift om den eller de sjukdomar, varav tjänsteman lede. Vi- dare borde finnas en fråga, huruvida sjukdomen sannolikt stode i orsakssamman- hang med föreliggande tandsjukdom eller tand- respektive muntillstånd. Än vidare kunde av läkaren uttalas, huruvida denne ansåge, att den föreslagna tandvården kunde väsentligt bidraga till hälsans eller arbetsförmågans återställande.

Tandläkarinstitutets Iärarråd har — med framhållande, att sjukdomar inom tänderna och deras omgivning vore av betydelse ej endast lokalt utan även allmänt förklarat sig i motsats till 1928 års lönekommitté anse, att kon- serverande tandbehandling och åtgärder för botandet av sjukdomar eller abnormiteter i tänderna borde inrymmas i begreppet läkarvård.

Svenska tandläkarsällskapet och Sveriges tandläkarförbund hava i gemen- sam skrivelse till kommittén yttrat sig i huvudsak sålunda:

Ur medicinsk synpunkt vore all tandvård av kurativ natur att betrakta som sjuk- vård, oberoende av om behandlingen utfördes av läkare eller tandläkare. Då det emellertid på grund av de ekonomiska konsekvenser för det allmänna, som en sådan inställning till tandvårdsfrågan i förevarande avseende skulle medföra, finge anses uteslutet, att nämnda uppfattning lades till grund för utformningen av bestämmel- ser i ett statens avlöningsreglemente, syntes man höra begränsa rätten till stats- bidrag för tandvård till sådana fall, då vården visade sig behövlig:

1) för hävande eller förbättring av vissa utav tändernas tillstånd beroende sjuk- domar såsom:

a) ledgångsreumatism,

b) sjukdomar i strupe och luftrör, t. ex. kroniska bronchiter, trakeiter och astma,

c) infektiösa njur- och hjärtsjukdomar, där infektionen kunde tänkas utgå från tänderna eller deras omgivning,

d) vid förhöjd sänkningsreaktion eller förhöjd temperatur, som kunde tänkas ha etiologiskt samband med tandsjukdom,

e) fall av objektivt (genom röntgen, magsaftsprov eller avföringsprov) konstate- rad mag- eller tarmsjukdom eller där mag- eller tarmsystem eljest vore starkt fram- trädande i sjukdomsbilden eller tydde på risk för magsår eller annan organisk mag- eller tarmsjukdom,

f) i fall av dålig tuggningsförmåga, där en ökad näringstillförsel vore särskilt önskvärd, såsom vid The, höggradig magerhet m. m.;

2) behandling av vissa sjukdomar i tändernas omgivning, såsom cystor, benigna tumörer och abscesser;

3) behandling av skada å tänder eller käkar, uppkomna genom olycksfalli tjänsten.

Av de under punkt 1) sammanförda sjukdomarna och sjukdomstillstånden vore flera av det slag, att man numera inom medicinen ansåge desammas uppkomst i hög grad sammanhänga med dentala defekter, i följd varav tandvård vanligtvis måste utgöra ett nödvändigt led i dessa sjukdomars behandling. Ersättning hade även utgått till befattningshavare för tandvård, som haft sådant orsakssamman- hang till sjukdomsbilden.

Under punkt 2) hade sammanförts de sjukdomar, som med annan lokalisation än mungebitet skulle hänföras till allmän läkarvård, och under punkt 3) jämställ- des olycksfallsskador i tänder och käkar med övriga kroppsskador.

På grundval av den utredning, som sålunda förebragts för bedömande av frågan om tandvårdskostnadernas bestridande av statsmedel, har kommit- tén sökt finna en formulering, som i princip ansluter sig till tendensen i hit- tillsvarande praxis och sålunda —- bortsett från olycksfall i tjänsten -— ute- sluter ersättning för vanlig tandläkarvård (konserverande tandvård och bo- tande av abnormiteter i tänderna) men medgiver ersättning för tandvård på direkt medicinsk indikation. I enlighet härmed har i 1 mom. andra stycket av förevarande paragraf upptagits ett stadgande, enligt vilket till läkarvård, som avses i reglementsförslaget, må hänföras dels varje slag av tandvård, som föranletts av olycksfall i tjänsten, dels sådan tandvård, som avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar, dels ock sådan tand- vård, som prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjuk- dom, vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd. Det må fram- hållas, att bedömandet av frågan, i vilka fall tandvård enligt författningsför— slaget skulle få bestridas med bidrag av statsmedel, givetvis i första hand an-

kommer på verksläkaren. Vederbörande verksledning bör dock ej underlåta att ägna uppmärksamhet åt angelägenheten av en sådan behandling av dessa frågor, att ej kostnad för tandvård ersättes av statsmedel i andra fall, än då det befinnes otvetydigt, att de i författningstexten angivna förutsättningar- na äro för handen. I den mån så anses önskvärt och erforderligt för främ- jandet av en enhetlig praxis på förevarande område, torde Kungl. Maj:t böra meddela närmare anvisningar rörande de fall, i vilka ersättning för tand- vård må förekomma.

Det torde böra påpekas, att i den mån tandvård, varom här är fråga, an- förtros åt tandläkare, ersättning för sådan vård bör utgå under de förut- sättningar och på de villkor, som i 36 & angivas i fråga om specialistvård.

Slutligen må framhållas, att kommittén icke funnit anledning föreligga att, såsom från länsstyrelsen i Jönköpings län påyrkats, göra bestämmelserna om sjukvård vid olycksfall i tjänsten tillämpliga även vid sjukdom, som be- visligen ådragits genom tjänstgöring. Kommittén får härutinnan åberopa vad som anförts under 14 å i det föregående.

2 mom. Detta moment är av samma lydelse som 29 ä 3 mom. i 1930 års reglementsförslag.

3 mom. Då närmare bestämmelser beträffande tillämpningen av före- skrifterna om sjukvård i vissa hänseenden t. ex. beträffande tandvård, verksläkares anställande m. m. torde bliva påkallade, har i detta moment intagits ett stadgande, enligt vilket erforderliga tillämpningsbestämmelser meddelas av Kungl. Maj:t.

33 5. Verksläkare.

Till denna paragraf har, med någon jämkning i formuleringen, överflyt- tats det i 29 ä 2 mom. av 1930 års förslag upptagna stadgandet angående anställande av verksläkare för ombesörjande av läkarvård, som enligt regle- mentsförslaget skall bekostas av statsmedel. Kommittén har ansett sig icke kunna biträda ett i vissa yttranden över 1930 års reglementsförslag fram- ställt yrkande om rätt för tjänsteman att efter fritt val anlita den läkare, till vilken han hyser största förtroendet. En oundgänglig förutsättning för att sjukvårdsförmånen icke skall kunna missbrukas och för vinnande av nödig kontroll över tjänstemännens sjukledigheter synes kommittén vara, att läkarvården ombesörjes av läkare, vilka särskilt anställts för ändamålet eller med vilka avtal därom träffats och som på grund därav äro i sin verksamhet skyldiga att följa för verksläkare utfärdade instruktionsbestämmelser. Emel- lertid synes hinder icke böra möta att å större orter, där mer än en verks- läkare anställts, medgiva tjänstemännen viss valfrihet mellan de olika verks- läkarna. Denna fråga bör övervägas i samband med en prövning av verks- läkarinstitutionens lämpliga organisation. Sistnämnda spörsmål torde före civila avlöningsreglementets ikraftträdande böra underkastas närmare ut- redning.

34 5. Läkarvård och läkarintyg.

Under 34 % hava med vissa mindre betydelsefulla sakliga eller formella ändringar sammanförts bestämmelser rörande läkarvård och läkarintyg svarande mot dem, som återfinnas i 30 ä 1 och 4 mom. av 1930 års regle- mentsförslag.

Några myndigheter hava i sina yttranden över 1930 års förslag ansett det icke vara behövligt, att läkarintyg, som åberopas för erhållande av tjänst- ledighet, utfärdas av verksläkaren eller förses med dennes attest. Bland an— nat har givits uttryck åt den meningen, att rätten att utfärda för tjänst- ledighet gällande intyg borde i viss mån utsträckas att omfatta även andra läkare än verksläkare, såsom övriga statsanställda läkare och i kommuns tjänst anställda läkare. Med hänsyn till vikten av att den sjukvårdsberät- tigade personalen i avseende å sjukledigheter m. m. är underställd kontroll genom verksläkare har kommittén emellertid ansett sig icke böra frångå de av 1928 års lönekommitté härutinnan föreslagna bestämmelserna, vilka för övrigt redan för närvarande äro i huvudsak gällande vid kommunikations- verken.

I övrigt torde kommittén beträffande bestämmelserna i förevarande pa- ragraf böra påpeka, att i läkarvård, som helt bekostas av statsmedel, jämn väl skulle få ingå röntgenundersökning och annan liknande undersökning, som erfordras allenast för ställande av diagnos och som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren utan måste utföras av annan läkare eller å s'juk- hus (röntgenavdelning el. dyl.). Sådan undersökning är sålunda icke att hänföra till specialistvård, som avses i 36 g.

35 5. Sjukhusvård. Bestämmelserna i 35 % äga sin motsvarighet i 31 & av 1930 års förslag. Enligt 1 mom. av sistnämnda paragraf skulle kostnaden för sjukhusvård ersättas till hälften av statsmedel, dock skulle statsverket helt svara för kost— naden för sjukhusvård, som föranletts av olycksfall i tjänsten. I 2 mom. intogs den vid kommunikationsverken nu gällande bestämmelsen, att om plats å allmänt sjukhus icke lämpligen kunnat beredas tjänsteman, som varit i trängande behov av sjukhusvård, och tjänstemannen på grund härav vår- dats å enskild sjukvårdsanstalt, kostnaderna härför må bestridas av statsme- del intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt

sjukhus.

Avgivna yttranden. Beträffande 1 m om. har medicinalstyrelsen anmärkt, att sjukhusvården enligt förslaget skulle för tjänstemannen bliva ekonomiskt ganska betungande vid anlitande av vissa sjukvårdsinrättningar, såsom jubi- leumssanatorier, lasarett inom landstingsområde, där tjänstemannen ej har hemortsrätt, o. s. v. Dels skulle tjänstemannen hava att betala halva sjuk- huskostnaden, dels skulle han ock få vidkännas A-avdrag å lönen. Styrelsen har funnit starka skäl tala för bibehållande av de nu gällande villkoren i frå--

ga om sjukhusvård, enligt vilka staten bestrede hela kostnaden för denna vård men tjänstemannen finge vidkännas B-avdrag. Även kommerskollegium har ställt sig tveksamt till frågan, huruvida tjänstemännen borde förpliktas att betala halva sjukhusavgiften.

Vidare har riksräkenskapsverket förordat sådan ändring av bestämmel— serna i förevarande moment, att bidrag till täckande av kostnad för egent- lig sjukhusvård bleve beräknad efter plats å allmän sal för tjänstemän till- hörande lönegraderna 1—10, i halvenskilt rum för tjänstemän i lönegraderna 11—23 och i enskilt rum för tjänstemän i högre lönegrader. Riksförsälcrings- anstalten har påyrkat en omformulering av 1 mom. till överensstämmelse med vad som gäller enligt olycksfallsförsäkringslagen. Enligt denna lag anses den sjuke berättigad till vård å halvenskilt eller enskilt rum icke blott om plats icke finnes å allmän sal utan även om enligt läkares intyg hans till— stånd kräver vård å sådant rum. Motsvarande gäller i fråga om vård å enskild sjukvårdsanstalt. Slutligen har pensionsstyrelsen ansett, att med allmänt sjukhus borde i förevarande hänseende även jämställas kuranstalter, som disponerades för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet.

Generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd samt trafiktjänstemännens riksförbund hava uttalat sig för att läkarhonorar måtte få inräknas i den sjukhuskostnad, till vars gäldande staten lämnar bidrag.

Beträffande stadgandet i 2 m 0 ni. har marinförvaltningen förmenat, att om plats icke kunde beredas å allmänt sjukhus tjänstemannen borde erhålla full ersättning för vård å enskild sjukvårdsanstalt, intill dess plats å allmänt sjukhus kunde upplåtas för honom. Försäkringsrådet håller före, att mer— kostnaden vid vård å enskild sjukvårdsanstalt borde helt bestridas av stats— medel och att såsom villkor för ersättning av statsmedel icke borde krävas, att behovet av sjukhusvård varit trängande; det borde vara tillräckligt, att den sjuke varit i behov av sjukhusvård och icke lämpligen kunnat beredas plats å allmänt sjukhus. Patent- och registreringsverket har ansett, att vård å enskilt sjukhus borde -— även om plats å allmänt sjukhus kunnat beredas tjänstemannen —— få bekostas av statsmedel intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus.

1936 års lönekommitté. De i 31 g 1 mom. av 1930 års förslag intagna bestämmelserna rörande statens bestridande av kostnad för tjänstemans vård å allmänt sjukhus hava iallt väsentligt oförändrade upptagits i 35 ä 1 mom. av lönekommitténs förslag; dock har kommittén, med hänsyn till önskvärd- heten av att tjänsteman, som drabbas av tuberkulossjukdom, snarast möjligt beredes tillfälle att erhålla fullgod vård, ansett tuberkulossjukdom böra i förevarande hänseende jämställas med sjukdom föranledd av olycksfall i tjänsten. I anledning av den av medicinalstyrelsen gjorda anmärkningen vill kommittén allenast erinra, att vid bifall till vad kommittén under 15 & föreslagit beträffande rätt för tjänsteman till vis'st antal kostnadsfria sjuk- dagar tjänstemannen skulle kunna komma i åtnjutande av oavkortad lön under den första sjukhustiden.

