SOU 1937:48
Betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente
N +” Gc
oå (- _ CDL"
&( 4. IOTQ'
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
FIN.&NS DEPARTEMENTET
1936. Å—RS LÖNEKOMMITTE
BETÄNKANDE
MED FÖRSLAG TILL
CIVILT AVLÖNINGSREGLEMENTE
#
STOCKHOLM 1937
11.
' 12. ' ' "13. 14.
-15.
is.
17.
Socialiseringsproblemet. 2. Hushållsräkningens pro- blem och faktorer. Tiden. viij, 173 s. Fl. Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjet- unionen. 2. Tiden. vi], 140 s. Fi. Betänkande med förslag till revision av förvarings- och internerincslagarna m. m. Marcus. 96 s. Ju. . Statslottcriutredningen. Betänkande med förslag rö'
rande svenskt penninglotteri. Baggström. 177 s. ii. . Betänkande med förslag till lagstiftning angående
särskilda husbehovsskogar i Västerbottens och Norr- .botifns läns lappmarker m. m. Marcus. 98 s. 1 kar- ta. o.
. Yttrande i abortfrågan. Marcus. 56 s. S.
1934 års nämnd för städningsutredning. Betan- kande med speciella beräkningar och förslag rö- rande ersättningarna för städningsarbete inom vissa. statligaalämbetslokaler i Stockholm 111. m. Marcus. 54 s. . . Betänkande med förslag angående den statsunder- stödda vattenavlednings- och avdikningsverksam- heten samt därmed sammanhängande spörsmål. Baggström. 275 s. 3 bil. du. ' Utredning rörande jordbrukets läge i Norrland med vissa. förslag till åtgärder till förbättrande av den norrländska jordbrukarbefolkningens ekono- miska ställning. Marcus. 145 s. Jo. Betänkande med förslag angående rätt till fiske i Vänern, Vättern. Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. 1. Lagförslag och motiv. Marcus. 530 8. J . * Betänkande med förslag angående rätt till fiskal Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön 1 Jämtland. 2. Kartbilagor. Vänern och Hjälmaren Marcus. 4 s. 17 kartor. Jo. Arbetslöshetsundcrsökningen den 31 juli 1936. Beck- man. 196 s. 1 karta. S. Lagberedningens förslag till lag om aktiebolags pen- s'ions- och andra personalstiftelser m.m. Norstedt. 175 s. Ju. Betänkande med förslag till vissa lagstiftningsåt- gärder till motverkande av överdriven skuldsätt- ning inom Jordbruket. Marcus. 303 s. Jo. Utredning med förslag till vissa åtgärder för trafik- säker-hetens höjande vid korsningnri samma plan mellan järnväg och väg samt järnvägarnas beredande av bidrag av automobilskattemedel till säkerhets- aonordningarna vid dylika korsningar. Hzeggström. 1 7 s. K. Hembiträdesntrcdningens betänkande. 1. Betän- kande och förslag i fråga om utbildning av hem- biträden. Beckman. 202 5. S. Betänkande angående vissa med frivillig anskaffning . av luftvärnsmateriel sammanhängande frågor. Beck-
is.
19 20.
'21'. 22
24.
bokstäverna till det departement, .jordhruksdcpartementct. Enligt ni'ng (nr 98) utgivas utredningarn
man. 48 s. Fo. Promemoria angående grunderna för en reform av lagstiftningen om rätt till litterära och musikaliska verk. Norstedt. 67 s. Ju. Betänkande med förslag till åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreatur. Idun. 81 s. Jo. Utredning angående de rättsbildade domsagobiträ- denas anställnings- och avlöningsförhallanden. Nor- stedt. 54 s. Ju. Betänkande med förslag till lag om minimllöner för lantarbetare. Beckman. 214 s. Jo. Efterskrift till »Kyrkogodset i Skåne, Halland och Blekinge under dansk tid». Av E. Schelling. Mar- cus. 66 s. l—l. Betänkande angående pensionsstyrelsens invalidi— tetsförcbyggande verksamhet. Beckman. 146 s. S. Förslag till ändrad lagstiftning om sammanträffande av _brott jämte motiv. Norstedt. 132 9. Ja.
; ;. staten-sl () Hennig-a' ...se...
25. 26. 27.
28.
29.
30.
31.
32.
33.
34.
35. 36.
37.
38. 39.
40.
41. 42.
43
.
44
.
45. 46.
47. 48.
ngar1937
Kroyn'oldogisk förteckning
Utredning rörande flottans fartygstyper m. m. Nor ste t. 282 s. Fö. - Betänkande med utredning och förslag rörande be redskapsarbeten. Beckman. 221 s. S. , Betänkande med förslag till lönereglering för lärar personalen vid kommunala mellanskolor, kommu någa flickskolor och högre folkskolor. Norstedt s. 'i. Betänkande med förslag till lag om skyddskoppympw ning m. m. Beclmian. (2), 482 s. 1 karta. Betänkande med förslag till lag om allmänningsv skogar i Norrland och Dalarna m. rn. Marcus. 246 s. 2 kartor. Jo. ' . Redogörelse för inventering av odlingsjord & krono- parkerna nedanför odlingsgränsen i de två. nordli- gaste Norrlandslänen ävensom för vissa andra upp- drag. Kihlström. 82 5. Jo. Betänkande med förslag angående inrättande av gtåslttastens institut för folkhälsan. Beckman. 78 s. i . . 1936 års lönekommitté. Betänkande med utredning gg]; förälag angående dyrortsgrupperingen. Marcus. s. . Betänkande med förslag angående den fasta lant- bruks'undcrvisningens ordnande. Marcus. 270 &. Jo. Betänkande med förslag till åtgärder för förbätt- rande av de blindas och de dövstummas arbets- ii'i'årzhåiliånden och förvärvsmöjligheter. Beckman. s. . Betänkande med förslag till lagstiftning om grund- vatten m. rn. Norstedt. 145 s. Ju. Universitetsberedningen. Utredning ifråga om uni- versitetens verksamhet och organisation. Bregg- ström. vj, 210 s. '. Efterlämnade anteckningar till förberedande ut- kast till strafflag. Av J. 0. W. Thyrén. Lund, Ber- Betänkande med förslag m. m. Marcus. 147 s. Ju. Betänkande med förslag till kungörelse om kom- missionärer hos överratter och stadsdomstolar. N or- stedt. 32 s. Ju. Särskilda inom ccklesiastikdepartementet tillkallade sakkunnigas yttrande med anledning av det at dem lamnade uppdraget att biträda vid utredigerlngen av det utav 1936 års kyrkomöte antagna psalm- boksförslaget. Uppsala. Almqvist &: Wiksell. 8 s. E. Betänkande rörande fiskerinäringens avsättnings- förhållanden m. m. Idun. 145 s. Jo. 1936 års skattekommitté. Betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. Marcus. 397 s. 1 bil. Fl. ' Betänkande med förslag rörande lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade harm-ika familjer i egnahem in. nu. jläirgte åsattill hörande ntrednmg' ar. Beelnnan. 118', s. . Betänkande med utredning och förslag angående understöd i form av fria bostäder och fri kost at studerande vid universiteten iUppsala och Lund samt karolinska mediko-kirnrgiska institutet. Heegg- ström. (4), 183 5. E. Betänkande med utredning och förslag angående studentexamen. Baggström. ix, 269 s. E. Betänkande och förslag rörande vården av själsligt abnorma manliga skyddshemsslever samt av van- artade sinnesslöa gossar m. m. Norstedt. 68 s. S. Folktandvård. Norstedt. 123 s. S. 1936 års lönekommitté. Betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente. Marcus. 614 s. Fi. ding. 202 s. Ju.
till lag om villkorlig dom
Anm. Om särskild tryckort ej angivas, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse-
under vilket utredningen avgivits, t. ei. kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anord— & i omslag med enhetlig färg för varje departement. .
E. = ecklesiastikdepartementet, .lo. =
STATENS OFFENTLIGA'UTREDNINGAR193h48 FINANSDEPARTEMENTET
1936 ÅRS LÖNEKOMMITTE
BETÄNKANDE
MED FÖRSLAG TILL
CIVILT AVLÖNINGSREGLEMENTE
STOCKHOLM HB7 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERLAKTIEBOLAG 379086
Till KONUNGEN.
På föredragning av chefen för finansdepartementet, statsrådet W'igforss, beslöt Eders Kungl. Maj:t den 24 april 1936 tillsättande under finansdcpar- temeutrt av en kommitté, benämnd 1936 års lönekommitté, med uppdrag
att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser för befattnings- havare vid den civila och militära statsförvaltningen i huvudsaklig överens- stämmelse med av föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet angivna riktlinjer.
Till ledamöter i kommittén förordnade Eders Kungl. Maj:t generaldirek- tören och chefen för kommerskollegium G. H. Eriksson, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, ombudsmannen O. Andersson i Malmö, ledamoten av riksdagens första kammare, numera landshövdingen D. Hansén, docenten vid Stockholms högskola A. H. Johansson, ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren G. Strindlund, ledamoten av riksdagens första kammare, skogschefen C. G. L. H. Tamm samt expedi- tionschefen i finansdepartementet E. A. Westling.
Samtidigt bemyndigade Eders Kungl. Maj:t chefen för finansdepartemen- tet att tillkalla sakkunniga för att vid behandlingen av särskilda frågor med- verka vid utredningsarbetet ävensom utse representanter för av arbetet be- rörda verk, institutioner och personalsammanslutningar att i erforderlig om- fattning överlägga med kommittén. Tillika bemyndigades chefen för fi- nansdepartementet att förordna sekreterare åt kommittén och ställa till dess förfogande det arbetsbiträde i övrigt, som kunde vara behövligt.
Genom beslut samma dag förordnade chefen för finansdepartementet till kommitténs huvudsekreterare expeditionschefen Westling samt till sekrete- rare i kommittén sekreteraren hos statskontoret A. Carlsson.
Sedan ledamoten herr Strindlund utnämnts till statsråd och i anledning här- av erhållit begärt entledigande från uppdraget att vara ledamot av kommit- tén, förordnade Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 17 juli 1936 till leda- mot i Strindlunds ställe ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmans- ägaren A. L. Hansson i Rubbestad.
Genom särskilda beslut respektive den 28 maj och den 6 november 1936 har chefen för finansdepartementet förordnat fil. lic. 0. H. Klackenberg och förste amanuensen i försvarsdepartementet P. H. G. L. Edsberg att biträda med olika inom kommitténs sekretariat förekommande göromål.
Sedan det åt lönekommittén lämnade utredningsuppdraget, så vitt detsam- ma avser lönereglcring och revision av gällande avlöningsbestämmelser för ordinarie befattningshavare vid den civila statsförvaltningen, numera slut- förts, får kommittén härmed till Eders Kungl. Maj:t överlämna betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente.
Med avseende å kommittéarbetets bedrivande och organisation får kom- mittén härvid meddela följande.
I enlighet med de för lönekommittén utfärdade direktiven har kommittén vid beredningen av de i utredningsuppdraget ingående olika huvudfrå- gorna i viss utsträckning så ordnat arbetet, att grundläggande utrednin- gar och utarbetandet'av preliminära förslag anförtrotts åt särskilda sek- tioner inom kommittén, delvis med biträde av tillkallade experter utanför
densamma, eller av dylika experter under ledning av någon av kommitténs ledamöter. *
Överarbetningen av gällande avlöningsreglementen har sålunda i första hand varit överlämnad åt två särskilda sektioner. Den ena av dessa sek-- tioner (sektion I) har haft att med utgångspunkt från 1928 års lönekom- mittés förslag till allmänt avlöningsreglemente samt däröver avgivna utlå- tanden verkställa överarbetning av gällande avlöningsreglementen för den civila statsförvaltningen samt framlägga preliminära förslag till avlönings- bestämmelsernas utformning med undantag av frågan om löneplanernas konstruktion samt vissa andra frågor av mera principiell innebörd, vilka funnits böra direkt behandlas av kommittén in pleno. Ifrågavarande sektion har bestått av kommitténs ordförande — tillika ordförande i sektionen —— samt ledamöterna Hansson och Tamm jämte vissa av chefen för finans- departementet den 21 oktober 1936 utsedda delegerade för de civila löne- nämnderna och statskontoret, nämligen ordföranden i kommunikationsver- kens och allmänna civilförvaltningens lönenämnder, generaldirektören E. R. Stridsberg, ledamöterna i kommunikationsverkens lönenämnd, riksgälds- fullmäktigen E. G. E. Eriksson och byråchefen S. G. Wold samt i allmänna civilförvaltningens lönenämnd kansliskrivaren Agnes Berta Köersner även- som statskommissarien H. K. H. Tottie. Sekreterargöromålen inom sek- tionen hava bestritts av sekreteraren Carlsson. De inom denna sektion utarbetade förslagen hava sedermera behandlats av kommittén in plcno', varvid jämväl upptagits frågan om löneplaner m. m., och ligga till grund för det förslag till avlöningsreglemente, som nu överlämnas.
Åt den andra av nyssnämnda sektioner (sektiOn III ), vars arbete ännu befinner sig på ett förberedande stadium, har uppdragits att med utgångsi punkt från 1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag till militärt avlö= ningsreglemente samt däröver avgivna utlåtanden verkställa en motsvarande överarbetning av de allmänna avlöningsbestämmelserna för försvarsväsen— dets personal utom beträffande löneplanerna.
En särskild sektion (sektion II) har handhaft de utredningar m. m., vilka' legat till grund för kommitténs den 16 september 1937 avgivna betänkande med utredning och förslag angående dyrortsgrupperingen. '
Enär det ingått i lönekommitténs uppdrag att verkställa en omprövning av lönesättningen för statens befattningshavare med beaktande av löneföri hållandena inom den enskilda arbetsmarknaden, hava inom kommittén eller för kommitténs räkning verkställts vissa lönestatistiska undersökningar för åvägabringande av material till belysande av löneförhållandena för tjänstei män och arbetare i enskild anställning. '
Sålunda har, till åtlydnad av Kungl. Maj:ts beslut den 25 september 1936, socialstyrelsen för lönekommitténs räkning och i samråd med kommittén verkställt en specialutredning rörande löneförhållandena för vissa kontorsl- och affärsanställda, vilken utredning utförts i anslutning till en styrelsen åliggande undersökning rörande arbetstidsförhållanden för dylik personal.
Med stöd av chefens för finansdepartementet den 20 januari 1937 lämnade
medgivande har vidare inom försäkringsinspektionen med anlitande av löne- kommitténs personal och i enlighet med av kommittén givna riktlinjer verk- ställts en statistisk undersökning rörande löneförhållandena för anställnings- havare hos försäkringsbolag.
Jämlikt chefens för finansdepartementet den 18 december 1936 medde— lade beslut har amanuensen i socialstyrelsen B. S. Helger inom kommittén biträtt med en statistisk undersökning rörande löneförhållandena för arbetare inom olika industrigrenar. Helger har inom kommittén jämväl handhaft beredningen av de frågor, som sammanhängt med nyssnämnda inom social- styrelsen och försäkringsinspektionen bedrivna lönestatistiska undersökningar.
Enligt beslut av t. f. chefen för finansdepartementet den 24 juli 1936 har förste aktuarien i statens pensionsanstalt T. B. Kjellén biträtt kommittén med bearbetningen av visst från ordinarie samt vissa grupper av icke—ordinarie befattningshavare vid nyreglerade förvaltningsområden insamlat uppgifts- material ävensom med därå grundade eller eljest för kommitténs arbete er- forderliga kostnadsberäkningar.
Efter av kommittén under hand meddelade uppdrag hava förste revi- sorn i riksräkenskapsverket R. E. Norberg och revisorn i järnvägsstyrelsen J. F. Bäck biträtt med utredning av vissa i betänkandet berörda specialfrå- gor, avseende lönetursberäkning samt vikariatsersättning. Med vissa särskil— da utredningsuppgifter hava vidare, enligt uppdrag under hand, biträtt sekre- teraren i allmänna civilförvaltningens lönenämnd B. A. Nilsson och amanu- ensen i finansdepartementet R. Sundén.
I anslutning till vad i kommitténs direktiv förutsatts om beredande av till- fälle för företrädare för skilda personalgrupper att vid överläggningar med kommittén framföra sina synpunkter har, efter framställning från kommittén, chefen för finansdepartementet genom beslut den 27 november 1936 anmodat vissa större personalorganisationer att utse representanter jämte ställföre- trädare för dessa att överlägga med kommittén. De av organisationerna ut- sedda personalrepresentanterna hava utgjorts av följande personer, näm- ligen för Statstjänarnas centralorganisation tullkontoristen J. A. Reinwall och förste expeditionsvakten A. J. Andersson, för Svenska järnvägsmanna- förbundet förbundsordföranden A. Löfgren och stationskarlen H. Johansson. för Svenska officer-sförbundet kommendören M. E. Giron, för Sveriges stats- tjänstemannanämnd rektorn C. A. Sjöwall, för Trafiktjänstemännens riks- förbund sekreteraren A. G. Linnås, för Svenska postmannaförbundet förråds- mästaren G. Mattelin, för Sveriges lokomotivmaunaförbund förbundsordfö— randen A. Bergstedt, för Svenska underofficersförbundet fanjunkaren A. Alm- roos samt för De kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd kansliskri- varen Maria Waller.
Överläggningar med personalrepresentanterna i de ämnen, som behandlas i föreliggande betänkande, hava hållits den 4—5, 8—9 och 11 mars, den 2—10 juli, den 13 och 15—16 september, den 13 och 20 oktober, den 5—6 och 8—9 november samt den 6—7, 9 och 16 december 1937. Vid dessa samman- träden hava samtliga personalrepresentanter närvarit, dock att herr Giron
icke närvarit vid sammanträdet den 13 oktober eller vid sammanträdena under november och december, att i stället för herr Borgstedt ledamoten av riksdagens första kammare, lokomotivföraren K. A. Johansson deltagit i sammanträdena den 4—5 mars, att i stället för herr Reinwall förste repara- tören R. G. Nygren närvarit vid sammanträdena den 2—10 juli samt att i stäl- let för herr Löfgren ombudsmannen S. Christiansson deltagit i sammanträ- dena den 13 och 15 september samt den 5 november.
Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden av vissa utav kom- mitténs ledamöter, av vissa av representanterna för lönenämnderna och stats- kontoret samt av personalrepresentanterna.
Under fortgången av lönekommitténs arbete hava genom särskilda remisser av Eders Kungl. Maj:t till kommittén överlämnats åtskilliga framställningar eller förslag i fråga om ändrade avlöningsbestämmelser m. m. för tjänste- män vid den civila statsförvaltningen för att tagas under övervägande vid fullgörande av kommitténs uppdrag eller för att eljest vara tillgängliga för kommittén. Vidare hava från vissa myndigheter samt från tjänstemän eller tjänstemannaorganisationer direkt till kommittén ingivits åtskilliga fram- ställningar i olika lönespörsmäl. Ifrågavarande till kommittén remitterade eller direkt ingivna framställningar finnas upptagna i särskilda bland kom- mitténs handlingar befintliga förteckningar.
Stockholm den 16 december 1937. Underdånigst HERMAN ERIKSSON. OLOF ANDERSSON. D. HANSEN. A. L. HANSSON.
ALF JOHANSSON. GUSTAF TAMM. A. WESTLING.
/ Alfred Carlsson.
Inledning.
De direktiv, som genom Kungl. Maj:ts beslut fastställts till ledning för lönekommitténs arbete, innefattas i det anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden för den 24 april 1936, varmed chefen för finansdeparte— mentet, statsrådet Wigforss, motiverade sin hemställan om lönekommitténs tillsättande. Departementschefen anförde därvid bland annat följande:
»Genom avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid post- verket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk erhöll perso- nalen vid dessa verk — de 5. k. kommunikationsverken — en efter enhetliga grun- der genomförd lönereglering.
Det nya avlöningssystem, som med berörda reglemente vann tillämpning vid kommunikationsverken, har sedermera utsträckts jämväl till andra delar av stats- förvaltningen. På samma principer som avlöningsreglementet för kommunikations- verken bygga avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den ci- vila slatsförvaltningen, avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befatt- ningshavare vid lots- och fyrstaten, avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare, avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställnings- havare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet ävensom avlöningsreglementet den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket.
Till utgångspunkt vid 1919 års lönereglering för kommunikationsverken togs det prisläge, som att döma av stegringen i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets utbrott skulle under normala förhållanden hava varit rådande i bör- jan på 1920-talet. Däremot togs icke hänsyn till de prisstegringar, som inträtt på grund av krisförhållandena. Till följd härav hava å de lönebelopp, som blivit be- stämda vid 1919 års och efterföljande löneregleringar, dyrtidstillägg alltjämt utgått, ehuru med lägre belopp än vid oreglerade befattningar.
Frågan om en avveckling av systemet med dyrtidstillägg och genomförande i samband därmed av lönereglering för vissa av de tjänstemannagrupper, som ännu ej fått sina löner reglerade, anmäldes för Kungl. Maj:t den 29 juni 1928. Kungl. Maj:t beslöt därvid tillsättande under finansdepartementet av en kommitté, den s. k. 1928 års lönekommitté, med uppdrag att enligt av föredragande departements- chefen angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag i avseende å dyr— tidstilläggens inarbetande i de fasta löne- och pensionsbeloppen, beträffande vissa ännu återstående löneregleringsfrågor samt angående revision av gällande avlö- ningsförfattningar.
Medan kommitténs arbete pågick, inkommo från olika personalorganisationer inom statsförvaltningen framställningar med yrkanden om meddelande av nya di- rektiv till lönekommittén, genom vilka denna skulle åläggas att vid fullgörandet av sitt uppdrag upptaga frågan om en allmän reglering uppåt av tjänstemanna- lönerna. Framställningarna anmäldes för Kungl. Maj:t den 30 maj 1930 av chefen
för finansdepartementet, som därvid anförde, bland annat, att avsikten vid kom- mitténs tillsättande icke varit, att utredningen skulle omfatta frågan om en real- prövning av grundlönerna för redan lönereglerade befattningshavargrupper. I an- slutning härtill och under åberopande av att kommitténs arbete dåmera i väsentli- ga delar närmade sig sin avslutning, hemställde departementschefen, att med åtgärd i anledning av framställningarna måtte anstå i avvaktan på lönekommitténs för- slag till dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna. Denna departementschefens hem- ställan blev av Kungl. Maj:t bifallen.
Lönekommitténs arbete resulterade bland annat i framläggande den 21 juli 1930 av två särskilda betänkanden, det ena — kommitténs huvudbetänkande — med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, och det andra med förslag till lönereglering för befatt- ningshavare vid undervisningsväsendet. Det föreslagna allmänna avlöningsregle— mentet var avsett att tillämpas inom alla de grenar av den civila statsförvaltningen, där en nyreglering av lönerna redan blivit eller framdeles bleve genomförd; ome- delbart skulle det nya reglementet ersätta samtliga avlöningsbestämmelser för all- männa civilförvaltningen, kommunikationsverken, domänverket, lots- och fyrstaten, provinsialläkarstaten, justitieråd, regeringsråd och landshövdingar samt professo- rer och lärare vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet. Det senare förslaget avsåg att åvägabringa en lönereglering för såväl befattningshavar- na vid det statliga undervisningsväsendet som ock vissa grupper av kommunalt eller eljest icke statligt anställd lärarpersonal. Den statsanställda personalen skulle enligt kommittéförslaget hänföras under avlöningsbestämmelserna för den civila statsförvaltningen. Jämväl beträffande lärarna vid de icke statliga under- visningsanstalterna föreslog kommittén en tillämpning av det allmänna lönesyste- met; av praktiska skäl hade emellertid avlöningsbestämmelserna för dessa personal- grupper av kommittén sammanförts till ett särskilt avlöningsreglemente.
Över lönekommitténs nyssnämnda betänkanden avgåvos, efter remisser, yttran- den av ett stort antal myndigheter och sammanslutningar, varjämte ett flertal fram- ställningar i ämnet inkommo från olika personalorganisationer.
Det åt lönekommittén lämnade utredningsuppdraget omfattade ursprungligen även de militära befattningshavarnas lönefråga. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 januari 1930 överflyttades emellertid uppdraget i denna del på särskilda sak- kunniga, de 5. k. 1930 års militäravlöningssakkunniga, vilka den 10 december samma år avgåvo betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente. I frå- ga om sättet för inarbetande av dyrtidstilläggen i lönerna och utformningen i öv- rigt av löneplanerna hade dessa sakkunniga följt de av lönekommittén antagna principerna.
Lönekommitténs och de sakkunnigas förslag hava som bekant ännu icke lett till något slutligt ställningstagande från statsmakternas sida. Framför allt har detta berott på att förslagens genomförande enligt verkställda kostnadsberäkningar skulle draga betydande utgifter, vilka icke ansetts förenliga med tidigare rådande budget— läge, varjämte en avveckling av dyrtidstilläggen och övergång till ett system med fasta löner ansetts böra anstå till dess prisförhållandena vunnit erforderlig stadga. Meningen har dock varit, att lönefrågornas behandling skulle uppskjutas allenast i avvaktan på gynnsammare ekonomiska betingelser för löneregleringarnas genom- förande. Vid redogörelse i årets statsverksproposition för finansplanen anförde jag också, efter att hava erinrat om de av lönekommittén framlagda utredningar- na och förslagen, att ett återupptagande av dessa frågor syntes vara påkallat. Så- som jag i berörda sammanhang även antydde, har början redan blivit gjord genom att förslagen om lärarnas löner upptagits till överarbetning. Sålunda hava inom finansdepartementet tillkallats dels jämlikt bemyndigande den 8 november 1935 sakkunniga för att biträda med kostnadsberäkningar och andra förberedande un- dersökningar för lönereglering för lärare vid folk- och småskolor samt vissa andra
grupper av icke statligt anställd lärarpersonal, dels ock enligt bemyndigande den 7 februari 1936 sakkunniga för att biträda med fortsatt överarbetning av förelig- gande förslag till lönereglering för personal vid allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter. Tiden synes nu vara inne att till prövning upptaga jämväl övriga här förut antydda, alltjämt olösta lönefrågor.
Den utredning, vars igångsättande jag alltså förordar, kommer enligt sakens na— tur att omfatta ett flertal betydelsefulla och svårlösta spörsmål. Såsom utgångs- punkt för arbetet böra självfallet tjäna de redan föreliggande förslagen, vilka böra göras till föremål för granskning och överarbetning med beaktande av däröver av- givna yttranden samt inträdda förändringar beträffande olika faktorer, som varit bestämmande vid förslagens utformning. Såväl 1928 års lönekommittés som 1930 års militäravlöningssakkunnigas uppgift var, såvitt angår befattningshavare vid i lönehänseende nyreglerade verk, i huvudsak begränsad till en rent löneteknisk över- arbetning av gällande bestämmelser och omfattade. såsom redan förut antytts, icke frågan om en realprövning av lönerna. Skall syftet med den nu ifrågasatta ut- redningen — nämligen en lösning av lönefrågorna på längre sikt — kunna vinnas, lärer det bliva ofrånkomligt att låta utredningen omfatta även en allsidig prövning ur sakliga synpunkter av tjänstemännens löneställning. Då nu arbetet på en revi- sion av avlöningsväsendet för befattningshavare i statens tjänst återupptages, vore det sålunda enligt min mening olämpligt att söka skjuta åt sidan frågan om en om- prövning i ett sammanhang av lönesättningen för de statsanställda såväl mot bak- grunden av de löner, som tillämpas utanför statsförvaltningen, som ock med hän- syn till avvägningen mellan olika statliga befattningshavargrupper inbördes. En dylik omprövning synes påkallad ej minst i betraktande av att utvecklingen på den enskilda arbetsmarknaden medför fortgående förskjutningar i löneläget för olika tjänstemanna- och arbetargrupper.
Vid jämförelsen mellan löneläget på den privata arbetsmarknaden och rådande avlöningsförhållanden inom statsförvaltningen måste beaktas det sätt, varpå an- slällningsvillkoren överhuvud gestalta sig. Hänsyn bör alltså tagas icke endast till den kontanta lönens storlek utan även till exempelvis pensionsförmäner, semester— villkor och arbetslöshetsrisk. Statsförvaltningens natur och olika med statstjän- sten förbundna villkor liksom å andra sidan den ojämnhet, som utmärker löne- bildningen för olika grupper på den enskilda arbetsmarknaden, medföra, att en jämförelse av det slag jag här förordat blott kan ge vissa allmänna hållpunkter utan bestämt normerande betydelse. Värdefullt synes likväl vara, att ett försök nu göres att så allsidigt som möjligt belysa hithörande problem.
Vid en dylik jämförande granskning av å ena sidan löne— och anställningsvill— koren i statstjänsten och å andra sidan motsvarande förhållanden i annan allmän eller enskild tjänst torde det icke vara vare sig erforderligt eller möjligt att söka åvägabringa en genomgående jämförelse beträffande hela skalan av i de olika löneplanerna inordnade befattningar inom statsförvaltningen. Tillräckliga håll- punkter för bedömandet torde kunna vinnas genom att utvälja mera karakteristiska grupper i statstjänst och jämföra dem med liknande anställningshavare utom stats- förvaltningen.
På liknande sätt lärer avvägningen av löneställningen mellan olika statliga be- fattningshavargrupper inbördes av praktiska skäl icke böra utsträckas till en för- nyad prövning av lönegradsplaceringen för envar i tjänsteförteckningarna till av- löningsreglementena uppförd befattning. Detta utesluter givetvis icke att, där ändrad lönegradsplacering för viss befattning anses motiverad, frågan härom upp- tages i förevarande sammanhang. Det torde få ankomma på chefen för finans- departementet att, i den mån så befinnes erforderligt, lämna närmare direktiv lie- träffande de frågor om ändrad lönegradsplacering för viss befattning eller grupp av befattningar, som böra tagas under omprövning.
Såsom redan framhållits hava de tidigare utredningarna gått ut på en avveck- ling av dyrtidstilläggen genom deras inarbetande i de fasta lönerna. l förslaget till allmänt avlöningsreglemente hade 1928 års lönekommitté fördenskull vid av- vägning av löneplanen utgått från de enligt avlöningsreglementena för kommuni- kationsverken och allmänna civilförvaltningen fastställda lönebeloppen med till- lägg motsvarande 17 procents dyrtidstillägg. Kommittén förordade för sin del en återgång till systemet med helt fasta löner och avvisade tanken på rörliga löne- tillägg.
Kommitténs ståndpunktstagande grundade sig bland annat på uppfattningen, att levnadskostnadernas förändringar endast i kristider äro av sådan omfattning, att ett system med rörliga lönetillägg är motiverat. Häremot kan erinras, att pris- rörelser av ansenlig styrka fortgå ständigt om än med växlande hastighet. Lämp- ligheten av att lönerna i viss utsträckning variera med levnadskostnaderna torde därför icke kunna bestridas. En översyn av formen för lönernas anpassning mot bakgrunden) av den av lönekommittén framförda kritiken synes dock motiverad. De tillämpade metoderna att indexmässigt bestämma prisförändringarnas styrka lämna icke resultat av sådan säkerhet att det är motiverat att, som nu sker, låta lönebeloppen förändras vid förskjutningar på 1 ä 2 enheter i indextal avseende blott ett kvartal. Av hänsyn till såväl beräkningarnas brister som önskvärdheten av att löneförändringar icke ske på alltför kort sikt, kan ifrågasättas, att de rörliga tilläggen borde anknytas till indextal avseende längre tid eller indexförändringar av något större omfattning. Vid den av mig förordade utredningen synes man böra pröva, huruvida icke möjligheter föreligga att i antydd riktning förändra formen för lönernas anpassning efter förändringar i levnadskostnaderna, så att betydelsen av berörda brister i nuvarande system begränsas utan att likväl den önskvärda gra- den av elasticitet i lönesystemet helt uppgives.
I samband med behandlingen av frågan om sättet för lönernas anpassning efter förändringar i den allmänna prisnivån torde även formen för lönebeloppens gra- dering med hänsyn till skiftningar i prisläget från ort till ort böra underkastas en omprövning.
Av den nu tillämpade metoden för verkställande av dyrortsgrupperingen föl- jer, att en förskjutning av den relativa dyrheten på en ort medför en omgruppe- ring av orterna, som kan leda till att de utgående lönebeloppen i viss utsträck- ning höjas trots Sjunkande levnadskostnader och omvänt. Detta resultat synes mig icke förenligt med de motiv, som ligga till grund för nuvarande system för lönernas anpassning efter levnadskostnadernas förändringar. De synpunkter, vil- ka här i korthet angivits, ha av mig utförligare behandlats vid anmälan inför Kungl. Maj:t av frågan om provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst under budgetåret 1935/1936 ( prop. nr 236/1935 ). Till den därvid lämnade framställningen anhåller jag här att få hänvisa.
Svagheterna i nu tillämpade system för dyrortsgrupperingen framträda. såsom av det anförda framgått, närmast vid omgrupperingen av orter inom gällande lö- neplan. Om man icke kan finna en metod att anpassa lönebeloppen efter lev- nadskostnadernas lokala variationer, vilken bättre överensstämmer med principer- na för lönernas anpassning efter den allmänna utvecklingen av levnadskostnaderna, torde man få räkna med att ortsgrupperingen måste bibehållas i huvudsak oför- ändrad mellan tidpunkterna för genomförandet av allmänna lönerevisioner grun- dade på en realprövning; detta torde motsvara vad som förutsattes böra gälla, när man övergick till nuvarande system för lönebestämningen, och överensstämmer även med den ståndpunkt, som intogs av 1928 års lönekommitté. Det synes mig emel- lertid icke uteslutet, att man skulle kunna finna en lösning, som medgåve snabbare anpassning av lönebeloppen efter förändringar i prisläget på olika orter utan att likväl tidigare berörda olägenheter behövde framträda. Jag tänker därvid närmast på möjligheten av att man efter den ursprungliga grupperingen av orterna efter
dyrhet till grund för beräkningen av dyrtidstilläggen kunde lägga särskilda för respektive grupper gällande indextal för levnadskostnaderna. Jag finner det ange- läget, att denna och likartade möjligheter att på ett mera tillfredsställande sätt till- godose kravet på en avvägning av lönebeloppen efter lokala olikheter i levnads- kostnaderna nu upptagas till prövning.
Vid tidigare lönerevisioner har diskuterats, huruvida man vid löneplanens upp- byggnad och avlöningsbestämmelsernas utformning borde taga hänsyn även till löntagarnas försörjningsplikt eller med andra ord tillämpa den s. k. behovsprin- cipen. Med detta spörsmål sammanhänger även frågan om de kvinnliga statstjänste- männens löner. I sistnämnda avseende föreslog 1928 års lönekommitté, att den nu gällande bestämmelsen om att kvinnlig befattningshavare icke äger rätt till uppflyttning i högsta löneklassen i den lönegrad hon tillhör skulle bortfalla. På denna punkt ansluter jag mig till lönekommitténs uppfattning och anser alltså, att principen om lika lön för män och kvinnor i samma befattning bör genom- föras såsom allmän regel. Även i övrigt avvisade 1928 års lönekommitté tanken på en differentiering av lönerna efter behovsprincipen. Vad som härvid särskilt varit föremål för diskussion, är frågan om särskilda tillägg för löntagare med för- sörjningsplikt för barn. Ett övervägande av sistnämnda fråga torde böra ingå i den utredning, som nu igångsättes.
Ett annat problem av mera löneteknisk natur, som vid olika tillfällen varit före- mål för diskussion och som bör upptagas till prövning, är spörsmälet om övergång från det nuvarande bruttolönesystemet — enligt vilket tjänstemännen hava att å de i löneplanen upptagna lönebeloppen vidkännas avdrag såsom bidrag till egen och efterlevandes pensionering — till ett nettolönesystem, som skulle innebära, att
tjänste- och familjepensionsavdragen inarbetades i löneplaner. på sådant sätt, att denna upptoge endast de behållna lönebeloppen, sedan avdragen frånräknats.
Med hänsyn till de beaktansvärda fördelar i administrativt hänseende, bland annat en förenkling av räkenskaps- och redovisningsgöromålen, som ett nettolöne- system är ägnat att möjliggöra, vill jag uttala den förhoppningen, att trots de be- tänkligheter, som ur andra synpunkter anförts mot ett sådant system — särskilt farhågor för att därigenom sambandet mellan tjänstemännens pensionsförmåner och deras egna bidrag till pensioneringen skulle komma att undanskymmas med där- av följande oklarhet vid lönesättningen och bestämmandet av pensionsförmånerna —— det skall visa sig möjligt att vid utredningen komma fram till ett nettolöne- system. .
Såsom jag tidigare erinrat, begränsade sig 1928 års lönekommitté huvudsakligen till en teknisk översyn av avlöningsförfattningarna. De av kommittén framlag- da författningsförslagen böra upptagas till överarbetning under hänsynstagande till de anmärkningar och uttalanden, som framkommit i de över kommitténs betän- kande avgivna yttrandena. Vid avtöningsbestämmelsernas utformning bör särskild uppmärksamhet ägnas åt angelägenheten av att så långt det är möjligt åstadkom- ma enkla och för myndigheterna lätt tillämpliga föreskrifter. De under årens lopp vunna erfarenheterna torde särskilt ådagalägga behovet av förenklingar i fråga om gällande regler för uppflyttning i löneklass, vilka i administrativt hänseende vålla avsevärt besvär. Det bör härvid enligt min uppfattning upptagas till allvar- ligt övervägande, huruvida icke rätt till tillgodoräknande av föregående tjänstgö- ring kunde slopas och i stället den s. k. sneddningsregeln — enligt vilken befordran till tjänst i högre lönegrad automatiskt medför viss omedelbar löneökning — kunde få vidgad användning.
Den allmänna revisionen av lönesystemet bör icke begränsas att gälla civilför- valtningen utan omfatta alla de grenar av statsförvaltningen, inom vilka det nya lönesystemet genomförts. Utredningen bör alltså även avse avlöningsbestämmelser- na för sådan personal vid försvarsväsendet, vars avlöningsförhållanden äro reglerade
enligt det nya avlöningssystemet. Däremot bör utredningen icke beröra de om- råden av statsförvaltningen, där personalen ännu har oreglerade löner. Beträffan- de det mest omfattande av dessa områden, undervisningsväsendet, pågår — såsom jag inledningsvis erinrat —— utredning rörande lönereglering genom särskilt till- kallade sakkunniga.»
Såsom framgår av de här återgivna direktiven, har lönekommittén dels att avgiva förslag beträffande reglering av löneställningen för civil och militär personal vid 5. k. nyreglerade verk, d. v. 5. för personal, vars avlö- ningsförhållanden för närvarande äro ordnade enligt det tönesystem, som år 1919 fastställdes för kommunikationsverken och som därefter genom successiva löneregleringar utsträckts att gälla för statsförvaltningens flesta grenar, dels oclc att verkställa en översyn och formell revision av avlönings- bestämmelserna i övrigt för ifrågavarande personalgrupper. I samband härmed har kommittén att laga under omprövning en rad frågor av allmänt principiell betydelse för lönesättningen, bland annat frågorna om formen för lönernas anpassning efter levnadskostnadernas växlingar i tiden och om en differentiering av lönerna med tillämpning av den s. k. behovsprinci- pen. Tillika åligger det kommittén att upptaga till granskning spörsmålet om grunderna för lönebeloppens gradering med hänsyn till skiftningar i prisläget olika orter emellan.
Vid planläggningen av sitt arbete har lönekommittén ansett sistnämnda fråga — en omprövning av den i lönesättningen för tjänstemän vid nyregle- rade statliga verk tillämpade dyrortsgraderingen —- kunna behandlas så- som ett från kommitténs övriga uppgifter väsentligen fristående problem- komplex, som för övrigt har betydelse icke blott för den statliga lönesätt- ningen utan även för vissa andra ändamål. Med hänsyn härtill har kom— mittén efter fullbordandet av de utredningar, som inom kommittén verk- ställts i detta ämne, ansett sig böra avgiva särskilt betänkande med förslag angående grunderna för dyrortsgrupperingen utan att avvakta färdigställan- de av kommitténs förslag i övriga avseenden. Dylikt betänkande har av kommittén överlämnats med skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 september 1937.
I fråga om lönereglering för personalen vid ovan omförmälda förvaltnings- områden innefattar — såsom av de återgivna direktiven framgår — löne- kommitténs uppdrag dels en realprövning av lönenivån i allmänhet för de statsanställda och dels en granskning av löneställningen med hänsyn till avvägningen mellan olika statliga befattningshavargrupper inbördes, d. v. 5. en revision av de vid gällande avlöningsreglementen fogade tjänsteförteck- ningarna, i vad angår befattningshavarnas inplacering i lönegrader. Med hänsyn till den tidsödande beskaffenheten av sistnämnda fråga och till an— gelägenheten av att snarast möjligt bringa arbetet med reglering av löne- nivån och översyn av avlöningsförfattningarna till resultat, har kommittén funnit nödvändigt att uppdela sitt arbete på sådant sätt, att tjänsteförteck- ningsrcvisionen tills vidare undanskjutes för att längre fram upptagas så- som ett särskilt problemkomplex, medan frågan om nya löneplaner och re-
vision av avlöningsbestämmelserna i övrigt —— däri jämväl inbegripet stånd- punktstagande i förut berörda allmänna principspörsmäl — behandlats så- som en första etapp i arbetet med en lönereglering. Det förslag till avlönings- reglemente med nya löneplaner, som framgått såsom resultat av denna för- sta etapp i löneregleringsarbetet, innefattar alltså i fråga om tjänsteförteck- ningen endast ett sammanförande av de vid nuvarande avlöningsreglementen fogade tjänsteförteckningarna med bibehållande av de olika befattningarnas nuvarande relativa löneställning och utan andra ändringar än som betingas av löneplanernas ändrade uppställning.
Även i ett annat avseende har kommittén nödgats göra en uppdelning av sitt arbete. Det förslag till avlöningsreglemente, som nu framlägges, om- fattar sålunda icke beställningshavare vid försvarsväsendet utan allenast befattningshavare inom den civila statsförvaltningen. Vid den förberedan- de behandling, som av kommittén ägnats frågan om avlöningsbestämmelser för försvarsväsendets personal, har kommittén kommit till den uppfattnin- gen, att det av olika skäl är lämpligt, att avlöningsbestämmelserna för per— sonal vid försvarsväsendet fortfarande sammanföras i ett särskilt avlönings- reglemente. Arbetet med uppgörande av förslag till ett sådant avlönings- reglemente har inom kommittén påbörjats, men det har icke varit möjligt att slutföra detta arbete parallellt med behandlingen av lönefrågorna för civilförvaltningens personal. Kommittén, som kommer att snarast möjligt fullfölja arbetet med förslag till militärt avlöningsreglemente, förutsätter emellertid, att detta bör i viktigare hänseenden uppbyggas efter samma prin- ciper som de. vilka enligt det nu föreliggande reglementsförslaget skulle komma i tillämpning beträffande civil personal.
Jämväl uppgörandet av förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordi- narie befattningshavare har kommittén nödgats tills vidare undanskjuta.
Det nu framlagda förslaget till civilt avlöningsreglemente förutsättes bli- va tillämpligt för alla de civila förvaltningsgrenar, vilkas befattningshavare för närvarande hava sina löneförhållanden ordnade enligt kommunikations- verkens avlöningssystem, sålunda såväl för de olika affärsverken som för verk, tillhörande allmänna civilförvaltningen. Lönekommittén delar den av 1928 års lönekommitté i dess betänkande med förslag till allmänt avlö- ningsreglemente (statens off. utredn. 1930: 17, sid. 13 0. f.) uttalade uppfatt- ningen. att giltiga skäl icke förefinnas för bibehållande av särskilda avlönings- reglementen för olika civila förvaltningsområden utan att det av såväl prak- tiska som principiella motiv är önskvärt och lämpligt med ett sammanföran- de av avlöningsbestämmelserna för civilförvaltningen i gemen i ett enda reg— lemente, som innefattar en i möjligaste mån enhetlig och likformig reglering av alla avlöningsförmåner av principiell betydelse och generell räckvidd. Det- ta utesluter givetvis icke, att i avlöningsreglementet kunna och höra genom särskilda bestämmelser regleras de avvikelser, vilka betingas av vid vissa verk rådande särskilda förhållanden. Lönekommittén har sålunda vid fullgörandet av sitt arbete med revision av avlöningsbestämmelserna utgått från den förut- sättningen, att en enhetlig kodifiering av lönebestämmelserna för de civila
verken bör komma till stånd. Såsom framgår av vad kommittén under spe- cialmotiveringen till avlöningsreglementet anför, tänker sig kommittén, att även sådana grupper av befattningshavare i statens tjänst, vilka, ehuru ny- reglerade, för närvarande åtnjuta lön enligt andra grunder än kommunika- tionsverkens lönesystem, framdeles skulle inordnas under avlöningsregle- mentet, och kommittén har sökt finna en sådan form för reglementets upp- ställning, som är ägnad att underlätta genomförandet av denna anordning.
Behovsprincipen.
Frågan om den s. k. behovsprincipens tillämpning vid lönesättningen har under senare tid tilldragit sig betydande uppmärksamhet i diskussionen om lönesystem. Med »behovsprincip» torde därvid allmänt hava avsetts en lö- nesättningsnorm, enligt vilken avlöningen differentieras efter löntagarnas försörjningsbörda, eller stundom — med en något snävare begränsning av begreppet — med hänsyn till förekomsten eller frånvaron av försörjnings- plikt mot barn.
I denna mera begränsade mening, som tar sikte direkt på föreliggande fa- miljeförsörjningsplikt, har beh0vsprincipen hittills — om man bortser från de särskilda barntillägg, vilka utgått inom ramen av de under kristiden till- komna dyrtidstilläggen — icke vunnit tillämpning inom statens lönesystem. Däremot har tidigare vid den statliga lönesättningen tagits en mera allmän hänsyn till familjeförsörjarnas behov såtillvida, att manliga tjänstemän mer- endels tillerkänts en högre löneställning än kvinnliga. Detta system — olika lön för män och kvinnor i samma eller liknande befattningar —— har nämligen främst haft sin grund i den tidigare hävdvunna utgångspunkten, att de manliga befattningshavarna i regel äro gifta och de kvinnliga i regel ogifta samt att fördenskull levnadsbehoven för de förra genomsnittligt äro större än för de senare.
Med hänsyn till nu berörda förhållanden har den diskussion om behovs- principen såsom lönesättningsnorm, vilken vid olika tillfällen förts i offent- liga utredningar och vid statsmakternas behandling av löneregleringsfrågor, i stor utsträckning flätats in i debatten om den s. k. likalönsprincipen, d. v. s. frågan om lika eller olika lön för män och kvinnor i samma slag av befatt- ningar. Frågan om en lönedifferentiering efter föreliggande familjeförsörj- ningsbörda, oavsett befattningshavarens kön, har emellertid under de senare årtiondena vid åtskilliga tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. I en vid detta betänkande fogad promemoria (Bilaga 3) lämnas en kortfattad historik rörande behandlingen av detta spörsmål. För en orientering be- träffande de skäl, som därvid anförts för och emot beh0vsprincipen såsom lönesättningsnorm, liksom beträffande de mer eller mindre utformade för- slag, som framlagts till ett realiserande i en eller annan form av denna prin- cip, tillåter sig kommittén hänvisa till nämnda promemoria.
I de för lönekommittén utfärdade direktiven har frågan om behovsprinci- pen berörts i samband med omnämnande av spörsmålet om de kvinnliga be- fattningshavarnas löner. I sistnämnda avseende har chefen för finansdepar-
tementet givit sin anslutning till den av 1928 års lönekommitté uttalade upp- fattningen om att nu gällande bestämmelser rörande kvinnliga befattnings- havares uteslutande från rätt till uppflyttning i högsta löneklass inom veder- börande lönegrad borde bortfalla och- att alltså principen om lika lön för män och kvinnor i samma befattning borde genomföras såsom allmän regel. Efter erinran att 1928 års lönekommitté även i övrigt avvisat tanken på en diffe- rentiering av lönerna enligt beh0vsprincipen, har departementschefen fram- hållit, att vad som härvid särskilt varit föremål för diskussion varit frågan om särskilda tillägg för löntagare med försörjningsplikt mot barn. Ett över- vägande av sistnämnda fråga borde enligt departementschefens mening ingå i den utredning, som 1936 års lönekommitté hade att verkställa. _ Redan på ett tidigt stadium av sitt arbete sökte lönekommittén åvägabringa erforderligt material för en allsidig belysning av den fråga, som kommittén sålunda fått sig ålagt att upptaga till övervägande. Förutom den historiska översikt rörande frågans tidigare behandling i den offentliga diskussionen i vårt land, vartill nyss hänvisats, upprättades sålunda inom kommitténs kansli, i samband med en utredning rörande sättet för lösning av vissa prin- cipfrågor vid lönesättning för statstjänstemän i ett antal främmande länder, en redogörelse beträffande frågan, i vad män och på vad sätt lönerna i dessa länder normerats efter behovsprincipen. Genom tillmötesgående från de inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning rörande gifta kvinnors förvärvsarbete jämte därmed sammanhängande spörsmål (den s. k. kvinnoarbetskommittén) sattes lönekommittén vidare i tillfälle att orientera sig rörande förekomsten av och grunderna för familjelönesättning inom den enskilda arbetsmarknaden i vissa främmande länder.1 Genom tillkallade experter på skatteväsendets område erhöll kommittén redogörelser beträf- fande skattedifferentieringen för familjeförsörjare och andra skattedragare enligt gällande lagstiftning samt enligt det förslag i fråga om familjebeskatt- ningens ordnande, som år 1936 framlagts av befolkningskommissionen. Kom— mittén hade därjämte tillfälle att genom representanter för befolkningskom- missionen erhålla närmare orientering rörande kommissionens inställning till och överväganden i fråga om skatte- eller lönedifferentiering såsom lämp— lig väg för förbättrande av familjeförsörjarnas ekonomiska ställning.
På grundval av dessa utredningar upptog kommittén spörsmålet om löne- bestämning efter behovssynpunkter till en förberedande principdiskussion. Emellertid framlade Kungl. Maj:t till 1937 års riksdag en proposition (nr 196) beträffande provisorisk avlöningsförstärkning för statstjänstemän. Denna proposition gav på grund av de uttalanden och förslag beträffande lönetillägg för befattningshavare med barn, som däri innefattades, upphov till en livlig offentlig debatt och till talrika opinionsyttringar från berörda intressegrupper.
1 I en artikel i tidskriften »Fackföreningsrörelsen» (nr 22 för år 1937) har sekreterareni kvinnoarbetskommittén fru Alva Myrdal givit en sammanfattning av denna frågas läge utom- lands och tillika ingått på en principdiskussion av frågan i allmänhet.
I nämnda proposition föreslog Kungl. Maj:t, att åt tjänstemän vid ny- reglerade verk skulle beviljas en provisorisk avlöningsförstärkning dels för alla tjänstemän med vissa fasta belopp — högre för tjänstemän i lägre löne- grader och lägre för tjänstemän i högre lönegrader —— dels ock till tjänstemän med försörjningsplikt mot barn under 16 år med särskilda belopp av 120 kronor för varje sådant barn, dock beträffande varje tjänsteman tillhopa högst för tre barn. Till stöd för detta förslag framhölls, att det syntes mo- tiverat att i en provisorisk avlöningsförbättring, vars form främst bestäm- des av hänsyn till behoven, även inrymma förslag om tillägg, differentierade efter försörjningsplikt. I anslutning härtill yttrade chefen för finansdepar- tementet vidare bland annat följande:
»Den fråga, som på detta sätt upprullas, är av vittgående betydelse. Den har upprepade gånger varit föremål för överväganden och alltid framkallat livliga me- ningsbyten. Inte minst i samband med de kvinnliga statstjänarnas krav på ”lika lön” har frågan om försörjningsplikten spelat en roll, då det tyngst vägande argu- mentet för olikhet i lönestållningen alltid varit uppfattningen om mannen såsom familjeförsörjare. Jag behöver icke erinra om att hela komplexet av frågor rörande familjens ställning och det allmännas möjligheter att främja familjebildning och en bättre vård om barnen under senaste tid tilldragit sig växande uppmärksamhet. Ett klart ställningstagande från statsmakternas sida har tidigare icke ägt rum. Det upp- sköts vid den senaste mera ingående behandlingen i riksdagen år 1925 med hänvis— ning till en förestående omläggning av löneplanen i samband med avveckling av dyrtidstilläggen. Denna omläggning har länge låtit vänta på sig. Den är nu före- mål för utredning inom 1936 års lönekommitté. I dess uppdrag ingår också att överväga frågan, om i statens lönesystem hänsyn bör tagas till de anställdas för- sörjningsplikt. Det är här uppenbarligen i väsentlig grad en fråga om huru den allmänna opinionen både bland de statsanställda och bland medborgarna i övrigt ställer sig till en differentiering av lönerna efter försörjningsplikt och huruvida statsmakterna äro villiga att godtaga den ökning av det allmännas utgifter, som otvivelaktigt måste följa. Förslaget om en provisorisk avlöningsförstärkning, som utformats i främsta rummet med hänsyn till olika löntagares behov, kan väntas skapa ökad klarhet i dessa hänseenden. Ett principiellt avgörande i ena eller andra riktningen vid innevarande års riksdag skulle vara till väsentlig ledning för löne- kommittén vid dess fortsatta arbete.»
Det framlagda förslaget blev inom riksdagen föremål för starkt delade meningar. I ett flertal motioner restes motstånd mot tanken på en lönediffe- rentiering efter familjeförsörjningsbörda eller i varje fall mot att statsmak- terna skulle taga ståndpunkt i detta principspörsmål utan avvaktande av 1936 års lönekommittés pågående utredningar och blivande förslag i löne- regleringsfrågan.
Kungl. Maj:ts förslag vann ej heller riksdagens bifall. Beträffande det ifrågasatta lönetillägget för barn erinrade riksdagen i sin skrivelse i ämnet (nr 474) om att detta förslag, såsom jämväl i propositionen framhållits, sammanhängde med det stora problemkomplexet om det allmännas möj- ligheter överhuvud att främja familjebildningen m. m. och allenast berörde en del av den betydelsefulla frågan om en utjämning av de- olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och andra. Enligt riksdagens mening bor-
de sistnämnda spörsmål upptagas till övervägande — fristående från frå- gan om utformningen av olika lönesystem — i ett sammanhang och därvid behandlas med hänsyn till befolkningen i dess helhet. Huruvida differen- tiering av statstjänstemännens löner efter försörjningsplikt borde utgöra en vid löneavvägningen'inom det statliga lönesystemet grundläggande princip, 'kunde från denna utgångspunkt icke nu bedömas.
Den ställning, riksdagen sålunda intagit i principfrågan om lönernas dif- ferentiering efter försörjningsplikt, hade emellertid icke synts riksdagen ut— göra hinder för att en omprövning i förevarande sammanhang företoges beträffande storleken av det belopp, som inom det supplementära dyrtids- tilläggets ram redan tidigare utgått efter barnantal. Riksdagen vidtog en höjning av sagda belopp från 4 till 9 kronor för månad och barn samt beslöt samtidigt borttagande av den dittills gällande regel, enligt vilken barn- *tilläggets sammanlagda belopp icke finge för en och samma befattnings- havare överskrida det belopp, varmed dyrtidstillägget i övrigt utginge.
* Lönekommittén, som ansåg sig böra före en vidare behandling av före- varande spörsmål avvakta utgången av ärendets riksdagsbehandling, gjorde därefter frågan till föremål för ingående överläggningar med de utsedda representanterna för vissa personalorganisationer. Därvid mötte tanken på en lönedifferentiering enligt beh0vsprincipen ett enhälligt och kraftigt mot- stånd från representanterna för såväl lägre som högre tjänstemäns organisa- tioner. De synpunkter, som under överläggningarna gjordes gällande, togo i främsta rummet sikte på att grundprincipen för lönesättningen borde vara, att staten betalade lön efter det av befattningshavarna utförda arbetet, efter de kvalifikationer, detta förutsatte, och efter det ansvar, som därmed följde. Lönen vore en fråga endast mellan staten såsom arbetsgivare och den i statens tjänst anställde; omvårdnaden om familjeförsörjare vore däremot en lönesättningen ovidkommande social fråga, vars lösning borde sökas främst genom socialpolitiska och skattepolitiska åtgärder. I den mån dylika åt- gärder genomfördes, borde statstjänstemännen bliva delaktiga därav i sam- ma utsträckning som andra medborgargrupper; däremot borde icke i be- stämningen av lönebeloppen ingå något socialt understödsmoment. Stats- tjänstemännen borde icke i fråga om stöd för försörjningspliktens fullgö- rande intaga någon undantagsställning, som lätt kunde väcka ond blod hos andra löntagare eller andra samhällsgrupper, som icke kunde göras delak- tiga av en motsvarande förmån.
Önskvärdheten av en utjämning i större omfattning än för närvarande av de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och icke försörjnings- pliktiga torde ej av någon bestridas. Om man ser denna fråga isolerad för statstjänstemännens del, skulle en lönedifferentiering te sig som den natur- ligaste utvägen att nå en dylik utjämning. Lönedifferentiering efter barn- försörjningsbördan skulle icke möta samma svårigheter inom det statliga lönesystemet, där lönesättningen i betydlig grad kan göras fri från mark- nadsmässiga hänsyn, som inom den enskilda arbetsmarknaden. Den skulle
vidare harmoniera med vissa traditionella och säregna drag inom det stat- liga lönesystemet. Lönesättning med hänsyn till kravet på en »anständig bärgning» har tidigare uttryckligen angivits såsom en allmän princip inom statens lönesystem, och i de statliga lönebestämmelserna ingå sedan gam- malt en del moment av rent sociala förmåner, vilka i själva verket med tiden allt mer utbyggts och differentierats. Från detta allmänna hänsyns- tagande till behovssynpunkter vid själva lönenivåns bestämmande och vid utformningen av vissa avlöningsregler till en avvägning av lönebeloppen för olika befattningshavare direkt efter försörjningsbörda äl dock steget långt, och vid ett sådant steg måste uppkomma åtskilliga vanskligheter. Av- g1änsningen av den f01501jn1ngsphkt vartill hänsyn böi tagas, bjuder därvid den första svårigheten. En summarisk begränsning av familjeförsörjarbe- greppet till att avse försörjningsplikt mot barn träffar ej alltid lättvisan. I samma mån som en vidst1äcktare tolkning inlägg es i familjeförsö1ja1begrep- pet, uppställa sig emellertid svårigheter att ernå en tillfredsställande gräns- dragning. Härtill komma de utan tvivel svårlösta frågor, som sammanhänga med bestämmandet av familjeförsörjartilläggens storlek, åstadkommandet av lämpliga och 111 administrativ synpunkt ej alltför svårbemästiade detaljreg- ler bet1äffande dessa tilläggs utgående o.s.v. Viktigare än dessa vansklig- heter torde likväl vara de principiella betänkligheter, vilka grunda sig på be- hovsprincipens samband med det allmänna spörsmålet om en utjämning be- träffande befolkningen i gemen av familjeförsörjningsbördan. Starka in- vändningar hava rests mot tanken att för statstjänstemännens vidkomman- de på lönevägen införa ett system för en dylik utjämning, därest ej möjlig- heter befinnas föreligga att beträda en motsvarande väg beträffande andra medborgargrupper.
Huru än utfallet skulle bliva av en slutlig prövning av de olika omstän- digheter, vilka tala för och emot ett uppbyggande av det statliga lönesystemet på tillämpning av beh0vsprincipen, bör enligt kommitténs mening i nuva- rande läge en sådan omläggning av hittillsvarande lönesättningsprinciper icke ifrågakomma. Kommittén har härvid tagit hänsyn dels till det bestäm- da motstånd, som från personalens sida upprests häremot, dels, och icke minst, till att riksdagen — i anledning av en framställning, som enligt vad chefen för finansdepartementet framhållit varit avsedd att framkalla en principiell opinionsyttring — för sin del gjort uttalanden av innebörd, att ett bedömande, huruvida lönedifferentiering efter försörjningsplikt borde utgöra en grundläggande princip inom det statliga lönesystemet, icke borde äga rum utan ett övervägande, fristående från frågan om utformningen av lönesystem och avseende befolkningen i dess helhet, av frågan om en ut- jämning av de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och icke försörjningspliktiga. Ett dylikt övervägande ankommer givetvis icke på lö- nekommittén.
På grund av vad här anförts har lönekommittén ansett sig icke böra utar- beta något förslag beträffande löneavvägning ur behovssynpunkt. Kommittén har i sitt förslag till avlöningsreglemente utformat lönebestämmelserna så,
att lönen i samma befattning skulle utgå med lika belopp oavsett familjeför- sörjningsbörda och kön. Detta gäller icke blott de fasta lönerna utan även den lönedel, som skulle _utgå i form av rörligt tillägg. Några särskilda barn— tillägg, motsvarande de inom dyrtidstilläggets ram nu utgående, skulle alltså enligt kommitténs förslag ej vidare förekomma. I annat sammanhang föreslår emellertid kommittén en successiv avveckling av barntilläggen för befatt- ningshavare, som före de nya avlöningsbestämmelsernas ikraftträdande kom- mit i åtnjutande av sådana tillägg, i syfte att göra avvecklingen mindre känn- bar för därav berörda befattningshavare.
Brutto- eller nettolönesystem.
Termerna bruttolön och nettolön begagnas i diskussionen om avlönings- system i olika bemärkelser. Med avseende å förhållandet mellan kontant lön och naturaförmåner betecknar exempelvis bruttolönesystem ett system, enligt vilket avlöningen avvägts utan hänsyn till naturaförmånernas värde och tjänstemannen har att å lönen vidkännas avdrag för naturaförmånerna, under det att med nettolönesystem menas en anordning med fria naturaförmåner utöver kontantlönen.
Benämningarna ifråga användas emellertid även med avseende å förhållan- det mellan lön och pensionsförmåner på sådant sätt, att bruttolönesystem betecknar ett system, enligt vilket av den i löneplan eller lönestat bestämda lönen erlägges avgift eller göres avdrag såsom bidrag till kostnaderna för pensioneringen. Nettolönesystem avser då äter det system, enligt vilket av- löningen redan vid lönesättningen bestämts till det lägre belopp, som uppbäres av tjänstemannen under hans tjänstetid och till vilket utan särskilt bidrag från tjänstemannens sida kommer en pensionsrätt.
I det följande användas termerna bruttolön och nettolön endast i de sist- nämnda bemärkelserna.
I en vid betänkandet fogad promemoria (Bilaga 4 ) har, mot bakgrunden av en historisk återblick på pensionsrättens utveckling med hänsyn tagen väsent- ligen till den allmänna civilförvaltningens förhållanden, lämnats dels en redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan om brutto- eller netto- lönesystem och dels en översikt över nu gällande bestämmelser rörande tjän- stemännens bidrag till kostnaderna för pensionsförmåner samt träffade an- ordningar med avseende å dessa bestämmelsers tillämpning. Till denna pro- memoria må här hänvisas för en närmare orientering i ämnet.
Den i promemorian lämnade redogörelsen utvisar, att för allmänna civil- förvaltningens vidkommande på tjänstepensionsområdet tidigare och ännu enligt 1870-talets löneregleringar tillämpats nettolönesystem, att emellertid avgiftsplikt för tjänstepensioneringen införts genom 1907 års civila pensions- lagstiftning samt att därefter varje hittills genomförd tjänstepensionslagstift- ning såväl inom den civila förvaltningen som inom försvarsväsendet grundats på avgiftsplikt. I fråga om familjepensioneringen har tidigare gällt, att ordinarie tjänstemän obligatoriskt varit anslutna till statsunderstödda en- skilda pensionskassor, till vilka de erlagt avgifter med belopp, som bestämts av delägarna själva och blivit gällande efter Kungl. Maj:ts stadfästelse. År 1936 har emellertid beslutats ett nyordnande av familjepensionsväsendet ge-
nom statens övertagande av pensionskassorna och familjepensionsrättens en- hetliga reglerande i ett av riksdagen antaget allmänt familjepensionsregle- mente. Denna ordning har numera trätt i kraft för flertalet förvaltnings- områden.
Enligt för närvarande gällande bestämmelser är bruttolönesystem rådande för samtliga de personalgrupper, med vilka lönekommittén har att taga be- fattning. Lönerna äro i avlöningsreglementena upptagna med bruttobelopp, från vilka tjänstemännen hava att erlägga sina i pensionsreglementena fast- ställda bidrag till pensioneringen. I samband med den nya pensionslagstift- ningen har man emellertid, på sätt i förenämnda promemoria närmare an- gives, sökt förenkla upphörd och redovisning av dessa bidrag genom deras omvandling från den tidigare formen pensionsavgifter till pensionsavdrag samt genom vissa i anslutning därtill meddelade tillämpningsbestämmelser och verkställda dispositioner med avseende å anslags- och statbehandling.
Av den i promemorian lämnade redogörelsen framgår vidare, att frågan om en övergång till nettolönesystem vid flera tillfällen under de senaste är- tiondena varit föremål för diskussion i samband med behandling av förslag till reformer på pensionsväsendets område. Härvid har påvisats, att en full- ständig lösning av detta spörsmål icke kan vinnas annat än genom en revision av avlöningsbestämmelserna. Vid de löneregleringar, som genomfördes vid 1920—talets början, och vid senare verkställda utredningar om revision av de vid nämnda löneregleringar antagna avlöningsförfattningarna har emellertid denna fråga icke varit under närmare omprövning.
I de för lönekommittén utfärdade direktiven har bland problem av löne- teknisk natur, som borde av kommittén upptagas till prövning, särskilt om- nämnts spörsmålet Om övergång till ett nettolönesystem genom tjänste- och familjepensionsavdragens inarbetande i löneplanen på sådant sätt, att denna upptoge endast de behållna lönebeloppen, sedan avdragen frånräknats. Med hänsyn till de beaktansvärda fördelar i administrativt hänseende, som ett nettolönesystem vore ägnat att möjliggöra, har chefen för finansdepartemen- tet uttalat den förhoppningen, att det skulle visa sig möjligt att vid utred— ningen komma fram till ett nettolönesystem trots de betänkligheter, som ur andra synpunkter anförts mot ett sådant system — särskilt farhågor för att därigenom sambandet mellan tjänstemännens pensionsförmåner och deras egna bidrag till pensioneringen skulle komma att undanskymmas med därav följande oklarhet vid lönesättningen och bestämmandet av pensionsförmå- nerna.
De skäl, som andragits mot ett nettolönesystem, hava huvudsakligen varit av allmänt principiell och psykologisk art, medan däremot nettolönesystemets införande av dess anhängare förordats väsentligen ur praktiskt administra- tiva synpunkter.
Skälen mot nettolönesystemet kunna, sådana de kommit till uttryck i den tidigare offentliga diskussionen och vid kommitténs behandling av frågan, i korthet sammanfattas på följande sätt. Man har framhållit den uppfostran- de betydelsen av att den tjänstemannen liksom andra medborgare åliggande
förpliktelsen att i tid sörja för sitt uppehälle på ålderdomen samt för efter- levandes försörjning genom avgiftsplikt »ställes mera levande för honom». Vidare har avgiftsplikten ansetts vara av betydelse för att undvika skenet av en vid jämförelse med andra samhällsklasser obehörigt gynnad ställning för statens tjänstemän. Ur statens synpunkt havai detta sammanhang anförts farhågor för att det vid ett nettolönesystem skulle förbises, att tjänsteman- nalönerna satts lägre än som eljest varit skäligt av den anledningen, att tjänste- männen åtnjöte pensionsrätt utan egen bidragsplikt. Detta skulle, har man befarat, kunna leda till att man vid lönebeloppens bedömande bortsåge från den betydande indirekta avlöningsförmån, som den avgiftsfria pensionsrätten innebure, och vid jämförelse med andra löntagares ställning fäste sig endast vid de nakna lönebeloppen. Statstjänstemännens löneställning skulle därvid framstå såsom lägre än den i själva verket vore. Från tjänstemannahåll har gjorts gällande en motsatt farhåga, nämligen att nettolönesystemets tillämp- ning skulle betaga tjänstemännen möjligheten att siffermässigt påvisa de bi- drag till pensioneringskostnaderna, som de faktiskt finge erlägga genom minskning av den lön, vartill de eljest skulle varit berättigade. Detta för- hållande kunde göra tjänstemännens ställning vid lönefrågornas behandling mindre gynnsam, enär det kunde giva anledning till den missuppfattningen, att statstjänstemännen utöver en skälig lön erhölle pensionsförmånen till skänks.
Skälen för nettolönesystemet äro däremot, såsom nämnts, i främsta rum- met av praktisk art. Då pensioneringen ombesörjes av staten och kostna- den därför bestrides direkt av statsmedel, har det ansetts innebära en onö- dig omgång att uppföra lönerna med så mycket högre belopp, som erfordras för tjänstemännens bestridande av pensionsavgifter, och därefter innehålla och redovisa dessa avgifter, en anordning som karakteriserats såsom ett ome- delbart återtagande med den ena handen av vad som med den andra givits. Då pensionsförmånen under alla förhållanden vore att betrakta såsom en med tjänsten förenad indirekt ersättning, till vilken hänsyn måste tagas vid löneavvägningen, har det ansetts ur principiell och tjänstemannasynpunkt icke spela någon roll, om det löneavdrag, som anses svara mot pensionsrät- ten, göres en gång för alla vid själva lönebestämningen eller verkställes vid varje avlöningstillfälle, men ur praktisk synpunkt har det förstnämnda för- faringssättet ansetts avgjort vara att föredraga, enär därigenom undvikes allt administrativt bestyr, som förorsakas av pensionsbidragen. Man medgiver visserligen, att genom den omläggning av pensionsavgifterna till pensions- avdrag, som ägt rum i samband med den nya pensionslagstiftningen och som avskaffat den individuella avgiftsredovisningen, åstadkommits en icke oväsentlig förenkling av tidigare omständliga förfarande. Förhållandena anses dock fortfarande långt ifrån tillfredsställande, i det att —— såsom i den förenämnda promemorian närmare belysts — individuella variationer i av- dragen alltjämt i avsevärd utsträckning förekomma, bl. a. på grund av av- dragsbefrielse efter fullgjord 30-årig avdragsplikt eller till följd av att en tjän- steman uppbär lön för annan befattning än den, för vilken han åtnjuter pen—
sionsrätt o. s. v. Vidare har framhållits den ojämnhet och det onödigt kom- plicerade förfarande, som föranledes av nuvarande regler om att dyrtids— tillägg icke skall beräknas å tjänstepensionsavdragen men väl å familjepen- sionsavdragen. Över huvud taget innebära, har det framhållits, de nu tillämpade anordningarna —— vilka tillkommit i syfte att i praktiken taga ett steg i riktning mot nettolöneprincipen, så långt detta kunnat ske utan änd- ring av lönebestämmelserna — varken ett renodlat bruttolönesystem eller ett renodlat nettolönesystem utan en halvmesyr med den oklarhet och de praktiska olägenheter av olika slag, SOm vanligen följa av en sådan. Endast genom avlöningsbestämmelsernas omläggning enligt nettolöneprincipen skul— le man kunna åstadkomma full klarhet och reda i dessa hänseenden.
Med avseende å de psykologiska skälen mot ett nettolönesystem har vidare från nettolönesystemets anhängare framhållits, att den uppfostrande betydel- sen av de tjänstemännen ålagda årliga pensionsbidragen torde kunna sättas i fråga, eftersom tjänstemännen aldrig själva få uppbära och erlägga dessa be- lopp och ej heller i övrigt ha något ansvar för eller någon bestämmanderätt vid ålderdomsförsörjningens avvägning. Det har ock invänts, att därest nyssnämnda skäl skulle tillerkännas avgörande betydelse, det icke kunde an- ses konsekvent, att pensionsavdragen avvägts så, att de täcka allenast en del av pensionskostnaden, nämligen en större andel av familjepensionskostnaden och en mindre andel av tjänstepensionskostnaden. Med hänsyn till det sätt, varpå pensionsavdragen bestämts, existerar i själva verket, har man fram- hållit, icke något fullständigt bruttolönesystem, ehuru avlönings- och pen- sionsbestämmelserna så utformats, att de giva sken av ett konsekvent sådant system, medan i verkligheten staten bestrider en avsevärd del av pensione- ringen utan bidrag av tjänstemännen.
Vid den behandling av frågan om brutto- eller nettolönesystem, som ägt rum under kommitténs överläggningar med de utsedda personalrepresentan- terna, hava dessa representanter enhälligt uttalat sig emot nettolönesystemet och hävdat den meningen, att ett bruttolönesystem ur tjänstemannasynpunkt avgjort vore att föredraga. Man har förmenat, att det förra systemet i läng- den skulle ställa sig oförmånligt för tjänstemännen ur lönepolitisk synpunkt och att därjämte svårigheter skulle föreligga för tjänstemännen att ernå en önskvärd förbättring av tjänstepensionsförmånen, om de icke betalade ett direkt bidrag till kostnaden för denna förmån. Vidare har man framhållit de ojämnheter vid övergången, som ett för nettolöneprincipens genomförande nödvändigt slopande av avdragsbefrielsen efter 30 avdragsår skulle föranleda i samband med löneregleringen. Slutligen hava uttalats farhågor för att en övergång till ett nettolönesystem i nuvarande läge skulle kunna medföra, att tjänstemännen berövades de förmåner, som nu tillkomma dem i form av över- gångsvis medgiven lindring i avgiftsplikten till familjepensioneringen.
Inom lönekommittén hava vid behandling av förevarande spörsmål gjort sig gällande skilda uppfattningar i principfrågan, huruvida statens avlönings— väsen bör uppbyggas efter netto- eller bruttolönesystem. Under frågans be-
handling har dock enighet uppnåtts därom, att under för närvarande förelig- gande förhållanden ett nettolönesystem knappast synes böra ifrågakomma och att det därför icke är påkallat, att statsmakterna nu taga ståndpunkt i principfrågan. Vid kommitténs utredningar iämnet har det visat sig, att be- tydande svårigheter för närvarande skulle vara förenade med införandet av ett nettolönesystem. Dessa svårigheter bottna icke i de omläggningar av löne- planen, som skulle erfordras för systemets genomförande; det torde utan olä- genhet låta sig göra att omräkna de nu för varje lönegrad bestämda pensions- avdragen till löneklassbelopp, så avvägda, att de — vad tjänstepensionsavdra- gen beträffar — för tjänstemännens genomsnittliga hela tjänstetid motsvara den pensionskostnad, som för närvarande beräknas bliva täckt under en ge- nomsnittlig betalningstid av 30 år, och att därefter i löneplanen minska löner- na i de olika löneklasserna med dessa belopp. Ej heller synes ett slopande av avdragsbefrielseu efter 30 avdragsår i och för sig innebära betänkligheter vare sig ur statens eller ur tjänstemännens synpunkt, förutsatt att skäliga övergångsanordningar vidtagas till skyddande av tjänstemännens intressen; tvärtom kunna för en sådan omläggning anföras goda skäl ur löneteknisk synpunkt. Svårigheterna äro i stället väsentligen betingade av de övergångs- förhällanden, som för närvarande råda med avseende å familjepensionerin- gen. Övergången till det nya allmänna pensionsreglementet har nämligen ge- nom överenskommelser mellan staten och de förutvarande enskilda familje- pensionskassorna så ordnats, att nuvarande delägare berättigats att, så länge ej löneökning vunnits genom befordran, åtnjuta de nya förmånerna mot er- läggande av samma årliga avgiftsbelopp, som före övergången betalats till familjepensionskassorna och som i allmänhet — särskilt för civilstatens och försvarsväsendets personalgrupper — avsevärt understigit de nya familjepen- sionsavdragen, men mot fullgörande i förekommande fall av retroaktiv av- giftsskyldighet. Ett liknande övergångsförhållande föreligger för övrigt be- träffande tjänstepensionsavdragen för försvarsväsendets personal. I sam- band med den höjning av tjänstepensionsavdragen, som infördes genom 1935 års militära tjänstepensionsreglemente, har nämligen stadgats, att för beställ- ningshavare, som omedelbart före reglementets ikraftträdande innehade pen- sionsberättigande beställning, skall, så länge han kvarstår i denna beställ— ning, såsom pensionsavdrag tillämpas förutvarande lägre pensionsavdrag. Då de sålunda övergångsvis för vissa nuvarande tjänsteinnehavare beviljade för- månerna i pensionsavdragshänseende rimligen icke kunna utan vidare bort- tagas ens i den mån de bleve täckta av den genom löneregleringen uppnådda löneförbättringen, skulle en övergång till nettolönesystem med generellt av- vägda avdragsbelopp, verkställda redan i löneplanerna, för närvarande nöd- vändiggöra beviljandet av särskilda personliga lönetillägg, som skulle beröra stora grupper av befattningshavare och utgå med individuellt växlande be- lopp. De komplicerade bestämmelser, som härav betingades, skulle under en avsevärd tid framåt göra avlöningsreglementets tillämpning synnerligen be- tungande ur redogörar- och revisionssynpunkt. Dä härtill kommer, att över- gångsbestämmelser jämväl bleve erforderliga för kompenserande av den av-
dragsbefrielse, som för en del tjänstemän inträtt på grund av fullgjord 30-årig avgiftsplikt, har det synts kommittén, som om införandet av ett nettolönesy- stem under nu rådande förhållanden skulle bliva förenat med så stora svårig- heter, att en åtgärd i sådant syfte tills vidare icke synes kunna ifrågakomma. Kommittén har på grund härav för sin del ansett, att med ståndpunktstagande till frågan om netto- eller bruttolönesystem bör anstå, intill dess de praktiska förutsättningarna för genomförande av en eventuell reform i detta avseende längre fram kunna te sig gynnsammare.
Då kommittén sålunda uppbyggt sitt förslag med tillämpning av bruttolöne- principen, har emellertid kommittén samtidigt förutsatt, att nuvarande ojämn- hct med avseende å beräkning av dyrtidstillägg skall upphöra. Kommittén har avfattat bestämmelserna så, att rörligt tillägg kommer att utgå å bruttolöne- beloppen utan frånräknande av vare sig tjänstepensions- eller familjepen- sionsavdrag, samt tagit hänsyn härtill vid lönebeloppens avvägning. Härige- nom ernås viss förenkling ur redogörarsynpunkt.
Kommittén förutsätter tillika, att nuvarande kollektiva redovisning av pen- sionsavdrag fortfarande upprätthålles. Avlöningsanslagen böra sålunda allt- jämt beräknas netto, och i den mån avsättning till pensionsfond äger rum, bör denna såsom för närvarande ske genom för vederbörande förvaltningsområ- den summariskt beräknade avsättningsanslag eller avsättningsposter.
Rörligt tillägg.
Fasta eller rörliga löner. Alltsedan år 1916 hava å statstjänstemännens löner utgått särskilda tillägg, föranledda av levnadskostnadernas stegring ut- över den nivå, till vilken hänsyn tagits vid lönebeloppens avvägning. Från och med år 1919 hava dessa tillägg utgått efter en glidande skala och be- nämnts dyrtidstillägg. Även vid fastställandet av de löneplaner, som nu äro gällande för de förvaltningsområden, vilka lönekommitténs utredning avser, har förutsatts, att rörliga tillägg skulle utgå å lönebeloppen, ehuru efter lägre procenttal än för oreglerade verk. Vid 1919 års lönereglering för kom- munikationsverken utgick man nämligen icke från de prisstegringar, vilka inträtt på grund av krisförhållandena, utan lönenivån avvägdes efter ett fingerat prisläge, som skulle hava varit rådande i början av 1920-talet, då- rest levnadskostnadsstegringen under krigsåren genomsnittligt per år varit densamma som under perioden från senaste allmänna lönereglering i början av 1900-talet fram till världskrigets utbrott.
I en vid detta betänkande fogad promemoria (Bilaga 5) lämnas en över- sikt över utvecklingen av de allmänna grunder, vilka under olika perioder varit gällande beträffande dyrtidstilläggen, och en redogörelse för de syn- punkter, som vid frågans behandling av statsmakterna vid olika tillfällen gjort sig gällande med avseende å dessa tillägg. Till denna översikt tillåter sig kommittén här hänvisa.
En avveckling av dyrtidstilläggen och en återgång till det före världskriget tillämpade systemet med fasta löner torde vid lönefrågornas behandling un- der senare delen av 1920-talet allmänt hava betraktats såsom ett önskvärt mål för en blivande revision av det statliga avlöningsväsendet. Vid tillsät- tandet av 1928 års lönekommitté riktades uppmärksamheten särskilt på detta spörsmål. I direktiven för 1928 års lönekommitté uttalade sålunda dåva- rande chefen för finansdepartementet såsom sin åsikt, att tiden vore inne för ett förnyat övervägande av frågan om övergång till den för normala tider naturliga ordningen med fasta löner, vadan en utredning borde igångsättas, som åsyftade dyrtidstilläggens avveckling och deras inarbetande i lönebelop- pen. 1928 års lönekommitté uttalade sig i sitt den 21 juli 1930 avgivna betän- kande med förslag till allmänt avlöningsreglemente bestämt för en avveck- ling av dyrtidstilläggen. Kommittén förklarade sig för sin del vara livligt övertygad om att det från såväl statens som tjänstemännens synpunkt vore synnerligen önskligt, att en återgång skedde till ett system med fasta löner.
»Att under tider av krisartad prisutveckling söka med tillhjälp av rörliga tillägg anpassa lönerna efter levnadskostnadernas växlingar må vara för- svarligt», yttrade kommittén; »under något så när normala förhållanden är systemet i fråga utan tvivel absolut förkastligt.»
Vid upprättande av sitt förslag till allmän löneplan utgick 1928 års kom- mitté såsom en arbetshypotes från att då rådande löneläge ungefärligen mot- svarades av de i gällande avlöningsreglementen fastställda lönebeloppen inbe- beräknat 17 procents dyrtidstillägg. Nämnda procenttal motsvarade nära det årsmedeltal, efter vilket dyrtidstillägg vid de nyreglerade verken utgått under år 1929. Levnadskostnadsindex, som vid tillsättandet av 1928 års lönekom- mitté i juni månad 1928 utgjort 171 och som vid tidpunkten för betänkandets avgivande nedgått till 164 — vilket sistnämnda indextal med rådande regler beträffande dyrtidstillägg för de nyreglerade verkens tjänstemän ger ett dyr- tidstillägg av 14 procent —— fortsatte emellertid sedermera att nedgå och nådde för andra och tredje kvartalen av år 1933 samt för första och andra kvar- talen av år 1934 en lägsta siffra av 153. Därefter har levnadskostnadsindex ånyo stigit, så att det för närvarande utgör 165, vilket tal jämväl enligt nu- varande dyrtidstilläggsgrunder för nyreglerade verk ger ett dyrtidstillägg av 14 procent.
I direktiven för 1936 års lönekommitté har nuvarande chefen för finans- departementet givit uttryck åt en annan uppfattning beträffande frågan om fasta eller rörliga löner än den, vilken uttalades av 1928 års lönekommitté. Efter framhållande, att lönekommitténs ståndpunktstagande grundade sig bland annat på uppfattningen, att levnadskostnadernas förändringar endast i kristider äro av sådan omfattning, att ett system med rörliga lönetillägg är motiverat, har departementschefen gentemot denna ståndpunkt erinrat, att prisrörelser av ansenlig styrka fortgå ständigt, om än med växlande ha- stighet, och att lämpligheten av att lönerna i viss utsträckning variera med levnadskostnaderna därför icke torde kunna bestridas. Departementschefen har dock ansett en översyn av formen för lönernas anpassning mot bakgrun- den av den av 1928 års lönekommitté framförda kritiken vara motiverad och har i sådant hänseende bland annat ifrågasatt, att de rörliga tilläggen borde anknytas till indextal avseende längre tid eller till indexförändringar av något större omfattning än vad nuvarande bestämmelser om dyrtidstillägg förutsätta. Vid utredningen syntes man sålunda enligt departementschefen böra pröva, huruvida icke möjligheter förelåge atti antydd riktning förändra formen för lönernas anpassning eller förändringar i levnadskostnaderna, så att betydelsen av bristerna i nuvarande system begränsades, utan att likväl den önskvärda graden av elasticitet i lönesystemet helt uppgåves.
I anslutning till den uppfattning, som sålunda uttalats i direktiven, anser 1936 års lönekommitté för sin del lämpligt, att ett system med viss rörlighet hos lönerna alltjämt bibehålles. Den utveckling av priser och levnadskost- nader, som ägt rum under tiden efter avgivandet av 1928 års lönekommittés betänkande — och icke minst under de allra senaste åren synes i väsent- lig mån hava undanryckt grunden för det betraktelsesätt, på vilket 1928 års
lönekommitté byggde sitt förslag om dyrtidstilläggens avskaffande. En sta- bil pris- och levnadskostnadsnivå framstår icke numera vare sig som det enda eller ens som det sannolikaste framtidsperspektivet, och en viss automa— tisk rörlighet hos lönerna är därför enligt kommitténs mening önskvärd. De nu gällande bestämmelserna om dyrtidstillägg gå emellertid tillbaka till en tid, som utmärktes av exceptionella fluktuationer i priser och levnadskost- nader, och bära i hela sin utformning prägel av dessa förhållanden. Åtskil- liga omständigheter, främst den statliga aktiviteten i pris- och produktions- reglerande syfte inom vissa områden av näringslivet — varibland jordbruket i detta sammanhang äger särskild betydelse — tala dock för att de växlingar, med vilka man har att räkna, icke ens i rätt kritiska lägen kunna väntas bliva av samma omfattning som under krigs- och de närmaste efterkrigsåren. Modifikationer i de hittillsvarande reglerna om dyrtidstillägg synas därför vara väl motiverade i syfte att ernå en ökad stabilitet i lönenivån.
En lösning av den föreliggande frågan, som beaktar de nu antydda olika synpunkterna, bör enligt kommitténs mening gå ut på att de rörliga tilläg— gen, såsom förutsatts i kommitténs direktiv, visserligen bibehållas men givas en sådan teknisk utformning, som naturligt ansluter sig till de nyssberörda tendenser, vilka synas göra sig gällande i prissystemet.
Det rörliga tilläggets syfte. Av den historiska översikt, som i förenämnda bilaga till betänkandet lämnats rörande behandlingen av frågan om dyr- tidstillägget vid olika tillfällen, framgår, att de uppfattningar, vilka från stats- makternas sida anförts beträffande dyrtidstilläggets syfte, icke varit helt lik- tydiga och klart formulerade utan betingade av växlande omständigheter i de situationer, då ståndpunktstagande i frågan varit påkallat. Såsom en sam- manfattning av den i bilagan framlagda undersökningens resultat i denna del torde kunna fastslås, att visserligen från befattningshavarnas sida prin- cipen om en under levnadskostnadernas växlingar bevarad reallön oavlåt- ligen och med styrka hävdats men att för statsmakternas ställningstagande önskvärdheten av en viss anpassning efter andra medborgargruppers lev- nadsvillkor och särskilt efter inkomstläget för den allmänna arbetsmark- nadens löntagare vid de flesta tillfällen, då frågan varit aktuell, framstått såsom en primär synpunkt. I den mån en sådan anpassning av statsfinan— siella hänsyn icke låtit sig till fullo genomföra, har i andra hand olika statstjänargruppers behov av kompensation för prisstegringen uppställts som riktmärke.
Det synes kommittén uppenbart, att av de här ovan schematiskt uppställ- daprinciperna — vilka kunna benämnas »reallöneprincipen» och »mark- nadslöneprincipen» — ingendera kan rigoröst hävdas. Det är givetvis ett önskemål, att syftet med det rörliga tillägget så klart som möjligt angives och att detta syfte konsekvent fullföljes utan sådan godtycklighet, som onek- ligen tidigare vidlått behandlingen av ifrågavarande lönespörsmål, men det är icke på något sätt givet, att syftet kan eller bör preciseras i form av nå- gon enkel »princip». Det är tvärtom all anledning att antaga, att den prak-
tiska funktion, som det rörliga tillägget har att fylla, bäst garanteras med en anordning, genom vilken hänsyn tages såväl till tjänstemännens natur- liga krav på skydd inom vissa gränser mot verkningarna av en eventuell stegring av levnadskostnaderna under löneregleringsperioden som till önsk— värdheten av en anpassning till den allmänna löneutvecklingen i samhället under de i jämförelse med den allmänna arbetsmarknadens löneavtal långa löneregleringsperioderna för statstjänstemännen. Till betydande del sam- manfalla ju även dessa krav.
Vad särskilt »reallöneprincipen» angår, synes det svårt att finna något skäl för att realvärdet av lönerna för statstjänstemännen — vilkas anställ- ningsvillkor i de flesta avseenden ju utmärkas av en osedvanlig grad av sta— bilitet — skall garanteras konstant, när någon dylik regel icke gäller för nå- gon annan inkomsttagargrupp i samhället. Förskjutningar i levnads- kostnaderna i förhållande till penninginkomsterna ge uttryck för föränd- ringar i de reala försörjningsmöjligheterna i samhället; av dessa föränd- ringar böra olika inkomsttagargrupper ha de] såväl när detta är dem till godo som när motsatsen är fallet. Det finnes ingen anledning, varför icke statstjänstemännen skulle bära sin del av bördan av en dyrtid av den art, som inträffade såsom följd av världskriget. Å andra sidan föreligger icke heller någon anledning, varför icke statstjänstemännen skulle få sin del av fördelarna av den allmänna produktivitetens utveckling, vilken lägger grun- den för real förbättring av de ekonomiska villkoren och tager sig uttryck just i en förskjutning i förhållandet mellan penninginkomster och varupri- ser. Det finnes icke i statstjänstemännens ställning eller arbetsprestationer någonting, som skulle kunna bilda ett motiv för att just för dem — i mot— sats till vad som gäller andra grupper av samhällsmedlemmar — det reala innehållet i lönerna skulle rigoröst fixeras. »Reallöneprincipen» ter sig där- för som i och för sig helt godtycklig.
Det må i detta sammanhang framhållas, att en generell tillämpning av reallöneprincipen vid löneavtal i den allmänna arbetsmarknaden, i nå- gon form av indexreglerad lönesättning, såvitt kommittén kan döma sanno- likt icke skulle ha någon gynnsam verkan på den ekonomiska utvecklingen utan tvärtom skulle kunna innebära vissa risker. Ett lönesystem, som inne- bure automatiskt och utan varje begränsning sjunkande lönenivå vid sjun- kande prisnivå och automatiskt stigande lönenivå vid stigande prisnivå (un- der lågkonjunktur, respektive högkonjunktur), skulle kunna medföra, att de konjunkturella prisrörelserna öv-erdreves och bleve starkare än eljest skulle bliva fallet. Detta argument behöver visserligen icke tillmätas avgörande vikt, när det gäller lönesystemet för en grupp löntagare, vilkas samman— lagda löner dock endast utgöra en mindre del av den totala lönesumman i samhället, men grunden för en redan av andra skäl betingad avböjande hållning gentemot »reallöneprincipen» synes i varje fall bliva förstärkt ge- nom den omständigheten, att en generell tillämpning av nämnda princip sannolikt skulle ha ogynnsamma verkningar ur synpunkter, vilka stats- makterna hävdat inom en viktig del av den ekonomiska politiken.
Till dessa invändningar mot »reallöneprincipen» är att lägga den, att principen i praktiken aldrig skulle kunna till fullo förverkligas. De syn- punkter på den nödvändiga begränsningen i metoden att mäta interlokala levnadskostnadsolikheter, som kommittén anlagt i sitt den 16 september 1937 avgivna betänkande om dyrortsgrupperingen, kunna i allt väsentligt tillämpas även i fråga om mätningar av levnadskostnadernas förändringar i tiden, även om dylika begränsningar i det senare sammanhanget torde spela en prak- tiskt mindre betydande roll. Spridd utveckling av levnadsförnödenheternas priser betyder en för skilda grupper av befattningshavare olika förändring av de »allmänna levnadskostnaderna» allt efter inkomstläge, hushållstyp och bo- ningsort. >Reallöneprincipens» förverkligande i de konkreta fallen måste där- för bli mer eller mindre bristfällig. Kommittén har i sitt betänkande om dyrorts- grupperingen diskuterat möjligheten att delvis — i vad angår interlokalt olik- formig levnadskostnadsutveckling — undanröja sådana brister genom ett sy- stem av ortsdifferentierade rörliga tillägg men funnit sig böra avvisa ett dy- likt system med hänsyn såväl till de i förhållande till realiserbara fördelar mycket stora praktiska svårigheterna som till systemets oförenlighet med en önskvärd trögrörlighet hos det rörliga tillägget.
Det är naturligt, att från tjänstemännens sida det rörliga tilläggets uppgift betraktas såsom i första hand den att bereda ett visst på förhand garanterat skydd mot verkningarna av levnadskostnadshöjningar inom lönereglerings- perioden. Det synes även kommittén självklart, att vid det rörliga tilläggets konstruktion en dylik synpunkt bör beaktas. Men detta innebär icke anslut- ning till »reallöneprincipen» i den här ovan fattade meningen, att reallönen inom löneregleringsperioden under alla förhållanden skulle garanteras till sitt vid löneregleringstillfället givna värde. Kommittén finner tvärtom angeläget att framhålla, att bevarandet av reallönens värde i full utsträckning —— såväl vid prisstegring som vid prissänkning — icke bör vara det rörliga tilläggets syfte, eftersom en sådan princip synes såväl sakligt obefogad och till sina allmänna konsekvenser vansklig som praktiskt omöjlig att helt realisera.
I själva verket torde uppgiften att skydda tjänstemännen mot verkningar- na av levnadskostnadshöjningar under löneregleringsperioden lika väl eller till och med ur tjänstemännens egen intressesynpunkt bättre fyllas, därest »marknadslöneprincipen» lägges till grund för det rörliga tilläggets konstruk- tion. Kommittén har i det föregående som sin principiella uppfattning häv- dat, att det icke gives någon anledning, varför icke statstjänstemännens eko- nomiska ställning — i likhet med vad som gäller andra inkomsttagargrupper _ skulle påverkas av förändringarna i de allmänna reala försörjningsmöjlig- heternai samhället, vilka få sitt uttryck i förskjutningar i förhållandet mel- lan penninginkomster och varupriser. I ett ekonomiskt framåtskridande samhälle, där produktiviteten växer och omsättes i stigande allmän levnads- standard, skulle en konsekvent tillämpning av denna synpunkt betyda en i längden för tjänstemännen gynnsammare utveckling än den av en följdriktigt tillämpad »reallöneprincip» bestämda.
Det är emellertid uppenbart, att de problem, som här uppställa sig, icke
kunna hur långt som helst lösas genom ett mer eller mindre automatiskt ver- kande system för rörligt lönetillägg; på lång sikt måste anpassningen av statstjänstemannalönerna efter den allmänna sociala standardens föränd- ringar väsentligen åstadkommas genom löneregleringar, och i händel- se prisförskjutningar av mera revolutionerande och häftigt förlöpande art skulle inträffa, torde extraordinära åtgärder — innebärande mer eller mindre provisoriska löneregleringar _ tvinga sig fram. Men det framstår enligt kommitténs uppfattning som ett principiellt önskemål, att även inom en löneregleringsperiod av sådan längd, som kan betraktas såsom antaglig vid mera ordinär prisutveckling och inom vilken icke obetydliga för- skjutningar i den allmänna reallönestandarden i samhället kunna hinna kom- ma till stånd, anpassningen av statstjänstemännens löner kunde genom det rörliga tilläggets konstruktion så smidigt som möjligt efterlikna den allmän- na löne- och inkomstutvecklingen, låt vara att i praktiken möjligheterna att realisera detta önskemål äro begränsade. För detta önskemål talar till en början en synpunkt, som från statsmakternas sida ständigt hållits som i för- sta hand vägledande, nämligen rekryteringssynpunkten. Men även ur tjänste- männens synpunkt förefaller en sådan uppfattning kunna hävdas med större fog än »reallöneprincipen»: det har icke utan berättigande framhållits från tjänstemannahåll, att tjänstemännens löneställning under den i förhållande till den allmänna arbetsmarknadens avtalsperioder med nödvändighet långa löneregleringsperioden för statstjänstemännen kan komma att successivt för- sämras, relativt sett, och att på grund av statsfinansiella förhållanden av- ståndet kan vara svårt att inhämta vid löneregleringarna. Statstjänstemän- nen skulle därför i löneregleringshänseende vara i en sämre ställning än så- dana arbetstagargrupper, som vid tätare löneförhandlingar ha möjlighet att smidigare utnyttja de successivt mognande möjligheterna till reallöneförbätt- ringar.
Oavsett riktigheten av detta senare argument synes det kommittén på förut anförda allmänna grunder lämpligt, att reglerna för det rörliga tillägget så långt möjligt utformas i enlighet med det syftemål, som angivits av »marknadslöneprincipen», för vilken _ i motsats till vad fallet är beträf- fande »reallöneprincipen» — starka sakliga skäl tala. Hinder av praktisk natur torde dock, såsom i fortsättningen utvecklas, möta för en fullt konse- kvent tillämpning av principen.
En överblick över den industriella löneutvecklingen i Sverige i stora drag under en längre tid ger vid handen, att nuvarande reallöneläge upp- kommit därigenom, att penninglönerna stigit under prisstegringsperioderna men i stort sett icke följt med nedåt under prissänkningsperioderna. Under tiden efter 1860 har sänkning förekommit endast tre gånger, nämligen un- der senare hälften av 1870-talet, då en jordbruks— och industrikris samtidigt satte in och ledde till en i vissa hänseenden om 1930-talets kris påminnande och nästan lika svår depression, vidare under åren efter 1920, då en sättning i hela prissystemet efter krigsårens abnorma uppskruvning ägde rum och slutligen under depressionen i förra hälften av innevarande decennium. Dessa
tre tillfällen äro de enda i den svenska industrialismens utveckling, då den allmänna penninglönenivån sjunkit avsevärt. Enär lönenivån eljest under depressionsperioder hållit sig relativt stabil och stundom t. o. ni. något stigit trots sjunkande levnadskostnader, har löneutvecklingskurvan fått ett i stort sett trappstegsformat utseende. Detta penninglönernas förhållningssätt inne- bär, att reallönestegringen under det senaste halvseklet betingats såväl av sjunkande levnadskostnader vid nedåtgående konjunkturer som av stigan- de penninglöner under uppåtgående konjunkturer och i själva verket i all- mänhet i högre grad av det förra än av det senare.
Ett annat markant drag i penninglönenivåns rörelser är dess »eftersläp- ning» i förhållande till levnadskostnadsnivåns förändringar. Under upp- svings- och prisstegringsperioderna äro som regel den allmänna lönenivåns rörelser till en början svagare än prisnivåns, vilket har sin naturliga för- klaring däri, att de flesta lönesatser en tid framåt äro bundna av förut ingångna avtal och först så småningom kunna justeras uppåt. Vid ned- gångs- och prissänkningsperioder är eftersläpningen än mera framträdande; såsom nyss framhållits, har i den svenska utvecklingen i de flesta fall den allmänna lönenivån överhuvud icke anpassats nedåt under depressionspe- rioderna.
Om man utgår från att det rörliga lönetillägget skall tillgodose syftet att så långt möjligt anpassa utvecklingen av statstjänstemännens löner efter den allmänna löneutvecklingen, vars faktiska förhållningssätt i den hittillsva- rande svenska utvecklingen nyss skisserats, synas följande två möjliga ut- vägar vara värda diskussion:
1) det rörliga tillägget förändras icke efter levnadskostnadsindex utan efter en löneindex;
2) lönerna göras automatiskt rörliga uppåt men rörliga nedåt endast efter en prövning, som innefattar icke endast levnadskostnadernas utveckling utan jämväl andra omständigheter och däribland särskilt den allmänna lönenivåns utveckling.
I princip skulle anpassningen av statstjänstemannalönerna till den all- männa löneutvecklingen givetvis bäst tillgodoses genom att en löneindex lades till grund. En sådan anordning skulle dock stöta på stora praktiska svårig- heter. I den allmänna föreställningen är lönens rörlighet otvivelaktigt i första hand motiverad av levnadskostnadernas förändringar, och det torde vara vanskligt och kunna leda till irritationer att helt upplösa samman- kopplingen mellan det rörliga tillägget och levnadskostnadsindex, även om detta i och för sig vore principiellt befogat. Härtill kommer svårigheten att konstruera ett för ändamålet lämpligt löneindex. Löneutvecklingen är i hög grad olikformig. De närmast till hands liggande jämförelserna med löne- villkoren för arbetstagare på den enskilda arbetsmarknaden måste —— så- som framgått av kommitténs lönestatistiska undersökningar — leda till myc- ket olika resultat för olika grupper av statsanställda. En ytterligare kom- plikation skulle kunna skapas av det förhållandet, att på vissa enskilda ar- betsområden lönesättningen är direkt avhängig av lönesättningen på nära-
liggande statliga arbetsområden. Den radikala lösning, som en övergång till ett rörligt tillägg, föränderligt efter en löneindex, skulle innebära, är av dessa praktiska skäl knappast tillrådlig. _
Det andra här ovan antydda systemet — enligt vilket anknytningen till levnadskostnadsindex skulle bevaras men reduktioner av lönerna under pris- fallsperioder göras beroende av statsmakternas prövning under hänsynsta- gande icke endast till levnadskostnadsutvecklingen utan även till den all— männa löneutvecklingen och andra relevanta omständigheter — kunde direkt motiveras av de erfarenheter av den hittillsvarande allmänna löneutvecklingen, som nyss beskrivits. Det må även erinras, att på senare tid ett dylikt system faktiskt tillämpats för statstjänstemännens vidkommande, i det att — såsom förenämnda bilaga utvisar — under senaste prisfallsperiod vid ett par tillfäl— len —— åren 1931 och 1932 — statsmakterna fastställt ett annat och högre lev- nadskostnadsindextal än det gällande såsom normerande för statstjänstemän- nens löner. Detta torde ha skett under intrycket av att de gällande reglerna för det rörliga tillägget under mera accentuerade prisfallsperioder ställde statstjänstemännen i en ogynnsam position i förhållande till övriga löntagar- grupper, vilket mot bakgrunden av de refererade förhållandena beträffande den allmänna löneutvecklingen ter sig fullt förklarligt. Även om ifrågava- rande anordning sålunda sakligt och med erfarenhetens stöd kan i och för sig försvaras, har kommittén dock ansett sig icke böra förorda ett praktiskt för- verkligande av detta system. Att inom löpande löneregleringsperiod göra lönesättningen i vissa situationer beroende av diskretionär prövning kan upp- fattas som obekvämt för såväl statsmakterna som tjänstemännen. Det torde även stöta på svårövervinnerliga psykologiska hinder att i fråga om en gli- dande löneskala fastställa olika regler för anpassning uppåt och för anpass- ning nedåt.
När det rörliga tilläggets förändringar anknytas till levnadskostnadsin- dexens utslag och rörligheten göres automatisk såväl uppåt som nedåt, kan uppenbarligen »marknadslöneprincipen» icke till fullo förverkligas. I viss utsträckning kunna dock de i denna princip innefattade kraven tillgodoses i och med att lönen göres mera trögrörlig genom en regel, enligt vilken löne- beloppen förändras endast när levnadskostnadsindex förskjutits mera betyd- ligt. Den allmänna löneutvecklingen kommer därigenom att efterliknas i så måtto, att lönehöjning för statstjänstemännen kommer till stånd med en viss »eftersläpning» och att lönesänkning inträffar, först när levnadskostnadsindex sjunkit avsevärt under ett tidigare för lönen normerande läge. Man når där- med också större stabilitet i den statliga lönesättningen och undviker de me- ningslösa och irritationsskapande, små och ofta inträffande löneförändringar- na till följd av mindre betydande och osäkra förskjutningar i levnadskost- nadsindex.
Det rörliga tilläggets konstruktion. På grundval av den föregående all- männa motiveringen samt de ytterligare särskilda skäl, som i det följande ut- vecklas, har kommittén i fråga om det rörliga tilläggets konstruktion ansett sig böra föreslå följande:
1. Den fasta lönen räknas upp till ett indexläge, som ungefär motsvarar de genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935, d. v. s. till indexläget 156 (jfr sid. 56).
2. Av tekniska skäl torde det vara lämpligt att i och för beräkningen av det rörliga tillägget använda en indexskala, där 1935 års genomsnittliga lev- nadskostnader, d. v. s. ungefär indextalet 156 på nuvarande levnadskostnads- index, sättes = 100. Detta torde utan svårighet kunna ske, även om basen för levnadskostnads- eller övriga prisindices bibehålles oförändrad.
3. Automatiskt verkande regler för lönens rörlighet böra gälla endast inom vissa gränser. Större förskjutningar i den allmänna levnadskostnadsnivån kunna antagas innebära så betydande förändringar i betingelserna för löne- sättningen, att anpassningen till dylika förskjutningar bör underkastas stats— makternas prövning. Såsom övre gräns för det automatiskt rörliga tillägget vill kommittén före- slå ett indexläge 20 procent över utgångsläget, vilket efter nu gällande index- skala ungefär motsvarar indextalet 187. Kommittén är angelägen att betona, att fastställandet av en dylik övre gräns för kommittén står såsom en be- stämd förutsättning för förslaget att införa reglerna om det rörliga tillägget i själva avlöningsreglementet och härigenom giva denna del av avlöningen samma rättsliga karaktär som den fasta lönen. Såsom undre gräns bör i första hand fungera det indexläge, till vilket den fasta lönen räknats upp. Det synes icke sannolikt, att under den tid, för vilken lönereglering nu kan beräknas äga rum, prisutvecklingen skulle kunna komma att föra levnadskostnaderna avsevärt under denna nivå, som ligger endast obetydligt över bottenläget under föregående djupa depres— sion. Detta bottenläge var som bekant i hög grad betingat av det katastro- fala sammanbrottet av jordbruksprodukternas prisnivå, och ett upprepande av ett dylikt sammanbrott med samma styrka förefaller icke sannolikt med hänsyn till den på senare är uppbyggda organisationen av jordbruksproduk- ternas avsättningsmarknader. I fråga om den därnäst mest betydelsefulla posten i levnadskostnaderna, hyran, föreligga icke för närvarande nägra tec- ken till varaktig sänkning, snarare tvärtom. En kraftig och mera hastigt förlöpande sänkning av levnadskostnaderna har enligt erfarenheten samman- hang med krisartade sammanbrott i den ekonomiska verksamheten. I detta avseende är emellertid att märka, att statsmakterna under senare tid såsom mål för penning- och konjunkturpolitiken uppställt en stabilisering av pris- nivån och ett förhindrande av sammanbrott av den art, som inträffade under åren 1930—1932. För alla eventualiteters skull har emellertid kommittén ansett sig böra föreslå en säkerhetsklausul, innebärande att statstjänstemännen skola vara skyldiga att efter statsmakternas prövning vidkännas en reduktion av högst 5 procent av den fasta lönen, för den händelse levnadskostnaderna fallit minst 10 procent under det läge, till vilket den fasta lönen räknats upp, (1. v. s. ungefär till indextalet 140 efter nu gällande indexskala.
4. För stegring av levnadskostnaderna utöver utgångsläget bör i prin- cip givas 75 procents kompensation. Denna kompensationsgrad synes kom-
mittén i rimlig grad tillgodose statstjänstemännens krav på skydd mot verk- ningarna av levnadsförnödenheternas fördyring. Lägre kompensationsgrad kan å andra sidan befaras ställa tjänstemännen i ett i förhållande till andra löntagargrupper ogynnsamt läge, särskilt vid en levnadskostnadsstegring uppemot den övre gränsen för det rörliga tillägget.
5. För att ernå större stabilitet i lönesättningen och större likhet med för- hållandena på den allmänna arbetsmarknaden bör det rörliga tillägget för- ändras icke såsom nu sker med varannan enhets förändring av levnadskost- nadsindex utan först efter en mera avsevärd förskjutning av levnadskostna- derna. Kommittén vill föreslå en intervall av 4 procent. På en indexskala, där utgångsläget betecknats med 100, motsvarar denna intervall 4 enheter; på nuvarande indexskala skulle intervallen motsvara drygt 6 enheter. Kom- mittén har härvid utgått ifrån, dels att mindre levnadskostnadsförändrin- gar äro såväl till en viss grad osäkert mätbara som föga märkbara för en löntagare, vilken lever icke alltför nära existensminimum, dels att ifrågava- rande intervall under vissa omständigheter, vilka behandlas i det följan- de, giver en stabilitet i lönesättningen, som väl motsvarar den på allmänna arbetsmarknaden gällande, dels slutligen den lönetekniskt gynnsamma om— ständigheten, att vid 4 procents intervall den föreslagna tre fjärdedels kom- pensationen kan fastställas i hela procenttal av den fasta lönen.
6. Rörande tidpunkten för förändring av det rörliga tillägget, när levnads— kostnadsindex uppnått eller passerat en intervallgräns, rörande den period, för vilken det rörliga tillägget bör fastställas, samt rörande det indextal, som bör vara normerande, då levnadskostnaderna under fortskridande sänkning passera genom en intervall, hava inom kommittén diskuterats ett flertal tänkbara regler. Sålunda har övervägts lämpligheten av att låta förändring i det rörliga tillägget inträda först när levnadskostnadsindex under två på varandra följande kvartal uppnått eller passerat en intervallgräns eller av att bestämma det rörliga tillägget årsvis i stället för kvartalsvis, i vilket fall det kunde tänkas att utgå antingen från senaste tillgängliga indexnotering eller från ett medeltal av t. ex. de två eller fyra senaste kvartalens noteringar. Vidare har diskuterats, huruvida full likställighet borde gälla för förändringar upp- åt respektive nedåt i den meningen, att vid fortskridande sänkning av lev- nadskostnadsindex genom en intervall den övre intervallgränsen borde vara normerande ända till dess den undre intervallgränsen nåtts, eller om i stället denna senare borde gälla så snart levnadskostnaderna antingen kommit un- der den övre intervallgränsen eller nått mitten av intervallen. För att kunna närmare bedöma innebörden och verkningarna av dessa olika tänkbara anpassningsanordningar har kommittén låtit verkställa ett stort antal prov, avseende hur en serie regler skulle ha verkat i olika faktiskt inträffade eller konstruerade fall av prisutveckling. De uppställda reglerna ha därigenom kunnat prövas med hänsyn dels till graden av stabilitet i löne- sättningen, dels till den grad, i vilken den åsyftade kompensationen förverk- ligas. Beträffande detta senare moment är att märka, att en viss »eftersläp— ning» av den faktiska löneutvecklingen i förhållande till den löneutveckling,
vilken ständigt till fullo realiserade den i princip fastställda kompensations- graden, framstår såsom en självklar och avsedd konsekvens av den uppställ- da regeln, att löneförändringar skola ske icke kontinuerligt utan i vissa ge- n0m intervallens storlek bestämda språng; givetvis är det dock en förtjänst, om en anpassningsregel gör denna »eftersläpning» så liten som möjligt och i synnerhet om den åstadkommer en utjämning under en längre period, vil- ken innefattar säväl prisstegring som prisfall.
För den ifrågavarande undersökningens resultat må här lämnas följande kortfattade redogörelse:
De anpassningsregler, vilka prövats i nämnda hänseenden, äro följande: Alternativ I: Ändring kvartalsvis omedelbart; full liksidighet. Alternativ II: Ändring kvartalsvis efter två kvartal; full liksidighet. Alternativ III: Ändring årsvis efter senaste notering; full liksidighet. Alternativ IV: Ändring årsvis efter medeltal av två kvartal; full liksidighet. Alternativ V: Ändring årsvis efter medeltal av fyra kvartal; full liksidighet. Alternativ VI: Ändring kvartalsvis omedelbart; tillägget bortfaller vid interval- lens mittläge
Alternativ VII: Ändring kvartalsvis omedelbart; intervallens undre gräns bestäm- mer.
Dessa regler ha som nämnts tillämpats på ett stort antal fall av prisutveckling, dels faktiska och dels konstruerade. Levnadskostnadsutvecklingen från och med första kvartalet 1925 till och med tredje kvartalet 1937 har använts dels i sin fak- tiskt givna form, dels omvänd, dels i spegelbild, dels ock omvänd i spegelbild (de två sistnämnda av praktiska skäl sänkta 25 enheter), vilket givit fyra varierande fall av prisutveckling, där mer eller mindre godtyckliga konstruktioner icke spela in. Vidare ha i dessa fyra serier utvalts de delar, som representera mera samman- hängande prisstegrings- eller prissänkningsperioder. Slutligen har konstruerats ett antal fall av obruten eller cykliskt växlande, stigande, sjunkande eller horisontell prisutveckling, i vilka förutsättningarna med avseende å omslagspunkternas läge i förhållande till intervallgränserna varierats i syfte att eliminera tillfälligheters in- verkan. Samtliga prisserier röra sig mellan indextalen 150 och 180; i överensstäm- melse med här ovan anförda motiv har man med utgångspunkt från nuvarande indexskala valt intervallen 6 enheter (= 4 procent) och tre fjärdedels kompen- sation.
Som mått på den grad, i vilken vid de prövade serierna olika regler leda till av- vikelse från den åsyftade kompensationen, har vid beräkningarna använts den ge- nomsnittliga procentuella löneavvikelsen per kvartal från den kontinuerliga anpass- ningen; denna avvikelse betecknas med uttrycket »eftersläpning». Om eftersläp- ningen exempelvis är + 0'75 —— vilket tal framkommit vid tillämpning av regel l å den ovannämnda faktiska levnadskostnadsulvecklingen från 1925 till 1937 —— in- nebär detta, att en befattningshavare med 4 000 kronors årslön skulle ha erhållit i genomsnitt 29 kronor 20 öre högre avlöning per år än om anpassningen varit helt kontinuerlig. Den verkliga kompensationsgraden skulle sålunda vid denna övervä- gande sjunkande levnadskostnadsutveckling hava blivit högre än den avsedda eller 83'2 procent i stället för 75 procent. Hade levnadskostnadsserien varit den om— vända, skulle talet för »eftersläpningen» blivit —- 033, vilket innebär, att löneför- lusten i förhållande till avsedd kompensation för en befattningshavare med 4 000 kronors lön skulle ha blivit 13 kronor 20 öre per år och den verkliga kompensa- tionsgraden ha utgjort 71'3 procent.
Såsom belysande för resultatet av de verkställda beräkningarna1 må nedan an- ! Beräkningarna, vilka äro alltför omfattande för att kunna i sin helhet återgivas i detta betänkande, redovisas i en bland kommitténs handlingar befintlig promemoria.
föras siffrorna å den »eftersläpning» och det antal ändringar, som de sju under- sökta reglerna skulle medföra vid åsyftad 75 procents kompensation och under tillämpning å de. fyra ovannämnda, genom variation av levnadskostnadsutvecklin- gen 1925—1937 erhållna levnadskostnadsserierna:
Anpassningsregel
Levnadskostnadsserie I II III IV Efter— Antal Efter. Antal Efter— Antal Efter- Antal släpn ändr. släpn. ändr släpn. ändr. släpn. ändr. Levnadskostnadsutvecklingen 1 kv. l925—3 kv. 1937 ................ +0'73 4 +0'84 3 +0.78 3 +1'25 3 Nämnda serie i spegelbild, sänkt 25 enheter .......................... —0'58 4 —1'40 4 —1'28 4 —1'52 4 Nämnda serie omvänd .............. —0'33 4 —0'45 4 —0'22 4 _U'69 4 Nämnda serie i spegelbild, sänkt 25 enheter samt omvänd ............ +0'19 4 +0'07 4 +0'19 4 +0'42 3 Summa eftersläpning vid samtliga serier +0'01 ——0'94 —0 53 —0'54
Anpassningsregel
Levnadskostnadsserie V VI VII Efter- Antal Efter— Antal Efter- Antal släpn. ändr. släpn. ändr. släpn. ändr. Levnadskostnadsutvecklingen 1 kv. 1925—3 kv. 1937 ................ + 1'49 3 — 098 6 — 133 6 Nämnda serie i spegelbild, sänkt 25 enheter ............ . ............. — 223 4 — 111 7 — 1'40 11 Nämnda serie omvänd .............. — 0'9? 3 — 104 6 —- 1'33 6 Nämnda serie i spegelbild, sänkt 25 enheter samt omvänd ............ + 019 3 — 052 7 — 1'40 11 Summa eftersläpning vid samtliga serier —— 1'47 — 3'65 — 5'46
Vid stigande levnadskostnadsserier blir »eftersläpningstalet» enligt alla reglerna negativt, och vid sjunkande serier blir det positivt utom enligt reglerna VI och VII. Sistnämnda två regler avvika från de övriga så tillvida som de icke låta det rörliga tillägget bestämmas liksidigt i den meningen, att tilläggsprocenten avgöres efter det lägre gränstalet i intervallen, då levnadskostnaderna senast passerat detta tal, och efter det övre gränstalet, då levnadskostnaderna senast passerat detta tal. Enär tilläggsprocenten även vid sjunkande levnadskostnader enligt regel VII genomgå- ende och enligt regel VI, så snart levnadskostnaderna nedgått till intervallens mitt, bestämmes efter undre gränstalet, kommer, såsom framgår av eftersläpningstalen, den åsyftade kompensationsgraden icke ens på lång sikt att realiseras utan att stän- digt underskridas. Mot de för exempelvis regel VII ovan konstaterade eftersläp- ningstalen -— 1'33 och 1'40 — svara sålunda faktiska kompensationsgrader av 60'1 respektive 631 procent.
Såsom förut framhållits, bör företräde givas åt den anpassningsregel, vilken åstadkommer rimlig stabilitet i lönenivån och samtidigt så nära som möjligt realiserar den avsedda kompensationsgraden, d. v. s. giver de lägsta teftersläpningstalen». Det framgår redan av de anförda siffrorna, att av de sju reglerna den första (ändring kvartalsvis omedelbart; full Iiksidighet) bäst realiserar syftemålet efter de kriterier, vilka sålunda uppställts. Stabi- liteten i lönesättningen blir fullt tillräcklig: ändring inträder i de prövade fallen iallmänhet endast vart tredje år. Anpassningen till 75-procentskom- pensationen blir vid denna regel avgjort bättre än vid någon annan. Vid sammanläggning av alla fyra seriernas eftersläpningstal erhålles + 001 pro- cent, vilket tyder på en vid varierande levnadskostnadsutveckling i längden så gott som fullständig anpassning till den åsyftade kompensationen. Den ytterligare spärregel, som innehålles i alternativ ll, framstår såsom onödig, och anpassningen blir vid sistnämnda regel sämre.. Det ligger i sakens natur, att alla de regler, enligt vilka det rörliga tillägget skulle bestämmas årsvis i stället för kvartalsvis, ge en sämre anpassning; då därtill de praktiska, löne- tekniska fördelarna av en sådan anordning äro obetydliga, synes en dylik regel icke kunna förordas.
Kommittén vill på grundval av det här anförda förorda, att det rörliga till- lägget förändras kvartalsvis och omedelbart, när levnadskostnadsindex upp- nått någon av de ovan motiverade intervallgränserna, samt att förändringar- na uppåt och nedåt ske efter samma regel sålunda, att vid levnadskostnads- stegring tillägget bestämmes efter den undre intervallgränsen intill dess den övre intervallgränsen uppnåtts, medan vid levnadskostnadssänkning tillägget bestämmes efter den övre intervallgränsen intill dess den nedre intervallgrän- sen uppnåtts.
Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle rörligt tillägg å lönen komma att utgå på sätt i nedanstående tabell schematiskt angives:
Då levnadskostnaderna, uttryckta i procent av 1935 års levnadskostnadsnivå, äro belägna inom nedan angivna gränser, utgår rörligt tillägg efter stegring efter nedgång enligt följande enligt följande till eller högst procenttal till eller lägst procenttal över till under till 100 —- 103 0 120 -- 117 15 104 — 107 3 116 — 113 12 108 — 111 6 112 — 109 9 112 — 115 9 108 — 105 6 116 —— 119 12 104 — 101 3 120 — 15 100 —— 0
Vid indextal av högst 90 skulle befattningshavarna vara skyldiga att efter statsmakternas prövning vidkännas en löneminskning av högst 5 procent. Vid indextal överstigande 120 skulle det ankomma på särskilt beslut av
Kungl. Maj:t och riksdagen, huruvida och efter vilka grunder rörligt tillägg må utgå för den ytterligare levnadskostnadsstegringen. Den ytterligare kom- pensation för levnadskostnadsökningen, som vid en sådan eventualitet skulle ifrågakomma, finge alltså bliva beroende på prövning i samma ordning, som hittills gällt beträffande dyrtidstilläggen.
7. Lönekommittén har jämväl haft att taga ståndpunkt till frågan om en maximering av det rörliga tillägget. Hittills har en maximering av dyrtids- tillägget tillämpats på sådant sätt, att tillägg utgått högst å visst lönebelopp per månad. Enligt 1923 års i huvudsak ännu gällande grunder utgjorde maximibeloppet för tjänstemän vid nyreglerade verk 800 kronor för månad, men vid 1932 års riksdag beslöts en sänkning till det ännu gällande maxi- mibeloppet av 700 kronor för månad. Därest en ren reallönesynpunkt på frågan skulle anläggas, kan en begränsning av underlaget för det rörliga tillägget näppeligen sakligt motiveras. Ur marknadslönesynpunkt däremot synes en maximering vara väl försvarlig. De högre och högsta lönerna i en- skild tjänst äro som regel mycket stabila och jämkas sällan av levnads- kostnadshänsyn vare sig uppåt eller nedåt annat än vid mycket betydande förskjutningar i det allmänna prisläget. Mången gång justeras de endast vid nybesättandet av respektive befattningar. Med hänsyn härtill synas goda skäl föreligga för att även i framtiden upprätthålla en maximering av det rörliga tillägget. Ur rekryteringssynpunkt torde större betänkligheter här- emot icke behöva möta, då enligt kommitténs förslag en omprövning av lönebeloppen från statsmakternas sida skulle äga rum, därest levnadskost- nadsstegringen Överstiger 20 procent i förhållande till 1935 års allmänna levnadskostnadsnivå. Ett bibehållande av nu gällande maximigräns skulle emellertid i realiteten innebära en skärpning av nuvarande maximering, enär vid inräkningen av dyrtidstillägg i de fasta lönerna förutsatts, att rör- ligt tillägg skulle utgå å de inräknade beloppen. Bland annat på grund här- av är en höjning av maximigränsen motiverad. Efter övervägande har kom- mittén för att bereda även de högre tjänstemännen en med hänsyn till den höjda grundlönenivån skälig kompensation för inträdande levnadskostnads- ökningar inom de gränser, som innefattas i kommitténs förslag, ansett sig böra förorda, att det avlöningsbelopp för månad, å vilket rörligt tillägg högst må utgå, fastställes till 1 000 kronor.
Å vilka avlöningsförmåner bör rörligt tillägg utgå? Enligt nuvarande be- stämmelser utgår dyrtidstillägg icke blott å lön utan därjämte å ett stort antal andra avlöningsförmåner. I en vid betänkandet fogad promemoria (Bi- laga 6) har lämnats en översikt över nu gällande regler i detta hänseende jämte en redogörelse beträffande de motiv, som isamband med dyr- tidstilläggens tillkomst förebragts för nuvarande bestämmelser på området. I promemorian hava jämväl angivits vissa synpunkter på frågan om den framtida gränsdragningen mellan löneförmåner, vilka böra förenas med rätt till rörligt tillägg, och förmåner, vilka böra uteslutas från sådant till- lägg. Lönekommittén, som biträtt de i promemorian utvecklade syn-
punkterna, anser att man, då det nu gäller att infoga bestämmelser om rörligt tillägg såsom led i en enhetlig lönereglering, vid vilken de fasta löneförmånerna avvägas efter en mera aktuell levnadskostnadsnivå, bör ha- va fria händer att obunden av statsmakternas tidigare inställning till dyr- tidstilläggsbestämmelsernas detaljer draga gränsen kring de förmåner, å vil- ka rörligt tillägg bör utgå, framför allt med hänsyn till vad som ur praktiskt administrativa synpunkter befinnes mest lämpligt. I anslutning till de över- väganden, som i promemorian skett, har kommittén från dessa utgångspunk- ter funnit sig böra förorda, att rörligt tillägg medgives endast å följande slag av avlöningsförmåner, nämligen dels lön, vikariatslön och vikariatsersätt- ning för tjänstemän i allmänhet och dels s. k. expektansarvode för tjänste— män i disponibilitet vid utrikesförvaltningen. Den relativt snäva avgräns- ning av rätten till rörligt tillägg, som kommittén sålunda ansett sig av prak- tiska skäl böra förorda, har föranlett kommittén att företaga en omprövning av storleken av de i avlöningsreglementet upptagna kontanta avlöningsbe- lopp, som nu äro förenade med dyrtidstillägg men som enligt vad här före- slagits skulle vara uteslutna från rörligt tillägg. Härvid har kommittén icke känt sig strängt bunden av vissa procenttal utan eftersträvat en avvägning av de olika avlöningsförmånerna till ur administrativ synpunkt lämpliga be- lopp. Det bör förutsättas, att en omräkning verkställes jämväl av de kon- tanta avlöningsförmåner, vilka fastställts och enligt kommitténs förslag även för framtiden skulle fastställas i tilläggsbestämmelser till avlöningsregle- mentet, i den mån dyrtidstillägg enligt nuvarande bestämmelser utgår å sådana ersättningsbelopp.
Allmänna löneplaner.
Jämförelser mellan lönerna för statstjänstemän och lönerna för vissa andra löntagargrupper. Enligt sina direktiv har lönekommittén att verkställa en omprövning av lönesättningen för de statsanställda mot bakgrunden av de löner, som tillämpas utanför statsförvaltningen. Det har synts kommittén lämpligt att låta de lönestatistiska utredningar, som krävts för detta ända- mål, innefatta såväl en allmän jämförelse mellan utvecklingen av lönenivån för statsanställda och utvecklingen av lönenivån för vissa andra löntagar- grupper som en belysning av lönenivåernas absoluta höjd under det senaste är, för vilket vid undersökningarnas igångsättande material kunde anskaffas, nämligen år 1935, vilket år jämväl, i motsats till de båda därefter följande, med hänsyn till sin konjunkturkaraktär ansetts lämpligt som jämförelseår (jfr nedan). För den förra jämförelsen har det varit nödvändigt att anlita redan befintliga löneserier, vilka inom kommitténs kansli sammanställts och i vissa hänseenden bearbetats för att belysa förskjutningarna i statstjänste— männens ekonomiska villkor i förhållande till andra löntagares. För det se- nare ändamålet har kommittén nödgats föranstalta om en serie särskilda undersökningar, eftersom den tillgängliga officiella lönestatistiken dels icke avser verkliga årsförtjänster, dels icke är tillräckligt differentierad för att möjliggöra sådana jämförelser, som här åsyftats.
De nyss omförmälda undersökningarna redovisas i särskilda bilagor till detta betänkande (Bilaga 7 och Bilaga 8). För kommitténs räkning har dess ledamot, docenten A. Johansson utarbetat en sammanfattande redogörelse be- träffande viktigare resultat av undersökningarna, vilken redogörelse här återgives.
Löneutvecklingen. Till en början må förutskickas ett par anmärkningar rörande begränsningen i de slutsatser, som kunna dragas ur jämförelser mel- lan lönestatistiska serier.
Det är för det första uppenbart, att man icke enbart på basis av dylika jämförelser kan grunda något omdöme om huruvida det löneläge för en viss löntagargrupp, som står under bedömning, är »riktigt» och »rättvist» eller motsatsen. Varje sådant omdöme måste hänföra sig till en i sista hand subjektiv värdering. Det finnes givetvis icke någon objektiv grund för en uppfattning, att de förhållanden, som rätt vid någon viss tidpunkt i det förflutna, skulle vara på något särskilt sätt normala eller rättvisa och att förskjutningar i dessa förhållanden skulle innebära felaktigheter, som böra rättas. Det är dock helt förklarligt, att i argumentationen i lönepolitiska de- batter en stor, för att icke säga avgörande roll alltid spelas av hänvisningen
till löneutvecklingen i allmänhet eller löneutvecklingen för sådana grupper, som anses utgöra lämpliga jämförelseobjekt. Uppfattningen av huruvida den egna löneställningen är rimlig eller icke måste helt naturligt till väsent- lig del bestämmas av dylika jämförelser. Ur känslan av att tillhöra en grupp, vars ekonomiska villkor hålla på att försämras i förhållande till andra grup- pers, alstras missnöje, även om gruppens ekonomiska förhållanden absolut taget förbättrats. I samband med behandlingen av frågan om rörligt tillägg har lönekommittén även uttalat den principiella uppfattningen, att det icke gives någon anledning, varför icke reallöneutvecklingen för statstjänstemän- nen skulle återspegla den samhälleliga produktivitetsutveckling, varpå den allmänna levnadsstandardens utveckling bygger. Av direkt marknadsmässiga hänsyn kunna ju ej lönerna för statstjänstemännen få försämras i förhål- lande till andra gruppers i sådan grad, att rekryteringsmöjligheterna bli av- sevärt sämre. Å andra sidan torde avvikelser i den motsatta riktningen icke kunna gå särdeles långt utan att väcka en enligt erfarenheten känslig och stark opinion. Alla dessa omständigheter göra det naturligt, att man vid be- dömningen av statstjänstemännens löneställning jämväl granskar, hur denna löneställning under utvecklingens gång förhållit sig till andra löntagares vill- kor. Man kan därmed naturligtvis icke erhålla någon måttstock, varmed en arättvis» lön skulle kunna utmätas. Förskjutningar inom lönestrukturen — såväl i förhållandet mellan lönenivån för statstjänstemännen i allmänhet och lönenivåerna för andra grupper av löntagare som i förhållandet mellan löner- na för statstjänstemän i olika lönegrader — kunna både vara befogade ur marknadsmässig synpunkt och te sig önskvärda ur synpunkten av den soci- ala värdering, som anlägges. Men granskningen av den hittillsvarande löne- utvecklingen och statstjänstemannalönernas ställning därunder kan givetvis ge bidrag till den insikt i faktiska förhållanden av relevans i sammanhanget, vars värde och betydelse vid löneavvägningen är självklar, även om —- såsom med det föregående avsetts att utveckla — däri icke är att se någon norma- tiv måttstock.
För det andra må understrykas nödvändigheten av att man vid avläsnin- gen av lönekurvornas utslag iakttager den försiktighet, som är tillbörlig med hänsyn till det statistiska materialets beskaffenhet. De årslönemedeltal, på vilka de i följande jämförelser använda löneserierna bygga, hänföra sig i vissa fall till stora, heterogena grupper (särskilt gäller detta serierna för in- dustriarbetarnas löner). Vid jämförelser i fråga om utvecklingen under en längre följd av år måste beaktas, att de förskjutningar, som framträda i kur- vorna, kunna ge uttryck icke endast för verkliga löneförändringar utan även för förändringar i gruppens sammansättning med avseende å t. ex. yrkes- skicklighet (yrkesarbetare —— grovarbetare), industriell struktur (konkurrens- industri — skyddad hemmamarknadsindustri), arbetsplats (större företag —-—— mindre företag, dyrare ort —— billigare ort) och arbetarnas ålder. Under de tider, som de följande jämförelserna omspänna, ha ju mycket betydande förskjutningar ägt rum i arbetskraftens geografiska fördelning, industriens struktur, de produktionstekniska metoderna, arbetsintensiteten o. s. v. I vil-
ken grad lönekurvornas utslag äro betingade av dylika förskjutningar är praktiskt omöjligt att analysera med tillgängliga statistiska resurser. Ifrå- gavarande omständigheter ha i detta sammanhang framhävts för att betona. att man icke har rätt att »finavläsa» kurvorna eller att fästa avseende vid smärre avvikelser; materialet tillåter endast skäligen allmänna och ungefär- liga omdömen om den relativa löneutvecklingen för olika grupper.
Försiktighet i omdömen och slutsatser framstår ytterligare som påkallad av den anledningen, att de statistiska uppgifterna om årsförtjänster icke kunna innefatta allt, som rätteligen bör tagas med i räkningen vid upp- skattning av förmånerna i en anställning. Värdet av naturaförmåner, som utgöra del av lönen, kunna visserligen i viss grad inräknas i lönen, men dels måste uppskattningen av detta värde ofta bli skäligen osäker och dels är det icke möjligt att i penningar uppskatta och i lönen inräkna många reala förmåner, till vilka hänsyn rimligen måste tagas och faktiskt på arbetsmark- naden tages vid bedömningen av olika anställningars inbördes förmånlighet, såsom tryggheten i anställningen, arbetslöshetsrisken, utsikterna för ålder- domen, arbetsintensiteten, den fysiska och nervösa påfrestningen i arbetet o. s. v. Dylika omständigheter kräva hänsyn icke endast vid jämförelser mellan absoluta lönenivåer vid viss tidpunkt utan också vid jämförelser, som avse utvecklingen mellan olika tidpunkter, eftersom deras relativa betydelse under utvecklingens gång kan förändras.
Slutligen måste man vid tidsjämförelser tillse, att man i och för beräknin- gen av relationstal (indextal) väljer är, som i konjunkturellt avseende dels icke representera ytterlighetslägen, dels ock äro inbördes jämförliga. Detta är nödvändigt framför allt därför, att lönerna inom statstjänst och lönerna på olika delar av den allmänna arbetsmarknaden äro i mycket olika grad kon- junkturkänsliga. Tages ej hänsyn härtill, kunna jämförelseresultaten avse- värt förryckas. I synnerhet bör försiktighet iakttagas vid alla jämförelser med året 1920, som var abnormt i nästan alla avseenden, som i förevarande sammanhang äro av betydelse. Omdömen om den relativa löneutvecklin- gen — tidigare eller senare — som grunda sig på jämförelser med de år 1920 registrerade förhållandena, böra därför icke tillmätas någon större be- tydelse. Men även vid andra jämförelser bör givetvis beaktas, huruvida de valda jämförelseåren uppvisa konjunkturella eller på annat sätt betingade avvikelser i ena eller andra riktningen från utvecklingens normallinje.
För bedömandet av statstjänstemännens nuvarande löneställning har gi- vetvis det senaste årtiondets utveckling det största intresset. Som en bak- grund därtill torde jämväl en översikt över statstjänstemannalönernas för- hållande i den allmänna löneutvecklingen under tidigare perioder vara av intresse.
Perioden 1 860—1914. I bilaga 7, diagram 1 och tabell 1, ha sammanställts uppgifter om slutlön för stationskarl — denna befattning re- presenterar den i fråga om antalet befattningshavare dominerande lönegrad, utifrån vilken den nu gällande allmänna löneplanen kan sägas ha uppbyggts
— på billigaste, respektive dyraste ort samt om genomsnittlig årslön för manlig industriarbetare och statare (inklusive naturaförmåner), de senare hämtade ur de undersökningar rörande den svenska löneutvecklingen 1860 —1930, som utförts inom Stockholms högskolas socialvetenskapliga insti- tut, kompletterade med den officiella lönestatistikens uppgifter. På dia- grammet har dessutom inlagts en kurva över levnadskostnadernas utveck- ling.
En jämförelse mellan de olika lönekurvorna under förkrigsperioden ger först vid handen den större stelheten i lönesättningen inom statlig tjänst. Kurvan över industriarbetarlönen återspeglar tydligt de industriella kon- junkturväxlingarna: den stiger under högkonjunkturerna, stagnerar under lågkonjunkturerna eller faller i enstaka fall tillbaka (1877—1879; ned- gången 1909 sammanhänger med storstrejken detta år). Även kurvan över statarlönen visar tydligt konjunkturberoende; särskilt påfallande är nedpressningen under 1880-talets stora jordbrukskris. I stort sett visa industri- och lantarbetarlöner under förkrigstiden ett parallellt för- lopp — trots dessa näringsgrenars mycket olikartade utvecklingsbetin- gelser —vilket har sin naturliga förklaring däri, att emigrationen un- der denna period utgjorde en effektiv regulator för arbetsutbudet på bå- da arbetsområdena. I påfallande motsättning till dessa kurvors böljan- de förlopp står under förkrigstiden utvecklingen av lönen för den statlige befattningshavaren; dennes lön ligger långa perioder, upp till två decennier, oförändrad och undergår endast med långa mellanrum —— i sammanhang med allmänna löneregleringar —— nivåförskjutningar, vilka inträffa när pris- utveckling och löneutveckling på den öppna arbetsmarknaden skapat up— penbara disproportioner i förhållandet mellan statliga löner och löner för andra löntagargrupper.
Vill man bilda sig en allmän uppfattning om hur de ekonomiska villkoren för statliga befattningshavare under här ifrågavarande period i dess helhet förändrats i jämförelse med villkoren för andra samhällsgrupper, synes det lämpligt att jämföra förhållandena i början av 1870-talet med förhållandena i början av 1910-talet. Av flera skäl är det olämpligt att i jämförelsen utgå från år 1860 eller överhuvud från 1860-talet, när såsom representant för statstjänare valts befattningshavare inom kommunikationsverken, något som ter sig naturligt ur nutidens synpunkt. Jårnvägsväsendet befann sig då ännu i barndomsstadiet och lönesättningen därinom ger intrycket av trevan- de försök till anpassning till en efter tidens förhållanden naturlig nivå. Först i och med 1870-talet synas förhållandena i detta hänseende ha stabiliserat sig. Även utvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden var under 1860- talet tämligen obestämd. De första åren av 1870-talet förefalla däremot att vara lämpliga som utgångspunkt för jämförelsen: de karakteriseras icke av ytterlighetslägen i konjunkturhänseenden och bilda inledningen till den pea riod, varunder industrialismens stora genombrott i Sverige sker. För att re- ducera tillfälligheters inverkan är det lämpligt att till grund för jämförelsen lägga genomsnittet av lönerna under några år, och på anförda grunder synas
åren 1871—1873 kunna väljas som utgångspunkt. Vid slutet av förkrigs— perioden äro åren 1910—1912 de, som ur konjunktursynpunkt närmast över- ensstämma med nyssnämnda period.
Från 1871/73 till 1910/12 mer än fördubblades den allmänna levnadsstan— darden i Sverige, mätt efter konsumtion per konsumtionsenhet.1 Enligt un- dersökningar av nationalinkomstens utveckling, utförda inom Stockholms hög— skolas socialvetenskapliga institut, kan konsumtionen per konsumtionsenhet i genomsnitt åren 1910/12 betecknas med indexsiffran 230, om konsumtionen åren 1871/73 sättes lika med 100. Tages hänsyn till penningvärdets föränd— ring, blir motsvarande tal 212.
Förändringen i årslönen för stationskarl (på dyraste och på billigaste ort), manlig industriarbetare samt statare under samma period framgår av följan- de tabell:
Stationskarl (slutlön) Manlig Statare Levnads-
Å r industri- (inkl natura- kostnader
billigaste ort dyraste ort arbetare förmåner) (indextal) 1871/73 672 726 559 285 100 1910/l2 1 488 1 720 1 256 582 109 Ökning (indextal) 221 237 225 204 —
De avvikelser, som föreligga mellan löneutvecklingen för den statliga be- fattningshavaren och löneutvecklingen för industriarbetaren, äro för små för att kunna tillmätas nämnvärd betydelse eller föranleda omdömen om gyn- nande eller missgynnande för den ene eller andre som slutresultat för perio- den i dess helhet. I förhållande till dessa grupper synes löneutvecklingen för stataren vara något mindre gynnsam, varvid dock bör beaktas, att materialet för denna serie är mera osäkert. Som allmänt omdöme kan sägas, att under ifrågavarande period — från det statliga kommunikationsväsendets tidigare stadium och industrialismens egentliga genombrott i Sverige till tiden närmast före världskriget — löneställningen för statliga befattningshavare i lägre grader och för industriarbetare i genomsnitt förbättrades i ungefär samma grad och att för båda kategorierna utvecklingen gav något mer än fördubbling av reallönen; för lantarbetarna synes något mindre än fördubbling ha nåtts.
Inflationen 1916—1920 och deflationen 1920—1923. Omvälvningen i prisförhållandena under krigsåren och de närmaste efter- krigsåren samt de extraordinära förändringar i produktionsbetingelser och därmed i arbetsmarknadsförhållandena, som följde av handelsavspärrningen och inflationen, medförde en rad starka förskjutningar jämväl inom lönestruk- turen. Det synes dock icke vara av större intresse i förevarande sammanhang att närmare granska de olika lönekurvornas förhållningssätt under den period inflationen, respektive deflationen voro i akut stadium. Här må endast
1 Jämför The National Income of Sweden, 1861—1830. Part 1. Stockholm Economic Studies. London 1937. Sid. 300 ff.
hänvisas till diagram 3, å vilket den relativa utvecklingen av de olika löne- kurvorna från 1913 framställes och vilket åskådliggör de inbördes förskjut- ningar, vilka inflationen fram till år 1920 medförde.
Av större intresse än löneförhållandena under prisrevolutionens år äro de förhållanden, som utkristalliserade sig, när det ekonomiska och monetära läget stabiliserat sig någorlunda, alltså åren framemot mitten av 1920-talet. De förhållanden, vilka då utbildades, kunna betraktas såsom utgångspunkten för den följande utveckling, som ur här förevarande synpunkter tilldrager sig det största intresset.
Från år 1913 till år 1924, då förvirringen till följd av omvälvningen i pris- förhållanden kan anses hävd, hade lönerna för stationskarl, manlig industri- arbetare och statare förändrat sig på följande sätt:
Stationskarl (slutlön) Manlig Statare Levnads- Å r industri- (inkl. natura— kostnader billigaste o rt dyraste ort arbetare förmåner) (indextal) 1913 1 488 1 720 1 233 720 100 1924 3 011 3 822 2 464 1 371 — Ökning (indextal) 202 222 200 190 174
Enligt denna jämförelse skulle löneutvecklingen under perioden ha givit ett gynnsammare resultat för den statsanställde än för de övrigai så måtto, att stegringen av penninglönen för stationskarl på billigaste ort är praktiskt tagetdensamma som för manlig industriarbetare, under det att lönen för stationskarl på dyraste ort stigit cirka 10 procent starkare; lantarbetarlönen visar relativt svagare stegring. Då »manlig industriarbetare» representerar ett genomsnitt av dyrare och billigare orter och då man för här ifrågavarande och föregående perioder har att räkna med en så småningom skeende sprid- ning av levnadskostnadsnivån till följd av den fortskridande industrialise- ringen och stadsbildningen, borde bevarad paritet mellan lönen för lägre stat- lig befattningshavare och lönen för industriarbetare taga sig uttryck i att löneindexen för statlig befattningshavare på billig ort respektive dyr ort gruppera sig på ömse sidor om löneindex för industriarbetare. Då så icke här är fallet, synes löneläget år 1924 för den grupp av befattningshavare, som jämförelsen avser, kunna betecknas som något gynnsammare i förhållande till år 1913 än löneläget för industriarbetare.
Här måste emellertid göras den reservation angående valet av jämförelseår, som i det föregående generellt framställts. År 1913 är icke helt lämpligt som jämförelseär. Detta år utmärktes av en visserligen icke särskilt stark men dock utpräglad högkonjunktur, vilket till en viss grad förfalskar jämförelsen, eftersom industriarbetarlönerna äro mera konjunkturkänsliga än lönerna för statliga befattningshavare. I följande tabell har jämförelsen i stället gjorts mellan genomsnittet av de konjunkturellt mera neutrala åren 1910/12 och
4—379086.
genomsnittet av åren 1924/25, vilka i avseende på konjunkturläget kunna sä- gas vara av samma karaktär som de tidigare jämförelseåren:1
Stationskarl (slutlön) Manlig Statare Levnads-
Å r industri— (inkl. natura- kostnader
billigaste ort dyraste ort arbetare förmåner) (indextal) 1910/12 1 488 1 720 1 179 702 100 1924/25 3 030 3 846 2 485 1 345 — Ökning (indextal) 204 224 211 191 182
Det framgår av denna sammanställning, att när man vid jämförelsen mellan löneförhållandena under perioden närmast före världskriget, respektive under den period, då stabilisering efter omvälvningarna i prisförhållandena omkring 1920 inträtt, lägger till grund i konjunkturellt avseende jämförbara år, löne- utvecklingens resultat för statstjänsteman i lägre lönegrad och för industri- arbetare framstå såsom ungefärligen likvärdiga; indextalen för den statliga befattningshavarens lön på billigaste, respektive dyraste ort gruppera sig lik- formigt omkring indextalet för industriarbetarlönen. Något omdöme om att utvecklingen under denna period gynnat eller missgynnat den ena eller andra gruppen ter sig icke befogat. Däremot är löneutvecklingen för lantarbetaren i förhållande till de övriga avgjort ogynnsam. Genom den starka nedpress- ningen av lantarbetarlönerna under deflationen bildades den löneklyfta, som senareytterligare vidgades.
P e r io d e n 1 9 2 4/2 5 — 1 9 3 5. Såsom sammanfattning av de föregå- ende översikterna kan sägas, att de åren 1924/25 bestående relationerna mellan lönerna för statens befattningshavare i lägre lönegrader och lönerna för in- dustriarbetare i stort sett voro desamma, som rätt under det föregående halvseklet från industrialismens genombrott i Sverige. Avvikelser kunna gi- vetvis konstateras under utvecklingens gång, betingade av framför allt in- dustriarbetarlönernas större konjunkturkänslighet och statstjänarlönernas större stelhet. Men göras jämförelserna på sådant sätt, att dylika korttidsavvi- kelser elimineras, framträder bilden av en på lång sikt i stort sett oförändrad jämvikt. Detta synes i och för sig utgöra ett starkt skäl för att vid bedöm- ningen av den nuvarande lönesituationen fästa avseende vid förhållandena under de år vid början och mitten av 1920-talet, då det ekonomiska läget sta— biliserats men markerad högkonjunktur ännu icke inträtt.
Ur statistisk synpunkt synes året 1935 såsom vare sig utpräglat lågkonjunk- turår eller utpräglat högkonjunkturår lämpligt som jämförelseår. Utveck- lingen av lönerna från åren 1924/25 till år 1935 för de grupper, som inne- fattats i de tidigare jämförelserna, framgår av följande tabell:
1 Då löneserierna äro brutna vid är 1913, ha de absoluta siffrorna för de tidigare åren. räknats om enligt de proportioner, som år 1913 bestå mellan de båda serierna.
Stationskarl (slutlön) Manlig Statare Levnads- A r industri- (inkl. natura— kostnader billigaste ort dyraste ort arbetare förmåner) (indextal) 1924/25 3 030 3 846 2 485 1 345 100 1935 2 790 3 729 2 659 1 263 — Förändring (indextal) 92 97 107 94 89
Under ifrågavarande tidsperiod har sålunda lönen för statlig befattnings- havare i lägre lönegrad sjunkit icke obetydligt i förhållande till industriarbe- tarlönen. Om man utgår ifrån, såsom tidigare, att bevarandet av oförändrade relationer skulle ha uttryckts däri, att indextalet för tjänstemannalönen på billigaste ort något understigit, men indextalet för tjänstemannalönen på dyraste ort något överstigit industriarbetarlöneindex, kan den relativa sänk- ningen av den lägre befattningshavarens lön uppskattas till 12 a 13 procent. Förhållandet mellan tjänstemannalönen och lantarbetarlönen framstår som i stort sett oförändrat.
Vissa övriga karakteristiska drag i den senare löne- u tve ck lin gen. I det föregående har den huvudsakliga vikten lagts på jämförelser mellan utvecklingen av lönen för statsanställda i lägre lönegrad å ena sidan och å den andra utvecklingen av lönen för (manlig) industriar- betare. Anledningen härtill är dels att industriarbetarlöneserierna erbjuda de statistiskt mest tillfredsställande jämförelsemöjligheterna, dels att, såsom nyss antytts, det ter sig mest naturligt att jämföra lönenivån för lägre befattnings- havare — eller den grund, varpå löneplanen uppbyggts och måste upp- byggas — med den allmänna lönenivån för industriarbetare.
Motsvarande vikt kan vid avvägningen av lönenivån för statstjänstemännen icke tilläggas jämförelsen med lantarbetarlönerna. Skälet härför är icke en- dast, att dessa med hänsyn till sysselsättningens art icke äro i samma grad jämförliga som industriarbetarlönerna — vilket i och för sig icke behövde till- mätas avgörande betydelse — utan även och framför allt, att lantarbetarlö- nerna på grund av jordbrukets kris och andra omständigheter icke hållit tak- ten i den allmänna sociala utvecklingen och därför icke gärna lämpa sig som jämförelseobjekt. Statsmakterna ha ju även på senare tid på olika sätt fram- hävt problemet om höjandet av lant- (och skogs-) arbetarnas levnadsvillkor som en av de dominerande socialpolitiska frågorna.
Jämförelser mellan löneutvecklingen för statsanställda och löneutvecklin- gen för anställda i enskild tjänst (butiks-, kontors- och teknisk personal) stö- ta på oöverkomliga statistiska svårigheter. Statistiken över dessa senare yr- kesgruppers löneförhållanden är ännu så outvecklad och så föga differentie- rad, att jämförelser, som avse utvecklingen även för senare tider, te sig skä- ligen meningslösa.
Tabell 11 i bilaga 7 åskådliggör utvecklingen av kvinnolönerna i förhål- lande till manslönerna på olika yrkesområden under perioden 1920—1935.
Tämligen genomgående framträder en tendens till relativ stegring av kvinno- lönerna. Denna tendens, som för övrigt kan konstateras även under tidigare perioder, torde utgöra ett uttryck för att området för kvinnligt förvärvsarbete befunnit sig i så stark expansion, att efterfrågan på kvinnlig arbetskraft ökat snabbare än det likväl starkt växande utbudet.
Av diagrammen 4—7, vilka åskådliggöra förskjutningarna inom det statliga lönesystemet mellan löner i högre och lägre lönegrader, löner på billigaste och dyraste ort samt begynnelselöner och slutlöner under åren 1913—1935, framgår hurusom lönerna för lägre befattningshavare stigit i förhållande till lönerna för högre befattningshavare, lönerna på dyrare ort stigit i förhållande till lönerna på billigare ort samt begynnelselönen för de lägre civila befatt- ningshavarna stigit men för de högre sjunkit i förhållande till slutlönen.
Tillgängliga statistiska resurser äro icke tillräckliga för att möjliggöra ett omdöme, i vad mån löneutvecklingen för statliga befattningshavare i högre lönegrader motsvarar inkomstutvecklingen inom närmast jämförliga grupper på andra områden. Frågan, huruvida den tendens till utjämning av lönerna för högre och lägre befattningshavare i statlig tjänst, som i diagrammen 2 och 4 kan utläsas, förekommer jämväl inom den enskilda näringsverksamheten, kan icke besvaras med hjälp av nu föreliggande material.
Den i vissa lönegrader icke obetydliga förskjutningen mellan begynnelselön och slutlön, som illustreras av diagrammen 5 och 6, torde knappast ge uttryck för en medveten avsikt hos statsmakterna vid tidigare beslut rörande stats- tjänstemännens löner. Den innebär, att ålderstilläggen fått en relativt min- skad betydelse i lägre och mellangrader, och utgör till en viss grad ett när- mande till i lönesättningen inom den enskilda arbetsmarknaden rådande för- hållanden (se nedan).
Lönenivän i statlig och enskild tjänst är 1935. De lönestatistiska under- sökningar rörande löneförhållandena under år 1935, som utförts inom löne- kommittén eller eljest på kommitténs initiativ, redovisas utförligt i bilaga 8. De ha åsyftat att frambringa ett material, som — ehuru det på grund av före- liggande praktiska omständigheter måst till omfattningen begränsas utöver vad som i och för sig kunde varit önskvärt — ger möjlighet att fastställa den absoluta årslönenivån för skilda konkreta sysselsättningsområden och yrkes- specialiteter samt att studera lönevariationerna alltefter ortsdyrhet, ortstyper, löntagarnas ålder och anställningstid o. s. v.
Det må understrykas, att — oavsett materialets omfattning —— möjligheterna att jämföra lönenivåerna inom olika yrken med nödvändighet äro begränsade; mera preciserade omdömen på grundval av dylika jämförelser låta sig icke göra. Det är för det första svårt att i det statistiska materialet så renodla yrkestyperna, att man med visshet kan påstå, att en viss sysselsättning inom enskild tjänst är identisk eller helt jämförlig med en viss befattning inom statlig verksamhet. Renodlade typer har man att räkna med endast i fråga om säll- synta specialistbefattningar. Även om utbildningskrav, yrkeskunnighet. grad av självständighet och ansvar i arbetet, arbetets tekniska art 0. s. v. fastställas så noggrant som möjligt, kvarstår beträffande de flesta sysselsättningar en
rest av individuell, statistiskt icke mätbar karaktär hos arbetet, som gör jäm- förbarheten mer eller mindre bristfällig. Vid försök att jämföra löner i statlig och enskild tjänst framträder detta förhållande särskilt däri, att lönesättningen är ofantligt mycket mera differentierad och individualiserad, för att icke säga ofta godtycklig, inom den enskilda verksamheten än inom den statliga.
Härtill kommer, att man bland löneförmånerna har att inräkna även åt- skilligt, som icke alls eller endast i begränsad grad kan evalveras i penningar: tryggheten i anställningen, rätt till semester, sjukersättning, pension o. s. v. Det torde icke kunna bestridas, att i dessa senare avseenden de statliga be- fattningshavarna intaga en förhållandevis mycket gynnad ställning, även om på senare tider arbetare och anställda i enskild tjänst kunnat tillgodo- räkna sig avsevärda förbättringar i dessa förmåner utöver lönen.
Det är av dessa skäl uppenbart, att man vid jämförelser mellan löner för statens befattningshavare och löner i enskild tjänst icke har rätt att söka fram- ställa precisa omdömen eller fästa avseende vid smärre skiljaktigheter.
Lönerna för befattningshavare i lägre lönegrader .i för- hållande till industriarbetarlöner. De industriarbetargrupper, som omfattats av den inom lönekommittén verkställda bearbetningen av vissa fackförbunds lönestatistiska material, torde lämpligast jämföras med de båda stora grupper av befattningshavare i statlig tjänst, som innefattas i lönegraderna 5 och 7. I följande tablå ha sammanställts å ena sidan begyn- nelselön och slutlön med inräknande av 10 procents dyrtidstillägg (motsva- rande läget under jämförelseåret 1935) i dyrortsgrupperna G, F och I, å andra sidan årslöner under år 1935 för vissa industriarbetargrupper, som ut- valts med hänsyn till materialets omfattning och representativitet:
0 r t 5 g r 11 p p G F , I
Lönegrad 5
begynnelselön ............................ 2 364 2 658 2 994 slutlön ................................... 2 952 3 318 3 702 Lönegrad 7
begynnelselön ............................ . 2 652 2 994 3 342
slutlön ................................... 3 270 3 684 _ 4 092 Metallarbetare
Verktygsarbetare .......................... 2 734 . 2 954 3 652 Rörarbetare, kl. 1 ......................... 2 658 3 548 4 175 Filare .................................... 2 574 3 110 3 629 Pappersindustriarbetare
Kokare och eldare ........................ 3 066 —— Å -—
Torkmaskinförare ........................ 3 161 — — Pappersmaskinpassare ..................... 2 678 2 715 — Träindustriarbetare
Möbel- och modellsnickare ................. 2 365 2 631 3 953
Det är att märka, att de här utvalda industriarbetargrupperna utgöras av yrkesarbetare, i vissa fall högt kvalificerade, såsom i fråga om verktygsar- betare, rörarbetare av klass I samt möbel- och modellsnickare; de övriga representera i yrkeshänseende mellangrupper.
Mera preciserade jämförelser låta sig, såsom förut framhållits, icke göra. De här anförda medeltalen, liksom huvudmassan av de i bilaga 8 anförda, giva dock ingalunda intrycket av någon markerad nivåskillnad i ena eller andra riktningen. I allmänhet ligga medeltalen för industriarbetargrupperna emellan de nivåer, som representera begynnelselön respektive slutlön i de statliga lönegrader, vilka med hänsyn till allmänna kvalifikationer närmast inbjuda till jämförelser.
Löneskillnaderna olika dyrorter emellan äro icke oväsentligt större i löne- sättningen på den industriella arbetsmarknaden än i den statliga lönesätt- ningen. En statens befattningshavare i lägre lönegrad synes därför intaga en relativt något gynnsammare ställning på billig ort än på dyr ort.
Undersökningen rörande industriarbetarlönerna visar i ett avseende ett resultat, som i förevarande sammanhang synes vara av särskilt intresse, näm- ligen beträffande sambandet mellan årslön samt ålder och anställningstid. Årslönen för industriarbetare är i regel stigande upp till åldern 40 a 50 år för att därefter i flertalet yrken gå tillbaka. I fråga om anställningstiden når lönen i regel maximum efter 20 å 30 år. Dessa förhållanden betyda, att »lev- nadslönekurvan» för en industriarbetare har ett annat utseende än den för en statlig befattningshavare. Den typiska skillnaden kan beskrivas på föl- jande sätt. I början av arbetslivet ligger statstjänarlönen förhållandevis lågt. Den stiger därefter i och med ålderstilläggen i betydligt snabbare takt än ln- dustriarbetarlönen. Denna senare kulminerar i medelåldern och går där- efter tillbaka, under det att statstjänarlönen stabiliseras på sin slutliga nivå, vilken därför mot slutet av arbetslivet kommer att vara relativt hög. Ur be- fattningshavarsynpunkt synes detta förhållande innebära en betydande "fördel.
Lönerna i statstjänst i förhållande till lönerna för privatanställda tjänstemän. De i bilaga 8 redovisade resultaten av undersökningarna rörande lönerna för privatanställda visa en mycket stark lönespridning. Detta är ett förhållande, som vid varje jämförelse mel- lan löner för statsanställda och löner för privatanställda i första rummet måste beaktas. Även inom yrkesgrupper i privatanställning, vilka med av- seende på utbildning, grad av självständighet och ansvar i arbetet, arbetets tekniska art 0. s. v. förete en så noggrann avgränsning och inbördes homo- genitet, som överhuvud är möjligt att statistiskt åstadkomma, är spridningen ofta uppseendeväckande stor. Främst gäller detta helt naturligt lönerna i högre befattningar, där lönesättningen ter sig mycket individualiserad. Att under sådana förhållanden tala om »lönenivå» eller jämföra statistiska me- deltal är skäligen meningslöst. Det enda omdöme, som strängt taget är be- fogat, är det triviala, att lönerna i privat tjänst i en del fall äro lägre, i en
del fall högre än lönen i jämförlig statlig befattning. Även ett dylikt nega- tivt resultat är dock av betydelse: det framhäver vanskligheten i alla jämfö- relser, som utgå från enstaka eller ett fåtal fall, och omöjligheten att över- huvud utforma ett bestämt omdöme om förhållandet mellan statstjänste- männens löner och lönerna för privatanställda, särskilt i högre befattningar.
I fråga om vissa befattningar, som i allmänhet tillhöra mellanlägen och lägre ställningar, synes dock — om än med reservationer av i det föregåen- de angiven art -—— en mera allmän jämförelse kunna göras. Ställer man emot varandra den bland privatanställda redovisade gruppen öververkmästare å ena sidan samt verkstadsmästare (lönegrad 15) och verkmästare vid tele- grafverket (lönegrad 16) å andra sidan, visar förstnämnda grupp inom skil- da dyrortsgrupper medianlöner, som motsvara lönerna i löneklasserna 18 å 20 (med inräknande av 10 procents dyrtidstillägg) inom den statliga löne- planen, alltså nära överensstämmande med eller något understigande slut- lönen inom nämnda lönegrader. Grupperna verkmästare och förmän visa medianlöner, som i fråga om verkmästare på billigare orter motsvara 14 å 16 löneklassen, på dyraste ort 16 a 17 löneklassen och i fråga om förmän på billigare orter 11 a 13 löneklassen, på dyraste ort 13 å 14 löneklassen. Lö- nerna för verkmästare synas alltså på det hela taget vara högre än slutlönen för verkstadsförmän i lönegraden 10 vid statens järnvägar, medan lönerna för i enskild tjänst anställda förmän på billigare orter äro lägre än, på dyraste ort ungefärligen motsvara nämnda slutlön. Medianlönerna för vaktmästare i skilda dyrortsgrupper ligga ungefärligen i nivå med lönerna i9 löneklassen på billigare orter och med lönerna i 11 löneklassen på dyraste ort, alltså in- om det område på den statliga löneskalan, där lönerna för expeditionsvakt- och förste expeditionsvakt röra sig. Medianlönerna för ingenjörer i enskild tjänst med kontors- eller laboratoriearbete, respektive med arbetsledning synas snarast understiga begynnelselönen för statsanställda ingenjörer i 20 och 22 lönegraderna. Kontoristerna i privatanställning ha delats upp på sådana med specialiserat självständigt arbete och sådana med specialiserat enklare arbete. Den senare gruppen visar medianlöner, som i allmänhet motsvara 2 a 4 löneklasserna; de förras medianlöner motsvara ungefär 12 år 13 löne— klassen, under det att kontorister, respektive förste kontorister vid de statliga affärsverken ha sin slutlön i 12 respektive 14 löneklassen.
Det kan tilläggas, att korrelationen mellan lön samt ålder och anställnings- tid är starkare beträffande privatanställda än beträffande industriarbetare; i detta hänseende äro sålunda de privatanställdas löneförhållanden mera lika de i statstjänst gällande än industriarbetarnas. Det förekommer dock icke sällan, att även lönerna för privatanställda sjunka i de högre åldrarna, varför även vid jämförelse med ifrågavarande grupp statstjänstemännens villkor på denna punkt, säkerheten i löneställningen, te sig gynnsamma.
Vad angår anställningsvillkoren inom försäkringsföretagen, kunna icke obe- tydliga avvikelser från de i enskild tjänst i allmänhet rådande förhållandena konstateras. Lönenivån är på detta område förhållandevis hög och även påtagligt högre än inom statlig tjänst. De sociala förmåner, som utöver
lönen tillkomma befattningshavare inom försäkringsväsendet, synas dess- utom mera jämförliga med statstjänstemännens än med motsvarande förmå- ner inom andra enskilda verksamhetsområden.
Bortsett från försäkringsområdet kan någon markerad nivåskillnad mellan löner för statstjänstemän och löner för jämförliga privatanställda icke utläsas ur de speciella jämförelser, som beträffande vissa befattningar kunna göras på grundval av de 1 bilaga 8 redovisade undersökningarna rörande priv atan— ställda. Det må på nytt framhållas att, även om de nyss anförda grupperna i allmänhet visa mindre spridning än de flesta i undersökningen ingående, spridningen dock även för dem är förhållandevis stor. Som huvudintryck— kvarstår därför, att löneförhållandena för privatanställda äro så skiftande, att ett allmänt omdöme i här förevarande fråga icke har mycket av reell inne- börd. _
Den statliga lönesättningen är mera uniform än den i enskild tjänst till- lämpade. Den ger sålunda icke möjlighet till belöning av mer än ordinära prestationer på samma sätt, som kan ske inom enskild tjänst. Å andra si- dan saknas inom det statliga lönesystemet de socialt beklagliga bottennote- ringar, som icke äro sällsynta på den enskilda arbetsmarknaden. Genomsnitt- ligt kan lönenivån istatlig tjänst betecknas som väl jämförlig med den i en- skild tjänst. För ett allmänt omdöme om anställningsvillkoren i statstjänst i deras förhållande till de villkor, som råda på den enskilda arbetsmarknaden, har man därutöver att taga hänsyn till att de statliga befattningshavare, som uppnått stadigvarande anställning, kunna tillgodoräkna sig icke endast trygg- het i anställningen och i ålderdomsförsörjningen utan även många förmå- ner, såsom sjukhjälp, semester o. s. v., som arbetstagare i enskild tjänst så- som regel endast i blygsammare grad kunna räkna med —— fördelar, som svårligen låta sig uppskattas i penningbelopp men vilkas värde enligt sed— vanlig uppfattning är betydande.
Lönekommitténs förslag till löneplaner. Med hänsyn till vad de här förut i korthet berörda undersökningarna visat rörande lönenivån och icke minst i fråga om löneutvecklingen under de senaste årtiondena för anställningshavare i icke-statlig tjänst har lönekommittén för egen del funnit en viss, om ock måttlig höjning av lönenivån för statstjänstemännen vara försvarlig och moti- verad. Genom Kungl. Maj:ts och riksdagens innevarande år fattade beslut om beviljande av provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare inom här ifrågavarande förvaltningsområden torde ock statsmakterna få anses hava förutsatt, att en viss löneökning för statstjänstemännen borde framgå såsom resultat av det pågående löneregleringsarbetet.
Vid den nu förestående löneregleringen böra enligt kommitténs mening lönerna för statstjänstemännen genom inräkning i de fasta lönerna av en viss del av nuvarande dyrtidstillägg avpassas efter en mera aktuell levnadskost- nadsnivå än den, till vilken beloppen i hittillsvarande löneplaner hänföra sig. Såväl ur befattningshavarnas som ur statens synpunkt måste det anses önsk- värt, att icke tjänstemännens avlöning i alltför stor omfattning utgår i form av
en rörlig lönedel, varigenom överblicken över den verkliga lönenivån försvå- ras. Det måste också betraktas såsom principiellt otillfredsställande och ur praktiska synpunkter olägligt att för bestämmande av storleken av dessa rör- liga lönedelar eller rörliga tillägg nödgas fortsätta indexberäkningar, base- rade på jämförelser med förhållanden under en så avlägsen tid, att samban- det med aktuella levnadsvanor framstår såsom alltmera fiktivt. Å andra si- dan bör givetvis tillses, att uppräkningen av de fasta lönerna icke sker till en så hög nivå, att risk föreligger för att vid sänkta levnadskostnader eller för- sämrad allmän löne- eller inkomststandard en betydande skillnad kan kom- ma att uppstå mellan å ena sidan rådande levnadskostnads- eller allmän in- komstnivå samt å andra sidan den nivå, efter vilken de fasta lönerna av- passats. Kommittén har sökt åstadkomma en ur dessa motsatta synpunkter rimlig avvägning genom att föreslå en uppräkning av de fasta lönerna till en levnadskostnadsnivå motsvarande indextalet 156 på nuvarande indexskala, vilket innebär inräknande av dyrtidstillägg å nuvarande lönebelopp efter ett procenttal av 10. Lönerna skulle vid bifall härtill fixeras vid en nivå, som motsvarar 1935 års genomsnittliga levnadskostnader. Av försiktighetsskäl förutsätter kommittén härvid, såsom vid behandlingen av frågan om rörligt tillägg anförts, att tjänstemännen genom förbehåll i avlöningsreglementet förpliktas att, därest levnadskostnaderna nedgå med minst 10 procent, räk- nat frän det nyss angivna utgångsläget, efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen underkasta sig en sänkning av de nya — genom löneregleringen förhöjda _— lönebeloppen med högst 5 procent.
Det förslag till ny löneplan, som lönekommittén framlägger beträffande tjän- stemän i allmänhet, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial —— denna löneplan motsvarar nuvarande löneplan B i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente samt däremot svarande löneplaner i övriga avlöningsreg- lementen men betecknas av kommittén såsom löneplan A —- utgör resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén och de utsedda representanterna för personalorganisationerna, varvid man genom sammanjämkning av olika inom kommittén och bland personalrepresentanterna framförda meningar i fråga om löneförbättringens storlek i olika lönelägen lyckats uppnå enighet inom kommittén kring den avvägning av lönebeloppen, som innefattas ilöneplane- förslaget, samtidigt som personalorganisationernas representanter förklarat sig kunna godtaga förslaget.
Angående löneplanens byggnad må följande påpekanden göras.
Beträffande antalet ortsgrupper i löneplanen har kommittén i sitt betän- kande angående dyrortsgrupperingen förklarat sig icke finna de skäl, som vid tidigare behandling av dyrortsgrupperingsfrågan anförts för en minsk- ning av gruppantalet, vara tillräckligt bärande för att i och för sig kunna föranleda en mera snäv begränsning av nämnda antal. Kommittén har givit uttryck åt den meningen, att antalet ortsgrupper bör bestämmas med hänsyn till att löneskillnaderna mellan de olika ortsgrupperna icke böra göras så stora, att löneskalan kommer att förete alltför betydande diskontinuiteter, och att gruppantalet fördenskull bör i viss mån ställas i beroende av levnads-
kostnadssplittringens storlek. Då kommittén vid uppgörande av förslaget till löneplan icke kunnat hämta ledning av någon aktuell dyrortsgruppering och säkra hållpunkter alltså saknas för bedömande av levnadskostnadssplitt- ringens storlek samt den med hänsyn härtill lämpliga lönespännvidden, har kommittén — i överensstämmelse med en bland personalrepresentanterna allmänt uttalad mening — ansett sig icke böra ifrågasätta någon ändring i nuvarande gruppantal. Härvid har kommittén tillika beaktat de betydande övergångssvårigheter och därmed förenade kostnader för statsverket, som skulle föranledas av en minskning av gruppantalet. I nu gällande löneplaner ingå, som bekant, endast sju ortsgrupper, men genom 1931 och 1935 års provisoriska dyrortstillägg har i realiteten gruppantalet ökats med två — »H» och »I» — låt vara att ortstillägget för »I»-gruppen icke konstruerats efter samma regler som ortstilläggen enligt löneplanen. I enlighet med vad nyss anförts hava i löneplanen upptagits 9 ortsgrupper, betecknade med bokstä- verna A—I.
Även i fråga om löneplanens spännvidd saknas, såsom redan berörts, till- förlitliga utgångspunkter för ändring av nuvarande förhållande mellan löne- beloppen för billigaste och dyraste ort. Ehuruväl vissa i dyrortsgrupperings- betänkandet refererade undersökningar synts tala för att någon minskning av lönespännvidden kunde vara befogad, har kommittén i avsaknad av när- mare utredning beträffande den samlade verkan av de faktorer, som härvid- lag öva inflytande, ansett sig icke böra direkt eftersträva en rubbning av nu- varande interlokala lönerelationer. En mindre sammandragning av spänn- vidden har dock skett, väsentligen i syfte att övervinna vissa svårigheter, som på grund av I-gruppens oregelbundna konstruktion varit förenade med uppbyggandet av en jämn löneplan. Den procentuella spännvidden mellan lönen för billigaste och dyraste ort enligt nu gällande löneplaner och enligt kommitténs förslag till löneplan A framgår för vissa löneklasser av här ne- dan gjorda sammanställning:
Lönebelopp å I-ort i procent av lönebelopp å A—ort Löneklass enl. nuvarande enl. kommitténs löneplan löneplan A
1 138'8 1322 5 BTS 1330 10 137'2 1335 15 1339 1320 20 131'0 1296 26 125"? 1219 33 117'1 115'3
Beträffande löneförbättringens storlek har kommittén funnit skäl före- ligga att tillstyrka en relativt större löneförhöjning för befattningshavare i
lägre lönegrader än för tjänstemän i högre löneställning. Den allmänna ut- gångspunkten för avvägningen av löneförbättringen har varit, att den reella höjningen av de enligt avlöningsbestämmelserna före den 1 juli 1937 utgå- ende avlöningsbeloppen — alltså utan hänsyn tagen till den pr0visoriska av- löningsförstärkningen _ borde vid ett indexläge av 162/163 uppgå till eller närma sig 300 kronor i alla lönelägen. Denna allmänna grundval för löne- planearbetet har i främsta rummet avsett ortsgruppen I, som kommittén icke minst med hänsyn till stockholmslönernas dominerande betydelse ur arbets- marknadssynpunkt ansett sig böra taga till utgångspunkt. Från olika per- sonalrepresentanters sida hava framställts önskemål såväl om en större ge- nerell lönehöjning som ock om en ökad löneförbättring för vissa löneklasser eller vissa befattningshavargrupper. Kommittén har ansett sig icke kunna biträda dessa önskemål i vidare mån än att kommittén förordar en något större löneökning än den nyssnämnda dels för löneklasserna 9 och 10, vilka utgöra slutlöneklasser för vissa stora personalgrupper, som i jämförelsevis ringa omfattning kunna påräkna vidare befordran, samt för därintill liggan- de löneklasser, dels oclc för löneklasserna 27—33, vilka beröras av nuvarande maximigräns för dyrtidstillägget. Att löneförbättringen av tekniska skäl icke kunnat avvägas lika för alla ortsgrupper inom en och samma löneklass be- röres närmare i det följande.
För belysning av löneförbättringens storlek meddelas såsom Bilaga 10 vid betänkandet en tabell, utvisande löneökningen i begynnelse- och slutlöne- klass inom olika lönegrader och för olika ortsgrupper. Uträkningarna hava gjorts dels vid det indexläge, 162/163, från vilket lönekommittén vid löne- planearbetet utgått och som tillika utgör det gränsläge, vid vilket under sti- gande levnadskostnader rörligt tillägg enligt av kommittén föreslagna grun- der först börjar utgå, dels vid de närmast över- och underliggande gräns- lägena för rörligt tillägg enligt kommitténs system, d. v. s. å ena sidan index- läget 156, som ej medför något rörligt tillägg, och å andra sidan indexläget 168)169, vid vilket rörligt tillägg utgår med 6 procent, dels ock slutligen vid det indexläge, 164/165, som för närvarande är rådande och vilket enligt nu- varande bestämmelser ger 14 procents dyrtidstillägg men enligt kommitténs grunder skulle vid stigande levnadskostnader berättiga till rörligt tillägg alle- nast av 3 procent. Beräkningen är beträffande sistnämnda indexläge gjord under antagande, att detsamma nåtts under en stigande prisutveckling.
Av nämnda tabell framgår, att löneförbättringens storlek i allmänhet växlar för de olika ortsgrupperna inom en och samma löneklass, detta även om man bortser från de ojämnheter, som måste uppstå till följd av reglerna för avrundning av dyrtidstilläggets, respektive det rörliga tilläggets månads- belopp. Särskilt mellan beloppen för I- och H-grupperna föreligger avsevärd skillnad. Denna ojämnhet sammanhänger med I-gruppens förut berörda, från andra ortsgrupper för närvarande avvikande konstruktion och därav föranledda tekniska svårigheter för uppbyggande av en jämn löneplan. Det må framhållas, att dessa ojämnheter icke kunnat undvikas, vilken utgångs- punkt som än valts för löneplanekonstruktionen. Genom den minskning av
spännvidden mellan A- och I-grupperna, som på sätt nyss berörts ägt rum, har dock åstadkommits någon utjämning av skillnaderna i löneförbättrings- belopp mellan å ena sidan I-gruppen och å andra sidan de närmast därunder liggande ortsgrupperna.
Lönekommitténs förslag till löneplan A innebär, att den nuvarande 30- gradiga löneplanen skulle utbyggas med fyra nya lönegrader, nr 31—34, med samma antal löneklasser som i lönegraderna 20—30. En sådan utbyggnad har ansetts behövlig bland annat för att bereda möjlighet till en lämplig in- placering av vissa för närvarande i allmänna civilförvaltningens löneplan B upptagna befattningar, vid vilka utöver lön utgår särskild avlöningsför- stärkning eller med vilka är förenad rätt till naturaförmåner, vilkas av- veckling kan befinnas önskvärd. Till förebyggande av missförstånd beträf— fande syftet med den föreslagna utbyggnaden vill kommittén uttryckligen framhålla, att de nya lönegraderna icke av kommittén avses för en differen- tiering av byråchefstjänsterna liksom ej heller eljest för uppflyttning i högre lönegrad än den 30:e av vanliga administrativa tjänster. Kommittén är väl medveten om, att för en del byråchefstjänster, liksom också för vissa andra inom nuvarande löneplan B upptagna befattningar med ledaransvar eller eljest förutsättande särskilt stora kvalifikationer, en högre löneställning kan vara behövlig än den, som med nuvarande lönegradsplacering vinnes även med den enligt kommitténs förslag till löneplan höjda lönenivån. I den mån vid en blivande tjänsteförteckningsrevision en förbättrad löneställning för ifrågavarande tjänster befinnes erforderlig, bör emellertid denna enligt kommitténs mening komma till stånd genom befattningarnas omändring till tjänster, vilka tillsättas medelst förordnande, en anställningsform, som enligt kommitténs uppfattning överhuvud bör vinna utsträckt tillämpning för stats- förvaltningens ledande befattningar. Endast i den mån en dylik anställnings- form ej lämpligen kan ifrågakomma — t. ex. beträffande domarbefattningar -—- lärer för beredande av en förbättrad löneställning, där sådan anses på- kallad, böra tillgripas uppflyttning i någon av de nya lönegraderna av löne- plan A. Då kommittén hittills ej haft tillfälle att ingå på frågor om ändrad lönegradsplacering, föreslår kommittén icke för närvarande inplacering av någon befattning i någon av de nya lönegraderna.
Den föreslagna löneplanen B motsvarar allmänna civilförvaltningens nu- varande, för vissa tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning av- sedda löneplan A. Under löneplanen C har kommittén hänfört de medelst förordnande på viss tid eller tills vidare tillsatta befattningar, vilka hittills varit förenade med i avlöningsreglementena fastställda arvoden men för vilka avlöningsförmånerna i övrigt endast i vissa avseenden varit generellt regle- rade. Genom införande i löneplan av sistnämnda befattningar har en enligt kommitténs mening önskvärd enhetlig bestämning av andra avlöningsför- måner än lön ur tekniska synpunkter underlättats.
Såväl löneplan B som löneplan C hava i kommitténs förslag upptagits utan dyrortsgradering. Detta överensstämmer i fråga om de i löneplan C uppförda tjänsterna med vad som nu tillämpas beträffande dessa tjänster.
Däremot äro lönebelopp-en för de under den nya löneplanen B (nuvarande löneplan A) hänförda tjänsterna för närvarande dyrortsgraderade. Tillräck- liga skäl hava dock icke synts kommittén föreligga att för det ringa fåtal utom Stockholm stationerade befattningshavare, varom här är fråga, till- lämpa en dyrortsgradering.
Beträffande löneplanerna B och C innebär kommitténs förslag icke någon realprövning av lönerna utan endast en mera formell uppräkning av löne— beloppen genom inläggande i de fasta lönerna av 10 procents dyrtidstillägg samt provisorisk avlöningsförstärkning jämte lönernas upptagande med av- rundade belopp, slutande å hela tusental kronor. Resultatet av denna in- räkning har sålunda blivit en höjning av de nuvarande lönebeloppen — be- träffande löneplan B av de nu för högsta ortsgruppen upptagna löneplane- beloppen — med i runt ta] 1 000 kronor. Den höjda maximigräns för rör- ligt tillägg, som föreslås av kommittén, kommer vid indexlägen överstigande det, efter vilket uppräkningen av de fasta lönerna skett, att för samtliga här ifrågavarande befattningshavare giva en viss reell löneförbättring. I den män i övrigt en reell förbättring av löneställningen för ifrågavarande tjänster bör äga rum — en fråga som delvis sammanhänger med spörsmål av organi- satorisk art — bör enligt kommitténs mening frågan härom upptagas till prövning i samband med den revision av tjänsteförteckningen, till vilken kommittén längre fram ämnar återkomma.
Utformningen av löneplan C innebär i fråga om ett fåtal tjänster en av- vikelse från nyssnämnda regel om en generell uppräkning av nuvarande lö- nebelopp med 1000 kronor. För befattningarna såsom depåchefer vid hingstdepåerna, vilkas arvoden nu äro bestämda till respektive 7500 och 9500 kronor, skulle enligt kommitténs förslag för åvägabringande i löne- planen av lämpliga och avrundade lönebelopp lönerna höjas till 9 000, res- pektive 11000 kronor. För chefsbefattningarna vid statens vattenfallsverk och domänverket skulle vidare lönen enligt förslaget fortfarande bestäm- mas till samma belopp som för närvarande eller 30000 kronor. För att de nuvarande innehavarna av generaldirektörsbefattningarna i sistnämnda båda verk icke genom denna med hänsyn till löneplanens jämna uppbyggnad före- slagna lönebestämning skola tillskyndas avlöningsminskning, förutsätter ,kommittén, att befattningshavarna i fråga tillerkännas personliga lönetill- lägg av 1000 kronor årligen, så länge de kvarstå i sina befattningar.
Slutligen må i detta sammanhang påpekas, att av skäl, som under special- motiveringen till 57 % utvecklas, kommittén i sitt förslag beträffande inpla- cering i löneplan C av nuvarande arvodestjänster icke medtagit de befatt- ningshavare vid statens vattenfallsverk — överdirektören samt kraftverksdi- 'rektörerna — vilka för närvarande jämte arvode åtnjuta tantiem. Till frågan om lämplig löneställning för sistnämnda befattningshavare torde kommittén få återkomma i samband med tjänsteförteckningsrevisionen.
Sneddning och tillgodoräkning av föregående tjänstetid.
Inledning. De regler angående lönetursberäkning vid befordran till högre ordinarie tjänst, vilka återfinnas i nu gällande avlöningsreglementen för ny- reglerade verk, äro delvis direkt avhångiga av den tekniska konstruktionen av de för dessa verk gällande löneplanerna. Ett avlöningssystem, vilket i lik- het med det för ifrågavarande verk gällande kännetecknas av att löneklas- serna inom närliggande lönegrader delvis sammanfalla, förutsätter uppenbar- ligen särskilda regler till förhindrande av att en tjänsteman vid befordran kommer i lägre löneklass än den han i en lägre lönegrad förut tillhört. Dess- utom har det ansetts skäligt, att en befordran alltid skall giva omedelbar löneökning. Dessa synpunkter ligga till grund för den s. k. sneddningsprin- cipen, som fått sitt uttryck genom bestämmelserna i 12 5 av nu gällande avlöningsreglementen. »Sneddningen» innebär i huvudsak, att en ordinarie tjänsteman, som från tjänst inom viss lönegrad befordras till tjänst inom högre lönegrad med gemensamma eller angränsande löneklasser, i den nya tjänsten överhoppar eller sneddar förbi de löneklasser, han tillhört eller beräknas hava tillhört i den lägre befattningen, och omedelbart erhåller lön enligt närmast högre löneklass samt därjämte för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den nya tjänsten tillgodoföres den tid intill tre år, varunder han i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han vid tillträdet till den högre tjänsten skall hänföras.
Jämsides med sneddningsreglema komma i fråga om lönetur vid tillträde till ordinarie tjänst i betraktande bestämmelserna i avlöningsreglementenas 11 och 12 åå om rätt för tjänsteman att vid första anställning i ordinarie be- fattning, respektive vid befordran från lägre till högre ordinarie tjänst, för löneplacering i den nya befattningen tillgodoräkna föregående tjänstgöring, i den mån denna varit likvärdig med tjänstgöring i den nya befattningen.
Ifrågavarande paragrafer i allmänna civilförvaltningens avlöningsregle-
mente äro av följande lydelse: 11 g.
1. Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifråga- varande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas ho- nom den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning.
2. För samma ändamål, som avses i 1 mom., må befattningshavare, efter pröv- ning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas jämväl den tid han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffr n- het, som i avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, han har att utföra å befattningen.
3. Vid sådant tillgodoräknande, varom i 1 och 2 mom. sägs, tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.
12 %.
l. Därest ordinarie tjänsteman vid befordran till tjänst inom högre lönegrad åt- njöt eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle i den lägre tjänsten hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall han vara berättigad att omedelbart erhålla lön en- ligt närmast högre löneklass.
Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 10 ä 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den tid intill tre år, varunder han tillhört eller beräknats hava tillhört berörda lägre löneklass.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande tjänste- man, som vid befordran till tjänst vid något av ifrågavarande verk innehade ordi- narie befattning vid annat verk, för vilket lönereglering genomförts efter samma grunder, som tillämpats i detta reglemente.
Vid ordinarie tjänstemans befordran till tjänst inom högre lönegrad må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass kunna tillgodoräknas ho- nom den tid utöver tre år, under vilken han såsom ordinarie tjänsteman inom de närmaste nio åren före befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen tillträder. Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan tjänstgöring av kor- tare varaktighet än sex månader i ett sammanhang.
För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande i tillämp- liga delar av där stadgade grunder må Kungl. Maj:t, efter prövning i varje särskilt fall, kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder denne eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det, han har att i den erhållna tjänsten ut- föra.
2. Tjänsteman, som efter egen ansökning förflyttas från tjänst inom högre till tjänst inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad, han vid förflyttningen tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för den lägre tjänsten gällande.
Av i huvudsak samma lydelse äro häremot svarande paragrafer i avlö— ningsreglementena för kommunikationsverken, domänverket och lots- och fyrstaten, dock att i de två förstnämnda avlöningsreglementena stadgandet i 11 ä 2 mom. saknas. Vad angår avlöningsreglementet för provinsialläkar- staten, hava lönetursbestämmelserna i detta reglemente erhållit en i vissa delar avvikande avfattning, betingad av den i reglementet intagna särskilda löneplanen för provinsialläkare.
Historik. Redan före det nu gällande avlöningssystemets tillkomst fun- nos i nyss angivna hänseenden meddelade vissa föreskrifter. Att därvid några mera enhetliga grunder likväl icke vunnit burskap sammanhängde närmast med den åtskillnad i avseende å löneskalornas konstruktion, som utmärkte de båda för den allmänna centrala statsförvaltningen och för kommunika- tionsverken tillämpade äldre lönesystemen. I det förra av dessa, den s. k. statskontorstypen, voro lönebeloppen ursprungligen så avvägda, att slutlönen i en viss befattning alltid understeg begynnelselönen i närmast högre befatt- ning, i följd varav något behov av särskilda regler om lönetursberäkning vid befordran ej förelåg. Inom kommunikationsverkens lönesystem voro där- emot löneskalorna flerstädes konstruerade med för olika befattningshavar- grupper delvis sammanfallande löneklasser, vilket påkallade särskilda regler till förebyggande av löneminskning vid befordran. I allmänhet gingo dessa regler ut på att tjänstemannen skulle erhålla begynnelselön till minst samma belopp .som det han omedelbart före befordringstillfället innehaft i den lägre befattningen, med rätt att för erhållande av ålderstillägg i den högre befatt- ningen tillgodoräkna viss tid, som i den lägre tjänsten förflutit efter intjä- nande av sista ålderstillägget. Med tillämpning av dessa regler tillförsäk- rades således tjänstemannen vid befordran i princip en begynnelselön av samma storlek som den lön, han senast uppburit i den lägre befattningen. På grund av stegrade pensionsavgifter kunde dock minskning i den kontant uppburna avlöningen inträda. Vid postverket voro emellertid bestämmel- serna om lönetursberäkning vid befordran så utformade, att befordran alltid kom att medföra en omedelbar löneökning. Postverkets äldre avlöningsregle— mente innehöll med andra ord en fullt utbildad sneddningsregel, som i själva verket kom att utgöra förebilden till nuvarande sneddningsbestämmelser. I samband med omreglering av löneförhållandena för vissa grupper av befatt- ningar vid allmänna civilförvaltningen tillskapades jämväl där vissa före- skrifter angående lönetursberäkning av liknande innebörd som vid flertalet av kommunikationsverken. Dessa föreskrifter voro således ej tillfyllest för att vid befordran under alla förhållanden säkerställa förhöjd avlöning, men de innefattade dock garanti mot en minskning i bruttolönen.
Frågan om lönetursberäkning vid övergång från icke-ordinarie till ordi- narie befattning var före det nya lönesystemets tillkomst i stort sett oregle- rad. Ett undantag i detta hänseende utgjorde dock telegrafverkets äldre av- löningsreglemente, vilket innehöll en bestämmelse om lönetursberäkning vid övergång från arbetaranställning till befattning såsom reparatör eller linje- förman. _
Utöver ovan omförmälda bestämmelser innehöllo de äldre lönesyStemen icke några generella regler om särskild lönetursberäkning. För centralförvalt- ningens äldre lönesystem var den tanken främmande, att en befattningsha- vare skulle för ålderstillägg äga tillgodoräkna någon annan verksamhet än den, som han efter tillträde till den ordinarie befattningen utövat. Emeller- tid uppkommo efter hand allt flera undantagsfall, i vilka rätt till löneturs- beräkning för verksamhet före tillträdet till den ordinarie tjänsten medgavs
genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Antalet av dylika specialbeslut ökades efter hand så väsentligt, att riksdagen år 1918 fann sig böra taga initiativ till fastställandet av vissa generella tillgodoräkningsregler för den allmänna civila statsförvaltningen. Dylika regler blevo på förslag av Kungl. Maj:t fastställda vid 1920 års riksdag. Enligt dessa regler skulle befattningshavare för erhållande av ålderstillägg vid en ordinarie befattning tillgodoräknas den tid, han i det allmännas tjänst utfört arbete, som kunde anses likvärdigt med eller av högre värde än det han hade att å befattnin- gen utföra. Genom detta stadgande infördes alltså — efter det beslut redan fattats om lönereglering vid kommunikationsverken och kort tid före upp- hörandet av allmänna civilförvaltningens äldre lönesystem —— en fullt utbil- dad generell tillgodoräkningsregel, avseende fall av övergång såväl från icke- ordinarie statstjänst eller utom-statlig tjänst till ordinarie befattning som från en ordinarie befattning till annan sådan befattning. Denna tillgodo- räkningsregel infördes sedermera, såvitt angick övergång från icke-ordinarie till ordinarie tjänst, i sak oförändrad i 1921 års avlöningsreglemente för all- männa civilförvaltningen.
I kommunikationsverkens år 1919 beslutade nya avlöningsreglemente er- höll tillgodoräkningsinstitutet icke samma vidsträckta innebörd. Syftet med tillgodoräkningsrätten angavs under förarbetena till kommunikationsverkens reglemente vara, att densamma skulle tjäna såsom regulator mot ogynn- samma befordringsförhållanden vid övergång från icke-ordinarie till ordi- narie anställning. Med hänsyn till nödig utbildningstid och normal beford- ringsgång hade i nämnda syfte synts böra tillgodoräknas allenast den tid utöver tre år, under vilken tjänstemannen före utnämning till ordinarie i en följd innehaft sådan icke-ordinarie anställning vid vederbörande verk, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning svarade mot eller vore jäm— förbar med den ordinarie tjänsten.
Sedan tillgodoräkningsrätten såsom sådan införts i det nya lönesystemet, blev dess tillämpningsområde snart vidgat. Tillgodoräkning av icke-ordi- narie tjänstetid kom att medgivas i en utsträckning, som framstod såsom olämplig och obefogad. Särskilt iögonenfallande blev detta i sådana fall, då en tjänsteman vid befordran från lägre till högre ordinarie tjänst genom sneddning nådde mindre förmånlig löneklassplacering än den tjänsteman, som befordrades till motsvarande befattning direkt från icke-ordinarie tjänst och fick tillgodoräkna »likvärdig» tjänstetid. Denna inkonsekvens ledde till krav på tillgodoräkningsrättens utsträckande till att omfatta även tjänstetid i ordinarie befattning. Redan från och med den 1 juli 1922 genomfördes också såväl i allmänna civilförvaltningens som i kommunikationsverkens av- löningsreglemente en modifierad tillgodoräkningsrätt för ordinarie tjänste- män vid befordran till högre tjänst. Samtidigt infördes emellertid för all- männa civilförvaltningens del en begränsning av den i 1921 års reglemente medgivna tillgodoräkningsrätten i så måtto att, i överensstämmelse med vad som redan från början stadgats i kommunikationsverkens reglemente, de tre första åren av den tidigare anställningen alltid skulle frånräknas, var-
jämte anställningen för att kunna tillgodoräknas måste hava innehafts i en följd fram till tillträdandet av den ordinarie befattningen.
Detta försök att lösa frågan har emellertid skapat nya olägenheter. 1928 års lönekommitté, som i sitt betänkande (sid. 76 77) givit en belysning av dessa olägenheter, har i sådant hänseende framhållit bland annat, att snedd- nings- och tillgodoräkningsreglerna i vissa fall kommit att tillämpas utanpå varandra, varigenom vid befordran den högsta löneklassen inom veder- börande lönegrad ofta uppnåtts omedelbart eller endast kort tid efter till- trädet av den nya tjänsten, något som måste anses stridande mot grund- principen i lönesystemet, vilken syftar till successivt inträdande avlönings- förbättringar. I tillämpningen ha även de nya liksom de äldre tillgodoräk- ningsbestämmelserna visat sig verka godtyckligt och ojämnt, vilket svår- ligen kan undvikas, så länge b—estämmelsernas vaga formulering gör tolk- ningen till en ren omdömesfråga, underkastad ett stort antal olika myndig- heters avgörande. Vad som vållat de största svårigheterna torde — såsom framhållits av 1928 års kommitté _— ha varit att avgöra, huruvida en viss statsanställning i avseende å tjänstgöringens art och omfattning svarar mot, är jämförbar med eller högre än den tjänst, i vilken tillgodoräkning skall äga rum. I nämnda avseende har stor ojämnhet i tillämpningen kommit till synes, och trots att bestämmelserna varit gällande under femton år, har uppenbarligen någon fast praxis härutinnan ännu icke stadgat sig. Vidare har tveksamhet yppats beträffande tolkningen av uttrycket »i en följd», där olika meningar gjort sig gällande i fråga om verkan av semester, tjänst- ledighet för militärtjänstgöring, för offentligt uppdrag, för sjukdom, för olycksfall i tjänsten o. s. v.
1928 års lönekommitté. I sitt betänkande med förslag till allmänt avlö- ningsreglemente ägnade 1928 års lönekommitté frågan om revision av till— godoräknings- och sneddningsreglerna en ingående granskning. Mot bak- grunden av den redogörelse för olägenheterna med nuvarande system, till vilken nyss hänvisats, fann sig kommittén böra föreslå, att tillgodoräknings- rätten skulle avsevärt begränsas och i stället sneddningen utvidgas att gälla även vid övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst. I nämnda lhän- seenden anförde kommittén huvudsakligen följande:
I fråga om tillgodoräkning av föregående tjänstetid kunde givetvis olika meningar vara rådande angående den omfattning, i vilken dylik tillgodoräkning borde få äga rum. Att helt borttaga tillgodoräkningsrätten syntes, sedan densamma vunnit hävd, få anses uteslutet. Uppenbart syntes emellertid vara, att tillgodoräkningsrätten kom- mit att sträcka sig långt utöver de gränser lagstiftaren avsett att uppdraga. Kom- mittén ansåge det även vara principiellt oriktigt att låta varje efter subjektiv värde- sättning såsom »likvärdigt» förklarat arbete tillgodoräknas i en helt annan befatt- ning. Dä det många gånger vore praktiskt taget omöjligt att bedöma arten av det arbete, som en tjänsteman önskade få sig räknat till godo, bleve avgörandet i allt- för hög grad beroende på den större eller mindre grad av välvilja, med vilken frågan bedömdes. Av dessa skäl syntes det lämpligt att på sådant sätt begränsa för— månen i fråga, att som regel endast vikariatsförordnanden i samma eller högre befattning än den, till vilken befordran sedermera skedde, finge tillgodoräknas för
uppflyttning i löneklass. Men icke alla förordnanden borde härvidlag komma i fråga. Det kunde nämligen icke anses motiverat att för bestämmande av en tjänste- mans löneställning efter ordinarieblivandet helt enkelt summera ihop alla de för- ordnanden, som under rekryt- och utbildningsåren kunde hava tilldelats honom. Annorlunda läge saken till, då tjänstemannen under längre tid på förordnande uppehållit en vakantsatt befattning eller en tjänst, vars innehavare vore tjänstledig eller bestrede annat vikariat.
Då det gällde att bestämt fixera, i vilka fall tillgodoräkning borde kunna med- givas, syntes Kungl. Maj:t hava anvisat en utväg, som borde kunna leda till en för såväl staten som tjänstemännen tillfredsställande lösning av denna fråga. Genom de nya riktlinjer för vikariatsersättningens bestämmande, som omförmälts i stats- rådsprotokollet över finansärenden den 14 juni 1928, hade man sökt bereda vi- karier å vakantsatta tjänster och deras successionärer en förbättrad ställning. Den förmånligare vikariatsersättningen innebure, att sådan vikarie i stället för den van- liga vikariatsersättningen ägde uppbära lön enligt löneklass, som vore närmast lägre än den, som skulle hava gällt, därest han varit innehavare av ordinarie tjänst inom ifrågavarande lönegrad. Genom de nya bestämmelserna hade skapats två slag av vikariatsförordnanden, skilda åt i fråga om sättet såväl för förordnandets tilldelan- de som för ersättningens bestämmande. Hinder syntes kommittén icke möta att vid en revision av avlöningsreglementet reformera reglerna för vikariatsersättning i överensstämmelse med ovan angivna principer. Endast förordnandetid med den förmånligare vikariatsersättningen borde få tillgodoräknas för löneklassplacering.
Samtidigt som kommittén funne sig böra föreslå, att tillgodoräkningsrätten på ovan antytt sätt begränsades, ansåge kommittén sneddningsregeln höra i visst av- seende utsträckas. Det syntes naturligt att på det smidiga sått, sneddningen er- bjöde, förmedla övergången från extra ordinarie till ordinarie anställning.
Emellertid hade det synts kommittén angeläget att lämna en möjlighet öppen för tillgodoräkning även av annan tjänstgöring än förut omförmälda vikariatsförord- nanden. Fall kunde nämligen inträffa, då huvudreglerna rörande sneddning och tillgodoräkning icke vore tillräckliga för beredande av en rättvis löneplacering. Kom- mittén sökte med följande exempel klarlägga, vilka fall den närmast åsyftade:
1) En befattningshavare befordrades till ordinarie tjänsteman efter långvarig an- ställning som »extra» med likartade arbetsuppgifter. Eftersom han icke åtnjutit lön efter ett med allmänna löneplanen analogt lönesystem, vore sneddning ute- sluten. Några vikariatsförordnanden hade han icke heller haft. På grund av den långa tjänstetiden syntes han dock icke böra placeras i lönegradens begynnelseklass, då han därigenom måhända skulle i lönetur komma åtskilligt efter yngre kamrater, som på grund av tjänstgöringsförhållandena kunnat befordras till ordinarie tjänst tidigare. Hur stor del av den extra anställningstiden, han borde få räkna sig till godo, måste emellertid bedömas efter omständigheterna i det särskilda fallet.
2) En person hade genom förtjänstfullt arbete i det allmännas tjänst (vid stads— domstol, allmänt sjukhus, såsom stadsläkare o. s. v.) meriterat sig för erhållande av ordinarie statsanställning med arbetsuppgifter liknande dem, som ålegat honom inom hans förra verksamhetsområde. Starka skäl kunde i ett dylikt fall tala för att medgiva tillgodoräkning, men de vanliga reglerna passade ej.
3) På grund av offentligt uppdrag hade en tjänsteman utfört arbete, som direkt kvalificerat honom för en viss befattning, eller ock hade han på grund av sådant uppdrag måst frånträda ett vikariatsförordnande, som han eljest varit berättigad att räkna sig till godo vid framtida befordran. Även här borde tillgodoräkning kunna komma i fråga.
För alla de skiftande fall, som kunde tänkas förekomma, funne kommittén icke möjligt eller ens lämpligt att utfärda detaljerade regler. Då det likväl vore fråga om undantagsfall, syntes det bästa vara, att de finge bedömas individuellt efter skä-
lighetsprövning. För att emellertid prövningen skulle ske efter enhetliga princi- per, syntes densamma böra ankomma på Kungl. Maj:t. Kommittén ville uttryck- ligen betona, att denna Kungl. Maj:ts särskilda rätt att medgiva tillgodoräkning vore avsedd att tillämpas endast i undantagsfall och med stor försiktighet.
Avgivna yttranden. I de över 1928 års lönekommittés betänkande avgiv- na yttrandena hava ett stort antal myndigheter lämnat kommitténs förslag i förevarande delar utan erinran. En del andra myndigheter hava gjort vissa allmänna uttalanden om ändamålsenligheten av de föreslagna lönetursrcg- lerna. Sålunda hava åtskilliga ämbetsverk framhållit, att de föreslagna be- stämmelserna syntes vara väl avvägda och att desamma genom enkelhet och reda förmånligt skilde sig från gällande lagstiftning i ämnet, samtidigt som de i erforderlig grad syntes tillgodose vederbörande befattningshavares in- tressen. Å andra sidan har från några håll uttalats, att förslaget syntes in- nebära en bestämd försämring genom att reglerna för sneddning och till- godoräkning icke skulle få tillämpas samtidigt samt att de nuvarande be- stämmelserna om tillgodoräkning i högre grad än de föreslagna överens- stämde med billighet och rättvisa.
1936 års lönekommitté. Frågan om en revision av de nuvarande reglerna om lönetursberäkning vid befordran har berörts i de för 1936 års lönekom- mitté utfärdade direktiven. Enligt dessa åligger det lönekommittén att vid avlöningsbestämmelsernas utformning ägna särskild uppmärksamhet åt an- gelägenheten av att så långt som möjligt åstadkomma enkla och för myndig— heterna lätt tillämpliga föreskrifter. De under årens lopp vunna erfaren- heterna hava ansetts särskilt ådagalägga behovet av en förenkling i gällande regler för uppflyttning i löneklass; i detta avseende har det ansetts böra upp- tagas till allvarligt övervägande, huruvida icke tillgodoräkningsrätten kunde slopas och i stället sneddningsregeln få vidgad användning.
Erfarenheterna om verkningarna av gällande bestämmelser på föreva- rande område giva enligt lönekommitténs mening vid handen, att behov föreligger av en omläggning av reglerna för löneklassplacering. På sätt i kommitténs direktiv antytts är en dylik omläggning påkallad framför allt i syfte att genom enklare och mera enhetliga regler angående lönetursberäk- ningen avlägsna eller åtminstone i möjligaste mån begränsa de ojämnheter och svårigheter, vilka visat sig vara förenade med tillämpningen av de nu- varande, vaga och delvis oklara tillgodoräkningsföreskrifterna samt att minska det administrativa arbete, som löneklassplaceringarna genom tillgo- doräkningsförfarandet förorsaka ämbetsverken.
Det förslag till lösning av förevarande spörsmål, som innefattades i 1930 års betänkande och vilket åsyftade en mycket avsevärd begränsning av tillgodoräkningsrätten i förening med en vidgad användning av sneddnings- principen, skulle otvivelaktigt innebära beaktansvärda fördelar i jämförel- se med de nuvarande bestämmelserna i ämnet. Emellertid skulle även en— ligt detta förslag tillgodoräkningsförfarandet alltjämt bibehållas i viss ut- sträckning. Redan vid förberedande överväganden av spörsmålet om en
revision av sneddnings— och tillgodoräkningsreglerna kom 1936 års lönekom- mitté till den uppfattningen, att med tillgodoräkningsförfarandet vore före- nade sådana olägenheter, att en utväg borde sökas för att om möjligt helt utesluta detsamma ur avlöningsbestämmelserna och i stället utvidga snedd- ningsinstitutet till att omfatta det övervägande antalet befordringsfall.
Med utgångspunkt från denna uppfattning gjordes ifrågavarande spörs- mål inom kommitténs sekretariat till föremål för särskild utredning, vars resultat sammanfattades i en i ämnet upprättad promemoria. Vid denna promemoria —— i vilken jämväl frågan om en revision av gällande vikariats- ersättningsbestämmelser såsom delvis sammanhängande med spörsmålet om sneddningsrättens utvidgande upptogs till behandling — fogades utkast till nya bestämmelser om lönetursberäkning och vikariatsersättning. Enligt ut- kastet skulle tillgodoräkningsrätten helt och hållet avskaffas och i stället löneställningen före befordran —— med några få undantag, till vilka kommit- tén i det följande återkommer — i samtliga befordringsfall tagas till ut- gångspunkt för lönetursberäkningen. I överensstämmelse härmed skulle övergången från icke-ordinarie till ordinarie tjänst i fråga om lönetursberäk- ningen i princip generellt regleras efter samma grunder som befordran från lägre till högre ordinarie befattning.
I syfte att ernå en allsidig belysning av föreliggande spörsmål anhöll där- efter kommittén genom cirkulärskrivelse till ett antal större ämbetsverk, nämligen fångvårdsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järn- vägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen, riksrä- Icenskapsverlcet och domänstyrelsen, att dessa ville, var för sitt verksamhets- område, dels verkställa undersökning angående den löneklassplacering, som i ett lämpligt antal förekomna befordringsfall skulle med tillämpning av de ifrågasatta nya lönetursbestämmelserna hava ägt rum i jämförelse med den faktiska löneklassplaceringen enligt gällande bestämmelser, dels ock till kommittén avgiva yttrande över det föreliggande författningsutkastet.
I anledning härav inkommo myndigheterna ifråga till kommittén med ytt- randen i ämnet, varvid jämväl överlämnades utredningar angående verk- ningarna av de ifrågasatta nya lönetursreglerna i sammanlagt omkring 2 000 faktiska befordringsfall berörande olika personalgrupper. En granskning av nämnda befordringsfall gav vid handen, att — i jämförelse med gällan- de föreskrifter —— de ifrågasatta bestämmelserna skulle hava medfört oför- ändrad löneklassplacering i omkring 800 fall samt förbättrad löneklasspla- cering i omkring 250 fall, under det att en för tjänstemännen försämrad lönetur skulle hava inträtt i de återstående 950 fallen, av vilka sistnämnda närmare två tredjedelar avsågo övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst. De flesta försämringsf—allen framträdde inom riksräkenskapsverket, fångvårdsstaten, postverket och statens järnvägar. Av 21 vid riksräkenskaps- verket undersökta befordringsfall skulle sammanlagt 18 —— därav 14 avse- ende övergång från extra ordinarie till ordinarie befattning -—— hava medfört försämring i löneturen. Vid fångvårdsstaten skulle i 26 av 35 undersökta befordringsfall —— samtliga dessa 26 fall avseende övergång från extra ordi—
narie till ordinarie tjänst — försämring hava inträtt. Vidare skulle av 304 vid postverket undersökta befordringsfall sammanlagt 256 — därav 247 av- seende övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst — samt av 214 vid statens järnvägar undersökta befordringsfall tillhopa 195 —— därav 184 av- seende övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst — hava medfört försämring i löneturshänseende, antingen i fråga om löneklassplaceringen såsom sådan eller beträffande tidpunkten för vinnande av uppflyttning i löneklass. Även vid tullverket och statens vattenfallsverk skulle de ifråga- satta bestämmelserna i betydande utsträckning kommit att verka i ogynn- sam riktning.
Att sålunda en tillämpning av de preliminärt från kommitténs sida ifrå— gasatta lönetursreglerna skulle medföra en viss försämring i löneturshänse- ende särskilt vid övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst, gav i vissa delar anledning till kritik från de över förslaget hörda myndigheternas sida. Samtliga myndigheter utom fångvårdsstyrelsen funno sig likväl böra understödja förslaget i princip, och några av dem underströko kraftigt olä- genheterna med det hittillsvarande systemet. Ur de avgivna yttrandena må återgivas följande:
Fångvårdsstyrelsen anförde att, då under senare år ett antal vakanta ordinarie tjänster vid fångvårdsstaten icke fått återbesättas med ordinarie innehavare, nack- delarna av en ändring av gällande bestämmelser om tillgodoräkning av föregående tjänstetid vid befordran skulle bliva starkt framträdande.
Generaltullstyrelsen framhöll, att anledningen till den genomgående försämring i löneturshänseende, som de föreslagna bestämmelserna skulle medföra för nytill- trädande ordinarie befattningshavare, syntes vara, att förslaget icke innefattade några bestämmelser rörande grunder för löneklassplacering av befattningshavare i icke-ordinarie anställning. Därest de extra ordinarie beställningshavarnas löne— klassplacering bestämdes efter enahanda grunder, som i förslaget angivits för ordi- narie befattningshavare, skulle löneklassplaceringen vid tillträdandet av ordinarie tjänst ställa sig förmånligare. Med hänsyn till de praktiska förenklingar snedd- ningssystemet erbjöde för fastställande av begynnelselön, funne styrelsen sig böra tillstyrka förslaget. För likformighetens skull ansåge styrelsen önskvärt, att för- slagets principer om möjligt utsträcktes att gälla vid övergång från extra till extra ordinarie befattning.
Generalpoststyrelsen uttalade, att sneddningsregelns tillämpning vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie tjänst skulle komma att i jämförelse med nuvarande ordning i regel framflytta tidpunkten för uppflyttning i löneklass ett år, men erin- rade tillika, att det vore vanskligt att avgöra, vilka verkningar de föreslagna nya bestämmelserna om sneddning vid övergång från extra ordinarie till ordinarie an- ställning komme att erhålla i jämförelse med nuvarande tillgodoräkningsmetoder, då dessa verkningar till stor del vore avhängiga av en eventuell ändring av be- stämmelserna om tillgodoräkning av tidigare tjänstgöring vid tillträdandet av extra ordinarie befattning. Styrelsen ville emellertid i princip uttala sig för att de i många hänseenden besvärliga och mer eller mindre godtyckliga tillgodoräknings- metoderna i största möjliga utsträckning begränsades och ersattes med mera en— hetliga sneddningsregler.
Statskontoret underströk, att de nuvarande tillgodoräkningsbestämmelserna gåve alltför stort spelrum åt subjektiva värdesättningar och att någon fast och enhetlig praxis beträffande deras tillämpning icke kunnat utbildas. Den omständigheten,
att vissa kategorier av befattningshavare vid ett förverkligande av förslaget kunde komma i ett något sämre läge i löneturshänseende än tidigare, syntes i och för sig icke böra hindra förslagets genomförande, då nämligen även tjänstemän, tillhöran- de dessa grupper, genom sneddningen alltid vid befordran komme i åtnjutande av en löneökning.
Riksräkenskapsverlcet framhöll, att ämbetsverket under sin ämbetsutövning vun- nit riklig erfarenhet om tillgodoräkningssystemets olägenheter, och förordade där- för de nuvarande subjektiva bedömningsgrundernas ersättande med fasta och klart utformade regler, som avlägsnade det stora osäkerhetsmomentet i nuvarande till- godoräkningsförfarande." Ehuru de nya föreskrifterna skulle medföra någon för- sämring i fråga om lönetursberäkningen för personalen vid ett centralt ämbets- verk av riksräkenskapsverkets typ, innebure förslaget likväl en i huvudsak till- fredsställande lösning av det onekligen ganska komplicerade problemet.
Med ledning av den utredning och de uttalanden, vilka sålunda framkom- mit i de över det preliminära utkastet avgivna yttrandena, har nämnda ut- kast sedermera inom kommittén gjorts till föremål för överarbetning. I samband därmed har kommittén även preliminärt tagit ståndpunkt till frå- gan om de lönetursgrunder för icke-ordinarie personal, vilka böra förutsät- tas vid en omläggning av lönetursbestämmelserna för ordinarie tjänstemän. Vid beståmmelsernas utformning hava jämväl de detaljerinringar i olika hänseenden, som framställts i de avgivna yttrandena, vunnit beaktande i den mån så ansetts möjligt och lämpligt utan övergivande av huvudprinci- perna i förslaget.
Såsom allmän motivering till det förslag, som kommittén framlägger i ämnet, får kommittén anföra följande.
De principer, vilka lönekommittén ansett böra vara vägledande vid utfor- mandet av förändrade regler angående lönetursberäkning vid befordran, för- utsätta, såsom redan antytts, en så vidsträckt tillämpning av sneddningsre— geln, att densamma kommer att bilda den regelmässiga grunden för löneturs- beräkningen. I överensstämmelse härmed har kommittén till en början fun— nit sig böra förorda, att övergången från icke-ordinarie nyreglerad befattning till ordinarie tjänst, å vilken avlöningsreglementet erhåller tillämpning, i lö— neturshänseende regleras efter samma grunder, som gälla beträffande över- gång från lägre till högre ordinarie tjänst. Att i dessa befordringsfall till- lämpa andra lönetursregler än dem, som regelmässigt gälla vid befordran från lägre till högre ordinarie tjänst, finnes så mycket mindre anledning, som avlöningsförhållandena för huvudgrupperna av icke-ordinarie personal vid de nyreglerade verken numera äro enhetligt ordnade efter samma principer, som innefattas i avlöningsreglementena för ordinarie tjänstemän. Tjänste- män å extra stat åtnjuta lön enligt den ordinarie löneplanen med allenast den avvikelsen, att lönen utgår enligt närmast lägre löneklass än för ordinarie tjänstemän i samma lönegrad, och för övriga huvudgrupper av icke-ordinarie tjänstemän vid nyreglerade verk äro fastställda löneplaner, vilkas konstruk- tion nära ansluter sig till löneplanen för ordinarie tjänstemän. Det må i detta sammanhang erinras, att i de år 1935 utfärdade avlöningsbestämmel- serna för icke-ordinarie tjänstemän vid olika nyreglerade förvaltningsgrenar
sneddningsregeln i stället för det tidigare tillgodoräkningsförfarandet införts för fall av befordran från lägre till högre extra ordinarie befattning.
Att tillgodoräkningsförfarandets ersättande med sneddning vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie befattning i de särskilda fallen icke alltid kan giva samma resultat i fråga om lönetur är självfallet. Med tillgodo- räkningsrätten blir löneturen i den ordinarie befattningen beroende av läng- den av föregående tjänstgöring samt denna tjänstgörings efter mer eller mind— re subjektiv prövning fastställda art; enligt sneddningsprincipen däremot blir den föregående löneställningen avgörande. I sneddningsregelns natur ligger, att den alltid ger den befordrade en omedelbar löneökning, men samtidigt också att, där skillnaden mellan den befordrades lön i den förra befatt- ningen och begynnelselönen i den nya befattningen uppgår till två löne- klasser eller mera, den befordrade får åtnöjas med begynnelselön i den högre tjänsten. Där vederbörande före sin befordran under en lång följd av år haft »likvärdig» tjänstgöring, som enligt nuvarande bestämmelser må tillgodoräknas, kan uppenbarligen en övergång till sneddningsprincipen ge sämre resultat än hittillsvarande bestämmelser. Häri ligger intet oriktigt eller olämpligt utan endast en konsekvens av övergången till en löneturs- princip, som i och för sig måste anses rationellare och mera överensstäm- mande med avlönings-systemets syfte, samtidigt som den blir mindre slump— mässigt verkande och därför också mera rättvis.
Emellertid är det givetvis i och för sig önskvärt att söka undvika alltför kraftiga rubbningar i lönetursrätten vid övergång till ett nytt löneturssystem. Såsom framgår av den föregående redogörelsen, skulle enligt den av vissa verk lämnade utredningen övergång från tillgodoräkning till sneddning i ett stort antal fall medföra försämring av hittillsvarande lönetursrätt vid be- fordran från extra ordinarie till ordinarie tjänst. Härvid är emellertid att märka, att samtliga verk utom ett dels räknat med nuvarande konstruktion av löneplanerna, dels beräknat sneddning från extra ordinarie till ordinarie befattning med utgångspunkt från den löneklassplacering, som de icke-ordi- narie tjänstemännen erhållit enligt hittillsvarande bestämmelser. Resultatet kommer, såsom av det följande skall framgå, att te sig väsentligt gynn- sammare vid genomförande av vissa ändringar, som kommittén anser sig böra förorda beträffande lönetursrätten samt konstruktionen av löneplanerna för icke-ordinarie befattningshavare. '
Vad till en början angår löneplanerna för extra ordinarie tjänstemän, äro dessa för närvarande konstruerade på det sätt, att löneklasserna inom varje lönegrad börja med ett lönebelopp, som ligger två löneklasser under det lägsta för ordinarie tjänsteman i motsvarande lönegrad gällande, samt sluta med ett lönebelopp, vilket sammanfaller med näst högsta löneklassen för ordinarie tjänsteman. I sitt den 30 oktober 1934 avgivna betänkande med förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen (statens off. utredn. 1934: 42) föreslog 1934 års avlöningsrevision för icke-ordinarie personal sådan jämkning i löneplanerna för extra ordinarie tjänstemän, att begynnelselönen för alla lönegrader
skulle komma att med allenast en löneklass understiga begynnelselönen för motsvarande ordinarie tjänster. Motivet härför var, att de extra ordinarie tjänstemännen borde beredas kompensation för den löneminskning, som skulle föranledas av pensionsavdragen vid en blivande familjepensionering. Sedan familjepensioneringen numera ordnats, har berörda kompensation pro- visoriskt beretts på annat sätt. Såsom i 1937 års statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma frågor, p. 6) förutsatts, bör detta proviso- rium i samband med den nu förestående löneregleringen avvecklas, och detta synes lämpligen böra ske på det sätt, som 1934 års avlöningsrevision före- slagit. Begynnelselönen för extra ordinarie tjänstemän skulle vid bifall här- till komma att ligga en löneklass högre än för närvarande, och löneturen under extraordinarietiden liksom också sneddningsunderlaget vid befordran till ordinarie tjänst skulle i motsvarande grad förbättras.
De för extra tjänstemän vid den nyreglerade statsförvaltningen (med un- dantag av kommunikationsverken) gällande löneplanerna utmärkas därav, att begynnelselönen satts en löneklass lägre än begynnelselönen för extra ordinarie tjänsteman inom motsvarande lönegrad, d. v. s. tre löneklasser lägre än motsvarande ordinarie tjänstemans begynnelselön; därjämte är att märka, att varje lönegrad upptager allenast två löneklasser. Slutlönen för extra tjänsteman sammanfaller alltså genomgående med begynnelselönen för extra ordinarie tjänsteman och understiger med två löneklasser begynnelse- lönen för ordinarie tjänsteman i samma lönegrad. Lönekommittén har tänkt sig en utbyggnad av löneplanen för extra tjänstemän med en löneklass för varje lönegrad. Denna löneplan skulle alltså för varje lönegrad komma att omfatta tre löneklasser, av vilka den sista även framgent skulle komma att sammanfalla med begynnelselöneklassen i motsvarande extra ordinarie lö- negrad. En dylik utbyggnad har synts motiverad av att extra tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen ej sällan få kvarstå i extra anställning un- der så avsevärd tid, att en ytterligare löneklassuppflyttning i sådan anställ- ning måste anses skälig. Det kan visserligen göras gällande, att den långa anställningstiden i extra befattning vid vissa verk är ett missförhållande, för vilket bör sökas bot genom sådana åtgärder i anslagshänseen-de, som kunna möjliggöra en rimligare anordning av befordringsgången. Emellertid anlitas extra personal på sina håll i betydande utsträckning för arbeten, vilka — ehuru långvariga och periodiskt återkommande —— icke tillhöra ver- kets fortlöpande arbetsuppgifter (t. ex. särskilda specialutredningar inom vissa statistiska verk) och alltså icke kunna motivera anställande av per- sonal i mera fast anställning. Även om, såsom kommittén finner önskvärt, strävandena inom förvaltningen i högre grad än hittills på sina håll varit fallet inriktas på att låta den icke-ordinarie rekryteringspersonalen efter en icke alltför lång utbildnings- och prövotid vinna extra ordinarie anställning, kan det för nyss avsedda fall vara motiverat att öppna möjlighet till en ytter- ligare avlöningsförhöjning i extra befattning. Härigenom vinnes ock ut- gångspunkt för sneddningsregelns tillämpning vid övergång från extra till ordinarie befattning i så måtto, att för löneklassuppflyttning i den ordinarie
tjänsten må kunna tagas i beräkning tid, varunder tjänstemannen i den fö- regående befattningen tillhört närmast lägre löneklass.
Såsom led i lönetursbestämmelsernas omläggning för icke-ordinarie be- fattningshavare bör vidare förutsättas, att tillgodoräkningsförfarandet vid befordran till extra ordinarie befattning slopas och att därvid sneddning från extra till extra ordinarie tjänst medgives. Huruvida i samband härmed bör stadgas någon begränsning i syfte att förebygga en alltför gynnsam lönetur vid täta befordringar från extra till extra ordinarie samt därefter till ordi- narie befattning är en fråga, till vilken kommittén får taga ståndpunkt i samband med den närmare utformningen av lönetursbestämmelserna för icke-ordinarie befattningshavare.
För den vid kommunikationsverken såsom närmaste motsvarighet till all- männa civilförvaltningens extra tjänstemän förekommande personalgruppen aspiranter upptager löneplanen för närvarande endast en löneklass, överens- stämmande med begynnelselöneklassen för extra tjänstemän. I löneplanen för aspiranter har kommittén icke tänkt sig ifrågasätta någon ändring, detta av den anledningen, att aspiranttiden vid kommunikationsverken regel- mässigt — för att ej säga undantagslöst —- är så kort, att en utbyggnad av löneplanen icke skulle erhålla någon praktisk betydelse. Tillgodoräkningens slopande kommer alltså för aspiranterna att innebära, att de genomgående vid befordran till extra ordinarie placeras i begynnelselöneklassen, vilken emeller- tid skulle komma att ligga en löneklass högre än för närvarande. I de fall, då aspiranttiden i förening med eventuell föregående »likvärdig» tjänstgöring — t. ex. såsom »tillfällig» befattningshavare, elev eller dylikt — är kortare än vad som i tillgodoräkningsavseende motsvarar tre år, medför denna anord- ning en förbättring av löneturen. I de fall, där aspiranttiden föregåtts av en långvarig tjänstgöring i mindre fast anställning, skulle däremot tillgodo- räkningens bortfallande innebära en försämring trots den gynnsammare be- gynnelselönenivån i extra ordinarie befattning. Denna omständighet kan dock efter kommitténs förmenande ej utgöra skäl för särskilda åtgärder i fråga om löneklassplaceringsreglerna. Det är att antaga att, om tillgodo- räkningen avskaffas, en strävan kommer att göra sig gällande att lämpa an- ställningsförhållandena för rekryteringspersonalen efter dessa förändrade förutsättningar i syfte att den personal, som vunnit utbildning och prövats samt befinnes behövlig för framtiden, må kunna överföras till aspirantan- ställning inom sådan tid, att skälig lönetur kan vinnas.
Med iakttagande av de förutsättningar, som här angivits beträffande löne- tursregler för icke-ordinarie personal, har kommittén med avseende å de fall, vilka enligt verkens förenämnda utredningar avsågo övergång från extra ordinarie till ordinarie befattning, låtit verkställa en omräkning av löneturen såväl vid befordran till extra ordinarie som vid utnämning till ordinarie tjänst. Det har visat sig, att under nämnda förutsättningar antalet försäm- ringsfall vid övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst —— enligt de tidigare beräkningsgrunderna uppgående till inemot nio tiondelar av hela antalet till denna grupp hörande befordringsfall — skulle hava stannat vid
något under hälften av totalantalet; å andra sidan skulle under samma för- utsättningar de fall, i vilka en förbättrad lönetur inträtt, hava uppvisat en ökning från fem till fyrtiofem procent av samtliga ifrågavarande beford- ringsfall. Vad beträffar löneturen i fall av befordran till extra ordinarie tjänst hava de verkställda omräkningarna givit vid handen, att i jämförelse med nu gällande föreskrifter en förbättrad lönetur skulle hava uppkommit i omkring två tredjedelar av samtliga befordringsfall, under det att i de åter- stående fallen en oförändrad eller försämrad löneplacering skulle hava in- trätt.
Såsom förut erinrats, förekommer för närvarande tillgodoräkning icke blott vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie tjänst utan jämväl under vissa förutsättningar vid befordran från lägre till högre ordinarie tjänst. Sist- nämnda tillgodoräkningsrätt ingick ej från början i lönesystemet utan in- fördes däri närmast med anledning av de ojämnheter i lönetursförhållande- na, som föranleddes av tillgodoräkningsförfarandets tillämpning vid beford- ran från icke-ordinarie tjänst parallellt med sneddningen vid befordran inom den ordinarie löneplanen. Enligt kommitténs mening finnes icke anledning att bibehålla denna tillgodoräkningsmöjlighet vid befordran inom lönepla- nen för ordinarie tjänstemän. Ett slopande av denna tillgodoräkningsmöj— lighet torde för statsförvaltningen i stort sett ej medföra några rubbningar av betydelse i hittillsvarande lönetursförhållanden. Emellertid förekomma i vissa fall, särskilt inom allmänna civilförvaltningen, långvariga vikariatsför- ordnanden av den art, att tjänstutövningen och tjänsteansvaret måste anses praktiskt taget sammanfalla med vad som åvilar den ordinarie tjänstinne- havaren. För dylika fall har kommittén, såsom i specialmotiveringen under 21 5 kommer att närmare utvecklas, ansett sig böra under vissa förutsätt- ningar föreslå en särskild form av vikariatsgottgörelse, benämnd vikariatslön. Då vikariatslönen skulle fastställas att utgå enligt viss löneklass, har det synts kommittén möjligt och lämpligt att för den, som från dylikt förordnan- de vinner befordran till ordinarie tjänst, anordna lönetursberäkning enligt sneddningsprincipen med utgångspunkt från den löneställning, han under förordnandet intagit. Genom denna anordning, som i sak väsentligen an- sluter sig till vad 1928 års lönekommitté föreslagit beträffande tillgodoräk- nande av förordnandetid med vikariatslön, skulle för mera långvariga och kvalificerade förordnanden erhållas icke blott en ersättning för hittillsva- rande tillgodoräkningsrätt utan även en förbättring i löneturen, eftersom — enligt vad kommittén under 21 & föreslår — sneddning skulle ske från en löneklass, som ligger lägst en löneklass över innehavande löneklass i den egna tjänsten och följaktligen det treårsavdrag skulle bortfalla, som för när- varande skall ske vid tillgodoräkningen. Med den ifrågavarande anordnin- gen torde de olägenheter, som i fångvårdsstyrelsens utlåtande framhållits såsom förenade med tillgodoräkningsrättens avskaffande med hänsyn till löneturen för vikarier under långvariga vakanser, bliva i skälig utsträck- ning undanröjda.
Genom vad nu föreslagits skulle åstadkommas ett enhetligt och efter kom-
mitténs förmenande skäligt ordnande av löneturen vid de vanligen förekom- mande befordringarna. Emellertid förekommer även befordran till ordi- narie tjänst från sådan ordinarie befattning eller beställning i statens tjänst, för vilken avlöningen fastställts enligt äldre eller eljest från reglementet av- vikande grunder — s. k. oreglerade tjänster eller nyreglerade tjänster med avlöning enligt avvikande lönesystem — ävensom från statlig anställning med avlöning enligt kollektivavtal. I dylika fall kunna de vanliga reglerna om sneddning icke tillämpas. För undvikande av löneminskning för den befordrade i de fall, då denne i sin tidigare anställning uppburit högre lön än begynnelselön i den nya tjänsten, har man hittills varit hänvisad till att genom tillgodoräkning i viss omfattning av tidigare anställningstid söka bereda vederbörande en skälig löneklassplacering. Resultatet har dock icke alltid blivit det åsyftade, och tillgodoräkningen har även i dessa fall verkat ojämnt. Enligt kommitténs mening bör en rimlig lösning av lönetursfrågan i här förevarande befordringsfall sökas i införandet av en i så måtto modifierad sneddningsregel, att den befordrade i den nya tjänsten hänföres lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning, han i den tidigare anställningen ägt uppbära. Vid utforman- det av denna regel har kommittén även övervägt att, i överensstämmelse med den vanliga sneddningsprincipen, icke blott låta den befordrade vin- na en omedelbar löneförbättring utan även vid bestämmande av tidpunkten för nästa löneklassuppflyttning taga i betraktande den tid intill tre år, un- der vilken han före sin befordran åtnjutit avlöning till belopp motsvarande det, som tagits till utgångspunkt för sneddningen. Ur skilda synpunkter har det emellertid befunnits lämpligast, att sneddningen begränsas på nyss antytt sätt.
Sin största betydelse torde en sålunda modifierad sneddningsregel kom- ma att få för reglerande av löneklassplaceringen vid befordran från arbetar- anställning till ordinarie tjänst, en befordringsgång, som i betydande om- fattning förekommer särskilt vid vissa av kommunikationsverken. I dessa fall kommer den genom kollektivavtal eller i anslutning till sådant avtal be- stämda lönen att bilda utgångspunkt för löneklassplaceringen enligt löne- planen för ordinarie tjänstemän.
Därest kommitténs förslag i sist berörda hänseende vinner godkännande, blir det erforderligt, att Kungl. Maj:t meddelar närmare föreskrifter röran- de vad som i olika fall skall förstås med avlöning i den tidigare anställnin- gen. Detta gäller framför allt i fråga om arbetaran-ställningar, i vilka års- lönen icke är på förhand bestämd utan utgår efter växlande tim- och ackords- lönegrunder. För beräknande av årslönen i dylika fall kunna givetvis olika tillvägagångssätt ifrågakomma. Den metod, som härvidlag synes erbjuda de största möjligheterna för rättvisa vid löneklassplaceringen, är enligt kommitténs mening att finna i en jämförelse med utgångspunkt från den avtalsenligt fastställda timlönen. Ackordslöneförmänerna äro nämligen allt- för mycket beroende av tillfälliga omständigheter för att rimligen kunna tjäna som jämförelsepunkt. Att med utgångspunkt från den avtalsenliga
lönen den befordrade icke alltid kan påräkna en omedelbar verklig inkomst- förbättring är visserligen tydligt. Detta har dock ej heller med tillgodoräk- ningen alltid varit fallet. De tryggare anställningsförhållandena i förening med andra med den ordinarie anställningen förenade fördelar torde i så- dana fall liksom hittills få anses utgöra kompensation för en eventuell till- fällig nedgång i kontantlönen.
Av de myndigheter, vilka yttrat sig över kommitténs preliminära förslag till lönetursregler, har endast järnvägsstyrelsen uttalat sig mot att löneklass- placeringen vid övergång från arbetaranställning grundas på en lönejäm- förelse med utgångspunkt från de avtalsenliga arbetarlönerna. Styrelsen har yttrat bland annat följande:
Enligt styrelsens mening skulle en dylik jämförelse kunna medföra betydande ojämnheter i lönesättningen. Sålunda skulle en höjning vid viss tidpunkt av arbe- tarlönerna kunna föranleda, att en efter denna tidpunkt befordrad tjänstehavare erhölle högre lön än en före tidpunkten i fråga befordrad och i tjänståldershän- seende äldre tjänsteman. I åtskilliga fall skulle även inträffa, att en från arbetar— anställning befordrad tjänsteman komme i bättre lönetur än en med avseende å föregående anställningstid jämställd befattningshavare, som vunnit befordran från extra ordinarie tjänst. En tillämpning av den föreslagna regeln skulle även kun- na medföra vissa icke önskvärda konsekvenser vid övergång från arbetaranställ— ning till befattning såsom extra ordinarie tjänsteman. Med hänsyn till de ojämn- heter, som sålunda enligt styrelsens mening skulle bliva en följd av de föreslagna bestämmelserna, ville styrelsen uttala sig för att löneplaceringen vid övergång från arbetaranställning till ordinarie tjänst i stället måtte ske med utgångspunkt från den indelning av arbetarna, som iakttagits i tjänstepensionsreglementet för ar- betare, enligt vilket icke-yrkesarbetare i pensionshänseende jämställts med extra ordinarie tjänsteman i 4 lönegraden och yrkesarbetare med extra ordinarie tjän- steman i 6 lönegraden. Beträffande statens järnvägars verkstadsarbetare, vilka i lönehänseende indelats i tre grupper, borde dock härvid den högsta gruppen när- mast jämställas med extra ordinarie tjänstemän i 7 lönegraden. En framkomlig väg hade därför synts järnvägsstyrelsen vara att beräkna arbetarens löneställning i den ordinarie befattningen så, som om han befordrats från extra ordinarie be- fattning inom någon av 4, 6 och 7 lönegraderna och därvid varit placerad i den löneklass, som han skulle tillhört, om han under sin föregående anställning varit extra ordinarie tjänsteman i en mot arbetaranställningen svarande lönegrad.
Enligt lönekommitténs mening kan järnvägsstyrelsens förslag icke anses erbjuda en godtagbar lösning av det föreliggande spörsmålet. Den av sty- relsen avsedda anordningen — som i sak närmast skulle innebära en till- godoräkning, ehuru i annan form än den nuvaran ie — skulle icke medföra någon administrativ förenkling utan snarare tvärtom. Vid löneklassplacerin- gen finge man nämligen utgå från en, med ledning av härför erforderlig per- sonalbokföring, verkställd konstruktion av den lönegång, som den befordrade skulle haft, därest han under arbetaranställningen varit extra ordinarie tjän- steman i viss lönegrad. Vad angår de av järnvägsstyrelsen framförda erin- ringarna mot tanken på en modifierad sneddning med utgångspunkt från av- talsenliga timlöner, är det visserligen givet, att ojämnheter i löneturen olika befattningshavare emellan stundom kunna uppkomma. Dessa ojämnheter, som då bero på en faktisk skillnad i befordringsgång och löneställning före
tillträdet till ordinarie tjänst, synas dock icke vara av den betydelse, att de böra utgöra hinder för ett genomförande av förslaget, som exempelvis vid telegrafverket med dess stora arbetargrupper och ofta förekommande över- gång från arbetaranställning till ordinarie tjänst ansetts kunna utan större olägenheter tillämpas.
Under en modifierad sneddningsregel med utgångspunkt från senast åt- njutna avlöning kunde även tänkas hänförda sådana fall, där en tjänsteman före befordran till ordinarie befattning innehaft arvodestjänst eller anställ- ning med avlöning enligt personligt kontrakt. Kommittén har emellertid ansett sig icke böra förorda, att löneturen i dessa befordringsfall ordnas efter en dylik princip, detta närmast med hänsyn till föreliggande skiftande för- hållanden med avseende å tjänstgöringsskyldighetens omfattning, grunderna för lönens avvägning o. s. v. i dylika anställningar. I de fåtaliga fall, där en förmånligare löneklassplacering än den, som följer av reglementets all- männa regler, kan anses påkallad, lärer —— på sätt under specialmotiveringen till 8 & skall angivas — frågan härom få bero på prövning av Kungl. Maj:t vid varje befordringstillfälle.
Till vissa med den modifierade sneddningen från anställning med avlöning enligt andra än avlöningsreglementets grunder förbundna detaljfrågor åter- kommer kommittén under specialmotiveringen till 8 å.
Med den föreslagna utvidgningen av sneddningsregeln torde i det övervä- gande antalet befordringsfall förutsättningar skapas för åstadkommande av en skälig löneklassplacering utan tillgodoräkning. Emellertid kunna undan- tagsvis fall inträffa, där sneddning icke kan ifrågakomma men där likväl ett visst hänsynstagande till den utnämndes föregående verksamhet kan anses motiverat vid bestämmande av löneklassplacering i den nya tjänsten. För sådana undantagsfall, i vilka tillgodoräknande hittills kunnat ske, torde möj- lighet böra öppnas att efter särskild prövning medgiva en förmånligare löne- klassplacering än vad de allmänna reglerna medföra. Kommittén återkom- mer jämväl härtill under specialmotiveringen. För att säkerställa ett enhet- ligt bedömande av dessa fall torde prövningsrätten böra förbehållas Kungl. Maj:t.
Inom den civila statsförvaltningen förekomma bland icke-ordinarie tjän- stemän vissa befattningshavargrupper, vilka jämlikt av Kungl. Maj:t med- delade särskilda föreskrifter åtnjuta avlöning antingen »såsom» tjänsteman å extra stat iviss lönegrad eller ock enligt viss löneklass i löneplan för ordi- narie eller extra ordinarie tjänstemän utan att tillhöra de nämnda kategori- erna av befattningshavare. Exempel på dylika fall utgöra assessorer och andra adjungerade ledamöter i hovrätterna. Även för utförande av vissa uppdrag av längre eller kortare varaktighet förordnas understundom befatt- ningshavare med avlöning »såsom» tjänstemän å extra stat — exempelvis statistiska centralbyråns personal vid särskild folkräkning, sekreteraren hos allmänna civilförvaltningens lönenämnd m. fl. Med hänsyn till den oklara och obestämda ställning inom lönesystemet, dessa befattningshavare intaga,
har kommittén ansett sig icke kunna förorda, att de allmänna sneddnings- reglerna i 8 g 1 mom. av reglementsförslaget vid befordran göras å dem till- lämpliga. Ej heller har kommittén funnit sig kunna förorda en tillämpning av nämnda regler i fall av befordran till ordinarie tjänst från sådana upp- drag — såsom sekreteraruppdrag i kommitté o. d. — för vilka ersättning är bestämd att utgå i form av gottgörelse för mistade löneförmåner å veder- börandes egen tjänst jämte ett särskilt arvode eller ock i form av ett för uppdraget bestämt arvode, som utgör ersättning i ett för allt för uppdragets fullgörande. Vad särskilt hovrätternas assessorer angår, torde vid den bli- vande revisionen av avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal få tagas under omprövning, om icke dessa tjänstemän lämpligen böra inordnas under någondera av grupperna tjänstemän å extra stat och extra ordinarie tjänstemän, varigenom de allmänna sneddningsreglerna utan vidare skulle å dem bliva tillämpliga.
Vad i det föregående anförts har avseende å löneklassplaceringen vid över- gång till tjänst, varå avlöningsreglementet äger tillämpning, från annan före— gående anställning i statens tjänst. Enligt stadgande i 11 ä 2 mom. i avlö- ningsreglementena för allmänna civilförvaltningen, provinsialläkarstaten samt lots- och fyrstaten må emellertid för närvarande befattningshavare ef- ter Kungl. Maj:ts prövning helt eller delvis tillgodoräknas den tid, han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som i avseende å art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, han har att utföra å befattningen. Nämnda bestämmelser hava hittills tillämpats med stor varsamhet. Emellertid synes alltjämt möjlighet böra hållas öppen för Kungl. Maj:t att i fall av övergång till statstjänst från kommunal befattning eller eljest från icke statlig anställning med arbetsuppgifter av allmännyttig art medgiva gynnsammare löneklassplacering än som följer av bestämmelserna i 7 % 1 mom. Sådan övergång förekommer särskilt inom undervisnings- och sjukvårdsväsendet. Jämväl på andra områden än de nu nämnda kan övergång till statstjänst tänkas förekomma från utomstatlig verksamhet, som fyller ett allmännyttigt syfte. En förmånligare löneklassplacering kan vid sådan övergång vara av billighetsskäl påkallad, om så erfordras för att före- bygga avsevärd minskning av under lång tid åtnjuten avlöning. Enligt kom- mitténs mening bör fördenskull ett allmänt stadgande härutinnan intagas i avlöningsreglementet.
Lönenämnd. Löneärendenas beredning inom Kungl. Maj:ts kansli.
I sitt betänkande angående gemensamt avlöningsreglemente för kommuni- kationsverken föreslog kommunikationsverkens lönekommitté inrättandet av en lönenämnd, vilken skulle hava att avgiva yttranden rörande sådana all— männa föreskrifter, som enligt reglementet skulle utfärdas av Kungl. Maj:t, samt att bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur. Syftet med lönenämnden var främst att ernå den enhetliga behandling av löne- spörsmålen, som måste förutsättas, därest ändamålet med gemensamma avlö- ningsbestämmelser för de fyra kommunikationsverken skulle vinnas.
Enligt lönekommitténs tanke skulle emellertid åt lönenämnden anförtros även andra uppgifter. Sålunda borde nämnden i allmänhet följa kommuni- kationsverkens utveckling, såvitt densamma kunde öva inverkan på löneför- hållandena, samt hos Kungl. Maj:t föreslå därav påkallade ändringar i gäl- lande bestämmelser ävensom bereda kommande löneregleringar för tjänste- männen. I sistnämnda hänseende uttalades förväntan om ett frukthringande arbete av nämnden, enär nämnden kunde bliva i tillfälle att successivt bereda lönefrågorna och följaktligen omreglering av löneförhållandena kunde, när så påkallades, utan tidsutdräkt försiggå.
Sättet för lönenämndens sammansättning ansåg kommunikationsverkens lönekommitté vara av mycket stor betydelse för att nämnden skulle kunna rätt fylla sina uppgifter. Å ena sidan borde befattningshavarna vara repre- senterade inom nämnden, på det att denna skulle vinna förtroende från tjän- stemännens sida och dessa äga visshet, att deras önskemål och synpunkter bleve framförda inom nämnden. Av lika vikt syntes vara, att även förvalt- ningssynpunkterna bleve företrädda. Visserligen antog kommittén, att nämn- den skulle finna lämpligt att till förhandling inkalla speciella representanter för de olika verken, liksom ock för personalen, men då det icke syntes böra tillkomma dessa inkallade personer att öva något direkt inflytande på nämn- dens yttranden, borde bland de ordinarie ledamöterna även finnas personer, som bevakade förvaltningarnas intressen. Slutligen syntes även vissa allmän- na intressen böra få tillfälle att göra sig gällande inom nämnden, förslagsvis genom att i nämnden inginge utom verken stående, opartiska, med statens synpunkter och övriga hithörande förhållanden förtrogna personer.
I enlighet med kommitténs förslag upptogos i 44 & av 1919 års avlönings- reglemente för kommunikationsverken bestämmelser om en för de fyra ver- ken gemensam lönenämnd. Enligt dessa bestämmelser böra löntagar-, för-
valtnings- och de allmänna intressena vara representerade i nämnden, vilken skall bestå av sju medlemmar. Innan till avgörande företages fråga om ut- färdande av allmänna föreskrifter i ämnen, som enligt reglementet ankomma på Kungl. Maj:t, bör yttrande av Kungl. Maj:t inhämtas från nämnden, som även har att bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta till densamma.
Förutom denna kommunikationsverkens lönenämnd finnas, enligt motsva- rande stadganden i avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltningen och för försvarsväsendet, särskilda lönenämnder för dessa förvaltningsgre- nar. För domänverket, vars avlöningsreglemente av år 1920 icke innehöll något stadgande om lönenämnd, skall enligt verkets nya avlöningsreglemente av år 1934 den för kommunikationsverken gemensamma lönenämnden fun- gera. Sedan vid 1937 års riksdag lönereglering enligt kommunikationsver- kens lönesystem genomförts för lärarpersonalen vid statens undervisningsvä- sende samt vid folk- och småskolor, hava jämväl i avlöningsreglementena för dessa förvaltningsområden intagits stadganden om lönenämnd. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 september 1937 skall allmänna civilförvaltnin- gens lönenämnd i viss särskild sammansättning —— två i denna lönenämnd in- gående representanter för personalintressena hava utbytts mot representanter för personalgrupper inom lärarkårerna — under benämning »undervisnings- väsendets lönenämnd» tillsvidare utgöra den lönenämnd, varom förmäles i sistnämnda avlöningsreglementen.
