Norrköping.

Under stadens drätselkammare sortera byggnads- och fastighetskontoren, av vilka det förstnämnda handhar arbeten för gator, vägar och parker samt vatten- och avloppsverk och det senare stadens fastigheter samt lantegen- domar. I den mån husbyggnadsarbeten förekomma inom kontorens verksam- hetsområden ledas de av respektive kontor, varvid det även kan förekomma, att vissa andra till drätselkammaren för utförande speciellt remitterade ar- beten, såsom idrottsplatser, friluftsbad el. dyl., ombesörjes av byggnadskon- toret. Liknande är förhållandet beträffande byggnadsföretag för styrelsen för kommunala affärsverken (spårväg, elektricitets— och gasverken), hamn- styrelsen, lasarettsdirektionen, fattigvårdsstyrelsen m. fl., vilka styrelser själva eller genom av dem utsedda delegerade utöva ledningen av de hus- byggen inom de olika styrelsernas verksamhetsområden, som kunna ifråga— komma.

• Sida 76
•  Original

I de fall, då sådana byggnadsföretag skola komma till utförande, vilka icke anses sortera under någon av förenämnda styrelser, tillsätter stadsfull- mäktige en särskild byggnadskommitté, som handhar byggets ledning.

De sakkunniga ha icke ansett sig böra sträcka sin utredning rörande städernas system för ledande av deras husbyggnadsarbeten längre än till de fem största städerna. I de allra flesta kommuner torde emellertid denna byggnadsledning liksom i förenämnda fem städer vara decentraliserad till olika styrelser och i stor utsträckning torde byggnadskommittéer tillsättas för att handhava byggnadsledning.

Landstingens stora ny- och ombyggnadsföretag gälla huvudsakligen sjuk- hus och sanatorier. I regel tillsätta landstingen för varje dylikt byggnadsföretag en byggnads- kommitté, som dels framlägger förslag till byggnadsföretaget med tillhörande kostnadskalkyler och dels ombesörjer byggnadsföretagets utförande, sedan vederbörande landsting godkänt förslag och kostnadsberäkning. Mindre byggnadsföretag genomföres ofta ensamt av resp. landstings förvaltningsut- skott. Reparationsarbeten vid sjukhusanläggningarna m. m. verkställas van- ligen under ledning av vederbörande direktion.

Under sig har byggnadskommittén byggnadsföretagets arkitekt, som upp- rättar erforderliga ritningar, beskrivningar m. m., konstruktörer för led- ningsarbeten m. ni. av olika slag samt byggnadskontrollant, som övervakar )

c. Landstingen. | 1 l l !

arbetenas kontraktsenliga utförande. Arbetena bedrivas uteslutande enligt entreprenadsystem.

C. Antal byggnadsföretagare fördelade å olika yrken och efter företagsformen.

Huvudmassan av byggnadsföretagarna har vid folkräkningarna redovisats 1 inom gruppen byggnadsverksamhet, belysning, vattenledning m. m. under huvudgruppen industri och hantverk. Härvid har skilts på företagare inom var och en av grupperna husbyggnadsverksamhet (tidigare »byggmästare och arkitekter»), målning, glasmästeri och förgyllning, kakelugnsmakeri samt rörarbeten inomhus. En del inom byggnadsindustrien verksamma snickeri- idkare torde återfinnas bland företagare inom gruppen snickeri, svarveri, fanértillverkning m. m. under trävaruindustri, medan plåtslagarmästare redovisas bland företagare inom gruppen koppar-, bleck— och plåtslagare under malmbrytning, mineral-, metall- och maskinindustri. Elektriska in- stallatörer redovisas icke särskilt och torde åtminstone delvis vara att finna under annan rubrik än byggnadsverksamhet m. m.

I efterföljande tablå meddelas antalet vid folkräkningarna 1910, 1920 och 1930 redovisade företagare inom sådana grenar av gruppen byggnadsverk-

• Sida 77
•  Original

samhet m. m., vilka kunna anses tillhöra byggnadsindustrien, samt där- jämte företagare inom gruppen koppar-, bleck- och plåtslagare.

Antal företagare enligt folkräkningen

Verksamhetsgrenar

av,, 1910 m,, 1920 31/1, 1930

Husbyggnadsverksamhet ...................... 41391 4 160 5'491

Målare ............................. . ........ 5_ 265 3 948 6087 Glasmästare, förgyllare ...................... 344 346 492

| Kakelugnsmakare ............................ 654 376 469 Rörarbeten inomhus 1 ........................ l— ' — 627 Koppar-, bleck— och plåtslagare .............. 2 033 1 422 1 906 Summa 12 687 10 252 15 072

1 Under rubriken Gas— och vattenledningsentreprenörer redovisades 1910 99 per- soner samt under rubriken Gas- och vattenledningsverk 1920 225 företagare.

Dessa sifferuppgifter omfatta icke hela antalet byggnadsföretagare enligt förut given definition. Den bästa vägledningen för bedömande av, i vad ( mån uppgifterna härom kunna anses ofullständiga eller eljest bristfälliga, l lämnas av företagsräkningen 1931. Efterföljande tablå upptager antalet vid ( denna räkning redovisade företag under sådana rubriker, som i huvudsak * kunna anses täcka byggnadsindustrien. Till skillnad från folkräkningen 1 innefattar detta antal såväl juridiska som fysiska personer. Till viss mindre del innefattas ock däri företag med verksamheten helt eller delvis förlagd till andra näringsgrenar än byggnadsindustrien, varför de angivna siffrorna äro att betrakta som maximisiffror.

Antal'före- Antal före- tag enligt . _ , tag enligt , Verksamhetsgrenar före tagsräk- X crksamhetsgrenar företa gsräk- ningen 1931 ningen 1931 Husbyggnadsverksamhet . . . . . 3 983 Elektriska installations- och Murning .................... 1 437 monteringsarbeten ........ 695 Byggnadssnickeri ............ 2 911 Blandad samt ej särskilt nämnd Kakelugnsmakeri och platt- anläggningsverksamhet . . . . 197 sättning .................. 442 Black-, plåt- och kopparslageri 1 642 Målerirörelse ................ 5 832 Glasvarutillverkning, glasmäs- Rörledningsinstallationer . . . . 758 teri, förgylleri ............ 246 Grundläggnings- och cemente— ringsarbeten o. d. ........ 780 Summa 18 923

Dessa uppgifter skilja sig från de på folkräkningarna grundade framför allt därigenom, att de såsom särskilda verksamhetsgrenar upptaga murning, byggnadssnickeri, grundläggningsarbeten o. d. samt elektriska installations- arbeten, av vilka de tre förstnämnda till övervägande del bildas av små- företag med högst tre sysselsatta personer. De under här ifrågavarande rubriker redovisade byggnadsföretagen torde endast delvis vara att återfinna

• Sida 78
•  Original

bland de vid folkräkningen 1930 redovisade företagarna inom gruppen hus— byggnadsverksamhet. En del snickeriidkare tillhörande byggnadsindustrien torde, såsom nyss framhölls, vara att finna inom gruppen snickeri, svarveri, fanértillverkning m. 111. under trävaruindustri, medan i övrigt saknas varje mer säker vägledning för uppspårande av här ifrågavarande företag. Sannolikt torde bland de vid företagsräkningen redovisade företagen inom grupperna murning, byggnadssnickeri, grundläggnings- och cementerings- arbeten samt elektriska installationsarbeten åtskilliga yrkesutövare, som in- taga en mellanställning mellan företagare och anställda, ha vid folkräk- ningarna förts till de senare, medan desamma vid företagsräkningen be- traktats såsom företagare, därest grundläggningsarbetet, murningen etc. verkställts som självständigt arbete utan att yrkesmannen varit att anse som anställd hos uppdragsgivaren. I 1910 års folkräkning angives uttryck- ligen, att gruppen murare m. fl. byggnadsarbetare innefattar murarmästare.