Vissa kompletteringar av förevarande moment hava emellertid synts kom- mittén motiverade. I enlighet med vad en del ämbetsverk påyrkat vill så- lunda kommittén föreslå, att i momentet införes ett uttryckligt stadgande, enligt vilket till kostnad för sjukhusvård må hänföras sådant särskilt arvode, som å enskilt eller halvenskilt rum intagen tjänsteman erlagt till den för hans vård ansvarige Sjukhusläkaren. Ehuru erläggandet av dylikt arvode är frivilligt, torde detsamma dock i realiteten betraktas såsom en avgift. som patienten icke gärna kan undandraga sig. Det synes därför kommittén skäligt, att staten bidrager till denna kostnad i samma omfattning som till kostnaden för själva sjukhusvården, d. v. 3. vid olycksfall i tjänsten med hela beloppet och eljest med hälften. Statsverkets bidrag bör dock i varje fall icke utgå med större belopp än som motsvarar hela respektive halva det arvodesbelopp, som högst angivits i av medicinalstyrelsen utfärdad rådgivan— de taxa. Givetvis bör vederbörande verksmyndighet även här se till, att större kostnad icke åsamkas verket än som med hänsyn till föreliggande omstän- digheter kan anses skäligt.

Med allmänt sjukhus torde enligt vedertaget begrepp förstås varje sjuk- vårdsinrättning, som äges eller åtnjuter bidrag av stat, landsting eller kom- mun. Emellertid gäller redan enligt nuvarande bestämmelser, att med all- mänt sjukhus i förevarande sammanhang är jämställt Konung Oscar II:s jubileumsfond tillhörigt lungsotssanatorium. På sätt pensionsstyrelsen före— slagit torde hit även böra hänföras de av nämnda styrelse för dess sjuk- vårdande verksamhet disponerade kuranstalterna. Enligt ett av kammar— rätten meddelat utslag i ett avlöningsmål har vård å en av dessa kuranstalter i ersättningshänseende betraktats såsom om vården erhållits å allmänt sjuk- hus (se kammarrättens årsbok 1935, ref. 17).

Bestämmelsen i 2 mom. av 1930 års förslag har synts kommittén mindre tillfredsställande. En tjänsteman, som för sjukdom nödgas söka sjukhus- vård, bör enligt kommitténs mening äga rätt att få sina sjukvårdskostnader ersatta enligt avlöningsreglementets bestämmelser, oavsett huruvida han an- litat enskild sjukvårdsinrättning eller han hänvänt sig till en statlig eller kommunal sjukvårdsanstalt. Det nuvarande villkoret för ersättnings bevil— jande, nämligen att plats icke kunnat beredas på allmänt sjukhus eller att behovet av sjukhusvård varit trängande, har kommittén därför i likhet med vissa av de hörda myndigheterna ansett böra upphävas. Självfallet bör dock statsverket icke åsamkas större utgifter för vården å enskild sjukvårds- inrättning än om tjänstemannen intagits å allmänt sjukhus. Undantag här- ifrån bör kunna medgivas allenast där vården föranletts av olycksfall i tjänsten. Har tjänsteman till följd av olycksfalli tjänsten anlitat enskild sjukvårdsanstalt exempelvis på den grund, att intagning å sjukhus varit synnerligen brådskande och dylik anstalt legat närmast till hands eller där— för att plats å allmänt sjukhus icke kunnat beredas, eller har annan giltig anledning förefunnits för hänvändelse till enskild sjukvårdsinrättning, böra kostnaderna för sjukvården kunna i sin helhet bekostas av statsverket, även om desamma överstigit de kostnader, som skulle hava uppkommit vid vård,

är allmänt sjukhus. Då det sålunda måste bero på omständigheterna, huru- vida den större kostnaden må ersättas av statsmedel, bör frågan om ersätt- ning i dylika fall göras beroende av vederbörande myndighets prövning.

I övrigt har kommittén ansett de erinringar, som av verksmyndigheterna framställts mot bestämmelserna om sjukhusvård, icke böra vinna beaktande.

36 &. Specialistvård.

Enligt bestämmelserna i 32 % av 1928 års lönekommittés förslag skulle — liksom i fråga om sjukhusvård även kostnad för specialistvård vid olycks- fall i tjänsten helt bestridas av statsmedel men vid annan sjukdom allenast till hälften.

Avgivna yttranden. Ett flertal myndigheter har påyrkat en för tjänste- männen gynnsammare fördelning av specialistvårdskostnaden mellan staten och befattningshavaren. Sålunda hava generalpoststyrelsen, järnvägsstyrel- sen samt med undantag av vissa reservanter — kommunikationsverkens lönenämnd föreslagit, att bestämmelserna i ämnet måtte avfattas i överens- stämmelse med den praxis, som enligt överenskommelse mellan kommunika- tionsverkens styrelser tillämpas vid dessa verk. Länsstyrelsen i Västerbottens län, telegrafstyrelsen, domänstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning samt vissa personalorganisationer hava uttalat sig för att statens bidrag till spe- cialistvården måtte bestämmas till två tredjedelar av kostnaden. Vattenfalls- styrelsen har framhållit, att här ifrågavarande kostnad i regel borde till hälf- ten bestridas av statsmedel, men att bidraget borde, där så prövades skäligt, kunna höjas till tre fjärdedelar av kostnadsbeloppet och undantagsvis hela kostnaden gäldas av statsmedel.

1936 års lönekommitté. 1 mom. Med hänsyn till de betungande kost- nader, som en långvarig specialistbehandling kan medföra, har lönekommit- tén i likhet med vissa av de hörda myndigheterna ansett sig böra tillstyrka, att statsverket lämnar bidrag till kostnad för specialistvård i större omfatt- ning än vad som föreslagits i 1930 års betänkande, som på denna punkt innebar en avsevärd försämring i den förmån, som för närvarande tillkommer kommunikationsverkens personal. Kommittén har övervägt tan- ken att härvidlag utforma bestämmelserna i överensstämmelse med den praxis i fråga om kostnadsfördelningen mellan staten och befattningshava- ren, som för närvarande tillämpas vid kommunikationsverken och som inne— bär, att statsverket i regel gäldar hela kostnaden, då densamma icke över- stiger 100 kronor, 100 kronor, då kostnaden överstiger 100 men ej 150 kro- nor samt två tredjedelar av kostnaden, då densamma överstiger 150 kronor. Emellertid synes ett fastslående av denna praxis knappast vara ägnat att på ett rationellt sätt lösa fördelningsfrågan, alldenstund statsverket skulle kom- ma att helt svara för de små kostnadsbeloppen, medan tjänstemannen skulle mera kännbart drabbas av de stora kostnadsbeloppen. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har också från vissa håll påyrkats, att statsverket

skulle genomgående påtaga sig två tredjedelar av kostnaden och befattnings- havaren svara allenast för den återstående tredjedelen. Då en sådan kost- nadsfördelning enligt kommitténs mening skulle för kommunikationsverkens befattningshavare innebära en väl stor försämring i de talrikast förekomman- de fallen, har kommittén ansett sig böra föreslå, att statens bidrag för spe- cialistvård genomgående bestämmes till tre fjärdedelar av vårdkostnaden.

Vad nu sagts har avseende å specialistvård vid sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten. Av olycksfall i tjänsten föranledd specialistvård bör liksom hittills helt bekostas av statsverket. Av skäl, som under 35 % anförts, bör även i förevarande hänseende tuberkulossjukdom jämställas med sjuk- dom föranledd av olycksfall i tjänsten. Jämväl förekommande efterbehand— ling av tuberkulossjukdom (»gasgivning») bör enligt kommitténs mening skäligen få helt bekostas av statsmedel.

Vid vissa allmänna sjukhus finnas anordnade polikliniker, där till specia- listbehandling mottagas patienter mot en tämligen låg avgift. Anlitande av poliklinik i stället för enskild specialist medför fördenskull besparing för statsverket. Vid vissa av kommunikationsverken har utfärdats föreskrift därom, att i stad, där poliklinik finnes för behandling av särskilda sjukdoms- former, hänvisning bör, då sådant i övrigt finnes lämpligt, ske till dylik kli- nik, varvid verket betalar hela kostnaden för behandlingen. Kommittén, som finner en sådan ordning lämplig, har ansett sig höra i förevarande paragraf intaga ett särskilt stadgande om att kostnad för specialistvård, som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, skall helt bestridas av statsmedel.

2 mom. I detta moment har, i anslutning till vad som anförts under 32 5 1 mom., intagits ett stadgande om specialistvård av tandläkare.

37 5. Resor och sjuktransporter.

Uti 30 ä 2 mom. av 1928 års lönekommittés reglementsförslag intogos före- skrifter angående kostnad för sjuk tjänstemans resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning ävensom för läkares resa till sjuk tjänsteman. Enligt sagda föreskrifter skulle, därest läkare ej funnes å plat- sen, av statsmedel kunna bestridas skälig kostnad för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under förutsättning att verksläkaren förklarat resan eller förflyttningen nödvändig för sjukdo- mens behöriga behandling. Likaledes skulle av statsmedel kunna ersättas den resekostnad, läkaren nödgats vidkännas för besök hos den sjuke i det fall, då denne ej utan våda kunnat flyttas.

Avgivna yttranden. Vissa myndigheter, såsom riksförsäkringsanstalten, vattenfallsstyrelsen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd, hava ut- talat sig till förmån för att rätten till ersättning för resa eller transport till läkare eller sjukvårdsinrättning icke göres beroende av om läkare finnes å platsen eller icke. Vattenfallsstyrelsen och sagda lönenämnd liksom även för- säkringsrådet och telegrafstyrelsen hava ifrågasatt, om ej tjänsteman bör

kunna helt eller delvis erhålla ersättning av statsmedel för resa till specialist. Järnvägsstyrelsen har påyrkat uteslutande ur bestämmelserna av stadgan- det om ersättning för läkares resa till sjuk tjänsteman.

1936 års lönekommitté. Det kan enligt lönekommitténs mening ifråga- sättas, om icke de i 1930 års förslag upptagna bestämmelserna rörande er- sättning för tjänstemans resa eller förflyttning äro väl snävt avfattade. Därest exempelvis en tjänsteman drabbas av sjukdom, som kräver snabb operativ behandling av kirurg, är det tydligen för den sjuke utan betydelse, om verksläkare eller annan läkare finnes å platsen, därest denne icke an- ser sig kunna företaga operationen utan hänvändelse måste ske till läkare eller sjukvårdsanstalt på annan ort.

Kommittén finner det behjärtansvärt, att möjligheterna till erhållande av erforderlig läkarvård underlättas särskilt för landsortens tjänstemän, vilka av helt naturliga skäl i sjukvårdshänseende icke äro lika gynnsamt ställda som tjänstemän bosatta i städer och andra större orter. Kommittén har där— för ansett, att ersättning för kostnad för sjuk tjänstemans resa eller fors— lande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning bör kunna medgivas, oberoende av om läkare finnes å platsen eller icke, under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen ägt anlita, förklarat re- san eller förflyttningen nödvändig för sjukdomens behöriga behandling. Likaledes bör kostnad för resa eller forslande bestridas av statsmedel, där färd på verksläkarens anvisning företages till annan läkare i och för diagnos av tjänstemans sjukdom.

Huruvida, på sätt i vissa yttranden påyrkats, till kostnad, som ersättes av statsmedel, även bör få hänföras utgift för tjänstemans resa eller forslande till specialist, kan synas mera tveksamt. För tjänstemannen måste det emel- lertid te sig mindre rättvist, om färdkostnaden skulle bestridas av stats- medel för det fall, att han på verksläkarens hänvisning begåve sig till en sjukvårdsanstalt å annan ort för att där intagas för en viss åkomma, me- dan resekostnaden skulle åvila honom själv, därest hänvisningen avsåge be- handling genom specialist å samma ort utan anlitande av sjukvårdsanstalt. Då kommittén sålunda anser sig böra föreslå en ytterligare utvidgning av förevarande bestämmelser, vill kommittén samtidigt betona, att såväl i frå- ga om färd till specialist som beträffande andra här avsedda resor till läkare eller sjukvårdsinrättningar ersättning för rese- eller transportkostnad bör utgå allenast i den mån så prövas skäligt. Även om färdkostna-derna till sin storlek måste i viss mån bliva beroende av verksläkarens eller i hans ställe annan läkares dispositioner, skulle det dock i varje fall ankomma på vederbörande verk att pröva, huruvida eller i vilken omfattning rese- eller transportkostnad må bestridas av statsmedel. Kommittén vill framhålla vik- ten av att det vid sådan prövning tillses, att statsverket icke belastas med kostnader för längre resor eller dyrare färdsätt än som kan anses ound- gängligen nödvändigt i det särskilda fallet.

Till resekostnad må givetvis icke hänföras kostnad för uppehälle under

resan eller under vistelsen å annan ort för konsultation eller behandling i annan mån än som följer av bestämmelserna i 35 % angående ersättning för sjukhusvård. Uppmärksammas bör ock, att traktamentsersättning icke må utgå under dylik resa.

Av statsverket bör även, såsom för närvarande är fallet, bestridas skälig kostnad för läkares resa för besök hos sjuk tjänsteman, då denne icke utan våda kan flyttas.

I detta sammanhang har kommittén även övervägt, huruvida statsver- ket bör bidraga till resekostnad i fall, då tjänsteman nödgas å annan ort undergå sådan behandling (bad m. ni.), som avses i 39 ä 1 mom. Kommittén har dock stannat vid att förorda, att befattningshavaren i dylika fall själv får vidkännas resekostnaden.

38 %. Läkemedel.

1928 års lönekommitté har under 30 ä 3 mom. av sitt reglementsförslag förordat, att kostnaderna för läkemedel skola gäldas vid olycksfall i tjänsten helt men eljest till hälften av statsmedel. Myndighet, som innehar förråd av läkemedel, skulle dock kunna utan kostnad för tjänstemannen tillhanda- hålla honom sådana av mindre värde.

Avgivna yttranden. Åtskilliga myndigheter hava ansett ifrågavarande be- stämmelser vara alltför snävt tilltagna. Länsstyrelsen i Västerbottens län, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstgrelsen, Sveriges geologiska undersökning,. kommunikationsverkens lönenämnd med undantag av två reservanter samt en reservant inom riks- räkenskapsverket hava uttalat sig för att kostnad för medicin måtte helt be- stridas av statsmedel. Samma uppfattning har jämväl tillkännagivits av ett flertal personalsammanslutningar. Kommerskollegium har anmält tvekan, huruvida tjänstemännen böra åläggas att bidraga med halva kostnaden för läkemedel. Även byggnadsstyrelsen har gjort ett liknande uttalande.