I statsverkspropositionerna för åren 1927, 1928 och 1929 var frågan om en koncentration av de då befintliga lönenämndernas verksamhet föremål för behandling, varvid chefen för finansdepartementet uttalade önskvärdheten av att antalet lönenämnder inskränktes och deras arbetsformer förenklades. Frågan om en sammanslagning av lönenämnderna blev emellertid vid sist- nämnda tillfålle ställd på framtiden i avvaktan på den inom 1928 års löne- kommitté dä pågående revisionen av avlöningsbestämmelserna.
1928 års lönekommitté. I sitt betänkande med förslag till allmänt avlö- ningsreglemente uttalade 1928 års lönekommitté den uppfattningen, att löne- nämndsinstitutionen borde bibehållas. Då vid godtagandet av kommitténs förslag om ett hela den civila statsförvaltningen omfattande avlöningsregle- mente de väsentliga avlöningsföreskrifterna komme att bliva exakt lika för åtskilliga tiotusental befattningshavare, syntes det kommittén vara en bju- dande nödvändighet att tillse, att dessa föreskrifter, som skulle tillämpas och tolkas av flera hundra myndigheter landet runt, också i praktiken bleve enhetligt tillämpade och tolkade. Det kunde icke med skäl förväntas, att vare sig inom något av statsdepartementen eller hos någon annan statlig myn- dighet sådan förtrogenhet med avlöningsförfattningarnas tillämpning inom vitt skilda verksamhetsområden skulle kunna förefinnas, att någon av dem skul- le kunna utöva en enande löneteknisk funktion.
Liksom det skulle komma att bliva endast ett avlöningsreglemente för hela den civila statsförvaltningen, ansåg 1928 års lönekommitté också, att endast en lönenämnd borde förefinnas. Med flera lönenämnder för den del av stats-
förvaltningen, som reglementet skulle omfatta, skulle enligt kommitténs me- ning det enande syftet lätt förfelas. Allmänna civilförvaltningens och kom- munikationsverkens båda lönenämnder borde därför avskaffas och en ny lönenämnd inrättas, förslagsvis benämnd »civilförvaltningens lönenämnd». Skulle det visa sig, att även försvarsväsendet komme att inordnas under ett med allmänna avlöningsreglementet i huvudsak sammanfallande regle- mente, borde det tagas i övervägande, om icke lönenämnden borde bliva ge- mensam för både den civila och militära statsförvaltningen, då under ändrad benämning.
Angående de uppgifter, som borde tillkomma den för hela civilförvalt- ningen gemensamma lönenämnden, gjorde 1928 års lönekommitté följande uttalanden:
»Lönenämndens uppgift bör i första hand bliva att gå statsdepartementen och kammarrätten till handa med utredningar och yttranden i ärenden av löneteknisk natur. Givetvis böra icke alla till departementen eller kammarrätten inkommande lönefrågor utställas till nämndens yttrande, men nämnden skulle dock i förevarande hänseende kunna träda i stället för statskontoret, som hittills plågat i stor utsträck- ning erhålla remiss från departementen i löneärenden men som hädanefter skulle endast i undantagsfall behöva höras i sådana ärenden. Sedan väl det nya avlönings- reglementet under någon tid varit i tillämpning, kan det förväntas, att lönenämn- dens verksamhet i nu angivet syfte kommer att minskas. Myndigheterna torde böra äga att i tveksamma fall hänvända sig till nämnden i tolknings- eller till— lämpningsfrågor, nämnden dock förbehållet att, då den finner framställd fråga vara av mera omfattande natur eller eljest av beskaffenhet att icke böra föranleda uttalande från nämndens sida, visa ärendet ifrån sig.
Kommittén anser det icke uteslutet, att åt lönenämnden borde kunna anförtros även vissa andra uppgifter, på sätt kommunikationsverkens lönekommitté föreslog, nämligen att taga initiativ till ändringar i gällande lönebestämmelser samt att vid framtida behov av lönereglering på särskild anmodan verkställa förarbetet för så— dan. Det kunde jämväl förtjäna att tagas i övervägande, huruvida icke lönenämn- den skulle kunna tillhandahålla myndigheterna en fortlöpande serie redogörelser för Kungl. Maj:ts och kammarrättens beslut av principiell natur i lönefrågor, vilka frågor alltså icke vidare borde inflyta i kammarrättens årsbok. Likaså torde vis- sa sammanställningar och publikationer, som kunna underlätta myndigheternas ar- bete med löneärendena eller eljest äro av allmänt intresse, såsom lönetabeller, sam- manställningar över antalet befattningshavare vid skilda verk och myndigheter (nu- mera svårtillgängliga i statsliggaren] m. m. böra åligga nämnden att utgiva.»
I fråga om lönenämndens sammansättning och arbetsformer yttrade kom- mittén följande:
»Lönenämndens här ovan angivna huvuduppgifter visa uppenbarligen hän på att inom densamma bör förefinnas verklig löneexpertis, vare sig den skall häm- tas inom eller utom förvaltningen. Men det är också av vikt att tillse, att nämn- den gestaltas på sådant sätt, att den icke får benägenhet att stelna i formen utan att den beredes möjlighet att hålla sig väl underrättad om förvaltningslivets skif— tande krav och om uppfattningarna bland statens tjänstemän. För detta ändamål skulle det givetvis ligga nära till hands att föreslå en sådan sammansättning av nämnden, att den komme att omfatta representanter för de skilda förvaltnings- grenarna och de skilda personalsammanslutningarna. Det ligger dock i öppen dag, att en på sådant sätt sammansatt nämnd icke skulle bliva funktionsduglig, enär den
skulle komma att innesluta ett allt för stort antal medlemmar. En mycket stark begränsning bleve nödvändig, men därmed skulle riskeras, att förtroendet till nämn- den minskades hos de förvaltningsgrenar och personalkategorier, som icke bleve företrädda inom nämnden.
För att lösa den onekligen mycket svåra frågan, huru en lönenämnd lämpligast bör sammansättas, har kommittén funnit sig böra förorda, att nämnden skall ut- göras av ett ringa antal, förslagsvis högst fem, av Kungl. Maj:t utsedda, med löne- spörsmål i allmänhet förtrogna personer jämte suppleanter för dem, men att till deras förfogande såsom sakkunniga skola finnas att tillgå personer, företrädande såväl förvaltningarna som personalsammanslutningarna, på förhand utsedda av Kungl. Maj:t enligt därom avgivna förslag. Det är naturligen icke kommitténs av- sikt, att dessa förvaltnings- och personalrepresentanter skola tillkallas av nämnden allenast för att meddela upplysningar, som måhända lika väl skulle kunna fram- föras skriftligen, utan meningen vore, att nämndens ledamöter skulle bedriva sak- liga överläggningar med dem, därvid den föreliggande frågan kunde bliva verkligt och allsidigt belyst, och att representanterna skulle äga att få sina meningar an- tecknade till nämndens protokoll och omförmälda i nämndens utlåtanden.
Till de fem ordinarie ledamöterna i nämnden synes det önskligt, om man, utan att eftersåtta kravet på ingående kännedom om lönefrågor och vad därmed sam- manhänger, kunde förvärva dels en utanför förvaltningen stående person, som alltså borde vara förtrogen med statens och det allmännas synpunkter, dels en för— valtningsman samt dels tjänstemän av olika skikt, förslagsvis en inom de högre lönegraderna, en från mellangraderna och en från de lägre lönegraderna.
Kommittén finner det angeläget, att vid utseendet av sakkunniga från förvaltnin- gens och personalens sida icke allt för snäv begränsning iakttages. Förutom repre- sentanter för några av de till den egentliga civilförvaltningen hörande verken samt för statens undervisningsväsende böra de affärsdrivande verken bliva företrädda, men av praktiska skäl torde därvid företrädesvis böra utses personer från myndig— heterna i Stockholm. Personalsammanslutningarna torde böra beredas tillfälle att inkomma med förslag till företrädare —— även de huvudsakligen bland i huvudsta- den vistande —— och, även om det icke lärer bliva möjligt att tillmötesgå alla de mångskiftande föreningarnas önskan om egen representant, så torde dock ett för- hållandevis stort antal av dem kunna erhålla sådan. Det är nämligen önskligt, att lönenämnden skall kunna komma i kontakt med alla särintressens företrädare, ehuru det givetvis bör ankomma på nämnden att med urskillning begagna sig av sin befogenhet att inkalla sakkunniga, på det att kostnaderna för nämndens verk- samhet må i möjligaste mån begränsas, utan att likväl kostnadsfrågan får spela allt för stor roll vid besluten om sakkunnigas inkallande.»
1928 års lönekommitté föreslog icke införande i avlöningsreglementet av något stadgande om lönenämndsinstitutionen. Det syntes nämligen kom— mittén onödigt, om icke rent av olämpligt, att i avlöningsreglementet införa något stadgande rörande en dylik löneteknisk institution, innan någon erfa— renhet vunnits angående resultatet av en förändrad lönenämndsorganisation.
Lönekommitténs förslag var i nu berörda hänseenden ej enhälligt. Två ledamöter av kommittén förordade bibehållande av de befintliga lönenämn- derna, eventuellt utökade med en särskild lönenämnd för undervisningsvä- s-endet. En annan ledamot ansåg, att en gemensam lönenämnd borde till- skapas men att av denna nämnds fem fasta ledamöter två eller tre, allt efter tillgång på lämpliga personer, borde företräda det allmänna eller riksdagen samt tre eller två företräda förvaltningen.
Avgivna yttranden. I de över 1928 års lönekommittés betänkande avgiv- na utlåtandena blev förslaget beträffande lönenämndsinstitutionen från en del håll föremål för kritik.
Vissa myndigheter och organisationer ifrågasatte överhuvud behovet av en dylik institution. Trafiktjänstemännens riksförbund uttalade sålunda, att en byrå i ett departement borde träda i lönenämndsinstitutionens ställe. Kam- markollegium yttrade, att då ansvaret för den riktiga tillämpningen av regle- mentet även med den föreslagna lönenämnden ytterst komme att åvila be- svärsinstanserna, en särskild sådan nämnd icke vore behövlig. Övervakan- det av avlöningsbestämmelsernas rätta och enhetliga tillämpning kunde ur såväl statens som enskildas synpunkt med trygghet överlämnas förslagsvis åt statskontoret, som redan nu hade en synnerligen stor erfarenhet på hit- hörande område. Även statistiska centralbyrdn gav uttryck åt liknande syn— punkter.
Några myndigheter uttalade sig emot inrättandet av en för hela den civila förvaltningen g e m e n s a m lönenämnd. Enligt kommunikationsverkens lönenämnds yttrande, emot vilket emellertid två ledamöter reserverade sig, vore det, om man skulle erhålla en för behandlingen av sagda verks löne- ärenden väl kvalificerad institution, nödvändigt med en särskild lönenämnd för kommunikationsverken. I samma riktning uttalade sig telegraf— och vattenfallsstyrelserna. J ärnvägsstyrelsen gjorde gällande, att en särskild löne- nämnd borde finnas för statens järnvägars vidkommande. Svenska järnvägs- —mannaförbundet ansåg sig, i avvaktan på genomförandet av en legaliserad och av staten erkänd förhandlingsrätt, böra förorda bibehållande av löne- nämndsinstitutionen. Enligt förbundets mening vore det dock olämpligt att sammanslå de två civila nämnderna till en. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade intet att erinra mot sammanslagningen av kommunikations- verkens och allmänna civilförvaltningens lönenämnder men uttalade, att en särskild lönenämnd borde inrättas för undervisningsväsendet; emot sist- nämnda förslag reserverade sig dock en ledamot.
I avseende å den föreslagna gemensamma lönenämndens upp gifter anförde några myndigheter från lönekommitténs synpunkter avvikande me- ning. Enligt statskontorets åsikt borde allenast frågor om utfärdandet av allmänna föreskrifter och ärenden av större principiell räckvidd hänskjutas till nämnden. Någon anledning att binda Kungl. Maj:ts fria prövningsrätt i avseende å de myndigheter, som skulle yttra sig i förekommande tolknings- och tillämpningsfrågor, ansåge ämbetsverket icke föreligga. Att från kam- marrätten överflytta utgivandet av prejudikatsamlingen i lönefrågor vore icke heller tillräckligt motiverat. Kammarrätten hävdade, att det vore varken lämpligt eller av behovet påkallat att pålägga nämnden de av kommittén före- slagna nya uppgifterna.
I fråga om nämndens s a m m a n s å t t 11 i n g uttalade allmänna civil- förvaltningens Iönenämnd, att den nämnd, som skulle vara gemensam för kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen, borde bestå av fyra ledamöter för förvaltnings- och de allmänna intressena samt av två alternativt
inträdande grupper av löntagarrepresentanter å vardera tre ledamöter, re- presenterande dels kommunikationsverkens, dels allmänna civilförvaltningens personal. Besluten skulle sålunda liksom hittills inom nämnden fattas av högst sju personer. Nämnden skulle äga att i erforderlig utsträckning till- kalla sakkunniga för överläggning. Emot förevarande yttrande reserverade sig dels en ledamot, som förordade kommitténs förslag, dels en annan leda- mot, som ansåg "att, därest nämnden skulle bestå av sju likaberättigade leda- möter, tre av dessa borde företräda förvaltningen, två det allmänna eller riks- dagen och två personalen.
Svenska järnvägsmannaförbundet hävdade, att endast två intressen borde vara i nämnden företrädda, nämligen staten och tjänstemännen, vardera med fyra eller sex representanter.
I förenämnda skrivelse till 1936 års lönekommitté hava svenska järnvägs- mannaförbundet m. fl. personalorganisationer — i anslutning till den uppfatt- ning, som järnvägsmannaförbundet uttalat i yttrande över 1928 års lönekom- mittés förslag —- framställt yrkande om lönenämndsinstitutionens bibehållande samt om införande i avlöningsreglementet av bestämmelser av innebörd i hu- vudsak, att för avgivande av yttrande i frågor, som avsåges i reglementet, skulle finnas »en för vissa verk gemensam lönenämnd», i vilken förvaltnings- och personalintressena skulle vara representerade med vardera tre ledamöter, vilka skulle utses av Kungl. Maj:t, förvaltningsrepresentanterna på förslag av verksstyrelserna och personalrepresentanterna bland personer föreslagna av berörda personalorganisationer, och vars ordförande skulle utses av Kungl. Maj:t efter förslag av de sex ledamöterna i nämnden eller, om dessa icke kunde enas, efter anmälan av ledamöterna.
1936 års lönekommitté. Lönekommittén är för sin del av den uppfatt— ningen, att en lönenämndsinstitution av hittillsvarande karaktär bör finnas även för framtiden, med väsentligen samma uppgift, som de nuvarande löne- nämnderna hittills fyllt, nämligen att fungera såsom ett rådgivande organ, vilket verkställer utredningar och avgiver utlåtanden till Kungl. Maj:t och kammarrätten samt därvid söker verka för en i möjligaste mån enhetlig och likformig tillämpning av de av riksdagen fastställda avlöningsföreskrifterna med därtill hörande administrativa tilläggsbestämmelser. Det är visserligen sant, att ansvaret för en riktig och konsekvent tolkning av reglementets detalj- bestämmelser, i den mån dessa skola tillämpas av de olika verksstyrelserna, i sista hand kommer att åvila anmärknings- och besvärsinstanserna, men uppenbart är likväl, att lönenämndsinstitutionens allmänna överblick över löneförhållandena måste vara av värde såsom ledning vid dessa instansers avgörande särskilt av tolkningsfrägor med principiell räckvidd. Härtill kom- mer, att redan enligt nu gällande avlöningsbestämmelser och än mer enligt lönekommitténs förslag till civilt avlöningsreglemente beslutanderätt i åt- skilliga viktiga frågor tillkommer Kungl. Maj:t. Det torde vara ovedersägligt, att även för beredning av dylika ärenden — vilka falla utanför de administra- tiva besvärsinstansernas prövning — ett organ av lönenämndernas karaktär,
med allmän erfarenhet rörande anställnings-, tjänstgörings- och löneförhållan- den samt inneslutande representanter för olika intressegrupper, måste vara av stor betydelse.
Beträffande frågan, huruvida för de förvaltningsområden, för vilka regle- mentet kommer att äga tillämpning, en eller flera lönenämnder böra finnas, delar lönekommittén i princip de av 1928 års lönekommitté uttalade farhå- gorna för att ett bibehållande av skilda lönenämnder skulle kunna leda till bristande enhetlighet och kontinuitet vid löneärendenas behandling. För en likformig och konsekvent tillämpning av avlöningsbestämmelserna vore det enligt kommitténs mening ändamålsenligast med en enda lönenämnd för reglementets hela tillämpningsområde. Frågan, huruvida en sådan anord- ning är möjlig att genomföra, är emellertid i viss mån beroende dels på huru lönenämndsinstitutionen med avseende å sammansättningen organi- seras och dels på huru förhållandena kunna komma att utveckla sig be- träffande institutionens arbetsbörda och allmänna betydelse.
Med avseende å lönenämndens sammansättning kan lönekommittén, så- som redan av det anförda framgår, ej ansluta sig till den av 1928 års löne- kommitté uttalade meningen, att nämnden bör begränsas till en jämförelse- vis liten kärna av löneexperter utan direkt anknytning till vare sig förvalt- nings— eller löntagarintressena. Enligt 1936 års lönekommittés uppfattning är det önskvärt, att i lönenämnden även framgent ingå representanter för båda dessa intressegrupper liksom också representanter för det allmänna, vare sig dessa sistnämnda representanter utses bland i lönefrågor sakkun— niga ledamöter av riksdagen eller bland andra för ändamålet lämpliga per- soner. Det kan eljest lätt befaras, att lönenämnden utvecklas till en mera byråkratisk institution, vars berättigande vid sidan av vanliga administra- tiva instanser kan sättas i fråga. Ur synpunkten av en tillfredsställande re- presentation i lönenämndsinstitutionen av löntagarintresset _ och måhän- da också i viss mån ur synpunkten av förvaltningsintressets allsidiga till- godoseende — torde det emellertid, även om hänsyn tages till lönenämndens möjligheter att för överläggning inkalla sakkunniga företrädare för skilda verk och personalgrupper, kunna möta invändningar att fixera lönenämn- dens sammansättning på sådant sätt, att ledamöterna genomgående bliva de- samma vid behandling av ärenden rörande alla i reglementet avsedda för- valtningsområden.
Vad lönenämndens arbetsbörda och allmänna betydelse i lönefrågor beträf- far, föreligga vissa svårigheter att nu bedöma den framtida utvecklingen. Det är visserligen klart, att lönenämnden liksom hittills bör hava att yttra sig icke blott i rena tolknings- och tillämpningsfrågor utan jämväl beträf- fande frågor av allmänt löneteknisk natur med avseende å de under regle- mentet hörande förvaltningsområdena, t. ex. beträffande frågor om löne- gradsplaceringar i samband med organisationsändringar eller eljest, beträf— fande förslag till nya eller ändrade tilläggs- och tillämpningsbestämmelser o. s. v. Vilken betydelse lönenämndens verksamhet i dessa sistberörda av- seenden kan komma att i framtiden erhålla för det reella avgörandet av
spörsmål av allmän vikt för den statliga lönesättningen, lärer delvis kunna bliva beroende av utvecklingen av det nya institut för förhandling emellan staten och dess tjänstemän, som beslutats av 1937 års riksdag. Skulle denna utveckling komma att i avsevärd mån förskjuta tyngdpunkten av lönenämn- dens arbete i riktning mot mera formellt lönetekniska gransknings- och tolk- ningsuppgifter, lära härmed förutsättningarna för en koncentration av verk- samheten till en enda, för hela civilförvaltningen enhetligt sammansatt löne- nämnd komma att ökas. Om däremot lönenämndens arbete alltjämt väsent- ligen bibehåller sin hittillsvarande betydelse även för det reella avgörandet av allmänt principiella lönespörsmål, torde starkare skäl föreligga för en sådan sammansättning av lönenämndsinstitutionen, att en viss variation av representationen för löntagar- och, beträffande viktigare förvaltningsområ- den, även för förvaltningsintressena kan åstadkommas.
Ur här antydda synpunkter har kommittén, även med fasthållande av kra- vet på kontinuitet och likformighet i löneärendenas behandling, ansett löne- nämndsinstitutionens utformning icke böra fixeras på sådant sätt, att orga- nisationen under alla förhållanden bindes vid en enda nämnd med för samt- liga förvaltningsområden enhetlig sammansättning. De bestämmelser rö- rande lönenämnd, som enligt kommitténs mening böra ingå i avlönings- reglementet, hava visserligen i kommitténs förslag avfattats med tanke när- mast på en dylik organisation, men det har ansetts lämpligt att i författnings- texten uttryckligen giva Kungl. Maj:t möjlighet att — i nära anslutning till vad allmänna civilförvaltningens lönenämnd i sitt utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande föreslagit och till vad för närvarande gäller be- träffande undervisningsväsendets lönenämnd — i viss mån variera löne- nämndens sammansättning vid behandling av ärenden rörande olika i reg- lementet avsedda förvaltningsområden. För kontinuiteten i lönenämnds- arbetet måste det emellertid vara av betydelse, att lönenämndens ordförande är gemensam för samtliga i reglementet avsedda förvaltningsområden. Även de representanter för det allmänna »— förslagsvis två — vilka böra ingå så- som ledamöter i nämnden, böra såvitt möjligt i regel vara desamma vid behandling av ärenden rörande olika förvaltningsgrenar.
I enlighet med vad här anförts föreslår lönekommittén bestämmelser av innehåll att för beredning av löneärenden, avseende reglementets tillämp- ningsområde, skall finnas en lönenämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade och vilken skall bestå av ordförande och sex ledamöter, med rätt dock för Kungl. Maj:t att, där så finnes lämpligt, för skilda förvaltningsområden förordna om olika samman- sättning av nämnden.
Därest, såsom torde kunna förutsättas, för försvarsväsendet kommer att antagas ett avlöningsreglemente byggt på samma lönetekniska principer, bör det tagas i övervägande, i vilka former lönenämndsinstitutionen för försvars- väsendets vidkommande må kunna organiseras i syfte att säkerställa nödigt samarbete och kontakt med den civila lönenämndsinstitutionen.
För den händelse lönenämnden på angivet sätt till sammansättningen
varieras för behandling av ärenden rörande olika förvaltningsområden, bör hinder ej föreligga att giva nämnden olika benämningar i dess olika funktio- ner, t. ex. »affärsverkens lönenämnd» vid behandling av ärenden rörande affärsverken, »allmänna civilförvaltningens lönenämnd» vid behandling av ärenden rörande verk, tillhörande dessa förvaltningsgrenar, och »undervis- ningsväsendets lönenämnd» vid behandling av ärenden rörande undervis- ningsväsendet.
Oavsett huru vid olika tidpunkter lönenämndsarbetet kan komma att för skilda förvaltningsområden fördelas mellan olika ledamöter, bör institutio- nen under alla förhållanden förses med ett gemensamt kansli. Det synes vara önskvärt, att detta kansli erhåller en mera fast organisation än hittills varit fallet genom uppförande på stat av erforderliga befattningar. För be- stridande av institutionens avlönings- och arvodes- samt expensutgifter tor- de böra uppföras ett gemensamt anslag å riksstaten.
Beträffande lönenämndsinstitutionens uppgifter i allmänhet har kommit- tén redan i det föregående uttalat sig. Här må endast tillfogas, att kommit- tén delar 1928 års lönekommittés uppfattning om att icke samtliga till Kungl. Maj:t inkommande löneärenden — och än mindre samtliga till kammarrät- ten inkommande avlöningsmål —- behöva utställas till nämndens yttrande. I allmänhet torde böra iakttagas, att endast ärenden av mera principiell eller ur konsekvenssynpunkt beaktansvärd betydelse hänskjutas till nämnden. Att till lönenämnden överföra utgivandet av den prejudikatsamling i löne- ärenden, som för närvarande ingår i kammarrättens årsbok, synes kommit- tén icke vara påkallat eller lämpligt. Däremot skulle det otvivelaktigt vara av värde, om lönenämnden genom sammanställning och publicering av sta- tistiska uppgifter rörande befattningshavare vid olika förvaltningsgrenar m. ni. kunde — för den händelse ej på annat sätt sörjes för tillgodoseende av ett dylikt behov — åvägabringa material för underlättande av olika myn- digheters och Kungl. Maj:ts bedömande av löne- och anställningsfrågor. I vad mån lönenämnden bör genom yttranden till verksstyrelser, vilka hava att besluta om avlöningsreglementets tolkning i särskilda fall, fungera såsom ' rådgivande organ i tveksamma tolknings- och tillämpningsfrågor, torde liksom hittills få ankomma på nämndens eget bedömande. Uppenbart är att, även om nämnden såsom sådan finner sig i dylika fall icke böra göra bindande uttalanden, en värdefull upplysningsverksamhet i detta avseende kan utövas av ett till nämnden hörande sakkunnigt och kvalificerat kansli.
I detta sammanhang anser sig lönekommittén jämväl böra beröra frågan om löneärendenas beredning inom Kungl. Maj:ts kansli. I det föregående har kommittén understrukit vikten av att lönenämndsinstitutionen erhåller en sådan utformning, att största möjliga garantier vinnas för en likformig och konsekvent tillämpning av avlöningsbestämmelserna. Av minst lika stor vikt för vinnande av detta syfte synes emellertid vara, att en centraliserad beredning inom Kungl. Maj:ts kansli åstadkommes beträffande de lönefrå- gor, i vilka Kungl. Maj:t har att fatta beslut eller för riksdagen framlägga
förslag. Det synes fördenskull vara angeläget, att löneärendena inom Kungl. Maj:ts kansli sammanföras till» ett och samma departement, lämpligen fi- nansdepartementet, i stället för att såsom hittills varit fallet beredas inom de olika fackdepartementen. Ett sammanförande av löneärendena till finans- departementet synes vara en naturlig konsekvens av att de civila avlönings- reglementen, som för särskilda förvaltningsområden utfärdats på föredrag- ning av social-, kommunikations-, jordbruks- och handelsdepartementen, er- sättas med ett på finansdepartementets föredragning utfärdat gemensamt av- löningsreglemente för civilförvaltningen i allmänhet. Härav bör också följa, att alla generella tilläggs- och tillämpningsbestämmelser till reglementet ut- färdas efter beredning inom finansdepartementet, liksom ock att, där fråga uppstår om framställning till riksdagen angående ändring i eller undantag från reglementets föreskrifter, sådan fråga bör behandlas inom finansdepar- tementet. Men även där Kungl. Maj:t enligt reglementet har att fatta beslut i särskilda fall, torde beredning inom ett och samma departement vara på- kallad. Det kan icke vara lämpligt, att exempelvis frågor om löneklasspla- cering på grund av föregående tjänstgöring, om tjänstledighetsavdrag i sär- skilda fall eller om avvikelser från reglementets allmänna regler över huvud taget, i vilka ärenden en enhetlig praxis måste vara av synnerlig vikt, bere- das och handläggas av olika föredragande på skilda departement. Genom en koncentration av löneärendena till ett departement skulle också vinnas den beaktansvärda fördelen, att den personal, som komme att handlägga dessa ärenden, genom tjänstgöringen skulle erhålla allsidig erfarenhet och särskild sakkunskap på löneområdet, under det att en splittring av löne- ärendena på skilda departement medför, att antalet på varje departement handlagda ärenden icke blir tillräckligt stort för att säkerställa, att veder- börande föredragande vinner erforderlig expertis. För löneärendenas sam- manförande i finansdepartementet talar slutligen den omständigheten, att inom detta departement redan nu finnes en särskild byrå för pensionsären- den, vilken byrå utan mera betydande kostnader torde kunna utbyggas och omorganiseras till en löne- och pensionsbyrå.
Avveckling av nuvarande barntillägg.
Alltsedan tillkomsten av de nu gällande grunderna för dyrtidstillägg hava inom dyrtidstilläggens ram utgått särskilda fasta lönetillägg för tjänstemän med försörjningsplikt mot barn under 16 år. För befattningshavare vid ny- reglerade verk hava dessa tillägg intill den 1 juli 1937 utgjort 4 kronor per månad och tilläggsberättigande barn. I samband med 1937 års riksdags be- slut om provisorisk avlöningsförstärkning vidtogs en höjning av barntilläggen till 9 kronor i månaden eller 108 kronor om året.
Såsom framgår av vad lönekommittén itidigare kapitel av betänkandet an- fört, har kommittén ansett sig böra avstyrka behovsprincipens tillämpning i lönesystemet genom inrymmande däri —— vare sig inom de fasta lönerna eller inom det rörliga tilläggets ram — av särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare. Löneförmånerna skulle enligt kommitténs förslag för innehavare av en och samma befattning vara lika oavsett familjeförsörjningsplikten.
Ett omedelbart genomförande av denna likalönsprincip skulle medföra, att den löneökning, som löneregleringen avser att bereda, för befattningshavare med flera barn skulle bliva obetydlig eller ingen alls; i åtskilliga fall skulle befattningshavarna, om hänsyn tages till samtliga avlöningsformer, få vid- kännas direkt och betydande avlöningsminskning. Då detta synes vara obil- ligt, har kommittén ansett sig böra ifrågasätta en övergångsanordning, var- igenom barntilläggen successivt avvecklas på ett sätt, som gör avvecklingen mindre kännbar för de barnaförsörjare, vilka före det nya avlöningsreglemen- tets ikraftträdande kommit i åtnjutande av sådana tillägg. Efter övervägande och kostnadsberäkning av olika tänkbara alternativ för en dylik övergångs— anordning har kommittén ansett sig böra föreslå en bestämmelse av innebörd att de befattningshavare, vilka omedelbart före övergången till de nya avlö- ningsbestämmelserna åtnjuta barntillägg, bibehållas vid denna förmån enligt de för innevarande budgetår gällande bestämmelserna, såvitt angår barn utöver ett. Befattningshavare med allenast ett tilläggsberättigande barn skulle sålunda icke erhålla något fortsatt barntillägg.
Bestämmelser angående ifrågavarande anordning för avveckling av barn- tilläggen torde böra meddelas genom särskilt beslut, fristående från avlö- ningsreglementet.
Enligt de inom kommittén verkställda beräkningarna skulle kostnaderna för övergångsanordningen beträffande de befattningshavargrupper, för vilka kommittén förfogar över i erforderlig mån differentierat uppgiftsmaterial — d. v. s. befattningshavare vid den civila statsförvaltningen, med undantag av
lärare vid läroverk m. fl. läroanstalter, samt vid försvarsväsendet — under första budgetåret efter de nya avlöningsbestämmelsernas ikraftträdande utgöra omkring 1 930000 kronor, vilken summa därefter skulle successivt nedgå med i genomsnitt 120 000 kronor för budgetår, intill dess barntilläggen efter 16 är helt avvecklats. Till jämförelse må nämnas, att totala kostnaden för nu utgående barntillägg beträffande befattningshavare vid samma förvaltnings- områden beräknats uppgå till omkring 4 550 000 kronor för år.
Ehuru kommittén icke förfogar över erforderligt statistiskt material för beräkning av kostnaderna för en eventuell motsvarande anordning beträf- fande lärarpersonal vid läroverk m. fl. statliga läroanstalter samt vid folk- skolor, har kommittén på grundval av vissa upp—skattningar av barnantalet inom dessa tjänstemannakategorier låtit verkställa en grov överslagsberäk- ning rörande kostnaden för en dylik motsvarande anordning för nämnda kategorier. Enligt denna överslagsberäkning skulle kostnaden för en över- gångsregel av angiven innebörd för sistnämnda personalgrupper uppgå till omkring 645 000 kronor under första tillämpningsåret, medan kostnaden för nu utgående barntillägg beräknats till omkring 1 620 000 kronor för år.
Specialmotivering till civila avlöningsreglementet.
Inledning. Reglementets benämning och uppställning. Såsom framgår av kommitténs i inledningen till detta betänkande återgivna direktiv, har 1936 års lönekommitté vid fullgörandet av sitt utredningsupp- drag, i vad detsamma avser revision av gällande avlöningsförfattningar för den nyreglerade civila statsförvaltningen, haft att utgå från de förslag i så- dant hänseende, som av 1928 års lönekommitté framlades i betänkande den 21 juli 1930 (statens off. utredn. 1930: 17) ävensom de över sagda betänkande av verk och myndigheter samt personalsammanslutningar avgivna yttrandena. Då kommittén nu går att lämna en detaljmotivering för de olika bestämmel- serna i sitt förslag till civilt avlöningsreglemente, har kommittén av ut- rymmesskäl ansett sig icke kunna ingå på någon mera utförlig redogörelse för de bestämmelser, som upptogos i 1928 års lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente, utan får kommittén hänvisa till en vid detta betänkande fogad bilaga (Bilaga 1 ), däri författningstexten till sistnämnda reglementsförslag —— vilket i det följande vanligen benämnes 1930 års regle- mentsförslag —— finnes återgiven.
Av samma skäl komma de detaljerinringar mot bestämmelserna i 1930 års reglementsförslag, som framförts i de över förslaget avgivna yttrandena, att i det följande omnämnas eller återgivas allenast i den mån de varit av direkt betydelse för 1936 års lönekommittés förslag eller för motiveringar under de särskilda paragraferna. Härvid får kommittén tillika anledning beröra vissa av de uttalanden, somi anledning av dessa erinringar gjorts av ordföranden i 1928 års lönekommitté, generaldirektören greve A. Hamil- ton och sekreteraren i samma kommitté, förste revisorn R. E. Norberg i en av dem den 26 januari 1933 till finansdepartementet ingiven promemoria, i det följande benämnd ordförandepromemorian.
Lönekommittén har, i likhet med vad 1928 års lönekommitté uttalat i sitt betänkande, ansett önskvärt, att ett blivande nytt avlöningsreglemente, avsett att tillämpas inom så gott som hela den civila statsförvaltningen, gives en benämning, som bekvämt kan användas vid hänvisningar och citat. 1928 års lönekommitté föreslog benämningen »allmänna avlöningsreglementet». Då emellertid ett särskilt avlöningsreglemente förutsättes fortfarande kom- ma att gälla för försvarsväsendet, synes det 1936 års lönekommitté, att be- teckningen »civila avlöningsreglementet» utgör en mera adekvat och lämplig benämning. Kommittén vill erinra, att på pensionsväsendets område genom- förts ett »civilt» och ett »militärt» tjänstepensionsreglemente, medan famil-
jepensioneringen ordnats genom ett för civil och militär personal gemensamt »allmänt» familjepensionsreglemente.
I avseende å reglementets uppställning har 1936 års lönekommitté i huvud- sak följt den i 1930 års reglementsförslag tillämpade ordningen med bestäm- melsernas uppdelning å olika avdelningar. Under 1 avd. hava sålunda sam- manförts vissa allmänna bestämmelser, avseende samtliga de befattningsha- vare, vilka skulle lyda under reglementet. 2 avd. innefattar avlöningsbe- stämmelser för ordinarie tjänstemän med lön enligt de allmänna löneplaner- na. Härvid är särskilt att märka, att medan enligt nu gällande avlönings- reglementen innehavare av ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom för- ordnande, i motsats till innehavare av fullmakts- och konstitutorialtjänster äro uteslutna från vissa i reglementena stadgade särskilda förmåner, exem- pelvis sjukvård, enligt det föreliggande reglementsförslaget samtliga däri av- sedda tjänstinnehavare skulle bliva likställda i sådant avseende. Under 3 avd. hava ansetts böra upptagas avlöningsbestämmelser för sådana personal- grupper, för vilka de allmänna löneplanerna icke lämpa sig. Slutligen hava under 4 och 5 avd. meddelats föreskrifter rörande lönenämnd samt angå- ende reglementets tillämplighet m. m.
Med avseende å de i 2 avd. innefattade bestämmelserna torde redan i före- varande sammanhang böra påpekas, att under avdelningens 8 kap. införts vissa för särskilda befattningar eller grupper av befattningar avsedda special- föreskrifter närmast motsvarande dem, som i 1928 års lönekommittés be- tänkande upptagits i ett förslag till särskild kungörelse med tilläggsbestäm— melser till allmänna avlöningsreglementet. Nämnda kommitté avsåg, att dessa tilläggsbestämmelser skulle antagas i samma ordning som själva avlö- ningsreglementet, d. v. 5. genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen gemen- samt, och följaktligen icke till sin karaktär sammanfalla med dejtilläggsbe- stämmelser till nu gällande avlöningsreglementen, vilka Kungl. Maj:t i kraft av vissa i dessa reglementen givna bemyndiganden utfärdat i anslutning till reglementsbestämmelserna. För närvarande återfinnes flertalet av ifråga- varande tilläggsföreskrifter dels i gällande avlöningsreglementen, dels ock iolika kungörelser angående utsträckt tillämpning av allmänna civilförvalt- ningens avlöningsreglemente. 1936 års lönekommitté har ansett lämpligt, att dylika av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt beslutade specialföreskrif- ter få sin plats i själva avlöningsreglementet. Framhållas må, att utöver dessa i reglementet ingående specialföreskrifter även fortsättningsvis torde behöva meddelas vissa särskilda, för tolkning eller förklaring av reglementets huvud- bestämmelser erforderliga särskilda bestämmelser. Befogenhet att meddela sådana särskilda föreskrifter skulle, såsom framgår av författningstexten un- der olika paragrafer i reglementsförslaget, tillkomma Kungl. Maj:t. Dylika av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter synas —— liksom för närvarande är förhållandet —— böra benämnas »tilläggsbestämmelser».
Vad 3 avd. beträffar, avses såsom förut nämnts att under densamma upp- taga avlöningsbestämmelser för personal, för vilken de allmänna lönepla- nerna icke lämpa sig. Redan för närvarande finnes inom den nyreglerade ci-
vilförvaltningen ett par personalgrupper, för vilka särskilda löneplaner gälla, nämligen provinsialläkare och distriktsveterinärer. Avlöningsbestämmelsema för dessa grupper böra intagas under 3 avd., och kommittén kommer att se- nare framlägga särskilt förslag i detta hänseende. Kommittén tänker sig emel- lertid även andra personalgrupper hänförda under ifrågavarande avdelning. Genom den föreslagna anordningen med avseende å reglementets uppställning öppnas möjlighet att — med bibehållande av de avvikelser i fråga om själva lönesättningen eller beträffande särskilda avlöningsbestämmelser, som av organisatoriska skäl eller eljest kunna finnas påkallade — under avlönings- reglementet inordna även sådana befattningshavargrupper, vilka, ehuru ny- reglerade, åtnjuta avlöning enligt andra grunder än de, som innefattas i kommunikationsverkens lönesystem. Att på detta sätt samtliga nyreglerade civila befattningshavare hänföras under avlöningsreglementet finner kom- mittén i princip eftersträvansvärt. Sålunda skulle enligt kommitténs tanke reglementet utsträckas att gälla t. ex. för universitetsprofessorer, justitieråd. regeringsråd och landshövdingar utan att någon av de allmänna lönepla- nerna behövde göras tillämplig å dem. För de personalgrupper, vilka så- lunda intagas under 3 avd., böra löneförhållandena i särskilda för vederbö- rande grupper avsedda kapitel regleras fullständigt antingen genom särskilt utformade stadganden eller, i den mån bestämmelserna under reglementets 2 avd. anses böra gälla, genom hänvisningar till vederbörande paragrafer i sistnämnda avdelning. Måhända kunna vid inordnandet under civila avlö- ningsreglementet av lärarpersonalen vid statliga läroverk särskilda avlö- ningsbestämmelser behöva införas i 3 avd. beträffande rektorer, vilka i mot- sats till andra på förordnande tillsatta ordinarie tjänstemän åtnjuta dyr- ortsgraderad lön. i
I enlighet med det ovan anförda har civila avlöningsreglementet uppdelats på följande avdelningar:
I avd. Allmänna bestämmelser, 1—4 åå. 2 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt allmän löneplan. kap. Löneplaner och löneklassplacering, 5—10 åå. kap. Semester och tjänstledighet, 11—19 åå. kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, 20—28 åå. kap. Rörligt tillägg, 29—31 åå. kap. Sjukvård och begravningshjälp, 32—40 åå. kap. Tjänstebostad m. m., 41—44 åå. kap. Tjänstedräkt, 45—47 åå. kap., Särskilda bestämmelser, 48—57 åå. 3 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt särskild löneplan. 4 avd. Lönenämnd, 58 å. 5 avd. Reglementets tillämplighet m. m., 59 å.
maxima.-poem»—
1 avd. Allmänna bestämmelser.
1 €. Reglementets tillämpningsområde m. m.
Enligt 1 å av 1928 års lönekommittés reglementsförslag skulle allmänna avlöningsreglementet äga tillämpning å samtliga ordinarie tjänstemän, tillhö- rande den civila statsförvaltningen, med de undantag som angåves i särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen meddelade tilläggsbestämmelser. I anslut- ning härtill angav nämnda kommitté i sitt förenämnda förslag till kungörelse med tilläggsbestämmelser de civila befattningar, för vilka reglementet ej skulle gälla.
1936 års lönekommitté. Såsom ovan nämnts, böra enligt kommitténs me- ning de specialföreskrifter, vilka äro erforderliga för vissa befattningar eller grupper av befattningar, intagas i själva avlöningsreglementet, varigenom en särskild författning med tilläggsbestämmelser i den mening, som 1928 års lönekommitté avsåg, blir obehövlig. Bland annat med hänsyn härtill har en omformulering av 1 å blivit nödvändig. Enligt den föreslagna lydelsen av 1 å 1 mom. första stycket skall genom beslut av Kungl. Maj:t och riks- dagen bestämmas, å vilka ordinarie civila befattningar i statens tjänst civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning. För angivande av de befattnin- gar, vilka sålunda enligt statsmakternas beslut skola tillhöra reglementets tillämpningsområde, har kommittén icke tänkt sig någon särskild författ- ning behövlig. Det måste anses tillfyllest, att de verk och befattningar, vil- kas löneförhållanden skola regleras genom reglementet, intagas i en vid detsamma fogad tjänsteförteckning, vilken — såsom hittills varit fallet — för varje verk angiver envar befattnings benämning och placering i lönegrad. Bestämmelse om tjänsteförteckningen har införts i ett andra stycke av 1 mom. Genom den där intagna föreskriften, att tjänsteförteckningen fast- ställes av Kungl. Maj:t — givetvis i saklig överensstämmelse med riksdagens beslut — har kommittén velat vinna, att den formella avfattningen av den— samma icke skulle behöva underställas riksdagens prövning vare sig vid det nya avlöningsreglementets antagande av riksdagen eller sedermera vid ändringar i reglementets tillämpningsområde, vid tillskapande av nya eller uteslutande av tidigare befintliga tjänster 0. s. v. Erinras må, att samma ordning i praktiken följts även under de nuvarande reglementenas giltig- hetstid enligt av riksdagen givna bemyndiganden för Kungl. Maj:t att vid— taga de ändringar i tjänsteförteckningama till allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens avlöningsreglementen, som kunde föranledas av riksdagens beslut. Därest enahanda förfaringssätt tillämpas i fråga om tjän— steförteckningen till ett blivande civilt avlöningsreglemente, synes så myc- ket mindre en dylik ordning kunna giva anledning till erinran, som befatt- ningarna vid de nyreglerade verken — med undantag dock för befattningarna vid affärsverken — vad angår såväl benämning som antal och placering i
lönegrad redan nu upptagas i en särskild av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställd personalstat, sedan år 1935 benämnd personalförteckning. Beträf- fande de affärsdrivande verken har visserligen hittills formellt sett någon personalförteckning icke godkänts av riksdagen; beslut om inrättande av nya slag av befattningar eller om uteslutande av befintliga befattningar hava meddelats i form av ändringar i tjänsteförteckningen till vederbörande avlö- ningsreglemente, och riksdagens beslut rörande antalet av i tjänsteförtecknin- gen upptagna befattningar har sedermera meddelats vederbörande verk ge- nom Kungl. Maj:ts brev. Kommittén förutsätter emellertid, att jämväl för dessa verks vidkommande befattningarnas benämning och lönegradsplacering liksom även antalet befattningar, såvitt de tillhöra 21:a och högre lönegra- der, av riksdagen fastställas genom godkännande av en för varje verk upp- rättad personalförteckning. Någon förändring synes icke böra ske beträf- fande den Kungl. Maj :t för närvarande tillkommande befogenheten att fast- ställa befattningarnas antal, i den mån de tillhöra 20:e eller lägre lönegrad. På grund av det anförda föreslår kommittén, att såsom ett 2 mom. till 1 å intages ett stadgande av innehåll, att antalet befattningar vid varje sär- skilt verk bestämmes genom en av Kungl. Maj:t och riksdagen för verket fastställd personalförteckning, dock att vid postverket, telegrafverket, sta- tens järnvägar, statens vattenfallsverk och domänverket antalet befattningar inom lönegraderna 1—20 av den allmänna löneplanen för fullmakts- och konstitutorialtjänstemän (löneplan A) bestämmes av Kungl. Maj:t.
Vad härefter beträffar den sakliga innebörden av bestämmelserna om reglementets tillämpningsområde, framgår redan av vad kommittén i det före— gående anfört, att det nya civila avlöningsreglementet av kommittén avsetts skola äga tillämpning å innehavare av befattningar, beträffande vilka av- löningsförhållandena för närvarande äro reglerade genom avlöningsregle- mentet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegraf- verket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid stats- departement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltnin- gen, avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare samt avlöningsreglementet den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket. Dock skulle — på sätt i motiveringen till 57 å beträffande statens vattenfallsverk närmare ut- vecklas — överdirektören och kraftverksdirektörerna vid nämnda verk, vilka för närvarande åtnjuta arvode jämte tantiem enligt kommunikations- verkens avlöningsreglemente, tills vidare undantagas från reglementets till- lämpning och kvarstå på nuvarande avlöningsbestämmelser.
Till frågan om begränsningar i reglementets tillämplighet beträffande be- fattningshavare, som före reglementets ikraftträdande vunnit ordinarie an- ställning i befattning, å vilken reglementet blir gällande, återkommer kom- mittén i motiveringen till 5 avd.
I nu gällande avlöningsreglementen för nyreglerade förvaltningsområden förekomma bestämmelser angående ordinarie tjänsters tillsättande genom förordnande, fullmakt eller konstitutorial. Sådan föreskrift saknades i 1930 års reglementsförslag. Med hänsyn till den olika betydelse, som vid löne- beloppens avvägning och jämväl vid utformningen av vissa andra bestäm- melser måste tillmätas anställningsformen förordnande å ena sidan samt an- ställningsformerna fullmakt och konstitutorial å andra sidan, har kommit- tén ansett det lämpligt, att i civila avlöningsreglementet de olika anställ- ningsformerna omnämnas, vilket skett under 3 mom. av förevarande para- graf. Till samma moment har överförts den förklaring av begreppet kon- stitutorial, som lämnats i 1 å 2 mom. i nu gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken och som överensstämmer med ett av riksdagen tidi- gare gjort uttalande (se riksdagens skrivelse nr 114 år 1897).
Lönekommittén förbiser icke, att häremot kan riktas den invändningen, att det ur systematisk synpunkt är mindre tillfredsställande att i reglementet giva en definition på konstitutorialbegreppet men icke lämna någon förkla— ring rörande innebörden av övriga tillsättningsformer. Kommittén har emel- lertid ansett det vara alltför vanskligt att utan stöd av specialutredning söka i reglementet giva en definition på den i huvudsak på konstitutionell sed- vanerätt vilande innebörden av fullmaktsbegreppet. I fråga om de båda an- ställningsformerna förordnande på viss tid och förordnande tills vidare synes innebörden ligga klar utan särskild definition. Att slopa den redan nu för- fattningsmässigt fastslagna definitionen på konstitutorialbegreppet har an- setts icke böra komma i fråga.
I detta sammanhang anser sig lönekommittén böra understryka det i 1930 års betänkande (sid. 143) framförda önskemålet om åstadkommande av me- ra enhetliga regler beträffande formen för tjänsters tillsättande. En närmare utredning synes vara av nöden för att klarlägga, dels vilka tjänster som böra tillsättas genom fullmakt och vilka tjänster böra tillsättas genom konstituto— rial, dels ock på vilka myndigheter det skall ankomma att besluta rörande tillsättande av befattningar i olika tjänstegrader vid de särskilda verken. För närvarande förefinnas i detta hänseende mellan skilda förvaltningsområden avsevärda olikheter, som knappast kunna anses sakligt motiverade.
2 5. Avlöning.
2 å av 1930 års reglementsförslag innehåller vissa allmänna bestämmelser rörande avlönings åtnjutande, tid för avlönings utbetalning m. 111. Dessa bestämmelser äro i sak nära överensstämmande med nuvarande stadganden.
Avgivna yttranden. Beträffande innehållet i 2 5 2 mom. av reglements- förslaget hava länsstyrelsen i Blekinge län samt skolöverstyrelsen framhållit, att närmare bestämmelser borde meddelas rörande dagen för tillträde av tjänst. Riksräkenskapsverket har påyrkat sådan formulering av momentet, att avlöning komme att utgå från och med den dag tjänsten tillträdes till och
med den dag befattningshavaren frånträder densamma. Enligt vad ämbets-. verket påpekat, kunde nämligen en tjänsteman frånträda sin befattning av ännan orsak än »avsked, entledigande eller dödsfall».
Jämväl i fråga om 3 mom. hava vissa erinringar framställts. Enligt utta- lande av länsstyrelsen i Älvsborgs län borde beträffande löntagare under 15 lönegraden intjänt avlöning under december månad kunna få utbetalas den 20 december. Länsstyrelsen i Västerbottens län har anslutit sig till det av reser- vanter inom 1928 års lönekommitté gjorda yrkandet, att utbetalning av av- löning måtte ske månadsvis i efterskott under månadens sista helgfria dag. Vissa myndigheter — bland andra vattenfallsstyrelsen och kommunikations- verkens lönen'ämnd — hava ansett, att för undanröjande av varje tvekan om myndighets befogenhet att medgiva förskottsutbetalning föreskrift här- om borde intagas i reglementet. Däremot har riksräkenskapsverket ansett sig böra inlägga en bestämd gensaga mot kommitténs uttalande, att för- skottsutbetalning av lön skulle kunna »efter myndighetens beprövande med- givas i ömmande fall».
1936 års lönekommitté. 1 mom. 1 det föregående har framhållits, huru- som föreskrifter av den art, som 1928 års lönekommitté intagit i sitt förslag till kungörelse med tilläggsbestämmelser, av 1936 års lönekommitté införts under ett särskilt kapitel i själva avlöningsreglementet. Därutöver skulle Kungl. Maj:t jämlikt bemyndigande under olika paragrafer äga utfärda de särskilda föreskrifter — lämpligen benämnda tilläggsbestämmelser — som erfordras för reglementets tillämpning. I anledning härav hava vissa jämk- ningar vidtagits i ordalydelsen i förevarande moment. Därjämte har i mo- mentet intagits en bestämmelse om de olika kontanta löneförmåner (avlö- ning), som enligt reglementsförslaget skola utgå. Till avlöning hänföres dels lön, varmed i reglementet förstås det belopp, som utgår enligt löneplan, dels de fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, om vilka stadgas i 2 avd. 3 och 8 kap., dels ock rörligt tillägg, varom förmäles i 2 avd. 4 kap. I fråga om benämningen å sistnämnda avlöningsförmån har ifrågasatts införande av ter— men »rörlig lönedel» i anslutning till den i allmänna familjepensionsreglemen- tet använda benämningen »rörlig pensionsdel». Härigenom skulle starkare markeras, att det rörliga tillägget — i motsats till nuvarande dyrtidstillägg — icke är ett av billighetsskäl beviljat tillskott till lönen utan utgör en tjän- stemännen under angivna förutsättningar och inom fastställda gränser till- försäkrad löneförmån av samma karaktär som lönen. Med hänsyn till de författningstekniska svårigheter, som en sådan terminologi skulle medföra, har emellertid kommittén icke velat realisera denna tanke. Även med den av kommittén använda benämningen rörligt tillägg står det genom införande i avlöningsreglementet av bestämmelserna om detta tillägg utan vidare klart, att det rörliga tillägget får samma karaktär som lönen och andra vederbö- rande tjänstemän i reglementet tillförsäkrade avlöningsförmåner.
2 mom. 1928 års lönekommittés reglementsförslag innehöll icke något inskränkande stadgande rörande tjänstemans rätt att uppbära lön a inne-
havd befattning, för den händelse han samtidigt är berättigad till pension för annan statstjänst. Lönekommittén utgick uppenbarligen från den förut- sättningen, att föreskrifter beträffande förening av lön och pension skulle, såsom dittills skett, meddelas i pensionsförfattningarna.
Frågan om förening av pension med lön eller arvode upptogs sedermera till ingående behandling av 1930 års pensionssakkunniga i deras den 5 sep- tember 1932 avgivna betänkande med förslag till reglemente angående tjänstepension för tjänstemän tillhörande den civila statsförvaltningen, m. rn. De sakkunniga anförde bl. a. följande (sid. 83 0. f.):
Gällande föreskrifter om minskning eller indragning av pensionsbelopp grundade sig uppenbarligen på den principiella uppfattningen, att av pensionen den del, som. tjänstemannen icke själv bekostat genom egna avgifter, vore att betrakta såsom ett understöd, vartill vederbörande icke kunde anses berättigad, om han på annat sätt — i form av lön, arvode eller pension — av staten bereddes en däremot svarande försörjning.
De sakkunniga, vilka i pensioneringen såge ett slags försäkring, förmenade, att den pension, som en gång tillerkänts en befattningshavare, borde för framtiden lämnas orubbad. Därmed ville emellertid de sakkunniga icke hava sagt, att hänsyn ej skulle behöva tagas till en redan utgående pension vid bestämmande av andra er- sättningar, som kunde komma pensionstagaren till del.
Vad först anginge förening av pension med lön eller arvode för annan statstjänst, ville de sakkunniga framhålla, att 1928 års lönekommitté i sitt förslag till avlö-- ningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän intagit bestämmelser, en-- ligt vilka lönen kunde minskas för tjänsteman, vilken från staten uppbure livränta, pension eller understöd. Dessa bestämmelser byggde tydligen på den även av de' sakkunniga omfattade principen, att pensionen uppbures med prioritetsrätt och för— denskull borde lämnas orörd, medan återigen lönen eventuellt kunde underkastas— jämkning. De sakkunniga ville föreslå, att ett liknande stadgande meddelades även i ett blivande avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän.
Vidkommande frågan, när och i vilken omfattning uppbärandet av pension borde föranleda minskning i lönen, ansåge de sakkunniga detta främst böra bliva bero- ende av pensionens art. Den vanliga ålderspensionen syntes utgöra en avtalsmässig ersättning, vilken tjänstemannen borde kunna hava anspråk att i regel få njuta utan avkortning i honom tillkommande löneförmåner för annan statstjänst. Gällde för vissa tjänster ovanligt låg pensionsålder, som underlättade för dessa tjänsters in— nehavare att efter pensioneringstillfället söka och erhålla statsanställning inom nå-- gon annan förvaltningsgren, syntes det däremot befogat att sänka avlöningen i den' nya tjänsten, dock högst med belopp, motsvarande statens beräknade andel — två tredjedelar — av kostnaden för ålderspensionen.
Något annorlunda läge däremot saken till, då fråga vore om invalid- eller sjuk- pension. Dessa former av pension kunde icke sägas vara i samma mån »intjänta» som ålderspensionen. Bleve pensionstagaren så pass återställd från sin skada eller sjukdom, att han ånyo kunde vinna en mera fast anställning i statens tjänst, måste det anses riktigt att nedsätta lönen i denna befattning med ett belopp, som ginge ut- över de två tredjedelar av pensionen, vilka, då det gällde ålderspension, ansåges mot- svara statens bidrag till pensioneringen.
Den pension, som utginge enligt gällande bestämmelser i fråga om pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal, borde icke föranleda någon minskning i lönen för annan statstjänst. Berörda militära pension tjänade nämligen främst syftet att underlätta rekryteringen av reservbefäl. Åtgärder borde icke på något annat område vidtagas, som motverkade nämnda syfte.
Vid framläggande i proposition nr 222 till 1934 års riksdag av förslag till civilt tjänstepensionsreglemente anslöt sig föredragande departementschefen till den princip, som legat till grund för pensionssakkunnigas ståndpunkts- tagande. Departementschefen anförde därefter i frågan bl. a. följande (sid. 105—106):
»Jag delar också de sakkunnigas mening, att vid en blivande revision av gällan- de löneförfattningar avlöningsbestämmelserna för ordinarie tjänstemän höra, på sätt redan skett i fråga om extra ordinarie tjänstemän, kompletteras med en föreskrift som stadgar skyldighet för tjänsteman, vilken åtnjuter pension, livränta eller un- derstöd av statsmedel, att efter Kungl. Maj:ts bestämmande underkasta sig minsk- ning i de löneförmåner, till vilka han eljest kan vara berättigad såsom innehavare av statstjänst. Enär emellertid en sådan skyldighet icke nu lärer utan vidare kun- na åläggas de ordinarie befattningshavare, som lyda under avlöningsreglementena vid de nyreglerade verken, synes vid det förhållandet, att mitt förslag till pensions- reglemente anslutits till sagda avlöningsreglementen, den av de sakkunniga anvisade :utvägen för åstadkommande av en såsom skälig ansedd begränsning i samman— liagd inkomst av pension och lön icke kunna följas. Den enda möjligheten torde för närvarande vara att meddela föreskrifter om minskning av pensionen, för den händelse en pensionstagare kommer i åtnjutande av lön för annan stats- tjänst.»
I anslutning härtill upptogos i reglementsförslaget bestämmelser rörande minskning eller indragning av pensionsbelopp ej blott vid sammanträffande av pensioner för olika statstjänster utan även vid förening av pension med lön eller arvode för annan statstjänst. Mot förslaget i denna det gjorde riks- dagen ingen erinran. I enlighet härmed infördes i 7 5 1 mom. av civila tjänstepensionsreglementet ett stadgande om reduktion av pensionen för tjänsteman, vilken jämte pension åtnjuter lön eller arvode. Dock gälla här- vid vissa modifikationer, vilka bland annat innebära, att hänsyn icke tages till pension för reservpersonal vid försvarsväsendet. Vid 1937 års riksdag har i 7 & civila tjänstepensionsreglementet vidtagits viss ändring, som medfört befogenhet för Kungl. Maj:t att i särskilda fall dispensera från reduktions- reglerna vid förening av pension med lön eller arvode. Enligt motiven har emellertid därvid ej åsyftats någon ändring i grunderna för reduktion vid förening av pension med lön för ordinarie befattning.
I anslutning till de uttalanden i frågan om förening av pension med lön, som gjorts i 1934 års pensionsproposition, har 1936 års lönekommitté i 2 mom. av förevarande paragraf upptagit en bestämmelse, enligt vilken det skall bero på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån tjänsteman, som är berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension, livränta eller årligt understöd, skall av sådan anledning vidkännas avdrag å lönen, dock att så— dan minskning ej må ske på grund av pension, som åtnjutes enligt gällan- de bestämmelser angående pensionering av reservbefäl. Formuleringen an- sluter sig till ett i gällande avlöningsbestämmelser för'icke-ordinarie befatt— ningshavare vid nyreglerade verk intaget motsvarande stadgande. För be— dömande av frågor om minskning av lön på grund av uppburen pension synas de riktlinjer kunna tjäna såsom ledning, vilka uppdragits av 1930 års pensionssakkunniga och som här ovan i sina huvuddrag återgivits. Därest
kommitténs förslag på denna punkt vinner godkännande, bör ändring vid- tagas i 7 å av civila tjänstepensionsreglementet.
3 mom. 3 mom. i lönekommitténs reglementsförslag motsvarar 2 mom. i 1930 års förslag. Enligt den föreslagna lydelsen av sistnämnda moment skulle avlöning utgå från och med den dag, tjänsten tillträddes, till och med den dag, tjänstemannen avginge på grund av avsked, entledigande eller döds- fall. I den förenämnda ordförandepromemorian har den av riksräkenskaps- verket förordade förändrade avfattningen tillstyrkts. I övrigt har i nämnda promemoria anförts, att om i själva utnämningshandlingen icke kunde an- givas dag för tillträde av viss tjänst, vilket skulle vara förhållandet beträf- fande lärare i vissa fall, i stället borde uppdragas åt vederbörande myndig- het att bestämma tillträdesdagen.
För egen del får 1936 års lönekommitté framhålla, att det i praktiken icke alltid är givet, att en tjänsteman, som från och med en viss dag utnämnes till högre tjänst, nämnda dag tillträder den nya befattningen även i den me- ningen, att han inträder i utövning av densamma. Även om det i nu gäl- lande avlöningsreglementen (2 5 2 mom.) förekommande uttrycket »från och med den dag, tjänsten tillträdes» i regel torde hava tolkats såsom avseende den dag, från och med vilken utnämningen gäller, och icke den even- tuellt senare infallande dag, då han verkligen inträder i tjänstgöring, anser dock kommittén, att författningstexten bör på denna punkt förtydligas. Kom- mittén, som icke kunnat finna något hinder föreligga för att frågan, på sätt i 1930 års betänkande antytts, löses så, att tillträdesdagen —— d. v. 5. den dag, från och med vilken utnämningen gäller _ utsättes i utnämningshand- lingen, har givit momentet sådan avfattning, att utnämningshandlingen förutsättes alltid skola innehålla bestämmelse om dag för tjänstens tillträ- dande.
Under 40 9 av reglementsförslaget har kommittén föreslagit viss ändring av bestämmelserna om begravningshjälp. Såsom nedan i motiveringen till nämnda paragraf framhålles, skulle utöver ett i paragrafen angivet, för samtliga befattningshavare lika belopp av begravningshjälp utgå lön till den avlidne tjänstemannens stärbhus under en månads tid efter frånfället, under förutsättning att han efterlämnar familjepensionsberättigade efterlevande. För genomförande av detta förslag erfordras en bestämmelse, som stadgar undantag från den allmänna regeln, att avlöning utgår till och med den dag tjänstemannen avgår.
I enlighet med det anförda och med iakttagande av den av riksräkenskaps- verket förordade jämkningen i formuleringen har kommittén under föreva- rande moment föreslagit, att avlöning skall, där ej annorlunda stadgas i reglementet, utgå från och med den dag tjänsten enligt utnämningshandlin- gen tillträdes till och med den dag tjänstemannen frånträder densamma; dock att, där avgång sker på grund av dödsfall och tjänstemannen efterläm- nar familjepensionsberättigade efterlevande, lön jämte i förekommande fall rörligt tillägg skall utgå till och med den dag, då en månad förflutit efter
tjänstemannens frånfälle. Med uttrycket »den dag, tjänstemannen frånträ- der densamma» avses givetvis den dag, med vars utgång han upphör att vara innehavare av befattningen.
I anslutning härtill vill kommittén tillika förorda, att föreskrift i lämplig ordning meddelas därom, att i beslut rörande tjänstemans utnämning till befattning ävensom i fullmakt, konstitutorial eller annan handling, som utfärdas till bekräftande av utnämningsbeslutet, skall angivas den dag, från -och med vilken utnämningen gäller. Givetvis bör enahanda förfarande iakttagas i avseende å de utnämningar, som beslutas av Kungl. Maj:t.
I förevarande sammanhang anser sig kommittén böra uttala sin anslut- ning till det av 1928 års lönekommitté (betänkandet sid. 129) uttryckta önske- målet att, där så ej redan för närvarande är fallet, tjänstetillsättningarna så ordnas, att befattningarna i regel komma att tillträdas vid kalendermånads början.
I 2 % 4 mom. i 1930 års förslag har i anslutning till motsvarande föreskrift i nu gällande avlöningsreglementen intagits ett stadgande med erinran om de i särskild ordning meddelade föreskrifter, som gälla i fråga om tjänste— mans skyldighet att avgå från tjänsten och om hans rätt till pension. Kom— mittén har icke något att erinra mot att i civila avlöningsreglementet in- föres en hänvisning till de stadganden rörande tjänstemans avgångsskyldig- het, som meddelats i gällande bestämmelser om tjänstepension. Nämnda hänvisning har synts lämpligen kunna intagas i 3 mom. Med hänsyn till den ståndpunkt, kommittén i det föregående intagit till frågan om netto- eller bruttolöneSystem, har kommittén emellertid kompletterat stadgandet med en erinran om tjänstemans skyldighet att vidkännas pensionsavdrag, varmed avses såväl tjänstepensions- sam familjepensionsavdrag. Däremot har hän- visningen till de bestämmelser, som reglera själva pensionsrätten, uteslutits såsom knappast hemmahörandei ett avlöningsreglemente.
: 4 mom. I avseende å bestämmelserna i 4 mom. av förevarande paragraf —— motsvarande 3 mom. i 1930 års reglementsförslag — vill kommittén, vad angår det gjorda yrkandet om införande av ett stadgande om avlöningens ntbetalande å sista helgfria dagen i månaden, såsom sin mening framhålla, att ett dylikt stadgande knappast kan vara behövligt. Redan nu torde löne- utbetalningarna allmänt ske å sista helgfria dagen i månaden, en praxis som icke kan anses stå i strid med stadgandet om utbetalning månadsvis i'efter- skott. För övrigt torde en föreskrift om avlöningsutbetalningens bestäm- mande till en viss dag knappast vara ändamålsenlig, enär det vid vissa 'verk med talrik personal för att medhinna arbetet med avlöningsutbetalningen till månadsskiftet visat sig nödvändigt att fördela arbetet med utbetalning på tvä dagar, den sista och den näst sista helgfria dagen i månaden.
Av principiella skäl kan kommittén icke understödja det ovan återgivna yrkandet, att avlöningen för december månad får utbetalas redan den 20 i samma månad.
Det av vissa verk uttalade önskemålet om införande i avlöningsreglemen-
tet av en föreskrift, som stadgar befogenhet för vederbörande verk att med- giva förskottsutbetalning av lön, finner kommittén ej heller böra vinna be- aktande.
I detta sammanhang vill kommittén framhålla, att stadgandet i 4 mom. icke bör utgöra hinder för en myndighet att, där en anställningshavare un- der månadens lopp entledigas eller eljest avgår från tjänsten, utbetala den in- tjänta avlöningen den dag, då han lämnar tjänsten.
3 $. Tiänstgöringsföreskritter, törtlyttnings- skyldighet m. 111.
Enligt 13 5 1 mom. av allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente är tjänsteman vid statsdepartement eller centralt ämbetsverk icke blott under— kastad föreskrifterna i den för verket gällande instruktion utan ock, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden kan varda stadgad eller där vissa till verket hörande göromål överflyttas till annat äm- betsverk, skyldig att, med bibehållande av den lönegrad han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade göro- mål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnas. Sådan tjänsteman är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning inom verket uti innehavande lönegrad —— tjänsteman vid statsdepartement efter Kungl. Maj:ts förordnande jämväl inom annat stats- departement —- där han till befordrande av arbetets oavbrutna gång befinnes vara lämplig och behövlig.
Tjänsteman, som nyss nämnts, är ock, likaledes med bibehållande av inne- havande lönegrad, pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning vare sig inom statsdepartement eller annat till den centrala statsförvaltningen hörande verk.
I 2 mom. av berörda paragraf stadgas, att därest till centralt ämbetsverk hör underlydande distrikts- eller lokalförvaltning tjänsteman vid sådant centralt ämbetsverk skall, utöver vad i 1 mom. är föreskrivet, vara under- kastad att låta sig förflyttas till befattning,"tillhörande distrikts- eller lokal— förvaltningen, jämväl med förändring av tjänstgöringsorten, dock utan änd- ring beträffande innehavande lönegrad.
Tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen, är enligt före— skrifterna i paragrafens 3 mom. underkastad såväl gällande instruktionsföre- skrifter, vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden som även förflyttning till annan tjänstgöringsort eller till annan befattning vid det verk han tillhör eller varunder han lyder. Därjämte är nu omförmäld tjän- steman, därest vissa honom åliggande göromål överflyttas från det verk han tillhör till annat, pliktig att, med bibehållande av innehavande lönegrad, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen över- flyttas.
I 14 & avlöningsreglementena för kommunikationsverken och domänverket samt i 10 & avlöningsreglementet för lots- och fyrstaten hava meddelats be-
stämmelser av i huvudsak enahanda innehåll som de, vilka enligt vad nyss anförts gälla beträffande tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvalt- ningen.
1928 års lönekommitté. 1928 års lönekommitté erinrade i sitt betänkande, hurusom det satts i fråga, om avlöningsreglementenas bestämmelser rörande tjänstemännens förflyttningskyldighet vore förenliga med den princip om ämbets- och tjänstemännens oavsättlighet, som fastslagits i % 36 regerings- formen. Enligt lönekommitténs mening vore det för bedömande av denna fråga nödvändigt att undersöka, om det i berörda grundlagsparagraf omför- mälda begreppet ämbets— eller tjänsteman förblivit till sin innebörd oför— ändrat efter grundlagsstadgandets tillkomst. Kommittén hade för sin del funnit uppenbart, att så icke kunde sägas vara fallet. År 1809, då grund- lagen skrevs, syntes med uttrycket ämbets- och tjänstemän närmast hava avsetts befattningshavare motsvarande dem, vilka i våra dagar plågade be- nämnas fullmaktstjänstemån. Emellertid vore numera övervägande anta- let tjänstebefattningar icke tillsatta medelst fullmakt utan medelst konstitu- torial, en för grundlagstiftarna säkerligen okänd tillsättningsform, vilken innebure, att tjänsteman kunde i administrativ väg avsättas från sin be- fattning på grund av fel eller försummelse itjänsten. Då sålunda tjänste- mannabegreppet undergått högst väsentliga förändringar, vore det enligt kommitténs mening fullt berättigat att låta uttrycket ämbets- och tjänste- män i 5 36 regeringsformen syfta endast på de kategorier tjänstemän, vilkas rättsliga ställning avsikten ursprungligen varit att reglera. Med denna ut- gångspunkt syntes en bestämd gräns böra dragas mellan tjänstemän, vilka innehade fullmakt å sina befattningar, och övriga tjänstemän. De senare syntes kommittén knappast vara tillförsäkrade det vidsträckta skydd mot eventuell avsättning eller förflyttning, som g 36 regeringsformen avsåge att skänka. f”
Då kommittén från denna utgångspunkt undersökt förflyttningsbestäm- melsema i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen, hade kom- mittén icke kunnat undgå att finna den i 13 % nämnda reglemente gjorda uppdelningen av statsförvaltningen i, å ena sidan, centralförvaltning, för vars tjänstemän gällde en mera inskränkt — ehuru vad fullmaktstjänstemännen beträffade till synes alltför vittomfattande -— förflyttningsskyldighet, och, å andra sidan, distrikts- eller lokalförvaltning, där en vidsträcktare förflytt- ningsskyldighet vore föreskriven, ur rättslig synpunkt svagt grundad. Kom- mittén hade i stället ansett uppdelningen böra ske efter andra linjer. Be- träffande tjänstemän, som tillsattes genom fullmakt, borde sålunda enligt kommitténs mening icke gälla vidsträcktare skyldighet ifråga om förflytt- ning än som kunde anses förenligt med bestämmelserna i & 36 regeringsfor- men. Vad återigen anginge tjänstemän, som tillsattes genom konstitutorial, syntes statsmakterna hava betydligt friare händer.
I anslutning till denna uppfattning och på grundval av vad i betänkandet (sid. 143—145) närmare utvecklades dels rörande den allmänna innebörden
av regeringsformens % 36, i vad den avsåge fullmaktstjänstemännens förflytt- ningsskyldighet, och dels rörande konstitutorialtjänstemännens ställning i förevarande hänseenden vidtog 1928 års lönekommitté i sitt förslag den diffe- rentiering av bestämmelserna angående tjänstemans förflyttningsskyldighet, som framgår av 10 ä 1 och 2 mom. i kommitténs författningstext.
Angivna yttranden. I vissa yttranden över 1928 års lönekommittés be— tänkande hava erinringar framställts mot de föreslagna bestämmelserna an- gående tjänstemans förflyttningsskyldighet. Sålunda har Göta hovrätt an— märkt, att den föreslagna förflyttningsskyldigheten, åtminstone vad angin- ge domare, icke syntes stå i överensstämmelse med % 36 regeringsformen. Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett det tvivelaktigt, huruvida menin- gen i 36 å regeringsformen verkligen varit, att en s. k. fullmaktstjänste- man skulle av organisatoriska skäl vara underkastad förflyttningsskyldig- het. Även länsstyrelsen i Jämtlands län har funnit tvivelaktigt, om icke den i 1 mom. föreslagna förflyttningsskyldigheten gått väl långt, särskilt vad anginge flyttning till annan stationeringsort. Statskontoret har anfört, att skyldighet för fullmaktstjänsteman att låta sig förflyttas till annan sta- tioneringsort ävensom till annan befattning i samma lönegrad borde gälla allenast befattning av likartad beskaffenhet med den, som vederbörande in— nehade. Avfattningen av bestämmelsen i 1 mom. syntes böra jämkas i över- ensstämmelse härmed. Styrelsen för veterinårhögskolan har ansett, att från stadgandet, att »tjänsteman är underkastad den vidsträcktare tjänstgörings- skyldighet eller jämkning i åligganden, som kan bliva i behörig ordning be- slutad», borde undantagas befattningar, vilkas uppehållande krävde hög spe- cialkompetens, i främsta rummet professorsbefattningarna. I samma rikt- ning har styrelsen för skogshögskolan uttalat sig. Av kommerskollegium har ifrågasatts, om icke tvångsförflyttningen borde i regel drabba yngre tjän- stemän före äldre.
Å andra sidan har påyrkats skärpning i bestämmelserna om skyldighet för tjänsteman att låta förflytta sig. Sålunda har riksräkenskapsverket an- fört, att man i avseende å nämnda skyldighet borde gå längre än vad kom- mittén föreslagit. Om och i den mån grundlagen kunde anses lägga hinder i vägen för en förflyttning vare sig inom samma eller till annan statsin- stitution, borde erforderlig ändring i grundlagen vidtagas. Därest på sätt kommittén föreslagit åtskillnad i förevarande avseende skulle göras mellan fullmakt och konstitutorial, borde dessa begrepp närmare definieras. Vi- dare borde fullmakt utfärdas av Kungl. Maj:t och endast tilldelas befatt- ningshavare i högre lönegrad, förslagsvis lägst från och med 24 löne- graden.
Enligt ämbetsverkets mening borde därjämte såsom ett särskilt moment i förevarande paragraf införas det i nuvarande reglementen intagna stadgan- det, att tjänsteman är skyldig att, om han därtill förordnas, under samman- lagt högst tre månader av ett och samma kalenderår tjänstgöra såsom vikarie inom högre lönegrad, vilket stadgande kommittén tänkt sig skola ha sin plats i de särskilda institutionernas instruktioner.
Liknande synpunkter hava anförts i en vid allmänna civilförvaltningens Iönenämnds utlåtande fogad reservation av nämndens ordförande.
1936 års lönekommitté. 1936 års lönekommitté håller i likhet med 1928 års lönekommitté före, att den åtskillnad i avseende å skyldigheten att låta sig förflyttas, som i 13 & allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente gjorts mellan å ena sidan tjänstemän tillhörande de centrala ämbetsverken i allmänhet och å andra sidan övriga civila tjänstemän, är föga rationell och icke lämpligen bör bibehållas i ett nytt civilt avlöningsreglemente. Emeller- tid finner sig kommittén ej heller kunna understödja det förslag till bestäm- melser i ämnet, som innefattas i 1930 års reglementsförslag. Ur statsintres- sets synpunkt kan det enligt kommitténs mening icke försvaras, att möjlig- heten att vid förekommande behov förflytta en tjänsteman göres beroende av huruvida tjänstemannen innehar sin befattning på grund av fullmakt eller han erhållit konstitutorial ä tjänsten. En sådan åtskillnad mellan dessa båda grupper av tjänstemän kan så mycket mindre framstå såsom tillfredsställan- de, som — på sätt förut påpekats — för närvarande icke existerar någon konsekvent genomförd gränsdragning mellan fullmakts- och konstitutorial- tjänster. Kommittén har för sin del ansett, att oavsett anställningsformen i möjligaste mån enahanda bestämmelser i förevarande hänseende böra bliva gällande för de i reglementsförslaget avsedda befattningshavarna.
Enligt 1928 års lönekommittés uttalade mening kan stadgandet i 5 36 rege- ringsformen icke anses medgiva, att innehavare av fullmaktstjänster under- kastas någon mera vidsträckt förflyttningsskyldighet. 1936 års lönekom- mitté har icke ansett sig böra ingå på något bedömande, huruvida denna uppfattning är riktig. Kommittén kan dock icke förbise den utveckling av sedvanerätten beträffande tjänstemäns oavsättlighet, förflyttning och vad därmed äger samband, som ägt rum under tiden efter regeringsformens till- komst och icke minst under senare årtionden. Att nu vidtaga en inskränk- ning i de bestämmelser om förflyttningsskyldighet, som under en följd av år varit gällande, bör enligt kommitténs mening icke ifrågakomma. Tvärtom finner kommittén det av praktiska skäl vara en angelägenhet av stor vikt, att bestämmelserna om förflyttningsskyldighet i det nya avlönings- reglementet så avfattas, att hinder icke möter för vederbörande verks- myndigheter att på ett rationellt sätt utnyttja den ordinarie arbetskraften. Framhållas mä, att tjänstemännen enligt vadkommittén i det följande före- slår skola äga att ——- på sätt skett vid de nuvarande reglementenas tillkomst _ efter eget fritt val bestämma, huruvida de vilja underkasta sig det nya reglementets villkor och föreskrifter. Med hänsyn jämväl härtill synes det kommittén icke böra möta betänkligheter att inordna fullmaktstjänstemän— nen under i huvudsak samma bestämmelser om förflyttningsskyldighet, som enligt 1930 års förslag skulle gälla för genom konstitutorial tillsatta tjänste- man.
För tjänstemän vid vissa verk eller för vissa särskilda grupper av tjänste- män är för närvarande stadgad skyldighet att låta sig förflyttas till befatt-
ning vid annat verk. Ovan har nämnts, hurusom tjänsteman vid statsdepar- tement eller centralt ämbetsverk enligt bestämmelse i allmänna civilförvalt- ningens avlöningsreglemente är pliktig att efter Kungl. Maj:ts beprövande låta sig förflyttas till annan befattning vare sig inom statsdepartement eller annat till den centrala statsförvaltningen hörande verk. I tillämpningsbe- stämmelserna till samma avlöningsreglemente har skyldighet att låta sig för- flyttas till annat verk föreskrivits beträffande tjänstemän vid ett flertal verk och inrättningar (t. ex. statens uppfostringsanstalt å Bona, sjökartever- ket, statens tvångsarbetsanstalter, statens alkoholistanstaltå Venngarn, gym- nastiska centralinstitutet, lantbruksakademien, rikets allmänna kartverk och statens pensionsanstalt) ävensom beträffande vissa särskilda kårer av be- fattningshavare (förste provinsialläkare, statskonsulenter och fiskeriinten- denter). Tjänsteman vid länsstyrelse och vid domkapitel är skyldig att låta sig förflyttas till annan befattning vid landsstaten i allmänhet _ utan be- gränsning till det egna länet — respektive till annan befattning vid dom- kapiteli annat stift än det egna. Samma skäl, som legat till grund för en vidgad förflyttningsskyldighet för ifrågavarande tjänstemän, torde kunna anföras för införande av en motsvarande eller liknande anordning beträf- fande ett flertal andra tjänstemannagrupper inom den civila statsförvalt- ningen. Kommittén har ansett, att i civila avlöningsreglementet bör ge- nom en generell bestämmelse stadgas skyldighet för tjänsteman, som i regle- mentet avses, att låta sig förflyttas jämväl till befattning vid annat verk, där Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall finner skäl förordna om så- dan förflyttning. Vid bifall härtill bliva särbestämmelser av nyss angiven art obehövliga. Kommittén förutsätter härvid såsom självfallet, att tjänste- man icke skall tvångsvis behöva övergå till befattning vid annat verk i annat fall, än då med den nya befattningen äro förenade arbetsuppgifter av lik- nande'art som de, vilka han haft att utföra i den före förflyttningen inne— havda befattningen, eller i varje fall arbetsuppgifter, för vilka tjänstemannen genom Sin utbildning är skickad.
Kommittén anser alltså, att tjänsteman i allmänhet bör vara pliktig att låta sig förflyttas till annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock, därest Kungl. Maj:t så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk, åvilket reglementet vinner tillämpning. Denna regel synes dock icke böra göras tillämplig a innehavare av domartjänster. I betraktande av den oberoende ställning, domarkåren av ålder intagit och anses böra in- laga i vårt land, har kommittén ansett, att domare bör vara skyldig att låta förflytta sig till annan befattning allenast där organisatoriska skäl sådant påkalla. Erinras må, hurusom i de i civila tjänstepensionsreglementet in- tagna bestämmelserna angående tjänstemans skyldighet att från tjänsten av- gå en viss skillnad gjorts mellan dömare, å ena, och övriga i tjänstepensions- reglementet avsedda tjänstemän, å andra sidan.
' Likaledes torde — såsom även 1928 års lönekommitté förutsatt —— från bestämmelserna om förflyttningsskyldighet böra undantagas innehavare av befattningar, vilka tillsättas genom förordnande på viss tid eller tills vidare".
Beträffande de tills vidare förordnade tjänstemännen är varje förbehåll om- förflyttningsskyldighet överflödigt, enär sådan tjänsteman kan när som helst skiljas från förordnandet. I fråga om tjänsteman, som förordnats på viss tid, lärer förflyttningsskyldighet under förordnandetiden icke böra ifrågakomma med hänsyn till dessa tjänsters karaktär och de beträffande dem meddelade- särskilda pensioneringsföreskrifterna.
Enär föreskrifterna om förflyttningsskyldighet äro av allmängiltig natur, hava desamma ansetts böra inordnas bland de allmänna bestämmelserna i- 1 avd. och där upptagas under en särskild paragraf, 3 %. I fråga om detalj- bestämmelserna i nämnda paragraf får kommittén anföra följande.
1 mom. Såsom en första punkt i förevarande moment har i anslutning till vad som stadgas i nu gällande avlöningsreglementen föreslagits, att tjänste- man skall vara underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som meddelas i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Härunder böra innefattas icke blott av Kungl. Maj:t utfärdade författningar utan även de instruktionsbestämmelser, arbetsordningar, tjänstgöringsreglementen m. m., som vederbörande verk enligt bemyndigande äga utfärda rörande under- lydande befattningshavares tjänstgöringsförhållanden. Den hittills i avlö- ningsreglementena stadgade skyldigheten för tjänsteman att underkasta sig vidsträcktare tjänstgöring eller jämkning i åligganden m. m. bör hädan- efter regleras genom instruktionsföreskrifter. I instruktionsväg böra ock utfärdas de särskilda tjänstgöringsföreskrifter, som anses erforderliga för särskilda grupper av befattningshavare och hittills meddelats i tillämpnings- bestämmelserna till nu gällande avlöningsreglemente för allmänna civilför- valtningen men som icke upptagits i kommitténs reglementsförslag. I så— dant hänseende må här särskilt erinras, hurusom i tillämpningsföreskrifter— na för ett flertal huvudsakligen vetenskapliga institutioner stadgats skyl- dighet för innehavare av vaktmästarbefattning eller därmed jämförlig tjänst att, där så erfordras för beredande av semester åt annan dylik befattnings- havare, utan särskild ersättning utöver den vederbörande eljest tillkomman- de avlöningen, jämte egen tjänst bestrida göromål tillhörande annan be— fattning av nämnda slag vid vederbörande institution.
I fråga om vissa grupper av befattningshavare, för vilka bestämts visst tjänstgöringsområde eller som äga att vid sidan av lönen uppbära extra inkomster i form av ersättning för tjänsteförrättningar enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa, har genom särskilda tillämpningsföreskrifter till av- löningsreglementet stadgats skyldighet för vederbörande tjänsteman att vara underkastad förändring i tjänstgöringsomrädets omfattning eller omregle- ring av extra inkomster (se t. ex. beträffande lantbruksingenjörer kungörelsen den 27 juni 1930, nr 239, beträffande länsveterinärer kungörelsen den 18 ju- ni 1926, nr 267, och beträffande distriktsveterinärer kungörelsen den 10 no— vember 1933, nr 606; beträffande förste provinsialläkare och provinsialläka— re återfinnas motsvarande föreskrifter i 10 å 1 mom. av avlöningsreglemen- tet den 21 maj 1926, nr 177). 136 & av avlöningsreglementet för allmänna
civilförvaltningen samt motsvarande paragraf i lotsverkets avlöningsregle- mente finnes vidare en generell föreskrift om skyldighet för tjänsteman att underkasta sig minskning i eller upphörande av extra inkomster, som kunna medfölja befattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed. I 1930 års förslag hava dylika specialbestämmelser införts i tilläggsbestämmelserna till det föreslagna allmänna avlöningsreglementet. Det har emellertid synts kommittén lämpligast, att ett allmänt stadgande härom intages i förevarande paragraf av avlöningsreglementet.
Kommittén har ock ansett, att till förevarande moment bör, med viss jämk- ning i ordalydelsen, överflyttas det i vikariatsersättningsbestämmelserna i nu gällande avlöningsreglementen ingående stadgandet om skyldighet för tjänsteman att mottaga förordnande såsom vikarie å befattning inom högre lönegrad under högst tre månader av ett och samma kalenderår, vilket stad- gande kommittén i motsats till 1928 års lönekommitté ansett alltjämt böra ha sin plats i avlöningsreglementet.
För vissa befattningshavare (t. ex. tjänstemän vid fångvårdsstaten och vid uppfostringsanstalten å Bona, diplomatisk och konsulär personal, tjänste- män vid statens tvångsarbetsanstalter, provinsialläkare och distrikts- veterinärer) har i avlöningsbestämmelserna föreskrivits en vidgad skyl- dighet att vikariera å annan befattning. Dylika särbestämmelser böra enligt kommitténs mening överflyttas till instruktionerna för vederbö- rande verk. Med hänsyn emellertid till att en vidgad skyldighet i avse- ende å vikariat å annan befattning är på sätt nyss angivits ålagd vissa be— fattningshavargrupper, har stadgandet i 1 mom. andra stycket av föreva- rande paragraf av reglementsförslaget erhållit en härav betingad komplette- ring.
2 mom. Enligt den föreslagna lydelsen av 2 mom. skulle innehavare av domarbefattning vara skyldig att låta förflytta sig till annan domarbefattning inom den lönegrad han tillhör, under förutsättning att Kungl. Maj:t prövar organisatoriska skäl påkalla förflyttningen. Sakligt sett är innebörden av ifrågavarande stadgande den, att innehavare av en domarbefattning skulle under nyssnämnda förutsättning kunna förflyttas icke blott till likabenämnd befattning vid annan domstol utan även till annat slag av domarbefattning inom den lönegrad han tillhör, i båda fallen jämväl med förändring av sta- tioneringsorten.
3 mom. Beträffande innehållet i detta moment hänvisas till vad inled- ningsvis under denna paragraf anförts. Päpekas bör, att med det i momen- tet använda uttrycket »annan befattning» förstås såväl befattning inom samma lönegrad som befattning inom lägre lönegrad, i bägge fallen oavsett om det är fråga om likabenämnd befattning eller om annat slag av befatt- ning.
I en till lönekommittén ingiven skrivelse av den 28 november 1936 hava svenska järnvägsmannaförbundet. svenska postmannaförbundet, statstjänar-
nas centralorganisation och Sveriges lokomotivmannaförbund —— i anslutning till ett av två ledamöter av 1928 års lönekommitté reservationsvis framfört yrkande — föreslagit införande i avlöningsreglementet av en bestämmelse, som skulle skydda de i reglementet avsedda tjänstemännen från att indragas i arbetskonflikt. Bestämmelsen, som ansetts böra såsom tillägg fogas till det i 10 Q 2 mom. första stycket av 1928 års lönekommittés förslag upptagna stadgandet om skyldighet för tjänsteman att underkasta sig vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, borde erhålla följande lydelse: >Dock må under konflikt tjänsteman icke beordras utföra arbete, som eljest utföres av i konflikten deltagande». Med det sålunda ifrågasatta stadgandet torde närmast hava avsetts att säkerställa, att en statstjänsteman, som så önskar, skulle kunna stå neutral vid inträffad öppen arbetskonflikt mellan staten och i dess tjänst varande kollektivavtalsanställda arbetare samt icke kunna tvingas att utföra arbete, som arbetare på grund av arbetstvist nedlagt och förklarat i blockad.
Den fråga, som sålunda berörts, mäste utan tvivel anses såsom betydelse- full. Icke blott ur tjänstemännens utan även ur statens synpunkt torde det vara önskvärt, att hithörande förhållanden äro ordnade på ett sådant sätt, att friktioner mellan staten och dess anställda i möjligaste mån undvikas. Statstjänstemännens ställning vid arbetskonflikter är för närvarande icke i något avseende författningsmässigt reglerad. Praxis torde dock numera i allmänhet hava utvecklat sig därhän, att tjänsteman icke under konflikt beordras att utföra annat arbete än det, som han vanligen har att utföra, och att alltså ramen för tjänstemannens arbetsområde icke vid konflikt vid- gas att omfatta sådana utanför hans vanliga åligganden fallande arbeten, vilka äro föremål för konflikten. Man torde sålunda kunna utgå från att de statliga myndigheterna — i varje fall verk med talrika personalgrupper _ hava sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten av att på förevarande område undvika åtgärder, vilka kunna medföra stridigheter mellan verks- ledningarna och de anställda eller mellan olika grupper av anställda in- bördes. Detta utesluter dock icke, att avsaknaden av varje vägledande före- skrift i ämnet kan framstå såsom en brist, icke minst ur psykologiska syn- punkter, eller att åtminstone beträffande vissa förvaltningsområden med stora såväl tjänstemanna- som arbetargrupper en reglering i någon form av hit- hörande problem kan befinnas önskvärd. Inom det enskilda näringslivet synes denna fråga under senare tid hava varit föremål för uppmärksamhet, och en reglering av privatanställda tjänstemäns ställning vid arbetskonflikt har i viss omfattning ägt rum genom avtalsuppgörelser mellan vederbörande organisationer av arbetsgivare och arbetsledande personal.
Såvitt kommittén kan döma, måste emellertid vissa vanskligheter möta ett försök att ordna här ifrågavarande angelägenhet genom bestämmelser av den generella innebörd, varom här är fråga. En reglering i författningsform av tjänstemännens ställning under arbetskonflikt torde bland annat kräva en så noggrann och ingående begreppsbestämning, att svårigheter och tvister vid tolkning och tillämpning av föreskrifterna ej behöva befaras. Å ena
sidan måste hänsyn härvid tagas till samtliga de stridsmetoder, som inom den enskilda arbetsmarknaden erkännas såsom lojala medel i arbetstvister; å andra sidan måste särskilt beaktande skänkas åt frågan om säkerställande av för samhällslivet oundgängliga arbeten och överhuvud åt den särställning, staten såsom arbetsgivare intager. I betraktande av de skiftande förhållan- den, som äro rådande inom olika grenar av statsverksamheten, kan det vi- dare —- såvitt erfarenheterna från det enskilda näringslivets områden giva vid handen — måhända bliva nödvändigt att reglera olika detaljfrågor på olika sätt för skilda förvaltningsområden. Ur dessa synpunkter måste kom- mittén ställa sig tveksam inför lämpligheten att söka en lösning av det före- liggande problemet inom ramen av civila avlöningsreglementet. I varje fall har lönekommittén ansett sig icke kunna utan särskild utredning, för vilken kommittén icke förfogar över tillräcklig sakkunskap eller erforderlig tid, framlägga förslag till bestämmelser i ämnet. Kommittén, som — på sätt nyss framhållits — finner förevarande spörsmål vara av den betydelse, att det ej lämpligen bör förbigås, vill emellertid uttala sig för att frågan göres till föremål för särskild utredning och övervägande av på detta område sak— kunniga personer, därvid även torde få prövas, i vilken form eventuella föreskrifter i ämnet lämpligen böra utfärdas.
4 5. Förening av tjänster m. m.
Med anledning av en framställning av riksdagens år 1925 församlade re— visorer anhöll 1926 års riksdag i skrivelse den 1 juni 1926 (nr 293), att Kungl. Maj:t mätte föranstalta om en allsidig utredning angående den ut- sträckning, i vilken statstjänstemän vid sidan av statstjänsten innehade andra- sysslor eller yrkesmässigt bedreve annat förvärvsarbete, ävensom angående de frågor, som härmed ägde samband.
1926 års bisysslesakkunniga. I anledning av nämnda riksdagsskrivelse tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, den 17 december 1926 särskilda utredningsmän att verk- ställa den begärda utredningen. Utredningsmännen, i det följande benämn- da bisysslesakkunniga, avgåvo den 18 juni 1928 betänkande med utred» ning och förslag i ämnet (statens off. utredn. 1928: 14). I betänkandet åter- finnas följande sammanfattande uttalanden (sid. 177):
»Efter noggrant övervägande av alla de fakta och uppgifter, som stått till för» fogande för bedömande av huru det för närvarande förhåller sig med statstjänste- männens bisysslor i vårt land, hava utredningsmännen kommit till den uppfatt— ning, att förhållandena på förevarande område icke äro av den art, att de kunna anses påkalla omedelbara åtgärder av mera genomgripande natur.
Detta uttalande har gjorts med utgångspunkt från förhållandena i allmänhet och utan att förbise, att i särskilda fall missförhållanden sannolikt torde föreligga. I fråga om enstaka tjänstemän och grupper av sådana har sålunda undersökningen ådagalagt en sådan anhopning av befattningar och uppdrag vid sidan av tjänsten, att det kunnat bliva föremål för tvekan, om vederbörande mäktat i erforderlig ut- sträckning ägna sin arbetskraft åt den uppgift, för vilken staten betalat honom lön.
I huru stor utsträckning verkligt missbruk förelegat, därom anse sig utrednings- männen ej kunna fälla något bestämt omdöme, då föreliggande uppgifter endast varit av kvantitativ, ej av kvalitativ art. Det kan ju tänkas, att det, åtminstone i somliga fall, varit fråga om undantagsfall ej blott med avseende på belastningen med bisysslor utan även i fråga om vederbörandes duglighet och arbetsförmåga.
Likaså vilja utredningsmännen framhålla, att även om de hålla före, att den nu- varande situationen på förevarande område ej direkt ger anledning till oro, så anse de dock densamma ej vara av den art, att den bör oförändrad bestå jämväl i fram- tiden. I likhet med vad från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida uttalats vid åt- skilliga tillfällen under frågans tidigare långvariga behandling, vilja även utred- ningsmännen framhålla, att statstjänstemännens sysslor och uppdrag utom tjänsten måste, åtminstone i den mån de ha karaktären av förvärvsarbete, övervägande an- ses som en olägenhet, vilken man bör söka att i görligaste mån successivt inskränka vid framtida förvaltningsreformer och löneregleringar under fullföljande av i stort sett samma medel och metoder, som hitintills tillämpats på detta område.»
Nuvarande bestämmelser i 3 % avlöningsreglementet för allmänna civil- förvaltningen, vilka bestämmelser i huvudsak överensstämma med motsva- rande föreskrifter i avlöningsreglementena för övriga nyreglerade verk, fun- no utredningsmännen i åtskilliga avseenden mindre tillfredsställande. Det heter härom i betänkandet (sid. 181 0. f.):
»Dessa bestämmelser, vilka tillkommit för mer än tjugo år sedan, delvis såsom en kompromiss mellan inbördes stridiga uppfattningar, innebära i första hand ett ovillkorligt förbud mot förening av ordinarie statstjänst med annan tjänst å rikets eller riksdagens stat och ett —— efter för ej länge sedan vidtagen ändring »— villkor- ligt sådant i fråga om innehav av tjänst på kommuns stat. Oreglerade lämnas så- lunda med full avsikt sådana amanuens— o. d. befattningar i allmän tjänst, som icke äro uppförda å stat.
Därefter stadgas fakultativt förbud beträffande — eller kanske riktigare rätt att först efter föregående prövning och medgivande mottaga — vissa befattningar och uppdrag, i första rummet sådana knutna till enskilda banker och aktiebolag. Det synes emellertid kunna ifrågasättas, huruvida denna inriktning på en viss typ av företag, vilken blivit en 'naturlig följd av stadgandets tillkomsthistoria, numera kan anses ändamålsenlig. Därest man, såsom lämpligt synes och som även skett fler- städes i utlandet, vill till särskild prövning uttaga en speciellt ekonomiskt betonad grupp av bisysslor, torde bestämmelsens nuvarande formulering få anses såväl för vid som för trång. Den är för vid bl. a. därigenom, att samhällslivets utveck- ling medfört, att såsom aktiebolag registrerats även ett icke obetydligt antal sam- manslutningar med övervägande ideellt syfte. Den är för trång därigenom, att den lämnar å sido de särskilt inom försäkringsväsendet talrika företag, vilka var- ken äro oktrojerade eller registrerade som aktiebolag, ävensom de under senare är kraftigt uppblomstrande föreningarna för ekonomisk verksamhet. Med anled- ning härav vilja utredningsmännen föreslå, att punkten i fråga, i enlighet med »ordalagen i nu gällande föreskrifter i ämnet för justitie- och regeringsråd, gives en formulering, varigenom den komme att omfatta uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som driver bank- eller försäkringsrörelse eller eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte.
Enahanda bestämmelser om särskild prövning gälla även i fråga om befattning som tjänsteman hos verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må. Det synes råda skiljaktiga uppfattningar om huruvida sistnämnda uttryck även skall anses innefatta befattningar i det allmännas tjänst, icke upp- förda å stat. Det må då erinras om att gränsen är i hög grad flytande mellan å ena sidan dylika befattningar, å den andra hela skalan av offentliga uppdrag av skif-
lande art och varaktighet. Dylika ha statstjänstemän i regel ansetts kunna mot- taga utan särskild prövning, enär man antagit att — i den mån det ej rörde sig om ett medborgerligt förtroendeuppdrag, vartill efter i vårt land rådande uppfattning alla kunna anses ha lika rätt —— uppdragsgivaren jämväl skulle taga hänsyn till att uppdraget i fråga ej kunde antagas skola komma att verka hinderligt för veder- börandes tjänstutövning. Det vill emellertid synas, som om dylika hänsyn i åt- skilliga fall ej skulle tagas. I anledning av framställd anmärkning från 1926 års statsrevisorer i fråga om förordnande av vissa taxeringsnämndsordförande har så- lunda överståthållarämbetet i sitt yttrande uttalat, att ämbetet vid meddelande av sådant förordnande anser sig uteslutande böra taga hänsyn till vederbörandes för- utsättningar att på ett sakkunnigt och i övrigt tillfredsställande sätt kunna full- göra detsamma. Huruvida uppdraget kan vara hinderligt för den förordnades verksamhet i övrigt är en omständighet, som i allmänhet undandrar sig överståt- hållarämbetets bedömande och för övrigt synes vara ämbetet skäligen ovidkom- mande i alla de fall, då vederbörande förklarat sig villig mottaga uppdraget. I anledning av denna praxis, vilken jämväl torde tillämpas på åtskilliga andra håll, synes det böra tagas under övervägande, huruvida icke med avseende på vissa slag av offentliga uppdrag bör tillämpas samma prövningsförfarande som i fråga om befattningar av ovan angiven art.
Samma svårighet att draga en gräns mellan befattningar och uppdrag förelig- ger även med avseende på verksamhet av enskild natur. Det torde sålunda i sak föreligga skäligen ringa skillnad mellan om en statstjänsteman är anställd som ombudsman med årsarvode hos ett bolag eller om han tjänstgör som dess stående juridiske rådgivare och honoreras för varje gång han anlitas. Enligt nu gällande bestämmelser torde det i förstnämnda fall vara fråga om en befattning, beträffande vilken anmälningsplikt föreligger, medan i senare fallet så knappast torde vara för- hållandet. Det har påpekats, att så länge det enskilda arbetet icke går in på om- rådet för verklig anställning i statens eller kommunernas tjänst eller hos bolag 0. d., makten att förbjuda enskilt arbete för närvarande icke är synnerligen effektiv. Det torde vara av nu angivna skäl, som det i nyare tjänste- eller löne- reglementen för Stockholm, Göteborg och Malmö samt åtskilliga andra städer an- setts böra föreskrivas, att stadgade restriktioner i fråga om tjänstebefattningar även skola gälla därmed jämförliga uppdrag. De uppdrag, som sålunda åsyftas, iiro sådana, vilka äro av längre varaktighet eller regelbundet återkomma år efter år. Härigenom skulle även kunna i viss mån tillgodoses det i meranämnda skri- velse av 1926 års riksdag uttalade önskemålet om reglering av statstjänstemäns yrkesmässigt bedrivna förvärvsarbete, vilket merendels torde äga rum under nu antydda former. Av naturliga skäl torde det blott mera sällan kunna förekomma, att tjänsteman för dylikt ändamål kan hålla öppen bod eller kontor, och i de fall, där så sker, torde rörelsens bedrivande ofta ankomma på hustrun eller andra fa— miljemedlemmar i så stor utsträckning, att det härvidlag mindre är fråga om en biförtjänst än om en dubbelinkomst.
Man hade tänkt sig, att under regleringen skulle ingå mera varaktiga uppdrag ej blott av enskild natur utan även offentliga sådana, i den mån de ej grunda sig på uppdrag av Kungl. Maj:t eller på medborgares val. Givetvis böra vederbörligen be- aktas de hinder för dylik prövning, som i vissa fall kunna föreligga i nu gällande lagstiftning (särskilt skattelagstiftningen).
Utredningsmännen vilja i detta samband framhålla, att den granskning de haft tillfälle verkställa givit vid handen, att anledning icke saknas att underkasta bi- sysslor en grundlig prövning även när de äro av offentlig natur. Med hänsyn till den ringa utsträckning, i vilken statstjänstemän varit tjänstlediga för dylikt ända- mål, synes det kunna ifrågasättas, om härvidlag alltid iakttagits gällande avlö- ningsreglementens bestämmelser i fråga om tjänstledighet och löneavdrag. Vidare synes det kunna ifrågasättas, om ej i vissa fall sådana arbetsuppgifter, vilka nu
betraktas och ersättas såsom särskilda uppdrag, borde med fördel kunna utan sär- skild gottgörelse förenas med ordinarie befattning inom respektive förvaltning. Tillstånd att med statstjänst förena befattningar och uppdrag av här ifrågava- rande slag synes framdeles som hittills böra skriftligen ansökas hos vederbörande myndighet. För att underlätta dennas prövning av ärendet förefaller det ändamåls— enligt, om i ansökningsskrivelsen angåves ej blott sysslans art utan även det mått av arbete den ungefärligen kan anses kräva, vilket kunde uppgivas antingen i form av uppgift om det beräknade antalet arbetstimmar per år eller, om detta ej vore möjligt, genom meddelande av beloppet av utgående arvode eller ersättning.»
De sakkunniga ansågo prövningen av frågor om rätt att med statstjänst förena befattning eller uppdrag böra ankomma på Kungl. Maj:t beträffande samtliga befattningshavare, vilka utnämnas av Kungl. Maj:t. Det förutsat- tes, att tillstånd komme att beviljas allenast tills vidare under en begränsad tidrymd (1—3 år).
De sakkunniga framlade följande förslag till förändrad avfattning av den i flertalet avlöningsreglementen ingående allmänna bestämmelsen om för» ening av tjänster m. m.:
»1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets eller riksda- gens stat, ej heller, utan att sådant medgivits genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, å kommuns stat.
2. Med mindre Kungl. Maj:t eller, vad angår tjänsteman, som utnämnes av an— nan myndighet, ifrågavarande myndighet, uppå skriftlig ansökan och efter pröv- ning, att sådant ej inverkar hinderligt för utövande av statstjänsten, därtill för viss tid beviljar tillstånd, må ej heller med ordinarie befattning förenas: uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som driver bank- eller försäkringsrörelse eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte; befattning såsom tjänsteman i verk, bolag, förening eller inrättning, som ovan sagts; eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara mä eller därmed jämförligt upp- drag.»
1928 års lönekommitté anslöt sig till den av bisysslesakkunniga uttalade uppfattningen, att 3 g i gällande avlöningsreglementen på åtskilliga punkter behövde underkastas ändring. Dels vore myndigheternas befogenhet att pröva ooh besluta angående 'bisysslorna begränsad på ett föga rationellt sätt, dels hade man vid uppdelningen av bisysslorna utgått från begrepp, vilkas innebörd vore oklar. Visserligen innebure bisysslesakkunnigas förslag åt- skilliga förbättringar härutinnan, men fullt tillfredsställande ansåge kom- mittén dock icke heller detta förslag vara. Kommittén anförde till närmare utveckling av sin ståndpunkt i huvudsak följande (betänkandet sid. 72—74):
De restriktioner, som gällde i fråga om rätt för statstjänstemän att vid sidan av tjänsten åtaga sig bisysslor, åsyftade å ena sidan, att tjänstemannen i största möj- liga utsträckning skulle ägna sin arbetskraft åt den uppgift, för vilken staten beta- lade honom lön, å andra sidan att förebygga, att en statens befattningshavare i sin tjänstutövning läte sig ledas av andra hänsyn än sådana, som betingades av det all- männas bästa. Här förelåge sålunda två bestämt skilda syftemål, som skulle till— godoses, dels att staten finge full valuta för lönen, dels att pliktkollisionsanlednin- gar undanröjdes. Sett ur den förra synpunkten vore tydligen huvudsaken, om bi-
sysslan hindrade befattningshavaren i hans tjänstutövning, medan sysslans beskaf- fenhet vore av tämligen underordnad betydelse. Ur den senare synpunkten åter vore bisysslans art eller samband med statstjänsten —— icke dess omfattning —— av- görande.
Med utgångspunkt från denna principiella skillnad hade kommittén sökt draga upp klarare gränser i fråga om författningsbestämmelsernas innehåll och räck- vidd. Avlöningsreglementet syntes endast böra innehålla sådana föreskrifter röran- de innehav av bisysslor, som vore att betrakta såsom avlöningsvillkor i egentlig mening, nämligen att bisysslorna icke finge inkräkta på det mått av arbete, som krävdes för åtnjutande av den med tjänsten förenade lönen. I vederbörande verks instruktioner borde däremot stadgas rörande de inskränkningar i rätten att inne- hava bisysslor, som gällde endast beträffande vissa befattningar och vilka vore be- tingade av rättsordningens krav på att förhindra obehörigt inflytande av privat- intressen vid statstjänstens utövande.
Förutsättningen för att myndigheterna skulle kunna pröva, i vad mån bisyss- lorna kunde inverka hinderligt på tjänstutövningen, vore tydligen, att de i största möjliga utsträckning erhölle kännedom om vilka bisysslor tjänstemännen innehade eller ämnade åtaga sig. Att stadga anmälningsplikt allenast beträffande några vis- sa grupper av bisysslor hjälpte härvidlag föga, utan anmälningsplikten syntes prin- cipiellt böra omfatta alla slags bisysslor. Emellertid kunde det givetvis icke vara nödvändigt eller lämpligt, att varje än så obetydlig sysselsättning utom tjänsten skulle föranleda särskild anmälan till vederbörande verksmyndighet, som helt na- turligt därigenom skulle förorsakas onödigt besvär. En viss begränsning vore så- lunda av praktiska skäl ofrånkomlig, ehuru betydande svårigheter måste möta varje försök att göra en riktig uppdelning av bisysslorna i detta syfte. Med avseende främst fäst vid de bisysslor, som kunde antagas inverka hinderligt för statstjänstens utövande, hade kommittén ansett, att anmälan borde förekomma beträffande 1) be- fattningar i allmän eller enskild tjänst, 2) varaktiga uppdrag, 3) mera tidskrävande tillfälliga uppdrag samt 4) yrkesmässigt bedriven verksamhet.
Även med en dylik specificering kunde givetvis tänkas många tveksamma gräns- fall, där den enskilde tjänstemannens omdöme och lojalitet sattes på prov. Huru- vida t. ex. ett uppdrag vore att betrakta såsom mera eller mindre tidskrävande, måste sålunda bliva beroende på den subjektiva uppfattningen i olika fall. Detta förhållande syntes likväl icke böra tillmätas större betydelse. Kommittén hade i varje fall icke ansett lämpligt att söka definiera i allmänt språkbruk så vanliga, om än något vaga uttryck som varaktig, tillfällig, tidskrävande o. s. v.
För att den utsträckning av anmälningsplikten, som av kommittén föresloges, icke skulle medföra någon betungande arbetsökning för de myndigheter, som hade att behandla anmälningarna i fråga, hade kommittén sökt i möjligaste mån för- enkla prövningsförfarandet. I alla de fall — troligen de flesta — där bisysslan uppenbarligen icke kunde inverka hinderligt för tjänstutövningen, skulle myndig- heten icke behöva lämna särskilt tillstånd för rätt att förena bisysslan med stats— tjänsten utan kunna inskränka sig till en mera summarisk registrering av anmäl- ningen. Först där antalet bisysslor, som innehades av samma tjänsteman, tende— rade att bliva alltför stort eller en bisyssla befunnits eller kunde antagas på ett olämpligt sätt inkräkta på arbetstiden, borde en mera ingående prövning komma till stånd och förbud mot innehav av viss bisyssla meddelas. Därest tjänstemannen i vederbörlig ordning gjort anmälan om sin verksamhet vid sidan av tjänsten och myndigheten icke inom skälig tid meddelat förbud för honom att fortsätta verk- samheten, skulle alltså tillstånd utan vidare anses vara lämnat. De närmare be— stämmelser, vilka, i anslutning till vad ovan anförts, skulle reglera anmälan av bisyssla, syntes lämpligen böra meddelas av Kungl. Maj:t.
I fråga om myndigheternas rätt att meddela förbud för tjänsteman att med sin befattning förena bisyssla vore att märka vissa viktiga undantag. Tjänsteman kun-
de sålunda helt naturligt icke förvägras att åtaga sig befattning eller uppdrag, som han erhållit av Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts medgivande. Icke heller syntes en tjänsteman kunna hindras att mottaga medborgerliga förtroendeuppdrag, som grundade sig på allmänna val. Beträffande det viktigaste bland dessa förtro- endeuppdrag, nämligen uppdrag såsom riksdagsman, gällde för övrigt vad härom stadgades i riksdagsordningen & 4. Vad däremot anginge andra slag av offentliga uppdrag, syntes någon ovillkorlig rätt för tjänstemannen att åtaga sig dylika upp- drag icke böra ifrågakomma. Den omständigheten, att vissa offentliga uppdrag, såsom uppdrag att vara förmyndare eller överförmyndare, icke utan vidare kunde avsägas, syntes icke heller för dessa uppdrags vidkommande konstituera någon så- dan rätt, enär en statstjänsteman, som av sin tjänst vore hindrad att fullgöra upp— draget, ägde laga skäl för en avsägelse. Emellertid syntes vid prövningen av offent- ligt uppdrag särskild hänsyn böra tagas till uppdragets beskaffenhet, så att tjänst- intresset och det allmänna intresset bleve såvitt möjligt rättvist avvägda mot var— andra. Utan tvingande skäl borde sålunda tjänsteman icke förvägras åtaga sig ett offentligt uppdrag.
De av 1928 års lönekommitté föreslagna stadgandena beträffande stats- tjänstemännens bisysslor upptogos i 3 5 av kommitténs förslag till avlönings- reglemente.
Avgivna yttranden. 1928 års lönekommittés förslag i förevarande ämne har blivit föremål för erinringar från ett flertal myndigheter. Erinringarna hava till en början riktat sig mot de föreslagna bestämmelserna om skyldighet för tjänsteman att anmäla innehav av bisysslor. Sålunda hava justitiekanslers- ämbetet, Göta hovrätt, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Skaraborgs län, generalpoststyrelsen, väg— och vattenbyggnadsstyrelsen, karolinska mediko— kirurgiska institutet, lantmäteristyrelsen, styrelsen för veterinärhögskolan, kommerskollegium samt kommunikationsverkens lönenämnd ställt sig mer eller mindre avvisande mot införandet av ett anmälningssystem. Härvid har bl. a. framhållits, att anmälningsplikten skulle, särskilt vid verk med stora lokalstater, medföra ej obetydligt besvär för myndigheterna, vilka skulle hava att registrera och pröva alla inkomna anmälningar. För tjänstemännen innebure anmälningsplikten ett onödigt förmynderskap och intrång från sta- tens sida i deras privata förhållanden. De föreslagna bestämmelserna vore också alltför svävande i avfattningen för att kunna läggas till grund för en anmälningsplikt. Några myndigheter hava uttalat den meningen, att bi— sysslesakkunnigas förslag vore att föredraga framför lönekommitténs för- slag.
Även från ämbetsverk, som principiellt synas hava godtagit kommitténs an- mälningssystem, hava anmärkningar riktats mot de av kommittén i 3 % föreslagna stadgandena. Pensionsstyrelsen samt länsstyrelserna i Stockholms och Kronobergs län hava sålunda funnit anmälningsskyldigheten alltför rigo- rös. Åtskilliga myndigheter hava ock ansett, att bestämmelserna borde göras så tydliga, att tvekan icke behövde uppkomma om deras rätta tolkning. Vad särskilt angår uttrycket »varaktigt eller mera tidskrävande tillfälligt upp- drag» hava länsstyrelserna i Blekinge och Västerbottens län anfört, att det- samma vore oklart och ägnat att bereda tolkningssvårigheter eller omöjlig—
göra en enhetlig tillämpning. Förstnämnda länsstyrelse har påyrkat, att från anmälningsplikt måtte undantagas offentliga uppdrag, som meddelas av den myndighet, varunder tjänstemannen lyder, och länsstyrelsen i Kristian- stads län har föreslagit, att i anmälningsplikten icke skulle inbegripas upp- drag, som meddelats av statlig myndighet över huvud taget. Fångvårdsstyrel- sen, riksräkenskapsverket, allmänna civilförvaltningens lönenämnd och kontrollstyrelsen hava ansett, att i fråga om uppdrag endast sådana, som vo- re mera tidskrävande, borde falla under anmälningsplikt, oavsett om upp- dragen vore varaktiga eller mera tillfälliga. Medicinalstyrelsen har fram- hållit, att endast sådant varaktigt eller mera tidskrävande tillfälligt uppdrag, för vilket ersättning utginge, borde inbegripas under anmälningsplikt, och skolöverstyrelsen har uttalat den uppfattningen, att från anmälningsplikt bor- de undantagas alla icke avlönade förtroendeuppdrag samt sådana offentliga uppdrag, för vilkas fullgörande särskild ersättning icke utginge. Enligt kam— marrättens mening borde tillfälliga uppdrag undantagas från anmälnings- plikt, såvida de ej vore mer eller mindre regelbundet återkommande. Vat- tenfallsstyrelsen har uttalat sig för att från anmälningsplikt borde undan- tagas alla icke avlönade förtroendeuppdrag inom personalsammanslutningar, ideella och politiska föreningar, sådana offentliga uppdrag, för vilkas full- görande särskild ersättning icke utginge, samt befattning eller uppdrag, som tjänsteman erhållit av Kungl. Maj:t.
Av de personalsammanslutningar, som särskilt uttalat sig rörande löne- kommitténs förslag under 3 å, h-ar svenska järnvägsmannaförbundet fram- hållit, att stadgandet om anmälningsplikt vore alltför rigoröst avfattat. Från anmälningsplikt borde undantagas sådana uppdrag, vilka tjänsteman kunde komma att innehava i egenskap av medlem i facklig, politisk eller ideell sam- manslutning.
1936 års lönekommitté. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörel- sen, har frågan om en skärpning av gällande bestämmelser angående stats- tjänstemännens rätt att innehava bisysslor varit aktuell sedan åtskilliga år tillbaka. Förslag till mera restriktiva föreskrifter på området hava utarbe- tats såväl av 1926 års bisysslesakkunniga som av 1928 års lönekommitté.
Förstnämnda förslag bygger på nu gällande bestämmelser och avser följ- aktligen att bibehålla det nuvarande ansöknings- och tillståndsförfarandet. I jämförelse med nuvarande bestämmelser innehålla emellertid de föreslagna föreskrifterna en närmare precisering tillika med en utvidgning av bestäm- melsernas räckvidd.
1928 års lönekommitté har däremot ansett en tillfredsställande kontroll över att tjänstemännen icke över hövan ägna sina intressen åt uppgifter utom tjän- sten kunna vinnas endast genom att tjänstemännen principiellt åläggas skyl— dighet att anmäla alla bisysslor, som kunna antagas inverka hinderligt för statstjänstens utövande. Kommittén har sålunda i stället för det nuvarande ansöknings- och tillståndsförfarandet velat införa ett anmälnings- och för— budssystem.
Tydligt är, att båda de ifrågavarande förslagen erbjuda beaktansvärda utvä- gar för ett bättre övervakande av att tjänstemännen icke genom sysslande med uppdrag eller arbete utom tjänsten hindras i sin tjänstutövning. Beträf- fande det av 1928 års lönekommitté framlagda förslaget torde ock kunna sägas, att det i avseende å möjligheten att erhålla kännedom om, i vilken omfattning tjänstemännen ägna sig åt sysslor och uppdrag vid sidan om tjänsten, fyller mycket långt gående anspråk.
Vid bedömandet av spörsmålet om en skärpning av gällande bestämmel- ser på förevarande område bör man enligt kommitténs mening icke förbise, att det syfte, som man genom en sådan skärpning vill ernå, är att förekom- ma missbruk av tjänstemännens i och för sig naturliga rätt att använda sin fritid efter gottfinnande. Det vore felaktigt att härvid utgå från att varje sysslande med uppdrag vid sidan om den statliga befattningen är ur statens synpunkt förkastligt eller olämpligt. I detta hänseende må allenast påpekas, hurusom bisyssleväsendets utan tvivel avsevärda omfattning inom statsförvalt- ningen i icke ringa grad betingas därav, att statstjänstemännen tagits och alltjämt tagas i anspråk för uppdrag av offentlig karaktär, statliga och icke statliga, för vilkas fullgörande de på grund av sin rutin och vana vid för- valtningsarbete äro särskilt skickade. Man är här inne på en sida av bisyss- leväsendet, där lämpligheten av ett ingripande i restriktiv riktning i varje fall kan diskuteras. En åtgärd till minskande av bisyssleväsendet inom stats- förvaltningen synes kommittén 'framför allt böra gå ut på att förhindra, att tjänstemännen i rent förvärvssyfte åtaga sig sådana tidskrävande eller eljest maktpåliggande sysslor och uppdrag vid sidan om statstjänsten, vilka inverka hinderligt för tjänstutövningen.
Då kommittén med utgångspunkt från denna tankegång granskat de båda förenämnda förslagen till skärpning av gällande bestämmelser på området, har kommittén icke kunnat frigöra sig från den uppfattningen, att det av 1928 års lönekommitté framlagda förslaget går alltför långt i kravet på redo- visning av tjänstemännens göromål utom tjänsten. Likväl skulle förslaget knappast lämna någon garanti för ernäende av en verklig inskränkning av bisyssleväsendet. Anmälningssystemets praktiska verkningar skulle bliva beroende av myndigheternas mer eller mindre subjektiva uppfattning, huru- vida en viss anmäld bisyssla eller ett visst antal anmälda sysslor kunde anses inverka hinderligt för vederbörandes tjänstutövning eller icke. De föreslagna bestämmelserna lämna på denna punkt icke någon närmare led- ning för myndigheternas handlande. Ville man därför skapa garantier för att systemet i fråga i praktiken skulle tillgodose det syfte, som därmed av- setts, måste såvitt kommittén kan finna lämnas närmare anvisningar, vilka bisysslor befattningshavarna i tjänstens intresse höra i allmänhet förbjudas att innehava. Man skulle eljest löpa fara, att vad som på förevarande om- råde tillätes vid det ena verket bleve förbjudet vid det andra eller tvärtom. I jämförelse härmed erbjuder bisysslesakkunnigas förslag till bestämmelser den fördelen, att i själva författningstexten skulle lämnas positiva anvis- ningar för en reglering av hithörande förhållanden. i
Framför allt måste emellertid — såsom ock skett i de avgivna yttrandena —— mot det föreslagna anmälningssystemet riktas den anmärkningen, att systemet komme att åsamka såväl verk som personal en myckenhet arbete utan motsvarande praktisk nytta. Det lärer knappast kunna komma i fråga att exempelvis förmena en tjänsteman att innehava ett kommunalt uppdrag, som han erhållit genom allmänt val och om vars mottagande han gjort an- mälan. Ej heller kan rimligen förekomma, att en tjänsteman förbjudes att åtaga sig uppdrag såsom styrelseledamot i en politisk, facklig eller ideell sammanslutning, om uppdraget fullgöres väsentligen på fritid. Att stadga anmälningsplikt i fråga om nu nämnda slag av bisysslor, vilka säkerligen utgöra en relativt stor del —- måhända den största —— av förekommande bisysslor, synes vid sådant förhållande tämligen onödigt, då det gäller att finna en utväg för en ur statens synpunkt önskvärd begränsning av bisyssle- väsendet. Detsamma gäller i än högre grad beträffande sådana uppdrag, vilka meddelats av Kungl. Maj:t eller av vederbörande myndighet. Visser- ligen kunde tänkas att, såsom åtskilliga av de över förslaget hörda myndig- heterna påyrkat, mer eller mindre långt gående inskränkningar i den före- slagna anmälningsplikten vidtoges i syfte att förenkla anmälningsförfaran- det, och givet är, att på denna väg de påtalade olägenheterna i administra- tivt hänseende skulle kunna minskas. I samma mån som detta skedde, skulle emellertid eftergivas vad man främst velat vinna med anmälnings- systemet — nämligen att erhålla en möjligast fullständig kännedom och överblick över den omfattning, vari tjänstemännen ägna sig åt sysslor och uppdrag vid sidan om statstjänsten —- och kvar skulle väsentligen stå de fall, i vilka en verklig prövning från myndighetens sida borde äga rum, d. v. s. i stort sett de fall, som komme i fråga vid ett ansöknings- och till- ståndsförfarande inom i reglementet uppdragna gränser.
Av här antydda skäl har 1936 års lönekommitté kommit till den upp- fattningen, att ifrågavarande föreskrifter böra utformas i nära anslutning till bisysslesakkunnigas förslag. Även om ej heller detta förslag kan anses i allo tillfredsställande, synes det dock under förhandenvarande förhållanden erbjuda en i stort sett godtagbar lösning av bisysslefrågan utan att verken därigenom behöva betungas med nämnvärt ökat arbete.
I 1930 års betänkande har även berörts frågan om sådana inskränkningar i rätten att mottaga bisysslor, som föreskrivits beträffande vissa befattnin- gar och som äro betingade av rättsordningens krav på att förhindra obehörigt inflytande av privata intressen vid statstjänstens utövande. Dylika ovillkor- ligt verkande inskränkningar hava föreskrivits beträffande ett flertal be- fattningshavargrupper, såsom exempelvis beträffande vattenrättsingenjörer, yrkesinspektörer, vägingenjörer m. fl. Merendels hava sådana bestämmelser hittills tillkommit i samband med Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut om genomförande av lönereglering för vederbörande förvaltningsområde och med— delats vid sidan om avlöningsreglementet genom Kungl. Maj:ts kungörelser eller brev. Det synes icke böra ifrågakomma att tynga avlöningsreglementet med dylika särbestämmelser, utan kommittén får i enlighet med vad som
föreslagits i 1930 års betänkande förorda, att sådana bestämmelser medde- lasi administrativ ordning, t. ex. i vederbörande verks instruktioner. Till förebyggande av tvekan om Kungl. Maj:ts befogenhet att under löpande löne— regleringsperiod utfärda dylika bestämmelser torde emellertid, såsom också 1928 års lönekommitté förutsatte, bemyndigande härutinnan höra i avlö- ningsreglementet lämnas Kungl. Maj:t.
Efter dessa allmänna uttalanden övergår kommittén till att närmare yttra sig rörande de i 4 5 av kommitténs reglementsförslag intagna bestämmel- serna.
1 mom. Enligt 3 g 1 mom. i allmänna civilförvaltningens avlöningsregle- mente och motsvarande författningsrum i avlöningsreglementena för pro- vinsialläkarstaten samt lots- och fyrstaten må med ordinarie befattning icke förenas annan tjänst å rikets eller riksdagens stat, ej heller, utan att sådant medgivits genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen — beträffande pro- vinsialläkare av Kungl. Maj:t — å kommuns stat. Samma stadgande åter- finnes i kommunikationsverkens och domänverkets avlöningsreglementen med den skillnaden, att förbudet gjorts ovillkorligt även i avseende å förening av statstjänst med tjänst å kommuns stat.
Enligt 3 5 1 mom. i 1930 års reglementsförslag skulle med befattning, som i reglementsförslaget avsåges, icke få förenas annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, så framt icke Kungl. Maj:t och riks- dagen beträffande viss befattning annorlunda beslutat. Denna lydelse åsyf— tade dels ett förtydligande av hittillsvarande föreskrift så till vida, att för- budet skulle avse innehav av annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, dels ock en saklig ändring, i det att förbudet generellt skulle gälla, där ej statsmakterna för viss befattning medgivit undantag.
Innebörden av det hittillsvarande, från äldre avlöningsförfattningar häm— tade uttrycket >>annan tjänst å rikets eller riksdagens stat» har så till vida varit svävande, som å stat numera finnas upptagna åtskilliga befattningar, vilka icke äro ordinarie, t. ex. vissa arvodesbefattningar; dessa befattningar torde emellertid icke kunna anses falla under förbudet i 3 5 1 mom. Genom det i 1930 års reglementsförslag gjorda tillägget »ordinarie» skulle nämnda oklarhet undanröjas. Kommittén har ej annat att erinra emot avfattningen av ifrågavarande stadgande än att ordinarie tjänst å rikets stat samt ordina- rie tjänst å riksdagens stat — med vilket sistnämnda begrepp torde ha av- setts ordinarie befattning vid riksdagens verk — lämpligen synas kunna sammanföras under den gemensamma beteckningen »ordinarie befattning i statens tjänst».
Enligt kommitténs mening bör vidare förbudet mot förening av befattning, å vilken det nya avlöningsreglementet är avsett att gälla, med andra statliga tjänster nu utsträckas till att även omfatta extra ordinarie befattningar i sta- tens tjänst, och detta oavsett om med sådan befattning är förbunden heltids— tjänstgöring eller tjänstgöring med avkortad arbetstid. Med extra ordinarie befattning bör i förevarande sammanhang uteslutande förstås extra ordinarie
tjänst, som är underkastad de av Kungl. Maj:t utfärdade avlöningsbestäm— melserna för icke-ordinarie personal vid nyreglerade verk. Ifrågavarande utvidgning av förbudet har förutsatts redan vid avfattandet av nu gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid nämnda verk (jfr t. ex. 3 % andra stycket av kungörelsen den 15 juni 1935, nr 397).
Begreppet >>tjänst å kommuns stat» har i vissa förekommande fall vållat tolkningssvårigheter och även föranlett hänskjutande till Kungl. Maj:ts pröv- ning av frågor om rätt att med statstjänst förena kommunal befattning. Det av 1928 års lönekommitté föreslagna tillägget »ordinarie» skulle här icke in- nebära något verkligt förtydligande, då i kommunernas stater och avlönings- bestämmelser uppdelningen i »ordinarie» och »icke-ordinarie» tjänstemän icke alltid är konsekvent genomförd. Ofta äro å kommunernas stater upp- förda befattningar, vilka tydligen icke äro jämförliga med ordinarie el- ler ens med extra ordinarie tjänster inom statsförvaltningen utan närmast äro att jämställa med statliga icke-ordinarie arvodessysslor med begränsad, stundom helt obetydlig tjänstgöring. Med hänsyn härtill och till den ovan omnämnda utvidgningen av förbudet till att omfatta även extra ordinarie befattningar i statens tjänst har kommittén trott sig vinna en kla- rare utformning av stadgandet genom att de kommunala tjänster, varom fråga är, i författningstexten ställas i direkt jämförelse med ordinarie och extra ordinarie befattningar i statens tjänst. Det förnämsta kriteriet på en kommunal anställning, som i stadgandet avses, skulle sålunda bliva, att densamma är att betrakta såsom en verklig befattning och att med densamma är förenad regelbunden tjänstgöringsskyldighet av minst den omfattning, som gäller för extra ordinarie halvtidstjänst inom statsförvaltningen.
2 mom. I enlighet med det förut anförda hava bestämmelserna i detta moment utformats i nära anslutning till bisysslesakkunnigas förslag. Kom- mittén har dock ansett önskvärt, att i bestämmelserna gives en något fylli- gare exemplifiering å de företag eller inrättningar med huvudsakligen eko- nomiskt syfte, som avses. Enligt 4 5 2 mom. skulle uppdrag eller befatt- ningar, för vilkas mottagande tillständ av vederbörande myndighet erfordras, i första hand avse uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för, respektive befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller in- rättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, trans- port-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verk- samhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte. Vad särskilt angår ord- förande- eller ledamotskap i föreningar, kan ,det måhända understundom erbjuda vissa svårigheter att avgöra, huruvida sådan syssla är av beskaffen- het, att tillstånd till dess mottagande mäste utverkas, alldenstund gränsen mellan föreningar med huvudsakligen ekonomiskt syfte och föreningar av annan karaktär ofta är flytande. Kommittén har emellertid avsett att, därest föreningen är inregistrerad enligt lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska för- eningar, myndighetens medgivande skulle erfordras. Däremot skulle givet-
vis tillstånd icke krävas för innehav av styrelseuppdrag i ideell, politisk eller facklig förening.
Vanskligare ställer det sig att lämna någon uttömmande förklaring på innebörden av det även i nuvarande bestämmelser förekommande uttryc- ket »annan tjänstebefattning». Vid kommitténs förhandlingar med personal- representanterna har anmärkts, att begreppet i fråga vore alltför vagt och att författningstexten borde på denna punkt förtydligas. Då emellertid kom- mittén i sitt förslag ansett sig böra bibehålla uttrycket i fråga, har kommit- tén därmed förstått varje annan anställning i statens eller kommuns tjänst än som avses i 1 mom., samt varje annan enskild anställning än befattning hos verk, bolag, förening eller inrättning, varom i 2 mom. förmäles, allt i den mån anställningen med hänsyn till arbetets kontinuerliga fortgång, dess omfattning eller därför utgående ersättning kan karakteriseras såsom befatt- ning. Nämnas må särskilt i detta sammanhang det stora antal icke-ordinarie befattningar med till beloppet vitt skiftande arvoden, som förefinnas såväl inom statsförvaltningen som inom kommunerna. Tillstånd skulle dock icke erfordras för innehav av sådan befattning, vilken tillsättes av Kungl. Maj:t eller av myndighet, som har att meddela tillstånd.
I författningstexten hari enlighet med bisysslesakkunnigas förslag uppta- gits ett stadgande, enligt vilket tillstånd erfordras för mottagande av upp- drag, som är jämförligt med tjänstebefattning. Genom detta tillägg skulle tillståndsförfarandet komma att avse även andra uppdrag än styrelseupp- drag inom privata företag med ekonomiskt syfte, nämligen uppdrag såväl av offentlig som enskild natur, i den mån desamma kunna karakteriseras såsom så varaktiga — d. v. s. sträckande sig över en längre tidsperiod eller periodvis återkommande —— eller så tidskrävande, att de kunna jämföras med tjänstebefattning. Med de restriktiva bestämmelsernas utvidgning till att även omfatta med tjänstebefattning jämförliga uppdrag har främst åsyf- tats att under regleringen inordna sådana uppdrag, vilka till arten, ehuru ej till formen, närma sig karaktären av verklig anställning. De hittillsvarande bestämmelserna hava i nämnda hänseende varit ofullständiga till följd av svårigheten att draga en gräns mellan befattningar och uppdrag. Såsom bisysslesakkunniga påpekat, torde det i sak föreligga skäligen ringa skill- nad mellan en anställning såsom ombudsman med årsarvode hos ett bolag och ett uppdrag såsom bolagets stående juridiske rådgivare med honorar för varje särskild arbetsprestation. Enligt nu gällande bestämmelser torde det i förstnämnda fall vara fråga om en befattning, beträffande vilken an- mälningsplikt föreligger, medan i senare fallet så knappast lärer vara för- hållandet. Genom kommitténs förslag skulle denna brist i bestämmelserna bliva avlägsnad.
Såsom framgår av det anförda, har kommittén icke avsett, att varje upp- drag av varaktig eller eljest tidskrävande natur skulle erfordra myndighets tillstånd. Sålunda har redan i författningstexten utsagts, att tillstånd icke skulle behöva utverkas för innehav av uppdrag, som meddelas av Kungl. Maj:t eller av den myndighet, som äger bevilja tillstånd. Såsom förut an—
tytts, synes vidare tillstånd icke erfordras för mottagande av sådana upp- drag i det allmännas tjänst, vilka tjänsteman erhåller på grund av allmänna val; dylika uppdrag lära icke kunna anses såsom jämförliga med befattning. Beträffande rätt att innehava uppdrag såsom riksdagsman är särskilt stad- gal i 4 & av riksdagsordningen; även sådana allmänna förtroendeuppdrag som ledamotskap av kyrkomöte, landsting, kommunalfullmäktige, kommu— nalnämnd eller beredning böra kunna utan vidare av tjänsteman mottagas och innehavas. Ett särskilt slag av offentliga uppdrag, som i detta sam- manhang förtjäna beaktande, äro uppdrag såsom ledamot av beskattnings- nämnd. I den mån ett dylikt uppdrag tillkommit genom allmänt val, synes det höra i förevarande hänseende likställas med övriga kommunala förtro- endeuppdrag. Sådana uppdrag som ordförandeskap eller kronoombudskap i taxeringsnämnd, vilka uppdrag meddelas genom förordnande av vederbö- rande länsstyrelse, måste däremot enligt kommitténs mening anses jämför- liga med befattning och alltså förutsätta medgivande av den tillståndsgivande myndigheten, därest denna ej meddelat uppdraget.
Kommittén har även haft under övervägande, huruvida icke yrkesmässigt bedriven verksamhet borde inordnas under regleringen. Det har emellertid synts kommittén alltför vanskligt att söka genomföra en lagstiftning på detta område.
3—4 mom. Stadgandena i 4 g 3 och 4 mom. hava med vissa jämkningar i formuleringen hämtats från 5, respektive 2 mom. av 3 g i 1930 års regle- mentsförslag. Kommittén vill i avseende å bestämmelsen i 3 mom. under- stryka vad 1928 års lönekommitté anfört rörande vikten av att tjänstledig- het begäres för tid, under vilken tjänsteman av syssla eller uppdrag helt eller delvis hindras att bestrida sin tjänst.
2 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt allmän löneplan.
1 kap. Löneplaner och löneklassplacering.
5 &. Allmänna löneplaner.
I fråga om löneplanernas konstruktion och vad därmed äger sammanhang får lönekommittén hänvisa till vad därom anförts i den allmänna motive- ringen.
6 5. Lönegrader och löneklasser.
6 å överensstämmer i sak med 5 5 i 1930 års reglementsförslag. De jämk- ningar i formuleringen, som vidtagits, hava föranletts bl. a. av de föreslag- na föreskrifterna i 1 g 1 mom. av reglementsförslaget samt av löneplaner- nas uppställning.
7 5. Begynnelselön och löneklassuppflyttning.
Uti 6 & av sitt reglementsförslag införde 1928 års lönekommitté i sina huvuddrag de i nu gällande avlöningsreglementen meddelade allmänna före- skrifterna rörande tjänstemans placering i löneklass och uppflyttning till högre löneklass (10 å i kommunikationsverkens avlöningsreglemente och häremot svarande författningsrum i övriga avlöningsreglementen för de ny- reglerade verken). Vissa ändringar vidtogos dock av kommittén i författ- ningstexten. Bland annat utelämnades i 2 mom. nu gällande stadgande där- om, att kvinnlig befattningshavare icke äger rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad. I detta avseende erinrade kom- mittén, hurusom ifrågavarande stadgande tillkommit i samband med ordnan- det år 1925 av de kvinnliga befattningshavarnas löne- och pensionsförhål- landen samt att detsamma betingats av önskan att hålla möjlighet öppen för en av riksdagen åsyftad senare prövning av beh0vsprincipen såsom lönesätt- ningsnorm. Då enligt kommitténs i betänkandet (sid. 44) uttalade åsikt beh0vsprincipen icke kunde läggas till grund för en rationell lönesättning, hade huvudskälet för bibehållande av den nuvarande begränsningen i kvinn- liga befattningshavares rätt till löneklassuppflyttning bortfallit. Äveniövrigt hade kommittén ansett starka skäl tala för upphävande av dessa befattnings- havares undantagsställning i förevarande hänseende.
Avgivna yttranden. Järnvägsstyrelsen har framhållit, att ehuru styrelsen ansåge det i princip riktigt, att de kvinnliga befattningshavarna erhölle rätt till för deras befattningar fastställda högsta nominallöner, styrelsen kunde biträda förslaget allenast un-der förutsättning, att de kvinnliga befattnings- havarnas pensionsavgifter ökades i den grad, som motsvarade statsverkets ökade kostnader för vikarier och pensioner till följd av kvinnornas i jäm- förelse med männen större ledighetsbehov och livslängd samt lägre pensions- ålder. I avvaktan på en omarbetning av pensionslagstiftningen funne sty- relsen riktigast, att de kvinnliga befattningshavarnas löner tills vidare be— gränsades till högst den näst sista löneklassen inom respektive lönegrader. Även länsstyrelsen i Jämtlands län samt en reservant inom riksräkenskaps- verket hava ansett den gällande begränsningen böra bibehållas. Övriga myn— digheter hava däremot lämnat kommitténs förslag i förevarande del utan erinran.
Beträffande 3 mom. av förevarande paragraf hava åtskilliga myndigheter (bl. a. Göta hovrätt, marinförvaltningen, länsstyrelsen i Hallands län, styrel- sen för tekniska högskolan samt kommerskollegium) ifrågasatt, om ej upp- flyttning till högre löneklass borde ske vid ingången av kalendermånaden näst efter den, under vilken den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått, detta i enlighet med en vid lönekommitténs betänkande fogad reserVation (sid. 322). Riksräkenskapsverket har ansett, att orden »fyra femtedelar» under 3 mom. a) borde ändras till »fem sjätte- delar». Yrkandet innebär, att tjänsteman skulle, för att kunna uppflyttas
till högre löneklass inom vederbörande lönegrad, hava tjänstgjort två och ett halvt år av den föreskrivna treårsperioden. Vidare har socialstyrelsen utta— lat, att då av bestämmelserna icke framginge, i vad mån tid, varunder par- tiell ledighet åtnjutits, skulle medräknas vid beräkningen av den tid, som er- fordrades för erhållande av löneklassuppflyttning, man finge utgå från att sådan tid ej behövde frånräknas.
1936 års lönekommitté. 2 mom. I likhet med 1928 års lönekommitté fin- ner kommittén de skäl, som år 1925 anfördes för den nu gällande inskränk- ningen i lönetursrätten för de kvinnliga befattningshavarna, icke längre bä- rande. Då man — såsom vid 1925 års beslut om de kvinnliga befattnings- havarnas inplacering å den gemensamma löneplanen skedde —— utgått från grundsatsen, att lönen i en och samma befattning bör vara lika, oavsett om befattningen innehaves av man eller av kvinna, synes det vara föga konse- kvent att förvägra de kvinnliga befattningshavarna rätt till samma slutlön i befattningen, som tillkommer manlig tjänstinnehavare.
Kommittén har sålunda ansett sig böra förorda, att den nuvarande be- gränsningen i de kvinnliga befattningshavarnas lönetursrätt borttages. I fråga om de villkor för lönetursbegränsningens borttagande, som järnvägs- styrelsen ansett böra uppställas i avseende å de kvinnliga befattningshavar- nas pensionsavgifter, vill kommittén framhålla, att denna fråga genom 1934 års pensionslagstiftning med dess för män och kvinnor lika pensionsålder kommit i ett väsentligen förändrat läge.
Kommittén har låtit verkställa en överslagsberäkning av den ökning i statsverkets kostnader, som med tillämpning av de i kommitténs förslag till [löneplan A upptagna lönebeloppen skulle uppkomma, därest inom samma lönegrad de kvinnliga ordinarie och icke-ordinarie befattningshavarna vid de verk, vilka avses i kommitténs förslag, komme i åtnjutande av enahanda antal löneklassuppflyttningar som de manliga befattningshavarna. Vid denna överslagsberäkning har med inräknande av tre procents rörligt tillägg fram- kommit en årlig kostnadsökning av omkring 1 100 000 kronor.
Upplysningsvis må i detta sammanhang meddelas att, därest motsvarande ändring i de år 1937 antagna avlöningsreglementena för lärare vid statliga läroanstalter samt vid folk- och småskolor skulle vidtagas, detta enligt inom kommittén verkställda överslagsberäkningar skulle medföra en årlig kost- nadsökning, jämväl med inräknande av rörligt tillägg efter tre procent, av omkring 150 000 kronor beträffande lärare vid statliga läroverk och av om- kring 3 000 000 kronor för lärare vid folk- och småskolor.
Lönekommittén anser sig böra här framhålla, att den förordade ändringen beträffande rätt för kvinnliga befattningshavare, för vilka civila avlönings- reglementet blir gällande, att vinna uppflyttning i lönegradens högsta löne- klass enligt kommitténs mening bör omedelbart vid reglementets ikraftträ- dande erhålla tillämpning å de befattningshavare, vilka redan före ikraft- trädandet uppfyllt reglementets förutsättningar i avseende å tjänstetid för löneklassuppflyttning. Bestämmelser härom böra intagas i blivande stad-
ganden om övergången till det nya reglementet. Huruvida vid en motsva- rande ändring i avlöningsreglementena för lärarpersonal en särskild över- gångsperiod kan befinnas rimlig med hänsyn till den avsevärda löneökning, som redan genom 1937 års lönereglering beretts den kvinnliga lärarpersona- len, är en fråga, till vilken 1936 års lönekommitté icke har att taga stånd- punkt.
3 mom. De av vissa myndigheter gjorda yrkandena om ändring av tid- punkten för löneklassuppflyttning från ingången av kalenderkvartalet till ingången av kalendermånaden näst efter den, under vilken den för löneklass- uppflyttningen stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått, har kom- mittén av administrativa skäl och av kostnadshänsyn ansett sig icke böra bi- träda.
Enligt 10 g 3 mom. a) i kommunikationsverkens avlöningsreglemente och motsvarande stadgande i övriga avlöningsreglementen för de nyreglerade verken gäller som villkor för uppflyttning till högre löneklass bl. a., att veder- börande fullgjort tjänstgöring under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, dock att härvid icke skall av- dragas den tid, tjänstemannen åtnjutit semester eller annan tjänstledighet med oavkortad lön eller fullgjort honom åliggande militär tjänstgöring. Vill- koret om en minsta effektiv tjänstgöringstid motsvarande fyra femtedelar av den för uppflyttnings vinnande stadgade tidsperioden kvarstår sedan äldre tider, då perioden för ålderstilläggs intjänande var bestämd till i re- gel fem år och den erforderliga effektiva tjänstgöringstiden sålunda ut gjorde en mera jämnt avpassad del — fyra år — av hela perioden. Sagda villkor bibehölls emellertid även efter övergång till tidsintervaller av tre år för löneförhöjning. De nu gällande bestämmelserna, som av 1928 års lönekommitté ansetts böra bibehållas oförändrade, innebära, att för upp- flyttning i högre löneklass fordras tjänstgöring under minst 876 dagar av den för uppflyttnings vinnande föreskrivna treårsperioden. Såsom förut om- nämnts, har riksräkenskapsverket påyrkat en skärpning av nuvarande tjänst- göringsvillkor genom utbyte av uttrycket »fyra femtedelar» mot »fem sjätte- delar». Under kommitténs förhandlingar med personalrepresentanterna har däremot från vissa håll föreslagits en uppmjukning av tjänstgöringsvillkoret till att avse »två tredjedelar» eller »tre fjärdedelar» av den tid, som erford- ras för löneklassuppflyttning. Lönekommittén har emellertid i likhet med 1928 års kommitté ansett sig icke böra frångå det nu gällande stadgandet, vilket har långvarig hävd.
I anledning av vad socialstyrelsen anfört rörande beräkning för löneklass- uppflyttning av tjänstetid, varunder partiell ledighet åtnjutits, vill lönekom- mittén såsom sin mening framhålla, att åtskillnad härvid bör göras mellan å ena sidan fall, då vederbörande tjänsteman jämlikt 17 5 1 mom. i reglements- förslaget beviljats nedsättning i tjänstgöringstiden och å andra sidan fall, då vederbörande för handläggning av särskild arbetsuppgift enligt 17 ä 2 mom erhållit befrielse från vissa tjänstegöromål. I förra fallet har tjänsteman-
nen uppenbarligen bestritt sin tjänst endast till en del, och vid beräkning av tid för löneklassuppflyttning bör följaktligen däri icke inräknas den tid, han till följd av arbetstidens minskning icke tjänstgjort, för såvitt ej nedsätt- ningen varit förorsakad av anledning, varom i 13 & 1—3 mom. och 14 & för- mäles. I senare fallet bör givetvis vederbörande anses hava helt bestritt sin tjänst. Att tynga reglementet med detaljbestämmelser i dessa hänseenden har kommittén ansett icke vara erforderligt.
Beträffande stadgandet i 3 mom. punkten a) hava vissa personalrepresen- tanter yrkat, att vid beräkning av tid för uppflyttning i löneklass hänsyn måtte —— liksom för närvarande är fallet — tagas till tid, varunder tjänste- man åtnjutit ledighet med oavkortad lön enligt bestämmelserna i reglements- förslagets 15 5 1 mom. a). Kommittén har emellertid ansett det sakligt sett knappast vara motiverat att vid tjänstårsberäkningen göra åtskillnad mellan sjukledighet, varunder oavkortad lön åtnjutits, och sjukledighet, varunder tjänstemannen avstått viss del av lönen. Kommittén har sålunda ej funnit skäl föreligga att tillmötesgå det gjorda yrkandet, så mycket mindre som ett bifall därtill skulle ur tillämpningssynpunkt medföra olägenheter.
Stadgandena under 3 mom. andra stycket b) och c) överensstämma, bort- sett från några smärre redaktionella jämkningar, med 1930 års förslag.
8 5. Löneklassplacering vid befordran m. m.
Uti 7 & av sitt reglementsförslag har 1928 års lönekommitté infört bestäm- melser rörande sneddning och tillgodoräkning av föregående tjänstetid.
Sneddningsregeln har därvid i egenskap av grundläggande föreskrift inta- gits som 1 mom. och utvidgats att gälla även vid övergång från extra ordi- narie befattning till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad. Förmå- nen av sneddning skulle därvid tillkomma allenast tjänsteman, som i sin extra ordinarie anställning haft full tjänstgöring. Enligt motiveringen skulle dock hinder icke föreligga, att en amanuens med halvtidstjänstgöring sam- tidigt i tvenne verk vid befordran till ordinarie tjänst i det ena verket finge föreskrifterna om sneddning på sig tillämpade under förutsättning att, därest amanuensbefattningarna varit placerade i olika lönegrader, såsom utgångs- punkt för sneddningen valdes den lägsta lönegraden.
I 2 och 3 mom. av 7 & intogos vidare föreskrifter om tillgodoräknande för löneklassplacering av föregående tjänstetid. Enligt 2 mom. skulle få till- godoräknas effektiv tjänstgöringstid i förordnande, varunder uppburits s. k. vikariatslön i samma eller högre lönegrad. Stadgandet i 3 mom. reglerade tillgodoräkning av eljest i statens eller det allmännas tjänst utfört arbete.
I syfte att undanröja varje tveksamhet rörande tjänstemans löneklasspla- cering vid övergång efter egen ansökning från en ordinarie tjänst till en an- nan inom samma lönegrad intog kommittén slutligen i 4 mom. ett stadgan- de, att tjänstemannen i dylika fall skulle äga bibehålla den placering i löne- klass, han före tillträdandet av den nya tjänsten innehaft. Tjänsteman, som efter egen ansökning flyttats till tjänst inom lägre lönegrad, skulle åt-
njuta lön enligt den lägre lönegraden, med rätt dock att inom ramen för den- na lönegrad bibehålla sin tidigare löneklassplacering.
Avgivna yttranden. I de av ämbetsverken och personalsammanslutningar- . na avgivna yttrandena över 1930 års reglementsförslag hava åtskilliga detalj- erinringar framställts mot innehållet i 7 %. Då 1936 års lönekommitté beträf- fande lönetursrätten intagit en ståndpunkt, som i avsevärd mån skiljer sig från vad 1928 års lönekommitté föreslagit, antecknas i det följande endast sådana erinringar, som kunna vara av betydelse även för det nu framlagda förslaget.
Beträffande stadgandet i 1 mom. har riksarkivet ställt sig avvisande till förslaget, att vid befordran från extra ordinarie befattning sneddningsregeln skulle tillämpas endast beträffande tjänsteman, som i den förra anställnin- gen haft full tjänstgöring. Kammarrätten och skolöverstyrelsen hava ansett, att sneddningsregelns tillämplighet i fall av befordran till ordinarie tjänst från befattning såsom amanuens med halvtidstjänstgöring samtidigt i tvenne verk borde uttryckligen fastslås i reglementstexten, varjämte enligt skolöver- styrelsens mening sneddning borde få äga rum även vid befordran till annat än ettdera av de båda ämbetsverk, tjänstemannen vid befordringstillfället till- hörde.
I fråga om avfattningen av 4 mom. i förslaget har nedre justitierevisionen erinrat, att förflyttning till annan tjänst inom samma lönegrad icke alltid föreginges av ansökning, ävensom föreslagit, att i momentet måtte i förtyd- ligande syfte utsägas, att förflyttningen i dylika fall skedde efter eget med- givande. Skolöverstyrelsen har med stöd av ett liknande påpekande före- slagit, att orden »efter egen ansökning» skulle uteslutas ur momentet.
1936 års lönekommitté. Av den förut lämnade redogörelsen (sid. 62 0. f.) för kommitténs allmänna inställning till frågan om lönetursberäkning vid be- fordran framgår, att kommittén velat avskaffa de nuvarande tillgodoräknings- reglerna och i stället utvidga den s. k. sneddningsregelns tillämplighetsom- råde. Detaljerna ide föreslagna bestämmelserna komma här nedan att när-
mare beröras.
1 mom. Här hava intagits de grundläggande föreskrifterna rörande löne- tursberäkning vid befordran. Momentets första stycke, avseende fall av be- fordran från lägre till högre ordinarie befattning, innefattar den nuvarande s. k. sneddningsregeln. I regelns formella avfattning hava vidtagits vissa jämkningar i förhållande till nuvarande lydelse, men härmed har icke av- setts att åstadkomma någon skillnad i sak.
Bestämmelserna i momentets andra stycke innebära däremot viktiga ny— heter, i det att övergången från icke-ordinarie till ordinarie tjänst i löneturs- hänseende föreslås reglerad efter samma grunder, som skulle gälla vid över- gång från lägre till högre ordinarie tjänst. I syfte att undanröja varje tvekan i tolkningshänseende hava i momentet angivits de särskilda kategorier av befordringsfall, som den utvidgade sneddningsregeln skulle avse, nämligen
fall av befordran till ordinarie tjänst från befattning å extra stat, från extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t fast— ställd löneplan samt från förordnande med vikariatslön enligt 21 ä 3 mom. Å befordringsfall, som icke inrymmas under någon av nämnda kategorier, kunna sålunda bestämmelserna icke tillämpas, även om den befordrade åt- njuter avlöning »såsom» tjänsteman inågon av berörda grupper. Att, såsom under kommitténs överläggningar med personalrepresentanterna från vissa håll påyrkats, i författningstexten införa även gruppen aspiranter har kom- mittén ansett onödigt, enär sneddningsregeln med nu gällande löneplan för kommunikationsverkens aspiranter icke för dem skulle få någon betydelse och kommittén icke har för avsikt att föreslå någon utbyggnad av nämnda löneplan. Med uttrycket »vinner befordran till ordinarie tjänst» avses över- gång från icke-ordinarie befattning, respektive vikariatslöneförordnande till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad, medan undantagsvis inträffan- de fall av övergång från högre icke-ordinarie befattning eller förordnande till lägre ordinarie tjänst regleras genom bestämmelserna i 3 mom. Att märka är vidare, att bestämmelserna i andra stycket äro avsedda att vinna tillämp- ning även i sådana fall, då en ordinarie tjänsteman, som är innehavare av högre icke-ordinarie befattning eller förordnande med vikariatslön, från sist- nämnda befattning eller förordnande vinner befordran till ordinarie tjänst 1 samma eller högre lönegrad. Utgångspunkt för sneddningen blir i sistnämn- da fall löneställningen i den icke-ordinarie befattningen eller under förord- nandet, oberoende av den lägre ordinarie tjänstens placering å löneskalan.
Befordringsfall kunna emellertid tänkas förekomma, i vilken tillämpning i full utsträckning av sneddningsregeln skulle leda till alltför gynnsam löne- klassplacering. Sålunda skulle t. ex. en extra ordinarie tjänsteman i viss lönegrad, som allenast kort tid efter tillträdande av en högre extra ordina- rie befattning eller av ett förordnande med vikariatslön å högre ordinarie befattning vunne befordran till ordinarie tjänst inom samma lönegrad som den, vilken han i den extra ordinarie befattningen eller under förordnandet tillhört, på grund av ett två gånger efter varandra tillämpat sneddnings- i'örfarande enligt huvudregeln kunna erhålla högre löneklassplacering än om han från den lägre extra ordinarie tjänsten direkt befordrats till den ordi- narie tjänsten. I syfte att förebygga en sådan mindre tillfredsställande ver- kan av sneddningsregeln har föreskrivits, att tjänsteman i dylika fall icke må placeras i högre löneklass än om han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet av den icke-ordinarie befattningen eller för- ordnandet. - 4
Vid befordran från icke-ordinarie befattning förutsättes sneddningsförfa- randet vinna tillämpning endast i fråga om tjänsteman, som i sådan befatt- ning haft full tjänstgöring. Den omständigheten, att tjänstgöringen tilläven- tyrs fullgjorts i två skildalbefattningar med avkortad tjänstgöringstid å var- dera befattningen, bör emellertid icke utgöra hinder för en tillämpning av sneddningsregeln med utgångspunkt —— på sätt 1928 års lönekommitté förut- satt — från den lägsta av de båda befattningarna. Såsom skolöverstyrelsen
anmärkt, bör sneddning i dylika fall få tillämpas även om befordran till ordinarie tjänst vunnits inom annat verk än något av dem, som tjänsteman- nen före sin befordran tillhört. Det har icke ansetts erforderligt att i nu berörda hänseenden intaga bestämmelser i reglementstexten.
2 mom. Genom bestämmelserna i 2 mom. skulle lönetursberäkningen reg- leras i fall, då den befordrade i statens tjänst innehaft antingen ordinarie befattning (beställning), för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre eller eljest från reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i 1 mom. icke kunna tillämpas, eller ock anställning med avlöning enligt kollektivavtal. Såsom exempel på här avsedda befordringsfall kunna nämnas befordran från oreglerad civil tjänst, från reglerad dylik tjänst i det fall, att den befordrade icke i samband med det nya civila avlöningsreglementets ikraftträdande över— gått till detta reglemente, från reglerad tjänst för vilken andra avlöningsbe- stämmelser än de i civila avlöningsreglementet meddelade gälla, t. ex. laboratorsbefattning vid universitet, militär beställning o. s. v. I främsta rummet torde dock ifrågavarande stadgande komma till användning vid be- stämmande av löneklassplacering i fall av befordran från arbetaranställ- ning till ordinarie tjänst eller eljest från kollektivavlönad anställning, t. ex. från anställning såsom extra telefonist vid telegrafverket.
För momentets tillämpning blir det erforderligt, att närmare bestämmel- ser av Kungl. Maj:t meddelas rörande vad som skall förstås med »avlöning i den tidigare anställningen». Vad övergång till ordinarie tjänst från arbetar- anställning beträffar, har redan i den allmänna motiveringen framhållits, att lönejämförelsen lämpligen synes böra ske med utgångspunkt från den avtals- enliga timlönen. Beträffande sistberörda befordringsfall uppställa sig emel— lertid vissa andra problem, vilka tarva en lösning. Ett dylikt problem sama manhänger med arbetarlönernas och tjänstemannalönernas icke sammanfal- lande dyrortsgradering. Därest anställningshavaren i och med sin beford— ran förflyttas till en stationeringsort, som tillhör annan dyrortsgrupp än den, _till vilken hans förutvarande stationeringsort varit hänförd, blir uppenbarli- gen en direkt jämförelse mellan den gamla och den nya kontantlönen miss- visande. Riktigast vore måhända i dylika fall att till utgångspunkt vid jäm- förelsen taga de löner, som för vederbörande anställning och befattning äro gällande å billigaste ort (A—ort). Med hänsyn till de skiljaktigheter i avse- ende å spännvidd, som förekomma i dyrortsgraderingen av arbetarlönerna å ena och tjänstemannalönerna å andra sidan, skulle emellertid en dylik an- ordning kunna leda till ojämna och i vissa fall obilliga resultat. Det bör därför tagas i övervägande, om ej jämförelsen mellan arbetarlönen och lö— neplanens belopp alltid bör hänföra sig till den ortsgrupp, där anställnings- havaren omedelbart före sin befordran var placerad, eller till en viss för alla befordringsfall tillämplig ortsgrupp, antingen medeldyr ort eller ock må- hända den högsta ortsgruppen. Att timlönerna härvid böra omräknas till reella årslöner,_ bland annat med hänsyn till förekomsten av säsongarbete. torde ligga i sakens natur. Kommittén har ansett sig icke böra taga bestämd
ståndpunkt till här berörda spörsmål, vilka torde få närmare utredas och prövas i samband med utfärdande av erforderliga särbestämmelser i ämnet.
Vid en jämförelse mellan löneförmånerna i den förutvarande och den nya tjänsten i och för bestämmande av löneklass vid befordran torde, såvitt an— går i stat bestämda löner, alla till beloppet fastställda löneformer och ersätt- ningar av avlönings natur böra medräknas (således även ålderstillägg, orts- tillägg, dyrtidstillägg, kallortstillägg, enslighetstillägg, rörligt tillägg o. s. v.). Däremot böra aekordsersättning, sportler, ersättning för särskilda uppdrag eller liknande variabla inkomster i tjänsten ej komma i betraktande. I fråga om värdering av sådana undantagsvis vid sidan av kontant lön utgå- ende naturaförmåner som fri bostad, värme, lyse o. d. torde närmare anvis- ningar i de särskilda fallen få meddelas av Kungl. Maj:t.
Vid lönejämförelsen torde vidare böra räknas med bruttolöner utan hän- syn till förekommande pensionsavdrag.
3 mom. De i första stycket av förevarande moment intagna bestämmel— serna äro avsedda att i vissa angivna typfall, där sneddning av tekniska skäl icke kan ifrågakomma, möjliggöra en förmånligare löneklassplacering än som med tillämpning av de allmänna lönetursreglerna i 7 & 1 mom. kan äga rum.
Genom stadgandet under a) skulle sådan möjlighet yppa sig, där den be- fordrade före övergången innehaft arvodesbefattning eller anställning enligt kontrakt. Givetvis bör icke varje slag av arvodesbefattning tagas i betrak- tande. Enligt kommitténs mening bör bland annat fordras, att med befatt- ningen varit förenad tjänstgöringsskyldighet i ungefär samma omfattning som åligger ordinarie befattningshavare. Såsom exempel på dylika arvodes- tjänster må nämnas laboratorer och assistenter vid vissa vetenskapliga insti- tutioner. Av kontraktsanställda må exempelvis nämnas poststationsförestån— dare, vilka i viss utsträckning erhålla befordran till ordinarie stationsmästa- re vid postverket, samt åtskilliga befattningshavare vid försvarsväsendet. Det bör vidare observeras, att förevarande stadgande icke är avsett att möjlig— göra avlöningsförhöjning enbart på grund av föregående långvarig anställ- ning utan fastmera åsyftar att bereda utväg till förekommande av avlönings- minskning, där mera avsevärd sådan skulle inträda på grund av beford- ringen och där en nedgång i löneinkomsten bland annat med hänsyn till föregången långvarig anställning skulle framstå såsom oskälig.
Stadgandet under b) avser det fall, att en tjänsteman före tillträdandet av en ordinarie tjänst antingen såsom tjänsteman å extra stat eller såsom extra ordinarie eller extra tjänsteman eller ock på förordnande med vika- riatslön uppehållit befattning i högre lönegrad än den, till vilken den nya tjänsten är hänförd. Då sneddning enligt huvudregeln kan ifrågakomma endast vid befordran men icke vid övergång från högre till lägre tjänst, skulle i ett dylikt fall övergången kunna medföra mer eller mindre avse— värd löneminskning. Den omständigheten, att tillträdet till den nya ordi- narie tjänsten föregåtts av långvarig tjänstgöring i högre befattning, synes
dock rimligtvis i regel böra föranleda, att lönekla-ssplaceringen göres lika förmånlig som den, vilken enligt sneddningsregeln skulle ha erhållits, därest den icke-ordinarie tjänsten eller vikariatslöneförordnandet varit att hänföra till samma lönegrad som den nya tjänsten. Det föreslagna stadgandet tor- de huvudsakligen böra komma i tillämpning i det fall, att tjänstemannen under någon mera avsevärd tid, i regel tre år eller mera, tillhört en högre lönegrad. I andra fall av befordran, som i b) avses, lärer anledning i all- mänhet saknas att frångå de allmänna reglerna för löneklassplaceringen. Särskilt må framhållas, att kommittén icke avsett, att en tjänsteman, vars befordran skett enligt en i stort sett normal befordringsgång, skall beredas ytterligare förmån i lönehänseende genom tillämpning av här ifrågavarande stadgande.
Stundom förekommer, att en tjänsteman under en följd av år inom högre lönegrad bestritt befattning eller förordnande, som avses under b), men nöd- gas återgå till tjänstgöring å egen befattning på den grund, att den uppe- hållna befattningen indrages eller att förordnandet upphör till följd av den ordinarie tjänstinnehavarens återinträdande i utövningen av sin befattning eller av andra liknande orsaker, över vilka tjänstemannen icke kan råda. Därest tjänstemannen sedermera vinner befordran till ordinarie tjänst inom den högre lönegraden, skulle till följd av avbrottet sneddning från den högre befattningen eller förordnandet vara utesluten. Har emellertid tjänstemannen under ett flertal år tjänstgjort i högre befattning, kunna billighetsskäl tala för att hänsyn vid löneklassplaceringen tages till denna tjänstgöring. Ge- nom stadgandet under c) skulle för dylika fall en möjlighet till förmånligare löneklassplacering hållas öppen. Det må erinras, hurusom genom riksdagens särskilda beslut ordinarie tjänsteman i åtskilliga fall under senare år med- givits tillgodoråkning av föregående tjänstetid, oaktat avbrott i anställningen förekommit och sålunda det i nu gällande avlöningsreglementen stadgade villkoret om anställning i en följd icke varit uppfyllt.
Enligt ingressen till 3 mom. skulle förutsättning för medgivande av för- månligare löneklassplacering i de under a)—c) angivna fallen vara, att så— dant prövas skäligt med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter. Härav följer, att bestämmelserna böra tillämpas tämligen restriktivt, vilket synes angeläget för att förebygga, att med användande av förevarande mo— ment tillgodoräkningsförfarandet på en omväg ånyo insmyger sig i avlönings- systemet.
Den i momentets sista stycke influtna bestämmelsen motsvarar i viss mån föreskrifterna i 12 5 1 mom., femte stycket, igällande avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen och däremot svarande författningsrum i övriga avlöningsreglementen. Uppmärksammas bör dock, att bestämmel- sen i fråga är tillämplig å såväl ordinarie som icke-ordinarie tjänstemän, vilka vinna befordran till tjänst, som i reglementsförslaget avses. Förut- sättningen för bestämmelsens tillämpning är, att »synnerliga skäl» därtill föreligga. Med stadgandet avses särskilt de fall, då en tjänstinnehavare före befordran under ett avsevärt antal år innehaft statsanställning utanför den
vanliga tjänstemannakarriären och med större avlöningsförmåner än som skulle tillkomma honom i den nya ordinarie tjänsten. Av ordalydelsen framgår, att stadgandet icke må tillämpas vid sidan av bestämmelserna i 1 och 2 mom. Med hänsyn till det anförda torde det vara uppenbart, att den föreskrift, varom här är fråga, endast i sällsynta undantagsfall kan komma till användning.
Kommittén förbiser ingalunda, att åtskilliga gränsfall kunna uppkomma, där tvekan kan uppstå rörande tillämpningen av bestämmelserna i 3 mom. Genom att lägga prövningen i Kungl. Maj:ts hand har emellertid kommit- tén velat skapa garantier för att bestämmelserna bliva tillämpade på möjli- gast enhetliga sätt. Det är att förutse, att inom kort en viss praxis skall ut- bilda sig. Då det i förevarande moment i varje fall är fråga om en skälig- hetsprövning av gjorda framställningar, förutsätter kommittén, att åtmin- stonei tveksamma fall lönenämndens yttrande inhämtas.
4 mom. Stadgandet i 4 mom. ansluter sig i sak till bestämmelserna i 11 ä 2 mom. av nu gällande avlöningsreglementen för allmänna civilförvaltnin- gen m. fl. förvaltningsgrenar. I första hand är stadgandet avsett att kom- ma i tillämpning å befattningshavare, som från kommunal befattning eller anställning övergår till ordinarie statstjänst. Men även annan utomstatlig anställning skulle här kunna tagas i betraktande vid löneklassplaceringen. Förutsättningen härför bör dock vara, att det arbete, som utförts i den icke- statliga anställningen, varit av allmännyttig beskaffenhet. Såsom exempel på anställningar, som här avses, må nämnas befattningar vid icke-statliga hög- skolor, vid under skolöverstyrelsens inseende stående enskilda läröanstalter, vid sjukvårdsanstalter och andra sociala inrättningar tillhörande stiftelser eller sammanslutningar för allmänt humanitära syften, vid statsunderstödda institutioner på jordbruksområdet 0. dyl. Däremot torde rent privat verk- samhet i regel icke kunna komma i fråga, även om den i och för sig skulle kunna sägas vara av allmännyttig beskaffenhet. I dylika fall torde allenast bestämmelserna i 9 % kunna komma i tillämpning under där angivna förut- sättningar. Vidare förutsättes i momentet, att den utomstatliga anställningen skall hava omfattat en avsevärd tid, varmed regelmässigt bör förstås en an- ställningstid icke understigande 5 a 6 år. Den allmänna utgångspunkten för den prövning, som i stadgandet förutsättes, bör vara, att den utomstat- liga anställningen varit ägnad att särskilt kvalificera vederbörande för den erhållna ordinarie statstjänsten.
5 mom. Bestämmelserna i detta moment överensstämma i sak med mot- svarande föreskrift i 7 5 4 mom. av 1930 års reglementsförslag. För närva- rande finnas icke några bestämmelser, som reglera tjänstemans löneklasspla- cering vid övergång på egen begäran från en ordinarie tjänst till en annan inom samma lönegrad. Konsekvensen synes bjuda, att tjänStemannen härvid icke skall komma i sämre ställning än om flyttning skett till tjänst inom läg- re lönegrad. För undanröjande av ovisshet härutinnan har kommittén intagit ett stadgande av innebörd, att tjänsteman i här avsett fall äger bibehålla
sin förutvarande löneklassplacering. I övrigt innebär momentet att tjänste- man, som efter egen ansökning erhåller tjänst inom lägre lönegrad, skall åtnjuta avlöning enligt den lägre lönegraden, ehuru med rätt att bibehålla den placering i löneklass han innehade i den högre tjänsten. Det har synts kommittén riktigast, att en tjänsteman, som på egen ansökan övergår till lägre tjänst, icke kommer i åtnjutande av särskilda förmåner, exempelvis i fråga om semestertidens längd 111. m., utöver dem som äro med den lägre tjänsten eljest förenade.
Av stadgandet i 6 mom. framgår, att tjänsteman, som här avses, icke må åtnjuta lön enligt högre löneklass än den högsta för den lägre lönegraden gällande.
Med anledning av vad nedre justitierevisionen och skolöverstyrelsen i sina förberörda yttranden anfört må framhållas, att med uttrycket »efter egen ansökning» endast avsetts att tydligt utmärka skillnaden mellan å ena sidan frivillig förflyttning till annan tjänst, varom här är fråga, och å andra si— dan s. k. tvångsförflyttning, varom stadgas i 10 5. De gjorda erinringarna hava emellertid föranlett kommittén att tillägga orden »efter därom uttryckt önskan» för att angiva momentets tillämplighet även där för tjänstens till- sättande icke är föreskrivet ett ansökningsförfarande men där tjänsteman- nen under hand tillkännagivit sin önskan att ifrågakomma till den avsedda tjänsten.
6 mom. I detta moment har införts en bland annat av löneplanens tek- niska konstruktion påkallad föreskrift därom, att tjänsteman icke må på grund av bestämmelserna i 8 % placeras i högre löneklass än den högsta inom den lönegrad, som gäller för den nya tjänsten.
!) &. Undantagsbestämmelser om löneklassplacering.
Under 9 & av sitt reglementsförslag intog 1928 års lönekommitté en mot- svarighet till den för närvarande i 13 5 av kommunikationsverkens och do— mänverkens avlöningsreglementen meddelade bestämmelse, enligt vilken Kungl. Maj:t må undantagsvis för förvärvande av särskilt kvalificerad per- son till viss tjänst eller för sådan persons bibehållande i tjänst kunna till- dela honom lön enligt högre löneklass än som skulle följa av en tillämpning av de allmänna reglerna för löneklassplacering. Ifrågavarande bestämmelse gäller för närvarande endast för de i löneplanerna avsedda konstituerade tjänstemännen. Enligt lönekommitténs förslag skulle bestämmelsen komma att omfatta jämväl fullmakts- och förordnandetjänstemän, i den mån de sistnämnda tjänstemännen hänförts till viss lönegrad i den av kommittén föreslagna allmänna löneplanen. Kommittéförslaget innebar, att lönen i här avsedda fall skulle få bestämmas högst till belopp, som med 20 procent över- stege lönen enligt den högsta för tjänsten fastställda löneklassen, medan i sådant avseende för närvarande gäller, att lönen icke i något fall må utgå enligt högre löneklass än den högsta för tjänsten fastställda.
Angivna yttranden. Flertalet av de över 1928 års lönekommittés förslag hörda myndigheterna hava lämnat ifrågavarande stadgande utan erinran. Byggnadsstyrelsen har i egenskap av tekniskt verk uttryckt sin tillfredsstäl— lelse med förslaget om möjlighet att vidtaga förhöjningar av de fastställda lönerna, då konkurrensen med det privata affärslivet så krävde.
En del myndigheter hava emellertid ställt sig tveksamma eller avvisande till förslaget. Järnvägsstyrelsen har avstyrkt den föreslagna utvidgningen av nuvarande bestämmelser, såvitt angår tjänstemän, som tillsättas genom full— makt eller konstitutorial. Styrelsen har förordat, att bestämmelsen måtte omformuleras till överensstämmelse med 13 å i kommunikationsverkens av- löningsreglemente. Statskontoret har icke funnit lämpligt att medgiva högre lön i sådana fall, då det gällde att behålla en särskilt kvalificerad person i tjänst, enär ett dylikt stadgande kunde komma att föranleda missbruk.
1936 års lönekommitté. I likhet med 1928 års lönekommitté har kommit- te'n kommit till den uppfattningen, att en bestämmelse av här ifråga- varande innebörd kan vara av betydelse ur statsintressets synpunkt och detta icke blott för affärsverken utan stundom även för vissa till allmänna civilförvaltningen hörande verk, särskilt verk som äro i behov av kvalifi- cerad arbetskraft på tekniska arbetsområden. Kommittén har därför ansett sig böra tillstyrka, att en dylik bestämmelse intages icivila avlöningsregle— mentet. Kommittén har emellertid funnit bestämmelsen böra begränsas att gälla endast befattningar, för vilka lön utgår enligt löneplan A, vilket framgår redan av avfattningen av 6 5. Även för dessa befattningar måste enligt sakens natur bestämmelsen få karaktären av ett verkligt undantagsstadgan— de, vid vars användning stor försiktighet bör iakttagas. I fråga om bestäm- melsens utformning i övrigt har kommittén ansett det vara mindre lämpligt att såsom maximigräns för den lönehöjning, som kan komma i fråga, fast- v.tälla'en viss procent av slutlönen enligt vederbörande lönegrad i löneplanen. Kommittén anseri stället, att lönen alltid bör fastställas att motsvara viss löneklass. Är fråga om förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning, synes lönen lämpligen icke böra få höjas utöver lönegradens hög- sta löneklass. I fråga om bibehållande vid tjänsten av befattningshavare, som redan kommit i åtnjutande av lön enligt högsta löneklassen, har kom- mittén däremot ansett sig böra föreslå möjlighet att bevilja lön enligt än högre löneklass, där sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklas- ser över den högsta för lönegraden gällande.
10 5. Avlöning vid förflyttning m. m.
I 10 ä 2 och 3 mom. av 1930 års förslag upptogos vissa föreskrifter angå- ende lönens bestämmande för det fall, att tjänsteman förflyttas till annan be- fattning. Dessa bestämmelser överensstämde i allt väsentligt med vad som finnes stadgat i nu gällande avlöningsreglementen för de nyreglerade verken.
Motsvarande bestämmelser hava upptagits i 10 & av 1936 års lönekommit-
tés reglementsförslag, dock med vissa förtydliganden och kompletteringar av författningstexten.
I 1 mom. första stycket har sålunda för undvikande av ovisshet ansetts höra uttryckligen stadgas, att tjänsteman, vilken på grund av bestämmelse i 3 å förflyttas till annan tjänst inom samma lönegrad, skall bibehållas vid den löneklassplacering, han vid förflyttningen innehade.
I fråga om tjänsteman, som utan eget förvållande förflyttas till tjänst inom lägre lönegrad, gäller för närvarande, att han äger åtnjuta lön enligt den lönegrad han vid förflyttningen tillhörde. Huruvida sålunda förflyttad tjänsteman jämväl må bibehållas vid övriga med den förutvarande tjänsten förenade förmåner — exempelvis semester, sjukvård m. m. —— i den mån dylika förmåner utgå enligt gynnsammare grunder än som gälla för den lägre tjänsten, framgår ej direkt av gällande bestämmelser. Erinras må dock, att i vissa till kammarrätten hänskjutna fall tjänsteman förklarats be— rättigad till förmån av sjukvård på statens bekostnad i samma omfattning som i den förutvarande tjänsten (jfr kammarrättens årsbok ref. 17 år 1932 och not. 279 år 1933). Lönekommittén har för sin del ansett, att tjänsteman i dylikt fall bör bibehållas såväl vid den löneklassplacering och den rätt till löneklassuppflyttning som även vid den rätt till övriga förmåner, som tillkommit honom omedelbart före förflyttningen. Härom har uttryckligt stadgande intagits i 1 mom. andra stycket.
Har tjänsteman på grund av sitt förhållande i tjänsten förflyttats till be- fattning inom lägre lönegrad, skall enligt tredje stycket av samma moment lön utgå enligt den lägre lönegraden, dock icke i något fall enligt lägre löne- klass än den för tjänstemannen före förflyttningen gällande; övriga avlö- ningsförmåner skola däremot utgå enligt de för den lägre lönegraden stad- gade reglerna. I sak överensstämmer detta stadgande med vad som nu gäl— ler. Anmärkas må emellertid, att det nu förekommande uttrycket yförfa- rande i tjänsten» utbytts mot orden »förhällande i tjänsten».
I 2 mom. har till förtydligande av nuvarande bestämmelser föreskrivits att, därest befattning nedflyttas, den som då innehar befattningen skall så- väl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner fortfarande anses tillhöra den högre lönegraden.
2 kap. Semester och tjänstledighet.
11 5. Semester.
De i nu gällande avlöningsreglementen för de nyreglerade verken intagna bestämmelserna rörande semester underkastades av 1928 års lönekommitté en omarbetning, vilken ansetts betingad av den skiftande praxis, som utbildat sig vid tillämpningen av bestämmelserna. Genom de av kommittén föreslag— na stadgandena skulle bland annat fastslås, att semestern vore en ovillkorlig rätt, som icke kunde förvägras en tjänsteman under åberopande av att göro-
målens behöriga gäng icke medgåve semesterns uttagande. I fråga om semes- tertidens längd ifrågasatte kommittén icke någon ändring ivad som nu gäller.
Avgivna yttranden. Beträffande bestämmelserna under 1 mom. hava läns— styrelsen i Jämtlands län och vattenfallsstyrelsen hyst betänkligheter mot att göra semesterrätten ovillkorlig. Nedre justitierevisionen, socialstyrelsen, för- säkringsrädet, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, riksarkivet, riksbiblioteka— rien, skolöverstyrelsen, Iantbruksstyrelsen samt statens pensionsanstalt hava uttalat sig för ökat antal semesterdagar för tjänstemän i de lägre lönegrader- na, varvid ock framlagts olika förslagi detta avseende. Särskilt har härvid framhållits behovet av ökad semester för lägre kvinnliga tjänstemän med kontorsarbete. Såsom motiv för en ökning av semestertiden har anförts, att enligt löå av 1930 års reglementsförslag den hittillsvarande rätten för fler- talet tjänstemän till fria sjukdagar skulle bortfalla. Slutligen har riksräken— skapsverket ansett, att semestern borde omfatta visst antal tjänstgöringsdagar och framlagt detaljerat förslag i sådant hänseende.
Vad angår föreskrifterna under 2 mom. har socialstyrelsen ansett det böra tagas under övervägande, huruvida icke outtagen semester borde få tillgodo- njutas under loppet av första hälften —— icke blott under första kvartalet —- av nästpåföljande år.
Enligt järnvägsstyrelsens mening borde stadgandet i 3 mom. av reglements- förslaget icke avse sådan tjänsteman, som under kalenderåret avginge med pension.
Göta hovrätt, försäkringsrådet och länsstyrelsen i Västerbottens län hava uttalat sig för en uppmjukning av stadgandet i 4 mom. därhän, att ledig- het på grund av sjukdom m. 111. enligt 14 & icke skulle utgöra hinder för se— mesters åtnjutande. Telegrafstyrelsen har beträffande samma stadgande anfört, att för de stora grupperna av telegraf- och telefonpersonal sådan se- mesterordning vore gällande, att semestern under olika är förlades till skilda delar av året, varav följde, att i många fall två semestertider infölle under en tolvmånadersperiod, medan i andra fall mer än tolv månader förflöte mellan två semestrar. Den föreslagna restriktionen kunde sålunda verka mycket ojämnt i tillämpningen. Därjämte kunde införandet av allmänna regler av här ifrågavarande slag betydligt försvåra uppgörandet i förväg av erforder- liga personaldispositioner och inskränka möjligheten att rationellt och ekono— miskt ordna personalens semestrar.
1936 års lönekommitté. Den av 1928 års lönekommitté föreslagna lydelsen av 11 5 har kommittén ansett sigkunna i huvudsakliga delar förorda, dock med vissa jämkningar i detaljbestämmelserna. Beträffande vissa av de sär- skilda momenten får kommittén anföra följande.
1 mom. Det av några myndigheter gjorda yrkandet om ökat antal semes— terdagar särskilt för en de] grupper kvinnliga tjänstemän i de lägre lönegra- derna synes kommittén icke befogat, därest — på sätt kommittén under 15 å
föreslår — tjänstemännen generellt komma i åtnjutande av rätt till visst an- tal kostnadsfria sjukdagar.
Riksräkenskapsverkets förslag att beräkna semestern i tjänstgöringsdagar har kommittén ej heller ansett sig böra förorda, enär en sådan ordning skulle innebära ett omotiverat missgynnande av de stora personalgrupper, vilka hava tjänstgöringsskyldighet å sön- och helgdag.
I fråga om semestertidens längd föreslår lönekommittén endast en mindre jämkning i nuvarande bestämmelser, sammanhängande med den omläggning, som kommittén under 15 % förordar i fråga om reglerna för kostnadsfri sjuk- ledighet. Såsom under sistnämnda paragraf omnämnes, innebär kommitténs förslag i detta avseende, att alla tjänstemän skulle erhålla rätt till fria sjuk- dagar i viss utsträckning. Denna förmån har ansetts böra avvägas på sådant sätt, att antalet avdragsfria sjukdagar jämte antalet semesterdagar för alla lönegrader uppgår till 45 intill det år, varunder tjänstemannen fyller 40 år, och till 55 för tiden därefter. I anslutning härtill föreslår kommittén en sänkning av det nu fastställda antalet semesterdagar från 45 till 35 dagar är- ligen för befattningshavare under 40 år i 29:e och högre lönegrader. Denna ändring torde ej bliva av större betydelse, enär inom förvaltningsverken i allmänhet befordran till tjänst i lönegrader över den 28:e mera sällan vinnes före fyllda 40 år.
2 mom. Ett utsträckande _ på sätt socialstyrelsen ifrågasatt — av den tid, under vilken den tjänsteman för visst kalenderår tillkommande men icke under året uttagna semestern må åtnjutas, till första hälften av näst— kommande kalenderår anser kommittén icke lämpligt, då härigenom se- mestern skulle alltför mycket förskjutas in på de normala semesterperio- derna under det senare kalenderåret. Å andra sidan har kommittén, som betraktar semesterförmånen såsom en tjänstemannen tillkommande rätt, vid- tagit sådan jämkning av stadgandet i 2 mom. första stycket, att därav fram- går, att utfående under nästpåföljande kalenderårs första kvartal av seme- ster, som ej kunnat erhållas under löpande kalenderår, icke kan förvägras tjänstemannen.
Jämväl i momentets andra stycke hava vidtagits vissa smärre ändringar i förhållande till 1930 års reglementsförslag.
3 mom. I allmänhet torde gällande semesterbestämmelser numera så till- lämpas, att den, som under ett kalenderår tillträder eller frånträder viss med semesterrätt förenad befattning, det året erhåller semester i vederbörande tjänst i proportion till den del av året, varunder han innehar tjänsten. Be- träffande tjänsteman, som under löpande året avgår med pension, lärer dock på sina håll så förfaras, att tjänstemannen medgives utfå hela den för hans befattning bestämda semestern. Kommittén, som anser ett sådant förfarande vara av billighetsskäl påkallat, har _ i enlighet med vad järnvägsstyrelsen förordat — från stadgandet i 3 mom. undantagit befattningshavare, som un- der året avgår med pension. Det av 1928 års lönekommitté föreslagna sär- skilda stadgandet om semesterns beräknande för befattningshavare, som un-
der kalenderåret övergår till annan tjänst, har utelämnats, enär den något ändrade formulering, kommittén givit bestämmelserna i förevarande mo- ment, skulle inbegripa även ett dylikt fall.
Beträffande tillämpningen av ifrågavarande stadgande må framhållas, att då —— såsom kommittén förutsatt böra bliva regeln övergång från en tjänst till annan sker vid månadsskifte, det antal månader, under vilka tjänstemannen innehaft den ena och den andra tjänsten, bör läggas till grund för semesterberäkningen.
4 mom. Stadgandet i 4 mom. av 1930 års reglementsförslag har, såsom framgår av motiveringen, tillkommit i syfte att förhindra, att en tjänsteman, som åtnjuter tjänstledighet sedan längre tid tillbaka, skulle kunna formellt inträda i tjänst allenast för att komma i åtnjutande av semester med därav följande avdragsfri lön, något som icke kunde anses vara förenligt med se- mesterns syfte att bereda rekreation efter fullgjort arbete. Att redan med nu gällande bestämmelser en viss tid ansetts böra hava förflutit efter tjänst- ledighet för sjukdom, innan semester får åtnjutas, framgår av ett av kammar- rätten den 21 mars 1934 avdömt mål beträffande en tjänsteman vid tullver- ket (kammarrättens årsbok 1934, ref. nr 9).
På grund av de av telegrafstyrelsen gjorda erinringarna har det synts kom- mittén erforderligt att vidtaga en omformulering av ifrågavarande stadgande för att söka förekomma de anmärkta olägenheterna av praktisk art vid till- lämpningen. Kommittén har härvid ansett sig jämväl böra så till vida be- akta den av Göta hovrätt m. fl. gjorda anmärkningen, att ledighet som av- ses i 14 å (olycksfall i tjänsten m. m.) icke skall föranleda inskränkning i rätten att utbekomma semester. Enligt kommitténs förslag skulle _ så- vitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva — tjänsteman, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader av nästföregåen— de kalenderår, d. v. 5. under hela det senaste halvåret i en följd, åtnjutit tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 15 eller 16 &, icke komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under sammanlagt minst tre månader bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort upp- drag för statens räkning. För att förhindra ett kringgående av denna be- stämmelse böra givetvis myndigheterna tillse, att en tjänsteman, som varit sjukledig under det senare halvåret, icke tillåtes återinträda i tjänst ome- delbart före årsskiftet, därest det icke är klart, att han återvunnit hälsan, så att han kan väntas fortsätta sin tjänstgöring efter årsskiftet.
12 &. Tjänstledighetsavdrag. 1928 års lönekommitté fann ändamålsenligt att i själva avlöningsreglemen- tet sammanföra alla bestämmelser angående löneförmåner vid tjänstledighet, systematiskt ordnade efter tjänstledighetens orsak. För närvarande är för- hållandet, att bestämmelserna om tjänstledighet äro uppdelade dels på veder- börande avlöningsreglemente och dels på de till avlöningsreglementet an- knutna tilläggsbestämmelserna. Kommittén föreslog vidare en inskränk-
ning av antalet avdragstyper genom att utbyta de nuvarande B- och C-avdra- gen mot ett nytt B-avdrag. Enligt förslaget skulle sålunda avdragstyperna bliva tre, A-, B— och C-avdrag, av vilka C-avdraget motsvarade nuvarande D-avdrag.
De nuvarande tjänstledighetsavdragen äro beräknade efter en progressiv skala med belopp, vilka beträffande A—avdraget utgör lägst 14 0/o (1 löne- klassen) och högst 33 0/0 (33 löneklassen) av lönen å A-ort exklusive dyrtids- tillägg. Efter samma beräkningsgrunder utgör det nuvarande B-avdraget lägst 36 0/o och högst 49 0/0 av lönen, nuvarande C-avdraget lägst 58 0/o och högst 65 0/0 av lönen samt slutligen D-avdraget hela lönen jämte förekom- mande personligt lönetillägg, personlig lönefyllnad, kallortstillägg och ens— lighetstillägg. '
I anledning av framställda erinringar mot ifrågavarande principer för av- dragens beräknande övervägde 1928 års lönekommitté, huruvida icke avdra— gen borde bestämmas efter en och samma procent för alla lönegrader. Kom- mittén ansåg en sådan beräkningsgrund, teoretiskt sett, visserligen hava fog för sig men fann sig likväl icke böra föreslå en så genomgripande föränd- ring. I stället inskränkte sig kommittén till att något mildra den enligt dess mening alltför starka progressionen i avdragsskalan. Enligt kommitténs förslag skulle A-avdraget utgöra 16 0/0 av lönen i 1 löneklassen, 23 0/0 av lönen i 33 löneklassen samt slutligen 25 0/0 av lönen i 40 löneklassen eller den högsta löneklassen i kommitténs förslag till löneplan. Procenttalen hän— förde sig till lönebeloppen i lägsta ortsgruppen i kommitténs löneplan (I-ort). B-avdraget sattes lika med dubbla A-avdraget, varigenom det förra skulle procentuellt komma att nära ansluta sig till nuvarande B—avdrag. C-avdraget skulle utgöra för dag räknat 1/30 av hela månadslönen, varjämte på veder- börande myndighet skulle ankomma att besluta, huruvida tjänsteman, som hade att vidkännas C-avdrag, skulle avstå jämväl övriga med tjänsten för- enade förmåner. Även i fråga om A- och B-avdragen föreslog kommittén den principiella nyheten, att vid avdragens bestämmande månad skulle räk- nas lika med 30 dagar; i avdragstabellen upptogos sålunda dels ett dagbelopp och dels ett månadsbelopp lika med 30 gånger dagbeloppet.
Avgivna yttranden. Av ett flertal ämbetsverk har framställts anmärk- ning mot att den nuvarande progressiviteten bibehållits — om ock i mildrad form — vid beräknandet av tjänstledighetsavdragen. Sådan anmärkning har gjorts av _arméförvaltningen, länsstyrelserna i Jönköpings, Hallands, Älvsborgs, Värmlands och Västerbottens län, väg- och vattenbyggnadsstyrel— sen, riksräkenskapsverket, statistiska centralbyrån, riksarkivet, riksbibliote- karien, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, Sveriges geologiska undersök— ning samt statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Skolöverstyrelsen har påyrkat en längre gående utjämning av progressiviteten än vad 1928 års lönekommitté föreslagit, om ock icke ett helt slopande av densamma. Läns- styrelsen i Kristianstads Iän, vattenfallsstyrelsen samt patent— och registre- ringsverket hava uttalat sig mot principen om tjänstledighetsavdragets be- räknande efter månad om 30 dagar.
1928 års lönekommitté 1936 års lönekommitté Löneklass vabrlåln de Dag— A—avdrag A-avdrag 'Å'ädmg avlöning i procent ”111??an i procent . liåaastgliirt i kronor avncilååagåö- på A-oå i kronor avnälraggaS/åö-
billigaste ort A—ort 1 0'60 5-00 080 16-00 538 0'80 14'87 2 070 5'40 0'90 16'67 5'76 090 15155 3 0'80 5'80 1'00 17'24 6'12 1'00 16'34 4 090 6'20 1'10 17'74 6'48 1'10 16'98 5 1'00 6'60 1'20 18'18 6'85 1'20 17'52 6 1'10 7'00 1'30 18'57 7'22 1'30 18'0l 7 1'20 7'40 1'40 18'92 7'61 1'40 18'40 8 1'30 7'80 1'50 19'23 7'99 1'50 18'77 9 1'40 8'20 1'60 19'51 8'37 1'60 19'12 10 1'50 8'60 1'70 19'77 8'76 1'70 19'41 11 165 900 1'80 2000 914 1'80 19'69 12 1'80 9'50 1'90 20 00 9'55 1'90 19'90 13 195 1000 200 20'00 10'08 2'00 1984 14 210 10'67 210 1968 10'62 2'10 19'77 15 230 1133 230 2030 11'25 2'20 1956 16 260 12'00 2'50 20'83 11'88 2'40 2020 17 275 1300 270 20.77 12'77 2150 20.36 18 3'00 14'00 2'90 20'71 13'68 2'80 20'47 19 325 1500 310 2067 1460 300 2055 20 350 16'00 330 2062 15'52 3'20 20132 21 375 17'00 3'50 20'59 16'43 3'40 2069 22 4'00 18'00 370 2056 1750 3'60 20.57 23 4'50 19'17 4'00 20'87 18'76 3'90 20'80 24 500 2050 430 20'98 20'08 4-20 20-92 25 5'50 21:88 4'60 21'07 21'46 4'50 20'97 26 600 2333 500 21'43 22'83 500 2190 27 6-50 24'83 5-40 21-75 24-21 550 22-72 28 7'00 26'33 5'80 22'03 25'58 6"00 23'46 29 7'50 27'83 6'20 22'28 26'96 6'50 2411 30 800 2933 660 2250 2833 700 24-71 31 850 3083 7-00 22-71 29-71 750 25-24 32 9-00 32-50 7-50 23'08 31'08 8-00 25-74 33 9'50 34'17 8'00 23'41 ' 32'50 8'50 26'15
1936 års lönekommitté. I fråga om A-avdragens storlek för dag har löne- kommittén kunnat väsentligen ansluta sig till vad 1928 års lönekommitté föreslagit, dock att kommittén ansett sig icke böra gå fullt så långt i utjäm-
ning av den nuvarande progressiva skalan, som skett i 1928 års lönekom- mittés förslag. Av tabellen å sid. 141 framgår, huru de av lönekommittén för löneklasserna 1—33 av löneplan A föreslagna A-avdragen procentuellt förhålla sig till lönen i billigaste ortsgrupp. I tabellen hava jämväl intagits nuvarande A-avdrags belopp samt de av 1928 års lönekommitté föreslagna A- -avd1agen.
För löneklasserna 34—37 inom löneplan A hava avdragsbeloppen avvägts så, att de förete en stegring med 50 öre för varje löneklass, vilket för 37 löneklassen innebär, att avdragsbeloppet motsvarar 27 51 procent av dagav- löningen på A—ort.
För löneplanerna B och C har skett en avvägning av avdragsbeloppen på sådant sätt, att de i jämförliga lönelägen inom ortsgrupp I (högsta orts- grupp) av löneplan A i stort sett motsvara avdragsbeloppen enligt skalan för sistnämnda löneplan samt för högre lönelägen sakta stegras upp till 25 pro- cent av dagavlöningen för löneklassen B 3 och till 26 procent för löneklassen C 17. Till jämförelse må nämnas, att A-avdraget för löneklass A 33 utgör 22'67 procent av dagavlöningen å I-ort i sistnämnda löneklass.
B-avdraget har liksom i 1930 års reglementsförslag upptagits till dubbla beloppet av A-avdraget för vederbörande löneklass.
För såväl A-avdrag som B-avdrag har kommittén endast upptagit dag- belopp. Kommittén, som anser principen om avdragens beräknande för månad till belopp motsvarande 30 gånger dagbeloppet otillfredsställande till sina verkningar, förutsätter sålunda, att avdraget för hel månad liksom hit— tills bestämmes efter antalet dagar i månaden.
Även förslaget att bestämma C-avdraget till 1/30 av månadslönen skulle enligt kommitténs mening medföra mindre tillfredsställande konsekvenser vid tillämpningen. Om exempelvis en befattningshavare under januari månad åtnjutit tjänstledighet mot C-avdrag under 30 dagar, skulle han för den åter- stående dagen i månaden, den 31:a, icke erhålla någon lön. En befattnings- havare åter, som under 27 dagar av februari månad likaledes åtnjutit tjänst- ledighet mot C-avdrag, skulle för den enda tjänstgöringsdagen i månaden, den 28:e, komma i åtnjutande av 3/3o av månadslönen eller tre gånger så stor ersättning för dag räknat som om månaden innehållit 30 dagar. Med hänsyn härtill har kommittén ansett det nuvarande sättet för beräknande av avdraget vara att föredraga framför det av 1928 års kommitté föreslagna. C-avdraget bör således enligt kommitténs mening utgöra för dag räknat 1/28 av lönen för månad om 28 dagar, 1/3o för månad om 30 dagar och 1/31 för månad om 31 dagar.
Kommittén finner vidare angeläget, att C-avdraget innefattar samtliga kontanta löneförmåner och ej blott den enligt löneplanen utgående lönen. I annat fall måste vid varje tillfälle, då C-avdrag kommer i tillämpning, ge- nom särskilt beslut avgöras, i vad mån andra i avlöningen ingående kon- tanta löneförmåner än själva löneplansbeloppet må uppbäras eller icke. Kommittén föreslår därför, att C-avdraget bestämmes till samtliga på tjänst- ledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner.
En annan fråga, som i detta sammanhang uppställer sig till besvarande, är den, huruvida under tjänstledighet mot C-avdrag tjänsteman skall vara skyldig att avstå även andra förmåner än de kontant utgående.
Kommittén har från kommunikationsverkens styrelser inhämtat vissa upplysningar rörande nu tillämpad praxis i detta hänseende. Av utrednin— gen framgår, att tillämpningen växlar vid de olika verken. I fråga exempel- vis om förmånen av fri läkarvård m. 111. under tjänstledighet mot D—avdrag hava sålunda vid postverket hittills några restriktiva bestämmelser icke ut- färdats, vadan denna förmån fått bibehållas under ledigheten. Vid telegraf- verket gäller, att rätten till fri läkarvård bortfaller vid tjänstledighet mot D- avdrag under mer än 3 månader. Då tjänsteman vid statens järnvägar un- der tjänstledighet förpliktats avstå samtliga löneförmåner, har däri inbegri- pits jämväl förmånen av fri läkarvård. Även beträffande andra förmåner, exempelvis tjänstedräkt, har praxis varit växlande. Ehuruväl icke lämpligen iavlöningsreglementet böra meddelas några generella regler om förfaran- det med här avsedda förmåner under ledighet mot C-avdrag, synes det dock vara önskvärt, att större enhetlighet blir rådande i fråga om viktigare för- måner. Kommittén föreslår därför, att det skall bero på prövning i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer, i vad mån andra förmåner än kontant avlöning under ledighet mot C-avdrag skola avstås. Beträffande förmåner av större betydelse torde därvid Kungl. Maj:t böra meddela allmänna till- lämpningsbestämmelser. I övrigt torde det kunna överlämnas till vederbö- rande verk att i förekommande fall besluta efter föreliggande omständighe— ter. Helt naturligt bör härvid beaktas det ändamål, för vilket ledigheten åt- njutes.
13 &. Tjänstledighet för offentligt uppdrag m. m. I 13 5 av 1930 års reglementsförslag hava sammanförts bestämmelser rö- rande tjänstemans löneförmåner vid ledighet för fullgörande av uppdrag i statens eller det allmännas tjänst, d. v. s. särskilda tjänsteuppdrag, andra offentliga uppdrag eller militär tjänstgöring.
Beträffande löneförmåner under ledighet för tjänsteuppdrag och andra offentliga uppdrag gjorde 1928 års lönekommitté i bestämmelserna en upp- delning mellan statligt uppdrag å ena och offentligt icke-statligt uppdrag å andra sidan. I förra fallet skulle tjänstemannen äga uppbära oavkortad lön, för så vitt ej Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet annorlunda bestämde. I senare fallet skulle tjänstemannen å sin lön vidkännas A-av- drag, där ersättning icke utginge eller utginge med allenast visst belopp för sammanträdes-_ eller förrättningsdag eller med däremot svarande arvode. Under ledighet för ledamotskap i kommitté eller sakkunnigberedning skulle. avlöningsförhållandena icke regleras genom avlöningsreglementet utan —- enligt vad i motiveringen förutsattes — genom särskild kungörelse med be- stämmelser om kommittéer.
I övrigt voro de av 1928 års kommitté föreslagna bestämmelserna angå— ende löneförmåner under ledighet, varom här är fråga, till innehållet huvud-
sakligen överensstämmande med vad som nu gäller, dock att under ledighet för uppdrag såsom ledamot av riksdagen, statsrevisionen eller kyrkomöte tjänsteman skulle vara skyldig att avstå B-avdrag i stället för, såsom för närvarande är föreskrivet, A-avdrag.
Angivna yttranden. Beträffande p u 11 kt e n 1 har länsstyrelsen i Got- lands [än framhållit, att det skulle vara till väsentligt värde för tillämpningen, om några närmare anvisningar kunde lämnas rörande innebörden av be- greppet »statligt uppdrag» till skillnad från övriga offentliga uppdrag. Riks- räkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hava ansett, att frågan om avlöningsförmåner under ledighet för statligt uppdrag borde hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande även där vederbörande myndighet meddelat uppdraget. Lönenämnden har härvid förutsatt, att beträffande vissa särskilda uppdrag — exempelvis ledamotskap av kommitté — Kungl. Maj:t skulle utfärda generella bestämmelser.
Beträffande p u n k t e n 2 har länsstyrelsen i Kristianstads län påpekat, att vissa av de i förevarande punkt omförmälda uppdragen så nära samman- hängde med landssekreterares eller landskamrerares ställning och uppgift i länen, att möjlighet syntes böra beredas till oavkortad lön under tjänst- ledighet för sådant uppdrags fullgörande.
Beträffande punkten 3 har generalpoststyrelsen anmärkt, att B-av- drag under tjänstledighet för riksdagsmannaskap i många fall syntes oskä- ligt. Enligt chefens för generalstaben uttalade mening borde tjänstemän äga uppbära oavkortad lön under dem i egenskap av reservpersonal åliggande militär tjänstgöring eller i varje fall vidkännas allenast A-avdrag. Riks— rälcenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hava ansett, att B-avdrag även borde tillämpas vid ledighet för genomgående av kurs för utbildning av reservofficerare till kompanichefer.
1936 års lönekommitté. Mot den av 1928 års lönekommitté gjorda upp- delningen i lönehänseende av offentliga uppdrag i statliga och icke-statliga uppdrag synes kunna göras den anmärkningen, att denna gränsdragning i vissa fall komme att bereda de tillämpande myndigheterna avsevärda svårig- heter. Redan för närvarande hava i en del fall olika meningar gjort sig gällande rörande innebörden av begreppet offentligt uppdrag, och det kan förutses att, därest i bestämmelserna en ytterligare uppdelning skulle ske, tolkningssvårigheterna komme att ökas. I många fall torde kunna uppstå tvekan, huruvida ett offentligt uppdrag är att betrakta såsom statligt eller icke-statligt.
Beträffande regleringen av avlöningsförhållandena under ledighet på grund av statligt uppdrag må vidare framhållas, att man härvid synes kunna bortse från tjänsteuppdragen. Tydligt är, att om en tjänsteman förordnas eller be- ordras att för verkets räkning utföra ett visst uppdrag vare sig inom eller utom sitt vanliga verksamhetsområde, han därunder skall äga åtnjuta honom eljest tillkommande avlöning; frågan härom synes knappast behöva göras, till föremål för författningsmässig reglering. Att däremot i avlöningsregle-
mentet lämna oreglerat, huru med avlöningen skall förhållas under ledighet för de vanligast förekommande statliga uppdragen, nämligen uppdrag så- som ledamot av eller sekreterare eller biträde hos kommittéer och sakkun- nigutredningar, har synts lönekommittén icke vara tillfredsställande.
Här antydda synpunkter hava föranlett lönekommittén till en omarbetning av de i 1930 års reglementsförslag intagna bestämmelserna i 13 %, därvid kom- mittén utgått från att löneförhållandena under tjänstledighet för offentligt uppdrag av statlig karaktär liksom för annat offentligt uppdrag lämpligen synas kunna i huvudsak regleras på sätt hittills skett. Beträffande detalj- bestämmelserna må följande anföras.
1 mom. Enligt 1936 års lönekommittés förslag under 1 mom. a) skall tjänsteman under ledighet för offentligt uppdrag, oavsett huruvida uppdraget är att betrakta såsom statligt eller icke-statligt, vidkännas A-avdrag, där er- sättning för uppdraget ej utgår eller utgår allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjänstemannen icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner, han under ledigheten avstått. Att, såsomi 1930 års betänkande föreslagits beträffande icke-statliga uppdrag, låta tjänstemannen uppbära lön mot A-avdrag även där gottgörelsen för upp- draget utgår med ett mot ersättning för dag svarande arvode, har kommittén ansett sig icke kunna förorda, då ett sådant stadgande lätt skulle kunna för- anleda missbruk.
Enligt 1930 års förslag skulle under tjänstledighet för riksdagsmannaskap vederbörande hava att avstå B-avdrag. Med hänsyn särskilt till den föränd- ring iriksdagsarvodet, som genomfördes i och med ikraftträdandet av stadgan den 24 februari 1933 (nr 54) om ersättnings utgående för riksdagsmannaupp— dragets fullgörande, har kommittén ansett skäligt, att tjänsteman, som åtnju- ter ledighet för riksdagsmannauppdrag, icke förpliktas avstå större del av lö- nen än A—avdrag. Under ledighet för uppdrag såsom ledamot av statsrevi- sionen eller av kyrkomötet skulle med hänsyn till att ersättning för dylikt uppdrag enligt gällande författningar utgår i form av dagtraktamente A-av- drag utan vidare komma att tillämpas jämlikt det allmänna stadgandet i 1 mom. a).
På grund av vad som anfördes under förarbetena till nu gällande tilläggs- bestämmelser till kommunikationsverkens avlöningsreglemente hava enligt gängse praxis till offentliga uppdrag, för vilkas fullgörande ledighet mot A- avdrag plåga beviljas, hänförts en hel del allmänt medborgerliga uppdrag av icke-statlig karaktär, såsom ledamotskap av stadsfullmäktige, kommunal- fullmäktige, kommunalnämnd, municipalfullmäktige, municipalnämnd, hälso- vårdsnämnd, fattigvårdsstyrelse, landsting, taxeringsnämnd o. dyl., d. v. s. uppdrag, som meddelas på grund av allmänna val eller på grund av val inom den kommunala representationen, allt givetvis under förutsättning att ersätt- ning för uppdraget icke utgått eller utgått allenast med visst belopp för sam- manträdesdag. Härutinnan ifrågasätter kommittén icke någon ändring. Ord- förande och kronoombud i taxeringsnämnd, vilka uppbära ersättning i form
av arvode, böra såsom hittills avstå samtliga avlöningsförmåner under ledighet för sitt uppdrag (jfr kammarrättens årsbok 1934, not. nr 356).
Under 1 mom. b) har kommittén, utan saklig ändring i vad som nu gäl- ler, upptagit bestämmelse därom, att tjänsteman, som åtnjuter ledighet för anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet eller för fullgörande av kommitté- eller sakkunniguppdrag, skall vidkännas C-avdrag.
2 mom. Under förevarande moment hava inryckts bestämmelser om av- löning under tjänstledighet för militär tjänstgöring. I enlighet med vad i 1930 års reglementsförslag föreslagits bör tjänsteman vidkännasB-avdrag för tid, varunder han fullgör honom såsom beställningshavare i reserven, ä reservstat eller å övergångsstat åliggande militär tjänstgöring, d. v. s. sådan tjänstgöring, som beställningshavare, vilken icke tillhör aktiv stat, har att författningsenligt fullgöra för att kunna bibehålla sin anställning vid för- svarsväsendet. Det av chefen för generalstaben framställda yrkandet om oav- kortad lön eller lön med A-avdrag för till militär tjänstgöring inkallad, reser- ven eller reservstat tillhörande befattningshavare, har kommittén med hän- syn till de ersättningar, som utgå under ifrågavarande militära tjänstgöring, ansett sig icke kunna biträda. Däremot har kommittén i anledning av de från vissa verk gjorda påpekandena kompletterat förevarande bestämmelser med ett stadgande, enligt vilket tjänsteman, vilken genomgår utbildnings- kurs för äldre reservofficerare i och för erhållande av befordran till kapten (ryttmästare) i reserven, under tiden må åtnjuta lön mot B-avdrag. Sådan förmån har hittills på särskilda framställningar av Kungl. Maj:t medgivits tjänstemän i ett flertal fall.
I en del fall har Kungl. Maj:t medgivit lön med B-avdrag även under tjänst- ledighet för genomgående av kurs för reservunderofficerare (adjutantskurser). Enligt vad som för kommittén upplysts, äro dessa frivilliga kurser närmast jämförbara med de kurser, som pläga anordnas för yngre reservofficerare, och icke att jämställa med ovannämnda utbildningskurser för äldre reservoffi- cerare, vadan någon generell bestämmelse om rätt till lön under tjänstledig- het för genomgående av reservunderofficerskurs ansetts icke böra intagas i reglementet.
B-avdrag skulle vidare tillämpas vid tjänstledighet för värnpliktstjänstgö- ring. Till sådan tjänstgöring är härvid att räkna icke blott värnpliktig ålig- gande tjänstgöring i fredstid — utbildning i linjetjänst, tjänstgöring i ersätt- ningsreserven och i handräckningstjänst ävensom genomgående av obligato- risk landstormsrepetitionsövning och landstormsbefälsövning — utan även sådan militär tjänstgöring, för vars fullgörande värnpliktig må inkallas, då rikets försvar eller säkerhet eljest det kräver eller, i fråga om värnpliktig till- hörande landstormen, för hemortens försvar m. m. Däremot avses här icke militär tjänstgöring i anledning av mobiliseringsövning, s. k. försöksmobili- sering. Beträffande sistnämnda slag av militär tjänstgöring förutsätter kom- mittén, att i förekommande fall särskilda bestämmelser meddelas, hur med vederbörandes lön skall förfaras. Likaledes förutsätter kommittén, att sär-
skilda bestämmelser utfärdas, huru lned lön skall förfaras, då tjänsteman fullgör tjänstgöring för rikets försvar under krigstid.
En av Sveriges landstormsföreningars centralförbund hos Kungl. Maj:t gjord, till lönekommittén överlämnad framställning om rätt till ledighet under högst 10 dagar årligen för deltagande i frivillig landstormsbefälsut— bildning mot samma löneavdrag som under värnpliktstjänstgöring har kom— mittén ansett icke böra föranleda några generella bestämmelser i avlönings- reglementet. Därest i dylikt fall bibehållande av viss del av avlöningen skulle anses påkallat, torde frågan få underställas Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall.
3 mom. Under 3 mom. återfinnes det i 1930 års reglementsförslag under 1 punkten b) intagna stadgandet angående oavkortad lön under tjänstledig- het för deltagande såsom elev i utbildningskurs vid verket samt stadgandet under 1 punkten c) angående oavkortad lön under ledighet för iakttagelser eller studier, vilka kunna tjäna verkets intressen. Beträffande sistnämnda stadgande har dock kommittén vidtagit sådan ändring, att tjänstledighet, varom fråga är, göres beroende av Kungl. Maj:ts prövning. Kommittén förbiser icke, att vissa verk, såsom kommunikationsverken, kunna hava större behov än verk i allmänhet att bereda underlydande tjänstemän ledig— het för fackliga studier o. dyl., exempelvis postala eller järnvägstekniska studier eller språkstudier i utlandet, och att det därför kan vara önskvärt, att dessa verk äga en viss frihet att medgiva ledighet för dylika ändamål mot oavkortad lön. Emellertid synes ett sådant önskemål kunna tillgodoses genom att Kungl. Maj:t lämnar vederbörande verksstyrelse generellt bemyn— digande att besluta inom lämpliga gränser.
Stadgandet i 1 punkten d) av 1930 års förslag angående oavkortad lön under tjänstledighet för fullgörande av uppdrag såsom styrelsemedlem, full-' mäktig eller revisor i pensionsanstalt, som tjänsteman i denna sin egenskap är pliktig att tillhöra, har utelämnats i kommitténs förslag, enär hittills existerande pensionsinrättningar av sådant slag, nämligen de tjänstemännen tillhörande änke- och pupillkassorna, numera övertagits eller äro avsedda att inom närmaste framtiden övertagas av staten.
14 5. Tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m. Vid utformande av bestämmelserna i 14 % 1 mom. angående avlöning vid ledighet på grund av olycksfall i tjänsten vidtog 1928 års lönekommitté viss ändring i nuvarande bestämmelser på området. Enligt förslaget skulle tjänsteman, som av olycksfall i tjänsten blivit hindrad att tjänstgöra, åtnjuta oavkortad lön icke såsom nu så länge av olycksfallet föranledd sjukdom varade utan allenast till dess sex månader förflutit från dagen för olycks- fallet; för tid därutöver skulle han regelmässigt vidkännas A—avdrag. Enligt bestämmelserna i paragrafens 2 mom. skulle samma stadgande äga mot- svarande tillämpning, därest tjänsteman på grund av sin tjänst blivit utsatt
för våld eller annan "misshandel eller i tjänsten ådragit sig svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning hindrats tjänstgöra, så ock därest han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara.
Avgivna yttranden. *Ett flertal myndigheter hava rest invändningar mot den i 1 mom. föreslagna inskränkningen i rätten till oavkortad lön vid olycks- fall i tjänsten och påyrkat bibehållande av nuvarande bestämmelser i ämnet. Dessa myndigheter äro Göta hovrätt, arméförvaltningen, försäkringsrädet, riksförsälcringsanstalten, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen, riksräken- skapsverket, kontrollstyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, ri— kets allmänna kartverk och statens meteorologisk-hydrografislca anstalt. Samma erinran har gjorts av svenska järnvägsmannaförbundet och personal- föreningen vid statens vattenfallsverk.
F örsäkringsrddet och riksförsåkringsanstalten hava ansett, att med olycks- fall i tjänsten bör i förevarande hänseende likställas yrkessjukdom enligt lagen den 14 juni 1929 om yrkessjukdomar. .
Slutligen hava länsstyrelserna i Jönköpings och Älvsborgs län, lantmäteri- styrelsen samt trafiktjänstemännens riksförbund ansett billighetsskäl tala för att även sjukdom, som bevisligen ådragits i tjänsten, jämställes med olycks- fall i tjänsten.
1936 års lönekommitté. ] mom. Med hänsyn till de många erinringar, som framställts mot stadgandet i 14 ä 1 mom. av 1930 års reglementsförslag, har kommittén ansett sig böra förorda sådan omformulering av föreskrifterna i förevarande hänseende, att någon tidsbegränsning icke uppställes för rätten till oavkortad lön under sjukdom, som föranletts av olycksfall i tjänsten. Emellertid har kommittén — i anslutning till önskemål, som framställts vid kommitténs förhandlingar med personalrepresentanterna ansett sig vid mo- mentets avfattning kunna gå ett steg längre och föreslå upphävande av nuvarande skillnad i avlöningshänseende mellan fall av sjukdom, som för- anletts av olycksfall, och fall av sådan förlust av arbetsförmågan, som kvar- står efter sjukdomens upphörande. Den begränsning av rätten till oav- kortad lön i sistnämnda fall, som för närvarande gäller enligt 16 ä 2 mom. b) i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente och motsvarande stad- ganden i övriga avlöningsreglementen, har vid verkställd utredning visat sig vara av synnerligen ringa betydelse i kostnadshänseende. Kommittén har därför ansett ett upphävande av denna skillnad vara försvarligt såväl ur administrativ förenklingssynpunkt som för åstadkommande av förbättring av löneförmånerna i de fåtaliga men ömmande fall, då en tjänsteman på grund av olycksfall i tjänsten drabbats av långvarig arbetsoförmåga.
_Kommittén föreslår alltså, att tjänsteman vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten skall äga uppbära oavkortad lön utan tidsbegränsning, d. v.- 5. så länge av olycksfallet förorsakad sjukdom eller förlust av arbets- förmågan varar. Uppenbart är, att detta stadgande icke avser att medföra hinder för eller uppskov med invaliditetspensionering i de fall, då tjänste-
mannen på grund av olycksfallet befinnes för framtiden oförmögen till tjänst- göring. .
Att, såsom från vissa ämbetsverk och även från några personalrepresen— tanter påyrkats, i författningstexten införa »sjukdom som bevisligen ådragits i tjänsten» såsom jämställd med olycksfall i tjänsten, anser kommittén icke tillrådligt, enär det i många fall torde vara omöjligt att avgöra, om en sjuk- dom ådragits i tjänsten. De fall, där sådan bevisning föreligger, torde i all- mänhet icke vara flera än att de utan olägenhet kunna, såsom hittills skett i åtskilliga fall, underställas Kungl. Maj:ts prövning.
2 mom. I enlighet med vad försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten påyrkat har i 2 mom. bland där angivna anledningar till ledighet upptagits även yrkessjukdom, varmed förstås sådan sjukdom, som avses i lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Under för- handlingarna med personalrepresentanterna har gjorts gällande, att införande av en på nämnda sätt avgränsad grupp av yrkessjukdomar skulle kunna leda därhän, att oavkortad lön komme att förvägras under ledighet, som vore föranledd av annan sjukdom, vilken icke återfunnes bland de i nyssnämnda lag uppräknade men som i realiteten vore att betrakta såsom yrkessjukdom. Detta har icke varit kommitténs avsikt. Genom införande i författnings- texten av begreppet yrkessjukdom har kommittén allenast velat stadga, att ledighet på grund av sjukdom, som avses i nämnda lag, skall i lönehän- seende behandlas på enahanda sätt som ledighet för olycksfall i tjänsten. I vad mån ledighet, som betingats av annan yrkessjukdom, t. ex. av skriv- kramp, må föranleda en motsvarande behandling, torde liksom hittills böra av Kungl. Maj:t avgöras i varje särskilt fall med stöd av bestämmelserna i 12 5.
15 &. Tjänstledighet till följd av sjukdom rn. m.
1928 års lönekommitté utelämnade i sitt reglementsförslag den nu gällande bestämmelsen om att tjänsteman, som åtnjuter ledighet för sjukdom, äger åtnjuta oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45 dagar. I stället föreslog kommittén under 15 ä 1 mom., att under ledighet för behörigen styrkt sjukdom i andra fall än som avsåges i 14 & genomgående skulle uttagas A-avdrag. Vid ledighet för svag hälsas vårdande skulle enligt 2 mom. av samma paragraf tillämpas B-avdrag. Under 3 mom. upptogs ett stadgande om att kvinnlig tjänsteman vid ledighet för havandeskap eller barnsbörd skulle vidkännas B—avdrag under högst tre månader samt Ctavdrag för tid därutöver.
Avgivna yttranden. Beträffande 1 mom. hava följande myndigheter ansett rätt till kostnadsfri ledighet vid sjukdom böra bibehållas i nuvarande omfattning, nämligen Göta hovrätt, styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona, länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Blekinge, Malmöhus och Ska-
raborgs län, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, kommunikationsverkens lönenämnd, Uppsala domkapitel, vetenskapsakademien, styrelsen för tekniska högskolan, statens pensionsanstalt, Sveriges geologiska undersökning och statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Ett stort antal personalsam- manslutningar hava intagit samma ståndpunkt.
Åtskilliga myndigheter hava uttalat sig för en modifiering av kommitténs förslag i förevarande del. Marinförvaltningen, pensionsstyrelsen, kontrollsty— relsen och domänstyrelsen hava sålunda förordat, att tjänsteman utan avse- ende å lönegrad måtte medgivas rätt till visst antal avdragsfria sjukdagar, pensionsstyrelsenhögst 15 dagar och de övriga tre ämbetsverken högst 10 dagar för år. Enligt domänstyrelsens mening borde dock antalet semester- dagar och sjukdagar för år sammanlagt icke överstiga 45. Fångvårdssty— relsen har ansett, att tjänstemän i 1—23 lönegraderna borde medgivas rätt till 10 avdragsfria sjukdagar för år. Jårnvägsstyrelsen har ifrågasatt, om icke rätt till avdragsfria sjukdagar borde medgivas på det sätt, att tjänstemän under 40 år erhölle högst 10 och äldre tjänstemän högst 15 fria sjukdagar per år. Socialstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län ävensom riksarkivet hava anslutit sig till ett inom lönekommittén reservationsvis framställt yrkande, enligt vilket under sjukdom av längre var- aktighet än tre dagar oavkortad lön skulle utgå från och med fjärde sjuk- dagen under sammanlagt högst 15 dagar för kalenderår räknat. En liknande uppfattning har kommit till uttryck i utlåtanden från vattenfallsstyrelsen, statistiska centralbyrån och kommerskollegium. Vattenfallsstyrelsen har dock härvid velat begränsa förmånen av avdragsfria sjukdagar till tjänstemän, som äga rätt till årlig semester av 35 dagar eller därunder, samt för övriga tjänstemän variera antalet kostnadsfria sjukdagar efter semestertidens längd. De två sistnämnda ämbetsverken hava ansett antalet avdragsfria sjukdagar böra generellt bestämmas till högst 10; kommerskollegium har alternativt uttalat sig för de nuvarande bestämmelsernas bibehållande.
I motsats mot de ovan nämnda myndigheterna hava överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län, riksräkenskapsverket och Iantmäteristyrelsen direkt uttalat sitt gillande av att bestämmelserna om rätt till avdragsfria sjukdagar utelämnats i kommitténs reglementsförslag.
Beträffande 2 m 0 m. hava försäkringsrådet, pensionsstyrelsen, länsstyrel- sen i Älvsborgs län, riksarkivet och riksbibliotekarien förordat bibehållande av det nuvarande stadgandet om A-avdrag under högst en månad vid ledig- het för svag hälsas vårdande i omedelbart sammanhang med tjänstledighet på grund av sjukdom.
1934 års överrevisorer vid statens järnvägar. Vid avgivande av sin berät- telse angående granskning av statens järnvägars räkenskaper och förvaltning under år 1934 hava de av Kungl. Maj:t förordnade överrevisorerna ansett sig på grund av verkställda undersökningar rörande sjukfrekvensen vid statens järnvägars trafikavdelning böra ifrågasätta, huruvida icke en närmare un- dersökning borde komma till stånd i ändamål att klarlägga orsakerna till
den av överrevisorerna konstaterade höga sjukligheten bland nämnda per- sonal och dymedelst möjliggöra åtgärder i förebyggande syfte.
I utlåtande den 26 februari 1936 över sagda berättelse har järnvägsstyrel- sen vidkommande de långvariga sjukledigheterna framhållit, att styrelsen vidtagit de åtgärder, som verkets intressen kunde fordra utan att därvid hava undanskjutit personalintressena. Beträffande sjukledigheter av kortare varaktighet, i all synnerhet i fråga om bortovaro ur tjänst under endast en eller två dagar, har styrelsen betonat, hurusom det erbjöde vissa svårig- heter att ernå en undantagslöst fullt betryggande kontroll. Därest emellertid sådan kortare sjukskrivning utan fullgiltig orsak nu kunde tänkas före- komma, skulle frestelsen till dylik kunna i betydlig mån avtrubbas, därest bestämmelserna om avlöning vid sjukledighet föreskreve avdrag å de ut- gående avlöningsförmånerna t. ex. under de tre första dagarna vid varje sjukdomsfall. Med erinran om 1928 års lönekommittés förslag om slopandet av de avdragsfria sjukdagarna och styrelsens däröver avgivna yttrande har styrelsen betonat, att styrelsen alltjämt ansåge sig icke kunna uttala sig för ett fullständigt borttagande av rätten till avdragsfria sjukdagar, men styrelsen skulle dock kunna tillstyrka en sådan modifiering av sitt tidigare förslag, att avdragsfriheten inträdde först från och med fjärde dagen av varje sjukledighetsperiod. En sådan ändring kunde lämpligen upptagas till närmare prövning i samband med en blivande lönerevision. Då styrelsen i avvaktan på en eventuell ändring av hithörande bestämmelser komme att hava sin uppmärksamhet riktad på nu ifrågavarande förhållanden, ansåge styrelsen några ytterligare åtgärder icke för det dåvarande vara påkallade.
.Handlingarna i detta ärende hava överlämnats till 1936 års lönekom- mitté.
1936 års lönekommitté. 1 mom. Den ovan lämnade redogörelsen för de avgivna yttrandena rörande de i 1930 års reglementsförslag intagna bestäm- melserna angående avlöning vid sjukledighet ger vid handen, att förslaget om borttagande av rätten till avdragsfria sjukdagar framkallat gensagor från ett stort antal myndigheter och personalorganisationer. Ett bifall till detta för- slag skulle också innebära avskaffandet av en för tjänstemännen värdefull och av dem högt skattad förmån. Denna förmån har för de största per- sonalgrupperna långvarig hävd. Vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk fanns rätt att åtnjuta semester och kostnadsfri sjuk- ledighet under sammanlagt 45 dagar årligen stadgad redan före antagandet av det nu gällande lönesystemet. Genom sagda systems införande utsträcktes förmånen till postverket liksom sedermera även till samtliga verk inom den allmänna civilförvaltningen, vilka lönereglerats enligt kommunikationsver- kens lönesystem. Ett borttagande av en social förmån, som så länge ingått i de statliga lönebestämmelserna, synes kommittén icke böra komma i fråga utan tvingande skäl. Av vad i 1928 års lönekommittés betänkande anförts till stöd för de kostnadsfria sjukdagarnas slopande har kommittén icke bli- vit övertygad om att en sådan åtgärd är nödvändig eller lämplig.
Kommittén måste ställa sig så mycket mer betänksam inför förslaget i den- na del, som rätten till oavkortad lön under viss tid vid sjukdom synes vara en tämligen allmänt förekommande förmån jämväl på det icke-statliga löne- området, exempelvis inom kommunernas löneväsende. Verkställda under- sökningar rörande förhållandena i detta hänseende inom ett antal större städer i landet (se Bilaga 9) hava visat, att de kommunala tjänstemännen vid sjukdom allmänt medgivas oavkortad lön under 30 dagar årligen, oav- sett semesterns längd. Denna regel är på vissa håll begränsad allenast så till vida, att oavkortad lön utgår för högst 30 dagar under 12 månader i följd eller ock under en sammanhängande sjukdomsperiod av högst 30 dagar, oavsett om den faller på olika kalenderår. Vid sjukledighet utöver nämnda tidsperiod avdrages visst belopp (tjänstgöringspenningar, tjänstledighetsav- drag eller viss del av begynnelselönen) .1 På vissa håll inom den enskilda arbetsmarknaden torde förmånen av viss tids avdragsfri sjukledighet framstå såsom än mera markerad. Sålunda lärer, enligt vad för kommittén upp- lysts, det stora flertalet enskilda banker inom landet lämna de anställda full lön vid sjukledighet upp till sex månader.
Kommittén hyser sålunda den uppfattningen, att någon inskränkning i den nu medgivna förmånen av kostnadsfri sjukledighet icke bör ifrågakom- ma. Tvärtom har kommittén ansett skäl föreligga att i samband med en omläggning och rationalisering av reglerna i förevarande hänseende tillstyr- ka viss utsträckning av den nuvarande förmånen.
De i 16 ä 1 mom. av allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente samt motsvarande stadganden i övriga avlöningsreglementen för nyreglerade verk intagna föreskrifterna i detta ämne kunna enligt lönekommitténs me- ning icke i allo anses innefatta en tillfredsställande reglering av frågan om kostnadsfri ledighet för sjukdom. Den formella sammankoppling mellan semester och avdragsfri sjukledighet, som dessa föreskrifter innebära, giver sålunda till resultat, att yngre tjänstemän erhålla möjlighet till längre sjuk- ledighet med oavkortad avlöning än äldre, vilket icke väl korresponderar med det förhållandet, att behovet av sjukledighet givetvis i allmänhet är större för äldre befattningshavare än för yngre. Att en tjänsteman exempelvis i 15 löne- graden, som i och med fyllda 40 årlfår sin semester ökad från 25 till 35 dagar, samtidigt skall få sin rätt till oavkortad avlöning vid inträffande sjuk- dom minskad med 10 dagar, förefaller föga rationellt. Beträffande tjänste- män i högre löneställning, som äro berättigade till 45 dagars årlig semester, har från berörda personalgruppers sida framställts önskemål om att jämväl sådan tjänsteman måtte vid sjukdom berättigas till någon avdragsfri ledig- het. För åvägabringande av en lösning av nu berörda spörsmål har kommit- tén ansett sig böra förorda, att en kortare tids avdragsfri ledighet iberedes de
1 I Stockholms stads år 1937 antagna nya tjänstereglemente hava de avdragsfria sjukledig- heterna borttagits. Vid oförmåga på grund av sjukdom, konvalescens eller svag hälsa att för- rätta tjänsten får ordinarie befattningshavare vidkännas avdrag med 1/3 av tjänstgöringspen- ningarna. Den period, under vilken detta mindre avdrag tillämpas, har till gengäld bestämts till två månader mot förut en period av en månad utan avdrag.
tjänstemän, som med hänsyn till semestertidens längd för närvarande äro i avsaknad av sådan rätt, samt att för de tjänstemannagrupper, för vilka rätt till avdragsfri sjukledighet nu förefinnes, någon ökning av denna förmån beredes från och med uppnådda 40 levnadsår utan försämring av den för yngre tjänstemän inom dessa grupper gällande förmånen. Dessa syften hava synts kommittén lämpligen kunna nås på sådant sätt, att —— ehuru det for- mella sambandet mellan semester och avdragsfri sjukledighet upplöses —— antalet fria sjukdagar bestämmes så, att det jämte antalet semesterdagar kommer att för alla lönegrader utgöra 45 dagar före fyllda 40 år och 55 da- gar för tid därefter. För genomförande av denna anordning har kommittén under 11 % föreslagit en sänkning av det för närvarande för 29:e och högre lönegrader fastställda antalet semesterdagar från 45 till 35 intill det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år.
Författningsmässigt skulle det angivna förslaget taga sig uttryck i att an- talet avdragsfria sjukdagar för kalenderår räknat bestämmes för tjänste- män tillhörande lönegraderna A 1—10 till 25 dagar, för tjänstemän tillhö- rande lönegraderna A 11—23 till 20 dagar ävensom för tjänstemän i'lönegra- derna A 24—34, B 1—3 samt C 1—17 till 10 dagar.
Då kommittén sålunda ansett sig kunna tillstyrka medgivande av 10 da- gars kostnadsfri sjukledighet för tjänstemän, som för närvarande icke äga någon dylik förmån, samt en ökning av den för andra tjänstemannagrupper nu gällande förmånen med likaledes 10 dagar för tiden efter uppnådda 40 levnadsår, har detta skett dels emedan, såsom förut berörts, ifrågavarande förslag ansetts innebära en rationellare och ur olika personalgruppers syn- punkt mera tillfredsställande lösning av den föreliggande frågan än hittills- varande bestämmelser, men även med hänsyn därtill, att den ifrågavarande förmånen givetvis icke är att betrakta såsom en avlöningsförmån i vanlig mening utan såsom en social förmån, vilken tillgodokommer endast den, som drabbas av sjukdom, och vilken alltså icke kan tänkas föranleda en kostnadsökning, som står i proportion till den föreslagna utökningen av an- talet avdragsfria sjukdagar. Den avsedda utsträckningen av ifrågavarande förmån bör för övrigt icke enbart vara att betrakta såsom en fördel för tjän- stemännen utan kan jämväl vara till nytta för staten, i den mån nämligen den kan bidraga till att vidmakthålla och förbättra tjänstemännens hälso- tillstånd och arbetsförmåga.
Samtidigt som kommittén alltså förordar en mindre utsträckning av rätten till kostnadsfri sjukledighet, är kommittén angelägen att framhålla, att det givetvis bör eftersträvas, att missbruk från tjänstemännens sida av denna rätt i möjligaste mån förebygges. Spörsmålet härom har under senare år vid flera tillfällen varit föremål för uppmärksamhet och föranlett utta- landen, t. ex. av 1928 års statsrevisorer, av statsutskottet vid 1929 års riks- dag och nu senast av överrevisorerna vid statens järnvägar. I vad mån miss- bruk av rätten till kostnadsfri sjukledighet verkligen föreligger, kan emel- lertid knappast tillförlitligt bedömas med ledning av de utredningar, som under senare år förebragts, enär dessa icke varit så omfattande eller så dif-
ferentierade med hänsyn till olika på frågan inverkande omständigheter, att de kunna bilda grund för ett avgörande omdöme. Kommittén har ej heller för sin del varit i tillfälle att verkställa någon mera ingående undersökning i frågan. Kommittén har emellertid vid sin behandling av ärendet kommit till den uppfattningen, att missbruk i varje fall icke kan sägas förekomma i sådan omfattning, att generella restriktiva åtgärder kunna anses påkallade. En viss förbättring av kontrollmöjligheterna på detta område torde vara att förvänta genom verksläkarinstitutionens utsträckande över hela civilförvalt- ningen i samband med införandet av rätt till sjukvård i viss utsträckning på statens bekostnad.
Från vissa håll har påyrkats införande i avlöningsbestämmelserna av ett stadgande, enligt vilket avdragsfrihet vid sjukdom skulle inträda först från och med fjärde sjukdagen. Ehuru en sådan karenstid givetvis skulle verka kostnadsbesparande och måhända även kunde tänkas vara ägnad att mot- verka missbruk, synes en dylik bestämmelse likväl föga tilltalande, enär den skulle drabba en samvetsgrann och ansvarskännande tjänsteman på samma sätt som en mindre nogräknad samt medföra, att rätten till kostnadsfri sjuk- ledighet bleve nära nog utan betydelse för en tjänsteman som, ehuru utru- stad med god hälsa och ambition, likväl någon gång kan nödgas utebliva från tjänstgöringen på grund av en kortvarig sjukdom. Kommittén har ej heller ansett sig kunna förorda införandet av en generell bestämmelse, enligt vilken behovet av sjukledighet under endast en eller ett par dagar nödvändigtvis skulle behöva styrkas genom läkarbetyg. En sådan anordning skulle näm- ligen kunna medföra alltför stora praktiska olägenheter. Kommittén vill dock förutsätta, att myndigheterna hava uppmärksamheten riktad på dessa förhållanden samt i de fall, där anledning därtill kan föreligga, icke under— låta att även vid dylik kortare ledighet infordra läkarbetyg i kontrollsyfte samt för attlavskräcka från missbruk. Möjligen kunde det även vara av värde ur kontrollsynpunkt, om genom generella föreskrifter bestämdes, att tjänsteman, som av sjukdom hindras att tjänstgöra, omedelbart vid insjuk- nandet eller eljest så snart sig göra låter skall till vederbörande verksinyn— dighet ingiva en under tjänstemannaansvar avgiven anmälan om hindret för tjänstgöringen; myndigheten givetvis obetaget att, även om sjukdomen be- räknas bliva kortvarig, infordra läkarbetyg, där sådant finnes ur kontroll- synpunkt påkallat. Frågan härom synes vara förtjänt av närmare övervä- gande.
Från den rätt till avdragsfri sjukledighet, som kommittén förordat, har ansetts böra undantagas tjänstemän, vilka hava sin tjänstgöringsskyldighet begränsad till lästerminer och åtnjuta ferier under mer än 45 dagar. Beträf- fande dessa tjänstemän har kommittén även — till förebyggande av att be- fattningshavare, som på grund av sjukdom är hindrad att tjänstgöra flera terminer i följd, detta oaktat under ferierna kommer i åtnjutande av oav- kortad lön —— funnit sig böra föreslå en bestämmelse av liknande verkan som de restriktiva föreskrifter beträffande andra under lång tid sjuklediga tjänstemän, vilka intagits under 11 ä 4 mom. samt 15 g 3 mom. För' att
icke försätta här ifrågavarande befattningshavare —— vilka, om de efter sjuk- dom återvunnit hälsan först under löpande ferie, ej kunna återinträda i tjänstgöring förrän vid nästkommande termins början — i ogynnsam ställ— ning i jämförelse med andra tjänstemän, har kommittén ansett sig höra av- fatta ifrågavarande stadgande så, att avdragsplikt under ferietid skall före- ligga först där befattningshavaren under minst ett år, räknat från ferietidens början, icke varit i tjänstgöring.
Med avseende å tillämpningen av de av lönekommittén i förevarande mo- ment föreslagna bestämmelserna torde böra framhållas, att hinder icke bör föreligga för en tjänsteman, som så önskar, att i sin semester inräkna tid för sjukledighet. Ett dylikt utbyte av sjukledighet mot semester har hittills enligt praxis varit medgivet.
Det torde ock i detta sammanhang böra påpekas, att omförmälda förmån av oavkortad lön under sjukledighet bör tillkomma jämväl den, som endast under en del av kalenderåret innehar ordinarie befattning, för så vitt icke stadgandet i 3 mom. av förevarande paragraf träder i tillämpning åt honom.
I kungörelse den 18 juli 1935 (nr 459) har Kungl. Maj:t meddelat före- skrifter angående skyldighet för tjänsteman att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning. Enligt bestämmelse i 1 % av sagda kungörelse äger myn— dighet, som finner, att hos myndigheten anställd tjänsteman icke på tillfreds- ställande sätt sköter sin tjänst och att det synes sannolikt, att anledningen härtill är sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga, föreskriva, att tjänstemannen skall underkastas läkarundersökning av verksläkare eller an- nan läkare, som myndigheten bestämmer. I avvaktan på utgången av under— sökningen må myndigheten, om så finnes erforderligt, meddela tjänsteman- nen ledighet såsom pä grund av sjukdom.
Kommittén har ansett lämpligt, att i 1 mom. av förevarande paragraf gö— res en hänvisning till vad sålunda föreskrivits.
2 mom. Det i förevarande moment intagna stadgandet om B-avdrag un- der ledighet för svag hälsas vårdande har utan saklig ändring upptagits från motsvarande moment i 1930 års förslag. Det av några myndigheter gjorda yrkandet om A-avdrag under dylik ledighet har kommittén icke ansett sig kunna biträda.
3 mom. Till förhindrande av att en tjänsteman, som sedan en längre tid tillbaka åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom eller svag hälsas vår— dande, icke skall kunna efter ingången av nytt kalenderår formellt inträda i tjänst allenast för att komma i åtnjutande under viss tid av oavkortad lön, har kommittén i 3 mom. föreslagit ett stadgande liknande det i 11 ä 4 mom. av reglementsförslaget upptagna. Redan för närvarande tillämpas en viss praxis i detta hänseende till följd av ett av regeringsrätten tidigare medde- lat utslag i ett avlöningsmål.
4 mom. Genom särskilda författningsändringar under år 1936 har Kungl. Maj:t med giltighet från och med den 1 juli samma år föreskrivit, att den
kvinnlig tjänsteman enligt tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementena vid de nyreglerade verken tillkommande rätten att vid ledighet för havande— skap uppbära lön med nuvarande C-avdrag under högst tre månader skall av- se lön med A-avdrag. Med iakttagande härav har kommittén till 4 mom. över- fört de från 3 mom. i 1930 års förslag upptagna bestämmelserna angående av- löning under ledighet för havandeskap eller barnsbörd. I betraktande emel- lertid av de befolkningspolitiska och familjesociala strävanden, som under senare tid gjort sig gällande, har kommittén ansett sig böra ifrågasätta ytter- ligare en jämkning i nämnda föreskrifter. Enligt kommitténs mening bör den tid, under vilken lön mot A-avdrag får åtnjutas, utsträckas till fyra må- nader, varav högst tre månader må avse tid efter förlossningen. Härigenom möjliggöres en ur såväl verkens som befattningshavarnas synpunkt önsk- värd ledighet före barnsbörden utan inknappning av den ledighetstid, som för närvarande högst må beviljas mot A-avdrag.
16 &. Tjänstledighet för enskild angelägenhet.
16 å i 1930 års reglementsförslag innefattar bestämmelser angående avlö- ning under tjänstledighet av annan anledning än som avses i 13—15 åå (en- skild angelägenhet). I allmänhet skulle därvid tillämpas C-avdrag. Såsom undantag därifrån skulle dock gälla, att B-avdrag finge tillämpas dels enligt punkten 1 vid ledighet för uppgiven enskild angelägenhet av vikt under högst 15 dagar av ett och samma kalenderår, dels ock enligt punkten 2 vid ledig- het under högst tre månader för idkande av studier eller bedrivande av ar- bete, som prövades vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, dock högst under tre månader.
Avgivna yttranden. Vissa myndigheter hava hemställt om gynnsammare löneförmåner under sådana ledigheter, som i förevarande paragraf avses. Sålunda har Göta hovrätt påyrkat A-avdrag under ledighet om högst 5 da- gar för enskild angelägenhet av särskilt ömmande beskaffenhet samt B-av- drag under ledighet om högst 10 dagar för andra enskilda angelägenheter av vikt. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har påyrkat A-avdrag under nu omförmäld ledighet. Riksrälcenskapsverket — som på sätt förut angivits biträtt förslaget om borttagande av nuvarande rätt till avdragsfri sjukledighet — har som kompensation för bortfallandet av nämnda förmån föreslagit A-avdrag under högst 15 dagar för enskild angelägenhet i allmän- het. Från en personalsammanslutnings sida har påyrkats rätt till viss kortare ledighet för enskild angelägenhet utan löneavdrag.
Å andra sidan hava ett par myndigheter påyrkat skärpningar av stadgan- det i punkten 1. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser sålunda, att ledighet mot B-avdrag för enskild angelägenhet bör medgivas endast där anledningen till ledigheten »prövas vara av synnerlig vikt», och vattenfallsstyrelsen har uttalat, att dylik ledighet mot B—avdrag bör medgivas endast »då verklig an-
ledning därtill kan anses föreligga». Järnvägsstyrelsen föreslår, att ledighet mot B-avdrag för enskild angelägenhet av vikt begränsas till högst 10 dagar för år. Styrelsen anser vidare billighetsskäl tala för bibehållande av nu gäl- lande bestämmelse om rätt för tjänsteman att för flyttning i sådana fall, då vederbörande förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan, åt- njuta tjänstledighet mot A-avdrag under högst tre dagar.
I fråga om stadgandet i punkten 2 hava vissa myndigheter — riksarkivet, skolöverstyrelsen, vissa landsarkiv rn. fl. — framställt olika förslag om gynn- sammare behandling i avdragshänseende av de i denna punkt avsedda ledig- heterna.
Trafiktjänstemännens riksförbund har framhållit önskvärdheten av att tjänstemännen åtminstone under begränsad kortare tid, förslagsvis högst 15 dagar, måtte kunna erhålla ledighet för vårdande av personalsammanslut- nings intressen mot avstående av allenast B-avdrag. Ett liknande uttalande har gjorts av statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund.
1936 års lönekommitté. Kommittén har ansett sig i sitt förslag (punkten d) höra från 16 å i 1930 års förslag utan saklig ändring upptaga stadgan- det om rätt för tjänsteman till lön mot B-avdrag under ledighet om högst 15 dagar av ett och samma kalenderår för enskild angelägenhet av vikt. Framställda yrkanden vare sig om oavkortad lön eller A-avdrag under ledig- het av här avsett slag eller om en begränsning av den av 1928 års lönekom— mitté föreslagna förmånen har kommittén ansett sig icke böra biträda. Med uttrycket »enskild angelägenhet av vikt» torde i enlighet med redan nu till- lämpad praxis böra förstås viktigare familjeangelägenheter inom egen eller nära anhörigs familj, såsom barndop, bröllop och begravning, vidare allvar- ligare sjukdomsfall inom egen familj eller inom den närmaste släktkretsen, bouppteckning, boutredning eller arvskifte efter nära anhörig eller ock an- nan jämförlig anledning, t. ex. verkställande av flyttning i andra fall än i 16 å a) avses. Däremot bör förevarande stadgande icke få tillämpas exem- pelvis vid egen sjukdom eller för utökande av semesterledighet eller vid le- dighet av någon annan i 16 % eller i 13—15 åå av reglementet angiven an- ledning.