Icke heller de på företagsräkningen grundade, nyss meddelade uppgifterna om antalet byggnadsföretag 1931 äro att anse som fullständiga. Under ru- briken industri och hantverk i kombination med annan näring redovisas därutöver i företagsräkningen 771 företag inom gruppen tillverkning, re- paration och installation av samt handel med elektriskt materiel, av vilka en del torde vara att räkna till elektriska installatörer inom byggnads— industrien. Ytterligare en del företagare i denna bransch torde ha redo- visats under andra rubriker på grund av svårigheten att fastställa veder- börandes karaktär av egna företagare. En vägledning för uppskattandet av hela antalet elektriska installatörer i företagarställning erbjuda vissa av svenska elektricitetsverksföreningen meddelade uppgifter. Med utgångspunkt från att en tredjedel av de med kommerskollegii behörighetsbevis försedda elektriska installatörerna kan antagas utöva företagarverksamhet inom bygg— nadsindustrien samt med tillägg av ytterligare ett 300-tal dylika företagare, erhålles en totalsiffra av i runt tal 1 500 företagare inom elektriska installa- tionsbranschen med sysselsättning inom byggnadsindustrien 1931.

Med hänsyn tagen till det här anförda skulle hela antalet företag inom byggnadsindustrien 1931 kunna överslagsvis beräknas till 19 500. Härvid bör dock erinras, att de till grund för beräkningen liggande siffrorna till en del äro att betrakta som maximisiffror och till en del framgått ur en approximativ uppskattning.

I fråga om tiden efter 1931 finnas icke tillgängliga officiella uppgifter i den utsträckning, som erfordras för en uppskattning av hela antalet företag inom byggnadsindustrien i riket.

På olika ä g a r e k a t e g 0 r i e r fördela sig företagen enligt företags- räkningen 1931 på sätt visas av tab. 3, vilken med avseende å rubrikernas uppställning ansluter sig till denna räkning. Härvid har skilts på sju olika kategorier, nämligen 1) enskilda personer, 2) aktiebolag, 3) andra bolag,

i I] i l l

• Sida 79
•  Original

4) ekonomiska föreningar, 5) staten, 6) kommuner och 7) annan samfällig- het, institution, stiftelse el. dyl. Anmärkas må, att gruppen andra bolag om- fattar bl. a. handelsbolag, kommanditbolag och enkla bolag, av vilka de sistnämnda i motsats till de båda förra icke äro skyldiga att i sådan egen— skap anmäla sig till handelsregistret. Till gruppen kommunala företag har förts icke blott verksamhet, utövad av de egentliga kommunerna, utan jäm- väl verksamhet, bedriven av eller närmast sorterande under andra lokala offentliga samfälligheter, såsom landsting, hushållningssällskap m. m. Grup- pen annan samfällighet, institution m. m. omfattar vissa av flera delägare drivna företag, beträffande vilka ägarekategorien ej kunnat med säkerhet fastställas eller som eljest icke befunnits hänförliga till någon av de övriga ägarekategorierna.

Beträffande de i tabellen redovisade företagen må först anmärkas, att de till gruppen elektriska installations- och monteringsarbeten hörande 171 stat- liga företagen i huvudsak utgöras av telegrafverkets stationer. I fråga om dessa och övriga redovisade statliga företag, med undantag av byggnads- styrelsen beträffande dess arbeten i egen regi, torde få anses tveksamt, om de bedriva yrkesmässig byggnadsverksamhet i förut angiven bemärkelse. Detsamma gäller de redovisade kommunala företagen. Av aktiebolagen komma de flesta på grupperna rörledningsinstallationer och husbyggnads- verksamhet samt därnäst på grupperna blandad samt ej särskilt nämnd an- läggningsverksamhet, ävensom grundläggnings- och cementeringsarbeten (varmed torde förstås cement- och betongarbeten) o. d. Andra bolag än aktiebolag äro talrikast inom grupperna målerirörelse, husbyggnadsverksam- het, bleck-, plåt- och kopparslageri samt rörledningsinstallationer. Av eko- nomiska föreningar redovisas ett 50-tal inom gruppen husbyggnadsverksam- het samt ett 10-tal inom vardera av grupperna målerirörelse och elektriska installationsarbeten.

Till sist må anmärkas, att vid företagsräkningen redovisats, jämte det i tab. 3 angivna antalet företag, antalet i företagen sysselsatta personer, bland vilka såsom särskild grupp upptagits »egna företagare», innefattande ägare, delägare i andra bolag än aktiebolag rn. fl. Antalet egna företagare avviker i någon män från antalet företag på grund av den olika bestämning, som givits dessa begrepp.

Vid den av de sakkunniga föranstaltade undersökningen av företagares och löntagares inkomster av byggnadsindustri i rikets stadssamhällen 1931 och 1932 ha bland företagarna såsom juridiska personer särskilt redovisats. aktiebolag och ekonomiska föreningar. Enkla bolag, handelsbolag och kom- manditbolag äro såsom sådana icke skattskyldiga, varför inkomstundersök- ningen icke lämnar upplysning om dessas antal. Ytterligare begränsar sig" undersökningen till rikets stadssamhällen.

Hela antalet vid inkomstundersökningen redovisade aktiebolag och för- eningar uppgick 1931 till 219 och 1932 till 214. Härav tillhörde 58 resp.,

• Sida 80
•  Original

Tab. 3. Byggnadsföretagens fördelning på olika slag av ägare enligt företags- räkningen 1931.

Verksamhetsgrenar

Enskilda personer

Aktie- bolag

Andra bolag

Eken. före— 'ningar

Staten

Kom- muner

Husbyggnadsverksamhet. . . . Murning ................... Byggnadssnickeri ........... Kakelugnsmakeri och platt- sättning ................. Mälerirörelse ............... Rörledningsinstallationer. . . . Grundläggnings- och cemen— teringsarbeten o. d. ...... Elektrisk installation och monteringsarbeten ........ Blandad samt ej särsk. nämnd anläggningsverksamhet. . . . Bleck-, plåt— och kopparsla— geri ..................... Glasvarutillverkning, glasmä- steri, förgyller-1 ...........

Summa

3 600 1 427 2 892 425 5 422 571 703 469 129 1 468

201 17 307

29 312

12 15 377 92 37 16 10 157

1 6 990 75 139 |»? [0

Annan ägare- Samt— kate- liga gori 15 _ 1 437 3 2 911 —— 442 2 5 832 _— 758 6 780 2 695 _ 107 — 1 042 —— 246 20 18 923

51 yrkesgruppen byggmästare och entreprenörer, 52 resp. 49 gruppen värme- och sanitetsinstallatörer samt 55 resp. 58 gruppen elektriska installatörer.

D. Byggnadsföretagare i olika delar av landet fördelade efter verksamhets- grenar och ägarekategorier.

De vid 1930 års folkräkning redovisade uppgifterna om byggnads—

företagarnas fördelning på

städer och

landsbygd

meddelas här, med gruppering av företagarna på olika verksamhetsgrenar.