1936 års lönekommitté. 1 mom. Då lönekommittén ansett ett utsträc- kande av förmånen av fri sjukvård m. m. till allmänna civilförvaltningen icke böra förknippas med en kännbar inskränkning i den rätt att vid sjuk- dom kostnadsfritt erhålla läkemedel, som för närvarande tillkommer perso— nalen vid affärsverken, har kommittén funnit sig böra förorda, att i regle- mentet intages föreskrift om att kostnad för läkemedel gäldas helt av stats- verket. I enlighet med denna uppfattning hava bestämmelserna i förevarande moment avfattats. Däremot har kommittén i likhet med 1928 års lönekom- mitté utelämnat det i nuvarande avlöningsförfattningar förekommande stad- gandet om rätt för tjänsteman att i förekommande fall jämväl få transport av läkemedel bekostad av statsmedel.

Enligt Kungl. Maj:ts brev till medicinalstyrelsen den 3 oktober 1919 har föreskrivits, att vid utlämnande från apoteksinrättning av medicin på stats- verkets bekostnad åt i statens tjänst anställd personal erforderliga förvarings-

kärl eller askar skola bekostas av statsmedel allenast i det fall, då läkaren genom anteckning på recept eller rekvisition, som av honom utfärdas, här- om förordnat. Någon ändring härutinnan ifrågasättes icke av kommittén.

2 mom. Enligt stadgandet i 30 ä 4 mom. av 1930 års förslag skulle räk- ning för medicin vara attesterad av verksläkaren, innan utbetalning av stats- medel på grund av räkningen finge ske. Häremot har anmärkts, att dylik attest vore obehövlig, enär apoteksräkningarna åtföljdes av recept och gran- skades i medicinalstyrelsen beträffande taxationen. Kommittén håller dock före, att den kontroll, som ligger i attest från verksläkaren, i regel icke bör eftergivas, särskilt som rätten till fri läkarvård m. m. nu är avsedd att ut- sträckas till den allmänna civilförvaltningen med dess många olika verk och myndigheter. Stadgandet i förevarande moment har dock givits en så- dan avfattning, att Kungl. Maj:t skulle äga befogenhet att meddela dispens från detsammas tillämpning. Sådan dispens bör förekomma endast för verk med så stor personaluppsättning, att handläggningen av sjukvårdsärenden kan organiseras på ett ur kontrollsynpunkt betryggande sätt.

39 5. Bad, massage m. m.

Bestämmelserna i 39 % överensstämma med föreskrifterna i 33 & av 1930 års förslag, dock med den jämkning i formuleringen av 1 mom., som betin- gats av kommitténs uppfattning, att statens bidrag till täckande av kostnad för bad, massage m. m. vid sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjän- sten, städse bör avse hälften av kostnaden. Kommittén har sålunda icke kunnat biträda järnvägsstyrelsens uttalade uppfattning, att bestämmelserna i förevarande hänseende böra omformuleras till överensstämmelse med vad för närvarande i motsvarande hänseende gäller vid kommunikationsverken. Det är icke avsett att, därest tjänstemannen vistas vid badanstalt för genom- gående av badbehandling, i kostnad, vartill statsverket lämnar bidrag, mä ingå inskrivnings- eller brunnsavgifter o.dyl.

Kostnad för konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage m. m. (5. k. proteser), som enligt 2 mom. skola bestridas av statsmedel, bör även avse kostnad för underhåll av eller förnyelse av proteser. Kommittén förutsätter dock härvid, att bidrag av statsmedel till här ifrågavarande ändamål kan förvägras eller minskas, där vederbörande myndighet finner, att tjänstemannen uppenbarli- gen vanvårdat hjälpmedel av här avsett slag.

40 5. Begravningshjälp. I nu gällande bestämmelser angående begravningshjälp har 1928 års löne- kommitté icke ifrågasatt annan ändring än att kommittén föreslagit maximi- beloppets höjande från 500 kronor till 800 kronor samt införande i bestäm- melserna av ett minimibelopp av 300 kronor.

Angivna yttranden. Länsstyrelsen i Gotlands län har anfört, att begrav- ningshjälp borde utgå med ett för alla lönegrader lika belopp, vilket dock

borde bestämmas till högre belopp än 300 kronor. Riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hava likaledes uttalat sympatier för anordningen med ett enhetligt belopp för begravningshjälpen och därvid framkastat tanken på en gradering av sådant belopp efter dyrortsindelning.

1936 års lönekommitté. Vid prövning av de förslag till ändringar i gäl- lande bestämmelser angående begravningshjälp, som framlagts i 1930 års betänkande och i de däröver avgivna yttrandena, har kommittén även tagit i övervägande en inom riksdagen ifrågasatt anordning om utbetalande i vissa fall av lön under viss tid efter tjänstemans frånfälle. I två vid 1937 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 106 och II: 248) hemställdes, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla dels om ut— redning rörande lämpligheten och möjligheten av att till änka efter tjänste- man och arbetare i statens tjänst under förslagsvis minst ett kvartal efter den anställdes dödsfall utbetala den lön, som skolat utgå till den avlidne, därest denne fortfarande levat och varit i tjänst, dels om framläggande för riksdagen av de förslag i ärendet, vartill utredningen kunde giva anledning.

I utlåtande över ifrågavarande motioner hänvisade statsutskottet till den för närvarande pågående utredningen rörande de statsanställdas avlönings- förhållanden. Då de för denna utredning lämnade direktiven icke syntes lägga hinder i vägen för upptagande av det i motionerna berörda spörsmålet och då utskottet icke ansåge behövligt, att riksdagen påkallade särskilda de— taljundersökningar, hemställde utskottet, att ifrågavarande motioner icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagens beslut blev ock i en— lighet härmed.

Otvivelaktigt torde vara, att en befattningshavares frånfälle merendels för efterlevande familj medför avsevärda rubbningar i de ekonomiska förhållan- dena. Särskilt under den första tiden efter dödsfallet, innan familjen hun- nit anpassa sig efter det nya inkomstläget, föreligga ej sällan stora svårig- heter att gälda de utgifter av olika slag, som inställa sig, och som ifråga om skatter, hyra, skolavgifter m. m. avpassats efter familjens tidigare in- komstförhållanden. Den i förenämnda motioner väckta frågan om ökat eko- nomiskt stöd åt efterlevande under den allra första tiden efter dödsfallet måste därför betraktas såsom behjärtansvärd.

Kommittén har närmare undersökt, huruvida det i motionerna avsedda syftet skulle kunna i någon form förverkligas utan att statsverket därigenom tillskyndades alltför stora kostnadsökningar. Då så befunnits vara fallet, har kommittén efter övervägande av olika alternativ funnit sig böra förorda, att till stärbhus efter avliden tjänsteman utbetalas, förutom begravnings- hjälp, lön under en månad, under förutsättning att den avlidne efterlämnar pensionsberättigade efterlevande. I enlighet härmed har ock kommittén, på sätt ovan anförts vid behandlingen av bestämmelserna under 2 %, såsom ett undantag från de i nämnda paragraf intagna bestämmelserna angående löne- utbetalning, föreslagit ett stadgande, enligt vilket lön jämte i förekommande fall rörligt tillägg skall under nämnda förutsättning utgå till och med den

dag, då en månad förflutit efter tjänstemannens frånfälle. Det må erinras, att en i viss mån liknande anordning stadgats i & ä 1 mom. av civila tjänste- pensionsreglementet beträffande utbetalning av pension efter avliden pen- sionstagare.

Kommittén förutsätter, att familjepensionsbestämmelserna ändras därhän, att familjepension för tjänsteman, som avlidit i tjänst, börjar utgå först en månad efter dödsfallet. Beaktas må emellertid, att i enstaka undantagsfall familjepension enligt allmänna familjepensionsreglementet kan på grund av utgående barntillägg till beloppet överstiga tjänstemannens lön vid frånfället. Detta förhållande kan måhända påkalla särskilda övergångsbestämmelser i familjepensionsreglementet.

Vid bifall till det sålunda framlagda förslaget torde själva begravnings- hjälpens belopp böra begränsas till ett för alla befattningshavare lika belopp, motsvarande vad som kan anses skäligt för täckande av de med en begrav- ning direkt förenade kostnaderna. Nämnda belopp bör enligt kommitténs mening bestämmas till 400 kronor, oavsett om befattningshavaren efterläm- nar pensionsberättigade efterlevande eller ej. Av bestämmelserna i 29 ä 1 mom. framgår, att rörligt tillägg icke skall beräknas å begravningshjälpen.

I fråga om statsverkets kostnad vid bifall till den tillstyrkta anordningen må nämnas följande. Med utgångspunkt från under år 1936 förekomna dödsfall bland tjänstemännen har verkställts en överslagsberäkning av, å ena sidan, kostnaden för begravningshjälp ävensom lön för en månad till de avlidnas stärbhus i enlighet med kommitténs förslag, samt, å andra sidan, kostnaderna för i verkligheten utbetald begravningshjälp under nämnda år jämte en månads familjepension till en var avliden befattningshavares pen- sionsberättigade efterlevande, beräknad i enlighet med bestämmelserna i all- männa familjepensionsreglementet. Denna beräkning utvisar en kostnad i förra fallet av omkring 211 000 kronor och i senare fallet av omkring 146 000 kronor. Kostnadsökningen skulle alltså, därest kommitténs förslag tilläm- pats under år 1936, hava utgjort omkring 65 000 kronor för samtliga de förvaltningsområden, som beröras av reglementsförslaget.

6 kap. Tjänstebostad m. m.

41 &. Skyldighet att bebo tjänstebostad m. m.

Denna paragraf motsvarar 35 å i 1930 års reglementsförslag. I fråga om tjänstemans skyldighet att bebo honom anvisad tjänstebostad och vad därmed äger sammanhang framhöll 1928 års lönekommitté, att upplåtelse av tjänstebostad, från att tidigare ha haft karaktären av löne- förmån, numera vore att anse såsom uteslutande eller till övervägande del betingad av tjänstens eller åtminstone statens intressen. Denna för- vandling hade icke kunnat försiggå alldeles friktionsfritt. I och med att tjänstemannen fått sig ålagt att betala ersättning för tjänstebostaden efter

i huvudsak samma grunder som för hyra av en lägenhet i fria marknaden, hade skyldigheten att bebo tjänstebostaden för honom ofta kommit att te sig såsom ett besvärande tvång i stället för en förmån. Under erinran om att svenska järnvägsmannaförbundet i framställning till kommittén anfört, att ett allmänt utbrett missnöje förefunnes hos personalen med nu gällande skyldighet att bebo anvisad tjänstebostad, som man icke önskade inneha, men också mot den hyresersättning, som vunnit tillämpning, fann kommit- tén det angeläget, att irritationsmoment mellan personal och verksledning av dylik art i möjligaste mån undanröjdes. Enligt kommitténs mening bor- de detta kunna ske, om vederbörande myndighet i fråga om sådana i sta- tens hus befintliga bostäder, vilkas anvisande åt viss befattningshavare icke kunde sägas vara betingad av något tjänstintresse, sökte, i den mån så läte sig göra, tillämpa samma regler för uthyrningen, som gällde å den allmänna bostadsmarknaden, varvid hyrespriset på vanligt sätt finge bestämmas av lagen om tillgång och efterfrågan. Att härigenom statens avkastning på det i fastigheten nedlagda kapitalet möjligen kunde komma att något minskas, vore en omständighet, vilken i sista hand måste betraktas såsom en konse- kvens av naturaförmånernas utbytande mot nu gällande föreskrifter. Staten borde icke tvångsvis avkräva en tjänsteman större hyresersättning än som skulle kunna utvinnas i fria marknaden.

Det sist sagda gällde enligt kommitténs mening även om bostäder, som an- visades i tjänstens intresse, alltså tjänstebostäder i egentlig mening. Några eftergifter i fråga om tjänstemans skyldighet att bebo dylik bostad kunde och borde dock icke göras, men ersättningen finge under inga förhållanden givas karaktär av tvångsbeskattning. Skälig hänsyn borde tagas icke blott till hyrespriset å orten för liknande lägenhet utan även till den omständig- heten, att tjänstemannen vore pliktig att bebo just ifrågavarande bostad.

Avgivna yttranden. Järnvägsstyrelsen har i sitt yttrande över kommitté- förslaget erinrat om innehållet i nuvarande 23 5 av kommunikationsverkens avlöningsreglemente och i anslutning därtill framhållit, att varje åt tjänste- man anvisad bostad vore att anse såsom tjänstebostad. Begreppet tjänste- bostad hade icke definierats i kommittéförslaget. Av motiveringen fram- ginge emellertid, att kommittén med tjänstebostäder avsåge allenast bostä- der, som vore betingade av tjänstens behov. Gränsen mellan dylika bostä- der och andra anvisade bostäder vore svår för att ej säga omöjlig att draga, varför genom ett accepterande av kommitténs principer skulle uppstå stora olägenheter och många tvistigheter för statens järnvägar. Styrelsen ville därför hemställa, antingen att 35 å i förslaget utbyttes mot innehållet i 23 %, första stycket, av kommunikationsverkens nuvarande avlöningsreglemente eller också att undantag stadgades för statens järnvägars del.

Vidare har statens bostadsnämnd yttrat, att ej blott tjänstens intresse utan även statens intresse i mera vidsträckt mening syntes böra förtjäna beak- tande. Den begränsning av begreppet tjänstebostad, som kommittén syntes vilja lhävda, vore olämplig jämväl ur den synpunkten, att verkens bostäder

i många fall vore av den art, att en dylik begränsning ofta vore omöjlig att tillämpa. Kommitténs direktiv i detta hänseende skulle därför säkerli- gen i många fall giva anledning till irritation och tvister.