Vidare har kommittén från 1930 års förslag upptagit stadgandet om rätt för tjänsteman att åtnjuta lön mot B-avdrag vid ledighet för idkande av studier eller bedrivande av arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom ver- ket (punkten b). Detta stadgande lider emellertid, i likhet med nu gällande föreskrift på området, av en viss oklarhet så till vida, att därav icke fram- går, huruvida en tjänsteman må kunna upprepade gånger beviljas ledighet för ifrågavarande ändamål mot B-avdrag. Ett förtydligande härutinnan har synts önskvärt. Vidare hava framställda önskemål om utsträckning av ledig- hetstiden ansetts höra i sådan utsträckning tillgodoses, att en tjänsteman må kunna med användande tillika av honom tillkommande semester bedriva stu- dier vid någon läroanstalt under en hel termin. Kommittén föreslår, att B-
avdrag under ledighet av ifrågavarande slag må tillämpas under sammanlagt högst 120 dagar av den tid, tjänstemannen innehar befattning inom en och samma lönegrad.
Utöver de sålunda upptagna föreskrifterna har kommittén ansett sig böra komplettera innehållet i 16 5 med tvenne andra stadganden, som hava viss motsvarighet i tilläggsbestämmelserna till nu gällande avlöningsreglementen. För närvarande gäller, att tjänsteman skall vidkännas A-avdrag vid ledighet om högst tre dagar för verkställande av flyttning, då han förflyttas utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan. Kommittén har upptagit detta stadgande med den ändringen, att något löneavdrag icke skulle ifrågakom— ma. Då det här är fråga om tvångsförflyttning, synes det principiellt befo- gat, att tjänstemannen får åtnjuta oavkortad lön.
'Det andra stadgandet avser löneförmåner under ledighet för fullgörande av uppdrag inom personalsammanslutningar. I 1930 års betänkande har framhållits, att ledighet för sistnämnda ändamål borde betraktas såsom ledighet för enskild angelägenhet av vikt, varunder lön mot B-avdrag finge åtnjutas, men då en sådan tolkning kan synas alltför vid, har kommittén ansett sig böra förorda ett särskilt stadgande i ämnet, medgivande lön mot B-avdrag under sammanlagt högst 15 dagar för kalenderår. Det torde böra påpekas, att uppdrag, som här åsyftas, skall avse sammanslutning, som tjän- stemannen själv tillhör, och gälla tillvaratagande av föreningsmedlemmarnas samfällda intressen men icke enskilda medlemmars intressen, exempelvis icke uppdrag att såsom ombudsman biträda medlem vid förhör in— för överordnad myndighet eller domstol el. dyl. Till de föreningsuppdrag. som kunna komma i betraktande, böra kunna hänföras uppdrag att före- träda personalförening vid förhandling mellan staten och dess tjänstemän enligt kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 292). Däremot är förevarande stad- gande givetvis icke avsett att tillämpas vid ledighet för uppdrag i samman- slutningar av ideell eller ekonomisk art bland tjänstemännen, exempelvis för uppdrag i nykterhetsföreningar, semester- eller vilohemsföreningar, spar- kasseföreningar, understödsföreningar o. s. v.; vid ledighet för dylikt ända- mål bör tillämpas C-avdrag, där ej Kungl. Maj:t på särskild framställning med stöd av bestämmelserna i 12 & annorlunda bestämmer.
17 5. Nedsättning av tjänstgöringstid samt partiell ledighet.
Bestämmelserna i 17 g 1 mom. av 1930 års förslag, innefattande regler för lönens bestämmande vid nedsättning i tjänstgöringstiden eller vid befrielse från viss del av tjänstegöromålen, hava av kommittén omarbetats i förtyd- ligande syfte och uppdelats på två moment, av vilka det första avser fall, då tjänsteman av anledning som enligt reglerna i 13—16 åå medför tjänst- ledighetsavdrag, och det andra åsyftar fall, då tjänstemannen för särskilda åligganden i sin tjänst befrias från andra tjänstegöromål. I sistnämnda fall bör tjänstemannen åtnjuta oavkortad avlöning, givetvis dock under förut-
sättning att han, vad arbetstiden angår, tjänstgör i full omfattning. Skulle undantagsvis detta ej vara förhållandet, bör verket härom göra anmälan till Kungl. Maj:t, som då bör med stöd av bestämmelserna i 12 % meddela be- slut, huru med avlöningen skall förfaras. Självfallet föreligger ej hinder för Kungl. Maj:t att även i andra fall, då anledning därtill föreligger, med stöd av 12 & föreskriva avdrag å avlöningen vid befrielse från vissa tjänstegöro- mål.
Stadgandet i 2 mom. av 1930 års reglementsförslag har utelämnats, enär motsvarande föreskrift i nu gällande avlöningsreglementen enligt riksda- gens beslut upphört att gälla.
I detta sammanhang torde kommittén —— under hänvisning jämväl till den redogörelse, som lämnats å sid. 164—166 i 1928 års lönekommittés be- tänkande — få erinra, att tillämpningen av bestämmelserna i fråga om be- fattningshavares befrielse från viss del av sin tjänstgöring samt om ersätt- ning till vikarie under tiden för sådan befrielse varit föremål för statsreviso- rernas undersökningar såväl år 1929 som år 1934 ävensom att 1930 och 1935 års riksdagar i anledning av dessa undersökningar hos Kungl. Maj:t anhållit om utredning rörande begränsning av verkens nuvarande befogenheter att ge- nom anordningen med partiella vikariat förstärka sina arbetskrafter utan prövning av Kungl. Maj:t eller riksdagen. I sin skrivelse den 6 juni 1935 (nr 279, punkten 6) betonade riksdagen, under åberopande av sitt tidigare uttalande i frågan, angelägenheten av att åtgärder snarast vidtoges i syf- te att åvägabringa ändrade förhållanden. Riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t ville taga under omprövning frågan om åtnjutande av partiell ledig- het inom den allmänna civilförvaltningen samt vad därmed äger samman- hang. Spörsmålet i fråga är för närvarande föremål för Kungl. Maj:ts pröv- ning.
Även 1936 års lönekommitté anser önskvärt, att åtgärder vidtagas i syfte att möjliggöra bättre kontroll över att myndigheternas befogenhet i avseende å beviljandet av partiella ledigheter icke missbrukas. I likhet med 1928 års lönekommitté finner emellertid 1936 års lönekommitté, att den rätta platsen för bestämmelser i sådant syfte icke är i själva avlöningsreglementet. Kom- mittén håller före, att en effektiv begränsning av de partiella ledighetema och därmed förbunden dubblering av tjänster genom vikarier kan åstad- kommas genom ändrade bestämmelser rörande anlitande av verkens an- slagsposter för utbetalande av vikariatsersättningar. Kommittén återkom- mer härtill vid behandlingen av bestämmelserna under 21 5.
18 5. Avstängning från tjänstgöring m. 111.
De i 18 5 av 1930 års reglementsförslag intagna bestämmelserna hava i förtydligande syfte underkastats viss omarbetning. Bland annat hava i 1 mom. orden »tagits ihäkte», om vilkas innebörd tvekan visat sig kunna råda, utbytts mot orden »hålles häktad för brott eller undergår frihetsstraff». I momentet har vidare ansetts böra meddelas en regel om huru med avlö-
ningen skall förfaras i fall, då tjänsteman av polismyndighet kvarhålles så- som misstänkt för brott.
Momentet har ock kompletterats med en erinran om att beträffande av- löning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning, särskilda föreskrif- ter finnas meddelade (se förutnämnda kungörelse den 18 juli 1935, nr 459).
Beträffande tillämpningen av stadgandet i 1 mom. första stycket torde få framhållas, att vid prövning av frågan, huruvida där avsedd tjänsteman må uppbära någon del av lönen, hänsyn i första hand bör tagas till den omstän- digheten, huruvida tjänstemannen är familjeförsörjare eller eljest har för- sörjningsplikt mot anhöriga. I regel torde dock vederbörande böra under ti- den vidkännas B-avdrag, för så vitt ej alldeles särskilda skäl motivera mindre avdrag. Tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring, bör förpliktas avstå övriga med tjänsten förenade förmåner, exempelvis rätten till läkarvård på statens bekostnad.
19 5. Helgdagsledighet.
Bestämmelserna i denna paragraf ansluta sig i sak till 19 5 1 mom. i 1930 års reglementsförslag, ehuru ordet »tjänstfrihet» utbytts mot »frihet från tjänstgöring». Från vissa av personalrepresentanterna liksom ock i utlåtanden över 1928 års lönekommittés betänkande har hemställts om sådan ändring av formuleringen, att tjänstfrihet minst varannan sön- eller helgdag skulle beredas, »såframt icke oförutsedda omständigheter lägga hinder i vägen därför». Då emellertid en sådan bestämmelse beträffande postverkets och statens järnvägars åkande personal ej skulle kunna tilläm- pas utan en genomgripande ändring av tjänstgöringsförhållandena, vilken för verken skulle vara ekonomiskt betungande och ur personalens synpunkt knappast önskvärd, har lönekommittén funnit sig icke böra tillmötesgå detta yrkande. Såvitt kommittén kunnat finna, har de nuvarande bestämmelsernas tillämpning icke vållat sådana olägenheter, att skäl föreligga för en ändring av bestämmelserna, som skulle framtvinga undantagsföreskrifter beträffande den åkande personalen. Kommittén åberopar i övrigt vad i 1928 års löne- kommittés betänkande (sid. 167) anförts beträffande bestämmelserna i fråga.
Under 2 mom. av 19 & föreslog 1928 års lönekommitté, till förekommande av uppenbar misstolkning av bestämmelserna om sjukledighet och semester, en föreskrift av innehåll, att om semester eller tjänstledighet beviljats tjänste- man i olika perioder, åtskilda allenast av sön- eller helgdag, dylik mellanlig- gande dag skulle inräknas i semestern eller ledigheten. Denna regel, som mött erinringar i avgivna yttranden och som icke torde kunna oförändrad tilläm- pas beträffande personalgrupper med arbetstidsreglerad tjänstgöring enligt turlista, har i det nu föreliggande förslaget uteslutits. Stadgandet torde även beträffande övrig personal vara överflödigt, enär den tolkning av semester- och sjukledighetsreglerna, som det avsett att fastslå, i och för sig synes själv- klar och praxis numera torde överensstämma med denna tolkning.
3 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar.
20 5. Kallortstillägg.
1920 års riksdag anhöll i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 238) om utred- ning av frågan, huruvida och på vilket sätt ändringar i avlöningsreglementen eller andra gällande bestämmelser borde vidtagas i syfte att statsanställda, stationerade i norra delarna av landet, måtte tilldelas vissa förmåner, som kunde bidraga till en ur statens synpunkt förmånlig rekrytering och till att bibehålla arbetskraften under någon längre tid vid placering i nämnda lands- del. Berörda riksdagsskrivelse jämte vissa till Kungl. Maj:t i ämnet inkom- na framställningar överlämnades till 1928 års lönekommitté för att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommitténs uppdrag.
1 1928 års lönekommittés betänkande har under rubriken »Norrlandsfrå- gan» (sid. 80 0. f.) lämnats en utförlig redogörelse för den utredning, som genom kommitténs försorg förebragts i ärendet. Av nämnda redogörelse, var— till här må hänvisas, framgår att kommittén, efter att genom cirkulärskrivelse till av frågan berörda myndigheter hava inhämtat yttranden angående be- hovet av särskilda anstalter för förbättrande av förmånerna för statstjänste- män i övre Norrland, hänsköt ärendet till behandling av kommunikations- verkens Iönenämnd, som till lönekommittén överlämnade en omfattande ut- redning iämnet och därvid för egen del tog ståndpunkt dels till frågan om kallortstilläggens avvägning och orternas indelning i kallortsklasser, dels ock till vissa framkomna förslag beträffande förmåner i övrigt för tjänstemän med placering i övre Norrland.
Beträffande kallortstilläggen föreslog lönenämnden, i syfte att genom en förbättring av löneförmånerna i övre Norrland kunna locka dugande aspi- ranter till de mera kvalificerade befattningarna därstädes och bibehålla dem någon längre tid vid dessa, en viss gradering av kallortstillägget efter löne- grad. Beträffande befattningshavare i de tio lägsta lönegraderna ansåg sig nämnden härvid höra i stort sett stanna vid de nu gällande beloppen, dock med en genomsnittlig höjning av 20 0/0, vilken höjning betingades bland annat därav, att dyrtidstillägg å kallortstilläggen ej längre skulle utgå. Med succes- siv höjning av kallortstilläggsbeloppen i högre lönegrader ansåg nämnden skalan för kallortstilläggen böra erhålla följande utseende:
Befattnings- havaretill- Kallortsklnss hörande [ II III IV V VI lönegrad 1—10 ...................... 72 144 240 360 540 720 ll_20 ...................... 96 192 324 450 660 840 21—30 ...................... 120 240 408 540 780 960
Med avseende å frågan om orternas indelning i kallortsklasser erinrade nämnden om ett av nämnden tidigare i framställning till Kungl. Maj:t fram- lagt förslag, enligt vilket gränserna för de olika kallortszonerna skulle angi-
11—379086.
vas å en karta över norra delarna av landet. Ett utkast till dylik karta hade av nämnden bilagts framställningen. Nämndens ifrågavarande förslag hade dittills ej föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
1928 års lönekommitté. Med anledning av den av kommunikationsver— kens lönenämnd sålunda verkställda utredningen framhöll 1928 års löne- kommitté för sin del inledningsvis, att det problemkomplex, varom här vore fråga och som kommittén sammanfattningsvis benämnde norrlandsfrågan, svårligen kunde dåmera sägas hava samma räckvidd och betydelse som år 1920, då riksdagen begärde utredning i ämnet. Förbättrade kommunika— tioner — främst inrättandet av talrika omnibuslinjer _ hade förkortat av- stånden mellan övre Norrlands obygder och gästvänligare trakter; telefo— nens utbredning och rundradions tillkomst hade bidragit till brytande av den kulturella isoleringen. Kommitténs allmänna intryck vore, att norr- landsfrågan icke längre vore den stora fråga, man velat göra densamma till.
Sin ställning till frågan om särskilda förmåner för tjänstemän med pla— cering i övre Norrland angav kommittén på i huvudsak följande sätt:
För ett rätt bedömande av vilka särskilda förmåner det kunde anses lämpligt och skäligt att bereda tjänstemännen i övre Norrland, syntes det böra hållas i min- net, hurusom det av myndigheternas yttranden framgått, att några svårigheter i rekryteringshänseende icke längre gjorde sig märkbara. Enär de olika åtgärder, riksdagen år 1920 ifrågasatt, just hade till huvudsakligt syfte att främja en ur sta— tens synpunkt förmånlig rekrytering, syntes statens intressen kunna bliva i stort sett tillgodosedda utan införande av andra slag utav speciella förmåner, än nuva- rande föreskrifter i ämnet innebure. Återstode då att undersöka, om eventuellt andra hänsyn kunde tala för en utvidgning eller ändring av dessa särskilda för- maner.
Beträffande kallortstilläggen hade kommunikationsverkens lönenämnd, i likhet med ett flertal myndigheter och personalsammanslutningar, ansett, att en grade- ring av dessa tillägg borde komma till stånd i syfte att bättre tillgodose tjänstemän i mellan- och högre lönegrader. Även inom kommittén hade röster höjts för en dylik anordning. Kommittén insåge visserligen till fullo, att de nuvarande, inom en och samma kallortsklass lika för alla utgående kallortstilläggen icke kunde sä- gas hava samma värde ur ekonomisk synpunkt för en högre som för en lägre av- lönad tjänsteman. Å andra sidan hade kommittén funnit en viss rättvisa ligga i en dylik anordning i betraktande av kallortstilläggens egentliga syfte: att bereda ersättning för de särskilda olägenheter, som kunde följa av en orts IcIimatisIca och fysiologiska förhållanden. Det syntes nämligen i allmänhet förhålla sig så, att de, vilka i särskilt hög grad vore utsatta för det hårda klimatets påfrestningar, vore de talrika tjänstemän i de lägre lönegraderna, som hade sin huvudsakliga tjänst- göring förlagd utomhus. Att dessa erhölle en relativt taget större ersättning än övrig personal syntes fördenskull ganska rimligt.
Skulle återigen avsikten med kallortstilläggen vara att tillgodose även andra syfte- mål, t. ex. att underlätta rekryteringen söderifrån eller att bereda i Norrland sta- tionerade befattningshavare större möjligheter till rekreationsresor för sig och sina familjer, finge utmätandet av ersättningsbeloppen ske efter helt andra grunder. De blygsamma förhöjningar, som av kommunikationsverkens lönenämnd föreslagits för befattningshavare tillhörande 11:e och högre lönegrader, syntes vara alltför obetydliga för dylika ändamål, och det vore fara värt, att om kallortstilläggen gjordes så höga, att de verkligen innebure en lockelse för personer i landets syd— liga delar till bosättning i Norrland, kallortstilläggen skulle bliva till direkt skada
genom att till Norrland draga och där kvarhålla tjänstemän, som icke vore lämp- liga för norrlandsförhållandena. Enär kommittén ansåge, att kallortstilläggens upp- gift borde begränsas till den i avlöningsreglementena nu angivna, funne kommit- tén icke anledning att föreslå ändringar i grunderna för dessa tilläggs bestämman- de. Däremot ville kommittén föreslå, att beloppen i samband med dyrtidstilläggens inarbetande avrundades med någon höjning uppåt samt att rätten till kallortstill- lägg utsträcktes till alla verks befattningshavare, med undantag dock för lots- och fyrpersonal.
I fråga om Norrlands uppdelning i kallortsklasser hade lönenämnden uttalat sig till förmån för en på karta angiven zonindelning, upptagande sex olika kallorts— zoner. Kommittén ville tillstyrka en sådan anordning på i huvudsak samma skäl, som av lönenämnden anförts. Beträffande själva metoderna för zonindelningens verkställande vore emellertid kommittén delvis av annan mening än lönenämnden. Teoretiskt gällde för orternas indelning å kallortsklass en ingående individuell pröv- ning av orterna, med poängsättning för icke mindre än sex skilda faktorer, nämli- gen 1) vinterkylans intensitet, 2) längden av vinter och sommar, 3) enslig belägen- het, 4) vintermörkrets omfattning, 5) avståndet från Sveriges huvudorter samt 6) ödemarksnatur. I praktiken hade man emellertid gått till väga betydligt mera summariskt. Enligt tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet för kommu- nikationsverken gällde sålunda redan ett slags zonindelning, därvid såsom zongrän— ser valts vissa orter, belägna utmed de norrländska järnvägslinjerna. Den av kom- munikationsverkens lönenämnd föreslagna zonindelningen byggde på samma teo- retiska grund som hittills och hade erhållit en praktisk utformning, som likaledes nära anslöte sig till vad som nu gällde. Att emellertid alltför stor hänsyn icke kunnat tagas till sådana faktorer som enslig belägenhet, avståndet från Sveriges hu- vudorter samt ödemarksnatur, visade en blick på den av lönenämnden upprättade zonkartan, vilken exempelvis upptoge Luleå och Tärna kapellförsamling i samma kallortsklass. Kommittén hade härmed icke velat göra sig till förespråkare för en mera ingående prövning av kallortsförhållandena å varje särskild ort, något som av praktiska skäl måste betraktas såsom uteslutet, men ansåge det vara olämpligt att bibehålla blotta fiktionen av att en dylik prövning verkligen ägde rum. Enär avlöningsreglementet talade om klimatiska och fysiologiska förhållanden såsom konstituerande för kallortsbegreppet, måste det enligt kommitténs mening anses riktigare att grunda kallortsindelningen på vetenskapliga beräkningar rörande me- deltemperaturen, varigenom kallortszonernas gränslinjer skulle komma att förete bilden av isotermer. Några revolutionerande förändringar av kallortszonernas nu- varande omfattning behövde detta kommitténs förslag icke innebära. Ej heller syn- tes kraven på särskilda enslighetstillägg därigenom vinna ökad styrka. Kommit- tén ville alltså föreslå, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning i nyss nämn- da hänseende och på grundval därav fastställa en zonkarta. Kommittén förutsatte härvid, att vederbörande myndigheter medgåves rätt att vidtaga de smärre jämk- ningar, som kunde erfordras för att icke zongränserna på ett olämpligt sätt komme att genomskåra administrativa enheter.
Av lönenämnden framlagt förslag om medgivande i erforderliga fall av rätt att sammanslå två års semester hade kommittén funnit sig böra tillstyrka. Till löne- nämndens förslag, att norrlandstjänstemännen borde genom vederbörande myndig- hets försorg beredas möjlighet att vinna överflyttning till sydligare delar av lan- det, ville kommittén endast foga det uttalandet, att tjänstgöring i övre Norrland en- ligt kommitténs mening icke borde få räknas såsom särskild tjänstemerit men att däremot viss tids dylik tjänstgöring måtte kunna bereda sökande till en befattning företräde framför eljest likvärdig medsökande. Slutligen hade kommittén funnit ett inom lönenämnden reservationsvis framfört förslag om bidrag av statsmedel till semesterresor förtjäna ett visst beaktande. Då emellertid bestämmelser härom enligt kommitténs mening icke hade sin plats i avlöningsreglementet, vore något de-
taljutformat förslag till föreskrifter icke att från kommittén förvänta. I övrigt hade kommittén-ansett den s. k. norrlandsf'rägan icke påkalla vidare åtgärder.
Avgivna yttranden. Medicinalstyrelsen har förklarat sig kunna i huvud- sak förorda 1928 års lönekommittés förslag. Vissa skäl hava dock synts sty- relsen tala för en gradering av kallortstilläggen i förhållande till lönegrader. Inom styrelsens verksamhetsområde utgjordes befattningshavarna i de lägre lönegraderna till övervägande del av infödda norrlänningar, varemot de hög- re befattningshavarna i allmänhet vore infödda sörlänningar. Behovet för sistnämnda befattningshavare att tillbringa sina semesterledigheter i hem- trakten mäste medföra vissa merutgifter. Skolöverstyrelsen har —— utan att vilja framställa något direkt ändringsyrkande — funnit de ifrågasatta kall- ortstilläggsbeloppen inom de lägre kallortsklasserna vara väl knappt tillmät- ta. Kommunikationsverkens lönenämnd har åberopat och vidhållit de utta- landen och förslag rörande kallortstilläggens avvägning, som nämnden gjort i sin till lönekommittén avgivna utredning; tre reservanter hava dock bi— trätt kommittéförslaget. Jämväl domänstyrelsen har förordat lönenämndens förslag. I övrigt hava från ett flertal myndigheter rests krav såväl på en gradering av kallortstilläggen som på en förhöjning av beloppen. Yrkanden i sådan riktning hava framställts av länsstyrelserna :" Jämtlands, Västerbot- tens och Norrbottens Iän, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfalls- styrelsen samt domkapitlet i Luleå. Vissa av dessa verk liksom även vissa tjänstemannaorganisationer hava ansett även de av lönenämnden föreslagna beloppen otillfredsställande. Från ett par håll har påyrkats införande av sär- skilda ödebygds- eller enslighetstillägg.
Vad angår grunderna för orternas fördelning å kallortsklasser, hava vatten— fallsstyrelsen, domkapitlet i Luleå och allmänna civilförvaltningens löne- nämnd ansett förslaget att lägga allenast köldmomentet till grund för orter- nas klassificering alltför ensidigt och otillräckligt. Hänsyn borde även tagas till enslighets- och fjärrortsmomentet samt till klimatologiska och fysiologi— ska förhållanden. Skolöverstyrelsen har åberopat en inom lönekommittén avgiven reservation, enligt vilken de hittillsvarande faktorerna borde läggas till grund för orternas klassindelning.
Slutligen hava länsstyrelsen i Västerbottens län, vattenfallsstyrelsen samt skolöverstyrelsen uttalat sig till förmån för beviljande av lämpliga, efter fa»- miljestorlek avpassade bidrag till täckande av kostnader för semeserresor.
1936 års lönekommitté. Den förbättring av de kontanta löneförmånerna för i övre Norrland stationerade tjänstemän, som skulle erfordras, därest man ville genom särskilda lönetillägg stimulera konkurrensen särskilt 0111 högre befattningar därstädes, skulle på sätt 1928 års lönekommitté anfört med all sannolikhet få givas en avsevärt större omfattning än den ökning av de nu utgående kallortstilläggen, som ifrågasatts av kommunikationsverkens lönenämnd. Såsom redan i 1928 års lönekommittés betänkande framhållits, torde emellertid några svårigheter i stort sett icke finnas att tillfredsställande rekrytera nyreglerade tjänster i övre Norrland. Under sådana förhållanden måste även 1936 års lönekommitté h_vsa betänkligheter mot att genom nå-
gon mera avsevärd höjning av kallortstilläggen eller på annat sätt öka de kontanta avlöningsförmånerna för ifrågavarande befattningshavare utöver vad som skulle tillkomma tjänstemän i allmänhet. Redan för närvarande uppgår, enligt en inom kommittén verkställd utredning, den årliga kostnaden för den särskilda löneförmån, som i-form av kallortstillägg jämte dyrtids- tillägg därå (efter 14 procent) tillkommer ordinarie och icke-ordinarie per- sonal inom den civila statsförvaltningen och försvarsväsendet i övre Norr- land, till omkring 1 110 000 kronor.
Vid bedömande av förevarande spörsmål har därför kommittén — som i huvudsak ansluter sig till de synpunkter beträffande kallortstilläggen, som utvecklats av 1928 års lönekommitté _ ansett sig böra förorda, att dessa till- lägg fortfarande få utgå utan gradering efter löneställning och att tilläg- gens storlek nu avväges i enlighet med 1928 års lönekommittés förslag. Ska- lan för kallortstillägg skulle alltså erhålla följande utseende: kallortsklass I .......... 90 kr. kallortsklass IV .......... 360 kr » . II .......... 150 >> > V .......... 540 * >> » III .......... 240 » » VI .......... 720
Det må framhållas, att dessa belopp, å vilka rörligt tillägg enligt löne- kommitténs förslag icke skulle utgå, innebära en viss, ehuru ej särdeles be- tydande höjning av tilläggens storlek i jämförelse med nuvarande belopp med dårå utgående dyrtidstillägg.
Enligt verkställda beräkningar skulle den årliga kostnaden för kallorts- tillägg med tillämpning av de sålunda föreslagna ersättningsbeloppen upp- gå till omkring 1 220 000 kronor, däri inräknat rörligt tillägg efter 3 procent. I denna summa ingår dock icke kostnaden för kallortstillägg till vissa ka- tegorier tjänstemän, vilka för närvarande icke åtnjuta denna förmån. Så- som framgår av bestämmelserna under reglementsförslagets 8 kap., har kommittén ansett jämväl lots- och fyrstatens befattningshavare böra kom- ma i åtnjutande av kallortstillägg. Tages samtidigt i betraktande, att en- ligt förslag av 1928 års lönekommitté även provinsialläkare skulle äga uppbära kallortstillägg, mot vilket förslag 1936 års lönekommitté icke har något att erinra, skulle nyssnämnda årskostn-ad komma att ökas med ytterligare omkring 30000 kronor. Det torde i detta sammanhang även böra erinras om att till följd av de vid 1937 års riksdag beslutade lönereg- leringarna för undervisningsvåsendets befattningshavare lärare vid de stat- liga läroverken åvensom folk- och smäskolans lärare från och med den 1 januari 1938 bliva delaktiga av förmånen av kallortstillägg.
Vad härefter angår den i 1930 års betänkande berörda frågan om statione- ringsorternas indelning i kallortsklasser, må erinras, hurusom den i samband med det nya lönesystemets införande vid kommunikationsverken år 1920 verkställda ursprungliga klassificeringen av tjänstemännens stationerings- orter tillkom efter ingående undersökningar av de olika faktorer, som an- sägos konstitutiva för kallortsbegreppet. Såsom ovan anförts togs vid nämnda klassificering hänsyn till följande sex faktorer, nämligen vinterkylans inten- sitet, längden av vinter och sommar, enslig belägenhet, vintermörkrets om- fattning, avståndet från Sveriges huvudorter samt ödemarksnatur; orternas
indelningi klass verkställdes efter poängberäkning av ifrågavarande faktorer för en var ort. De nuvarande kallortstilläggen kunna följaktligen till sin karaktär "betraktas icke blott såsom kallortstillägg i detta ords egentliga be- märkelse utan i viss mån även såsom ödebygds- eller enslighetstillägg.
Kommittén finner de av såväl kommunikationsverkens lönenämnd som 1928 års lönekommitté gjorda uttalandena till förmån för en på karta angiven zonindelning, upptagande sex olika kallortszoner, vara beaktansvärda. Därest framdeles nya stationeringsorter tillkomma, skulle en dylik på förhand och efter en enhetlig klassificering upprättad karta möjliggöra orternas inordnan- de i kallortsklass utan särskild undersökning rörande de olika på klassifi- ceringen inverkande faktorerna beträffande dessa särskilda orter. Att, så- som i 1930 års betänkande ifrågasatts, grunda zonindelningen allenast på köldmomentet, synes kommittén dock svårligen kunna giva ett fullt till- fredsställande resultat av klassificeringen. Kommittén förutsätter, att kall- ortstillägget även för framtiden kommer att bibehålla karaktären av icke blott ett kallorts- utan även ett ödebygds- eller enslighetstillägg. Emellertid torde,,på sätt 1928 års lönekommitté förordat, en närmare utredning böra verkställas i syfte att åstadkomma en såvitt möjligt rationell gränsdragning för kallortszonerna. Den kallortsklassificering, som verkställdes år 1920, omfattade närmast stationeringsorterna för befattningshavare vid kommu- nikationsverken, i allmänhet orter liggande vid de norrländska järnvägslin— jerna. Sedan dess har järnvägsnätet i övre Norrland avsevärt utökats, och nya orter hava gång efter annan inordnats i kallortsklass efter mera fri be- dömning av de på de nya orternas klassificering inverkande förhållandena, såsom regel dock i nära anslutning till de av kommunikationsverkens löne- nämnd uppdragna zongränserna. På enahanda sätt har förfarits vid inord- nande i kallortssystemet av orter, där befattningshavare tillhörande andra förvaltningsområden — exempelvis tullverket och domänverket —— äro sta- tionerade. .Härigenom hava i kallortstilläggssystemet införts åtskilliga vid järnvägslinjer icke belägna orter, vilka i förevarande hänseende hava föga eller intet gemensamt med de ursprungligen klassificerade stationeringsorter- na. Tydligt är, att härigenom vissa ojämnheter kommit att vidlåda den nuvarande klassificeringen. En utredning i angivet syfte synes vara så myc- ket mera av behovet påkallad, som till följd av den beslutade löneregleringen förvfolk- och småskolans lärare praktiskt taget varje skoldistrikt i övre Norr- land skulle komma att ingå i kallortsområde. Vid denna utredning torde även få prövas, huruvida och i vad mån det nuvarande klassificeringssyste— met kan jämväl till sina grunder tarva ändring.
Vad angår frågan om beredande av särskilda förmåner i övrigt åt de i övre Norrland stationerade tjänstemännen, vill lönekommittén erinra, att kommittén i det föregående under 11 % föreslagit en bestämmelse, enligt vilken tjänsteman, som är stationerad å kallort, må kunna medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år. I övrigt har kommittén icke ansett vad i norrlandsfrågan förekommit påkalla några särskilda åtgärder.
givits en något ändrad avfattning i jämförelse med motsvarande paragraf i nu gällande avlöningsreglementen och i 1928 års lönekommittés förslag.
Slutligen må framhållas, att med den avfattning, som givits bestämmel- serna i 12 å angående tjänstledighetsavdrag, kallortstillägget bortfaller vid ledighet mot C-avdrag men bibehålles oavkortat vid ledighet mot A- eller B-avdrag. Att kallortstillägget får utan vidare bibehållas vid tjänstledighet med oavkortad lön ävensom vid semester är självfallet.
21 å. Vikariatsersättning och vikariatslön. De i 1930 års reglementsförslag intagna bestämmelserna om ersättning vid vikariat skilde sig i viktiga hänseenden från nu gällande föreskrifter. I stäl- let för nuvarande anordning, enligt vilken vikariatsersättning satts lika med skillnaden mellan A—avdraget i lägsta löneklassen för, å ena sidan, den högre befattningen och, å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst, ansåg 1928 års lönekommitté riktigare att oberoende av vikariens egen löneställning be- stämma ersättningen till lika belopp vid vikariat i en och samma lönegrad. I fråga om ersättningsbeloppens storlek följde kommittén, såvitt angår löne- graderna 2—30, den grundsatsen, att vikariatsersättningen för månad borde något understiga — i varje fall icke överstiga — skillnaden i lön å billigaste ort mellan, å ena sidan, den högre befattningen och, å andra sidan, en två lö- negrader lägre placerad tjänst.
En annan viktig förändring framträdde enligt kommittéförslaget i uteslu- tandet av den nuvarande föreskriften därom, att vikariat för att berättiga till ersättning skall hava omfattat längre tid i oavbruten följd än sju dagar.
Bestämmelser i nu angivna hänseenden upptogos av 1928 års lönekommitté i 21 ä 1 mom.
Under det att i nyssnämnda moment ersättningen reglerades beträffande vanliga, för kortare tid meddelade vikariatsförordnanden, upptogos i 2 mom. av samma paragraf särskilda föreskrifter om ersättning vid förordnanden av längre varaktighet. Såsom förebild för dessa föreskrifter tjänade de rikt- linjer, som angivits i statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 juni 1928 och som, efter Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall därom lämnade medgivande, allt fortfarande tillämpas vid vissa långtidsvikariat. Förslaget innebar, att vikarie, som under längre tid, minst sex månader, bestrede högre befattning, skulle i stället för lön och vikariatsersättning äga uppbära vikariatslön en- ligt löneklassen närmast lägre än den, som skulle hava gällt, därest han va- rit ordinarie innehavare av den högre tjänsten, dock minst en löneklass högre än vikariens lön å egen befattning. Såsom allmänt villkor för åtnjutande av vikariatslön skulle gälla, att förordnandet meddelats i den ordning, som funnes föreskriven för tjänstens tillsättande med ordinarie innehavare. Med hänsyn till ofta förekommande svårigheter att på förhand beräkna vikaria- tets längd, föreslog dock kommittén det viktiga undantaget från huvudregeln, att myndigheten, i händelse vikariatet fortginge utöver sex månader och oav- sett om detsamma avsåge en och samma eller olika befattningar i den högre lönegraden, skulle äga besluta, att vikariatslön skulle utgå, även om förord- nandet icke meddelats i nyss angivna ordning.
Det av 1928 års lönekommitté föreslagna stadgandet i 3 mom. av föreva- rande paragraf avsåg att reglera ersättningen för tjänsteman som, utan att vara förordnad såsom vikarie, likväl erhållit uppdrag att bestrida göromål. vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad, ävensom vikariats- ersättningen vid partiella vikariat. I dylika fall skulle de allmänna reglerna i 1 mom. tillämpas, där ej med hänsyn till göromålens omfattning en lägre ersättning prövades skälig.
Slutligen inrycktes i paragrafens 4 mom. ett stadgande om ersättning till ordinarie tjänsteman vid vikariat å extra ordinarie befattning inom högre lönegrad. ' '
Avgivna yttranden. Beträffande 1 inom. har försäkringsrådet ifråga- satt, huruvida det kunde anses riktigt att göra vikariatsersättningen obero- ende av vikariens egen löneställning. Stockholms stads konsistorium har ut— talat, att den nuvarande principen för vikariatsersättningens beräknande ut- gjorde en smidigare form än den föreslagna och därför borde bibehållas. En liknande uppfattning har tillkännagivits av överståthållarämbetet, ehuru ämbetet med hänsyn till de förenklingar, som vunnes med de föreslagna reg- lerna, icke ansett sig böra framställa någon erinran mot förslaget. Länssty— relsen i Västernorrlands län har ansett bestämmelserna om vikariatsersätt- ning kunna godtagas endast för sådana fall, då befattningshavaren uppehölle befattning i lönegraden närmast högre än den han själv tillhörde. Vid vika- riat å vissa tjänster i länsstyrelserna bleve ersättningen för låg och nu gäl- lande regler rättvisare. Riksrdkenskapsverlcet har ansett att, därest kommit- téns förslag om fixerad vikariatsersättning bifölles, det borde tagas under övervägande, om ej vikariatsersättningsbeloppen borde ställas i viss relation till A—avdragen. Åtskilliga myndigheter hava allmänt uttalat, att vikariats- ersättningarna enligt förslaget bleve för låga.
Vad angår förslaget att slopa det nuvarande villkoret om mer än sju da— gars vikariat för rätt att erhålla vikariatsersättning har länsstyrelsen i Upp— sala län framhållit, att vederbörande verk borde bemyndigas att vid kortare ledigheter besluta, att vikariatsersättning icke alls skulle utgå eller ock utgå med nedsatt belopp. Länsstyrelsen i Södermanlands län, järnvägsstyrelsen. domänstyrelsen samt en reservant inom kommunikationsverkens lönenämnd hava uttalat sig mot upphävandet av ifrågavarande villkor. Enligt järnvägs- styrelsens mening borde i varje fall ett undantag göras för statens järnvägars del. Domänstyrelsen har anfört, att därest nuvarande föreskrift icke ansåges böra kvarstå oförändrad, ändringen borde ske på det sätt, att vikariatsersä tt- ning icke kunde utgå vid vikariat, som omfattade kortare tid än 4 dagar; två reservanter hava dock tillstyrkt kommitténs förslag oförändrat.
Å andra sidan hava vissa myndigheter, såsom länsstyrelserna i Östergöt- lands, Kalmar och Göteborgs och Bohus län samt statskontoret, uttryckligen uttalat sin tillfredsställelse med kommittéförslaget på denna punkt.
Beträffande 2 m om. hava vissa myndigheter, såsom armé/örvaltningen, 1iksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen och länsstyrelsen i Älvsborgs län, påpekat. att en tillämpning av stadgandet om vikariatslön skulle i vissa fall
för vikarien medföra gottgörelse med mindre belopp än vad han enligt de i 1 inom. angivna reglerna skulle äga uppbära, samt påyrkat sådan ändring, att gottgörelsen i varje fall finge beräknas efter de för vikarien förmånligaste grunderna. Vissa myndigheter hava påyrkat alternativa möjligheter att till- erkänna vikarie vikariatslön även då vikariatet beräknades bliva av kortare varaktighet än sex månader. Riksräkenskapsverket och allmänna civilför— valtningens lönenämnd hava ifrågasatt, om icke den form av vikariatsersätt- ning, som vikariatslönen innebure, skulle kunna i huvudsak godtagas som enhetlig norm för vikariatsersättningen, oavsett förordnandets varaktighet och- sättet för dess meddelande. Sagda lönenämnd, liksom även kommunika- tionsverkens lönenämnd, har framhållit de svårigheter, som måste uppstå för vederbörande tjänsteman att avgöra, vilken ersättningsform som —— med hänsyn till den olika tillgodoräkningsrätten — kunde bliva för honom fördel- aktigast. Sistberörda lönenämnd har tillika givit uttryck för den uppfatt- ningen, att behov av särskilda regler för ersättning vid långtidsförordnande icke förefunnes för kommunikationsverkens del. Byggnadsstyrelsen har an- sett, att för åtnjutande av vikariatslön icke borde ovillkorligen krävas, att förordnandet meddelats i den ordning, som gällde för tjänstens tillsättande med ordinarie befattningshavare, medan å andra sidan statskontoret fram— hållit, att vikariatslön icke i något fall borde utgå. med mindre detta villkor vore uppfyllt.
0
Med avseende a 3 m 0 in. har vattenfallsstyrelsen ansett, att vikariatslön borde kunna utgå även i fall, som avsåges i förevarande moment. Generaltull- styrelsen har funnit önskvärt, att vederbörande myndighet erhölle befogen- het att pröva och bestämma, huruvida uppdrag, som i momentet avsåges, kunde anses vara av sådan beskaffenhet och omfattning, att särskild ersätt- ning överhuvud borde utgå. Enligt kommunikationsverkens lönenämnds me- ning borde momentet givas sådan avfattning, att därav tydligt framginge, att ersättning enligt 1 mom. finge åtnjutas, endast då göromålen bestredes i full omfattning eller till huvudsakligaste delen, men att i annat fall ersättningen skulle bestämmas till det lägre belopp, som med hänsyn till göromålens om- fattning prövades skäligt. En liknande uppfattning har tillkännagivits av allmänna civilförvaltningens lönenämnd.
Beträffande 4 mom. hava vissa myndigheter förordat, att vikariatslön måtte få utgå även vid vikariat å extra ordinarie befattning i högre lönegrad.
l anledning av de erinringar, som sålunda framställts mot bestämmelserna i 21 &, hava i den förut nämnda ordförandepromemorian förordats vissa om— formuleringar. Sålunda har föreslagits sådan ändrad lydelse av 2 mom., att vikariatslönen skulle kunna beräknas enligt reglerna i 1 mom., där detta för tjänstemannen bleve fördelaktigare. Därjämte har framlagts förslag till så- dan omformulering av 3 mom., att vikariatslön skulle kunna utgå även i fall, som i sistnämnda moment avses.
Utöver de erinringar beträffande de olika momenten i 21 å, som här ovan återgivits, må nämnas, att svenska järnvågsmnnnaförbandet såväl i yttrande
i anledning av 1930 års betänkande som i skrivelse till 1936 års lönekommitté påyrkat införande i 21 5 av ett nytt moment av följande lydelse:
»För varje tjänstgöringsområde och tjänstgöringsplats skall fastställas det antal befattningshavare i olika lönegrader, som skola finnas, och skall sam- tidigt genom särskild arbetsordning angivas de arbetsuppgifter, som åligger envar av dem.»
1936 års lönekommitté. Till en början torde lönekommittén få något be- röra den av riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens löne- nämnd framkastade tanken att fastställa en enhetlig form för ersättning'vid vikariat, närmast motsvarande den i 1930 års förslag för vissa fall av vi- kariat förordade vikariatslönen. Kommittén har genom undersökningar be- träffande ett antal verk sökt utröna, huru en sådan anordning skulle ställa sig ur kostnadssynpunkt- Det har av dessa undersökningar framgått, att tillämpandet av vikariatslön vid varje slag av vikariat och oberoende av vi- kariatets längd skulle, åtminstone för vissa verk, medföra en betydande kost— nadsökning. Även ur administrativa synpunkter har vikariatslöneformen såsom allmän norm för ersättning vid vikariat synts kommittén mindre lämplig. Lönekommittén har fördenskull kommit till den uppfattningen, att man för vikariat i allmänhet även för framtiden bör räkna med ett visst ersättningsbelopp för dag räknat.
Beträffande principen för avvägning av detta dagbelopp har kommittén icke ansett tillräckliga skäl föreligga för 1928 års lönekommittés förslag om ersättningsbeloppets fastställande enbart i förhållande till den lönegrad, i vilken förordnande bestrides. Enligt kommitténs mening finnes fog för den kritik, som mot detta förslag riktats med hänsyn till den försämring av vi- kariatsersättningen, som skulle framträda i de fall, då —— såsom inom cen- tralförvaltningen ofta är händelsen — den vikarierandes egen lönegrad lig- ger avsevärt under den uppehållna tjänstens lönegrad.
Om sålunda vikariatsersättning vid de vanliga vikariaten fortfarande bör utgå med dagbelopp, avvägda i förhållande till såväl den vikarierandes egen löneställning som den uppehållna tjänstens lönegrad, har kommittén emel- lertid vid sina överväganden kommit till samma mening som 1928 års löne— kommitté uttalat därutinnan, att behov föreligger av en uppdelning av vika- riaten i två grupper allt efter förordnandets längd och formen för dess med— delande, samt att alltså — i viss anslutning till de genom statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 juni 1928 införda grunderna i fråga om extra- statslön vid vissa vikariat — i avlöningsreglementet böra införas särskilda bestämmelser angående vikariatslön. Genom införande av begreppet vika- riatslön har lönekommittén därjämte, såsom redan i det föregående berörts, trott sig finna en lämplig utgångspunkt för sneddning vid befordran till ordinarie befattning från förordnande, där ersättningen bestämts att utgå en- ligt viss löneklass (»Vikariatslöneklassen»).
I fråga om förutsättningarna för vikariatslön föreslår emellertid lönekom- mittén vissa avvikelser från de av 1928 års kommitté förordade bestäm— melserna. Prövningen av frågan, huruvida vikarie må uppbära vikariats-
lön, synes sålunda _ i anslutning till vad som för närvarande gäller vid tilldelande av extrastatslön under vikariat — alltid böra ankomma på Kungl. Maj:t. Med hänsyn bland annat till de verkningar i löneturshänseende, som ett vikariatslöneförordnande skulle erhålla, har en enhetlig och konsekvent prövning av förutsättningarna för rätt till vikariatslön för kommittén stått såsom ett oeftergivligt villkor för tillstyrkande av vikariatslöneinstitutet. Vidare har kommittén ur olika synpunkter ansett lämpligast att upprätthålla kravet på iakttagande av de ordinarie tillsättningsformerna såsom förutsätt- ning för vikariatslön.
I överensstämmelse med här angivna huvudgrunder avfattades det utkast till bestämmelser rörande vikariatsersättning och vikariatslön, som fogades vid kommitténs i det föregående (sid. 69) omförmälda, till vissa verkssty— relser remitterade promemoria angående lönetursberäkning och ersättning vid vikariat. I de yttranden, som av verksstyrelserna avgåvos, förekommo icke beträffande 21 & några uttalanden av allmänt principiell innebörd. De hörda myndigheterna tillstyrkte i allmänhet den föreslagna avfattningen av paragrafen, dock med vissa detaljanmärkningar, till vilka kommittén här nedan återkommer. I anledning av dessa anmärkningar och på grund av synpunkter, som framkommit vid kommitténs överläggningar med perso- nalrepresentanterna, har 21 5 vid den slutliga utformningen underkastats ytterligare jämkningar.
I fråga om de särskilda momenten får kommittén anföra följande.
1 mom. Såsom förut angivits, bör enligt kommitténs mening vikariats- ersättningen fortfarande bestämmas med hänsyn tagen icke blott till den uppehållna tjänstens placering i lönegrad utan även till den vikarierandes egen löneställning. Kommittén har övervägt möjligheterna att i detta hän- seende följa samma system som hittills, nämligen att låta vikariatsersätt- ningen motsvara skillnaden mellan tjänstledighetsavdraget för den uppe- hållna tjänsten och den vikarierandes egen befattning. Det har dock be- funnits, att ett tillfredsställande resultat icke skulle ernås på denna väg. De nuvarande vikariatsersättningsbeloppen, motsvarande skillnaden mellan A- avdragen, torde allmänt anses och hava jämväl synts kommittén vara väl låga. Med de jämkningar i A-avdragsskalans allmänna konstruktion, som lönekommittén i det föregående föreslagit, skulle de vikariatsersättningsbe- lopp, som skulle framkomma såsom skillnadsbelopp enligt denna avdrags- skala, bliva ytterligare icke oväsentligt reducerade. En tillämpning av skill— nadsbeloppen enligt den av lönekommittén föreslagna B-avdragsskalan skulle å andra sidan resultera i alltför stora höjningar av ersättningarna. Vid dessa förhållanden har kommittén funnit lämpligt att konstruera en särskild skala, ur vilken vikariatsersättningen framgår såsom skillnaden mellan de i skalan upptagna beloppen för den uppehållna tjänstens lönegrad och vika- riens egen lönegrad. Skalan har så avvägts, att en höjning av de nuva— rande vikariatsersättningsbeloppen genomgående skulle ernås, dock med iakt- tagande av den försiktighet, som synts påkallad för att undvika dispropor- tion mellan ersättning vid vikariat i närliggande lönegrad och lönen för or-
dinarie innehavare av befattning i samma lönegrad. Såsom minimibelopp för vikariatsersättningen föreslås 60 öre för dag, vilket innebär en höjning med 5 öre av nuvarande minimibelopp med däri inräknat 10 procents dyr- tidstillägg.
I förhållande till nuvarande bestämmelser innebär den av kommittén före- slagna avfattningen av 1 mom. den förenklingen, att man ej behöver räkna med skillnadsbeloppen för begynnelselöneklassen inom de båda ifråga- kOmmande lönegraderna utan erhåller vikariatsersättningsbeloppet direkt genom en jämförelse mellan för lönegraderna fastställda belopp.
Till belysande av verkningarna av kommitténs förslag meddelas här ne— dan en tabell, utvisande vikariatsersättningsbeloppen vid vissa vanligen före- kommande vikariat. I tabellen hava jämväl angivits nuvarande vikariatser- sättning, inberäknat 10 procents dyrtidstillägg, samt de ersättningsbelopp, som skulle utgå enligt 1928 års lönekommittés förslag och vid tillämpning av de i detta betänkande föreslagna A- och B-avdragsskalorna:
Befattningshavare Vikariatscrsättningför—dag enl. nuva- & skillnad mel- skillnad mel- enl." 1936 års . .. vikarierar rande regler en]. 1928 ars lan A-avdrag lan B—avdrag lönekom- tillhorande å tjänst in om inkl. 10 % lonekom- enl. 1936 ars enl. 1956 ars mittés forslag lonegrad nr lönegrad nr dy rti ds— mittés for- lonekom- lonekom- till vikariats- tillägg slag mittes for- mittés for— ersattnmgs—
slag 1 slag 1 skala
4 7 O'åö 0'70 0'60 0'60 0'60
4 11 083 0'70 0'70 1'40 1'05
() 7 0'65 0'70 0'60 0'60 0'60
5 8 O'ÖÖ 0'70 0'60 0'60 0'60
7 10 0'55 0'70 0'60 0'60 0'60
7 11 055 070 060 0'80 060
8 12 0'65 0'80 0'60 0'80 0'65
10 16 1'10 1'00 0'70 1'40 1'25
12 16 07? 1-00 060 100 090
15 17 0155 1-50 060 0'80 Om
15 20 1'82 1'50 1'00 2'00 1'55
16 21 1'38 1'50 1'00 2'00 1'65
17 20 0'83 1'60 0'60 1'20 1'00
18 21 0'83 1'50 0'60 1'20 1'05
18 24 2'20 2'00 1'40 2'80 2'60
18 26 3130 2'50 2'20 4'40 55-80
21 24 1'88 2'00 0'80 1'60 1'55
21 26 2'48 2'50 1'60 3'20 2'75
21 30 4138 3'00 3'60 7'20 530
24 26 1'10 2'50 0'80 1'60 1'20
24 30 3'30 3'00 2'80 5'60 3'75
26 30 2'20 3'00 2'00 4'00 255
Beträffande frågan om upphävande av det nuvarande villkoret, att vikariat skall för att medföra vikariatsersättning hava varat mer än sju dagar i följd, hade det vid kommitténs förenämnda promemoria fogade utkastet på denna punkt avfattats i överensstämmelse med den mening, varåt 1928 års lönekommitté givit uttryck. I de avgivna yttrandena förekommo härutinnan följande uttalanden:
Generaltullstgrelsen anförde, att någon erinran mot förslaget icke vore att fram— ställa, enär den nu gällande inskränkningen visat sig verka ganska ojämnt och ett kort vikariat ofta kunde vara lika arbetskrävande och ansvarsfullt som ett längre. Under förutsättning att vikarie icke förordnades annat än då sådant oundgängligen erfordrades för arbetets jämna gång, skulle den föreslagna utsträckningen san- nolikt icke medföra någon större kostnadsökning.
I motsats härtill ställde sig järnvägsstyrelsen och domånstyrelsen avvisande till förslaget att slopa sjudagars-begränsningen. Järnvägsstyrelsen framhöll, att den föreslagna anordningen med hänsyn till det stora antalet befattningshavare vid statens järnvägar och till den mängd successioner, vartill personalens tjänstledig— heter föranledde, skulle medföra icke blott stora extra kostnader utan framför allt högst betydande praktiska olägenheter och kunna leda till stridigheter, utan att likväl den enskilde tjänstemannen bereddes någon nämnvärd förmån. Härtill kom- me, att vikariatstjänstgöring, som omfattade endast mycket kort tid, merendels icke medförde så ökat arbete och ansvar, att särskild ersättning kunde anses mo- tiverad. För statens järnvägars vidkommande borde därför såsom villkor för rätt till vikariatsersättning föreskrivas viss minimitid för tjänstgöringens varaktighet, vilken tid dock lämpligen syntes kunna nedsättas från nuvarande åtta dagar till sex dagar. Domänstyrelsen uttalade, att en begränsning borde stadgas och hänvisade i sådant avseende till sitt över 1928 års lönekommittés betänkande avgivna utlåtande.
För egen del får lönekommittén på denna punkt anföra, att det knappast med fog lärer kunna generellt göras gällande, att vikariat av allenast kort varaktighet pålägger vederbörande mindre arbete eller ansvar än som på- vilar en för längre tid förordnad vikarie. Ej sällan kan ett kortare vikariat förorsaka den vikarierande mera arbete och besvär än som egentligen mot- svaras av ökningen i löneinkomst. Vare sig man såsom villkor för ersätt- ning stadgar en minimitid för vikariatet av —— såsom nu gäller — åtta dagar eller, såsom järnvägsstyrelsen förordat, av sex dagar eller, i enlighet med do- mänstyrelsens förslag, av fyra dagar, måste ett sådant förbehåll framstå så- som mer eller mindre godtyckligt. Då det erinras, att ett borttagande av sju- dagars-begränsningen skulle i vissa fall föranleda ökat arbete och besvär, må å andra sidan framhållas, att även tillämpningen av vikariatsersätt- ningsreglerna i deras nuvarande lydelse är förenad med besvärligheter så- väl för vederbörande redogörare som även i övrigt. De praktiska olägenhe- terna av villkorets slopande kunna därför enlig-t kommitténs mening i all- mänhet icke vara av någon större betydelse, något som synes bestyrkt av det nästan enhälliga gillande, 1930 års förslag på denna punkt rönt från de hörda myndigheternas sida.
Lönekommittén torde i detta sammanhang få påpeka, att kommitténs avsikt icke är, att vikarie skall förordnas vid varje fall av semester eller tjänstledighet för ordinarie tjänsteman. Kommittén vill erinra, hurusom
Kungl. Maj:t på sin tid i kungörelse den 20 oktober 1922 (nr 499) angå- ende återbesättande av vissa befattningar vid den civila statsförvaltningen bl. a. föreskrev, att vid semester eller annan ledighet för innehavare av be— fattning, å vilken allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente ägde tillämpning, vikarie icke finge förordnas i annat fall, än då sådant oundgäng- ligen erfordrades för arbetets jämna gång. Denna föreskrift har visserligen sedermera upphävts genom kungörelse den 15 maj 1931 (nr 105). En genom Kungl. Maj:ts brev den 27 oktober 1922 meddelad liknande föreskrift beträf- fande befattningar vid kommunikationsverken har likaledes numera upp- hävts. Därest ordinarie tjänsteman åtnjuter ledighet under allenast en eller annan dag, torde emellertid i åtskilliga fall, särskilt i vissa rent administra- tiva befattningar, honom åliggande göromål kunna utan större olägenhet uppskjutas; i en del dylika fall kunna mera löpande eller brådskande göro- mål uppdelas på andra befattningshavare i samma eller högre lönegrad utan att dessa senare behöva befrias från egna arbetsuppgifter. För nu antydda fall synes särskild vikarie icke behöva förordnas och följaktligen ej heller vikariatsersättning utbetalas.
Vad nu sagts torde för övrigt, där så kan ske utan hinder för arbetets jämna gång, böra iakttagas även vid ledigheter av längre varaktighet än alle- nast några dagar. Särskilt synes det angeläget, att statens kostnader för semesterledigheter icke onödigtvis ökas genom förordnande av vikarie i fall, då göromålen kunna anstå under tjänstinnehavarens ledighet. Erinras må härvid, att vissa kategorier tjänstemän, exempelvis lantbruksingenjörerna, för närvarande åtnjuta — i stället för semester _ tjänstfrihet utan kostnad för statsverket, vilket innebär, att vikarier icke förordnas utan göromålen 'få anstå under ledigheten. Då kommittén i det följande föreslår, att hittills- varande tjänstfrihet utbytes mot semester, har en sådan åtgärd icke av— sett att medföra extra kostnader för statsverket i form av vikariatsersätt- ningar.
En förutsättning för meddelande av vikariatsförordnande å högre befatt- ning bör sålunda enligt kommitténs mening vara, att hänsynen till arbetets behöriga gång kräver, att ersättaren övertager samtliga eller den huvud sakligaste delen av de med den högre befattningen förenade göromålen och för detta ändamål måste väsentligen befrias från skötseln av arbetsuppgif- terna i den egna tjänsten.
Med framhållande av dessa synpunkter vill lönekommittén tillstyrka, att det nu gällande villkoret om mer än sju dagars vikariat för rätt att kom— ma i åtnjutande av vikariatsersättning borttages.
Vikariatsersättning bör liksom hittills utgå allenast för tid, varunder ve- derbörande fullgjort tjänstgöring i den högre befattningen. Dylik ersätt- ning är sålunda icke avsedd att tillkomma vikarien under den del av för— ordnandetiden, varunder han må hava åtnjutit semester eller tjänstledighet. Däremot bör ersättning helt naturligt utgå för under vikariatstiden infal— lande tjänstfria dagar (helgdagar, fridagar, hemdagar o. s. v.). Den om- ständigheten, att ett vikariatsförordnande å annan ort än stationeringsorten
berättigar till traktamentsersättning, bör givetvis icke föranleda inskränk- ning i rätten till vikariatsersättning.
2 mom. Stadgandet i 2 mom. motsvarar 21 % 3 mom. i 1930 års regle— mentsförslag, dock med vissa redaktionella ändringar. Vikariatsersättning enligt de allmänna reglerna i 1 mom. skulle enligt stadgandet kunna utgå även till den, som erhållit förordnande att bestrida göromål, vilka eljest an- komma på tjänsteman tillhörande högre lönegrad eller vilken förordnats så- som vikarie för tjänsteman, som enligt 17 ?) erhållit partiell ledighet.
Med avseende å de i momentet använda formuleringarna tillåter sig kom- mittén i förtydligande syfte anföra följande. Av författningstekniska skäl har kommittén såväl beträffande partiellt vikariat som i fråga om bestridan- de, utan vikariat, av göromål som tillhöra högre befattning begagnat beteck- ningen »förordnande» eller samma term, som i 1 mom. använts beträffande vanligt vikariat. Valet av denna terminologi innebär icke, att kommittén tänkt sig, att såsom villkor för rätt till vikariatsersättning skulle gälla, att formligt förordnande genom skriftlig handling nödvändigtvis skall hava ut- färdats. Med avseende å vikariat innehålla avlöningsreglementena redan nu termen »förordnande», vilket icke hindrat vikariatsersättnings utgående även i fall, där -— såsom förhållandet torde vara i en del verk —— förordnande sker endast genom muntligt meddelande, varom anteckning göres i liggare eller i personalakt. Härutinnan förutsätter kommittén ingen ändring. Ej heller avser kommittén beträffande bestridande i andra fall än vid vikariat av göromål, som tillhöra högre tjänst, att med utbytande av den nuvarande beteckningen »uppdrag» mot termen »förordnande» åstadkomma någon skärpning av förutsättningarna för rätt till vikariatsersättning. Huruvida ett vikariatsförordnande eller ett förordnande att eljest bestrida med högre be- fattning förenade göromål meddelats genom skriftligen avfattat beslut eller genom muntligt uppdrag eller order av vederbörande befäl i förening med anteckning i liggare el. dyl., bör sålunda enligt kommitténs mening icke öva inverkan på rätten till ersättning.
Vid partiellt vikariat kan för närvarande ersättningen bestämmas till lägre belopp än den eljest utgående vikariatsersättningen. Något dylikt stadgande finnes däremot icke beträffande uppdrag att bestrida göromål, vilka tillhöra högre befattning. I anslutning till vad 1928 års lönekommitté föreslagit har kommittén emellertid för båda dessa fall upptagit ett stadgande, enligt vilket ersättningen må nedsättas, då så med hänsyn till göromålens omfattning fin- nes skäligt. Härmed avses, att minskning av vikariatsersättningen bör ske, där en befattningshavare, som förordnats att partiellt vikariera eller att, utan vikariat, bestrida göromål tillhörande högre tjänst, icke helt eller till huvud- saklig del bestrider med den högre befattningen förenade göromål. Denna bestämmelse torde huvudsakligen få betydelse vid partiella vikariat, där den högre befattningshavaren erhållit befrielse endast från viss eller vissa mindre betydelsefulla delar av sina åligganden. Ett förordnande eller uppdrag att, utan att vikariat föreligger, bestrida göromål förenade med högre befattning,
torde i regel vara föranlett av att tillfälligtvis erforderligt antal tjänstemän saknas för utförande av arbetsuppgifter, vilka ankomma på befattningsha- vare i en viss lönegrad. Där en lägre befattningshavare i dylikt fall avdelas för att fylla personalbristen, bör full vikariatsersättning utgå så snart befatt- ningshavarens arbetskraft helt eller huvudsakligen tages i anspråk för ar- betsuppgifter, som tillhöra den högre befattningen, även om han till även— tyrs icke har att fullgöra göromål av alla de slag, som ingå i denna befatt- ning, eller om någon mindre betydande inskränkning i befogenhet föreligger i jämförelse med den ordinarie befattningshavaren.
Generaltullstyrelsen har i sitt förenämnda yttrande till kommittén uttalat be- tänkligheter mot att i fall, som avses i förevarande moment, medgiva vika- riatsersättning för kortare tid än åtta dagar i oavbruten följd. Inom tullver- ket förekomme nämligen, att åt tjänsteman inom lägre lönegrad måste upp— dragas att ej blott tillfälligtvis utan även med en viss regelbundenhet för av- lösning eller av annan anledning bestrida göromål, vilka vanligen ankomme på tjänsteman i högre lönegrad. Då en tillämpning av momentet under så- dana förhållanden skulle för tullverkets vidkommande medföra svårigheter i kontrollhänseende, har styrelsen ansett lämpligt att, därest ersättning enligt momentet skulle utgå även för mera kortvariga uppdrag, vederbörande verks- myndighet uttryckligen tillerkändes befogenhet att pröva, huruvida uppdra- get vore av sådan beskaffenhet och omfattning, att ersättning borde ifråga- komma.
I anledning härav får kommittén framhålla, att då normalt tjänstemän i högre och lägre lönegrader växelvis avlösa varandra — något som bör regle- ras genom föreskrift i instruktion eller arbetsordning — det givetvis icke kan komma i fråga att utbetala vikariatsersättning. Att i avlöningsreglementet införa en bestämmelse av det innehåll, generaltullstyrelsen ifrågasatt, synes fördenskull kommittén icke vara erforderligt eller lämpligt.
Vid behandlingen av 17 & har kommittén berört av riksdagens revisorer vid tvenne tillfällen gjorda anmärkningar rörande frekvensen av partiella ledigheter inom statsförvaltningen samt riksdagens i anledning därav fattade beslut. Kommittén har därvid framhållit, att en effektiv begränsning av de partiella ledigheterna och därav föranledda utgifter för vikarier beträffande verk med avlöningsanslag å riksstaten lämpligen torde kunna åstadkommas genom ändrade bestämmelser om anlitande av verkens anslagsposter för ut- betalande av vikariatsersättningar. Enligt kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 374) angående bestridande av avlöningskostnader vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen gäller i sådant avseende för närvarande. att avlöning till ordinarie eller icke-ordinarie tjänsteman under vikariat å ordinarie tjänst skall bestridas från anslagsposten avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, vilken anslagspost är av förslagsanslags natur. Däremot skall ersättning vid uppdrag att fullgöra göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad, bestridas från anslagsposten till grund- avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän, vilken post med några få undantag är till beloppet maximerad. Därest man, såsom kommittén finner lämpligt.
vill begränsa ämbetsverkens rätt att förordna vikarier för ordinarie tjänste- män i fall som avses i 17 ä 2 mom., torde detta enklast kunna åstadkommas genom att berörda kungörelse så ändras, att lön och vikariatsersättning till tjänsteman, som i dylikt fall förordnas såsom vikarie, skola utgå från den ovannämnda delposten grundavlöningar m. m. Man torde dock härvid be- träffande vikarie, som innehar ordinarie tjänst, icke böra gå längre än att anlita nämnda post för utbetalande av själva vikariatsersättningen, medan den fasta lönen alltjämt bör utgå från anslagsposten avlöningar till ordinarie tjänstemän. Då det inom vissa verk stundom torde vara ofrånkomligt att vid större arbetsanhopning förordna vikarier i här avsedda fall, torde hän- syn härtill få tagas vid anslagsberäkningarna.
3 mom. Detta moment innefattar regler om vikariatslön. Såsom ovan nämnts, har vattenfallsstyrelsen påyrkat, att vikariatslön måtte kunna med- givas icke blott vid vikariat utan även i de fall, då tjänsteman förordnas att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman i högre lönegrad. Samma yrkande har inför lönekommittén gjorts av vissa av de tillkallade personalrepresentanterna. Kommittén har ansett sig böra tillmötesgå detta önskemål. Ej sällan förekommer det vid affärsverken, att en tjänsteman tilldelas ett dylikt längre förordnande i avvaktan på riksdagens beslut om uppförande å ordinarie stat av en motsvarande befattning. Ett dylikt för- ordnande torde i avseende å arbete och ansvar icke skilja sig från ett långtids- förordnande å en redan befintlig ordinarie befattning och bör därför, givet- vis under samma förutsättningar som bliva gällande i fråga om vikariaten, kunna berättiga till ersättning i denna form.
Såsom förutsättning för medgivande av vikariatslön skulle enligt 3 mom. första stycket gälla, att förordnandet beräknas bliva av längre varaktighet. I 1930 års reglementsförslag har uttryckligen angivits en minimitid av sex må- nader. Med hänsyn till svårigheten att i vissa fall på förhand beräkna ett förordnandes varaktighet har lönekommittén ansett det icke vara lämpligt att i författningstexten stadga någon viss minimitid, i all synnerhet som frågan om rätt till vikariatslön skulle i varje särskilt fall avgöras av Kungl. Maj:t. Kommittén föreställer sig emellertid, att anordningen med vikariatslön i all- mänhet bör förutsätta förordnanden av längre varaktighet än sex månader. De till grund för vikariatslönen liggande extrastatsreglerna hava ju tillkom- mit i ändamål att reglera avlöningsförhållandena för innehavare av tjänster å extra stat, och beslut om inrättande av dylik tjänst gäller vanligen icke för kortare tid än ett budgetår. Det bör dock i varje fall ligga i Kungl. Maj:ts hand att, då särskild anledning därtill förefinnes, medgiva, att vikariatslön må utgå även om förordnandet icke kan förutses bliva av så lång varak- tighet.
I fråga om det andra villkoret för åtnjutande av vikariatslön — nämligen att förordnandet, i förekommande fall efter kungörande till ansökning, med- delats i den ordning, som är stadgad för den högre tjänstens besättande med ordinarie innehavare — må framhållas, att beträffande förordnanden å så-
dana högre tjänster, vilka icke sökas, exempelvis befattning i byråchefsgra- den, ansökningsförfarande givetvis icke skulle erfordras. Åtskilliga befatt- ningar i lägre lönegrader, t. ex. vid kommunikationsverken, tillsättas av ve- derbörande verksmyndighet utan ansökningsförfarande. 'I fråga om vikariat å dylika befattningar synes anledning ej föreligga att genom ledigförklaran- de göra sättet för förordnandets meddelande mera omständligt än den ordi- narie tillsättningsproceduren. Där förordsfullmäktige eller annan liknande in— stitution höres vid tillsättande av ordinarie innehavare av tjänsten, bör emel- lertid så förfaras även vid meddelande av förordnande med vikariatslön.
Det bör framhållas, att i de fall, då ansökningsförfarande skall tillämpas, hinder ej bör föreligga att, där särskilda skäl därtill föranleda, förkorta den regelmässiga ansökningstiden.
I fråga om besättande av vissa tjänster vid en del högre läroanstalter, så- som professorsbefattningar vid ViSsa högskolor, har i stadgarna för veder- börande läroanstalt föreskrivits, att utlåtande rörande de sökandes veten- skapliga skicklighet och kompetens skall inhämtas från särskilt utsedda sak- kunniga, innan förslag till tjänstens tillsättande ingives till Kungl. Maj:t. Till följd av den tämligen omständliga procedur, som saakunnigförfarandet inne- bär, lärer med de av kommittén föreslagna villkoren för vikariatslöns utgåen- de vikariatslön i regel icke kunna komma ifråga vid förordnande att uppe- hålla professur. Någon olägenhet härav torde dock icke vara att befara. Förekommande vikariat å sådana befattningar pläga för övrigt merendels tilldelas docenter och andra jämställda icke-ordinarie befattningshavare, och ersättningar under vikariat till dessa befattningshavare regleras icke genom avlöningsreglementet för ordinarie tjänstemän. För professorsvikarier har ersättningen hittills plågat av Kungl. Maj:t bestämmas generellt (tekniska högskolan) eller från fall till fall, och anledning synes knappast föreligga att frångå denna praxis.
Statskontoret har i sitt yttrande över förenämnda promemoria ifrågasatt, om icke Kungl. Maj:t borde erhålla bemyndigande att åt verksstyrelse dele- gera befogenhet att i fråga om förordnanden inom verket besluta angående vikariatslön. En sådan anordning har dock kommittén funnit sig icke kunna tillstyrka. Kommittén har sig icke bekant, att några olägenheter visat sig vara förenade med nuvarande ordning, enligt vilken Kungl. Maj:t prö- var frågor om ersättning enligt extrastatsreglerna. Frånsett att den önsk- värda enhetligheten vid vikariatslönefrågornas behandling genom frångåen- de av denna regel skulle kunna äventyras, skulle ett verksstyrelsens beslut rörande vikariatslön kunna göras till föremål för besvärsförfarande i den ordning, varom stadgas i kungörelsen den 12 december 1924 (nr 528) an- gående fullföljd av talan i vissa besvärs- och anmärkningsmål m. ni., något som enligt kommitténs mening mindre väl läte sig förena med vikariatslöne— bestämmelsernas karaktär av undantagsföreskrifter.
De i 3 mom. andra stycket intagna föreskrifterna angående vikariatslönens beräknande ansluta sig i allt väsentligt till de i 1930 års reglementsförslag meddelade. Med hänsyn till att två lönegrader i löneplanen hava gemen-
sam slutlön har emellertid upptagits det förbehållet, att vikariatslön icke må utgå enligt högre löneklass än den för den högre tjänsten gällande högsta löneklassen.
Då det i vissa fall kan förekomma, att vikariatslön, beräknad på sätt i andra stycket angives, understiger sammanlagda beloppet av lön i vikariens egen befattning jämte vikariatsersättning enligt de allmänna reglerna, har kommittén ansett sig böra föreslå en särskild föreskrift av innebörd, att vikariatslönen i dylika fall utgår med det högre beloppet. Härom stadgas i momentets tredje stycke. För att härvid dels erhålla en fast jämförelse- grund och dels kunna räkna med samma vikariatslönebelopp från månad till månad oberoende av antalet dagar i måna-den, synes det av praktiska skäl lämpligt att vid beräkning av vikariatsersättningen alltid betrakta må— nad såsom innehållande trettio dagar.
Det torde böra påpekas, att där vikariatslönen beräknas enligt bestämmel- serna i 1 mom., det sammanlagda beloppet av lön å egen befattning jämte vikariatsersättning är att betrakta såsom ett enhetligt belopp. Följande exem- pel torde närmare belysa, huru uträknandet av vikariatslönen i sådant fall bör ske:
En befattningshavare, som sedan den 1/1 1937 är placerad i 21 lönegraden 24 löne- klassen, förordnas från och med den 1/1 1938 att såsom vikarie uppehålla sekreterar— tjänst i 26 lönegraden. Enligt bestämmelserna angående vikariatslön skulle ersättnin- gen under förordnandet utgå enligt 25 löneklassen, med ett månatligt belopp å I-ort av 793 kronor 75 öre. Då emellertid ersättningen för månad enligt bestämmelserna i 1 mom. skulle utgöra sammanlagt (752: 50 + 82: 50 =) 835 kronor, skall vikarien åtnjuta vikariatslön med sistnämnda belopp. Skulle vikariatet komma att upp— höra exempelvis med utgången av den 30 augusti 1939 och vikarien då återgå till tjänstgöring å sin egen befattning, bör vikariatslönen för tiden 1——30 augusti utgå
30 med (3—1 )( 835 kronor =) 808: 06 kronor samt lönen i egen tjänst för den 31 augusti med (Sl—1 x 793: 75 kronor =) 25: 60 kronor.
För den, som uppbär vikariatslön, skola enligt momentets fjärde stycke i övrigt i tillämpliga delar gälla de stadganden, som meddelats beträffande or- dinarie tjänsteman i den lönegrad förordnandet avser. Vikarien skall därvid alltid anses tillhöra den löneklass, enligt vilken vikariatslönen utgår eller skolat utgå. Sistnämnda omständighet är av betydelse exempelvis vid beräk- nande av tjänstledighetsavdrag. Även där vikariatslönen utgår med belopp, som beräknats enligt grunderna i 1 mom., skall i allt fall förekommande tjänstledighetsavdrag beräknas enligt vikariatslöneklassen. I detta samman- hang torde ock böra uppmärksammas, att av bestämmelsen i förevarande stycke följer, att uppflyttning till högre vikariatslöneklass skall äga rum enligt reglementets allmänna bestämmelser om löneklassuppflyttning.
Vikariatslön är avsedd att utgå, så länge tjänstemannen innehar förord- nandet, oavsett om avbrott i tjänstgöringen uppkommer på grund av se- mester eller tjänstledighet. Erhåller tjänsteman, som åtnjuter vikariatslön, förordnande att under någon tid såsom vikarie bestrida än högre tjänst, bör
under sistnämnda förordnande, förutom vikariatslönen, utgå vikariatsersätt- ning enligt de allmänna reglerna i 1 mom. Blir befattningshavaren berättigad att jämväl för sistnämnda förordnande uppbära vikariatslön, frånträder han givetvis därmed det förra förordnandet och den därmed förenade vikariats- lönen, varefter vikariatslön å det nya förordnandet beräknas med utgångs- punkt från hans löneklassplacering i egen befattning. Sneddning från inne- havd vikariatslön till vikariatslön i högre befattning med tillämpning ana- logivis av bestämmelserna i 8 5 1 mom. första stycket skulle sålunda icke vara medgiven.
Beträffande frågan om de fall, i vilka vikariatslön bör förekomma, vill kommittén framhålla följande. I första hand torde vikariatslönen kunna ifrågakomma vid sådana långvariga förordnanden å högre tjänst, som äro betingade av rent organisatoriska förhållanden. Kommittén tänker härvid närmast på vikariat, som direkt eller i succession föranletts därav. att en tjänsteman blivit innehavare av en sådan ordinarie tjänst, vilken tillsättes genom förordnande tillsvidare, t. ex. statssekreterar- eller expeditionschefs- befattning inom statsdepartement eller annan dylik förordnandetjänst. Vi- dare synes vikariatslön böra kunna medgivas vikarie för sådan ordinarie tjänsteman, som förordnats att innehava högre tjänst å extra stat eller högre extra ordinarie befattning, samt successionärer till sådan vikarie. Har Kungl. Maj :t efter prövning föreskrivit, att vakant tjänst icke må återbesättas utan skall uppehållas allenast på förordnande, synes likaledes anledning i regel kunna föreligga att medgiva vikariatslön åt den tjänsteman, som förordnats att under längre tid bestrida den vakanta tjänsten, samt åt i succession för- ordnade.
Förutom i nu angivna, mera normala fall torde medgivande av vikariatslön få anses motiverat även under vissa andra förhållanden. Lönekommittén avser härvid bl. a. sådana vikariat, som betingas av att den ordinarie inne- havaren av en befattning tilldelats ett långvarigare uppdrag inom en statlig kommission, beredning eller nämnd av mera permanent karaktär. Mera vanskligt kan det ställa sig att på förhand avgöra, huruvida ett förordnande, s'om tilldelats befattningshavare i anledning av sjukledighet för ordinarie tjänsteman, kan bliva av den tidsomfattning, att anledning förefinnes att medgiva vikariatslön åt den förordnade. Där emellertid sannolikheten talar för en långvarig bortovaro från tjänsten för den sjukledige, bör principiellt sett något hinder icke föreligga att medgiva vikariatslön.
I betraktande av de förhållanden, under vilka vikariatslön enligt vad ovan anförts skäligen synes kunna komma ifråga, kan det förutses, att denna för undantagsfall avsedda särskilda ersättningsform skulle få sin huvudsakliga tillämpning inom den allmänna civilförvaltningen men däremot mera spar- samt förekomma vid kommunikationsverken. Erinras må, hurusom vid kommunikationsverken anordningen med lön enligt extrastatsreglerna mycket sällan kommit till användning. På sätt ovan nämnts har ock kommunika- tionsverkens lönenämnd såsom sin mening framhållit, att något behov av särskilda regler för ersättningens bestämmande vid långtidsförordnanden icke
förefinnes för dessa verks vidkommande. Emellertid förekomma även vid de affärsdrivande verken understundom vikariat, som i sak icke skilja sig från de Ovan exemplifierade. Uppenbart är, att vid verk, där stora tekniska ny- och omläggningsarbeten ofta förekomma, för vilkas bedrivande ordinarie personal kan behöva avdelas under längre tid, dylika långvariga vikariat stundom måste förekomma, och det synes kommittén rättvist, att även vikarier vid dessa verk erhålla den i olika avseenden gynnsammare ställning, som ersättning i form av vikariatslön medför, där denna ersättningsform kan finnas på sakliga grunder motiverad.
4 mom. Bestämmelserna i 1—3 mom. hava så avfattats, att de gälla en— dast de fall, då en tjänsteman med lön enligt löneplan A förordnas att be- strida befattning inom högre lönegrad av samma löneplan. De fall, då en tjänsteman tillhörande löneplan A förordnas å befattning inom löneplan B eller C, eller då tjänsteman tillhörande löneplan B eller C förordnas å befatt- ning inom annan löneplan, äro icke så talrika, att det synts erforderligt att tynga avlöningsreglementet med de jämförelsevis komplicerade föreskrifter, som skulle behövas för ett fullständigt reglerande av ersättningen vid alla tänkbara sådana förordnanden. Kommittén föreslår i stället, att Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att bestämma ersättningen i dylika fall. För vissa mera regelmässigt återkommande sådana vikariat — t. ex. då tjänsteman inom lönegrad A 30 uppehåller verkschefsbefattning, tillhörande löneplan B eller C — torde Kungl. Maj:t böra utfärda generella föreskrifter. I övrigt torde dessa ersättningsfrågor kunna avgöras från fall till fall. Vad vikariatslön i dylika fall beträffar, må framhållas, att sådan avlöning icke kan tekniskt konstrueras på sätt i 3 mom. föreslagits, där fråga är om förordnande å or- dinarie tjänst, i vilken lönen utgår enligt en enda löneklass (löneplanerna B och C). Ersättningen vid längre förordnanden å sådana tjänster torde hit- tills i förekommande fall hava av Kungl. Maj:t —— beträffande fullmakts— tjänster tillhörande nuvarande löneplan A med stöd av stadgandet i 31 åi allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente —- bestämts till samma belopp, som tillkommer ordinarie innehavare av tjänsten. Mot en sådan be- stämning av vikariatslönen i dylika fall torde intet vara att erinra.
5 mom. Stadgandet i 5 mom. överensstämmer i allt väsentligt med före- skriften i 4 mom. av 1930 års förslag. Såsom framgår av redogörelsen över verksmyndigheternas yttranden har från olika håll framhållits, att vikariats- lön borde kunna få utgå även vid förordnande å högre extra ordinarie tjänst. Därjämte har statskontoret i sitt yttrande över kommitténs förutnämnda promemoria uttalat sig för att vikariatslön undantagsvis'måtte få tillkomma vikarie å högre extrastatstjänst. Kommittén har emellertid ansett dessa frå- gor -— vilka avse vikariat å icke-ordinarie befattningar och icke behöva reg- leras i avlöningsreglementet för ordinarie tjänstemän — böra upptagas till bedömande i samband med revision av avlöningsbestämmelserna för icke- ordinarie tjänstemän. '
Vad till sist angår det av svenska järnvägsmannaförbundet framställda yr-
kandet om införande i 21 5 av ett stadgande om skyldighet för vederbörande verk att för varje tjänstgöringsområde och tjänstgöringsplats fastställa anta- let befattningshavare i olika lönegrader, får lönekommittén erinra, att — så- som framgår av 1928 års lönekommittés betänkande (sid. 171) —— samma yrkande gjorts hos nämnda kommitté. I betänkandet har emellertid yrkan— det avvisats såsom åsyftande föreskrifter, vilka kunde tänkas hava sin plats i en instruktion eller arbetsordning men icke i ett avlöningsreglemente. En- ligt vad 1936 års lönekommitté har sig bekant, har detta spörsmål även be— rörts i en förbundets framställning år 1927 till Kungl. Maj:t, däri begärts utredning rörande behovet av befattningshavare i befordrad ställning vid statens järnvägar. Sedermera har förbundet år 1935 hos Kungl. Maj:t an- hållit om undersökning till utrönande av, huruvida icke med hänsyn till järnvägstrafikens utveckling och tjänstemännens placering i lönegrader vid 1920 års lönereglering arbetsuppgifter, som borde tillkomma befattningsha- vare inom högre lönegrader, i alltför stor utsträckning överflyttats på tjän- stemän med lägre avlöning. I utlåtande över sistnämnda framställning har kommunikationsverkens lönenämnd förordat en sådan undersökning. I lik- het med 1928 års lönekommitté anser även 1936 års lönekommitté, att be- stämmelser av den art, som förbundet påyrkat, icke höra hemma i ett av- löningsreglemente utan böra, därest de befinnas erforderliga och lämpliga, meddelas i annan ordning.
22 &. Reseersättning.
Bestämmelsen i 22 5 av 1930 års reglementsförslag har utan ändring upp- tagits under motsvarande paragraf i kommitténs förslag.
23 &. Tjänstgöringstraktamente.
1928 års lönekommitté intog i 23 & av sitt reglementsförslag detaljerade bestämmelser om tjänstgöringstraktamente, väsentligen grundade på de i nu- varande tilläggsbestämmelser intagna stadgandena. Dessa stadganden hade dock överarbetats dels i syfte att undanröja de skiljaktigheter, som för när- varande förefinnas mellan kommunikationsverken å ena sidan och allmänna civilförvaltningen å den andra, dels ock för att göra föreskrifterna i ämnet klarare och mera koncisa.
1936 års lönekommitté har icke ansett lämpligt, att i reglementet införas detaljbestämmelser i detta ämne, utan förutsätter, att liksom hittills särskilda bestämmelser angående ifrågavarande ersättning meddelas av Kungl. Maj:t. Enligt kommitténs mening måste det anses önskvärt, att detaljbestämmelser om tjänstgöringstraktamentet —-— som icke utgör en avlöning i egentlig me- ning —— kunna vid behov underkastas ändringar utan den mera tunga form, som bleve erforderlig, därest grunderna för traktamentet skulle fastställas av riksdagen. Gränserna mellan bestämmelser om tjänstgöringstraktamente och sådana besparingsföreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas i anslutning till allmänna reseregleme'ntet, äro för övrigt i många fall så svävande, att ett
fastlåsande av traktamentsreglerna i avlöningsreglementet skulle kunna in- nebära ett olämpligt bindande av Kungl. Maj:ts handlingsfrihet beträffande utfärdandet av dylika besparingsföreskrifter. Det har ej heller synts kom- mittén vara fullt konsekvent att i reglementet medtaga detaljbestämmelser om tjänstgöringstraktamente, medan föreskrifter om åtskilliga lika viktiga er- sättningar av jämförlig natur — t. ex. milpenningar m. fl. särskilda ersättnin- gar till åkande personal — förutsättas bliva liksom hittills utfärdade i admi- nistrativ ordning.
Med den ståndpunkt lönekommittén sålunda intagit har kommittén ansett sig icke böra i detta sammanhang ingå på frågan om det sakliga innehållet i 23 å av 1930 års reglementsförslag.
24 &. Ersättning för ilyttningskostnad.
Gällande föreskrifter om flyttningsersättning hava numera, i vad de inne- hålla detaljregler för ersättningens bestämmande, utbrutits ur tilläggsbestäm- melserna till vederbörande avlöningsreglementen och intagits i en av Kungl. Maj:t utfärdad, för hela den nyreglerade civila och militära statsförvaltnin- gen gällande kungörelse av den 13 december 1935 (nr 626). Med hänsyn här— till och i anslutning till den ståndpunkt, lönekommittén under nästföregåen- de paragraf intagit i fråga om tjänstgöringstraktamente, har kommittén —— med avvikelse från vad därutinnan av 1928 års lönekommitté förordats —— i 24 % endast intagit grundläggande bestämmelser om de fall, i vilka flyttnings- ersättning skall utgå, och förutsatt, att själva ersättningen såsom hittills skall bestämmas enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.
De i första stycket intagna bestämmelserna innebära i förhållande till 24 % 1 mom. av 1930 års förslag den avvikelsen, att flyttningsersättning skall — i enlighet med vad riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd ifrågasatt -— vid flyttning på grund av förordnande utgå ej blott då förordnandet avser högre tjänst utan även om förordnandet gäller tjänst i samma lönegrad.
Med förflyttning »utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan» avses s. k. tvångsförflyttning. Med anledning av yppad tvekan angående tolk- ningen av nämnda, redan i nuvarande avlöningsreglementen förekommande uttryck torde böra framhållas, att den omständigheten, att en tjänsteman på förfrågan av verksmyndigheten samtyckt till att underkasta sig en tvångs- förflyttning, icke i ersättningshänseende bör förtaga förflyttningen dess ka- raktär av tvångsförflyttning. Uttrycket »eller eljest fått sig ålagt att byta bostad» syftar på sådana fall, då tjänsteman nödgats byta bostad på en och samma stationeringsort. En tjänsteman, som exempelvis av verksmyndig— heten ålagts att flytta från innehavd tjänstebostad till annan tjänstebostad eller till privatbostad å tjänstgöringsorten, skulle sålunda bliva berättigad till ersättning.
I förevarande sammanhang har kommittén jämväl till behandling upptagit frågan om flyttningsersättning till tjänsteman, som övergår från tjänst, å
vilken reglementet äger tillämpning, till annan tjänst eller omvänt. Nu gäl- lande författningar innehålla icke någon föreskrift, huruvida ersättning för flyttningskostnader får utbetalas, därest flyttningen är föranledd av över- gång från reglerad till oreglerad tjänst eller tvärtom. Efter det nya lönesyste- mets införande utvecklade sig härutinnan en praxis av innebörd, att tjänste- man vid nyreglerat verk, som erhållit befordran till eller förordnande å högre tjänst vid oreglerat verk och på grund därav nödgats flytta till annan tjänst- göringsort, vore berättigad till ersättning för flyttningskostnader enligt de föreskrifter, som meddelats i för honom före övergången gällande avlönings- bestämmelser, medan däremot dessa föreskrifter ansågos icke vara tillämpliga å befattningshavare, vilken från befattning vid oreglerat verk övergått till högre tjänst vid reglerat verk. Emellertid har kammarrätten den 4 december 1935 meddelat vissa utslag (kammarrättens årsbok, ref. nr 28 och 29), av vilka framgår, att ej heller befattningshavare, som övergår från reglerad till oreglerad tjänst, enligt nu gällande bestämmelser är att anse såsom berättigad till flyttningsersättning.
Kommittén har ansett det vara önskvärt, att uttrycklig föreskrift meddelas om huru i förevarande hänseende bör förfaras. Även om det kan förutses, att förvaltningsområden, som ännu icke underkastats lönereglering, inom en nära framtid bliva inordnade under det nya lönesystemet, erfordras i allt fall bestämmelser för reglering av flyttningsersättning i sådana fall, då övergång sker mellan nyreglerade förvaltningsområden med skilda avlöningsreglemen- ten, exempelvis från beställning vid försvarsväsendet till befattning inom den civila statsförvaltningen. Kommittén, som håller före, att de skäl, vilka legat till grund för stadgandena om flyttningsersättning vid befordran inom ett och samma förvaltningsområde, äro bärande även i fråga om övergång från ett förvaltningsområde till ett annat — jämväl då övergången slier från reglerad till oreglerad tjänst eller omvänt — har i andra stycket av 24 å intagit ett stadgande av innehåll, att de i första stycket givna bestämmelserna skola gälla även i fråga om tjänsteman, som förflyttats eller befordrats till ordinarie befattning, å vilken avlöningsreglementet icke äger tillämpning, eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock i fråga om tjänsteman, som från dylik befattning befordrats till eller förordnats å tjänst, som avses i reglementet.
Vid tillämpning av detta stadgande kan måhända svårighet i vissa fall upp- stå att bedöma, huruvida övergång från en tjänst till en annan kan sägas innebära »befordran». I allmänhet torde man emellertid härutinnan kunna hämta ledning av de med vederbörande tjänster enligt stat förenade löneför- månerna. Övergång från professorstjänst i 30 lönegraden vid högskola till professorsbefattning vid universitet torde sålunda få anses innebära beford- ran. En beställningshavare i kaptens grad vid försvarsväsendet, vilken över- går till tjänst inom 24 lönegraden vid civilförvaltningen, torde likaledes få anses erhålla befordran. I andra fall åter torde man mera vara hänvisad till hävdvunnen befordringsgång än till en jämförelse mellan löneförmånerna. Övergång från revisionssekreterartjänst till häradshövdingbefattning har så-
lunda enligt tidigare tillämpad praxis i fråga om beviljande av flyttningser- sättning ansetts innebära befordran, ehuru för närvarande såväl de fasta löneförmånerna som pensionsunderlaget äro högre i den förra befattningen än i den senare.
Av de föreslagna bestämmelserna följer, att flyttningsersättning icke kan utgå, då en person utanför statsförvaltningen erhåller befattning, som avses i avlöningsreglementet. Skulle det i något enstaka fall för förvärvande av en särskilt kvalificerad person utom statstjänsten för viss befattning bliva nödvändigt att erbjuda denne ersättning för flyttningskostnader, torde Kungl. Maj:t äga möjlighet att med anlitande av vederbörande huvudtitels anslag till extra utgifter medgiva gottgörelse för flyttningskostnaderna.
25 5. Felräkningspenningar. Bestämmelserna angående felräkningspenningar hava i allt väsentligt oför— ändrade upptagits från 1930 års förslag och överensstämma i sak med vad som nu gäller. Ett av trafiktjänstemännens riksförbund framställt yrkande om höjning av maximibeloppet av felräkningspenningar från 600 kronor till 1 200 kronor har kommittén ansett icke böra vinna beaktande.
26 5. Övertidsersättning.
De bestämmelser angående ersättning för övertidsarbete, som upptogos i 26 5 av 1928 års lönekommittés reglementsförslag, överensstämde till sin sakliga innebörd i stort sett med de föreskrifter på området, som för närva- rande finnas meddelade i tilläggsbestämmelserna till allmänna civilförvalt- ningens avlöningsreglemente. Förslaget innebar dock vissa jämkningar. Dessa jämkningar hänförde sig dels till själva övertidsersättningen, i det att timersättningsbeloppen i de olika lönegraderna — med undantag alle- nast för 17—20 lönegraderna —— undergått mindre höjningar, dels ock till bestämmelserna i övrigt, vilka underkastats omarbetning, ehuru i huvud- sak av mera redaktionell art.
Avgivna yttranden. Beträffande stadgandet i 1 mom. har riksräken- skapsverket framhållit, att rätten att för övertidsarbete utfå särskild ersätt- ning borde tillkomma jämväl befattningshavare i 21 och 22 lönegraderna. En reservant inom ämbetsverket har däremot uttalat, att bestämmelserna om övertidsersättning knappast borde bibehållas, åtminstone icke för all— männa civilförvaltningens vidkommande.
Vissa ämbetsverk hava ansett de i 2 mom. föreslagna timersättnings- beloppen vara för låga. Sålunda hava socialstyrelsen och länsstyrelsen i Älvs— borgs Iän ansett, att övertidsersättningen icke borde understiga den ersätt- ning för timme räknat, som vederbörande tjänsteman åtnjöte under den ordinarie tjänstgöringstiden. Försäkringsrådct, länsstyrelsen i Hallands län samt Sveriges geologiska undersökning hava förmenat, att övertidser- sättningen borde något överstiga den ordinarie avlöningen per timme. Skol-
överstyrelsen har hemställt, att någon förhöjning av övertidsersättningen måt- te beredas åtminstone för de två högsta dyrortsgrupperna.
Jämväl vissa personalorganisationer hava uttalat sig för en gynnsammare övertidsersättning än vad kommittéförslaget innebar. Trafiktjänstemännens riksförbund har sålunda framhållit, att övertidsersättningen borde motsvara vederbörandes vanliga avlöning, förhöjd med 50 % och, i fråga om övertids- arbete under sabbatsdag eller under natt, med 100 %. Svenska järnvägs- mannaförbundet har, i anslutning till vad två ledamöter i 1928 års lönekom- mitté reservationsvis hemställt, påyrkat att övertidsersättningen skulle bestäm- mas till 1/170 av vederbörande tjänstemans månadslön inklusive i förekom- mande fall kallortstillägg. Vid arbete å övertid under sön- och helgdag eller under natt mellan klockan 22 och 6 borde enligt förbundets mening varje timme räknas såsom en och en halv. Samma ståndpunkt har intagits av vissa kvinnliga tjänstemannaorganisationer.
Vidkommande 3 m 0 in. har kommunikationsverkens lönenämnd — från- sett en reservant, som biträtt kommittéförslaget — anfört, att det icke vore fullt klart, vad som avsåges med stadgandet i momentets andra stycke, en- ligt vilket med fastställd arbetstid skulle förstås den för vederbörande tjänst normalt gällande arbetstiden. Uttrycket »normalt gällande» syntes kunna avse den för befattningshavare i allmänhet vid ett verk gällande tjänstgö- ringstiden eller ock den å tjänstgöringslista angivna arbetstiden, vilka båda beräkningssätt tillämpades vid kommunikationsverken. Då den föreslagna lydelsen syntes kunna leda till osäkerhet vid tillämpningen och det enligt nämndens mening lämpligen borde tillkomma vederbörande verk att be- stämma, vad som borde förstås med fastställd arbetstid, ansåge nämnden den i nu gällande tilläggsbestämmelser till kommunikationsverkens avlönings- reglemente givna definitionen vara att föredraga. I enlighet härmed borde med fastställd arbetstid i varje särskilt fall förstås den tjänstgöringstid, som av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet bestämts. Härvid borde dock hänsyn icke tagas till under vissa förhållanden medgiven inskränkning i nämnda tid. — Även telegrafstyrelsen har funnit den av kommittén angivna definitionen av begreppet fastställd arbetstid mindre klar och entydig och föreslagit en formulering i enlighet med lönenämndens förslag.
I avseende å bestämmelserna under 4 mom. har järnvägsstyrelsen på- yrkat, att i tilläggsbestämmelserna till det föreslagna allmänna avlönings- reglementet måtte angivas de befattningshavare inom lönegraderna 1—20 vid statens järnvägar, vilka icke borde komma i åtnjutande av övertidser- sättning. Även domänstyrelsen har för domänverkets del hemställt om en särbestämmelse i liknande hänseende. Enligt telegrafstyrelsens mening borde verksstyrelserna genom särskild föreskrift i tilläggsbestämmelserna eller på annat sätt lämnas befogenhet att från rätt till övertidsersättning undantaga vissa grupper av befattningshavare.
I anledning av de mot bestämmelserna i 3 mom. gjorda erinringarna har i den förut omförmälda ordförandepromemorian förordats, att momentets andra stycke måtte ändras i enlighet med lönenämndens förslag.
1936 års lönekommitté. 1 mom. Övertidsersättning kan enligt nu gäl- lande bestämmelser tillkomma befattningshavare tillhörande lönegraderna 1———20. Vid kommunikationsverken, där arbete å övertid mot särskild ersätt- ning oftast torde förekomma, hava emellertid genom föreskrifter i tilläggs- bestämmelserna till avlöningsreglementet från rätt till övertidsersättning un- dantagits åtskilliga till nämnda lönegrader hörande befattningshavargrup- per. Sålunda kunna för närvarande av ordinarie tjänstemän tillhörande 20 lönegraden vid kommunikationsverken allenast kontrollör vid postverket och statens vattenfallsverk samt underingenjör vid statens järnvägar kom- ma i åtnjutande av övertidsersättning. Enligt vad kommittén inhämtat, fö- rekommer det endast mera undantagsvis, att befattningshavare i kontrollörs eller underingenjörs tjänsteställning tilldelas övertidsersättning Inom den övriga nyreglerade civilförvaltningen torde det ej heller annat än undantags- vis förekomma, att befattningshavare inom denna lönegrad komma i åtnju- tande av sådan ersättning. Då alltså något egentligt behov av möjlighet till beredande av övertidsersättning för befattningshavare i 20 lönegraden knap- past kan anses föreligga och då ordinarie befattningar överhuvud icke finnas inrättade i 19 lönegraden, har kommittén ansett rätten till övertidsersättning böra begränsas till befattningshavare tillhörande lönegraderna A 1—18.
AV den ovan lämnade redogörelsen för de avgivna yttrandena framgår, att från vissa håll påyrkats höjning av timersättningen för övertidsarbete till en nivå, som uppgår till eller överstiger den lön, per timme räknat, som tillkommer vederbörande under den ordinarie tjänstgöringstiden. Bland de inom kommittén tillkallade personalrepresentanterna har allmänt gjorts gäl- lande, att övertidsersättningen borde generellt bestämmas per timme till 1/170 av den fasta månadslönen, vilket för tjänstemän med arbetstidsreglerad tjänst- göring av normalt 208 timmar per månad skulle innebära en förhöjning av den ordinarie timlönen med omkring 20 procent. Kommittén har ansett sig icke kunna biträda detta förslag, som i realiteten skulle innebära en differen- tiering av övertidsersättningen för olika ortsgrupper. En dylik differentiering. skulle komplicera bestämmelserna på ett sätt, som med hänsyn till de obe- tydliga skillnader, varom här under alla förhållanden bleve fråga, måste fram- stå såsom opåkallat. Därest en sådan differentiering genomfördes beträffande kompensationen för tjänstgöring å övertid, borde för övrigt med väsentligen samma fog en differentiering verkställas beträffande löneavdragen under le- digheter. Med hänsyn till att övertidstjänstgöring över huvud bör förekomma endast undantagsvis och i första hand skall, där så kan ske, kompenseras genom motsvarande ledighet, är det enligt kommitténs förmenande varken nödvändigt eller önskvärt, att ersättningssystemet beträffande övertidstjänst- göringen alltför mycket utbygges. De analogier från den enskilda arbets- marknaden, av vilka man velat hämta stöd för en dylik utbyggnad, hava icke synts kommittén vara bärande med hänsyn till de helt olikartade förhållan- den, som föreligga med avseende å anställningens fasthet samt tryggheten för löneinkomst oavsett konjunkturskiftningar och växlingar i arbetstillgång.
Lönekommittén förordar sålunda, att övertidsersättningen alltjämt bestäm-
mes till ett enhetligt belopp för lönegrad, oavsett dyrortsgrupp och löneklass. I fråga om storleken av ersättningen har kommittén emellertid funnit sig höra tillstyrka en höjning av nuvarande belopp, vilka grunda sig på en me- deltalsberäkning med utgångspunkt från begynnelselönen i billigaste orts- grupp samt slutlönen i högsta ortsgrupp och vilka alltså missgynna tjänste- män i högre löneklasser inom de dyrare ortsgrupperna av vederbörande löne- grad. I kommitténs förslag hava ersättningsbeloppen så avvägts, att de med utgångspunkt från en normal tjänstgöringstid av 208 timmar per månad ungefär motsvara den ordinarie timlönen å I-ort för en tjänsteman inom tredje löneklassen av vederbörande lönegrad jämte någon förhöjning med hänsyn till att rörligt tillägg ej skulle utgå å övertidsersättningen.
Enligt nu gällande bestämmelser såväl vid kommunikationsverken som vid allmänna civilförvaltningen skall vid arbete å övertid under sön- och helg- dag eller mellan klockan 23 och 5 timersättningen förhöjas med femtio pro— cent. Härutinnan har i 1930 års förslag icke vidtagits annan ändring än att den tid på natten, varunder förhöjd ersättning för övertidsarbete må utgå, utsträckts till tiden mellan klockan 22 och 6.
Lönekommittén har ansett sig böra biträda förslaget om utsträckning av den tid under natt, varunder förmånligare ersättning för övertidsarbete må beräknas. Därutöver vill kommittén på förekommen anledning föreslå viss annan utvidgning av bestämmelserna i förevarande punkt. Genom kungö- relse den 20 december 1935 (nr 616) har Kungl. Maj:t förordnat, att stats- myndigheterna må, om och i den mån så finnes kunna ske, å påskafton, mid- sommarafton och julafton inställa öppethållandet av sina tjänstelokaler eller myndigheterna eljest åliggande mottagning för allmänheten. Möjlighet har härigenom beretts myndigheterna att, där tjänstgöringsförhållandena så med- giva, bevilja underlydande befattningshavare ledighet från tjänstgöringen un- der nämnda dagar. Med hänsyn härtill har lönekommittén ansett skäligt att, därest befattningshavare beordras att å sådan dag utföra arbete å övertid, övertidsersättning beräknas enligt samma grunder, som gälla vid övertidsar- bete å sön- eller helgdag eller under natt.
I avseende å berörda utvidgning har från vissa av personalrepresentanterna anmärkts, att densamma för personal med arbetstidsreglerad tjänstgöring en- ligt turlista saknade praktisk betydelse, enär övertidsersättning merendels icke utginge för övertid utöver fastställd turlista i annan mån än övertiden överstege den i vederbörande arbetstidskungörelse bestämda maximitiden. Det har därjämte framhållits, att den högre värdesättningen av övertidsarbete under helgdag och under natt överhuvud taget icke komme till sin rätt, så länge övertid utöver turlista inginge som utfyllnad upp till berörda maximala timantal.
I anledning av dessa anmärkningar har kommittén ansett sig böra ifråga- sätta en ändrad grund för beräkning av övertidsersättning för arbete under sön- och helgdag och under natt. I stället för att såsom för närvarande är fallet själva timersättningen höjes med femtio procent, föreslår kommittén, att varje övertidstimme mellan klockan 22 och klockan 6 eller under sön- och
helgdag, respektive under påskafton, midsommarafton och julafton i och för övertidsersättningens beräknande evalveras till en och en halv timma och att samtidigt de normala timersättningsbeloppen tillämpas. En ändring av bestämmelserna på denna punkt har sålunda vidtagits i det nu föreliggande förslaget.
2 mom. Såsom ett första stycke i 2 mom. föreslår kommittén i likhet med 1928 års lönekommitté ett stadgande, enligt vilket såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning skall gälla, att överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utförande å tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande ledighet icke lämpligen kan beredas. Stadgandet i fråga har sin direkta motsvarighet i nu gällande tilläggsbestäm- melser till allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente.
Av vissa personalrepresentanter har påyrkats intagande i avlöningsregle- mentet av bestämmelse därom, att ledighet, som beviljas tjänsteman såsom ersättning för fullgjort arbete å övertid, skall beredas honom inom loppet av den månad, varunder övertidsarbetet utförts. Med hänsyn till att det stundom skulle kunna medföra olägenheter för vederbörande verksmyndighet att redan under samma månad bereda en tjänsteman kompensation för fullgjort övertidsarbete i form av motsvarande ledighet, exempelvis i det fall att över- tidsarbetet utförts under de sista dagarna av månaden, har kommittén dock icke- ansett lämpligt, att en uttrycklig föreskrift härom inryckes i avlönings- reglementet, detta så mycket mindre som det i vissa fall kan för befattnings- havaren själv vara lämpligare att erhålla ledigheten under någon senare dag. Kommittén vill allenast framhålla angelägenheten av att verksmyndigheterna söka så långt möjligt är tillmötesgå personalens önskemål i fråga om tiden för ledighetens utbekommande.
Däremot synes det kommittén rimligt och skäligt att, såsom av personal- representanterna likaledes påyrkats, varje övertidstimme under sön- och helg- dag eller under natt, för vilken tjänsteman erhåller kompensation i form av ledighet å söckendag, vid ledighetens beviljande evalveras till en och en halv timme på sätt av kommittén föreslagits skola ske vid beräkning av övertids- ersättning. Ett sådant beräkningssätt har synts kommittén följa av uttrycket »mot övertidsarbetet svarande ledighet». En anvisning i detta hänseende torde emellertid lämpligen kunna lämnas i de tillämpningsföreskrifter till förevarande paragraf, vilka torde bliva erforderliga och vilka enligt para- grafens 3 mom. skola utfärdas av Kungl. Maj:t.
Enligt likalydande föreskrift i nuvarande avlöningsreglementen för kom- munikationsverken och allmänna civilförvaltningen utgår övertidsersättning för arbete, som utförts »å tid utöver fastställd arbetstid». I tilläggsbestäm- melserna till ifrågavarande reglementen har lämnats närmare förklaring rö- rande innebörden av uttrycket »fastställd arbetstid». Enligt tilläggsbestäm- melserna till förstnämnda reglemente skall härmed i varje särskilt fall för- stås den tjänstgöringstid, som av Kungl. Maj:t eller vederbörande verks sty- relse bestämts. Tilläggsbestämmelserna till sistnämnda reglemente angiva,
att med fastställd arbetstid skall avses den tjänstgöringstid, som av Kungl. Maj:t eller vederbörande verks styrelse bestämts skola i regel gälla för veder- börande tjänst, utan hänsyn tagen till under vissa förhållanden medgiven inskränkning i nämnda tid.
I 26 å av 1930 års förslag hava upptagits häremot svarande stadgande och förklaring. Enligt 3 mom. andra stycket skulle med fastställd arbetstid för- stås »den för vederbörande tjänst normalt gällande tjänstgöringstiden, utan hänsyn tagen till under vissa förhållanden medgiven inskränkning i nämnda tid». Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen för de avgivna ytt- randena, hava emellertid telegrafstyrelsen och kommunikationsverkens löne- nämnd framställt anmärkningar mot denna definition, vilken ansetts kunna leda till osäkerhet vid tillämpningen.
Kommittén har ansett sig böra närmare undersöka, huruvida kommittéför- slaget på denna punkt kan anses lämna en tillfyllestgörande vägledning för bedömande av frågan, när övertidsarbete skall anses föreligga och övertids- ersättning följaktligen utgå. Kommittén har funnit sig hava så mycket större anledning härtill, som personalrepresentanterna under förhandlingarna med kommittén hemställt om införande av förmånligare grunder för övertidser- sättningens beräknande än som för närvarande tillämpas.
För stora områden av statsförvaltningen torde, vare sig man definierar begreppet fastställd arbetstid så, som skett i nu gällande avlöningsförfatt— ningar, eller på sätt föreslagits av 1928 års lönekommitté, i allmänhet några svårigheter ej föreligga att avgöra, vilket arbete som är att betrakta som övertidsarbete. I fråga om de centrala ämbetsverkens ordinarie befattnings- havare är sålunda redan i gällande instruktioner eller arbetsordningar i all- mänhet föreskrivet, att arbetstiden å tjänsterummet skall varje söckendag utgöra 7 timmar, vilken arbetstid, i den mån ej för särskilda befattnings- havare eller grupper av befattningshavare en längre daglig tjänstgöring är föreskriven, alltså är att anse såsom »den för vederbörande tjänst normalt gällande tjänstgöringstiden». Uppenbart är, att där dylika enhetliga tjänst- göringsföreskrifter gälla, tjänstgöring, som genomsnittligt för söckendag icke överstiger 7 timmar, icke kan berättiga till övertidsersättning. Den omstän- digheten, att — såsom i instruktionerna jämväl förutsättes — viss inskränk— ning i den dagliga arbetstiden medgives under sommarmånaderna, är givet- vis icke av beskaffenhet att medföra rätt till Övertidsersättning för tid, som faller utanför den reducerade tjänstgöringstiden men inom den normalt gäl- lande 7-timmarstiden.
För andra grupper av befattningshavare inom den civila statsförvaltningen är emellertid tjänstgöringstiden icke ordnad på detta regelbundna och en— hetliga sätt. Beträffande de stora grupperna av befattningshavare inom läg- re lönegrader vid kommunikationsverken samt vid tullverkets lokalförvalt- ning har arbetstiden reglerats genom särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade arbetstidskungörelser, vilka kompletterats genom av vederbörande verk utfär— dade tillämpningsföreskrifter. I berörda arbetstidskungörelser för postverket, statens järnvägar och tullverket har föreskrivits, att för kalendermånad räk-
nat i regel icke må förekomma längre tjänstgöringstid än som motsvarar 208 timmar för 30 dagar. För personal, som tjänstgör enligt regelbunden turför- delning med olika tjänstgöringstid olika dagar, må dock längre tjänstgörings- tid för kalendermånad kunna förekomma, under förutsättning att samman- lagda tjänstgöringstiden för de i turfördelningen ingående turerna icke över- stiger vad som motsvarar 208 timmar för 30 dagar. Vid tjänstgöring, som med- för synnerligen ringa ansträngning, må längre tjänstgöringstid än den, som nyss sagts, kunna förekomma på det sätt, att för sådan tjänstgöring den verk- liga tjänstgöringstiden beräknas motsvara viss kortare tjänstgöringstid.
Liknande arbetstidsbestämmelser gälla ock för viss personal vid telegraf- verket och statens vattenfallsverk, varvid likväl är att märka, att tjänstgö- ringstiden för den av arbetstidskungörelserna vid dessa verk berörda perso- nalen i regel icke må överstiga 48 timmar för vecka.
På grund av de vid dessa verk förekommande arbetsuppgifternas natur, vilken påkallar tjänstgöring i regelmässig turfördelning dygnet om och så- väl å söckendag som å sön- och helgdag, måste den dagliga arbetstiden för flertalet befattningshavare inom de lägre graderna bestämmas genom på förhand upprättade tjänstgöringslistor, turlistor eller arbetsplaner. Arbets— tiden är dock härigenom ingalunda enhetligt bestämd från dag till dag för samma befattningshavare. En kortare tjänstgöringstur under en dag mot- svaras ofta av en längre tjänstgöringstur en följande dag. Men ej heller den sammanlagda tjänstgöringstiden för månad eller vecka är enhetligt bestämd. Sålunda plågar arbetstiden för månad för befattningshavare vid postverket och statens järnvägar med särskilt ansträngande arbete bestämmas till ej oväsentligt lägre antal timmar än den föreskrivna maximitiden av 208 tim- mar för 30 dagar. Så är förhållandet exempelvis för postpersonal, som tjänst- gör vid järnvägsposten, liksom ock för viss tågpersonal vid statens järn- vägar. Där arbetstiden huvudsakligen utfylles av passning eller annat lind- rigare arbete, kan å andra sidan tjänstgöringstiden avsevärt utsträckas utöver den nyssnämnda. Vidare är att märka, att för personal, av vilken en månatlig arbetstid av 208 timmar eljest skulle med hänsyn till arbetets normala art lämpligen kunna uttagas, tjänstgöringstiden av praktiska eller arbetstidstek- niska skäl ej alltid kan bestämmas till detta antal timmar. Ett exempel torde klarlägga detta förhållande. Göromålens omfattning å ett visst tjänsteställe skulle kräva ett personalantal inom en viss befattning av 10 per dag med en genomsnittlig arbetstid för månad av 220 timmar. Då emellertid den sam- manlagda arbetstiden för månad och befattningshavare under normala tjänst- göringsförhållanden icke må överstiga 208 timmar — arbetstid därutöver be- traktas såsom övertid och föranleder särskild ersättning — måste, för såvitt ej under viss del av dagen tillskott till arbetskraften kan erhållas från annat tjänsteställe, personalantalet tydligen ökas med en befattningshavare. Denna av arbetstidstekniska skäl föranledda ökning i arbetskraften medför, att den genomsnittliga arbetstiden för månad och befattningshavare kan å turlista vid detta tjänsteställe inskränkas till 200 timmar och 208 timmar sålunda ej behöva uttagas. Vid ett annat tjänsteställe kan måhända arbetstiden av
liknande tekniska skäl fastställas till exempelvis 205 timmar. Ojämnheter i tjänstgöringstiden av nu angivna slag kunna icke undvikas, enär givetvis längre tjänstgöringstid icke uttages än som erfordras för arbetets fullgörande. Härtill kommer, att övergång ofta sker från det ena slaget av tjänstgöring till det andra eller från ett tjänsteställe till ett annat med därav följande växlingar i tjänstgöringsturer och sammanlagd arbetstid. Av det anförda torde inses, att, försåvitt hänsyn tages till den tjänstemannen enligt turlista eller arbetsplan åliggande tjänstgöringen, vid här ifrågavarande verk någon enhetligt bestämd »normal» tjänstgöringstid icke förekommer ens för be— fattningshavare i en och samma befattning och ännu mindre för olika be- fattningshavargrupper.
Enär kommittén ansett det erforderligt att för bedömande av frågan om övertidsersättning äga närmare kännedom, huru de nu gällande bestäm- melserna om övertidsersättning tillämpas vid de verk, där arbetstiden på sätt nu sagts regleras genom särskilda arbetstidskungörelser, har kommittén i skrivelser till generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vatten- fallsstyrelsen och generaltullstyrelsen anhållit om vissa upplysningar härut- innan. Av de inkomna svarsskrivelserna har framgått följande.
Vid postverket göres i förevarande hänseende åtskillnad mellan personal, som fått sin arbetstid bestämd med hänsyn till arbetets ansträngande beskaf- fenhet, och annan personal. Om den i turlista angivna arbetstiden med hänsyn till arbetets ansträngande art upptagits till kortare tid än 208 timmar för trettiodagarsperiod, må, efter generalpoststyrelsens prövning, övertids- ersättning utgå för arbetstid överstigande den å turlistan upptagna, dock icke för tid understigande 182 timmar för nyss nämnd period. I andra fall utgår övertidsersättning endast för den arbetstid, som överstiger 208 timmar eller den längre tjänstgöringstid, som må vara för tjänstemannen bestämd, även om turlistan angiver lägre antal tjänstgöringstimmar för månad. Vid fastställande av det antal timmar, för vilket övertidsersättning skall utgå, iakttages att, om övertidstjänstgöringen i sistnämnda fall fullgjorts delvis nattetid eller å sön- och helgdag och delvis å annan tid, utfyllnad upp till 208 timmar äger rum i den tidsföljd, vari övertidstjänstgöringen förekommit.
Vid telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och tullverket utgår övertidsersättning först när den i arbetstidskungörelsen fastställda maxi- mitiden överskridits, oberoende av under vilka av dygnets timmar eller under vilka veckodagar densamma fullgjorts. Uppnås ej denna maximitid, trots att vederbörande tjänsteman tjänstgjort å annan tid än som upptages å tur- lista, utgår alltsä ej övertidsersättning. För telegrafverkets och statens vat- tenfallsverks del har emellertid anmärkts, att för den arbetstidsreglerade per— sonalen kortare tjänstgöringstid än den vid nämnda verk såsom maximum bestämda, 48 timmar för vecka, normalt icke förekommer. För viss personal vid tullverket med kontors- och tullbehandlingsarbete utgår övertidsersätt- ning i allmänhet för det antal timmar, med vilket den effektiva tjänstgörin- gen under månaden överskjuter 195 timmar. I fråga om sättet för beräk- nande av övertidsersättning till tjänsteman, vars tjänstgöringstid enligt tur-
lista eller arbetsplan understiger det enligt arbetstidskungörelserna bestämda maximiantalet timmar för månad men som förrättat övertidstjänstgöring un— der natt eller å sön- och helgdag, tillämpas vid statens järnvägar och tullver- ket det förfaringssättet, att övertiden lägges till den i turlistan angivna tjänst- göringstiden efter hand som den tillkommit, intill dess det för månaden en- ligt arbetstidskungörelsen fastställda maximiantalet tjänstgöringstimmar uppnåtts. För överskjutande antal timmar utbetalas övertidsersättning — försåvitt ej övertiden kompenseras med häremot svarande ledighet med förhöjt timbelopp, i den mån tjänstgöring fullgjorts under natt eller å sön- eller helgdag.
Från personalrepresentanternas sida har beträffande rätten till övertidser- sättning för här avsedd, enligt turlista tjänstgörande personal med styrka framhållits, att den å turlistan upptagna tjänstgöringstiden borde få vara en- samt avgörande för övertidsersättningens beräknande. Där sålunda tjänstgö- ringstiden å turlista bestämts till lägre antal timmar än den i arbetstidskun- görelserna angivna maximitiden, borde ersättning utgå, så snart antalet i tur- listan upptagna tjänstgöringstimmar överskridits. I detta sammanhang har ock anförts, att vid beordring till tjänstgöring å dag, under vilken tjänsteman- nen eljest skolat vara tjänstfri, övertidsersättningen borde utgå såsom för hel dag, även om tjänstemannen icke tagits i anspråk så många timmar av dagen, som motsvarade den normala tjänstgöringstiden för hel dag.
Vid de överväganden, kommittén ägnat hithörande frågor, har det synts kommittén, som om den för närvarande i flertalet fall tillämpade praxis, enligt vilken övertidsersättning utbetalas allenast för arbete, som utförts ä tid utöver den i vederbörande arbetstidskungörelse fastställda maximitiden, stundom kan verka väl restriktivt. Så synes vara fallet, där tjänstgörings- tiden å turlista upptagits till ett lägre antal timmar på den grund, att tjänst- göringen är av särskilt ansträngande art. Det vill förefalla kommittén, som om i dylikt fall övertidsersättning skäligen borde få utgå, så snart tjänst- göringstiden överskridit det timantal, som med hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet av vederbörande verksmyndighet prövas rimligtvis kunna nor- malt uttagas. Där emellertid av arbetstidstekniska skäl å turlistan måst upp- tagas kortare tjänstgöringstid än sistnämnda timantal, bör givetvis tjänst- göringen utfyllas upp till detta timantal, innan övertidsersättning må utgå. Såsom förut anförts tillämpas en anordning av här antydd beskaffenhet för personal vid järnvägsposten. Det är visserligen klart, att vid tillämpning av den ifrågasatta anordningen en del svårigheter kunna uppstå, då det gäller att inom de olika tjänstegrenarna avgränsa sådant slag av tjänstgöring, som är att anse såsom särskilt ansträngande. Emellertid synas dessa svårigheter icke böra överskattas. Kommittén vill erinra, att vid de verk, där särskilda arbetstidskungörelser äro gällande, finnas inrättade tjänstgöringsnämnder, vilka hava till uppgift att avgiva utlåtanden till vederbörande verk i ärenden angående tjänstgöringstiden och i vilka ingå representanter för såväl verken som befattningshavarna. Det torde kunna förutsättas, att verksstyrelserna i samarbete med dessa nämnder skola, efter prövning av de omständigheter
som böra inverka på fastställandet av normal maximitid för olika slag av tjänstgöring, kunna träffa de anordningar, som erfordras för en rimlig och smidig tillämpning av den ifrågasatta principen. I varje fall har det synts kommittén, att anordningen i fråga bör tagas under allvarligt övervägande för att genomföras, därest icke avsevärda administrativa svårigheter visa sig vara förenade med densamma.
För att möjliggöra den ifrågasatta anordningen torde det i 1930 års reg- lementsförslag innefattade stadgandet angående vad som skall förstås med »fastställd arbetstid» böra omformuleras, så att detsamma närmare ansluter sig till den definition av nämnda begrepp, vilken lämnats i nu gällande tilläggsbestämmelser till kommunikationsverkens avlöningsreglemente. Kom- mittén föreslår därför i andra stycket av förevarande moment, att med fast- ställd arbetstid skall förstås den av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndig- het för befattningen eller för Visst slag av tjänstgöring bestämda tjänstgö- ringstiden.
Med hänsyn till att sålunda enligt kommitténs förslag en friare prövning av förutsättningarna för övertidsersättningens utbetalande skulle förefinnas, har kommittén '— i motsats till 1928 års lönekommitté — i förslaget icke intagit någon anvisning rörande beräknande av ersättning för övertidsarbete vid inskränkning i tjänstgöringstiden. Likaledes har kommittén utelämnat stadgandet om att övertidsarbete skall i vissa fall anses motsvara viss kortare tjänstgöring. Föreskrift i sådant hänseende synes närmast höra hemma bland tillämpningsföreskrifterna till paragrafen.
Ej heller har kommittén upptagit något stadgande, motsvarande det i 4 mom. av 1930 års reglementsförslag intagna. Då enligt 3 mom. av före- liggande förslag Kungl. Maj :t skulle äga utfärda närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna i förevarande paragraf, har det synts kommittén lämpligast, att Kungl. Maj:t i samband härmed jämväl meddelar erforderliga föreskrifter i fråga om undantagande från bestäm- melsernas tillämpning av sådana kategorier tjänstemän tillhörande lönegra- derna A 1—18, vilka icke lämpligen böra komma i åtnjutande av övertids- ersättning.
I samband med fastställande av tillåmpningsstadganden till förevarande paragraf lärer Kungl. Maj:t vara oförhindrad att på vederbörande verksmyn- digheter överlåta utfärdandet av nödiga kompletterande detaljföreskrifter.
27 5. Ackord eller beting. Föreskrifterna i förevarande paragraf överensstämma med motsvarande föreskrifter i 1930 års förslag; dock har kommittén av enahanda anledning, som anförts vid behandlingen av föreskrifterna i 26 & angående övertidser- sättning, vidtagit den ändringen, att dylik ersättning må tillkomma allenast tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18. Ett av riksräken- skapsverket framställt önskemål om bestämmelsernas utvidgning till att om- fatta tjänstemän i 1—22 lönegraderna har sålunda kommittén icke funnit sig böra biträda.
28 5. Ersättning för särskilda uppdrag m. 111.
Under 28 & sammanförde 1928 års lönekommitté föreskrifter angående de särskilda ersättningar, som utöver lönen må tillkomma tjänstemän för sär- skilda uppdrag eller utgå i form av gratifikationer eller belöningar. Ifråga— varande föreskrifter angåvo endast förekomsten av dylika ersättningar, me- dan närmare föreskrifter om ersättningarnas form och storlek avsågos sko- la inflyta i tilläggsbestämmelserna eller — i fråga om ersättningar av mera tillfällig art — i vederbörande verks stater. Allenast i fråga om stenograf— arvode ansåg kommittén en allmängiltig bestämmelse böra intagas i avlö- ningsreglementet.
Avgivna yttranden. I yttranden över kommittéförslaget hava erinringar mot bestämmelserna i förevarande paragraf framställts från tvenne äm- betsverk. Marinförvaltningen har sålunda ansett, att nuvarande föreskrift därom, att expeditionsvakt, som anvisats bostad i anslutning till ämbetslo- kalen, må kunna tillerkännas särskild ersättning av högst 300 kronor för tillsyn av lokalen m. m., borde upptagas i avlöningsreglementet. Riksräken— skapsverket har funnit önskvärt, att man i vissa fall kunde, exempelvis ge- nom anmärkningsprovision, sätta avlöningsförmånernai direkt förhållande till arbetsprestationen. En dylik avlöningsform skulle enligt riksräkenskaps- verkets mening vara till nytta för arbetet inom ämbetsverket.
1936 års lönekommitté. Bestämmelserna i förevarande paragraf hava av- fattats i huvudsaklig överensstämmelse med 1930 års reglementsförslag. l fråga om vissa punkter får kommittén anföra följande.
'Det vid kommunikationsverken för närvarande utgående stenografarvodet infördes i samband med 1919 års lönereglering efter framställning från ve- derbörande verksstyrelser, Motivet härför torde hava varit, att man ville genom införande av en särskild ersättning uppmuntra kvinnliga tjänstemän i biträdesgraderna att förskaffa sig kunskap och färdighet i stenografi, som vid denna tid behärskades allenast av ett fåtal tjänstemän. Utvecklingen har sedermera gått därhän, att stenografiutbildning är att jämställa med an- nan specialutbildning för kontorsarbete, till vilken hänsyn får tagas vid av- vägning av löneställning och vid bedömande av kvalifikationer för befordran men som icke synes påkalla en särskild ersättningsform vid sidan av lönen. Lönekommittén har därför i sitt förslag uteslutit bestämmelsen om stenograf- arvode. Det synes emellertid kommittén skäligt, att de befattningshavare, som vid civila avlöningsreglementets ikraftträdande åtnjuta stenografarvode, övergångsvis få under de förutsättningar, som nu gälla för denna förmåns åtnjutande, uppbära dylikt arvode även efter övergång till det nya regle— mentet.
Enligt 2 mom. i 1930 års reglementsförslag skulle det bero på vederbörande— myndighets prövning, huruvida ersättning för särskilt uppdrag må åtnjutas. under annan ledighet än semester eller ferier. Kommittén har med hänsyn till önskvärdheten av enhetlighet iavlöningsbestämmelsernas tillämpning an-
%- sett lämpligt, att nämnda prövning i allmänhet beträffande samtliga i 8 kap. omförmälda slag av ersättningar för särskilda uppdrag förbehålles Kungl. Maj:t, dock med rätt för Kungl. Maj:t att, om så skulle befinnas ändamåls- enligt, delegera beslutanderätten till vederbörande myndighet, något som torde kunna ifrågakomma särskilt i avseende å vissa större verk, exempelvis kommunikationsverken.
Den av marinförvaltningen påyrkade bestämmelsen angående särskild er- sättning till expeditionsvakt, som övar tillsyn över verkets ämbetslokaler, synes kommittén icke erforderlig. Dylikt tillsynsarvode torde av Kungl. Maj:t kunna bestämmas med stöd av bestämmelserna i 3 mom. Ej heller har kommittén ansett sig kunna biträda yrkandet om införande av anmärknings- provision, en avlöningsform som tidigare förefunnits men av statsmakterna på principiella skäl avskaffats.
Bland arvoden för särskilda uppdrag, som avses i 28 ä 1 mom., må här beröras en särskild grupp, nämligen arvode till generaldirektörs ställföreträdare ivissa verk.
I en del av de största verken med generaldirektör såsom chef finnes för närvarande särskild ställföreträdare för chefen förordnad. Så är fallet be- träffande de affärsverk — postverket och telegrafverket —— där ej befatt- ning såsom överdirektör (souschef) finnes upptagen i staten. Vidare är ställföreträdare för verkschefen förordnad i några av de till allmänna civil- förvaltningen hörande verk, i vilka chefskapet utövas av generaldirektör till- satt medelst förordnande på viss tid, nämligen i socialstyrelsen, riksför— säkringsanstalten, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, väg- och vattenbygg- nadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen samt kommerskollegium. Till generaldirek- törs ställföreträdare vid postverket och telegrafverket utgår enligt föreskrift i kommunikationsverkens avlöningsreglemente arvode med 2 000 kronor år— ligen. I två av nyssnämnda verk vid allmänna civilförvaltningen —— pen- sionsstyrelsen och medicinalstyrelsen —— åtnjuter ställföreträdaren ett i ver- kets avlöningsstat upptaget arvode av 1 000 kronor årligen; detsamma blir från och med den 1 januari 1938 förhållandet i socialstyrelsen. Vid de övriga ovan omförmälda verken utgår ej särskilt ställföreträdararvode; i stället åtnjuter ställföreträdaren, då han under ledighet för verkschefen uppehåller dennes befattning, vanlig vikariatsersättning, vilken enligt före- skrift i tilläggsbestämmelserna till allmänna civilförvaltningens avlönings- reglemente utgår med 8 kronor för dag.
Beträffande de generaldirektörsverk vid allmänna civilförvaltningen, där särskild ställföreträdare för verkschefen ej finnes förordnad, gälla olika regler för ärendenas avgörande vid förfall för verkschefen. I några verk inträder, såvitt ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, äldste tjänstgörande ledamoten i verkschefens ställe. I andra verk avgöras ärendena av leda- möterna samfällt, där ej Kungl. Maj:t förordnar särskild vikarie för verks- chefen. Där äldste ledamoten i dylikt fall inträder såsom vikarie, utgår till honom vikariatsersättning med nyssnämnda belopp, där chefsbefattningen
är tillsatt medelst förordnande, och enligt avlöningsreglementets 19 5 (d. v. 5. med 6 kronor), där fråga är om annan generaldirektörsbefattning.
Enligt lönekommitténs mening är det önskvärt, att i de största ämbets- verken finnes särskild ställföreträdare för verkschefen. För kontinuiteten i verkets arbete måste det vara till fördel, att en av verkets ledamöter är sär- skilt inriktad på att följa verkets angelägenheter i allmänhet och speciellt beträffande viktigare frågor på sådant sätt, att han vid förfall för chefen kan, med kännedom om dennes intentioner, utan svårighet inträda i hans ställe såväl vid ärendenas avgörande inom verket som ock när det gäller att företräda verket utåt. Då för en dylik funktion krävas särskilda per- sonliga kvalifikationer, kan det ej anses lämpligt, att under alla förhållan- den äldste ledamoten automatiskt vid förfall för verkschefen intager den- nes plats. Kommittén vill därför uttala sig för att anordningen med sär- skilt förordnad ställföreträdare utsträckes att gälla även de till omfattnin- gen mera betydande generaldirektörsverk, där sådan ställföreträdare ej för närvarande finnes förordnad. Tillsvidare torde man dock härvidlag ej böra gå längre än att medtaga de verk, i vilka chefen tillsättes medelst för- ordnande tills vidare. Vid bifall härtill skulle särskild ställföreträdare kom- ma att förordnas i samtliga ämbetsverk me-d minst fem byråer med undan- tag för skolöverstyrelsen samt patent— och registreringsverket, vilkas sär- skilda organisation dock för närvarande icke synes göra anordningen på- kallad i samma mån som för övriga här avsedda verk.
I samtliga de fall, då sålunda särskild person förordnas såsom ställföre— trädare för verkschef, bör lämpligen till ställföreträdaren utgå särskiltarvo- de såsom ersättning icke blott för vikariat under verkschefens ledigheter utan även för det merarbete och ansvar, som måste följa med ställföreträdar- skapet. Ett fast årsarvode synes vara lämpligare än anordningen med vika- riatsersättning vid vikariat. Ur kostnadssynpunkt torde det vara utan be- tydelse, vilkendera ersättningsvägen som väljes; då verkschefen på grund av särskilt uppdrag eller av annan anledning åtnjuter ledighet från tjänsten under längre tid, kan vikariatsersättningen uppgå till högre sammanlagt be- lopp än ett skäligt årsarvode.
I fråga om ställföreträdararvodenas storlek har kommittén ansett sig böra föreslå, att arvodesbeloppet för de till allmänna civilförvaltningen hörande verken bestämmes till 1 200 kronor för år eller 200 kronor mera än vad för närvarande utgår vid de av dessa verk, där särskilt arvode förekommer. Be- träffande de vid postverket och telegrafverket utgående ställföreträdararvo- dena ä 2 000 kronor ifrågasätter kommittén icke någon ändring.
I de under 8 kap. av reglementet införda särbestämmelserna har kom- mittén i enlighet med det anförda upptagit föreskrifter om ställföreträdar- arvoden ä 1 200 kronor vid socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pen- sionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bygg- nadsstyrelsen, generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskolle- gium samt ä 2 000 kronor vid postverket och telegrafverket.
I detta sammanhang torde kommittén få beröra ett spörsmål om viss spor- telinkomst, som varit föremål för uppmärksamhet från riksdagens sida, nämligen frågan om provision för försäljning av stämplar.
Enligt 42 & av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelav- giften äger stämpelförsäljare såsom ersättning för besvär och kostnader räk- na sig tillgodo, i Stockholm två procent samt i övriga städer och å landet tre procent av det belopp, för vilket stämplar försålts, till och med en är- lig försäljningssumma av 20 000 kronor, dock att ordförande i häradsrätt må, även om han är boende i Stockholm, tillgodoföra sig provision med tre procent. För överskjutande belopp till och med 200 000 kronor beräknas provisionen efter en procent och för belopp utöver 200 000 kronor efter en tiondedels procent.
Enligt en av lönekommittén inhämtad uppgift rörande stämpelförsäljnings- provisioner under år 1936 utgjorde antalet tjänstemän inom den civila stats- förvaltningen, som under nämnda år åtnjutit sådan provision, 262. Av dessa voro 142 domhavande. Av de återstående 120 stämpelförsäljarna voro 57 tjänstemän hos länsstyrelserna, huvudsakligen landssekreterare och lands- kamrerare. Provisionsbeloppen hava utgått med synnerligen växlande be- lopp, beträffande tjänstemän vid de nyreglerade verken från några kronor upp till omkring 1 500 kronor, i enstaka fall ännu mera. Provisionsbelop- pen framgå närmare av följande tablå:
Inkomst av Antal befatt- Inkomst av Antal befatt- stämpelprovision ningshavare stämpelprovision ningshavare 1— 100 kronor ...... 35 1 001—1 250 kronor . . . . 10
101— 250 » ...... 14 1 251—1 500 » . . . . 4 251— 500 » ...... 15 1 501—2 000 » .... 2 501— 750 » ...... 19 2 001—2 500 » . .. . 2 751—1 000 » ...... 18 2 511 » 1
Under 27 5 av sin berättelse gjorde 1934 års statsrevisorer följande all- männa uttalande angående stämpelprovisionerna:
»En av de grundläggande principerna vid genomförandet av de senaste lönereg- leringarna för kommunikationsverken och den civila statsförvaltningen i övrigt har varit avskaffandet av sportelsystemet. Bland de skäl, som anförts för borttagande av sportlerna, må nämnas de misshälligheter, som skapas av att vissa, eljest likställ— da tjänstemän komma i tillfälle att förskaffa sig extra inkomster av sin tjänst, un- der det att de övriga få nöjas med sin i stat fastställda avlöning. Förefintligheten av dylika extra inkomster eller sportler omöjliggör ock genomförandet av enhetlig löneplan för det verk, det gäller, eller för flera likställda verk. Det har därför an- setts vara av vikt att genom uttrycklig föreskrift i de olika avlöningsreglementena förebygga, att så småningom under skilda former skulle komma att insmyga sig avlöningsförmåner vid sidan av vad löneregleringen avsett.
Det vill synas revisorerna, att vid införandet av det nya avlöningssystemet för kommunikationsverken och den civila statsförvaltningen i övrigt —- med undantag av länsstyrelserna -— avsikten varit, att jämväl sportler av nu ifrågavarande natur skulle upphöra att utgå. Ett stöd för denna uppfattning hava revisorerna funnit i det förhållandet, att 1925 års riksdag i samband med löneregleringen för lands-
hövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna m. m. beträffande provi- sion å försålda stämplar ansett sig böra lämna särskilt medgivande, att dylik in- komst även efter den nya löneregleringens ikraftträdande finge utgå till befattnings- havare vid landsstaten, med hänsyn bland annat till att stämpelprovisionen vore mycket ringa och endast i undantagsfall överstege 1000 kronor. Något dylikt med- givande har, såvitt revisorerna kunnat finna, däremot icke lämnats andra befatt- ningshavare med nyreglerad avlöning. På grund härav och då, enligt vad som framgår av vad ovan anförts, bestyret med stämpelbeläggningen och redovisningen av därför inflytande medel torde få anses ingå i ifrågavarande befattningshavares tjänståligganden, finna revisorerna, att stämpelprovisionen, som sedan år 1921 ökats med ungefär 75 procent, i förevarande fall icke vidare bör utgå utan omedelbart indragas till statsverket.
Beträffande till befattningshavare vid länsstyrelserna utgående inkomst av stäm- pelförsäljning, vilken inkomst sedan år 1924 utvisar en ökning med över 100 pro- cent, anse revisorerna, att snara åtgärder böra vidtagas för avveckling av den- samma.
Det måste nämligen enligt revisorernas mening vara ägnat ingiva allvarliga be- tänkligheter att, sedan statsmakterna principiellt utdömt sportelsystemet såsom avlöningsform för statens befattningshavare, ett nytt sportelsystem växer upp i en omfattning, som vid genomförandet av 1925 års lönereglering för länsstyrelserna icke kunnat förutses.»
Över revisorernas ifrågavarande anmärkningar inhämtades yttranden från generalpoststyrelsen, statskontoret och riksräkenskapsverket. Generalpoststy- relsen framhöll därvid, att därest rätten till provision skulle fråntagas här avsedda befattningshavare, fråga torde kunna uppstå om beredande åt dem av felräkningspenningar för handhavandet av stämplar och likvider för dem. Statskontoret yttrade, att stämpelprovisionen borde indragas beträf- fande befattningshavare med nyreglerade löner. Vad anginge befattnings- havare vid länsstyrelserna, vilka tidigare uttryckligen berättigats uppbära stämpelprovision, borde en maximering, förslagsvis till högst 1 000 kronor, komma till stånd men för övriga befattningshavare vid länsstyrelserna borde förmånen indragas. Riksräkenskapsverket ansåg sig med hänsyn till den ändring av stämpelförordningen, som genomfördes år 1928, varigenom stäm- pelförsäljningen blev ett tjänståliggande, ävensom till önskvärdheten av att jämväl sportelinkomster av nu ifrågavarande slag i görligaste mån utmönst— rades ur det statliga avlöningssystemet, böra tillstyrka åtgärder i syfte att begränsa eller helt avveckla nu utgående stämpelprovision till befattnings- havare med nyreglerad avlöning.
I anledning av vad revisorerna anfört uttalade riksdagen i sin skrivelse den 6 juni 1935 (nr 279, punkten 5), bland annat, att riksdagen delade den av revisorerna i frågan uttalade uppfattningen, vilken jämväl funnit stöd i statskontorets och riksräkenskapsverkets yttranden, att bestyret med stäm- pelbeläggningen och redovisningen av därför inflytande medel borde ingå i vederbörande befattningshavares uppgifter i tjänsten, varför en avveck- ling av nuvarande system borde ske. Riksdagen hemställde, att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande vad revisorerna anfört rörande provision vid stämpelförsäljning.
Även 1936 års lönekommitté hyser den uppfattningen, att extra inkomster av den natur, som kännetecknar stämpelprovisionen, icke böra förekomma. Åtgärder för en avveckling av stämpelprovisionen synas böra vidtagas i sam- band med den nu förestående löneregleringen.
4 kap. Rörligt tillägg.
29—31 55. Beträffande bestämmelserna i dessa paragrafer åberopar lönekommittén vad i den allmänna motiveringen anförts angående grunderna för rörligt tillägg samt i fråga om de avlöningsförmåner, å vilka dylikt tillägg bör utgå. Beträffande de i 31 å meddelade detaljföreskrifterna om beräkning av rörligt tillägg må påpekas, att förslaget i denna del innebär viss avvikelse från vad som nu gäller om dyrtidstillägg. För närvarande stadgas (g 3 av kungörelsen den 15 juni 1923, nr 265), att vad av beräknat dyrtidstillägg överskjuter helt krontal bortfaller. Med hänsyn till de ojämnheter, som detta stadgande med- för, har kommittén ansett sig höra i stället föreslå att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma skall jämkas till närmaste femtal, högre eller lägre. Sådan jämkning bör givetvis ske redan i de tabeller, vilka av Kungl. Maj:t utfärdas till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg.
5 kap. Sjukvård och begravningshjälp.
32 5. Allmänna bestämmelser. om sjukvård.
I den allmänna motiveringen till sitt förslag till allmänt avlöningsregle- mente lämnade 1928 års lönekommitté under rubriken »Sjukvård» (sid. 99 0. f.) till en början en utförlig redogörelse för den utredning och det förslag till bestämmelser rörande kostnadsfri läkarvård m. m. för personal inom den civila statsförvaltningen, som allmänna civilförvaltningens lönenämnd på Kungl. Maj:ts uppdrag framlagt i skrivelse den 3 november 1928. Vid utarbetan- de av detta förslag hade lönenämnden utgått från att rätten till viss läkar- vård m. m. på statens bekostnad skulle tillkomma jämväl den allmänna civil- förvaltningens befattningshavare och icke blott, såsom nu är fallet, kommu- nikationsverkens personal jämte vissa enstaka grupper bland allmänna civil- förvaltningens tjänstemän. För närvarande gäller, att befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen i regel icke äga på statens bekostnad komma i åtnjutande av läkarvård annat än vid olycksfall i tjänsten. Enligt de av nämnden föreslagna, för samtliga befattningshavare gemen- samma bestämmelserna skulle de för läkarvården i allmänhet uppkom- mande kostnaderna — i likhet med vad förhållandet för närvarande är vid kommunikationsverken — i regel gäldas helt av statsmedel. Kostna- derna för läkemedel, som vid kommunikationsverken nu helt bekostas av
statsmedel, skulle enligt lönenämndens förslag gäldas av statsmedel vid olycksfall i tjänsten helt och hållet men eljest allenast till hälften. I fråga om kostnad för specialistvård — vilken enligt vid kommunikationsverken nu tillämpad praxis bestrides av verksmedel med hela beloppet, då kost- naden icke överstiger 100 kronor, med 100 kronor, då kostnaden översti- ger 100 men ej 150 kronor, samt med två tredjedelar av kostnadsbelop- pet, då detsamma överstiger 150 kronor —— skulle statens bidrag icke få överstiga halva beloppet, för så vitt icke specialistvården vore föranledd av olycksfall i tjänsten, då kostnaden, i likhet med vad nu är förhållan- det såväl vid kommunikationsverken som inom allmänna civilförvaltningen, skulle helt bestridas av statsmedel. För kostnad för bad, massagebehand- ling m. ni. skulle statsverket svara med högst hälften.
Vid övervägande av frågan, i vilken omfattning sjukvård på statens bekost- nad borde beredas den civila statsförvaltningens tjänstemän, fann 1928 års lönekommitté — i likhet med vad civila lönenämnden uttalat — det vara praktiskt taget ogenomförbart att rättvist gradera förmånen efter den stör- re eller mindre sjukdomsrisk, för vilken olika kategorier av befattningsha- vare kunde vara utsatta, eller i förhållande till det beträffande skilda grup- per av befattningshavare mer eller mindre starkt framträdande kravet på god kroppslig vigör eller dylikt. En lösning efter sådana linjer fann sig kommittén lika litet som lönenämnden kunna förorda. Kommittén ansåg, att samma bestämmelser rörande sjukvård borde i huvudsak gälla för alla ordinarie tjänstemän.
För ett rätt bedömande av sjukvårdsfrågan inom statsförvaltningen hade 1928 års lönekommitté, enligt vad i betänkandet anfördes, sökt utröna, om den fria sjukvården huvudsakligen borde betraktas som en förmån för befatt- ningshavarna eller om den möjligen kunde sägas vara i övervägande grad ett statsintresse, betingat av statsekonomiska hänsyn. Statsekonomiskt betingad kunde den fria sjukvården anses vara, endast om den utgjorde ett verksamt och ur kostnadssynpunkt skäligt medel att hålla de av befattningshavarnas sjukdomar föranledda utgifterna nere, dels genom att kontroll erhölles å sjuk- ledigheterna, dels genom att befattningshavarna medelst ett rättidigt och ef- fektivt ingripande vid sjukdomsfall bleve snabbare och mera varaktigt åter- ställda till arbetsduglighet.
För detta ändamål hade kommittén hos åtskilliga myndigheter anhållit, att de ville uttala sig rörande den fria sjukvården, sedd ur statsekonomisk synpunkt, samt därvid angiva, huruvida det ur denna synpunkt kunde an- ses försvarligt att för ernående av full likställighet mellan alla statens befatt- ningshavare utbyta en mera omfattande rätt till fri sjukvård mot en mindre rätt i detta hänseende, exempelvis på det sätt som ifrågasatts av allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Av de inkomna yttrandena hade framgått, att den fria sjukvården i allmänhet ansåges vara av stor betydelse för veder- börande verk. Beträffande frågan, huruvida förmånen i fråga övervägande vore ett statsintresse eller ett personalintresse, hade flertalet myndigheter där- emot icke fällt något bestämt omdöme.
För egen del yttrade lönekommittén, att kommittén bibragts den uppfatt- ningen, att det även ur statsekonomisk synpunkt måste anses både försvar- ligt och lämpligt att åtminstone i viss utsträckning bereda samtliga ordinarie tjänstemän möjlighet till sjukvård på statens bekostnad. Rörande omfatt- ningen av denna förmån anslöt sig kommittén i princip till det förslag, som lönenämnden framlagt, och instämde iallt väsentligt i den motivering, löne— nämnden anfört för sin ståndpunkt.
De av kommittén med utgångspunkt från lönenämndens förslag utarbetade sjukvårdsbestämmelserna intogos i 4 kap. av kommitténs reglementsförslag, innefattande 29—33 åå.
Avgivna yttranden. Mot förslaget att utsträcka förmånen av läkarvård m. m. till den allmänna civilförvaltningens befattningshavare hava på ett undan- tag när några erinringar icke framställts från de över lönekommitténs be- tänkande hörda myndigheterna. I fråga särskilt om de under 29 & upptagna bestämmelserna må ur de avgivna yttrandena följande anföras.
Telegrafstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke i bestämmelserna om kost- nadsfri sjukvård borde inrymmas befogenhet för Kungl. Maj:t att medgiva undantag från de allmänna reglerna.
Enär ovisshet förelegat, huruvida till läkarvård jämväl är att hänföra så- dan sjukdomsbehandling, som meddelas av tandläkare, har vattenfallssty- relsen föreslagit, att bestämmelsen i 1 mom. angående tandvård måtte änd- ras därhän, att till läkarvård finge räknas även sådan behandling av sjuk- domstillstånd i tändernas omgivning, som meddelas av tandläkare, men icke tandvård i egentlig mening annat än vid olycksfall i tjänsten. Riksräken— skapsverlcet och kontrollstyrelsen hava ansett, att tandläkarvård borde inbe- gripas i specialistvård och behandlas enligt de föreslagna reglerna för sist— nämnda vård. Även allmänna civilförvaltningens lönenämnd har uttalat en liknande uppfattning. De för specialistvård i allmänhet förordade bestäm- melserna borde enligt lönenämndens mening äga tillämpning, där vederbö- rande verksläkare funnit anlitande av tandläkare erforderligt för behandling av sjukdomar i tänderna, käkbenen eller i munhålan i övrigt.
1936 års lönekommitté. Vad först angår den principiella frågan, huruvida rätten till sjukvård på statens bekostnad bör i samband med utfärdande av ett blivande nytt civilt avlöningsreglemente utsträckas till de befattningsha- vare inom den civila statsförvaltningen, vilka hittills icke varit i åtnjutande av denna förmån annat än vid olycksfall i tjänsten, är 1936 års lönekom- mitté i likhet med allmänna civilförvaltningens lönenämnd och 1928 års lö- nekommitté av den uppfattningen, att denna förmån rättvisligen icke bör förvägras ifrågavarande tjänstemän. Vid de till den allmänna civilförvalt- ningen hörande verken finnas stora personalgrupper, vilkas tjänstgörings- förhållanden till sin allmänna natur äro tämligen jämförliga med fler- talet befattningshavares vid kommunikationsverken och vilka med hänsyn till sjukdomsrisk därför kunna sägas vara med dessa sistnämnda skäligen jämställda. Att med hänsyn till sjukdomsrisk el. dyl. söka genomföra en
differentiering av personalgrupperna i avseende å tilldelandet av förmånen av fri sjukvård torde i praktiken möta stora svårigheter. Ur statens synpunkt är betydelsen av att den statsanställda personalen är fullt tjänst— duglig i kroppsligt och psykiskt hänseende densamma, oavsett vilket verk eller vilken förvaltningsgren tjänstemannen tillhör. Förbises bör ej hel— ler den betydelse ur kontrollsynpunkt, som den fria sjukvården möjliggör, även om denna sida av spörsmålet vid flertalet centrala verk med deras i jäm— förelse med kommunikationsverken begränsade personalstock måhända icke spelar samma viktiga roll som vid de sistnämnda verken. De synpunkter i dessa hänseendgn, som allmänna civilförvaltningens lönenämnd anlagt på frågan om den fria sjukvårdens utsträckande till den allmänna civilförvalt- ningen och som utförligt återgivits i 1930 års betänkande, anser sig löne- kommittén kunna i allt väsentligt biträda.
De av lönekommittén med utgångspunkt från denna uppfattning föreslag- na bestämmelserna angående kostnadsfri läkarvård m. m. återfinnas under 5 kap. — innefattande 32—39 åå —— av kommitténs förslag till civilt av- löningsreglemente. I bestämmelsernas formella uppställning och avfattning hava vissa avvikelser gjorts från 1930 års reglementsförslag.
1 mom. Bestämmelserna i 32 ä 1 mom. motsvara föreskrifterna i 29 f; 1 mom. av 1930 års förslag. Beträffande innehållet får kommittén anföra föl- jande.
Till en början har en jämkning av författningstexten blivit erforderlig av den anledning, att enligt kommitténs förslag under 38 & kostnaden för läkemedel skulle helt bestridas av statsmedel.
Då behov torde kunna föreligga att undantagsvis, t. ex. i särskilt ömmande fall, medgiva avvikelse från de allmänna bestämmelserna rörande sjukvård, har i anledning av telegrafstyrelsens påpekande sådan komplettering av för- fattningstexten vidtagits, varigenom Kungl. Maj:t skulle erhålla befogenhet att för särskilt fall dispensera från bestämmelserna under 5 kap. av regle- mentsförslaget.
De av vissa ämbetsverk framställda erinringarna mot stadgandet angående tandvård hava synts lönekommittén förtjäna särskilt beaktande. Till en bör- jan må härutinnan erinras, att nu gällande avlöningsförfattningar icke inne- hålla några uttryckliga föreskrifter, huruvida eller i vad mån kostnad för tandvård må gäldas av statsmedel. Emellertid hava de tillämpande myndig- heterna ansett sig icke hava författningsenlig rätt att bevilja tjänsteman bi- drag till kostnad för dylik vård, som lämnats av specialist (tandläkare), då fråga varit om vanlig tandläkarvård, såsom utdragning eller plombering av tänder, insättning av löständer, avlägsnande av tandsten m. 111. Denna stånd- punkt vann i början av det nya lönestystemets giltighetstid stöd genom vissa av regeringsrätten meddelade utslag i besvärsmål. Sedermera hava under årens lopp åtskilliga frågor om beviljande av bidrag till täckande av tand- vårdskostnader blivit hänskjutna till kammarrättens prövning, och genom de prejudikat, som härigenom vunnits, kan väl en viss rättspraxis sägas hava
utbildat sig. Denna praxis synes emellertid icke alltid kunna i förekomman- de fall lämna säker ledning för bedömande av frågan, huruvida en befatt- ningshavare, som av verksläkaren hänvisas till specialist för erhållande av tandvård, kan påräkna att få kostnaderna ersatta av statsmedel.
Med hänsyn till den ovisshet, som sålunda måste sägas vidlåda nu gällande läkarvårdsbestämmelser, så vitt angår deras tillämpning vid fall av tandvård, har kommittén ansett det synnerligen önskvärt, att i avlöningsreglementet såvitt möjligt meddelas föreskrifter, vilka klarlägga, i vad mån behandling av sjukdomar i tänderna är att hänföra till sådan sjukvård, som helt eller delvis bör bekostas av statsmedel. ,
Enligt 29 ä 1 mom. av 1928 års lönekommittés reglementsförslag skulle till läkarvård icke hänföras tandvård i egentlig mening annat än vid olycks- fall i tjänsten. Med »tandvård i egentlig mening» avsåg kommittén konserve- rande tandbehandling och åtgärder för botande av sjukdomar eller abnormi- teter i tänderna. Beträffande ifrågavarande stadgande hava, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, vissa ämbetsverk framställt erinringar. Även 1936 års lönekommitté har hyst tvekan, huruvida ifrågavarande stad- gande jämte därtill hörande motivering kan anses tillfyllest för en riktig och lämplig gränsdragning mellan sådan tandvård, som bör bekostas av stats- medel, och tandvård, vars kostnad befattningshavarna själva böra bestrida.
Då lönekommittén för bedömande av denna fråga funnit sig vara i behov av medicinskt sakkunnig vägledning, har kommittén i skrivelser till medici- nalstyrelsen, tandläkarinstitutets lärarråd, svenska tandläkarsällskapet och Sveriges tandläkarförbund anhållit om ett uttalande i ämnet.
Medicinalstyrelsen, som för utredning överlämnat ärendet till medlemmen av sitt vetenskapliga råd, tandläkaren B. Östman, har i sin svarsskrivelse till kommittén förklarat sig i allt väsentligt dela de synpunkter, som anförts i en av Östman utarbetad promemoria i ämnet.
Denna promemoria innehåller i huvudsak följande: Sjukdomar i tänderna, vilka komme under behandling hos tandläkare, kunde schematiskt uppdelas enligt följande.
Tandröta (tandkaries) och dess följdtillstånd, nämligen inflammatoriska respek- tive variga processer i ben (ostitis) och benhinna (periostitis), tändernas för tidiga lossnande (paradentos) samt inflammation i tandköttet (gingivitis) och inflamma- tion i munslemhinnan (stomatit). Den del av tandläkarkonsten, som behandlade tandkaries, benämndes konserverande tandläkarkonst, den del, som sysslade med följdtillstånden av tandkaries, d. v. s. beninflammationer respektive benhinneinflam— mationer och i samband därmed uppståndna variga processer, tandkirurgi.
Tandvården hade hittills endast i ringa grad vunnit fotfäste inom socialförsäk- ring och sociallagstiftning. Med hänsyn härtill syntes det knappast för det när- varande kunna bli fråga om att bereda de kategorier, för vilka avlöningsreglementet vore avsett, fullständig tandvård enligt ovanstående schema. Å andra sidan syn- tes vård hos tandläkare icke skäligen kunna uteslutas från vad som i avlönings- reglementet avsåges.
Sedan länge hade Iäkarkonsten haft sin uppmärksamhet riktad på ett kausal- sammanhang mellan tandsjukdomarna och sjukdomar i kroppens andra organ, och man syntes också vara relativt enig därom, att tändernas och munhålans sane- rande och tuggförmågans återställande utövade en gynnsam och t. o. m. avgörande
inverkan vid flera allmänna sjukdomstillstånd. Behandlingen av tandsjukdomarna inklusive ersättandet av förlorade tänder för tuggningsförmågans återställande måste sålunda räknas såsom i många fall hörande till terapin vid allmänna sjuk- domar. Att därvid avgränsa vissa sjukdomar, för vilkas botande behandlingen av tänderna respektive munhålan skulle ha betydelse, läte sig icke göra, utan tandvårdens betydelse måste bedömas från fall till fall. Att å andra sidan framhäva viss del av tandvården såsom varande av särskild bety— delse i hithörande avseende läte sig icke heller göra. Under senare år hade den tolkningen vid flera fall kommit till synes, att till läkarvård, för vilken er- sättning av statsmedel skulle utgå, icke skulle kunna hänföras vård hos tandläkare. Med hänsyn till vad ovan anförts om tandsjukdomarnas betydelse vid botandet av allmänsjukdomar syntes en sådan distinktion icke böra bibehållas. Den skulle kunna föra till den absurda konsekvensen, att för vård, utförd av legitimerad lä- kare, som samtidigt vore tandläkare, ersättning utginge, under det att för samma vård, utförd av legitimerad tandläkare, som hade sig detta vårdområde anförtrott, ersättning skulle vägras.
Närmare föreskrifter om bidrag av statsmedel till läkarvårdskostnader återfun- nes i Kungl. Maj:ts kungörelse nr 529 år 1920, avd. D. Här utsades, att »därest av vederbörande verk anställd läkare finner nödvändigt, att befattningshavare för botande av viss sjukdom kommer under behandling av annan läkare, som speciellt behandlar vissa sjukdomsformer, må hänvisning till sådan specialist kunna äga rum». Om i avlöningsreglementet utsades, att tjänsteman hade rätt att på veder- börande verks bekostnad erhålla, jämte erforderlig läkarvård, även erforderlig tandläkarvård och i »Bestämmelser angående läkarvård jämte läkemedel m. m.» inskötes rätt för av vederbörande verk anställd läkare att hänvisa tjänsteman även till tandläkare, syntes den av 1936 års lönekommitté uppställda frågan erhålla en tillfredsställande lösning.
Genom ovan framhållna åtgärder skulle endast komma att meddelas tandvård på medicinsk indikation.
Med hänsyn tagen till den sannolika utgångspunkten, att den läkarvård, som avsåges i avlöningsreglementet, skulle avse att bidraga till hälsans och arbetsförmå- gans återställande hos vederbörande tjänsteman, kunde man tänka sig den precise- ringen i avlöningsreglementet, att tandvård, som åt tjänsteman meddelades på ve- derbörande verks bekostnad, väsentligt borde kunna bidraga till hälsans eller ar- betsförmågans återställande.
Avgörandet i det enskilda fallet borde lämpligen överlämnas åt av vederbörande verk anställd läkare. För att underlätta granskningen av de sålunda gjorda remis- serna och prövningen av ersättningsfrågan i det enskilda fallet kunde övervägas lämpligheten av särskilt formulär för remissens avfattning. I sådan remisshand- ling kunde lämnas uppgift om den eller de sjukdomar, varav tjänsteman lede. Vi- dare borde finnas en fråga, huruvida sjukdomen sannolikt stode i orsakssamman- hang med föreliggande tandsjukdom eller tand- respektive muntillstånd. Än vidare kunde av läkaren uttalas, huruvida denne ansåge, att den föreslagna tandvården kunde väsentligt bidraga till hälsans eller arbetsförmågans återställande.
Tandläkarinstitutets Iärarråd har — med framhållande, att sjukdomar inom tänderna och deras omgivning vore av betydelse ej endast lokalt utan även allmänt — förklarat sig i motsats till 1928 års lönekommitté anse, att kon- serverande tandbehandling och åtgärder för botandet av sjukdomar eller abnormiteter i tänderna borde inrymmas i begreppet läkarvård.
Svenska tandläkarsällskapet och Sveriges tandläkarförbund hava i gemen- sam skrivelse till kommittén yttrat sig i huvudsak sålunda:
Ur medicinsk synpunkt vore all tandvård av kurativ natur att betrakta som sjuk- vård, oberoende av om behandlingen utfördes av läkare eller tandläkare. Då det emellertid på grund av de ekonomiska konsekvenser för det allmänna, som en sådan inställning till tandvårdsfrågan i förevarande avseende skulle medföra, finge anses uteslutet, att nämnda uppfattning lades till grund för utformningen av bestämmel- ser i ett statens avlöningsreglemente, syntes man höra begränsa rätten till stats- bidrag för tandvård till sådana fall, då vården visade sig behövlig:
1) för hävande eller förbättring av vissa utav tändernas tillstånd beroende sjuk- domar såsom:
a) ledgångsreumatism,
b) sjukdomar i strupe och luftrör, t. ex. kroniska bronchiter, trakeiter och astma,
c) infektiösa njur- och hjärtsjukdomar, där infektionen kunde tänkas utgå från tänderna eller deras omgivning,
d) vid förhöjd sänkningsreaktion eller förhöjd temperatur, som kunde tänkas ha etiologiskt samband med tandsjukdom,
e) fall av objektivt (genom röntgen, magsaftsprov eller avföringsprov) konstate- rad mag- eller tarmsjukdom eller där mag- eller tarmsystem eljest vore starkt fram- trädande i sjukdomsbilden eller tydde på risk för magsår eller annan organisk mag- eller tarmsjukdom,
f) i fall av dålig tuggningsförmåga, där en ökad näringstillförsel vore särskilt önskvärd, såsom vid The, höggradig magerhet m. m.;
2) behandling av vissa sjukdomar i tändernas omgivning, såsom cystor, benigna tumörer och abscesser;
3) behandling av skada å tänder eller käkar, uppkomna genom olycksfalli tjänsten.
Av de under punkt 1) sammanförda sjukdomarna och sjukdomstillstånden vore flera av det slag, att man numera inom medicinen ansåge desammas uppkomst i hög grad sammanhänga med dentala defekter, i följd varav tandvård vanligtvis måste utgöra ett nödvändigt led i dessa sjukdomars behandling. Ersättning hade även utgått till befattningshavare för tandvård, som haft sådant orsakssamman- hang till sjukdomsbilden.
Under punkt 2) hade sammanförts de sjukdomar, som med annan lokalisation än mungebitet skulle hänföras till allmän läkarvård, och under punkt 3) jämställ- des olycksfallsskador i tänder och käkar med övriga kroppsskador.
På grundval av den utredning, som sålunda förebragts för bedömande av frågan om tandvårdskostnadernas bestridande av statsmedel, har kommit- tén sökt finna en formulering, som i princip ansluter sig till tendensen i hit- tillsvarande praxis och sålunda —- bortsett från olycksfall i tjänsten -— ute- sluter ersättning för vanlig tandläkarvård (konserverande tandvård och bo- tande av abnormiteter i tänderna) men medgiver ersättning för tandvård på direkt medicinsk indikation. I enlighet härmed har i 1 mom. andra stycket av förevarande paragraf upptagits ett stadgande, enligt vilket till läkarvård, som avses i reglementsförslaget, må hänföras dels varje slag av tandvård, som föranletts av olycksfall i tjänsten, dels sådan tandvård, som avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar, dels ock sådan tand- vård, som prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjuk- dom, vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd. Det må fram- hållas, att bedömandet av frågan, i vilka fall tandvård enligt författningsför— slaget skulle få bestridas med bidrag av statsmedel, givetvis i första hand an-
kommer på verksläkaren. Vederbörande verksledning bör dock ej underlåta att ägna uppmärksamhet åt angelägenheten av en sådan behandling av dessa frågor, att ej kostnad för tandvård ersättes av statsmedel i andra fall, än då det befinnes otvetydigt, att de i författningstexten angivna förutsättningar- na äro för handen. I den mån så anses önskvärt och erforderligt för främ- jandet av en enhetlig praxis på förevarande område, torde Kungl. Maj:t böra meddela närmare anvisningar rörande de fall, i vilka ersättning för tand- vård må förekomma.
Det torde böra påpekas, att i den mån tandvård, varom här är fråga, an- förtros åt tandläkare, ersättning för sådan vård bör utgå under de förut- sättningar och på de villkor, som i 36 & angivas i fråga om specialistvård.
Slutligen må framhållas, att kommittén icke funnit anledning föreligga att, såsom från länsstyrelsen i Jönköpings län påyrkats, göra bestämmelserna om sjukvård vid olycksfall i tjänsten tillämpliga även vid sjukdom, som be- visligen ådragits genom tjänstgöring. Kommittén får härutinnan åberopa vad som anförts under 14 å i det föregående.
2 mom. Detta moment är av samma lydelse som 29 ä 3 mom. i 1930 års reglementsförslag.
3 mom. Då närmare bestämmelser beträffande tillämpningen av före- skrifterna om sjukvård i vissa hänseenden — t. ex. beträffande tandvård, verksläkares anställande m. m. — torde bliva påkallade, har i detta moment intagits ett stadgande, enligt vilket erforderliga tillämpningsbestämmelser meddelas av Kungl. Maj:t.
33 5. Verksläkare.
Till denna paragraf har, med någon jämkning i formuleringen, överflyt- tats det i 29 ä 2 mom. av 1930 års förslag upptagna stadgandet angående anställande av verksläkare för ombesörjande av läkarvård, som enligt regle- mentsförslaget skall bekostas av statsmedel. Kommittén har ansett sig icke kunna biträda ett i vissa yttranden över 1930 års reglementsförslag fram- ställt yrkande om rätt för tjänsteman att efter fritt val anlita den läkare, till vilken han hyser största förtroendet. En oundgänglig förutsättning för att sjukvårdsförmånen icke skall kunna missbrukas och för vinnande av nödig kontroll över tjänstemännens sjukledigheter synes kommittén vara, att läkarvården ombesörjes av läkare, vilka särskilt anställts för ändamålet eller med vilka avtal därom träffats och som på grund därav äro i sin verksamhet skyldiga att följa för verksläkare utfärdade instruktionsbestämmelser. Emel- lertid synes hinder icke böra möta att å större orter, där mer än en verks- läkare anställts, medgiva tjänstemännen viss valfrihet mellan de olika verks- läkarna. Denna fråga bör övervägas i samband med en prövning av verks- läkarinstitutionens lämpliga organisation. Sistnämnda spörsmål torde före civila avlöningsreglementets ikraftträdande böra underkastas närmare ut- redning.
34 5. Läkarvård och läkarintyg.
Under 34 % hava med vissa mindre betydelsefulla sakliga eller formella ändringar sammanförts bestämmelser rörande läkarvård och läkarintyg svarande mot dem, som återfinnas i 30 ä 1 och 4 mom. av 1930 års regle- mentsförslag.
Några myndigheter hava i sina yttranden över 1930 års förslag ansett det icke vara behövligt, att läkarintyg, som åberopas för erhållande av tjänst- ledighet, utfärdas av verksläkaren eller förses med dennes attest. Bland an— nat har givits uttryck åt den meningen, att rätten att utfärda för tjänst- ledighet gällande intyg borde i viss mån utsträckas att omfatta även andra läkare än verksläkare, såsom övriga statsanställda läkare och i kommuns tjänst anställda läkare. Med hänsyn till vikten av att den sjukvårdsberät- tigade personalen i avseende å sjukledigheter m. m. är underställd kontroll genom verksläkare har kommittén emellertid ansett sig icke böra frångå de av 1928 års lönekommitté härutinnan föreslagna bestämmelserna, vilka för övrigt redan för närvarande äro i huvudsak gällande vid kommunikations- verken.
I övrigt torde kommittén beträffande bestämmelserna i förevarande pa- ragraf böra påpeka, att i läkarvård, som helt bekostas av statsmedel, jämn väl skulle få ingå röntgenundersökning och annan liknande undersökning, som erfordras allenast för ställande av diagnos och som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren utan måste utföras av annan läkare eller å s'juk- hus (röntgenavdelning el. dyl.). Sådan undersökning är sålunda icke att hänföra till specialistvård, som avses i 36 g.
35 5. Sjukhusvård. Bestämmelserna i 35 % äga sin motsvarighet i 31 & av 1930 års förslag. Enligt 1 mom. av sistnämnda paragraf skulle kostnaden för sjukhusvård ersättas till hälften av statsmedel, dock skulle statsverket helt svara för kost— naden för sjukhusvård, som föranletts av olycksfall i tjänsten. I 2 mom. intogs den vid kommunikationsverken nu gällande bestämmelsen, att om plats å allmänt sjukhus icke lämpligen kunnat beredas tjänsteman, som varit i trängande behov av sjukhusvård, och tjänstemannen på grund härav vår- dats å enskild sjukvårdsanstalt, kostnaderna härför må bestridas av statsme- del intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt
sjukhus.
Avgivna yttranden. Beträffande 1 m om. har medicinalstyrelsen anmärkt, att sjukhusvården enligt förslaget skulle för tjänstemannen bliva ekonomiskt ganska betungande vid anlitande av vissa sjukvårdsinrättningar, såsom jubi- leumssanatorier, lasarett inom landstingsområde, där tjänstemannen ej har hemortsrätt, o. s. v. Dels skulle tjänstemannen hava att betala halva sjuk- huskostnaden, dels skulle han ock få vidkännas A-avdrag å lönen. Styrelsen har funnit starka skäl tala för bibehållande av de nu gällande villkoren i frå--
ga om sjukhusvård, enligt vilka staten bestrede hela kostnaden för denna vård men tjänstemannen finge vidkännas B-avdrag. Även kommerskollegium har ställt sig tveksamt till frågan, huruvida tjänstemännen borde förpliktas att betala halva sjukhusavgiften.
Vidare har riksräkenskapsverket förordat sådan ändring av bestämmel— serna i förevarande moment, att bidrag till täckande av kostnad för egent- lig sjukhusvård bleve beräknad efter plats å allmän sal för tjänstemän till- hörande lönegraderna 1—10, i halvenskilt rum för tjänstemän i lönegraderna 11—23 och i enskilt rum för tjänstemän i högre lönegrader. Riksförsälcrings- anstalten har påyrkat en omformulering av 1 mom. till överensstämmelse med vad som gäller enligt olycksfallsförsäkringslagen. Enligt denna lag anses den sjuke berättigad till vård å halvenskilt eller enskilt rum icke blott om plats icke finnes å allmän sal utan även om enligt läkares intyg hans till— stånd kräver vård å sådant rum. Motsvarande gäller i fråga om vård å enskild sjukvårdsanstalt. Slutligen har pensionsstyrelsen ansett, att med allmänt sjukhus borde i förevarande hänseende även jämställas kuranstalter, som disponerades för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet.
Generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd samt trafiktjänstemännens riksförbund hava uttalat sig för att läkarhonorar måtte få inräknas i den sjukhuskostnad, till vars gäldande staten lämnar bidrag.
Beträffande stadgandet i 2 m 0 ni. har marinförvaltningen förmenat, att om plats icke kunde beredas å allmänt sjukhus tjänstemannen borde erhålla full ersättning för vård å enskild sjukvårdsanstalt, intill dess plats å allmänt sjukhus kunde upplåtas för honom. Försäkringsrådet håller före, att mer— kostnaden vid vård å enskild sjukvårdsanstalt borde helt bestridas av stats— medel och att såsom villkor för ersättning av statsmedel icke borde krävas, att behovet av sjukhusvård varit trängande; det borde vara tillräckligt, att den sjuke varit i behov av sjukhusvård och icke lämpligen kunnat beredas plats å allmänt sjukhus. Patent- och registreringsverket har ansett, att vård å enskilt sjukhus borde -— även om plats å allmänt sjukhus kunnat beredas tjänstemannen —— få bekostas av statsmedel intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus.
1936 års lönekommitté. De i 31 g 1 mom. av 1930 års förslag intagna bestämmelserna rörande statens bestridande av kostnad för tjänstemans vård å allmänt sjukhus hava iallt väsentligt oförändrade upptagits i 35 ä 1 mom. av lönekommitténs förslag; dock har kommittén, med hänsyn till önskvärd- heten av att tjänsteman, som drabbas av tuberkulossjukdom, snarast möjligt beredes tillfälle att erhålla fullgod vård, ansett tuberkulossjukdom böra i förevarande hänseende jämställas med sjukdom föranledd av olycksfall i tjänsten. I anledning av den av medicinalstyrelsen gjorda anmärkningen vill kommittén allenast erinra, att vid bifall till vad kommittén under 15 & föreslagit beträffande rätt för tjänsteman till vis'st antal kostnadsfria sjuk- dagar tjänstemannen skulle kunna komma i åtnjutande av oavkortad lön under den första sjukhustiden.
Vissa kompletteringar av förevarande moment hava emellertid synts kom- mittén motiverade. I enlighet med vad en del ämbetsverk påyrkat vill så- lunda kommittén föreslå, att i momentet införes ett uttryckligt stadgande, enligt vilket till kostnad för sjukhusvård må hänföras sådant särskilt arvode, som å enskilt eller halvenskilt rum intagen tjänsteman erlagt till den för hans vård ansvarige Sjukhusläkaren. Ehuru erläggandet av dylikt arvode är frivilligt, torde detsamma dock i realiteten betraktas såsom en avgift. som patienten icke gärna kan undandraga sig. Det synes därför kommittén skäligt, att staten bidrager till denna kostnad i samma omfattning som till kostnaden för själva sjukhusvården, d. v. 3. vid olycksfall i tjänsten med hela beloppet och eljest med hälften. Statsverkets bidrag bör dock i varje fall icke utgå med större belopp än som motsvarar hela respektive halva det arvodesbelopp, som högst angivits i av medicinalstyrelsen utfärdad rådgivan— de taxa. Givetvis bör vederbörande verksmyndighet även här se till, att större kostnad icke åsamkas verket än som med hänsyn till föreliggande omstän- digheter kan anses skäligt.
Med allmänt sjukhus torde enligt vedertaget begrepp förstås varje sjuk- vårdsinrättning, som äges eller åtnjuter bidrag av stat, landsting eller kom- mun. Emellertid gäller redan enligt nuvarande bestämmelser, att med all- mänt sjukhus i förevarande sammanhang är jämställt Konung Oscar II:s jubileumsfond tillhörigt lungsotssanatorium. På sätt pensionsstyrelsen före— slagit torde hit även böra hänföras de av nämnda styrelse för dess sjuk- vårdande verksamhet disponerade kuranstalterna. Enligt ett av kammar— rätten meddelat utslag i ett avlöningsmål har vård å en av dessa kuranstalter i ersättningshänseende betraktats såsom om vården erhållits å allmänt sjuk- hus (se kammarrättens årsbok 1935, ref. 17).
Bestämmelsen i 2 mom. av 1930 års förslag har synts kommittén mindre tillfredsställande. En tjänsteman, som för sjukdom nödgas söka sjukhus- vård, bör enligt kommitténs mening äga rätt att få sina sjukvårdskostnader ersatta enligt avlöningsreglementets bestämmelser, oavsett huruvida han an- litat enskild sjukvårdsinrättning eller han hänvänt sig till en statlig eller kommunal sjukvårdsanstalt. Det nuvarande villkoret för ersättnings bevil— jande, nämligen att plats icke kunnat beredas på allmänt sjukhus eller att behovet av sjukhusvård varit trängande, har kommittén därför i likhet med vissa av de hörda myndigheterna ansett böra upphävas. Självfallet bör dock statsverket icke åsamkas större utgifter för vården å enskild sjukvårds- inrättning än om tjänstemannen intagits å allmänt sjukhus. Undantag här- ifrån bör kunna medgivas allenast där vården föranletts av olycksfall i tjänsten. Har tjänsteman till följd av olycksfalli tjänsten anlitat enskild sjukvårdsanstalt exempelvis på den grund, att intagning å sjukhus varit synnerligen brådskande och dylik anstalt legat närmast till hands eller där— för att plats å allmänt sjukhus icke kunnat beredas, eller har annan giltig anledning förefunnits för hänvändelse till enskild sjukvårdsinrättning, böra kostnaderna för sjukvården kunna i sin helhet bekostas av statsverket, även om desamma överstigit de kostnader, som skulle hava uppkommit vid vård,
är allmänt sjukhus. Då det sålunda måste bero på omständigheterna, huru- vida den större kostnaden må ersättas av statsmedel, bör frågan om ersätt- ning i dylika fall göras beroende av vederbörande myndighets prövning.
I övrigt har kommittén ansett de erinringar, som av verksmyndigheterna framställts mot bestämmelserna om sjukhusvård, icke böra vinna beaktande.
36 &. Specialistvård.
Enligt bestämmelserna i 32 % av 1928 års lönekommittés förslag skulle — liksom i fråga om sjukhusvård — även kostnad för specialistvård vid olycks- fall i tjänsten helt bestridas av statsmedel men vid annan sjukdom allenast till hälften.
Avgivna yttranden. Ett flertal myndigheter har påyrkat en för tjänste- männen gynnsammare fördelning av specialistvårdskostnaden mellan staten och befattningshavaren. Sålunda hava generalpoststyrelsen, järnvägsstyrel- sen samt — med undantag av vissa reservanter — kommunikationsverkens lönenämnd föreslagit, att bestämmelserna i ämnet måtte avfattas i överens- stämmelse med den praxis, som enligt överenskommelse mellan kommunika- tionsverkens styrelser tillämpas vid dessa verk. Länsstyrelsen i Västerbottens län, telegrafstyrelsen, domänstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning samt vissa personalorganisationer hava uttalat sig för att statens bidrag till spe- cialistvården måtte bestämmas till två tredjedelar av kostnaden. Vattenfalls- styrelsen har framhållit, att här ifrågavarande kostnad i regel borde till hälf- ten bestridas av statsmedel, men att bidraget borde, där så prövades skäligt, kunna höjas till tre fjärdedelar av kostnadsbeloppet och undantagsvis hela kostnaden gäldas av statsmedel.
1936 års lönekommitté. 1 mom. Med hänsyn till de betungande kost- nader, som en långvarig specialistbehandling kan medföra, har lönekommit- tén i likhet med vissa av de hörda myndigheterna ansett sig böra tillstyrka, att statsverket lämnar bidrag till kostnad för specialistvård i större omfatt- ning än vad som föreslagits i 1930 års betänkande, som på denna punkt innebar en avsevärd försämring i den förmån, som för närvarande tillkommer kommunikationsverkens personal. Kommittén har övervägt tan- ken att härvidlag utforma bestämmelserna i överensstämmelse med den praxis i fråga om kostnadsfördelningen mellan staten och befattningshava- ren, som för närvarande tillämpas vid kommunikationsverken och som inne— bär, att statsverket i regel gäldar hela kostnaden, då densamma icke över- stiger 100 kronor, 100 kronor, då kostnaden överstiger 100 men ej 150 kro- nor samt två tredjedelar av kostnaden, då densamma överstiger 150 kronor. Emellertid synes ett fastslående av denna praxis knappast vara ägnat att på ett rationellt sätt lösa fördelningsfrågan, alldenstund statsverket skulle kom- ma att helt svara för de små kostnadsbeloppen, medan tjänstemannen skulle mera kännbart drabbas av de stora kostnadsbeloppen. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har också från vissa håll påyrkats, att statsverket
skulle genomgående påtaga sig två tredjedelar av kostnaden och befattnings- havaren svara allenast för den återstående tredjedelen. Då en sådan kost- nadsfördelning enligt kommitténs mening skulle för kommunikationsverkens befattningshavare innebära en väl stor försämring i de talrikast förekomman- de fallen, har kommittén ansett sig böra föreslå, att statens bidrag för spe- cialistvård genomgående bestämmes till tre fjärdedelar av vårdkostnaden.
Vad nu sagts har avseende å specialistvård vid sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten. Av olycksfall i tjänsten föranledd specialistvård bör liksom hittills helt bekostas av statsverket. Av skäl, som under 35 % anförts, bör även i förevarande hänseende tuberkulossjukdom jämställas med sjuk- dom föranledd av olycksfall i tjänsten. Jämväl förekommande efterbehand— ling av tuberkulossjukdom (»gasgivning») bör enligt kommitténs mening skäligen få helt bekostas av statsmedel.
Vid vissa allmänna sjukhus finnas anordnade polikliniker, där till specia- listbehandling mottagas patienter mot en tämligen låg avgift. Anlitande av poliklinik i stället för enskild specialist medför fördenskull besparing för statsverket. Vid vissa av kommunikationsverken har utfärdats föreskrift därom, att i stad, där poliklinik finnes för behandling av särskilda sjukdoms- former, hänvisning bör, då sådant i övrigt finnes lämpligt, ske till dylik kli- nik, varvid verket betalar hela kostnaden för behandlingen. Kommittén, som finner en sådan ordning lämplig, har ansett sig höra i förevarande paragraf intaga ett särskilt stadgande om att kostnad för specialistvård, som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, skall helt bestridas av statsmedel.
2 mom. I detta moment har, i anslutning till vad som anförts under 32 5 1 mom., intagits ett stadgande om specialistvård av tandläkare.
37 5. Resor och sjuktransporter.
Uti 30 ä 2 mom. av 1928 års lönekommittés reglementsförslag intogos före- skrifter angående kostnad för sjuk tjänstemans resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning ävensom för läkares resa till sjuk tjänsteman. Enligt sagda föreskrifter skulle, därest läkare ej funnes å plat- sen, av statsmedel kunna bestridas skälig kostnad för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under förutsättning att verksläkaren förklarat resan eller förflyttningen nödvändig för sjukdo- mens behöriga behandling. Likaledes skulle av statsmedel kunna ersättas den resekostnad, läkaren nödgats vidkännas för besök hos den sjuke i det fall, då denne ej utan våda kunnat flyttas.
Avgivna yttranden. Vissa myndigheter, såsom riksförsäkringsanstalten, vattenfallsstyrelsen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd, hava ut- talat sig till förmån för att rätten till ersättning för resa eller transport till läkare eller sjukvårdsinrättning icke göres beroende av om läkare finnes å platsen eller icke. Vattenfallsstyrelsen och sagda lönenämnd liksom även för- säkringsrådet och telegrafstyrelsen hava ifrågasatt, om ej tjänsteman bör
kunna helt eller delvis erhålla ersättning av statsmedel för resa till specialist. Järnvägsstyrelsen har påyrkat uteslutande ur bestämmelserna av stadgan- det om ersättning för läkares resa till sjuk tjänsteman.
1936 års lönekommitté. Det kan enligt lönekommitténs mening ifråga- sättas, om icke de i 1930 års förslag upptagna bestämmelserna rörande er- sättning för tjänstemans resa eller förflyttning äro väl snävt avfattade. Därest exempelvis en tjänsteman drabbas av sjukdom, som kräver snabb operativ behandling av kirurg, är det tydligen för den sjuke utan betydelse, om verksläkare eller annan läkare finnes å platsen, därest denne icke an- ser sig kunna företaga operationen utan hänvändelse måste ske till läkare eller sjukvårdsanstalt på annan ort.
Kommittén finner det behjärtansvärt, att möjligheterna till erhållande av erforderlig läkarvård underlättas särskilt för landsortens tjänstemän, vilka av helt naturliga skäl i sjukvårdshänseende icke äro lika gynnsamt ställda som tjänstemän bosatta i städer och andra större orter. Kommittén har där— för ansett, att ersättning för kostnad för sjuk tjänstemans resa eller fors— lande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning bör kunna medgivas, oberoende av om läkare finnes å platsen eller icke, under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen ägt anlita, förklarat re- san eller förflyttningen nödvändig för sjukdomens behöriga behandling. Likaledes bör kostnad för resa eller forslande bestridas av statsmedel, där färd på verksläkarens anvisning företages till annan läkare i och för diagnos av tjänstemans sjukdom.
Huruvida, på sätt i vissa yttranden påyrkats, till kostnad, som ersättes av statsmedel, även bör få hänföras utgift för tjänstemans resa eller forslande till specialist, kan synas mera tveksamt. För tjänstemannen måste det emel- lertid te sig mindre rättvist, om färdkostnaden skulle bestridas av stats- medel för det fall, att han på verksläkarens hänvisning begåve sig till en sjukvårdsanstalt å annan ort för att där intagas för en viss åkomma, me- dan resekostnaden skulle åvila honom själv, därest hänvisningen avsåge be- handling genom specialist å samma ort utan anlitande av sjukvårdsanstalt. Då kommittén sålunda anser sig böra föreslå en ytterligare utvidgning av förevarande bestämmelser, vill kommittén samtidigt betona, att såväl i frå- ga om färd till specialist som beträffande andra här avsedda resor till läkare eller sjukvårdsinrättningar ersättning för rese- eller transportkostnad bör utgå allenast i den mån så prövas skäligt. Även om färdkostna-derna till sin storlek måste i viss mån bliva beroende av verksläkarens eller i hans ställe annan läkares dispositioner, skulle det dock i varje fall ankomma på vederbörande verk att pröva, huruvida eller i vilken omfattning rese- eller transportkostnad må bestridas av statsmedel. Kommittén vill framhålla vik- ten av att det vid sådan prövning tillses, att statsverket icke belastas med kostnader för längre resor eller dyrare färdsätt än som kan anses ound- gängligen nödvändigt i det särskilda fallet.
Till resekostnad må givetvis icke hänföras kostnad för uppehälle under
resan eller under vistelsen å annan ort för konsultation eller behandling i annan mån än som följer av bestämmelserna i 35 % angående ersättning för sjukhusvård. Uppmärksammas bör ock, att traktamentsersättning icke må utgå under dylik resa.
Av statsverket bör även, såsom för närvarande är fallet, bestridas skälig kostnad för läkares resa för besök hos sjuk tjänsteman, då denne icke utan våda kan flyttas.
I detta sammanhang har kommittén även övervägt, huruvida statsver- ket bör bidraga till resekostnad i fall, då tjänsteman nödgas å annan ort undergå sådan behandling (bad m. ni.), som avses i 39 ä 1 mom. Kommittén har dock stannat vid att förorda, att befattningshavaren i dylika fall själv får vidkännas resekostnaden.
38 %. Läkemedel.
1928 års lönekommitté har under 30 ä 3 mom. av sitt reglementsförslag förordat, att kostnaderna för läkemedel skola gäldas vid olycksfall i tjänsten helt men eljest till hälften av statsmedel. Myndighet, som innehar förråd av läkemedel, skulle dock kunna utan kostnad för tjänstemannen tillhanda- hålla honom sådana av mindre värde.
Avgivna yttranden. Åtskilliga myndigheter hava ansett ifrågavarande be- stämmelser vara alltför snävt tilltagna. Länsstyrelsen i Västerbottens län, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstgrelsen, Sveriges geologiska undersökning,. kommunikationsverkens lönenämnd — med undantag av två reservanter — samt en reservant inom riks- räkenskapsverket hava uttalat sig för att kostnad för medicin måtte helt be- stridas av statsmedel. Samma uppfattning har jämväl tillkännagivits av ett flertal personalsammanslutningar. Kommerskollegium har anmält tvekan, huruvida tjänstemännen böra åläggas att bidraga med halva kostnaden för läkemedel. Även byggnadsstyrelsen har gjort ett liknande uttalande.
1936 års lönekommitté. 1 mom. Då lönekommittén ansett ett utsträc- kande av förmånen av fri sjukvård m. m. till allmänna civilförvaltningen icke böra förknippas med en kännbar inskränkning i den rätt att vid sjuk- dom kostnadsfritt erhålla läkemedel, som för närvarande tillkommer perso— nalen vid affärsverken, har kommittén funnit sig böra förorda, att i regle- mentet intages föreskrift om att kostnad för läkemedel gäldas helt av stats- verket. I enlighet med denna uppfattning hava bestämmelserna i förevarande moment avfattats. Däremot har kommittén i likhet med 1928 års lönekom- mitté utelämnat det i nuvarande avlöningsförfattningar förekommande stad- gandet om rätt för tjänsteman att i förekommande fall jämväl få transport av läkemedel bekostad av statsmedel.
Enligt Kungl. Maj:ts brev till medicinalstyrelsen den 3 oktober 1919 har föreskrivits, att vid utlämnande från apoteksinrättning av medicin på stats- verkets bekostnad åt i statens tjänst anställd personal erforderliga förvarings-
kärl eller askar skola bekostas av statsmedel allenast i det fall, då läkaren genom anteckning på recept eller rekvisition, som av honom utfärdas, här- om förordnat. Någon ändring härutinnan ifrågasättes icke av kommittén.
2 mom. Enligt stadgandet i 30 ä 4 mom. av 1930 års förslag skulle räk- ning för medicin vara attesterad av verksläkaren, innan utbetalning av stats- medel på grund av räkningen finge ske. Häremot har anmärkts, att dylik attest vore obehövlig, enär apoteksräkningarna åtföljdes av recept och gran- skades i medicinalstyrelsen beträffande taxationen. Kommittén håller dock före, att den kontroll, som ligger i attest från verksläkaren, i regel icke bör eftergivas, särskilt som rätten till fri läkarvård m. m. nu är avsedd att ut- sträckas till den allmänna civilförvaltningen med dess många olika verk och myndigheter. Stadgandet i förevarande moment har dock givits en så- dan avfattning, att Kungl. Maj:t skulle äga befogenhet att meddela dispens från detsammas tillämpning. Sådan dispens bör förekomma endast för verk med så stor personaluppsättning, att handläggningen av sjukvårdsärenden kan organiseras på ett ur kontrollsynpunkt betryggande sätt.
39 5. Bad, massage m. m.
Bestämmelserna i 39 % överensstämma med föreskrifterna i 33 & av 1930 års förslag, dock med den jämkning i formuleringen av 1 mom., som betin- gats av kommitténs uppfattning, att statens bidrag till täckande av kostnad för bad, massage m. m. vid sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjän- sten, städse bör avse hälften av kostnaden. Kommittén har sålunda icke kunnat biträda järnvägsstyrelsens uttalade uppfattning, att bestämmelserna i förevarande hänseende böra omformuleras till överensstämmelse med vad för närvarande i motsvarande hänseende gäller vid kommunikationsverken. Det är icke avsett att, därest tjänstemannen vistas vid badanstalt för genom- gående av badbehandling, i kostnad, vartill statsverket lämnar bidrag, mä ingå inskrivnings- eller brunnsavgifter o.dyl.
Kostnad för konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage m. m. (5. k. proteser), som enligt 2 mom. skola bestridas av statsmedel, bör även avse kostnad för underhåll av eller förnyelse av proteser. Kommittén förutsätter dock härvid, att bidrag av statsmedel till här ifrågavarande ändamål kan förvägras eller minskas, där vederbörande myndighet finner, att tjänstemannen uppenbarli- gen vanvårdat hjälpmedel av här avsett slag.
40 5. Begravningshjälp. I nu gällande bestämmelser angående begravningshjälp har 1928 års löne- kommitté icke ifrågasatt annan ändring än att kommittén föreslagit maximi- beloppets höjande från 500 kronor till 800 kronor samt införande i bestäm- melserna av ett minimibelopp av 300 kronor.
Angivna yttranden. Länsstyrelsen i Gotlands län har anfört, att begrav- ningshjälp borde utgå med ett för alla lönegrader lika belopp, vilket dock
borde bestämmas till högre belopp än 300 kronor. Riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hava likaledes uttalat sympatier för anordningen med ett enhetligt belopp för begravningshjälpen och därvid framkastat tanken på en gradering av sådant belopp efter dyrortsindelning.
1936 års lönekommitté. Vid prövning av de förslag till ändringar i gäl- lande bestämmelser angående begravningshjälp, som framlagts i 1930 års betänkande och i de däröver avgivna yttrandena, har kommittén även tagit i övervägande en inom riksdagen ifrågasatt anordning om utbetalande i vissa fall av lön under viss tid efter tjänstemans frånfälle. I två vid 1937 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 106 och II: 248) hemställdes, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla dels om ut— redning rörande lämpligheten och möjligheten av att till änka efter tjänste- man och arbetare i statens tjänst under förslagsvis minst ett kvartal efter den anställdes dödsfall utbetala den lön, som skolat utgå till den avlidne, därest denne fortfarande levat och varit i tjänst, dels om framläggande för riksdagen av de förslag i ärendet, vartill utredningen kunde giva anledning.
I utlåtande över ifrågavarande motioner hänvisade statsutskottet till den för närvarande pågående utredningen rörande de statsanställdas avlönings- förhållanden. Då de för denna utredning lämnade direktiven icke syntes lägga hinder i vägen för upptagande av det i motionerna berörda spörsmålet och då utskottet icke ansåge behövligt, att riksdagen påkallade särskilda de— taljundersökningar, hemställde utskottet, att ifrågavarande motioner icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagens beslut blev ock i en— lighet härmed.
Otvivelaktigt torde vara, att en befattningshavares frånfälle merendels för efterlevande familj medför avsevärda rubbningar i de ekonomiska förhållan- dena. Särskilt under den första tiden efter dödsfallet, innan familjen hun- nit anpassa sig efter det nya inkomstläget, föreligga ej sällan stora svårig- heter att gälda de utgifter av olika slag, som inställa sig, och som ifråga om skatter, hyra, skolavgifter m. m. avpassats efter familjens tidigare in- komstförhållanden. Den i förenämnda motioner väckta frågan om ökat eko- nomiskt stöd åt efterlevande under den allra första tiden efter dödsfallet måste därför betraktas såsom behjärtansvärd.
Kommittén har närmare undersökt, huruvida det i motionerna avsedda syftet skulle kunna i någon form förverkligas utan att statsverket därigenom tillskyndades alltför stora kostnadsökningar. Då så befunnits vara fallet, har kommittén efter övervägande av olika alternativ funnit sig böra förorda, att till stärbhus efter avliden tjänsteman utbetalas, förutom begravnings- hjälp, lön under en månad, under förutsättning att den avlidne efterlämnar pensionsberättigade efterlevande. I enlighet härmed har ock kommittén, på sätt ovan anförts vid behandlingen av bestämmelserna under 2 %, såsom ett undantag från de i nämnda paragraf intagna bestämmelserna angående löne- utbetalning, föreslagit ett stadgande, enligt vilket lön jämte i förekommande fall rörligt tillägg skall under nämnda förutsättning utgå till och med den
dag, då en månad förflutit efter tjänstemannens frånfälle. Det må erinras, att en i viss mån liknande anordning stadgats i & ä 1 mom. av civila tjänste- pensionsreglementet beträffande utbetalning av pension efter avliden pen- sionstagare.
Kommittén förutsätter, att familjepensionsbestämmelserna ändras därhän, att familjepension för tjänsteman, som avlidit i tjänst, börjar utgå först en månad efter dödsfallet. Beaktas må emellertid, att i enstaka undantagsfall familjepension enligt allmänna familjepensionsreglementet kan på grund av utgående barntillägg till beloppet överstiga tjänstemannens lön vid frånfället. Detta förhållande kan måhända påkalla särskilda övergångsbestämmelser i familjepensionsreglementet.
Vid bifall till det sålunda framlagda förslaget torde själva begravnings- hjälpens belopp böra begränsas till ett för alla befattningshavare lika belopp, motsvarande vad som kan anses skäligt för täckande av de med en begrav- ning direkt förenade kostnaderna. Nämnda belopp bör enligt kommitténs mening bestämmas till 400 kronor, oavsett om befattningshavaren efterläm- nar pensionsberättigade efterlevande eller ej. Av bestämmelserna i 29 ä 1 mom. framgår, att rörligt tillägg icke skall beräknas å begravningshjälpen.
I fråga om statsverkets kostnad vid bifall till den tillstyrkta anordningen må nämnas följande. Med utgångspunkt från under år 1936 förekomna dödsfall bland tjänstemännen har verkställts en överslagsberäkning av, å ena sidan, kostnaden för begravningshjälp ävensom lön för en månad till de avlidnas stärbhus i enlighet med kommitténs förslag, samt, å andra sidan, kostnaderna för i verkligheten utbetald begravningshjälp under nämnda år jämte en månads familjepension till en var avliden befattningshavares pen- sionsberättigade efterlevande, beräknad i enlighet med bestämmelserna i all- männa familjepensionsreglementet. Denna beräkning utvisar en kostnad i förra fallet av omkring 211 000 kronor och i senare fallet av omkring 146 000 kronor. Kostnadsökningen skulle alltså, därest kommitténs förslag tilläm- pats under år 1936, hava utgjort omkring 65 000 kronor för samtliga de förvaltningsområden, som beröras av reglementsförslaget.
6 kap. Tjänstebostad m. m.
41 &. Skyldighet att bebo tjänstebostad m. m.
Denna paragraf motsvarar 35 å i 1930 års reglementsförslag. I fråga om tjänstemans skyldighet att bebo honom anvisad tjänstebostad och vad därmed äger sammanhang framhöll 1928 års lönekommitté, att upplåtelse av tjänstebostad, från att tidigare ha haft karaktären av löne- förmån, numera vore att anse såsom uteslutande eller till övervägande del betingad av tjänstens — eller åtminstone statens — intressen. Denna för- vandling hade icke kunnat försiggå alldeles friktionsfritt. I och med att tjänstemannen fått sig ålagt att betala ersättning för tjänstebostaden efter
i huvudsak samma grunder som för hyra av en lägenhet i fria marknaden, hade skyldigheten att bebo tjänstebostaden för honom ofta kommit att te sig såsom ett besvärande tvång i stället för en förmån. Under erinran om att svenska järnvägsmannaförbundet i framställning till kommittén anfört, att ett allmänt utbrett missnöje förefunnes hos personalen med nu gällande skyldighet att bebo anvisad tjänstebostad, som man icke önskade inneha, men också mot den hyresersättning, som vunnit tillämpning, fann kommit- tén det angeläget, att irritationsmoment mellan personal och verksledning av dylik art i möjligaste mån undanröjdes. Enligt kommitténs mening bor- de detta kunna ske, om vederbörande myndighet i fråga om sådana i sta- tens hus befintliga bostäder, vilkas anvisande åt viss befattningshavare icke kunde sägas vara betingad av något tjänstintresse, sökte, i den mån så läte sig göra, tillämpa samma regler för uthyrningen, som gällde å den allmänna bostadsmarknaden, varvid hyrespriset på vanligt sätt finge bestämmas av lagen om tillgång och efterfrågan. Att härigenom statens avkastning på det i fastigheten nedlagda kapitalet möjligen kunde komma att något minskas, vore en omständighet, vilken i sista hand måste betraktas såsom en konse- kvens av naturaförmånernas utbytande mot nu gällande föreskrifter. Staten borde icke tvångsvis avkräva en tjänsteman större hyresersättning än som skulle kunna utvinnas i fria marknaden.
Det sist sagda gällde enligt kommitténs mening även om bostäder, som an- visades i tjänstens intresse, alltså tjänstebostäder i egentlig mening. Några eftergifter i fråga om tjänstemans skyldighet att bebo dylik bostad kunde och borde dock icke göras, men ersättningen finge under inga förhållanden givas karaktär av tvångsbeskattning. Skälig hänsyn borde tagas icke blott till hyrespriset å orten för liknande lägenhet utan även till den omständig- heten, att tjänstemannen vore pliktig att bebo just ifrågavarande bostad.
Avgivna yttranden. Järnvägsstyrelsen har i sitt yttrande över kommitté- förslaget erinrat om innehållet i nuvarande 23 5 av kommunikationsverkens avlöningsreglemente och i anslutning därtill framhållit, att varje åt tjänste- man anvisad bostad vore att anse såsom tjänstebostad. Begreppet tjänste- bostad hade icke definierats i kommittéförslaget. Av motiveringen fram- ginge emellertid, att kommittén med tjänstebostäder avsåge allenast bostä- der, som vore betingade av tjänstens behov. Gränsen mellan dylika bostä- der och andra anvisade bostäder vore svår för att ej säga omöjlig att draga, varför genom ett accepterande av kommitténs principer skulle uppstå stora olägenheter och många tvistigheter för statens järnvägar. Styrelsen ville därför hemställa, antingen att 35 å i förslaget utbyttes mot innehållet i 23 %, första stycket, av kommunikationsverkens nuvarande avlöningsreglemente eller också att undantag stadgades för statens järnvägars del.
Vidare har statens bostadsnämnd yttrat, att ej blott tjänstens intresse utan även statens intresse i mera vidsträckt mening syntes böra förtjäna beak- tande. Den begränsning av begreppet tjänstebostad, som kommittén syntes vilja lhävda, vore olämplig jämväl ur den synpunkten, att verkens bostäder
i många fall vore av den art, att en dylik begränsning ofta vore omöjlig att tillämpa. Kommitténs direktiv i detta hänseende skulle därför säkerli- gen i många fall giva anledning till irritation och tvister.
Slutligen må nämnas, att svenska järnvägsmannaförbundet m. fl. personal- organisationer i förenämnda skrivelse till 1936 års lönekommitté föreslagit sådan ändrad lydelse av 35 %, att därest tjänsteman såsom bostad anvisades lägenhet, som disponerades av statsverket, tjänstemannen skulle, »där sär- skilda omständigheter icke föranledde undantag», vara skyldig att bebo den- samma. För prövning av uppkomna invändningar att bebo anvisad tjänste- bostad borde utses personalombud, som hade att tillsammans med veder- börande befäl avgöra, huruvida sådana ekonomiska eller andra olägenheter vore för handen, att tjänstemannen kunde befrias från att taga tjänstebosta- den i besittning eller från skyldigheten att bebo redan innehavd sådan.
1936 års lönekommitté. De anmärkningar, som på sätt 1928 års löne- kommitté framhållit från personalhåll riktats mot den nuvarande ordningen för användningen av de av staten ägda eller disponerade bostadsfastighe- terna, torde till en del böra ses mot bakgrunden av de förändringar på bo- stadsmarknaden, som ägt rum under senare tid. Den brist på bostäder, som under krigsåren och åren närmast därefter uppstod på olika orter i landet, föranledde en del verksledningar att vidtaga åtgärder för utökning av ver- kets bostadsbestånd genom uppförande av nya bostadshus för verkets per- sonal. Dessa åtgärder tjänade såväl ett verks- som ett personalintresse, i det att dels rekryteringen av tjänsterna underlättades och dels personalen under denna bostadsbristens tid erhöll ökad tillgång till lämpliga bostäder. Emellertid tjänade därjämte nämnda åtgärder ett allmänt samhälleligt in- tresse därigenom, att genom verkens byggnadsföretag den allmänna hyres- marknaden lättades i en tid, då den enskilda företagsamheten icke på långt när förmådde tillgodose det förefintliga bostadsbehovet.
Genom den starka bostadsproduktion, som sedermera ägt rum på den fria marknaden, har en omkastning skett i bostadsförhållandena även för den statsanställda personalen. Numera kunna tjänstemännen merendels till- godose sitt bostadsbehov på den öppna bostadsmarknaden efter fritt val och på villkor, över vilka de själva kunna bestämma. Skyldigheten att bebo av statsverket anvisade lägenheter framstår härigenom såsom ett tvång. Å andra sidan måste vederbörande verk se till, att det förefintliga bostads- beståndet, vilket såsom nyss antytts till stor del tillkommit under excep- tionella förhållanden, blir på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt utnyttjat. Därigenom har frågan om tjänstemännens skyldighet att bebo lägenheter i statens hus alltmera aktualiserats. För att undanröja de irritationsmoment mellan verk och personal, som tvånget att bebo av verket anvisad bostad understundom framkallat, framlade 1928 års lönekommitté det förenämnda förslaget om en kategoriklyvning av de bostäder, som staten äger eller var- över den disponerar, så att de lägenheter, vilkas anvisande till tjänstemän såsom bostad är betingat av ett direkt tjänstintresse, skulle anses såsom
tjänstebostäder i avlöningsreglementets mening, medan övriga bostäder skulle upplåtas för den fria hyresmarknaden, varvid hyrespriset finge bestämmas efter tillgång och efterfrågan.
Även enligt 1936 års lönekommittés mening skulle det innebära stora för- delar för såväl verk som personal, om verken i sin bostadspolitik kunde tillämpa en rationellare ordning än som hittills på sina håll kommit till an- vändning. Den av 1928 års lönekommitté anvisade utvägen synes också innebära en lösning av frågan, som skulle vara ägnad att avlägsna åtskilliga av de olägenheter, som äro förenade med det nuvarande systemet. Därest begreppet tjänstebostad begränsas på sätt 1928 års lönekommitté förordat, skulle vederbörande verk en gång för alla kunna bestämma, vilka av verkets bostäder vore att anse såsom tjänstebostäder liksom ock för vilka befatt- ningar förefintliga tjänstebostäder vore avsedda. En befattningshavare, som sökte eller anmälde sig till en viss befattning, skulle sålunda i allmänhet redan på förhand kunna göras underkunnig om huruvida han, därest han erhölle befattningen, vore skyldig att inflytta i tjänstebostad och erlägga för bostaden stipulerad hyra. Säkerligen skulle åtskilliga anledningar till tvistig- heter mellan verk och personal härigenom kunna förebyggas.
Genom den i 1930 års betänkande förordade uppdelningen av de av stats- verket disponerade lägenheterna i tjänstebostäder och andra bostäder skulle ock klarhet kunna vinnas, vilken del av det nuvarande bostadsbeståndet, som icke är för statens verksamhet erforderligt och därför kan avvecklas. Det kan nämligen enligt kommitténs mening icke i längden anses vara med stats- verkets intressen förenligt, att verken i sin ägo eller under sin disposition be- hålla sådana fastigheter, som äro det egentliga verksintresset ovidkommande, i all synnerhet om därmed äro förenade besvär ur administrativ eller eko- nomisk synpunkt. Kommittén håller fördenskull före, att åtgärder böra vid- tagas för ett successivt avvecklande, i den mån så befinnes möjligt och lämp- ligt, av de statsverket tillhöriga bostäder vid vederbörande verk, vilka icke äro betingade av direkta tjänstehänsyn.
Lönekommittén förbiser härvid ingalunda, att en sådan avveckling kan på sina håll medföra förluster för statsverket, särskilt beträffande sådana bostadshus, vilka uppförts under kristiden med dess höga arbets- och mate- rialkostnader. Det synes dock rimligen icke kunna krävas av tjänstemän- nen, att dessa skola, allenast för att tillgodose statsverkets ekonomiska in— tresse i fastighetsbeståndet, fortsättningsvis vara skyldiga att mot sin vilja bebo lägenheter, vilka tillkommit under kristidens onormala förhållanden på bostadsmarknaden och fördenskull ofta icke motsvara nutida krav på full- goda bostäder. .
En avveckling av det statens bostadsbestånd, som icke är betingat av det direkta tjänsteintresset, kommer givetvis att kräva en viss övergångstid. Un- der denna tid synes den princip för användningen, som föreslagits i 1930 års betänkande, vara ändamålsenlig. Sådana i statens hus befintliga lägen- heter, som icke kunna betraktas såsom tjänstebostäder i egentlig mening, böra sålunda i avvaktan på lämpliga tillfällen för avyttringen uthyras i den
öppna bostadsmarknaden. Någon skyldighet att bebo dem torde icke böra åläggas befattningshavarna.
Vid den omläggning av verkens tjänstebostadsförhållanden, som sålunda förordats, torde emellertid undantag böra göras i fråga om de av statens järnvägar ägda eller disponerade lägenheterna. Många av de till persona- len vid statens järnvägar för närvarande upplåtna bostäderna ligga inom statens järnvägars inhägnade områden, inom bangårds-, stations- eller verk- stadsområden och kunna lämpligen icke avyttras eller uthyras till hyres- gäster utom verket. Med hänsyn till de svårigheter, som på grund av vid detta verk rådande särskilda förhållanden kunna befaras uppkomma vid en tillämpning av kommitténs avvecklingsförslag och som av järnvägssty- relsen understrukits i dess yttrande över 1930 års betänkande, har kommit- tén ansett, att för statens järnvägars del böra meddelas särskilda undantags- bestämmelser i ämnet. Härtill återkommer kommittén under 57 &.
Beträffande bestämmelserna i förevarande paragraf har lönekommittén i anslutning till vad ovan framhållits ansett, att i paragrafen bör uttryckligen utsägas vad som förstås med tjänstebostad. I övrigt har endast en mindre, redaktionell jämkning av författningstexten i 1930 års förslag vidtagits.
42 &. Ersättning för tjänstebostad m. m.
Förevarande paragraf motsvarar 36 å i 1930 års förslag. I 1 mom. av sistnämnda paragraf upptog 1928 års lönekommitté bestäm- melse därom, att tjänsteman skulle för tjänstebostads begagnande månads- vis erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen. För närvarande gäller, att ersättning skall erläggas månadsvis i förskott. Enär nämnda kommitté erfarit, att bland ämbetsverk och personalorganisationer rådde starkt delade meningar på denna punkt, fann kommittén det vara lämpligast att överlåta åt ämbetsverkens eget avgörande, i vilken ordning ersättningen skulle er- läggas. '
I avseende å paragrafens 2 mom., som innehöll vissa regler för hyreser- sättningens bestämmande, framhöll kommittén, att det måste erbjuda bety- dande svårigheter att för ersättningens bestämmande uppställa generella regler, vilka kunde lämna tydliga anvisningar för alla de skiftande omstän- digheter och förhållanden, till vilka hänsyn i de särskilda fallen måste tagas. I sista hand bleve det en omdömesfråga, vilket belopp som kunde anses utgöra skälig ersättning för en viss tjänstebostad. Under erinran om statens bostadsnämnds den 29 september 1927 avgivna förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad (stat. off. utredn. 1927:30) och lönekommitténs däröver avgivna utlåtande upptog kommittén till när- mare behandling vissa däri behandlade spörsmål.
Beträffande värderingen av tjänstebostäder å orter med hyresmarknad ansåg kommittén, att man skulle komma det avsedda syftet, enhetliga vär- deringsgrunder, närmast, därest föreskrifter meddelades om samråd mellan
de verk och myndigheter, som tillhandahölle tjänstebostäder å samma ort. I fråga om tjänstebostad, belägen inom fastighet, som stode under byggnads- styrelsens vård och förvaltning, borde styrelsens yttrande inhämtas.
I fråga om hyresersättning å orter utan hyresmarknad yttrade kommittén, att skälig hänsyn borde tagas till den hyresindex, som för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen. Vid denna skälighetsprövning borde emellertid beaktas, att de hyror, som låge till grund för beräkning av hyres- talen, ofta avsåge lägenheter av enklare beskaffenhet än tjänstebostäderna.
I 3 mom. intogos bestämmelser om bostadsersättningsfrågors hänskjutande till en statens bostadsnämnd, om denna nämnds sammansättning m. m.
Avgivna yttranden. Järnvägsstyrelsen har i fråga om 1 mom. framhållit angelägenheten av att tiden för erläggande av hyran (i förskott) blir för- fattningsvis bestämd. Enligt statistiska centralbyråns och riksräkenskaps- verkets mening bör hyran erläggas i efterskott.
Vattenfallsstyrelsen har beträffande 2 mom. funnit önskvärt, att av social- styrelsen måtte tid efter annan fastställas vissa indextal för olika orter och bostadsstorlekar, å vilka indextal ersättningarna kunde grundas. Statens bo- stadsnämnd har framhållit vikten av att riktlinjer för värdering av tjänste- bostäder snarast möjligt utfärdas. Ett liknande uttalande har gjorts av järn- vägsstyrelsen.
Beträffande 3 mom. har domänstyrelsen framhållit, att för domänverkets vidkommande tvist angående ersättning för tjänstebostad icke borde hänskju- tas till bostadsnämnden, detta med hänsyn till de speciella förhållanden, som rådde vid verket. Statens bostadsnämnd har föreslagit, att jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad ej borde få påkallas mera än en gång varje hyresår, räknat från den 1 oktober.
1936 års lönekommitté. ] mom. Med hänsyn till vadi 1930 års betänkande anförts till motivering för stadgandet i 1 mom. av förevarande paragraf har lönekommittén icke funnit anledning föreslå någon saklig ändring av det- samma.
2 mom. Vad härefter angår de i 2 mom. föreslagna allmänna reglerna för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad har lönekommittén ansett sig kunna i allt väsentligt förorda vad 1928 års lönekommitté föreslagit ävensom i övrigt ansluta sig till de synpunkter, som nämnda kommitté anlagt på frå- gan i sin motivering. I förutnämnda, av statens bostadsnämnd utarbetade för— slag till riktlinjer för bestämmande av ersättning för tjänstebostad hava när- mare angivits vissa grundregler för en mera enhetlig hyresberäkning för tjänstebostäder inom statsförvaltningen. Det synes kommittén önskvärt, att dylika riktlinjer snarast bliva utfärdade för att tjäna till vägledning för ver- ken vid hyresersättningarnas bestämmande. Lönekommittén får därför för- orda, att bostadsnämndens förslag underkastas erforderlig överarbetning, med behörigt beaktande av de uttalanden i ämnet, som gjorts under remissbehand- lingen och i 1928 års lönekommittés betänkande med däröver avgivna ytt-
randen, samt att Kungl. Maj:t måtte på grundval härav utfärda allmänna: direktiv för hyressättningen.
I anledning av vad vattenfallsstyrelsen anfört rörande önskvärdheten av fastställande tid efter annan av indextal för olika orter och bostadsstorlekar,. på vilka hyresersättningarna kunna baseras, må erinras, att efter det nya lö- nesystemets införande allmänna hyresräkningar verkställts allenast i sam- band med dyrortsgrupperingarna och därvid begränsats till städer och vissa- andra större orter. Frågan om periodiskt införskaffande av hyresuppgifter" har, enligt vad kommittén erfarit, varit föremål för övervägande inom soci- alstyrelsen i samband med beräkningarna kvartalsvis av styrelsens levnads- kostnadsindex men hittills icke föranlett ståndpunktstagande. Därest dylika fortlöpande hyresuppgifter komme till stånd, kunde måhända den av vatten- fallsstyrelsen ifrågasatta anordningen förverkligas. I förevarande samman- hang lärer förslaget icke kunna föranleda någon särskild åtgärd.
3 mom. Enligt föreskrift i nu gällande avlöningsreglementen förordnas le- damöterna i statens bostadsnämnd av Kungl. Maj:t. Härutinnan ifrågasätter lönekommittén ingen ändring.
Det för domänverket gällande avlöningsreglementet saknar stadgande om— hänskjutande av tvistefrågor rörande bostadsersättning till en bostadsnämnd. Enligt föreskrifterna i 23 5 2 mom. av 1934 års avlöningsreglemente för domänverket gäller, att ersättning för tjänstebostad bestämmes, efter det bo- stadsinnehavaren beretts tillfälle att därom yttra sig, av domänstyrelsen med' hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för upplåtelse av liknan- de lägenhet. Vid ett inordnande av domänverkets personal under ett ge- mensamt civilt avlöningsreglementc förefinnes enligt lönekommitténs me- ning icke tillräcklig anledning att undantaga domänverkets befattningsha- vare från rätten att vid uppkommande tvist med verket rörande bostadser- sättning få ersättningsfrågan prövad av en opartisk institution sådan som sta- tens bostadsnämnd. Kommittén har alltså icke kunnat understödja domän-' styrelsens yrkande på denna punkt.
Den av statens bostadsnämnd föreslagna ändringen av bestämmelsen an- gående tidsintervall för påkallande av jämkning i fastställd ersättning för tjänstebostad har kommittén icke funnit tillräckliga skäl tillstyrka.
Det bör slutligen framhållas, att med uttrycket »vederbörande myndighet» i denna paragraf numera, efter inrättande av statens allmänna fastighets— fond, bör förstås den myndighet, under vilkens förvaltning fastigheten hör, d. v. s. — bortsett från affärsverken —— i allmänhet byggnadsstyrelsen. Det—' är sålunda den fastighetsförvaltande myndigheten, som normalt har att med. tjänstemannen överenskomma angående ersättningen för tjänstebostaden. Vad däremot angår själva anvisandet av tjänstebostad enligt 41 %, bör detta ankomma på den myndighet, varunder tjänstemannen lyder, under förut- sättning att bostaden ingår i fastighet eller del därav, som upplåtits åt sist- nämnda myndighet. I dessa och liknande hänseenden torde lämpligen regle- rande bestämmelser i fråga om tjänstebostad böra utfärdas av Kungl. Maj:t.
43 5. Avträdande av tjänstebostad m. m.
Nu gällande bestämmelser angående fardag för avträdande av tjänste- bostad ävensom rörande skyldighet för innehavare av tjänstebostad att upp- låta utrymme i tjänstebostad åt vikarie eller efterträdare, hava i 1930 års förslag sammanförts under 37 5. 1936 års lönekommitté har utan saklig ändring upptagit samma bestämmelser i 43 å av sitt reglementsförslag.
44 &. Ersättning för bränsle och belysning. Stadgandet i 38 % av 1930 års reglementsförslag angående den ersättning, tjänsteman skall erlägga för bränsle m. in., som tillhandahålles honom för hans bostad, överensstämmer med vad nu gäller, dock att de föreslagna be— stämmelserna även avse ersättning för belysning.
Beträffande ifrågavarande stadgande har ingen annan erinran framställts från de hörda myndigheternas sida än att Iotsstyrelsen anmärkt, att ersätt- ning för bränsle eller belysning för tjånstebostad vid lotsverket borde beräk- nas med hänsyn till lotsverkets inköpspris, icke såsom föreslagits till verkets självkostnadspris, enär på grund av fyrplatsernas ofta avlägsna läge trans- portkostnaderna bleve synnerligen höga.
1936 års lönekommitté. Den i 38 5 av 1930 års förslag upptagna före- skriften har utan ändring influtit i 44 få av kommitténs reglementsförslag.
Enligt vad lönekommittén inhämtat plågar genom lotsverkets försorg åt fyrpersonalen tillhandahållet bränsle transporteras till de särskilda fyrplat- serna på lotsverkets tjänstefartyg. Någon kostnad för dessa transporter har emellertid icke ingått i det pris, som verket debiterat personalen, utan er- sättningen har beräknats efter verkets inköpspris. Kommittén ifrågasätter icke någon förändring i den praxis, som sålunda hittills tillämpats vid lots- verket.
Kommittén torde få påpeka, att då i förevarande paragraf talas om bräns- le för tjänstemans bostad, därmed givetvis icke åsyftas allenast bränsle för tjänstebostad i detta ords av kommittén åsyftade tekniska innebörd. I av- seende härå erinras om att kommunikationsverkens lönekommitté på sin tid anförde, att tjänstemännen, vare sig de erhållit bostad åt sig anvisad av vederbörande verk eller ej, borde kunna av verket tillhandahållas för bosta- den erforderligt bränsle mot särskild ersättning därför. Vidare yttrade nämnda kommitté:
»Det är icke kommitténs mening, att bränsle skulle kunna påfordras av tjänste- män å alla orter utan allenast å sådana orter, där den enskilde har särskilt stora svårigheter att till rimligt pris anskaffa sådant. Men där bränsle tillhandahålles -— vilket, om verkets styrelse så finner lämpligt, bör kunna ske jämväl i andra än ovan nämnda fall —— bör det stå envar tjänsteman öppet att få tillhandla sig sitt behov därav, under förutsättning att han gjort anmälan därom i den ordning ver- ket bestämt.»
Vad nämnda kommitté sålunda förordat synes böra äga tillämpning även för framtiden.
Med det i nuvarande avlöningsreglementen förekommande uttrycket »för hans bostad erforderligt bränsle» lärer böra förstås den kvantitet bränsle, som för den särskilda bostadsinnehavaren individuellt erfordras för upp- värmning av hans bostad, givetvis under förutsättning att det individuella behövet kan fastställas. Av lotsverket tillhandahålles åt befattningshavare å vissa fyrplatser ved för deras bostäder och erlägges därvid ersättning för den vedkvantitet, som levereras till varje särskild befattningshavare. Vid andra verk, där ved åt personal tillhandahålles, lärer enligt vad kommittén erfa- rit ersättningen icke beräknas efter den individuella kvantitet ved, som i verk- ligheten utlämnats till befattningshavaren, utan ersättningen utgår med visst belopp, som fastställts med hänsyn till den för respektive bostäder beräknade vedåtgången. Anledningen härtill har uppgivits vara svårigheten att utan avsevärd kostnad kunna utöva tillförlitlig kontroll över den individuella ved- förbrukningen.
Med hänsyn till den olika praxis, som sålunda tillämpas i fråga om beräk- nandet av ersättning för bränsle, har ordet »erforderligt» utelämnats i kom- mitténs förslag. Kommittén vill emellertid uttala det önskemålet, att verken —— i den mån de tillhandahålla bränsle eller belysning åt befattningshavare, som bebo tjänstebostäder eller andra av staten disponerade lägenheter — så långt sig göra låter söka så ordna leverans av bränsle m. m., att bostadsinne- havarna icke behöva debiteras för större kvantiteter än de i verkligheten mottagit och av vilka de hava behov.
7 kap. Tjänstedräkt. 45—47 55.
Gällande bestämmelser angående tjänstedräkt underkastades av 1928 års lönekommitté överarbetning i ändamål att dels tillmötesgå vissa från perso- nalhåll framställda krav om ekonomisk lättnad vid anskaffande genom ver- kets försorg av beklädnadspersedlar och materialier, dels ock åstadkomma en eljest önskvärd förenkling i bestämmelserna.
De sakliga ändringarna avsågo i första hand rätten för tjänsteman att från verket utbekomma klädespersedlar och materialier. Enligt de under 39 & föreslagna bestämmelserna skulle klarläggas, att sådan rätt tillkomme tjän- steman, som vore pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallade nyttjandet av särskild skyddsbeklädnad, varvid utlämnandet skulle ske antingen med äganderätt, mot särskild ersättning eller, där så prövades lämpligt, såsom lån. För när- varande gäller, att tillhandahållande genom verkets försorg åt tjänstemännen av uniformspersedlar m. m. sker i den omfattning, sådant enligt vederböran- de verksstyrelses beprövande anses lämpligen böra ske.
Vidare skulle den för ett fåtal uniformspliktiga personalgrupper vid kom- munikationsverken för närvarande medgivna rätten att erhålla nedsättning med 30 0/0 av verkets självkostnadspris vid köp av persedlar m. 111. enligt
bestämmelse i berörda 40 & utsträckas till att gälla samtliga befattningsha- vare, som vore pliktiga att under tjänstgöring vara iförda fullständig uniform. Möjlighet skulle även öppnas för vederbörande verk att i särskilda fall öka nedsättningen upp till 50 0/o av självkostnadspriset.
Järnvägsstyrelsen har anmärkt, att anledning saknades att i vidare mån än vad anginge skyddande beklädnad åt chaufförer ochmotordressinförare ut- vidga personalens rätt till erhållande av uniformspersedlar på statens be- kostnad. Styrelsen har föreslagit, att 39 å i reglementsförslaget måtte er- sättas med innehållet i 25 å'i kommunikationsverkens nuvarande avlönings- reglemente samt att 40 och 41 åå måtte utgå.
1936 års lönekommitté. Lönekommittén finner för sin del lämpligt, att i själva avlöningsreglementet meddelas otvetydiga grundläggande bestämmel- ser rörande tjänstemäns rätt att genom vederbörande verks försorg erhålla uniformspersedlar mot ersättning eller såsom lån jämte vad därmed äger sammanhang. Kommittén kan sålunda icke biträda det av järnvägsstyrelsen gjorda yrkandet. Vad särskilt angår frågan om tilldelande av skyddande beklädnad till statens järnvägars personal vill kommittén erinra, att på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 14 oktober 1932 verkställts en revision av tjänste- dräktsföreskrifterna vid statens järnvägar, varigenom rätten att utbekomma skyddsbeklädnad såsom lån avsevärt utvidgats.
Kommittén har ansett sig i allt väsentligt böra förorda de i 1930 års be- tänkande föreslagna bestämmelserna rörande tjänstedräkt, vadan desamma i huvudsak upptagits under 45—47 åå av lönekommitténs reglementsförslag. Samtidigt vill kommittén framhålla vikten av att de tillämpnings— eller an- dra föreskrifter, som vid de särskilda verken kunna befinnas erforderliga i ämnet (beklädnadsreglementen), givas ett så enhetligt innehåll som möjligt, så att ojämnheter mellan olika peronalgrupper i avseende å de förmåner, varom här är fråga, kunna i möjligaste mån undvikas.
Beträffande detaljbestämmelserna har lönekommittén allenast en erinran av mera formell natur att framställa beträffande 1930 års förslag. Av mo— tiveringen i 1930 års betänkande framgår att, då i bestämmelserna medgivits en lägsta och en högsta rabattprocent — 30 respektive 50 0/0 _ av självkost- nadspriset vid inköp från verket av beklädnadspersedlar, avsikten varit att förstnämnda nedsättning skulle tillämpas för de normala fallen. Där persed- larnas brukningstid på grund av tjänstgöringens art m. m. måste bliva kor- tare än den eljest normalt gällande, skulle rabattförmånen kunna utsträckas till 50 0/0. Avdraget å självkostnadspriset skulle följaktligen göras direkt beroende av brukningstidens längd. Kommittén har vidtagit en jämkning i ordalydelsen i ändamål att starkare betona, att ett avdrag av 30 % i verkets självkostnadspris är att betrakta såsom det normala och att större avdrag bör ifrågakomma endast mera undantagsvis, då särskilda skäl därtill för- anleda.
8 kap. Särskilda bestämmelser.
48 5. Särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän. I det föregående (sid. 93) har omnämnts, att bestämmelser motsvarande dem, som av 1928 års lönekommitté upptagits i särskilda tilläggsbestämmel- ser till det föreslagna allmänna avlöningsreglementet, sammanförts i ett sär- skilt kapitel, 8 kap., under 2 avd. av 1936 års lönekommittés reglementsförslag, vilket kapitel omfattar 48—57 åå. Här nedan beröres innehållet i de särskilda paragraferna, i den mån motivering ansetts erforderlig.
49 5. Andra huvudtiteln.
Nedre justitierevisionen. Det i nuvarande tillämpningsföreskrifter till av- löningsreglementet för allmänna civilförvaltningen (272/1925) innefattade och i 1930 års förslag under tilläggsbestämmelserna intagna stadgandet om för- flyttningsskyldighet för revisionssekreterare blir med den avfattning, bestäm- melserna om tjänstemans förflyttningsskyldighet erhållit i 3 5 av 1936 års lönekommittés reglementsförslag, icke vidare erforderligt.
Rikets hovrätter. Det nu gällande stadgandet (272/1925), att president och ledamöter i stället för semester äga åtnjuta sommarferier under 45 dagar, har lönekommittén ilikhet med 1928 års lönekommitté ansett kunna utgå och ersättas med de allmänna semesterbestämmelserna i reglementsförslagets 11 å. I den män med hänsyn till de inom hovrätterna rådande arbetsförhållandena prövas erforderligt, bör emellertid vederbörande hovrätt äga besluta om se- mestertidens utsträckande till 45 dagar för hovrättsråd, som ej uppnått 40 års ålder. Av samma anledning bör hovrätt, såsom för närvarande är fallet, äga möjlighet utsträcka semestertiden för fiskal till 45 dagar. Stadgande härom har av kommittén föreslagits. Däremot torde i fråga om notarie, som för närvarande på grund av särskilt stadgande äger åtnjuta 30 dagars se- mester, med rätt för hovrätten att utsträcka semestertiden därutöver — i enlighet med vad Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge på- yrkat — de allmänna semesterbestämmelserna böra äga tillämpning.
Den nuvarande, i 1930 års reglementsförslag bibehållna bestämmelsen om ordinarie befattningshavares vid hovrätt förflyttningsskyldighet har med hän— syn till avfattningen av 3 å utelämnats.
Enligt bestämmelse i 54 & av arbetsordningen för Svea hovrätt (278/1923) och motsvarande bestämmelse i arbetsordningarna för övriga hovrätter må ledamot för beredande av mål till föredragning eller eljest för fullgörande av visst arbete kunna erhålla befrielse från övriga ämbetsgöromål under högst åtta dagar om året mot A-avdrag. Svea hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge hava påyrkat, att detta stadgande måtte intagas bland avlöningsbestämmelserna. Kommittén har emellertid ansett ifrågavarande föreskrift vara en specialbestämmelse av den natur, att den icke bör fastlåsas genom dess intagande i avlöningsreglementet.
Vattendomstolarna. Enligt gällande tillämpningsbestämmelser till allmän— na civilförvaltningens avlöningsreglemente (300/1932) äro vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör skyldiga att vid förändrad organisation av vatten- domstolarna eller dessas upphörande övergå, vattenrättsdomare till jämställd eller högre tjänst vid domstol och vattenrättsingenjör till likvärdig eller hög- re statstjänst. Efter civila avlöningsreglementets ikraftträdande bliva de i 3 5 2 mom. för domare upptagna bestämmelserna angående förflyttnings- skyldighet tillämpliga å vattenrättsdomare. I fråga om vattenrättsingenjör torde däremot, i viss anslutning till vad nu gäller, böra meddelas föreskrift om att å sådan tjänsteman de i 3 5 3 mom. meddelade allmänna bestämmel- serna skola äga tillämpning.
De nu gällande särskilda föreskrifterna rörande semester för vattenrätts- domare och vattenrättsingenjör hava utelämnats.
Stadgandet om avlöningsförstärkning till vattenrättsdomare överensstäm- mer i huvudsak med vad som nu gäller.
Fångvårdsstaten. Från vissa av personalrepresentanterna har ifrågasatts, att vaktfruar vid fångvårdsstaten och vid statens tvångsarbetsanstalt i Lands- krona samt sjuksköterskan vid sistnämnda anstalt måtte erhålla samma se- mesterförmån, som nu tillkommer den kvinnliga sjukvårdspersonalen vid sinnessjukhusen. Med hänsyn till de tjänstgöringsförhållanden, som i all- mänhet torde vara rådande för ifrågavarande befattningshavare, har kom- mittén icke funnit skäl att härutinnan för denna personal tillstyrka ett un- dantagsstadgande, vars genomförande sannolikt skulle vara ägnat att med- föra konsekvenser med avseende å andra personalgrupper.
50 5. Tredje huvudtiteln.
De i avseende å diplomatisk och konsulär personal särskilt utfärdade till- lämpningsbestämmelserna till allmänna civilförvaltningens avlöningsregle- mente (518/1921) upptogos av 1928 års lönekommitté med i allt väsentligt oförändrat sakligt innehåll bland övriga av kommittén föreslagna tilläggsbe- stämmelser till allmänna avlöningsreglementet. 1936 års lönekommitté har under förevarande paragraf intagit ifrågavarande föreskrifter allenast med vissa smärre, huvudsakligen redaktionella jämkningar.
Sålunda hava rubrikerna »utrikesdepartementet» och »beskickningar och konsulat» ersatts med den gemensamma beteckningen »utrikesförvaltningen», vilket i sin tur föranlett vissa andra formella ändringar.
Vidare hava föreskrifterna om expektansarvode ansetts böra göras tillämp— liga även å tjänsteman, som varit förordnad att tjänstgöra inom utrikesde- partementet.
Bestämmelserna om ortstillägg och begravningshjälp hava i anslutning till 1928 års lönekommittés förslag givits en utformning, som medgiver Kungl. Maj:t en friare prövningsrätt än hittills rörande tidpunkten, från vilken orts— tillägg skall utgå, ävensom i fråga om begravningshjälpens storlek i det fall,
att tjänsteman avlider i det främmande landet eller under resa till eller från detsamma.
I fråga om sjukvård på statens bekostnad för tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, lära de i avlöningsreglementet meddelade all— männa bestämmelserna rörande sjukvård icke kunna komma i tillämpning. Enligt det av kommittén föreslagna stadgandet skulle Kungl. Maj:t tillerkän- nas befogenhet att härutinnan utfärda erforderliga bestämmelser.
Fjärde huvudtiteln.
Lantförsvarets kommandoexpedition. Den i 1930 års förslag intagna hän- visningen till särskilda bestämmelser rörande gottgörelse till chefen för kom- mandoexpeditionen för tjänstehästar är icke längre erforderlig, enär tjänste- hästar numera tillhandahållas vederbörande av statsverket.
51 5. Femte huvudtiteln.
Socialstyrelsen. Riksförsäkringsanstalten. Pensionsstyrelsen. Medicinalsty- relsen. Beträffande arvode till generaldirektörens ställföreträdare vid dessa verk ävensom vid vissa andra i 8 kap. angivna verk får lönekommittén åbe— ropa vad därom anförts i motiveringen till 28 &.
Statens alkoholistanstalt & Venngarn. För närvarande finnes meddelad en föreskrift (247/1927 ), att med befattningen såsom direktör vid anstalten må förenas anställning såsom läkare eller predikant vid anstalten. Denna före- skrift återfinnes även i 1928 års lönekommittés förslag. Då läkar— och pre- dikantbefattningarna äro arvodestjänster, torde med den avfattning, 1936 års lönekommitté givit bestämmelserna i 4 5 1 mom., bestämmelsen kunna utgå. Tillstånd till förening av direktörsbefattningen med någon av ifrågavarande arvodestjänster får sökas hos Kungl. Maj:t jämlikt föreskrift i 4 Q'; 2 mom.
Förste provinsialläkare. I sitt förslag till kungörelse med tilläggsbestäm- melser till allmänna avlöningsreglementet har 1928 års lönekommitté under rubriken »Provinsialläkarstaten» upptagit bestämmelser för såväl förste pro- vinsialläkare som provinsialläkare. Enligt den av 1936 års lönekommitté förordade uppställningen av civila avlöningsreglementet skulle bestämmelser- na om provinsialläkare komma att upptagas under reglementets 3 avd. Förste provinsialläkartjänsterna skulle däremot tillhöra löneplan A. I följd härav böra de särskilda föreskrifter, som erfordras för förste provinsialläkarna, med- delas i förevarande kapitel. Kommitténs förslag i sådant hänseende överens- stämmer i stort sett med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekom- mittés förslag.
I fråga om placering i löneklass för förste provinsialläkare, som omedelbart före tillträdet till befattningen innehaft provinsialläkartjänst och i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen, har den nuvarande och i 1930 års förslag influtna tillgodoräkningsföreskriften, i anslutning till kommitténs i den allmänna motiveringen angivna ståndpunkt i fråga om lönetursberäk-
ning vid befordran, utelämnats och i stället ett stadgande upptagits därom, att dylik tjänsteman omedelbart skall placeras i 31 löneklassen.
Vidare har i kommitténs förslag influtit det nuvarande stadgandet om skyl- dighet för förste provinsialläkare att såsom vikarie bestrida medicinalråds- befattning —— vilket stadgande icke återfinnes i 1928 års lönekommittés för- slag — varjämte kommittén föreslagit, att under dylikt förordnande skall utgå särskild ersättning med 6 kronor för dag eller samma belopp, som enligt Kungl. Maj:ts beslut för närvarande plågar utgå. Ifrågavarande ersättning är ej att betrakta såsom vikariatsersättning i teknisk mening och berättigar allt- så icke till rörligt tillägg.
Statens sinnessjukhus. I likhet med vad som föreslagits beträffande förste provinsialläkare hava även i fråga om överläkare vid statens sinnessjukhus upptagits föreskrifter om skyldighet för sådan tjänsteman att bestrida medi- cinalrådsbefattning samt om ersättning under dylikt förordnande.
I gällande tillämpningsbestämmelser till avlöningsreglementet för allmän- na civilförvaltningen (342/1929, 238/1930) hava meddelats vissa bestämmelser rörande ersättning vid vikariat å överläkarbefattning vid statens sinnessjuk- hus. Ifrågavarande bestämmelser utelämnadesi 1930 års förslag, enär vid bifall till nämnda förslag överläkarna skulle uppflyttas i högre lönegrad i samband med den fria bostadsförmånens slopande. Enär nu föreliggande reglements- förslag icke innefattar någon ändring i lönegradsplaceringen för överläkar- na, erfordras fortfarande särbestämmelser i fråga om ersättning vid vikariat å överläkarbefattning, vadan en komplettering av författningstexten skett till överensstämmelse med vad som nu gäller. Däremot kan nu gällande före- skrift angående flyttningsersättning till förste läkare vid vikariat å överläkar- befattning av 3:e klass utgå med hänsyn till den avfattning, som i reglements— förslaget givits bestämmelserna under 24 &.
Ersättningen för tjänstgöring ä 5. k. fast avdelning, nu utgående med 180 kronor jämte dyrtidstillägg dårå, har i enlighet med 1928 års lönekommittés förslag höjts till 210 kronor för år. I övrigt överensstämma de föreslagna föreskrifterna i huvudsak med nu meddelade bestämmelser utom vad angår det i förslaget upptagna stadgandet om ersättning för utbekomna klädesper- sedlar. Enär för närvarande tjänstedräkt tillhandahålles sinnessjukhusens personal såsom lån mot särskild ersättning, har en särskild föreskrift i detta hänseende ansetts böra under förevarande moment införas såsom undantag från bestämmelserna i 45 %.
Barnmorskeläroanstalterna. Föreslagen bestämmelse överensstämmer med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag.
Överståthållarämbetets kansli. Det nu gällande stadgandet om förening av annan tjänst i överståthållarämbetets kansli än sekreterartjänsten med tjänst å kommuns stat, vilket stadgande även upptagits i 1930 års förslag, har med hänsyn till avfattningen av 4 % ansetts böra utgå ur avlöningsbestämmelserna.
Bestämmelsen angående skyldighet för tjänsteman att låta sig förflyttas
till annan befattning inom statsförvaltningen i Stockholm, vilken bestäm- melse likaledes bibehölls i 1930 års förslag, är, med den avfattning de all- männa bestämmelserna i sagda avseende erhållit i nu föreliggande reglements— förslag, icke längre av behovet påkallad.
Länsstyrelserna. Landssekreterare och landskamrerare äga för närvarande utöver lön enligt 30 lönegraden uppbära särskild avlöningsförstärkning med 3 500 kronor i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län, med 1 500 kronor i Gotlands län samt med 2 500 kronor i övriga län. I den allmän- na motiveringen (sid. 60) har framhållits, att den av lönekommittén föreslag- na löneplanen A i förhållande till nu gällande löneplaner utbyggts med fyra nya lönegrader, nr 31—34, i ändamål, bland annat, att bereda möjlighet till en lämplig inplacering av sådana befattningar, för vilka utöver lön utgår särskild avlöningsförstärkning. Kommittén, som förutsätter att befattningarna såsom landssekreterare och landskamrerare böra framdeles inordnas i högre löne- grad än den 30:e, varvid samtidigt avlöningsförstärkningen bör minskas eller borttagas, har emellertid ansett sig i förevarande sammanhang icke kunna taga ståndpunkt till frågan om dessa befattningars lönegradsplacering. Denna fråga torde böra behandlas i samband med den kommittén åliggande revide- ringen av tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet. Då sålunda ifråga- varande befattningshavare i tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet bi- behållits vid sin placering i 30 lönegraden, erfordras alltså tills vidare sär- skilda bestämmelser rörande avlöningsförstärkning m. rn. motsvarande dem, som för närvarande återfinnas i nu gällande tillämpningsbestämmelser till avlöningsreglementet (272/1925). Föreskrifter av i huvudsak enahanda innehåll hava därför för landssekreterarnas och landskamrerarnas vidkom- mande upptagits under förevarande paragraf.
För möjliggörande av en definitiv avvägning av ifrågavarande befattnings- havares löneställning i samband med en tjänsteförteckningsrevision böra landssekreterare och landskamrerare förpliktas att underkasta sig den regle- ring av avlöningsförstärkningen, som i nämnda sammanhang må beslutas. Kommittén har emellertid ansett riktigt, att därest landssekreterare eller lands- kamrerare, som övergått till civila avlöningsreglementet, icke vill underkasta sig den reglering av löneförmånerna, som kan komma att beslutas i sam- band med tjänsteförteckningsrevisionen, han må äga möjlighet att därvid återgå på de avlöningsbestämmelser, som enligt nuvarande avlöningsregle- mente för allmänna civilförvaltningen och de därtill anslutna, i kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272) meddelade tillämpningsföreskrifterna för närva- rande äro tillämpliga å ifrågavarande befattningar. Ovan omförmälda före- skrifter hava därför kompletterats med ett stadgande härutinnan.
53 &. Sjunde huvudtiteln.
Kammarrätten. Det i nu gällande tillämpningsbestämmelser till avlönings- reglementet (272/1925) meddelade stadgandet, att president och kammar- rättsråd i stället för semester äga åtnjuta ferier 45 dagar årligen, utelämna-
des i 1930 års förslag, enär de allmänna bestämmelserna angående semester ansågos kunna komma i tillämpning även å dessa befattningshavare.
I anledning härav har kammarrätten i sitt yttrande över kommittéförslaget framhållit, att feriesystemets tillämpning å kammarrättspresidenten och kam- marrättsråden vore betingat av att vikarier icke skulle förordnas under deras ledighet. Det framginge ej med tydlighet av betänkandet, huruvida kom- mittén med sitt förslag haft för avsikt att beträffande omförmälda befatt- ningshavare föreslå en fullständig övergång till semestersystem med vikarier för dem under semestern. För förslaget syntes kommittén ej haft andra skäl än en önskan att för alla med avlöningsreglementet avsedda tjänstemän fast- slå samma regler. Någon undersökning angående de påföljder, införandet av semestersystemet skulle medföra för kammarrättens verksamhet, syntes icke hava ägt rum. Med hänsyn till antalet ledamöter, inberäknat assessorer, i kammarrätten skulle det emellertid bliva omöjligt att uppbringa så många vikarier, som erfordrades under sommarferierna; och även om tillgång på tillräckligt antal för adjunktion lämpliga personer funnes, skulle det helt visst från rättssäkerhetens synpunkt innebära en stor våda, om kammarrättens dömande verksamhet skulle under de 90 dagar ferieperioden omfattade utövas av ledamöter, som till största delen icke vore ordinarie. Kammarrätten ville fördenskull på det allvarligaste avstyrka den ifrågasatta ändringen, såvitt anginge kammarrättsråden. Att presidentens rätt till ferier utbyttes mot rätt till semester syntes däremot icke vålla några betänkligheter.
Såvitt 1936 års lönekommitté kan finna, har 1928 års lönekommitté icke avsett, att utbytandet av uttrycket ferier mot semester skulle för kammarrätts— rådens vidkommande innebära, att vikarier med nödvändighet måste för dem förordnas. Att sistnämnda kommitté icke velat giva en sådan innebörd åt begreppet semester framgår bland annat av kommitténs i betänkandet gjorda uttalande om semester för lantbruksingenjörerna (sid. 206). För egen del har 1936 års lönekommitté i motiveringen till 21 & betonat angelägen- heten av att statens kostnader för semesterledigheter icke onödigtvis ökas genom förordnande av vikarie i fall, då göromålen kunna anstå under tjänst- innehavarens ledighet. Någon ändring i kammarrättens arbetsorganisation i anledning av införande av semesterrätt lärer icke vara erforderlig. Av den i 11 & innefattade bestämmelsen om att semester må åtnjutas >>å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång» följer, att se- mestern icke må så förläggas, att den vållar rubbning i arbetets gång inom kammarrätten eller medför onödig vikariatskostnad. Enär kammarrättens verksamhet instruktionsenligt är begränsad under sommarmånaderna, uppen- barligen i syfte att kunna bereda kammarrättens ledamöter ledighet, före- finnes intet skäl att enbart på den grund, att begreppet ferier utbytes mot semester, förordna vikarier för dem. Lönekommittén har sålunda icke funnit anledning att frångå den av 1928 års lönekommitté uttalade meningen, att nuvarande stadganden angående ferier kunna utelämnas. I överensstäm- melse med vad kommittén föreslagit i fråga om hovrätterna har emellertid kommittén under förevarande paragraf upptagit en särbestämmelse i fråga
om kammarrättsrådens semester, på grund varav kammarrätten skulle äga utsträcka semestertiden till 45 dagar för kammarrättsråd, som ej fyllt 40 år.
