SOU 1969:6

Offentliga tjänstemäns bisysslor

Författningsförslag

Kapitel 1 Inledning 1.1 Utredningens uppdrag 1.2 Utredningsarbetets bedrivande

1.3 Sammanfattning av utredningens överväganden och förslag

Kapitel 2 Historik 2.1 Inledning. . . 2.2 Bisysslebestämmelser i samband med 1800-talets löneregleringar . . 2.3 Bisysslebestämmelser i 1907 års löneregleringar 2.4 Debatten om bisysslebestämmelser under 1910- och 1920-talen . . . 2.5 1926 års bisyssleutredning . 2.6 Utvecklingen under 1930— och 1940- talen. Kommittéförslag och gene- rella regler . . 2.7 Riksdagen och statstjänstemännens bisysslor . . 2.7.1 Inledning 2.7.2 Statsrevisorernas behandling av bisysslefrågor 2.7.3 Konstitutionsutskottet och fall av bisyssleinnehav . . . 2.7.4 Riksdagens ombudsmäns in- gripanden i bisysslefrågor . .

Kapitel 3 Tjänstemannarättsreformen

3.2 Områdena för avtalsfrihet i stats— tjänstemannalagen och kommunal— tjänstemannalagen 3.3 Arbetsgivarbegreppen i statstjänste- mannalagen och kommunaltjänste- mannalagen 3.4 Tjänstemannabegreppen i statstjäns-

SOU 1969: 6

temannalagen och kommunaltjäns- temannalagen .

3. 5 Sanktionssystemet 1 statstjänsteman- nalagen och kommunaltjänsteman- nalagen 3.6 Frikretsfrågan 3.7 Kommunaltjänstemannastadgans räckvidd ...... 3.8 Förhandlingsverksamheten på den statliga och den statligt reglerade sektorn 3.9 Vissa övergångsanordningar

Kapitel 4 Regler om statstjänstemäns och vissa andra oJentIiga tjänstemäns rätt att ha bisysslor 4.1 Inledning 4. 2 Generella regler 42.1 13 (5 statstjänstemannalageri och 16 & kommunaltjänste- mannastadgan ...... 4. 2. 2 Särskilt om jäv 4. 2. 3 8 & Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjäns- temän 4.3 Specialregler om bisysslor . 4.3.1 Specialregler meddelade i oti'entligråttslig ordning . . 4.3.2 Specialregler om bisysslor i vissa statliga kollektivavtal . 4.4 Förening av tjänster 4.5 Vissa regler i övrigt om offentlig tjänstemans rätt att ha bisysslor .

Kapitel 5 Utredningens statistiska un-

dersökningar, m.m.. . . .

5.1 Inledning ............

5.2 Synpunkter på tillförlitligheten av de statistiska undersökningarna . 5.3 Utvärdering av de statistiska under- sökningarna

Kapitel 6 Utredningens allmänna över- väganden och förslag ......... 6.1 Inledning ............ 6.2 Vissa allmänna frågeställningar . . 6.3 Behovet av särskilda kvantitetsreg- lerande bestämmelser och system med tillståndsprövning, anmäl- ningsskyldighet och uppgiftsskyldig- het .............. 6.4 Olägenheter vid uppdelning av rät- ten att ha bisysslor på områden för avtalsfrihet och avtalsförbud . . . 6.5 Frågor sammanhängande med av- gränsningen av områdena för avtals- frihet och avtalsförbud ..... 6.5.1 Regleringen av bisysslor som kan rubba förtroendet för tjänstemannens oväld i tjänst- utövningen ........ 6.5.2 Förslag om skyldighet för de- mare att söka tillstånd till in- nehav av vissa bisysslor . . . Frågor om bisysslor som kan rubba förtroendet till annan tjänstemans oväld eller skada myndighetens anseende . . . 6.5.4 Frågor om reglering av kon- kurrensbisysslor ...... 6.6 Åtgärder för förenkling av gällande bisyssleregler .......... 6.5.3

Kapitel 7 Fårslagens närmare innebörd 7.1 Inledning ............ 7.2 Bisysslebegreppet i 13 & statstjänste- mannalagen och 16 & kommunal- tjänstemannastadgan enligt utred- ningen ............. 7.2.1 Tjänsternans huvudtjänst . . 7.2.2 Bisysslebegreppet ..... 7.3 Bisysslors tillåtlighet med hänsyn till risker för förtroendet till ovälden 7.3.1 Allmänna synpunkter . . . 7.3.2 Förhållanden i huvudtjånsten och vad därmed har samband

7.3.3 Bisysslan och vad därmed har samband ......... 7.3.4 Allmänna intressens inverkan

på bisysslas tillåtlighet . . .

7.3.5 Bisysslans betydelse för tjäns- temannen personligen eller för

tredje man ........

7.4 Bisysslenämndens uppgifter och organisation .......... 7.4.1 Förfarandet i beskeds— och tillståndsärenden .....

60 60 60

62

65

66

66

70

71

71

73

75 75

75 75 76

79 79

80

81

83

85

86

7.4.2 Bisysslenämndens organisa— tion ........... 7.5 Utredningens synpunkter på utnytt- jandet av befogenheter enligt 8 & AST .............. 7.6 Utredningens förslag om viss sam- verkan mellan myndigheter . . .

Kapitel 8 Specialmotivering ..... 8.1 Förslaget om ändring av 13 & stats- tjänstemannalagen ....... 8.2 Förslaget om ändring av 16 & kom— munaltjänstemannastadgan . . . .

Bilaga 1 Undersökning av de ofentliga tjänstemännensbisyssleförhållanden. . . 1.1 Inledning ............ 1.2 Provundersökningen bland de offentliga tjänstemännen ..... 1.3 Huvudundersökningen av de offent- liga tjänstemännens bisysslor: un- dersökningspopulation, urval och datainsamling ......... 1.3.1 Undersökningspopulation och urvalsram ........ 1.3.2 Urval ........... 1.3.3 Datainsamling 1.4 Variabler ........... 1.4.1 Inledning ......... 1.4.2 Variabler angående tjänste- män ........... 1.4.3 Variabler angående bisysslor 1.4.4 Övriga variabler ...... 1.5 Granskning, kodning och tabell- framställning samt resultatens till- förlitlighet ........... 1.5.1 Granskning och kodning . . 1.5.2 Tabellframställning 1.5.3 Resultatens tillförlitlighet . . 1.6 Bisysslehavarfrekvensen bland of- fentliga tjänstemän 1.7 Bisysslorna ........... 1.7.1 Inledning ......... 1.7.2 Bisyssletyperna 1.7.3 Ersättningsgivande och inte ersättningsgivande bisysslor.

1.7.4 Bisysslor som innehas främst av ekonomiska skäl eller av andra anledningar .....

1.8 Tjänstemännen med bisysslor . . . 1.8.1 Inledning ......... 1.8.2 Vissa tjänstemannagruppers andelar i bisyssletyper m. m.

1.8.3 Bisysslor och tid för bisysslor

87

88

90

90

91

92 92

93

93

93 93 94 94 94

95 98 101

101 101 102 102

104 108 108 109

114 115 116 116

117

SOU 1969: 6

fördelade på tjänstemän och bisysslehavare i vissa grupper

1.8.4 Bisysslornas fördelning på typer inom vissa tjänsteman- nagrupper 1.8.5 Ersättningsgivande och inte ersättningsgivande bisysslor inom vissa tjänstemannagrup- per 1.8.6 Bisysslor som innehas på grund av tjänsteåliggande el- ler av andra skäl inom vissa grupper .......... 1.9 1926 års bisyssleutrednings statis- tiska undersökning

1.9.1 Inledning .........

1.9.2 Omfattning och vissa begrepps- bestämningar ....... 1.9.3 Vissa undersökningsresultat 1.10 Frågeformulär till 1967 års under- sökning ............

Bilaga 2 Undersökning av de privata tjänstemännens bisyssleförhållanden 2.1 Teknisk redogörelse och resultatens tillförlitlighet .......... 2.1.1 Inledning ......... 2.1.2 Undersökningspopulation. . 2.1.3 Urval ........... 2.1.4 Datainsamling 2.1.5 Granskning ........ 2.1.6 Tabellframställning . . . 2.1.7 Resultatens tillförlitlighet . . 2.2 Tjänstemannabegreppet i undersök- ningen av de privatanställda . . . 2.3 Variabler 2.3.1 Variabler angående tjänste-

2.3.2 Variabler angående bisysslor 2.4 Bisysslehavarfrekvensen, bisysslor- na och tjänstemännen med bisysslor på den privata sektorn ...... 2.4.1 Inledning ......... 2.4.2 Bisysslehavarfrekvensen 2.4.3 Bisysslorna ........ 2.4.4 Tjänstemännen med bisysslor

Bilaga 3 Tabeller ..........

Offentliga tjänstemän

Tabell ]. Tjänstemän i olika tjänste- mannagrupper, fördelade på bisyssle- havare och andra: relativa tal . . . .

SOU 1969: 6

120

125

126

126 127

130

136

136 136 136 136 137 137 138 138

139 139

139 140

142 142 142 143 144

146

Tabell 2: I . Tjänstemän inom vissa löne- skikt i olika tjänstemannagrupper, för- delade på bisysslehavare och andra: relativa tal .............

Tabell 2: 2. Akademiker och andra inom vissa myndighetsgrupper, fördelade på bisysslehavare och andra: relativa tal .

Tabell 3. Tjänstemän i olika tjänste- mannagrupper, fördelade på mångsyss- lare och andra: absoluta och relativa tal

Tabell 4. Bisysslor och timmar i bisyss- lor, fördelade på bisyssletyper: absoluta och relativa tal ...........

Tabell 5. Bisysslor och timmar i bisyss- lor i olika bisyssletyper, fördelade på er- sättningsgivande och andra, m. 11. vari- abler: absoluta och relativa tal . . . .

utviksblad efter s. 150

Tabell 6. Ersättningsgivande och inte er- sättningsgivande offentliga och enskilda bisysslor och däri använda timmar, för- delade på sådana som kräver samma kunskaper etc. som huvudtjänsten, m. fl. variabler: absoluta och relativa tal .

Tabell 7. Bisysslor som innehas på grund av motiven 1—4, fördelade på bisyssle- typer, rn. ii. variabler: relativa tal . . .

Tabell 8. Offentliga och enskilda bisyss- lor som innehas på grund av motiven 1—4, fördelade på ersättningsgivande och and- ra, m. 11. variabler: relativa tal . . . .

Tabell 9. Olika tjänstemannagruppers andelar av undersökningspopulationen, av bisysslehavarna samt av alla bisysslor och vissa typer och grupper av bisysslor m. m ................

Tabell 10. Antalet bisysslor och timmar i bisysslor per tjänsteman och bisyssle- havare i vissa tjänstemannagrupper . .

Tabell ] ]. Bisysslor och timmar i bisyss- lor i olika tjänstemannagrupper, förde- lade på bisyssletyper: absoluta och rela- tiva tal

Tabell 12. Bisysslor och timmar i bisyss- lor i olika tjänstemannagrupper, förde-

158

lade på olfentliga och enskilda ersätt- ningsgivande och andra: relativa tal . .

Tabell 13. Bisysslor bland tjänstemän inom vissa löneskikt i olika tjänste- mannagrupper, fördelade på offentliga och enskilda samt efter ersättning: abso- luta och relativa tal .........

Tabell 14. Bisysslor bland akademiker och andra inom vissa myndighetsgrup- per, fördelade på offentliga och enskilda samt efter ersättning: absoluta och rela- tiva tal .............. Tabell 15. Bisysslor bland tjänstemän inom vissa löneskikt i olika tjänsteman- nagrupper, fördelade på offentliga och enskilda samt på motiv till innehav: ab- soluta och relativa tal ........

Tabell 16. Bisysslor bland akademiker och andra inom vissa myndighetsgrup- per, fördelade på motiv till innehav: ab— soluta och relativa tal ........

Privata tjänstemän

Tabell 17. Tjänstemän i olika tjänste- mannagrupper, fördelade på bisyssle- havare och andra: relativa tal . . . .

Tabell 18. Bisysslor och timmar i bi- sysslor, fördelade på bisyssletyper: absoluta och relativa tal .......

Tabell 19. Bisysslor och timmar i bisyss- lor i olika bisyssletyper, fördelade på er- sättningsgivande och andra: absoluta och relativa tal ...........

Tabell 20. Bisysslor och timmar i bl- sysslor i olika bisyssletyper, fördelade på motiv till innehav: absoluta och relativa tal ................

Tabell 21. Bisysslor och timmar i bisyss- lor bland tjänstemän i olika lönegrup- per, fördelade på bisyssletyper: absoluta och relativa tal ...........

Tabell 22. Bisysslor och timmar i bisyss- lor bland akademiker och andra, för- delade på bisyssletyper: absoluta och relativa tal .............

6

169

172

173

174

176

177

177

178

179

180

181

Tabell 23. Ersättningsgivande och inte ersättningsgivande bisysslor och timmar i sådana bisysslor, fördelade efter tjäns- temännens lönegrupper: absoluta och

relativa tal ............. 182 Tabell 24. Ersättningsgivande och inte ersättningsgivande bisysslor och timmar i sådana bisysslor, fördelade på akademi- ker och andra: absoluta och relativa tal 183 Bilaga 4 Intervjuer med representanter för vissa statliga myndigheter om tjänste- mäns bisysslor ........... 184 4.1 Inledning ......... 184 4. 2 Frågor rörande 13 5 statstjänsteman- nalagen ............ 184 4.3 Frågor om behovet av reglering av omfattningen av tjänstemäns bisyss- lor .............. 186 4.4 Konkurrensbisysslor ...... 186 4.5 Övriga synpunkter ........ 187 Bilaga 5 Sammanställning av vissa bi- syssleregler för kommunala och privata tjänstemän i Sverige och för ofentliga tjänstemän i några främmande [änder. 188 5.1 Inledning ............ 188 5.2 Bisyssleregler för kommunala tjän- stemän. ............ 188 5.2.1 Inledning ......... 188 5.2.2 Bisyssleregler i de allmänna bestämmelserna och i tjänste- mannastadgoma ..... 188 5. 2. 3 Vissa synpunkter från arbets- givare- och tjänstemannaor— ganisationer ........ 189 5.2.4 Vissa författningsbestämmel- ser om rätt att ha bisysslor. 191 5.3 Bestämmelser i kollektivavtal och författningar angående privata tjän- stemäns rätt att ha bisysslor . . . 191 5.3.1 Vissa kollektivavtalsbestäm- melser .......... 191 5.3.2 Några författningsbestämmel- ser ............ 193 5.4 Bisyssleregler i några främmande länder ............. 194 SOU 1969: 6

Statsrådet och chefen för civildepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande 29.4.1966 tillkallade chefen för civildepar— tementet 3.5.1966 undertecknad att som sak- kunnig se över de offentligrättsliga bestäm- melser som reglerar rätten för statstjänste- män m. 11. att inneha bisysslor.

Vidare tillkallade departementschefen 6.10.1966 numera borgmästaren Georg Ericsson och numera regeringsrådet Ingmar Lidbeck att vara experter åt utredningen. Till sekreterare åt utredningen utsågs sam- ma dag numera assessorn Anders Anders- son.

Utredningen har antagit namnet bisyssle- utredningen.

Utredningens arbete har bedrivits så, att experterna deltagit i alla förekommande frå- gor.

Till utredningen har, för att vara till- gängliga vid fullgörandet av utredningsupp- draget, överlämnats dels Sveriges advokat- samfunds skrivelse 23.2.1948 med hemstäl- lan om utredning av frågan om enhetliga bestämmelser om domares och vid dom- stol anställda lagfarna tjänstemäns bisysslor, dels arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse 24.5. 1961 med framställning om bemyndigande för styrelsen att utfärda anvisningar om vis— sa förmedlingstjänstemäns möjligheter att åtaga sig bisysslor inom yrkesområden som tjänstemännen betjänar, dels Svenska polis- förbundets skrivelse 13.3.1968 med hem- ställan om ändring av 795 polisinstruk- tionen den 3 december 1965 (nr 686).

SOU 1969: 6

Utredningen har 8.3.1968 avgett inford— rat yttrande över styrelsens för Tornedalens rättshjälpsanstalts framställning om ändring av 255 fjärde stycket reglementet för an- stalten.

Den av chefen för justitiedepartementet tillkallade sakkunnige för översyn av de författningsbestämmelser som rör justitie- råds, regeringsråds och justitiekanslerns of— fentligrättsliga anställningsvillkor och ar- betsrättsliga ställning i övrigt har avgett be— tänkande »Justitieråds, regeringsråds och justitiekanslerns arbetsrättsliga ställning» (stencil Ju 1967:16). Såsom framgår av detta har det i direktiven för bisyssleutredningen omnämnda samrådet inte skett.

Sedan utredningsuppdraget nu slutförts, får utredningen härmed överlämna sitt be- tänkande Offentliga tiänstemäns bisysslor.

Experterna biträder utredningens övervä— ganden och förslag.

Stockholm 25.4.1969.

Ivar Löfqvist / Anders Andersson

Förslag till lag om ändrad lydelse av 13 & stalstjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 274)

Härigenom förordnas, att 13 % statstjänstemannalagen den 3 juni 1965 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 &.

Tjänsteman må ej åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroen- det till hans oväld i tjänsteutövningen. När- mare bestämmelser härom meddelas för vis- sa fall i lag och i övrigt av Konungen.

Denna lag träder i kraft den

SOU 1969: 6

Tjänsteman må ej åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroen- det till oväld i tjänsteutövningen.

Den som utövar domartjänst må ej i nå- got fall utan tillstånd driva näringsverksam— het eller mot ersättning åtaga sig uppdrag som skiljeman eller som ombud, ställföre- trädare eller rådgivare åt annan i rättslig an- gelägenhet eller som ordförande eller leda- mot i styrelse för bolag, ekonomisk före- ning eller annan inrättning som tjänar ett huvudsakligen ekonomiskt syfte.

Närmare bestämmelser om vad som ålig— ger tiänsteman enligt första stycket med- delas för vissa fall i lag och i övrigt av Konungen.

Förslag till

kungörelse om ändrad lydelse av 16 & stadgan den 3 december 1965 (nr 602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl.

Härigenom förordnas, att 16 % stadgan den 3 december 1965 om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 16 &. Tjänsteman må ej åtaga sig uppdrag eller Tjänsteman må ej åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroen- utöva verksamhet som kan rubba förtroen- det till hans oväld i tjänsteutövningen. det till oväld i tjänsteutövningen.

Denna kungörelse träder i kraft den

10 SOU 1969: 6

1. Inledning

1.1. Utredningens uppdrag

I yttrande till statsrådsprotokollet 29.4.1966 anförde chefen för civildepartementet föl— jande.

Enligt den nya lagstiftning om de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt som trätt i kraft den 1 januari 1966 ( prop. 1965: 60 , KL2U ], rskr 267, SFS 1965: 274—284) har tjänstemännen rätt att genom sina organisa- tioner förhandla om lön och andra ekonomiska anställningsvillkor samt att sluta kollektivavtal därom. Rätten att påkalla förhandling och träffa avtal begränsas bl. a. genom bestämmel- serna i 3 5 statstjänstemannalagen (Sth). Enligt denna paragraf undantas från förhandlings- och avtalsområdet —— förutom vissa särskilt angivna frågor — anställnings- eller arbets- villkor som regleras i 5th eller i författning vartill Sth hänvisar.

I fråga om tjänstemans rätt till bisysslor in- nehåller 5th ett allmänt stadgande i 13 5. Däri föreskrivs att tjänsteman inte får åta sig uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för hans oväld i tjänsteutövningen. Närmare bestämmelser härom meddelas enligt samma paragraf för vissa fall i lag och i övrigt av Kungl. Maj:t. Enligt den uppfattning som ligger till grund för 13 5 är en reglering av frågan om tjänstemans rätt att vid sidan av tjänsten inneha annan anställning eller bedriva annan verksamhet påkallad från två skilda syn- punkter. Å ena sidan gäller det att ta till vara statens intresse av att tjänstemannen i tillbörlig utsträckning ägnar sin arbetskraft åt den upp- gift för vilken han erhåller lön och att hans möjligheter härvidlag inte obehörigen inkräktas genom att han åtar sig andra uppgifter. Å and- ra sidan har en reglering av frågan ansetts nöd- vändig från allmän synpunkt med hänsyn till

SOU 1969: 6

rättsordningens krav på att privata intressen inte obehörigen får inverka på tjänstemans sätt att utöva tjänsten och att allmänhetens förtro- ende för myndigheterna inte rubbas. Vid till- komsten av Sth har det bedömts som en fråga närmast av lönereglerings natur om och i vilken utsträckning tjänsteman bör få inneha sådan bi- syssla, som med hänsyn till sysslans omfattning kan inverka på tjänsteutövningen men som inte med hänsyn till sysslans art är i och för sig oförenlig med tjänsten. I 8th har därför tagits upp endast förenämnda bestämmelse om för- bud för tjänsteman att äta sig uppdrag eller ut- öva verksamhet som kan rubba förtroendet för hans oväld i tjänsten. Utöver de särskilda lag- bestämmelser som finns för vissa tjänstemän skall det liksom tidigare ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser om vilka bisysslor som tjänsteman från sist angivna synpunkt inte får inneha. I övrigt har frågan om tjänstemännens bisysslor överlämnats för reglering i avtal (prop. 1965 : 60 s. 167).

I 16 5 stadgan den 3 december 1965 (nr 602) om vissa tjänstemän hos kommuner m.fl. med- delas ett allmänt stadgande om bisysslor som svarar mot 13 5 Sth. Denna stadga gäller, i den mån Kungl. Maj:t förordnar, anställning på vilken kommunaltjänstemannalagen (Kth) är tillämplig. Föreskrift om tillämpning av bl. a. 16 & stadgan har meddelats för arbetstagare inom vissa icke-statliga förvaltningsområden, exempelvis genom 2 & kungörelsen den 3 de- cember 1965 (nr 729) med vissa bestämmelser om anställning som präst, 2 a 5 kyrkomusiker- stadgan den 2 juni 1950 (nr 375), 1 kap. 7 5 skolstadgan den 6 juni 1962 (nr 439) och 5 a 5 privatläroverksstadgan den 25 mars 1960 (nr 92). Stadgandet blir härigenom tillämpligt på vissa arbetstagare för vilka förhandlingar om anställnings- och arbetsvillkor förs av statens avtalsverk i den ordning som följer av lagen den 3 december 1965 (nr 576) om ställföre-

ll

trädare för kommun vid vissa avtalsförhand- lingar m. 111.

Statens avtalsverk har den 29 december 1965 slutit ett kollektivavtal med Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges aka- demikers centralorganisation och Tjänstemän- nens centralorganisations statstjänstemannasek- tion rörande anställnings- och arbetsvillkor för statstjänstemän m.fl., benämnt allmänt avlö- ningsavtal för statliga och vissa andra tjänste- män (AST). Avtalet gäller fr.o.m. den ] janu- ari 1966. AST äger i princip tillämpning på alla tjänstemän inom avtalsområdet som inne- har lönegradsplacerad tjänst. I 8 5 AST ges vissa regler om bisysslor. Enligt dessa är tjänste- man skyldig att på anfordran lämna uppgift till arbetsgivaren, huruvida och i vilken omfattning han innehar bisyssla. Arbetsgivaren äger ålägga tjänsteman att helt eller delvis upphöra med bi- syssla som enligt arbetsgivarens bedömande inverkar hindrande på tjänsteutövningen. Enligt protokollsanteckning till paragrafen skall skyl- digheten att lämna uppgift om bisyssla avse endast fall, då arbetsgivaren med hänsyn till tjänstemannens sätt att utöva tjänsten finner anledning begära sådan uppgift.

Den förutvarande regleringen i 7 5 statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) av frågor om förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag har upphört att gälla vid utgång- en av år 1965. Enligt 2 5 andra stycket kun- görelsen den 3 december 1965 (nr 886) om upphävande av vissa författningar och beslut i anslutning till genomförandet av förhandlings- rättsreformen för offentliga tjänstemän, m.m., äger dock bestämmelserna i 7 5 Saar om för- bud för justitieråd, regeringsråd, häradshöv- ding, borgmästare och vattenrättsdomare att inneha vissa bisysslor tills vidare fortsatt gil- tighet.

Inför ikraftträdandet av Sth har i december 1965 efter en allmän översyn utfärdats ny all- män verksstadga och nya stadgor och instruk- tioner för myndigheterna. Översynen har i viss omfattning avsett även regler om bisysslor för statstjänstemän m.fl. Av tidsskäl har det dock inte givits tillfälle i detta sammanhang till en mer djupgående omprövning av tidigare medde- lade bestämmelser i ämnet. I den mån de an- setts inte strida mot den nya lagstiftningen har de förts över till de nya författningarna med oförändrat sakinnehåll.

Frågan om de offentliga tjänstemännens rätt att inneha bisysslor och de begränsningar som bör gälla i denna rätt tillhör de ämnen som ofta återkommer i den offentliga debatten. Detta gäller inte minst bisysslor som med hänsyn till sin art skulle kunna äventyra förtroendet för tjänstemännens och därmed även för myndig- heternas objektivitet och opartiskhet, dvs. den del av frågekomplexet som även i fort—

12

sättningen skall regleras i offentligrättslig ord- ning. Frågan har under senare tid berörts i oli- ka sammanhang. Riksdagens år 1965 försam- lade revisorer har under 36 å i sin berättelse behandlat vissa enskilda fall av bisyssleinne- hav. Vissa ytterligare fall som även uppmärk- sammats i pressen har föranlett anmälan till justitieombudsmannen och en interpellation i riksdagens första kammare. _Justitieombudsmannen begärde i framställ- ning till Kungl. Maj:t den 3 juli 1963 (JO:s ämb.ber. 1964 s. 479) en allmän översyn av bestämmelserna rörande rätten för statstjänste- män att inneha bisysslor. I framställningen be- handlades — utom frågor om bisysslor som numera hänförts till avtalsområdet — frågor om sådana inskränkningar i tjänstemännens rätt att inneha bisysslor som kan anses påkallade med hänsyn till rättsordningens krav på att för- hindra obehörigt inflytande av privatintressen vid tjänsteutövningen.

Även om det inte med fog kan göras gällan- de att allmänhetens förtroende för tjänste- männens och myndigheternas objektivitet och opartiskhet skulle ha minskat under den tid hittillsvarande regler gällt, finner jag skäl tala för att en översyn av reglerna nu sker. Före- skrifterna om bisysslor i stadgor och instruk- tioner har meddelats vid olika tidpunkter för olika områden och personalkategorier utan att någon gång en allmän och grundligare översyn skett. Detta har lett till att föreskrifterna är i viss mån oenhetliga och kan vara behäftade med vissa brister. Sakligt sett omotiverade skill- nader kan även föreligga mellan olika personal- gruppers rätt att åta sig bisysslor.

Till de skäl för en översyn som framgår av det anförda kommer att den nya tjänstemanna- lagstiftningen medfört vissa nya frågeställning- ar. Det har bl.a. visat sig svårt att dra gränsen mellan bisyssla som avses i lag eller annan författning och bisyssla som kan behandlas i avtal. Fråga har också uppkommit om bisyssla, som inte kan sägas rubba förtroendet till tjänstemannens oväld, ändå i vissa fall kan vara oförenlig med tjänstens beskaffenhet t. ex. därför att innehavet av bisysslan skadar tjänstemannens eller myndighetens anseende el- ler på annat sätt inverkar på tilliten till myn- digheten. Ytterligare bör nämnas förhållandet mellan stadgandet i 13 5 Sth och de regler om konkurrensbisysslor som behövs vid vissa myn- digheter. Dessa regler innefattar förbud för tjänstemän hos myndigheten att åta sig sådana uppdrag eller i övrigt utöva sådan verksamhet som innebär att tjänstemannen utom tjänsten utför arbetsuppgifter som ingår i myndighetens verksamhet och därigenom konkurrerar med myndigheten.

I ag föreslår på anförda skäl att en översyn genom särskild sakkunnig sker av de offentlig-

SOU 1969: 6

rättsliga bestämmelserna om rätt för statstjäns- temän m. fl. att inneha bisysslor.

Vid översynen bör mot bakgrund av det an- förda i första hand undersökas räckvidden av de allmänna stadgandena i 13 5 Sth och 16 & stadgan om tjänstemän hos vissa kommuner m.fl. Om en sådan undersökning skulle ge till resultat att dessa stadganden inte tillräckligt tillgodoser intresset av att förtroendet för myn- digheterna och tjänstemännen upprätthålles, bör förslag framläggas till de ändringar som behövs. Det bör även undersökas i vad mån det föreligger behov att komplettera de allmän- na stadgandena med särskilda föreskrifter för vissa förvaltningsområden eller för vissa per- sonalgrupper. En sådan undersökning bör om- fatta även de domare, utom justitieråd och re- geringsråd, för vilka föreskrift meddelats om fortsatt tillämpning tills vidare av Saars regler om bisysslor.

Vidare bör undersökas om de föreskrifter som behövs bör innehålla absoluta förbud eller ge utrymme för en tillståndsprövning för inne- hav av bisyssla.

Den sakkunnige bör när det gäller frågan om rätt för domare att inneha bisysslor sam- råda med den av justitieministem tillkallade sakkunnige som har i uppdrag att överse de författningsbestämmelser som rör bl. a. justitie- råds och regeringsråds offentligrättsliga an- ställningsvillkor och arbetsrättsliga ställning i övrigt.

Den sakkunnige skall vara oförhindrad att lägga fram förslag successivt under utrednings- arbetets gång i delar där detta finnes möjligt.

1.2. Utredningsarbetets bedrivande

Utredningen har ansett det nödvändigt att som underlag för sin översyn av reglerna om statstjänstemäns och vissa andra offent— liga tjänstemäns rätt att ha bisysslor få till- gång till en aktuell bild av dessa offentliga tjänstemäns bisyssleförhållanden. Utredning- en har därför låtit utföra en statistisk urvals- undersökning av dessa förhållanden. Under- sökningen, som byggde på tjänstemännens frivilliga medverkan, utfördes med avseende på förhållandena i november 1967. Den fö- regicks av en provundersökning våren och sommaren 1967. Som ytterligare underlag för utredningens bedömningar av behovet av regler har utförts en statistisk undersök- ning av privata tjänstemäns bisyssleförhål- landen, avseende oktober 1967. Dessa tre un- dersökningar, som utförts genom statistiska

SOU 1969: 6

centralbyråns utredningsinstituts försorg, re- dovisar utredningen i Bilaga 1—3. En ut- värdering av vissa undersökningsresultat sker i kap. 5. Dessutom kan hänvisas till utred- ningsinstitutets tekniska rapporter över prov- undersökningen 6.10.1967 och över de båda övriga undersökningarna 16.1.1969 (stenci- ler).

För att utröna möjligheterna att genom undersökningar av ärenden om tillstånd att ha bisysslor från tiden närmast före tjänste- mannarättsreformen få en kompletterande bild av eventuellt föreliggande samband mel- lan tjänstemannagrupper och vissa typer av bisysslor, liksom också en bild av tillstånds- givande myndigheters praxis i sådana ären- den, uppdrogs åt utredningsinstitutet att ut- föra en försöksundersökning av sådana ären- den. Denna avsåg ärenden om tillstånd, prö- vade åren 1964 och 1965 av Kungl. Maj:t i jordbruksdepartementet och av lantmäteri- styrelsen. Om dessa undersökningar har av- getts rapporter till utredningen 6.9.1967, 28.9.1967 och 13.10.1967 (stenciler). Un- dersökningar av detta slag har bedömts inte kunna ge önskad information och har därför inte fullföljts.

Frågor om statstjänstemäns bisysslor och om behovet av regler därom har utredningen diskuterat vid intervjuer med chefer vid statliga myndigheter. Redogörelse för inter- vjuerna lämnas i Bilaga 4.

Under arbetets gång har utredningen dryf— tat frågor om de offentliga tjänstemännens bisysslor och om regleringen av rätten att ha bisysslor med kontaktmän från personal- organisationer.

Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska pastoratens riksförbund har till- handagått utredningen med upplysningar om bisyssleregler och bisyssleförhållanden på den oreglerade kommunala sektorn. Ytter- ligare informationer om dessa förhållanden där har utredningen fått genom tjänste- mannaorganisationer. Sådana organisationer samt arbetsgivarsammanslutningar och en- skilda företag har gett utredningen upplys— ningar om regler angående bisysslor i kollek- tivavtal på den privata sektorn och syn-

13

punkter på sådana regler där. Genom utri- kesdepartementets försorg har utredningen fått upplysningar om bisysslefrågor och bi— syssleregler för offentliga tjänstemän i Dan- mark, Finland, Norge och Holland. En sum- marisk sammanställning av de lämnade upp— lysningarna om regler m.m. på den kom- munala och den privata sektorn och i nämn- da länder ges i Bilaga 5 .

1.3 Sammanfattning av utredningens över- väganden och förslag

Utredningen föreslår att rätten att ha bi- sysslor för statliga och andra offentliga tjänstemän, som omfattas av utredningsupp- draget, alltjämt skall vara till viss del reglerad i offentligrättslig ordning och i öv- rigt vara föremål för avtal. Gränsen mellan områdena för avtalsförbud och avtalsfrihet föreslås undergå en väsentligen endast for- mell justering. Denna skall bestå däri att det i 13 & statstjänstemannalagen och 16 & kommunaltjänstemannastadgan ut- tryckligen anges att till det förra området hör bisysslor som kan rubba förtroendet inte endast till tjänstemannens oväld i tjänstut- övningen utan också till annan tjänstemans oväld eller till myndighetens anseende för att oväld iakttages i dess verksamhet. I en- lighet härmed skall förbuden i nyssnämnda författningsbestämmelser avse bisysslor, som kan rubba förtroendet till oväld i tjänstut- övningen.

Bisysslor i en vid mening träffas enligt ut- redningen av förbudsbestämmelserna. Med bisysslor får i detta sammanhang förstås i princip sådana sysselsättningar vid sidan av uppgifterna i den anställning som får anses vara vederbörande tjänstemans huvudtjänst vilka inte typiskt sett får anses höra hem- ma på privatlivets område och vad därmed har omedelbart samband. Uttrycket åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet i de nämnda författningsbestämmelserna skall enligt utredningens mening ha denna inne- börd.

Av det nämnda framgår att utredningen funnit att det inte skall ske en reglering i offentligrättslig ordning av rätten att ha bi-

14

sysslor med hänsyn till deras omfattning i och för sig. Inte heller har utredningen fun— nit anledning föreslå att avtalsbestämmelser införs som direkt syftar till att begränsa denna rätt. Den statistiska undersökningen bland de offentliga tjänstemännen har näm- ligen inte gett vid handen att, vad beträffar förhållandena för de granskade grupperna i sin helhet, ett missbruk av rådande frihet på förevarande område förekommer. Utred- ningen har vidare funnit att system, som innebär att myndighet på förhand kontrolle- rar bisysslevolymen bland alla offentliga tjänstemän eller för stora grupper av sådana, för att vara effektiva medför olägenheter framför allt av administrativ art som är klart större än fördelarna för det allmänna med sådana regleringar. Därtill kommer att befogenheter, som enligt 8 & AST nu till- kommer arbetsgivaren, riktigt använda utgör tillfredsställande medel att komma till rätta med eventuella fall av missbruk av denna frihet. Vidare kan, särskilt vad beträffar grupper av tjänstemän där bisysslor nu före- kommer i en förhållandevis stor omfattning, en viss minskning av bisysslevolymen följa av samverkan mellan myndigheter. Denna samverkan bör enligt utredningens uppfatt- ning ske när offentlig myndighet vill taga tjänsteman vid annan myndighet i anspråk för bisyssla. Syftet med samverkan är dels att undvika att tjänstemannen genom bisyss— la försätts i situationer där fara för bris- tande förtroende till oväld i tjänstutövning- en kan uppstå, dels att möjliggöra en avväg- ning av fördelar och nackdelar ur allmän synpunkt av att tjänstemannen tages i an- språk för bisysslan. Enligt utredningens me- ning bör det inte i och för sig vid ett sådant samråd vara avgörande om tjänstemannen genom det ifrågasatta bisyssleinnehavet har bisysslor till visst antal eller om huvudar- betsgivaren av bisyssleinnehavet kan åsam- kas viss olägenhet.

Frågan om en bisyssla är tillåtlig eller inte med hänsyn till eventuella faror för bristan— de förtroende till oväld är inte sällan svår- bedömbar. Nu ankommer det som regel på tjänstemannen att själv göra bedömningen. Han kan inte kräva att få ledning i saken av

SOU 1969: 6

myndigheten. Utredningen har ansett det vara av vikt såväl för det allmänna som för tjänstemannen att han får hjälp vid denna bedömning. Utredningen har funnit över- vägande skäl tala för att hjälpen bör läm- nas inom ramen för ett i huvudsak frivilligt system. Detta innebär att tjänsteman berät- tigas att av sin myndighet få besked huru- vida viss bisyssla som han innehar eller vill åtaga sig enligt myndighetens bedöm- ning kan rubba förtroendet till oväld i tjänst- utövningen. Utredningen anser att myndig- heterna på olika sätt bör vara verksamma för att informera sina tjänstemän om bi- sysslor som kan innefatta risker för bristan- de förtroende till oväld.

Med hänsyn till beskaffenheten av de arbetsuppgifter som ankommer på dem som utövar domartjänst och den särskilda vik- ten att fara för bristande förtroende till ovälden inte uppkommer föreslår utred- ningen att dessa tjänstemän skall vara skyl— diga att söka tillstånd till vissa bisysslor. Det är frågan om näringsverksamhet och vissa ersättnings givande uppdrag, såsom skil— jemannauppdrag, uppdrag att vara ombud m.m. i rättslig angelägenhet och uppdrag som ordförande eller ledamot i styrelsen för bolag eller annan inrättning som tjänar ett huvudsakligen ekonomiskt syfte.

Det är betydelsefullt att ärenden om be- sked och tillstånd blir föremål för en så långt möjligt enhetlig bedömning. Utred- ningen har funnit att kravet på enhetlighet bör tillgodoses genom att rådgivande funk- tioner i dessa ärenden anförtros åt en sär- skilt inrättad nämnd, bisysslenämnden. Den— na bör bestå av ordförande och två andra ledamöter. Ordföranden bör vara eller ha varit domare. Av de båda övriga ledamö- terna bör den ene ha erfarenhet av den of- fentliga förvaltningens förhållanden och den andre företräda allmänna intressen. Nämn- den skall kunna höras i ärenden om besked eller tillstånd när tjänstemannen begär det eller myndigheten eljest finner det erforder- ligt. Nämndens beslut skall inte kunna överklagas.

Utredningen förordar att initiativ tages till förhandlingar om avtalsbestämmelser

SOU 1969: 6

som innebär begränsningar i möjligheterna för vissa grupper av tjänstemän att driva med sin myndighet konkurrerande verksam- het.

De nuvarande talrika i offentligrättslig ordning meddelade specialreglema om be- gränsningar i möjligheterna för offentliga tjänstemän att ha bisysslor bör i viss ut- sträckning successivt utmönstras ur författ- ningsmaterialet. Förslaget om skyldighet för den som utövar domartjänst att söka tillstånd till vissa bisysslor medför att de absoluta förbuden i 75 Saar för chefs- domare vid underrätt att ha vissa bisysslor och i arbetsordningar och andra instruktio- ner för bl.a. lagfarna tjänstemän vid dom- stolar att idka advokatverksamhet eller driva viss annan förvärvsverksamhet m.m. bör upphävas.

2. Historik

2.1. Inledning

Den före tjänstemannarättsreformen gäl- lande regleringen av de offentliga tjänste- männens rätt att ha bisysslor har i olika sammanhang, bl. a. i prop. 1965: 60 s. 167, karakteriserats sålunda. Ur två skilda syn- punkter har en reglering av statstjänstemäns rätt att vid sidan av tjänsten inneha annan anställning eller driva annan verksamhet an- setts påkallad. Å ena sidan har det gällt att taga tillvara statens intresse av att tjänste- mannen i behörig utsträckning ägnar sin ar- betskraft åt den uppgift för vilken han får lön och att hans möjligheter därvidlag inte obehörigen begränsas genom att han åtager sig andra uppgifter. Denna synpunkt har kommit till uttryck i generella bestämmelser i 7 5 1 mom. statens allmänna avlönings- reglemente den 30 juni 1948 (nr 436), Saar, och i andra avlöningsreglementen. Å andra sidan har en reglering av frågan bedömts nödvändig med hänsyn till rättsordningens krav på att privata intressen inte obehörigen skall inverka vid tjänstens utövande eller att eljest allmänhetens förtroende för myndig- heterna inte rubbas. Ur denna senare syn- punkt har regler getts i bl. a. myndigheter— nas instruktioner med stöd av bemyndigan- de för Kungl. Maj:t i 7 5 3 mom. Saar.

I äldre tider låg tonvikten i huvudsak på den förra synpunkten, kvantitetssynpunkten. Efterhand kommer den senare synpunkten, den kvalitativt präglade, mer i förgrunden.

16

1926 års bisyssleutredning påpekade i sitt be- tänkande »Statstjänstemännens bisysslor» (SOU 1928: 14 s. 10).

Ehuru förbud mot förening av statsämbeten med andra tjänster icke saknades i äldre tider — bl.a. må erinras om 34 5 i 1809 års re- geringsform, vilken stadgade, att statsråds- och justitierådsämbete icke finge av någon tillika med andra civila ämbeten beklädas — synes bisysslefrågan i dess nutida gestalt blivit aktuell först efter mitten av 1800-talet.

Att frågorna om statstjänstemännens rätt att ha bisysslor aktualiserats ganska sent torde få ses i samband med utvecklingen av tjänstemännens villkor i övrigt. Gränsen mel- lan vad som ålåg tjänstemannen i hans tjänst och vad som utgjorde göromål vid sidan av denna torde i äldre tider inte sällan ha varit föga framträdande. För många tjänstemän utgick lönen helt eller delvis i form av sportler. Ett ansenligt utrymme fanns för sysselsättningar vid sidan av tjänsten. Enligt en undersökning från år 1901, om- nämnd av 1902 års löneregleringskommitté i dess betänkande »Allmänna förutsättning- ar och grunder för en reglering av löneför— hållanden m.m. inom de centrala ämbets- verken», I, 1903, s. 39 och 119, var den dag- liga genomsnittliga arbetstiden på tjänste- rummet i de centrala ämbetsverkan 4—5 timmar. Extra ordinarie personal hade i många fall kortare arbetstid. För många var förvärvsarbete vid sidan av tjänsten en tvingande nödvändighet. Kammarrättsrådet

SOU 1969: 6

Otto Ekenberg uttalar i sitt verk »Den svens- ka statsförvaltningens avlöningsväsen», I, 1952, s. 27 följande.

Om sålunda vid slutet av 1800-talet ett avlö- ningssystem för de ordinarie erhållits _ låt va- ra att detsamma i likformighet och smidighet lämnade åtskilligt övrigt att önska samt att lönerna, särskilt för de lägre befattningshavar- na, voro alldeles för små —så voro däremot för- hållandena för de icke-ordinarie (i slutet av år- hundradet vanligen benämnda extra-ordinarie) under hela 1800-talet praktiskt taget oreglerade. I en stor del av ämbetsverken var det bruk- ligt att emottaga alla, som önskade vinna inträ- de, under förutsättning att de voro formellt kompetenta. Fanns det arbete att tillgå, arbe— tade de, eljest gingo de utan. Ofta tjänstgjorde de extra-ordinarie på detta sätt i ett flertal verk samtidigt. Vid jul eller midsommar kunde smärre gratifikationer utgå, renskrivning fingo de ibland betala själva. Inkomster kunde för- värvas genom vikariatstjänst, mot slutet av 1800-talet inrättades i en del verk vissa arvodes- tjänster (»amanuenstjänster»). Väntetiden före befordran till ordinarie tjänst sträckte sig i många verk regelmässigt över en lång följd av år.

2.2 Bisysslebestämmelser i samband med 1800-talets löneregleringar

Utförlig historik finns i 1902 års löneregle- ringskommittés betänkande I 5. 7, i 1925 års statsrevisorers berättelse s. 212 samt i SOU 1928: 14 s. 9; i de båda sistnämnda för tiden till mitten av 1920-talet.

Bestämmelser av mera allmän räckvidd till begränsning av statstjänstemäns verksam- het vid sidan av tjänsten gavs i samband med 1858—1860 års löneregleringar. Enligt cirkulär 9.11.1860 fick de nya höjda lö- nerna inte åtnjutas av dem som förenade två eller flera ämbeten eller tjänster med lön på rikets stat. Undantag kunde med- ges beträffande tjänstemän i de lägsta lö- negraderna. Härigenom önskade man und- vika splittring av tjänstemännens krafter och man ville förbättra rekryteringsmöjligheter- na till högre tjänster. Tjänstemännen före- drog nämligen att stanna kvar på lägre tjäns— ter som medgav bisysslor i större omfatt- ning framför att befordras till mera krävan- de tjänster (se SOU 1928: 14 s. 11).

En kvalitativt präglad synpunkt fram-

SOU 1969: 6

trädde genom förbudet i förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1) angående utvidgad näringsfrihet, vars 3 $ förbjöd den som hade kronouppbörd om händer, var allmän åkla- gare eller var anställd i tullverkets tjänst att idka handelsrörelse.

Vid löneregleringar i mitten och senare delen av 1870-talet vidgades förbudsområ— det något. Det blev förbjudet att med tjänst i ämbetsverk som berördes av dessa regle- ringar förena annan tjänst på rikets, riks— dagens eller kommuns stat med mindre den- na befanns inte vara hinderlig för tjänstgö- ringen i verket.

I riksdagens skrivelse 1895: 93, föranledd av motion om bl. a. förbud för tjänstemän att ha befattningar i bolag eller föreningar med ekonomiskt ändamål, begärdes utred- ning om den omfattning i vilken statstjänster var förenade med andra tjänstebefattningar. Utredningen ledde till att det utfärdades kungörelsen den 3 december 1897 (nr 107) angående sättet för sökande av tillstånd till förening av statstjänst med annan tjänste- befattning, för vilken lön eller arvode er- hölls. Förbudsområdet ändrades inte.

2.3 Bisysslebestämmelser i 1907 års löne- regleringar

I uppdraget för 1902 års löneregleringskom- mitté ingick att se över statsförvaltningens lönestater och att i anslutning därtill utreda vissa organisatoriska frågor. I betänkandet 1, s. 106, uttalade kommittén beträffande frågan om statstjänsts förening med andra befattningar eller uppdrag.

Uti detta viktiga ämne omfattar kommittén den åsikt, som vid olika tillfällen och särskilt från riksdagens sida gjorts gällande, eller att staten bör äga att å sina tjänare, där dessa avlönas på ett tillfredsställande sätt, ställa det anspråk, att åtminstone i regel deras tid och krafter helt ägnas åt dem anförtrodda befatt- ningar, varför även dessa befattningar böra så ordnas, att de i allmänhet fullt kräva sin man.

Kommittén föreslog dels viss vidgning av förbuden för ordinarie tjänstemän att med sin tjänst förena offentliga tjänster eller be— fattningar, dels förbud mot förening med den ordinarie befattningen av uppdrag som

17

styrelseledamot i aktiebolag m.fl. inrätt- ningar, befattning som tjänsteman i sådan inrättning eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, om inte i särskilda fall tillstånd till bisysslan lämnades på grund av förekommande omständigheter och efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller befattning inte kunde anses inverka hin- derligt på tjänstgöringen. Kommitténs för- slag grundades på överväganden där kvanti- tativt präglade synpunkter dominerade.

Departementschefen tog i prop. 1907: 100 om lönereglering för statskontoret ställning till kommittéförslagen. Han fann dem alltför långtgående. I synnerhet förslaget om för- bud mot bisysslor av enskild karaktär ansåg departementschefen gå längre än vad som var billigt eller lämpligt; sådana bisysslor kunde vara till nytta för staten genom de erfarenheter tjänstemännen vann. Inte hel- ler kunde förbises att i konkurrensen om den dugande arbetskraften det statliga löne- läget kunde medföra rekryteringssvårigheter. Kontroll mot missbruk kunde enligt depar- tementschefen vinnas genom föreskrift om skyldighet att söka tillstånd för att taga emot ifrågavarande enskilda bisysslor. Tillstånd skulle inte få meddelas med mindre bisyss- lan inte fanns vara hinderlig för tjänstgö- ringen. Departementschefens uttalanden för— anledde inte någon erinran från riksdagen. Regler i enlighet härmed infördes i avlö- ningsbestämmelserna för åtskilliga myndig- heter.

2.4 Debatten om bisysslebestämmelser under 1910- och 1920-talen

En översikt av äldre specialregler, som vä— sentligen ur kvalitativ synpunkt begränsade för vissa grupper av tjänstemän möjligheter- na att ha bisysslor, ges i 1902 års löneregle- ringskommittés betänkande »Om begräns- ning av tjänstemäns rätt att åtaga sig enskil- da uppdrag», L II, 1916, s. 76.

I JO:s skrivelse till Kungl. Maj:t 5.2.1915, föranledd av att en tjänsteman vid patent- verkets aktiebolagsavdelm'ng mot betalning biträtt enskilda i bolagsregistreringsärenden, underströks de kvalitativa synpunkterna. JO

18

framhöll bl. a. att det inte var tillbörligt att en tjänsteman själv satte sig i ett sådant läge att han blev jävig att taga befattning med ärenden som han eljest skulle ha fått pröva. Om tjänstemän uppträdde som ombud inom området för deras egen tjänsteverksamhet kunde det ge stöd för uppfattningen att man som betalt ombud kunde anlita den som ha- de att pröva ens ärende eller åtminstone ge- nom sin särskilda ställning kunde i fråga om ärendets avgörande skaffa en förmåner som inte eljest stod till buds. JO erinrade om för- bud mot bisysslor i vissa specialregler och framhöll att en utsträckning av sådana för— bud behövdes. Däremot kunde ett generellt förbud för tjänstemän mot utövande av en- skild verksamhet inom deras tjänsteområde inte anses vara lämpligt.

Löneregleringskommittén fick i uppdrag att göra utredning i anledning av 1025 skri- velse. I betänkandet LII framhöll kommittén (s. 81) att den inte funnit någon framkomlig väg att på tillfredsställande sätt fixera om- fattningen av ett mera generellt förbud mot sådana enskilda uppdrag som avsågs med 1025 skrivelse. Vidare kunde man enligt kommittén ifrågasätta om några reella för- delar skulle uppnås genom sådant förbud. Kommittén hänvisade till den rådande kon- trollen över förvaltningen och betydelsen av en god anda inom tjänstemannakåren, m. m. Den underströk att räckvidden av ett generellt förbud skulle till men bl.a. för rekryteringen komma att »inkräkta på det område där statstjänaren bör äga självbe- stämningsrätt efter personliga intressen i motsvarighet till andra tjänstinnehavare» (s. 93). Kommittén avvisade därför tanken på ett generellt förbud mot ifrågavarande bi- sysslor. Den rekommenderade att man med- delade för vissa grupper speciella förbud mot enskild verksamhet.

1922 års statsrevisorer lät, närmast med anledning av kraven på ökad arbetskraft inom förvaltningen, göra en begränsad un- dersökning av statstjänstemännens bisysslor (revisionsberättelsen s. 93). Undersökningen avsåg förhållandena år 1921. Den gällde of— fentliga befattningar eller uppdrag vid sidan av statstjänsten och uppdrag som ordförande

SOU 1969: 6

eller styrelseledamot i bolag som oktroje- rats eller registrerats såsom aktiebolag eller befattning som tjänsteman där eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst. Uppgifter lämnades beträffande ca 2400 högre tjänstemän. Enligt uppgifterna hade omkring hälften av tjänstemännen bisysslor. I justitiestaten och i de centrala verken var bisysslehavarna i minoritet. Inom länssty- relserna var bisysslehavarna ungefär dub— belt så många som de som saknade bisyss- lor. Tjänstemän i chefsställning hade bisyss- lor som ofta var omfattande. Nära nog alla de av undersökningen berörda verkschefer- na hade enligt revisorerna i synnerligen stor omfattning bisysslor av enskild karaktär, of- ta i bolag med verksamhet på verkets för- valtningsområde. Revisorerna pekade på ris- kerna för splittringar och för pliktkollisio- ner. Man underströk vikten av en effektiv kontroll över bisyssleväsendet.

1925 års statsrevisorer fullföljde den tidi- gare undersökningen (revisionsberättelsen s. 212). Den nya undersökningen avsåg ca 5 200 högre tjänstemän och gällde förhål- landena 1.7.1924 — 30.6.1925. 1925 års re— visorer använde ett något vidare bisysslebe- grepp än 1922 års. Från allmänt medborger— liga förtroendeuppdrag bortsågs i huvudsak. Enligt 1925 års undersökning hade ca 2/. av tjänstemännen en eller flera bisysslor. Ungefär 1/20 hade fem eller fler bisysslor. Av de högsta tjänstemännen (expeditions— chefer, överstar m.fl.) hade ungefär % bi- sysslor och inemot 1/ 10 hade fler än fem bisysslor. Inom landsstaten hade omkring 9/10 av tjänstemännen bisysslor, inom stats- departementen och de centrala verken nå— got över hälften och vid armén och marinen mindre än 1/3. Bisysslor hos bolag förekom i särskilt stor utsträckning inom departemen- ten, justitiestaten och de centrala ämbets- verken samt landsstaten.

1925 års revisorer framhöll (s. 237) att eftersom statstjänstemännen hade bisysslor i den utsträckning som ådagalagts, så hade kraven på tjänstens behöriga skötsel och på kontrollen därav inte upprätthållits på ett tillfredsställande sätt. Risker för att plikt- kollisioner uppstod vid utövandet av bisyss-

SOU 1969: 6

lor i bolag och andra enskilda sammanslut— ningar med ekonomisk inriktning under— ströks. Man framhöll att med hänsyn där- till och till de särskilt höga fordringar på objektivitet och frihet från obehöriga hän- syn som måste ställas på domare borde för dessa tjänstemän sådana bisysslor vara till- låtna i endast undantagsfall. För övriga tjänstemän borde åsyftade bisysslor av en- skild karaktär tillåtas bara när särskilda skäl talade därför och under inga förhållan- den när företagets verksamhetsområde hade anknytning till tjänstemannens uppgifter i tjänsten. Såväl det rena arbetsgivarintresset som vikten av att statstjänstemän i sin tjänst var helt oberoende krävde enligt revisorer- nas mening att en allsidig utredning av bi- sysslefrågan företogs.

Statsutskottet delade i allt väsentligt revi- sorernas åsikter och yrkade på en allsidig och fullständig utredning (SU 1926: 145). Riksdagen hemställde i skrivelse till Kungl. Maj:t härom (rskr 293).

2.5 1926 års bisyssleutredning

Den av riksdagen begärda utredningen till- sattes 10.12.1926. 1 direktiven (se SOU l928:14 s. 5) återgavs de två huvudmotiven för förbud. Sålunda framhölls att bisyssle— väsendet kunde väcka allvarliga betänklig- heter ur statsnyttans synpunkt. Hänsyn mås- te tagas till statens intresse av att tjänste- männen i största möjliga utsträckning ägna— de sin arbetskraft åt de uppgifter för vilka staten betalade dem lön och till det för rättsordningens upprätthållande betydelse- fulla kravet att de i tjänstutövningen inte lät sig ledas av andra hänsyn än sådana som betingades av det allmännas bästa. Å andra sidan medförde bisysslorna vissa direkta och indirekta fördelar för staten som arbets— givare bl.a. genom de vidgade erfarenheter tjänstemännen erhöll och genom att rekry— teringsmöjlighetema förbättrades. Utred— ningen hade att efter en statistisk undersök- ning göra en avvägning av de mot varand— ra stående intressena och lägga fram för- slag till lösning av frågan om ordnandet av statstjänstemännens bisysslor.

19

Utredningen företog en statistisk under- sökning (»Sveriges officiella statistik, social— statistik. Statistisk undersökning av stats- tjänstemännens bisysslor», 1928). Undersök- ningen (se bilaga 1, 1.9) visade enligt 1926 års utredning att bisysslefrekvensen var be- tydande (SOU 1928: 14 s. 174). Bisysslorna var så vanliga bland de högre tjänstemännen att man där kunde tala om en gruppföreteel- se. Frekvensen varierade dock åtskilligt in- om olika förvaltningsgrenar och tjänsteman— nagrupper. Bisysslefrågan framträdde enligt utredningen egentligen som en de högre tjänstemännens fråga. En viktig förklaring till den höga frekvensen ansågs ligga i den rätt ansenliga lönesänkning som dessa stats- tjänstemän i jämförelse med andra grupper fått vidkännas. Enligt utredningens åsikt in— tog den svenska statsförvaltningen inte nå- gon särställning i fråga om bisyssleväsendet jämfört med kommunalförvaltningen eller med administrationen i grannländerna. Ut- redningen ansåg inte förhållandena påkalla några omedelbara genomgripande åtgärder. Å andra sidan borde situationen inte bestå oförändrad. Särbestämmelser för högre tjänstemän borde av hänsyn till rekrytering- en inte införas. Statens chefslöner låg vida under den privata marknadens. Däremot borde man vara mera restriktiv när det gällde att ge tillstånd att ha bisysslor till högre tjänstemän än till lägre. Det bästa medlet till förebyggande av missbruk på bi- syssleområdet låg enligt utredningens me- ning i en god tjänstemannaanda och ett ef- fektivt chefsskap. Författningsbestämmelser kunde dock inte undvaras. De generella be- stämmelserna borde kompletteras så att upp- drag som styrelseledamot eller befattning som tjänsteman i företag vars verksamhet hade huvudsakligen ekonomiskt syfte blev föremål för tillståndsprövning. Också upp- drag som till sin natur liknade tjänstebefatt- ningar (s.k. stående uppdrag) borde under- kastas tillståndsprövning. Av skäl som 1902 års löneregleringskommitté anfört i sitt be- tänkande om tjänstemäns rätt att åtaga sig enskilda uppdrag borde inte meddelas gene- rella regler med förbud för statstjänstemän att mottaga enskilda uppdrag inom området

20

för deras tjänsteverksamhet. Däremot borde man, när anledning gavs att se över författ- ningar med speciella regler om bisysslor, överväga om inte dessa regler borde ändras med hänsyn till utvecklingens gång. I sam- band med reformer på skilda områden kun- de anledning också finnas att införa nya restriktioner. De föreslagna stadgandena borde enligt utredningen utsträckas att av- se även icke ordinarie tjänstemän.

2.6 Utvecklingen under 1930- och 1940- talen. Kommittéförslag och generella regler

I 1928 års lönekommittés betänkande »All- mänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsför- valtningen» karakteriserades bisysslefrågan som ett av de mera ömtåliga och svårlösta spörsmål som kommittén haft att taga ställ- ning till (SOU 1930: 17 s. 68 och 131). Kommittén föreslog att det i princip skulle vara förbjudet att förena tjänst, som omfat- tades av reglementet, med annan ordinarie tjänst på rikets, riksdagens eller kommuns stat. Enligt kommittén borde reglementet beträffande rätten att ha bisysslor innehålla endast föreskrifter med karaktär av avlö— ningsvillkor, dvs. föreskrifter som reglerade rätten ur kvantitativ synpunkt. De bestäm- melser som behövdes för att tillgodose rätts- ordningens krav på att hindra obehörigt in- flytande av privatintressen vid statstjänstens utövande borde placeras i verksinstruktio- ner. Myndigheterna skulle pröva i vad mån bisysslorna kunde inverka hinderligt på tjänstutövningen. Anmälningsplikt borde därför införas. Denna borde i princip om- fatta alla slag av bisysslor. En av praktiska skäl nödvändig begränsning i anmälnings- skyldigheten skulle vinnas genom föreskrift om att denna var begränsad till befattningar i allmän eller enskild tjänst, varaktiga upp- drag, mera tidskrävande tillfälliga uppdrag samt yrkesmässigt bedriven verksamhet. Om myndigheten fann att bisysslan kunde in- verka hinderligt skulle förbud meddelas att ha bisysslan. Från förbud undantogs bi- sysslor som tjänstemännen fått av Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts medgivande.

SOU 1969: 6

Tjänsteman kunde inte heller vägras att vara riksdagsman. I fråga om övriga offentliga uppdrag — därmed avsågs uppdrag av för- troendekaraktär — borde enligt kommittén gälla att tjänsteman inte utan tvingande skäl fick vägras åtaga sig sådana. Kommit- tén föreslog i betänkandet »Avlöningsregle- mente för extra ordinarie och extra tjänste- män, tillhörande den civila statsförvalt— ningen m.m.» (SOU 1931: 12 s. 58 och 91), som avsågs bli tillämpligt vid myndig— heter där ordinariereglementet skulle till— lämpas, att för extra ordinarie tjänstemän skulle gälla samma regler som för ordinarie tjänstemän i fråga om anmälningsskyldig- het för bisyssla och förbud.

1928 års lönekommittés förslag ledde inte till några reformer. Anledningen var framför allt statsfinansiella skäl (se direkti- ven till 1936 års lönekommitté, intagna i SOU 1937:48 s. 10 ).

Statstjänstemännens bisysslefrågor be- handlades härefter av 1936 års lönekom- mitté i betänkandet »Civilt avlöningsregle— mente» ( SOU 1937:48 ). Detta skulle enligt 1936 års kommitté tillämpas på ordinarie

civila tjänster och ersätta ett antal åren 1919

—1934 utfärdade avlöningsreglementen. Kommittén framhöll ( SOU 1937:48 s. 118 ) att ett syfte med skärpningar av dittillsva- rande bestämmelser var att »hindra miss- bruk av tjänstemännens i och för sig na- turliga rätt att använda sin fritid efter gott- finnande.»

Enligt kommittén borde man inte utgå från att varje bisyssla var olämplig ur stats- tjänstens synpunkt. Tjänstemännen togs i be- tydande utsträckning i anspråk för uppdrag av offentlig karaktär, statliga och icke-stat- liga, och i sådana fall kunde lämpligheten av mera restriktiva bestämmelser i varje fall diskuteras. Kommittén uttalade (s. 118) följande.

En åtgärd till minskande av bisyssleväsendet inom statsförvaltningen synes kommittén fram- för allt böra gå ut på att förhindra, att tjänste- männen i rent förvärvssyfte åtaga sig sådana tidskrävande eller eljest maktpåliggande syss- lor och uppdrag vid sidan om statstjänsten, vil- ka inverka hinderligt för tjänsteutövningen.

Med denna utgångspunkt lade kommit—

SOU 1969: 6

tén fram ett förslag som nära anslöt till 1926 års bisyssleutrednings. De bestämmelser som behövdes ur kvalitativ synpunkt borde ges i administrativ ordning. I övrigt föreslog man ett system med tillståndsprövning beträf- fande vissa bisysslor. Tillståndsskyldighet skulle gälla för uppdrag som ordförande el- ler ledamot i styrelse för verk, bolag, före— ning eller inrättning som hade till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verksamhet el- jest hade huvudsakligen ekonomiskt syfte. Vidare skulle tjänsteman behöva tillstånd för att ha befattning som tjänsteman hos sådant företag eller för annan tjänstebefatt- ning eller därmed jämförligt uppdrag. Till- stånd skulle kunna beviljas endast om upp- draget eller befattningen prövades inte in- verka menligt för utövandet av den ordi— narie tjänsten.

De föreningar som åsyftades var de eko- nomiska. För uppdrag i ideella, fackliga el- ler politiska föreningar skulle inte behövas tillstånd. Med uttrycket annan tjänstebefatt- ning syftade man på varje annan anställning i statlig eller kommunal tjänst än sådan som träffades av förbudet mot förening av of- fentliga tjänster och varje annan enskild an- ställning än befattning hos verk, bolag etc., »allt i den mån anställningen, med hänsyn till arbetets kontinuerliga fortgång, dess om- fattning eller därför utgående ersättning kan karakteriseras såsom befattning.»

Genom att uppdrag jämförliga med tjäns- tebefattning förutsattes kräva tillstånd skulle prövningen enligt kommittén avse även andra uppdrag än styrelseuppdrag in— om privata företag med ekonomiskt syfte, nämligen om uppdragen kunde karakterise- ras som så varaktiga eller tidskrävande att de kunde jämföras med tjänstebefattningar. Därigenom skulle under regleringen inord- nas uppdrag vilka till arten ehuru inte till formen närmade sig karaktären av verklig anställning.

Tillstånd skulle inte behövas för uppdrag som meddelades av Kungl. Maj:t eller av myndighet som kunde bevilja tillståndet. Från tillståndstvång skulle vidare undanta-

21

gas uppdrag i det allmännas tjänst som tjänsteman fick på grund av allmänna val. Sådana uppdrag ansågs inte jämförliga med befattning. Kommittén framhöll att det synts den alltför vanskligt att föra in yrkesmässigt bedriven verksamhet under regleringen.

I civila avlöningsreglementet den 4 janu- ari 1939 (nr 8) infördes bisysslebestämmel- ser, som i endast formellt hänseende avvek från 1936 års lönekommittés förslag (se prop. 1938: 263 s. 119).

1939 års reglemente ersattes av statens allmänna avlöningsreglemente den 30 juni 1947 (nr 411). Reglementet, som byggde på 1945 års lönekommittés betänkanden »Stat- liga löneplaner m. m.» och »Statens allmän- na avlöningsreglemente m. m.» (SOU 1946: 48 och 1947: 23), hade provisorisk karaktär. Efter en i huvudsak formell överarbetning av detta reglemente lades i prop. 1948: 225 fram förslag till statens allmänna avlö- ningsreglemente. Förslaget godtogs av riks- dagen och Saar utfärdades.

Frågor om bisysslor reglerades i 6 och 7 åå Saar. De allmänna bestämmelserna där hade vid tiden närmast före tjänstemanna— rättsreformen följande lydelse.

6 % Förening av lönegradsplacerade tjänster m. m. A. Allmänna bestämmelser

1 mom. Förening må ske,

a) av ordinarie eller extra ordinarie tjänst med ordinarie tjänst, som tillsättes medelst förord— nande tills vidare, eller med högre aspirant- tjänst eller högre extra tjänst, samt

b) av ordinarie tjänst med högre extra ordi- narie tjänst, allt dock under förutsättning att tjänstemannen frånträder utövningen av den av de båda tjäns- terna som först nämnts.

Vidare må extra ordinarie tjänster, aspirant- tjänster och extra tjänster förenas, så framt anställningen i tjänsterna avser avkortad tjänst- göringstid och den sammanlagda tjänstgörings- tiden icke överstiger den för jämförlig ordina- rie tjänsteman bestämda.

Ovan meddelade bestämmelser om förening av tjänster skola gälla jämväl om den ena tjänsten är sådan ordinarie, extra ordinarie, aspirant— eller extra tjänst, som icke avses i det- ta reglemente men vid vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

Efter tillstånd av Kungl. Maj:t må med ordinarie eller extra ordinarie civil — men

22

ej militär eller civilmilitär — tjänst förenas beställning å reservstat vid försvaret.

2 mom. Utöver vad i 1 mom. stadgas må förening icke ske a) av ordinarie eller extra ordinarie tjänst mec" annan ordinarie eller extra ordinarie statlig tjänst eller med jämförlig kommunal befatt- ning, med mindre Kungl. Maj:t, i fråga on. ordinarie tjänst med stöd av riksdagens be- slut, för visst fall därtill lämnat medgivande; b) av ordinarie eller extra ordinarie tjänst, as— piranttjänst eller extra tjänst med statlig aspi- ranttjänst eller extra tjänst eller med jämförlig kommunal befattning, med mindre Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande. vederbörande myndighet därtill lämnat med- givande.

7 & Förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag A. Allmänna bestämmelser

1 mom. För förening av ordinarie eller extra ordinarie tjänst med tjänstebefattning eller där- med jämförligt uppdrag i andra fall än i 6 % avses eller med uppdrag såsom ordförande el— ler ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte, fordras särskilt tillstånd, så framt icke den, som äger bevilja tillståndet, tillsatt tjänstebefattningen eller meddelat upp— draget. Tillstånd beviljas av vederbörande myn- dighet, såvitt fråga är om tjänst med lönegrads- beteckning Ao eller Ae och något av löne- gradsnumren 1—23, samt eljest av Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande av vederbörande myndighet.

Tillstånd, varom i detta moment är fråga, må beviljas endast för såvitt innehavet av be- fattningen eller uppdraget prövas icke inverka hinderligt för utövandet av den tjänst, varmed förening skulle ske. Tillstånd bör avse viss tid.

2 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, att tjänsteman tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra framställning om ledighet i erforderlig omfattning.

3 mom. I fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare av viss tjänst att åtaga sig visst uppdrag eller att utöva verksamhet, som ej lämpligen bör förenas med hans tjänst, äger Kungl. Maj:t utfärda er- forderliga föreskrifter.

För vissa förvaltningsområden och tjäns- temannagrupper gällde särskilda bestämmel- ser. Sålunda stadgades beträffande domare i 7 5 B Saar.

SOU 1969: 6

Högsta domstolen. Regeringsrätten. Härads- rätterna. Rådhusrätterna. Vattendomstolarna

Med tjänst såsom justitieråd eller regerings- råd må icke förenas tjänstebefattning eller upp- drag, som avses i 1 mom. Med sådan tjänst må ej heller förenas skiljemannauppdrag.

Med tjänst som häradshövding, borgmästare eller vattenrättsdomare må ej förenas tjänste- befattning eller därmed jämförligt uppdrag hos verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsvä- sen eller annan näringsgren eller vars verk- samhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte. Ej heller må med sådan tjänst förenas uppdrag som ordförande eller ledamot av sty- relse för verk, bolag, förening eller inrätt- ning av angivet slag och ej heller skiljemanna- uppdrag annat än som ordförande eller ensam skiljedomare. Med tjänsten må dock förenas uppdrag som ordförande eller ledamot i sty- relse för sparbank eller som ordförande i sty- relse för virkesmätningsförening eller i kon- trollnämnd med uppgift att pröva klagan över auktoriserad virkesmätning.

Beträffande tjänstebefattning eller uppdrag, som häradshövding, borgmästare eller vatten- rättsdomare må innehava, skola bestämmelser- na om särskilt tillstånd i 1 mom. iakttagas.

För lärare i allmänhet föreskrevs bl. a.

Lärare må endast efter tillstånd av skol- styrelsen eller, såvitt gäller lärare vid skola som ej står under skolstyrelses förvaltning, av ve- derbörande rektor åtaga sig i tjänsten icke ingående undervisning vid annan läroanstalt. Såvitt gäller lärare vid omskolningskurs an- kommer dock prövningen på vederbörande cen- trala myndighet. Rektor må åtaga sig dylik undervisning endast efter tillstånd av skolsty- relsen eller, såvitt gäller skola som ej står under skolstyrelses förvaltning, av vederböran- de skolas styrelse, därest sådan finnes, och eljest av vederbörande centrala myndighet. ——————— Utan särskilt tillstånd må med lä- rartjänst förenas av vederbörande rektor med- delat uppdrag såsom biträde å rektorsexpedi- tionen.

Beträffande länsstyrelserna stadgades.

Med tjänst såsom landshövding må ej före- nas tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag, som avses i 1 mom., såvida ej be- fattningen tillsatts eller uppdraget meddelats av Kungl. Maj:t. Med sådan tjänst må vidare icke förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag och ej heller uppdrag såsom ordförande eller ledamot i annat i nämnda moment angivet företag, såvida icke i sistberörda fall uppdraget me-

SOU 1969: 6

delats antingen av Kungl. Maj:t eller genom val å bolagsstämma efter av Kungl. Maj:t därom meddelat beslut.

Härutöver gavs under de särskilda bestäm- melserna föreskrifter om tillståndsprövning.

Saar gällde för statens tjänstemän med undantag av dels tjänstemän för vilka andra avlöningsbestämmelser skulle tillämpas en- ligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, dels tjänstemän vid riksdagens verk. Arbets- tagare med ställning som arbetare gick inte in under Saar. Uppdragstagare ansågs inte som tjänsteman. Innehavare av arvodes— befattningar var tjänstemän (l & 2 mom. f Saar). Deras avlöningsförmåner bestämdes enligt 52 & Saar av vederbörande myndighet i den mån Kungl. Maj:t inte meddelade be- slut därom. Som arvodesbefattning ansågs varje tjänstemannaanställning som inte var lönegradsplacerad. Saar ägde vidare till- lämpning på vissa i 1 5 1 mom. b — rn an- givna grupper, nämligen bl.a. vissa lärare och andra tjänstemän inom undervisnings- området samt tjänstemän vid hushållnings- sällskap och skogsvårdsstyrelser, i den mån de hade tjänster upptagna på personalför- teckning som fastställts av Kungl. Maj:t el- ler av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut.

För tjänstemän vid riksdagens verk samt för justitieombudsmannen och militieom- budsmannen gällde avlöningsreglemente den 20 juli 1948, vars bestämmelser om förening av lönegradsplacerade tjänster och om före- ning av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag var i allt väsentligt likalydande med motsvarande 1 Saar. Justitieombuds- mannen och militieombudsmannen fick un- der sin ämbetstid inte utöva tjänst, befatt- ning eller uppdrag, som enligt vad därom var föreskrivet inte fick förenas med justitie— råds- eller regeringsrådsämbete.

För övningslärare och facklärare, anställ- da enligt bestämmelserna i skolstadgan den 6 juni 1962 (nr 439) eller övningslärarstad- gan den 3 juni 1960 (nr 507), gällde avlö- ningsreglementet den 9 juni 1950 (nr 386) för övningslärare. Bestämmelser om bl.a. förening av lönegradsplacerade tjänster och förening av tjänst med tjänstebefattning el—

23

ler uppdrag gavs i 65 och 66 55 övnings- lärarstadgan. 66 ä 1 mom. stadgan föreskrev tillståndsprövning beträffande samma slag av bisysslor som 7 5 1 mom. Saar. Också extra lärare var underkastade tillstånds- tvång. Vidare gällde enligt 66 ä 2 mom. stadgan att ordinarie, extra ordinarie och extra lärare inte fick åtaga sig under- visning i annan läroanstalt utan tillstånd av Skolstyrelsen då inte fråga var om fyllnads- tjänstgöring. Enligt stadgan den 12 septem- ber 1958 (nr 478) för statsunderstödda folk- högskolor gällde i huvudsak motsvarande bestämmelser för rektorer och ordinarie och extra ordinarie ämneslärare vid sådana sko- lor. Avlöningsreglementet den 9 juni 1950 (nr 385) för kyrkomusiker hänvisade beträf- fande bestämmelser om förening av löne- gradsplacerade tjänster och om förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag till kyrkomusikerstadgan den 2 juni 1950 (nr 375). Enligt 44 & stadgan hade ordinarie och extra ordinarie organist skyldighet att söka tillstånd för att inneha sådana bisyss- lor som angavs i 7 & 1 mom Saar. Dessa bestämmelser gällde också för biträdande kyrkomusiker.

Prästlönereglementet den 29 juni 1951 (nr 577) hade tillämpning på det alldeles övervägande antalet av svenska kyrkans präster. I 6 5 1 mom. reglementet gavs före- skrifter om förening av tjänst med tjänste- befattning eller uppdrag, överensstämmande med motsvarande i 7 5 1 mom. Saar.

2.7. Riksdagen och statstjänstemännens bisysslor

2.7.1. Inledning

1926 års bisyssleutredning framhöll att ut- vecklingen i riktning mot allt strängare be- stämmelser för statstjänstemän att ha bi- sysslor i stort sett framdrivits av riksdagen (se SOU 1928: 14 s. 170). Av den historiska överblick som lämnas i betänkandet fram- går att inte minst betydelsefullt varit ini- tiativ från enskilda riksdagsmän. Också un- der senare år har riksdagsmän ådagalagt stort intresse för frågan om statstjänste-

24

mäns bisysslor. I motion 1946:I:81 yrkade herr Nerman på utredning av frågan om och i vilken utsträckning offentliga tjänste- män fick engagera sig i det privata affärs— livet. Motionären framhöll att avlönade en— gagemang i privata företag kunde medföra risker för beroendeförhållande. Motionen avslogs. År 1966 interpellerade herr Sundin angående åtgärder mot risker för minskat förtroende för statstjänstemännen på grund av förekomsten av vissa bisysslor. Inter- pellanten yrkade bl. a. på att en översyn av de offentligrättsliga reglerna av tjänste- männens rätt till bisysslor skulle göras och underströk vikten av att klara och entydiga regler utfärdades om rätten att ha bisyss- lor. Civilministern hänvisade i sitt svar bl. a. till att förevarande utredning till- satts.

Riksdagens organ, framför allt revisorer- na, konstitutionsutskottet och ombudsmän- nen, har ofta behandlat bisysslefrågor. I det följande lämnas en summarisk översikt över deras behandling av aktuella frågor på förevarande område under senare år.

2.7.2. Statsrevisorernas behandling av bisysslefrågor

Sedan början av 1920-talet har revisorerna haft uppe omkring tjugo ärenden om in- dividuella fall av bisyssleinnehav bland statstjänstemän. Några har bedömts ur kvantitativ synpunkt. Så t.ex. ifrågasatte 1939 års revisorer (revisionsberättelsen s. 147) om inte tjänstemän vid vissa ämbets- verk åtagit sig undervisning vid läroanstal- ter i en omfattning som sträckt sig utöver vad som var förenligt med statens intres- sen. I ett fall tog undervisningen 18 vecko- timmar i anspråk. 1934 års revisorer (re- visionsberättelsen s. 232) ansåg det böra övervägas om inte den undervisning om 10—12 veckotimmar vid enskilda läroan- stalter, som vissa lärare hade tillstånd till, borde nedbringas.

Vanligare är de fall där kritiken huvud- sakligen berört annat än kvantitetssynpunk- ten. 1931 års revisorer (revisionsberättelsen s. 184) fann det olämpligt att jägmästare av

SOU 1969: 6

domänstyrelsen medgetts vara styrelseleda- möter i affärsbanks avdelningskontor med hänsyn till bankernas intressen i företag som drev skogshantering. IntreSSekollisioner kunde uppkomma. 1942 års revisorer (re- visionsberättelsen s. 127) fann det synner- ligen anmärkningsvärt att myntdirektören, utan att ha inhämtat tillstånd, innehaft be- talt uppdrag som styrelseordförande och verkställande ledamot i en ekonomisk för- ening som hade till ändamål att av mynt- verket köpa silver och sälja detta till sina medlemmar. Det anmärkningsvärda ansågs bestå inte minst däri att myntdirektören i sin statliga tjänst hade att företräda sta- tens intressen gentemot köpare av silver. 1932 års revisorer (revisionsberättelsen s. 36) fann det anmärkningsvärt att tjänste- män vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som privatuppdrag upprättade förslag till nybyggnader m.m. av hamnar, vilka upp- drag sedermera skulle prövas av styrelsen, och att i vissa fall sådana tjänstemän också deltog i verkets handläggning av ärenden i vilka de upprättat byggnadsförslag. Inom byggnadsstyrelsen förekom det, enligt 1931 års revisorer, att tjänstemän hade egen ar- kitektverksamhet i betydande omfattning och att i vissa fall uppdragen i denna verk- samhet varit sådana att de sedermera skulle komma under verkets prövning (revisions- berättelsen s. 72). Vederbörande tjänste- man deltog visserligen i sådana fall inte i ärendets handläggning inom styrelsen, men enligt revisorerna kunde berörda förhållan- den likväl ge anledning till att förtroendet till objektiviteten i styrelsens ämbetsåtgär— der rubbades. Till frågan om uppdrag inom byggnadsstyrelsen återkom 1934 års revi- sorer. De framhöll det olämpliga i dessa privatuppdrag. De uttalade att tjänstemän- nens ifrågavarande verksamhet förekom i en utsträckning som inte var förenlig med sta- tens intressen (revisionsberättelsen s. 68). En lärares advokatverksamhet fann 1937 års revisorer olämplig med hänsyn bl. a. till riskerna att han genom denna kom i motsatsförhållande till vissa målsmän (re- visionsberättelsen s. 103). 1965 års revi- sorer påtalade att vissa statliga tandläkare

SOU 1969: 6

var styrelseledamöter i enskilda företag, vilkas verksamhet direkt eller indirekt om- fattade leveranser av dentalmaterial till statliga myndigheter, bl.a. till den myn- dighet vid vilken tjänstemännen var anställ- da (revisionsberättelsen s. 261). Revisorerna ansåg att förhållandena var i hög grad anmärkningsvärda, inte minst mot bak- grunden av att tjänstemännen i sina statliga tjänster skaffat sig sådan kännedom om och erfarenhet av dentalmaterial att deras uppfattning i fråga om användbarheten av olika slag av material kunde få betydelse i samband med upphandlingar. Revisorerna ansåg att starka principiella skäl talade för att revisorsuppdrag blev föremål för till— ståndsprövning. Önskemål om skärpta eller tydligare bestämmelser har också i flera andra fall framförts av revisorerna, t.ex. i de nämnda ärendena om tjänstemännens i byggnadsstyrelsen privata bisysslor.

2.7.3. Konstitutionsutskottet och fall av bisyssleinnehav

Även KU har sedan 1920-talets början be— handlat ett tjugotal fall rörande statstjänste- mäns bisysslor. Bland de äldre av fallen är sådana om statsråds bisysslor vanliga. Några gånger har KU behandlat omfatt- ningen av tjänstemäns bisysslor. Så skedde bl.a. i dechargememorialet 1944: 24 s. 3, där KU beträffande två tjänstemän fram- höll att de tilldelats offentliga uppdrag i sådan utsträckning att det inte kunnat und- gå att inverka hinderligt på de ordinarie tjänsternas skötsel. Oftare har eljest olämp- liga kombinationer av huvudtjänst och bi— syssla påtalats. Sålunda uttalades i dechar— gememorialet 1937:11 s. 8 att det var principiellt betänkligt att landshövdingar hade uppdrag som styrelseledamöter i en- skilda kommunikationsföretag med verk- samhet inom vederbörande landshövdings län. Med hänsyn till konkurrensen mellan olika kommunikationsmedel och till länssty- relsernas uppgifter med avseende på kom— munikationsväsendet kunde landshövdingar- na lätt sättas i den situationen att de an— tingen under ämbetsansvar måste bedöma

25

vad de i annat sammanhang beslutat eller anmäla jäv vid ärendenas behandling i länsstyrelserna. Båda förhållandena var äg— nade väcka samma principiella betänklig- heter.

2.7.4. Riksdagens ombudsmäns ingripanden i bisysslefrågor

Särskilda fall av statstjänstemäns bisyssle- innehav

Tidigare (2.4) har berörts JO:s skrivelse 5.2.1915 om begränsning av tjänstemäns möjligheter åtaga sig enskilda uppdrag inom området för deras tjänsteverksamhet. 10 har därefter ofta haft anledning att taga upp frågor om tjänstemäns bisysslor. I de fall som redovisas i ämbetsberättelserna domi- nerar de kvalitativa synpunkter som anlagts på bisysslefrågoma.

I framställningen 3.7.1963 till Kungl. Maj:t om allmän översyn av bestämmel- serna rörande rätten för statstjänstemän att inneha bisysslor, som utredningen återkom- mer till i det följande, framhöll JO att bl. a. vad som framkommit vid en av honom nå- gon tid dessförinnan företagen utredning av förhållandena i ett centralt ämbetsverk gett honom anledning antaga att tjänstemän i betydande utsträckning utan tillstånd inne— hade privata uppdrag som avsågs med 7 & 1 mom. Saar. JO framhöll beträffande stad- gandet (ämbetsberättelsen år 1964 s. 487).

Med hänsyn till stadgandets avfattning är det emellertid icke möjligt — annat än i rena undantagsfall — att göra gällande att en tjänstemans underlåtenhet att söka tillstånd el- ler en myndighets bedömning att tillstånd för visst uppdrag ej erfordras skulle stå i sådan strid mot stadgandet, att den kan läggas ve- derbörande till last som tjänstefel. Rättstillämp- ningen på området kan därför icke i nämn- värd grad påverkas genom ingripanden från JO-ämbetets sida.

I några fall har JO låtit anställa åtal mot tjänsteman för överträdelse av jävsbe- stämmelser. Så t. ex. dömdes en tf lands- kamrerare för tjänstefel för det han som ordförande i länsprövningsnämnd deltagit i prövning av vissa taxeringar, oaktat han som ordförande i vederbörande taxerings-

26

nämnd tidigare tagit befattning med samma taxeringar (ämbetsberättelsen år 1961 s. 228). Bristen på uttryckliga jävsbestämmel— ser på förvaltningens område har ibland bidragit till att åtgärder inte vidtagits mot tjänsteman som, ehuru jävig på grund av bisyssla, det oaktat deltagit i ärendes hand- läggning. Så skedde bl. a. när ordförande i taxeringsnämnd tjänstgjorde såsom proto- kollförare i prövningsnämnd vid handlägg— ning där av besvär över taxeringar i vilka han själv deltagit (ämbetsberättelsen år 1961 s. 388).

JO:s ingripanden mot fall av bisysslor som ansetts olämpliga ur kvalitativ syn- punkt har varit talrika. I ett i ämbetsbe— rättelsen år 1958 s. 30 refererat ärende om en hovrättsdomare som kunde ha med- verkat vid tillkomsten av ett antal rätte- gångsskrifter uttalade JO att bestämmelser- na i 25 kap. 4 & strafflagen om tjänstefel

innefattar även en förpliktelse för domare att avhålla sig från sådan verksamhet utom tjäns- ten som utan att till följd av sin omfattning verka hinderlig för tjänsten, likväl är oförenlig med domartjänstens beskaffenhet. Härmed tor- de främst åsyftas verksamhet som är ägnad fläcka domarens anseende och sätta förtroen- det för domstolarna i fara.

De nu återgivna och med dem besläktade synpunkter möter i åtskilliga fall. I ämbets- berättelsen år 1958 s. 291 redovisas ett ärende om bl. a. länsstyrelsetjänstemäns biträde åt företag med upprättande av verkskyddsplaner. JO framhöll att även om uttryckligt förbud mot sådana uppdrag inte fanns meddelat, det inte kunde anses fören- ligt med tjänstens beskaffenhet att tjänste- män, som hade att deltaga i länsstyrel- sens prövning av dylika frågor, genom att åtaga sig ifrågavarande uppdrag försatte sig själva i jävsställning med påföljd att de blev ur stånd att fullgöra vad tjänsten krävde.

Det i ämbetsberättelsen år 1960 s. 78 redovisade ärendet gällde en utmätnings- man som drev privat inkasseringsverksam- het. Utredningen gav vid handen att det förekom att utmätningsmannen handlade verkställighetsärenden i vilka han sålunda

SOU 1969: 6

privat biträtt borgenären. JO underströk att utmätningsmannen var jävig i sådana situa- tioner. Dennes tidigare befattning med in- kasseringen kunde rubba förtroendet till hans opartiskhet vid handläggningen av verkställighetsfrågan. Man måste räkna med möjligheten att utmätningsmannen kunde vara angelägen att få nya uppdrag av den som en gång vänt sig till honom och därför var benägen att handlägga verkställighets- ärendet på sätt bäst överensstämde med borgenärens intressen. I detta hade utmät— ningsmannen emellertid att beakta bl. a. av sociala hänsyn givna föreskrifter. Man kun- de inte bortse från att utmätningsmannen, om än omedvetet, kunde till gäldenärens nackdel låta sitt handlande påverkas av hän- syn till borgenären. Än större var risken att gäldenären och allmänheten kunde bibring- as den uppfattningen att utmätningsmannen var partisk. Genom att åtaga sig ifrågava- rande privata uppdrag — som avsåg civil- rättsliga mellanvaranden som typiskt sett var av beskaffenhet att i ett senare rättsligt skede kunna komma under utmätningsman- nens prövning i tjänsten — skulle utmätnings- mannen kunna försätta sig själv i jävsställ- ning och sålunda inte kunna fullgöra vad som normalt ingick i hans tjänsteuppgifter. Det kunde inte anses förenligt med tjänstens beskaffenhet att utmätningsmannen på angi- vet sätt gjorde sig själv jävig.