Slutligen må nämnas, att svenska järnvägsmannaförbundet m. fl. personal- organisationer i förenämnda skrivelse till 1936 års lönekommitté föreslagit sådan ändrad lydelse av 35 %, att därest tjänsteman såsom bostad anvisades lägenhet, som disponerades av statsverket, tjänstemannen skulle, »där sär- skilda omständigheter icke föranledde undantag», vara skyldig att bebo den- samma. För prövning av uppkomna invändningar att bebo anvisad tjänste- bostad borde utses personalombud, som hade att tillsammans med veder- börande befäl avgöra, huruvida sådana ekonomiska eller andra olägenheter vore för handen, att tjänstemannen kunde befrias från att taga tjänstebosta- den i besittning eller från skyldigheten att bebo redan innehavd sådan.

1936 års lönekommitté. De anmärkningar, som på sätt 1928 års löne- kommitté framhållit från personalhåll riktats mot den nuvarande ordningen för användningen av de av staten ägda eller disponerade bostadsfastighe- terna, torde till en del böra ses mot bakgrunden av de förändringar på bo- stadsmarknaden, som ägt rum under senare tid. Den brist på bostäder, som under krigsåren och åren närmast därefter uppstod på olika orter i landet, föranledde en del verksledningar att vidtaga åtgärder för utökning av ver- kets bostadsbestånd genom uppförande av nya bostadshus för verkets per- sonal. Dessa åtgärder tjänade såväl ett verks- som ett personalintresse, i det att dels rekryteringen av tjänsterna underlättades och dels personalen under denna bostadsbristens tid erhöll ökad tillgång till lämpliga bostäder. Emellertid tjänade därjämte nämnda åtgärder ett allmänt samhälleligt in- tresse därigenom, att genom verkens byggnadsföretag den allmänna hyres- marknaden lättades i en tid, då den enskilda företagsamheten icke på långt när förmådde tillgodose det förefintliga bostadsbehovet.

Genom den starka bostadsproduktion, som sedermera ägt rum på den fria marknaden, har en omkastning skett i bostadsförhållandena även för den statsanställda personalen. Numera kunna tjänstemännen merendels till- godose sitt bostadsbehov på den öppna bostadsmarknaden efter fritt val och på villkor, över vilka de själva kunna bestämma. Skyldigheten att bebo av statsverket anvisade lägenheter framstår härigenom såsom ett tvång. Å andra sidan måste vederbörande verk se till, att det förefintliga bostads- beståndet, vilket såsom nyss antytts till stor del tillkommit under excep- tionella förhållanden, blir på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt utnyttjat. Därigenom har frågan om tjänstemännens skyldighet att bebo lägenheter i statens hus alltmera aktualiserats. För att undanröja de irritationsmoment mellan verk och personal, som tvånget att bebo av verket anvisad bostad understundom framkallat, framlade 1928 års lönekommitté det förenämnda förslaget om en kategoriklyvning av de bostäder, som staten äger eller var- över den disponerar, så att de lägenheter, vilkas anvisande till tjänstemän såsom bostad är betingat av ett direkt tjänstintresse, skulle anses såsom

tjänstebostäder i avlöningsreglementets mening, medan övriga bostäder skulle upplåtas för den fria hyresmarknaden, varvid hyrespriset finge bestämmas efter tillgång och efterfrågan.

Även enligt 1936 års lönekommittés mening skulle det innebära stora för- delar för såväl verk som personal, om verken i sin bostadspolitik kunde tillämpa en rationellare ordning än som hittills på sina håll kommit till an- vändning. Den av 1928 års lönekommitté anvisade utvägen synes också innebära en lösning av frågan, som skulle vara ägnad att avlägsna åtskilliga av de olägenheter, som äro förenade med det nuvarande systemet. Därest begreppet tjänstebostad begränsas på sätt 1928 års lönekommitté förordat, skulle vederbörande verk en gång för alla kunna bestämma, vilka av verkets bostäder vore att anse såsom tjänstebostäder liksom ock för vilka befatt- ningar förefintliga tjänstebostäder vore avsedda. En befattningshavare, som sökte eller anmälde sig till en viss befattning, skulle sålunda i allmänhet redan på förhand kunna göras underkunnig om huruvida han, därest han erhölle befattningen, vore skyldig att inflytta i tjänstebostad och erlägga för bostaden stipulerad hyra. Säkerligen skulle åtskilliga anledningar till tvistig- heter mellan verk och personal härigenom kunna förebyggas.

Genom den i 1930 års betänkande förordade uppdelningen av de av stats- verket disponerade lägenheterna i tjänstebostäder och andra bostäder skulle ock klarhet kunna vinnas, vilken del av det nuvarande bostadsbeståndet, som icke är för statens verksamhet erforderligt och därför kan avvecklas. Det kan nämligen enligt kommitténs mening icke i längden anses vara med stats- verkets intressen förenligt, att verken i sin ägo eller under sin disposition be- hålla sådana fastigheter, som äro det egentliga verksintresset ovidkommande, i all synnerhet om därmed äro förenade besvär ur administrativ eller eko- nomisk synpunkt. Kommittén håller fördenskull före, att åtgärder böra vid- tagas för ett successivt avvecklande, i den mån så befinnes möjligt och lämp- ligt, av de statsverket tillhöriga bostäder vid vederbörande verk, vilka icke äro betingade av direkta tjänstehänsyn.

Lönekommittén förbiser härvid ingalunda, att en sådan avveckling kan på sina håll medföra förluster för statsverket, särskilt beträffande sådana bostadshus, vilka uppförts under kristiden med dess höga arbets- och mate- rialkostnader. Det synes dock rimligen icke kunna krävas av tjänstemän- nen, att dessa skola, allenast för att tillgodose statsverkets ekonomiska in— tresse i fastighetsbeståndet, fortsättningsvis vara skyldiga att mot sin vilja bebo lägenheter, vilka tillkommit under kristidens onormala förhållanden på bostadsmarknaden och fördenskull ofta icke motsvara nutida krav på full- goda bostäder. .

En avveckling av det statens bostadsbestånd, som icke är betingat av det direkta tjänsteintresset, kommer givetvis att kräva en viss övergångstid. Un- der denna tid synes den princip för användningen, som föreslagits i 1930 års betänkande, vara ändamålsenlig. Sådana i statens hus befintliga lägen- heter, som icke kunna betraktas såsom tjänstebostäder i egentlig mening, böra sålunda i avvaktan på lämpliga tillfällen för avyttringen uthyras i den

öppna bostadsmarknaden. Någon skyldighet att bebo dem torde icke böra åläggas befattningshavarna.

Vid den omläggning av verkens tjänstebostadsförhållanden, som sålunda förordats, torde emellertid undantag böra göras i fråga om de av statens järnvägar ägda eller disponerade lägenheterna. Många av de till persona- len vid statens järnvägar för närvarande upplåtna bostäderna ligga inom statens järnvägars inhägnade områden, inom bangårds-, stations- eller verk- stadsområden och kunna lämpligen icke avyttras eller uthyras till hyres- gäster utom verket. Med hänsyn till de svårigheter, som på grund av vid detta verk rådande särskilda förhållanden kunna befaras uppkomma vid en tillämpning av kommitténs avvecklingsförslag och som av järnvägssty- relsen understrukits i dess yttrande över 1930 års betänkande, har kommit- tén ansett, att för statens järnvägars del böra meddelas särskilda undantags- bestämmelser i ämnet. Härtill återkommer kommittén under 57 &.

Beträffande bestämmelserna i förevarande paragraf har lönekommittén i anslutning till vad ovan framhållits ansett, att i paragrafen bör uttryckligen utsägas vad som förstås med tjänstebostad. I övrigt har endast en mindre, redaktionell jämkning av författningstexten i 1930 års förslag vidtagits.

42 &. Ersättning för tjänstebostad m. m.

Förevarande paragraf motsvarar 36 å i 1930 års förslag. I 1 mom. av sistnämnda paragraf upptog 1928 års lönekommitté bestäm- melse därom, att tjänsteman skulle för tjänstebostads begagnande månads- vis erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen. För närvarande gäller, att ersättning skall erläggas månadsvis i förskott. Enär nämnda kommitté erfarit, att bland ämbetsverk och personalorganisationer rådde starkt delade meningar på denna punkt, fann kommittén det vara lämpligast att överlåta åt ämbetsverkens eget avgörande, i vilken ordning ersättningen skulle er- läggas. '

I avseende å paragrafens 2 mom., som innehöll vissa regler för hyreser- sättningens bestämmande, framhöll kommittén, att det måste erbjuda bety- dande svårigheter att för ersättningens bestämmande uppställa generella regler, vilka kunde lämna tydliga anvisningar för alla de skiftande omstän- digheter och förhållanden, till vilka hänsyn i de särskilda fallen måste tagas. I sista hand bleve det en omdömesfråga, vilket belopp som kunde anses utgöra skälig ersättning för en viss tjänstebostad. Under erinran om statens bostadsnämnds den 29 september 1927 avgivna förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad (stat. off. utredn. 1927:30) och lönekommitténs däröver avgivna utlåtande upptog kommittén till när- mare behandling vissa däri behandlade spörsmål.

Beträffande värderingen av tjänstebostäder å orter med hyresmarknad ansåg kommittén, att man skulle komma det avsedda syftet, enhetliga vär- deringsgrunder, närmast, därest föreskrifter meddelades om samråd mellan

de verk och myndigheter, som tillhandahölle tjänstebostäder å samma ort. I fråga om tjänstebostad, belägen inom fastighet, som stode under byggnads- styrelsens vård och förvaltning, borde styrelsens yttrande inhämtas.

I fråga om hyresersättning å orter utan hyresmarknad yttrade kommittén, att skälig hänsyn borde tagas till den hyresindex, som för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen. Vid denna skälighetsprövning borde emellertid beaktas, att de hyror, som låge till grund för beräkning av hyres- talen, ofta avsåge lägenheter av enklare beskaffenhet än tjänstebostäderna.

I 3 mom. intogos bestämmelser om bostadsersättningsfrågors hänskjutande till en statens bostadsnämnd, om denna nämnds sammansättning m. m.

Avgivna yttranden. Järnvägsstyrelsen har i fråga om 1 mom. framhållit angelägenheten av att tiden för erläggande av hyran (i förskott) blir för- fattningsvis bestämd. Enligt statistiska centralbyråns och riksräkenskaps- verkets mening bör hyran erläggas i efterskott.

Vattenfallsstyrelsen har beträffande 2 mom. funnit önskvärt, att av social- styrelsen måtte tid efter annan fastställas vissa indextal för olika orter och bostadsstorlekar, å vilka indextal ersättningarna kunde grundas. Statens bo- stadsnämnd har framhållit vikten av att riktlinjer för värdering av tjänste- bostäder snarast möjligt utfärdas. Ett liknande uttalande har gjorts av järn- vägsstyrelsen.

Beträffande 3 mom. har domänstyrelsen framhållit, att för domänverkets vidkommande tvist angående ersättning för tjänstebostad icke borde hänskju- tas till bostadsnämnden, detta med hänsyn till de speciella förhållanden, som rådde vid verket. Statens bostadsnämnd har föreslagit, att jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad ej borde få påkallas mera än en gång varje hyresår, räknat från den 1 oktober.

1936 års lönekommitté. ] mom. Med hänsyn till vadi 1930 års betänkande anförts till motivering för stadgandet i 1 mom. av förevarande paragraf har lönekommittén icke funnit anledning föreslå någon saklig ändring av det- samma.

2 mom. Vad härefter angår de i 2 mom. föreslagna allmänna reglerna för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad har lönekommittén ansett sig kunna i allt väsentligt förorda vad 1928 års lönekommitté föreslagit ävensom i övrigt ansluta sig till de synpunkter, som nämnda kommitté anlagt på frå- gan i sin motivering. I förutnämnda, av statens bostadsnämnd utarbetade för— slag till riktlinjer för bestämmande av ersättning för tjänstebostad hava när- mare angivits vissa grundregler för en mera enhetlig hyresberäkning för tjänstebostäder inom statsförvaltningen. Det synes kommittén önskvärt, att dylika riktlinjer snarast bliva utfärdade för att tjäna till vägledning för ver- ken vid hyresersättningarnas bestämmande. Lönekommittén får därför för- orda, att bostadsnämndens förslag underkastas erforderlig överarbetning, med behörigt beaktande av de uttalanden i ämnet, som gjorts under remissbehand- lingen och i 1928 års lönekommittés betänkande med däröver avgivna ytt-

randen, samt att Kungl. Maj:t måtte på grundval härav utfärda allmänna: direktiv för hyressättningen.

I anledning av vad vattenfallsstyrelsen anfört rörande önskvärdheten av fastställande tid efter annan av indextal för olika orter och bostadsstorlekar,. på vilka hyresersättningarna kunna baseras, må erinras, att efter det nya lö- nesystemets införande allmänna hyresräkningar verkställts allenast i sam- band med dyrortsgrupperingarna och därvid begränsats till städer och vissa- andra större orter. Frågan om periodiskt införskaffande av hyresuppgifter" har, enligt vad kommittén erfarit, varit föremål för övervägande inom soci- alstyrelsen i samband med beräkningarna kvartalsvis av styrelsens levnads- kostnadsindex men hittills icke föranlett ståndpunktstagande. Därest dylika fortlöpande hyresuppgifter komme till stånd, kunde måhända den av vatten- fallsstyrelsen ifrågasatta anordningen förverkligas. I förevarande samman- hang lärer förslaget icke kunna föranleda någon särskild åtgärd.

3 mom. Enligt föreskrift i nu gällande avlöningsreglementen förordnas le- damöterna i statens bostadsnämnd av Kungl. Maj:t. Härutinnan ifrågasätter lönekommittén ingen ändring.