Generaltullstyrelsen och tullstaten. Den i nuvarande tillämpningsföreskrif- ter till allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente (272/1925) intagna bestämmelsen, att med ordinarie befattning vid tullverket må förenas uppdrag såsom tullverkets ombudsman, är icke längre erforderlig, då ombudsmanna- sysslan från och med den 1 juli 1936 indragits i samband med inrättandet vid verket av en ordinarie befattning såsom byrådirektör och ombudsman.
Efter mönster från kommunikationsverken infördes vid 1922 års löneregle- ring för tullverket en bestämmelse, enligt vilken tjänsteman, tillhörande 15:e eller lägre lönegrad, vilken befordras till kammarskrivare, må för löneklass- placering i kammarskrivartjänsten tillgodoräknas, i den mån så prövas skäligt, intill hälften av den tjänstetid, han innehaft ordinarie anställning vid tull- verket, dock högst sex år. Ifrågavarande stadgande har nu av kommittén omformulerats i anslutning till den lydelse, som kommittén givit motsvarande föreskrifter beträffande kommunikationsverken, och får kommittén i avse- ende å motiveringen hänvisa till vad härom under 57 % anföres beträffande postverket.
Bestämmelserna om kallortstraktamente överensstämma med vad som för närvarande gäller, dock att beloppet, i överensstämmelse med vad som föreslagits av 1928 års lönekommitté, höjts från 50 till 60 öre för tjänstgörings- dag.
Av skäl, som nedan under 57 % anföras beträffande motsvarande stadgan- de för statens järnvägar, har kommittén i förslaget upptagit en bestämmelse angående särskild ersättning för tjänstgöring å tåg eller fartyg.
Någon särskild bestämmelse rörande anslag till lega för fortskaffnings- materiel är icke längre påkallad, enär erforderliga föreskrifter härutinnan finnas meddelade i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 397) med vissa be- stämmelser angående fortskaffningsmateriel, som för tjänstebruk hålles av tulltjänsteman, m. m.
Slutligen må framhållas, att nu gällande föreskrift om tilldelande åt vissa kammarskrivare av en extra löneklass utöver den högsta för vederbörande lönegrad gällande är av övergångsnatur och bör intagas i blivande övergångs- bestämmelser.
54 &. Åttonde huvudtiteln.
Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan. Musikaliska aka- demien med musikkonseruatoriet. De av lönekommittén för ifrågavarande institutioner upptagna särskilda bestämmelserna angående ferier överens- stämma med vad som nu gäller ävensom med vad 1928 års lönekommitté i motsvarande hänseende föreslagit. Att kommittén beträffande de i reglements- förslaget avsedda lärarbefattningarna bibehållit uttrycket ferier i stället för att införa begreppet semester är beroende på att den längre ledighet, som är medgiven lärarna, är betingad jämväl av andra omständigheter än syftemålet
att bereda befattningshavarna rekreation efter fullgjort undervisningsarbete. Ett av konstakademien framställt yrkande att med professuren i svenska arkitekturens historia måtte få förenas annan tjänst å rikets eller kommuns stat finner kommittén icke förtjäna avseende, särskilt i betraktande av den formulering av bestämmelserna i 4 % 1 mom., som kommittén föreslagit.
Universiteten och karolinska mediko—kirurgiska institutet. I gällande till- lämpningsföreskrifter till avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltnin- gen (272/1925) finnes för de und-er nämnda avlöningsreglemente inordnade befattningshavarna vid universiteten och karolinska institutet stadgat, att tillstånd till förening av tjänster meddelas av kanslern för rikets universitet. Bestämmelsen har ansetts betingad av den ställning, som kanslern intager gentemot de ifrågavarande läroanstalterna. 1928 års lönekommitté _ som förordade, att allmänna avlöningsreglementet skulle vinna tillämpning jäm- väl å professorer och lärare vid universiteten och karolinska mediko-kirur- giska institutet — upptog i sitt förslag till tilläggsbestämmelser ett liknande stadgande. Enligt 1936 års lönekommittés förslag skulle emellertid profes- sorerna icke nu inordnas under civila avlöningsreglementet. Då kommittén ansett tillräcklig anledning icke föreligga att i fråga om tillstånd till förening av tjänster göra något undantag från reglementets allmänna bestämmelser för de jämförelsevis fåtaliga befattningshavare, för vilka civila avlönings- reglementet enligt det nu framlagda förslaget skulle bliva tillämpligt, har någon föreskrift motsvarande den nu gällande icke influtit i reglementstexten.
1928 års lönekommitté har i sitt förslag till tilläggsbestämmelser upptagit en föreskrift, enligt vilken universitetskanslern skulle, då han finner skäl därtill föreligga, äga medgiva, att akademisk lärare, som för bedrivande av vetenskapligt arbete åtnjuter befrielse från övriga med tjänsten förenade göromål, må för sådan tid vidkännas endast A-avdrag å lönen. Enär 1936 års lönekommitté icke framlägger förslag till bestämmelser beträffande uni- versitetslärarnas inordnande under civila avlöningsreglementet, har kommit- tén icke haft anledning att för universitetslärarnas del taga ståndpunkt till frågan om en bestämmelse av nyssnämnda innehåll. Kommittén har ej an- sett skäl föreligga att tillmötesgå ett av Uppsala universitet framställt yrkande om införande av ett dylikt stadgande för tjänstemän vid universitetsbibliote- ken m. fl.
Med den ståndpunkt kommittén sålunda intagit erfordras icke i 8 kap. några bestämmelser beträffande tjänstemän vid universiteten och karolinska institutet.
Tandläkarinstitutet. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag.
Karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Föreslagna bestämmelser överensstämma med vad som nu gäller, dock att de nuvarande föreskrifterna (725/1937) angående gottgörelse för kost ävensom för tvätt för tjänstemans enskilda räkning sammanförts till ett enda stadgande, enligt vilket dylik gottgörelse skall av tjänsteman erläggas genom avdrag å lönen.
Gällande föreskrift angående ersättning för tillhandahållande av lyse för tjänstebostad är med den avfattning, som givits bestämmelserna i 44 & av kommitténs reglementsförslag, icke längre behövlig.
Farmaceutiska institutet. Tekniska högskolan. Chalmers tekniska hög- skola. Tekniska gymnasiet i Göteborg. Föreslagna bestämmelser överens- stämma med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés för- slag.
Av styrelserna för tekniska högskolan och farmaceutiska institutet gjort yrkande om införande av ett stadgande angående rätt till lön med A-avdrag för lärare, som för bedrivande av vetenskapligt arbete erhållit befrielse från övriga med tjänsten förenade göromål, har lönekommittén ansett sig böra lämna utan avseende.
Folkskolinspektionen. Nu gällande stadgande (725/1937), enligt vilket Kungl. Maj:t äger bestämma rörande ersättning till vikarie för folkskolin- spektör och för nomadskolinspektör, har med den avfattning, vikariatsersätt- ningsföreskrifterna erhållit i 1936 års lönekommittés förslag, ansetts icke vara erforderligt.
Enligt 1937 års riksdags beslut om lönereglering för folkskolinspektionen, vilken lönereglering träder i kraft den 1 januari 1938, skall nomadskolinspek- tören äga utöver lön enligt 26 lönegraden uppbära särskilt arvode av 1 500 kronor för år. Då stat med därtill hörande bestämmelser för folkskolinspek- tionen för tiden efter utgången av år 1937 ännu icke av Kungl. Maj:t utfärdats och följaktligen ej heller närmare föreskrifter rörande ifrågavarande arvode meddelats, har lönekommittén icke bland bestämmelserna i 8 kap. intagit någon föreskrift i fråga om det särskilda arvodet till nomadskolinspektören.
Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte. Den föreslagna be- stämmelsen överensstämmer med vad som nu gäller.
Gymnastiska centralinstitutet. Förslaget överensstämmer med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag.
55 %. Nionde huvudtiteln. Statens lantbruksingenjörer. I tillämpningsföreskrifterna till avlönings- reglementet för allmänna civilförvaltningen (239/1930) stadgas för närva- rande beträffande lantbruksingenjör, att i stället för vad i reglementet sägs om semester skall gälla, att sådan tjänsteman må, i den mån det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad för statsver- ket, efter lantbruksstyrelsens beprövande medgivas tjänstfrihet med bibe- hållen oavkortad avlöning under högst 35 dagar inom ett och samma kalen— derår. Att på lantbruksingenjörerna utan vidare tillämpa huvudbestäm— melserna i avlöningsreglementet i fråga om semester ansågs vid det ovan- nämnda stadgandets tillkomst icke låta sig göra, dels med hänsyn till. arten av deras tjänstgöring och dels på grund av bristen på nödigt antal kompe— tenta vikarier för de semesterlediga.
I förevarande hänseende fann 1928 års lönekommitté beteckningen »se- mester» vara att föredraga framför »tjänstfrihet». Kommittén föreslog emellertid, att semester skulle få åtnjutas endast i den mån så kunde ske utan hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad för statsver- ket. Beträffande semestertidens längd ansåg kommittén den för tjänstemän i motsvarande lönegrad vanligen gällande tiden böra vara normgivande.
I sitt över 1928 års lönekommittés förslag avgivna yttrande har lantbruks- styrelsen framhållit, att lantbruksingenjörerna borde bibehållas vid den rätt till ledighet med oavkortad lön, som nu tillkommer dem. I anledning härav har i den förutnämnda ordförandepromemorian föreslagits en särbestäm- melse, att lantbruksingenjör skulle i semesterhänseende anses tillhöra 26 lönegraden.
1936 års lönekommitté vill för sin del förorda, att lantbruksingenjörerna berättiga-s att i stället för tjänstfrihet komma i åtnjutande av semester, dock endast i den omfattning, som gäller för befattningshavare inom den löne- grad, ifrågavarande tjänstemän tillhöra, d. v. s. 25 dagar intill det år, under vilket vederbörande fyller 40 år, och 35 dagar för tiden därefter. Att för dessa tjänstemän till skillnad mot andra göra semesterrätten beroende av om semester kan beredas utan hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad för statsverket., synes icke böra ifrågakomma. Kommittén förut- sätter dock, att införande av semesterrätt i stället för tjänstfrihet icke i och för sig skall behöva föranleda ökad kostnad för statsverket på grund av vikariat.
Lantbrukshögskolan. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp. Föreslagna bestämmelser överensstämma med vad som nu gäller.
Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå. Den före- slagna bestämmelsen överensstämmer i sak med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag.
Nuvarande bestämmelse om tjänstfrihet för depåchef vid stuteristaten och för veterinären vid Flyinge hingstdepå och stuteri — vilken bestämmelse i sak upptagits i 1930 års förslag, ehuru med utbytande av ordet »tjänstfri- het» mot »semester» — har 1936 års lönekommitté ansett icke böra bibe— hållas. I överensstämmelse med vad som ovan föreslagits beträffande lant- bruksingenjörerna får kommittén förorda, att jämväl nu ifrågavarande be- fattningshavare berättigas åtnjuta semester i enlighet med de i reglements— förslaget intagna allmänna bestämmelserna därutinnan.
Då depåcheferna enligt kommitténs förslag skulle inordnas bland tjänste- män, som åtnjuta lön enligt allmän löneplan, varigenom de i 41—44 åå med- delade allmänna bestämmelserna om tjänstebostad bliva å dem tillämpliga, är den nuvarande i sådant hänseende meddelade särskilda bestämmelsen icke längre erforderlig.
Veterinärhögskolan. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag.
Den i nuvarande tillämpningsföreskrifter till avlöningsreglementet för all- männa civilförvaltningen (267/1926) intagna bestämmelsen om viss provi- sion till verkmästaren vid veterinärhögskolans hovbeslagssmedja är icke längre erforderlig, enär provisionen efter reglering av verkmästarens löne— gradsplacering från och med den 1 juli 1936 upphört att utgå.
Statens veterinärbakteriologiska anstalt. Sedan numera en ny laborators- befattning inrättats vid veterinärhögskolan med placering vid institutionen för födoämneshygien och bakteriologi, lärer det nu gällande stadgandet (267/1926) om skyldighet för laborator vid veterinärbakteriologiska anstal- ten att vid anfordran bestrida undervisning i bakteriologi vid veterinärhög- skolan _ vilket stadgande för övrigt är av instruktions natur _ kunna upphävas.
Länsveterinärer. De föreslagna bestämmelserna överensstämma i huvud- sak med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag. Kommittén har dock i möjligaste mån sökt anpassa ifrågavarande stadgan- den efter motsvarande föreskrifter för förste provinsialläkare. Skyldigheten för länsveterinär att under semester eller tjänstledighet tillhandahålla vikarie sovplats har ansetts böra upphävas.
Särskilda föreskrifter hava funnits påkallade i fråga om skyldighet för länsveterinär att under högst tre månader av ett och samma kalenderår be— strida sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall vara legitimerad veterinär, samt i fråga om ersättning under dylikt förordnande. Beträffande sådan ersättning hänvisas till vad som anförts under 51 & med avseende å motsvarande ersättning till förste provinsialläkare.
Skogshögskolan. Föreslagen bestämmelse överensstämmer med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag.
Lantmäterikontoren i länen. Gällande bestämmelser (267/1926) om avlö- ningsförstärkning till överlantmätaren i Kopparbergs län, vilka icke upptagits i 1928 års lönekommittés förslag, hava av 1936 års lönekommitté ansetts böra ingå i avlöningsreglementet. Då i motsats till vad som är fallet beträffande landssekreterare och landskamrerare någon föreskrift icke i reglementsför- slaget upptagits rörande avlöningsförstärkningens bibehållande vid övergång från befattningen såsom överlantmätare i Kopparbergs län till annan tjänst, följer härav, att avlöningsförstärkningen i dylikt fall utan vidare bortfaller.
56 5. Tionde huvudtiteln.
Fartygsinspektionen. Nuvarande bestämmelse om tjänstfrihet för andre fartygsinspektör (248/1938), vilken bestämmelse i sak upptagits i 1930 års förslag, bör enligt lönekommitténs mening icke bibehållas. I anslutning till vad kommittén ovan föreslagit beträffande lantbruksingenjörer m. fl. får lönekommittén förorda, att jämväl andre fartygsinspektörerna berättigas åt— njuta semester enligt allmänna bestämmelser i detta hänseende. Vid bifall
härtill skulle någon särbestämmelse angående ifrågavarande tjänstemän icke erfordras.
Lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten. Föreslagna bestämmelser överens— stämma i allmänhet med vad som nu gäller med däri av 1928 års lönekom- mitté förordade jämkningar. Dock hava i några avseenden vidtagits sak- liga ändringar, vilka i det följande omförmälas.
I fråga om storleken av enslighetstilläggen — å vilka rörligt tillägg ej skulle utgå — ansluter sig kommittén till 1928 års lönekommittés uppfattning. I fråga om åtnjutande av enslighetstillägg under semester och tjänstledighet gäller vad i specialmotiveringen till 20 å i motsvarande hänseende anförts beträffande kallortstillägg.
Även fyrskeppstilläggen hava upptagits till de av 1928 års lönekommitté föreslagna beloppen. varjämte beaktats de av samma kommitté företagna jämkningarna i nu gällande grunder för åtnjutande av fyrskeppstillägg. En från personalhåll gjord framställning om sådan ändring i 1930 års förslag, att förhöjning av fyrskeppstillägget skulle inträda från och med den 16 okto- ber även för fyrskepp, stationerade mellan 59:e och 60:e breddgraderna, har kommittén, efter prövning av på frågan inverkande omständigheter, funnit sig icke böra biträda.
Befattningshavarna vid lots- och fyrstaten äro för närvarande icke berät- tigade till kallortstillägg. Vid 1922 års lönereglering ansågos dylika tillägg icke påkallade beträffande dessa befattningshavare, enär de av befattnings- havarna, som vore stationerade i de norra delarna av landet, där eljest kall- ortstillägg skulle kunna ifrågakomma, under vintermånaderna i regel hade lindrigare tjänstgöring än annorstädes. Vid de flesta lots- och fyrplatser i övre Norrland ligger nämligen till följd av sjöfartens upphörande verk— samheten vid lots- och fyrväsendet i viss omfattning nere under den kal- laste delen av året.
1928 års lönekommitté bibehöll i sitt förslag — i överensstämmelse med uttalanden av lotsstyrelsen — nuvarande undantagsbestämmelse för lotsper- sonalen på förevarande punkt.
Sedan inom 1936 års lönekommitté fråga uppstått, huruvida ej nämnda undantag borde upphävas, har kommittén hos lotsstyrelsen anhållit om yttrande, dels huruvida bestämmelserna om kallortstillägg borde göras till— lämpliga jämväl å befattningshavare, tillhörande lots- och fyrstaten, dels ock om bestämmelserna rörande enslighetstillägg, vid ett införande av för- månen av kallortstillägg, borde för befattningshavare inom kallortszonerna ? på något sätt modifieras.
I anledning härav har lotsstyrelsen anfört bland annat följande:
Genom statens isbrytarverksamhet och tillkomsten av allt flera fartyg, special- byggda för gång i isfarvatten, hade under senare år vintersjöfarten och därmed även verksamheten vid lots- och fyrplatserna i Norrland kommit att pågå under längre tid än förut. Sålunda påginge numera sjöfarten till Örnsköldsvik i regel hela året och till norr därom belägna hamnar i varje fall fram emot årsskiftet, för vissa av dessa in i januari och februari månader. Härtill komme, att sjöfarten å nu åsyfta- '
de hamnar jämväl började tidigare på våren än förut varit fallet. Nu berörda för- hållanden föranledde, att personalen vid de norr om Örnsköldsvik belägna fyr- platserna mäste kvarstanna å sina tjänstgöringsorter längre del av vinterperioden än tidigare varit erforderligt.
Kallortstilläggens egentliga syfte vore att bereda ersättning för de särskilda olä- genheter, som frånsett ökade levnadskostnader kunde följa av en orts klimatiska och fysiologiska förhållanden. Dessa olägenheter vore uppenbarligen kännbara även för de befattningshavare vid lots- och fyrstaten, som tjänstgjorde inom de kallortszoner, varom här vore fråga. Vad enslighetstilläggen beträffade hade dessa bestämts uteslutande med hänsyn till graden av platsernas enslighet. En orts be- lägenhet i övre Norrland hade sålunda icke inverkat vare sig på ortens upptagan- de över huvud i enslighetsklass eller på lotsplatsens eller fyrplatsens placering i viss klass. Av de 35 orter, där enslighetstillägg för närvarande utginge, vore endast 5 orter belägna inom de två nordligaste länen -— en i första, två i andra och två i tredje enslighetsklassen —— samt 3 orter inom Västernorrlands län, alla tre i andra enslighetsklassen.
Av det anförda framginge, att i förhållande till annan statsverkets personal i övre Norrland full rättvisa icke vederfarits vare sig de till enslighetstillägg berättigade eller övriga — och dessa vore till antalet övervägande —— befattningshavare vid lots- och fyrstaten inom nämnda del av landet. Lotsstyrelsen funne sig fördenskull böra i princip förorda, att bestämmelserna om kallortstillägg gjordes tillämpliga jämväl å befattningshavare vid lots- och fyrstaten.
Vad anginge frågan, huruvida bestämmelserna rörande enslighetstillägg, vid ett införande av förmånen av kallortstillägg, borde för befattningshavare inom kall- ortszonerna på något sätt modifieras, förhölle det sig så, att bland de faktorer, var- till hänsyn tagits vid bestämmandet av Norrlands uppdelning i kallortsklasser, även ortens ensliga belägenhet ingått. Enligt ett uttalande av 1928 års lönekommitté hade emellertid någon större hänsyn icke kunnat tagas till nämnda faktor. För det fall att nuvarande grunder för bestämmande av till vilken av kallortsklasserna en viss ort skulle hänföräs komme att lämnas i huvudsak orubbade, skulle alltså för personal, som berättigades erhålla ej blott enslighetstillägg utan även kallortstillägg, någon om ock ej mera betydande jämkning nedåt vara motiverad i antingen enslig- hetstillägget eller kallortstillägget. I sådant fall ville lotsstyrelsen förorda, att jämk- ning vidtoges beträffande kallortstillägget och icke beträffande enslighetstillägget.
Den avlöningsförmån, som i form av fyrskeppstillågg utginge till befattningsha- vare å fyrskepp, hade bestämts till olika belopp bland annat allt efter fyrskeppets mer eller mindre ensliga stationsort. Vad i det föregående sagts om jämkning i kallortstillägg borde sålunda även gälla vid avvägning av de kallortstillägg, som tillkomme personal å fyrskepp.
Med hänsyn till vad lotsstyrelsen anfört har lönekommittén funnit sig böra tillstyrka, att det nuvarande undantaget för lots- och fyrpersonal i fråga om kallortstillägg borttages. I betraktande av att i kallortsbegreppet alltjämt torde komma att ingå ett enslighetsmoment har kommittén emellertid ansett motiverat, att en minskning i kallortstilläggets belopp äger rum för befatt- ningshavare, som är berättigad att jämte dylikt tillägg uppbära enslighets- eller fyrskeppstillägg. Denna nedsättning har med hänsyn till grunderna för kallortstilläggets hittillsvarande beräkning ansetts böra bestämmas till 50 procent.
Beträffande 1928 års lönekommittés förslag torde i övrigt böra framhållas, dels att lotspersonalen genom beslut vid 1937 års riksdag blivit berättigad
till semester enligt vanliga regler, dels ock att nämnda kommittés förslag till ändring i grunderna rörande lotslott numera torde få anses hava förfallit på grund av de ändrade bestämmelser härutinnan, som antagits vid samma riks- dag (jfr kungörelsen den 4 juni 1937, nr 329).
Kommittén har i likhet med 1928 års lönekommitté icke föreslagit någon bestämmelse om s. k. prickningsersättning, enär dylik ersättning i regeln av- ser allenast kostnader för materialier och sålunda icke lärer kunna betraktas såsom en avlöningsförmån.
I nämnda kungörelse hava även meddelats vissa övergångsbestämmelser, avseende att förebygga minskning i den årliga ledighetstiden för de tjänste- män, som genom tillämpning av de nyantagna semesterbestämmelserna eljest skulle få vidkännas sådan minskning. Enligt kommitténs mening bör i frå- ga om semester för de befattningshavare, som övergå till det nya avlönings- reglementet, utan vidare gälla de i reglementet meddelade allmänna se- mesterbestämmelserna.
57 5. Attärsdrivande verk.
Postverket. De i 1928 års lönekommittés förslag till tilläggsbestämmelser under postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk upptagna bestämmelserna angående tillgodoräkning i och för löneklassplace- ring av tjänstetid i lägre ordinarie befattning för den, som befordras vid post— verket till postexpeditör, vid telegrafverket till kontorsskrivare eller telegraf- assistent, vid statens järnvägar till kontors- eller stationsskrivare samt vid statens vattenfallsverk till kontorsskrivare, överensstämma i sak med bestäm- melserna i 12 ä 3 mom. av det för kommunikationsverken nu gällande avlö- ningsreglementet. Med hänsyn till den ståndpunkt, som 1936 års lönekom- mitté idet föregående intagit till det hittills tillämpade tillgodoräkningsför- farandet, och i anledning av de föreskrifter, som ovan föreslagits under 8 &, har komittén funnit nödigt att jämväl omarbeta nu ifrågavarande bestäm- melser. Enligt kommitténs förslag skulle tjänsteman, varom här är fråga, kunna efter verkets beprövande placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt de i 7 g 1 mom. intagna allmänna bestämmelserna skolat hän— föras. I likhet med vad som i sak nu gäller skulle dock löneklassuppflytt- ningen icke inågot fall få omfatta mera än två löneklasser över Sistberörda löneklass. Ej heller skulle vid tillämpning av de föreslagna stadgandena sneddningsreglerna eller övriga lönetursbestämmelser i 8 & 1—3 mom. få sam- tidigt komma till användning.
Det förutsättes i stadgandet, att den högre löneklassplaceringen skall ske efter skälighetsprövning. Detta innebär till en början, att hänsyn bör tagas till omfattningen av den föregående tjänstetiden. Den förmån av gynnsam- mare löneklassplacering, varom här är fråga, bör icke medgivas tjänste- man, med mindre denne kan se tillbaka på längre tids tjänstgöring i lägre ordinarie befattning, regelmässigt minst sex år. Vidare bör, i enlighet med vad kommunikationsverkens lönekommitté på sin tid framhöll i sin motive-
ring till de nu gällande bestämmelserna på området, ett bedömande i varje särskilt fall komma till stånd beträffande frågan, huruvida den föregående ordinarietiden bör med hänsyn till såväl tjänstgöringens beskaffenhet som ock särskilt göromålens art göra befattningshavaren förtjänt av här ifrågava- rande förmån. Det är sålunda icke avsett, att varje övergång från lägre tjänstegrad till någon av ovan uppräknade befattningar skall utan vidare för- anleda en tillämpning av det nu ifrågavarande särstadgandet.
Esomoftast förekommer det, att poststationsföreståndare erhålla befordran _ vanligen i samband med förändring av poststationer till postexpeditioner —— till ordinarie befattning såsom stationsmästare vid postverket. Det är därvid i regel fråga om personer, som före befordringen en ansenlig tid varit medelst kontrakt anställda i postverkets tjänst. I allmänhet hava dylika tjänstemän hittills plågat för löneklassplacering i stationsmästartjänsten till- godoräknas tid, varunder de före befordran innehaft anställning såsom post- stationsföreståndare. Såsom förut nämnts skulle genom stadgandet i 8 5 3 mom. a) möjlighet öppnas för Kungl. Maj:t att i fråga om förutvarande kontraktsanställda medgiva förmånligare löneklassplacering än som följer av det allmänna stadgandet i 7 g 1 mom., där sådant finnes av omständigheter- na påkallat. Nämnda stadgande skulle sålunda kunna vinna tillämpning jämväl å poststationsföreståndare, som befordras till ordinarie befattning så- som stationsmästare. Med hänsyn till frekvensen av dylika befordringsfall synes det emellertid kommittén ändamålsenligast, att Kungl. Maj:t fastställer allmänna grunder för bedömande av löneklassplaceringsfrågor beträffande från poststationsföreståndarbefattning befordrade stationsmästare samt i öv- rigt överlämnar åt generalpoststyrelsen att besluta i varje särskilt fall. Ett stadgande härutinnan har upptagits bland särbestämmelserna under post- verket.
Det föreslagna stadgandet angående befogenhet för Kungl. Maj:t att med- giva tjänsteman, vilken innehar förordnande som postsparbankschef men vilkens förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande, rätt att återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad, han tidigare tillhört, ansluter sig i avseende å lydelsen helt till vad som i motsvarande hänseen- de föreslås i avseende å vissa förordnandetjänstemän vid de övriga kommu- nikationsverken. Beträffande motiveringen får kommittén hänvisa till vad här nedan anföres under statens järnvägar.
Övriga för postverkets del upptagna särskilda bestämmelser överensstämma med vad som nu gäller med undantag av att under punkten 5 upptagits ett nytt stadgande i fråga om särskild ersättning för tjänstgöring å tåg och fartyg. Såsom motivering för detta stadgande åberopas vad nedan under statens järnvägar anföres.
Telegrafverlcet. Det av 1928 års lönekommitté från 12 ä 3 mom. i kommu- nikationsverkens avlöningsreglemente upptagna stadgandet angående löne- klassplacering vid befordran till kontorsskrivare eller telegrafassistent från ordinarie befattning inom lägre lönegrad har formulerats i enlighet med mot- svarande stadgande för postverket.
Vidare har det av 1928 års lönekommitté i anslutning till bestämmelserna i 14 ä 2 mom. av kommunikationsverkens avlöningsreglemente föreslagna stadgandet angående skyldighet för tjänsteman, vilken innehar förordnande som telefondirektör i Stockholm men vilkens förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande, att återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad, han förut tillhört, givits ändrat innehåll och utsträckts att äga tillämpning jämväl å verkstadsdirektör vid telegrafverket. Stadgandet har avfattats i enlighet med motsvarande föreskrift för vissa förordnandetjänste- män vid statens järnvägar.
Övriga föreslagna bestämmelser överensstämma med vad som nu gäller ävensom med 1928 års lönekommittés förslag, varvid är att märka, att det nu utgående årliga arvodet av 360 kronor till växelstationsföreståndare med hänsyn till dyrtidstilläggets bortfallande uppräknats till 420 kronor i en- lighet med vad nyssnämnda kommitté förordat.
Statens järnvägar. Bestämmelserna om löneklassplacering i vissa fall vid lokförares befordran till lokmästare hava undergått vissa av de föreslagna bestämmelserna i 8 & föranledda jämkningar i avfattningen. Stadgandet an— gående löneklassplacering vid befordran till kontors— eller stationsskrivare från tjänst i lägre lönegrad har omformulerats i enlighet med motsvarande föreskrift för postverket.
Enligt bestämmelserna i 14 g 2 mom. av kommunikationsverkens avlö- ningsreglemente, sådant detta författningsrum numera lyder, skall tjänste- man, vilken förordnas såsom distriktschef vid statens järnvägar, såsom tele- fondirektör i Stockholm eller såsom driftdirektör vid statens vattenfalls- verk men vilkens förordnande upphör, återgå till ordinarie befattning vid verket i den tjänstegrad, han tillhörde vid tillträdandet av förordnandet. Där så erfordras för beredande i nu avsett fall av ordinarie tjänst åt dylik befatt- ningshavare, äger Kungl. Maj:t besluta därav betingad tillfällig ökning av det fastställda antalet ordinarie befattningar.
Bestämmelserna i berörda 14 5 2 mom. avsågo i sin ursprungliga lydelse allenast tjänsteman, som förordnades såsom distriktschef vid statens järn- vägar. Såsom motiv för bestämmelserna i fråga framhöll på sin tid kommu- nikationsverkens lönekommitté, att därest en genom förordnande tillsatt tjänsteman upphörde att innehava förordnandet, han bleve berättigad till pen- sion oavsett den levnadsålder han då innehade. En sådan anordning syntes dock icke vara påkallad, där en ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar förordnats till distriktschef, utan sådan tjänsteman syntes i stället efter för- ordnandets upphörande kunna användas i annan befattning vid verket, tills pensionsåldern uppnåddes. För att till distriktschef skulle kunna förvärvas de mest dugande tjänstemännen vid statens järnvägar borde därför den, som erhölle sådant förordnande, vara garanterad rätt att efter förordnandets upp- hörande återfå ordinarie tjänst inom den grad han förut innehaft. ,
Den anordning, som sålunda införts beträffande distriktschefsbefattningar- & na vid statens järnvägar och som sedermera blivit gällande även för telefon— direktör i Stockholm och driftdirektör vid statens vattenfallsverk, upptogs !
i sak oförändrad av 1928 års lönekommitté, som i tilläggsbestämmelserna till allmänna avlöningsreglementet under telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk inryckte särskilda stadganden i ämnet. För statens vattenfallsverks del gjordes anordningen i kommittéförslaget tillämplig å kraftverksdirektör.
I yttranden över kommittéförslaget har järnvägsstyrelsen anmärkt, att styrelsen icke kunde finna det annat än synnerligen olämpligt, att en di- striktschef, som icke erhölle förnyat förordnande, skulle behöva finna sig i att återgå till annan lägre befattning vid verket. Styrelsen hemställde, att stadgandet härom måtte borttagas. Vattenfallsstyrelsen yttrade, att det kunde möta svårighet att bereda en kraftverksdirektör, vilkens förordnan- de upphörde, lämplig sysselsättning i annan befattning vid verket. Enligt styrelsens mening borde Kungl. Maj:t hava valfrihet mellan att pensionera tjänstemannen eller att låta honom återgå till ordinarie befattning i tidigare innehavd lönegrad.
I anledning av de sålunda gjorda erinringarna har i den förutnämnda ordförandepromemorian förordats sådan jämkning i kommittéförslaget, att de i 1930 års förslag avsedda förordnandetjänstemännen skulle, därest för- ordnandet upphörde utan att efterföljas av förnyat förordnande, avgå ur statens tjänst med pension, dock med rätt för Kungl. Maj:t att förordna om tjänstemannens återgång till befattning inom den lönegrad han förut tillhört.
Efter tillkomsten av kommunikationsverkens avlöningsreglemente har in- rättats ett antal nya tjänster vid dessa verk, vilka i likhet med distriktschefs- befattning vid statens järnvägar tillsättas genom förordnande och hittills i allmänhet rekryterats med tjänstemän, som innehaft med konstitutorial till- satta befattningar vid vederbörande verk. Dessa nya tjänster äro -— för- utom de förut nämnda telefondirektörs- och driftdirektörsbefattningarna — befattningar såsom postsparbankschef vid postverket samt förrådsdirektör, verkstadsndirektör och verkstadsöveringenjör vid-statens järnvägar. Av de ny- tillkomna tjänsterna hava, såsom av det ovan anförda framgår, allenast telefondirektörs- och driftdirektörsbefattningarna inordnats under bestäm— :melserna i 14 5 2 mom.
Därest den i nyssnämnda författningsrum stadgade anordningen skall bibehållas för framtiden, lärer anledning knappast föreligga att från den- sammas tillämpning undantaga flertalet övriga förordnandetjänster vid kom- munikationsverken. Emellertid är lönekommittén för sin del av den upp- fattningen, att det knappast kan vara ägnat att medföra någon verklig för- del ur verkssynpunkt att påtvinga en förordnandetjänsteman, vilken icke erhåller förnyat förordnande, återgång till förut innehavd lägre tjänstegrad. Då hans före förordnandet innehavda befattning under tiden blivit besatt med ordinarie innehavare, kan han i regel icke påräkna att få återinträda i denna tjänst utan måste räkna med att erhålla annan placering. I be- traktande av den framskjutna ställning inom verket, tjänstemannen under förordnandetiden intagit, kan det befaras, att han efter återgången har svårt att finna sig till rätta i sina nya tjänsteförhållanden, vilket måste vara till
men för hans tjänstutövning i fortsättningen och försvåra utnyttjandet av hans arbetskraft på ett sätt som svarar emot hans utbildning och löneställ- ning. Kommittén håller fördenskull före, att en tjänsteman, vars förord- nande upphör utan att följas av förnyat förordnande, icke bör vara skyl- dig att mot sin egen önskan återgå till tjänstgöring i lägre tjänsteställning utan att han bör äga rätt att avgå från tjänsten mot åtnjutande av pension enligt de grunder, som i sådant hänseende gälla för förordnandetjänstemän.
Annorlunda kan saken ställa sig, om tjänstemannen själv uttryckligen ön- skar återgå till sin förra befattning. I dylikt fall torde man från tjänste- mannens sida kunna påräkna sådant intresse och sådana arbetsinsatser, att det kan vara med verkets fördel förenligt att fortfarande utnyttja hans ar- betskraft även i en mindre framträdande arbetsuppgift. Det synes icke böra vara en eljest plikttrogen och arbetsam tjänsteman förmenat att, även om han icke visat sig vara lämplig för förordnandetjänsten, i fortsättningen ägna sin arbetskraft åt verket, om han så önskar och det befinnes vara med verksintresset förenligt. Därest möjlighet hålles öppen för förordnandetjän- steman att, om fortsatt förordnande utebliver, få kvarstanna vid verket i tidigare innehavd tjänstegrad, skulle ock eventuella farhågor för att ett upphä- vande av bestämmelsernai 14 5 2 mom. i kommunikationsverkens avlönings- reglemente komme att menligt inverka på förordnandetjänstemas rekryte- ring, sannolikt förlora i betydelse.
Kommittén har sålunda ansett, att Kungl. Maj:t bör genom särskild be- stämmelse erhålla befogenhet att på särskild ansökan medgiva tjänsteman, vilken innehar förordnandetjänst men vilkens förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande, rätt att återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad han före förordnandet innehade. För sådant fall bör ock Kungl. Maj:t äga förordna om den tillfälliga ökning av antalet ordinarie tjänster, som kan betingas av återgången. Nämnda befogenhet torde lämpli- gen böra avse samtliga förordnandetjänstemän vid de affärsdrivande verken med undantag av generaldirektör, överdirektör och överingenjör. För det fåtal tjänster vid allmänna civilförvaltningen, vilka tillsättas medelst förordnande på viss tid och icke äro verkschefstjänster, hava med hänsyn till det sätt, varpå dessa tjänster rekryteras, tillräckliga skäl icke för närvarande synts före- ligga för en motsvarande anordning.
I enlighet med det sålunda anförda har lönekommittén, såvitt angår sta- tens järnvägar, upptagit ett stadgande, enligt vilket Kungl. Maj:t skall äga befogenhet dels att på ansökan medgiva tjänsteman, vilken förordnats till di- striktschef, förrådsdirektör, verkstadsdirektör eller verkstadsöveringenjör men vilkens förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande, rätt att återgå till befattning i den lönegrad han förut tillhört, dels ock att i dy- lika fall besluta om tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster.
Lokförare, som på. grund av förordnande bestrider tjänst såsom lok- mästare, äger för närvarande enligt bestämmelse i 38 Q 2 mom. av kommuni- kationsverkens avlöningsreglemente utöver vanlig vikariatsersättning uppbära särskild gottgörelse med 1 krona för dag, vilken gottgörelse är avsedd att ut-
göra vederlag för utebliven inkomst av loktjänstpengar. Enligt 1928 års lönekommittés förslag skulle ifrågavarande gottgörelse utgå enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder. Av motiveringen framgår, att gottgörelsen av— sågs skola beräknas med ledning av ett för vikarien uträknat årligt medeltal av hans inkomst av loktjänstpenningar.
1936 års lönekommitté, som anser det ifrågasatta beräkningssättet onödigt invecklat, håller för sin del före, att den nuvarande ordningen med ett fixt dagbelopp är att avgjort föredraga. Kommittén har ansett skäl föreligga för en från personalhåll påyrkad reglering av här ifrågavarande gottgörelse och förordar, att beloppet höjes till 2 kronor, däri inräknat vederlag för dyrtids— tilläggets bortfallande.
I anslutning till vad lönekommittén framhållit i motiveringen till 41 & föreslår kommittén vidare en bestämmelse av innebörd, att den personalen vid statens järnvägar för närvarande åliggande allmänna skyldigheten att bebo av verket anvisad lägenhet även i fortsättningen bibehålles. I samband härmed har emellertid — i nära anslutning till vad svenska järnvägsmanna- förbundet m. fl. personalorganisationer föreslagit (se sid. 219) — upptagits en bestämmelse, enligt vilken dels tjänsteman vid statens järnvägar skulle kunna under vissa förhållanden befrias från skyldigheten att bebo honom av verket anvisad bostad, dels ock prövning av dylika frågor skulle ske i sam- råd med särskilda personalombud.
Under tjänstgöring å järnvägs- eller ångbåtslinje utgår till viss personal vid postverket och statens järnvägar särskilda ersättningar enligt av Kungl. Maj:t meddelade grunder. Sålunda äga tjänstemän vid postverket under tjänstgöring vid järnvägsposten eller å sjöpostlinje åtnjuta resetraktamente, härbärgesersättning m. fl. särskilda ersättningar, vilka ersättningar betingats av de ökade kostnader, som föranledas av befattningshavarens tjänstgöring utom stationeringsorten. Vid statens järnvägar utgå delvis av samma an— ledning särskilda ersättningar i form av milpenningar till å lok och tåg tjänstgörande personal, seglingspenningar till viss personal å tågfärjor samt dagersättning till befälhavare å hjälpfartyg. Personal å statens järn- vägars tågfärjor äger ock åtnjuta fri kost eller kostpengar. Vissa särskilda ersättningar utgå även till den personal vid tullverket, som har att fullgöra tjänstgöring å tåg eller fartyg (bl. a. för visitation och tullbehandling). Då ifrågavarande särskilda ersättningar principiellt icke synas vara att räkna till sådana ersättningar vid resa för förrättning i statens ärenden, som avses i 22 å, utan betingade av att tjänstemannens vanliga tjänstutövning sker under resor och sålunda hänförliga till särskilda ersättningar, varom förmäles i 28 ä 1 mom., lärer särskilt stadgande om Kungl. Maj:ts befogenhet att utfärda bestämmelser rörande dessa ersättningar böra intagas i 8 kap. I tilläggsbe- stämmelserna till 1930 års reglementsförslag upptogs för statens järnvägars vidkommande ett dylikt stadgande, ehuru anknutet till 22 å och endast av- seende ersättningar eller andra förmåner under tjänstgöring å lokomotiv eller å statens järnvägars färjor och fartyg. Med hänsyn till ovannämnda ersätt- ningar under tjänstgöring å tåg samt då milpenningar tillkomma jämväl per-
sonal å numera i järnvägsdriften förekommande motorvagnar (rälsbussar och andra motordrivna rälsfordon) har föreskriften kompletterats i enlighet härmed. Förut har omnämnts, att häremot svarande stadganden upptagits även för tullverkets och postverkets del.
De av lönekommittén i övrigt under statens järnvägar föreslagna special- föreskrifterna överensstämma i huvudsak med vad 1928 års lönekommitté i anslutning till nu gällande föreskrifter i motsvarande hänseenden föreslagit. Bemärkas bör emellertid, att bland särskilda ersättningar för viss tjänst— göring, vilka Kungl. Maj:t skulle äga bestämma, upptagits även särskild ersättning vid växlingstjänst. Sådan ersättning utgår för närvarande till statens järnvägars personal med 45 öre för tjänstgöringsdag. Ehuru dyr- tidstillägg icke utgår å denna ersättning, föreslår lönekommittén, att den- samma höjes till 50 öre för dag.
Statens vattenfallsverk. I avseende å den föreslagna bestämmelsen angå- ende löneklassplacering vid befordran till kontorsskrivare från befattning i lägre lönegrad hänvisas till vad ovan anförts rörande motsvarande föreskrift vid postverket.
I fråga om befogenhet för Kungl. Maj:t att medgiva tjänsteman, vilken för- ordnats såsom driftdirektör men vilkens förordnande upphör utan att efter- följas av förnyat förordnande, rätt att återgå till befattning inom den löne- grad han förut tillhört, åberopas den motivering, som ovan anförts för mot- svarande stadgande beträffande statens järnvägar.
Det av 1928 års lönekommitté från 39 5 av kommunikationsverkens avlö- ningsreglemente upptagna stadgandet angående provision å bogseringsinkom- ster till personal å statens vattenfallsverks bogserbåtar har utelämnats i det föreliggande reglementsförslaget, enär kommittén av principiella skäl finner denna avlöningsform böra avskaffas. Den av statens vattenfallsverk drivna bogseringsverksamheten, vilken numera är begränsad till kanalledernai Göta älv, har för övrigt under senare tid nedgått och torde kunna betraktas såsom varande i viss mån stadd under avveckling. Den nu i tjänst varande bogse- ringspersonalen torde dock övergångsvis böra bibehållas vid förmånen av bogseringsprovision enligt hittills gällande grunder.
Vattenfallsstyrelsen har i utlåtande över 1930 års betänkande föreslagit en höjning av den till driftchefen vid Porjus kraftverk utgående särskilda er- sättningen från 1 000 kronor till 2 000 kronor. I avvaktan på den prövning av ifrågavarande befattningshavares löneställning, som torde böra ske i sam- band med tjänsteförteckningsrevisionen, finner sig kommittén icke höra till- styrka detta förslag. Den särskilda ersättningen har i kommitténs reglements- förslag benämnts avlöningsförstärkning. I fråga om avlöningsförstärkningens bortfallande vid övergång till annan tjänst hänvisas till vad som under 55 & anförts angående avlöningsförstärkning vid överlantmätarbefattningen i Kop- parbergs län.
I enlighet med ett av vattenfallsstyrelsen i samma utlåtande framställt yr- kande har i en särskild bestämmelse intagits en förklaring, att föreskrifterna i 44 5 av reglementsförslaget icke skola äga tillämpning i fråga om elektrisk
ström, som för uppvärmning, kokning eller belysning tillhandahålles tjänste- man i verket tillhörig bostadslägenhet. Såsom styrelsen framhållit, skulle vid statens vattenfallsverk, som självt producerar elektrisk ström, en ersättning för strömförbrukningen, beräknad enligt verkets självkostnadspris, bliva täm- ligen varierande och svår att bestämma. Enligt vad kommittén inhämtat, till- lämpas för närvarande i fråga om ersättning för elektrisk ström till verkets befattningshavare en för hela verket enhetligt bestämd taxa, vilken visserligen ligger något under det normala distribueringspriset men understundom kan överstiga verkets självkostnadspris.
Till innehavare av de genom förordnande tillsatta överdirektörs- och kraft— verksdirektörsbefattningarna vid statens vattenfallsverk utgår för närvaran- de dels enligt 5 g 1 mom. av kommunikationsverkens avlöningsreglemente ar- vode, till överdirektören 10 500 kronor och till kraftverksdirektörerna 10 000 kronor för år räknat, dels ock enligt 2 mom. av samma paragraf tantiem en- ligt vissa där närmare angivna grunder.
1928 års lönekommitté upptog i sitt förslag icke några bestämmelser angå- ende tantiem till ifrågavarande befattningshavare. Av skäl, som närmare utvecklades ikommitténs betänkande (sid. 58 0. f.), ansåg sig kommittén böra avstyrka ett bibehållande av tantiemsystemet såsom avlöningsform. I stäl- let föreslog kommittén en avsevärd höjning av de fasta lönerna.
I yttrande över kommittébetänkandet förklarade sig järnvägsstyrelsen på det livligaste instämma i vad kommittén anfört i fråga om tantiem åt vissa tjänstemän vid statens affärsverk. Särskilt underströk styrelsen oegentlig- heten av att tantiem finge utgå till vissa tjänstemän vid uppgörelser och leveranser statens verk emellan. I motsats härtill utvecklade vattenfalls- styrelsen sin uppfattning om de fördelar för verket, som vore förenade med tantiemsystemet, samt förordade, att tantiemsystemet måtte bibehållas för de befattningshavare, vilka för det dåvarande åtnjöte denna förmån. Därest åter systemet skulle slopas, vore enligt styrelsens mening de av kommittén föreslagna lönerna för små för att tillförsäkra staten ledande krafter med erforderliga kvalifikationer.
Frågan om borttagande av tantiemsystemet blev sedermera föremål för riksdagens övervägande i anledning av en vid 1933 års riksdag väckt motion (II: 406). I utlåtande över motionen anförde statsutskottet, att utskottet för sin del hyste samma principiella uppfattning i frågan, som kommit till uttryck i 1928 års lönekommittés förslag, och därför ansåge, att detta förslag borde genomföras för så vitt detsamma icke vid närmare övervägande befunnes komma att medföra praktiska olägenheter av avgörande betydelse. Att där- vid en höjning av den fasta avlöningen, såsom kommittén föreslagit. sam- tidigt måste vidtagas, läge i öppen dag. Riksdagen hemställde i sin skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t (nr 175), att Kungl. Maj ;t ville till särskild behand- ling upptaga 1928 års lönekommittés förslag om ändring av de avlönings- bestämmelser, som gällde för överdirektören och kraftverksdirektörerna vid statens vattenfallsverk, ävensom för riksdagen framlägga de förslag, som därav kunde föranledas.
Det av riksdagen sålunda väckta spörsmålet behandlades i propositionen nr 122 till 1934 års riksdag. Föredragande departementschefen framhöll därvid, att det principiellt sett vore mindre lämpligt, att några få statens be- fattningshavare avlönades enligt grunder —- fast lön och tantiem — som helt avveke från vad som gällde för andra statstjänstemän. Ehuru det alltså låge närmast till hands att ersätta tantiemsystemet med avlöningsgrunder, som anslöte sig till de inom statsförvaltningen eljest brukliga, syntes emeller- tid en omprövning därutinnan böra ske först i samband med en blivande allmän lönereglering. För det dåvarande syntes övervägandena därför få avse enbart en jämkning i grunderna för beräknandet av tantiem i sy fte att ernå en skälig begränsning därav.
I anslutning till detta uttalande föreslogs i propositionen viss ändring i grunderna för tantiemets beräknande beträffande överdirektören. Däremot lämnades frågan om begränsning av tantieminkomsten för kraftverksdirek- törerna tillsvidare öppen på den grund, att förordnan-dena för tre av dem utlöpte först med utgången av år 1937 och fördenskull en provisorisk åtgärd i angiven riktning icke dessförinnan kunde å dem bliva tillämplig. Riks- dagen godkände vad i propositionen föreslagits.
Sedermera har 1937 års riksdag godkänt en i proposition nr 132 föresla- gen ändring av grunderna för beräkning av tantiem för kraftverksdirek- törerna.
Såsom av denna redogörelse framgår, hava statsmakterna ansett det principiellt mindre lämpligt, att överdirektören och kraftverksdirektörerna vid statens vattenfallsverk avlönas enligt grunder, som eljest icke tillämpas inom statsförvaltningen. De ändringar i reglerna för tantiemets beräkning, som numera genomförts i ändamål att begränsa tantieminkomsten, hava ock tillkommit under uttryckligt framhållande av deras provisoriska karak- tär. Jämväl 1936 års lönekommitté håller före, att tantiemsystemet bör ut- mönstras ur avlöningsbestämmelserna och en reglering av de fasta lönerna för ifrågavarande befattningshavare komma till stånd. Vid upprättande av sitt förslag till civilt avlöningsreglemente har följaktligen kommittén icke medtagit några bestämmelser angående tantiem. Då emellertid spörsmålet om den lönegradsplacering, som vid tantiemets avskaffande bör tillkomma ifrågavarande tjänstemän, sammanhänger dels med den för närvarande aktuella frågan om ändrad personalorganisation för statens vattenfallsverk och dels med den prövning av olika tjänsters placering å tjänsteförtecknin- gen, som lönekommittén enligt sina direktiv har att längre fram företaga, har kommittén ansett sig icke nu kunna taga ståndpunkt till frågan om inplacering å tjänsteförteckningen av här avsedda befattningar. Kommit- tén har därför i sitt förslag till tjänsteförteckning icke medtagit befattnin- garna såsom överdirektör och kraftverksdirektör vid vattenfallsverket utan förutsätter, att dessa befattningshavare i avvaktan på tjänsteförtecknings- revisionen få tillsvidare kvarstå på nu gällande avlöningsbestämmelser.
Domänverket. Av skäl, som ovan under statens järnvägar anförts, har under domänverket intagits ett stadgande, enligt vilket Kungl. Maj:t skulle
äga befogenhet att medgiva tjänsteman, vilken förordnats såsom försälj- ningschef men vilkens förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande, rätt att återgå till befattning inom den lönegrad, han förut tillhört.
Enligt bestämmelserna i 22 5 av domänverkets avlöningsreglemente gäller för närvarande i fråga om semester för tjänstemän vid skogsstaten, att den- na med 5 dagar understiger den för övriga befattningshavare i motsvarande lönegrader fastställda årliga semestertiden. Enligt lönekommitténs mening förefinnas icke tillräckliga skäl ur saklig synpunkt att beträffande ifrågava- rande befattningshavare stadga avvikelse från de allmänna semesterbestäm- melserna. Härtill kommer, att skogsstatens befattningshavare för närvarande — frånsett vissa tjänstemän, som enligt nuvarande regler åtnjuta tjänstfrihet i stället för semester — utgöra den enda grupp tjänstemän med nyreglerad av— löning, för vilken semestertiden är reducerad. Med hänsyn härtill har kom- mittén ansett sig icke höra i reglementsförslaget upptaga någon särbestämmel- se i semesterhänseende för domänverkets del.
I samband med antagande från och med den 1 januari 1935 av nu gällan- de avlöningsreglemente för domänverket infördes särskilda lönetillägg av 600 kronor och 1200 kronor för revirförvaltare i mera svårskötta revir. Stadgande härom är intaget i 30 & av nämnda reglemente. Motsvarande stadgande har upptagits i det föreliggande reglementsförslaget. Med hänsyn till inarbetande av dyrtidstillägg i den fasta lönen och då rörligt tillägg icke skulle utgå å ifrågavarande förmån, föreslår kommittén att lönetilläggen hö- jas till respektive 660 kronor och 1 320 kronor.
4 avd. Lönenämnd. 58 5- I avseende å bestämmelserna angående lönenämnd får kommittén hän- visa till vad härom anförts i den allmänna motiveringen.
5 5 avd. Reglementets tillämplighet m. m. 59 . I denna paragraf hava upptagits bestämmelser, vilka dels reglera förut— sättningarna för reglementets giltighet beträffande tjänstemän, som redan före reglementets ikraftträdande vunnit ordinarie anställning, och dels angiva, i vad mån ändringar i de bestämmelser, som innefattas i reglementet, kunna under löpande löneregleringsperiod göras tillämpliga på tjänstemän, som blivit underkastade reglementets stadganden. Såsom motivering till bestämmel- serna i paragrafen får kommittén anföra följande.
Enligt 1 5 av reglementet skall genom beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen bestämmas, på vilka befattningar reglementet skall äga tillämpning. I Över- ensstämmelse med detta beslut har Kungl. Maj:t att avfatta och utfärda tjän- steförteckningen. Riksdagens beslut, som alltså blir avgörande för regle-
mentets giltighetsområde, torde kunna generellt omfatta tjänstemän vid de verk, för vilka reglementet skall gälla, utan specifikt omnämnande av de särskilda befattningar vid varje verk, å vilka reglementet skall bliva till- lämpligt; dock att särskilt får angivas, i vad mån vissa befattningar vid något verk skola undantagas från reglementets tillämpning (t. ex. överdirektör och kraftverksdirektörer vid statens vattenfallsverk o. s. v.). Beträffande de olika befattningarnas benämning och antal kommer riksdagen under alla förhållanden att — med undantag för befattningar i lönegraderna A 1—20 vid affärsverken — fatta beslut i samband med fastställande av personalförteck- ningar för de olika verken.
Med den avfattning, som 1 å erhållit, blir reglementet utan särskilt stad- gande automatiskt tillämpligt å befattningshavare, som efter reglementets ikraftträdande erhåller i reglementet avsedd tjänst. Beträffande tjänsteman, vilken omedelbart före ikraftträdandet innehar befattning, som i reglementet avses, bör däremot i reglementet regleras, under vilka förutsättningar regle- mentet skall gälla. Huvudregeln därvidlag synes böra vara, att reglementet göres tillämpligt å alla dem, vilka för närvarande åtnjuta avlöning enligt något av de efter kommunikationsverkens avlöningssystem uppbyggda av- löningsreglementena.
Härvidlag är särskilt att märka, att vissa kvinnliga befattningshavare, vilka icke år 1925 övergingo till de nya löneplaner, som tillkommo i samband med ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas löneförhållanden, fortfarande åtnjuta lön enligt de i avlöningsreglementena ursprungligen intagna, för kvinnliga befattningshavare avsedda löneplanerna (löneplan C i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente och motsvarande löneplaner i övriga avlöningsreglementen). Dessa befattningshavare äro icke underkastade civila tjänstepensionsreglementet utan hava sina pensionsförhållanden ordnade enligt de närmast förut gällande pensionsbestämmelserna. Antalet av dessa kvinnliga befattningshavare torde uppgå till ett 45-tal. Det synes kommit- tén av billighetsskäl påkallat, att ifrågavarande befattningshavare erhålla tillfälle att, om de så önska, övergå på det nya avlöningsreglementet, varav givetvis bör följa, att de även bliva underkastade civila tjänstepensionsregle— mentet.
Vissa generella undantag från ovannämnda huvudregel synas vara mo- tiverade. Dels bör reglementet icke erhålla tillämpning å befattningshavare, som äro uppförda å indragnings- eller övergångsstat och icke hava tjänst— göringsskyldighet, även om de åtnjuta avlöning enligt något av de nu gällande avlöningsreglementena. Då ordinarie tjänstemän icke äro skyldiga att — i den mån ej särskilda förbehåll härutinnan blivit gjorda — mot sin vilja över- gå på nya avlöningsbestämmelser, bör vidare, i anslutning till vad fallet varit vid tidigare löneregleringar, generellt lämnas möjlighet för tjänstemännen att, därest de icke önska underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser, härom göra anmälan före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt.
Bestämmelser i här berörda hänseenden hava intagits i 1 mom. De tjänstemän, som göra anmälan om att de icke vilja underkasta sig
reglementets bestämmelser, bliva bibehållna vid den rätt till lön och övriga förmåner, som regleras genom nu gällande avlöningsreglementen. I vad mån de därutöver böra äga rätt till förmåner, som icke äro garanterade genom avlöningsreglementena men som enligt riksdagens beslut för närvarande utgå, blir givetvis beroende på särskilt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. I anslutning till hittillsvarande praxis vid genomförande av nya lönereglerin- gar förutsätter kommittén, att tjänstemän, som icke vilja övergå på det nya av- löningsreglementet, tillsvidare få — efter sedvanlig årlig prövning —— behålla dyrtidstillägg men däremot ej berättigas uppbära de förmåner av provisorisk natur, som beviljats i avvaktan på ny lönereglering, nämligen provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.
För tjänstemän, som bliva underkastade reglementets bestämmelser, bör liksom hittills stadgas förbehåll om skyldighet att underkasta sig framtida ändringar i en del hänseenden, om vilka i avlöningsreglementet förmäles. Härom hava stadganden intagits i 2 mom. I huvudsak hava dessa stad- ganden anslutits till vad som i motsvarande hänseenden stadgats i nu gäl- lande avlöningsreglementen, ehuru med utjämning av de skiljaktigheter, som för närvarande i olika avlöningsreglementen förefinnas i fråga om ändrings- skyldighetens omfattning med avseende å samma slag av förmåner. Änd- ringsskyldigheten bör sålunda icke avse lön —— där ej sådant fall är för handen, som avses i 3 mom. -— eller med lön närmast jämförliga avlönings- förmåner (vikariatsersättning, kallortstillägg m. m.); semester, tjänstledig- hetsavdrag och begravningshjälp böra även lämnas oberörda av ändrings- skyldigheten. Ej heller böra tjänstemännen göras pliktiga att underkasta sig ändringar i reglerna om det rörliga tillägget. Däremot bör ändrings- skyldigheten avse sådana särskilda ersättningsformer som reseersättning, tjänstgöringstraktamente, flyttningsersättning, felräkningspenningar och övertidsersättning m. m. ävensom bestämmelserna om sjukvård, tjänstebo- stad och tjänstedräkt.
I nuvarande avlöningsreglementen finnes" även intaget ett generellt förbe- håll om skyldighet för tjänstemännen att underkasta sig ändrade bestäm- melser i fråga om pension. Kommittén har övervägt lämpligheten att in- föra en motsvarande klausul i civila avlöningsreglementet men har avstått från denna tanke. Givetvis föreligger för staten behov att i detta avseende även framdeles bereda sig sådan rörelsefrihet, att nödiga ändringar exempelvis beträffande avgångsskyldigheten kunna genomföras även gentemot redan ut- nämnda tjänstemän. Ett dylikt förbehåll synes emellertid mera höra hemma bland pensionsbestämmelserna än i avlöningsreglementet och synes därför böra införas i pensionsreglementet i samband med den överarbetning därav, som blir erforderlig i anslutning till löneregleringen. Vid bifall till vad sålun- da förutsatts skulle de tjänstemän, som bliva underkastade civila avlönings- reglementet, icke bliva skyldiga att underkasta sig framtida ändringar beträf- fande pensionsrätten med mindre de övergå på de nya pensionsbestämmelser, vilka kunna framgå såsom resultat av nyssnämnda överarbetning.
I anslutning till vad som anförts vid behandlingen av frågan om rörligt
tillägg har under 3 mom. intagits ett stadgande om skyldighet för tjänste- man, å vilken reglementet erhåller tillämpning, att därest de allmänna lev- nadskostnaderna nedgå med 10 procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst 5 procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslönebeloppen.
I sammanhang med frågan om reglementets tillämplighet anser sig kom- mittén böra något beröra frågan om avlöningsförhållandena för den perso- nal vid statens järnvägar, som i samband med statens övertagande av en- skilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst. Kom- mittén har för sin del förutsatt, att även denna personal, i den mån den finnes upptagen å statens järnvägars aktiva personalstat och alltså för när- varande åtnjuter lön enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente, bör bliva underkastad det nya avlöningsreglementet; däremot bör regle- mentet ej bliva gällande för personal, som är uppförd å övergångsstat och åtnjuter avlöning enligt de bestämmelser, som voro för dem gällande vid den enskilda järnvägen. Beträffande förfarandet med de personliga lönetillägg, som till en del av ifrågavarande befattningshavare utgå för avtalsenligt säkerställande av minst samma löneförmåner, som tillkommit dem vid den enskilda banan, kunna särskilda bestämmelser bliva erforderliga. Dylika bestämmelser böra emellertid meddelas fristående från avlöningsreglemen- tet. I fråga om utformningen av desamma torde det böra ankomma på järn- vägsstyrelsen att avgiva förslag. Vid bifall till vad sålunda förutsatts er- fordras icke i förevarande paragraf några särskilda föreskrifter rörande här ifrågavarande personal.
Tjänsteförteckningen.
Den av kommittén verkställda överarbetningen av gällande tjänsteförteck- ningar har, såsom redan inledningsvis framhållits, varit av rent formell art och har väsentligen bestått av ett sammanförande av de nuvarande tjänste- förteckningarna med de ändringar, som betingas av löneplanernas uppställ- ning. Någon realprövning av lönegradsplaceringen för de olika befattnin- garna har således icke i förevarande sammanhang verkställts; på frågan härom kommer lönekommittén, såsom förut nämnts, att senare ingå.
I tjänsteförteckningen hava sålunda till en början — med i sak oförändra- de lönegradsplaceringar men till de föreslagna löneplanerna anslutna lö- negradsbeteckningar — upptagits de befattningar, vilka återfinnas i gällande tjänsteförteckningar till avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltnin- gen, lots- och fyrstaten, kommunikationsverken och domänverket, ävensom förste provinsialläkarbefattningarna. I tjänsteförteckningen hava vidare upp- tagits de vid allmänna civilförvaltningen och statens affärsdrivande verk förefintliga förordnandetjänsterna, vilka i kommitténs förslag till civilt av- löningsreglemente hänförts till en särskild löneplan, löneplan C. På frågan
om en eventuellt ändrad gränsdragning mellan civila och militära avlönings- reglementena, såvitt angår icke militär personal, har kommittén i detta sam- manhang ej ingått i vidare mån än att civila avlöningsreglementet ansetts bö- ra göras tillämpligt å den till marinförvaltningens civila personal hörande be- fattningen såsom kemist, med vilken befattning för närvarande är förenad avlöning enligt 12 lönegraden i den under officersavlöningsreglementet in- tagna löneplanen för civilmilitär personal m. fl., motsvarande nuvarande ci- vila lönegraden B 27.
Kommittén har — i likhet med 1928 års lönekommitté — uppmärksam- mat den bristande enhetlighet i såväl uppställning som titulatur, vilken är utmärkande särskilt för den till gällande avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen hörande tjänsteförteckningen. Ehuru en begränsning av den mångfald olika tjänstetitlar, som kommit till användning, med fördel skulle kunna vidtagas, har kommittén likväl icke i förevarande sammanhang ansett sig böra föreslå några mera omfattande förändringar; endast i de fall, där de nu tillämpade beteckningssätten befunnits särskilt tyngande, hava jämkningar vidtagits. Ej heller med avseende å själva uppställningen av tjänsteförteckningen har kommittén funnit sig nu böra genomföra någon mera avsevärd ändring. I de delar av tjänsteförteckningen, där den hittills- varande uppställningen framstått såsom särskilt vidlyftig och obekväm, exempelvis i fråga om universiteten och karolinska mediko-kirurgiska insti- tutet, har kommittén dock -— efter huvudsaklig förebild av 1928 års löne- kommittés förslag härutinnan -— vidtagit viss omredigering i förenklande syfte utan att därmed någon ändring i sak åsyftats. Frågan om en mera vittgående förenkling av såväl tjänstebenämningar som uppställning av tjän- steförteckningen synes lämpligen kunna upptagas till närmare prövning i samband med den blivande tjänsteförteckningsrevisionen.
Beträffande ordningen mellan de olika befattningarna inbördes å tjänste- förteckningen må slutligen nämnas, att kommittén följt den i gällande tjän- steförteckning till kommunikationsverkens avlöningsreglemente tillämpade anordningen med befattningarnas uppräknande i ordningsföljd från lägsta till högsta tjänst, varvid befattningar tillhörande en och samma lönegrad upptagits i bokstavsordning.
Övergångsanordningar.
För att reglera tjänstemännens övergång till civila avlöningsreglementet erfordras vissa övergångsbestämmelser. I likhet med vad fallet varit vid ti- digare löneregleringar torde dessa föreskrifter böra utfärdas av Kungl. Maj:t. Kommittén ”anser sig emellertid här höra i korthet angiva de allmänna grun- der, efter vilka övergången bör ordnas, samt vissa viktigare bestämmelser, vilka böra ifrågakomma.
De övergångsföreskrifter, som torde bliva behövliga, äro dels sådana, som hava avseende å samtliga tjänstemän, vilka övergå till det nya avlönings- reglementet, dels ock sådana, som beröra särskilda grupper av befattnings- havare.
Med avseende å föreskrifter av förstnämnda slag torde till en början få nämnas, att kommittén av såväl principiella som praktiska skäl utgår från att det nya civila avlöningsreglementet icke bör givas retroaktiv tillämpning. Vad t. ex. angår tjänstemännens lönetursrätt, skulle således någon omräk- ning av löneturen icke förekomma, utan en var tjänsteman, som vid regle- mentets ikraftträdande kvarstår i samma befattning eller innehar tjänst inom samma lönegrad som den, han omedelbart före övergången tillhörde, bibe- hålles vid den löneklassplacering ävensom den rätt till uppflyttning i hög- re löneklass, som före övergången tillkommit honom. Då varje löneklass inom en var lönegrad av nuvarande löneklassindelade löneplaner har sin direkta motsvarighet inom den nya löneplanen A, vållar en dylik anordning icke några svårigheter. En retroaktiv tillämpning av de nya reglerna om löneklassplacering skulle däremot vålla synnerliga olägenheter av praktisk art.
Från nyssnämnda allmänna princip ifrågasätter emellertid kommittén visst undantag. Såsom i specialmotiveringen under 7 & omnämnts, har kommit- tén ansett, att den för kvinnlig tjänsteman nu gällande begränsningen i fråga om rätt att erhålla uppflyttning till högsta löneklassen inom vederbö- rande lönegrad bör bortfalla samt att därvid de kvinnliga tjänstemän, som vid reglementets ikraftträdande under minst tre år innehaft näst högsta löne- klassen inom vederbörande lönegrader, böra berättigas att omedelbart kom- ma i åtnjutande av lön enligt lönegradens högsta löneklass.
För det fall, att tjänsteman i och med civila avlöningsreglementets ikraft- trädande befordras till tjänst inom högre lönegrad av löneplan A torde en föreskrift bliva erforderlig därom, att bestämmelserna i 8 g 1 mom. av civila avlöningsreglementet skola tillämpas med utgångspunkt från den löne- ställning, tjänstemannen innehade omedelbart före ikraftträdandet.
Lönekommittén har i specialmotiveringen till 59 & förordat, att de kvinn— liga tjänstemän, som icke övergått till de från och med den 1 juli 1925 införda gemensamma löneplanerna för manliga och kvinnliga befattningshavare, det- ta oaktat beredas tillfälle att övergå på bestämmelserna i det nya civila av- löningsreglementet. För reglerandet av dessa befattningshavares övergång till det nya avlöningsreglementet torde böra utfärdas bestämmelser liknande dem, som i samband med ordnandet år 1925 av de kvinnliga befattningsha- varnas avlöningsförhållanden meddelades under avd. B punkten 1 i kungö- relserna den 6 juni 1925 (nr 214 och nr 271).
Vid tidigare löneregleringar hava särskilda övergångsbestämmelser plågat meddelas av innebörd att tjänstemännen icke genom övergången skulle lida minskning i förut innehavda löneförmåner. Kommittén har övervägt, huru- vida några åtgärder av övergångsnatur böra vidtagas för att generellt skydda befattningshavare, som nu övergå till det nya civila avlöningsreglemen- tet, mot en på grund av övergången tilläventyrs inträdande avlöningsminsk- ning. Med hänsyn till vad den nu föreslagna löneregleringen innebär i frå- ga om uppräkning av de fasta lönerna genom inräknande av dyrtidstillägg samt det rörliga tilläggets införande i avlöningsreglementet med samma rätts- liga karaktär som den fasta lönen har kommittén emellertid av såväl prin- cipiella som lönetekniska skäl ansett dylika åtgärder icke böra ifrågakomma. Det kan anmärkas, att en lönejämförelse med iakttagande å ena sidan av nu- varande bestämmelser om dyrtidstillägg och å andra sidan av de nya regler- na för rörligt tillägg skulle nödvändiggöra mycket svårbemästrade över- gångsföreskrifter. Samtidigt är att märka, att — om man bortser från de barntillägg, som utgå inom dyrtidstilläggets ram och som för innevarande budgetår avsevärt höjts löneminskning enligt kommitténs förslag kan uppkomma endast i ett fåtal fall. Vid indexlägen, som sammanfalla med intervallgränserna för det av kommittén föreslagna rörliga tillägget, uppstår ej löneminskning i någon löneklass eller ortsgrupp, även om hänsyn tages till den av innevarande års riksdag beviljade provisoriska avlöningsförstärknin- gen. Vid indexlägen, fallande mellan dessa intervallgränser, kan löneminsk- ning på grund av reglerna för rörligt tillägg vid stigande prisrörelse upp- komma för ett fåtal löneklasser, huvudsakligen inom de närmast under orts- gruppen I liggande ortsgrupperna, och detta i enstaka fall även om jämförel- sen sker med utgångspunkt från avlöningarna enligt före den 1 juli 1937 gäl- lande bestämmelser och således utan hänsyn till provisorisk avlöningsförstärk- ning. Då levnadskostnadsindex åter nedgår från en intervallgräns, uppkom- mer emellertid till gengäld i dessa lägen en väsentlig löneökning.
Till frågan om föreskrifter i syfte att för en de] befattningshavargrupper- övergångsvis bevara vissa särskilda avlöningsförmåner, vilka för närva- rande utgå men av kommittén icke upptagits i civila avlöningsreglemen- tet, äterkommer kommittén i det följande.
Med den nyss angivna ståndpunkten utgår lönekommittén från att de sär- skilda lönetillägg, som för närvarande enligt äldre övergångsstadganden till- komma vissa tjänstemän i form av personligt lönetillägg, personlig lönefyll-
nad och personligt dyrtidstillägg, utan vidare bortfalla för dem, som övergå till de nya avlöningsbestämmelserna.
I vissa fall äga tjänstemän för närvarande övergångsvis åtnjuta längre årlig semester än som följer av bestämmelserna i nu gällande avlönings- reglementen och av föreskrifterna i det nya civila avlöningsreglementet. I de övergångsbestämmelser, som meddelats vid tidigare löneregleringar, har plågat stadgas, att tjänsteman icke skall genom övergång till ny lönestat lida minskning i honom före övergången tillkommande semester. De för- sämringar i semesterrätten, som skulle inträda vid övergång till det civila avlöningsreglementet, äro emellertid icke av den omfattning, att kommittén ansett särskilda undantagsföreskrifter vara av omständigheterna påkallade. Det synes kommittén icke oskäligt, att tjänstemännen — för undvikande i möjligaste mån av undantagsföreskrifter på grund av införandet av ett nytt avlöningsreglemente —— vid sidan av de fördelar, en övergång till det nya reglementet i åtskilliga avseenden medför, få underkasta sig de nackdelar i ett eller annat hänseende, som tilläventyrs kunna följa av övergången.
Måhända bliva vissa föreskrifter jämväl i övrigt erforderliga till följd av övergången från nu gällande avlöningsbestämmelser till det nya reglementets föreskrifter, exempelvis i fråga om sjukvård, begravningshjälp m. m. Frågan härom torde få upptagas till närmare prövning i samband med övergångs- bestämmelsernas utarbetande.
Vad härefter angår för särskilda befattningshavare eller grupper av befatt- ningshavare erforderliga övergångsbestämmelser, må erinras, hurusom i till- lämpningsföreskrifterna till nu gällande avlöningsreglementen eller i annan ordning vissa tjänstemän medgivits särskilda förmåner i lönehänseende utöver de i avlöningsreglementena stadgade. Sålunda gäller i fråga om kammar- skrivare vid tullverket, vilken före 1917 års utgång antagits till extra ordi- narie kammarskrivare vid lokaltullförvaltningen och som med eller efter utgången av år 1923 vunnit eller vinner befordran till ordinarie kammar- skrivare, att dylik tjänsteman äger, såvida han tillhört eller beräknas hava tillhört den för kammarskrivarbefattning avsedda lönegradens högsta löne- klass i 6 år, komma i åtnjutande av lön enligt närmast högre löneklass inom närliggande lönegrad. Ett övergångsstadgande av motsvarande innehåll tor- de jämväl böra utfärdas i samband med civila avlöningsreglementets ikraft- trädande. En av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening hos chefen för finansdepartementet gjord framställning om utvidgning av denna förmån till vissa andra kammarskrivare, vilken framställning överlämnats till kommit- tén för att tagas i övervägande vid kommittéuppdragets fullgörande, torde få närmare prövas i samband med övergångsbestämmelsernas utarbetande.
Vissa postexpeditörer och förste postexpeditörer vid postverket samt vissa telegrafexpeditörer och förste telegrafexpeditörer vid telegrafverket äga för närvarande personlig rätt att åtnjuta lön enligt 12 respektive 13 lönegraden. Kommittén förutsätter, att denna särskilda förmån får bibehållas jämväl efter övergång till det nya avlöningsreglementet.
Lokeldare vid statens järnvägar äger, under förutsättning att han under minst 4 år innehaft den för lokeldare gällande lönegradens högsta löneklass samt uppnått en levnadsålder av 40 är, rätt att under de för uppflyttning i högre löneklass eljest föreskrivna villkoren åtnjuta lön i närmast högre löne- klass inom närliggande lönegrad. I skrivelse till kommittén har trafiktjänste- männens riksförbund gjort framställning om beredande av en liknande för- män åt vissa befattningshavare i 15 lönegraden vid postverket, telegraf- verket och statens järnvägar. Då här berörda spörsmål eventuellt kunna komma att sammanhänga med den blivande granskningen av olika befatt- ningars inplacering å tjänsteförteckningen, torde de böra närmare övervägas i nämnda sammanhang. Vad nyssnämnda för lokeldare beviljade förmån beträffar, torde i detta hänseende gällande bestämmelser höra, i avvaktan på en dylik prövning, bibehållas oförändrade såvitt angår tjänstemän, vil- ka före civila avlöningsreglementets ikraftträdande vunnit ordinarie anställ- ning och genomgått för befordran till lokeldartjänst föreskriven utbildning.
I samband med förslag om borttagande av nuvarande bestämmelser om stenografarvode har kommittén i specialmotiveringen till 28 & uttalat sig för att de befattningshavare, som vid civila avlöningsreglementets ikraftträdande åtnjuta dylikt arvode, övergångsvis skulle få uppbära arvodet även efter över- gång till reglementet. Erforderliga föreskrifter härom böra intagas bland övergångsbestämmelserna.
Beträffande provision å bogseringsavgifter åt viss personal vid statens vattenfallsverk har kommittén i specialmotiveringen till 57 % föreslagit, att denna förmån skulle bortfalla men att den nu i tjänst varande bogseringsper- sonalen skulle övergångsvis bibehållas vid densamma. Även härom bör ett stadgande intagas i övergångsbestämmelserna.
Slutligen må erinras, att kommittén iannat sammanhang (sid.. 61) fram—
; hållit, hurusom vid inplacering av generaldirektörsbefattningarna vid sta- ; tens vattenfallsverk och domänverket i lönegraden C 16 i civila avlönings- ! reglementet de nuvarande innehavarna av dessa tjänster skulle få vidkännas i en avsevärd avlöningsminskning samt att kompensation härför borde beredas _ dem genom särskild övergångsbestämmelse.
& _________
Ändring i gällande pensionsbestämmelser.
Vid antagande av civila avlöningsreglementet skulle vissa formella änd— ringar i civila tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsregle- mentet bliva erforderliga.
Civila tjänstepensionsreglementet äger, såvitt angår ordinarie befattnings- havare, tillämpning såväl å sådan personal, vars avlöningsförhållanden äro reglerade enligt kommunikationsverkens avlöningssystem, som å vissa andra befattningshavargrupper. För angivande av reglementets tillämpningsom- råde beträffande här ifrågavarande tjänstemän hava i 1 å uppräknats de olika avlöningsreglementen, vilka reglera befattningshavarnas avlöningsför- hållanden. I 2 & hava i anslutning härtill sammanförts föreskrifter om vissa undantag, som skola iakttagas vid tillämpningen av föreskrifterna i 1 &. I samband med utfärdande av civila avlöningsreglementet erfordras uppenbar- ligen sådan ändring av 1 %, att den nu förekommande hänvisningen till gäl- lande avlöningsreglementen ersättes med en hänvisning till förstnämnda reg— lemente. Jämväl 2 & torde härvid böra givas viss ändrad avfattning.
Under 18 % civila tjänstepensionsreglementet finnas intagna bestämmelser angående pensionsunderlag och pensionsavdrag beträffande de ordinarie be- fattningar, å vilka reglementet äger tillämpning. I 1 mom. av nämnda para- graf upptagas i tabellarisk form pensionsunderlag och pensionsavdrag be- träffande befattningar vid å ena sidan allmänna civilförvaltningen, med un- dantag av lots- och fyrstaten, samt affärsdrivande verk och, å andra sidan, lots- och fyrstaten. Vid ett antagande av kommitténs förslag till civilt av- löningsreglemente erfordras med hänsyn till konstruktionen av de i regle- mentsförslaget intagna löneplanerna en omarbetning av förevarande författ- ningsrum. I vad mån därjämte reella ändringar beträffande pensionsunder- lag och pensionsavdrag böra äga rum i anslutning till löneregleringen, är ett spörsmål, vilket faller utanför lönekommitténs uppdrag.
Även för allmänna familjepensionsreglementets vidkommande kräver ett antagande av civila avlöningsreglementet vissa formella ändringar. Sålunda måste — liksom i civila tjänstepensionsreglementet -— bestämmelserna angå- ende pensionsunderlag och pensionsavdrag underkastas omarbetning för vin- nande av formell anslutning till föreskrifterna i civila avlöningsreglementet.
Jämväl i vissa andra hänseenden än de ovan berörda lära smärre jämk- ningar i gällande pensionsbestämmelser kunna tänkas påkallade av de nya lönebestämmelserna. Samtliga hithörande spörsmål torde böra göras till föremål för särskild utredning.
Kostnadsberäkningar.
Kostnader för löneplanernas genomförande. I fråga om kostnaderna för genomförande av en lönereglering i enlighet med de av kommittén framlag- da förslagen till löneplaner hava, på grundval av det av kommittén inför- skaffade uppgiftsmaterialet beträffande befattningshavare vid civilförvalt- ningens nyreglerade verk (se Bilaga- 2), beräkningar enligt kommitténs an- visningar utförts av den till kommitténs biträde förordnade matematikern, förste aktuarien i statens pensionsanstalt B. Kjellén. Beträffande grunderna för dessa beräkningar samt resultaten av desamma meddelas här nedan en av förste aktuarien Kjellén utarbetad redogörelse.
På grund av nu gällande grunder för dyrtidstillägg stiga och falla statens lönekostnader med stigande, respektive sjunkande levnadskostnadsindex. De av kommittén föreslagna reglerna angående rörligt tillägg föranleda, att också i framtiden lönekostnaderna förändras vid växlande levnadskostnader. Då reglerna angående det rörliga tillägget till sin konstruktion förete vissa avvikelser från nuvarande dyrtidstilläggsgrunder, blir förskjutningen i löne- kostnaderna vid en och samma förändring i levnadskostnadsindex icke den- samma enligt nu gällande avlöningsbestämmelser och enligt kommitténs förslag. Detta medför tydligen, att en jämförelse mellan lönekostnaderna enligt nu gällande bestämmelser och enligt kommittéförslaget ger olika resultat vid skilda indexlägen. Med hänsyn härtill hava kostnadsberäk- ningarna utförts för fyra olika indexlägen å den nu tillämpade index- skalan, nämligen indexlägena 156, 162/163, 164/165 och 168/169. Be- räkningarna hava, vad angår rörligt tillägg å de föreslagna nya lönebelop- pen verkställts utifrån antagandet, att respektive indexlägen uppnåtts un- der en stigande prisrörelse. För vart och ett av de nämnda indexlägena har betiäffande den nya A-löneplanens olika löneklasser för varje ortsgrupp utriknats skillnaden mellan å ena sidan föreslagen lön med dårå utgående rörigt tillägg och å andra sidan nuvarande lön jämte förekommande pro- viscriskt dyrortstillägg samt dyrtidstillägg. Vid beräkningen av dyrtidstill- liägg har hänsyn tagits till att sådant tillägg ej utgår å hela lönen utan endast å lönen minskad med tjänstepensionsavdrag. Enär detta avdrag bestämmes av tjärstemannens lönegrad och ej av hans löneklass, hava vissa antaganden måit göras beträffande genomsnittligt pensionsavdrag för de tjänstemän tilllörande olika lönegrader, som åtnjuta lön enligt en och samma löneklass.
Man har härvid i allmänhet utgått från att tjänstemännen genomsnittligt befinna sig i respektive lönegraders näst högsta löneklass. Hänsyn har tagits till föreskrifterna om öretalens bortfallande vid beräkning av dyrtidstillägg å månadslönebeloppen. Vid beräkningarna har gällande maximigräns för dyrtidstillägget, respektive föreslagen maximigräns för det rörliga tillägget iakttagits. De särskilda tilläggen för barn under 16 års ålder hava däremot lämnats obeaktade (jfr nedan).
På grundval av de sålunda erhållna löneskillnaderna hava därefter kost- nadssiffror framräknats med tillhjälp av en vid betänkandet fogad tabell över tjänstemännens fördelning å löneklasser och ortsgrupper (Bilaga 2, tab. 2, sid. 382). Liknande beräkningar hava utförts beträffande de tjänstemän, som enligt kommitténs förslag skulle tillhöra löneplanerna B och C. I fråga om icke-ordinarie tjänstemän med placering i nuvarande löneklasserna a, b och 0 samt i fråga om provinsialläkare och distriktsveterinärer, rörande vilka per- sonalgrupper kommittén ännu icke tagit ställning till löneregleringsspörs- målet, hava kostnadsberäkningar ej verkställts. Däremot omfatta beräknin- garna icke-ordinarie befattningshavare tillhörande sådana löneklasser, som ingå i löneplanen A för ordinarie tjänstemän.
Då kommitténs utredningsuppdrag även innefattar frågan om löneregle— ring för sådan personal vid försvarsväsendet, vars avlöningsförhållanden äro reglerade enligt kommunikationsverkens avlöningssystem, har vid kostnads— kalkylerna hänsyn ansetts böra tagas jämväl till de kostnader, som en löne- reglering för denna personal kan beräknas medföra. Enär emellertid arbe- tet med denna del av utredningsuppdraget ännu ej fortskridit så långt, att löneplaneförslag upprättats, hava härvidlag endast grova kostnadsuppskatt- ningar kunnat verkställas. Dessa hava skett under antagande, att löneför- bättringen för ifrågavarande personal i stort sett skulle komma att procen- tuellt motsvara den för civilförvaltningens befattningshavare föreslagna. Be- räkningarna hava utförts med ledning av sammanställningar rörande det vid försvarsväsendet befintliga personalbeståndet, vilka i likhet med mot- svarande sammanställningar beträffande befattningshavare vid civilförvalt- ningen upprättats på grundval av införskaffade personliga uppgiftskort. Löneregleringen har beräknats beröra omkring 6 100 ordinarie och icke-ordi- narie befattningshavare vid försvarsväsendet.
Lärarpersonalen vid allmänna läroverk m. fl. statliga undervisningsan- stalter har genom beslut vid 1937 års riksdag inordnats under samma löne- system, som gäller för de verk, vilka omfattas av lönekommitténs uppdrag, om ock denna personal för närvarande hänförts under ett särskilt avlönings- reglemente. Då kommittén utgått från att för den statliga lärarpersonalen böra bliva gällande samma avlöningsbestämmelser, som enligt det nu före- liggande reglementsförslaget skulle genomföras för befattningshavare i all- mänhet vid den civila statsförvaltningen, har kommittén funnit beräkningar höra verkställas även rörande kostnaderna fören lönereglering för nämnda personal enligt de grunder, vilka innefattas i förslaget till civilt avlönings- reglemente. Enligt inhämtade uppgifter kan denna lönereglering beräknas
komma att beröra omkring 3 300 ordinarie och icke-ordinarie statligt anställ- da läirare.
Jännväl för lärare vid folk- och småskolor har vid 1937 års riksdag be- slutalts lönereglering enligt ett särskilt avlöningsreglemente, byggt på kom- muniikationsverkens och allmänna civilförvaltningens lönesystem, varvid lön för iffrågavarande befattningshavare bestämts att utgå enligt vissa lönegra- der ii allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente. För den händelse detta inordnande av lärare vid folk- och småskolor i vissa civila lönegrader anses; böra föranleda, att nämnda personal i anslutning till en lönereglering enligtt kommitténs förslag för de civila statliga tjänstemannagrupperna till- erkämnes lön enligt motsvarande lönegrader i löneplan A av civila avlönings- reglementet, har kommittén funnit sig böra föranstalta om beräkningar rö- randte de kostnader, som en dylik ny lönereglering skulle medföra. Denna har lberäknats komma att omfatta omkring 28 000 ordinarie och icke-ordi- narie= lärartjänster vid folk- och småskolor.
Då kommittén beträffande de senast berörda personalgrupperna — lä- rare vid statliga läroanstalter samt vid folk- och småskolor — icke förfogar över ett för tillförlitliga beräkningar i erforderlig mån differentierat mate- rial, :"äro de för ifrågavarande befattningshavargrupper utförda kostnadskal- kyler'na att betrakta såsom mycket ungefärliga.
Samtliga här åsyftade beräkningar avse endast lön (inklusive å ena sidan provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg, med undantag av däri ingå- ende barntillägg, samt å andra sidan rörligt tillägg) men däremot icke andra avlöningsförmåner. Hänsyn har ej tagits till utgiftsökning i anledning av kvinnliga befattningshavares uppflyttning i högsta löneklassen inom veder- börande lönegrad (jfr nedan).
Föll' befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen och de affärsdri- vande verken utvisa de på angivet sätt verkställda beräkningarna rörande löneregleringskostnaderna vid olika lägen av levnadskostnadsindex den kost- nadsökning, som redovisas i nedanstående sammanställning, vilken även upptager de kostnadssiffror, vilka framkomma, därest utgifterna för den av 1937 års riksdag beslutade provisoriska avlöningsförstärkningen fråndragas:
Beräknad kostnadsökning
5 Utan frånräk— Vid frånräk- ! nande av pro— nande av pro- E visorisk av- visorisk av— . löningsför— löningsför— l stärkning stärkning [? kronor kronor é Vid levnadskostnadsindex 156 .............. 15 400 000 5 270 000 i , » 162/163 .............. 16 590 000 6 460 000 ) » 164/165 .............. 14 760 000 4 630 000 » » 168/169 .............. 17 780 000 7 650 000 I fråga om befattningshavare vid försvarsväsendet skulle enligt de verk- ställda approximativa uppskattningarna löneregleringskostnaden — utöver utgifterna för beviljad provisorisk avlöningsförstärkning — vid ifrågava-
rande indexlägen variera mellan omkring 600 000 kronor och- omkring 1 000 000 kronor.
Kostnadsökningen för lärare vid statliga läroanstalter har vid samma in- dexlägen uppskattats till belopp, likaledes utöver kostnaderna för proviso- risk avlöningsförstärkning, varierande mellan inemot 300000 kronor och omkring 700 000 kronor.
Beträffande lärare vid folk- och småskolor skulle de uppskattade kost- nadsbeloppen, utöver provisorisk avlöningsförstärkning, vid motsvarande indexlägen uppgå till omkring 2 100 000 ä 3 800 000 kronor.
För bedömande av löneregleringskostnadernas storleksordning är det av intresse att sammanställa dessa kostnader med de nuvarande totala löne- kostnaderna. Beräkningar rörande dessa lönekostnader hava —— likaledes på grundval av det av kommittén införskaffade uppgiftsmaterialet beträf— fande befattningshavare vid olika förvaltningsområden — verkställts i avse- ende å sådana tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen och affärsdrivande verk, såväl ordinarie som icke-ordinarie, vilka avses komma att uppbära lön enligt löneklasser, ingående i de föreslagna löneplanerna A, B och C. Däremot hava motsvarande kalkyler icke utförts beträffande befattnings- havare vid försvarsväsendet eller lärarpersonal. Ej heller vid nu ifråga- varande beräkningar har hänsyn tagits till andra avlöningsförmåner än lön (inklusive provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg, med undantag av däri ingående barntillägg).
De verkställda beräkningarna, som endast avse indexlägena 162/163, 164/ 165 och 168/ 169, utvisa för nyssnämnda personalgrupper totala lönekostnader till följande belopp, som innefatta dyrtidstillägg men ej barntillägg (beträf- fande ytterligare detaljer rörande beräkningarna hänvisas till de i bilaga 2 införda anmärkningarna till den i nämnda bilaga ingående tab. 1):
Levnadskostnadsindex 162/ 163 164/165 168/169 kronor kronor kronor Nuvarande lönekostnader: 3) utan inräknande av provisorisk avlöningsför- stärkning .................................... 213 819 000 215 648 000 219 305000 b) med inräknande av provisorisk avlöningsför- stärkning .................................... 223 949 000 225 777 000 229 434000
Med utgångspunkt från dessa siffror samt de i sammanställningen å före- gående sida angivna kostnaderna för en lönereglering i enlighet med de av kommittén föreslagna löneplanerna hava för den av löneregleringen föran- ledda genomsnittliga procentuella löneökningen erhållits följande värden:
Levnadskostnadsindex
162/163 164/165 168/169
Genoomsnittlig löneökning:
a) om den provisoriska avlöningsförstärkningen
medräknas .................................. 7'76 % 6'84 % 8'11 % h) om den provisoriska avlöningsförstärkningen ej medräknas .................................. 2'88 % 2'05 % 333 %
Vid de här förut framlagda kostnadskalkylerna har, såsom nämnts, hän- syn (ej tagits till de i tjänstemännens dyrtidstillägg för närvarande ingående fastar tilläggen för barn under 16 år och således ej heller till den kostnads- 1'nins;kning, som kommer att inträda vid bifall till kommitténs förslag om suc- cessi'v avveckling av nämnda tillägg. Denna kostnadsminskm'ng har för året närmast efter löneregleringens ikraftträdande uppskattats till omkring 2 620) 000 kronor för personal vid allmänna civilförvaltningen, de affärsdri- vandle verken och försvarsväsendet —— därav för allmänna civilförvaltningen och :affärsverken omkring 2 280 000 kronor. För lärare vid läroverk m. fl. statliiga undervisningsanstalter samt för lärare vid folk- och småskolor har motsvarande kostnadsminskning approximativt uppskattats till ungefär 975 000 kronor. Tillhopa skulle alltså kostnadsminskningen för ifrågavarande för- valtmingsområden utgöra. omkring 3 600 000 kronor. I den mån den av kom- mittén föreslagna successiva avvecklingen av barntilläggen fortskrider, ökas den härigenom uppkommande besparingen, så att kostnadsminskningen vid avvencklingsperiodens utgång — efter 16 år — beräknas utgöra för allmänna civilförvaltningen, affärsverken och försvarsväsendet ungefär 4 550 000 kro- nor (därav för de båda förstnämnda grupperna 3 930 000 kronor) samt för lärarpersonalen omkring 1 620 000 kronor eller således tillhopa omkring 6 170 000 kronor för år räknat.1
Vissa andra avlöningskostnader. Av betydelse vid beräkningen av kost- naderna för löneregleringen äro emellertid ej blott ändringarna i själva löne— planerna samt i grunderna för rörligt tillägg utan även åtskilliga andra be— stämmelser i det föreliggande förslaget. I fördyrande riktning verkar i främsta ;, rummet kommitténs förslag om borttagandet av nu gällande begränsning i
__, iåww_,qm.,. . . _
avseende å kvinnliga befattningshavares rätt till löneklassuppflyttning men därjämte förslagen om utsträckning av gällande förmån av kostnadsfri sjuk— ledighet, om höjning av kallortstilläggen, om ändrade grunder i fråga om vikariatsersättnings bestämmande, om höjning av ersättningen för övertids- tjänstgöring, om införande av utvidgade sjukvårdsförmäner vid allmänna civilförvaltningen samt om ändrade grunder med avseende å begravnings- hjälp och tid för löns utgående vid dödsfall.
1 I ovanstående kalkyler hava även barntillägg till provinsialläkare och distriktsveterinärer medräknats. Såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare (även i löneklasserna a, b och c) ingå i kalkylerna.
Endast beträffande vissa av de nu angivna ändringsförslagen kunna mer- utgifterna för statsverket med någon större grad av tillförlitlighet på förhand beräknas. För dessa fall hava kostnaderna angivits redan under vederböran- de paragrafer av specialmotiveringen; för överskådlighetens skull anser sig kommittén dock här böra rekapitulera kostnadssiffrorna. Förslaget om bort- tagande av begränsningen i fråga om kvinnliga befattningshavares rätt till löneklassuppflyttning har för den civila statsförvaltningen, utom undervis- ningsväsendet, beräknats medföra en kostnadsökning —— inklusive utgifter för 3 procents rörligt tillägg _ av omkring 1 100 000 kronor för år. Motsvarande kostnadsökning för personal vid det statliga undervisningsväsendet samt vid folk- och småskolor har approximativt uppskattats till i runt tal 3 150 000 kronor. Den föreslagna uppräkningen av kallortstilläggen har beräknats föranleda en årlig kostnadsökning av omkring 140 000 kronor, vilket belopp avser endast personal vid den civila statsförvaltningen och försvarsväsendet. Förslaget om utbetalande i förekommande fall till stärbhus efter avliden be- fattningshavare av —— förutom begravningshjälp med ett för alla befattnings- havare lika belopp av 400 kronor — lön under en månad efter dödsfallet har med utgångspunkt från under 1936 inträffade dödsfall bland tjänstemännen beräknats medföra en kostnadsökning av omkring 65 000 kronor för de för- valtningsområden, som beröras av förslaget till civilt avlöningsreglemente.
Beträffande övriga ändringsförslag är kommittén icke i tillfälle att fram- lägga några kostnadsberäkningar. Av dessa förslag torde endast sjukvårds- förmånernas utsträckande till den civila statsförvaltningen i dess helhet re- presentera någon mera betydande kostnadsökning. För att giva en föreställ- ning om storleksordningen av denna kostnad tillåter sig kommittén anföra följande. Utgifterna för sjukvård åt befattningshavare vid kommunikations- verken utgjorde under år 1935 genomsnittligt icke fullt 30 kronor per sjuk- vårdsberättigad tjänsteman (vägt medeltal). Med hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet vid flertalet till allmänna civilförvaltningen hörande verk torde det kunna antagas, att sjukvårdskostnaden vid dessa förvaltningsområden genomsnittligt per tjänsteman blir väsentligt lägre än vid kommunikations- verken. Därest kostnaden skulle uppskattas till 20 kronor per år och befatt— ningshavare, skulle den för ordinarie och icke-ordinarie personal röra sig omkring ett sammanlagt belopp av drygt 300 000 kronor årligen.
F ö r s 1 a g till Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen
(civila avlöningsreglementet).
1 avd. Allmänna bestämmelser.
1 5.
1 mom. Genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmes, å vilka 3315161111613158ts ordinarie civila befattningar i statens tjänst detta reglemente skall äga till— 232323? lämpning.
De befattningar, för vilka reglementet sålunda skall gälla, upptagas i en av Kungl. Maj:t fastställd, vid reglementet såsom bilaga fogad tjänsteförteck- ning.
2 mom. Antalet befattningar vid varje särskilt verk bestämmes genom en av Kungl. Maj:t och riksdagen för verket fastställd personalförteckning, dock att antalet befattningar inom lönegraderna A 1—20 vid postverket, telegraf- verket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och domänverket bestämmes av Kungl. Maj:t.
3 mom. Befattning, varå reglementet äger tillämpning, tillsättes, i enlig- het med vad därom är särskilt stadgat, genom fullmakt eller konstitutorial
,, eller genom förordnande på viss tid eller tills vidare.
; Tillsättning genom konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administra- å tiv väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjän- , sten.
2 g.
_ 1 mom. Tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och un- Avlöning. ; der de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbestämmel— ) ser, som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av Kungl. Maj:t. ' Avlöning utgöres dels av lån jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg
och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg.
2 mom. Är tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepen- sion, livränta eller årligt understöd, beror på Kungl. Maj:ts prövning, om
Tjänst- gör-ingefära- skrifter, för- flyttnings- skyldighet m. m.
Förening av tjänster m.m.
och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske; dock att sådant avdrag ej må äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande be- stämmelser angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och- civilmilitär personal.
3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och med den dag tjänsten enligt utnämningshandlingen tillträdes till och med den dag tjänstemannen frånträder densamma; dock att, där avgång sker på grund av dödsfall och tjänstemannen efterlämnar familjepensionsberätti- gade efterlevande, lön jämte i förekommande fall rörligt tillägg skall utgå till och med den dag, då en månad förflutit efter tjänstemannens frånfälle.
Angående tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten samt att å avlö- ningen vidkännas pensionsavdrag stadgas i gällande bestämmelser om tjän- ste- och familjepension.
4 mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträf- fande särskild ersättning utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad el- ler eljest finnes lämpligen böra ske.
3 5.
1 mom. Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som med- delas i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Han är ock pliktig underkasta sig dels, där särskilt tjänstgöringsområde är för hans be- fattning bestämt, omreglering av tjänstgöringsområdet, dels ock minskning i eller upphörande av extra inkomster, vilka kunna medfölja befattningen eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.
Tjänsteman är vidare skyldig att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre löne— grad vid det verk han tillhör; dock att vad sålunda stadgats icke skall för— anleda inskränkningi den vidsträcktare skyldighet i nämnda hänseende, som må vara av Kungl. Maj :t föreskriven.
2 mom. Innehavare av domartjänst är pliktig att, om Kungl. Maj:t finner organisatoriska skäl sådant påkalla, låta förflytta sig till annan domarbefatt- ning inom den lönegrad han tillhör.
3 mom. Annan tjänsteman än domare är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock, därest Kungl. Maj :t så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk, å vilken detta reglemente är tillämpligt.
Vad i detta mom. stadgas skall dock icke gälla innehavare av befattning tillhörande den i 5 & intagna löneplan C.
4å.
1 mom. Med tjänst, som avses i detta reglemente, må icke förenas annan ordinarie eller extra ordinarie befattning istatens tjänst eller därmed jäm- förlig kommunal befattning, så framt icke Kungl. Maj:t och riksdagen be- träffande viss tjänst annorlunda beslutat.
www.-"1 "ÅLJr—Ew—t _ ..
2 mom. Utan tillstånd av Kungl. Maj:t eller, vad angår tjänsteman tillhö- randre någon av lönegraderna A 1—27, av den myndighet, varunder han ly- der, lmå tjänsteman ej heller åtaga sig: .
upypdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel. transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte;
beifattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, som nyss sagts; eller
aninan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag. Tilllstånd må beviljas endast för så vitt uppdraget eller befattningen prö- vas ilcke inverka menligt för utövandet av den ordinarie tjänsten och bör, där så lämpligen kan ske, avse viss tid.
Vald här ovan stadgas gäller icke i fall, där Kungl. Maj :t eller den myndig- het, som äger bevilja tillstånd, meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefatt- ning., varom i detta moment är fråga.
3 mom. Är tjänsteman av befattning eller uppdrag, varom förmälesi 1 och 2 mom., helt eller delvis hindrad att bestrida sin tjänst, skall han göra framställning om ledighet i motsvarande omfattning.
4 mom. I fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för inne- havare av viss befattning att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som lämpligen icke bör förenas med hans ordinarie tjänst, äger Kungl. Maj :t ut- färda erforderliga föreskrifter.
2 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt allmän löneplan. 1 kap. Löneplaner och löneklassplacering.
5 %. Allmänna löneplaner:
Löneplan A. (Tjänstemän i allmänhet, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial).
Lönegrad 0 r t 5 g r 11 p p Löne— omfattar klalss A B C D F G H I nr löneklas- n
sernanr Årslön,kronor 1 1—5 1 1 938 2 016 2 094 2 172 2 250 2 328 2 406 2 484 2 562 2 2—6 2 2 070 2 154 2 238 2 322 2 406 2 490 2 574 2 658 2 742 3 3—7 3 2 202 2 292 2 382 2 472 2 562 2 652 2 742 2 832 2 922 4 4—8 4 2 334 2 430 2 526 2 622 2 718 2 814 2 910 3 006 3 102 5 5—9 5 2 466 2 568 2 670 2 772 2 874 2 976 3 078 3 180 3 282
Löneplan A (forts.).
Lönegrad 0 r t 5 g u p p Löne— omfattar kass A B C D E F G H nr löneklas- sernanr Arslön,krono
6 6—10 6 2 601 2 709 2 817 2 925 3 033 3 141 3 249 3 357 3 465 7 7—11 7 2 739 2 853 2 967 3 081 3 195 3 309 3 423 3 537 3 651 8 8—12 8 2 877 2 997 3 117 3 237 3 357 3 477 3 597 3 717 3 837 9 9—13 9 3 015 3 141 3 267 3 393 3 519 3 645 3 771 3 897 4 023 10 10—14 10 3 153 3 285 3 417 3 549 3 681 3 813 3 945 4 077 4 209 11 11—15 11 3 291 3 429 3 567 3 705 3 843 3 981 4 119 4 257 4 395 12 12—16 12 3 438 3 582 3 726 3 870 4 014 4 158 4 302 4 446 4 590 13 13—17 13 3 630 3 780 3 930 4 080 4 230 4 380 4 530 4 680 4 830 14 14—18 14 3 822 3 978 4 134 4 290 4 446 4 602 4 758 4 914 5 070 15 15—19 15 4 050 4 212 4 374 4 536 4 698 4 860 5 022 5 184 5 346 16 16—20 16 4 278 4 446 4 614 4 782 4 950 5 118 5 286 5 454 5 622 17 17—21 17 4 596 4 773 4 950 5 127 5 304 5 481 5 658 5 835 6 012 18 18—22 18 4 926 5 112 5 298 5 484 5 670 5 856 6 042 6 228 6 414 19 19—23 19 5 256 5 451 5 646 5 841 6 036 6 231 6 426 6 621 6 816 20 20—23 20 5 586 5 793 6 000 6 207 6 414 6 621 6 828 7 035 7 242 21 21—24 21 5 916 6 135 6 354 6 573 6 792 7 011 7 230 7 449 7 668 22 22—25 22 6 300 6 525 6 750 6 975 7 200 7 425 7 650 7 875 8 100 23 23—26 23 6 750 6 975 7 200 7 425 7 650 7 875 8 100 8 325 8 550 24 24—27 24 7 230 7 455 7 680 7 905 8 130 8 355 8 580 8 805 9 030 25 25—28 25 7 725 7 950 8 175 8 400 8 625 8 850 9 075 9 300 9 525 26 26—29 26 8 220 8 445 8 670 8 895 9 120 9 345 9 570 9 795 10 020 27 27—30 27 8 715 8 940 9 165 9 390 9 615 9 840 10 065 10 290 10 515 28 28—31 28 9 210 9 435 9 660 9 885 10 110 10 335 10 560 10 785 11 010 29 29—32 29 9 705 9 930 10 155 10 380 10 605 10 830 11 055 11 280 11 505 30 30—33 30 10 200 10 425 10 650 10 875 11 100 11 325 11 550 11 775 12 000 31 31—34 31 10 695 10 920 11 145 11 370 11 595 11 820 12 045 12 270 12 495 32 32—35 32 11 190 11 415 11 640 11 865 12 090 12 315 12 540 12 765 12 990 33 33—36 33 11 700 11 925 12 150 12 375 12 600 12 825 13 050 13 275 13 500 34 34—37 34 12 210 12 435 12 660 12 885 13 110 13 335 13 560 13 785 14 010 35 12 720 12 945 13 170 13 395 13 620 13 845 14 070 14 295 14 520 36 13 230 13 455 13 680 13 905 14 130 14 355 14 580 14 805 15 030 37 13 740 13 965 14 190 14 415" 14 640 14 865 15 090 15 315 15 540
Löneplan B. (Tjämstemän i chefs— eller därmed jämförlig ställning, tillsatta medelst fullmakt). Lönlcgrad och - .. Lönegrad och .. Lönearad och .. liöneklass Arslon löneklass Årslon lörfeklass Årslon nr kronor nr kronor nr kronor 1 14 000 2 16 000 3 18 000
Löneplan C. (Tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills vidare).
Lönlegrad och .. Lönegrad och .. Lönegrad och ..
löneklass Årslon löneklass Årslon löneklass Årslon nr kronor nr kronor ur kronor 1 9 000 7 15 000 13 22 000 2 10 000 8 16 000 14 24 000 3 11 000 9 17 000 15 26 000 4 12 000 10 18 000 16 30 000 5 13000 11 19 000 17 36000 6 14 000 12 20 000
6 &. D-en lönegrad, till vilken va rj e särskild befattning är att hänföra, angives i Lönegrader tjänsteförteckningen. ”Ch löna"
klasser. För tjänsteman med lön enligt löneplan A fastställes den löneklass, enligt vilken lönen skall utgå, i enlighet med föreskrifterna i 7—9 åå; inom löne- klass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd.
Fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av Kungl. Maj:t med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna.
75.
1 mom. Vid tillträdandet av ordinarie befattning tillhörande löneplan A Begynnelse- erhåller tjänsteman lön enligt den för vederbörande lönegrad fastställda läg-Ion ”Ch mna"
_ _ klassupp- sta löneklassen, där ej föreskrifterna i 8 och 9 åå giva anledning tlll avv1kelse flyttning.
härutinnan.
2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år upp- flyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av före- skrifterna i 3 mom. här nedan eller i 8 eller 9 ä.
3 mom. Uppflyjttning till högre löneklass sker vid ingången av kalender- kvartalet näst efter 'det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått.
Löneklass- placering vid befordran in. 111.
I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löne- klass
a) att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas jämväl semester (ferier) ävensom tjänstledighet, som avses i 13 & 1—3 mom. eller i 14 &;
b) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseel- se, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, må tagas, endast då för- seelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt
e) att tjänstemannen icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern. Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas, utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant be- slut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anled- ning till förnyat uppskov därmed.
4 mom. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom. andra stycket punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.
8 g.
1 mom. Ordinarie tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre löne- grad, skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller beräk- nas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 7 % 1 mom. skall hänföras.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den, vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från befattning å extra stat eller från extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t fastställd löneplan, så ock i fråga om den, vilken vinner befordran från förordnande med vikariatslön, varom förmäles i 21 ä 3 mom. Tjänsteman, som från befattning å extra stat, extra ordinarie befattning eller förord- nande med vikariatslön befordras till ordinarie tjänst inom samma lönegrad som den, vilken han i den icke—ordinarie befattningen eller under förord— nandet tillhört, må dock icke placeras i högre löneklass än som skulle hava tillkommit honom, om han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet av den icke-ordinarie befattningen eller förordnandet.
2 mom. Därest tjänsteman omedelbart före tillträdandet av befattning, som i detta reglemente avses, i statens tjänst innehade antingen ordinarie be- fattning eller beställning, för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre
eller eljest från reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i 1 mom. icke kunna tillämpas å honom, eller ock anställning med avlöning enligt kol- lektivavtal, skall han i den nya tjänsten hänföras lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning, han i den tidigare anställnin- gen ägt uppbära.
Erforderliga bestämmelser rörande vad som skall förstås med avlöning i den tidigare anställningen meddelas av Kungl. Maj:t.
3 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter prövas skäligt, må Kungl. Maj:t kunna medgiva, att tjänste- man, vilken tillträder i reglementet avsedd tjänst, placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 5 1 mom. eljest skolat hän- föras:
a) där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade icke-ordinarie be- fattning i statens tjänst med arvode eller med avlöning enligt personligt kon- trakt;
b) där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade antingen befatt- ning å extra stat eller extra ordinarie eller extra befattning med avlöning en- ligt av Kungl. Maj :t fastställd löneplan eller ock förordnande med vikariats- lön och därvid tillhörde högre lönegrad än den, till vilken den ordinarie tjän— sten år hänförd;
c) där tjänstemannen tidigare, om ock ej omedelbart före tillträdet, under avsevärd tid innehaft befattning eller förordnande, som under b) sägs.
Föreligga eljest beträffande tjänsteman, som tillträder i reglementet avsedd befattning, med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och där- under åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 & 1 mom. skolat hänföras, må medgivande i sådant avseende kunna lämnas av Kungl. Maj:t.
4 mom. Har tjänsteman före tillträdandet av tjänst, som i reglementet av- ses, under avsevärd tid antingen innehaft kommunal befattning eller ock i annan icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig beskaffenhet, må Kungl. Maj:t, där sådant prövas skäligt, kunna lämna medgivande, varom i 3 mom. förmäles.
5 mom. Ordinarie tjänsteman, som efter egen ansökning eller därom uttryckt önskan erhåller antingen annan tjänst inom samma lönegrad eller tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass, han före tillträdandet av den nya tjänsten innehade.
6 mom. Tjänsteman må icke på grund av bestämmelserna i denna para- graf placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller för den nya tjänsten.
9 %.
Undantagsvis och där statens intresse sådant påkallar, må Kungl. Maj:t för Undantage- förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning eller för sådan Effäglåfg persons bibehållande vid tjänsten kunna tilldela honom lön enligt högre placering. löneklass inom vederbörande lönegrad än den, till vilken han enligt de i 7 och 8 55 angivna grunderna skolat hänföras.
Avlöning vid
Är fråga om bibehållande vid tjänsten av befattningshavare, som redan kommit i åtnjutande av lön enligt lönegradens högsta löneklass, äger Kungl. Maj:t under enahanda förutsättning bevilja lön enligt än högre löneklass, där sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den högsta för lönegraden gällande.
10. Q. 1 mom. Varder tjänsteman på grund av bestämmelse i 3 & förflyttad till
mät?” annan tjänst inom samma lönegrad, skall han bibehållas vid den löneklass-
Semester.
placering, han vid förflyttningen innehade.
Förflyttas tjänsteman utan eget förvållande till tjänst inom lägre löne- grad, skall såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga av- löningsförmåner så anses, som om han fortfarande tillhörde den högre lö- negraden.
Har förflyttning till befattning inom lägre lönegrad föranletts av tjänste- mannens förhållande i tjänsten, utgår avlöning enligt den lägre lönegraden, dock att lön icke i något fall må utgå enligt lägre löneklass än den för tjän- stemannen före förflyttningen gällande.
2 mom. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, skall den, som då inne- har befattningen, säväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden.
2 kap. Semester och tjänstledighet.
11 5.
1 mom. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:
Från och med det år, under vilket tjänste- manäen fyller
Intill det är,
under vilket
tjänstemannen fyller 40 år 0 år Tjänstemän tillhörande lönegraderna A 1—10 ...... 20 dagar 30 dagar » >> » A 11—23 ...... 25 » 35 .. >> » » A 24—34 » » » B 1— 3 ...... 35 » 45 » » >> » C 1—17
2 mom. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgö- ringsförhållandena full semester icke kunnat beredas tjänsteman före ka- lenderårets utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första kvartalet nästpåföljande år.
Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, må kun- na medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år.
3 mom. Därest tjänsteman tillträder eller av annan anledning än avgång med ålderspension skall frånträda befattning vid annan tidpunkt än vid årsskifte, beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under
vilken befattningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, av- rundas semestern till närmast högre dagantal.
4 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må tjänsteman, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 15 eller 16 %, icke komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under samman- lagt minst tre månader bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller full- gjort uppdrag för statens räkning.
5 mom. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av vederbörande myndighet.
6 mom. I stället för semester äga vissa tjänstemän åtnjuta ferier i enlig- het med bestämmelser, som i 8 kap. omförmälas.
12 5.
För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befatt- ning, skall med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 åå stadgas, så framt icke Kungl. Maj:t finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Vid tjänstledighet förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre slag, A—, B- och C-avdrag.
A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna i följande tabeller:
Löneplan A. trång 172.232;ng trär: trång nr kronor kronor nr kronor kronor 1 0'80 1'60 20 3'20 6'40 2 090 1'80 21 340 680 3 1'— 2'— 22 360 720 4 1:10 220 23 390 780 5 1'20 240 24 4'20 8'40 6 130 260 25 450 9"— 7 140 280 26 5'— 10'— 8 150 3'— 27 550 11"— 9 160 320 28 6'— 12— 10 1-70 340 29 6-50 13-— 11 1'80 360 30 7'— 14'— 12 1'90 380 31 750 15"— 13 2'— 4'— 32 8'— 16'— 14 210 420 33 850 17'— 15 220 440 34 9'— 18'— 16 240 480 35 9:50 19'— 17 260 520 36 10'— 20'— 18 280 560 37 1050 21'— 19 3'— 6"—
Tj ånstledig- hetsavdrag.
Löneplan B. .. A-avdrag B-avdrag .. A-avdrag B—avdrag Loneklass för dag för dag Loneklass för dag för dag nr kronor kronor nr kronor kronor 9'— 18'— 3 1250 25'— 2 11'— 22— Löneplan C. .. A-avdrag B-avdrag .. A-avdrag B—avdrag Loneklass för dag för dag Loneklass för dag för dag nr kronor kronor nr kronor kronor 1 4'— 8'— 10 1250 25'— 2 5'_ 10'— 11 1325 2650 3 6"— ]2'— 12 14'— 28'— 4 7'— 14'— 13 1550 31'— 5 8'— 16'— 14 17'— 34'— 6 9'— 18'— 15 1850 37'— 7 10'— 20'— 16 21'50 43'— 8 11'— 22'— 17 26'— 52'— 9 11'75 23'50
C-avdraget utgöres av samtliga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. I vad mån tjänsteman, som har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl övriga med tjänsten förenade avlöningsförmåner, beror på prövning i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer.
13 %. hgäätgåä 1 mom. Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall tjänsteman ligt uppdrag a) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår m— m- allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjän- stemannen icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner, han under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot av riksdagen;
b) vidkännas C-avdrag, där fråga är om anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet eller om uppdrag att deltaga i eller bi- träda vid utredning, som beslutats av Kungl. Maj:t eller jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande av departementschef eller myndighet (kommitté- eller sak- kunniguppdrag) .
2 mom. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall tjänsteman vid- kännas B-avdrag för tid, under vilken han fullgör honom såsom beställ— ningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat åliggande tjänstgö- ring eller under vilken han genomgår utbildningskurs för äldre reservoffice- ' rare eller är inkallad till värnpliktstjänstgöring.
3 mom. Under tjänstledighet, som enligt medgivande av Kungl. Maj:t eller,. efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet använ- des för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna tjäna verkets intressen, så ock under tjänstledighet för deltagande såsom elev i utbildnings- kurs vid verket skall tjänsteman äga åtnjuta oavkortad lön.
4 mom. Då tjänsteman i andra fall än här ovan under 1—3 mom. omför- mälts åtnjutit tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf är fråga, skall han vidkännas C-avdrag.
14 5.
1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, som föranlett Tjänst—_ sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall tjänsteman åtnjuta oavkortad [eggs/ca?” lön. olycksfall i
2 mom. Vad i 1 mom. stadgas äger motsvarande tillämpning, därest ”;??” tjänsteman på grund av sin tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel ' eller han i tjänsten ådragit sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning åtnjutit tjänstledighet, så ock därest han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittas spridning.
Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gäl- lande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smitt- sam sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epide- milag skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för såvitt den ej enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom.
15 g.
1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra Tjänst. fall, än som avses i 14 8, skall tjänsteman giltighet %% a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och (ägg?... samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen: för tjänstemän tillhörande lönegraderna A 1—10 ................... 25 dagar >> >> >> » A 11—23 ................... 20 >> ) )) )) >) A 24—34 » > » » B 1— 3 ................... 10 >> ; » » ) » C 1—17
b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver. Oavkortad lön under tjänstledighet för sjukdom må dock ej tillkomma tjänsteman, som, enligt vad i detta reglemente eller eljest är stadgat, i stället för semester äger åtnjuta ferier under mer än 45 dagar årligen. Sådan tjänsteman må ej heller under ferietid komma i åtnjutande av oavkortad lön, därest han vid ferietidens början sedan minst ett är icke varit i tjänstgöring.
Vad i detta mom. sägs gäller, i enlighet med vad därom är särskilt stad- gat, även i fråga om avlöning till tjänsteman, som erhåller tjänstledighet för tvångsvis anordnad läkarundersökning.
2 mom. Har tjänsteman beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas B-avdrag.
3 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet på grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad lön, förrän han under sammanlagt minst tre månader bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning.
4 mom. Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig tjänsteman
a) vidkännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, varav högst 90 dagar efter förlossningen;
b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver.
16 &. T_jänst- __ Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall tjänsteman eåä'ååeånfåå a) uppbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande lägenhet. av flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt ön- skan, dock högst tre dagar;
b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, dock sammanlagt högst 120 dagar av den tid han innehar befattning inom en och samma löne- grad;
c) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan personalsammanslutning, som avser att tillvarataga befattningshavarnas in- tressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår;
d) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan en— skild angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalender- år; samt
e) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—d) sägs.
17 &.
Nedsattning 1 mom. Där tjänsteman av anledning, som enligt stadgandena i 13—16 55
333355 medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden,
samt partiell skall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänst— ledighet" göringstiden nedsatts.
2 mom. Har tjänsteman för handläggning av visst ärende eller viss grupp av ärenden inom verket eller eljest för fullgörande av särskilt åliggande i tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom åliggande tjänstegöromål, skall han för den tid, sådan befrielse varar, åtnjuta oavkor- tad lön.
18 &. Avstängning 1 mom. Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad ;;å'ågurs; för brott eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas C-avdrag, så framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen.
Finnres avstängningsåtgärden hava varit obefogad eller blir för brott häktad frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas.
Vald sålunda stadgats i fråga om tjänsteman, vilken hålles häktad för brott., skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, tjän— stemannen skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållan- det.
I fråga om avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning, är särskilt stadgat.
2 mom. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i veder- börlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall han för den tiden vidkännas C-avdrag.
19 &.
Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl under sön- eller ligga??- helgdagar, skall tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter kan & lg e' ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag.
3 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar.
20 %.
Till tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar, där Kallorts- vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i öv- tillägg' rigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende, ut- går kallortstillägg med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda be- lopp för år räknat, nämligen:
för kallortsklass I ..... 90 kronor för kallortsklass IV ..... 360 kronor ) » H ..... 150 >> >> » V ..... 540 >> ) » lll ..... 240 >> » > VI ..... 720 >>
Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå. och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna meddelas av Kungl. Maj:t.
21 ä. 1 mom. Tjänsteman med lön enligt löneplan A, vilken enhällit förordnan- Vikariats- de att såsom vikarie uppehålla befattning inom högre lönegrad av samma 033333 löneplan, äger uppbära vikariatsersättning med belopp för dag räknat, mot- lön. svarande skillnaden mellan de i nedanstående tabell angivna beloppen för, å ena sidan, den lönegrad, till vilken den uppehållna befattningen är hänförd, och, å andra sidan, den lönegrad den vikarierandes egen tjänst tillhör, dock med minst 60 öre om dagen:
Lönegrad Belopp Lönegrad Belopp Lönegrad Belopp nr kronor nr kronor nr kronor 1 0'60 13 2'35 24 $'% 2 070 14 255 25 6'86 3 080 15 280 26 745 4 090 16 3'05 27 8'05 5 1'05 17 335 28 870 6 120 18 365 29 935 7 135 19 4'—— 30 10'— 8 1'50 20 4'35 31 10.65 9 1'65 21 4'70 32 11'30 10 1'80 22 5'05 33 11'95 11 1'95 23 565 34 1260 12 215
2 mom. De i 1 mom. meddelade bestämmelserna angående vikariatser- sättning skola tillämpas jämväl i fråga om tjänsteman, vilken, utan att fråga är om vikariat, erhållit förordnande att bestrida göromål, som eljest an- komma på tjänsteman tillhörande högre lönegrad, eller vilken förordnats såsom vikarie i fall, som avses i 17 5. Då så med hänsyn till göromålens omfattning finnes skäligt, må därvid ersättningen bestämmas till lägre be- lopp än i 1 mom. föreskrives.
3 mom. Kan förordnande, som avses i 1 eller 2 mom., väntas bliva av längre varaktighet, äger Kungl. Maj:t medgiva, att den förordnade må, i stål- let för lön å egen befattning samt vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom., uppbära vikariatslön. Såsom förutsättning för åtnjutande av vi- kariatslön gäller tillika, att förordnandet, i förekommande fall efter kungö- rande till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den uppe- hållna tjänstens besättande med ordinarie innehavare.
Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle hava gällt, därest den förordnade varit ordinarie innehavare av den högre tjänsten, varvid emellertid skall iakttagas, å ena sidan, där den förordnade är innehavare av befattning med avlöning enligt grunder som överensstämma med detta reglemente, att vikariatslönen med minst en löneklass överstiger den för vederbörande i egen befattning gällande löneklassen och, å andra sidan, att vikariatslönen icke må utgå enligt högre löneklass än den högsta för den högre tjänsten gällande löneklassen.
Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad den förordnade ägt uppbära i lön å egen befattning för hel månad jämte vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för trettio dagar, skall vikariatslönen utgå med däremot svarande högre belopp.
För den, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar de stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad förordnandet avser. Den förordnade anses därvid tillhöra den löneklass, en-
ligt vilken vikariatslönen med tillämpning av bestämmelserna i andra styc- ket iutgår eller skolat utgå.
4 mom. Ersättning vid vikariat å ordinarie tjänst i andra fall än i 1—3 mom. avses bestämmes av Kungl. Maj:t.
5 mom. Tjänsteman, sorn förordnas att såsom vikarie bestrida icke- ordinarie befattning inom högre lönegrad, äger uppbära den vikariatsersätt- ning, som enligt 1 mom. skulle tillkomma honom, därest jämväl den icke- ordinarie befattningen vore ordinarie, och skall i övriga hänseenden ej lida inskränkning i de förmåner, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst.
22 5. Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden gäller vad Rese- därom är stadgat i allmänna resereglementet och i särskilda av Kungl. Maj:t ersättning" meddelade föreskrifter. '
23 %. Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten (tjänst- Tjänstgö-
göringsområdet) äger tjänsteman åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt de tillägga" särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, dock icke i något fall till högre belopp än den för tjänstemannen enligt allmänna resereglemen- tet bestämda traktamentsersättningen. 24 &. Tjänsteman, som utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan för- Ersättning för flyttnings-
flyttats från en stationeringsort till en annan eller som vid övergång från kostn&d_ icke-ordinarie till ordinarie tjänst eller till följd av befordran eller förord- nande att uppehålla annan tjänst nödgats flytta till annan ort eller som eljest fått sig ålagt att byta bostad, äger i anledning härav uppbära ersätt- ning för flyttningskostnad enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.
Vad nu är sagt gäller ock i fråga om tjänsteman, som förflyttats eller be- fordrats till ordinarie befattning, å vilken detta reglemente icke äger till- lämpning, eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock i fråga om tjänsteman, som från dylik befattning befordrats till eller förordnats å tjänst, som i reglementet avses.
25 %.
Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verk- Felräknings- ställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Maj:t fast- Penmngar' ställda grunder erhålla felräkningspenningar till belopp, som bestämmes med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning sker, och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens omfattning. Felräk- ningspenningar må icke vid en och samma befattning utgå med högre be- lopp än 600 kronor för år räknat.
För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, upp- bäras felräkningspenningarna av den, som uppehåller tjänsten.
26 å. Övertifis- ] mom. Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste ersättning äga rum, må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av löne- graderna A 1—18, kunna utbetalas övertidsersättning med nedanstående belopp för timme räknat:
Vid övertids— Vid övertids— Vid övertids- arbete å befatt- arbete å befatt- arbete å befatt— ning inom Kronor ning inom Kronor ning inom Kronor lönegrad lönegrad lönegrad nr nr nr 1 130 7 170 13 230 2 1-35 8 1'80 14 2-40 3 1'40 9 1'90 15 250 4 145 10 200 16 270 5 1-50 11 2-10 17 2:90 6 160 12 220 18 310
För beräkning av övertidsersättning skall varje timme mellan klockan 22 och 6, varunder övertidsarbete fullgjorts, ävensom varje övertidstimme å sön- och helgdag samt å påskafton, midsommarafton och julafton räknas såsom en och en halv timme.
2 mom. Såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning gäl- ler, att överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utfö- rande å tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande ledighet icke lämpligen kan beredas.
Med fastställd arbetstid förstås den av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet för befattningen eller för visst slag av tjänstgöring bestämda tjänst- göringstiden.
3 mom. Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna i denna paragraf utfärdas av Kungl. Maj:t.
27 å. Ackord eller Tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18, må för utförande betmg' av visst arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället för fast- ställd avlöning uppbära ersättning efter ackord eller beting, där så prövas lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.
28 &. Ersättningför 1 mom. I fall, som omförmälas i 8 kap. av reglementet, må vid vissa be- sägffrlg; fattningar ävensom för särskilda uppdrag eller särskild tjänstgöring vid ve-
m— m- derbörande verk utgå ersättningar och förmåner i enlighet med vad i nämnda kapitel stadgas.
Har tjänsteman, vilken åtnjuter ersättning för särskilt uppdrag, erhållit annan ledighet än semester (ferier), skall, där ej för särskilt fall annorlunda
stadgasi reglementet, på beslut av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet bero, i vad mån ersättningen må för den tiden tillgodonjutas.
2 _mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest medel för sådant ändamål finnas anvisade.
3 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen medgivits må tjänsteman icke för tjänstgöring vid vederbörande verk åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl. Maj:t för uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skål med- giva särskild gottgörelse.
4 kap. Rörligt tillägg.
29 g.
1 mom. Ä följande i 1 och 3 kap. omförmälda avlöningsförmåner, nämli- gen lön, vikariatsersättnjng och vikariatslön, samt å expektansarvode, varom förmäles i 8 kap., utgår under de förutsättningar och enligt de grunder, som i detta kapitel angivas, rörligt tillägg i förhållande till den ökning i de allmänna levnadskostnaderna, som må föreligga i jämförelse med de genom- snittliga levnadskostnaderna under år 1935.
2 mom. Beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse med 1935 års genomsnittliga levnadskostnader verkställes kvartalsvis av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t.
På grundval av nämnda beräkning fastställer Kungl. Maj:t det procenttal, som angiver levnadskostnadernas förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå ( levnadskostnadstalet ).
Av Kungl. Maj:t fastställt levnadskostnadstal skall lända till efterrättelse från och med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, intill den månad, varunder nytt sådant tal av Kungl. Maj:t fastställes.
30 Q. 1 mom. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i för- hållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med fyra enheter eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald av fyra, vartill ökningenuppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava upp- nått sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter oför- ändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre hela mångfald av fyra.
2 mom. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla att, även om levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter, rörligt tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än femton.
Avlönings- förmåner, å. vilka. rörligt tillägg ut— går, m. m.
Grunder för rörligt tillägg.
31 &. Beräkning 1 mom. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av "Hägg? de avlöningsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelserna i 29 ä 1 mom. må åtnjutas. Härvid skall dock iakttagas, att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 1 000 kro- nor, och ej heller å i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt kron- tal, samt att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma skall jämkas till närmaste femtal. 2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.
5 kap. Sjukvård och begravningshjälp.
32 å. Allmänna 1 mom. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård ååå-3553? jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som med- fört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbets- förmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycks- fallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i detta kapitel stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmas.
Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tand- vård endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivnin- gar eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom, vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.
2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller även i fall, som avses i 14 ä 2 mom.
3 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmel- serna i detta kapitel meddelas av Kungl. Maj:t.
33 &.
Verkeläkure- Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för sådant ändamål anställda verksläkare.
Instruktion för verksläkare utfärdas av Kungl. Maj:t.
34 %.
LäkaWåTd 1 mom. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren
och läkar- .. , .. .. . . .. intyg. for erhallande av lakarvard och intyg, som 1 tjänsten erfordras rorande tjan- stemannens häISOtillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren, skall
jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel.
Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehåller
sig få sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller då vid tränigande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas. I dylika fall bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till annan av staten eller av kommun anställd läkare.
2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av verks- läkairen eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för rådfr'rågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara atte- sterzad av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.
35 ä.
1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas vid olycksfall iSjnkhusvh-d. tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 ä 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nöd- vändig samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas.
Vild bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:
a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats
å allmän sal beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—8; i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum be- träffande tjänstemän tillhörande lönegraderna A 9—23; samt
i enskilt rum beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 24—34, B 1—3 och C 1—17;
b)! i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda av- giften för vård
å allmän avdelning beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—— 23; samt
å avdelning för rumspatienter beträffande tjänstemän, tillhörande lönegra- derna A 24—34, B 1—3 och C 1—17.
Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare plats än den, som kommit till användning.
Till kostnad för sjukhusvård, som bestrides av statsmedel, hänföres ock sådant arvode, som å enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt till för vården ansvarig sjukhusläkare. Ersättning för dylikt läkararvode må dock icke beräknas efter större arvodesbelopp än som högst finnes angivet i av medicinalstyrelsen utfärdad rådgivande taxa.
Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II:s jubileumsfond tillhörigt sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjuk- vårdande verksamhet.
2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahan- da förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård är allmänt sjukhus; dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets prövning må bero, huruvida vårdkostnaden må ersättas med högre belopp än nu sagts.
Specialist- vård.
Resor och sjuk- transporter.
Läkemedel.
Bad, massage m. m.
36 å.
] mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behand- ling av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under förut- sättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt be- stämmelserna i 34 g 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nöd- vändig samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock god- känt valet av specialist.
Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialist— vård, som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av stats- medel.
2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 32 ä 1 mom. andra stycket.
37 5.
I den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, un- der förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen en- ligt bestämmelserna i 34 g 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller förflytt- ningen nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga be- handling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård.
Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall, då denne icke utan våda kan flyttas, mä kunna ersättas av statsmedel.
38 g.
1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskri- vits antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 & 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist, till vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 36 &; 1 mom. hänvänt sig.
2 mom. Där ej Kungl. Maj:t för visst verk annorlunda förordnar, skall räkning å läkemedelskostnad vara attesterad av verksläkaren, innan utbe- talning på grund av räkningen äger rum.
39 ä.
1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjuk- dom, må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av stats- medel.
2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälp- medel, som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, be- kostas av statsmedel.
3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vacci- nation mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.
Awlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbeta- Begravnings- las (ett belopp av 400 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till hjälp" följd] av olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående be— gravningshjälpen anses inbegripen.
6 kap. Tjänstebostad m. m.
41 %.
Diärest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, är han skyldig att bebo den- Skyldighet samma. Med tjänstebostad förstås av statsverket ägd eller disponerad lä- ”Lägst? genhet, vars upplåtande åt viss tjänsteman vid verket finnes påkallat ur bostad m.m.
tjänstesynpunkt.
I ifråga om lägenhetens begagnande och bestämmandet av ersättningen här- för gälla de närmare föreskrifter, som idetta kapitel stadgas eller som eljest meddelas av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet.
42 ä.
1 mom. För tjänstebostads begagnande skall tjänsteman månadsvis er- Ersättning lägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller, i den mån honom tillkom- bågar,—lågt; mande avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning.
2 mom. Ersättning för tjänstebostad, däri inhegripen, i förekommande fall, gottgörelse för centraluppvärmning eller för tillhandahållande av möbler, så ock för ladugård, planteringsland eller dylikt, som följer med bostaden, be- stämmes med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för lägen— het, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Är tjänstebostad belägen å ort, där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid ersättningens bestämman- de, saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till det hyrestal, som för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen.
3 mom. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas mellan vederbörande myndighet och tjänsteman, som skall bebo lägenheten, hänskjutes frågan till statens bostadsnämnd, vilken består av en opartisk ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena. Över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande, må klagan icke föras.
Intill dess ersättningen blivit bestämd, skall densamma utgå med det av myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket.
Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förr- än minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.
Avträdande av tjänste- bostad m. m.
Ersättning
för bränsle
och belys- ning.
Tillhanda- hållande av tjänstedräkt m. m.
Ersättning för klädes- persedlar och materialier.
286 43 g.
1 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock skall, om icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske:
a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller för- flyttningen;
b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, närmaste far- dag efter avgången;
c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande månadens utgång.
2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning, som kan finnas lämplig och skälig, mot gottgörelse upplåta utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.
44 5.
Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla tjänsteman bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga ersätt- ning därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris.
7 kap. Tjänstedräkt. 45 &.
Tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt (uniform) eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjan— det av särskild skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myndighets för- sorg bekomma för ändamålet erforderliga persedlar och materialier, antin— gen med äganderätt, mot särskild ersättning enligt de i 46 % angivna grun- derna, eller, där så prövas lämpligt i fråga om tjänstetecken eller skydds- beklädnad, såsom län.
46 ä.
1 mom. Ersättning för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall motsvara myndighetens självkostnadspris. I fråga om tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring bära fullständig uniform, skall dock vid ersätt- ningens bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande trettio procent av självkostnadspriset, vederbörande myndighet likväl obetaget att, där särskilda skäl därtill föreligga, medgiva större avdrag, dock högst femtio procent av självkostnadspriset.
2 mom. Ersättning skall i regel erläggas kontant vid persedlarnas eller materialiernas utbekommande. Efter lämnat medgivande må ersättningen
dock kunna erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning under viss tid.
3 mom. Smärre tjänstetecken samt tillbehör till uniform, såsom gradbe- teckningar, mössmärken och knappar, vilka utlämnats mot ersättning, må, efter skälig brukningstid, av myndigheten återinlösas med ett belopp, mot— svarande hälften av den erlagda ersättningen.
47 5.
Till tjänsteman må icke utlämnas persedlar eller materialier i större om- Brukningstid lättning eller av annat slag än som erfordras för hans personliga bruk ifgzhliåäiglifr tjänsten. Till ledning vid utlämnandet skall fastställas, vad som för olika alier. persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden skall anses motsvara nor- mal brukningstid. Därest persedlarna på grund av olyckshändelse, stöld el- ler dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänstemannen, må utlämning av ersättiningspersedlar kunna äga rum utan hinder därav, att den fastställda brukningstiden ej tilländalupit.
Vad sålunda stadgas gäller även i fråga om persedlar och materialier, vilka utlämnats såsom län.
8 kap. Särskilda bestämmelser. ".
48 å. _ Såsom tillägg till eller undantag från vad i 1 avd. samt 2 avd. 1—7 kap. twefåäålåzer stadgas skola för vissa i denna avdelning avsedda tjänstemän, som här nedan för vissa i 49—57 55 angivas verksvis i den ordning, vari verken finnas upptagna i tjämtemän- den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen, gälla de särskilda-. bestäm- melser, om vilka i nämnda paragrafer förmäles.
495. Andra huvudtiteln. *,
1 mom. Rikets hovrätter.
För hovrättsråd och fiskal äger hovrätten utsträcka semestertiden utöver Semester. den i 11 ä 1 mom. stadgade, dock att den sammanlagda semestertiden icke må överstiga 45 dagar.
2 mom. Vattendomstolarna.
1. För vattenrättsingenjör skola i fråga om förflyttningsskyldighet gälla För- de i 3 5 3 mom. meddelade bestämmelserna. åägåä
2. Vattenrättsdomare äger uppbära avlöningifÖTStäl'kDing med 1 500 kro- Avlönings— nor för år. Kungl. Maj:t äger bestämma, hur—1 med avlöningsförstärkningen fömärkning' skall förfaras, då vattenrättsdomare åtnjutcl' tjänstledighet, under Vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag-
Ortstillägg.
Ortsgrnpp för
ort utom riket.
Avlöning i vissa fall under tjänst- göring i utrikesde— partementet.
Semester.
288 50 %.
Tredje huvudtiteln.
Utrikesförvaltningen.
1. Förutom lön enligt allmänna löneplanen äger tjänsteman, som tjänst- gör vid beskickning eller konsulat, åtnjuta ortstillägg vid tjänst, med vilken sådant enligt särskild stat är förenat. Ortstillägg utgår, där ej Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer, från och med den dag, då tjänsteman å tjänstgö- ringsorten inträder i utövning av tjänst, varmed sådant är förenat, till och med den dag, då han upphör att utöva samma tjänst. Beträffande åtnjutande av ortstillägg vid vikariat skall, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar, gälla, att vikarien äger, mot avstående i förekommande fall av eget ortstillägg, åtnjuta, där vikariat avser- befattning såsom chef för beskickning, generalkonsulat eller konsulat, hälf- ten av med denna befattning förenat ortstillägg eller motsvarande belopp, men eljest hela ortstillägget för den andra befattningen eller däremot svaran— de belopp, dock att tjänsteman, som förordnas att under semester bestrida annan befattning å den ort, där han är anställd, ej härför må åtnjuta förhöjt ortstillägg.
2. Ort utom riket skall anses tillhöra ortsgrupp I.
3. Tjänsteman, som av hänsyn till förhållandet till främmande makt hemkallas från tjänst, som han innehar utomlands, må, där Kungl. Maj:t Prövar det för tjänsten erforderligt, med bibehållna avlöningsförmåner för— ordnas att tjänstgöra i utrikesdepartementet för handläggning av ärenden, som beröra hans verksamhetsområde. Vad nu nämnts skall gälla även med avseende å tjänsteman i fall, då med hänsyn till kännedom om vissa för- hållanden i det land, varest tjänstemannen är anställd, eller särskild sak- kunskap, som han må äga, eller på grund av annan än ovan avsedd om ständighet hans. tjänstgöring i utrikesdepartementet prövas vara för depar- tementets verksamhet av synnerligt värde. 4- I fråga Om semester skall beträffande tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, gälla följande:
a) Tjänsteman äger årligen, där sådant utan olägenhet kan ske, åtnjuta semester:
Tjänsteman tillhörande lönegraderna A 12, A 16 och A 21 . . . . 45 dagar. Tjänsteman tillhörande lönegraderna A 26, A 30, B 2 och B 3 . . 60 dagar.
11) Tjänsteman, som är stationerad i Nord-Amerika eller i Nord-Afrika, må för besök ihemlandet åtnjuta i följd icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år.
Tjänsteman, som är stationerad i Asien, i Syd- Amerika eller i Syd- Afrika, må för nämnda ändamål åtnjuta ' följd semester för löpande å1 och åter— stående semester för nästföregåends två ån
Tjjänsteman, som är stationerad i Australien, må för enahanda ändamål ätnjiuta i följd semester för löpande år och återstående semester för näst- föregående tre år.
Diärjämte må i denna punkt avsedd tjänsteman ävensom tjänsteman å av- lägset belägna orter inom Europa, därest Kungl. Maj:t prövar skäligt sådant medggiva, utöver dem tillkommande semester åtnjuta ledighet på samma vill- kor, som för semester äro stadgade, under den tid, som åtgår för resa till och från hemlandet, eller del därav.
c) Har tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, för att efter: åtnjutande av semester åter inställa sig till tjänstgöring försäkrat sig om Ilägenhet för avresa på sådan tid, att han enligt fastställd tidtabell och turlizsta skolat inträffa å tjänstgöringsorten före ledighetens utgång, skall det, där han prövas hava planlagt sin resa med nödig omsorg, icke föras honom till last, om han till följd av försening av järnvägståg eller ångfar- tyg eller annan därmed jämförlig omständighet senare framkommer till tjänst- göringsorten.
d) Kungl. Maj:t äger på därom gjord framställning, dock ej oftare än en gång vart tredje år, bevilja bidrag till täckande av kostnaden för hemresa under semester för tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat i land utom Europa; dock må, där särskilda skäl därför tala, tjänsteman vid beskickningarna iRio de Janeiro, Shanghai och Bogotå samt vid general- konsulatet i Calcutta tilldelas sådant bidrag en gång vart annat år.
Resebidrag må icke beviljas till högre belopp än som motsvarar kostnaden för biljett utan kosthåll för tjänstemannen till Stockholm och åter till tjänst— göringsorten.
Kungl. Maj:t äger föreskriva de villkor för åtnjutande av resebidrag, som må finnas lämpliga.
e) Det skall åligga sändebud, generalkonsul och konsul, som tjänstgöra inom Europa, att minst en gång vart annat år, i anslutning till semester, under högst 14 dagar, mot åtnjutande av ersättning för biljett från och till tjänstgöringsorten och i övrigt på de villkor, som för semester äro stadgade. ställa sig till ministerns för utrikes ärendena förfogande för tjänstgöring i ut- rikesdepartementet eller annorledes på sätt ministern må föreskriva.
5. F örsättes tjänsteman i disponibilitet, må Kungl. Maj:t tillerkänna ho- nom expektansarvode, vilket dock ej må sättas till högre belopp än som motsvarar lönen för den befattning han senast innehaft, minskad med A- avdrag.
6. Vad i 14 g 1 mom. stadgas äger motsvarande tillämpning dels å tjän- steman, som är stationerad i land med tropiskt eller halvtropiskt klimat och vilken angripits av svårare klimatsjukdom i akut form, dels ock å tjänste- man, som å utländsk tjänstgöringsort angripits av där epidemiskt uppträ- dande svårare sjukdom, som icke alls eller allenast i sällsynta fall förekom- mer inom Sverige. Huruvida eller i vad mån ortstillägg skall utgå i fall, somi denna punkt eller i 14 & avses, bestämmes av Kungl. Maj:t.
Expektans- arvode.
Avlöning i
vissa fall
under sjuk- dom.
giftigt??? 7- Angående ersättning för flyttningskostnad äger Kungl. Maj:t meddela ningkoånä särskilda bestämmelser.
Vissa sär- 8. Kabinettssekreteraren äger årligen åtnjuta såsom bidrag till represen- ääzgä tationslcostnader ett belopp av 6000 kronor och såsom hgresbidrag ett be. lopp av 4000 kronor; skolande nämnda bidrag utbetalas månadsvis i efter- skott. _
Kungl. Maj:t äger bestämma, huru med bidraget till representationskost- nader skall förfaras vid semester eller tjänstledighet för kabinettssekrete- raren.
Tjänsteman i någon av lönegraderna B 2 och B 3, som första gången för- ordnas att innehava befattning såsom chef för beskickning, äger uppbära ekiperingspenningar med 10000 kronor, om med befattningen följer för- månen av fri bostad i staten tillhörigt hus, och i annat fall med 20000 kronor.
Beskickningschef, som åtnjuter fri bostad i staten tillhörigt hus och för- flyttas till enahanda befattning vid annan beskickning, där sådan förmån ej åtnjutes, äger, därest han ej tidigare varit chef för dylik beskickning, upp- bära ekiperingspenningar med 10 000 kronor.
Sjukvård. 9. I fråga om sjukvård skola beträffande tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, gälla de särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t utfärdas. Begravnings— 10. Avlider tjänsteman å ort utom riket, utgår begravningshjälp med be-
hJälP' lopp, som Kungl. Maj:t prövar skäligt. Fri bostad. 11. Om åtnjutande av fri bostad i staten tillhörigt hus i utlandet jämte bidrag till täckande av kostnad för uppvärmning och belysning av sådan bostad skall lända till efterrättelse vad i staten för ortstillägg stadgas.
51 %.
Femte huvudtiteln.
1 mom. Socialstyrelsen.
'_Ställföre- Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ- tmdamvoae' dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för är.
2 mom. Riksförsäkringsanstalten.
Ställförc- Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ- "adamvme' dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.
3 mom. Pensionsstyrelsen.
Ställföre— Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ- trädamrwde' dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.
4 mom. Medicinalstyrelsen.
Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ- ställföre- dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år. "adamvo'le
5 mom. Förste provinsialläkare.
1_. Förste provinsialläkaren i Gotlands län skall utan särskild ersättning ZiångkiEldig tilliäka bestrida provinsialläkartjänsten i Visby distrikt. 303,15ng läkaren i Gotlands län 21. Förste provinsialläkare, som omedelbart före tillträdet till befattningen Löneklass- innaehaft provinsialläkartjänst och i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta Pålss'crillagui löneklassen, skall vid tillträdet till förste provinsialläkarbefattningen ome- dellbart placeras i 31 löneklassen.
3ä. Förste provinsialläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under Vikariat i!. sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie sååå? bestrida sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare ning. skall vara legitimerad läkare. Under dylikt förordnande äger förste provin- sialläkare uppbära särskild ersättning med 6 kronor för dag.
4. Förste provinsialläkare, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, skall Skyldighet till vikarien avstå det arvode enligt provinsialläkartaxa, vilket belöper å de vikgi'iehåi'st av vikarien verkställda tjänstegöromålen. arvode.
5. Med de i 13 ä 3 mom. omförmälda kurserna likställas medicinska fort- Utbildnings sättningskurser samt för förste provinsialläkare avsedda utbildnings- och kurser' repetitionskurser.
6. Förste provinsialläkare äger åtnjuta ersättning med av Kungl. Maj:t Ersättning fastställt årligt belopp för bestridande av kostnader för expeditionslokal samt 558533 skrivhjälp och andra expenser. Sådan ersättning utgår, där ej för särskilt m.m. fall annorlunda bestämmes, till befattningens ordinarie innehavare jämväl för tid, varunder han åtnjuter semester eller tjänstledighet, dock med skyl- dighet för honom att utan kostnad för vikarien tillhandahålla denne expe- ditionslokal ävensom i erforderlig omfattning skrivhjälp, skrivmaterialier och telefon. Under vakans ä förste provinsialläkartjänst uppbäres ersättningen av vi— karien å tjänsten.
6 mom. Statens sinnessjukhus.
1. Överläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt Vikariat i högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida så- 331331? dan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall vara ning. legitimerad läkare. Under dylikt förordnande äger överläkare uppbära sär- skild ersättning med 6 kronor för dag.
2. Kvinnlig sjukvårdspersonal äger åtnjuta semester under 25 dagar intill Semester. det år, under vilket befattningshavaren fyller 40 år, samt därefter under 35 dagar.
Vikariats- 3. Vid bestämmande av vikariatsersättning och vikariatslön enligt de i 033335? 21 & angivna grunderna skall överläkarbefattning av l:a klass anses tillhöra
lön i vissa lönegraden A 30, överläkarbefattning av 2:a klass lönegraden A 29 samt
fnu' överläkarbefattning av 3:e klass lönegraden A 28. Utan hinder av vad så—
lunda stadgas skall dock för förste läkare, som bestrider vikariat å överläkar- befattning av 3:e klass, vikariatsersättningen utgöra 60 öre för dag räknat.
E_fsäåtfling 4. För tjänstgöring ä 5. k. fast avdelning utgår till tjänsteman bland sjuk- får??? vårdspersonalen särskild ersättning, beräknad efter 210 kronor för är.
S. k. fast
avdelning.
Tjänste- 5. Överläkare äger utan hinder av föreskrifternai 42 och 44 åå åtnjuta bonad" fri tjänstebostad med bränsle ävensom elektrisk belysning, där sådan an- ordnats, dock med skyldighet för överläkaren att själv bekosta armatur och lampor. Jämte de närmare föreskrifter, som äro eller varda meddelade rö- rande tjänstebostads begagnande, skola dock även beträffande överläkare gälla de i 43 % meddelade bestämmelserna angående avträdande av tjänste— bostad samt upplåtande av utrymme i bostaden för vikarie eller efterträdare. Därest överläkare på grund av sjukdom av sådan art, att han finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre tid än ett år i följd, skall han vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens be- prövande, avstå från den honom tillkommande bostad och övriga här ifråga- varande naturaförmåner mot kontant ersättning till det belopp, som Kungl. Maj:t finner skäligt. Vissa natura— 6. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid vederbörande förmån" sjukhus tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga er- sättning genom avdrag å lönen i enlighet med bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande. av medicinalsty- relsen. Pjänstedräkt. 7. Såsom undantag från stadgandet i 45 % skall gälla, att tjänsteman må såsom lån från vederbörande sjukhusförråd utbekomma även andra klädes- persedlar och materialier. än skyddsbeklädnad och tjänstetecken. I den om- fattning, medicinalstyrelsen därom förordnar, skall för nyttjandet av dylika persedlar och materialier erläggas ersättning enligt grunder, som av styrel- sen fastställas.
7 mom. Barnmorskeläroanstalterna. ?örgning av Med befattning såsom överlärare eller barnmorskelärare vid läroanstalt för manater" barnmorskor må kunna förenas befattning vid det barnbördshus, till vilket läroanstalten är förlagd.
8 mom. Länsstyrelserna.
Avlönings- 1. Landssekreterare och landskamrerare äga uppbära avlöningsförstärk— ömärkning' ning med följande belopp för är, nämligen i Stockholms, Malmöhus och Göte— borgs och Bohus län 3 500 kronor, i Gotlands län 1 500 kronor samt i övriga län 2 500 kronor. Kungl. Maj:t äger bestämma, huru med avlöningsförstärk—
ningen skall förfaras, då landssekreterare eller landskamrerare åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.
Varder landssekreterare eller landskamrerare utan eget förvållande för- flyttad till annan tjänst inom samma eller lägre lönegrad, skall han bibehållas vid den avlöningsförstärkning, han före förflyttningen ägt åtnjuta.
2. I fråga om vikariatsersättning och vikariatslön vid vikariat å lands- Vikariats- sekreterar- eller landskamrerarbefattning skola gälla de särskilda föreskrif—oåäääågw ter, som av Kungl. Maj:t meddelas. lön.
3. Innehavare av befattning såsom landssekreterare eller landskamrerare Reglering av är pliktig att vid en eventuell uppflyttning av befattningen i högre lönegrad ”giga???" underkasta sig minskning i eller upphörande av avlöningsförstärkning; dock att sådan befattningshavare skall, därest han så önskar, i samband med en dylik reglering av löneförmånerna i befattningen äga att återinträda på de avlöningsbestämmelser, som före civila avlöningsreglementets ikraftträdande voro för honom gällande enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) samt kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272).
52 g.
Sjätte huvudtiteln.
1 mom. Väg- och vattenhyggnadsstyrclsen. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträda— _Ställföre- re, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år. tradamrvme'
2 mom. Byggnadsstyrelsen.
Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträda- Säällföreå re, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år. trä ”HVO e'
53 %.
Sjunde huvudtiteln. 1 mom. Kammarrätten.
För kammarrättsråd äger kammarrätten utsträcka semestertiden utöver Semester. deni 11 ä 1 mom. stadgade, dock att den sammanlagda semestertiden icke må överstiga 45 dagar.
2 inom. Generaltullstyrelsen och tullstaten.
1. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kammar- Löneklass; skrivare, må han efter verkets beprövande placeras i högre löneklass än vålsfeäflgåd den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 & 1 mom. eljest skolat hän- befordran till föras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänstemannen icke må pla- 512223; cerat högre än två löneklasser över Sistberörda löneklass, dels ock att be- stämmelserna i 8 5 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.
Kallortstrak- tamente.
Särskild ersättning.
Ställ före- trädararvode.
Förening av tjänster.
Ferier.
Ersättning för bostad,
bränsle och lyse.
Förening av tjänster.
Avlönings— förhöjning vid innehav av flera befattningar.
Ferier.
Ferier.
2. Den, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI, må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta ho- nom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för varje tjänstgöringsdag.
3. Angående särskild ersättning för tjänstgöring å tåg eller å fartyg under dess färd förordnar Kungl. Maj:t.
4. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaltulldirektörens ställ- företrädare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.
54 %. Åttonde huvudtiteln.
1 mom. Akademien för de fria konsterna
med konsthögskolan.
1. Med befattning såsom professor vid konsthögskolan, utom beträffande professuren .i arkitektur .samt professuren i svensk arkitekturhistoria, må kunna förenas annan ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning.
2. Lärare vid konsthögskolan äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas.
3. Befattningshavare skall i ersättning för begagnande av honom i aka- demiens hus anvisad bostad jämte förmån av bränsle och lyse till akademien erlägga hyra med belopp, som fastställes enligt de i 42 och 44 åå stadgade grunderna.
2 mom. Musikaliska akademien med
musikkonservatoriet.
1. Med befattning såsom lärare vid musikkonservatoriet må kunna för- enas annan ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning.
2. Den, som innehar mer än en befattning vid musikaliska akademien eller vid musikkonservatoriet, må åtnjuta avlöningsförhöjning allenast å en av dessa befattningar.
3. Lärare vid musikkonservatoriet äger årligen i stället för semester åt- njuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. Akademiens sekreterare äger efter akademiens bestämmande åtnjuta ferier under den tid av året, då hans verksamhet i akademiens tjänst icke påfordras.
3 mom. Tandläkarinstitutct.
Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas.
1. Semestertidens längd utgör årligen
a) för överläkare vid gynekologiska avdelningen av radiumhemmet vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik 90 dagar,
b) för tjänsteman, som tillhör sjukvårdspersonalen vid radiumhemmet och i sitt arbete handskas med röntgen eller radium, för reparatör vid röntgen- och ljusavdelningen av radiumhemmet samt för tekniskt biträde för fysiska mätningar vid forskningsavdelningarna vid nämnda jubileumsklinik 42 da- gar, dock med rätt för sjukhusdirektionen att medgiva semester under yt- terligare högst 18 dagar,
0) för tjänsteman tillhörande sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning, såvitt ej annat följer av vad under b) sägs, 42 dagar,
d) för annan sjuksköterska än som avses under b) eller c) 25 dagar intill det år, under vilket hon fyller 40 år, samt därefter 35 dagar.
2. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid sjukhuset tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning genom avdrag å lönen i enlighet med bestämmelser, som sjukhusdirektionen äger meddela.
5 mom. Serafimerlasarettet.
1. Semestertidens längd utgör årligen
a) för tjänsteman tillhörande sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning 42 dagar,
b) för annan sjuksköterska än som avses under a) 25 dagar intill det år, under Vilket hon fyller 40 år, samt därefter 35 dagar.
2. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid lasarettet tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning i enlighet med bestämmelser, som sjukhusdirektionen äger meddela.
6 mom. Farmaceutiska institutet.
ga.
Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier vederbörande stadgar föreskrivas.
tider, som i
7 mom. Tekniska högskolan.
wo
Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier vederbörande stadgar föreskrivas.
tider, som i
8 mom. Chalmers tekniska högskola. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas.
!) mom. Tekniska gymnasiet i Göteborg.
Lirare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier vederbörande stadgar föreskrivas.
han tider, som i
Semester.
Förmåner in natura.
Semester.
Förmåner in natura.
Ferier.
Fcrier.
Ferier.
Ferier.
10 mom. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte. Semester. Översköterska äger åtnjuta semester under 25 dagar intill det år, under vilket hon fyller 40 år, samt därefter under 35 dagar.
11 mom. Gymnastiska centralinstitutet.
Ferier- Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier ä tider. som i vederbörande stadgar föreskrivas.
55 g.
Nionde huvudtiteln.
1 mom. Lantbruksstyrelsen.
Ställföre— Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträda— tradumrvmie' re, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.
2 mom. Statens lantbruksingenjörer.
Skyldighet Lantbruksingenjör, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, är skyldig igånggåä att, där sådant påkallas och där så enligt lantbruksstyrelsens beprövande eXpeditions- utan större svårigheter kan ske, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarie mm m” m" nödig expeditionslokal ävensom att till vikarie avstå det arvode enligt lant-
bruksingenjörstaxa, vilket belöper å de av denne verkställda tjänstegöro- målen.
3 mom. Lantbrukshögskolan.
Ferier- Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i ve- derbörande stadgar föreskrivas.
4 mom. Lantbruks-, mejeri- och trädgårds- institutct vid Alnarp. Ferier. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i ve— derbörande stadgar föreskrivas.
5 mom. Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå. Förflytt- Depåchef är skyldig att underkasta sig den förflyttning till annan depå- 'Egääjää: chefsbefattning vid stuteristaten, som kan bliva honom av Kungl. Maj:t chef. ålagd. Varder depåchef förflyttad till dylik befattning i lägre lönegrad, skall han intill utgången av den period förordnandet avser åtnjuta avlöning enligt
den högre lönegraden.
6 mom. Veterinär-högskolan. Ferier. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i ve- derbörande stadgar föreskrivas.
7 mom. Länsveterinär-er.
1. Med länsveterinärtjänst må kunna förenas kommunal befattning, som Förening av avses i 4 & 1 mom. ”ante"
2. Länsveterinär är, om han därtill förordnas, pliktig att under samman- Skyldighet lagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida ”365553? sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall radsbefatt- vara legitimerad veterinär. Under dylikt förordnande äger länsveterinär upp— ”mg m” m' bära särskild ersättning med 6 kronor för dag.
3. Länsveterinär, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, skall till vi— Skyldighet karien avstå det arvode enligt veterinärtaxa, vilket belöper å de av vikarien vikåiienåsta verkställda tjänstegöromålen. Han är ock skyldig att utan ersättning till- arvode handahälla vikarien nödig expeditionslokal. m' m"
8 mom. Skogshögskolan. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i ve- Ferie!- derbörande stadgar föreskrivas.
9 mom. Lantmäterikontoren i länen.
Överlantmätaren i Kopparbergs län äger tills vidare uppbära avlöningsför- Avlönings— stärkning med 900 kronor för år. Kungl. Maj:t äger bestämma, huru med mem-kum; avlöningsförstärkningen skall förfaras, då nämnda överlantmätare åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.
56 &.
Tionde huvudtiteln.
1 mom. Kommerskollegium.
Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ- Stallföns- dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år. tradararvode.
2 mom. Lotsstyrelsen samt lots— och fyrstaten.
1. Semestertidens längd utgör för tjänsteman å fyrskepp, vars besättning Semester för beräknas för kalenderår vara påmönstrad fyren”? personal. mindre än 6 månader ......................... 15 dagar
6 men ej 7 » ......................... 25 » 7 >: >> 8 >> ......................... 35 > 8 » >> 9 >> ......................... 45 >>
9 >> >> 10 :> ......................... 55 >>
10 » 11 » ......................... 65 >> 11 » » 12 >> ......................... 75 >> 12 månader .................................. 90 :>
Tjänstledig- 2. För överlots, lotsförman och lots bestämmes tjänstledighetsavdrag en- fölietjgdfzå ligt den löneklass, som är två klasser lägre än den tjänstemannen tillhör. personal. ' Enslighets— 3. Till tjänsteman, som är stationerad å sådan ort, där vistelsen till följd tillägg av ortens särskilt ensliga belägenhet kan anses medföra avsevärda olägen- heter, utgår enslighetstillägg med nedanstående, för olika klasser bestämda belopp för år räknat, nämligen:
för enslighetsklass I ........................ 90 kronor >> » II ........................ 150
>> >> 111 ........................ 210 .
> » IV ........................ 270 >>
Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där enslighets- tillägg må utgå, samt dessa orters fördelning på de olika klasserna. Fyrskepps- 4. Under tjänstgöring å fyrskepp, som är liggande å sin station eller är tillägg under gång till eller från stationen, äga nedanstående tjänstemän åtnjuta fyrskeppstillägg med följande för särskilda stationsgrupper bestämda belopp för dag räknat, nämligen:
Stations— Stations- Stations— grupp A grupp B grupp G kronor kronor kronor Fyrbiträde ........................................ 1'— 1'50 2'—— Fyrvaktare å 2:21 och 3:e klass fyrskepp ............ 1'20 1'70 2'20 » » l:a klass fyrskepp .................... 150 2'— 250 Fyrmästare å 3:e klass fyrskepp .................... 170 220 270 » » 2:21 » > .................... 210 260 310 Distriktsf rmästare ................................ y _ 2'80 3:30 3'80 Fyrmästare a l:a klass fyrskepp ....................
Fyrskeppstilläggen höjas med femtio procent under tiden från och med den 16 oktober till och med den 31 mars är sådana fyrskepp, som äro statio— nerade norr om 60:e breddgraden, samt från och med den 16 november till och med den 15 mars å andra fyrskepp.
Vid tjänstgöring å påmönstrat fyrskepp, som ej är liggande å sin station och ej heller under gång till eller från stationen, utgår fyrskeppstillägg med hälften av eljest gällande belopp.
Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma stationsorternas fördelning å förenämnda tre grupper.
Minskning av 5. För tjänsteman, som är berättigad att jämte enslighetstillägg eller fyr- tggggg skeppstillägg uppbära kallortstillägg, skall kallortstillägget minskas till hälf- ten av det tjänstemannen jämlikt 20 % eljest tillkommande beloppet. Fri kost 6. Under tjänstgöring ombord å fyrskepp eller å lotsverkets tjänstefartyg Sååå??? må där anställd tjänsteman enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder åtnjuta fri kost eller kostpenningar.
7. Av de enligt särskilda stadganden vederbörande lotsplats tillfallande Lotslott. lotspnenningar skall vid platsen tjänstgörande lotspersonal i enlighet med ne- dansttående bestämmelser och eljest av Kungl. Maj:t givna föreskrifter äga åtnjuta högst trettiofem procent. Enligt av Kungl. Maj:t meddelade grunder utgår av den personalen sålunda tillkommande andel i lotspenningar lotslott till överlots, lotsförman och lots. Hätr avsedd tjänsteman äger uppbära lotslott dels under tjänstgöring å egen eller annan befattning vid lotsplatsen, dels under tjänstledighet, som i 14 å och i 15 ä 1 mom. a) sägs, dels ock under semester. Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats såsom vikarie är sådan befattning, som icke är förenad med rätt till lotslott, äger han utöver honom enligt 21 % tillkommande vikariatsersättning eller vikariatslön åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande vad han vid tjänstgöring å egen befatt— ning skulle hava uppburiti lotslott. Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats såsom vikarie å sådan befattning vid annan lotsplats, som är förenad med rätt till lotslott, äger han utöver honom enligt 21 & tillkommande vikariatsersättning eller vikariatslön åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande vad han skulle hava uppburit i lotslott, om han varit ordinarie innehavare av den tjänst, å vilken han förordnats.
8. Till tjänsteman å fyrskepp utgår under tjänstgöring såsom kockste- Vissa, sär- wart särskild ersättning med en krona för dag. :ålågååä För å fyr eller fyrskepp verkställd mistsignalering utgår ersättning med 50 öre för timme enligt de närmare bestämmelser, som fastställas av Kungl. Maj:t. Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser må tjänsteman, tillhö- rande lotspersonalen, åtnjuta, förutom lotslott, från sjöfarten utgående ersätt- ningar och förmåner för biträde av kronolots.
9. Där tjänsteman åtnjuter annan naturaförmån, än i 2 avd. 6 och 7 kap. Avdrag för omförmäles, eller ersättning i penningar för sådan förmån, skall i förra fallet Visfsåmnåalfåfa' ersättning för förmånens värde erläggas av förmånstagaren genom avdrag ä avlöningen och i senare fallet avräkning ske å avlöningen med det belopp, varmed ersättningen för den avlösta förmånen utgår, allt i den ordning lots- styrelsen bestämmer.
57 %.
Attärsdrivande verk.
1 mom. Postverket.
1. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till postexpeditör, Löneklass- må han efter verkets beprövande placeras i högre löneklass än den, till vil— ipågcseåläl ken han enligt bestämmelserna i 7 5 1 mom. eljest skolat hänföras. Härvid vid_ befordran skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke må placeras högre än två löne- 315333 klasser över Sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna i 8 % 1——3 mom. icke må samtidigt tillämpas.
Löneklass: 2. Medgivande, varom i 8 & 3 mom. förmäles, må beträffande tjänsteman, pågår?.åul som omedelbart före tillträdande av ordinarie befattning innehaft anställ— vici post— ning såsom poststationsföreståndare med avlöning enligt personligt kontrakt, så;?åggåöf; lämnas av generalpoststyrelsen i enlighet med de närmare grunder, som fast- fordran till ställas av Kungl. Maj. t. ordinarie tjänst. Postspar- 3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Maj :t medgiva, att tjänsteman, ägg?]?eå] vilken förordnats såsom postsparbankschef men vilkens för01dnande upp- tidigare nine—11011 utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie havgiågefatt' befattning inom den lönegrad, han före förordnandet tillhörde. Har sådant
medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat in— nehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.
Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordi- narie befattning, äger Kungl. Maj:t besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster.
TilläMPnins 4. Vid tillämpning av stadgandet' 1 25 % skall med tjänsteman, som band- 232331??? har kontant uppbörd, likställas tjänsteman, som vid tjänstgöring i dagkassa
DingPen- mottager och frimärker försändelser utan att därför uppbära kontant betal-
nmgar' ning eller som från huvudförråd av värdetecken vid postkontor utlämnar
frankotecken och andra värdetecken till dagkassa eller biförråd. Särskild er- 5. Angående särskild ersättning för tjänstgöringa atåg eller fartyg förord-
eättnmg' nar Kungl. Maj. t. Ställföreträ- 6. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföre—
daram'de' trädare, utgår särskilt arvode med 2 000 kronor för år.
2 mom. Telegrafverket.
Rikstelefon- 1. Rätt till nedsatt avgift för abonnemang å rikstelefon anses icke såsom abonnemng' avlöningsförmån och föranleder icke avdrag å avlöningen. Löneklass? 2. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontorsskri— Pågatåg; vare eller telegrafassistent, må han efter verkets beprövande placeras 1 högre vid befordran löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 % 1 mom. eljest agilivtggtgfli'r skolat hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänstemannen icke telegraf- må placeras högre än två löneklasser över Sistberörda löneklass, dels ock att ”””an bestämmelserna i 8 å 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas. Vissa tjänste 3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman, ”ä;; än" vilken förordnats såsom telefondirektör i Stockholm eller såsom verkstads- :idigare inne- direktör men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av förnyat för— havåiggatt' ordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad, han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall för bestäm- mande av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda
lönegrad.
Däirest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordina- rie befattning, äger Kungl. Maj :t besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster. 4. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföretrå— Stållföreträ- dare, utgår särskilt arvode med 2 000 kronor för år. damrwde' 5. Till rikstelefonist, landstelefonist och lokaltelefonist, som förordnats Ersättning såsonn föreståndare för växeltelefonstation, utgår särskild ersättning med till före"
__ o ståndare för högst: 420 kronor for ar. växeltelefon—
station. 3 mom. Statens järnvägar.
1. Rätt till fria resor och fria varutransporter å järnväg anses icke såsom Fria resor
.. . .. ., .. . .. .. . h _ avlonmgsforman och foranleder 1cke avdrag a avlonlngen. gångart;
2. Lokförare, som vid befordran till lokmästare åtnjöt eller från tiden Löneklassj för lokmästartjänstens tillträdande skulle såsom lokförare hava kommit i Igges?lfful åtnjutande av lön enligt den näst högsta eller den högsta för lokförare gäl- vid beford- lande löneklassen, äger tillträda lön enligt den löneklass, som är närmast Ioiäläåålm högre än den, till vilken han eljest skolat hänföras, ävensom i förekommande fall tillgodonjuta den i8 % 1 mom. första stycket under andra punkten med- givna förmånen. Lokförare, som vid befordran till lokmästare åtnjöt lön enligt 14 löneklassen, äger i förekommande fall tillgodonjuta den i 8 ä 1 mom. första stycket under andra punkten medgivna förmånen.
3. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontors- eller Löneklass: stationsskrivare, må han efter verkets beprövande placeras i högre löneklass väågåeåågiåvli d än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 5 1 mom. eljest skolat hän- befordran till föras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke må placeras ”222311?" högre än två löneklasser över Sistberörda löneklass, dels ock att bestämmel- skrivare. serna i 8 5 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.
4. På därom gjord ansökning äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman, Vissa tjänste- vilken förordnats såsom distriktschef, förrådsdirektör, verkstadsdirektör el- 122355???" ler verkstadsöveringenjör men vilkens förordnande upphört utan att efter- tidigare inne— följas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den ”väg?”? lönegrad, han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, ' skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie be- fattning inom nämnda lönegrad. Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordi- narie befattning, äger Kungl. Maj:t besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster.
5. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI, Kallortstrak- må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta ho- ”mente— nom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för
varje tjänstgöringsdag.
Särskild gott— ö. Lokförare, som på grund av förordnande bestrider tjänst såsom lok- åöääffatvf mästare med rätt till vikariatsersättning enligt 21 g 1 mom., äger utöver luigi-Ään- sådan ersättning uppbära särskild gottgörelse med 2 kronor för dag. Vissa sär— 7. Tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom Skiäzgeåäw tågdirigent, erhåller särskild ersättning beräknad efter högst 600 kronor för ar. Tjänsteman, som bestrider beredskapstjånst, kan tilldeles särskild ersätt- ning med högst 60 öre för helt dygn. Tjänsteman, som bestrider växlingstjånst, äger enligt av Kungl. Maj:t fast- ställda grunder uppbära särskild ersättning med 50 öre för tjänstgöringsdag. Angående särskilda ersättningar och andra förmåner, som må utgå för tjänstgöring å tåg, lok, motordrivet rälsfordon, tågfärja eller fartyg, förordnar Kungl. Maj:t. Tjänste- 8. I stället för vad i 41 & första stycket stadgas gäller, att därest åt tjänste- bosmd' man såsom bostad anvisas lägenhet, vilken äges eller disponeras av stats- verket, han skall vara skyldig att bebo densamma. Prövas med hänsyn till tjänstemannens ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständighe- ter avsevärda olägenheter för tjänstemannen vara förenade med skyldigheten att taga i besittning honom anvisad bostad eller att vidare bebo redan inne- havd sådan, må dock vederbörande myndighet på framställning av tjänste- mannen kunna meddela honom befrielse från nämnda skyldighet. Innan sådan framställning upptages till prövning, skall tillfälle beredas ett för av- givande av yttrande i dylika ärenden utsett personalombud att utlåta sig över framställningen. Det ankommer på verkets styrelse att meddela beslut angående sättet för utseende av personalombud och dettas verksamhetsom- råde. Vad i 41 å andra stycket samt i 42 och 43 åå stadgas rörande tjänstebo- stad skall äga motsvarande tillämpning beträffande bostad, varom här är fråga.
4 mom. Statens vattenfallsverk.
Fri elektrisk 1. Rätt till fri elektrisk belysning eller till nedsatt avgift för elektrisk ha??? strömförbrukning anses icke såsom avlöningsförmån och föranleder icke avdrag å avlöningen.
Löneklass-. 2. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontorsskri- vålåci-gågvjd vare, må han efter verkets beprövande placeras i högre löneklass än den, befäåfäsfill till vilken han enligt bestämmelserna i 7 g 1 mom. eljest skolat hänföras.
skrivare_ Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke må placeras högre än
två löneklasser över Sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna i 8 & 1———3 mom. icke må samtidigt tillämpas.
läggs? 3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman,
gång till vilken förordnats såsom driftdirektör men vilkens förordnande upphört utan ägiärgeiäfå'att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning
ning. inom den lönegrad, han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgi-
vande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löne- klass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.
Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordi- narie befattning, äger Kungl. Maj:t besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster.
4. Driftchef vid Porjus kraftverk äger åtnjuta avlöningsförstärkning med Avlönings- 1 000 kronor för år. Vattenfallsstyrelsen äger bestämma, huru med avlö- föratä'kning ningsförstärkningen skall förfaras, då driftchefen åtnjuter tjänstledighet, un- der vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.
5. Vad i 44 & stadgas äger icke tillämpning i fråga om elektrisk ström, som Ersättning för uppvärmning, kokning eller belysning tillhandahålles tjänsteman i verket för brände
eller tillhörig bostadslägenhet. belysning.
5 mom. Domänverket.
1. På därom gjord ansökning äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman, Försäljnings vilken förordnats såsom försäljningschef men vilkens förordnande upphört egg; äär" utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befatt- tidigareinne ning inom den lönegrad, han före förordnandet tillhörde. Har sådant med- havgiåjgatt' givande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i lö- neklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat inne- haft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad. Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordi- narie befattning, äger Kungl. Maj:t besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster.
2. Till tjänsteman, som är revirförvaltare, utgår i vissa fall lönetillägg med Lönetillägg 1 320 kronor eller 660 kronor för år räknat enligt de närmare bestämmelser, $$$??? som meddelas av Kungl. Maj:t. Domänstyrelsen äger bestämma, huru med lönetillägget skall förfaras, då revirförvaltaren åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.
3 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt särskild löneplan.
4 avd. Lönenämnd.
58 5.
För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd.
Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intresse- na böra vara representerade, skall bestå av en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande samt sex likaledes av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Där så finnes lämpligt, må dock Kungl. Maj:t, med iakttagande av vad nyss sagts om antalet medlemmar i nämnden och om de intressen, som där böra vara
företrädda, för skilda förvaltningsområden förordna om olika sammansätt- ning av nämnden.
Lönenämndens ordförande och ledamöter förordnas för en tid av högst tre år i sänder.
I enahanda ordning, som ovan sagts, utses suppleanter för ordföranden och ledamöterna.
Instruktion för lönenämnden utfärdas av Kungl. Maj:t.
5 avd. Reglementets tillämplighet m. m.
59 ä.
1 mom. Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträ- dande innehar befattning, som i reglementet avses, skall såsom förutsätt- ning för reglementets tillämpning gälla,
&) att omedelbart före ikraftträdandet något av följande avlöningsregle- menten varit å tjänstemannen tillämpligt, nämligen reglementena den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järn- vägar och statens vattenfallsverk, den 22 juni 1921 (nr 451) för befattnings- havare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och pro- vinsialläkare samt den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domän- verket;
b) att tjänstemannen ej är uppförd å indragnings- eller övergångsstat utan tjänstgöringsskyldighet; samt
c) att tjänstemannen ej före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestäm- melser.
2 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, om vilka förmäles i nedan angivna delar av reglementet, nämligen:
under 2 avd.: 3 kap. 22—27 åå, 5 kap. 32—39 åå, 6 och 7 kap., 8 kap. 50 5 8 punkten, 51 5 1—4 mom., 5 mom. 6 punkten samt 6 mom. 4, 5 och 7 punkterna, 52 &, 53 ä 2 mom. 2—4 punkterna, 55 ä 1 mom., 56 g 1 mom. samt 2 mom. 4, 7 och 8 punkterna, 57 5 1 mom. 5 och 6 punkterna, 2 mom. 1, 4 och 5 punkterna, 3 mom. 1 och 5—8 punkterna, 4 mom. 1 och 4 punk- terna ävensom 5 mom. 2 punkten; samt
under 3 avd.: ———————————————————
3 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är jämväl pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst fem procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslöne- beloppen.
Bilaga till civila avlöningsreglementet.
Tjänsteförteckning.
1. Allmänna civilförvaltningen. l Verk och befattningar Pågå— Verk och befattningar Låglä- % Andra huvudtiteln. För tjänstgöring i högsta domstolen. ' Expeditionsvakt ................... A 5 Justitiedepartementet. Förste expeditionsvakt ............. A 7 Kontorsbiträde .................... A 4 Expeditionsvakt ................... A 5 Övergångsstat. Förste expeditionsvakt """"""" A 7 Protokollssekreterare ............... A 22 Kanslibiträde ...................... A 7 Registrator ........................ A 15 Andre kanslisekreterare ............. A 21 Regeringsrätten. Förste kanslisekreterare ............ A 26 Expeditionsvakt ------------------- A 5 Kanslirad ......................... A 30 Förste eXpeditionsvakt ------------- A 7 Byråchef för lagärenden ............ C 5 Expeditionschef ................... C 8 Svea hovrätt- StatSSekreterare ................... C 10 Skrivbiträde _______________________ A 2 _ _ Kontorsbiträde .................... A 4 För tjänstgöring i statsrådsberedmngen- Expeditionsvakt ................... A 5 Expeditionsvakt ................... A 5 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Kanslibitråde ...................... A 7 Aktuarie .......................... A 22 Övergångsslat. Arkivarie ......................... A 22 Registrator ........................ A 22 Fiskal """"""""""""""" A 22 Notarie ........................... A 22 Advokatfiskal ..................... A 24 Justitiekanslersexpeditionen. Överkrigsfiskal .................... A 24 Expeditionsvakt ------------------- A 5 Sekreterare ........................ A 27 Registrator ------------------------ A 21 Hovrättsråd ....................... A 30 Byråchef .......................... A 30 Krigshovrättsråd .................. A 30 Justitiekansler ..................... B 3 President ,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, B 3 Nedre justitierevisionen. Göta hovrätt. Kontorsbiträde .................... A 4 Skrivbiträde ....................... A 2 Expeditionsvakt ................... A 5 Kontorsbiträde .................... A 4 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Expeditionsvakt ................... A 5 Kanslibitråde ...................... A 7 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Kanslist .......................... A 21 Kanslibiträde ...................... A 7 Registrator ........................ A 22 Aktuarie .......................... A 22 Protokollssekreterare ............... A 22 Fiska] ............................ A 22 Revisionssekreterare ................ A 30 Notarie ........................... A 22
Verk och befattningar Iä-gå- Verk och befattningar låggå— Göta hovrätt (forts.). Fångvårdsstaten. Advokatfiskal ..................... A 24 Vaktfru ........................... A 1 Sekreterare ........................ A 27 Första vaktfru .................... » A 6 Hovrättsråd ....................... A 30 Vaktkonstapel ..................... ; A 6 President ......................... B 3 Yrkesmästare av 2:a klass .......... i A 8 Överkonstapel ..................... A 8 Hovrätten över Skåne och Uppsyningsman ................... A 10 Blekinge. Yrkesmastare av l:a klass .......... A 10 . , __ Assmtent av 4:e klass .............. A 12 Skrlvbitrade ....................... A 2 Föreståndare vid fångkoloni ________ A 15 Kontorsb1träde .................... A 4 Kronohäktesföreståndare av 2:a kl. _ A 15 Expeditionsvakt """""""""" A 5 Assistent av 3:e klass .............. A 16 Förste expeditionsvakt """"""" A 7 Kronohäktesföreståndare av 1:a kl: . A 16 Kanshblträde """"""""""" A 7 Assistent av 2:a klass .............. A 18 Aktuarle .......................... A 22 Assistent av 1:a klass ______________ A 20 FiSkal """"""""""""""" A 22 Kamrerare ........................ A 22 Sekreterare ........................ A 26 Direktör av 3:e klass ______________ A 24 Hovrättsråd ....................... A 30 Pastor och förste lärare ____________ A 24 Pres1dent ......................... B 3 Direktör av 2:a klass ______________ A 26 Förste pastor och överlärare .. . . . . . A 26 Hovrätten för Övre Norrland. Direktör av 1:a klass .............. A 27 Kontorsbiträde .................... A 4 Expeditionsvakt ................... A 5 Statens uppfostringsanstalt Kanslibiträde ...................... A 7 å Bona. Fiska]. ............................ A 22 Eldare ............................ A 5 Sekreterare ........................ A 26 Förman ___________________________ A 6 Hovrättsråd ....................... A 30 Husmoder ________________________ A 6 President ......................... B 3 Förste förman _____________________ A 8 Maskinist ......................... A 3 Vattendomstolarna. Uppsyningsman ................... A 10 Kontorsbiträde .................... A 4 Lärare, tillika avdelningsföreståndare. A 17 Vattenrättsingenjör ................ A 30 Räkenskapsförare och redogörare . . .. A 17 Vattenrättsdomare ................. B 2 Verkmåstare, tillika avdelningsföre- ståndare ........................ A 17 Fångvårdsstyrelsen. Lantbruksinspektor, tillika avdelnings— Skrivbiträde ....................... A 2 13:32???ij i..." iii-......" """""" ? åå Kontorsbiträde .................... A 4 _ ._ """"""" _ Expeditionsvakt ................... A 5 Direktor """""""""""""" A 2' Förste expeditionsvakt ............. A 7 Kanslibitråde ..................... A 7 Kansliskrivare ..................... A 11 Assistent av 3:e klass .............. A 16 Tredje huVUdtiteln' Aktuarie .......................... A 21 Notarie ........................... A 21 Uh'lkesdepartementet. Kamrerare ........................ A 24 Expeditionsvakt ................... A 5 Sekreterare ........................ A 24 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Byrådirektör ...................... A 28 Kanslibiträde ..................... A 7 Byråchef .......................... A 30 Kansliskrivare ..................... A 11 Överdirektör ...................... B 2 Kanslist .......................... A 12
__ i a _— Verk och befattningar lägg Verk och befattningar Lägg?- Fiörste kanslist .................... A 16 Kommandoexpeditionema. , Amdre arkivarie ................... A 21 Expeditionsvakt ___________________ A 5 . Amdre sekreterare ---------------- A 21 Chef för lantförsvarets kommando- Rrevisor ........................... A 21 expedition ______________________ C 3 - Fiörste arkivarie ................... A 24 Chef för sjöförsvarets kommando- Fiörste sekreterare ................. A 26 expedition ______________________ C 3 Klamrerare ........................ A 26 Biyråchef ......................... A 30 Försvarsstaben. Klansliråd och chef för arkivet ...... A 30 _ ' Ultrikesråd ........................ B 2 cw'lpe'sonalm' Siändebud tjänstgörande såsom kabi_ Expeditionsvakt ................... A 5 nettssekreterare __________________ B 3 Förste expeditionsvakt ............. A 7 , Föreståndare för fotografiska central- _ Övergångsslal. laboratoriet ..................... A 30: Eåyråsekreterare .................... A 21 Förste arkivarie ................... A 24 Rikskommissionen för ekonomisk Legationsrad . ..................... A 30 törsvarsberedskap. Kontorsbiträde .................... A 4 _ Beskickningar och konsulat. Kanslibiträde ...................... A 7 Kanslist .......................... A 12 Aktuane """"""""""""" A 21" ._ _ Sekreterare ........................ A 264 Första kanslist .................... A 16 . , Avdelningschef .................... B 1 [Andre legationssekreterare .......... A 21 . _ Kanslichef ........................ B 2 Andre Vicekonsul .................. A 21 lFörste legationssekreterare .......... A 26 Wicekonsul ........................ A 26 Arméförvaltningen. ll—Iandelsråd ....................... A 30 Civilpersonalen lKonsul ........................... A 30 . _. ' lLegationsråd _____________________ A 30 Kontorsh1trade .................... A 4 (Generalkonsul ..................... B 2 Expeditionsvakt """"""""""" A 5 :Sän d ebu d _________________________ B 2 Förste expeditionsvakt ............. A 7 :Sändebud _________________________ B 3 Kanshbitråde ...................... A 7 Kansliskrivare ..................... A 11 Kassör ........................... A 15 Bokhållare ........................ A 21 . Notarie ........................... A 21* Flame huvudtiteln. Revisor ........................... A 21; Kamrerare ........................ A 24 Försvar sdepartementet. Pensionskamrerare ................. A 24; Kansliavdelm'ngen. Sekreterare ........................ A 24; Sekreterare och kamrerare .......... A 24, Kontorshiträde .................... A 4 Ombudsman _____________ _ ________ A 26: Expeditionsvakt ------------------- A 5 Revisionskommissarie .............. A 26- Förste eXpeditionsvakt ------------- A 7 Sekreterare ........................ A 26% Kanslibiträde ..................... A 7 Krigsråd __________________________ A 30, Kansliskrivare ..................... A 11 Generalkrigskommissarie ____________ B 3 : Andre kanslisekreterare ............ A 21 Förste kanslisekreterare ............ A 26 Över gängsstat. Kansliråd ......................... A 30 Expeditionsvakt ................... A 5 Expeditionschef ................... C 8 Kanslibiträde . . ................... A 7 Statssekreterare .................... C 10 Kansliskrivare ..................... A 11
_ _ , ___—__ Verk och befattningar Låt:—gå- Verk och befattningar låggå— Armélörvaltnlngen (forts.). Marinstahen. Bokhållare ........................ A 21 Civilpersonalen. Notarie --------------------------- A 21 Kontorsbiträde .................... A 4 Registrator ----------------------- A 21 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Kanslibiträde ...................... A 7 Arméstahen. Civilpersonalen. Sjökrigshögskolan. Förste expeditionsvakt ............. A 7 Civilpersonalen. Expeditionsvakt ................... A 5 Krigsarkivet. Expeditionsvakt ................... A 5 Sjökrigsskolan. Krigsarkivarie ..................... A 26 Civilpersonalen. Expeditionsvakt ................... A 5 Krigshögskolan. Civilpersonalen. Örlogsstationerna. Expeditionsvakt ................... A 5 Ciuilpersonalen. Förste expeditionsvakt ............. A 7 Expeditionsvakt Vid Karlskrona sta- tion ............................ A 5 Artilleri- och lngenlörhögskolan. Expeditionsvakt vid Stockholms sta- _ _ tion ............................ A 5 szlpersonalen. & Expeditionsvakt ................... A 5 'Sjökarteverket. Förste exp edltmnsvakt """"""" A 7 Expeditionsvakt ................... A 5 Kanslibiträde ...................... A 7 Armémuseum Ritbiträde ........................ A 7 Vaktmästare ...................... A 5 Gravör ........................... A 15 Biträde för textilvarden ............ A 6 Ritare ............................ A 15 Rustmästare ....................... A 13 Redogörare ....................... A 18 Museiteknisk assistent ........... . . . A 21 Militärkartograf ................... A 21 Styresman ........................ A 27 Aktuarie .......................... A 22 Kartograf ......................... A 22 Marlnlörvaltnlngen, Förste aktuarie .................... A 26 Civilpersanalen. Chef .............................. C 6 Kontorsbitråde .................... A 4 Flygstaben. Expeditionsvakt ................... . A 5 _ _ Förste expeditionsvakt . . . . ......... A 7 _ _ szlpersonalen. Kanslibiträde ...................... A 7 EXPedltmnsvakt """""""""" A 5 Kansliskrivare ..................... A 11 Marinkassör ....................... A 21 Flygförvalmingen- Notarie ........................... A 21 Civilpersonalen. Revisor ........................... A. 21 Kontorsbiträde .................. A 4 Revisor och bokhållare ............. A 21 Expeditionsvakt ................... A 5 Sekreterare ........................ A 24 Kanslibiträde ..................... A 7 Kamrerare ........................ A 26 Kassör och bokhållare ............. A 21 Revisionskommissarie .............. A 26 Revisor ........................... A 21 Kemist ........................... A 27 Revisionskommissarie .............. A 26 Amiralitetsråd ..................... A 30 Sekreterare och ombudsman ........ A 26 Marinöverkommissarie .............. B 1 Byråchef .......................... A 30
Verk och befattningar [ååå— Verk och befattningar , låggå- Försvarsväsendets kemiska Byråchef, tillika statens inspektör för anstalt. fattigvård och barnavård ........ A 30 . . Generaldirektör .................... C 12 Civilpersonalen.
Kanslibiträde ..................... '. A 7 Yrkesinspektionen. meesso' """"""""""""" A 30 Kontorsbiträde .................... A 4 Statens meteorologisk-hydrogra- Underinspektör . ... ................. A 16 ii ska anst alts militär-avdelning. Yrkesmspektnsassrstent ............ A 18
_ _ __ Ass1stent ......................... A 20
Nhhtarmeteorolog """"""""" A 18 Yrkesinspektörsassistent ............ A 21 Foreståndare """"""""""" A 24 Yrkesinspektris .................... A 26 Skogs- och ilottledsinspektör ........ A 27 Yrkesinspektör .................... A 28
Femte huvudtiteln. Socialdepartementet. Rikstörsäkringsanstalten. Kontorsbitråde .................... A 4 Kontorsbiträde .................... A 4 Expeditionsvakt ................... A 5 Expeditionsvakt ................... A 5 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Kanslihitråde ...................... A 7 Kanslibiträde ...................... A 7 Kansliskrivare ..................... A 11 Kansliskrivare ..................... A 11 Registrator ........................ A 15 Kassör ........................... A 14 Andre kanslisekreterare ............ A 21 Materialförvaltare .................. A 14 Förste kanslisekreterare ............ A 26 Kontorsskrivare ................... A 15 Kanslirad ......................... A 30 Aktuarie .......................... A 21 Byråchef för lagärenden ............ C 5 Byråingenjör ...................... A 21 Expeditionschef ................... C 8 Notarie ........................... A 21 Statssekreterare ................... C 10 Förste aktuarie .................... A 24
Övergångsstat. Förste byråingenjör ................ A 24 Registrator A 22 Sekreterare ........................ A 24 """""""""""" Byräassistent A26 Socialstyrelsen. Förste aktuarie .................... A 26 Skrivbitråde _______________________ A 2 Sekreterare ........................ A 26 Kontorsbitråde ____________________ A 4 Byrådirektör ...................... A 28 Expeditionsvakt ___________________ A 5 Byråchef .......................... A 30 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Generaldirektör """""""""" C 12 Kanslibiträde ...................... A 7 Kansliskrivare ..................... A 11 Försäkrinesrådet- Registrator och kassör .............. A 14 Kontorsbiträde .................... A 4 Aktuarie .......................... A 21 Exveditionsvakt ................... A 5 Notarie ............................ A 21 Kansliskrivare --------------------- A 11 Byråinspektör ...................... A 24 Notarie --------------------------- A 21 Förste aktuarie ____________________ A 24 Sekreterare ........................ A 24 Sekreterare ........................ A 24 Försäkringsrad -------------------- A 30 Förste aktuarie ____________________ A 26 Ordförande och chef ............... B 3 Sekreterare ........................ A 26 Sekreterare, tillika assistent hos sta- Pensionsstyrelsen. tens inspektör för fattigvård och Skrivbiträde ....................... A 2 barnavård ........................ A 26 Kontorsbiträde .................... A 4 Skyddshemsinspektör ............... A 27 Expeditionsvakt ................... A 5 Byråchef .......................... A 30 Förste expeditionsvakt ............. A 7
Verk och befattningar Lägg Verk och befattningar Lägg . Pensionsstyrelsen (fans,), Förste förman ..................... A 8 Kanslibiträde ______________________ A 7 Maskinist ......................... A 8 Kontorist ......................... A 9 Uppsyningsman ------------------- A 10 Kansliskrivare _____________________ A 11 Husfader .......................... A 15 Materialförvaltare .................. A 13 Lantbruksinspektor ---------------- A 17 Kassör ........................... A 14 Räkenskapsförare och redogörare .-— A 17 Bokhåuare ________________________ A 17 Assistent .......................... A 18 Aktuarie __________________________ A 21 Direktör .......................... A 26 Sekreterare ........................ A 24 Sekreterare och biträdande ledamot . . A 24 Medicinalstyrelsen. Förste aktuarie ____________________ A 26 Skrivblträde ....................... A 2 Sekreterare OCh biträdande ledamot . A-26 Kontorsbiträde .................... A 4 Sekreterare och ombudsman ________ A 26 Expeditionsvakt ................... A 5 Byrådirektör ______________________ A 28 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Byrådirektör och biträdande ledamot A 23 Kanslibiträde ..................... A 7 iByråchef _________________________ A 30 Kansliskrivare ..................... A 11 'Generaldirektör .................... C 12 Kassör --------------------------- A 11 ; Ö . Inspektris över sjuksköterskeväsendet A 20 vergangsstat. . *Byråchef . . . . A 30 Notarie ........................... A 21 — """"""""""" Kamrerare ........................ A 24 Statens tvångsarbetsanstalt å Konsulent ........................ A 24 åSvar-tslö och statens alkoholist— Sekreterare" ........................ A 24 anstalt därstädes. Byrådlrektor ...................... A 28 i .. Statsinspektör över köttkontrollen . . . A 29 . Forman .......................... A 6 ; Förste förman _____________________ A 8 ByrAchef .......................... A 30 : _ Medicmalråd ...................... A 30 Yrkesmastare av 2:a klass .......... A 8 _ __ _. , .
. Övermspektor for sinnesslukvården . C 6 WUppsynlngsman ................... A 10 G 1 , .. C 12 Trädgårdsmästare __________________ A 12 enera direktor .................... -Assistent av 2:a klass .............. A 18 Övergångsstat. 1 Lantbruksinspektor ________________ A 18 Kassör ............................ A 21 ;Assistent av 1:a klass ______________ A 20 Ombudsman ...................... A 24 : Kamrerare ________________________ A 22 Byråveterinär ..................... A 26 ; Pastor och förste lärare ____________ A 24 Sekreterare ........................ A 26 f Direktör .......................... A 27 * Statens bakteriologiska labora-
Statens tvångsarbetsanstalt torium.
'i Landskrona 0011 statens alko- Skrivbiträde ....................... A 2
? holistanstalt därstädes. Kontorsbitråde .................... A 4
; Vaktfru ........................... A 1 Gårdskarl ......................... A 5 ; Kontorshitråde .................... A 4 Stallbiträde ....................... A 5 % Förman ........................... A 6 Laboratoriebiträde ................. A 6 i Första vaktfru .................... A 6 Vaktmästare, tillika chaufför ....... A 6 Sjuksköterska ..................... A 6 Laboratoriebiträde ................. A 7 Assistent av 4:e klass ______________ A 12 Maskinist ......................... A 8 Direktör .......................... A 24 Stallförman ....................... A 8
Laboratoriebiträde ................. A 9
L Statens alkoholistanstalt & Preparator ........................ A 10 % Venngarn. Förste laboratoriebiträde ........... A 11 % örman ........................... A 6 Laborator och avdelningsföreståndare A 28 & usmoder ........................ A 6 Föreståndare ...................... B 1
& Verk och befattningar Iååå- Verk och befattningar lååå- l . 1 Statens rättskemiska labora- Hantverkare ...................... A 6 & torium. Köksförestånderska av 2:a klass . . .. A 6 Vaktmästare ...................... A 7 POSt_ OCh stadsbud """""""" A 6 ! Föreståndare ______________________ A 30 Tvättförestånderska av 1:a klass . . . . A 6 i Köksförestånderska av 1:a klass . . .. A 7 Provinsialläkarstaten, Magasinsföreståndare ............... A 7 l Förste provinsialläkare ............. A 30 Hantverksföreståndare av 2:a klass.. A 8 ; Maskinist av 2:a klass ............. A 8 Statens sinnessjukhu. Befallningsman ................ . .. A 10 .. Hantverksföreståndare av 1: a klass. A 10 I. Lakarpersonal. Andre läkare ...................... A 26 Måsklmu mf 1'3 klass """"""" A 10 _ Tradgårdsmastare .................. A 10 l Överlakare av 3:e klass """"""" A 27 Maskinmästare av 2:a klass ........ A 12 ! Forste lakare ...................... A 28 Maskinmåstare av 111 klass A 14 l Överläkare av 2:a klass ............ A 28 " """" Överläkare av 1:a klass ............ A 29 Barnmorskeläroanstalterna.
1.1' _ Kontorspersonal. Barnmorskelärare .................. A 21 Kontorsbitrade .................... A 4 Överlärare A 28 Kanslibiträde ...................... A 7 """"""""""""" Kameralbiträde .................... A 8 Kassör ........................... A 11 Överståthållar ämbetets kansli. Bokhållare ________________________ A 15 Kontorsbiträde .................... A 4 Syssloman av 3:e klass ............. A 21 Expeditionsvakt ................... A 5
» » 2:a ,, _____________ A 22 Förste expeditionsvakt ............. A 7 » » 1:a » ............. A 24 Kanslibiträde ...................... A 7 Kanslist .......................... A 15 111. Siukvå'dspefsonal- Notarie ........................... A 21 Sköterska ......................... A 3 Notarie ___________________________ A 24 Skötare """""""""""""""" A 6 Assessor . . ........................ A 26 Översköterska """"""""""" A 6 Sekreterare ........................ A 30 Förestånderska av 2:a klass ........ A 7 Överskotare ....................... A 8 Länsstyrelserna. Uppsyningsman av 2:a klass ........ A 10 _ _ Förestånderska av 1:a klass _ _______ A 12 Kontorskltrade .................... A 4 Uppsyningsman av 1:a klass ________ A 14 Expedltionsvakt ................... A 5 Första expedltlonsvakt ............. A 7 IV. Ekonomipersonal. Kanslibiträde ...................... A 7 Biträdande bageriförestånderska ..... A 3 Landskanslist ..................... A 15 Biträdande tvättförestånderska ...... A 3 Landskontorist .................... A 15 Sömmerska ....................... A 3 Lånshokhållare av 2:a klass ........ A 21 Tvättförestånderska av 2:a klass .. .. A 3 Länsnotarie av 2:a klass . .......... A 21 Väverska ......................... A 3 Länsbokhållare av 1:a klass ........ A 24 Biträdande köksförestånderska ...... A 5 Länsnotarie av 1:a klass ........... A 24 Eldare av 2:a klass ................ A 5 Länsassessor ...................... A 27 Stallföreståndare ................... A 5 Landskamrerare ................... A 30 Yttre nattvakt .................... A 5 Landssekreterare . . ................. A 30 Arbetsförestånderska ............... A 6 Bageriförestånderska ............... A 6 Öuergångsstat. Chaufför .......................... A 6 Skrivbiträde (Jönköpings län) ...... A 2 Eldare av 1:a klass ................ A 6 Länsbokhållare av 2:a klass (Malmö- Förman i trädgård och jordbruk . A 6 hus län) ........................ A 21
Verk och befattningar läää- Verk och befattningar lägg—i Landsfogdarna. Byggnadsstyrelsen. Landsfogde (i Gotlands län) ........ A 28 Skrivbiträde ....................... A 2 Landsfogde (utom i Gotlands län) A 29 Kontorsbiträde .................... A 4 Expeditionsvakt ................... A 5 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Lappfogdm'na' Kanslibiträde ...................... A 7 Lappfogde ------------------------ A 24 Värmeledningsskötare, tillika reparatör A 8 Maskinist ......................... A 10 Kansliskrivare ..................... A 11 Assistent .......................... A 21 Sjätte huvudtiteln. Byggnadskontrollant ............... A 21 Notarie ........................... A 21
Kommunikationsdepartementet. Kamrerare ........................ A 24 Kontorsbiträ de ___________________ A 4 Sekreterare ........................ A 24 . . Intendent ......................... A 26 Expeditionsvakt ................... A 5 . ,. .. . . Byrådirektor ...................... A 28 Forste expedltionsvakt ............. A 7 . . .. Byggnadsrad ...................... A 30 Kanslibitrade ...................... A 7 . Byråchef .......................... A 30 Reglstrator ........................ A 15 . Byggnadschef ..................... C 8 Andre kansllsekreterare ............ A 21 G r ] dir ktör C 12 Förste kanslisekreterare ............ A 26 ene a e """"""""""" Kansliråd ......................... A 30 Expeditionschef ................... C 8 Statssekreterare ................... C 10 Sjunde huvudtiteln. Övergångsslat. Finansdepartementet. Reg1strator """"""""""""" A 22 Kontorsbiträde .................... A 4 Expeditionsvakt ................... A 5 Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Förste expeditionsvakt ............. A 7 . .. Kanslibitråde ...................... A 7 Kontorsbitrade .................... A 4 . . . . Kansliskrlvare ..................... A 11 Expeditionsvakt ................... A 5 .
.. . . Registrator ........................ A 15 Forste expedltionsvakt ............. A 7 _
. . . Andre kanslisekreterare ............ A 21 Kansllbitrade ...................... A 7 ., .
. . Förste kanslisekreterare ............ A 26 Kansliskrivare ..................... A 11 . B åin en'ör A 21 Kansliråd ......................... A 30
yr. g '] """""""""""" Byråchef för lagärenden ............ C 5 Rev1sor ........................... A 21 . .
.. . Expeditlonschef ................... C 8 Forste rev1sor ..................... A 24 Statssekreterare C 10 Förste byråingenjör ................ A 26 """""""""" J ärnvågsinspektör ................. A 28 Luftfartsinspektör ................. A 28 Kammarkollegiet. Väginspektör ______________________ A 29 Kontorsbiträde .................... A 4 Byråchef .......................... A 30 Expeditionsvakt ------------------- A 5 Byråchef och broinspektör __________ A 30 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Byråchef och vägtrafikinspektör . _ . . A 30 Kanslibiträde ...................... A 7 Generaldirektör .................... C 12 Registrator . - - ' -------------------- A 14 Fiskal ............................ A 21 _ Notarie .......................... . A 21 Väg"!”gamsationen 1 länen- Andre advokatfiskal ............... A 26 Vågingenjör (i Gotlands län) ........ A 26 Förste arkivarie ................... A 26 Vågingenjör (utom i Gotlands län) . . . A 28 Sekreterare ........................ A 26
Verk och befattningar läää— Verk och befattningar Låglä— Förste advokatfiskal ............... A 28 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Kammarråd ....................... A 30 Kanslibiträde ...................... A 7 Generaldirektör .................... B 3 Biblioteksassistent ................. A 11 Kansliskrivare ..................... A 11 Statskontoret, Registrator ........................ A 14 Skrivbiträde _______________________ A 2 Aktuarie . .. ........................ A 21 Kontorsbiträ de ____________________ A 4 Bibliotekarie .. ..................... A 24 Expe di tion svakt ___________________ A 5 Forste aktuarie .................... A 24 Förste e xpe ditionsvakt _____________ A 7 Forste aktuarie .................... A 26 Kanslibiträde ...................... A 7 Byrådfef "__ """""""""""" A 30 Kansliskrivare ..................... A 11 Överdirektor """"""""""" B 2 Registrator ........................ A 14 Notarie ........................... A 21 Riksräkenskapsver ket. Revisor och bokhållare ............. A 21 Skrivbiträde ----------------------- A 2 Råntmåstare ...................... A 22 Kontorsbiträde ------------------- A 4 Tryckerikonsulent .................. A 22 Expeditionsvakt ------------------- A 5 Biträdande kamrerare .............. A 24 Förste expeditionsvakt ------------- A 7 Kamrerare ________________________ A 26 Kanslibitråde ...................... A 7 Kamrerare och kassakontrollant ..... A 26 Kameralbitråde -------------------- A 8 Sekreterare ........................ A 26 Kansliskrivare " ------------------- A 11 Byrådirektör och ombudsman _______ A 28 Assistent . . . ....................... A 17 Statskommissarie .................. A 30 Revisor --------------------------- A 22 Generaldirektör .................... B 3 Förste revisor ------ - -------------- A 24 Revisionskommissarie .............. A 26 Övergångsslal. Byråchef .......................... A 30 Revisor ........................... A 21 Generaldirektör ____________________ B 3 Råutmästare ...................... A 24 Generaltullstyrelsen. Kammmäuen- Skrivbiträde .. ................... A 2 Skrivbitråde ....................... A 2 Kontorsbitråde .................... A 4 Kontorsbiträde .................... A 4 Expeditionsvakt ................... A 5 Expeditionsvakt ................... A 5 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Kanslibiträde ..................... A 7 Kanslibiträde ...................... A 7 Kansliskrivare ..................... A 11 Kansliskrivare ..................... A 11 Registrator ................ . ....... A 14 Aktuarie .......................... A 21 Materialförvaltare .................. A 15 Notarie ........................... A 21 Kammarskrivare ................... A 16 Sekreterare ........................ A 24 Aktuarie .......................... A 21 Kammarrättsråd ................... A 30 Notarie ........................... A 21 President ......................... B 3 Revisor ........................... A 21 Över/I yttnin g sslat. Tulikontrollor ..................... A 21 . Byråmspektör ..................... A 24 A ndre kanslisekreterare """""" A 21 Förste revisor ...... . .............. A 24 Forste kanslisekreterare . . .......... A 26 K amr er ar e ________________________ A 24 Byråchef .......................... A 30 Byråinspektör och föreståndare för tullverkets huvudlaboratorium . . . . A 26 Statistiska centralbyrån. Förste aktuarie och chef för statistiska Skrivbiträde ....................... A 2 avdelningen ..................... A 26 Kontorsbiträde .................... A 4 Sekreterare . ....................... A 26 Expeditionsvakt ................... A 5 Byrådirektör och ombudsman ....... A 28
. Löne- . Löne- Verk och befattningar grad Verk och befattningar grad Generaltullstyrelsen (forts.) Kammarskrivare ................... A 16 Gränsbevakningschef ............... A 22 Byråchef .......................... A 30 Kustbevakningschef ................ C 5 Övergångsstat. Generaltulldirektör ................. C 12 Gränsuppsyningsman ............... A 8 " ....................... A 18 Övergångsstat. Tullkassor ' Kontorsbitrade .................... A 4 Kontrollstyrelsen. Kontorsbiträde .................... A 4 Tullstaten. Expeditionsvakt ................... A 5 " ' ' ' ............. A 7 1. Lokaltullförvaltni'ngen. Eiriäbåäåättwnsvakt A 7 Skrivbitriide """""""""""" A 2 Kansliskrivare ..................... A 11 Kontorsbitrade .................... A 4 Laboratoriebiträde _________________ A 14 Tullvakt """""""""""""" A 5 Bokliållare ........................ A 17 Tillsyningsman ----------------- A 6 Notarie ........................... A 21 Kanslibiträde ...................... A 7 Byråinspektör _____________________ A 22 Tulluppsyningsman """""""" A 8 Förste aktuarie .................... A 24 Kansliskrivare ..................... A 11 Förste byråingenjör _______________ A 24 Tullkontorist ...................... A 12 Förste byråinspektör _______________ A 24 Tullöveruppsyningsman """"""" A 12 Laborator ......................... A 24 Tullmåstare ....................... A 15 Sekreterare ________________________ A 24 Tulluppbördsman .................. A 15 Byråchef __________________________ A 30 Kammarskrivare ................... A 16 Överdirektör ______________________ B 2 Tullförvaltare av klass 4 ........... A 18 Tuilkassör ........................ A 18 Övergångsstat. Tullförvaltare av klass 3 ........... A 21 Aktuarie ,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, A 21 Tullkontrollör ..................... A 21 Förste tullkontrollör . .............. A 22 Mynt- och ]usteringsverket. Tullförvaltare av klass 2 ........... A 22 .. . . .. Forste expeditionsvakt ............. A 7 Tuliforvaltare av klass 1 B ......... A 24 . . ..
.. .. Kanslibitrade ...................... A 7 Tulloverkontrollor ................. A 24
. Proberai'e ......................... A 18 Tullbevakningschef ................. A 26 _. .. . .
. .. . Foreståndare for Justeringsverkstaden A 21 Tulldirektorsasmstent ............... A 26 In en'ör A 21 Tullförvaltare av klass 1 A ......... A 26 g ..] """"""""""""""
. . Kassor ........................... A 21 Tullkommissarie ................... A 26 .. .
.. . .. Forste ingenJor .................... A 24 Tulloverinspektor .................. A 27 A 24 Tull direktör . A 29 Kamrerare ........................
""""""""""""" Försteingenjör.................... A26 2. Kustbevakningen. Myntdirektör ...................... B 1 Kontorsbiträde .................... A 4 Kustbevakningsbiträde ............. A 5 Kustvakt ......................... A 6 Åttonde huvudtiteln. Förste kustvakt ................... A 7 Kustuppsyningsman ............... A 8 Ecklesiastikdepartementet. Kustöveruppsyningsman ____________ A 12 Kontorsbiträde .................... A 4 Kammarskrivare __________________ A 16 Expeditionsvakt ................... A 5 _ Förste expeditionsvakt ............. A 7 3- Gränsbevakmngen- Kanslibiträde ...................... A 7 Gränsuppsyningsman . . ............. A 8 Kansliskrivare ..................... A 11 Gränsöveruppsyningsman ........... A 12 Registrator ........................ A 15
Verk och befattningar lååå— Verk och befattningar [ååå- Andre kanslisekreterare ............ A 21 Förste expeditionsvakt (tekniskt bi— Förste kanslisekreterare ............ A 26 träde vid handtecknings- och gra- Kansliråd ......................... A 30 vyravdeln.) ..................... A 7 Expeditionschef ................... C 8 Förste expeditionsvakt, tillika port- ; Statssekreterare ................... C 10 vakt ........................... A 7 _ Kansliskrivare ..................... A 11 Övergangsstal. Intendent ......................... A 26 Förste kanslisekreterare ............ A 26 Överintendent _____________________ B 1 Riksarkivet. Livrustkammaren. Eldare ............................ A 5 Expeditionsvakt ___________________ A 5 Expeditionsvakt ----------------- A 5 Livrustmästare .................... A 10 Förste expeditionsvakt ------------- A 7 Åldfru ............................ A 10 Kanslibiträde --------------------- A 7 Föreståndare ...................... A 27 Kansliskrivare ..................... A 11 Andre arkivarie ................... A 21 Naturhistoriska riksmuseet. Förste arkivarie ................... A 26 _ Arkivråd .......................... A 30 vaktWSthre """""""""""""" A 5 Riksarkivarie ...................... B 2 Muse'bltrade ------------- _' ' " A 7 Vaktmästare, tillika trädgårdsskötare A 7 Lands-ochwnsarm- 55.55.135125111111111:::::::::::::: 218 Expeditionsvakt ................... A 5 Uppsyningsman ____________________ A 10 Andre arkivarie ------------------ A 21 Konservator ....................... A 15 Länsarkivarie --------------------- A 22 Förste konservatÖ ................. A 17 Landsarkivarie -------------------- A 26 Museiassistent ..................... A 21 Professor och avdelningsföreståndare A 30 Kungl. biblioteket. Kontorsbiträde .................... A 4 Statens etnograllska museum. Expeditionsvakt ___________________ A 5 Museibiträde ...................... A 7 Expeditionsvakt, tillika maskinist och Museiassistent ..................... A 21 eldare __________________________ A 7 Professor och föreståndare .......... A 30 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Kanslibiträde ...................... A 7 Domkapitlen- Andre bibliotekarie ............ . . . . A 21 Expeditionsvakt ................... A 5 Förste bibliotekarie ................ A 26 Kanslibiträde ...................... A 7 Riksbibliotekarie ................... B 1 Kansliskrivare ..................... A 11 Stiftsnotarie ....................... A 21 Stifts- och landsbiblioteken. Stiftssekreterare (domkapitlet i Visby) A 24 Expeditionsvakt . . A 5 Stiftssekreterare (domkapitlen 1 Lin— Bibliotekarie (stifts—. eea'iaaäåeibiiåtel köpmg' Skara' Strängnäs' Vågterås' , Växjö, Göteborg, Karlstad och Här— ket 1 Skara) .................... A 24 .. , _ , _ _ . nosand) ......................... A 27 Blbllotekarrefstlfts- och landsb1bliote- Stiftssekreterare (domkapitlen i UPP- ket 1 Lmkopmg) ................. A 26 sala, Lund och Luleå) __________ A 28 Nationalmuseet. Vitterhets-, historie— och anti- Expeditionsvakt ................... A 5 kvitetsakademien. Expeditionsvakt, tillika gårdskarl . . . A 5 Kontorsbiträde .................... A 4 Förste expeditionsvakt . ............ A 7 Förste expeditionsvakt ............. A 7
_ _ _ - ___—_ Verk och befattningar lååå— Verk och befattningar låggå— Vitterhets-, historie- och anti- Preparator ........................ A 10 kvitetsakademien (forts.). Trädgårdsmästare .................. A 18 Värmeledningsskötare, tillika reparatör A 8 Assistent .......................... A 20 Sekreterare ........................ A 24 Andre bibliotekarie ................ A 21 Antikvarie ........................ A 26 Andre kamrerare .................. A 21 Riksantikvarie ..................... B 1 Konservator ....................... A 21 Kamrerare ........................ A 24 Akademien för de fria konsterna Akademinotarie och ombudsman . . . . A 26 med konsthögskolan. Förste bibliotekarie ................ A 26 Portvakt ......................... A 5 Fogde __ """""""""""""""" A 27 Vaktmästare ______________________ A 5 Skogsforvaltare .................... A 27 El dare ____________________________ A 7 Sekreterare ........................ A 28 Förste vaktmästare ______________ A 7 Rantmastare . .. .................... A 30 Kanslihiträ de ____________________ A 7 Överblbhotekarie .................. A 30 Lärare i etsning ................... A 17 Föreståndare för institutet för materi- Lunds universitet. alkunskap, tillika lärare i material- Kontorsbiträde .................... A 4 kunskap ________________________ A 24 Räknebiträde ...................... A 4 Professor ......................... A 24 Eldare ---------------------------- A 5 Professor i svensk arkitekturhistoria . A 26 Trädgårdsmedhjälpare ------------- A 5 Professor i arkitektur ______________ A 30 Kanslibiträde ...................... A 7 Tekniskt biträde ................... A 7 Musikaliska akadem en med Undertrådgärdsmåstare ............. A 7 musikk ons ervat et. Vaktmastare ...................... A 7 Preparator ........................ A 10 Portvakt; "_ """""""""""""" A 1 Trädgårdsmästare .................. A 16 Kontorfbltrade """""""""""" A 4 Andre bibliotekarie ................ A 21 Vaktmastare '" """"""""""" A 5 Konservator ....................... A 21 FYM” vaktmastare """""""" A 7 Kamrerare ........................ A 24 Lim? '_ """""""""""""""" A 21 Förste bibliotekarie ................ A 26 Bibliotekarle ...................... A 22 Sekreterare, tillika ombudsman _____ A 28 Sekreterare ........................ A 26 Räntmästare ______________________ A 29 Överbibliotekarie .................. A 30 Universitetskanslersämbetet. Kanslibiträde ..................... A 7 Karolinska medlkonrlu-glska Kanslerssekreterare ................ A 30 institutet. Kontorsbiträde . ................... A 4 Uppsala universitet. Tekniskt biträde vid serafimerlasaret- Kontorsbiträde .................... A 4 tets kliniska laboratorium ........ A 4 Eldare, tillika biträdande vaktmästare, Kanslibiträde ................. . . . . . A 7 vid patologiska institutionen ...... A 5 Tekniskt biträde ................... A 7 Portvakt .......................... A 5 Vaktmästare ...................... A 7 Trädgårdsmedhjälpare ............... A 5 Maskinist ......................... A 8 Kanslibitråde ...................... A 7 Preparator ........................ A 10 Tekniskt biträde .................... A 7 Kansliskrivare ..................... A 11 Underträdgårdsmästare .............. A 7 Kamrerare ........................ A 24 Vaktmästare ....................... A 7 Maskinist ............. ' .............. A 8 Tandläkarlustltutet. Skogvaktare ........................ A 8 Kanslibiträde . ..................... A 7 Instrumentmakare .................. A 10 Kassörska ......................... A 7
. Löne- . Löne-
Verk och befattningar grad Verk och befattningar grad Lab oratoriebiträde ................. A 7 Tvättförestånderska ................ A 5 Sjuksköterska ..................... A 7 Vaktmästare ...................... A 5 Vaktmästare ...................... A 7 Förste eldare ...................... A 6 Lärare ............................ A 24 Andra köksförestånderska .......... A 7
Förste vaktmästare ................ A 7 Karolinska Si ] ] uset. Husmoder ........................ A 7 Reparator ......................... A 7 Radiumhemmet vid Konung Gustav V:s Snickare .......................... A 7 jubileumsklinik. Trädgårdsmästare .................. A 7 A "k al Maskinist ......................... A 10 ' La arperson ' Första köksförestånderska .......... A 11 Överläkare Vid gynekologiska avdel- Maskinmästare .................... A 14 ningen .......................... A 26 C. Kontorspersonal.
B' Sjukvårdspersonal. Kontorsbiträde .................... A 4 Fotograf -------------------------- A 5 Kameralbiträde .................... A 8 Röntgenbiträde ------------------ A 6 Kassör ........................... A 11 Kontrollbitråde .................... A 7 Bokhållare ________________________ A 15 Sjuksköterska --------------------- A 7 Syssloman ........................ A 24 Förestånderska för vårdavdelningarna
vid kliniken ..................... A 11 . Förestånderska för övervaknings— och Farmaceutiska lnstitutet. kontrollavdelningen .............. A 11 Förste vaktmästare ---------------- A 7 Kurator .......................... A 11 Vaktmästare ---------------------- A 7 Vaktmästare, tillika maskinist och
G. Ekonomipersonal. . eldare .......................... A 7 Sjukbärare ........................ A 4 Laborator ......................... A 22 Förste vaktmästare ................ A 7 Professor ......................... A 28 Reparatör ......................... A 7 Forskningsavdelningama vid Konung Tekniska högskolan.
Gustav V:s jubileumsklinik. Kontorsbltrade .................... A 4
_ _ _ Vaktmästare ...................... A 5
A" RadiofySlska avdelnlngen. Förste vaktmästare ................ A 7
Tekniskt biträde ------------------- A 7 Kanslibiträde ...................... A 7 Laborator ......................... A 26 Laboratorievaktmästare ____________ A 7
& Svulstpatologiska avdelningen Reparatör ........................ A 7 Kanslibiträde ...................... A 7 Vaktmästare, tillika preparator _____ A 7 Tekniskt biträde ................... A 7 Maskinist _________________________ A 8 Verkmästare ...................... A 10
Seranmerlasarettet. Bibliotekarie ...................... A 22
A. Sjukvårdspersonal. Kamrerare ........................ A 24 H __ _ _ __ Sekreterare ....................... A 26
andracknlngsbltrade """"""" A 2 Professor ......................... A 30 Fotograf .......................... A 5 Sjuksköterska ..................... A 7 Indragningsslat. Sjukgymnast """"""""""""" A 9 Professor ......................... A 30 Inspektlonssköterska . .............. A 11
B. Ekonomipersonal. Chalmers tekniska högskola. Dietkokerska ...................... A 1 Eldare, tillika gärdskarl ............ A 5 Sjukbärare och gårdskarl . .......... A 4 Förste vaktmästare ................ A 7
Verk och befattningar Låga— Verk och befattningar Låglä- Chalmerstekniskahögskola (forts.). Gymnastiska centralinstitutet. Laboratorievaktmästare ............ A 7 Expeditionsvakt, tillika eldare ...... A 5 Maskinist ......................... A 8 Expeditionsvakt, tillika portvakt _ . __ A 5 Professor ------------------------- A 28 Kansliskrivare ..................... A 11
Lärarinna i gymnastik samt i lek och Tekniska gymnasiet i Göteborg. idrott .......................... A 21 Vaktmästare ...................... A 5 Lärare i gymnastik samt i lek OCh idrott A 24 Andre lärare ______________________ A 22 Lärare i sjukdomslära .............. A 26 Övergångsslat. Skolöverstyrelsen. Lärarinna ......................... A 18 , Kontorsbiträde .................... A 4 Expeditionsvakt ................... A 5 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Kanslibiträde ..................... A 7 Nionde huvudtiteln. Kansliskrivare ..................... A 11 Aktuarie .......................... A 21 Jordbruksdepartementet. 232523???f*???*f?*f?'?f*f*f?f.:::::::::: iii Kontorshiträde -------------------- M . . Expeditionsvakt ................... A 5 Registrator och aktuarie ........... A 21 " _ , Sekreterare ........................ A 24 Forste expiedltlonsvakt """"""" A 7 .. . .. . . Kanslibltrade ...................... A 7 Forste aktuarie och chef for statistiska . . . Kansliskrivare ..................... A 11 avdelningen ..................... A 26 _ Förste bibliotekskonsulent .......... A 26 Rengtramr '_ """""""""""" A 15 Ledamot .......................... A 30 Andre kanslisekreterare ............ A 21 Generaldirektör ................... B 3 Förste kanslisekreterare ............ A 26 Kansliråd ......................... A 30 Indragningsstal. Expeditionschef ................... C 8 Kanslist .......................... A 18 Statssekreterare ................... C 10 Folkskolinspektionen. _Ömgängssm' Folkskolinspektör .................. A 26 And,” kansmekreterare """""" A 21 Nomadskolinspektör _______________ A 26 Registrator ........................ A 22 Läroanstalterna för blinda. Lantbruksstyrelsen. Husmoder ________________________ A 7 Skrivbiträde ....................... A 2 Kontorsbiträde .................... A 4 Vårdanstalten ! Lund för blinda Ekpeditionsvakt ................... A 5 med komplicerat lyte. Forste expeditionsvakt ............. A 7
__ Kanslibitr'ade ...................... A 7 Överskoterska """"""""""" A 7 Kansliskrivare ..................... A 11 Husmoder """"""""""""" A 8 Kassör ............................ A 11
Notarie ........................... A 21
Statens biografbyrå- Byråinspektör ..................... A 24 Maskinist, tillika vaktmästare ....... A 7 Kamrerare ........................ A 24 Maskinist ......................... A 8 Sekreterare ........................ A 24 Kontorist ......................... A 9 Byrädirektör ...................... A 26 Maskinist ......................... A 10 Förste byråingenjör ................ A 26 Kassör ........................... A 11 Byrådirektör ...................... A 28 Chef, tillika granskningsman ........ A 28 Byråchef .......................... A 30
.. _ _ L" _ Verk och befattningar 13221 Verk och befattningar ååå Chief föl” stuteribyrån .............. C 5 Lantbruks-, meieri- och träd- Generaldirektör .................... C 12 gårdsinstitutet vid Alnarp. . Kontorsbiträde .................... A 4 _ " Övergångssmt' Eldare ............................ A 5 Byrådirektor ...................... A 26 Vaktmästare ______________________ A 5 Professor .. ........................ A 30 Statens lantbruksingenjörer. Lantbruksingenjör ................. A 21 Flyinge hingstdepå och stuteri. Beridare .......................... A 17 Statskonsulenter. Bokhållare ........................ A 17 Statskonsulent i boskapsskötsel ..... A 24 Veterinär """"""""""""" A 17 Statskonsulent i får- OCh getskötsel _ _ A 24 Depåchef ......................... C 3 Statskonsulent i svinskötsel ......... A 24 Övergångsstat_ Strömsholms hingstdepå. Statskonsulent i mejerihushållning . . . A 24 Bokhållare """""""""""" A 15 Beridare .......................... A 16 Depåchef ......................... C 1 Fiskeriintendenter. Fiskeriintendent ................... A 26 Veterinärhögskolan. Lanthruksakademien. Port- och telefonvakt .............. A 5 _ Fodermarsk ....................... A 7 Kamrerare och notarie ............. A 22 _ , _, S kr t r r A 30 Kanslibitrade ...................... A 7 e e 6 a e """"""""""""" Ladugårdsförman .................. A 7 Sjukvårdare ....................... A 7 Centralanstalten för försöks- Vaktmästare ...................... A 7 väsendet på lordhruksområdet- Vaktmästare, tillika automobilförare. A 7 Vaktmästare ...................... A 7 Vaktmästare, tillika preparator ..... A 8 Laborator ......................... A 26 Maskinist ......................... A 10 Överassistent ...................... A 26 Verkmästare ...................... A 10 Avdelningsföreståndare ............. A 30 Lärare i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar ...................... A 26 Statens växtskyddsanstalt. Professor ......................... A 30 Kontorsbiträde .................... A 4 Maskinist och vaktmästare ......... A 7 Statens veterlnärbakterlologiska Avdelningsföreståndare ............. A 28 anstalt. Övergångsstat_ Kontorsbiträde .................... A 4 Avdelningsföreståndare (professor) . . . A 30 Kanslibiträde """"""""""" A 7 Stallförman ....................... A 7 _ Tekniskt biträde .................. A 7 . Lantbrukshögskolan. Vaktmästare ...................... A 7 Snickare .......................... A 5 Vaktmästare, tillika preparator ..... A 8 Kanslibiträde """""""""""" A 7 Laborator ......................... A 26 Vaktmästare """"""""""""" A 7 Föreståndare ...................... A 30 Maskinist ......................... A 8 Trädgårdsmästare .................. A 10 Laborator ......................... A 26 Veterinärstaten. Professor ......................... A 30 Länsveterinär ..................... A 22
Verk och befattningar låg?;- Verk och befattningar låggå— Veterinärstaten (forts.). Övergångsstat. Över gån g 3 stat. Registrator ........................ A 21 Länsveterinär (i Dalarnas övre läns- veterinärdistrikt) ................ A 20 Lantmäterikontoren ! länen- Kontorsbiträde . ................... A 4 Statens centrala Irökontroll- Kanslibitråde ...................... A 7 anstalt. ' Överlantmåtare (i Uppsala, Söderman- Frökontrollbiträde . ................ A 4 lands, Ösmrgöuands' Jönköpingsv Frökontrollhiträde ................. A 7 Kfonomrgs, Kalman Blekinge* Kri' Vaktmästare ...................... A 7 stianstads, Malmöhus, Hallands, Kansliskrivare ..................... A 11 Göteborgs ”Ch Bonus' Skaraborgsr Laboratoriebiträde ................. A 11 Örebro OCh Västmanlands län) ' ' ' ' A 29 Frökontrollant ..................... A 24 Överlantmätare & övriga län utom Fältkontrollant .................... A 24 Gouands lä") ' """""""""" A 30 Föreståndare ...................... A 30 Rikets allmänna kartverk. Skogshögskolan. Kontorsbiträde .................... A 4 P ort- och planteringsvakt _________ A 5 R1tb1trade ........................ A 4 Kanslibiträde ...................... A 7 Efpedltlonsv?lft """""""""" A 5 Vaktmästare och maskinist . ........ A 7 Forste expeditlonsvakt ' ' ' ' ' """" A 7 Trädgårdsmästare och preparator A 10 Ritare .: .......................... A 7 Kamrerare ........................ A 20 FOI—Stf? ritare : """"""""""" A 11 Professor ......................... A 30 Tekniskt bltratle ' """"""""" A 11 Kassor och registrator . ............ A 14 Övergångsslal- Flygfotograf ....................... A 15 Lektor ............................ A 26 Gravör ___________________________ A 15 Statsgeodet ....................... A 21 Statens skogstörsöksanstalt. Statskartograf ..................... A 21 Kanslibitråde ...................... A 7 Statstorograf ---------------------- A 21 Vaktmästare, tillika portvakt, maski- Förste statsgeodet ................. A 24 nist och planteringsvakt __________ A 7 Förste statskartograf ............... A 24 Laboratoriebiträde ................. A 11 Förste statstopograf --------------- A 24 Första skogsbiträde _ _______________ A 15 Observator ........................ A 26 Avdelningsföreståndare ............. A 30 Byråchef - ' '- ---------------------- A 30 Byråchef och professor ............. A 30 Lantmäterlstyrelsen. Överdirektör ...................... C 10 Kontorsbiträde .................... A 4 Expeditionsvakt ................... A 5 Sveriges geologiska undersökning- Förste expeditionsvakt ............. A 7 Kontorsbiträde . ................... A 4 Kanslibiträde . ..................... A 7 Expeditionsvakt . .................. A 5 Arkivbiträde . ..................... A 10 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Kansliskrivare ..................... A 11 Preparator ........................ A 10 Kassör och bokhållare ............. A 14 Kansliskrivare ..................... A 11 Registrator ....................... A 14 Ritare ............................ A 11 Byråingenjör ...................... A 21 Kemist ........................... A 26 Arkivarie ......................... A 24 Museiföreståndare .................. A 26 Byrådirektör ...................... A 26 Sekreterare ........................ A 26 Byråchef .......................... A 30 Statsgeolog . ....................... A 26 Generaldirektör . ................... B 3 Överdirektör . ..................... B 1
Verk och befattningar lägg Verk och befattningar läså- Statens meteorologisk—hydrogra- Förste byråingenjör ................ A 24 tiska anstalt. Förste byråinspektör ............... A 24 Redaktör ......................... A 24 Kontorsbiträde -------------------- A 4 Sekreterare ........................ A 24 Förste expeditionsvakt """""""" A 7 Sjöteknisk konsulent ............... A 24 Kanslibiträde ---------------------- A 7 Byrådirektör ...................... A 28 Kansliskrivare ..................... A 11 Byrådirektör och överinspektör _____ A 29 Assistent """"""""""""""""" A 12 Navigationsskoleinspektör ........... A 29 Assistent och radioföreståndare ..... A 13 Skeppsmåtningsöverkontrollör och Statshydrograf """""""""" A 21 överinspektör .................... A 29 Statsmeteorolog """"""""""" A 21 Byråchef .......................... A 30 FÖFSte statshydrograf """""""" A 24 Generaldirektör .................... C 12 Förste statsmeteorolog ............. A 24 Byrådirektör ...................... A 28 Övergdngsstat. Överdirektör ...................... B 1 Kansliskrivare ..................... A 11 Kamrerare ........................ A 24 Teknisk konsulent ................. A 24 Tionde huvudtiteln. Bergsstaten. Kontorsbiträde .................... A 4 Handelsdepartementet. Gruvingenjör ...................... A 22 Bergmästare ...................... A 29 Kontorsbitråde .................... A 4 Ex editionsvakt ................... A 5 Föfste expeditionsvakt ............. A 7 Sprängämnesinspektlonen. Kanslibiträde ...................... A 7 Sprängämnesinspektör -------------- A 28 Kansliskrivare ..................... A 11 Registrator ........................ A 15 Statens elektriska inspektion. Andre kanslisekreterare ............ A 21 Statsinspektör över elektriska stark— Förste kanslisekreterare ............ A 26 strö ms anlå ggnin g ar _______________ A 27 Kansliråd ......................... A 30 Statssekreterare och expeditionschef . C 10 Fartygslnspektionen. Övergångsstat. Kontorsbiträde .................... A 4 Registrator ------------------------- A 22 Andre fartygsinspektör ............. A 18 Andre fartygsinspektör . ............ A 20 Kommerskollegium. Förste fartygsinspektör ............. A 27 å'i'åiåiåääia; '.::::::::::::::::::: 22 Statens asamtataastatt Expeditionsvakt ................... A 5 Kontorsbiträde .................... A 4 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Expeditionsvakt ................... A 5 Kanslibiträde ...................... A 7 Laboratoriebitråde ................. A 7 Kansliskrivare ..................... A 11 Instrumentmakare ................. A 10 Registrator ........................ A 14 Förste laboratoriebiträde ........... A 11 Aktuarie .......................... A 21 Kansliskrivare ..................... A 11 Notarie ........................... A 21 Verkmåstare ...................... A 12 Revisor och bokhållare ............. A 21 Förste verkmästare ................ A 15 Byråinspektör ..................... A 22 Kassör och räkenskapsförare ........ A 20 Förste aktuarie .................... A 24 Förste avdelningsingenjör ........... A 24
Verk och befattningar lååå— Verk och befattningar låt:-åå" !
Statens provningsanstalt (fort5_)_ * Lotsförman ....................... A 11 Avdelningschef ___________________ _ A 29 Överlots .......................... A 12 Överdirektor ..................... . B 2 & Fyrpersonal.
Övergångsslal. ' Fyrbitråde ........................ A 5 . . Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyr .. A 6 Avdelmngsmgenjor ................. (A 21 Fyrvaktare å 2:a och 33? klass fyr— 1 skepp ............................ A 6 " Fyrvaktare å 1:a klass fyr ......... A 7 Lotsstyrelsen. ” Fyrvaktare å 1:a klass fyrskepp . . . . A 7 Kontorsbiträde .................... A 4 Fyrvaktare å gasstation ____________ A 7 Expeditionsvakt -------------- A 5 Fyrmästare å 3:e klass fyr ......... A 8 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Pyl-mästare å 3:e klass fyrskepp _ ' _ _ A 8 Kanslibiträde ...................... A 7 Fyrmåstare å 2:a klass fyr ' _. _______ A 10 Registrator ........................ A 11 Fyrmåstare å 2:a klass fyrskepp _ _ _ _ A 10 Byggmästare ----------------- A 20 Fyrmåstare å 1:a klass fyr ......... A 12 Materialförvaltare .................. A 20 Fyrmästare å 1:a klass fyrskepp _ _ _ . A 12 Verkmåstare ...................... A 20 Fyrmästare å gasstation ___________ A 12 Aktuarie .......................... A 21 Kamrerare ........................ A 22 4. Personal & ljånstefartyg. Byråinseniöf ---------------------- A 24 Maskinist ......................... A 10 Weeniör ----------------------- A % Befälhavare ....................... A 20 Sekreterare ....................... A 26 Byråchef .......................... A 30 Överfyringenjör ................... A30 Patent- och registreringsverket. Generallotsdirektör ................. B 3 Skrivbiträde ...................... A 2 ' Kontorsbiträde .................... A 4 Övergångsslat. Expeditionsvakt ................... A 5 Byggmästare ...................... A 21 Eldare och maskinist ........ ' ...... A 7 Kassör och bokhållare ............. A 21 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Verkmåstare ............... . ...... A 21 Kanslibiträde ...................... A 7 Föreståndare för varumärkesgransk- . ningen .......................... A 14 Lots- och fyrstaten. Registrator ....................... A 14 1. Dislrlklsbe/dl och personal d distrikts-] Byrå-"geni” _; - - - - ' .. - ;. ------------ A 21 expeditionerna. , Kassör och rakenskapsforare ........ A 21 ,» Notarie ........................... A 21 Kontorsbitfåde -------------------- * A 4 Bibliotekarie ...................... A 24 Expeditionsbiträde ................. I A 8 Förste byråingenjör ................ A 24 ' Distriktsfyrmåstare ................ i A 12 Sekreterare _______________________ A 24 Lotslöjtnant ....................... A 20 Förste byråingenjör ________________ A 26 Lotskapten (övre norra, nedre norra Byrådirektör ...................... A 28 och östra lotsdistrikten) """"" A 26 Byråchef .......................... A 30 Lotskapten (mellersta, södra OCh västra Generaldirektör .................... B 3 lotsdistrikten) ................... i A 27 2. Lotspersonal. . _ Försäkringslnspektionen. Lots ............................. A 7 Expeditionsvakt ................... A 5 Lots ............................. ' A 8 Kanslibitråde ...................... A 7 Lotsförman ....................... A 3 Kansliskrivare ..................... A 11 Lotstörman ....................... , A 9 Förste revisor ..................... A 26 ,
___-___m [ ' . Löne- - Löne- , Verk och befattningar grad Verk och befattningar grad i 1 Byråchef .......................... A 30 Kansliskrivare ..................... A 11 Chef .............................. C 10 Aktuarie .......................... A 21 ; Kassör ............................ A 21 ! Förste aktuarie .................... A 26 Elfte huvudtiteln. , Kamrerare ........................ A 26 Sekreterare, tillika ombudsman ..... A 26 Statens pensionsanstalt. Direktör .......................... A 30 Förste expeditionsvakt ............. A 7 Kanslibitråde ...................... A 7
2. Statens atlärsdrivande verk. — _ Befattningar vid _A, , , , ,,, ,_ _ Löne- grad Postverket Telegrafverket j 335331. vattitståissverk Domänverket _ —— — -——— —- A 1 Skrivbltråde Lokaltelefonist Skrivbitråde Skrivbiträde — A 2 Skrivbiträde _ —— — — —— A 3 Kontorsbiträde Kontorsbitrade Kontorsbiträde Kontorsbiträde Kontorsbiträde A 4 Landstelefonist Brevbärare Expeditionsvakt Banvakt Expeditionsvakt Expeditionsvakt A 5 Expeditionsvakt Stationsbiträde Eldare å tåg- Vakt Stationsmästare färja av klass 8 Expeditionsvakt Förrådsvakt Ledningsvakt Matros Stationskarl Postiljon Förste stations- Maskinbiträde »— — A 6 biträde Maskinvakt å Rikstelefonist tågfärja Portvakt Rorgängare Timmerman å tågfärja Trafikbiträde Vagnskötare Brevbärarför— Förrådsförman Banförman Förrådsförman Förste expedi- A 7 man Förste expedi- Förrådsförman Förste expedi— tlonsvakt Förste expedi- tionsvakt Förste expedi- tionsvakt Kanslibitråde tionsvakt Inkasserare tionsvakt Kanalförman Kanslibiträde Kanslibiträde Förste portvakt Kanslibitråde Reparatör Reparatör Kansllbiträde Reparatör Stationsmästare Lokeldare Skogvaktare av klass 7 Reparatör Vårdebrev— Trädgårdsför- bärare man Förste postiljon Kassör Konduktör Kontorist _— A 8 Kontorist Kontorist Maskinist Stationsförman Maskinskötare Montör å tågfärja Stallförman Stationsförman Stationsmästare av klass 7 Vagnlörman
Befattningar vid
[
_, _, , _ __ , ,, ,, ,,, ,, , _ , ,,,, ,,,,,,, # Löne- grad Statens Statens - Postverket Telegrafverket järnvägar vattenfallsverk Domanverket ? -— — — Montör Kronojägare A 9 % Tillsyningsman I Bokbinderiför— Förste reparatör Bangårdsmäs- Fyrmåstare _ A 10 å man Kassör tare Förste kontorist i Tryckeriförman Banmästare Förste reparatör & Överpostiljon Förste kontorist Maskinist , Förste reparatör Muddermästare Ledningsförman Slussmåstare * Tågmåstare Verkstadsför- i i man 1 ! Kansliskrivare Kansliskrivare Kansliskrivare Kansliskrivare Kansliskrivare A 11 ; Postexpeditör Kopist Kopist Kopist Kassör , Telegrafexpedi- Registrator tör Vaktförestån— i dare Förrådsmästare Förrådsmåstare Förrådsmästare Befälhavare å Skogsråttare ' A 12 Förste postex- Förste kassör Förste banmäs- bogserbåt peditör Förste telegraf- tare Förrådsmästare Stationsmåstare expedltör Förste kansli- Förste kansli- av klass 6 Förste vakt- skrivare skrivare Transportmås- föreståndare Lokförare Förste montör tare Linjeförman Maskinist Kassör Radiotelegra- stationsmästare Trädgårdsmäs- fist av klass 6 tare & Tredje maski- ' nist å tågfärja ; Tredje styrman % Trädgårdsmäs- '» tare » i % Vagngårdsmäs- i * ? tare ' i — — —— —— Övningslärare | A 13 Faktor _— _ Byggmästare —- A 14 ! Förste maski- ! ; nist ? * Reparations- ; ! mästare ; ; Verkstads- * &_ mästare Garagemåstare Kontorsskrivare Kontorsskrivare Kontorsskrivare —— A 15 Materialförval- Materialtörval- Ledningsmäs- Maskinmåstare _ tare tare tare Mätaretekniker Å Postassistent Ritare Ritare Ritare Telegraf— Stationsskrivare Stationsmästare ? assistent Vagnmastare Övermontör : T elegrafkom— Verkstadsmås- ', missarie av tare > klass 6 Verkstadsmäs- 1 tare
Befattningar vid
_ iw ___,____,,Å__ Löne-I grad ! Postverket Telegrafverket j åtååårglär vat taggig erk Domänverket ! stationsmästare Linjemåstare Andre maskinist Instrument: _ A 16 ' av klass 5 Verkmåstare å tågfärja makare ; Andre styrman ; Lokmästare % Stationsinspek- tor av klass ! 4 B i Stationsmästare ! av klass 5 | 3 Överban- ! ? mästare i 4 i | | Förste postassi- Bokhållare Bokhållare Bokhållare _— A 17 » stent Förste telegraf— Förste stations— Driftverkmäs- ! assistent skrivare tare , ' Telegrafkom- * ; ; missarie av 4 i ; klass 5 | ; , Postmåstare av Förste bokhål— Förste bokhäl- Kanalinspektor ; _ A 18 5 klass 4 lare lare av klass 2 ! ! Telegrafkom- Stationsinspek- ; missarie av tar av klass 1 klass 4 4 A ; f Övermasklnist _ av klass 2 I ]
— _ _— _— I _— | A 19 . Kontrollör Ingenjörsassi- Förste styrman Ingenjör Assistent A 20 | Postmåstare av stent av klass 2 Kontrollör ,
klass 3 Kontrollör Stationsinspek- Telegrafkom- tor av klass 3 ! missarie av Underingenjör ' ' ; klass 3 Underinspektor ,! ; 1 vermaskinist , " I av klass 1 i Aktuarie Aktuarie Aktuarie Förrådsförval- Domånbokhål- A 21 Notarie Förrådsförval- Byråassistent tare lare Revisor tare Expeditionsfö- Förste kassör Notarie Revisor och Huvudkassör reståndare Kanalinspektor Registratorll bokhållare Notarie Förste styrman av klass 1 Revisor * Revisor av klass 1 Kontrollör Huvudkassör Notarie Kontrollör Revisor Notarie Revisor _ Förste kontrol- Avdelningsin- Baninspektor Förste kontrol—',I _" A 22% lör genjör Distriktskamrer lör * Postmästare av Förste kontrol- Elektroingenjör Ingenjör , * klass 2 lör Konstruktör ; : Konstruktör Maskininspektor | % Radiokommis- Stationsinspek— ; 3 sarie tor av klass 2 * , Telegrafkom- Verkstadsin- ' J ; missarie av spektor ' j :* klass 2 Verkstads— 3 kamrer | ) ' Å övergångsstat.
Befattningar vid
Telegrafverket
Statens järnvägar
Statens vattenfallsverk
Domänverket
Löne- grad
A23
Intendent Postmästare av klass 1 B Sekreterare | Överkontrollör % i
klass 1 A
Postmästare av
Förrädskamrer Kontorschef Sekreterare Telegrafkom- missarie klass 1 B Överkontrollör
av
Befälhavare av klass 2 ä tåg- färja
Expeditions- föreståndare
Förrädskontrol— lör Förste kontrol- lör Sekreterare
Stationsinspek- tor av klass 1 B
Kamrer Sekreterare
Byråjägmästarex Intendent Sekreterare Skogsingenjör Skogstaxator
A24
Stationsinspek- tor av klass 1 A
Skogsskoleföre- ståndare !
A25
* Förste aktuarie Intendent Kamrer Sekreterare Överpostmäs-
*: tare
Byråingenjör Kameralinten- dent Linjeingenjör Sekreterare Telegrafkom- , missarie ', klass 1 A i Trafikinspektör
av
i l !