. Antal företagare enligt folkräkningen Verksamhetsgrenar 1930

Städer Landsbygd Hela riket Husbyggnadsverksamhet ...................... 2 354 3 137 5 491 Målning ..................................... 2 769 3 318 6 087 Glasmästeri och förgyllning ................... 434 58 492 Kakelugnsmakeri ............................. 272 197 469 Rörarbeten inomhus .......................... 457 170 627 Koppar—, bleck— och plåtslageri ................ 1 074 832 1 906 Summa 7 360 7 712 15 072

Inom bägge de utslagsgivande grupperna husbyggnadsverksamhet och målning kom den större delen av företagarna på landsbygden, och även

om de större företagarna företrädesvis voro att finna i städerna, kom dock

• Sida 81
•  Original

inom den förstnämnda gruppen jämväl flertalet arbetare på landsbygden (se vidare sid. 121). Då därjämte av samtliga vid folkräkningen redovisade byggnadsföretagare flertalet var att finna annorstädes än i städerna, fram- går den stora betydelsen av landsbygden för byggnadsverksamheten i vårt land. Härvid bör dock uppmärksammas, att till landsbygden räknas såväl köpingar och municipalsamhällen som andra tättbebyggda, s. k. stadslik-

o

nande samhällen. Drages gränsen mellan a ena sidan stadssamhällen och stadsliknande samhällen, å andra sidan övriga orter, blir förhållandet ett annat. Likväl kom på den sålunda avgränsade rena landsbygden mer än 40 % av hela landets byggnadsverksamhet, räknat i produktionstekniska enheter, d. v. s. eldstäder.

Vid företagsräkningen 1931 fördelades företagen med hänsyn till verk- samhetens förläggningsort på lokala enheter, bildade av dels varje stad, köping och municipalsamhälle med minst 5 000 invånare, dels Stockholms och Göteborgs inre förortsområden, exkl. städer etc. av nyssnämnda storlek, dels ej specificerade städer och andra samhällen samt landsbygden inom varje särskilt län. Vid redovisningen sammanfördes vissa verksamhetsgrenar till större grupper, vilket bl. a. medförde, att grundläggnings- och cemente- ringsarbeten o. d. samt blandad och ej särskilt nämnd anläggningsverk- samhet redovisades under samma rubrik som järnvägs- och spårvägsbygg- nad, gatu-, väg- och broarbeten samt vattenbyggnadsarbeten.

På grundval av vad sålunda framgått ur företagsräkningen har upprättats tab. 4, i vilken de vid denna räkning redovisade byggnadsföretagen med undantag av sist angivna verksamhetsgrenar fördelats på 18 städer med mer omfattande byggnadsverksamhet och i övrigt på länen. Av de i tab. 3 upptagna verksamhetsgrenarna har husbyggnadsverksamhet förts till en och samma grupp som murning, byggnadssnickeri och kakelugnsmakeri, medan målerirörelse, bleck-, plåt- och kopparslageri samt rörledningsinstallationer och elektriska installations- och monteringsarbeten redovisas var för sig. Påfallande stort är det antal företag, som inom den förstnämnda gruppen är att finna inom andra områden än nyssnämnda 18 städer, och gäller detta i särskilt hög grad de sydligare länen. Till stor del utgöras dessa företag av de inom grenarna murning och byggnadssniekeri talrikt förekommande små yrkesutövarna, vilka ofta intaga en mellanställning mellan företagare och anställda och, såsom förut framhållits, på denna grund torde ha vid folkräkningen till en del redovisats bland de senare.

Den i allmänhet ganska starkt framträdande koncentrationen av bygg- nadsverksamheten till de största städerna gör sig minst gällande inom grup- pen husbyggnadsverksamhet, murning etc. Av samtliga företag inom grup- pen voro endast 94 % verksamma i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Norr- köping. Motsvarande procentsiffra var för målerirörelse 16'5 %, för bleck-, plåt- och kopparslageri 18'8 %, för rörledningsinstallationer 21'9 % samt för elektriska installations- och monteringsarbeten 14'0 %.

• Sida 82
•  Original

66 Tab. 4. Antal byggnadsföretag fördelade på vissa yrkesgrupper länsvis och i vissa städer enligt företagsräkningen 1931.

Län och städer

Husbygg- nad, mur- ning, bygg- nadssnic- keri, kakel— ugns— makeri

Måleri- rörelse

Bleck-, plåt- och koppar- slageri

Rörled- ningsin- stallationer

Elektriska installatio- ner och monte- ringsar- beten

Stockholm Stockholms län ................ Uppsala ....................... Uppsala län ö. o. .............. Eskilstuna ..................... Södermanlands län ö. o ......... Norrköping .................... Östergötlands län ö. o. ......... Jönköping ..................... Jönköpings län 6. o. ........... Kronobergs län ................ Kalmar ....................... Kalmar län ö. o. .............. Gotlands län ................... Blekinge län ................... Kristianstad ................... Kristianstads län 6. o. ......... Malmö ........................ Hälsingborg ................... Malmöhus län ö. o. ............ Hallands län ................... Göteborg ...................... Göteborgs o. Bohus län ö. o. . . . Borås ......................... Älvsborgs län ö. o .............. Skaraborgs län ................. Karlstad ...................... Värmlands län ö. o ............. Örebro ........................ Örebro län ö. o. ............... Västerås ....................... Västmanlands län ö. o .......... Falun ......................... Kopparbergs län ö. o. .......... Gävle ......................... Gävleborgs län ö. o. ........... Sundsvall ...................... Västernorrlands län ö. o. ....... Östersund ..................... Jämtlands län ö. o. ............ Västerbottens län .............. Norrbottens län ................

Hela riket

443 476 21 168 31 201 73 413 47 324 311 24 447 139 204 15 636 149 69 699 302 159 394 58 463 464 . 17 329 45 295 33 121 10 221 23 218 17 208 29 146 170 161

8 773

555 266 24 83 35 1 1 7 61 223 39 208 163 23 232 91 123 1 1 275 1 52 73 412 1 49 195 239 44 274 208 17 191 61 137 27 99 17 180 34 184 26 203 26 81 140 134

5 832 1 642

70 56 4 11 6 13 13 17 6 18 9 4 18 7 13 5 26 24 18 45 18 59 28 10 34 20 7 19 15 13 7 12 4 25 4 21 7 17 8 6 20 21

753

46 55 3 13 3 11 9 18 6 28 16 2 11 4 12 3 32 21 6 47 24 21 13 6 30 37 6 22 8 22 3 8 3 31 5 17 5 33 4 8 19 24

695

Vid företagsräkningen redovisades icke företag inom olika delar av lan- det, fördelade efter ä g a r e k a t e g 0 r i e r (enskilda personer, aktiebolag etc.). Så har däremot skett vid den av de sakkunniga föranstaltade underL sökningen av företagares och löntagares inkomster av byggnadsindustri i

• Sida 83
•  Original

Tab. 5. Byggnadsföretagarnas fördelning efter ålder inom vissa yrkesgrupper och socialklasser enligt folkräkningen 1930.

Företagare i åldersären

Yrkesgrupper 20—25— 30— 35— 40——— 45— 50— 60— 65—

_19 34 39 44 49 59 64 69 70" summa

Husbyggnad. Större företagare... _- 6 17 63 122 197 204 357 80 51 30 1127 Mindre företagare.. — 19 65 229 329 379 440 751 194 138 85 2630 Självständiga hant- verkare utan lejd

hjälp ............ 1 27 70 120 164 225 238 493 170 137 89 1 734 Målning. Större företagare. . . —- 4 7 29 53 82 87 111 37 32 18 460

M CO |.-

Mindre företagare.. Självständiga hant- verkare utan lejd hjälp ............ 6 120 234 326 420 388 359 557 234 222 199 3065

Summa 10 207 500 1 025 1 476 1 730 1 744 2825 887 687 487 11 578

107 258 388 459 416 556 172 107 66 2562

rikets stadssamhällen 1931 och 1932. Såsom förut framhållits redovisas i undersökningen bland juridiska personer endast aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka huvudsakligen tillhörde yrkesgrupperna byggmästare och | entreprenörer, värme- och sanitetsinstallatörer samt elektriska installatörer, Till övervägande del voro de att finna i Stockholm och Göteborg.