Det för domänverket gällande avlöningsreglementet saknar stadgande om— hänskjutande av tvistefrågor rörande bostadsersättning till en bostadsnämnd. Enligt föreskrifterna i 23 5 2 mom. av 1934 års avlöningsreglemente för domänverket gäller, att ersättning för tjänstebostad bestämmes, efter det bo- stadsinnehavaren beretts tillfälle att därom yttra sig, av domänstyrelsen med' hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för upplåtelse av liknan- de lägenhet. Vid ett inordnande av domänverkets personal under ett ge- mensamt civilt avlöningsreglementc förefinnes enligt lönekommitténs me- ning icke tillräcklig anledning att undantaga domänverkets befattningsha- vare från rätten att vid uppkommande tvist med verket rörande bostadser- sättning få ersättningsfrågan prövad av en opartisk institution sådan som sta- tens bostadsnämnd. Kommittén har alltså icke kunnat understödja domän-' styrelsens yrkande på denna punkt.

Den av statens bostadsnämnd föreslagna ändringen av bestämmelsen an- gående tidsintervall för påkallande av jämkning i fastställd ersättning för tjänstebostad har kommittén icke funnit tillräckliga skäl tillstyrka.

Det bör slutligen framhållas, att med uttrycket »vederbörande myndighet» i denna paragraf numera, efter inrättande av statens allmänna fastighets— fond, bör förstås den myndighet, under vilkens förvaltning fastigheten hör, d. v. s. bortsett från affärsverken —— i allmänhet byggnadsstyrelsen. Det—' är sålunda den fastighetsförvaltande myndigheten, som normalt har att med. tjänstemannen överenskomma angående ersättningen för tjänstebostaden. Vad däremot angår själva anvisandet av tjänstebostad enligt 41 %, bör detta ankomma på den myndighet, varunder tjänstemannen lyder, under förut- sättning att bostaden ingår i fastighet eller del därav, som upplåtits åt sist- nämnda myndighet. I dessa och liknande hänseenden torde lämpligen regle- rande bestämmelser i fråga om tjänstebostad böra utfärdas av Kungl. Maj:t.

43 5. Avträdande av tjänstebostad m. m.

Nu gällande bestämmelser angående fardag för avträdande av tjänste- bostad ävensom rörande skyldighet för innehavare av tjänstebostad att upp- låta utrymme i tjänstebostad åt vikarie eller efterträdare, hava i 1930 års förslag sammanförts under 37 5. 1936 års lönekommitté har utan saklig ändring upptagit samma bestämmelser i 43 å av sitt reglementsförslag.

44 &. Ersättning för bränsle och belysning. Stadgandet i 38 % av 1930 års reglementsförslag angående den ersättning, tjänsteman skall erlägga för bränsle m. in., som tillhandahålles honom för hans bostad, överensstämmer med vad nu gäller, dock att de föreslagna be— stämmelserna även avse ersättning för belysning.

Beträffande ifrågavarande stadgande har ingen annan erinran framställts från de hörda myndigheternas sida än att Iotsstyrelsen anmärkt, att ersätt- ning för bränsle eller belysning för tjånstebostad vid lotsverket borde beräk- nas med hänsyn till lotsverkets inköpspris, icke såsom föreslagits till verkets självkostnadspris, enär på grund av fyrplatsernas ofta avlägsna läge trans- portkostnaderna bleve synnerligen höga.

1936 års lönekommitté. Den i 38 5 av 1930 års förslag upptagna före- skriften har utan ändring influtit i 44 få av kommitténs reglementsförslag.

Enligt vad lönekommittén inhämtat plågar genom lotsverkets försorg åt fyrpersonalen tillhandahållet bränsle transporteras till de särskilda fyrplat- serna på lotsverkets tjänstefartyg. Någon kostnad för dessa transporter har emellertid icke ingått i det pris, som verket debiterat personalen, utan er- sättningen har beräknats efter verkets inköpspris. Kommittén ifrågasätter icke någon förändring i den praxis, som sålunda hittills tillämpats vid lots- verket.

Kommittén torde få påpeka, att då i förevarande paragraf talas om bräns- le för tjänstemans bostad, därmed givetvis icke åsyftas allenast bränsle för tjänstebostad i detta ords av kommittén åsyftade tekniska innebörd. I av- seende härå erinras om att kommunikationsverkens lönekommitté på sin tid anförde, att tjänstemännen, vare sig de erhållit bostad åt sig anvisad av vederbörande verk eller ej, borde kunna av verket tillhandahållas för bosta- den erforderligt bränsle mot särskild ersättning därför. Vidare yttrade nämnda kommitté:

»Det är icke kommitténs mening, att bränsle skulle kunna påfordras av tjänste- män å alla orter utan allenast å sådana orter, där den enskilde har särskilt stora svårigheter att till rimligt pris anskaffa sådant. Men där bränsle tillhandahålles -— vilket, om verkets styrelse så finner lämpligt, bör kunna ske jämväl i andra än ovan nämnda fall —— bör det stå envar tjänsteman öppet att få tillhandla sig sitt behov därav, under förutsättning att han gjort anmälan därom i den ordning ver- ket bestämt.»

Vad nämnda kommitté sålunda förordat synes böra äga tillämpning även för framtiden.

Med det i nuvarande avlöningsreglementen förekommande uttrycket »för hans bostad erforderligt bränsle» lärer böra förstås den kvantitet bränsle, som för den särskilda bostadsinnehavaren individuellt erfordras för upp- värmning av hans bostad, givetvis under förutsättning att det individuella behövet kan fastställas. Av lotsverket tillhandahålles åt befattningshavare å vissa fyrplatser ved för deras bostäder och erlägges därvid ersättning för den vedkvantitet, som levereras till varje särskild befattningshavare. Vid andra verk, där ved åt personal tillhandahålles, lärer enligt vad kommittén erfa- rit ersättningen icke beräknas efter den individuella kvantitet ved, som i verk- ligheten utlämnats till befattningshavaren, utan ersättningen utgår med visst belopp, som fastställts med hänsyn till den för respektive bostäder beräknade vedåtgången. Anledningen härtill har uppgivits vara svårigheten att utan avsevärd kostnad kunna utöva tillförlitlig kontroll över den individuella ved- förbrukningen.

Med hänsyn till den olika praxis, som sålunda tillämpas i fråga om beräk- nandet av ersättning för bränsle, har ordet »erforderligt» utelämnats i kom- mitténs förslag. Kommittén vill emellertid uttala det önskemålet, att verken —— i den mån de tillhandahålla bränsle eller belysning åt befattningshavare, som bebo tjänstebostäder eller andra av staten disponerade lägenheter — så långt sig göra låter söka så ordna leverans av bränsle m. m., att bostadsinne- havarna icke behöva debiteras för större kvantiteter än de i verkligheten mottagit och av vilka de hava behov.

7 kap. Tjänstedräkt. 45—47 55.

Gällande bestämmelser angående tjänstedräkt underkastades av 1928 års lönekommitté överarbetning i ändamål att dels tillmötesgå vissa från perso- nalhåll framställda krav om ekonomisk lättnad vid anskaffande genom ver- kets försorg av beklädnadspersedlar och materialier, dels ock åstadkomma en eljest önskvärd förenkling i bestämmelserna.

De sakliga ändringarna avsågo i första hand rätten för tjänsteman att från verket utbekomma klädespersedlar och materialier. Enligt de under 39 & föreslagna bestämmelserna skulle klarläggas, att sådan rätt tillkomme tjän- steman, som vore pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallade nyttjandet av särskild skyddsbeklädnad, varvid utlämnandet skulle ske antingen med äganderätt, mot särskild ersättning eller, där så prövades lämpligt, såsom lån. För när- varande gäller, att tillhandahållande genom verkets försorg åt tjänstemännen av uniformspersedlar m. m. sker i den omfattning, sådant enligt vederböran- de verksstyrelses beprövande anses lämpligen böra ske.

Vidare skulle den för ett fåtal uniformspliktiga personalgrupper vid kom- munikationsverken för närvarande medgivna rätten att erhålla nedsättning med 30 0/0 av verkets självkostnadspris vid köp av persedlar m. 111. enligt

bestämmelse i berörda 40 & utsträckas till att gälla samtliga befattningsha- vare, som vore pliktiga att under tjänstgöring vara iförda fullständig uniform. Möjlighet skulle även öppnas för vederbörande verk att i särskilda fall öka nedsättningen upp till 50 0/o av självkostnadspriset.

Järnvägsstyrelsen har anmärkt, att anledning saknades att i vidare mån än vad anginge skyddande beklädnad åt chaufförer ochmotordressinförare ut- vidga personalens rätt till erhållande av uniformspersedlar på statens be- kostnad. Styrelsen har föreslagit, att 39 å i reglementsförslaget måtte er- sättas med innehållet i 25 å'i kommunikationsverkens nuvarande avlönings- reglemente samt att 40 och 41 åå måtte utgå.

1936 års lönekommitté. Lönekommittén finner för sin del lämpligt, att i själva avlöningsreglementet meddelas otvetydiga grundläggande bestämmel- ser rörande tjänstemäns rätt att genom vederbörande verks försorg erhålla uniformspersedlar mot ersättning eller såsom lån jämte vad därmed äger sammanhang. Kommittén kan sålunda icke biträda det av järnvägsstyrelsen gjorda yrkandet. Vad särskilt angår frågan om tilldelande av skyddande beklädnad till statens järnvägars personal vill kommittén erinra, att på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 14 oktober 1932 verkställts en revision av tjänste- dräktsföreskrifterna vid statens järnvägar, varigenom rätten att utbekomma skyddsbeklädnad såsom lån avsevärt utvidgats.

Kommittén har ansett sig i allt väsentligt böra förorda de i 1930 års be- tänkande föreslagna bestämmelserna rörande tjänstedräkt, vadan desamma i huvudsak upptagits under 45—47 åå av lönekommitténs reglementsförslag. Samtidigt vill kommittén framhålla vikten av att de tillämpnings— eller an- dra föreskrifter, som vid de särskilda verken kunna befinnas erforderliga i ämnet (beklädnadsreglementen), givas ett så enhetligt innehåll som möjligt, så att ojämnheter mellan olika peronalgrupper i avseende å de förmåner, varom här är fråga, kunna i möjligaste mån undvikas.

Beträffande detaljbestämmelserna har lönekommittén allenast en erinran av mera formell natur att framställa beträffande 1930 års förslag. Av mo— tiveringen i 1930 års betänkande framgår att, då i bestämmelserna medgivits en lägsta och en högsta rabattprocent — 30 respektive 50 0/0 _ av självkost- nadspriset vid inköp från verket av beklädnadspersedlar, avsikten varit att förstnämnda nedsättning skulle tillämpas för de normala fallen. Där persed- larnas brukningstid på grund av tjänstgöringens art m. m. måste bliva kor- tare än den eljest normalt gällande, skulle rabattförmånen kunna utsträckas till 50 0/0. Avdraget å självkostnadspriset skulle följaktligen göras direkt beroende av brukningstidens längd. Kommittén har vidtagit en jämkning i ordalydelsen i ändamål att starkare betona, att ett avdrag av 30 % i verkets självkostnadspris är att betrakta såsom det normala och att större avdrag bör ifrågakomma endast mera undantagsvis, då särskilda skäl därtill för- anleda.

8 kap. Särskilda bestämmelser.

48 5. Särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän. I det föregående (sid. 93) har omnämnts, att bestämmelser motsvarande dem, som av 1928 års lönekommitté upptagits i särskilda tilläggsbestämmel- ser till det föreslagna allmänna avlöningsreglementet, sammanförts i ett sär- skilt kapitel, 8 kap., under 2 avd. av 1936 års lönekommittés reglementsförslag, vilket kapitel omfattar 48—57 åå. Här nedan beröres innehållet i de särskilda paragraferna, i den mån motivering ansetts erforderlig.

49 5. Andra huvudtiteln.

Nedre justitierevisionen. Det i nuvarande tillämpningsföreskrifter till av- löningsreglementet för allmänna civilförvaltningen (272/1925) innefattade och i 1930 års förslag under tilläggsbestämmelserna intagna stadgandet om för- flyttningsskyldighet för revisionssekreterare blir med den avfattning, bestäm- melserna om tjänstemans förflyttningsskyldighet erhållit i 3 5 av 1936 års lönekommittés reglementsförslag, icke vidare erforderligt.

Rikets hovrätter. Det nu gällande stadgandet (272/1925), att president och ledamöter i stället för semester äga åtnjuta sommarferier under 45 dagar, har lönekommittén ilikhet med 1928 års lönekommitté ansett kunna utgå och ersättas med de allmänna semesterbestämmelserna i reglementsförslagets 11 å. I den män med hänsyn till de inom hovrätterna rådande arbetsförhållandena prövas erforderligt, bör emellertid vederbörande hovrätt äga besluta om se- mestertidens utsträckande till 45 dagar för hovrättsråd, som ej uppnått 40 års ålder. Av samma anledning bör hovrätt, såsom för närvarande är fallet, äga möjlighet utsträcka semestertiden för fiskal till 45 dagar. Stadgande härom har av kommittén föreslagits. Däremot torde i fråga om notarie, som för närvarande på grund av särskilt stadgande äger åtnjuta 30 dagars se- mester, med rätt för hovrätten att utsträcka semestertiden därutöver i enlighet med vad Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge på- yrkat — de allmänna semesterbestämmelserna böra äga tillämpning.

Den nuvarande, i 1930 års reglementsförslag bibehållna bestämmelsen om ordinarie befattningshavares vid hovrätt förflyttningsskyldighet har med hän— syn till avfattningen av 3 å utelämnats.

Enligt bestämmelse i 54 & av arbetsordningen för Svea hovrätt (278/1923) och motsvarande bestämmelse i arbetsordningarna för övriga hovrätter må ledamot för beredande av mål till föredragning eller eljest för fullgörande av visst arbete kunna erhålla befrielse från övriga ämbetsgöromål under högst åtta dagar om året mot A-avdrag. Svea hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge hava påyrkat, att detta stadgande måtte intagas bland avlöningsbestämmelserna. Kommittén har emellertid ansett ifrågavarande föreskrift vara en specialbestämmelse av den natur, att den icke bör fastlåsas genom dess intagande i avlöningsreglementet.