En tjänstemans bisyssla kan leda till risk för att annan tjänsteman måste anmäla jäv, t. ex. därför att den senare är underordnad den förre och i sin tjänst har att taga be— fattning med vad den förre åtgjort i bi- sysslan. Situationen har berörts i ämbets- berättelserna år 1959 s. 440 och år 1961 s. 352 om landshövdingars m.fl. ledamot— skap av styrelser för stiftelser under läns- styrelses tillsyn. I det förra ärendet fram— höll JO att den då rådande ordningen för tillsyn av stiftelser där sådana tjänstemän var styrelseledamöter ur principiella syn- punkter var ägnad inge betänkligheter. Till- synen över stiftelserna utövades av dem som var underordnade dessa tjänstemän. Den beroendeställning som förelåg var re- dan i och för sig av beskaffenhet att hos

SOU 1969: 6

utomstående kunna ge upphov till miss- tankar om bristande objektivitet i handlägg- ningen. Därtill kom svårigheten att i prak- tiken gendriva beskyllningar eller antyd— ningar om ovidkommande hänsynstagan— den. I det senare ärendet framhöll JO bl. a. att frågan om jäv på grund av för- manskap berodde av omständigheterna i varje särskilt fall. Av betydelse var bl. a. arten av den tjänsteåtgärd varom fråga var. Det kunde inte generellt göras gällande att en länsstyrelses tjänstemän på grund av jäv var hindrade att utöva tillsyn över stiftelse i vars styrelse landshövdingen i länet var ledamot.

Synpunkter besläktade med de senast refe- rerade återkom i det i ämbetsberättelsen år 1964 s. 504 återgivna ärendet om förord— nande av hovrättsdomare som rättens om- budsman i konkurs. JO framhöll bl. a. att ett visst beroendeförhållande kunde tänkas uppstå mellan hovrättsdomare som rättens ombudsman och tjänsteman vid vederböran— de underrätt. I varje fall kunde hos allmän— heten uppkomma den föreställningen att be- roendeförhållande förelåg eller att konkurs- domaren, t.ex. i beslut om arvodesfrågor, påverkades av rättens ombudsmans ställning som domare i överrätten. Med hänsyn till intresset av att förtroendet för myndigheter- na inte rubbades var det enligt JO inte önsk— värt att, bortsett från undantagsfall, över- rättsdomare åtog sig sådana uppdrag.

I det i ämbetsberättelsen år 1951 s. 127 redovisade ärendet underströk JO att om enskild vände sig till myndighet för att få visst uppdrag utfört, den enskilde var be- rättigad antaga att myndigheten åtog sig uppdraget då detta mottogs av tjänsteman vid denna. Om tjänsteman hade rätt att i en sådan situation åtaga sig uppdraget som ett privat sådant måste det uttryckligen klar- läggas för den enskilde att så skedde. Liknande synpunkter underströk JO i äm— betsberättelsen år 1956 s. 169.

JO:s framställning 3.7.1963 om allmän översyn av bisysslebestämmelserna

I skrivelsen tog JO till en början upp den kvantitativa synpunkten. Han framhöll att

27

avfattningen och tillämpningen av 7 & 1 mom. Saar sedan lång tid tillbaka gett an- ledning till kritik och till framställningar om revision av bestämmelsen. Det hade påtalats att bestämmelsens vaga formule- ring var i och för sig svårtolkad och gav brett utrymme för olika meningar i det särskilda fallet. Någon fast och vägledande praxis syntes inte heller ha utvecklat sig hos Kungl. Maj:t med avseende på till- lämpningen av bestämmelserna. JO gav ett antal exempel på skiftande bedömningar av tillståndsfrågor. En revision av reglerna i 7 & Saar var därför nödvändig. Därvid bor- de man uppmärksamma den brist som be- stod i att tjänstemän hade möjlighet att utan kontroll från statens sida driva egen rörelse eller eljest verksamhet i egen regi. Denna möjlighet framstod som en uppenbar inkon- sekvens och ägnad att i vissa fall leda till missbruk. En revision av bestämmelsen syn- tes inte böra innebära att tillståndspröv- ningen utsträcktes till praktiskt taget all privat verksamhet. Närmast till hands syn- tes enligt JO ligga att ersätta tillståndsför- farandet mot en skyldighet att till veder- börande myndighet anmäla innehav av bi- syssla, inklusive egen verksamhet. Myndig- heten skulle få inskrida med förbud om förhållandena föranledde därtill. Även om anmälningsskyldigheten i princip borde vara generell borde den inte omfatta varje än så litet uppdrag som en tjänsteman ägnade sig åt under sin fritid. Rent tillfälliga uppdrag som utfördes på fritid borde undantagas. En generell anmälningsskyldighet kunde leda till att man undvek rådande tolkningssvå- righeter och inkonsekvenser. Anmälnings- skyldigheten syntes ur kontrollsynpunkt vara mera ändamålsenlig och ur admini- strativ synpunkt enklare och smidigare än ett tillståndsförfarande.

Det största utrymmet i JO-skrivelsen äg- nades åt frågan om begränsning av rätten till bisysslor ur kvalitativ synpunkt. JO gav en översikt över vissa specialregler om bi- sysslor för olika grupper av tjänstemän och redogjorde för vissa iakttagelser om fall av olämpliga bisysslor. JO framhöll sam- manfattningsvis bl. a. följande.

28

Av reglerna och grundsatserna om jäv torde följa att tjänstemännen i viss ut- sträckning var hindrade åtaga sig privata uppdrag inom området för deras egen tjänstutövning. Om en tjänsteman biträdde enskild i angelägenhet som för prövning skulle hänskjutas till den myndighet där tjänstemannen var anställd, blev tjänste- mannen som regel av jäv hindrad att i enlighet med gällande arbetsföreskrifter del- taga i ärendets prövning. Tjänstemännen kunde alltså genom dylika uppdrag sätta sig själv i jävsställning. Ett sådant tillväga- gångssätt torde, om det skedde i större ut- sträckning, inte kunna anses förenligt med tjänstens beskaffenhet. Även om uttrycklig föreskrift därom inte meddelats, syntes en viss begränsning, av varierande räckvidd för olika grupper av tjänstemän, föreligga i fråga om deras möjligheter att åtaga sig privata uppdrag.

JO framhöll vidare att den omständighe- ten att man mot betalning kunde anlita en tjänsteman hos myndighet som hade att pröva ens ärende kunde ge upphov till före- ställningen att man härigenom kunde vinna fördelar på grund av tjänstemannens förmo- dade möjligheter att indirekt påverka ären— dets utgång. JO pekade också på risken att tjänstemannen, då han i andra samman- hang hade att taga befattning med ärenden från uppdragsgivaren, blev benägen att för- fara på sätt bäst överensstämde med den— nes intressen. Det blotta samröret mellan tjänstemannen och uppdragsgivaren kunde vara ägnat att väcka misstankar om otill- börligt hänsynstagande. Önskemålet att vid- makthålla allmänhetens förtroende för myndigheterna hade föranlett utfärdandet av de specialregler, för vilka redogjorts.

Den då gällande specialregleringen mås— te enligt JO betecknas som inte bara i hög grad oenhetlig utan också som behäftad med allvarliga brister. Betydande luckor förelåg. Inom de områden där viss regle- ring av frågan genomförts fanns en mängd olikartade bestämmelser. Uppkomsten av regelfloran måste ses mot bakgrunden av att reglerna tillkommit successivt under lång tid och utan någon samlad översyn. Inom

SOU 1969: 6

vissa områden innebar bestämmelserna en stundom mycket rigorös kontroll och be- gränsning av tjänstemännens möjligheter att ha bisysslor under det att i andra fall tjänstemännen lämnades full frihet åtaga sig arbete som kunde medföra intressekol- lisioner eller eljest vara ägnat att rubba för- troendet för tjänstemännen och myndighe- terna. Detta gällde även för tjänstemän hos myndigheter med likartade arbetsupp— gifter. Särskilt anmärkningsvärd var den begränsning av möjligheterna till kontroll och inskridande som förelåg när det gäll— de av tjänsteman i egen regi eller som delägare bedriven rörelse som hade be— röring med myndighetens verksamhetsområ— de. De uppenbara bristerna i regleringen på förvaltningsområdet och frågans bety- delse ur allmän synpunkt medförde att det enligt JO var ofrånkomligt med en revi- sion av dessa bestämmelser.

JO sammanfattade synpunkterna på rikt- linjerna för revisionen sålunda.

Vid en sådan översyn har man att söka finna lösningar, som på lämpligt sätt tillgodose såväl tjänstemännens intresse av att få använda fritiden för arbete vid sidan av tjänsten som samhällets krav på att sådant arbete icke sker på sätt och i former, som äro ägnade att rubba allmänhetens förtroende för myndigheters objektivitet och opartiskhet. Hur detta avväg- ningsproblem bör lösas för olika verksamhets— områden eller tjänstemannakategorier kan helt naturligt bli föremål för delade meningar. Den principiella utgångspunkten synes härvid böra vara, att man — även om detta icke över hela linjen låter sig göra — söker undvika att upp— ställa ovillkorliga förbud mot privat verksam- het, utan i stället tillgodoser kontrollsynpunk- ten genom en prövning i det enskilda fallet av lämpligheten av visst bisyssleinnehav. I förhål- lande till nuvarande reglering är det tydligt, att kontrollen i vissa fall måste skärpas; i andra fall kan det måhända befinnas möjligt att införa mindre rigorösa bestämmelser än vad som nu gäller. I detta sammanhang vill jag rörande den tekniska utformningen av regle- ringen endast framhålla, att det ur olika syn- punkter synes lämpligt att regleringen får en så generell räckvidd som möjligt. Sannolikt är det dock nödvändigt att man för vissa myn- digheter eller tjänstemannagrupper, framförallt inom förvaltningen, kombinerar den generella regleringen med föreskrifter av speciell natur.

Kungl. Maj:t har 10.12.1965, under hän-

SOU 1969: 6

visning till statstjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 274) och till bestämmelser i myndighetsinstruktioner som utfärdats 3.12.1965, överlämnat JO:s framställning till avtalsverket såvitt den avser bisysslor varom avtal kan träffas.

Tjänstemannarättsreformen l . 1 . 1966

3.1. Inledning

De offentliga tjänstemännens villkor var ti- digare reglerade huvudsakligen i offentlig— rättslig ordning. Ämbetsansvaret hade an- setts utesluta kollektivavtal i varje fall i frågor rörande tjänstemans antagande, ent- ledigande och åligganden i tjänsten (ar- betsdomstolens dom 1939 nr 7). Regerings- rätten träffade (1942 ref. 25) ett avgöran- de som ansetts innebära att »ämbetsansva— ret i allo utesluter laglig möjlighet till kol— lektivavtal» (straffrättskommittén i SOU 1944: 69 s. 435). De ämbetsansvariga stat- liga och kommunala tjänstemännen hade i författningar tillförsäkrats en förhand— lingsrätt som skilde sig från de privatan- ställdas, i det den väsentligen innebar en överläggningsrätt om allmänna anställnings-, avlönings- och arbetsvillkor. Beslutanderät- ten i frågor varom förhandlingar sålunda fördes låg kvar hos vederbörande myndig— het. De offentliga tjänstemännen kom emel- lertid genom sina organisationer att rent faktiskt vinna ett ansenligt medinflytande på bestämmandet av tjänstemännens löneför- måner och andra villkor. (Denna utveck- ling har närmare belysts i SOU 1960: 10 s. 13; se även prop. 1965: 60 s. 31 , 101 ). Jämsides med utvecklingen i riktning mot ett allt starkare inflytande för tjänstemän- nen i nämnda hänseenden löpte strävanden att också formellt tillägga dem ett sådant. De överenskommelser som träffades var

30

rättsligt inte kollektivavtal. Grundläggande utredningar av frågan om förhandlingsrätt för offentliga tjänstemän gjordes av 1948 års förhandlingsrättskommitté i betänkan- det »Stats- och kommunaltjänstemännens förhandlingsrätt» (SOU 1951: 54) och 1956 års förhandlingsrättsutredning i betänkan— det »Statstjänstemäns förhandlingsrätt» (SOU 1960: 10), vilka betänkanden efter remissbehandling överarbetades av en ar- betsgrupp inom civildepartementet. I pro- memorian »De offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt» (SOU 1963: 51), i det föl— jande kallad departementspromemorian, la- de arbetsgruppen fram förslag om övergång till en i princip privaträttslig reglering av offentliga tjänstemäns villkor. Arbetsgrup- pens förslag lades till grund för tjänste- mannarättsreformen (prop. 1965: 60, KL2 U 1, rskr 267, SFS 1965: 274—284).

3.2. Områdena för avtalsfrihet i statstjänste- mannalagen och kommunaltjänstemanna- lagen

Fr.o.m. 1.1.1966 erhöll 36 & regerings-( formen (RF) ändrad lydelse. 36 5 första stycket rör domares oavsättlighet. Enligt 36 5 andra stycket ges grundläggande be- stämmelser i övrigt om statstjänstemäns rättsställning i lag. Den åsyftade lagen, statstjänstemannalagen (Sth), innehåller be- stämmelser om avtalsområdets gränser, tjänstetillsättning, tjänstemans åligganden,

SOU 1969: 6

m.m. Dess regler kompletteras av detalj- bestämmelser i statstjänstemannastadgan den 3 december 1965 (nr 601), i det föl- jande kallad Stht. För anställningar hos riksdagen och dess verk gäller tjänsteman- nastadga den 16 december 1965 för riks— dagen och dess verk (RFS 1967: 8) med bestämmelser i huvudsak överensstämman- de med Stht:s.

3 & första stycket Sth fastslår att i an- ställningsförhållande varå lagen är tillämp- lig gäller vad som är bestämt i avtal. Pa- ragrafens andra stycke anger de ämnen som är undantagna från avtalsreglering. Stycket har följande lydelse.

Avtal må ej träffas om a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigt;

b) myndighets arbetsuppgifter, ledningen och fördelningen av arbetet inom myndigheten, ar- betstidens förläggning eller rätt till annan le- dighet än semester;

c) anställnings- eller arbetsvillkor som regle- ras i denna lag eller i författning vartill lagen hänvisar eller enligt lagen tillhör Konungens, riksdagens eller myndighets beslutanderätt.

Enligt 3 & tredje stycket Sth är avtal, som träffats i strid mot bestämmelserna i andra stycket, utan verkan i den delen.

Av lagtexten framgår att tjänstemans åligganden i tjänsten är undantagna från avtal. I departementspromemorian (s. 63) framhölls, under hänvisning till rättsprax- is, att det med dåvarande regler om tjäns- tefel syntes ofrånkomligt att ämbetsansva- ret alltjämt tillades arbetsrättslig betydelse i så måtto som avtal inte kunde få slutas om åligganden i tjänsten. Departements- chefen anslöt sig till detta uttalande (prop. 1965: 60 s. 104) och det föranledde ej er- inran från riksdagens sida.

Det avtalsförbjudna området omfattar, såsom framgår av 3 5 Sth, avsevärt mer än åligganden i tjänsten. Departements- chefen anförde härom följande ( prop. 1965: 60 s. 117 ).

Även enligt min mening finns inom det of- fentliga tjänstemannaområdet vissa frågor, som ej lämpligen bör regleras i kollektivavtal. Jag åsyftar härvid i första hand sådana frågor av rent eller övervägande organisatorisk art som vad slags verksamhet det allmänna skall be-

SOU 1969: 6

driva och hur denna verksamhet lämpligen bör handhavas. Det torde ej heller vara föremål för delade meningar att det i princip bör an- komma på statsmakterna och, inom det kom- munala området, kommunernas beslutande or- gan att besluta i dylika frågor oberoende av organisationer, som främst företräder de an- ställdas intressen som löntagare. I och för sig torde väl stat och kommun utan stöd av lag- bestämmelser, som inskränker avtalsfriheten, kunna förbehålla sig bestämmanderätten i des- sa frågor på samma sätt som arbetsgivarna i allmänhet kunnat det på den privata arbets- marknaden. Såsom framhålles i departements- promemorian bör emellertid det allmännas möjligheter att hävda sin bestämmanderätt i hithörande frågor ej bero av i vad mån dess förhandlingsorgan lyckas hålla frågoma utan- för avtalsreglen'ng. Jag anser därför att i lag bör meddelas förbud mot avtal om den offent- liga tjänsteorganisationens utformning, offent- lig myndighets arbetsuppgifter samt ledningen och fördelningen av arbetet inom myndigheten.

De anförda skälen motiverade också för- bud mot avtal om arbetstidens förläggning och om rätten till annan ledighet än se- mester ( prop. 1965: 60 s. 105 ). Allmänna intressen ansågs tala för att frågor om antagande och entledigande av tjänsteman liksom dittills reglerades i offentligrättslig ordning och således utan rätt att träffa av- tal därom. Att förutsättningarna för entle- digande bestämdes i lag ansågs ligga också i de anställdas intresse. Om man medde— lade förbud mot avtal om åligganden i tjänsten och om villkoren för entledigan- de borde enligt departementschefen avtal inte heller böra tillåtas i frågor som av- såg disciplinär bestraffning av statstjäns- temän. Departementschefens förslag till av- gränsning av området godtogs av riksda- gen.

De kommunala tjänstemännens ställning i förhandlingsrättsligt hänseende blev regle- rad genom lagen den 3 juni 1965 (nr 275) om tjänstemän hos kommuner m.fl. (kom- munaltjänstemannalag), i det följande be- tecknad Kth. Även i denna lag är huvud- regeln att i anställningsförhållande varå la- gen är tillämplig gäller vad som är bestämt i avtal. De skäl som talade för att inom det statliga området frågor av organisato- risk art, frågor om myndighets arbetsupp- gifter och om ledningen och fördelningen

31

av arbetet inom myndigheten undantogs från avtalsområdet ägde enligt departe- mentschefen tillämpning också på den kom- munala sektorn. Vidare borde, i den mån villkor för tjänstetillsättning, disciplinär be- straffning eller anställnings upphörande, reg- lerats i lag eller annan författning, så- dana ämnen vara undantagna från regle- ring i avtal (prop. 1965: 60 s. 117 och 135). I enlighet med nu återgivna uttalan- den stadgas i 2 5 andra stycket Kth föl- jande.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigt;

b) myndighets eller inrättnings arbetsuppgifter, ledningen och fördelningen av arbetet inom myndigheten eller inrättningen, arbetstidens förläggning eller rätt till annan ledighet än semester;

c) anställningsvillkor som regleras i lag eller annan författning och angår tjänstetillsättning, disciplinär bestraffning eller anställnings upp- hörande.

I 2 & tredje stycket Kth föreskrivs att om avtal träffats i strid mot bestämmel— serna i andra stycket, avtalet i den delen skall vara utan verkan.

Det avtalsfria området är något vidsträck- tare på den kommunala sektorn än på den statliga. Departementschefen hänvisade be- träffande innebörden av punkterna a och b till sina i motsvarande ämnen gjorda ut- talanden för statstjänstemännens del. Han tillade följande ( prop. 1965: 60 s. 224 ).

Förbudet mot avtal om myndig- hets arbetsuppgifter samt om ledningen och fördelningen av arbetet inom myndighet syftar till att förbehålla den offentlige arbetsgivaren rätten att, utan att vara bunden av förhand- lingsskyldighet med tjänstemännens organisa- tioner, inom ramen för anställningsavtalet be- stämma om tjänstemannens arbetsuppgifter och vad tjänstemannen i övrigt har att iakttaga i sin tjänsteutövning dvs. tjänstemans åliggan- den i tjänsten.

3.3. Arbetsgivarbegreppen i statstjänsteman— nalagen och kommunaltjänstemannalagen

Sth äger, med vissa undantag som berörs i det följande (3.4), tillämpning på anställ- ning med staten som arbetsgivare och tjäns- teman som arbetstagare (1 5 första stycket

32

8th). Kth äger tillämpning på anställning med kommun som arbetsgivare och tjänste- man som arbetstagare. Med kommun lik- ställs i Kth landstingskommun, munici- palsamhälle, kommunalförbund, tingslag, församling, kyrklig samfällighet, skogs- vårdsstyrelse, allmän försäkringskassa samt, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, annan allmän inrättning. Förordnande om att Kth skall tillämpas har i skilda samman- hang meddelats för tjänstemän hos bl.a. internationella institutet för freds- och kon- fliktforskning, stiftelserna Nordiska muséet och Tekniska muséet, privatskolor till vilka statsbidrag utgår enligt kungörelsen den 23 april 1964 (nr 137) om statsbidrag till vissa privatskolor, statsunderstödda folkhögskolor med enskild huvudman samt beträffande rektor, föreståndare, studierektor, lärare och heltidsanställd läkare vid inrättning för psy- kiskt utvecklingsstörda som drivs av annan än kommun eller landstingskommun.

I departementspromemorians förslag till lag om statens tjänstemän hade efter möns- ter av 2 kap. 3 & tryckfrihetsförordningen räknats upp de statliga verksamhetsområ- den, vilkas tjänstemän lagen skulle omfat- ta. I prop. 1965: 60 (s. 138) frångicks den- na metod. Departementschefen uttalade föl- jande.

Lagens tillämpningsområde torde framgå lika klart, om lagen helt enkelt förklaras avse tjänstemän hos staten. Skulle tvekan i något fall uppkomma huruvida en tjänsteman skall anses anställd hos staten eller hos annan offentlig arbetsgivare, torde den samtidigt före- slagna kommunaltjänstemannalagen ge ledning. Tydligt är vidare att statstjänsteman- nalagen ej avser tjänstemän hos sådana organ som de statliga bolagen eller enskilda an- stalter och inrättningar, icke ens om dessa organ uppbär statsunderstöd eller fyller lik- nande uppgift som statlig myndighet.

Uttalandet föranledde inte någon erinran från riksdagens sida.

3.4. T jänstemannabegreppen i statstjänste- mannalagen och kommunaltjänstemanna- lagen

8th omfattar arbetstagare men inte upp— dragstagare. Arbetstagarbegreppet belyses

SOU 1969: 6

av följande departementschefsuttalande ( prop. 1965: 60 s. 133 ).

Inom den statliga verksamheten lär ledamö- ter av styrelser, nämnder, kommissioner och kommittéer i denna sin egenskap som regel icke vara att betrakta som arbetstagare och sålunda ej omfattas av lagen. I vissa fall kan det vara tveksamt huruvida arbetstagar- ställning föreligger. Generalpoststyrelsen har fäst uppmärksamheten på sådana kategorier som poststationsföreståndare och postombud, vilkas åligganden ligger på gränsen mellan en arbetstagares och en självständig företagares åtaganden. Enligt min mening bör det kunna överlämnas åt vederbörande myndighet att i sådana fall avgöra åtagandets karaktär med ledning av allmänna avtals— och arbetsrättsliga regler. Fråga om lagens tillämplighet kan ock- så komma under domstols prövning, exempel- vis då besvär anföres över myndighets beslut om disciplinär bestraffning eller uppsägning.

Under förarbetena till Sth övervägdes att lagen skulle omfatta alla arbetstagare hos staten. Tanken härpå avvisades. I de- partementspromemorian föreslogs att gräns- dragningen mellan tjänsteman och annan arbetstagare skulle ske efter det formella kriterium som anställningsformen utgör. Frågan löstes i enlighet härmed. Enligt 8 & Sth skall den anställde få skriftligt bevis om anställningen. Av beviset skall framgå att han är anställd som tjänsteman. An- ställningsformen, som medför rättsverk- ningar i en rad betydelsefulla hänseenden, skall anges i beviset. Bevis behöver inte ut- färdas vid tillfällig anställning. Departe- mentschefen tillade följande (prop. 1965: 60 s. 15 8).

Även om anställningsbevis ej utfärdas, kan en arbetstagare vara att anse som tjänsteman, t. ex. om myndighet råkat förbise att tjänsten är uppförd på en av Kungl. Maj:t fastställd per- sonalförteckning.

Tjänstemän i Sth:s mening är bl.a. in- nehavare av arvodestjänster, inbegripet kontraktsanställda, samt deltidstjänstgörande och personal med intermittent tjänstgöring.

Från Sth:s tillämpningsområde är enligt 1 5 andra stycket undantagna statsrådets, högsta domstolens och regeringsrättens le- damöter, justitiekanslern och riksdagens

SOU 1969: 6

ombudsmän; beträffande justitieråd, rege- ringsråd och justitiekanslern kan hänvisas till betänkandet »Justitieråds, regeringsråds och justitiekanslerns arbetsrättsliga ställ— ning» (stencil Ju 1967: 16). Sth är inte heller tillämplig på den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst. Församlings- prästerna faller in under Kth. Vissa präs- ter kan anses anställda av staten — enligt uttalande i prop. 1965: 60 s. 139 är så fallet med exempelvis kyrkoherdar för döva — och för dem blir genom kungörelsen den 3 december 1965 (nr 729) med vissa bestämmelser om anställning som präst samma tjänstemannarättsliga regler gällan- de som för församlingspräster.

För tjänsteman hos riksdagen eller dess verk utövar riksdagen eller organ som riks- dagen utser befogenheter som enligt 8th tillkommer Kungl. Maj:t (2 5 Sth).

I Kth är tjänstemannabegreppet inte när- mare fixerat. Det ankommer på kommu- nerna och andra i Kth åsyftade arbetsgiva- re att själva bestämma vilka arbetstagare som skall ha ställning som tjänstemän. De- partementschefen hänvisade i prop. 1965: 60 s. 136 till att det under medverkan av de anställdas organisationer utbildats viss praxis på det kommunala området i fråga om vilka arbetstagare som var att anse som tjänstemän och han ansåg att denna praxis borde vara vägledande vid lagens tillämp— ning. Uttalandet föranledde ingen erinran från riksdagens sida.

3.5. Sanktionssystemet i statstjänstemanna- lagen och kommunaltjänstemannalagen

Enligt 18 % första stycket Sth beivras brott i tjänsten av den som innehar eller uppe- håller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller hög- re tjänst i statsdepartement, central förvalt- ningsmyndighet eller länsstyrelse efter åtal. Kungl. Maj:t äger enligt 18 å andra stycket föreskriva att bestämmelserna i första styc- ket skall gälla även annan tjänsteman än som anges där. 19 5 Sth stadgar att tjäns- teman på vilken bestämmelserna i 18 &

33

inte äger tillämpning kan dömas till dis- ciplinstraff om han av försummelse, oför- stånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom enligt lag, instruktion eller annan författning. särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet. Beskrivningen över- ensstämmer nära med den i 20 kap. 4 & brottsbalken (BrB).

Övergången till avtalsfrihet aktualiserade frågan om påföljd för tjänsteman som åsi- dosätter avtalsgrundad förpliktelse. Depar- tementschefen uttalade (prop. 1965: 60 s. 105) att den i 20: 4 BrB straffsanktionera— de tjänsteplikten inte torde avse förpliktelse enligt avtal. I departementspromemorian hade, vad gäller påföljd för avtalsbrott, hänvisats till talan om skadestånd antingen, om avtalsbrottet innefattade åsidosättande av kollektivavtal, enligt de särskilda regler- na i kollektivavtalslagen eller enligt all- männa regler om skadestånd, varjämte pe- kats på möjligheten att entlediga inte oav- sättlig tjänsteman. Departementschefen framhöll att det varit önskvärt med ett mera enhetligt sanktionssystem och med möjlighet att med andra medel inskrida

mot smärre avtalsbrott, men att dessa öns- kemål inte syntes kunna tillgodoses annor- ledes än genom att statstjänstemäns straff- sanktionerade tjänsteplikt utsträcktes till att avse jämväl förpliktelser på grund av avtal. Med hänsyn emellertid till att tjänstemans åligganden väsentligen blev offentligrättsligt reglerade skulle frågan om påföljd för av- talsbrott ha praktisk betydelse i huvudsak endast om tjänsteman innehade bisyssla i strid mot förpliktelse enligt avtal. I så- dant fall var det enligt departementschefen uppenbart att fråga om straffansvar kun- de uppkomma för det fall att tjänsteman— nen inte efterkom en av behörig myndighet given uttrycklig tillsägelse att upphöra med bisyssla som tjänsteman innehade i strid mot utfästelse enligt avtal. Departements- chefens nu återgivna synpunkter väckte inte gensaga från riksdagens sida. Nämnas kan att frågan om ämbetsansvar och discipli- närt ansvar i offentlig tjänst f.n. utreds av ämbetsansvarskommittén (se riksdags- berättelsen 1967: Ju 63).

34

För de kommunala tjänstemän, vilkas villkor inte är statligt reglerade, kan såsom anges i 2 5 Kth avtal träffas om bl. a. dis- ciplinåtgärder.

3 . 6 F rikretsfrågan

I prop. 1965: 60 s. 123 avvisade depar- tementschefen den under det tidigare ut- redningsarbetet framförda tanken att arbets- givaren skulle ha rätt att påfordra att vis- sa tjänstemän inte skulle organisera sig el- ler i vart fall inte tillhöra samma förening som dem underställd personal. Departe- mentschefen utvecklade sina synpunkter så- lunda.

Enbart det förhållandet att det allmännas företrädare tillhör eller tillhört organisation, som utgör förhandlingspart, bör ej anses ägnat att rubba förtroendet för hans opartiskhet i tjänsteutövningen. Annorlunda förhåller det sig om vederbörande tjänsteman tillhör organisa- tions styrelse eller innehar annat förtroende- uppdrag för organisation eller är funktionär inom densamma. En dylik speciell anknytning till organisation måste vara ägnad att för- ringa tilltron till tjänstemannens vilja och för- måga att vid handläggningen av ärende. där hans egen organisation står som motpart, bortse från andra intressen än dem han har att tillvarataga i tjänsten. Han bör därför av- hålla sig från att i tjänsten taga befattning med dylika ärenden och detta vare sig ärendet avser ämne varom avtal må träffas eller an- nan fråga. Det är uppenbarligen angeläget att tjänstemännen noga iakttager det jäv som här föreligger — — — . Inom den statliga för- valtningen får anses gälla jävsregler. som vid straffansvar ålägger tjänstemännen att undvika sådana intressekollisioner varom här är fråga. ——— Det är tydligt att det jävsförhållande varom här är fråga bör få till resultat att tjänsteman, i vars normala tjänsteutövning in- går att tillvarataga arbetsgivarens intressen gentemot organisationerna, i sitt eget intresse avböjer sådana uppdrag inom personalorgani- sation som kan grunda jäv. Skulle en tjänste- man underlåta att göra vad på honom ankom- mer för att upplösa ett dylikt permanent jävs- förhållande, bör det stå staten fritt att vidtaga åtgärder i angivet syfte, såsom att förflytta tjänstemannen till annan tjänst, skilja honom från tjänsten eller ålägga honom att lämna sitt uppdrag inom organisationen. Det får anses ligga i sakens natur att vidtagan- det av en dylik åtgärd, som avser att förhindra uppenbart missbruk av föreningsrätten, icke är föreningsrättskränkande.

SOU 1969: 6

Inte heller de nu återgivna synpunkter- na föranledde någon erinran från riksda- gen.

Lagen om förenings- och förhandlingsrätt gjordes tillämplig även på offentliga tjäns- temän med ämbetsansvar. Bestämmelser om frikrets i den mening här avses har inte tillskapats; jämför dock att från avtalsver- kets handläggning har undantagits frågor om lönegradsplacering eller arvode för vis- sa tjänster enligt kungl. brev 6.6.1968.

3.7. Kommuna/tjänstemannastadgans räckvidd

För vissa grupper kommunalt anställda tjänstemän har bestämmelser i stadgan den 3 december 1965 (nr 602) om vissa tjäns- temän hos kommuner m.fl., i det föl- jande kallad kommunaltjänstemannastadgan (Ktht), gjorts tillämpliga och i sådana hän- seenden gäller för dem i huvudsak sam- ma regler som för statstjänstemän.

Ktht innehåller bestämmelser om an- ställning av tjänsteman, tjänstemans ålig-

ganden. åtal och disciplinär bestraffning, avstängning, läkarundersökning, förening av tjänster, anställnings upphörande och tjänst- göringsintyg. Bestämmelserna överensstäm- mer nära med motsvarande i Sth och Stht.

Förordnanden om att bestämmelser i Ktht skall tillämpas har meddelats be- träffande stora grupper av tjänstemän inom undervisningssektom. Där gäller stadgan, i regel med undantag av 7-10 åå, för bl. a. huvuddelen av lärarpersonalen. Så- lunda föreskrivs i 1 kap. 7 & skolstadgan att Ktht med nyss angivet undantag och på sätt följer av bestämmelserna i skol- stadgan skall tillämpas på skoldirektör och biträdande skoldirektör samt på sådana skolledare, biträdande skolledare och lä— rare som är anställda vid skolor med kom- mun eller landstingskommun som huvud- man. Väsentligen motsvarande gäller en- ligt t.ex. 5 a 5 folkhögskolestadgan för rektor och lärare vid statsunderstödd folk- högskola, 23 å privatskolstadgan den 26

SOU 1969: 6

april 1967 (nr 270) för skolledare, biträ— dande skolledare, lärare och institutions- föreståndare vid privatskola som åtnjuter statsbidrag enligt kungörelsen om statsbidrag till vissa privatskolor samt 40 5 stadgan den 9 juni 1967 (nr 452) om gymnasial vuxen- utbildning beträffande rektor, studierektor och lärare vid ämneskurser inom kommunal gymnasial vuxenutbildning.

Vidare skall enligt 15 å andra och tredje styckena stadgan den 26 april 1968 (nr 146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda Ktht med förut angivna undantag tillämpas på särskolchef, vårdchef, styrelses för omsorger om psykiskt utveck- lingsstörda överläkare, rektor, studierektor, lärare och föreståndare samt på heltidsan- ställd läkare vid annan inrättning för om- sorger om psykiskt utvecklingsstörda än specialsjukhus, liksom också på annan tjäns- teman vid inrättning för psykiskt utveck- lingsstörda, om statlig myndighet fastställt behörighetsvillkor för innehav av tjänsten.

Enligt 2 5 kungörelsen med vissa bestäm- melser om anställning som präst skall Ktht, med undantag av 4, 7—11, 13, 18—25 och 41 55, tillämpas dels på sådan an- ställning som präst på vilken Kth är till- lämplig, dels på annan anställning som präst.

Beträffande kyrkomusiker har i 2 a & kyrkomusikerstadgan föreskrivits att Ktht, med undantag av 3, 7—10 och 22 55, skall tillämpas på anställning som organist, kyr- kokantor, extra ordinarie biträdande kyrko— musiker eller extra biträdande kyrkomusi- ker.

Enligt l & kungörelsen den 3 mars 1967 (nr 87) med vissa bestämmelser om tjänste- män hos allmän försäkringskassa skall Ktht, med undantag av 37 och 41 55, gälla för tjänstemän hos allmän försäk- ringskassa. För förtroendeläkare gäller dock endast 15—31 och 44 Så Ktht.

Tilläggas kan att genom föreskrifter i skilda författningar och kungl. brev Ktht i huvudsakliga delar gäller bl.a. för så- dan anställning vid skogsvårdsstyrelse på vilken Kth är tillämplig, för rektorer och lärare vid lantbrukets statsunderstödda yr-

35

kesskolor, för innehavare av forskartjäns- ter vid internationella institutet för freds- och konfliktforskning och för tjänstemän vid stiftelserna Nordiska muséet och Tek- niska muséet.

3.8. Förhandlingsverksamheten på den stat- liga och den statligt reglerade sektorn

Statens avtalsverk inrättades i anslutning till förhandlingsrättsreformen för att ha hand om framförallt den statliga förhandlings- verksamhet som blev en följd av denna. Enligt 2 & instruktionen den 3 december 1965 (nr 642) för statens avtalsverk är ver- ket central förvaltningsmyndighet för för- handling om anställnings- eller arbetsvill- kor för arbetstagare hos staten, med un- dantag för riksdagen och dess verk, och för övriga arbetstagare vilkas anställnings- eller arbetsvillkor skall fastställas under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndig- het som Kungl. Maj:t bestämmer. Avtals- verket kan till annan statlig myndighet över- lämna att handlägga sådan fråga rörande arbetstagare hos staten som ankommer på verket och icke är av sådan beskaffenhet att den skall underställas Kungl. Maj:t el— ler riksdagen (instruktionen 5 5; se också 1—3 %% kungörelsen den 30 juni 1965 (nr 465) om vissa statliga kollektivavtal m.m.).

Genom lagen den 3 december 1965 (nr 576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m., i det föl- jande kallad ställföreträdarlagen, har av- talsverket tillagts viss behörighet att före- träda kommun. Kommun har i denna lag samma innebörd som i Kth. Behörighe- ten avser att föra förhandling samt att slu- ta och uppsäga kollektivavtal om anställ- nings- eller arbetsvillkor eller på annat sätt enhetligt reglera sådant villkor, i den mån fråga är om villkor som får bestämmas genom avtal. Förutsättningen för avtals- verkets behörighet är ytterligare att fråga är om anställnings- eller arbetsvillkor, som enligt lag eller särskilt beslut av riksdagen skall fastställas under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t

36

bestämmer (l & ställföreträdarlagen). Enligt övergångsbestämmelse var lagen intill 1.1.1968 tillämplig även på annat anställ- nings- eller arbetsvillkor för arbetstagare hos kommun än som avsågs i 1 & första stycket ställföreträdarlagen, om villkoret fick bestämmas genom avtal och närmast före lagens ikraftträdande reglerades ge- nom bestämmelser som meddelats av Kungl. Maj:t eller statlig myndighet. Riksdagen har med anledning av prop. 1967: 131 beslutat att avtalsbara anställnings- eller arbetsvill- kor för arbetstagare hos kommun eller an— nan allmän inrättning, som avses i ställ- företrädarlagen, fr.o.m. 1.1.1968 skall fastställas under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestäm- mer, om villkoret närmast före nämnda dag omfattats av övergångsbestämmelse till lagen eller eljest reglerats genom bestäm- melse som meddelats av Kungl. Maj:t el- ler myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer (rskr 1967: 327). Nämnas kan att i prop. 1967: 131 s. 5 lämnas en översikt över lag- bestämmelser och riksdagsbeslut som av- ses i 1 & ställföreträdarlagen. Det alldeles övervägande antalet av de tjänstemanna- grupper där Ktht helt eller väsentligen gäl- ler, berörs av avtal som avtalsverket så- lunda kan ingå. Emellertid sorterar de tjäns- temän vid de allmänna försäkringskassor- na, som tillsätts och entledigas av kassor- na, under avtal som för kassornas del sluts av försäkringskassornas förhandlingsorga— nisation.

Som nämnts har från avtalsverkets hand- läggning undantagits frågor om lönegrads- placering eller arvode för vissa högre tjäns- ter.

Genom kungl. brev 18.3.1966 har åt en delegation, sammansatt av representanter för statsverket och Svenska landstingsför- bundet (mentalsjukvårdens löneförhand- lingsdelegation), uppdragits att föra för- handlingar och sluta kollektivavtal eller på annat sätt enhetligt reglera de anställnings— och arbetsvillkor som kan bestämmas ge- nom avtal för sådana grupper av tjänste- män vid statens mentalsjukhus m.m. som berörs av landstingens övertagande av men-

SOU 1969: 6

talsjukvården. Den av Kungl. Maj:t till- satta s. k. läkarförhandlingsdelegationen fö- reträder staten vid förhandling och avtal om anställnings- och arbetsvillkor för stat- liga sjukhusläkare, rn. fl.

I avtalsverkets cirkulär 6/1966 (hand- läggningscirkuläret) anges fall då avtalsver- ket till myndighet delegerat befogenheter att sluta kollektivavtal m. m.

Avtalsverket träffade 29.l2.1965 ett an- tal kollektivavtal med tjänstemännens hu- vudorganisationer, nämligen Statstjänarkar- tellen, Statstjänstemännens riksförbund, Sve- riges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisations stats- tjänstemannasektion. Grundläggande är hu- vudavtalet (det s. k. Slottsbacksavtalet) med bestämmelser om förhandlingsordning, m.m. Bland övriga avtal märks främst »Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän» (AST). Detta in- nehöll bestämmelser bl. a. om vissa allmän- na anställningsvillkor, om avlöning och om andra förmåner av tjänst. Vidare träf- fades tjänsteförteckningsavtal, ett allmänt — ATF — och ett för tjänster inom un- dervisningsområdet, TFU.

Det ursprungliga AST har upphört att gälla. Det har ersatts senast 25.4.1968 av ett nytt kollektivavtal med samma beteck- ning. Också övriga här nämnda kollektiv- avtal utom Slottsbacksavtalet har ersatts av nya i motsvarande ämnen.

AST äger tillämpning på statliga och ett stort antal icke statliga tjänstemän som in- nehar ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänst (1 å). Enligt 6 & 6 mom. likställs vid avtalets tillämpning innehav av lång- tidsvikariat som tillsatts i samma ordning som tjänsten med innehav av extra tjänst i den lönegrad vikariatet avser. Detsamma gäller även vissa i annan ordning tillsatta långtidsvikariat eller vikariat. Med vikariat på tjänst likställs göromålsförordnande. Ar- vodesanställda omfattas således inte av AST. AST är tillämpligt bl. a. på justitie- råd, regeringsråd och justitiekanslern. Un- dantagna från AST är enligt 1 å andra stycket — förutom de tjänstemän inom vårdområdet för vilka anställningsvillkoren

SOU 1969: 6

regleras av kollektivavtal, från arbetsgivar- sidan slutna av mentalsjukvårdens löneför- handlingsdelegation eller läkarförhandlings- delegationen — tjänstemän hos riksdagen el- ler dess verk, provinsialläkare, tjänstemän på reservstat i det militära försvaret, tjänste- män som före utgången av år 1965 efter an- mälan medgetts att kvarstå på äldre avlö- ningsbestämmelser och tjänstemän som vid avtalets ikraftträdande var uppförda på in- dragnings- eller övergångsstat utan tjänst- göringsskyldighet.

AST gäller för den alldeles övervägan- de delen av de icke statliga tjänstemän som träffas av Ktht, bortsett från i huvud- sak de tjänstemän vid de allmänna försäk- ringskassorna för vilka avlöningsförmånerna inte fastställts under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. För ifrågavarande tjänstemän har slutits kollektivavtal 22.6.1966 mellan Försäkringskassornas förhandlingsorganisa- tion och Försäkringsfunktionärernas för- bund angående anställnings- och avlönings- villkor. I sammanhanget kan nämnas att av- talsverket 27.7.1966 till riksförsäkringsverket överlämnat att utöva de befogenheter som enligt 1 5 ställföreträdarlagen tillkommer av- talsverket beträffande tjänstemän hos all- män försäkringskassa som tillsätts och entle- digas av riksförsäkringsverket eller medici- nalstyrelsen. För ifrågavarande tjänstemän har träffats allmänt avlöningsavtal 5.10.l966 mellan riksförsäkringsverket och tjänste- mannaorganisationer.

Enligt 4 & kungöreisen om vissa statliga kollektivavtal, m.m., åligger det myndig- het som är bunden av kollektivavtal att inom yrkesgrupp och område som avses i avtalet tillämpa detta även på arbetstaga- re som inte omfattas av avtalet eller an- nat tillämpligt kollektivavtal. Motsvarande skyldighet har kommun enligt 2 & ställföre— trädarlagen. Dessa bestämmelser gäller i tillämpliga delar även om anställnings- el- ler arbetsvillkor, varom kollektivavtal får träffas, regleras enhetligt på annat sätt än genom kollektivavtal.

Riksdagens centrala myndighet för bl. a. förhandling om anställnings- eller arbets-

37

villkor för arbetstagare hos riksdagen och dess verk är riksdagens förvaltningskontor; se instruktionen den 25 maj 1966 (RFS 1967: 3) för riksdagens förvaltningskontor. Dess uppgifter i detta hänseende motsva- rar avtalsverkets. För riksdagens och dess verks tjänstemannaområde har träffats bl. a. huvudavtal 27.4.1966 och ett allmänt av- löningsavtal, betecknat RAST, senast 14.6.1968 med bestämmelser, som innebär att reglerna i AST i huvudsak skall äga mot- svarande tillämpning på de tjänstemän, som omfattas av RAST.

3.9. Vissa övergångsanordningar

Med kungörelsen den 3 december 1965 (nr 886) om upphävande av vissa författ- ningar och beslut i anslutning till genom- förandet av förhandlingsrättsreformen för offentliga tjänstemän, m.m., i det följande kallad upphävandekungörelsen, upphävdes ett stort antal författningar, bl. a. Saar och avlöningsreglementena för kyrkomusiker och övningslärare, prästlönereglementet och avlöningsreglementet den 27 augusti 1951 (nr 615) för statsunderstödda folkhögsko- lor och lantbrukets statsunderstödda yrkes- skolor. Dock föreskrivs i 2 5 andra stycket upphävandekungörelsen att bestämmelserna i 7 & Saar om förbud för justitieråd, re- geringsråd, häradshövding, borgmästare och vattenrättsdomare att inneha vissa bisyss- lor tills vidare skall äga fortsatt giltighet. En- ligt 3 & upphävandekungörelsen skall be- stämmelser i författningar eller beslut, som inte uppräknas i 1 & kungörelsen, om an- ställnings- och arbetsvillkor för statligt reg- lerad tjänst upphöra att gälla i den mån vill- koret regleras genom kollektivavtal; dock ej i fråga om författning som beslutats av eller med riksdagen. Vid tillämpning av denna bestämmelse likställs med reglering genom kollektivavtal reglering i annan ordning i enlighet med kungörelsen om vissa statliga kollektivavtal eller ställföreträdarlagen.

SOU 1969: 6

Regler om statstjänstemäns och vissa andra offentliga tjänstemäns rätt att ha bisysslor

4.1. Inledning

Begreppet bisyssla, vilket begrepp utred- ningen återkommer till i det följande (6.1, 7.2), har inte något klart avgränsat innehåll. Emellertid kan man helt allmänt utgå från att med bisysslor förstås sysselsättningar som ligger vid sidan av uppgifterna i den anställning som får anses vara tjänsteman- nens huvudsakliga sysselsättning. Med den utgångspunkten skall här lämnas en över- sikt över regler som rör rätt att ha bisysslor för statliga och andra offentliga tjänstemän som går in under utredningens ram. Dessa regler kan kallas generella eller speciella, allteftersom de i princip träffar åsyftade of- fentliga tjänstemän överhuvud eller endast på visst sätt, t. ex. efter myndighetstillhörig— het bestämda, som regel mindre grupper av tjänstemän.

Med tjänstemannarättsreformen upphäv- des som nämnts i huvudsak de generella bestämmelserna i Saar och andra avlönings- reglementen om begränsningar i rätten för offentlig tjänsteman att ha vissa bisysslor. Nya generella regler om bisysslor infördes, nämligen i 13 & Sth och 16 & Ktht samt i 8 % AST. Vissa specialregler om bisysslor _ huvudsakligen sådana som meddelats med stöd av 7 5 3 mom. Saar och intagna i stad- gor eller instruktioner för myndigheterna — blev, som nämnts i direktiven, i samband med den av tjänstemannarättsreformen på- kallade omarbetningen av detta författnings-

SOU 1969:

material föremål för viss översyn. I viss ut- sträckning har efter reformen nya special- regler meddelats. Också i avtal har special- regler införts.

Till regler om bisysslor kan med den nyss angivna utgångspunkten räknas be- stämmelser om förening av tjänster.

4.2. Generella regler

4.2.1 13 & statstjänstemannalagen och 16 & kommunaltjänstemannastadgan

13 s $th lyder.

Tjänsteman må ej åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet till hans oväld i tjänsteutövningen. Närmare bestämmelser härom meddelas för vissa fall i lag och i övrigt av Konungen.

16 & Ktht är likalydande med 13 5 första punkten Sth.

Stadgandet i 13 5 första punkten Sth ger uttryck för en grundsats som får anses följa redan av den offentliga tjänstens beskaffen- het. Sin egentliga betydelse får stadgandet anses ha såsom en regel vilken, jämförd med 3 5 c, förbjuder avtal om sådana bi- sysslor som kan rubba förtroendet till tjäns— temans oväld i tjänstutövningen. Motsätt- ningsvis följer att fråga om tjänstemans rätt att ha andra bisysslor får regleras avtalsvä- gen.

Departementspromemorians förslag till motsvarande bestämmelser överensstämde i

39

sak nära med 13 5 Sth. I departementspro- memorian uttalades (s. 88) bl.a. följande.

Vid övervägande av spörsmålet om regle- ringen framdeles av tjänstemännens rätt till bisysslor har det ansetts som en fråga när- mast av lönereglerings natur om och i vilken utsträckning tjänsteman bör få inneha sådan bisyssla, som med hänsyn till sysslans om- fattning kan inverka på tjänsteutövningen men som inte med avseende på arten av bisysslan är i och för sig oförenlig med tjänsten. Med denna bedömning har i det föreslagna stad- gandet intagits endast en allmän bestämmelse om förbud för tjänsteman att åtaga sig upp- drag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för hans oväld i tjänsteutövningen; det skall såsom för närvarande ankomma på Kungl. Maj:t att utöver vad som särskilt stad- gats för vissa tjänstemän meddela närmare be- stämmelser om vilka bisysslor som tjänsteman- nen enligt vad nu sagts ej må inneha. Däremot har frågan, huruvida tjänstemannen bör vara skyldig att även i övrigt avhålla sig från bi- sysslor, överlämnats för reglering i avtal.

Det påpekades i promemorian att sank- tioner i form av disciplinär åtgärd eller upp- sägning kunde tillgripas mot tjänsteman, vars bisyssla på grund av sin omfattning el- ler natur menligt inverkade på tjänstens full- görande, även om bisysslan inte skulle ha blivit förbjuden i avtal.

I remissyttrande över departementspro- memorian påpekade JO (se prop. 1965: 60 s. 168) att berörda grundsats medförde att tjänsteman inte borde tilläggas befogenhet att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet som kunde rubba förtroendet till tjänste- mannens oväld i tjänstutövningen. Redan gällande stadgande om ansvar för tjänstefel torde innefatta ett principiellt förbud mot sådana bisysslor. Motsvarande synpunkter ansåg JO gälla i fråga om bisyssla, som på grund av sin omfattning var ägnad inverka menligt på tjänstens fullgörande. Bedöm- ningen av vad tjänstens behöriga fullgöran- de krävde måste enligt JO ovillkorligen till- komma arbetsgivaren ensam. Fastställandet i praktiken av gränsen för förbudsområdet var enligt JO en offentligrättslig angelägen- het och något utrymme för en kollektiv- avtalsreglering därvidlag borde inte före- komma.

Departementschefen framhöll i anslutning

40

Det kan uppenbarligen ej tillåtas att en statstjänsteman vid sidan av sin tjänst driver förvärvsarbete eller innehar privata uppdrag av sådan omfattning att det inverkar menligt på hans möjligheter att sköta tjänsten. Miss- sköter tjänstemannen sin tjänst, kan naturligtvis fråga uppkomma om ansvar för fel eller för- summelse i tjänsten, oavsett om misskötseln beror av att han i alltför stor omfattning ägnat sig åt bisysslor. Detta gäller även om frågan om rätt att ha bisysslor icke regleras i lagen eller på annat sätt. Med hänsyn till svårigheten att påvisa samband mellan brister i tjänste- utövningen och förekomsten av bisysslor, torde man emellertid inte kunna undvara vissa regler om tjänstemans rätt att inneha bisysslor. Ge- nom dylika regler möjliggöres ingripande mot tjänstemannen, oavsett om det kan visas att han missköter tjänsten. På den privata arbetsmark- naden förekommer dylika regler i kollektivav- tal och jag ser ej något skäl varför icke även inom det statliga tjänstemannaområdet en av- talsreglering av denna fråga skulle kunna ske på ett sätt som tillgodoser arbetsgivarintresset.

Vad departementschefen sålunda anförde föranledde inte någon erinran från riksda- gens sida.

Bestämmelsen i 13 å andra punkten S'th innefattar, såsom framgår av vad förut åter- getts, en erinran om att det i offentligrättslig ordning getts bestämmelser om bisysslor och om att Kungl. Maj:t kan komma att utfärda närmare bestämmelser om bisysslor som av- ses i första punkten. Bestämmelsen i andra punkten innefattar inte någon rätt för Kungl. Maj:t att dispensera från förbudet i första punkten.

4.2.2. Särskilt om jäv

13 5 Sth och 16 & Ktht har karakteriserats som bestämmelser om jävsgrundande bisyss- lor (se kanslichefen B. Wennergren, »I sta- tens tjänst», 2 uppl., 1968, s. 62). Att satm- band föreligger mellan förbuden och jävsabe- stämmelser är uppenbart.

Inom domstolsväsendet har nyanserade och ganska långtgående regler om jäv utlbil- dats. I 4 kap. 13 & rättegångsbalken (RB) anges under punkterna 1—8 vissa typsitzua- tioner i vilka domaren är jävig. I punkt 9 inryms en generalklausul, som stadgar att domaren är jävig om eljest särskild omstiän-

SOU 19659: 6

dighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet. Un- der generalklausulen bör enligt motiven fö- ras sådana fall där domaren i annan rätt har lika sak eller där han är parts uppenbare ovän. Jäv anses vidare kunna föreligga om domaren är i parts tjänst eller på annat sätt kan antagas vara i ekonomiskt beroende av part. En i punkt 9 åsyftad särskild omstän- dighet kan, liksom de i punkterna 1—8 be- skrivna typfallen, vara att hänföra till doma- rens förhållande till någon av parterna eller till den sak som är föremål för handlägg- ning; frågan om enligt generalklausulen jäv är för handen eller inte beror av arten och graden av det intresse domaren kan anses ha. Jävig domare får i princip inte vidare befatta sig med saken. Särskilt brådskande åtgärder som inte innefattar avgörande av målet får han dock vidtaga.

Nämnas kan att RB innehåller jävsregler för tolkar, protokollförare, stenografer och sakkunniga. För domstolsbiträden och ex- peditionsvakter i domstolar har inte getts jävsbestämmelser.

För förvaltningens del saknas generella jävsregler. Gällande rätt på området har ingående behandlats, senast i besvärssak- kunnigas slutbetänkande »Lag om förvalt- ningsförfarandet» (SOU 1964: 27 s. 136) och i det inom justitiedepartementet utarbe- tade förslaget till »Förvaltningslag» (SOU 1968: 27 s. 119). Båda förslagen innehåller generella jävsbestämmelser.

I besvärssakkunnigas slutbetänkande framhålls (s. 138) att KB:s regler om domar- jäv naturligen iakttages även hos förvalt- ningens domstolar. Beträffande regerings- rätten och försäkringsrådet saknas uttryck- liga bestämmelser om att så skall ske, me— dan föreskrifter innefattande hänvisningar till domarjävsreglerna meddelats för kam- marrättens och försäkringsdomstolens del. Det påpekas att domarjävsreglerna på grund av uttryckliga stadganden är tillämpliga hos de flesta av förvaltningens domstolsliknande organ och i huvudsak beträffande länssty- relserna. För vissa myndigheter har getts speciella jävsregler, mer eller mindre av- vikande från domarjävsreglerna. Iävsregeln

SOU 1969: 6

i 16 & kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) antages öva visst inflytande utöver sitt egentliga tillämpningsområde.

Bestämmelserna om bl.a. jäv i förvalt- ningslagen avses vinna tillämpning i huvud- sak endast hos förvaltningsmyndigheterna, dvs. främst centrala statsmyndigheter med underordnade statliga och kommunala lokal- organ samt länsstyrelserna, men däremot in- te hos Kungl. Maj:t i statsrådet eller hos för- valtningsdomstolarna i judiciella mål eller ärenden. Förefintliga kommunala handlägg- ningsregler tänkes taga över förvaltningsla- gens bestämmelser. Lagens regler om förfa- randet skall tillämpas om inte annat före— skrivits i lag eller i annan författning, som utfärdats av Kungl. Maj:t.

Jävsregler föreslås träffa den som har att handlägga ärende. Härmed avses i förslaget den som har att taga befattning med för- valtningsärende på sådant sätt att han kan tänkas inverka på ärendets utgång. I person- kretsen ingår inte enbart den eller de som fattar beslut i ärendet utan också »den som har ställningen av föredragande eller i annan egenskap deltar i ärendets slutliga handlägg- ning och därutöver . . . den som hos besluts- myndigheten har att medverka i utredningen eller att framföra synpunkter eller upprätta förslag till beslut i ärendet». Föreskrifterna om jäv föreslås däremot inte få avseende på personer som »endast vidtar åtgärder av rent expeditionell natur, såsom diarieföring, ut- skrift av beslutsexpeditioner, kollationering eller expediering» (SOU 1968: 27 s. 130).

Reglerna om jävsgrunder anges utformade med utgångspunkt från domarjävsreglerna och med hänsynstagande till de skiftande förhållandena och uppgifterna inom förvalt- ningen samt kraven på effektivitet, samord- ning och snabbhet där. Nämnda hänsyn har ansetts medföra att jävsreglerna måste göras mindre stränga än motsvarande föreskrifter i RB och att utrymme måste skapas för bortseende från jävssituationer i vissa fall när beslut måste fattas mycket snabbt eller när frågan om opartiskhet inte spelar nå- gon roll.

Med angivna utgångspunkter föreslås att den som har att handlägga ärende skall vara

41

1. om saken rör eller dess utgång kan vän- tas medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon honom närstående, som avses i 4 kap. 13 ä 2 rättegångsbalken, eller någon, för vilken han eller sådan när- stående är ställföreträdare,

2. om han har ställning såsom beslutande el- ler föredragande i besvärs-, underställnings- eller tillsynsärende och tidigare har tagit be- fattning med saken hos beslutsinstansen,

3. om han i saken fört talan såsom ombud eller mot ersättning biträtt någon, eller

4. om eljest särskild omständighet föreligger som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet.

Jäv föreligger icke i ärende, i vilket frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse.

I motiven framhålls bl. a. Med uttrycket att saken rör den handläggande bör förstås de fall där han är part eller där han har ett sådant av rättsordningen erkänt intresse i saken att han i någon instans kan uppträda som part; här anses ett intresse av rättslig natur föreligga. Vidare har jäv ansetts böra föreskrivas i vissa fall där vederbörande har ett faktiskt intresse i saken, t. ex. som andelsägare i aktiebolag, som anhängiggjort ärende. Jäv bör anses föreligga endast om sakens utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för den handläggande. Den omständigheten att sak rör någon endast som samhällsmedlem eller som medlem av grupp inom samhället bör inte i och för sig grunda jäv. Inte heller bör person som sitter i ett organ som särskilt utsedd representant för visst intresse, enbart på grund härav anses jävig att taga befattning med ärenden som rör detta intresse.

bet framhålls att det föreslagna ställföre- trädarjävet inte sträcker sig så långt som motsvarande bestämmelser för domare. Det uttalas (s. 132).

Inom förvaltningen förekommer —————— i inte helt obetydlig utsträckning att förvalt- ningsmyndigheter är representerade i bolags, stiftelsers och föreningars styrelser för att myn- digheterna därigenom skall få insyn i dessas verksamhet och få bättre förutsättningar att handlägga och bedöma ärenden som rör ifrå- gavarande bolag, stiftelser och föreningar. Det förekommer också att myndighetspersoner för- ordnas till styrelseledamöter med särskild upp- gift att tillvarata vissa allmänna intressen. De

42

fördelar som kan vinnas genom sådana arord- ningar skulle kunna gå förlorade helt eller delvis, om en myndighetsperson inom förvalt- ningen generellt skulle på grund av jäv anses förhindrad att ta befattning med ett ärende hos myndigheten bara på den grund att han är styrelseledamot i bolag, stiftelse eller för- ening som saken rör. Skäl synes inte heller fin- nas att allmänt stadga jäv på den grund att en närstående till en handläggande är styrelse- ledamot.

Det tilläggs att huruvida den handläggan- de blir jävig när saken rör samfund eller inrättning, i vars verksamhet han eller när- stående har intresse, blir beroende av hur omfattande hans engagemang är i den juri- diska personen och av sakens betydelse för den juridiska personen.

I fråga om tvåinstansjävet framhålls att begränsningen därav till att avse den som i den högre instansen har ställning som före- dragande eller beslutande i vissa ärenden och tidigare tagit befattning med saken hos beslutsinstansen öppnar möjlighet bl. a. för en person att medverka i flera myndig— heters remissyttrande angående en sak.

Beträffande ombudsjävet påpekas att statstjänstemän i sin tjänst är skyldiga att i viss utsträckning bistå parter och allmänhet med råd, anvisningar och annat biträde och att det ibland kan vara ett allmänt intresse att de också utom tjänsten lämnar sådant bistånd. Det anses därför inte kunna komma i fråga att generellt anse den jävig som bi- trätt någon i saken. Det framhålls att om tjänsteman biträtt någon i en sak och mot- tagit ersättning härför, skulle det äventyra förtroendet för myndigheternas opartiskhet om tjänstemannen fick handlägga ärendet sedan det blivit anhängigt hos myndigheten. På motsvarande sätt anses det böra bedömas om tjänstemannen visserligen inte uppburit ersättning men dock biträtt på sådant sätt att han kan sägas ha engagerat sig i saken, en situation som anses böra rymmas under den föreslagna generalklausulen. Om denna klausul heter det vidare (s. 134).

Med ledning av (generalklausulen) får bl. a. bedömas sådana fall, då vederbörande är upp- penbar vän eller ovän med eller är ekonomiskt beroende av part eller intressent eller direkt lyder under honom, ävensom fall där den

SOU 1969: 6

handläggande av en eller annan anledning är engagerad i saken på sådant sätt att miss- tanke lätt kan uppkomma om att det brister i förutsättningarna för en opartisk bedömning.

I förslaget framhålls också att behovet av garantier för opartiskhet inte är genom- gående detsamma i de ärenden som omfat- tas av förslaget. Att i de fall där frågan om opartiskhet saknar betydelse upprätthålla krav på att jävsgrunder inte får föreligga skulle vara »en onödig formalism och dess- utom i många fall ganska opraktiskt». I vis- sa rutinartade ärenden ges i realiteten, på- pekas det, inga valmöjligheter och den be- slutande kan då inte handla partiskt. Om åter ett sådant ärende i visst fall är kontro- versiellt och erbjuder valmöjligheter eller kräver mer djupgående överväganden bör givetvis jävsgrunderna uppmärksammas. Stor försiktighet anses böra iakttagas vid avgränsningen av de fall i vilka det inom förvaltningen bör vara tillåtet att bortse från vad som formellt utgör jäv.

Verkan av jäv anses som regel böra vara att den jävige blir obehörig att vidtaga några åtgärder i ärendet. Emellertid anses den re- geln med tanke på förvaltningens effektivi- tet inte kunna upprätthållas undantagslöst. Om ett uppskov är förenat med olägenheter måste den handläggande ha möjlighet att vidtaga åtgärd trots jävet om ingen annan utan sådant uppskov finns att tillgå för åt— gärden. Denna rätt att vidtaga åtgärder före- slås innefatta också ett avgörande av ären- den.

4.2.3 8 5 Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän

AST innehåller i 8 5 en allmän regel, som anger i vilken omfattning tjänsteman får ha bisysslor som inte kan rubba förtroendet för ovälden i tjänstutövningen. 8 & AST lyder.

Tjänsteman är skyldig att på anfordran lämna uppgift till arbetsgivaren huruvida och i vilken omfattning han innehar bisyssla. Upp- gift om bisyssla må avkrävas tjänsteman endast om arbetsgivaren finner anledning därtill med hänsyn till tjänstemannens sätt att utöva tjäns- ten.

SOU 1969: 6

Arbetsgivaren äger ålägga tjänsteman att helt eller delvis upphöra med bisyssla som enligt arbetsgivarens bedömande inverkar hind- rande på tjänstutövningen.

Något mål om tillämpning av bestäm- melserna har inte bragts under arbetsdom- stolens prövning.

8 & AST gäller enligt sin lydelse fömt- sättningarna för arbetsgivarens åtgärder mot tjänsteman i anledning av bisyssla. För att arbetsgivaren skall kunna rikta en förfrågan till tjänsteman om hans bisyssleinnehav för- utsätts att arbetsgivaren bedömer tjänste— mannens prestationer i kvalitativt eller kvan- titativt hänseende mindre tillfredsställande.

Departementschefen uttalade i prop. 1965: 60 s. 169 följande.

Det kan uppenbarligen ej tillåtas att en statstjänsteman vid sidan av sin tjänst driver förvärvsarbete eller innehar privata uppdrag av sådan omfattning att det inverkar menligt på hans möjligheter att sköta tjänsten. Missköter tjänstemannen sin tjänst, kan naturligtvis fråga uppkomma om ansvar för fel eller försummelse i tjänsten, oavsett om misskötseln beror av att han i alltför stor omfattning ägnat sig åt bi- sysslor.

Om tjänstemannen är förordnad tills vida— re kan hans underhaltiga prestationer leda till att han entledigas på grund av bristande lämplighet (30 % andra stycket 8th och 36 å andra stycket Ktht). Inte sällan har arbets- givaren i praktiken frihet att välja om han skall gå fram den ena eller andra vågen. I båda fallen kan reaktionen mot tjänsteman— nen bringas under domstolsprövning och arbetsgivaren få styrka att misskötsel före- kommit. »En befattning kan vanligen utövas på flera sätt, bättre och sämre, utan att tjänstefel i något fall föreligger» (Beckman m. fl. »Kommentar till brottsbalken II», 1965, s. 368). Motsvarande gäller beträffan- de förutsättningama för tvångsentledigande av tjänsteman. Möjligheterna att tillämpa 8 & AST har således betydelse framför allt i de fall där arbetsgivaren finner tjänste- mans prestationer mindre tillfredsställande men likväl inte vara på den låga nivå som kan grunda ansvar för tjänstefel eller utgöra objektivt godtagbart skäl för entledigande. Något uttryckligt hinder att kombinera så-

43

dana åtgärder med förfrågan eller förbud enligt 8 ?; AST föreligger dock i och för sig inte.

Genom att arbetsgivaren tillagts befogen- het att fråga tjänstemannen om hans bi- syssleinnehav kan arbetsgivaren skaffa sig en uppfattning om tjänstemannens sätt att utöva tjänsten står i samband med bisyssle— innehav eller inte. Klarläggs det att tjänste- mannen har bisyssla och bedömer arbetsgi- varen att denna inverkar hindrande på tjäns- temannens utövning av tjänsten kan han en- ligt andra stycket ålägga tjänstemannen att helt eller delvis upphöra med bisysslan. De i 8 5 AST angivna förutsättningarna för an— fordran och åläggande tyder på att möjlig- heterna att meddela ålägganden avsetts böra vara något mer begränsade än möjligheterna att rikta förfrågan. Arbetsgivaren behöver emellertid inte, enligt ordalagen, för att meddela ett åläggande kunna styrka att nå- got samband föreligger mellan bisysslan och nivån på prestationerna.

I det föregående har återgetts departe- mentschefsuttalande enligt vilket ansvar för tjänstefel skulle kunna ifrågakomma om tjänsteman inte efterkommer en i behörig ordning meddelad tillsägelse att upphöra med bisyssla som han innehar i strid mot utfästelse enligt avtal. Enligt detta synsätt gör sig tjänstemannen skyldig till brott mot sin lydnadsplikt om han underlåter efter- komma tillsägelsen. Också en vägran att åt- lyda en tillsägelse att besvara förfrågan en- ligt 8 5 första stycket AST skulle i analogi härmed vara straffsanktionerad. Även om enligt ordalagen i 8 & AST arbetsgivarens bedömande är utslagsgivande för om en för- frågan skall göras eller ett åläggande ges, innebär detta i praktiken inte att arbetsgiva- ren kan handla helt godtyckligt. Det följer såväl av kollektivavtalsrättsliga som av för- valtningsrättsliga grundsatser. Tilläggas kan att om man utgår från att arbetsgivaren har en fri prövningsrätt i frågan om inverkan på tjänstutövningen torde tjänstemannen, även om han är organiserad, kunna förvaltnings- besvärsvägen få prövat det befogade i en förfrågan eller ett åläggande.

Gränsdragningen mellan bisysslor som av-

44

ses i 8 5 AST och bisysslor som ligger utanför dessa bestämmelser, t. ex. därför att de hör hemma på området för avtalsförbud, kan vålla svårigheter. Huruvida viss bisyssla är av det ena eller andra slaget kan komma att av domstolar bedömas på olika sätt i mål om överträdelse av kollektivavtalsbestäm- melse eller av bestämmelse om ansvar för tjänstefel.

Enligt kungörelsen den 6 juni 1968 (nr 265) om utövande av arbetsgivarens befo- genhet i vissa fall enligt allmänt avlönings- avtal för statliga och vissa andra tjänste- män (AST) utövas befogenheter enligt 8 & AST av Kungl. Maj:t eller av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer särskilt såvitt avser i bilaga 2 till ATF under punkterna a, b, e och f angivna tjänster samt tjänst för generaldirektör vid statens avtalsverk och tjänst för byråchef vid statens förlik- ningsmannaexpedition.

I avtalsverkets föreskrifter 31.5.1968 i anslutning till 6 5 9 mom. AST anges närmare på vilka myndigheter det ankom- mer att utöva befogenheter enligt 8 % AST.

4.3. Specialregler om bisysslor

4.3.1. Specialregler meddelade i offentlig- rättslig ordning

Inledning

I skrivelsen 3.7.1963 till Kungl. Maj:t om översyn av bestämmelserna rörande rätt för statstjänstemän att ha bisysslor har JO, som nämnts, redogjort för vissa specialregler om bisysslor (ämbetsberättelsen år 1964 s. 490— 500). Den i direktiven för utredningen nämnda översynen av stadgor och instruk- tioner innebar bl. a. att förekommande spe— cialregler i stor utsträckning gjordes enhet- ligare än tidigare. Det oaktat finns alltjämt åtskilliga regler av skiftande innehåll. Ut- redningen har vid en genomgång av författ- ningar och beslut aVSeende statliga och kom- munala myndigheter och allmänna inrätt- ningar med tjänstemän, som omfattas av ut— redningen, funnit omkring 60 olika special- regler meddelade i skilda sammanhang för

SOU 1969: 6

olika tjänstemannagrupper (förteckning över regler upprättad i stencil 7.3.1968). Det exakta antalet regler är svårt att ange med hänsyn bl. a. till att skillnaderna mellan flera av reglerna är mycket små.

Det är vanskligt att närmare bedöma hur många tjänstemän som träffas av special- regler. Emellertid är det tydligt att flertalet offentliga tjänstemän och flertalet myndig- heter berörs av specialregler. Å andra sidan är antalet tjänstemän, som inte träffas av specialregler, rätt betydande. Vid myndig- heter under justitiedepartementet förekom- mer ungefär en fjärdedel av alla påträffade specialregler.

I det följande lämnas i anslutning till JO:s redogörelse en översikt över vissa special— regler. Översikten har exemplifierande ka- raktär. Syftet med den är att i viss ut- sträckning åskådliggöra uttalandena i direk- tiven om brister i fråga om enhetligheten och om sakligt omotiverade skillnader mel- lan olika personalgruppers möjligheter att ha bisysslor. Det bör emellertid påpekas att skillnader härvidlag långt ifrån enbart sam- manhänger med om offentligrättsliga spe- cialregler getts eller inte.

Vissa vanliga specialregler

Den vanligaste specialregeln lyder sålunda.

Tjänsteman vid (myndigheten) må icke utan tillstånd i varje särskilt fall åtaga sig uppdrag av kommun eller enskild i ärende som band- lägges eller kan komma att handläggas av (myndigheten). Tillstånd meddelas av Kungl. Maj:t i fråga om tjänst som tillsättes av Kungl. Maj:t och av (myndigheten) i fråga om annan tjänst. Är fråga om uppdrag av kortvarig na- tur, äger (myndigheten) meddela tillstånd även om tjänsten tillsättes av Kungl. Maj:t.

Denna regel förekommer, med en del smärre variationer, i mer än 50 myndighets- instruktioner, såsom t. ex. i instruktionerna för försvarets sjukvårdsstyrelse, riksförsäk— ringsverket, statistiska centralbyrån, tull- verket, Sveriges geologiska undersökning, statens vattenfallsverk och kommerskolle— gium.

I över 30 myndighetsinstruktioner före— kommer nyssnämnda regel kombinerad med

SOU 1969: 6

ett förbud att utan tillstånd för egen eller an- nans räkning driva eller ha del i eller vara anställd hos företag vars verksamhet faller inom myndighetens arbetsområde. Denna kombination förekommer i instruktionerna för bl. a. fortifikationsförvaltningen, arbe- tarskyddsstyrelsen, statens institut för folk- hälsan, postverket, televerket, statens järn— vägar, luftfartsverket och statens pris- och kartellnämnd.

Tjänsteman som träffas av förbudet att driva företag inom myndighetens arbetsom- råde får tydligen inte bekläda sådana funk- tioner att han kan utöva ett bestämmande inflytande över företaget och dess verksam- het. Sådana funktioner kan, men behöver in- te, vara grundade på en anställning i eller uppdrag åt det aktuella företaget. Genom förbudet att ha del i företag av ifrågavaran- de beskaffenhet träffas ett rent delägarskap, som alltså är belagt med tillståndstvång obe- beroende av om tjänstemannen tager aktiv del i företagets verksamhet eller inte. Det ut— tryckliga förbudet att även för annans räk- ning på angivet sätt engagera sig i företaget medför att uppdrag att vara t. ex. konkurs- förvaltare eller förmyndare kan komma in under regeln.

Beträffande räckvidden av här åsyftade regler kan vidare nämnas. De förekommer bl. a. i verksinstruktioner och medför då hinder för tjänsteman hos verket att åtaga sig t. ex. uppdrag av enskild i ärende som kan komma att handläggas vid någon av verkets myndigheter. När regeln finns i in— struktion för besvärsmyndighet leder den till att en tjänsteman där kan behöva till- stånd för att åtaga sig uppdrag i ärende som kan komma att handläggas av beslutsmyn- digheten. Sålunda gäller för socialstyrelsens tjänstemän den här ovan citerade regeln (52 & instruktionen den 20 oktober 1967 (nr 606) för socialstyrelsen). Styrelsen är besvärsmyndighet beträffande beslut av bl. a. rättsläkarstation (19 % instruktionen den 3 december 1965 (nr 783) för statens rätts- läkarstationer). Tjänsteman hos styrelsen kan alltså behöva tillstånd för att mottaga uppdrag av kommun eller enskild i ärende som kan komma att handläggas vid station.

45

Det förekommer också att tjänstemän hos besvärsmyndighet uttryckligen åläggs att in— hämta tillstånd för uppdrag i ärende vid beslutsmyndighet. Sålunda föreskrivs i 21 & instruktionen den 3 december 1965 (nr 796) för Skogsstyrelsen att tjänstemän där inte utan tillstånd får åtaga sig uppdrag av kom- mun eller enskild i ärende som kan komma att handläggas av styrelsen eller skogsvårds- styrelse. Tjänstemän hos skogsvårdsstyrelse måste enligt 29 & reglementet den 3 juni 1960 (nr 322) för skogsvårdsstyrelserna ha tillstånd bl. a. för att åtaga sig förrättning eller uppdrag som tillhör skogsvårdsstyrel- ses verksamhet.

Ibland anges uttryckligen som tillstånds- krävande ärenden som kan komma att hand— läggas vid myndighet överordnad den vid vilken tjänstemannen är anställd. Tjänste- man vid allmän försäkringskassa får enligt 13 & kungörelsen med vissa bestämmelser om tjänstemän hos allmän försäkringskassa inte utan tillstånd åtaga sig uppdrag i ärende som handläggs eller kan komma att handläggas av kassa, riksförsäkringsverket eller försäkringsdomstolen. Det kan tilläggas att i 22 & instruktionen den 3 december 1965 (nr 777) för riksförsäkringsverket före- kommer den inledningsvis citerade regeln. Av verkets uppgifter torde följa att tjänste- männen där har rätt begränsade möjlighe- ter att utan verkets tillstånd åtaga sig upp- drag i ärende, som kan komma att hand- läggas av kassa. Verket är f. ö. beslutsmyn- dighet i ärenden om den obligatoriska yr- kesskadeförsäkringen. För såväl försäkrings- rådets som försäkringsdomstolens tjänste- män saknas specialbestämmelser om bisyss— lor.

Ytterligare kan nämnas att tjänsteman inom länsarkitektsorganisationen enligt 14 & instruktionen den 3 december 1965 (nr 701) för denna inte utan tillstånd får ha vissa bisysslor, bl. a. vissa uppdrag av kommun el- ler enskild i ärende som handläggs eller som kan komma att handläggas av länsarkitekt. Bestämmelsen hindrar alltså inte generellt tjänsteman vid länsarkitektsorganisationen att utan att begära tillstånd åtaga sig upp— drag i ärende vid planverket, som är chefs-

46

myndighet för denna organisation. Härmed kan sammanställas att enligt 36 & instruk- tionen den 3 december 1965 (nr 669) för bo- stadsstyrelsen och länsbostadsnämndzrna tjänsteman hos styrelsen eller nämnd inte utan tillstånd får åtaga sig bl. a. uppdrag av kommun eller enskild i ärende som hind- läggs eller kan komma att handlägga; av styrelsen eller nämnd.

Här kan också nämnas förbuden för tjänstemän vid statens skeppsprovningsan- stalt att utan tillstånd åtaga sig sådant .lpp- drag av kommun eller enskild som faller inom anstaltens verksamhetsområde (21 & instruktionen den 3 december 1965 (nr 551) för statens skeppsprovningsanstalt) och vid delegationen för atomenergifrågor att i nå- got fall utan tillstånd åtaga sig enskilt .lpp— drag som faller inom delegationens verksam- hetsområde (16 & instruktionen den 15 sep- tember 1961 (nr 490) för delegationen för atomenergifrågor).

I några bestämmelser har på ett mera kon— kret sätt än genom en hänvisning till myn- dighetens verksamhets- eller arbetsområde angetts näringsgrenar eller yrken i vilka tjänstemannen i olika avseenden inte får vara verksam. Så t. ex. stadgas i 27 ?; mönstringsförordningen den 14 april 1961 (nr 87) att sjömanshusombudsman inte utan tillstånd för egen eller annans räkning får driva eller ha del i eller anställning vid före- tag, som omfattar rederiverksamhet, eller för sådant företag åtaga sig uppdrag mot ersättning eller vara anställd på fartyg. Enligt 13 ?; instruktionen den 3 december 1965 (nr 677) för statens brandinspektion får tjänsteman hos inspektionen inte driva handel med brand— eller livräddningsred- skap, vara kommissionär eller agent för annan som driver sådan handel eller för försäkringsinrättning i vad denna meddelar försäkringar som har samband med brand eller vara delägare i handelsbolag eller sty- relseledamot i aktiebolag eller förening som har till huvudsaklig uppgift att driva handel med brand- eller livräddningsredskap. Här- jämte gäller den inledningsvis citerade re- geln. Dessa bestämmelser betager således inte tjänsteman vid inspektionen helt möj—

SOU 1969: 6

ligheterna att engagera sig i sådana företag vars verksamhet på annat sätt än nu angetts har nära samband med inspektionens arbets- område. Enligt 9 5 instruktionen den 3 de- cember 1965 (nr 685) för länsbrandinspek- törerna får de inte för egen eller annans räk- ning driva eller ha del i eller vara anställda hos företag, som driver handel med brand- eller livräddningsredskap, eller vara kom- missionärer eller agenter för försäkrings- inrättningar i fråga om försäkringar som har samband med brand. För uppdrag av kommun eller enskild i ärende som rör brandförsvaret och handläggs eller kan kom- ma att handläggas av länsstyrelsen fordras länsstyrelsens tillstånd. Tjänsteman vid sta- tens fartygsinspektion och tjänsteman i löne- grad A 11 eller högre vid sjöfartsstyrelsens fartygsbyrå samt chefen för denna byrå måste ha tillstånd för att för egen eller an- nans räkning driva, ha del i eller vara an- ställd hos företag, som driver rederi-, skepps- byggeri- eller sjöförsäkringsverksamhet eller försäljning av skeppsförnödenheter eller ut- rustningsdetaljer eller mot ersättning åtaga sig uppdrag för sådant företag. Han får inte heller utan tillstånd vara skeppsklarerare eller anställd på fartyg (42 å andra stycket instruktionen den 3 december 1965 (nr 689) för sjöfartsverket). Dessutom gäller för des- sa tjänstemän den inledningsvis återgivna re- geln. Ytterligare föreskrivs i denna instruk- tion att förste sjöfiskalen och sjötekniske konsulenten inte får mottaga uppdrag att biträda enskild sakägare vid sjöförklaring m. m. De får inte heller tjänstgöra som sär— skilda ledamöter i domstol vid handläggning av sjöförklaringsärende eller dispaschmål.

Uppdrag som lämnas av statlig myndig— het nämns vanligen inte i specialregler; se härom JO:s ämbetsberättelse år 1969 s. 397.

Vanligen stadgas i specialregel att Kungl. Maj:t eller myndighet kan ge tillstånd till innehav av bisyssla i enlighet med vad som framgår av den förut (s. 45) citerade regeln. Att det i vissa typfall inte skall ges tillstånd har kommit till uttryck genom att förbud gjorts ovillkorliga, såsom t. ex. vissa av de förut nämnda för tjänstemännen hos brand—

SOU 1969: 6

inspektionen och för länsbrandinspektörerna liksom också flera av förbuden inom dom— stols-, polis- och åklagarväsendet. Vidare gäller vissa ovillkorliga förbud bl. a. för bankinspektionens tjänstemän.

Som regel får den myndighet som till— sätter tjänsten ge tillstånd. Ibland skall sam- råd ske mellan olika myndigheter i tillstånds- frågan. Enligt 27 & mönstringsförordningen skall tillstånd för sjömanshusombudsman att ha vissa bisysslor meddelas av arbetsmark- nadsstyrelsen i samråd med sjöfartsstyrel- sen.

Specialregler om bisysslor förekommer också inom riksdagens tjänstemannaområde. Så t. ex. stadgas i 9 & reglementet den 15 de— cember 1966 för riksbankens styrelse och förvaltning (RFS 1967: 16) att bl. a. tjänste- man i riksbanken inte får som kommissionär taga befattning med växeldiskontering eller med anskaffande av lån eller annan kredit i riksbanken.

Specialregler för domstols-, åklagar- och polisväsendet

JO har i skrivelsen 3.7.1963 redogjort för de mera betydelsefulla reglerna på nyss— nämnda områden. För domstolsväsendets del har JO behandlat de, som förut nämnts, för vissa domare alltjämt gällande förbuden i 7 % Saar, bestämmelserna i 12 kap. 3 och 12 åå RB om förbud för lagfarna domare och rättsbildade tjänstemän vid allmän dom- stol, allmänna åklagare och utmätningsmän att vara ombud eller rättegångsbiträde, för- buden i 42 och 44 åå konkurslagen den 13 maj 1921 för vissa tjänstemän vid allmän underrätt att vara konkursförvaltare eller rättens ombudsman och förbuden i 24 a & domsagostadgan den 11 juni 1943 (nr 290) m.fl. författningar om organisationen vid domstolarna för bl. a. lagfarna tjänstemän där att idka advokatverksamhet eller driva annan förvärvsverksamhet som är av den omfattning, att den kan antagas inverka menligt på utövandet av hans tjänst, m.m. Vissa av de av JO omnämnda reglerna har på senare år omarbetats. Till komplettering av JO:s framställning kan nämnas.

Vissa lagbestämmelser angår tjänstemäns

47

rätt att ha bisysslor. I 4 kap. 6 5 första stycket RB stadgas förbud för bl. a. lagfaren domare, befattningshavare vid domstol, åkla- gare och polisman att vara nämndeman; en- ligt 11 kap. 2 & vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523) skall för valbarhet till vatten- rättsnämndeman vad om nämndeman vid häradsrätt är stadgat äga motsvarande till- lämpning och enligt 21 kap. 2 5 lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet skall ägodelningsnämndeman vara valbar till nämndemansbefattning vid hä- radsrätt i domsagan. Lagfaren domare, rättsbildad befattningshavare vid allmän domstol, allmän åklagare eller utmätnings- man får enligt 21 kap. 3 % RB inte vara för- svarare med mindre Kungl. Maj:t för visst mål ger tillstånd därtill. Enligt 19 kap. 85 föräldrabalken den 10 juni 1949 får doma- ren inte vara överförmyndare i domsagan och inte heller får ledamot av rådhusrätt, som arbetar på endast en avdelning, vara överförmyndare i staden. Förbud motsva— rande dem i 42 och 44 åå konkurslagen gäl- ler enligt 4 5 fjärde stycket och 7 & sjätte stycket lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling utan konkurs beträf- fande uppdragen att vara god man eller rät- tens ombudsman i sådan förhandling.

Enligt 34 å RF får justitieråd eller rege- ringsråd inte tillika annat ämbete inneha eller utöva. Enligt 36 ä 6 mom. riksdags- ordningen får bl. a. justitieråd eller rege- ringsråd inte deltaga i riksdagsutskott.

Enligt 56 & åklagarinstruktionen den 29 oktober 1964 (nr 739) får åklagare inte åta- ga sig uppdrag att själv eller genom annan förrätta auktion eller att vara rättens om- budsman eller förvaltare i konkurs. Han får inte heller bedriva advokatverksamhet el- ler likartad verksamhet eller inkasserings- rörelse. Tjänsteman som tillhör kameral per- sonal eller annan kanslipersonal får inte utan riksåklagarens medgivande åtaga sig upp- drag som rättegångsbiträde eller rättegångs- ombud. Någon uttrycklig föreskrift om så- dana uppdrag som senast nämnts har inte meddelats för motsvarande icke lagfaren personal vid domstolar eller inom polisvä- sendet.

48

I 79 & polisinstruktionen den 3 december 1965 (nr 686) stadgas förbud för polisman att driva advokatverksamhet eller likartad verksamhet eller idka sådan förvärvsverk- samhet eller åtaga sig sådant uppdrag som inte kan förenas med hans ställning som po- lisman. Bestämmelsen gäller inte förtroende- uppdrag i facklig, politisk eller ideell orga- nisation. Ytterligare stadgas i 79 & instruk- tionen om vissa tillståndskrävande bisysslor. Tillstånd behövs dels om polisman vill åtaga sig uppdrag att fullgöra polisverksamhet utom tjänsten, dels om ordinarie eller extra ordinarie polisman vill åtaga sig uppdrag att själv eller genom annan förrätta auktion el- ler att vara rättens ombudsman eller förval- tare i konkurs.

Ytterligare kan nämnas förbuden i 16 & polisinstruktionen för polisman att genom skuldsättning eller på annat sätt göra sig beroende av den vars verksamhet han har att övervaka eller att mottaga lån eller an- nan förmån, varigenom han kan bli bero- ende av underlydande. Dessa bestämmelser gäller enligt 17 & instruktionen även annan tjänsteman inom polisväsendet än polisman.

I detta sammanhang kan nämnas att ut- tryckligt förbud mot drivande av advokat- verksamhet eller likartad verksamhet gäller för fögderidirektörer och vissa andra högre tjänstemän vid lokal skattemyndighet enligt 26 & instruktionen den 21 oktober 1966 (nr 557) för lokal skattemyndighet, och för kronodirektörer och andra högre tjänstemän vid kronofogdemyndighet enligt 34 & krono- fogdeinstruktionen den 3 december 1965 (nr 687). För dessa tjänstemän gäller enligt angivna författningsrum också förbud att förrätta auktion, beträffande tjänstemän vid lokal skattemyndighet begränsat till fögderi- et. Åsyftade tjänstemän vid lokal skatte- myndighet får inte utan tillstånd av läns- styrelsen vara förvaltare i konkurs inom fög- deriet och tjänstemännen vid kronofogde- myndighet måste ha sådant tillstånd för upp- drag som rättens ombudsman eller förval— tare i konkurs. Tillika gäller för sistnämnda tjänstemän förbud att köpa egendom som utbjuds till försäljning av kronofogdemyn- digheten i det distrikt vid vilket de är an—

SOU 1969: 6

ställda eller av annan kronofogdemyndighet eller överexekutor om de tagit befattning med mål i vilket försäljning sker.

En viss motsvarighet till det nyss åter- givna förbudet i polisinstruktionen för po- lisman att skuldsätta sig förekommer i 22 å andra stycket instruktionen den 3 december 1965 (nr 708) för bankinspektionen. Det stadgas att vissa tjänstemän hos inspektionen inte får utan tillstånd taga upp kredit hos person eller inrättning som är föremål för inspektionens tillsyn.

Landsstaten

Också på detta område gäller specialregler väsentligen i överensstämmelse med JO:s redogörelse. Förbudet i 75 Saar för lands- hövdingar att med tjänst som landshöv— ding förena tjänstebefattning och vissa upp- drag och det med stöd av 7 5 3 mom. Saar meddelade förbudet för landshövdingar och andra högre tjänstemän vid länsstyrelse att utan tillstånd vara styrelseledamot i vissa stiftelser har överförts till kungl. brev 30.12.1965, utfärdat med stöd av 13 5 Sth.