E. Byggnadsföretagarnas ålder, civilstånd m. 111.

Vid 1930 års folkräkning ha företagarna inom vissa yrkesgrupper för- delats efter ålder och civilstånd. Bland byggnadsföretagarna redovisas här— vid särskilt de inom husbyggnad och målning verksamma, med gruppering tillika på större företagare, mindre sådana och självständiga hantverkare utan lejd hjälp. Tab. 5 visar, hur de sålunda redovisade 11 578 yrkesut- övarna inom angivna tre socialklasser fördelade sig efter ålder.

Utmärkande för företagarna inom gruppen husbyggnadsverksamhet var deras relativt höga levnadsålder. Av samtliga redovisade 5 491 företagare inom gruppen hade icke mindre än 2575, eller 469 %, uppnått 50 års ålder. Åldrarna 70 år och därutöver representerades av ungefär lika många som åldrarna under 30 år, eller c:a 200. Drager man nedre gränsen för den högre medelåldern vid 45 år, hade den stora massan uppnått sådan ålder. Av samtliga redovisade 6 087 företagare inom gruppen målning hade endast 2 311, eller 380 %, nått 50 års ålder. Åldrarna 70 år och därutöver representerades inom denna grupp av 283 företagare, men åldrarna under 30 år av 511. Även inom denna grupp tillhörde en om också knapp majo— ritet åldrarna över 45 år. Det här sagda gäller inom bägge grupperna säväl

• Sida 84
•  Original

Tab. 6. Byggnadsföretagarnas fördelning efter ålder inom olika yrkesgrupper

enligt inkomstundersökningen 1931 (stadssamhällen).

Antal enskilda personer med företagarinkomst i åldersären

Yrkesgrupper _19 20— 25— 30— 35— 40— 45— 50— 55— 60— 65— 70__ Sum- 24 29 34 39 44 49 54 59 64 69 ma Byggmästare och entre- prenörer .......... -— 5 19 67 107 155 177 233 190 97 66 35 1151 Byggnadsingenjörer, ci- vilingenjörer och in- genjörer .......... — 1 3 8 25 32 32 22 13 5 1 3 145 Arkitekter och konsul- terande ingenjörer... —— 1 3 10 29 35 39 29 17 13 10 5 191 Murarmästare ........ —— _— 4 12 12 18 26 38 13 17 22 14 176 Snickarmästare ...... 1 4 12 20 31 28 30 35 38 16 10 5 230 Glasmästare ......... — 3 5 12 20 26 21 20 17 8 11 2 145 Målarmästare ........ 1 25 89 153 275 378 364 274 202 162 125 69 2117 Plåtslagarmästare —— 7 22 46 80 125 117 105 74 42 26 15 659 Värme- och sanitets- installatörer ........ —— 3 10 46 53 68 50 45 25 23 11 8 342 Smidesidkare ........ _ —— 9 15 27 24 36 41 27 22 15 10 226 Elektriska installatörer — 2 13 58 74 73 66 39 19 13 _ 2 359 Diverse underentrepre- nörer .............. — 2 12 13 16 22 31 34 28 14 5 1 178 Samtliga yrkesgrupper 2 53 201 460 749 984 989 915 663 432 302 169 5919

självständiga hantverkare som andra företagare, dock med tydlig övervikt för de förra inom de yngre och äldre åldersklasserna (under 30 år resp. 60 år och därutöver). Detta giver vid handen, att de självständiga hant- verkama utan lejd hjälp i allmänhet etablera sig tidigare i yrket och längre kvarbliva inom detsamma än andra företagare.

Den här påvisade skillnaden i åldershänseende mellan företagarna inom de vid folkräkningen 1930 redovisade grupperna husbyggnadsverksamhet och målning belyses ock av den förut omnämnda, av de sakkunniga för- anstaltade inkomstundersökningen. Tab. 6 visar, hur de vid denna under- sökning för 1931 redovisade 5 919 enskilda personerna med företagarinkomst, ! rörande vilka uppgift om ålder föreligger, fördelade sig på åldersklasser inom 12 olika yrkesgrupper.

Den vid folkräkningen redovisade gruppen husbyggnadsverksamhet torde i det närmaste täckas av de vid inkomstundersökningen redovisade fem egentliga byggnadsyrkena, nämligen 1) byggmästare och entreprenörer, 2) byggnadsingenjörer, civilingenjörer och ingenjörer, 3) arkitekter och konsulterande ingenjörer, 4) murarmästare och 5) snickarmästare. Dessa grupper omfattade enligt tab. 6 sammanlagt 1 893 företagare, av vilka 947, eller 500 %, uppnått 50 års ålder. Inom gruppen målarmästare, som om- fattade 2 117 personer, hade däremot endast 832, eller 393 %, uppnått åldern i fråga. Åldersklasserna under 30 år voro liksom enligt folkräk-

___—&_.

• Sida 85
•  Original

Tab. 7. Byggnadsföretagarnas fördelning efter civilstånd inom vissa yrkes- grupper oeh socialklasser enligt folkräkningen 1930.

Antal företagare

Gifta Förut gifta Samtliga

H usbyggnadsverksamhei. Större företagare ....................... 81 989 57 1 127 Mindre företagare ...................... 303 2 163 . 164 2 630 Självständiga hantverkare utan lejd hjälp 262 1 333 139 1 734

Målning.

Större företagare ....................... 30 400 30 460 Mindre företagare ...................... 297 2 121 144 2 562 Självständiga hantverkare utan lejd hjälp 732 2 126 207 3 065 Summa 1 705 9 132 741 11 578

ningen talrikare representerade bland målarmästarna än inom de egentliga byggnadsyrkena, medan åldersklasserna 60 år och därutöver voro propor— tionsvis lika talrikt representerade i bägge fallen.

Av övriga vid inkomstundersökningen redovisade yrkesgrupper företedde glasmästare och plåtslagarmästare ungefär samma fördelning på ålders- klasser under och över 50 år som målarmästarna. Av smidesidkarna kom en betydligt större del, 50'9 %, på åldrarna över 50 år, av värme- och sani- tetsinstallatörer samt elektriska installatörer däremot endast 327 % resp. 203 %.

I övrigt må anmärkas, att vid folkräkningen de yngre årsklasserna i det hela voro proportionsvis mer talrikt representerade än vid inkomstunder- sökningen, varom mera i det följande.

Vid 1930 års folkräkning ha därjämte företagarna med hänsyn till civilstånd fördelats på ogifta, gifta och förut gifta. Inom grupperna husbyggnadsverksamhet och målning samt de förut redovisade tre social- klasserna ter sig civilståndsfördelningen såsom visas av tab. 7.

Gruppen husbyggnadsverksamhet, inom vilken, såsom nyss visats, lev- nadsåldern var högre än inom gruppen målning, företedde ett proportionellt större antal gifta än denna. Ett relativt stort antal ogifta fanns bland de självständiga hantverkarna, av vilka ett proportionellt större antal tillhörde de yngre åldersklasserna än vad fallet var inom övriga socialklasser.

Jämväl vid den av de sakkunniga föranstaltade inkomstundersökningen ha uppgifter inhämtats om civilstånd. Civilståndsfördelningen enligt denna undersökning bland de byggnadsföretagare inom olika yrkesgrupper, be- träffande vilka uppgifter härom föreligga för 1931, visas av tab. 8.

Av samtliga i tabellen redovisade 6 175 företagare voro 5 168, eller 83'7 % , gifta. Av de vid folkräkningen särskilt redovisade 11 578 byggnadsföre- tagarna, voro åter 9132, eller endast 789 %, gifta. Att procenttalet gifta

• Sida 86
•  Original

Tab. 8. Byggnadsföretagarnas fördelning efter civilstånd inom olika yrkes- grupper enligt inkomstundersökningen 1031 (stadssamhällen).