Vattendomstolarna. Enligt gällande tillämpningsbestämmelser till allmän— na civilförvaltningens avlöningsreglemente (300/1932) äro vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör skyldiga att vid förändrad organisation av vatten- domstolarna eller dessas upphörande övergå, vattenrättsdomare till jämställd eller högre tjänst vid domstol och vattenrättsingenjör till likvärdig eller hög- re statstjänst. Efter civila avlöningsreglementets ikraftträdande bliva de i 3 5 2 mom. för domare upptagna bestämmelserna angående förflyttnings- skyldighet tillämpliga å vattenrättsdomare. I fråga om vattenrättsingenjör torde däremot, i viss anslutning till vad nu gäller, böra meddelas föreskrift om att å sådan tjänsteman de i 3 5 3 mom. meddelade allmänna bestämmel- serna skola äga tillämpning.

De nu gällande särskilda föreskrifterna rörande semester för vattenrätts- domare och vattenrättsingenjör hava utelämnats.

Stadgandet om avlöningsförstärkning till vattenrättsdomare överensstäm- mer i huvudsak med vad som nu gäller.

Fångvårdsstaten. Från vissa av personalrepresentanterna har ifrågasatts, att vaktfruar vid fångvårdsstaten och vid statens tvångsarbetsanstalt i Lands- krona samt sjuksköterskan vid sistnämnda anstalt måtte erhålla samma se- mesterförmån, som nu tillkommer den kvinnliga sjukvårdspersonalen vid sinnessjukhusen. Med hänsyn till de tjänstgöringsförhållanden, som i all- mänhet torde vara rådande för ifrågavarande befattningshavare, har kom- mittén icke funnit skäl att härutinnan för denna personal tillstyrka ett un- dantagsstadgande, vars genomförande sannolikt skulle vara ägnat att med- föra konsekvenser med avseende å andra personalgrupper.

50 5. Tredje huvudtiteln.

De i avseende å diplomatisk och konsulär personal särskilt utfärdade till- lämpningsbestämmelserna till allmänna civilförvaltningens avlöningsregle- mente (518/1921) upptogos av 1928 års lönekommitté med i allt väsentligt oförändrat sakligt innehåll bland övriga av kommittén föreslagna tilläggsbe- stämmelser till allmänna avlöningsreglementet. 1936 års lönekommitté har under förevarande paragraf intagit ifrågavarande föreskrifter allenast med vissa smärre, huvudsakligen redaktionella jämkningar.

Sålunda hava rubrikerna »utrikesdepartementet» och »beskickningar och konsulat» ersatts med den gemensamma beteckningen »utrikesförvaltningen», vilket i sin tur föranlett vissa andra formella ändringar.

Vidare hava föreskrifterna om expektansarvode ansetts böra göras tillämp— liga även å tjänsteman, som varit förordnad att tjänstgöra inom utrikesde- partementet.

Bestämmelserna om ortstillägg och begravningshjälp hava i anslutning till 1928 års lönekommittés förslag givits en utformning, som medgiver Kungl. Maj:t en friare prövningsrätt än hittills rörande tidpunkten, från vilken orts— tillägg skall utgå, ävensom i fråga om begravningshjälpens storlek i det fall,

att tjänsteman avlider i det främmande landet eller under resa till eller från detsamma.

I fråga om sjukvård på statens bekostnad för tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, lära de i avlöningsreglementet meddelade all— männa bestämmelserna rörande sjukvård icke kunna komma i tillämpning. Enligt det av kommittén föreslagna stadgandet skulle Kungl. Maj:t tillerkän- nas befogenhet att härutinnan utfärda erforderliga bestämmelser.

Fjärde huvudtiteln.

Lantförsvarets kommandoexpedition. Den i 1930 års förslag intagna hän- visningen till särskilda bestämmelser rörande gottgörelse till chefen för kom- mandoexpeditionen för tjänstehästar är icke längre erforderlig, enär tjänste- hästar numera tillhandahållas vederbörande av statsverket.

51 5. Femte huvudtiteln.

Socialstyrelsen. Riksförsäkringsanstalten. Pensionsstyrelsen. Medicinalsty- relsen. Beträffande arvode till generaldirektörens ställföreträdare vid dessa verk ävensom vid vissa andra i 8 kap. angivna verk får lönekommittén åbe— ropa vad därom anförts i motiveringen till 28 &.

Statens alkoholistanstalt & Venngarn. För närvarande finnes meddelad en föreskrift (247/1927 ), att med befattningen såsom direktör vid anstalten må förenas anställning såsom läkare eller predikant vid anstalten. Denna före- skrift återfinnes även i 1928 års lönekommittés förslag. Då läkar— och pre- dikantbefattningarna äro arvodestjänster, torde med den avfattning, 1936 års lönekommitté givit bestämmelserna i 4 5 1 mom., bestämmelsen kunna utgå. Tillstånd till förening av direktörsbefattningen med någon av ifrågavarande arvodestjänster får sökas hos Kungl. Maj:t jämlikt föreskrift i 4 Q'; 2 mom.

Förste provinsialläkare. I sitt förslag till kungörelse med tilläggsbestäm- melser till allmänna avlöningsreglementet har 1928 års lönekommitté under rubriken »Provinsialläkarstaten» upptagit bestämmelser för såväl förste pro- vinsialläkare som provinsialläkare. Enligt den av 1936 års lönekommitté förordade uppställningen av civila avlöningsreglementet skulle bestämmelser- na om provinsialläkare komma att upptagas under reglementets 3 avd. Förste provinsialläkartjänsterna skulle däremot tillhöra löneplan A. I följd härav böra de särskilda föreskrifter, som erfordras för förste provinsialläkarna, med- delas i förevarande kapitel. Kommitténs förslag i sådant hänseende överens- stämmer i stort sett med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekom- mittés förslag.

I fråga om placering i löneklass för förste provinsialläkare, som omedelbart före tillträdet till befattningen innehaft provinsialläkartjänst och i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen, har den nuvarande och i 1930 års förslag influtna tillgodoräkningsföreskriften, i anslutning till kommitténs i den allmänna motiveringen angivna ståndpunkt i fråga om lönetursberäk-

ning vid befordran, utelämnats och i stället ett stadgande upptagits därom, att dylik tjänsteman omedelbart skall placeras i 31 löneklassen.

Vidare har i kommitténs förslag influtit det nuvarande stadgandet om skyl- dighet för förste provinsialläkare att såsom vikarie bestrida medicinalråds- befattning —— vilket stadgande icke återfinnes i 1928 års lönekommittés för- slag varjämte kommittén föreslagit, att under dylikt förordnande skall utgå särskild ersättning med 6 kronor för dag eller samma belopp, som enligt Kungl. Maj:ts beslut för närvarande plågar utgå. Ifrågavarande ersättning är ej att betrakta såsom vikariatsersättning i teknisk mening och berättigar allt- så icke till rörligt tillägg.

Statens sinnessjukhus. I likhet med vad som föreslagits beträffande förste provinsialläkare hava även i fråga om överläkare vid statens sinnessjukhus upptagits föreskrifter om skyldighet för sådan tjänsteman att bestrida medi- cinalrådsbefattning samt om ersättning under dylikt förordnande.

I gällande tillämpningsbestämmelser till avlöningsreglementet för allmän- na civilförvaltningen (342/1929, 238/1930) hava meddelats vissa bestämmelser rörande ersättning vid vikariat å överläkarbefattning vid statens sinnessjuk- hus. Ifrågavarande bestämmelser utelämnadesi 1930 års förslag, enär vid bifall till nämnda förslag överläkarna skulle uppflyttas i högre lönegrad i samband med den fria bostadsförmånens slopande. Enär nu föreliggande reglements- förslag icke innefattar någon ändring i lönegradsplaceringen för överläkar- na, erfordras fortfarande särbestämmelser i fråga om ersättning vid vikariat å överläkarbefattning, vadan en komplettering av författningstexten skett till överensstämmelse med vad som nu gäller. Däremot kan nu gällande före- skrift angående flyttningsersättning till förste läkare vid vikariat å överläkar- befattning av 3:e klass utgå med hänsyn till den avfattning, som i reglements— förslaget givits bestämmelserna under 24 &.

Ersättningen för tjänstgöring ä 5. k. fast avdelning, nu utgående med 180 kronor jämte dyrtidstillägg dårå, har i enlighet med 1928 års lönekommittés förslag höjts till 210 kronor för år. I övrigt överensstämma de föreslagna föreskrifterna i huvudsak med nu meddelade bestämmelser utom vad angår det i förslaget upptagna stadgandet om ersättning för utbekomna klädesper- sedlar. Enär för närvarande tjänstedräkt tillhandahålles sinnessjukhusens personal såsom lån mot särskild ersättning, har en särskild föreskrift i detta hänseende ansetts böra under förevarande moment införas såsom undantag från bestämmelserna i 45 %.

Barnmorskeläroanstalterna. Föreslagen bestämmelse överensstämmer med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag.

Överståthållarämbetets kansli. Det nu gällande stadgandet om förening av annan tjänst i överståthållarämbetets kansli än sekreterartjänsten med tjänst å kommuns stat, vilket stadgande även upptagits i 1930 års förslag, har med hänsyn till avfattningen av 4 % ansetts böra utgå ur avlöningsbestämmelserna.

Bestämmelsen angående skyldighet för tjänsteman att låta sig förflyttas

till annan befattning inom statsförvaltningen i Stockholm, vilken bestäm- melse likaledes bibehölls i 1930 års förslag, är, med den avfattning de all- männa bestämmelserna i sagda avseende erhållit i nu föreliggande reglements— förslag, icke längre av behovet påkallad.

Länsstyrelserna. Landssekreterare och landskamrerare äga för närvarande utöver lön enligt 30 lönegraden uppbära särskild avlöningsförstärkning med 3 500 kronor i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län, med 1 500 kronor i Gotlands län samt med 2 500 kronor i övriga län. I den allmän- na motiveringen (sid. 60) har framhållits, att den av lönekommittén föreslag- na löneplanen A i förhållande till nu gällande löneplaner utbyggts med fyra nya lönegrader, nr 31—34, i ändamål, bland annat, att bereda möjlighet till en lämplig inplacering av sådana befattningar, för vilka utöver lön utgår särskild avlöningsförstärkning. Kommittén, som förutsätter att befattningarna såsom landssekreterare och landskamrerare böra framdeles inordnas i högre löne- grad än den 30:e, varvid samtidigt avlöningsförstärkningen bör minskas eller borttagas, har emellertid ansett sig i förevarande sammanhang icke kunna taga ståndpunkt till frågan om dessa befattningars lönegradsplacering. Denna fråga torde böra behandlas i samband med den kommittén åliggande revide- ringen av tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet. Då sålunda ifråga- varande befattningshavare i tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet bi- behållits vid sin placering i 30 lönegraden, erfordras alltså tills vidare sär- skilda bestämmelser rörande avlöningsförstärkning m. rn. motsvarande dem, som för närvarande återfinnas i nu gällande tillämpningsbestämmelser till avlöningsreglementet (272/1925). Föreskrifter av i huvudsak enahanda innehåll hava därför för landssekreterarnas och landskamrerarnas vidkom- mande upptagits under förevarande paragraf.

För möjliggörande av en definitiv avvägning av ifrågavarande befattnings- havares löneställning i samband med en tjänsteförteckningsrevision böra landssekreterare och landskamrerare förpliktas att underkasta sig den regle- ring av avlöningsförstärkningen, som i nämnda sammanhang må beslutas. Kommittén har emellertid ansett riktigt, att därest landssekreterare eller lands- kamrerare, som övergått till civila avlöningsreglementet, icke vill underkasta sig den reglering av löneförmånerna, som kan komma att beslutas i sam- band med tjänsteförteckningsrevisionen, han må äga möjlighet att därvid återgå på de avlöningsbestämmelser, som enligt nuvarande avlöningsregle- mente för allmänna civilförvaltningen och de därtill anslutna, i kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272) meddelade tillämpningsföreskrifterna för närva- rande äro tillämpliga å ifrågavarande befattningar. Ovan omförmälda före- skrifter hava därför kompletterats med ett stadgande härutinnan.

53 &. Sjunde huvudtiteln.

Kammarrätten. Det i nu gällande tillämpningsbestämmelser till avlönings- reglementet (272/1925) meddelade stadgandet, att president och kammar- rättsråd i stället för semester äga åtnjuta ferier 45 dagar årligen, utelämna-

des i 1930 års förslag, enär de allmänna bestämmelserna angående semester ansågos kunna komma i tillämpning även å dessa befattningshavare.

I anledning härav har kammarrätten i sitt yttrande över kommittéförslaget framhållit, att feriesystemets tillämpning å kammarrättspresidenten och kam- marrättsråden vore betingat av att vikarier icke skulle förordnas under deras ledighet. Det framginge ej med tydlighet av betänkandet, huruvida kom- mittén med sitt förslag haft för avsikt att beträffande omförmälda befatt- ningshavare föreslå en fullständig övergång till semestersystem med vikarier för dem under semestern. För förslaget syntes kommittén ej haft andra skäl än en önskan att för alla med avlöningsreglementet avsedda tjänstemän fast- slå samma regler. Någon undersökning angående de påföljder, införandet av semestersystemet skulle medföra för kammarrättens verksamhet, syntes icke hava ägt rum. Med hänsyn till antalet ledamöter, inberäknat assessorer, i kammarrätten skulle det emellertid bliva omöjligt att uppbringa så många vikarier, som erfordrades under sommarferierna; och även om tillgång på tillräckligt antal för adjunktion lämpliga personer funnes, skulle det helt visst från rättssäkerhetens synpunkt innebära en stor våda, om kammarrättens dömande verksamhet skulle under de 90 dagar ferieperioden omfattade utövas av ledamöter, som till största delen icke vore ordinarie. Kammarrätten ville fördenskull på det allvarligaste avstyrka den ifrågasatta ändringen, såvitt anginge kammarrättsråden. Att presidentens rätt till ferier utbyttes mot rätt till semester syntes däremot icke vålla några betänkligheter.