För vissa högre landsstatstjänstemän gäl- ler enligt 7 5 andra stycket kommunallagen förbud att utses till fullmäktige. På grund av hänvisningar gäller förbudet även ledamot- skap av kommunens styrelse (32 & kommu— nallagen), av fakultativ nämnd (45 % kom— munallagen) och av flertalet specialreglerade nämnder, så t. ex. 8 & barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97). Motsvarande regler gäller för beklädandet av landstingskommu— nala och kyrkokommunala förtroendeupp- drag.

Enligt 40 ä 1 mom. rusdrycksförsälj- ningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521) får utskänkning inte bedrivas av bl. a. den som till följd av sin befattning kan komma att deltaga i beslut angående tillverkning el- ler försäljning av rusdrycker eller att utöva tillsyn däröver. Sådan tjänsteman får endast med Kungl. Maj:ts medgivande vara styrel- seledamot i företag med huvudsakligt syfte att driva utskänkning.

De av JO omnämnda specialbestämmel- serna i länsstyrelseinstruktionen den 30 maj

SOU 1969: 6

1958 (nr 333) har sedermera undergått vis- sa smärre ändringar.

Enligt 8 & kungörelsen den 12 maj 1967 (nr 148) med vissa bestämmelser om över- exekutors verksamhet får den som förrättar auktion eller säljer egendom i annan ord- ning eller fattar beslut som rör försäljningen inte själv köpa egendomen.

Bankinspektionen

Tjänstemännen vid bankinspektionen berörs av åtskilliga, varandra delvis övergripande specialregler. I 22 å instruktionen för in- spektionen finns den förut (s. 45) citerade regeln, kompletterad med dels förbud att driva, ha del i eller vara anställd hos företag med verksamhet inom inspektionens arbets- område, dels med det nyss berörda förbudet för vissa tjänstemän att upptaga krediter. I 160 & lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse stadgas ovillkorligt förbud för ledamot av eller tjänsteman hos inspektio- nen att vara ledamot av styrelsen för eller anställd hos bankaktiebolag eller att vara aktieägare i sådant bolag. Motsvarande gäl- ler enligt 5 5 lagen den 26 april 1963 (nr 76) om kreditaktiebolag beträffande sådana bi- sysslor hos och aktieägarskap i sådant bo- lag. I 48 å kungörelsen den 3 juni 1955 (nr 422) om sparbanker stadgas att ledamot av eller tjänsteman hos inspektionen inte får vara ledamot av styrelsen för eller anställd hos sparbank och enligt 81 5 lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörel- sen får ledamot eller tjänsteman inte ha så- dan bisyssla hos kreditkassa eller riksorga- nisationen; beträffande sistnämnda inrätt- ningar gäller också förbud att vara revisor. I 39 5 lagen den 16 maj 1919 (nr 240) om fondkommissionsrörelse och fondbörs- verksamhet stadgas ovillkorligt förbud för den som hos tillsynsmyndigheten har att granska fondkommissionärers eller fondbör- sers verksamhet eller eljest deltaga i hand- läggningen av ärenden som rör tillämpning- en av denna lag att vara fondkommissionär, anställd hos fondkommissionär, deltaga i styrelsen av bolag, som driver fondkommis- sionsrörelse eller ha del i sådant bolag —

49

med undantag av bankaktiebolag. Sådan tjänsteman får inte heller deltaga i sty- relsen av eller vara anställd vid fondbörs.

Vissa inrättningar inom vårdområdet

Tjänstemän vid fångvårdsanstalter får en- ligt 26 5 instruktionen den 3 december 1965 (nr 632) för kriminalvårdsorganisa— tionen inte vara leverantörer till anstalt och inte heller inlåta sig i handel eller byte med intagen. De får inte heller av intagen mot- taga annan gåva än sådan som saknar egent- ligt ekonomiskt värde eller betinga sig eller mottaga vederlag i någon form. Intagen får inte användas för arbete åt tjänsteman. I sak härmed väsentligen överensstämmande bestämmelser har getts för tjänstemän vid ungdomsvårdsskolor i 19 & stadgan den 9 december 1960 (nr 728) för ungdomsvårds- skolorna. vid erkända vårdanstalter för alko- holmissbrukare i 14 och 38 åå stadgan den 23 november 1956 (nr 551) för allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare och vid inrättningar för psykiskt utvecklings- störda i 108 % stadgan angående omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Förbuden i de tre sistnämnda författningarna att vara leverantör avser dock endast vederbörande skola. anstalt eller inrättning.

Det kan påpekas att här återgivna förbud att vara leverantör till anstalt, skola eller inrättning går något längre än regeln i 92 & kungörelsen den 6 juni 1952 (nr 496) om upphandling och arbete för statens behov m.m. Enligt denna regel får den som på grund av anställning i statens tjänst har att taga befattning med upphandling eller ar- bete för statens behov, varken för egen eller annans räkning tillhandahålla myndighet gods eller utföra arbete av angivet slag. Det ankommer på myndigheten att i varje sär- skilt fall avgöra om detta skall gälla även beträffande annan i statens tjänst anställd. Statsanställd får inte heller utan tillstånd uppdraga åt medlem av sin familj eller sitt hushåll att leverera gods till eller utföra ar- bete för förråd eller annan sådan anstalt var- över han utövar tillsyn. Den som leder auktionsförrättning eller tjänstgör som ut-

50

ropare får inte själv eller genom ombud vid auktion enligt upphandlingskungörelsen göra inrop för egen eller annans räkning.

Undervisningsområdet

I 8 kap. 15 & skolstadgan föreskrivs att lära- re vid grundskolan inte utan rektors tillstånd mot ersättning får meddela enskild under- visning åt elev som han i skolan har att i samma ämne undervisa och tilldela betyg. På grund av hänvisningar gäller denna be- stämmelse för lärarpersonal inom stora delar av skolväsendet i övrigt.

Rektor eller studierektor vid grundskolan får enligt 9 kap. 10 & skolstadgan endast till- fälligtvis och i den mån det är oundgängli- gen nödvändigt åtaga sig undervisning vid sådan skola som ingår i rektors arbetsom- råde utöver den undervisning som åligger honom enligt beslut om hans undervisnings- skyldighet. Även denna bestämmelse gäller på grund av hänvisningar för rektorer och studierektorer inom stora delar av undervis— ningsområdet.

Vissa andra specialregler

Föreskrifter om att tillståndsprövning skall ske med beaktande av bl. a. kvantitativt präglade hänsyn eller därom att bisysslas tillåtlighet i viss mån är beroende av dess omfattning kvarstår i några få fall. Sålunda föreskrivs i reglementet för Tornedalens rättshjälpsanstalt (kungl. brev 10.7.1958 och 30.12.1965) bl.a. att jurist vid anstalten inte utan tillstånd av dess styrelse får ha vissa uppdrag, i huvudsak sådana som angavs i 7 5 1 mom. Saar. Tillstånd får beviljas en- dast om uppdraget prövas inte inverka hin- derligt för utövande av tjänsten och inte kunna påverka tjänstemannens handläggning av ärenden i tjänsten.

Enligt 66 ä 1 mom. övningslärarstadgan måste tillståndsprövning ske om ordinarie. extra ordinarie eller extra övningslärare vill åtaga sig befattning eller uppdrag enligt upp- räkningen i 7 5 1 mom. Saar. Tillstånd får beviljas endast om befattningen eller upp- draget prövas inte inverka hinderligt för

SOU 1969: 6

Förbud mot innehav av vissa bisysslor på grund av deras omfattning gäller enligt 24 a & domsagostadgan. Lagfaren tjänsteman i domsaga får enligt denna bestämmelse inte idka advokatverksamhet eller driva annan förvärvsverksamhet som är av den omfatt- ning att den kan inverka menligt på utövan- det av hans tjänst (motsvarande 22 & rådhus- rättstadgan den 4 december 1964 (nr 857), 52 & arbetsordningen för rikets hovrätter den 19 december 1947 (nr 960). 39 & arbetsordningen för nedre justitierevisionen den 26 juni 1948 (nr 494), 12 & stadgan den 3 juni 1960 (nr 306) för vattendomstolarna samt 64 & stadgan den 1 december 1959 (nr 545) för kammarrätten).

4.3.2. Specialregler om bisysslor i vissa statliga kollektivavtal

Bestämmelserna i 8 & AST eller med dessa likalydande regler tillämpas för åtskilliga grupper av tjänstemän utanför detta kollek- tivavtal. Mellan riksförsäkringsverket och tjänstemannaorganisationer har 5.10.l966 träffats ett avlöningsavtal för vissa tjänste- män hos allmänna försäkringskassor, be— nämnt AFT, och 8 å AFT har samma lydel- se som 8å AST. Så är också fallet med 9 & avlöningsavtalet 22.6.1966 mellan Försäk- ringskassornas förhandlingsorganisation och Försäkringsfunktionärernas förbund för tjänstemän vid allmänna försäkringskassor. Också i en del andra fall när statlig myndig- het på grund av delegation från avtalsverket slutit kollektivavtal beträffande vissa grup- per av arbetstagare har bestämmelser likaly- dande med 8 % AST införts. Så har skett i statens vägverks kollektivavtal 30.12.1966 med TCO-S för arbetsledare och vissa andra tjänstemän vid vägverket och i sjöfartssty- relsens kollektivavtal 3.3.1967 med Stats- tjänstemannaförbundet om arbetsledare m. fl. inom sjöfartsverket. Arbetsmarknadssty— relsens kollektivavtal 13.1.1967 med TCO-S för tjänstemän vid styrelsens byggnadsverk— samhet m.m., maskinverkstad och förråd innehåller i 2 5 en hänvisning till 8 & AST, liksom också styrelsens kollektivavtal 6.2.

SOU 1969: 6

1967 med Statstjänstemannaförbundet för assistenter vid styrelsens beredskapsarbets- platser för specialanvisad arbetskraft och statens vattenfallsverks avtal 10.2.1967 med TCO-S m. fl. tjänstemannaorganisationer för byggnadstjänstemän. I det av mentalsjuk- vårdens löneförhandlingsdelegation med per- sonalorganisationer 15.12.1966 träffade kol- lektivavtalet sägs bl. a. att AST i tillämpliga delar skall gälla för tjänstemän som avses med avtalet.

I vissa kollektivavtal saknas uttryckliga bisyssleregler eller hänvisningar till 8 & AST, såsom i telestyrelsens kollektivavtal 21.12. 1967 med Svenska teleförbundet för tele- grambärare och budbärare vid televerket och statens järnvägars kollektivavtal 26.6 1967 med Svenska järnvägsmannaförbundet om avlöningsförmåner för vissa arvodister.

Nämnas kan att TFU, som innehåller be- stämmelser om bl.a. arvodestjänster inom undervisningsområdet, saknar särskilda be- stämmelser om rätten för de med avtalet avsedda tjänstemännen att ha bisysslor. I bilaga 1 till ARV förekommer bl. a. en reg- lering av arvodet för vissa särskilt angivna arvodestjänster. Anställningsvillkor i övrigt för i denna bilaga uppräknade tjänster har i viss utsträckning fastställts av Kungl. Maj:t eller av myndighet och vissa av dessa be— stämmelser härrör från tiden före tjänste— mannarättsreformen. Beträffande de i bilaga 2 till ARV angivna arvodestjänsterna vid försvaret, avsedda för pensionerade office- rare och underofficerare, förekommer i bi— lagan inte annan reglering av allmänna an— ställningsvillkor än att beträffande vissa tjänster bestämmelser ges om uppsägnings- tid.

Särskilda bestämmelser om bisysslor finns i det av läkarförhandlingsdelegationen 16.10.1968 med Sveriges läkarförbund träf— fade kollektivavtalet om allmänna villkor för sjukhusläkare m. fl. Avtalet gäller vissa stat- liga läkare vid bl. a. fångvårdsanstalter, rätts- psykiatriska stationer, ungdomsvårdsskolor, statliga vårdanstalter för alkoholmissbruka— re samt universitet och högskolor. Enligt av- talet skall bestämmelserna i AST äga mot— svarande tillämpning med de tillägg och av-

51

vikelser som särskilt överenskommits. 8 & AST har i läkaravtalet ersatts med följande bestämmelser.

Överläkare, föreståndare och biträdande över— läkare vid karolinska sjukhuset, akademiska sjukhuset samt vanföreanstalten i Stockholm äger rätt att på sjukhuset utöva enskild verk- samhet på villkor som bestämmes av arbets- givaren. För biträdande överläkare gäller så- dan rätt för högst sex timmar i medeltal för vecka.

Tjänsteman som anges i första stycket äger även rätt att utöva enskild verksamhet på pri- vat sjukvårdsinrättning under i medeltal högst tio timmar för vecka förutsatt att verksamheten enligt arbetsgivarens bedömande ej verkar hind- rande för tjänstutövningen eller i övrigt träder sjukhusets intressen för nära.

Därutöver må tjänsteman utöva enskild verk- samhet eller eljest inneha bisyssla endast om arbetsgivaren medger det. Underläkare får dock ej utöva enskild läkarpraktik.

Enligt protokollsanteckning uttalade sta- tens representanter att man inte syftade till någon ändring under avtalstiden av dittills- varande praxis när det gällde omfattningen av och möjligheten till privatpraktik för de i bestämmelsen angivna läkarna.

För stora grupper av arvodesanställda tjänstemän gäller inte kollektivavtal. I vil- ken utsträckning myndigheter vid anställ- ning av arvodister, genom hänvisning i av- talet eller på annat sätt, försäkrar sig om be- fogenheter enligt 8 & AST eller eljest förbe- håller sig rätt att utöva kontroll över tjänste- mannens bisysslor kan inte anges. Det före- kommer dock att avtal träffas — förutom om arvodes storlek — därom att den arvodes- anställde skall åtnjuta (vissa) förmåner av anställningen enligt bestämmelserna i AST. Enbart därigenom tilläggs arbetsgivaren in— te befogenheter enligt 8 & AST.

För tjänsteman som anställs enligt s.k. normalkontrakt gäller vanligen enligt kon- traktet att han inte utan tillstånd av den myndighet vid vilken han är anställd får inneha annan anställning eller åtaga sig upp- drag mot ersättning. I SIDA:s formulär till anställningskontrakt för fältpersonal finns intagen en allmän föreskrift därom att den anställde inte utan SIDA:s medgivande un— der anställningstiden får inneha annan an-

52

ställning eller uppdrag eller utöva själv- ständig yrkesverksamhet.

4.4 Förening av tjänster

Bestämmelser om förening av tjänster med- delas enligt 38 å Sth av Kungl. Maj:t. Så.- dana bestämmelser finns för statstjänste— mäns del meddelade i 28 — 31 åå Stht. En— ligt 28 5 Stht får tjänsteman endast i de fall som anges i de båda nästföljande paragra- ferna inneha mer än en statligt reglerad tjänst; med sådan tjänst förstås enligt 3 & första stycket Stht statlig tjänst och sådan tjänst på vilken Kth är tillämplig och för vilken avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. De enligt 29 5 Stht tillåtna fallen är sådana där — bort— sett från innehav av två halvtidstjänster — samtidigt utövande av förenade tjänster inte ifrågakommer. Samtidigt med ordinarie, ex- tra ordinarie eller extra tjänst — eller under förutsättning som anges i 29 & Stht flera sådana tjänster eller med arvodestjänst — får tjänsteman inneha en eller flera arvodes— tjänster om han utan tjänstledighet kan ut- öva tjänsterna eller beviljas erforderlig tjänstledighet. Bestämmelser motsvarande dem iStht finns i 32 — 34 åå Ktht.

Stht:s bestämmelser gäller endast i den mån annat inte föreskrivs av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestäm— mer. Särbestämmelser har meddelats för vissa tjänstemannagrupper. såsom i t. ex. 3 -— 8 åå kungörelsen den 30 december 1965 (nr 931) med särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän inom universitets- och skol- väsendet.

4.5. Vissa regler i övrigt om offentlig tjänste- mans rätt att ha bisysslor

Som nämnts har i 3 % Sth angetts de äm- nen som är förbehållna den offentliga ar- betsgivarens bestämmanderätt; bestämmel- ser om bisysslor som avses i 13 % Sth hör dit. Det ligger i sakens natur att, utöver vad som följer av 3 & Sth, den inskränkningen i avtalsfriheten råder att parterna inte äger

SOU 1969: 6

sluta avtal om frågor varöver de på grund av tvingande bestämmelser inte kan förfoga. Sådana tvingande bestämmelser kan i viss utsträckning begränsa tjänstemäns rätt att ha bisysslor.

Uppenbarligen kan en tjänsteman inte ägna sig åt en bisyssla om dess utövande innefattar brottsligt förfarande. I första hand kan allmänt brott komma i betraktan- de. Oavsett om ämbetsansvarig genom brot- tet åsidosatt sin tjänsteplikt eller inte kan ämbetsstraff ådömas honom, nämligen av— sättning om han genom brottet visat sig uppenbarligen inte skickad inneha sin be- fattning eller suspension om han genom brottet i avsevärd mån skadat det anseende innehavaren av befattningen bör äga (20 kap. 8 & BrB). Bestämmelsen innebär att såväl olämplighetssynpunkten (mindre skick- lighet) som ovärdighetssynpunkten (mindre anseende) bör beaktas vid både avsättning och suspension.

Vissa förfaranden är straffbara i princip endast om de begås av ämbetsansvarig. Be- stämmelser härom ges i 20 kap. 1—4 åå BrB. Det är självklart att en tjänsteman inte får ha bisyssla om han därigenom gör sig skyldig till tagande av muta eller brott mot tystnadsplikt. Också bestämmelserna om tjänstefel i 20 kap. 4 & BrB och de därmed i sak överensstämmande reglerna om discip- linstraff i 19 % Sth och 18 % Ktht kan be- gränsa möjligheterna att ha bisyssla i något vidare mån än de utgör sanktioner mot över— trädelser av ett direkt förbud mot bisysslor.

Tjänstefelsbestämmelserna anger i endast begränsad mån vilka de sanktionerade ålig— gandena är; i huvudsak sägs vilka källorna är för bestämmandet av dessa. Också andra källor än de i bestämmelsen uttryckligen angivna torde kunna komma att åberopas. Något principiellt hinder möter inte mot att tjänstefelspåföljd utkrävs för tjänstemans uppträdande utom tjänsten. I anslutning till förslaget i 19 & Sth uttalade departements- chefen (prop. 1965 : 60 s. 181) bl. a.

Det bör understrykas, att den i statstjänste- mannalagen sålunda straffsanktionerade tjänste- plikten avser, förutom åligganden enligt för- fattning eller särskild föreskrift, även skyldig—

SOU 1969: 6

het att avhålla sig från sådana i mera allmän bemärkelse klandervärda beteenden som exem- pelvis att lämna medvetet oriktiga uppgifter i tjänsteutövningen eller att uppträda ohyfsat på arbetsplatsen. Även ett olämpligt uppträdande utom tjänsten kan ifrågakomma att bestraf- fas i disciplinär ordning. Av betydelse härvid- lag är vilka krav i fråga om allmän livsföring som bör ställas på tjänstemän inom skilda verk- samhetsområden och i olika tjänsteställning. Tydligt är att det medför särskilda förpliktelser för tjänstemännen, om instruktionen för verket- eller annan författning uttryckligen ålägger dem att utom tjänsten generellt eller vid visst tillfälle såsom t.ex. vid bärande av uniform uppträda så att de icke skadar tjänstens an- seende. Såsom framhållits i ett par remissvar torde emellertid även utan dylika föreskrifter kunna ifrågakomma att disciplinärt bestraffa klandervärt uppförande utom tjänsten.

Uttalandena föranledde ej erinran från riksdagen.

Rättsfallet Nytt Juridiskt Arkiv 1960 s. 186 gällde en domare, som av JO åtalades för det han dels biträtt en praktiserande jurist i dennes advokatverksamhet genom konsultationer och uppsättande av rätte— gångsskrifter, för vilket arbete domaren fick viss ersättning, dels biträtt två enskilda par— ter med författandet av ett betydande antal skrifter i rättegångar eller rättstvister. För domaren gällde det i arbetsordningen för rikets hovrätter meddelade förbudet att idka advokatverksamhet eller driva annan för- värvsverksamhet, som är av den omfattning att den kan antagas inverka menligt på ut— övandet av hans tjänst eller inlåta sig i så- dant ekonomiskt förehavande som måste an— ses oförenligt med en domares ställning. Högsta domstolen fann domaren ha över- trätt förbudet mot idkande av advokatverk- samhet genom biträdet åt juristen. HD ytt- rade vidare.

Genom det biträde (domaren) lämnat (de enskilda parterna) kan han visserligen icke anses ha idkat advokatverksamhet, men även i denna del ha (domarens) förfaranden med hänsyn till sin art och omfattning varit uppen- bart oförenliga med domartjänstens krav och ägnade att rubba förtroendet till rättsskip- ningen.

Genom vad sålunda förekommit har (doma— ren) av oförstånd åsidosatt vad honom ålegat enligt författning och tjänstens beskaffenhet samt förskyllt ansvar för tjänstefel.

53

Utredningens statistiska undersökningar, m. m.

5.1. Inledning

Utredningen har som förut framhållits an- sett det nödvändigt att som underlag för översynen av reglerna om statliga och vis- sa andra offentliga tjänstemäns bisysslor ha tillgång till en bild av bisyssleförhål- landena för dem. Av intresse har ansetts att få kartlagt framför allt omfattningen, vad gäller antal och tidsåtgång, av bisysslor i vid mening bland offentliga tjänstemän och bland vissa större grupper av sådana. Det har också ansetts önskvärt att i vissa hänseenden studera beskaffenheten av des- sa bisysslor. Vidare har utredningen ansett det betydelsefullt att få en bild av bisyssle- förhållandena i motsvarande hänseenden. bland privatanställda tjänstemän. De bety- dande strukturella olikheterna mellan tjäns- temän i offentlig och privat tjänst gör up- penbarligen jämförelser dem emellan vad beträffar bisyssleförhållanden vanskliga. Ut- redningen har ansett att det likväl är av intresse för regleringens utformning i vad mån bisysslebilden, framför allt ur kvanti- tativ synpunkt, är väsentligen olika på de båda sektorerna. I angivna syften har ut— redningen, som inledningsvis nämnts, låtit statistiska centralbyråns utredningsinstitut utföra statistiska urvalsundersökningar av bisyssleförhållandena bland offentliga och privata tjänstemän. Som ytterligare under- lag för ställningstagandena till behovet av reglering av rätten att ha bisysslor har ut—

54

redningen, som nämnts, under våren och sommaren 1968 intervjuat ett tjugotal verks- chefer och chefstjänstemän vid nio myndig- heter med sammanlagt över 80000 tjäns- temän anställda.

Som bilaga 1 till detta betänkande inta- ges en redogörelse för den statistiska un- dersökningen avseende förhållandena i no- vember 1967 för de offentliga tjänstemän- nen. Denna redogörelse kompletteras av ett sammandrag av den undersökning som 1926 års bisyssleutredning gjorde bland de i statlig tjänst anställda (bilaga 1, 1.9). En redogörelse för den statistiska undersök— ningen av de privatanställda tjänstemännens bisyssleförhållanden utgör bilaga 2. I bi- laga 3 till betänkandet redovisas tabeller från de båda nämnda undersökningarna. Hänvisningarna i det följande till tabeller avser de ibilaga 3 intagna tabellerna.

En sammanställning av vad intervjuer— na med cheferna gett intages som bilaga 4 till betänkandet.

Utredningen uppdrog, som förut nämnts, åt statistiska centralbyråns utredningsinsti- tut att under hösten 1967 göra en försöks- undersökning vid vissa myndigheter av till- ståndsärenden under åren närmast före tjänstemannarättsreformen. Försöksunder- sökningen, som redovisades i rapporter (stenciler 6.9.1967, 28.9.1967 och 13.10. 1967), klarlade att man inte kunde räkna med att mera omfattande sådana under- sökningar skulle ge erforderlig vägledning

SOU 1969: 6

för att bedöma om det behövs regler som begränsar offentliga tjänstemäns möjlighe- ter att åtaga sig bisysslor.

Beträffande redovisningen av de statis- tiska undersökningarna skall nämnas. Redo- görelsen i bilaga 1 för de statistiska under- sökningarna av de offentliga tjänstemän- nens bisysslor innehåller också definitioner på begrepp som använts i dem. Vidare gås tabellerna 1—16 i bilaga 3 igenom och i an- slutning därtill lämnas vissa kompletteran- de upplysningar om undersökningsresultat utanför dessa tabeller. I bilaga 2 redovi- sas på motsvarande sätt undersökningen av de privata tjänstemännens bisyssleförhål— landen och tabellerna 17—24 i bilaga 3 gås igenom.

Bilagorna 1 och 2 har i huvudsak refe- rerande karaktär. Undersökningsresultaten har där redovisats förhållandevis utförligt. Detta har ansetts motiverat redan med hän- syn till det betydande intresse som i den allmänna debatten ägnats och ägnas frå- gor om de offentliga tjänstemännens bi- syssleinnehav. Vissa bedömningar, nämligen dels mera allmänna sådana rörande tillför— litligheten i några avseenden av undersök- ningsresultaten, dels rörande bisysslevoly- men allmänt och i vissa grupper av offent— liga tjänstemän, har utredningen ansett lämpligen böra redovisas här.

5.2 Synpunkter på tillförlitligheten av de statistiska undersökningarna

Tillförlitligheten av resultaten har som nämnts mera allmänt berörts i de inledan- de avsnitten till bilagorna 1 och 2. Fel- källorna slumpfel, mätfel och bortfall har i vissa hänseenden närmare behandlats i de av utredningsinstitutet över undersökningar- na avgivna tekniska rapporterna 16.1.1969 (stenciler).

Om den inverkan på tillförlitligheten som framför allt bortfall och mätfel utövar kan uppenbarligen rätt delade meningar råda. Det är utredningens uppfattning att den valda undersökningsmetoden mot rimliga kostnader gett en avgjort mera rättvisande och nyanserad bild av framför allt de of-

SOU 1969: 6

fentliga tjänstemännens bisyssleförhållanden än den som skulle ha förmedlats av exem- pelvis undersökningar av självdeklarationer eller register över aktiebolag, ekonomiska föreningar, m.m. Utredningen anser att undersökningarna, och framför allt den av de offentliga tjänstemännen, ger i stort sett korrekta bilder av omfattningen och i viss mån också av beskaffenheten av bi- syssleförhållandena. På vissa punkter synes det emellertid finnas anledning att iakttaga särskild varsamhet vid tolkningen av un- dersökningsresultat. Utredningen vill dröja vid några sådana punkter.

Det måste till en början framhållas att undersökningarna inte syftat till att kartläg- ga vilka faktorer som påverkar bisysslevo- lymen, totalt eller i vissa grupper. Under- sökningarna ger alltså inte svar på sådana frågor som gäller vilka de tjänstemän är, t. ex. med avseende på ålder, kön, bostads- ort, speciell utbildning, etc., som efterfrågas av offentliga eller enskilda arbetsgivare el- ler uppdragsgivare för bisysslor och inte heller på frågor som angår i vilka tjänste- mannagrupper man efterfrågar bisysslor i större eller mindre omfattning eller bisyss- lor av olika typer. Emellertid berör frågan om det huvudsakliga motivet till innehavet av bisysslan i en tämligen begränsad ut- sträckning utbuds- och efterfrågeaspekterna (se beträffande de offentliga tjänstemännen bl.a. tabellerna 7, 9, 15 och 16).

Bisyssleförhållandena har behandlats för vissa tjänstemannagrupper. Dessa grupper har bestämts på ett ganska onyanserat sätt. Detta gäller i synnerhet för den privata si- dan. Det är självklart att ansenliga varia- tioner vad angår bisyssleförhållandena kan förekomma inom grupperna. Givetvis kan de individuella variationerna vara betydan— de och man måste vidare räkna med att variationer i bisysslebilden förekommer ef- ter variabler som alls inte använts i under- sökningarna eller där använts i liten ut- sträckning.

Undersökningarna har varit urvalsunder- sökningar vilket medför risker för urvals— fel orsakade av slumpen. Då det har be— dömts som angeläget att inom ramen för

55

undersökningen av de offentliga tjänste- männen få fram bilden för i huvudsak en del av de tjänstemannagrupper på vilka det skulle vara möjligt att, i mån av behov, an- bringa regler som begränsar bisyssleinne- havet har undersökningen inriktats främst på vissa sådana grupper. Det skulle alltså vara tekniskt i och för sig möjligt att kny- ta regler om bisysslevolymen till exempelvis tjänstemän inom vissa lönenivåer, vid vissa myndigheter eller med vissa specifika upp- gifter i tjänsten. Däremot skulle man tydli- gen knappast kunna stadga begränsningar exempelvis för män men inte för kvinnor eller för tjänstemän i städer men inte för dem på landsbygden. Intresset av att få belagda sådana antaganden som att bisyss- lor är vanligare bland män än bland kvin— nor och bland stadsbor än bland gles- bygdsinvånare har inte tillgodosetts.

Intervjupersonerna har blivit ombedda att ange antal bisysslor och den beräknade tidsåtgången i dessa. Att antalet bisysslor är i viss mån osäkert följer redan av på— pekanden om bortfall i bilagorna 1 och 2; glömskefaktorn och andra faktorer kan ha medverkat till en underskattning av an— talet bisysslor och timmar i bisysslor. Man bör enligt utredningens mening vidare räk- na med att det kan vara svårare på den privata sidan än på den offentliga för en intervjuperson att bedöma om göromål är bisyssla eller ingår i vad han är skyldig uträtta i själva huvudtjänsten. Uppgifter om tidsåtgång måste enligt utredningens mening också antagas vara behäftade med en Viss osäkerhet. Tidsåtgången är sanno- likt svår att ange mera noggrant när det gäller bisysslor, som inte utförs på bestäm- da tider och inte är knutna till viss ar- betsplats, framför allt om göromålen är kvalificerade.

Bisysslorna bland de offentliga tjänste- männen är huvudsakligen långvariga, dvs. de har varat eller de beräknas vara minst 6 månader. Detta förefaller naturligt i vissa typer, t. ex. allmänt medborgerliga förtroen- deuppdrag eller uppdrag som ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd. Mera överraskande får det anses vara att endast

56

några få procent av bisysslorna av typer- na 06—08 och 14, dvs. inte närmare spe- cificerade offentliga respektive enskilda uppdrag och anställningar är kortvariga. Man måste enligt utredningens mening räk- na med att glömskefaktorn kan ha haft särskilt stor inverkan beträffande kortvari- ga bisysslor.

Uppgifter om den utsträckning i vilken enligt intervjupersonema för bisysslorna krävs samma kunskaper och färdigheter som i huvudtjänsten har framtagits. För- delningen av bisysslor på denna variabel till- låter inte någon slutsats om den utsträck- ning i vilken tjänstemän i bisysslor fak- tiskt utför arbetsuppgifter av samma slag som i huvudtjänster.

Ytterligare visar vissa tabeller (tabeller- na 5 och 6) i vilken utsträckning det i bi- sysslor förekommer beröring mellan bisyss- la och huvudtjänst (angående definition av beröringen hänvisas till bilaga 1, 1.4.3). Det är enligt utredningens mening sanno- likt att bisysslor, som kan medföra fara för att förtroendet till ovälden i tjänstutöv- ningen rubbas, förekommer i betydligt stör- re utsträckning bland beröringsfallen än bland övriga. Beröringsfrekvensen ger dock inte något mått på den utsträckning i vilken bisysslor som medför sådan fara förekom— mer bland de offentliga tjänstemännen. Ut- redningsinstitutet har upplyst att bland be- röringsfallen finns inte så få där beröring- en uppenbarligen inte leder till sådan fara, som t.ex. när lärare i bisyssla som skol— bibliotekarie har kontakt med samma ele- ver som dem han undervisar i huvudtjäns- ten, eller när facklig förtroendeman i sin bisyssla möter arbetskamrater. Under granskningsarbetet har man emellertid en- ligt institutet också funnit en del exempel på bisysslor som enligt dess bedömande innefattar sådana faror.

De offentliga tjänstemännen har vidare tillfrågats om den huvudsakliga anledning— en till att de har bisysslan. Endast ett motiv för varje bisyssla har behandlats i tabeller— na (se tabellerna 5—9, 15 och 16). Det är givet att i en hel del fall olika anled- ningar har samverkat till bisyssleinnehavet.

SOU 1969 : 6

Och det är självklart att det i flera fall stäl- ler sig svårt för en tjänsteman att i ef- terhand ange det huvudsakliga motivet till åtagandet. Vidare får det enligt utredning- ens mening hållas för visst att det ibland har varit svårt för offentlig tjänsteman att avgöra om han har ägt vägra åtaga sig viss bisyssla eller inte. Gränsen mellan framför allt motivet åliggande i tjänsten och motivet önskemål eller begäran av ar- betsgivaren får därför anses vara i viss mån oskarp.

I särskilt hög utsträckning beroende av de intervjuade offentliga tjänstemännens egna värderingar är svaret på frågan om bisysslan medför nytta för arbetsgivaren i huvudtjänsten. Utredningen anser att man bör räkna med att tjänstemännen kan ha något överskattat fördelarna för arbetsgi- varna av bisyssleinnehaven.

5.3 Utvärdering av de statistiska under- sökningarna

De statistiska undersökningarna ger vid handen att bisyssleväsendet är mera ut- brett och omfattande på den offentliga sek- torn än på den privata. Bland de offent— liga tjänstemän varom här är fråga före— kommer bisysslehavare oftare än bland de privata (se tabellerna 1—3 och 17) och bland de förra är antalet bisysslor och timmar i bisysslor per tjänsteman och bi- sysslehavare högre än bland de senare (se tabell 10 och uppställningen i bilaga 2, 2.4.4). Den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla är högre för tjänstemän på den offentliga sektorn än för tjänstemän på den privata (se bl. a. tabell 21). Skillna- derna får anses vara rätt betydande.

Emellertid bör närmare granskas vari skillnaderna består.

Bisysslor av enskild karaktär synes före— komma i ungefär samma relativa utsträck- ning på den offentliga som den enskilda sektorn; utredningen har i bilaga 1, 1.4.3, definierat begreppen bisysslor av offentlig karaktär och av enskild karaktär och be- greppen används här enligt denna defini- tion. Om man nämligen fördelar alla de

SOU 1969: 6

enskilda bisysslor som förekommer inom respektive population på alla tjänstemän där blir antalet sådana bisysslor per of- fentlig tjänsteman 0,25 och per privat tjäns— teman 0,24. Att märka är att de talrika uppdragen i fackliga, politiska, religiösa och andra ideella föreningar på båda sek- torerna utgör i stort sett lika stora delar av de enskilda bisysslorna där, vilket också synes vara fallet med de betydligt mindre vanliga men särskilt tidskrävande bisysslor- na av typen egen ekonomiskt inriktad verk- samhet; se bilaga 2, 2.4.3. Den genom- snittliga tidsåtgången per bisyssla i enskilda bisysslor är i huvudsak ungefär lika stor på båda sektorerna.

Bisysslor av offentlig natur förekommer i en avsevärt högre relativ utsträckning bland offentliga än bland privata tjänste- män. Fördelar man de offentliga bisySS- lorna inom respektive sektor på tjänste- männen där blir resultatet att på varje of- fentlig tjänsteman går 0,25 offentliga bi- sysslor och på varje privatanställd endast 0,08 sådana. Det är att märka att ungefär 1/5 av alla offentliga bisysslor på den of- fentliga sektorn är av typen allmänt med- borgerliga förtroendeuppdrag, medan des- sa utgör omkring 2/3 av alla offentliga bi- sysslor på den enskilda. Bortser man från denna typ av bisysslor blir olikheten mel- lan grupperna privata tjänstemän och of- fentliga tjänstemän i fråga om frekvensen av offentliga bisysslor mycket stor.

Enligt utredningens mening är det tydligt att skillnaden mellan de båda grupperna privata och offentliga tjänstemän i fråga om omfattningen av bisyssleinnehavet vä- sentligen består däri att offentliga bisyss- lor är förhållandevis mycket vanligare på den offentliga sektorn än på den privata. Som följer av vad förut (5.2) nämnts till- låter inte undersökningarna några säkra slutsatser därom att detta förhållande bör tillskrivas exempelvis att offentliga arbets- givare främst efterfrågar offentliga tjänste- män för bisysslor, att privata tjänstemän inte har samma intresse som offentliga tjänstemän av att komma i fråga till of- fentliga bisysslor eller att privatanställda

57

blir utslagna av offentliga tjänstemän i konkurrensen om offentliga bisysslor.

Granskar man så bisysslornas omfatt— ning och beskaffenhet i vissa grupper av offentliga tjänstemän kan rent allmänt pe- kas på att rätt betydande skillnader mel- lan flera av de framtagna grupperna före- ligger. Påfallande är de stora andelarna a_v tjänstemän med en eller flera bisysslor i grupper av tjänstemän med högre löne- ställning jämfört med förhållandena i de lägre löneskikten (se tabell 1-3; angåen- de avgränsningen av skikten, se bilaga 1, 1.4.2). Särskilt stora andelar bisysslehava- re förekommer också i grupper av tjänste- män med högre utbildning, jämfört med motsvarande andelar i grupper utan sådan utbildning. Därvidlag är att märka att tjäns- temän med den högre utbildningen i stör- re utsträckning än tjänstemän utan denna hör hemma i högre löneskikt (se bilaga 1, 1.6) och att de, vad gäller förhållandena inom skikt, kan antagas som regel ligga på genomsnittligt sett högre lönenivå än de andra.

De höga frekvenserna bisysslehavare i vissa grupper innebär inte att belastningen per bisysslehavare, genomsnittligt sett, är avsevärt högre i grupper med hög frekvens än i grupper med låg frekvens. Detta ty- der talen i tabell 10 på. Vid värderingen av talen där måste emellertid beaktas att, enligt vad undersökningen ger vid handen, i skikten 1 och 4 förekommer praktiskt ta- get alla de deltidsanställda och deras bi- sysslevolym måste givetvis värderas efter andra grunder än de heltidsanställdas. Det kan här nämnas att de deltidsanställda ut- gör inte fullt 1/10 av alla tjänstemän i skik- ten 1 och 4. De synes knappast förekom- ma i skikt 3. De förekommer mycket spar- samt i övriga skikt; se vidare bilaga 1, 1.6. Enligt undersökningen av de offentliga tjänstemännen faller på de deltidsanställda, som utgör 8,4 % av alla offentliga tjäns- temän i undersökningspopulationen, 15,6 % av all den tid som offentliga tjänstemän använder i bisysslor (tabell 9). Hälften av de deltidsanställdas tid i bisysslor åtgår för enskilda bisysslor av typerna 14 och 15,

58

dvs. inte närmare specificerade enskilda uppdrag och anställningar samt egen eko- nomiskt inriktad verksamhet (se tabell 11). Den genomsnittliga tidsåtgången i bisyss- lor per deltidsanställd bisysslehavare är inte mindre än 54 timmar. Den är ungefär dubbelt så hög som motsvarande genom- snitt för alla bisysslehavare i t. ex. skikten 1 eller 4. Bortser man från förhållandena i skikt 5 har man anledning antaga att skillnaderna i fråga om genomsnittlig tids- åtgång i bisysslor per heltidsanställd bi- sysslehavare i de olika skikten är något mindre än vad talen i tabell 10, som in- begriper de deltidsanställda, utvisar.

Inom de framtagna tjänstemannagrupper där bisysslor är särskilt vanliga är bisyss- lor av offentlig karaktär betydligt fler än bisysslor av enskild karaktär. Detta fram- går av tabell 11; jämför Också tabellerna 13 och 14. De offentliga bisysslorna utgör särskilt stor del av alla bisysslor i löne- skikt 3 och bland de högst avlönade (dvs. tjänstemän i lönegrader C 3 och högre) samt bland präster och domare. Bland de of- fentliga bisysslorna intager i dessa grup- per bisysslor av typ 05 (uppdrag som ordfö- rande, ledamot m.m. i statlig eller kom- munal kommitté, nämnd, styrelse etc., se bilaga 1, 1.4.3) en särställning såtillvida som de i några av dessa grupper, såsom för de högst avlönade, synes vara domineran- de och i åtskilliga andra vanligare än bi- sysslor av någon annan typ.

Den alldeles övervägande delen av de bisysslor, som enligt de offentliga tjänste- männen innehas främst på grund av tjäns- teåliggande eller på grund av önskemål el- ler begäran av myndighet som ansetts vara arbetsgivare (se bilaga 1, 1.4.3), är av of- fentlig natur (se tabell 7). Sammanställer man tal i tabellerna 9 och 11 beträffande i nästföregående stycke åsyftade grupper kom- mer för dessa grupper fram som regel järn- förelsevis höga andelar för bisysslor som innehas på grund av dessa båda huvudan- ledningar. Så t.ex. uppges de beträffande ungefär 2/3 av de högst avlönade tjänste- männens bisysslor. För tjänstemän i skik— ten 3 och 5 samt bland präster rör sig mot-

SOU 1969: 6

svarande andel omkring hälften eller sna- rast mer.

Enskilda bisysslor av typerna 14 och framför allt 15 är genomsnittligt särskilt tidskrävande. De utgör jämförelsevis stora delar av alla bisysslor bland tjänstemän i löneskikt 1 och i andra grupper som är sammansatta av förhållandevis många tjäns- temän på denna lönenivå, liksom också bland t.ex. universitetens tjänstemän (jäm- för tabellerna 9 och 11; enligt råtabel- lerna är inemot 1/5 av universitetens tjäns- temän deltidsanställda). Bisysslor av dessa typer dominerar dock inte bisysslebilden inom sådana grupper. Beaktar man att en- ligt undersökningen ganska stora delar av nu åsyftade tjänstemannagrupper består av deltidsanställda och att i sådana grupper som i särskilt stor utsträckning består av tjänstemän i löneskikt 1 bisysslehavarfre- kvensen som regel är låg, bör man enligt utredningens mening kunna räkna med att heltidsanställda tjänstemän med särskilt stor bisysslevolym är förhållandevis sparsamt. förekommande i sådana grupper.

SOU 1969: 6

Utredningens allmänna överväganden och förslag

6.1. Inledning

De offentliga tjänstemän, som omfattas av utredningens uppdrag, är i första hand de, på vilkas anställningar Sth är tillämplig. Vidare har till dem, vilkas bisysslor är fö- remål för utredningens översyn, räknats de tjänstemän, som är anställda hos kommun och därmed enligt Kth likställd arbets— givare och för vilka Ktht — däribland 16 å — är tillämplig.

Utredningen har att se över bestämmel— serna för angivna tjänstemän om rätt att ha bisyssla.

I dagligt tal menar man med bisyssla ofta en näringsverksamhet, en anställning eller ett ersättningsgivande uppdrag vid si- dan av en tjänst. Med bisyssla i vidaste bemärkelse skulle man kunna förstå, som förut nämnts, varje sysselsättning vid sidan av den anställning, som får anses vara tjänstemannens huvudtjänst. Med denna ut- gångspunkt har utredningen i kap. 4 gett en översikt över bestämmelser om bisyss- lor och inom den vida ramen har utred- ningen gjort sina överväganden. Föremål för utredningens arbete är regleringen ur olika synpunkter av rätten för angivna tjäns- temän att ha bisyssla. Det innebär bl.a. att fråga samtidigt är om vilka sysselsätt- ningar inom den antydda ramen som i olika avseenden bör regleras.

60

6.2. Vissa allmänna frågeställningar

Som framgått av den tidigare redogörel- sen innebar tjänstemannarättsreformen änd- ringar i frågan om de offentliga tjänstemän- nens rätt att ha bisysslor. Ett område öpp- nades för avtalsfrihet genom det grundläg- gande stadgandet i 3 5 Sth. Enligt detta skall endast de bisysslor som avses med 13 5 Sth vara underkastade reglering i of- fentligrättslig ordning; därutöver är undan- tagna från avtalsområdet dels sådana bi- sysslor, som enligt vad i 4.5 nämnts är straffbara såsom allmänt brott eller äm- betsbrott (tjänstefel), dels sådana som är reglerade i lag. I samband med tjänsteman- narättsreformen träffades, med verkan för huvuddelen av de här aktuella offentliga tjänstemännen, kollektivavtal som i fråga om tjänstemännens rätt att ha bisysslor inte stadgar annan begränsning än den som följer av arbetsgivarens i avtalet angiv- na rätt att rikta förfrågningar och meddela förbud. Denna rätt har gjorts beroende inte av bisysslornas omfattning i och för sig utan av tjänstemännens sätt att sköta tjäns- ten. För vissa smärre grupper av tjänste- män har dock, som förut (4.3.2) angetts, i avtal införts särskilda begränsningar i fråga om rätten att ha vissa bisysslor. För vissa andra tjänstemän saknas särskilda avtals— regler om rätten för arbetsgivaren att vid—

SOU 1969: 6

taga åtgärder. Ytterligare gäller för tjäns- temän vid vissa myndigheter eller med vissa uppgifter i offentligrättslig ordning meddelade specialregler om bisysslor. Så— dana specialregler träffar som regel bi— sysslor som avses i 13 ä 5th men undan- tagsvis också andra fall av bisyssleinne- hav. Vanligen kan enligt sådana regler myndighet ge tillstånd till innehav av bi- syssla, som avses med regeln; att tillstånd inte kan ges till bisyssla som avses med 13 5 Sth följer av denna bestämmelse. Uppdraget att se över de offentligrättsli- ga bestämmelserna om rätten att ha bi- sysslor innebär att utredningen skall taga ställning till frågan om en reglering bör ske av de offentliga tjänstemännens rätt att bl. a. ur kvantitativ synpunkt åtaga sig eller utöva bisysslor. Vidare får övervägas om en eventuell reglering bör göras gene- rell eller om den bör vara partiell, dvs. av— se ett mera begränsat antal bisysslor eller vissa grupper av tjänstemän. Fråga är ock- så om en sådan reglering bör ske i avtal eller som tidigare på offentligrättslig grund. Förbuden i 13 5 första punkten Sth och 16 & Ktht mot att ha bisysslor som kan rubba förtroendet till tjänstemannens oväld i tjänstutövningen uttrycker, som förut (4.2.1) nämnts, en grundsats i den offent- liga tjänstemannarätten. Av den tidigare re- dogörelsen framgår att motiven till dessa bestämmelser är knappa och att domstols— praxis är ganska sparsam. Såsom förhål— landena nu är finns viss anledning till tvekan om arten av de sysselsättningar vid sidan av göromålen i tjänsten som avses med bestämmelserna och vilka de omstän- digheter kan vara som medför fara för bristande förtroende till ovälden i tjänst- utövningen. I direktiven pekas också på att förhållandet är oklart mellan å ena si— dan bisysslor, som avses i dessa bestäm- melser, och å andra sidan sådana som utan att direkt rubba förtroendet för tjänste- mannens oväld i tjänstutövningen kan ska- da annan tjänstemans eller myndighetens anseende, och vidare mellan förstnämnda bisysslor och sådana som innebär att tjäns-

temannen konkurrerar med myndigheten.

SOU 1969: 6

Enligt nuvarande bestämmelser ankom- mer det i stor utsträckning på tjänsteman- nen själv att helt på eget ansvar avgöra om bisyssla är sådan att han får åtaga sig eller utöva den. Detta förhållande kan in- nefatta ansenliga olägenheter såväl för tjäns- temannen själv som för det allmänna.

Det sägs i direktiven att föreskrifterna om rätt att inneha eller utöva bisysslor är i viss mån oenhetliga och att sakligt sett omo- tiverade skillnader kan föreligga mellan oli- ka personalgruppers rätt härvidlag. Enligt utredningens mening förhåller det sig så; här kan hänvisas till översikten över spe- cialregler (4.3.1). Skillnaderna bör så långt möjligt utjämnas.

Vidare kan framhållas de gränsdragnings- svårigheter som uppkommer genom att lik— artade frågor regleras än offentligrättsligt, än i avtal.

De här antydda spörsmålen kan tänkas bli lösta efter olika linjer. En möjlighet är att man återgår till ett system med till- ståndsprövning. Det kan innebära att tjäns- temännen åläggs att söka tillstånd för att få inneha olika slag av bisysslor, even- tuellt typiskt eller faktiskt mera jävsbeto— nade eller tidskrävande sådana. En annan möjlighet är att det ges föreskrifter om skyldighet för tjänstemän att till myndig- het anmäla bisysslor som de innehar eller vill åtaga sig. En sådan skyldighet torde få kombineras med rätt för myndigheten att inskrida med förbud mot bisyssla. En ytterligare möjlighet är att myndighet ges befogenhet att avfordra tjänstemän uppgif- ter om de bisysslor tjänstemännen har och att förbjuda tjänstemännen att ha bisyss- lor varom myndigheten fått kännedom.

Mera allmänt sett kan lösningar sådana som de nyss berörda vara aktuella om det anses önskvärt att uppnå en tämligen hård kontroll över eller styrning av tjänstemän- nens bisysslor. Dessa lösningar torde kun- na utnyttjas i princip oberoende av om rätten att ha bisysslor grundas på offent— ligrättsliga bestämmelser, på avtal eller på en kombination härav.

Det kan övervägas att inrätta ett organ med beslutande eller rådgivande funktio—

61

ner i fråga om bisysslor som är föremål för reglering. Genom samråd eller sam- verkan mellan myndigheter som i sin verk- samhet berörs av tjänstemans bisysslor och genom andra åtgärder av administrativ el- ler organisatorisk karaktär kan vidare en begränsad styrning av bisyssleväsendet nås.

Givetvis kan flera av här endast vagt antydda lösningar kombineras med var- andra. Vilka lösningar som bör väljas sy- nes bli beroende av hur starkt man bedö- mer behovet vara av ingripanden och, självfallet, av de verkningar olika lösning— ar kan antagas medföra. I de närmast föl- jande avsnitten vill utredningen översikt- ligt redovisa sina principiella ställningsta- ganden till frågor om rätten för de ak- tuella offentliga tjänstemännen att ha bi- sysslor. Vissa förslag motiveras mera ut— förligt i kap. 7.

6.3 Behovet av särskilda kvantitetsregle- rande bestämmelser och system med till- ståndsprövning, anmälningsskyldighet och uppgiftsskyla'ighet

Huvuddelen av de offentliga tjänstemän- nen har, som förut angetts, frihet att ha bisysslor utan att omfattningen av bisyss- lorna på förhand kontrolleras av myndig- het. De statistiska undersökningarna ger in- te vid handen att, vad beträffar förhål- landena för granskade grupper, ett miss- bruk av friheten förekommer. Även om alltså undersökningsresultaten på det hela taget talar mot att kvantitetsbegränsan- de regler införs, får dock dessa resultat anses tyda på att man för framför allt tjänstemän i högre löneställning bör över- väga åtgärder som kan leda till viss minsk- ning av bisysslevolymen. Den minskning, som kan bedömas erforderlig, bör enligt utredningens mening nås på andra vägar än genom att man i författning eller avtal inför bestämmelser som begränsar bisyss- levolymen. Sådana bestämmelser torde, så- som skall utvecklas, i och för sig ha vis- sa nackdelar och de ger föga utrymme åt hänsynstagande till de fördelar för det all-

62

männa som kan vara förenade med bi- syssleinnehav.

Det har emellertid tidigare (6.2) fram- hållits att system med tillståndsprövning, anmälningsskyldighet eller uppgiftsskyldig- het på myndighets begäran kan vara ak- tuella närmast om en mera ingående kon- troll över bisyssleväsendet bedöms erfor- derlig. De statistiska undersökningarna ger givetvis inte någon möjlighet att uttala att ett missbruk av friheten inte kan kom- ma att äga rum. Verkningarna av nämnda tre system bör också med hänsyn härtill något närmare beröras.

Till en början kan framhållas, att de befogenheter som arbetsgivaren har enligt 8 % AST enligt utredningens uppfattning är lämpliga medel att undanröja verkningar av missbruk av friheten att utöva bisyss- lor. Utredningen ger i det följande (7.5) synpunkter på hur dessa befogenheter bör användas. 8 & AST hindrar dock inte att det av bisyssleinnehav uppstår för tjänsten skadliga verkningar i vidare mån än att åtskilliga tjänstemän kan förutsättas vilja undvika att arbetsgivaren riktar en förfrå- gan eller meddelar ett åläggande. De tre nyss berörda förfarandena kan därför ha betydelse dels som medel att undvika att sådana befogenheter som avses i 8 % AST behöver utnyttjas, dels som medel att taga tillvara effektiviteten i mera allmän be- märkelse. Verkan i sistnämnda hänseende synes dock vara rätt begränsad. Tjänste- mans effektivitet behöver alls inte ha nå- got samband med om han på sin fritid äg- nar sig åt bisysslor eller inte.

Såväl ett system med tillståndstvång som ett med anmälningSskyldighet, kombinerat med förbudsbefogenheter för myndigheten, innebär att tjänstemännen skall taga initia- tiv till att prövning sker. För att bestäm- melser om tillstånd eller anmälningsskyl- dighet skall verka effektivt måste tjänste- männen ha dem aktuella. Reglerna får inte vara komplicerade.

Ett system som innebär att alla tjänste- män åläggs söka tillstånd eller anmäla bi- sysslor i mera vid bemärkelse måste na- turligen medföra ett vidlyftigt administra-

SOU 1969: 6

tivt arbete. Den statistiska undersökningen bland de offentliga tjänstemännen ger vid handen att flera hundratusen bisysslor och åtskilliga uppgifter om varje bisyssla och bisyssleinnehavare årligen måste registre— ras och granskas. Detta arbete kan i en del fall beräknas medföra att myndigheter behöver tillföras personalförstärkningar. Om arbetet med tillstånds- eller anmäl- ningsärendena förläggs till de enskilda myn- digheterna riskerar man sakligt mindre väl- motiverade ojämnheter i bedömningarna (jämför vad JO anfört i ämbetsberättelsen år 1964 s. 488 om praxis i tillståndsären— dena). Ojämnheterna skulle å andra sidan kunna i viss mån undvikas om handlägg— ningen av dessa ärenden anförtros en enda myndighet. Emellertid kan denna inte rim- ligen förutsättas ha erforderlig kännedom om de vid de olika myndigheterna skiftan- de förhållanden som får betydelse vid be- dömningen. Om kravet på enhetlighet skall på ett tillfredsställande sätt kunna tillgodo— ses får åtskilliga av ärendena avgöras i samverkan mellan tjänstemannens huvud- arbetsgivare och en myndighet, som har överblick över praxis i bisysslefrågor.

Enligt den bild av de offentliga tjänste- männens bisysslor som den statistiska un- dersökningen ger utgör bland de högre av- lönade bisysslor av offentlig natur den som regel största delen av alla bisysslorna. För dessa bisysslor åtgår likaså som regel största delen av all den tid som av sådana tjänste- män ägnas åt bisysslor. Dessa offentliga bi- sysslor är till alldeles övervägande del av andra typer än allmänt medborgerliga för- troendeuppdrag och lärares bisysslor vid läroanstalt där läraren är tjänstgöringsskyl- dig (typerna 01 och 04 i undersökningen; se bilaga 1, 1.4.3). Det är uppenbart att, när det gäller bisysslor av offentlig natur, det i och för sig är till gagn för det allmänna att de utförs; i förbigående kan påpekas att nytta för det allmänna givetvis kan fö- religga i en hel del av de fall då tjänstemän utför bisysslor åt enskilda. Man vågar en- ligt utredningen räkna med att de i grup— per av högre avlönade tjänstemän förekom- mande bisysslorna av offentlig natur rätt

SOU 1969: 6

ofta är av den beskaffenheten att de mås- te utföras av tjänstemän med speciell kom— petens eller erfarenhet. Det ligger emeller- tid i sakens natur att tillstånds- eller an- mälningssystem lätt kan leda till att hu- vudarbetsgivarens mera begränsade intres- sen får alltför stort spelrum. Och i och för sig är den situationen föga tilltalan- de att en offentlig myndighet förbjuder tjänsteman att utöva bisyssla, som annan myndighet begärt att tjänstemannen skall åtaga sig. Om en tjänsteman bör tagas i anspråk för offentlig bisyssla eller inte bör enligt utredningens mening inte avgöras med hänsyn huvudsakligen till om bisyss- lan kan medföra olägenhet för den myn- dighet som är huvudarbetsgivaren. Frågan bör bedömas ur den vidare aspekten om bisyssleinnehavet är till fördel för det all- männa. Detta kan enligt utredningens åsikt få leda till att huvudarbetsgivaren ibland bör få tåla vissa olägenheter av ett bi- syssleinnehav. Det är alltså önskvärt att avvägningar av fördelar och nackdelar ur allmän synpunkt av sådana bisyssleinnehav kommer till stånd och till denna fråga återkommer utredningen (7.6).

Skyldighet att söka tillstånd eller att gö- ra anmälan kan begränsas till att avse ett mindre antal typer av bisysslor, exem— pelvis sådana som enligt den statistiska un— dersökningen är förhållandevis särskilt tids- krävande. Den administrativa belastningen minskar givetvis. Kravet på enhetlighet i bedömningarna torde inte heller i detta fall kunna tillgodoses på annat sätt än genom att en från huvudarbetsgivaren fristående myndighet bereds inflytande på bedömning- en av tillåtligheten. Enligt utredningens me— ning bör sådana lösningar emellertid avvi— sas eftersom de inte är effektiva. Bland typiskt mera tidskrävande bisysslor kan fö- rekomma åtskilliga som är ganska enkla och föga omfattande. Likaså kan det inom generellt mindre arbetskrävande typer före- komma en hel del bisysslor av ansenlig omfattning. Sådana begränsade system som här avses hindrar alltså inte att tjänstemän har bisysslor av ansenlig omfattning, näm- ligen av sådana typer som inte faller inom

63

regleringens ram. Om offentliga bisysslor inte omfattas av ett tillstånds- eller an- mälningssystem påverkas bisysslevolymen i rätt begränsad utsträckning; det kan erin- ras om att enligt den statistiska undersök- ningen ungefär hälften av alla bisysslor är av offentlig natur. Effekten av systemet blir för övrigt särskilt liten i de grupper av tjänstemän där bisyssleväsendet har sär- skilt stor omfattning. Tager man å andra sidan med aktuella typer av offentliga bi- sysslor försvåras den nyss berörda avväg- ningen.

Ett tillstånds- eller anmälningssystem kan vidare konstrueras så att tjänsteman är skyldig söka tillstånd, alternativt anmäla sina bisysslor, så snart bisysslorna beräk- nas taga viss minsta tid per månad eller annan tidsenhet i anspråk. Den administra- tiva belastningen kan härigenom bli ganska liten. Emellertid kan man enligt utredning- ens mening inte bortse från faran för att en bestämd tidsgräns i praktiken blir tolkad så att bisyssleinnehav under den angivna ni- vån under alla förhållanden är tillåtlig och att motsatsen är fallet vid bisyssleinne- hav över denna nivå. Sådana konsekven— ser är givetvis olämpliga ur såväl tjänste- männens som myndigheternas synpunkter. Det kan också framhållas att olika tjäns- ter och verksamhetsgrenar ställer rätt olika krav på personalen. Rimligtvis borde där- av följa att gränserna fick variera med hän- syn till de skiftande kraven. Sker det mås— te gränserna ständigt ses över om regle- ringen på ett tillfredsställande sätt skall kunna fylla de tid efter annan skiftande kraven inom olika offentliga verksamhets- områden. Därtill kommer att tidsgränser som varierar kan utgöra källa till missnöje bland grupper av tjänstemän för vilka en särskilt låg gräns anses böra ifrågakomma. Inte heller inom ramen för ett tillstånds- eller anmälningssystem knutet till bestäm- da tidsgränser synes erforderligt utrymme kunna ges åt en avvägning av nyttosyn- punkter enligt vad förut berörts.

Förut (6.2) har nämnts att man kan reg- lera bl.a. omfattningen av bisysslor ge- nom att myndighet ges befogenhet att av-

64

kräva tjänstemän uppgift om deras bisyssle- innehav och att, i de fall detta bedöms allt- för omfattande eller eljest olämpligt, att förbjuda tjänstemännen att inneha eller ut— öva bisyssla. Påpekas må att om ett så- dant system avser alla tjänstemän och bi- sysslor i vid bemärkelse torde detta kräva administrativa insatser av betydande stor- leksordning. Begränsas förfrågningarna till ett fåtal typer av bisysslor uppstår i stort sett samma olägenheter som vid motsva- rande begränsningar av förut nämnda båda system. Gör man ett urval på tjänstemanna- planet brister systemet likaså i effektivi- tet, men framför allt kan förfarandet ska- pa särskild ovilja bland tjänstemän, som i större utsträckning än andra utsätts för för- frågningar.

Utredningen anser att betydande nack- delar måste antagas uppstå om man med bestämmelser om tillståndsprövning, an— mälningsskyldighet eller uppgiftsskyldighet på myndighets begäran reglerar bisysslevo- lymen för större grupper av offentliga tjänstemän eller för offentliga tjänstemän överhuvud. Sammanfattningsvis är de hu- vudsakliga nackdelarna följande. Det är i och för sig föga tilltalande att efterforska vad tjänsteman gör på sin fritid. En full- ständig reglering för alla tjänstemän av bi— sysslor i vid bemärkelse kräver redan vid en i och för sig måttlig bisysslevolym ad— ministrativa arbetsinsatser som beräknas iri— te stå i rimlig proportion till fördelarna för det allmänna med regleringen. Partiella reg- leringar torde inte bli effektiva ur de syn- punkter som motiverar deras tillskapandte. Vid såväl fullständiga som partiella regle- ringar är det svårt att tillfredsställande be- akta att framför allt bisysslor av offentlig natur kan vara till övervägande gagn för det allmänna, även om genom deras [lit- övande uppstår vissa olägenheter för hur- vudarbetsgivaren. Att såväl fullständiga sorm partiella regleringar ur tjänstemännens sym- punkt innebär avsevärda olägenheter behiö— ver inte utvecklas. Också hänsynen till dem talar sålunda emot sådana regleringar.

Det kan här tilläggas att erfarenheterna från det före 1.1.1966 gällande generellla

SOU 19692: 6

tillståndskravet måste anses ogynnsamma, såsom JO framhållit i sin skrivelse 3.7.1963 (ämbetsberättelsen år 1964 s. 479—490). Flera av de kritiska synpunkter JO där framfört mot ett sådant system vinner stöd av vad som kommit fram vid utredningens statistiska undersökning.

Som redan nämnts och som skall ut- vecklas närmare (7.5) innefattar befogen- heterna enligt 8 & AST tillfredsställande möjligheter att undanröja faktiska miss- bruk av friheten att ha bisysslor. Genom samverkan mellan berörda myndigheter bör den begränsning av innehav av offentliga bisysslor kunna nås. som nyttan för det allmänna kräver. Det kan också nämnas att bisysslornas omfattning i någon ut- sträckning kan minskas genom organisato- riska åtgärder, t. ex. omvandling av bisyss- lor till fastare anställningar. Huruvida så- dana åtgärder bör vidtagas måste givet- vis bedömas främst ur andra och vidare synpunkter än dem som angår bisysslefrå- gan. Utredningen avstår därför från att närmare gå in på dessa åtgärder. Utred- ningen anser att det redan nu föreligger i och för sig tillfredsställande medel att un— danröja sådana risker för den offentliga tjänstens behöriga fullgörande som kan va- ra förenade med ett omfattande bisyssle- innehav.

Utredningen vill med åberopande av det anförda avvisa system med tillståndspröv- ning, anmälningsskyldighet eller uppgifts- skyldighet jämte förbudsrätt för reglering av bisyssleinnehav ur kvantitativ synpunkt för de offentliga tjänstemännen eller större grupper av dessa tjänstemän.

Det kan tilläggas att de nackdelar, som enligt det förut sagda angetts vara förenade med de tre nämnda systemen, inte före- faller vara framträdande om de i någon utsträckning utnyttjas för reglering av för- hållandena för tämligen små grupper av tjänstemän, t. ex. sådana vilkas anställnings- eller arbetsvillkor är av mera speciell na- tur. En sådan reglering ur kvantitativ syn- punkt förekommer för tjänstemän som om- fattas av kollektivavtalet 16.10.1968 för vissa statliga läkare och också för kon-

SOU 1969: 6

traktsanställda. Utredningen har inte fun- nit anledning ifrågasätta det sakligt befo— gade i förekommande särskilda regleringar av kvantitetsaspekten för dessa grupper. Det har emellertid inte synts föreligga an- ledning föreslå att sådan reglering skall införas också för andra smärre grupper av offentliga tjänstemän.

6.4 Olägenheter vid uppdelning av rätten att ha bisysslor på områden för avtalsfri- het och avtalsförbud

Enligt direktiven skall offentligrättslig reg— lering förekomma i vart fall av sådana bisysslor som med hänsyn till sin art kan äventyra förtroendet för tjänstemännens och därmed också för myndigheternas objekti- vitet och opartiskhet.

Utredningen har avvisat tanken på in- förandet av bestämmelser som direkt reg— lerar omfattningen av offentliga tjänstemäns bisySslor. Detta innebär i och för sig att rätten att ha bisysslor som hittills kan vara uppdelad på ett område för offentligrätts- lig reglering och ett för avtalsfrihet. Det har förut (6.2) pekats på att det i och för sig kan vara mindre rationellt att frågor som angår samma ämne behandlas olika.

Att rätten för offentliga tjänstemän att ha bisysslor är uppdelad på två områden är inte något som är karakteristiskt för denna fråga; åtskilliga andra frågor om offentliga tjänstemäns villkor regleras på. sådant sätt. Såvitt utredningen kunnat finna har detta inte medfört någon nämnvärd praktisk olägenhet. Å andra sidan kan pro- blemen, när de någon gång uppträder, vara komplicerade. De uttalanden om innebör- den av bestämmelser om bisysslor, som angår oväld i tjänstutövningen, som utred- ningen gör i det följande (7.2 och 7.3), bör här kunna vara till viss vägledning.

Redan i detta sammanhang bör också nämnas att utredningen i det följande (6.5.1) föreslår inrättandet av en nämnd som skall ge myndigheter och offentliga tjänstemän råd och vägledning i frågor om bisysslor som kan beröra ovälden. Bl.a. genom sådan verksamhet minskas ytterli—

65

gare betänkligheterna mot uppdelningen på ett område för avtalsfrihet och ett för avtalsförbud.

Utredningen anser att av en uppdelning på ett område för avtalsfrihet och ett för avtalsförbud inte följer sådana nackdelar att de utgör anledning att överge den ord- ning som kom till uttryck genom tjänste- mannarättsreformen.

6.5 Frågor sammanhängande med av- gränsningen av områdena för avtalsfrihet och avtalsförbud

6.5.1. Regleringen av bisysslor som kan rubba förtroendet för tjänstemannens oväld i tjänstutövningen

Utredningen behandlar här vissa frågor om bisysslor som kan rubba förtroendet till tjänstemannens oväld i hans tjänstutövning. I samband därmed går utredningen in på frågorna om tjänstemännen behöver bättre vägledning än nuvarande regler ger dem och om sättet att tillgodose kraven på större enhetlighet.

Vikten att myndigheter och tjänstemän iakttager objektivitet och att deras verk- samhet omfattas av förtroende för att så sker har ofta med skärpa framhållits. För att skydda detta förtroende och objekti— viteten har getts regler om jäv. Objekti— viteten garanteras vidare genom straff- och disciplinbestämmelser. Härtill kommer den kontroll som överordnade myndigheter samt JK och JO har över domstolar och förvalt- ningsmyndigheter och den bevakning av myndigheternas verksamhet som massme- dia svarar för. Bestämmelser om förbud för tjänstemän att åtaga sig eller utöva bisysslor som kan rubba förtroendet till ovälden i tjänstutövningen är inte minst viktiga.

Den grundsats som kommit till uttryck i 13 5 Sth och 16 % Ktht har lett till att dessa bestämmelser karakteriserats som reg— ler om jävsgrundande bisysslor. Termen leder enligt utredningens mening tanken närmast till att de bisysslor är otillåtna som medför fara för att tjänstemannen i

66

sin huvudtjänst nödgas anmäla jäv. Otvi- velaktigt finns ett mycket nära samband mellan bestämmelser om jäv och om bi- sysslor som kan rubba förtroendet till oväl- den i tjänstemannens tjänstutövning. Jävs- regler anger bl. a. i vilka situationer tjänste- man måste avstå från att handlägga mål eller ärende för att undvika fara att för- troendet till hans oväld rubbas och grund- satsen om bisysslors otillåtlighet kan sägas innebära bl.a. att vissa av de i jävsregler beskrivna situationerna inte får uppstå. Sambandet mellan förbudet och jävsregler- na innebär dock inte att endast de bisyssle- innehav bör vara otillåtna som leder till risk för att tjänstemannen får anmäla jäv. Härom kan följande framhållas.

Det kan vara så att tjänsteman inte be- höver eller ens bör avstå från att handlägga visst ärende, t. ex. därför att beskaffenhe- ten av hans arbetsuppgifter inte är sådan att de för verksamheten tillämpliga jävs— reglerna kräver detta. Likväl kan förtroen- det till hans oväld i tjänstutövningen lida skada av att han befattar sig med ärendet, exempelvis därför att allmänheten får upp- fattningen att hans möjligheter att inverka på ärendet är av annan art än i verklighe- ten är fallet. Vidare kan det vara så att jäv visserligen inte blir aktuellt eftersom tjänstemannen inte får befattning med ären- de som han handlagt i bisysslan eller med part som han haft kontakt med i denna, men förtroendet till hans oväld i tjänst- utövningen ändå kan komma att skadas, nämligen om den uppfattningen kan vinna insteg att han kan inverka på ärendet. Om tjänstemannen på grund av jäv avstår från att handlägga ärende kan det visserligen medföra att förtroendet till hans oväld inte kommer till skada, men i viss män kan det bero av tillfälligheter om denna verkan inträder. Om nämligen de omständigheter som grundar jäv men av tillfälligheternas spel inte det faktum att jäv iakttages blir kända bland allmänheten, uppstår naturli- gen hos denna lätt misstankar om bristande oväld i ärendet och i tjänstutövningen över huvud. Av vad nu sagts torde framgå att jävsbestämmelser alls inte medför att det

SOU 1969: 6

blir överflödigt med regler om förbud mot bisysslor som kan leda till fara för bris- tande förtroende till ovälden i tjänstutöv- ningen. Å andra sidan är det klart att det förhållandet att jävsregler iakttages i viss utsträckning nedbringar eller kanske elimi- nerar de risker för bristande förtroende till ovälden som kan uppstå om tjänsteman åtager sig eller utövar viss bisyssla.

Det kan här påpekas att risker för åsido- sättande av ovälden i tjänstutövningen i en del fall kan förebyggas eller i vart fall begränsas genom åtgärder från myndighe- tens sida. Så t. ex. kan tjänstemannen om— placeras eller arbetsuppgifter omfördelas; att delegera uppgifter från högre tjänste- man till honom underställd personal kan vara mindre tillfredsställande om sådana risker skall undanröjas (se JO:s ämbetsbe— rättelser år 1959 s. 440 och år 1961 s. 352 med referat av ärenden om länsstyrelses tillsyn över stiftelser av vilkas styrelser landshövding var ledamot). Sådana åtgär- der av organisatorisk eller administrativ art ankommer det helt på myndigheten att besluta om. De kan enligt 3 & 5th inte bli föremål för avtal. Tjänstemännen kan allt- så inte kräva att myndigheten genom åt— gärder av detta slag skall underlätta bi- syssleinnehav för honom. En annan sak är att myndigheten kan ha intresse av att skapa förutsättningar för ett bisyssleinne- hav eller bör underlätta bisyssleinnehav av starka allmänna skäl. I någon utsträck- ning kan myndigheten vilja vidtaga sådana åtgärder om det för tjänstemannen person— ligen är av särskild betydelse att han får utöva bisysslan. Och det kan framhållas att om tjänstemans bisyssla leder till att han nödgas anmäla jäv, tjänstemannen därige- nom själv förskaffar sig ledighet.

Grundsatsen att tjänsteman inte får åta- ga sig eller utöva bisyssla som kan rubba förtroendet till hans oväld i tjänstutöv- ningen kan tekniskt komma till uttryck på i huvudsak två sätt. Det kan ske antingen genom en allmänt hållen bestämmelse här- om — så som 13 5 Sth och 16 % Ktht — eller genom att det anges situationer i vilka typiskt sett förtroenderisker är för handen.

SOU 1969: 6

De förut återgivna specialreglema i instruk- tioner och andra författningar är i huvud- sak uppbyggda på detta senare sätt. Utred- ningen har ansett den första metoden ge- nerellt sett vara att föredraga. För den senare metoden talar framför allt att den omedelbart ger den som träffas av för- budsbestämmelser viss närmare vägledning om deras praktiska innebörd. Å andra si- dan kan typsituationer fånga endast en rätt begränsad del av de fall där förtroendet till ovälden kan komma i fara. En allmänt hållen bestämmelse är därför svår att und- vara vid sidan av typsituationer. Sålunda kan förtroendet till ovälden komma i fara om tjänsteman mot ersättning utför upp- drag i ärende som kan komma att hand- läggas vid den myndighet där han är an— ställd. Om tjänstemannen emellertid genom att åtaga sig uppdraget — det kan gälla exempelvis en analys eller en provning — åstadkommer att myndigheten inte tillförs detta, synes han konkurrera med myndig- heten. Normalt torde inte då förtroendet till ovälden i tjänstutövningen rubbas. Om inte rena konkurrensfall i åtminstone viss utsträckning skall bli föremål för reglering i offentligrättslig ordning — utredningen an- ser på skäl som anges i det följande (6.5.4) att så inte bör ske — begränsas möjligheter- na att använda typsituationer rätt avsevärt. Som redan nämnts föreslår utredningen att ett särskilt organ inrättas bl.a. för att un- derlätta för tjänstemän att bedöma tillåt- ligheten av bisysslor. Med hänsyn till det sagda förefaller det praktiska värdet i all- mänhet vara ringa av särskilda typsituatio- ner vid sidan av en allmänt hållen klausul. Grundsatsen bör enligt utredningens mening som hittills vara uttryckt genom ett förbud för tjänsteman att ha bisyssla — uttryckt genom orden åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet — som kan rubba förtroendet till ovälden i tjänstutövningen. Utredningen kommer i det följande (7.3) att närmare ange hur det enligt utredning- ens mening bör förstås att uppdrag eller verksamhet kan rubba förtroendet till oväl- den i tjänstutövningen. Vidare skall anges vad i det sammanhanget bör läggas in i

67

uttrycket uppdrag eller verksamhet.

Rörande utredningens bisysslebegrepp i 13 5 Sth och 16 & Ktht skall här endast nämnas följande. En offentlig tjänsteman får givetvis varken i eller utom tjänsten för- hålla sig så att han skadar förtroendet för ovälden i sin tjänstutövning. Med hänsyn härtill och till vikten av att förtroendet till ovälden inte rubbas anser utredningen det vara motiverat att låta uttrycket åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet ha en vid- sträckt innebörd. Avgränsningen av inne- hållet i detta blir väsentligen en praktisk fråga. — Vad så beträffar frågan om bisyss- las tillåtlighet med hänsyn till risker för bris- tande förtroende till ovälden kan här helt allmänt nämnas. Inte varje avlägsen risk kan få leda till att en bisyssla anses otillåt- lig. I och för sig måste det inte sällan, och hur än bisysslebegreppet avgränsas, vara i praktiken svårt för en tjänsteman att fast- ställa den aktuella risken. Denna kan f.ö., som nämnts, påverkas av åtgärder från myn- dighetens sida, liksom också av om jäv an- mäls, utvägar som det dock inte tillkom- mer tjänstemannen att vid bedömning av tillåtligheten taga hänsyn till. Storleken av den acceptabla risken måste vidare variera från fall till' annat efter omständigheter, hänförliga bl. a. till huvudtjänsten eller bi- sysslan. . '

Redan vad som antytts om bisysslebe- greppet och om risker för bristande för- troende till ovälden ger vid handen att det kan vara komplicerat att bedöma om en bi- syssla är tillåten eller inte. Nu ankommer det på tjänstemannen att på eget ansvar göra denna bedömning och han kan inte kräva att myndigheten skall lämna honom vägledning. Detta har synts utredningen otillfredsställande, inte minst därför att på tillåtlighetsfrågan inverkande omständighe- ter ibland kan vara obekanta för tjänste- mannen. Förhållandena leder till att en för- siktigare lagd tjänsteman, såsom framhål- lits av några av de intervjuade cheferna, avstår från bisyssla, som han utan olägen- het skulle ha kunnat antaga. Och en annan mera dris'tig tjänsteman kan komma att åta- ga sig ett uppdrag som inrymmer alltför

68

hög fara för att förtroendet till ovälden brister och detta till skada såväl för honom själv som för det allmänna. En viss för- bättring skulle kunna vinnas om myndig— heterna i lämplig form kopplades in på frå- gor om sådana bisysslor, som angår tjänste— männens oväld i tjänstutövningen. Om man emellertid stannar därvid riskerar man, så som berörts i samband med diskussionen av behovet av kvantitetsreglerande bestäm- melser, att bedömningen blir skiftande från myndighet till annan utan att rent sak- liga skäl talar härför. Kravet på enhetlig- het i bedömningen synes inte kunna till- godoses på annat sätt än genom att man låter en från myndigheten fristående in- stans. som har överblick över förhållande- na på olika områden av förvaltningen, få inflytande på bedömningen av tillåtlighe- ten. Tjänstemannens egen myndighet mås- te givetvis av skäl som förut antytts också medverka i denna bedömning.

Utredningen har övervägt om den nu an— tydda bedömningen av tillåtligheten för of- fentliga tjänstemän bör göras obligatorisk eller frivillig. I ett obligatorium kan före— skrivas exempelvis att tjänstemännen är skyldiga söka tillstånd till bisysslor av så- dan art att erfarenhetsmässigt förtroendet för ovälden i en hel del fall skulle kunna lida skada genom deras innehav. Ett fri- villigt system kan innebära att det öppnas möjlighet för tjänstemän att få frågorna bedömda genom att på tjänstemans hän- vändelse myndighet lämnar honom besked i frågan om tillåtligheten. Utredningen har funnit övervägande skäl tala för det senare alternativet som huvudregel.

Man kan förutsätta att redan tjänste— männens lojalitet mot den offentliga tjäns— ten och dess särskilda krav medför att man inte annat än för sällsynta undantagsfall skulle behöva räkna med att en tjänsteman mot bättre vetande är beredd att utöva en bisyssla som är av berörda olämpliga beskaffenhet. Att förbudsbestämmelsen ef— terlevs beror enligt utredningens mening väsentligen på om tjänstemän kan hållas effektivt informerade om situationer där bisyssleinnehav kan innefatta sådana ris-

SOU 1969: 6

ker att de bör avstå från bisyssla. Den tjänsteman, som till äventyrs är beredd att bortse från vad förtroendet till hans oväld kräver, kan knappast mera effektivt hind- ras från utövandet av en sådan olämplig bisyssla genom ett obligatoriskt system än genom ett på frivillighetens grund. Inom ett obligatoriskt system, som förutsätts om- fatta alla offentliga tjänstemän eller stora grupper av sådana, kan informationsfrå- gan uppenbarligen inte lösas genom helt allmänt hållna bestämmelser om situationer där prövning skall ske. Författningsbestäm- melser innefattande mera detaljerade typ- situationer skulle i så fall behöva tillskapas för ändamålet. Vissa olägenheter med så- dana bestämmelser har redan berörts. Det skall därutöver påpekas att ett rätt om- fattande regelkomplex behövdes. som fort- löpande måste ses över för att passa de på olika verksamhetsområden skiftande kraven (jämför verkningarna av det nuvarande komplexet av de i offentligrättslig ordning meddelade specialreglema). Därtill kommer den administrativa bördan med prövning av tillståndsärenden.

Inom ramen för ett frivilligt system kan en i stort sett ganska tillfredsställande in- formation ges effektivt och smidigt. I t. ex. personaltidskrifter kan myndigheten, lämpli- gen i samverkan med den nyss berörda fri- stående instansen, informera sina tjänste- män om t.ex. branscher där bisysslor av olika slag enligt myndighetens bedömande kan innefatta vissa risker. Om myndighe- tens verksamhet ändras så att nya områden kan vara brännbara i detta avseende kan på motsvarande enkla sätt tjänstemännen informeras därom. Ytterligare ledning får tjänstemännen om lämplig publicitet ges åt avgöranden i frågor om tillåtligheten av bisyssleinnehav.

Det kan här framhållas att i dessa ären- den är det i flera avseenden av värde — inte minst för det allmänna — om tjäns- temännens organisationer medverkar. Så kan ske t. ex. genom att de biträder tjänste- män i ärenden om tillåtligheten. Erfaren- hetsmässigt vänder sig nämligen tjänstemän inte sällan till sina organisationer för att

SOU 1969: 6

få råd i bisysslefrågor. Organisationerna har sålunda en inte .ringa erfarenhet av frågorna. De besitter dessutom en värde- full överblick över förhållandena på olika verksamhetsområden. Inte minst genom medverkan från organisationerna bör olika ärenden kunna föras fram så att en praxis utbildas. Betydelsefullt är också om pub- licitet åt denna praxis kan ges i tjänste- mannatidskrifter.

Utredningen har i enlighet med det an- förda ansett att bedömningen av om en bi- syssla bör innehas av hänsyn till faran för bristande förtroende till ovälden i tjänstut- övningen bör som hittills i huvudsak an— komma på tjänstemännen själva. Med hän— syn till att bedömningen kan vara komp- licerad bör tjänstemännen beredas tillfälle att få råd och vägledning i bisysslefrågor. Detta bör ske genom att myndigheterna i görlig mån informerar sina tjänstemän om sådana områden där bisysslor på grund av beskaffenheten a_v myndighetens verk- samhet eller andra omständigheter lätt kan innefatta risker för bristande förtroende till ovälden. Vidare. bör tjänstemännen få rätt att av myndighet erhålla besked huru— vida bisyssla som tjänsteman överväger åtaga sig enligt myndighetens bedömning är sådan att den kan rubba förtroendet för ovälden i tjänstutövningen. Som ett led i denna service med uppgift framför allt att sörja för att en enhetlig bedömning sker i ärenden om besked om tillåtligheten ur oväldssynpunkt bör, som förut angetts, in— rättas en särskild nämnd, förslagsvis kallad bisysslenämnden. Publicitet bör skapas kring avgöranden i beskedsärenden.

Beträffande fördelningen av befogenhe- ter mellan bisysslenämnden och tjänste- mannens egen myndighet vill utredningen framhålla. Det tungt vägande kravet på att enhetlighet iakttages vid bedömningen av ärenden talar för att bisysslenämnden får en stark ställning. I sista hand utslagsgivande för bedömningen bör dock vara de särskilda förhållandena vid myndigheten. Detta bör enligt utredningens mening medföra att bisysslenämnden får rådgivande funktioner i beskedsärenden. Tjänsteman som vill ha

69

besked bör alltså vända sig till den myn- dighet där han är anställd. Bisysslenämn- den bör höras i ärendet om tjänstemannen begär det eller myndigheten eljest finner det erforderligt.

Utredningen utvecklar i det följande (7.4) förslag om och synpunkter på bisyssle- nämndens organisation och på förfarandet i ärenden om besked.

6.5.2. Förslag om skyldighet för domare att söka tillstånd till innehav av vissa bisysslor

I likhet med vad fallet är med kvantitets- reglerande bestämmelser synes nackdelarna ur allmän synpunkt med ett system med skyldighet att söka tillstånd till innehav av vissa slag av bisysslor, som med hänsyn till sin art kan inrymma faror för att förtroen- det till ovälden rubbas, bli föga framträdan- de om det gäller att reglera förhållandena för enstaka smärre grupper av offentliga tjänstemän. En sådan punktreglering kan snarare ha vissa fördelar. Man får skälig trygghet för att det inte förekommer olämp- ligt bisyssleinnehav inom regelns ram i de grupper som träffas av regleringen. Den administrativa belastningen blir i dessa fall obetydlig. Det principiellt mindre tillfreds- ställande med särregleringar gör emellertid att de bör komma i fråga endast för grup- per av tjänstemän, vilkas uppgifter är så- dana att det är av särskild vikt att fara för bristande förtroende till ovälden inte upp- står.

Utredningen vill i enlighet med vad så- lunda angetts föreslå att det för den som utövar domartjänst stadgas skyldighet att inhämta tillstånd för vissa bisysslor, näm- ligen främst sådana som vad angår dessa tjänstemän typiskt sett får anses inrymma särskilt stora risker för att förtroendet till ovälden sätts i fara. Utredningen anser att tillståndsskyldigheten bör avse dels drivan- de av näringsverksamhet, dels vissa uppdrag för vilka ersättning utgår. Det är frågan om uppdrag som skiljeman eller som ombud, ställföreträdare eller rådgivare åt annan i rättslig angelägenhet eller som ordförande eller ledamot i styrelsen för bolag, ekono-

70

misk förening eller annan inrättning som tjänar ett huvudsakligen ekonomiskt syfte.

Som nämnts omfattas inte högsta domsto- lens och regeringsrättens ledamöter av ut— redningens uppdrag (6.1, 3.4).

Gentemot införandet av en särreglering för dem som utövar domartjänster talar gi- vetvis inte minst att de på grund av sin ut- bildning och yrkeserfarenhet har särskilda förutsättningar att på egen hand avgöra vad hänsynen till ovälden kräver. Emeller- tid torde det också vara så att det kan vara särskilt vanskligt att bedöma Vilken grad av hänsyn till ovälden domartjänsten kräver. Det har tid efter annan ansetts på- kallat att införa särskilt stränga begräns- ningar i fråga om domares och andra lag- farna tjänstemäns vid domstolar möjligheter att åtaga sig bisysslor. Vidare kan, även om tjänstemannen riktigt bedömt lämplighets— frågan, kritik komma att riktas mot honom för bisyssleinnehav. Låt vara att kritiken se- dermera framstår som sakligt mindre be— fogad, så kan redan dess framförande ha ogynnsam inverkan på förtroendet till oväl- den. Detta får med hänsyn till beskaffen— heten av de arbetsuppgifter som ankommer på den som utövar domartjänst anses sär- skilt allvarligt. Om däremot bisyssleinneha- vet på förhand prövats av myndigheten och då ansetts korrekt, torde utrymmet för kritik mot honom för bisyssleinnehavet vara väsentligt mindre. Tillståndsprövningen med- för också att tjänstemannen inte behöver själv taga ställning till de ibland grannlaga frågorna.

Utredningen anser att tillståndsprövning- en bör avse endast frågan vad hänsynen till förtroendet till ovälden kräver och alltså in- te syfta till att reglera bisysslerätten ur kvan— titativ eller annan synpunkt. Den torde där- igenom snarast leda till en viss liberalise- ring jämfört med nuvarande förhållanden, i det att vissa ovillkorliga förbud, såsom de för chefsdomare i underrätt enligt 7 & Saar, bör kunna undvaras. En faktisk begräns- ning av rätten att ha bisysslor torde knap- past bli följden eftersom de som utövar do— martjänster inte heller nu får gå längre i fråga om bisyssleinnehav än vad grundsatsen

SOU 1969: 6

om oväld kräver. I övrigt hänvisas till specialmotiveringen till 13% Sth.

Kraven på en enhetlig bedömning är i tillståndsärenden inte mindre än i ärenden om besked. Bisysslenämnden bör kunna hö- ras i tillståndsärenden under samma förut- sättningar som i ärenden om besked.

6.5.3. Frågor om bisysslor som kan rubba förtroendet till annan tjänstemans oväld eller skada myndighetens anseende

Såsom påpekas i direktiven kan bisyssla ha den verkan att förtroendet till annan tjänste- mans oväld kommer i fara eller att så sker beträffande myndighetens anseende i detta hänseende, medan däremot denna fara för förtroendet till den bisysslande tjänsteman- nens oväld inte blir framträdande.

JO uttalade i framställningen 3.7.1963 till Kungl. Maj:t bl.a. följande (ämbetsbe- rättelsen år 1964 s. 517).