Antal företagare Yrkesgrupper Ånk— Fran- Ogifta Gifta lingar 0. Summa - skilda ankor Byggmästare o. entreprenörer ............. 83 1 118 71 10 1 262 Byggnadsingenjörer, civilingenjörer o. ingen- jörer .................................. 24 141 3 —— 166 Arkitekter o. konsulterande ingenjörer ..... 33 151 5 2 101 Murarmästare ............................ 20 138 17 2 177 Snickeriidkare ............................ 39 183 7 3 232 Glasmästare ............................. 22 122 4 —— 146 Målarmästare ............................ 270 1 798 91 11 2 170 Plåtslagarmästare ........................ 66 573 29 7 675 Vårme- och sanitetsinstallatörer ........... 43 289 17 6 355 Smidesidkare ............................ 26 196 13 1 236 Elektriska installatörer ................... 39 309 11 2 361 Diverse underentreprenörer ................ 26 150 4 — 100 Samtliga yrkesgrupper 691 5 166 272 44 6 175

är så pass mycket högre enligt inkomstundersökningen än enligt folkräk- ningen, kunde bl. a. tänkas bero därpå, att förstnämnda procentsiffra på- verkades i stigande riktning av de yrkesgrupper, som omfattas av inkomst- % undersökningen men däremot icke av de ur folkräkningen hämtade upp- gifterna. Vid närmare granskning av tab. 8 visar sig emellertid så icke vara fallet. Av betydelse i förevarande hänseende synes däremot vara, att, såsom förut anmärkts, de yngre årsklasserna voro proportionellt mer talrikt re- presenterade vid folkräkningen än vid inkomstundersökningen. Detta sam- manhänger därmed, att i många fall personer, vilkas inkomst icke uppnått | sådan storlek, att den taxerats till inkomstskatt, icke kommit att redovisas vid inkomstundersökningen. Dessa personer voro företrädesvis att finna ! bland yngre och ogifta, vilka därför icke blivit representerade i samma ut- l sträckning som äldre och gifta. Jämväl svårigheten att bestämma yrkes- u tillhörigheten för personer, vilka hämtat endast en del av sin inkomst från ! byggnadsindustrien, torde härvid ha spelat sin roll. I Tab. 8 visar liksom folkräkningsuppgifterna bl. a. ett högre procenttal | gifta inom de egentliga byggnadsyrkena än inom måleriyrket. | r”.

Med fördelning av företagarna på olika grenar av byggnadsindustrien har vid folkräkningen 1930 redovisats deras h 11 s t r u r (utan yrke), h a r 11 under 15 år samt övriga familjemedlemmar. Hithörande uppgifter återgivas i tab. 9.

Tabellens siffror återspegla det förut ur olika synpunkter belysta förhål- landet, att procenttalet gifta var högre inom gruppen husbyggnadsverksam- het än inom gruppen målning. Likaså var antalet barn under 15 år såväl

• Sida 87
•  Original

Tab. 9. Byggnadsföretagarnas hustrur, barn under 15 år och övriga familje- medlemmar enligt folkräkningen 1930.

A n t a ] Verksamhetsgrenar

företa are hustrur barn un- övriga fa-

g (utan yrke) der 15 år miljemedl. Husbyggnadsverksambet .................. 5 491 4 147 5 630 1 953 Målning ................................. 6 087 4 187 5 551 1 544 Glasmästeri och förgyllning ............... 492 319 362 121 Kakelugnsmakeri ......................... 469 322 349 121 Rörarbeten inomhus ...................... 627 483 591 201 Koppar-, bleck- och plåtslageri ............ 1 906 1 377 1 818 584 Summa 15 072 10 835 14 301 4 524

absolut som relativt större—inom den förra gruppen. I förevarande hänseende närmast jämförliga med denna voro grupperna rörarbeten inomhus samt koppar-, bleck- och plåtslageri.

Vid den av sakkunniga föranstaltade inkomstundersökningen ha inhäm- tats uppgifter om antalet barn, för vilka familjeavdrag ut- gått vid taxering till inkomstskatt, d. v. s. hemmavarande eller av inkomsttagaren helt eller delvis underhållna barn, vilka vid veder- börande taxeringsärs ingång ej uppnått 16 år och vilka icke, vart för sig, nästföregående år haft en behållen inkomst av minst 450 kr. Inom de vid undersökningen redovisade olika yrkesgrupperna fördelade sig företagarna efter det på var och en fallande antalet dylika barn på sätt visas av tab. 10, vilken jämväl för varje grupp upptager det sammanräknade antalet barn.

Dessa uppgifter äro av flera skäl icke jämförbara med de nyss anförda folkräkningsuppgifterna. I geografiskt hänseende begränsa de sig till stads- samhällen och särskilt beträffande de minsta inkomsttagarna är, såsom nyss framhölls, redovisningen ofullständig. Till skillnad från folkräknings- uppgifterna avse de vidare endast hemmavarande eller av inkomsttagaren helt eller delvis underhållna barn, medan å andra sidan åldersgränsen är dragen något högre, nämligen vid 16 år i stället för 15. Ur demografisk synpunkt äro de därför av mindre intresse än såsom belysande för omfatt— ningen av det barnunderhåll, som påvilar företagarna inom olika yrkes- grupper.

Det relativt största antalet barn kom på gruppen byggnadsingenjörer, civilingenjörer och ingenjörer samt därnäst på grupperna värme- och sani- tetsinstallatörer samt elektriska installatörer. Det relativt minsta antalet barn kom på grupperna glasmästare, arkitekter och konsulterande ingen- jörer samt smidesidkare. Vid jämförelse mellan de två största grupperna, nämligen å ena sidan byggmästare och entreprenörer, å den andra målar-

• Sida 88
•  Original

Tab. 10. Byggnadsföretagarnas fördelning efter antalet av dem underhållna barn under 16 år inom olika yrkesgrupper enligt inkomstundersökningen 1931

(stadssamhällen). Antal företagare med 4 Hela Y r k e 5 g r 11 p p e r 0 1 2 3 barn tfore- agtalet barn barn barn barn 0. där- agare arn Byggmästare o. entrepre- nörer ............... 728 232 187 70 65 1 282 1 109 Byggnadsingenjör-er, ci- vilingenjörer o. ingen— jörer ................ 83 33 31 13 8 168 170 Arkitekter o. konsulte- rande ingenjörer ...... 118 34 21 13 5 191 136 Murarmästare .......... 113 33 13 6 12 177 134 Snickarmästare ......... 140 42 24 20 6 232 186 Glasmästare ........... 86 33 * 20 6 3 148 106 Målarmästare .......... 1 219 471 270 119 91 2 170 1 793 Plåtslagarmästare ...... 357 153 91 39 35 675 597 Värme- o. sanitetsinstal- latörer .............. 179 79 53 23 21 355 346 Smidesidkare .......... 142 53 21 10 10 236 170 ! Elektriska installatörer. . 182 77 63 25 14 361 334 l Diverse underentreprenö- ! rer .................. 111 32 23 8 6 180 129 . Samtliga yrkesgrupper 3 458 1 272 817 352 276 6 175 5 210

mästare visar sig barnantalet vara relativt större bland de förra än bland de senare. Erinras må i samband härmed om det förut påvisade högre pro- centtalet äldre och gifta bland företagarna inom de egentliga byggnads- yrkena än bland målarmästarna.

F. Byggnadsföretagarnas organisationer (ideella föreningar).

a. Föreningar för vårdande av yrkesangelägenheter. 1

I rättsligt hänseende skiljer man i vårt land mellan ekonomiska föreningar och ideella föreningar. Medan de förra gjorts till föremål för lagstiftning, saknas alltjämt lagbestämmelser om ideella föreningar. Dock har rätts- praxis alltmer stadgat sig i den riktning, att ideella föreningar ansetts äga rättskapacitet, så snart de skaffat sig någorlunda fullständiga stadgar.