Baningenjör Befälhavare av klass 1 a tåg- färja Byräingenjör Förste aktuarie Förste aktuarie och chef för statistiska kontoret Förste revisor Intendent Kamrer Maskiningenjör Sekreterare Signalingenjör Telegrafingenjör Trafikinspektör Verkstadsingen- jör Överinspektör
Byråingenj ör Direktörsassi- stent vid ka- nalverk Driftsingenjör Sekreterare
Andre domän- fiskal Domänkamre— rare Förste revisor
Jägmästare
Sekreterare
Skogsskoleföre— ståndare
A26
Förste dent Kontorschef
inten—
Förste byråin- genjör Förste genjör Förste sekrete- rare
Verkstadsingen- jör
linjein-
Distriktssekre— terare Förrådsinten- dent Förste banin— genjör Förste byrain— genjör Förste maskin- ingenjör Förste sekrete- rare Förste trafikin- spektör Förste verk- stadsingenjör Lantmätare Överinspektör
Direktörsassi— stent» vid kraftverk
Distriktsingen- jör Förste byrain- genjör
Förste driftsin- genjör Förste sekrete- rare
A27
Befattningar vid ,,,_ _ __ ,,,,__ Löne— Statens Statens * _ grad Postverket Telegrafverket järnvägar vattenf all sverk Domanverket Byrådirektör Byrådirektör Arkitekt Byrådirektör Byrådirektör A 28 Byrådirektör Ombudsman Driftchef Förste domän- och ombuds- Överkontrollör fiskal man ' ' __ i; Postdirektör Trafikdirektör _ Kanaldirektör Överjägmästare A 29 Byråchef Byråchef Byråchef Byråchef Byråchef A 30 Förste byrå— Förste byrå- direktör direktör Linjedirektör Telefondirektör Telegrafdirektör _ ,— -___ , _————-_ _. _ ____ f—f —— C 1 _ _, , _ —— — _ C 2 | _ —- _[__——_f __ —— J — — C 3 _ _ I _ | _ i __ Ci — | _ J,, — L,,_—,,,L,,—,, ,,,-as, — _ Verkstadsöver- Driftdirektör _ C 6 ingenjör— f__'_ e,_.____,_,___w (Postsparbanks— Telefondirektör _ —— _ C 7 chef i Stockholm _, ,, ___V _ _f______ ,, __ __i , — Verkstads- Verkstads— _— _ C 8 direktör direktör Förrådsdirektör ____ , _ __ ,,'_____,, , ___ _ * ___—_ Distriktschef _— —— C 9 | ——-—— —— f —— ! Överingenjör Överdirektör C 10 . ; och souschef = , Försäljnings- , | chef _ _— Överdirektör — —— C 11 _ och souschef , _ , ____ , , _ — —— _ _ __" ___f_ C 12 Generaldirektör — _ _— _ C 13 _ _ __ ! __ __ C 14 — Generaldirektör — ,! —— _— C 15 _ — —— |Genera1direktör Generaldirektör (: 16 _ "________, ,,,,.—_,_, . _ Generaldirektör ' — — C 17
Kommitténs hemställan.
Under åberopande av vad 1936 års lönekommitté i det föregående i skilda hänseenden anfört och föreslagit får lönekommittén hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
dels föreslå riksdagen .
a) godkänna i förevarande betänkande framlagt förslag till civilt avlönings- reglemente;
. b) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med iakttagande av de huvudgrunder, som av kommittén i sådant hänseende föreslagits, utfärda erforderliga bestäm- melser om övergången till civila avlöningsreglementet; samt
c) besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till vissa i civila avlö- ningsreglementet avsedda befattningshavare enligt av kommittén förordade grunder;
dels föranstalta om utredning
a) rörande de ändringar i civila tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet, som må föranledas av civila avlöningsreglementet;
b) rörande enhetliga bestämmelser beträffande tjänsters tillsättande i olika fall genom fullmakt eller konstitutorial;
c) rörande tjänstemäns ställning under arbetskonflikt jämte därmed sam- manhängande spörsmål; .
d) rörande övre Norrlands indelning i kallortszoner i och för en lämplig fördelning å kallortsklass av tjänstemännens stationeringsorter;
e) rörande verksläkarinstitutionens lämpliga organisation;
dels föranstalta om överarbetning av statens bostadsnämnds den 29 septem- ber 1927 avgivna förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättning för tjänstebostäder samt på grundval därav till efterrättelse för vederbörande verk utfärda allmänna riktlinjer i ämnet;
dels ock besluta införande i vederbörande verks instruktioner, stadgar eller arbetsordningar av erforderliga stadganden om förbud för tjänsteman att mottaga vissa uppdrag eller utöva viss verksamhet vid sidan om statstjänsten, samt av de särskilda tjänstgöringsföreskrifter, som må finnas påkallade för särskilda befattningshavare eller grupper av befattningshavare.
Reservationer och särskilda yttranden.
a. Av vissa av kommitténs ledamöter.
Herr Olof Andersson har anfört:
Kommitténs ledamöter hava genom ömsesidigt hänsynstagande till under Överläggningarna framförda olika synpunkter och med beaktande av från personalorganisationernas representanter gjorda yrkanden sökt att åstad- komma största möjliga enighet vid avgörande av de omfattande spörsmål, som ingått i kommitténs uppgift. I det stora hela äro också kommitténs be- slut enhälliga.
Emellertid är det i vissa avseenden, som jag för min del har ansett mig böra reservationsvis framföra mot kommitténs beslut avvikande mening.
Maximeringen av det rörliga tillägget. På de skäl, som kommittén anfört. anser även jag, att en maximering av det rörliga tillägget bör bibehållas. Detta särskilt med beaktande av den av kommittén anförda marknadslöne- synpunkten. Dessutom torde förändringar i levnadskostnaderna inte äga samma betydelse för de högre inkomstlägena som för de lägre.
Ett bibehållande av nu gällande maximeringsgräns, 700 kronor per må- nad, skulle emellertid betyda att verkningarna av maximeringen inträda un— gefär 2 löneklasser lägre å den nya löneskalan än vad för närvarande gäller. Det finnes därför sakligt bärande skäl för att maximeringsgränsen något höjes. Sättes denna gräns till 800 kronor, inträda verkningarna ungefär vid samma löneklasser som för närvarande.
Att däremot sätta maximeringsgränsen vid en lön av 1,000 kronor per månad, som innefattas i kommitténs förslag, är inte tillräckligt sakligt mo- tiverat.
På anförda skäl vill jag därför förorda, att det avlöningsbelopp för må- nad,, å vilket rörligt tillägg högst må utgå, fastställes till 800 kronor. Jag föreslår sålunda, att 31 ä 1 mom. erhåller följande lydelse:
31 Q.
1 mom. Rörligt tillägg — — —— må åtnjutas.
Härvid skall dock iakttagas, att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 800 kronor, och ej heller å i avlöningen angående öretal, som överskjuter fullt krontal,
samt att — _ — närmaste femtal.
Övertidsersättningen. Inom de stora grupper av den enskilda arbetsmark- naden, där särskild ersättning för övertidsarbete förekommer, betalas som regel denna övertid med kraftig förhöjning av för ordinarie tid gällande lön, exempelvis med 50 å 100 0/0.
De ersättningsbelopp för övertid, som tillämpas för statens befattnings- havare, äro däremot ofta lägre än den ordinarie lönen. De förhöjningar, som lönekommittén föreslår å nu utgående belopp, komma inte att hindra, att ersättningen för övertid i vissa fall blir lägre än den lön, som gäller för ordinarie tid.
Från personalorganisationer har föreslagits den metoden för bestämman- det av övertidsersättningen, att varje timmes övertid betalas med 1Ava-del av månadslönen. Vid beräkningen av en arbetstid av 208 timmar per månad innebär detta förslag en höjning av övertidsersättningen med 20 0/o utöver lö- nen vid ordinarie tid.
Då personalorganisationernas förslag medför, att lönen för övertidsarbete inte blir lägre än för ordinarie tid, och då detsamma mera smidigt anpassar ersättningen till utgående lön i olika ortsgrupper, vill jag förorda, att detta förslag bifalles.
Sjukhusvärd. Enligt 35 ä 1 mom. av kommitténs förslag skola kostnader- na för vård å allmänt sjukhus ersättas vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och i andra sjukdomsfall till hälften av statsmedel. Vid bestämmandet av ersättningens storlek skola kostnaderna ifråga om den egentliga sjukhusvården beräknas för tjänstemän tillhörande lönegraderna A 1—8 gällande värd å allmän sal, för tjänstemän tillhörande lönegraderna A 9—23 gällande vård å halvenskilt rum och för tjänstemän tillhörande lönegraderna A 24—34 samt B 1—3 och C 1——17 gällande vård å enskilt rum.
I fråga om avvägningen för de olika lönegraderna av dessa rättigheter vid vård å allmänt sjukhus har kommittén följt vad som för närvarande gäller och som även innefattades i förslaget från 1928 års lönekommitté.
Rent principiellt anser jag, att vid fall av sjukdom borde statens bidrag vara lika för alla tjänstemän oavsett lönegradsplacering. Att i det nya löne- reglementet åstadkomma likhet tjänstemännen emellan i, dessa avseenden torde emellertid i vissa fall medföra avsevärda försämringar i nu utgående för- måner för många tjänstemän. '
I ett avseende bör dock likställighet åstadkommas, vilket kan ske utan att försämringar för andra tjänstemän äga rum. Här avses sådana fall, då den sjukes tillstånd kräver vård å halvenskilt eller helenskilt rum. Avgörandet härvidlag torde böra läggas i händerna på vederbörande verksläkare. I så- dana fall böra tjänstemännen, oavsett lönegrad, äga rätt till vård å halven- skilt eller helenskilt rum på samma villkor.
Jag yrkar därför, att en sådan ändring vidtages i 35 & 1 mom., att tjänste- männen, oavsett lönegrad, erhålla rätt till sjukhusvård på samma villkor, som gälla för tjänstemännen i de högre lönegraderna, å halvenskilt och hel- enskilt rum,.då enligt verksläkarens intyg den sjukes tillstånd kräver detta.
Herr Hansson har anfört:
Under mitt arbete i lönekommittén har jag varit besjälad av Önskan att vid lönebestämmelsernas utformande medverka till att staten, såsom den främste arbetsgivaren i samhället, vid jämförelse med andra skall framstå så- som en mycket god sådan. Vid lönereglementets avfattande har jag därför i de väsentligaste punkterna biträtt kommitténs förslag såväl vid upprättan— det av löneplanerna som då det gällt att bibehålla det huvudsakligaste av alla nu gällande förmåner, som följa med det statliga lönesystemet. Jag har också medverkat till betydande förbättringar i en hel del punkter, men då jag ansett att den lönesättning, som framgår av de föreliggande lönepla- nerna, genomsnittligt sett är relativt fördelaktig för statens befattningshavare i jämförelse med motsvarande befattningar utanför det statliga lönesystemet och då det dessutom, såsom framgår av den allmänna motiveringen till löne- planerna, icke kan bestridas, att statens tjänstemän intaga en mycket gyn- nad ställning i fråga om sociala förmåner i anställningsvillkoren, såsom trygghet i anställningen, rätt till semester, sjukersättning, pension o. s. v.. har jag icke kunnat biträda alla kommitténs förslag till ytterligare förbätt- ringar utan nödgats anmäla en avvikande mening. Jag har icke ansett det vara varken önskvärt eller lyckligt att alltför mycket skärpa den förmåns- ställning, som redan nu förefinnes för statens befattningshavare, då sådant lätt skulle kunna väcka ond blod hos andra samhällsgrupper, som icke ha möjlighet att göras delaktiga av en motsvarande förmån.
2 5. Sålunda har jag icke kunnat ansluta mig till kommitténs förslag i 2 &, att avlöning skall under vissa förutsättningar utgå under en månad efter tjänstemannens frånfälle. Som skäl härför har anförts önskemålet om ökat ekonomiskt stöd åt efterlevande under den allra första tiden efter dödsfallet. Såväl nuvarande bestämmelser som 1928 års lönekommittés förslag innebära, att avlöning utgår t. o. m. den dag tjänstemannen avgår från tjänsten.
Jag har icke funnit bärande skäl anförda för en ändring av nu gällande regler. Lönen såsom sådan bör ju utgå endast för den tid, tjänstemannen innehar sin tjänst, och icke med hänsyn till vissa eventuella understödsbehov för efterlevande anhöriga. För denna sak har ju staten redan ordnat ge- nom familjepensionen, som enligt min mening lämnar ett mera rättvist stöd än den föreslagna anordningen, på samma gång som den är betydligt billi— gare. Sålunda blir följden bl. a. den, därest kommitténs förslag vinner bi- fall, att den som mest skulle behöva stöd, nämligen en fattig änka efter en lägre tjänsteman med många minderåriga barn, icke erhåller någon avse- värd förbättring mot vad nu gäller, under det att en rik änka efter en högt avlönad tjänsteman utan minderåriga barn skulle erhålla en mångdubbel förbättring.
Vid föregående löneregleringstillfällen och även nu har från den lägre per- sonalens sida framförts kravet på, att vid en tjänstemans frånfälle den "nu gällande skillnaden i det belopp, som då utgår till högre och lägre befatt- ningshavare, borde borttagas och att i stället ett enhetligt belopp, den s. k. begravningshjälpen, skulle utanordnas lika för alla, oavsett vilken lönegrad
tjänstemannen tillhört. Genom kommitténs förslag att sammanföra här fö- revarande bestämmelse med den i 40 å omnämnda begravningshjälpen, kom- mer emellertid skillnaden att ökas i stället för att minskas, vilket jag icke kunnat medverka till. Dessutom har jag ansett det oriktigt att här knäsätta en ny princip för lönens utbetalande, med syfte att tjänstgöra som fattig- vårdshjälp åt efterlevande anhöriga, en princip som i längden kan få gan- ska omfattande konsekvenser.
Till följd härav har jag yrkat, att det tillägg, som kommittén infört i 2 5 3 mom. första stycket, måtte utgå.
7 5. I 7 & har kommittén förordat, att den nu gällande inskränkningen i rätten för kvinnliga befattningshavare att komma i åtnjutande av sista löne- klassen i vederbörande lönegrad skall borttagas. Departementschefen har också i sina direktiv vid lönekommitténs tillsättande ansett, att principen om lika lön för män och kvinnor i samma befattning bör genomföras såsom all- män regel. Men enligt samma direktiv har kommittén också haft att verk- ställa en omprövning av lönesättningen för de statsanställda mot bakgrun- den av de löner, som tillämpas utanför statsförvaltningen. Genom det rik— haltiga material, som kommittén i detta avseende låtit införskaffa, har det emellertid visat sig, såsom framgår av tab. 11 i Bilaga 7, att kvinnliga be- fattningshavare genomgående för alla kategorier av såväl arbetare som an- ställda ha 23—50 procent lägre betalt än manliga i motsvarande befattningar. Då så är förhållandet, stå följaktligen dessa två direktiv i strid mot varand- ra, och när jag i valet mellan dessa nödgats taga ställning för ett av dem, har jag stannat för det senare, därför att jag anser det lyckligast både för staten och dess befattningshavare, att det statliga lönesystemet uppbygges efter ungefär samma principer, som gälla utanför statsförvaltningen. Man kan knappast heller göra gällande, att kvinnorna i genomsnitt göra samma arbete som männen, särskilt om man betänker, att sjukfrekvensen på grund av vissa fysiologiska faktorer genomsnittligt är betydligt större bland kvin- nor än bland män. De undersökningar, som såväl 1921 års lönekommitté som riksdagens år 1928 församlade revisorer som ock 1928 års lönekommitté verkställt i denna sak, ge vittnesbörd därom. Jag har därför icke kunnat ansluta mig till kommitténs förslag om utökning av de kvinnliga befattnings- havarnas löner med ytterligare en löneklass, utan anser goda skäl tala för att den avgränsning, som skedde år 1925 mellan manliga och kvinnliga be- fattningshavare, allt fortfarande bör bibehållas.
Löneklassuppflyttningarna och de därmed följande ålderstilläggen äro utan tvivel mest motiverade ur familjeförsörjarsynpunkt och framför allt de sista av dessa. Är så förhållandet, kan man fråga sig, om det är riktigt, att kvinnorna skola erhålla dessa tillägg i samma utsträckning som männen. Vore det så, att kvinnorna generellt sett vore ungefär lika mycket familjeför- sörjare som männen, skulle svaret naturligtvis bli jakande. Men den under- sökning, som kommittén låtit verkställa härom, visar att så inte är förhållan- det. Av de manliga befattningshavarna vid den civila statsförvaltningen äro 83 procent gifta, under det att av de kvinnliga endast 25 procent äro gifta.
Genomsnittligt kommer på varje manlig befattningshavare 121 barn under 21 år att försörja, under det att motsvarande genomsnittstal per kvinnlig be- fattningshavare endast är 018.
Om lönerna anpassats efter beh0vsprincipen i den bemärkelsen, att visst familjetillägg eller extra bidrag för minderåriga barn skolat utgå utöver den vanliga lönen, hade principen om lika lön för män och kvinnor kommit i annat läge. Då hade kanske också mitt hjärta veknat för det rättmätiga i denna princip. Men då kommittén icke ansett lämpligt att uppbygga lönesy- stemet efter sådana grunder, torde ingen med skäl kunna bestrida det berätti- gade i. att männen såsom varande i allmänhet familjeförsörjare erhålla nå- got större lön än kvinnorna, som endast till en liten del äro familjeförsör- jare. Ett ytterligare skäl mot den föreslagna utökningen av de kvinnliga be- fattningshavarnas löner är den kostnadsökning av mellan fyra och fem mil— joner kronor per år, som enligt utredning visat sig bli följden, därest lärar- personalen medräknas.
På grund av det anförda har jag yrkat, att i 7 ä 2 mom. skulle införas ett andra stycke av följande lydelse: »Kvinnlig befattningshavare åge dock icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.»
15 5. Enligt nu gällande bestämmelser äger tjänsteman vid sjukdom åt- njuta ledighet med oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45 dagar. Kommittén har föreslagit, att denna förmån skall utökas med tio dagar för alla befattningshavare fr. o. 111. det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år. Denna utökning har jag icke kunnat biträda. Åtskilliga gånger har påtalats den sjukledighet utan avdrag, som förekommit inom de sär- skilda förvaltningsområdena. Sålunda hava 1928 års statsrevisorer ansett, att nuvarande bestämmelser borde underkastas omprövning vid den blivande revisionen av avlöningsreglementet i syfte att förhindra, att missbruk av den angivna förmånen kunna göra sig gällande. 1928 års lönekommitté föreslog också, att denna förmån skulle helt borttagas, med bl. a. följande motive- ring: »Då kommittén i sitt förslag utgår från att den kostnadsfria sjukledig- heten bör försvinna är det sålunda icke statsfinansiella betänkligheter, som dikterat dess ståndpunkt, utan främst önskan att skapa en god ordning och hindra ett försvagande av tjänstemännens ansvarskänsla. Att förhållandena icke heller för närvarande överallt kunna betecknas som fullt tillfredsställande, torde man indirekt kunna sluta därav, att endast ett ringa fåtal myndigheter, som avgivit yttrande över kommitténs preliminära förslag, funnit anledning till erinran mot den kostnadsfria sjukledighetens borttagande. I ett par fall har man tvärtom givit uttryck åt sin synnerliga tillfredsställelse med förslaget i denna del.» I förbigående kan nämnas, att riksräkenskapsverket, som ge- nom sin verksamhet förvärvat en synnerligen god erfarenhet på detta om- råde, i sitt remissyttrande över 1928 års lönekommittés betänkande uttalat, att förslaget om borttagandet av den avdragsfria sjukledigheten borde på allt sätt befrämjas.
Ehuru jag väl ansett, att den utredning, som såväl 1928 års statsrevisorer
som 1928 års lönekommitté verkställt i denna fråga, i viss grad kan ge stöd för kravet på slopandet av den avdragsfria sjukledigheten, har jag dock icke velat ansluta mig till nämnda förslag. Ett borttagande av en social förmån, som så länge ingått i de statliga lönebestämmelserna, synes mig icke böra komma ifråga utan mycket tvingande skäl. Men å andra sidan har jag icke ansett, att det förelegat några bärande skäl för att utvidga denna förmån, som utan tvivel i många fall varit missbrukad. Det förhållandet, att vissa kommuner på detta begränsade område ha något längre tid, måste nämligen ses i sitt vidare sammanhang beträffande alla de 5. k. sociala löneförmånerna i avlöningsreglementet. Och gör man detta, måste man konstatera, att de statliga befattningshavarna äro betydligt favoriserade framför de andra med nu gällande bestämmelser.
Följaktligen har jag ansett, att nu gällande bestämmelser fortfarande skola bestå, och därför föreslagit följande ändrade lydelse av 15 5 1 mom.:
1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra fall, än som avses i 14 5, skall tjänsteman
a) uppbära oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma kalen— derdr, att ledigheten för sjukdom tillika med semester eller däremot sva- rande ledighet icke överstiger 45 dagar;
b) vidkännas — — —— därutöver. Vad i detta mom. sägs — — -— läkarundersökning.
29—31 55. Jag har icke i allo kunnat ansluta mig till kommitténs förslag beträffande reglerna för den rörliga lönedelens utgående. Av motiveringen framgår, att kommittén tänkt sig, att den rörliga delen skall utgå automa- tiskt uppåt enligt vissa regler intill en övre gräns av 20 procents stegring av levnadskostnaderna med år 1935 som utgångspunkt. Men om någon minsk- ning av levnadskostnaderna från detta utgångsläge skulle inträffa, har man inte velat vara med om någon reducering av lönerna, förrän indextalet 140 blivit uppnått, och då endast efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdag. Kommittén anser, att någon nämnvärd levnadskostnadssänkning under index- talet 156 icke skall förekomma. För min del har jag icke kunnat vara lika optimistisk. Under de sista 10 åren har man bevittnat ganska betydande minskningar i levnadskostnadstalen. Och fastän man på senare år vidta- git vissa prisstödjande åtgärder för jordbrukets produkter, kan man dock ej helt vara förvissad om att ej andra faktorer kunna komma att pressa lev- nadskostnaderna nedåt. 1928 års lönekommitté gjorde det misstaget. _att räk- na med tämligen konstanta levnadskostnadspriser och föreslog därför dyr- tidstilläggets inräknande i den fasta lönen. Men endast ett par år efter avlämnandet av betänkandet sjönk levnadskostnadstalet från 170, på vilket 1928 års lönekommitté baserat sina löneförslag, till indextalet 153. Alltså på en relativt kort tid med inte mindre än 17 enheter. Jag anser det inte otänkbart, att samma situation återigen kan uppkomma. Klok omtänksam- het påkallar då, att man i tid garderar sig mot en dylik, därest den eventu- ellt skulle kunna inträffa.
Förutsättningen för att jag anslöt mig till ett så högt indextal som 156 vid
upprättandet av de föreslagna löneplanerna var, att lönen skulle, inom sär— skilt angivna gränser, anpassas både uppåt och nedåt enligt vissa regler i för- hållande till levnadskostnadernas växlingar. Beträffande de gränser, inom vilka den rörliga delen av lönen skulle automatiskt utgå, har jag liksom kommittén tänkt mig en övre gräns vid 20 procents stegring av levnadskost- naderna, räknat från indextalet 156, d. v. 5. enligt nuvarande beräkningsgrund talet 187, men också en nedre gräns vid 10 procents minskade levnadskost- nader från samma utgångsläge, d. v. s. indextalet 140. Först sedan levnads- kostnaderna sjunkit eller stigit i större utsträckning, skulle det bero på Kungl. Maj:t och riksdagen att vidtaga de åtgärder, som då kunna anses påkal- lade.
Enligt de regler, som kommittén föreslagit beträffande den rörliga delens konstruktion, vilka även jag biträtt, skulle lönen alltså inom dessa gränser kunna, beroende på levnadskostnadernas växlingar, antingen stiga högst 15 procent vid uppåtgående konjunkturer eller sjunka högst 6 procent vid fal- lande konjunkturer utan något som helst ingrepp från statsmakternas sida.
Enligt min mening skulle det vara orimligt, att statstjänarna skulle kunna få behålla sina löner, uppbyggda på indextalet 156, oförminskade, även om levnadskostnadstalet skulle sjunka så långt ned som till talet 141. Vid en dylik nedgång av levnadskostnaderna är det tämligen säkert, att de allra flesta samhällsmedborgare måst vidkännas en betydande minskning av sina inkomster, och dessa skulle ha svårt att förstå, varför inte tjänstemännen ock- så skola bära sin andel av trycket under nedgångstider, då de äro tillförsäk- rade fördelarna under uppgångstider. Med mitt förslag skulle vid ett dylikt indexläge tjänstemännens löner reduceras med 6 procent. Under beaktande av att statens samlade löneutgifter för anställda per år belöpa sig till mellan 350 a 400 miljoner kronor skulle staten vid dylikt förhållande, därest mitt förslag vinner bifall, göra en besparing på över 20 miljoner kronor, och det- ta utan att man med skäl kan påstå, att tjänstemännen göres någon orätt.
I förbigående vill jag också erinra om att Stockholms stad, som i år verk- ställt lönereglering för sina befattningshavare och därvid inräknat de fasta lönerna efter ett så lågt indextal som 150, likväl bestämt, att befattningshavare är skyldig vidkännas avdrag å lönen efter samma beräkningsgrund, som gäller för det rörliga tillägget, därest socialstyrelsens levnadskostnadsindex skulle komma att nedgå under 150.
På grund av det anförda har jag ansett, att 30 Q 2 och 3 mom. bort ha föl- jande lydelse:
? mom. Därest socialstyrelsens levnadskostnadsindex skulle komma att nedgå under 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå, är befattnings- havare skyldig att vidkännas avdrag av sin avlöning efter motsvarande beräk- ningsgrund, som ovan angivits för rörligt tillägg.
3 mom. Som begränsning av vad i I och 2 mom. stadgats skall gälla att, även om levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än 20 enheter, rör— ligt tillägg icke mä utgå efter högre procenttal än femton samt att, om Iev-
nadskostnadstalet utvisar minskning med mer än 10 enheter, avdrag likväl icke mä göras efter högre procent än sex.
En annan sak, som också sammanhänger med det rörliga tillägget, är frå- gan om den s. k. maximeringcn av detsamma. Härvid har jag icke heller kunnat biträda kommitténs förslag att höja densamma från nuvarande 700 kronor per månad till 1 000 kronor. Enligt min mening bör syftet med det rörliga tillägget vara att mellan löneregleringstillfällena minska det tryck, som ökade levnadskostnader kunna medföra. Härvid torde det vara uppen— bart, att en tjänsteman med höga inkomster inte behöver känna detta tryck i samma grad som den, som har små inkomster. Den avgränsning vid 700 kronor per månad, som hittills gällt, anser jag vara rationell och har inte funnit några som helst giltiga skäl anförda för en utvidgning. Den motive- ring ur marknadslönesynpunkt, som kommittén anfört som skäl för det högre beloppet, pekar enligt min mening på att intet rörligt tillägg borde utgå för de högre och högst avlönade tjänsterna. För min del anser jag dock, att rörligt tillägg i detta fall bör utgå efter samma grunder, som nu gälla. På grund härav har jag ansett, att 31 5 1 mom. borde ha följande ändrade ly- delse:
1 mom. Rörligt tillägg — —- —_ mä åtnjutas.
Härvid — _ — iakttagas:
att tillägg ej beräknas ä belopp, varmed avlöningen överstiger 700 kronor, och —- — —— krontal;
samt att _ —— —— femtal.
35 5. Beträffande sjukhusvården har jag biträtt kommitténs förslag, att kostnaden för vård å allmänt sjukhus skall ersättas av staten vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till hälften, men däremot har jag icke kunnat dela kommitténs mening, att den nu gällande uppdel- ningen av tjänstemännen med rätt till vård antingen å allmän sal eller å halvenskilt eller enskilt rum, beroende på löneställningen, alltjämt skall bi- behållas. En sådan social förmån som den förevarande bör enligt min me- ning vara lika för alla, oberoende av löneställningen. Den högre befattningen är ju kompenserad genom löneplanernas avvägning, varför en dylik inte be- höver utmätas även på detta område. Alltså anser jag, att den nu gällande uppdelningen är föråldrad och därför bör avskaffas. Några bärande skäl, varför staten vid sjukdom skall betala förnämare och dyrbarare sjukvård för den ene än för den andre av sina tjänare, torde näppeligen kunna anföras. Den enes välbefinnande kan väl ur mänsklig synpunkt vara lika önskvärt som den andres, oavsett vilken löneställning han än innehar.
Frågan till vilken sort av vård, som staten bör lämna bidrag, blir natur- ligtvis i sista hand beroende av svaret på frågan, vad staten har råd till i detta fall. Sjukvården å halvenskilt och enskilt rum blir ju synnerligen dyrbar, icke minst genom det arvode till Sjukhusläkaren, som visserligen är frivilligt men som patienten i regel måste erlägga efter en av medicinal- styrelsen utfärdad rådgivande taxa, vilken, beroende på sjukdomens art, varierar med olika belopp upp till 1 000 kronor. Att välja denna vårdform
för samtliga tjänstemän anser jag därför av kostnadsskäl vara uteslutet. Följ- aktligen förordar jag, att sjukvården skall avse vård å allmän sal på sjuk- husen och allmän avdelning å sinnessjukhusen. Detta främst på grund av kostnadsskäl, men också därför att den goda sjukvård, som numera lämnas å allmän sal vid de allmänna sjukhusen, är av den art, att den fyller ganska långt gående anspråk, varför även en tjänsteman i högre befattning utan allt- för stor olägenhet kan vara betjänt därav.
Till följd härav anser jag, att statens bidrag till sjukhusvård ej må utgå med högre belopp än som svarar mot hel, respektive halv avgift på allmän sal eller på allmän avdelning.
36 5. Även beträffande specialistvården har jag en mot kommittén avvi- kande mening. Jag har ansett, liksom 1928 års lönekommitté, att samma regler böra gälla för specialistvård som beträffande annan sjukvård. Med den utökning av statens bidrag, som kommittén föreslagit, kan det nämligen befaras, att befattningshavarna skola kräva dylik behandling i långt flera fall än då sådant kan anses vara av förhållandena direkt påkallat. Särskilt torde detta bli fallet, sedan kommittén föreslagit, att specialistvården skall utvidgas till att i viss mån omfatta även tandvården. På grund härav har jag ansett, att specialistvården vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos skall bekostas helt samt eljest till hälften av statsmedel.
b. Av vissa av de delegerade för de civila löne- nämnderna och statskontoret.
Herr Ernst Eriksson har anfört:
Under åberopande av det särskilda yttrande, som jag avgivit inom 1928 års lönekommitté och som finnes bifogat nämnda kommittés den 21 juli 1930 avgivna betänkande (sid. 304—305), har jag ansett, att 26 ä 1 mom. av civila avlöningsreglementet bort hava följande lydelse:
»Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste äga rum, må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18 övertidsersättning utbetalas med ett belopp, beräknat per timme, som motsvarar 1/170 av vederbörande tjänstemans månadslön, inklusive rörligt till- lägg och kallortstillägg, vilket belopp i förekommande fall avrundas till när- maste med 10 delbara öretal.
För beräkning ————— och en halv timme.»
Fröken Köersner har anfört:
3 5 3 mom. I fråga om tjänstemans skyldighet att låta sig förflyttas anser jag, att skillnad bör göras mellan olika slag av tjänstemän. Den grundläg- gande principen för denna gränsdragning synes mig böra vara den, att ga- rantier skola finnas mot att befattningshavare med egen prövningsbehörig- het låta, i känsla av beroende utav de makthavande, sina tjänsteyttranden
dikteras av annat än objektiva sakskäl. Särskilt starkt framträder kravet på dylika garantier, där den av kommittén förordade anställningsformen »till- sättning för viss tid av ledande befattningar» är eller blir använd. Att det ur statsnyttans synpunkt är av största vikt, att en från personliga hänsyn fullt fri saklighet får göra sig hörd i förvaltningsmyndigheternas rådslag, därom torde icke finnas något tvivel. Lika otvivelaktigt är, att en sådan frihet från personliga hänsyn hos de högre tjänstemännen icke låter sig förenas med skyldighet för dem att underkasta sig förflyttning av andra än organisatoriska skäl.
Den här ifrågasatta gränsdragningen mellan olika slag av befattningshavare synes mig lämpligen kunna genomföras så, att flyttningsskyldighet föreskrives för endast sådana tjänstemän, vilka icke äro domare eller inneha Kungl. Maj:ts fullmakt å tjänsten.
Under åberopande av vad jag här anfört föreslår jag, att åt 3 ä 3 mom. i avlöningsreglementet gives en mot förestående förslag svarande lydelse.
26 5. I särskilt yttrande till 1928 års lönekommittés betänkande har jag framhållit, att övertidsarbete bör honoreras högre än tjänstgöring under or- dinarie arbetstid, och fördenskull anslutit mig till ett av hr Ernst Eriksson framlagt förslag. Kommitténs nu avgivna förslag torde, utan att dock skapa rättvisa mellan olika befattningshavare, bliva dyrare än om vårt förslag komme till användning. Som av kommittén framhållits, är övertidsarbetet mest lokaliserat till kommunikationsverken med dess många befattnings- havare å lägre dyrorter. Dessa skulle erhålla en förhållandevis för hög er- sättning för sitt övertidsarbete, medan de som äro placerade i högre löne- klasser och på dyrort skulle underkompenseras. På grund härav vidhåller jag, att övertidsersättning per timme bör utgå med 1/170 av månadsavlöningen, inklusive rörligt tillägg och eventuellt kallortstillägg.
Övergångsanordning. I fråga om övergångsanordningar har kommittén frångått hittills brukligt förfaringssätt vid övergång till nytt avlöningssystem att hålla tjänstemannen skadeslös för minskad avlöning och semester.
Vad den kontanta lönen beträffar anser jag, att de befattningshavare, som jag närmast företräder, erhålla kompensation därför genom rätten till upp- flyttning i sista löneklassen inom resp. lönegrad. Förlusten av 5—10 dagars semester drabbar hårt, i synnerhet äldre befattningshavare, som under en lång tid varit vana vid längre ledighet. En övergångsanordning, som medgåve rät- ten för tjänsteman att bibehålla den semesterförmån han en gång erhållit, skulle dessutom vara avvecklad inom 'en kort tidrymd av högst 8 år. Någon administrativ svårighet skulle det ej heller vålla, utan tvärtom vore det be- kvämare att ej behöva göra ändring i några tjänstemäns nuvarande semester- förmåner. Jag får därför hemställa, att i övergångsbestämmelsen meddelas rätt för tjänsteman att, så länge han kvarstår i samma befattning, få bibehålla nu utgående antal semesterdagar.
Kommitténs hemställan. I kommitténs hemställan har yrkats på vissa ut- redningar bland annat under punkt h) om utredning rörande enhetliga be- stämmelser beträffande tjänsters tillsättande i olika fall genom fullmakt eller
konstitutorial. Jag får anhålla, att vid en sådan utredning mina vid 3 5 3 mom. här ovan framförda synpunkter måtte tagas under omprövning och vinna beaktande.
e. Av de för överläggning med lönekommittén ut- sedda personalrepresentanterna:
I samband med de förhandlingar, som resulterade i kommitténs enhälliga beslut beträffande förslaget till löneplan A, avgåvo personalrepresentanterna följande yttranden.
Herrar Giron, Sjöwall, Linnäs och Almroos samt fröken Waller:
Efter grundliga överläggningar inom 1936 års lönekommitté, i vilka vi del- tagit bland annat vid utformningen av löneplan för statens befattningshavare, hava vi ansett oss böra godtaga ett av kommittén den 20 oktober såsom slut- giltigt framlagt löneplansförslag. Vi hava nämligen kommit till den uppfatt- ningen, att tjänstemännens intressen bäst främjas genom en samförstånds- lösning, som möjliggör framläggandet av ett löneregleringsförslag till 1938 års riksdag, och hava för att nå detta mål ansett oss kunna och höra bortse därifrån, att tjänstemännens önskemål av kommittén icke kunnat tillgodoses i den utsträckning vi önskat.
Herrar Mattelin, Löfgren, Bergstedt och H. Johansson:
Undertecknade personalrepresentanter i 1936 års lönekommitté, vilka före- träda befattningshavare i statens tjänst i löneklasserna 1—16, ha, efter det vi varit i tillfälle att ingående diskutera ett av kommittén utarbetat förslag till löneplan, funnit oss böra acceptera densamma med hänsyn till att ett av- visande av förslaget kunde äventyra att lönefrågan icke fått den behandling att betänkande med förslag till lönereglering för statens befattningshavare kunnat avlämnas inom sådan tid, att denna för statens befattningshavare så betydelsefulla fråga blivit föremål för behandling och avgörande vid 1938 års riksdag.
Denna omständighet har för oss varit avgörande vid vårt ställningstagande till den föreliggande löneplanen, även om vi givetvis skulle önskat, att löne- beloppen för de grupper av befattningshavare vi representera varit högre.
Herrar J. Andersson och Reinwall:
Sedan vi av 1936 års lönekommitté för godkännande eller förkastande bli- vit förelagda ett av kommitténs ledamöter —— under förutsättning av samtliga personalrepresentanters godkännande — enhälligt omfattat förslag till löne- plan, innehållande på nio ortsgrupper fördelade trettiosju löneklasser, i vilka lönebeloppen angivits såsom bruttolöner, å vilka rörligt tillägg enligt angivna grunder skall utgå, men i vilket förslag icke meddelats hur löneklasserna skola uppdelas i lönegrader eller vilka regler som skola tillämpas i fråga om
befattningshavarnas inplacering eller uppflyttning i löneklass, ha vi, ehuru vi finna de i löneklasserna 1—16 upptagna lönebeloppen långt ifrån tillfreds- ställande och anse ökningen i löneklasser från 33 till 37 omotiverad, inför risken av att löneregleringsfrågan i annat fall icke kommer att föreläggas 1938 års riksdag, icke velat taga på vårt ansvar att motsätta oss ifrågavarande för- slag till löneplan, utan ansett oss böra godkänna detsamma.
Det skulle emellertid ha varit önskligt, att det förelagda förslaget innehållit en även i lönegrader indelad löneplan och kunnat bedömas i samband med förslag till sådana bestämmelser, som i ett blivande avlöningsreglemente skola reglera rätten till inplacering och uppflyttning i löneklass.
Då lönekommitténs majoritet i samband med löneplanens framläggande föreslår, att å de föreslagna bruttolönerna skall utgå rörligt tillägg å den del av månadslönen, som icke överstiger 1 000 kronor, ehuru dyrtidstillägg för närvarande utgår å högst 700 kronor av månadslönen, finna vi oss för vår del icke kunna tillstyrka någon höjning av maximigränsen för sådant tilläggs utgående. Vi anse nämligen icke sannolikt, att den del av månadslönen, som ligger över 700 kronor, skall kunna påverkas av variationer i levnadskost- naderna.
I samband med justeringen av betänkandet hava vissa av personalrepre- sentanterna beträffande kommitténs förslag i övrigt yttrat följande: jande:
Fröken Waller:
26 5 1 mom. Den övertidsersättning, som 1936 års lönekommitté föreslår skall kunna utbetalas, då arbete utöver fastställd arbetstid undantagsvis må- ste äga rum, kan jag ej godtaga.
Enligt min uppfattning bör tjänsteman, som å övertid utför arbete gra- derat till den lönegrad han tillhör. för dylikt arbete erhålla en ersättning, be- räknad efter den ordinarie lönen jämte någon förhöjning härå. Sistnämnda förhöjning motiveras av den meransträngning, som arbete utöver den fast- ställda arbetstiden innebär. Denna min inställning till, vilken relation som bör finnas mellan ersättningen för samma slags arbete utfört under ordinarie tjänstetid och under övertid, är enligt min åsikt även allmän bland tjänste- männen och förklarar det missnöje, som råder över bestämmelserna angå- ende övertidsersättning i nuvarande avlöningsreglementen.
Det system för övertidsersättnings beräknande, som av herr Löfgren m. fl. personalrepresentanter förordats, synes mig utgöra ett tillfredsställande för- slag, då genom detsamma övertidsarbete ersättes något högre än arbete på ordinarie tid och ingen grupp av tjänstemän blir missgynnad.
På grund av vad ovan anförts hemställer jag om sådan ändring av 26 ä 1 mom., att övertidsersättning må utbetalas med ett belopp, beräknat per tim- me, som motsvarar 1/170 av vederbörande tjänstemans månadslön, inklusive rörligt tillägg och kallortstillägg.
Övergångsanordningar. Vid angivandet av de övergångsföreskrifter, som skulle bliva behövliga för särskilda grupper av befattningshavare vid över- gång till civila avlöningsreglementet, har 1936 års lönekommitté undantagit den befattningshavargrupp, som för närvarande enligt övergångsbestämmel- ser från tidigare avlöningsreglemente åtnjuter längre semester för år räknat än vad nuvarande avlöningsreglemente föreskriver. Då kommittén i civila avlöningsreglementet föreslår för samtliga befattningshavare samma antal semesterdagar för år räknat, som nu är gällande, åsamkas ovan omskrivna befattningshavargrupp genom övergångsbestämmelsernas borttagande en för- sämring i semesterrätten, som icke synes mig riktig och rimlig.
Dessa befattningshavare, vilkas antal ej torde överstiga 300, åtnjuta för närvarande 5 år 10 dagar längre årlig semester än den för graden föreskrivna. Största antalet _— cirka 5/6 — befinner sig i åldern 52 år och däröver med ringa om ens någon befordringsmöjlighet. Nu gällande övergångsbestäm- melses borttagande innebär alltså för en befattningshavargrupp i hög ålder, att de, i motsats till allmän regel, under sina sista tjänstår intill pensionsål- dern få sin semesterrätt försämrad. Ett sådant förhållande bör utan olägen- het för statsförvaltningen kunna undvikas. Ur administrativ synpunkt torde övergångsbestämmelsens förnyande icke vålla merarbete av något slag och de berörda befattningshavarnas ålder gör, att bestämmelsen efter ungefär 8 år är överflödig.
Jag får för den skull hemställa, att vid övergång till civila avlöningsregle- mentet sådan övergångsbestämmelse utfärdas, att befattningshavare ej må lida minskning i tidigare erhållen semesterförmån.
Herrar Sjöwall och Linnäs:
3 5. I regeringsformen & 36 säges, att tjänstemän icke kunna, utan efter egna ansökningar, till andra tjänster befordras eller flyttas. Av en högsta domstolens dom i ett mål angående en fullmaktstjänstemans förflyttning kan dragas den slutsatsen, att svensk domstol saknar befogenhet att pröva, huruvida en lag står i strid mot gällande grundlag. Härav kan ingalunda den slutsatsen dragas, att det är riktigt och lämpligt att stifta lag, som strider mot grundlag. Om det är av vikt, att rikets grundlagar hållas i helgd, gäller detta icke minst beträffande lagstiftning, som har avseende på sådana sam- hällslivets områden, där upprätthållandet av lag och rätt städse kräves, så— väl formellt som sakligt. En ämbets- och tjänsteman får icke vid utövningen av sin tjänst åsidosätta lag och rätt och av »praktiska skäl» anse hinder icke möta för förfaringssätt, som synas mera rationella än de, som i lag äro stad- gade. Tjänstemännen själva böra icke heller göras till föremål för lagstift- ning, som berövar dem i grundlag avsett skydd. De grundlagsbestämmelser, som avse andra kategorier av medborgare, anses icke kunna upphävas be- träffande dessa kategorier genom annan lag; då böra icke heller grundlags- bud, som avse tjänstemännen, sålunda göras obsoleta.
Även om i tidigare avlöningsreglementen förflyttningsbestämmelser in- flutit, som statsrättstolkare funnit betänkliga, torde det icke vara lämpligt
säga, att ännu mer vidgad förflyttningsskyldighet icke möter betänkligheter. Början till uppluckring av rättsgrundsatser är redan betänklig; ett fortsättan- de på en betänklig väg är att i ett rättssamhälle öka missaktningen för lag- helgd. I 1928 års lönekommittés betänkande, sid. 140 och följande, hava framhållits synpunkter på denna fråga, som efter samråd med Statsrättslig expert synts kommittén böra läggas på spörsmålet om förflyttningsskyldighet. 1936 års lönekommitté avfärdar det hela med att anse sig icke böra ingå på något bedömande, huruvida föregående kommittés uppfattning är riktig. Trots frånvaron av undersökning härom, alltså även med risk att handla mot vad som möjligen är riktigt, föreslår kommittén vidgad förflyttningsskyldig- het. Som medborgare i det svenska rättssamhället anse vi, att lag icke bör för någon samhällskategori, alltså icke heller för tjänstemän, grundas på så- dana premisser.
En grundläggande princip för gränsdragning mellan olika slag av tjänste- män har vid tidigare lagstiftning, föregående avlöningsreglementen, varit att, såsom statsrättsexpertis ansett riktigt, skilja mellan fullmaktstjänstemän och övriga tjänstemän. Därom kan utförligare läsas i 1928 års lönekommittés betänkande, sid. 140. Vi anse, att vid revision av nu gällande avlöningsregle- menten åt % 3 bör givas sådan lydelse, som svarar mot hittills traditionsstad— gad uppfattning.
Särskilt de tjänstemän, som äga prövnings- och föredragningsskyldighet, torde behöva stå sakligt fria, obundna av överordnades och andra maktha- vandes eventuella tryck. Skyldigheten att underkasta sig förflyttning av andra än organisatoriska skäl kan alstra beroende och ofrihet, kan möjlig— göra hänsynstagande till personliga förhållanden och hämma utvecklande av objektiv saklighet.
Förflyttningsskyldighet bör därför icke stadgas för sådana tjänstemän, som innehava fullmakt å tjänsten.
21 5 3 mom. De föreslagna bestämmelserna angående vikariatslön äro enligt vår mening otillfredsställande såtillvida, att Kungl. Maj:ts medgivan- de skulle erfordras i varje särskilt fall, för att vikariatslön skulle få utgå. Då för åtnjutande av vikariatslön generellt uppställts krav dels på att för- ordnande skulle vara av längre varaktighet, dels ock att detsamma medde- lats i samma ordning, som är stadgad för den uppehållna tjänstens besät- tande med ordinarie innehavare, synes en så snäv avgränsning hava givits åt förevarande bestämmelses tillämplighetsområde, att det ej kan vara be- hövligt att tillgripa en administrativt så tungrodd apparat, som förbehållan- det åt Kungl. Maj:t av dessa ärendens avgörande innebär. Vi anse därför, att man bör kunna anförtro avgörandet av ärenden av denna art åt veder- börande verksstyrelser. Därest emellertid samtliga verksstyrelser ej anses böra givas sådan rätt, höra i varje fall bestämmelserna ändras så, att Kungl. Maj:t kan åt de större verkens styrelser överlåta rätten att besluta i fråga om vikariatslön.
26 å. Rätten till ersättning för övertidsarbete har av lönekommittén före- slagits begränsad till lönegraderna A l—A 18. Detta innebär, att tjänste-
männen i 20 lönegraden, vilka för närvarande äro berättigade till dylik er- sättning, för framtiden skulle bliva berövade densamma. För denna sin ståndpunkt har lönekommittén, så vitt vi kunnat finna, icke vare sig vid förhandlingarna med personalrepresentanterna eller i sin motivering till reglementsförslaget kunnat åberopa några sakligt bärande skäl. Det för- hållandet, att några befattningshavare för närvarande ej äro placerade i 19 lönegraden, kan väl näppeligen anföras som skäl för att beröva tjänste- männen i 20 lönegraden ersättning för övertidsarbete, då inom sistnämnda lönegrad obestridligen finnas befattningshavare, som i fråga om arbetsför- hållanden och övriga på frågan inverkande omständigheter äro helt likställ— da med befattningshavare i lägre lönegrader, vilka äro berättigade till över- tidsersättning. Så är exempelvis förhållandet med de inom sjöpostexpeditio- nerna tjänstgörande kontrollörerna. Att frågan har ringa ekonomisk bety- delse för staten kan och får icke uppfattas såsom ett skäl att beröva de där- av berörda tjänstemännen en avlöningsförmån, för vars bibehållande starka sakliga skäl förefinnas. Vi yrka därför på att övertidsersättning skall utgå för tjänstgöring utöver fastställd arbetstid å befattning tillhörande lönegra- derna A l—A 20.
Vidkommande ersättningsbeloppen för övertidsarbete vilja vi påpeka, att beloppen i vissa fall understiga vad som motsvarar vederbörandes ordinarie avlöning, vilket måste anses principiellt oriktigt.
58 5. Reglementsförslagets bestämmelser rörande lönenämndens sam- mansättning synas oss alltför obestämda. Enligt vår mening bör nämligen i avlöningsreglementet icke blott utsägas, att personalen skall äga rätt att ge- nom egna representanter i lönenämnden framföra sina synpunkter vid ären- denas behandling, utan även angivas, huru många ledamöter av nämnden. som skola företräda personalsynpunkterna. Utan preciserade bestämmel- ser i sådant hänseende erhålles ingen säkerhet för att olika personalkatego- rier verkligen erhålla avsedd representation i nämnden. Det förhållandet. att tjänstemännen i mellangraderna och de högre lönegraderna vid kom- munikationsverken ännu ej kunnat erhålla den lönenämndsrepresentation, som förutsattes och utlovades, då lönenämndsinstitutionen infördes, talar härvid- lag sitt tydliga språk. Den anmärkta bristen i författningstexten är ur tjänste- mannasynpunkt desto mera betänklig, som lönekommitténs motivering på denna punkt saknar varje klarläggande uttalande.
Storleken av personalrepresentationen i lönenämnden måste självfallet stäl- las i relation till det antal ledamöter, varav nämnden kommer att bestå. För att syftet med personalrepresentationen ej skall förfelas, måste emellertid den- na representation omfatta olika personalgrupper och förvaltningsområden. Detta kan givetvis i viss omfattning ske genom att, såsom lönekommittén före- slagit, variera nämndens sammansättning efter arten av de frågor, som skola behandlas. Det synes oss emellertid nödvändigt, att jämväl representanter för personalen ingå i nämndens fasta kärna och därigenom erhålla möjlighet att vinna kännedom om och överblick över lönefrågorna inom de olika förvalt- ningsområdena. För vår del anse vi, att i lönenämnden böra ingå fyra perso-
nalrepresentanter. Av dessa böra två vara gemensamma för samtliga i regle- mentet avsedda förvaltningsområden, medan de två andra skullei varje sär— skilt fall tillkallas bland härför utsedda personalrepresentanter, så att perso- nalen inom det förvaltningsområde, till vilket det ärende bör, som är före_ mål för behandling inom nämnden, alltid blir representerad. Med en sådan personalrepresentation torde antalet ledamöter i lönenämnden böra utökas till nio.
Utan att därom framställa något direkt yrkande vilja vi vidare ifrågasätta en omformulering av författningstexten, så att i densamma utsäges, att nämnd- ledamöterna skola representera löntagar-, förvaltnings- och allmänna syn— punkter. Härigenom synes man nämligen erhålla en definition, som bättre svarar mot lönenämndens uppgift såsom rådgivande och utredande organ än 'det i författningsförslaget använda uttrycket »löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena».
Övergångsanordningama. I anslutning till en skrivelse från Trafiktjänste- männens riksförbund ha vi framställt yrkande om att itjänst nu varande befattningshavare i 15 lönegraden vid kommunikationsverken, vilka uppnått 45 års ålder och innehaft 19 löneklassen 6 år, skulle övergångsvis erhålla lön enligt 20 löneklassen. Lönekommittén har ansett förevarande spörsmål böra övervägas i samband med den blivande granskningen av olika befattningars inplacering å tjänsteförteckningen. Vid det förhållandet, att kommittén ej ännu medhunnit någon ingående prövning av frågan, ha vi ej ansett oss böra båyrka dess upptagande till avgörande i förevarande sammanhang men vilja betona dess vikt och angelägenheten av att densamma så snart ske kan brin- gas till en tillfredsställande lösning.
Avvecklingen av de nuvarande barntilläggen. Vid personalrepresentanter- nas förhandlingar med lönekommittén hava vi påyrkat behovsprincipens av- lägsnande ur lönesystemet. Denna principiella ståndpunkt anse vi emellertid icke utgöra hinder för bestämmelser, som vid övergången till det nya löne— systemet tillförsäkra de tjänstemän, som då hava försörjningsplikt mot barn, samma löneförbättring som andra befattningshavare i samma tjänsteställning. Vi ha därför yrkat, att befattningshavare, som vid reglementets ikraftträdande kommit i åtnjutande av barntillägg, skulle övergångsvis bibehållas vid denna ”rätt för samtliga barn. Denna ståndpunkt synes desto mera befogad, som ett accepterande av lönekommitténs förslag skulle innebära, att tjänstemän med försörjningsplikt mot barn icke blott skulle vid övergången bliva sämre ställda än andra tjänstemän i samma ställning, utan även i ett stort antal fall, att de skulle få vidkännas en direkt löneminskning. Vid nuvarande indexläge (165) skulle detta bliva förhållandet beträffande ett betydande antal tjänste- män i mellangraderna och de högre lönegraderna, vilka hava försörjnings- plikt mot barn, och om — vilket förefaller sannolikt — indexläget till tiden för det nya lönereglementets trädande i kraft stiger ytterligare men ej når den punkt, då 6 0/0 rörligt tillägg skulle utgå, blir det endast ett fåtal tjänstemän i mellangraderna och de högre lönegraderna, vilka för närvaran- de uppbära barntillägg, som ej få löneminskning. Denna sak är desto mera
allvarlig, som, om lönekommitténs förslag till övergångsbestämmelser följes, det icke, såsom eljest vid lönereglering plägat vara fallet, skulle införas några stadganden om att tjänstemännen genom övergången å ny lönestat ej skola lida minskning i sina löneförmåner. Såväl sakliga som billighetsskäl tala så- lunda för att befattningshavare, vilka enligt nu gällande bestämmelser åt- njuta barntillägg, vid det nya lönereglementets ikraftträdande bibehållas vid denna förmån så vitt angår de barn, för vilka de omedelbart före övergången till den nya lönestaten äro tilläggsberättigade.
Herrar Löfgren, H. Johansson, Mattelin och Bergstedt: Vi få härmed till 1936 års lönekommittés förslag avgiva följande särskilda yttrande.
11 5 1 mom. 1936 års lönekommitté synes ha inriktat sig på att beträf- fande semesterbestämmelserna i förslaget till civila avlöningsreglementet göra dessa likartade för de tjänstemän, som komma att lyda under detsamma. Något beaktande av de olikartade tjänstgöringsförhållanden, som förekom- ma, har icke gjorts. Kommunikationsverkens tjänstemän, som ha att utföra sitt arbete under helgdagar och nattetid oftast med sönderstyckade vakter och under svåra arbetsförhållanden, ha berättigade anspråk på att erhålla något längre semester än de tjänstemän, som ha sitt arbete förlagt under normal arbetstid, d. v. s. utan helgdags— och nattjänstgöring. I synnerhet om också hänsyn tages till den å många håll förekommande s. k. sommartiden och även extra fridagar genom införandet av vissa bank-holiday. Vid en jäm- förelse med den arbetstid, staten kräver av lärarpersonalen, framträder ännu starkare den missgynnade ställning, de tjänstemän erhålla, vilka ha sig ålagt tjänstgöring å helgdagar och nattetid, medan i allmänhet samtidigt kräves uttagandet av en arbetstid upp till 208 timmar i månaden och däröver.
Vi anse oss därför böra påyrka, att i civila avlöningsreglementet införes en bestämmelse av innehåll, att de tjänstemän i 1—10 lönegraderna, som under större delen av året äro ålagda regelbunden helgdagstjänstgöring eller natt— arbete, skola erhålla samma antal semesterdagar som tjänstemän i 11—23 lönegraderna.
21 5 1 och 2 mom. Under behandlingen av denna & har från vår sida på- yrkats, att antingen skulle uttrycket »erhållit förordnande» i specialmotive- ringen givas en sådan definition, att ingen tveksamhet av formell natur skulle behöva uppkomma om rätten till vikariatsersättning, eller ock att ett mera adekvat uttryck för ett sådant förebyggande valdes. I den praktiska verk- samheten sker beordring till tjänst olika ej blott för olika verk utan ock på olika sätt inom samma verk. I en del fall gives skriftlig order därom, i andra fall genom anslagen order eller tjänsteturlista och i andra fall genom munt- lig beordring. Av innehållet i 1 och 2 mom. framgår tämligen klart, att vika— riatsersättning skall utgå, då tjänsteman bestrider göromål, som normalt be- stridas av tjänsteman i högre lönegrad, och uttrycket »erhållit förordnande» borde därför i enlighet med av oss ställt yrkande utbytts mot nu använda eller: »erhållit uppdrag».
21 5 3 mom. Ifråga om begreppet vikariatslön har från vår sida yrkats, att tjänsteman med långvariga vikariat och vikariatsersättning icke borde ställas sämre än de, som uppbära vikariatslön, i vad gäller tillgodoräknande för uppflyttning i högre löneklass av tid, under vilken nyssagt vikariat be- stridits. och vi anse fortfarande, att ett sådant medgivande bort lämnas.
26 5 1 mom. Då hittills gällande bestämmelser i avlöningsreglementena angående övertidsersättning varit synnerligen otillfredsställande och icke an- slutit sig till den princip, som i allmänhet gäller, där kollektivavtal reglera förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare, hade personalorganisa- tionerna i sitt förslag till ett blivande avlöningsreglementes allmänna bestäm- melser påyrkat, att övertidsersättningen skulle bestämmas till 1/170 av veder- börande tjänstemans månadslön inklusive i förekommande fall kallorts- tillägg.
Såsom framgår av 1936 års lönekommittés specialmotivering till civila avlöningsreglementet, hava en del ämbetsverk i sina över 1928 års lönekom- mittés betänkande avgivna yttranden ansett, att de av Sistberörda kommitté föreslagna timersättningsbeloppen voro för låga.
1936 års lönekommitté, som behandlat och tagit ställning till det av oss framförda och vid överläggningar med kommittén hävdade yrkandet, har icke ansett sig kunna eller böra biträda detsamma. Såsom skäl härför har från kommitténs sida bl. a. anförts, att ett biträdande av vårt förslag skulle innebära en differentiering av övertidsersättningen för olika ortsgrupper och att detta skulle komplicera bestämmelserna på ett sätt, som med hänsyn till de obetydliga skillnader, varom här under alla förhållanden bleve fråga, måste framstå såsom opåkallat. Kommittén har även gjort gällande, att där- est den av oss påyrkade bestämmelsen genomfördes beträffande tjänstgö- ring å övertid, det med samma fog borde tillämpas diffentiering i fråga om löneavdragen under ledigheter. Med all respekt för kommitténs omtanke om homogeniteten i avlöningsbestämmelserna kunna vi icke finna, att princi- perna för övertidsersättningen ovillkorligen måste följa samma linjer som äro föreslagna beträffande tjänstledighetsavdragen.
Vi anse oss ytterligare böra understryka den å den allmänna arbetsmark- naden erkända och vedertagna uppfattningen, att allt övertidsarbete skall er- sättas högre än arbete utfört å ordinarie arbetstid. Så blir icke förhållandet å de dyrare orterna med kommitténs förslag. Vid diskussionen i denna fråga har man velat göra gällande, att grunderna för övertidsersättningen på sätt vi föreslagit skulle förorsaka avlöningsförrättare och redogörare vissa svå- righeter och nödvändiggöra tabellers utarbetande och distribuering. Vi kunna icke dela denna uppfattning. Vid vårt lands enskilda järnvägar, där löne- systemet i stort sett är detsamma, som nu föreslås i avlöningsreglementet för statens civila befattningshavare, har i huvudavtal nr 2 under 5 9, mom. 4 stadgats, att övertidsersättning utgår per timme med 1/208 av vederbörande järnvägsmans månadslön, inklusive dyrorts- och dyrtidstillägg, jämte en för- höjning av 20 0/0, därest icke överenskommelse mellan vederbörande förvalt- ning och järnvägsman träffas om mindre förhöjning. Vad som sålunda utan
olägenhet kan tillämpas vid med statstjänsten analog enskild verksamhet borde alltså utan svårighet kunna tillämpas för statens civila tjänstemän.
På grund av det anförda få vi gent emot den av 1936 års lönekommitté intagna ståndpunkten angående grunderna för övertidsersättningens utgående hemställa, att 26 ä 1 mom. i kommitténs förslag till avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen måtte erhålla föl- jande ändrade lydelse:
»Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste äga rum, må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18, övertidsersättning utbetalas med ett belopp, beräknat per timme, som motsvarar 1/170 av vederbörande tjänstemans månadslön, inklusive rör- ligt tillägg och kallortstillägg, vilket belopp i förekommande fall avrundas till närmaste med 10 delbara öretal.»
35 5 1 mom. Rörande sjukhusvård anse vi för vår del, att riksförsäk- ringsanstaltens yrkande om en omformulering av 1 mom. med anslutning till vad som gäller enligt olycksfallsförsäkringslagen icke bort av 1936 års löne- kommitté underkännas. Enligt nämnda lag är den sjuke berättigad till vård å halvenskilt eller enskilt rum, icke blott om plats icke finnes å allmän sal utan även om enligt läkares intyg hans tillstånd kräver vård å sådant rum. Motsvarande gäller i fråga om vård å enskild sjukvårdsanstalt.
Enligt 35 ä 1 mom. skulle tjänsteman i 1—8 lönegraderna under ovan an- givna förhållanden endast erhålla ersättning för halva kostnaden för sjuk- husvård å allmän sal, vilket vi finna obilligt i förhållande till den lön, be- fattningshavarna i 1—8 lönegraderna åtnjuta. Vi få därför yrka på att en sådan ändring göres i momentet, att tjänstemän i lönegraderna 1—8 måtte erhålla sjukhusvård enligt samma grunder som tjänstemän i lönegraderna 9—23, då vård å allmän sal icke kunnat beredas dem eller enligt läkares in- tyg deras tillstånd kräver vård å halvenskilt eller enskilt rum. Detsamma bör även gälla vid vård å enskild sjukanstalt.
Avvecklingen av barntilläggen. Då från de lägre personalrepresentanter- nas sida påyrkats och även vunnits beaktande åt den uppfattningen, att be- h0vsprincipen icke skulle tillämpas i det statliga lönesystemet, har härav som en naturlig konsekvens följt, att vi beträffande de nuvarande barntilläggen ansett, att det övergångsvis måste ankomma på statsmakterna att härom besluta. Kommittén har också föreslagit, att barntillägg övergångsvis skall utgå, med undantag för ett barn.
Inom kommittén har emellertid från vissa representanter påyrkats, att nu gällande bestämmelser för barntilläggs utgående vid det nya lönereglementets ikraftträdande bör bibehållas, såvitt angår de barn, för vilka tjänstemännen omedelbart före övergången till den nya lönestaten äro tilläggsberättigade. Vi anse oss i anledning härav böra erinra om att barntilläggen tillkommo för att bringa ekonomisk hjälp åt de tjänstemän, som på grund av utebliven lönereglering ansågos vara i särskilt behov utav provisorisk avlöningsför- stärkning. Vi ha ej heller kunnat inse det berättigade uti, att tjänstemän, vars avlöning uppgår till eller överstiger 10,000 kronor, kunna hänföras till
den kategori av tjänstemän, för vilken omförmälda behovsprincip med nöd- vändighet behöver bli övergångsvis gällande. Den av oss sålunda angivna synpunkten blir så mycket starkare, sedan kommitténs majoritet föreslagit, att maximeringen skall höjas till 1,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts få undertecknade påyrka följande änd- ring av 1936 års lönekommittés förslag till övergångsbestämmelser för av- veckling av barntilläggen,
att till tjänsteman tillhörande 1—14 lönegraderna, vilken har försörjnings— plikt mot ett eller flera barn, ett personligt lönetillägg må utgå med ett be- lopp, som täcker den eventuella avlöningsminskning, som skulle uppstå vid övergång till det nya avlöningsreglementet;
att för tjänsteman tillhörande 15—20 lönegraderna lönekommitténs förslag till övergångsbestämmelser må tillämpas;
att för tjänsteman tillhörande 21—25 lönegraderna barntillägg vid över- gången må utgå för barn utöver två, och
att för tjänsteman tillhörande lönegrad 26 och däröver intet barntillägg må utgå från och med den 1 juli 1938.
Herrar J. Andersson och Reinwall:
I särskilt yttrande angående kommitténs förslag till löneplan ha vi tidi- gare bland annat framhållit, att de i förslaget upptagna lönebeloppen äro långt ifrån tillfredsställande. Även om det nu föreliggande förslaget till av- löningsreglemente innehåller något utökade förmåner i övrigt, såsom i fråga om fri läkarvård och medicin m. m., kvarstår dock intrycket av knapphet i de föreslagna lönebeloppen alltjämt oförminskat. De jämförelser, som av kommittén gjorts med avlöningsförhållandena på den privata arbetsmarkna- den, hänföra sig till förhållandena år 1935. Efter den tidpunkten ha emel- lertid, vilket torde vara allmänt känt, såväl timlöner som ackordslöner inom industrin avsevärt förbättrats. Detta senast berörda förhållande har enligt vår mening icke i tillräcklig mån beaktats i kommitténs förslag. Därest icke en ändring till det bättre kan komma till stånd genom den i samband med löneregleringen planerade revisionen av tjänsteförteckningen, torde den län- ge väntade och efterlängtade löneregleringen vid genomförande i enlighet med kommitténs förslag knappast komma att motsvara de förväntningar, man från de lägre tjänstemännens sida ansett sig kunna ställa på densamma.
Beträffande under vissa paragrafer i förslaget till avlöningsreglemente hänförliga frågor få vi anföra följande:
3 5. Såsom framgår av specialmotiveringen till paragrafen, har den or- ganisation, vilken vi representera, tillsammans med vissa andra personalor- ganisationer gjort framställning om införande i ett blivande avlöningsregle- mente av en bestämmelse, som skulle skydda de i reglementet avsedda tjän- stemännen från att indragas i arbetskonflikt.
Kommittén, som funnit det framförda önskemålet vara av den betydelse, att det ej lämpligen bör förbigås, men dock varit tveksam om lämpligheten
av att söka en lösning av problemet inom ramen för det civila avlönings- reglementet, har funnit frågan böra göras till föremål för särskild utredning och övervägande av på ifrågavarande område sakkunniga personer.
Med framhållande av frågans vikt för de tjänstemannagrupper, som vi representera, godtaga vi kommitténs uppfattning, att frågan kan böra göras till föremål för särskild utredning innan åtgärd vidtages, men vi vädja sam- tidigt om att den sålunda ifrågasatta utredningen måtte utan dröjsmål igång- sättas ävensom om att medverkan vid utredningen får lämnas av de berörda personalorganisationerna.
7 9. I samband med ett uttalande om att kvinnliga befattningshavare böra beredas rätt till uppflyttning i lönegradens högsta löneklass har löne— kommittén i specialmotiveringen till paragrafens andra moment ifrågasatt, huruvida en särskild övergångsperiod kan befinnas rimlig, innan den kvinn- liga lärarpersonalen, som genom 1937 års lönereglering erhållit en avsevärd löneökning, beredes en dylik förmån.
Vi få i anslutning därtill som vår mening framhålla, att en revision av tjänsteförteckningen —— varvid hänsyn jämväl tages till lärarpersonalens lö- negradsplacering -— i varje fall icke hör av kostnadsskäl undanskjutas för beredande av ifrågavarande avlöningsförmån åt de kvinnliga lärarna.
11 5. I fråga om semestertidens längd vilja vi erinra om vissa befatt- ningshavargrupper, vilka på grund av sina arbetsförhållanden kunna ha skäl att göra anspråk på en något längre semestertid än övriga i avlönings- hänseende jämställda tjänstemän. Det gäller de befattningshavare, vilka på grund av natt- samt sön- och helgdagstjänstgöring icke kunna komma i åt- njutande av arbetsvila på samma sätt och i samma utsträckning som övriga tjänstemän och vilkas tjänstgöring därför blir mera ansträngande och på- frestande än vad eljest är vanligt. Förutom vid kommunikationsverken fö- rekommer tjänstgöring av sådant slag i särskilt stor utsträckning inom fång— vården och vid tvångsarbetsanstalterna, inom sinnessjukvården och vid tull- verket ävensom för fyrpersonal, för värmeledningsskötare och för vaktmäs- tare vid muséer m. fl. Den tjänstgöring, varom här är fråga, är då det gäl- ler nattarbetet icke att jämställa med inom industrin förekommande skift- tjänstgöring, där regelbunden tid för vila kan erhållas under samma del av dygnet under åtminstone någon vecka i följd, utan den medför vanligen för nervsystemet påfrestande avbrott i den regelbundna nattvilan med vissa mel- lanrum och är ofta icke heller sammanhängande utan uppdelad i flera sär- skilda tjäntgöringsperioder under en och samma natt. Sön- och helgdags- tjänstgöringen medför vanligen, att ifrågavarande befattningshavare icke an- nat än undantagsvis kunna komma i åtnjutande av någon oavbruten helgle- dighet, utan densamma splittras vanligen av infallande dag- eller nattjänst- skyldighet. Det synes därför rimligt, att kompensation för de ogynnsamma tjänstgöringsförhållandena beredes ifrågavarande befattningshavare bland annat genom en något utsträckt semestertid. De här anförda skälen för ut- sträckt semesterrätt torde för övrigt redan hava beaktats i fråga om den kvinnliga sjukvårdspersonalen i lönegraderna 1—10, vilken genom undan-
tagsbestämmelser i regel är berättigad till samma semesterförmån som tjän- stemännen i 11—23 lönegraderna. Så är exempelvis förhållandet vid sin- nessjukhusen, där den kvinnliga sjukvårdspersonalen i lönegraderna 1—10 är berättigad till 25 respektive 35 dagars semester före och efter uppnådda 40 levnadsår, under det den manliga sjukvårdspersonalen i samma lönegra- der är berättigad till endast 20 respektive 30 dagars semester. Kravet på mannens likställighet med kvinnan utgör i och för sig ett särskilt skäl för införande av utsträckt semestertid för den manliga delen av sjukvårdsper— sonalen.
Vi anse på grund av vad sålunda anförts, att samtliga tjänstemän i löne- graderna 1—10, vilka under normala förhållanden hava att i avsevärd ut- sträckning tjänstgöra under nätter samt under sön- och helgdagar, böra be- redas samma semesterförmån som tjänstemännen i 11—23 lönegraderna.
21 5. I 19 Q 3 mom. av avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvalt- ningen (nr 270/1925), är för närvarande stadgat, att vikariatsersättning skall utgå till tjänsteman, som under längre tid än sju dagar i oavbruten följd uppehåller ledig tjänst eller erhållit uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad.
Motsvarande bestämmelse i kommitténs förslag har i 21 5 2 mom. formu- lerats så, att den, som bestrider göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman tillhörande högre lönegrad, för att komma i åtnjutande av vikariatsersätt- ning skall hava erhållit förordnande att bestrida ifrågavarande göromål, nå- got som enligt vanligt språkbruk icke förekommer, åtminstone icke då det gäller lägre tjänstemän, vilka vanligen blott beordras, muntligen eller skrift- ligen, när det gäller utförande av dylika såväl som andra göromål. Visser- ligen har lönekommittén i specialmotiveringen till ifrågavarande moment framhållit, att det icke bör öva inverkan på rätten till vikariatsersättning, huruvida ett förordnande att bestrida med högre befattning förenade göro- mål meddelats genom skriftligen avfattat beslut eller genom muntligt uppdrag eller order av vederbörande befäl i förening med anteckning i liggare eller dylikt, men kommittén synes därmed knappast hava helt släppt tanken på att uppdraget skall hava karaktär av vad man vanligen kallar förordnande. Man har åtminstone anledning misstänka, att uttalandet kommer att tolkas så av de befäl, som till äventyrs bli i tillfälle att taga del av kommitténs motivering. För dem, vilka endast skulle hava avlöningsreglementet att till- gå, komme det sannolikt att bli nästan ofattbart, att en order kunde vara detsamma som ett förordnande. Om bestämmelsen sålunda formuleras en- ligt kommitténs förslag, torde den otvivelaktigt komma att giva anledning till en mängd tolkningstvister, som kunna undvikas, därest man i författ- ningstexten bibehåller nuvarande formulering, d. v. s. använder orden »er- hållit uppdrag» i stället för »erhållit förordnande». Vi anse oss därför böra enträget yrka på en ändring av angivet slag i den av kommittén föreslagna bestämmelsen i paragrafens andra moment.
Enligt specialmotiveringen till paragrafens andra moment har general-
tullstyrelsen uttalat betänkligheter mot att i fall, som avses i momentet, med- giva vikariatsersättning för kortare tid än åtta dagar i oavbruten följd. In- om tullverket förekomme nämligen, att åt tjänsteman inom lägre lönegrad måste uppdragas att ej blott tillfälligtvis utan även med en viss regelbun— denhet för avlösning eller av annan anledning bestrida göromål, vilka vanli- gen ankomme på tjänsteman i högre lönegrad. Då en tillämpning av mo- mentet under sådana förhållanden skulle för tullverkets vidkommande med- föra svårigheter i kontrollhänseende, har styrelsen ansett lämpligt att, därest ersättning enligt momentet skulle utgå även för mera kortvariga uppdrag, vederbörande verksmyndighet uttryckligen tillerkändes befogenhet att prö- va, huruvida uppdraget vore av sådan beskaffenhet och omfattning, att ersättning borde ifrågakomma.
Lönekommittén har i anledning därav uttalat, »att då normalt tjänste- män i högre och lägre lönegrader växelvis avlösa varandra —— något som bör regleras genom föreskrift i instruktion eller arbetsordning —— det gi- vetvis icke kan komma i fråga att utbetala vikariatsersättning». Att i av- löningsreglementet införa en bestämmelse av det innehåll, generaltullstyrel- sen ifrågasatt, har lönekommittén fördenskull icke ansett vara erforderligt eller lämpligt.
Vi kunna för vår det icke finna, att det av generaltullstyrelsen framförda spörsmålet vunnit en tillfredsställande lösning med det av lönekommittén sålunda gjorda uttalandet. Då vikariatsersättningen är en avlöningsförmån, kan det knappast vara lämpligt att införa bestämmelser i instruktioner el- ler arbetsordningar rörande grunderna för dess utgående. Detta kunde nämligen leda till en betänklig oreda i fråga om olika verks tillämpning av avlöningsreglementets bestämmelser. Frågan gäller ju endast att, såsom för- behåll för ersättnings utgående, fastställa en lämplig minimigräns för ifrå- gavarande vikariats eller uppdrags varaktighet under en och samma tjänst- göringsdag. Bestämmelse härom bör enligt vår mening inflyta i avlönings- reglementet eller i tillämpningsbestämmelserna till detsamma.
För att åskådliggöra vilka tjänstgöringsförhållanden, bland andra, gene- raltullstyrelsen torde hava syftat på, tillåta vi oss anföra ett par exempel:
En tullkontorist (12:e lönegr.) avlöser regelbundet varje dag under lång tid en tulluppbördsman (15:e lönegr.) eller en tullkassör (18:e lönegr.) under dennes mål- tidsrast (11/2 timme) eller tillfälligtvis — vid fall av partiell ledighet för uppbörds- mannen eller kassören _ under större delen av dagen. Kontoristen har under avlösningen samma ansvar och befogenhet som uppbördsmannen eller kassören.
En importfirma i frihamn, som på grund av mängden och omfattningen av förekommande tulltaxeringsgöromål har tulltaxeringsexpedition inrättad inom sin lagerlokal, kräver att expeditionen hålles öppen under tio timmar per tjänstgörings- dag. Tulltaxeringsgöromålen vid expeditionen ombesörjas vanligen (kl. 10 f. m.— 5 e. m.) av en tullkontorist men för att denne, vars tjänstgöringstid normalt om- fattar sju timmar per veckodag, icke regelbundet skall bliva belastad med övertids- tjänstgöring, ombesörjas göromålen vid expeditionen under tre timmar per vecko- dag (kl. 7—10 f. ni.) av en tulluppsyningsman (8:e lönegr.), vilken på grund av genomgången tullkontoristkurs eller eljest anses kompetent för uppdraget i fråga.
Därest, med hänsyftning på lönekommitténs ovan återgivna uttalande, i förra exemplet tullkontoristen och i senare exemplet tulluppsyningsmannen skulle gå miste om vikariatsersättning för uppdragen endast på den grund, att tjänstemännen växelvis avlöst varandra, synes oss detta ganska orimligt. Oss förefaller det enbart kunna bli fråga om, huruvida uppdragens varak- tighet per tjänstgöringsdag är sådan, att vikariatsersättning med hänsyn där- till bör utgå. En föreskrift i avlöningsreglementet eller tillämpningsbestäm- melserna till detsamma, som reglerar Sistberörda spörsmål, synes oss emel- lertid oundgänglig.
26 5. I skrivelse till lönekommittén har Statstjänarnas centralorganisation jämte andra personalorganisationer den 28 november 1936 gjort framställ- ning om att övertidsersättningen måtte bestämmas till ett belopp per timme, som motsvarar 1/1-zo av vederbörande tjänstemans månadslön.
Att nuvarande bestämmelse, enligt vilken övertidsersättningen för flerta- let av statens tjänstemän betydligt understiger — per timme beräknad — den normalt utgående avlöningen, icke bör läggas till grund för en ny be- stämmelse om övertidsersättning, synes oss obestridligt. Det kan nämligen icke vara rimligt, att man numera vid bestämmande av statstjänstemännens övertidsersättning underlåter att taga hänsyn till förhållandena på den pri- vata arbetsmarknaden, där övertidsersättningen i regel utgör minst 150 0/0 av den vanliga arbetslönen.
Då vi finna den ovannämnda framställningen i fråga om övertidsersättnin- gens storlek väl befogad, uttala vi här vår anslutning till nämnda framställ- ning.
35 å. Såsom av bifogade tryckta meddelande från Stockholms erkända centralsjukkassa med flera sjukkassor1 torde framgå, kan en i kassorna sjuk- penningförsäkrad medlem för sig själv och sina barn under 15 år komma i åtnjutande av kostnadsfri vård å allmän sal å sjukhus m. fl. förmåner mot en med 10 eller 11 öre per månad förhöjd avgift eller en icke sjukpenning- försäkrad person erhålla sjukvårdsförsäkring mot en avgift av 50 öre per månad.
Då under sådant förhållande det kan ifrågasättas, om icke en statens lägre tjänsteman bör anse sig skyldig att på egen bekostnad tillförsäkra sig helt kostnadsfri sjukhusvård genom sjukkassa, därest han icke beredes dylik för- män av staten, våga vi ifrågasätta, huruvida det icke vore möjligt, att staten för sina tjänstemän iklädde sig hela kostnaden för sjukhusvård å allmän sal. Därest ett sådant medgivande kunde gälla alla tjänstemän och sålunda halva kostnaden för vård å halvenskilt eller enskilt rum samt för läkararvode, som enligt lönekommitténs förslag skulle ersättas av statsmedel, kunde inbespa- ras, torde merkostnaden i förhållande till kommitténs förslag icke bliva sär- deles stor. Det skulle också förefalla oss mera sympatiskt, om man icke gjorde åtskillnad på tjänstemännen med hänsyn till deras lönegradsplacering, när de på grund av sjukdom äro i behov av sjukhusvård. Vi drista oss där-
1 Ej här avtryckt. 23—379086.
för till övervägande framlägga förslag om sådan ändring i lönekommitténs förslag rörande sjukhusvård.
38 5. För åstadkommande av likställighet mellan tjänstemännen i fråga om den förmån det i denna paragraf gäller, våga vi ifrågasätta, huruvida icke transportkostnad för läkemedel borde kunna ersättas av statsmedel, då apo- teksinrättning icke finnes å den ort, där befattningshavaren är placerad.
44 5. Såsom skäl för utelämnande av ordet »erforderligt» i förslaget till bestämmelse om ersättning för bränsle (och belysning) har lönekommittén anfört, att det kunde föreligga svårighet för verksmyndighet att utan avse- värd kostnad utöva tillförlitlig kontroll över den individuella vedförbruk- ningen.
Då det under senare tid i ett fall inträffat, att verksmyndighet på grund av genomsnittligt beräknad vedåtgång debiterat en befattningshavare för be- tydligt större vedkvantitet än den, som till honom under kontroll utlämnats, och den för mycket erlagda ersättningen först efter det kammarrätten den 17 juni 1937 meddelat utslag i anledning av anförda besvär kunnat återbe— kommas, få vi såsom ett önskemål framhålla, att 44 å i avlöningsreglemen- tet måtte erhålla följande från kommitténs förslag avvikande formulering: »Då på grund — — — skäligt att i erforderlig mån tillhandahålla — _ __ självkostnadspris.»
BILAGOR
TILL
1936 ÅRS LÖNEKOMMITTES BETÄNKANDE
MED FÖRSLAG TILL
CIVILT AVLÖNINGSREGLEMENTE
- ' ”):. ”*
70. d " a *. A 'mf TC.; '-. '
?.t—it.tvti.tztsafqti.i fra,—: petit. _
* . = _ » _ ' ."sdt
'_'» "Eri mud
| Dt:—
l
:. JU. & a.. n'r'" ' IM:—_l-jjlw'n _
Bilaga 1.
1928 års lönekommittés förslag till avlöningsreglemente för ordi- narie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen (allmänna avlöningsreglementet).
1 avd. Allmänna bestämmelser.
15.
Detta reglemente äger tillämpningå asamtliga ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, med de undantag, som angivas i särskilda av Kungl. Maj: t och riksdagen meddelade tilläggsbestämmelser till reglementet.
2 5.
1. Tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under de villkor, som reglementet innehåller, samt i enlighet med de tilläggsbestämmelser, som med- delats av Kungl. Maj:t och riksdagen i samband med beslut om reglementets till- lämpning inom den del av statsförvaltningen tjänstemannen tillhör.
2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet eller tilläggsbestämmelserna stadgas, från och med den dag tjänsten tillträdes till och med den dag tjänsteman- nen avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall.
3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott, så framt icke beträffan- de särskild ersättning utbetalning i annan ordning finnes lämpligen böra ske.
4. Angående tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten och om rätt till pen- sion är särskilt stadgat.
3 &.
1. Med befattning, som avses i detta reglemente, må icke förenas annan ordi- narie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, så framt icke Kungl. Maj:t och riksdagen beträffande viss befattning annorlunda beslutat.
2. Erforderliga föreskrifter därom, att tjänsteman vid visst verk eller inneha- vare av viss befattning icke må åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet av be- skaffenhet att icke böra förenas med hans ordinarie tjänst, meddelas av Kungl. Maj:t.
3. Tjänsteman, som utom sin ordinarie tjänst eljest innehar eller avser att åtaga sig bisyssla, skall, i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver, göra skriftlig anmälan därom till vederbörande myndighet. Med bisyssla förstås härvid befattning i allmän eller enskild tjänst, varaktigt eller mera tidskrävande tillfälligt uppdrag samt yrkesmässigt bedriven verksamhet.
4. Prövas bisysslan inverka hinderligt för statstjänstens utövande, och är icke fråga om befattning eller uppdrag, som tjänstemannen erhållit av Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts medgivande, eller om ledamotskap av riksdagen, skall förbud
för honom meddelas att med den ordinarie tjänsten förena ifrågavarande bisyssla. Tjänsteman må dock icke utan tvingande skäl förvägras att åtaga sig offentligt
uppdrag. 5. För tid, varunder tjänsteman av bisysslan helt eller delvis hindras att be- strida sin tjänst, skall han göra framställning om tjänstledighet i motsvarande om- fattning.
2 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt den allmänna löneplanen.
1 kap. Löneplan och löneklassplacering.
4g.
Allmän löneplan.
L ö n e g r a d 0 r t 8 g r 11 p p Löne- omfatta, klass 1 11 111 IV v nr löneklasserna nr nr Årslön,kronor
1 1— 5 1 1 800 1 932 2 064 2 196 2 328 2 2— 6 2 1 944 2 088 2 232 2 376 2 520 3 3— 7 3 2 088 2 244 2 400 2 556 2 712 4 4-—- 8 4 2 232 2 400 2 568 2 736 2 904 5 5— 9 5 2 376 2 556 2 736 2 916 3 096 6 6—10 6 2 520 2 712 2 904 3 096 3 288 7 7— 1-1 7 2 664 2 868 3 072 3 276 3 480 8 8—12 8 2 808 3 024 3 240 3 456 3 672 9 9 .—13 9 2 952 3 180 3 408 3 636 3 864 10 10—14 10 3 096 3 336 3 576 3 816 4 056 11 11—15 11 3 240 3 492 3 744 3 996 4 248 12 12—16 12 3 420 3 684 3 948 4 212 4 476 13 13—17 13 3 600 3 876 4 152 4 428 4 704 14 14—18 14 3 840 4 128 4 416 4 704 4 992 15 15—19 15 4 080 4 380 4 680 4 980 5 280 16 16—20 ' 16 4 320 4 632 4 944 5 256 5 568 17 17—21 17 4 680 5 016 5 352 5 688 6 024 18 18—22 18 5 040 5 400 5 760 6 120 6 480 19 19—23 19 5 400 5 784 6 168 6 552 6 936 20 20—23 20 5 760 6 168 6 576 6 984 7 392 21 21—24 21 6 120 6 552 6 984 7 416 7 848 22 22—25 22 6 480 6 936 7 392 7 848 8 304 23 23—26 23 6 900 7 380 7 860 8 340 8 820 24 24—27 24 7 380 7 884 8 388 8 892 9 396 25 25—28 25 7 860 8 388 8 916 9 444 9 972 26 26—29 26 8 400 8 940 9 480 10 020 10 560 27 27—30 27 8 940 9 492 10 044 10 596 11 148 28 28—31 28 9 480 10 044 10 608 11 172 11 736 29 29—32 29 10 020 10 596 11 172 11 748 12 324 30 30—33 30 10 560 11 148 11 736 12 324 12 912 31 31—33 31 11 100 11 700 12 300 12 900 13 500 32 32—34 32 11 700 12 312 12 924 13 536 14 148 33 33—35 33 12 300 12 924 13 548 14 172 14 796 34 34—36 34 12 900 13 536 14 172 14 808 15 444 35 35—37 35 13 500 14 148 14 796 15 444 16 092 36 36—38 36 14 160 14 832 15 504 16 176 16 848 37 37—39 37 14 820 15 516 16 212 16 908 17 604 38 38—40 38 15 480 16 200 16 920 17 640 18 360 39 16 680 17 424 18 168 18 912 19 656 40 17 880 18 660 19 440 20 220 21 000
359 5 5.
De befattningar, för vilka lön utgår enligt den allmänna löneplanen, angivas i den vid detta reglemente fogade, av Kungl. Maj:t i överensstämmelse med riksda- gens beslut fastställda tjänsteförteclcningen, som jämväl utvisar den lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra. Den löneklass, enligt vilken lönen skall beräknas, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 6——9 åå. Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens statione- ringsort blivit hänförd.
Fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av Kungl. Maj:t på grundval av de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna.
6 5.
1. Vid tillträdandet av ordinarie befattning erhåller tjänsteman, vare sig han förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt den för lönegraden fastställda lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 7—9 55 giva anledning till avvikelse härutinnan.
2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas tjän- stemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen inom löne- graden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 7 och 9 55.
3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löne- klassen tilländagått. I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass:
a) att han under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst; dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas jämväl tid, under vil- ken han åtnjutit semester (ferier) eller tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 13 eller 14 5;
b) att uppskov med uppflyttning prövats icke böra äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänste- mannen särskilt bestraffats, icke i och för sig må föras honom till last, utan hän- syn därtill tagas, endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgörin- gen i dess helhet; samt
0) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt vad därom är särskilt stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten.
Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas, utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed.
4. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom. punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.
7 5.
1. Ordinarie tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre lönegrad, även- som tjänsteman, vilken från extra ordinarie befattning med full tjänstgöring vin- ner befordran till ordinarie tjänst inom samma eller högre lönegrad, skall i den nya tjänsten placeras lägst i löneklass närmast högre än den han före befordrin- gen tillhörde. Dessutom skall, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre
löneklass, tillgodoräknas honom den tid, intill tre är, varunder han i den föregående tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av vad sålunda föreskrivits bör vid befordran hän- föras.
2. Därest tjänsteman före sin befordran på förordnande uppehållit befattning inom samma eller högre lönegrad, må, i stället för vad i 1 mom. stadgas, vid be- stämmandet av hans begynnelselön i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den del av förordnandetiden, under vilken han uppburit vikariatslön. Vid dylikt tillgodoräknande skall hänsyn tagas allenast till den effektiva tjänstgöringstiden; dock att häri må inräknas jäm- väl den tid, under vilken tjänstemannen åtnjutit semester (ferier) eller tjänstfrihet.
3. Har tjänsteman eljest i statens eller det allmännas tjänst utfört arbete eller fullgjort uppdrag, som finnes vara av beskaffenhet att skäligen böra tillgodoräknas honom vid bestämmandet av hans placering i löneklass i den erhållna ordinarie be- fattningen, beror på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån dylikt tillgodoräk- nande må äga rum.
4. Tjänsteman, som efter egen ansökning flyttas till annan tjänst inom samma lönegrad eller från tjänst inom högre till tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass han före tillträdandet av den nya tjänsten innehade; dock mä lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för den nya tjänsten fastställda.
8 &. För vissa i tjänsteförteckningen närmare angivna befattningar utgår lönen ome- delbart enligt den högsta för lönegraden fastställda löneklassen.
9 %.
Undantagsvis och så framt för främjande av statens intressen sådant kräves, må Kungl. Maj:t, för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning el- ler för sådan persons bibehållande i tjänst, kunna tilldela honom högre lön, än han med tillämpning av de i 6—8 åå angivna grunderna skolat uppbära; dock må lö- nen icke i något fall bestämmas till belopp, som med mer än tjugo procent över- stiger lönen enligt den högsta för tjänsten fastställda löneklassen.
10 g.
1. Tjänsteman, som tillsättes genom fullmakt, är underkastad såväl föreskrif- terna i den för verket gällande instruktionen som ock den vidsträcktare tjänstgö- ringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan bliva i behörig ordning be- slutad. Dessutom är han, om organisatoriska skäl sådant påkalla, pliktig att,_—inom det verk han tillhör, låta sig förflyttas till annan stationeringsort ävensom till an- nan befattning i samma lönegrad. Därest de med befattningen förenade göromålen överflyttas från det verk tjänste- mannen tillhör till annat, åligger det honom även att efter Kungl. Maj:ts förord- nande och med bibehållande av innehavande lönegrad tjänstgöra i det verk, till vil- ket göromålen överlämnats.
2. Tjänsteman, som tillsättes genom konstitutorial, är underkastad såväl före- skrifterna i den för verket gällande instruktionen som ock den vidsträcktare tjänst- göringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan bliva i behörig ordning be- slutad. Dessutom är han pliktig att, inom det verk han tillhör, låta sig förflyttas till annan stationeringsort ävensom till annan befattning. Varder tjänsteman utan något sitt förvållande sålunda förflyttad till tjänst inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad han vid förflytt- ningen tillhörde.
Har förflyttning till tjänst inom lägre lönegrad däremot föranletts av något tjän— stemannens förfarande i tjänsten, utgår lön enligt de för den lägre lönegraden stad- gade grunderna, dock med iakttagande att lönen i intet fall skall utgå enligt lägre löneklass än den tjänstemannen före förflyttningen tillhörde.
Slutligen åligger det tjänsteman, om vilken i detta moment är fråga, att, därest de med befattningen förenade göromålen överflyttas från det verk han tillhör till annat, efter Kungl. Maj:ts förordnande och med bibehållande av innehavande lö- negrad tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnats.
3. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar tjänsten, uppbära lön i den lönegrad befattningen förut tillhörde.
2 kap. Semester och tjänstledighet.
11 5.
l. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromå— lens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:
Intill det år, under Från och med det vilket tjänste— år, under vilket mannen fyller tjänstemannen
0 år fyller 40 år Tjänstemän, tillhörande lönegraderna 1—10 ........ 20 dagar 30 dagar » » » 11—231 ........ 25 » 35 » : » : 24—28 ........ 35 ) 45 ) » > » 29—38 ........ 45 » | 45 »
2. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållan- dena full semester icke kunnat beredas tjänsteman före kalenderårets utgång, må felande antal semesterdagar tilldelas honom under första kvartalet påföljande år. Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, må, om särskilda skäl sådant föranleda, åtnjuta i följd icke blott honom för löpande år tillkomman- se semester utan jämväl semester för det näst föregående året, i den mån sådan icke redan av honom tillgodonjutits.
3. Därest tjänsteman tillträder eller skall avgå från befattning vid annan tid- punkt än kalenderårs början eller slut, beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under vilken befattningen innehaves. Övergår tjänsteman under året från en med semesterrätt förenad befattning till annan dylik tjänst, tillämpas enahanda beräkningsgrund för bestämmande av hans sammanlagda semester för sådant är. Uppstår vid beräkning, som här sagts, brutet tal, avrundas semestern till när- .maste högre dagantal.
4. Så framt icke av särskilda skäl annorlunda beslutas, må semester icke till- godonjutas, utan att tjänstemannen under sammanlagt minst hälften av närmast förflutna period av tolv månader bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning.
5. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig att årligen begagna sig av semester å tid, som bestämmes av överordnad myndighet.
12 5. För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befattning, skall med hans lön förhållas på sätt i 13—18 %% stadgas, så framt icke Kungl. Maj:t fin- ner skäl att för visst fall annorlunda bestämma.
Vid tjänstledighet förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag. A— och B-avdragens storlek framgår av nedan- stående tabell. C-avdraget utgör för dag 1/30 av och för kalendermånad hela må— nadslönen. På vederbörande myndighet ankommer att besluta, huruvida tjänste— man, som har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl övriga med tjänsten för- enade förmåner.
A-avdrag &avdrag A-avdrag B-avdrag Löneklass Löneklass
nr för för för för nr för för för för dag månad dag månad dag månad dag månad kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. 1 0'80 24'00 1'60 4800 21 350 10500 700 21000 2 090 2700 1'80 5400 22 370 11100 740 222.00 3 1'00 30'00 2'00 6000 23 4'00 12000 800 240'00 4 1-10 33-00 220 66-00 24 430 129-00 860 25800 5 1'20 3600 240 72'00 25 4'60 138'00 9'20 27600 6 1110 3900 260 7800 26 500 15000 1000 30000 7 140 4200 280 8400 27 540 16200 1080 324-00 8 150 4500 300 9000 28 580 17400 1150 34800 9 160 4800 320 9600 29 620 186'00 12'40 372'00 10 170 51'00 340 10200 30 660 19800 1320 39600 11 1'80 54'00 3'60 10800 31 700 21000 1400 42000 12 190 5700 380 11400 32 750 22500 1500 450-00 13 2-00 60-00 400 120-00 33 800 24000 1600 480—00 14 210 6300 420 12600 34 850 25500 1700 510-00 15 230 6900 460 138-00 35 900 27000 18-00 54000 16 250 7500 500 15000 36 950 28500 1900 570-00 17 2-70 81-00 540 16200 37 1000 300-00 2000 600-00 18 290 87'00 5'80 174'00 38 10'50 315'00 21'00 630'00 19 310 9300 620 18600 39 11110 34500 2300 69000 20 330 99-00 6'60 19800 40 12-50 37500 2500 750-00
13 %.
Tjänsteman, som av särskilt tjänsteuppdrag eller annat offentligt uppdrag eller militär tjänstgöring är hindrad att bestrida sin tjänst, skall
1) uppbära oavkortad lön för tid,
a) under vilken han fullgjort statligt uppdrag, så framt icke annat följer av vad i denna paragraf nedan stadgas, eller ock Kungl. Maj:t eller den myndighet, som har att besluta angående tjänstledigheten, annorlunda bestämmer,
b) under vilken han deltagit såsom elev i utbildningskurs vid verket,
c) vilken han enligt uppdrag använt för att göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna verkets intressen,
(1) vilken åtgått för fullgörande av de skyldigheter, som ålegat honom såsom sty- * relsemedlem, fullmäktig eller revisor i pensionsanstalt, som tjänstemannen uti den- na sin egenskap är pliktig att tillhöra;
2) vidkännas A-avdrag för tid, under vilken han med vederbörligt med- givande fullgjort offentligt, icke-statligt uppdrag, där ersättning icke utgår eller ut— går allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag eller med däremot svarande arvode;
3) vidkännas B-avdrag för tid, 3) under vilken han fullgjort uppdrag såsom ledamot av riksdagen eller kyrko- mötet eller såsom riksdagens revisor,
b) under vilken han fullgjort honom åliggande militär tjänstgöring såsom be- ställningshavare i reserven, å reserv- eller övergångsstat eller såsom värnpliktig;
4) vidkännas C-avdrag för tid,
a) under vilken han innehaft anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet,
b) under vilken han i andra fall, än här ovan omförmälts, åtnjutit ledighet av anledning, som i denna paragraf avses.
14 g. 1. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom bli-
vit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han under tiden
1) åtnjuta oavkortad lön, intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet;
2) vidkännas A-avdrag för tid därutöver, så framt ej särskilda skäl för- anleda, att sådant avdrag icke skall äga rum.
2. Vad i 1 mom. stadgas äger motsvarande tillämpning, därest tjänsteman på grund av sin tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller i tjänsten ådragit sig svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning hindrats att uppe- hålla sin befattning, så ock därest han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara. Med svårare smittsam sjukdom förstås härvid sådan smittsam sjukdom, vilken enligt bestämmelserna i gällande epidemilag skall föranleda anmälan till vederbö- rande myndighet.
15 g.
1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom i andra fall, än som avses i 14 &, hindras att tjänstgöra, skall han för den tiden vidkännas A-avdrag.
2. Har tjänsteman beviljats ledighet för svag hälsas vårdande, och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas B-avdrag.
3. Vid ledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig tjänsteman 1) vidkännas B-avdrag under en tid av högst tre månader, 2) vidkännas ('.-avdrag för tid därutöver.
16 5.
Har tjänsteman erhållit ledighet för enskild angelägenhet, skall han för den tid ledigheten omfattar vidkännas C-avdrag. Såsom undantag härifrån gäller:
1) att tjänsteman må kunna under högst 15 dagar av ett och samma kalenderår medgivas ledighet för uppgiven enskild angelägenhet av vikt mot allenast B-av- d r a g,
2) att tjänsteman må kunna, likaledes mot B-avdrag, medgivas ledighet un— der högst tre månader för idkande av studier eller bedrivande av arbete, som prö- vas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens kompetens för viss upp- gift eller befattning inom verket.
17 g.
1. Vid fall av befrielse från viss del av tjänstegöromålen eller nedsättning av tjänstgöringstiden bestämmes efter omständigheterna och under iakttagande i till- låmpliga delar av föreskrifterna i 12—16 åå, huruvida och i vad mån avdrag å tjänstemans avlöning skall för sådan tid äga rum.
2. Kvinnlig tjänsteman, som har vårdnad om barn under 15 år, är skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i fråga om fullständig eller partiell tjänst- ledighet, som kunna befinnas erforderliga med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande.
18 g.
1. Tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring eller tagits i häkte, skall under tiden vidkännas C-avdrag, så framt ej finnes skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen. Prövas avstängningsätgärden hava varit obefogad, eller blir för brott häktad frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas.
2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlg ord- ning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må han för den tiden icke åtnjuta avlöning.
19 s.
1. Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl under sön- och helg- dagar, skall tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter kan ske, beredas tjänstfrihet minst varannan sådan dag.
2. Har semester eller tjänstledighet beviljats tjänsteman i olika perioder, åtskil- da allenast av sön- eller helgdag, skall dylik mellanliggande dag inräknas i se- mestern eller ledigheten.
3 kap. Lönetillägg och särskilda ersättningar.
20 %.
Till tjänsteman, som är stationerad å sådan ort inom de norra delarna av lan- det, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, från- sett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår kallorts- tillägg med nedanstående för olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat,
nämligen:
för kallortsklass I ...... 90 kronor för kallortsklass IV ...... 360 kronor > » II ...... 150 ) ) ) V ...... 540 )
> » HI ...... 240 ) » » VI ...... 720 »
Närmare bestämmelser för orternas fördelning å skilda kallortsklasser meddelas av Kungl. Maj:t. 21 5. 1. Tjänsteman, vilken förordnas att såsom vikarie bestrida befattning inom
högre lönegrad, äger uppbära särskild vikariatsersättning med belopp, som framgår av nedanstående tabell:
Vid vikariat ä Vikariatsersättning Vid vikariat å Vikariatsersättning befattning inom befattning inom lönegraderna för dag för månad lonegraderna för dag för månad n kr. kr. nr r. kr. 2—11 070 21'00 31 350 10500 12—13 0'80 2400 32 400 12000 14—16 1'00 3000 33 500 15000 17—21 1'50 45-00 34 600 18000 22—23 1'80 54'00 35 7'00 210'00 24—25 2'00 6000 36 800 24000 26—28 250 7500 37 9'00 270'00 29—30 300 90'00 38 1000 30000
2. Kan vikariat å högre befattning beräknas bliva av längre varaktighet, minst sex månader, och har förordnandet meddelats i den ordning, som gäller för tjän- stens tillsättande med ordinarie innehavare, äger vikarien, i stället för lön och vi-
kariatsersättning, uppbära vikariatslön enligt löneklass närmast lägre än den, som skulle hava gällt, därest han varit ordinarie innehavare av den högre tjänsten. Vi- kariatslönen skall dock alltid med minst en löneklass överstiga vikariens lön å egen befattning.
Fortgår vikariat eljest längre tid än sex månader i följd, ankommer på vederbö- rande myndighet att pröva, huruvida vikarien må kunna för tid därutöver åtnjuta vikariatslön, ändock att förordnandet icke meddelats i den ordning, som i före- gående stycke sägs.
För vikarie, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar de stad- ganden, som i detta reglemente jämte tilläggsbestämmelser meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad vikariatet avser.
3. Ersättning till tjänsteman, som erhållit uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad, må, där ej ersättningen med hänsyn till göromålens omfattning finnes böra utgå enligt de i 1 mom. angivna grunderna, bestämmas till det lägre belopp, som prövas skäligt. Vad sålunda stad- gats gäller även i fråga om ersättning till vikarie i fall, som avses i 17 5.
4. Tjänsteman, som förordnas att bestrida extra ordinarie befattning inom högre lönegrad, äger uppbära vikariatsersättning, på sätt i 1 mom. stadgas, och må i övrigt ej lida minskning i de förmåner, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst.
22 5.
Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden gäller vad därom är stadgat i allmänna resereglementet och i särskilda av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.
23 s.
1. Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten (tjänstgö- ringsområdet) äger tjänsteman åtnjuta tjänstgöringstralctamente, vilket från och med första till och med femtonde dygnet utgår med belopp, motsvarande den för tjänstemannen enligt allmänna resereglementet eller särskilda av Kungl. Maj:t ut— färdade föreskrifter bestämda traktamentsersättningen. Fortgår tjänstgöringen å samma ort under mer än femton dygn i följd, skall tjänstgöringstraktamentet från och med sextonde dygnet till och med sjätte månadens utgång bestämmas till det lägre belopp, som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall prövas skäligt, dock högst till belopp, som nedan sägs:
Vid tjänst- Till tjänsteman, som är familje- . .. gö ri n g å be- fö rsörjar e Till annan tjänsteman fattning inom löne— .. .. tillhopa .. .. tillhopa graderna for dag for natt för dygn for dag for natt för dygn nr kr. kr. kr. kr. kr. kr. 1— 6 3.50 2'00 5'60 2'00 1'50 3'50 7—16 4'00 2'50 6'50 2'75 1'75 4'50 17—23 5'00 3'00 8'00 3'50 2'00 5'50 24——28 6'00 3'50 9'60 4'00 2'60 6'50 29—37 7'00 4'00 11'00 4'75 2'75 7'50 38 800 4'50 12'50 5'50 3'00 8'50
2. Fortgår tjänstgöringen å samma ort under längre tid än sex månader i följd, må tjänstgöringstraktamentet kunna ytterligare nedsättas eller helt upphöra att utgå.
3. Därest tjänsteman, som för tjänstgöring vistas å annan ort än stationerings- orten, av sjukdom hindras att tjänstgöra, utgår det oaktat tjänstgöringstraktamente,
så länge han kvarbliver å orten, dock icke, utan att särskilda skäl föranleda undan- tag, för längre tid än fjorton dygn.
4. Tjänstgöring å viss ort anses fortgå i sammanhängande tidsföljd, även om avbrott sker till följd av:
a) semester,
b) tjänstledighet under högst sju dygn i följd,
c) tjänsteförrättning å stationeringsorten eller å annan ort, därest avbrottet icke överstiger sju dygn och detta kan av tjänstemannen på förhand beräknas.
Avbrottstiden medräknas dock icke vid bestämmandet av den tidsperiod, efter vilkens utgång nedsättning i tjänstgöringstraktamentet skall äga rum.
5. Traktamente för natt utgår icke i de fall, då tjänsteman enligt gällande be- stämmelser erhåller kostnadsfri inkvartering, eller då tjänstgöringsorten är så be- lägen, att tjänstemannen finnes lämpligen kunna tillbringa nätterna i sitt hem.
6. För tid, under vilken tjänsteman på grund av tjänsteresa äger åtnjuta sär- skild traktamentsersättning, må han av tjänstgöringstraktamentet uppbära allenast så mycket, att den sammanlagda gottgörelsen icke överstiger traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet.
24 g.
1. Tjänsteman är berättigad att erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad, om han utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan förflyttats från en statio- neringsort till annan eller om han vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie tjänst eller till följd av befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst nöd- gats flytta till annan ort, så ock om han eljest fått sig ålagt att byta bostad.
2. Till flyttningskostnad, för vilken tjänsteman sålunda äger uppbära särskild ersättning, må hänföras:
a) resekostnad för den flyttande själv samt dennes hustru, barn och tjänare ävensom, beträffande tjänsteman, som icke är gift, för husföreståndarinna;
b) genom verifikationer styrkt kostnad för transport av flyttsaker;
c) skäliga och genom verifikationer styrkta kostnader för flyttsakers in- och uppackning samt för emballage;
d) den merutgift, som uppstått därigenom, att tjänsteman, trots styrkta försök att undvika dylik utgift, nödgats vidkännas kostnad för såväl den gamla som den nya bostaden eller för magasinering av möbler, dock högst för tid uppgående till ett år.
Därjämte må tjänsteman, som utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan förflyttats till annan ort eller fått sig ålagt att byta bostad, kunna tilldelas ersätt- ning även för andra genom verifikationer styrkta utgifter, som äro direkt beroende av flyttningen, dock högst med följande belopp, nämligen:
för tjänstemän, tillhörande lönegraderna 1—14 ............ 150 kronor » » » » 15—23 ............ 225 » ) » ) » 24—38 ............ 300 >>
3. Vid bestämmande av det belopp, varmed resekostnadsersättning i varje sär- skilt fall må utgå, skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse, vad allmänna rese- reglementet stadgar rörande tjänsteresa samt sådan resas planläggning och anord- nande. Härvid skall iakttagas, att resekostnaden för varje särskild person beräk- nas efter den klass i allmänna resereglementet, till vilken den flyttande tjänsteman- nen är att hänföra. Vid resa å järnväg må dock ersättning i fråga om tjänsteman- nens hustru, barn eller husföreståndarinna beräknas högst för biljett till andra lklass samt i fråga om tjänare för biljett till tredje klass. Vid resa å fartyg må för tjä- nare allenast beräknas avgift för salongsplats. I intet fall ersättes vid resa å järn- väg eller fartyg kostnad för mer än en plats åt varje person.
4. Beträffande transport av flyttsaker, för vilken ersättning må ifrågakomma,
skall tillses, att ej större transportutrymme tages i anspråk eller kostsammare transportsätt kommer till användning, än som kan anses nödvändigt. Vid transport å” järnväg må av statsmedel bestridas fraktkostnad för högst tre järnvägsvagnar.
25 %.
Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verkställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder erhålla felräkningspenningar till belopp, som bestämmes med hänsyn till de om- ständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning sker, och i förhållande till den större eller mindre omfattningen därav. Felräkningspenningar må icke vid en och samma tjänst utgå med högre belopp än 600 kronor för år räknat.
För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, uppbäras felräkningspenningarna av den, som upprätthåller tjänsten.
26 s.
1. Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste äga rum, må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna 1—20, kunna utbetalas övertidsersättning enligt de grunder och under de villkor, som i 2—5 mom. stadgas.
2. Övertidsersättning utgår med nedanstående belopp för timme:
Vid övertids- Vid övertids- Vid övertids- arbete å befatt— arbete är befatt— arbete å befatt- ning inom Kr. ning inom Kr. ning inom Kr. lönegrad lönegrad lönegrad
nr nr nr 1 1'00 8 1'70 15 2'40 2 1'10 9 1'80 16 250 3 1'20 10 1'90 17 260 4 130 11 200 18 2'70 5 140 12 210 19 280 6 150 13 220 20 300 7 1'60 14 2'30
För arbete å övertid under sön- eller helgdag eller mellan klockan 10 e. m. och 6 f. m. förhöjes timersättningen med femtio procent,
3. Såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning gäller, att över- ordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utförande å tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande ledighet icke lämpligen kan beredas. Med fastställd arbetstid förstås den för vederbörande tjänst normalt gällande tjänstgöringstiden, utan hänsyn tagen till under vissa förhållanden medgiven in- skränkning i nämnda tid. Övertidsarbete av den art, att detsamma, utfört under fastställd arbetstid, skulle enligt gällande bestämmelser beräknas motsvara viss kortare tjänstgöring, skall efter enahanda grund anses motsvara viss kortare övertidstjänstgöring.
4. Övertidsersättning må icke tillkomma tjänsteman, vars arbete är av den art, att kontroll över tjänstgöringstidens längd i allmänhet icke kan ifrågakomma. Ej heller må övertidsersättning annat än i särskilda undantagsfall utgå till tjänsteman, vars tjänstgöringstid på grund av göromålens beskaffenhet måste vara underkastad vissa växlingar.
5. Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna i denna pa- ragraf utfärdas av vederbörande myndighet.
Tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna 1—20, må för utförande av visst arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället för fastställd avlöning uppbära ersättning efter ackord eller beting, där så prövas lämpligt för tillgodose- ende av statens intressen.
28 g.
1. För vissa särskilda uppdrag utgår ersättning i enlighet med vad i tilläggsbe- stämmelserna till detta reglemente stadgas eller eljest angives i vederbörande stat. Tjänsteman, som bestrider göromål såsom stenograf, må kunna tillerkännas sär- skild ersättning härför med högst 240 kronor för år räknat.
2. Har tjänsteman, som åtnjuter i 1 mom. omförmäld ersättning, erhållit annan ledighet än semester (ferier), beror på prövning av vederbörande myndighet, i vad mån ersättningen må för den tiden tillgodonjutas.
3. Därest anslag för sådant ändamål finnes anvisat, må tjänsteman kunna till- delas särskild gratifikation eller belöning.
4. Ersättning till tjänsteman för tjänstgöring vid vederbörande verk må eljest icke utbetalas utöver vad i detta reglemente jämte tilläggsbestämmelser förutsättes eller enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må utgå, så framt ej Kungl. Maj:t för uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänst- utövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild gottgö- relse.
4 kap. Sjukvård och begravningshjälp.
29 &.
1. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård jämte läke- medel eller bidrag till kostnad därför samt vid skada till följd av olycksfall i tjän- sten, som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycks- fallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i detta kapitel stadgas. Till läkarvård hänföres icke tandvård i egentlig mening annat än vid olycksfall i tjänsten.
2. Den tjänstemännen tillkommande läkarvården ombesörjes i regel av särskil- da, för sådant ändamål anställda verksläkare. Instruktion för verksläkare utfärdas av Kungl. Maj:t, som även meddelar närmare bestämmelser angående verksläkares anställande.
3. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller även i fall, som avses i 14 % 2 mom.
30 5.
1. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren för erhållan- de av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande tjänstemannens hälso- tillstånd. Röntgen- eller annan undersökning, som verksläkaren finner erforderlig för ställande av diagnos, må tjänsteman jämväl erhålla på statens bekostnad. Kostnaderna för erforderlig läkarvård må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehåller sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verks- läkaren, eller då av särskild anledning, såsom vid trängande behov av läkarvård, verksläkarens bortovaro eller dylikt, nämnde läkare icke hinner anlitas. I dylika fall bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till annan av staten eller kom- mun anställd läkare.
2. Finnes ej läkare ä platsen, må av statsmedel kunna bestridas skälig kostnad för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, un- der förutsättning att verksläkaren förklarat resan eller förflyttningen nödvändig för sjukdomens behöriga behandling. Likaledes må av statsmedel ersättas den re- sekostnad läkaren nödgats vidkännas för besök hos den sjuke i de fall, då denne ej utan våda kan flyttas.
3. Kostnaderna för läkemedel gäldas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel; dock att myndighet, som innehar förråd av läkemedel, må kunna utan kostnad för tjänstemannen tillhandahålla honom sådana av mindre värde.
4. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas för erhållande av tjänstledighet m. ni., skall vara utfärdat av verksläkaren eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för rådfrågning eller behandling av annan läkare ävensom räk- ning för medicin eller dylikt, innan utbetalning av statsmedel på grund av räknin- gen äger rum, vara attesterad av verksläkaren.
31 5.
1. Vård å allmänt sjukhus bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 30 å ] mom. ägt anlita, förklarat sådan vård nödvändig samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas. Vid bestämmande av den tjänsteman sålunda tillkommande ersättningens storlek skola kostnaderna för sjukhusvistelsen beräknas:
a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängs- avgiften för plats
å allmän sal beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna 1—8; i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum, beträffan- de tjänstemän, tillhörande lönegraderna 9—23; samt
i enskilt rum beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna 24—38;
b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften för vård
i allmän avdelning beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna 1—23; samt i avdelning för rumspatienter beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna 24—38.
Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare plats än den, som kommit till användning.
Med allmänt sjukhus förstås i detta reglemente sjukhus eller sinnessjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun, ävensom Konung Oscar II:s jubileumsfond tillhörigt lungsotssanatorium.
2. Om plats å allmänt sjukhus icke lämpligen kunnat beredas tjänsteman, som va— rit i trängande behov av sjukhusvård, och tjänstemannen på grund därav vårdats å enskild sjukvårdsanstalt, må kostnaderna härför bestridas av statsmedel intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus.
32 5.
Kostnad för hänvändelse till läkare, som specialiserat sig på behandling av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänste- mannen enligt bestämmelserna i 30 ä 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialist- vård nödvändig samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt valet av den läkare, till vilken hänvändelse skett.
24—379086.
1. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av verksläka— ren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom, må vid olycksfall i tjänsten bekostas helt och eljest högst till hälften av statsmedel.
2. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel, som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, bekostas av stats- medel.
3. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.
34 %.
Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet, dock lägst 300 kronor och högst 800 kronor. I nämnda belopp skall den vid döds- fall till följd av olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående be- gravningshjälpen anses inbegripen.
5 kap. Tjänstebostad m. m.
35 %.
Därest åt tjänsteman såsom tjänstebostad anvisas lägenhet, som disponeras av statsverket, är han skyldig att bebo densamma. I fråga om lägenhetens begagnande och bestämmandet av ersättningen härför gälla de närmare föreskrifter, som i detta kapitel stadgas eller eljest i vederbörlig ordning meddelats.
36 &.
1. För tjänstebostads begagnande skall tjänsteman månadsvis erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen. Är bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet icke berättigad att uppbära någon avlöning för månaden, eller förslår ej utgående av- löningsbelopp, skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant in- betalas.
2. Ersättning för tjänstebostad, däri inhegripen, i förekommande fall, gottgö- relse för centraluppvärmning eller för tillhandahållande av möbler, så ock för ladu- gård, planteringsland eller dylikt, som följer med bostaden, bestämmes med hän- syn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjän- stebostaden i fråga. Är tjänstebostad belägen å ort, där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid ersättningens bestämmande, saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till den hyresindex, som för orten beräknats i samband med dyrortsgruppe- ringen.
3. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas mellan ve- derbörande myndighet och tjänsteman, som skall bebo lägenheten, skall frågan hänskjutas till statens bostadsnämnd, vilken består av en opartisk ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena. Över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande, må klagan icke föras. Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd, skall densamma utgå med det av myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest be- loppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket. Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.
37 g.
1. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller näst efter tre måna-
der från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock skall, om icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske,
därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas och ny tjän- stebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kän- nedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen,
därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, nästa fardag därefter, samt
därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande månadens utgång.
2. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse upplåta nödigt utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.
38 5.
Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla tjän- steman bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga ersättning därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris.
6 kap. Tjänstedräkt.
39 %.
Tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt (uni- form) eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjandet av sär- skild skyddsbeklådnad, äger genom vederbörande myndighets försorg bekomma för ändamålet erforderliga persedlar och materialier, antingen med äganderätt, mot särskild ersättning enligt i 40 & angivna grunder, eller, där så prövas lämpligt, såsom län.
40 g.
1. Ersättning för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall motsvara myndighetens självkostnadspris; dock att i fråga om tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring bära fullständig uniform, vid ersättningens bestämmande skall avdragas ett belopp, motsvarande lägst trettio och högst femtio procent av självkostnadspriset.
2. Ersättning skall i regel erläggas kontant vid persedlarnas eller materialiernas utbekommande. Efter lämnat medgivande må ersättningen dock kunna erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning under viss tid.
3. Smärre tjänstetecken samt tillbehör till uniform, såsom gradbeteckningar, mössmärken och knappar, vilka utlämnats mot ersättning, må, efter skälig bruk— ningstid, av myndigheten återinlösas med ett belopp, motsvarande hälften av den erlagda ersättningen.
41 5.
Till tjänsteman må icke utlämnas persedlar eller materialier i större omfattning eller av annat slag, än som erfordras för hans personliga bruk i tjänsten. Till led- ning vid utlämnandet skall fastställas, vad som för olika persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden skall anses motsvara normal brukningstid. Därest per- sedlarna på grund av olyckshändelse, stöld eller dylikt förstörts, skadats eller från- hänts tjänstemannen, mä utlämning av ersättningspersedlar kunna äga rum utan hinder därav, att den fastställda brukningstiden ej tilländalupit.
Vad sålunda stadgas gäller även i fråga om persedlar och materialier, vilka ut- lämnats såsom lån.
3 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt särskilda bestämmelser.
42 g.
1. För justitieråd, regeringsråd och landshövding utgår lön, för år räknat, med 25 000 kronor; dock att för vardera av landshövdingarna i Malmöhus län samt Gö- teborgs och Bohus län lönen skall utgöra 27 500 kronor.
2. I fråga om ersättning för tjänsteresa och för flyttningskostnad ävensom an- gående begravningshjälp gäller vad härom i 2 avd. av detta reglemente stadgas be- träffande tjänstemän i närmast motsvarande löneställning.
3. För tid, under vilken landshövding åtnjuter tjänstledighet från sin befatt- ning, skall med hans lön förhållas på sätt Kungl. Maj:t bestämmer. Angående landshövdings rätt till fri bostadslägenhet eller hyresersättning och om bidrag av statsmedel till bestridande av kostnaderna för uppvärmning av bostads— lägenheten samt för bränsle, som i lägenheten använts för hushållsändamål, gäller vad därom är särskilt stadgat.
43 5. 1. För följande befattningar utgår lön, för år räknat, med nedan angivna be- lopp:
Kronor chef för stuteriöverstyrelsen .......................................... 10 000 generaldirektör och chef för socialstyrelsen ............................ » > » » riksförsäkringsanstalten .................... » » » » pensionsstyrelsen .......................... » » » » medicinalstyrelsen ........................ 23 000 » > » » byggnadsstyrelsen ........................ » » » » tullverket ................................ > » » » kommerskollegium ........................ , >> » » » postverket .............................. 25 000 » » » » telegrafverket ............................ 30 000 » >> » » statens vattenfallsverk .................... » > » >> domänverket ............. 35000 » >> » » statens järnvägar ........................ 40 000
2. I 1 mom. avsedd tjänsteman äger årligen å tid, då det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under 45 dagar. För tid, under vilken sådan tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befatt- ning, skall med hans lön förhållas på sätt Kungl. Maj:t bestämmer.
3. I fråga om ersättning för tjänsteresa och för flyttningskostnad ävensom an- gående begravningshjälp gäller vad härom i 2 avd. av detta reglemente stadgas be- träffande tjänstemän i närmast motsvarande löneställning.
4. Angående ersättning till vikarie för här avsedd tjänsteman bestämmer Kungl. Maj:t.
Bilaga 2.
P. M.
ang. vissa statistiska uppgifter rörande tlanstemannabeståndet vid statliga civila verk.
För erhållande av material till belysande av vissa i lönekommitténs utrednings— uppdrag ingående frågor samt för att erhålla grundval för erforderliga kostnadsbe- räkningar har kommittén genom vederbörande verksstyrelser införskaffat uppgifter, meddelade å personliga uppgiftskort, rörande de tjänstemän, som kommitténs upp- drag omfattar.
Korten, som avse förhållandena den 1 maj 1936, innehålla bland annat följande uppgifter beträffande respektive tjänstemän:
fullständigt namn, civilstånd samt födelseår och födelsedag; verkets namn, tjänstemannens stationerings- eller förläggningsort samt den orts- grupp (respektive lönegrupp för provinsialläkare och distriktsveterinärer), till vil- ken förläggnings- eller stationeringsorten hänförts;
vissa uppgifter rörande tid för första anställning i statstjänst samt rörande be- fordran;
befattningens benämning samt anställningsform, lönegrad och löneklass;
uppgift rörande den tillgodoräkning av föregående tjänstgöring, som vid senaste befordran eventuellt ägt rum;
födelsedata för samtliga i livet varande barn (även adoptivbarn); tidpunkt för erhållande av befrielse från tjänstepensionsavdrag på grund av 4 & civila tjänstepensionsreglementet (efter 30 »avdragsår») samt tidpunkt för inträde i pensionsåldern.
Tjänstemännen hava å uppgiftskorten redovisats i de befattningar, som de inne- hava och regelmässigt utöva. Ordinarie tjänsteman, som med ledighet från den ordinarie befattningen förordnats att innehava högre icke-ordinarie tjänst, har så- lunda redovisats i denna senare tjänst, medan tjänsteman, som förordnats att vika- riera å högre befattning, ej upptagits i sistnämnda befattning utan i den tjänst, var- av han är innehavare och från vilken han åtnjuter tjänstledighet (beträffande så— dana vikarier, som ej tillika innehava annan befattning, hava uppgiftskort ej av- givits).
Det insamlade uppgiftsmaterialet har inom lönekommitténs kansli bearbetats och använts för bl. a. följande sammanställningar:
1) Fördelningen av antalet tjänstemän på olika ortsgrupper (lönegrupper), löne- grader och löneklasser har undersökts för vissa större personalgrupper (vart och ett av de affärsdrivande verken, fångvårdsstaten, tullstaten, sinnessjukhusen, lots- och fyrstaten samt civilförvaltningens övriga verk tillsammantagna). Ett totalsam- mandrag med fördelning av tjänstemännen efter anställningsform (ordinarie, extra stat, extra ordinarie och extra eller aspiranter) samt efter lönegrader och ortsgrupper återfinnes i tab. 1, som även upptager den beräknade lönekostnaden enligt nu gäl- lande löneplaner. En-fördelning löneklassvis av de tjänstemän, som äro inplacerade i nuvarande B-löneplan för allmänna civilförvaltningen och motsvarande löneplaner för ordinarie personal vid andra civila verk ävensom i löneplanerna för icke- ordinarie personal vid civilförvaltningen, återfinnes i tab. 2.
2) Antalet tjänstemän med barn under 16 år har framräknats, och dessa tjänste-
mäns fördelning efter lönegrader samt efter barnkullarnas storlek finnes angiven i tab. 3, som även upptager vissa siffror rörande genomsnittliga antalet barn per tjänsteman. En liknande undersökning har företagits med åldersgränsen för har— nen satt Vid 21 år, och summariska siffror från denna undersökning återfinnas lika- ledes i tab. 3.
3) En uppdelning av tjänstemännen lönegradsvis efter civilstånd har verkställts, och därvid har även skilts på tjänstemän med och utan omyndiga barn. Denna fördelning på civilstånd redovisas i tab. 4 och tab. 5.
4) Vissa beräkningar hava utförts beträffande totalbeloppen av det nuvarande tjän- stemannabeståndets tjänste- och familjepensionsavdrag samt beträffande antalet av de ordinarie tjänstemän i olika lönegrader, vilka erhållit eller under de närmaste åren beräknas erhålla befrielse från tjänstepensionsavdrag (efter 30 »avdragsär»). Dessa undersökningar redovisas ej här mera fullständigt, men några notiser om re- sultaten må i förbigående lämnas.
Summan av de årliga tjänstepensionsavdragen har befunnits utgöra 4148406 kronor, om hänsyn ej tages till erhållna befrielser från sådana avdrag. Beloppet för år av familjepensionsavdrag enligt allmänna familjepensionsreglementets be- stämmelser har uppskattats till 6 185 951 kronor; detta belopp har beräknats utan beaktande av att för närvarande i ett stort antal fall övergångsvis uttagas familje- pensionsavgifter enligt äldre pensionsreglementen.
Vid undersökningen rörande tjänstemän, som äro eller under de närmaste åren bliva befriade från tjänstepensionsavdrag, har även skett viss uppdelning av tjänste- männen efter den tidrymd, varunder sådan befrielse kan komma att åtnjutas (endast tjänstemän, som tidigast under kalenderåret efter avdragsbefrielsens inträde uppnå pensionsåldern, hava medräknats). Beräkningarna utvisa, att vid 1936 års utgång 3863 manliga och 263 kvinnliga tjänstemän varit befriade från tjänstepensionsav- drag till sammanlagda belopp av respektive 409 824 kronor och 24 438 kronor. Be— träffande de under de närmast följande åren inträdande avdragsbefrielserna må föl— jande sammanfattande siffror meddelas (hänsyn har ej tagits till inträffande döds- fall eller annan förtidsavgång):
Antal tjänstemän, som under Summa årliga tjänstepen— året beräknas bliva befriade sionsavdrag för vidstående Å r från tjänstepensionsavdrag tjänstemän, kronor Manliga Kvinnliga Manliga Kvinnliga 1937 1 100 83 95 043 7 197 1938 1 077 111 99 555 9 036 1939 487 102 58 029 8 115 1940 824 115 78 582 8 841 1941 686 53 62 982 4 017
Omkring två tredjedelar av antalet från pensionsavdrag redan befriade tjänste- män beräknas uppnå pensionsåldern tidigast fem år efter avdragsbefrielsens intrrä- de. Av de tjänstemän, som under de närmast följande åren erhålla avdragsbefri- else, beräknas ungefär halva antalet få njuta sådan befrielse under fem år elller mera.
Till de efterföljande tabellerna lämnas här nedan några förklarande anmärk- ningar:
Tab. 1.
Ortsgrupperna H och I omfatta sådana tjänstemän, som uppbära det lägre, respezk— tive det högre provisoriska dyrortstillägget. Vissa högre tjänstemän, som äro stta-
tionerade å sådan ort, där provisoriskt dyrortstillägg utgår, men som ej uppbära sådant tillägg, hava redovisats under ortsgrupp G.
Utrikesförvaltningens tjänstemän hava hänförts till G-ort. De till sådana tjän- stemän utgående särskilda ortstilläggen hava ej inräknats i lönekostnaderna.
Förste provinsialläkare hava upptagits i lönegrad 30. Tjänstemän vid lots- och fyrstaten hava upptagits i de lönegrader enligt avlönings- reglementet för allmänna civilförvaltningen, som motsvara löneställningen.
Extra tjänstemän vid domänverket hava upptagits i de lönegrader enligt nyss- nämnda avlöningsbestämmelser, i vilka slutlönen överensstämmer med slutlönen enligt den av domänstyrelsen för extra tjänstemän fastställda löneplanen.
Av de i tabellen upptagna icke-ordinarie tjänstemännen hava 119 (härav 60 man- liga och 13 kvinnliga extra ordinarie samt 35 manliga och 11 kvinnliga extra) en kortare daglig tjänstgöringstid än 7 timmar. De, som tjänstgöra i mer än ett verk, hava redovisats särskilt i varje anställning.
I lönekostnadssiffrorna, som hänföra sig till vederbörande tjänstemäns faktiska placering i löneklasser, ingår jämväl provisoriskt dyrortstillägg ävensom dyrtids- tillägg, beräknat efter 14 procent. Dyrtidstillägget har beräknats å summan av löne- beloppen (utan hänsyn till föreskrivna jämkningar till med 12 delbara tal); gällande maximigräns för dyrtidstillägget har emellertid iakttagits. Pensionsavdragen äro ej borträknade från lönerna, men i fråga om dyrtidstillägget har beaktats, att detta beräknas å de med tjänstepensionsavdrag minskade lönerna; hänsyn har dock ej tagits till att vissa tjänstemän äro befriade från sådana avdrag. Kostnadssiffrorna innefatta ej det i dyrtidstillägget ingående särskilda tillägget för barn under 16 år (totalkostnaden för detta tillägg beträffande här avsedda personalgrupper utgör ungefär 3930 000 kronor, om tillägget upptages till 108 kronor per barn) och ej heller den av 1937 års riksdag beslutade provisoriska avlöningsförstärkningen (total- kostnaden utgör för här avsedda personalgrupper ungefär 10 330000 kronor).
Tab. 2.
Ortsgrupperna H och I omfatta sådana tjänstemän, som uppbära det lägre, re- spektive det högre provisoriska dyrortstillägget. Vissa högre tjänstemän, som äro stationerade å sådan ort, där provisoriskt dyrortstillägg utgår, men som ej uppbära sådant tillägg, hava redovisats under ortsgrupp G.
Utrikesförvaltningens tjänstemän hava hänförts till G-ort. Förste provinsialläkare, tjänstemän vid lots- och fyrstaten samt extra tjänstemän vid domänverket, vilka åtnjuta avlöning enligt särskilda löneplaner, hava upptagits i de löneklasser enligt allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente, som mot- svara löneställningen.
Tab. 3 och 4. Distriktsveterinärer hava redovisats i lönegrad 15, provinsialläkare i lönegrad 26 och förste provinsialläkare i lönegrad 30. Beträffande redovisningen av tjänste— män vid lots- och fyrstaten samt av extra tjänstemän vid domänverket gäller vad ovan under tab. 1 anmärkts.
Genomsnittliga antalet barn per tjänsteman (i tab. 3) är beräknat i förhållande till hela antalet tjänstemän i respektive lönegrader; tjänstemän utan barn hava så- ledes inräknats i sistnämnda antal.
I de fall, där båda föräldrarna äro statstjänstemän, hava barnen redovisats såväl bland manliga som bland kvinnliga tjänstemäns barn.
Stockholm i november 1937. Bertil Kjellén.
Tab. 1. Manliga (m) och kvinnliga (kv) tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande den ( (lönegrupper) samt beräkning av avlön
2
I3|
4
|5|
8|9|10|1||12|13|14|15||6|17|18|
Lönegrad A n t a 1 t j ä n s t e m ä n i o r t 5 g r u p p (arvode) och anställnings- A B C D E F G H I form m kv m kv m kv m kv m kv m kv m kv m kv m ]. ordinarie — — -— — ——- 15 — 4 — 14 — 6 — 3 — 2 —- extra ord. — 1 — — — 8 — 21 — 15 — 19 — 3 — 6 2 extra (asp.) 9 1 15 12 4 9 — 10 G 12 1 13 7 3 2 9 2. ordinarie — 1 — — — — — 1 — 4 — 4 — 5 — — — extra ord. -- —— — —— 2 5 —— 7 4 19 3 65 2 183 — 31 8 extra (asp.) 1 3 4 — — 7 4 7 2 15 1 28 3 21 1 — 8 3. ordinarie — 3 — — -— 80 — 516 — 237 — 303 —— 60 -— — — extra ord. — 4 — —— —— 62 1 216 — 156 — 136 — 18 — — 3 extra (asp.) 3 — 2 — 1 3 — 3 2 5 1 6 1 — —- 1 — 4. ordinarie —— 6 1 11 1 24 1 43 — 47 3 80 2 61 —- 21 1 extra ord. 8 1 12 5 21 9 74 20 26 26 40 114 11 56 2 9 13 extra (asp.) 1 1 4 — — — 1 1 — 2 2 6 1 4 —— 1 2 5. ordinarie 827 5 994 7 1252 71709 8 1031 4 2195 5 1072 1 547 — 1789 extra ord. 128 — 155 — 158 — 245 1 178 -— 286 1 212 —— 67 — 387 extra (asp.) 33 — 39 —— 47 — 76 1 102 2 152 4 77 1 8 1 115 6. ordinarie 258 15 256 98 374 253 942 365 498 316 986 487 500 213 135 78 767 extra ord. 10 — 13 — 30 1 119 - 84 2 65 — 9 1 4 — 24 extra (asp.) 9 — 7 — 10 — 9 2 11 2 50 3 13 -— 5 — 22 7. ordinarie 90 15 168 19 246 48 362 56 343 54 727 114 376 65 227 20 822 extra stat — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1 extra ord. 19 — 46 -— 86 4 103 2 100 4 139 8 71 2 45 -— 77 extra (asp.) 11 — 13 — 10 1 26 1 11 2 3 1 3 2 3 — 13 8. ordinarie 185 — 259 1 361 8 671 15 431 10 954 16 493 9 235 2 953 extra ord. 3 — 20 — 11 — 18 — 7 — 24 2 3 —— 7 — 14 extra (asp.) — -— — — 2 1 2 — 7 — 10 —- 2 — — — 1 9. ordinarie 120 — 94 — 109 — 84 — 40 — 12 — 8 — 5 —— -— extra ord. -— — 1 — — —— — — -— —— — — 1 -— —- — 7 extra (asp.) — — — 1 — 1 —— 3 1 — — 1 — — -— 6 10. ordinarie 32 — 36 — 88 3 222 2 155 5 375 2 198 1 105 1 313 extra ord. — — 1 — -— — 2 — 1 — 2 — 1 — — -— 8 extra (asp.) — — -— —— 2 — 4 —- 1 -— 6 — — —— 1 — 4 11. ordinarie 3 1 11 20 4 36 21 73 15 62 30 93 27 64 4 26 48 extra ord. — 5 — 32 1 53 1 42 3 35 4 46 4 40 — 5 20 extra (asp.) — — — 4 4 9 2 9 9 7 5 12 2 6 2 5 19 12. ordinarie 137 3 176 16 181 50 306 61 268 56 572 114 263 88 152 26 307 extra ord. — — — — 1 — —— — — — — 11 —— — — 11 extra (asp.) — — —- — 1 — — — 1 — 3 — — — — — 15 13. ordinarie — — —— — —- 2 — 2 — 7 —— 9 — 9 — 1 — extra ord. — — — — — — — —— — — -— -— — — _ _ 5 extra (asp.) — — — — — — 1 — 3 —- 7 — -— — 1 — 2 14. ordinarie — — 5 — 11 — 19 -— 5 -—— 16 — 10 — — — 4 extra ord. —— -— — — 15 —— 10 -— 38 — 38 1 14 -— 14 1 26 extra (asp.) — — -— — 2 — 2 —— 7 —— 2 — —— — 1 _ 12
störvaltningen. Fördelning & lönegrader (arvodesbelopp), anställningstormer och ortsgrupper nader enligt gällande lönebestämmelser.
377
20 | 21 | 22 23 | 24 | 25 26 Totala antalet tjänstemän Total avlöningskostnad Lönegrad _ _. (arvode) inom lonegraden Kr. och anställnings- m kv Summa m kv Summa form — 45 45 — 106 033 106 033 l. ordinarie 2 185 187 4 533 445 900 450 433 extra ord. 92 38 130 164 352 75 719 240 071 extra (asp.) —— 110 110 — 323 109 323 109 2. ordinarie 19 1 226 1 245 41 225 3 095 312 3136 537 extra ord. 24 242 266 47 401 521 673 569 074 extra (asp.) — 1 241 1 241 — 3 211 183 3 211 183 3. ordinarie 4 611 615 9 349 1 235 073 1 244 422 extra ord. 10 21 31 18 147 42 087 60 234 extra (asp.) 9 1 174 1 183 27 187 3 741 279 3 768 466 4. ordinarie 207 1 105 1 312 522 247 3 061 410 3 583 657 extra ord. 11 53 64 21 867 121 402 143 269 extra (asp.) 11 416 38 11 454 37 204 410 106 155 37 310 565 5. ordinarie 1 816 13 1 829 4 609 924 40 835 4 650 759 extra ord. 649 24 673 1 488 866 56 533 1 545 399 extra (asp.) 4 716 2 226 6 942 16 187 333 7 305 745 23 493 078 6. ordinarie 358 18 376 918 101 56 418 974 519 extra ord. 136 9 145 347 383 20 465 367 848 extra (asp.) 3 361 983 4 344 12 899 507 3 664 565 16 564 072 7. ordinarie 1 —— 1 3 659 — 3 659 extra stat 686 154 840 2 254 970 528 871 2 783 841 extra ord. 93 12 105 228 644 29 378 258 022 extra (asp.) 4 542 107 4 649 17 930 528 415 804 18 346 332 8. ordinarie 107 5 112 329 498 17 484 346 982 extra ord. 24 1 25 66 293 2 462 68 755 extra (asp.) 472 1 473 1 722 800 3 841 1 726 641 9. ordinarie 9 -— 9 32 055 — 32 055 extra ord. 12 1 13 36 827 2 832 39 659 extra (asp.) 1 524 17 1 541 6 747 103 70 328 6 817 431 10. ordinarie 15 3 18 58 378 11 154 69 532 extra ord. 18 3 21 54 783 7 010 61 793 extra (asp.) 163 820 983 754 361 3 689 053 4 443 414 11. ordinarie 33 399 432 121 777 1 549 831 1 671 608 extra ord. 43 68 111 128 149 222 984 351 133 extra (asp.) 2 362 664 3 026 11 196 738 3 227 241 14 423 979 12. ordinarie 26 2 28 105 851 9 682 115 533 extra ord. 20 —— 20 59 426 —- 59 426 extra (asp.) — 65 65 — 344 246 344 246 13. ordinarie 5 — 5 23 172 -— 23 172 extra ord. 14 —- 14 51 362 — 51 362 extra (asp.) 70 7 77 368 085 39 177 407 262 14. ordinarie 155 4 159 708 374 20 394 728 768 extra ord. 26 — 26 98 127 —— 98 127 extra (asp.)
Tab. 1 (forts.). Manliga (m) och kvinnliga (kv) tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande grupper (lönegrupper) samt beräkning av avlön
1 2|3|4|5|6|7|8|9|10|11|l2|l3|14|15|16||7|18|g Lönegrad A n t a 1 t j ä n s t e m ä n i o r t 5 g r 11 p p (arvode)
och
anställnings- A B C D E F G H I # form rn kv m kv m kv m kv m kv m kv m kv m kv m k 15. ordinarie 11 1 39 6 129 11 187 3 160 2 417 9 200 5 95 1 546 *2 extra ord. 2 — 5 — 17 1 15 — 14 — 44 — 20 1 5 — 134 extra (asp.) — — 1 — 2 — 1 — 6 — 12 — 5 1 4 1 15 16. ordinarie 46 1 51 1 47 1 73 — 72 2 148 1 113 — 25 —- 165 extra ord. — — — — 1 — 2 — 3 1 14 2 9 —— 1 — 58 extra (asp.) — —— — — — — 1 — 1 —- 6 — 2 1 1 —— 18 17. ordinarie 10 — 9 5 36 5 58 3 48 —— 125 2 60 2 36 — 208 — extra ord. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 24 extra (asp.) —- -_ — _— -_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 3 _ 18. ordinarie 15 2 38 3 31 6 19 3 13 1 32 2 22 — 12 — 45 extra ord. —— _— —— — 3 -— 1 -— 2 — 4 -— 7 — 1 —— 199 1 extra (asp.) — —— —— — 1 — 1 — — — 3 — — — 1 — 5 19. extra ord. 1 —— 3 10 — 13 19 — 33 —— 14 — 7 -— 37 extra (asp.) 2 — — — 1 — —— — — 4 — 3 — 6 — 10 20. ordinarie 10 — 32 — 42 1 53 — 47 — 97 — 52 — 30 — 153 extra ord. 1 — 1 — — — 5 -— 6 — 16 —— 6 — 5 —— 60 extra (asp.) — — -— — — — 1 — 1 -— 1 — 1 — — —— 3 - 21. ordinarie 1 — 1 — 7 — 35 — 26 — 81 — 50 — 11 — 339 extra stat — -—— 1 2 — 1 — 2 —— 2 3 — 1 — 47 extra ord. —— — — — 1 -— 1 — 3 — 5 — 2 —— 1 — 27 — 22. ordinarie — — 7 — 26 — 32 —- 22 — 44 — 32 — 17 — 108 extra stat — — — — -_ -— _- — _ _ 1 _ _ _ 6 _ extra ord. — —- — 1 —— 5 — — 3 — — — — 18 — 24. ordinarie — — 5 — 19 —— 25 -— 40 — 46 -— 18 — 12 162 — extra stat — — — — 2 — 2 4 4 1 — — — 25 - extra ord. — — —— — — —— 1 — — — 2 — 2 — — — 7 -— 25. ordinarie 1 — 2 — —— — 2 -— 2 — 7 — 1 — 1 — 5 — 26. ordinarie 11 — 10 — 19 — 35 1 31 2 56 1 38 —— 23 — 202 extra stat — — 2 — — -_ __ — _ _ 2 _ 4 _ _ _ 23 __ ( extra ord. — — — — — — 4 — — — 1 —— 2 — — —- 5 27. ordinarie 1 — 1 — 13 — 18 2 18 3 51 1 20 -— 18 — 59 — ' extra stat —— — — —— — -— -— —- — — — — — — — — 10 — , extra ord. —— — — —— —— —— 1 — — — — -— —— -— —— — 1 — 128. ordinarie — —— 3 — 5 1 11 1 9 1 20 14 — 3 — 56 * extra stat _— — — —— — —— 1 — —— — — — —- ——- — — 9 — 29. ordinarie 1 —— — — 6 — 8 1 12 — 15 8 — 5 — 16 — * extra stat — — -— — — — — —— — —— — —- —- -— — — 9 — ) extra ord. —-— — — — — — — — — -— —— — — —- -— — 1 — l30. ordinarie — 2 — 9 — 12 31 -— 45 — 27 — 9 — 327 — i extra stat — — — — — —— — -— 1 —- 1 -— — -—— 7 — (Al. ordinarie _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ — _ 7 _ _ — _ — extra stat — — — -— — — — — — — —- 1 — — — — — j A2. ordinarie — — — — -— — 1 — — — — — 31 — — — —- — extra stat — — — — — —- — -— — —— — 1 — —— —— — — * A3. ordinarie — — -— — —- — — — 1 -—- 1 — 23 — —— — —- —
L statsförvaltningen. Fördelning å lönegrader (arvodesbelopp), anställningstormer och orts- iader enligt gällande lönebestämmelser.
20 | 2 1 | 22 23 | 24 | 25 21; otala antalet tjänstemän Total avlöningskostnad Lönegrad . .. (arvode) inom lonegraden Kr. och anställnings— m kv Summa m kv Summa form 1 784 60 1 844 10 857 307 335 793 11 193 100 15. ordinarie 256 6 262 1 155 713 24 943 1 180 656 extra ord. 46 3 49 178 808 12 996 191 804 extra (asp.) 740 8 748 4 750 718 45 951 4 796 669 16. ordinarie 88 11 99 421 134 52 916 474 050 extra ord. 29 2 31 128 496 9 159 137 655 extra (asp.) 590 17 607 4 223 838 102 502 4 326 340 17. ordinarie 25 3 28 141 939 16 028 157 967 extra ord. 3 _ 3 8 719 — 8 719 extra (asp.) 227 21 248 1 627 842 137 178 1 765 020 18. ordinarie 217 10 227 1 250 736 61 116 1 311 852 extra ord. 11 — 11 45 613 — 45 613 extra (asp.) 137 -— 137 855 228 — 855 228 19. extra ord. 26 — 26 137 901 — 137 901 extra (asp.) 516 2 518 4 032 414 14 885 4 047 299 20. ordinarie 100 1 101 652 747 7 671 660 418 extra ord. 7 — 7 40 089 — 40 089 extra (asp.) 551 6 557 4 715 167 48 282 4 763 449 21. ordinarie 59 1 60 449 409 8 126 457 535 extra stat 40 —- 40 282 552 —- 282 552 extra ord. 288 1 289 2 582 761 9 105 2 591 866 22. ordinarie 7 — 7 60 934 — 60 934 extra stat 27 -— 27 206 946 — 206 946 extra ord. 327 — 327 3 243 481 — 3 243 481 24. ordinarie 38 — 38 336 961 -— 336 961 extra stat 12 '— 12 111 048 — 111 048 extra ord. 21 — 21 213 761 — 213 761 25. ordinarie 425 5 430 4 542 899 47 415 4 590 314 26. ordinarie 31 — 31 314 487 -— 314 487 extra stat 12 — 12 114 641 —— 114 641 extra ord. 199 6 205 2 245 008 64 682 2 309 690 27. ordinarie 10 — 10 106 920 -— 106 920 extra stat 2 -— 2 21 552 -— 21 552 extra ord. 121 3 124 1 430 745 29 960 1 460 705 28. ordinarie 10 -— 10 113 322 — 113 322 extra stat 71 1 72 852 034 10 956 862 990 29. ordinarie 9 -— 9 104 484 — 104 484 extra stat 1 — 1 11 556 — 11556 extra ord. 462 —— 462 5 961 780 — 5 961 780 30. ordinarie 9 — 9 112 164 -— 112 164 extra stat 7 -— 7 99 372 -— 99 372 A 1. ordinarie 1 — 1 14 196 — 14 196 extra stat 32 — 32 516 731 — 516 731 A 2. ordinarie 1 — 1 16 176 —- 16 176 extra stat 25 -— 25 454 499 —— 454 499 A 3. ordinarie
Tab. 1 (forts.).
Manliga (m) och kvinnliga (kv) tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande
grupper (lönegrupper) samt beräkning av avlöni
2
|3| 4 15! |?!
8 |
9|10|11|12|13|14|15|16|17|l8|
Lönegrad (arvode) och anställnings-
form
Antal t i
ä n stemäni ort S ll g l' P P
A B
D
E F G H I
kv mkv kv kv kv kv kv kv
)
) Arvode :
7 500:
9 500: 10 000: 10 500: 12 000: 13 000: 14 000: 15 000: 16 000: 17 000:
ord. ord. ord. ord. ord. ord. ord. ord. ord.
ord. e. stat
19 000: ord. 21 000: 24 000: 25 000: 30 000:
35 000:
ord. ord. ord. ord. ord.
S:a ordinarie
extra stat
extra ord.
extra (asp.) Total
H CDHMQHN
H
HMHHHoor-Aoux
3 719 13 401 127
4 260
Dtstriktsveterin. Provinsiallåkare
lll
109 213
40 37
23 25
13 11
16
18
26 13
Summa summan
a statsförvaltningen. Fördelning å lönegrader nader enligt gällande lönebestämmelser.
(arvodesbelopp), anställningslormer och orts-
Bilaga 2 (forts.).
20 | 21 22 23 | 24 | 25 26 Totala antalet tjänstemän Total avlöningskostnad Lönegrad _ _. (arvode) lnom lonegraden Kr. och anställnings— m kv Summa m kv Summa form Arvode : 1 — 1 8 504 — 8 504 7 500: ord. 1 — 1 10 676 — 10 676 9 500: ord. 4 — 4 44 704 — 44 704 10 000: ord. 1 -— 1 11 676 — 11 676 10 500: ord. 7 — 7 92 232 — 92 232 12 000: ord. 2 — 2 28 352 — 28 352 13 000: ord. 1 — 1 15 176 — 15 176 14 000: ord. 14 — 14 226 464 — 226 464 15 000: ord. 5 —— 5 85 880 — 85 880 16 000: ord. 10 — 10 181 760 — 181 760 17 000: ord. 1 -— 1 18 176 — 18 176 e. stat 8 — 8 161 408 —- 161 408 19 000: ord. 1 —- 1 22 176 — 22 176 21 000: ord. 1 — 1 25 176 — 25 176 24 000: ord. 1 — 1 26 176 -—- 26 176 25 000: ord. 2 — 2 62 352 —- 62 352 30 000.- ord. 1 -— 1 36 176 — 36 176 35 000: ord. 35 081 7 628 42 709 158 427 297 27 094 468 185 521 765 S:a ordinarie 177 1 178 1 650 888 8 126 1 659 014 » extra stat 4 359 3 756 8 115 14 965 246 10 235 038 25 200 284 » extra ord. 1 294 477 1 771 3 351 253 1 124 700 4 475 953 » extra (asp.) 40 911 11 862 52 7 73 178 394 684 38 462 332 216 857 016 Total 245 —- 245 1 349 916 — 1 349 916 Distriktsveterin. 307 —- 307 2 953 431 — 2 953 431 Provinsialläkare 41 463 11 862 53 325 182 698 031 38 462 332 221 160 363 Se:). summarum
Tab. 2. Manliga (m) och kvinnliga (kv) tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Fördelning på löneklasser och ortsgrupper.
(Tjänstemän 1 nuvarande löneplan A, förordnandetjänstemän med arvoden samt distriktsveterinärer och provinsialläkare ej medtagna.)
1 2|3|4|5|6|7|8|9|10||1|12|13|H|15|16|17|m|19 20|21|22 23
Antal tjänstemän 1 ortsgrupp Totala antalet
tjänstemän inom
Löne- .. Löne— klass A B C D E F G H I loneklassen klass
E 3 s E E 5 & kv m kv m I kv m lkv m Ikv m I kv m I kv Summa
12 — 9 — 10 5 12 — 13 1 — 13 4 11 2 16 _ 28 3 18 3 9 16 92 25 117 2 4 — 6 4 8 4 21 3 10 —1 5 _ 2 —- — 6 111 21 200 221 — 1 5 170 23 220 243 — 2 64 2 204 4 166 3 147 1 31 4 10 318 28 938 966 37 4 40 10 62 15 67 19 106 56 25 89 11 80 590 443 796 1 239 — 115 40 208 154 144 132 196 128 152 79 49 12 172 457 1 232 1 003 2 235 2 86 35 186 115 146 74 176 112 81 64 17 21 185 438 980 864 1 844 84 6 61 20 90 92 98 40 162 76 94 32 30 2 165 366 813 640 1 453 0 125 62 255 298 170 148 289 226 135 112 40 13 230 433 1 417 1 302 2 719 9 101 37 192 67 129 71 263 106 111 43 29 28 180 502 1 201 868 2 069 81 18 92 32 171 51 125 50 224 72 116 19 45 12 247 103 1 166 362 1 528 809 101 1 078 214 1567 253 916 198 1861 373 949 182 486 62 1 439 485 9 857 1886 11 743 14 731 426 4 079 694 4 773 10 4 696 85 2 560 225 2 785 11 5 1 037 88 5 027 196 5 223 12 4 162 99 892 278 1 170 13 18 380 318 1 782 511 2 293 14 38 48 69 54 62 46 168 110 72 89 17 26 163 253 648 645 1 293 15
1 1
UÅNHNMQQwaG & % UDNHNMWMQPwG
313 42 1677 75 1752 16 117 12 301 22 323 17 147 21 497 45 542 18 1430 5 1435 19
421 18 439 20 951 21 972 21 320 22 573 23 438 24 288 25 164 26 334 27 121 28 313 29 230 30 123 31 114 32 251 33
N D. 10 ICQQ'QHHIHIIIIIII
10 ca 1—1
(10 O N
N
av G] H QPQSWSIHDHQWIHIIHIHII & & se 3
Hmldwmmwlmmgg||N|mllHHIN|l||1||||||| oo H rm :: H
GHHIQHmeIII m CO CO cooommv-cha-amu—cm
( ( ( l l ( 4 ( | | 4
.|..'_-C : T— |.| '—|...__ .|."|r'.|., |,.....|-'..|' |?” ':.";.|_
_:W'"'r'1'|— .".h " ..1.'. ....|'. 41 " "'...' " L.- ..I |. 945395qu me'-.,, .. . | ' | l't. Q'... ' | . _ ”"h"”" ".
»” . | '....L...j..| ' . .-'*|"" .. '."... . " ”"". | | aug-..' 35 ”'...'—"... ..'" | .f|_ ||. ||—|_| :.|.| |. ('||. ' " | " .".'f.'; . .
|| hj,|||u|..|z.| '||,||||||||n ""
(| _||'||_.|| ||.".|"_|' |||_||.'u'" -'|-|..'||-'|| .l| ', . _||_
Tab. 3. Manliga (m) och kvinnliga (kv) tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhö- räknade). Genomsnittligt
. |2|3|4|5|6|7|8|9|10|11|12|13|14| B a r n u n d e r Lönegrad (arvode)och Antal tjänstemän med anställnings— 7 form 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn 6 barn bam m kv m kv m kv m kv m kv m kv m 1. ordinarie _— 3 — -— —— — -— — _- _ _ _ _ extra ord. -— 35 — 6 —— 5 — 1 — — _ _ _ extra (asp.) 10 2 7 — 4 _— _ _ 1 _ _ _ _ 2. ordinarie —— 11 — 2 — — — — — _ _ _ extra ord. 3 99 1 18 -— 2 —— 1 — _- —— _ _ extra (asp.) 3 13 1 3 — 2 — —- — _ _ _ _ 3. ordinarie — 48 — 11 — 2 — — — _ _ _ _ extra ord. — 16 — — — _— — _ _ _ _ _ _ extra (asp.) 1 — 1 _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ 4. ordinarie 2 104 1 38 -— 8 — 1 —— — —— 1 — extra ord. 52 71 29 9 12 2 5 — 1 1 — — extra (asp.) 3 1 — — — _ 1 _ _ _ _ _ _ 5. ordinarie 3256 5 1768 — 720 —- 282 — 129 — 58 —— 36 extra ord. 373 2 163 —- 44 — 17 — 10 —— 4 — _— extra (asp.) 60 — 15 — 3 1 3 -— — _ _ _ _ 6. ordinarie 1392 183 748 71 252 18 94 2 35 1 21 — 7 extra ord. 60 1 28 1 9 — 1 — — —— _ -— _ extra (asp.) 32 — 11 — 1 _ _ _ _ _ _ _ _ 7. ordinarie 970 98 531 38 219 2 68 — 35 — 6 — 3 extra stat — -— —- _ — _ 1 _ _ _ _ _ _ extra ord. 195 7 124 7 51 1 21 —— 14 —— 2 —— 2 extra (asp.) 6 3 5 —- 3 — 2 — _ _ _ _ _ 8. ordinarie 1193 8 487 4 184 1 68 ——- 32 — 10 — 5 extra ord. 23 — 21 — 4 — 5 — -— -— —— — 1 extra (asp.) 1 — 2 — —- _ — _ _ _ _ _ _ 9. ordinarie 129 — 77 — 55 — 29 — 12 — 5 4 extra ord. 1 —— — —— — — _ _ _ _ _ _ extra (asp.) 1 — —- _ _ _ _ _ _ _ _ _ _. 10. ordinarie 371 1 123 — 46 — 18 — 8 — 1 — _— extra ord. 5 — 2 -— — — 1 — _— _ _ _ _ extra (asp.) — — 1 — — — _ _ _ _ _ _ _ 11. ordinarie 32 64 17 28 4 6 1 2 — — — — _ extra ord. 2 43 1 28 — 10 — — — — — — — extra (asp.) 5 -—— 2 — — 1 _ _ _ _ _ _ _ 12. ordinarie 556 58 193 43 67 24 25 5 7 — 3 1 2 extra ord. 4 —— 2 1 — — —- — _ _ _ _ _ extra (asp.) 4 —- 1 -— _ _ _ _ _ _ _ _ __ 13. ordinarie — 1 — 3 — — _ _ _ _ _ _ _ extra ord. — _ 1 — — — _ _ _ _ _ extra (asp.) 4 — — -— 1 _ _ _ _ _ _ _ _ 14. ordinarie 25 1 5 — 3 — — —- — — — — extra ord. 34 — 15 -- 4 — —- -— _ _ _ _. _ extra (asp.) 3 — 1 — 1 _ _ _ 1 _ _ _ _
rande den civila statsförvaltningen. antal barn per tjänsteman.
Fördelning efter antal barn (adoptivbarn in-
| 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 23 | 24 | 25 | 26 27 16 å r Barn under 21 år Lönegrad Medeltal Summa Medeltal (arvode) 10 Sxärågallåaå? barn per barn under barn per och anställ— 8 barn 9 barn Mm tjänsteman 21 ar tjänsteman ningsform .. .. för för för för för för m m kv m for m for kv m kv m kv m kv _ _ — _ — 3 — 0'07 — 7 _ 016 1. ordinarie _ _ _ _ _ 66 _ 0'36 _ 114 _ 0152 extra ord. _ _ 41 2 045 005 44 2 048 005 extra (asp.) _ _ — _ — 15 _ 0'14 _ 18 _ 016 2. ordinarie _ _ _ _ 5 145 026 012 5 151 026 012 extra ord. _ _ _ _ 5 25 021 010 5 30 021 01? extra (asp.) _ _ _ _ — 76 _ 0'06 _ 82 _ 0-07 3. ordinarie _ _ _ _ _ 16 — 0'03 _ 18 _ 0'03 extra ord. _ _ _ _ 6 _ 0'60 _ 6 _ 0'60 _ extra (asp.) _ _ _ 4 214 041 018 4 229 04.4 020 4. ordinarie _ _ — _ 177 100 086 009 205 112 099 010 extra ord. _ _ _ _ 7 1 0-64 002 7 1 064 002 extra (asp.) 8 4 2 11445 5 1-00 013 16212 6 1-42 016 5. ordinarie _ _ _ _ 973 2 054 015 1034 2 0-57 015 extra ord. _ _ _ _ 111 3 017 012 113 3 017 012 extra (asp.) 2 _ 1 _ 4 386 401 0-93 018 5 936 456 1'26 020 6. ordinarie _ _ _ _ 147 0-41 017 159 4 044 022 extra ord. _ _ _ — 57 _ 0:42 _ 58 _ 0'43 — extra (asp.) _ 1 _ _ 3 202 180 095 0-13 4 595 198 1-37 020 7. ordinarie _ _ _ _ 4 _ 4'00 — 6 — 6'00 _ extra stat 1 1 _ _ 793 24 116 016 977 29 1'42 0'19 extra ord. _ _ _ _ 33 3 035 025 35 4 038 033 extra (asp.) 4 3 _ _ 3 305 19 0-73 018 5 432 26 1-20 024 8. ordinarie _ _ _ _ 104 097 — 111 _ 1'04 _ extra ord. _ _ _ _ 5 — 0'21 _ 5 _ 0'21 _ extra (asp.) 1 1 _ _ 699 — 1'48 _ 1 033 _ 2-19 _ 9. ordinarie » — —— _ — 1 _ 0'11 — 1 _ 0'11 _ extra ord. _ _ _ _ 1 _ 0'08 _ 1 008 — extra (asp.) _ 1 _ _ 882 1 0'58 006 1554 i 1-02 006 10. ordinarie _ _ — _ 13 — 0'87 _ 14 _ 0'93 _ extra ord. _ _ — 2 _ 0'11 _ 3 — 0'17 _ extra (asp.) _ _ _ 82 146 (”!-50 0'18 129 172 079 021 11. ordinarie _ _ _ _ 4 129 012 032 4 137 012 034 extra ord. — _ _ _ 9 3 0-21 004 11 3 026 004 extra (asp.) 1 _ _ _ 1318 242 0'56 036 2434 279 1-03 042 12. ordinarie _ _ _ _ 8 2 031 100 13 :! 0'50 1'00 extra ord. _ _ _ G _ 0'30 _ 6 _ 0'30 — extra (asp.) — _ _ — 7 _ 0'11 _ 7 _ 011 13. ordinarie _ _ _ _ 6 — 1-20 _ 6 _ 1-20 _ extra ord. _ _ _ 7 _ 0'50 _ 7 _ 0'50 _ extra (asp.) _ — _ _ 44 1 0153 014 76 2 1'09 029 14. ordinarie _ _ _ _ 76 _ 0'49 _ 77 _ 0'50 _ extra ord. _ _ _ — 13 _ 0'50 _ 13 _ 0'50 _ extra (asp.)
Tab. 3 (forts.). Manliga (m) och kvinnliga (kv) tjänstemän vid nyreglerade verk, inräknade). Genomsnittligt
1 2|3|4|5|6|7|8|9|10|11|12|13|14| B a r n n n d e r Lönegrad (arvode) Antaltjänstemän med och anställ— ningsform 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn 6 barn mln m kv m kv m kv m kv m kv m kv m
15. ordinarie 563 2 374 1 120 _ 28 1 6 — 3 _ 1 extra ord. 28 _ 22 _ 2 _ _ _ _ _ _ _ _ extra (asp.) 3 _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _
16. ordinarie 166 1 82 _ 33 _ 8 _ 2 _ _ _ extra ord. 14 1 6 _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ extra (asp.) 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _
17. ordinarie 133 _ 85 _ 32 _ 3 _ 1 _ _ _ extra ord. 5 _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ extra (asp.) 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
18. ordinarie 48 1 33 — 8 _ 2 — 1 _ 1 _ __ extra ord. 37 1 32 8 _ 2 _ 2 _ _ _ _ extra (asp.) 3 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
19. ordinarie _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ extra ord. 38 — 22 _ 5 _ 4 _ _ _ _ _ _ extra (asp.) 6 _ 3 _ _ _ 1 _ _ _ _ _ _
20. ordinarie 133 _ 80 _ 26 — 4 _ 1 _ 1 _ _ extra ord. 18 _ 8 — 4 _ _ _ _ _ _ _ _ extra (asp.) 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
21. ordinarie 118 _ 88 _ 31 _ 5 — 3 _ _ _ extra stat 16 _ 11 _ 3 _ 2 _ _ _ _ _ _ extra ord. 12 _ 7 _ 2 _ _ _ _ _ _ _ _
22. ordinarie 75 _ 30 _ 15 _ 6 _ _ _ 1 _ _ extra stat 2 _ _ _ 1 — _ _ _ _ _ _ _ extra ord. 4 _ 5 — 1 _ _ _ _ _ _ _ _
24. ordinarie 72 _ 40 _ 13 _ 7 _ _ _ 1 _ _ extra stat 6 _ 7 _ 6 _ _ _ _ _ _ _ _ extra ord. 4 _ 3 _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _
25. ordinarie 2 _ 4 _ 3 _ _ _ _ _ _ _ _
26. ordinarie 167 1 148 _ 89 1 35 — 12 _ 2 _ _ extra stat 5 _ 8 _ 6 _ _ _ _ _ _ _ extra ord. 3 _ 3 _ 1 — _ _ _ _ _ _
27. ordinarie 32 1 27 _ 17 _ 4 _ _ _ _ _ _ extra stat 4 _ 1 _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ extra ord. 1 _ _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _-
28. ordinarie 33 _ 25 _ 9 _ 3 1 1 _ _ _ _ extra stat 2 _ 3 — 1 _ _ — _ _ _ _ _
29. Ordinarie 11 _ 12 _ 5 _ 2 _ _ _ _ _ _ extra stat 3 _ _ _ 2 _ _ _ _ _ _ _
30. ordinarie 101 _ 67 _ 21 _ 12 _ 4 _ _ _ _ extra stat 4 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
A 1. ordinarie 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ extra stat _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
A 2. ordinarie 6 _ 6 _ 3 _ 1 _ _ _ _ _ _
A3. ordinarie 1 _ 2 _ 1 _ 1 _ _ _ _ _ _
tillhörande den civila statsförvaltningen. per tjänsteman. antal barn
Bilaga 2 (forts.). Fördelning efter antal barn (adoptivbarn
| 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 23 | 24 | 25 | 26 27 16 a r Barn under 21 år Lönegrad 5 mm barn Medeltal Summa Medeltal (arvode) 10 u dera16 å barn per barn under barn per och anställ- 8 barn 9 barn ham un r tjänsteman 21 år tjänsteman ningsform .. .. för för för för för för m m kv m for m for kv m kv m kv m kv _ _ _ _ 1838 8 091 013 2293 12 129 020 15. ordinarie _ _ _ _ 78 _ 0'30 _ 83 _ 0'32 _ extra ord. _ _ _ _ 5 _ 011 6 _ 0'13 extra (asp.) _ _ _ 471 1 064 012 699 1 094 012 16. ordinarie _ _ _ _ 29 1 0-33 010 33 1 0'38 0-10 extra ord. _ _ _ _ 1 _ 0'03 _ 1 — 0'03 _ extra (asp.) — _ _ _ 416 — 0-71 _ 647 — 1-10 _ 17. ordinarie _ _ _ _ 7 _ 0'28 _ 9 1 036 0133 extra ord. _ — _ _ 1 _ 0'33 _ 1 _ 0-33 — extra (asp.) — _ _ _ 157 1 069 005 272 1 120 0115 18. ordinarie _ _ _ _ 143 3 066 030 154 4 071 040 extra ord. _ _ 3 _ 0'27 — 3 _ 0'27 _ extra (asp.) _ _ _ _ _ _ _ _ — _ _ _ 19. ordinarie — _ _ _ 113 _ 0'83 _ 113 _ 0'82 _ extra ord. _ _ _ 16 _ 0'62 _ 16 _ 0-62 extra (asp.) _ _ _ _ 398 _ 0'77 _ 575 _ 1'11 _ 20. ordinarie _ _ _ _ 46 _ 0'46 _ 53 — 0-53 _ extra ord. _ _ _ _ 1 _ 0'14 _ 1 _ 0'14 _ extra (asp.) _ _ — 422 _ 0'77 — 599 2 109 033 21. ordinarie _ _ _ — 55 — 0'93 _ 66 _ 1'12 extra stat _ — — 32 _ 0'80 _ 32 _ 0'80 — extra ord. _ _ _ _ 210 _ 0'73 _ 346 _ 1'20 _ 22. ordinarie _ _ — _ 5 _ 0'71 _ 10 _ 1'43 _ extra stat _ _ _ _ 17 063 _ 19 _ 0'70 _ extra ord. — _ — _ 225 _ 0'69 _ 349 _ 1-07 _ 24. ordinarie _ — _ _ 38 1-00 _ 42 _ 1'11 _ extra stat _ _ _ _ 13 _ 1'08 _ 15 _ 1-25 _ extra ord. _ _ _ _ 19 _ 0'90 — 28 _ 1-33 _ 25. ordinarie _ _ _ 942 4 1—29 0'80 1231 4 2-90 0'80 26. ordinarie — _ _ _ 39 _ 1-26 _ 49 _ 1'58 _ extra stat _ _ _ 12 _ 1-00 _ 13 _ 1'08 _ extra ord. _ _ — — 153 1 O'” 017 238 3 120 050 27. ordinarie _ — _ _ 9 _ 0'90 _ 9 _ 0'90 _ extra stat _ — — 4 _ 2'00 _ 4 _ 2'00 _ extra ord. _ _ _ _ 127 4 1-05 133 170 4 1-40 1-33 28. ordinarie _ — _ _ 11 _ 1'10 _ 11 _ 1-10 _ extra stat _ _ _ _ 58 _ 0'82 _ 110 _ 1'55 _ 29. ordinarie — — _ _ 9 100 _ 9 100 _ extra stat _ _ _ _ 366 _ 0'79 _ 590 _ 1'28 _ 30. ordinarie _ _ _ _ 4 _ 0'44 _ 11 _ 1-22 _ extra stat _ _ _ _ 1 _ 0'14 _ 7 _ 1'00 — Al. ordinarie — _ _ _ _ _ — _ 1 _ 1'00 _ extra stat _ _ _ _ 31 _ 0'97 _ 46 _ 1'44 _ A2. ordinarie — _ _ _ 12 _ 0'48 _ 23 _ 0'92 _ A3. ordinarie
Tab. 3 (forts.). Manliga (m) och kvinnliga (kv) tjänstemän vid nyreglerade verk,
inräknade). Genomsnittligt
1 2|3|4|5 6|7|8|9|10|11|12|13|14| B a r n u n (1 o r Lönegrad (arvode) Antaltjänstemänmed och anställ- 7 ningsform 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn 6 barn bum
m kv m kv m kv m kv m kv m kv m
Arvode:
7 500: ord. _ _ 1 — — _ _ _ _ — _ _ _
9 500: ord. _ _ _ _ — _ _ _ _ _ _ _ _ 10 000: ord. 3 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 10 500: ord. 1 _ _ _ _ _ — _ _ _ — _ _ 12 000: ord. 2 _ 1 — 3 _ _ _ — _ — _ _ 13 000: ord. 1 — 1 _ — _ _ _ _ _ _ _ _ 14 000: ord. _ _ _ _ _ _ _ _ _ — _ _ _ 15 000: ord. 2 — 2 — 1 _ 1 — _ _ — _ _ 16 000: ord. 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ "00231"... _3_ _l _ 1 _ __ _ ___— 19 000: ord. 1 _ _ — 1 _ 2 _ _ _ _ _ _ 21 000: ord. 1 _ _ _ — _ _ _ _ — _ _ — 30 000: ord. _ — _ _ — — _ _ _ _ _ _ _ S:a ordinarie 9 603 591 5 059 239 1 981 62 709 12 289 1 113 2 58 » extra stat 42 _ 30 _ 21 _ 3 _ _ — _ _ _ ) extra ord. 916 276 496 71 150 20 57 2 27 1 7 _ 3 » extra (asp.) 148 19 51 3 14 4 7 _ 2 — _ _ _ Total 10709 886 5636 313 2 166 86 776 14 318 2 120 2 61 Tait,-_ _a)? _22? _796_' 320 Tez— 61
tillhörande den civila statsförvaltningen. Fördelning etter antal barn (adoptivbarn antal barn per tjänsteman.
| 1.5 | 16 | 17 | 18 | 19 | 21» | 21 | 22 23 | 24| 25 | 26 27 16 å r Barn under 21 år Lönegrad 10 Sååäallåag? 111/1:51? 1321 båg)???” gel-iela? oågqågåll- 8 barn 9 barn bum tjansteman 21 ar tjansteman mngsform
m m kv m för m för kv får få; får i); får &): Arvode:
_- _ _ _ 2 _ 2-00 _ 3 _ 3-00 _ 7500: ord. _ _ _ _ — _ _ _ — _ _ _ 9500: ord. _ _ _ _ 3 _ 0-75 _ 6 — 1-50 — 10000: ord. — — — _ 1 _ 1-00 _ 1 _ 1—00 — 10 500: ord. _ _ _ _ 13 _ 1'86 _ 13 — 1'86 _ 12 000: ord. _ _ _ _ 3 _ 1'50 _ 4 _ 2'00 _ 13 000: ord. _ _ _ _ _ _ — — 1 _ 1-00 _ 14000: ord. _ _ _ _ 13 _ 0'93 _ 20 _ 1-43 _ 15 000: ord. _ _ _ _ 1 _ 0'20 _ 2 _ 0'40 — 16000: ord. : : : : å : 2.38 : å : 3.533 : 17 om» 231131 _ _ _ _ 12 _ 1-50 _ 16 _ 2'00 _ 19 000: ord. _ _ _ _ 1 _ 1'00 _ 2 _ 2'00 _ 21 000: ord. _ _ — _ _ — _ _ 1 —- 0'50 _ 30000: ord. 16 10 1 2 31267 1329 0'88 0-17 457061510 1-30 020 S:a ordinarie _ _ _ _ 177 _ 1'00 _ 217 _ 1'23 _ » extra stat 1 1 _ — 2801 491 064 013 3134 575 0-72 015 » extra ord. _ _ _ _ 330 37 0'26 008 342 43 0'26 0—09 » extra (asp.) 17 11 ] 2 34 576 1857 0'83 0'16 498992128 1'21 0'18 Total 17 12 2 36432 ?557—
Tab. 4. Manliga tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande
1 2 | 3 | 4 | 5 11 | 7 | 11 | 9 10 | 11 | 12 | 13 Antal ogifta Antal gifta Antal änklirgar Lönegrad (arvode)
och med år;-(111 med så?! med &? anställnings— utan barn _ utan barn _ utan barn ' _ form barn under enbart S.a barn under enbart S.a barn under enbart 5.21
21 år (”är 21 år ove? 21 år ”Vi-
21 ar 21 ar 21 ar ]. ordinarie _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ extra ord. 2 _ _ 2 _ _ _ _ _ _ — _ extra (asp.) 63 1 _ 64 6 21 _ 27 _ — 1 1 2. ordinarie _ _ _ _ _ — _ _ _ _ extra ord. 14 _ _ 14 1 4 _ 5 _ _ _ _ extra (asp.) 19 _ 19 1 4 _ 5 _ _ _ _ 3. ordinarie _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ extra ord. 4 _ _ 4 _ _ _ _ _ _ _ extra (asp.) 7 _ _ 7 _ 3 3 _ _ _ 4. ordinarie 3 _ _ 3 3 3 _ 6 _ _ _ _ extra ord. 61 _ _ 61 32 106 5 143 _ 1 _ 1 extra (asp.) 7 4 _ 11 _ _ _ ._ _ _ _ _ 5. ordinarie 1018 69 3 1090 1516 7283 1021 9820 25 179 71 275 extra ord. 808 18 _ 826 333 600 15 948 2 8 1 11 extra (asp.) 500 5 _ 505 63 73 _ 136 1 _ _ 1 6. ordinarie 323 20 4 347 800 2906 457 4163 15 53 34 102 extra ord. 165 6 _ 171 65 98 166 1 1 _ 2 extra (asp.) 61 2 _ 63 27 42 1 70 _ 1 _ 1 7. ordinarie 164 19 2 185 505 2182 360 3047 15 45 23 83 extra stat _ _ _ _ _ 1 _ 1 — _ _ _ extra ord. 100 5 _ 105 109 424 21 554 1 10 _ 11 extra (asp.) 60 _ _ 60 17 16 _ 33 _ _ _ _ 8. ordinarie 204 6 4 214 563 2655 860 4078 16 88 41 145 extra ord. 22 2 _ 24 26 50 1 77 1 2 _ 3 extra (asp.) 19 — _ 19 2 3 _ 5 _ _ _ _ 9. ordinarie 14 3 _ 17 39 370 31 440 1 8 4 13 extra ord. 5 _ _ 5 2 1 _ 3 _ _ _ _ extra (asp.) 10 _ _ 10 1 1 _ 2 _ _ _ _ 10. ordinarie 29 3 1 33 197 802 412 1411 4 18 25 47 extra ord. 3 _ _ 3 4 8 _ 12 _ _ — _ extra (asp.) 12 _ _ 12 4 2 6 _ _ _ _ 11. ordinarie 19 _ — 19 23 69 42 134 1 2 4 7 extra ord. 18 _ _ 18 12 3 _ 15 _ _ _ _ extra (asp.) 31 _ _ 31 5 6 _ 11 _ _ _ _ 12. ordinarie 56 7 2 65 247 1265 658 2170 9 48 33 90 extra ord. 14 _ _ 14 3 _ 10 _ 1 1 2 extra (asp.) 9 _ _ 9 6 4 _ 10 _ 1 _ 1 13. ordinarie _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ extra ord. 1 _ _ 1 2 2 _ 4 _ _ _ — extra (asp.) 7 _ _ 7 2 5 _ 7 _ _ 14. ordinarie 3 1 _ 4 9 47 8 64 _ _ _ _ extra ord. 48 1 _ 49 51 52 — 103 _ 1 _ 1 extra (asp.) 13 _ _ 13 7 6 _ 13 _ _ _ _
den civila statsförvaltningen. Fördelning etter civilstånd.
14 | 15 | 16 | 17 | 18 111 211 | 21 | 22 | 23 24 . . Fördelnind efter civilstånd Antal franskllda tågfä— procentuecllt i förhållande Löne r ,1 d ]män Totala till hela antalet tjänste- ( a rvådle) med med utan antalet män rned nppgivet och utan barn bänk & angivet tjans te- c1v1lstand anställnings— barn under ellivår .a civil- man Änk— Från— form 21 ar 21 år stand Ogifta Gifta lingar skilda _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1. ordinarie _ _ _ _ _ 2 10000 _ _ _ extra ord. _ _ _ _ _ 92 6956 2935 1119 extra (asp.) _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 2. ordinarie _ _ _ _ _ 19 7368 2632 _ _ extra ord. _ _ _ — _ 24 7917 2083 _ _ extra (asp.) _ _ — _ _ _ _ _ _ _ 3. ordinarie _ _ _ _ _ 4 10000 _ _ _ extra ord. _ _ _ _ _ 10 7000 3000 extra (asp.) _ _ _ _ _ 9 3333 6667 _ _ 4. ordinarie 2 _ _ 2 _ 207 2947 6908 048 097 extra ord. _ _ — _ _ 11 10000 _ _ _ extra (asp.) 13 53 13 79 152 11416 968 8718 2-44 070 5. ordinarie 6 1 _ 7 24 1816 46119 5291 061 039 extra ord. 2 _ — 2 5 649 7841 21'12 016 031 extra (asp.) 16 26 5 47 57 4 716 745 8935 219 101 6. ordinarie 1 3 1 5 14 358 4971 4826 058 115 extra ord. 1 _ — 1 1 136 4667 5185 074 074 extra (asp.) 10 16 4 30 16 3 361 553 9109 248 090 7. ordinarie _ _ _ _ _ 1 _ 100-00 _ — extra stat _ 5 1 6 10 686 1553 81135 163 089 extra ord. _ _ _ — — 93 6452 3548 _ _ extra (asp.) 11 21 10 42 63 4 542 478 9104 324 094 8. ordinarie _ _ _ 3 107 2308 7404 288 _ extra ord. _ _ _ _ _ 24 7917 2083 _ _ extra (asp.) _ _ _ _ 2 472 362 9361 277 _ 9. ordinarie _ _ _ _ 1 9 6250 3760 _ _ extra ord. _ — _ _ _ 12 8333 1667 _ _ extra (asp.) 2 10 5 17 16 1 524 219 9356 312 113 10. ordinarie _ _ _ _ _ 15 2000 8000 _ _ extra ord. _ _ _ _ _ 18 6667 3333 _ _ extra (asp.) _ _ _ _ 3 163 1188 8374 438 _ 11. ordinarie _ _ _ — _ 33 5455 4545 _ _ extra ord. _ 1 _ 1 _ 43 7209 25'58 _ 2 extra (asp.) 4 10 5 19 18 2362 277 9258 3-84 081 12. ordinarie _ _ _ _ _ 26 5385 38-46 769 _ extra ord. _ _ _ _ _ 20 4500 5000 500 — extra (asp.) _ _ _ _ _ _ — _ _ 13. ordinarie _ _ _ _ _ 5 2000 8000 _ _ extra ord. _ _ _ _ _ 14 5000 50-00 _ _ extra (asp.) _ 1 1 1 70 5-80 92-75 _ 1-45 14. ordinarie 2 _ _ 2 — 155 3161 6645 065 1'29 extra ord. _ _ _ _ _ 26 5000 5000 _ _ extra (asp.)
Tab. 4 (forts.). Manliga tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande
1 2 | 3 | 4 | 5 6 | 7 | 8 | sc | 10 | 11 | 12 | 13 Antal ogifta Antal gifta Antal änklingar Lönegrad (arvode) och med 32131 med gå?] med $$; anställnings— utan barn , utan barn _ utan barn form barn under 6253? S.a barn under 8252? 5.51 barn nader 8253? S 11 21 ar 21 ar 21 ar 21 år 21 ar 21 år
15. ordinarie 269 4 _ 273 363 1211 123 1697 6 18 7 31 extra ord. 135 _ _ 135 62 53 2 117 _ _ 1 1 extra (asp.) 37 _ _ 37 5 4 _ 9 _ — — —— 16. ordinarie 88 2 1 91 104 366 143 613 1 10 8 19 extra ord. 46 _ _ 46 20 21 1 42 _ _ _ _ extra (asp.) 22 _ _ 22 5 1 1 7 _ _ _ _ 17. ordinarie 63 _ _ 63 103 334 61 498 3 8 2 13 extra ord. 8 _ _ 8 8 1 17 — _ _ _ extra (asp.) 1 _ _ 1 1 1 _ 2 — _ _ _ 18. ordinarie 12 _ 12 39 119 47 205 1 5 _ 6 extra ord. 84 _ _ 84 43 82 4 129 _ 1 2 extra (asp.) 5 5 3 3 _ 6 _ _ _ _ 19. extra ord. 32 _ _ 32 34 68 1 103 _ _ _ _ extra (asp.) 11 _ _ 11 5 10 _ 15 _ _ _ _ 20. ordinarie 53 _ 53 81 304 62 447 4 6 2 12 extra ord. 41 _ _ 41 22 31 2 55 _ 1 _ 1 extra (asp.) 4 _ _ 4 2 1 _ 3 _ — _ _ 21. ordinarie 100 1 101 93 295 40 428 2 5 4 11 extra stat 15 _ _ 15 6 31 1 38 _ 1 _ 1 extra ord. 10 _ 10 9 20 _ 29 — 1 _ 1 22. ordinarie 31 1 _ 32 43 156 41 240 _ 6 4 10 extra stat _ _ _ _ 1 5 1 7 _ — _ _ extra ord. 6 _ _ 6 10 11 _ 21 _ _ _ _ 24. ordinarie 39 _ _ 39 43 168 54 265 4 7 3 14 extra stat 5 _ _ 5 11 19 1 31 1 _ _ 1 extra ord. 1 1 _ 2 2 8 _ 10 _ _ _ _ 25. ordinarie _ _ — _ 2 13 5 20 _ 1 _ 1 26. ordinarie 50 1 _ 51 83 527 46 656 4 7 2 13 extra stat 5 _ _ 5 2 22 1 25 1 _ _ 1 extra ord. 3 _ _ 3 1 8 _ 9 _ _ _ _ 27. ordinarie 17 _ _ 17 26 115 31 172 1 3 3 7 extra stat 3 _ _ 3 1 6 _ 7 _ _ _ _ extra ord. _ _ _ _ _ 2 _ 2 _ _ _ _ 28. ordinarie 15 _ _ 15 13 75 10 98 _ 1 1 2 extra stat 1 _ _ 1 2 6 _ 8 _ _ _ _ 29. ordinarie 1 _ _ 1 6 45 14 65 _ 2 1 3 extra stat 1 _ _ 1 3 5 _ 8 _ _ _ _ extra ord. _ _ _ _ — _ _ _ _ _ _ 30. ordinarie 43 _ _ 43 62 280 58 400 4 4 2 10 extra stat _ _ _ _ 1 7 1 9 _ — _ _ A 1. ordinarie _ _ _ _ 1 4 2 7 _ _ _ extra stat — _ _ _ _ 1 _ 1 _ _ _ _ A 2. ordinarie 1 _ _ 1 6 20 3 29 _ _ _ extra stat 1 _ _ 1 _ _ _ _ _ _ _ A 3. ordinarie 2 _ _ 2 3 13 7 23 _ _ _ —
den civila statsförvaltningen.
Fördelning efter civilstånd.
14 | 15 | l6 | 17 12 19 zu | 21 | 22 | 23 24 . _. Fördelning efter civilstånd Antal franskilda råg?) procentuellt i förhållande Lön rad Jm? e Totala till hela antalet tjänste— ( regd ) (1 med utan antalet män med uppgivet a vghe me barn _an tjänste- civilstånd ? . utan barn _ ang1vet .. anstallnmgs— enbart S.a . . man barn under över c1vil— . _ _ Änk- Från- form 21 ar 21 år stand Ogifta G1fta lingar skilda 3 11 2 16 12 2 029 1353 84-14 1-54 079 15. ordinarie 2 _ _ 2 1 256 52-95 4588 0—39 078 extra ord. _ _ _ _ _ 46 8043 1957 _ _ extra (asp.) 5 6 3 14 3 740 1235 8317 258 190 16. ordinarie _ _ _ _ _ 88 52-27 4773 _ _ extra ord. _ _ _ _ — 29 7586 2414 _ _ extra (asp.) _ 3 1 4 12 590 1090 8616 225 069 17. ordinarie _ _ _ _ _ 25 3200 6800 _ _ extra ord. _ _ _ _ _ 3 3333 6667 extra (asp.) 2 _ _ 2 2 227 533 9111 267 089 18. ordinarie 2 _ _ 2 _ 217 3871 59-45 092 092 extra ord. _ _ _ _ _ 11 4545 5455 _ _ extra (asp.) 1 1 _ 2 _ 137 2336 7518 _ 1-46 19. extra ord. _ _ _ _ _ 26 4231 5769 _ extra (asp.) 1 3 _ 4 — 516 10-27 8662 2-33 078 20. ordinarie 3 _ _ 3 _ 100 41'00 5500 1—00 300 extra ord. _ _ — _ _ 7 5714 4286 _ _ extra (asp.) 3 4 _ 7 4 551 18'46 7825 201 128 21. ordinarie 2 1 _ 3 2 59 2632 6667 175 526 extra stat _ _ _ _ _ 40 2500 72-50 250 _ extra ord. _ 1 2 3 3 288 1123 8421 351 105 22. ordinarie _ _ _ _ _ 7 _ 100'00 _ _ extra stat _ _ _ _ _ 27 2222 77'78 _ _ extra ord. 1 7 8 1 327 1196 8130 4-29 245 24. ordinarie _ _ _ _ 1 38 1351 8379 270 — extra stat _ _ _ _ _ 12 1667 8333 _ _ extra ord. _ _ _ _ _ 21 _ 9524 476 _ 25. ordinarie 2 8 _ 10 2 732 699 8986 178 137 26. ordinarie _ _ _ _ — 31 16-13 80-64 323 _ extra stat _ _ _ _ _ 12 2500 7500 — _ extra ord. _ 2 _ 2 1 199 359 8686 3—54 101 27. ordinarie _ _ _ _ _ 10 3000 7000 _ _ extra stat _ _ _ _ _ 2 _ 100-00 _ _ extra ord. 2 1 1 4 2 121 12'61 82-35 1'68 336 28. ordinarie 1 _ _ 1 — 10 1000 80-00 _ 1000 extra stat _ — 1 1 1 71 143 9285 4—29 143 29. ordinarie _ _ — _ _ 9 1111 8889 _ _ extra stat 1 — _ 1 — 1 _ — _ 100'00 extra ord. 1 3 2 6 3 462 937 87-14 2'18 1-31 30. ordinarie _ _ _ _ _ 9 _ 100'00 _ _ extra stat _ _ _ _ — 7 _ 100-00 _ _ A 1. ordinarie _ — _ 1 _ 100'00 _ — extra stat _ 2 _ 2 _ 32 312 9063 _ 625 A 2. ordinarie _ _ _ 1 100-00 — — _ extra stat _ _ _ _ _ 25 800 9200 _ _ A3. ordinarie
Tab. 4 (forts.). Manliga tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande
1 2 | 3 | 4 | 5 6 | 7 | 8 | 9 10 | 11 | 12 | 13 Antal ogifta Antal gifta Antal änklingar Lönegrad
(i???) ...... 2.51 ...... 52551 .... $$$. ”523331"? 33.23.3521. erb'm S*! 322 3.32. enbart S=a 3532 36.12.6122 5...
21 år åveå'r 21 år 21,55 21 år ;;”;
Arvode:
7 500: ord. _ _ _ _ _ 1 _ 1 _ _ _ _ 9 500: ord. _ _ _ _ _ _ 1 1 _ _ _ _ 10 000: ord. _ _ _ _ _ 3 1 4 _ _ _ _ 10 500: ord. _ _ _ _ _ 1 _ 1 _ _ _ _ 12 000: ord. 1 _ _ 1 _ 6 — 6 _ _ _ _ 13 000: ord. _ _ — _ _ 1 _ 1 _ _ _ __ 14 000: ord. _ _ _ _ _ 1 _ 1 _ _ _ _ 15 000: ord. 2 _ _ 2 1 10 1 12 _ _ _ _ 16 000: ord. _ _ _ _ 1 2 2 5 _ _ — _ 17 000: ord. 2 _ _ 2 2 6 _ 8 _ _ _ _ e. stat _ _ _ _ _ 1 _ 1 _ __ _ __ 19 000: ord. _ _ _ — 1 5 2 8 _ _ _ _ 21 000: ord. _ _ _ _ _ 1 _ 1 _ _ _ _ 24 000: ord. _ _ _ _ 1 _ _ 1 _ _ _ _ 25 000: ord. _ _ _ — _ _ 1 1 _ _ _ _ 30 000: ord. _ _ _ _ — 1 1 2 _ _ — _ 35 000: ord. _ _ — — 1 _ _ 1 _ _ _ _ :a ordinarie 2622 136 18 2776 4980 21665 4605 31250 116 524 274 914 > extra stat 31 _ _ 31 27 104 5 136 2 1 _ 3 ) extra ord. 1 631 33 _ 1 664 851 1 667 56 2 574 5 27 4 36 » extra (asp.) 898 12 _ 910 162 206 2 370 1 2 1 4 Total 5 182 181 18 5381 6020 23 642 4668 34 330 124 554 279 957
den civila statsförvaltningen. Fördelning efter civilstånd.
14 | 15 | 16 | 17 18 19 20 | 21 | 22 | 23 24 .. Totala till hela antalet tjänste- med med. unga antalet män tned nppgivet ("gå?” utan barn ägg,;t S-a angivet tlälååe- c1v1lstand anställnings— barn under över ' ciyil— _ _ Änk— Från- form 21 ar 21 år stand Oglita G1fta lingar skilda Arvode: _ _ _ _ _ 1 — 100'00 _ — 7 500: ord. _ — _ _ _ 1 _ 100'00 _ — 9 500: ord. — _ _ _ _ 4 _ 100'00 _ _ 10 000: ord. _ _ _ — _ 1 _ 100'00 _ _ 10500: ord. — _ _ _ — 7 14-29 85-71 — _ 12000: ord. _ 1 _ 1 _ 2 — 50'00 _ 50'00 13 000: ord. _ _ _ _ _ 1 _ 100'00 _ _ 14 000: ord. — — — _ — 14 14-29 85-71 — _ 15 000: ord. _ _ _ _ _ 5 _ 100-00 _ _ 16 000: ord. _ — _ _ _ 10 20—00 80-00 — _ 17 000: ord. _ _ _ _ _ 1 _ 100'00 _ _ e. stat _ _ — _ — 8 _ 100'00 _ _ 19 000: ord. _ _ _ _ _ 1 _ 100—00 _ _ 21 000: ord. _ _ _ _ _ 1 _ 100'00 _ _ 24 000: ord. _ _ _ _ _ 1 — 100'00 _ _ 25 000: ord. _ _ _ _ _ 2 _ 100'00 _ _ 30 000: ord. _ _ _ _ _ 1 _ 100-00 — _ 35 000: ord. 76 189 54 319 374 35 633 7'87 8864 2-59 090 S:a ordinarie 3 1 — 4 3 177 17'82 7816 1-72 230 » extra stat 20 10 2 32 53 4359 3866 5976 084 074 » extra ord. 3 1 _ 4 6 1294 7065 28-73 0-31 031 > extra (asp.) 102 201 56 359 436 41463 1312 83-67 2-33 088 Total
Tab. 5. Kvinnliga tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande
1 2 | 3 | 4 | 5 6 | 7 | 8 | 9 10 | 11 | 12 | 13
Antal ogifta Antal gifta Antal änkor
Lönegrad och med med med .. . (1 med med
anstallnmgs- me barn barn barn form 33; "111353 enbart Sa gå?; utfå; enbart Sza gå?; ååå; enbart S:a
21 är över 21 år _övef 21 år 3”?
21 ar 21 ar Zl er 1. ordinarie 30 1 34 5 2 1 8 _ 2 1 3 extra ord. 46 11 5 62 25 26 7 58 26 21 48 extra (asp.) 36 _ _ 36 _ 2 _ 2 _ _ _ _ 2. ordinarie 69 _ _ 69 24 11 _ 35 _ 2 _ 2 extra ord. 805 12 _ 817 279 103 _ 382 6 3 1 10 extra (asp.) 201 _ _ 201 13 10 _ 23 2 4 3 9 3. ordinarie 945 19 1 965 208 39 1 248 6 6 1 13 extra ord. 559 7 _ 566 29 8 _ 37 1 3 _ 4 extra (asp.) 19 _ _ 19 1 _ _ 1 1 _ _ 1 4. ordinarie 758 1 _ 759 231 141 _ 372 5 7 4 16 extra ord. 807 3 _ 810 191 66 3 260 3 5 4 12 extra (asp.) 45 _ _ 45 5 1 _ 6 1 _ _ 1 5. ordinarie 30 _ _ 30 2 5 _ 7 _ _ _ _ extra ord. 6 — _ 6 5 2 _ 7 _ _ _ _ extra (asp.) 22 _ _ 22 1 1 _ 2 _ _ _ _ 6. ordinarie 1570 21 5 1596 298 260 7 565 19 13 4 36 extra ord. 8 _ _ 8 6 1 _ 7 _ 1 _ 1 extra (asp.) 7 _ _ 7 1 _ _ 1 1 _ _ 1 7. ordinarie 628 2 _ 630 159 122 4 285 17 9 7 33 extra ord. 106 _ _ 106 27 13 1 41 1 4 _ 5 extra (asp.) 6 1 _ 7 2 2 _ 4 _ _ _ _ 8. ordinarie 70 2 _ 72 18 13 _ 31 — 2 _ 2 extra ord. 1 _ _ 1 2 _ _ 2 _ _ _ _ extra (asp.) _ _ _ — 1 _ _ 1 _ _ _ _ 9. ordinarie _ _ _ _ 1 _ _ 1 _ _ _ _ extra (asp.) 1 _ _ 1 _ — _ — _ _ _ _ 10. ordinarie 14 _ _ 14 1 _ _ 1 1 1 _ 2 extra ord. 3 _ _ 3 — — _ _ _ _ _ _ extra (asp.) 2 _ _ 2 _ — _ _ 1 _ _ 1 11. ordinarie 574 2 _ 576 100 96 6 202 5 11 4 20 extra ord. 245 _ _ 245 50 77 2 129 6 3 3 12 extra (asp.) 66 — _ 66 — — _ _ _ _ _ _ 12. ordinarie 408 1 — 409 73 123 10 206 9 8 6 23 extra ord. 1 — _ 1 — 1 _ 1 _ _ _ _ 13. ordinarie 58 _ _ 58 3 4 _ 7 _ _ _ _ 14. ordinarie 4 _ _ 4 1 _ 1 2 _ 1 — 1 extra ord. 2 _ — 2 2 _ _ 2 _ _ _ _ 15. ordinarie 47 _ _ 47 4 3 1 8 _ 2 2 4 extra ord. 4 _ _ 4 2 _ _ 2 _ _ _ _ extra (asp.) 2 — _ 2 1 _ _ 1 _ _ _ _ 16. ordinarie 7 _ _ 7 _ 1 _ 1 _ _ _ _ extra ord. 6 _ _ 6 4 1 _ 5 _ _ _ _ extra (asp.) 2 _ _ 2 _ _ _ _ _ _ _ _
den civila statsiörvaltningen. Fördelning efter civilstånd.
14 | 15 | 16 | 17 18 19 20 | 21 | 22 | 23 24 . Fördelning efter civilstånd Antal frånskilda tåg?; procentuellt i förhållande ]män Totala till hela antalet tjänste- Lönegrad med med utan antalet män med uppgivet och barn . tjänste- civilstånd anställnings- utan barn b __ angivet .. barn under 69 art 8.11 civil- man . form 21 år 51,21;— stånd Ogifta Gifta Änkor iiäå; _ — _ _ _ 45 75-55 1778 667 _ 1. ordinarie 4 7 3 14 3 185 3407 3187 2637 7119 extra ord. _ _ _ _ _ 38 9474 526 — _ extra (asp.) 1 1 1 3 1 110 6331 32-11 1'83 2-75 2. ordinarie 4 9 1 14 3 1226 6681 3123 082 114 extra ord. 1 5 1 7 2 242 8375 958 375 29? extra (asp.) 2 3 — 5 10 1 241 7838 2015 1'06 041 3. ordinarie _ _ _ 4 611 9324 610 066 _ extra ord. _ _ _ _ _ 21 9048 476 476 _ extra (asp.) 11 7 1 19 8 1 174 65-10 31-90 137 1133 4. ordinarie 8 13 2 23 _ 1 105 7330 2353 1'09 2'08 extra ord. 1 _ _ 1 _ 53 8490 1132 189 1'89 extra (asp.) _ _ _ 1 38 8108 1892 _ _ 5. ordinarie — _ — _ _ 13 4615 53-85 _ _ extra ord. _ _ _ _ 24 9167 833 _ _ extra (asp.) 8 12 _ 20 9 2 226 72-00 2548 1-62 090 6. ordinarie 1 1 _ 2 _ 18 4444 3889 556 1111 extra ord. _ _ — _ — 9 77'78 1111 1111 _ extra (asp.) 11 8 4 23 12 983 6488 2935 340 237 7. ordinarie _ 1 _ 1 1 154 6928 2680 327 065 extra ord. _ 1 _ 1 _ 12 58-34 33-33 — 3317. extra (asp.) _ 1 _ 1 1 107 67-92 29-25 1-89 094 8. ordinarie 1 _ _ 1 1 5 2500 5000 _ 2500 extra ord. _ _ _ _ _ 1 _ 100'00 _ _ extra (asp.) _ _ _ _ 1 _ 100'00 _ _ 9. ordinarie _ _ _ _— 1 10000 — _ _ extra (asp.) _ _ _ _ _ 17 8236 588 1176 _ 10. ordinarie _ _ _ _ _ 3 10000 _ _ _ extra ord. _ _ _ _ _ 3 6667 — 33'33 _ extra (asp.) 3 7 4 14 8 820 70-94 2488 2'46 1-72 11. ordinarie 6 6 _ 12 1 399 61'55 3241 302 5302 extra ord. 1 1 _ 2 _ 68 9706 _ _ 2'94 extra (asp.) 7 13 3 23 3 664 6188 3116 348 348 12. ordinarie _ _ _ _ _ 2 5000 5000 _ _ extra ord. _ _ _ _ _ 65 8923 1077 _ _ 13. ordinarie _ _ _ _ _ 7 5714 2857 1429 _ 14. ordinarie _ _ — _ _ 4 5000 50'00 _ _ extra ord. _ 1 _ 1 _ 60 78-33 13—33 6157 167 15. ordinarie _ _ _ _ _ 6 6667 33-33 _ — extra ord. _ _ _ _ _ 3 6667 3333 _ _ extra (asp.) _ _ _ — 8 8750 1250 _ 16. ordinarie _ _ — _ _ 11 5455 4545 _ _ extra ord. _ _ _ _ 2 100-00 _ _ _ extra (asp.)
Tab. 5 (forts.). Kvinnliga tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande
1 2 | 3 | 4 | 5 6 | 7 | 8 | 9 10 | 11 | 12 | 13
Antal ogifta Antal gifta Antal änkor
Lönegrad och med med med .. . med med med
anstfallnmgs- utan barn barn _ utan barn barn _ utan barn barn orm barn under enbart S.a barn under enbart S.a barn under enbart S:a
21år ove! 21.1. OV" 21 år Över
21 ar 21 år 21 år 17. ordinarie 17 _ _ 17 — _ _ _ _ _ _ _ extra ord. 1 _ _ 1 1 _ _ 1 _ _ __ _ 18. ordinarie 19 _ _ 19 _ 1 _ 1 _ _ _ _ extra ord. 6 — _ 6 1 2 _ 3 1 _ _ 1 20. ordinarie 2 _ _ 2 _ _ _ _ _ _ _ _ extra ord. 1 — _ 1 _ — _ _ _ _ _ _ 21. ordinarie 3 _ _ 3 1 _ _ 1 _ 1 _ 1 extra stat 1 — _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ 22. ordinarie 1 _ _ 1 _ _ _ _ _ _ __ __ 26. ordinarie 3 _ _ 3 _ 2 _ 2 _ _ _ _ 27. ordinarie 4 _ _ 4 _ 1 _ 1 _ 1 _ 1 28. ordinarie 2 _ _ 2 _ 1 _ 1 _ _ _ __ 29. ordinarie 1 — _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ S:a ordinarie 5 264 51 7 5 322 1 129 825 31 1 985 62 66 29 157 » extra stat 1 _ _ 1 — _ _ _ _ _ _ _ » extra ord. 2 607 33 5 2645 624 300 13 937 19 45 29 93 : extra (asp.) 409 1 _ 410 25 16 _ 41 6 4 3 13 Total 8 281 85 12 8 378 1 778 1 141 44 2 963 87 115 61 263
den civila statsförvaltningen.
Fördelning efter civilstånd.
14 | 15 | 16 | 17 | 18 19 211 | 21 | 22 | 23 24 . . Fördelning efter civilstånd Antal franskllda tåg:?å procentuellt i förhållande Jmän Totala till hela antalet tjänste- Lönegrad med med utan antalet män med uppgivet och t barn barn an ivet tjänste— civilstånd anställnings- u an enbart S:a .g. män form barn under över c1v11— __ Från- 21 år 21 år stånd Ogifta Gifta Ankor skilda _ — _ _ — 17 10000 _ _ _ 17. ordinarie _ 1 _ 1 _ 3 3334 3333 _ 33 33 extra ord. _ _ _ _ 1 21 9500 500 _ _ 18. ordinarie _ _ _ _ _ 10 6000 3000 1000 _ extra ord. _ _ _ _ _ 2 10000 _ _ _ 20. ordinarie _ _ _ _ 1 100'00 _ _ _ extra ord. _ _ _ _ 1 6 6000 2000 2000 _ 21. ordinarie — — _ 1 100-00 _ _ _ extra stat _ _ _ _ _ 1 10000 _ _ _ 22. ordinarie _ _ _ _ _ 5 6000 4000 _ _ 26. ordinarie _ _ _ _ _ 6 6666 1667 1667 _ 27. ordinarie _ _ _ _ _ 3 66'67 33-33 _ _ 28. ordinarie _ _ _ _ _ 1 10000 _ _ _ 29. ordinarie 43 53 13 109 55 7 628 7028 2621 207 144 S:a ordinarie _ _ _ _ _ 1 10000 _ — _ » extra stat 24 38 6 68 13 3 756 7067 25-03 248 132 » extra ord. 3 7 . 1 11 2 477 8631 863 274 232 » extra (asp.) 70 98 20 188 70 11 862 7105 2513 223 159 Total
Bilaga 3.
P. M.
med historik över behandlingen av den s. k. beh0vsprincipen såsom norm för lönesättningen beträffande statsanställda.
Under förarbetena till de löneregleringar för statens befattningshavare, som ägt rum under 1900-talet, har frågan om den s. k. behovsprincipens tillämpning inom lönesystemet gång efter annan varit föremål för ingående överväganden. Behovs- principen har under denna diskussion, allmänt sett, betecknat en grundsats, enligt vilken avlöningen bestämmes med hänsyn till befattningshavarens levnadsbehov. Särskilt hava därvid tagits i betraktande variationer i levnadsbehoven för familje— försörjare och icke-familjeförsörjare. De, som omfattat nämnda princip för ut- mätande av statstjänstemännens löner, hava hävdat den meningen, att familjeför- sörjare, vare sig män eller kvinnor, böra åtnjuta högre avlöning än icke-familje- försörjare, oavsett huruvida dessa senare äro män eller kvinnor. Beträffande den ensamstående mannens och den ensamstående kvinnans levnadsbehov hava me- ningarna understundom gått isär, i det att somliga ansett, att i detta avseende ingen nämnvärd skillnad förefinnes, medan andra menat, att mannens levnadsbehov är så mycket större än kvinnans, att hänsyn bör tagas även härtill vid bestämmandet av lönens storlek. Numera torde dock bland behovsprincipens anhängare den upp— fattningen vara förhärskande, att grundlönen bör vara lika för män och kvinnor och följaktligen lönedifferentieringen uteslutande betingas av familjeförsörjnings- plikten. Vare sig man anslutit sig till den ena eller andra av sist nämnda upp- fattningar, har emellertid det grundväsentliga för tanken på behovsprincipens in- förande i lönesystemet varit, att den, som är familjeförsörjare, bör erhålla större inkomst av tjänsten än icke-familjeförsörjaren.
Behovsprincipen i dess nu angivna mening har _ om här bortses från de sär- skilda barntillägg, som ingå i dyrtidstilläggen _ hittills icke vunnit tillämpning inom statens lönesystem. Däremot har tidigare vid bestämmandet av statstjänste- männens löner hänsyn tagits till familjeförsörjningsplikten så till vida, att man- liga befattningshavare ofta tillerkänts högre lön än kvinnliga befattningshavare i motsvarande eller liknande befattningar. Detta system _ olika lön för manlig och kvinnlig befattningshavare i samma eller liknande befattning _ har haft sin grund i den åtminstone tidigare av statsmaktcma hävdade uppfattningen, att eftersom manliga befattningshavare i regel äro gifta och kvinnliga befattningshavare i regel ogifta, levnadsbehoven genomsnittligt sett äro större för de förra än för de senare.
En i sistnämnda mening tillämpad behovsprincip har sin naturliga historiska för- klaring. Så länge befattningar i allmän tjänst huvudsakligen innehades av män. var frågan om grunderna för lönebestämningen föga komplicerad. Man utgick från att mannen i allmänhet skulle bilda familj och bestämde eller sade sig be- stämma avlöningen härefter. Att en eller annan manlig tjänsteman förblev ogift, spelade i fråga om avlöningsgrunderna för det dåvarande ingen nämnvärd roll. Så kommo emellertid kvinnorna in på tjänstemannabanorna, till en början allenast inom vissa få grenar av statsförvaltningen, exempelvis inom undervisningsväsendet, men efter band inom allt flera förvaltningsområden. De ogifta befattningshavarnas an- tal blev härigenom allt större och större. Man började nu överväga, huruvida det, särskilt från statsfinansiell synpunkt, kunde vara lämpligt, att denna mängd ogifta
befattningshavare skulle uppbära lika hög avlöning som de gifta. Diskussionen om lönens storlek med hänsyn till syftet att bereda vederbörande skälig bärgning blev därvid närmast en diskussion om förhållandet mellan manlig och kvinnlig lön. De nämnda övervägandena ledde till att man redan under senare hälften av 1800- talet inom sådana områden av statsförvaltningen, där kvinnor mera allmänt vun- nit inträde, fastställde särskilda lägre lönebelopp för de kvinnliga befattnings— havarna, därvid som motiv anfördes, att dessa icke kunde anses som familje- försörjare. Därmed var, såsom nyss påpekats, på sätt och vis en behovsprincip i mera vidsträckt bemärkelse införd i det statliga lönesystemet.
De meningsbrytningar, som varit förknippade med den här antydda utvecklingen, förbigås väsentligen i denna promemoria och beröras endast i den mån, de varit intimt förknippade med diskussionerna om beh0vsprincipen i den egentliga, mera begränsade mening, som bäst kan karakteriseras genom uttrycket familjeförsörjnings- principen. Därvid förbises givetvis icke, att det både logiskt och praktiskt kan sägas föreligga ett samband mellan lönesättningen för de kvinnliga befattnings- havarna och behovsprincipen. Sedd mot bakgrunden av utvecklingen de senaste år-- tiondena torde nämligen ifrågavarande princip i sin moderna form vara att upp— fatta såsom en syntes av de två syftena att tillgodose både kvinnornas under 1900- talet allt starkare krav på samma lön för samma arbete som männen under i övrigt lika förhållanden och det på sociala grunder motiverade kravet på hänsynstagande till försörjningsbördan vid lönesättningen.
De viktigaste yttre data i diskussionen om familjeförsörjningsprincipen under 1900-talet kunna i korta drag angivas sålunda.1
I proposition till 1906 års riksdag angående lönereglering för folkskolans ordi- narie lärare föreslogs, under hänvisning till de manliga lärarnas efter hand meren- dels större försörjningsbörda, en differentiering mellan manliga och kvinnliga lära— res löner på det sätt, att de senares ålderstillägg skulle bestämmas till ”I: av de förras. I riksdagen framfördes motionsvis, såsom uttryck för en mera följdriktigt tillämpad familjeförsörjningsprincip, kravet på att ogift lärare i dylikt avseende måtte likställas med lärarinna. Riksdagen biföll emellertid propositionen i enlighet med det sam— mansatta stats- och lagutskottets utlåtande, vari medgavs det principiellt berättigade i motionens syfte. Ett av de huvudsakligaste motiven till de föreslagna högre ålders- tilläggen för manliga lärare hade varit, att dessa vid tiden för ålderstilläggens ut- gående i allmänhet vore familjeförsörjare i detta ords egentliga mening. I ut- låtandet avböjdes motionens yrkande med tanke på det ringa antalet ogifta lärare längre upp i åldersklasserna, där differentieringen kunde ha en viss ekonomisk be— tydelse, och i syfte att ej på folkskolans område introducera en eljest icke till- lämpad grundsats.
I en motion till 1908 års riksdag framfördes tanken på särskilda familjetillägg i hela lönesystemet med yrkande om särskild utredning enligt vissa av motionären utvecklade grundsatser, bland annat innebärande att befattningshavare, man eller kvinna, skulle utöver den för befattningen bestämda grundlönen erhålla ett löne- tillskott, då han styrkte sig ha ingått äktenskap, och en ökning av detta tillskott för varje barn. Tillskottet skulle hava olika storlek i olika befattningar. Motionen behandlades av ett tillfälligt utskott, som uttalade sin anslutning till principen om lönedifferentiering mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare, särskilt i fråga om hyresbidrag eller hyresersättning. I utlåtandet anmärktes emellertid, att såsom familjeförsörjare kunde och borde i viss mån betraktas även de ogifta be— fattningshavare, som försörjde ålderstigna eller minderåriga anhöriga. Vidare er- inrades om att de i alla lönestater utgående ålderstilläggen sannolikt avsåge att möta de ökade behov, som en tillväxande familj medförde. Utskottet hemställde
' En fylligare redogörelse för tiden fram till 1923 gives i 1921 års lönekommittés betänkande (sid. 51—60), till vilket här hänvisas.
om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i frågan. Denna hem— ställan vann emellertid ej vederbörande kammares bifall.
FoIkundervisningskommittén föreslog i sitt betänkande den 20 december 1911 an— gående folkskoleseminarierna en viss, ehuru summarisk lönedifferentiering efter be— hovssynpunkter för de av förslaget berörda befattningshavarna vid seminarierna. Dessa skulle indelas i följande tre grupper: manlig gift, manlig ogift och kvinnlig, dock att inom den senare gruppen änka med ett eller flera oförsörjda barn skulle erhålla ett särskilt tillägg.
Kommittén hävdade i motiveringen till sitt förslag, att en indelning av löntagarna i endast de två grupperna manliga och kvinnliga lärare skulle kränka hänsynen till levnadsbehoven. Riktigare vore att draga gränsen mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare. På principen »lika behov — lika lön» kunde man dock icke enligt kommitténs mening bygga upp avlöningssystemet. I stället borde grund- satsen för löneregleringen vara, att de, som utförde lika arbete, såvitt möjligt borde inbördes bliva lika förmånligt ställda med hänsyn till sina lönevillkor. Det vore emellertid omöjligt att fullständigt genomföra denna grundsats, så som levnads- behoven växlade för olika individer. En viss schematisering vore därför nödvändig. Önskvärt hade varit, om man kunnat göra åtskillnad mellan familjer utan och med barn samt bland de senare mellan familjer med få och med många barn, samt om hänsyn även kunnat tagas till fall, där försörjningsplikten gällde andra än hustru och barn.
Invändningen att en sådan differentiering, som kommittén föreslagit, skulle vara främmande för vårt lönesystem tog kommittén upp till bemötande och uttalade därvid att den av svenska staten sedan gammalt tillämpade löneprincipen härlett sig ur begreppet »anständig bärgning» och icke ur principen »lika lön för lika arbete». Då kvinnorna efter hand inträtt å den statliga arbetsmarknaden, hade de erhållit en lägre lön än männen, eftersom de i regel icke vore familjeförsörjare. Att på ett följdriktigare sätt genomföra skillnaden mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare syntes kommittén då icke vara att genomföra en ny och främ- mande princip i vårt löneväsen utan snarare att fasthålla vid dess gamla och hå- rande grundtanke.
I några remissyttranden över folkundervisningskommitténs förslag framhölls, att den gjorda uppdelningen av löneplanen vore alltför schablonartad: skillnad borde göras mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare och icke mellan gifta och ogifta.
Lärarlönenämnden, som avgav sitt huvudbetänkande den 31 oktober 1914, ut- talade sig bestämt till förmån för familjeförsörjningsprincipen men begränsade sitt förslag om särskilda familjetillägg till kommunalt anställda lärare av hänsyn till sambandet mellan de statsanställda lärarnas avlöning och det allmänna statliga löne- systemet. Enligt nämndens förslag skulle familjetillägg, vart och ett förslagsvis & 150 kronor för småskollärare och 200 kronor för folkskollärare, utgå till ordinarie befattningshavare för egna ogifta äkta barn under 21 års ålder. Av kvinnliga be- fattningshavare skulle endast änkor erhålla tillägg. Högsta antalet familjetillägg skulle enligt förslaget utgöra tre, varvid ett barn skulle berättiga till första till- lägget, minst tre barn till andra och minst fem barn till tredje.
Vid argumentationen för sitt förslag framhöll nämnden, att det enligt dess er— farenhet vore svårare, ju större en kår vore, att för kåren åstadkomma en löne- reglering, som på en gång tillgodosåge såväl familjeförsörjarens intressen som statens ekonomiska intressen, därest vid lönens fördelning hänsyn icke toges till försörjningsplikt. Vid en sådan konflikt bleve det lätt familjeförsörjarens intres— sen, som finge stå tillbaka. Enligt nämndens mening kunde sålunda folk- och små- skollärarkåren svårligen erhålla en lönereglering, som fullt tillgodosåge de manliga familjeförsörjarnas behov av anständig bärgning, med mindre löneregleringen bygg- des på grundsatsen om lönens fördelning med hänsyn till familjeförsörjningsplikt.
En sådan princip vore icke främmande för det rådande avlöningssystemet. Såsom uttryck för denna s. k. behovsprincip måste ett flertal förekommande löneförmåner anses, bl. a. ålderstillägg, statens bidrag till tjänste- och familjepensioner ävensom avlöning under sjukdom. Om därtill lades barntillägg såsom ett ytterligare moment, skulle det sålunda icke innebära något avsteg från en hävdvunnen avlöningsprincip.
Genom en motion om särskilda familjetillägg åt folkskolans lärare enligt i huvud- sak av lärarlönenämnden föreslagna grunder ställdes 1915 års riksdag inför frågan. Statsutskottet, vars förslag riksdagen biföll, tillstyrkte —— under uttryckligt fram- hållande, att utskottet därmed icke i princip tagit ståndpunkt till familjeförsörj— ningsprincipens lämplighet vid en definitiv lönereglering för folkskollärarna — en tillfällig löneförbättring för barnaförsörjare, vilka enligt utskottets mening utgjorde den mest beträngda gruppen. Förbättringen bestämdes emellertid till samma be- lopp, 250 kronor för folkskollärarna och 150 kronor för småskollärarna, till alla däri delaktiga, oavsett barnantalet.
Vid 1915 års riksdag avslogs även en motion, åsyftande utredning av möjligheter- na att tillämpa principen om familjeunderstöd för alla statens funktionärer. Moti— veringen för avslaget var den, att rätta tidpunkten för en sådan utredning för det dåvarande ej vore inne.
1902 års Iöneregleringskommitté framhöll i utlåtande den 21 februari 1918 över lärarlönenämndens förslag, att det syntes vara olämpligt att —— vilket nämndens för- slag skulle leda till ——- mera försöksvis tillämpa beh0vsprincipen inom vissa grenar av statstjänsten. Om beh0vsprincipen efter en ingående utredning verkligen visade sig förtjänt av beaktande, borde den efter enhetliga grunder genomföras inom stats- förvaltningen i dess helhet eller inom väsentliga delar därav. Principens utform- ning i detalj ansåge kommittén även vara i behov av utredning med tanke på de stridiga meningar, som gjort sig gällande i fråga om ett flertal dylika spörsmål.
I proposition till 1918 års lagtima riksdag angående lönereglering för lärare vid undervisningsanstalterna uttalade departementschefen (statsrådet Rydén) sin prin- cipiella anslutning till familjeförsörjningsprincipen och betonade, att till principens förmån även talade den synnerligen starka anslutning, den rönt från de av lärar- lönenämndens förslag berörda personalgrupperna. På grund av de invändningar, löneregleringskommittén gjort, och för att icke äventyra den synnerligen trängande löneregleringen genom ytterligare utredningar funne departementschefen sig dock nödsakad att under dåvarande förhållanden avstå från tillämpning av principen och att även på folk- och småskolans område i enlighet med dittills gällande avlönings- principer föreslå lägre lön för kvinnlig lärare än för manlig i samma befattning. Riksdagen, som i detta avseende biföll propositionen, uttalade på statsutskottets förslag endast att under sagda förhållanden »något särskilt yttrande från riksdagens sida i fråga om den under lönefrågans föregående skeden omdebatterade behovsprin- cipen icke nu erfordras».
Kommunikationsverkens lönekommitté upptog icke systemet med familjetillägg i sitt den 20 februari 1919 framlagda förslag till avlöningsreglemente för kommunika- tionsverken. Enligt kommitténs mening funnes icke anledning att särskilt för kom- munikationsverkens del ifrågasätta en sådan anordning, och då bland berörda per- sonalgrupper tanken därpå rönt ett bestämt motstånd, hade det ej ens synts nödigt att utveckla skälen för och emot systemet.
Vid framläggande år 1920 av förslag till lönereglering för statsdepartement och centrala verk vidhöll 1902 års Iönereglcringskommitté sin tidigare uttalade uppfatt- ning om att beh0vsprincipen, därest den efter ingående utredning befunnes förtjäna beaktande, borde genomföras efter enhetliga grunder inom hela statsförvaltningen.
En liknande uppfattning hävdades i ett betänkande av år 1920 av de 5. k. behö- righetssakkunniga, vilka hade att utreda frågan om kvinnors tillträde till statliga befattningar.
1921 års lönekommitté (kuinnolönekommittén), vars uppdrag avsåg utarbetandet av förslag till ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas avlönings- och pen- sionsfrågor, framlade i betänkande av den 12 oktober 1923 förslag till ett på familje— försörjningsprincipen grundat avlöningssystem för de nyreglerade verken. Enligt detta förslag skulle för män och kvinnor gälla samma löneplan, dock att de i löne- planen angivna beloppen för kvinnliga befattningshavare skulle minskas i lönegra- derna 23—30 med vad som motsvarade familjepensionsavgiften för man och i lägre lönegrader med vissa i reglementet angivna procent av lönen. Löneplanen kon- struerades av kommittén med utgångspunkt från den då gällande löneplanen för manliga befattningshavare. I varje lönegrad skulle dock finnas endast tre löne— klasser, och uppflyttning i löneklass skulle ske endast vart femte år i stället för vart tredje år. De övriga i den manliga löneplanen dittills befintliga löneklasserna, alltså fjärde och i förekommande fall femte löneklassen, skulle slopas såsom obehövliga för icke—familjeförsörjare. I stället skulle utgå särskilda barntillägg, lägre för be- fattningshavare i de lägre lönegraderna och högre för befattningshavare längre upp i lönegraderna. För första barnet skulle tillägget utgå med lägst 240 kronor och högst 480 kronor per år, medan för ett antal av 2, 3 samt 4 eller flera barn tilläggen skulle utgöra respektive 11/2, 2 och 21/2 gånger tillägget för första barnet. Tid- rymden för åtnjutande av barntillägg skulle även göras beroende av tjänsteställ- ningen, i det att för de lägsta befattningshavarna tillägg skulle utgå intill dess har- nen fyllt 16 år och för högre tjänstemän under längre tid, i de högsta lönegraderna ända tills barnen fyllt 20 år. En ledamot av kommittén, ledamoten av riksdagens andra kammare herr Ernst Eriksson i Stockholm, reserverade sig mot tillämpningen av familjeförsörjningsprincipen.
Frågan om familjeförsörjningspliktens inverkan på lönesättningen för statstjänste- män borde enligt kommittén avgöras i samband med det beslut om ordnandet av kvinnliga befattningshavares löneförhållanden, som erfordrades för behörighets- lagens ikraftträdande. Att senare inpassa familjeförsörjningsprincipen i det löne- system, som därvid valdes, skulle vara förenat med synnerliga svårigheter. Den genomgripande lönereglering, som påginge inom statsförvaltningen, borde ej utgöra hinder för genomförande av familjeförsörjningsprincipen, enär denna enligt kom- mittéförslaget syntes kunna införas i det nya lönesystemet utan att medföra några större rubbningar i detsamma.
Till utgångspunkt för sin argumentering till förmån för en lönedifferentiering efter försörjningsbörda tog kommittén en historisk återblick på det statliga löne- systemets utveckling. Kommittén konstaterade med stöd av denna återblick, att familjeförsörjningsprincipen i lönesystemet efterhand erhållit en faktisk, ehuru helt schablonmässig och föga tillfredsställande tillämpning. Kommittén anförde sålunda bland annat följande:
:Då i äldre tid kvinnor icke ägde tillträde till statstjänst och de manliga befatt- ningshavarna förutsattes till övervägande det vara gifta, var det helt naturligt, att man vid bestämmande av lönerna tog hänsyn jämväl till familjens levnadsbehov.
Särskilt hava ålderstilläggen, vilka i större omfattning kommo till användning först vid löneregleringarna på 1870—talet, till viss del inneburit en tillämpning av denna princip. Avlöningsförhöjningarna hava nämligen haft det dubbla syftet att dels utgöra en uppmuntran för längre tids väl vitsordad tjänstgöring samt ett er- kännande av det större värde, som vunnen erfarenhet borde förläna arbetet, dels ock vara ett medel att sätta en gift tjänsteman i stånd att möta de ökade utgifter. som bleve en följd av familjens tillväxt och därav härflytande större behov.
När sedermera kvinnor erhöllo anställning i statstjänst och en differentiering mel- lan manliga och kvinnliga löner på allt flera områden genomfördes, åberopades för- utom andra skäl för en lägre löneställning åt de kvinnliga befattningshavarna även det förhållande, att dessa ej vore familjeförsörjare i samma bemärkelse som männen. Vid bestämmande av avlöningen å de tjänster, vilka reserverats för kvinnor, hava
också lönebeloppen fastställts med hänsyn till levnadsbehoven hos en icke-familje— försörjare.
Den uppdelning av löneplanen i en löneskala för manliga och en för kvinnliga tjänstemän, som under loppet av de senaste årtiondena ägt rum och som i gällande löneregleringar nästan undantagslöst genomförts, kan således i viss omfattning sägas giva uttryck åt familjetilläggsprincipen.
Det lärer emellertid ej kunna bestridas, att välbefogade invändningar kunna riktas mot en anordning, som betraktar alla män såsom familjeförsörjare och alla kvinnor såsom icke-familjeförsörjare. Bland de manliga tjänstemännen finnas många, som icke äro familjeförsörjare, medan å andra sidan familjeförsörjare ingalunda saknas bland de kvinnliga befattningshavarna.»
Till förmån för familjeförsörjningsprincipens upptagande i statens lönesystem anförde kommittén följande skäl:
»Härvid torde i första hand komma i betraktande de sociala synpunkterna. Då statens fortbestånd är grundat på familjen, bör staten ock se till, att dess lönepolitik ej lägger hinder i vägen för familjebildandet. Tvärtom bör staten, därest det kan ske utan att andra viktiga intressen trädas för när, i görligaste mån främja familje- bildandet. Visserligen kan ej anordningen med familjetillägg i och för sig förväntas medföra någon mera betydande verkan på detta område — familjetilläggen kunna ju i varje fall ej sättas till sådana belopp, att de uppväga de med familjebildandet vanligen förenade kostnaderna — men det kan dock väntas att, då genom familje— tilläggen ökade utkomstmöjligheter beredas för en tillväxande familj, tjänstemannen skall finna det möjligt att redan vid yngre år, än eljest kunde ske, inträda i äkten- skap.
Obestridligen är det ett samhälleligt önskemål, att föräldrar sättas i stånd att be- reda harnen den bästa möjliga uppfostran. Kan staten härvidlag genom ett ur denna synpunkt smidigare lönesystem än det nuvarande främja föräldrarnas strävan, bör den förvisso icke underlåta att utnyttja de möjligheter, som härutinnan erbjuda sig.
Det bör även beaktas, att ett lönesystem, som icke gör åtskillnad mellan familje- försörjare och icke-familjeförsörjare, lätteligen kommer att bereda de senare en löneställning, som icke är motiverad av deras normala levnadsbehov. Även ur be- fattningshavarnas egen synpunkt kan en dylik anordning icke anses odelat fördel- aktig. En förhållandevis riklig tillgång på medel vid yngre år grundlägger gärna hos individen vanor och levnadsbehov, som sedermera kunna ställa sig hindrande för familjebildandet och i fortsättningen ofördelaktigt inverka på vederbörandes eko- nomi. Jämväl i detta avseende skulle införandet av familjetilläggssystemet kunna antagas medföra verkningar i gynnsam riktning.
Slutligen böra givetvis de statsfinansiella synpunkterna tilläggas synnerlig be- tydelse vid frågans bedömande.»
Med tanke på den under senare är starka ökningen av tjänstemannakåren även- som sannolikheten för att staten på grund av finansiella svårigheter en avsevärd tid framåt nödgades till det yttersta begränsa sina utgifter, fann kommittén det vara en bjudande plikt att söka nå fram till ett lönesystem, som behörigen tillgodosåge tjänstemännens behov, utan att statens ekonomiska förmåga över hövan ansträng- des. Om familjeförsörjningsprincipen avvisades, erbjöde sig tre alternativ för löne- frågans lösning. Lönerna kunde bestämmas antingen efter familjeförsörjarens be- hov eller efter icke-familjeförsörjarens behov eller slutligen till något belopp, som låge däremellan, d. v. s. som understege familjeförsörjarens men överstege icke— familjeförsörjarens behov. Det förstnämnda alternativet, som staten dittills i stor utsträckning följt, syntes enligt kommitténs mening av statsfinansiella skäl svår- ligen i fortsättningen kunna tillämpas. Man skulle följaktligen sannolikt vara nöd- sakad att bestämma lönerna till lägre belopp än som för de familjeförsörjande be- fattningshavarna vore lämpliga och skäliga. Vid de krav på löneförhöjningar, som tid efter annan framkommit, hade i regel som motiv åberopats familjeförsörjarnas
levnadsbehov. För att även framdeles kunna behörigen tillgodose de tjänstemän, som hade familj att försörja, borde staten då enligt kommitténs mening upptaga familjeförsörjningprincipen i lönesystemet.
Kommittén upptog även till bemötande vissa skäl, som ansetts tala emot löne- differentiering efter försörjningsbörda. Härom anfördes:
:Emot familjetilläggsprincipens införande i statens lönesystem har anförts bl. a., att detta därmed skulle baseras på en grundsats, som i det enskilda förvärvslivet vun- nit förhållandevis ringa tillämpning. Emellertid bör icke bortses ifrån att, även om en anordning med direkta familjetillägg endast mera sällan kommit till användning på den privata arbetsmarknaden, familjeförsörjarna dock ofta i olika form indirekt givits en förmånligare löneställning, såsom genom bostads- och vissa andra natura- förmåner. Särskilt är detta fallet inom jordbruket. Det torde därför kunna sägas, att på den privata arbetsmarknaden den gifte arbetarens arbetskraft ofta blir högre värderad än den ogiftes. Även om man hyser den uppfattningen, att staten i sin lönepolitik ej kan isolera sig ifrån de för den allmänna arbetsmarknaden gällande principerna, lärer dock denna ståndpunkt ej böra drivas så långt, att den under ovan angivna förhållanden skulle utgöra hinder för staten att genom en anordning med särskilda familjetillägg införa en principiell differentiering mellan familjeför- sörjares och icke-familjeförsörjares avlöning.
Ett annat skäl, som kunde tänkas bliva anfört emot familjetilläggsprincipen, skulle vara hänsynen till rekryteringen, då denna möjligen kunde bliva ogynnsamt influe- rad därav, att med familjetilläggsprincipens genomförande totallönen för icke- familjeförsörjare måste bliva lägre, än om lika lön gåves till alla oavsett deras ställning i familjehänseende. Då emellertid möjligheten att bliva familjeförsörjare och därmed erhålla den för dessa bestämda högre avlöningen principiellt sett står öppen för alla, lärer en tillämpning av familjetilläggsprincipen ej behöva försämra statens rekryteringsmöjligheter. Om för övrigt, såsom enligt kommitténs förslag, begynnelseavlöningen och jämväl i viss omfattning ålderstilläggen bliva desamma som enligt nu gällande grunder, behöver man säkerligen icke befara, att personer, som vid nuvarande lönesystem uppträda såsom aspiranter på tjänstemannabanan, skulle under ett system med familjetillägg avstå därifrån.
Emot systemet med familjetillägg har ur principiell synpunkt ofta anförts, att då en icke-familjeförsörjare utför samma arbete som en familjeförsörjare, han ock bör vara berättigad att uppbära samma betalning som denne. Det är, menar man, arbetet, som bör betalas, och ej arbetaren. Rättvisan skulle kräva, att lika lön gåves för lika arbete. Det har också påståtts, att vårt nuvarande lönesystem skulle vara byggt på denna princip.
Häremot må till en början erinras, att själva formeln 'lika lön för lika arbete” över huvud taget ej är tillämplig i fråga om arbete av det slag, som utföres av statens tjänstemän. De arbetsprestationer, som skilda befattningshavare i likställda befattningar utföra, äro nämligen på grund av de individuella variationerna i arbets- förmåga helt naturligt mycket olika. Nämnda formel torde ej kunna tillämpas inom andra arbetsområden än sådana, där avlöningen utgår efter beting. Riktigare synes vara att utbyta formeln ”lika lön för lika arbete' mot beteckningen 'lika lön i lika befattning'. Emellertid torde ej heller en sådan princip en- sam för sig få anses ligga till grund för statens lönesystem, ens vad de manliga befattningshavarna beträffar, då de lönebelopp, som olika befatt- ningshavare i likställda befattningar uppbära, kunna växla högst betydligt. Genom att ålderstillägg beviljas befattningshavare efter viss tids tjänstgöring, avlöning till honom i viss omfattning utgår även under sjukdom och slutligen den av staten bekostade andelen av hans pension kan komma att uppgå till för olika befatt- ningshavare mycket växlande totalbelopp, ställer sig givetvis den avlöning staten betalar till skilda innehavare av likställda befattningar mycket olika. Enligt kom- mitténs förmenande kan det därför icke med skäl göras gällande, att vare sig
principen 'lika lön för lika arbete' eller principen ”lika lön i lika befattning' skulle ensam för sig ligga till grund för vårt nuvarande lönesystem. I stället har, såsom redan i det föregående påpekats, hänsynen till tjänstemannens 'anständiga bärgning' av gammalt ansetts böra vid lönens bestämmande vara i väsentlig mån normgivan- de. Att en anordning med särskilda familjetillägg är väl förenlig med denna av- löningsgrundsats, torde utan vidare vara klart.
Ovan berörda skäl emot införandet av familjetilläggsprincipen hava alltså enligt kommitténs förmenande visat sig icke hållbara.»
Emot kommitténs förslag i avseende å familjeförsörjningsprincipens tillämpning reserverade sig, som nämnts, herr Eriksson i Stockholm. Som avgörande skäl för sin ståndpunkt anförde reservanten, att staten i sin allmänna lönepolitik icke borde avvika från de grundsatser, som tillämpades på den allmänna arbetsmarknaden. En tillämpning av beh0vsprincipen även för de extra ordinarie tjänstemännens del skulle vidare enligt reservanten medföra särskilda svårigheter i fråga om vissa betydande icke-ordinarie personalgrupper. För arbetare vid verkstäder ävensom för personal vid affärsverkens nybyggnads- och underhållsarbeten skulle nämligen familjetilläggssystemet enligt reservantens mening icke kunna tillämpas: »Ett till- lämpande av detta system, exempelvis för den mera rörliga, yrkesutbildade verk- stadspersonalen, skulle givetvis medföra, att den yngre eller barnlöse arbetaren sökte sig över till enskild drift, där han kunde påräkna högre avlöning än han skulle erhålla i statens tjänst. Vid statens verkstäder skulle då komma att kvar- hliva ett relativt stort antal familjeförsörjare, ett förhållande vilket i sin tur skulle medföra att statens kostnader för det utförda arbetet bleve högre än vad som skulle vara fallet, därest verksamheten bedreves av enskild företagare. Skulle å andra sidan principen om familjetillägg tillämpas för tjänstemännen och icke för arbetar- na, komme säkerligen också slitningar att uppstå. Man behöver därvid allenast göra en jämförelse emellan banvakter och banarbetare vid statens järnvägar. Dessa kategorier rekryteras från samma befolkningslager, de utföra i viss utsträckning samma arbete och leva under samma villkor. Enda skillnaden är, att banvakterna hava en mera fast anställning, men ofta har även banarbetarnas anställning varat un- der en lång följd av år. Skulle nu till banvakterna utgå familjetillägg, men icke till banarbetarna, uppstode hos dem av de senare, som hade minderåriga barn att för- sörja, ett ständigt missnöje för att de saknade denna förmån, medan å andra sidan de banvakter, som icke hade minderåriga barn att försörja, skulle sjunka ned till en lönenivå, lika med eller måhända understigande banarbetarens, vilket i sin tur skulle ge anledning till missnöje. Införande av familjetillägg till de lägre stats— tjänstemännen skulle alltså bliva en källa till ständiga misshälligheter och stridig- heter de olika grupperna emellan, eller mellan statens tjänstemän å ena och landets övriga innebyggare å andra sidan.»
Emot tanken på att ett familjetilläggssystem bättre än nuvarande lönesystem skulle främja familjebildningen uttalade reservanten, att detta syntes honom vara att överdriva verkningarna av det föreslagna systemet. Något behov därav förelåge ej heller, då erfarenheten enligt reservantens mening visade, att statens manliga tjänstemän, åtminstone i de lägre graderna, vore familjeförsörjare i större omfatt- ning än andra män inom landet. Gällde det att motverka en befolkningsminskning, borde man anlita åtgärder, som nådde befolkningen i dess helhet. Detta vore ej möjligt genom familjetillägg såsom löneform. Sådana skulle ej komma de stora folklager till del, som icke arbetade för annans räkning eller vore hos annan an- ställda.
Slutligen framhöll reservanten, att statens tjänstemän i allmänhet vore avogt in- ställda emot familjeförsörjningsprincipen. Även om statsmakterna skulle finna ett familjetilläggssystem rationellt och för dess genomförande vilja vidkännas vissa ökade kostnader, skulle detta icke uppskattas, utan resultatet skulle allenast bli ett groende missnöje, som ytterst skulle skada staten såsom arbetsgivare.
I statsverkspropositionen till 1925 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas avlönings- och pensionsförhållan- den. Departementschefen (statsrådet Thorsson) uttalade i fråga om behovsprinci- pen till en början sitt erkännande åt vissa av de synpunkter, som åberopats till stöd för denna, men fann icke anledning att i förevarande sammanhang söka föra fram till lösning ett så omstritt spörsmål som nämnda princips tillämpning i löne- systemet. Att mitt under pågående löneregleringar och utan stöd av ändrade för- hållanden införa en ny princip vore enligt departementschefens mening betänkligt. Först när andra omständigheter nödvändiggjorde en fullständig omreglering av nu— varande löner och en omarbetning av löneplanerna — såsom då dyrtidstilläggen eventuellt en gång skulle inarbetas i lönerna — kunde det vara tid att ingående överväga, huruvida familjetillägg borde upptagas i statens lönesystem. Departe— mentschefen kunde dock ej underlåta att framhålla, hurusom en framtida lösning borde taga hänsyn till förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden och till vederbörande personalgruppers inställning, ävensom att man ej finge förbise de tekniska svårigheterna vid utformandet av ett lönesystem enligt beh0vsprincipen även i begränsad omfattning.
Statsutskottet anslöt sig emellertid icke till Kungl. Maj:ts ståndpunkt utan häv- dade, att tvärtom goda skäl kunde anföras för att just i dåvarande skede under- kasta behovsprincipen en slutgiltig prövning. För att främja den skyndsamma handläggning av kvinnolönefrågan, som vore erforderlig för den vidare budgetbe— handlingen i riksdagen, hade dock utskottet ansett sig böra biträda förslaget att tills vidare uppskjuta nämnda prövning, under förutsättning likväl, att möjlighe- terna till en helt obunden prövning hölles öppna genom en bestämmelse, att kvin- norna icke skulle erhålla sista ålderstillägget. En sådan bestämmelse skulle även medföra en enligt utskottets mening önskvärd jämkning i likalönsprincipen. -— Ett flertal reservationer till förmån för Kungl. Maj:ts förslag avgåvos inom utskottet.
Riksdagens kamrar stannade vid olika beslut i frågan. Vid frågans avgörande genom gemensam omröstning segrade utskottets förslag om borttagandet av sista löneklassen för kvinnliga befattningshavare.
1928 års lönekommitté kom i sitt huvudbetänkande av den 21 juli 1930 in på frågan om beh0vsprincipen vid ställningstagande till de barntillägg och den reduk- tion för ogifta befattningshavare under 25 år, som förekomma enligt dyrtidstilläggs— bestämmelserna. Kommittén avböjde en tillämpning av beh0vsprincipen »i, vidare mån än densamma redan kan sägas hava kommit till uttryck i gällande avlönings- reglementen». Kommittén föreslog sålunda, att de särskilda barntilläggen skulle avskaffas. Dock kunde eventuellt vissa övergångsanordningar ifrågakomma för att i enskilda fall förebygga direkt löneminskning av någon betydenhet.
I fråga om kvinnornas rätt till uppflyttning i sista löneklassen föreslog kom- mittén borttagandet av den nuvarande spärren i detta avseende, enär huvudskälet för denna begränsning, nämligen att man ej velat föregripa behovsprincipens pröv- ning, vid godkännande av kommitténs ståndpunkt i principfrågan skulle bortfalla.
Kommitténs avböjande av beh0vsprincipen stödde sig på en helt kort motive- ring. Sagda princip kunde enligt kommitténs mening icke läggas till grund för en rationell lönesättning, främst på grund av omöjligheten att giva ett korrekt och allmängiltigt matematiskt uttryck för skilda människors olika behov. Den av kvin- nolönekommittén föreslagna graderingen måste enligt 1928 års lönekommittés tanke även för en anhängare av själva den bärande idén i behovsprincipen te sig som allt- för schablonartad. En tjänstemans försörjningsplikter vore nämligen icke alltid inskränkta till den egna familjen, och icke heller för familjeförsörjaren stode ut— gifterna alltid i direkt proportion till barnantalet. Lätt nog skulle, enligt kommit- téns befarande, en sådan gradering medföra betydande orättvisor i stället för vad som åsyftats: största möjliga rättvisa. Riktigheten härav fann kommittén bestyrkt av en så gott som enhällig tjänstemannaopinion emot behovsprincipen.
Kommittén polemiserade även mot kvinnolönekommitténs argumentering. Statens omvårdnad om familjebildningen syntes, framhöll kommittén, böra ske efter helt andra linjer än de lönepolitiska, som ju endast berörde ett fåtal medborgare. Kom- mittén angav även linjerna: »——- —— -— staten har dock i sin hand ett instrument, varigenom frågan omedelbart kan givas en allmängiltig och över hela linjen lik- artad lösning: beskattningen. Genom lättnader i beskattningen för familjeförsörja- ren kan enligt kommitténs mening det åsyftade målet nås på ett verkligt effektivt sätt samt på en enklare och rättvisare väg än genom invecklade bestämmelser i ett till sin räckvidd begränsat avlöningsreglemente. Kommittén kan dock med tanke på historiens talrika vittnesbörd icke undertrycka en viss skepsis gent emot alltför långt gående sociala experiment på här ifrågavarande område. Folkens växt och utveckling, liksom även deras undergång, bruka sällan följa de lagar samma folk själva skrivit.:
För de självförsörjande statstjänstemännens del ansåg kommittén det icke ligga mycket berättigande i den tidigare anförda synpunkten, att en förhållandevis riklig tillgång på medel vid yngre är lätt grundlade vanor och levnadsbehov, som seder- mera kunde verka hindrande för familjebildandet och i fortsättningen ofördelaktigt inverka på vederbörandes ekonomi. »Frånsett tankefelet i den uppfattning, som utgår från att en uppdelning av tjänstemännen i familjeförsörjare och icke-familje- försörjare skulle i stort sett sammanfalla med uppdelningen i äldre och yngre tjänste- män, torde den uppfostrande betydelsen i att en ung tjänsteman erhåller ett par hundra kronor om året mindre än en äldre kamrat vara skäligen minimal. I den mån de unga tjänstemännen äro uteslutande hänvisade till att leva på sin inkomst, torde det med nuvarande ogynnsamma befordringsförhållanden icke behöva be- faras, att den lön, till vilken en dylik tjänsteman kan nå upp, skall medgiva grund- läggandet av vanor, som icke äro förenliga med en ekonomisk hushållning.»
En ledamot av kommittén, ledamoten av riksdagens första kammare herr N. A. Nilsson i Kabbarp, uttalade sig reservationsvis till förmån för lönedifferentiering mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare. För att giva familjetilläggen en smidig anpassning till systemet i övrigt föreslog reservanten den regeln, att familje— försörjare i befattningar, placerade i lönegraderna upp till förslagsvis den 22:a skulle avlönas enligt den lönegrad, som vore närmast högre än den, som tjänsteför- teckningen utvisade. Nämnda tillägg skulle då uppgå till belopp mellan 144 och 588 kronor. Med familjeförsörjare skulle förstås manlig befattningshavare, som vore eller hade varit gift samt hade eller tidigare haft barn att försörja, ävensom kvinn- lig befattningshavare, som vore änka med angiven försörjningsplikt. I reservatio- nen yrkades även på en ökning av tjänstgöringstiden för löneklassuppflyttning till fyra år.