Den omständigheten att man mot betalning kan anlita en tjänsteman hos den myndighet, som har att pröva ens ärende, lärer hos all- mänheten lätt kunna giva upphov till före- ställningen — för detta har jag i min verk- samhet också fått upprepade belägg — att man härigenom kan vinna fördelar på grund av tjänstemannens ställning och hans förmodade möjligheter att, även om han icke själv delta- ger i prövningen, indirekt påverka ärendets ut- gång. Det ligger också i sakens natur, att en tjänsteman som plägar mottaga uppdrag av visst slag är angelägen att erhålla nya sådana uppdrag av den som en gång hänvänt sig till honom, särskilt när det gäller uppdragsgivare som driver mera omfattande ekonomisk verk— samhet. Av sådant skäl kan tjänstemannen, då han i andra sammanhang har att i tjänsten taga befattning med ärenden, som röra uppdrags- givaren, vara benägen att — låt vara helt omed- vetet — förfara på sätt bäst överensstämmer med dennes intressen. Även om det förhåller sig så, att tjänstemannen faktiskt icke deltager i ärendenas handläggning eller ens har möjlig- het att påverka prövningen. är det tydligt att blotta samröret mellan tjänstemannen och uppdragsgivaren är ägnat att hos allmänheten uppväcka misstankar om otillbörligt hänsyns- tagande.

Av vad JO anfört torde framgå att det kan bero av tillfälligheter om tjänsteman- nens befattning i bisyssla med visst ärende

SOU 1969: 6

leder till fara för att förtroendet till hans eller någon hans kollegas oväld rubbas. I åter andra fall kan det vara mera tydligt att bisysslan leder till risker för bristande för- troende till annan tjänstemans oväld. Så kan vara förhållandet t. ex. om den tjänsteman som har bisysslan är direkt överordnad den som har att handlägga det aktuella ärendet, är gift med denne eller om den sistnämnde står i ett ekonomiskt beroendeförhållande till den förre.

Det kan här framhållas att de av utred- ningen intervjuade cheferna genomgående understrukit vikten av att tjänsteman inte åtager sig eller utövar bisyssla som kan rubba förtroendet för annan tjänstemans oväld. Man har med allt fog påpekat att denna verkan av bisysslor kan vara särskilt svår att skönja för utomstående.

Enligt utredningens mening följer av den offentliga tjänstens beskaffenhet att tjänste- man inte får åtaga sig eller utöva bisyssla, som kan leda till att förtroendet till annan tjänstemans oväld i tjänstutövningen eller att myndighetens anseende för att oväld i dess verksamhet iakttages kommer i fara. Det förut (4.5) återgivna rättsfallet NJA 1960: 186 får anses ge uttryck häråt. Av 13 % Sth och 16 & Ktht bör detta framgå.

Uppenbarligen kan det vara svårt för tjänsteman att överblicka om hans bisyssla kan få verkningar beträffande förtroendet till annan tjänstemans oväld eller på myn- dighetens anseende i detta hänseende. Det är betydelsefullt att information ges tjänste— män om sådana områden där det bedöms att risker av nu berörd art kan föreligga el- ler uppstå. Givetvis skall tjänsteman äga rätt att av sin myndighet få besked huru— vida bisyssla som han överväger åtaga sig kan ha den verkan som här avses.

6.5.4. Frågor om reglering av konkurrens- bisysslor

På grund av bestämmelserna i 3 5 Sth hör bisyssla, varigenom tjänsteman konkurrerar med sin myndighet, till området för avtals- frihet i den mån av bisysslan inte kan upp— komma fara för att förtroendet till ovälden

71

rubbas. Bisysslor av detta slag omfattas emellertid inte av 8 & AST. Bestämmelserna där reglerar endast arbetsgivarens möjlighet att inskrida mot bisysslor med hänsyn till verkningarna av deras omfattning och får därför anses behandla bisysslefrågan ur kvantitativ synpunkt.

Eftersom det offentliga anställningsför- hållandet numera vilar i princip på avtals- frihetens grund skulle kunna antagas att rättssatser från den privata tjänstemanna- rätten blir gällande i det offentliga anställ- ningsförhållandet i den mån inte annat föl- jer av att vissa ämnen undantagits från reg- lering i avtal.

Inom den privata tjänstemannarätten an- ses att av anställningsavtalet följer en skyl- dighet för arbetstagaren att iakttaga ett visst mått av lojalitet mot arbetsgivaren. Lojali- tetsförpliktelsen torde ses såsom en biför- pliktelse till avtalet och behöver inte ha ut- tryckligen fastslagits i detta för att gälla. Om arbetstagaren under anställningstiden konkurrerar med arbetsgivaren gör han sig i princip skyldig till ett illojalt beteende mot denne. Hur verkningarna av sådant beteen- de bedömts i praxis och doktrin har utför- ligt behandlats av preceptorn B. Bengtsson i boken >>Hävningsrätt och uppsägningsrätt vid kontraktsbrott», 1967, s. 376.

I rättsfallet AD 1956 nr 31 (behandlat av Bengtsson s. 378) uttalade AD att som en allmän regel arbetstagarens konkurreran- de verksamhet under anställningstiden fick anses som ett allvarligt avtalsbrott. Fall kunde dock tänkas där en strikt tillämpning av denna huvudregel måste framstå som alltför sträng i förhållande till den anställ- de med hänsyn till anställningens art, det sätt varpå den anställde tagit befattning med den konkurrerande verksamheten och konkurrensförhållandets betydelse för ar- betsgivaren.

Inom den offentliga sektorn förekommer numera i en inte obetydlig utsträckning att myndighet driver näringsverksamhet genom produktion av varor eller tjänster, som tillhandahålls mot ersättning, bestämd efter principen om full kostnadstäckning (se be— träffande affärsverken och denna princip

72

direktiven för affärsverksutredningen, in- tagna i betänkandet >>Affärsverken>>, SOU 1968: 45 s. 17). När myndighet arbetar i konkurrens med enskilda företag anses det principiellt riktigt att konkurrensen äger rum på lika villkor, varken bättre eller sämre än deras. Det är med hänsyn härtill rimligt att myndighet som driver närings- verksamhet enligt vad ny55 berörts inte ut- sätts för skada eller fara för skada i denna genom att dess tjänstemän konkurrerar med myndigheten. Huruvida det på den offentli- ga sektorn gäller att en sådan konkurreran- de verksamhet är oförenlig med tjänstens beskaffenhet och därför att anse som tjänste- fel, torde i brist på vägledande avgöranden få anses vara en i viss mån öppen fråga. Flertalet av de intervjuade cheferna vid myndigheter som har uppdragsverksamhet eller annan ekonomiskt inriktad verksam- het av någon omfattning (se bilaga 4) har ansett att tjänsteman inte utan myndighe- tens medgivande bör få konkurrera med myndigheten. Olägenhetema för myndighe- ten med sådan verksamhet har utvecklats. Att ekonomisk skada kan uppkomma för det allmänna om tjänstemän får fritt kon— kurrera har betonats för utredningen ocksåi andra sammanhang än vid intervjuerna. Det är utredningens uppfattning att frågan om rätt för tjänsteman att driva konkurrerande verksamhet bör bli föremål för reglering. Det synes knappast möjligt att mera all- mänt skilja de fall, då bisyssla på myndig- hetens verksamhetsområde leder till fara för bristande förtroende till ovälden, från dem där bisyssla medför endast ekonomisk skada eller fara för sådan för myndigheten, i vidare mån än genom konstaterandet att det senare kan vara fallet när bisysslan utövas på området för en av myndigheten driven näringsverksamhet. Detta kan synas inne- bära att gränsdragningssvårigheter uppkom- mer, vilket i och för sig skulle kunna tala för att frågan om rätt att driva konkurre- rande verksamhet görs till föremål för reg- lering i offentligrättslig ordning. Utredning- en anser emellertid att frågan om rätt att driva konkurrerande verksamhet, som hittills och i likhet med förhållandet på den priva-

SOU 1969: 6

ta arbetsmarknaden, hör hemma på områ— det för avtalsfrihet. En begränsning av av- talsfriheten bör inte ske utan att tvingande skäl föreligger. Förbud mot konkurreran- de verksamhet behövs endast för en del speciella grupper av tjänstemän. Området för avtalsfrihet bör vara bestämt lika för alla tjänstemän. F. ö. har frågan om rätt att driva konkurrerande verksamhet en renodlat eko- nomisk prägel. Vidare torde gränsdragnings- svårigheterna i praktiken inte behöva bli kännbara. Vid de myndigheter och för de tjänstemannagrupper för vilka begränsning- ar i fråga om konkurrerande verksamhet behövs får dessa troligen utformas så att tjänstemannen måste ha myndighetens med- givande för att åtaga sig eller inneha bi- syssla varigenom han utövar någon verksam— het på områden som berörs av myndighetens uppgifter.

Utredningen förordar på anförda skäl att initiativ tages till förhandlingar om avtals- bestämmelser om begränsningar i möjlig— heterna för grupper av tjänstemän att driva med vederbörande myndighet konkurreran- de verksamhet, så långt tillvaratagandet av det allmännas ekonomiska intressen moti— verar. Utredningen saknar anledning an- taga att tjänstemännens organisationer kom- mer att motsätta sig att nuvarande oklar- het om rätten härvidlag undanröjs.

Nämnas kan att en effektiv avtalsregle- ring av frågan kan förutsätta att arbets- givaren i avtalet får befogenheter att ut- röna i vad mån tjänsteman, som berörs av här åsyftad begränsning, utövar bisyssla.

6.6. Åtgärder för förenkling av gällande bisyssleregler

Redogörelsen i avsnitt 4.3.1 har gett vid handen att tjänstemännens rätt att ha bi- sysslor för närvarande är begränsad av tal- rika, nyanserade och vid olika tillfällen ut— färdade specialregler. Dessa innebär bl.a. att för vissa tjänstemän möjligheterna att ha bisysslor utan föregående kontroll av arbetsgivaren är i viss mån begränsade. För andra tjänstemän, ibland med närbesläkta- de arbetsuppgifter, gäller endast de begräns-

SOU 1969: 6

ningar som följer av de allmänna bestäm- melserna i Sth. Vissa bisysslor är helt för- bjudna för några grupper. Även om genom det arbete på översyn av bl.a. dessa regler som utfördes i samband med tillkomsten av tjänstemannarättsreformen åtskilligt av den kritik som J 0 riktade i framställningen 3.7.1963 mot regelkomplexet har förlorat aktualitet, kvarstår dock alltjämt vissa sak— ligt opåkallade ojämnheter. Dessa är särskilt framträdande på domstolsväsendets om- råde.

Åtskilliga av de nuvarande specialbestäm- melsema kan ses som typsituationer som återger en del av innehållet i de allmänna reglerna i 13 5 Sth och 16 & Ktht. I den mån de innehåller föreskrifter om prövning ur kvantitativ synpunkt och inte getts i för- fattning som beslutats av eller med riks- dagen har de upphört att gälla genom före- skriften i 3 5 första stycket upphävande- kungörelsen.

Inte så få specialregler beskriver förbuds- området så att därunder faller inte endast sådana bisysslor som kan rubba förtroendet till ovälden utan också vissa sådana som innefattar en ren konkurrerande verksam- het; så t. ex. förbudet att åtaga sig uppdrag i ärende som kan komma att handläggas vid myndigheten eller att driva företag med verksamhet inom myndighetens arbetsom- råde. I vad mån bisyssla hör till den ena eller andra kategorien får, såsom nämnts, avgöras med ledning av omständigheterna i varje särskilt fall.

Med utredningens syn på regleringen av konkurrensbisysslor är det principiellt otill- fredsställande att dessa skall vara föremål för reglering i offentligrättslig ordning. Be— stämmelser av sådant blandat innehåll bör därför i princip utmönstras. En kollektiv- avtalsreglering med förbud mot konkurrens— bisysslor medför att de offentligrättsliga bestämmelserna om förbud mot sådana upp- hör att gälla enligt 3 & upphävandekungö- relsen. Med hänsyn härtill anser utredningen det inte påkallat föreslå annat än att be- rörda offentligrättsliga bestämmelser får ut— gå ur författningar i samband med att av annan anledning översyn av dem sker.

73

Vad så beträffar specialbestämmelser, som beskriver rena typfall av bisysslor, som kan rubba förtroendet till oväld i tjänst- utövningen, vill utredningen framhålla föl- jande. I den mån ett system med rätt att erhålla besked genomförs framstår bestäm- melser som föreskriver skyldighet att in- hämta tillstånd som i viss mån oegentliga och de kan måhända verka förvillande. Så- dana bestämmelser bör därför utgå ur för- fattningar. De praktiska olägenheterna av att vid sidan av beskedssystemet under nå- gon tid ha kvar föreskrifter av senast be- rörd beskaffenhet förefaller utredningen dock inte så betydande att omedelbara för- fattningsändringar synes obetingat nödvän- diga. Också utmönstringen av dessa bestäm- melser torde kunna anstå till dess att ifråga— varande författningar behöver ses över även ur andra synpunkter.

Vissa specialregler innehåller ovillkorliga förbud att ha bisysslor som typiskt måste antagas inverka på förtroendet till ovälden. Så är fallet exempelvis med förbudet för tjänstemän hos skogsvårdsstyrelse att vara ombud för skogsförsäkringsbolag. Denna bestämmelse skulle i och för sig inte vara nödvändig med de förslag utredningen framlagt i det föregående. Emellertid kan denna och andra regler av detta slag anses fylla ett pedagogiskt syfte i det att de ut— pekar viss eller Vissa bisysslor såsom helt olämpliga ur den synpunkt varom här är fråga och de torde därför kunna bibehållas.

Mot bakgrunden av dessa allmänna över- väganden vill utredningen begränsa sina förslag om ändringar i detta sammanhang av författningar med specialregler om bi- sysslor till vissa sådana angående domares bisysslor. Föreskrifterna om tillståndspröv- ning bör medföra att specialreglema i dom- sagostadgan, rådhusrättsstadgan m.fl. in- struktioner för domstolar om förbud mot advokatverksamhet och viss annan förvärvs- verksamhet m.m. upphävs. Ur 2 5 andra stycket upphävandekungörelsen bör utmöns- tras föreskriften att bestämmelserna i 7 & Saar om förbud för chefsdomare vid under- rätt att ha vissa bisysslor skall äga fortsatt giltighet. Förbuden i föräldrabalken för

74

vissa domare att vara överförmyndare och i RB m.fl. lagar att vara nämndeman bör enligt utredningens mening inte upphävas. Förbuden i RB att vara ombud, biträde eller försvarare har också en tydlig för- ankring i oväldsfrågan; att tillståndspröv- ningen ankommer på Kungl. Maj:t synes ur de synpunkter, varom här är fråga, vara till fördel. Bestämmelserna i konkurslagen och lagen om ackordsförhandling utan kon— kurs om begränsningar i möjligheterna för tjänstemän vid underrätt att vara konkurs- förvaltare m.m. står enligt utredningens uppfattning i sådant samband med ovälds- hänsynen att en ändring av reglerna inte kan anses påkallad. Tilläggas må att hov- rättsdomare enligt 13 5 Sth i dess före- slagna lydelse behöver tillstånd för att vara exempelvis konkursförvaltare.

SOU 1969: 6

Förslagens närmare innebörd

7.1. Inledning

Som nämnts i kap. 6 skall utredningen här närmare ange vilka bisysslor som enligt dess mening träffas av förbuden i 13 5 Sth och 16 & Ktht mot uppdrag eller verksamhet som kan rubba förtroendet till oväld i tjänstutövningen. Till en början skall något beröras vad som förstås med tjänsteman- nens huvudtjänst (7.2.1) och därefter be- handlas bisysslebegreppet närmare (7.2.2).

Utredningen har framhållit att inte varje avlägsen risk för bristande förtroende till oväld i tjänstutövningen bör leda till att bi- syssla blir otillåten. Utredningen anger i det följande omständigheter, som den an- ser kunna ha betydelse vid bedömning av frågan om tillåtligheten (7.3). Det gäller omständigheter som är hänförliga till hu- vudtjänsten och till bisysslan. Vidare dis- kuteras i vad mån det bör tillmätas betydel- se att allmänna intressen eller hänsyn till tjänstemannen eller till tredje man talar för visst bisyssleinnehav.

En bisysslenämnd skall enligt utredning— ens förslag inrättas. Den skall ha till upp- gift att lämna tjänstemän och myndigheter råd och vägledning i frågor om bisysslor som angår förtroendet till oväld i tjänst- utövningen. Nämndens uppgifter och orga- nisation och förfarandet i ärenden om be- sked rörande bisyssleinnehav eller tillstånd till sådant behandlas (7 .4).

Bl. a. vid intervjuer med chefer för stat-

SOU 1969: 6

liga myndigheter har utredningen funnit att delade meningar råder om utnyttjandet av befogenheter enligt 8 & AST. Med hänsyn härtill och till det värde dessa befogenheter har anger utredningen sin syn på dem och deras användning (7.5).

Slutligen redovisar utredningen sina när- mare synpunkter på den samverkan mellan myndigheter, som utredningen anser bör fö- rekomma när myndighet vill taga tjänste- man vid annan myndighet i anspråk för bi— syssla (7 .6).

7.2. Bisysslebegreppet i 13 & statstjänste- mannalagen och 16 & kommunaltjänsteman- nastadgan enligt utredningen

7.2.1. Tjänstemans huvudtjänst

Utredningen har förut (6.1) framhållit att man med bisyssla i vidaste bemärkelse får förstå en sysselsättning, vilken som helst, vid sidan om uppgifterna i den anställning som får anses vara tjänstemannens huvud— tjänst. Den närmare bestämningen av ut- redningens bisysslebegrepp bör föregås av en kortfattad granskning av vad som kan förstås med tjänstemans huvudtjänst och ingå i denna.

Huvudtjänsten är enligt utredningen den statliga eller statligt reglerade tjänst för vil- ken bestämmelserna i 13 5 8th eller 16 & Ktht gäller och vilken tjänstemannen vid viss tid utövar. Med tjänst avses inte endast

75

ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänst utan också anställning som arvodist, kon- traktsanställning och innehav av göromåls- förordnande. Enligt terminologin i Sth och Ktht är vikariat inte tjänst. Reglerna om tjänst i dessa författningar äger emellertid i huvudsak tillämpning också på vikariat (1 & tredje stycket Sth, 13 5 andra stycket Ktht). Med huvudtjänst får man i detta sammanhang förstå också långtidsvikariat.

Vad som åligger den som är anställd i offentlig tjänst kan knappast anges med nå- gon mera kortfattad allmän definition. Det innebär dock inte att innehållet i tjänsterna är svävande. Tvärtom kan detta i allmänhet för varje tjänst bestämmas rätt väl. En ram bildar myndighetens uppgifter i stort och på dess verksamhetsområde gällande författ- ningsbestämmelser, instruktion, arbetsord- ning och praxis. Vidare kommer tjänstens plats i myndighetens organisation i betrak- tande. Ytterligare måste allmänna tjänste- mannarättsliga bestämmelser beaktas med vad de innehåller om tjänstemans åliggan- den, såsom om skyldighet för tjänsteman att ställa sig till efterrättelse instruktion, ar- betsordning och andra allmänna bestämmel- ser om arbetet och särskilda föreskrifter om hans tjänstutövning. Enligt 10 5 Sth och 15 & Ktht har tjänsteman att oberoende av fastställd arbetsfördelning lämna det biträde som förman bestämmer. Av det nämnda framgår att tjänsteman är skyldig att finna sig i vissa mer eller mindre långtgående för- ändringar av sina uppgifter. I prop. 1965: 60 s. 161 uttalade departementschefen föl- jande.

Att tjänsteman är skyldig att underkasta sig ändrade bestämmelser om tjänstgöringsområde och stationeringsort samt sådan vidsträcktare eller ändrad tjänstgöring hos myndigheten, som icke i grund ändrar tjänstens beskaffenhet, får anses följa av den allmänna skyldigheten att iakttaga i behörig ordning meddelade föreskrif- ter om arbetet; något särskilt stadgande härom synes därför ej erforderligt.

Vilka förändringar som leder till att en tjänst förlorar sin ursprungliga identitet är en i viss mån öppen fråga.

Enligt 34 ä 8th kan tjänsteman som är anställd med fullmakt eller konstitutorial

76

förflyttas till annan statlig tjänst som till- sätts med samma anställningsform. Tjäns- teman får förflyttas till tjänst hos myndig— het inom annat verksamhetsområde endast om arbetsuppgifterna är likartade eller tjäns— temannen i allt fall med hänsyn till sin ut— bildning är lämpad för tjänsten. Förutsätt- ningama för förflyttning av den som ut- nämnts till domare regleras i 36 & RF. Sär— skilda bestämmelser om förflyttningsskyldig— het har getts bl. a. för vissa ordinarie tjäns- temän inom krigsmakten, för vissa inneha— vare av ordinarie tjänster som lärare och för präster som är anställda med fullmakt. Vidare kan nämnas att statstjänstemän i allmänhet är skyldiga att utöva annan stat- lig tjänst i den utsträckning som följer av föreskrifter som meddelas i administrativ ordning. En del tjänstemän kan ha att ut- öva tjänst hos annan arbetsgivare än staten (se 11 5 5th samt 18 och 19 55 Stht; be- träffande innehavare av Vissa statligt reg- lerade tjänster kan hänvisas till 9—13 åå kungörelsen den 30 december 1965 (nr 931) med särskilda bestämmelser för vissa tjäns- temän inom universitets- och skolväsendet och 8 & kungörelsen med vissa bestämmel- ser om anställning som präst). För inne- havare av ordinarie domartjänst är enligt 11 ä 5th skyldigheten att utöva annan tjänst rätt snävt begränsad.

7.2.2. Bisysslebegreppet

Uttrycket att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet i 13 ä 8th och 16 & Ktht mar- kerar enligt utredningens mening att bisyss— lor i en vidsträckt bemärkelse är åsyftade.

Till en början kan påpekas att ordet verk- samhet i detta sammanhang har ett vidare innehåll än det i moderna lagar och lagför- slag på näringsrättens område använda ut- trycket näringsverksamhet. Vad detta när— mare innebär bör först något beröras.

I 7 & lagen den 19 juni 1919 (nr 446) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens definierades näringsverksamhet som »varje huvudsakligen på ekonomisk vinst för dess utövare riktad yrkesmässig verksamhet». Definitionen bibehölls i 9 & lagen den 29

SOU 1969: 6

maj 1931 (nr 152) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens. I utredningens om illojal konkurrens betänkande »Otillbörlig konkurrens» (SOU 1966: 71) har begreppet näringsverksamhet fått ett betydligt vidare innehåll. Utredningen uttalar bl. a. följande (5. 91).

Med termen näringsverksamhet — — — avses — — — yrkesmässigt bedriven verksamhet av ekonomisk art. Verksamheten behöver inte va— ra inriktad på vinst vare sig för utövaren eller någon annan. Den omständigheten att den ekonomiska verksamheten avser att främja ett ideellt eller välgörande syfte utgör inte hinder för att vederbörande anses såsom näringsid- kare. Inte bara verksamhet inom handel och industri är näringsverksamhet utan till närings- idkare kommer också att hänföras exempelvis hantverkare, lantbrukare samt utövare av s.k. fria yrken, konstnärer, författare, foto- grafer, arkitekter, advokater, läkare m.fl. An- nons- och reklambyråer, mäklare, speditörer samt konsulterande ingenjörer och andra själv- ständigt verksamma konsulenter är näringsid- kare.

Näringsverksamhet behöver inte vara stadig- varande. Även under begränsad tid bedriven verksamhet av ekonomisk art är enligt förslaget näringsverksamhet. I kravet på yrkesmässig- het ligger dock att ett visst mått av permanens fordras. Yrkesmässighet innebär däremot inte att det skall vara fråga om vederbörandes hu— vudsysselsättning. Även deltidssysselsättning eller extraarbete på fritid kan vara närings- verksamhet.

Näringsidkare kan vara fysisk eller juridisk person. — — — Stiftelser och ideella föreningar är näringsidkare om de främjar sitt syfte ge- nom att driva näringsverksamhet. Att ett bo- lag är statligt eller kommunalt betager det in- te egenskapen av näringsidkare. Även andra statliga eller kommunala juridiska personer kan vara näringsidkare.

Begreppet näringsverksamhet har i nämn- da betänkande getts en innebörd som över- ensstämmer med den i varumärkeslagen den 2 december 1960 (nr 644) (se SOU 1958: 10 s. 212 och prop. 1960: 167 s. 48), i lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsin— teckning (se prop. 1966: 23 s. 76), liksom även i firmautredningens betänkande »Fir- maskydd» (SOU 1967: 35 s. 150).

Det är tydligt att uttrycket verksamhet i 13 5 Sth och 16 & Ktht inte får uppfattas som syftande enbart på näringsverksamhet, dvs. en ekonomiskt inriktad aktivitet av nå-

SOU 1969: 6

gon permanens. Teoretiskt skulle man kun- na tänka sig att man med verksamhet avsåg varje aktivitet vid sidan av huvudtjänsten. Så långt kan man dock inte gå redan där- för att förbudsregeln då leder till rena ab- surditeter.

Den närmare bestämningen av vad som skall läggas in i ordet verksamhet bör ske med utgångspunkt från vad det intresse kräver som skall skyddas med bestämmel- sen, nämligen bevarandet av allmänhetens förtroende för tjänstemännens oväld i tjänst- utövningen. Det kan därvidlag framhållas att detta intresse kräver att tjänstemän i någ— ra fall avstår också från mera enstaka trans- aktioner för att detta förtroende inte skall rubbas. Sålunda är det klart att en tjänste- man inte bör skuldsätta sig hos eller på annat sätt ställa sig i beroende av den över vars verksamhet han har att i tjänsten öva tillsyn. Detta har kommit till uttryck i en del av de förut berörda specialreglema, så— som t. ex. för bankinspektionens tjänstemän. I detta sammanhang kan också erinras om förbudet i upphandlingskungörelsen för vis— sa tjänstemän att tillhandahålla myndighet gods m.m.

Utanför ramen för utövandet av en verk— samhet, såsom detta uttryck bör förstås här, faller enligt utredningens mening aktiviteter, som får anses typiskt sett höra hemma på privatlivets område och vad därmed har omedelbart samband. Till denna sfär får man i första hand räkna dispositioner som utgör led i den gängse hushållningen och vad där- med har samband som nyss sagts. Sålunda bör man inte anse det vara en verksamhet i bisyssleförbudets mening när tjänsteman exempelvis för talan inför hyresnämnd an- gående den egna bostaden, reklamerar un— derhaltig vara som han köpt, begär ersätt- ning av försäkringsbolag eller kräver skade- stånd på grund av inbrott i hans bostad eller på grund av brottslig gärning riktad mot honom eller hans egendom. Inte heller bör det anses vara bisyssla om tjänstemannen företager handlingar av de slag här berörts för sådan närståendes räkning, som anges i domarjävsregeln i 4 kap. 13 å andra punk- ten RB. Enligt denna regel är domare jävig

77

om han med part är eller varit gift eller är trolovad eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i den släktskap, att den ene är avkomling till den andres syskon eller att de äro syskon- barn, eller i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskOn eller syskons avkomling eller med någon, från vilkens sys- kon den andre härstammar, eller om han på grund av adoption står i motsvarande för- hållande till part.

Vidare hör till sådana aktiviteter på pri- vatlivets område som inte bör anses gå in under det här aktuella bisysslebegreppet räk- nas dispositioner av familjerättslig karaktär som gäller tjänstemannen själv eller någon honom närstående enligt vad nyss angetts. Inte heller bör som bisyssla anses åtgärder som står i omedelbart samband med sådana dispositioner. I enlighet härmed faller utan- för bisysslebegreppet sådana åtgärder som att upprätta äktenskapsförord eller testa- mente, att mottaga uppdrag att vara förmyn- dare eller god man för berörda närstående, att vara boutredningsman i dödsbo efter sådan närstående eller att förrätta boupp- teckning eller arvskifte efter sådan. Det bör alltså vara en tjänsteman helt obetaget att t. ex. biträda sin hustru vid skifte av ett dödsbo vari hon äger del, att som förmyn- dare eller vårdnadshavare för sitt barn föra dess talan eller att biträda sitt myndiga barn i mål av familjerättslig karaktär i vilket barnet är part; att domare behöver särskilt tillstånd för att vara ombud m. m. vid dom- stol stadgas i 12 kap. 3 & RB.

Det kan framhållas att enbart den om- ständigheten att åtgärder utgör led i förvalt- ningen av egen förmögenhet inte med nöd- vändighet innebär att de typiskt sett hör hemma på privatlivets område, såsom ut- redningen använder detta uttryck. Av de of- fentliga tjänstemännen måste, liksom hittills, krävas att de av hänsyn till vikten av att bevara förtroendet för oväld i tjänstutöv- ringen orubbat finner sig i vissa begräns- ningar i detta hänseende. Beskaffenheten och omfattningen av sådana begränsningar får variera i huvudsak efter förhållandena i huvudtjänsten. Så t. ex. kan tjänsteman i vissa fall nödgas avstå från att vara engage- rad i branscher som är föremål för hans

78

verksamhet i tjänsten. Talrika specialregler ger uttryck åt detta.

Utredningen vill vidare framhålla att den anser att i uttrycket verksamhet ligger att en aktivitet från tjänstemannens sida förut- sättes. Om tjänstemannen får en gåva eller t.ex. i samband med ett arvskifte tilldelas viss egendom kan en verksamhet från hans sida inte anses vara för handen. Reglerna i 13 5 Sth och 16 & Ktht kan sålunda inte anses hindra tjänstemannen från att äga och att uppbära utdelning av aktier i företag som står under hans tillsyn i tjänstutövningen. De hindrar däremot att han själv eller ge— nom annan beträffande egendomen vidta- ger förvaltningsåtgärder, såsom att deltaga i bolagsstämma etc., under den självklara förutsättningen att förvaltningsåtgärderna beträffande företaget inte står väl samman med kravet på att förtroendet för oväld inte rubbas. Frågan i vad mån tjänstemän på grund av nämnda krav måste anses skyldiga att avveckla sådant ägande ligger enligt ut- redningens mening inte inom ramen för frå- gor om bisysslors tillåtlighet.

Den nyss gjorda avgränsningen av inne- hållet i ordet verksamhet har en schematisk karaktär. Det är tydligt att det kan uppstå situationer där förtroendet till ovälden kan komma i fara på grund av åtgärder som, enligt vad i det föregående angetts, inte kan anses ha karaktär av verksamhet. Detta kan man enligt utredningen inte undvika; det har påpekats att jävsregler ger ett visst skydd mot risker för rubbat förtroende. Å andra sidan kan det göras gällande att utredningen gett en alltför vid innebörd åt bisysslebe- greppet. Det kan anses föga rimligt att en tjänsteman enligt det synsätt som här anlagts bör ha frihet att biträda en släkting i exem- pelvis en arvstvist men däremot inte ha samma möjligheter att hjälpa en nära vän i en motsvarande angelägenhet. Det må då framhållas att svårigheterna är betydande att precisera vilka omständigheter som skul- le leda till att ifrågavarande åtgärder inte bör bedömas som verksamhet i detta sam— manhang och att även om dessa svårig- heter övervinns andra betydande gräns- dragningssvårigheter uppstår. Men redan

SOU 1969: 6

för att tjänstemännens rörelsefrihet inte skall bli över hövan beskuren måste man taga skälig hänsyn till i vad mån den tilltänkta verksamheten berör tjänstemannen personli- gen. Dessa hänsyn bör tagas vid avväg- ningen av om en bisyssla är tillåtlig eller in- te. Såsom i det följande skall utvecklas bör de medföra att man därvid godtager en högre risk för att en tjänsteman skall kom- ma i en situation där han nödgas anmäla jäv än om han skall inneha bisysslan i hu- vudsak för att tillgodose sitt förvärVSin- tresse.

Det förtjänar framhållas att 13 & Sth och 16 & Ktht inte är begränsade till att avse sådana sysselsättningar vid sidan av upp- gifterna i huvudtjänsten som utförs för en— skilds räkning. De träffar alltså också fall av tjänsteförening och andra anställningar eller uppdrag hos offentliga arbetsgivare el- ler uppdragsgivare.

En särskild form av verksamhet är utfö- randet av uppdrag. Om bisysslan består av uppdrag kan tjänstemannen komma att över- skrida gränsen för det tillåtliga redan ge- nom att han åtager sig uppdraget. Det kan beaktas att näringsverksamhet inte sällan består däri att näringsidkaren åtager sig och utför en rad uppdrag. Genom åtagandet uppstår en förpliktelse för uppdragstagaren att utföra detta och redan denna bindning till uppdragsgivaren kan inrymma moment av risker för bristande förtroende till oväld i tjänstutövningen. Att vad som nu sagts om uppdrag också gäller arbetsanställning är tydligt.

7.3. Bisysslors tillåtlighet med hänsyn till risker för förtroendet till ovälden

7.3.1. Allmänna synpunkter

Förbudet mot bisysslor som kan rubba för- troendet till oväld i tjänstutövningen får en- ligt utredningens mening i första hand an— ses innebära att de bisysslor är otillåtna som leder till viss risk för att tjänsteman- nen måste anmäla jäv i sin huvudtjänst. Förbudet träffar emellertid också bisysslor som, utan att innefatta risker för att tjänste-

SOU 1969: 6

mannen behöver göra jävsanmälan, kan rubba allmänhetens förtroende till hans oväld i tjänstutövningen. Utredningen har ansett det böra utsägas i 13 5 Sth och 16 & Ktht att till förbudsområdet också hör bi- sysslor som innefattar fara för bristande för- troende till annan tjänstemans oväld eller till myndighetens anseende i sådant hän- seende.

I och för sig vore det tänkbart att varje liten risk för att förtroendet till oväld skall komma att brista borde leda till att tjänste- man måste avstå från bisyssla. En sådan tolkning är emellertid enligt utredningens mening inte förenlig med bestämmelserna i 13 & Sth och 16 & Ktht. Departementsche- fens förut (3.6) citerade uttalande i frikrets- frågan får anses ge vid handen att tillåtlig- heten bör bedömas med hänsyn till bl. a. storleken av risken i det enskilda fallet. Ut— redningen har inte funnit någon omstän- dighet tala för att någon annan ståndpunkt bör intagas i denna fråga.

Frågan om en bisyssla är tillåtlig eller inte med hänsyn till berörda risker bör enligt utredningens mening avgöras efter en sam- lad bedömning av de omständigheter som kan ha betydelse för bevarandet av allmän— hetens förtroende till ovälden. Vid denna bedömning synes man i första hand söka böra fastställa den aktuella riskgraden. Den torde röna inflytande främst av förhållanden som kan anses hänförliga till den offentliga tjänsten och vad därmed har samband — häri inbegripet inte endast tjänstemannens utan också annan tjänstemans huvudtjänst och myndighetens verksamhet — och av för- hållanden som angår bisysslan, t.ex. dess beskaffenhet och de intressen tjänsteman- nen kan ha av bisysslan. Vidare torde böra bedömas vilken riskgrad som med hänsyn till omständigheterna framstår som försvar- lig. Därvidlag kommer i blickpunkten, för- utom omständigheter som nyss berörts, frå- gan om allmänna intressen av skilda slag eller hänsynen till tjänstemannens personliga intressen talar för att en högre eller lägre riskgrad är acceptabel. Tillåtligheten kan röna inflytande av om myndigheten genom organisatoriska eller administrativa åtgärder

79

finner skäl medverka till att risken ned— bringas. J ävsreglerna har, som nämnts, ock- så betydelse härvidlag.

7.3.2. Förhållanden i huvudtjänsten och vad därmed har samband

Jävsreglerna i rättegångsbalken träffar i hu- vudsak endast domare vid handläggning av mål och motsvarande bestämmelser i försla- get till förvaltningslag tjänstemän endast när de tager befattning med förvaltnings— ärenden på sådant sätt att de kan tänkas inverka på ärendets utgång. Utanför dessa reglers räckvidd ligger bl. a. personal som vidtager åtgärder av endast rent expeditio- nell natur. Denna avgränsning har ansetts motiverad därav att inom ramen för sådan verksamhet som senast nämnts i och för sig knappast finns utrymme för partiskhet eller misstankar därom.

När det gäller att bedöma om en bisyssla är tillåtlig eller inte med hänsyn till riskerna för bristande förtroende till oväld i tjänst- utövningen bör det tillmätas stor betydelse i vad mån de uppgifter som ankommer på tjänstemannen är mer eller mindre kvalifi- cerade. Om tjänstemans uppgifter i huvud- tjänsten är kvalificerade kan ofta en förhål- landevis låg risk för att beröring skall äga rum mellan bisyssla och uppgifterna i hu- vudtjänsten vara tillräcklig för att tjänste- mannen bör avstå från bisysslan. Om där- emot uppgifterna är av enklare slag blir tjänstemannen i betydligt mindre utsträck- ning berörd av förbuden i 13 5 Sth och 16 & Ktht. Emellertid innebär inte det förhållandet att tjänstemans uppgifter i hu- vudtjänsten är sådana att han på grund av deras beskaffenhet inte löper någon nämn- värd risk att behöva anmäla jäv att han utan vidare kan åtaga sig en bisyssla. Man kan nämligen inte bortse från att innehav eller utövande av bisysslor i en del lägen kan ge upphov till föreställningen att tjänsteman— nen har möjlighet att påverka ett ärende antingen själv eller genom sina förmodade särskilda förbindelser med dem som har att handlägga detta. Det är tydligt att det mycket väl kan bero av tillfälligheter huru-

80

vida misstankarna om bristande oväld rik- tas mot tjänstemannen själv, mot någon kollega eller mot förhållandena i myndig- hetens verksamhet som sådan. 10 har i skrivelsen 3.7.1963 något berört denna si- tuation (ämbetsberättelsen år 1964 s. 517) och åsyftade uttalande har återgetts förut (6.5.3). Risker för misstankar om otillbör- liga hänsynstaganden i enlighet med vad JO där berört får antagas inte sällan kunna uppkomma när det gäller sysslande på myn- dighetens arbetsområde eller verksamhets— område. I enlighet härmed synes exempel- vis tjänstemän tillhörande biträdespersonal vid domstol för att undvika risker för bris- tande förtroende till egen eller domares oväld i tjänstutövningen i en hel del fall böra avstå från sysslande som ombud eller biträden i sådana mål eller ärenden vid domstolen i vilka tvist råder.

Ytterligare må här framhållas att risker för misstankar om obehöriga inflytelser gi— vetvis förhållandevis lätt uppkommer om den tjänsteman som har bisysslan står t. ex. i ett släktskapsförhållande till den som har att pröva ett ärende som den förstnämnde tjänstemannen befattat sig med i bisyssla. Likaså när det mellan de båda tjänstemän- nen finns en ekonomisk intressegemenskap har man anledning att vid bedömningen av tillåtlighetsfrågan se till inte endast den bi- sysslande tjänstemannens arbetsuppgifter. Förmanskap kan också ha betydelse; se JO:s utalanden, återgivna förut (2.7.4).

Den närmat-Fe beskaffenheten av såväl myndighetens som tjänstemannens uppgifter har enligt utredningens mening stor betydel- se för bedömningen av vilken risk som är acceptabel. Endast förhållandevis avlägsna risker synes godtagbara om myndigheten exempelvis har att förvalta allmän egendom eller utöva tillsyn över offentlig eller enskild verksamhet eller om myndigheten har typiskt maktutövande funktioner. Om åter huvud- arbetsgivaren har en huvudsakligen affärs- drivande verksamhet eller har andra ser- vicebetonade uppgifter torde som regel an- ledning inte finnas att ställa kraven lika högt. Den acceptabla riskgraden kan alltså variera i viss mån efter karaktären av myn-

SOU 1969: 6

dighetens uppgifter. Men också tjänsteman— nens uppgifter inom myndigheten inverkar, som nämnts och knappast i mindre mån. Sålunda kan tjänsteman hos myndighet med sådan inriktning som senast berörts få av- böja bisyssla även om den innefattar ganska låg risk för att han kommer i situationer där förtroendet till ovälden kan brista. Detta kan krävas av tjänstemannen t.ex. om han har att befatta sig med upphandlingsfrågor, att göra utlåtanden eller undersökningar av särskild vikt för enskilda som anlitar myn- digheten eller att befatta sig med förhållan— den varom han har att av hänsyn till allmän- na eller enskilda intressen iakttaga tystnads- plikt.

Det har förut framhållits att de uppgifter som ankommer på en tjänsteman kan änd- ras, i huvudsak antingen så att innehållet i hans tjänst förändras eller att hans huvud- tjänst blir en annan. Enligt utredningens mening kan endast mera sällan vid avväg- ningen av tillåtlighetsfrågan anledning fin- nas att taga i betraktande inte endast be- skaffenheten av de aktuella tjänsteuppgif- terna utan också möjligheten att nya upp— gifter tillförs tjänstemannen och beskaf— fenheten av sådana uppgifter. En situation då man vid bedömningen av tillåtlighets— frågan emellertid har att gå ett stycke ut- över de aktuella uppgifterna är när det beslutats att myndigheten skall taga upp en ny verksamhet eller omorganiseras på visst sätt.

Normalt bör man enligt utredningens mening inte ha anledning att räkna med att tjänsteman kan komma att få vikariera på viss annan tjänst eller uppehålla tjänst hos annan arbetsgivare. Men undantag kan före- komma. Enligt utredningens mening är så fallet då det framstår som sannolikt att tjänsteman kommer att tagas i anspråk för sådan tjänstgöring.

7.3.3. Bisysslan och vad därmed har samband

Vid bedömandet av storleken av de risker som kan föreligga för bristande förtroende till oväld i tjänstutövningen och av den risk som i det aktuella fallet kan vara acceptabel

SOU 1969: 6

är enligt utredningens mening av särskild betydelse bisysslans omfattning och dess be— skaffenhet, därunder inbegripet såväl göro- målen i bisysslan som arbetsgivaren eller uppdragsgivaren i denna.

Vad först omfattningen angår kan fram— hållas att en mera omfattande eller tids- krävande bisyssla tydligen kan vara mera riskfylld ur de synpunkter varom här är fråga än en föga arbetskrävande eller kort- varig bisyssla av i övrigt samma karaktär. Så t. ex. torde endast i mera sällsynta fall någon nämnvärd fara för bristande förtro- ende till oväld uppstå om tjänsteman med någon enstaka disposition, t. ex. ett borgens- åtagande, bistår en god vän. Situationer kan dock tänkas där sådant framstår som mindre lämpligt, t.ex. om vännen driver en rörelse som är föremål för tjänsteman- nens eller myndighetens tillsyn i tjänsten. Risker av detta slag ter sig uppenbarligen avsevärt större om en tjänsteman åtager sig att fungera som juridisk eller ekonomisk rådgivare åt en god vän i syfte att sanera dennes affärer. Tjänstemannen kan i upp- draget få handlägga frågor som han eller någon kollega kan få beröring med i hu- vudtjänsten eller i bisysslan förhandla med fordringsägare eller andra som han eller kollega möter i huvudtjänsten. Redan de minskade möjligheterna att förutse sådana risker medför att en mera omfattande bi- syssla kan vara mindre lämplig än en föga arbetskrävande.

Vad bisysslans beskaffenhet beträffar kan till en början framhållas att om arbetsupp- gifterna i denna är i och för sig enkla — de består exempelvis i korrekturläsning, ar- bete som fastighetsskötare eller biografvakt— mästare — risker för bristande förtroende till ovälden mera sällan kan antagas uppstå genom att tjänsteman utför sådana. Risker- na i fråga ligger här mera i förhållandet till arbetsgivaren eller uppdragsgivaren i bisyss- lan. Hänsynen till nämnda förtroende kan kräva att tjänstemannen inte försätter sig i något avhängighetsförhållande till eller i någon ekonomisk intressegemenskap med den som direkt eller indirekt har eller kan få intresse av utgången av ärenden som

81

tjänstemannen eller någon kollega får befat- ta sig med i huvudtjänsten eller som eljest handläggs vid den myndighet där tjänste- mannen är anställd. Om åter uppgifterna i bisysslan är av mera kvalificerat slag ligger däri ofta nog högre jävsrisker. Detta gäl- ler i synnerhet om ärendet på något sätt har beröring med tjänstemannens arbetsupp- gifter i huvudtjänsten eller till myndighetens verksamhetsområde.

Om bisysslan innefattar arbetsuppgifter av samma eller liknande slag som dem tjänste- mannen har att handlägga i sin huvudtjänst medför det, som redan berörts, generellt sett avsevärt större risker för bristande för- troende tiil ovälden än om sådan anknyt- ning saknas. Likaså föreligger högre risker när den för vars räkning bisysslan utförs är verksam på myndighetens arbetsområde eller har intressen på något sätt förbundna med myndighetens verksamhet än när så inte är fallet. Det kan därför inte sällan vara mind- re väl förenligt med kravet på att förtroen- det till oväld inte får sättas i fara om tjänstemannen åtager sig bisyssla åt ett före- tag eller en person som är verksam inom myndighetens arbetsområde, även om göro- målen i bisysslan inte har någon närmare beröring med dem som ankommer på tjäns- temannen i hans huvudtjänst. Här må ånyo hänvisas till det förut (6.5.3) citerade JO-ut— talandet. Till vad JO där anfört kan läggas att misstankar om otillbörligt hänsynstagan- de i och för sig mycket väl kan uppstå även om arbetsgivaren eller uppdragsgivaren i bi- sysslan inte omedelbart berörs av tjänste- mannens eller myndighetens handläggning av ärendena. Utrymme för sådana misstan- kar kan finnas om den för vars räkning bi- sysslan uträttas på ett eller annat sätt har intressen förbundna med personer eller före- tag som blir föremål för tjänstemannens eller myndighetens verksamhet, t.ex. som underleverantör, konkurrent eller dylikt.

13 & Sth och 16 & Ktht träffar enligt sin lydelse bisysslor oberoende av vem ar- betsgivaren eller uppdragsgivaren i dem är. I och för sig kan alltså fall av förening av tjänst tänkas stå i strid mot bestämmelserna. Att allmänna intressen kan tala för att en

82

högre grad av risk för bristande förtroende till ovälden skall kunna accepteras skall ut- redningen beröra i det följande. Här kan framhållas att om arbetet i bisysslan utförs för en offentlig arbetsgivares eller uppdrags- givares räkning, man i och för sig mera sällan har anledning att räkna med att ris- ker för bristande förtroende till ovälden skall uppkomma än om motsvarande upp— gifter utförs för enskild persons eller före- tags räkning. Detta torde i viss mån sam- manhänga med att om båda arbetsgivarna är offentliga myndigheter, tjänstemannens lojalitet gentemot arbetsgivaren i bisysslan mera sällan kommer i motsatsställning till den lojalitet som han bör iakttaga gentemot arbetsgivaren i huvudtjänsten. Emellertid bör beaktas risken för tvåinstansjäv. Enligt 4 kap. 13 % sjunde punkten RB är domare jävig om han i annan rätt som domare eller befattningshavare fattat beslut som rör sa- ken eller hos annan myndighet än domstol tagit befattning därmed. För förvaltningens del föreslås, som ovan angetts (4.2.2), en mindre sträng regel om tvåinstansjävet (se SOU 1968:27 s. 132). Speciella regler om förbud mot vissa bisysslor, vilka regler bl. a. fyller uppgiften att hindra uppkomsten av fall av tvåinstansjäv, har getts i bl.a. kom- munallagstiftningen (se t. ex. 7 & kommunal— lagen om förbud för vissa chefstjänstemän vid länsstyrelse att vara fullmäktige). Stats- revisorerna och konstitutionsutskottet har i några fall behandlat frågor om bisysslor som kunde leda till tvåinstansjävssituationer. Så t.ex. uttalade KU i dechargememorialet 1961: 15 s. 6 följande med anledning av förordnande av byråchef i socialstyrelsen till ledamot av styrelsen för ungdomsvårds- skolor.

Förordnanden av det slag, varom här är fråga, torde i vissa fall ha motiverats av önske- mål att skaffa befattningshavare hos den cen- trala myndigheten inblick i och praktisk er- farenhet av verksamheten vid underlydande organ och i andra fall av önskemål att inom dylika organ utnyttja den sakkunskap som förefunnits hos den centrala myndigheten. Även om——— vill utskottet likväl uttala princi- piella betänkligheter mot en ordning. som över huvud taget kan ge upphov till misstankar om att. behandlingen av ärenden i olika in-

SOU 1969: 6

stanser kan röna inflytande av en och samma person. Den omständigheten att vederbörande i förekommande fall anmäler jäv undanröjer icke de principiella betänkligheterna.

Utredningen delar de synpunkter på två— instansjävet inom förvaltningen vilka an- lagts i motiven till förvaltningslagförslaget. Utredningen anser mot den bakgrunden att det bör undvikas att en tjänsteman motta- ger uppdrag eller anställning hos offentlig myndighet om man kan förutse att han genom bisysslan försätts i situationer där han måste anmäla jäv i den högre instansen. Domarjävsreglerna gäller i viss utsträck- ning inom delar av förvaltningen och där så är fallet får beaktas den vidare ram som bildas av dessa regler.

I det nyss åberopade uttalandet av JO utgick denne från bisysslor som medför eko- nomisk fördel för tjänstemannen. Otvivelak- tigt har det betydelse när det gäller att be- döma om risker för förtroendet kan upp- komma huruvida ekonomiska förmåner för tjänstemannen följer av bisysslan. Misstan- kar om otillbörliga hänsynstaganden kan givetvis också uppstå om tjänstemannen på ett mera indirekt sätt har eller förefaller ha förmåner av bisysslan, t. ex. genom att den bereder honom närstående ekonomiska för- delar.

Det kan här nämnas att jäv inte anses fö- religga enbart av den anledningen att en sak rör den handläggande som samhällsmedlem eller medlem av viss grupp inom samhället. Om en tjänsteman verkar i en facklig sam- manslutning är detta inte i och för sig en verksamhet som på grund av tjänsteman- nens intressebindning får anses inrymma särskilda risker för bristande förtroende till ovälden i tjänstutövningen om han seder- mera i tjänsten får att handlägga frågor som angår denna sammanslutning. En annan sak är att i en del lägen förtroendeuppdrag i sådan sammanslutning inte låter sig väl förenas med vissa tjänster (se departements- chefens uttalande i prop. 1965: 60 s. 123, återgivet ovan 3.6).

SOU 1969: 6

7 .3.4 Allmänna intressens inverkan på bisysslas tillåtlighet

Enligt utredningens mening bör man vid be- dömandet av om en bisyssla är tillåtlig eller inte med hänsyn till storleken av den aktuella risken för bristande förtroende till ovälden fästa avseende vid frågan om och i vad mån allmänna intressen av skilda slag kan tala för att en tjänsteman åtager sig och utövar viss bisyssla. I en del lägen bör ett mera typiskt arbetsgivarintresse från det allmän- nas sida skänkas beaktande. Det förekom- mer att en statlig myndighet behöver taga i anspråk en tjänsteman vid en annan myn- dighet t.ex. för en utredning eller ett sak- kunnigutlåtande som förutsätter särskild erfarenhet eller speciella kvalifikationer. Det förhållandet att vissa risker för bristande förtroende skulle kunna uppstå för tjänste- mannen i hans huvudtjänst bör inte obe- tingat medföra att han inte kan användas för bisysslan. Enligt utredningens mening bör de myndigheter som berörs av det ifråga- satta uppdraget i samverkan väga vikten ur allmän synpunkt av att bisysslan utförs av tjänstemannen mot nämnda risker. Den lösningen bör i åtskilliga fall kunna väljas att tjänstemannen får erforderlig ledighet eller att hans arbetsuppgifter ändras så att riskerna i erforderlig utsträckning undan- röjs. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla vikten av att myndigheterna sam- verkar i dessa frågor. Samverkan kan vara nödvändig för att den myndighet som be- höver taga tjänstemannen i anspråk skall få kännedom om huruvida risker för rubbat förtroende kan uppstå i huvudtjänsten eller olägenheter av annan art kan åsamkas hu- vudarbetsgivaren. Det är givetvis olämpligt om en offentlig myndighet medverkar till att huvudarbetsgivaren ovetande fara upp- kommer för rubbat förtroende i huvud- tjänsten. (Jämför härmed JO:s uttalanden i ämbetsberättelsen år 1969 s. 400. Den om— ständigheten att i skilda specialregler som förbjudna inte angetts bisysslor givna av statlig myndighet sammanhänger med att det förutsatts att sådan myndighet inte kom- mer att lämna uppdrag av denna olämpliga

83

Ibland kan tjänstemans bisyssla ge myn- digheten en för dess arbete värdefull in— blick i viss enskild verksamhet som berörs av myndighetens. En tjänsteman kan utses till ledamot av styrelsen för ett enskilt före- tag, förening eller stiftelse och därigenom beredas tillfälle att taga tillvara vissa allmän- na intresssen. Utredningen vill i detta sam- manhang hänvisa till den uppfattning om ställföreträdarjävet inom förvaltningen som kommit till uttryck i motiven till förslaget till förvaltningslag. Enligt det betraktelsesätt som där anlagts bör man inte generellt anse att jäv är för handen när en tjänsteman befattar sig med visst ärende hos sin myn— dighet enbart på den grunden att han är styrelseledamot i bolag, förening eller stif- telse. som berörs av ärendet. Detta har mo— tiverats med att man inte bör hindra sådana ur det allmännas synpunkt fördelaktiga an- ordningar. Därav bör följa att i åtminstone en del fall, t.ex. när det allmänna intres- set är särskilt starkt och tjänstemannen i sin huvudtjänst inte har att taga mera kva- lificerad befattning med ärenden som rör det aktuella företaget eller med detta kon- kurrerande sammanslutningar och någon nämnvärd ersättning inte utgår för bisyss- lan, hinder inte bör anses föreligga för tjänstemannen att åtaga sig uppdraget. Lä- get kan givetvis vara ett annat om tjänste- mannen i sin huvudtjänst har att fatta be- slut i ärenden som angår företaget eller om de ärenden som han har att handlägga är av särskild betydelse, direkt eller indirekt, för detta och företaget arbetar i konkur- rens med offentliga organ eller enskilda sammanslutningar. Den praktiska känne- dom om verksamheten som får anses på- kallad torde i sådana fall få tillföras myn- digheten t.ex. genom att bisysslan anför- tros en tjänsteman med arbetsuppgifter av mindre kvalificerad natur. Det kan i sam- manhanget påpekas att riskerna generellt sett ter sig mera avlägsna om bisysslan avser arbete inom ett statligt eller kommunalt (halvstatligt eller halvkommunalt) bolag, förening, stiftelse etc. I sådana fall saknar tjänstemannen som regel ett rent personligt

84

intresse av verksamheten. Därtill kommer att när det gäller ett offentligt eller under det allmännas inflytande stående företag, detta står den egentliga offentliga verksam- ieten ur sakliga synpunkter nära. Inte säl- lan har praktiskt betonade överväganden förestavat att verksamheten drivs i privat- rättslig i stället för i traditionellt offentlig- rättslig form. De risker för bristande för- troende till ovälden som kan härflyta ur ett sysslande inom ett sådant företag synes med hänsyn härtill ofta vila på i stort sett samma grunder som dem som föranlett uppställandet av regler om tvåinstansjäv. Det lämpliga i att offentlig tjänsteman an- förtros uppdrag i sådan inrättning som nyss nämnts kan därför böra bedömas vä- sentligen med beaktande av den ram som denna jävsgrund bildar. I och för sig högre risker för bristande förtroende till ovälden torde i fall som här senast berörts få anses godtagbara.

I 4 & riksdagsordningen stadgas att riks- dagsman inte får förmenas att utöva sin riksdagsmannabefattning. Bestämmelsen an- ses innebära att statstjänsteman inte får väg- ras ledighct för utövande av riksdagsmanna— uppdrag (Malmgren—Sundberg—Petrén »Sve— riges grundlagar», 10 uppl., 1968, s. 141). Tjänsteuppgifterna får alltså vika för för— troendeuppdraget. Beträffande kommunala förtroendeuppdrag torde gälla en skyldig- het att mottaga sådana. 7 % kommunallagen föreskriver nämligen att, bortsett från den som uppnått viss ålder, endast den kan avsäga sig fullmäktigeuppdrag som uppger hinder som godkänns av fullmäktige. En motsvarande regel finns i 10% lagen den 2 juni 1961 (nr 436) om församlingsstyrelse, 7 & kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50) och 8 % landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319). Ifrågavarande bestämmelser är på grund av hänvisningar tillämpliga på kommunala förtroendeupp- drag i allmänhet. I äldre kommunallagstift- ning var en avsägelsegrund att ämbets- eller tjänsteman av sin befattning var hindrad att fullgöra uppdrag. Denna regel syftade bl.a. till att skydda statens intresse av att inte statstjänsten blev lidande på att dess

SOU 1969: 6

tjänstemän togs i anspråk för kommunala uppdrag. I kommunallagskommitténs be- tänkande III »Kommunallag» (SOU 1952: 14 s. 219) uttalades i frågan om begränsning för statstjänstemän att bekläda dessa upp- drag följande.

I materiellt hänseende bör den ledande prin- cipen vara att icke utestänga ämbets- och tjän- stemän från rätten att utöva kommunala för- troendeuppdrag i andra fall än när särskilt starka skäl därför föreligga med hänsyn till ämbetets eller tjänstens speciella art och na- tur. — — — Kommitténs ståndpunkt är — — — att det bör ankomma mindre på lagstiftaren än på de väljande församlingarna att bedöma lämpligheten av att besätta förtroendeposter med tjänstemän.

Kommittén fann länsstyrelses ställning som besvärsinstans och tillsynsmyndighet i förhållande till de kommunala organen böra medföra att landshövding, landssekreterare och landskamrerare borde vara betagna möjligheten att bekläda ifrågavarande för- troendeuppdrag. Däremot borde det enligt kommittén vara tillfyllest om en länsasses- sor anmälde jäv när han som tillförordnad landssekreterare eller landskamrerare hade att besluta i ärende, varmed han tagit be- fattning i egenskap av kommunal förtroen- deman.

Förut (4.3.1) har redogjorts för vissa regler som begränsar möjligheterna för en del of- fentliga tjänstemän att bekläda vissa allmänt medborgerliga förtroendeuppdrag. Dessa specialregler har huvudsakligen samma syf- ten som 13 5 Sth och 16 & Ktht. De synes vara resultatet av en avvägning mellan skil- da intressen, bl.a. av rätten för offentliga tjänstemän att lika väl som andra med- borgare deltaga i det kommunala arbetet och av vikten att garantera att kommunala beslut kan bli föremål för en faktiskt och formellt fullt opartisk överprövning eller att sådana organs verksamhet skall kunna granskas av helt obundna tjänstemän. 13 & Sth och 16 & Ktht torde inte utgöra hin- der för offentlig tjänsteman att, utöver vad som följer av sådana specialregler, bekläda förtroendeuppdrag som medborgare är skyl- dig mottaga.

Såsom framgår av det förut (3.6) citerade

SOU 1969: 6

departementschefsuttalandet i frikretsfrågan kan risker för bristande förtroende uppkom- ma om tjänsteman innehar fackligt förtro- endeuppdrag. Utredningen anser att det finns anledning för myndigheterna att när det gäl- ler uppdrag av denna typ pröva möjlighe- terna att medverka till att risker undanröjs genom organisatoriska åtgärder i den mån så lämpligen kan ske. Det ligger enligt ut- redningens mening inte sällan i myndighe- tens eget intresse att den med vilken myn- digheten kan förhandla eller överlägga är väl förtrogen med arbetet på olika nivåer eller avdelningar inom myndigheten.

7.3.5. Bisysslans betydelse för tjänstemannen personligen eller för tredje man

När det gäller att bedöma om en tjänste- man är jävig eller inte har det betydelse vilken arten och graden är av det intresse som tjänstemannen har eller kan anses ha av att saken får en viss utgång. Därvid är helt naturligt intressen av ekonomisk art av vikt. Som regel torde man ha an- ledning att anlägga ett liknande betrak— telsesätt vid bedömningen av om en bi- syssla är tillåtlig eller inte med hänsyn till risker för bristande förtroende till oväld. En bisyssla som ger tjänstemannen eller ho— nom närstående fördelar av ekonomisk art kan som nämnts vara mera riskfylld i detta hänseende än om sådana fördelar inte är förbundna med bisysslan.

Emellertid bör det förhållandet att en tjänsteman har starkt personligt intresse av att åtaga sig viss bisyssla i en hel del fall medföra att det anses acceptabelt att en inte alldeles obetydlig risk för bristande för- troende till ovälden i tjänstutövningen upp- står, i allt fall om intresset inte är av den art att fråga får anses vara om ett rent för- värvssyfte. Redan det vidsträckta bisyssle- begrepp som utredningen använt talar för att sådana hänsyn måste tagas om alltför hårda konsekvenser av förbudet skall undvikas. Det bör också betonas att jävsanmälan fak- tiskt nedbringar risker för rubbat förtroende till ovälden, och anledning kan ibland fin- nas att i sådana lägen godtaga att tjänste-

85

mannen beviljas erforderlig ledighet, såsom sker när jäv anmäls, för att undvika akuta kollisionsrisker. Sålunda bör bisysslor som är uttryck för tjänstemans ideella intressen, t.ex. socialvårdande eller eljest Välgörande verksamhet, ungdomsarbete, m.m. dylikt, i de fall där kollisionsrisker kan tänkas upp- stå ges särskild hänsyn.

Någon gång kan det vara av vikt för tredje man att för bisyssla som kräver spe- ciell sakkunskap få anlita en offentlig tjäns- teman som besitter sådan sakkunskap. I det- ta sammanhang kan hänvisas till det i JO:s ämbetsberättelse år 1960 s. 45 redovisade ärendet angående skriftväxling med högsta domstolens ordförande om domares utlå- tande i rättegång. Högsta domstolens ord- förande uttalade som sin åsikt att det be- träffande domare i underrätt och hovrätt måste anses vara av vikt att de iakttog syn- nerlig återhållsamhet när det gällde att åtaga sig uppdrag att avge dylika utlåtanden. Högsta domstolens ordförande fortsatte.

Emellertid torde det svårligen kunna komma i fråga att uppställa något generellt och ovill- korligt förbud. Det förefaller exempelvis knap- past motiverat att hindra part att av en under- rättsdomare, som speciminerat i visst ämne eller medverkat vid viss lagstiftning, erhålla utlåtande om något som faller under hans ex- pertis vare sig utlåtandet skall åberopas vid annan underrätt eller vid högre rätt.

I anslutning till detta uttalande vill ut- redningen framhålla att om det finnes vara av särskild vikt för enskild att få anlita viss tjänsteman för bisyssla, det kan utgöra an- ledning för myndighet att exempelvis ge— nom organisatoriska åtgärder skapa för- utsättningar för tjänsteman att åtaga sig bi- sysslan, förutsatt att vidtagandet av sådana åtgärder inte medför olägenhet för myndig- heten. Det är givet att myndigheten måste avhålla sig från dylika åtgärder om dessa kan uppfattas som uttryck för bristande oväld från myndighetens sida.

7.4. Bisysslenämna'ens uppgifter och organisation

7.4.1. Förfarandet i beskeds- och tillstålds- ärenden

Utredningen har förut (6.5.1) framhållit att inom ramen för ett i huvudsak frivilligt rys- tem tjänstemän och myndigheter bör ges råd och vägledning i frågor som angår bi- sysslor som kan rubba förtroendet till o'äld i tjänstutövningen.

Tjänsteman som vill ha besked huruVida bisyssla, som han överväger åtaga sig är oförenlig med kravet på att förtroendet till oväld i tjänstutövning inte får rubbas bör vända sig till den myndighet hos vilken nan är anställd för besked. Tjänstemännen bör lämna sådana uppgifter om bisysslan :om kan vara av betydelse för bedömninger av den aktuella frågan, såsom angående arlets- uppgifterna i bisysslan, vem arbetsgivaren eller uppdragsgivaren är, om bisysslans lar- aktighet m.m. Vill tjänstemannen att bi— sysslenämnden skall höras bör han givetvis begära detta. I varje fall innan en mera fast praxis i hithörande frågor utbildats torde myndigheten, även om tjänstemannen inte begärt det, ofta ha anledning att höra bi- sysslenämndens uppfattning. Till sin frim- ställning om nämndens utlåtande torde myn- digheten böra foga upplysningar om tjins- temannens arbetsuppgifter, tjänstgöringiort, rn. fl. sådana för myndigheten kända förhål- landen angående huvudtjänsten som kan an- tagas vara av betydelse för bedömningen. I den mån det i visst ärende lämpligen kan ske kan det vara ändamålsenligt att myndighe- ten i korthet redovisar synpunkter som en- ligt dess mening talar för och emot att bi- sysslan innehas eller utövas. De uppgifter och synpunkter som myndigheten enligt vac nu sagts bifogar framställningen bör den för undvikande av tidsutdräkt samtidigt tills'älla tjänstemannen.

Utredningen har nämnt att det är bety- delsefullt att efterhand en viss praxis uzbil- das i hithörande frågor. Det förutsätter att åtskilliga av nämndens utlåtanden praktiskt får en prejudicerande verkan. Det är därför

SOU 1969: 6

av vikt att nämnden är verksam för att få ärendena allsidigt utredda. Graden av denna självverksamhet kan naturligtvis komma att variera inom rätt vida gränser och allt efter ärendenas beskaffenhet. Uppenbarligen är det angeläget att nämnden handlägger ären— dena skyndsamt.

Eftersom varken myndigheten eller tjäns- temannen blir bunden av nämndens utlå- tande synes behov inte föreligga av att kunna överklaga utlåtande.

Ett positivt besked från myndigheten be- träffande visst bisyssleinnehav kan uppen- barligen inte innebära någon dispens från kravet på att förtroendet till oväld i tjänst- utövningen skall bevaras orubbat. Praktiskt måste det positiva beskedet dock betyda att, om tjänsteman innehar bisyssla i enlighet med detta, påföljd för överträdelse av 13 5 8th eller 16 & Ktht inte aktualiseras.

Utredningen har föreslagit att den som utövar domartjänst skall vara skyldig söka tillstånd för att åtaga sig eller utöva vissa bisysslor. Förfarandet i tillståndsärenden torde komma att gestalta sig på motsvarande sätt som förfarandet i beskedsärenden.

Nämnden bör, såsom redan angetts, vara verksam för att skapa publicitet i frågor som angår bisysslor som kan rubba förtroendet till oväld och även på annat sätt än ge- nom utlåtanden ge vägledning i frågor om bisysslor av nämnda beskaffenhet. Sålunda bör nämnden lämna myndigheterna råd i frågor som angår information till tjänste- männen om bisysslor som hör till nämndens kompetensområde. Nämnden bör självfallet tillhandagå tjänstemän, personalorganisatio- ner och myndigheter med upplysningar om nämndens praxis. Givetvis är det av vikt att nämnden håller god kontakt med personalor- ganisationerna.

7.4.2. Bisysslenämndens organisation

Enligt utredningens förslag kommer bisyss- lenämnden att taga befattning med frågor om bisysslor som hör till området för avtals- förbud. Detta talar för att någon partsrepre— sentation inte bör förekomma i nämnden.

SOU 1969: 6

Utredningen föreslår att nämnden skall bestå av ordförande och två andra ledamö- ter. Ordföranden bör vara domare eller ha varit domare. Av de båda övriga ledamöter- na bör den ene vara väl förtrogen med den offentliga förvaltningens förhållanden och den andre företräda allmänna intressen. För envar av de tre ledamöterna bör enligt sam- ma grunder utses en ersättare. Vid förfall för ordföranden bör dennes ersättare fungera som ordförande i hans ställe.

För beslutsförhet bör krävas att de tre ledamöterna eller ersättare för dem är till- städes.

Nämnden bör ha ställning som en själv— ständig myndighet och ha en sekreterare. Även om det är troligt att nämnden i vart fall under ett inledande skede av sin verk samhet får en hel del ärenden räknar ut- redningen inte med att ordföranden, annan ledamot eller sekreteraren skall behöva ägna sig på heltid åt göromålen i nämnden.

Kostnaderna för nämndens verksamhet kommer i huvudsak att avse arvoden till le— damöter och sekreterare samt skrivhjälp. De kan beräknas komma att uppgå till samman- lagt högst 50000 kr. per år. Kostnaderna föreslås skola bestridas från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget Kostnader för vissa nämnder rn. m.

7.5. Utredningens synpunkter på utnyttjandet av befogenheter enligt 8 & AST

Som framgår av bilaga 4 gör en del verks- chefer m. fl. gällande att arbetsgivaren und- viker att använda befogenheter enligt 8 % AST eftersom tjänstemannen kan uppfatta det som en prickning av honom om dessa befogenheter utnyttjas. Liknande synpunk- ter har utredningen mött också i andra sammanhang.

Såvitt utredningen kunnat finna tillämpas 8 % AST synnerligen sparsamt. Även om den statistiska undersökningen av de offent- liga tjänstemännens bisyssleförhållanden inte ger besked om individuella bisyssleinnehav tyder uppgifter i denna på att i låt vara en- dast mera enstaka fall bisysslor förekommer

87

i en omfattning som kan antagas påverka tjänstutövningen. Det kan därför inte ute— slutas att det är sakligt påkallat att 8 & AST används i en något större utsträckning än f. n.

En myndighet måste givetvis fortlöpande följa arbetssituationen på dess olika enheter. I denna uppgift ingår att myndigheten skall hålla sig underrättad om de anställdas pres- tationer, kvantitativt och kvalitativt. Det för- hållandet att det exempelvis på grund av arbetets art eller anordning kan vara svårt att bilda sig en uppfattning i saken är alls inte något skäl till underlåtenhet där- vidlag.

Låga prestationer från tjänstemannens sida hänger erfarenhetsmässigt ofta samman med sådana förhållanden som bristande trivsel på arbetsplatsen, sjukdom eller personliga bekymmer av skilda slag. Sådant kan och bör arbetsgivaren hjälpa tjänstemannen att komma till rätta med, t. ex. genom organisa- toriska eller personalvårdande åtgärder. Ar- betsgivaren har i detta hänseende ett ansvar för att vidtaga åtgärder av rena effektivitets- hänsyn, dvs. att antingen hjälpa till att un- danröja prestationshindren hos arbetstaga— ren eller att ersätta honom med någon an- nan. Arbetsgivaren måste alltså söka bilda sig en uppfattning om bakgrunden till den aktuella prestationsnivån. Om arbetsgivaren därvid får uppfattningen att tjänstemannens sätt att sköta tjänsten kan ha samband med alltför omfattande bisysslor ger 8 & AST ar- betsgivaren möjligheter att komma till rätta med missförhållandena. 8 & AST är alltså ett av de instrument som arbetsgivaren har till sitt förfogande för att främja effektivi- teten och enligt utredningens mening är det ett lämpligt sådant. Genom att sådana hän- syn som nu anförts ges ökat beaktande och genom att befogenheter enligt 8 & AST i en större utsträckning kommer till användning bör man enligt utredningens mening kunna räkna med att eventuellt missbruk av fri- heten att ha bisysslor skall kunna undvikas.

Det bör i sammanhanget påpekas att tjäns- temannens intresse av att utföra bisysslor gi- vetvis inte får inkräkta på hans möjligheter

88

att arbeta på övertid i den utsträckning som påkallas.

Som framgått av redogörelsen för special- regler på avtalsområdet (4.3.2) tillkommer befogenheter motsvarande dem i 8 & AST arbetsgivarna för stora grupper av tjänste- män utanför detta kollektivavtal. Utred- ningen anser att det i princip är lämpligt att man verkar för att befogenheterna ut- sträcks att gälla även beträffande sådana tjänstemän för vilka dessa eller andra möj- ligheter till åtgärder nu saknas. Visserligen kan mot detta tala att den praktiska be- tydelsen av sådana befogenheter för en del fall är ganska liten. Å andra sidan ligger enligt utredningens mening ett värde däri att för tjänstemän överhuvud, i den män inte sakliga skäl talar för annat, samma regler och samma praxis blir gällande. Myndighet bör således enligt utredningens mening se till att befogenheter enligt 8 & AST tillkommer den exempelvis gentemot arvodesanställda. Som redan framhållits (6.3) vill utredningen inte därmed taga avstånd från den särreg- lering av kvantitetsaspekten som skett för vissa grupper av tjänstemän.

7.6 Utredningens förslag om viss samverkan mellan myndigheter

Det har i olika sammanhang framhållits att bisysslor ofta är till gagn för tjänstemannens arbetsgivare i huvudtjänsten. Det ligger i sa- kens natur att nytta för denne arbetsgivare föreligger när bisyssleinnehavet grundas på tjänsteåliggande eller åtminstone tillkommit på arbetsgivarens initiativ. Så t. ex. måste de rätt talrika och omfattande bisysslor, som i undersökningen av de offentliga tjänstemän- nen fått typbeteckningen 04 (lärares bisyss- lor vid läroanstalt där han är tjänstgörings— skyldig) i huvudsak utföras av lärarper- sonal om skolväsendet skall kunna fungera på avsett vis. Men också i många andra fall har arbetsgivaren i huvudtjänsten gagn av att tjänstemannen åtager sig en bisyssla, exempelvis genom att tjänstemannen i bi- sysslan förvärvar för arbetet i huvudtjänsten nyttiga kunskaper och erfarenheter, knyter för huvudtjänstens utövande värdefulla kon-

SOU 1969: 6

takter eller åtminstone får en allmän sti- mulans eller omväxling. I åter andra fall blir nyttan för arbetsgivaren i huvudtjänsten inte särskilt framträdande. Snarare kan av bi- sysslan för arbetsgivaren uppkomma vissa olägenheter, exempelvis genom att han ser sig föranlåten att avstå från att, såsom planerat, anförtro tjänstemannen vissa sär- skilt krävande arbetsuppgifter eller genom att kollegialt arbete försvåras.

Om olägenheterna av tjänstemans omfat- tande bisysslor tager sig uttryck i nedsatta arbetsprestationer i huvudtjänsten har arbets- givaren möjligheter att såsom nyss utvecklats skydda sig genom att utnyttja sina befogen- heter enligt 8 5 AST. Sådana förfrågningar eller förbud ter sig emellertid enligt utred- ningens mening inte alldeles tilltalande i de fall nyss berörda olägenheter närmast beror på att annan offentlig myndighet behövt taga tjänstemannen i anspråk för bisyssla. Bortses kan inte heller från att en tjänsteman ibland av olika anledningar kan ha haft svårt att avböja förslag från denna när han helst öns- kat att inte behöva komma i åtanke. Inte säl- lan är det angeläget för en offentlig myndig- het att få anlita viss tjänsteman som är an- ställd hos annan myndighet för ett uppdrag. Det kan helt allmänt erinras om den rätt be- gränsade tillgången på kvalificerade specia- lister. Huruvida tjänstemannen bör anför- tros denna bisyssla eller inte bör enligt ut- redningens mening inte bedömas främst med hänsyn till om tjänstemannen därigenom kommer att belastas med bisysslor utöver bestämt antal eller i sådan omfattning att av bisyssleinnehavet i fråga kan uppkomma viss olägenhet för huvudarbetsgivaren. Hu- vudarbetsgivarens mera begränsade intressen bör därvid inte vara helt avgörande. All- männa effektivitetshänsyn talar för att frå- gan om en tjänsteman bör tagas i anspråk för en offentlig bisyssla eller inte avgörs ef- ter en avvägning av de fördelar och nack- delar som för det allmänna kan uppkomma av bisyssleinnehavet. Viss hänsyn torde ock- så kunna tagas till tjänstemannens intressen.

Utredningen har övervägt att föreslå infö- randet av författningsbestämmelser om sam- råd mellan de av tjänstemans bisyssla be-

SOU 1969: 6

rörda myndigheterna. Det har emellertid synts utredningen vara att föredraga att ut— tala en allmän rekommendation om att sam— verkan mellan myndigheter bör förekomma när en myndighet vill taga tjänsteman vid annan myndighet i anspråk för bisyssla. Man kan enligt utredningens mening nämligen riskera att författningsbestämmelser leder till att kontakter tages i en rad fall då detta ur de synpunkter varom här är fråga knappast kan anses behövligt, såsom när det gäller olika enklare göromål, med onödig administrativ omgång som följd. Enligt ut- redningens erfarenhet förekommer redan nu kontakter i inte obetydlig utsträckning, mo- tiverade bl.a. av nödvändigheten att und- vika att av bisyssla uppkommer fara för att förtroendet till ovälden rubbas; jämför 7.3.4. Man bör enligt utredningens mening kunna räkna med att myndigheterna utan några författningsbestämmelser är uppmärksamma på behovet av samverkan.

Speciahnotivering

8.1 Förslaget om ändring av 13 å stats- tjänstemannalagen

Rörande den närmare innebörden av bi- sysslebegreppet hänvisas till den allmänna motiveringen (7.2). Här kan erinras om att som bisyssla i detta sammanhang inte skall anses sådana sysselsättningar vid sidan av uppgifterna i tjänstemannens huvudtjänst, som typiskt sett får anses höra hemma på privatlivets område och vad därmed har omedelbart samband. I den allmänna moti- veringen har utredningen också gett syn- punkter på vad som bör förstås med att bi— syssla kan rubba förtroendet till oväld i tjänstutövningen (6.5.1, 6.5.3, 7.3). Med den föreslagna lydelsen av första stycket marke- ras att till området för avtalsförbud hör bi- sysslor som kan rubba förtroendet inte en- dast till tjänstemannens oväld i tjänstutöv- ningen utan också till annan tjänstemans oväld eller till myndighetens anseende för att oväld iakttages i dess verksamhet.

Nu ankommer det i huvudsak på tjänste- mannen själv att bedöma om en bisyssla som han vill åtaga sig är förenlig med 13 & Sth. Som nämnts i den allmänna motive- ringen har det emellertid för en del verk- samhetsområden eller grupper av tjänste— män ansetts påkallat med specialregler, en- ligt vilka sådan prövning i viss utsträckning lagts på myndigheten genom föreskrifter

90

om skyldighet att söka tillstånd till vissa bisysslor, exempelvis sådana som innebär sysslande på myndighetens verksamhetsom- råde. I någon utsträckning har också ovill- korliga förbud getts mot bisysslor, som ty- piskt sett måste anses rubba förtroendet till oväld.

De arbetsuppgifter, som utövas av do- mare, ställer sådana krav på att förtroendet till oväld i tjänstutövningen inte sätts i fara att föreskrifter om tillståndsprövning inte synes kunna undvaras. Bestämmelser om do- mares bisysslor förekommer f.n. spridda i ett rätt stort antal författningar. Av bl. a. praktiska skäl bör bestämmelser i ämnet inflyta i Sth.

Skyldig att söka tillstånd är enligt för- slaget den som utövar domartjänst. En do- mare som är tjänstledig för att utöva annan tjänst, t.ex. kommittésekreterare, behöver alltså under denna ledighet inte söka till- stånd enligt den föreslagna bestämmelsen. Som domartjänst torde, i enlighet med vad lagrådet uttalat i prop. 1965: 60 s. 281, anses varje tjänst för vars utövning fordras avlagd domared. Begreppet omfattar därmed även vissa lägre tjänster inom domstolsväsendet.

Av det förhållandet att 13 ä 8th enligt utredningens förslag inte upptager någon annan förbudsgrund än den i paragrafens första stycke angivna följer att frågan om tillstånd skall ges eller inte skall bedömas

SOU 1969: 6

med hänsyn tagen endast till vad bevaran- det av förtroendet till oväld kräver.

Tillståndskrävande är i första hand bi- sysslor som innebär att näringsverksamhet utövas. Begreppet näringsverksamhet har berörts i den allmänna motiveringen (7.2.2).

Även för vissa uppdrag skall den som ut- övar domartjänst söka tillstånd; att en del uppdrag åt närstående inte skall anses som bisyssla har framhållits i den allmänna mo- tiveringen.

De uppdrag som uppräknas i andra styc- ket torde som regel vara sådana som utförs åt annan än staten. Statliga uppdrag är dock inte undantagna. Sålunda behöver den som utövar domartjänst tillstånd om han vill mottaga uppdrag av statlig myndighet att vara skiljeman.

Uppdrag som ombud, ställföreträdare el— ler rådgivare åt annan i rättslig angelägenhet kräver tillstånd. En domare behöver alltså tillstånd om han vill mot ersättning åtaga sig uppdrag att vara förmyndare eller bout- redningsman, att förrätta arvskifte eller att bistå någon med upprättandet av självdekla- ration. Också exempelvis rådgivning i eko— nomiska spörsmål innefattar inte sällan ställ— ningstaganden till rättsliga frågor och kan därigenom bli tillståndskrävande. Revisor har typiskt till uppgift att lämna råd i ange- lägenheter av rättslig natur. Den omständig- heten att en ledamot av styrelsen för t. ex. ideell förening får lämna råd i föreningens rättsliga angelägenheter medför i och för sig inte att tillstånd krävs till uppdraget. Det är uppenbart att han inte anförtrotts upp— draget för att fungera som rådgivare i så- dana angelägenheter. Tydligt är vidare att även anställningar i vilken den som utövar domartjänst kan ha att befatta sig med an- nans rättsliga angelägenheter är tillstånds- krävande.

Ett uppdrag kräver tillstånd endast om ersättning utgår, i kontanter eller i form av naturaförmån. Om tjänstemannen bara får gottgörelse för utlägg som han haft för upp- dragets fullgörande eller därutöver något ringa belopp eller annan förmån av ganska blygsamt värde som tydligt inte står i pro- portion till värdet av det arbete som ut-

rättas, bör uppdraget inte betraktas som er- sättningsgivande. Det kan nämnas att upp- drag som revisor i ideell förening som regel inte torde vara förenat med ersättning i den mening här avses.

Det torde vara uppenbart att tillstånd inte behöver sökas för uppdrag, som meddelas av myndighet som kan ge tillståndet.

Sista stycket i förslaget innehåller en erin- ran om de i lag eller annan författning med- delade specialregler om bisysslor, som kan inverka på förtroendet till oväld i tjänst- utövningen, och låter det vidare ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare be- stämmelser som angår innehav av bisysslor av denna beskaffenhet.

Bestämmelser torde få utfärdas i särskild ordning om rätt för tjänsteman att av myn- digheten erhålla besked huruvida bisyssla, som han vill åtaga sig eller utöva, enligt myndighetens bedömande kan rubba förtro- endet till oväld i tjänstutövningen och an- gående bisysslenämnden och dess hörande i ärenden om besked eller tillstånd.

8.2 Förslaget om ändring av 16 5 kommu- naltjänstemannastadgan

Stadgandet överensstämmer med 13 5 första stycket Sth. Självfallet bör de av stadgan- det omfattade tjänstemännen kunna få be- sked och i ärende därom påkalla bisyssle- nämndens hörande.

bisyssleförhållanden

1.1 Inledning

Statistiska centralbyråns utredningsinstitut utförde i slutet av år 1967 och början av år 1968 på uppdrag av bisyssleutredningen en statistisk undersökning av statliga och vissa andra offentliga tjänstemäns bisysslor, avseende förhållandena i november 1967. Syftet med undersökningen var främst att denna skulle förmedla en bild av omfatt- ningen i fråga om såväl antal som tidsåt- gång av bisysslor — detta begrepp taget i vidsträckt bemärkelse — bland de offent- liga tjänstemän, som omfattades av utred- ningsuppdraget. Därjämte skulle i möjlig utsträckning bisysslornas beskaffenhet åskådliggöras. Undersökningen borde järn- väl belysa bisyssleförhållandena i kvantita- tivt och kvalitativt hänseende för på skilda sätt bestämda tjänstemannagrupper. Under- sökningen ansågs inte böra syfta till att kartlägga orsaker till eventuellt föreliggande olikheter i bisysslebilden för olika tjänste- mannagrupper.

Rörande den nyssnämnda undersökning- en — jämte en mera begränsad motsvaran- de undersökning av privatanställda tjäns— temäns bisyssleförhållanden — har utred— ningsinstitutet till utredningen avgett stenci- lerade rapporter 16.1.1969. Till rapporterna hör ett omfattande tabellrnaterial (råtabel- lerna).

Undersökningen, som föregicks av en provundersökning (1.2), har utförts på ett

92

Undersökning av de offentliga tjänstemännens

slumpmässigt urval av offentliga tjänste- män. Beträffande dessa och deras bisyss- lor har information erhållits främst ge- nom att frågor ställts direkt till de i ur- valet ingående tjänstemännen. Därutöver har viss information erhållits genom att man utnyttjat uppgifter som insamlats cen- tralt för statistiska centralbyråns (SCB:s) statistik över tjänstemän i statlig och stats- understödd verksamhet. De insamlade upp- gifterna har bearbetats och uppräknats till totalnivå så, att resultaten utgör skatt- ningar av förhållanden inom undersök- ningspopulationen.

Utredningens kontaktmän från personal- organisationerna har lämnat utredningen medverkan vid utformningen av såväl prov- undersökningen som huvudundersökningen. I utredningsinstitutets meddelanden till in- tervjupersonerna (ip) har kunnat framhållas att tjänstemännens huvudorganisationer in- te haft någon erinran mot att undersök- ningarna sker. Genom kontaktmännens för- sorg har i tjänstemannatidskrifter för under- sökningarna värdefull publicitet getts.

Vid såväl provundersökningen som hu- vudundersökningen har utredningsinstitutet för ip nämnt att det inte i och för sig var något tjänsteåliggande för honom att med- verka i undersökningen. Det har jämväl för ip framhållits att hans svar skyddas av sekretesslagens bestämmelser. Utredning- en har inte fått del av individuella uppgif— ter ur svarsmaterialet.

SOU 1969: 6

1.2 Provundersökningen bland de offentli— ga tjänstemännen

För att kunna bedöma förutsättningarna för en statistisk undersökning av bisysslor— na bland de offentliga tjänstemännen och få underlag för en detaljerad planering av en sådan undersökning utförde utrednings- institutet på utredningens uppdrag en prov- undersökning under våren 1967. Denna utfördes som en postenkät. Ett frågeformu- lär utsändes till ett slumpmässigt stratifie— rat urval av offentliga tjänstemän. Urva- let omfattade 631 personer. Den popula- tion ur vilken urvalet drogs utgjordes av de personer som ingick i ett vid SCB upp- rättat register över offentliga tjänstemän, avseende förhållandena 1.10.1965, och som alltjämt var i offentlig tjänst 30.4.1967. Tjänstemän vid postverket, flertalet tjänste- män inom försvaret och de tjänstemän som 1.10.1965 var icke löneplansplacerade arvo- dister medtogs inte i urvalet.

Frågorna i formuläret avsåg förhållan- dena under april 1967 och gällde tjänste- männen, deras huvudtjänster och deras eventuella bisysslor. Tjänstemännen gavs tillfälle att kommentera frågornas avfatt- ning. Givna kommentarer jämte svarsfrek- vensen på de olika frågorna bildade under— lag för bedömningar av det använda frå- geformulärets lämplighet.

Frågeformuläret utsändes till de i ur- valet ingående tjänsteinännen i början av maj 1967. Med ca två veckors mellanrum utsändes högst två påminnelser till tjänste- män som inte besvarat enkäten.

Det slutliga bortfallet utgjordes av 63 per- soner dvs. 10% av urvalet. Den totala svarsfrekvensen, påminnelsernas inverkan på antalet dagligen inkommande svar, för- delningen av svar från tjänstemän inom olika grupper, som bestämts utifrån den tidpunkt då de svarat på enkäten m. m., är exempel på förhållanden som inverkat på planeringen av huvudundersökningen.

Beträffande provundersökningen avgav utredningsinstitutet rapport 6.10.1967.

SOU 1969: 6

1.3 Huvudundersökningen av de offentliga tjänstemännens bisysslor: undersökningspo- pulation, urval och datainsamling

1.3.1 Undersökningspopulation och urvalsram

Undersökningspopulationen, dvs. gruppen av personer som är föremål för under- sökningen och vars avgränsning var bero— ende av den tillgängliga urvalsramen, ut- görs av de tjänstemän, på vars huvudsak— liga anställningar i november 1967 Sth eller Ktht var tillämplig och som var i tjänst under större delen av denna må- nad. Undersökningspopulationen omfattar bl. a. av tekniska skäl härutöver justitie— råd, regeringsråd och justitiekanslern. I undersökningspopulationen ingår inte tjäns- temän som blivit anställda i offentlig tjänst efter 1.10.1966. Register över sistnämnda tjänstemän har nämligen inte funnits till- gängligt för undersökningen.

Personer som ingår i undersökningspopu- lationen benämns här de offentliga tjänste- männen. Undersökningspopulationen upp- skattas med utgångspunkt från urvalsra— men och urvalet till 305 100 personer.