Som ekonomisk förening är enligt gällande lag av 1911 att anse sådan förening, som idkar ekonomisk (d. v. s. affärsmässigt organiserad) verksam- het för främjande av medlemmarnas ekonomiska intressen eller som vill vinna annat ändamål än detta genom idkande av handel eller annan verk- samhet, varmed följer skyldighet att föra handelsböcker. Härav följer, att såsom ekonomisk förening skall registreras även sådan förening, vilken vill

• Sida 89
•  Original

främja medlemmarnas ideella intressen genom att, om ock endast i någon mån, idka handel eller annan sådan ekonomisk verksamhet, som medför— skyldighet att föra handelsböcker.1'

Såsom ideell förening torde kunna anses såväl förening, vilken driver annan än ekonomisk verksamhet — för främjande antingen av ideella eller ekonomiskasyften -—— som förening, vilken, med nyss angivna undantag, driver ekonomisk verksamhet för främjande av ideella syften. En förening skulle sålunda, utan-att förlora karaktären av ideell förening, kunna såväl fullfölja ekonomiska syften som driva visst slag av ekonomisk verksamhet.

Bland de olika grupper, i vilka de ideella föreningarna kunna uppdelas, märkas särskilt tre, nämligen föreningar för vårdande av yrkesangelägen- heter, föreningar med ändamål att främja arbetsgivarintressen och föreningar— med ändamål att främja löntagarintressen. Någon fullt bestämd gräns mel- lan yrkesbetonade föreningar och andra föreningar torde visserligen icke kunna uppdragas.

En redogörelse för de ideella föreningarna inom byggnadsindustrien bör lämpligen begränsas till dessa tre grupper av föreningar. Av de bland före- tagarna existerande föreningarna komma sålunda att redovisas dels för- eningar för vårdande av yrkesangelägenheter, i det följande benämnda yrkes- föreningar, och dels föreningar med ändamål att främja arbetsgivarintressen, i det följande benämnda arbetsgivarorganisationer.

Yrkesföreningarna äro av skiftande beskaffenhet. Man kan sålunda skilja mellan föreningar, vilka för sig uppställt rent ideella mål och för syftets. främjande endast använda sig av ideella medel, såsom upplysningsverksam- het, rådgivning m. in. Andra föreningar kunna för att främja vissa ideellt betonade yrkessyften bedriva verksamhet av i viss mån ekonomisk karaktär, exempelvis upptaga avgifter för rådgivning, utbildningskurser o. s. v. Åter— andra föreningar kunna främja sina medlemmars ekonomiska intressen ge- nom verksamhet av annan än rent ekonomisk karaktär, i vilket fall orga- nisationen, såsom förut visats, ändock bevarar sin egenskap av ideell för- ening.

Gränserna mellan nyss angivna typer av yrkesföreningar äro inom bygg- nadsindustrien ofta flytande och någon bestämd gränsdragning mellan dem ställer sig icke möjlig. I det följande har dock gjorts ett försök att skilja mellan föreningar med ideellt syfte och föreningar med därjämte mer eller mindre starkt betonat ekonomiskt intressesyfte.

Bland yrkesföreningarna finnas sådana, som uteslutande eller huvudsak- ligen syssla med byggnadsindustriella spörsmål, och sådana, som ägna sig åt. tekniska frågor i allmänhet, inkl. byggnadstekniska sådana. I många fall. kan härvid tvekan råda, om det byggnadsindustriella inslaget är så pass. betydande, att sammanslutningen skall anses tillhöra byggnadsfacket. Detta

* Angående de viktigaste bland de ekonomiska föreningarna inom byggnadsindustrien,. produktionsföreningarna, se sid. 18 0. f.

• Sida 90
•  Original

är fallet med de tekniska föreningar, som bildats i flertalet större städer. Om flertalet yrkesföreningar gäller, att de ej äro begränsade till företagare, utan även räkna medlemmar bland anställda.

I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för en del yrkesföreningar, vilka kunna sägas vara av större betydelse. Först redogöres för föreningar med mer ideellt syfte.

Samfundet för hembygd-svärd, som stiftades 1916, har sin verksamhet uppdelad på 1) rådgivande verksamhet för den allmänna hem- bygdsvården, 2) byggnadsvård och 3) kurser för byggmästare.

Den byggnadsvårdande verksamheten administreras genom en byggnads- byrå och avser att höja den allmänna byggnadskulturen. Byrån utför rit- ningar, arbetsbeskrivningar, kontrollantskap och allmän konsultationsverk- samhet samt verkar dessutom genom föredrag och propaganda för främ- jandet av en god byggnadskultur. Råd givas gratis, ritningar och beskriv- ningar till en låg, fastställd taxa. Beträffande nybyggnader ägnar byrån särskild uppmärksamhet åt lantmannabyggnader och egnahem. Vid statens byggnadsbyrås avveckling övertog samfundets byggnadsbyrå enligt av Kungl. Maj:t givet bemyndigande dess konsultativa verksamhet med tillhörande typritningsarkiv.

I samfundets uppgift ingår även att anordna kurser för byggmästare. Samfundet har på sin tid ordnat en byggnadsteknisk materialutställning. ? Denna verksamhet har numera övertagits av A.-B. Svensk byggtjänst, som äges av ett flertal institutioner, bl. a. samfundet (se nedan). Andra utställ- ningar av olika slag ha anordnats av samfundet.

Samfundet, som räknar c:a 5 000 medlemmar, utger Tidskrift för hem- bygdsvård.

Jämte nio andra organisationer deltog samfundet 1934 i stiftandet av en permanent utställning av byggnadsmaterial under namn av A.-B. S v e n s k b y g g t j ä 11 st. Rörande denna lämnas en redogörelse på annat ställe (sid. 4 559 0. f.) i sakkunnigas betänkande. Utställningens uppgift är att ge en kon- centrerad och i möjligaste mån objektiv bild av olika byggnadsmaterial. Med utställningen är förenad en byggnadsteknisk rädfrågningsbyrå, som insamlar resultat från materialundersökningar och andra byggnadstekniska utred- ningar samt tillhandagår byggnadsföretagare med råd och upplysningar.

Stockholms byggnadsförening, som bildades 1848, har en- ligt stadgarna till ändamål »att genom samlade krafter bidraga till såväl teoretisk som praktisk utbildning i byggnadsfacket ävensom att genom sam- manträffande och personligt umgänge och som följd därav fritt tankeutbyte söka befrämja byggnadskonsten och utveckla sinnet för densamma». Till medlemmar antagas arkitekter, byggmästare, ingenjörer och vid byggnader

• Sida 91
•  Original

erforderliga hantverksmästare, fabrikanter och leverantörer. Föreningen räknar c:a 650 medlemmar.

Föreningen har utvecklat en livlig verksamhet genom anordnandet av föredrag och diskussioner i aktuella byggnadstekniska frågor samt verk- ställt åtskilliga utredningar i frågor rörande byggnadsindustrien. Tillsam- mans med svenska arkitektföreningen utgiver Stockholms byggnadsförening tidskriften Byggmästaren.