Såvitt 1936 års lönekommitté kan finna, har 1928 års lönekommitté icke avsett, att utbytandet av uttrycket ferier mot semester skulle för kammarrätts— rådens vidkommande innebära, att vikarier med nödvändighet måste för dem förordnas. Att sistnämnda kommitté icke velat giva en sådan innebörd åt begreppet semester framgår bland annat av kommitténs i betänkandet gjorda uttalande om semester för lantbruksingenjörerna (sid. 206). För egen del har 1936 års lönekommitté i motiveringen till 21 & betonat angelägen- heten av att statens kostnader för semesterledigheter icke onödigtvis ökas genom förordnande av vikarie i fall, då göromålen kunna anstå under tjänst- innehavarens ledighet. Någon ändring i kammarrättens arbetsorganisation i anledning av införande av semesterrätt lärer icke vara erforderlig. Av den i 11 & innefattade bestämmelsen om att semester må åtnjutas >>å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång» följer, att se- mestern icke må så förläggas, att den vållar rubbning i arbetets gång inom kammarrätten eller medför onödig vikariatskostnad. Enär kammarrättens verksamhet instruktionsenligt är begränsad under sommarmånaderna, uppen- barligen i syfte att kunna bereda kammarrättens ledamöter ledighet, före- finnes intet skäl att enbart på den grund, att begreppet ferier utbytes mot semester, förordna vikarier för dem. Lönekommittén har sålunda icke funnit anledning att frångå den av 1928 års lönekommitté uttalade meningen, att nuvarande stadganden angående ferier kunna utelämnas. I överensstäm- melse med vad kommittén föreslagit i fråga om hovrätterna har emellertid kommittén under förevarande paragraf upptagit en särbestämmelse i fråga

om kammarrättsrådens semester, på grund varav kammarrätten skulle äga utsträcka semestertiden till 45 dagar för kammarrättsråd, som ej fyllt 40 år.

Generaltullstyrelsen och tullstaten. Den i nuvarande tillämpningsföreskrif- ter till allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente (272/1925) intagna bestämmelsen, att med ordinarie befattning vid tullverket må förenas uppdrag såsom tullverkets ombudsman, är icke längre erforderlig, då ombudsmanna- sysslan från och med den 1 juli 1936 indragits i samband med inrättandet vid verket av en ordinarie befattning såsom byrådirektör och ombudsman.

Efter mönster från kommunikationsverken infördes vid 1922 års löneregle- ring för tullverket en bestämmelse, enligt vilken tjänsteman, tillhörande 15:e eller lägre lönegrad, vilken befordras till kammarskrivare, må för löneklass- placering i kammarskrivartjänsten tillgodoräknas, i den mån så prövas skäligt, intill hälften av den tjänstetid, han innehaft ordinarie anställning vid tull- verket, dock högst sex år. Ifrågavarande stadgande har nu av kommittén omformulerats i anslutning till den lydelse, som kommittén givit motsvarande föreskrifter beträffande kommunikationsverken, och får kommittén i avse- ende å motiveringen hänvisa till vad härom under 57 % anföres beträffande postverket.

Bestämmelserna om kallortstraktamente överensstämma med vad som för närvarande gäller, dock att beloppet, i överensstämmelse med vad som föreslagits av 1928 års lönekommitté, höjts från 50 till 60 öre för tjänstgörings- dag.

Av skäl, som nedan under 57 % anföras beträffande motsvarande stadgan- de för statens järnvägar, har kommittén i förslaget upptagit en bestämmelse angående särskild ersättning för tjänstgöring å tåg eller fartyg.

Någon särskild bestämmelse rörande anslag till lega för fortskaffnings- materiel är icke längre påkallad, enär erforderliga föreskrifter härutinnan finnas meddelade i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 397) med vissa be- stämmelser angående fortskaffningsmateriel, som för tjänstebruk hålles av tulltjänsteman, m. m.

Slutligen må framhållas, att nu gällande föreskrift om tilldelande åt vissa kammarskrivare av en extra löneklass utöver den högsta för vederbörande lönegrad gällande är av övergångsnatur och bör intagas i blivande övergångs- bestämmelser.

54 &. Åttonde huvudtiteln.

Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan. Musikaliska aka- demien med musikkonseruatoriet. De av lönekommittén för ifrågavarande institutioner upptagna särskilda bestämmelserna angående ferier överens- stämma med vad som nu gäller ävensom med vad 1928 års lönekommitté i motsvarande hänseende föreslagit. Att kommittén beträffande de i reglements- förslaget avsedda lärarbefattningarna bibehållit uttrycket ferier i stället för att införa begreppet semester är beroende på att den längre ledighet, som är medgiven lärarna, är betingad jämväl av andra omständigheter än syftemålet

att bereda befattningshavarna rekreation efter fullgjort undervisningsarbete. Ett av konstakademien framställt yrkande att med professuren i svenska arkitekturens historia måtte få förenas annan tjänst å rikets eller kommuns stat finner kommittén icke förtjäna avseende, särskilt i betraktande av den formulering av bestämmelserna i 4 % 1 mom., som kommittén föreslagit.

Universiteten och karolinska mediko—kirurgiska institutet. I gällande till- lämpningsföreskrifter till avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltnin- gen (272/1925) finnes för de und-er nämnda avlöningsreglemente inordnade befattningshavarna vid universiteten och karolinska institutet stadgat, att tillstånd till förening av tjänster meddelas av kanslern för rikets universitet. Bestämmelsen har ansetts betingad av den ställning, som kanslern intager gentemot de ifrågavarande läroanstalterna. 1928 års lönekommitté _ som förordade, att allmänna avlöningsreglementet skulle vinna tillämpning jäm- väl å professorer och lärare vid universiteten och karolinska mediko-kirur- giska institutet upptog i sitt förslag till tilläggsbestämmelser ett liknande stadgande. Enligt 1936 års lönekommittés förslag skulle emellertid profes- sorerna icke nu inordnas under civila avlöningsreglementet. Då kommittén ansett tillräcklig anledning icke föreligga att i fråga om tillstånd till förening av tjänster göra något undantag från reglementets allmänna bestämmelser för de jämförelsevis fåtaliga befattningshavare, för vilka civila avlönings- reglementet enligt det nu framlagda förslaget skulle bliva tillämpligt, har någon föreskrift motsvarande den nu gällande icke influtit i reglementstexten.

1928 års lönekommitté har i sitt förslag till tilläggsbestämmelser upptagit en föreskrift, enligt vilken universitetskanslern skulle, då han finner skäl därtill föreligga, äga medgiva, att akademisk lärare, som för bedrivande av vetenskapligt arbete åtnjuter befrielse från övriga med tjänsten förenade göromål, må för sådan tid vidkännas endast A-avdrag å lönen. Enär 1936 års lönekommitté icke framlägger förslag till bestämmelser beträffande uni- versitetslärarnas inordnande under civila avlöningsreglementet, har kommit- tén icke haft anledning att för universitetslärarnas del taga ståndpunkt till frågan om en bestämmelse av nyssnämnda innehåll. Kommittén har ej an- sett skäl föreligga att tillmötesgå ett av Uppsala universitet framställt yrkande om införande av ett dylikt stadgande för tjänstemän vid universitetsbibliote- ken m. fl.

Med den ståndpunkt kommittén sålunda intagit erfordras icke i 8 kap. några bestämmelser beträffande tjänstemän vid universiteten och karolinska institutet.

Tandläkarinstitutet. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag.

Karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Föreslagna bestämmelser överensstämma med vad som nu gäller, dock att de nuvarande föreskrifterna (725/1937) angående gottgörelse för kost ävensom för tvätt för tjänstemans enskilda räkning sammanförts till ett enda stadgande, enligt vilket dylik gottgörelse skall av tjänsteman erläggas genom avdrag å lönen.

Gällande föreskrift angående ersättning för tillhandahållande av lyse för tjänstebostad är med den avfattning, som givits bestämmelserna i 44 & av kommitténs reglementsförslag, icke längre behövlig.

Farmaceutiska institutet. Tekniska högskolan. Chalmers tekniska hög- skola. Tekniska gymnasiet i Göteborg. Föreslagna bestämmelser överens- stämma med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés för- slag.

Av styrelserna för tekniska högskolan och farmaceutiska institutet gjort yrkande om införande av ett stadgande angående rätt till lön med A-avdrag för lärare, som för bedrivande av vetenskapligt arbete erhållit befrielse från övriga med tjänsten förenade göromål, har lönekommittén ansett sig böra lämna utan avseende.

Folkskolinspektionen. Nu gällande stadgande (725/1937), enligt vilket Kungl. Maj:t äger bestämma rörande ersättning till vikarie för folkskolin- spektör och för nomadskolinspektör, har med den avfattning, vikariatsersätt- ningsföreskrifterna erhållit i 1936 års lönekommittés förslag, ansetts icke vara erforderligt.

Enligt 1937 års riksdags beslut om lönereglering för folkskolinspektionen, vilken lönereglering träder i kraft den 1 januari 1938, skall nomadskolinspek- tören äga utöver lön enligt 26 lönegraden uppbära särskilt arvode av 1 500 kronor för år. Då stat med därtill hörande bestämmelser för folkskolinspek- tionen för tiden efter utgången av år 1937 ännu icke av Kungl. Maj:t utfärdats och följaktligen ej heller närmare föreskrifter rörande ifrågavarande arvode meddelats, har lönekommittén icke bland bestämmelserna i 8 kap. intagit någon föreskrift i fråga om det särskilda arvodet till nomadskolinspektören.

Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte. Den föreslagna be- stämmelsen överensstämmer med vad som nu gäller.

Gymnastiska centralinstitutet. Förslaget överensstämmer med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag.

55 %. Nionde huvudtiteln. Statens lantbruksingenjörer. I tillämpningsföreskrifterna till avlönings- reglementet för allmänna civilförvaltningen (239/1930) stadgas för närva- rande beträffande lantbruksingenjör, att i stället för vad i reglementet sägs om semester skall gälla, att sådan tjänsteman må, i den mån det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad för statsver- ket, efter lantbruksstyrelsens beprövande medgivas tjänstfrihet med bibe- hållen oavkortad avlöning under högst 35 dagar inom ett och samma kalen— derår. Att på lantbruksingenjörerna utan vidare tillämpa huvudbestäm— melserna i avlöningsreglementet i fråga om semester ansågs vid det ovan- nämnda stadgandets tillkomst icke låta sig göra, dels med hänsyn till. arten av deras tjänstgöring och dels på grund av bristen på nödigt antal kompe— tenta vikarier för de semesterlediga.

I förevarande hänseende fann 1928 års lönekommitté beteckningen »se- mester» vara att föredraga framför »tjänstfrihet». Kommittén föreslog emellertid, att semester skulle få åtnjutas endast i den mån så kunde ske utan hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad för statsver- ket. Beträffande semestertidens längd ansåg kommittén den för tjänstemän i motsvarande lönegrad vanligen gällande tiden böra vara normgivande.

I sitt över 1928 års lönekommittés förslag avgivna yttrande har lantbruks- styrelsen framhållit, att lantbruksingenjörerna borde bibehållas vid den rätt till ledighet med oavkortad lön, som nu tillkommer dem. I anledning härav har i den förutnämnda ordförandepromemorian föreslagits en särbestäm- melse, att lantbruksingenjör skulle i semesterhänseende anses tillhöra 26 lönegraden.

1936 års lönekommitté vill för sin del förorda, att lantbruksingenjörerna berättiga-s att i stället för tjänstfrihet komma i åtnjutande av semester, dock endast i den omfattning, som gäller för befattningshavare inom den löne- grad, ifrågavarande tjänstemän tillhöra, d. v. s. 25 dagar intill det år, under vilket vederbörande fyller 40 år, och 35 dagar för tiden därefter. Att för dessa tjänstemän till skillnad mot andra göra semesterrätten beroende av om semester kan beredas utan hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad för statsverket., synes icke böra ifrågakomma. Kommittén förut- sätter dock, att införande av semesterrätt i stället för tjänstfrihet icke i och för sig skall behöva föranleda ökad kostnad för statsverket på grund av vikariat.

Lantbrukshögskolan. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp. Föreslagna bestämmelser överensstämma med vad som nu gäller.

Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå. Den före- slagna bestämmelsen överensstämmer i sak med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag.

Nuvarande bestämmelse om tjänstfrihet för depåchef vid stuteristaten och för veterinären vid Flyinge hingstdepå och stuteri vilken bestämmelse i sak upptagits i 1930 års förslag, ehuru med utbytande av ordet »tjänstfri- het» mot »semester» — har 1936 års lönekommitté ansett icke böra bibe— hållas. I överensstämmelse med vad som ovan föreslagits beträffande lant- bruksingenjörerna får kommittén förorda, att jämväl nu ifrågavarande be- fattningshavare berättigas åtnjuta semester i enlighet med de i reglements— förslaget intagna allmänna bestämmelserna därutinnan.

Då depåcheferna enligt kommitténs förslag skulle inordnas bland tjänste- män, som åtnjuta lön enligt allmän löneplan, varigenom de i 41—44 åå med- delade allmänna bestämmelserna om tjänstebostad bliva å dem tillämpliga, är den nuvarande i sådant hänseende meddelade särskilda bestämmelsen icke längre erforderlig.

Veterinärhögskolan. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag.

Den i nuvarande tillämpningsföreskrifter till avlöningsreglementet för all- männa civilförvaltningen (267/1926) intagna bestämmelsen om viss provi- sion till verkmästaren vid veterinärhögskolans hovbeslagssmedja är icke längre erforderlig, enär provisionen efter reglering av verkmästarens löne— gradsplacering från och med den 1 juli 1936 upphört att utgå.

Statens veterinärbakteriologiska anstalt. Sedan numera en ny laborators- befattning inrättats vid veterinärhögskolan med placering vid institutionen för födoämneshygien och bakteriologi, lärer det nu gällande stadgandet (267/1926) om skyldighet för laborator vid veterinärbakteriologiska anstal- ten att vid anfordran bestrida undervisning i bakteriologi vid veterinärhög- skolan _ vilket stadgande för övrigt är av instruktions natur _ kunna upphävas.