Som urvalsram har använts ett vid SCB för statistiken över tjänstemän i statlig och statsunderstödd verksamhet upprättat per- sonregister. Registret, som finns på mag— netband, omfattar tjänstemän som var an- ställda i offentlig tjänst 1.10.1966 och för vilka statliga avlöningsavtal då gällde. Registret omfattar dock icke tjänstemän vid postverket. Registret innehåller upp- gifter om bl. a. namn, folkbokförings— nummer, lönegrad (alt. arvode), myndig- het vid vilken tjänstemannen är anställd, utbildning och tjänstebenämning. För tjäns- temän vid postverket har använts ett vid postverket upprättat särskilt register med motsvarande uppgifter.

1.3.2 Urval

För att tillgodose utredningens önskan att få relativt detaljerade resultat beträffande vissa jämförelsevis små grupper av tjänste- män, bl. a. grupper som med hänsyn till

93

utfallet av provundersökningen kunde an— tas ha en särskilt intressant bisysslebild, valdes en typ av urval där bl.a. sådana grupper var något överrepresenterade i för— hållande till sin storlek. Urvalsramen stra- tifierades med avseende på ålder, löne- grad och myndighet vid vilken tjänsteman- nen var anställd, varefter ett slumpmässigt icke-proportionellt stratifierat urval drogs. Urvalsfraktionen var högre i högre löne- grad, i högre åldrar och för vissa myn- digheter. Urvalsfraktionen har varierat mel- lan olika strata från 1 % till 10 %.

Eftersom urvalet skulle så långt möjligt avse förhållandena i november 1967, jus- terades detta efter den slumpmässiga ur— valsdragningen genom att grupper av per- soner som inte skulle ingå i undersöknings- populationen uteslöts från urvalet. Sålun- da uteslöts personer vilkas anställning i of- fentlig tjänst upphört efter 1.10.1966. Vi- dare uteslöts de som under större delen av november 1967 var frånvarande från hu- vudtjänsten på grund av sjukdom, tjänstle- dighet eller annan anledning. Dessa juste- ringar i urvalet skedde i allt väsentligt un— der slutet av november 1967 och på grund- val av uppgifter som i samband med arbe- tet med justeringen erhölls från myndig- heter där tjänstemännen var anställda. I några fall uteslöts personer — främst pen- sionärer och sjuka — i ett senare skede på grundval av uppgifter som erhölls i samband med att vederbörande ip kon- taktades för intervju.

Det efter justeringarna återstående net— tourvalet utgjorde 8 789 personer.

1.3.3 Datainsamling

Som nämnts utfördes provundersökningen som en postenkät. Erfarenheterna från denna var bl. a. att metoden syntes fullt tillfredsställande med hänsyn bl. a. till den väntade svarsfrekvensen och till svarens tillförlitlighet. Med hänsyn härtill och då kostnaderna för postenkät bedömdes bli väsentligt lägre än vid datainsamling me- delst intervjuer valdes postenkätmetoden för undersökningen.

94

Vid datainsamlingen har utnyttjats det frågeformulär, som bilägges.

Som redan berörts har uppgifter om i urvalet ingående tjänstemän inhämtats hu- vudsakligen genom tjänstemännens svar på frågorna i frågeformuläret och därutöver genom utnyttjande av uppgifter i urvals- ramen. Sålunda har från urvalsramen er- hållits uppgifter om tjänstemännens ålder och utbildning. Uppgifter om utbildning har förelegat i form av en kod angivande viss typ av utbildning (dock inte för dem som 1.10.1966 var icke löneplanspla- cerade arvodister). Uppgifter i urvalsra- men har också i vissa fall använts som supplementär information (1.5.1).

Som framgår av formuläret syftade frå- gorna i detta på förhållandena under no- vember 1967. Frågeformuläret jämte brev som introducerade undersökningen utsän- des 2.12.1967. Påminnelser utsändes 9.12. och 18.12.1967 samt 3.1.1968 till dem som då inte besvarat enkäten. Fram till 17.1. 1968 hade 83,1 % av personerna i netto- urvalet besvarat enkäten. Flertalet av dem som återstod kontaktades per telefon och i samband därmed erhölls svar från ytter- ligare 14 % av dem som ingick i nettour- valet. Det slutliga bortfallet utgjordes av 260 personer, motsvarande 3 % av nettour- valet. Dessutom förelåg ett partiellt bortfall innebärande att en del av de tjänstemän som besvarat enkäten avstått från att be- svara vissa av frågorna i fomuläret. Det partiella bortfallet redovisas i tabellerna (bi- laga 3) under rubrikerna uppgift saknas.

1.4 Variabler

1.4.1 Inledning

Tjänstemännen har indelats i olika grupper och bisysslorna i olika typer som bestämts med ledning av variabler, för vilka redo- görs i detta avsnitt. Detta har skett för att illustrera bisysslornas omfattning och i någon mån beskaffenhet, och vidare var bland tjänstemän bisysslehavare och bisyss- lor i större eller mindre utsträckning före- kommer — främst vad gäller antal och tids-

SOU 1969: 6

åtgång. Indelningen har skett i huvudsak med utgångspunkt från de uppgifter ip läm- nat. Till tjänstemännen hänförliga varia- bler har SCB i viss utsträckning kontrolle- rat mot uppgifter i samma hänseende som myndigheterna lämnat till SCB för dess statstjänstemannastatistik. Om bristande överensstämmelse har konstaterats har i den utsträckning som berörs i det följande (1.5.1) särskilda åtgärder vidtagits. Näm- nas kan här att gruppering av tjänstemän efter utbildning skett enbart efter den på myndigheternas uppgifter för statstjänste- mannastatistiken grundade utbildningskoden vid SCB. Vidare har upplysning om tjäns— temännens ålder hämtats ur dessa uppgif- ter. För fall av ändringar av ipzs svar redogörs i huvudsak i avsnitt 1.5.1.

1.4.2 Variabler angående tjänstemän

Löneskikt. Tjänstemännen har grupperats i sex löneskikt. Till skikt med nummer 1, 2 och 3 har förts de tjänstemän som har tjänst med lönegradsbeteckning A, B, C, D, E,P och SKB samt de med arvodes- anställning utan löneplansbeteckning. I skikt 1 ingår tjänstemän med tjänster på löneplan A i lönegraderna 1—22 och på löneplan E. Vidare hör till detta skikt de tjänstemän som uppgett att deras tjänster saknar löneplansbeteckning och vilkas må- nadslön är under 3 100 kr. Skikt 2 består av tjänstemän med tjänster på A-planen i lönegrad A 23 eller högre, på B-, D- och P-planen och på SKB-planen. Ytter- ligare ingår i skiktet de tjänstemän som uppgett att deras tjänster inte är löneplans- placerade och vilkas månadsinkomst i hu- vudtjänsten understiger 5 900 kr. men inte 3 100 kr. Skikt 3 är sammansatt av tjänste— män med tjänst på C—planen och icke lö- neplansplacerade vilkas månadslöner är 5 900 kr. eller högre. Skiktet 4 består av tjänstemän med tjänster på U-planen i lö- negraderna 1—26 och skikt 5 av de med tjänster på samma plan i högre lönegrad; från dessa båda skikt har undantagits de tjänstemän som sammanförts till skikt 6. Dit har förts tjänstemän med vissa tjänste-

SOU 1969: 6

benämningar, nämligen i huvudsak biblio- tekskonsulent, skolkonsulent, förestånda- re och konsulent vid rikscentralen för peda- gogiska hjälpmedel, fortbildningskonsulent, folkhögskolinspektör, gymnasieinspektör, särskolinspektör, biträdande särskolinspek- tör, länsskolinspektör, skolinspektör, nomad- skolinspektör, skoldirektör, biträdande skol- direktör, rektor och studierektor. Det har eftersträvats att — med utgångspunkt från tjänstebenämning — låta skiktet bestå av tjänstemän som är verksamma inom under— visningsområdet och kan förutsättas ha ut- bildning som lärare men som helt eller till väsentlig del sysslar med uppgifter av ad- ministrativ eller organisatorisk art som står undervisningen nära.

I fall då lärare med sin tjänst förenat och samtidigt med denna utövat arvodestjänst som biträdande rektor eller studierektor har de senare tjänsterna inte ansetts vara bi- syssla. Dessa tjänstemän har förts till skikt 6. På motsvarande sätt har här be- handlats rektor som tillika är förste rektor.

Utbildning. Tjänstemännen har i detta hänseende i första hand grupperats i aka- demiker och icke akademiker. Det ganska svävande akademikerbegreppet har getts en rätt snäv innebörd. Till akademiker har hänförts tjänstemän med examen som teol. kand., jur. kand., med. kand., fil. kand. (fil. mag.), pol. mag., civilingenjör, civileko- nom, odont. kand., apotekare, vet. med. kand., agronom och civiljägmästare och så- dana med högre examina i här antydda ut- bildningsgrenar, t. ex. fil.lic., fil. dr. Vidare ingår i gruppen akademiker tjänstemän med kansliexamen, folkskollärarexamen i för- ening med adjunktskompetens och tjänste- män med högre organist- och kantorsexa- men, musiklärar- och musikdirektörsexa— men. Utanför detta akademikerbegrepp fal— ler alltså tjänstemän med examen från ex- empelvis socialhögskola eller konsthögsko- la, försåvitt inte tjänstemannen utöver ex- amen därifrån har en sådan utbildning som ingår i den nyss gjorda uppräkningen. Inte heller har till akademikerna räknats de tjänstemän som har intern verksutbildning

95

Nämnas kan att i uppgifterna till stats- tjänstemannastatistiken finns inte upplys- ning om icke löneplansplacerade tjänste- mäns utbildning. Följaktligen finns i den stora gruppen icke akademiker vissa tjänste— män med akademisk examen av här angi- vet slag. Dessa måste dock antagas utgöra en liten del av alla i gruppen icke akade— miker.

Med utgångspunkt från utbildningen har framtagits ytterligare tre tjänstemannagrup- per. Dessa betecknas i det följande tekni- ker, handelsutbildade och jur kand/ pol mag. Med tekniker förstås de tjänstemän som enligt SCB:s utbildningskod för stats- tjänstemannastatistiken klassificerats med kodnummer 200—291, dvs. i huvudsak de med civilingenjörsexamen eller högre teknisk utbildning, de med utbildning vid tekniska läroverk — t. ex. tekniska gymna- sier — eller tekniska skolor och institut, teknisk linje vid fackskola, tjänstemän med sjöingenjörsexamen eller maskintekniker- examen, lägre teknisk utbildning (t.ex. vid verkstadsskola), tjänstemän med maskinist-

examen, kartritningskurs, m. 111.

Under handelsutbildade ingår de vilkas utbildning betecknas med nummer 300— 390 i utbildningskoden, dvs. i huvudsak civilekonomer och tjänstemän med högre handelshögskoleutbildning och tjänstemän med utbildning vid handelsgymnasium eller ekonomisk linje vid fackskola. Vidare hör dit tjänstemän som fått utbildning vid han— delsskola, handelsinstitut eller vid handels— kurser eller som har utländsk handelsut- bildning.

Gruppen jur kand/ pol mag består av tjän- stemän med jur. kand.-examen eller högre juridisk examen, med jur. kand.-examen i förening med examen från filosofisk fakul- tet eller med pol. mag.-examen och av tjänstemän med enbart pol. mag.-examen eller sådan examen jämte examen från filo- sofisk fakultet. Avsikten var att få fram en grupp av tjänstemän med samhällsveten- skapligt inriktad utbildning. Åtskilliga tjänstemän med sådan utbildning faller emellertid utanför gruppen. Detta beror

96

bl. a. på svårigheten att av tjänstenän med examen t.ex. från filosofisk fakul— tet sålla ut dem med samhällsvetenskaaligt inriktad examen.

T jänstebenämningar. Några grupper har bestämts med utgångspunkt från tjänster- nas benämning. Hit kan man räkna läne- skikt 6. Vidare har en grupp domare framtagits. Den består av ordinarie doma— re i allmänna underrätter, vattendomsto- lar och hovrätter (inbegripet vattentver— domstolen), nämligen häradshövdingar. bi- trädande häradshövdingar, tingsdotnare, borgmästare, rådmän, vattenrättsdomare, biträdande vattenrättsdomare, vattenrätts- ingenjörer, lagmän, hovrättsråd och vat- tenrättsråd. Nämnas kan att den i tabel— lerna redovisade gruppen präster består av de tjänstemän som enligt SCB:s myndig- hetskod till statstjänstemannastatistiken klassificerats som präster, dvs. inom sven- ska kyrkan anställda präster på vilka AST äger tillämpning (se bilaga A till AST).

Myndighetstillhörighet. Vissa grupper har bildats med utgångspunkt från de myn- digheter vid vilka tjänstemännen Lir an- ställda. I vissa tabeller redovisas förs: tjäns- temännen vid statsdepartementen utom ut- rikesdepartementet och därefter tjänstemän- nen vid detta departement, inbegripet ut- rikesrepresentationen. Under beteckningen domstolarna m.m. kommer tjänstemän som är anställda i justitiedepartementet och vid myndigheter under detta departement, med undantag för kriminalvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna, de allmänra häk- tena, övervakningsnämnderna, interne- ringsnämnden, ungdomsfängelsenännden, skyddskonsulentorganisationen, rikspalissty- relsen med polisskolan, statens kriminal- tekniska laboratorium och den lokala po— lisorganisationen (myndighetsbenänningar— na här och i det följande enligt stats- tjänstemannastatistiken). Till denna grupp har också förts tjänstemän vid kamnarrät- ten och riksskattenämnden. Under Jeteck- ningen polisväsendet har förts tjänstemän anställda vid rikspolisstyrelsen med polis—

SOU1969: 6

skolan, den lokala polisorganisationen och statens kriminaltekniska laboratorium. Yt- terligare har uppställts grupperna länssty- relserna — som givetvis omfattar även över- ståthållarämbetet — och försvaret (det mili- tära). Sistnämnda beteckning syftar på mili- tära tjänstemän anställda i försvarsdeparte— mentet eller vid myndigheter under detta de- partement. Beteckningen universiteten av- ser dels tjänstemän vid de universitet och högskolor för vilka universitetskanslersäm— betet är central myndighet, dels tjänste- män vid jordbrukets högskolor. Med affärs- verken förstås tjänstemän anställda vid post- verket, statens järnvägar, televerket, statens vattenfallsverk, domänverket, försvarets fa- briksverk och luftfartsverket.

Beträffande gruppen myndigheter med uppdragsverksamhet kan nämnas. Åtskilliga myndigheter utför, i större eller mindre ut- sträckning, uppdrag åt utomstående mot er- sättning bestämd efter principen om full kostnadstäckning. Riksrevisionsverket har tillhandahållit en förteckning över statliga myndigheter som enligt verkets uppfattning utför uppdrag i enlighet med nämnda prin- cip, varvid dock från förteckningen uteslu- tits myndigheter där denna uppdragsverk— samhet ansetts vara av obetydlig omfatt— ning i relation till myndighetens hela verk- samhet. Gruppen omfattar följande myn- digheter.

Arbetsmedicinska institutet, byggnadsstyrel- sen (med de regionala byggnadsförvaltningar- na), centrala folkbokförings- och uppbörds- nämnden jämte datamaskincentralerna, fiskeri- styrelsen och statens lokala fiskeriadministra- tion, flygtekniska försöksanstalten, lantbrukssty- relsen och lantbruksnämndema, lantmäteristy- relsen och lantmäteristaten, mynt— och jus- teringsverket, patent- och registreringsverket, rikets allmänna kartverk, riksarkivets heral- diska sektion, sjöfartsverket, skogshögskolan, Skogsstyrelsen, statens bakteriologiska labora- torium, statens biografbyrå, statens centra- la frökontrollanstalt, statens farmacevtiska la- boratorium, statens geotekniska institut, sta- tens institut för folkhälsan, statens institut för hantverk och industri, statens institut för kon- sumentfrågor, statens jordbruksnämnd, statens kriminaltekniska laboratorium, statens natur- vårdsverk, statens planverk samt länsarkitekts-

SOU 1969: 6

organisationen, statens provningsanstalt, statens skeppsprovningsanstalt, statens strålskyddsin- stitut, statens trafiksäkerhetsverk med de regio- nala distrikten, statens veterinärmedicinska an- stalt, statens väginstitut, statens vägverk med vägförvaltningar, byggnadsdistrikt och projek- teringskontor, statistiska centralbyrån, Sveri- ges geologiska undersökning, Sveriges meteo- rologiska och hydrologiska institut, veterinär- styrelsen samt datamaskincentralema vid uni— versiteten. Affärsverken

grupp.

redovisas som särskild

Arvodesanställda, heltids- och deltidsanställ- da samt äldre och yngre tjänstemän. Ut- redningen har frågat om ip var arvodes- anställd i november 1967 (formuläret frå- ga 4). Såsom framhålls i det följande (1.5. 3) har man att räkna med att betydande mätfel kan föreligga beträffande denna va— riabel. Som deltidsanställda har behandlats de ip som inte uppgett sig vara heltidsan- ställda; gränsen mellan heltidsanställda och deltidsanställda har således dragits annor- lunda här än i undersökningen av de pri- vata tjänstemännen (bilaga 2, 2.3.1). Till gruppen yngre tjänstemän har hänförts de som enligt uppgifterna till statstjänsteman- nastatistiken är födda 1927 eller senare; dessa betecknas i tabellerna som 40 år och yngre.

Vissa funktioner i huvudtjänsten. Frå- gorna 8—12 i formuläret har ställts för att få fram grupper av tjänstemän med speciella funktioner i huvudtjänsten. Vissa av dessa grupper redovisas i tabellerna. Med beteckningen inköps- och försäljnings— arbete åsyftas de tjänstemän som vid frå- ga 8 upplyst att det som ett normalt led i deras huvudtjänst ingår att befatta sig med ärenden om inköp (upphandling och/ eller försäljning) och att denna verksamhet inte väsentligen avser inköp av rekvisitions- mässig karaktär enligt författningsbestäm- melser eller på grund av avropsavtal. Be- teckningen förrådsarbete omfattar de tjäns- temän som med ja besvarat fråga 9 i for- muläret och forskning dem som besvarat fråga 11 a jakande.

97

1.4.3 Variabler angående bisysslor

Allmänt

I frågeformuläret har angetts att med hu- vudtjänst åsyftas den tjänst där ip huvud— sakligen arbetade i november 1967. Också göromålsförordnande och långtidsvikariat inbegrips i uttrycket huvudtjänst.

I formuläret har beträffande bisysslor— na ställts frågorna 13—26. Som utgångs- punkt har angetts att med bisysslor åsyf- tas i förevarande sammanhang alla sådana sysselsättningar vid sidan av arbetsuppgif— terna i huvudtjänsten som utgörs av upp- drag (med eller utan ekonomisk ersättning), anställning eller egen ekonomiskt inriktad verksamhet. Ip har anmodats att räkna med också uppdrag i fackliga, politiska, religiösa eller eljest ideella sammanslutning- ar. Det har framhållits att de bisysslor ip haft under november 1967 skall tagas med oberoende av om ip den månaden lagt ned något arbete på bisysslan.

Typindelning av bisysslor

Med ledning närmast av de svar som ip lämnat på frågorna 14—16 har för tabell- framställningen bisysslorna indelats i olika typer. Två huvudtyper har uppställts, näm- ligen bisysslor av offentlig karaktär och av enskild karaktär. Till den förra huvudtypen har räknats de bisysslor där arbetet i bisyss- lan uträttas främst för offentlig arbetsgiva- res eller uppdragsgivares räkning och där er- sättning — om sådan utgår för bisysslan — betalas av denne. Övriga bisysslor har betraktats som enskilda. Att bisysslan ut- delats av offentlig myndighet betyder alltså inte i och för sig att den har offentlig ka- raktär i den mening begreppet används här. Som enskilda bisysslor har ansetts exempel- vis uppdrag som lotterikontrollant, bout- redningsman eller av offentlig myndighet förordnad revisor i enskilt företag.

Till de offentliga arbetsgivarna eller upp- dragsgivarna har räknats stat och kommun. Vidare har ansetts att sådana allmänna in-

98

rättningar, där ämbetsansvar bedömts kun- na förekomma bland de anställda, är of- fentliga arbetsgivare. Slutligen har statli- ga (eller halvstatliga) och kommunala (el- ler halvkommunala) bolag, föreningar och stiftelser betraktats som offentliga arbets- givare eller uppdragsgivare.

De offentliga och enskilda bisysslorna har delats in i de typer, som i den följan- de framställningen och i tabellerna be- tecknas med nummer. De offentliga bi- sysslorna har fått typnummer 01—08 och de enskilda typnummer 09—15.

01 — Allmänt medborgerliga förtroende- uppdrag. Till denna typ har förts förtroen- deuppdrag som är grundade på allmänna val eller på val inom en kommunal eller parlamentarisk representation. Hit har räk- nats bl. a. ledamotskap av stadsfullmäkti- ge, kommunalfullrnäktige, kyrkofullmäk- tige, landsting, kommunal nämnd, riksda- gen, m.m. Vidare kan nämnas uppdrag som nämndeman och överförmyndare. Till gruppen har inte förts fall då tjäns- teman är självskriven ledamot av kommu- nalt organ eller då han blivit utsedd av statlig myndighet att ingå i detta.

02 — Timlärartjänstgöring och annan lä- rarverksamhet som inte förts till typ 04. Det kan nämnas att det i viss, inte obetyd- lig utsträckning förekommer bisysslor av enskild karaktär som innebär ett utövan- de av lärarverksamhet (privatlektioner, fö- reläsningar inom folkbildningsarbetet, etc.).

03 _ Uppdrag som ordförande eller krono- ombud i taxeringsnämnd.

04 — Lärares bisysslor inom undervis- ningen. Denna typ har avgränsats enligt följande. Bisysslan skall vara utövad vid skola eller annan läroanstalt där, såvitt kunnat bedömas, läraren är tjänstgörings- skyldig. Arbetsuppgifterna i bisysslan skall bestå i undervisning eller av göromål som hänger nära samman med själva under- visningen vid skolan eller läroanstalten. Till lärarpersonal har räknats skolledare.

SOU 1969: 6

I samband med granskningen har måst bortses från vissa uppgifter som enligt i enkäten eljest utnyttjad definition skulle va- ra att anse som bisysslor. Lärares övertim- mar ingår inte bland bisysslorna. Vid upp- följningen av enkätformulären har SCB nämligen funnit att lärare i enkätsvaren i betydande utsträckning inte bedömt över- tirnmar vara bisysslor. För att undvika om- fattande kontroller har bestämts att i de fall övertimmar uppgetts, dessa skall ut- mönstras ur materialet. Vidare har inte som bisyssla betraktats vissa, i svarsma- terialet ganska sällsynta kombinationer av samtidig utövning av huvudtjänst och arvo- destjänst, som berörts på s. 95.

05 — Uppdrag som ordförande, ledamot, expert eller sakkunnig i styrelse för statlig eller kommunal myndighet eller i statlig el- ler kommunal nämnd. Hit har även förts uppdrag som nyss nämnts i statlig eller kommunal delegation, råd, kommitté eller annat sådant organ eller motsvarande upp- drag i allmän inrättning, eller uppdrag som ledamot av styrelsen för (suppleant) eller revisor (suppleant) i statligt (halvstatligt eller kommunalt (halvkommunalt) bolag, för- ening eller stiftelse. Till denna typ har inte förts fall där allmänt medborgerligt förtro- endeuppdrag ansetts föreligga. Till typ 05 hör bl. a. uppdrag som ledamot av offentlig utredning (uppdrag som enbart sekreterare klassificeras som 06-08), uppdrag som självskriven eller av statlig myndighet för- ordnad ledamot av kommunal nämnd, som ledamot av företagsnämnd, m. 111.

06—08 — Övriga anställningar och upp- drag av offentlig karaktär. Beteckningen 06—08 sammanhänger med att bearbetning- en av svarsmaterialet skett på ett sätt som medger en närmare uppdelning av dessa bisysslor.

09 — Föreningsuppdrag. Hit hör uppdrag inom fackliga, politiska, religiösa eller el- jest ideella föreningar. Som bisyssla har inte betraktats medlemskap, som tydligtvis inte varit förenat med något engagemang som

SOU 1969: 6

styrelseledamot, revisor eller dylikt i för- eningen.

10 — Uppdrag som ledamot av styrelsen för eller revisor i bostadsrättsförening eller liknande förening. I denna typ ingår också motsvarande uppdrag i vissa andra samman- slutningar som har sådan karaktär att de kan förutsättas i allmänhet ha samband med tjänstemannens bostadsförhållanden, nämli— gen villaägarföreningar, vägsamfälligheter, vägföreningar, jaktvårdsområden och fiske- vårdsområden. Till denna typ har förts även de i svarsmaterialet rätt ovanliga fall då uppdrag i dessa sammanslutningar getts tjänsteman som representant för statlig eller kommunal myndighet. Till typen hör även uppdrag som styrelse- eller revisorssupple- ant i åsyftade sammanslutningar.

]] — Uppdrag som ledamot av styrelsen för aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, stiftelse eller annan sådan inrättning som inte anges under typ 10. Till denna typ har räknats bl. a. bisysslor i flottningsförening. Också uppdrag som suppleant för styrelse- ledamot har förts hit.

12 — Uppdrag som revisor (suppleant) i aktiebolag m.fl. under typ ]] nämnda inrättningar.

13 - Rättsvårdsuppdrag. Hit har förts upp- drag som boutredningsman, förmyndare, god man, konkursförvaltare eller rättens ombudsman i konkurs eller annat sådant av domstol eller annan offentlig myndighet meddelat uppdrag inom rättsvård eller nära- liggande områden. Till typ 06-08 har förts bl. a. uppdrag som personundersökare, över- vakare inom kriminal- och socialvård och barnavårdsman.

14 — Övriga uppdrag och anställningar av enskild karaktär. Dessa inte närmare spe— cificerade enskilda bisysslor är sådana som inte klaSSificerats som typ 09—13 eller typ 15.

15 — Egen ekonomiskt inriktad verksam-

99

het. Avgörande för om bisyssla förts till denna typ eller till typ 14 har i princip va- rit ipzs egna uppgifter (se formuläret fråga 14 b och c). Anmärkas kan att som bisyssla av typ 15 har klassificerats de i svarsmaterialet mycket sällsynta fall då tjänsteman är notarius publicus.

Såsom anges i det följande (bilaga 2, 2.3.2) har vid undersökningen av de privata tjänstemännen använts vissa hjälp- kriterier för att skilja mellan uppdrag och egen ekonomiskt inriktad verksamhet. I den mån här framkommit tvekan om klassifi- ceringen —- t.ex. vid de av SCB utförda telefonintervjuerna — har dessa kriterier tillämpats.

Övriga bisysslevariabler

Ersättning. De bisysslor har ansetts vara er- sättningsgivande där ip jakande besvarat frågan om ersättning utgår för bisysslan ut- över eventuellt traktamente, gottgörelse för resekostnad och för mistad lön. Vid gransk- ningsarbetet har såsom ersättningsgivande behandlats bisysslor av typerna 01 och 15 (1.5.1).

Tidpunkt för bisysslans början. Ip har i fråga 18 ombetts att ange när han började bisysslan. Med ledning av svaren på denna fråga och på fråga 6 har bisysslorna delats in i sådana som ip börjat samtidigt med hu- vudtjänsten eller inom sex månader därefter och sådana som ip börjat på annan tid.

Bisysslans varaktighet. Som långvariga be- tecknas i tabellerna de bisysslor beträffande vilka ip angett att de beräknas omfatta mer än ett halvår (fråga 19). De bisysslor som ip bedömt omfatta kortare tid går in under rubriken kortvariga.

Krav på vissa kunskaper och färdigheter. Under rubriken bisyssla som kräver samma kunskaper som huvudtjänsten tages i tabel- lerna upp de fall där ip med ja besvarat fråga 21 i formuläret.

Beröring mellan huvudtjänst och bisyssla. Frågorna 22-24 i formuläret avser vissa fall

100

av beröring mellan huvudtjänst och bisy:sla. Till en grupp har förts de fall där ip mel ja besvarat minst en av frågorna 22—24. Den gruppen av bisysslor har i tabellerna fått be- teckningen beröring förekommer mellan hu- vudtjänst och bisyssla.

Motiv till bisyssleinnehavet. I fråga 25 har ip ombetts ange den huvudsakliga an- ledningen till att han har bisysslan och sissa svarsalternativ har presenterats. I provun- dersökningen hade ip tillfälle att ange flera skäl. Detta utnyttjades i ett stort antal fall. För att möjliggöra en statistisk bearbetning av de till bisysslorna hänförliga motiven har ip i formuläret till huvudundersökningen an- modats att om möjligt ange endast ett ater- nativ. Så har också skett i mycket stor ut- sträckning.

Som motiv l anges i tabellerna de fall där ip uppgett att huvudanledningen är tjänste— åliggande. Med beteckningen motiv ?. åsyf- tas vissa av de fall där huvudanledningen uppgetts vara att statlig eller kommunal myndighet önskat eller begärt att bisysslan antas. Till denna grupp har förts de fall där den uppgivna myndigheten kunnat knakte- riseras som huvudarbetsgivare i räzt vid- sträckt mening. Med huvudarbetsgivaren har därvid förståtts i första hand den myn- dighet där tjänstemannen är anställd. Vidare har hit förts de fall då ip uppgett att Kungl. Maj:t eller myndighet som är överordnad den där han är anställd eller eljest när i samma verksorganisation som denna har kommit med önskemålet eller begäran. Som motiv 3 har i tabellerna behandlats de fall där ip uppgett ekonomiska skäl som Juvud- orsak till bisyssleinnehavet. Motiv 4 om- fattar de fall där andra skäl än de nu nämnda angetts, således också de där an- nan statlig eller kommunal myndigriet än den som ansetts vara arbetsgivare begärt eller önskat att ip antager bisysslan.

Bisysslan till nytta för arbetsgivarez. Un- der denna rubrik har i tabellerna sarrlats de fall där ip med ja besvarat fråga 26. Med arbetsgivaren förstås — enligt frågans av- fattning — arbetsgivaren i huvudtjänsten.

SOU1969: 6

1.4.4 Övriga variabler

Antal bisysslor. I fråga 13 i formuläret har ip anmodats ange hur många bisysslor han hade under november 1967. Med ledning av erfarenheterna från provundersökningen ut- formades formuläret så att det gav utrymme för preciserade uppgifter beträffande fem bisysslor. Ip har — se formuläret s. 6—an- modats att, om han hade fler än fem bisyss- lor, lämna specificerade uppgifter beträf- fande de fem han bedömt vara viktigast och mest omfattande. De bisysslor utöver fem som ip innehaft har inte statistiskt bear- betats i vidare mån än som framgår av tabell 3. Antalet bisysslor anges i tabellerna i 100-tal.

T idsåtgång i bisysslan. I fråga 20 har ip ombetts ange hur många timmar han beräk- nar att han använt för bisysslan i november 1967. I de flesta av tabellerna 4—16 anges den av tjänstemännen uppgivna tidsåtgång- en. Den anges i 100-ta1 timmar. Vid värde- ringar av den uppgivna tidsåtgången bör sär— skilt beaktas att uppgift inte inhämtats om den utsträckning tjänsteman använt tjänst— ledighet eller semester för arbete i bisysslan eller haft partiell tjänstebefrielse för denna.

Genomsnittlig tidsåtgång i timmar per bi- syssla. De flesta av tabellerna 4—16 innehål- ler uppgifter om den genomsnittliga tidsåt- gången per bisyssla i viss typ eller grupp av bisysslor. Det genomsnittligt använda anta- let timmar per bisyssla inom viss typ eller grupp har beräknats som kvoten mellan det totala uppräknade antalet av ip redovisade timmar som använts för bisySSlor under no— vember 1967 i gruppen och det totala upp- räknade antalet redovisade bisysslor i samma grupp. Det bör observeras att tidsåtgången inte angetts för alla de bisysslor som redo- visats och att därför den sålunda erhållna kvoten timmar per bisyssla blir något för låg. I tabell 4 har jämte den sålunda be- stämda kvoten också angetts antalet timmar per bisyssla beräknat på enbart de bisysslor för vilka ip redovisat sin tidsåtgång.

SOU 1969: 6

1.5 Granskning, kodning och tabellfram- ställning samt resultatens tillförlitlighet

1.5.1 Granskning och kodning

De av ip ifyllda frågeformulären har gran- skats på utredningsinstitutet och svaren på vissa frågor har kodats för tabellframställ- ning medelst automatisk databehandling.

Som allmän princip för granskningsarbe- tet har gällt att de svar som ip lämnat skulle godtas. I följande huvudtyper av fall har dock åtgärder vidtagits.

a) Ip har besvarat en fråga med både ja och nej eller i övrigt gett flera svarsalterna- tiv. Ett av svaren har då accepterats, näm- ligen det som bedömts rimligast antingen med ledning av de kommentarer ip eventu- ellt lämnat redan på formuläret eller efter vad som framkommit vid ytterligare kontakt med honom. — Tilläggas kan att i de få fall ip lämnat flera svarsalternativ på fråga 25 (motiv till innehav av bisysslan) har alterna— tiv med lägre nummer accepterats.

b) I de fall anledning förelegat antaga att ip missuppfattat fråga har han kontaktats. Sådana kontakter har inte sällan blivit nöd- vändiga med anledning av svaren på fråga 6 i formuläret (tidpunkt för tillträde av hu- vudtjänsten).

c) När ipzs beskrivning av framförallt bi- sysslan varit så knapphändig att en klassifi- cering av denna bedömts osäker har ytter- ligare undersökningar av bisysslans beskaf— fenhet gjorts.

(1) I vissa fall har svar ändrats utan före- gående kontakt med ip. Sålunda har bisyss- lorna av typerna 01 och 15 generellt ansetts ersättningsgivande. Även eljest har, när av svaren på frågorna 15 och 16 varit tydligt att ipzs egen klassificering av bisyssla inte stått i överensstämmelse med utredning- ens principer för typindelningen, ändring i enlighet med dessa företagits.

Behandlingen av obesvarade frågor har varierat från fall till fall. Följande tre meto- der har använts.

1) Ny kontakt har tagits med ip för kom- plettering av formuläret Så har skett främst i de fall då det bedömts sannolikt att här-

101

igenom erhålla svar och det ansetts betydel- sefullt för undersökningen att ip lämnade svar. Hänsyn har också tagits till möjlighe— ten att alternativt använda supplementär in- formation. — Ny kontakt har tagits framför allt då svar saknats på någon eller några av frågorna 13—20 i formuläret.

2) Genom att använda supplementär in- formation kan redan på bearbetningsstadiet en fördelning av svarsbortfallet göras. Den— na metod har använts då man haft anled- ning antaga att den sålunda erhållna fördel- ningen nära överensstämmer med den verk- liga och framför allt kan antagas ge ett bättre resultat än genom i efterhand gjorda anta- ganden om bortfallets fördelning (såsom en- ligt punkt 3 nedan). Den här beskrivna me- toden har utnyttjats för uppgifter om lön i huvudtjänsten. I de fall ip inte uppgett sin lön i denna har han inordnats i löneskikt (1.4.2) med ledning av de i urvalsramen tillgängliga uppgifterna om lön, avseende förhållandena 1.10.1966.

Nämnas kan att en kombination av meto- derna 1) och 2) använts beträffande svars- bortfallet på frågorna 8—11 (med undantag för andra delfrågan i fråga 8) där ip fått ange huruvida han i huvudtjänsten är syssel- satt med den i frågan angivna typen av ar- betsuppgifter. Uteblivna svar på någon eller några av dessa frågor har behandlats som nejsvar. Endast i de fall där det med ledning av ipzs svar framgått att eljest ansenlig risk för felklassificering skulle föreligga har ip kontaktats för kompletterande information.

3) I den mån övriga frågor lämnats obe— svarade har komplettering inte begärts av ip i andra fall än då ny kontakt med honom tagits av annan anledning. Detta bortfall be- träffande tjänstemannen respektive bisyss- lan redovisas i tabellerna under rubriken uppgift saknas för variabeln i fråga. Vid användandet av tabellerna får olika antagan- den göras beträffande gruppens fördelning på den variabel för vilken uppgift saknas.

Vid kodningsarbetet har myndighetskod och tjänstebenämningskod som utarbetats för SCB:s statistik över tjänstemän i statlig och statsunderstödd verksamhet använts. I

102

övrigt torde principerna för kodning ha framgått av avsnitt 1.4.

1.5.2 Tabellframställning

Koder för svaren på de i frågeformuläret framställda frågorna har, jämte vikter och uppgifter hämtade från urvalsramen, stan- sats och kontrollstansats på hålkort. Dessa har kontrollerats maskinth och uppgifterna efter rättning överförts på magnetband. Ta- beller har därefter framställts medelst auto- matisk databehandling enligt en av utred— ningen i samarbete med utredningsinstitutet utarbetad tabellplan. De tabeller beträffande offentliga tjänstemäns bisysslor som presen— teras i anslutning till denna redogörelse (bi- laga 3, tabeller 1—16) utgör bearbetningar och sammanställningar av resultaten i de sålunda framställda råtabellerna.

För tabellfrarnställningen har ett av ut— redningsinstitutets standardprogram för be- arbetning på IBM 7090 använts.

I samband med tabellframställningen har undersökningens resultat uppräknats till to- talnivå, så att de utgör skattningar av för- hållandena i hela undersökningspopulatio- nen. Varje stratum har getts en vikt (v) som

N .. .. beräknats som v = — dar N ar antalet per— n

soner i undersökningspopulationen i ett visst stratum och n är antalet inkomna enkätsvar i samma stratum. Talen N har erhållits ge- nom att antalet personer i urvalsramen i ett visst stratum minskats med det från urvalet uppskattade antalet personer som ingår i ur- valsramen men inte i undersökningspopula— tionen.

1 .5 . 3 Resultatens tillförlitlighet

Vid bedömning av resultatens tillförlitlighet måste hänsyn tagas till de fel som förekom- mer i undersökningen. Det är fråga om tre huvudtyper av fel nämligen slumpfel, bortfall och mätfel.

Slumpfel uppkommer på grund av att endast en del av undersökningspopulationen under-

SOU 1969: 6

sökts. Under i övrigt likartade omständighe- ter blir slumpfelet större ju mindre urvalet är. I avsikt att få bättre skattningar än vad som eljest skulle vara möjligt av förhållan- dena bland vissa grupper av tjänstemän har, som nämnts, inom dessa grupper dragits ett i förhållande till gruppernas storlek större urval än för resten av undersökningspopula- tionen. Således har ett relativt större urval dragits bland tjänstemän i högre lönegrader, i högre åldrar samt bland tjänstemän som 1.10.1966 var anställda vid vissa grup- per av myndigheter. Bland tjänstemän in— om andra ur utredningens synpunkter rela- tivt mindre intressanta grupper av myndig- heter har å andra sidan ett i förhållande till gruppernas storlek jämförelsevis litet ur— val dragits.

Slumpfelens inverkan gör att försiktighet måste iakttagas vid tolkningen av undersök- ningsresultat. Särskilt kan observeras att, vid jämförelser mellan olika grupper av tjänste- män eller bisysslor vad gäller medeltal eller fördelningar på olika variabler, slutsatser knappast kan dragas beträffande olikheterna mellan grupperna i fråga om de i tabellerna redovisade skillnaderna grupperna emellan är relativt små.

Som mått på slumpfel har standardavvi— kelser beräknats på ett begränsat antal skatt- ningar av typen procentandel tjänstemän i populationen med en viss egenskap. Näm- nas kan att under förutsättning att inga andra fel än slumpfel förekommer, uppskat- tas procentandelen tjänstemän med bisysslor med omkring 95 % sannolikhet ligga i in- tervallet 28,6 :*: 1,0.

Bortfall. Som nämnts ovan har 3 % av de i nettourvalet ingående personerna inte be- svarat enkäten. Förfarandet vid uppräk- ningen av resultaten till totalnivå innebär att personerna i bortfallet inom varje stra- tum har antagits fördela sig på de under- sökta variablerna på ungefär samma sätt som övriga personer inom samma stratum. Man kan emellertid inte bortse från att per- sonerna i bortfallet, vad gäller vissa under- sökta variabler, kan kraftigt avvika från övriga personer i samma stratum. I sådana

SOU 1969: 6

fall blir de skattningar som gjorts behäftade med ett fel som beror på bortfall. Felets storlek och riktning kan beräknas om man kan göra rimliga antaganden om förhållan- dena bland personerna i bortfallet. Felet är, vad gäller en skattad procentandel tjänste- män, under alla förhållanden mindre än tre procentenheter — något olika i olika strata — och även under extrema antaganden om förhållandena bland personer i bortfallet sannolikt betydligt mindre.

Förutom nyssnämnda bortfall förekom- mer, såsom också nämnts förut, ett partith bortfall. Detta är uppräknat till totalnivå och finns i tabellerna under rubriken upp- gift saknas för variabeln i fråga. De bisyss- lor för vilka uppgifter om tidsåtgång saknas är redovisade i särskilda råtabeller. Vid tolkningen av resultaten får olika antagan- den göras beträffande det partiella bortfal- lets fördelning på variabeln i fråga. Vad gäl— ler variabeln utbildning har personer eller bisysslor för vilka uppgift om personens ut- bildning saknas, ej särskilt redovisats.

Utöver vad nu nämnts måste antagas fö- religga ett visst bortfall av bisysslor sam- manhängande med att ip avstått från att nämna bisysslor. Med all sannolikhet finns bortfall av sådana gränsfall av bisysslor be- träffande vilka tveksamhet rått om de skall betraktas som bisyssla eller inte. Det kan inte heller bortses från att ip i någon ut— sträckning kan ha avstått från att uppge bi- sysslor trots utredningsinstitutets utfästelse om sekretess (1.1).

Slutligen kan framhållas att — som berörts förut 1.4.4 — i de fall ip haft fler än fem bi— sysslor beskrivning av bisyssla begärts endast beträffande de fem som ip själv ansett vara viktigast och mest omfattande.

Mätfel uppkommer bl. a. på grund av att ip — avsiktligt eller oavsiktligt — gett felak- tiga svar, frågan har missuppfattats och lik- nande. Också fel som kan uppkomma ge- nom att supplementär information använts i vissa fall kan räknas till mätfelen (1.5.1). Mätfelen kan vara slumpmässiga och ut- jämna varandra eller systematiska och sned- vrida resultaten. För flertalet undersöknings—

103

variabler i undersökningen har förekomsten av systematiska mätfel inte kunnat bestäm- mas. Man måste utifrån allmänna bedöm- ningsgrunder söka avgöra huruvida de ställ- da frågorna är sådana att ip i större eller mindre utsträckning kan tänkas ha missupp- fattat dem på visst sätt eller av någon annan anledning risk får anses föreligga för att ip skulle ha särskild benägenhet ge viss typ av svar oberoende av de verkliga förhållan- dena.

Vad gäller sådana förhållanden i huvud— tjänsten som belyses jämväl av tjänsteman- nastatistiken som exempelvis myndighets— tillhörighet, lönegrad, m. ni., kan jämförelse göras med denna. Därvid kan konstateras att undersökningen torde vara behäftad med åtminstone ett fel vad gäller en av dessa va— riabler, nämligen arvodesanställning. Antalet arvodesanställda är i undersökningen sanno- likt överskattat. Vid jämförelser med tjäns— temannastatistiken bör emellertid observe- ras att undersökningens undersökningspopu- lation inte helt sammanfaller med tjänste- mannastatistikens population.

1.6 Bisysslehavarfrekvensen bland offentliga tjänstemän

I tabellerna 1 och 2: 1 och 2: 2 i bilaga 3 redovisas andelarna tjänstemän utan bisyss- lor respektive med 1, 2—4 och fler än 4 bi- sysslor inom olika tjänstemannagrupper. I tabell 3 har för löneskikten, de högst av- lönade (härmed åsyftas tjänstemän i löne- grad C 3 och högre), akademikerna och icke akademikerna grupperna med fler än 4 bi— sysslor delats upp på en grupp med 5 bi— sysslor, en med 6—7 bisysslor och en med fler än 7 bisysslor. Som bisysslor anses i dessa tabeller även förtroendeuppdrag, lä- rares bisysslor vid läroanstalt där han är tjänstgöringsskyldig och ideella förenings- uppdrag (typerna 01, 04 och 09); i vissa andra tabeller redovisas omfattningen av bisysslorna inkl. och exkl. dessa tre typer.

Av de 305 100 offentliga tjänstemännen i undersökningspopulationen är 71,4 % utan bisysslor. 16,4 % har 1 bisyssla,

104

10,7 % har 2—4 bisysslor och 1,5 % har fler än 4 bisysslor.

Tjänstemän i olika löneskikt. Av tabell I framgår att när de offentliga tjänstemännen fördelas på de valda löneskikten, ansenliga avvikelser uppstår från nyssnämnda siffror för alla tjänstemän. Vad beträffar löneskik— ten 1—3 är det tydligt att bland de lägre av- lönade tjänstemännen bisysslehavarna är klart sällsyntare än bland de högre avlö- nade; andelen tjänstemän utan bisysslor är mer än dubbelt så stor i skikt 1 som i skikt 3 och andelen tjänstemän med fler än 4 bisysslor är inemot 20 gånger högre i skikt 3 än i skikt 1. Bland de rätt få tjänste- männen i lönegrad C 3 eller högre är bi- sysslehavare — och mångsysslare — sär— skilt vanliga. Ungefär 1/6 av de högst avlö- nade tjänstemännen saknar bisysslor och ungefär 1/4 har fler än 4 bisysslor. Det bör emellertid här framhållas att gruppen är mycket liten och särskild varsamhet bör därför iakttagas vid värderingarna av de för denna framtagna talen. Detsamma gäl- ler talen för tjänstemännen i skikt 5, där tjänstemän med 2 eller fler bisysslor enligt tabell 1 är i stort sett lika vanliga som bland de högst avlönade.

Här bör understrykas att de i tabell 1 och följande tabeller lämnade uppgifterna om antalet tjänstemän i olika grupper endast syftar till att ge en uppfattning om gruppens storlek i populationen till denna undersök- ning. Antalsuppgifterna, som i tabellerna ges i 100-tal, anger således inte det verkliga an— talet tjänstemän i de olika grupperna (13.1 och 1.3.2).

Mellan de tre grupperna av tjänstemän på löneplan U - skikten 4, 5 och 6 -— före— ligger ansenliga olikheter i fråga om frek- vensen av bisysslehavare. Enligt tabell 1 lig- ger talen för tjänstemän i skikt 4 ganska nära dem för tjänstemän i skikt 2 och talen för tjänstemän i skikt 5 överensstämmer rätt väl med de högst avlönades. Bisysslor av typerna 01, 04 och 09 är särskilt vaniliga i skikten 4 och 6 och påverkar därför samno- likt också frekvensen bisysslehavare i :sär— skilt stor utsträckning där. En antydan om

SOU 19169:

Tjänstemän i löneskikt

l 2 3

Bisysslor av typerna 01, 04 och 09 i %

av alla bisysslor i skiktet 48,6

32,5 17,1 60,5 18,6 65,0

dessa bisysslors inverkan på frekvensen bi- sysslehavare förmedlas av uppställningen överst på denna sida.

Inom skikt 4 utgör bisysslorna av typ 04 29,2 % av alla bisysslor. I skikt 5 utgör de ungefär 1/10 och i övriga skikt endast nå- gon eller några få procent av alla bisysslor.

Tjänstemän med olika anställningsform, heltids- och deltidsanställda och äldre och yngre tjänstemän. Bland arvodesanställda förekommer enligt tabell 1 i stort sett lika stor andel av tjänstemän utan respektive med en eller flera bisysslor som bland tjäns- temän med annan anställningsform; det er- inras om det förutnämnda (1.5.3) mätfelet i fråga om variabeln arvodesanställning i hu- vudtjänsten. Frekvensen bisysslehavare bland arvodesanställda och andra i löneskikt och i vissa myndighetsgrupper har granskats (se beträffande skikt 1 tabell 2:1). Några anmärkningsvärda skillnader har inte kom- mit fram i fråga om frekvensen bisyssleha- vare bland arvodesanställda och andra.

På i huvudsak motsvarande sätt synes det förhålla sig för heltidsanställda och deltids— anställda. Nämnas kan att de deltidsanställ- da i betydligt större utsträckning än de heltidsanställda torde höra hemma i lägre löneskikt enligt nedanstående på ip:s egna uppgifter grundade sammanställning.

I tabell 2:1 sammanställs heltidsanställda och deltidsanställda i löneskikten 1 och 4. Varken dessa tal eller andra på basis av rå- tabellerna gjorda jämförelser av frekvensen bisysslehavare bland heltids- och deltidsan- ställda inom vissa myndighetsgrupper och löneskikt där har gett annat vid handen än att frekvensen är i stort sett likartad i dessa båda tjänstemannagrupper i motsvarande skikt och myndigheter.

Skillnaderna mellan yngre och äldre tjäns- temän i fråga om andelarna bisysslehavare är enligt tabell 1 ganska små. Andelen tjäns— temän utan bisysslor är dock lägre bland äldre än bland yngre tjänstemän och bland de äldre är tjänstemän med två eller fler bi- sysslor relativt vanligare än bland yngre. Något mera framträdande skillnader — in- nebärande på det hela taget en högre frek- vens bisysslehavare bland äldre än bland yngre tjänstemän — har iakttagits vid stu- dium av råtabellerna med avseende på för- hållandena inom vissa löneskikt vid myn- dighetsgrupper. Uppställningen överst på s. 106 belyser detta.

Såvitt framgår av ip:s egna uppgifter är lönestrukturen en annan bland yngre än bland äldre inom undersökningspopulatio- nen. En på basis av dessa uppgifter upp- rättad sammanställning, som belyser löne- strukturen, återfinns på s. 106, spalt 1.

Heltidsanställda tjänstemän %

Deltidsanställda tjänstemän %

Hela undersöknings- populationen %

Löneskikt 6 ,

l

9 9 l 9 0 1

100,0

Antal tjänstemän i 100-tal 2 795

SOU 1969: 6

Tjänstemäni % med angivet antal bisysslor

Tjänstemannagrupp 0 1

Antal tjänstemän i 100-tal

2—4 Mer än 4 S:a

40 år eller yngre, i löneskikt l _ vid polisväsendet Över 40 år, i löneskikt 1 vid polisväsendet 40 år eller yngre, i löneskikt 1 vid försvaret (mil) ver 40 år, i löneskikt 1 vid försvaret (mil) 40 år eller yngre, i löneskikt 1 . vid affärsverken Över 40 år, i löneskikt 1 vid atiärsverken 40 år eller yngre, i löneskikt 1 vid myndigheter med upp- dragsverksamhet 9,3 Över 40 år, i löneskikt 1 vid myndigheter med uppdrags- verksamhet

15,4 20,1 15,7 26,8 10,8 13,2

11,7

8,3 0,3 100,0 95

18,6 2,9 100,0 48

9,6 0,6 100,0 73

13,6 1,6 100,0 41 3,2 0,1 1000

6,3 1,0 100,0

5,4 100,0 68 10,5 0,5 100,0 56

Tjänstemän Tjänstemän 40 år eller över 40 år yngre % %

Löneskikt ] 70,8 2 1 1,4 3 1,6 4 14,5 5 0,4 6 1,4

Summa

Antal tjänstemän i 100-tal

100,0

1 504 1 548

Tjänstemän med olika utbildning. Vid för— delning av tjänstemännen på olika efter utbildningen bestämda grupper framkommer rätt varierande tal för bisysslehavarfrekven- sen. Bland tjänstemän med akademisk ut- bildning förekommer i avsevärt större ut- sträckning bisysslehavare än bland tjänste- män utan sådan utbildning och skillna- derna mellan dessa båda grupper får an- ses vara framträdande också beträffande tjänstemän med olika antal bisysslor, såsom framgår av tabell 1. Också bland de helt eller väsentligen av tjänstemän med akade- misk utbildning sammansatta grupper som tagits fram och redovisas här — präster, do- mare, jur kand/ pol mag och tjänstemän i löneskikt 5 — förekommer bisysslehavare i betydligt större relativ utsträckning än bland icke akademiker. Betydande skillna- der mellan akademiker och icke akademi-

106

ker i fråga om frekvensen bisysslehavare framkommer också vid granskning av bil— den vid olika myndighetsgrupper, såsom framgår av tabell 2:2. Vid universiteten är frekvensen bisysslehavare bland akademi- kerna inemot dubbelt så stor som bland icke akademikerna där. Särskilt stora skillnader föreligger i fråga om grupper av tjänstemän med flera bisysslor. Även i andra i råtabel- lerna framtagna, här inte redovisade myn- dighetsgrupper har iakttagits likartade skill- nader mellan akademiker och icke akademi— ker beträffande frekvensen bisysslehavare; i dessa myndighetsgrupper är dock akademi- kerna jämförelsevis få.

Akademiker hör i betydligt större ut- sträckning än icke akademiker hemma i högre löneskikt enligt vad som framgår av följande på grundval av ip:s egna uppgifter upprättade sammanställning.

Icke akade-

Akademiker 0 miker % A;

Löneskikt 8, 36, 6, 3

9

9 0 8 8 2 4

1 2 3 4 4 5 6

2, 2;

Summa 100,0

Antal tjänstemän

i 100-tal 31 3

SOU 1969: 6

Talen i tabell 2:1 för akademiker och icke akademiker ger vid handen att ansen- liga skillnader som regel föreligger mellan akademiker och icke akademiker i samma löneskikt vad gäller frekvensen bisyssleha- vare Bland akademiker i ett skikt förekom- mer klart större andel av bisysslehavare än bland icke akademiker där. Nämnas kan att omlcing 4/5 av tjänstemännen i skikt 3 är akademiker.

Den lilla gruppen domare är sammansatt av akademiker i skikt 3 och frekvensen bi— sysslehavare synes där vara i stort sett lik- värdig med den för akademiker i allmänhet i detta skikt. Bland präster och tjänstemän med jur. kand.- och/eller pol. mag.-exa- men synes frekvensen bisysslehavare snarast vara något högre än bland akademiker i all- mänäet. Av tjänstemän med sådana exa— mina hör enligt ip ca 2 200 till skikt 2 och ungefär 1300 till skikt 3. Av tjänstemän- nen i skikt 2 saknar enligt råtabellerna nå- got över hälften bisysslor och av tjänste— männen i skikt 3 något över 1/4. — Vissa tabeler beträffande läkare anställda vid myndigheter under femte huvudtiteln har framtagits. Med hänsyn till gruppens ringa storlek — antalet tjänstemän skattas till en- dast omkring 400 -— redovisas inte talen. Värdena i råtabellerna tyder emellertid på att bisysslehavarfrekvensen bland dessa tjänstemän kan ligga i närheten av den för akac'emiker i de högre löneskikten.

Bland tjänstemän med teknisk utbildning och med handelsutbildning är frekvensen bisysslehavare klart lägre än bland akade- miker eller bland framtagna akademiker- prägiade tjänstemannagrupper. En på ip:s egna uppgifter grundad sammanställning av lönestrukturen bland tjänstemän inom un— dersökningspopulationen med dessa arbets- uppgifter redovisas i spalt 2 på denna sida.

Dessa tjänstemän, och särskilt tjänstemän- nen med handelsutbildning, hör således i be- tydligt större utsträckning än akade— mikerna hemma i låga löneskikt. Av tabell 2:1 framgår att bisysslehavarfrekvensen är högre bland tekniker i skikt 2 än bland dem i skikt 1. I varje fall vad gäller skikt 2 är bi- sySSlehavare bland tjänstemän med teknisk

SOU 1969: 6

Tjänstemän med handels— Tekniker utbildning % %

Löneskikt

, 8 1

1 9 2 5, 3 2, 4 1, 5 0, 6 0, Summa 100,

Antal tjänstemän i 100-tal 234

utbildning relativt mer sällsynta än bland tjänstemän överhuvud i samma skikt. Näm— nas kan att av de handelsutbildade är i skikt 1 ungefär 6/7 och i skikt 2 ca hälften utan bisysslor (antal tjänstemän i populationen ca 11 000 respektive 1 300).

Tjänstemän vid vissa myndighetsgrupper. I tabellerna 1 samt 2:1 och 212 belyses vi- dare frekvensen bisysslehavare vid vissa framtagna myndighetsgrupper. Enligt tabell 1 föreligger inte alltför betydande skillnader i fråga om andelarna bisysslehavare vid olika myndighetsgrupper, om man bortser från de på förhållandevis mycket små tjäns- temannagrupper grundade talen för depar- tementens tjänstemän. Tjänstemannagrup- perna är lönemässigt ganska olikartat struk- turerade. Såvitt framgår av ip:s egna upp- gifter tillhör inom polisväsendet och vid af- färsverken omkring 95 % av tjänstemännen skikt 1. Ungefär 3/41 av tjänstemännen vid försvaret, vid länsstyrelserna och vid myn— digheter med uppdragsverksamhet och unge- fär 2/3 av tjänstemännen vid domstolarna m. m. hör till detta skikt. Vid universiteten är i runt tal hälften av tjänstemännen i skikt ] och fjärdedelen i skikt 4. Inom andra de— partement än UD är i stort sett 1/3 av tjäns- temännen i skikt 1 och 1/4 i skikt 3.

Vissa skillnader mellan lägre och högre avlönade tjänstemän inom samma myndig— hetsgrupp föreligger i fråga om bisyssleha- varfrekvensen som framgår av tabell 2:1. Också vid jämförelser mellan andra här — bl. a. på grund av gruppernas ringa storlek — inte i tabellform redovisade löneskikt

107

framkommer en högre frekvens för högre avlönade tjänstemän än för lägre inom sam- ma myndighetsgrupp. Det kan nämnas att råtabellerna visar tal enligt vilka vid dom- stolarna m. rn. ca 2/3 av de till ungefär 900 skattade tjänstemännen i skikt 2 där saknar bisysslor. Vidare är enligt råtabellerna utan bisysslor ungefär hälften av de ca 1 100 tjänstemännen i skikt 2 vid länsstyrelserna och något mindre än hälften av de ungefär 1 400 tjänstemännen i detta skikt vid uni- versiteten. Enligt råtabellerna är ungefär % av de ca 1000 akademikerna i skikt 1 vid universiteten utan bisysslor, liksom ock- så närmare 9/10 av de omkring 4700 icke akademikerna i samma skikt där. — Det vanskliga i slutsatser på basis av talen för så små grupper som här senast nämnts bör ånyo betonas.

Tjänstemän med vissa funktioner i hu— vudtjänsten. Av tabell 1 framgår att tjänste- männen i sådana framtagna grupper som bestämts efter funktioner i huvudtjänsten snarast har en något högre bisysslehavar- frekvens än tjänstemän överhuvud; skillna- den är mera accentuerad när det gäller tjäns- temän med inköps— och försäljningsarbete än för tjänstemän med de båda andra här redovisade funktionerna. Det kan nämnas att tjänstemän med detta arbete enligt ip:s egna uppgifter tillhör genomsnittligt sett nå— got högre löneskikt än tjänstemän överhu- vud; omkring 1/a av tjänstemännen med den aktuella funktionen hör till skikt 1 medan så är fallet med 70,3 % av alla tjänstemän. På basis av råtabellerna har granskats bi- sysslehavarfrekvensen för tjänstemän med vissa andra funktioner i huvudtjänsten än de här redovisade (se angående dessa funktio- ner frågeformuläret, frågorna 10—12). Tjänstemän som uppgett sig i regel dagligen komma i kontakt med förhållanden varom de har att iakttaga tystnadsplikt utgör något mer än hälften av alla offentliga tjänstemän i undersökningspopulationen. Andelen bi— sysslehavare bland dessa tjänstemän är un— gefär lika stor som bland offentliga tjänste- män över huvud. Antalet tjänstemän med arkitektarbete skattas till ungefär 700 och

108

redan gruppens ringa omfattning har ansetts motivera att den inte redovisas i föreliggan- de tabeller. Nämnas kan dock att enligt rå- tabellerna tjänstemän med bisysslor är relativt vanligare bland de med denna funktion än bland övriga tjänstemän; enligt ip:s egna uppgifter hör omkring hälften av de med arkitektarbete syssel- satta till skikten 2 och 3. Omkring 3/4 av de till inemot 10000 skattade tjänste- männen med annat konstruktionsarbete än arkitektarbete synes vara utan bisyss— lor. Ungefär 3/4 av tjänstemännen med denna funktion är enligt ip i skikt 1. An- talet tjänstemän som sysslar med ärenden om allmänna bidrag skattas till omkring 3 400 och enligt ip:s egna uppgifter finns omkring % av dem i skikt 1. Något fler än hälften av tjänstemännen med dessa arbetsuppgifter har enligt råtabel- lerna inte någon bisyssla.

Mångsysslarna. Enligt tabell 3 har samman— lagt omkring 4500 offentliga tjänstemän fem eller fler bisysslor. Av dessa tjänstemän finns enligt tabellen ungefär 1/3 i vartdera skiktet 1 och 4. Också bland akademikerna finns ungefär 1/a av mångsysslarna. Enligt tabellen hör omkring 1/5 av tjänstemännen med fem eller fler bisysslor till skikt 2 och grovt taget 1ha till skikt 3.

Av tjänstemännen i skikt 1 har enligt tabell 3 ca 0,1 % minst åtta bisysslor och tjänstemän med detta antal bisysslor sy- nes förekomma särskilt sparsamt också i skikten 2 och 4 och bland icke akademi- ker. Enligt tabellen förekommer bland de högst avlönade tjänstemännen sådana med åtta eller fler bisysslor i en förhållan- devis högre utsträckning än i de nämnda skikten.

1.7 Bisysslorna

1.7.1 Inledning

I tabellerna 4—8 belyses bisysslorna. Ta- bell 4 sammanfattar hur bisysslorna bland de offentliga tjänstemännen fördelas på oli- ka typer, med avseende på antal och tids-

SOU 1969: 6

åtgång. Därjämte anges den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla, för alla bisysslor och för bisysslorna i de olika typerna (1.7.2).1

I tabell 5 behandlas bisyssletyperna ut- förligare (1.7.2). För varje typ anges för- delningen inom typen på bisysslevariab- ler, för vilka redogjorts förut (1.4.3). Ta- bell 6 ger upplysning om hur ersättnings— givande och inte ersättningsgivande of- fentliga och enskilda bisysslor och däri an- vänd tid fördelas på vissa av bisysslevariab- lerna (1.7.3). I tabellerna 7—8 fördelas bisysslor, som innehas på grund av de fyra undersökta motiven, dels på typer av bi— sysslor, dels på variablerna ersättning för bisysslan och nytta för arbetsgivaren i hu- vudtjänsten (1.7.4).

Som nämnts har ip anmodats att ange hur många bisysslor han hade under 110- vember 1967 och att, om han hade fler än fem bisysslor, specificera de fem som han bedömde viktigast och mest omfat- tande. Endast de specificerade bisyss- lorna har legat till grund för huvuddelen av råtabellerna och för de i bilaga 3 presenterade tabellerna med undantag för tabell 3. Det på detta sätt bestämda totala antalet bisysslor bland de offentli- ga tjänstemännen är 155 628.

Ett skattat antal av sammanlagt 1710 tjänstemän har uppgett att de har fler än 5 bisysslor, nämligen 365 tjänstemän med 6 bisysslor, 412 med 7 bisysslor och 933 med 8 eller fler bisysslor. Om man antager att de sistnämnda i genomsnitt har 9 bisysslor skulle sammanlagda antalet bisysslor bland de offentliga tjänstemän— nen enligt enkäten vara 160549. Utan- för tabellerna skulle alltså ligga 4921 bisysslor vilket motsvarar 3,2 % av de bisysslor som tagits med i tabellerna.

De offentliga tjänstemännen har upp- lyst att de använt 2424 931 timmar i bisysslorna under november 1967. För 2911 bisysslor, vilket motsvarar 1,9 % av det i tabellerna angivna antalet bi- sysslor, har ip inte angett tidsåtgången. Antaget man att den genomsnittliga tids-

SOU 1969: 6

åtgången i bisyssla för vilken uppgift om tidsåtgången saknas är dubbelt så hög som den genomsnittliga i bisysslor av motsvarande typ där tidsåtgång angetts blir den totala tiden för bisysslor 2532 065 timmar för november 1967. Den genomsnittliga tidsåtgången per bi- syssla stiger då till 16,3 timmar. Gör man så det ytterligare antagandet att utanför tabellerna ligger 4921 bisysslor och att den genomsnittliga tidsåtgången i envar av dessa är lika hög som den är i de bisysslor för vilka ip angett tidsåt- gången blir den sammanlagda tiden i bi- sysslor 2 610 308 timmar för november 1967.

1.7.2 Bisyssletyperna

Allmänt

Tabell 4 visar att om man till bisysslorna räknar de av typerna 01, 04 och 09, de offentliga och de enskilda bisysslorna är praktiskt taget lika många och att den totala redovisade tidsåtgången för offent- liga bisysslor är något lägre än den är för enskilda. Bortser man från bisysslor av de tre nämnda typerna är de offentli- ga bisysslorna inemot 50 % fler än de enskilda men kräver snarast något mind- re tid än dessa.

Antalsmässigt störst av bisyssletypema är uppdragen i fackliga, politiska, religiö- sa eller eljest ideella föreningar. De utgör sammanlagt över 1/4 av alla bisysslor. Deras andel av den totala tidsåtgången i bisysslor är knappt 1/5 och den genom- snittliga tidsåtgången per bisyssla är så— ledes förhållandevis låg.

Antalsmässigt näst störst med ungefär 1/8 av alla bisysslor är typ 14. Dessa bi- sysslor är genomsnittligt rätt tidskrävan- de och kräver sammanlagt ungefär lika mycket tid som föreningsuppdragen. Bortses från dessa åtgår för bisysslor av

1 Den genomsnittliga tidsåtgången, i vissa ta- beller förkortat uttryckt tim/bis, avser förhål- landena i november 1967. Den anges i ental. Totalantal bisysslor och timmar redovisas i ta- bellerna i 100-tal.

109

typ 14 över hälften av den för enskilda bisysslor använda tiden och bortser man härutöver också från typerna 01 och 04 belöper över 1/4 av all tidsåtgång i bi- sysslor på typ 14.

Av svarsmaterialet till enkäten framgår att bisysslorna av typ 14 är av mångskiftande karaktär. Stora variationer förekommer i fråga om tidsåtgången. En särskilt vanlig typ av upp- drag och anställningar är de som innefattar undervisning, t. ex. inom det frivilliga folkbild- ningsarbetet. Uppgifter om tidsåtgång på mel- lan några få timmar och upp till 30 timmar har lämnats. Åtskilliga tjänstemän sysslar med fastighetsförvaltning såsom vice värdar eller portvakter. Tidsåtgången varierar mycket från fall till fall; i materialet påträffar man upp- gifter om tidsåtgång på mellan 15 och 90 timmar. Författarskap och medarbetarskap i dagstidningar och tidskrifter tillhör enligt svars- materialet också de vanliga bisysslorna av den- na typ. Dessa synes som regel kräva rätt litet tid och i allmänhet klart mindre än genom- snittet för typ 14 överhuvud. Inte så få ip har angett att de arbetar som ombud åt försäk- ringsbolag och dessa bisysslor tycks också höra till de genomsnittligt mindre tidskrävande av typen 14. Bisysslor som konsulter åt företag eller organisationer förekommer inte så sällan; för sådana uppdrag och anställningar har an— getts att de kräver 8—20 timmar. En del ip ar- betar som chaufförer och sådant arbete synes som regel vara omfattande. Enligt svarsmate- rialet varierar tidsåtgången mellan ungefär 35 och 100 timmar. Mindre tidskrävande än des- sa bisysslor är de i svarsmaterialet mera spar— samt förekommande bisysslorna som försälja- re (affärsbiträden, bilförsäljare o.dyl.) — man uppger mellan ca 20 och 80 timmar, som ord- ningsvakt (t. ex. vid nöjestillställningar) — upp- gifter om tidsåtgång på ca 30—45 timmar på- träffas, som kontorist — 10—40 timmar har an- getts, eller som fabriksarbetare och liknande, i vilka sistnämnda bisysslor uppgifter om mel— lan 20 och 100 timmar förekommer. Härut- över kan nämnas att i materialet förekommer uppgifter om bisysslor som dödsboförvaltare, juridisk rådgivare, lotterikontrollant, auktions- utropare, m. m.

Näst föreningsuppdragen och uppdra- gen och anställningama av typ 14 är av enskilda bisysslor de av typ 15 (egen ekonomiskt inriktad verksamhet) i fråga om antal och tidsåtgång tyngst vägande. Den genomsnittliga tidsåtgången per bi— syssla är avsevärt högre än i någon an— nan typ och inemot dubbelt så hög som i

110

typ 14. Bortses från föreningsuppdrag åt- går för typ 15 inemot 2/5 av all för en- skilda bisysslor använd tid.

Ur svarsmaterialet kan följande exempel på bisysslor av typ 15 nämnas. En särskilt talrik grupp av verksamheter utgörs av förvaltning av fastigheter och skogsbruk — häri inbegripet skötsel av egna jordbruks-, skogs- och hyres- fastigheter — samt djuruppfödning (t.ex. ken- nel eller uppfödning m.m. av hästar). Dessa bisysslor synes inte sällan kräva rätt avse- värd tid; tidsåtgången varierar enligt svars- materialet mellan 10 och 150 timmar i måna— den. Några läkare och tandläkare bedriver pri- vatpraktik och uppgifter om tidsåtgång för så- dan på mellan 20 och 80 timmar förekom- mer. Några tjänstemän driver verksamhet som konsulter och några har egen rörelse av annat slag, t. ex. inom handel eller industri, och tids- åtgången skiftar mellan 20 och 150 timmar. I en del fall har med ledning av ip:s egna upp- gifter författarskap klassificerats som egen eko- nomiskt inriktad verksamhet; dessa bisysslor har i allmänhet krävt betydligt mindre tid än vad som är genomsnittligt i typ 15. Ytter- ligare förekommer i denna typ utövande av konstnärlig verksamhet, meddelande av privat- undervisning, m. m.

Övriga typer av enskilda bisysslor är små och den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla är låg i dem. De utgör sam- manlagt 4 % av alla bisysslor och 1,9 % av den för bisysslor totalt använda tiden går åt i dessa fyra typer.

Ur svarsmaterialet kan återges. Av styrelse- uppdragen i bolag m.m. (typ 11) är de i aktie- bolag och ekonomiska föreningar de vanli- gaste. I övrigt förekommer i denna typ huvud- sakligen uppdrag i styrelser för stiftelser och sparbanker. Åtskilliga av dessa uppdrag har enligt ip inte krävt någon tid; i övrigt före- kommer uppgifter om en tidsåtgång på inemot ca 15 timmar. — Beträffande revisorsuppdra- gen (typ 12) kan nämnas att en rätt stor del av dessa enligt svarsmaterialet getts ip av offent- lig myndighet, nämligen i huvudsak bankin— spektionen, försäkringsinspektionen och läns- styrelserna. — Bland rättsvårdsuppdragen (typ 13) förekommer ett antal bisysslor som för- myndare och rättens ombudsman. Ytterligare förekommer några uppdrag som boutrednings- man och god man.

Av de offentliga bisysslorna intager de av typ 03 — uppdrag som ordförande el- ler kronoombud i taxeringsnämnd — i viss mån en särställning, och detta uppenbar-

SOU 1969: 6

ligen av säsongmässiga skäl. Utredningen har avstått från att göra en särskild un- dersökning av omfattningen av dessa bi- sysslor. Antages att varje här ifrågavarande bisySSla på ett helt år kräver 500 timmar och fördelas denna tid på 10 månader — däribland undersökningsmånaden — skul- le bisysslor av denna typ svara för knappt 4 % av den tid som använts för bisysslor i november 1967.

Övriga typer av offentliga bisysslor är antalsmässigt ganska jämnstora; skillna- derna ifråga om tidsandelar är mera be- tydande. Variationerna vad gäller den ge- nomsnittliga tidsåtgången per bisyssla är dock avsevärt lägre än i fråga om olika typer av enskilda bisysslor.

Två typer av offentliga bisysslor har i en del tabeller särbehandlats, nämligen de allmänt medborgerliga förtroendeupp— dragen (typ 01) och lärares bisysslor vid läroanstalter där de är tjänstgöringsskyldiga (typ 04). Förtroendeuppdragen är enligt tabellen genomsnittligt föga tidskrävande medan bisysslorna av typ 04 har en ge— nomsnittlig tidsåtgång som ligger obetyd- ligt över genomsnittet för offentliga bi- sysslor överhuvud.

Enligt svarsmaterialet är av förtroendeupp- dragen landstingskommunala förhållandevis sällsynta. Ett antal nämndemannauppdrag inne- has av de offentliga tjänstemännen och några riksdagsmannauppdrag förekommer.

I typ 04 är enligt svarsmaterialet uppgifter som huvudlärare, tillsynslärare och skolbiblio- tekarie de klart vanligaste. Vidare förekommer här bl.a. sysslor som instimtionsföreståndare, materialförvaltare, studierådgivare, kamrerare på rektorsexpedition, prefekt och dekanus.

Bisysslor av typ 02 är färre än de av typ 04 men kräver sammanlagt ungefär lika mycket tid som dessa. De är till- hopa omkring 1/5 av alla offentliga bi— sysslor och kräver nära 1/4 av all för offentliga bisysslor använd tid.

Ur svarsmaterialet kan nämnas. Timlärar- verksamhet vid skolor är särskilt vanlig. Upp- gifter om tidsåtgång varierande mellan ca 15 och 30 timmar har lämnats. Vanligt är också att tjänstemän sysslar med föreläsningar på uni- versitet och andra högre läroanstalter. Inte så få tjänstemän är instruktörer inom hemvärn

SOU 1969: 6

eller civilförsvar. Åter andra sysslar med un- dervisning i trafikkunskap; en tidsåtgång på ungefär 10 timmar har uppgetts i de fallen. En del tjänstemän arbetar med intern verksut- bildning i omkring 15—40 timmar. Några tjänstemän är söndagsskollärare; dessa bisyss- lor är föga tidskrävande och uppges vara inte ersättningsgivande.

Bisysslor av typ 05 tillhör de genom- snittligt föga tidskrävande medan däre- mot för de av typen 06—08 den genom- snittliga tidsåtgången per bisyssla är, vid sidan av den för typ 02, högre än för någon annan typ av offentliga bisysslor. Omkring 1/3 av all för offentliga bisyss- lor använd tid hänför sig till typ 06—08.

Som typ 06—08 har klassificerats bl.a. de i svarsmaterialet vanliga och föga tidskrävande uppdragen som övervakare inom kriminalvår- den eller socialvårdare. Bisysslor som skol- läkare, personalläkare, förtroendeläkare och dy- likt förekommer också rätt ofta i svarsmateria- let och tidsåtgången i dessa bisysslor uppges variera mellan ungefär 10—20 timmar. Bi- sysslor inom försvaret är rätt vanliga. En del tjänstemän är konsulter. Några tjänstemän ar- betar som bibliotekarier, t. ex. som stadsbiblio- tekarier, kommunbibliotekarier eller förbands- bibliotekarier. Sysslor som tillsyningsmän eller kontrollanter, t.ex. inom hälsovården, anges i en del fall. Uppdrag som kommittésekrete- rare har förts till denna typ och enligt ip krävt 15—100 timmar. Några tjänstemän har bevak- ningsarbete, t.ex. vid fångvårdsanstalt. Åter andra tjänstemän sysslar med arkiv- eller sor- teringsarbete. I svarsmaterialet förekommer vi- dare uppgifter om bisysslor som auditör, barna- vårdsman, expropriationstekniker, brandman, ledamot av kyrkokör, meteorologisk observatör, översättare, chaufför, m. m.

Bisyssletypernas fördelning på olika bisyss- levariabler

Allmänt medborgerliga förtroendeuppdrag (typ 01). Som nämnts har dessa genom- gående ansetts ersättningsgivande. Som framgår av tabell 5 påbörjas de som regel på annan tid än inom ett halvår från till- trädet av huvudtjänsten. Praktiskt taget alla förtroendeuppdrag är långvariga och detta är också fallet med bisysslor av andra typer. Ungefär 1lr av förtroendeuppdragen kräver av ip samma kunskaper och färdigheter som huvudtjänsten, en klart lägre andel än vad

111

som förekommer i andra någorlunda stora typer av bisysslor. I de fall samma kun- skapskrav föreligger är den genomsnittliga tidsåtgången per förtroendeuppdrag inemot dubbelt så hög som i de där samma kun- skaper etc. inte behövs. Beröring mellan huvudtjänst och bisyssla förekommer i mindre än hälften av fallen. I de stora bi- sy5s1etyperna är beröringsfrekvensen lägre endast i typerna 14 och 15. Praktiskt taget alla förtroendeuppdrag innehas främst av andra skäl än de tre specificerade (tjänste- åliggande, önskemål eller begäran av ar- betsgivaren och ekonomiska skäl). I ungefär 1/3 av fallen anses uppdraget vara till nytta för arbetsgivaren i huvudtjänsten. Denna andel är lägre än i någon annan typ av offentliga bisysslor och den är ungefär lika stor som i enskilda bisysslor överhuvud taget.

Undervisningsuppdrag (typ 02). Dessa bi- sysslor är i likhet med offentliga bisysslor överhuvud som regel ersättningsgivande och den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla är större i ersättningsgivande än i inte er- sättningsgivande bisysslor av denna typ. De allra flesta bisysslor av denna typ är lång- variga men i andra typer förefaller långva- riga bisysslor vara än mer dominerande. De kräver jämte typ 04 i mycket betydande och klart större utsträckning än andra bi- syssletyper samma kunskaper och färdighe— ter som huvudtjänsten. Beröring mellan hu- vudtjänst och bisyssla förekommer i knappt % av dessa bisysslor, dvs. i en för offentli- ga bisysslor överhuvud tämligen genomsnitt- lig utsträckning. Önskemål eller begäran av arbetsgivaren uppges ha varit den främsta orsaken till bisyssleinnehavet i omkring 1/3 av alla bisysslor av typ 02 och ekonomiska skäl i ungefär 1/4 av bisysslorna. Bortses från de mycket få fall där bisyssleinnehavet an- getts bero på tjänsteåliggande är den genom- snittliga tidsåtgången per bisyssla störst där ekonomiska skäl varit drivkraften. Omkring 2/3 av bisysslorna anses medföra nytta för arbetsgivaren i huvudtjänsten, en andel som ligger nära genomsnittet för offentliga bi- sysslor.

112

Uppdrag som ordförande eller kronoom- bud i taxeringsnämnd (typ 03). I bisyssbrna av denna typ synes inte i samma utsträck- ning som för offentliga bisysslor överhuvud krävas samma kunskaper och färdigheter som i huvudtjänsten.

Lärares bisysslor vid skolor m. m. där han är tjänstgöringsskyldig (typ 04). Bisysslor av denna typ är i större utsträckning er- sättningsgivande än bisysslor av andra stora typer. Skillnaden i genomsnittlig tidsåtgång mellan ersättningsgivande och inte ersätt- ningsgivande bisysslor av denna typ synes föga framträdande. I ungefär samma stora utsträckning som vad fallet är beträffande bisysslor av typ 02 krävs i bisysslor av typ 04 samma kunskaper och färdigheter som i huvudtjänsterna. Beröring mel- lan bisyssla och huvudtjänst förekommer i över 9/10 av fallen. Beröringsfrekvensen är klart högre än i någon annan typ av bi- sysslor. Inemot % av alla bisysslor av typ 04 innehas främst därför att arbetsgivaren önskat eller begärt detta (motiv 2). Övriga lärarbisysslor synes vara rätt jämnt förde- lade på de tre andra motiven. När bisysslor- na innehas främst av ekonomiska skäl före- faller den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla vara högre än då något annat av de undersökta motiven inverkat. Nära 9/10 av bisysslorna anses medföra nytta för ar- betsgivaren i huvudtjänsten, en klart högre andel än i någon annan typ av bisysslor.

Uppdrag som kommittéledamot, etc. (typ 05). Knappt 2la av dessa bisysslor ger er- sättning. Endast bland föreningsuppdragen förekommer en klart lägre andel ersätt- ningsgivande bisysslor. Samma kunskaper och färdigheter som i vederbörande huvud- tjänst krävs i omkring 2/3 av bisysslorna. En klart högre andel förekommer endast i typerna 02 och 04. I den grupp av fall där detta krav föreligger är den genom- snittliga tidsåtgången per bisyssla i :yp 05 märkbart högre än då sådana kunskaper inte behövs där. Beröring mellan huvudtjänst och bisyssla förekommer i omkring 3/4 av fallen — endast i typ 04 föreligger en högre

SOU 1969: 6

beröringsfrekvens — och i de fall där be- röring förekommer synes den genomsnitt- liga tidsåtgången per bisyssla vara betydligt högre än i icke beröringsfallen. De antals- mässigt största motiven är 2 och 4. De bisysslor som innehas främst därför att ar- betsgivaren begärt eller önskat detta kräver ungefär hälften av all den tid som åtgår för bisysslor av typ 05. Härmed kan jämföras att av den tid som redovisas för offentliga bisysslor överhuvud ungefär % används i bisysslor som tjänstemannen åtagit sig på önskemål eller begäran av myndighet som betecknas som arbetsgivare. Mycket få av dessa uppdrag innehas främst av ekono- miska skäl och endast i typerna 01, 09, 10 och 11 framkommer ungefär lika låga an- delar av bisysslor som innehas främst av denna anledning. Nytta för arbetsgivaren i huvudtjänsten anses föreligga i över 3/4 av bisysslorna av denna typ och där nytta anses vara för handen är den genomsnitt- liga tidsåtgången per bisyssla särskilt hög.

Övriga uppdrag och anställningar av of— fentlig natur (typ 06—08). Dessa bisysslor är som regel ersättningsgivande och lång- variga. Den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla är högre i de ersättningsgivande än i de inte ersättningsgivande bisysslorna. I något fler än hälften av bisysslorna av denna typ behövs samma kunskaper och färdigheter som i vederbörande tjänstemans huvudtjänst, en andel som är lägre än den för offentliga bisysslor överhuvud. I ungefär 8/ 5 av bisysslorna förekommer beröring mel- lan bisyssla och huvudtjänst. Andra skäl än de tre specificerade uppges som huvud— orsak till bisyssleinnehavet i ungefär hälf- ten av bisysslorna. Ekonomiska skäl synes vara huvudmotivet till bisyssleinnehavet i omkring 1/ 5 av bisysslorna av typ 06—08 och de bisysslor som innehas främst av denna anledning kräver omkring 1/3 av all tid som åtgår för bisysslor av denna typ. När eko- nomiska skäl anges är den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla 40 timmar, dvs. ungefär dubbelt så hög som när något annat av de undersökta motiven åberopas.

SOU 1969: 6

Föreningsuppdrag (typ 09). I denna typ är de ersättningsgivande omkring 1/ 5 av alla och lägre andel ersättningsgivande bisysslor förekommer inte i någon annan framtagen typ. I de ersättningsgivande är, såsom i regel är fallet också i andra typer, den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla hög- re än i de inte ersättningsgivande. I omkring 1la av föreningsuppdragen krävs samma kunskaper och färdigheter som i tjänste- mannens huvudtjänst. I stora bisyssletyper förekommer en lägre motsvarande andel en- dast i typ 01. Beröring mellan bisyssla och huvudtjänst förekommer i något mindre än 3/5 av fallen och denna andel är högre än motsvarande för övriga typer av enskilda bisysslor. Helt dominerande bland anled- ningarna till bisyssleinnehaven är andra skäl än de tre specificerade. Det kan nämnas att tjänstemän inom undervisningsområdet har ansett uppdrag inom t. ex. föräldraförening- ar vara grundade på tjänsteåliggande.

Uppdrag :" bostadsrättsföreningar och lik- nande ( typ 10). Dessa bisysslor är oftast er- sättningsgivande och den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla synes högre i er- sättningsgivande än i inte ersättningsgivande. De synes jämförelsevis sällan kräva samma kunskaper och färdigheter som huvudtjäns— ten och beröring mellan bisyssla och huvud- tjänst synes likaså vara jämförelsevis ovan- lig. Mycket få av uppdragen i dessa för- eningar innehas av något av de tre speci- ficerade motiven. Nytta för arbetsgivaren anses jämförelsevis sällan föreligga.

Styrelseuppdrag i aktiebolag etc. (typ II ). I likhet med uppdragen i bostadsrättsför- eningar ger dessa bisysslor i allmänhet er- sättning och är genomsnittligt föga tidskrä- vande. Ungefär 1/3 av bolagsuppdragen sy- nes kräva samma kunskaper och färdigheter som huvudtjänsten och den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla förefaller förhål- landevis hög i de fall där detta krav före- ligger. Beröring synes förekomma i något mer än hälften av fallen. Åliggande eller önskemål av arbetsgivaren uppges i en del

113

Vissa revisorsuppdrag (typ 12 ). Dessa i undersökningen mycket fåtaliga bisysslor sy- nes ge ersättning och kräva samma kun- skaper och färdigheter som huvudtjänsten i en för enskilda bisysslor rätt stor utsträck- ning. I fråga om flertalet uppdrag av denna typ har uppgetts att ekonomiska skäl var- rit huvudorsaken till bisyssleinnehavet.

Uppdrag inom rättsvårdsområdet (typ 13). Också dessa uppdrag är mycket sparsamt representerade i undersökningen. De synes i det övervägande antalet fall ge ersättning. Förhållandevis sällan torde de kräva samma kunskaper och färdigheter som huvudtjäns- ten.

Enskilda uppdrag och anställningar i öv- rigt (typ 14). I de som regel ersättningsgi- vande bisysslorna av denna typ är den ge— nomsnittliga tidsåtgången per bisyssla unge— fär lika stor som i de inte ersättnings- givande. De synes vara kortvariga i för- hållandevis stor utsträckning. I ungefär hälf- ten av bisysslorna krävs samma kunskaper och färdigheter som i huvudtjänsten. Be- röring mellan huvudtjänst och bisyssla före- kommer i något mer än 1/3 av fallen dvs. i ungefär samma utsträckning som i en- skilda bisysslor överhuvud, de av typ 09 frånräknade. Ungefär hälften av dessa bi- sysslor innehas främst av ekonomiska skäl och där detta motiv uppges synes den ge- nomsnittliga tidsåtgången per bisyssla vara högre än då någon annan undersökt orsak anges. Ungefär 1/3 av bisysslorna anses med- föra nytta för arbetsgivaren i huvudtjänsten.

Egen ekonomiskt inriktad verksamhet (typ 15). Som förut nämnts har vid bedömning- en av om bisyssla skall föras till denna typ eller till annan typ av enskilda bisyss- lor i huvudsak ip:s egen uppfattning varit avgörande. Alla bisysslor av typ 15 har klassificerats som ersättningsgivande. I nå- got mindre än hälften av fallen anses bi- sysslor av denna typ kräva samma kun- skaper och färdigheter som huvudtjänsten.

114

Beröring mellan bisyssla och huvudtjänst förekommer i något mer än 1/3 av fallen. Den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla synes något högre i beröringsfallen äni de där beröring inte förekommer. Ekononiska skäl anges som huvudorsak till bisys:lein- nehavet beträffande ungefär 3/ 5 av bisyzslor- na och i de bisysslor som innehas främst av nämnda anledning är den genomsnttliga tidsåtgången per bisyssla inte mindre än 51,3 timmar. Inte i någon annan sto: typ av bisysslor framkommer en högre andel för bisyssleinnehav av ekonomiska skäl. Nytta för arbetsgivaren anses vara för han- den i något fler än 1/3 av bisysslorm av denna typ.

1.7.3 Ersättningsgivande och inte ersätt- ningsgivande bisysslor

Av tabell 5 har framgått att ungefär 5/3 av alla bisysslor ger ersättning och att något mer än 3/4 av all tid i bisySSlor används i sådana. I alla typer av bisysslor utom 09 överväger de ersättningsgivande. Uppställ- ningen överst på s. 115 belyser hur antalet bisysslor och den för bisysslor använda ti- den fördelas på ersättningsgivande och inte ersättningsgivande offentliga och enskilda.

Jämfört med antalsandelen är tidsandelen ansenlig för de enskilda ersättningsgivande bisysslorna, bland vilka — om man bortser från föreningsuppdragen — de av typerna 14 och 15 helt dominerar. Det finns av ersättningsgivande bisysslor fyra i fråga om antalet i stort sett jämnstora typer som var och en består av omkring 15 000 bisysslor eller ca 15 % av alla ersättningsgivande, nämligen de av typerna 01, 04, 06—08 och 14. I fråga om tidsåtgång bland de ersätt- ningsgivande dominerar typerna 06—08, 14 och 15. Av de inte ersättningsgivande bi- sysslorna är ungefär % föreningsuppdrag och för sådana uppdrag åtgår knappt 3/5

1 I några fall är tjänsteman av myndighet, där han är anställd, utsedd att företräda myndighe— ten i sammanslutningar av här ifrågavarande typ. Dessa tjänstemän har ansett motivet till innehavet vara tjänsteåliggande eller önskemål eller begäran av arbetsgivaren.