Reservanten utvecklade i en längre principmotivering sina skäl för den angivna ståndpunkten. Dåvarande tidpunkt, då man skulle verkställa en fullständig revision av statens hela avlöningsväsen, vore i synnerligen hög grad lämpad för en sådan reform som behovsprincipens införande. Denna princip ansåge reservanten va- ra i och för sig rättvis och god; dess tillämpning i det statliga lönesystemet vore »först och sist en handling av rättvisa och humanitet, och detta i så eminent grad, att vi icke behöva taga vår tillflykt till funderingar om äk- tenskapsfrekvensen och folknativiteten för att motivera den». Även statsfinan- siella skäl anfördes till förmån för en differentiering. Under hänvisning till jord- brukets nödläge och vikande konjunkturer för industrien framhölls, att det icke vore rätt att giva andra löneförbättringar än sådana, som vore i allo sakligt motive- rade: nTy vi behöva ej länge lyssna till de statsanställdas klagorop, förrän vi kunna konstatera, att det är familjeförsörjarens bekymmer och trångmål, som tagas till motiv för kravet på löneförhöjning åt alla. Helt visst kan den tjänsteman, som endast har sig själv att sörja för, leva och stå sig gott på den lön, som staten nu beskär honom. Annorlunda ställer det sig för familjeförsörjaren. För hans vid-
kommande tror jag, att klagoropen ha fog för sig. Och jag såge gärna, att stats- makterna här kunde gå till mötes.»
Reservanten diskuterade även vissa invändningar, som mött tidigare förslag om behovsprincipens införande. Att statstjänstemännen icke begärt löneförhöjning i denna form, borde icke tillmätas större vikt: familjeförsörjarna kunde inte ha något däremot, och från ungkarlarnas sida skulle det vittna om dåligt kamratskap att möta den med ovilja. Invändningen att staten i sin lönepolitik ej borde avvika från den allmänna arbetsmarknadens grundsatser bemöttes med att staten här alltid gått sin egen väg och fullkomligt negligerat de grundsatser, som ansetts lämpliga för den arbetsmarknad, där arbetsgivare och arbetare sloges med strejkens och lockoutens vapen. Övriga invändningar, som anförts mot tidigare förslag, vore enligt reservan- tens mening främst av löneteknisk art och träffade ej hans eget förslag.
I detta sammanhang riktade reservanten emot kommitténs argumentering föl- jande anmärkning: »Och då kommittén i sin motivering här ovan till sist och allra främst grundar sin förkastelsedom över beh0vsprincipen på ”omöjligheten att giva ett korrekt och allmängiltigt matematiskt uttryck för skilda människors olika behov', så måste man baxna inför en så högspänd pretention på en av våra stackars löneprinciper. På de löneprinciper, som kommittén gillar och själv anlitar, ställer den, förståndigt nog, vida blygsammare anspråk. En dom, som grundar sig på ett sådant argument, är obefogad, liksom ock kommitténs farhåga, att släpper man in beh0vsprincipen i statens löneregleringar, så kan man icke stanna vid försörjnings- plikten mot de egna barnen utan måste även räkna med försörjningsåtaganden mot släkt och anförvanter. Hänsyn till åtaganden eller plikter av det senare slaget tror jag vi kunna lämna lugnt å sido. De förekomma nämligen bland de egentliga familje- försörjarna lika väl som bland icke-familjeförsörjarna.»
I en annan reservation uttalade vidare ledamoten av kommittén fröken B. Köersner sin sympati för principen i det system, som föreslagits av herr N. A. Nilsson, näm- ligen att tillgodose befattningshavare med barn genom att låta dem åtnjuta lön efter en högre löneklass än som eljest skulle tillkomma dem på grund av deras lönegrads- placering.
Sedan 1928 års lönekommittés förslag framlades, har familjeförsörjningsprinci- pen varit föremål för statsmakternas behandling dels då Kungl. Maj:t vid tillsättan- det av 1936 års lönekommitté fastställde direktiven för kommitténs arbete, dels vid riksdagsbehandlingen år 1937 av frågan om provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare vid nyreglerade verk. Dessa data behandlas i samband med lönekommitténs eget ståndpunktstagande till beh0vsprincipen och förbigås förden- skull i denna bilaga.
Från 1937 års riksdags arbete må emellertid antecknas några förhållanden av intresse i samband med löneregleringarna för personal vid undervisningsanstal- terna.
I proposition angående lönereglering för folk- och småskollärare m. ni. hade Kungl. Maj:t i samband med nämnda lärares inplacering i det statliga lönesystemet föreslagit upphävandet av skillnaden i löneställning mellan manlig och kvinnlig folkskollärare genom inplacering av båda grupperna i samma, med hänsyn till tjänstgöringstidens längd bestämda lönegrader, varvid dock den föreslagna löne- gradsplaceringen för kvinnliga lärare skulle tillämpas först efter viss övergångstid. Sista löneklassen inom vederbörande lönegrad skulle kvinnlig befattningshavare ej heller komma i åtnjutande av.
I några motioner yrkades avslag på nämnda likställighet i lönegradshänseende. Statsutskottet anslöt sig emellertid i denna del till propositionen, dock med flera reservationer till förmån för en placering av kvinnlig lärare vid folkskola två 16- negrader lägre än manlig lärare. Första kammaren biföll en av dessa reservatio— ner. Den olika lönegradsplaceringen motiverades i denna reservation med att riks-
dagen icke borde genom ett dylikt beslut föregripa den allmänna lönerevision, som anförtrotts åt 1936 års lönekommitté, och ej heller riksdagens omprövning av frå- gan i det vidare sammanhang, som lönekommitténs förslag komme att avse. Att döma av kammardebatterna torde reservanterna härmed hava åsyftat en prövning av likalönsprincipen i sammanhang med familjeförsörjningsprincipen. Även an— hängare av likalönsprincipen framhöllo, att sedan löneskillnaden efter kön avskaf- fats, familjeförsörjningsproblemet krävde sin lösning. Andra kammaren biföll däremot med en betydande majoritet statsutskottets förslag i berörda avseende. Ett sammanjämkningsförslag, enligt vilket första kammaren skulle frånträda sitt be— slut om placering av kvinnlig befattningshavare två lönegrader lägre än manlig, godkändes av första kammaren men förkastades av andra kammaren, varefter vid gemensam votering den lika lönegradsplaceringen beslöts.
Avgörandet av löneregleringsfrågan för läroverkslärare m. fl., som skedde något senare vid samma års riksdag, kom i förevarande avseende som ett följdbeslut. ] reservation till statsutskottets utlåtande deklarerade vissa ledamöter som sin me- ning, att ett uppskov med likalönsprincipens prövning bort ske och att kvinnlig lärare för den skull bort tills vidare placeras två lönegrader lägre än manlig. Då riksdagen emellertid beslutat i motsatt riktning beträffande folkskolans lärare, hade reservanterna avstått från att göra något yrkande i denna riktning beträffande lä- rarna vid det statliga undervisningsväsendet.
I den här lämnade översikten hava icke i kronologisk ordning omnämnts de förslag och beslut om dyrtidsbidrag, som innefattat en till sina former växlande tillämpning av beh0vsprincipen i det statliga lönesystemet under tiden från världs- krigets tidigare år. Dessa må i ett sammanhang i korthet omnämnas nedan.
Den krigstidshjälp, som år 1916 efter ansökan i varje särskilt fall utgick till fa— miljeförsörjare bland de lägst avlönade befattningshavarna, var graderad efter barnantal och efter beskattad inkomst. Åren 1917 och 1918 medgavs i vidgad om— fattning liknande krigstidshjälp, innefattande även särskilt tillägg för hustru. Från och med år 1917 fogades härtill ett krigstidstillägg, utgående inom vissa grän- ser efter samma procentsatser för alla befattningshavare i förhållande till de kon- tanta avlöningsförmånerna utan hänsyn till individuella behovsvariationer. Till förmån för det procentuella tillägget anfördes, att en sådan anordning icke före- grepe prövningen vid kommande löneregleringar. År 1919, då dyrtidstillägg efter glidande skala infördes i stället för krigstidshjälp och krigstidstillägg, borttogos alla särskilda bidrag för hustru och barn. Som skäl härtill anfördes bland annat, att dyrtidstilläggen borde vara ersättning för arbete och icke understöd och att bi— dragen efter försörjningsbörda skulle vålla svårigheter vid löneregleringar. Men redan under första halvåret 1920, för vilket 1919 års kungörelse avsåg att reglera dyrtidstilläggen, fick beh0vsprincipen åter ett visst utrymme inom dyrtidstilläggs— reglerna i form av ett särskilt tillägg till familjeförsörjare, utgående med 20 pro— cent av halvårets avlöningsförmåner. Med familjeförsörjare avsågs då gift befatt- ningshavare samt änkling, änka eller ogift, vilken på grund av försörjningsplikt underhöll barn under 16 år. I den allmänna dyrtidstilläggsförfattningen av år 1920 återinfördes också barntillägg. Det skedde med motiveringen, att »det under nn- varande förhållanden icke låter sig göra att åt alla tjänstemän bevilja dyrtidstill- lägg till sådana belopp, att jämväl familjeförsörjarna, vilka givetvis äro de, som hårdast drabbats av dyrtidens tryck, kunna bliva vederbörligen tillgodosedda». Barntilläggen gjordes denna gång varierande med levnadskostnadernas höjd. De erhöllos nämligen på så sätt, att den andel av avlöningen, varå dyrtidstillägg be- räknades enligt oreducerat grundtal, ökades med visst belopp för varje barn. För de lägsta befattningshavarna kunde detta medföra, att de ej fingo förhöjning för alla barnen. De skärpningar av bestämmelserna, som i hesparingssyfte vidtogos år 1921, beredde ökat utrymme åt behovsprincipen. Någon förändring i fråga
om anordningen med barntilläggen vidtogs visserligen icke, men däremot reducerades dyrtidstillägget för samtliga de befattningshavare, som ej hade hustru eller försörj— ningsplikt mot barn under 16 år, till i allmänhet 9/10 av eljest utgående belopp och för befattningshavare, som ej fyllt 25 år, till 4/5 av nämnda belopp. Dessa bestäm— melser ägde tillämpning intill den 1 juli 1923, då den ännu gällande kungörelsen av den 15 juni 1923 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst trädde i kraft. Kungl. Maj:t hade till 1923 års riksdag i samband med den allmänna omläggningen av dyrtidstilläggsgrunderna föreslagit, att tillägget generellt skulle förhöjas med 1/10 för befattningshavare med barn under 16 är. Att någon differentiering efter barnantal icke föreslogs, motiverades med önskvärd- heten av att efter hand avveckla den högre kompensationen för försörjnings- pliktiga. Riksdagen fattade dock, under framhållande att ett större hänsynsta- gande till befattningshavare med barnrika familjer vore erforderligt, beslut om särskilda barntillägg, vilka tillgodosåge de lägsta inkomsttagarna med många barn relativt bättre än även de dittills utgående tilläggen. Gift befattningshavare utan barn jämställdes med övriga befattningshavare utan försörjningsplikt för barn un- der 16 år. För befattningshavare under 25 år och utan nyssnämnda försörjnings- plikt reducerades tillägget med 1/10. Tillägget per barn bestämdes till ett i alla inkomstlägen lika belopp, 5 kronor per månad vid oreglerade verk och 4 kronor vid nyreglerade verk. Dock begränsades barntilläggens summa till högst samma belopp som det procentuella dyrtidstillägget. Nämnda bestämmelser hava gällt oförändrade till den 1 juli 1937, då tillägget per barn enligt beslut av 1937 års riks- dag höjts till 10, respektive 9 kronor per månad, under samtidigt borttagande av regeln att barntilläggen ej må överstiga det procentuella dyrtidstilläggets belopp.
För befattningshavare vid statens nyreglerade och oreglerade verk hava sålunda i stort sett under de sista tjugu åren förekommit vissa allmänna anordningar i en- lighet med behovsprincipen. Av förarbetena till statsmakternas beslut om dessa anord- ningar framgår emellertid, att desamma icke kunna anses innebära något stats— makternas principiella erkännande av försörjningsplikten såsom avlöningsgrund. Väsentligen torde utformningen av dyrtidsbidragen i dessa avseenden vara att be- trakta såsom uttryck för statsmakternas strävan att vid iakttagandet av de stals— finansiellt nödvändiga begränsningarna främst tillgodose de befattningshavare, för vilka dyrtidens tryck kunde antagas vara svårast.
Bilaga 4.
P. M.
ang. behandlingen av frågan om brutto- eller nettolönesystem.
Begreppen bruttolön och nettolön begagnas i denna promemoria endast med av- seende å förhållandet mellan lön och pensionsförmåner. Med bruttolönesystem avses sålunda ett system, enligt vilket av den i löneplan eller lönestat bestämda lönen erlägges avgift eller göres avdrag såsom bidrag till eller ersättning för pen- sionsrätten, och med nettolönesystem betecknas det system, enligt vilket avlöningen redan vid lönesättningen bestämts till det lägre belopp, som uppbäres av tjänste— mannen under hans tjänstetid och till vilket utan särskilt bidrag från tjänsteman- nens sida kommer en pensionsrätt.
Under de senaste årtiondena har frågan om brutto— eller nettolönesystem i vårt land varit föremål för en betydande uppmärksamhet såväl ur praktiskt—admini- strativa som ur principiella synpunkter.
1. Återblick på pensionsförhållandenas utveckling.
Som bakgrund till diskussionerna om brutto- eller nettolönesystem må givas en kort översikt över pensionsrättens utveckling, huvudsakligen inom den egentliga civilförvaltningen. Utvecklingen beträffande pensionsrätten för personal vid vissa affärsverk och vid försvarsväsendet företer vissa avvikelser från civilstatens för- hållanden, vilka dock äro av mindre betydelse i detta sammanhang.
Statens tjänstemän hade ursprungligen icke någon pensionsrätt. Något behov därav för tjänstemännens del förelåg heller icke, då de voro berättigade att kvar- bliva vid tjänst och lön intill döddagar, även om ålder eller sjukdom hindrade dem att själva bestrida sysslan.
På 1760-talet vidtogos förberedelser för skapande av en pensionsinrättning för civilstaten, avsedd att möjliggöra pension såväl för tjänstemännen själva som för deras änkor och barn. Staten gjorde för detta ändamål vissa avsättningar och före- skrev även avgifter från tjänstemännens sida. I fråga om tjänstepensioneringen var det dock härvidlag fråga endast om möjlighet till en frivillig avgång.
Den med nämnda pensionsinrättning åsyftade tjänstepensioneringen kom aldrig till stånd i åsyftad omfattning eller form. Redan innan inrättningen kunde träda i verksamhet, öppnade nämligen statsmakterna möjlighet till en tjänstepensionering i annan ordning. Genom en kungl. förordning 1778 medgavs rätt för ämbetsmän i civilstaten att vid 70 års ålder avgå från tjänsten med bibehållande av hela lönen. Här var alltså fortfarande fråga endast om en frivillig avgång, och lönen lämnades oantastad. Någon skyldighet för tjänstemannen att själv bidraga till kostnaderna för denna »pension» förelåg givetvis icke.
Då enligt 1778 års bestämmelser den avgångne befattningshavaren även efter sin avgång uppbar den för tjänsten anslagna lönen, nödgades hans efterträdare tjäna antingen utan lön eller, om han innehade lägre tjänst, mot lönen vid denna tjänst, som i stället fick bestridas av en annan tjänsteman utan lön eller med lön för en ännu lägre tjänst. Först vid den avgångne tjänstinnehavarens frånfälle kommo efterträdaren och hans successorer i åtnjutande av de till befattningarna hörande
lönerna. Olägenheterna med detta system föranledde vid 1809—1810 års riksdag beslut om att pensionsbeloppen för ämbetsmän, vilka fått eller framdeles finge av- sked med fulla lönen i pension, skulle uppföras i riksstaten under en särskild av- delning, benämnd allmänna indragningsstaten. Härigenom blevo de »pensionera- des» löner ä avlöningsstaterna frigjorda för efterträdarna.
Oavsett dessa efter frivillig avgång utgående »pensioner» från indragningssta- ten trädde civilstatens pensionsinrättning längre fram i funktion enligt ett av Kungl. Maj:t år 1826 fastställt reglemente. Kassan fick åtnjuta statsbidrag både i form av direkta anslag och i form av lönebesparingar m. m., och vidare upptogos avgifter från delägarna själva. Dessa avgifter voro obligatoriska men till belop- pen mycket obetydliga, och kassans uppgift inskränktes också till att utbetala pen— sioner å mycket ringa belopp till sådana, som efter viss lägsta tjänstetid och vid viss minimiålder frivilligt avgingo, innan de uppfyllt villkoren för »pension» från indragningsstaten. Denna frivilliga förtidspensionering fick aldrig någon nämn- värd betydelse, och pensionsinrättningens tillgångar togos i stället väsentligen i an- språk för familjepensioneringen genom civilstatens änke- och pupillkassa.
I fråga om rätten till »pension» från allmänna indragningsstaten skedde i mitten av 1800-talet vissa ändringar, bland annat nedsättning av avgångsterminen (»pen— sionsåldern») från 70 till 65 år samt jämkningar i föreskrifterna om »pensionens» belopp, vilka för en del högre tjänstemän modifierade rätten till oavkortad lön.
Först i samband med 1870-talets löneregleringar infördes genom avlöningsvillkor skyldighet för tjänstemännen att vid viss ålder avgå med pension. Pensionen be- stämdes genomgående att motsvara hela lönen (vartill även hänfördes ålderstillägg), men då totala avlöningen uppdelades i lön och tjänstgöringspengar, innebar denna bestämmelse i själva verket en reduktion av inkomstbeloppet vid övergång från lön till pension med genomsnittligen 1/3 av den totala avlöningen.
Vid 1870-talets löneregleringar vidhölls nettolönesystemet. Tjänstemännen voro alltså fortfarande icke skyldiga att av lönen avstå något belopp såsom pensions- bidrag, bortsett från den obetydliga avgiften till civilstatens pensionsinrättning.
Vid 1890-talets ingång aktualiserades frågan om en särskild pensionslagstiftning. Därvid uppkom också spörsmålet om avgiftsplikt. Riksdagen hade vid några till- fällen vid behandling av löneregleringsfrågor uttalat sig för övergång till ett system med avgiftsskyldighet. Efter flera olika kommittéutredningar, vilka i det följande komma att beröras, löstes frågan genom 1907 års civila pensionslag på sådant sätt, att tjänstemännen blevo skyldiga att för egen pensionering erlägga avgifter, så av- vägda att de beräknades samfällt täcka omkring 1/3 av den totala pensionskost- naden.
I samband med pensionslagens ikraftträdande upphörde civilstatens pensions- inrättnings verksamhet, och möjligheten till frivillig förtidspension bortföll så- lunda.
Efter 1907 års beslut har varje hittills genomförd pensionslagstiftning byggts på avgiftsplikt.
I kommunikationsverkens pensionslag av år 1920 fastställdes avgifterna till vissa belopp för varje lönegrad, så beräknade att de under en 30-årig betalningstid ge- nomsnittligt skulle täcka 1/3 av pensionskostnaderna. I syfte att med denna ut- gångspunkt individuellt begränsa bidragsskyldigheten inskränktes också avgifts- plikten för varje tjänsteman till 30 avgiftsår.
Genom 1934 års civila tjänstepensionsreglemente har denna begränsning av bi- dragsskyldigheten utsträckts att gälla hela den nyreglerade civila statsförvaltnin- gen. Bidragsbeloppen, som redan vid 1919—1921 års löneregleringar fastställts till samma belopp i varje lönegrad för hela den nyreglerade förvaltningen, ha bibe- hållits oförändrade. Teoretiskt täckes genom dessa 30-åriga bidrag fortfarande 1/3 av den totala pensionskostnaden. I praktiken håller denna förutsättning för kost— nadsfördelningen mellan staten och tjänstemännen ej längre streck; vidtagna sänk-
ningar av pensionsåldrarna ha nämligen medfört en avsevärd höjning av de totala pensionsutgifterna, men tjänstemännens bidragsplikt, fastställd i anslutning till lö- neregleringen, har ej ansetts böra rubbas utan samband med ny lönereglering.
Av skäl, som framgår av den följande redogörelsen, ha emellertid de tidigare pensionsavgifterna i 1934 års civila pensionslagstiftning utbytts mot pensionsavdrag i syfte att förenkla uttagandet av pensionsbidragen.
För försvarsväsendets vidkommande har genom 1935 års militära tjänstepen- sionsreglemente genomförts en nyreglering av pensionsväsendet i huvudsaklig över- ensstämmelse med de civila grunderna. Befattningshavarnas pensionsavdrag, som för försvarsväsendets vidkommande icke påverkades av löneregleringen 1921, ha genom pensionslagstiftningen till storleken bestämts efter samma normer som en- ligt det civila tjänstepensionsreglementet. Däremot har någon begränsning av bi- dragsplikten till 30 avdragsår icke medgivits.
Beträffande statstjänstemännens familjepensionering gällde till ingången av hud- getåret 1937/1938, att samtliga ordinarie befattningshavare obligatoriskt varit del- aktiga i enskilda pensionskassor, upprättade för olika förvaltningsområden. Till dessa kassor ha utgått statsbidrag, växlande från enbart bidrag för förvaltnings- kostnaderna till ganska avsevärda bidrag även till själva pensioneringen. Den vä- sentliga delen av kostnaden för grundpensionerna har dock i samtliga kassor be— stritts genom delägarnas egna obligatoriska avgifter. Under och efter kristiden ha till dessa grundpensioner lagts vissa statliga pensions- och dyrtidstillägg.
Vid 1936 års riksdag beslöts emellertid ett nyordnande av det statliga familje- pensionsväsendet, som numera för de viktigaste förvaltningsområdena genomförts efter i huvudsak följande grunder. Staten har övertagit familjepensionskassornas tillgångar och förpliktelser. Alla befattningshavare, som falla under civila och militära tjänstepensionsreglementena, d. v. 5. att ordinarie och de viktigaste grup- perna av icke-ordinarie personal vid nyreglerade verk, hava enligt ett allmänt fa- miljepensionsreglemente tillförsäkrats enhetligt avvägda familjepensionsförmåner mot erläggande av enhetligt bestämda familjepensionsbidrag. Dessa bidrag äro — med hela den nyreglerade statsförvaltningen såsom enhetlig riskgrupp —— så av- vägda, att de täcka den väsentligaste delen av familjepensionskostnaden. Staten, som hittills i form av pensions- och dyrtidstillägg samt bidrag till kassorna måst bestrida viss del av familjepensionskostnaden, bidrager emellertid fortfarande i viss mån därtill, nämligen dels med ett belopp utgörande i alla lönegrader 120 kro- nor per år av familjepensionens s. k. fasta det, dels ock med kostnaden för pen- sionens s. k. rörliga del, vilken bestämts att å den fasta delen utgå efter samma grunder som dyrtidstillägg å nyreglerade avlöningar. Genom denna omläggning och centralisering av familjepensioneringen har vunnits, att utan ökad kostnad för staten _ bortsett från vissa övergångsutgifter — samt utan mera avsevärd höjning av tjänstemännens bidrag väsentliga förbättringar i de tidigare i allmänhet otill— räckliga familjepensionsförmånerna kunnat åstadkommas.
Efter det fullständiga ikraftträdandet av allmänna familjepensionsreglementet komma sålunda familjepensionsavdragen att för alla pensionsberättigade icke- ordinarie samt blivande ordinarie befattningshavare utgå med enhetliga belopp för varje lönegrad.
För vid övergången varande ordinarie tjänstemän hava emellertid fastställts vissa övergångsbestämmelser i fråga om familjepensionsavdragen. Enligt de mellan sta- ten samt civilstatens, telegrafverkets och statens järnvägars änke- och pupillkassor träffade överenskommelserna skall för befattningshavare, som på grund av ordi— narie statstjänst vid övergången ägde familjepensionsrätt, gälla samma regler som förut i fråga om avgifter och avgiftstid, så länge vederbörande kvarstår i sin vid övergången innehavande tjänst. Befattningshavaren erhåller sålunda de nya förmå- nerna mot erläggande av de i allmänhet lägre årliga avgiftsbelopp, som gällt för kassorna, samt i förekommande fall den befordringsavgift, som enligt de äldre
bestämmelserna påförts honom. Särskilt för civilstatens personalgrupper äro fa- miljepensionsavdragen högre än de gamla avgifterna till kassan.
Olika regler gällde inom kassorna angående upphörandet av den stipulerade av- giftsplikten. Inom civilstatens änke- och pupillkassa upphörde avgiftsplikten först vid 67 års ålder, vilket genom 1935 års sänkning av pensionsåldrarna medfört be— tydande svårigheter särskilt för de lägre befattningshavarna, och inom telegrafver- kets kassa hade befattningshavarna att vidkännas avgifter under 30, i vissa fall 25 år, oavsett tiden för avgång ur tjänst. Med hänsyn till önskemålet att tjänste- männen icke efter övergången till pensionsstat skulle belastas med familjepensions- avgifter har emellertid staten i samband med familjepensionsreformen, utöver äta- gandena enligt överenskommelserna med kassorna, medgivit befrielse från pen- sionsavgifter efter avgång med tjänstepension.
Vid befordran från den vid övergången innehavda ordinarie tjänsten träder, så- som ovan nämnts, familjepensionsreglementet i tillämpning även i fråga om fa- miljepensionsavdragen. Från denna regel göres endast det undantaget, att befatt- ningshavaren för att under alla omständigheter erhålla full pensionsrätt för sina efterlevande har att slutbetala befordringsavgift i anledning av tidigare befordran.
Storleken av tjänste- och familjepensionsunderlag samt tjänste- och familjepen- sionsavdrag för tjänstemän i lönegraderna A 1—3 och B 1—30 framgår av nedan- stående tabell:
Pensionsunderlag och pensionsavdrag för lönegraderna A 1—3 samt B 1—30
Tjänstepensionsunderlag Familje— Tjänste- Familje— Summa Lönegrad pensions— pensions— pensions- pensions—
Man Kvinna underlag avdrag avdrag avdrag
A 1 7 296 7 296 2 760 438 435 873 2 7 896 7 896 2 970 474 504 978 3 8 496 8 496 3 180 510 576 1 086 B 1 1 320 1 236 750 36 72 108 2 1 404 1 320 780 39 75 114 3 1 476 1 404 810 42 78 120 4 1 560 1 476 840 45 81 126 5 1 644 1 560 870 48 87 135 6 1 716 1 644 900 51 93 144 7 1 824 1 716 930 57 99 156 8 1 920 1 824 960 63 108 171 9 2 040 1 920 1 020 69 117 186 10 2 160 2 040 1 0250 75 126 201 11 2 304 2160 1140 84 135 2|9 12 2 436 2 304 1 200 90 144 234 13 2 640 2 436 | 260 102 153 255 14 2 844 2 640 1 320 114 162 276 15 3 036 2 844 1 410 129 171 300 16 3 240 3 036 ] öl 10 141 180 321 17 3 444 3 240 1 590 156 192 348 18 3 684 3 444 1 680 174 204 378 19 3 924 3 684 1 770 192 219 411 20 3 924 3 684 1 770 192 219 411 21 4 200 3 924 1 860 213 234 447 22 4 476 4 200 1 950 234 249 483 23 4 764 4 476 2 040 255 267 522 24 5 076 4 764 2 130 279 285 564 25 5 400 5 076 2 220 303 306 609 26 5 724 5 400 2 310 330 327 657 27 6 036 5 724 2 400 354 348 71 l2 28 6 360 6 036 2 490 378 369 747 29 6 684 6 360 2 580 399 390 789 30 6 996 6 664 2 670 420 4l1 831
2. Diskussionen om brutto- och nettolönesystem samt innebörden av fattade beslut därutinnan.
Då vid 1890-talets ingång frågan om pensionslagstiftning blev aktuell, voro, såsom framgår av den föregående redogörelsen, de civila statstjänstemännens löner be- stämda enligt ett blandat netto- och bruttolönesystem. Någon avgift erlades så- lunda icke för den egna pensioneringen. Däremot erlades för änke- och barn- pensionering avgifter, så avvägda att de skulle täcka större delen av familjepen- sionskostnaden.
Den kommitté, som i slutet av år 1889 tillsattes för utredning rörande det civila pensionsväsendets ordnande och som år 1894 avgav sitt betänkande, utgick i fråga om fördelningen av kostnaderna för pensionsförmånerna från den förutsättningen, att tjänstinnehavarna fortfarande skulle vara befriade från avgifter för egen pen- sionering men att de skulle åläggas att utan statsbidrag vidkännas alla med änke— och barnpensionering förenade utgifter med undantag av kostnaderna för veder— börande kassas förvaltning.
I proposition till 1899 års riksdag framlades förslag till civil pensionslag på grundval av kommitténs betänkande. Förslaget följde i fråga om brutto- eller nettolönesystem den ståndpunkt, som kommittén intagit. I sitt anförande till stats- rådsprotokollet framhöll finansministern i anslutning till kommittébetänkandet bland annat, att då vid de under 1870-talet genomförda löneregleringarna hänsyn tagits till pensionsrätten som en av de viktigaste med fast anställning i statens tjänst förenade förmåner, det uppenbarligen skulle innebära en obillig avlönings- minskning, om staten under dåvarande förhållanden skulle av avlöningen innehålla någon större eller mindre del till betäckande av sin kostnad för blivande pensio- nering av löntagaren. Särskilt obillig vore en sådan minskning i de fall, där tjänst- innehavaren avlede före uppnåendet av pensionsåldern och där avdraget å löne- förmånerna således varken skulle komma honom själv eller hans efterlevande till det minsta gagn.
Även principiellt avböjdes i propositionen ett system med tjänstepensionsbidrag under följande motivering:
»Då kostnaden för pensioneringen av dessa tjänstemän bestrides direkt av stats- medlen, skulle alltså de bidrag till egen pensionering, som man ville ålägga tjänste- männen, ingå direkt till statskassan och uppbäras antingen genom innehållning av pensionsavgiften vid avlöningsmedlcns utbetalning eller ock genom anlitande av annat uppbördssätt. Det har dock tydligen varit ett sådant mindre praktiskt till- vägagående man velat undvika genom att vid bestämmandet av avlönings- och pensionsförmånens inbördes förhållande redan ifrån början så avväga dessa för- måner, att någon dylik omgång icke skulle bliva erforderlig. Anses nämnda för- måner för stora eller oriktigt avvägda, torde alltså rättelse härutinnan böra äga rum genom lämpligare åtgärd än att, så att säga, med den ena handen omedelbart återtaga en del av vad som med den andra givits.
Då man påyrkat, att tjänstemännen själva borde förpliktas att bidraga till sin egen pensionering, har naturligtvis till grund för detta yrkande legat den i och för sig fullkomligt riktiga satsen, att var och en bör under sin krafts dagar göra av- sättningar av sina inkomster för att trygga sitt uppehälle vid den tid då arbetsför- mågan sviker, vilken sats man ansett böra äga tillämplighet för statens tjänstemän så väl som för andra. Det lär emellertid svårligen kunna bestridas, att förhållan- dena i detta avseende gestalta sig på ett särskilt sätt, då fråga är om pensioner, som av statsverket omedelbart och således utan förmedling av någon pensions- kassa utbetalas till avskedade tjänstemän. På sätt jag nyss framhållit, skulle un- der sådana omständigheter ett åläggande för tjänstemännen att till statsverket in- betala vissa pensionsavgifter för statsverket allenast medföra en med ett vidlyftigt redovisningsväsende förbunden omgång, som kan undvikas, därest, på sätt även
här i Sverige måste antagas hava ägt rum, avlöningen bestämmes till det lägre be- lopp, vartill densamma kan begränsas, då hänsyn icke tages till behovet för tjän- stemannen att bestrida den utgiftspost, som består i avsättningar för framtida pen- sion. För staten själv måste det anses likgiltigt, om löneavdraget sker en gång för alla — vid löneregleringen — eller om det uttages årligen i form av innehåll- ningar vid löneutbetalningarna. Företrädet hos den senare formen för pensions- bidragens uttagande skulle då ligga däruti att den tjänstemannen likasom varje annan medborgare åliggande förpliktelsen att i tid sörja för sitt uppehälle på ålder- domen därigenom skulle ställas mera levande för honom, ävensom däruti, att man undveke skenet av en vid jämförelse med övriga samhällsklasser obehörigt gynnad ställning för tjänstemännen, vilkas ålderdomsförsörjning staten vid en ytlig be— traktelse kan synas hava utan bidrag från deras sida övertagit. Dessa skäl för- lora dock större delen av sin vikt, därest, på sätt kommittén föreslagit, tjänstemän— nen förpliktas att ensamma och utan bidrag av statsverket bestrida kostnaderna för sina änkors och barns pensionering. — — — Då, enligt vad de verkställda utred- ningarna av civilstatens pensionsinrättning giva vid handen, de tjänstinnehavare, som äro eller bliva skyldiga att tillhöra denna pensionsinrättning, måste ensamt för uppehållandet av pensionsväsendet för änkor och barn för framtiden ikläda sig förpliktelser, vilka för flertalet komma att taga i anspråk allt vad de av sina av- löningsförmåner utan verklig avsaknad kunna för sådant ändamål undvara, torde man icke behöva befara, att vederbörande tjänstinnehavare icke i tillbörlig mån skola röna den uppfostrande inflytelse, som ligger i tvånget att göra årliga avsätt— ningar för framtida behov.» ,
Det i propositionen framlagda förslaget vann emellertid icke riksdagens bifall, . utan riksdagen hemställde om utredning rörande sådant ordnande av det civila pen— sionsväsendet, att tjänstinnehavarna själva bleve förpliktade att lämna bidrag till sin egen pensionering. Det särskilda utskott, som beredde frågan, erinrade om de uttalanden till förmån för ett bruttolönesystem, som riksdagen tidigare gjort, samt framhöll, att även departementschefen erkänt, hurusom den av riksdagen påyrkade förpliktelsen för tjänstinnehavarna att bidraga till egen pensionering grundade sig på en i och för sig riktig princip. Utskottet ville med hänsyn till dessa uttalanden icke för framtiden fastlåsa pensionsväsendet vid ett nettolönesystem utan ansåg en lösning av frågan om pensionsväsendets omreglering böra anstå under den tid, som erfordrades för verkställande av en utredning jämväl rörande sättet för en lösning av denna fråga på grundval av avgiftsplikt.
Efter förnyad utredning av pensionslagstiftningsfrågan framlade sedermera 1899 års pensionskommitté förslag till pensionslag, byggt på avgiftsplikt för tjänstemän- nen. I betänkandet fördes ingen principdiskussion av frågan om nettolön eller av- giftssystem. Kommittén uttalade endast den förmodan, att om en tjänstinnehavarcs avlöningsförmåner icke skulle medgiva minskning med pensionsavgiftens belopp, detta förhållande komme att beaktas vid då pågående avlöningsrevision.
1902 års löneregleringskommitté, ät vilken denna avlöningsrevision anförtrotts, framhöll också i sitt principbetänkande av år 1903, att kommittén vid avvägningen .av föreslagna avlöningsbelopp tagit hänsyn bland annat till den avgiftsplikt för tjänstepensionering, som antogs komma att bliva genomförd.
För 1907 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till ny pensionslag, byggd på avgiftsplikt. Propositionen vann i huvudsak riksdagens bifall. Principuttalanden angående brutto- eller nettolönesystem synas i detta sammanhang icke hava före— kommit.
1907 års civila pensionslag trädde, enligt till lagen fogade övergångsstadganden, i fråga om avgiftsplikten i kraft endast i den mån befattningshavarna blevo delaktiga av löneregleringar, avvägda med hänsyn till avgiftsplikten. Pensionsavgifterna. om vilka stadgades i 10 och 11 åå av lagen, utgingo regelmässigt efter vissa pro- cent av det för tjänsten stadgade högsta pensionsunderlaget (pensionsunderlaget
motsvarade lönen jämte intjänade ålderstillägg), nämligen 1/10 % för varje helt hundratal kronor, dock minst 3 %. Då maximipensionen enligt lagen utgjorde 6 000 kronor, varierade alltså avgifterna mellan 3 och 6 % av pensionsunderlagen. Avgifterna skulle enligt lagen ingå till en särskild fond (civila pensionsfonden), vil- ken skulle förvaltas av statskontoret och bidraga till pensionsutgifterna i mån av fondens efter försäkringsteknisk beräkning fastställda bärkraft.
I fråga om pensionsavgifternas uppbörd och redovisning stadgades i kungörelsen den 11 oktober 1907, att uppbörden skulle verkställas månadsvis medelst avdrag å varje till utbetalning förfallet lönebelopp av så stor del av pensionsavgiften, som belöpte å den tid, för vilken lönen utbetalats. Redovisningen av de influtna av- gifterna skulle ske månadsvis eller kvartalsvis, i regel till statskontoret men för vissa verk med stora lokalförvaltningar»-till vederbörande centrala ämbetsverk. I , praktiken hava emellertid föreskrifterna tillämpats så, att för verk, som saknat * dragningsrätt å statsverkets giroräkning i riksbanken, statskontoret eller annan ; vederbörande huvudförvaltning månadsvis vid utanordnande av avlöningsmedel ( innehållit och till civila pensionsfonden verkställt omföring av mot verkets sam— * manlagda pensionsavgifter svarande belopp. Omföringen har grundats på en vid verkets avlöningsrekvisition fogad specifik uppgift å den varje befattningshavare påförda pensionsavgiften. I den mån sålunda omföringen verkställts av annan , huvudförvaltning än statskontoret, har anmälan om omföringen, med bifogande av * den specifika uppgiften, sedermera gjorts hos statskontoret för bokföring av om- föringsbeloppet såsom inkomst å civila pensionsfonden.
Det är 1907 antagna systemet har alltså förutsatt, att vid avlöningslistornas upp- görande varje månad tjänstepensionsavgiften skulle för varje befattningshavare ut- räknas, uppföras i avlöningslistan och fråndragas lönen, som endast till sitt netto- belopp skulle utbetalas samtidigt med att avlöningsanslagen skulle belastas med bruttobeloppen. Avgifterna skulle specifikt redovisas till statskontoret för bok- föring såsom inkomst å civila pensionsfonden. Vid revision av avlöningsanslagens disposition måste hänsyn tagas till varje befattningshavares pensionsavgift.
Beträffande familjepensionsavgifterna förutsattes motsvarande anordning, ehuru med specifik redovisning och inbetalning till vederbörande pensionskassa.
Uppenbart är, att denna anordning måste medföra avsevärt administrativt arbete inom varje verk, som skulle uträkna och utbetala avlöningar, inom varje huvud- förvaltning, som hade att utanordna avlöningsanslagen och verkställa omföring till civila pensionsfonden, inom statskontoret, som skulle bokföra pensionsavgiftsbelop- pen å civila pensionsfonden, samt inom kammarrätten (sedermera riksräkenskaps— verket), som skulle verkställa revision.
Förslag om förändring av sättet för pensionsavgifternas uppbörd och redovis- ning framkommo också i olika sammanhang. Denna fråga upptogs bland annat till behandling av de sakkunniga, vilka är 1912 tillkallades för utredning rörande cen- tralisering av det statsunderstödda pensionsväsendet och vilka är 1917 avgåvo sitt slutbetänkande. De sakkunnigas förslag gick ut på att både tjänste- och familje- pensionering skulle handhavas centralt genom statens försorg för såväl statlig per- sonal som statsunderstödd personal utom statens tjänst. Enligt förslaget skulle avgifterna både för egen pension och för familjepensionering för statens tjänste- män bestämmas i lönestaterna i stället för i pensionslag eller pensionsreglemente. Lönestaten skulle fördenskull angiva icke blott bruttolönen utan även den netto- lön, som skulle utbetalas. Uppförandet av bruttolönen i lönestaten skulle ske för att betona, hurusom vid lönereglering hänsyn borde tagas icke blott till nettolönen utan även till pensionsförmånerna. Genom en på angivna sätt förändrad uppställ- ning av lönestaten skulle allt arbete bortfalla som vållades därav, att för var gång lönemedel skulle utanordnas pensionsavgifterna skulle uträknas och kontrolleras samt inlevereras till vederbörande fond eller kassa. Pensionskostnaden borde täc-
kas genom ett statsanslag direkt till den centrala pensionsanstalt, som skulle över- taga pensioneringen.
I utlåtanden över de sakkunnigas betänkande uttalade sig 1902 års lönekommitté och statskontoret till förmån för ett sådant system, som av de sakkunniga ifråga- satts. Det framhölls såsom påtagligt, att genom pensionsavgifternas borttagande — en förändring som borde bringas till stånd i samband med en kommande lönereg— lering — skulle vinnas en väsentlig förenkling i pensionssystemet och därmed även en betydande kostnadsbesparing. '
Ehuru såväl i centraliseringssakkunnigas betänkande som i de nu omnämnda ut- låtandena rekommenderats en prövning av nettolönefrågan i samband med en blivande lönereglering, blev denna fråga ej alls berörd i de löneregleringsbetänkan- den, som lågo till grund för 1919 och 1921 års löneregleringsbeslut. Kommunika— tionsverkens lönekommitté byggde i sitt förslag till lönereglering för kommunika- tionsverken utan vidare på förutsättningen att befattningshavarna liksom tidigare skulle vara skyldiga att erlägga pensionsavgifter. Först sedan löneregleringen be— slutats på bruttolönegrundval, berörde kommittén i det betänkande, vari kommit- tén den 29 januari 1920 framlade förslag till pensionslag för kommunikationsver— ken, mera i förbigående frågan om avgiftsplikt. Därvid anförde kommittén i denna fråga följande:
»Enligt nuvarande bestämmelser åligger det tjänstemännen att bidraga till sin pensionering genom erläggande av pensionsavgifter. Under senare tid har emel- lertid vid flera tillfällen ifrågasatts, att staten skulle med befrielse för tjänstemän- nenlfrån dylika avgifter helt och hållet övertaga kostnaden för pensioneringen. Till stöd för förslag i sådan riktning har huvudsakligen framhållits, att det nuva- rande förfaringssättet icke kunde anses lämpligt, då staten vid avlöningens utläm- nande så att säga gåve med ena handen och toge tillbaka med den andra, men att däremot en given fördel skulle vinnas genom borttagande av pensionsavgifterna, enär i sådant fall arbetet med ifrågavarande avgifters debitering och redovisning skulle inbesparas.
Ehuru kommittén icke vill bestrida att avskaffandet av dylika pensionsavgifter skulle medföra en viss förenkling vid utbetalning och redovisning av avlönings— medel, anser sig kommittén dock böra erinra, att i allt fall avdrag å avlöning fort— farande torde böra göras för avgifter till änke- och pupillkassor, vilka avgifter på grund av sin natur väl näppeligen skulle komma att upphöra. Vad själva sakfrå- gan beträffar, tillåter sig kommittén framhålla, hurusom vid avvägande av de av- löningsbelopp, som finnas upptagna uti det gemensamma avlöningsreglementet för nu ifrågavarande verk, det förutsatts, att tjänstemännen alltjämt skulle erlägga av— gifter för egen pensionering. Då härtill kommer att frågan om borttagande av nämnda pensionsavgifter icke synes böra lösas enbart för dessa verk utan avgöras i ett sammanhang för statsförvaltningen i dess helhet, har kommittén icke funnit an- ledning att vidare ingå på detta spörsmål.»
Även 1902 års löneregleringskommitté byggde —— utan att diskutera frågan _— i sitt den 3 november 1920 avgivna förslag till ny lönereglering för statsdeparte- ment och centrala ämbetsverk på förutsättningen av avgiftsplikt. Statskontoret, som hade att yttra sig över kommitténs förslag i vad det avsåg av löneregleringen föranledda pensionsfrågor, fäste emellertid i sitt utlåtande uppmärksamheten på att en reform av pensionsavgiftssystemet kunde väntas medföra förenkling av pensions- grunderna och arbetsbesparing inom statsförvaltningen. Sedan en överensstäm- melse med kommunikationsverkens avlönings- och pensionsavgiftsförhållanden vun— nits i enlighet med kommitténs förslag, kunde den undanskjutna pensionsavgifts- reformen upptagas till prövning och genomföras på en gång över hela linjen.
I 1921 års statsverksproposition yttrade chefen för finansdepartementet vid be— handling av de av löneregleringen föranledda provisoriska pensionsbestämmelserna, bland annat, att det syntes svårt att för det dåvarande bryta med principen om
pensionsavgifter beträffande vissa kategorier av statstjänare. Frågan om övergång till ett annat pensioneringssystem borde upptagas till prövning för förvaltningen i dess helhet.
Frågan om pensionsavgifternas borttagande var därefter i anledning av väckta motioner föremål för fristående prövning av riksdagen åren 1920 och 1921. I motionen vid 1920 års riksdag yrkades på utredning rörande ändrade bestämmel- ser om inbetalning och redovisning av pensionsavgifterna. Enligt motionsförslaget, som synbarligen influerats av centraliseringssakkunnigas betänkande, skulle i löne- bestämmelserna fastställas både en bruttolöneskala och en nettolöneskala, avseende såväl tjänste- som familjepension. Någon uppbörd av avgifter skulle ej vidare äga rum. Staten skulle för omläggningens genomförande övertaga familjepensione- ringen.
Motionen avslogs av riksdagen under motivering, att den endast avsåge en under- ordnad detalj i den omfattande frågan om pensionsväsendets centralisering, vilken fråga vore föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
Vid 1921 års riksdag väcktes ånyo en motion i ämnet av ett antal ämbetsmanna- representanter i andra kammaren. Motionärerna a'nsågo kostnaderna för den vid- lyftiga och besvärliga administrationsapparat, som förorsakades av debitering, upp- börd och redovisning av tjänste- och familjepensionsavgifter, icke stå i rimlig pro- portion till avgifternas storlek och påyrkade därför åtgärder för förenkling och kostnadsbesparing. Enklast vore, att avgiftsskyldigheten bortfölle och endast netto- lönen infördes i lönestaten. Motionen avsåg både tjänste- och familjepensions- avgifter, och motionärerna förutsatte, att de enskilda pensionskassorna skulle över- tagas av staten.
Bankoutskottet, som behandlade ärendet, underströk, att gällande anordning med pensionsavgifternas debitering och redovisning medförde en onödig omgång, och förordade därför åtgärder för förenkling. Synbarligen tänkte sig utskottet, ehuru dess hemställan var mera allmänt formulerad, att pensionsavgifterna skulle helt borttagas. Frågan borde dock avgöras i ett sammanhang för statsförvaltningen i dess helhet och en förändring genomföras i samband med en allmän lönereglering. Utskottets hemställan förföll emellertid på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut.
Av den föregående redogörelsen framgår, att man i skilda sammanhang haft klart för sig att pensionsavgifternas avskaffande i själva verket närmast är att be- trakta såsom en löneregleringsfråga. Då 1919 och 1921 års ännu gällande löne- regleringar uppgjorts med tillämpning av bruttolönesystem, har det icke varit möj- ligt att därefter på pensionslagstiftningsvägen gå till botten med frågan. Under pensionslagstiftningsfrågans behandling fram till genomförandet av 1934 års civila tjänstepensionsreglemente har spörsmålet emellertid upprepade gånger varit under behandling, men därvid har man, då det gällt omedelbara praktiska åtgärder, måst inskränka sig till sättet för uppbörd och redovisning av pensionsavgifterna.
Vid tillsättandet av 1921 års pensionskommitté framhöll dåvarande finansmini- stern, att frågan om upphörande av uppbörd och redovisning av pensionsavgifterna med hänsyn till möjlig kostnadsbesparing vore av den vikt, att närmare utredning i ämnet borde komma till stånd genom pensionskommittén.
Kommittén upptog också denna fråga i sitt den 18 oktober 1924 avgivna betän- kande med förslag till ny civil pensionslag men fann det av olika skäl omöjligt att i förevarande sammanhang bringa frågan om familjepensionsavgifternas avskaffan- de till sin lösning. Då spörsmålet alltså måste begränsas att avse endast tjänste- pensionsavgifterna, borde man enligt kommitténs mening icke enbart för dessa av- gifters del övergå till det av centraliseringssakkunniga föreslagna systemet med en i själva löneplanen uppförd nettolön, utan sagda avgifter borde tills vidare bibe- hållas, men omläggning av sättet för deras uppbörd och redovisning borde äga rum i förenklingssyfte. Omföring av avgifterna från avlöningsanslagen till civila pen- sionsfonden borde sålunda ske en gång om året, därvid beräkningen av omförings-
beloppen borde grundas på vederbörande lönestaters uppgifter om antalet befatt- ningshavare i de skilda lönegraderna. Avgifterna skulle således icke längre hän- föras till befattningshavarna personligen utan till själva befattningarna. Omförin- gen skulle verkställas av statskontoret i början av varje budgetår, och statskontoret skulle därefter översända meddelanden till huvudförvaltningarna om omföringen. Vid utbetalningen av avlöningen skulle verken räkna endast med årsavlöningen min- skad med den årliga tjänstepensionsavgiften (nettolönen). Avgiften skulle alltså icke redovisas i avlöningslistorna.
Kungl. Maj:ts proposition (nr 153) till 1925 års riksdag med förslag till ny civil pensionslag anslöt sig i förevarande del i huvudsak till pensionskommitténs för— slag. För att ej befattningshavarna genom pensionsavgifternas uteslutande ur av- löningslistorna skulle gå miste om däremot svarande dyrtidstillägg, föreslogs emel- lertid, att avgiftskolumnen fortfarande skulle medtagas i listorna. För redogörarna skulle reformen alltså ej medföra fullt samma arbetsbesparing som enligt kommit- téns förslag.
Kungl. Maj:ts förslag föranledde ej erinran från bankoutskottets sida. Hela lag— frågan förföll emellertid genom skiljaktiga beslut av kamrarna.
1921 års pensionskommitté, som ånyo erhöll uppdrag att, med vissa ändrade utgångspunkter, verkställa utredning om civil pensionslag, upprepade i betänkande av den 30 november 1925 sitt föregående förslag om uppbörd och redovisning av tjänstepensionsavgifter. I fråga om pensionsavgifternas allmänna karaktär anförde kommittén vissa synpunkter av intresse för frågan om nettolönesystem. Pensions- avgiftsbetalningen vore enligt kommittén i själva verket att betrakta som en form för avsättning från statens sida av medel till bestridande av en del av pensionerings- kostnaden, varigenom denna kostnad delvis gäldades under befattningshavarens tjänstetid i stället för att i sin helhet kastas såsom utgift på den tid, varunder be- fattningshavaren uppbure pension. I sista hand måste pensioneringskostnaden an- ses drabba staten, och påläggandet av obligatoriska avgifter för en av staten an- ordnad pensionering måste enligt erfarenheten förr eller senare kompenseras ge- nom avlöningsförhöjning. Då efter kommitténs mening alltså hela systemet med avgifter för tjänstepension icke kunde anses vara annat än ett sätt för fördelning i tiden av statens pensioneringskostnad, borde denna avsättning för bestridande av en del av pensioneringskostnaden kunna ske på ett enklare sätt. Bruttoavlöningen kunde minskas med ett belopp motsvarande tjänstepensionsavgiften, och genom direkt avsättning av ett i riksstaten upptaget, mot minskningen svarande anslag skulle man på direkt väg vinna samma mål, som nu nåddes genom det omständliga förfarandet med avgiftsavdrag vid varje avlöningsutbetalning. Av olika skäl måste man visserligen tills vidare inskränka sig till en förenklad anordning för avgifter- nas uppbörd och redovisning, men i en framtid borde, efter genomförande av en- hetliga grunder beträffande statstjänarnas familjepensionering och i samband med en omläggning av löneplanerna, lönerna bestämmas allenast till nettobelopp.
I särskilda yttranden uttalade två av kommitténs ledamöter mera markerat sina sympatier för ett renodlat nettolönesystem och sin motvilja mot ett system med personliga avgifter. En av dem uttalade i samband därmed bland annat, att avlö- ningsreglementenas löneplaner borde omarbetas så, att både bruttolön och nettolön klart framginge, men att han funne denna fråga icke kunna lösas förrän i samband med dyrtidstilläggens inarbetande i de fasta lönerna med därav föranledd över— arbetning av avlöningsreglementena. Den andre reservanten drog av sin princip- ståndpunkt den konsekvensen, att den pensionsrätt, som enligt kommittéförslaget skulle införas för de icke-ordinarie tjänstemännen, icke skulle föranleda avgifts- plikt utan att de för dessa tjänstemän i löneplanerna upptagna avlöningsbeloppen, vilka icke kunnat avvägas med tanke på några pensionsavgifter, skulle anses utgöra nettolönebelopp.
Pensionskommitténs sistnämnda förslag blev aldrig föremål för statsmakternas
prövning. Frågan hänsköts till ny utredning av den s. k. 1926 års pensionsutred- ning, som ansåg sig icke kunna tillstyrka vare sig den nyss berörda tanken på pen- sionsrätt utan avgiftsplikt för icke-ordinarie befattningshavare eller ett nettolöne- system beträffande tjänstepensionsavgifterna. Ståndpunktstagandet gjordes med hänsyn till riksdagens tidigare inställning till pensionsavgifterna. Bakom denna inställning låg enligt utredningens mening den uppfattningen, att befattningshavar- na borde genom avsättningar av en del av avlöningen bereda sig ökning av de pen- sionsbelopp, som direkt utginge av statsmedel. Staten kunde med andra ord anses hava anordnat en på befattningshavarnas avgifter grundad tjänstepensionsförsäk- ring i samband med den av staten helt bekostade pensioneringen. I fråga om sättet för pensionsavgifternas uppbörd och redovisning förordade utredningen endast vissa ändringar i huvudsaklig överensstämmelse med vad 1921 års pensionskommitté föreslagit.
Innan pensionslagstiftningsfrågan hunnit lösas, igångsattes genom 1928 års löne- kommitté utredning om en ny lönereglering, åsyftande bland annat att inarbeta dyrtidstilläggen i de fasta lönerna. Trots att upprepade utredningar och framställ- ningar i samband med pensionsfrågan påvisat, att olägenheterna med pensionsav- giftssystemet ej kunde effektivt undanröjas annat än i samband med en allmän löne- reglering, gick kommittén i sitt betänkande ej alls in på frågan om netto- eller bruttolönesystem utan upprättade sin löneplan under den tysta förutsättningen, att pensionsavgifter fortfarande skulle förekomma.
Frågan fördes emellertid på tal av vissa myndigheter i yttranden över kommitté— betänkandet. Statskontoret erinrade sålunda, att ämbetsverket redan tidigare häv- dat, att det med hänsyn till arbetsbesparing inom förvaltningen vore fördelaktigt för staten att borttaga samtliga avgifter för tjänstepensioneringen, då tillfälle där- till gåves, och påyrkade, att detta spörsmål skulle lösas i sammanhang med dyrtids- tilläggens inarbetande i lönerna. Riksräkenskapsverket, som framhöll att avgifts- systemets slopande icke skulle medföra någon verklig olägenhet men väl spara åt— skilligt onödigt arbete, ansåg också, att upphävande av avgiftsskyldigheten borde ske vid den justering av avlöningsbeloppen, som komme att äga rum i samband med dyrtidstilläggens avveckling.
Om brutto- eller nettolönefrågan sålunda även denna gång förbigåtts vid löne- regleringsutredningen, upptogs den nu _ liksom förut —— vid den förnyade utred- ning av pensionslagstiftningsfrågan, som följde på löneregleringsutredningen och byggde på det därvid framlagda förslaget till avlöningsreglemente. 1930 års pen- sionssakkunniga diskuterade i sitt betänkande den 5 september 1932 med förslag till civilt tjänstepensionsreglemente ingående, huruvida tjänstepensioneringen borde grundas på avgiftsskyldighet eller icke. De sakkunniga anförde för egen del huvud- sakligen följande:
»I likhet med statskontoret och riksräkenskapsverket finna de sakkunniga, att det ur administrativ förenklingssynpunkt skulle vara till stor fördel, om en över- gång till ett pensioneringssystem utan avgifter nu läte sig genomföra. En omlägg- ning i nämnd riktning kan även i förstone te sig enkel nog; lönen minskas med ett mot pensionsavgiften svarande belopp. Undersöker man saken närmare, uppställa sig emellertid åtskilliga svårigheter. Till en början må märkas, att 1928 års löne- kommitté vid uppgörandet av sina förslag till nya löneskalor utgått från att tjän- stemännen alltjämt skulle hava att erlägga särskilda pensionsavgifter. Alldenstund pensionsavgifterna för närvarande utgå med enhetliga belopp för varje lönegrad, men lönegraderna innesluta ett flertal löneklasser, som äro delvis gemensamma för ända till fem olika lönegrader, skulle det bliva förenat med betydande svårig- heter att utforma den nya nettolöneplanen, enär den minskning, som borde ske beträffande lönen i en viss lönegrads löneklasser, icke skäligen kan bliva lika med den minskning, som skulle krävas beträffande lönen i de av dessa löneklasser, som ingå i andra lönegrader. Det är icke uteslutet, att man då rentav skulle nödgas i
väsentliga avseenden omarbeta hela det under senaste decenniet med så mycken möda genomförda lönesystemet.»
Vidare framhölls svårigheten vid införandet av nettolönesystem att rättvist be- stämma lönen för de befattningshavare, som helt eller väsentligen fullgjort inbetal- ningarna under den 30-åriga avgiftstiden.
De sakkunniga tillade emellertid, att det avgörande för deras ståndpunkt att, trots sympatier för ett renodlat nettolönesystem, icke förorda ett dylikt system dock icke varit de tekniska svårigheterna utan den omständigheten, att de sakkunniga vid hänvändelse till chefen för finansdepartementet erhållit direktiv att söka lösa pen- sionsfrågan »på ett sätt, som bevarade de fördelar man genom avgiftssystemet velat vinna», och att de sålunda vid utarbetande av sitt förslag »haft att utgå från att tjänstemännen allt fortfarande skola själva bidraga till kostnaderna för sin pen- sionering».
De sakkunniga trodde sig även hava funnit en form för pensionsbidragen, som skulle väsentligen undanröja olägenheterna med det dittillsvarande avgiftssystemet, nämligen i anordningen att utbyta pensionsavgifterna mot pensionsavdrag, vilka reellt skulle tjäna samma syfte som avgifterna men formellt tillämpas på sådant sätt, att lönen under den 30-åriga bidragstiden vore minskad med pensionsavdragets belopp och alltså, utan ändring av avlöningsbestämmelserna, erhölle karaktär av nettolön. I såväl avlöningslistor som lönestater skulle räknas med netto- i stället för bruttolönebelopp. När befattningshavaren vidkänts avdrag under stadgad av- dragstid, skulle lönen åter utgå med det i löneplanen angivna bruttobeloppet.
I yttranden över sakkunnigförslaget framställdes från vissa håll erinringar med förord för ett verkligt nettolönesystem. Sålunda upprepade statskontoret och riks- räkenskapsverket sina tidigare yrkanden härutinnan. Några verkliga fördelar med avgiftssystemet, som icke lika väl kunde ernås utan ett sådant system, sade statskontoret sig icke känna till. Enligt åmbetsverkets mening kunde löneskalorna utan större svårighet förändras till nettolöneskalor genom att minska lönen i varje löneklass med pensionsavgiften, genom interpolering utslagen på de i varje löne- grad ingående löneklasserna. Riksräkenskapsverket underströk för sin del, att sättet för täckningen av pensionskostnaderna borde bedömas väsentligen ur prak— tiska redovisnings- och kontrollsynpunkter. Det dittills tillämpade blandade syste- met vore i fråga om kostnadstäckningen ur angivna synpunkter förenat med bety- dande olägenheter.
I proposition till 1934 års riksdag framlades förslag till civilt tjänstepensionsregle- mente, grundat på pensionssakkunnigas utredning men med den väsentliga avvi- kelsen, att förslaget baserades icke på ett nytt allmänt avlöningsreglemente med ändrade avlöningsbelopp utan på gällande avlöningsreglementen. Denna utgångs— punkt gav vid bedömande av frågan om brutto- eller nettolön samma begränsning i rörelsefriheten som tidigare: utan samband med lönereglering kunde man ej gå till botten med frågan. Denna begränsning kom också till uttryck i finansmini- sterns yttrande i frågan, vari anfördes bland annat följande:
»För egen del kan jag ej undgå att i likhet med statskontoret och riksräkenskaps- verket samt vissa av de övriga hörda myndigheterna finna starka skäl tala för ett verkligt nettolönesystem, d. v. 5. ett system med lönerna redan i löneplanerna upp- tagna till de belopp, som få uppbäras av tjänstemännen. Av olika anledningar lä- rer det emellertid icke vara möjligt att i detta sammanhang genomföra ett dylikt system. Då det givetvis icke kan komma i fråga, att staten utan vidare skulle över- taga den del av pensioneringskostnaden, som svarar mot tjänstemännens bidrag, skulle genomförandet av berörda systern kräva en omräkning av lönebeloppen. Den omläggning av löneplanerna, som härför bleve erforderlig och som otvivel- aktigt bleve förenad med betydande tekniska svårigheter, kan dock svårligen ske utan samband med en allmän omarbetning av avlöningsförfattningarna. I varje fall synes mig en dylik omläggning knappast böra komma till stånd utan att möj-
ligheterna för övergång till nettolönesystem jämväl i fråga om familjepensionsav- gifterna kunna samtidigt tagas under övervägande.»
Departementschefen inskränkte sig följaktligen till att —— i överensstämmelse med pensionssakkunnigas förslag — förorda den förenkling i det administrativa besty- ret med pensioneringen, som kunde vinnas genom ändring i sättet för uttagande av tjänstemännens pensionsbidrag.
Bankoutskottet tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag, och riksdagen godkände det- samma.
Enligt de bestämmelser, som i enlighet med riksdagens beslut utfärdats rörande tjänstepensioneringen, tillämpas alltså beträffande de civila tjänstepensionsbidragen för närvarande följande anordning. De olika verkens lönestater äro, trots att av- löningsförfattningarna upptaga bruttolöner, beräknade till nettolönebelopp. I av- löningslistorna upptagas också endast nettolönebelopp; någon uppbörd av pen— sionsbidrag eller någon individuell redovisning av dessa bidrag i förhållande till pensionsfonden äger sålunda ej vidare rum. Avsättningen till pensionsfonden sker från ett särskilt under elfte huvudtiteln upptaget anslag, som i stort sett motsvarar summan av de besparingar, vilka på de olika huvudtitlarnas avlöningsanslag gjorts vid anslagens beräkning efter nettolönenorm.
Uteslutandet ur avlöningslistorna av bruttolönebeloppen och avdragsbeloppen har medfört, att dyrtidstillägg ej längre utgår å den del av lönen, som motsvaras av tjänstepensionsavdraget.
I det militära tjänstepensionsreglementet har pensionsavdragsfrågan lösts på samma sätt; dock förekommer här icke någon fowndering och följaktligen ej heller något anslag för avsättning till pensionsfond.
Genom det den 1 juli 1937 ikrafttrådda familjepensionsreglementet har jämväl i familjepensionshänseende införts motsvarande system med pensionsavdrag. Av- löningsstaterna liksom beloppen i avlöningslistorna beräknas netto även med avse- ende å familjepensionsbidragen. För att ej vålla befattningshavarna ytterligare minskning av dyrtidstillägget har emellertid beslutats, att sådant tillägg skall utgå jämväl å familjepensionsavdraget, vilket såtillvida komplicerar förfarandet, att man måste beräkna dyrtidstillägg å ett annat lönebelopp än det, som upptages som lön i avlöningslistan.
3. Nuvarande system och dess funktionssätt.
Enligt de för närvarande gällande bestämmelserna föreligger sålunda i vårt land formellt ett bruttolönesystem. Tjänstemännen äro skyldiga att av sin lön bestrida vissa bidrag, genom vilka täckas en mindre del av tjänstepensionskostnaden och större delen av familjepensionskostnaden. I sättet för uttagande av dessa bidrag hava emellertid vidtagits vissa förenklingar, lagda på sådant sätt, att man i prak- tiken kan sägas hava till hälften genomfört nettolöneprincipen. Anordningarna här- utinnan hava tillkommit i medvetet syfte att taga ett steg i riktning mot nettolöne- systemet, så långt detta kunnat ske utan samband med omläggning av lönebestäm- melserna. Pensionsreglementenas bestämmelser om avdragen samt de närmare fö- reskrifter, som utfärdats i tillämpningsförfattningar till reglementena, har man allt— så sökt utforma så, att man i praktiken så mycket som möjligt närmat sig ett netto- lönesystem. I dessa tillämpningsbestämmelser, vilka för övrigt, som nedan anfö- res, måst lämna vissa modifierande regler jämväl beträffande avlöningsbestämmel- sernas tillämpning, hava även termerna brutto- och nettolön införts. I de från av- löningsreglementena fristående lönestaterna räknar man vidare med nettolönebe- lopp; avlöningslistorna upptaga likaledes nettobeloppen såsom lön. Ehuru man har bruttolöneplan och pensionsavdrag, tillämpar man sålunda nettolönestater och net- tolönelistor.
De sålunda genomförda anordningarna kunna måhända sågas medföra en avse- värd förenkling av tidigare förfarande, varvid avskaffandet av den individuella av- giftsredovisningen betecknar det väsentliga framsteget. I förhållande till ett ren- odlat nettolönesystem kvarstå dock i det nuvarande systemet vissa betydande olä- genheter.
Till avlöningsreglementets stadgande att lön utgår med visst belopp har i till— lämpningskungörelser till tjänste- och familjepensionsreglementena givits den tolk- ningsregeln, att för tjänsteman, som är skyldig vidkännas tjänste- eller familjepen— sionsavdrag, med lön (arvode) skall förstås den i avlöningsreglementet fastställda lönen minskad med gällande pensionsavdrag (nettolön). Men denna regel har i flera fall måst modifieras och kompletteras. För tjänsteman, som vid partiell ledig-— het för viss tid uppbär reducerad avlöning, föreskrives sålunda, att lönen skall mot— svara den på ledighetstiden belöpande bruttolönen minskad med hela tjänste- och familjepensionsavdraget för samma tid. För de fall, då tjänsteman uppehåller an- nan befattning eller fullgör kommitté- eller annat uppdrag i statens tjänst —— däri inbegripet tjänstgöring hos riksdagen eller dess verk, riksdagens revisorer eller kyrkomötet _ och avstår hela den lön (det arvode), varå tjänste- och familjepen- sionsavdragen eljest skolat verkställas, ha särskilda föreskrifter måst givas. För sådan tjänsteman skall å den honom tillkommande ersättningen eller lönen, alltså bruttolönen, i allmänhet avräknas vad som svarar mot för honom gällande pensions- avdrag. Där ersättningen i dylikt fall är bestämd i form av ersättning för mistade avlöningsförmåner — vare sig särskilt arvode därutöver åtnjutes eller ej — skola tjänste- och familjepensionsavdragen dock verkställas så, att gottgörelse för mistad avlöning utbetalas allenast med det belopp, som vederbörande under den tid, varom fråga år, fått avstå utöver de på samma tid belöpande pensionsavdragen. Då ledig- heten från den egna befattningen endast varat under en del av en månad och tjän- stemannen sålunda har att uppbära avlöningsmedel av olika myndigheter för sam— ma månad, hava föreskrifter måst meddelas för att klarlägga, vilken myndighet som bär ansvaret för att pensionsavdrag göres.
Nu nämnda förhållanden hava medfört ej blott en särskild rapportskyldighet mel- lan myndigheterna utan även individuella räkneoperationer i åtskilliga fall vid av- löningslistornas uppgörande. Det förhåller sig sålunda i själva verket icke så, som systemet i princip förutsätter, att nettolönebeloppen för vederbörande löneklass genomgående kunna tillämpas, utan individuella avdrag från bruttolönebeloppen i löneplanen måste i stor utsträckning verkställas. Så är t. ex. förhållandet i samt- liga de förut berörda fall, då en tjänsteman uppbär lön för en annan befattning än den, för vilken han åtnjuter pensionsrätt; här tillämpas alltså varken brutto- eller nettolönebelopp för vare sig den pensionsberättigande befattningen eller den befattning, ä vilken lön utgår, utan bruttolön för sistnämnda befattning minskad med pensionsavdragen för den pensionsberättigande tjänsten. Bruttolönebelopp för innehavande pensionsberättigande tjänst, minskade med familjepensionsavdrag, fö- rekomma också i avlöningslistorna vid sidan av nettolönebelopp för tjänster i sam— ma lönegrad, nämligen i samtliga de fall, då en befattningshavare efter 230-årig av- dragstid fullgjort sin bidragsskyldighet för tjänstepensioneringen. Under nu rå- dande övergångsförhållanden beträffande familjepensionsavdragen förekomma vi- dare individuella variationer beträffande nettolönebeloppen i samtliga de fall, då tjänstemannen på grund av övergångsbestämmelserna vidkännes lägre pensionsav— drag än det i familjepensionsreglementet fastställda.
Då dyrtidstillägg, som förut omnämnts, utgå även å den del av bruttolönen, som motsvarar familjepensionsavdragen, har det blivit nödvändigt att i avlöningslistor— na införa en särskild kolumn för mot nämnda avdrag svarande belopp. Dessa be- lopp skola sedan, för erhållande av den summa, varå dyrtidstillägg beräknas med visst procenttal, adderas till de i avlöningslistans föregående kolumner uppförda nettolönebeloppen.
Givet är, att här berörda omständigheter förorsaka ett visst besvär vid avlönings- tillfällena och påkalla uppmärksamhet vid revisionen av avlöningsmedlens använd- . ning. Överhuvud taget är den nuvarande anordningen med formellt bruttolöne-
system, som i praktiken skall i viss mån tillämpas såsom om ett nettolönesystem vore rådande, i många hänseenden ägnad att komplicera löneförhållandena.
Bilaga 5.
P. M.
med redogörelse för behandlingen av vissa principfrågor i sam- band med dyrtidstilläggens utveckling under och efter världskriget.
I. Frågans läge vid 1916—1919 års riksdagar.
Frågan om arbetslönernas anpassning efter prisnivåns fluktuationer och därav betingade förändringar i det allmänna ekonomiska läget betecknar ett av de svåraste lönetekniska problemen i det moderna samhället. Den offentliga administrationen beröres därav icke mindre än det enskilda näringslivet. På allvar konfronterades de svenska statsmakterna därmed i samband med de abnorma förskjutningar, som lev- nadskostnaderna undergingo efter världskrigets utbrott.
Redan under senare halvåret 1915 hade stegringen av priset å viktiga livsförnöden- heter tagit sådana dimensioner, att ett flertal enskilda arbetsgivare, bolag och kom- muner sett sig nödsakade att bereda sina anställda någon kompensation därför i form av löneförhöjningar, tillfälliga lönetillägg, gratifikationer eller förmedling av varor till nedsatta priser. Det torde icke vara nödvändigt att här närmare ingå på dessa olika former av dyrtidshjälp; en översikt därav återfinnes i »Sociala Medde- landen» för september—december 1915.
Vid samma tid hade även en del statliga institutioner begynt att lämna dyrtids- tillägg åt viss personal, vars anställningsvillkor nära torde anslutit sig till förhållan- dena å den enskilda arbetsmarknaden. Sålunda åtnjöto enligt den åberopade över- sikten i »Sociala Meddelanden» flottans varvsarbetare ett lönetillägg av 10 procent å förutvarande löner och vissa befattningshavare vid mynt- och justeringsverket lika- ledes ett tillägg av 10 procent jämte förmånen av varuförmedling.
Till ett större antal statliga befattningshavare utsträcktes emellertid åtgärderna för dyrtidens kompenserande först genom beslut av 1916 års riksdag. Under loppet av år 1915 hade ett flertal framställningar gjorts av funktionärer vid statens verk och inrättningar om förbättrade avlöningsförmåner, och till stöd därför hade särskilt åberopats att de under normala förhållanden fastställda och för dylika beräknade löneförmånerna icke lämnade erforderlig tillgång till bestridande av de stegrade levnadskostnaderna.
Ifrågavarande framställningar hänskötos till den s. k. löneregleringskommittén, vilken erhöll i uppdrag att avgiva utlåtande däröver. Vid behandlingen av frågan fann löneregleringskommittén det uppenbart, att statsverket borde, i den mån dess finansiella ställning medgåve, vidtaga åtgärder för att bereda statstjänare hjälp i den svåra situation, vari de genom krisen försatts.
Kommittén synes med uppmärksamhet hava följt de föranstaltningar, som inom det enskilda näringslivet samt den kommunala förvaltningen träffats för att bereda löntagarna kompensation för dyrtidens tryck. Efter en översikt över dylika åtgär- der, byggd på de förut åberopade artiklarna i »Sociala Meddelanden», uttalar kom- mittén sammanfattningsvis, att dessa uppgifter givit vid handen, att »gifta arbetare i åtskilliga fall erhålla mer än ogifta, att i enstaka fall den lägre avlönade arbetaren erhåller högre tillägg än den, som på löneskalan står högre, samt att i många fall
beloppen bestämts med hänsyn till det antal barn eller andra familjemedlemmar, en var funktionär har att försörja.» '
Kommitténs utlåtande utmynnade i ett förslag, som i huvudsak innebar, att krigs- tidshjälp intill visst maximibelopp skulle beredas sådana befattningshavare, vilka på grund av försörjningsplikt underhölle barn under 15 år och vilka hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av högst 2 000 kronor. Förslaget torde ha utformats med motsvarande danska föreskrifter om krigstidshjälp såsom närmaste förebild men torde ock böra ses mot bakgrunden av ett vid 1915 års riksdag fattat beslut om lönetillägg åt vissa folk— och småskollärare, vilket ävenledes gav uttryck för behovsprincipen. Slutligen är det tydligt, att kommittén vid förslagets utfor- mande sökt anknytning till vissa samtidiga utvecklingstendenser på den enskilda ar- betsmarknaden.
Redan vid nu ifrågavarande tid hade från vissa befattningshavargruppers sida krav rests på tjänstemännens bibehållande vid en oförändrad realinkomst. Kommittén tog emellertid avstånd från denna tanke. Belysande för dess syn på den principiella frågan om krigstidshjälpens syfte är följande uttalande:
»Bestämmandet dels av den inkomstgräns, efter vars överskridande någon krigs— tidshjälp icke må ifrågakomma, dels av det belopp, som skall beräknas för vart min- derårigt barn, och dels av det maximum, utöver vilket krigstidshjälp icke tillkommer en befattningshavare, bör enligt kommitténs mening ske med aktgivande ej mindre på befattningshavarnas större eller mindre behov och statsverkets förmåga att utan andra medborgares oskäliga betungande bispringa sina nödställda tjänare än även därpå, att krigstidshjälpen icke skall vara avsedd att sätta statens funktionärer i ett avgjort gynnat läge i jämförelse med rikets övriga inbyggare i allmänhet».
] proposition nr 212 till 1916 års riksdag tillkännagav finansministern sin huvud- sakliga anslutning till löneregleringskommitténs förslag: »Ifråga om behovet av krigs- tidshjälp åt de ekonomiskt svagast situerade statstjänarna samt de allmänna prin- ciperna för sådant understöds utmätande är jag i huvudsak ense med lönereglerings- kommittén, vars i dessa avseenden enhälliga mening alltså synes mig höra med vissa mindre modifikationer vinna tillämpning.»
Riksdagen uttalade i sin skrivelse nr 218, att den ansåge det vara av rättvisa och billighet påkallat, att staten, i den mån dess finansiella ställning så medgåve, vidtoge åtgärder för beredande av hjälp åt de ekonomiskt svagast situerade statstjänarna. Understödet finge emellertid icke betraktas såsom ett lönetillägg eller någon som helst form av lönereglering utan vore endast ett tillfälligt bidrag (krigstids- eller dyrtidshjälp), föranlett av den inträffade stegringen å levnadskostnaderna. Med hänsyn härtill ansåge riksdagen, att vid bestämmande av den grund, efter vilken krigstidshjälpen skulle utgå, den av lönereglerings- kommittén förordade behovsprincipen obetingat borde vinna tillämpning. Hjäl- pen borde för den skull lämnas under sådana villkor, att ett fortsatt utbeta- lande av densamma icke med fog kunde krävas, när kristidens verkningar upphört. I fortsättningen av skrivelsen framhölls, hurusom riksdagen, i likhet med löneregleringskommittén, funnit sig mest tilltalad av den tanken, att —— då det, jämte avlöningens mindre belopp, huvudsakligen vore befattningshavarnas försörjnings- plikt mot minderåriga barn, som finge anses beteckna graden av deras känning av dyrtiden ——- hjälpens utgående och beloppet av densamma borde bestämmas av dessa båda faktorer.
Därefter utfärdades kungörelse i ämnet den 8 juli 1916 (nr 269). När frågan påföljande år, 1917, ånyo hänsköts till riksdagen, förelåg ett nytt utlåtande i ämnet av löneregleringskommittén. Kommittén pekade däri på att höj- ningen i levnadskostnaderna sedan krigets början enligt företagna uppskattningar uppginge till c:a 50 procent samt att dyrtidens tryck alltjämt visade tendens att stiga med en oroväckande regelbundenhet. Prisfördyringen hade nu antagit sådana
mått, att de av densamma förorsakade svårigheterna kommit att tungt drabba ej blott de lägst avlönade befattningshavarna utan statens befattningshavare i allmän- het. På grund härav och med hänsyn till dyrtidens långvarighet och andra samver- kande omständigheter förordade kommittén en sådan anordning av krigstidshjäl— pen, som beaktade angelägenheten av att, med viss begränsning, befattningshavarna jämväl i de högre lönegraderna bereddes en avsevärd tillfällig löneförbättring.
Vid denna tid hade från olika tjänstemannagruppers sida framkommit förnyade och preciserade framställningar om införande av ett system med dyrtidstillägg, som i princip byggde på meddelande av full kompensation för levnadskostnadsstegrin- gen.
Föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar vände sig sålunda mot en fortsatt tillämpning av den s. k. beh0vsprincipen och höll före, att dyrtids- tillägg borde tillkomma alla befattningshavare med ett belopp, som för alla stode i samma förhållande till den egentliga avlöningen. Föreningen ansåge, att ett annat beräkningssätt kunde föregripa en blivande lönereglering och rubba den löneskala. efter vilken de olika befattningshavarnas arvoden blivit tillmätta vid 1907 års löne— reglering och vilken skala i stort sett syntes väl svara mot arten av de olika befatt- ningshavarnas tjänsteåligganden, samt att ett dyrtidstillägg icke borde betraktas som gåva utan som avsett att återställa den genom dyrtiden försvagade köpkraften hos avlöningen till dess ursprungliga realvärde.
Posttjänstemännens förening förklarade i ett uttalande, att föreningen principiellt måste fasthålla vid rätten för envar tjänsteman till ett procentuellt lika och den verkliga avlöningsminskningen fullt täckande dyrtidstillägg. Med hänsyn till före— liggande förhållanden och vad som finge anses praktiskt genomförbart, inskränkte sig emellertid föreningen till att hemställa om en mindre del av denna avlönings- fyllnad.
Denna ståndpunkt i principfrågan avvisades emellertid av löneregleringskommit- tén. Kommittén framhöll nämligen, att det syntes kommittén vara uppenbart, att be— fattningshavarna i statens tjänst — vilka med gällande avlöningsbestämmelser icke hade några rättsliga anspråk på hjälp av staten till mötande av dyrtidens svårig— heter —— icke borde, om staten nu hjälpte dem att övervinna dyrtidens hårdaste verk-. ningar, på andra samhällsmedlemmars bekostnad beredas en sådan ställning att de bleve helt oberörda av dyrtiden. Den ojämförligt största delen av vårt folk lede i större eller mindre grad av kristiden, och tjänstemännen, som dock intoge en, trots allt, i flera avseenden förmånlig ställning i samhället, kunde icke med fog kräva, att de skulle vara oberörda av dyrtiden.
Den av kommittén företrädda åsikten godtogs i proposition nr 129 till 1917 års riksdag av departementschefen, som i omedelbar anslutning till ett referat av nyss citerade principuttalande förklarade sig i princip gilla de grunder, på vilka kommit- tén byggt sitt förslag.
Vid behandlingen inom riksdagen vidtogos vissa ändringar och tillägg i regerings— förslaget. Bland annat fattade riksdagen beslut om viss jämkning av en i propo— sitionen föreslagen maximeringsregel. Riksdagen anknöt härtill i sin skrivelse nr 179 det uttalandet, att riksdagen funnit anledning till denna jämkning ej blott i den omständigheten, att dyrtidens verkningar på senare tiden blivit allt kännbarare även för jämförelsevis väl avlönade statstjänare, utan även i önskvärdheten att staten genom beredande av skäliga förmåner jämväl åt sina mera kvalificerade tjänare måtte kunna i konkurrensen med enskilda draga till sig och behålla goda arbets— krafter för statens mera krävande göromål.
I överensstämmelse med riksdagens beslut _ vilket sammanfattningsvis kan sägas ha inneburit, att vid sidan av krigstidshjälpen även infördes ett krigstidstillägg, ut- gående med ett till viss procent å de kontanta avlöningsförmånerna beräknat, nedåt och uppåt begränsat belopp — utfärdades den 29 maj 1917 kungörelse (nr 224) an-
gående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917 till befattningshavare i sta- tens tjänst. Den Övre inkomstgränsen för åtnjutande av krigstidshjälp höjdes där- igenom till ett beskattningsbart belopp av 3000 kronor. Till manlig befattnings— havare utgick nu hjälpen, förutom för minderårigt barn, även för hustru. Krigs- tidslillägget är att betrakta såsom en omedelbar föregångare till det nuvarande dyrtidstillägget; bestämmelserna därom konstruerades i viss anslutning till reglerna för de 5. k. »extra lönetillägg», som sedan år 1901 utgått till befattningshavare, vil- kas löner ej blivit föremål för reglering efter år 1900.
Utvecklingen under senare delen av år 1917 och under år 1918 erbjuder ett be- tydande intresse. Levnadskostnadernas stegring fortsatte i accelererat tempo och gav anledning till ett stort antal framställningar såväl från statliga myndigheter som från tjänstemannahåll om en vidgad kompensation för dyrtidens tryck åt statens befattningshavare. Att prisstegringarna icke enbart hade sin grund i rådande varu- knapphet utan till väsentlig del kunde ledas tillbaka till en inflationistisk ökning av tillgången på betalningsmedel hade vid denna tid begynt att allmänt uppmärksam- mas. Insikten härom synes redan nu i ett eller annat fall ha påverkat den till stöd för en förbättring av statstjänstemännens löneförmåner förebragta argumenterin- gen. Sålunda uttalar generalpoststyrelsen i en i proposition nr 10 till 1918 års lagtima riksdag återgiven skrivelse bland annat följande:
»Efter allt att döma har man skäl att befara, att under nästkommande år (= 1918) dyrtidens tryck skall bliva allt mera kännbart och behovet av krigstids— tillägg för befattningshavare i statens tjänst ytterligare ökat. De förhållanden, som påkallat och alltjämt påkalla krigstidstilläggets utbetalande, kunna dessutom sägas numera ha antagit karaktären av något mera bestående, varifrån man icke längre kan bortse, då det gäller att avgöra, huruvida icke jämväl de högre avlönade statstjä- narna böra komma i åtnjutande av krigstidstillägg efter samma grunder som de öv- riga. Av betydelse för ett riktigt bedömande av denna fråga torde vara att tillbör- ligt beakta den totala förändring av penningvärdet, som inträtt till följd av kriget och alltmer framträder såsom ett faktum, om vars fortbestånd för en avsevärd tid framåt tvivel icke längre lärer råda.
Det torde vara uppenbart, att denna omständighet, d. v. s. penningvärdets fall, utgör ett av de kraftigaste skälen för att tillerkänna statstjänare krigstidstillägg, och det synes med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke konsekvensen fordrar, att de ovannämnda inskränkningarna borttagas. De nuvarande avlöningarna, även till de högsta statstjänstemännen, hava ju bestämts med hänsyn till vad som under förut normala förhållanden kan anses utgöra skälig ersättning för med vederbörandes befattning förenat ansvar och arbete, och när nu värdet av berörda ersättning vä- sentligen nedgått, synes det väl vara med billigheten överensstämmande, att samtliga tjänstemän, utan någon begränsning —— — — bliva så vitt möjligt gottgjorda för berörda värdeminskning samt att denna gottgörelse bestämmes i sådant förhål- lande till avlöningen, som kan anses skälig.»
Generalpoststyrelsen fann emellertid, att även utvecklingen på den enskilda arbets— marknaden talade för en höjning och utvidgning av lönetilläggen. Styrelsen fram- höll nämligen, hurusom en sänkning av statstjänstemännens levnadsstandard i läng- den komme att inverka menligt vid rekryteringen av de högre tjänstemannaposterna, samt tillade: »Men ej endast vid rekryteringen utan även i avseende på de redan statsanställda tjänstemännen framträder denna olägenhet —— en olägenhet, som snart nog kan utgöra en verklig fara för statsförvaltningen, om alla tjänstemän i ansva- riga befattningar måste alltför mycket dragas med ekonomiska bekymmer. Här- med sammanhänger också den med näringslivets utveckling allt starkare framträ— dande efterfrågan på dugande krafter för besättande av chefsplatser inom den en- skilda företagsamheten, vilket förhållande snart nog kan medföra den konsekvensen, att de dugligaste männen dragas från statstjänsten till det enskilda, bättre betalda arbetet.»
I propositionen framhöll departementschefen, hurusom det av siffrorna för lev— nadskostnadernas stegring utan vidare finge anses framgå, att dyrtidstillägget för år 1918 måste sättas betydligt högre än är 1917. Med betonande av de statsfinansiella svårigheterna framhöll departementschefen vidare nödvändigheten av sådana be- gränsningar vid dyrtidstilläggens avvägande, att tilläggen endast i undantagsfall kunde komma att uppgå till belopp, som helt uppvägde levnadskostnadernas ökning. Det finge väl också, tillade departementschefen — med en mjukare formulering av den i vid föregående riksdagar hävdade uppfattningen —— anses oundvikligt, att statens befattningshavare, i likhet med det stora flertalet andra medborgare, själva bure någon del av dyrtidens börda.
Den vikt, som vid bestämmandet av lönetilläggens storlek för de statliga befatt— ningshavarna alltjämt tillmättes löneläget å den enskilda arbetsmarknaden, fram- går av fortsättningen av departementschefsyttrandet, vari det bland annat heter:
»Dyrtiden har nu varat så länge och sträckt sina verkningar så högt upp på av— löningsskalan, att det icke synes riktigt att från delaktighet i dyrtidstillägget längre undantaga de med högre avlöning försedda befattningshavarna —- _— —. Då deras avlöningar äro avpassade efter normala förhållanden, ligger det endast en gård av rättvisa däri, att även dessa befattningshavare få, om än, på grund av statsfinan- siella hänsyn, i proportionsvis mindre grad än andra, åtnjuta del i dyrtidstillägget. Men en dylik åtgärd kräves även av tillbörlig hänsyn till statens egen fördel. Denna är nämligen i mycket hög grad beroende därav, att statens viktigare befattningar uppehållas av högt kvalificerade ämbetsmän, och i konkurrensen med enskilda före- tag kan staten icke förvärva och behålla sådana, om icke deras avlöningar i rim- lig mån avpassas efter tidsförhållandena.»
Riksdagens beslut, som i fråga om motiveringen anknöt till de i propositionen anförda synpunkterna, återfinnes i skrivelsen nr 69. Beslutet innebar en betydande höjning såväl av krigstidshjälpen som av krigstidstillägget. Det sistnämnda skulle utgå dels med s. k. grundplåt — 365 kronor för år —— dels därutöver med ett belopp, som motsvarade en tredjedel av tjänstemännens kontanta löneförmåner av visst slag. Härjämte gällde vissa maximeringsregler m. m., varom torde få hänvisas till kungö- relsen i ämnet den 22 mars 1918 (nr 138).
Efter nu berörda riksdagsbeslut gav sig emellertid en ytterligare våldsam ökning av levnadskostnaderna till känna. Från 203 enheter den 1 april 1918 och 219 den 1 juli hade levnadskostnadsindex den 1 oktober samma år stigit till omkring 240. Denna utveckling framtvang utomordentliga åtgärder för lättande av tjänstemän- nens betryck. Huvudsakligen för denna angelägenhet sammankallades riksdagen till urtima möte samma höst. Det förslag, som av Kungl. Maj:t förelades riksdagen (proposition nr 1) och av denna med vissa ändringar och tillägg bifölls (riksdagens skrivelse nr 2, kungörelse den 3 december 1918, nr 922), innebar i stort sett, att krigs— tidshjälpen och krigstidstilläggen för senare halvåret 1918 skulle utgå i enlighet med de vid den lagtima riksdagen samma år utstakade grunderna men med för— dubblade belopp. I den förut behandlade principfrågan rörande lönetilläggens syfte framkommo varken i den kungl. propositionen eller inom vederbörande ut- skott (första särskilda utskottet) några nya synpunkter, men den i flera tidigare sammanhang betonade nödvändigheten att beakta konkurrensen från den enskilda arbetsmarknaden om den kvalificerade arbetskraften hävdades med ej mindre efter- tryck än tillförne. Belysande i sådant hänseende är en av cheferna för de centrala ämbetsverken gemensamt avlåten, i nyssberörda proposition återgiven framställning. I densamma anfördes bland annat, att det ekonomiska tryck, som så hårt vilade på tjänstemännen, naturligen i hög grad inverkade på deras arbete. En följd av ställ- ningen bleve ock, att särskilt mera dugande personer i allt större omfattning droge sig från statstjänsten. Men allra tydligast visade sig följderna i fråga om de extra ordinarie tjänstemännen. Tillgången på dessa hade på senaste tiden i allmänhet
varit ytterst ringa, och från vissa ämbetsverk hade de nästan helt försvunnit. Av nu angivna förhållanden framginge att, om ej ämbetsverken skulle bliva ur stånd att fullgöra sina viktiga funktioner, det vore alldeles nödvändigt, att tjänstemän- nens avlöningar höjdes väsentligt utöver vad som för det dåvarande bestodes dem.
Vad som förekommit under år 1918 hade starkt framhävt olägenheterna hos det system, efter vilket dyrtidsbidragen dittills utgått. Det blev en angelägen uppgift att söka finna en mera automatiskt verkande regel, som tilläte en smidigare anpass- ning av statstjänstemännens löner efter de snabbt inträdande förändringarna i den allmänna ekonomiska situationen. För detta ändamål tillkallades av Kungl. Maj:t på hösten 1918 särskilda sakkunniga, vilka i februari påföljande år avgåvo betän- kande i ämnet. Detta innefattade alternativa förslag till frågans lösning, det ena grundat på ett system med glidande skala, innebärande att bidragen automatiskt skulle regleras efter dyrtidens förändringar, under det att det andra i anslutning till dittills tillämpade grunder upptog fixa avlöningstillägg. Under åberopande av önskvärdheten att förebygga ett återupprepande av de exceptionella åtgärder, som den betydliga ökningen i levnadskostnader framkallade under hösten 1918, lades det förra alternativet till grund för Kungl. Maj:ts proposition (nr 225) till 1919 års riksdag. Enligt denna proposition skulle nämligen dyrtidstillägget -— vilken benäm— ning nu infördes i stället för den tidigare använda beteckningen »krigstidstillågg» -—- utgå efter ett av Kungl. Maj:t kvartalsvis fastställt grundtal, som motsvarade åtta niondelar av talet för levnadskostnadsstegringen sedan augusti 1914; i fråga om avlöningar, överskjutande en angiven gräns, skulle emellertid en viss reduktion inträda vid tillämpningen av grundtalet.
Begränsningen av grundtalet till åtta niondelar av den beräknade levnadskostnads- stegringen avsåg, liksom den ytterligare reduktionen av tilläggen för de högre lön- tagarna, att giva uttryck åt den alltjämt hävdade meningen, att en viss del av dyr- tidstrycket borde falla på statstjänstemännen. I det förutnämnda kommittébetän- kandet anknöts härtill det uttalandet, att det av kostnadsskäl icke kunnat komma i fråga att söka bereda alla befattningshavare en mera fullständig kompensation för den inträdda ökningen i levnadskostnader. Vad som i ärendet förekommit talade emellertid för att, ju längre dyrtiden varade, utan att statens samtliga funktionärer tillgodosåges med avlöning, som stode i skälig överensstämmelse med den inträdda ökningen i levnadskostnaderna, desto mer växte faran för att statens verksamhet skulle taga allvarlig skada därav. Då kommitterade haft att räkna med ett begrän- sat belopp för dyrtidsbidrag under år 1919 åt befattningshavare, hade kommitterade, med bortseende från den uppfattningen, att krigstidstillägget borde anses vara er- sättning för avlöningens minskade realvärde och på sådan grund borde för alla be- fattningshavare tillmätas i samma proportion till avlöningen, funnit sig böra i främ- sta rummet taga hänsyn till individens behov av hjälp, sådant detta behov framginge av avlöningens storlek.
De sakkunniga hade i alternativet med glidande skala icke föreslagit något särskilt dyrtidsbidrag till familjeförsörjare. Propositionen upptog däremot, vid sidan av dyr- tidstillägget, en särskild dyrtidshjälp, anordnad i anslutning till den krigstidshjälp, som förut utgått dock med tillämpning även här av glidande skala. Riksdagen tog emellertid i skrivelse nr 216 bestämt avstånd från anordningen med familjeförsörj- ningsbidrag. Den erinrade, delvis i anslutning till vissa av kommittén gjorda ut- talanden, om de invändningar som vore att göra mot ett dylikt system. Sålunda anfördes, att den lönefyllnad, som betingades av dyrtiden, lika väl som själva lönen vore en gottgörelse för utfört arbete och därför så vitt möjligt icke borde ha karak- tären av understöd. Därjämte framhöllos de svårigheter, som ett ytterligare fast- slående av familjebidragen vore ägnat att framkalla vid kommande löneregleringar, ävensom de stora ojämnheter mellan olika befattningshavargrupper, som det med nödvändighet schablonmässiga beräkningssättet medförde o. s. v.
I överensstämmelse med riksdagens beslut utgick enligt den därefter, den 30 maj 1919, utfärdade kungörelsen (nr 262) i ämnet, ingen särskild gottgörelse till familje- försörjare i form av dyrtids-(krigstids-)hjälp, men i övrigt anslöto sig dess bestäm- melser i huvudsak till det av regeringen framlagda förslaget.
11. Frågans behandling vid 1920—1923 års riksdagar.
När systemet med glidande skala infördes, anknöts därtill en förhoppning, att det i fortsättningen icke skulle visa sig nödvändigt att vid varje riksdag ändra grun- derna för dyrtidstilläggen. Helt infriades dock icke dessa förväntningar, ty säväl vid 1920 års riksdag som vid de två därpå följande ansågs det erforderligt att vid- taga vissa jämkningar av de 1919 fastställda grunderna. Slutligen skred man år 1923 till en fullständig omläggning av dessa. För den huvudsakliga innebörden av ifrågavarande successiva förändringar torde här nedan för överskådlighetens skull få redogöras i ett sammanhang.
Vid 1920 års riksdag beslöts (riksdagens skrivelse nr 349, kungörelsen den 30 juni 1920, nr 364) en icke oväsentlig höjning av dyrtidstilläggen, därige- nom att skillnaden mellan levnadskostnadsindex och grundtalet minskades, sam— tidigt som det maximibelopp, varå dyrtidstillägg beräknades, avsevärt höjdes, varjämte slutligen familjeförsörjarnas ställning förbättrades genom ökad möj- lighet för dessa att beräkna dyrtidstillägget efter oreducerad skala. Vidare antog 1920 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag bestämmelser med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid affärsverken. Syftet därmed var att motväga effekten av den efter en högre prisnivå normerade löneregle— ring, som för affärsverkens vidkommande genomfördes från och med den 1 juli 1920. Detta syfte förverkligades genom en reduktion av dyrtidstilläggen på så- dant sätt, att dels grundtalet bestämdes till ett 16 enheter lägre belopp än för öv- riga verk, dels oclc det belopp, på vilket dyrtidstillägg fick beräknas, begränsades till 85 procent av avlöningen.
I propositionen till 1921 års riksdag föreslogs åter ett antal ändringar, avseende i huvudsak dels en allmän nedsättning av dyrtidstilläggen genom sänkning av grund- talet, dels därjämte en särskild reduktion för icke-familjeförsörjare. Härutöver vid— tog riksdagen i fråga om de nyreglerade verken en ytterligare nedsättning av det rörliga tillägget, därigenom att det nyssnämnda avdraget å grundtalet ökades från 16 till 20 enheter samtidigt som det procenttal av lönen, varå dyrtidstillägget fick be- räknas, sänktes till 80. Angående bestämmelserna i övrigt torde få hänvisas till kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 344).
Vid 1922 års riksdag genomfördes, såsom framgår av kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 356), endast några smärre ändringar, avseende vissa detaljbestämmelser, varjämte en modifikation i avseende å sättet för fastställande av grundtalet vidtogs i syfte att underlätta arbetet med tilläggens uträknande.
1923 års reform av grunderna för dyrtidstilläggen, vilken innefattas i den med vissa ändringar alltjämt gällande kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265), innebar först och främst, att tilläggen för olika avlöningar fastställdes att utgå efter ett och samma procenttal. Detta sattes liksom förut i visst förhållande till levnadskostnads— index och motsvarade, närmare bestämt, hälften av talet för levnadskostnadernas ökning, med iakttagande av avrundning nedåt vid ojämnt tal. Å den del av avlö- ningen, som översköt 650 kronor per månad, beräknades ej något tillägg. Vid ny- reglerade verk underkastades dyrtidstillägget alltjämt viss reduktion, vilken kon- struerades sålunda, att procenttalet för dyrtidstillägget skulle minskas med 18 en— heter. Detta avdrag inneslöt jämväl den vid tidigare riksdagar genomförda be- gränsningen av underlaget för dyrtidstillägget till 80 procent av avlöningen; med hän-
syn härtill utgick dyrtidstillägg å ett i motsvarande mån högre belopp än vid oreg- lerade verk, nämligen å 800 kronor.
Efter denna summariska överblick av frågans utveckling under åren 1920—— 1923, skola i korthet beröras också motiven för de under samma tidrymd vidtagna åtgärderna, i den mån de ur principiell synpunkt äga intresse.
Vad först angår läget vid 1920 års riksdag, förmedla handlingarna från denna intrycket av en viss glidning i opinionen i en för statstjänstemännen gynnsam rikt- ning. I första kammaren väcktes av ett antal framskjutna ämbetsmannarepresen- tanter från skilda politiska läger en motion (nr 231), där i princip, om också icke med ensidighet, förfäktades kravet på en bibehållen realinkomst. En återklang här- av återfinnes i följande principuttalande i riksdagsskrivelsen: »Det har för riks— dagen framstått såsom en angelägenhet av synnerligen stor betydelse, att statstjä- narna snarast möjligt erhålla en tillfredsställande kompensation för den på grund av världskriget inträffade prisstegringen. Under de rådande statsfinansiella för- hållandena har riksdagen visserligen icke funnit det vara möjligt att nu åstadkomma sådana höjningar i dyrtidstillägget, som i vissa motioner i ärendet påyrkats. Men riksdagen har dock ansett det nödvändigt, att åtgärder vidtagas, som i större ut- sträckning, än Kungl. Maj:ts förslag medgiver, tillgodose kraven på kompensation för prisstegringen. -— —— ——
I första hand har det synts riksdagen vara önskligt, att det 5. k. grundtalet när— mare anslutes till den verkliga prisfördyringen än nu är förhållandet. —— —— _— Att sätta grundtalet lika med talet för prisfördyringen, utan någon reduktion, har riks- dagen dock ansett vara mindre lämpligt, då beräkningarna av prisstegringen givet- vis icke kunna bliva fullt exakta och fördenskull en viss marginal kan vara befogad till förebyggande av, att dyrtidstillägget utgår efter högre procenttal än som mot- svarar den verkliga ökningen i levnadskostnaderna.»
Såvitt framgår av pressuttalanden från samma tid uppbars riksdagens mening av en utbredd opinion även utanför de parlamentariska kretsarna. Uteslutet är måhända icke att det nya systemet med en efter levnadskostnadsindex variabel skala för dyrtidstilläggen under dessa första år av sin tillämpning kan i högre grad än förut prövade anordningar med fixa tillägg ha varit ägnat att i allmänhetens ögon låta tjänstemannakravet på oförändrad realinkomst framstå såsom berättigat och skäligt. Men framför allt torde företeelsen böra ses mot bakgrunden av konjunktur— läget 1920. Under detta år kulminerade krigs— och efterkrigshaussen, och den for- cerade sysselsättningen inom olika näringsgrenar medförde successivt icke blott en utomordentligt betydande höjning av penninginkomsten för stora löntagargrupper utan även en avsevärd ökning av deras realinkomst. Att märka är nämligen, att den glidande löneskalan aldrig vann fast fot inom det enskilda näringslivet i vårt land. Redan på ett tidigt stadium hade såväl arbetarnas som arbetsgivarnas huvudorgani- sationer givit till känna sin uppfattning, att en lönesättning efter indextal vore oför- enlig med den enskilda företagsamhetens och dess arbetares intressen, och den poli- tik, som särskilt mot slutet av krigskonjunkturen fördes från arbetarnas sida, tog målmedvetet sikte, icke på en bibehållen realinkomst utan på en standardhöjning, delvis i form av förkortad arbetstid. Resultatet av dessa strävanden visade sig däri, att för arbetare inom industri och hantverk m. m. index för reallönen — med 1913 som basår —— år 1920 utgjorde per år räknat 109 och per timme 138. Inför denna utveckling, som — ehuru ej i samma grad — berörde även vissa grupper av kontors- och förvaltningspersonal i enskild tjänst, framstod flertalet kategorier av statstjä- nare såsom i lönehänseende avgjort missgynnade. Man är därför knappast berätti- gad att utan vidare antaga, att bakom det tillmötesgående, som från riksdagens sida visades tjänstemannakravet på en så vitt möjligt fullständig kompensation för pris- stegringen, låg en abstrakt och generell »reallöneprincip». Snarare synes man kun- na utgä ifrån att beslutet ytterst syftade till en anpassning av statslönerna efter ett
nytt läge å den enskilda arbetsmarknaden. Med en något tillspetsad formulering skulle måhända kunna sägas, att tjänstemannakravet på full dyrtidskompensation omfattades av den allmänna opinionen endast emedan och i den mån det sanktio- nerades av det rådande allmänna löneläget.
För en sådan slutsats talar i varje fall det förhållandet, att när högkonjunkturen på hösten 1920 bröts genom en ekonomisk kris, som blev inledningen till de följande årens svåra depression, inträdde ock en påtaglig förändring i opinionen beträffande de statliga befattningshavarnas ställning. »Tidningar av snart sagt alla färger», he- ter det i en samtida framställning från trafiktjänstemännens riksförbund, »börja en verklig kampanj mot statstjänstemännen. I dessas påstådda höga lönenivå vill man t. o. m. finna en av anledningarna till det bestående höga prisläget.»
Ett auktoritativt uttryck för den under krisen från flera håll hävdade uppfattnin- gen angående sambandet mellan dyrtidstilläggen och prisnivån återfinnes i ett ytt- rande av ekonomiska rådet den 7 mars 1921: »Med den betydelse», säger rådet, )som statens lönestandard har för avlöningarna såväl inom kommunerna som inom den enskilda affärsverksamheten, måste en bristande återhållsamhet i statens handha- vande av lönefrågorna befaras få ett i hög grad förstärkt inflytande till försämring av det svenska penningvärdet.
Sådana betraktelser kunna icke undgås, då det gäller att bedöma utsikterna för vår levnadskostnadsindex. En höjning av lönestandarden utöver den som är ekonomiskt möjlig ger åt stora lager av befolkningen en artificiell köpkraft, vilken vid oföränd- rad tillgång på varor och andra nyttigheter måste driva upp priserna på ett sätt, som icke kan undgå att påverka levnadskostnadsindex. Avsikten är ju, att index skall bestämma den allmänna lönenivån. Men i verkligheten kommer den allmänna löne- nivån att bestämma index, åtminstone i rätt väsentlig grad.»
Det torde icke vara oriktigt antaga, att ekonomiska rådets yttrande påverkade det förslag till reduktion av det för dyrtidstilläggens storlek bestämmande grundtalet, som genom proposition nr 326 förelades 1921 års riksdag och som ledde till förut berörda beslut. Såsom avgörande för förslaget angavs i departementschefsyttrandet den av statsfinansiella skäl betingade nödvändigheten att nedbringa statens utgifter för dyrtidstilläggen. Men därtill anknöts det i förevarande sammanhang betydelsefulla ut- talandet, att det knappast kunde anses obilligt, att statens befattningshavare i något ökad grad finge vidkännas trycket av de dåliga tiderna, så mycket hellre som stats- tjänarna i många fall torde befinna sig i ett gynnsammare läge än motsvarande lön- tagare i enskild tjänst, särskilt på grund av den fastare och mer varaktiga anställ— ning, som statstjänsten i allmänhet innebure. — —— —— Förbises finge därvid ej heller, att en reduktion av grundtalet komme att påverka levnadskostnadsindex i nedåtgående riktning, varigenom sänkningen i reallönen bleve mindre än nedsättnin- gen av vad grundtalet gåve vid handen.
Anmärkas bör emellertid, att finansministern under debatten i kamrarna betonade, att de betydande lönebeskärningarna på öppna marknaden icke varit något motiv i och för sig för regeringen att lägga fram den ifrågavarande propositionen. Men det kunde inte hjälpas, fortsatte finansministern, att förhållandet underlättat för regeringen att komma fram med förslaget.
Uppenbart är, att det deflationistiska program, som under de närmaste åren tjä— nade statsmakterna till vägledning, svårligen kunde förenas med tjänstemannakravet på full kompensation för levnadskostnadsstegringen. Å andra sidan förelågo, såsom av förestående redogörelse framgår, särskilt från högkonjunkturåret 1920 vissa av statsmakterna gjorda uttalanden, vilka av statstjänstemännen tillmättes betydelsen av förbindande utfästelser om dyrtidstilläggens höjning till värden, närmare överens- stämmande med den faktiska prisstegringen. När under de följande depressionsåren ändrade förhållanden påkallade en omprövning av frågan, var det därför naturligt, att man icke kunde förbigå spörsmålet, i vad mån kompensation för levnadskost-
nadsökningen vore för handen eller kunde förväntas inträda såsom följd av före- _ slagna ändringar. Resultatet av vissa undersökningar på denna punkt framla— * des s.ålunda i den kungl. propositionen till 1923 års riksdag. Ehuru det fram- hölls, att utredningen visade, att med de i propositionen föreslagna grunderna för dyrtidstilläggen en stor del av de lägre befattningshavarna erhölle full gottgörelse för prisstegringen, torde man för den skull likväl icke vara berättigad draga den slut- satsen, att meddelandet i princip av sådan kompensation också var förslagets grund- läggande syfte. Emot ett sådant antagande talar redan den omständigheten, att vissa grupper av högre befattningshavare icke kommo i åtnjutande av en motsvarande löneförbättring. Överhuvud taget torde icke kunna förnekas, att en betydande oklar- het vid denna tid rådde angående dyrtidstilläggens principiella syfte — en oklarhet som måhända varit en medverkande orsak till uttänjningen av den offentliga debat- ten i ämnet under en fortsatt följd av är.
III. Frågans läge efter 1923 års reform.
Efterkrigsårens deflationspolitik utmynnade i den svenska kronans återanknytning'. till guldet den 1 april 1924. Den period, som sedan följde fram till 1930 års kon— junkturomslag, präglades med avseende å prisnivåns gestaltning av en anmärknings— värd stabilitet, och följaktligen uppvisade även grundtalet för dyrtidstillägget blott relativt obetydliga växlingar. Utvecklingen belyses närmare av nedanstående sam—- manställning:
1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv. Å r Procenttal Procenttal Procenttal Procenttal * Levnads— fördyrtids— Levnads- fördyrtids— Levnads— fördyrtids- Levnads— fördyrtids- kostnads- tillägget kostnads- tillägget kostnads— tillägget kostnads- tillägget index (nyregl. index (nyregl. index (nyregl. index (nyregl. lön) lön) lön) lön) 1923 — _ _— — 174 19 177 20 1924 176 20 173 18 171 17 174 19 192?) 178 21 177 20 176 20 175 19 1926 174 19 173 18 172 18 171 17 1927 171 17 170 17 169 16 172 18 1928 171 17 171 17 173 18 172 18 1929 170 17 171 17 169 16 170 17 1930 167 15 165 14 164 1 163 13
"
Förhållandena a arbetsmarknaden under samma tid framgå av följande index- serier:
(1913=100) 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930
Arbetare i industri och hantverk m. m. Penninglön per år .................... 203 211 216 220 224 220 231 233 Reallön per år ...................... 115 121 123 128 131 129 137 142
Privatanställda tjänstemän:
Penninglön per år .................... 200 197 197 192 191 190 189 188 Reallön per år ...................... 113 113 112 112 112 111 112 115
Medan sålunda kroppsarbetarnas reallön uppvisade en betydande stegring, förblev däremot reallönen för den med statstjänstemännen vida mer jämförbara gruppen privatanställda påfallande konstant.
Prisnivåns och arbetsmarknadens antydda läge torde få uppfattas som den vikti- gaste faktiska bakgrunden till de förslag, som av Kungl. Maj:t förelades 1924, 1926 och 1927 års riksdagar om att utbyta gällande reglering av dyrtidstilläggen efter in- dexställningen vid varje kvartals början mot ett fastställande av tilläggen för hela budgetåret med ledning av medeltalet för levnadskostnadsindex under närmast före- gående budgetår. Intet av dessa förslag vann emellertid riksdagens bifall. Avsla- get motiverades 1924 av omtanke om statstjänarna, som under de sista åren fått vid- kännas upprepade nedsättningar i dessa tillägg; senare sköts i förgrunden det argu- mentet, att det vore tvivelaktigt, huruvida prisnivån ännu nått en tillräcklig stabilitet för genomförande av den ändrade normen för indextalets fastställande.
Vid tillsättandet av 1928 års lönekommitté upptogs emellertid spörsmålet ånyo. I direktiven för kommittén uttalade nämligen dåvarande finansministern som sin åsikt, att tiden vore inne att till förnyat övervägande upptaga frågan om övergång till den för normala tider naturliga ordningen med fasta löner och pensioner, vadan en ut- redning borde igångsättas åsyftande dyrtidstilläggens avveckling och deras inarbe- tande i löne- och pensionsbeloppen. Vidkommande de nya lönebeloppens storlek efter dyrtidstilläggens upphörande ansåg departementschefen de utgående samman- lagda löneförmånerna i allmänhet böra vara vägledande. Att det emellertid där— vid ej kunde bliva fråga allenast om en enkel sammanläggning av löner och därå be— löpande dyrtidstillägg, framginge redan därav, att dyrtidstilläggen icke över hela lin- jen stode i samma proportion till lönebeloppen, utan, å ena sidan, viss maximigräns bestämts, utöver vilken dyrtidstillägg icke finge beräknas, och, å andra sidan, dyr- tidstilläggen förbundits med särskilda barntillägg och reducerats för yngre befatt- ningshavare. Uppenbart vore vidare, att vederbörlig uppmärksamhet borde fästas vid prisnivåns utveckling under utredningsarbetets fortgång och vid en eventuell tendens till sjunkande levnadskostnader.
I juli 1930 avgav 1928 års lönekommitté sitt betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie statstjänstemän, tillhörande den civila statsförvalt- ningen. Det utmynnade i vad avsåg dyrtidstilläggen i ett förslag om dessas avskaf- fande och inarbetande i de fasta lönerna. Kommittén uppställde därvid såsom ar- betshypotes, att dåvarande löneläge vid nyreglerade verk ungefärligen korresponde— rade med de i avlöningsreglementena fastställda lönebeloppen med tillägg motsva- rande 17 procent dyrtidstillägg. Kommittén underströk emellertid samtidigt, att detta löneläge så väsentligt understege vad som skulle motsvara full kompensation för den sedan förkrigstiden inträdda stegringen i levnadskostnaderna, att någon betänklighet från statens sida mot att lägga nämnda förslag till grund för en fixering av lönerna icke behövde möta, även om tilläventyrs den närmaste tidsperioden skulle känne- tecknas av någon ytterligare minskning i prisen å livsmedel m. m.
Yttrandet är ingalunda det enda, som ger vid handen, att 1928 års lönekommittés förslag uppbars av reallönesynpunkten. Även i motiveringarna ger detta i mångt och mycket ett uttryck för den statiska syn, som särskilt under åren 1928—29 om— fattades av vissa nationalekonomiska kretsar och som ytterst bottnade i föreställnin- gen, att prisrörelsernas behärskande genom centralbankernas kreditpolitik vore ett definitivt löst problem. Kommittén förde sitt resonemang utifrån ett normaltill- stånd, som vid denna tid syntes i stort sett uppnått men som i själva verket aldrig funnits annat än som en konstruerad statistisk genomsnittsbild av en serie inbördes växlande förhållanden.
Kommitténs ledamöter stodo emellertid icke eniga bakom nu nämnda, allmänna betraktelsesätt. Anmärkningsvärd är den reservation, som avgavs av lantmanna- representanten, riksdagsmannen Carlström, och som synes representativ för den
kritiska inställning, vilken jordbruksnäringens företrädare under de närmaste åren på grund av jordbrukets växande svårigheter intogo mot den statliga lönepolitiken.
I ögonen fallande är, att en liknande reaktion från industriarbetarnas sida uteblev under de följande krisåren. Säkerligen förklarades detta ståndpunktstagande i viss utsträckning av den alltjämt relativt höga reallönenivån för de viktigaste arbetar- grupperna. År 1931 uppgick index för industriarbetarnas reallön till 141; den sjönk visserligen 5 enheter 1932 men nådde 1933 siffran 139. Ett belägg bland flera andra för riktigheten av den här hävdade uppfattningen erbjuder den socialdemokratiska motionen nr 156 i första kammaren till 1931 års riksdag, vari hemställdes bland an- nat, att dyrtidstillägget för budgetåret 1931/1932 skulle utgå efter en levnadskostnads- index av 160, även om nämnda index skulle sjunka under denna siffra. Till stöd för motionen, vilken i förevarande punkt ock vann riksdagens gillande, anfördes nämli- gen bland annat, att ett stort antal tjänstemän och arbetare i enskild och kommu- nal tjänst icke fått sina löner nedpressade på det sätt, som på grund av indextalets nedgång vore fallet beträffande statstjänarna. Ifrågavarande förhållande hade verkat i den riktningen, att man i ett flertal fall och på åtskilliga orter i landet kunnat konstatera, att särskilt de lägre befattningshavarna i statens tjänst deklasserats till en lägre levnadsstandard än motsvarande löntagare i kommunernas tjänst samt inom enskild företagarverksamhet. Motionen torde sålunda, även om den i vissa hänseenden byggde på förslagen i 1928 års lönekommittés betänkande, få betraktas såsom ett uttryck för en strävan att närmare ansluta den statliga lönepolitiken till vissa utvecklingstendenser å den allmänna arbetsmarknaden.
I än högre grad var detta utmärkande för propositionen nr 262 till 1932 års riks- dag. Efter en översikt över de tendenser till lönereduktioner, vilka dåmera begynt göra sig gällande inom det enskilda näringslivet, och under hänvisning till den jord— brukande befolkningens starkt minskade inkomster, föreslogs nämligen däri, dels att det maximibelopp, å vilket dyrtidstillägg utginge, skulle sänkas, beträffande nyreg- lerad avlöning från 800 till 700 kronor i månaden och i fråga om oreglerad avlöning från 650 till 600 kronor, dels ock att dyrtidstilläggen skulle fixeras för hela budget- året 1932/1933 på grundval av ett fast indextal av 156. Båda dessa förslag vunno riksdagens bifall. Påföljande års riksdag beslöt emellertid —— av statsfinansiella hänsyn och med avvikelse från Kungl. Maj:ts förslag i ämnet — en återgång till ett kvartalsvis rörligt grundtal.
Såsom en allmän anmärkning kan i detta sammanhang förtjäna framhållas, att en jämförelse mellan statsmakternas inställning till frågan om dyrtidstilläggen under 1920-talets lågkonjunktur, å ena sidan, och under den senaste depressionen, å andra sidan, ger vid handen, att detta ställningstagande var påfallande mindre gynnsamt för statstjänstemännen under den förra perioden än under den senare. Förutom i förut berörda förhållanden å arbetsmarknaden torde denna skillnad i viss mån kun— na ledas tillbaka till den högst olika målsättningen för den allmänna ekonomiska politiken vid det ena tillfället och vid det andra. Den expansionistiska politlken un- der den nyssförflutna lågkonjunkturen var i princip icke gynnsamt stämd mot löne- sänkningar; i de deflationistiska strävandena under efterkrigsdepressionen ingingo sådana tvärtom som ett nödvändigt led.
Stockholm i oktober 1937.
Ragnar Sundén.
': Bilaga 6.
P. MI ang. frågan, å vilka avlöningsförmåner rörligt tillägg bör utgå.
Enligt nu gällande bestämmelser om dyrtidstillägg utgår sådant tillägg —- vad angår de personalgrupper, som falla under 1936 års lönekommittés uppdrag -— å följande i avlöningen ingående kontanta förmåner, nämligen (de inom parentes fö— rekommande notiserna utgöra icke alltid fullständig redovisning av avlöningsför- månernas tillämpningsområde utan avse en exemplifiering):
lön; provisoriskt dyrortstillägg; lönetillägg (viss personal vid domänverket);
vikariatsersättning; kallortstillägg; enslighetstillägg; fyrskeppstillägg;
arvode; expektansarvode (diplomatisk och konsulär personal); ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning (bataljonsläkare vid fält- läkarkåren och marinläkare av 2:a graden);
tillfällig löneförbättring (vissa beställningshavare vid armén och marinen); ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad (viss personal vid försvarsväsendet);
inkvarterings- och servisbidrag (viss personal vid försvarsväsendet); lönetillägg för tjänstehästar (viss personal vid försvarsväsendet);
tantiem till överdirektör och kraftverksdirektör vid statens vattenfallsverk; särskild gottgörelse till lokförare, som bestrider tjänst såsom lokmästare; beklädnadsersättning eller annan kontant ersättning, som åtnjutes enligt veder- börande myndighets bestämmande, om och i den mån myndigheten prövar dyr- tidstillägg böra utgå (dyrtidstillägg utgår t. ex. är loktjänst— och seglingspenningar vid statens järnvägar);
arvode till stenograf enligt avlöningsreglementena för de affärsdrivande verken ävensom arvode till föreståndare för växeltelefonstation och till tågdirigent samt ersättning för beredskapstjänst enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente, allt om och i den mån vederbörande myndighet prövar dyrtidstillägg böra utgå.
De enligt gällande avlöningsbestämmelser för ifrågavarande personalgrupper fö- rekommande kontanta avlöningsförmåner, å vilka dyrtidstillägg icke utgår, äro följande:
provisoriskt lönetillägg enligt kungörelsen 587/1937; provisorisk avlöningsförstärkning enligt kungörelsen 588/1937; kallortstraktamente (tullverket och statens järnvägar); ersättning för tjänsteresa; tjänstgöringstraktamente; ersättning för flyttningskostnad;
felräkningspenningar;
ersättning för fullgörande av visst uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom tjänstemans vanliga tjänstutövning;
gratifikation eller belöning; begravningshjälp; ortstillägg (diplomatisk och konsulär personal); bidrag till representationskostnader (kabinettssekreteraren); hyresbidrag (kabinettssekreteraren); ekiperingspenningar (viss diplomatisk och konsulär personal); särskild ersättning åt viss personal vid statens sinnessjukhus för extra arbete vid tillfälligt förfall för överskötare eller översköterska;
avlöningsförstärkning åt landssekreterare och landskamrerare; avlöningsförstärkning åt överlantmätaren i Kopparbergs län; avlöningsförstärkning åt vattenrättsdomare; provision å inkomst av bogsering (viss personal vid statens vattenfallsverk);
premier;
ersättning efter ackord eller beting; särskild ersättning åt 3:e styrman under tjänstgöring såsom befälhavare å hjälp- fartyget Trälleborg S. J.;
andel i lotspenningar (lotslott); ersättning för vissa i lotsverkets tjänst företagna färder eller utförda transporter; ersättning för mistsignalering (fyrpersonal); från sjöfarten utgående ersättningar och förmåner (lotspersonal);
prickningsersättning (lotspersonal);
särskild ersättning till tjänsteman å fyrskepp under tjänstgöring såsom kock- stewart;
ersättning för bestridande av kostnader för expeditionslokal och expenser m. m. (förste provinsialläkare);
åklagarandel (viss personal vid domänverket); beslagsprovision (viss personal vid domänverket); dagarvode (viss personal vid försvarsväsendet); ekiperingshjälp (viss personal vid försvarsväsendet); ersättning under flygtjänstgöring (viss personal vid försvarsväsendet); sjötillägg (viss personal vid försvarsväsendet); ersättning för omhänderhavande av uppbörd under sjötjänstgöring (viss personal vid försvarsväsendet);
mässpenningar (viss personal vid försvarsväsendet);
servisbidrag åt underofficerare av 3:e graden under sjötjänstgöring;
representationspenningar (viss personal vid försvarsväsendet); ersättning för dykeriarbete (viss personal vid försvarsväsendet).
Ett studium av motiven till statsmakternas beslut beträffande dyrtidstilläggen ger föga ledning ifråga om de principer, vilka legat till grund för gränsdragningen mel- lan de avlöningsförmåner, å vilka tillägg borde utgå, och sådana förmåner, vilka borde vara uteslutna från tillägg. I det betänkande den 15 februari 1917 rörande krigstidstillägg, genom vilket den första grunden lades till de i förevarande hän- seende gällande bestämmelserna, gav 1902 års löneregleringskommitté uttryck för uppfattningen, att »krigstidstillägg bör beräknas å alla slag av fasta avlöningsför- måner». Beträffande vissa slag av dylika förmåner, vilka föllo utom begreppet lön i inskränkt mening — nämligen ortstillägg, ålderstillägg, bostads-, bränsle- och in- kvarteringsersättning el. dyl., extra lönetillägg, provisoriskt avlöningstillägg, till- fällig löneförbättring och tillfälligt lönetillägg — uttalade kommittén, att ett stad- gande om åtnjutande av krigstidstillägg är dessa förmåner :lärer ej kräva vidare motivering». I ett den 18 februari 1919 av särskilda sakkunniga avgivet betänkan- de och förslag angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1919 avfärda-
442 des frågan om krigstidstillägg å missräkningspenningar, sportler, provision o. dyl. med ett uttalande om att det vore »uppenbart», att dylikt tillägg ej borde utgå å så- dana förmäner. Dock fogades härtill beträffande felräkningspenningar den förklaran- de anmärkningen, att dessa ej innefattade gottgörelse för arbete, och beträffande sportler och provision den reservationen, att dessa avlöningsförmåner skulle vara uteslutna från tillägg blott där annat ej vore föreskrivet. När i proposition till 1921 års riksdag föreslogs utsträckande av rätten till dyrtidstillägg att avse löne- tillägg för tjänstehästar vid armén, motiverades detta endast med att »det synts skäligt».
Endast i enstaka fall föreligga fylligare uttalanden. I 1919 års kommittébetän- kande upptogs sålunda till behandling fråga om krigstidstillägg å seglingspenningar för viss statens järnvägars ångfärjepersonal i befälsställning. Järnvägsstyrelsen hade i skrivelse gjort gällande, att detta tilläggsarvode utgjorde en del av veder- börande personals avlöningsförmåner, vilken tillkommit för att lämna den tjänst- görande personalen en mot dess ansvarsfulla tjänst svarande avlöning. Anlednin- gen, varför styrelsen icke ansett sig kunna bevilja krigstidstillägg därå, hade up- penbarligen varit, att förmånen betecknats icke såsom arvode utan såsom tilläggs— arvode. Kommittén fann en sådan tolkning vara för snäv och föreslog, att krigs— tidstillägg i detta fall borde utgå. — En liknande ståndpunkt intog kommittén i fråga om de till lokpersonal vid statens järnvägar utgående milpenningarna.
Beträffande lotspersonalens andel i lotspenningar (lotslott) förklarade sig kom— mittén icke kunna mot lotsstyrelsens avstyrkande föreslå, att dyrtidstillägg skulle därå få åtnjutas. Enligt vad lotsstyrelsen upplyst, utginge lotslott i vissa fall till så betydande belopp, att krigstidstillägg ej kunde anses erforderligt. I andra fall kunde dylikt tillägg vara av behovet påkallat, men förhållandena vore så växlan- de, att en bestämd regel svårligen kunde givas.
Av det här anförda framgår, att någon klart genomförd principiell gränsdrag- ning mellan å ena sidan avlöningsförmåner, vilka böra vara förenade med rätt till dyrtidstillägg, och å andra sidan förmåner, å vilka tillägg icke bör utgå, hittills ej ägt rum. Detta är i och för sig naturligt, enär dyrtidstilläggen ursprungligen till— kommit såsom en av krisförhållanden betingad förhöjning av avlöningsförmåner, vilka bestämts under helt andra levnadskostnadsförhållanden, och även efter de i början av 1920-talet verkställda löneregleringarna haft karaktären av generella och åtminstone formellt provisoriska förhöjningar av löneförmåner, vilka icke av- vägts efter tillnärmelsevis aktuella levnadskostnader.
Då det nu gäller att infoga bestämmelser om rörligt tillägg såsom led i en en- hetlig lönereglering, vid vilken de fasta löneförmånerna avvägas efter en mera aktuell levnadskostnadsnivå, ligger saken annorlunda till än tidigare. Man synes nu vara berättigad och förpliktad att, obunden av statsmakternas tidigare inställ- ning till dyrtidstilläggsbestämmelsernas detaljer, draga gränsen kring de förmåner, å vilka rörligt tillägg bör utgå, efter vad med hänsyn till de förutsatta huvudgrun- derna för dylikt tillägg synes principiellt rimligt och — framför allt — efter vad med hänsyn till praktiskt administrativa synpunkter befinnes mest lämpligt.
Vid den genomgång av de olika avlöningsförmånerna, som i det följande göres från nyssnämnda utgångspunkter, tages hänsyn endast till förmåner, som upptagits i lönekommitténs förslag till civilt avlöningsreglemente.
Till en början synes en skillnad böra göras mellan å ena sidan sådana förmåner, som äga avlönings karaktär och sålunda äro med den egentliga lönen väsentligt likartade, samt å andra sidan mera självständiga ersättningsbelopp.
1. Bland sådana mera fristående ersättningsbelopp märkas till en början er- sättningar, som närmast avse gottgörelse för havda kostnader. Hit höra: reseersättning, tjänstgöringstraktamente, ersättning för flyttningskostnader, bi- drag till representationskostnader, hyresbidrag, ekiperingspenningar, begravnings-
hjälp, bidrag till uppvärnmingskostnader för vissa tjänstemän vid utrikesförvaltnin- gen, kostpenningar m. fl. dylika förmåner. Visserligen är det sant, att av dessa ersättningsbelopp endast reseersättning samt ersättning för flyttningskostnader —— och även sistnämnda ersättningar blott till vissa, ehuru väsentliga delar — äro direkt anknutna till storleken av det i verkligheten gjorda utlägget, medan äter övriga nu angivna ersättningar utgå med uppskattade belopp. Anledning synes dock ej föreligga att göra någon åtskillnad mellan ifrågavarande olika ersättningar, då det gäller tillägg för stegrade levnadskostnader. Att rörligt tillägg icke kan ifrågakomma å resekostnads- och flyttningsersättning ligger i sa- kens natur. Bidrag till representationskostnader, hyra, lokalkostnader och ekipe- ring samt begravningskostnader liksom även i viss mån ersättning för tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten avse utgifter av mera speciella slag, för vilkas stegring eller nedgång ett allmänt levnadskostnadsindex icke kan anses giva ett gott uttryck. Härtill kommer slutligen, att den förhållandevis snäva gränsen för tillämpligheten av reglementets regler om rörligt tillägg vid stigande allmänna lev- nadskostnader synes medföra, att i här sist berörda fall intet praktiskt behov av större betydelse torde föreligga av en av de allmänna levnadskostnaderna norme- rad tilläggsersättning för inträffade prisförhöjningar.
2. I fråga om felräkningspenningar, vilka torde få anses stå föregående grupp av ersättningar nära, torde böra hävdas en annan principiell synpunkt än den, som kommit till uttryck i 1919 års ovanberörda kommittébetänkande. Att —— såsom kommittén föreslog — rörligt tillägg å dylik ersättning icke bör utgå, synes visser- ligen riktigt, men detta knappast på den grund att sådan ersättning ej skulle ut— göra gottgörelse för arbete utan därför att den avser att bereda befattningshavaren en i penningar bestämd kompensation för likaledes i penningar utgående förluster. Visserligen är det tänkbart, att dessa förluster kunna komma att stiga vid en all- män penningvärdeförsämring, men en så betydande inflation, som skulle nödvän- diggöra kompensation för stegrade förlustrisker, ligger utom ramen för den höj- ning av prisnivån, på vilken reglementets regler om rörligt tillägg taga sikte.
3. Till särskild behandling torde böra upptagas vissa mera fristående ersättningar, som närmast hava karaktär av kompensation för vissa med tjänsten förenade obehag. Hit höra särskild ersättning till sinnessjukvårdspersonal för tjänstgöring å fast avdelning, kallortstraktamente samt fyrskeppstillägg. Dessa ersättningar torde syfta bland annat till att bereda vederbörande ökade möjligheter till omväxling och förströelse för att minska eller övervinna vissa med tjänstgö- ringen förenade nackdelar. Principiellt är det visserligen ej uteslutet, att ett till- lägg med detta syfte bör varieras med hänsyn till levnadskostnadernas höjd, men då detsamma i allt fall torde kunna avvägas endast mycket schematiskt, lärer den anpassning efter levnadskostnadsväxlingar inom jämförelsevis snäva gränser, som åsyftas genom det rörliga tillägget i dess av lönekommittén förutsatta konstruktion, i dessa fall få anses skäligen meningslös eller åtminstone opraktisk. Det nu sagda kan i väsentlig mån anses tillämpligt även beträffande kall- ortstillägg samt beträffande enslighetstillägg för lots- och fyrperso- nal. Ehuru dessa tillägg ansetts stå lönen närmare än de nyssnämnda ersättning- arna —— vilket bland annat hittills markerats genom bestämmelser, enligt vilka till- läggen må åtnjutas även vid semester och vissa andra ledigheter — torde de nyss anförda skälen tala för att även ifrågavarande förmåner undantagas från rätt till rörligt tillägg.
4. Vad Övertidsersättning beträffar, synes det med hänsyn till den schematiska bestämning, som tillämpats beträffande denna ersättning, icke påkallat att medgiva rörligt tillägg å ifrågavarande förmån, som ej för närvarande är förenad med dyrtidstillägg.
5. Beträffande sådana kontanta förmåner, som mera utpräglat hava avlö- nings karaktär, torde i sin tur ytterligare distinktioner vara att göra:
a. Utgår avlöning i form av ackord eller beting eller har avlöningen ka- raktär av provision, lärer rörligt tillägg icke böra utgå därä. Vid bestämman- det av ackordsbelopp —- som för övrigt torde förekomma mycket sparsamt — tor- de myndigheterna såsom regel hava större möjligheter än vid andra löneformer att beakta de speciella omständigheterna och bland annat jämväl en inträdd lev- nadskostnadsökning. Provision torde även inom statliga företag till beloppen va- riera efter konjunkturerna. Då levnadskostnaderna erfarenhetsmässigt i regel visa uppgång under högkonjunktur och nedgång under depressionstider, torde en ytter- ligare — och i fråga om den absoluta storleken betydelselös —— kompensation i form av rörligt tillägg icke böra komma i fråga vid Sistberörda avlöningsformer. Rör- ligt tillägg bör sålunda ej utgå å lotslott.
b. Vad under a. anförts rörande ackordslön torde äga tillämpning jämväl å gratifikation och belöning ävensom å övriga ersättningar för åt äm- betsverk särskilt utfört arbete (särskilda uppdrag av tillfällig beskaffenhet, arbete som faller utanför tjänstemannens vanliga tjänstutövning). Rörligt tillägg bör alltså ej heller i dessa fall förekomma.
0. I fråga om återstående i reglementet berörda kontanta av- löningsförmåner torde såsom allmän regel böra iakttagas, att rörligt tillägg bör utgå endast i fall, då förmånen kan anses vara avvägd med sådan noggrannhet, att en differens på 15 procent eller mindre av dess fasta belopp framstår såsom väsentlig. På grund härav torde från rätt till rörligt tillägg böra uteslutasiförsta hand de 5. k. ställföreträdararvodena, avlöningsförstärkningar åt vissa tjänstemän samt det särskilda lönetillägget åt driftchefen vid Por jus kraftverk, detta så mycket hellre som här vanligen den ifrågasatta maximeringsregeln torde ingripa. Någon tvekan kan möjligen yppas i fråga om vissa ersättningar under särskild tjänstgöring vid kommunika- tionsverken (ersättning till telefonist, vilken förordnats såsom föreståndare för växelstation, tågdirigentersättning, ersättning för beredskapstjänst och växlings- tjänst samt seglingspenningar och milpenningar) ävensom vissa liknande ersättningar under tionde huvudtiteln (ersättning till tjänsteman å fyrskepp under tjänstgöring såsom kockstewart, mistsignaleringsersättning samt lotspersonalen tillkommande ersättning — utöver lotslott — från vissa sjöfartsavgifter). Då det emellertid tor- de vara riktigast att tillämpa den nyssnämnda principen restriktivt och vid tvekan anse ersättningar av förevarande slag bestämda på ett schematiskt sätt, lärer ej heller i dessa fall rörligt tillägg böra utgå. Vikariatsersättningen har i viss mån liknande karaktär som nyss— nämnda ersättningar under särskild tjänstgöring, och det kunde därför i och för sig tänkas, att denna ersättning, som också är tämligen schematiskt avvägd, undan- toges från rätt till rörligt tillägg. Då rörligt tillägg under alla förhållanden måste utgå å vika riatslö n, som ju regelmässigt motsvarar viss löneklass, skulle emel- lertid en dylik begränsning kunna medföra komplikationer beträffande förhållan- det mellan vikariatslön och vikariatsersättning. Rörligt tillägg bör därför medgivas även å vikariatsersättningen. Större tvekan kan föreligga beträffande avlöningsförmånerna ortstillägg (viss personal vid utrikesförvaltningen), expektansarvode (utrikesförvaltningen) samt lönetillägg åt revirförvaltare. Ortstillägget har direkt lönekaraktär och avses för att differentiera löner- na efter levnadskostnaderna på olika orter. Härvid spela emellertid de allmänna levnadskostnaderna inom Sverige ingen direkt roll, och dessutom finnes möjlighet att år från år reglera ortstilläggets storlek efter skiftande förhållanden (så har upprepade gånger skett genom höjning och sänkning av det 5. k. extra ortstillägget). Under dessa omständigheter och då ortstillägget enligt sakens natur måste vara ganska grovt avvägt, synes det vara att förorda, att ortstillägget uteslutes från rätt till rörligt tillägg.
Expektansarvodet har närmast karaktär av lön å indragningsstat, och principiella skäl tala därför för rätt till rörligt tillägg. Visserligen kan arvodet av Kungl. Maj:t varieras, men härvid gäller att arvodet ej må överstiga lönen minskad med A—avdrag. Nu berörda omständigheter tala för att expektansarvodet förenas med rörligt tillägg.
Lönetillägget till revirförvaltare har också direkt lönekaraktär och borde principiellt sett vara förenat med rätt till rörligt tillägg. Emellertid är det uppenbart, att tillägget måste vara så grovt avvägt, att variationer av levnads- kostnaderna inom de gränser, som avses med reglementets regler om rörligt till- lägg, icke kunna vara av avgörande betydelse. På grund härav föreslås av prak- tiska skäl, att rörligt tillägg icke medgives å denna löneförmån.
Sammanfattning. Vid godkännande av de här anförda synpunkterna skulle rör- ligt tillägg komma att utgå allenast å följande i civila avlöningsreglementet upptagna löneförmåner, nämligen:
lön; vikariatsersättning; vikariatslön; samt expektansarvode.
Det må framhållas, att den tämligen snäva avgränsning av rätten till rörligt till- lägg, som här förordats väsentligen av praktiska skäl, givetvis förutsätter en om- prövning av beloppen av de kontanta avlöningsförmåner, som nu äro förenade med dyrtidstillägg men som enligt vad här föreslagits skulle vara uteslutna från rör- ligt tillägg.
Bilaga 7.
P. M.
med sammanställning av några siffror belysande löneutvecklingen för vissa grupper av tjänstemän och arbetare i och utom statens tjänst.
Inledning.
De lönestatistiska sammanställningar, som i denna promemoria med därvid fo- gade bilagor göras, avse att belysa löneutvecklingen för olika grupper av anställda i statlig och icke-statlig verksamhet under vissa tidsperioder. Perioderna bestäm- mas i väsentlig mån av förekomsten av för ändamålet användbar lönestatistik.
Siffrorna å lönerna i enskild och kommunal anställning grunda sig på socialsty- relsens löpande lönestatistik och socialvetenskapliga institutets stora lönemonografi »Wages in Sweden» I—II (Stockholm 1933 och 1935, ingående i serien »Stockholm economic studies»). Dessa löneserier ha sålunda i huvudsak varit publicerade tidi- gare, antingen i Lönestatistisk årsbok eller i nämnda monografi. Några av serier- na ha emellertid här omräknats i vissa avseenden, framlagts i mera specificerad form eller fortskrivits fram till 1935.
Siffrorna å löneutvecklingen för olika grupper av statstjänstemän ha beräknats inom kommitténs kansli på grundval av under olika tider gällande avlöningsbestäm- melser. Dessa siffror äro såtillvida icke jämförliga med de övriga löneserierna, som de icke avse några medeltal av utbetalta löner utan endast utgöra en beräk- ning av de belopp, som för olika grupper ordinarie tjänstemän å dyraste och billi- gaste ort enligt avlöningsförfattningarna skolat utgå. Beräkningarna ha skett med utgångspunkt från att befattningshavarna varit i full normal tjänstgöring, så att några sjuk- eller andra tjänstledighetsavdrag icke skolat göras, och att de ej heller åtnjutit några extra ersättningar såsom för övertidsarbete, vikariat eller dylikt. Siffrorna omfatta däremot samtliga generella avlöningsförmåner i ifrågavarande tjänster, såväl avlöning (lön, arvode, tjänstgöringspenningar etc.) enligt avlönings- reglementen som andra löneformer, exempelvis dyrtidstillägg, tillfälliga lönetillägg, krigstidshjälp, krigstidstillägg och provisoriskt dyrortstillägg. För tjänster, vid vilka naturaförmåner ingått i lönen, hava även dessa förmåner medräknats, t. ex. tidigare för stationskarl bostad, bränsle och beklädnad. Förmånerna hava uppta- gits med de ersättningsbelopp, som i förekommande fall fastställts att utgå till så- dana befattningshavare, vilka ej bekommit dem in natura. Dyrtids- och andra till- lägg, som varit differentierade efter befattningshavarens försörjningsbörda, ha med— räknats till belopp, gällande för befattningshavare med hustru och två barn. Nå- gon hänsyn har vid beräkningarna1 icke tagits till förekommande löneavdrag för tjänste- och familjepensionering.
1 Det. må antecknas, att avlöningssiffrorna för tiden från och med 1923 äro approximativa såtillvida som regeln, att dyrtidstilläggsbeloppen per månad skola avrundas nedåt till hela kronbelopp, ej iakttagits vid beräkningarna. Ett fel å upp till 12 kronor per år kan av denna anledning föreligga.
Innan de sammanställda löneserierna framläggas, må här i förbigående under- lstrykas det tämligen självklara förhållandet, att nedan gjorda tillbakablickande jämförelser, vid vilka bland annat å diagram åskådliggöras olikheterna i löneut- vecklingen för skilda grupper av anställda utifrån vissa med hänsyn till förefint- lig statistik valda tidpunkter, endast kunna ge en uppfattning om de relativa för- ändringarna från utgångspunkterna. Vilka slutsatser man av utvecklingskurvor- na vill draga angående det större eller mindre berättigandet i en löneförbättring för statsanställda i allmänhet eller för vissa grupper av statsanställda i förhållande till andra grupper blir självfallet beroende av skiftande uppfattningar om normala relationer mellan lönerna för de olika grupperna. Om begynnelselönen å dyraste ort exempelvis för stationskarl stigit åren 1913—1935 från 1 356 kronor till 3 020 kronor, alltså med 123 procent, men i rådstjänsten under samma tid från 8100 kro- nor till 11 694 kronor, alltså endast med 44 procent, kunna självfallet därav inga slutsatser dragas om en »riktig» avvägning de olika grupperna emellan. Man kan konstatera, att förhållandet mellan lönerna för manlig lantarbetare, industriarbe- tare och privatanställd år 1913 var som 1: l's : 3'4, år 1920 som 1: 1'6 : 2'4 och år 1935 som 1:2'5 : 3'6, utan att därför några slutsatser om vissa förändringars önskvärdhet kunna sägas vara teoretiskt givna; att det ena förhållandet skulle i och för sig vara »riktigare» än det andra torde ej kunna med teoretiska skäl bevisas. Man bör vid jämförelserna särskilt ha i minnet, att förhållandena mellan inkomst- nivåerna för de olika grupperna vid de valda utgångspunkterna, år 1860, 1913 eller 1920, icke på något särskilt sätt kunna göra anspråk på att vara normala, lika li- tet som förhållandena vid slutåret, 1935. Några i och för sig riktiga relationer torde- ej kunna fastställas; uppfattningarna i detta avseende bestämmas av vars och ens so- ciala värderingar. Möjligen kan man antaga att, ju längre tillbaka man tager ut- gångspunkten, desto mera komma förhållandena att avvika från vad som anses riktigt utifrån numera härskande värderingar. Med tanke härpå kunde man anföra skäl att rita kurvorna å diagrammen konvergerande mot slutåret för jämförelsen i stället för, såsom här skett, divergerande utifrån begynnelseåret. Båda sätten äro i och för sig lika berättigade. Risken med de här använda kurvorna är den, att de möjligen kunna suggerera betraktaren till en uppfattning om en »orättvis» utveckling för de grupper, vilkas kurvor sluta lägst. Ritades kurvorna konvergerande, besvarade de mera omedelbart frågan, hur lönerna utvecklats fram till nuvarande inbördes relationer mellan olika grupper.
Huvudserier för löneutvecklingen 1860—1935.
För att inledningsvis giva en föreställning om den allmänna utvecklingslinjen (trenden) för lönerna under de senaste 75 åren sammanställas nedan några löne- serier, avseende dels lönen för manlig arbetare inom industri och bergsbruk, dels lönen för en statavlönad lantarbetare, dels ock slutlönerna för stationskarl å dyraste och å billigaste ort.
Se »Tabell 1. Löneutvecklingen 1860——1935 för stationskarl, industriarbetare och statare».
Stationskarlslöneserierna, som avse lönerna i högsta löneklassen dels å billigaste, dels å dyraste ort, ha såsom statstjänstemannalönerna i allmänhet beräknats med tillämpning av vederbörande avlöningsförfattningar. Det kan anmärkas, att rubri- ken »slutlön» i tabellen delvis är något oegentlig såsom beteckning för lön i högsta löneklassen. Först genom 1907 års avlöningsreglemente fastställdes nämligen fasta anciennitetsregler för placering i denna löneklass. Tidigare handhades löneklass- placeringen efter gottfinnande av järnvägsmyndigheterna.
Serien för industriarbetarlönen, hämtad från »Wages in Sweden), utgör en kom-
bination av socialvetenskapliga institutets löneundersökningar för tiden 1860—1913 och den löpande officiella lönestatistiken för tiden 1913—1935. Seriens förra del är grundad på individuella årslöneuppgifter för ett representativt antal helårsarbe- tare inom olika företag och industrigrenar, medan medelårslönesiffrorna i seriens senare del äro grundade på uppgifter från större delen av den svenska industrien, vilka årligen lämnats av företagens ledningar (jfr om dessa siffror nedan under avsnittet »Särskilda löneserier 1913—1935»). Båda seriedelarna äro standardräknade med hänsyn till olika industrigrenars vikt. Beträffande de metoder, som använts vid anknytningen av serierna till varandra, liksom i övrigt beträffande seriernas upp- ' byggnad, må hänvisas till nämnda »Wages in Sweden».
Statarlöneserien grundar sig för tiden fram till och med år 1913 på socialveten- skapliga institutets enligt nyssnämnda representativmetod gjorda undersökningar beträffande statarlönerna å ett flertal större gårdar i olika delar av landet. Den måste sägas ha en avsevärt mindre grad av representativitet och tillförlitlighet än serien för industriarbetarna. Dels varierar lönesättningen mellan olika gårdar och företag betydligt mera än mellan industriföretag i samma bransch, varför urvals- metoden här ger mindre representativt resultat. Serien stämmer emellertid rätt väl överens med statarlöneserien 1865—1913, beräknad enligt den officiella jord- bruksstatistikens uppgifter (jfr »Wages in Sweden» II, 5. 112 ff.). Dels medför den nödvändiga värderingen av de i lönen ingående naturaförmånerna en särskild osäkerhet. — För tiden 1913 1935 ha uppförts lönerna för statavlönade körkarlar enligt socialstyrelsens löpande lönestatistik. Denna stöder sig numera på de upp- skattningar, som hushållningssällskapens 'häradsombud göra beträffande den ge- nomsnittliga lantarbetarlönen per år och dag inom häradet. Före 1929 byggde den på av kommunalstämmoordförandena sockenvis lämnade uppgifter. Anknytningen mellan serierna före och efter 1913, vilka absolut sett ligga på något olika nivåer, har skett endast mellan indextalen på så sätt, att 1913 års lön enligt den senare serien satts lika med det indextal, som erhållits för 1913 års lön enligt den förra serien, varefter indextalen för senare år uttryckts i överensstämmelse härmed.
Nyssnämnda löneserier torde jämte nedan meddelade kompletteringsserier erbju- da en jämförelsevis tillfredsställande överblick över lönenivåns förskjutningar för ifrågavarande grupper under de sista 75 åren — trots olikheter i primärmaterial och metoder för beräkningarna såväl av olika serier som av olika delar av dessa var för sig. Det må dock understrykas, att serierna endast avse att visa själva ut- vecklingslinjerna. De lämna icke några säkra upplysningar om lönernas absoluta höjd under ett visst är, varför någon tillförlitlig jämförelse i detta avseende mellan de olika yrkena icke kan göras. Stationskarlslönekurvan intar emellertid i det hänseendet en särställning, att den kan anses vara lika tillförlitlig absolut som re- lativt sett.
Huvudserierna återfinnas grafiskt framställda å diagram 1, som ritats med ut— gångspunkt från att lönerna år 1860 i var och en av serierna satts lika med 100. Kurvorna angiva sålunda de olika lönernas förändringar i procent av 1860 års lö- ner. Å diagrammet har även inlagts en kurva för levnadskostnadernas utveckling 1860—1930 (enligt Myrdal: »The Cost of Living in Sweden 1860—1930»; se tabell 12) och en kurva för den faktiska löneutvecklingen för stationskarl 1865—1919 (se nedan angående de kompletterande serierna).
Vid en hastig överblick över löneförändringarna sedan 1860 iakttager man först den sekulärt stigande linjen för samtliga grupper. Nominellt äro lönerna för sta- tionskarl vid slutpunkten å billigaste ort nära 4 gånger och å dyraste ort 5 gånger lönerna för år 1860, medan de för industriarbetaren stigit till nära 7 och för lant- arbetaren till nära 5 gånger det belopp, de hade under nämnda år. Den med dessa jämförelsesiffror antydda relativt svaga förbättringen för stationskarlen år emeller- tid i viss mån statistiskt skenbar och beroende på den vida marginal, inom vilken
stationskarlslönerna bestämdes under statsjärnvägarnas första skede i vårt land. Högsta lönen var då sannolikt långt mindre representativ för stationskarlslönen än högsta löneklassen är numera. Den användes säkert i mindre utsträckning.1 Några fastställda regler om tjänstårsberäkning lågo ju, som nämnts, då för tiden icke till grund för placeringen i högsta löneklassen. Tager man utgångspunkten för jäm- förelsen 10 år senare, visa lönerna för stationskarl å dyraste ort i det närmaste samma stegring som industriarbetarlönen.
Stegringarna för industriarbetare och för statare överensstämma tämligen väl ' fram till 1920, även om statarkurvans stegring kommer något saktare från början av 1880-talet och först under kriget hinner upp industriarbetarkurvan. År 1920 när stegringen sitt maximum för båda grupperna liksom för stationskarlarna. Lantarbetarlönen hade då sedan 1860 stegrats lika mycket som industriarbetarlönen. Från 1920 börjar emellertid lantarbetarkurvan dala betydligt kraftigare än de ovriga.
Stationskarlskurvorna visa en helt annan, mera stel och trappstegsformig rörelse än den allmänna arbetsmarknadens konjunkturellt avrundade kurvor. Löneänd- ringar inträffa för stationskarlarna betydligt mera sällan, särskilt under förkrigs- tiden. Efter införandet av de rörliga dyrtidstilläggen år 1919 — vilka varit rörliga i dubbel mån, dels efter levnadskostnadernas höjd, dels även i viss utsträckning, särskilt de första åren, efter det statsfinansiella läget, i det att riksdagen med hän- syn till detta läge ändrat dyrtidstilläggsreglerna — uppmjukas den statliga löne- kurvan. Den är till och med mera lättrörlig än av diagrammet framgår, i det att lönen stundom förändrats vart eller vartannat kvartal. Lönekurvan kan visserligen ej heller tidigare sägas ha varit konjunkturellt opåverkad. Löneändringarna ha nämligen, såsom av diagrammet framgår, inträffat mot slutet av lönestegringsperio- derna för de övriga grupperna. Höjningarna ha sålunda kommit 1874—1875, 1899—1901, 1907 och 1916—1920. I allmänhet torde sambandet med konjunktur- förloppet vara det, att behoven av löneförhöjning genom den allmänna prisrörelsen uppåt efter hand gjort sig kännbara för personalen men att det krävt en viss tid, innan statsmakterna hunnit taga hänsyn till härav föranledda lönekrav. De statliga lönerna ha sålunda vid uppåtgående priser i starkare grad än andra arbetslöner blivit efter vid prisernas allmänt uppåtgående rörelser. I gengäld ha de statliga löneförbättringarna i allmänhet — tiden efter 1920 utgör ett undantag — blivit bestående även under den nedgång i priserna, som å den allmänna arbetsmarknaden i vissa fall medfört sänkning av penninglönerna, merendels däremot icke av reallönerna. Det kan dock antecknas, att penninglönerna å allmänna arbetsmarknaden ej heller automatiskt fallit vid nedåtgående konjunkturer. Den allmänna industriarbetarlönekurvan håller sig så- lunda påfallande stabil under nedåtgående konjunkturer. Sedan 1860 ha några be- tydande sänkningar vid fallande konjunkturer ägt rum endast tre gånger, vid kri- sen 1879—1880, åren efter 1920 och under krisen 1931—1932. Lantarbetarkurvan synes vara mera känslig för de uppåt- eller nedåtgående priserna. Detta förhål- lande är emellertid mera skenbart än verkligt; det beror nämligen främst på att pris- rörelserna omedelbart återspeglas i värdet av naturaförmånerna.
Kurvorna för stationskarlslönen före kriget ge en god bild av den stelhet i den statliga lönepolitiken, som nyss berörts. De sista 25 åren av 1800-talet utgöra den längsta perioden av oförändrade löner. Även efter 1907 års lönereglering, som in- nebar en synnerligen kraftig avlöningsförbättring, blev lönenivån stabil rätt länge. Den bestod oförändrad till några år efter krigets början.
' Eljest hade en sådan sänkning som den under åren 1863—1866 i lönereglementet företagna knappast kunnat äga rum utan vidare. Sänkningen påverkade ej nämnvärt den faktiska löne- nivån, såsom framgår av de i det följande meddelade serierna å faktiska årsförtjänster för några järnvägsmannagrupper. Detta är ett belägg för vad här anförts om högsta lönens betydelse.
Då man bedömer löneutvecklingen med ledning av kurvorna, finns emellertid anledning att ägna någon uppmärksamhet även åt lönenivåns absoluta höjd vid utgångs- eller slutläget. Om de angivna krontalen ej äro statistiskt fullt tillförlit— liga, kunna de likväl ge en allmän uppfattning om nivåns höjd för de olika grup- perna och sålunda vissa hållpunkter vid bedömandet av utvecklingsresultaten. Så— lunda är särskilt att märka förekomsten av en avsevärd klyfta både 1860 och 1935 mellan å ena sidan statarlönen, för att inte säga lantarbetarlönen överhuvudtaget, samt å andra sidan industriarbetar- och stationskarlslönerna. Denna nivåskillnad kan ej återföras till statistiska fel. En del av skillnaden mellan industri- och lant- arbetarlönerna är visserligen förklarlig med hänsyn dels till att de yrkesskickliga arbetarna dominera i industriarbetarkurvan, medan den icke yrkesskickliga arbets— kraften är avgörande för lantarbetarlönen, och dels till att levnadskostnaderna i ge- nomsnitt ligga avsevärt högre för industriarbetarna än för lantarbetarna. Även med avräkning härför torde dock lantarbetarnas löneläge ha varit och alltjämt vara sämre än industriarbetarnas. Lönekurvan å diagram 1 pekar även mot en relativ för- sämring från 1860 till 1935 för de förra. Sannolikt har den allmänna utvecklingen av reallönen dock varit något mera fördelaktig för lantarbetarna än vad nomi- nallöneutvecklingen antyder. Levnadskostnadsnivån kan nämligen antagas ha sti— git mindre för dem än för industriarbetarna och för stationskarlsgruppen, vilka båda grupper i stigande utsträckning varit hemmahörande i de växande industri— kommunerna och städerna.
Kompletterande löneserier 1863—1930.
Med hänsyn till statarlöneseriens osäkerhet meddelas till belysning av lantarbetar- lönernas utveckling några mera representativa serier för tiden 1865—1913, nämli— gen dels två serier å dagslönerna för manlig lantarbetare, den ena utarbetad på grundval av de fögderimedeltal, som till länsstyrelserna insänts av kronofogdarna för uppgörande av markegångstaxornas länsmedeltal, den andra uppgjord på grund- val av den officiella jordbruksstatistiken, dels en serie å manliga tjänares kontanta årslön, likaledes grundad på jordbruksstatistiken. Länsmedeltalen ha i de förra serierna vägts samman i proportion till den odlade arealen i varje län enligt 1927 års jordbruksräkning. I den sistnämnda serien har vägning av lönemedeltalen skett i proportion till antalet manliga tjänare i varje län enligt folkräkningarna 1880— 1920 (jfr i övrigt »Wages in Sweden» II, 5. 91 ff.).
Se »Tabell 2. Kompletterande serier å löneutvecklingen 1865—1913 för manlig lantarbetare».
Dessa kompletterande serier utvisa en större rörlighet än statarlöneserien, både konjunkturellt och sekulärt. Medan statarlönen från 1865/1869 till 1910/1913 steg med 129 procent, stego dagslönerna inom jordbruket under samma tid med 173 procent enligt markegångstaxorna och med 141 procent enligt jordbruksstatisti- ken. Samtidigt stego de kontanta dränglönerna med 189 procent. Den senare siffran är emellertid ej jämförbar med de övriga siffrorna å samtliga inkomster per år eller dag. Värdet av naturaförmånerna har ju ej förändrats i samma mån som den kontanta lönen. Den skillnad mellan dagslönens stegring enligt markegångs- och enligt det jordbruksstatistiska materialet, som framgår av nyssnämnda procent- tal, torde bero på att i den förra serien den ökade användningen av tillfällig, bättre betald arbetskraft inom jordbruket kommer till synes, medan den senare serien torde vara opåverkad därav. För denna jämförelse äro sålunda jordbruksstatisti- kens siffror de lämpligare. Man måste emellertid komma ihåg, att dagslöneserier— na inom jordbruket på grund av dagsarbetets säsongbetonade och delvis tillfälliga karaktär överhuvud taget icke äro representativa för årslöneutveeklingen, vilket i viss mån är fallet inom industrien.
Stationskarlslöneserierna, som grunda sig på uträkningar enligt lönebestämmel- serna, kunna även kompletteras av några inom socialvetenskapliga institutet på grundval av järnvägsstatistiken beräknade serier över faktiska årsförtjänster för ordinarie stationskarlar, banvakter, lokomotiveldare och lokomotivförare under åren 1863—1919.
Se »Tabell 3. Faktisk årslöneutveckling 1863—1919 för några ordinarie tjänste- mannagrupper vid statens järnvägar».
Siffrorna för tiden 1863—1906, som avse endast första distriktet av statens järn- vägar, d. v. s. är 1863 linjen Stockholm—Hallsberg men 1906 dessutom linjerna Stockholm—Uppsala—Krylbo och Krylbo—Frövi—Hallsberg—Mjölby, grunda sig dock på avlöningsstaterna, med vilkas hjälp man beräknat först antalet av dessa be- fattningshavare i olika löneklasser och därefter det genomsnittliga beloppet av egentlig lön för ifrågavarande befattningshavargrupper (för åren 1869—1872 sak— nas sådana uppgifter). Till detta genomsnittsbelopp ha sedan lagts de approxima- tivt kalkylerade värdena av milpengar, gratifikationer, fri bostad och vedbrand samt fria kläder eller ersättning härför. Däremot har det ansetts alltför vanskligt att kalkylera med värdet av pensionsrätt, fri läkarvård samt fria tågresor och tågtrans- porter. För tiden 1906—1919 bygga siffrorna på »Statens Järnvägstrafik» (utgiven av järnvägsstyrelsen i serien »Bidrag till Sveriges officiella statistik»), ur vilken publikation erhållits fullständiga uppgifter om såväl lönebelopp som värdet av na- turaförmåner för de olika grupperna befattningshavare. Genomsnittslönen för en grupp har erhållits genom division av den totala lönesumman med antalet befatt- ningshavare. För år 1906, där övergången mellan de båda beräkningssätten sker, överensstämma resultaten tämligen nära, om man undantager stationskarl och han- vakt, för vilka de uppskattade tilläggen till den egentliga lönen före 1907 synbarli- gen äro något för låga, sannolikt främst beroende på vissa extra tillägg, som ut— gingo till den lägst betalda järnvägspersonalen under åren omedelbart före den länge väntade löneregleringen 1907 och vilka varit svåra att till beloppen kalky- lera. Troligen ligga stationskarlslönesiffrorna tidigare överlag något för lågt med hänsyn till att somliga inom gruppen vid tillfällig tjänstgöring kunde åtnjuta särskilda ersättningar.
Dessa siffror å faktiska förtjänster lida visserligen av samma brister, som vid- låda alla sådana serier. Förändrad sammansättning inom gruppen medför miss- visningar. Ett markerat sådant fall är den avsevärda sänkningen 1899 för loko- motivförare och lokomotiveldare. Förklaringen ligger i en stark ökning av antalet anställda detta år, varvid de nyanställdas lägre avlöning inverkat på genomsnitts- siffrorna, och ej i någon lönesänkning för de förut anställda befattningshavarna.
En jämförelse mellan de olika serierna inbördes visar, huru en utjämning av löneskillnaderna ägt rum mellan mera yrkesskicklig och kvalificerad samt mindre yrkesskicklig och mindre kvalificerad arbetskraft, alltså mellan å ena sidan loko- motivförare och lokomotiveldare och å andra sidan banvakter och stationskarlar. De förras löner ha från 1863 till 1919 4- å 5-dubblats, de senares ungefär 7-dubblats.
Om man jämför den faktiska inkomstserien med de efter löneförfattningarna be- räknade serierna för stationskarl i tabell 1, kan man konstatera en relativt god över- ensstämmelse i stort sett. Detta framgår av diagram 1, där den faktiska serien inpassats på sådant sätt, att dess lönemedeltal för åren 1875—1897 erhållit samma indextal, som de enligt lönebestämmelserna beräknade serierna hade under denna period (indextal 118). Den faktiska löneutvecklingen rör sig mera mjukt uppåt. Stegringen under sistnämnda period, då den reglementsenliga lönen var oförändrad, torde bero på en efter hand skeende ökad besättning av de högre löneklasserna, Av intresse är även att se den ringa betydelsen för de faktiska lönerna av slutlö- nens sänkning å billigaste ort är 1867 (jfr ovan). Vidare märkes, att höjningen år 1907 i de faktiska lönerna var mindre än för de reglementsenligt beräknade lö- nerna, beroende på ovannämnda extraförtjänster omedelbart före löneregleringen.
Särskilda löneserier 1913—1935.
Den lönestatistik, som i bilagda tabeller 4, 5 och 6 användes för belysning av löneutvecklingen å den allmänna arbetsmarknaden åren 1913—1935, är i sin hel- het hämtad från socialstyrelsens löpande lönestatistik och återfinnes sålunda i Lö- nestatistisk årsbok, till vilken här må givas en generell hänvisning beträffande se- riernas primärmaterial och beräkning. För beräkningen av statstjänstemannalö- nerna (tabellerna 7 och 8) har ovan redogjorts.
Följande årslöneserier återgivas i nedannämnda tabeller i krontal och i index- tal med lönen 1913 satt lika med 100. För statstjänstemannalönerna ha även i la- bellerna uträknats indextal med år 1920 som basår för tiden 1920 1935, vilka indextal komma till användning i nästa avsnitt. I samtliga serier ingår värdet av eventuella naturaförmåner.
De här avsedda tabellerna äro följande: Tabell xt, avseende löneutvecklingen för lantarbetare:
a) manliga: dels tjänare, dels statavlönade körkarlar, dels ock en beräknad serie för samtliga manliga lantarbetare, vari även tagits hänsyn till löneutvecklingen för tillfälliga daglönare; samt
b) kvinnliga: dels tjänare, dels en beräknad serie för samtliga kvinnliga lantarbe- tare, vari likaledes medräknats löneutvecklingen för tillfälliga daglönare.
Tabell 5, avseende löneutvecklingen för arbetare inom industri och hantverk, handel och transportväsen, allmän tjänst m. m.:
a) manlig;
b) kvinnlig;
c) minderårig; och
d) samtliga (gemensam serie för a, b och c). Tabell 6, avseende löneutvecklingen för privatanställd personal:
a) manlig
b) kvinnlig
c) teknisk personal
d) kontorspersonal jgemensam serie för manliga och kvinnliga.
e) butikspersonal
jsåväl teknisk som kontors- och butikspersonal
Tabell 7, avseende löneutvecklingen för vissa civila statstjänstemän:
a) stationskarl '
b) stationsskrivare begynnelse- och slutlön å billigaste och å dyraste ort. c) notarie
d) rådstjänst Tabell 8, avseende löneutvecklingen för fanjunkare och kapten: begynnelse- och slutlön å billigaste och å dyraste ort.
Sistnämnda tabell, som avser endast beställningshavare vid armén, går tillbaka till år 1900. Siffrorna för de tidigare åren ha härvid beräknats med utgångspunkt från att dagavlöning utgått under hela året. För kapten ha för tidigare år såsom be- gynnelselön upptagits lönen för kapten av andra klass och såsom slutlön lönen for kapten av första klass.
För att underlätta jämförelsen mellan de olika grupperna framställes löneutveck- lingen grafiskt å ett flertal diagram, samtliga ritade under förutsättning att löner- na vid seriens begynnelseår satts lika med 100. Kurvorna angiva sålunda lönernas procentuella förändringar i allmänhet från 1913 och i förhållande till 1913 års lön. Endast för diagram 2 är utgångspunkten ett annat är, nämligen 1900.
Diagrammen avse följande serier: '-
Diagram 2. Löneutvecklingen 1900—1935 för industriarbetare, stationskarl, fan- junkare och kapten.
Diagram 3. Löneutvecklingen 1913—1935 för olika grupper av anställda och arbetare, nämligen manlig lantarbetare (den för samtliga beräknade serien), man— lig industriarbetare och manlig privatanställd samt stationskarl (slutlön å dyraste och å billigaste ort).
Diagram 4. Löneutvecklingen 1913—1935 för olika grupper av statstjänstemän, nämligen för stationskarl, stationsskrivare, notarie, rådstjänst, fanjunkare och kap- ten (slutlön å dyraste ort).
Diagram 5. Löneutvecklingen 1913—1935 för stationskarl (begynnelse -och slut- lön å billigaste ocha adyraste ort).
Diagram 6. Löneutvecklingen 1913—1935 för stationsskrivare (samma differen- tiering av lönen som i diagram 5).
Diagram 7. Löneutvecklingen 1913—1935 för rådstjänst (samma lönedifferen- tiering som i diagram 5).
Diagram 8. Löneutvecklingen 1913—1935 för fanjunkare (samma lönediffe- rentiering som i diagram 5).
Då här i fråga om industriarbetare och privatanställda användas socialstyrelsens löneserier, är det på sin plats att i största korthet erinra om de möjliga missvis- ningar, som nämnda serier implicera.
Medelårslönerna beräknas på grundval av arbetsgivarnas uppgifter å ena sidan om de utbetalta lönesummorna till arbetarna, fördelade på män, kvinnor och minderåriga, samt till förvaltningspersonalen, fördelad dels på män och kvinnor,- dels på teknisk personal, kontors- och butikspersonal, ocha andra sidan om an- talet anställda tillhörande envar av dessa gruppper. Medelårslönesiffrorna erhållas sålunda genom att dividera lönesummorna med antalet anställda. Arbetsgivarupp- gifterna angiva emellertid beträffande arbetarna medeltalet anställda per avlö- ningstillfälle, vilket medeltal erhållits genom att dividera summan arbetare, som vid olika avlöningstillfällen erhållit avlöning, med antalet avlöningstillfällen. De sålunda beräknade medelårslönerna göra serierna till mindre säkra mått på arbe— tarnas genomsnittliga ekonomiska standard. Att långtidsarbetslösheten ligger utan- för må lämnas därhän. Värre är att siffrorna icke återgiva genomsnittslönen för de arbetare, som under avsevärd tid av året varit sysselsatta vid företaget. Då medel- talet arbetare vanligen är lägre än det faktiska antalet av under längre tid av året sysselsatta arbetare, överstiga medelårslönesiffrorna vanligen dessa arbetares fak- tiska lönegenomsnitt. Endast där samtliga arbetare varit sysselsatta hela året el- ler den del därav, företaget varit igång, sammanfaller lönestatistikens medelårslön med den faktiska genomsnittslönen. Med hänsyn till att inom såsongyrkena detta fel skulle bli särskilt markerat, har för dessa icke gjorts någon medelårslönebe- räkning i Lönestatistisk årsbok.
Nämnda konstruktiva fel i medelårslönerna blir av betydelse för de löneserier, som här användas, såtillvida som dessa fel kunna undanskymma viktiga förändrin- gar i de faktiska arbetslönerna. Om exempelvis ett större antal arbetare inom ett företag får sin sysselsättning inskränkt till blott en del av året, ehuru företaget är igång hela året, påverkas medelårslönesiffran ej alls därav. Lönesumman min- skas visserligen, men medelantalet arbetare nedgår i samma proportion. Däremot registreras i medelårslönesiffran på ett adekvat sätt en minskning av medellönerna på grund av totalt nedläggande av driften vid ett företag, exempelvis vid strejker, liksom löneminskningen på grund av driftsinskränkningar i form av förkortad arbets- vecka eller kortare arbetstid per dag. _
Att lönemedeltalen återgiva medellönerna för de arbetare, som varit anställda och
i verksamhet så gott som hela året eller den tid, företaget varit igång, göra dem å andra sidan mera jämförbara med de enligt lönereglementena beräknade löner- na för statsanställda. Vid jämförelsen måste man då på annat sätt taga hänsyn framförallt till sådana inkomstrisker som längre och kortare arbetslöshet. Frågan om arbetslöshetens omfattning och betydelse för industriarbetarnas ekonomiska standard förbigås emellertid i denna promemoria. I samband härmed må nämnas, att i Lönestatistisk årsbok för år 1935 förekommer ett avsnitt »Industriens sysselsätt- ningsvolym och lönebudget åren 1929—1935» (s. 85 ff.), där man av siffrorna å industriens totala lönesumma kan få en viss uppfattning om arbetslöshetens inverkan på den ekonomiska ställningen för arbetarklassen som helhet betraktad.
En större brist hos den officiella lönestatistiken är, att någon annan differen- tiering av arbetarna än å män, kvinnor och minderåriga icke förekommer. I och för sig är ett medeltal jämförelsevis intetsägande, då man icke känner sprid- ningen kring medeltalet. Om medeltalet hänför sig till en relativt homogen grupp, kan man dock antaga, att spridningen är relativt liten och att medeltalet sålunda är användbart. Däremot kan man befara, att ett medeltal för en grupp, som man vet vara synnerligen heterogen, blir ganska missvisande, och att förändringar i medeltalen från det ena året till det andra bli synnerligen svårtolkade. Då arbe- tarna vid företagen icke ens äro fördelade på yrkesskickliga, tempo- och grovar- betare, kan en stigande medelårslön sålunda betyda, att proportionen av yrkesskick- liga arbetare ökats inom företaget eller industrigrenen — utan att någon löneför- ändring ägt rum — eller också, vilket man omedelbart är benägen att tro, att lönerna höjts överlag eller för en viss del av arbetarna. En sjunkande medelårs- lönesiffra kan t. o. ni. vara förenlig med löneförhöjning för arbetarna inom samt- liga grupper, om blott en tillräckligt kraftig relativ förskjutning mot lägre av- lönad arbetskraft skett, exempelvis genom en utvidgning av företaget under inta— gande av mindre kvalificerad arbetskraft. För industrigrenar, inom vilka ratio- naliseringen under jämförelseperioden drivits långt, är denna risk för missvisning i serierna särskilt stor. Endast om man vet, att arbetarstocken varit och år homo- gen inom en viss bransch, behöver man ej frukta denna felkälla.
Ett liknande fel, men säkert mindre betydande för hela industrien eller för hela industrigrenar, kan — vid oförändrad fördelning av arbetarbeståndet på olika yrkesspecialiteter — uppkomma genom omsättningen av arbetarna. De ny- antagna ha ofta andra löner än de avskedade och än de reguljärt anställda.
Ej blott arbetarsammansättningen inom företagen utan även sammansättningen av de medräknade företagen kan medföra missvisningar i serierna. För hela in- dustrien torde dock betydelsen härav, enligt vad jämförelser med siffrorna för de igenomgående» företagen för åren 1920—1927 givit vid handen, vara ringa. Å andra sidan är det praktiskt svårt att undvika detta fel för längre perioder genom att endast bygga på de företag, som varit med hela tiden, enär materialet i så fall blir alltför litet att bygga på.
Ovannämnda kritik av medelårslönerna gäller även beträffande löneserierna för privatanställda (förvaltningspersonalen), ehuru i mindre mån. Dels göres där, som nämnts, en viss yrkesdifferentiering, dels passar medelårsberäkningen bättre samman med anställningsförhållandena för personalen. Givetvis kunna även här ske betydande förskjutningar inom grupperna i avseende å arbetsuppgifter, yrkes- ställning, levnadsålder och dylikt från det ena året till det andra. Särskilt serier för smärre personalgrupper kunna bli missvisande på grund av ökad levnads- eller tjänstålder.
Samtliga löneserier kunna slutligen ge felaktiga föreställningar om löneutveck- lingen såsom mått på det relativa välståndet inom olika grupper därigenom, att förskjutningar skett i personalbeståndets fördelning i dyrortshänseende. Ett exem- pel på sådan missvisning har redan vid jämförelsen mellan löneutvecklingen för
lantarbetare och för industriarbetare under åren 1860—1935 anförts. Om löner- na för en grupp visa större nominell stegring än för en annan, behöver detta icke innebära en reellt förbättrad ställning för den förra gruppen. Lönestegringen kan- ske endast svarar emot en personalens ökade placering å dyrare orter. Omräknas nominallöneserierna med ett för riket enhetligt levnadskostnadsindex, bli uttrycken för reallöneförändringarna sålunda direkt felaktiga. Fel av detta slag kunna för längre perioder bli av betydande storlek men kunna förebyggas genom materialets dyrortsgruppering och standardberäkning i dyrortsavseende. I Lönestatistisk års- bok för år 1935 ha också serierna för privatanställda för hela den tid, då allmänna dyrortsgrupperingar skett här i landet, alltså från år 1920, beräknats under förut- sättning, att proportionen mellan de anställda inom ortsgrupperna A—C, D—F och G (—>I») samtliga år varit densamma som år 1935. Detta innebär, att medel- lönerna för de anställda inom dessa vid skilda grupperingar lika benämnda orts- grupper fått väga med samma vikter i seriemedeltalen under hela perioden. Genom denna åtgärd torde nämnda fel i tillfredsställande grad ha eliminerats. Beträffande några viktigare industriarbetargrupper har för samma period inom socialstyrelsen för lönekommitténs räkning verkställts en motsvarande standardräkning (serierna ' anföras nedan under avsnittet »Särskilda löneserier 1920—1935»).
Ovan gjorda reservationer för olika missvisningar i de citerade löneserierna må räcka för att förebygga såväl dragandet av alltför hastiga och katogoriska slut- satser av serierna som varje benägenhet att tillmäta siffrorna någon i detalj av- görande betydelse.
Enligt de anförda serierna har löneutvecklingen från 1913 till 1935 givit till re- sultat, att penninglönerna överlag ha stegrats, dock icke för alla grupper i takt med levnadskostnaderna. Dessa ha enligt socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsin- dex under samma tid stigit med 56 procent. Lönestegringen 1913—1935 uppgår enligt nämnda serier till följande procenttal (vid vilkas storleksordning man endast bör fästa avseende):
för lantarbetare, manlig ..................... 59 procent » » , kvinnlig .................... 78 » *» industriarbetare, manlig .................. 123 >> » , kvinnlig ................ 155 » privatanställd, manlig .................... 70 » >; > , kvinnlig .................. 96 » » stationskarl, slutlön å dyraste ort ......... 117 » > » , ) ) billigaste ort ........ 87 > » stationsskrivare, slutlön ä dyraste ort ...... 85 » » » , > » billigaste ort . . . . 57 » » notarie, slutlön å dyraste ort ............. 60 v » > , » » billigaste ort ............ 35 ': » rådstjänst, slutlön å dyraste ort .......... 51 > » » , » » billigaste ort ......... 41 >> ) fanjunkare, slutlön å dyraste ort .......... 123 » :, » , » » billigaste ort ........ 76 » » kapten, slutlön å dyraste ort ............. 79 » » » , > » billigaste ort ............ 47 »
Även om man på grund av förut berörda omständigheter icke kan utgå från att -dessa siffror riktigt och enbart återspegla löneförändringar, synes man likväl av siffrorna kunna draga den slutsatsen, att betydande förskjutningar mellan de olika grupperna ha ägt rum. (Jfr kurvorna å diagram 2, 3 och 4.) Störst synes
stegringen ha varit för industriarbetargruppen. I fråga om de övriga grupperna i från den allmänna arbetsmarknaden har utvecklingen varit sämst för lantarbetarna * och för privatanställda något bättre än för lantarbetarna. Överlag ha kvinno- lönerna förbättrats mera än manslönerna. En viss utjämning har sålunda ägt rum mellan lönerna för de olika könen.
Beträffande löneutvecklingen för de statsanställda faller i ögonen både en stark vertikal sammanpressning av löneskalan och en stark utvidgning av löneskalan hori- sontellt sett.
Lönestegringen har sålunda varit betydligt större för de lägre befattningshavarna än för de högre. I högre och vissa mellangrader har stegringen varit mindre än levnadskostnadsstegringen enligt det officiella måttet. Detta skulle innebära, att en viss sänkning av reallönen ägt rum, under förutsättning att socialstyrelsens levnads- kostnadsindex kunde antagas riktigt återgiva levnadskostnadsstegringen för dessa inkomstlägen. Sannolikt ha levnadskostnaderna stigit något mindre för dessa högre inkomsttagare än vad det officiella talet, som gäller för budgeten i ett betydligt lägre inkomstläge, anger.
Den horisontella utvidgningen av löneskalan visar sig däri, att såväl begynnelse- som slutlönerna å dyraste ort stigit mera än motsvarande löner å billigaste ort. Des- sa uttryck för den genom 1919 års lönereglemente introducerade och genom de pro- visoriska dyrortstilläggen ytterligare markerade, starka dyrortsdifferentieringen av statstjänstemannalönerna framträder grafiskt mycket tydligt. Å diagram 5—8 lig- ga samtliga kurvor för lönerna å dyraste ort över motsvarande kurvor för billigaste ort. En annan iakttagelse, som även hänför sig till utformningen av 1919 års löne- reglemente, kan göras å dessa diagram. Kurvorna å begynnelselönerna ligga för stationskarl och än mera markerat för stationsskrivare över kurvorna å slutlöner- na, medan förhållandet är motsatt för rådstjänsten. Ålderstilläggen ha sålunda sjunkit i betydelse för stationskarl och stationsskrivare men stigit för rådstjänsten. Även för fanjunkare och kapten ligga slutlönekurvorna över begynnelselönekur- vorna, antydande ålderstilläggens särskilt för fanjunkare ökade betydelse. Om en. motsvarande differentiering förelegat eller under tiden delvis utvecklats för de icke- statligt anställdas löner är omöjligt att bedöma på grundval av tillgängligt material.
Om resultatet av de statsanställdas löneutveckling 1913—1935 i jämförelse med' utvecklingsresultatet för övriga grupper kan sålunda icke avges något enhetligt om- döme. Stationskarls- och fanjunkargrupperna å dyraste ort ha enligt tabellerna ungefär hållit takten med industriarbetarna. För övriga medtagna grupper har stegringen varit mindre. Stationsskrivar- och kaptenslönerna i högsta löneklass å dyraste ort ha utvecklats ungefär i nivå med de privatanställdas. Motsvarande no- tarielön har stegrats ungefär i takt med lantarbetarlönerna, medan motsvarande lön för sekreterar- och rådsgraderna haft en något lägre stegring. I fråga om lönerna å billigaste ort har utvecklingen, som nämnts, varit betydligt sämre för samtliga de' medtagna statstjänstemannagrupperna.
Med tanke på levnadskostnadsförhållandena vore det ur jämförelsesynpunkt kan- ske naturligare att ställa samman lantarbetarlönerna med de statsanställdas löner— å billigaste ort. En dylik jämförelse visar, att både slutlön och begynnelselön å billigaste ort för flertalet av de medtagna tjänstemannagrupperna stegrats mindre än den manliga lantarbetarlönen (jfr dock utgångslägetl). En större stegring före- ter emellertid stationskarlsgruppen i fråga om både slut- och begynnelselön, sta- tionsskrivargruppen i fråga om begynnelselön och fanjunkargruppen i fråga om— slutlön å billigaste ort. Jämförelsen har dock närmast teoretiskt intresse för de- högre statstjänstemännens del. Sådana förekomma nämligen knappast å A-orter, och även övriga statsanställda äro jämförelsevis fåtaliga å dylika orter.
I fråga om utvecklingen fram till 1920 — för tiden därefter göres ett mera detal-— jerat studium bättre under avsnittet »Särskilda löneserier 1920—1935» — må näm—
nas följande. Stegringen för både manliga och kvinnliga lantarbetare är påfal- lande snabb och kraftig. Dränglönerna komma något efter statarlönerna. Först 1919 har stegringen för en annan grupp blivit kraftigare, nämligen för stations- karlarna både å billigaste och dyraste ort. Lönestegringen var för denna grupp på toppunkten år 1920 större än för övriga grupper. Därnäst kommo lantarbetarna. Något saktare steg industriarbetarkurvan — för kvinnorna fram till 1919 saktare än för männen — och stannade på höjdpunkten 1920 även något lägre än för lant- arbetarna — men då något lägre för manliga industriarbetare än för kvinnlig. Steg- ringen för de privatanställda kom än långsammare och var år 1920 åtminstone för männen blygsam i förhållande till stegringen för de övriga grupperna. De privat- anställda synas ha nått höjdpunkten först år 1921, vilket emellertid kan bero på någon missvisning genom förändrad sammansättning inom gruppen. Såväl för den manliga kontors- som för den manliga butikspersonalen gingo nämligen lönerna ned från 1920 till 1921 enligt de bättre beräknade, i nästa avsnitt anförda serierna för dessa grupper 1920—1935.
Inför de konstaterade utvecklingstendenserna må man ej glömma utgångspunk- terna, de absoluta lönebeloppen. Enligt här använd statistik kan som ungefärliga mått nämnas årslönen år 1913 för manlig lantarbetare 700 kronor, för manlig indu- striarbetare 1250 kronor, för manlig privatanställd 2350 kronor, för motsvarande kvinnliga anställda respektive 450, 650 och 1 100 kronor och, i fråga om de stats- anställdas slutlöner å billigaste och å dyraste ort, för stationskarl 1500 respektive 1 700 kronor, stationsskrivare 3 250 respektive 3 550 kronor, notarie 5200 respek- tive 5500 kronor, sekreterare 6400 respektive 6800 kronor och rådstjänst 8100 respektive 8 700 kronor samt fanjunkare 2 500 respektive 2 550 kronor och kapten 5 250 respektive 5 350 kronor.
Särskilda löneserier 1920—1935.
För tiden från den förra löneregleringen fram till och med år 1935 lämnas mera specificerade löneserier för att om möjligt mera noggrant utröna, hur löneutveck- lingen gestaltat sig för olika grupper. Beträffande de statsanställdas löner använ- das samma serier som i föregående avsnitt. Även indextalen med 1920 års löner satta lika med 100 angåvos där. Såsom representanter för industriens olika gre- nar ha utvalts några större arbetargrupper, tillhörande både export-, hemmamark- nads- och blandad industri. Även en kommunalarbetargrupp har tagits med. Nå- gon uppdelning av kontorspersonalen å olika branscher har ej ansetts tillrådlig, enär materialet i så fall skulle givit en alltför smal bas att bygga på. Som nämnts ha samtliga serier standardräknats i dyrortsavseende med 1935 års fördelning å dyrortsgrupperna A—C, D—F och G (__-»I») som utgångspunkt. De använda vik- terna, nämligen antalet i statistiken medräknade anställda med placering å envar av dessa tre dyrortsgrupper för år 1935, angivas i kolumnrubrikerna. Där angives även hela det medräknade personalbeståndet i de olika industrigrenarna detta år.
Följande årslöneserier för tiden 1920—1935 återgivas i nedannämnda tabeller i krontal och i indextal med lönen 1920 satt lika med 100: Tabell 9, omfattande:
a) manlig arbetare vid mekaniska verkstäder och skeppsvarv,
b) » > » sågverk,
c) » » » pappersmassefabriker,
d) » och kvinnlig arbetare vid bagerier, samt
e) arbetare vid kommunala kraft-, belysnings- och vattenverk,
f) och kvinnlig arbetare vid spinnerier, väverier o. dyl.,
g) >= » » . » » skrädderier och sömnadsfabriker, samt
h) » » » » > tändsticksfabriker.
Tabell 10, omfattande: a) manlig och kvinnlig kontorspersonal, samt b) » » » butikspersonal.
Grafiskt framställes löneutvecklingen 1920—1935 å följande diagram: Diagram 9. Olika grupper av anställda och arbetare, nämligen manlig arbetare vid mekaniska verkstäder och skeppsvarv, spinnerier och väverier, manlig kontors- anställd, manlig butiksanställd samt stationskarl (slutlön å billigaste och å dyraste ort).
Diagram 10. Olika arbetargrupper, nämligen dels manlig arbetare vid mekaniska verkstäder och skeppsvarv, sågverk, pappersmassefabriker, spinnerier och väverier samt bagerier, dels kommunalarbetare vid kraft-, belysnings- och vattenverk.
Även beträffande dessa serier äro de reservationer på sin plats, som ovan gene- rellt gjorts beträffande den löpande officiella lönestatistikens medelårslönesiffror. Reservationerna äro här delvis ännu viktigare, eftersom de specificerade serierna avse ett mycket mindre antal arbetare och anställda. Ett gott exempel på seriernas osäkerhet synas serierna för manlig och kvinnlig butikspersonal erbjuda. Båda kurvorna stupa i motsats till övriga kurvor nedåt ända sådan 1927, med blott en ringa bukt uppåt 1930. En betydlig förändring i materialets sammansättning ter sig som den sannolika förklaringen härtill, då man erfar, att antalet medräknade män under tiden 1929—1935 ökats från 4 000 till 13 000, antalet kvinnor från 5 800 till nära 15500 och de uppgiftslämnande företagen från 865 till 2785. Lönesta- tistisk årsbok varslar även härom. Årgångarna 1929 och 1930 notera såsom »ovisst», om tendensen till lönesänkning i siffrorna återspeglar faktiska löneregleringar nedåt eller förändrad sammansättning i personalbeståndet. Årgångarna 1931—1934 ut- tala att det »delvis torde bero» på det senare förhållandet. I årgång 1935 anföres, att för butikspersonalen under sista året ägt rum en betydande ökning i anta- let, som i särskilt hög grad kommit från mindre företag, vilket medfört en sken- bar sänkning: för de :genomgående» företagen 1934—1935 förelåg t. o. in. en stegring med 23 procent för männen, 01 procent för kvinnorna och 1'2 procent för samtliga, medan sänkningar av medelårslönerna för nämnda grupper i de löpande serierna förelågo med 4'2, 28 och 3'1 procent.
Någon närmare kommentar till de olika serierna kan här ej lämnas. De böra givetvis studeras mot bakgrunden av de senaste 15 årens lönepolitiska och industri- ella historia inom olika fack. Lönestrider, som lett till arbetsinställelser, sätta tydligen sina skarpa spår i kurvorna för olika industrigrenar. Så länge man hål- ler sig till genomsnitt för hela industrien — som skett i de tidigare avsnitten — utjämnas verkningarna av enskilda strejker, så att de ej klart kunna urskiljas å kurvorna. Storstrejken 1909 utgjorde givetvis ett undantag. De skarpa backen i kur- vorna för enskilda industrigrenar äro däremot, såsom en granskning visar, nästan genomgående återförbara på kända strejker eller lockouter.1
För att säkert kunna avläsa utvecklingsresultaten skulle bland annat erfordras även en ingående kännedom om rationaliseringens större eller mindre omfattning och dess inverkan å genomsnittslönerna inom olika branscher. Det torde inom åt- skilliga företag ha förekommit, att de efter en genomgripande rationalisering kvar- stående arbetarna i regel varit mera högkvalificerade än den tidigare arbetarstam- men i sin helhet och alltså i genomsnitt erhållit högre löner. En annan rationali- seringsverkan kan vara, att arbetarstocken uppdelas i en mindre, högkvalificerad grupp och en större, okvalificerad grupp. I senare fallet beror det på gruppernas
1 Jämför översikten över mera anmärkningsvärda konflikter efter 1920 i )P. M. beträffande arbetsinställelser m. m. i Sverige» av sekreteraren Olle Ekblom (Bil. 21 till :Betänkande om folk— försörjning och arbetsfred», Stat. offentl. utredn. 1935: 66).
inbördes storleksförhållanden och löneskillnaderna mellan grupperna, om resultatet vid oförändrad lönenivå blir ett höjt eller sänkt lönegenomsnitt i lönestatistiken. Några säkrare uppgifter i dylikt avseende beträffande de här medtagna industri- grenarna i sin helhet ha ej stått att få för närvarande.
Trots alla de varierande svängningar, som kurvorna för de olika grupperna för tiden 1920—1935 utvisa, synes man kunna urskilja en relativt enhetlig rörelse, om man bortser från stationskarlslönen och — av nyss nämnt skäl — butikspersona- lens löner. År 1920 börjar i allmänhet ett mycket kraftigt fall. För kommunal- och bageriarbetare samt kvinnlig kontorspersonal inträder dock sänkningen först år 1921. Fallet fortsätter under åren 1921—1923 för att år 1924 förbytas i en svagt uppåtgående rörelse eller i stillastående. Rörelsen uppåt fortsätter för flertalet grup- per med mindre avbrott något enstaka år ända till 1929 eller 1930. En nedåtgående rörelse framträder ånyo under åren 1931—1933 för att slutligen efterföljas av en stegring under åren 1934 och 1935.
Kvinnolönerna röra sig i stort sett på samma sätt som manslönerna, ehuru de sjunka något mindre än manslönerna. Uttryckta i procent av manslönerna inom mot- svarande grupper stiga kvinnolönerna genomgående under perioden, ehuru med mindre avbrott under lågkonjunkturåren. Den kvinnliga kontorspersonalen utgör dock ett undantag. I relation till manslönerna sjunka dessa kvinnolöner ända från år 1926 och ligga 1935 proportionsvis något lägre än 1920. Det är ovisst, i vad mån förklaringen härtill ligger i att andelen okvalificerad arbetskraft ökats starkare bland kvinnorna än männen eller i att en relativ löneförsämring verkligen inträtt för den kvinnliga kontorspersonalen.
Bland de olika arbetargrupperna synas arbetarna vid mekaniska verkstäder och bagerier samt kommunala kraft-, belysnings- och vattenverk bäst ha hållit ställ- ningen sedan 1920. Betydligt ofördelaktigare synes utvecklingsresultatet av den senaste 15-årsperioden ha varit för arbetarna vid pappersmassefabriker, spinnerier och väverier samt, alldeles särskilt, vid sågverken. Man må emellertid akta sig för att förlita sig alltför mycket på slutsatser av dessa statistiska serier. Beträf- fande den mekaniska verkstadsindustrien visar exempelvis ett närmare studium av förhållandena, att den ringa sänkningen åtminstone delvis endast är skenbar. Un- der begynnelseåret 1920 voro nämligen årslönerna inom denna industrigren re- dan relativt låga på grund av en lockout, vilken varade i över en månad och med- förde en förlust av c:a 3'5 miljoner arbetsdagar.
Utvecklingen för stationskarlsgruppen från år 1920 ter sig, såsom diagram 9 utvisar, relativt ofördelaktig i jämförelse med industriarbetare och privatanställda. En del av den för denna grupp särskilt starka penninglönestegringen under kriget har sålunda efter år 1920 gått förlorad. Sänkningen efter år 1920 har åstadkom- mits såväl genom ett kraftigt fall av levnadskostnadssiffrorna som genom föränd- rade dyrtidstilläggsregler. För övriga i undersökningen medtagna grupper av stats- anställda har nedgången av penninglönerna varit något mindre än för stationskarls- gruppen — med undantag dock av begynnelselönen för fanjunkare å billigaste ort. Den relativa försämringen för lägre statstjänare torde främst bero på förändringar i dyrtidstilläggens konstruktion under perioden. Medan dyrtidstilläggen numera för tjänstemän, som icke drabbas av maximeringen, utgå med lika procentsatser, ut- gingo de vid periodens början med högre procentsatser å en grundandel av lönen, exempelvis de första hundra kronorna av månadslönen, varigenom dyrtidstilläggen, uttryckta i procent av hela lönen, blevo högre för de lägre befattningshavarna.
Det kan anmärkas, att trots de kraftiga fallen i penninglönerna, bl. a. genom skärpta dyrtidstilläggsbestämmelser, reallönerna för de statsanställda (varmed här avses penninglönen jämförd med det allmänna levnadskostnadsindextalet) icke i allmänhet ha fallit under perioden. På dyraste ort ha de så bestämda reallö-
nerna för alla här medtagna grupper stegrats, och detta skulle merendels ha varit fallet även utan de provisoriska dyrortstilläggen 1931 och 1935. På billigaste ort föreligger någon sänkning av reallönerna för en och annan av de i undersökningen medtagna grupperna. Det må emellertid påpekas, att den allmänna levnadskost- nadsindexserien ej är representativ för den verkliga levnadskostnadsutvecklingen å de dyraste eller billigaste orterna, varför några fullt tillförlitliga omdömen om real- lönerna å dylika orter ej kunna grundas å en sådan jämförelse, som här gjorts.
Stockholm i november 1937.
Henrik Klackenberg.
abell 1. Löneutvecklingen 1860 —1935 för stationskarl, industriarbetare och statare. (Jämför diagram 1 och 2.) Stationskarl (slutlön) Manliga industri— Statare (inkl. natura- arbetare förmåner) År Billigaste ort Dyraste ort ! I 1913 1860 1913 1 ' 1 1:
Kr- 481115 491695 KL 481680 = 100 Kr- =1uo =1(l0 KL 31% 31030 1860 711 100 48 739 100 43 414 100 32 215 100 36 1861 » 100 » » 100 » 416 100 » 235 109 39 1862 » 100 » » 100 » 439 106 33 242 113 41 1863 606 85 41 654 88 38 446 108 34 220 102 37 1864 » 85 » » 88 » 439 106 33 215 100 36 1865 » 85 » » 88 » 458 111 35 221 103 37 1866 » 85 » » 88 » 456 110 35 238 111 40 1867 540 76 36 726 98 42 460 111 35 270 126 45 1868 » 76 » » 98 » 476 115 36 293 136 49 1869 » 76 » » 98 » 490 118 37 259 120 43 1870 672 95 45 726 98 » 501 121 38 247 115 41 1871 » 95 » » 98 » 509 123 39 263 122 44 1872 » 95 » » 98 » 558 135 42 283 132 47 1873 » 95 » » 98 » 609 147 46 308 143 52 1874 738 104 50 798 108 46 653 158 50 336 156 56 1875 837 118 56 870 118 51 668 161 51 324 151 54 1876 » » » » » » 656 158 50 333 155 56 1877 » » » » » » 668 161 51 346 161 58 1878 » » » » » » 617 149 47 321 149 54 1879 » » » » » » 576 139 44 319 148 53 1880 » » » » » » 621 150 47 356 166 60 1881 » » » » » » 646 156 49 369 1 72 62 1882 » » » » » » 664 160 51 342 159 57 1883 » » » » » » 663 160 50 342 159 57 1884 » » » » » » 681 164 52 335 156 56 1885 » » » » » » 675 163 51 328 153 55 1886 » » » » » » 662 160 50 311 145 52 1887 » » » » » » 668 161 51 307 143 51 1888 » » » » » » 684 165 52 318 148 53 1889 » » » » » » 725 175 55 327 152 55 1890 » » » » » » 741 179 56 345 160 58 1891 » » » » » » 748 181 57 359 167 60 1892 » » » » » » 744 180 57 376 175 63 1893 » » » » » » 754 182 57 356 166 60 1894 » » » » » » 766 185 58 353 164 59 1895 » » » » » » 779 188 59 361 168 60 1896 » » » » » » 805 194 61 376 175 63 1897 » » » » » » 829 200 68 385 179 64 1898 870 122 58 870 » » 879 212 67 400 186 67 1899 942 132 63 942 127 55 917 221 70 427 199 72 1900 » » » » » » 947 229 72 430 200 72 1901 1 070 150 72 1070 145 62 933 225 71 426 198 71 1902 » » » » » » 949 229 72 439 204 74
462
Tabell 1. Löneutvecklingen 1860—1935 för stationskarl, industriarbetare och statare (forts.).
Stationskarl (slutlon) Manliga industri- Statare (inkl. natura—
arbetare förmåner)
År Billigaste ort Dyraste ort
1860 1913 1560 1913 , 1860 1913 meo 1913 :100 =100 K” =100 =100 ”' =100 =100 K” =100 :100
Kr.
1903 1 070 150 72 1 070 145 62 968 234 74 434 202 73 1904 » » » » » » 997 241 76 440 205 74 1905 1 130 159 76 1 130 153 66 995 240 76 473 220 79
1906 » » » » » | 1 086 262 83 497 231 83 1907 1 488 209 100 1 720 233 100 1 147 277 87 522 243 87 1908 » » » » >> ') 1 146 277 87 541 252 91 1909 » » » » » » 1 042 252 79 553 257 93 1910 » » » » » » 1 230 297 94 557 259 93 1911 » » » » » » 1 246 301 95 576 268 96 1912 » >> » » >> » 1 293 312 98 612 285 103 ' 1913 ') >> » » » » 1 313 317 100 597 278 100 (1913) (1 233) (317) (100) (720) (278) (100) 1914 » » » » » » 1 233 317 100 811 313 113 1915 » » » » » 1 319 339 107 883 341 123 D 1916 1 878 264 126 1 990 269 116 1 469 378 119 987 381 137 1917 2 210 311 149 2 607 353 152 1 760 452 143 1 256 485 174 1918 3 530 496 237 4 100 555 238 2 427 624 197 1 764 681 245 1919 4 260 599 286 4 897 663 285 3 050 784 247 2 088 806 290 1920 4 934 694 332 5 883 796 342 3 535 909 287 2 352 908 327 1921 4 539 638 305 5 595 757 325 3 123 803 253 1 649 637 229 1922 3 606 507 242 4 492 608 261 2 363 608 192 1 325 512 184 1923 3 195 449 215 4 025 545 234 2 292 589 186 1 275 492 177 1924 3 011 423 202 3 822 517 222 2 464 633 200 1 371 529 190 1925 3 048 429 205 3 869 524 225 2 505 644 203 1 318 509 183 1926 2 999 422 202 3 806 515 221 2 605 670 211 1 328 513 184 1927 2 974 418 200 3 774 511 219 2 629 676 213 1 334 515 185 1928 2 987 420 201 3 790 513 220 2 539 653 206 1 329 513 185 1929 2 968 417 199 3 767 510 219 2 742 705 222 1 308 505 182 1930 2 900 408 195 3 680 498 214 2 714 698 220 1 260 486 175 1931 2 851 401 192 3 681 498 214 2 602 669 211 1 247 481 173 1932 2 827 398 190 3 712 502 216 2 372 610 192 1 213 468 168 1933 2 784 392 187 3 655 495 213 2 416 621 196 1 208 466 168 1934 2 765 389 186 3 631 491 211 2 579 663 209 1 229 475 171 1935 2 790 392 187 3 729 505 217 2 659 684 216 1 263 488 175
arbetare. Dagslönen för manlig lantarbetare Den kontanta årslönen Å r enligt markegångstaxoma enligt j ordbruksstatistiken forjågåglhgkståfåäåkirålgt Öre 1913=100 Öre 1913=100 Kr. 1913=100 1865 94 37 103 42 114 36 1866 93 37 102 42 113 36 1867 89 35 95 39 107 34 1868 84 33 91 37 99 31 1869 84 33 91 37 97 31 1870 88 35 94 39 100 31 1871 92 37 109 45 116 37 1872 110 44 139 57 141 44 1873 134 53 160 66 160 50 1874 139 55 158 65 159 50 1875 139 55 161 66 165 52 1876 140 56 160 66 163 51 1877 139 55 145 60 158 50 1878 117 46 127 52 146 46 1879 105 42 121 50 135 43 1880 109 43 119 49 138 44 1881 113 45 124 51 140 44 1882 123 49 127 52 154 49 1883 131 52 134 55 160 50 1884 129 51 134 55 158 50 1885 127 50 125 51 150 47 1886 119 47 124 51 142 45 1887 111 44 120 49 138 44 1888 114 45 124 51 143 45 1889 119 47 128 53 148 47 1890 127 50 140 58 159 50 1891 131 52 142 58 163 51 1892 138 55 146 60 165 52 1893 136 54 145 60 169 53 1894 138 55 147 60 174 55 1895 139 55 147 60 175 55 1896 140 56 149 61 178 56 1897 146 58 157 65 186 59 1898 160 63 172 71 202 64 1899 174 69 183 75 217 68 1900 183 73 184 76 222 70 1901 177 70 181 74 223 70 1902 175 69 178 73 225 71 1903 181 72 180 74 227 72 1904 184 73 188 77 237 75 1905 189 75 194 80 240 76 1906 200 79 210 86 257 81 1907 223 88 218 90 278 88 1908 230 91 221 91 284 90 1909 233 92 226 93 289 91 1910 237 94 226 93 293 92 1911 239 95 230 95 301 95 1912 243 96 230 95 312 98 1913 252 100 * 243 100 317 100
Tabell 3. Faktisk årslöneutveckling 1863—1919 lör några ordinarie tjänstemanna- grupper vid statens järnvägar. (Jämför diagram 1.)
Lokomotivförare Lokomotiveldare Banvakt Stationskarl År . ( Kr. 1913: 100 Kr. 1913=1ou Kr. 1913 = 100 Kr. 1913=100 ”E%” 1863 1 725 57 863 45 481 38 518 41 79 1864 1 639 54 927 48 484 39 530 42 81 1865 1 731 57 1 014 53 490 39 556 44 85 1866 1 847 61 1 032 54 488 39 540 43 83 1867 1 998 66 1 124 59 501 40 543 43 83 1868 1 898 63 1 137 59 521 42 543 43 83 1869—1871 . . . . . . . . . 1872 1 813 60 1 060 55 559 45 569 45 87 1873 1 932 64 1 162 61 603 48 617 49 94 1874 2 446 81 1 556 81 616 49 682 54 104 1875 2 291 76 1 538 80 668 53 716 56 110 1876 2 346 78 1 606 84 647 52 702 55 107 1877 2 350 78 1 564 82 651 52 708 56 108 1878 2 411 80 1 588 83 686 55 733 58 112 1879 2 366 78 1 513 79 693 55 736 58 113 1880 2 422 80 1 550 81 694 55 735 58 112 1881 2 410 80 1 578 83 699 56 . . . 1882 2 588 86 1 664 87 701 56 763 60 117 1883 2 659 88 1 698 89 698 56 778 61 119 1884 2 731 90 1 717 91 702 56 779 61 119 1885 2 768 92 i 750 92 712 57 783 62 120 1886 2 608 86 1 676 88 714 57 786 62 120 1887 2 584 86 1 664 87 716 57 787 62 120 1888 2 609 86 I 636 86 718 57 790 62 121 1889 2 603 86 1 666 87 718 57 791 62 121 1890 2 608 86 1 637 86 762 61 793 62 121 1891 2 621 87 1 643 86 759 61 796 63 122 1892 2 612 87 1 630 85 757 61 797 63 122 1893 2 672 88 1 649 86 759 61 795 63 122 1894 2 585 86 1 585 83 761 61 796 63 122 1895 2 620 87 1 633 85 764 61 795 63 122 1896 2 639 87 1 631 85 767 61 802 63 123 1897 2 539 84 1 556 81 900 72 805 63 123 1898 2 516 83 1 534 80 857 68 843 66 129 1899 2 206 73 1 350 71 915 73 877 69 134 1900 2 228 74 1 331 70 962 77 906 71 139 1901 2 238 74 1 332 70 934 75 899 71 138 1902 2 189 72 1 319 69 920 74 910 72 139 1903 2 264 75 1 358 71 942 75 934 74 143 1904 2 285 76 1 380 72 939 75 933 73 143 1905 2 294 76 1 384 72 953 76 954 75 146 (1906) (2 254) (75) (1 397) (73) (949) (76) (938) (74) 144 1906 2 171 75 1 388 73 1 027 76 1 025 74 (144) 1907 2 720 94 1 522 80 1 324 98 1 301 94 183 1908 2 699 93 1 801 95 1 391 103 1 354 98 190 1909 2 661 92 1 801 95 1 331 98 1 335 96 188 1910 2 730 94 1 869 98 1 326 98 1 322 95 186 1911 2 784 96 1 869 98 1 349 100 1 370 99 192 1912 2 838 98 1 822 96 1 327 98 1 369 99 192 1913 2 908 100 1 899 100 1 354 100 1 388 100 195 1914 2 928 101 1 875 99 1 347 99 1 374 99 193 1915 2 970 102 2 012 106 1 488 110 1 527 110 215 1916 3036 104 2 114 111 1494 110 1 601 115 225 1917 3 225 111 2 287 120 1 681 124 1 771 128 249 1918 5 308 183 3 750 197 3 023 223 3 150 227 443 1919 6 106 210 4 499 237 3 841 284 3 927 283 552
Tabell 4. Löneutvecklingen 1913—1935 lör lantarbetare.
(Jämför diagram 3.)
Manliga lantarbetare Kvinnliga lantarbetare " " Beräknad TJanare Stig-113112? e toltngllazilllgållng TJanare totalavlöning År per år för per år för Årslön samt Årslön och samtliga Årslön samt samtliga kost och logi naturaförmåner arbetare kost och logi arbetare .- 1 1 191
”' 31180 K" 51150 & 51030 Kr- 51030 KL = 1030 1913 683 100 720 100 698 100 485 100 447 100 1914 702 103 811 113 731 105 501 103 461 103 1915 755 111 883 123 776 111 547 113 492 110 1916 906 133 987 137 925 133 655 135 588 132 1917 1 146 168 1 256 174 1 197 171 818 169 747 167 1918 1 629 239 1 764 245 1 689 242 1 131 233 1 026 230 1919 1 903 279 2 088 290 2 008 288 1 320 272 1 216 272 1920 2 105 308 2 352 327 2 218 318 1 495 308 1 392 311 1921 1 551 227 1 649 229 1 598 229 1 174 242 1 098 246 1922 1 246 182 1 325 184 1 239 178 975 201 891 199 1923 1 155 169 1 275 177 1 169 167 913 188 837 187 1924 1 164 170 1 371 190 1 201 172 933 192 850 190 1925 1 139 167 1 318 183 1 178 169 909 187 836 187 1926 1 126 165 1 328 184 1 175 168 898 185 831 186 1927 1 121 164 1 334 185 1 175 168 893 184 830 186 1928 1 119 164 1 329 185 1 173 168 891 184 831 186 1929 1 123 164 1 308 182 1 172 168 893 184 835 187 1930 1 093 160 1 260 175 1 152 165 880 181 825 185 1931 1 060 155 1 247 173 1 124 161 860 177 808 181 1932 1 003 147 1 213 168 1 083 155 817 168 777 174 1933 971 142 1 208 168 1 064 152 798 165 764 171 1934 980 143 1 229 171 1 079 155 807 166 7 75 173 1935 1 010 148 1 263 175 1 111 159 826 170 795 178
30—379086.
Tabell 5. Löneutvecklingen 1913—1935 för industriarbetare m. fl. (Jämför diagram 3.) Arbetare inom industri och hantverk, handel och transportväsen, allmän tjänst m. m. Å r M ä n Kvinnor Minderåriga Samtliga arbetare K.. 5130 K.. 53% K.. 5103 K.. 3135 1913 1 241 100 651 100 485 100 1 088 100 1914 . 1 090 100 1915 . . . . . . 1 171 108 1916 1 479 119 755 116 600 124 1 295 119 1917 1 773 143 854 131 727 150 1 544 142 1918 2 502 202 1 113 171 971 200 2 160 199 1919 3 186 257 1 634 251 1 186 245 2 783 256 1920 3 607 291 2 136 328 1 456 300 3 207 295 1921 3 363 271 1 820 280 1 193 246 2 949 271 1922 2 570 207 1 498 230 912 188 2 272 209 1923 2 482 200 1 490 229 933 192 2 205 203 1924 2 592 209 1 519 233 983 203 2 297 211 1925 2 651 214 1 539 236 1 047 216 2 350 216 1926 2 707 218 1 567 241 1 049 216 2 397 220 1927 2 753 222 1 601 246 1 073 221 2 440 224 1928 2 697 217 1 614 248 1 035 213 2 397 220 1929 2 846 229 1 637 251 1 099 227 2 518 231 1930 2 865 231 1 671 257 1 096 226 2 538 233 1931 2 767 223 1 582 243 1 016 209 2 443 225 1932 2 597 209 1 583 243 967 199 2 310 212 1933 2 612 210 1 555 239 970 200 2 317 213 1934 2 715 219 1 609 247 1 010 208 2 408 221 1935 2 770 223 1 661 255 1 036 214 2 462 226
Tabell 6. Löneutvecklingen 1913—1935 lör privatanställda. (Jämför diagram 3.) Prlvatanställda (förvaltningspersonal o. d.) Å Män Kvinnor Samtliga anställda 1- Samtliga Samtliga Tekn. personal Kontorspers. Butikspers. 1 .
Kr. =S???) Kr. i911030 Kr. igllå) Kr. 51050 lxr. $%?) 1913 2 349 100 1 093 100 3 055 100 1 973 100 1 085 100 1914 2 400 102 1 160 106 3 089 101 2 100 106 1 198 110 1915 2 500 106 1 210 111 3 184 104 2 196 111 1 265 117 1916 2 730 116 1 320 121 3 496 114 2 379 121 1 398 129 1917 3 204 136 1 460 134 4 144 136 2 654 135 1 537 142 1918 4 007 171 1 905 174 5 063 166 3 389 172 1 959 181 1919 4 695 200 2 283 209 5 718 187 4 075 207 2 298 212 1920 5 376 229 2 839 270 6 393 209 4 689 238 2 970 274 1921 5 416 231 2 926 268 6 568 215 4 742 240 2 945 271 1922 4 849 206 2 699 247 5 976 196 4 237 215 2 679 247 1923 4 571 195 2 537 232 5 542 181 3 999 203 2 573 237 1924 4 524 193 2 477 227 5 504 180 3 933 199 2 545 235 1925 4 534 193 2 456 225 5 506 180 3 928 199 2 553 235 1926 4 399 187 2 430 222 5 486 180 3 755 190 2 547 235 1927 4 392 187 2 412 221 5 451 178 3 738 189 2 568 237 1928 4 394 187 2 362 216 5 525 181 3 706 188 2 523 233 1929 4 351 185 2 340 214 5 500 180 3 690 187 2 438 225 1930 4 332 184 2 339 214 5 470 179 3 625 184 2 546 235 1931 4 154 177 2 304 211 5 496 180 3 496 177 2 292 211 1932 4 048 172 2 270 208 5 304 174 3 441 174 2 230 206 1933 4 005 170 2 212 202 5 196 170 3 429 174 2 152 198 1934 3 999 170 2 186 200 5 166 169 3 439 174 2 103 194 1935 4 005 170 2 139 196 5 198 170 3 444 175 2 028 187
Tabell 7. Löneutvecklingen 1913—1935 för vissa civila statstjänstemän. (Jämför diagram 3, 4, 5, 6, 7 och 9.) Billigaste ort Dyraste ort År Begynnelselön Slutlön Begynnelselön Slutlön 1913 1920 1913 1920 1913 1920 - 1913 1920 K” = 100 = 100 KR = 100 = 100 & = 100 = 100 1”- = 100 = 100 Stationskarl. 1914 1 128 100 1 488 100 1 356 100 1 720 100 1915 1 128 100 1 488 100 1 356 100 1 720 100 1916 1 412 125 1 878 126 1 746 129 1 990 116 1917 1 842 163 2 210 149 2 219 164 2 607 152 1918 3 140 278 3 530 237 3 542 261 4 100 238 1919 3 594 319 4 260 286 4 119 304 4 897 285 1920 4 143 367 100 4 934 332 100 4 906 362 100 5 883 342 100 1921 3 798 337 92 4 539 305 92 4 631 342 94 5 595 325 95 1922 2 983 264 72 3 606 242 73 3 683 272 75 4 492 261 76 1923 2 612 232 63 3 195 215 65 3 268 241 67 4 025 234 68 1924 2 442 216 59 3 011 202 61 3 082 227 63 3 822 222 65 1925 2 472 219 60 3 048 205 62 3 120 230 64 3 869 225 66 1926 2 430 215 59 2 999 202 61 3 070 226 63 3 806 221 65 1927 2 413 214 58 2 974 200 60 3 044 224 62 3 774 219 64 1928 2 423 215 58 2 987 201 61 3 057 225 62 3 790 220 64 1929 2 408 213 58 2 968 199 60 3 038 224 62 3 767 219 64 1930 2 353 209 57 2 900 195 59 2 969 219 61 3 680 214 63 1931 2 314 205 56 2 851 192 58 2 969 219 61 3 681 214 63 1932 2 294 203 55 2 827 190 57 2 993 221 61 3 712 216 63 1933 2 259 200 55 2 784 187 56 2 947 217 60 3 655 213 62 1934 2 244 199 54 2 765 186 56 2 928 216 60 3 631 211 62 1935 2 264 201 55 2 790 187 57 3 020 223 62 3 729 217 63 Slationsslcrivare. 1914 1 800 100 3 240 100 2 100 100 3 550 100 1915 1 800 100 3 240 100 2 100 100 3 550 100 1916 1 920 107 3 240 100 2 200 105 3 550 100 1917 2 460 137 4 076 126 2 851 136 4 594 129 1918 3 938 219 5 888 182 4 328 206 6 578 185 1919 4 882 271 7 546 233 5 503 262 8 256 233 1920 6 138 341 100 8 605 266 100 7 266 346 100 9 968 281 100 1921 6 068 337 99 7 782 240 90 7 458 355 103 9 504 268 95 1922 4 889 272 80 6 327 195 74 6 055 288 83 7 774 219 78 1923 4 395 244 72 5 743 177 67 5 487 261 76 7 096 200 71 1924 4 184 232 68 5 500 170 64 5 251 250 72 6 822 192 68 1925 4 236 235 69 5 568 172 65 5 316 253 73 6 907 195 69 1926 4 167 232 68 5 477 169 64 5 229 249 72 6 794 191 68 1927 4 133 230 67 5 431 168 63 5 186 247 71 6 737 190 68 1928 4 150 231 68 5 454 168 63 5 207 248 72 6 765 191 68 1929 4 124 229 67 5 420 167 63 5 175 246 71 6 723 189 67 1930 4 029 224 66 5 294 163 62 5 055 241 70 6 567 185 66 1931 3 960 220 65 5 203 161 60 5 052 241 70 6 558 185 66 1932 3 926 218 64 5 158 159 60 5 091 242 70 6 603 186 66 1933 3 865 215 63 5 078 157 59 5 012 239 69 6 500 183 65 1934 3 839 213 63 5 044 156 59 4 979 237 69 6 456 182 65 1935 3 874 215 63 5 089 157 59 5 089 242 70 6 580 185 66
Tabell 7. Löneutvecklingen 1913—1935 för vissa civila statstjänstemän (forts.). Billigaste ort Dyraste ort År Begynnelselön Slutlön Begynnelselön Slutlön 1913 1920 1913 1920 1913 1920 . 1913 1920 K” = 100 = 100 KR = 100 = 100 K” = 100 = 100 **" = 100 = 100 Notarie. 1914 3 700 100 5 200 100 4 000 100 5 500 100 1915 3 700 100 5 200 100 4 000 100 5 500 100 1916 3 700 100 5 200 100 4 000 100 5 500 100 1917 4 255 115 5 980 115 4 600 115 6 300 115 1918 6 277 170 8 271 159 6 727 168 8 571 156 1919 7 960 215 10 180 196 8 408 210 10 624 193 1920 9 418 255 100 12 130 233 100 9 961 249 100 12 672 230 100 192] 8 926 241 95 11 559 222 95 9 452 236 95 12 085 220 95 1922 7 105 192 75 8 582 165 71 8 738 218 88 10 355 188 82 1923 6 470 175 69 7 853 151 65 7 999 200 80 9 513 173 75 1924 6 211 168 66 7 562 145 62 7 704 193 77 9 183 167 72 1925 6 288 170 67 7 656 147 63 7 800 195 78 9 298 169 73 1926 6 185 167 66 7 530 145 62 7 672 192 77 9 144 166 72 1927 6 133 166 65 7 467 144 62 7 607 190 76 9 068 165 72 1928 6 159 166 65 7 498 144 62 7 639 191 77 9 106 166 72 1929 6 120 165 65 7 451 143 61 7 591 190 76 9 048 165 71 1930 5 978 162 63 7 278 140 60 7 415 185 74 8 838 161 70 1931 5 875 159 62 7 152 138 59 7 404 185 74 8 812 160 70 1932 5 824 157 62 7 089 136 58 7 455 186 75 8 861 161 70 1933 5 733 155 61 6 979 134 58 7 339 183 74 8 722 159 69 1934 5 695 154 60 6 932 133 57 7 290 182 73 8 663 158 68 1935 5 746 155 61 6 995 135 58 _7 422 186 75 8 807 160 69 Rädsiiänst. 1914 7 500 100 8 100 100 '8 100 100 8 700 100 1915 7 500 100 8100 100 8 100 100 8 700 100 1916 7 500 100 8 100 100 8 100 100 8 700 100 1917 8 300 111 8 900 110 8 900 110 9 500 109 1918 10511 140 11 111 137 11 111 137 11 711 135 1919 13 108 175 13 708 169 13 708 169 14 308 164 1920 16158 215 100 17 098 211 100 17 098 211 100 18 037 207 100 1921 15 771 210 98 16 824 208 98 16 824 208 98 17 876 205 97 1922 12 159 162 75 14 025 173 82 14 025 173 82 15 892 183 88 1923 11 201 149 69 12 860 159 75 12 860 159 75 14 467 166 80 1924 10 832 144 67 12 372 153 72 12 372 153 72 13 812 159 77 1925 10 968 146 68 12 516 155 73 12 516 155 73 13 956 160 77 1926 10 787 144 67 12 324 152 72 12 324 152 72 13 764 158 76 1927 10 696 143 66 12 228 151 72 12 228 151 72 13 668 157 76 1928 10 741 143 66 12 276 152 72 12 276 152 72 13 716 158 76 1929 10 674 142 66 12 204 151 71 12 204 151 71 13 644 157 76 1930 10 424 139 65 11 940 147 70 11 940 147 70 13 380 154 74 1931 10 243 137 63 11 748 145 69 11 868 147 69 13 308 153 74 1932 10 116 135 63 11 586 143 68 11 826 146 69 13 266 152 74 1933 9 933 132 61 11 373 140 67 11 613 143 68 13 053 150 72 1934 9 870 132 61 11310 140 66 11 550 143 68 12 990 149 72 1935 9 954 133 . 62 11 394 141 67 11 694 144 68 13 134 151 73
Bilaga 7 (forts.).
Tabell 8. Löneutvecklingen 1900—1935 för fanjunkare och kapten. (Jämför diagram 2, 4 och 8.)
Billigaste ort Dyraste ort År Begynnelselön Slutlön Begynnelselön Slutlön Kr 1900 1913 1920 Kr 1900 1913 1920 Kr 1900 1913 1920 Kr 1900 1913 1920 ' =100=100=100 ' =100=100=100 ' =100=100=100 ' =IUO =100=100 , % Fan/"ankare. ; 1900 1607 100 1607 100 1711 100 1711 100 1901 1607 100 1607 100 1711 100 1711 100 1902 1900 118 1900 118 1950 114 1950 114 1903 1990 124 1990 124 2050 120 2050 120 1904 2170 135 2170 135 2230 130 2230 130 1905 2170 135 2170 135 2230 130 2230 130 1906 2170 135 2170 135 2230 130 2230 130 1907 2483 155 2483 155 2543 149 2543 149 1908 2483 155 2483 155 2543 149 2543 149 1909 2483 155 2483 155 2543 149 2543 149 1910 2483 155 2483 155 2543 149 2543 149 1911 2483 155 2483 155 2543 149 2543 149 1912 2483 155 2483 155 2543 149 2543 149 1913 2483 155 100 2483 155 100 2543 149 100 2543 149 100 1914 2483 155 100 2483 155 100 2543 149 100 2543 149 100 1915 2483 155 100 2483 155 100 2543 149 100 2543 149 100 1916 2543 158 102 2543 158 102 2603 152 102 2603 152 102 1917 3015 188 121 3015 188 121 3084 180 121 3084 180 121 1918 5142 320 207 6342 395 255 5248 307 206 6448 377 254 1919 5271 328 212 6455 402 260 5360 313 211 6544 382 257 1920 6134 382 247 100 7580 472 305 100 6243 365 245 100 7688 449 302 100 1921 5736 357 231 94 7140 444 288 94 6368 372 250 102 7930 463 312 103 1922 3994 249 161 63 5472 341 220 72 4974 291 196 80 6732 393 265 88 1923 3560 222 143 58 4942 308 199 65 4476 262 176 72 6121 358 241 80 1924 3367 210 136 55 4718 294 190 62 4262 249 168 68 5869 343 231 76 1925 3408 212 137 56 4776 297 192 63 4315 252 170 69 5942 347 234 77 1926 3353 209 135 55 4698 292 189 62 4245 248 167 68 5845 342 230 76 1927 3325 207 134 54 4659 290 188 61 4210 246 166 67 5796 339 228 75 1928 3339 208 134 54 4679 291 188 62 4227 247 166 68 5821 340 229 76 1929 3318 206 134 54 4649 289 187 61 4201 246 165 67 5784 338 227 75 1930 3242 202 131 53 4542 283 183 60 4104 240 161 66 5650 330 222 73 1931 3187 198 128 52 4464 278 180 59 4104 240 161 66 5643 330 222 73 1932 3160 197 127 52 4425 275 178 58 4139 242 163 66 5684 332 224 74 1933 3111 194 125 51 4357 271 175 57 4075 238 160 65 5596 327 220 73 1934 3091 192 124 50 4328 269 174 57 4048 237 159 65 5558 325 219 72 1935 3118 194 126 51 4367 272 176 58 4150 243 163 66 5674 332 223 74
(Jämför diagram 2, 4 och 8.)
Billigaste ort Dyraste ort
År Begynnelselön Slutlön Begynnelselön Slutlön Kr 1900 1913 1920 Kr 1900 1913 1920 Kr 1900 1913 1920 Kr 1901, 1913 1920 ' =100 =100 =100 ' =100=100 :100 ' =100 =100=100 ' :1003100=100 Kapten. 1900 3060 100 4660 100 3233 100 4833 100 19013060 100 4660 100 3233 100 4833 100 1902 3060 100 4660 100 3233 100 4833 100 1903 4260 139 5260 113 4360 135 5360 111 1904 4260 139 5260 113 4360 135 5360 111 1905 4260 139 5260 113 4360 135 5360 111 1906 4260 139 5260 113 4360 135 5360 111 1907 4260 139 5260 113 4360 135 5360 111 1908 4260 139 5260 113 4360 135 5360 111 1909 4260 139 5260 113 4360 135 5360 111 1910 4260 139 5260 113 4360 135 5360 111 19114260 139 5260 113 4360 135 5360 111 1912 4260 139 5260 113 4360 135 5360 111 1913 4260 139 100 5260 113 100 4360 135 100 5360 111 100 1914 4260 139 100 5260 113 100 4360 135 100 5360 111 100 1915 4260 139 100 5260 113 100 4360 135 100 5360 111 100 1916 4260 139 100 5260 113 100 4360 135 100 5360 111 100 1917 4899 160 115 6049 130 115 5014 155 115 6160 127 115 1918 7943 260 186 9381 201 178 8092 250 186 9481 196 177 1919 8271 270 194 10491 225 199 8419 260 193 10639 220 198 1920 9798 320 230 10012509 268 238 100 9979 309 229 100 12690 263 237 100 19219294 304 218 9511926 256 227 9510241 317 235 103 12979 269 242 102 1922 7105 232 167 73 9437 203 179 75 8737 270 200 88 11303 234 211 89 1923 6470 211 152 66 8654 186 165 69 7999 247 183 80 10400 215 194 82 1924 6211 203 146 63 8344 179 159 67 7704 238 177 77 10050 208 188 79 1925 6288 205 148 64 8448 181 161 68 7800 241 179 78 10176 211 190 80 1926 6185 202 145 63 8309 178 158 66 7672 237 176 77 10008 207 187 79 1927 6133 200 144 63 8239 177 157 66 7607 235 174 76 9924 205 185 78 1928 6159 201 145 63 8272 178 157 66 7640 236 175 77 9966 206 186 78 1929 6120 200 144 62 8222 176 156 66 7591 235 174 76 9903 205 185 78 1930 5978 195 140 61 8030 172 153 64 7415 229 170 74 9672 200 180 76 1931 5875 192 138 60 7891 169 150 63 7404 229 170 74 9638 199 180 76 1932 5824 190 137 59 7822 168 149 63 7455 231 171 75 9674 200 180 76 1933 5733 187 135 59 7700 165 146 62 7339 227 168 74 9513 197 177 75 1934 5695 186 134 58 7648 164 145 61 7290 225 167 73 9450 196 176 74 1935 5746'188 135 59 7717 166 147 62 7422 230 170 74 9594 199 179 76
(Jämför diagram 9 och 10.)
. Pappers- Komm. kraft-, Mekaniska '. .. Sågverk masse- Bagerier belysn.- och Arbetare ud verkstader fabriker vattenverk Män Män Män Män Kvinnor Män Antal 1935 42 099 17 057 15 915 2 372 1 404 5 886 Därav i A—C 11 589 11 738 12 972 266 257 724 D—F 20 040 4 722 2 943 1 028 510 2 653 G(—rI») 10 470 597 — 1 078 637 2 509 1920 1920 1920 1920 1920 1920 År Kr. : 100 Kr. : 100 Kr. : 100 Kr. : 100 Kr. : 100 Kr. = 100 1920 3 456 100 3 170 100 3 843 100 4 248 100 2 536 100 4 220 100 1921 3 357 97 2 887 91 2 834 74 4 512 106 2 750 108 4 375 104 1922 2 679 78 1 825 58 2 153 56 3 900 92 2 275 90 3 408 81 1923 2 546 74 1 889 60 1 938 50 3 452 81 2 126 84 3 140 74 1924 2 687 78 2 094 66 2 359 61 3 434 81 2 189 86 3 153 75 1925 2 640 76 2 077 66 2 354 61 3 517 83 2 249 89 3 531 84 1926 2 745 79 2 054 65 2 474 64 3 503 83 2 191 86 3 365 80 1927 2 774 80 2 173 69 2 618 68 3 559 84 2 248 89 3 388 80 1928 2 853 83 2 105 66 2 203 57 3 672 86 2 204 87 3 456 82 1929 2 900 84 2 255 71 2 776 72 3 667 86 2 188 86 3 510 83 1930 2 840 82 2 202 70 2 789 73 3 648 86 2 129 84 3 513 83 1931 2 772 80 1 985 63 2 538 66 3 559 84 2 179 86 3 601 85 1932 2 518 73 1 873 59 1 859 48 3 524 83 2 144 85 3 547 84 1933 2 640 76 1 856 59 2 363 62 3 429 81 2 080 82 3 433 81 1934 2 865 83 1 950 62 2 599 68 3 445 81 2 131 84 3 377 80 1935 2 905 84 1 981 63 2 590 67 3 560 84 2 155 85 3 369 80 Spinnerier. väverier Skrädderier o. sömnads- .. . . _ Arbetare vid 0. dyl. fabriker Tandsmksrabrme' Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Antal 1935 13 091 18 465 2 107 10 403 1 592 1 022 Därav iA—C 5 314 6 092 241 1 420 743 493 D—F 6 685 9 633 1 074 5 221 849 529 G(—»I») 1 092 2 740 792 3 762 — —— 1920 1920 1920 1920 1920 1920 År Kr. =100 Kr. =100 Kr. =100 Kr. : mo Kr. : 100 Kr. = 100 1920 3 211 100 2 080 100 4 676 100 2 325 100 2 940 100 1 694 100 1921 2 547 79 1 574 76 3 760 80 1 983 85 2 406 82 1 329 79 1922 2 145 67 1 380 66 3 363 72 1 695 73 1 884 64 1 095 65 1923 2 143 67 1 409 68 3 318 71 1 650 71 1 930 66 1 130 67 1924 2 142 67 1 412 68 3 241 69 1 655 71 2 047 70 1 158 68 1925 2 021 63 1 321 64 3 244 69 1 612 69 2 269 77 1 363 80 1926 2 137 67 1 398 67 3 273 70 1 675 72 2 430 83 1 395 82 1927 2 163 67 1 421 68 3 279 70 1 722 74 2 540 86 1 434 85 1928 2 153 67 1 421 68 3 276 70 1 757 76 2 515 86 1 489 88 1929 2 146 67 1 421 68 3 287 70 1 774 76 2 558 87 1 571 93 1930 2 128 66 1 458 70 3 222 69 1 749 75 2 519 86 1 520 90 1931 1 820 57 1 215 58 3 150 67 1 689 73 2 390 81 1 490 88 1932 2 093 65 1 412 68 2 940 63 1 647 71 1 780 61 1 164 69 1933 2 111 66 1 404 68 2 827 61 1 594 69 1 467 50 995 59 1934 2 164 67 1 459 70 2 972 64 1 653 71 1 701 58 1 092 65 1935 2 152 67 1 466 71 2 999 64 1 693 73 2 111 72 1 358 80
Tabell lo. Löneutvecklingen 1920—1935 lör kontors- och butikspersonal. (Jämför diagram 9.)
Kontorspersonal Butikspersonal Män Kvinnor Män Kvinnor
Antal 1935 24 610 . 17 012 13 328 14 941 Därav iA—C 4 592 1 639 1 149 764
D—F 8 475 5 546 5 966 5 557 G(-—)I|) 11543 9827 6213 8620 1920 1920 1920 1920 År Kr. : 100 Kr. ___ 100 Kr. = 100 Kr. = 100 1920 5 246 100 3 082 100 3 885 100 2 511 100 1921 5 110 97 3 132 102 3 743 96 2 559 102 1922 4 671 89 2 891 94 3 310 85 2 326 93 1923 4 364 83 2 731 89 3 098 80 2 196 88 1924 4 392 84 2 729 89 3 152 81 2 144 85 1925 4 413 84 2 723 88 3 116 80 2 128 85 1926 4 078 78 2 669 87 3 116 80 2 098 84 1927 4 103 78 2 633 85 3 129 81 2 144 85 1928 3 936 75 2 472 80 3 070 79 2 066 82 1929 3 941 75 2 462 80 2 932 76 2 022 81 1930 3 783 72 2 345 76 3 043 78 2 090 83 1931 4 087 78 2 499 81 2 627 68 1 989 79 1932 4 059 77 2 469 80 2 557 66 1 984 79 1933 4 049 77 2 425 79 2 486 64 1 854 74 1934 4 023 77 2 404 78 2 464 63 1 804 72 1935 4 040 77 2 360 77 2 350 61 1 764 70
Tabell 11. Kvinnolönen ! procent av manslönen för några grupper anställda och arbetare åren 1920—1935.
År Kontors— Butiks- Spinnerier, Skrädderier o. Tändsticks— personal personal väverier 0. d. sömnadsfabr. fabriker 1920 58”! 646 648 497 576 1921 61-3 68-4 61-8 52? 55-2 1922 61'9 703 643 501 581 1923 626 709 657 49”! 585 1924 621 680 6519 511 566 1925 61'7 683 654 497 601 1926 654 67-3 65-4 51—2 57-4 1927 642 685 65”! 525 565 1928 628 673 660 536 592 1929 62-5 139-0 662 154-0 611. 1930 620 68"! 685 543 603 1931 611 75"! 668 536 623 1932 608 7713 67'5 560 651. 1933 599 746 665 564 678 1934 598 732 674 556 642 1935 58-4 75-1 681 566 643
Tabell 12.
Levnadskostnadslndexserler. (Jämför diagram 1.)
Levnads— Levnads- Levnadskostnadsindex . 13832. 132232. n ex en - . . . 1" MyMa MyMM ** Mm gt 1860 = 100 1860 = 100 1860 = 100 1914 = 100 1860 100 1887 91 1914 124 100 61 104 88 94 15 143 —— 62 107 89 98 16 161 139 63 102 90 100 17 203 159 64 97 91 103 18 283 214 65 97 92 102 19 328 262 66 100 93 98 1920 330 269 67 107 94 93 21 282 241 68 110 95 94 22 229 195 69 104 96 93 23 213 177 1870 100 97 96 24 213 174 71 102 98 101 25 217 176 72 106 99 106 26 208 172 73 1 15 1900 107 27 206 171 74 119 01 104 28 207 171 75 118 02 105 29 205 169 76 118 03 107 1930 199 164 77 118 04 105 31 . 159 78 110 05 108 32 156 79 103 06 110 33 153 1880 109 07 116 34 154 81 1 11 08 117 35 156 82 108 09 116 83 108 1910 116 84 104 11 115 85 99 12 122 86 94 13 123
Index
Ill! 8 U'
åå
'no»! wnaobmtam
IDO ' rio -
%o- -" 70"
mo ia. w
&&
Diagram 1. Löneutvecklingen för industriarbetare, statare och stationskarl 1860—1935.
- -a- -o mang indwtrlomatore
***—O_o Amore
+——+——' ”ellep/karl Junllån &. & ro./te ort _______ (me ort _---..--— u Teknik Ulin (! 1:3'1914)
leunowhonnnaerna.
. | | I | | » | | 1 | | . . . . | . . | | l l . i I I ] | | | | I 88 10 Ta 7151 11, 12 20 89. 8'1 il. 88 90 99. (W 25 ”12 1100 09. 01 OI- 02 10 11 |'1 IB 18 9.0 19. 2'1 2!- 32 30 31 3135
Diagram 2. Löneutvecklingen för industriarbetare, stationskarl, fanjunkare och kapten 1000—1935.
o- - - —o- — - -a manlig munarter-boxare
15- O_o—o nation/kart lluuön. & dyra./la. art 600 ._—.——-. fanjunkare . .. 354 ------------- _ . .bmiqono _ se. o————o——o kapten _ _ -dgrarh. .— ” . ______ _. .. _ .. . bllllqoute '
&!"
. . . . . . . . . . _._ . . . __
.ooépo'so'aäwdsoloä oäo'qä. .. mammut-1 unusuunmäunnnio i.:iniziwa's
ID
m;.åsuuv'wnna'oai:'aaäaicfsssnzinnmunuuås
Manlig industriarbetare Ststlonsksrl, slutlön & dy- raste ort stationskarl. slutlön & bll- llgsste ort Manlig privatanställd Manlig lantarbetare
Diagram &. Olika grupper av statstjänstemän 1913—1935.
50" *10'
”. W . MO" är
. ni
50. HD in to-
man."-nnnusaisxinulti'ifiånnauwu
Slutlön &. dyraste ort. för: anj un lr are Bhtionsksrl
stationsskrivare Kapten Notarie RMstjänst
Begynneisciön & dyraste ort Slutlön &. dyraste ort Begynnelselön & billigaste
ort. Slutlön & billigaste ort
mu ys |'|. & "t nå ao in så. i: en s &» n as 30 | 11 33 au 35
Diagram 8. Lönens dilferentiering för stationsskrivare 1913—1935. Index
soo,
eo .
lo '
70. ha 50. nu
sa , ” lo
soo-w
no se 10 ie
:: Begynnelselön & dyraste se er!; 334 Begynnelselön & billigaste leo ort =>; Slutlön & dyraste ort ae : Slutlön & billigaste ort ue
».
$$$
Hihi-|| se namn unuhsomnnnn
nm fs fs
. . - . A _A__J_L_.l___A—Å_J-——l—l—l—l——— n la n in 11 aa. :) :'1 15 15 'D at 21 30 3- 31 33 3"! 35
Slutlön & dyraste ort Begynnelseiön ådyraste ort Slutlön &. billigaste ort Begynnelselön & billigaste ort
Diagram 8. Lönens differentiering lör ianjunkare 1913—1935.
index
40 10 "|D
so 'ta 10 la la
en— ID—
loo—
Slutlön & dyraste ort
Slutlön & billigaste ort Begynnelselön I. dyraste ort
Begynnelselön 1 billigaste ort
nunau.nmnmåufsåfsnnnawmnumns
Diagram 9. index
”04
50
% — 'x
Olika grupper av anställda och arbetare 1920—1935.
(Manliga)
v— — -o— — —o Mek. vev-kit. arb.
o———o———= Spinn: o. uöuerlarb.
——————— Kontor/perronnL
Burlkfperfonal
+—+———+ Station/Karl,.rtuuön & Glimne ort
. _____________ u .. & billiga/te '—
Mina! 315393. ååå in Wie ååå: mms
loo-
qo-
15 '
to— 15-
10 LS
bo- 55— 504
Diagram 10. Olika arbetargrupper 1920—1935.
(Manliga)
Arbetare uid-.
- Bagerier
0— ————— o Hewuerknud
>—————+—— Kraft; bak;/nmqr e.oonenverk ———————- Popper/mo/mhbn o———o—o Spm:o.vöoerler
— — —— - — Sågverk
V
'"i . . . . HSO II 29. 23 S'! 95 15 31 !! 3'1 30 Ål 31 33 ?1l135
_ ___—______—_
Bilaga 8.
P. M.
med redogörelse för undersökningar rörande löneförhållandena för vissa tjänstemän och arbetare i icke-statlig anställning.
Kap. [. Löneundersökningarnas syfte och tillkomst.
Enligt de direktiv, som genom chefens för finansdepartementet yttrande till stats- rådsprotokollet den 24 april 1936 utfärdats för 1936 års lönekommitté, har kommittén bland annat att verkställa en omprövning av lönesättningen för de statsanställda mot bakgrunden av de löner, som tillämpas utanför statsförvaltningen. Det har alltså ingått i kommitténs uppgift att söka åvägabringa material för en jämförelse mellan de statsanställdas löner och lönerna för i enskild och kommunal tjänst an- ställda tjänstemän och arbetare.
Kommittén har ansett, att en jämförelse av angivet slag i första hand bör avse att konstatera, hur de i den statliga löneplanen bestämda lönebeloppen förhålla sig till de löner, som i allmänhet utanför statsförvaltningen utgå till tjänstemän i olika ställ— ning, respektive till arbetare. På grundval av en sådan jämförelse kan man, med en allmän kännedom om arbetsuppgifter och utbildningskrav m. m. för olika grupper av statstjänster, bilda sig en uppfattning av lönerelationerna i stort sett mellan ap- proximativt jämförliga anställningar i och utom statens tjänst. För en dylik jämfö- relse kräves dock, att hänsyn tages även till sambandet mellan lön och ålder samt lön och utbildning m. m., varjämte det är av intresse att undersöka, i vilken ut- sträckning andra förmåner än lön, i främsta rummet semester och pension, till- komma de anställda.1
Den officiella lönestatistiken, publicerad i den av socialstyrelsen utgivna Löne- statistisk årsbok för Sverige, är otillräcklig för en mera ingående jämförelse mellan lönerna inom, respektive utanför statsförvaltningen bland annat därför, att den grundar sig på summariska uppgifter från de enskilda företagen rörande antal an- ställda tjänstemän, respektive arbetare samt utbetalda lönesummor utan närmare specifikation av de anställda efter yrke, ålder eller anställningstid. Därtill kommer ifråga om den egentliga arbetarpersonalen, att den officiella statistiken i främsta rummet avser arbetsförtjänsten per timme och att endast ungefärliga siffror rörande årsförtjänsterna kunna erhållas på grundval av vissa antaganden rörande den ge- nomsnittliga arbetstiden per år inom respektive företag eller näringsgrenar. För kommitténs syfte har det därför befunnits nödvändigt att föranstalta särskilda löne- statistiska undersökningar.
Beträffande lönerna för i enskild tjänst anställd förvaltnings- och kontorspersonal m. fl. har Kungl. Maj:t i enlighet med kommitténs därom gjorda framställning upp- dragit åt socialstyrelsen att verkställa utredning i samband med en inom styrelsen pågående undersökning rörande arbetstidsförhållanden för vissa affärsanställda. Re- sultaten av denna utredning, vilken planlagts av socialstyrelsen i samråd med kom- mittén samt representanter för intresserade tjänstemannaorganisationer, ha under
1 Sistnäm—nda frågor hava inom lönekommittén behandlats endast i vad angår försäkringsföre- tagens personal, enär de i övrigt varit föremål för specialundersökningar i samband med pågå- ende särskilda utredningar. 31—379086.
hand delgivits kommittén i form av arbetstabeller. På grundval härav utarbetade tabellsammanställningar jämte en kortfattad, inom kommittén utarbetad kommentar publiceras i kap. II av denna bilaga.1
Vidare har statistiska institutionen vid Lunds universitet, som genom Kungl. Maj:ts beslut erhållit statsbidrag för utförande av en av institutionen igångsatt undersök- ning rörande privatanställda tjänstemäns löne- och anställningsförhållanden m. m., enligt under hand träffad överenskommelse för lönekommitténs räkning verkställt en specialbearbetning av det för undersökningen insamlade materialet enligt av kom- mittén angivna riktlinjer. Vissa av denna bearbetning härrörande resultat återgivas jämte inom kommittén utarbetade kommentarer i kap. II.2
Kommittén har därjämte ansett det önskvärt att för ett begränsat och tämligen enhetligt organiserat område av det privata näringslivet, nämligen försäkringsvä- sendet, erhålla en på fullständigare material grundad information rörande löneför- hållandena än vad ovannämnda undersökningar kunna lämna, varför kommittén utverkat medgivande av chefen för finansdepartementet att låta verkställa en spe- cialundersökning av löneförhållandena bland de privata försäkringsföretagens per- sonal. I och för sistnämnda undersökning har försäkringsinspektionen på kommitténs anhållan införskaffat erforderliga primäruppgifter, vilka bearbetats inom försäk- ringsinspektionen med anlitande av kommitténs personal och i enlighet med av kommittén angivna riktlinjer, varvid undersökningsresultaten sammanställts i form av arbetstabeller, vilka underkastats ytterligare bearbetning i vissa avseenden inom kommitténs kansli. På grundval härav inom kommittén utarbetade tabellsam- manställningar samt de kommentarer till tabellerna, vilka meddelas i kap. III av denna bilaga, ha underställts försäkringsinspektionen.