Länsveterinärer. De föreslagna bestämmelserna överensstämma i huvud- sak med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag. Kommittén har dock i möjligaste mån sökt anpassa ifrågavarande stadgan- den efter motsvarande föreskrifter för förste provinsialläkare. Skyldigheten för länsveterinär att under semester eller tjänstledighet tillhandahålla vikarie sovplats har ansetts böra upphävas.

Särskilda föreskrifter hava funnits påkallade i fråga om skyldighet för länsveterinär att under högst tre månader av ett och samma kalenderår be— strida sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall vara legitimerad veterinär, samt i fråga om ersättning under dylikt förordnande. Beträffande sådan ersättning hänvisas till vad som anförts under 51 & med avseende å motsvarande ersättning till förste provinsialläkare.

Skogshögskolan. Föreslagen bestämmelse överensstämmer med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag.

Lantmäterikontoren i länen. Gällande bestämmelser (267/1926) om avlö- ningsförstärkning till överlantmätaren i Kopparbergs län, vilka icke upptagits i 1928 års lönekommittés förslag, hava av 1936 års lönekommitté ansetts böra ingå i avlöningsreglementet. Då i motsats till vad som är fallet beträffande landssekreterare och landskamrerare någon föreskrift icke i reglementsför- slaget upptagits rörande avlöningsförstärkningens bibehållande vid övergång från befattningen såsom överlantmätare i Kopparbergs län till annan tjänst, följer härav, att avlöningsförstärkningen i dylikt fall utan vidare bortfaller.

56 5. Tionde huvudtiteln.

Fartygsinspektionen. Nuvarande bestämmelse om tjänstfrihet för andre fartygsinspektör (248/1938), vilken bestämmelse i sak upptagits i 1930 års förslag, bör enligt lönekommitténs mening icke bibehållas. I anslutning till vad kommittén ovan föreslagit beträffande lantbruksingenjörer m. fl. får lönekommittén förorda, att jämväl andre fartygsinspektörerna berättigas åt— njuta semester enligt allmänna bestämmelser i detta hänseende. Vid bifall

härtill skulle någon särbestämmelse angående ifrågavarande tjänstemän icke erfordras.

Lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten. Föreslagna bestämmelser överens— stämma i allmänhet med vad som nu gäller med däri av 1928 års lönekom- mitté förordade jämkningar. Dock hava i några avseenden vidtagits sak- liga ändringar, vilka i det följande omförmälas.

I fråga om storleken av enslighetstilläggen — å vilka rörligt tillägg ej skulle utgå — ansluter sig kommittén till 1928 års lönekommittés uppfattning. I fråga om åtnjutande av enslighetstillägg under semester och tjänstledighet gäller vad i specialmotiveringen till 20 å i motsvarande hänseende anförts beträffande kallortstillägg.

Även fyrskeppstilläggen hava upptagits till de av 1928 års lönekommitté föreslagna beloppen. varjämte beaktats de av samma kommitté företagna jämkningarna i nu gällande grunder för åtnjutande av fyrskeppstillägg. En från personalhåll gjord framställning om sådan ändring i 1930 års förslag, att förhöjning av fyrskeppstillägget skulle inträda från och med den 16 okto- ber även för fyrskepp, stationerade mellan 59:e och 60:e breddgraderna, har kommittén, efter prövning av på frågan inverkande omständigheter, funnit sig icke böra biträda.

Befattningshavarna vid lots- och fyrstaten äro för närvarande icke berät- tigade till kallortstillägg. Vid 1922 års lönereglering ansågos dylika tillägg icke påkallade beträffande dessa befattningshavare, enär de av befattnings- havarna, som vore stationerade i de norra delarna av landet, där eljest kall- ortstillägg skulle kunna ifrågakomma, under vintermånaderna i regel hade lindrigare tjänstgöring än annorstädes. Vid de flesta lots- och fyrplatser i övre Norrland ligger nämligen till följd av sjöfartens upphörande verk— samheten vid lots- och fyrväsendet i viss omfattning nere under den kal- laste delen av året.

1928 års lönekommitté bibehöll i sitt förslag — i överensstämmelse med uttalanden av lotsstyrelsen — nuvarande undantagsbestämmelse för lotsper- sonalen på förevarande punkt.

Sedan inom 1936 års lönekommitté fråga uppstått, huruvida ej nämnda undantag borde upphävas, har kommittén hos lotsstyrelsen anhållit om yttrande, dels huruvida bestämmelserna om kallortstillägg borde göras till— lämpliga jämväl å befattningshavare, tillhörande lots- och fyrstaten, dels ock om bestämmelserna rörande enslighetstillägg, vid ett införande av för- månen av kallortstillägg, borde för befattningshavare inom kallortszonerna ? på något sätt modifieras.

I anledning härav har lotsstyrelsen anfört bland annat följande:

Genom statens isbrytarverksamhet och tillkomsten av allt flera fartyg, special- byggda för gång i isfarvatten, hade under senare år vintersjöfarten och därmed även verksamheten vid lots- och fyrplatserna i Norrland kommit att pågå under längre tid än förut. Sålunda påginge numera sjöfarten till Örnsköldsvik i regel hela året och till norr därom belägna hamnar i varje fall fram emot årsskiftet, för vissa av dessa in i januari och februari månader. Härtill komme, att sjöfarten å nu åsyfta- '

de hamnar jämväl började tidigare på våren än förut varit fallet. Nu berörda för- hållanden föranledde, att personalen vid de norr om Örnsköldsvik belägna fyr- platserna mäste kvarstanna å sina tjänstgöringsorter längre del av vinterperioden än tidigare varit erforderligt.

Kallortstilläggens egentliga syfte vore att bereda ersättning för de särskilda olä- genheter, som frånsett ökade levnadskostnader kunde följa av en orts klimatiska och fysiologiska förhållanden. Dessa olägenheter vore uppenbarligen kännbara även för de befattningshavare vid lots- och fyrstaten, som tjänstgjorde inom de kallortszoner, varom här vore fråga. Vad enslighetstilläggen beträffade hade dessa bestämts uteslutande med hänsyn till graden av platsernas enslighet. En orts be- lägenhet i övre Norrland hade sålunda icke inverkat vare sig på ortens upptagan- de över huvud i enslighetsklass eller på lotsplatsens eller fyrplatsens placering i viss klass. Av de 35 orter, där enslighetstillägg för närvarande utginge, vore endast 5 orter belägna inom de två nordligaste länen -— en i första, två i andra och två i tredje enslighetsklassen —— samt 3 orter inom Västernorrlands län, alla tre i andra enslighetsklassen.

Av det anförda framginge, att i förhållande till annan statsverkets personal i övre Norrland full rättvisa icke vederfarits vare sig de till enslighetstillägg berättigade eller övriga — och dessa vore till antalet övervägande —— befattningshavare vid lots- och fyrstaten inom nämnda del av landet. Lotsstyrelsen funne sig fördenskull böra i princip förorda, att bestämmelserna om kallortstillägg gjordes tillämpliga jämväl å befattningshavare vid lots- och fyrstaten.

Vad anginge frågan, huruvida bestämmelserna rörande enslighetstillägg, vid ett införande av förmånen av kallortstillägg, borde för befattningshavare inom kall- ortszonerna på något sätt modifieras, förhölle det sig så, att bland de faktorer, var- till hänsyn tagits vid bestämmandet av Norrlands uppdelning i kallortsklasser, även ortens ensliga belägenhet ingått. Enligt ett uttalande av 1928 års lönekommitté hade emellertid någon större hänsyn icke kunnat tagas till nämnda faktor. För det fall att nuvarande grunder för bestämmande av till vilken av kallortsklasserna en viss ort skulle hänföräs komme att lämnas i huvudsak orubbade, skulle alltså för personal, som berättigades erhålla ej blott enslighetstillägg utan även kallortstillägg, någon om ock ej mera betydande jämkning nedåt vara motiverad i antingen enslig- hetstillägget eller kallortstillägget. I sådant fall ville lotsstyrelsen förorda, att jämk- ning vidtoges beträffande kallortstillägget och icke beträffande enslighetstillägget.

Den avlöningsförmån, som i form av fyrskeppstillågg utginge till befattningsha- vare å fyrskepp, hade bestämts till olika belopp bland annat allt efter fyrskeppets mer eller mindre ensliga stationsort. Vad i det föregående sagts om jämkning i kallortstillägg borde sålunda även gälla vid avvägning av de kallortstillägg, som tillkomme personal å fyrskepp.

Med hänsyn till vad lotsstyrelsen anfört har lönekommittén funnit sig böra tillstyrka, att det nuvarande undantaget för lots- och fyrpersonal i fråga om kallortstillägg borttages. I betraktande av att i kallortsbegreppet alltjämt torde komma att ingå ett enslighetsmoment har kommittén emellertid ansett motiverat, att en minskning i kallortstilläggets belopp äger rum för befatt- ningshavare, som är berättigad att jämte dylikt tillägg uppbära enslighets- eller fyrskeppstillägg. Denna nedsättning har med hänsyn till grunderna för kallortstilläggets hittillsvarande beräkning ansetts böra bestämmas till 50 procent.

Beträffande 1928 års lönekommittés förslag torde i övrigt böra framhållas, dels att lotspersonalen genom beslut vid 1937 års riksdag blivit berättigad

till semester enligt vanliga regler, dels ock att nämnda kommittés förslag till ändring i grunderna rörande lotslott numera torde få anses hava förfallit på grund av de ändrade bestämmelser härutinnan, som antagits vid samma riks- dag (jfr kungörelsen den 4 juni 1937, nr 329).

Kommittén har i likhet med 1928 års lönekommitté icke föreslagit någon bestämmelse om s. k. prickningsersättning, enär dylik ersättning i regeln av- ser allenast kostnader för materialier och sålunda icke lärer kunna betraktas såsom en avlöningsförmån.

I nämnda kungörelse hava även meddelats vissa övergångsbestämmelser, avseende att förebygga minskning i den årliga ledighetstiden för de tjänste- män, som genom tillämpning av de nyantagna semesterbestämmelserna eljest skulle få vidkännas sådan minskning. Enligt kommitténs mening bör i frå- ga om semester för de befattningshavare, som övergå till det nya avlönings- reglementet, utan vidare gälla de i reglementet meddelade allmänna se- mesterbestämmelserna.

57 5. Attärsdrivande verk.

Postverket. De i 1928 års lönekommittés förslag till tilläggsbestämmelser under postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk upptagna bestämmelserna angående tillgodoräkning i och för löneklassplace- ring av tjänstetid i lägre ordinarie befattning för den, som befordras vid post— verket till postexpeditör, vid telegrafverket till kontorsskrivare eller telegraf- assistent, vid statens järnvägar till kontors- eller stationsskrivare samt vid statens vattenfallsverk till kontorsskrivare, överensstämma i sak med bestäm- melserna i 12 ä 3 mom. av det för kommunikationsverken nu gällande avlö- ningsreglementet. Med hänsyn till den ståndpunkt, som 1936 års lönekom- mitté idet föregående intagit till det hittills tillämpade tillgodoräkningsför- farandet, och i anledning av de föreskrifter, som ovan föreslagits under 8 &, har komittén funnit nödigt att jämväl omarbeta nu ifrågavarande bestäm- melser. Enligt kommitténs förslag skulle tjänsteman, varom här är fråga, kunna efter verkets beprövande placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt de i 7 g 1 mom. intagna allmänna bestämmelserna skolat hän— föras. I likhet med vad som i sak nu gäller skulle dock löneklassuppflytt- ningen icke inågot fall få omfatta mera än två löneklasser över Sistberörda löneklass. Ej heller skulle vid tillämpning av de föreslagna stadgandena sneddningsreglerna eller övriga lönetursbestämmelser i 8 & 1—3 mom. få sam- tidigt komma till användning.

Det förutsättes i stadgandet, att den högre löneklassplaceringen skall ske efter skälighetsprövning. Detta innebär till en början, att hänsyn bör tagas till omfattningen av den föregående tjänstetiden. Den förmån av gynnsam- mare löneklassplacering, varom här är fråga, bör icke medgivas tjänste- man, med mindre denne kan se tillbaka på längre tids tjänstgöring i lägre ordinarie befattning, regelmässigt minst sex år. Vidare bör, i enlighet med vad kommunikationsverkens lönekommitté på sin tid framhöll i sin motive-

ring till de nu gällande bestämmelserna på området, ett bedömande i varje särskilt fall komma till stånd beträffande frågan, huruvida den föregående ordinarietiden bör med hänsyn till såväl tjänstgöringens beskaffenhet som ock särskilt göromålens art göra befattningshavaren förtjänt av här ifrågava- rande förmån. Det är sålunda icke avsett, att varje övergång från lägre tjänstegrad till någon av ovan uppräknade befattningar skall utan vidare för- anleda en tillämpning av det nu ifrågavarande särstadgandet.

Esomoftast förekommer det, att poststationsföreståndare erhålla befordran _ vanligen i samband med förändring av poststationer till postexpeditioner —— till ordinarie befattning såsom stationsmästare vid postverket. Det är därvid i regel fråga om personer, som före befordringen en ansenlig tid varit medelst kontrakt anställda i postverkets tjänst. I allmänhet hava dylika tjänstemän hittills plågat för löneklassplacering i stationsmästartjänsten till- godoräknas tid, varunder de före befordran innehaft anställning såsom post- stationsföreståndare. Såsom förut nämnts skulle genom stadgandet i 8 5 3 mom. a) möjlighet öppnas för Kungl. Maj:t att i fråga om förutvarande kontraktsanställda medgiva förmånligare löneklassplacering än som följer av det allmänna stadgandet i 7 g 1 mom., där sådant finnes av omständigheter- na påkallat. Nämnda stadgande skulle sålunda kunna vinna tillämpning jämväl å poststationsföreståndare, som befordras till ordinarie befattning så- som stationsmästare. Med hänsyn till frekvensen av dylika befordringsfall synes det emellertid kommittén ändamålsenligast, att Kungl.