SOU 1969: 6

Offentliga bisysslor:

Ersätt- nings- givande offentliga bisysslor

Inte er- sättnings- givande offentliga bisysslor

uppgift

ning saknas

om ersätt-

Enskilda bisysslor: uppgift om ersätt- ning saknas

Inte er- sättnings- givande enskilda bisysslor

Ersätt- nings- givande enskilda bisysslor Totalt

Bisysslor % 42,8 6,9 Timmar % 5 3

0,5 41,8 , o 5

9

23,6 100.0 25,8 0, 34,6 0 17,6

5 ,2 100,0

av all den tid som används i de inte er- sättningsgivande bisysslorna. Av de inte er- sättningsgivande bisysslorna utgör sådana av typerna 05 och 14 vardera knappt 1/ 10. Övriga typer utgör endast några få procent av alla inte ersättningsgivande bisysslor.

Vid fördelning i tabell 6 av ersättnings- givande och inte ersättningsgivande bisysslor på sådana där samma kunskaper och färdig- heter som i huvudtjänsten krävs eller inte krävs, framgår bl. a. följande. Samma kun- skapskrav föreligger i en relativt större ut- sträckning i offentliga än i enskilda bisyss- lor. Detta gäller både för ersättningsgivande och inte ersättningsgivande bisysslor. Den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla i en viss grupp av bisysslor är större när samma kunskapskrav föreligger än då så inte är fallet. Skillnaden är dock föga framträdande för ersättningsgivande enskilda bisysslor. Vidare är beträffande bisysslor där samma kunskapskrav uppges föreligga den genom- snittliga tidsåtgången per bisyssla genom- gående större i en grupp av ersättnings- givande bisysslor än i en motsvarande grupp inte ersättningsgivande. Så är också fallet i bisysslor där samma kunskapskrav inte är för handen.

I tabell 6 fördelas vidare ersättningsgi- vande och inte ersättningsgivande bisysslor på — förenklat uttryckt — beröringsfall och andra. Bland de offentliga bisysslorna är beröringsfallen klart övervägande i fråga om antal och sammanlagd tidsåtgång. Beträffan- de de ersättningsgivande enskilda bisysslor- na är det något ovanligare med beröringsfall än med icke beröringsfall.

Ytterligare fördelas i tabell 6 de ersätt- ningsgivande och inte ersättningsgivande offentliga och enskilda bisysslorna på de fyra undersökta motiven. Knappt 2/ 5 av alla

SOU 1969: 6

bisysslor och inemot 3/5 av all för bisysslor använd tid går in under motiven 1, 2 och 3. Enligt tabell 5 är den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla för bisysslor över- huvud som innehas främst på grund av tjänsteåliggande eller på grund av önske- mål av arbetsgivaren något över 15 timmar per månad och den är dubbelt så hög i bisysslor som innehas främst av ekono- miska skäl. Enligt tabell 6 har beträffande ungefär 1/5 av alla ersättningsgivande bi- sysslor ekonomiska skäl angetts som hu- vudorsak och i dessa åtgår inemot % av all tid för ersättningsgivande bisysslor. Motiv 2 åberopas enligt tabellen i ungefär 1/5 av alla ersättningsgivande bisysslor. Uppdel- ningen på offentliga och enskilda bisysslor ger vid handen att i offentliga ersättnings- givande anges motiv 2 i nära 1/3 av alla så- dana och motiv 3 i ungefär 1/3. I enskilda ersättningsgivande bisysslor förekommer motiv 3 som huvudorsak till närmare 2/5 av alla bisysslor. De av denna anledning inne- havda bisysslorna kräver närmare 3/5 av all tid i enskilda ersättningsgivande bisysslor. Motiv 1 eller 2 synes ha ringa betydelse i enskilda ersättningsgivande bisysslor. Den genomsnittliga tidsåtgången per bi- syssla synes genomgående högst i grupper av bisysslor som innehas främst av ekono- miska skäl.

l.7.4 Bisysslor som innehas främst av eko- nomiska skäl eller av andra anledningar

Omkring 4/5 av de bisysslor där huvudor- saken till innehavet uppges vara åliggande i huvudtjänsten är enligt tabell 7 av ty- perna 04, 05 och 06—08. Av de bi- sysslor där ip som huvudorsak angett önske- mål eller begäran av arbetsgivaren är över

115

9/10 av offentlig natur och nära 2/5 av bi— sysslorna under detta motiv hör till typ 04. Av de bisysslor där huvudmotivet uppges vara ekonomiska skäl är knappt 2/5, av offent- lig natur, huvudsakligen av typerna 02 och 0608. Bland här ifrågavarande enskilda bisysslor dominerar typerna 14 och 15. Förut har framgått att den genomsnittliga tidsåtgången för bisysslor av typerna 14 och 15 är avsevärt högre än för flertalet andra typer och att tidsåtgången är högre inom typen i de fall ekonomiska skäl anges än då i någon utsträckning annat motiv till bisyssleinnehavet nämns.

Det alldeles övervägande antalet bisyss- lor som innehas på grund av motiv 1 eller 2 anses medföra nytta för arbetsgivaren i huvudtjänsten.

I viss utsträckning har granskats de fall där ip uppgett att annan offentlig myndighet än den som vad gäller motivet till bisyssleinneha- vet anses vara huvudarbetsgivare har önskat att ip åtar sig bisysslan. Detta skäl synes mycket ovanligt vad gäller enskilda bisysslor; i endast några få av dessa anges denna bevekelsegrund. Den är däremot förhållandevis vanlig i offent- liga bisysslor. Frånräknar man bisysslor av typerna 01 och 04 förekommer detta skäl i nå— got mer än 1/5 av de offentliga bisysslorna. I flertalet typer är den genomsnittliga tidsåt- gången per bisyssla högre när huvudorsaken uppges vara ekonomiska skäl än när den främsta anledningen till innehavet anges vara att annan offentlig myndighet än arbetsgivaren önskat eller begärt att tjänstemannen åtager sig bisysslan.

Av tabell 7 har framgått att bisysslor som innehas främst av ekonomiska skäl eller av andra skäl (motiv 3 och 4) anses i långt mindre utsträckning än när tjänsteåliggande eller önskemål av arbetsgivaren inverkat (motiv 1 och 2) medföra nytta för arbets- givaren i huvudtjänsten. Enligt tabell 8 förhåller det sig på samma sätt vid upp- delning av bisysslorna på offentliga och en- skilda.

1.8 Tjänstemännen med bisysslor

1.8.1 Inledning

I detta avsnitt berörs tabellerna 9-16 i bila- ga 3. Dessa syftar till att belysa bisysslebil-

116

den i vissa hänseenden för några tjänste- mannagrupper. Tabellerna 9 och 11—12 be- handlar ett större antal tjänstemannagrupper, nämligen de flesta av dem som upptagts i tabell 1. Tabell 9 visar i huvudsak vilka andelar i fråga om antal och tidsåtgång olika tjänstemannagrupper har bl. a. av bi- sysslor av olika typgrupper eller av sissa typer. Dessa tal kan i tabellen sammanställas med gruppernas andelar i undersöknings- populationen, av bisysslehavama, i hela bi- sysslebeståndet och i tidsåtgången för bi- sysslor överhuvud. I tabell 10 anges för en del av de grupper som behandlats : ta- bell 9 antalet bisySSlor och timmar i bi- sysslor för tjänsteman och för bisyssleha— vare i gruppen. Tabell 11 visar för flerta- let av de i tabell 9 behandlade grupperna hur bisysslorna inom grupp är i fråga om antal och tid fördelade på olika typer. Ta- bell 12 anger hur olika gruppers bisysslor i fråga om antal och tid är fördelade på ersättningsgivande och inte ersättningsgi- vande. I tabellerna 13 och 15 visas för grupper av tjänstemän, som bestämts med utgångspunkt från löneskikt inom viss stör- re grupp, hur fördelningen inom gruppen är på offentliga och enskilda ersättningsgi- vande och inte ersättningsgivande bisysslor och på bisysslor som innehas av de motiv ut- redningen tagit fram. Tabellerna 14 och 16 lämnar motsvarande uppgifter för grupper av akademiker och icke akademiker.

Att inte alla de i tabell 1 framtagna tjäns- temannagrupperna belysts i de stora tabel— lerna 9, 11 och 12 beror väsentligen på att förhållandena för vissa grupper bedömts vara mindre intressanta. Därtill kommer att vissa grupper är så små att fördelningar inorn sådan grupp skulle ge särdeles osäkra värden.

Det kan nämnas att i tabellerna 9—16 ut- nyttjats rätt få av bisysslevariablerna. Så t. ex. har för olika tjänstemannagrupper inte redo- visats hur bisysslorna är fördelade efter tid för deras påbörjan, varaktighet, kunskapskravet i dem, beröring eller nytta för arbetsgivaren i hu- vudtjänsten. Råtabellerna innehåller beträffan- de ett stort antal grupper detaljerade informa- tioner i dessa hänseenden. Råtabellerna med- ger också en mera förfinad gruppindelning av

SOU 1969: 6

tjänstemän än den som kommit till användning här.

1.8.2 Vissa tjänstemannagruppers andelar i bisyssletyper m. m.

I tabell 9 visas, som nämnts, vilka andelar olika grupper av tjänstemän har av hela undersökningspopulationen och av alla bi- sysslehavare, liksom av antal bisysslor och för bisysslor använd tid, med avseende så— väl på alla bisysslor som på olika typgrupper av bisySslor.

Tjänstemän i olika löneskikt. Tjänstemän- nen i skikt 1 är något fler än 70 % av alla offentliga tjänstemän i undersökningspopu- lationen. I detta skikt finns något över hälf- ten av alla tjänstemän med bisysslor. De har sammanlagt något mindre än hälften av alla bisysslor och i dessa används något mer än hälften av all den tid som offentliga tjänste- män enligt undersökningen använder i bi- sysslor. I alla andra skikt är tjänstemanna- gruppens andel av undersökningspopulatio- nen lägre än dess andel av bisysslehavarna och likaså lägre än dess andel av antalet bisysslor. Skillnaderna härvidlag är enligt tabellen särskilt framträdande i skikt 3. För andra skikt än 1 och 5 är enligt tabellen andelarna av använd tid i bisysslor lägre än skiktets andel i antal bisysslor. Också för de högst avlönade synes andelarna av bi— sysslehavama, av alla bisysslor och av all för bisysslor använd tid vara större än deras andel i undersökningspopulationen. Tjänste- männen i skikt 1 har särskilt låga andelar av alla offentliga bisysslor och av den för sådana bisysslor totalt använda tiden. An- delarna är ungefär hälften så stora som skiktets andel i undersökningspopulationen. De har ungefär 1/5 av alla bisysslor av typ 05 och i dem åtgår ungefär 1/8 av all för så- dana bisysslor använd tid. Tjänstemännen i skikten 3 och 5 och de högst avlönade har enligt tabellen i förhållande till sina andelar i populationen särskilt stora ande- lar i fråga om antal och tid i offentliga bisysslor.

Bortser man från bisysslor av typerna

SOU 1969: 6

01 och 04 —— allmänt medborgerliga för- troendeuppdrag och lärares bisysslor vid egen läroanstalt — förändras enligt tabel- len skiktens andelar i de offentliga bisyss— Ioma på varierande sätt. Betydelsen för tjänstemännen i skikt 4 av bisysslor av typ 04, som visas särskilt tydligt i tabell ll, framträder klart också här.

Enligt tabell 9 har tjänstemännen i skikt 3 ungefär 1/ a av antalet bisysslor av typ 05. De högst avlönade har 7,3 % av alla bi- sysslor av den typen. Tjänstemännen i skikt 3 har alltså enligt dessa tal nära nog lika många bisysslor av typ 05 som de — enligt vad här skattas — ungefär 80 gånger så talrika tjänstemännen i skikt 1 och de förra använder sammanlagt mera tid i så- dana bisysslor än de senare. Tjänstemännen i skikt 2 är ungefär 9 gånger fler än de i skikt 3 och de har ungefär dubbelt så stora andelar som dessa tjänstemän i antal och tidsåtgång för typ 05. En jämförelse av talen för tjänstemännen i skikt 3 och för de högst avlönade i fråga om typ 05 pekar mot att dessa bisysslor förekommer i sär— skilt stor utsträckning bland de senare; det kan nämnas att enligt tabell ll tillhör över 2/a av alla bisysslor som de högst av- lönade har typ 05. De använder enligt ta- bell ll inemot 3/4 av all sin tid i bisysslor för detta slag av bisysslor. I skikt 4 är bi- sysslor av typ 05 jämförelsevis mindre van- liga.

Beträffande de enskilda bisysslorna kan iakttagas att tjänstemännen i skikt 1 har av- sevärt större andelar av dessa bisysslor, i fråga om såväl antal som tid, än de i samma hänseenden har av de offentliga bisysslorna. Bortser man från uppdragen i ideella för- eningar (typ 09) blir de lägre avlönade tjänstemännens andelar i fråga om antal av och tid i de enskilda bisySSlorna än högre. Ungefär 3/4 av all för sådana bi- sysslor använd tid förekommer i bisysslor som tjänstemännen i detta skikt har. An- delen för tidsåtgång är inte oväsentligt högre än andelen för antal (enligt tabell 9 omvänt för andra skikt), vilket tyder på att de enskilda bisysslorna (frånsett för-

117

eningsuppdragen) är genomsnittligt rätt tidskrävande i skikt 1. För andra skikt än 1 är skiktets andel av antalet enskilda bi- sysslor visserligen större än dess andel i undersökningspopulationen, men lägre än dess andel i antalet offentliga bisysslor. Tjänsteåliggande är enligt tabell 5 hu- vudmotiv till bisyssleinnehavet i ungefär 1/ 20 av alla bisysslor, varav ett fåtal enskilda. Av alla de bisysslor som innehas på grund av detta motiv finns enligt tabell 9 ungefär 1/3 i skikt 4, 1/4 i skikt 1 och 1/m i skikt 3; talet för de högst avlönade tjänstemännen är högt jämfört med det för deras popula- tionsandel. Motiv 2 - önskemål eller be- gäran av myndighet som ansetts vara ar- betsgivare i en vidsträckt mening — upp- ges i ungefär 1/5 av alla bisysslor, huvudsak- ligen offentliga. Ungefär hälften av alla de bisysslor, som innehas främst av denna an- ledning, finns i skikt 4 och också för andra skikt än 1 synes skiktets andel av antalet sådana bisysslor överstiga dess andel av undersökningspopulationen. Ekonomiska skäl — motiv 3 — är huvudorsaken i ca 1/5 av alla bisysslor. För dessa åtgår nära 1/3 av all för bisysslor använd tid. Över hälften av alla de bisySSlor där ekonomiska skäl angetts som huvudmotiv hör till typerna 14 och 15 (vissa enskilda uppdrag och an- ställningar och egen ekonomiskt inriktad verksamhet). Av värdena i tabell 9 vill det synas som bisyssleinnehav av denna an- ledning knappast förekommer bland tjäns- temän i skikt 6. För tjänstemännen i skikt 1 däremot är andelarna i fråga om antal av och tid i bisysslor som innehas av eko- nomiska skäl betydligt större än skiktets andelar av bisysslor under andra motivty- per. Genomgående är för tjänstemännen i skikt 1 tidsandelen för viss typgrupp av bisysslor som innehas främst av ekono- miska skäl större än gruppens motsvarande antalsandel, men för tjänstemännen i andra skikt synes det förhålla sig på motsatt sätt. Tjänstemännen i skikt ] har särskilt stor andel av tid för enskilda bisysslor, som innehas främst av ekonomiska skäl. I andra skikt synes tjänstemännens andelar av de offentliga vara större än av de enskilda

118

bisysslor som innehas på grund av rrotiv 3. Motiv 4 (annat skäl än något av de tre förut nämnda) anges som huvudorsak iun- gefär 3/5 av alla bisysslor med något över 2/_-, av all tidsåtgång i bisysslor; av alla bi- sysslor under motiv 4 är över 2/5 uppdrag i ideella föreningar. I skikt 1 finns något över hälften av bisysslorna under motiv 4.

Arvodesanställda. Heltids- och deltidsan- ställda. Mätfelet beträffande variabeln ar— vodesanställning har berörts i det före- gående. Enligt tabell 1 förekommer tjänste- män utan bisysslor och med 1 eller 2—4 bisysslor i ungefär samma proportimer bland deltidsanställda som bland heltids- anställda. I några av de kolumner i ta- bell 9 som redovisar andelar av antal bi- sysslor förekommer för deltidsanställda tal, som ligger ganska nära deras andel av undersökningspopulationen, såsom t ex. andelarna av alla bisysslor, alla offentliga och alla enskilda bisysslor. Förhållandevis låga andelar föreligger enligt tabellen för bl. a. bisysslor av typ 05 och bisysslor som innehas främst på grund av motiv 1. Ofta är andelen för tid i bisysslor betydligt högre än andelen för antal bisysslor och överstiger också populationsandelen. Så t. ex. belöper på de deltidsanställda inemot 1/ a av all tid i bisysslor och inemot 1/_. av all tid i sådana bisysslor som innehas främst av ekonomiska skäl.

Akademiker och tjänstemän med annan utbildning. Av tabellerna 1—3 har fram— gått att bland akademikerna är frekvensen bisysslehavare betydligt tätare än bland tjänstemännen utan akademisk examen. Det har också framhållits att, såvitt framgår av ip:s egna uppgifter, akademikerna i betyd- ligt större utsträckning än andra tjänstemän hör hemma i högre löneskikt. Också i fram- tagna akademikerpräglade grupper har konstaterats en högre bisysslehavarfnkvens än bland icke akademiker. Tjänstemän med handelsutbildning har en lägre bisyssleha- varfrekvens än tjänstemän i allmänhet. I viss mån liknande iakttagelser kan göras med ledning av talen i tabell 9 för aka-

SOU1969: 6

demiker och akademikerpräglade grupper. Icke akademiker och tjänstemän med han- delsutbildning har lägre andelar av bisyss- lehavama, av alla bisysslor och av all tid i bisysslor än vad de har av undersöknings- populationen medan förhållandena synes va- ra omvända för akademiker, präster, doma— re och jur kand/ pol mag. För de sistnämnda fyra grupperna är här andelarna av offent- liga bisysslor i fråga om antal och tid större än ifrågavarande andelar av enskilda bisysslor medan icke akademiker och han- delsutbildade har större motsvarande an- delar av enskilda än av offentliga bisyss— lor. Akademikerna har ca ]/i av alla offent- liga bisysslor och bortses från bisySSIOr av typerna 01 och 04 är andelen av de offent- liga bisysslorna nära 1/3. De har över hälf- ten av alla bisysslor av typ 05 och de använder i dem nära % av all den tid som åtgår för sådana bisysslor. Präster, domare och jur kand/pol mag har i för- hållande till storleken av respektive tjänste- mannagrupper särskilt stora andelar i frå— ga om antal av och tid i bisysslor av typ 05; bisysslor av denna typ synes utgöra i runt tal hälften av alla bisysslor som innehas av domare och av präster och en- ligt tabellerna kräver de för domare ca 1/4 och för präster omkring hälften av all tid i bisysslor.

Av bisysslor som innehas på grund av motiv ] har akademikerna i fråga om an- tal och tid andelar som är ca fyra gånger större än deras andel av undersökningspopu- lationen, och av bisysslor där motiv 2 anges är akademikernas andelar ungefär tre gång- er större än populationsandelen. Deras an- delar av bisysslor som innehas främst av ekonomiska skäl är jämförelsevis lägre, och andelen i fråga om tidsåtgång i sådana bi- sysslor skiljer sig för akademikerna föga från deras populationsandel; ser man till enskilda bisysslor som innehas främst av ekonomiska skäl är akademikernas andel i fråga om tidsåtgång ungefär likvärdig med populationsandelen. Gruppen jur kand/ pol mag har jämförelsevis stora andelar för an- tal och tid i de bisysslor där motiv 2 an- getts; bortses från bisysslor av typerna 01,

SOU 1969: 6

04 och 09 är deras andelar av dessa bi- sysslor ungefär åtta gånger större än deras populationsandel. Prästerna har enligt ta- bellen omkring 1/7 av alla de bisysslor som innehas främst på grund av tjänsteåliggan- de. För tekniker och framför allt för han- delsutbildade ligger inte sällan talen för andelar i fråga om antal och tidsåtgång något under talen för andelar av undersök- ningspopulationen. Så är fallet beträffande bl.a. olika typgrupper av bisysslor som innehas främst av ekonomiska skäl.

Tjänstemän vid vissa myndighetsgrupper. Man kan konstatera att för de nio i tabellen redovisade tjänstemannagrupper, som be- stämts efter anställning vid viss myndighet, andelarna för en grupp i fråga om antal bisysslor och tidsåtgång i bisysslor i många fall avviker inte obetydligt från gruppens andel i undersökningspopulationen. För de få tjänstemännen vid UD framkommer i tabellen genomgående rätt låga tal; för den ungefärligen lika stora gruppen tjänstemän vid andra departement ofta betydligt högre. Enligt tabellen har tjänstemännen vid de- partementen (utom UD) en förhållandevis stor del av alla bisysslor av typ 05 och de synes för dessa bisysslor använda väl så mycket tid som de, enligt vad här skattas, ungefär 100 gånger fler tjänste- männen vid affärsverken. Departements- tjänstemännen synes ha större andelar av de bisysslor där motiv 2 angetts än av andra motivgmpper av bisysslor; i fråga om ungefär hälften av dessa tjänstemäns bisysslor anges enligt råtabellerna detta mo- tiv. Också tjänstemännen vid domstolarna m.m. har rätt stora andelar av bisysslorna av typ 05 och av de offentliga bisysslorna. exklusive de av typerna 01 och 04. För tjänstemän vid polisväsendet framkommer i tabell 9 på endast enstaka punkter andelar som är högre än gruppens andel av under— sökningspopulationen. I allmänhet är den gruppens tal för antal bisysslor högre än dess tal för tidsåtgång i samma typgrupp — annorlunda för universitetens tjänste- män. För dessa visar tabellen antalsande- lar som i åtskilliga fall är över deras popu-

119

Affärsverkens tjänstemän är något mer än 1/3 av alla offentliga tjänstemän i popu- lationen. Bland dem finns något mer än 1/5 av alla bisysslehavare och de har ungefär I/.-, av alla bisysslor och använder i dem ca 1/4 av all tid för bisysslor. De har omkring 1/10 av alla offentliga bisysslor och över 1/4 av alla enskilda och de använder i de en— skilda något mer än 1/s av all för sådana bisysslor använd tid. Talen för bisysslor som innehas främst på grund av motiv 1 eller 2 är särskilt låga. Nära 1/:s av alla de bisysslor där huvudorsaken till innehavet uppges vara ekonomiska skäl finns bland affärsverkens tjänstemän och de använder i dessa bisysslor ca 2/5 av den totala tids- åtgången bland offentliga tjänstemän för sådana bisysslor. Ungefär 2/ 5 av den tid som affärsverkens tjänstemän använder i bi- sysslor hänför sig till sådana enskilda bi— sysslor som innehas främst av ekonomiska skäl. Nämnas kan att för universitetstjänste— männens och militärernas del denna tids- andel är ungefär hälften så hög och för po- lisväsendets tjänstemän ungefär tredjede- len.

Tjänstemän med vissa funktioner i hu- vudtjänsten. Tjänstemän med forskningsar- bete synes ha en i förhållande till grup- pens andel i undersökningspopulationen rätt stor del av bisysslor av typ 05 och av den totala tidsåtgången i sådana bi- sysslor. Likaså förefaller deras andelar av bisysslor, som innehas på grund av tjänste- åliggande, jämförelsevis betydande.

För tjänstemän med inköps— eller för— säljningsfunktioner föreligger tal för ande- lar av antal och tidsåtgång som inte sällan är högre än gruppens andel i populationen. Särskilt höga tal framkommer för bl. a. andelar av bisysslor av typ 05, bisysslor som innehas på grund av motiv 1 eller 2 och sådana offentliga bisysslor, som innehas främst av ekonomiska skäl.

1.8.3 Bisysslor och tid för bisysslor förde- lade på tjänstemän och bisysslehavare ivis—

sa gmpper

Tabell 10 visar att vid jämförelser grupper emellan av antal bisysslor per tjänsteman och antal timmar per tjänsteman rätt an- senliga variationer förekommer. Medeltalet för alla tjänstemän i hela undersöknings— populationen är 0,5 bisysslor och 7,9 tim- mar per tjänsteman. Under dessa genom— snittssiffror är talen för tjänstemännen i skikt 1 med 0,3 bisysslor och 6,2 timmar per tjänsteman, för de handelsutbildade med 0,3 bisysslor och 4,3 timmar per tjänsteman och för tjänstemännen vid af- färsverken med 0,3 bisysslor och 5,7 tim- mar per tjänsteman. Avsevärt över medel- talet ligger värdena för bl. a. tjänstemännen i skikten 3 och 5 och för de högst avlönade tjänstemännen; i sistnämnda grupp före— kommer inemot 10 gånger fler bisysslor per tjänsteman än i t.ex. skikt 1. Spänn- vidden mellan grupper av särskilt högt och särskilt lågt belastade tjänstemän är högre när det gäller den genomsnittliga tidsåt- gången per tjänsteman.

Fördelas bisysslorna och tiden i bisyss- lor på antalet bisysslehavare i gruppen krymper skillnaderna mellan de olika tjäns- temannagrupperna avsevärt. Medeltalet för bisysslehavare blir 1,8 bisysslor och 27,7 timmar. Bisysslehavare bland tjänszemän— nen i skikt 1, de handelsutbildade och tjänstemännen i affärsverken har bisysslor till antal under detta medeltal, nämligen 1,6 bisysslor; de högsta värdena för antal förekommer bland de högst avlönade tjäns- temännen med 3,2 bisysslor per bsyssle- havare, i skikten 3 och 5 med 2,6 respek— tive 3,0 bisysslor per bisysslehavare, bland domare med 2,8 bisysslor och bland präs- ter och departementstjänstemän med 2,5 bisysslor. Förändringarna blir än större om man ser till värdena för antal timmar i bisysslor. Bisysslehavare i skikt 1 har en siffra något över medeltalet för a'la bi- sysslehavare, nämligen 29,6 timmar — hög- re än den för bisysslehavare i skikt 3 och endast obetydligt lägre än den för bsyssle-

SOU 1969: 6

havare bland de högst avlönade. Under medeltalet för alla bisysslehavare ligger värdena för bl. a. bisysslehavare i skikten 2—4 och 6, för bisysslehavare med teknisk utbildning, handelsutbildning eller jur. kand./ pol. mag.-examen och bland tjänste- män vid domstolarna m.m. Bisyssleha- varna i skikt 5 har en genomsnittssiffra som är högre än i någon annan här fram- tagen tjänstemannagrupp, nämligen 54,0 timmar. Därnäst följer bisysslehavarna i statsdepartementen (utom UD), vid affärs- verken och bland de högst avlönade.

Det kan nämnas, att förhållandet mellan högsta och lägsta tal i här framtagna tjänstemannagrupper för antal bisysslor per tjänsteman är 1 :9, för antal bisysslor per bisysslehavare 1:2, för antal timmar per tjänsteman 1:10,9 och för antal timmar per bisysslehavare 1:2,6.

Av tabell 10 framgår vidare att skillna- den är mycket liten mellan genomsnitts- siffrorna för bisysslehavare bland akade- miker och icke akademiker.

1.8.4 Bisysslornas fördelning på typer inom vissa tjänstemannagrupper

Tabell 1] visar, som nämnts, för i huvud- sak de tjänstemannagrupper som redovisas i tabell 9 hur gruppernas bisysslor är för— delade på olika typer och hur stor tidsåt- gången är i de olika typerna inom varje grupp.

Tjänstemän i olika löneskikt. Offentliga och enskilda bisysslor utgör varierande an- delar av alla bisysslor i de olika skikten. I skikt 1 är de offentliga något mer än 1/3 av alla bisysslor och svarar för knappt 1/3 av den totala tidsåtgången. I de andra skikten synes de offentliga bisysslorna do- minera i fråga om både antal och tidsåt- gång. I skikt 3 utgör de offentliga bisyss- lorna 2/s av alla och kräver mer än 3/4 av all tid i bisysslor och för de högst avlönade synes de offentliga bisysslorna ha relativt större vikt. Den genomsnittliga tidsåtgång- en per bisyssla är, om man ser till alla bisysslor tillsammantagna, högst i skikten

SOU 1969: 6

1 och 5. I skikt 1 är den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla högre i enskilda bisysslor än i offentliga. I skikten 2 och 5 synes den vara i stort sett lika hög i båda huvudtyperna och i övriga tre skikt och för de högst avlönade tjänstemännen synes den vara högre i offentliga än i enskilda bi- sysslor.

I skikt 1 utgör bisysslor av typen 06—08 (inte specificerade offentliga uppdrag och anställningar) den största gruppen av of- fentliga bisysslor; nära 2/5 av dessa hör dit. Ca 1/3 av de offentliga bisysslorna inom skiktet är av typ 01 (förtroendeuppdrag). I skikt 1 är över hälften av de enskilda bisysslorna föreningsuppdrag (typ 09). Bi- sysslorna av typ 14 (inte närmare speci- ficerade enskilda uppdrag och anställning- ar) är jämförelsevis talrika och de kräver för tjänstemännen i skikt 1 sammanlagt mera tid än någon annan typ. Den genom- snittliga tidsåtgången per bisyssla synes i typ 14 vara betydligt högre för dessa tjänstemän än den är i flertalet andra här framtagna tjänstemannagrupper. Bisysslor av typ 15 (egen ekonomiskt inriktad verksamhet) tar närmare 1/5 av all tid för bisysslor i skikt 1 i anspråk och den ge- nomsnittliga tidsåtgången per bisyssla är 52,2 timmar. En jämförlig genomsnittlig tidsåtgång per bisyssla i denna typ fram- kommer i endast få av här undersökta grupper.

I skikt 2 är typ 05 den största, vad gäl- ler såväl antal som tidsåtgång, av de of— fentliga bisysslorna. Typ 06—08 synes ha något lägre andel av skiktets bisysslevo- lym än den har i skikt l. Föreningsupp- dragen är här ungefär hälften av alla en- skilda bisysslor. Bisysslor av typerna 14 och 15 utgör tillsammantagna lägre andelar av bisysslorna i detta skikt än i skikt 1 och den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla i dessa typer är inte obetydligt lägre än den är i motsvarande typer i skikt 1.

Förtroendeuppdrag är en rätt liten del av alla bisysslor i skikt 3, så också i skikt 5 och bland de högst avlönade. Bisysslor av typ 05 utgör i skikt 3 omkring hälften av alla bisysslor och svarar för ungefär

121

hälften av all tid som i skiktet används för bisysslor. Föreningsuppdragen synes ut- göra en förhållandevis mycket liten del av alla bisysslor i skikt 3, liksom också bland de högst avlönade. Tjänstemännen i skikt 3 tycks ha i stort sett lika många uppdrag som styrelseledamot i bolag etc. (typ 11) som tjänstemännen i skikt 2. Dessa upp- drag, som enligt tabellen i skiktet 3 är fler än t. ex. allmänt medborgerliga för- troendeuppdrag, synes vara den i fråga om antal näst föreningsuppdragen största ty— pen av enskilda bisysslor där. Bisysslor av typerna 14 och 15 synes vara förhållande- vis ovanliga i skikt 3 och bland de högst avlönade.

Omkring 3/4 av alla bisysslor och nära 3/4 av all tid för bisysslor i skikt 4 hänför sig till bisysslor av typerna 01, 02, 04 och 09. Typ 04 svarar för nära 1/3 av all den tid dessa tjänstemän avsätter för bisysslor. I skikt 5 synes typ 05 vara den största ty- pen i fråga om såväl antal som tidsåtgång och dess andel av bisysslevolymen där är ungefär lika stor som alla enskilda bi- sysslors. I skikt 6 dominerar typerna 01 och 09 antalsmässigt helt och i detta skikt före- kommer enligt tabellen endast några få enskilda bisysslor av andra typer än 09. Inte i någon annan här framtagen tjänste- mannagrupp framkommer för förtroende- uppdrag större andel av gruppens bisyssle- bestånd.

Heltidsanställda och deltidsanställda. För såväl heltidsanställda som deltidsanställda utgör de offentliga bisysslorna omkring hälften av alla och kräver ungefär hälften av all tid i bisysslor. Bland de deltidsan- ställda är bisysslorna av typerna 02,06— 08,14 och 15 förhållandevis vanliga. De utgör över 2/3 av dessa tjänstemäns bisyss- lor, men ungefär 1/3 av de heltidsanställdas. Den genomsnittliga tidsåtgången per bisyss- la är särskilt i de fyra nämnda typerna avgjort högre för deltidsanställda än för heltidsanställda. Nära hälften av all den tid, som de deltidsanställda använder i bisyss- lor, åtgår i typerna 14 och 15.

Akademiker och tjänstemän med annan

122

utbildning. Bland akademiker utgör de of- fentliga bisysslorna en större del av alla bi- sysslor än de enskilda. Bland icke akade- miker är förhållandet — om än inte så markerat — det omvända. Den bland aka— demikerna största typen offentliga bisyss- lor är 05. Akademikerna har fler sådana bisysslor än icke akademikerna och de an- vänder inemot dubbelt så mycket tid som icke akademikerna för dessa bisysslor. För icke akademikerna är av de offentliga bi- sysslorna de av typ 06—08 den största vad gäller antal och tidsåtgång. Dessa bisysslor är ungefär lika frekventa bland akademiker som bland icke akademiker. Vad enskilda bisysslor beträffar kan iakttagas att för- eningsuppdragen är nära 1/3 av icke akade- mikernas bisysslor men endast omkring 1/7 av akademikernas. Akademikerna har unge- fär 2/5 av styrelseuppdragen i bolag etc. (typ 11) och ungefär hälften av revisorsuppdra- gen där (typ 12). Bisysslor av typ 14 utgör en större del av alla bisysslor bland icke akademiker än bland akademiker. Bisysslor av typ 15 utgör i båda grupperna ungefär lika stor del av alla bisysslor men dessa bisysslor kräver enligt tabellen genomsnitt- ligt betydligt mera tid bland icke akade- miker än bland akademiker.

Bland präster synes andra enskilda bi- sysslor än de av typ 09 knappast före- komma. Bisysslor av typ 05 utgör över hälften av prästernas bisysslor. Talen för genomsnittlig tidsåtgång i offentliga och i enskilda bisysslor är låga jämfört med flertalet andra här framtagna gruppers. För domare är enligt tabellen ungefär 3/4 av alla bisysslor av offentlig karaktär och ca 7/9 av all tid i bisysslor avser sådana. Typen 05 synes vara i fråga om såväl antal som tids- åtgång den största. Bisysslor av typerna 14 och 15 förefaller förekomma rätt spar- samt bland domare. För tjänstemän med jur. kand./ pol. mag.-examen synes enskilda bisysslor utgöra en något större andel av alla bisysslor än för domare. Typ 05 är den största inom gruppen med omkring 1/3 av alla dess bisysslor.

För såväl tekniker som tjänstemän med handelsutbildning är de enskilda bisyss-

SOU 1969: 6

lorna betydligt fler än de offentliga och kräver mer tid än dessa. I båda grupperna är föreningsuppdragen den största typen. Bisysslor av typ 14 svarar i båda grupperna för jämförelsevis stor del av den tid man inom vardera gruppen använder för bi- sysslor. Den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla av denna typ är dock enligt ta- bellen där lägre än för alla tjänstemän.

Tjänstemän vid vissa myndighetsgrup- per. Andelarna för offentliga och enskilda bisysslor inom olika grupper, bestämda ef— ter myndighetstillhörighet, varierar inte obe- tydligt. Enligt tabellen är i statsdeparte- menten (utom UD) de offentliga bisysslor- na ungefär 2/s av alla och kräver ca 3/4 av all tid i bisysslor, medan i affärsverken dessa bisysslor är något fler än 1/4 av alla och svarar för en något mindre del av gruppens totala tid i bisysslor. I stats- departementen (utom UD) synes om- kring hälften av alla bisysslor vara av typ 05 och enligt föreliggande tabell vill det synas som i huvudsak endast bland tjänstemän i skikt 3, de högst avlönade och prästerna dessa bisysslor utgör en jäm- förligt stor del av alla bisysslor. Inom dom- stolarna m.m. och polisväsendet är of- fentliga bisysslor något fler än enskilda. Inom domstolarna m. m. är typ 05 jämförel- sevis vanlig. Föreningsuppdrag synes för domstolarnas tjänstemän utgöra en större andel av bisysslevolymen än för domare eller jur kand/pol mag. Vid polisväsendet framträder enligt tabellen särskilt bisysslor av typerna 06—08 och 09. Bland mili- tärerna överväger de enskilda bisysslorna och inemot 2/3 av dessa utgörs av förenings- uppdrag. Härutöver synes framför allt bi- sysslor av typerna 02, 06—08 och 14 vara jämförelsevis vanliga i denna grupp. Inom länsstyrelserna väger offentliga och enskil- da bisysslor rätt jämnt i fråga om antal, men de enskilda överväger vad gäller tids- åtgång. I föreningsuppdrag synes förhål- landevis mycket tid åtgå. För universite- tens tjänstemän kommer i flera typer fram rätt höga tal för genomsnittlig tidsåtgång och, om man bortser från de deltidsanställ-

SOU 1969: 6

da, förekommer inte i någon annan här framtagen grupp enligt vad tabellen utvisar högre tal i detta hänseende för bisysslor av bl. a. typerna 06—08 och 14. I affärs- verken är typ 09 den antalsmässigt avgjort största med ungefär 2/,-, av alla bisysslor där. Omkring 1/5 av bisysslorna tillhör typ 14 och dessa enskilda uppdrag och anställning— ar kräver inemot 1/3 av all gruppens tid i bisysslor, dvs. mera tid än alla offentliga bisysslor i gruppen tillsammantagna. Den genomsnittliga tidsåtgången ligger i typ 14, liksom också i typ 15, för gruppens del av- gjort över motsvarande tal för alla tjänste- män. Vid myndigheterna med uppdrags- verksamhet överväger de enskilda bisyss- lorna; ungefär hälften av dem utgörs av föreningsuppdrag. Tjänstemän med vissa funktioner i hu- vudtjänsten. Bland tjänstemän med förråds- arbete synes de allmänt medborgerliga för- troendeuppdragen utgöra en förhållandevis stor del av alla bisysslor. Inom denna grupp är också föreningsuppdragen relativt van— liga. Dessa uppdrag är enligt tabellen re- lativt sett mera sparsamt förekommande inom grupperna tjänstemän med forsknings— arbete och inköps- eller försäljningsarbete. Inom den förra gruppen synes bisysslor av typ 14 vara rätt vanliga, och i dessa bisyss- lor jämte de av typ 15 åtgår enligt tabellen inemot 2/ 5 av all gruppens tid i bisysslor. Enligt råtabellerna är bland tjänstemän, som i sin huvudtjänst tager befattning med frågor om allmänna bidrag, ungefär hälf- ten av bisysslorna av offentlig natur. I gruppen tjänstemän med annat konstruk- tionsarbete än arkitektarbete förefaller bi- sysslor av typ 14 vara förhållandevis van- liga. De utgör omkring 1/5 av gruppens bi- sysslor och svarar för omkring '/3 av allt arbete i bisySSlor inom gruppen. Den ge- nomsnittliga tidsåtgången i bisysslor av denna typ är där omkring 40 timmar.

1.8.5 Ersättningsgivande och inte ersätt- ningsgivande bisysslor inom vissa tjänste— mannagrupper I tabell 12 visas hur, inom flertalet av de tjänstemannagrupper vilkas bisyssleförhål-

123

landen belysts i tabell 11, bisysslorna är med avseende på antal och tidsåtgång för- delade på offentliga och enskilda med och utan ersättning.

Tabell 5 har gett vid handen att i alla typer av bisysslor utom 09 de ersättnings- givande utgör den största delen, och att andelarna ersättningsgivande Och inte ersätt- ningsgivande varierar i viss mån från typ till annan. Ersättning ger knappt 2/3 av bi- sysslorna av typ 05 men över 9/10 av bisyss- lorna av typerna 02 och 04. Vidare har framgått att den genomsnittliga tidsåtgång- en per bisyssla inom viss typ i allmänhet är större i ersättningsgivande än i inte er- sättningsgivande bisysslor. Enligt tabell 5 ger cirka 6/7 av de offentliga bisysslorna ersättning och knappt hälften av de en- skilda. Bortser man från föreningsuppdra- gen är mer än 4/5 av de enskilda ersättnings- givande. Den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla är i ersättningsgivande enskilda bisysslor tillsammantagna mer än dubbelt så hög som i inte ersättningsgivande såda- na och betydligt högre än i ersättningsgi- vande offentliga tillhopa.

I de sex löneskikten och bland de högst avlönade tjänstemännen är viss grupp er- sättningsgivande bisysslor i regel större än motsvarande grupp inte ersättningsgivande; undantag bl. a. för tjänstemän i skikten 2, 4 och 6 vad gäller antalet enskilda bisyss- lor, inberäknat typ 09. Hur stor andel de ersättningsgivande bisysslorna — de av ty- perna 01, 04 och 09 medräknade respektive frånräknade — utgör av alla bisysslor inom visst skikt framgår av uppställningen ovan (5. 124 sp. 2).

Inom här aktuella tjänstemannagrupper är genomsnittlig tidsåtgång i bisyssla van- ligen högre i viss typgrupp av ersättnings- givande bisysslor än i motsvarande grupp inte ersättningsgivande bisysslor. Vissa un- dantag föreligger. De värdena grundas dock ofta på förhållandevis små tal.

För akademikerna utgör de ersättnings— givande bisysslorna inemot % av alla och frånräknas de av typerna 01, 04 och 09 är de återstående ersättningsgivande över hälften av alla bisysslor. För icke akade-

124

Ersättnings- givande bisysslor av andra typer än 01, 04 och 09, % av alla bisysslor iskiktet

Ersättnings- givande bisysslor,

% av alla bisysslor i skiktet

Löneskikt 64,9 63,4 74,4

1 41,7 2 3 4 69,6 5 6

49,9 69,1 32,4 61,2 23,8 72,0

72,1 56,9 ij i lgr C 3—C 8 75,3

miker är motsvarande tal knappt 2/3 respek- tive något mer än 1/3. Tämligen nära dessa tal ligger de för tekniker och handelsutbil— dade.

Beträffande präster har råtabellerna gett vid handen att något mer än hälften av deras bisysslor är ersättningsgivande. För grupperna domare och jur kand/ pol mag synes de ersättningsgivande bisysslorna va- ra betydligt fler än de inte ersättnings- givande.

Inom här redovisade tjänstemannagrup- per, som bestämts efter myndighetstillhö- righet, är enligt tabellen andelen ersätt- ningsgivande bisysslor lägst bland militä- rerna och affärsverkens tjänstemän med omkring 3/5 och högst för universitetens tjänstemän med nära 4/5. I regel är inom dessa sju grupper de ersättningsgivande of- fentliga bisysslorna fler än de ersättnings- givande enskilda, dock att för affärsver- ken de ersättningsgivande enskilda är unge- fär 50 % fler än motsvarande offentliga. Inom gruppen domstolarna m.m. är enligt tabellen de ersättningsgivande offentliga bi- sysslorna ungefär hälften av alla bisysslor och i dem används inemot % av all grup- pens tid för bisysslor. Siffrorna synes höga och jämförbara närmast med dem för skik- ten 3, 4 och 6, för de högst avlönade tjän- stemännen och för akademikerna. Den ge- nomsnittliga tidsåtgången per bisyssla synes i här framtagna grupper av enskilda bi— sysslor vara förhållandevis låg för dom- stolarnas tjänstemän. För polisväsendets tjänstemän är den genomsnittliga tidsåt—

SOU 1969: 6

gången i bisysslor över huvud låg och detta framför allt i grupper av offentliga bisysslor. Tjänstemännen vid universiteten anslår enligt tabellen omkring 6/7 av all sin tid i bisysslor åt ersättningsgivande sådana. Den genomsnittliga tidsåtgången per bi- syssla synes, vad gäller alla ersättningsgi- vande offentliga och enskilda bisysslor, va- ra högre bland universitetstjänstemännen än i någon annan här framtagen grupp. Också för affärsverkens tjänstemän före- ligger en jämförelsevis hög genomsnittlig tidsåtgång per bisyssla i ersättningsgivande enskilda bisysslor.

Beträffande de tre efter funktioner i hu- vudtjänsten bestämda grupperna iakttages att — något grovt angivet — de ersättnings- givande utgör omkring 2/3 av alla bisysslor och kräver ungefär 3/4 av all tid i bisysslor. De ersättningsgivande enskilda bisysslorna synes kräva en mindre del av inköparnas än av de båda andra gruppernas totala tid ibisysslor.

I tabell 13 har tjänstemän vid vissa myndighetsgrupper och med olika utbild- ning delats in i löneskikt och det visas hur dessa mindre gruppers bisysslor är fördela— de på offentliga och enskilda ersättningsgi- vande och andra.

I de olika tjänstemannagrupperna synes så gott som utan undantag ersättningsgi- vande bisysslor utgöra större del av grup- pens hela bisysslebestånd än icke ersätt- ningsgivande. Enligt tabellen är som regel de offentliga bisysslorna en större del av alla ersättningsgivande bisysslor inom hög— skikt än inom ett lägre vid samma myn— dighetsgrupp eller utbildningsgrupp. Det förekommer emellertid enligt tabellen att ersättningsgivande offentliga bisysslor ut- gör en större andel av bisysslebeståndet i ett lågskikt inom en myndighetsgrupp än i ett högskikt inom en annan myndighets- grupp. Så t. ex. synes de offentliga bi- sysslorna vara ungefär hälften av alla de bisysslor, som tjänstemännen i skikt 1 vid polisväsendet har, och omkring 2/.,-, av dem som tjänstemännen i skikten 2+ 3 vid affärsverken och vid myndigheter med upp— dragsverksamhet angett. Vidare kan enligt

SOU 1969: 6

tabellen ersättningsgivande enskilda bisyss- lor utgöra en väl så stor del av bisyssle- beståndet inom ett högskikt vid en myn- dighetsgrupp som inom ett lågskikt vid an- nan myndighetsgrupp.

Råtabellernas värden tyder på, vad gäl- ler de i tabell 13 redovisade grupperna, att den genomsnittliga tidsåtgången per bi- syssla som regel är större i skikt l än i hög- re skikt inom samma myndighetsgrupp el— ler utbildningsgrupp. Skillnaderna härvid- lag är mera framträdande vad gäller en- skilda än offentliga bisysslor.

I tabell 14 har tjänstemän vid vissa myndighetsgrupper uppdelats på akademi- ker och icke akademiker. Bisysslorna in- om dessa grupper har fördelats på motsva— rande sätt som i tabell 13.

1.8.6 Bisysslor som innehas på grund av tjänsteåliggande eller av andra skäl inom vissa grupper

I tabell 15 har för i huvudsak de grup- per av tjänstemän som behandlas i tabell 13, framtagits hur bisysslorna fördelas på grupper, bestämda efter huvudmotivet till innehavet.

Enligt tabell 15 utgör bisysslor som innehas främst på grund av tjänsteåliggan- de i allmänhet en större del av bisyssle- beståndet i ett högre skikt inom en myn- dighetsgrupp eller utbildningsgrupp än i låg- re skikt där. Likaså motiv 2 (önskemål el- ler begäran av arbetsgivaren) synes enligt tabellen ofta omfatta en större del av bisyss- lorna i högskikt inom en myndighetsgrupp än i lågskikt där. Detta motiv synes särskilt betydelsefullt för länsstyrelsernas tjänste- män. Det uppges enligt tabellen av dessa som huvudorsak beträffande omkring 2/5 av bisysslorna i skikten 2 + 3 och ca 1/4 av bisysslorna i skikt 1. Det åberopas beträf- fande ungefär 1li av de bisysslor som inne- has av tjänstemän i skikten 2—5 vid uni- versiteten, av akademiker i skikten 2 + 3 och 4 och av icke akademiker i skikt 4. Bi— sysslor som innehas på grund av motiv 3 (ekonomiska skäl) utgör, vad gäller här framtagna grupper, inte sällan ungefär lika

125

stor del av alla bisysslor i högre och i lägre skikt vid myndighetsgrupp.

Tal för genomsnittlig tidsåtgång i bi- syssla redovisas inte i tabell 15. Näm- nas kan emellertid att denna tidsåtgång synes beträffande här aktuella grupper inte sällan särskilt hög för bisysslor som inne- has främst av ekonomiska skäl. Så t.ex. framkommer för affärsverkens tjänstemän i skikt 1 en genomsnittlig tidsåtgång om 43,2 timmar i bisysslor som innehas främst av nämnda anledning. I skikt 2+3 är mot- svarande tal 14,9 timmar.

I tabell 16 visas för samma tjänsteman- nagrupper som i tabell 14 bisysslornas för- delning på olika motiv. Enligt tabellen är andelarna för bisysslor som innehas på grund av motiv 2 större bland akademiker än bland icke akademiker vid de tre myn- dighetsgrupperna. Bisysslor som innehas främst av ekonomiska skäl synes utgöra i huvudsak jämnstora andelar av bisysslor- na för akademiker och icke akademiker vid viss myndighetsgrupp.

1.9 1926 års bisyssleutrednings statistiska undersökning

1.9.1 Inledning

I uppdraget för 1926 års utredning in- gick att göra en statistisk undersökning av omfattningen av statstjänstemäns bisysslor. En undersökning utfördes i början av 1927. Den bearbetades av socialstyrelsen och re— sultaten publicerades i serien socialstatis- tik (Statistisk undersökning av statstjänste- männens bisysslor, 1928). En sammanfat— tande redogörelse för undersökningen finns intagen i 1926 års utrednings betänkande (SOU 1928: 14 s. 66).

1.9.2 Omfattning och vissa stämningar

begreppsbe-

Undersökningen avsåg förhållandena un- der hela år 1926. Skriftlig uppgift inford— rades från alla i statstjänst anställda. Från statistisk bearbetning uteslöts svaren från deltidsanställda och från dem som inte stör-

126

sta delen av år 1926 varit istatstjänst, vzref— ter återstod 88 293 svar. I siffran ingick 15 077 arbetare: se 1926 års undersökning 5. 24, tabell A. Svarsprocenten synes ha varit högre än 95.

Enligt formuläret till undersökningen ha- de de anställda att lämna uppgift i första hand om varje jämte huvudsysselsättningen under år 1926 innehavd befattning eller ipp- drag av statlig, kommunal eller eljest of- fentlig natur. Uppgift skulle lämnas om varje med arvode eller lön förenad sådan bisyssla och om oavlönad sådan bisyssla som »tagit mera avsevärd tid i anspråk». Vidare skulle uppgift lämnas om varje uppdrag som ordförande eller styrelseleda- mot i verk eller bolag, försett med oktroj eller registrerat såsom aktiebolag, varje be- fattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst. Beträffande sådana en— skilda uppdrag eller befattningar förelåg uppgiftsskyldighet enligt avlöningsreglemen- ten. Slutligen efterfrågades annat arbete som gett inkomst i pengar eller natura— förmåner (annat förvärvsarbete som ut- förts för egen eller annans räkning). Upp— giftlämnande härom förutsattes vara frivil- ligt. Beträffande nämnda bisysslor begär- des upplysning om den för bisysslorna ungefärligen använda tiden och för dem åtnjuten tjänstledighet utöver semester. Vi- dare skulle uppges om bisysslan ansågs ha varit till nytta för statstjänsten.

Som bisysslor av offentlig natur ansågs i huvudsak dels allmänt medborgerliga för— troendeuppdrag, dels sådana uppdrag och förordnanden som meddelats av Kungl. Maj:t, allmänt verk eller myndighet Tim- lärarbefattningar ansågs vara enskilda. Av offentlig myndighet meddelade uppdrag som revisor eller ombudsman i privata företag eller uppdrag som rättens ombuds- man ansågs vara offentliga. Svårigheterna att draga en skarp gräns mellan bisys;lor av offentlig och av enskild natur betonades.

Beträffande redovisningen av resrltaten kan nämnas. I tabellerna till 1926 års un- dersökning lades tonvikten på antalet bi- "sysslor för olika grupper av anställda.

SOU1969: 6

Uppgift om tidsåtgång lämnades av sam- manlagt något mer än 2/3 av bisysslehavar— na beträffande ca 70 % av alla bisysslor. De offentliga bisysslorna specificeradesi huvudsak på befattningar och uppdrag hos olika typer av myndigheter eller andra of- fentliga organ, medan den närmare indel— ningen av enskilda icke generellt tillstånds- krävande bisysslor gjordes med inriktning på sysslande inom olika typer av samman- slutningar eller inom olika näringsgrenar. De anställdas bisyssleförhållanden granska- des med utgångspunkt från grupper, be- stämda efter bl. a. myndighetstillhörighet, tjänstens högre eller lägre nivå, kön, an- ställningsform, ålder, tjänstebenämning och ortsgrupper.

1.9.3 Vissa undersökningsresultat

Allmänt

Framställningen här följer i huvudsak dis- positionen för presentationen av 1967 års undersökning.

Såsom följer redan av vad som nämnts förut (1.9.2), är jämförelser av resultaten från de båda undersökningarna knappast möjliga på grund av de ansenliga olikheterna dem emellan i fråga om bl. a. undersök- ningsmetod, undersökningsperiod, under- sökningspopulationernas sammansättning och definitioner. I sistnämnda hänseende bör framhållas att i 1967 års undersök- ning uppgift begärts även om andra en- skilda bisysslor än sådana som enligt 1926 års undersökning inte var generellt till- ståndSkrävande. Vidare har 1967 begärts uppgift om inte ersättningsgivande bisyss- lor. 1926 års undersökning omfattade inte föga tidskrävande oavlönade bisysslor av offentlig natur. Gränsdragningen mellan offentliga och enskilda bisysslor har skett på något annat sätt.

Bisysslehavarfrekvensen

Bland de 88 293 anställda — tjänstemän och arbetare — fanns 12 306 bisysslehava- re med sammanlagt 22 815 bisysslor. 86,1

SOU 1969: 6

% av de anställda saknade bisysslor. 7,6 % av de anställda uppgav att de hade en bi- syssla, 4,8 % sade sig ha 2—4 bisysslor och 0,9 % meddelade att de hade 5 eller fler bisysslor.

Andelarna bisysslehavare växlade ansen— ligt från förvaltningsgren till annan. Vid undervisningsanstalter och forskningsinsti- tut hade ungefär 2/3 och vid departement och centrala ämbetsverk omkring % av de anställda bisysslor, medan bisysslehavar- na var färre än 1/10 av de anställda vid af- färsverken och vid försvarsväsendet. Av de omkring 15 000 högre manliga tjänste- männen (härmed avsågs de i lönegrad B 15 och högre eller motsvarande lönegrad; i nämnda lönegrad var placerade bl. a. or- dinarie landskanslister och landskontoris— ter) hade nära hälften bisysslor. Bland de 228 redovisade chefstjänstemännen med lön på löneplan A hade omkring 3/4 bi- sysslor (se SOU 1928: 14 s. 71). Något under 1lio av de lägre manliga tjänstemän- nen hade bisysslor. Bland såväl kvinnliga tjänstemän som bland arbetare var ande- len bisysslehavare mindre än 1/20.

Vad beträffar de högre tjänstemännen skiftade bisysslehavarfrekvensen ansenligt från förvaltningsgren till annan och från myndighet till annan. Den högsta frekven- sen bisysslehavare för högre tjänstemän in- om förvaltningsgren hade anställda vid an— stalter för vetenskapligt arbete och under- visning, där 3/i av dessa hade bisysslor, och den lägsta vid beskickningar och kon— sulat där omkring 1/7 hade bisysslor. Vid affärsverken var andelen för motsvarande grupp 1/4 och inom försvaret knappt 1/3 och vid departement och centrala ämbets- verk samt vid lokalförvaltningen (som inbe- grep bl.a. länsstyrelserna) något mer än %. Beträffande bisysslehavarfrekvensen bland högre tjänstemän vid vissa myndig- heter kan nämnas att över 9/ 10 av dessa tjän- stemän vid bl. a. socialstyrelsen och lands- staten hade bisysslor medan så var fallet med mindre än 1/3 av de högre tjänste- männen vid bl.a. postverket, televerket, statens järnvägar och försvaret (officerare). Inom t. ex. väg— och vattenbyggnadsstyrel-

127

sen, statskontoret, domänstyrelsen och jus— titiestaten var motsvarande andel hälften. Av domarna hade omkring hälften bisyss- lor.

Bland de anställda över 40 år hade av de ordinarie omkring 1/4 och av de icke ordi- narie nära 1/3 bisysslor, medan för motsva- rande yngre grupper andelarna bisyssleha- vare var ca 1/3 och 1/10.

Bisysslorna

Av bisysslorna var 48 % av offentlig na- tur och 52 % av enskild natur. Ca 12 % av bisysslorna var sådana enskilda som generellt krävde tillstånd, dvs. styrelseleda- motskap i bolag, tjänstebefattningar, m.m. Av dessa tillståndskrävande bisysslor var knappt hälften timlärarbefattningar och likaledes knappt hälften uppdrag som sty- relseledamot i banker, aktiebolag och spar- banker. Ca 5 % av alla bisysslor utgjordes av advokatverksamhet och juridiska upp- drag (dit bl. a. uppdrag att vara konkursför- valtare, boutredningsman och förmyndare räknades). Omkring 4 % utgjordes av upp- drag i fackliga eller ideella sammanslut- ningar och ungefär 3 % av lärarverksam- het (privatlektioner). De såsom offentliga bisysslor betraktade uppdragen av myndig- het att vara revisor i bolag m.m. och att vara rättens ombudsman var obetydligt mer än 3 % av alla bisysslor.

I de fall där uppgift om tidsåtgång läm— nades var den genomsnittliga tidsåtgång- en per bisyssla 122 timmar (119 timmar för bisyssla av offentlig natur och 124 timmar för bisyssla av enskild natur för hela 1926. Till de genomsnittligt förhållandevis tids- krävande typerna hörde arbete som bio- grafvaktmästare (640 timmar), utövande av läkarpraktik (566 timmar), städningsarbete (541 timmar), arbete som gårdskarl (486 timmar), bedrivande av affärsverksamhet (405 timmar) och arkitektverksamhet (350 timmar). Till de genomsnittligt föga tids- krävande typerna hörde bl.a. ledamot- skap av kommunalfullmäktige eller stads— fullmäktige (27 respektive 43 timmar), ord- förandeskap och ledamotskap av styrelse för aktiebolag (49 respektive 30 timmar),

128

uppdrag som rättens ombudsman (46 tim- mar) samt uppdrag som förmyndare (49 timmar).

I 1926 års undersökning gjordes en be- räkning av den totala tidsåtgången i bi- sysslor. Man utgick därvid från att bi- sysslor beträffande vilka tidsuppgifter inte lämnats i genomsnitt dragit samma timan- tal som motsvarande där tidsuppgifter läm- nats. Frånräknas bisyssletiden för de 15077 arbetarna skulle enligt denna be- räkning den sammanlagda tidsåtgången för de bisysslor som uppgetts av tjänstemän- nen uppgå till 2 735 000 timmar för hela år 1926.

Bisysslebilden för vissa tjänstemanna- grupper

Inom hela statsförvaltningen förekom 0,3 bisysslor per anställd och 1,9 bisysslor per bisysslehavare. Inom förvaltningsgre- narna var bisyssletätheten låg bland affärs— verkens och försvarets anställda med 0,1 bisyssla per anställd och ca 1,5 per bi- sysslehavare. Den var särskilt hög bland personalen vid anstalter för vetenskapligt arbete m. m. med 1,4 bisysslor per an- ställd och 2,2 per bisysslehavare och bland lokalförvaltningens anställda med 0,6 bi- sysslor per anställd och 2,3 per bisyssle- havare.

Inom förvaltningsgrenarna varierade för- delningen på offentliga och enskilda bi- sysslor åtskilligt. Vid lokalförvaltningen var de offentliga bisysslorna något mer än 3/5 av alla, en större andel av alla än i någon annan förvaltningsgren. De lägsta andelarna för offentliga bisysslor förelåg vid anstalterna för vetenskapligt arbete m.m. och vid riksdagens ombudsmän och verk. Obetydligt mer än 1la av bisysslorna där var av offentlig natur. 2/5 av de bi- sysslor som de anställda vid försvarsväsen- det och vid beskickningar och konsulat ha— de var offentliga. Vid övriga förvaltnings- grenar var andelen offentliga bisysslor nå- got under hälften. För de högre tjänste- männen inom de olika förvaltningsgrenar- na utgjorde de offentliga bisysslorna unge- fär lika stor andel av alla bisysslor som de

SOU 1969: 6

utgjorde för alla tjänstemän inom förvalt- ningsgrenen i fråga.

I 1926 års undersökning (s. 45) sägs be- träffande offentliga bisysslor följande.

Befattningar och uppdrag hos allmänna verk och myndigheter överväga inom centralför- valtningen, statens forsknings- och undervis- ningsanstalter samt försvarsväsendet. Inom 10- kalförvaltningen och riksdagens verk äro emel- lertid ordförande- och ledamotskap i beskatt- ningsnämnder av delvis än större betydelse. Inom de affärsdrivande verken träda dessa slag av bisysslor däremot tillbaka för ordförande- och ledamotskap i stads- och kommunalfull- mäktige samt i kommunala nämnder och sty- relser o.d. Dylika sysslor innehavas företrä- desvis av den inom ifrågavarande verk domi- nerande lägre tjänstemanna- och arbetar-per- sonalen. De högre tjänstemännen åter ägna sig företrädesvis åt befattningar och uppdrag hos allmänna verk och myndigheter.

Beträffande förekomsten inom olika tjänstemannagrupper av olika slag av en- skilda bisysslor heter det i undersökning— en (s. 51).

(De enskilda bisysslorna) fördelas ganska olika på högre och lägre tjänstemän. Sålunda dominera ——— de högre i fråga om revi- sors— o.d. uppdrag hos verk och bolag, lärar- verksamhet, läkarpraktik, juridiska uppdrag, ingenjörsverksamhet m.m. — — — En del bisysslor utövas övervägande av befattnings- havare av lägre grad och arbetare, exempelvis hantverk av olika slag, jordbruk och fiske samt portvakts- och vaktmästaresysslor. — — — Den stora gruppen försäkringsagenturer synes mera likformigt fördela sig bland olika grupper av befattningshavare. — _ — 23,8% av de lägre tjänstemännens privata bisysslor utgöras av föreningsuppdrag och dylikt, medan siffran för högre tjänstemän är 8,6 %. — — — Stats- departementen och de centrala ämbetsverken erbjuda en provkarta på snart sagt alla olika slag av bisysslor. ———— I fråga om bisysslor av enskild natur framträda de relativt talrika uppdragen som ordförande eller ledamot i bo— lagsstyrelser samt tjänstebefattningar hos bolag o.d. institutioner. Inom den mera fria yrkes— utövningen synes företräde lämnas dels åt ju- ridiska uppdrag o.d., dels åt skriftställarskap. ——— (Vad gäller de) affärsdrivande verken (iakttas) att icke mindre än hälften av samtliga redovisade ledamotskap i stads- och kommu- nalfullmäktige samt kommunala nämnder och styrelser innehavas av ——— personalen där samt att därstädes drygt 1/4 av samtliga bi- sysslor tillhöra nämnda kategori. Inom samma förvaltningsgren förekomma nära 3/4 av hela

SOU 1969: 6

antalet uppgivna funktionärskap i föreningar. — — — Inom lokalförvaltningen _ _ _ sy- nes tjänstemännens juridiska och administrati— va sakkunskap i betydande grad tagas i anspråk även för bisysslor av offentlig natur. Särskilt framträda länsstyrelsens förordnanden av ord- förande och ledamöter av taxerings- och lik- nande nämnder. — — — (Tjänstemän inom lokalförvaltningen) omhänderha även flertalet angivna uppdrag som rättens ombudsman i konkurser, varjämte de av offentliga myndig- heter gärna utses såsom revisorer m.m. hos enskilda företag 0. d. Jämväl av sådana privata juridiska uppdrag, vilka betecknats som advo- katverksamhet, — — — o.d. kommer största delen på lokalförvaltningens tjänstemän. Här- vidlag spela landsstatens tjänstemän en mer framträdande roll än justitiestatens.

Det konstaterades att den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla var ungefär lika stor bland högre som bland lägre anställda. I 1926 års utredning framhölls bl.a. att chefstjänstemännens bisyssleinnehav ofta antog väsentligt mindre proportioner när det mättes efter tidsåtgång i stället för ef- ter antalet bisysslor. Inte sällan framkom höga siffror för tidsåtgång i bisyssla bland lägre avlönade anställda.

1.10 Frågeformulär till 1967 års undersökning .. 1 .. STATISTISKA CENTRALBYRÅN

mmmesnmnurer P 0752

| LÄS nom mxnon Ams-anwa PÅ sm 6 rön: trumman AV ronnnlnnl

I MM Hed kundtjänst åsyftas den tjänat vari Hi huvudsakligen arbetade i november 1967. Även göremdlsförordnande och långtidsvikariat inbegripei uttrycket huvudtjänet.

För

5013

2.3 11—15 25-31 2F-3

För SGB | | | | | | | | | | | 11—31

32—34 35-38 39—41 42

lllllllLJlllJEl ”'"

Anställd vid ..............................................'

n...-once.....eoe-eee......a-...ueuoconuu.....coeoonoeueee-

Huvudtjänstnns benänning .....u...........................

.ngeoeee-eee-e-eeeeeeeeeee-e-nu.ueeeeeeeeee-e-eeeeeeeeeeee- Kundtjänsten: lönegrad ...................................

Var Hi arvodenutälld i november 1967? je

Var Ni i november 1961 anställd på. heltid

Nät tillträdde lli Er huvudtjänst? Ange tidpunkten för Ett tillträde ev hnvudtjänetpn.

Beskriv Edra arbetsuppgifter i kundtjänsten. |eeI.ectlll...-allllltltlllIlan-CÖOIIODIOICDOII'IDell-Ill. ..........................................................

Ingår-det som ett normalt led i Er huvudtjänet' ett fatta. beslut i, enn-_ ett medverka vid beslutsfattande i ärenden eli-inköp (upphandling) och/eller försäljning, eller att verkställa.-beslut i sådana. ärenden? '

Om de - avser denne Er verksamhet väsentligen inköp (av rekvisitionenäeeig karaktär) enligt författningsbe- stänneleer eller på. grund av evropeevtel, el dyl? Är det En mm uppgift & huvudtjänsten att mrs för förråda-”och lager—förvaltning?

Är det l::- Miglia up'pgirt 1 huvudtjänsten att fön- berede eller fatta beslut i ärenden som innefattar prövning av allmänna. bidrag?

lr Ni l Er huvudtjänet Märklin!!! eyeeelntt'med

,e) forskning-, utrednings-,.utveeklings- eller provninge- arbete inom medicin, naturvetenekap eller teknologi?

fe. b) arkitektarbete? ja

e) annet konstruktionsarbete? de

ller Ill 1 Er huvudtjänet att ta befattning med förhållanden, :l regel beträffande vilke 'Ni har ett iaktta tystnadsplikt? dagligen

DUBB El DE] [:|

1:1le ” & åleg- 2

aldrig

[ECB—IED sv-ss

SOU 1969: 6

Hed bisysslor åsyftas här alla sådana sysselsättningar vid sidan ev arbetsuppgiftern- l huvud-. tjänsten som utgörs av uppdrag (med eller utan ekononiek ersättning), utställning eller egen ekononilkt inriktad verksamhet. Räkna även med uppdrag !. fackliga, politiske, religiöse eller eljest ideella sammanslutningar. De bieyeelor lli. haft under november 1967 skall tu ned, oberoende av om Ni den månaden lagt ner något arbets pd bisysslan.

Hur nlnga. bisysslor hade lll under november 1967? Intel bisysslor .............

utgörs bisysslan av

|.) utställning eller uppdra av offentlig ubeteglure?

b) ennen anställning eller uppdrag? o) egen ekonomiskt inriktad verk-enhet?

o. &) eller b)

Vilken är Er arbetsgivare eller uppdragsgivare?

Vilken lir enetällningene, mppdregete eller verksamhetens benänning?

Beskriv Idre. arbetsuppgifter i. bisysslan.

Utgår ersättning för bisysslan - utövar ev traktemente, gottgörelse för resekostnad eeh för nlsted lön?

När började Hi Er bisyssla?

Her Er bisyssla onfnttet eller beräknar Ni ett den totelt Ikoner att omfatta ner än ett halvår?

Hur lång. tinnar räknes- Hi med att ha använt under novenber 1967 för bisysslan?

Bieyeeln . Bleu-la [i]

cool|eOoeeceeeolblheeoeeeveloe

eeeeeeeeeeeeeescene.-openeeeoe

ee-seeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

oe-eesole.senses-usee-euo-gonn

e....eoello-oelleellnee-...en-

een-..noe-eeuoe-eeeeeeeeooso-o

eseeeee-eseeeenue.neue-e......

0-eeoeeeeeueesee-e-oe-ee-n-n-c

u-n.se-oenseosnese..oenseeos..

ell.l|c|l|lin......leeeeereeoe

eeeoeeeee-seeel

.ental timmer ..-

Ports. sid 4

, e..-eoooe-oceeeoeeeeeeeesee.-.

ooeoloeeeeemeeldeeelel......-

oeeeeeeeeeoeeeee-eeeeesees..-

seeeeeeoeee-ees-eeeeeese-seee

n.se-eeeeee-eos-uososcenens..

oloeloeoeeeecoceel-leense.-|-

ete-tceeeeeeeceeeeooeobeeolle.

'ltloee-eoeoeleeeieoloeeoeeee ciel-eeeoeeoeeelee'line-eco=. see-eeeceeeeneeeo-e-no...-se.

use-usenoeesnieee-e-ess-c...i

se...»...e-ug..

.. B. 11.352 ..... [BED Je Bl mejD2

Fort 5. sid 4

1) Här dsyftes anställningar och uppdrag hos statligt, kommunalt eller ennnt offentligt ergen, vilka. eveer sysslande främst för arbetsenatens/uppdragsgivaren räkning och där eventuellt utgående ersättning bet-he ev enbetgivaren/uppdragsgivaren. Hit räknas även ellmlint medborgerlig-. förtroendeuppdrag.

Bluella [3

Bieyeela m '

Elly-Ile. &

eesoeeeeee-eu.r....eeeeeeeeeee OJOIIIOODDIOODCO.C.-plgutocoqe

eeaeeoeebeeeeeeceeeeeeeeeeeese

Joevinet.-eeeoieeaeeeeeeolete- edeoeee-ee.e...-...neeeeeesee.

..eee...se-ea.scenen...-...en.

...—nu..nu."-n......en. ...en-u..........e.uu..... .I....lvtiiOOIOOICOIUOIIOOOOI|

ene-eeeee-eeeeteeeeeeeeeeeeeee

|...0e0'0'aeeoueelueeeeeqe se. l-n-u'uv-u' då

mtal tie-ar ...............

m m DIE]

.Porte. sid 5

eeeeeseeeeeoeeeieeeeeeeeeeeee eoseeeeneeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeoseeoeeleeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeleeeeeeeee. see-...veeeeeeoeeeeeeesve-ee.

eeeuoeeeeeeeeeo-eeeeeeee-eeee .eeeeeeneesoe-eeeeeeeeeeeee-e eeeeeeseeheeeeeeeeeeeeeee-ee. eeeseeeeee-e.eeeeeeeeeoeeee-.

eseeeeeeeeeeeeeeeeeeesee.-.a.

ja DI mma ..,... EBES!

ja DI "JD?

antal tillser ""nu""...

res-tl. eid 5

eeeeeeeeeoeoeeeeeeueeeeeee-ee eeoeeeeoeoooeeeeeeeeeeeeeeee-

eeeeeooeoeee-eeeeeeeeeeeeee-e

seeeeeep-eeeeeeeeeee-eeeeeeeo ceeeeeeseesee-eeeeeeeeeeeeee-

.eseeeoeee-ee-eeeeeeeeeeees-e

.eeeee-eeeeeeeeeee-eeeeehe.-- ..eee..e-oeoeee-eesee-geeeges ..e-eese..-...aneeeoeeeeeeeeu

"...nu-...-.."-%%.3”... dl DI mål:] 2 m CEREC]

:|. III:. ":D 2

um till.? "nu..-......

nu [IED

Forts. sid 5

SOU 1969: 6

l'orts. av del II. Rännilen

Behövs de speciella kunskaper och färdig- heter son krävs av Br 1 huvudtjänsten även i lä— binyssla?

Eventuell kannentar

Finns € "Monet, bolag, :::-eningar, inrittr: .: etc, c;: .Zi fdr beröring ned såväl :[ huvudtjänsten son i En bisyssla?

On ja - beskriv subandet

Händer _det att lli eller någon kollage vid den nyndighet där 11 har Er huvudtjänst får ta när-are befattning ned ärende son lli mit ned en att handlägga i E:- bisyssla?

De ja - beskriv— se.-bandet

Händer det att Ni i 31- bisyssla fdr te näs-nare befattning ned ärende som Ni varit ned en att handlägga i Er huvudtjänst?

On je - beskriv subaudet

Vilken Br den huvudsakliga anledningen till att Ni har denna bisyssla? (Ange en möjligt endnet ett alternativ) .) innehavet av bisyssla är ett &ligunde i huvudtjänsten 'b) bieysslen är visserligen inte ett tjänste- åliggande nen statlig eller konnunal nyndighet har begin/önskat att bisysslan antages

Ange nyndigheten ifrån:

e) ekono-ieka skill

e) ennt ssu

Anser lli ett bieyselan är till nytta för Er arbetsgivare !. kundtjänsten?

De Ja - pd vad sltt

Bisyn sla m Biers sla EJ

nemi

Jul:] 1 noll:] 2

ee-eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee alleseeeeoeeoelleeeee-eeeeee

ee.ooeoe-eeeeeeee.Ioeei'eeae

IMG 2

eeeeeeeeeeeeeeoeeeeeeeeeesee eeeeeeeeeeeeeeeeeeeooeeeeee'

0eeeeeeelseeeeeeeeeeeeeee-ee

Jag 1 MB 2

eeseeeeeeseeeeeeeeeeeeeeeeee eeeeeeeeeeeee-eeeeeeeeee-eee

eeeoeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

3.5 1 MC] 2

een--eeeeeeeeeseeeeeeeseeeee eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeseeeee

El El

.ee-e-eeeeeeeee-be-eeeeeeeee

MB 1

eee-eeeeeeeeeeeeeeeeeeseees.

e.eeeeeeaeveeeeeeeeeeeseeeee

del:] 1 ":D :

e-e.eeeee..-eee-eeeeeeeeeeee

IOOIeI'IIOIIIIUOIIIDOOIOUQOI '

ec.leeeseeeeoeeevoeeeeeeeee-

kl:] 1 ";D :

eeeeeeoee.eeoeeeeeeeeeeeclee eeeeeeeeeeeeeeeeeeoeeeolee-e

eeeeeoeeeeeeeee eeoeeeeeee

J'SD 1 MB 2

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeees. neue-ee..-Innes-see......-ve

eeeeeuee-e-eeeeeooeeeeeeee-e

RDI Mål:]!

eeeeeee-eeeeeeeeeeeeeeeeeeee eeeeeeeeaeeee-eeeeeeeeeeeeee

eeeeeseeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

SOU 1969: 6

21.

23.

24-

25.

26.

Bisyssla E] Bisyeela m Bisylela E

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeseeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee .eu-see..-eeee-e--eeeeeee3se

jag 1 neJD 2 ............................

e' eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

dig 1 MJD 2

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eseee-eeeeeeeeeeeeeeeeesee-e

eeboeseleeeeoeeeeleileeoeiee

eeol eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

134 SOU 1969: 6

För SCB

3?

33

35

J.S..

Eventuella koasentarer beträffande frågorna i del I "och II av forenlilret (se anvisningar).

.o...-.eeeeeeeeeeeeseeeeesse-esseeeeee-.e-es.se-seeeeeeeeeeeeeeeeeeeseee-e..-ee-eeeeeeee-eeee-eee.. s..-eee-e...-..eeeee-oeeseoeeoeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeesseeee-eeeeeeö-eeeeee-eeee.....-ee e-eeeeneee-eaeesneeeeebeleeaeaoeoeloaeeeeeeee'oloeeaeelaenoeeeeaeeealeeeeeee-eeeeeeoleeeeeneaeeeeae esseoeeeeaeeeeeeDeeeeeeeeseo-eleatuoaeeleeleaecease-een...eeeeneeeeeeeeeeeoeeeeee-eeeeee-eeeeeeea-I ....eeeeeee-eee-eeeeeseeeeeeeeeeeeee-eeeeeeeeoeeee-eeeeee-eseeee-eeee-se.e...ene-eeeseeeeoseeeeeeue .es-eeeeees-eeseeeeaeeeeeeelesele-elle.eeeeolieeeeaeeeeaeeseeeDeeeens-eeeeloe-eae-sesene-eeeeeeeee- leseleeeele-ee-eeeeslle.o.-eeelenesoe-eaoaeaI-oenenleeneeaeeeeeeeeoe-lloleeleleeeeeeeeeeeeene-osee- .--eeeeeeeeeeese-eeeeseeeeeeseeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeseeseeeee.-e.egenes-eeeeeeeeeee-eeeee.ses. e-ce...-.eee-eeseeeee.eeeeeeeeeeeeeeeeeeseeeeeeeeeeeeeeeeeeeseeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee-...-enes- ...se...-eeeeeeeeeeeeeeee-e....eeeeeee-eeeeseeeseeeeeeeeeeeeeeee-eaeeee-eeeeeeeeeeeeeee-eeeeeseee-e e-eeaoeeeaseeeeeeeeeeeee.o.-e|e|e0|ll00|eI'lellelolevnoeoleleleaeeene-dee'leoaeeeeeeeoeeeonIoeleee one-ee-eeeeeeeeeeseeeeeeeeeeeeeee-eeeeee-eeeeeeee-weeeeeeeueeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeseseeeene.se-ee- ...a-eeeeveee-e-eeseeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeaeaeeeee-eeeeeeee-ee-eeeeeeeeeeeeeeeaeeee-esosse.-ee ...se.-eeeeeee-ee.ueeeeeeeeeesele.-ee-eeeeeeeeeeeeeeseeeeeeeeeseeeeeeeeeeeeeeeeeeeeoeeeeeeseeeeeeee eseeee-eeeeeeeeeeeesee-eeeeeeeeee-eee-eeeeesseeeee-eeseee.ne-eeeeeeeee-seeeeee-eeeeeeeee-eseeeee-ee eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee-e-see-eeeeeeeeeoeeeeeeee see-ease-eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeese-eeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

eeeee-eeeoeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee eeeeeeeeeeeeemesreeee-e

Munnen! Del 1 (sid 1) inneuller friger betrlffande huvudtjinst eeh lr avsedd att ifylles av alla.

Del ll! (eid 2.5) behandlar bieyssler eeh friger-na besvaras av alla sun under neveaber 1967 haft ungen sidan. Vad en avses ned blev-ela fre-gir av förklaring pl. sid 2. För varje bisysela'eg innehafts under neveaber 1967 ifylles en av de fen svarskolnnner sen står till höger on friges-nn. Uppgdr en- telet bieyesler till ner ln fen nedtages de sen iii beddner "vara viktigaet oeb nest enfattande.

Del III (eid _6). Det vore värdefullt en Ii nu: ville kennentera svaren pd sidene frågor i del I een n son Ii funnit otydliga, eller av annan orsak svira ett benen-

We Svaret angel pd b'lrfdr eveedd prickad red eller genen kryssnsrku-ing i en ruta not- nerande ett av flera svarsalternativ (ex Jam nej B) eller ned siffror i härför avsedda rater. lurad anses ned sitt mer (en februari Em oa: nen-ber Em ) een ir ned de tvi sista eiffrurna i lrtalet.

SOU l969: 6

bisyssleförhållanden

2.1 Teknisk redogörelse och resultatens

tillförlitlighet 2.1.1 Inledning

Bisyssleutredningen tog under förra delen av år 1967 kontakt med SCB:s utredningsinsti- tut för planering av en undersökning av pri- vata tjänstemäns bisyssleförhållanden. Un- dersökningen skulle syfta till att ge en bild av främst omfattningen men också i någon mån beskaffenheten av dessa arbetstagares bisysslor. Det ansågs önskvärt att resul- taten skulle kunna utnyttjas för paralleller med bisyssleförhållandena bland de offent- liga tjänstemännen enligt den då planerade huvudundersökningen för dessa. Undersök- ningen bedömdes inte böra inriktas på att möjliggöra en analys av vilka faktorer som kunde tänkas påverka bisysslefrekvensen bland privata tjänstemän i och för sig eller vara av betydelse för eventuellt föreliggan- de skillnader mellan privata och offentli- ga tjänstemäns bisyssleförhållanden. En kostnadsram angavs.

Det bedömdes att utredningens önske- mål skulle, inom den aktuella kostnads- ramen, kunna bäst tillgodoses genom att till en del av institutets arbetskraftsunder- sökningar (AKU) kopplades en undersök- ning av privata tjänstemäns bisysslor. Tids- mässigt genomfördes planeringen av under- sökningen av de privata tjänstemännen sam- tidigt med att resultaten från provunder- sökningen blev tillgängliga för utredning-

136

Undersökning av de privata tjänstemännens

en och före detaljplaneringen av huvud- undersökningen bland de offentliga tjänste— männen.

2.1.2 Undersökningspopulation

Undersökningspopulationens närmare av- gränsning har i hög grad bestämts av möj- ligheterna att ur den vuxna befolkning— en i landet medelst lämpliga kriterier av- gränsa en grupp som kan betraktas som privatanställda tjänstemän. För envar som ingår i ett slumpmässigt urval av befolk- ningen och är född 1953 eller tidigare har bestämts huruvida han för viss tidrymd (2.2) bör betraktas som privatanställd tjäns- teman. Vid denna bestämning har ut- nyttjats dels information som erhållits i samband med att samma personer inter- vjuats för AKU, dels genom att ett antal extra frågor ställts till dessa intervjupersoner (ip). De kriterier som använts vid bestäm- ningen beskrivs i det följande (2.2). Under- sökningspopulationen har bestämts på sam- ma sätt som det erhållna urvalet privat an- ställda tjänstemän. Undersökningspopulatio- nens storlek har skattats från urvalet (2.1.7).

2.1.3 Urval

Undersökningen av bisysslor bland privat- anställda tjänstemän har genomförts i sam- band med AKU hösten 1967. För en ut- förligare beskrivning av AKU-undersök—

SOU 1969: 6

ningen hänvisas till den av SCB utgivna publikationen »Statistiska meddelanden V» 1968z3 (stencil). AKU har utförts på ett slumpmässigt, proportionellt stratifierat ur— val av i Sverige bosatta personer födda 1953 eller tidigare. Urvalet är stratifierat på kön, ålder, yrkesverksamhet och, för kvinnor, civilstånd. Som urvalsram har använts ett register över personer födda den 15 i varje månad. Urvalet är komplet— terat med immigranter som inte ingått i re- gistret.

Urvalet till AKU hösten 1967 är förde- lat på tio mätveckor med omkring 6000 personer per vecka. Urvalet för varje en- skild mätvecka utgör ett slumpmässigt ur- val av befolkningen i åldrarna 14 år och däröver. Varje person har intervjuats för AKU beträffande arbetsförhållanden m.m. under en vecka till vilken ifrågavarande del av urvalet hör.

Urvalet till undersökningen av bisyss- lor bland privatanställda tjänstemän har utgjorts av de personer som ingått i ur- valet till AKU:s mätveckor 22.10—28.10.. 29.10—4.11. och 5.11.—11.11.1967. Urvalet till dessa tre mätveckor, i fortsättningen kallat urval 1, består av 18490 personer.

Till de i urval I ingående personerna har ställts ett antal s.k. filterfrågor, som syftat till att få fram en grupp privatan- ställda tjänstemän, urval II. Urval II om- fattar 1 882 personer.

Beträffande totalt 435 personer (2,4 % av urval I) har intervju av olika anledningar inte kunnat erhållas. Dessa har alltså inte kunnat fördelas på privatanställda tjänste— män och andra (2.1.7).

2.1.4 Datainsamling

De i urvalet ingående personerna har inter- vjuats per telefon av utredningsinstitutets lokalombud (loko). När ip saknat telefon har kontakt tagits på annat sätt. Särskilda instruktioner har utarbetats till loko för in- tervjuerna.

Intervjuerna har skett efter två fasta, till stor del s.k. självkodande intervjuformu-

SOU 1969: 6

lär, nämligen AKU:s intervjuformulär och ett särskilt för bisyssleundersökningen kon- struerat tilläggsformulär. Uppgifter som inhämtats genom frågor i förstnämnda for- mulär, nämligen om förvärvsarbete, nä- ringsgren, yrke och yrkesställning, har jämte svaren på vissa frågor i tilläggsfor- muläret använts för att bestämma huru- vida personen enligt vad i det följande an- ges (2.2) bör betraktas som privatanställd tjänstemän under oktober 1967 eller inte. Klassificering av ip på privat anställda tjänstemän och övriga har skett under in- tervjuerna. Bestämda kombinationer av svar på vissa frågor har lett till att ip förts till endera av de två grupperna.

Om ip ansetts under större delen av okto- ber 1967 ha varit privatanställd tjänste— man har intervjun fortsatt. Denna har gällt den huvudsakliga anställningen och förekommande bisysslor och avsett för- hållandena under oktober 1967. Intervju- erna har ägt rum omedelbart efter mätvec- kas utgång. Om ip inte varit anträffbar inom ca 2 veckor efter utgången av den mätvecka till vilken urvalet hör har upp- gifter i möjlig mån inhämtats genom ip:s make eller maka.

Som nämnts har i 435 fall intervju inte skett eftersom ip eller make/ maka inte an— träffats eller inte önskat delta i under- sökningen. Tilläggas kan att av de inter- vjuer som skedde för hela AKU hösten 1967 och i vilka uppgifter inhämtades an- tingen av ip eller dennes make/ maka, 5,6 % skedde genom intervju med make/maka.

2.1.5 Granskning

De av loko ifyllda intervjuformulären har granskats på utredningsinstitutet, som kon- trollerat bl. a. att tillämpliga frågor be- svarats. Den vid intervjutillfället gjorda klassificeringen av personer på privata tjänstemän och övriga har kontrollerats sär- skilt. I erforderlig utsträckning har i detta skede intervjuerna kompletterats.

I övrigt har utredningsinstitutets gransk- ningsarbete syftat till att tillse att prin- ciperna för klassificering av personer och

137

bisysslor — för huvuddragen härav redo- görs i 2.3 — tillämpats så, att största möjliga överensstämmelse nås mellan den- na undersökning och undersökningen för november 1967 av de offentliga tjänste- männens bisyssleförhållanden.

2.1.6 Tabellframställnin g

Uppgifter från de i undersökningen an- vända intervjuformulären har stansats och kontrollstansats på hålkort. Hålkorten har kontrollerats maskinth och uppgifterna överförts på magnetband. Råtabeller har framställts medelst ADB enligt en inom utredningen i samarbete med utredningsin— stitutet upprättad tabellplan. Tabellerna 17—24 i bilaga 3 utgör i vad de avser privata tjänstemän utdrag och bearbetningar av dessa råtabeller.

För tabellframställningen har använts ett av utredningsinstitutets standardprogram för bearbetning på IBM 7090.

Resultaten har uppräknats till totalnivå och utgör skattningar av förhållandena i den del av undersökningspopulationen var- av de intervjuade privat anställda tjänste- männen är ett urval. För varje stratum har en vikt (v) beräknats som

N

v:—

11

där N är antalet personer i hela befolkning- en i en viss köns-, ålders- och civilstånds- kategori och n är antalet personer i urvalet (urval 1) i samma kategori. Vikterna är i medeltal 350. Talen N har erhållits från en befolkningsprognos för 1.11.1967 som SCB:s byrå för befolkningsstatistik fram— ställt för AKU.