Även för den del av ovannämnda jämförelse, som avser den egentliga arbetarperso- nalen vid enskilda företag, har kommittén funnit en särskild utredning erforderlig. Se- dan det utrönts, att en del fackförbund från sina medlemmar regelbundet inhämta upp- gifter om dessas årsförtjänst jämte specificerade upplysningar angående arbetarnas yrke, ålder och anställningstid, och att vissa av nämnda förbund vore villiga att ställa detta material till kommitténs förfogande för specialutredning i förut omnämnda syfte, har kommittén begärt och erhållit bemyndigande av chefen för finansdeparte- mentet att på grundval av fackförbundens lönematerial samt liknande av A. B. Svenska Tobaksmonopolet överlämnade uppgifter verkställa en dylik utredning. En redogörelse för resultaten av denna utredning lämnas i kap. IV.
Inom kommitténs kansli hava vidare verkställts vissa sammanställningar och be- arbetningar av tillgängligt material rörande löneförhållandena för tjänstemän och arbetare i kommunal tjänst. I kap. V meddelas vissa resultat av denna utredning, såvitt angår arbetarpersonalen med kommunal anställning.
Kap. ll. Löneförhållandena bland förvaltnings- och kontorspersonal in. fl. i enskild tjänst anställda.
a) Undersökningarnas omfattning och representativitet m. m.
Undersökningarnas omfattning. De uppgifter, vilka kommittén haft att tillgå beträffande löneförhållandena bland förvaltnings- och kontorspersonal m. fl. i en- skild tjänst anställda, härstamma i huvudsak, såsom i kap. I nämnts, dels från en av socialstyrelsen verkställd utredning rörande sagda personals löner, dels från en av
1 En redogörelse för ifrågavarande undersökning kommer att publiceras av socialstyrelsen. ? En preliminär redogörelse för statistiska institutionens undersökning har publicerats i Stats- vetenskaplig tidskrift, h. 4 1937.
statistiska institutionen vid Lunds universitet bedriven undersökning rörande privat- anställda tjänstemäns löne- och anställningsförhållanden m. m.
Socialstyrelsens undersökning omfattar tillhopa 15 030 anställda, därav 12 245 män och 2 785 kvinnor,1 medan statistiska institutionens undersökning berör sammanlagt 7 336 anställda, därav 5 618 män och 1 718 kvinnor. Uppgifterna ha i båda fallen erhållits genom individuella frågeformulär. Socialstyrelsens frågeformulär distri- buerades till ett antal av c:a 26 000, därav 15 000 till anställda, som tidigare besvarat ett genom medverkan av intresserade tjänstemannaorganisationer2 utsänt fråge- ' formulär rörande arbetstidsförhållandena, samt 11 000 enligt adressförteckningar som ställts till styrelsens förfogande av ett antal enskilda arbetsgivare. Statistiska institutionens frågeformulär utsändes till ett antal av 38000, huvudsakligen genom medverkan av vissa tjänstemannaorganisationer. Antalet användbara svar utgjorde vid socialstyrelsens undersökning 579 och vid statistiska institutionens undersökning 19'6 % av de utsända formulären.
Undersökningarnas representativitet med hänsyn till sättet för uppgifternas införskaffande. Enär båda undersökningarna omfatta endast en relativt liten del (c:a 6 respektive 3 %) av hela antalet personer tillhörande de kategorier som van- ligen sammanfattas i begreppet privatanställda,3 är det av vikt att söka konstatera, i vad mån de föreliggande uppgifterna kunna anses representativa för ifrågavarande personalgrupper.
Socialstyrelsens undersökning torde omfatta såväl organiserade som oorganiserade tjänstemän. Däremot omfattar statistiska institutionens undersökning huvudsakligen organiserade tjänstemän. Sålunda ha i främsta rummet medlemmar av förutnämnda organisationer anmodats besvara statistiska institutionens frågeformulär, ehuru dylika i någon omfattning tillställts även oorganiserade tjänstemän. I och för sig behöver detta likväl icke innebära, att räckvidden av de slutsatser, som kunna dragas på grundval av statistiska institutionens material, måste anses begränsad till organisa- tionernas medlemmar. Enär de privatanställdas organisationer först under senaste
' I denna bilaga redovisas endast anställda med uppgift om årsförtjänsten under 1935, varför hela antalet här redovisade anställda är något mindre än ovan angivna siffror, nämligen i fråga om socialstyrelsens undersökning 12008 män och 2659 kvinnor samt i fråga om statistiska in— stitutionens undersökning 5607 män och 1708 kvinnor (jfr tab. 5). Därjämte ha några fåta- ligt representerade yrkestyper uteslutits från löneredovisningen, varigenom antalet anställda, för vilka Iöneuppgifter här meddelas, ytterligare något understiger sistnämnda siffror.
* Vid socialstyrelsens undersökning ha följande organisationer medverkat: Allmänna Svenska Mejeristföreningen. Bryggeritjänstemannaföreningen, Föreningen Jägmästare i enskild tjänst, För- säkringsfunktionärernas förbund, Försäkringstjänstemannaföreningen, Mekaniska verkmästareför— bundet. Svenska Bankmannaföreningen*, Svenska Brukstjänstemannaföreningen*, Svenska Han- delsarbetarförbundet*, Svenska industritjänstemannaförbundet*, Svenska Journalistföreningen, Svenska Järnvägarnas Kontorspersonalsförbund', Svenska Kontoristförbundet't, Svenska Lant- brukstjänstemannaföreningen, Svenska Maskinbefälsförbundet*, Svenska Rederitjänstemannaföre- ningen, Svenska Skogmästareförbundet*, Svenska Skogvaktareförbundet, Svenska Teknologföre— ningen, Sveriges Arbetsledareförbund, Sveriges Gjutmästareförbund, Sveriges Grafiska Faktors— förbund. Tobaksmonopolets Tjänstemannaförening.
Statistiska institutionens frågeformulär ha distribuerats av ovan med * utmärkta organisa— tioner jämte Sveriges Farmaceutförbund, Föreningen Lantbruksingenjörsassistenter, Sveriges Hovmästares Förening. Svenska Hotel—Portier-Föreningen och Svenska Livförsäkringsinspektö— rernas Riksförbund.
” Enligt uppskattningar. grundade på 1931 års företagsräkning utgör hela antalet privatan- ställda över 250 000. I denna siffra inbegripas anställda företagsledare, teknisk förvaltningsper— sonal och arbetsbefäl, merkantil förvaltningspersonal (kontorsanställda) samt butikspersonal inom skogsbruk. industri och hantverk, parti- respektive detaljhandel, bankrörelse, försäkringsrörelse, samfärdsel, hotell- och restaurangrörelse (exkl. serverings- och kökspersonal). fastighetsförvaltning, förmedlings- o. dyl. verksamhet, företag för hygien och renhållning samt nöjesföretag, tillhopa närmare 230 000. Härtill bör läggas c:a 13 000 privatanställda inom jordbruks— och trädgårds— skötsel (enl. folkräkningen 1930) samt ett visst antal vakter, hud och lagerbiträden, vilka i före- tagsräkningen redovisats delvis under ovan angivna yrkeskategorier, delvis under rubriken :ma- skinister, eldare, transport-, lager-, handels— o. div. arbetaren.
tid vunnit sådan styrka, att de kunnat nämnvärt inverka på sina medlemmars löne— och anställningsvillkor, torde dessa icke i mera avsevärd grad avvika från de för- hållanden, som i allmänhet äro rådande bland de berörda personalgrupperna. Det förhållandet, att en tjänsteman är fackligt organiserad, torde sålunda i regel icke innebära, att han under i övrigt lika förhållanden i lönehänseende intar nå- gon särställning gentemot andra tjänstemän med samma eller likvärdiga arbetsupp- gifter.
En annan fråga är i vad mån de tjänstemän, som gjort sig möda att besvara de ut- sända frågeformulären, i regel kunna antagas åtnjuta större löneförmåner än vad som i stort sett är fallet bland dem av deras kamrater med motsvarande tjänsteställ- ning och anställningstid m. m., vilka underlåtit att besvara frågeformulären. Så kan möjligen vara förhållandet, enär det är tänkbart att de förstnämnda i allmänhet hysa större intresse för sin ekonomiska ställning och tack vare denna och därmed sam- manhängande egenskaper ofta nog även lyckats erhålla relativt goda löneförmåner. Emellertid torde bl. a. på grund av tjänstemannaorganisationernas propaganda in- tresset för en förbättring av löne- och anställningsvillkoren vara så allmänt bland tjänstemännen, att man icke behöver befara att av nämnda skäl ett ensidigt urval av uppgifter kommit till stånd.1
Vad som ovan anförts hindrar emellertid icke, att bland de organiserade tjänste- männen och speciellt bland de tjänstemän som besvarat frågeformulären, fördelningen efter ålder kan vara sådan, att materialet ger en skev bild av löneförhållandena bland privatanställda. På samma sätt kan materialets sammansättning med hänsyn till de redovisade tjänstemännens fördelning på orter med olika lönenivå ge upphov till en felaktig bild av den allmänna lönenivån för privatanställda, därest nämnda fördelning mera avsevärt skiljer sig från de verkliga förhållandena. Det är därför nödvändigt att, i den mån så låter sig göra, närmare undersöka materialets represen- tativitet.
Uppgiftslämnarnas fördelning på huvudgrupper av anställda. I tab. 1 har man genom jämförelse med vissa på grundval av 1931 års företagsräkning gjorda uppskattningar sökt utröna den relativa omfattning, i vilken skilda huvudgrupper av manliga respektive kvinnliga privatanställda äro representerade i de föreliggande undersökningarna. De i tabellen anförda siffrorna utvisa först och främst att manliga anställda äro företrädda i avsevärt större utsträckning än kvinnliga såväl i socialstyrelsens undersökning (7'8 gentemot 2'7 %) som i statistiska institutionens undersökning (3'8 gentemot 1'8 %). Man finner vidare att anställda företagsledare förekomma i nämnvärd omfattning endast bland den i socialstyrelsens undersökning redovisade manliga personalen.2 Talrikast företrädd, relativt sett, är i socialsty- relsens material den tekniskt och vetenskapligt utbildade manliga personalen (unge- fär 15 % av det uppskattade antalet löntagare i denna grupp); därnäst kommer manlig förvaltnings- och kommersiell personal (kontorsanställda) med 9 %. Butiks- anställda ingå däremot icke i det av socialstyrelsen bearbetade materialet. I sta- tistiska institutionens undersökning är den manliga kontorspersonalen talrikast före- trädd, såväl relativt som absolut taget. Sistnämnda undersökning omfattar därjämte även butiksanställda, ehuru i skäligen obetydlig omfattning. I vilken utsträckning övriga i respektive undersökningar särredovisade huvudgrupper av anställda, näm—
1 Socialstyrelsen anför, att det bland de personer som icke besvarat frågeformulären, antag- ligen kan finnas ett relativt stort antal med både särskilt höga och särskilt låga inkomster. Härigenom skulle de erhållna uppgifterna komma att visa en alltför liten spridning av de indi- viduella lönerna, medan däremot den genomsnittliga lönenivå, som framgår av uppgifterna, skulle ungefärligen återspegla de verkliga förhållandena. ” Det bör anmärkas, att i någon mån olika klassificeringsgrunder tillämpats vid socialstyrel- sens respektive statistiska institutionens undersökning, vilket torde vara anledningen till att endast ett obetydligt antal )företagsledare» redovisas i sistnämnda undersökning.
Tab. 1. Antal i socialstyrelsens respektive statistiska institutionens undersökning redovisade privatanställda tillhörande vissa huvudgrupper av anställda, jämfört med motsvarande totalsiffror enligt på 1931 års företagsräkning grundade uppskattningar.l
An- Eöwalt— Tekniskt ställda nlEåÄ-O'ikelåifå Butiks- Till— ägg??? mersiell utbildad personal hopa personal personal Män. __
Enligt 1931 års företagsräkning uppskattat an-
tal anställda ....................... . ...... 22 370 56 900 '32 970 25 720 137 960 Socialstyrelsens undersökning:
Antal redovisade anställda ................ 58 5161 5 047 —— 10 792 De i % av uppskattade antalet anställda .. 2'6 9'1 15'3 —— 7'8 Statistiska institutionens undersökning:
Antal redovisade anställda ................ 31 3034 1462 734 5261 Dzo i % av uppskattade antalet anställda .. 01 53 44 29 38
Kvinnor.
Enligt 1931 års företagsräkning uppskattat an-
tal anställda .............................. 5 170 34 650 3 500 48 320 91 640 Socialstyrelsens undersökning:
Antal redovisade anställda .. .............. 6 2320 168 — 2494 Dzo i % av uppskattade antalet anställda .. 0'1 6'7 4'8 —— 2"7 Statistiska institutionens undersökning:
Antal redovisade anställda ................ 1 1 255 44 327 1 627 Dzo i % av uppskattade antalet anställda . . 0'0 3'6 1'3 0'7 1'8
1 Enär i företagsräkningen under de angivna rubrikerna redovisas även i statlig och kom— munal tjänst anställda, har en approximativ beräkning av antalet privatanställda i mot- svarande grupper verkställts. De uppskattade siffrorna avse samtliga näringsgrenar utom jordbruk och trädgårdsodling. Företagsräkningens yrkesrubriker, vilka återgivas i tabellhu- vudet, torde ungefär motsvara dem som kommit till användning vid socialstyrelsens och statistiska institutionens undersökningar, nämligen: »företagsledare», xmerkantil förvaltnings— personal», :teknisk förvaltningspersonal och arbetsbefäl» samt »butikspersonal». Vid klassi- ficeringen av de anställda torde emellertid något olika grunder ha tillämpats (särskilt med avseende på anställda företagsledare). I företagsräkningen saknas särskild rubrik för )vakter, bud o. dyl.» samt »lagerpeisonal» (jfr sid. 483, not 3), vilka särredovisats i socialstyrelsens och statistiska institutionens undersökningar. Dessa grupper, vilka i de båda sistnämnda undersökningarna representeras av 1381 respektive 337 anställda, ha därför undantagits från den ovan anställda jämförelsen. — * Denna siffra torde vara något för låg bl. a. där- för att järnvägarnas tekniska personal och arbetsbefäl i företagsräkningen redovisats under andra rubriker.
ligen vakter, bud o. dyl. samt lägerpersonal, äro representerade kan tyvärr i brist på jämförelsematerial icke angivas.
De ovan citerade huvudgrupperna av anställda innefatta var för sig flera olika yrkesspecialiteter, såsom framgår av den längre fram beskrivna yrkesindelningen. Dessa yrkesspecialiteter förete högst betydande olikheter med avseende på arbetets art och erforderliga kvalifikationer hos respektive befattningshavare. Så t. ex. om- fattar gruppen kontorspersonal (»förvaltnings- och kommersiell personal» eller, såsom den benämnes i förevarande undersökningar »merkantil förvaltningspersonal») ett flertal yrkesgrupper från kontorister med enklare registrerings- och kopieringsarbete till kontorschefer, kamrerare o. dyl. På grund av de stora olikheter, som även i löne- hänseende utmärka nämnda yrkesgrupper, komma dessa att i förevarande bilaga överallt särredovisas. Att beräkna exempelvis en medellön för kontorsanställda över huvud är av mindre intresse, då det är fråga om att studera löneförhållandena, helst
som det icke är möjligt att bedöma, huruvida respektive yrkesspecialiteter äro företrädda i materialet i sådana proportioner, som motsvara deras verkliga nu- merär.*
Uppgiftslämnarnas fördelning på olika näringsgrenar. I vad mån social- styrelsens uppgiftsmaterial kan anses representativt för olika näringsgrenar har gjorts till föremål för en närmare undersökning, vars resultat redovisas i tab. 2. Därav framgår, i vilken utsträckning inom skilda näringsgrenar sysselsatta tjänste— män (med fördelning på anställda företagsledare, teknisk personal och kontorsperso— nal) äro företrädda i socialstyrelsens undersökning. Först och främst bör iakttagas, att jordbrukets anställda endast i helt obetydlig omfattning återfinnas i det före-
Tab. 2. Antalet l socialstyrelsens undersökning redovisade privatanställda till- hörande olika huvudgrupper av anställda samt olika näringsgrenar, jämfört med motsvarande totalsiffror enligt på 1931 års företagsräkning grundade uppskattningar.
I socialstyrelsens undersökning redovisade Enl. 1931 års företags— anställda räkn. uppskattat antal anställda I % av uppskattade Ant al antalet anställda Näringsgrenar För- Tekn. 0. För— Tekn. 0. För— Tekn. o. Före— valt— veten- Före- valt- veten— Före- valt— veten- tags- nings-o. skapl. tags— nings-o. skapl. tags— nings-o. skapl. ledare komm. utbild. ledare komm. utbild. ledare komm. utbild. pers. pers. pers. pers. pers. pers. Män. Jordbruk? .............. - - - 3 8 151 » - - Trädgårdsskötsel ........ 200 50 100 -— — 3 — — 3'0 Skogsbruk ............ 250 400 1 000 23 59 270 9”? 148 270 Industri o. hantverk. . . . 7 400 24 000 21 000 396 2 281 4 131 5'4 95 197 Partihandel ............ 3 150 15 350 850 47 681 73 l'b 44 && Detaljhandel .......... 6 050 '3 350 350 — — — — — — Bankrörelse ............ 1 500 4 700 10 6 1 177 —— 0'4 25'0 _ Försäkringsrörelse ...... 600 3 200 60 1 48 '6 02 16 100 Samfärdsel ............ 2 300 3 700 56 750 47 626 83 20 169 1'2 Övriga näringsgrenar . . 1 120 2 200 2 950 55 236 277 4'9 107 94 Kvinnor. Skogsbruk ............ —- 100 — — l — — 1'0 — Industri o. hantverk. . . . 600 11 800 2 000 4 1 137 159 O'? 915 8'0 Partihandel ............ 1.00 7 300 30 _ 535 2 -— 7'3 6'7 Detaljhandel .......... 3 400 '4 100 70 — — — — — —— Bankrörelse ............ 70 2 900 — 1 340 — 1'4 11'7 — Försäkringsrörelse ...... 10 2 850 _ —- 58 — — 2'0 -— Samfärdsel ............ 90 1 000 30 —- 56 — — 5'6 -— Övriga näringsgrenar .. 900 4700 1370 1 193 7 01 41 05 1 Jfr tab. 1, not 1. — 2 Jordbruket omfattades icke av företagsräkningen. — 3 Här ingår icke egentlig butikspersonal. —— * Brandinspektörer o. dyl., vilka i följande tabeller inräk- nats i gruppen företagsledare. —— 5 Denna siffra torde vara för låg. Jfr tab. 1, not 2.
* Beräkningen av dylika allmänna medeltal förutsätter, att man känner åtminstone det rela- tiva antalet anställda inom de olika yrkesgrupperna och följaktligen kan väga medellönerna för respektive yrkesgrupper med hänsyn till deras verkliga numerär. Även om härför erforderliga uppgifter funnes, kunde man ifrågasätta lämpligheten av att beräkna allmänna medeltal för så olikartat sammansatta och ur lönesynpunkt heterogena personalgrupper, som det här är fråga om.
liggande materialet. Detta avser sålunda i huvudsak industriella och merkantila näringsgrenar, bland vilka detaljhandeln likväl är helt orepresenterad.1 Vidare finner man, att bland den tekniskt och vetenskapligt utbildade personalen i främsta rummet skogsbruk samt industri och hantverk förete en hög representation: ej mindre än 1/4 respektive 1]5 av den manliga tekniska personalen i nämnda näringsgrenar synas vara företrädda i det av socialstyrelsen bearbetade materialet. Enär de manliga tek- nikernas genomsnittliga respresentation utgör ungefär 1/7 (jfr tab. 1), innebär detta att skogsbruk samt industri och hantverk äro i hög grad överrepresenterade, medan alla övriga näringsgrenar äro mer eller mindre underrepresenterade.2 Tar man i betraktande den manliga kontorspersonalen, finner man att bankerna äro företrädda med 1/4 av sin manliga personal, medan motsvarande relativtal för transportföretagen utgör 1/3, för skogsbruket 1/7, för industri och hantverk samt »övriga» näringsgrenar ungefär 1/1(,. Sistnämnda siffra motsvarar gruppens genomsnittliga representation enligt tab. 1. Underrepresenterad är, jämte försäkringsföretagens personal, framför allt den talrika manliga kontorspersonalen vid enskilda (och kooperativa) parti- handelsföretag, av vilken endast några få procent återfinnas i materialet. I fråga om kvinnliga kontorsanställda är fördelningen på respektive näringsgrenar avsevärt jämnare. I någon mån överrepresenterade äro inom denna grupp bankrörelse samt industri och hantverk, underrepresenterade äro bl. a. samfärdsel och »övriga» nä- ringsgrenar, medan däremot partihandelns representation (7-3 %) ungefärligen mot- svarar den genomsnittliga (6'7 %; jfr tab. 1). Vad företagsledarna beträffar, kan man av de i tab. 2 anförda siffrorna icke draga några bestämda slutsatser rörande olika näringsgrenars representation, bl. a. emedan de på grundval av företagsräkningen uppskattade siffrorna för antalet företagsledare i respektive näringsgrenar äro ganska osäkra. Tydligt är emellertid, att de olika näringsgrenarna äro synnerligen ojämnt företrädda inom sistnämnda personalgrupp.
Uppgiftslämnarnas fördelning på ortsgrupper och landsdelar. Av tab. 3 framgår, hur i socialstyrelsens samt statistiska institutionens undersökningar ingående kontors- respektive teknisk personal (teknisk förvaltningspersonal och arbetsbefäl) fördelar sig på olika ortsgrupper och landsdelar. I tabellen angivas därjämte vissa jämförelsesiffror, hämtade ur 1930 års folkräkning. På det hela taget får såväl socialstyrelsens sorn statistiska institutionens uppgiftsmaterial anses tämligen repre- sentativt ur synpunkten av uppgiftslämnarnas lokala och regionala fördelning. Stock- holm är emellertid i båda undersökningarna underrepresenterat, speciellt beträffande den tekniska personalen, varemot orter med mindre än 30 000 invånare i mellersta och (i vad angår socialstyrelsens material) södra Sverige äro överrepresenterade.3 Medan enligt folkräkningen närmare 1/3 av kontorspersonalen kommer på Stock- holm, återfinnas där endast något över 1/5 av de kontorsanställda som lämnat upp- gifter till de båda löneundersökningarna. För den tekniska personalen är mot- svarande relationstal enligt folkräkningen 1/4, medan de förevarande löneundersök- ningarna endast till 1/11 resp. 1/3 avse i huvudstaden anställd teknisk personal. Vid
1 Enligt planen för den arbetstidsundersökning, vilken som förut nämnts tagits till utgångs- punkt för löneundersökningen, skulle denna icke omfatta detaljhandeln, vars arbetstidsför- hållanden kort förut varit föremål för en undersökning av socialstyrelsen. * Sannolikt är skogsbrukets representation avsevärt mindre än vad ovan angivna relationstal utvisar, enär företagsräkningen omfattade endast det kommersiellt bedrivna storskogsbruket, medan till löneundersökningen inkommit åtskilliga uppgifter avseende skogspersonal vid gods o. dyl. 3 Mellan de manliga respektive kvinnliga befattningshavarnas fördelning på orter av olika storlek framträder en ganska stor skillnad. enär bland de förra ungefär I/-:. bland de senare nära 1/3 komma på Stockholm. Det vill sålunda synas, som om Stockholm vore underrepresen— terat framförallt bland den manliga personalen, medan proportionen torde vara något så när riktig i fråga om den kvinnliga personalen.
Tal). 3. Kontorspersonalens samt den tekniska personalens fördelning på orts- grupper och landsdelar enligt folkräkningen 1930 samt socialstyrelsens resp. statistiska institutionens undersökningar.
$$$—år Övriga orter i3 Män och kvinnor ägg? (gg?— Malmö m. över 212; g 30 000 Norra Mel]. Södra invån. Sverige Sverige Sverige
Koniorspersonal.
Enl. folkräkningen 1930: antal1 2916l 10 043 5373 10938 4419 18 338 12 850 91122 procent 32'0 11'0 5'9 12'0 4'9 201 141 1000 Enl. socialstyrelsens
undersökn.: antal 1 623 799 44 877 383 1 832 1 476 7 436
procent 21'8 10'7 6'0 11'8 5'2 24'6 199 1000
Enl. statist. institutionens undersökn.: antal 981 536 121 596 254 1 123 678 4 289
procent 2213 126 2'8 139 59 26'2 158 1000
Teknisk personal.
Enl. folkräkningen 1930: antal” 5 715 1 785 1 017 2 719 1 376 6 682 3 563 22 857 procent 25'0 7'8 4'5 11'9 6'0 29'2 15'6 100'0 Enl. socialstyrelsens undersökn.: antal 477 255 202 634 413 2 059 1 116 5 156
procent 5913 4'9 3'9 12'3 80 391) 217 1000
Enl. statist. institutionens undersökn.: antal 184 125 81 296 66 555 199 1 506
procent 12'2 8'3 5'4 19'7 4'4 36'8 13'2 100'0
1 De anförda siffrorna avse kontorspersonal inom industri och hantverk samt )övrig) kontors— och förvaltningspersonal (sålunda ej handelsresande o. dyl.) inom varuhandel och kommission jämte högre och lägre förvaltningspersonal inom enskild bank- och försäkrings— verksamhet. Sistnämnda personalgrupps fördelning på norra, mellersta och södra Sverige har beräknats approximativt med ledning av motsvarande siffror för samtliga yrkesutövare i gruppen. —— 9 De anförda siffrorna avse teknisk personal inom industri och hantverk. —- ' Beträffande landsdelsindelningen jfr sid. 495.
en jämförelse mellan socialstyrelsens och statistiska institutionens undersökningar finner man, att de större städerna äro representerade i något större omfattning i den senare undersökningen än i den förra.
Uppgiftslämnarnas fördelning efter ålder. Av stor betydelse för den bild av de privatanställdas löneförhållanden, som föreliggande material lämnar, är upp- giftslämnarnas fördelning efter ålder. I vad mån socialstyrelsens respektive statistiska institutionens material kan anses representativt ur denna synpunkt, framgår av de sammanställningar med folkräkningssiffrorna för 1930, som företagits i tab. 4. För såväl den manliga som den kvinnliga kontorspersonalen överensstämmer åldersfördel- ningen enligt båda undersökningarna ganska väl med den, som 1930 års folkräkning utvisar, med undantag för åldersklasserna under 20 år samt över 60 är, vilka synas vara underrepresenterade, Socialstyrelsens material ger någon övervikt åt ålders- klasserna 30—50 år, statistiska institutionens material åt åldersklasserna 20—40 år. I fråga om den tekniska personalen är överensstämmelsen icke fullt så god. Bland de i socialstyrelsens material redovisade manliga teknikerna synas åldersklasserna under 40 år vara underrepresenterade, åldersklasserna 40—60 är däremot något över- representerade. I statistiska institutionens material förhåller det sig tvärtom: de
Tab. 4. Kontorspersonalens och den tekniska personalens samt butikspersonalens fördelning efter ålder enligt folkräkningen 1930 samt enligt socialstyrelsens resp. statistiska institutionens undersökningar.
Därav (i %) i nedanstående ålder (år)
Antal ”' 60 0 Män. ”alma "33" 20—30 30—40 40—50 50—60 där- civili— över gl Ko ntorspersonal. Enl. folkräkningen 1930 ............ 156 427 7'7 31'5 289 180 9'0 4'9 — » socialstyrelsens undersökning . . 5 161 1'9 291 336 227 102 21 05 ) statistiska institutionens unders. 3 034 33 335 323 200 92 14 03 Teknisk personal. Enl. folkräkningen 1930 ............ 2 22 504 1'0 19'0 28'8 27'0 17'0 7'2 — ) socialstyrelsens undersökning . . 5 047 0'4 12'5 25'8 309 230 55 1'9 » statistiska institutionens unders. 1462 1'3 33'5 362 157 64 1'6 0'3
Butikspersonal.
Enl. folkräkningen 1930 ............ 24387 248 546 14'3 4'1 1'6 » statistiska institutionens unders. 734 4'3 58'3 29'6 5'8 1'4 03 03
Kvinnor.
Kontorspersonal.
Enl. folkräkningen 1930 ............ 137 634 11'6 45'8 23'9 11'9 5'2 1'6 —- ) socialstyrelsens undersökning . . 2 320 S'? 40 6 25'6 128 56 08 8'4 » statistiska institutionens unders. 1 255 9'3 502 227 121 4'9 06 02
Teknisk personal.
Enl. folkräkningen 1930 ............ ”353 71 309 26'6 19'8 11'6 4'0 -— » socialstyrelsens undersökning .. 168 65 256 25'6 20'8 6'0 1'8 13'7 » statistiska institutionens unders. 44 11'4 56'8 22'7 68 23 -— -—
Butikspersonal.
Enl. fOIkräkningen l930._. .......... 47231 21'8 51'5 169 67 24 0'7 —— » Statistiska institutionens unders. 327 67 62'1 208 80 l'ö 0'6 0'3
1 Här ingå utom de i not 1 till tab. 3 nämnda yrkeskategorierna även högre och lägre förvaltningspersonal i statlig bank- och försäkringsverksamhet samt företagare och che/eri dylik verksamhet, såväl enskild som statlig. Åldersfördelningen inom gruppen som helhet torde emellertid icke i alltför hög grad påverkas härav. — ? Siffran avser manlig teknisk personal inom industri och hantverk. — 3 Denna siffra, som avser kvinnlig teknisk per- sonal inom industri och hantverk enligt 1930 års folkräkning, är uppenbart för låg (enligt 1931 års företagsräkning är motsvarande antal 2087), varför de anförda procenttalen för åldersfördelningen inom ifrågavarande grupp måste anses tämligen osäkra.
yngre åldersklasserna förete en betydande överrepresentation, medan åldersklasserna över 40 år äro underrepresenterade.* Detsamma gäller den i båda undersökningarna relativt fåtaligt företrädda kvinnliga teknikergruppen. Vad slutligen butikspersonalen angår, utvisa de anförda siffrorna att statistiska institutionens undersökning icke kan anses representativ med avseende på denna personalgrupp, enär den huvud- sakligen omfattar personal i åldern över 20 är, däremot endast i relativt obetydlig omfattning den talrika yngre personalen inom ifrågavarande yrkesgrupp.
* Detta synes i viss mån bero på att statistiska institutionens material till större delen avser teknisk förvaltningspersonal och endast i mindre omfattning arbetsbetäl, medan förhållandet är omvänt i fråga om socialstyrelsens material. Jfr tab. 5.
Slutsatser rörande materialets representativitet med hänsyn till löneförhål- landena. Såväl socialstyrelsens som statistiska institutionens material företer med hänsyn till uppgiftslämnarnas fördelning på ortsgrupper, landsdelar och åldersklasser en sammansättning, som i någon mån avviker från de verkliga förhållandena, dock icke i så hög grad att materialet skulle vara oanvändbart för att belysa den allmänna lönenivån bland privatanställda med olika sysselsättning och tjänsteställning. I vissa avseenden ge likväl de i det föregående anställda jämförelserna anledning att antaga, att den lönenivå, som framgår av det föreliggande materialet, är något för hög eller för låg.
Vad beträffar det förhållandet att Stockholm, åtminstone bland manliga privat- anställda, är underrepresenterat i jämförelse med orter med lägre lönenivå, skulle man härav kunna vänta, att det föreliggande materialet ger en något för ogynnsam bild av lönenivån bland privatanställda. Nämnda förhållande synes dock vara av mindre betydelse vid sidan av fördelningen på näringsgrenar och åldersklasser, vilken, i vad angår socialstyrelsens material, tydligen verkar i motsatt riktning. I social- styrelsens material är sålunda, bland manliga kontorsanställda, bankernas personal starkt överrepresenterad, den enskilda partihandelns personal däremot avsevärt un- derrepresenterad. Enär de av undersökningen omfattade banktjänstemännen på det hela taget åtnjuta relativt höga löner, medan lönerna inom partihandeln synas vara jämförelsevis låga,1 förefaller det sannolikt, att socialstyrelsens material ger en något för gynnsam bild av den manliga kontorspersonalens löner.2 I samma riktning verkar troligen det förhållandet, att socialstyrelsens material —— beträffande såväl manliga som kvinnliga kontorsanställda — ger något för stor vikt åt ålders- klasserna 30—50 år, medan de yngsta åldersklasserna äro underrepresenterade. Även i fråga om den manliga tekniska personalen ger socialstyrelsens material sannolikt ett något för gynnsamt resultat, emedan åldersklasserna 40—60 år här äro över- representerade på bekostnad av åldersklasserna under 40 år.3 Statistiska institutio- nens material kan däremot väntas utvisa en något för låg lönenivå för manlig teknisk personal, främst emedan ifrågavarande material ger alltför stor vikt åt de yngre åldersklasserna.
Ovan anförda reservationer avse de slutsatser, som på grundval av föreliggande material kunna dragas beträffande lönenivån för olika huvudgrupper av anställda (teknisk personal, kontorspersonal). Det vore givetvis av största intresse att kunna precisera dessa reservationer med avseende på de särskilda yrkesspecialiteterna inom var och en av dessa grupper. Härför saknas emellertid erforderliga jämförelsesiffror. Av desto större betydelse är att studera sambandet mellan lön och ålder samt lön och anställningstid jämte lönernas lokala och regionala variationer. I nämnda hänse- enden kunna ganska noggranna resultat vinnas även av ett material, som icke är fullt representativt i den meningen att det exakt återspeglar de privatanställdas fördelning på orter och åldersklasser.
h) Materialets bearbetning.
Yrkestypindelningen. Bland de löntagare, som inrymmas under benämningen privatanställda tjänstemän, äro de största olikheter rådande med avseende på så- väl tjänsteställning och kompetens som löneförmåner. Härtill måste vederbörlig hänsyn tagas vid ett närmare studium av de privatanställdas löneförhållanden. I detta syfte har man vid de förevarande undersökningarna tillämpat en tämligen
1 Jfr tab. 10. ” Denna slutsats synes främst vara giltig beträffande kassörer, huvudbokförare och övriga bokförare, korrespondenter samt kontorister med specialiserat, självständigt arbete. 3 Den kvinnliga tekniska personalen är alltför fåtaligt företrädd för att några säkra slut- satser skola kunna dragas beträffande denna personalgrupps löner.
detaljerad yrkestypindelning, vilken för ändamålet utarbetats inom socialstyrelsen under medverkan av representanter för lönekommittén och för de förut omnämnda tjänstemannaorganisationerna samt Bankernas förhandlingsorganisation och Svens- ka Teknologföreningens platsbyrå. Denna yrkestypindelning återgives här nedan jämte kortfattade förklaringar:
A. F öretagsledare. Hit räknas anställda, vilka utöva en självständig, ledande verk- samhet över ett företag i dess helhet eller betydande delar av detsamma, d. v. s. i främsta rummet disponenter, ingenjörer i chefsställning, fabriksföreståndare m. fl. vid företag av ej alltför ringa omfattning, skogschefer, platschefer, verkstadsche- fer inom storindustrien etc.1
B. Teknisk förvaltningspersonal.
1. Ingenjörer med kontors- eller Iaboratoriearbcte. Denna grupp innefattar in- genjörer vilka, utan att intaga en direkt arbetsledande ställning, utföra mera kvalifi- cerat arbete inom sina respektive avdelningar, såsom konstruktörer, tekniska kal- kylatorer o. dyl., samt i övrigt vetenskapligt eller konstnärligt utbildad personal.
2. Ritare, kopister o. dyl.
3. Kemister, laboranter o. dyl. Inom dessa grupper faller det stora antalet av underordnade befattningar på rit- kontor, laboratorier etc., för vilka vanligen endast lägre teknisk utbildning, ev. endast genom praktik förvärvade kunskaper eller färdigheter krävas. Hit ha likväl även förts (civil-)ingenjörer med anställning som praktikanter.
4. Tidsstudiemän. Anställda, vanligen med teknisk utbildning, vilka ha till upp- gift att i rationaliseringssyfle följa och övervaka arbetsprocessen.
5. Tidskrivare. Befattningshavare i underordnad ställning med uppgift att över- vaka arbetet genom tidkontroll, uträkna ackorden o. dyl.
6. Avsynare. Arbetskontrollanter, med eller utan teoretisk utbildning.
C. Arbetsbefäl.
1. Ingenjörer med huvudsakligen arbetsledande uppgifter. 2 Öververlcmåstare. 3 Verkmästare. Till dessa grupper räknas även gjutmästare, färgmästare, vägmästare, faktorer.
2. Revisorer, kamrersassistenter, biträdande avdelningschefer o. dyl.
4. Förmån. Lägre arbetsbefäl i tjänstemannaställning (vilka icke omfattas av gällande kollektivavtal med arbetarna).
D. Kontorspersonal.
1. Kontors- o. avdelningschefer, kamrerare. Personal i ledande ställning. Hit räknas även chefsassistenter, prokurister, inköps-, försäljnings- och reklamchefer, ombudsmän m. fl.
2. Revisorer, kamrersassistenter, biträdande avdelningschefer o. dyl.
3. Huvudkassörer. Hit föras de kassörer, som i större företag handhava huvud- kassan och ofta även utöva översynen över kassakorrespondensen.
4. Övriga kassörer.
5. Kassalcontrollanter. Underordnade befattningar huvudsakligen i banker.
6. Huvudbokförare. Till denna grupp räknas dels personer, som bära ansvaret för huvudbokföring, bokslut o. dyl., dels s. k. kalkylatorer, som hava till uppgift att utföra kostnadsberäkningar o. dyl. samt kontrollera riktigheten av ett företags pro- duktionskalkyler.
7. Övriga bokförare. Med mera rutinmässigt arbete.
1 Till underavdelningar av denna grupp ha förts ombudsmän i banker, jurister på advokat- kontor, chefsaktuarier i försäkringsföretag, brandinspektörer o. dyl., för vilka löneuppgifter här icke meddelas på grund av det ringa antal, i vilket de äro företrädda.
9. Övriga korrespondenter. Som gräns mellan dessa båda kategorier har uppställts kravet på kunskaper i minst två främmande språk. 10. Utlandsstenografer. 11. Övriga stenografer. Som gräns mellan dessa båda kategorier har uppställts kravet på kunskaper i minst två främmande språk.
12. Maskinskrivare. 13. Fakturaskrivare. 14. Kontorister med specialiserat, självständigt arbete. Hit räknas kontorister, som tjänstgöra på större kontor och ha till uppgift exempelvis kreditkontroll, sköt- sel av konsignationslager, spedition, befraktning, provisionsberäkningar, inkasso- verksamhet 0. s. v. 15. Kontorister med specialiserat, enklare arbete. Kontorister med huvudsakligen rutinmässigt arbete såsom registrering, kopiering o. dyl. 16. Kontorsbiträden vid enskilda järnvägar. 17. Ensamkontorister. Till denna grupp föras de kontorister vid mindre han- delsfirmor, som ensamma sköta hela kontoret och alla dess löpande ärenden, bok- föring, kassa, ordergivning, ordermottagning etc. 18. Andra kontorister.
E. Vakter, bud, o. dyl.
Vaktmästare. Port- och nattvakter. Post- och bankbiträden, kontorspojkar. Springpojkar, vaktmästarbiträden. Telefonister.
. Lagerpersonal.
Lagerchefer. Lagerbokhällare. Lagerkontorister. Lagerförmän. Lagerbiträden.
. Butiks- och affärsanställda. Butiksföreståndare. Förste försäljare. Resande, representanter. Butiksbiträden. Butikskassörer.
$”???me ???-939? 'I! PPPoE—"?
Denna yrkestypindelning har med smärre modifikationer följts även vid statis- tiska institutionens undersökning och i tillämpliga delar vid bearbetningen av det genom försäkringsinspektionens försorg införskaffade materialet. I tab. & meddelas antalet till respektive yrkestyper hörande manliga och kvinnliga privatanställda en- ligt socialstyrelsens samt statistiska institutionens undersökningar. Sådana yrkesty- per, som särredovisats endast i statistiska institutionens undersökning, hava i tabellen utmärkts med asterisk.
Vid klassificeringen av de berörda tjänstemännen efter det ovan återgivna sche- mat har man haft att gå dels efter den beskrivning av sysselsättningens art samt tjänsteställningen, som uppgiftslämnarna enligt särskilda punkter på frågeformu- läret hade att lämna, dels efter de uppgivna titlarna. I princip har man härvidlag
Tab. 5. Antal i socialstyrelsens resp. statistiska institutionens undersökning redovisade anställda, fördelade på yrkestyper.
Med * utmärkta rubriker avse yrkestyper, som särredovisats enbart i statistiska institu-
tionens undersökning.
Statistiska insti-
Socialstyrelsens tuti on ens u n d e r- Y r k e s t y p e r undersoknlng sökning
Män Kvinnor Män Kvinnor
A. Föratagsledara .................................... 584 6 31 1
Disponenter, arbetsledare i chefsställning ............ 556 6 25
Övriga ............................................ 28 —- 6 — B. Teknisk förvaltningspersonal ........................ 1 019 48 1 202 38 Ingenjörer med kontors— eller laboratoriearbete ...... 549 5 402 — Ritare, kopister .................................... 248 12 610 25 Kemister, laboranter .............................. 86 15 51 10 ”g *Tekniska assistenter ................................ —— —- 29 — Tidsstudiemän .................................... 29 -— 29 —
! Tidskrivare ...................................... 57 5 51 3 Avsynare ........................................ 50 11 7 — *Arbetsplanerare .................................. —— — 23 —— C. Arbetsbefäl ........................................ 4028 120 260 6 Ingenjörer med huvudsakl. arbetsledande uppgifter . . 329 2 113 -— Öververkmästare .................................. 624 1 46 — Verkmästare ...................................... 1 416 26 79 1 Förmån .......................................... 1 659 91 22 5 D. Merkantil förvaltningspersonal . . .................... 6 161 2 320 3 034 1 265 Kontors— och avdelningschefer, kamrerare .......... 1342 33 409 4 Revisorer, bitr. avdelningschefer, kamrersassistenter.. 179 10 74 20 *Kontorschefer, kamrerare m. fl., [ bankfilialer ...... — — 123 8 Huvudkassörer .................................... 94 16 106 63 Kassörer .......................................... 421 569 145 159 Kassakontrollanter ................................ 110 68 66 18 Huvudbokförare .......................... . ....... 149 76 65 5 Bokförare ........................................ 485 149 353 77 *Maskinbokhållare .................................. — — 10 25 Utlandskorrespondenter och utlandsstenografer ...... 164 169 54 60 Korrespondenter .................................. 145 62 178 86 Stenografer ........................................ 6 142 9 109 Maskinskrivare ..... 14 70 12 52) Fakturaskrivare .................................. 47 60 22 35 Kontorister med specialiserat, självständigt arbete .. 1202 393 464 49
> ) » , enklare arbete ........ 528 431 345 171 Kontorsbiträden vid enskilda järnvägar ............ 85 -— 156 -— Ensamkontorister .................................. 59 17 26 20 Övriga kontorister ................................ 131 55 417 291
E. Vakter, bud o. dyl. ................................ 260 63 39 26 Vaktmästare ...................................... 173 1 27 — Port- och nattvakter .............................. 41 2 — — Post— och bankhiträden, kontorspojkar (—flickor) 38 6 -— — Springpojkar (springflickor), vaktmästarbiträden . . 3 — 12 1 Teletonister ...................................... 5 54 — 25
(forts.)
Tab. 5 (forts.). Antal i socialstyrelsens resp. statistiska institutionens undersök- ning redovisade anställda, fördelade på yrkestyper.
Statistiska insti- Socialstvrelsens .
. tut10nens under-
Y r k e s t y p e r undersoknmg sökning Män Kvinnor Män Kvinnor F. Lagerpersonal .................................... 956 102 241 31 Lagerchefer ...................................... 333 3 44 — Lagerbokhällare .................................. 222 24 85 12 Lagerkontorister .................................. 56 4 19 8 Lagerförmän ...................................... 198 13 47 2 Lagerbiträden .................................... 147 58 46 9 G. Butiks— och affärsanställda ........................ -— — 734 327 Butiksföreståndare ................................ — —— 312 53 Förste försäljare .................................. — —— 41 6 Resande och representanter ........................ —-— — 16 —— Butiksbiträden .................................... — — 363 229 Butikskassörer .................................... — — 2 39 H.*Apoteksanställda .................................. — — 66 24 *Legitimerade apotekare ........................... -— — 45 7 *Farmakologie kandidater ......................... -— — 21 17 Summa anställda 12008 2 659 5 607 1 708
fäst större avseende vid förstnämnda beskrivning än vid vederbörandes titel. Där- jämte ha utbildning och tjänstetid tjänat som ledning vid klassificeringen. Vid lö- neförmånerna har avseende fästs endast i så måtto att särskild omprövning verk- ställts beträffande personer, som efter en första klassificering visat sig ha avsevärt större eller avsevärt mindre lön än det stora flertalet av dem, vilka blivit förda till samma grupp. Liknande principer hava följts av statistiska institutionen vid bear- betningen av dess material. Det har emellertid icke kunnat undvikas, att en del an- ställda blivit klassificerade på olika sätt av socialstyrelsen och statistiska institu- tionen (jfr sid. 506).
Trots den möda, som nedlagts på att ge yrkestypindelningen lämpligaste utform- ning, har det visat sig vara förenat med ganska stora svårigheter att klassificera de av undersökningarna berörda tjänstemännen efter det slutligen fastställda sche- mat. Detta beror i främsta rummet på att i verkligheten åtskilliga kombinationer av de däri angivna sysselsättningarna förekomma, varför det icke sällan uppstått tvekan, huruvida en tjänsteman bort föras till den ena eller andra gruppen. Där- jämte ha uppgiftslämnarna i många fall icke med önskvärd noggrannhet angivit sin tjänsteställning eller arten av sitt arbete. Det är sålunda icke uteslutet, att vissa inadvertenser uppstått vid klassificeringen av uppgifterna efter yrkestyp, men på det hela taget torde dessa felaktigheter vara av mindre betydelse, i varje fall då det gäller de mera talrikt företrädda yrkestyperna. Det systematiska fel, som even- tuellt kunnat insmyga sig på grund av den förklarliga, någon gång tydligt fram- trädande benägenheten hos uppgiftslämnarna att överdriva vikten av det arbete de ha att utföra, har man sökt undvika genom en kritisk granskning av de i varje sär- skilt fall lämnade uppgifterna.
Klassificering efter ortstyper. I syfte att studera sambandet mellan å ena sidan de privatanställdas löner, å andra sidan levnadskostnadsnivån på olika orter
Tab. 6. I den officiella dyrortsgrupperingen upptagna orter och kommuner för- ) delade efter "ortstyper" och relativ levnadskostnadsnivå.
Antal orter och kom" "”Tid" 870— 930_ 990— 1050— 1110— 1170— 1230- 1290
mu- re an _ _ .. o.där— ner 870 929 989 1049 1109 1169 1229 1209 över
Därav med nedanstående dyrortsindextal
Ortstyper
Städer med över 100000
invånare .............. 3 — —- — — — -— 1 1 1 Städer med 30 OOO—100000 invånare .............. 10 — — — — — 5 5 — ——
Norra Sverige. Stadssamhäll. med 5 000—
30 000 invånare ...... 10 — — —— — — 1 3 3 3 Övr. stadssamhällen och
särorter .............. 290 1 2 39 103 52 57 22 12 2 Landskommuner ........ 176 2 12 50 77 30 3 2 —— —
Mellersta Sverige. Stadssamhäll. med 5 000—
30 000 invånare ...... 29 —— —- — 2 12 6 5 3 1 Övr. Stadssamhällen och
särorter .............. 521 9 90 209 123 46 30 7 . 4 3 Landskommuner ........ 1 036 313 452 214 38 12 6 1 — ——
Södra Sverige. Stadssamhäll. med 5 000—
30 000 invånare ...... 27 -— — 4 11 9 3 — -— — Övr. Stadssamhällen och
särorter .............. 301 45 150 81 22 3 — — -— — Landskommuner ........ 1 158 737 377 35 9 — — — —- ——-
har materialet i första hand klassificerats i enlighet med 1935 års officiella dyrorts— gruppering.1 Det har emellertid synts önskvärt att erhålla en mera konkret bild av de lokala och regionala olikheterna i lönenivån, varför inom lönekommittén ut- arbetats en särskild ortstypindelning, som kommit till användning såväl vid under— sökningen rörande industriarbetarlönerna som vid socialstyrelsens undersökning rö- rande de privatanställda tjänstemännens löner. Denna indelning ätergives här nedan:
Ortstypindelning. 1. Stockholm. 2. Göteborg. 3. Malmö. 4. Städer med 30 000—100 000 invånare
Norra Sverige (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län).
5. Stadssamhällen med 5 000—30 000 invånare (städer med 5 000—30 000 invå- nare samt Kiruna och Skönsbergs municipalsamhällen).
6. Övriga stadssamhällen (städer, köpingar o. municipalsamhällen) och särorter (i dyrortsförteckningen angivna med beteckningarna stationssamhälle, industriort,
1 Kungl Maj:ts kungörelse angående fördelningen av orterna i riket å de i avlöningsregle- menten för nyreglerade verk m.m. upptagna ortsgrupperna. Svensk Författningssamling 1935 nr 425.
fabriksort, by o. s. v. jämte kommunens namn och tillhörande en högre dyrorts- grupp än kommunen i övrigt).
7. Landskommuner. i Mellersta Sverige (Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Göteborgs i och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävle— ? borgs län). * 8. Stadssamhällen med 5 000—30 000 invånare (städer med 5 000—30 000 invånare i jämte Sandvikens köping samt Hagalunds och Älvsborgs municipalsamhällen). '
9. Övriga stadssamhällen och särorter (se ovan). 10. Landskommuner. Södra Sverige (Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Skaraborgs län). 11. Stadssamhällen med 5 000—30 000 invånare. 12. Övriga stadssamhällen och särorter (se ovan). 13. Landskommuner.
Enär den rena landsbygden är relativt fåtaligt representerad bland här redovisa- de anställda, såväl tjänstemän som industriarbetare, har det befunnits lämpligt att i denna redogörelse sammanslå de båda grupperna »landskommuner» samt »övriga stadssamhällen och särorter» till en, benämnd »orter med mindre än 5 000 invånare».
Syftet med ovan återgivna indelning har varit att erhålla en klassificering av or- terna dels efter invånarantal, dels efter geografisk belägenhet med hänsyn jämväl till de regionala olikheterna i levnadskostnaderna. Såsom framgår av tab. 6, ut- märkes »Norra Sverige», här omfattande de fyra nordligaste länen, av en relativt hög levnadskostnadsnivå på såväl större som mindre orter. Övriga norrländska län ha befunnits i nämnda hänseende icke mera avsevärt skilja sig från de mellan- svenska länen, varför de blivit förda till gruppen »Mellersta Sverige». »Södra Sve- rige», här innefattande Småland och öarna, Blekinge, Skåne och Halland jämte Skara- borgs län, utmärkes (med undantag för Blekinge) av en relativt låg levnadskostnads- n1va.
c) Undersökningarnas resultat.
Uppgifter rörande de privatanställdas totala löneinkomst under år 1935 De inkomna uppgifterna avse tjänstemännens löneinkomst under år 1935. På frågeformulären har denna inkomst specificerats med avseende på fast kontantlön (utan avdrag för pensionsavgifter), eventuellt förekommande dyrtids- och (eller) dyrortstillägg, barn- och familjetillägg, arvoden av olika slag, tantiem, provisioner, ersättning för övertidsarbete o. s. v. samt värdet av naturaförmåner (fri bostad, fri lunch etc.).1 Uppgiftslämnarna synas i allmänhet ha nedlagt stor omsorg vid ifyl— landet av dessa uppgifter, varför dessa med ganska stor säkerhet kunna anses mot- svara hela den avlöning, som de under år 1935 åtnjutit av sin tjänst. Däremot inne- fattas icke i nämnda uppgifter extra arvoden, inkomst av bisysslor o. dyl., som de kunnat åtnjuta vid sidan av tjänsten. De här redovisade löneuppgifterna avse vidare tjänstemän, vilka varit anställda hela året. För ett fåtal, vilka uppgivit att de haft anställning eller uppehållit sin tjänst mindre än 12 månader men i vart fall icke kortare tid än 11 månader, har vid bearbetningen av materialet löneinkomstens slut- summa höjts så att den kommit att motsvara 12 månaders lön. Det bör slutligen an- märkas, att uppgifter härstammande från personer med över 25 000 kronor i total årslön, icke medtagits vid bearbetningen.
1 I statistiska institutionens undersökning har övertidsersättning, som utbetalats per timme, ej inräknats i årslönen.
Tab. 7. De anställdas fördelning efter årslönens storlek inom vissa yrkestyper enligt socialstyrelsens undersökning.
Därav med en total löneinkomst för år 1935 av (kr.)
Antal. Yrkestyper 53; 9000 så " under 1 000- 2 000— 3 000- 4 000— 5 000- 6 000— 7 000— 8 000— 0 d.. _ a 1 000 2 000 s 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000 5,72; Afän. Ritare, kopister ...... 248 1 42 66 62 49 20 4 3 _ 1 Kemister, laboranter. . 86 — 10 30 30 8 3 2 2 1 _ Tidskrivare .......... 57 2 14 21 12 8 _ _ _ — _ Avsynare ............ 50 —— 2 13 19 13 2 1 _ _ _ Verkmästarc ........ 1 416 _ 25 124 391 463 243 110 36 11 13 Förmån .............. 1 659 _ 55 309 803 370 103 16 1 2 _ Kassörer ............ 421 — 13 44 82 104 81 47 25 8 17 Kassakontrollanter. . . . 110 — 7 23 26 16 22 10 5 1 —— Huvudbokförarc ...... 149 — 1 13 32 37 21 26 13 3 3 Bokförare ............ 485 2 34 101 144 96 58 30 12 4 4 Utlandskorresponden- ter o. -stenografer . . 164 — 7 27 43 33 20 11 17 1 5 Korrespondenter ...... 145 — 21 51 38 17 9 5 3 1 — Kontorister m. speciali- serat, självst. arbete 1202 — 42 220 425 269 124 79 25 11 7 Dzo m. spec., enklare arbete ............ 528 27 219 183 80 17 1 1 _ — — Kontorsbitr.v. enskilda järnvägar .......... 85 _ 6 42 35 2 _ — _ _ _ Ensamkontorister . . . . 59 -— 5 19 23 7 1 3 _ 1 — »Övriga» kontorister .. 131 6 48 41 23 7 3 2 — 1 _ Vaktmästare ........ 173 1 18 39 61 32 18 4 _ —— _ Lagerchefer .......... 333 —— 5 40 119 71 51 17 15 5 10 Lagerbokhållare ...... 222 3 21 61 94 26 15 1 1 — — Lagerkontoristcr ...... 56 2 13 19 12 9 — 1 _ —— — Lagerförmän ........ 198 — 8 38 97 45 8 2 _ — — Lagerbiträden ........ 147 5 47 52 36 6 — 1 — —— — Kvinnor. Förmån .............. 91 1 40 36 13 1 — _ _ — — Kassörer ............ 569 3 72 192 190 80 23 9 _ -— — Kassakontrollanter. . . . 68 1 16 20 23 7 1 _ _ — —— Huvudbokförare ...... 76 — 6 17 26 15 10 2 _ —— — Bokförare ............ 149 1 31 62 38 12 4 1 —— — —- Utlandskorresponden- ter o. _stenografer . . 169 1 17 45 76 20 7 3 — — — Korrespondenter ...... 62 — 14 23 16 8 1 _ _ —— — Stenografcr .......... 142 6 50 50 30 3 3 _ _ »— — Maskinskrivare ...... 70 4 35 23 6 2 — — —— -— — Fakturskrivare ...... 60 5 30 24 _ 1 — — —- — _ Kontorister m. speciali- cerat, självst. arbete 393 1 41 159 132 45 10 4 1 — _ Dco m. spec., enklare arbete ............ 431 40 261 109 18 2 l _ — — —— )Övrigav kontorister. . 55 — 28 23 4 _ — _ _ _ _ Telefonister .......... 54 2 23 21 8 _ _ _ _ _ -— 'Lagerbiträden ........ 58 4 36 18 _ _ _ — — _ _
I tab. 7 redovisas beträffande vissa yrkestyper de redovisade tjänstemännens för- delning efter den totala årslöneinkomstens storlek enligt socialstyrelsens undersök- ning. Därjämte meddelas i tab. 8 den genomsnittliga årslönen för resp. yrkestyper jämte median- eller mittlöner samt »normala lönevariationer». Dessa tal, vilka ge uttryck åt såväl den genomsnittliga lönenivån som lönernas spridning, ha åskådlig- gjorts på diagram A och B.
Lönernas spridning. De privatanställdas löner karakteriseras på det hela taget av en mycket stark spridning icke endast med avseende på lönedifferenserna mellan olika yrkestyper utan också i fråga om de löner, som utgå till tjänstemän tillhörande en och samma yrkestyp. Bland de personer, som blivit förda till gruppen företags- ledare, återfinnas exempelvis anställda med en årslön av omkring 3 000 kronor och sådana, som i årslöneinkomst åtnjuta närmare 25 000 kronor.1 För ingenjörer med kontors- eller laboratoriearbete liksom för ingenjörer med huvudsakligen arbetsle- dande uppgifter samt för kontorschefer, avdelningschefer och kamrerare är avståndet mellan lägsta och högsta lön i det närmaste lika stort. Även i fråga om anställda i mera underordnad ställning föreligger, såsom framgår av tab. 7, en betydande spridning av de individuella lönerna: för exempelvis ritare, kopister samt kemister och laboranter från mindre än 2 000 kronor upp till 8 000 a 9000 kronor, för ut- landskorrespondenter och utlandsstenografer från mindre än 1000 till över 9000 kronor 0. s. v. Det kan visserligen tänkas, att en del av de personer, som inom re- spektive yrkestyper tillhöra de lägst eller högst avlönade, vid klassificeringen av de föreliggande uppgifter oegentligt blivit förda till en viss yrkestyp, varigenom avstån- det mellan högsta och lägsta lön inom de särskilda yrkestyperna kommit att te sig större än vad fallet skulle blivit, därest klassificeringen efter yrke hade kunnat ge- nomföras på ett fullt adekvat sätt. Det är vidare tydligt, att inom vissa av de särre- dovisade yrkestyperna, speciellt sådana som avse högre befattningar (företagsledare, ingenjörer med kontors- eller laboratoriearbete eller med huvudsakligen arbetsledande uppgifter, kontorschefer m. fl.), synnerligen stora olikheter äro rådande med avseende på de anställdas kvalifikationer och arten av deras arbete, liksom med hänsyn till det ansvar som påvilar dem, vilket i viss utsträckning förklarar de avsevärda löne- differenserna inom dessa yrkestyper. I övrigt är det naturligt, att en icke obetydlig lönespridning skall förefinnas beroende på lokala och regionala olikheter i lönenivån, lönens variation med ålder och anställningstid m. m., förhållanden som komma att något närmare beröras i det följande. Likväl återspeglar den starka splittring av lönerna, som framträder i det föreliggande materialet, helt visst det förhållandet, att lönesättningen för privatanställda tjänstemän är ganska oenhetlig och att beträf- fande flertalet yrkestyper några allmänt accepterade normer vid fastställandet av lönerna icke existera.
En viss föreställning om de »normala» lönevariationerna inom resp. yrkestyper får man genom att bortse från den lägst avlönade fjärdedelen och likaså från den högst avlönade fjärdedelen av löntagarna, d. v. 5. genom att taga i betraktande endast den mittersta hälften av de inom resp. yrkestyper redovisade lönebeloppen. De grån- ser, mellan vilka denna mittersta hälft är belägen, benämnas nedre resp. övre kvar- tilen. Av tab. 7 liksom av diagrammen framgår, att även de »normala» lönevaria- tionerna äro mycket betydande inom flertalet yrkestyper. Ett mått på den relativa spridningen av lönerna erhålles, om man uttrycker den övre kvartilen i procent av den nedre, såsom skett i tablån på nästa sida.
För flertalet yrkestyper ligger den övre kvartilen 50 än 80 % över den nedre. Me- dan bland kvinnliga anställda samtliga yrkestyper förete »normala» lönevariatio- ner av denna storleksordning, återfinnas bland männen yrkestyper med såväl större
' Löntagare med över 25000 kr. hava ej medtagits. Jfr sid. 496.
Övre kvartilen i procent av den nedre.
Yrkestyper Män Kv. Yrkestyper Män Kv. Dispon., arbetsled. i chefsställn. . . 185 - Korrespondenter ................ 172 158 Stenografer ...................... - 170 Ingenj. m. kontors- el. lab.- arb... 192 - Maskinskrivare .................. - 148 Ritare, kopister ................ 183 - Fakturaskrivare ................ 217 148 Kemister, laboranter ............ 155 - Kent. m. specialiserat, självst. arb. 154 152 Tidskrivare .................... 169 - ) » > , enklare > 166 160 Avsynare ...................... 148 - Kontorsbitr. vid enskilda järnv... 129 _ Ensamkontorister ................ 158 ' Ingenj. m. arbetsledn.(huvudsakl.) 163 - Övriga kontorister .............. 195 150 Öververkmästare ................ 150 - Verkmästare .................... 147 - Vaktmästare .................... 163 Förmån ........................ 135 169 Port— o. nattvakter .............. 149 Post— 0. bankbiträden m. fl. 190 - Kontors- o. avd.-chefer, kamrerare 180 182 Telefonister ................... _ 157 Revisorer, bitr. avd.-chefer, assist. 168 - Huvudkassörer .................. 164 - Lagerchefer .................... 156 Kassörer ........................ 162 163 Lagerbokhållare ................ 153 Kassakontrollanter .............. 195 169 Lagerkontorister ................ 193 Huvudbokförare ................ 175 170 Lagerförmän .................... 135 - Bokförare ...................... 167 161 Lagerbiträden .................. 178 162 Utlandskorresp. o. -stenografer .. 180 148
som mindre »normal» lönevariation. Vid en jämförelse mellan män och kvinnor tillhörande en och samma yrkestyp finner man, att de kvinnliga lönerna i fler- talet fall förete en något mindre spridning än de manliga. Anmärkningsvärt är, att bland manliga anställda, tillhörande gruppen förmän. den »normala» lönevaria- tionen är avsevärt lägre, relativt taget, än för alla övriga yrkestyper (utom den mest enhetliga av de här redovisade yrkestyperna, nämligen kontorsbiträden vid enskilda järnvägar). Förklaringen härtill torde vara, dels att nämnda personal- grupp genom sin fackorganisation i viss utsträckning lyckats få bestämda normer för lönesättningen införda, dels att förmanslönerna torde stå i en tämligen fast rela- tion till de inom respektive fack gängse arbetarlönerna.
Trots den relativt starka spridning, som är kännetecknande för lönerna inom resp. yrkestyper, finner man av tab. 7, att en mer eller mindre tydlig koncentration av lönerna omkring en viss medelnivå framträder beträffande flertalet yrkestyper, exempelvis för verkmästare till 4000 ä 5 000 kronor, för förmän till 3000 ä 4 000 kronor, för manliga kontorister med specialiserat, självständigt arbete till 3000 ä 4000 kronor och för kvinnliga sådana till 2000 a 3000 kronor. Karakteristiskt för flertalet yrkestyper är vidare, att de anställdas fördelning efter årslönens stor- lek är »skev» i den meningen, att spridningen uppåt från den löneklass, som om- fattar det största antalet anställda, är större än spridningen nedåt från denna löne- klass. Detta tar sig uttryck även däri, att den genomsnittliga årslönen för resp. yr- kestyper i allmänhet ligger över median- eller mittlöne—n, såsom framgår av tab. 8 samt diagrammen A och B. I regel har således mer än halva antalet anställda lö- ner, som understiga den genomsnittliga årslönen för resp. yrkestyper. I all synner- het framträder detta förhållande bland ingenjörer med olika slags sysselsättning samt kontors- och avdelningschefer, d. v. 5. inom yrkesgrupper, där särskilt höga löner utgå till ett relativt fåtal anställda på mera ansvarsfyllda och krävande pos- ter. Anmärkningsvärt är att i fråga om kvinnliga anställda differensen mellan me- dian- och medellön för flertalet yrkestyper är rätt obetydlig, vilket möjligen kan tolkas så, att kvinnorna i mindre omfattning än männen bli delaktiga av sådana lönehöjningar, som beviljas anställda med mera kvalificerat arbete.
Tab. 8. Medellön (kr.), medlan- (mitt-) lön och normal lönevariation1 bland privat;- anställda, tillhörande olika yrkestyper, enligt socialstyrelsens undersökning. Män Kvinnor Y r k e s t y [) e r Medel- Median- Normal Medel- Median- Normal f lön lön lönevariation lön lön lönevariation , A. Förelagsledare. Dispon., arbetsled. i chefsst. .. . . 11 720 11 175 8103—15000 B. Teknisk Iörvalin.-personal. Ingenj. m. kontors- el. lab.-arb. . . 6 617 5 620 4 175—8 025 - - Ritare, kopister ................ 3 402 3 185 2 365—4 325 2 159 2 000 Kemister, laboranter ............ 3 300 3 110 2 465—3 830 1 969 1 585 Tidsstudiemän ................ 3 677 3 165 » ' _ _ — _ Tidskrivare .................... 2 696 2 625 1 920—3 245 - - Avsynare ...................... 3 600 3 625 2 890—4 265 1 943 1 750 C. Arbetsbefäl. Ingenj. m. huvuds. arb.-led. uppg. 7 276 6 885 5 240—8 545 Öververkmästare .............. 5 865 5 625 4 615—6 945 - - Verkmästare .................. 4 439 4 310 3 525—5 185 2 650 2 625 - - Förmån ...................... 3 611 3 545 3 060—4 140 2 182 2 180 1 570—2 660 D. Merkanlil förvalta-pers. Kontors- o. avd-.chef, kamrerare 7 609 6 760 5 225—9 420 5 352 4 550 3 710—6 750 Revisorer, bitr. avd.-chef, assist. . . 5 872 5 665 4 205—7 085 4 416 3 915 - - Huvudkassörer ................ 7 208 7 235 5 315—8 710 4 982 5 000 - - Kassörer ...................... 4 853 4 695 3 615—5 865 3 105 3 060 2 350—3 820 Kassakontrollanter ........... 4 131 3 940 2 690_5 240 2 733 2 850 2 (100—3 375 Huvudbokförare ............. 4 965 4 800 3 635—6 355 3 634 3 61 10 2 690—4 585 Bokförare .................... 3 919 3 700 2 865—4 790 2 761 2 560 2 070—3 325 Utlandskorresp. o. -stenogr ....... 4 568 4 145 3 105—5 580 3 213 3 230 2 510 — 3 720 Korrespondenter ................ 3 278 3 025 2 320—3 980 2 741 2 750 2 055—3 240 Stenografer .................... - - - - 2 388 2 325 1 775 —3 010 Maskinskrivare ................ 2 080 1 940 - — 2 033 1 915 1 535—2 275 Fakturaskrivare ................ 2 431 2 150 1 440—3 125 1 875 ] 860 1 520—2 250 Kont. m. special., självst. arb ..... 4 012 3 785 3 080—4 740 3 027 2 970 2 360—3 590 » » » , enklare : 2 218 2 075 1 610—2 680 1 789 1 770 1330—2 130 Kontorsbitr. vid enskilda järnv. 2 950 2 925 2 590—3 345 _ — _ — Ensamkontorister .............. 3 271 3 060 2 420—3 835 2 716 2 625 - . Övriga kontorister .............. 2 481 2 240 1 605—3 125 2 040 2 000 1 625—2 440 E. Vakter, bud o. dyl. ' Vaktmästare .................. 3 457 3 435 2 615—4 260 Port- o. nattvakter ............ 2 655 2 605 2 155—3 220 Post- 0. bankbitr. m. fl. . . . ..... 2 366 2 270 1 645—3 125 - » - - Telefonister .................... — — _ — 2 073 2 045 1 580—2 475 F. Lagerpersonal. ' Lagerchefer .................... 4 408 4 025 3 280 —5 130 - - Lagerbokhållare ................ 3 264 3 130 2 520—3 845 2 151 2 125 Lagerkontorister . . . . . . . . . . . . . .. 2 844 2 750 1 875—3 625 - - Lagerförmän .................. 3 527 3 520 3 025—4 080 2 234 2 250 - - . Lagerbiträden .. . . . . . . . . . . . . . . . ._ 2 450 2 405 1 780—3 175 1 726 1 645 1 315—2 125 1 Med mormal lönevariation» avses avståndet mellan den nedre och övre kvartilen, d. v; s ' det lönebelopp, som understiges resp. överstiges beträffande en fjärdedel av de redovisade tjänstemännen. Den. normala lönevariationen omfattar sålunda den mittersta hål/len av- de redovisade lönerna.
7000" 6000—
5000 "
3000 '—
IOOO '
753601); fart/02701.”
Dk'qyfdm Ä .
korv/brf- o. cw "Je/m'ny/cåefer »: fl
I en 'å'rer med .. ogefålco'mby ”W”/lam,",
lnycmj m. laula/v- " cl /aAorcfor/ecråcfe 0 Perifer-ef; 617/: ar-
. . 991 ' 605/' . /Z Oyernrkmåz/w—e ”my" ,”
I/uru/éoÅ/å'rore
Kaa-ärar
fl'fqrc, cpi/fer
Aim/fler; % klenod/er
Åyfypare , Förmån
', F/fÅr/Pere
J
/ o. eféeffée ö,;
Ul/ono'zÅon—egomo'cnhr '_'—'_— '——*-———-—
VWÅMJIfW'G A'c/Jclonfra/knhr L . så!/e konfa/'in'?! m rpecia/i. 7.7 " " ( fel-of, .go/wt ork/e __;m Bol/åkare %li-
ef/ona/ ”erica/17 GrkoÄn/by/p Ol'/M a/
län m'ro' ooé /öne/pf/o'0/h_9 å/epl mora/1:93 pn'ro/anz/J/Å/o åre?/oo? på y/ÅflfJ/plf. [nl IOC/'a/Ifyre/ze/u uno/erzöéaz'ny.
Övre (vw—fil
Medel/ön Medion/ön
Ale o'r'c kva/'fi/
lfc/fer, åuo/ o. dyl Loyarpervona/ —caoo
”'å'/”N loge/kran?”
Å'o re nd fe ' glad/”;;”:— Ani-Ao. % ÅcycråoÅÅ—éooo
' aff- fon/hr golfer- ? ll *
Koala/16171: Åayer- _ 2000 _. Jar/wagon & "Or/:'Åombri/fer ”4 71 m : acid, Åmåaåml— 5,79...
anlänt/hr 10.79”
folfumrlrircre gå?]: Jil/vån Alm
Kr. Olby/'om £.
70” ' Äänforz- 0. or-
delo/by/cåcf'erm/Z " - ; . -- - _
saw » WIPO/10004 fiffig/00101. Krig/JM :,:/(9! facit,/- ramo/1001 mår/61001].
5000—
”UVVJMMC W/moå/ornqoondw/er M— % Afa/äre;- Å'Mfm [pve/bl, ”'å'/r”? Orloff Å'o/zcl fro/Imin— 5m_ fre/march:- . 'Örc"ionfarz'r/cr oll/'n/Åvv'rore zooa— Iwrezpmoön/or , 71 % % % Belgrad, ! MMMHPM [why?/cl— ”m" m ! tid/.
en ha ”ligand? klocka/byarna, le day/am Ä.
Genomsnittlig lönenivå för skilda yrkestyper. Av föregående avsnitt torde framgå, att begreppet lönenivå, då fråga är om privatanställda tjänstemän, icke får fattas i alltför bokstavlig betydelse. Den genomsnittliga årslönen ger sålunda ett skäligen ofullständigt och någon gång rent av missvisande uttryck för löneförhål- landena inom resp. yrkestyper. Tillsammans med medianlönen och kvartilerna kan den genomsnittliga årslönen likväl användas för en jämförelse mellan olika yrkes— typers lönestandard.
Högst på löneskalan komma givetvis disponenter och andra arbetsledare i chefs- ställning med en medianlön av närmare 12 000 kr. Bland manliga anställda inom grupperna teknisk förvaltningspersonal och arbetsbefäl intaga ingenjörer med hu- vudsakligen arbetsledande uppgifter i viss mån en särställning med en medianlön av närmare 7 000 kronor. För ingenjörer med kontors- eller laboratoriearbete samt öververkmästare är medianlönen ungefär lika (något över 5 500 kronor), men inom den förra av dessa yrkestyper är lönespridningen avsevärt större, särskilt uppåt, vilket gör att genomsnittslönen för ingenjörerna ligger ungefär 1 000 kronor över mittlönen. Verkmästare intaga en mellanställning med en mittlön av ej fullt 4 500 kronor. Yrkestyperna avsynare och förmän synas åtnjuta tämligen enhetliga löner; såväl medianlön som genomsnittslön för dessa grupper ligga något över 3 500 kro- nor. För ritare och kopister samt kemister och laboranter ligger medianlönen 400 in 500 kronor lägre, d. v. s. något över 3 000 kronor, varvid dock är att märka, att för ritare och kopister lönespridningen är mycket betydande. Ungefär en fjärde- del av de anställda i sistnämnda grupp åtnjuter löner, som överstiga medianlönen för verkmästare, medan ungefär halva antalet åtnjuter löner, som understiga nedre kvartilen för yrkestypen förmän. Lägst avlönade inom gruppen teknisk förvalt- ningspersonal och arbetsbefäl äro tidskrivarna, för vilka mittlönen något översti- ger 2 500 kronor.
Om man övergår till den manliga kontorspersonalen, finner man att kontors- och avdelningschefer m. fl. samt huvudkassörer befinna sig högst på löneskalan med , en mittlön av för de förra ungefär 6 750 kronor, för de senare ungefär 7 250 kro- nor. Bland kontorschefer o. dyl. återfinnes dock ett relativt stort antal anställda med särskilt hög lön, varigenom medeltalet för denna grupp kommer att ligga nå- got över 7 500 kronor. För revisorer, biträdande avdelningschefer, assistenter o. dyl. utgör mittlönen något mer än 5 500 kronor. Därnäst komma huvudbokförare och kassörer med en mittlön av 4 500 a 5000 kronor. Mittlönen för utlandskorrespon— denter och utlandsstenografer utgör något över 4 000 kronor, men på grund av en betydande lönespridning uppåt, från mittlönen räknat, stiger genomsnittslönen till något över 4500 kronor. Därefter följa kassakontrollanter, kontorister med specialiserat, självständigt arbete jämte bokförare, vilka utvisa medianlöner mellan 3 500 och 4 000 kronor, samt korrespondenter och ensamkontorister, för vilka mot- svarande belopp utgör 3000 kronor. Kontorsbiträden vid enskilda järnvägar sy- nas befinna sig på ungefär samma genomsnittliga lönenivå, medan fakturaskrivare, kontorister med specialiserat, enklare arbete samt »övriga» kontorister, om vilkas sysselsättning i allmänhet inga närmare uppgifter erhållits, befinna sig lägst på löneskalan med mittlöner, som något överstiga 2000 kronor.
För vaktmästare, port- och nattvakter samt post- och bankbiträden utgöra me- dianlönerna ungefär 3 500, resp. 2 500 och 2 250 kronor.
Lagerchefer synas i allmänhet åtnjuta löner, som motsvara lönenivån för de me— ra kvalificerade yrkestyperna bland den underordnade kontorspersonalen, såsom kassakontrollanter och utlandskorrespondenter. Mittlönen är ungefär 4 000 kronor, men man återfinner här liksom beträffande övriga chefsbefattningar en mycket betydande lönespridning uppåt. Lagerförmännens mittlön ligger vid 3500 kronor, (1. v. s. på samma nivå som mittlönen för vaktmästare samt arbetsförmän. I lik- het med sistnämnda grupp äro lagerfömännens löner relativt väl samlade om- kring mittlönen. För lagerbokhållare utgör mittlönen något över 3000 kronor, för lagerkontorister ungefär 2750 och slutligen för lagerbiträden ej fullt 2500 kronor. '
Medianlöner och fördelning efter årslönens storlek bland butiksanstäIIda.
Antal Därav med en löneinkomst för år 1935 av (kronor) M e-
- dian- Yrkestyper &? _ .. Ställ 32; 1 000- 2 000— 3 000— 4 000- 5 000 6 000- 7 000— 529213 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000 (:,er - Män. Butlksföreståndare . . . . 312 _ 17 148 115 25 6 1 _ _ 2 953 Förste försäljare ...... 41 _ 3 19 11 5 2 1 _ _ 2 925 Resande. representanter 16 _ _ 2 _ 1 4 1 1 7 6 750 Butiksbiträden ........ 363 _ 119 198 44 2 _ — _ _ 2 300 Butikskassörer ........ 2 — _ 2 _ _ _ _ _ — - Legltlm. apotekare . . . . 45 _ _ _ _ — 1 1 10 33 9 000 Farm. kand ........... 21 — _ _ 2 15 4 _ _ _ 4 354 Kvinnor.
Butiksföreståndare . . . . 53 1 18 29 5 _ _ — _ — 2 292 Förste försäljare ...... 6 _ 2 2 2 _ — — _ — 2 125 Butiksbiträden ........ 229 13 121 93 2 _ _ — _ _ 1 868 Butikskassörer ........ 39 — 11 23 4 1 — _ _ _ 2 287 Legitim. apotekare . . . . 7 _ _ _ _ _ _ 1 6 _ 8 270 Farm. kand ........... 17 _ _ _ 2 6 7 2 _ _ 5 050
I fråga om den kvinnliga kontorspersonalen intager gruppen kontorschefer, avdel- ningschefer o. dyl. en utpräglad särställning med en mittlön av ungefär 4 500 kro- * nor och en synnerligen stark spridning uppåt av lönerna, varigenom medellönen - kommer att utgöra närmare 5500 kronor. Den därpå följande gruppen, nämligen huvudbokförare, utvisar en mittlön av endast något mer än 3500 kronor och på nästa trappsteg befinna sig utlandskorrespondenter, kassörer samt kontorister med specialiserat, självständigt arbete med mittlöner om c:a 3 000 kronor. Vidare följa kassakontrollanter, korrespondenter och bokförare (c:a 2 750 kronor), stenografer (ungefär 2 250 kronor) samt maskinskrivare, fakturaskrivare, kontorister med spe- cialiserat, enklare arbete och »övriga» kontorister (1 750 a 2000 kronor).
Rörande lönerna för manlig, resp. kvinnlig butikspersonal samt apotekspersonal meddelas i tablån ä föregående sida vissa uppgifter, hämtade ur statistiska institutio- nens undersökning. Dessa uppgifter omfatta, såsom förut nämnts icke all ersätt- ning för övertidsarbete, varför de icke äro fullt jämförbara med socialstyrelsens upp- gifter. Det bör vidare anmärkas, att åtminstone i fråga om lönenivån för butiksbiträ- den de i tablån angivna medianlönerna kunna antagas ge ett något för gynnsamt in- tryck, enär, såsom förut framhållits, den relativt talrika gruppen av butiksanställda under 20 år synes vara avsevärt underrepresenterad i statistiska institutionens ma- terial.
Nedanstående tablå utvisar, hur inom vissa av de redovisade yrkestyperna mans- lönerna förhålla sig till kvinnolönerna:
Medianlön Medianlön för kvinnor , för kvinnor Yrkestyper i%avd:o erestyper izavdzo för män för män Tekn. förvalta.-personal och arbels— Kont'm. special., självst. arb. 78 befäl. Bokförare .................. 62 .. Korrespondenter ............ 9 ngkråiällsåare """""""" 2515 Ensamkontorister ............ 86 Förrönän """"""""" 61 )Övriga» kontorister ........ 89 . ' ' . """"""""" 63 ' Maskinskrivare .............. 99 153223 Eoglsåei' nt """""" 51 F akturaskrivare ............ 87 e ' a o a er """"" Kont. m. special., enklare arb. 85 Merkanlil förvaltningspersonal. Lagerpersonal Kontors- o. avd.-chefer, kam- Laaerförmän 64 rerare .................... 67 = .. """""""" Huvudkassörer .............. 69 ågåzgfägäålnare """""" gg Revisorer, bitr. avdeln.-chefer, ” """"""" assistenter ................ 69 . Huvudbokförare ............ 75 Butikspersonal. Kassörer .................... 65 Butiksföreståndare .......... 78 Utlandskorresp. o. -stenografer 78 Butiksbiträden .............. 81 Kassakontrollanter .......... 72
Bland de till teknisk förvaltningspersonal och arbetsbefäl hörande yrkestyperna; utgöra medianlönerna för kvinnliga anställda sålunda 1/2 a 3/5 av motsvarande medianlöner för män. För de mera kvalificerade kontorsyrkena utgör samma re- lationstal 2/3 ä 4/5, medan det för den lägre kontorspersonalen närmar sig 9/10. I fråga om kontorspersonalen kan man i enlighet härmed konstatera, att ju mindre kvalificerat arbetet är, desto mera ökas i stort sett de kvinnliga anställdas löner i relation till de manligas. Bland lagerpersonalen synas kvinnolönerna utgöra unge- fär 2/3 och bland butikspersonalen ungefär 4/5 av männens löner. i
För att underlätta ett bedömande av de siffermässiga resultaten av soCialsty-'
1
ab. 9. Medianlöner (kr.) för skilda yrkestyper enligt a) socialstyrelsens under- sökning, b) statistiska institutionens undersökning. ed * utmärkta rubriker avse yrkestyper, som särredovisats endast av statistiska institutionen.
M ä 11 K v i n n 0 r Yrkestyper a b a b A. Förelagsledare. Disponenter, arbetsledare i chefsställning .......... 11 175 112 500 B. Teknisk förvaltningspersonal. Ingenjörer med kontors- eller laboratoriearbete ...... 5 620 4 790 - - . Ritare, kopister .................................... 3 185 2 921 2 000 1 587 Kemister, laboranter .............................. 3 110 3 250 1 585 1 437 l'Tekniska assistenter ................................ _ 4 286 - - Tidsstudiemän .................................... 3 165 3 125 — _ Tidskrivare ........................................ 2 625 2 475 - - Avsynare (o. *arbetsplanerare) .................... 3 625 3 208 1 750
C. Arbetsbe/äl. Ingenjörer med arbetsledande uppgifter (huvudsakl.). . 6 885 7 361
Öververkmästare .................................. 5 625 5 600 - Verkmästare ...................................... 4 310 4 312 2 625 Förmån .......................................... 3 545 2 469 2 180 D. Merkanlil förvaltningspersonal. Kontors— o. avdelningschefer, kamrerare ............ 6 760 5 924 4 550 - Revisorer, bitr. avdelningschefer, kamrersassistenter . . 5 665 5 083 3 915 4 000 *Kontorschefer, kamrerare m. fl. i bankfilialer ...... _ 5 861 _ 2 875 Huvudkassörer .................................... 7 235 5 937 5 000 4 304 Kassörer .......................................... 4 695 3 990 3 060 2 792 Kassakontrollanter ................................ 3 940 3 864 2 850 2 250 Huvudbokförare .................................. 4 800 4 433 3 600 - Bokförare ........................................ 3 700 3 373 2 560 2 958 *Maskinbokhållare .................................. — 2 750 _ 1 875 Utlandskorrespondenter o. utlandsstenografer ........ 4 145 4 375 3 230 3 3 250 Korrespondenter .................................. 3 025 3 379 2 750 2 673 Stenografer ........................................ - 2 208 2 325 2 446 Maskinskrivare .................................... 1 940 1 600 1 915 1 653 Fakturaskrivare ................................. 2 150 2 250 1 860 2 075 Kontorister med specialiserat, självst. arbete ........ 3 785 4 259 2 970 3 219 ) ' , enklare arbete ........ 2 075 2 073 ] 770 1 402 Kontorsbitr. vid enskilda järnvägar ................ 2 925 2 969 _ — Ensamkontorister .................................. 3 060 2 500 2 625 2 250 Övriga kontorister ................................ 2 240 2 427 2 000 2 064 E. Vakter, bud och dylika. Vaktmästare ...................................... 3 435 3 250 Port— och nattvakter .............................. 2 605 - - - Post— och bankbiträden, kontorspojkar (-flickor) . . . . 2 270 9 1 560 — 2 1 800
Teletonister ...................................... _ - 2 045
F. Lagerpersonal. Lagerchefer ...................................... 4 025 3 458 Lagerbokhållare .................................. 3 130 2 958 2 125 1 500 Lagerkontorister .................................. 2 750 2 656 - 1 833 Lagerförmän ...................................... 3 520 3 275 2 250 - Lagerbiträden .................................... 2 405 2 450 1 645 2 062
1 Siffran avser samtliga i statistiska institutionens undersökning redovisade företags- . ledare. _ ” Siffrorna avse springpojkar resp. springflickor. _ ” Siffrorna avse utlands- korrespondenter. För utlandsstenografer utgör medianlönen 3286 kr.
relsens undersökning hava i tab. 9 sammanställts medianlönerna för skilda yr- kestyper enligt socialstyrelsens undersökning med motsvarande tal enligt den av statistiska institutionen utförda undersökningen. Såsom redan framhållits, äro sta- tistiska institutionens uppgifter rörande den totala årsförtjänsten icke fullt jämför- bara med socialstyrelsens, enär de icke omfatta övertidsersättning, som utbetalats per timme. Eftersom dylik ersättning utgår i mycket olika omfattning inom olika yr- ken, är det icke heller möjligt att generellt avgöra, hur mycket förstnämnda upp- gifter på grund av anförda olikhet i fråga om löneredovisningen kunna väntas un- derstiga de sistnämnda.1 För övrigt utvisa de i början av detta kapitel refererade representativitetskalkylerna, att socialstyrelsens löneuppgifter åtminstone i fråga om manlig kontorspersonal samt teknisk personal på grund av materialets samman- sättning kunna väntas ligga i överkant, medan däremot statistiska institutionens material i fråga om den tekniska personalen sannolikt ger för låga siffror. Om man betraktar de i tab. 9 anförda medianlönerna sådana de äro, finner man be- träffande flertalet yrkestyper en tämligen god överensstämmelse, varvid socialsty- relsens siffror likväl i regel något överstiga statistiska institutionens. Beträffande åtskilliga yrkestyper framträda emellertid rätt betydande differenser. Om man bortser från enstaka fall, då statistiska institutionens siffra är uppenbart för låg, t. ex. beträffande förmän, torde dessa skillnader till stor del bero därpå, att man vid klassificeringen av uppgiftslämnarna efter yrkestyp förfarit på olika sätt. Så t. ex. har antagligen ett antal ingenjörer, verkstadschefer m. fl., som av socialstyrel- sen räknats till företagsledare, av statistiska institutionen inräknats i gruppen in- genjörer med huvudsakligen arbetsledande uppgifter, medan omvänt ett antal högre tjänstemän i de enskilda företagens förvaltning, vilka av styrelsen räknats till grup- pen kontorschefer m. fl., av statistiska institutionen torde hava förts till gruppen företagsledare. På liknande sätt torde en del kontorsanställda, som socialstyrelsen redovisat under särskilt specificerade yrkesrubriker, av statistiska institutionen ha förts under rubriken kontorister med specialiserat, självständigt arbete, vilket kan förklara att medianlönen för denna grupp beträffande såväl män som kvinnor är avsevärt högre enligt statistiska institutionen än enligt socialstyrelsen. På det hela taget illustrera de i tab. 9 framträdande skillnaderna i fråga om sistnämnda yrkes- typer, hur vanskligt det är att åstadkomma en lämplig yrkestypindelning för pri- vatanställda.
Lönenivån för privatanställda inom olika näringsgrenar. Den i socialstyrel- sens undersökning redovisade personalen har uppdelats på olika näringsgrenar, var- efter man beräknat medianlönen för respektive yrkestyper inom varje särskild nä- ringsgren. Resultatet av dessa beräkningar framgår av tab. 10. Det bör framhållas, att de olikheter, som här framträda, i många fall torde bero på tillfälligheter, varför slutsatser rörande den relativa lönenivån inom resp. näringsgrenar kunna dragas endast med en viss försiktighet. Inom jordbruk och skogsbruk ligga medianlönerna (utom för ingenjörer med arbetsledande uppgifter, här innefattande agronomer, forstmästare o. dyl.) under medianlönerna för samtliga näringsgrenar, vilket ty- der på att lönenivån även för funktionärer inom jord- och skogsbruk på det hela taget är relativt låg. Inom industrigruppen överensstämma medianlönerna för tek- nisk förvaltningspersonal och arbetsbefäl i det närmaste med motsvarande median- tal för samtliga näringsgrenar, vilket är helt naturligt, då flertalet anställda i dessa yrkesgrupper representera den egentliga industrien. Vidare finner man, att även för manlig kontorspersonal vid industriföretagen medianlönerna ungefärligen motsvara
1 Enligt meddelande från statistiska institutionen har man genom stickprov trott sig kunna konstatera, att genom inräknande av övertidsersättning de totala årslönerna skulle komma att ökas med i genomsnitt 10 %. Denna siffra förefaller vara väl hög och kan i varje fall icke tillämpas på samtliga yrkestyper.
Tab. 10. Medianlön (kr.) för resp. yrkestyper inom skilda näringsgrenar enligt socialstyrelsens undersökning.
Samt- bJord- Parti- Sam- Bank- Övriga liga ruk 0. In- .. 0. for- .. .. Y r k e s t y p e r skogs- dustri hän;- farrli- såk— fire- _na- e se . _ ag rmgs- bruk ring grenar Mån. Disponenter, arbetsledare i chefsställn . . 9 555 11 500 12 615 6 775 - 12 000 11 175 Ingenjörer m. kontors- el. laboratoriearb. - 5 450 8 400 _ _ 7 200 5 620 Ritare, kopister ...................... _ 3 100 - - _ 3 850 3 185 Kemister, laboranter .................. _ 3 055 _ _ — - 3 110 Tidsstudiemän ........................ _ 3 165 _ _ _ _ 3 165 Tidskrivare .......................... _ 2 740 — — _ 2 625 Avsynare ............................ _ 3 595 _ _ - 3 625 Ingenjörer m. huvuds. arbetsled. uppg. . . 7 800 6 600 9 110 - _ 6 600 6 885 Öververkmästare ...................... 4 350 5 835 - 5 610 — 5 100 5 625 Verkmästare .......................... 3 000 4 680 5 000 4 815 _ 3 800 4 310 Förmän .............................. 2 885 3 650 3 850 4 700 '— 3 300 3 545 Kontorschefer, avd.-chefer, kamrerare . . . 7 000 6 590 6 700 6 490 6 700 6 760 Revisorer. bitr. avd.-chefer, kamrersassist. _ 5 400 5 350 6 500 5 300 - 5 665 Huvudkassörer ........................ - 7 200 - - 7 550 7 000 7 235 Kassörer ................... . . . . 4 400 4 800 4 405 4 645 4 800 5 000 4 695 Kassakontrollanter .................... - ' - - 4 000 - 3 940 Huvudbokförare ...................... . 4 720 4 105 — 6 500 4 830 4 800 Bokförare ............................ 3 300 3 600 3 250 4 005 4 250 3 730 3 700 Utlandskorresp. o. -stenografer ........ _ 4 200 3 375 3 690 5 500 - 4 145 Korrespondenter ...................... _ 3 060 2 700 - 4 730 2 460 3 025 Maskinskrivare ........................ _ - - — - - 1 940 Fakturaskrivare ...................... 2 900 1 825 _ - 2 150 Kontorister m. special., självst. arbete .. 3600 3600 3920 3970 4480 3600 3785
» > » , enklare » . 1 970 2 100 3 060 2 100 1 915 2 075 Kontorsbiträden vid enskilda järnvägar _ _ — 2 925 _ _ 2 925 Ensamkontorister ...................... - 3 000 2 320 - - - 3 0110 Övriga kontorister .................... _ 2 140 2 040 2 420 2 700 » 2 240 Vaktmästare .......................... — 3 165 - - 3 600 - 3 435 Port- o. nattvakter .................... _ 2 595 _ - — - 2 605 Post- 0. bankbiträden, kontorspojkar . . _ 2 940 - 2 140 - 2 270 Lagerchefer .......................... _ 4 100 3 900 _ 4 025 Lagerbokhållare .................. _ 3 15” 3 000 - — - 3 130 Lagerkontorister ............... _ 2 825 2 575 - — - 2 750 Lagerförmän .......................... - 3 510 3 600 - — - 3 520 Lagerbiträden ........................ _ 2 300 2 500 _ _ _ 2 405
Kvinnor. Förmån .............................. _ 2 100 » _ _ - 2180 Kassörer .............................. _ 3 000 2 800 3 600 3 000 3 300 3 060 Kassakontrollanter .................... _ - _ - 2 800 _ 2 850 Huvudbokiörare ..................... — 3 495 3 600 - - 3 600 Bokförare _ 2 700 2 325 - 3 150 - 2 560 Utlandskorrespondenter o. -stenografer . . _ 3 000 3 300 3 530 - 3 450 3 230 Korrespondenter ...................... — 2 550 2 100 _ - - 2 750 Stenografer ............................ _ 2 040 2 400 - - 2 400 2 325 Maskinskrivare ........................ _ 1 715 1 870 - - - 1 915 Fakturaskrivare ...................... _ 1 800 2 000 — — _ 1 860 Kontorister m. special., självst. arbete . . - 2 770 2 700 3 705 3 500 3 000 2 970
» » » , enklare : — 1 720 1 800 2 400 1 710 2 065 1 770 Övriga kontorister .................... — 1 890 2 265 - - _ 2 000 Telefonister .......................... _ 1 800 2 285 - - - 2 045 Lagerbiträden ........................ — 1 680 1 565 _ _ _ 1 645
medelnivån för samtliga näringsgrenar, medan däremot bland industriens kvinnliga kontorspersonal flertalet yrkestyper utvisa medianlöner, som ligga något under den- na nivå. En utförligare, här icke redovisad uppdelning av de anställda på olika in- dustrigrenar utvisar emellertid, att löneförhållandena äro ganska växlande inom skilda industrier. Sålunda synas lönerna inom metallindustri, byggnadsindustri, pappersindustri och livsmedelsindustri vara relativt höga, inom träindustri samt jord- och stenindustri däremot genomgående låga. Vad partihandeln beträffar, ligga de i tab. 10 meddelade mittlönerna relativt högt för den tekniska personalen, däre- mot förhållandevis lågt för manliga kontorsanställda i såväl högre som lägre be- fattningar, medan för partihandelns kvinnliga kontorspersonal ingen utpräglad ten- dens framträder: avvikelserna från den alhnänna medelnivån för resp. yrkestyper sy- nas här vara helt betingade av tillfälliga orsaker. Inom gruppen samfärdsel utmärkas flertalet yrkestyper av medianlöner, som överstiga motsvarande tal för samtliga nä- ringsgrenar. I fråga om bank- och försäkringsrörelse, i vilken grupp huvudsakligen bankerna äro representerade, finner man för de högre befattningshavarna median-. löner, som ungefärligen motsvara eller något understiga den allmänna medelnivån, medan denna nivå väsentligt överstiges beträffande de mera kvalificerade yrkestyperna bland den underordnade kontorspersonalen. Inom gruppen övriga företag, vilken omfattar bl. a. fastighetsförvaltning, förmedlingsverksamhet samt företag för hy- gien och renhållning är förhållandet mellan resp. yrkestypers medianlöner och mot” svarande tal för samtliga näringsgrenar av naturliga skäl ganska växlande: mittlö- nerna för teknisk förValtningspersonal i högre befattningar överstiga den allmänna medelnivån, medan arbetsbefälets medianlöner understiga densamma; mittlönerna för manlig kontorspersonal motsvara ungefär mediantalen för samtliga näringsgre- nar, medan den kvinnliga kontorspersonalens medianlöner ligga något högre.
I den av statistiska institutionen utförda undersökningen har man sökt konstatera, i vad mån ett samband förefinnes mellan å ena sidan företagens storlek, å andra sidan de anställdas löner. Följande sammanställning är hämtad ur den av under- sökningens ledare publicerade redogörelsen:
Procentuellt antal anställda med en
Manliga anställda arslönemkomstav
mindre än 2 000 kr. över 8 000 kr.
Teknisk förvaltningspersonal i:
Storföretag ...................................... 9 % knappt 4 % Medelstora företag ................................ 15 % drygt 2 % Arhetsbefäl i:
Storföretag ...................................... knappt 2 % drygt 23 % Medelstora företag ................................ » 4 % 14 % Merkantil förvaltningspersonal i:
Storföretag ...................................... 13'5 % drygt 5 % Småföretag ...................................... 22'5 % 3 %
mindre än 2 000 kr. över 5000 kr.
Lagerpersonal i:
Storföretag ...................................... 9 % 9 % Medelstora företag ................................ 13 % 3 % * Butikspersonal i:"
Storföretag ...................................... knappt 2 % 19 % Medelstora företag ................................ 16 % 2 % Små företag ...................................... 34 % 1 %
Det framgår av sammanställningen att frekvensen av låga löner. (under 2 000 kro-
; nor) är avsevärt större i medelstora och smärre företag än i de stora, medan omvänt ' frekvensen av höga löner (över 8000 resp. 5000 kronor) är större i storföretagen
(än i medelstora företag och småföretag. I vad mån denna skillnad sammanhänger sned att storföretagen sysselsätta ett relativt stort antal mera kvalificerade tjänste- ;män, medan däremot småföretagen nöja sig med en i stort sett mindre kvalificerad personal, kan tyvärr icke på grundval av de gjorda sammanställningarna avgöras.
Medianlöner för anställda i olika ålder. I tab. 11 meddelas de på grundval 'av socialstyrelsens material beräknade medianlönerna för anställda i olika ålders— klasser. Tabellen belyser i viss mån det samband, som förefinnes mellan lön och levnadsålder. Inom respektive yrkestyper tar sig detta uttryck i en stark suc- cessiv stegring av mittlönen i de yngre åldersklasserna. För några yrkestyper sy- nes denna stegring fortsätta, ehuru i långsammare tempo, upp till (SO-årsåldern, men för flertalet av de särredovisade yrkesgrupperna när mittlönen sin höjdpunkt inom "åldersklasserna 50—60 eller 40_50 år. Nedanstående tablå utvisar den relativa för- ändringen av medianlönen i resp. åldersklasser för de i undersökningen mera tal- rikt representerade yrkestyperna:
Medianlönen i resp. åldersklasser i % av median- lönen i åldersklassen 20—30 år Yrkestyper Under 20—30 30 —40 40—50 50—60 60 år 0. 20 år är år är år däröver Män Ingenjörer m. kontors— el. laboratoriearb. _ 100 136 185 194 217 Ritare, kopister .................... - 100 163 183 168 - Ingenjörer n1.huvuds. arbetsled. uppg. . — 100 141 152 171 - Öververkmästare .................... _ 100 109 121 124 130 Verkmästare ........................ _ 100 120 131 135 131 Förmån ............................ _ 100 112 122 126 122 Kontors- o. avdelningschefer, kamrerare _ 100 135 204 202 184 Kassörer ............................ _ 100 150 180 200 181 Bokförare .......................... _ 100 142 175 168 - Kontorister m. special., självst. arbete. . _ 100 139 161 154 137 > ) » , enklare arbete 57 100 160 183 174 - Vaktmästare ........................ - 100 173 197 189 - Lagerchefer ........................ _ 100 139 149 167 140 Lagerbokhållare .................... - 100 132 161 143 - Lagerförmän ........................ - 100 139 149 155 158 Lagerbiträden ...................... 55 100 154 169 » - Kvinnor. Kassörer ............................ - 100 130 157 174 139 Kontorister m. special., självst. arbete. . — 100 130 150 150 > » > , enklare arbete 55 100 134 129 — _
Gruppen arbetsbefäl (öververkmästare, verkmästare och förmän) utmärkes av en förhållandevis svag stegring av lönen med stigande ålder. Lönerna synas för verkmästare och förmän nå sin höjdpunkt i åldersklassen 50—60 år, vars mittlön med 25 a 35 % överstiger mittlönen för dem, som befinna sig i åldern 20—30 år. I fråga om den tekniska och merkantila förvaltningspersonalen framträder inom de lägre åldersklasserna en starkare lönestegring för de mindre kvalificerade yrkes- typerna än för de mera kvalificerade, vilket tydligen måste ses mot bakgrunden av de såväl absolut som relativt låga begynnelselönerna inom förstnämnda yrkes-
Tab. 11. Medianlöner (kr.) för anställda i olika ålder.
Yrkestyper
Medianlön (kr.) för anställda i åldern
Under 20—30 30—40 40—50 50—60 60 år 0. 20 är år är år är däröver Män. Disponenter, arbetsledare i chefsställning _ 8 200 10 500 11 950 10 538 12 000 Ingenj. m. kontors- el. laboratoriearb. _ 4 050 5 488 7 512 7 860 8 785 Ritare, kopister ...................... 2 457 4 000 4 500 4 136 - Kemister, laboranter ................ 2 500 3 300 4 200 - Tidskrivare ........................ 1 900 3 165 - - Avsynare .......................... 2 455 3 575 4 300 Ingenjörer rn. huvuds. arbetsled. uppg. _ 5 100 7 200 7 750 8 745 - Öververkmästare .................... _ 4 800 5 248 5 820 5 940 6 252 Verkmästare ....................... — 3 4! 10 4 097 4 440 4 590 4 458 Förmän ............................ _ 2 957 3 300 3 607 3 715 3 600 Kontors- o. avdelningschefer, kamrerare — 4 350 5 870 8 860 8 800 8 000 Revisorer, biträd. avdelningschefer. . . . — 3 675 5 100 6 508 7 000 — Huvudkassörer ...................... — - 6 265 7 500 8 650 - Kassörer ............................ _ 3 000 4 500 5 400 6 000 5 428 Kassakontrollanter .................. _ 2 700 5 2( 10 5 150 - — Huvudbokförare .................... _ 3 325 4 328 5 878 5 100 Bokförare .......................... 2 750 3 895 4 800 4 608 Utlandskorrespond. o. -stenografer . . . . _ 3 100 4 933 6 614 7 450 _ Korrespondenter .................... 2 408 3 875 - _ — Kontorister m. special., självst. arbete. — 2 850 3 962 4 590 4 379 3 900 » > » , enklare arbete 1 065 1 860 2 974 3 406 3 238 Kontorsbiträden vid ensk. järnvägar. . _ 2 477 2 923 3 678 - — Ensamkontorister .................... _ 2 600 3 133 - Övriga kontorister .................. 825 1 870 3 678 Vaktmästare ........................ 2 080 3 600 4 100 3 930 - Lagerchefer ............ _ 3 000 4 180 4 480 5 000 4 200 Lagerbokhållare 2 550 3 360 4 110 3 650 - Lagerkontorister 2 485 3 645 - — - Lagerförmän ........................ _ 2 450 3 400 3 640 3 800 3 859 Lagerbiträden ...................... 1 075 1 948 3 000 3 290 - - Kvinnor. Förmån ............................ _ 1 548 2 040 2 420 - - Kassörer ............................ 2 300 3 000 3 600 4 000 3 200 Kassakontrollanter .................. 1 738 3 100 ' - — Huvudbokförare .................... _ 2 400 3 000 3 950 4 800 Bokförare .......................... 2 100 3 000 3 570 - Utlandskorrespond. o. »stenografer . . . . 2 915 3 300 3 720 - Korrespondenter .................... _ 2 100 2 700 3 224 _ _ Stenografer .......................... 1 980 3 000 - - _ Maskinskrivare ...................... 1 800 2 400 _ Fakturaskrivare .................... 1 715 - _ - _ Kontorister m. special., självst. arbete _ 2 400 3 125 3 00 3 600 » > , enklare arbete 930 1 690 2 268 2 175 - _ Övriga kontorister ................. _ 1 800 2 419 _ _ Telefonister 1 7l7 2 200 _ Lagerbiträden ...................... _ 1 444 1 805
yper. Detta gäller exempelvis ritare och kopister i jämförelse med ingenjörer; assörer och bokförare i jämförelse med kontors- och avdelningschefer, kamrerare . dyl.; likaså kontorister med specialiserat, enklare arbete i jämförelse med kon- torister, som utföra mera självständigt arbete. Däremot synes lönestegringen i de imellersta åldersklasserna vara starkare för de mera kvalificerade yrkestyperna. Ingen- jörer med kontors- eller laboratoriearbete nå sin högsta lön först i sextioårsåldern, ritare och kopister däremot redan i åldern 40—50 år. Kontorschefer o. dyl. uppvisa i åldern 40—60 år medianlöner, som med drygt 100 % överstiga medianlönen för åldersklassen 20—30 år. Såväl manliga som kvinnliga kassörer uppnå i åldern 50— 60 är sin högsta lön, vilken ligger 100 resp. 75 % över lönen i tjugoårsåldern. I övrigt utvisa kontorsyrkena en högsta lön i åldern 40—50 år, med undantag för kvinnliga kontorister med enklare arbete, som redan i trettioårsåldern erhålla sin högsta lön.
Vad som kan utläsas ur tab. 11 rörande tjänstemännens löner i olika åldersklas- ser ger naturligtvis icke någon fullständig belysning åt sambandet mellan lön och ålder bland privatanställda, eftersom man ej kunnat ta hänsyn till de enskilda individernas karriär. Genom förflyttning från enklare till mera kvalificerade sys- selsättningar och genom befordran till mera krävande och ansvarsfyllda poster kun- na givetvis de enskilda individerna i många fall ernå löneförbättringar, som äro avse- värt större än dem, vilka framgå ur en jämförelse mellan lönerna i skilda ålders- klasser inom en och samma yrkestyp. Vissa av de här särredovisade yrkestyperna ha sålunda väsentligen karaktären av nybörjar- eller genomgångsstadier, andra äro däremot att betrakta som Slutstadium för en stor del eller vissa av de anställda. 1 någon män kan detta förhållande klargöras genom ett studium av åldersfördelningen inom resp. yrkestyper. Såsom framgår av tab. 12, företer bland manliga an- ställda åldersklassen 20_30 är högre frekvens än övriga åldersklasser beträffande bl. a. följande yrkestyper: ritare, kopister samt kemister och laboranter (i synner- het den förstnämnda av dessa yrkestyper omfattar ett icke obetydligt antal yngre ingenjörer, vilka tagit sådan anställning i syfte att komplettera sin tekniska ut- bildning och i väntan på avancemang), vidare utlandskorrespondentrr och utlands- stenografer samt övriga korrespondenter, kontorister med specialiserat, enklare ar- bete, lagerkontorister och lagerbiträden. Den högsta frekvensen av anställda i åldern 30—40 år återfinnes bland ingenjörer, revisorer, biträdande avdelningschefer och assistenter, kassörer, kassakontrollanter, huvudbokförare och övriga bokförare, kontorister med specialiserat, självständigt arbete, kontorsbiträden vid enskilda järnvägar, vaktmästare och lagerchefer, medan åldersklassen 40—50 år är talrikast representerad bland disponenter och andra arbetsledare i chefsställning, öververk- mästare, verkmästare och förmän, kontorschefer, avdelningschefer, kamrerare och huvudkassörer samt lagerförmän. Bland kvinnliga anställda förete de yngre ålders- klasserna högre frekvens än vad fallet är bland männen, även då man jämför manliga och kvinnliga anställda tillhöra samma yrkestyp. Detta torde främst bero därpå, att ett relativt stort antal kvinnor i åldern omkring trettio år lämna yrkesarbetet. Flertalet av de särredovisade yrkestyperna utvisa sålunda en högsta frekvens av kvinnliga anställda inom åldersklassen 20—-30 år. Bland Stenografer, maskinskrivare och fakturaskrivare samt kontorister med specialiserat, enklare ar- bete tillhöra ej mindre än 3/5 ä 2/3 denna åldersklass, varjämte 1/10 ä 1/5 är under 20 år. Endast bland kvinnliga arbetsförmän samt kassörskor är åldersklassen 30— 40 år talrikast företrädd, och en enda yrkestyp, nämligen huvudbokförerskor, ut- visar en högsta frekvens för åldersklassen 40—-50 år.
Tab. 12. Fördelningen efter ålder bland privatanställda, tillhörande olika yrkes- typer, enligt socialstyrelsens undersökning. Procentuella antalet anställda i nedanstående ålder Yrkestyper . under 2040 30—40 40—50 50—00 6:15" 20 år är är år är 02. år— over Ilfän. Disponenter, arbetsled. i chefsställning ...... — 42 261 362 28"? 48 Ingenjörer m. kontors- el. laboratoriearbete.. _ 27"? 419 204 7'7 2'3 Ritare, kopister ............................ 54 436 325 132 41 12 Kemister, laboranter ...................... 1'2 40'0 38'8 12'9 47 24 Tidskrivare ................................ 83 383 333 150 34 1": Avsynare ................................ — 17'8 31'0 200 245 67 Ingenjörer med arbetsledning (huvudsakl.) .. _ 22 8 361 273 11'3 2'5 Öververkmästare .......................... _ 4 9 200 37'3 31'1 6'7 Verkmästare .............................. _ 64 234 333 29'0 7'9 Förmån .................................. _ 6'3 22'4 37'2 279 d'? Kontorschefer, avdeln.-chefer, kamrerare . . . . — 7'1 363 37' 6 150 40 Revisorer, bitr. avd.-chefer, assistenter ...... _ 17'9 41'6 272 110 23 Huvudkassörer ............................ _ 87 293 370 22'8 2'2 Kassörer .................................. _ 18.7 431 239 10'9 3'4 Kassakontrollanter ........................ _ 39'3 4'1'0 131 27 1'9 Huvudhokförare .......................... _ 137 424 32'9 7'6 3'4 Bokförare ................................ 04 359 334 208 80 15 Utlandskorrespondenter o. -stenografer ...... _ 427 400 140 33 — Korrespondenter .......................... O'? 608 315 70 _ _ Kontorister n. specialiserat, självst. arbete.. _ 294 356 196 138 1'6 » » , enklare arbete. . 62 699 152 59 2"! 06 Kontorsbitr. vid enskilda järnvägar ........ _ 183 500 219 98 _ Ensamkontorister .......................... _ 481 381 10'4 17 1"; Övriga kontorister ........................ 30 5 497 139 4'9 OS 05 Vaktmästare ............................. 06 22"? 31'9 27'4 122 52 Lagerchefer .............................. _ 20'5 302 300 14”? 46 Lagerbokhållare .......................... 1'4 408 305 155 82 315 Lagerkontorister ...... . .................. 161 532 2213 32 _ 4'9 Lagerförmän .......... ? . .................. _ 12'8 226 354 236 56 Lagerbiträden ............................ '7 513 266 7'8 26 20 Kvinnor. Förmån .................................. 25 272 321 271 7'4 3'7 Kassörer .................................. 1'4 27'4 36'1 21'8 11'4 111 Kassakontrollanter ........................ 1'6 476 302 127 79 _ Huvudbokförare .......................... 15 217 261 275 203 29 Bnkförare ............................... 44 423 299 190 2'9 1'5 Utlandskorrespondenter o. -stenografer ...... 38 487 301 122 45 07 Korrespondenter .......................... 5'2 41'4 31'0 22'4 — _ Stenografer ................................ II"!) 603 206 61 1'5 » Maskinskrivare ........................... ]3'8 64'6 154 46 1'6 _ Fakturaskrivare . . . . ..................... 14'6 69'0 146 18 _ Kontorister m. specialiserat, självst. arbete . . 20 394 37'!) 15— 5 51 0 5 » , enklare arbete. . 190 650 120 2 5 1'5 _ Övriga kontorister ........................ 11'8 56'8 27'5 — 3'9 _ Telefonister ............................... 152 435 304 87 22 _ Lagerbiträden ...... . ..................... 132 490 227 11'3 1'9 1 9
Sambandet mellan lön och anställningstid. För att belysa sambandet mellan anställningstid och lön hava i tab. 13 sammanställts de på grundval av social- »styrelsens material beräknade medianlönerna för anställda med olika lång an- ställningstid dels i branschen, dels i företaget, dels slutligen på den befattning, som de vid undersökningstillfället innehade. Hur samtliga redovisade manliga resp. kvinnliga anställda fördelade sig efter anställningstidens längd enligt vart och ett av dessa tre alternativ framgår av följande tablå:
under 2—5 5—10 lO—2O 20 är och
Anställningstid 2 är är år är däröver [ i branschen '1 5'2 14'7 32'9 46'1 Manliga anställda,% ...... i företaget 2'1 99 197 351'7 32'6 ] i befattningen 9'1 19'5 26'1 31'7 13'6 [ i branschen 1'9 ]5'2 29'7 34'0 19'2 Kvinnliga anställda,% i företaget 4'4 18'2 31'4 31'9 14'1 ] i befattningen 7'1 25'9 31'9 261 90
Liksom i fråga av levnadsåldern kan man med avseende på anställningstidens längd konstatera en påtaglig skillnad mellan manliga och kvinnliga privatanställda. Bland kvinnliga anställda äro sålunda de kortare anställningstiderna (under 10 är) avsevärt vanligare än bland männen, framför allt då man räknar med anställ- ningstiden i branschen eller i företaget. Skillnaden mellan manliga och kvinn- liga anställda är betydligt mindre i fråga om anställningstiden på nuvarande be- fattning, vilket tyder på att bland manliga resp. kvinnliga anställda med samma anställningstid i företaget, kvinnorna i stort sett innehaft sina befattningar längre tid än männen. Om så är fallet, skulle kvinnorna på det hela taget erhålla be- fordran till högre befattningar mindre ofta än männen. Materialet har emellertid icke sammanställts på sådant sätt, att man härom kan fälla något bestämt om- döme.
Om man enligt tab. 8 undersöker löneläget för anställda med olika lång an- ställningstid, finner man att lönen tämligen regelbundet ökas med anställnings- tiden. Detta bekräftar det kända förhållandet, att för de privatanställda tjänste- männen anställningstiden är en av de faktorer, som mest påverka lönesättningen. Mest utpräglad är lönestegringen i förhållande till anställningstiden i branschen, medan den är svagast i förhållande till anställningstiden på nuvarande befattning.
Genomsnittlig lönestegring (i % av be- gynnelselönen) för anställda med Anställningstid vidstående anställningstid inom . .. på befatt- branschen 1 foretaget ningen 2—5 är män .................. 14'9 12'1 9'4 kvinnor ............... 10'0 11'4 8'4 5—10 är män .................. 32'3 25'5 22'2 kvinnor ............... 39'9 393 317 10—20 är män .................. 66'1 59'2 52'3 kvinnor ............... 779 686 541 20 år 0. däröver män .................. 102'8 86'6 76'9 kvinnor ............... 121'2 103'0 85'9
a) i branschen b) i företaget e) på befattningen.
Yrkestyper
Medianlön (kr. per år) för anställda med en anställningstid av
under 2 2—5 5—10 10—20 205" är år är år 02. ar- over Män.
a - 8 385 10 200 11 000 11 200
Disponenter, arbetsledare i chefsställn'ing. . . . b 8 500 10 015 11 100 11 735 11 100
e 10 227 11 050 11 591 11 000 11845 a 3 800 4 050 4 935 6 213 7 000
Ingenjörer m. kontors- el. laboratoriearbete. . b 4 200 4 550 5 700 6 950 6 975
e 4 675 4 800 6 000 7 200 7 250
a - 2 700 2 640 3 450 4 500
Ritare, kopister ............................ b 2 700 2 500 3 035 3 800 4 325
e 2 728 2 730 3 300 4 227 4 360
a - 5 100 6 340 6 600 8 094
Ingenjörer m. huvudsak]. arbetsled. uppg ..... b 5 250 5 575 6 900 7 000 8 550
c 5 425 5 775 7 200 7 600 9 350
a - 5 000 5 100 5 900 Öververkmästare .......................... åh . 6 250 5 468 5 400 5 792 c 4 200 5 563 5 455 5 700 6 000
a - 3 634 4 050 3 955 4 500
Verkmästare .............................. b 3 625 3 435 4 230 4 280 4 500
e 3 616 3 750 4 400 4 430 4 525
a - 3 711 3 120 3 360 3 650
Förmän .................................. b 3 208 3 110 3 253 3 600 3 600
e 3 150 3 150 3 600 3 600 3 624
a - 6 000 5 800 5 787 8 095
Kontorschefer, avdelningschefer, kamrerare . . b 5 100 6 000 6 000 6 100 8 125
e 5 600 6 000 6 500 7 000 8 500
a - 3 250 5 100 6 595
Revisorer, biträdande avdelningschefer ...... b - 5 075 3 525 5 125 6 676
e 4 800 5 400 4 800 6 523 6 823
. a 2 453 3 325 4 400 5 600
Kassörer .................................. b - 2 625 3 625 4 600 5 665
c 3 382 4 000 4 272 5 100 5 800
a _ - 3 160 4 947 5 575
Kassakontrollanter ........................ b _ 2 100 3 215 5 000 5 238 c 2 850 3 300 5 425 -
a _ - 4 575 4 244 5 632
Huvudboktörare .......................... b - 3 600 4 680 4 600 5 670
c 3 600 4 720 5 040 6 290
a 2 509 2 800 3 800 4 800
Bokförare ................................ b - 2 725 3 000 4 000 4 800
c 2 800 3 012 3 210 4 295 5 393
a 2 870 3 300 4 800 6 713
Utlandskorrespondenter och -stenografer . . .. b - 2 925 3 600 4 983 6 725 c 2 925 3 647 3 950 5 900 -
a 2 400 2 788 3 500 5 238
Korrespondenter .......................... b - 2 400 2 850 3 575 4 320 e 2 400 2 400 3 325 4 100 -
a) i branschen b) i företaget e) på befattningen.
Medianlön (kr. per år) för anställda med en anställningstid av
Y r k e s t y p e r .
under 2 2—5 5510 10_—20 god?; är är ar ar över a 2 385 2 400 2 925 3 600 4 385 Kontorister m. special., självst. arbete ...... b 2 900 2 760 3 088 3 750 4 380 c 3 160 3 300 3 600 4 200 4 253 a 1 485 1 400 1 915 2 409 3 423 Kontorister m. special., enklare arbete ...... b 1 850 1 500 1 944 2 430 3 450 c 1 980 1 770 2 140 2 890 3 505 a _ 2 650 1 990 3 490 4 125 Vaktmästare .................... : ........ b 2 563 2 000 3 600 4 240 e 2 563 2 780 3 620 4 300 a _ 2 550 3 245 3 750 4 690 Lagerchefer .............................. åh - 3 038 3 508 3 932 4 860 c 2 875 3 600 3 790 4 380 5 005 a 2 250 2 805 3 050 3 830 Lagerbokhållare .......................... b - 2 510 2 850 3 120 3 933 e 2 443 2 813 2 918 3 600 4 200 a 3 400 3 000 3 600 3 600 Lagerförmän .............................. b — 3 300 3 097 3 600 3 600 e 2 650 3 120 3 209 3 620 3 850 a 1 407 1 830 2 700 3 225 Lagerbiträden ............................ b - 1 500 1 910 2 788 3 225 e 1 294 1 560 2 250 3 000 3 290 Kvinnor.
a - 2 000 2 250 3 000 3 750 Kassörer .................................. b 1 800 2 400 2 400 3 000 3 735 c 2 663 2 600 2 700 3 177 3 900 a 1 886 2 100 2 700 3 700 Bokförare ................................ b 1 886 2 185 2 978 3 945
e 2 190 2 400 3 000 - a - 2 565 3 088 3 420 3 850 Utlandskorrespondenter o. -stenografer ...... b 1 775 2 700 3 181 8 492 4 550 e 1 880 2 675 3 245 3 600 4 050
a - 1 825 2 075 2 750 Stenografer ................................ b 1 815 1 920 2 305 2 584
e 1 900 1 985 2 280 3 000 - a - 2 135 2 500 2 905 3 575 Kontorister m. special., självst. arbete ...... b 2 087 2 246 2 520 3 000 3 600 c 2 150 2 618 2 700 3 000 3 500 a 1 255 1 240 1 800 2 184 2 700 Kontorister m. special., enklare arbete ...... b 1 353 1 323 1 800 2 220 2 700
e 1 400 1 500 1 800 2 385 -
En jämförelse mellan siffrorna för respektive yrkestyper ger vid handen, att löne- utvecklingen ter sig rätt olika för befattningshavare i olika ställning. Anmärknings- värt är, att i åtskilliga fall och, som det vill synas, mestadels i fråga om anställda i lägre tjänsteställning (ritare, kopister, förmän, korrespondenter, kontorister) me- dianlönen är ungefär densamma för sådana, som ha en anställningstid i företaget
eller på nuvarande befattning av 2—5 år och sådana, för vilka motsvarande anställ- ningstid utgör mindre än 2 är. I några fall är medianlönen t. o. ni. något lägre för de förra än för de senare. Det förefaller sålunda, som om befattningshavare i lägre grader i allmänhet icke skulle erhålla nägra väsentliga_löneförhöjningar förr- än efter ungefär fem års anställningstid.
Hur förhållandena ställa sig bland samtliga män resp. samtliga kvinnor fram- går av tablån nederst å sid. 513. Lönestegringen synes under de första åren vara något större för män än för kvinnor, medan förhållandet blir det motsatta vid längre anställningstid. Om det förut framställda antagandet är riktigt, att kvin- norna i stort sett befordras mindre ofta än männen, skulle de sålunda erhålla en viss kompensation därför genom att de erhålla relativt större löneförhöjningar. Emellertid måste sistnämnda förhållande även betraktas mot bakgrunden av be- gynnelselönerna, vilka äro avsevärt lägre för kvinnliga än för manliga anställda.
Sambandet mellan lön och utbildning. I den publicerade redogörelsen för statistiska institutionens undersökning lämnas vissa uppgifter rörande förekomsten av olika slag av utbildning inom skilda huvudgrupper av anställda. I vad de avse den allmänna, grundläggande skolutbildningen, ha dessa uppgifter sammanfattats i nedanstående tablå:
Procentuella antalet anställda med nedanstående skolut- bildning Huvudgrupp er av .. Åtta— Real— Gymna- ansmnda Folk- Eloge klassigt skola Real- sium utan Student- skola 512011 flick- (utan av- examen student— examen " läroverk gångsex.) examen
Företagsledare 17'3 3'4 — 138 173 34 448 Teknisk törvaltningsperonal:
män ................... 252 44 _ 69 465 30 140 kvinnor ................ 483 103 34 69 241 3'5 3'5 Arbetsbefäl ............... 55'3 1'8 — 80 156 2"? 17"? Merkantil förvaltningspers:
män ................... 324 56 _ 128 307 39 146 kvinnor ................ 24'0 14'4 285 3"? 24'7 1'4 3'8 Vakter, bud o. dyl.:
män ................... 82'4 8'8 — 2'9 5'9 _ — kvinnor ................ 571 48 143 95 143 _ _ Lagerpersonal:
män ................... 593 37 _ 143 181 1'4 32 kvinnor ................ 60'0 24'0 8'0 — 8'0 _ _ Butikspersonal :
män ................... 861 27 _ 61 45 03 0 3 kvinnor ................ 75'3 14'7 3'1 24 415 _ _
Det framgår härav bl. a., att den manliga butikspersonalen samt vakter, bud o. dyl. förete den högsta frekvensen för vanlig folkskolutbildning. Högre folkskola före- kommer oftast hos den kvinnliga lagerpersonalen och är därjämte relativt vanlig bland kvinnlig butikspersonal och bland kvinnliga anställda, tillhörande den mer- kantila förvaltningspersonalen. Åttaklassig flickskola är mest företrädd inom sist- nämnda grupp. Realskola utan avgångsexamen förekommer i ungefär samma om- fattning bland företagsledare, manlig kontorspersonal och manlig lagerpersonal, medan realexamen är vanligast bland manliga anställda inom grupperna teknisk och merkantil förvaltningspersonal. Även för kvinnliga anställda i dessa grupper är realexamen relativt vanlig. Studentexamen är företrädd bland de ledande tjänste- männen i betydligt större utsträckning än inom övriga grupper. Om man jämför skolutbildningen för män resp. kvinnor, får man följande resultat:
Män Kvinnor % % Med »lägre» skolutbildning (enkel folkskola) ..................... 40 35 Med skolutbildning av mellangrad (högre folkskola, realskola, flick— 1äroverk) ................................................. 43 60 Med högre skolutbildning ..................................... 17 5
Såväl lägre som (framför allt) högre skolutbildning är sålunda vanligare bland männen än bland kvinnorna, medan däremot kvinnorna förete avsevärt större frekvens för skolutbildning av mellangrad.
Av intresse är också att taga del av de uppgifter, som i statistiska institutionens undersökning lämnats rörande den egentliga yrkesutbildningen. De olika slag av yr— kesutbildning, som förekomma, ha sammanförts i två olika kategorier: dels utbild- ning vid sidan av anställningen vid aftonskolor, genom yrkeskurser, självstudier o. dyl., dels utbildning vid fackskolor och högskolor. Nedanstående tablå är grundad på de uppgifter, som lämnats i den tryckta redogörelsen:
Bland männen utgjorde pro- Bland kvinnorna utgjorde pro- centuella antalet anställda centuella antalet anställda Huvudgrupper' med ut— med ut— med ut— med ut— av anställda utan bildning bildning utan bildning bildning vidare ut- vid sidan vid fack— vidare ut— vid sidan vid fack- bildning av an- el. hög— bildning av an- el. hög— ställning skolor ställning skolor Företagsledare ........... 160 226 61'8 _ _ - Tekn. förvaltn.-personal . 43 166 79'1 437 407 156 Ingenj. m. arbetsled. uppg. 1'8 80 902 _ — — Verkmästare o. förmän .. 102 163 735 - - - Kontorschef. o. kamrerare 268 308 424 Övrig merkantil förvalt- ningspersonal ......... 20'6 41'4 380 230 409 361 Vakter, bud o. dyl. ..... 39'5 52'6 7'9 42'3 308 269 Lagerpersonal ........... 288 525 18'7 38'7 45'2 16'1 Butikspersonal .......... 177 706 11'7 576 340 8'5
Utbildning vid fack- och högskolor är sålunda vanligast bland arbetsledande ingen- jörer, därnäst bland manlig, teknisk förvaltningspersonal samt verkmästare. Ut- bildning vid sidan av anställningen förekommer mest hos den manliga butiksper- sonalen men synes i övrigt spela en betydande roll för så gott som samtliga yrkes- kategorier, sålunda även för tjänstemän, vilka uppnått högre befattningar, såsom kontorschefer, kamrerare och företagsledare. Kvinnorna synas i något större om- fattning än männen sakna egentlig yrkesutbildning.
l tab. 14 lämnas en sammanfattning av statistiska institutionens uppgifter röran- de löneläget för anställda med olika slag av skolbildning och yrkesutbildning. Det framgår därav, att sambandet mellan lönenivån och graden av skolbildning är ganska svag i fråga om såväl manliga som kvinnliga anställda. Endast med avseende på studentexamen framträder en tydlig skillnad gentemot övriga skoltyper, i det att anställda, vilka avlagt studentexamen, som regel förete den högsta mittlönen inom resp. yrkesgrupper. De som ha den lägsta allmänna skolunderbyggnaden, näm- ligen enbart folkskola, uppvisa däremot som regel icke den lägsta mittlönen. Å andra sidan föreligger inom flertalet yrkesgrupper ett tydligt samband mellan yr- kesutbildning och lön. Mittlönen är sålunda i de flesta fall högre för dem, som efter slutad skolgång haft särskild utbildning vid sidan av anställningen, än för sådana, Som ej åtnjutit dylik utbildning, och är vanligen högst för dem, som haft tillfälle
Tab. 14. Medianlöner (kr.) bland privatanställda med olika skolbildning och yrkesutbildning enligt statistiska institutionens undersökning.
'a) utbildning vid sidan av anställningen, b) utbildning vid fack— eller högskolor.
Gym- .. Åtta- Real— na— Stu— 4 _ Hogre . skola Real— . Huvudgrupper av anställda Folk folk— klassig utan exa- slum dent: skola skola flick exa- men utan exa skola men exa- men men M ä n. Företegsledare ........................ 9 600 — 9 300 - iii 200 Med vidare utbildning ............ b - — —— - - -— 7 800 Teknisk förvaltn.-personal .............. 3 229 2 875 — 3 833 8 375 3 500 4 708 Utan Vidare utbildning .............. 2 525 g 673 — (52 % ?22 —— — . . . a 2 750 18 — 2 5 . - — Med Vidare utbildning ............ lb 3 900 3 812 _ 4 375 3 458 3 625 4 708 Ingenjörer m. linvudsskl. arbetsled. uppg.. . 3823 - 6 000 6 321 7 250 8 750 . . . a 2 U — - - — — Med Vidare utbildning ............ lb 6 250 _ 5 750 6 357 7 250 8 750 Verkmästare och förmån ................ 4 688 3 500 —— 5 000 4 500 — 5 750 Utan vidare utbildning .............. 3330 35—00 — - — -— —— . . . a 0 — - — — — Med Vidare utbildning ............ lb 4 808 __ __ 5 625 4 500 __ 5 750 Kontorschefer o. kamrerare .............. 327383 4 250 —— g #94 ggg?) gåög ; 66; Utan vidare utbildning .............. 5 —— —- 50 0 12 M d 'd tb'ld . a 4 300 4250 — 6 500 6 125 6 750 7 750 e Vi are n i ning ............ lb 5 167 _ _ 6350 6 417 7250 8 812 Övr. merkantil förvaltn.-per|oiial ........ 8 250 2 627 — % ggg % ååå ;) gg; ååå?) Utan Vidare utbildnin .............. 2 818 2 1 6 — M d 'd tb'ld . g a 3250 2969 — 3417 2912 3500 4083 ** V' are " 1 mg ------------ lb 3 956 3 000 _ 3 625 3 398 3 607 4 130 Vakter, bud o. dyl. .................... 2 687 - -- - — —— — Utan vidare utbildning .............. 2 583 —- — —— - —— — Med vidare utbildning ............ a 2 750 - - ' — —- Lagerpersonal .......................... 3 100 3 338 — 3 042 2 403 - 3 250 Utan vidare utbildning .............. % 22578 - —- 2 ägg 3 2357) — - Med Vidare utbildning ............ i; 3 553 '_ ___ 2 458 2 250 '_ __ Buktikspersonal ........................ 2 587 2 969 —- 2 800 3 126 Utan vidare utbildning .............. % ägg 3 000 — ägg? 2 8—75 -— — . . a _. . _ Med Vidare utbildning ............ lb 2 875 _ _ 3 250 3 250 _ . K 1) i n n o r. Teknisk förvaltningspersonal ............ 1 650 - - - 1 208 Utan vidare utbildning .............. 1 $% - » —— -— Med vidare utbildning ............ a l . — —— - -— -— Merkantil förveltningspersonall .......... 2 318 2 042 2 711 2 375 2 229 2 667 3 208 Utan vidare utbildning .............. åggö 512 ägg 2 696 ilägg % 097 2 5.152 2 237 . . a 5 2 511 . ' (142 ' Med Vidare utbildning ............ lb 2 76 4 2 550 3 033 2 500 2 567 3 250 3 312 Vakter, bud o. dyl. .................... 1 812 - - - - —— — Utan Vidare utbildning .............. 1 937 — - - - — — Med vidare utbildning ............ a 1 625 -—— - - —— -—— -— Lagerpersonal .......................... 1 812 1 875 . — - —-— -— Utan vidare utbildning .............. 2 125 - — —- - — — Med Vidare utbildning ............ a 1 500 - - — — — -— Butikspersonal ........................ 1 977 1 964 2 375 2 126 2 031 —— -— Utan vidare utbildning .............. 1 987 1 958_ 2 375 1 750 2 000 — — Med vidare utbildning ............ &) ååå? 1206 __ ' : ___ 1 Exklusive kontorschefer och kamrerare.
tillgodogöra sig utbildning vid fack- eller högskolor. De undantag från regeln, som i några fall förekomma, kunna möjligen bero på tillfälligheter, men det låter sig också tänka, att anställda utan särskild yrkesutbildning (vid fack- eller högskolor), emellanåt åtnjuta högre lön tack vare längre anställningstid i branschen eller före- taget, medan de yrkesutbildade ha nybörjarlöner eller i varje fall icke i samma grad kommit i åtnjutande av sådana löneförhöjningar, som motiveras av anställ- ningstidens längd. Samma förhållande torde i viss mån kunna förklara, att per- soner med t. ex. enbart folkskolebildning inom vissa yrkesgrupper synas befinna sig på en högre lönenivå än de, som ha högre allmän skolbildning. Detta hindrar givetvis icke, att såväl den allmänna skolbildningen som den egentliga yrkesutbild- ningen äro av betydelse för de enskilda individernas avancemang.
Lönenivån bland privatanställda inom skilda ortsgrupper och landsdelar. I tab. 15 redovisas den genomsnittliga årslönen samt median- och kvartiltal för manliga resp. kvinnliga privatanställda inom olika »ortstyper»1 enligt social- styrelsens undersökning. Det är tydligt, att vid en uppdelning av det föreliggande materialet i så pass många undergrupper antalet uppgifter bakom varje särskilt medeltal ofta blir så litet, att inga bestämda slutsatser kunna dragas av de i ta- bellen anförda sifforna. Genom jämförelse mellan säväl medeltalens som median- och kvartiltalens variationer har man dock en viss möjlighet att bedöma, i vad mån dessa variationer kunna antagas vara signifikativa för skillnader i den allmänna lönenivån.
Om man tar i betraktande yrkestypen »disponenter samt arbetsledare i chefs- ställning», finner man att inga mera betydande lokala variationer föreligga i fråga om genomsnittslönens höjd. Väsentligt lägre än medelnivån för hela riket ligger endast genomsnittslönen på mindre orter i södra Sverige. För ingenjörer med kon- tors- eller laboratoriearbete synes lönenivån i Stockholm och Göteborg vara något högre, däremot på mindre orter i mellersta Sverige samt på både mindre och större orter i södra Sverige icke obetydligt lägre än i övriga delar av landet. I fråga om ingenjörer med huvudsakligen arbetsledande uppgifter ligger medellönen i storstä- derna något tusental kronor högre än i övriga ortsgrupper och landsdelar. Inom de relativt talrikt företrädda grupperna öververkmästare och verkmästare förete ge- nomsnittslönerna på orter med upp till 30000 invånare en tydlig variation med ortsstorleken, medan de regionala olikheterna på det hela taget äro mindre bety- dande. Tydligare framträder skillnaden i lönenivå mellan orter av olika storlek beträffande förmännen, vilka dessutom synas åtnjuta avsevärt högre löner i norra än i mellersta Sverige och i mellersta Sverige likaledes högre löner än i södra Sverige. Förhållandena överensstämma med avseende på sistnämnda yrkesgrupp i huvudsak med vad som kan iakttagas beträffande industriarbetarlönerna (jfr kap. IV).
Övergår man till kontorspersonalen, finner man återigen beträffande tjänste- män med högre befattningar (kontorschefer, avdelningschefer och kamrerare), att de lokala och regionala lönevariationerna äro relativt obetydliga. I fråga om kas- sörer och bokförare framträda däremot rätt avsevärda lokala löneskillnader, i det att större orter i regel förete högre medellön än mindre, varjämte lönerna i norra och mellersta Sverige synas vara genomsnittligen något högre än i södra Sverige. Kontorister med specialiserat, självständigt eller enklare arbete synas i Stock- holm åtnjuta relativt höga löner. Även i övriga städer äro lönerna för des- sa kategorier något högre än på övriga orter, inom vilka man däremot knappast återfinner någon skillnad de olika landsdelarna emellan. Detsamma gäller f. ö. även i fråga om lagerchefer. Vad slutligen de kvinnliga kontoristernas löner beträf- far, finner man en ganska utpräglad skillnad i lönenivån mellan orter av olika storlek, medan lönedifferenserna mellan olika landsdelar äro mindre utpräglade.
' Jfr sid. 495.
Tab. 15. Genomsnittlig årslön (kr.) samt median- (mitt-) lön och normal löne- variation för privatanställda inom olika ortsgrupper och landsdelar,
enligt socialstyrelsens undersökning
Norra Sverige, Mell. Sverige, Södra Sverige,
Städer Yrke styper Stock— Göte- " med orter med orter med orter med "Ch holm bord Malmo 30 000— 5 000— 5 uoo— 5 noo- Ortsgmppef ” 1.00 900 30 000 *F 5 90" 30 000 ?" 5 90” 30 000 ';? 5 900 invan. invån. invan. invån. invan. invån. invan. Män. Dispon., arbetsled. [ chefsslällning. Medellön .......... 12 223 11 630 12 609 13 320 11 650 12 668 11 312 12 076 11343 9 162 Median .......... 12 000 - 11 717 13 650 - - 10 600 12 000 10 147 8 000 Nedre kvartil . . . . 8 667 - 9 625 » 8 682 8 682 6 056 Övre kvartil ...... 16 050 16 100 14 840 14 397 11 375 Ingenj. m. kontors— eI. laboratoriearbete. Medellön ........ 7 514 8 036 6 865 6 687 7 072 7 497 ' 6 778 5 50' 4 603 5 143 Median .......... 6 700 6 900 6 286 5 875 - 7 500 5 813 5 192 4 357 5 111 Nedre kvartil 4 847 - - 3 923 - 4 294 4 070 — - Övre kvartil ...... 9 250 8 042 8 650 6 958 Ingenj. m. arbelsled. UPP!)— Medellön ........ 8 379 8 695 8 194 6 734 — 6 640 6 917 6 712 6584 6 270 Median .......... 7 813 - - 6 611 —- 7 273 6 500 6 555 - 5 813 Nedre kvartil 5 656 - —— 5 750 - 5 l25 » Övre kvartil ...... 9 969 — 8 714 8 150 Öververkmäslare. Medellön ........ 6 585 6 574 5 925 6 461 6 941 4 654 7 060 5 443 6 752 5 278 Median .......... 6 775 - 5 722 5 816 - 4 542 - 5 314 6 773 5 l14 Nedre kvartil 5 636 - 4 641 3 675 4 307 - 4 230 Övre kvartil ...... 7 714 7 583 5 969 6 400 6 188 Verkmäslare. Medellön ........ 5 290 5 654 4 857 5 257 4 897 4 280 4 685 4 060 4 689 3 801 Median .......... 5 219 5 611 4 700 4 940 - 4 283 4 594 4 065 4 598 3 696 Nedre kvartil . . . . 4 440 4 579 - 4 115 3 625 3 900 3 359 3 972 2 931 Övre kvartil ...... 6 146 6 647 5 931 4 842 5 462 4 792 5 343 4 674 Förmån. Medellön ........ 4 859 4 460 4 045 3 918 4 547 3 938 3 956 3 280 3 551 2 922 Median .......... 4 846 4 483 4105 3 848 4 625 3 789 3 955 3 216 3 545 3 014 Nedre kvartil . . .. 4 23! 3 772 - 3 332 - 3 194 3 388 2 681 3176 2 370 Övre kvartil ...... 5 515 5 181 4 471 4 639 4 533 3 692 3 903 3 480 Kontorschefer, avd.- chefer, kamrerare. Medellön ........ 9 104 8 513 7 383 8 154 7119 6 893 7 670 7 112 7 311 6 008 Median .......... 8 391 7 714 6 545 7 250 6 692 6 417 6 857 6 354 6 739 5 588 Nedre kvartil . . . . 6 370 5 484 5 167 5 487 - - 5 91 '9 5 066 5 079 4 406 Övre kvartil ...... 10 978 11 472 9 500 10 705 9 500 8 500 6 423 7 214 Kassörer. Medellön ........ 5 640 5 307 5 250 4 844 5 287 4 712 4 972 4 69l 4 571 3 537 Median .......... 5 450 4 917 . 4 692 - 4 455 5 333 4 643 4 750 3 917 Nedre kvartil .... 3 750 - - - - 3 713 - - Övre kvartil ...... 6 844 5 656
» t i » l
Tab. 15. (forts.). Genomsnittlig årslön (kr.) samt median- (mitt-) lön och normal lö-nevariation för privatanställda inom olika ortsgrupper och landsdelar, enligt socialstyrelsens undersökning.
St" der Norra Sverige, Mell, Sverige, Södra Sverige, Y a orter med orter med orter med fkeStyp" Stock- Göte— M ] gås?) och a a mö ' — _ _ _ ortsgrupper hmm bor” 100900 30034th FÖWO 38330 55900 38330 FÖQOO mvan. invån. mvan. invån. mvan. invån. mvan. Bokförare. Medellön ........ 4 396 4 232 4 032 3 891 3 965 3 796 4 112 3 609 3 678 2 883 Median .......... 4 079 4 150 4 000 3 750 - - 4 000 3 553 - - Nedre kvartil . . . . 3 163 2 854 - 2 712 - - - 2 758 Övre kvartil ...... 5 475 5 475 - 4 917 - - - 4 479 Kontorister m. spe- cialiserat, sjäusl. arb. Medellön ........ 4 786 3 954 3 877 4 186 4 277 5 475 3 801 3 767 3 786 3 661 Median .......... 4 592 3 767 3 727 3 852 - - 3 602 3 687 3 7l8 3 626 Nedre kvartil . . . . 3 491 2 727 2 846 3 130 — ' 3 085 3 080 2 829 3 060 Övre kvartil ...... 6066 4 840 4 917 5 278 — - 4 283 4 493 4 611 4 364 Kontorister m. spc- cialiseral, enkl. arb. Medellön ........ 2 864 2 368 2 159 2 407 — — 2 003 2 091 2 015 2 073 Median .......... 2 875 - - 2 326 —— —— 1 800 2 030 1 850 2 000 Nedre kvartil . . . . 2 330 ] 800 —— —— - 1 510 1 500 1 360 Övre kvartil ...... 3 512 3 125 -— — 2 650 2 601 2 500 Lagerchefer. Medellön ........ 5 081 4 811 4 243 4 223 _ 3 678 4 290 3 998 3 833 4 082 Median .......... 4 643 4 571 3 733 3 848 — - 3 964 4 389 3 794 - Nedre kvartil . . . . 3 697 - - 3 185 —— . . . Övre kvartil ...... 6 008 - - 5 194 —— Kvinnor. Kassörer. Medellön ........ 3 530 3 290 3 214 3 088 3 077 2 738 3 314 2 682 2 939 2 726 Median .......... 3 552 3 300 3 206 3 000 - - 3 292 2 700 2 929 2 800 Nedre kvartil . . . . 2 815 2 375 - 2 162 - » - 2 200 2 286 2 271 Övre kvartil ...... 4 336 4 091 - 4 006 - . - 3 409 3 789 3 528 Kontorister m. spe— cialiserat, självst. arb. Medellön ........ 3 425 3 152 2 705 2 647 - - 2 728 2 415 2 856 2 496 Median .......... 3 423 3 184 2 792 2 620 . . - - 2 795 - Nedre kvartil . . . . 2 739 - - 2 090 . - - — 2 193 Ovre kvartil ...... 4 028 . - 3 250 - - — - 3 596 Kontorister m. spe- cialiserat, enkl. arb. Medellön ........ 2 148 1 858 1 579 1 774 - - 2 069 1 431 1 432 1 420 Median .......... 2 105 1 663 1 529 1 674 - - - 1 417 1 444 - Nedre kvartil . . . . 1 544 1 256 — 1 267 - ' - - 1 089 Övre kvartil ...... 2 649 2 135 - 2 156 - - - - 1 778
Lönenivån bland privatanställda inom olika dyrortsgrupper. I tab. 16 hava sammanställts medianlöner för manliga och kvinnliga privatanställda inom olika dyrortsgrupper enligt socialstyrelsens undersökning. Dessa sammanställningar be— lysa i någon mån sambandet mellan å ena sidan de lokala och regionala olikhe- terna i levnadskostnadsnivån, å andra sidan lönenivån för privatanställda tillhö- rande olika yrkestyper. Ett dylikt samband, därest det förefinnes, betyder givet- vis icke att de privatanställdas löner i större omfattning skulle rättas efter den officiella dyrortsgrupperingen, utan måste innebära, att viss hänsyn vid lönesätt- ningen tages till levnadskostnaderna eller till den lönenivå, som utbildats på resp. orter tack vare å ena sidan de till statliga befattningshavare utgående lönerna, å andra sidan industriarbetarnas löner, vilka i stor utsträckning differentieras efter dyrortsgrupp. Tab. 16 utvisar, att ett dylikt samband antagligen består, ehuru det på grund av de starka individuella lönedifferenserna icke framträder fullt tydligt. Mittlönerna ligga dock vanligen högre på orter, tillhörande högre dyrortsgrupper, än på sådana orter, som tillhöra lägre dyrortsgrupper. På grundval av de i tabel- len anförda medianlönerna hava inom socialstyrelsen beräknats vissa i nedanstå- ende tablå återgivna indextal för olika huvudgrupper av anställda, varvid man antagit att proportionen mellan de olika yrkestyperna varit densamma inom resp.
dyrortsgrupper. '
Vägda indextal för lönenivån inom nedanstående Huvudgrupperl av dyrortsgrupper anställda; ”353513?” G E D (: B A Män. Tekn. förvaltningspers. ...... 122 121 108 96 99 111 96 88 Arbetsbefäl ................ 130 126 113 109 105 102 96 88 Merkantil förvaltningspers. .. 128 111 107 109 107 103 96 91 Vakter, bud o. dyl ........... 142 114 113 123 108 - 96 - Lagerpersonal .............. 118 116 102 103 92 100 96 86 Kvinnor. Merkantil förvaltningspers. .. 133 126 111 113 109 108 96 96 Dyrorlsindex ................ 143 126 120 114 108 102 96 ' Statlig Iönespännvidd (indextal) 127 117 113 109 104 100 96 92
För att underlätta en jämförelse med de officiella dyrortstalen ha respektive me- dianlöner i dyrortsgrupp B satts lika med 96 (= mitten av den intervall å dyrorts- skalan, som omfattas av dyrortsgrupp B, då »riksmedeldyrhetenx sättes lika med 100), varefter löneindextal för respektive ortsgrupper uträknats i proportion där- till.1 Därjämte angivas i tablån dyrortsindextal, representerande mitten av resp. gruppintervaller å dyrortsskalan. För Stockholm angives dess dyrortstal avkortat. På tablåns sista rad angivas de indextal, som utvisa lönespännvidden för löneklass 5 i nu gällande löneskala för statstjänstemän, om lönen å B-ort på ovan angivet sätt betecknas med 96.
Vid en jämförelse med dyrortsindex finner man, att för privatanställda löne- nivåns stegring merendels är något svagare än stegringen av levnadskostnaderna, så-
! Att grupp B tagits som bas för indexberäkningen i stället för grupp A, beror bl. a. därpå, att den förra är mera talrikt representerad bland tjänstemännen och medianlönerna i densamma följaktligen mindre påverkade av tillfälligheter.
Tab. 16. Medianlöner (kr.) bland privatanställda inom olika dyrortsgrupper, enligt socialstyrelsens undersökning.
Dyrortsgrupper Y r k e s t y [) e r G 1 P E D C B A Män. Disponenter, arbetsledare i chefsställn.. . 10 250 12 000 10 875 11 875 11 750 11 085 8 165 Ingenjörer m. kontors— el. laboratoriearb. 6 750 5 915 5 125 4 835 5 500 5 085 5 050 Ritare, kopister ...................... 3 375 3 125 2 940 3 655 3 905 3 000 2 280 Kemister, laboranter .................. - 3 625 3 625 2 915 2 690 3 125 - Tidsstudiemän ........................ . 3 190 . — - - Tidskrivare .......................... 3 375 2 460 Avsynare ............................ . 3 790 Ingenjörer m.huvudsak1 arbetsled. UPPE- 7 665 7 585 6 375 7 000 7 250 6 000 6 065 Öververkmästare ...................... 6 625 5 720 6 125 5 355 5 575 5 000 5 115 Verkmästare .......................... 5 450 4 815 4 690 4 355 4 175 4 195 3 550 Förmån .............................. 4 515 3 980 3 865 3 795 3 570 3 330 3 030 Kontorschefer, avd.chefer, kamrerare . . 6 985 6 795 7 165 7 000 6 840 6 060 5 260 Revisorer, bitr. avd.chefer, kamrersassist. 5 750 5 750 6 625 5 125 5 585 4125 ' Huvudkassörer ........................ 7 000 7 000 7 415 8 500 - - ' Kassörer .............................. 5 105 4 925 4 970 4 835 4 400 4 450 4 025 Kassakontrollanter .................... - 5 500 - 3 625 3 250 - 3 000 Huvudbokförare ...................... 6 000 5 165 4 500 4 190 4 085 3 710 4 250 Bokförare ............................ 4 125 4 190 3 730 3 725 3 565 3 425 2 850 Utlandskorresp. o. utlandsstenografer. . . . 3 750 4 625 4 500 4 710 - 4 125 - Korrespondenter ...................... 2 875 2 475 2 940 4 000 3 375 3 415 - Maskinskrivare ........................ - . — — — - — Faktu raskrivare ...................... » 2 040 - - - ' -— Kontorister m. special., självst. arbete . . 3 725 3 725 3 705 3 815 3 775 3 365 3 640 » > » enklare > . . 2 540 1 945 2 210 2 055 1 895 1 950 2 015 Kontorsbiträden vid enskilda järnvägar. . 3 500 - » - 2 720 3 085 2 675 Ensamkontorister ...................... 3 085 3 150 - - ' ' ' Övriga kontorister .................... 2 375 2 085 Vaktmästare .......................... 3 405 3 375 3 690 3 250 - 2 875 Port- 0. nattvakter .................... - - - - - - - Post— 0. bankbiträden, kontorspojkar . . . - — . - — — Lagerchefer .......................... 4 425 3 765 4 025 3 875 3 940 3 915 3 125 Lagerbokhållare ...................... 3 875 3 460 3 555 2 915 3 375 2 960 2 835 Lagerkontorister ...................... 2 625 3 125 - - ' ' ' Lagerförmän .......................... 4 035 3 600 3 665 3 250 3 165 3 165 3 145 Lagerbiträden ........................ 2 625 2 425 2 000 1 720 2 375 - - Kvinnor. Förmån .............................. - 2 405 2 425 - 1 690 1 655 1 470 Kassörer .............................. 3 375 3 075 3 070 2 900 2 750 2 600 2 665 Kassakontrollanter .................... — - - - 2 625 2 625 - Huvudbokförare ...................... 4 375 3 125 - - ' ' Bokförare ............................ 2 875 2 375 - 2 375 3 040 2 625 - Utlandskorresp. o. utlandsstenografer. . . . 3 550 2 875 3 375 2 440 - - — Korrespondenter ...................... 2 875 2 500 - - ' ' _— Stenografer ...... 1 980 2 000 - 2 065 ' Maskinskrivare . . . - 1 710 ' ' Fakturaskrivare . 1 665 . . . . . Kontorister m. special., självst. arbete. 3 065 2 515 2 565 2 915 2 750 2 460 2 750 » » enklare » . . 1 810 1 685 1 675 1 615 1 500 1 215 1 150 Övriga kontorister .................... 1 875 1 950 - - ' ' ' Telefonister .......................... - 1 940 - —— - - ' Lagerbiträden ............. . .......... - 1 590 - - —— —— --
dan denna stegring ter sig enligt den officiella dyrortsskalan.1 Regelbunden kan löne- nivåns stegring med levnadskostnaderna påstås vara endast för gruppen arbetsbefäl. Inom denna grupp torde lönesättningen i viss mån rättas efter industriarbetarnas lö- ner, vilka, enligt vad som framgår av den i kap. IV refererade undersökningen, i större utsträckning än tjänstemannalönerna äro anpassade till den officiella dyrorts- skalan såsom sådan. Även beträffande manlig och kvinnlig kontorspersonal finner man av de i tablån anförda siffrorna, att lönenivån varierar på ett tämligen regelbun- det sätt i förhållande till levnadskostnaderna, medan övriga grupper förete ganska stora oregelbundenheter. Anmärkningsvärt är, att inom gruppen teknisk förvalt— ningspersonal E— och D-orterna förete en relativt låg lönenivå, medan däremot lönenivån på C-orterna förefaller vara relativt hög. Detta torde i någon mån bero därpå, att ett stort antal av de i materialet företrädda, relativt välavlönade bruks— tjänstemännen återfinnes på C-orter, medan de tjänstemän, som representera E- och D-orter, i större utsträckning tillhöra små och medelstora företag, vid vilka lönerna, såsom förut påvisats, på det hela taget synas vara något lägre än i de större företagen.
Sambandet mellan lön, anställningstid och levnadskostnadsnivå. Vid ett studium av lönenivåns lokala och regionala variationer är det av intresse att även undersöka, i vad mån tjänstemannagruppernas fördelning efter anställningstid är olika inom skilda ortsgrupper och i vad mån detta förhållande kan inverka på de löneskillnader, som framträda de olika ortsgrupperna emellan. Inom lönekommit- tén ha, i syfte att belysa lönenivåns lokala och regionala variationer, med hänsyn tagen till fördelningen efter anställningstid, verkställts vissa beräkningar, grundade på korrelationstabeller, vilka utvisa tjänstemännens fördelning efter a) dyrorts- grupper och anställningstid i branschen, b) dyrortsgrupper och löneklasser, c) löne- klasser och anställningstid i branschen. Dessa beräkningar avse följande yrkes- grupper:
Manliga anställda: 1. Öververkmästare. 2. Verkmästare. 3. Förmån. 4. Kon- tors— o. avdelningschefer, kamrerare, revisorer m. fl. samt huvudkassörer. 5. Kas- sörer. 6. Kontorister med specialiserat, enklare arbete (inkl. maskin- och faktura- skrivare).
Kvinnliga anställda: ]. Kassörer. 2. Kontorister med specialiserat, självständigt arbete (inkl. kassakontrollanter och bokförare). 3. Kontorister med specialiserat, enklare arbete (inkl. maskin- och fakturaskrivare).
Inga anställda med 40 års anställningstid eller däröver ha medtagits vid dessa beräkningar. Vidare har man inom yrkesgrupper med stark lönespridning uteslutit de högst resp. lägst avlönade (tillhopa 1 a 5 % av hela antalet anställda i resp. grupper).
Tablån överst å sid. 525 lämnar upplysningar om den genomsnittliga anställnings- tiden för tjänstemän inom resp. dyrortsgrupper i de sålunda utvalda yrkeskate- gorierna. .
Det framgår därav, att man i fråga om öververkmästare, verkmästare och för— män icke kan konstatera någon korrelation mellan anställningstid och dyrort. Kontors- och avdelningschefer m. fl. samt manliga kassörer och kontorister synas däremot på de billigare orterna ha en icke obetydligt längre genomsnittlig ansläll- ningstid i branschen. Samma tendens framträder, ehuru i mindre grad, beträf- fande kvinnliga kassörer, medan däremot i fråga om kvinnliga kontorister (sär- skilt sådana med enklare arbete) en motsatt tendens gör sig gällande: på dyrare orter är den genomsnittliga anställningstiden i stort sett något längre än på billi- gare orter.
1 Såsom närmare utvecklats i kommitténs betänkande rörande dyrortsgrupperingen, kan den officiella dyrortsskalan anses ge alltför stora utslag för olikheterna i levnadskostnaderna på olika orter, bl. a. emedan de större (och vanligen även dyrare) orternas invånare kunna till— godogöra sig förmåner, vilka icke ingå i den statistiskt mätbara konsumtionen. Såsom framgår av tablån å sid. 522, utvisar ej heller den statliga löneskalan samma spännvrdd som dyrortsskalan.
Genomsnittlig anställningstid i branschen för Antal anställda i nedanstående dyrortsgrupper Yrkesgrupper an- Stauda .1» >H» G F E D c B A AIän. Öververkmästare .............. 511 24"? 19'4 27'8 22'9 25'5 23'7 25'0 239 230 Verkmästare .................. 1 174 24'0 130 252 227 253 233 22'9 25'1 2l'8 Förmän ...................... 1 426 21'0 268 209 226 22"; 239 235 250 216 Kontors- o. avd.—chefer m. fl. .. 1 196 169 19? 190 18”? 13'4 19'5 21'1 21'5 20'7 Kassörer ...................... 332 150 203 155 159 18'9 18'4 19'5 183 209 Kontorister m. enklare arbete .. 539 88 - S'? 8": 11'4 95 S'?! 9'9 [21 Kvinnor. Kassörer ...................... 563 14'8 140 168 167 160 149 17'2 16'5 16'5 Kontorister m. kvalif. arbete.... 603 14'2 14'1 14'0 132 133 139 140 125 136 Kontorister m. enklare arbete .. 536 82 80 67 69 Ta 7'6 8'7 71) 61
Genom s. k. partialkorrelation har man sökt fastställa dels den genomsnittliga förändringen av årslönen i förhållande till orternas dyrhet, under förutsättning att tjänstemännen inom olika dyrortsgrupper ha samma genomsnittliga anställnings- tid, dels årslönens genomsnittliga förändring i förhållande till anställningstiden under förutsättning att tjänstemän med olika anställningstid förete samma fördel- ning på resp. dyrortsgrupper (egentligen antages den genomsnittliga dyrheten vara konstant beträffande tjänstemän med olika anställningstid). Resultatet av dessa kalkyler framgår av följande tablå:
. . Genomsnittlig stegrind av Genomsnittlig årslönen med ” Yrk es grupper . " sgåil— dyrhet' anställningstiden dyrheten 36?er? nings- (index— kr er d:o i % av kr. per d:o i % av ' tid tal) 5' iii- medel— dyrorts- medel- (år) lönen klass2 lönen IVIän. Öververkmästare .............. 5 733 24 1 092 130 23 180 3'1 Verkmästare .................. 4 379 24 1 057 130 30 198 4'6 Förmän ...................... 3 666 24 1 056 80 22 210 5'7 Kontors— o. avd.-chefer m. fl. .. 6759 20 1 128 500 7'4 204 30 Kassörer ...................... 4 617 18 1 109 340 7'4 102 2"? Kontorister m. enklare arbete .. 2 157 10 1118 375 174 90 42 Kvinnor. Kassörer ...................... 3 137 17 1 160 325 104 114 3” 9 Kontorister m. kvalif. arbete. . .. 2976 14 1 219 315 106 120 4'0 Kontorister m. enklare arbete .. 1852 8 1217 295 159 90 4'9
* Mätt i den officiella indexskalan för resp. dyrorter (»riksmedeldyrheten» = 1000). Orts- grupperna ha antagits omfatta lika stora intervaller å indexskalan, vilket beträffande A- och »I--gruppema innebär en grov approximation. —— ? Lika med 60 enheter enligt den offi— ciella dyrortsskalan.
Om man sålunda eliminerar de lokala och regionala variationerna i lönenivån, finner man att för öververkmästare och verkmästare årslönen ökas med i genom- snitt 130 kr. för varje femårsperiod av anställningstiden, medan förmännens ge- nomsnittliga löneförhöjning utgör endast 80 kr. per femårsperiod. I förhållande
till medellönen för resp. yrkesgrupper uppgår löneförhöjningen per femårsperiod till 2 år 3 %. Avsevärt mera beroende av anställningstidens längd äro, såväl absolut som relativt, de kontorsanställdas löner. För kontors- och avdelningschefer o. dyl. utgör den genomsnittliga löneökningen per femårsperiod ej mindre än 500 kr., för övriga kategorier av kontorsanställda ungefär 300 år 375 kr. Detta innebär för man- liga resp. kvinnliga anställda, tillhörande den mera kvalificerade kontorspersonalen, en löneförhöjning av ungefär 7 resp. 11 % i förhållande till genomsnittslönen i resp. yrkesgrupper, medan motsvarande relativtal för kontorister med enklare arbete utgör 16 a 17 %.
På samma sätt finner man, då anställningstidens inflytande på lönenivån elimi- neras, att årslönen för öververkmästare och verkmästare ökas med 180 resp. 198 kr. i genomsnitt per dyrortskiass (= 60 indexenheter), vilka belopp i förhållande till genomsnittslönerna utgöra 3 resp. 41/2 %. Det starkaste beroendet av levnads- kostnadsnivån utvisa förmanslönerna med en genomsnittlig lönestegring av 210 kr. 1 per dyrortskiass (närmare 6 % av medellönen). För kontorschefer och avdelnings- chefer o. dyl. är motsvarande belopp 204 kr. (3 %), för manliga och kvinnliga kas- sörer 102 resp. 114 kr. (något över 2 resp. 31/2 %) och för kvinnliga kontorister med kvalificerat arbete 120 kr. (4 %). För såväl manliga som kvinnliga kontorister med enklare arbete utgör lönestegringen per dyrortsklass 90 kr., vilket motsvarar 4 resp. 5 % av genomsnittslönen. Relativt taget synas alltså lönerna för kontors- personal i lägre ställning vara i något högre grad anpassade till levnadskostnads- nivån på resp. orter.
Det bör framhållas, att de här anförda siffrorna beträffande lönernas variation i förhållande till såväl anställningstid som levnadskostnadsnivå äro genomsnittstal och att de på grund härav endast ge en summarisk föreställning om nämnda varia- tioner. Det har i det föregående anförts, att lönestegringen är starkare för anställda i yngre åldersklasser än för sådana, som uppnått högre ålder, och att man inom vissa yrken rent av kan iakttaga en viss minskning av genomsnittslönen inom de äldsta åldersklasserna. Detsamma gäller i viss mån beträffande lönens variation med anställningstiden: i fråga om förmän finner man sålunda, att inom varje sär- skild dyrortsgrupp genomsnittslönen företer en höjdpunkt efter en anställningstid av omkring 30 år för att därefter undergå en viss minskning; bland kontorister med specialiserat, enklare arbete är lönestegringen på orter med hög levnadskostnadsnivå avsevärt starkare för dem, som ha kortare anställningstid, än för dem, som varit anställda längre tid. Gruppen kontors- och avdelningschefer m. fl. företer i motsats härtill den egendomligheten, att inom varje särskild dyrortsgrupp lönestegringen är relativt obetydlig i början av anställningstiden men desto större för personer med längre anställningstid.1 -—— Studerar man på liknande sätt lönens variation med lev- nadskostnadsnivån för anställda med olika lång anställningstid i branschen, finner man likaledes i fråga om vissa yrkestyper betydande avvikelser från den genom- snittliga variation, som fastställts i det föregående. Bland kontors- och avdelnings- chefer o. dyl. förete sålunda C- och D-orter en relativt hög lönenivå, F- och G-orter däremot en relativt låg lönenivå framför allt för anställda med längre tjänstetid men även i någon män för anställda med kortare tjänstetid. Beträffande kontorister med enklare arbete finner man, att nästan ingen nivåskillnad alls framträder mel- lan olika dyrortsgrupper för anställda med kortare tjänstetid än 5 år, medan skill- naden är betydande för dem som ha längre tjänstetid. Synnerligen regelbunden och ungefärligen lika med den genomsnittliga lönestegringen är därmot lönens varia- tion med levnadskostnadsnivån för verkmästare och förmän, även då man studerar denna variation för anställda med olika lång tjänstetid.
1 Förklaringen ligger i att denna grupp omfattar tre närstående »yrkestyperr (jfr sid. 524), och att relativt mänga bland dem, som ha längre anställningstid, tillhöra de bättre betalade av dessa yrkestyper. Att lönen i detta fall stiger starkare vid längre anställningstid kan följaktligen tolkas så, att en del av ifrågavarande anställda efter hand befordras och därvid erhålla större löneförhöjning, än om de vore kvar i sina befattningar.
Kap. lll. Löneförhållandena bland försäkringsföretagens personal.
Materialets omfattning m. 111. De av försäkringsinspektionen införskaffade in- dividuella löneuppgifterna uppgå till sammanlagt 3 5571, motsvarande ungefär 85 % av försäkringsföretagens förvaltningspersonal, frånsett anställda tillhörande den s. k. fåltorganisationen, d. v. s. agenter o. dyl., vilka ej beröras av förevarande undersökning. Av den här redovisade personalen utgöras 1 540 (d. v. s. något över 2/5) av manliga anställda och 2017 (ej fullt 3/5) av kvinnliga anställda. Samman- lagt 108 olika försäkringsföretag äro representerade i det föreliggande materialet. Av nedanstående tablå framgår de anställdas fördelning på olika orter:
Antal redovisade anställda i: Stockholm Göteborg Malmö Övriga orter
Män ................ 1 127 280 78 55 Kvinnor ............ 1 661 156 89 111 Samtliga ............ 2 788 436 167 166
Eftersom försäkringsrörelsens förvaltning i huvudsak är koncentrerad till Stock- holm, återfinner man där nära 80 % av de anställda, medan endast något över 10 % komma på Göteborg samt återstoden på Malmö och övriga orter (huvudsak- ligen några medelstora städer i södra och mellersta Sverige).
Uppgifterna ha lämnats enligt i stort sett samma frågeformulär, som använts vid socialstyrelsens undersökning rörande löneförhållandena bland privatanställda över huvud. Uppgiftslämnarna ha alltså bl. a. haft att beskriva sin tjänsteställning och arten av det arbete, de utföra, till ledning för klassificeringen i olika yrkestyper. Löneuppgifterna, vilka avse årslöneinkomsten under år 1935, ha specificerats med avseende på fast kontantlön (utan avdrag för pensionsavgifter), eventuellt förekom- mande dyrtids- och/eller dyrortstillägg, barn- och familjetillägg, arvoden av olika slag, ersättning för övertidsarbete o. s. v. samt värdet av naturaförmåner (fri bo- stad, fri lunch o. s. v.).
Vid klassificeringen efter yrkestyper har man i tillämpliga delar följt det av socialstyrelsen uppgjorda schemat.2 I åtskilliga fall ha tjänsteställning och syssel- sättning icke med önskvärd noggrannhet preciserats av uppgiftslämnarna, varjämte inom försäkringsföretagen liksom vid övriga företag kombinationer av de i schemat angivna yrkestyperna förekomma. Även i fråga om den här berörda personalen har därför tvekan emellanåt uppstått angående den grupp, till vilken vissa anställda bort räknas. Klassificeringsarbetet har emellertid utförts av med förhållandena inom försäkringsföretagen förtrogen personal, varför den verkställda uppdelningen efter yrkestyper torde vara så tillfredsställande, som överhuvud taget är möjligt.
Hur de anställda fördela sig på olika yrkestyper framgår av de i första kolum- nen av tab. 17 och 18 anförda siffrorna.
I några av de följande sammanställningarna ha vissa av de mindre talrikt före- trädda yrkestyperna sammanslagits med närmast motsvarande större grupper.
Ytterligare bör anmärkas, att för dem, som varit anställda kortare tid än ett år, årslöneinkomsten beräknats på grundval av den uppgivna anställningstiden och den därunder ätnjutna löneinkomsten.
1 Frånräknat 107 uppgifter, vilka voro ofullständiga eller, lämnats av personer, som ej ansetts böra räknas såsom anställda. 2 Jfr kap. II.
Tab. 17. Försäkringstöretagens manliga personal, fördelad ett
won—ros::- ihfn lot—l
26 27 28
29 30 31 32 33 34 35 36 37 38
h
medianlöner Hela Därav med en a Yrkestyper anta- let mindre 1000— 2000— 3000— 4000— 5000—1 än 1000 2000 3000 4000 5000 6000 Ombudsmän .................... 12 — — — — — 1 Chefsaktnarier ................ 9 —— —— —— —-— — —— Brandinspektörer .............. 43 _ —— — — —- — därav i Stockholm .......... 25 -— — — —— H Kontors- o. avd.-chat, kamrerare 331 — -— _ 3 8 20 därav i Stockholm .......... 245 — —— — 3 7 16 » ) Göteborg ............ 50 _ —— — — — —— » » Malmö .............. 24 — — — — 3 > » övr. orter .......... 12 — — -— 1 1 Bitr. avd.-chefer, assistenter 185 — _ 14 25 30 därav i Stockholm .......... 162 — — — 13 21 26 » » Göteborg ............ 14 — _ — —— — 2 Aktuarie: . .................... 12 — _ — — — — Kassörer vid huvudkasss ........ 14 - — — 1 1 3 Kassörer vid mindre kassa ...... 8 — —— — — 1 2 Kassakontrollanter ............ 3 — — — 1 1 — Huvudbokförsre ................ 14 — —— — — 1 — därav i Stockholm .......... 10 _, — -— — 1 — Bokförare .................... 32 _ l 3 10 7 3 därav i Stockholm .......... 21 _ — 3 6 5 2 Utlandskorrespondenter ........ 5 _ -— —— 1 _ _ Övriga korrespondenter ........ 24 — 1 -- 1 9 2 därav i Stockholm .......... 16 -— — — — 7 1 Maskinskrivare ................ 3 1 — — — 2 —— Kontorister m. special., självstän- digt arbete .................. 224 —- 2 13 46 53 27 därav i Stockholm .......... 179 —— 2 11 37 41 25 » » Göteborg ............ 38 — — —— 7 10 2 Kontorister rn. special., enklare arbete ...................... 284 31 83 70 52 22 därav i Stockholm .......... 182 —— 25 65 41 32 8 » » Göteborg ............ 85 4 10 23 19 14 Ensamkontorister ........ : 14 2 3 7 2 _ —— Vaktmästare .................. 120 -— 6 16 27 88 80 därav i Stockholm .......... 98 — 4 11 21 31 28 » » Göteborg ............ 13 — — 2 4 5 2 Post- 0. bankbitr., kontorspojker 208 44 87 40 32 5 — därav i Stockholm .......... 148 22 69 29 23 5 —— » » Göteborg ............ 37 6 14 9 8 — —— » » Malmö .............. 19 15 4 — — —— —
1 Median— eller mittlön kallas det lönebelopp, som överstiges (eller understiges) beträffand den nedre och övre kvartilen, d. v. 5. det lönebelopp, som understiges resp. överstiges beträffar älften av de redovisade lönerna.
kestyper och årslöneinkomst under 1935, jämte medellöner och ormal lönevariation.l
öneinkomst i kronor av Medel- Median— Normal lön lön löne- 6 000_ 7 OOO— 8 000_ 9 000_ 10 000— 11 000 — 12 000 0. kr. kr. variation 7 000 8 000 9 000 10 000 11 000 12 000 däröver
_ 1 1 —- 2 2 5 12 607 1 _ _ _ _ _ — 9 19 531 2 _ _ 2 2 7 1 31 14 717 13 833 - 3 1 1 5 1 17 14 167 12 562 10 717—16 660 4
21 34 34 34 29 24 124 11 138 10 411 7 892—13 563 5 15 21 30 23 19 11 100 11 201 10 300 7 öS4—14 110 6 4 7 1 5 6 11 16 11 986 11 138 8 879—13 072 7 1 3 2 6 3 2 4 9 702 9 320 7 813—11 318 8 1 3 1 — 1 _ 4 9 201 7 996 6 780—12 120 9 28 24 26 14 3 12 9 7 161 6 850 5 363— 8 542 10 26 19 20 ]3 3 12 9 7 231 6 800 5 343— 8 634 11 1 4 6 1 — — _ 7 655 7 963 6 850— 8 329 12 3 1 — 1 1 3 3 10 797 13 1 2 1 1 1 1 2 8 317 14 — _ _ _ _ — _ 15 _ _ _ _ 1 _ — 16 4 2 3 — 1 — 3 8 593 - - 17 4 1 2 — — _ 2 8 225 7 225 6 167— 9 903 18 3 1 1 2 _ 1 — 4 914 4 333 - 19 1 1 1 1 _ 1 — 5 015 4 450 3 605— 5 590 20
1 1 1 _ _ — 1 21
1 2 3 1 2 1 1 6 682 - - 22 1 1 2 _ 2 1 1 7 146 6005 4 590— 9 717 23 _ _ _ '— — '— 24 28 20 16 8 4 5 3 5 590 4 975 3 931— 6 999 25 19 15 12 7 3 4 3 5 555 4 970 3 900_ 6 820 26 8 5 3 1 1 1 _ 5 942 5 909 4 152— 7 328 27 14 8 3 1 3 646 3 400 2 561_ 4 499 28 4 7 _ _ _ — _ 3 347 3 000 2 330— 4159 29 10 1 3 1 _ 4 428 4 383 3 145— 5 363 30 -— — _ —- — _ _ 2 209 - - 31 2 2 _ _ _ 4 223 4 333 3 450— 5 154 32 1 2 _ _ _ — 4 304 4 400 ' 3 500— 5 290 33 _ _ _ _ — — 4141 4 500 3 580-_ 4 846 34 — —— — — — _ _ 1 876 1 518 1 074— 2 583 35 _ _ __ _ — — — 1 950 1 649 1 161— 2 676 36 _ _ __ _ — — — 2 014 1 973 1 185— 2 820 37 -— — — — — _ _ 928 830 780— 959 38
halva antalet löntagare i resp. grupper. Med »normal lönevariatiom förstås avståndet mellan , de en fjärdedel av löntagarna. Den normala lönevariationen omfattar sålunda den mittersta
Tab. 18. Försäkringslöretagens kvinnliga per-sonal, fördelad etter medianlöner samt
! Därav med en He 3 Y r k e s t y p antalet mindre 1000— 2 000— 3000—
än 1 000 2 000 3 000 4 000 1 Kontors- o. avd.-chefer, kamrerare ............ 18 _ _ _ 2 2 därav i Stockholm ...................... 12 _ _ — 2 3 Bitr. avd.-chefer, assistenter .................. 33 _ — _ 3 4 därav i Stockholm ...................... 32 _ _ _ 3 5 Kassörer vid huvudkassa .................... 57 _ _ 3 15 6 därav i Stockholm ...................... 51 _ _ 3 13 7 Kassörer vid mindre kasse .................. 70 _ 2 12 43 8 därav i Stockholm ...................... 35 _ _ 8 16 9 » » övr. orter ........................ 26 — _ 3 23 10 Kassakontrollanter .......................... 5 — _ _ 2 11 Huvudbokföraro ............................ 5 _ _ 1 1 12 Bokförare .................................. 47 _ 2 11 13 13 därav i Stockholm ...................... 43 _ 2 10 15 14 Utlandskorrespondenter ...................... 7 _ — 2 1 15 övriga korrespondenter ...................... 45 _ 7 20 15 16 därav i Stockholm ...................... 35 _ 4 16 12 17 » » Göteborg ........................ 10 _ 3 4 3 18 Utlandsstenogrsfer .......................... 5 _ _ — 4 19 Övriga stenografer .......................... 209 — 37 99 54 20 därav i Stockholm ...................... 187 _ 29 89 52 21 » » Göteborg ........................ 10 — 2 6 1 22 Maskinskrivare .............................. 118 4 20 559 25 23 _, därav i Stockholm ...................... 102 _ 20 55 19 24 » » Göteborg ........................ 10 1 _ l 6 25 Kontorister m. special., självständigt arbete. . .. 178 _ 1 22 43 26 därav i Stockholm ...................... 138 — — 17 40 27 » » Göteborg ........................ 14 _ _ 2 6 28 » » Malmö .......................... 17 — _ 1 — 29 Kontorister m. special., enklare arbete ........ 1 123 5 176 429 316 80 därav i Stockholm ...................... 973 _ 142 383 278 81 » » Göteborg ........................ 84 3 21 24 17 32 » » Malmö .......................... 45 _ 4 13 20 33 » » övr. orter ........................ 21 2 9 9 1 34 Ensemkontorister ............................ 60 9 25 19 7 35 därav i övr. orter ........................ 46 9 19 12 6 36 Poet- o. bankbiträden ........................ 5 1 3 1 _ 37 Telefonister ................................ 32 _ 7 18 6 38 därav i Stockholm ...................... 26 _ 5 15 5
1 Jfr noten till tab. 17.
Genomsnittlig årslön m. m. bland anställda tillhörande olika yrkestyper. I tab. 17 och 18 redovisas den manliga respektive kvinnliga försäkringsperso- nalens fördelning efter årslöneinkomstens storlek samt medellöner och median- löner jämte normal lönevariation inom respektive yrkesgrupper. Man finner där- av bl. a., att chefsaktuarierna (till antalet endast 9) komma högst på löneskalan med en genomsnittlig årslöneinkomst under 1935 av i det närmaste 20000 kro-
yrkestyper och årslöneinkomst under 1935, jämte medellöner och normal lönevariation.1
årslöneinkomst i kronor av . Medellön Meg?” .. Normal 4 000- 5 000_ 6 ooo- 7 000_ 8 000 o. 1"— kr. lonevanatm" 5 000 6 000 7 000 8 000 däröver 1 4 6 — 5 6 590 - - 1 3 4 _ 3 0 334 6 145 5 225—7 855 2 6 18 5 1 — 5 240 5 234 - 3 6 17 5 1 5 247 5 220 4 862—5 624 4 10 12 9 5 3 5 153 5 031 3 844—6 229 5 9 10 8 5 3 5 179 5 050 3 900—6 383 6 7 2 4 _- 3 606 3 420 3 070—3 875 7 5 2 4 _ _ 3 805 3 550 3 ooo—4 150 s _ _ _ — _ 3 203 3 160 3 016—3 560 9 1 1 _ 1 _ 10 1 2 _ — _ 11 10 4 1 _ 1 3 698 3 533 2 911_4 521 12 10 4 1 _ 1 3 738 3 500 2 860— 4 605 13 3 — 1 _ _ 14 2 1 _ 2 310 2 719 — 15 2 1 — — _ 2 942 2 880 2 189—3 535 16 _ — _ _ 2 347 2 150 1 800—3 000 17 1 _ _ _ _ . . 18 18 _ 1 _ 2 743 2 358 2 144—8 858 19 16 _ 1 — _ 2 792 2 670 2 125—3 300 20 1 _ _ _ -— 2 422 2 186 1 950_2 613 21 10 _ 2612 2 556 2086—3 212 22 8 _ _ _ 2 593 2 506 2 079—3 048 23 2 _ _ _ 3 439 3 735 3 l42—-—3 980 24 71 10 3 _ 4 246 4 200 3 573—4 837 25 50 20 9 2 — 4 274 4 157 3 535—4 904 26 2 2 1 1 — 4 318 3 679 3 300 —5 351 27 16 _ — — _ 4 263 4 250 4 225—4 475 28 150 39 8 _ _ 3 028 2 904 2 283—3 765 29 131 31 8 _ — 3 054 2 91 10 2 350—3 720 30 11 8 — _ _ 2 880 2600 1 850—3 836 31 8 _ _ _ _ 3 267 3 770 2 587—3 849 82 _ _ _ _ _ 1 915 1 960 1 656—2 342 33 '— — — — — 1 927 1 867 1 300—2 600 34 — _ _ _ — 1 887 1 825 1 097—2 571 36 — _ —— — _ - 36 1 _ — — — 2 007 2 625 - 37 1 — 2 664 2 663 2 122—2 940 38
nor. Övriga tjänstemän i ledande ställning, nämligen brandinspektörer och om- budsmän, åtnjuta en inkomst av i genomsnitt ungefär 14 500 respektive 12 500 kro- nor, medan för aktuarier och manliga kontorschefer medellönen utgör omkring 11000 kronor. Därnäst följa, alltjämt bland manliga anställda, huvudbokförare och kassörer vid huvudkassa (c:a 8500 kronor) och korrespondenter (något över 6500 kronor). För underordnad kontorspersonal med mera kvalificerade arbets-
Hela Därav i nedanstående ålder (är)
Yrkestyper an- 550.
talet 11553" 2045 25—35 35-45 15—55 där—
över
| ltlän. *
Ombudsmän, chefsaktuarier, brandinsp. . . . . 64 — _ 7 19 25 13
Kontors- o. avd.-chefer, kamrerare, aktuarier 343 _ 2 50 152 92 47 Bitr. avd.-chefer. assistenter ................ 185 _ 1 80 73 20 11
. Kassörer o. huvudbokförare ................ 31 — — 8 14 7 2 Korrespondenter .......................... 2 9 _ 1 11 12 2 3 Kontorister m. special., självst. arb. (inkl. kassakontrollanter o. bokförare) .......... 259 _ 16 119 76 36 12 Kontorister m. special., enklare arb. (inkl.
maskinskrivare) ........................ 287 6 72 129 57 16 7
Ensamkontorister .......................... 14 1 6 7 — — _
Vaktmästare .............................. 120 2 9 45 31 26 7 Post- 0. bankbitr., kontorspojkar .......... 208 93 65 34 9 4 3
Kvinnor.
Kontors- o. avd.-chefer, kamrerare .......... 18 — _ 2 8 4 4 Bitr. avd.-chefer assistenter ................ 33 _ _ 5 15 11 2 Kassörer vid huvudkassa o. huvudbokförare 62 _ 3 13 25 17 4 Kassörer vid mindre kassa ................ 70 l 9 33 22 5 _ Korrespondenter o. stenografer .............. 266 12 98 127 27 2 _ Kontorister m. special., självst. arb. (inkl.
kassakontrollanter o. bokförare) .......... 230 — 13 79 75 59 4 Kontorister m. special., enklare arb. (inkl.
maskinskrivare) ........................ 1 241 62 408 467 199 84 21 Ensamkontorister .................. . ....... 60 13 16 18 10 3 _
Post— 0. bankbiträden ...................... 5 _ 1 2 _ 2 _
Telefonister .............................. 32 1 4 17 6 3 1
uppgifter ligger medellönen vid 5 000 år 5 500 kronor, medan kontorister med själv- ständigt, men enklare arbete nå upp till något mer än 3 500 kronor i genomsnitt. För vaktmästare utgör medellönen över 4000, för post- och bankbiträden samt :kontorspojkar mindre än 2000 kronor. Den kvinnliga personalens löner synas genomgående ligga avsevärt lägre än den manliga personalens i de yrkesgrupper, där både män och kvinnor äro företrädda. Så t. ex. utgör den genomsnittliga årslö- nen för kvinnliga kass'örer vid huvudkassa något över 5000 kronor, (1. v. 5. mer "än 3000 kronor lägre än för den manliga personalen i motsvarande grupp. »Öv- riga» bokförare åtnjuta bland kvinnorna en årslön av i genomsnitt ungefär 3700 .kronor, bland männen däremot närmare 5000 kronor, medan motsvarande be- lopp för kontorister med specialiserat självständigt arbete utgöra 4 250 respektive '5 500 kronor och för kontorister med enklare arbete 3000 respektive 3600 kro— nor.1 De av endast kvinnor företrädda yrkestyperna stenografer och maskinskri- vare utvisa, såsom fallet är även beträffande telefonister, en medellön av 2 600 år 72 700 kronor. *
Om man tar i betraktande medianlönerna inom respektive yrkestyper, finner man att dessa, här liksom i fråga om de privatanställda över huvud, nästan utan undan— tag ligga något under medellönen. Detta förhållande innebär en »skev» fördelning av de anställda efter årslöneinkomstens storlek, i det att mer än halva antalet i
1 Det är naturligtvis möjligt, att dessa skillnader i någon mån bero på olikheter ifråga om de arbetsuppgifter som tillkomma män respektive kvinnor, även om de vid klassificeringen efter yrkestyper blivit förda till samma grupp.
Tab. 20. Median-(mitt-)löner (kr.) inom olika åldersgrupper av den i försäkrings- iöretag anställda personalen.1
Ålder(år)
Yrkestyper
55 o. ”gg" 2045 er.—30 30—35 35—40 4o_45 45—50 50—55 där- över Män. Ombudsmän, che/saktuarier o. brandinsp. .............. _ _ - 10 833 - 15 000 Kont.— o. avd.—cb., kamrerare, aktuarier ................ _ 6 023 7 150 8 833 10 714 12 500 13 000 12 666 därav i Stockholm ...... — 5 500 7 125 8 917 11 143 12 553 13 400 13 750 Bitr. avd.-Ch., assistenter. . . . _ 4 575 5 825 7 679 9 000 8 250 - - därav i Stockholm ...... _ 4 715 5 720 7 630 9 285 8 808 Kont. m. spec., självst. arb. (inkl. kassakon trollanter o. bokförare) .............. _ 2 500 3 931 4 450 5 438 6 916 8 000 8 000 därav i Stockholm ...... _ 2 500 3 931 4 688 5 750 6 875 9 000 8 500 Kant. m. spec., enkl. arbete (inkl. maskinskrivare) . . . . - 2 341 3 056 3 736 4 625 5 250 6 500 därav i Stockholm ...... - 2 350 3 020 3 800 4 500 - - > » Göteborg ........ _ . 3 013 3 875 4 786 5 275 6 475 -— Vaktmästare .............. - - 3 333 3 750 4 375 4 700 5 250 4 750 därav i Stockholm ...... - - 3 315 3 985 4 400 - 5 287 - Post- a. bankbitr., kontors- pojkar .................. 1 077 1 888 2 925 3 281 därav i Stockholm ...... 1 160 2 020 2 820 3 300 Kvinnor. Kassörer vid huvudkassa o. huvudbokförare .......... _ - - 3 800 4 875 5 500 därav i Stockholm ...... _ - - - 4 375 . Kassörer vid mindre kassa. . - - 2 938 3 333 3 750 - - - _ Karrespand. o. stenografer . . 1 813 2 194 2 792 3 604 4 156 - — _ -— därav i Stockholm ...... 1 813 2 233 2 917 3 625 4 188 ' - —— —- Kant. m. spec., självst. arb. (inkl. kassakontrollanter o. bokförare) .............. _ 2 525 3 107 3 588 4 328 4 417 4 625 5 179 därav i Stockholm ...... _ 2 650 3 143 3 625 4 344 4 375 4 800 5 400 Kant. m. spec., enkl. arbete (inkl. maskinskrivare). . . . 1 618 2 231 2 729 3 562 3 915 3 975 4 192 4 417 4 625 därav i Stockholm ...... 1 688 2 290 2 778 3 558 3 979 3 984 4 200 4 450 4 755 > 7 Göteborg ........ - 1 913 2 196 3 625 - 3 750 - ' - Ensamkontorister .......... 1 025 1 800 1 958 - 3 000 — —
1 Endast yrkestyper med (sammanlagt) 50 anställda eller däröver äro här upptagna.
respektive yrkesgrupper åtnjuta lägre lön än medellönen. Detta torde väsentligen bero på lönens stegring med anställningstiden i förening med den successiva av— gången ur yrkesgrupperna, varigenom antalet anställda i de högsta löneklasserna blir avsevärt mindre än i de lägsta.
Såväl den »normala lönevariationen» som den i tab. 17 och 18 återgivna fördel- ningen efter årslönens storlek utvisar, att även beträffande den här ifrågavarande personalen de individuella lönerna förete en betydande spridning omkring medelnivån i respektive yrkesgrupper. Detta förhållande är ganska anmärkningsvärt, eftersom det här gäller ett tämligen enhetligt organiserat område av det enskilda närings- livet, varjämte huvudparten av de anställda återfinnes på en och samma ort, näm-
Tab. 21. I försäkringsföretag anställda, tördelade efter anställningstiden i företaget.
Därav med nedanstående anställnings- H ] tid i företaget (är) , e a Yrkestyper antalet 200- 1 1—2 2—5 5—10 10—20 där- över Män. Ombudsmän, chefsaktuarier. brandinsp. .. 64 1 _ 6 15 29 13 Kontors— o. avd.chefer, kamrerare, aktuarier 343 6 4 20 51 134 128 Bitr. avd.chefer, assistenter .............. 185 7 8 13 44 86 27 Kassörer och huvudbokförare ............ 31 — _ 2 3 17 9 Korrespondenter ........................ 29 _ _ — 12 11 6 Kontorister m. specialiserat, självst. arb. (inkl. kassakontrollanter o. bokförare). . . . 259 11 7 30 48 121 42 Kontorister m. specialiserat, enklare arbete (inkl. maskinskrivare) ................ 287 22 22 37 78 98 30 Ensamkontorister ........................ 14 _ 2 3 5 4 — Vaktmästare ............................ 120 2 _ 8 23 60 27 Post- 0. bankbiträden, kontorspojkar 208 37 22 54 57 34 4 . Kvinnor. Kontors- o. avd.chefer, kamrerare ........ 18 _ _ — 1 6 11 Bitr. avd.chefer, assistenter .............. 33 1 _ — 2 10 20 Kassörer vid huvudkassa o. huvudbokförare 62 — 1 4 9 31 17 Kassörer vid mindre kassa .............. 70 2 2 6 14 41 5 Korrespondenter o. stenografer .......... 266 42 24 73 78 46 3 Kontorister m. specialiserat, självst. arbete (inkl. kassakontrollanter o. bokförare). . . . 230 _ 2 17 44 112 55 Kontorister m. specialiserat, enklare arbete (inkl. maskinskrivare) ................ 1 241 142 90 268 313 342 86 Ensamkontorister ........................ 60 8 4 15 15 18 — Post- 0. bankbiträden .................. 5 — l l 3 _ _ Telefonister ............................ 32 3 4 10 9 5 1
ligen Stockholm. Vid bearbetningen av det föreliggande materialet har man un- dersökt, huruvida detta kan bero på att större respektive mindre företag till- lämpa väsentligt olika löner för sin personal. Så synes emellertid i stort sett icke vara fallet. En viktig orsak till lönespridningen är likväl att, såsom närmare fram- går av det följande, de individuella lönerna äro starkt beroende av anställnings- tidens längd.
Sambandet mellan levnadsålder och årslöneinkomst. Hur försäkringsföreta- gens anställda fördela sig efter levnadsålder, framgår av tab. 19. De anförda siffrorna utvisa bl. a., att den vanligaste åldern bland manliga kontorschefer, avdel- ningschefer o. dyl. samt kassörer och huvudbokförare är 35—45 år, medan i frå- ga om biträdande avdelningschefer, assistenter o. dyl. åldern 25—35 år är något starkare företrädd. Bland manliga kontorister med såväl självständigt som enklare arbete är åldern 25_35 år talrikast representerad, liksom fallet är bland kvinn- liga anställda i underordnade befattningar. I fråga om kvinnliga kontorister med enklare arbete (inklusive maskinskriverskor) återfinnas närmare 2/5 i åldern un- der 25 år och ungefär lika många i åldern 25—35 år.
I tab. 20 återgivas medianlöner bland manliga respektive kvinnliga anställda inom olika åldersgrupper. Årslöneinkomsterna utvisa genomgående en ganska stark
Tab. 22. Medlan- (mitt-) löner (kr). bland de l försäkringsföretag anställda, fördelade etter anställningstiden ! företaget.l
Anställningstid i företaget (år)
Yrkestyp
mindre 20 o. än 1 1—2 2—5 5—10 10—20 däröv. M ä n. Ombudsmän, chefsaktuarier, brandinspek- törer .............................. - _ - 12 500 15 100 17 500 Kentors-, avd.chefer, kamrerare, aktua- rier ................................ » ' 8 000 8 250 9 625 12 385 därav i Stockholm ................ - - 8 000 7 500 9 718 13 050 Bitr. avd.che/er, assistenter ............ - - 4 125 5 857 7 214 8 438 därav i Stockholm ................ 3 900 5 951 7 025 8 605 Kontorister med specialiserat, självstän- digt arbete (inkl. kassakonirollanter o. bokförare) .......................... 3 792 - 4 063 4 167 5 139 8 200 därav i Stockholm ................ - - 4 083 4 200 5 278 8 500 Kontorister med specialiserat enklare ar- bete (inkl. maskinskrivare) .......... 2 107 2 250 2 446 3 125 4 000 5 417 därav i Stockholm ................ 2 332 2 195 2 335 3 020 4 190 - » » Göteborg .................. - - — 3 539 4 094 5 622 Vaktmästare .......................... - — — 3 542 4 375 5 250
därav i Stockholm ................ - - 3 748 4 345 5 300 Post- 0. bankbiträdenjikontorspoikar . . .. 950 1 104 1 417 2 067 3 250 - därav i Stockholm ................ 972 1 160 1 390 2 050 3 362
K vi 11 nda r.
Kassörer vid huvudkassa o. huvudbokf... _ - - - 4875 6 417 därav i Stockholm ................ — — - - 4 875 7 833 Kassörer vid mindre kassa ............ - . - 3000 3569 » Korrespondenter o. slenografer .......... 1 917 2 188 2 427 2 857 3 917 därav i Stockholm ................ 1 972 2 250 2 477 2 938 3 944 Kontorister med specialiserat, självstän- _ digt arbete (inkl. kassakontrollanter o. bokförare) .......................... _ . 2 625 3 125 4 118 4 891 därav i Stockholm ................ _ - 2 635 3 156 4 158 5 300 Kontorister med specialiserat, enklare ar-
bete (inkl. maskinskrivare) .......... 1 745 2 011 2 457 2 823 3 806 4 591 därav i Stockholm ................ 1 783 2 042 2 502 2 854 3 788 4 667
» 1 Göteborg .................. - - 2 021 2 250 3 766 4 625
Ensamkontorisler ...................... - - 1 708 2 063 2 813 —
* Endast yrkestyper med (sammanlagt) 50 anställda eller däröver äro här upptagna.
stegring med stigande ålder. Om man jämför manlig kontorspersonal i åldern 45— 50 år med anställda i samma yrkesgrupper i åldern 25_30 år, finner man att medianlönen bland de förra i flertalet fall är ungefär dubbelt så hög som för de senare. För kvinnliga kontorister i motsvarande åldersgrupper utgör stegringen däremot endast omkring 50 %. Jämför man emellertid kvinnliga kontorister i ål- dern 50—55 år med sådana i åldern 20_25 år inom samma yrkesgrupper, finner man återigen en fördubbling av medianlönen och tager man i betraktande begyn- nelselönen för anställda i åldern under 20 år, vilka bland kvinnorna äro relativt talrika, blir stegringen ännu större, vilket dock måste ses mot bakgrunden av att begynnelselönerna äro relativt låga.
Tab. 23. l försäkringsföretag anställda, fördelade efter utbildning resp. utan
Därav anställda med nedan— Antal Realskola el. Y r k e s t y p e r an- Folkskola 8 kl. flickskola Student— ställda utan med utan med utan fack- fack— fack- fack- fack— utb. utb. utb. utb. utb. Mån. 1 Ombudsmän, chefsaktuarier, brandinsp. .. 64 — 2 1 10 3 2 Kontors- o. avd.—chefer, kamrerare, aktuarier 343 7 36 23 80 73 3 Revisorer, kamrersassist., bitr. avd.-chefer 185 5 27 10 37 31 4 Kassörer och huvudbokförare ............ 31 1 7 1 10 4 & Korrespondenter ........................ 29 — 4 — 9 4 6 Kontorister m. special., självst. arbete1 259 5 61 18 77 27 7 » > » , enklare arbete”.... 287 22 87 20 83 19 8 Ensamkontorister ...................... 14 1 4 3 6 —— 9 Vaktmästare ............................ 120 77 32 5 5 — 10 Post— 0. bankbitr., kontorspojkar ........ 208 124 56 19 8 — Samtliga 1 540 ' 242 316 4 100 325 5 161 Kvinnor.
11 Kontors— o. avd.-chefer, kamrerare ...... 18 — —— 8 8 1 12 Kamrersassist., bitr. avd.-chefer .......... 33 1 11 7 11 1 13 Kassörer vid huvudkassa o. huvudbokf. .. 62 1 15 16 27 3 14 Kassörer vid mindre kassa .............. 70 6 29 12 19 1 15 Korrespondenter o. stenografer .......... 266 2 28 26 185 — 16 Kontorister m. special.,självst. arbete1 230 6 39 66 97 6 17 > » » , enklare arbete”. . . . 1 241 46 154 273 663 23 18 Ensamkontorister ...................... 60 6 26 8 19 — 19 Post— 0. bankbiträden .................... 5 4 l — — -— 20 Telefonister ............................ 32 13 6 6 7 ——- Samtliga 2 017 85 309 422 1 036 35
1 Inkl. kassakontrollanter o. bokförare. —- 2 Inkl. maskinskrivare. — 3 Därav 14 med
Sambandet mellan årslöneinkomst och anställningstid i företaget. 1 mb. 21 redovisas fördelningen efter anställningstid i företaget bland försäkringsföreta- gens anställda. Det framgår därav i huvudsak, att 60 51 75 % av såväl manliga som kvinnliga befattningshavare i ledande ställning eller med mera kvalificerat ar- bete ha en anställningstid i företaget av minst 10 år bakom sig. Av manliga konto— rister med enklare arbete ha ej fullt hälften varit anställda i företaget så pass lång tid. Bland kvinnliga kontorister med enklare arbete gäller samma sak beträffande endast 1/3 samt bland kvinnliga korrespondenter och stenografer beträffande ej fullt 1/5. Inom de båda sistnämnda grupperna ha 2/5 respektive något över hälften kortare anställningstid än 5 år, och relativt många (över 1/10 respektive 1/6) ha ej ens varit anställda ett helt år, vilket torde bero på att försäkringsföretagen under senare år i viss omfattning utökat sin personal.
Medianlöner bland anställda med olika anställningstid i företaget redovisas i tab. 22. Inom de grupper bland de underordnade befattningarna, där nyanställda återfinnas i större antal, finner man att begynnelselönen utgör ungefär 2/5 av me- dianlönen för anställda, som varit 20 år eller mer i företaget, medan den för lön- tagare, som varit anställda 2 in 5 år, uppgår till hälften eller något mindre än hälften därav.
* samt medellöner för anställda med olika slag av skolbildning samt med lackutbildning.
. . Medellön (kr.) bland anställda med nedanstående utbildning (medel- stående utbildning tal, grundade på färre än 10 uppgifter, äro satta med medievalstil) Realskola el. examen Folkskola . Studentexamen Hö g— ej 8 kl. flickskola Hög- ej med skole— an— utan med utan med utan med skole— _an- fack- Stadler gwen fack- fack— fack- fack— fack- fack— små"" gwen utb. utb. utb. utb. utb. utb. utb. 2 46 _ — 11000 17200 15961 14404 11 %8 15112 — 1 61 62 1 11654 10 075 11024 10164 11911 11 8 11399 10133 2 39 36 — 8 5 37 6 235 7 870 6 701 7598 7 407 7 296 _ 3 6 2 — 7750 67 6 6570 8740 9700 9208 4800 — 4 9 3 —— —— 71 2 — 7308 6848 6628 '734 — 5 44 25 2 %908 5178 5 261 5 629 5 978 5 247 6079 7 600 6 48 7 1 788 3 878 3 364 3 403 4 360 3 333 3 987 3 250 7 — _ _— 1 255 2549 1838 219 —— — — — 8 —- — 1 4358 3 61 4199 3 53 — _— _— 5772 9 —— —— 1 1 934 1 897 1 554 1 364 — — — 669 10 209 181 6 3 374 4 830 5 741 6 559 9 060 7 353 10 338 6 337 1 — _ — _— 757 6168 3685 5000 — — 11 2 — — 5322 5106 591 5183 5220 3818 -— — 12 —- —— — 3 4 690 5 478 5 038 5987 — — —— 13 3 _ — 3 278 3 435 4 027 3 507 3550 2 537 _ — 14 25 — — 2 750 3 529 2 551 2 733 -— 2 809 — _ 15 12 4 — 880 4060 4300 4115 680 3521 4810 — 16 76 3 3 119 3 418 3 302 2 775 228 2 693 3 174 3 070 17 — 1 — 1 748 2 070 1 943 1789 — — 1 800 — 18 _ _ _ ] 9 1 _ _ _- — -— -—— 19 — — — 2 7 1 2 122 2 400 2 668 — —— — —— 20 119 8 3 2 977 3 494 3 600 2 998 3 793 2 835 3 820 3 070 militärutbildn. —— * Därav 1 med militärutbildn. —- 5 Därav 30 med militärutbildn.
Sambandet mellan lön och utbildning. Genom de individuella frågeformulä- ren inhämtades även uppgifter rörande försäkringstjänstemännens utbildning. Vid bearbetningen av dessa uppgifter ha de anställda klassificerats dels efter sin allmän- na skolbildning, dels efter den fackutbildning de erhållit. Med avseende på den _ grundläggande skolbildningen har man skilt på tre olika huvudslag, nämligen folk— skola (inklusive högre folkskola), realskola eller åttaklassigt flickläroverk samt studentexamen. Det fåtal anställda, som genomgått ett par klasser av realskolan eller gymnasiet utan att avlägga realexamen resp. studentexamen, ha för enkelhetens skull inräknats bland dem som avlagt dylik examen. I fråga om fackutbildningen har man gjort åtskillnad mellan å ena sidan kurser i maskinskrivning och steno— grafi, handelskorrespondens och språk vid aftonskolor el. dyl., å andra sidan ut- bildning vid handelsinstitut (under minst ett år) eller annan därmed jämförlig ut- bildning. Härtill kommer för dem, som avlagt studentexamen, studier vid universi- tet, handelshögskola eller teknisk högskola. I tab. 23 lämnas en specifikation av an- talet redovisade försäkringstjänstemän med hänsyn till den allmänna skolbildningen samt förekomsten av fackutbildning över huvud. Därjämte angivas i tabellen ge- nomsnittslöner för anställda med olika slag av utbildning.
Sammanfattningsvis meddelas i nedanstående tablå den relativa frekvensen av skilda utbildningstyper bland anställda med olika sysselsättning och tjänsteställning:
Procentuella antalet anställda med nedanstående utbildning Realskola el. . Student- Yrkestyper Folkskola s_lékoflIziCk- examen Hög- Ej skole- an- utan med utan med utan med ååå: given fack— fack- fack— fack— fack— fack- utb. utb.. utb. utb. utb. utb. Män. Ombudsmän,chefsaktuarter,brandinsp. — 3'1 1'6 15'6 4'7 3'1 71'9 — Kontors— o. avd.-eh,, kamrerare, aktu- arier ............................ 2'0 10'5 67 233 21'3 178 181 03 Revisorer m. fl., kassörer m. fl., korresp. 24 155 413 229 159 221 16 7 — Kontorister m. special., självst. arbete1 1'9 23'5 7'0 29'7 10'4 17'0 9'7 0'8
» » » , enklare » ? 7'6 30'5 7'6 29'5 6'3 15'9 23 03 Vaktmästare, post— o. bankbitr. m. fl. 61'3 26'8 73 41) — —— — 06 Kvinnor.
Kamrerare, kamrersassist. m. fl ....... 1'9 21'6 29'4 37'!) 39 5'9 —— — Kassörer v. huvudkassa, huvudbokf... 1'6 242 258 436 48 — —- —— Kassörer vid mindre kassa .......... 8'6 41'4 17'2 271 14 43 — —-- Korrespondenter o. stenografer ...... 08 1015 98 69'5 — 9'4 — — Kontorister m. special., självst. arbeteI 2'6 17'0 287 422 2'6 &? 1'7 — » » : , enklare : ? 4'0 13'8 21'6 52'5 1'8 5'8 0'8 02 Post— 0. bankbitr., telefonister ........ 46' 18'9 162 189 — — — —- ' Inklusive kassakontrollanter o. bokförare. —— ? Inklusive maskin— och fakturaskrivare samt tensamkontorister).
Folkskola med och utan fackutbildning förekommer mest bland vaktmästare, post- och bankbiträden (manliga resp. kvinnliga) samt telefonister. Bland kvinnliga an- ställda i denna grupp är också realexamen relativt vanlig. Såväl den manliga som den kvinnliga kontorspersonalen äger emellertid i stor utsträckning endast folk- skolebildning, likväl för det mesta kompletterad med viss fackutbildning. Bland manliga kontorister utgör denna grupp nära 2/5; dess relativa betydelse avtar vis- ' serligen bland tjänstemän med mera kvalificerat arbete och högre tjänsteställning, men den utgör likväl 1/3 för gruppen kamrerare, kontorschefer o. dyl. I fråga om kvinnliga kontorsanställda i högre ställning är motsvarande andel anmärkningsvärt hög (omkring 1/4) och för kvinnliga kassörer utgör den närmare hälften. Realexa- men, likaledes för det mesta i kombination med fackutbildning, förekommer inom resp. grupper av den manliga kontorspersonalen i ungefär lika omfattning (c:a 1ls). Åttaklassig flickskola samt realexamen förete tillhopa ännu större frekvens bland den kvinnliga kontorspersonalen, av vilken 2/3 a 4/5 genomgått dylik utbildning. Med undantag för korrespondenter och stenografer förekomma dessa utbildnings- former i ganska stor utsträckning utan kombination med särskild yrkesutbildning. Studentexamen är relativt vanlig inom samtliga kategorier av försåkringsföretagens manliga kontorspersonal och förekommer i viss omfattning även bland den kvinn- liga kontorspersonalen. Närmare 1/4 av de manliga kontoristerna med enklare ar- bete äro studenter. Ju mera kvalificerat arbetet är och ju högre de anställdas tjän-
steställning, desto större frekvens företer studentexamen såväl med som utan sär- skild fackutbildning.
Om man med ledning av tab. 23 söker bedöma sambandet mellan utbildningsfor— merna och de anställdas löner, finner man att något dylikt samband knappast kan iakttagas, då det är fråga om den allmänna skolbildningen. Genomsnittslönerna ligga för resp. yrkestyper på ungefär samma nivå, oavsett vilken skolbildning ve- derbörande erhållit. Ser man återigen på sambandet mellan fackutbildning och lön, måste man finna det anmärkningsvärt, att genomsnittslönen ofta är något lägre för personer, som erhållit ett eller annat slag av fackutbildning, än för sådana, som icke kommit i åtnjutande därav. Detta kan knappast förklaras på annat sätt än att de fackutbildade ofta nog ha varit anställda kortare tid än övriga tjänstemän. Sanno- likt är fackutbildning på det hela taget vanligare bland de yngre än bland de äldre tjänstemännen.1 Ett närmare studium av sambandet mellan utbildning och lön skulle erfordra, att dessa förhållanden undersöktes mera ingående. Det bör också framhållas, att då man på sätt som skett i tab. 23 studerar lönenivån inom varje yrkestyp för sig, någon högre lön för den fackutbildade personalen ej nödvändigt- vis måste framträda. Fackutbildningen torde framför allt ha sin betydelse för de enskilda individernas befordran till mera kvalificerat arbete och högre befatt- ningar.
I nedanstående tablå redovisas beträffande vissa huvudgrupper av anställda dels antalet anställda med olika slag av skolbildning samt närmare angiven fackutbild- ning, dels den genomsnittliga årslönen bland dessa anställda:
. K ' Manllg kontorspersonal kontogåggfågn al på högre m. kvalif. m. enklare m. kvalif. m. enklare Utbildningstyper befatta.1 arbete' arbete' arbete| arbete'
Medel- Medel- Medel— Medel- Medel-
?!" lön ?; lön få" lön gå" lön få" lön
(kr.) (kr.) (kr.) (kr.) (kr.)
Folkskola ...................... 43 10 333 110 5 773 109 8 860 188 3 919 200 8 349 Utan vidare utbildning .......... 7 11 654 11 6 816 22 3 788 16 3 595 46 3 119 Med aftonskola o. dyl. .......... 13 9298 58 5516 59 3859 47 3789 71 3381 Med handelsinstitut o. dyl. ...... 23 10513 41 5858 28 3918 75 4070 83 3449
Realskola el. & kl. flickskola 103 10 856 162 8268 103 3 396 466 3701 938 2929 Utan vidare utbildning .......... 23 11 024 29 6208 20 3364 127 4 153 273 3302 Med aftonskola o. dyl. .. 19 8508 51 5658 34 3279 188 3497 381 2743 Med handelsinstitut o. dyl. ...... 61 10680 82 6658 49 3489 151 3575 282 2891
studentexamen .................. 196 11 711 230 6 692 74 8 669 67 8 863 102 2 808 Utan vidare utbildning .......... 73 11911 66 7018 19 4360 1] 4983 23 3228 Med aftonskola o. dyl. .......... 20 12 296 33 6249 29 3312 17 4306 39 2786 Med handelsinstitut o. dyl. ...... 41 11 538 65 6591 19 3366 25 2928 37 2595 Med högskolestudier ............ 62 11 399 66 6 688 7 3 987 4 4 810 3 3 174
1 Kamrerare, kontors- o. avdelningschefer, aktuarier. — ” Revisorer m. fl., kassörer, kor-
respondenter, stenografer, kontorister m. specialiserat, självständigt arbete (inklusive kassa- kontrollanter och bokförare). —— * Kontorister med specialiserat, enklare arbete (inklusive maskinskrivare).
Antalssiffrorna i denna tablå utvisa bl. a., att utbildning under minst ett år vid handelsinstitut el. dyl. är relativt vanlig inom samtliga här redovisade grup-
1 Det stora antalet nyanställda inom gruppen kvinnliga kontorister med enklare arbete har i stor utsträckning erhållit fackutbildning.
Tab. 24. Försäkringstöretagens anställda fördelade efter förekomsten av semester samt semestertidens längd.
Därav i procent
med en årlig semester av (veckor)
Samt— utan Y r k e s t y P liga 4 vec- utan be- mind- kor el över se— stämd re än 2 a 3 3 a 4 1 må_' 1 nlå- mester upp— 2 nad nad gift M & n. Ombudsman. chefsaktuarier, brandinsp. 64 A 16 281 609 7'8 1'6 — Kontors- o. avd.-chefer, kamrerare, aktu- arier .............................. 343 — 23 254 583 122 _ 1'8 anställningstid: ( 10 år .......... 81 —— 4'9 38'3 5015 50 —-— 1'2 10 år 0. däröver .. 262 — 1'5 21'4 607 145 — 1'9 Revisorer, kamrersass., bitr. avd.chefer.. 185 — 54 324 54'1 8'1 — # anställningstid: ( 10 år .......... 72 — 111 430 417 4") —— — 10 år 0. däröver .. 113 — 1'8 25'7 61'9 10'6' — Kassörer och huvudbokförare .......... 31 — 32 452 484 32 — — Korrespondenter ...................... 29 —- 34 483 448 3'5 _ — Kontorister med specialiserat, självstän- digt arbete (inkl. kassakontrollantor o. bokförare) ........................ 259 1'2 7'7 38'6 47'1 4'6 — 0'8 anställningstid: ( 5 år .......... 48 63 31'2 37'5 22'9 — — 21 —10 » .......... 48 — 42 43"? 521 — _ A 10 år 0. däröver . . . . 163 — 1'8 37'4 52'8 7'4 — 0'6 Kontorister med specialiserat, enklare ar- bete (inkl. maskinskrivare) .......... 287 2'1 2013 432 300 0": 3'5 - anställningstid: ( 5 år .......... 81 6"? 358 37'0 8'6 —-—— 12'4 — 5—10 » .......... 78 13 141 487 346 13 — — 10 år 0. däröver 128 — 148 438 4015 08 — — Ensamkontorister .................... 14 - . — —- Vaktmästare ........................ 120 25 133 525 317 — — anställningstid: ( 10 år .......... 33 30 243 636 91 —— —— _— 10 år 0. däröver .. 7 23 92 481-3 402 — »— Post- 0. bankbitr., kontorspojkar ...... 208 120 553 212 67 — 38 10 anställningstid: ( 2 år .......... 59 203 627 34 —— — 13'6 — 2— 5 » .......... 54 93 648 241 — —— — 1'8 5—10 » .......... 57 128 57'9 24'6 3'5 — — 1'7 10 år 0. däröver 38 26 263 396 31'6 — —— —— K D i n rl o r. Kontors- o. avd.-chefer. kamrerare 18 — —— - » - — »— Kamrersassist., bitr. avd.—chefer ........ 33 —— — 91 667 242 — — Kassörer vid huvudkassa, huvudbokförare 62 —— — 226 645 129 _ _ Kassörer vid mindre kassa ............ 70 — 143 371 443 29 1'4 _ anställningstid: ( 10 år .......... 24 — - - - f 10 år 0. däröver .. 46 —— 65 326 565 44 — Korrespondenter o. stenografer ........ 266 11 241 429 263 1'9 30 07 anställningstid: ( 2 år .......... 66 30 561 182 91 _ 12] 16 2— 5 » .......... 73 14 329 57'5 8'2 — — —— 5—10 » .......... 78 — 3'9 53'8 42'3 —- —- —- 10 år 0. däröver 49 _ -—— 36'7 51'0 10'2 —— 21
Tab. 24 (forts.). Försäkringslöretagens anställda fördelade efter förekomsten av semester samt semestertidens längd.
Därav i procent Samt— med en årlig semester av (veckor) utan Yrkestyp - utan be— 1183 . 4 vec- .. .. mlnd- » k or el over se- stamd re än 2 a 3 3 a 4 . ' lmå- mester upp— 2 1 ma- nad gift llad Kontorister med specialiserat självstän- digt arbete (inkl. kassakontrollanter o. övriga bokförare .................. 230 0'9 26 239 630 7'8 0'9 0'9 anställningstid: ( 10 år .......... 63 _ 7'9 47'6 41'3 — 3'2 — 10 år 0. däröver. . . . 167 12 015 15'0 71"? 10'8 -— 1'2 Kontorister med specialiserat, enklare ar- bete (inkl. maskinskrivare) .......... 1241 3'5 189 322 375 1'9 50 10 anställningstid: ( 1 år .......... 142 11'3 408 7'8 3'5 —— 36'6 —— 1— 2 » .......... 90 111 56"? 156 89 —— 3'3 44 2— 5 » .......... 268 26 395 422 134 — 1'9 04 5—10 > .......... 313 06 42 57'2 361 03 06 1'0 10 år 0. däröver 428 21 1'4 19'4 70'8 5'4 —— 0'9 Ensamkontorister .................... 60 33 283 350 11'7 — 21'7 — Post- 0. bankbitr. m. fl. .............. 5 - - —— —— — — Telefonister ........................ 32 63 250 375 250 — 6'2 ——
per av anställda. Dylik utbildning förekommer på det hela taget oftare än den enklare utbildning i maskinskrivning, stenografi, handelskorrespondens och språk, som kan erhållas genom aftonkurser eller på liknande sätt. Bland kvinnliga an- ställda nled åttaklassigt flickli'lroverk eller realexamen är dock den senare utbild- ningstypen vanligare. Om man tar i betraktande genomsnittslönerna för resp. grupper, finner man att anställda med fullständigare fackutbildning regelbundet upp- visa något högre medellön än de, som genomgått kortare kurser. För tjänstemän utan fackutbildning är genomsnittslönen även enligt denna sammanställning ofta högre än för anställda, som erhållit fackutbildning, vare sig det är fråga om enk- lare eller mera fullständig sådan, vilket måste bero på att de förstnämnda i regel ha längre anställningstid. Detta torde exempelvis vara förklaringen till att bland kvinnlig personal med studentexamen lönenivån ser ut att stå i omvänt förhållande till fackutbildningen. I fråga om kvinnlig personal med folkskolebildning liksom beträffande manliga anställda med enklare arbete och folkskolebildning utvisar me- dellönen emellertid en icke obetydlig stegring med ökad fackutbildning.
Förekomsten av semester bland försäkringstöretagens personal. I tab. 24 re- dovisas de uppgifter, som erhållits beträffande förekomsten av sem—ester samt se- mestertidens längd bland anställda, tillhörande olika yrkestyper och med olika lång anställningstid. Det framgår därav, att semesterförmån i regel tillkommer ifråga- varande personal. Endast »ensamkontorister» i mindre företag synas i viss ut- sträckning sakna denna förmån. I övrigt ha i huvudsak endast personer med kortare anställningstid än två år uppgivit sig vara i avsaknad därav. Semester- tidens längd varierar för de enskilda individerna från en vecka till sex veckor. Fyra veckors (eller en månads) semester är vanligast bland tjänstemän på högre be- fattningar liksom för underordnad personal med kvalificerat arbete och en an— ställningstid i företaget av minst 10 år. Tre å fyra veckors semester är vanligast för
Antal försäkringstjänstemän som d r- ersätt- tlätrll anna" Yrkestyper fast tiås— (bara: äifgäi' ning provi- 1:22; - ' 7 " ' fåll— å'å? mélie- felräk- 5522- 2523” in- lön orts— tfn- nings- tids- fika- komst tillägg lagg pengar arbete tioner igår]?— m. m. ' Mån. 1 Ombudsmän chefsaktuarier, brandin- spektörer ......................... 64 2 5 — — 23 39 2 Kontors— o. avd.-chefer, kamrerare, aktu- arier ............................ 343 22 30 6 23 127 36 3 Revisorer, kamrersassistcnter, biträdan- de avd.chefer ...... . ............... 185 8 11 2 11 58 16 4 Kassörer och huvudbokförare ........ 31 1 2 6 5 9 3 5 Korrespondenter .................... 29 4 3 — 4 10 2 6 Kontorister med specialiserat självstän- digt arbete (inkl. kassakontr. o. övr. bokförare) ........................ 259 22 5 — 24 64 14 7 Kontorister med specialiserat enklare arbete (inkl. maskinskrivare) ...... 287 6 5 -— 15 57 4 8 Ensamkontorister .................... 14 — — —— -- 4 —— 9 Vaktmästare ........................ 120 5 4 1 7 29 10 10 Post— 0. bankbiträden, kontorspojkar.. 208 9 2 1 18 43 9 Kvinnor. 11 Kontors— o. avd.-chefer, kamrerare 18 — — 2 1 6 — 12 Kamrersassistenter, biträdande avd.- chefer ............................ 33 1 — 1 3 6 ] 18 Kassörer vid huvudkassa o. huvudbok- förare ............................ 62 5 —— 20 2 11 -— 14 Övriga kassörer .................... 70 2 — 42 1 3 2 15 Korrespondenter o. stenografer ...... 266 3 -— 1 11 29 9 16 Kontorister med specialiserat självstän- digt arbete (inkl. kassakontr. o. övr. bokförare) ........................ 230 6 1 7 16 35 4 17 Kontorister med specialiserat enklare arbete (inkl. maskinskrivare) ...... 1241 81 — 7 156 140 20 18 Ensamkontorister .................... 60 — —— 10 3 5 — 19 Post- 0. bankbiträden, m. fl. ........ 5 —- — -— —— — 20 Telefonister ........................ 32 1 _ -— 2 3 3
hela den övriga kontorspersonalen, då anställningstiden uppgår till minst två år, och samma är förhållandet beträffande vaktmästare och telefonister. Personal med kortare anställningstid än två år samt post- och bankbiträden åtnjuta mestadels en semester av 2 a 3 veckor.
Lönens sammansättning. I tab. 25 lämnas en redovisning av lönens samman- sättning för olika tjånstemannagrupper. Samtliga här redovisade tjänstemän åt— njuta fast kontantlön. Denna löneform utgör också för samtliga anställda den viktigaste delen av löneinkomsten (i genomsnitt för resp. yrkestyper 81 a 98 %). Dyrtids- och (eller) dyrortstillägg uppbäres av relativt få anställda (78 män och 99 kvinnor). Barn- och familjetillägg utgå inom ett par företag till sammanlagt
åtnjuta 1 kronor per person utgjorde beloppet av dyr- klas- ersätt- där]: annan bo- övriga fast tids- gagn: gom-. ning provi— korr; bo- övriga stads- fri natu- kon- 0./el. .ua- d nlOl- för sioner, an: stads- fri natu- iör— lunch raför- tant- dyr— "till? el,: över— grati- k m t för— lunch raför- måner måner lön orts— lå g g nlågs- tids— fika- 51312; måner måner tlllagg pengar arbete slang:— ställn. 1 29 1 12 203 2 982 7 76 — — 3 174 2 307 800 184 400 1 4 178 5 9 633 2 295 984 1 113 1012 2 471 1 345 955 201 87 2 -— 136 — 6 508 1 695 768 1 450 994 765 798 — 204 — 3 — 15 _ 7 451 1 947 660 512 350 664 1 600 — 181 —— 4 — 26 — 6 034 1 558 240 — 1 723 310 925 —- 188 —- 5 —- 175 3 4 974 1 875 524 — 1 073 397 671 _— 201 55 6 1 214 4 3 361 1 056 429 —- 647 284 327 1 000 200 85 7 -— 1 —— 2 158 _ —- — —- 129 -— — 200 — 8 21 78 30 3 709 1 057 675 360 674 219 542 867 194 120 9 7 154 39 1 607 547 120 45 498 59 146 779 188 87 10 — 12 — 6 187 — _— 115 185 761 -— —— 189 — 11 —- 32 — 4 905 1 056 —— 276 47 418 274 — 212 — 12 41 — 4 642 1 399 -— 449 140 262 — — 211 — 13 — 29 — 3 252 1 161 —- 188 535 82 385 — 206 — 14 209 1 2 610 880 — 600 96 128 213 — 202 34 15 — 182 —— 3 866 904 600 219 445 435 142 — 190 -- 16 — 999 3 2 689 898 —— 51 441 161 143 — 205 89 17 —- 3 —— 1 896 —— — 30 126 93 — — 250 —— 18 1 i -— 1 329 —— —— — —— — — 350 97 — 1 9 — 24 — 2 375 627 —- —— 265 222 173 —— 212 . _ 20
68 anställda. Ersättning för övertidsarbete har redovisats av 107 män och 195 kvinnor med ganska varierande belopp (i genomsnitt för kvinnliga kontorister c:a 450 kronor, för kvinnliga kassörer närmare 550 kronor, för manliga kontorister med enklare arbete c:a 650 kronor, för dylika med kvalificerat arbete något över 1 000 kronor och för manliga korrespondenter över 1 700 kronor). Tantiem, pro- visioner, gratifikationer o. dyl. uppbäras i någon omfattning av anställda tillhö— rande samtliga här redovisade yrkestyper utom post- och bankbiträden. Vanligast är denna löneform givetvis bland tjänstemän på högre befattningar. Inom grup- pen kamrerare, kontorschefer o. dyl. ha sålunda över 1/3 uppgivit sig ha haft dylik inkomst under år 1935 till ett genomsnittligt belopp av närmare 2 500 kronor. För ombudsmän utgöra motsvarande siffror likaledes över 1/3 samt närmare 3 200 kro-
nor. Bostadsförmån åtnjutes egentligen endast av vaktmästare 0. dyl.. medan däremot inom nära nog samtliga yrkeskategorier flertalet anställda ha fri lunch, vilken förmån av de anställda själva uppskattats till i genomsnitt ungefär 200 kro- nor per år.
Pensionsförhållanden bland försäkringsföretagens personal. Rörande pensions- förhållandena bland försäkringsföretagens fasta personal ha genom försäkrings— inspektionen vissa uppgifter införskaffats direkt från försäkringsföretagen själval.
Det inkomna materialet utgöres dels av uppgifter från försäkringsbolagen an- gående vissa anställnings-, löne- och pensionsförhållanden för personal, som icke tillhör fältorganisationen, och dels av pensionsreglementen och därmed jämförliga bestämmelser. Materialet avser 96 företag med ett sammanlagt antal fast anställda av 3 752 personer, varav 1750 män och 2 002 kvinnor.
Det av försäkringsinspektionen utsända frågeformuläret upptog bl. a. följande frågor:
Äga de anställda enligt utfästelse eller praxis åtnjuta pension eller livränta för egen del:
a) vid avgång efter viss åldersgräns (ålderspension)?
b) vid avgång i förtid på grund av invaliditet eller kronisk sjukdom (sjukpen- sion)?
Utgår enligt utfästelse eller praxis pension eller livränta till befattningshavares hustru och/eller minderåriga barn i händelse av hans frånfälle (familjepension)?
En fördelning av företagen och de anställda med hänsyn till svaren på dessa frågor återfinnes i tab. 26. De företag, som besvarat alla nyssnämnda frågor ja- kande, ha i tabellen sammanförts till en grupp benämnd »företag med fullt ord- nad pensionering». Av återstående företag ha de, som besvarat någon av frågor— na jakande, förts till en grupp »företag med delvis ordnad pensionering» och övriga till en grupp »företag utan ordnad pensionering». Tabellen utvisar, att av de redo- visade företagens fasta personal ej fullt 3/, åtnjöte fullt ordnad pension, samt när- mare 1/5 delvis ordnad pension, medan för 1/10 pensionsförhållandena icke voro ord- nade.
En beräkning av medeltalet anställda i de olika grupperna ger följande resultat:
Medeltal anställda per företag Företag med fullständig pensionering .................... 52 Företag med delvis pensionering ......................... 36 Företag utan pensionering .............................. 15
Några företag, tillhörande gruppen utan ordnad pensionering, ha angivit, att pensionering vore under ordnande.
Av tab. 26 framgår även företagens fördelning med hänsyn till huvudkontorets belägenhet i Stockholm, Göteborg, Malmö eller å annan ort.
I företag med fullt ordnad pension är den högsta förekommande pensionsåldern för män 65 år. Denna pensionsålder är också den vanligaste och gäller för 86 % av företagen samt 92 % av de anställda männen. Beträffande den kvinnliga per- sonalen tillämpas en pensionsålder av 60 år i 65 % av företagen och för 64 % av de anställda kvinnorna samt en pensionsålder av 55 år i 23 % av företagen och för 31 % av de anställda. Någon annan differentiering av pensionsåldrarna än med hänsyn till de anställdas kön förekommer icke.
1 Det införskaffade materialet beträffande försäkringsföretagens pensionsförhållanden har för lönekommitténs räkning gjorts till föremål för särskild bearbetning av förste amanuensen ista— tens pensionsanstalt N. P. E. Isoz. Här meddelas en kort översikt över de viktigaste resultaten av denna bearbetning.
Tab. 26. Samtliga företag och anställda samt deras fördelning med hänsyn till graden av fullständighet hos förefintlig pensionering.
Företag med fullt ord- Företag med delvis ord- Företag utan ordnad
nad pensionering nad pensionering pensionering Antal fast an- Antal fast an- Antal fast an- Antal ställda Antal ställda Antal ställda före- före- före- tag .. Kvin- Sum- tag .. Kvin- Sum- tag .. Kvin- Sum- Man nor ma Man nor ma Man nor ma Samtliga företag 52 1251 1448 2699 19 323 358 681 25 176 196 372 Därav : med huvudkontor i Stockholm ........ 38 857 1 196 2053 15 301 344 645 13 137 178 315
med huvudkontor i
Göteborg .......... 7 293 156 449 1 16 5 21 4 21 9 30 med huvudkontor i
Malmö ............ 3 61 72 133 1 4 6 10 1 1 1 2 med huvudkontor ä
annan ort ........ 4 40 24 64 2 2 3 5 7 17 8 25
Företagens och personalens procentuella fördelning med hänsyn till den högsta med oavkortad ålderspension förenliga anställningsåldern framgår av följande sam- manställning:
M ä n K v i n n o r Högsta anställningsålder för oaVkm'tad Pensmn Företag Anställda Företag Anställda
% % % % Ej föreskriven ...................... _27 27 28 18 35 år .............................. 37 23 6 12 30 år .............................. 20 27 38 27 25 år .............................. 4 4 15 35 Annan ............................ 12 19 13 8 100 100 100 100
För 4/5 av de anställda utgår pensionen med viss procent av slutavlöningen.1 I regel tillämpas samma procent för män som kvinnor och för skilda avlöningsbe- lopp; i genomsnitt utgör pensionsbelopppet för mån 663 % och för kvinnnor 64'9 % av lönen.
Pensionsbeloppen äro i flertalet företag maximerade. I vilken utsträckning ifrå- gavarande anställda drabbas av maximeringen, kan icke avgöras på grundval av det föreliggande materialet. Ett annat slag av pensionsbegränsning, nämligen den att löneförhöjning efter viss ålder ej berättigar till pension, tillämpas för 13 % av de anställda.
Sjuk- eller invalidpension utgår för 35 % av de anställda med 100 % av ålders- pensionen, för 19 % med ett mot antalet tjänsteår vid avgången proportionellt be- lopp, för 30 % med ett belopp som är större än proportionellt och för 16 % med
1 I ett fåtal företag är pensionen bestämd i förhållande till medelavlöningen under de sista 3 eller 10 åren eller under hela tjänstetiden. I vilken utsträckning löneförmåner förekomma, till vilka hänsyn ej tages vid pensionens bestämmande, låter sig ej avgöras på grundval av föreliggande uppgifter. Det framgår emellertid, att enhetliga principer härutinnan icke tillämpas.
ett belopp som är mindre än proportionellt mot antalet tjänstår. Beträffande de företag, som ordnat sin pensionering genom anslutning till Svenska personalpen- sionskassan, är att märka att rätt till invalidpension inträder på grund av sjukdom först vid fullständig arbetsoförmåga och på grund av olycksfall vid en grad av arbetsoförmåga av minst 50 % och att rätten till invalidpension upphör, när graden av arbetsoförmåga understiger 50 %. Vid bedömande av invaliditetsgraden beaktas ej blott den anställdes vanliga arbete utan förvärvsarbete överhuvud. Invaliditets- graden är avgörande för pensionsbeloppets storlek.
Där det vid en viss tidpunkt gällande ålderspensionsbeloppet är beroende av den anställdes avlöning vid tidpunkten i fråga, vilket är det vanliga, kommer invalid- pensionen att bliva mindre än vad som motsvarar den ålderspension, som kunnat uppnås till pensionsåldern, såvida icke pensionsfallet inträffar efter den tidpunkt, då ålderspensionen nått sitt högsta belopp. Maximering av invalidpension följer med maximering av ålderspensionen.
För att åstadkomma en enhetlig översikt av förefintlig änkepensionering, har änkepensionens belopp uträknats i förhållande till ålderspensionsbeloppet, detta även beträffande företag, där änkepensionens belopp bestämmes i förhållande till avlöningen. Man finner då, att i 48 företag med 1 170 anställda män änkepension utgår efter följande grunder: för ungefär 20 % av de anställda med 300 kronor plus 1/5 a 1/4 av ålderspensionen, för 19 % med omkring 1/3, för 30 % med omkring 2/5 och för ett par procent av de anställda med närmare hälften eller jämnt hälften av ålderspensionen; beträffande 22 % av de anställda är änkepensionens belopp bestämt för varje löneklass och i några fall utgår den efter andra grunder. I tre företag med tillhopa 79 anställda bestämmes änkepensionen från fall till fall.
Vad nyss sagts i fråga om sjuk- och invalidpension gäller även änkepension. Barntillägg utgår vanligen för ett obegränsat antal barn. I sex företag med tillhopa 75 anställda män tillämpas dock begränsning till 3 a 6 barn. I förhållande till änkepensionen utgår barntillägg med 20 51 40 % för det första barnet, med 10 a 33 % för det andra och likaledes med 10 a 33 % för det tredje och följande.
Tab. 27. Företag med fullt ordnad pensionering. Avgifter.
Antal Antal anställda företag män kvinnor summa Ingen avgift .................................. 12 237 209 446 Avgift uttages med viss % av lönen ............ 1 9 440 466 906 Avgift uttages med viss del av erforderlig familje— pensionsavgift .............................. 2 8 214 494 708 Hela erforderliga avgiften för familjepension jämte 1/a av den erforderliga avgiften för annan pen- sion uttages ................................ 4 63 62 125 Avgift uttages med 50 % eller mindre del av erfor- derlig totalavgift ............................ 3 10 220 157 377 Uppgift saknas ................................ 9 77 60 137 Summa 52 1 251 1 448 2 699
' Häri inräknade två företag med tillhopa 373 anställda, som dessutom erlägga hälften av avgiften för familjepension. I två av de övriga 7 företagen utgår jämte den i förhållande till lönen fastställda avgiften även en mindre för alla lika avgift. Den procentiska avgiften torde i regel motsvara något mindre än 1/3 av den erforderliga älderspensionsavgiften, i några fall är den avsevärt lägre. — ? Häri inräknade fyra företag med tillhopa 233 anställda, där avgiften utgår i form av premie för obligatorisk livförsäkring. I två av företagen med till- hopa 119 anställda är den uttagna avgiften större än hälften av den erforderliga familje- pensi'dnsavgiften. -- 3 Mindre än 50 %, respektive 25 och 20 %, uttages i två företag med tillhopa 43 anställda.
Tab. 27 utvisar den omfattning, i vilken avgifter uttagas av befattningshavarna till pensioneringens bekostande.
Om man uppdelar företagen i två grupper, den ena omfattande de företag, där befattningshavarnas avgifter högst motsvara hela familjepensionskostnaden och 1/3 av tjänstepensionskostnaden, och den andra omfattande övriga företag, kommer, såvitt av tabellen framgår, på den första gruppen 63 % av företagen och 81 % av de anställda.
Vad i det föregående sagts om företag med fullständig pensionering är i huvudsak tillämpligt även beträffande resp. pensionsformer inom företag med delvis ordnad pensionering.
Kap. [V. Löneförhållandena bland industriarbetare inom vissa utvalda yrken.
Materialets omfattning och beskaffenhet m. m. Undersökningen omfattar sam- manlagt 27 856 arbetare, fördelade på följande fackförbund: metallindustriarbetar- förbundet (16 821), gjutarförbundet (3 797), pappersindustriarbetarförbundet (3 884), träindustriarbetarförbundet (1749) och tobaksindustriarbetarförbundet1 (1605, därav 152 manliga och 1453 kvinnliga). De med typografförbundet förda förhandlingarna om anskaffande av löneuppgifter ha tyvärr lett till negativt resultat.
I enlighet med den för undersökningen uppgjorda planen ha löneuppgifter in- hämtats endast beträffande representanter för vissa typiska yrkesspecialiteter inom respektive fack. Dessa yrkesspecialiteter ha utvalts i samråd med sakkunniga re— presentanter för de olika fackförbundsledningarna (respektive Svenska Tobaks- monopolets ledning). Man har framförallt lagt vikt vid att få yrkesarbetarna (in- klusive s. k. tempoarhetare) så väl representerade som möjligt, medan det däremot (bl. a. av redovisningstekniska skäl) befunnits lämpligt att helt utesluta grovarbetare, transportarbetare och dylika. Likaså ha lärlingar och i regel minderåriga arbetare uteslutits. Såväl för jämförelsen med de statsanställdas löner som för ett närmare studium av sambandet mellan å ena sidan de individuella årsförtjänsterna, å andra sidan ålder och anställningstid har det i främsta rummet varit av intresse att er- hålla uppgifter beträffande arbetare med någorlunda fast anställning och syssel- sättning större delen av året. Därför har man uteslutit arbetare, som under en mera avsevärd del av redovisningsåret (1935) varit frånvarande från arbetet (ev. saknat anställning). På grund av uppgiftsmaterialets olika beskaffenhet ha fullt enhetliga grunder vid uteslutningen av dylika arbetare ej kunnat tillämpas. Bland tobaks- industriarbetarna, för vilka uppgift förelegat om den sammanlagda arbetstiden under året, har man sålunda medtagit endast arbetare, som utnyttjat minst 70 % av den »erbjudna» arbetstiden. Bland metall- respektive träindustriarbetarna ha redovisats endast sådana arbetare, för vilka uppgift om arbetsförtjänsten kunnat erhållas för alla fyra kvartalen. Vad gjuteriarbetare och träindustriarbetare be- träffar, har man uteslutit sådana arbetare, vilkas arbetsförtjänst tydligen på grund av avbrott i sysselsättningen understigit en viss andel (i regel %) av den för arbe- tare i samma yrkeskategori och vid samma företag gängse arbetsförtjänsten.
Det är sålunda i huvudsak endast yrkesarbetare med mera stadigvarande syssel- sättning vid ett och samma företag som beröras av föreliggande undersökning. Detta har medfört att antalet redovisade arbetare inom respektive yrkeskategorier
! Uppgifterna ha erhållits genom Svenska Tobaksmonopolet, men det stora flertalet av de redovisade tobaksindustriarbetarna torde vara organiserade i nämnda förbund. '
kommit att avsevärt reduceras. Så har emellertid i ännu högre grad blivit följden av vissa brister i det av fackförbunden levererade lönematerialet.
För metallindustri-, gjutare- och träindustriarbetarförbunden ha uppgifterna hämtats ur det material, som nämnda förbund regelbundet införskaffa från sina medlemmar. Enär fackförbunden hittills icke fäst något avseende vid uppgifterna om årsförtjänsten, även då dylika uppgifter införskaffats, företer deras material på denna punkt betydande luckor. Gjutarförbundet införskaffar uppgifter endast rörande lönerna under tredje kvartalet varje år. För att likväl erhålla en före- ställning om årsförtjänstens storlek har man i bifogade tabeller multiplicerat de redovisade kvartalssiffrorna med 4, vilket ur flera synpunkter innebär en svaghet: bl. a. kan det antagas, att tillfälliga omständigheter härigenom kommit att i högre grad än för övriga förbund inverka på lönespridningen såväl inom varje särskild ortsgrupp som mellan de olika ortsgrupperna. I gengäld har från gjutarförbundet erhållits det i förhållande till medlemsantalet största antalet uppgifter. Metall- industriarbetarförbundets och träindustriarbetarförbundets material utgöres av kvartalsvis införskaffade uppgifter. För att erhålla de enskilda arbetarnas års- förtjänst har man sålunda nödgats i materialet för respektive kvartal identifiera varje enskild medlem och summera hans kvartalsförtjänster. För ett stort antal arbetare har detta icke varit möjligt, emedan de underlåtit att för ett eller annat kvartal insända uppgifter eller uppgivit oriktigt medlemsnummer o. s. v. Uppgifter angående de individuella kvartalsförtjänsterna inhämtas f. ö. icke beträffande ar- betare, vilka i regel avlönas genom 5. k. gruppackord. Denna avlöningsform är vanligast förekommande vid järnbruken, varför det av praktiska skäl befunnits lämpligt att helt utesluta järnbruksarhetarna. De till metallindustriarbetarförbun- det hörande arbetare, som här redovisas, utgöras sålunda endast av verkstadsarbe— tare och dylika, ehuru motsvarande yrkeskategorier i viss utsträckning återfinnas även vid järnbruken. Pappersindustriarbetarförbundet har hittills icke införskaffat uppgifter om årsförtjänsten eller kvartalsförtjänsten. På hemställan från lönekom— mittén utsände emellertid förbundsstyrelsen ett av kommittén upprättat frågefor- mulär till de olika avdelningarna, varigenom uppgifter om årsförtjänsten under 1935 erhöllos för flertalet arbetare tillhörande de inom cellulosa- och pappers- industrierna utvalda yrkeskategorierna.1 I fråga om tobaksindustriarbetarna er- hölls genom Svenska Tobaksmonopolet individuella uppgifter rörande årsförtjän- sten för hela antalet vid monopolets fabriker anställda egentliga yrkesarbetare jämte emballagearbetare.
Undersökningens relativa omfattning belyses av nedanstående sammanställning:
Relativa antalet redovisade arbetare i förhållande till:
b) uppskattade a) hela antalet med- antalet arbetare lemmar i respekt.ve tillhörande de ut-
fackförbund valda yrkeskate- gorierna Metallindustriarbetare .......... . . . . . . 14 %2 30 % Gjuteriarbetare. . . . .................. 55 % 85 % Pappersindustriarbetare .............. 11 % 65 % Träindustriarbetare .................. 1 1 % . Tobaksindustriarbetare .............. 66 % 94 %
1 I åtskilliga fall synas fackföreningarna ha kunnat hämta ifrågavarande uppgifter direkt ur respektive företags böcker. Av allt att döma äro de sålunda erhållna uppgifterna identiska med dem som av företagen lämnats till taxeringsmyndigheterna. ”I förhållande till antalet i metallindustriarbetarförbundet organiserade verkstadsarbetare och dylika utgör motsvarande relativtal ungefär 19 %.
Tab. 28. Antal redovisade arbetare, fördelade efter yrke och ortstyp.
Städer Norra Sverige: Mell. Sverige: Södra Sverige: .. m orter med orter med orter med
Yrkesspecialitet sååå]? (gg??— Malmö 30 000— 5 000 __ 5 000 _ låååt
g 100000 30 000 ( 5 000 30 000 ( 5 000 5 000 — ( 5 000
invån. invån invån. in v ä n invån. 30 000 invän. lrkstadsarbetare o. d.. . 3 408 1 228 973 3 106 204 68 2 323 2 639 1 877 1 199 16 821 rktygsarbetare ...... 294 63 40 393 — — 303 192 81 48 1 414 lmontörer .......... 68 49 55 56 37 — 18 13 50 22 368 eder .............. 62 17 31 119 7 1 104 127 52 60 580 åtslagare ............ 129 10 189 135 27 19 74 177 14] 60 961 Wörarb. klass I 1 ....... 439 204 78 166 41 4 48 38 93 5 1 116 » » II ....... 32 32 15 39 13 4 5 5 18 5 168 rovare m. fl. ........ 289 190 4 176 — _ 158 136 47 29 1 029 ilare m. fl. .......... 615 199 284 685 21 19 493 520 464 421 3 721 lektriker ............ 169 40 1 139 2 — 59 5 — — 415 lärdare m. fl. ........ 234 51 68 210 5 5 192 207 110 108 1 190 .utomatskötare ...... 81 11 1 15 2 — 19 23 8 — 160 .orrare .............. 122 20 27 111 5 2 112 149 71 37 656 räsare .............. 120 43 15 87 2 -— 117 141 57 22 604 [yvlare .............. 21 9 7 41 3 t 48 72 26 33 261 lipare 145 99 13 141 — — 73 87 92 33 683 varvare .............. 435 158 124 457 36 ]1 408 638 302 255 2 824 ressare .............. 60 17 3 38 — — 34 36 15 13 211 tvr. maskinarhetare . . 91 16 18 103 3 — 58 73 50 48 460 juteriarbetare ........ 33 178 91 607 40 17 620 1 087 444 680 3 797 tjutare .............. 28 126 42 304 36 15 369 664 172 305 2 061 Lärnmakare .......... 5 47 9 107 4 2 114 161 57 98 604 :rätt— 0. maskinformare —- 5 40 196 — — 137 262 215 277 1 132 appersindustriarbetare —— 48 — 159 51 797 302 1 900 143 484 3 884 lipare .............. — — — 4 21 85 — 171 — 35 316 ulfitkokare .......... -— — — 7 — 50 3 71 3 25 159 Ijälpsulfitkokare ...... — — — 4 — 92 2 65 3 22 188 »ulfatkokare .......... — — — 4 — 16 6 49 — 10 85 Ijälpsulfatkokare — — —— 9 — 20 9 66 — 6 110 'orkmaskinförare ...... — — — 5 -— 83 6 97 _ 27 218 ”orkmaskinpassare . . . . — —— _ 7 — 69 9 60 — 10 155 Iolländerförare ...... — 3 — 10 — 4 39 121 26 43 246 Iolländermatare ...... — 6 — 10 — 6 44 136 21 37 260 >appersmaskinförare . . — 12 — 18 — 7 38 192 24 54 345 >appersmaskinpassare. . — 23 — 36 — 7 82 284 42 64 538 Eldare ................ — 2 — 9 —— 64 12 146 6 55 294 ijälpeldare .......... — — — 12 — 55 6 80 3 29 185 'ackare o. pressare. . . . —— 2 — 24 30 239 46 362 15 67 785 'räindustriarbatara . . . . 89 3 20 215 8 57 78 456 215 658 1 749 llöbel- 0. modellsnickare 32 2 18 65 4 6 38 127 50 145 487 Fabrikssnickare ...... 1 1 — 49 3 39 18 130 97 196 534 llaskinträarbetare . . . . 6 — 2 59 1 12 22 199 65 305 671 .ådfabriksarbetare . . . . — —— — 42 —— — —— — 3 12 57
Tobaksindustriarhetare
a) Manliga ........ 19 16 47 —— 12 —- 38 16 4 — 152 ;igarrmakarc ........ —— — 23 — — — _— — _ — 23 )vr. cigarrfabr.-arb. . . 19 — 24 —— — — — —— — — 43 Röktobaksarb. o. d ..... -— 16 —— — 12 — 38 16 4 — 86 b) Kvinnliga ........ 732 32 260 108 110 — 173 25 13 _ 1 453 ligarrarbeterskor ...... 454 — 242 99 —- — — — _ — 795 ]igarrettarbeterskor. . . . 195 —— — —— 71 — 114 — —- — 380 töktobaksarbetersk. o. d. —— 18 — — 34 — 57 24 8 — 141 Emballagearbeterskor . . 83 14 18 9 5 — 2 1 5 -— 137
1 Till klass I räknas enligt kollektivavtalet rörarbetare, kompetenta att självständigt efter ritning eller beskrivning utföra inom facket förekommande arbeten. yrkeskunniga, icke ha denna kompetens.