Svenska betongföreningen, som bildades 1912, utgör en sam- manslutning bland personer och firmor i Sverige, vilka ägna sin verksam- het åt konstruktivt eller praktiskt utförande av arbeten av betong och ar- merad betong. Syftet är att arbeta för den svenska betongteknikens höjande och utveckling genom undersökningar av betong och armerad betong samt därmed i samband stående materialier, genom arbete för rationella-tekniska bestämmelser samt lämpliga kompetensfordringar för konstruktion och ut- förande av betong och armerad betong. Medlemmarna utgöras av enskilda och korporativa ledamöter. Till enskilda ledamöter kunna kallas personer, som i egenskap av konsulterande ingenjörer sysselsätta sig med betongtek- nik, eller personer, som genom sin ställning eller genom sitt arbete eljest stå i nära beröring med frågor rörande betongteknik. Till korporativa leda- möter kunna kallas inregistrerade firmor, vilka arbeta såsom betongentre- prenörer, ävensom statliga och kommunala institutioner. Föreningen utgiver tidskriften Betong. Den räknar ett 30-tal korporativa och understödjande ledamöter samt c:a 250 enskilda ledamöter.

Svenska kommunaltekniska föreningen, som bildades l902, har till ändamål att verka för utveckling av de grenar av tekniken, vilka falla inom området för den i kommunal tjänst anställde teknikerns verksamhet, samt att utgöra ett samband mellan sådana tekniker. För- eningen verkar för sitt ändamål huvudsakligen genom möten, vilka anord- nas i olika städer och vid vilka anläggningar och arbeten beses samt före- drag och överläggningar hållas. Till medlem av föreningen kan antagas från högre teknisk läroanstalt utexaminerad ingenjör, som innehar mera varaktig anställning av teknisk art i svensk stads eller större samhälles tjänst, samt annan person, som genom framstående kommunalteknisk verk- samhet visat sig ägnad att gagna föreningens syften. Föreningen räknar c:a 400 medlemmar.

Svenska teknologföreningen, som bildades 1861, har till ändamål att åvägabringa en sammanslutning av dem, som på ett framstå- ende sätt, vare sig i vetenskapligt, konstnärligt eller praktiskt hänseende, verka till den svenska industriens och byggnadskonstens gagn.

Till medlem i föreningen kan inväljas den, som är eller varit styrelse- ledamot eller lärare vid tekniska högskolan eller vid Chalmers tekniska

• Sida 92
•  Original

högskola; den, som genomgått tekniska högskolan såsom ordinarie eller extra ordinarie elev; den, som erhållit avgångsbetyg från Chalmers tekniska hög- skolas högre avdelning; den, som fullständigt genomgått Falu hergsskola före'dess omorganisation till fackskolan för bergsvetenskap vid tekniska hög- skolan, civilingenjörskursen vid Marieberg eller skolan för byggnadskonst vid akademien för de fria konsterna eller som vid universiteten avlagt bergs- examen; samt den, som utan att uppfylla ovanstående villkor är en kunnig och erfaren idkare av teknisk vetenskap eller teknisk verksamhet.

Föreningen är uppdelad i ett flertal fackavdelningar, bland vilka märkas avdelningen svenska arkitektföreningen med 230 medlemmar och avdel- ningen för våg- och vattenbyggnadskonst med 740 medlemmar.

Enligt arbetsordningen för svenska arkitektföreningen utgör denna en sammanslutning av arkitekter och andra ledamöter av svenska teknolog- föreningen, vilka äro eller varit verksamma inom byggnadsfacket och ha till särskild uppgift att befordra utvecklingen på arkitekturens område samt verka till arkitektkårens gagn. Till medlem kan väljas medlem av svenska teknologföreningen, som är eller varit verksam inom byggnadsfacket och därvid gjort sig känd för skicklighet och duglighet.

Till medlem av avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst kallar av- delningen ledamot i svenska teknologföreningen, som utövar verksamhet inom väg- och vattenbyggnadsfacket.

Föreningen har verkställt åtskilliga utredningar berörande byggnadsindu- strien och vid sammanträden i vederbörande fackavdelningar förehaft dis— kussioner i byggnadsfrågor.

Teknologföreningen utgiver Teknisk tidskrift.

Svenska värme- och sanitetstekniska föreningen, som bildades 1909, har till ändamål att genom föredrag och diskussioner samt på annat sätt, som kan befinnas lämpligt, verka för befrämjandet och höjandet av värmelednings- och sanitetstekniken. Till medlem kan inväljas var och en, som utövar verksamhet inom värmelednings- eller sanitetsbran- schen. Föreningen räknar c:a 400 medlemmar.

Av föreningens styrelse har bildats förlagsaktiebolaget V. V. S. (Värme, Ventilation, Sanitet), som utgiver Tidskrift för värme, ventilation och sani— tetsteknik.

Sveriges hantverksorganisation, vilken bildades 1905 som en central organisation för landets samtliga lokala hantverksföreningar, av- ser att vara ett stöd för alla till densamma anslutna orts- och yrkessamman- slutningar och för dessas enskilda medlemmar. Organisationen har bl. a. till ändamål att representera hantverksföreningarna inför såväl statsmyn- digheter som yrkesidkarsammanslutningar jämte andra sammanslutningar på näringarnas område, att verka för yrkesutbildningens ordnande för såväl

• Sida 93
•  Original

lärlingar och gesäller som mästare samt att verka för hantverkets och den mindre industriens utveckling i tekniskt, ekonomiskt, konstnärligt och socialt hänseende.

Organisationens byrå utgör föreningspunkten för landets hantverksmästa- re och mindre industriidkare i alla frågor, som röra gemensamma yrkes- angelägenheter. Den för register över landets samtliga hantverks- och lik- nande föreningar, står varje ansluten förening till tjänst med råd och upp- lysningar i föreningsangelägenheter och i fråga om förmedling av ärenden hos myndigheter m. m. '

Byggnadsyrkenas utövare äro talrikt företrädda i hantverksorganisatio- nen. I yrkesförbundens representantskap äro företrädda målaremästarnas riksförening i Sverige, Sveriges bleck- och plåtslagaremästareförbund och svenska elektriska installatörföreningen. Organisationen lämnar sitt stöd åt hantverksinstitutet, som efter några års försöksverksamhet började sin verk- samhet 1922. Institutet avser att genom Specialkurser meddela fortsatt yrkes- utbildning till deltagarna. Å hantverksinstitutet ha anordnats specialkurser för landsbyggmästare, målare, plåtslagare, rörlednings- och elektriska in- stallatörer samt cementgjutare.

Sveriges hantverksorganisation utgiver Svensk hantverkstidning.

S v e r i g e 5 in (1 u s t r i f ö r b u n d, konstituerat 1910, bedriver genom ett särskilt organ, A.-B. Industribyrån, konsulterande verksamhet under af- färsmässiga former i revisions-, organisations-, byggnads-, trafik- och skatte- frågor. Bland bolagets fem avdelningar finnes en byggnadsteknisk avdel- ning, som utarbetar förslag och ritningar till samt åtager sig arbetsledning och kontroll vid nyanläggningar och omändringar av fabriksbyggnader även- som utför värderingar.

Förbundet upprättade 1930 ett arbetsledareinstitut, som har till ändamål att vara en central utbildningsanstalt för arbetsledare inom industrien.

Efterföljande föreningar kunna anses ha ett ekonomiskt intressesyfte.

Svenska arkitekters riksförbund bildades i augusti 1936 och räknar 360 medlemmar. Förbundet avser icke att ersätta de förut om— nämnda arkitektföreningarna, tillhörande gruppen föreningar med ideellt syfte. Förbundet torde närmast ha karaktären av en intresseorganisation och i stadgarna angives dess ändamål vara icke blott att verka för bygg- nadskonstens utveckling utan även att tillvarataga arkitektkårens all- männa intressen. För medlemskap fordras att ha avlagt arkitektexamen vid tekniska högskolan eller avgångsexamen från Chalmers tekniska högskola eller från annan likvärdig utbildningsanstalt för arkitekter eller ock att på annat sätt ha visat sig väl kvalificerad för utövande av arkitektyrket.