2.1.7 Resultatens tillförlitlighet

Resultatens tillförlitlighet får bedömas uti- från de fel som kan föreligga i undersök- ningen.

Slumpfelen är i undersökningen bland de privatanställda tjänstemännen större än motsvarande fel i undersökningen av de of-

138

fentliga tjänstemännens bisysslor, beroende främst på att den förra undersökningen är baserad på ett betydligt mindre urval än den senare. Vid jämförelser mellan olika grupper av privatanställda tjänstemän el- ler vid sammanställningar av siffror för tjänstemän i offentlig och privat tjänst måste hänsyn tagas till förekomsten av slumpfel.

Bortfall. Som nämnts har 435 personer i ur- val I inte intervjuats. Uppskattningsvis upp- går den population privatanställda tjänste- män (angående innebörden härav hänvisas till 2.2) för vilka uppgifter inte kunnat er- hållas till inemot 30000 personer. Under- sökningspopulationen kan beräknas omfatta totalt omkring 685 000 personer, varav i de tabeller som framställts skattningar ges för omkring 656 000 personer.

Partith bortfall har i förekommande fall uppräknats till totalnivå. Detta bort- fall redovisas i tabellerna under rubriken uppgift saknas.

Såsom vid undersökningen av offentliga tjänstemäns bisysslor måste man givetvis räkna med ett visst bortfall av bisysslor beroende på att ip av olika anledningar in- te uppgett någon eller några bisysslor.

I de fall ip haft mer än fem bisysslor har uppgifter bearbetats endast för de fem som ip själv ansett viktigast och mest omfattan— de.

Mätfel. Omfattningen av mätfelen, vilka kan bero på att ip avsiktligt eller oavsikt- ligt lämnat felaktiga svar, frågan har miss- uppfattats m.m., har i allmänhet inte kun- nat undersökas.

Här kan nämnas att anledning föreligger till antagande att uppgifterna om årrsin- komst inte sällan är behäftade med fel. Kontroller som kunnat göras av vissa av svaren på frågan om ip:s fasta årsinkomst (2.3.1) har visat att den i undersökningen gjorda fördelningen av ip på högre in- komsttagare och andra är påverkad av mät— fel. Sålunda har konstaterats att på basis av lämnade uppgifter som höginkomsttaga-

SOU 1969: 6

re har klassificerats personer med lägre fast årsinkomst. Inte heller kan uteslutas att mätfel i andra riktningen förekommer.

2.2 Tjänstemannabegreppet i undersökning- en av de privatanställda

Eftersom bisyssleundersökningen koppla- des till AKU hösten 1967 har man vid urvalet tjänstemän fått utgå från under- sökningspopulationen till AKU (2.1.2). Inom denna population har man för att bilda en grupp arbetstagare, som får an- ses i huvudsak bestå av tjänstemän, till en början frånsorterat dem som enligt defi— nitionerna för AKU inte är sysselsatta. De sysselsatta omfattar alla som under en aktuell mätvecka utfört något arbete an— tingen som avlönade arbetstagare eller som egna företagare eller som arbetat minst 15 timmar som oavlönade medhjälpare i företag tillhörande hushållsmedlem. Vida— re ingår bland de sysselsatta alla som inte utfört arbete enligt vad nyss angetts men som hade anställning eller hade arbete som egna företagare och var tillfälligt frånva- rande på grund av sjukdom, semester, tjänst- ledighet etc., oavsett om frånvaron var betald eller inte. Utanför begreppet syssel- satta faller således bl. a. dels arbetslösa, i huvudsak de som under mätveckan inte ut- förde något arbete men var arbetssökande, dels personer utanför arbetskraften, t. ex. sådana som arbetade i eget hushåll, stude- rade, var intagna för anstaltsvård eller av ålders- eller hälsoskäl lämnat förvärvsli- vetl. Härefter har (av loko i samband med intervju) frånsorterats de som under större delen av oktober 1967 inte hade något arbete. Vidare har uteslutits de som upp- gett sig i sitt huvudsakliga arbete under oktober 1967 ha arbetat som egna företa— gare, som oavlönade medhjälpande famil- jemedlemmar eller ha varit i statlig eller kommunal tjänst.

Det har antagits att man i huvudsak kan återfinna dem som kan betraktas som tjänstemän på den privata arbetsmarkna- den bland dem vars lön beräknas per må-

SOU 1969: 6

nad eller längre tidsenhet. Ip har därför tillfrågats om han i sitt huvudsakliga arbe- te under oktober månad 1967 hade fast månadslön eller i detta enbart annan form av lön, såsom t. ex. timlön eller ackords- lön. Med hänsyn emellertid till att inom vissa näringsgrenar och yrken en del ar- betstagare med fast månadslön inte anses som tjänstemän har frånsorterats anställda inom näringsgrenarna hotell och restau- rangrörelse (restauranger, kaféer, kondito- rier, hotell, etc.).2 Härefter har utsorterats de som bedömts ha under oktober 1967 varit huvudsakligen sysselsatta med husligt arbete, portierarbete, serveringsarbete el- ler arbete som affärsbiträde.3

2.3 Variabler

2.3.1 Variabler angående tjänstemän

Årsinkomst. Ip har tillfrågats om den fasta årsinkomsten från hans huvudsakliga an— ställning under oktober månad 1967 var mindre än 50000 kr. eller om den var 50 000 kr. eller högre. Därvid har uttryckli- gen framhållits att ackord, provision eller tantiem inte skulle medräknas.

Frågan har ställts i syfte att om möjligt sålla ut en grupp tjänstemän med särskilt kvalificerade arbetsuppgifter för sammanställ- ning av deras bisysslebild med en på lämpligt sätt bestämd grupp kvalificerade tjänstemäns på den offentliga sektorn. Företagna. kontrol-

1 Den närmare avgränsningen av begreppen sysselsatta, arbetslösa, personer utanför arbets- kraften m.m., återfinns i den av SCB utgivna stencilerade publikationen »Statistiska medde- landen V» 1968: 3 samt i SCB:s utrednings- instituts instruktion för AKU, 5 uppl., febr. 1966 (stencil). * Beträffande avgränsningen av dessa närings- grenar hänvisas till den av SCB:s utrednings— institut utgivna stencilen »Näringsgrenar», kod- lista för arbetskraftsundersökningar (1967), grundad på International Standard Industrial Classification of all Economic Activities, publi- cerad i Statistical Papers Series M No 4, Rev. 1, utgiven av Statistical Office of the United Nations, New York 1958. * Beträffande bestämningen av dessa yrken hänvisas till den av SCB:s utredningsinstitut utgivna stencilen »Yrken», kodlista för arbets- kraftsundersökningar (1967), grundad på »Nor- disk yrkesklassiiicering», svensk upplaga ut- given av AMS 1963.

139

ler beträffande viss del av de tjänstemän be— träffande vilka uppgetts att de tillhör detta högre inkomstskikt har visat att det inte med utgångspunkt från ip:s uppgifter om lönenivå varit möjligt att med rimlig säkerhet isolera en grupp högavlönade med kvalificerade ar- betsuppgifter; bland dem som uppgetts till- höra det högre inkomstskiktet finns ett för- hållandevis betydande antal med befattningar, som enligt av SAF, SIF, SALF och HTF an- vänd nomenklatur förs till typ med lägre skikt- siffra än 3. Därtill kommer att det bland tjänstemännen i gruppen högavlönade finns ett, låt vara mindre, antal med lägre fast in- komst än 50000 kr. Tanken att sammanställa två kvalificerade skikt har således måst uppges.

Tjänstemän som enligt vad till loko upp- getts har den lägre fasta inkomsten, har i tabellerna 17, 21 och 23 i bilaga 3 samman- förts under rubriken lönegrupp 1. Till löne- grupp 2 har förts de med uppgiven högre fast årsinkomst.

Det har bedömts kunna ha visst intresse att sammanställa privata tjänstemän tillhö- rande de båda grupperna med offentliga tjänstemän. De senare har därför här förde- lats på två grupper. Till lönegrupp 1 har förts tjänstemän med tjänst i lönegrad A 22 eller U 14 eller lägre på deSSa planer. Vi- dare har dit förts tjänstemän med tjänst på löneplan E och sådana vars månadslön un- derstiger 3 100 kr. Till lönegrupp 2 har förts övriga tjänstemän.

Avgränsningen mellan grupperna har såle- des skett på en lägre lönenivå för offentliga tjänstemän än för privata. Svårigheterna att bilda i vad gäller förmåner av anställningen jämförliga skikt av tjänstemän från den privata och den offentliga sektorn är uppenbara. Att gränsen satts vid en lägre månadslön bland offentliga tjänstemän får ses i samband med dels de offentliga tjänstemännens i stort sett högre sociala förmåner, dels det ovan berörda förhållandet att i lönegrupp 2 bland de privata tjänstemännen ingår ett mindre antal tjänste- män med lägre fast årsinkomst än 50000 kr.

Utbildning. Ip har ombetts ange om han har examen från universitet eller högskola och i så fall vilken examen. Som akademi- ker har här klassificerats de personer som upplyst att de har sådan examen som en- ligt vad anges i bilaga 1, 1.4.2, lett till att offentlig tjänsteman ansetts vara akade- miker.

140

Heltids- och deltidsanställda. Ip har till- frågats om han i sin huvudsakliga anställ- ning i oktober 1967 var anställd på heltid eller deltid varvid tillagts att med deltids- anställning avses att arbetstiden per vecka i genomsnitt var mindre än 35 timmar. Be- greppet deltidsanställd har således här ett något annat innehåll än i undersökningen bland de offentliga tjänstemännen.

Ålder. Tjänstemännen har, på samma sätt som offentliga, indelats i sådana som är 40 år och yngre och sådana som är över 40 år.

2.3.2 Variabler angående bisysslor

Allmänt

För ip har framhållits att med en bisyssla avses en sysselsättning som ligger vid sidan av uppgifterna i den huvudsakliga anställ- ningen. I instruktionerna till loko har för intervjuerna framhållits bl. a. följande. Sys- selsättningar inom det egna hushållet utgör inte bisyssla. Även om särskild ersättning inte utgår för uppgiften kan denna vara att anse som bisyssla. En bisyssla kan bestå i göromål som utförs åt den som är arbets- givare i den huvudsakliga anställningen el— ler åt företag som ingår i samma koncern som huvudarbetsgivaren. För att i sådant fall en bisyssla skall anses föreligga förut- sätts att göromålen inte ingår i vad ip är skyldig att göra för ersättning som utgår i den huvudsakliga anställningen. Sedvan- ligt övertidsarbete är inte bisyssla. Om där- emot ip inte är skyldig att utföra göromålen men gör dem exempelvis för att ha ett gott förhållande till huvudarbetsgivaren anses en bisyssla vara för handen. Även om ip inte utfört något arbete i bisysslan, t. ex. ett upp- drag eller en anställning, under oktober 1967 skall bisysslan upptagas. Det bör dock i så fall föreligga ett åtagande från ip:s sida att utföra visst arbete eller att arbeta under vis- sa tider. Ip anses inte ha en bisyssla om han endast ådagalagt intresse för att åtaga sig visst arbete i händelse en arbetsinsats skulle behövas.

SOU 1969: 6

Typindelning av bisysslor

Med utgångspunkt från de av ip lämnade uppgifterna om bisysslornas beskaffenhet har dessa indelats i två huvudtyper, bisyss- lor av offentlig karaktär och av enskild ka- raktär. För denna indelning har använts samma kriterier som vid motsvarande in- delning av de offentliga tjänstemännens bi- sysslor (bilaga 1, 1.4.3). De offentliga bi- sysslorna har indelats i två typer, som be- tecknats 1 och 2 och de enskilda i fyra typer med beteckningarna 3, 4, 5 och 6. Klassificeringen i typer har skett enligt följande riktlinjer.

I — Allmänt medborgerliga förtroende- uppdrag. Såsom vid klassificeringen av de offentliga tjänstemännens bisysslor har hit förts bisysslor som uppgetts grundade på allmänna val eller på val inom en kommu- nal eller parlamentarisk representation.

2 — Övriga bisysslor av offentlig karaktär.

3 — Egen ekonomiskt inriktad verksam-

het. Loko har ställt följande fråga till ip. Hade Ni (under oktober månad 1967) någon

egen, ekonomiskt inriktad verksamhet, som egen företagare eller som självständig yrkes— utövare, vid sidan av Ert huvudsakliga arbete?

I instruktionerna till loko har framhål- lits bl. a. följande. Till denna typ skall fö- ras fall där ip t. ex. driver en rörelse med eller utan anställda eller utövar hantverk el— ler fritt yrke. Vidare räknas till denna typ bisysslor som består i att ip på fritiden ar- betar som konsulterande ingenjör, reklam- man, mäklare eller liknande. I sist åsyftade fall består verksamheten som regel i att ip åtager sig och utför uppdrag från olika upp- dragsgivare. Det kan då vara svårt att be- döma om ip har en bisyssla — en verksam— het — eller flera bisysslor, uppdrag (se typ 6). Om ip själv anser att det är fråga om en ekonomiskt inriktad verksamhet bör den uppfattningen godtagas. Om ip är tveksam bör verksamhet anses föreligga om ip kontinuerligt och mot betalning åtager sig uppdrag av inbördes likartat slag och

SOU 1969: 6

uppdragen i princip kan härröra från olika uppdragsgivare samt ip under längre tid- rymd använder mer än tio timmar i måna- den för uppdragen. (Dessa hjälpkriterier har i viss utsträckning utnyttjats vid klassi- ficering av bisyssla i undersökningen av de offentliga tjänstemännen; se bilaga 1, 1.4.3).

4 — Föreningsuppdrag. Ip har tillfrågats om han under oktober 1967 som bisyssla hade något uppdrag av facklig, politisk, re- ligiös eller i övrigt ideell karaktär. Det har framhållits att också uppdrag utan ekono- misk ersättning räknas som bisyssla. Vid granskningen av svaren har till typen förts uppdrag som styrelseledamot, revisor, etc. inom antydda ideella föreningar. Enbart medlemskap har inte ansetts utgöra bisyssla. Uppdrag inom t. ex. ekonomiska föreningar har förts till typ 6.

5 — Bisysslor hos huvudarbetsgivaren. Ip har tillfrågats om han under oktober 1967 hade någon bisyssla hos sin huvudarbets- givare eller hos ett företag som ingår i samma koncern. Som förut nämnts har i anvisningarna till loko understrukits att som bisyssla inte anses göromål som ingår i vad ip är skyldig att göra för den ersättning som han får i den huvudsakliga anställning- en. Det har tillagts att om ip inte känner till om arbetsgivaren i bisysslan är företag som ingår i samma koncern som huvudar— betsgivaren, bisysslan skall föras till annan

typ.

6 — Övriga bisysslor av enskild karaktär. Som framgår av typindelningen motsvarar dessa bisysslor, jämte de av typ 5, i huvud- sak de som går in under typerna 10—14 i undersökningen av de offentliga tjänste- männen.

Övriga bisysslevariabler

Ersättning. Ip har tillfrågats om ersättning utgår för bisysslan. Allmänt medborgerliga förtroendeuppdrag och egen ekonomiskt in-

141

riktad verksamhet har vid granskningen ge- nerellt ansetts ersättningsgivande.

Anmärkas kan att begreppet ersättnings- givande är något vidare här än i undersök- ningen av de offentliga tjänstemännen. Där har som ersättningsgivande behandlats de bisysslor som ger ersättning utöver ev. trak- tamente, gottgörelse för resekostnad och för mistad lön.

Motiv. För varje bisyssla har loko frågat ip om ip åtagit sig bisysslan efter önskemål eller begäran från arbetsgivaren i hans hu- vudsakliga anställning. I anvisningarna till loko har framhållits att ip kan ha gjort så även om ip därutöver haft andra skäl, t.ex. ekonomiska, att åtaga sig bisysslan. De fall där ip besvarat frågan jakande har i tabellerna beträffande privattjänste- män sammanförts under rubriken motiv 1. Nejsvaren går in under rubriken motiv 2. Det kan erinras om att i formulären till undersökningen av de offentliga tjänstemän- nen har efterfrågats den huvudsakliga an- ledningen till att ip åtagit sig bisysslan, varvid fyra alternativ getts.

Antal bisysslor. Vid intervjuer har ip läm- nat specificerade uppgifter beträffande av honom innehavda bisysslor. Som nämnts har uppgifter bearbetats endast för de fem bisysslor ip ansett viktigast och mest om- fattande. Antal bisysslor anges i tabellerna i 100-tal.

Tidsåtgång i bisysslan. Ip har tillfrågats hur många timmar han beräknar ha använt för varje bisyssla under oktober månad. Bi- syssla har tagits med även om ip inte ar- betat i den under oktober 1967. Uppgift har inte inhämtats om den utsträckning i vilken ip använt tjänstledighet e. d. för ar- bete i bisysslan. Tidsåtgången anges i ta- bellerna i 100-tal timmar.

Genomsnittlig tidsåtgång i timmar per bi- syssla. Det genomsnittligt använda antalet timmar har beräknats på motsvarande sätt som i flertalet tabeller för offentliga tjänste- män. Den genomsnittliga tidsåtgången redo- visas i tabellerna i ental.

142

2.4 Bisysslehavarfrekvensen, bisysslorna och tjänstemännen med bisysslor på den privata sektorn

2.4.1 Inledning

Tabellerna 17—24 i bilaga 3 belyser som nämnts de privatanställda tjänstemännens bisyssleförhållanden, så som dessa fram- kommer i den till AKU knutna undersök- ningen. I tabell 17 redovisas frekvensen bisysslehavare i olika tjänstemannagrupper. I tabell 18 visas hur bisysslor och timmar i bisysslor fördelas på olika bisyssletyper. Tabell 19 anger hur bisysslorna av olika typer och tiden i dessa typer fördelas på er- sättningsgivande och inte ersättningsgivande och tabell 20 fördelningen i fråga om antal och tid inom varje typ på de båda aktuella motiven till innehavet. Slutligen visas i ta— bellerna 21—24 olika tjänstemannagruppers bisyssleförhållanden. Tabell 21 anger för tjänstemän i de båda lönegrupperna fördel- ningen av bisysslorna på olika typer, i fråga om antal och tid. Motsvarande fördelning görs i tabell 22 för akademiker. I tabell 23 och 24 anges hur ersättningsgivande och inte ersättningsgivande bisysslor och timmar i sådana bisysslor fördelas på de båda löne- grupperna och på akademiker och icke akademiker.

För att underlätta sammanställningar av privata och offentliga tjänstemäns bisyssle- förhållanden har i flertalet här aktuella ta- beller återgetts tal från undersökningen av de offentliga tjänstemännen i sådana hän- seenden som bedömts närmast ha beröring med de i vilka de privata tjänstemännens förhållanden redovisas. Det bör observeras att vissa variabler, t. ex. deltidsanställning och ersättningsgivande bisysslor, inte defi— nierats helt identiskt på de båda sektorerna och vidare att gränsen mellan lönegrupper— na 1 och 2 vad gäller de offentliga tjänste- männen inte dragits mellan skikt enligt skiktindelningen i tabellerna 1—3 och 9— 16.

2.4.2 Bisysslehavarfrekvensen

Andelen tjänstemän utan bisysslor är enligt tabell 17 bland de privata tjänstemännen

SOU 1969: 6

mindre i lönegrupp 2 än i lönegrupp 1 och grupperna med en eller flera bisysslor sy- nes vara relativt större i lönegrupp 2 än i lönegrupp 1. Också bland akademiker tor- de bisysslehavarfrekvensen vara högre än den är bland icke akademiker. Andelarna tjänstemän utan bisysslor och bisysslehava- re bland heltidsanställda och deltidsanställ- da överensstämmer rätt nära. De äldre har något högre bisysslehavarfrekvens än de yngre. Skillnaden är mest framträdande vad beträffar tjänstemän med minst två bisyss- lor.

De offentliga tjänstemännen tillsamman— tagna har synbarligen högre bisysslehavar- frekvens än de privatanställda. Delas de of- fentliga in i grupper på sätt som kommer indelningen av tjänstemännen på privatsidan nära finner man i huvudsak samma tenden- ser som där. En del tendenser synes dock vara mera markanta på den offentliga si— dan. Så t. ex. förefaller skillnaden i fråga om bisysslehavarfrekvens mellan akademi- ker och icke akademiker vara rätt betyd- ligt större bland offentliga än bland privata tjänstemän. Beaktas bör att akademikerna, som enligt föreliggande uppgifter är i varje fall relativt fler på den offentliga sektorn än på den privata, är rätt olikartat struktu— rerade på de båda sektorerna med avseen- de på utbildning, arbetsuppgifternas beskaf- fenhet m. fl. omständigheter som kan ha be- tydelse för bisyssleförhållandena.

2.4.3 Bisysslorna

Som framhållits omfattar tabellbearbetning- en för de ip som haft mer än fem bisysslor endast de fem som ip bedömt viktigast och mest omfattande. Med denna utgångspunkt visar det sig att de till 655900 personer skattade privata tjänstemän som omfattas av undersökningen har sammanlagt 211 954 bisysslor. I dessa används totalt 2 535 256 timmar, dvs. i genomsnitt 12 timmar per bisyssla.

Som framgår av tabell 18 är bland de privata tjänstemännen de enskilda bisysslor- na ungefär 3/4 av alla och svarar för om- kring 5/6 av all tid i bisysslor. På den offent-

SOU 1969: 6

liga sektorn väger offentliga och enskilda bisysslor i stort sett jämnt i dessa hänseen— den. Den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla är bland privata tjänstemän avse- värt högre i enskilda än i offentliga bisyss- lor. Skillnaden är större här än på den of- fentliga sektorn. Talen för sammanlagd ge- nomsnittlig tidsåtgång i offentliga och i en- skilda bisysslor är lägre bland privata tjäns- temän än bland offentliga.

Den största bisySSletypen är 4 (uppdrag i ideella föreningar) som utgör över 2/5 av alla bisysslor. Det motsvarar nära 3/5 av alla enskilda bisysslor. På den offentliga sektorn är föreningsuppdragen likaså den största ty- pen med över 1/4 av alla bisysslor och för- eningsuppdragens andel av alla enskilda bi- sysslor där är praktiskt taget lika stor som på den enskilda sektorn. Den genomsnittliga tidsåtgången för föreningsuppdrag är låg på båda sektorerna, nämligen 8,5 timmar bland de privata tjänstemännen och 10,3 timmar bland de offentliga.

Av de offentliga bisysslorna på den pri- vata sektorn är '='/a allmänt medborgerliga förtroendeuppdrag (typ I); dessa är ungefär 1/5 av alla offentliga bisysslor på den offent- liga sektorn. Påpekas må att, om man slår ut uppdragen av denna typ på alla tjänste- männen i respektive population, det belö- per ett sådant uppdrag på var tjugonde bland de offentliga tjänstemännen och ett på var artonde bland de privata. På båda sektorerna är den genomsnittliga tidsåt- gången per bisyssla i dessa uppdrag lägre än i andra stora typer. Andra offentliga bisysslor än förtroendeuppdrag (typ 2) är en ganska liten del av alla bisysslor på den privata sektorn. Den genomsnittliga tids— åtgången i denna typ är 14,3 timmar. Bort- ser man på den offentliga sidan från för— troendeuppdragen är den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla i offentliga bi- sysslor knappt 17 timmar.

På båda sektorerna utgör enligt tabel- lerna egen ekonomiskt inriktad verksamhet (typ 3 respektive 15) omkring 1/10 av alla enskilda bisysslor. Den genomsnittliga tids- åtgången är på båda sidorna högre i denna typ än i någon annan typ av bisysslor.

143

Här kan nämnas att om man i respektive population slår ut bisysslorna av denna typ på alla tjänstemän, det förekommer på den privata sektorn en sådan bisyssla på tret- tionio tjänstemän och på den offentliga en sådan på fyrtioen tjänstemän.

Bisysslorna hos huvudarbetsgivaren (typ 5) synes vara den antalsmässigt minsta ty- pen.

Drygt hälften av de privata tjänstemän- nens bisysslor är enligt tabell 19 ersättnings- givande. Bland de offentliga tjänstemännen är motsvarande andel omkring %. Det kan här observeras att de som regel inte ersätt- ningsgivande föreningsuppdragen utgör en större del av alla bisysslor på den enskilda än på den offentliga sektorn. Omkring 1/5 av såväl privattjänstemännens som de of- fentliga tjänstemännens föreningsuppdrag är ersättningsgivande. Bortses från förenings- uppdrag är på både privatsidan och den offentliga sidan omkring 4/5 av alla enskilda bisysslor ersättningsgivande. På båda sidorÄ na är den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla som regel högre i ersättningsgi- vande än i inte ersättningsgivande bisyss- lor.

Enligt tabell 20 uppges motiv 1 — arbets- givaren har begärt eller önskat att bisysslan antages — i ungefär 1/5 av alla bisysslor. Att motiven på den privata och den offent— liga sidan knappast är jämförbara torde ha framgått av vad förut nämnts. Motivet är helt dominerande i fråga om bisysslor av typ 5, bisysslor hos huvudarbetsgivaren el- ler företag i samma koncern som denne. Det har rätt liten tyngd i andra typer. Det kan nämnas att på den offentliga sidan de bisysslor där huvudmotivet till innehavet an—

ges vara tjänsteåliggande eller önskemål el- ler begäran av arbetsgivaren tillsammans ut- gör knappt en fjärdedel av alla bisysslor, huvudsakligen offentliga.

2.4.4 Tjänstemännen med bisysslor

I tabell 10 har visats för de offentliga tjäns- temännen, fördelade på vissa grupper, an— talet bisysslor och timmar i bisysslor per tjänsteman och bisysslehavare i gruppen. För privata tjänstemän i de båda löneskik- ten samt med och utan akademisk utbild- ning visas motsvarande tal i uppställningen nedan.

För gruppen alla tjänstemän på den pri- vata sidan kommer fram lägre tal än för gruppen alla offentliga tjänstemän. Skillna- derna mellan förhållandena på de båda sek- torerna är inte så framträdande när antal bisysslor och timmar i bisysslor slås ut på alla bisysslehavare som när de fördelas på alla tjänstemän. Mellan lönegrupperna 1 och 2 på den privata sidan är skillnaderna avgjort större när bisysslor och tid i bi- sysslor fördelas på alla tjänstemän i grup- pen än när fördelningen görs på bisyssle- havarna i grupperna. Så är också fallet vid jämförelse av talen för akademiker och icke akademiker bland de privatanställda. Mot- svarande tendenser, låt vara skarpare mar- kerade, har framkommit vid motsvarande jämförelser bland de offentliga tjänstemän- nen. Talen för antal bisysslor och timmar för bisysslehavare bland privatanställda aka- demiker ligger helt nära dem för akademi- ker med bisysslor i offentlig tjänst.

De offentliga bisysslorna utgör enligt tabell 21 en större andel av bisysslorna

Antal bisyssle- havare i 100-tal

Antal tjm i 100-tal

Antal bisysslor i 100-tal

Tjänstemanna- ngDP

Alla tjänstemän 6 559 1 371 2 120 Lönegrupp 1 5 980 1 154 1 718

2 579 218 402 Akademiker 276 90 172 Icke akademiker 6 284 1 282 1 948

144

Antal tim i bisysslor i 100-tal

Antal bisysslor per bi- Antal syssle- tim per havare tjm

Antal tim per bisyssle- havare

Antal bisysslor per tjm

25 353 21 237 4 116 2 655 22 698

bland tjänstemännen i lönegrupp 2 än bland tjänstemännen i grupp 1. Förtroendeupp- dragen (typ 1) synes utgöra en större andel av alla bisysslor i den högre lönegruppen än i den lägre. På den offentliga sektorn är bland tjänstemännen i den högre grup- pen offentliga bisysslor klart vanligare än enskilda och relativt vanligare än bland tjänstemän i den lägre gruppen. För de högre avlönade offentliga tjänstemännen ut- gör förtroendeuppdragen en rätt liten andel av alla bisysslor, mindre än för de lägre avlönade och synbarligen också mindre än för gruppen högavlönade på den enskilda sektorn.

För såväl högre som lägre avlönade pri- vata tjänstemän utgör föreningsuppdragen (typ 4) den största typen både vad gäller antal och tidsåtgång. Dessa uppdrag synes utgöra en större del av de lägre avlönades alla bisysslor och tid i bisysslor än av de högre avlönades. Föreningsuppdragen är i båda lönegrupperna på den offentliga sidan fler än andra enskilda bisysslor. I båda grupperna är tidsåtgången lägre för för- eningsuppdrag än för andra enskilda bi- sysslor tillsammantagna.

Den genomsnittliga tidsåtgången kan, vad gäller alla bisySSlor, alla enskilda bisysslor och alla offentliga bisysslor, vara något hög- re i grupp ] än i grupp 2 på privatsidan. Bland de offentliga tjänstemännen är i mot- svarande fall talen för genomsnittlig tids- åtgång mera markerat högre i grupp 1 än i grupp 2.

För både akademiker och icke akademi- ker på den privata sidan är enligt tabell 22 andelarna offentliga och enskilda bisysslor i fråga om antal ungefär lika stora. De of- fentliga bisysslorna har dock en lägre tids- andel bland akademiker än bland icke aka- demiker. För icke akademiker på privatsi- dan utgör föreningsuppdragen nära hälften av alla bisysslor och kräver ungefär 1ls av all tid i bisysslor. Också på den offentliga sektorn är (tabell 11) för icke akademiker föreningsuppdragen den största typen (un- gefär 1/3 av alla bisysslor); annorlunda för akademiker där. Den i fråga om antalet största typen bland akademikerna på pri-

SOU 1969: 6

vatsidan är 6 (inte specificerade enskilda uppdrag och anställningar) med över 1/3 av alla bisysslor. Bland icke akademikerna är bisysslor av denna typ något mer än 1/5 av alla. För akademikerna synes den ge— nomsnittliga tidsåtgången per bisyssla för alla bisysslor tillsammantagna vara högre än den är för icke akademikerna. Så är inte fallet på den offentliga sektorn.

De högre avlönade privata tjänstemännen synes, enligt vad som framgår av tabell 23, i förhållandevis något större utsträckning än de lägre avlönade ha ersättningsgivande bisysslor. Den genomsnittliga tidsåtgången per bisyssla synes i båda grupperna vara högre i ersättningsgivande än i icke ersätt- ningsgivande bisysslor.

På motsvarande sätt synes det förhålla sig bland offentliga tjänstemän i de båda lö- negrupperna. Påpekas kan att värdena för genomsnittlig tidsåtgång per bisyssla i löne- grupp 2 där ligger nära dem för lönegrupp 1 på den privata sidan.

Enligt tabell 24 är för akademikerna i privat tjänst de ersättningsgivande bisysslor- na över 2/3 av alla. De ersättningsgivande utgör knappt 3/5 av icke akademikernas bi- sysslor. Också på den offentliga sektorn är de ersättningsgivande en större del av akademikernas än av icke akademikernas bisysslor.

Tabeller

Som angetts bl. a. i bilagorna 1 och 2 fram- läggs i det följande tabeller som belyser bisyssleförhållandena för offentliga och pri- vata tjänstemän.

Tabellerna l—16 avser offentliga tjänste- män. De grundas på råtabeller som fram- ställts genom bearbetningen av undersök- ningen i november 1967 av bisyssleförhål- landen för statstjänstemän och vissa andra offentliga tjänstemän.

Som nämnts i bilaga 1 behandlar tabel- lerna 1—3 bisysslehavarfrekvensen i grup- per av offentliga tjänstemän. Dessa tabeller gås igenom i bilaga 1, 1.6. Tabellerna 4—8 belyser bisysslorna bland de offentliga tjäns- temännen. De behandlas i bilaga 1, 1.7. Tabellerna 9—16 visar bisysslebilden inom vissa grupper av offentliga tjänstemän och de berörs i bilaga 1, 1.8.

De privata tjänstemännens bisyssleförhål- landen redovisas i tabellerna 17—24. Tabell 17 visar bisysslehavarfrekvensen i en del grupper av tjänstemän, tabellerna 18—20 bi- sysslornas beskaffenhet och tabellerna 21—

24 bisysslebilden i en del hänseenden i vis- sa tjänstemannagrupper. Dessa tabeller be- handlas i bilaga 2, 2.4.

l bilagorna ] och 2 har getts definitioner på de variabler som utnyttjats i föreliggande tabeller. Här kan hänvisas. beträffande ta- bellerna 1—16, till bilaga 1, 1.4 och, be- träffande tabellerna l7—24, till bilaga 2, 2.2 och 2.3. I tabellerna 17, 21, 23 och 24 lämnas vid sidan av uppgifter för privata tjänstemän också uppgifter för offentliga tjänstemän. Dessa är grundade på resulta— ten av undersökningen i november 1967. Beträffande variabeln lönegrupp hänvisas till bilaga 2, 2.3.1.

De båda statistiska undersökningarna av- ser, som förut nämnts, en tid av en må- nad. Uppgifterna om antal bisysslor avser alltså förhållandena under den aktuella må- naden. Likaså avser uppgifterna om sam- manlagd tidsåtgång och genomsnittlig tids- åtgång förhållandena under den aktuella un— dersökningsmånaden.

SOU 1969: 6

Tabell [. Tjänstemän i olika tjänstemannagrupper, fördelade på bisysslehavare och andra: relativa tal.

Antal bisysslor

Antal tjänstemän Tjänstemannagrupp Summa i 100-tal

Alla tjänstemän

»— ». (Il 100,0 3 051

Löneskikt ] 0 7 100,0 2 145 100,0 256 100,0 27 100,0 587 100,0 7 100,0 29

100,0 5

100,0 598 100,0 2 445 100,0 8 100,0 2 796 100,0 255

100,0 1 504 100,0 1 548

100,0 313 100,0 2 739

100,0 25 100,0 5 100,0 42 1 00,0 234 100,0 1 31

100,0 10 100,0 9 100,0 47 100,0 148 100,0 147 100,0 57 100,0 110 100,0 1 042

>_-

».

N .:ÄKOvaJw OKB) U) WWWOO

Lönegrad C 3—C 8

Arvodesanställda Inte arvodesanställda Uppgift saknas

Heltidsanställda Deltidsanställda

40 år och yngre Över 40 år

Akademiker Icke akademiker

n—u—ax __

|

.. P &

u

h'ax Nm

>..

».

.—

u

xlxl "i:-xo 1—-xo h—le

». ».

Präster Domare Jur kand/pol mag Tekniker Handelsutbildade

Statsdepartementen (utom UD) UD

Domstolarna m m

Polisväsendet Försvaret (mil)

Länsstyrelserna

Universiteten Affärsverken Myndigheter m uppdragsverk- samhet

wxlxlxl—OOBON Klick-pix)

ox o—ynlsy. v—A no 0»— xo mace->

(.a)

9 8 2 9 9 27 33, 28 8 6 0 6

......»— xo nav—varn— .

... q—cx'u-Noo

"in

100,0 160

1 00,0 1 58 100,0 182 100,0 86

»

Forskning Inköps- och försäljningsarbete Förrådsarbete

&

s..—ur O pNN—ih—N UINOND U|

Hb—lb—l m_ooo leN

1.

SOU 1969: 6

Tabell 2:1. Tjänstemän inom vissa löneskikt i olika tjänstemannagrupper, fördelade på bisysslehavare och andra: relativa tal.

Antal bisysslor

Antal tjänstemän i 100-tal

Löne- Tjänstemannagrupp skikt 0

I m: c.a—1- .a».

411 1731

1 943 539 202

48

28 113 21 137 2117 144 451

140 61

30 143 114

31 45 57 32 997

42 124

33

79 50 67 40 76

79,7 78,9 79,1 54,2 77,3 56,9 55,4 49,5 29,2 52,2 79,2 60,6 55,1 82,0 63,1 81,5 70,2 68,3 65,6 74,6 84,2 50,5 82,2 61,7 81,7 61,2 81,1 60,6 68,3 51,5 70,0

Arvodesanställda Inte arvodesanställda

Heltidsanställda

SLI!

».

>_-

».

cup oo _moo »om

».

Deltidsanställda

».

toccata—axfu— ooxxxlo wu.

Akademiker

... OO NNp—N_m_>—l xlxo qmq—oo—N

».

».

Icke akademiker

Huv—AH p—n ämmmpoo mann—l

N ,... _o

Tekniker

__ m'a

».

"o I

Domstolarna rn m Polisväsendet Försvaret (mil)

». ».

I—lHi—l xx.;xuxoox »oq'xooauaxfooo oooo'oro

oN—d—l

Länsstyrelserna Universiteten

_.

Affärsverken

_

u

Myndigheter m upp- dragsverksamhet

I—l WHNNLA wxlOJ—IuNU-wwu—n—Ui NU.

Forskning

Inköps- och försäljnings- arbete Förrådsarbete

».

».

l 1 l 4 l 4 l 2 3 4 1 2 4 ] 2 1 1 l 2 1 1 4 1 2 1 2 1 2 ] 2 ]

u—nwo—p rov—oo Luu-eocen _Nonaxu.

_Np—n—n

».

Tabell 2: 2. Akademiker och andra inom vissa myndighetsgrupper, fördelade på bisyssleha- vare och andra: relativa tal.

Antal bisysslor

Antal tjänstemän Tjänstemannagrupp 0 " i 100-tal

Domstolarna m m Akademiker 43,2 16

Icke akademiker 85,3 31

Universiteten Akademiker 46,4 52 Icke akademiker 80,3 58 Myndigheter m upp- Akademiker 57,7 22 dragsverksamhet Icke akademiker 79,2 138

148 sou 1969: 6

Tabell 3. Tjänstemän i olika tjänstemannagrupper, fördelade på mångsysslare och andra: absoluta och relativa tal.

Antal tjänstemän anges i 100-tal.

Antal bisysslor

I

Tjänstemannagrupp 1—4

Alla tjänstemän

N 00 0300

__0 © _O _O

Löneskikt 1

u—o O _O _0 _D

2

_N 9

ooANh—wN—N

Ul ».

».

i—b N_oca

ut

H _)0 OOHMOO Hb— NDH-ÄHUINONINNONM

»

3 4 5 6

|| qu-uo

|... ».

Lönegrad C 3—C 8 antal % Akademiker antal

%

Icke akademiker antal

%

b—l P

»— o Nouow Uli—' NHXDt—Awn—n—oxv—Hw uno

&” Nuoow %D p

». ».

__ON oo P

».

SOU 1969: 6

Tabell 4. Bisysslor och timmar i bisysslor, fördelade på bisyssletyper: absoluta och relativa tal.

Antal bisysslor och antal timmar anges i 100-tal, genomsnittlig tidsåtgång i ental.

Bisyssletyp

Därav

Off Ensk Offentliga bisysslor Enskilda bisysslor Alla Alla bisysslor bisysslor

off ensk Alla exkl typ exkl typ 01 02 03 04 05 06—08 09 10 11 12 13 14 15 bisysslor bisysslor bisysslor 01 o. 04 09 Bisysslor antal 154 133 19 164 130 178 447 29 20 6 6 194 74 779 778 1556 461 329 % 9,9 8,6 1,2 10,6 8,4 11,5 28,7 1,9 1,3 0,4 0,4 12,4 4,8 50,0 50,0 100,0 29,6 21,2 Timmar antal 1007 2699 33 2683 1261 3867 4609 242 143 44 33 4518 3110 11541 12708 24249 7860 8091 % 4,2 11,1 0,1 11,1 5,2 16,0 19,0 1,0 0,6 0,2 0,1 18,6 12,8 47,6 52,4 100,0 32,4 33,4 Genomsnittlig

tidsåtgångl tim/bis 6,5 20,3 1,7 16,3 9,7 21,7 10,3 8,3 7,2 7,0 5,1 23,3 42,1 14,8 16,3 15,6 17,0 24,6 Genomsnittlig tidsåtgång2 tim/bis 6,6 20,8 1,7 17,0 10,0 22,0 10,4 8,3 7,4 7,0 5,1 23,5 43,9 15,2 16,6 15,9 17,4 25,0

1 Kvoten grundas på totalt antal av ip redovisade timmar typen och på antalet bisysslor i samma typ. ? Kvoten grundas på totalt antal av ip redovisade timmar typen och på antalet bisysslor i samma typ för vilka ip angett tidsåtgång.

OFFENTLIGA TJÄNSTEMÄN

Tabell 5. Bisysslor och timmar i bisysslor i olika bisyssletyper, fördelade på ersättningsgivande och andra, m & variabler: absoluta och relativa tal. Antal bisysslor och antal timmar angesi 100-tal, genomsnittlig tidsåtgång i ental. Bisysslor Bisysslor ej Bisysslor Bisysslor Beröring Beröring Ej er- påbörjade påbörjade Uppgift som krä- som ej Uppgift förekom- förekom- Ersätt- sätt- Upp- inom 6 inom 6 saknas om ver sam- kräver om krav mer mel- mer ej Nytta för Ej nytta nings- nings- gift om män från män från tidpunkt Uppgift ma kun- samma på kun- lan bi- mellan Uppgift arbets- för ar- givande givande ersätt- tilltr av tilltr av för bisyss- Lång- Kort- om var- skaper etc kunskaper skaper syssla bisyssla om be— Motiv givaren betsgiva- Uppgift bisyss- bisyss- ning huvud- huvud- lornas på- variga variga aktighet som etc som etc sak- och hu- och hu- röring _— i huvud- ren i hu- om nytta Alla bi- Bisyssletyp lor lor saknas tjänsten tjänsten början bisysslor bisysslor saknas huvudtj huvudtj nas vudtjänst vudtjänst saknas 1 2 3 4 tjänsten vudtj saknas sysslor

Offentliga bisysslor

01 Bisysslor antal 154 — —— 6 145 4 153 0 1 36 116 3 67 86 1 0 2 1 151 52 92 10 154 % 100,0 —— — 3,8 93,9 2,3 99,3 0,3 0,4 23,1 74,9 2,0 43,5 55,9 0,6 0,2 1,5 0,5 97,8 33,6 59,8 6,6 100,0 Timmar antal 1 007 —— —— 42 957 9 1 000 3 4 366 627 14 577 427 3 2 7 9 989 405 537 65 1 007 % 100,0 -— —— 4,2 95,0 0,9 99,3 0,3 0,4 36,3 62,3 1,4 57,3 42,4 0,3 0,2 0,7 0,9 98,2 40,2 53,3 6,5 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/ bis 6,5 — -— 7,1 6,6 2,5 6,5 — 6,1 10,3 5,4 4,6 8,6 4,9 3,4 — 3,2 11,9 6,5 7,8 5,8 6,5 6,5 02 Bisysslor antal 116 15 2 25 106 2 115 16 2 124 10 — 85 45 3 4 48 33 48 88 39 6 133 % 87,2 11,6 1,1 19,1 79,5 1,4 86,3 12,3 1,4 92,8 7,2 — 63,9 33,8 2,4 3,0 36,3 24,9 35,9 66,4 29,1 4,5 100,0 Timmar antal 2 471 202 6 684 1 985 30 2 426 265 8 2 585 114 — 1 773 888 38 109 913 849 828 1 758 839 102 2 699 % 91,5 7,5 1,0 25,3 73,6 1,1 89,9 9,8 0,3 95,8 4,2 —— 65,7 32,9 1,4 4,1 33,8 31,5 30,7 65,1 31,1 3,8 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/bis 21,3 13,1 17,2 26,9 18,7 16,3 21,1 16,2 4,4 20,9 11,8 — 20,8 19,8 11,7 27,2 18,9 25,6 17,3 20,0 21,5 17,0 20,3 03 Bisysslor antal 18 2 ——— 0 19 0 19 —- — 9 10 1 10 9 — — 5 7 7 9 10 0 19 % 91,6 8,4 — 1,1 97,1 1,8 100,0 —— — 47,7 49,5 2,8 54,0 46,0 — —— 28,3 35,9 35,8 48,2 50,5 1,3 100,0 Timmar antal 33 0 »— 0 33 — 33 -- —— 22 11 —— 28 5 —- — 19 4 10 22 11 — 33 % 98,8 1,2 — 1,2 98,8 —— 100,0 — — 66,0 34,0 — 85,4 14,6 — —— 57,6 11,8 30,6 66,6 33,4 — 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/bis 1,8 0,2 —- -— 1,7 —— 1,7 — — 2,4 1,2 — 2,7 0,5 — — 3,5 0,6 1,6 2,4 1,1 —-—- 1,7 04 Bisysslor antal 152 12 1 26 137 1 160 4 1 151 13 0 152 9 3 20 105 19 20 145 15 5 164 % 92,2 7,1 0,7 15,8 83,5 0,7 97,1 2,5 0,4 91,7 8,1 0,2 92,5 5,5 2,1 12,3 63,8 11,7 12,2 88,1 9,1 2,9 100,0 Timmar antal 2 488 174 21 474 2 209 —— 2 578 105 — 2 466 211 5 2 455 165 63 320 1 592 409 362 2 268 346 70 2 683 % 92,7 6,5 0,8 17,7 82,3 — 96,1 3,9 —— 91,9 7,9 0,2 91,5 6,2 2,3 11,9 59,3 15,2 13,5 84,5 12,9 2,6 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/bis 16,4 14,9 18,6 18,3 16,1 _ 16,2 25,7 —— 16,4 15,8 — 16,1 18,4 18,6 15,9 15,2 21,2 18,1 15,6 23,1 14,0 16,3 05 Bisysslor antal 81 47 2 24 105 2 126 3 1 88 41 2 100 29 1 23 52 4 51 99 27 4 130 % 62,6 36,1 1,4 18,1 80,6 1,4 96,6 2,5 1,0 67,6 31,2 1,2 76,8 22,4 0,8 17,7 40,1 2,8 39,5 76,0 20,7 3,3 100,0 Timmar antal 863 394 4 228 1 027 6 1 122 138 2 1 051 201 9 1 101 154 6 259 626 37 339 1 087 146 29 1 261 % 68,5 31,2 0,3 18,1 81,5 0,4 89,0 10,9 0,1 83,3 16,0 0,7 87,3 12,2 0,5 20,6 49,6 3,0 26,9 86,2 11,6 2,3 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/ bis 10,6 8,4 2,0 9,7 9,8 3,1 8,9 42,9 1,3 11,9 5,0 5,6 11,0 5,3 6,2 11,2 12,0 10,4 6,6 11,0 5,4 7,3 9,7 06- Bisysslor antal 144 32 3 30 147 1 171 7 0 96 81 1 110 67 1 16 41 34 87 108 64 5 178 08 % 80,7 17,8 1,5 16,8 82,4 0,8 95,7 4,2 0,1 54,0 45,3 0,7 61,8 37,4 0,8 9,0 22,9 19,1 49,1 60,8 36,2 3,0 100,0 Timmar antal 3 271 525 71 596 3 231 39 3 685 182 — 2 142 1 707 18 2 245 1601 21 366 870 1 359 1271 2 471 1334 61 3 867 % 84,6 13,6 1,9 15,4 83,6 1,0 95,3 4,7 —— 55,4 44,1 0,5 58,1 41,4 0,5 9,5 22,5 35,1 32,9 63,9 34,5 1,6 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/ bis 22,7 16,6 27,0 19,9 22,0 27 ,0 21,6 24,1 — 22,3 21,1 16,3 20,4 24,0 13,9 22,9 21 ,3 40,0 14,5 22,9 20,8 12,2 21 ,7 Enskilda bisysslor 09 Bisysslor antal 98 344 5 35 407 6 442 4 2 145 293 10 258 183 6 5 11 6 427 174 255 18 447 % 21,8 77,0 1,2 7,7 91,0 1,3 98,7 0,9 0,4 32,3 65,5 2,2 57,6 40,9 1,5 1,0 2,4 1,3 95,4 39,0 57,0 4,0 100,0 Timmar antal 1 302 3 279 28 381 4 205 22 4 550 57 1 1 697 2 812 100 2 810 1 748 50 26 106 98 4 378 2 042 2 439 128 4 609 % 28,2 71,2 0,6 8,3 91,2 0,5 98,7 1,2 0,0 36,8 61,0 2,2 61,0 37,9 1,1 0,6 2,3 2,1 95,0 44,3 52,9 2,8 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/bis 13,3 9,5 5,3 11,0 10,3 3,8 10,3 14,3 0,8 11,7 9,6 10,3 10,9 9,5 7,7 5,8 10,1 17,3 10,3 11,7 9,6 7,1 10,3 10 Bisysslor antal 21 8 0 2 26 0 29 0 — 7 21 1 6 22 — 0 0 2 27 5 24 1 29 % 70,8 28,6 0,6 7,9 90,7 1,4 99,6 0,5 — 24,8 72,6 2,6 22,8 77,2 —— 1,4 1,5 5,7 91,4 16,3 81,0 2,7 100,0 Timmar antal 201 41 0 20 218 4 241 1 — 97 144 1 84 158 — 2 1 42 198 61 178 3 242 % 82,9 16,9 0,1 8,2 90,1 1,7 99,5 0,5 — 40,2 59,3 0,6 34,8 65,2 — 0,8 0,4 17,2 81,6 25,4 73,4 1,2 100,0

OFFENTLIGA TJÄNSTEMÄN

Tabell 5 (forts) Antal bisysslor och antal timmar anges i 100-tal, genomsnittlig tidsåtgång i ental. Bisysslor Bisysslor ej Bisysslor Bisysslor Beröring Beröring Ej er- påbörjade påbörjade Uppgift som krä- som ej förekom- förekom- Ersätt— sätt- Upp- inom 6 inom 6 saknas om ver sam- kräver Uppgift mer mel- mer ej Nytta för Ej nytta nings— nings- gift om mån från mån från tidpunkt Lång- Kort- Uppgift ma kun- samma om krav lan bi- mellan Uppgift arbets- för ar- givande givande ersätt- tilltr av tilltr av för bisyss- variga variga om var- skaper etc kunskaper på kun- syssla bisyssla om be— Motiv givaren betsgiva- Uppgift bisyss- bisyss- ning huvud- huvud- lornas på- bisyss- bisyss- aktighet som etc som skaper och hu- och hu- röring i huvud— ren i hu- om nytta Alla bi- Bisyssletyp lor lor saknas tjänsten tjänsten början lor lor saknas huvudtj huvudtj etc saknas vudtjänst vudtjänst saknas 1 2 3 4 tjänsten vudtj saknas sysslor Genomsnittl tidsåtgång tim/bis 9,8 4,9 — 8,7 8,3 _- 8,3 _— — 13,5 6,8 1,9 12,7 7,1 -— —— — 25,4 7,4 12,2 7,4 3,0 8,3 1 1 Bisysslor antal 14 6 — 1 18 1 19 1 -— 7 13 O 9 10 — 2 1 2 15 8 11 1 20 % 71,0 29,0 —— 6,8 90,5 2,8 96,6 3,4 — 34,1 65,4 0,6 47,4 52,6 —— 10,3 6,6 8,3 74,9 39,9 57 ,0 3,1 100,0 Timmar antal 111 33 —— 20 121 2 143 -— — 87 54 2 89 54 — 13 11 28 91 94 47 2 143 % 77,2 22,8 — 14,0 84,8 1,2 100,0 — — 60,7 37,8 1,5 62,2 37,8 — 9,1 8,0 19,7 63,3 66,0 32,5 1,5 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/bis 7,8 5,7 — 15,0 6,8 3,0 7,5 —— — 12,8 4,2 — 9,5 5,2 — 6,4 8,8 17,2 6,1 11,8 4,3 2,0 7,2 12 Bisysslor antal 6 1 — O 6 0 6 — — 4 2 0 3 3 — —-— 1 4 2 2 4 0 6 % 91,3 8,7 —— 4,9 88,0 7,1 100,0 — — 62,2 36,1 1,7 45,7 54,3 —— — 9,0 58,2 37,8 37,8 61,2 1,0 100,0 Timmar antal 44 0 — 2 32 11 44 -— — 30 15 — 20 25 —— — 1 40 4 27 18 _ 44 % 99,2 0,8 —— 4,5 71,7 23,8 100,0 —— — 67,0 33,0 — 44,2 55,8 —— —— 2,0 89,7 8,3 60,0 40,0 — 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/bis 7,6 0,6 —— —— 5,7 _ 7,0 — — 7,6 6,4 —— 6,8 7,2 — — 1,6 10,8 1,8 13,5 4,5 —— 7,0 13 Bisysslor antal 5 2 — 0 6 -— 7 —— — 2 5 —— 3 3 1 — 1 1 4 2 4 0 7 % 73,6 26,4 — 3,5 96,5 — 100,0 — — 24,9 75,1 — 45,5 44,1 10,5 — 14,4 18,1 67,4 29,2 69,0 1,8 100,0 Timmar antal 23 10 — 4 30 — 33 —— — 11 22 —— 15 17 1 —— 3 10 20 12 20 1 33 % 70,0 30,0 — 11,3 88,7 — 100,0 _ — 33,3 66,7 —— 45,2 50,8 4,1 — 9,5 29,5 61 ,0 36,8 59,6 3,6 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/bis 4,9 5,8 —— — 4,7 — 5,1 —- — 6,8 4,5 —— 5,1 5,9 2,0 — 3,4 8,3 4,6 6,0 5,0 — 5,1 14 Bisysslor antal 151 40 2 21 170 3 176 18 0 91 101 1 73 118 3 2 7 96 88 61 125 7 194 % 78,2 20,9 0,9 10,9 87,7 1,4 90,7 9,3 0,1 46,9 52,4 0,8 37,7 60,8 1,5 1,0 3,7 49,7 45,6 31,7 64,6 3,3 100,0 Timmar antal 3 590 906 21 372 4 126 20 4 217 300 0 2 111 2 368 38 1 632 2 843 43 12 162 2 857 1 486 1 189 3 132 197 4 518 % 79,5 20,1 0,5 8,2 91 ,3 0,5 93,4 6,6 0,0 46,7 52,4 0,9 36,1 62,9 1,0 0,3 3,6 63,2 32,9 26,3 69,3 4,4 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/bis 23,7 22,4 11,8 17,6 24,3 7,7 24,0 16,7 — 23,3 23,3 26,1 22,4 24,2 14,7 6,6 22,4 29,7 16,9 19,5 25,1 28,1 23,3 15 Bisysslor antal 74 — —— 7 64 3 72 1 1 32 42 0 27 45 2 1 0 44 29 27 44 3 74 % 100,0 —— — 9,7 86,1 4,2 96,9 1,9 1,2 43,1 56,5 0,4 36,3 61,6 2,2 1,1 0,2 59,3 39,4 37,1 59,0 3,9 100,0 Timmar antal 3 110 — — 441 2 554 115 3 078 16 17 1 330 1 775 5 1 220 1 851 40 36 1 2247 826 1 141 1 752 217 3 110 % 100,0 _ —— 14,2 82,1 3,7 99,0 0,5 0,5 42,8 57,1 0,2 39,2 59,5 1,3 1,2 0,0 72,2 26,6 36,7 56,3 7,0 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/bis 42,1 —— —— 61 ,6 40,1 37,3 43,0 11,1 19,0 41,7 42,5 —- 45,5 40,7 25,0 43,6 —— 51,3 28,4 42,3 39,8 72,3 42,1 Alla offentliga bisysslor Bisysslor antal 665 107 7 1 l I 657 10 742 32 5 503 268 7 525 244 10 64 254 98 363 502 246 31 779 % 85,4 13,7 0,9 14,3 84,4 1,3 95,3 4,1 0,6 64,7 34,5 0,9 67,4 31,3 1,3 8,2 32,6 12,6 46,7 64,5 31,6 4,0 100,0 Timmar antal 10 130 1 289 122 2 024 9 433 84 10 835 693 14 8 631 2 863 47 8 180 3 230 130 1 057 4 027 2 667 3 790 8 010 3 205 326 11 541 % 87,8 11,2 1,1 17,5 81,7 0,7 93,9 6,0 0,1 74,8 24,8 0,4 70,9 28,0 1,1 9,2 34,9 23,1 32,8 69,4 27,8 2,8 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/bis 15,2 12,1 17,2 18,3 14,3 8,2 14,6 21,9 3,0 17,1 10,7 6,9 15,6 13,3 13,0 16,6 15,9 27,3 10,4 16,0 13,0 10,5 14,8 Alla enskilda bisysslor Bisysslor antal 369 402 7 67 698 13 751 24 3 287 479 12 379 387 12 8 21 154 593 280 468 30 778 % 47,4 51,7 0,9 8,6 89,7 1,7 96,6 3,1 0,3 36,9 61,5 1,6 48,8 49,7 1,5 1,3 2,7 19,8 76,2 36,0 60,2 3,8 100,0 Timmar antal 8 383 4 276 49 1 240 11 294 174 12 316 374 18 5 363 7 198 147 5 870 6 704 135 90 286 5 321 7 011 4 567 7 593 548 12 708 % 66,0 33,7 0,4 9,8 88,9 1,4 96,9 2,9 0,1 42,2 56,6 1,2 46,2 52,8 1,1 0,7 2,3 41,9 55,2 35,9 59,8 4,3 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/bis 22,7 10,6 6,9 18,5 16,2 13,4 16,4 15,5 6,8 18,7 15,0 11,9 15,5 17,3 11,5 9,3 13,5 34,6 11,8 16,3 16,2 18,3 16,3

OFFENTLIGA TJÄNSTEMÄN

Tabell 5 (forts) Antal bisysslor och antal timmar anges i 100-tal, genomsnittlig tidsåtgång i ental. Bisysslor Bisysslor ej Bisysslor Bisysslor Beröring Beröring Ej er- påbörjade påbörjade Uppgift som krä- som ej Uppgift förekom- förekom- Ersätt- sätt- Upp- inom 6 inom 6 saknas om ver sam- kräver om krav mer mel- mer ej Nytta för Ej nytta nings- nings- gift om män från män från tidpunkt Lång- Kort- Uppgift ma kun- samma på kun- lan bi- mellan Uppgift arbets- för ar- givande givande ersätt- tilltr av tilltr av för bisyss- variga variga om var- skaper kunskaper skaper syssla bisyssla om be- Motiv givaren betsgiva— Uppgift bisyss- bisyss- ning huvud- huvud- lornas på- bisyss- bisyss- aktighet etc som etc som etc sak- och hu- och hu- röring __— i huvud- ren i hu- om nytta Alla bi- Bisyssletyp lor lor saknas tjänsten tjänsten början lor lor saknas huvudtj huvudtj nas vudtjänst vudtjänst saknas 1 2 3 4 tjänsten vudtj saknas sysslor Alla bisysslor Bisysslor antal 1 033 509 14 178 1 355 23 1 493 56 7 790 747 19 904 630 22 73 275 252 956 782 714 61 1 556 % 66,4 32,7 0,9 11,4 87,1 1,5 96,0 3,6 0,5 50,8 48,0 1,2 58,1 40,5 1,4 4,7 17,7 16,2 61,5 50,2 45,9 3,9 100,0 Timmar antal 18 513 5 565 172 3 264 20 727 258 23 151 1 067 32 13 994 10 062 193 14 050 9 934 265 1 147 4 313 7 988 10 801 12 577 10 798 874 24 249 % 76,3 23,0 0,7 13,5 85,5 1,1 95,5 4,4 0,1 57,7 41,5 0,8 57,9 41,0 1,1 4,7 17,8 32,9 44,5 51,9 44,5 3,6 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/bis 17,9 10,9 12,0 18,3 15,3 11,1 15,5 19,1 4,4 17,7 13,5 10,1 15,5 15,8 12,2 15,6 15,7 31,7 11,3 16,1 15,1 14,3 15,6 Därav Off bisysslor exkl 01 o. 04 Bisysslor antal 359 96 6 79 376 5 431 27 3 317 141 3 306 150 6 43 147 78 194 305 140 16 461 % 77,9 20,8 1,3 17,2 81 ,7 1,2 93,4 5,9 0,7 68,8 30,5 0,7 66,3 32,5 1,2 9,4 31,8 16,9 42,0 66,2 30,4 3,5 100,0 Timmar antal 6 637 1 221 101 1 508 6 276 75 7 265 585 10 5 799 2 034 27 5 148 2 648 65 735 2 428 2 249 2 448 5 338 2 331 191 7 860 % 84,5 14,3 1,3 19,2 79,9 1,0 92,4 7,4 0,1 73,8 25,9 0,3 65,5 33,7 0,8 9,4 30,9 28,6 31,2 67,9 29,7 2,4 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/bis 18,5 11,7 16,9 19,1 16,7 13,9 16,9 21,5 3,0 18,3 14,5 8,1 16,8 17,7 11,3 17,0 16,5 29,0 12,6 17,5 16,7 11,9 17,0 Ensk bisysslor exkl 09 Bisysslor antal 270 57 2 32 290 7 308 20 1 142 184 3 122 202 5 5 11 148 165 106 212 12 329 % 82,2 17,3 0,6 9,9 88,0 2,2 93,6 6,1 0,3 43,2 56,0 0,8 37,0 61,5 1,6 1,6 3,2 45,0 50,2 32,1 64,3 3,6 100,0 Timmar antal 7 079 990 22 858 7 080 152 7 757 317 17 3 666 4 378 47 3 060 4 947 84 64 180 5 223 2 625 2 525 5 146 420 8 091 % 87,5 12,2 0,3 10,6 87,5 1,9 95,9 3,9 0,2 45,3 54,1 0,6 37,8 61,1 1,0 0,8 2,2 64,6 32,4 31,2 63,6 5,2 100,0 Genomsnittl tidsåtgång tim/bis 26,2 17,4 11,0 26,5 24,5 21,2 25,2 15,7 17,3 25,8 23,7 17,4 25,1 24,5 16,2 12,3 16,9 35,2 15,9 23,8 24,3 35,0 24,6

Tabell 6. Ersättningsgivande och

' absoluta och relativa tål.

inte ersättningsgivande offentliga och enskilda bisysslor och däri an- vända timmar, fördelade på sådana som kräver samma kunskaper etc som huvudtjänsten, m fl variabler:

Antal bisysslor och antal timmar anges i 100-tal, genom- snittlig tidsåtgång i ental.

Ersättning Bisyssletyp

Ersättningsgivande bisysslor Offentliga bisysslor

Bisysslor antal

% Timmar anta]

%. Genomsnlttllg tidsåtgång tim/bis

Enskilda bisysslor Bisysslor antal _ % Tlmmar antal %. Genomsnitthg tidsåtgång tim/bis

Alla ersättningsgivande bisysslor Bisysslor antal

%

antal %.

Genomsmttlig tidsåtgång tim/bis

Timmar

Bisyss- lor som kräver samma kunska- per etc som huvudtj

426 64,1 7 603 75,1

17,8

166 45,1 3 898 46,5

23,5

593 57,3 11 500 62,1

19,4

Bisyss- lor som

kräver samma kunska- per etc som huvudtj

Uppgift om krav på kunska- per etc saknas

Berö- ring före- kommer mellan bisyssla och huvudU

Berö- ring före- kommer ej mellan bisyssla och huvudtj

Uppgift om be- röring saknas

Nytta för arbets- givaren i huvudtj

Ej

nytta för arbets- givaren i huvudtj

Uppgift om nytta saknas

Alla bisyss- lor

Tabell 6 (forts) Antal bisysslor och antal timmar anges i 100-tal, genomsnittlig tidsåtgång i ental.

Bisyss- Berö-

Bisyss- lor som Berö- ring

lor som ej ring före-

kräver kräver Uppgift före- kommer

samma samma om kommer ej

kunska- kunska- krav på mellan mellan Uppgift

per etc per etc kunska- bisyssla bisyssla om be- Ersättning som som per etc och och röring Bisyssletyp huvudtj huvudtj saknas huvudtj huvudtj saknas

Ei Nytta nytta för för Uppgift arbets- arbets- om Alla givareni givareni nytta bisyss- huvudtj huvudtj saknas lor

Därav Offentliga bisysslor exkl 01 o. 04 Bisysslor antal % Timmar antal % Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis

Enskilda bisysslor exkl 09 Bisysslor antal % Timmar antal _% Genomsnlttlig tidsåtgång tim/bis

Inte ersättningsgivande bisysslor Offentliga bisysslor Bisysslor antal 0

/ O Timmar antal 0 /

() Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis

Enskilda bisysslor Bisysslor antal , % Tlmmar antal %. Genomsnltthg tidsåtgång tim/bis

Alla inte ersättnings givande bisysslor Bisysslor antal _ % Timmar antal %. Genomsmtthg tidsåtgång tim/bis

Därav Offentliga bisysslor exkl 01 o. 04 Bisysslor antal % Timmar antal % Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis

Enskilda bisysslor exkl 09 Bisysslor antal % Timmar antal % Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis Uppgift om ersättning saknas Bisysslor antal Timmar antal

Tabell 7. Bisysslor som innehas på grund av motiven 1—4, fördelade på bisyssletyper, m fl variabler: relativa tal.

I Bisyssletyp Motiv 1 Motiv 2 Motiv 3 Motiv 4 |

Offentliga bisysslor 01 0,5 0,8 0,3 15, 8 E 02 5,5 17,6 13,2 5,0 ? 03 — 2,0 2,8 0,7 f 04 27,5 38,1 7,7 2,1 05 31,5 19,0 1,4 5,4 . 06—08 21,8 14,8 13,5 9,2 Enskilda bisysslor 09 6,2 3,8 2,3 44,6 10 0,6 0,2 0,7 2,8 1 1 2,8 0,5 0,7 1,6 ! 12 — 0,2 1,5 0,2 i 13 —— 0,3 0,5 0,5 ; 14 2,6 2,6 38,3 9,2 ! 15 1,1 0,1 17,4 3,0 1 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 ! Därav med nytta för arbetsgivaren 90,4 84,5 38,4 40,4 i Totalantal bisysslor i 100-tal 73 275 252 956 l 1 I

SOU 1969: 6

Tabell 8. Offentliga och enskilda bisysslor som innehas på grund av motiven 1—4, fördelade på

Offentliga bisysslor Enskilda bisysslor Alla Alla Ersättning Motiv offent- Motiv enskil- Nytta för arbetsgivaren __— liga bi- __ da bi- i huvudtjänsten 1 2 3 4 sysslor ] 2 3 4 sysslor Ersättningsgivande bisysslor 71,4 85,0 90,9 86,6 85,4 44,3 55,3 90,7 35,9 47,4 1 Inte ersättningsgivande bisysslor 27,8 14,2 8,4 12,3 13,7 55,7 43,1 8,9 63,0 51,7 5 Uppgift om ersättning saknas 0,8 0,8 0,7 1,1 0,9 — 1,6 0,4 1,1 0,9 ' Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 f

Bisysslor som ansetts vara till nytta

för arbetsgivarenihuvudtjänsten 89,9 85,3 54,3 48,2 64,5 93,1 75,0 28,3 35,7 36,0 Bisysslor som inte ansetts vara till

nytta för arbetsgivaren i huvud- tjänsten 6,0 12,0 42,6 46,8 31,6 6,9 19,9 67,5 60,6 60,2 Uppgift om nytta för arbetsgivaren

i huvudtjänsten saknas 4,1 2,8 3,1 5,0 4,0 — 5,2 4,3 3,7 3,8 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Totalantal bisysslori 100-tal 64 254 98 363 779 10 21 154 593 778

SOU 1969: 6

* ersättningsgivande och andra, mH variabler: relativa tal.

Alla bisysslor

Därav

Offentliga bisysslor exkl 01 o. 04 Enskilda bisysslor exkl 09

Alla of-

1 fentliga Alla en- 1 Motiv Alla Motiv bisysslor Motiv skilda i _ bi- exkl bisysslor ] 1 2 3 4 sysslor 1 2 3 4 01 o. 04 1 2 3 4 exkl 09 i 67,8 82,7 90,8 55,2 66,4 64,4 79,8 89,4 75,0 77,9 66,9 85,9 91,5 74,0 82,2 i 31,5 16,4 8,7 43,8 32,7 34,4 19,6 9,7 23,1 20,8 33,1 11,0 8,2 25,3 17,3 i 0,7 0,9 0,5 1,1 0,9 1,2 0,7 0,9 2,0 1,3 —— 3,1 0,3 0,7 0,6 * 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 90,4 84,5 38,4 40,4 50,2 89,5 83,0 48,2 55,4 66,2 95,0 69,2 27,3 32,0 32,1 6,1 12,6 57,8 55,4 45,9 6,8 14,5 48,7 40,2 30,4 5,0 22,1 68,2 65,4 64,3 3,5 3,0 3,8 4,2 3,9 3,7 2,5 3,1 4,3 3,5 — 8,7 4,4 2,6 3,6 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 73 275 252 956 1556 43 147 78 194 461 5 11 148 165 329 SOU 1969: 6 157

Tabell 9. Olika tjänstemannagruppers andelar av undersökningspopulationen, av bisysslehavarna

%

% av all f % av alla % % offent- av all f % tjänste- % av all f av alla liga bi- % enskilda av alla män in av alla bisyss- offent- sysslor av alla bisysslor | tjänste- bisyss- bisyss- lor an- liga bi- använd enskilda använd 2 Tjänstemannagrupp män lor lor vänd tid sysslor tid bisysslor tid 3 Antal tjänstemän, bisysslor ! eller timmar i 100-tal 3 051 874 1 556 24 249 779 11 541 778 12 708 1 Löneskikt 1 70,3 51,7 47,7 55,1 35,2 36,1 60,1 72,4 1 2 8,4 13,0 14,0 10,6 16,0 13,2 11,9 8,2 | 3 0,9 2,1 3,0 1,9 4,0 3,1 1,8 0,8 | 4 19,3 30,7 31,8 29,3 40,5 43,3 23,0 16,7 5 0,2 0,7 1,2 1,4 1,5 1,9 0,9 0,9 6 0,9 1,9 2,4 1,7 2,7 2,4 2,2 1,0 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Lönegrad C 3—C 8 0,2 0,5 0,9 0,5 1,4 1,0 0,4 0,1 Arvodesanställda 19,1 20,9 19,8 26,3 21,9 27,7 17,8 25,1 ' Inte arvodesanställda 80,9 78,2 79,4 72,6 77,3 71,7 81,5 73,4 Uppgift saknas — 1,0 0,8 1,2 0,8 0,7 0,7 1,6 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Heltidsanställda 91,6 91,9 93,3 84,4 93,4 84,5 93,1 84,3 Deltidsanställda 8,4 8,0 6,7 15,6 6,5 15,5 6,9 15,7 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Akademiker 10,2 18,2 19,6 18,6 25,6 26,4 13,6 11,5 , Icke akademiker 89,8 81,8 80,4 81,5 74,4 73,6 86,5 88,5 ' Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 ' Präster 0,8 2,0 2,8 1,7 4,9 3,2 0,8 0,4 , Domare 0,2 0,4 0,7 0,5 1,0 0,8 0,4 0,1 ; Jur kand/pol mag 1,4 2,6 3,4 2,4 4,4 3,6 2,3 1,3 ; Tekniker 7,7 7,1 6,9 5,5 5,3 4,1 8,5 6,8 . Handelsutbildade 4,3 3,1 2,7 2,3 1,8 1,3 3,6 3,3 ; I Statsdep (utom UD) 0,3 0,6 0,8 0,7 1,0 1,1 0,6 0,3 ! UD 0,3 0,1 0,1 0,2 0,2 0,1 0,1 0,4 & Domstolarna m m 1,5 1,6 1,8 1,2 2,1 ' 1,7 1,6 0,7 Polisväsendet 4,9 5,2 5,0 3,1 5,6 2,7 4,3 3,5 Försvaret (mil) 4,8 5,5 5,2 6,2 3,9 5,5 6,5 6,9 Länsstyrelserna 1,9 2,0 1,9 1,6 1,8 1,2 1,9 1,9 Universiteten 3,6 4,5 4,4 7,9 4,7 9,3 4,1 6,5 Affärsverken 34,2 22,2 20,2 24,6 11,6 12,5 28,8 35,5 Myndigheter m uppdrags- verksamhet 5,2 4,4 4,0 3,2 3,5 3,0 4,6 3,3 Forskning 5,2 5,9 5,6 6,8 5,5 6,7 5,8 6,9 Inköps- och försäljnings- arbete 6,0 8,9 9,9 8,6 10,6 11,0 9,1 6,5 Förrådsarbete 2,8 3,2 3,3 3,5 2,8 2,7 3,8 4,3

SOU 1969: 6

.amt av alla bisysslor och vissa typer och grupper av bisysslor m m.

% av % av % av all tid all 1" of- % av alla bi- använd i av fentliga % av % av all f en- % av sysslor bisysslor alla of— bisysslor all f bi- alla en- skilda % av all tid där motiv där motiv fentliga exkl typ % av sysslor skilda bi- bisysslor alla bi- använd f 1 angetts 1 angetts bisysslor 01 o. 04 alla bi- av typ 05 bisysslor exkl typ sysslor bisysslor exkl typ exkl typ exkl typ använd sysslor använd exkl typ 09 använd där motiv där motiv 01, 04 01, 04 501 o. 04 tid av typ 05 tid 09 tid 1 angetts 1 angetts o. 09 o. 09 3461 7 860 130 1 261 329 8 091 73 1 147 48 798 37,5 41,9 19,1 12,0 63,3 76,0 22,1 21,0 29,9 27,3 22,1 17,2 38,9 43,2 13,6 8,4 30,6 24,9 44,1 34,9 6,4 4,4 17,5 19,6 2,8 0,9 9,4 6,2 12,8 8,5 29,7 32,3 15,4 11,4 17,8 13,5 33,2 37,4 11,4 23,0 2,1 2,0 5,0 8,1 1,7 1,0 3,6 7,4 4,0 5,9 2,3 2,2 4,2 5,6 0,9 0,2 1,2 3,2 0,9 0,4 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 , 2,3 1,3 7,3 7,5 0,6 0,1 4,0 2,3 5,7 3,3 1 20,8 28,3 14,2 18,8 20,5 32,2 21,8 23,0 15,9 22,6 i 78,3 71,0 84,8 79,2 78,8 65,9 78,3 77,1 84,1 77,4 i 0,9 0,7 1,0 1,9 0,7 1,9 — — — — , 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 91,8 79,1 97,8 97,5 88,0 76,4 97,9 96,7 97,9 95,6 8,2 20,9 2,2 2,5 12,0 23,7 2,1 3,3 2,1 4,5 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 31,8 29,2 54,8 63,9 18,1 13,1 44,4 39,2 47,2 36,6 68,2 70,8 45,2 36,2 81,9 86,9 55,6 60,8 52,8 63,4 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 7,1 4,4 18,2 16,1 0,6 0,2 14,6 10,2 21,8 14,5 1,5 1,0 3,6 2,5 0,5 0,1 0,4 0,2 0,6 0,3 6,6 4,8 14,4 15,3 3,5 1,2 2,5 1,0 3,9 1,5 6,3 4,8 7,9 8,5 9,4 5,7 8,4 6,3 10,3 8,1 2,0 1,2 2,9 2,2 3,9 2,4 2,1 3,6 1,3 2,3 1,7 1,5 4,5 5,6 0,7 0,3 0,3 0,2 0,4 0,3 0,3 0,1 0,6 0,4 0,2 0,3 0,7 0,1 1,0 0,2 3,1 2,2 5,9 6,8 1,7 0,5 0,4 0,2 0,6 0,3 6,8 3,0 3,7 0,7 4,8 2,7 3,1 1,0 4,7 1,4 5,7 7,7 2,7 6,0 5,6 4,6 8,0 8,1 9,5 10,4 2,9 1,7 3,1 0,8 2,3 1,2 1,5 0,6 2,3 0,8 6,4 11,8 8,1 13,1 7,0 8,8 4,2 7,6 4,9 6,2 11,3 15,1 8,5 4,7 30,4 38,7 10,6 9,2 14,0 12,2 4,8 4,1 5,8 10,7 5,6 3,7 6,1 3,4 7,3 4,7 7,7 8,6 10,6 18,3 8,5 8,5 10,5 14,8 13,3 16,2 10,7 9,8 16,2 19,6 8,4 6,0 18,4 12,7 18,7 10,0 2 8 3 1 0,7 0,9 3,0 4,2 4,3 6,6 6,1 9,5

». ».

SCU 1969: 6 159

Tabell 9 (forts)

% av % av all tid alla bi- använd f % av sysslor bisysslor % av % av all tid där motiv där motiv % av all tid alla bi- använd f 2 angetts 2 angetts alla bi- använd f sysslor bisysslor exkl typ exkl typ sysslor bisysslor där motiv där motiv 01, 04 o. 01, 04 där motiv där motiv Tjänstemannagrupp 2 angetts 2 angetts 09 o. 09 3 angetts 3 angetts Antal tjänstemän, bisysslor eller timmar i 100-tal 275 4 313 157 2 608 252 7 988 Löneskikt 1 22,1 22,7 28,9 28,2 62,1 74,1 2 16,8 14,3 25,9 21,0 11,0 6,9 3 5,8 4,4 9,6 7,3 1,7 0,6 4 50,8 54,0 29,4 37,4 24,5 18,0 5 2,3 2,2 3,4 3,1 0,7 0,4 6 2,1 2,4 2,7 3,0 0,1 —— Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Lönegrad C 3—C 8 2,3 1,5 4,0 2,4 0,3 0,2 Arvodesanställda 27,1 31,0 20,8 29,4 23,9 34,6 Inte arvodesanställda 71,2 67,4 77,9 68,8 75,2 63,9 Uppgift saknas 1,7 1,6 1,4 1,7 0,9 1,5 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Heltidsanställda 95,9 88,8 95,0 83,6 82,6 69,8 Deltidsanställda 4,1 11,2 5,0 16,4 17,4 30,2 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Akademiker 30,8 32,6 40,4 41,1 19,0 13,0 Icke akademiker 69,2 67,5 59,6 59,0 81,0 87,0 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Präster 5,4 3,5 8,6 5,4 0,4 0,2 Domare 0,6 0,7 1,1 1,2 0,7 0,2 Jur kand/pol mag 6,9 6,5 11,7 10,5 4,0 1,2 Tekniker 3,4 3,4 3,9 3,9 4,8 3,1 Handelsutbildade 2,1 2,2 3,3 3,2 2,3 1,0 Statsdep (utom UD) 2,3 2,3 3,9 3,7 0,5 0,3 UD 0,0 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 Domstolarna m m 2,1 2,0 3,6 3,4 2,2 0,7 Polisväsendet 2,0 1,5 3,4 2,5 2,9 1,5 Försvaret (mil) 4,9 4,4 7,4 6,9 6,5 6,5 Länsstyrelserna 3,6 2,3 6,2 3,7 1,9 0, 8 Universiteten 5,4 9,5 7,6 12,4 7,8 9,8 Affärsverken 4,2 3,5 6,2 4,6 29,1 38,1 Myndigheter m uppdragsverksamhet 2,1 2,5 3,5 4,0 4,4 3,3 Forskning 5,3 5,6 8,0 7,6 7,9 7,2 Inköps- och f örsäljningsarbete 12,6 12,3 11,1 8,3 7,7 7,2 Förrådsarbete 1 8 1 7 2 8 2,6 3,4 4,5

».

».

-.

SOU 1969: 6

% av % av % av all tid % av all tid % av % av alla bi- använd f alla bi- använd f % av all tid % av all tid sysslor bisysslor % av sysslor bisysslor alla använd f alla en- använd f där motiv där motiv % av all tid där motiv där motiv offentliga offentliga skilda bi- enskilda 3 angetts 3 angetts alla bi- använd f 4 angetts 4 angetts bisysslor bisysslor sysslor bisysslor exkl typ exkl typ sysslor bisysslor exkl typ exkl typ ,där motiv där motiv där motiv där motiv 01, 04 o. 01, 04 0. där motiv där motiv 01, 04 o. 01, 04 o. 13 angetts 3 angetts 3 angetts 3 angetts 09 09 4 angetts 4 angetts 09 09 398 2 667 154 5 321 226 7 472 956 10 801 359 5 073 44,8 56,3 73,2 83,0 66,4 77,4 53,2 57,7 48,2 53,5 13,2 9,3 9,5 5,7 11,5 7,2 12,7 10,3 16,3 13,3 2,3 1,2 1,3 0,4 1,9 0,7 2,0 1,4 3,7 2,1 39,0 33,0 15,3 10,5 19,5 14,4 28,1 27,0 27,7 27,5 ; 0,7 0,2 0,6 0,4 0,7 0,4 0,8 1,2 1,7 1,6 , — — 0,1 — 0,1 —- 3,2 2,4 2,3 2,1 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 1 0,4 0,4 0,2 0,1 0,3 0,2 0,4 0,3 0,7 0,3 i 21,8 30,1 25,3 36,9 24,9 35,3 16,5 18,6 18,6 24,5 i 77,9 69,7 73,5 61,0 74,2 63,1 82,9 80,5 80,8 74,6 , 0,4 0,2 1,2 2,1 1,0 1,6 0,6 0,8 0,6 0,9 ! 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 1 85,1 68,2 81,0 70,5 81,0 67,8 95,0 92,1 92,8 86,4 » 14,9 31,8 19,0 29,5 19,0 32,2 5,0 7,9 7,2 13,6 ' 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 25,9 19,2 14,7 9,9 19,1 12,5 14,6 14,9 21,4 20,9 74,1 80,8 85,3 90,1 80,9 87,5 85,4 85,1 78,6 79,1 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 0,9 0,6 0,1 _ 0,5 0,2 1,8 1,3 2,8 1,7 1,5 0,5 0,2 0,1 0,8 0,2 0,7 0,5 1,2 0,8 6,4 2,4 2,5 0,6 4,1 1,1 2,3 1,8 3,5 2,0 3,8 2,5 5,5 3,4 5,2 3,2 8,4 8,1 10,3 8,5 1,3 0, 2,9 1,4 2,4 1,1 3,0 3,2 2,9 2,0 0,1 0,1 0,7 0,3 0,4 0,2 0,5 0,4 0,8 0,5 —— — 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,4 0,3 0,4 3,8 1,3 1,2 0,4 2,3 0,7 1,8 1,3 2,5 1,4 2,6 0,8 3,0 1,8 3,0 1,5 6,5 5,1 9,1 5,3 6,2 7,9 9,6 5,8 6,4 6,3 4,7 6,6 3,9 4,7 2,3 1,5 1,6 0,5 1,9 0,9 1,4 2,0 1,5 1,2 7,8 11,9 7,8 8,9 8,3 10,3 3,2 5,8 5,4 9,9 15,7 25,2 37,6 44,5 31,6 40,4 23,1 24,6 17,9 21,5 3,6 2,4 4,9 3,8 4,8 3,5 4,4 3,3 5,8 4,3 7,7 6,3 8,1 7,6 8,3 7,4 4,7 6,1 7,2 9,4 10,6 11,3 5,9 5,2 8,0 7,6 9,0 7,8 9,1 7,8 2,0 1,5 4,2 5,9 3,4 4,5 3,6 3,3 2,2 2,1

SOU 1969: 6 161

Tabell 10. Antalet bisysslor och limmari bisysslor per tjänsteman och bisysslehavare i vissa

tjänstemannagrupper. Antal tjänstemän, bisysslor och timmar anges i 100-tal, antal bisysslor och timmar per tjänsteman och per bisysslehavare i ental. Antal Antal Antal Antal timmar bisyss- timmar timmar Antal Antal Antal använda lor per lor per per per tjänste- bisyssle- bisyss- för bi- tjänste- bisyssle- tjänste- bisyssle- Tjänstemannagrupp män havare lor sysslor man havare man havare Alla tjänstemän 3 051 874 1 556 24 249 0,5 1,8 7,9 27,7 Löneskikt 1 2 145 452 742 13 370 0,3 1,6 6,2 29,6 2 256 114 217 2 569 0,8 1,9 10,0 22,6 3 27 18 47 466 1,8 2,6 17,5 25,9 4 587 268 494 7 110 0,8 1,8 12,1 26,5 5 7 6 18 331 2,6 3,0 46,8 54,0 6 29 16 38 403 1,3 2,3 14,1 24,6 Lönegrad C 3—C 8 5 4 14 129 2,7 3,2 25,1 30,2 Akademiker 313 159 305 4 498 1,0 1,9 14,4 28,2 Icke akademiker 2 739 715 1 251 19 751 0,5 1,8 7,2 27,6 Präster 25 18 44 421 1,7 2,5 16,5 24,0 Domare 5 4 11 109 1,9 2,8 19,9 28,8 Tekniker 234 62 108 1 341 0,5 1,7 5,7 21,5 Handelsutbildade 131 27 42 566 0,3 1,6 4,3 21 ,1 Jur kand/pol mag 42 23 53 576 1,3 2,3 13,7 24,9 Affärsverken ] 042 194 314 5 955 0,3 1,6 5,7 30,6 Domstolarna m m 47 14 29 283 0,6 2,1 6,0 20,5 Statsdep (utom UD) 10 5 12 161 1,3 2,5 16,2 32,6

SOU 1969: 6

Tabell 1]. Bisysslor och timmar i bisysslor i olika tjänstemannagrupper, fördelade på bisyssletyper: absoluta och relativa tal.

Antal bisysslor och antal timmar anges i 100-tal, genomsnittlig tidsåtgång i ental.

Bisyssletyp Därav

Offentliga bisysslor Enskilda bisysslor Offent- Enskil— Alla Off bis Enskilda liga bi— da bi- bi- exkl bisysslor Tjänstemannagrupp 01 02 03 04 05 06—08 09 10 11 sysslor sysslor sysslor 01 o. 04 exkl 09

Löneskikt 1 Bisysslor antal 87 27 12 14 25 109 259 274 467 742 173 208 % 11,8 3 6 1,7 1,9 34,9 37,0 63,0 100,0 23,3 28,1 Timmar antal 632 25 242 3 052 4 170 9 200 13 370 3 296 6 148 % 4,7 5,0 0,2 1,8 1,1 31,2 68,8 100,0 24,7 46,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 7,2 17,1 11,8 15,2 19,7 18,0 19,1 29,5

Löneskikt 2 Bisysslor antal 20 3 48 125 93 217 102 45 % 9,0 1,4 57,4 42,6 100,0 46,9 20,6 Timmar antal 112 60 1 528 1 041 2 569 1 355 683 % 4,4 2,4 59,5 40,5 100,0 52,8 26,6

Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 5,7 12,3 11,2 11,8 13,3 15,3

Löneskikt 3 Bisysslor antal 3 92 6731 3310 108?) 6322 19 ; Timmar antal 20 363 104 466 343 71 % 4,2 77,8 100,0 73,5 15,2 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 10,9 11,6 6,8 10,0 11,7 7,7

Löneskikt 4 Bisysslor a/.ntal 36 316 494 137 153 00 7,3 63,9 100,0 27,7 1 Timmar antal 190 4 992 7 110 2 535 % 2,7 70,2 100,0 35,7 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 5,3 15,8 14,4 18,5

Tabell 11 (forts)

Bisyssletyp Därav

Offentliga bisysslor Enskilda bisysslor Offent- Enskil- Alla Off bis Enskilda . liga bi- da bi- bi- exkl bisysslor Tjänstemannagrupp- 01' 02 03 04 09 10 11 12 13 14 15 sysslor sysslor sysslor 0] o. 04 exkl 09

Löneskikt 5 Bisysslor antal . - . 12 18 _” i % 63,8 100,0 Timmar antal , . 216 331 % 65,1 100,0 Genomsnittlig ." tidsåtgång tim/bis _ 18,3 18,0

Löneskikt 6 Bisysslor antal 9 21 38 _ % 24,4 55,0 100,0 Timmar antal 50 274 403 % 12,4 67,9 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 5,4 13,2 10,7

Lönegrad C3—C8 Bisysslor antal 0

/

() Timmar antal

% 5, Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis — 10,5 9,4

0 . 11 14 1,6 77,8 100,0

7 6

112 129 86,7 100,0

Heltidsanställda Bisysslor antal 146 729 1 451 % 10,1 50,2 [00,0 Timmar antal 928 9 759 20 458 % 4,5 47,7 100,0

Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 6,3 13,4 14, l

Deltidsanställda Bisysslor antal 8 5 1 104 % 7,6 48,8 100,0 Timmar antal 77 1 789 3 786 % 2,0 47,2 100,0

Akademiker Bisysslor

Timmar

Genomsnittlig tidsåtgång

Icke akademiker

Bisysslor Timmar

Genomsnittlig tidsåtgång

Präster Bisysslor

Timmar

Genomsnittlig tidsåtgång

Domare Bisysslor Timmar

Genomsnittlig tidsåtgång

Jur kand/pol mag

Bisysslor

Timmar

Genomsnittlig _

tidsåtgång

Tekniker Bisysslor

Timmar

Genomsnittlig tidsåtgång '

antal 19 % 6,3 antal 1 20 % 2,9

tim/bis 6,7

antal 135 % 10,8 antal 877 % 4,4

tim/bis 6,5

antal 5 % l 1 ,4 antal 29 % 6,9

tim/bis 5,8

antal 1 % 10,1 antal 13 % 12,3

tim/bis 12,6

antal 3 % 6,2 antal 35 % 6, ]"

tim/bis 10,7 antal 9 % 8.7 antal 52" % 3,9

tim/bis 5,5

37 12,1 771 17,1

20,8

96

7,7

1 928 9,8 20,0 3

6,5 55 13,0

19,1

7,6 23,6 32,1

6,1 9,9 17,7

7,9 148. 11,0

17,5

2 0,7 ;

0,1 2,1 17 1,4 29 0,1 1,7

o-qo— _ 09

3,2 0,5 1,9 1,2 ' 0 0,0 0,0

34 11,1 617 13,7 18,3 131 10,4 10,5

15,8 11,9

71 23,4 805 17,9

1 1,3 59 4,7 456 2,3 7,7 24 53,7 203 48,2

8,6

44,8 28,5

36 11,8 71 5 15,9

20,0 142 11,4 3 151 16,0 22,1 14,4 85 20,2 13,5 10,2 25 22,8 23,1 13,3 121. 21,1 17,4

8,3 126 9,4

14,2

46 15,0 304

8,8 8,6 402 32,1 4 215 21,3

10,5

wow am

V'L w rx ,;

35 32,5 407 30,3

11,6

Dai,—"7 .— _em_",— F en

0,2 4,8 0,4 24 0,1 5,2

164 13,1 3911 19,8

23,9

*oqnq N _.