Till klass II räknas rörarbetare som, ehuru fullt
I tab. 28 angives närmare antalet redovisade arbetare inom respektive yrkes- kategorier. Flertalet av dessa äro representerade med några hundratal arbetare. Bland verkstadsarbetare o. dyl. återfinnas dock några relativt stora yrkesgrupper, t. ex. filare (3 721) och svarvare (2824), medan gjutare utgöra 2601.1
De redovisade arbetarnas lokala fördelning2 framgår likaledes av tab. 28. Stock- holm och övriga större städer äro relativt starkt representerade bland verkstadsar- betare o. dyl., vilka dessutom äro tämligen jämnt fördelade på större och mindre orter i mellersta och södra Sverige. Gjuteriarbetarna förete en likartad fördelning (med den avvikelsen att Stockholm här är föga representerat). Däremot redovisas i norra Sverige endast ett fåtal verkstads- respektive gjuteriarbetare. Detta sam- manhänger givetvis med att till norra Sverige räknats endast de fyra nordliga- ste länen. Dessa äro å andra sidan något så när väl representerade bland pap- persindustriarbetarna genom de vid cellulosafabrikerna förekommande yrkesspe— cialiteterna, medan pappersbruksarbetarna huvudsakligen representera mellersta och i någon mån även södra Sverige. Såväl cellulosa- som pappersbruksarbetarna återfinnas huvudsakligen på mindre orter i respektive landsdelar. Träindustriarbe- tarna företräda likaledes i främsta rummet mindre orter i södra och mellersta Sverige, medan tobaksindustriarbetarna representera framförallt de större städerna.
Som en följd av ovan beskrivna lokala fördelning återfinnas verkstads- och gju- teriarbetarna i relativt stort antal i samtliga dyrortsgrupper, medan pappersindu- stri- och träindustriarbetarna mestadels äro att finna i dyrortsgrupperna A C och tobaksindustriarbetarna i dyrortsgrupperna F—»I».
Översikt av löneförhållandena inom industrien under år 1935 enligt social- styrelsens lönestatistik. För att ge möjlighet att bedöma, hur lönerna inom de av undersökningarna omfattade industrigrenarna ställa sig i förhållande till den industriella lönenivån i allmänhet, meddelas i tab. 29 och 30 vissa uppgifter rörande medellönen under år 1935 för samtliga manliga, respektive kvinnliga arbetare över 18 år — både grov- och yrkesarbetare — inom olika huvudgrenar av industrien, med fördelning på dyrortsgrupper.3
Det framgår härav bl. a., att den mekaniska (och elektriska) verkstadsindustriens lönenivå är relativt hög inom dyrortsgrupperna A—E (medellönerna vid mekaniska och elektriska verkstäder överstiga medeltalen för samtliga näringsgrenar inom re- spektive dyrortsgrupper), medan den däremot inom dyrortsgrupperna F och G lig- ger något under medelnivån för samtliga näringsgrenar (beroende på att inom sist- nämnda dyrortsgrupper förefinnes ett relativt stort antal arbetare tillhörande de ur lönesynpunkt gynnsamt ställda grupperna livsmedelsindustri, grafisk industri etc.). Vid pappersmassefabriker och pappersbruk är lönenivån likaledes relativt hög inom dyrortsgrupperna A—D, medan den inom dyrortsgrupperna E G i regel under- stiger medellönen för samtliga näringsgrenar (på G-orter äro dock såväl pappers- massefabriker som pappersbruk knappast företrädda). Vid snickerier och möbel- fabriker ligga medellönerna i de olika dyrortsgrupperna avsevärt lägre än motsva- rande medeltal för samtliga näringsgrenar. Vad slutligen tohaksfabrikerna beträf- far, finner man enligt tablån, att medellönerna vid dessa väsentligt överstiga medel-
1 I vad mån materialet är representativt med avseende på arbetarnas fördelning på skilda yrkeskategorier kan i avsaknad av jämförelsematerial icke bedömas. Det må erinras att vissa av de utvalda yrkesspecialiteterna kunna återfinnas även inom andra, enligt industriförbunds— principen organiserade fackförbund, vilka icke beröras av föreliggande undersökning. ' Beträffande indelningen i ortsgrupper och landsdelar se kap. 11. * Uppgifterna ha meddelats av socialstyrelsen. För tidigare år ha motsvarande uppgifter publicerats i Statistisk Årsbok för Sverige, utgiven av Statistiska Centralbyrån. För år 1935 ha de emellertid icke blivit publicerade. De i tab. 29 och 30 anförda siffrorna äro dels emedan de omfatta både yrkes— och grov- arbetare, dels på grund av den använda beräkningsmetoden icke direkt jämförbara med de ur lönekommitténs undersökning hämtade medellönerna.
Tab. 29. Genomsnittlig löneinkomst (inkl. övertid, naturaförmåner o. d.) i kronor per år för vuxna manliga arbetare inom olika dyrortsgrupper år 1935.
Enligt av socialstyrelsen meddelade uppgifter.
Dyrortsgrupp Samt- Näringsgrcnar liga A B c D 1-1 i G mer
Malmbrytning o. metallindustri ...... 2 237 2 465 2 625 2 756 2 924 3 013 3 461 2 829 därav: Gruvor o. anrikningsverk .......... 2 139 2 231 2 682 —- 3 380 — 3 834 2 924 Mell. Sverige ..................... 2 139 2 231 2 694 — 2 465 — — 2 381 Norra Sverige ..................... — —— 2 442 —- 3 793 — 3 834 3 770 Järn-, stål- o. kopparverk ......... 2 068 2 475 2 789 2 708 2 897 4 118 — 2 666 Järn- o. stålmanufaktur ........... 2 358 2 404 2 424 2 751 2 787 2 896 3 642 2 648 Mek. o. elektr. verkstäder ......... 2 133 2 565 2 497 2 789 2 958 2 920 3 402 2 932 Metallmanufaktur .................. 2 216 2 525 2 447 2 574 2 705 2 439 3 288 2 699
Jord- o. stenindustri .................. därav: Kolgruvor ........................ 2 271 — — — —— — — 2 271
Stenbrott o. stenhuggerier ......... . . . . . . . .
Byggnadsämnesindustri ............. 1 867 2 127 1 978 2 189 2 676 2 516 3 224 2 091 Porslins—, kakel- o. lergodsfabr. ..... 2 160 2 186 2 544 . 2 509 2 623 2 824 2 393 Glasbruk .......................... 1 810 2 209 2 600 2 181 — 3 226 3 816 2 078 därav: Kristall- o. småglasbruk .......... 1 800 1 992 — 2 181 —- 3 226 — 1 847
Träindustri .......................... 1 727 1 939 2 103 2 200 2 394 2 334 2 953 2 107 därav: Sågverk o. hyvlerier ............... 1 535 1 878 2 022 2 184 2 097 2 204 2 644 1 975 Snickeri— o. möbelfabriker .......... 1 891 2 116 2 336 2 351 2 569 2 437 3 122 2 247
Pappers- o. grafisk industri .......... 2 225 2 552 2 694 2 794 2 763 3 137 3 943 2 882 därav: Pappermassefabr. .................. 2 173 2 573 2 678 2 758 2 426 2 574 _ 2 591 Pappersbruk o. pappfabriker ....... 2 252 2 534 2 716 3 004 2 458 2 948 2 825 2 565 Kartongvarufabr., bokbinderier 0. d. . 2 727 2642 2 189 2 271 2 737 2 772 3340 2 960 Grafisk industri ................... — 2373 3041 3001 3291 3531 4056 3 783
Livsmedelsindustri o. metallindustri. . . . 2 573 2 513 2 708 2 727 3 045 3 382 3 776 3 185 därav: Kvarnar .......................... 2 619 2 312 2 830 2 751 3 374 3 202 3 382 3 101 Bagerier .......................... — 2 339 2 773 3 143 3 444 3 683 3 766 3 560 Råsockerbruk o. raffinaderier ...... 2 637 2 618 2 548 2 437 2 700 —— 2 954 2 651 Bryggerier o. läskedrycksfabr. ...... 2 407 2 779 2 865 3 038 3 066 3 494 3 977 3 512 Tobaksfahriker .................... — — 2 918 2 929 - 3 446 4 248 3 748 Slakterier o. konservfabr. .......... 2 203 2 438 2 883 2 557 3 222 3 320 3 922 3 313 Textil- o. beklädnadsinduatri .......... 1 922 1 996 2 281 2 216 2 324 2 330 2 970 2 280 därav: Spinnerier, väverier o. d. .......... 1 900 1 996 2 256 2 125 2 215 2 237 2 554 2 152 Skrädderier o. sömnadsfabr. ........ 2 095 2 006 2 541 2 593 2 632 3 003 3 524 2 993 Läder-, hår- 0. gummivaruindustri . . . . 2 215 2 611 2 398 2 454 2 360 2 575 3 042 2 514 därav: Garverier ......................... 2 081 2 837 2 583 2 700 2 349 2 174 2 928 2 634 Skofahriker ....................... 2 249 2 153 2 567 2 341 2 248 2 622 2 190 2 446 Gummivarufabr .................... 2356 2806 — 2535 — 2539 3503 2648
Tab. 29 (forts.). Genomsnittlig löneinkomst (inkl. övertid, naturaförmåner o. d.) i kronor per år för vuxna manliga arbetare inom olika dyrortsgrupper år 1935.
Enligt av socialstyrelsen meddelade uppgifter.
Dyrortsgrupp Samt- Näringsgrenar liga
A B c D E F G om"
Kemisk-teknisk industri .............. 1 688 2 294 2 538 3 009 2 614 2 860 3 416 2 743 därav: F ärg-, olje- o. parfymfabriker ...... 781 2 065 2 437 2 584 3 041 2 586 3 198 2 847 Konstgödningsfabriker .............. -— — 2 240 2 997 3 237 3 277 3 695 3 244 Tändsticksfabriker ................. 1 483 1 987 2 429 2 312 2 192 -— — 2 111
Statl. verk 0. byggnadsarb. m. m. . . . . 2 193 2 163 2 325 2 527 2 726 3 067 3 343 2 780 därav: Mek. o. elektr. verkst. o. skeppsvarv . — 2 331 2 862 3 128 3 025 3 413 3 721 3 425 Elektr. linjearb. o. kraftverk ....... 2 253 1 886 1 729 2 233 2 047 2 356 2 324 2 167
Sågverk o. d. ..................... . . . . — . —— .
Ban- o. byggnadsarbeten ........... 2 340 2 291 2 628 2 620 2 745 3 043 3 453 2 721 Intendenturverkstäder, förråd o. d. . 2854 2810 2589 2841 3025 2824 3433 3076
Kommunala verk 0. byggnadsarb. m. m. 2 968 2 599 2 383 2 765 2 943 3 057 4 029 3 493
därav: Kraft-, belysnings- o. vattenverk . . . . 2 968 2 588 2 812 2 947 3 003 3 135 3 882 3 288 Byggnadsanläggningsarbeten ........ —— 2 894 2 120 2 633 2 787 2 914 4 162 3 471 Spårvägsdrift ...................... — — — 3 419 3 413 3 953 3 850 Handel o. varningar .................. 2 007 2 354 2 564 2 606 2 814 2 861 3 338 3 075 ' Samfärdsel .......................... 4 164 3 088 3 232 4 097 4 835 4 416 4 299 3 472 Tvättinrättningar .................... — — — . . . 3 378 3 353 Samtliga grupper .................... 2 087 2 351 2 487 2 634 2 853 2 949 3 028 2 772
lönen för samtliga näringsgrenar i respektive dyrortsgrupper. Härtill bör dock an- märkas, att de anförda siffrorna avse även maskinister o. dyl. med särskilt hög lön, vilka bland de manliga tobaksindustriarbetarna äro relativt talrika.
Genomsnittlig årslön m. m. för industriarbetare inom olika yrken. I tab. 31 redovisas medellöner jämte medianlöner och kvartiler1 för arbetare i olika yrken. Medellönerna ligga beträffande verkstadsarbetare o. dyl. vid omkring 3000 kr., med undantag för rörarbetare, vilka (delvis emedan de huvudsakligen återfinnas i de större städerna) komma upp till en genomsnittlig årsförtjänst av över 3 600 kr., samt smeder och plåtslagare, för vilka den genomsnittliga årsförtjänsten utgör 2 800 kr.
Bland gjuteriarbetarna synes medellönen ligga vid 2 400 år 2 600 kr., men det bör anmärkas, att dessa belopp äro relativt osäkra, enär de erhållits genom uppskatt- ning av årsförtjänsten för de enskilda arbetarna på grundval av uppgifter rörande deras arbetsförtjänst under ett kvartal. Medellönerna för de olika yrkesspecialite- terna inom pappersindustrien förete betydande nivåskillnader, från ej fullt 2400 kr. för holländermatare till över 3 000 kr. för pappersmaskinförare. De flesta medel- talen ligga dock mellan 2 500 och 2800 kr. För träindustriarbetare (vilka i över- vägande antal återfinnas på mindre orter i södra och mellersta Sverige) äro medel-
1 Jfr noten till tab. 17.
Tab. 30. Genomsnittlig löneinkomst (inkl. övertid, naturaförmåner o. d.) i kronor per år för vuxna kvinnliga arbetare inom olika dyrortsgrupper år 1935.
Enligt av socialstyrelsen meddelade uppgifter.
Dyrortsgrupp Samt- Näringsgrenar liga A B c D E F G mer Malmbrytniug o. metallindustri ........ 1 379 1 322 1 556 1 601 1 620 1 690 2 107 1 819 Träindustri .......................... 1 348 1 067 1 430 . 1 300 . 2 103 1 686 Pappers- o. grafisk industri .......... 1 458 1 503 1 610 1 572 1 594 1 881 2 103 1 761 därav: Pappersbruk o. pappfabriker ....... 1 440 1 499 1 672 1 775 1 395 1 757 . 1 537 Kartongvarufabr., bokbind. o. d. . . . 1 654 1 591 1 399 1 426 1 682 1 684 1 986 1 806 Grafisk ind ........................ — . 1 477 1 669 1 567 1 579 2 263 2 020 Livsmedelsindustri .................. 1 419 1 487 1 610 1 730 1 683 1 873 2 160 1 926 därav: Bagerier .......................... — . 1 853 2 204 2 001 1 976 2 388 2 155 Choklad- o. karamellfabr. .......... — . 1 512 1 349 1 464 1 663 1 761 1 681 Bryggerier o. läskedrycksfabr. ...... 1 353 1 792 1 782 1 856 1 864 2 010 2 375 2 145 Tobaksfabriker .................... — —— 1 794 1 873 1 837 2 018 2 376 2 189 Textil- o. beklädnadsindustri .......... 1 356 1 408 1 387 1 483 1 467 1 599 1 737 1 552 därav: Spinnerier, väverier o. d. .......... 1 339 1 407 1 367 1 434 1 421 1 539 1 529 1 466 Skrädderier o. sömnadsfabr ......... 1 383 1 433 1 420 1 538 1 496 1 755 1 884 1 693 Hatt- o. mössfabriker ............. 1 399 — . 1 639 1 867 1 531 1 785 1 632 Läder-, hår- 0. gummivaruindustri ..... 1 520 1 784 1 626 1 539 1 388 1 567 1 846 1 612 därav: Gummivarufabr. ................... 1 693 1 976 -— 1 576 — 1 465 2 013 1 711 Kemisk—teknisk industri .............. 1 091 1 275 1 403 1 573 1 543 1 679 1 924 1 595 därav: Färg—, olje- o. parfymfabr. .......... — . 1 548 . 1 594 1 602 1 934 1 766 Tändsticksfabriker ................. 1 145 1 187 1 357 1 461 1 496 — —- 1 358 Statl. verk 0. byggnadsarb. m. m ...... — 1 416 1 491 1 987 1 957 2 064 2 132 1 967 därav: Mek. o. elektr. verkst. samt skeppsvarv — 1 204 1 504 . — . 2 004 1 773 Intendenturverkst., förråd o. d. ..... —— 1 720 1 473 1 991 1 957 2 093 2 194 2 050 Handel o. varulager . ................ . . 1 502 1 409 1 507 1 606 1 866 1 785 Tvättinrättningar .................... —— —- —— 1 575 1 470 1 581 1 910 1 855 Samtliga grupper .................... 1 358 1 446 1 485 1 526 1 542 1 646 1 937 1 661
lönerna relativt låga (1 900 ä 2 500 kr.). Manliga tobaksarbetare ha en medellön av närmare 3 200 kr., kvinnliga tobaksarbetare en medellön av omkring 2 000 kr. Beträffande de individuella lönernas spridning omkring respektive medeltal ut- visar den i tab. A.1 redovisade fördelningen av arbetarna inom respektive grupper ef- ter årslönens storlek, att betydande avvikelser från medeltalen förekomma, ehuru flertalet arbetare ha löner, som ligga i närheten därav. Den »normala» lönevaria- tionen är, såsom tab. 31 utvisar, icke särskilt betydande, även om man tar samtliga arbetare i resp. yrken i betraktande. Den övre kvartilen överstiger den nedre inom
1 Se bilaga vid denna promemoria.
flertalet yrkesspecraliteter med 15 a 35 %, om man undantar gjuteriarbetarna, för vilka den något större lönespridningen sannolikt beror därpå, att de redovisade års- lönerna äro grundade på uppgifter om kvartalsförtjånsten. En jämförelse mellan medellönen och medianlönen utvisar därjämte, att i flertalet fall omkring halva an- talet av arbetarna i respektive grupper ha lägre och omkring halva antalet högre lön än de angivna medeltalen. Dessa kunna därför på det hela taget sägas utgöra ett tämligen gott uttryck för lönenivån i respektive yrken.
Lönenivån bland industriarbetare inom skilda ortsgrupper och landsdelar. Av tab. 32 framgå de lokala löneskillnaderna inom de olika yrkesgrupperna. På grund av materialets knapphet är det tydligt, att tillfälligheter härvidlag spela in, varför några bestämda slutsatser knappast kunna dragas beträffande löneskillnader- na inom varje särskild yrkesgrupp. Den allmänna tendensen är dock ganska tyd- lig. Lönerna äro i regel högre på större orter än på mindre och likaså högre i mel- lersta Sverige än i södra Sverige. I norra Sverige te sig lönerna för vissa yrkesspe- cialiteter (t. ex. plåtslagare och bänkarbetare) relativt låga, för andra relativt höga. För pappersindustriarbetarna äro lönerna i norra Sverige i regel högre än på orter av motsvarande storlek i mellersta Sverige. Den fylligaste bilden av den lokala lönespridningen erhålles av verkstadsarbetarnas löner. Sammanfattningsvis fin- ner man i fråga om dessa, att lönerna på orter med 5 000—30 000 invånare i mel- lersta Sverige samt i städer med 30 000—100 000 invånare (jämte Malmö) repre- sentera en medelnivå, vilken överstiges med omkring 20 % av stockholmslönerna och understiges likaledes med omkring 20 % av lönerna på orter med mindre än 5 000 invånare i södra Sverige.
Lönenivån bland industriarbetare inom skilda dyrortsgrupper. I tab. 33 re- dovisas medellönerna inom skilda dyrortsgrupper för arbetare med olika yrken.* Av tabellen framgår, att lönerna inom industrien förete en tydlig anpassning till lev- nadskostnaderna på olika orter. I fråga om verkstadsarbetarna, bland vilka samt- liga dyrortsgrupper äro relativt talrikt företrädda, överstiga medellönerna på »In-Ol't (Stockholm) i regel med c:a 50 % motsvarande medellöner på A-ort. Ehuru vissa oregelbundenheter, vilka mestadels torde bero på tillfälligheter, framträda då man tar i betraktande lönenivåns lokala variationer för varje särskild yrkestyp, förelig- ger otvivelaktigt en successiv stegring av den allmänna lönenivån från billigaste till dyraste ort. För att i någon mån kunna bedöma, i vilken grad industriarbetarlöner- na äro anpassade till levnadskostnadsnivån på skilda orter, har genom 5. k. stan- dardvägning beräknats den relativa lönestegringen för verkstadsarbetare, pappers- industriarbetare samt träindustriarbetare under antagande, att arbetarnas fördel— ning pä resp. yrkesspecialiteter är densamma inom skilda dyrortsgrupper. Resulta- tet härav framgår av nedanstående tablå:
Vägda indextal för lönenivån inom nedanstående Huvudgrupper av dyrortsgrupperl arbetare
>I) )H) G F E D C B A Verkstadsarbetare o. dyl. ..... 137 132 123 117 113 110 98 96 89 Pappersindustriarbetare ...... — -— - - - 100 100 96 81 Träindustriarhetare .......... - - - 116 118 110 105 96 2 Dyrorlsindex 1 ................ 143 132 126 120 114 108 102 96
1 Jfr kommentaren till motsvarande tablå, sid. 522.
* Några av de tåtaligast representerade yrkesspecialiteterna ha uteslutits från denna redo- visning.
Tab. 31. Medellön, medlan-(mitt-)lön samt normal lönevariation bland industri- arbetare med olika yrken.
. Övre Medel- Median— . . . . Antal .. .. Normal kvartilen X rkesspeclahteter arbetare (1131 ) (1122) lönevariation (lien%ncadi'e Verkstadsarbetare o. dyl ............... 16 821 3 077 8 039 2 626—3 471 132 Verktygsarbetare ....... 1 414 3 073 3 050 2 713—3 426 126 Bilmontörer ....................... 368 3 111 3 180 2 814—3 452 123 Smeder ........................... 580 2 918 2 818 2 429—3 276 135 Plåtslagarc . . . . .................... 961 2 904 2 799 2 401—3 209 134 Rörarbetare kl. I 0. II. ............ 1 284 3 677 3 617 3 102—4 230 136 Bänkarbetare1 ..................... 6 355 3 011 2 989 2 580—3 408 132 Maskinarbetare2 ................... 5 859 3 059 3 043 2 641—3 457 131 Gjuteriarbetare ....................... 3 797 2 558 2 593 2 092—3 051 146 Gjutare ........................... 2 061 2 623 2 640 2 146—3 110 145 Kärnmakare ...................... 604 2 586 2 637 2 129—3 127 147 Brätt- o. maskinformare ..... . ..... 1 132 2 425 2 482 1 964—2 927 149 Pappersindustriarbetare .............. 3 884 2 666 2 689 2 366—2 957 125 Slipare ........................... 316 2 335 2 339 2 095—2 635 126 Kokare och eldare3 ............... 538 2 844 2 925 2 593—3 161 122 Hj älpkokare och hj älpeldarea ....... 483 2 691 2 732 2 505—2 921 117 Torkmaskinförare .................. 218 2 993 3 083 2 722—3 279 120 Torkmaskinpassare ................. 155 2 775 2 817 2 618—3 007 115 Holländerförare .................... 246 2 538 2 561 2 302—2 823 123 Holländermatare ................... 260 2 368 2 350 2 154—2 600 121 Pappersmaskinförare ............... 345 3 079 3 016 2 732—3 464 127 Pappersmaskinpassare .............. 538 2 577 2 602 2 337—2 845 122 Packare o. pressare ................ 785 2 568 2 615 2 284—2 823 124 Träindustriarbetare .................. 1 749 2 254 2 212 1 942—2 513 129 Möbel— o. modellsnickare ........... 487 2 470 2 413 2 065—2 718 132 Fabrikssnickare .................... 534 2 248 2 210 1 982—2 499 126 Maskinträarbetare ................. 671 2 131 2 132 1 851—2 383 129 Lådfabriksarbctare ................. 57 1 920 1 988 1 828—2 063 113 Tobaksindustriarbetare a) .Wanliga ...................... 152 3 169 3 190 2 933—3 460 118 Cigarrmakare ...................... 23 3 288 . . . . Övriga cigarrfabriksarbetare ........ 43 3 227 3 279 . . . Röktobaksarbctare o. dyl. .......... 86 3 108 3 043 2 850—3 438 121 b) Kvinnliga .................... 1 453 2 054 2 066 1 913—2 238 117 Cigarrarbeterskor .................. 795 2 065 2 087 1 936—2 252 116 Cigarrettarbeterskor ................ 380 2 068 2 064 1 921—2 232 116 Röktobaksarbeterskor .............. 141 1 860 1 898 1 759—1 985 113 Emballagearbeterskor .............. 137 2 146 2 177 1 964—2 341 119 1 Provare m. fl., filare m. fl., elektriker, härdare m. fl. — = Automatskötare, borrare, fräsare, hyvlare, slipare, svarvare, pressare och »övriga» maskinarbetare. —— 3 Vid sulfat- och sulfitfabriker (huvudsakl.).
För den talrikaste av de här redovisade arbetargrupperna, nämligen verkstadsarbe- tarna, framträder en tydlig anpassning av lönerna till den officiella dyrortsskalan. Detsamma kan sägas gälla de båda övriga arbetargrupperna, om man bortser från ortsgrupp D i fråga om pappersindustriarbetarna samt ortsgrupperna F och E i fråga om träindustriarbetarna. Det är dock möjligt, att avvikelserna gentemot dyr- ortsindex i dessa fall till största delen bero på tillfälligheter. Sambandet mellan å
::
ena sidan lönenivån, a andra sidan levnadskostnadsnivån, sådan denna framträder
Tab. 32. Genomsnittlig årslön (kr.) bland industriarbetare inom olika ortsgrupper o landsdelar.
(Medeltal, grundade på färre än 25 uppgifter, äro satta med medievalstil.)
J
Städer Norra Sverige: Mell. Sverige: Södra Sverigé Sto k G"te med orter med orter med orter medl Yk 'l'tt ** 0 "Mal "30000— % r emma 1 G H hmm borg m 100 (_)00 200836 (5000 231285 ( 5 000 30088" (506 invan. invån. invån. invån. invån. invång inf/åh Verkstadsarbetare o. dyl. Verktygsarbetare ......... 3 652 3 392 2 845 2 954 — — 3 001 2 769 2 754 2 48€ Bilmontörer ........ . . 3 446 3 476 3 157 2 958 3 255 — 3 013 2 217 2 896 2 39; Smeder ................. 4 008 3 295 2 711 2 921 . . 3 030 2 715 2 559 2 342 Plåtslagare .............. 4 145 3 030 2 892 2 919 2 673 2 282 2 967 2 493 2 619 2 325 Rörarbetare kl. I o. 11. . .. 4128 3 771 3 782 3 251 3 891 . 2 833 2 842 3 028 . Bänkarbetare ............ 3 542 3 153 2 979 2 976 2 816 2 286 3 069 2 760 2 709 2 42( Maskinarbetare .......... 3 613 3 215 3 012 2 967 3 057 2 610 3 127 2 858 2 729 2 472 Gjuteriarbetare. Gjutare ................. 4 039 2 773 2 504 3 103 2 910 1 977 2 726 2 396 2 525 2 395 Kärnmakare ............. . 2 970 . 3 040 . 2 761 2 241 2 372 2 346 Brätt- o. maskintormare . . — . 2 516 2 813 —— — 2 328 2 074 2 416 2 509 Pappersindustriarbetare. Slipare .................. — — — . 2 595 2 375 —— 2 377 — 1 841 Kokare o. eldare ........ — —— 3 320 — 3 081 3 177 2 816 2 415 Hjälpkokare o. hjälpeldare — — — 2 954 —— 2 821 2 81 1 2 643 . 2 371 Torkmaskinförare ........ — —- — . — 3 184 . 2 962 — 2 405 Torkmaskinpassare ....... — — — . — 2 869 . 2 720 — 2 186 Holländerförare .......... —— . — 2 909 —— . 2 757 2 569 2 495 2 137 Holländermatare ......... —— . — 2 727 — 2 453 2 388 2 317 2 025 Pappersmaskinförare ..... — 2 860 — 3 472 — . 3 426 3 106 2 938 2 620 Pappersmaskinpassare . . . . — 2 6 53 _ 2 960 —— . 2 669 2 578 2 410 2 275 Packare o. pressare ...... — . — 2 698 2 521 2 600 2 937 2 567 2 453 2 196 Träindustriarbetare. Möbel- o. modellsnickare. . 3 964 2 91 1 2 587 . 2 614 2 340 2 253 2 184 Fabrikssnickare .......... . . —— 2 576 2 411 2 8 16 2 278 2 225 2 075 Maskinträarbetare ........ . — 2 400 . 2 315 2 4.4.1 2 232 2 261 1 932 Lådiabriksarbetare ....... — — — 2 002 — _ — — . 1 504 Tobaksindustriarbetare. a) Manliga: Cigarrmakarc ............ — —— 3 288 — — —— -— —— — — Övr. cigarrfabriksarbetare . 3 329 — 3 14.5 — —— — — — — — Röktobaksarb. o. dyl ...... — 3 615 — — 3 294 — 2 918 2 862 —— b) Kvinnliga: Cigarrarbeterskor ........ 2 164 — 1 912 1 987 —— — -— —— — — Cigarrettarbeterskor ...... 2 189 — — —— 2 006 — 1 900 — — —— Röktobaksarb. o. dyl ...... — 1 921 — —- 1 884 — 1 844 1 817 — Emballagearbeterskor ..... 2 242 1 964 2 083 . — . . —
i de officiella dyrortstalen, synes vara betydligt starkare för industriarbetarna än för de privatanställda tjänstemännen, vilket för övrigt är helt naturligt, eftersom den officiella dyrortsskalan i mer eller mindre modifierad form kommer till använd— ning vid fastställandet av kollektivavtalens timlönesatser. Härvidlag synes man icke ta nämnvärd hänsyn till att de officiella dyrortstalen måste anses ge för stora utslag för olikheterna i levnadskostnadsnivån, främst av den anledningen att de större och
Tab. 33. Genomsnittlig årslön (kr.) bland industriarbetare inom olika dyrorts- grupper. (Medeltal, grundade på färre än 25 uppgifter, äro satta med medievalstil.)
Dyrortsgrupper
Yrkesspecialiteter )I» »H) G F E D C E A Verkstadsarbetare o. dyl. Verktygsarbetare .................. 3 652 3 542 3 392 2 954 2 981 2 824 2 734 2 679 2 471 Smeder ........................... 4 008 . 3 295 2 984 2 907 2 853 2 490 2 285 2 318 Plåtslagare ........................ 4 145 2 882 3030 2 919 2 893 2 767 2 367 2 131 2 341 Rörarbetare kl. I .................. 4175 . 3847 3548 3437 3067 2658 2691 . Provare m. fl ...................... 3421 3728 3222 2898 2724 2736 2474 2325 2355 Filare m. fl. ..................... 3526 3085 3110 2911 2924 2574 2521 2288 Hårdare m. fl. .......... 3203 3354 3032 3050 2920 2582 2616 2415 Borrare ........................... 3 36 2 902 3175 2 980 2 986 2 650 2 422 2359 Fräsare ........................... 3 697 3 585 3 289 3 236 2 944 3037 2 602 2 362 2 350 Slipare ........................... 3 722 3 510 3 225 3 205 3 296 2 935 2 723 2 750 2 4.65 Svarvare .......................... 3 573 3 610 3 281 3 144 3 044 2 951 2 652 2 703 2 391 Gjuteriarbetare. Gjutare ........................... 4 039 2 812 2 911 2 845 3 028 2 586 2 404 2 436 2 214 Kärnmakare ...................... . 2 970 2 761 2 983 2 563 2 158 2 389 2 133 Brätt- o. maskinformare ........... -— 3214 2526 2862 2 195 2314 2219 2470 Pappersindustriarbetare. Slipare ........................... — ——- 2 383 . 2 438 2 508 2 578 2 280 1 910 Kokare o. eldare .................. -— — 3297 2932 3067 3066 2910 2425 Hjälpkokare o. hjälpeldare ......... — — _— 3021 2785 2774 2795 2670 2450 Torkmaskinförare .................. —- —— — —— . 3229 3161 2988 2545 Torkmaskinpassare ................. — — — —— 2 861 2 891 2 779 2 222 Holländertörare .................... — — 2 786 — 2 943 2 572 2 620 2 068 Holländermatare ................... -— — . 2 504 — . 2 476 2 423 2 026 Pappersmaskinförare ............... — — 2 860 3 435 — 3 04.3 3 247 3 188 2 567 Pappersmaskinpassare .............. — — 2 653 2 719 _ 2 64.2 2 678 2 643 2 197 Packare o. pressare ............... '. — — 2378 2903 23 1 2596 2685 2650 2200 Träindustriarbelare. Möbel- o. modellsnickare ........... 3 953 . 2 631 2 610 2 366 2 365 2 148 2150 . Fabrikssnickare .................... . — . 2594 2733 2479 2248 2167 2025 Maskinträarbetare ................. — 2 441 2 471 2 408 2 295 2 036 1 905 Tobaksindustriarbetare. Röktobaksarbetare ................. — -— 3615 3294 2918 2862 —-— — Röktobaksarbeterskor .............. — — 1 921 1884 1 844 1 817 —— —- Emballagearbeterskor .............. 2 242 — 1 964. 2 066 . . — ——
dyrare orternas invånare kunna tillgodogöra sig förmåner, som icke ingå i den sta— tistiskt mätbara konsumtionen. Det bör vidare anmärkas, att de ovan anförda in- dextalen icke ge uttryck åt den faktiska lönenivån på skilda orter, eftersom den- na även är beroende av i vilka proportioner de olika yrkena äro företrädda. har man, såsom förut nämnts, antagit att dessa proportioner äro lika inom resp.
dyrortsgrupper.
Hår
Sambandet mellan industriarbetarnas årslön samt ålder och anställningstid. Liksom i fråga om de privatanställda tjänstemännen har man sökt studera sam- bandet mellan å ena sidan industriarbetarnas årliga arbetsinkomst, å andra sidan
Därav (i%)iåldern Antal
Yrkesspecialiteter arbe— un- 25_ 30_ 35_ 40_ 45_ 50_ 55_ 60 ål" tare (?g 29 34 39 44 49 54 59 då; är ar ar ar ar ar ar a. över Verkstadsarbetare o. d. .......... 16 821 6-3 141 159 1'7—2 138 114 9-1 6-3 59 Verktygsarhetare ............... 1 414 49 9—8 11? 153 142 138 120 9—7 91 Bilmontörer ................... 368 92 272 285 171 7-9 6-0 33 0-3 0-5 Smeder ....................... 580 1-9 88 133 162 140 141 11—6 88 11-3 Plåtslagare .................... 961 30 116 14.-&) 204 135 153-4 111 ”-1 6-0 Rörarb. klass I ................ 1116 05 82 194 231 172 129 105 5-3 29 » » II ............... 168 8-3 35-1 208 190 7-2 48 24 1-2 1-2 Provare m. fl. ................. 1 029 5-8 12% 170 157 134 125 108 59 66 Filare » » ................. 3721 66 139 144 150 139 120 9-8 -'9 7-5 Elektriker ..................... 415 8-7 161 188 18-8 135 106 6-7 4—6 2-2 Hårdare ....................... 1 190 8-6 200 189 161 124 9-3 6-2 4-5 4—0 Automatskötare ................ 160 56 125 169 21-9 12-5 153-1 106 4—4 2-5 Borrare ....................... 656 7'9 133 165 163 133 101 99 54 73 Fräsare ....................... 604 101 20-4 17% 174 118 9-4 5-1 4-1 43 Hyvlare ....................... 261 5-4 96 11-9 13-8 15-3 155-4 111 E-s 10-7 Slipare ........................ 683 66 14-9 16-1 183 167 11-1 7-8 4-4 4—1 Svarvare ...................... 2 824 7-5 139 153 181 142 108 8—8 65 4-9 Pressare ....................... 211 100 180 213 1613 114 8-0 38 ':'-1 38 Övr. maskinarbetare ........... 460 85 189 148 193 11-3 94 63 50 65 Gjuteriarbetare .................. 3 797 107 123 143 165 133 119 9—5 5-9 56 Gjutare ....................... 2 061 7-5 8-5 109 160 14-4 13-9 12—5 80 8-3 Kärnmakare ................... 604 231 161 164 172 8-6 7—1 5-1 2-8 3-6 Brätt- 0. maskinformare ........ 1 132 96 171 193 171 14' 11-0 6-4 3-8 1-7 Pappersindustriarbetare .......... 3 884 3-3 11-2 18? 195 149 116 9—9 6-3 5-1 Slipare ........................ 316 6-6 108 136 21? 142 162 9-8 57 19 Sulfitkokare ................... 159 — — 6-3 119 170 145 189 176 138 Hjälpsulfitkokare .............. 188 05 10 1 229 282 1449 85 64 27 5—8 Sulfatkokare ................... 85 — 24 165 15—3 21? 16-5 14] 10-5 35 Hjälpsulfatkokare .............. 110 4-5 200 23-6 20-0 11'8 8-2 64 18 2-8 Torkmaskiniörare ............... 218 — 5-0 7-3 179 179 193 179 6-4 83 Torkmaskinpassare ............. 155 38 181 310 278 10-3 32 26 19 13 Holländerförare ................ 246 1—6 4—9 142 150 163 163 130 11-0 77 Holländermatare ............... 260 66 177 181 169 8-8 7'7 112 61 69 Pappersmaskinförare ............ 345 —— 1'7 81 191 25'5 191 154 70 41 Pappersmaskinpassare ........... 538 9-0 212 305 23-0 89 37 20 11 013 Eldare ......................... 294 0-3 2-0 9-8 180 132 21-4 16-3 95 9-5 Hjälpeldare .................... 185 1-1 6-5 168 189 178 108 124 8-1 7'6 Packare o. pressare ............ 785 2—8 157 223 181 15—2 80 6-9 62 4-8 Träindustriarbetare .............. 1 749 62 135 18'5 168 129 99 89 80 53 Möhel- o. modellsniekare ....... 487 3-9 107 146 150 150 131 11-9 99 5—9 Fabrikssnickare ................ 534 6-7 139 217 170 11-4 6-6 9-2 71 6-4 Maskinträarbetare .............. 671 4-6 145 1813 185 13-4 10!) 7-0 79 4-6 Lådfabriksarbetare ............. 57 385 22'8 193 105 35 1'8 1'8 1'8 ——
Tobaksindustriarbetare ............
&) Manliga .................. 152 45 39 72 99 138 13'8 204 212 53 Cigarrmakare .................. 23 _ —— — — 44 44 391 391 130 Övr. cigarrfabriksarhetare ...... 43 23 47 —— 4-7 118 209 232 256 7-0 Röktobaksarbetare ............. 86 7—0 46 128 151 174 128 140 140 23
b) Kvinnliga ................. 1453 99 7'6 11'7 237 176 153 11'0 27 05 Cigarrarbeterskor .............. 795 76 36 107 286 189 190 111 06 -—— Cigarrettarbeterskor ............ 380 118 148 11'8 203 184 132 9-2 0-5 — Röktobaksarbeterskor o. d. ..... 141 255 8-5 178 1513 12-1 92 92 2-1 — Emballagearbeterskor ........... 137 80 139 153 28- 18-3 8—0 7-3 0-7 —
*deras ålder och anställningstid. De uppgifter, som erhållits rörande anställ- ningstiden, äro delvis rått ofullständiga, varför de icke underkastats nå- gon mera ingående bearbetning. Av de sammanställningar, som blivit gjor- da, framgår emellertid, att åtminstone för verkstadsarbetare 0. dyl. samt vissa mera kvalificerade yrkesgrupper bland pappersindustriarbetarna årslönen i regel ökas med stigande anställningstid i yrket för att efter 25 51 30 år nå en höjdpunkt och därefter avtaga. Enär det stora flertalet av de redovisade arbetarna synas ha er— hållit anställning i sitt yrke (eller inom resp. industrier) vid 15 å 20 års ålder, måste detta innebära, att de i regel nå sin högsta arbetsinkomst i åldern 40 a 50 är. Ett närmare studium av sambandet mellan ålder och lön visar, att så är för- hållandet beträffande flertalet av de redovisade yrkesspecialiteterna.
I tab. 34 meddelas den relativa fördelningen på olika åldersgrupper inom resp. yrken. Tabellen visar bl. a., att inom var och en av de olika huvudgrupper av ar- betare, som beröras av undersökningen, fördelningen efter ålder är ganska lika. Endast manliga tobaksindustriarbetare utvisa en från övriga grupper väsentligt av- vikande äldersfördelning, i det att de äldre åldersklasserna (45 är och däröver) inom denna grupp omfatta ej mindre än 60 % av arbetarna. I övrigt omfatta åldersklasserna mellan 25 och 50 år 2/3 21 3/4 av de redovisade arbetarna. Fördel- ningen på resp. femårsklasser inom denna intervall är ganska jämn, ehuru man kan iakttaga en viss koncentration bland verkstadsarbetare, gjuteriarbetare och pap- persindustriarbetare till åldersklassen 35—39 år och bland träindustriarbetare till ål- dersklassen 30—34 år. Bland kvinnliga tobaksarbetare är åldersklassen 35—39 år talrikast företrädd, men även de högre åldersklasserna förete en relativt hög fre- kvens.
Om man tar i betraktande de särskilda yrkesspecialiteterna, framträda bety- dande olikheter i fråga om åldersfördelningen. Bland verkstadsarbetare o. dyl. synas särskilt bilmontörerna på det hela taget vara relativt unga (närmare 2/3 un— der 35 år), medan verktygsarhetare och smeder i stort sett äro äldre än de övriga (närmare hälften över 45 år). Bland gjuteriarbetarna tillhöra kärnmakarna i över- vägande antal de yngre åldersklasserna (över hälften under 35 år). Pappersin- dustriarbetarna förete i åldershänseende en tydlig differentiering mellan mer och mindre kvalificerade yrken. Sulfit- och sulfatkokare, torkmaskinförare och pappers- maskinförare tillhöra sålunda i relativt stor utsträckning de äldre åldersklasserna, medan de yngre (under 30 är) knappast äro företrädda. Hjälpsulfatkokare, tork- maskinpassare, holländermatare, pappersmaskinpassare och emballagearbetare (pac— kare och pressare) äro däremot på det hela taget relativt unga, medan Slipare, hjälpsulfitkokare, eldare och hjälpeldare intaga en mellanställning. Bland träindu- striarbetarna äro de redovisade lådfabriksarbetarna till största delen under 30 år.
Vissa sammanställningar, som blivit gjorda i syfte att undersöka, hur åldersför- delningen inom resp. yrken ter sig på större och mindre orter samt i olika lands- delar, ha visat, att man i detta hänseende för flertalet yrkesgrupper knappast kan iakttaga några olikheter av större betydelse. I fråga om vissa yrkesgrupper bland verkstadsarbetare o. dyl. (särskilt verktygsarbetare, smeder och rörarbetare) utvisa åldersklasserna 40—60 år något högre frekvens på större än på mindre orter. Det— samma gäller gjutare och kärnmakare, möbel- och modellsnickare samt maskinträ- arbetare. I fråga om pappersindustriarbetarna kan däremot ingen regelbunden tendens iakttagas.
I tab. 35 redovisas medellönen inom resp. åldersklasser för de något så när tal- rikt företrädda yrkesspecialiteterna. Tabellen ger vid handen, att årslönen för industriarbetare i regel stiger upp till åldern 40 a 50 år för att därefter inom fler- talet yrken gå mer eller mindre tillbaka. Detta gäller exempelvis så gott som samtliga yrkesspecialiteter inom gruppen verkstadsarbetare o. dyl., likaså för de mera kvalificerade yrkesspecialiteterna bland pappersindustriarbetare. I fråga om gjuteriarbetare samt träindustriarbetare framträder samma tendens, ehuru mindre regelbundet, tydligen på grund av materialets knapphet. För vissa yrken kan man
Tab. 35. Medellön för arbetare i olika ålder, inom vissa yrkes- och ortsgrupper. (Medeltal, grundade på färre än 25 uppgifter, äro satta med medievalstil.)
Medellön (kr.) för arbetare i nedanstående ålder
Yrkesspecialiteter och ortstyper un- 25_ 3 35_ 40__ 45_ 50_ 5_r._ _60 def 29 34 39 44 49 54 5; 2”-
åf; år år år är år är år gä;
Verklygsarbetare. Stockholm .......................... 2 689 3 403 3 581 3 704 3 825 3 752 3 797 3 785 3 451 Städer m. 30 000—100 000 inv. ....... 2 194 2 612 2 925 3021 3149 3 105 3 039 3 (90 2 915
Mell. Sv.:orter m. 5 000—30 000 inv. .. 2423 2782 3079 3015 3219 3171 3098 2873 2762 » » » » mindre än 5 000 inv. 2554 2504 2840 2821 2827 2891 2840 2801 2950
Smeder.
Städer m. 30 000—100 000 inv. ....... . 2457 2 962 2 940 3225 3 279 2 975 2 963 2 694, Mell. Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. .. . . 3063 3 068 3 233 3 117 2938 2866 .
» » » » mindre än 5 000 inv . 2502 2566 2983 2838 3 128 2760 2617 2376
Plåtslagare. ' Stockholm .......................... . . 4159 4401 4 296 4437 3 958 . 2 973 Malmö .............................. . 2 667 2 914 2 919 2 950 3085 3 028 . . Städer m. 30 000—100 000 inv. ....... . 2804 2 866 2 895 2972 3 126 2 988 2949 . Mell. Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. — 2280 2565 2519 2627 2 452 2 538 2450 2 397 S:a Sv.: » » 5 000—30 000 inv. .. . 2 494 2 636 2 816 2 784 2 780 2570 2 431 2 459 Rörarbetare. Stockholm .......................... 3 865 4 212 4160 4 086 4 406 4102 3 847 3 703 Göteborg ........................... . 3 696 3 738 3 786 3 887 3 961 3 669 . . Städer m. 30 000—100 000 inv. ....... . 3067 3331 3364 3360 3 265 3 173 S:a Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. . . . . . 3 086 2 919 3 244 3 038 . . Bänkarbetare.
Stockholm .......................... 2 947 3 386 3 617 3 622 3 727 3 693 3 627 3 498 3 402 Göteborg ........................... 2570 2936 3089 3249 3227 3215 3 267 3308 3 123 Malmö .............................. 2 386 2 962 3 059 3161 3 119 3 186 3 020 3 060 2 776 Städer m. 30 000—100 000 inv. ....... 2628 2816 2 913 3084 3 102 3 142 3 069 3 002 2 781 Mell. Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. .. 2698 2989 3034 3059 3160 3248 3135 3 097 2966
» » » » mindre än 5 000 inv. 2346 2648 2809 2754 2887 2845 2896 2891 2633 S:a Sv.: » » 5 000—30 000 inv. .. 2329 2 663 2790 2 797 2825 2801 2880 2655 2 447 » » » » mindre än 5 000 inv. 2151 2448 2466 2478 2576 2387 2427 2418 2 123
Maskinarbetare. Stockholm .......................... 3 017 3 450 3 645 3 726 3 776 3 796 3 616 3 473 3 508 Göteborg ........................... 2573 3015 3 187 3177 3344 2 799 3 287 3 130 . Malmö .............................. 2530 2812 3090 3189 3381 3291 3213 3058 26 8 Städer m. 30 000—100 000 inv. ....... 2475 2894 3141 3158 3 248 3225 3197 2949 28 2 Mell. Sv.: orter rn. 5 000—30 000 inv. .. 2775 3030 3015 3209 3348 3211 3285 3098 2928 » » » » mindre än 5 000 inv. 2517 2772 2876 2958 2955 2987 2986 2867 2706 S:a Sv.: » » 5 000—30 000 inv. . . 2 379 2 649 2 798 2 858 2 843 2 896 2 743 2 774- 2 518 » » » » mindre än 5 000 inv. 2162 2372 2547 2628 2597 2639 2343 2413 2345
Göteborg ............................ 2 110 2360 . 3100 2801 2851 3090 . ' . Städer m. 30 000—100 000 inv. ....... 2 264. 3033 3 164 3252 3 159 3 221 3249 2870 3057 Mell. Sv.: orter rn. 5 000—30 000 inv. . . 2 192 2 761 2 865 2 697 2 844 2 937 2 677 2 649 2 615 » » » » mindre än 5 000 inv. 1948 2339 2428 2352 2537 2474 2444 2263 2410 S:a Sv.: » » 5 000—30 000 inv. .. 1976 2 323 2 621 2757 2 730 2651 2 617 2404 2 285
» » » » mindre än 5 000 inv. 2156 237 2265 2378 2776 2612 2357 2504 2295 Kdmmakare. Städer m. 30 000—100 000 inv. ....... 2 645 2977 3 315 3 210
3 307 - Mell. Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. .. 2395 2 640 2 791 3006 2 861 3007 » » » » mindre än 5 000 inv. 1945 2229 2208 . .
Tab. 35 (forts.) Medellön lör arbetare i olika ålder, inom vissa yrkes- och ortsgrupper. (Medeltal. grundade på färre än 25 uppgifter, äro satta med medievalstil.)
Medellön (kr.) för arbetare i nedanstående ålder
leizesspecialiteter och ortstyper un— 25_ 30_ 35__ 40_ 45_ 50_ 55_ _60 d;; 29 34 39 44 49 534 59 a”)-
är är är år är är år där-
år över Brän- och maskinformare. Städer m. 30 000—100 000 inv. ....... 2 225 2 667 2 762 2 893 3 002 2 905 . 2 986 Mell. Sv. :orter rn. 5 000—30 000 inv. .. . 2 186 2282 2411 2616 2480 1 942 . » ». »» » mindre än 5 000 inv. 1900 1873 1977 2236 2234 2446 . . S:a Sv.: . » 5 000—30 000 inv. .. 1936 2210 2493 2558 2311 2645 2627 2727 » » .. .) mindre än 5 000 inv. 2016 2429 2497 2762 2579 2709 2692 2311
Slipare.
Norra Sverige ....................... . 2493 2591 2381 24.36 2362 2341 . —— Mell. Sv.:orter m. mindre än 5 000 inv. 2468 2215 2363 2462 2450 2268 2473 2378 .
Kokare och eldare.
Nza Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. — . 2859 3354 3 106 3152 3049 3064 3 117 Mell. Sv.: » » » » 5 000 » . . 2565 2814 2892 2788 2903 2914 2867 Hiälpkokare och hjälpcldare. Nza Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. . 2821 2854 2798 2882 2838 2 772 . . Mell. Sv.: » » » » 5 000 » . 2554 2701 2689 2689 2603 2630 . 2 574 Torkmaskinförare. Mell. Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. — . . 3039 2 923 3014 2 895 . 2867 Holländer/äran.
Mell. Sv.: orter rn. mindre än 5 000 inv. . . 2497 2487 2 626 2 825 2 660 2 671 Holländermalare. Mell. Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. . 2418 2450 2462 2477 2488 2 252 2505 2 237
Pappersmaskinförare. Mell. Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. — . . 3037 3 161 3 296 3 089 3 110
Pappersmaskmpassare. Mell. Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. 2 347 2 536 2617 2668 2 735 2 351 Packare och pressare.
Nza Sv.: orter m. mindre än 5 0001nv_ . 2743 2660 2588 2607 2647 2305 2260 . Mell. Sv.: » » » » 5 000 » 2 183 2606 2585 2661 2539 2582 2531 2563 2379
Möbel— och modellsnickare.
Mell. Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. . 2 129 2389 2331 2331 2483 2408 . S:a Sv.: » » » » 5000 » . 2315 2 164 2251 2203 2302 2038 2033 Fabrikssnickare. Mell. Sv.: orter rn. mindre än 5 000 inv. . 1 994 1 812 2190 2 350 . 2449 . . S:a Sv.: » » ., » 5000 » 1 873 2006 2108 2073 2037- 2 126 2 198 2056 2 162 Maskinlräarbetare. Mell. Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. 1853 2218 2251 2203 2243 2230 2382 2284 2368 S:a Sv.: » » » » 5000 » 1632 1876 1944 1955 2072 1927 1 969 1 931 2050
Cigarr— a. cigarrellarbelerskor.
Stockholm .......................... 2 080 2 196 2 175 2 195 2 168 2 166 2 138 —— Malmö .............................. 1 544 . 2 072 1 970 1 983 1 965 2 043 . — Städer m. 30 000—100 000 inv.1 ....... 1 950 2 023 2 007 1 994 2 028 1 933 . __ Mell. Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. . 1 859 1882 1 849 1 975 1 919 1 939 1922
* Jämte Härnösand.
Diagram C. Diagram D. & ;( x _ . * : Vértfyyfuréeforg .— Irock/m/m / ':M / m ' P/a' '.!/nyare .— fruHm/m * X,. mm PN
/ Ve rl- fyg; (zz—A.: far; r dun jfö'rre [fåt/utr
L ] I N _ & P/åfJ/ayarc: am Jr.->”; fras/g»
”dkr/fv/ycnye, Ol'/C!" m :wa-Juoaaliw
X / Veroéfyy/w-Aefar: - * _
P/åfx/aqafe : fédf f*n- » '( ): VcrÅ fyy/arbefarc = atm Hc/kr/fa Juel—[ge avfu- m. 1. jaaamu »— _. x ) ,. m _ . _ P/å/l/o tll-( .- " N '( ”:l/crf a large, orrum ( fonem./, / . __ _. ' firma/c;- »l/o'rr-e lla'derfzué/ [åxå/mé? *
' )( Eörarézfar! .— m : _ _ _ / _ X. x ; förarbete/'( : iöfcbory :: . :
, rm
fme ale/- : ' x , IV:/kr/fa Jur/ye, offer/n, mao—mom” förut-Adan: , _ (i'm Jfö'rrg fläckf- _ 11 ' *! x _ ' x . _ . fm: d:r : ' MWe/#27 fru-13: : own/' m. ( 5000/by. i) :$ & &I 35 Så" Å/Ar 50 3'5 &) +; sa 55 Äé/u-
5” är
däremot konstatera, att årslönen är ungefär densamma inom samtliga åldersklas- ser. Så är t. ex. fallet bland cigarr- och cigarrettarbeterskor och i fråga om de mindre kvalificerade yrkesspecialiteterna bland pappersindustriarbetare. För de sistnämnda framträder t. o. m. i ett par fall en successiv nedgång av lönen från den yngsta åldersklassen till den äldsta.
Att sambandet mellan lön och ålder icke synes vara regelbundet inom en del av de redovisade yrkesspecialiteterna beror av allt att döma delvis därpå, att vid den starka uppdelning av materialet, som här företagits, antalet arbetare i resp. grupper blivit så pass litet, att de individuella, mer eller mindre tillfälliga löne- variationerna verka mer eller mindre förryckande på medeltalen och på den bild, som dessa ge av löneutvecklingen. För att i möjligaste mån eliminera dessa till- fälliga variationer, har man beträffande sambandet mellan ålder och lön företagit vissa beräkningar i syfte att utjämna lönekurvan.1 Resultatet härav framgår av diagrammen C—E, vilka avse de inom gruppen verkstadsarbetare o. dyl. företrädda
1 Dessa utjämningar ha utförts genom den s. k. minsta kvadratmetoden, som innebär, att man konstruerar den lönekurva, från vilken de iakttagna, individuella lönerna avvika så litet som möjligt (summan av avvikelserna uppåt = summan av avvikelserna nedåt). Metoden har här förenklats därhän, att man utgått från medeltalen inom respektive åldersgrupper i stället för från de individuella lönerna.
Diagram E. _ Diagram F. 5.- , Å'r: - ' S..—xx» & f .- Jm ll/ar fn :, D" , Jr ( arc a ' m arta”;- mr./(9 5000/nr. Äta/orc a c/o/anc . .) ! a_N ———————————— /' Hökerum,—. - Ö'V/f Mun-e [['—av:,- 916/Molon :) Å/öåu/oéffc ' 5.» Å 5 ,— __ , Åfafurz a e/r/a»: Mål:—% le./fr,]; or/u— m maa—www”. * lg: 151,27 få? ' _, = ”___ -—-:,,3,.;;;;;:;.::—————
, (; Bankoråzma .- , —- löv/vÅ/m'gz, w—fcr m. 5000 10000 fr.—r __ -— Jm —- , _ lfc/leaf: Åva/ye, - amana ...... . ..... . .,..- »» - M.. mmm.../...... , ' ' ' JM
M N Bänkar-damm -' " jädra Jur/ye, er!!,- [71 4 50017 I'm/. ____________________
: : Hazk/narbl/vre 'ffocÅÅa/nv / '&'/'n ' W ( : X _—
ymr x ”auf/barsk han: rönt/fä”! Jfäa/er MAG/”57 Åvye,
/ MF 172 ( Joao "'»! AIM/5491; åka,/c
%aZMnZ—ée/qre —- x _ (nu, _ _ _ W&W /( ”WWW/w. "__ n . )(
: .:
Mankind/lfc fare : * fbe/fw frzf/ge. OPM/”.Jwa—me/IIK _ J _ Änden: emm: Ach/v CMI/m .» ». & ”%;/rinä x M/éryfb/myc artw- Holk/harkhm: _---__-__-___:_—__—_—_=. m (samm—f &_ - '_L— ----------- __ d/e/v/b Ler/ye, offer m 15000an (JW — Mek - ”m.m ..,. w / ”alk/nord: rare: ! ' Aura/"nye, arte/m 4 Joao/fw. . . . . . . . | . . 30 J; 40 A: RL? 5 .m ar sa !: 132/cr JJ #0 &,
yrkesspecialiteterna. På diagrammen äro de ursprungliga, på det föreliggande ma- terialet grundade medellönerna inom resp. åldersklasser markerade med kors, medan kurvorna förbinda de genom utjämning beräknade medeltalen. Den bild dessa kur- vor ge av sambandet mellan ålder och lön är i sina väsentliga drag överensstäm- mande för de olika yrkesgrupperna.
Tablån å sid. 564 utgör en sammanfattning av ovannämnda beräkningar i form av indextal, varvid medellönen i åldersklassen 25—30 år satts lika med 100.1
Man finner härav, att för samtliga verkstadsarbetare medellönen i åldern 40— 50 är ligger ungefär 10 % över medellönen i 25—30 års-åldern, i åldern 55—60 är däremot endast 4 % högre. Emellertid företer lönen inom vissa yrken (smeder och verktygsarbetare) avsevärt starkare variation med åldern. '
De resultat, som erhållits av på samma sätt utförda utjämningar av medellönerna inom resp. åldersklasser bland pappersindustriarbetarna, illustreras av diagram F. Det framgår därav tydligt, att för de mera kvalificerade yrkesarbetarna (kokare och elda- re, holländerförare och framför allt pappersmaskinförare) lönerna förete samma ut-
' Som utgångspunkt för indexberäkningen ha tjänat de utjämnade klassmedeltalen. Dessa ha vägts under förutsättning att å ena sidan fördelningen på ortsgrupper inom resp. yrken, är andra sidan fördelningen på yrken inom resp. åldersklasser är lika.
Vägda indextal för medellönen i nedanstående åldersklasser
Yrkesgpecmlitetef 25—30 30—35 35—40 40—45 45— 50 50—55 55—60 år är är ä r år ä r år Verktygsarbetare ............ 100 107 112 115 116 114 111 Smeder .................... 100 112 119 123 123 117 111 Plåtslagare ................. 100 106 109 111 110 108 103 Rörarbetare ................ 100 105 107 108 107 104 99 Bän karbetare ............... 100 104 106 108 108 107 105 Maskinarhetare ............. 100 105 108 110 109 107 103 Samtl. verkstadsarbetare ...... 100 105 108 110 110 108 104
veckling som för verkstadsarbetare: inom de yngre årsklasserna stiger den årliga arbetsförtjänsten mer eller mindre starkt med stigande ålder för att kulminera vid åldern 40 a 50 år och därefter avtaga. De mindre kvalificerade yrkesgrupperna förete en helt annan utveckling: för hjälpkokare och hjälpeldare samt holländer— matare och pappersmaskinpassare är lönen ungefär lika inom resp. åldersklasser. från den lägsta till den högsta, medan den för packare och pressare synes vara högst i tjugufemårsåldern och sedan visar tendens att sjunka. Samma synes också vara fallet i fråga om Slipare vid den mekaniska massaframställningen.
Kap. V. Kommunalarbetarnas löneförhållanden år 1935.
Beträffande kommunalarbetarnas löneställning har kommittén icke företagit nå- gon särskild undersökning. På området föreligger emellertid en rätt ingående, på individuella inkomstuppgifter grundad statistik av beskaffenhet att kunna ställas samman med kommitténs egna utredningar. Tyvärr lämnar den dock inga håll- punkter för bedömandet av sambandet mellan ålder och löneinkomst, och vidare kan spridningen av inkomsterna inom yrkena endast ofullständigt belysas.
Ifrågavarande statistik är i huvudsak utarbetad inom Svenska städernas förhand— lingsorganisation, vilken tillsammans med sin årsberättelse numera publicerar en redogörelse för kommunalarbetarnas löneförhållanden under verksamhetsåret. Till nämnda publikation, på vilken framställningen nedan huvudsakligen bygger, må göras en generell hänvisning. Vidare publicera några större städer i sina statis— tiska årsböcker en del kommunal lönestatistik (delvis utarbetad genom förhand- lingsorganisationen), bl. a. belysande spridningen inom olika yrkesspecialiteter.
Förhandlingsorganisationens lönestatistik omfattade år 1935 43 städer, fördelade å dyrortsgrupper på följande sätt:
»I»—G: Stockholm, Göteborg, Sundsvall, Luleå, Lidingö, Djursholm. F: Malmö, Norrköping, Borås, Gävle, Örebro, Uppsala, Västerås, Karlstad, Härnö- sand, Söderhamn och Skellefteå.
E: Hälsingborg, Eskilstuna, Jönköping, Linköping, Karlskrona, Kalmar. Lands— krona, Falun och Nyköping.
D: Halmstad, Lund, Uddevalla, Västervik, Skövde, Visby, Alingsås, Varberg, Vänersborg, Oskarshamn och Arvika.
C: Skara, Mariestad, Eslöv, Falkenberg, Ängelholm och Filipstad. Av de i statistiken medräknade 18342 manliga arbetarna voro 10 514 helårsarä betare, varmed i detta sammanhang förstås arbetare, som under året fullgjort 2100 arbetstimmar eller därutöver. På gruppen helårsarbetare, till vars inkomst- förhållanden denna framställning begränsar sig, föll ej mindre än 721 procent av den totala arbetstiden. Den genomsnittliga årliga arbetstiden för alla helårsarbe— tarna uppgick till 2309 timmar och översteg sålunda den nyssnämnda minimi— gränsen med omkring 10 procent. För olika arbetsområden och dyrortsgrupper va- rierade arbetstidsmedeltalet något. Dessa variationer äro av intresse vid bedö- mandet av lönemedeltalen. Antalet arbetstimmar var i genomsnitt för arbetare vid byggnadskontor, hamnar m. m. 2 290, för renhållningsverk 2 363, för gasverk 2 334, för elektricitetsverk 2 339 samt för spårvägar 2 283. Mellan dyrortsgrupperna ut- visade medelarbetstiden en fallande tendens från lägre till högre dyrortsgrupp och uppgick i grupp G till 2 354 timmar, i D till 2 335, i E till 2 308, i F till 2 317 samt i G—»I» till 2 302 timmar.
Jämte de kontanta löneinkomsterna utgingo till kommunalarbetarna sjukhjälp och diverse andra förmåner. Då i fortsättningen talas om lön, löneinkomst, löne- medeltal etc., avses enbart den kontanta löneinkomsten. Värdet av de utöver kon- tant lön utgående förmånerna har i viss utsträckning kalkylerats inom förhand- lingsorganisationen. Sjukjälpen har sålunda beräknats till ett genomsnittligt vär- de av 107 kronor per helårsarbetare och år. I fråga om detta värde förelåg en på- fallande stor stegring mellan ortsgrupperna, nämligen från 40 kronor i C till 127 kronor i G—»I». Värdet av vrssa andra förmåner, huvudsakligen utgörande arbets- kläder, växlade mellan olika dyrortsgrupper enligt beräkningarna från 4 till 25 kronor per helårsarbetare och år och uppgick genomsnittligt för alla dyrortsgrup- perna till 22 kronor. Några siffror å värdet per arbetare och år av förekomman- de pensions- och dylika förmåner föreligga däremot ej.
Den genomsnittliga löneinkomsten uppgick år 1935 för samtliga helårsarbetare till 3648 kronor. Medeltalssiffran är emellertid föga belysande, enär spridningen in olika arbetsområden och dyrortsgrupper var synnerligen betydande, såsom fram- går av följande tablå:
Dyrortsgrupp Samt- liga Arbetare anställda vid .. dyrorts- . . Gote- Stock- C D E I— (l—nb borg holm grupper Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Kr.
Gatu- och hamnarbeten, vattenled-
ningsverk och planteringar ...... 2 498 2 758 2 914 3 089 4 281 3 825 4 713 3 638 Renhållningsverk ................ 2 513 2 840 3 076 3 230 3 742 3 654 3 835 3 536 Gasverk ........................ 2 589 3 063 3 012 3 174 4 022 4 015) 4 039 3 516 Elektricitctsverk .................. 2 852 3 134 3 311 3 342 4 067 3 835 4 119 3 758 Spårvägar ...................... —— — 3 224 3 551 4 008 4 008 — 3 804 Övriga arbeten .................. — —— 2 916 2 946 3 737 - - 3 596 Medellön för samtliga arbetare . . . . 2 541 2 887 3 017 3 207 4 036 3 861 4 283 3 648 Antal arbetare .................. 114 509 1 305 2 623 5 963 2 679 3 065 10 514
Den kontanta medelinkomstcn för samtliga arbetsområden steg sålunda från 2 541 kronor i ortsgrupp C till 4 283 kronor i Stockholm, vilket innebär att medellönen i den lägsta medräknade ortsgruppen utgjorde endast 59'3 procent av Stockholms- lönen. I ortsgrupp D var medellönen 2 887 kronor, i E 3 017, i F 3 207 och i G—aI» 4 066 kronor. Stegringen inom de olika arbetsområdena avvek dock påfallande
Tab. 36. Genomsnittliga årslöner år 1935 för kommunalarbetare
D r 0 r 1 s- Yrccsgrupper (. D E F Kr. Antal Kr. Antal Kr. Antal Kr. Antal 1. Samtliga helårsarbetare 2 541 114 2 887 509 3 017 1 305 3 207 2 623 2. Gatu-, park— o. div.-arb ........... 2428 45 2 715 208 2803 474 3 002 911 3. Grov- och jordarbetare .......... 2 381 32 2 675 132 2 769 355) 2 935) 711 4. Diversearbetare ................ 2 477 3 2 589 25 2 593 11 2 om 22 5. Bergspr., grästensmurare, stenh. m. fl. ........................ — — 2 [556 S 3 449 11 3 044 11 6. Cement—, hetong- o. asfaltarbetare — -— — — 2 747 6 &) 633 2 7. Stensättare, stenstötare .......... 2 920 3 3 380 21 3 030 41 3 5638 54 8. Kloakrörläggare ................ 2 427 3 2 435 2 2 598 1 2 886 3 9. Lasskrivarc o. åkarbasar ........ — —— — — _ — 2 546 10 10. Park— 0. kyrkogårdsarb. ........ 2 399 4 2 497 20 2 769 49 2 853 98 11. Verkstadsarbelare ................ 2 647 12 2 970 55 3 115 161 3 218 337 12. Smeder, filare, svarvare m. fl. . . 2 482 2 2 897 8 3 112 19 3 279 99 13. Elektriker (mätarjust., —upps. m. fl.) — — 3 220 10 3 271 12 3 328 34 14. Mekaniker, maskinreparat. m. fl. 2255 1 2 974 6 3 344 40 3294 69 15. Rörarbetare .................... 2 727 9 3 015 24 3 135 57 3 290 83 16. Verkstadsarb. m. lägre kompetens — _ 2 569 5 2 828 24 2 882 40 17. Hantlangare o. hjälpare ........ —— —— 2 467 2 2 535 9 2 594 12 18. Elektr. linje— 0. installationsarb. . . 2832 17 3 213 47 3 58.2 71 3439 101 19. Elektr. montörer ................ 2 891 14 3 366 35 3 784 53 3 587 75 20. Montörshjälpare ................ 2 625 1 2 810 7 3 170 9 3 110 19 21. Hantlangare .................... 2 523 2 2 704 5 2 800 9 2 747 7 22. Alaskinskötare, eldare m. fl ....... 2 5 71 15 3 105 69 3 098 139 3 353 296 23. Skötare av mera komplicerade maskiner, ugnsarbetare m. fl. . . 2 688 7 3 308 42 3 224 64 3 531 165 24. Skötare av enkl. maskiner ...... 2 47] 5 2 838 18 3 075 40 3 182 95 25. Drifthantlangare ................ 2 466 3 2 685 9 2 893 35 2 991 36 26. Spårvägspersanal ................ —— 3 228 118 3 549 309 27. Förare och konduktörer ........ — —— — — 3 226 108 3 566 288 28. Övrig trafikpersonal ............ _ — 3 248 10 3 318 21 29. Arbetare av skilda slag .......... 2476 22 2864 109 3008 283 3 185 553 30. Timmermän .................... 2 519 1 2 615 4 3 057 7 3 213 54 31. Snickare ...................... 2 399 3 2 739 12 2 969 30 3 031 65 32 Murare ........................ — _ 3 178 1 3 059 9 3 l64 13 33 Målare ........................ — —— 3 055 2 3 314 6 3 202 19 34. Automobilförare ................ 2 560 7 2 908 15 3 072 34 3 288 47 35. Renhållningsarbetare ............ 2 488 7 2 796 46 3 016 124 3 185 233 36. Förrådsarb. o. hallbitr ........... — — 2 734 8 2 956 23 2 964 18 37. Vakter ........................ 2 346 2 _ —— 2 920 22 3 064 25 38. Förmansbiträden ................ — — 2 829 2 —- — 3 048 5 39. Övriga arbetare ................ 2 361 2 3 145 19 2 952 28 3 339 74 40. Lag/örmän .................... — 3 086 14 3 374 38 3 502 83 41. Arb. sysselsatta inom flera yrken. . 2491 3 2948 7 2955 21 3103 33 Genomsnitt]. kontant löneinkomst för samt]. helårsarbetare ...... 2 541 114 2 887 509 3 017 1 305 3 207 2 623 Sjukhjälp ...................... 40 —— 78 — 7l — 91 — Diverse förmåner .............. 4 —— 6 —— 19 —— 21 — Total medelårsinkomst .......... 2 585 — 2 971 — 3 107 — 3 319 —
r r 11 p 1) Samtliga dyrorts- _ G—> I» Göteborg Stockholm grupper 1 r k e S 52 r u [) p e r lir. Antal Kr. Antal Kr. Antal Kr. Antal 4 066 5 963 3 861 2 679 4 283 3 065 3 648 10 514 1. Samtliga helårsarbetare 4 154 1 524 3 669 656 4 610 805 3 501 3 162 2. Gatu—, park— o. (lin.-arb. 3 979 735 3 716 414 4 495 271 3 237 1 965 3. Grov- och jordarbetare 3 657 125 3 382 18 3 729 101 3 331 186 4. Diversearbetarc 5. Bergspr., gråstensmurare, sLenh. 4 881 268 3 806 59 5 226 203 4 701 295 m. fl. 5 218 63 4 338 11 5 404 52 4 970 71 6. Cement-, betong- o. asfaltarbetare 5 083 75 4 983 21 5 129 54 4 012 194 7. Stensättare, stenstötare 3 953 1 —— _ 3 953 1 2 736 10 &. Kloakrörläggare 4 187 14 — —- 4 187 14 3 629 24 9. Lasskrivare o. åkarhasar 3 572 243 3 235 133 3 991 109 3 245 414 10. Park— 0. kyrkogårdsarb. 4 033 843 3 862 294 4 147 527 3 680 1 408 11. Verkstadsarbclare 4 225 219 4 018 75 4 351 141 3 853 347 12. Smede1, iilare, sv arv are in. ll. 4 177 95 3 705 13 4 294 77 3 851 151 13. Elektriker (mätar,just. -upps. m. fl. ) 3 964 160 3 904 107 4102 51 3 679 276 14. Mekaniker, maskinreparat. m. fl. 4 243 128 4 174 29 4 358 87 3 627 301 15. Rörarbetarc 3 812 147 3 602 49 3 916 98 3 501 216 16. Verkstadsarb. m. lägre kompetens 3 617 94 3 370 21 3 683 73 3 409 117 17. Hantlangare 0. hjälpare 4 140 185 3 922 44 4253 116 3 721 421 18. Eleklr. lin/'e- o. inslallalionsarb. 4 238 117 4 0 14 34 4 412 61 3 822 294 19. Elektr. montörer 4 027 59 3 611 10 4 169 46 3 658 95 20. Montörshjälpare 3 604 9 _— — 3 604 9 2 982 32 21. Hantlangare 3 959 763 3 928 313 3 986 422 3664 1 282 22. Maskinskötare, eldare m. fl. _ 2' . Skötare av mera komplicerade 4 041 430 3 970 217 4 126 198 3 793 713 maskiner, ugnsarbetarc m. fl. 3 979 174 3 841 56 4 069 110 3 558 332 24. Skötare av enkl. maskiner 3 706 104 3 825 40 3 664 114 3 423 237 25. Drifthantlangare 4 041 755 4 041 755 —— 3 831 1 182 26. Spårvägspersonal 4 067 704 4 067 704 —— — 3 853 1 100 27. Förare och konduktörer 3 Gb? 51 3 682 51 —- -- 3 536 82 28. Övrig trafikpersonal 3845 1 362 3 701 - 4 194 - 3 527 2 329 29. Arbetare av skilda slag; 4 443 151 3 9l1 20 4 712 116 4 050 217 30. Timmermän 4 105 114 3 844 35 4 235 78 3 545 224 31. Snickare 4 401 48 4 243 1 4 404 47 3 987 71 32. Murare 4 022 30 4 113 14 3 943 16 3 640 57 33. Målare 3 917 64 3 794 22 4 080 28 3 421 167 34. Automobilförare 3 695 708 - - - - 3 469 1 118 35. Renhållningsarbetare 3 455 100 3 441 41 3 471 57 3 280 149 3 . Förrådsarb. o. hallbitr. 3 589 60 3 633 41 3 533 18 3 311 109 37. Vakter 3 715 32 3 302 2 3 742 30 3 584 39 38. Förmansbiträden 3 979 55 3 531 19 4 215 36 3 444 178 39. Övriga arbetare 4 631 454 4 298 143 4 800 302 4 354 589 40. Lagförmän 4 375 77 3 868 5 4 489 67 3 755 141 41. Arb. sysselsatta inom flera yrken Genomsnittl. kontant löneinkomst 4 066 5 963 3 861 9 679 4 283 3 065 3 648 10 514 för samt]. helårsarbetare 127 141 —— 120 — 107 Sjukhjälp _ 25 -- 38 — 17 — 22 _ Diverse förmåner 4 218 — 4 040 —— 4 420 — 3 777 —- Total medelårsinkomst
från dessa medeltal. Detta framgår tydligt av tablån här nedan, i vilken me- dellönerna uttryckts i indextal med utgångspunkt från att medellönerna för Stock— holm inom respektive arbetsområden satts lika med 100 (spårvägar och övriga arbeten, för vilka Stockholmssiffror icke föreligga, äro utelämnade):
Dyrortsgrupp Samt-
Arbetare anställda vid dvlfåff'lts
_ Gl'te- St k- ' _
c D E F G—)I» bgrg hålen] grupper
Gatu- och hamnarbeten, vattenled-
ningsverk o. planteringar ...... 530 585 61'8 65'5 90'8 81'2 100'0 77'2 Renhållningsverk ................ 655 741 802 84'2 97'6 95'3 100'0 92") Gasverk ........................ 64'1 75'8 74'6 78'6 99'6 99'4 100-0 87'1 Elektricitetsverk ................ 69'2 76'1 80'4 8l'1 98'7 931 1000 5321 Samtliga arbetare 59'3 67'4 70'4 74'9 949 901 1000 852
Medan sålunda lönerna för arbetare vid gatu- och hamnarbeten, vattenlednings- verk och planteringar i ortsgrupp C utgöra endast ungefär hälften av Stockholms- lönerna, ligga lönerna vid elektricitetsverken knappt en tredjedel lägre än Stock- holmsnivån. Stegringen är så olikformig, att den leder till en omkastning av ord- ningen mellan medellönerna för de olika arbetsområdena, såsom framgår av den nyss anförda tabellen över de kontanta årsinkomsterna i krontal. I grupperna G_- F ligga sålunda medeltalen för gatu- och hamnarbeten 111. in. samt »övriga arbeten» lägst, renhållningsverk och gasverk representera ett mellanläge, medan medelta- len för elektricitetsverk och spårvägar ligga högst. I dyrortsgrupperna G—J» åter ligger medeltalet för gatu- och hamnarbeten m. m. högst. Gas- och elektri- citetsverk samt spårvägar intaga ett mellanläge, och lägst ligga medeltalen för ren— hållningsverk samt »övriga arbeten».
Beräknas medellönerna inom olika arbetsområden för samtliga dyrortsgrupper tillsammantagna, blir ordningen mellan medellönerna för de olika arbetsområdena åter en annan. Lägst ligga medeltalen för renhållningsverk och gasverk, uppgå- ende till något över 3500 kronor. Därefter komma i följande ordning medelta— len för gatu- och hamnarbeten m. m. å något över 3600 kronor, för elektricitets— verk å omkring 3 750 kronor och för spårvägar å omkring 3 800 kronor. De sist- nämnda äro emellertid representerade endast i dyrortsgrupperna E—G, varför siffran icke är fullt jämförbar med övriga medeltal.
Dessa olikheter i lönerelationerna mellan de skilda arbetsområdena ä olika delar av dyrortsskalan sammanhänga med tidlönesättningen och den olika förekomsten av ackordsarbete. Höga tidlöner gälla genomgående särskilt vid elektricitetsverk och spårvägar, medan ackordsarbete, som vanligtvis är relativt mera lönande, förekom- mer huvudsakligen vid städernas gatuförvaltningar och i ökad omfattning ju stör- re städerna äro. Yrkesgrupper med höga tidlöner komma sålunda att ligga jäm- förelsevis högt i de lägre dyrortsgrupperna, medan arbetargrupper, för vilka ac- kordsarbete ifrågakommer, ligga relativt högre i dyrortsgrupperna G—»I».
Medellönerna för arbetare av olika yrkesspecialiteter inom samtliga kommunala arbetsområden ( »verk») framgå av tab. 36 ovan, som även angiver antalet arbetare inom varje yrkesspecialitet. I tabellen äro medellönerna differentierade på orts- grupper från C till G—aI», varjämte inom sistnämnda grupp föreligger en specifi— kation av lönesiffrorna för Stockholm och Göteborg. Förutom kontantlönerna för olika yrkesspecialiteter angiver tabellen å de nedersta raderna det genomsnittliga värdet i olika ortsgrupper av sjukhjälp och »diverse förmåner», ävensom siffror å total medelårsinkomst, inkluderande värdet av sagda naturaförmåner.
I fråga om spridningen kring medeltalen av inkomsterna inom olika yrkesspeciali- teter föreligga uppgifter beträffande helårsarbetarna i Stockholm och Göteborg, vil- ka tillsammans sysselsätta över hälften av samtliga i den här använda lönestati- stiken medräknade helårsarbeiama. Dessa uppgifter, som äro av stort intresse i detta sammanhang, finnas emellertid publicerade i dessa städers statistiska årsböc- ker, till vilka må hänvisas.
Stockholm i december 1937. Bengt Helger.
Tab. A. Arbetare tillhörande olika yrken och ortatyper, fördelade efter årslönens storlek, jämte medellön lön samt normal lönevariation.
(Endast ortstyper med 50 eller flera arbetare särredovisas.) och median-
Yrkesspecialiteter och ortstyper
Därav med en årslön av (kr.)
Antal arbe- tare
under
1 000 1 000— 1 499
1 500—
1 999
2 000— 2 499 2 500— 2 999 3 000-— 3 499 3 500— 3 999 4 000— 4 499
4 500 0. där- över
Medel- lön (kr.)
Medi- anlön (kr.)
Normal lönevaria- tion
(kr.)
Verkstadsarbetare o. d. . . . . . . . . . . . . . .
Verktygaarbetare . . . . Stockholm Göteborg. ................... Städer m. 30 000—100 000 inv. . . . . . Mell. Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. .. . .
v » u » mindre än 5 000 inv. . S:a Sv,: » » 5 000—30 000 inv. .. .
Bilmontörer............................. Stockholm. ...... Malmö..... . . Stader m 30 000——100000mv.......... S:a Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. .. . .
Smeder Stockholm . . . . . Städer m. 30 000—100 000 inv. . . .. . . . . . Mell. Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. » » » » mindre än 5 000 inv. . S:a Sv.: » » 5 000—30 000 inv. . . .. » » » » mindre än 5 000 inv. .
Plåtslagare.............................. Stockholm. . . . . . . . . Malmö..... Städer m. 30 000—100 000 inv. .. Mell. Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. . . . . » » » mindre än 5 000 inv. .
S:a Sv.: » » 5 000—30 000 inv. .. . . » » » » mindre än 5 000 inv. .
Börarbetare . . . . . Stockholm ...... . ..................... Göteborg . . ...... .
IISHH ”ll
637
” v—l
2 505
181 6 2 53 40 41 17
40 5
4 781
429 27 9 140 106 73 34
90 3 13 17 21
4 854
464 75 24 161 108
2 545
207 101 24 30 42 7 1
71 24 13 2 1 48 14 14 4 6 60
wacom—encocoH N
288 111
961
HNWNN] Nb !
24 15
228
_841
56
465
14 12 !
"”mlll _..-.
46 H[**"lll
202 140 21
3 039 3 050 3 684 3 442 2 991 3 002 2 833 2 837 3 180 3 450 3 188 3 067 2 933 2 818 4 100 2 887 2 938 2 686 2 550 2 343 2 799 3 888 2 914 2 864 2 922 2 450 2 568 2 344 3 617 4 080 3 800
2 626—3 471 2 713—3 426 3 321—4 053 3 209—3 657 2 710—3 197 2 670—3 311 2 458—3 086 2 471—3 068 2 814—3 452 3 233—3 638 2 913—3 490 2 838—3 233 2 638—3 193 2 429—3 276 3 575—4 438 2 497—3 304 2 650—3 280 2 322—3 102 2 250—2 767 2 100—2 575 2 401—3 209 3 206—5 063 2 668—3 180 2 692—3 164 2 615—3 250 2 181—2 798 2 324—2 886 1 888—2 780 3 102—4 230 3 565—4 621 3 477—4
.ummo Städer m. 30 000—100 000 inv. . . , . . . N:a Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. . . . . Mell. Sv.: » » 5 000—30 000 inv. .. _ . S:a Sv.. ' » » 5 000—30 000 inv. . . . .
Bänkarbetare . . . . . .. Stockholm . . . . . . . .. Göteborg . Malmö Städer m. 30 000—100 000 inv. . . . . . Mell. Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. . . . . » » » » mindre än 5 000 inv. . S:a Sv.: » » 5 000—30 000 inv. . . . . » » » » mindre än 5 000 inv. .
Maskinarbetare Stockholm . . Göteborg . . . Malmö Städer m. 30 000—100 000 inv. . . . . . . Nza Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. . . . . Mell. Sv.: » » 5 000—30 000 inv. . . . . » » » » mindre än 5 000 inv. .
!) »
S:a Sv.: » 5 000—30 000 inv. . . . . » » » mindre än 5 000 inv. .
Gjuteriarbetare...............
Gjutare
Göteborg
Städer m. 30 000—100 000 inv.
Mell. Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. .. . . » » » » mindre än 5 000 inv. .
S:a Sv.: » » 5 000—30 000 inv. .. . . » » » » mindre än 5 000 inv.
Kärnmakare.................. . Städer m. 30 000—100 000 inv. . ....... . Mell. Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. . . . . » » » » mindre än 5 000 inv. . S:a Sv.: » » 5 000—30 000 inv. .. . . » » » » mindre än 5 000 inv. .
Brätt- och maskinformare. . . . . . . . . . . . . . . . . Städer m. 30 000—100 000 inv. .. . . . . . . . Mell. Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. » » » » mindre än 5 000 inv. . S:a Sv.: » » 5 000—30 000 inv. .. . . » » » » mindre än 5 000 inv. .
277
QCDCÄLQNP & ING? v—t H
HQ vamhw W v—IH
1 887
304
HH at»
01
3 251 3 891 2 833 3 028 3 011 3 542 3 153 2 979 2 976 3 069 2 760 2 709 2 420 3 059 3 613 3 215 3 012 2 967 3 057 3 127 2 858 2 729 2 472 2 558 2 623 2 773 3 103 2 726 2 396 2 525 2 393 2 586 3 040 2 761 2 241 2 372 2 346 2 425 2 813 2 328 2 074 2 416 2 509 3 196 3 900 2 875 3 015 2 989 3 545 3 210 3 015 2 961 3 000 2 754 2 714 2 417 3 043 3 654 3 251 2 981 3 066 3 150 3 067 2 894 2 737 2 415 2 593 2 640 2 860 3 144 2 736 2 496 2 546 2 352 2 637 3 136 2 844 2 308 2 496 2 456 2 482 2 742 2 552 2 090 2 496 2 560
2 830—5 071 3 090—4 550 2 506—3 192 2 488—3 506 2 580—3 408 3 163—3 882 2 888—3 466 2 717—3 319 2 633—3 322 2 717—3 355 2 351—3 176 2 431—2 993 2 105—2 687 2 641—3 457 3 252—3 955 3 007—3 499 2 641—3 363 2 732—3 407 2 725—3 361 2 737—3 435 2 522—3 238 2 405—3 024 2 123—2 806 2 092—3 051 2 146—3 110 2 364—3 285 2 625—3 648 2 342—3 184 2 041—2 780 2 168—2 952 1 976—2 800 2 129—3 127 2 696—3 492 2 357—3 236 1 830—2 768 1 974—2 704 2 095—2 757 1 964—2 927 2 297—3 445 1 744—2 956 1 763—2 652 2 028—2 832 2 122—2 988
Tab. A (forts.). Arbetare tillhörande olika yrken och ortstyper, fördelade efter årslönens storlek, jämte medellön och me- dianlön samt normal lönevariation.
(Endast ortstyper med 50 eller flera arbetare särredovisas.)
Därav med en årslön av (kr.) Antal Medel- Medi- Normal
Yrkesspecialiteter och ortstyper arbe- under 1000_ 1500_ 2000_ 2 500_ 3000_ 3500_ 4000_ 4500 lön anlön lönevaria-
.. _ _ tion tam 1000 1499 1999 2499 2999 3499 3999 4499 0335: (”') (”') (kr.)
Pappersindustriarbetare 3884 1 33 245 1047 1725 699 112 21
Slipare.................................. 316 1 11 47 151 95 '? Nza Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. . 85 — 3 66 16 —— Mell. Sv.: » » mindre än 5 000 inv. . 171 — 25 67 70 2
v—1
2 666 2 689 2 366—2 957
— 1 2 335 2 339 2 095—2 635 — — 2 375 2 371 2 259—2 475 -— —— 2 377 2 345 2 098—2 697
4 Kokare och eldare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 538 —— 7 23 70 209 210 16 3 -— 2 844 2 925 2 593—3 161 Nza Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. . 130 — — — 5 34 87 4 — — 3 081 3116 2 959—3 255 Mell. Sv.: » » mindre än 5 000 inv. . 266 — 3 10 38 120 89 3 3 —— 2 816 2 876 2 591—3 103 S:a SV.: » » mindre än 5 000 inv. . 90 — 4 13 25 42 _ — 2 415 2 533 2 131—2 756
09103
Hjälpkokare och -eldare 483 — —— Nza Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. . 167 — — Mell. Sv.: » » mindre än 5 000 inv. . 211 — — S:a Sv.: » » mindre än 5 000 inv. . 57 — —
290 73 1 —— — 2 691 2 732 2 505—2 921 16 108 43 —— —— — 2 821 2 845 2 666—3 005 61 125 21 — — — 2 643 2 704 2 449—2 854 26 — — — — 2 371 2 438 2 142—2 584
CO 0 H ” | H
03 v—4 =”th H
Torkmaakinförare........................ 218 — — Nza Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. . 83 — — Mell. Sv.: » » mindre än 5 000 inv. . 97 —— —
20 65 117 12 — — 2 993 3 083 2 722—3 279 3 13 60 7 _ — 3 184 3 244 3 043—3 244 6 39 49 2 — — 2 962 3 021 2 725—3 198 91 40 — — -— 2 775 2 817 2 618—3 007 7 35 27 — —— — 2 869 2 872 2 723—3 098 11 42 6 — — — 2 720 2 775 2 575—2 918
Torkmaakinpasaare....................... 155 — 2 Nza Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. . 69 — — Mell. Sv.: » » mindre än 5 000 inv. . 60 —— —
O (N div—1 ellr-1
Holländerförare.......................... 246 — Mell. Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. . 121 —
74 123 17 5 —— — 2 538 2 561 2 302—2 823 62 7 5 — — 2 569 2 556 2 345—2 798 129 92 6 — — —— 2 368 2 350 2 154—2 600 76 43 4 —— —— — 2 388 2 335 2 167—2 688
Pappersmaskinförare. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 345 — —-— 6 38 126 96 88 11 — 3 079 3 016 2 732—3 464 Mell. Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. . 192 — — 3 19 69 48 45 8 -— 3106 3050 2 716—3 600 S:a Sv » » mindre än 5 000 inv. . 54 — —— 3 17 31 3 — — —— 2620 2720 2264—2 925
33 188 247 62 —— 12 67 3 1 17 132 36
00 m 0300 N älv—4
Holländermatare......................... 260 — Mell. Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. . 136 ——-
l-Iv—l 091—t NN
— -— 2 577 2 602 2 337—2 845 2 669 2 676 2 565 ——2 782 —— — 2 578 2 563 2 317—2 903
Pappersmaskinpassare .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 538 — Mell. Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. .. . . 82 ——
» » » » mindre än 5 000 inv. . S:'1$V.: » » mindre än 5000 inv. . 64 _.— i | lol!!!
1 Så ! l l i
racxore OCD. pressure ..................... Nza Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. . Mell. Sv.: » » mindre än 5 000 inv. . S:a Sv.: » » mindre än 5 000 inv. .
Träindustriarhetare
Möbel- och modellsnickare .. ............. . Städer m. 30 000—100 000 inv. ......... Mell. Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. . S:a Sv.: » » 5 000—30 000 inv. . » » » » mindre än 5000 inv. .
Fabrikssuickare . . . . . . . . .. Mell. Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. . S:a Sv.: » » 5 000—30 000 inv. .. . . » » » » mindre än 5 000 inv.
Maskinträarhetare . . . . . . . . . . . Städer m. 30 000—100 000 inv. . . . . ..... Mell. Sv.: orter m. mindre än 5 000 inv. . S:a Sv.: » » 5 000—30 000 inv. .. . .
» » » » mindre än 5000 inv. .
Lådfahriksarbetare . . . . . . . . . . ............ .
Tohakslndustriarbetare .............. a) manliga ......................... Cigarrmakare................ ........... . Övriga cigarrfabr.-arbetare ............... . Böktobaksarbetare o. d.. . ................. b) kvinnliga ........................
cigarrarbeterskor . ....................... . Stockholm . . . . . ....................... Malmö . .............................. Städer m. 30 000—100 000 inv. .........
Cigarrettarbeterskor . . . . . . . . . . ........... . Stockholm .................. Nza Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv.. . . . Mell. Sv.: » » 5 000—30 000 inv.....
Böktobaksarbeterskor Mell. Sv.: orter m. 5 000—30 000 inv. .
Emballageubeterskor. . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . Stockholm ........ . ..... . ............ .
1 605
152 23 43 86
1 453
795 454 242 99 380 195 114 141 57 137 83
runo] = & IO'JCDH earn—4:11 co '# N ['o'—15 d'
ha QH
Häggmåleläz—wa]
864 512 100
56 232 154 33 29 16 91 64
132
I I
00
..- ;D 23
66 memm 5 == 29
#10] Ni'mv—l Fl H I 72 13 32 27
2 600 2 567 2 196
2 254 2 470 2 587 2 340 2 253 2 184 2 248 2 278 2 225 2 075 2 131 2 400 2 232 2 261 1 932
1 920 2 159 3 169 3 288 3 227 3 108 2 054 2 065 2 164 1 912 1 987 2 068 2 189 2 006 1 900 1 860 1 844 2 146 2 242
2 687 2 608 2 225 2 212 2 413 2 568 2 363 2 133 2 111 2 210 2 250 2 184 2 037 2 132 2 385 2 241 2 190 1 917 1 988 2 095 3 190 3 279 3 043 2 066 2 087 2 200 1 966 2 015 2 064 2 228 2 032 1 925 1 898 1 883 2 177 2 289 2 28 ——-.. 2 299—2 792 1 958—2 489
1 942—2 513 2 065—2 718 2 425—2 746 2 082—2 588 1 988—2 475 1 906—2 428 1 982—2 499 2 025—2 461 2 043—2 423 1 856—2 338 1 851—2 383 2 298—2 494 2 010—2 473 2 054—2 442 1 735—2 131 1 828—2 063 1 927—2 296 2 933—3 460 2 850—3 438 1 913—2 238 1 936—2 252 2 053—2 318 1 832—2 076 1 935—2 073 1 921—2 232 2 091—2 322 1 937—2 091 1 824—2 016 1 759—1 985 1 725—2 019 1 964—2 341 2 125—2 392
Bilaga !).
P. M.
angående avlöningsförhållandena för tjänstemän och arbetare i några större och medelstora städer.
Denna promemoria grundar sig på material, som lönekommittén införskaffat från följande städer: Borås, Gävle, Göteborg, Karlstad, Linköping, Luleå, Lund, Malmö, Norrköping, Stockholm, Sundsvall och Örebro.
Av de tolv städerna saknar endast Karlstad för närvarande lönereglemente. I Borås, Lund, Malmö och Örebro pågår enligt meddelanden arbete med revision av avlöningsbestämmelserna.1 Utanför de allmänna lönereglementena ligger i regel lärarpersonalen, vilken nedan i princip lämnas åsido, och icke sällan även befatt- ningshavare, särskilt högre, vid rätts- och exekutionsväsendet. Där dessa befatt- ningshavare ingå under det allmänna reglementet, givas merendels vissa särstad- ganden om deras tjänste- och löneförhållanden. Den egentliga arbetarpersonalen ingår ej heller under avlöningsreglementena. För denna personal gäller i regel kollektivavtal.
I fortsättningen kommer att givas en sammanfattande redogörelse för den stånd- punkt, de undersökta städerna vid lönesättningen för tjänstemannapersonal i all- mänhet intagit till följande frågor:
1) naturaförmånernas plats i lönesystemet;
) löneplanernas uppställning;
) löneförhållanden vid tjänstledighet av olika slag; ) semesterförhållanden;
) vikariatsersättning;
) frågan om fasta eller rörliga löner; samt ) frågan om brutto- eller nettolönesystem vid tjänste- och familjepensioneringen. Under en andra avdelning i promemorian lämnas en redogörelse för de kom- munalt anställda arbetarnas löne- och anställningsförhållanden.
Slutligen fogas till promemorian en tabell över lönerna för ett flertal viktigare tjänster inom vissa av de behandlade städerna, nämligen Stockholm, Göteborg. Malmö, Norrköping, Borås, Linköping, Lund och Sundsvall.
[. Tjänstemannapersonal.
Naturalörmåner. Beträffande naturaförmånerna är själva principfrågan, huru- vida sådana förmåner lämnas i stället för viss del av den fastställda penninglönen eller om de i och för sig utgöra en fastställd del av lönen, som till en annan del består av ett bestämt penningbelopp. Den moderna kommunala formen för löne- sättning vid tjänster med naturaförmåner synes vara den, att för varje befattning bestämmes ett totalt lönebelopp (vanligen genom inplacering i en enhetlig löneplan) såsom ett direkt uttryck för värdesättning av befattningen, varefter avdrag från
1 Nytt avlönings- och tjänstereglemente har i Örebro numera antagits av stadsfullmäktige att träda i kraft den 1 januari 1938.
denna totallön i andra hand göres för värdet av ifrågakommande naturaförmåner. Ett äldlre system, enligt vilket naturaförmånerna bestämts att utgå utöver en särskilt för sig fixerad kontantlön, synes hava trängts undan alltmer och förekommer bland de undersökta städerna såsom dominerande endast i Gävle och Karlstad. Ett steg mot re:n penninglönesättning innebär dock den uppskattning i penningar av natura- förmånerna, som i dessa båda städer verkställes och jämte uppgift om kontantlönen anteckmas i lönestaten.
Penninglönesättningen i de övriga städerna är mer eller mindre minutiöst genom- förd. Fördelen med denna lönesättning är —— såsom tjänstenämndens lönekommitté i Stockholm i sitt betänkande, del I (1936), anförde vid diskussion av en inom sjuk— husdirrektionen väckt fråga om återgång till den äldre ordningen — att den möjlig— gör ett enhetligt lönesystem, inom vilket kan erhållas ett likformigt och någorlunda rättvist uttryck för befattningarnas uppskattning i lönehänseende. Å andra sidan medför denna lönesättning emellertid vissa besvärligheter av kameral art inom större förvaltningar med talrik och heterogent sammansatt personal samt med olikartade förhållanden. Av hänsyn till dessa besvärligheter lämna städerna ofta utöver den i penningar bestämda lönen vissa ekonomiskt mindre betydande eller mera svåruppskattbara naturaförmåner.
Till de naturaförmåner, för vilka i de behandlade städerna utom Gävle och Karl— stad betalas ersättning genom löneavdrag, höra i förekommande fall alltid bostad, värme, lyse och kost. Ibland stadgas ersättning beträffande dessa förmåner, sär- skilt angivna, med ett generellt tillägg för »andra naturaförmåner», och då före- ligger fullt genomfört penninglönesystem, såvitt icke staden enligt särstadgande eller eljest fritt lämnar vissa förmåner in natura, exempelvis uniform eller tjänste- tecken. Såsom särskilt angivna ersättningspliktiga förmåner förekomma stundom även tvätt (Linköping, Malmö, Norrköping), möbler (Göteborg), varmvatten (Lin- köping), beklädnad (Malmö) samt viss läkarvård och medicin (Malmö). Det van- liga torde emellertid vara, att de två sistnämnda grupperna av förmåner (bekläd— nad samt läkarvård och medicin) i förekommande fall ej betalas. I fråga om be- klädnad liar myndigheten ofta rätt att utbyta denna mot penningersättning. Som fria (d. v. s. ej ersättningspliktiga) förmåner förekomma, jämte de två sistnämnda, tvätt, strykning och mangling samt planteringsland (det sistnämnda i Örebro). Bostadstelefon1 nämnes stundom i detta sammanhang (Linköping) men under på- pekande, att den ej är att betrakta som förmån i egentlig mening och förty ej skall räknas som skattepliktig inkomst.
Förekomsten av fri läkarvård växlar betydligt. I Sundsvall och Örebro äro be- fattningshavarna överlag tillförsäkrade dels fri läkarvård genom av staden anvisad läkare, dels av sådan. läkare föreskriven medicin och anvisad sjukhusvård å allmän sal (i Sundsvall dock högst 30 dagar under en period av 12 månader) samt anvisad, nödvändig vård av specialist. I fråga om specialistvård göres viss kostnadsbegräns- ning (hela kostnaden intill 100 kronor i båda städerna och halva kostnaden där- utöver intill sammanlagt en kostnad av 150 kronor i Sundsvall, respektive 200 kronor för en period av 12 månader i Örebro, där för övrigt samma kostnadsbe- gränsning är stipulerad beträffande läkemedel). Beror sjukdomen av olycksfall eller smitta i tjänsten, gälla dessa kostnadsbegränsningar i mindre utsträckning.
I andra städer givas fri läkarvård och medicin endast åt vissa bestämda grupper av befattningshavare, t. ex. personal vid brandkår och vid poliskår, ävensom per- sonal med anställning hos myndigheter eller institutioner, vilka äga tillgång till särskild läkare.
U ppskattningen av värdet å de ersättningspliktiga naturaförmånerna regleras olika. 1 Bidrag till bostadstelefon förekomma i en del andra städer. I Stockholm, där befattnings- havare kan åläggas att hålla sig med telefon, kan medgivas, att kostnaden utöver lägsta abonne- mangsklass bestrides av staden, därest den ökade kostnaden uppenbarligen beror av samtal i tjänsten.
Beträffande tidpunkterna för värderingen är oftast intet stadgat, och frågan tor- de då upptagas vid tillsättning av ny innehavare å befattning eller då klagomål framföras. Stundom är föreskrivet, att uppskattning skall förekomma periodiskt (varje år i Norrköping, vart tredje år i Lund och beträffande kost varje år i Örebro) eller så ofta marknadsläget därtill giver anledning (Sundsvall). Ytterligare en me- tod att hålla de fastställda värdena av naturaförmånerna nära marknadens fluk- tuerande priser förekommer, nämligen medelst ett avdrag, som är rörligt med pris- nivån. I Malmö utgöres avdraget för naturaförmånerna (tjänstebostad och andra av staden tillhandahållna nyttigheter, varibland uniform, tvätt och viss läkarvård) av dels ett grundbelopp, fastställt för varje ny innehavare, dels ett med levnads- kostnadsindex automatiskt rörligt tillägg därä (jämför det rörliga tillägget å av- löningens grundbelopp, varom närmare under rubriken Fasta eller rörliga löner).
Löneplaner. Löneplanerna i de undersökta reglementena ha ett mycket skiftan- de utseende. Stundom förekommer ej någon enhetlig löneplan, i vilken befattningar i samma lönelägen sammanförts i gemensamma lönegrader eller _ för att an— vända den i de kommunala reglementena vanligare tekniska termen —— gemensam- ma lönegrupper, karakteriserade endast genom begynnelselönens höjd samt ålders- tilläggens antal, storlek och tidsmellanrum. I Malmö hänvisar reglementet exem- pelvis endast till den årliga, mycket fylliga lönestaten. I denna upptagas lönerna för alla befattningshavare inom varje förvaltningsgren för sig under angivande av såväl lön, ålderstillägg (de intjänta medelst siffror och de icke intjänta medelst punkttecken), tjänste- och personliga tillägg m. ni. som summan av dessa löneför- måner för året eller avlöningens grundbelopp. Till detta grundbelopp kommer i lönestaten angivet rörligt tillägg, men å andra sidan avgå likaledes angivna avdrags- belopp för ersättningspliktiga naturaförmåner, vilka avdrag, såsom ovan nämnts, även äro uppdelade å grundbelopp och rörligt tillägg. 1 Karlstad upptagas lönerna i den årliga lönestaten på liknande sätt men mera summariskt. I Lund hänvisar reg- lementet endast till en »lönestat», som snarare är en tjänsteförteckning, i vilken för varje lönegrupp angivas samtliga dit hörande befattningshavare, oavsett förvalt- ningsgren.
Vanligen förekommer endast en löneplan, gällande för de ordinarie befattnings- havarna. För de oftast ej så talrika icke-ordinarie (»extra») befattningshavarna utgå lönerna ej enligt några löneplaner utan bestämmas merendels av respektive myndigheter eller av en gemensam löne- eller tjänstenämnd. Detta är fallet, även om särregler i övrigt givas för dessa befattningshavare i särskilt reglemente eller i särskild del av reglementet (Stockholm, Göteborg, Malmö). I Stockholm förekom- mer dock en löneplan för extra ordinarie befattningshavare. Denna löneplan är uppställd på samma sätt som den för vanliga ordinarie befattningshavare gällande löneplanen (avd. II) med 27 lönegrader (i löneplanen för ordinarie dock benämnda »lönegrupper») och 4 avlöningsklasser i var och en av de 24 lägsta samt 3 avlö- ningsklasser i var och en av de 3 högsta lönegraderna. Extra ordinarie löneplanen är i stort sett så avvägd, att begynnelseavlöningen utgör 90 procent och slutavlö- ningen 95 procent av sagda avlöningar för motsvarande lönegrupp i ordinarielöne- planen. Inplaceringen av extra ordinarie tjänster å löneplanen bör, om ej särskilda skäl annat föranleda, ske i lönegrad med samma nummer som den lönegrupp. i vilken ordinarie befattning med närmast jämförliga arbetsuppgifter placerats. —— I Luleå utgår lönen även för extra befattningshavare, där annorlunda ej särskilt bestämts, enligt ordinarie löneplanen, dock utan ålderstillägg. _ I Malmö fastställas vissa extra befattningshavares löner i lönestaten liksom de ordinaries, i viss ut- sträckning även med rätt till motsvarande ålderstillägg, för vilkas intjänande dock skall räknas endast tjänstetid utöver 3 år. För övriga extra befattningshavare i Malmö stadgas, att vederbörande myndighet ej bör sätta avlöningen högre än till 95 procent av begynnelselönen i närmast motsvarande ordinarie befattning.
Endast i Norrköping finnas två löneplaner för ordinarie personal av olika kön, n för manliga befattningshavare med 30 lönegrupper och en för kvinnliga befatt- ningshavare med 10 lönegrupper. I den kvinnliga löneplanen utgöra begynnelse- och slutlönerna i lägsta lönegruppen 1680 och 2 292 kronor och i den högsta löne- gruppen 3288 och 4 008 kronor, medan motsvarande belopp i den manliga löne- planen äro 1 920 och 2688, respektive 10380 och 12252 kronor. Annorstädes in- ordnas befattningarna, oavsett innehavarens kön, i samma löneplan. I allmänhet torde även, att döma av reglementena, på ett och annat undantag när (se nedan), gälla samma bestämmelser för kvinnor, gifta såväl som ogifta, som för män. En annan sak är, att de kommunala myndigheterna vid tillsättningen av be- fattningar kunna anlägga sådana mera restriktiva synpunkter på kvinnliga tjänste- män, enkannerligen de gifta, som t. ex. i Linköping kodifierats genom bestämmel- sen att gift kvinna ej må vinna ordinarie anställning.
Uppbyggnaden av löneplanerna har skett med större eller mindre matematisk avrundning i lönebeloppen. Skillnaden mellan begynnelselönerna i två på varandra följande lönegrupper kan förete en regelbunden stegring från den lägsta till den högsta lönegruppen, men stegringen kan också vara helt oregelmässig. Det senare beror då närmast därpå, att man vid löneplanens uppgörande främst siktat till att få löneplanebeloppen att täcka förut utgående eller vid regleringen som lämpliga ansedda löner i förekommande befattningar och velat varken i högre grad jämka lönerna efter formalmatematiska hänsyn eller taga till så många (delvis obesatta) lönegrupper, att den formellt tilltalande skalan skulle passa någotsånär till olika förekommande löner.
Ålderstilläggen ha i vissa städer, i vilka avstånden mellan lönegrupperna äro fixerade med regelbundenhet, anordnats efter den metod, som tillämpats i det stat- liga lönesystemet för nyreglerade civila verk, nämligen att samtliga utom den lägsta eller åtminstone flertalet löneklasser i en lönegrupp till beloppen samman- falla med de lägre löneklasserna i närmast högre lönegrupp (Luleå, Sundsvall, Öre- bro). Ålderstilläggen växla i dessa skalor mycket litet till antalet inom olika löne- grupper. Antingen äro de genomgående 3 eller också 4 i de lägre och 3 i de högre lönegrupperna, i vilket senare fall alltså slutlöneklasserna sammanfalla för de båda lönegrupper, som äro belägna vid övergången från 4 till 3 löneklasser.
Även i övriga löneplaner är det vanligaste 3 a 4 ålderstillägg med 4 a 3 tjänstår som förutsättning för löneklassuppflyttning. Vanligen minskas ålderstilläggen nå- got till antalet, ju högre upp på löneskalan man kommer, samtidigt som ålderstill- läggsbeloppet avsevärt ökas, så att likväl den absoluta skillnaden mellan slutlön och begynnelselön stundom kan stiga i toppen av skalan. Löner utanför löneplanen, vilka stundom icke äro åldersgraderade, förekomma, liksom inom det statliga löne- systemet, ofta för de högsta befattningshavarna, vilka i viss utsträckning, särskilt i Stockholm, även tillsättas medelst förordnande på viss tid.
I fråga om Stockholm må antecknas, att genom 1937 års lönereglering i tjänste- reglementet införts två löneplaner för ordinarie befattningshavare, avd. I för befattningshavare i chefsställning och avd. II för övriga ordinarie befattnings- havare. Befattningarna å chefslöneplanen, som omfattar fem lönegrupper, A—E, och i vilken inga ålderstillägg förekomma, tillsättas på några få undan— tag när medelst förordnande på viss tid. Samma tillsättningsform användes även för ett visst antal högre befattningar å löneplan avd. II. Antalet ålderstillägg är även enligt löneplan avd. II relativt litet: 3 upp till 24:e lönegruppen och 2 i de återstående 3 lönegrupperna. I förhållande till 1911 års lönesystem för Stockholms stad betyda de nu gällande löneplanerna en anmärkningsvärd sammanpressning av avståndet mellan slutlön och begynnelselön. Bakom denna redan i 1921 års av- löningsreglemente för Stockholm vidtagna sammanpressning låg en medveten av- sikt hos den lönekommitté, som uppgjorde förslag till nämnda reglemente, näm- ligen att bortarbeta den hänsyn till befattningshavarens privata behov, som kom-
mittén ansåg ligga i det gamla lönesystemet med många ålderstillägg (enligt det 5. k. Tenowska systemet) och av detta skäl avböjde såsom ett uttryck för behovs- principen.
Ålderstilläggen, vilka i regel samtliga äro lika stora i en och samma lönegrupp, bestämmas icke alltid till visst belopp i kronor. I Karlstad, Lund och Malmö be- stämmes flertalet ålderstillägg till beloppet efter en generell regel och utgör vart och ett 10 procent av lönen, dock med viss maximering i några lönelägen. I Malmö äro dock ålderstilläggen i vissa grupper av befattningar till krontalet bestämda i lönestaten. En anmärkningsvärd särregel ifråga om ålderstilläggen må noteras för denna stad. Till gift kvinnlig befattningshavare utgår icke ålderstillägg, med mindre för befattningen särskilt föreskrivits —— vilket är sällsynt — att innehavaren bör vara gift. Om äktenskapet upplöses, får befattningshavaren åter njuta ålderstillägg och äger då räkna sig tillgodo hela tjänstetiden före giftermålet och av tjänstetiden under äktenskapet den del, som överstiger 3 år. Denna regel torde emellertid få mindre räckvidd på grund av stadgandet, att kvinnlig tjänsteman, som ingår äk- tenskap, är skyldig att utan uppsägning avgå från befattningen vid nästföljande kvartalsskifte, med rätt likväl för myndigheten att, om den så prövar lämpligt, ånyo anställa henne.
För att giva ett begrepp om löneplanernas (eller lönestaternas) skiftande utse- ende meddelas nedan i en sammanfattande tabell några viktigare drag av dessa, nämligen antalet lönegrupper, begynnelselönen i lägsta och högsta lönegruppen, minsta och största avstånden mellan två på varandra följande lönegrupper samt antalet, storleken och tiden för intjänandet av ålderstillägg i lägsta och i högsta lönegruppen.
Begynnelse- Ål . .. . lönen i Avståndet derstillaggen A t 1 ;. .. mellan två S t d Idh;— Ifögrf'å? hägg? lönegrupper i lägsta löne- i högsta löne- a ggg? gruppen gruppen gruppen gruppen lägst högst tid tid kr. kr. kr. kr. antal år kr. antal år kr. Borås ............ 31 1 1 600 13 000 100 1 200 4 3 150 2 5 600 Gävle ............ 43 550 8 400 0 1 000 4 3 50 3 4 600 Göteborg ......... 28 2 400 12 360 0 600 4 3 180 3 5 600 Karlstad .......... Saknar linereglemente 3 _3 10% 2 5 500 Linköping ........ 35 1 1 536 10 920 132 636 4 3 156 4 3 660 Luleå ............. 37 2 100 14 200 150 500 4 3 150 3 3 500 Lund ............. 32 1 000 8 000 50 800 4 3 10 % 3 4 10 % Malmö ............ Saknar löneplan 5 3 10% 2 5 210% Norrköping manl ............ 30 1 1 920 10 380 132 948 4 3 192 3 3 624 kvinnl. ......... 10 1 650 3 288 132 276 3 3 204 3 3 240 "Stockholm avd. 1 (ch.) ..... 5 13 500 21 000 1 500 3 000 — — — _- —— _ avd. 11 (övr.) . .. 27 1 980 15000 180 1 260 3 3 144 2 3 900 Sundsvall ......... 57 780 18 900 90 480 3 3 90 3 3 4th Örebro ........... 25 1 440 9 636 120 720 5 3 120 3 3 780 1 I denna lönegrupp är ingen befattningshavare placerad. — ? Dock högst 1 080 kronor.
Löneplanerna omfatta i regel ej städernas samtliga befattningshavare. Ofta ligga, såsom nämnts, de högsta befattningarna utanför; även personalen vid rädhusrätter, magistrater och exekutionsväsen ligger ofta utanför löneplanen. Beträffande inne- havare av befattningar, där sportler förekomma, växlar bruket. Där sportlerna in-
% dragits till staden —— tendensen går i denna riktning — placeras befattningshavaren i vanlig ordning på löneplanen. Eljest inordnas han i löneplanen efter den fasta kontantlönens storlek eller efter denna kontantlön jämte ett beräknat belopp av sportler, eller ock uteslutes — såsom i Lund »— från löneplanen varje befattnings- havare, vars löneförmåner mera väsentligt äro förbundna med sportler, liksom sådan befattningshavare, vars löneförmåner äro förbundna med rätt till inkomst av privatpraktik eller annat. Bisysslebefattningarna äro även i regel uteslutna från löneplanen.
Avlöning vid tjänstledighet. I de större av de undersökta städerna äro be- stämmelserna om avlöning vid tjänstledighet av olika slag utformade mera i detalj, medan de mindre städerna stundom ha mera summariska föreskrifter, varvid regle- mentena i stället lämna vederbörande myndighet eller lönenämnd relativt vid- sträckt befogenhet att fastställa löneavdrag efter skälighetsprövning i olika fall.
Bland de i övrigt skiftande bestämmelserna återfinner man åtminstone två regler nästan genomgående lika — Stockholm numera dock undantaget —— nämligen att oavkortad avlöning utan varje skälighetsprövning utgår vid tjänstledighet för vanlig sjukdom under högst 30 dagar per kalenderår och vid sjukledighet på grund av olycksfall i tjänsten under högst 180 dagar i följd. Den förra tidsperioden be- gränsas på sina håll så, att oavkortad avlöning utgår högst 30 dagar under 12 må- nader i följd (Malmö) eller under en sammanhängande sjukdomsperiod av högst 30 dagar, alltså oavsett om den faller på olika kalenderår (Göteborg). I Karl- stad, som saknar skriftliga bestämmelser, medgives i praxis, enligt uppgift från stadskamreraren, en månads avdragsfri sjukledighet, därest tjänsten kunnat upp— rätthållas utan särskild vikariatskostnad för staden. I Linköping och Lund utvidgas åter tidsperioden till att motsvara, utöver de 30 dagarna, tiden för ännu icke uttagen semester. Om sjukledigheten sträcker sig in på nytt kalenderår, äger befattningshavare i Lund enligt direkt stadgande uttaga även det årets semester under sjukdomen. Samma stad utsträcker jämväl den avdragsfria ledigheten vid olycksfall i tjänsten till högst ett år. I flera städer lämnar reglementet befogenhet för vederbörande myndighet eller för lönenämnden att medgiva förlängning av tiden för avdragsfri ledighet i anledning av olycksfall i tjänsten utöver 180 dagar.
Vid sjukledighet utöver dessa avdragsfria tidsperioder avdrages visst belopp, an- givet i reglementena antingen såsom tjänstgöringspenningar (Gävle, Lund), tjänst- ledighetsavdrag (Luleå, Norrköping, Örebro), viss del av begynnelselönen i befatt- ningen (30 procent i Borås, Göteborg, Linköping) eller viss del av avlöningen (30 procent i Malmö). Vid olycksfall i tjänsten utgör detta sjukavdrag merendels endast maximigräns för ett av vederbörande myndighet eller lönenämnd fastställt avdrag. Vid vanlig sjukdom ökas avdraget stundom efter viss tid, såsom efter 120:e sjukdagen (Sundsvall) eller 180:e sjukdagen (Luleå), eller efter den tid av 6 måna— der, för vilken sådant avdrag vidkänts, dock endast därest särskilda omständigheter giva anledning till sådan ökning (Lund).
Enligt Stockholms nya tjänstereglemente ha de avdragsfria sjukledigheterna bort- fallit. Ordinarie befattningshavare, som av sjukdom, konvalescens eller svag hälsa är oförmögen att förrätta sin tjänst, får vidkännas avdrag med 1/3 av tjänstgörings- penningarna. I gengäld har denna period med ringa avdrag fastställts till två måna-» der av kalenderår mot förut en månad utan något avdrag. Vid ledighet utöver två månader utgår endast lönen. Extra ordinarie tjänsteman får vid dylik oförmåga att förrätta tjänsten vidkännas 10 procents avdrag å avlöningen under en månad per kalenderår och 30 procent vid ledighet härutöver, dock ej under längre tid än 11 månader. Vid fortsatt sjukdom avgör tjänstenämnden, om någon del av av- löningen må utgå. Extra tjänsteman, vilken som sådan varit fortlöpande anställd de sista 12 månaderna, vidkännes under motsvarande förhållanden under en månad
per kalenderår 20 procents avdrag å avlöningen och under högst 11 månader 40 procents avdrag. För tid därutöver avgör tjänstenämnden.
De begreppsklyvningar, som göras för olika slag av sjukledighet, äro i detta sammanhang av mindre intresse. I förbigående må dock nämnas några. Med vanlig sjukdom jämställes i Gävle konvalescens och svag hälsas vårdande. Så sker också i Stockholm och Göteborg, men den avdragsfria eller med ringa avdrag förbundna ledigheten avgränsas där till fall av oförmåga att förrätta tjänsten på grund av dessa förhållanden. Vid tjänstledighet i övrigt för sjukdom, konvalescens eller svag hälsas vårdande är i sistnämnda båda städer avdraget större: förutom tjänstgöringspenningarna halva lönen (Stockholm) eller så mycket, som enligt vederbörande myndighets beprövande erfordras för befattningens upprätthållande, dock minst 30 procent av begynnelselönen (Göteborg). Viss sjukdom kan uteslutas från att föranleda avdragsfri ledighet, nämligen sådan som härleder sig från sjuk- dom eller lyte, som förefanns vid tjänstens tillträdande men ej prövades utgöra hinder för erhållande av tjänsten (Malmö). Med olycksfall i tjänsten jämställes misshandel i tjänsten (Norrköping), våld eller annan misshandel i tjänsten (Lin- köping, Sundsvall), smitta ådragen under tjänstutövning (Göteborg, Malmö m. fl.). I Malmö behandlas dock så endast smitta, ådragen i tjänsten från insjuknad eller avliden person, som tjänstemannen haft att vårda eller transportera eller med vil- kens bostad eller tillhörigheter han haft att taga befattning på grund av sjukdomen eller dödsfallet. I Stockholm ingår såväl olycksfall som misshandel i tjänsten under begreppet »skada, åsamkad i tjänsten».
Vid tjänstledighet till förhindrande av smittospridning kan utgå oavkortad lön utan tidsbegränsning (Göteborg, Sundsvall, Örebro) eller under samma tidsperiod som vid olycksfall eller skada i tjänsten (Gävle, Stockholm) eller som vid vanlig sjukdom (Linköping, Luleå).
Vid tjänstledighet för fullgörande av offentligt uppdrag förekommer den regeln, att befattningshavaren skall avstå så mycket av avlöningsförmånerna, som er— fordras för tjänstens skötande eller eljest av vederbörande myndighet, lönenämnd eller stadsfullmäktige prövas skäligt, dock minst tjänstgöringspenningarna, 30 pro— cent av begynnelselönen eller dylikt. En dylik bestämmelse förekommer regel- mässigt vid tjänstledighet för enskilda angelägenheter (även angiven som rest- gruppen »tjänstledighet av annan orsak»). Ibland fastställes i reglementet visst avdrag avsevärt högre än 30 procent. Vid offentligt uppdrag prövas stundom av lönenämnd eller den myndighet, varunder befattningshavaren lyder, om och i vad mån avdrag skall göras (Linköping, Malmö). Vid kommunalt uppdrag, som anförtrotts av staden själv eller under vissa förutsättningar av annan kommun, förekommer att hela lönen utgår, dock med avdrag i den mån uppdraget är betalt (Göteborg). Av offentliga uppdrag ställes riksdagsmannauppdrag ofta i särställning genom lägre avdrag: endast tjänstgöringspenningarna (Lund), 50 procent av lönen (Göteborg), högst vad som svarar mot ersättningen för uppdraget (Stockholm), det i reglementet fastställda tjänstledighetsavdraget (= sjukledighetsavdrag efter avdragsfri tid) (Norrköping, Örebro). En gradering av avdraget efter längden av det offentliga uppdraget förekommer i Sundsvall: 30 procents avdrag till och med 90:e dagen och 50 procent för återstående tid. Med enskilda angelägenheter jäm- ställes ibland svag hälsas vårdande (jämför dock ovan om Göteborg och Stock- holm; observera även Linköping, där svag hälsas vårdande sättes i samma avdrags- klass som sjukledighet utöver 30 dagar). I särklass bland enskilda angelägenheter ställas i Sundsvall särskilt ömmande fall, såsom nära anhörigs sjukdom eller död, ingående av äktenskap eller dylikt. Vid tjänstledighet i sådana fall under högst 10 dagar i följd göres ett avdrag å 50 procent av lönen. Å andra sidan skärpas bestämmelserna där för andra slag av enskilda angelägenheter: ingen del av lönen utgår med mindre stadsfullmäktige annorledes besluta för varje särskilt fall. I Malmö märkes en bestämmelse, enligt vilken myndighet vid tjänstledighet av
»annan orsak» äger medgiva, att avlöningen må utgå oavkortad sammanlagt högst 30 dagar för ett kalenderår, dock i följd högst 30 dagar, under förutsättning att någon kostnad icke förorsakas av ledigheten.
Vid tjänstledighet för värnplilctstjänstgöring utgår merendels viss del av begyn- nelselönen, 1/3, 30 procent eller belopp bestämda av lönenämnden efter prövning i varje särskilt fall. I fråga om annan militärövning i fredstid växla förhållandena mera; i flertalet fall får lönen ej alls behållas.
Vid tjänstledighet för fortsatt utbildning i yrket lämna vissa städer enligt särskilda stadganden (jämför även ovan om rätten för myndighet i Malmö att vid tjänst- ledighet av »annan orsak» ge full lön) större eller mindre löneförmåner åt sina befattningshavare: lön och tjänstgöringspenningar, om ledigheten ej medför kost- nad för staden, eljest endast lönen (Lund); full lön, dock endast undantagsvis, vid studieresa eller genomgång av läroanstalt (Göteborg); oavkortade löneförmåner vid ledighet för att å annan ort göra iakttagelser eller idka studier eller utföra arbeten, som kunna tjäna stadens intressen (Örebro).
Permission utan avdrag å lönen kan vanligtvis i högst 3 dagar beviljas av ve- derbörande chef vid »särskilda», »trängande» eller »giltiga» skäl.
Semesterförhållanden. Tiden för semester — varunder njutes full avlöning —— är i regel graderad med hänsyn både till tjänsteställning och till levnadsålder. De lägre befattningshavarna ha vanligen en semester å 14 eller 15 dagar med förläng- ning till 21 eller 20 dagar från och med det år vederbörande fyller 40 år (i Borås 40 för man, 35 år för kvinna). I Göteborg och Stockholm förekomma flera än två semesterklasser för den lägre befattningshavargruppen (i Göteborg omfattande lönegrupperna 1—18, i Stockholm lönegrupperna 1—22 av löneplanen avd. II). I Göteborg är tiden 14, 19 och 27 vardagar för befattningshavare i åldern respektive under 30 år, 30—39 år och 40 år eller mera (förhöjningen i semestern tillträdes fr. o. ni. det år, då befattningshavaren fyller 30, respektive 40 år). I Stockholm är tiden 21 dagar till och med det år befattningshavaren fyller 30 år och 30 dagar därefter, varjämte för befattningshavare i lönegrupperna 20—22 semestertiden blir 40 dagar från och med det år, de fyllt 46 år. Somliga städer ha jämte den lägre gruppen endast en semestergrupp, omfattande de högre och högsta befattningsha— varna, vilkas semester vanligen då är bestämd oavsett levnadsåldern (Borås, Göte- borg, Stockholm). De högre och högsta tjänstemännens fasta semestertider växla från 27 vardagar (Göteborg) till 45 dagar (Stockholm). Andra städer uppdela befattningshavarna efter tjänsteställningen i 3 eller 4 grupper med olika långa se- mestertider, vilka då kunna stiga i samtliga grupper med 5 dagar eller en vecka från och med det år vederbörande fyller 40 är (Linköping, Sundsvall). I Norr- köping, som har 4 olika grupper med hänsyn till tjänsteställning, graderas tiden icke alls efter levnadsåldern. I Luleå, som har relativt generöst tilltagna semester- tider, ökas tiden från och med det år befattningshavaren fyller 40 är såväl i den högre gruppen, huvudsakligen omfattande chefstjänstemän, som i den lägre grup- pen. vilken omfattar tjänstemännen i allmänhet: i den förra gruppen från 30 till 45 dagar och i den senare från 25 till 35 dagar. Sjuksköterskor utgöra i vissa städer en grupp, för vilken stadgas längre semester än för andra befattningshavare i samma tjänstegrad: 30 dagar, för röntgensköterskor till och med 45 dagar, oavsett levnadsåldern (Stockholm); 35 dagar före det år, vederbörande uppnår 30 lev- nadsår, och 42 dagar därefter (Malmö).
Avvikelser från de här anförda allmänna semesterreglerna förekomma i viss ut- sträckning.
Beträffande semesterns användning förekommer i Luleå ett särskilt stadgande, vilket kan vara av intresse att citera: »Semester skall i görligaste mån användas till rekreation, i följd varav det vare befattningshavaren förbjudet att under se— mestertid antaga avlönat arbete eller uppdrag, vid äventyr att avlöning icke under
semestern utgår.» För Göteborgs del är att märka ett direkt stadgande, att befatt- ningshavare icke är berättigad till semester under den tid, han på grund av sjuk- dom är förhindrad att bestrida sin tjänst; vederbörande myndighet dock obetaget att, sedan sjukdomen upphört, bereda befattningshavaren ny semestertid i stället för den förlorade, i den mån detta kan ske under löpande kalenderår. Enligt till- lämpningsföreskrift innebär detta, att befattningshavare, som insjuknar under se- mester, är berättigad att avbryta denna, om han omedelbart insänder anmälan där- om jämte läkarintyg och myndigheten finner sjukdomen vara »av allvarligare be- skaf f enhet » .
Vikariatsersättning. Bestämmelserna om avlöning vid vikariat å högre eller jämställd tjänst äro skiftande. Vanligen stadgas skyldighet för befattningshavare att bestrida sådana vikariatsförordnanden upp till 3 månader per kalenderår men utan ovillkorlig rätt till särskild ersättning vid vikariat för semesterledig och sjuk- ledig befattningshavare (Borås, Gävle, Luleå, Norrköping). I Stockholm gäller den- na skyldighet endast förordnande hos den nämnd, under vilken befattningshavaren hör. Ersättning vid vikariat utgår vanligtvis endast i den mån befattningens ordi- narie innehavare avstår några löneförmåner. I Göteborg utgår ersättning vid alla vikariatsförordnanden utom semestervikariat; sådana är befattningshavaren skyldig att utan ersättning bestrida under sammanlagt högst två månader per kalenderår. I somliga reglementen förutsättes däremot, att vikariatsersättning alltid skall utgå vid vikariatsförordnanden i allmänhet (Linköping) och ej blott vid vakanser eller då ordinarie befattningshavaren avstår löneförmåner. Stundom förekommer en be- stämmelse om att semestervikarie må uppbära vikariatsersättning endast i det fall, att han anses icke genom förordnandet förvärva merit för erhållande av högre be- fattning samt att medel finnas anslagna för sådan ersättning, medan andra vikarier i regel erhålla särskild ersättning (Malmö).
Där vikariatsersättning skall förekomma, föreskrives stundom, att den till belop- pet skall beståmmas av vederbörande myndighet. I de fall, där reglementena fast- ställa ersättningsbeloppen, växla bestämmelserna avsevärt. En vanlig regel är emellertid, att ordinarie befattningshavare under avstående av tjänstgöringspennin- garna i den egna befattningen erhåller tjänstgöringspenningarna i den uppehållna befattningen eller, vilket torde vara ekonomiskt ungefär likabetydande, 25 a 30 procent av skillnaden mellan begynnelselönen i den uppehållna och i den egna be- fattningen. Beträffande långtidsvikariat förekommer någon gång bestämmelsen, att befattningshavaren erhåller en särskild ersättning, till beloppet motsvarande den löneökning, som den förordnade skulle erhålla vid förflyttning till den befattning, som på förordnande upprätthålles. Därest vikarien samtidigt bestrider sin egen tjänst, erhåller han jämte full lön i denna ofta ett tillägg, bestående av tjänstgö- ringspenningarna eller av 25 a 30 procent av begynnelselönen i den befattning, å vilken han har vikariatsförordnande.
Fasta eller rörliga löner. Den rörliga löneformen dominerar bland de un- dersökta städerna. Fasta löner förekomma för befattningshavare i allmänhet en- dast i Borås, Göteborg, Linköping och Norrköping. Lärarpersonalens löner torde i regel vara rörliga på grund av det statliga dyrtidstillägget. Det må dock nämnas, att Borås och Göteborg gjort även lärarlönerna —— vilka i Borås äro fastställda genom beslut av år 1930 och i Göteborg av åren 1929 och 1930 — orörliga genom minskning och ökning av kommunens lönetillägg, allteftersom det statliga dyr- tidstillägget stiger och sjunker. Genom stadsfullmäktigebeslut 1935 har emeller- tid i Göteborg för denna personal med undantag för dåvarande ordinarie be— fattningshavare, så länge de kvarstå i innehavande befattningar — stadgats skyl— dighet att underkasta sig de jämkningar i själva lönen, som med hänsyn till ändrat penningvärde framdeles kunna bliva beslutade och icke strida mot lag eller för-
fattning. För befattningshavarna i allmänhet hade ett motsvarande stadgande gi- vits i lönereglementet av år 1934. I Borås ha stadsfullmäktige förbehållit sig rätt att verkställa lönerevision, därest levnadskostnadsindex varaktigt ändrats med minst 10 enheter från 1930 års nivå. Även i Malmö och Norrköping förekomma stad- ganden om skyldighet för befattningshavare i allmänhet att med hänsyn till ändrat penningvärde underkasta sig omreglering av de fasta lönerna, nämligen därest in- dextalet nedgår i Malmö under 134, respektive i Norrköping under 150, dock med vissa fastställda gränser för minskningen.
Rörligheten hos lönerna är endast i tre städer, Luleå, Malmö och Stockholm, in- skriven i själva lönereglementena (antagna respektive 1931, 1926 och 1937). Blott i dessa fall är konstruktionen av rörligheten mera särpräglad. För de övriga stä- derna, som merendels årligen besluta dyrtidstillägg och ofta även utfärda särskilda författningar därom, äro författningarna mer eller mindre noggrant kalkerade på äldre eller nyare statliga dyrtidstilläggsbestämmelser. I Karlstad, med undantag för vissa befattningar, och i Sundsvall utgår dyrtidstillägg i enlighet med nu gäl- lande dyrtidstilläggskungörelse för statliga befattningshavare i allmänhet (Sv. fört.- saml. 265/1923 med senare ändringar), i Karlstad såsom vid de oreglerade verken och i Sundsvall för alla de befattningar, vilka erhöllo lönereglering 1936, såsom vid de nyreglerade verken och för övriga befattningar (överförda å s. k. äldre stat) såsom vid de oreglerade verken. I Lund motsvara gällande bestämmelser de för de nyreglerade verken tillämpade grunderna, dock med iakttagande av att hälften av talet för levnadskostnadsökningen minskas med 12 enheter i stället för 18 och att tillägg utgår å högst 750 kronor per månad i stället för å högst 700. Örebro och Gävle kopiera äldre statliga författningar, närmast 1921 års kungörelse om all- männa grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.
Vad angår de mera särpräglade konstruktionerna av det rörliga tillägget, må nämnas, att i Malmö lönen enligt 1926 års gällande avlöningsreglemente består dels av ett grundbelopp, som innefattar den för befattningen fastställda lönen jämte förekommande förmans- och placeringstillägg, i reglementet bestämda ålders-, be- fordrings— och löneregleringstillägg ävensom genom särskilda stadsfullmäktigebeslut tilldelade personliga lönetillägg, löneregleringstillägg eller tillerkänd ersättning för tantiem, dels av ett rörligt tillägg å i allmänhet hela grundbeloppet eller i sär- skilda fall viss del därav, dels oclc i vissa fall av vederlag för indragna sportler m. m. Den procentsats, efter vilken det rörliga tillägget utgår, fastställes för varje kalen- derår efter medeltalet av de fyra vid ingången av september månad året dessför- innan senast bekantgjorda officiella levnadskostnadsindextalen. Tilläggsprocenten utgör hälften av skillnaden mellan detta medeltal och talet 144, i förekommande fall avrundad nedåt till helt tal. Det rörliga tillägget ligger sålunda 4 procent lägre än det statliga dyrtidstillägget för nyreglerade verk vid motsvarande levnadskost- nadsindextal men har en starkare »eftersläpning» i förhållande till levnadskost- nadernas rörelser. Tillägget stiger ej högre än med hänsyn till ett levnadskostnads- indexmedeltal på 204 och utgår alltså med högst 30 procent.
Luleå och Stockholm lämna de enda exemplen på att det i lönereglementet till siffran angivna avlöningsbeloppet gjorts automatiskt rörligt nedåt. Då lönenämn- den i Luleå framlade förslag till 1931 års nu gällande lönereglemente, föreslog nämnden införande av fasta löner under hänvisning bland annat till 1928 års löne- kommittés förslag beträffande statstjänstemannalönerna, dock med det förbehållet, att stadsfullmäktige skulle äga ändra lönerna efter förslagsvis 5 år, därest levnads- kostnadsindex då varaktigt ändrats med 10 enheter. Tron på prisnivåns relativa stabilisering gäckades emellertid, innan förslaget hunnit antagas. I stället för ett tidigare komplicerat tilläggssystem beslöto stadsfullmäktige i reglementet införa ett på ungefär samma sätt verkande system med rörlighet uppåt och nedåt. Nuva— rande bestämmelser innebära, att lönerna (inklusive ålderstilläggen) ökas, respek— tive minskas med 0.4 procent för varje enhet, varmed levnadskostnadsindex över—
eller understiger talet 170, dock att minskningen upphör vid 135. Sänkningen kan alltså uppgå till högst 14 procent.
I Stockholm utgick till den 1 juli 1937 jämte de fasta avlöningsförmånerna dels ett i reglementet av år 1921 inskrivet rörligt lönetillägg, dels en är för år beviljad provisorisk förhöjning med 1/4 av detta rörliga tillägg, dock med viss maximering. Dessa tillägg och förhöjningar utgingo efter kvartalsvis bestämda procentsatser. Procentsatsen för själva det rörliga tillägget utgjorde 3/5 av skillnaden mellan lev— nadskostnadsindex och talet 133, i förekommande fall avrundad nedåt till helt tal. Vid 1937 års lönereglering skedde en övergång till nytt system, såtillvida att de i löneplanerna fastställda lönerna gjordes rörliga uppåt och nedåt efter levnads- kostnadernas avvikelser från levnadskostnadsindextalet 150. Tillägget eller avdraget utgöres av den procentsats av lönerna, som motsvarar 2/8 av det antal enheter, varmed levnadskostnaderna avvika från talet 150, procentsatsen dock avrundad till närmaste hela tal. Anordningen innebär, att lönerna höjas eller sän- kas med samma procent, varmed levnadskostnaderna avvika från 150 (full »kompen— sation»). I det avlöningsbelopp, varå tillägg beräknas, ingår uttryckligen enligt regle- mentet även fastställd ersättning för åtnjutna naturaförmåner, beklädnadsbidrag eller särskilda arvoden samt, om och i den mån tjänstenämnden sådant beslutar, sportler och uppbördsprovision eller andra särskilda förmåner med av nämnden i varje särskilt fall fastställt belopp. Rörligt tillägg beräknas icke på familjepen- sionsavdragsbeloppet.
Netto- eller bruttolönesystem. Nettolönesystem —— eller avdragsfria pen- sioner —— förekommer bland de undersökta städerna i Gävle samt, såvitt angår tjänstepensioner, i Malmö och Stockholm. I de övriga städerna betala befattnings— havarna bidrag till såväl tjänste- som familjepensionerna. Den del av kost- naderna, som städerna själva svara för, är mycket betydande och uppgår i de fall, där befattningshavarens och stadens bidrag äro så bestämda, att man direkt kan avgöra frågan, till 2/3 eller mera av de totala kostnaderna (Borås, Karlstad). Meren- dels äro tjänste— och familjepensionerna ordnade i ett sammanhang och en enhet- lig avgift utgår för båda förmånerna, vanligen högre för manlig befattningshavare än för kvinnlig. I de tre största städerna har familjepensioneringen emellertid ordnats för sig genom obligatoriskt delägarskap för de ordinarie befattningshavarna i änke- och pupillkassor, vilka äro garanterade men ej i större omfattning ekono- miskt understödda av respektive städer. I princip avses nämligen att avgifterna försäkringstekniskt sett skola täcka pensionskostnaderna, sedan kassornas verksam- het väl kommit igång. I samband med 1937 års lönereglering har för Stockholms del gjorts den förändringen, att staden vidtagit åtgärder för övertagandet av familje- pensioneringen. I tjänstereglementet stadgas särskilda familjepensionsavdrag för ordinarie och extra ordinarie personal med för varje lönegrupp, respektive löne- grad lika stora och i löneplanen angivna årliga belopp. Beloppen ha beräknats så, att de skulle motsvara omkring 5 procent av tjänstepensionen i vederbörande lönegrupp. Till dess övertagandet av familjepensionskassan är fullbordat, erläg- ' gas avgifterna till kassan av staden, i den mån de icke överstiga de i löneplanen fastställda avdragen. Förekommande sådana överskott har befattningshavaren under tiden att gälda själv.
Själva försäkringen sker antingen genom anslutning till en fristående försäk- ringsinrättning, exempelvis Sveriges kommunalanställdas pensionskassa (S. K. P.), eller genom att staden själv i någon form handhar densamma. Den förra vägen, som bland mindre städer är vanlig — i slutet av år 1935 hade 45 städer anmält sina manliga och 38 städer sina kvinnliga tjänstemän i allmänhet till S. K. P. _ har valts av Luleå och Karlstad, av sistnämnda stad dock endast såvitt angår be- fattningshavare födda 1893 eller senare. Både äldre och yngre befattningshavare betala i Karlstad årliga avgifter, avseende tjänste— och familjepensioneringen till-
sammans. Av avgifterna till S. K. P. betala befattningshavarna själva en mindre de], män 30 och kvinnor 20 procent, dock med en begränsning till högst 5, respek- tive 3 1/2 procent av den till kassan anmälda lönen. Avgifterna för de äldre be- fattningshavarna bestämmas efter samma grunder. I Luleå betala befattningshavarna 1/3 och staden 2/3 av avgifterna till S. K. P. Dock må befattningshavarens bidrag ej överstiga 10 procent av den anmälda lönen.
Där städerna själva handha försäkringen, bilda de antingen —— såsom t. ex. Borås —— en pensionskassa, till vilken för tjänste- och familjepensionering erläggas för- säkringstekniskt beräknade årsavgifter, av vilka befattningshavaren betalar 1/3 och staden 2/3, eller också upptagas av befattningshavarna till tjänste- och familjepensio- neringen vissa som skäliga ansedda årliga bidrag, vilka avsättas till en stadens pen— sionsfond utan samtidig fondering av stadsmedel. I det senare fallet kunna givetvis pensionsfondens medel för avsevärd tid framåt ej användas till bestridande av stadens pensionskostnader, åtminstone ej utöver avkastningen (Norrköping, Örebro) eller utöver den del, som försäkringstekniskt beräknats motsvara till fonden inbetalta avgifter och andra inkomster (Lund), utan städerna hava att själva till större delen direkt bekosta pensionerna av sina löpande inkomster. Pensionsavdragen i Lund äro årligen 45 procent av pensionsunderlaget för manlig befattningshavare och 3 procent för kvinnlig, dock att enligt övergångsbestämmelserna för befattningshavare, som voro i tjänst vid pensionsreglementets ikraftträdande, tills vidare göras lägre avdrag, nämligen för manlig befattningshavare med 1'5 procent och för kvinnlig intet avdrag. I Norrköping uppgå avdragen1 för manlig befattningshavare till 5 procent av tjänstepensionsunderlaget i 1:a och 67 procent i 30:e lönegruppen av den manliga löneplanen samt för kvinnlig befattningshavare till 47 procent i 1:a och 613 procent i 10:e lönegruppen av den kvinnliga löneplanen, medan bidragen i Örebro utgöra 3 procent av avlöningar, ej överstigande 2 000 kronor, med en stegring av 01 procent för varje påbörjat 100-tal kronor i löneinkomst, dock högst upp till 7 procent, var- jämte befattningshavare, som tillträtt sin befattning efter fyllda 25 år, erlägger en retroaktivavgift, vilken dock är obligatorisk endast för män.
I Göteborg, där befattningshavarna enligt ett av stadsfullmäktige år 1934 an- taget, ehuru överklagat, allmänt pensionsreglemente skola bidraga till tjänstepen- sioneringen (tidigare synes nettolönesystem hava varit gällande) och där familje- pensioneringen, som nämnts, är ordnad genom obligatoriskt medlemskap i änke- och pupillkassa, stadgar reglementet intet om tjänstepensionsavdragens fondering. Dessa avdrag uppgå till högst 33 procent av pensionsunderlaget och må i intet fall beräknas å högre pensionsunderlag än 11 700 kronor.
För Stockholms del, där nettolönesystem tillämpas i fråga om tjänstepensionering- en, märkes likväl en pensionsfond, vars inrättande stadsfullmäktige beslöto 1927 och från vilken tjänstepensionerna efterhand skola bestridas. Erforderliga bidrag till fonden skola såsom årliga anslag uppföras på respektive myndigheters utgifts- stater för hos denna anställd personal. Fonden avser främst att åstadkomma en lämpligare fördelning i tiden av stadens pensionskostnader. Bidragen utgå sålunda ej av personalens löner.
I flertalet av de undersökta städerna förekomma tjänste- och även familjepensio- ner också till andra än de ordinarie befattningshavarna. Reglementena angivas t. ex. gälla antingen för personal direkt upptagen å pensionsstaten — där även andra än ordinarie innehavare av befattningar å lönestaten äro medtagna, bl. a. enligt kollek- tivavtal anställda arbetare, som varit i stadens tjänst minst 5 år (Lund) _ eller för personal med »fast anställning» (Borås, Göteborg, Linköping, Karlstad m. fl.) eller
' Utom för befattningshavare, vilkas familjepensionering är ordnad genom anslutning till )Civila ämbets— och tjänstemäns i Norrköping understödsförening». För en sådan befattnings— havare äro avgifterna avsevärt lägre och uppgå exempelvis i 30:e lönegruppen till endast 21 procent.
»anställning av ordinarie natur» (Malmö), vilka begrepp därefter närmare bestäm- mas. Förutom ordinarie befattningshavare avses då vanligen i pensionsreglemen- tena timavlönade arbetare, som varit oavbrutet sysselsatta i stadens tjänst sedan minst 3 år tillbaka, och sådan personal, som av stadsfullmäktige förklarats inneha fast anställning, samt stundom även annan personal. I Stockholm stadgas tjänste- pensioner till ordinarie och extra ordinarie befattningshavare och, liksom i Luleå, enligt särskilt reglemente, till förmån och arbetare. I Gävle, där gällande pensions- reglemente tillkommit år 1906 och nytt reglemente håller på att utarbetas, stadgas pensionsrätt endast för tjänstinnehavare, upptagna på den år 1911 upprättade pen- sionsstaten. Åt övriga liknande befattningshavare plägar dock beviljas ett under- stöd, beräknat efter grunderna för pension åt tjänstinnehavare upptagen å pen- sionsstaten. Arbetare i stadens tjänst erhålla på samma sätt varierande understöd. Även de efterlevandes »pensionering» sker i form av understöd, beviljade efter an- sökan i varje särskilt fall.
Avlöningsbelopp. För att ge en belysning av lönesättningen inom flertalet av de behandlade städerna har gjorts en sammanställning av lönerna (begynnelse- och slutlöner) i vissa befattningar (se bilagan i slutet av denna promemoria).
Vid jämförelser mellan de för olika städer angivna lönerna måste man givetvis gå fram med stor försiktighet. Man måste räkna med möjligheten att större eller mindre skiljaktigheter i omfattning och art av arbetsgöromålen kunna finnas mellan lika benämnda befattningar i olika städer. Särskilt i fråga om sådana befattningar, av vilka finnes endast en i varje stad, ligger det nära till hands att antaga växlingar i arbetsbörda och ansvar med hänsyn till städernas storleksförhållanden.
II. Arbetarpersonal.
Arbetarpersonalens löne- och tjänsteförhållanden regleras i samtliga de under- sökta städerna av kollektivavtal. Kollektivavtalen äro noga att skilja från de arbets- avtal, vilka grunda själva anställningen för arbetarna. Kollektivavtalen utgöra endast normen för innehållet i de enskilda arbetsavtalen eller, tydligare uttryckt, överens- kommelser om villkoren i de arbetsavtal, som slutas inbördes mellan enskilda med- lemmar av de i kollektivavtalet deltagande arbetsgivar- och arbetarorganisationerna. Ofta torde emellertid även de arbetsavtal, som slutas mellan den enskilde arbets- givaren och oorganiserade arbetare, normeras efter kollektivavtalens grunder. De allmänna kommunala kollektivavtal (kommunalarbetaravtalen), som gälla i de be- handlade städerna, äga enligt sin lydelse tillämpning på all den vid respektive kom- muners industriella verk, allmänna arbeten, trafikföretag eller andra i specialbe- stämmelserna angivna arbetsområden anställda personalen, alltså den organiserade såväl som den oorganiserade, med undantag av dels förmän och andra arbetsled- ningens särskilda förtroendemän, dels arbetare vid reservarbeten.
Den kollektivavtalsanställda sjukvårds— och fattigvårdspersonalen ingår ej under detta kollektivavtal. För dessa personalgrupper äro endast de egentliga avlönings- förhållandena reglerade genom kollektivavtal, medan tjänsteförhållandena i allmän- het äro fastställda i reglementen, utfärdade av vederbörande kommunala styrelse eller direktion. Onekligen är denna personal i viss utsträckning ej hänförlig till »arbetarpersonal» i hävdvunnen mening, och dess motsvarigheter i statstjänst, ex- empelvis viss sjukvårds- och ekonomipersonal vid sinnessjukhusen, avlönas stundom såsom befattningshavare enligt civila avlöningsreglementet. Att gruppen i sin helhet behandlas i detta sammanhang, är motiverat av den likhet med den egent- liga arbetarpersonalens tjänste- och lönebestämmelser, som kollektivavtalen med- föra.
Kollektivavtalen träffas genom förhandlingar mellan vederbörande kommunala myndighet samt Svenska kommunalarbetareförbundet och dess lokalorganisation på platsen. Härvid gälla liksom vid tolkningstvister de förhandlingsregler, som fast- ställts genom avtal mellan Svenska städernas förhandlingsorganisation, till vilken de undersökta städerna liksom i regel övriga större och medelstora städer äro an- slutna, och Svenska kommunalarbetareförbundet.
Kollektivavtalen bestå dels av allmänna bestämmelser, vilka äro lika för alla de undersökta städerna, dels av specialbestämmelser för respektive städers olika verk eller arbetsområden, angivande de skiftande lönebestämmelserna in concreto, bland annat tidlönerna för olika slags arbetare, vissa ackordspriser, lönerna vid skift- arbete, clen ordinarie arbetstiden, uppsägningstid, den personal som vid olika verk är att betrakta såsom förmän etc.
Nedan lämnas först en redogörelse för några viktigare allmänna (gemensamma) bestämmelser, som avse arbetarnas anställnings- och löneförhållanden. För belys- ning av olikheterna i jämförelse med tjänstemannaställningen behandlas de först- nämnda relativt ingående. Vad i dessa bestämmelser reglerats, må enligt avtalen icke bli föremål för behandling i specialbestämmelser för städernas olika verk och arbeten i andra avseenden än i de allmänna bestämmelserna uttryckligen angivits.
I en senare avdelning av redogörelsen behandlas den kollektivavtalsanställda sjuk- vårds- och fattigvårdspersonalens anställnings- och löneförhållanden, i den mån de avvika från kommunalarbetarnas förhållanden.
a. Kommunalarbetarna i allmänhet.
Arbetares antagande och avskedande. Vid arbetares antagande upprättas ett antagningsbevis enligt fastställt formulär, undertecknat av arbetsledningen och arbetaren. Antagningsbeviset angiver den ömsesidiga uppsägningstiden samt ar- bets- och lönevillkoren, de senare genom hänvisning till gällande kollektivavtal. Om antagande och avskedande av arbetare gälla vissa bestämmelser, som bland annat avse att såvitt möjligt skapa större kontinuitet i anställningen för den enskilde kom- munalarbetaren.
Den ömsesidiga uppsägningstiden, som för olika fall fastställes i specialbestäm- melserna, växlar mellan 8 och 30 dagar. Uppsägningstiden för timavlönad personal är enligt specialbestämmelserna merendels 8 dagar och för månadsavlönad personal 14 dagar eller längre. Arbetare, som antages för kortare, tillfälligt arbete på högst 3 månader och vid antagandet erhåller meddelande om anställningens ungefärliga varaktighet, har icke rätt till särskild uppsägningstid. Vid svårare förseelse kan avsked givas utan iakttagande av uppsägningstiden.
Arbetstiden. Den ordinarie arbetstiden är -— med de undantag, som för vissa slag av arbetare kunna betingas —- fastställd till 48 timmar i veckan att utgöras med 81/2 timmar varje helgfri dag utom lördagar, då arbetstiden år 51/2 timmar. För- läggningen av arbetstiden angives i specialbestämmelserna, eller ock överenskomma parterna eljest därom. Jämväl vid skiftarbete är ordinarie arbetstiden för en hel skiftperiod om högst 3 veckor i regel begränsad till 48 timmar i veckan, varvid ar- betstidens fördelning och längd är fastställd i specialbestämmelserna eller genom överenskommelse mellan arbetsbefäl och arbetare i varje särskilt fall. Driftsarbe- tare, som på grund av sitt arbetes natur måste ha längre arbetstid per dag än 81/2 timmar, jämställas i detta avseende med skiftarbetarna.
Vissa helgdagsaftnar (påsk-, pingst-, midsommar-, jul- och nyårsafton) avslutas arbetet utan löneavdrag klockan 12.1 Arbete därefter är att betrakta som övertids-
* Enligt upplysning av direktören vid Stockholms stads löneavtalsnämnd är innebörden av denna bestämmelse, att arbetarna behålla ordinarie tidlön från klockan 12. då arbetet avslutas,
arbete. I den mån arbetets beskaffenhet det medgiver, skall 1 maj vara fridag och arbete då att betrakta som övertidsarbete. Undantag från dessa bestämmelser göres för de arbetare, som erfordras för upprätthållande av den normala driften vid kommunens verk.
Avlöningsgrunder. Avlöningsföreskrifterna utgöra den centrala delen även av de allmänna bestämmelserna. Påfallande är den avsevärt större betydelse, som över- tidsersättningen har för kollektivavtalsarbetarna än för tjänstemännen.
Allt arbete å annan tid än den ordinarie arbetstiden betraktas som övertidsarbete. För sådant arbete utgår, där icke annorlunda blivit bestämt, jämte ordinarie tidlön1 visst tillägg därå, nämligen med 100 procent för arbete utfört ä 1 maj, sön- eller helgdag, efter kl. 17 å lördagar och å de nyssnämnda helgdagsaftnarna eller mellan klockan 20 och klockan 6 (respektive 7, därest nattens övertidsarbete fortsättes till dess) å övriga dagar, samt med 50 procent för annat övertidsarbete. Tillägget utgår dock icke för den tid av högst en timme per dag, som åtgår för maskiners, redskaps eller kreaturs regelbundna vård och skötsel, ej heller vid arbete i skift under mer än 6 dagar i följd eller vid regelbunden vakthållning. Gränsfallen mellan dels vanligt övertidsarbete, dels skiftarbete och regelbunden vakthållning, för vilka senare slag av arbeten lönen skall fastställas i specialbestämmelserna eller genom särskild , överenskommelse, regleras noggrant. *
Övertidsarbete för skiftarbetare och övriga arbetare med regelbundet natt- eller sön- och helgdagsarbete är all annan arbetstid än den i turlistorna fastställda, och detta betalas med 50 procents tillägg å den ordinarie tidlönen för de närmaste 3 tim- marna före och efter den i turlistorna fastställda arbetstiden samt med 100 procents tillägg för annan tid. För arbete, vartill sådan arbetare beordrats å dag, som enligt turlistan utgör fridag, är tillägget även 100 procent, om ej annat angives i specialbestämmelserna.
Den för olika fack i specialbestämmelserna angivna tidlönen —- som dock efter ar- betsbefälets avgörande kan höjas för viss arbetare ——- gäller för fullt arbetsför, duglig och i yrket utbildad arbetare och må för annan arbetare nedsättas, dock högst med 15 procent. Enligt särskild anteckning till förhandlingsprotokollet äro parterna ense om att enbart den omständigheten, att arbetare uppnått viss ålder, icke kan föranleda nedsättning i tidlönen. Enligt en liknande anteckning skall genom detta krav på fullgod arbetare ej göras någon ändring av den ä vissa orter förekommande avtalsklausulen att arbetare, som oavbrutet varit anställda i stadens tjänst minst 15 är, fortfarande skola åtnjuta samma löneförmåner som fullgoda arbetare.
Avlöningen vid tidlönsarbete utgår efter den verkliga arbetstiden, dock att, där arbetstiden under den mörkare årstiden inskränkes, avlöning, såvida annat ej följer av specialbestämmelserna, skall utgå för minst 8 timmar å dagar, då arbetstiden icke är särskilt förkortad, såsom vissa helgdagsaftnar och lördagar.
Ackordsarbetet har emellertid enligt avtalet företräde framför tidlönearbetet. Det skall »tillämpas i största möjliga utsträckning så långt med hänsyn till arbetets be- skaffenhet lämpligen kan ifrågakomma» och alltid där ackordspris äro fastställda i specialbestämmelserna eller i skriftliga överenskommelser mellan högsta arbets- ledningen och arbetarna eller deras organisation. Då ackordsarbete förekommer utan att ackordsprislistor äro fastställda, skola ackordspriserna i regel fastställas före arbetets början genom fri förhandling mellan arbetarna och vederbörande
till det klockslag, då arbetet normalt skulle ha avslutats (efter 51/1 timmar, om helgdagsafton är lördag, och eljest vanligen efter 81/2 timmar).
' Ordinarie tidlön definieras i avtalet såsom den för arbetaren utgående tidlönen (timpen— ning, vecko- eller månadslön) samt sådana särskilda tillägg, som enligt specialbestämmelserna skola på ett mera stadigvarande sätt tillkomma arbetare eller arbetargrupper vid utförande av vissa arbeten. I vad mån naturaförmånerna skola inräknas i denna ordinarie tidlön, angives i specialbestämmelserna.
arbetsbefäl eller, om överenskommelse ej kommer till stånd, närmast högre arbets- befäl.
Det stadgade ackordsarbetet är emellertid icke den rena formen av ackordsarbete, där ju lönen alltid utgår i direkt proportion till arbetsresultatet. Avtalet stadgar
lnämligen, att arbetaren vid ackordsarbetet garanteras ordinarie tidlön, såvida an-
norlunda ej överenskommits. Vid ackordsarbete å övertid utgår i regel utöver ackordspriset det fastställda över- tidstillägget å ordinarie tidlön.
Semesterförhållanden. Semesterbestämmelserna kompliceras genom den hän- syn, som måste tagas till anställningens kortvarighet för många arbetare. Endast arbetare, som regelbundet sysselsättas för kommunens räkning, kunna erhålla full semester. Härför förutsättes dessutom, dels att de varit oavbrutet anställda i stadens tjänst i 9 månader, dels att de under året icke fullgjort eller skola fullgöra värn- pliktstjänstgöring i mera än 90 dagar eller under de senaste 12 månaderna varit lediga för annat ändamål längre än sammanlagt 90 dagar. Arbetarna äro efter sin vanliga arbetstids förläggning indelade i två semestergrupper med olika semes- tertider. I båda grupperna finnas tre klasser, där semestertiden växlar med hänsyn ej till levnadsåldern utan till det antal kalenderår, varunder anställningen varat. Tiderna tåla åtminstone för vissa klasser en jämförelse med de för lägre kommunal- tjänstemän i allmänhet stadgade tiderna. Den ena gruppen, omfattande arbetare i allmänhet, har semester under 8 arbetsdagar de första 5 kalenderåren, 12 de föl- jande 5 kalenderåren och 15 arbetsdagar därefter. Den andra gruppen, som vid samma anställningstider har semester under respektive 10, 16 och 19 arbetsdagar, omfattar huvudsakligen arbetare med regelbundet natt-, sön- och helgdagsarbete (även skiftarbetare med sådant arbete). Även arbetare med kortare anställningstid kunna erhålla viss kortare semester enligt särskilda bestämmelser.
Genom avtalet inskränkes icke den längre semestertid, vartill arbetare i vissa städer kunna äga rätt enligt lokala bestämmelser.
Semesterersättningen utgöres av normal tidavlöning under semesterdagarna. Semestern skall enligt uttryckligt stadgande användas till rekreation. Tiden för densamma bestämmes enligt överenskommelse mellan arbetsledning och arbetare med största möjliga hänsyn tagen till arbetarens önskan.
Avlöningsförhållanden vid olycksfall och sjukdom. Vid olycksfall i arbetet erhåller arbetaren, förutom sjukvård enligt olycksfallsförsäkringslagens bestäm- melser, sjukpenning, som inklusive ersättningen från riksförsäkringsanstalten un- der de första 6 månaderna motsvarar arbetarens normala tidavlöning och där- efter uppgår till 2/3 av den normala tidavlöningen, allt så länge arbetaren enligt olycksfallsförsäkringslagen är berättigad till sjukpenning. Dessutom utgår full dag- avlöning för den dag, då olycksfallet inträffade, och sjukpenning även för tid under- stigande 3 dagar, försåvitt olycksfallet kommit under läkares behandling.
Vid sjukdom eller olycksfall utom arbetet utgår sjukhjälp under sammanlagt högst 180 kalenderdagar vid ett och samma sjukdomsfall och under sammanlagt högst 180 kalenderdagar inom en 12-månadersperiod vid upprepade sjukdomsfall. Förutsättningen för sjukhjälp är, att arbetaren fullgjort minst 3 månaders arbete under pågående anställning och att sjukdomen eller olycksfallet ofördröjligen an- mälts till vederbörande arbetsbefäl. Vid återanställning hos kommunen under samma eller nästpåföljande kalenderår efter avsked på grund av arbetsbrist eller naturförhållanden får arbetaren tillgodoräkna sig tidigare arbetsanställning under dessa år, om han fullgjort arbete under 14 dagar. Även arbetare, som icke år be- rättigad till sjukhjälp enligt de angivna förutsättningarna, må enligt avtalet beviljas sådan förmån efter prövning av den kommunala myndigheten.
Sjukhjälpen utgöres av dels sjukpenning, som motsvarar 2/3 eller -—- vid smitt- sam sjukdom, bevisligen ådragen i arbetet — 3/4 av den normala tidavlöningen, dels kostnadsfri sjukvård. Arbetarna sakna sålunda i jämförelse med de kommunala tjänstemännen den avdragsfria 30-dagarsledigheten vid sjukdom men äga å andra sidan fri sjukvård, vilket tjänstemännen ofta sakna. Sjukvården omfattar vård av vederbörande förvaltnings läkare eller av läkare, som denne anvisat, massagebe- handling, medicin och förbandsartiklar, som läkaren föreskriver, samt, när så er- fordras och önskas, vård å allmän sal eller allmän klinik inom stadens eller lands- tingets allmänna sjukvårdsinrättning m. m.
Avlöningsbelopp. Lönebeloppen enligt avtalen angivas i specialbestämmelser- na antingen i form av timlöner, månadslöner eller ackordspriser. Beloppen variera avsevärt i olika städer. Något riksavtal med dyrortsgraderade löner förekommer visserligen icke, men vid avtalsförhandlingarna i olika städer lär enligt uppgift ett viktigt argument vara, att de i kommunen gällande lönerna med hänsyn till social- styrelsens levnadskostnadssiffror för olika orter icke stå i riktig relation till lönerna hos den största kommunala arbetsgivaren, Stockholms stad.
För att här endast giva ett begrepp om spridningen av tidlönerna sammanställas nedan timlönerna dels för grov- och diversearhetare såsom den lägst betalta manliga gruppen och dels för snickare såsom en av de högre betalta grupperna.
Ordinarie O timlön för rts— S t a d grupp grov— o. diverse— snickare arbetare Stockholm .......................... »I» 1'3l 1'49 Luleå ............................... rH» 1'23 1'33 Sundsvall .......................... )H» 1'10 1'29 Göteborg ............................ G 120 1'35 Malmö .............................. F 117 1'32 Norrköping ......................... F 111 1'27 Borås ............................... F 110 1'20 Gävle .............................. F 1'12 1'21 Karlstad ............................ F 1'09 1'24 Örebro ............................. F 1-09 1-24 Linköping .......................... E 1'07 1'24 Lund ............................... D 1'10 1'23
Beträffande årsförtjänsterna under år 1935 för kommunalarbetare av olika yrkes- specialiteter och inom olika »verk» hava vissa sammanställningar meddelats i bi- laga 8, till vilken hänvisas.
b. Sjukvårds- och fattigvårdspersonal.
För den sjukvårds- och fattigvårdspersonal, vars löneförhållanden regleras ge- nom kollektivavtal, gälla dels reglementen, utfärdade — vad beträffar sjukhusperso- nalen i enlighet med sjukhuslagens och sjukhusstadgans föreskrifter —- av veder- börande kommunala styrelse eller direktion, dels allmänna och speciella bestämmel- ser i särskilda kollektivavtal, vilka avse nästan enbart avlönings- och semesterför- hållanden. Reglementena behandla och avgöra delvis samma frågor, som vanliga kommunalarbetare förhandla om och som regleras i de allmänna bestämmelserna av kollektivavtalet. De reglementen och allmänna bestämmelser, som för löne- kommittén funnits tillgängliga (endast fyra av städerna ha insänt sådana), avvika
i de olika städerna i viss utsträckning från varandra, låt vara att grunddragen äro inbördes överensstämmande, liksom innehållet har viss överensstämmelse med de allmänna bestämmelserna i kommunalarbetaravtalet.
Främst i två hänseenden avvika sjukvårds- och fattigvårdspersonalens tjänste- och lönebestämmelser från kommunalarbetaravtalets allmänna bestämmelser. Dels framträder ett särskilt krav på tillgodoseende av ifrågavarande anstalters intressen, dels — vilket kanske är en annan sida av samma sak — närmar sig denna personals allmänna rättsställning tjänstemannaställningen. Som ovan anförts, är det för övrigt delvis fråga om personal, som ej kan hänföras till »arbetare» i vanlig mening, och i vissa reglementen, exempelvis i Göteborg, behandlas den närmast som tjänste- män. Nedan angivas viktigare olikheter i förhållande till kommunalarbetarav- talet.
Antagande och avskedande. Anställningen är fastare. Den ömsesidiga upp- sägningstiden uppgår i regel till 30 dagar utom för tillfälligt anställd personal. I Göteborg göres emellertid en differentiering mellan olika tillsvidare-anställda »be- fattningshavare». Där annat ej överenskommes eller stadgas, är tiden 14 dagar. Men för den, som uppnått sammanlagt 5 års väl vitsordad tjänstetid, skall uppsägnings- tiden vara 3 månader med rätt för myndigheten att på befattningshavarens begäran i särskilda fall medgiva kortare uppsägningstid. I Göteborg stadgas även, att ledig befattning skall, där så av vederbörande myndighet prövas nödigt, kungöras till ansökan ledig genom anslag i myndighetens lokaler och på vederbörande anstalt. Ansökningstiden skall vara minst 8 dagar. I regel medgives icke första anställning för den, som är över 30 år.
Frågor om särskilda kompetensvillkor och föreskrifter om provtjänstgöring, vilken senare i Stockholm får uppgå till högst 3 månader, skola avgöras av vederbörande myndighet (kommunala styrelse). Själva anställandet och avskedandet ligger även i myndighetens hand, som dock kan delegera denna befogenhet till annan. För Stockholms del handhaves befogenheten av högsta tjänstemannen, sjukhus- och fattigvårdsdirektören samt förste stadsläkaren, eller den han i sitt ställe förordnar, dock att sjukvårdspersonal alltid antages och avskedas av sjukhusets styresman.
Arbetstiden. Den ordinarie arbetstiden fastställes till visst timantal per 4-vec- korsperiod eller till visst timantal i medeltal per vecka. Ordinarie arbetstiden är i Stockholm 216 timmar per 4-veckorsperiod för sköterske- och arbetsbiträden, stä- derskor och med dem likställda, portvakter och telefonvakter, 208 timmar för baderskebiträden, manlig och kvinnlig köks- och matsalspersonal ävensom sjuk- bärare samt 192 timmar för tvättpersonal, sömmerskor, eldare och värmelednings- skötare, automobilförare och gårdskarlar m. fl. I Norrköping avvika tiderna något, främst för köks- och tvättpersonalen, och utgöra för dessa grupper 200, respektive 196 timmar. I andra städer äro arbetstiderna stundom något längre. 238 timmar förekommer sålunda för köks- och sjukvårdsbiträden i Linköping, och sjukvårds- biträdena vid epidemisjukhuset i Göteborg ha 60 timmar i medeltal per vecka, vilket är längsta ordinarie arbetstiden. Längre arbetstid per dygn än 11 timmar bör enligt reglementena i Linköping, Norrköping och Stockholm som regel icke förekomma. I den bestämda arbetstiden inräknas icke fritider och måltidsraster. Särskilda arbetsschemata skola uppgöras och anslås i anstalterna.
Utan hinder av arbetstidsbestämmelserna är personalen skyldig att fullgöra er- forderligt övertidsarbete. Någon föreskrift som i kommunalarbetaravtalet om att hänsyn skall tagas till huruvida arbetare har giltigt skäl att ej utföra övertidsarbete förekommer ej.
De tidigare omnämnda helgdagsaftnarna och 1 maj avslutas arbetet icke vid bestämd tidpunkt enligt reglementena. men såvitt och i den mån tjänstens beskaf- fenhet det medgiver, skall vanligen ledighet utan löneavdrag beviljas efter klockan
12 eller 1. Om möjligt skall personalen beredas en hel ledig dag varje vecka. Annan befattningshavare är då utan vidare skyldig, om han därtill beordras, att iörrätta den lediges syssla. Samma skyldighet gäller vid annan kortare ledighet.
Som övertidsarbete betraktas arbete å annan tid än den i arbetsschemat för 4- veckorsperiod angivna tiden (Stockholm) eller arbete å tid utöver den för veder- börlig grupp fastställda arbetstiden per 4—veckorsperiod (Linköping, Norrkiping). Gottgörelse lämnas, där så ske kan, genom avdrag å ordinarie arbetstid med 30 pro- cent längre tid, än övertidsarbetet varat, och eljest med visst belopp, från )"80 till 1'60 kronor per timme i Norrköping, respektive från 075 till 1'50 kronor i Linköping. I Stockholm förhöjes timlönen —— liksom eljest den i ersättning lämnade lediga tiden —— med 50 procent för de närmaste 3 timmarna före och efter den fastställda arbetstiden samt med 100 procent för annan övertid. I Göteborg finnes ingen rätt till övertidsersättning; kontantersättning må blott utgå efter myndighetens beprö- vande för sådant övertidsarbete, som ej är att hänföra till befattningshavarers ordi- narie arbete, och endast i den mån övertiden icke lämpligen kan kompenseras genom motsvarande fritid.
Semesteriörhållanden. Semesterbestäinmelserna överensstämma i Stockholm helt med de för övriga kommunalarbetare gällande. I Norrköping förekommi avvi- kelser i huvudsak endast beträffande tiden, vilken är något längre för ifrågavarande personal; den utgör under de första 5 kalenderåren 14 dagar och därefter 21 dagar. Semestertiderna i Linköping äro för nattvakt, gårdskarl och biträdande sinnessjuk- vårdare 30 dagar och för sjukvårdsbiträden 15, respektive 21 dagar efter 3 kalender- år. Sistnämnda personalgrupp har sålunda samma semesterrätt som tjänstemän i lönegrupperna 1—10 i åldern under, respektive över 40 år. Göteborg har tagit steget fullt ut och tillämpar för denna personal samma semesterbestämmelser som för de ordinarie befattningshavarna i lönegrupperna 1—18. Tiderna äro alltså 14, 19 och 27 vardagar för befattningshavare i åldern respektive under 29 år, mellan 29 och 39 år och över 39 år.
Avlöningsförhållanden vid olycksfall och sjukdom. Bestämmelserna (ni er- sättning vid olycksfall och sjukdom växla på ett liknande sätt. Stockholm har samma bestämmelser som i kommunalarbetaravtalet. Dock utsträckes den tid, var- under sjukhjälp (3/4 av avlöningen) utgår vid smittsam sjukdom, bevisligen ådragen i arbetet, till 365 i stället för 180 dagar. Även i Norrköping äro avvikelserna ringa. Sjukdom genom epidemisk smitta, sannolikt ådragen under arbetet, ävensorr. miss- handel i tjänsten jämställas med olycksfall i tjänsten, och oavkortad lön utgår alltså i sådana fall i högst 180 dagar; därefter, under de följande 180 dagarna, minskas avlöningen med 1/3 av begynnelseavlöningen. För tid överstigande 360 dagar utgår ersättning enligt lag. Enahanda avvikelser göras i Linköping. I Göteborg gälla genomgående samma ledighetsbestämmelser som i tjänstereglementet för extra be- fattningshavare. Där stadgas sålunda 30 dagars avdragsfri sjukledighet och dess- utom regleras avdrag vid ledighet för militärtjänstgöring, riksdagsmannauppdrag, studier och enskilda angelägenheter 111. 111. För den, som varit anställd i 5 år efter fyllda 20 levnadsår, utgår — liksom för andra extra befattningshavare —— sjuk- ersättning enligt de grunder, som äro fastställda i tjänstereglementet för ordinarie befattningshavare.
Avlöningarna. Avlöningarna, som i specialbestämmelserna fastställas till visst belopp per månad, äro åldersgraderade. Ålderstilläggen äro i Stockholm och Lin- köping till antalet 3, vanligen med 2-årsintervaller, i Göteborg merendels 4 med 3- årsintervaller samt i Norrköping 4 för den kvinnliga och 3 för den manliga perso- nalen med 2-årsintervaller utom vid de två första ålderstilläggen för den kvinnliga personalen, där intervallerna endast äro ett år. Ålderstilläggen utgöra för månad
vart och ett i Stockholm 9 kronor för kvinnliga och 10 kronor för manliga befatt- ningshavare, i Göteborg — olika för olika lönegrupper —- 5, 6 eller 15 kronor för kvinnliga samt 20 eller 25 kronor för manliga befattningshavare, i Norrköping 3 kronor för kvinnliga, respektive 9 och 10 kronor för manliga ävensom i Linköping 5, respektive 15 kronor. Provtjänstgöring skall tillgodoräknas såsom tjänstetid för erhållande av ålderstillägg.
Naturaförmåner såsom kost, bostad med värme och lyse samt tvätt lämnas i mycket stor utsträckning till denna personal. I regel är den totala arbetsersätt- ningen fastställd till visst penninglönebelopp, från vilket avdrag göres för åtnjut- na naturaförmäner. I Norrköping och Linköping tillämpas emellertid huvudsak- ligen för den kvinnliga personalen det äldre systemet med avlöningen fastställd till vissa prestationer in natura jämte viss penninglön. Fri beklädnad lämnas vanligen utöver penninglönen.
Någon rörlighet genom dyrtidstillägg och dylikt förekommer icke vid några av kollektivavtalslönerna vare sig för sjukvårds- och fattigvårdspersonalen eller för vanliga kommunalarbetare. Anpassningen efter prisnivån beräknas i stället kunna ske genom att den tid, för vilken avtalen ingås, är relativt kortvarig och att alltså vid avtalsförhandlingarna hänsyn tages till inträffade prisförändringar. De kom- munala kollektivavtalen ingås icke för längre tid än 2 är, ofta för kortare tid, men prolongeras för ett år i taget, därest uppsägning icke sker senast 3 månader före av— talstidens utgång.
Vid sidan av kollektivavtalen erhålla arbetarna ofta tjänste- och familjepensioner, som de antingen delvis själva bidraga till eller erhålla utan avgifter. I detta av- seende hänvisas till vad ovan anförts i samband med behandling av tjänstemän- nens pensioner.
Stockholm i november 1937. Henrik Klackenberg.
Bilaga till P. M. ang. avlöningsförhållandena för tjänstemän och arbetare i några större och medelstora städer.
Lönerna för vissa kommunala tjänstemän i några av de undersökta städerna.
Till belysning av den kommunala lönesättningen i de större städerna ha lönerna för ett antal ordinarie befattningar nedan sammanställts för följande städer (dyr- ortsgruppen angives inom parentes): Stockholm (»I»), Sundsvall (»H»), Göteborg (G), Malmö (F), Norrköping (F), Borås (F), Linköping (E) och Lund (D). För Stockholm ha medtagits lönerna både före och efter 1937 års lönereglering.
Lönerna äro beräknade på grundval av förekommande avlöningsreglementen, lö— nestater och andra lönebestämmelser enligt särskilda stadsfullmäktigebeslut. En del kompletterande upplysningar ha erhållits från städernas ombudsmän eller drät- selkamrerare.
I tabellerna angivas begynnelselön och slutlön enligt löneplanerna under kolum— nen »fast1 avlöning». För städer med rörliga löner uppföras dessutom i kolum- nen »totala avlöningsförmåner» de begynnelse- och slutlöner, inklusive förekom— mande dyrtidstillägg, som utgå vid indextalet 157. Efter nämnda indextal — som nära ansluter sig till det indextal, efter vilket uppräkning av statstjänstemannalö- nerna skett i lönekommitténs förslag _ hade ett flertal av städerna beräknat lö- nerna i utgiftsstaterna för år 1936. För Malmö har det rörliga tillägget dock räknats efter indextalet 155'25, avjämnat till 154, vilket indextal tillämpades för år 1936 enligt där gällande bestämmelser om anpassning efter medeltalet av de fyra vid nästföregående september månads ingång senast publicerade indextalen.
I kolumnen »fast avlöning» ha även genom noter vid lönebeloppen angivits sådana tillägg eller arvoden, som jämte den normala lönen kunnat tillkomma vissa befattningshavare och ej utgjort ersättning för särskilt uppdrag eller arbete bredvid tjänsten. Ersättning för dylika särskilda göromål har ej alls medtagits, sä- vida göromålen ej varit fast knutna till tjänsterna. De medräknade tilläggen eller arvodena ha inräknats i beloppen under »totala avlöningsförmåner». Beträffande de i Malmö förekommande löneregleringstilläggen ävensom liknande tillägg i Sundsvall, vilka till beloppen variera för olika innehavare av samma befattning och för en och samma innehavare efter bl. a. antalet intjänta ålderstillägg, har ett undantag dock gjorts, i det att i tabellen endast antecknats förekomsten av sådana tillägg men ej tilläggens belopp. Där sportler, som tillfalla befattningshavaren, före- komma, har under lönesiffrorna gjorts anteckning härom liksom även om det ungefärliga belopp, till vilket sportlerna uppgå eller beräknas uppgå, där upplyS» ning därutinnan kunnat erhållas.
Bland löneförmånerna ha ej medtagits sådana ersättningar för speciella omkost- nader i tjänsten som för skjuts, slitning av velociped samt telefon. Beklädnads- bidrag och fri uniform ha dock medräknats. Av naturaförmåner i övrigt, som be- fattningshavarna erhålla, ha alltid upptagits bostad, kost, värme och lyse, däremot ej läkarvård och medicin, vilka senares värde vanligen ej uppskattas i penningar i lönestaterna.
Vid uppgifterna om antalet av olika befattningar bör för stort avseende ej fästas. Det kan ofta vara diskutabelt, huruvida en viss befattning bör inräknas i en viss grupp eller icke. Antalssiffrorna äro medtagna endast för att giva en uppfattning om gruppernas ungefärliga storlek.
Vid jämförelser mellan lönerna för olika städer måste man, såsom tidigare framhållits, iakttaga stor försiktighet. Lika benämnda befattningar kunna dölja
1 Beteckningen är något oegentlig för löneplanebeloppen i Stockholm efter 1937 års löne- reglering, enär dessa belopp äro rörliga både nedåt och uppåt.
tjänster, som äro ganska olika. Vid bedömandet av lönebeloppen har man ej mindre att taga hänsyn till den växlande ortsdyrheten än även de jämte lönerna förekom- mande förmånerna, framförallt de mer eller mindre fria tjänste- och familjepen- sionerna (jämför härom vad som anförts i promemorian).
Stockholm.
(a: lönerna före 1937 års lönereglering; b: lönerna efter 1937 års lönereglering. Då under b flera olika befattningar angivas, betyder detta, att vid löneregleringen skett en differentiering av förut lika benämnda, ehuru ofta olika avlönade befattningar. Enär samtidigt eller under åren närmast dessförinnan nya ordinarie befattningar inrättats, svara antalssiffroma under a, vilka äro hämtade ur 1933 års lönestat, ofta ej emot antalssiffrorna under 17, som äro hämtade ur 1937 års lönestat. — Överståthållarämbetets, magistratens och rådhusrättens personal erhöll ej lönereglering 1937.)
Fast avlönin g Totala avlönings-
förmåner Befattningshavare Antal Begyn- .. Begyn— _. nelselön Slutlon nelselön Slutlon
16 800 18 300 19 472 21 182
Direktör för gas- och el.-verk . . .. 21 000 21 000 22 025 22 025 !) Fastighetsdirektör .............. 16 800 18 300 19 472 21 182 » 21 000 21 000 22 025 22 025 Polismåstare ................... 15 600 17 100 18 104 19 814 Borgmästare ................... 15 600 17 100 18 104 19 814 Stadskamrerare ................. 15 600 17 100 18 104 19 814
19 500 19 500 20 450 20 450
)) 1:e stadsläkare ................. 15 600 17 100 18 104 19 814
» 19 500 19 500 20 450 20 450 Gatudirektör ................... 15 600 17 100 18 104 19 814 » 19 500 19 500 20 450 20 450 Hamndirektör .................. 15 600 17 100 18104 19 814 » 19 500 19 500 20 450 20 450 Stadsarkitekt ................... 14 400 15 900 16 736 18 446
)) Överingenjör vid gas- och el.-verk Chefsingenjör vid gas— och el.-verk lze folkskolinspektör ............
19 500 19 500 20 450 20 450 13 200 14 700 15 368 17 078 15 000 16 800 15 725 17 615 13 200 14 700 15 368 17 078
» 19 500 19 500 20 450 20 450 Stadsombudsman ............... 13 200 14 700 15 368 17 078 » 15 000 16 800 15 725 17 615 Brandchef ..................... 12 000 13 500 14 000 15 710
»
16 920 16 920 17 741 17 741 Överingenjör vid gatukontor och
DUMUQUNUDUWUNU'WUNVNNDUDUW
coon HHHoocai—poi-Awwmv—wa HHHHHwaHHHHr—n—HHHHHHp—H—t—
hamnstyrelse ................. 12 000 13 500 14 000 15 710 b » 13 740 15 468 14 402 16 216 a Direktör för stat. kont. ......... 12 000 13 500 14 000 15 710 b » 16 500 16 500 17 300 17 300 a Överläkare vid sinnessjukhus . . . . 12 000 13 500 14 000 15 710 10 200 12 000 11 948 14 000 b » 15 000 16 800 15 725 17 615 a Stadsingenjör ................... 12 000 13 500 14 000 15 710 b » 16 500 16 500 17 300 17 300 a Rådman ....................... 2 12 000 13 500 14 000 15 710 a Polisdomare .................... 11 100 12 600 12 974 14 684 a 1:e ingenjör vid gas- och el.—verk . . 10 200 12 000 11 948 14000 b » 11 640 13 692 12 199 14 354 a V. brandchet ................... 9 300 11 100 10 922 12 974 b » 11 040 13 092 11 571 13 726 a lze assessor .................... 2 9 300 11 100 10 922 12 974 a Drifts— och byråing. vid gas- och el.-verk ...................... 8 400 10 200 9 896 11 948 b » 9 660 11 676 10 124 12 241
Fast avlöning
Totala avlönings- förmåner
1 Därjämte ränta å omhänderhavda medel. Befattningshavare Antal Beg n- .. Begyn- .. nelsåön Slutlon nelselön Slutlon * a Överläkare å avd. vid vanl. sjukhus 19 7 800 9 420 9 204 11 059 b » 22 8 880 10 824 9 306 11 347 a 2:e stadsfogde1 ................. 1 8 400 10 200 9 896 11 948 3 1:e stadsfogde1 ................. 1 7 800 9 420 9 204 11 059 a Ingenjör vid gas- och el.-verk . . . 10 7 200 8 640 8 496 10 170 b » 16 8 160 9 960 8 551 10 441 3 Aktuarie vid stat. kont. ......... 4 7 200 8 640 8 496 10 170 ' b 1 :e aktuarie vid stat. kont. ...... 5 9 660 11 676 10 143 12 260 * * Aktuarie vid stat. kont. ......... 5 7 500 9 192 7 859 9 636 a Stadskassör .................... 1 7 200 8 640 8 496 10 170 b » 1 8160 9 960 8 551 10 441 a 2:e assessor .................... 12 7 200 8 640 8 496 10 170 ' a Kriminalpoliskommissarie ........ 8 7 200 8 640 8 496 10 170 b » 9 8 880 10 824 9 306 11 347 . a Poliskommissarie ............... 14 6 600 7 950 7 788 9 381 ."b » 14 8 880 10 824 9 306 11 347 a Stadsfiskal ..................... 2 6 600 7 950 7 788 9 381 a Ingenjör vid gatukontor och hamn- styrelse ...................... 8 6 000 7 260 7 080 8 567 b ? » 10 8160 9 960 8 551 10 441 a Bokhållare ..................... 14 6 000 7 260 7 080 8 567 44 5 400 6 570 6 372 7 753 33 4 800 5 880 5 664 6 938 107 4 200 5 190 4 956 6 124 b Kamrerare 1:a kl. . . . 7 8 880 10 824 9 306 11 347 2:a » 4 8 160 9 960 8 551 10 441 3:e » 9 7 500 9 192 7 859 9 636 Kamrersassistent ............... 9 7 500 9 192 7 859 9 636 1: e kammarskrivare ............. 73 6 300 7 668 6 603 8 039 Kammarskrivare ................ 78 5 580 6 876 5 847 7 208 - (Även aktuarie och inspektör) ,a Distriktsläkare ................. 9 6 000 7 260 7 080 8 567 10 5 400 6 570 6 372 7 753 ]) Distriktsläkare 1: & kl. ........... 12 7 500 9 192 7 859 9 636 2:a » ........... 7 6 900 8 448 7 232 8 857 a Kriminalöver konstapel .......... 29 4 800 5 880 5 664 6 938 b » 31 5 580 6 876 5 847 7 208 a Verkmästare ................... 20 4 800 5 880 5 664 6 938 23 4 500 5 490 5 310 6 478 b Verkmästare 1:a kl. (även gas- och el.-mästare) .................. 39 5 580 6 876 5 847 7 208 2. a kl ........................ 28 5 220 6 444 5 470 6 755 3:e ....................... 9 4 620 5 700 4 841 5 975 a Överkonstapel .................. 74 4 500 5 490 5 310 6 478 b 75 5 580 6 876 5 847 7 208 & Maskinist (ej gas— och el.-verk). . . 12 4 200 5 190 4 956 6 124 b Maskinist 1:a kl. ............... 8 5 220 6 444 5 470 6 755 2:a ' ............... 11 4 920 6 108 5 156 6 403 3:e » ............... 2 4 620 5 700 4 841 5 975 a Förman (maskinist) vid gas- och el. —verk ...................... 87 3 900 4 800 4 602 5 664 b Gas— och el.-förman m. fl. (drifts- funktionärer) 1:a kl. .......... 82 4 620 5 700 4 841 5 975 2:a kl ........................ 42 4 320 5 364 4 527 5 623 3:e » ....................... 134 4 080 5 124 4 276 5 372 3 Kriminalkonstapel .............. 115 3 900 4 800 4 602 5 664 b » 118 4 620 5 700 4 841 5 975
.. . Totala avlönin 5— Fast avlonmg förmåner g Befattningshavare Antal Begyn— .. — Begyn- .. . nelselön Slutlon nelselön Slutlon a Kontorsskrivare ................ 41 3 600 4 500 4 248 5 310 30 3 120 4 020 3 682 4 744 102 2 640 3 540 3115 4177 b Kontorsassistent ................ 84 4 920 6 108 5 155 6 403 1:e kontorsskrivare ............. 64 4 320 5 364 4 527 5 623 , Kontorsskrivare ................ 55 3 840 4 848 4 025 5 083 a Poliskonstapel .................. 874 3 360 4 260 3 965 5 027 b » 884 4 080 5 124 4 276 5 372 a Brandförmanl .................. 41 3 360 4 260 3 965 5 027 b » 50 4 320 5 364 4 527 5 623 a Uppbördsman, förman vid gas- och . el.-verk ...................... 127 3 360 4 260 3 965 5 027 b Uppbördsförmana ............... 4 620 5 700 4 841 5 975 - Centraluppbördsmanl ............ 4 320 5 364 4 527 5 623 Uppbördsman' .................. 4 080 5 124 4 276 5 372 3 Assistent vid fattigvård ......... 20 3 360 4 260 3 965 5 027 b » 38 4 620 5 700 4 841 5 975 5 a Brandman1 ..................... 197 2 880 3 780 3 398 4 460 b » 226 3 840 4 848 4 025 5 083 . a Föreståndarinna ä sinnessjukavd. . 12 2 880 3 780 3 398 4 460 , b » 11 3 600 4 572 3 702 4 793 ' a 1:e skötare å sinnessjukhus ...... 9 2 880 3 780 3398 4460 . b .. » 9 3 600 4 572 3 702 4 793 & Värmeledningsskötare vid folkskola 26 2 880 3 780 3 398 4 460 . b » 31 3 840 4 848 4 025 5 083 . a Ritbiträde ..................... 26 2 640 3 540 3 115 4 177 b » 34 3 360 4 296 3 521 4 504 ' 3 1:e vaktmästare ................ 10 2 640 3 540 3 115 4 177 — b 1:e expeditionsvakt, 1:a kl. vakt- £ mästare' ..................... 109 3 600 4 572 3 772 4 793 '» a Vaktmästare ................... 82 2 640 3 540 3 115 4 177 ; 62 2 400 3 300 2 832 3 894 b Expeditionsvakt, 2:a kl. vaktmäst. 66 3 240 4 176 3 396 4 379 a Sjuksköterska (epidemi-, opera- tions-, röntgen- och stadssköter- ska) ......................... 45 2 640 3 540 3 115 4177 b » 54 3 360 4 296 3 521 4 504 a Skötare å sinnessjukavd. ........ 86 2 640 3 540 3 115 4177 D » 124 3 360 4 296 3 521 4 504 a Översköterska .................. 78 2 640 3 540 3 115 4 177 b » 82 3 360 4 296 3 521 4 504 st Sjuksköterska .................. 157 2 400 3 300 2 832 3 894 b » 187 3 120 4 056 3 270 4 253 . a 1:a sköterska ä sinnessjukhus . . . . 27 2 400 3 300 2 832 3894 D » 22 3 120 4 056 3 270 4 253 a Kontorsbiträde ................. 74 2 160 3 060 2 549 3 611 - b 1:a kontorsbiträde ......... . . 164 3 360 4 296 3 521 4 504 Kontorsbiträde .......... . . . 98 2 880 3 780 3 019 3 964 a Sköterska å sinnessjukhus ....... 313 2 160 3 060 2 549 3 611 b ' ' 369 2 880 3 780 3 019 3 964 3 Baderska ...................... 22 1 680 2 400 1 982 2 832 ' 9 1 440 2 070 1 699 2 443 - l) » 30 2 400 3 012 2 515 3 158 & Sköterska å ålderdomshem. . . . . . . 36 1 680 2 400 1 982 2 832 ,. b Vardarinna, 2:a kl ............... 43 2 400 3 012 2 515 3 158 a Portvakt ...................... 7 1 320 1 860 1 558 2 195 . ' b Portvakt, 1:a kl. ............... 3 3 240 4 176 3 396 4 379 , 2:a » ............... 12 2 160 2 628 2 265 2 756 f ' Därjämte 330 kr. till verkstads- och linjepersonalen samt 210 kr. till bilförare. — 2 Antalet ' kan ej uppgivas. Inräknas i antalet gas- och el.—förmän (driftsfunktionärer). — 3 Några ha
Göteborg. Fast avlöning Befattningshavare Antal Begylggelse- snus.. Direktör för gas- och el.-verk ........................ 1 21 540 21 540 Fastighetsdire ktör .................................. 1 20 520 20 520 Polismästare ....................................... 1 18 180 18 180 Borgmästare ....................................... 1 20 004 20 004 Stadskamrerare ..................................... 1 11 220 13 020 1:e stadsläkare ..................................... 1 18 180 18180 Gatuchef ........................................... 1 15 840 15 840 Hamndirektör ...................................... 1 21 540 21 540 Förste stadsarkitekt ................................ 1 15 840 15 840 Överingenjör vid gas- och el.-verk ................... 1 15 840 15 840 1 * 14 040 1 14 040 Folkskolinspektör ................................... 1 12 360 14 160 stadsombudsman ................................... 2 11 220 13 020 Brandchef ......................................... 1 11 220 13 020 Överingenjör vid hamnstyrelsen ...................... 1 17 040 17 040 Byråchef för stat. kont .............................. 1 11 220 13 020 Överläkare vid sinnessjukhus ........................ 1 17 040 17 040 1 13 500 13 500 1:e läkare vid sinnessjukhus ......................... 2 11 220 13 020 Stadsingenjör ....................................... 1 11 220 13 020 Rådman ........................................... 11 15 600 15 600 Polisdomare ........................................ 1 11 220 13 020 Vice brandchef ..................................... 1 9 480 11 280 Assessor ........................................... 13 11 220 13 020 Drifts- och byråingenjör vid gas- och el.-verk ( driftschef) 5 9 480 11 280 Överläkare å avd. vid van]. sjukhus ................. 11 7 620 9 420 2:e stadsfogde ...................................... 5 1 8 076 9 276 1:e stadsfogde ...................................... 1 8 220 10 020 Ingenjör vid gas- och el.-verk ....................... 4 7 020 8 820 Stadskassör ........................................ 1 7 620 9 420 Kriminal- o. poliskommissarie ........................ 11 7 020 8 820 Stadsfiskal ......................................... 2 8 820 10 620 Ingenjör vid gatukontor och hamnstyrelse ............ 5 9 480 11 280 * Förste bokhållare ................................... 12 4 680 6 300 Bokhällare ......................................... 14 4 320 5 820 40 4 020 5 280 Distriktsläkare ..................................... 10 4 680 6 300 Kriminalöverkonstapel ............................... 16 9 5 280 3 6 720 Verkmästare ....................................... 10 4 320 5 820 2 4 020 5 280 Överkonstapel ...................................... 6 5 280 6 720 30 5 160 6 600 Andre maskinmästare ............................... 5 4 680 6 300 Maskinist (ej gas- och el.-verk) ...................... 2 4 320 5 820 32 4 020 5 280 Förste stationsförman (maskinist) vid gas- och el.-verk . . 4 4 680 6 300 Andre maskinmästare ............................... 6 4 680 6 300 10 4 020 5 280 Kriminalkonstapel .................................. 59 4 080 5 160 Förste kontorsskrivare .............................. 4 4 020 5 280 Kontorsskrivare .................................... 15 3 720 4 800 - 65 3 360 4 440 Poliskonstapel ...................................... 44 4 080 5 160 420 3 720 4 800 ' Brandförman ....................................... 21 4 020 5 280 .
; ml))ärjämte bostad. —- '-' Ej inplacerad å löneplanen. — ” Därjämte beklädnadsersättning' å kr.
Fast avlöning Befattningshavare Antal Begyttnelse' Slutlön lon lnkasserare och avläsare ............................ 44 3 720 4 800 Assistent vid fattigvård ............................. 24 4 020 5 280 Brandman ......................................... 133 3 720 4 800 Föreståndarinna ä sinnessjukavd. .................... 3 3 360 4 400 Bitr. » » » .................... 5 3 120 4 200 Ritbiträde ......................................... 6 2 820 3 840 1:e vaktmästare .................................... 1 3 720 4 800 1 3 360 4 440 5 3 120 4 200 Vaktmästare ....................................... 47 3 120 4 200 38 2 820 3 840 Sjuksköterska (epidemi-, operations-, röntgen- och radium-
sköterska) ........................................ 19 3 120 4 200 Kommunalsköterska ................................ 10 2 820 3 840 Skötare ä sinnessjukavd. (extra) ...................... 22 1 2 625 - Sjuksköterska ...................................... 149 2 820 3 840 Sköterska å sinnessjukhus ........................... 2 2 820 3840 Kontorsbiträde ..................................... 30 2 820 3 840 5 2 580 3 480 Sköterska å sinnessjukhus ........................... 59 1 2 687 . Portvakt ........................................... 2 2 820 3 840 Skrivbiträdc ........................................ 35 2 580 3 480 93 2 400 3 120
1 Ungefärligt lönebelopp.
Sundsvall. Fast avlöning Totaflånaliglågngs- Befattningshavare Antal Be,, n- .. Begyn- _ nelsfåön Slutlon nelselön Slutlön
Belysningschefl .................... 1 11 220 12 660 12 060 13 500 Borgmästare: ...................... 1 16 020 17 460 16 900 18 340 Stadskamrer ...................... 1 7 860 9 300 8 640 10 140 1:e stadsläkare” ' ................... 1 3 000 4 000 3 840 5 112 Byggnadschef (stadsingenjör? ' ...... 1 9 000 10 000 11 016 12 016 Stadsarkitekth * .................... 1 3 000 3 000 3 420 3 420 Brandchef ........................ 1 7 6 120 7 7 380 7 092 8 472 Rådman's ......................... 2 7 860 9 300 8 840 10 424 1 6 960 8 340 7 928 9 440 V. brandchef ...................... 1 7 4 440 7 5 400 5 244 6 300 Assessor' .......................... 1 6 120 7 380 6 976 8 356 Stadsfogde' ....................... 1 3 420 4 140 3 756 4 548 Stadskassör ....................... 1 4 140 5 040 4 548 5 544 Poliskommissarie1 .................. 2 7 6 540 7 7 860 7 548 9 000 Stadsfiskal ........................ 1 6 540 7 860 7 188 8 640
* Till tjänstinnehavaren utgår lönefyllnad, intill dess hans lön stegrats med samma belopp genom intjänad avlöningsförhöjning i innehavande eller nytillträdd befattning. — * Därjämte personligt tillägg å 40 kr. -— 3 Överförd ä 5. k. äldre stat. — * Därjämte sportler. —— 5' Därjämte personliga tillägg å 200 respektive 272 kr. — & Därjämte personligt tillägg a 244 kr. — " Därjämte beklädnadsersättning år 360 kr.
Fast avlöning
Totala avlönings—
förmåner Befattningshavare Antal Begyn— .. Begyn- .. nelselön Slutlon nelselön Slutlon Bokhållare ........................ 1 1 4 440 5 400 4 884 - 5 940 2 3 420 4 140 3 756 4 548 1 3 060 3 660 3 360 4 020 ' 1 8 000 3 900 3 000 3 900 . Kriminalöverkonstapcl ............. 2 ' 3 900 ' 4 740 4 584 5 508 Verkmästare ...................... 1 4 440 5 400 4 884 5 940 Överkonstapel ..................... 8 ' 3 660 ' 4 440 4 320 5 184 Maskinist (ej gas- och el.-verk) ..... 1 1 3 060 3 660 3 360 4 020 1 2 700 3 240 2 964 3 564 1 1 2 520 3 060 2 772 3 360 Kriminalkonstapel ................. 8 ' 3 240 ' 3 900 3 864 4 584 Poliskonstapel ..................... 45 ' 3 060 3 660 3 660 4 320 Brandman ........................ 10 ' 2 880 ' 3 420 3 468 4 056 Ritbiträde ' ........................ 1 4 140 5 040 4 548 5 544 1 3 660 4 440 4 020 4 884 Vaktmästare ...................... ' 1 3 600 4 200 4 608 5 376 ' ' 1 3 200 3 800 4 092 4 860 ' 1 2 880 3 420 3 168 3 756 2 2 700 3 240 2 964 3 564 ' 1 2 600 3 200 2 600 3 200 ' 1 2 300 2 900 2 300 2 900 Sjuksköterska (epidemi-, operations-, 2 2 220 2 700 2 436 2 964 ' röntgen- o. stadssköterska) ....... 1 4 1 740 2100 1 908 2 304 . Sjuksköterska ..................... 3 1 740 2 100 1 908 2 304 Kontorsbiträde .................... 1 2 880 3 420 3 168 3 756 2 2 340 2 880 2 568 3 168 3 2 220 2 700 2 436 2 964 1 2 520 3 060 2 772 3 360 Skrivbiträde ....................... 1 1 620 1 980 1 776 2 172 2 1 980 2 340 2 172 2 568
' Till tjänstinnehavaren utgår lönefyllnad, intill dess hans lön stegrats med samma be- logp genom intjänad avlöningsförhöjning i innehavande eller nytillträdd befattning. — ' verförd ä 5. k. äldre stat. — ” Därjämte beklädnadsersättning å 300 kr. — ' Därjämte
sportler. Malmö. Fast avlöning Tataååråglggngs' Befattningshavare Antal
Begyn- .. Begyn- ..
nelselön Slutlon nelselön Slutlon Dir. för gas- o. el.-verk ............ 1 117 040 '19 200 20 639 22 907 Byggnadschef ..................... 1 15 480 17 640 16 254 18 522 - Polismästare ...................... 1 13 680 15 840 14 364 16 632 ' Borgmästare ...................... 1 '21 720 '23 880 23 250 25 486 j Stadskamrerare .................... 1 ' 8 400 '10 080 9 513 11 277 ' 1:e stadsläkare .................... 1 13 680 15 840 14 364 16 632 Hamndirektör ..................... 1 18 960 21 120 19 908 22 176 _ Stadsarkitekt ...................... 1 13 680 15 840 14 364 . 16 632 Övering. vid gas- o. el.-verk ........ 1 12 360 14 520 12 978 15 246 1_
' Därjämte personligt tillägg år 2616 kr. _ * Därjämte personligt tillägg å 660 kr.
' Därjämte personligt tillägg å 744 kr. —'
Fast avlöning Totaflärägllöåilings- Befattningshavare Antal Begyn- .. B n- .. n el s el ön Slutlon n ååå ön Slutlon Folkskolinspektör .................. 1 11 040 13 200 11 592 13 860 Stadsombudsman .................. 1 13 680 15 840 14 364 16 632 Brandchef ........................ 1 8 760 10 512 9 198 11 038 Överläkare vid sinnessjukhus . . . . . 1 9 960 11 952 10 458 12 550 1:e stadsing. ........... . . . 1 13 680 15 840 14 364 16 632 ; 2:e » ................. 1 9 720 11 664 10 206 12 247 ' Rådmanl . ........................ 4 15 720 17 880 16 270 18 506 ; 3 14 640 16 800 15 152 17 388 : V. brandchef ...................... 1 6 720 8 064 7 056 8 467 : Assessor .......................... 5 ' 9 960 113 944 '10 309 '14 432 4 9 960 11 952 10 309 12 370 ' 2 9 720 11 664 10 060 12 072 : Drifts- o. byråing. vid gas- o. el.-verk . (driftschef ) ...................... 4 7 680 9 216 8 064 9 677 Överläkare å avd. vid vanl. sjukhus'. 1 9 000 10 800 9 450 11 340 2 8 400 10 080 8 820 10 584 3 7 080 8 496 7 434 8 921 2:e stadsfogde ..................... 1 7 680 9 216 8 064 9 677 1:e » ..................... 1 11 040 13 200 11 592 13 860 '. Ing. vid gas- o. el.-verk ............ 1 6 480 7 776 6 804 8 165 2 6 120 7 488 6 426 7 862 ; Stadskassör ....................... 1 7 680 9 216 8 064 9 677 - Kriminalpoliskommissarie ........... 1 6 840 8 676 7 182 9 110 ; Poliskommissarie .................. 2 6 840 8 676 7 182 9 110 1 1 6 120 7 488 6 426 7 862 ' Stadsfiskal1 ....................... 1 9 720 11 664 10 060 12 072 Ing. vid gatukontor o. hamnstyrelse 1 8 400 10080 8 820 10 584 3 7 680 9 216 8 064 9 677 2 7 080 8 496 7 434 8 921 Bokhållare ........................ 3 . 4 440 5 772 4 662 6 061 6 3 720 4 836 3 906 5 078 15 3 120 4 212 3 276 4 423 ? Distriktsläkare .................... 4 4 440 5 808 4 662 6 098 i Kriminalöverkonstapel ............. 8 3 960 5 580 4 158 5 859 & Verkmästare ...................... 2 4 440 5 772 4 662 6 061 : 4 4 080 5 304 4 284 5 569 Överkonstapel ..................... 9 3 960 5 580 4 158 5 859 13 3 684 5 304 3 868 5 569 Maskinist (ej gas- o. el.-verk) ....... 1 4 080 5304 4 284 5 569 - 10 3 120 4 212 3 276 4 423 Förman (maskinist) vid gas- o. el.-verk 3 4 080 5 304 4 284 5 569 - 2 3 720 4 836 3 906 5 078 * 4 2 760 3 864 2 898 4 057 ' Kriminalkonstapel ................. 36 3 564 4 536 3 742 4 763 '» Kontorsskrivare ................... 2 4 440 5 772 4 662 6 061 5 1 3 120 4 212 3 276 4 423 i 6 3 000 4 200 3 150 4 410 6 1 920 2 880 2 016 3 024 Poliskonstapel' .................... 184 3 240 ' 4 212 3 402 4 423 " Brandförman ...................... 8 3 432 4 584 3 604 4 813 ! Förman för upp.b.män, uppbördsman 1 vid gas- o. el.-verk' ............. 1 3 600 4 680 3 780 4 914 '. 13 2 640 3 696 2 772 3 881 » '.' ' Löneregleringstillägg ej medräknat. — ' Enstaka befattningshavare med lägre lön finnas. ? —— ” Därjämte förmanstillägg åt 324 kr. till 13 imo-konstaplar och 48 kr. till beridna kon- , staplar. — 4 2 st. erhålla placeringstillågg å vardera 720 kr., varjämte utgår ers. f. inkass. & av räkn., beräknad till 720 kr. åt övriga.
Fast avlöning Totatlåråsggg;ngs— Befattningshavare Antal BeD n- .. Begyn- .. nelzglön Slutlon nelselön Slutlon Ass. vid fattigvård ................ 1 3 120 4 212 3 276 4 423 9 2 520 3 780 2 646 3 969 Brandman ........................ 46 2 880 4 032 3 024 4 234 1:e skötare ä sinnessjukhus ......... 1 3 120 4 212 3 276 4 423 Värmeledningsskötare vid folkskola . . 8 2 640 3 960 2 772 4 158 Ritbiträde ........................ 1 3 120 4 212 3 276 4 423 3 2 040 2 856 2 142 2 999 Vaktmästare ...................... 1 3 120 4 212 3 276 4 423 1 2 760 4 032 2 898 4 234 40 2 640 3 960 2 772 4 158 Sjuksköterska (epidemi-, operations—, 7 2 640 3 252 2 772 3 415 röntgen- o. stadssköterska) ........ 11 2 280 2 892 2 394 3 037 Sjuksköterska ..................... 45 2 280 2 892 2 394 3 037 Kontorsbitråde .................... 24 2 640 3 960 2 772 4 158 4 2 040 3 060 2 142 3 213 32 1 920 2 880 2 016 3 024 Sköterska å sinnessjukhus .......... 1 2 760 3 372 2 898 3 541 4 2 640 3 252 2 772 3 415 15 2 520 3 132 2 646 3 289 Portvakt .......................... 6 2 640 3 960 2 772 4 158 3 2 400 3 600 2 520 3 780 Skrivbiträde1 ...................... 8 2 040 2 856 2 142 2 999 17 1 920 2 688 2 016 2 822 ' Enstaka befattningshavare med högre löner finnas. Norrköping. Fast avlöning Befattningshavare Antal ] Begylgge se" Slutlön Direktör för el.-verk ................................ 1 13 500 15 500 Fastighetsdirektör .................................. 1 9 756 11 448 Polismästare ....................................... 1 11 900 12 900 Borgmästare ....................................... 1 16 700 19 700 Stadskamrerare ..................................... 1 10 380 12 252 1:e stadsläkare ..................................... 1 15 400 16 400 ' Byggnadåchef ...................................... 1 13 500 15 500 Hamndirektör ........... 1 10 380 12 252 Stadsarkitekt ....................................... 1 10 380 12 252 Folkskolinspektör ................................... 1 10 380 12 252 Stadsombudsman, tillika kanslichef ................... 1 12 380 14 252 ' Brandchef1 ......................................... 1 9 132 10 716 ' Stadsingenjör ....................................... 1 10 380 12 252 ' 1 12 400 13 400 : Rädman ........................................... 1 11 900 12 900 1 5 4500 * 5 000 V. brandchef ....................................... 1 1 5 916 1 7 140 _ 1:e assessor ........................................ 1 = 900 ” 900 Drifts- o. byräing. vid gas- 0. el.-verk (driftschef) ....... 2 7 548
' Därjämte beklädnadsersättning få 300 kr. — 2 Därjämte sportler.
8988.
Fast avlöning Befattningshavare Antal Beeylggelse— Slutlön
Överläkare å avd. vid vanl. sjukhus ................. 1 12 750 13 750 1 9 750 10 750 1 6 600 7 600 1 7 650 8 650 2 5 000 6 000 2:e stadsfogde1 ...................................... 1 — — 1:e » ...................................... 1 10 000 11 000 Ing. vid gas- o. el.-verk ............................ 2 5 916 7 140 Stadskassör ........................................ 1 5 592 6 744 2:e assessor ........................................ 1 = 8 500 ' 9 500 Kriminalkommissarie ................................ 1 ' 5 592 ' 6 744 Poliskommissarie ................................... 1 ' 5916 3 7 140 1 5 592 6 744 Stadsfiskal ......................................... 1 7 770 8 700 Ing. vid gatukontor (o. hamnstyrelse) ................ 1 7 548 8 988 Bokhällarc ......................................... 1 4 296 5 304 3 3 708 4 668 Kriminalöverkonstapel .............................. 4 4 296 5 304 Verkmästare ....................................... 2 4 620 5 700 1 3 972 4 932 2 3 840 4 800 Överkonstapel ...................................... 6 4 296 5 304 Maskinist .......................................... 4 3 840 4 800 1 3 576 4 488 1 3 312 4 224 6 3 180 4 092 Förman (maskinist) vid gas— o. el.-verk ............... 5 3 048 3 960 Kriminalkonstapel .................................. 11 3 444 4 356 Kontorsskrivare .................................... 2 3 180 4 092 Poliskonstapel ...................................... 81 3 048 3 960 Brandförman ....................................... 8 3 180 4 092 Ass. vid fattigvård ................................. 1 3 708 4 668 Brandman, automobilförare .......................... 18 3 180 4 092 10 2 916 3 780 Eldare vid folkskola ................................ 1 2 580 3 396 Ritbiträde ......................................... 1 3 708 4 668 3 3 576 4 488 Vaktmästare ....................................... 3 3 180 4 092 Vaktmästare' ....................................... 6 2 916 3 780 | ....................................... 3 2 580 3 396 Exekutionsbitråde .................................. 12 3 312 4 224 Sjuksköterska (epidemi— 0. dispensärsköterska) ......... 1 7 2 425 7 2 950 3 5 1200 s 1600 Sjuksköterska (spec. I) .............................. 5 3 1 300 3 1 800 Vårdare å sinnessjukavd.s ........................... 1 3 048 3 960 9 4 2 916 3 780
7 2 340 2 952 . 4 ” 1 200 ” 1 560 Översköterska ...................................... 1 B 1 400 " 1800 1 3 2 020 8 2 500 Sjuksköterska (spec. II avd.- m. fl.) .................. 2 8 1 700 8 2 160 26 9 1 200 5 1600 » (ass.) ................................. 21 8 1 050 8 840 Kontorsbiträcle| ..................................... 2 3 576 4 488
7 3 048 3 960 . 4 2 544 3 156 17 2 208 2 820 "_
Portvakt ........................................... 1 2 580 3 396 i
' Endast sportler. — ' Därjämte sportler. — * Därjämte beklädnadsersättning å 250 kr. —— * Enstaka befattningshavare med andra löner finnas. -— 5 Vissa vårdare avlönas enligt kol- lektivavtal. — * Därav 1 st. med 180 kr. i pers. lönetillägg. — " Därjämte bostadsersätt- ning å 900 kr. — ” Därjämte bostad, värme, lyse, kost och tvätt in natura.
Borås. Fast avlöning Befattningshavare Antal BngIEMIW Slutlön on Borgmästare ....................................... 1 ' 20 000 ' 23 000 Stadskamrerare ..................................... 1 11 000 12 200 Stadsläkare ........................................ 1 6 600 7 800 Byggnadschef ...................................... 1 13 000 14 200 Stadsarkitekt ....................................... 1 10 000 11 200 Övering. vid el.-verk ................................ 1 15 000 16 200 Folkskolinspektör ................................... 1 11 000 12 200 Stadsombudsman ................................... 1 11 000 12 200 Brandchef ......................................... 1 9 000 10 200. Stadsingenjör ....................................... 1 ' 11 000 ' 12 200 Rädman ........................................... 3 ' 11000 ' 14 000 V. brandchef ....................................... 1 5 350 6 550 Drifts- o. byräing. vid gas- o. el.-verk (driftschef) ...... 1 7 800 9 000 Stadsfogde ......................................... 1 ' 10 000 ' 11 200 Ing. vid el.—verk .................................... 1 5 950 7 150 Drätselkassör ....................................... 1 6 600 7 800 ' Kriminalpoliskommissarie ............. . . . . . . . 1 6 600 7 800 ' _ Poliskommissarie ................................... 1 ' 6 600 ' 7 800 ' Stadsfiskal, tillika polismästare ...................... 1 ' 9 000 ' 10 200 . Ing. vid gatukontor ................................. 1 7 200 8 400 Bokhållare ......................................... 1 4 700 5 700 2 4 450 5 450 2 3 850 4 850 : 1 3 050 3 850 Distriktsläkare ..................................... 3 5 000 6 200 ; Överkonstapel ...................................... 4 ' 3 850 ' 4 850 Maskinist (el.-verk) ................................. 1 2 900 3 700 5 2 650 3 450 Förman (maskinist) vid el.-verk ...................... 3 3 500 4 500 3 2 900 3 700 Kriminalkonstapel .................................. 5 3 650 4 750 Poliskonstapel ...................................... 38 ' 3 200 ' 4 000 Brandlörman ....................................... 2 ' 3 200 ' 4000 3 ' 3 050 ' 3 850 Syssloman för socialvården .......................... 1 7 800 9 000 Brandman ......................................... 18 ' 2 900 ' 3 700 Ritbiträde' ........................................ 2 3 500 4 500 3 2 900 3 700 Vaktmästare ....................................... 1 3 050 3 850 9 2 650 3 450 Skötare ä sinnessjukhus ............................. 1 2 500 3 300 Översköterska ...................................... 1 2 400 3 200 Sjuksköterska ...................................... 2 2 100 2 700 Kontorsbiträde ..................................... 1 3 050 3 850 6 2 900 3 700 8 2 650 3 450— : 9 2 300 3 100 . . Skrivbiträde ........................................ 1 2 300 3 100 ;
' Gäller ej nuv. befattningshavare, för vilken avlöningen är 30 000 kr. -- " Gäller ej en av de i * nuv. befattningshavarna, för vilken avlöningen är 14000 kr. — ' Därjämte sportler, ber. till? — 2000 kr. — ' Därjämte prot-lösen å 1000—1500 kr. — ' Därjämte bötesandelar m. m. —
' Därjämte fri uniform. — ' Enstaka befattningar med andra löner finnas. —— ' Därjämte" Ä fri uniform, ber. till 300 kr.
Linköping. Fast avlöning Befattningshavare Antal Begyl'inelse' Slutlön on Gasverksföreständare ................................ 1 ' 9 240 ' 11 496 Borgmästare ....................................... 1 ' 15 120 ' 18 720 Stadsläkare ........................................ 1 4 620 5 676 Byggnadschef ...................................... 1 10 500 13 044 Stadsarkitekt ....................................... 1 ' 6 936 ' 8 712 Folkskolinspektör ................................... 1 ' 9 240 ' 11 496 Stadsombudsman ...................... 1 10 500 13 044 Brandchef .......... . ................... 1 5 460 6 660 Rådman ........................................... 3 10 500 13 044 V. brandchef ....................................... 1 ' 4 200 ' 5 256 Stadsfogde ......................................... 1 ' 7 140 ' 8 916 Stadskassör ........................................ 1 5 460 6 660 Poliskommissarie ................................... 1 ' 5 880 ' 7 080 Bokhållare ......................................... 3 3 588 4 596 1 2 064 2 688 Kriminalöverkonstapel .............................. 1 " 4 200 " 5 256 Verkmästare ....................................... 1 3 384 4 296 Överkonstapel ...................................... 1 ' 3 996 ' 5 004 Maskinist (ej gas- o. el.-verk) ........................ 2 3 252 4 164 1 2 988 3 900 1 2 592 3 312 2 2 460 3 180 Förman (maskinist) vid gas- o. ei.-verk ............... 1 2 724 3 588 Kriminalkonstapel .................................. 2 7 3 384 " 4 296 Kontorsskrivare .................................... 3 2 592 3 312 Poliskonstapel ...................................... 37 ' 2 988 ' 3 900 Brandförman ....................................... 1 " 2 856 " 3 720 Ass. vid fattigvård .................. 2 3 384 4 296 Brandman ................. . . . . .......... 11 " 2 856 " 3 720 Ritbiträde ......................................... 1 3 120 4 032 Vaktmästare ....................................... 2 " 3 252 " 4164 1 2 988 3 900 1 2 856 3 720 2 2 724 3 588 1 2 196 2 916 Stadssjuksköterska .................................. 1 2 460 3 180 Kontorsbiträde ..................................... 1 1' 2 856 1' 3 720 4 2 328 3 048 1 2 064 2 688 1 1 932 2 556 1 1 800 2 424 Sköterska ä ålderdomshem . . ....................... 2 1 800 2 424
' Gäller ej för nuvarande innehavaren. — ' Härå utgår därjämte dyrtidstillägg. —— ' Där- jämte sportlcr ä c:a 3001) kr. — ' Därjämte beklädnadsers. å 200 kr. — ' Därjämte sportler i uts.-mäl. — ' Därjämte beklädnadsers. år 324 kr. — " Därjämte beklädnadsers år 180 kr. —— ” Därjämte beklädnadsers. a 300 kr. —- ' Därjämte fri uniform. —— 1” Därjämte arvode 444 kr. samt prov. ä i verkstaden utfört arbete och fri uniform. — " Därjämte prov. å i verk— staden utfört arbete och fri uniform. — " Därjämte har en tjänsteman fri bostad, värme och lyse, ber. till 450 kr. — " Gäller endast för nuvarande innehavaren.
Lund.
Fast avlöning Totaåårglxgåärngs- Befattningshavare Antal Begyn- .. Begyn- .. nelselön Slutlon nelselön Slutlon Föreståndare för el.-verk ........... 1 8 000 10 400 9 780 12 340 Föreståndare för gas- o. vattenverk . 1 7 500 9 750 8 700 11 190 Polismästare (även mag.-rådman) . . . 1 12 000 [5 000 13 440 16 440 Borgmästare ...................... 1 15 000 18 000 16 440 19 440 Stadskamrerare .................... 1 8 000 10 400 9 280 11 840 1:e stadsläkare' .................... 1 5 250 6 825 6 090 7 917 Stadsarkitekt ...................... 1 7 000 9 100 8 120 10 540 Folkskolinspektör .................. 1 7 500 9 750 8 700 11 190 Stadsombudsman .................. 1 ' 8 000 '10 400 10 280 12 840 Brandchef ......................... 1 ' 2 800 ' 3 920 4 548 5 847 Stadsingenjör ...................... 1 10 000 12 400 11 440 13 840 Rädman (se även polismästare) ..... 2 11 000 14 000 12 440 15 440 Stadsfogde ........................ 1 8 000 10 400 9 280 11 840 Ing. vid gas- o. el.—verk ............ 1 3800 5320 4408 6171 Drätselkassör ...................... 1 3 800 5 320 4 408 6 171 Poliskommissarie ................... 1 ' 6 000 ' 7 800 6 960 9 048 Stadsfiskal ........................ 1 5 000 6 500 5 800 7 540 Bokhällare' ....................... 1 3 500 4 900 4 060 5 684 Kriminalöverkonstapel .............. 1 ' 3 300 ' 4 620 4 028 5 559 Verkmästare ...................... 2 3 000 4 200 3 480 4 872 Överkonstapel ..................... 4 ' 3 100 ' 4 340 3 796 5 234 Maskinist (ej gas- o. el.-verk) ....... 1 2 000 2 800 2 320 3 248 Förman (maskinist) vid gas- o. el.-verk 1 2 200 3 080 2 552 3 573 4 2 100 2 940 2 436 3 410 Kriminalkonstapel .................. 4 ' 2 700 ' 3 780 3 332 4 585 Poliskonstapel ..................... 32 ' 2 500 ' 3 500 3 100 4 260 Brandförman ...................... 1 ' 2 300 ' 3 220 2 868 3 935 1 ' 2 200 ' 3 080 2 752 3 773. Brandman ......................... 10 " 7 2 100 " 7 2 940 2 636 3 610 Ritbiträde ........................ 1 3 200 4 480 3 712 5 197 Vaktmästare ...................... 1 2 800 3 920 3 248 4 547 ' 3 2 300 3 220 2 668 3 735 ' 4 2 200 3 080 2 552 3 573 7 2 000 2 800 2 320 3 248 Sjuksköterska ..................... 1 " 1 500 " 2 100 2 040 2 736 Kontorsbiträde .................... 1 2 400 3 360 2 784 3 898 1 2 200 3 080 2 552 3 573 1 2 100 2 940 2 436 3 410 1 1 900 2 660 2 204 3 086 1 1 800 2 520 2 088 2 923 Baderska ......................... 2 1 400 1 960 1 624 2 274 Portvakt .......................... 1 1 900 2 660 2 204 3 086 Skrivbiträdc ....................... 4 1 800 2 520 2 088 2 923 ' Därjämte inkomster av privatpraktik. — ' Därjämte 1 000 kr. såsom sekr. i tekn. ver-
kens styrelse. — ' Därjämte pers. tillägg år 1000 kr. och beklädnadsers. år 300 kr. —- ' Där- jämte beklädnadsers. å 300 kr. — ' Bokhållare vid tekn. verken avlönas enligt kollektivavtal. — ' Därjämte beklädnadsers. å 200 kr. — " Därjämte för gift bef.—hav. hyresbidrag å 300 kr. — ' Därav en med beklädnadsers. år 200 kr. — ” Därav en med arvode å 100 kr. —— 10 Där-
jämte hyresbidrag a 300 kr.
Förutom de reglementsenliga beklädnadsbidragen plåga vissa extra beklädnadsbidrag utgå till polis— och brandpersonalen.
||'> |_|x|
”it”. |
.sfvg'.|| |., flm-| .El j;..w'rslv.
" '|,,|.,_,..
» ."... ; T...-;" . .._... äv |_. , %& i i......» :,;..,,,,,. ..'... .»...f:*.='..'..».. |..—, ,, ' , ,, . ';...... . '. . ”3, ,..H Hiten .. ..'-143255” iJews""';1?'=.==»”.: .; .;
"'in' | ,. . . _. |— SJ,?! 451.113 -—.',*'l ;ji. ||.| || _..-||.._||.|. .,l||,,,'.....|.| |
li. Eh * : 'T' "|| :||.|| |I |*1| ' ||,._., 'i, _ _ n i. I | _, | , ||. .,. .. _ |__ » »; ”f***-ii" Wai—"*: . 5 -i.;.' r.f.. ** ”=.
| f:,
...)
L'l ...-. —l. ..
. .. T . . ' CW.-HERE»...— _. .
Tabell, utvisande vid vissa indexlägen löneförbättringens storlek i hela krontal kommitténs förslag
I = index 156; II : index 162/163;
Löne— 0 r t 8- grad
och löne_ A B c D E kl
ass 1 11 111 IV I 11|1n|1v 1|11|1|1|1v 1|11 111 IV I 11
294 316 292 325 306 318 306 331 306 320 308 335 318 335 311 340 318 337 294 307 295 333 306 322 298 328 306 313 301 333 306 329 305 340 306 331
294 307 295 333 306 322 298 339 306 325 301 343 318 327 315 349 318 330 297 315 303 332 309 318 294 339 309 321 297 345 309 324 300 340 309 327
294 312 300 330 306 315 303 335 306 317 305 340 306 332 308 346 318 334 303 325 301 347 303 328 304 341 315 331 307 348 315 335 311 343 315 339
294 315 291 325 306 318 294 331 306 321 297 337 306 324 300 343 318 327 309 334 310 349 309 326 302 344 321 330 306 351 321 333 309 358 321 337
294 319 295 333 306 322 298 340 306 325 301 333 306 329 305 340 306 331 315 333 309 351 315 337 313 358 315 340 316 354 327 344 308 361 327 336
297 315 303 332 309 318 306 339 309 321 297 345 309 324 300 340 309 327 321 343 319 365 321 347 323 361 321 351 315 369 321 343 319 365 321 347
303 325 301 347 315 328 304 341 315 331 307 348 315 335 311 355 315 339 297 323 287 338 297 315 291 334 297 319 283 342 297 312 288 339 297 316
321 334 310 349 321 338 314 356 321 342 318 351 321 333 309 358 321 337 282 301 277 319 282 305 269 316 282 297 273 325 282 301 265 321 282 294
327 345 321 363 327 337 313 358 327 340 316 366 327 344 320 361 327 348 282 294 270 319 270 299 263 316 270 291 255 313 270 296 260 310 270 288
10:10 333 343 319 365 333 347 323 373 333 351 327 369 333 355 319 365 333 347 10:14 270 288 264 307 270 293 257 304 270 285 249 313 270 290 254 310 258 283
11:11 297 323 299 338 297 315 291 346 297 319 295 342 297 324 288 339 297 316 11:15 264 289 253 314 264 282 246 312 264 286 250 310 264 280 244 308 252 285
12:12 282 301 277 319 282 305 269 328 282 297 273 325 282 301 265 321 282 306 12:16 270 290 254 310 258 283 247 308 258 288 240 306 258 281 233 304 258 274
13:13 282 306 270 319 282 299 263 316 282 303 267 313 270 296 260 322 270 300 13:17 252 282 246 300 255 277 241 300 258 274 238 302 249 270 234 304 252 279
14:14 270 300 264 319 270 293 257 316 270 297 261 313 270 290 254 310 270 283 14: 18 258 285 237 301 246 279 231 300 246 273 225 299 246 266 218 286 234 259
15:15 276 301 265 314 276 294 258 312 264 286 250 310 264 292 256 308 264 285 15: 19 264 289 241 303 249 280 232 300 234 259 211 284 231 262 202 280 216 241
16:16 270 290 254 322 270 295 259 320 270 288 252 306 258 281 245 304 258 286 16:20 258 281 233 316 255 272 224 301 240 264 216 288 225 255 207 285 222 246
17:17 264 282 246 312 255 289 241 312 258 286 238 302 261 282 246 304 252 279 17:21 264 285 237 319 249 277 229 304 234 268 208 291 231 259 199 276 216 240
:— |—
>_— CD woo HQ om 1001 och RIO—') mm CJH—*
.? 9999 :!:-9 ?? ?."? '??? ?? I??? !T'E'T'
& >.— 00
609
för begynnelse— och slutlöneklasserna inom lönegraderna 1—30 av den ! löne- intagna Iöneplan A.
111 = in—dex 164/165; IV = index 168/169.
g r u p p Löne- grad
och E F G H I lön e- klaSs
III IV I II III IV I II III IV I II III IV I II III IV
313 344 330 339 327 361 330 342 330 366 330 356 332 370 276 292 280 309 307 346 318 335 311 352 318 338 314 346 318 341 317 352 288 302 278 328
318 354 318 344 320 358 330 346 322 364 330 349 325 369 282 304 280 314 303 346 309 331 307 352 321 334 310 347 321 337 313 354 297 316 280 336
310 351 318 337 313 357 318 340 316 362 330 343 319 367 288 303 279 319 303 350 315 330 306 357 315 333 309 352 315 336 312 358 297 322 286 336
303 348 318 330 306 354 318 333 309 360 318 336 312 354 282 303 279 324 313 354 321 340 304 361 321 344 308 356 321 336 312 363 309 327 303 346
307 346 318 335 311 352 318 338 314 358 318 341 317 352 288 314 278 328 312 358 327 340 316 365 327 343 307 361 327 347 311 368 321 333 309 358
303 346 309 331 307 352 321 334 310 359 321 337 313 354 297 316 280 336 311 361 321 351 315 369 321 343 319 365 321 346 310 373 321 351 315 369
315 350 315 342 306 357 315 333 309 364 327 336 312 358 309 322 298 348 292 335 297 320 284 331 297 312 288 340 297 316 280 336 303 327 291 350
313 354 321 340 316 361 321 344 308 368 321 348 312 363 309 327 303 358 270 318 282 298 262 315 270 291 255 312 270 295 259 320 282 311 275 328
312 370 327 352 316 365 327 343 319 373 327 347 311 368 321 345 309 358 252 307 270 293 257 316 270 285 249 313 270 290 242 310 288 300 264 325
323 373 333 351 315 369 333 355 319 377 333 346 322 373 333 351 315 369 10:10 247 308 258 288 240 306 258 280 244 303 258 273 237 300 282 301 265 321 10:14
292 347 297 320 284 343 297 324 288 340 297 316 280 336 303 327 291 350 11: 11 237 305 252 277 229 303 252 270 234 301 252 275 227 298 282 298 262 326 11:15
270 318 282 298 262 327 282 303 267 324 282 295 259 320 294 311 275 328 12:12 238 302 246 267 231 300 246 272 224 286 246 265 217 285 282 306 258 331 12:16
264 319 270 293 257 316 270 297 249 313 270 290 254 310 288 312 264 337 13: 13 231 294 255 275 227 295 246 271 223 297 249 268 220 298 294 318 270 342 13: 17
247 308 258 288 252 306 258 280 244 303 258 285 237 300 282 301 265 333 14:14 211 285 234 253 205 285 222 247 199 272 222 240 192 271 276 300 252 324 14:18
249 305 264 277 241 303 252 282 234 301 252 275 239 298 282 310 262 338 15:15 193 278 213 243 183 262 198 222 174 259 195 213 165 243 258 282 222 319 15:19
238 302 258 279 231 300 246 272 236 298 246 277 229 297 282 306 258 331 16:16 136 270 207 237 177 255 192 228 168 253 189 208 148 238 264 289 229 326 16:20
243 306 255 287 239 307 258 283 235 309 249 280 232 310 294 330 282 354 17: 17 130 275 201 231 171 261 186 222 150 247 183 202 142 233 270 295 |235 334 17:21
CDC” (DIP— 403 GN) Ohd
r-A H co.-sa oc: ,.A
"? 9? 39 ?? w? &? ?? ww rr tom
0 ... OJ
Löne- grad och löne- klass
0 rts-
II III IV II III IV II III IV II III IV II
18: 18 18: 22
' 19. 19 19. 23
20: 20 20: 23
21: 21 21: 24
22: 22 22: 25
23: 23 23: 26
24: 24 24: 27
25: 25 25: 28
26: 26 26: 29
27: 27 27: 30
28: 28 28: 31
29: 29 29: 32
30: 30 30: 33
258 252
264 306
270 306
264 330
252 357
318 396
330 363
369 342
408 309
375 300
342 315
309 330
300 360
285 285
289 340
293 340
297 366
285 396
352 438
366 408
408 378
450 348
420 354 390 384
360 413
354 459
249 225
253 280
245 280
249 306
237 336
292 366
306 336
348 306
378 264
348 270
306 300
276 329
270 375
313 306
315 374
316 374
331 391
318 436
386 481
403 453
448 426
493 399
465 408
438 452
411 496
408 558
258 237
261 285
255 285
261 303
249 324
297 357
303 324
336 303
369 270
336 285
303 300
270 315
285 345
279 264
280 326
284 326
289 334
276 370
326 394
346 364
370 346
406 315
376 345
346 375
315 405
345 450
243 216
232 266
236 266
229 274
216 298
266 322
286 292
310 262
334 231
304 261
274 291
231 321
261 366
312 292
312 355
313 355
316 366
304 404
367 443
378 416
416 376
455 361
416 406
388 451
361 495
406 556
258 222
246 264
240 264
246 276
234 303
276 318
288 285
303 264
330 255
297 270
264 285
255 300
270 330
285 256
271 300
276 300
268 314
268 332
312 361
314 331
344 301
373 307
343 337
313 367
307 397
337 438
237 196
223 240
216 240
220 242
208 260
252 289
254 247
272 217
301 223
259 253
229 283
223 313
253 354
299 290
296 336
300 336
303 340
290 373
348 393
352 366
385 339
405 360
378 404
351 449
360 494
404 546
246 219
231 255
237 255
231 249
219 270
255 279
261 246
270 225
291 240
258 255
225 270
240 285
255 315
278 248
262 285
267 285
259 282
248 306
285 318
294 287
306 269
330 299
299 329
269 358
299 388 329 423
230 188
214 213
207 213
211 222 188 234
225 246
222 215
234 185
258 215
215 245
185 274
215 304
245 339
298 277 292 316
285 316
288 315
277 342
328 356
327 328 354 313
368 358
340 403
313 447
358 492
403 531
246 204 228 234
222 234
216 222 204 237
234 240
234 207
237 210
252 225
219 240
210 255
225 270
240 300
271 228
253 259
246 259
252 261
240 267
271 285
261 255
279 261
285 291
255 321
261 351 291 378
321 408
Bilaga 10 (forts.)
[; 1' up ])
III IV II III IV II III IV II III IV II III IV
Löne- grad och löne— klass
223 168
205 199
198 199
192 189
180 195
211 201
201 171
207 177
213 207 183 237
177 267
207 294
237 324
297 264
278 296
282 296
275 289
276 310
308 319
301 291
322 312
331 357 303 402 312 446
357 486
402 516
234 189
213 213
207 213
213 195
189 204
213 201
207 180
204 195
213 210
180 225
195 240
210 255
225 285
265 219
243 245
237 245
243 229
231 241 257 241
241 223
241 253
253 282 223 312
253 342
282 363
312 393
217 159
195 173
189 173
183 157 159 157
185 157
169 139
169 169
169 198
139 228
169 258
198 279
228 309
285 250
274 277
267 277
273 264
262 266
289 281
276 266
278 310
293 355 266 400
310 445
355 471
400 501
234 174
210 192
204 192
198 168
186 171
204 162
180 165
171 180
174 195
165 210
180 225
195 240
210 270
259 211
234 219 228 219
222 209
211 203
231 196
221 214
215 244
208 274
214 304
244 333
274 348
304 378
211 139
186 159
168 159 162 137
151 131
159 112
137 130
131 160 124 190
130 220
160 249
190 264
220 294
284 236
259 258
253 258
259 238
248 235
270 243
250 264
247 309
255 354 264 398
309 441
354 456
398 486
222 159
195 171
189 171
183 141
171 138
183 135
153 150
138 165
135 180
150 195
165 210
180 225
195 255
252 191
225 204
220 204
214 177
203 165
216 177
189 206
177 236
177 266
206 296
236 318
266 333
296 363
204 131
165 132
160 132
154 105
131 93
144 93
117 122 105 152
93 182
122 212
152 234
182 249
212 279
283 223
255 238
250 238
245 213
235 204
250 218
225 262
216 307
218 352
262 397
307 426
352 441
397 471
276 252
258 264
264 264
270 234 264 231
276 240 246 255
231 270
240 285
255 300
270 315
285 330
300 360
312 291
294 304
301 304
307 276
303 264
304 288
288 318
276 348
288 378
318 408
348 423
378 438
408 468
252 219
234 232
241 232
235 192
231 180
232 204
204 234
192 264
204 294
234 324
264 339
294 354
324 384
336 330
319 332
326 332
334 307
330 310
344 337
319 381
322 426
337 471
381 516
426 531
471 546
516 576
18:18 18: 22
19: 19 19: 23
20: 20 20: 23
21: 21 21: 24-
22: 22 22: 25
23: 23 23: 26
24: 24 24: 27
25: 25 25: 28 26: 26 26: 29
27: 27 27:30
28: 28 28: 31
29: 29 29: 32
30: 30 30: 33
Innehållsförteckning.
Sid.
Skrivelse till Konungen .............................................. 3 Inledning ............................................................ 9 Behovsprincipen .................................................... 17 Brutto- eller nettolönesystem ........................................ 23 Rörligt tillägg ...................................................... 29 Allmänna löneplaner ................................................ 44 Sneddning och tillgodoräkning av föregående tjänstetid ................ 62 Lönenämnd. Löneärendenas beredning inom Kungl. Maj:ts kansli 80 Avveckling av nuvarande barntillägg ................................ 90 Speeialmotivering till civila avlöningsreglementet ...................... 92 Inledning. Reglementets benämning och uppställning .................... 92
1 and. Allmänna bestämmelser ........................................ 95
1 %. Reglementets tillämpningsområde m. m. .................... 95 2 %. Avlöning ................................................ 97 3 %. Tjänstgöringsföreskrifter, förflyttningsskyldighet m. m. ........ 103 4 %. Förening av tjänster m.m. ................................ 111
2 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt allmän löneplan .............. 123
1 kap. Löneplaner och löneklassplacering .................... 123
5 5. Allmänna löneplaner ...................................... 123 6 %. Lönegrader och löneklasser ................................ 123 7 &. Begynnelselön och löneklassuppflyttning ...................... 124 8 &. Löneklassplacering vid befordran m. m ....................... 127 9 %. Undantagsbestämmelser om löneklassplacering ................ 134 10 %. Avlöning vid förflyttning m. m. ............................ 135
2 kap. Semester och tjänstledighet ............................ 136
11 5. Semester ................................................ 136 12 %. Tjänstledighetsavdrag ...................................... 139 13 %. Tjänstledighet för offentligt uppdrag m. m. .................. 143 14 %. Tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m. ........ 147 15 %. Tjänstledighet till följd av sjukdom m. m. .................. 149
16 %. Tjänstledighet för enskild angelägenhet ...................... 156 17 %. Nedsättning av tjänstgöringstid samt partiell ledighet .......... 158 18 &. Avstängning från tjänstgöring m. m. ........................ 159 19 %. Helgdagsledighet .......................................... 160
3 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar ............ 161 20 %. Kallortstillägg ............................................ 161 21 %. Vikariatsersättning och vikariatslön .......................... 167 22 %. Reseersättning ............................................ 182 23 %. Tjänstgöringstraktamente .................................. 182 24 &. Ersättning för flyttningskostnad ............................ 183 25 %. Felräkningspenningar ...................................... 185 26 &. Övertidsersättning ........................................ 185 27 %. Ackord eller beting ........................................ 194 28 %. Ersättning för särskilda uppdrag m. m ....................... 195 4 kap. Rörligt tillägg .......................................... 200 29—31 åå. .................................................... 200 5 kap. Sjukvård och begravningshjälp ........................ 200 32 5. Allmänna bestämmelser om sjukvård ........................ 200 33 &. Verksläkare .............................................. 207 34 %. Läkarvård och läkarintyg .................................. 208 35 %. Sjukhusvård .............................................. 208 36 %. Specialistvård ............................................ 211 37 %. Resor och sjuktransporter .................................. 212 38 %. Läkemedel .............................................. 214 39 %. Bad, massage m. m. ...................................... 215 40 %. Begravningshjälp .......................................... 215
6 kap. Tjänstebostad 111. m. .................................... 217 41 %. Skyldighet att bebo tjänstebostad m. m. .................... 217 42 %. Ersättning för tjänstebostad m. m ........................... 221 43 %. Avträdande av tjänstebostad m. m ........................... 224 44 %. Ersättning för bränsle och belysning ........................ 224
7 kap. Tjänstedräkt .......................................... 225 45—47 85. .................................................... 225 8 kap. Särskilda bestämmelser ................................ 227 48 %. Särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän .................. 227 49 %. Andra huvudtiteln ........................................ 227 50 %. Tredje huvudtiteln ........................................ 228 51 %. Femte huvudtiteln ........................................ 229 53 &. Sjunde huvudtiteln ........................................ 231 54 &. Åttonde huvudtiteln ...................................... 233 55 %. Nionde huvudtiteln ........................................ 235 56 %. Tionde huvudtiteln ........................................ 237 57 %. Affärsdrivande verk ...................................... 240 4 and. Lönenämnd .................................................. 249
58 g. ........................................................ 249
6 and. Reglementets tillämplighet m. m ................................. 59 å. ........................................................
Övergångsanordningar .............................................. Ändring i gällande pensionsbestämmelser ............................ Kostnadsberäkningar ................................................ Förslag till civilt avlöningsreglemente jämte tjänsteförteckning ........
Kommitténs hemställan .............................................. Reservationer och särskilda yttranden ................................ a. Yttranden av vissa av kommitténs ledamöter ........................ b. Yttranden av vissa av de delegerade för de civila lönenämnderna och statskontoret .................................................... c. Yttranden av de för överläggning med lönekommittén utsedda personal- representanterna ..................................................
Bilagor till betänkandet.
Bilaga 1. 1928 års lönekommittés förslag till avlöningsreglemente för ordi- narie tjänstemän. tillhörande den civila statsförvaltningen (allmänna av- löningsreglementet) ................................................
Bilaga 2. P. M. ang. vissa statistiska uppgifter rörande tjänstemannabe- ståndet vid statliga civila verk ....................................
Bilaga 3. P. M. med historik över behandlingen av den s. k. behovsprin- cipen såsom norm för lönesättningen beträffande statsanställda ........
Bilaga 4. P. M. ang. behandlingen av frågan om brutto- eller nettolöne— system ..........................................................
Bilaga 5. P. M. med redogörelse för behandlingen av vissa principfrågor i samband med dyrtidstilläggens utveckling under och efter världskriget.. Bilaga 6. P. M. ang. frågan, är vilka avlöningsförmåner rörligt tillägg bör utgå ............................................................ Bilaga 7. P. M. med sammanställning av några siffror belysande löneut- vecklingen för vissa grupper av tjänstemän och arbetare i och utom statens tjänst .................................................... Bilaga 8. P. M. med redogörelse för undersökningar rörande löneförhål- landena för vissa tjänstemän och arbetare i icke-statlig anställning ...... Bilaga 9. P. M. ang. avlöningsförhållandena för tjänstemän och arbetarei några större och medelstora städer .................................. Bilaga 10. Tabell, utvisande vid vissa indexlägen löneförbättringens storlek
i hela krontal för begynnelse- och slutlöneklasserna inom lönegraderna 1—30 av den i lönekommitténs förslag intagna löneplan A ..................
Sid. 249 249
254 258 259 265 329 330 330
340
357
413
428
440
446
481
574
608