6,3 51 8,9

15,4

17 15,5 296 22,0

17,8

59 4,7 2 741 13,9

46,7

2,7 10 1,7 7,0 5,0 112

20,9

200 65,4 3 043 67,6 15,3 579 46,3 8 499 43,0

14,7

38 86,0

372 88,4

9,8

74,2 95 87,3 12,2

34 65,4 41 7 72,4

12,1

42 38,6 472 35,2

11,4

105 34,6 1 456 32,4

13,8 672 53,7 11 252 57,0 16,7 14,0 49 11,7

8,0

25,8 14 12,7

5,1 18 34,6

159 27,6

8,7 _66 61,4 868 64,8

13,2

305 100,0 4 498 100,0

14,8

1 251 100,0 19 751 100,0

15,8

44 100,0

421 1000

9,6

1.1 1000

109 100,0

10,3

53 100,0 576 100,0

10,9

108 100,0 1 341 100,0

12,5

315 25,1 556 28,2

17,7

33 74,6

343 81,4

10,4 64,1 81 75,0

12,1

31 58,1 374 65,0

12,2

29 26,8

381 28,4

13,2

60 19,6 1 062 23,6

17,8 269 21,5 703 35,6 26,1

4,8 17 4,1 8,3

17,3

31 28,9 462 34,4

14,9

Tabell 11 (forts)

Bisyssletyp Därav

Offentliga bisysslor Enskilda bisysslor Offent- Enskil- Alla Off bis Enskilda

liga bi- da bi- bi- exkl bisysslor Tjänstemannagrupp 01 02 03 04 05 06—08 09 10 11 sysslor sysslor sysslor 01 0.04 exkl 09

Handelsutbildade ' Bisysslor antal 1 15 1 14 28 42 9 13 % 3,3 2,9 32,7 67,3 100,0 21 ,7 30,3 Timmar antal 34 2 144 421 566 91 190 % 6,0 0,4 25,5 74,5 100,0 16,1 33,6 Genomsnittlig

tidsåtgång tim/bis 1,9 10,6 15,0 13,5 10,0 15,0

Statsdepartementen (utom UD) Bisysslor antal %

Timmar antal

. . % Genomsnitthg tidsåtgång tim/ biS

Utrikesdepartementet Bisysslor antal

Timmar

Genomsnittlig tidsåtgång

Domstolarna m m Bisysslor antal 2 2 1 _ 8 4 6 l 2 0 % 7,2 5,6 2,7 — 27,2 15,0 22,8 2,3 5,3 0,6 1, 8,0

1 16 12 29 14 6 8 Timmar antal 24 34 1 —— 86 50 47 1 1 l —— 5 22 6 2

57,6 42,4 100,0 50,4 19,6 195 88 283 171 41 ms 3L11mm &; m;

01— ..: N

NOS

% 8,4 12,2 0,2 — 30,5 17,6 16,6 0,4 4,0 —— 1 7,7 0

Genomsnittlig tidsåtgång tim/bisll,6 21,5 0,8 —— 11,1 11,7 7,2 1,5 7,6 _ 9,

9,5 11,9 7,3 9,9 11,9 7,3 Polisväsendet

Bisysslor antal 12 2 1 —— 5 23 1 8 2 0 —— 1 10

% 15,8 3,0 1,0 3 30,3 23,3 2,5 0,3 — 1,3 13,4 Timmar antal 69 43 6 —— 9 181 219 9 0 -— 3 145 % 9,2 5,8 0,8 2 24,2 29,4 1,2 0,0 —— 0,4 19,4

43 34 77 31 16 56,4 43,6 100,0 40,6 20,3 308 439 747 239 219 41,3 58,7 100,0 32,0 29,3

No

NaNn Neo

Genomsnittlig til—lnåfnåna tim/hia i 7 18.5 1 i -..—. , .JJL

12.2 4.4 _— —- 3-1 14.0,

_].1 13.0 _,9—1 . 3.6...

Försvaret (mil) Bisysslor antal 3 13 1 0 4 10 33 3 2 _ 0 11 3 30 51 81 % 4,1 15,9 0,6 0,4 4,4 11,8 40,2 3,3 2,1 _ 0,1 13,7 3,3 37,2 62,8 100,0 32,7 22,6 3 2

Timmar antal 27 331 _ 76 195 508 27 3 _ 2 200 138 631 878 1 51 602 370 % 1,8 21,9 _ 0, 5,0 12,9 33,6 1,8 0,2 _ 0,1 13,3 9,2 41,8 58,2 100,0 39,9 24,5

Genomsnittlig

tidsåtgång tim/ bis 8,1 25,8 _ — 21,4 20,4 15,6 10,2 1,8 _ _ 18,1 51,7 21,0 17,3 18,7 22,7 20,3

Länsstyrelserna Bisysslor antal 1 l 5 _ 4 3 8 1 1 1 1 4 _ 14 15 29 1 3 7 % 3,3 4,6 16,7 _ 13,9 10,1 26,0 2,7 3,3 4,0 2,9 12,6 — 48,6 51,4 100,0 45,3 25,4 Timmar antal 9 16 18 _ 10 88 148 3 17 5 2 68 _ 141 243 384 132 95 % 2,3 4,2 4,7 _ 2,6 22,9 38,4 0,7 4,5 1,4 0,6 17,7 _ 36,7 63,3 100,0 34,4 24, 8 Genomsnittlig

tidsåtgång tim/bis 16,3 13,2 10,1 12,9

Universiteten Bisysslor antal 3 7 _ 4 1 1 12 9 1 2 _ _ 14 7 36 32 68 29 23 % 4,4 10,4 — 6,1 15,5 17,2 12,6 1,0 2,4 _ _ 20,8 9,7 53,5 46,6 100,0 43,0 33,9 Timmar antal 16 182 _ 136 165 579 116 7 8 _ _ 471 227 1 07 829 1 906 925 71 % 0,9 9,5 — 7,1 8,6 30,4 6,1 0,4 0,4 _ _ 24,7 11,9 56,5 43,5 100,0 48,5 37,4

Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 5,4 25,7 _ 32,8 15,6 49,4 13,5 10,0 5,1 _ — 33,2 34,3 29,5 26,1 27,9 31,5 30,8

Affärsverken Bisysslor antal 38 3 4 _ 1 1 34 124 9 4 1 1 62 24 90 224 314 52 100 % 12,1 0,9 1,4 _ 3,5 10,9 39,4 3,0 1,2 0,2 0,3 19,6 7,5 28,7 71,3 100,0 16,6 31,9 Timmar antal 258 26 — _ 60 1 10 1 37 98 22 12 3 1 727 1 27 1 445 4 510 5 955 1 187 3 134 % 4,3 0,4 _ _ 1,0 18,5 23,1 1,7 0,4 0,2 0,1 29,0 21,4 24,3 75,7 100,0 19,9 52,6

Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 6,8 9,6 _ _ 5,4 32,4 11,1 10,5 5,8 18,5 2,6 28,0 54,1 16,1 20,2 19,0 22,8 31,3

Myndigheter med upp-

dragsverksamhet

Bisysslor antal 5 3 % 7,6 4,9

Timmar antal 19 52 % 2,5 6,7 tim/bis 4,0 17,2

_ 7 11 18 4 _ 11,9 17,3 28,1 6,1 l, 1 — 9 4 27 36 63 22 18 3 124 16 9 2 9 0 0,6 — 14,6 6,6 42,8 57,2 100,0 35,2 29,1 0 _ 179 93 343 421 764 324 297 0,0 — 23,4 12,2 44,9 55,1 100,0 42,5 38,9

_ _ 19,5 22,5 12,7 11,7 12,1 14,6 16,2

XD M

v—l

In ("| v-4 v-qv—Lou—L _— Q

_ 17,7 17,8 16,2 2,0 1, 6 _ 18,0 12,5 7,0 4,1 11,

Genomsnittlig tidsåtgång

o'

Forskning Bisysslor antal 4 9 _ 3 14 12 17 3 1 _ _ 17 6 42 45 87 35 28 % 4,7 10,8 _ 3,5 15,9 13,7 19,2 3,8 1,3 _ _ 19,7 7,4 48,6 51,4 100,0 40,4 32,2

Timmar antal 17 214 _ 77 231 228 194 33 8 _ _ 451 191 767 877 1 644 673 684 % 1,0 13,0 — 4,7 14,1 13,9 11,8 2,0 0,5 _ — 27,5 11,6 46,6 53,4 100,0 40,9 41,6

_ _ 26,2 29,6 18,1 19,6 18,9 19,1 24,3

Genomsnittlig

tidsåtgång tim/bis 4,1 22,7 _ 25,6 16,7 19,0 11,6 10,1 7,

Tabell 1] (forts)

Bisyssletyp . Därav

Offentliga bissysslor Enskilda bisysslor Offent- Enskil- Alla Off bis Enskilda liga bi- da bi- bi- exkl bisysslor Tjänstemannagrupp 01 02 03 04 09 10 11 sysslor sysslor sysslor 010.04 exkl 09

Inköps- och försäljnings- arbete Bisysslor antal 12 21 12 0

/o 7,7 13,7 8,0 Timmar antal 90 247 252 %! 4,3 11,8 12,1

Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 7,7 11,7 20,6

Förrådsarbete Bisysslor antal 7 1 9 % l 5 ,2 1,8 17,4 Timmar antal 66 11 205

% 7,7 1,3 23,9 Genomsnittlig tidsåtgång tim/ bis 8,6 23,2

Därav

Offentliga bisysslor exkl Enskilda bisysslor exkl Offentliga bisysslor Enskilda bisysslor typ 01 o. 04 typ 09

Med Utan Uppgift Med Utan Uppgift Alla Med Utan Uppgift Med Utan Uppgift Tjänstemannagrupp ersättn ersättn saknas ersättn ersättn saknas bisysslor ersättn ersättn saknas ersättn ersättn saknas

Alla Bisysslor % 23,7 100,0 23,1

Timmar % 34,6 100,0 27,4 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 22,7 15,6 18,5

Löneskikt 1 Bisysslor % 100,0 18,5 Timmar % 100,0 20,4 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 18,0 19,9

Löneskikt 2 Bisysslor % 100,0

Timmar % 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 11,8

Löneskikt 3 Bisysslor % 100,0 Timmar % 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 10,0

Löneskikt 4 Bisysslor % 1009 Timmar % 1005) Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis . 14,4

Löneskikt 5 Bisysslor % 100,0 Timmar % 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/ bis 18,0

Löneskikt 6 Bisysslor % 100,0 Timmar % 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 10,7

»— Lönegrad C 3—C 8

% Bisysslor % 100,0 Timmar % 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 9,4

Tabell 12 (forts)

Tjänstemannagrupp

Akademiker Bisysslor % Timmar % Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis

Icke akademiker Bisysslor % Timmar % Genomsnittlig tidsåtgång tim/ bis

Tekniker Bisysslor % Timmar % Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis

Handelsutbildade Bisysslor % Timmar % Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis

Domstolarna m m Bisysslor % Timmar % Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis

Polisväsendet Bisysslor % Timmar % Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis

Försvaret (mil) Bisysslor % Timmar % Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis

Offentliga bisysslor

Enskilda bisysslor

Med ersättn

54,3 57,8 15,7

Utan ersättn

10,6

Uppgift saknas

Med ersättn

Utan Uppgift Alla

ersättn saknas

Därav

Offentliga bisysslor exkl typ 01 o. 04 Enskilda bisysslor exkl typ 09

Med Utan Uppgift bisysslor ersättn ersättn saknas

100,0 100,0 14,8

37,9 42,1 16,4

19,5 24,0 19,5 21,1 24,2 14,3 19,2 15,9 11,2 46,6 54,8 11,7

Med Utan Uppgift ersättn ersättn saknas

16,4 22,0 19,9 17,6 30,8 27,6 22,6

Länsstyrelserna Bisysslor "., Timmar % Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis

Universiteten Bisysslor % Timmar % Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis

A&"årsverken Bisysslor % Timmar % Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis

Myndigheter med uppdragsverk- samhet

Bisysslor % Timmar %

Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis

Forskning Bisysslor % Timmar % Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis

Inköps- och försäljnarbete Bisysslor % Timmar % Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis

Förrådsarbete Bisysslor % Timmar % Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis

Tabell 13. Bisysslor bland tjänstemän inom vissa löneskikt i olika tjänstemannagrupper, för- delade på offentliga och enskilda samt efter ersättning: absoluta och relativa tal. Antal bisysslor anges i 100-tal.

Off Därav Ensk Därav Alla Därav bisyss- med bisyss- med bisyss- med Tjänstemannagrupp lor ersättn lor ersättn lor ersättn

Domstolarna m m

Löneskikt 1 Bisysslor antal 3 3 5 2 9 5 % 39,1 37,9 60,9 17,2 100,0 55,1 Löneskikt 2 + 3 Bisysslor antal 13 12 7 3 20 15 % 65,8 60,8 34,2 17,3 100,0 78,1 Polisväsendet Löneskikt 1 Bisysslor antal 41 36 32 16 72 53 % 56,4 50,1 43,6 22,6 100,0 72,7 Löneskikt 2 + 3 Bisysslor antal 2 l 2 1 4 2 % 55,4 30,8 44,6 19,2 100,0 50,0 Försvaret (mil)

Löneskikt l Bisysslor antal 21 17 37 18 58 36 % 35,8 30,0 64,2 31,4 100,0 61,5 Löneskikt- 2 + 3 Bisysslor antal 9 7 13 5 23 12 % 40,9 29,4 59,1 23,0 100,0 52,5 Länsstyrelserna _ Löneskikt 1 ' Bisysslor antal 6 6 9 4 15 10 ' % 40,4 40,4 59,6 28,7 100,0 69,0 i Löneskikt 2 + 3 Bisysslor antal 8 8 6 4 15 12 % 56,7 51,9 43,3 30,8 100,0 82,7 . Universiteten i Löneskikt 1 Bisysslor antal 6 6 8 5 14 11 ; % 42,2 40,6 57,9 38,1 100,0 78,7 *; Löneskikt 2 + 3 + Bisysslor antal 31 26 24 17 55 43 - 4 + 5 ' % 56,3 47,7 43,7 31,2 100,0 78,9 ! Affärsverken Löneskikt 1 Bisysslor antal 75 64 208 114 284 178 % 26,6 22,6 73,4 40,2 100,0 62,7 Löneskikt 2 + 3 Bisysslor antal 15 12 15 7 30 19 % 48,9 40,0 51,1 23,6 100,0 63,5 ! Myndigheter med upp- i

dragsverksamhet Löneskikt l Bisysslor antal 15 14 22 11 37 25 % 40,7 36,8 59,3 29,6 100,0 66,5 Löneskikt 2 + 3 Bisysslor antal 12 9 14 6 26 16 % 45,6 36,2 54,4 25,2 100,0 61,4 , Akademiker Löneskikt 1 Bisysslor antal 10 10 11 5 21 15 % 47,8 45,5 52,3 23,7 100,0 69,2 | Löneskikt 2 + 3 Bisysslor antal 104 80 51 26 155 106 ., % 67,3 51,5 32,7 16,9 100,0 68,4 -, Löneskikt 4 Bisysslor antal 69 63 33 20 102 83 % 67,5 61,4 32,5 l9,8 100,0 81,3 Icke akademiker Löneskikt 1 Bisysslor antal 264 228 456 239 720 467 % 36,7 31,6 63,3 33,2 100,0 64,8 Löneskikt 2 + 3 Bisysslor antal 52 41 58 25 109 67 % 47,4 37,8 52,6 23,2 100,0 61,0 Löneskikt 4 Bisysslor antal 247 217 145 45 392 261 % 62,9 55,3 37,1 1 1,4 100,0 66,6 Tekniker Löneskikt 1 Bisysslor antal 10 8 32 14 42 22 % 23,2 18,5 76,8 34,3 100,0 52,8 Löneskikt 2 + 3 Bisysslor antal 20 17 23 10 43 27 % 46,3 38,7 53,7 23,2 100,0 61,9

SOU 1969:6

Tabell 14. Bisysslor bland akademiker och andra inom vissa myndighetsgrupper, fördelade på offentliga och enskilda samt efter ersättning: absoluta och relativa tal.

Antal bisysslor anges i 100-tal

Off Därav Ensk Därav Alla Därav bisyss— med bisyss- med bisyss- med Tjänstemannagrupp lor ersättn lor ersättn lor ersätta Domstolarna m rn Akademiker Bisysslor antal 15 14 7 3 22 17 % 68,1 63,6 32,0 12,4 100,0 76,0 Icke akademiker Bisysslor antal 2 l 5 2 7 4 % 23,3 21,5 76,7 33,4 100,0 54,9 Universiteten Akademiker Bisysslor antal 29 25 23 17 52 42 % 56,3 47,4 43,8 33,2 100,0 80,6 Icke akademiker Bisysslor antal 7 7 9 5 16 12 % 44,7 42,6 55,3 30,8 100,0 73,5 Myndigheter med upp- dragsverksamhet Akademiker Bisysslor antal 8 6 9 4 17 10 % 47,7 35,2 52,3 23,5 100,0 58,8 Icke akademiker Bisysslor 46

SOU 1969: 6

: Tabell 15. Bisysslor bland tjänstemän inom vissa löneskikt i olika tjänstemannagrupper, för- delade på offentliga och enskilda samt på motiv till innehav: absoluta och relativa tal. Antal bisysslor anges i 100-tal.

Offent- Därav motiv Ensk Därav motiv Alla Därav motiv liga bi- bisyss- bisyss- Tjänstemannagrupp sysslor 2 lor 2 lor 2 Domstolarna m m

Löneskikt 1 Bisysslor 5

60,9

.

Löneskikt 2 + 3 Bisysslor

sFN _

..

NO NO l lo Om _wNM NMOW CND—N

O'!) ”. v—

7 34,2

dao Nv—l

_. o" ...

..

Polisväsendet Löneskikt 1 Bisysslor 32 43,6 2 44,6

v—lOv—lm "3510?" osv—sr O _? av. 0

v—

Löneskikt 2 + 3 Bisysslor

[ I

Nth vch wen— Inne

N.. .; ur? _

_»!on NQ—N Omv—to m

sr" N

_.xo—uxo N*OQ'V om—N

Försvaret (mil)

Löneskikt ] Bisysslor 37

'—

m" mm" .—

Löneskikt 2 + 3 Bisysslor 13

& N

1 1,3 1 3

xo" _. Iri— € &

Länsstyrelserna Löneskikt 1 Bisysslor

MÄN N' ,; N

Löneskikt 2 + 3 Bisysslor

m. _un—q 00

N" H ”"V"”. W N 01

Universiteten Löneskikt ] Bisysslor

II II

_ko max_oo O v—qhxoox MQNND mv =:- :x

Löneskikt 2 + 3 Bisysslor + 4 + 5 Affärsverken Löneskikt [ Bisysslor

'hr— N' _? _ v—c

v—ame; lomm— m N st: ("10 (t'/"tm? v—1

v—l _

Löneskikt 2 + 3 Bisysslor

'— '— __. _ v—q oo

.

Myndigheter m uppdragsverks Löneskikt 1 Bisysslor

'— No ('t—MON N'?

M 02 No SOU 1969

cc? *". N vf

Löneskikt 2 + 3 Bisysslor

"". _ "1 o

Akademiker Löneskikt 1 Bisysslor

|| :6

l l

Löneskikt 2 + 3 Bisysslor

'—

..

Löneskikt 4 Bisysslor

Nd o"

moon vo—aw—N

Icke akademiker Löneskikt 1 Bisysslor

Löneskikt 2 + 3 Bisysslor

» v—1

Löneskikt 4 Bisysslor

va?!—IOK QQNOXMOO _. o 0” o'

o" % 2 få en > & > z 2 > 2

Antal bisysslor anges i 100-tal.

Tabell 16. Bisysslor bland akademiker och andra inom vissa myndighetsgrupper, fördelade på motiv till innehav: absoluta och relativa tal.

Alla Därav motiv bisyss- Tjänstemannagrupp lor ] 2 3 4 Domstolarna m m Akademiker Bisysslor antal 22 0 5 4 12 % 100,0 1,4 24,4 19,2 55,1 Icke akademiker Bisysslor antal 7 _ O 1 5 % 100,0 — 5,7 20,3 74,0 Universiteten Akademiker Bisysslor antal 52 3 13 16 20 % 100,0 5,3 25,8 30,1 38,8 Icke akademiker Bisysslor antal 16 0 l 4 11 % 100,0 2,0 8,3 24,9 64,8 Myndigheter med upp- dragsverksamhet Akademiker Bisysslor antal 17 2 4 2 9 % 100,0 10,4 21,6 12,3 55,8 Icke akademiker Bisysslor antal 46 3 2 9 32 % 100,0 5,9 4,5 19,6 7,0

SOU 1969: 6

Tabell 17. Tjänstemän i olika tjänstemannagrupper, fördelade på bisysslehavare och andra: relativa tal.

Privata tjänstemän Offentliga tjänstemän Antal bisysslor Antal Antal bisysslor Antal tjäns- ___— tjäns- Fler temän Fler temän

i 100-tal 0 1 2—4 än 4 818 i 100—tal

na D ;> ta av

Tjänstemannagrupp 0 1 2—4 "

Alla tjänstemän 79,1 14,8 5,4 0,7 100,0 6559 71,4 16,4 10,7 1,5 1000 3051 Lönegruppl 80,7 14,2 4,5 0,6 100,0 5980 74,8 14,9 9,3 1,0 100,o 2608

2 62,3 21,6 14,3 1,8 100,0 579 51,0 25,4 19,4 4,3 1000 443 Akademiker 67,3 18,9 11,3 2,5 100,0 276 49,0 27,1 19,7 4,2 1000 313 Icke akademiker 79,6 14,7 5,1 0,6 1000 6284 73,9 15,2 9,7 1,1 100,o 2739 Heltidsanställda 79,0 15,0 5,4 0,6 1000 5927 71,3 16,3 10,9 1,6 100,0 2796 Deltidsanställda 80,3 13,7 4,9 1,1 1000 632 72,5 18,2 9,1 0,2 100,0 255 40 år och yngre 83,4 13,2 3,1 0,3 100,0 3594 74,0 16,5 8,9 0,6 100,0 1504 Över 40 år 73,8 16,9 8,1 1,2 1000 2965 68,8 16,3 12,5 2,4 100,0 1548

Tabell 18. Bisysslor och timmar i bisysslor, fördelade på bisyssletyper: absoluta och relativa tal.

Antal bisysslor och timmar anges i 100-tal, genom- snittlig tidsåtgång i ental.

Bisyssletyp

% Alla of- Alla Enskilda l Offentliga Enskilda fentliga enskilda Alla bisysslor bisyss- bisyss- bisyss- exkl

1 2 3 4 5 6 lor lor lor typ 4

Bisysslor antal 369 163 170 924 82 412 532 1588 2120 663 0

17,4 7,7 8,0 43,6 3,8 19,4 25,1 74,9 100,0 31,3

Timmar antal 1 611 2 338 5 523 7 848 1 607 6 425 3 949 21 404 25 353 13 555

% 6,4 9,2 21,8 31,0 6,3 25,3 15,6 84,4 100,0 53,5 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 4,4 14,3 32,5 8,5 19,7 15,6 7,4 13,5 12,0 20,4

SOU 1969: 6

Tabell 19. Bisysslor och timmar i bisysslor i olika bisyssletyper, fördelade på ersättningsgi- vande och andra: absoluta och relativa tal.

Antal bisysslor och antal timmar anges i 100-tal, genomsnittlig tidsåtgång i ental.

Med Utan Alla Bisyssletyp ersättning ersättning bisysslor Offentliga bisysslor Typ 1 Bisysslor antal 369 — 369 00 100,0 100,0 Timmar antal 1 611 1 611 % 100,0 —— 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 4,4 — 4,4 Typ 2 Bisysslor antal 156 7 163 % 95,8 4,2 100,0 Timmar antal 2 307 1 2 338 00 98,7 1,3 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 14,8 4,5 14,3 Enskilda bisysslor Typ 3 Bisysslor antal 170 170 00 100,0 — 100,0 Timmar antal 5 523 — 5 523 % 100,0 — 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 32,5 — 32,5 Typ 4 Bisysslor antal 169 755 924 % 81,3 81,7 100,0 Timmar antal 1 515 6 333 7 848 % 19,3 80,7 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 9,0 8,4 8,5 Typ 5 Bisysslor antal 61 21 82 % 74,2 25,8 100,0 Timmar antal 1 466 140 1 607 00 91,3 8,7 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 24,2 6,7 19,7 Typ 6 Bisysslor antal 306 106 412 % 74,2 25,8 100,0 Timmar antal 4 758 1 667 6 425 00 74,0 26,0 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 15,6 15,7 15,6 Alla offentliga bisysslor Bisysslor antal 525 7 532 ”(, 98,7 1,3 100,0 Timmar antal 3 918 31 3 949 % 99,2 0,8 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 7,5 4,5 7,4 Alla enskilda bisysslor Bisysslor antal 705 883 1 588 ”0 44,4 55,6 100,0 Timmar antal 13 263 8 141 21 404 % 62,0 38,0 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 18,8 9,2 13,5 Alla bisysslor Bisysslor antal 1 227 889 2 120 00 57,9 42,0 100,0 Timmar antal 17 180 8 172 25 353 % 67,7 32,2 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 14,0 9,2 12,0 Därav enskilda bisysslor Bisysslor antal 536 127 663 exkl typ 4 % 80,8 19,2 100.0 Timmar antal 11 747 1 808 13 555 0 86,7 13,3 100.0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 21,9 14,2 20,4 178 SOU 1969: 6,

.- .. ___—___”.- _

Tabell 20. Bisysslor och timmar i bisysslor i olika bisyssletyper, fördelade på motiv till inne- hav: absoluta och relativa tal.

Antal bisysslor och timmar anges i 100-tal, genomsnittlig tidsåtgång i ental.

Alla Bisyssletyp Motiv 1 Motiv 2 bisysslor

Offentliga bisysslor

Typ 1 Bisysslor antal 18 351 369 () ,, 4,8 95,2 100,0 Timmar antal 101 1 510 1 611 % 6,3 93,7 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 5,7 4,3 4,4 Typ 2 Bisysslor antal 34 129 163 % 21,1 78,9 100,0 Timmar antal 447 1 891 2 338 0 19,1 80,9 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 13,0 14,7 14,3 Enskilda bisysslor Typ 3 Bisysslor antal 7 163 170 % 4,1 95,9 100,0 Timmar antal 157 5 366 5 523 % 2,8 97,2 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 22,5 32,9 32,5 Typ 4 Bisysslor antal 67 857 924 00 7,2 92,8 100,0 Timmar antal 604 7 244 7 848 % 7,7 92,3 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 9,1 8,4 8,5 Typ 5 Bisysslor antal 75 7 82 00 91,4 8,6 100,0 Timmar antal 1 564 43 1 607 % 97,4 2,6 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 21,0 6,1 19,7 Typ 6 Bisysslor antal 56 355 412 % 13,7 86,3 100,0 Timmar antal 370 6 055 6 425 00 5,8 94,2 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 6,6 17,0 15,6 Alla offentliga bisysslor Bisysslor antal 52 480 532 % 9,8 90,2 100,0 Timmar antal 548 3 401 3 949 % 13,9 86,1 100,0 * Genomsnittlig * tidsåtgång tim/bis 10,6 7,1 7,4 Alla enskilda bisysslor Bisysslor antal 205 1 383 1 588 % 12,9 87,1 100,0 Timmar antal 2 695 18 709 21 404 00 12,6 87,4 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 13,2 13,5 13,5 Alla bisysslor Bisysslor antal 256 1 863 2 120 % 12,1 87,9 100,0 Timmar antal 3 243 22 110 25 353 ” 12,8 87,2 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 12,6 11,9 12,0 Därav enskilda bisysslor Bisysslor antal 138 525 663 exkl typ 4 % 20,8 79,2 100,0 Timmar antal 2 091 11 464 13 555 00 15,4 84,6 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 15,2 21,8 20,4

PRIVATA TJÄNSTEMÄN Tabell 2]. Bisysslor och timmar i bisysslor bland tjänstemän i olika lönegrupper, fördelade på bisyssletyper: absoluta och relativa tal.

Antal bisysslor och antal timmar anges i 100-tal, genom- snittlig tidsåtgång i ental.

Bisyssletyp

Offentliga Enskilda Ensk bi- Alla of- Alla en- bisysslor bisysslor sysslor fentliga skilda Alla utom bisyss- bisyss- bisyss- Tjänstemannagrupp 1 2 3 4 5 6 typ 4 lor lor lor Privata tjänstemän Lönegrupp 1 Bisysslor antal 257 132 149 788 67 324 541 389 1 328 1 718 % 15,0 7,7 8,7 45,9 3,9 18,9 31,5 22,7 77,3 100,0 Timmar antal 793 2164 4 841 6 857 931 5 651 11 422 2 957 18 280 21 237 00 3,7 10,2 22,8 32,3 4,4 26,6 53,8 13,9 86,1 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 3,1 16,4 32,5 8,7 13,8 17,5 21,1 7,6 13,8 12,4 Lönegrupp 2 Bisysslor antal 112 31 21 136 14 88 123 143 259 402 % 27,8 7,8 5,2 33,9 3,5 21,9 30,6 35,6 64,4 100,0 Timmar antal 818 174 682 991 676 775 2 133 992 3 124 4 116 00 19,9 4,2 16,6 24,1 16,4 18,8 51,8 24,1 75,9 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 7,3 5,6 32,6 7,3 48,5 8,8 17,4 6,9 12,1 10,2 Alla privata tjänstemän Bisysslor antal 369 163 170 924 82 412 663 532 1 588 2 120 00 17,4 7,7 8,0 43,6 3,9 19,4 31,3 25,1 74,9 100,0 Timmar antal 1 611 2 338 5 523 7 848 1 607 6 425 13 555 3 949 21 404 25 353 % 6,4 9,2 21,8 31,0 6,3 25,3 53,5 15,6 84,4 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 4,4 14,3 32,5 8,5 19,7 15,6 20,4 7,4 13,5 12,0 Bisyssletyp & Offentliga Enskilda ' bisysslor bisysslor Övriga Övriga Alla of- Alla offent- enskil- fentliga enskilda Alla

01 04 liga 09 da bisysslor bisysslor bisysslor

Ofentliga (iänstemän Lönegrupp 1

Bisysslor antal 118 130 272 360 250 521 609 1 130 % 10,5 11,5 24,1 31,8 22,1 46,1 53,9 100,0 r Timmar antal 798 2 065 5 080 3 925 6 879 7 943 10 805 18 748 ' % 4,3 11,0 27,1 20,9 36,7 42,4 57,6 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 6,8 15,9 18,7 10,9 27,6 15,3 17,7 16,6 Lönegrupp 2 Bisysslor antal 36 34 189 87 80 259 167 426 % 8,5 8,0 44,3 20,5 18,7 60,8 39,2 100,0 Timmar antal 209 618 2 780 683 1 212 3 607 1 895 5 501 % 3,8 11,3 50,5 12,4 22,0 65,6 34,4 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 5,6 18,0 14,7 7,8 15,2 13,9 _D 11,4 12,9 Alla offentliga tjänstemän V Bisysslor antal 154 164 461 447 329 779 777 1 556 % 9,9 10,6 29,6 28,7 21 ,1 50,0 50,0 100,0 Timmar antal 1 007 2 683 7 860 4 609 8 091 11 550 12 699 24 249 % 4,2 11,1 32,4 19,0 33,4 47,6 52,4 100,0 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 6,5 16,3 17,0 10,3 24,6 14,8 16,4 15,6 180 SOU 1969: 6

Tabell 22. Bisysslor och timmar i bisysslor bland akademiker och andra, fördelade på bisyss- letyper: absoluta och relativa tal.

Antal bisysslor och timmar anges i 100-tal, genom- snittlig tidsåtgång i ental.

Bisyssletyp Offentliga Alla of- Alla en— Enskilda bisysslor Enskilda bisysslor fentliga skilda Alla bisysslor bisyss- bisyss- bisyss- exkl Tjänstemannagrupp l 2 3 4 5 6 lor lor lor typ 4 Akademiker Bisysslor antal 31 17 17 32 10 64 49 123 172 92 % 18,2 10,1 10,1 18,4 6,1 37,2 28,3 71,7 100,0 53,3 Timmar antal 160 71 768 245 552 859 231 2 424 2 655 2 179 00 6,0 2,7 28,9 9,3 20,8 32,3 8,7 91,3 100,0 82,1 Genomsnittlig tidsåtgång tim/bis 5,1 4,1 44,4 7,8 53,0 13,5 4,7 19,7 15,5 23,8

Icke akademiker Bisysslor antal 338 146 153 893 71 348 483 1 464 1 948 572 % 17,3 7,5 7,8 45,8 3,7 17,9 24,8 75,2 100,0 29,4 Timmar antal 1 451 2 267 4 755 7 603 1 055 5 567 3 718 18 980 22 698 11 377 00 6,4 10,0 21,0 33,5 4,6 24,5 16,4 83,6 100,0 50,1 Genomsnittlig tidsåtgång tim/ bis 4,3 15,6 31,1 8,5 14,8 16,0 7,7 13,0 11,7 19,9

Alla privata tjänstemän

Bisysslor antal 369 163 170 924 82 412 532 1 588 2 120 663 % 17,4 7,7 8,0 43,6 3,9 19,4 25,1 74,9 100,0 31,3 Timmar antal 1 611 2 338 5 523 7 848 1 607 6 425 3 949 21 404 25 353 13 555 % 6,4 9,2 21,8 31,0 6,3 25,3 15,6 84,4 100,0 53,5 Genomsnittlig

tidsåtgång tim/bis 4,4 14,3 32,5 8,5 19,7 15,6 7,4 13,5 12,0 20,4

SOU 1969: 6

Tabell 23. Ersättningsgivande och inte ersättningsgivande bisysslor och timmar i sådana bisysslor, fördelade efter tjänstemännens lönegrupper: absoluta och relativa tal.

Antal bisysslor och timmar anges i 100-tal, genomsnittlig tidsåtgång i ental.

Uppgift om er- Ersättningsgivande bisysslor Inte ersättningsgivande bisysslor sättning saknas Alla bisysslor

Genom- Genom- Genom-

snittlig snittlig snittlig Bisysslor Timmar tids- Bisysslor Timmar tids- Bisysslor Timmar Bisysslor Timmar tids- _ _— åtgång _— _— åtgång åtgång

Tjänstemannagrupp Antal % Antal % tim/bis Antal % Antal % tim/bis Antal Antal Antal % Antal % tim/bis

Privata tjänstemän Lönegruppl 979 79,6 14321 83,4 14,6 21237 83,8 12,4

Lönegrupp 2 251 20,4 2860 16,6 11,4 4116 16,2 10,2 Alla privata tjänstemän 1231 100,0 17180100,0 14,0 25 353100,0 12,0

Offentliga tjänstemän Lönegrupp] 746 72,2 14258 77,0 19,1 18748 77,3 16,6

Lönegrupp 2 287 27,8 4255 23,0 14,8 5501 22,7 12,9 Alla offentliga tjänstemän 1033 100,0 18 513 100,0 17,9 24 249 100,0 15,6

SOU 1969: 6

SOU 1969 6

Tabell 24. Ersättningsgivande och inte ersättningsgivande bisysslor och timmar i Sådana bisysslor, fördelade på akademiker och andra: absoluta och relativa tal.

Antal bisysslor och timmar anges i 100-tal, genomsnittlig tidsåtgång i ental.

_ _ Uppgift om er- Ersättningsgivande bisysslor Inte ersättningsgivande bisysslor sättning saknas Alla bisysslor

Genom- Genom- Genom- snittlig snittlig snittlig Bisysslor Timmar tids- Bisysslor Timmar tids- Bisysslor Timmar Bisysslor Timmar tids- —— _— åtgång _ _ åtgång åtgång Tjänstemannagrupp Antal Antal % tim/bis Antal % Antal % tim/bis Antal Antal Antal % Antal % tim/bis

Privata tjänstemän Akademiker 119 1 816 10,6 15,3 8,1 2655 10,5 Icke akademiker 1 111 15365 89,4 91,9 22698 89,5 Alla privata tjänstemän ] 231 17 180 100,0 100,0 25 353 100,0

Offentliga tjänstemän Akademiker 221 3646 19,7 19,6 4498 18,6

Icke akademiker 812 14 867 80,3 80,4 19 751 81,5 Alla offentliga tjänstemän 1 033 18 513 100,0 100,0 24 249 100,0

4.1 Inledning

Under Våren och sommaren 1968 har utred- ningsmannen och utredningens sekreterare intervjuat ett tjugotal verkschefer och admi- nistrativa chefer vid statliga myndigheter om tjänstemäns bisysslefrågor.

De intervjuade hade på förhand fått del av ett formulär med frågor om deras erfa- renheter av 13 5 Sth och om behovet av bestämmelser till skydd för den offentliga tjänstens integritet, om tillämpningen av 8 & AST och behovet av kontrollmöjligheter över tjänstemännens bisyssleinnehav samt om behovet av bestämmelser om tjänste- mans rätt att driva med myndigheten kon- kurrerande verksamhet.

4.2 Frågor rörande 13 .6 statstjänstemanna- lagen

J ävsanmälningar på grund av bisyssleinne- hav uppges vara mycket sällsynta. Man har upplyst att i några fall vissa jävsrisker kun- nat uppkomma av bisysslor. Det har hu- vudsakligen gällt bisysslor som vederbö- rande tjänsteman fått åtaga sig i den egna myndighetens intresse. För att undvika ris- ker för bristande förtroende till ovälden i vederbörandes tjänstutövning har från honom överförts arbetsuppgifter i vilka så- dana risker bedömts kunna uppkomma. Cheferna anser förbudet i 13 & Sth nöd- vändigt för att Skydda den offentliga tjäns- tens integritet. Genomgående har man den

184

Intervjuer med representanter för Vissa statliga myndigheter om tjänstemäns bisysslor

uppfattningen att det är väsentligt att för- budet utsträcks till att avse även Sådana bisysslor som leder till fara för att andra tjänstemän sätts i jävssituationer. Från någ— ra håll har vid intervjuerna påpekats faror som är förknippade med bisysslor som kan leda till s.k. indirekt jäv. En underordnad tjänsteman kan i sin tjänstutövning låta sig påverkas av att hans överordnade i sin bisyssla berörs av den underordnades avgö— randen och han kan av olika skäl draga sig för att anmäla jäv. Det indirekta jävet kan vidare vara svårt att skönja för en utomstående.

I allmänhet anser verkscheferna att ett för- bud mot bisysslor, som leder till fara för att förtroendet till ovälden rubbas för den som utövar bisysslan eller för annan tjänste- man, utgör ett såvitt nu är i fråga tillräck- ligt skydd för den offentliga tjänstens inte- gritet. Chefen för en myndighet, vars verk— samhet till väsentlig del består i utförandet av uppdrag åt privata företag, har framhål- lit att till sådana bisysslor som kan leda till risker för bristande förtroende till ovälden i allmänhet får räknas de som innefattar verksamhet på myndighetens arbetsområde. Myndighetens uppdragsgivare konkurrerar med varandra. Om en tjänsteman hos myn- digheten som bisyssla åtager sig uppdrag åt sådant företag, kan hos dess konkurrenter lätt den misstanken uppstå att tjänsteman- nen i bisysslan — avsiktligt eller oavsiktligt — utnyttjar företagshemligheter eller lik-

SOU 1969: 6

nande förhållanden som de anförtrott myn- digheten i åt den givna uppdrag eller att tjänstemannen vid utövandet av huvud- tjänsten på ett eller annat sätt gynnar sin uppdragsgivare i bisysslan och detta även om han inte har att befatta sig med ärenden från denne. Om tjänsteman utan någon kontroll från myndighetens sida åtager sig bi— sysslor hos myndighetens uppdragsgivare kan — allt efter omständigheterna — för- troendet för hans, andra tjänstemäns eller myndighetens oväld skadas och förutsätt- ningarna för myndighetens verksamhet bris— ta. Det är ett starkt intresse bland myndig- hetens uppdragsgivare att kunna vända sig till en institution som är absolut opartisk och objektiv och dessutom åtnjuter anseende härför.

Enligt 13 ä 5th ankommer det på tjänste- mannen att på eget ansvar avgöra om en bisyssla leder till fara för att förtroendet till ovälden rubbas eller inte. En chef har ut- talat att myndigheten inte har några nega- tiva erfarenheter av detta system och att detta bör bibehållas intill dess det på grund av gjorda erfarenheter framstår som mindre lämpligt. Det måste anses vara en fördel att myndigheten inte behöver befatta sig med tjänstemannens privata förhållanden.

Flertalet av de intervjuade cheferna anser dock systemet mindre lämpligt. Man fram- håller att tjänstemännen ofta måste antagas ha otillräcklig förmåga att göra den juri- diskt präglade avvägning som krävs för att bedöma tillåtligheten. Den försiktigt lag- de tjänstemannen kommer att avstå från en bisyssla som han utan olägenhet för myn- dighetens verksamhet skulle ha kunnat an- taga, medan en djärvare person kan åtaga sig en olämplig bisyssla. Det understryks vidare från flera håll att flertalet tjänste- män saknar erforderlig överblick över ve— derbörande verks olika aktiviteter och även därför har svårt att göra en riktig avvägning av riskfrågan. En myndighet, enligt vars instruktion tjänstemännen inte utan till— stånd av myndigheten får åtaga sig uppdrag av kommun eller enskild i ärenden som handläggs eller kan komma att handläggas av myndigheten, har i arbetsordning re-

SOU 1969: 6

kommenderat tjänstemännen att samråda med verksledningen innan de åtager sig uppdrag som faller inom myndighetens verksamhetsområde. Rekommendationen har motiverats med att den enskilde tjänste- mannen inte kan förutsättas ha överblick över alla aktiviteter inom myndigheten. En chef framhåller att det är viktigt att tjänstemannen efterhör hos verksledningen om bisysslor kan innefatta risker för bris- tande förtroende till ovälden med hänsyn till att tjänstemannen, även om han känner till myndighetens externa kontakter, svår- ligen kan ha kunskap om dess planerade aktiviteter och affärsförbindelser. Sekre- tessbelagda förhållanden kan också för- svåra avvägningen för tjänstemannen. Sam— me chef nämner att åtskilliga tjänstemän är osäkra om förbudsbestämmelsernas tolk- ning och verksledningen har fått inte så få förfrågningar härom. En chef anser att tjänstemännen bör kunna få råd av sin myndighet i fråga om en bisyssla är tillåtlig ur oväldssynpunkt. Några anser att man bör överväga att införa en anmälningsskyl- dighet för tjänstemännen, åtminstone be- träffande vissa typer av bisysslor. Det fram- hålls att det kan stöta på ansenliga svårig- heter att ge tjänstemännen information om de branscher eller de företag inom vilka bisysslor kan innefatta jävsrisker.

En chef nämner att han inte anser det nuvarande tillståndet olämpligt. Det beto— nas emellertid att myndighetens arbetsupp- gifter i betydande utsträckning utgörs av faktiskt handlande och handläggning av enkla ärenden, vartill kommer att de tjänste- män, som i någon större utsträckning sva- rar för myndighetsutövning eller kommer- siellt inriktade kontakter, på grund av verk- samhetens allmänna beskaffenhet har god träning i att handla efter författningstexter. Myndighetens verksamhetsgrenar kan också ganska lätt överblickas. Och en annan chef säger att tjänstemännen vid den myndighe- ten på grund av inriktningen av dess verk- samhet får anses ha rätt goda möjligheter att själva bedöma om risker för bristande förtroende till ovälden kan följa av en bi- syssla.

185

4.3 Frågor om behovet av reglering av om- fattningen av tjänstemäns bisysslor

Ingen av cheferna anser det påkallat att för alla tjänstemän eller för grupper av tjänstemän begränsa rätten att ha bisysslor som inte på grund av sin art framstår som oförenliga med tjänsten (beträffande s.k. konkurrensbisysslor, se 4.4).

Tillämpning av '8 & AST har inte skett men väl övervägts i några fall.

Beträffande frågan om de nuvarande möj- ligheterna att enligt 8 & AST inskrida mot omfattande bisyssleinnehav är tillräckliga och lämpliga råder delade meningar.

Några chefer anser att möjligheterna att komma till rätta med omfattande bisyssle- innehav är mindre tillfredsställande, låt vara att de inte haft anledning överväga ingri— panden. Arbetsgivaren bör ges större möj- ligheter. Man framhåller att eftersom det direkt utsagts att förutsättningen för förbud eller förfrågan är mindre tillfredsställande arbetsprestationer måste en sådan åtgärd uppfattas av tjänstemannen som en prick- ning av honom och därför vara ägnad att rubba ett gott samarbete. Detta försvårar för myndigheten att tillämpa bestämmelser- na i 85 AST.

Andra chefer anser att de befogenheter 8 & AST ger myndigheten är tillfyllest. Några har utvecklat i huvudsak följande synpunk- ter. Chefen för en enhet skall se till att per- sonalens arbetsprestationer är tillfredsstäl- lande. En tjänstemans mindre goda presta- tioner kan uppenbarligen ha sin grund lika- väl i t. ex. sjukdom eller personliga bekym- mer som i omfattande extraarbete vid sidan av tjänsten. Vilken av alla tänkbara orsa- ker som är aktuell i det särskilda fallet kan och bör chefen bilda sig en uppfattning om, t. ex. vid samtal med tjänstemannen. Får han anledning till antagande att bisysslor är orsaken ger 8 & AST honom möjlighet att genom förfrågan undersöka förhållan— dena närmare och att genom förbud kom— ma till rätta med missbruket.

4.4 Konkurrensbisysslor

Cheferna har tillfrågats om de anser att hin- der bör möta för tjänsteman att ha bisyssla

186

som innebär att han ägnar sig åt samma eller likartad verksamhet som den myndiga heten bedriver. Härvid har bortsetts från fall då sådan bisyssla innefattar fara för att för- troendet till ovälden rubbas.

Flertalet chefer vid myndigheter som har uppdragsverksamhet eller annan ekono- miskt inriktad verksamhet av någon omfatt- ning anser att deras tjänstemän inte utan myndighetens medgivande bör få ägna sig åt samma eller likartad verksamhet som myndigheten. Man skjuter i förgrunden att myndigheten arbetar efter principen om full kostnadstäckning och i flera fall i konkurrens med privata företag. Det är otill- fredsställande om en tjänsteman som bi- syssla åtager sig ett uppdrag som eljest skulle ha kunnat tillföras myndigheten. En chef påpekar att denna risk är påtaglig vad be— träffar tjänstemän vid hans myndighet. Dessa är specialister med en inriktning som är ovanlig på den privata marknaden. Om dessa tjänstemän hade full frihet att åtaga sig uppdrag inom myndighetens verksam- hetsområde kunde myndighetens egen verk— samhet beräknas lida ett allvarligt avbräck. Uppdragsgivarna får nämligen antagas inte sällan anse det fördelaktigt att lämna upp- draget åt en tjänsteman i stället för åt myn- digheten redan därför att tjänstemannen kan utföra uppdraget till lägre pris; han behö- ver ju inte ta hänsyn till de indirekta kost- naderna. Andra chefer betonar att verkets kunskaper, som utnyttjas eller kunnat ut- nyttjas i dess uppdragsverksamhet, inte bör tillföras utomstående genom att tjänsteman i sin bisyssla utnyttjar dessa. En chef pekar på risken för att om tjänsteman åtager sig bisyssla vid ett med myndigheten konkurre— rande företag, myndighetens kunder kan gå över till detta, och han framhåller vi- dare att det är otillfredsställande om en tjänsteman, som på myndighetens bekost— nad fått utbildning för vissa arbetsuppgif- ter, utnyttjar denna till konkurrerande före- tags fromma.

Endast en av cheferna vid myndigheter med någon ekonomiskt inriktad verksam- het har sagt att han inte anser tjänstemans bisyssla inom myndighetens verksamhets-

SOU 1969: 6

område innebära nämnvärda ekonomiska olägenheter för myndigheten.

4.5 Övriga synpunkter

Det framhålls av några chefer att tjänste- mäns bisysslor kan vara till gagn för myn- digheten och att detta kan motivera att möj- ligheterna att ha bisysslor inte görs alltför snäva. En chef påpekar att en hel del bi- sysslor kan utgöra en lämplig stimulans för tjänstemännen. En annan chef understryker att enligt hans erfarenhet vissa bisysslor kan vara till ansenlig nytta för myndighe- ten genom de inblickar i andra verksamhets- områden tjänstemannen förvärvar och ge- nom de personliga kontakter han i bisyss- lan kan knyta. Detta gäller inte minst högre tjänstemäns bisysslor av enskild karaktär, såsom t. ex. uppdrag som styrelseledamot i företag. En chef nämner att man för att kunna till myndigheten knyta eller hos den- na behålla specialister, som är eftersökta av icke statliga arbetsgivare, fått lägga ut inkomstbringande bisysslor på specialister— na. En chef framhåller att hans verk inte sällan kan ha fördel av att tjänsteman ut-_ för vissa bisysslor som ligger inom myn— dighetens verksamhetsområde.

Vissa negativa erfarenheter av bisysslevä— sendet nämns. Vid en myndighet har man ibland haft vissa svårigheter att förflytta el- ler befordra tjänstemän eftersom vederbö- rande på den ort där han tjänstgjort haft in- komstbringande bisysslor som han inte ve- lat avstå från. En chef nämner att det före— kommit att företag gett myndighetens spe- cialister eller andra tjänstemän i uppdrag att göra undersökningar rörande någon fö- retagets produkt, varvid tydligtvis syftet va- rit att företaget i reklamsyfte skulle kunna utnyttja undersökningsresultatet och veder- börandes tjänsteställning vid myndigheten.

SOU 1969: 6

Bilaga 5 Sammanställning av vissa bisyssleregler för kommunala och privata tjänstemän i Sverige och för offentliga tjänstemän i några

främmande länder

5.1 Inledning

Som förut nämnts har utredningen av bl. a. förbund på arbetsgivare— och tjänstemanna- sidorna fått upplysningar om regler angå- ende bisysslor och synpunkter på sådana regler vad beträffar tjänstemän i kommunal och i privat tjänst här i landet. Vidare har utredningen genom utrikesdepartementet er- hållit vissa uppgifter om regler om rätten för offentliga tjänstemän i vissa främmande länder att ha bisysslor. I det följande återges summariskt uppgifter om berörda regler.

5.2 Bisyssleregler för kommunala tjänste— män

5.2.1 Inledning

Efter riksdagsbeslutet om förhandlingsrätts- reformen träffades överenskommelse mellan Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet (numera sammanslagna till Svenska kommunförbundet) samt bl. a. SACO och TCO om allmänna bestämmelser, avsedda att ingå i kollektivavtal för tjänste- män h0s de till dessa förbund anslutna kommunerna. Bestämmelserna kallas ABT (för heltidsanställda tjänstemän) och ABTD (för deltidsanställda). En motsvarande över- enskommelse träffades samtidigt mellan landstingens centrala lönenämnd och huvud- organisationerna (LABT-bestämmelserna). För Stockholms stads tjänstemän träffades liknande särskild överenskommelse om reg-

188

ler, benämnda ABT 66. I anslutning till överenskommelserna utformade arbetsgivar- sidan tjänstemannastadgor (LTS för lands— tingen, TST Sthlm för Stockholm och TST för övriga kommuner), vilka ensidigt har antagits av kommunerna.

Kollektivavtal träffas på kommunsidan mellan vederbörande centrala parter i första hand genom huvudöverenskommelser (HÖK, på landstingssidan benämnda LHÖK). HÖK/LHÖK medför inte omedelbart kol- lektivavtalsverkan mellan kommun och tjänsteman. HÖK/LHÖK innehåller re- kommendationer om att mellan kommun och vederbörande arbetstagarorganisation ingås kollektivavtal (KAT, på landstingssidan be— nämnda LKAT) enligt bestämmelseri HÖK/LHÖK. I KAT/LKAT ingår genom hänvisningar vissa centralt överenskomna normkomplex, bl. a. ABT (ABTD, LABT), med de ändringar som kan ha beslutats i HÖK.

Kommunförbundet träffar enligt avtal med Svenska pastoratens riksförbund (pas- toratsförbundet) HÖK berörande medlem- mar i detta förbund. ABT/ABTD-reglerna blir gällande även där.

5.2.2 Bisyssleregler i de allmänna bestäm. melserna och i tjänstemannastadgorna

De allmänna bestämmelserna och stadgor- na anges gälla i den mån statligt meddelade föreskrifter inte föranleder till annat. Utan-

SOU 1969: 6

för ABT/ABTD-reglerna faller i huvudsak tillfälligt anställda eller vikarier eller i sär- skild ordning kontraktsanställda. Flertalet LABT-bestämmelser gäller även bl. a. del- tidsanställda. ABT 66 omfattar tjänstemän hos Stockholms stad för vilka s.k. enskilt avtal inte gäller.

ABT innehåller i & 8 följande regler om rätt att ha bisysslor.

Tjänsteman må icke utan kommunens med— givande åtaga sig tjänst eller uppdrag eller idka förvärvsverksamhet. Tjänsteman är skyldig att efter anfordran lämna kommunen de uppgifter som denna anser erforderliga för bisysslans bedömande.

Bestämmelserna avser icke förtroendeupp- drag inom fackliga, politiska eller ideella orga- nisationer.

På grund av hänvisning gäller ABT 's” 8 även deltidsanställda tjänstemän som träf— fas av ABTD—reglerna.

LABT 5, 10 stadgar följande om bisysslor.

Befattningshavare må icke utan arbetsgiva- rens medgivande åtaga sig avlönat uppdrag i allmän eller enskild tjänst eller idka förvärvs- verksamhet.

Vad ovan sagts avser icke förtroendeuppdrag inom facklig, politisk eller ideell organisation.

Reglerna gäller även för de i LABT an- givna heltidsanställda tjänstemän som inte är befattningshavare, men inte för deltids- anställda befattningshavare.

Bisysslebestämmelserna i ABT 66 avviker från de nyss återgivna. 8 5 i ABT har denna lydelse.

1 mom. Tjänsteman må ej utan föregående anmälan till staden åtaga sig tjänst, avlönat eller annat uppdrag, som icke är av uppenbart tillfällig beskaffenhet, eller idka förvärvsverk- samhet. Där staden finner sysslan inverka hin- derligt för huvudtjänstens behöriga utövande eller kunna påverka tjänstemannens handlägg- ning av ärenden i tjänsten, äger staden med- dela förbud mot bisysslans utövande.

Förtroendeuppdrag inom fackliga, politiska eller ideella organisationer räknas icke såsom bisyssla.

2 mom. Tjänsteman är skyldig att efter anfordran till staden lämna de uppgifter, som staden anser erforderliga för bisysslans be- dömande.

] TST Sthlm stadgas att förteckning över anmälningar om bisysslor skall föras hos nämnd. För övriga kommuner finns bestäm—

SOU 1969: 6

melser om tillståndsprövning i stadgarna. TST & 12 lyder.

Frågor rörande innehav av bisyssla enligt ABT & 8 prövas av lönenämnden. Medgivande att inneha bisyssla må vägras endast där nämn- den prövar bisysslan vara hindrande för tjäns— ten eller kunna påverka tjänstemannens hand- läggning av ärenden i tjänsten.

Om icke annat angives, gäller medgivande tills vidare.

Över anmälningar av bisysslor skall för- teckning föras.

Enligt LTS 5 13 må medgivande vägras, förutom då bisysslan finnes vara hindrande, när denna kan påverka vederbörandes tjäns- teutövning.

5.2.3 Vissa synpunkter från arbetsgivare- och tjänstemannaorganisationer

Bisysslebegreppet

Kommunförbunden (Svenska kommunför- bundet, Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet) anser att enligt de- finitionerna i avtalen såsom bisyssla får räk- nas tjänst, uppdrag (i LABT avlönat upp- drag) eller förvärvsverksamhet som inte in— går i av arbetsgivaren fastställda åligganden i innehavd tjänst eller anställning. Tillstånd behövs inte för uppdrag som arbetstagaren enligt lag eller författning är skyldig att full- göra. Bisysslebestämmelserna i avtalen av— ser inte heller sådana offentliga uppdrag av förtroendekaraktär där rätt till avsägelse som regel inte föreligger.

Sveriges juristförbund meddelar att en- ligt dess erfarenhet betraktas i vissa kom- muner alla uppdrag och ekonomiska akti- viteter av någon omfattning vid sidan av huvudtjänsten som bisyssla. Dit räknas då även medborgerliga förtroendeuppdrag. I den praktiska tillämpningen synes bisysslor av rätt kort varaktighet eller ringa omfatt- ning i regel inte kräva tillstånd. Förbundet anser att under begreppet bisyssla i gängse mening medborgerliga förtroendeuppdrag inte hör hemma, inte heller bl. a. tillfälliga smärre uppdrag. Uppdrag åt huvudarbets— givaren närstående organ kan anses vara

189

bisyssla. Så kan vara fallet om särskild er- sättning utöver den ordinarie lönen utgår.

Sveriges socionomers riksförbund anser att t. ex. övervakningsuppdrag och personunder— sökningar inte träffas av avtalens bisyssle- bestämmelser. Medborgerliga förtroende- uppdrag och uppdrag hos den egna kommu- nen får visserligen anses vara bisysslor men synes inte omfattas av anmälningsskyldighet till arbetsgivare. Sveriges civilingenjörsför- bund anser på grundval av en enkät bland vissa medlemmar att ABT på ett tillfreds- ställande sätt klarlägger innehållet i begrep- pet bisyssla. Förbundet påpekar att uppdrag eller anställning inom den egna kommunen kan vara att anse som bisyssla.

Föreskrifterna om prövning av bisyssle- innehav

Kommunförbunden har meddelat bl. a. föl- jande.

Bestämningen »hindrande för tjänsten» avser dels den tids- eller arbetsinsatsmässiga omfatt- ningen av bisysslan i förhållande till tjänste- mannens arbetsuppgifter i innehavd tjänst vid tidpunkten för sammanträffandet mellan tjäns- teuppgifter och bisyssla, dels förhållandet mel- lan bisyssla och tjänsteuppgifter ur den vidare synvinkeln, att arbetsgivaren bör ha rätten att vägra bisyssla om denna befinnes inverka hind- rande på arbetsgivarens organisatoriska över- väganden rörande arbetsuppgifterna inom över- skådlig tid framöver.

Beträffande den förstnämnda rena tids- el- ler arbetsinsatsvärderingen ger en av förbun- den företagen rundfråga bland vissa medlem- mar inga entydiga mått. Bedömningen måste också rimligtvis växla från fall till fall beroen- de på omständigheterna. Ett av de ingående momenten måste exempelvis vara i vilken ut- sträckning tjänsteåliggandena vid den aktuella tidpunkten kräver eller rimligen kan förutses kräva särskilda arbetsinsatser i form av över- tidstjänstgöring; i denna avvägning och med hänsyn till den avtalsenliga skyldigheten att fullgöra övertidstjänstgöring måste arbetsgiva- ren kunna kräva att bisysslan sättes i efter- hand. I ett par av de uppgiftslämnande kom- munerna syns man som interna anvisningar ha ansett att bisyssla icke i något fall borde över- stiga ca 500 timmar per år eller 10—12 tim- mar i veckan. Kommunförbunden finner för- visso denna maximisiffra böra utgöra en ab- solut övre gräns; för många tjänstemannaka- tegorier bör gränsen dock säkerligen sättas av-

190

sevärt lägre. ——— Prövningen måste bli be— roende på det enskilda fallet och omständig- heterna i detta. ——— En bisyssla får an- ses :hindrande för tjänsten» om den ——— skulle medföra inskränkning i arbetsgivarens möjlighet att fastställa ändrade arbetsuppgif- ter för tjänstemannen inom ramen för en na- turlig utveckling av verksamheten.

Av vikten att garantier för en så långt möjligt objektiv Och rättvis behandling av ärenden skapas anses följa att kommun är skyldig se till att tjänsteman inte i sin tjänstutövning påverkas av åtaganden utom tjänsten. Skäl till avslag på begärt bisyssle- tillstånd enligt grunden »kunna påverka tjänstemannens handläggning av ärenden i tjänsten» anses därför föreligga exempel- vis om någon som handlägger inköpsärenden vill åtaga sig uppdrag åt firmor som till- handahåller varor eller tjänster inom om- rådet eller vill själv driva sådan verksamhet. Förbunden framhåller vidare att de angiv- na principerna för bisyssleprövning i och för sig synes sammanfalla med allmänna ar- betsrättsliga principer om lojalitetskrav, tyst- nadsplikt, konkurrensförhållanden m. m. Lo— jaliteten anses sålunda kräva att tjänste- mannen inte åtager sig uppdrag i ärende för person eller företag med intressen som strider eller kan komma att strida mot kom- munens, särskilt inte om tjänstemannen i sin tjänst har att deltaga i ärendets bered- ning. Beträffande exempelvis byggnadspla— nering eller markaffärer torde detta betrak- telsesätt falla sig naturligt, varvid även tyst— nadsplikten ofta inte ter sig förenlig med medgivande till bisyssla. Under alla om- ständigheter anses medgivande till sådan bi- syssla äventyra tilltron till tjänstemannens oväld.

Pastoratsförbundet nämner att det rekom- menderat sina medlemmar att inte medge tjänsteman ha bisysslor som kan verka rub- bande på hans lojalitet mot arbetsgivaren eller på tilltron till tjänstemannens oväld.

Det kan tilläggas att enligt kommunför— bund och tjänstemannaorganisationer ingri- panden i bisysslefrågor eller tvister mellan arbetsgivare och tjänsteman i sådana frågor varit sällsynta.

SOU 1969: 6

5 .2.4 Vissa författningsbestämmelser om rätt att ha bisysslor

En del kommunala tjänstemän träffas av den i annat sammanhang återgivna regeln i 38 & stadgan för allmänna vårdanstalter för alko- holmissbrukare om förbud för den som är anställd vid sådan anstalt att vara leverantör till denna m. m. Kommunal tillsynsman, som övervakar efterlevnaden av arbetarskydds- lagstiftningen, får enligt instruktionen den 3 december 1965 (nr 791) för yrkesinspek- tionen inte utan tillstånd i varje särskilt fall för egen eller annans räkning driva, ha del i eller vara anställd hos företag, vars verk- samhet faller inom hans arbetsområde eller åtaga sig uppdrag åt kommun eller enskild i ärende som handläggs eller kan komma att handläggas av yrkesinspektionen inom den kommun där tillsynsmarmen är verksam. Fast anställd tandläkare inom folktandvår- den får enligt 8 45 3 mom. kungörelsen den 26 maj 1961 (nr 278) angående statsbidrag till folktandvård inte utöva enskild tand- läkarpraktik. Dock får vederbörande hälso- vårdsstyrelse lämna tandläkare, som sysslar enbart med barn- och ungdomstandvård, tillstånd till dylik praktik.

En del kommunala tjänstemän får inte bekläda vissa kommunala förtroendeupp- drag. Enligt 7 5 kommunallagen får i kom- munens tjänst anställd befattningshavare, vilken som föredragande hos kommunens styrelse eller eljest på grund av sina tjänste— åligganden intager den ledande ställningen inom kommunens samfällda förvaltning, inte utses till fullmäktige. Sådan tjänsteman får inte heller vara ledamot av kommunens styrelse eller av fakultativ nämnd (29 och 32 55 samt 44 å andra stycket och 45 & kommunallagen). Även i kommunens tjänst anställd befattningshavare, som är chef för något till styrelsens förvaltningsområde hö— rande verk är obehörig att bekläda uppdrag av senast åsyftat slag. Från revisorsuppdrag är enligt 63 å andra stycket kommunallagen uteslutna de som är redovisningsskyldiga till kommun eller till redovisningsskyldig står i släktskap som avses i 16 & kommunallagen. I huvudsak motsvarande stadganden finns i

SOU 1969: 6

landstingslagen. I lagen om församlingssty- relse har getts liknande föreskrifter beträf- fande ledamotskap i kyrkoråd m.m. för i församlingens tjänst anställd befattningsha- vare som förestår någon rådet underställd förvaltning.

Uttryckliga författningsbestämmelser, mot- svarande 16 ä Ktht, har inte meddelats för de kommunalt anställda, vars tjänster inte är statligt reglerade. Generella jävs— bestämmelser saknas f.n. för dessa tjänste- män. Det kan tilläggas att i det i ämbets- berättelsen år 1966 s. 462 redovisade ären- det kritiserade JO att stadsarkitekt i tjäns- ten tagit befattning med byggnadsärende i vilket arkitekten som privat uppdrag ut- fört ritningar. JO ansåg att arkitekten av jäv varit hindrad befatta sig med byggnads- ärendet. JO återgav vissa av sina i fram— ställningen 3.7.1963 gjorda uttalanden, bl. a. angående de på jävssynpunkter grundade hindren för statliga tjänstemän att åtaga sig privata uppdrag inom området för deras tjänsteverksamhet. JO underströk att utta- landena i fråga var tillämpliga även på kom- munalanställda arkitekter.

5.3 Bestämmelser i kollektivavtal och för- fattningar angående privata tjänstemäns rätt att ha bisysslor

5.3.1 Vissa kollektivavtalsbestämmelser

Avtalet mellan Sveriges Verkstadsförening och Svenska Industritjänstemannaförbundet rörande allmänna anställningsvillkor för tjänstemän innehåller i 5 2 bestämmelser om bl. a. tjänstemans rätt att ha bisysslor. Bestämmelserna lyder sålunda.

Tjänsteman får icke utföra arbeten eller direkt eller indirekt bedriva ekonomisk verk- samhet för med arbetsgivaren konkurrerande företag eller eljest åtaga sig uppdrag eller bedriva verksamhet, som kan menligt inverka på hans arbete i tjänsten. Innan tjänsteman åtager sig bisyssla av mera omfattande slag bör tjänsteman samråda med arbetsgivaren.

Det är tjänsteman obetaget att mottaga stat- ligt, kommunalt eller fackligt förtroendeupp- drag.

Bestämmelser som i huvudsak överens-

191

stämmer härmed förekommer i ett stort an- tal kollektivavtal för industrins och han- delns tjänstemän, så t. ex. i avtalet mellan Handelns Arbetsgivareorganisations centrala grupp och Handelstjänstemannaförbundet avseende allmänna bestämmelser för tjänste- män.

I kollektivavtal som gäller för medlemmar av Sveriges Arbetsledareförbund saknas i all- mänhet uttryckliga bestämmelser om rätt att inneha bisysslor. I & 2 av huvudavtalet mel- lan Svenska Arbetsgivareföreningen och det— ta förbund stadgas emellertid följande.

Arbetsledare skall iakttaga full diskretion så- väl inåt som utåt rörande företagets ange— lägenheter såsom prissättningar, konstruktioner, experiment och undersökningar, driftsförhållan- den, affärsangelägenheter och dylikt.

På en del områden förekommer avtals- bestämmelser, som avviker från dem som ci- terats inledningsvis. & 3 a, c och (1 av Tid- ningarnas Arbetsgivareförenings avtal med Svenska Journalistförbundet lyder sålunda.

Det åligger medarbetare att under arbets- tiden helt ägna sig åt det företag, i vilket han är anställd. Medarbetare får icke utan före- tagsledningens tillstånd medarbeta i annan dags- eller veckotidning. Sådant tillstånd skall meddelas skriftligen och kan ges åt medarbe- tare generellt för viss tid.

Uppdrag vid sidan av arbetet, vilka kan inverka hinderligt på detta, får ej antagas utan företagsledningens tillstånd. Sådant tillstånd må icke vägras utan att särskilda skäl föreligger.

Medarbetare skall iakttaga diskretion om sin och andras verksamhet inom företaget och om alla förhållanden, som står i samband därmed.

Material varav medarbetare erhåller del i samband med sin tjänst hos företaget eller som finns på företaget, får icke av medarbetare utan företagsledningens tillstånd användas annorle- des än för företagets räkning.

Medarbetare får icke hindras att i annan tidning framföra sin mening i ekonomiska, politiska och kulturella frågor, därest denna hans mening ej kan komma till uttryck i den tidning, där han är anställd.

För tjänstemän vid Sveriges Radio AB gäller speciella bestämmelser om rätt att ha bisysslor enligt avtal mellan Svenska Ar- betsgivareföreningens allmänna grupp och Svenska Industritjänstemannaförbundet. En-

192

ligt 5 2 mom. 2 skall anställd iakttaga dis- kretion i fråga om sin och andras verksam- het inom företaget. Vidare stadgas bl.a. följande (& 2 mom. 3—7).

Anställd är skyldig att i offentliga sam- manhang avhålla sig från sådana uttalanden och åtgärder, som kan medföra att företa- gets opartiskhet, särskilt på det politiska området, med fog kan ifrågasättas. Anställd får inte utan företagsledningens medgivande inneha befattning eller därmed jämförligt uppdrag hos annat företag; dock är det an- ställd obetaget att mottaga statligt, kommu- nalt eller fackligt förtroendeuppdrag. An- ställd får inte heller utan särskilt tillstånd medverka i film, teater, o.dyl. eller med- arbeta i företag, som ägnar sig åt radio- eller tv-produktion. Inte heller får anställd utan tillstånd utnyttja program eller pro- gramuppslag utanför företaget. Vidare krävs företagsledningens medgivande om anställd vill medverka i sådan reklam där hans namn och ställning i företaget kan anses ha vä- sentlig betydelse. Anställd skall i sina rela- tioner till utomstående alltid handla så att tilltron till hans opartiskhet i tjänsten med fog inte kan ifrågasättas. Tvister mellan Sve- riges Radio AB och anställd om tillämp- ningen av avtalets bisysslebestämmelser kan hänskjutas till en nämnd med rådgivande funktioner. — Sveriges Radio AB har upp- lyst att nämnden inte behövt anlitas.

I kollektivavtal mellan Bankernas För- handlingsorganisation och Svenska Bank- mannaförbundet stadgas att tjänsteman eller aspirant inte utan bankens medgivande får för egen eller annans räkning driva agen- tur- eller affärsrörelse av något slag eller åtaga sig anställning eller uppdrag, som kan menligt inverka på hans arbete i banken. Vidare är vederbörande anställd förbjuden att inlåta sig i spekulationsaffärer eller ingå borgensförbindelser i sådan omfattning att hans ekonomiska ställning därigenom kan avsevärt rubbas. I avtalet hänvisas vidare till separata överenskommelser mellan Svens- ka Bankmannaförbundet och vissa banker. Det stadgas att anställd skall vara skyldig att, där banken så påfordrar, lämna upp— gift om bisyssla av den art och i den ut-

SOU 1969: 6

sträckning som anges i åsyftade överens- kommelser. Bland bisysslor som nämns i så- dana överenskommelser märks uppdrag som styrelseledamot, siffergranskare eller kassa- förvaltare i ekonomiska företag, avlönat all- mänt uppdrag, som medborgare äger av- säga sig, och kassörskap i ideella föreningar, m.m., om vederbörande har kassörs- eller redogörartjänst i banken.

I avtal mellan Sparbankernas Förhand- lingsorganisation och Svenska Bankmanna- förbundet angående tjänstemän i sparbanker anslutna till organisationen finns bestämmel- ser om förbud för de anställda att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som nära ansluter till de regler som enligt vad nyss angetts förekommer på affärsbanksområdet. I avtalet stadgas också skyldighet för tjäns- teman att årligen efter anmodan till spar- banken lämna uppgift om de bisysslor han innehar. Om sparbanken av särskilda skäl anser sig böra infordra uppgift om den in- komst den anställde har av bisysslan och den tid som beräknas åtgå för denna, är den anställde skyldig lämna uppgift därom.

Enligt vad utredningen inhämtat från fö- retag och förbund på arbetsgivare— och tjäns- temannasidorna är tvister mellan arbets— givare och tjänstemän i bisysslefrågor säll- synta. De bestämmelser som finns medde- lade anses i allmänhet vara i stort sett till- fredsställande.

5.3.2 Några författningsbestämmelser

Författningsbestämmelser har getts om pri- vata tjänstemäns rätt att inneha vissa bi- sysslor. Utredningen har inte gjort någon systematisk inventering av sådana bestäm- melser.

I 107 5 1 mom. lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag stadgas att den får inte utses till revisor i aktiebolaget som är befattningshavare där. Enligt 107 5 2 mom. får, utan hinder av bestämmelsen i 1 mom., av två revisorer i dotterbolag en vara tjänsteman i moderbolaget. I 46 & la- gen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekono- miska föreningar föreskrivs att den som är befattningshavare hos föreningen eller un-

SOU 1969: 6

der det sistförflutna året haft hand om bok- föring eller medelsförvaltning för föreningen inte får vara revisor i denna. Motsvarande gäller enligt 49 5 lagen om jordbrukskasse- rörelsen beträffande uppdrag att vara re- visor i en jordbrukets kreditkassa. Om för- bud för befattningshavare att vara revisor stadgas också i 97 & lagen om bankrörelse samt i 53 5 lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker och i 30 & lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar.

I 75 5 lagen om bankrörelse föreskrivs att verkställande direktör eller annan tjäns- teman, åt vilken uppdragits att ensam eller i förening med annan avgöra på styrelsen ankommande ärenden, inte får vara leda— mot av styrelsen i bolag, vars huvudsakliga verksamhet består i att förvalta eller driva handel med aktier eller som idkar emis- sionsrörelse. För att vara ledamot av sty- relsen för annat bolag måste han inhämta särskilt medgivande av bankens styrelse. Motsvarande gäller enligt 76 & lagen om bankrörelse för ställföreträdare för verkstäl- lande direktör. Befattningshavare i banken får inte vara styrelsens ordförande enligt 77 5 lagen om bankrörelse.

12 & lagen om sparbanker stadgar att huvudman i sparbank får inte den vara som är tjänsteman i sparbanken, där ej sådant är uttryckligen medgivet i sparbankens reg- lemente, eller som är huvudman, styrelse- ledamot eller tjänsteman i annan sparbank. I huvudsak motsvarande gäller enligt 37 & beträffande uppdrag att vara styrelseleda- mot i sparbank. Huvudman, som tillsätts av stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige eller landsting, får enligt 12 % inte vara tjänsteman eller styrelseledamot i annan bank än Sparbankernas bankaktiebolag el- ler i hypoteksförening eller kassa för jord- brukskredit.

Enligt 26 5 lagen om jordbrukskasserö- relsen får befattningshavare i centralkassa inte vara ordförande i styrelsen för kassan. Av styrelseledamöterna får högst två vara befattningshavare i kassa, som är ansluten till centralkassan.

För privata tjänstemäns del kan jämväl de förut i skilda sammanhang berörda bestäm-

193

melserna i 4 & riksdagsordningen samt i kommunallagen m.fl. författningar om all- mänt medborgerliga förtroendeuppdrag ha aktualitet. Vidare kan vad beträffar fackliga förtroendeuppdrag hänvisas till 3 och 7 åå lagen om förenings- och förhandlingsrätt. Enligt sistnämnda stadgande får arbetsgi— vare inte vägra arbetstagare skälig ledighet för deltagande i förhandling om fråga, vari han är utsedd att vara representant för sin förening. .

5.4 Bisyssleregler i några främmande länder

Danmark

I & l loven nr. 154 af 7. juni 1958 om lpnninger og pensioner 111. V. till statens tjenestemand (lonningsloven) definieras statstjänsteman som »enhver, der varigt og som livsgeming har ansazttelse i statens tjeneste i en i lov om normering og klassi- ficering af statstjenestemandsstillinger om- handlet stilling, for hvilken lonning er fast- sat i denne lov til en fast årlig sum». I inte obetydlig utsträckning förekommer anställning i statens tjänst på villkor som fastställts i kollektivavtal mellan staten och fackliga organisationer.

Grundläggande bestämmelser om stats- tjänstemäns rätt att ha bisysslor hos annan än staten ges i lonningsloven & 44. Enligt & 44, första stycket, får tjänsteman endast ha »beskaeftigelse uden for statstjenesten, for så vidt og i det omfang det er foreneligt med den samvittighetsfulde udforelse af hans pligter som tjenestemand og med den for stillingen nodvendige agtelse og tillid». Statstjänstemannaanställning får inte före- nas med en anställning i kommun, s.k. koncessionerat selskab eller en offentlig verk- samhet för vilken lönen inte är bestämd i lenningsloven, om sistnämnda anställning är förenad med rätt till pension.

Statstjänsteman är enligt 5 44, andra styc— ket, skyldig att göra skriftlig anmälan till den myndighet som kan tillsätta tjänsten om han vill

a) påbegynde en forretnings- eller erhvervs- virksomhed,

194

b) overtage en uden for statstjenesten liggen- de beskaeftigelse, der ikke er af midlertidig karakter, og hvortil der er knyttet vederlag,

c) indtrzede i en bestyrelse eller et repre- sentantskab for et selskab af erhvervsmaassig karakter.

Om myndigheten finner bisyssleinnehavet inte vara förenligt med 5 44, första stycket, kan tjänstemannen förbjudas att åtaga sig bisysslan. Förbud skall i princip meddelas inom fyra veckor från anmälan.

Vid bedömning av om bisyssla skall för- bjudas eller inte torde man fästa avseende vid, bl. a., i vad mån tjänstemannen genom bisysslan konkurrerar med näringslivet. Vi- dare beaktas om fara för intressekollisioner vad gäller uppgifterna i tjänsten och i bi- sysslan kan uppstå.

I loven nr. 5 af 7. juni 1958 om norme- ring og klassificering af statstjenestemands- stillinger (normeringsloven) ges särskilda be- stämmelser om bisysslor för vissa grupper av tjänstemän. Så t. ex. stadgas i 5 103 nor- meringsloven följande.

Ingen dommer kan indehave nogen indtagts— givende fast virksomhed uden for sit egentlige embede uden tilladelse af et af praesidenteme ved de kollegiale retter dannet råd, og dette giver justitsministeriet indberetning om sådanne tilladelser.

Specialregler gäller också för bl. a. vissa läkare.

I lonningsloven % 7 stadgas beträffande statliga tjänster att ingen kan anställas i mer än en tjänst. Vissa ytterligare begränsningar förekommer i möjligheterna att ha statliga bisysslor. Sålunda har lonningsrådet i skri- velse 11.4.1960 uttalat att tjänsteman inte bör ha 5. k. formiddagsstilling i besvärsmyn- dighet om han har huvudtjänst i beslutsmyn- dighet eller omvänt.

Finland

Ur en av utrikesdepartementet tillhanda- hållen PM, dagtecknad 10.2.1968, kan åter- ges följande.

Författningsföreskrifter om statliga tjäns- temäns rätt att inneha bisysslor gäller inte dem vars anställningsförhållanden är privat— rättsligt reglerade. För dessa gäller endast

SOU 1969: 6

stadgandet i 5 16 arbetsavtalslagen 1.6. 1922/141 därom att arbetstagare inte utan arbetsgivarens samtycke får åtaga sig nytt arbete, vilket inkräktar på hans förmåga att fullgöra det tidigare arbetsavtalet. Beträf- fande anställda i ansvarsfull och ledande ställning tillämpas dock samma föreskrifter som inom den aktuella förvaltningsgrenen gäller för tjänstemän.

Enligt å21 lagen 22.12.1942/1030 om avlöning i statens tjänster eller befattningar får innehavare av tjänst eller befattning inte utan tillstånd mottaga annan avlönad be- fattning, vilken han är berättigad avsäga sig. Motsvarande gäller för extraordinarie befattningshavare och tillfälliga funktionä- rer.

Åtskilliga specialregler har meddelats. Så t.ex. får enligt 5 40 kommunallagen 27.8. 1948/ 642 till fullmäktige inte väljas lands- hövding, länsråd, landskamrerare, landssek- reterare eller länsrevisor. Lagen 12.12.1958/ 497 om ändring av 15 kap. 3 & rättegångs- balken stadgar att tjänsteman inte får vara ombud eller biträde vid rättegång när det strider mot hans tjänsteplikt. Lagfaren med— lem av allmän domstol får inte vid rätte- gång vara ombud eller biträda part om han inte har del i saken eller för talan för make eller vissa anhöriga. Vid den domstol, av vilken han är medlem, får han inte för and- ra än berörda personer sköta inskrivnings- eller andra ansökningsårenden.

Innehavare av tjänst eller befattning vid fängelse är enligt 5 42 förordningen angåen- de fångvårdsväsendet 17.2.1950/86 förbju- den bl. a. att själv eller genom annan leve- rera livsmedel eller andra förnödenheter för fängelsets räkning. Han får inte heller utan tillstånd använda fånge i sitt eller annans enskilda arbete.

Enligt 5 12 lagen angående rättighet att idka näring 27.9.1919/122 gäller begräns- ningar i rätten att driva näring för upp- bördsman, förvaltare av kronans medel, all- män åklagare, tjänsteman eller betjänt vid tullverket eller polisinrättning och vissa an- höriga till sådan personal.

13vannämnda promemoria framhålls vi— dare att det av sakens natur anses följa, att

SOU 1969: 6

tjänsteman för att vederbörligen kunna skö— ta sin tjänst bör undvika att deltaga i så- dan verksamhet, som eventuellt gör honom formellt jävig att handlägga till hans tjänst hörande uppgifter eller som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i tjänstutövningen. Det nämns att riksdagens justitieombudsman i beslut 6.2.1965 i ären- de om tjänstemäns bisysslor uttalat bl. a. att det inte kan stå i överensstämmelse med tjänstemans skyldigheter att tjänsteman av egen vilja som privatperson vidtager sådan åtgärd som gör eller kan göra honom jävig att utföra vissa uppgifter i tjänsten.

Vissa frågor om statstjänstemäns rätt att ha bisysslor har nyligen varit föremål för offentlig utredning. I betänkande 22.6.1967 framhölls bl. a. att företagen utredning gett vid handen att tjänstemän i allmänhet inte hade alltför många bisysslor. I vissa fall ha- de förbud inte iakttagits. Detta samman- hängde enligt utredningen delvis med att stadgandena om bisysslor var bristfälliga och svårtolkade. Övervakningen av bisyssleväsen- det borde effektiviseras och ingripanden ske när missförhållanden yppades. Bestämmel- ser om bisysslor borde revideras och grund- läggande bestämmelser ingå i en speciell tjänstemannalag. Utarbetandet av förslag till sådana bestämmelser ansåg utredningen inte ingå i dess uppgifter.

Norge

Allmänna regler om statstjänstemäns rätt att inneha bisysslor har meddelats dels i statens lennsregulativ 11.7.1968 & 15, dels i bistillingsregulativet (St.prp.nr. 40 1962- 63).

Lonnsregulativet & 15 stadgar följande.

Tjenestemenn som er lnnnet etter sjefsregula- tivets klasse 5 eller hayere, kan ikke overta lnnnet bistilling eller bierverv som vedkom- mende ikke oppnevnes til av Kongen, Starting eller et departement.

Hvor samfunnsmessige eller andre viktige grunner tilsier det, kan lonns- og prisdeparte- mentet dispensere fra forskriftene i förste ledd.

Enligt bistillingsregulativet får offentliga tjänstemän inte åtaga sig bisysslor »som på noen måte kan hemme eller sinke deres

195

pliktige arbeid». Det stadgas vidare att ar- bete i offentliga eller privata bisysslor i största möjliga utsträckning skall utföras utom den i huvudtjänsten bestämda ar- betstiden.

Bestämmelserna i bistillingsregulativet grundades på förslag om bestämmelser om offentliga tjänstemäns bisysslor, som fram- lagts av Bistillingsutvalget (Innstilling I och II, Oslo 1957 och 1958). Utvalget ansåg att generella bestämmelser, som begränsade tjänstemäns möjligheter att inneha bisyss- lor, inte borde meddelas med hänsyn bl. a. till svårigheterna att utforma regler som på en gång var tillfredsställande för det all- männa och för tjänstemännen. Man under- strök att det var självklart att tjänsteman inte ägde åtaga sig bisyssla av den art att den kom i strid med hans lojalitetsplikt gentemot staten. Uppdrag i företag, som stod under tjänstemannens eller hans kol- legors tillsyn i tjänsten, måste i en hel del fall undvikas.

För några grupper av statstjänstemän har meddelats specialregler. Så t. ex. stadgas i politiloven den 13 mars 1936, nr 3, att polititjänsteman inte utan politimesterens tillstånd får inneha »annen offentlig eller privat lonnet stilling eller drive privat er- verv».

Holland

Allmänna regler om civila statstjänstemäns rätt att ha bisysslor har getts i det holländs- ka allmänna statstjänstemannareglementet (Algemeen Rijksambtenarenreglement av 12.6.1931). Reglementet gäller inte för bl. a. dem vars anställningsförhållanden är pri- vaträttsligt reglerade.

Det stadgas i reglementets art. 61 att tjänsteman är skyldig att lyda vad som före- skrivs honom i fråga om åtagande och ut— förande av bisysslor. I den mån regler getts i tjänstens intresse om rätt för honom eller medlem av hans familj att driva handel eller annan näring är tjänstemannen skyldig följa föreskrifterna och att tillse att dessa efter- levs även av hans familj. Under alla förh landen är det förbjudet för tjänsteman

196

åtaga sig eller utföra bisyssla eller driva handel eller annan näring om detta kan vara skadligt för hans tjänstutövning eller oförenligt med tjänstens anseende. Enligt art. 60 i reglementet får civil statstjänste— man inte utan särskilt tillstånd jämsides med statstjänsten inneha tjänst inom pro- vins-, kommunal- eller annan offentlig för- valtning.

I art. 62 förbjuds tjänsteman att utan tillstånd direkt eller indirekt deltaga i an- bud eller leveranser till offentlig myndighet. Enligt art. 63 kan tjänsteman vid viss myn- dighet av vederbörande minister förbjudas att vara ombud eller ställföreträdare för eller delägare eller medlem i bolag, för-- eningar eller stiftelser som regelmässigt kom- mer i beröring med myndigheten.

Särskilda föreskrifter har av vissa mit- nisterier utfärdats om bisysslor, som på grund av reglementets allmänna bestäm—_- melser inte är tillåtna.

Frågor om offentliga tjänstemäns blSYSSl- lor är föremål för utredning inom det holl— ländska inrikesministeriet.

SOU l969: ( 6

Nordisk udredningsserie (Nu) 1969

Konologisk förteckning

1. Utvidgat nordlskt ekonomiskt samarbete.

3. Nordforsks miljövårdsutredning.

4. Förslag till utbyggnad av den samnordiska fortbildningen för journalister.

Statens offentliga utredningar 1969

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet 3;

Faktisk hrottsli het blend lkolbe'r'n. [1] Bostadltitt. 41 Utsökningsritt X. [5]

Kommunlknt—ionsdepartementot ] Ny ”slöarbetitldslag. [3] "

Utbildningsdepartementet " Om next-liket i Sverige. [2]

Civildepartementet

Offentliiu tjänstemäns bisysslor: [6] r ti !. !

Anm. Siffrorna inom klemm nummer iden kronologiska förtunningen. - K' L Beckmans Tryckerier AB 1969