• Sida 94
•  Original

Svenska byggnadsentreprenörföreningen (S. B. F.), som bildades 1930, utgör en sammanslutning av entreprenörer inom hus- byggnads- samt väg- och vattenbyggnadsbranschen. Till föreningen äro an- slutna c:a 60 entreprenörer. Föreningens uppgifter utgöra bl. a. att bevaka medlemmarnas intressen inför myndigheter, konsulterande organisationer och allmänheten; att åstadkomma sunda former för affärsuppgörelser; att verka för lojala affärsprinciper inom branschen; samt att utöva upplysnings- verksamhet. Medlemskap i föreningen kan vinnas av varje välkänd person eller firma, som i Sverige idkar entreprenadverksamhet.

Svenska elektriska installatörföreningen (S. E. I. F.), bildad 1928, utgör en sammanslutning av yrkesutövare inom elektriska in- stallationsbranschen och räknar c:a 560 medlemmar. Den omfattar såväl innehavare av elektriska installationsföretag som personer, vilka äro an- ställda som ledande montörer i industriella företag eller i distributionsföre- tag. Föreningen begränsar sig sålunda icke till yrkesutövare, vilka beteck- nas såsom elektriska entreprenörer, utan omfattar även 5. k. installations- mästare och överhuvud taget alla, som äro försedda med kommerskollegii behörighetsbevis för utförande av starkströmsanläggningar. Som föreningens ändamål angives i stadgarna bl. a. att öva inflytande på spörsmål uppkom- mande för de elektriska installatörerna och verka för yrkets bevarande åt de verkliga yrkesmännen; att genom framställningar och yttranden till myn- digheter, sammanslutningar eller enskilda påkalla dessas uppmärksamhet i frågor, som äro av vikt för föreningen och dess medlemmar; att delgiva medlemmarna förbättringar, uppfinningar, föreskrifter o. dyl. inom installa- tionsbranschen samt råda och vägleda i yrkesfrågor; att genom upprättan- det av särskilda fonder främja de enskilda medlemmarnas intressen. För- eningen har under åren 1929—1932 anordnat statsunderstödda utbildnings- kurser. Dess organ är SEIF:s facktidning.

Svenska konsulterande ingenjörers förening, som bildades 1910, har till uppgift att kvalitativt höja den konsulterande ingen- jörsverksamheten i Sverige och därmed tillgodose industriens och det all- männas behov av kunniga och opartiska tekniska rådgivare. Föreningen räk- nar ett 50-tal medlemmar. För medlemskap fordras såväl av föreningens styrelse godkänd teoretisk och praktisk ingenjörsutbildning som en med be- tydande ekonomiskt ansvar förenad förbindelse från varje medlem att i sin yrkesutövning icke låta sig påverkas av några som helst leverans- eller entreprenadintressen utan intaga en fullt opartisk ställning.

Sveriges elektriska entreprenörsförening,bildad 1918, utgör en sammanslutning av elektriska entreprenörer, d. v. s. installatörer, som vederbörligen auktoriserats för att utföra arbeten i anslutning till olika orters elektriska distributionsnät. Medlemmarna utgöras av bolag och en-

.. -——t—i m.m-—...a .u—Mf—mn.

• Sida 95
•  Original

skilda personer och kunna även avdelningar av elektriska industriföretag ingå som medlemmar. Anslutna äro c:a 270 entreprenörer, vilka hos sig ha anställda c:a 2 500 arbetare. Föreningen har till uppgift att åstad- komma sunda former för affärsuppgörelser; att tillvarataga medlemmarnas intressen gentemot deras leverantörer och söka åstadkomma avtal i sådant syfte; att bevaka medlemmarnas rätt gentemot myndigheter, konsulterande, andra organisationer och utomstående; att motverka all illegitim verksamhet inom branschen m. m. Medlem är förpliktad att efterleva av föreningen godkända leveransavtal vid äventyr att eljest få erlägga i avtalet fastställt skadestånd.

Sveriges elektriska mästareförening (S. E. M. F.) har framgått ur en iStockholm 1924 bildad förening för elektriska installations— mästare, vilken 1935 ombildades till en riksorganisation. Föreningen, som är organiserad på distrikt, omfattar c:a 600 medlemmar. Som dess upp- gifter angives i stadgarna bl. a. att verka för yrkets bevarande åt de verkliga yrkesmännen och arbeta för kårens höjande i såväl teoretiskt som praktiskt hänseende; att verka för upprättande av gemensamma och tidsenliga före- skrifter och författningar inom yrket; att följa stads- och andra myndig- heters åtgöranden beträffande yrket samt när så fordras söka förmå dem att taga rättvis hänsyn till yrkets behov; att upprätta ett gott förhållande mellan arbetsgivare och arbetare inom yrket; att delgiva medlemmarna för- bättringar och uppfinningar, föreskrifter och författningar m. m., som be- röra yrket, samt råda och vägleda medlemmarna, i vad som berör yrket och dess utövande. Föreningens organ är Elektriska installatörtidningen. .

Sveriges rörledningsfirmors förening bildades 1930 såsom en riksorganisation, medan tidigare funnits lokala sammanslut- ningar i branschen i olika delar av landet. Föreningen räknar c:a 260 med- lemmar. Hos medlemmarna äro anställda c:a 4 800 arbetare. Föreningen uppställer såsom ändamål att arbeta för höjande av yrkesskickligheten i så- väl tekniskt som merkantilt avseende samt att motarbeta illegitim verk- samhet, mindervärdiga leveranser och osund konkurrens inom branschen. Medlemskap i föreningen kan vinnas av varje välkänd, ekonomiskt själv— ständig, inregistrerad firma, som inom landet utövar rörledningsverksamhet och innehar entreprenörsrättighet, där dylik föreskrives. Som ytterligare villkor kräves medlemskap i rörle'dningsfirmornas riksförbund (se nedan). Även kan medlemskap erhållas av den, som visserligen icke är medlem i nämnda riksförbund, men som efter överstyrelsens omprövning befinnes be- driva verksamheten under fullt lojala former beträffande såväl arbetspriser enligt gällande kollektivavtal mellan riksförbundet och metallindustriarbe- tareförbundet som i övrigt. Föreningen är indelad i fem kretsar. Föreningens organ är Rörinstallatören. '

• Sida 96
•  Original

De första mera betydande organisatoriska åtgärderna på arbetsgivar- sidan inom byggnadsindustrien togos i och med det att c entrala ar- b e t s g iv a r e f ö r b u n d e t 1903 utbröts såsom en facklig organisation ur centralorganisationen för Sveriges industri och hantverk, vilken utgjorde en sammanslutning av de gamla hantverksföreningama. Centrala arbets- givareförbundet blev huvudorganisationen för byggnadsindustriens olika yr- kesgrenar. I förbundet ingingo byggmästare och byggnadsentreprenörer, cement-, grund- och asfaltläggare, målare, plåtslagare, glasmästare, kakel- ugnsmakare, smeder, rörledningsentreprenörer, gipsplattfabrikanter och gipsrörare m. fl. Förbundet sammansattes av dels yrkesföreningar dels ock lokala arbetsgivarföreningar, de senare utgörande sammanslutningar på olika orter av yrkesidkare inom skilda fack. Förbundet uppdelades i fyra distrikt, nämligen det södra, västra, mellersta och norra.

Förbundets uppgifter angåvos vara: att genom rättvisa och för yrkena gagneliga avtal upprätta sunda arbetsförhållanden samt ordna medlemmar- nas och deras arbetares ömsesidiga angelägenheter; att tillse, att fastställt avtal respekterades och att medlemmarna uppträdde gemensamt för biläg- gande av tvister samt vid strejker och lockouter för åstadkommande av ar- betsfred; att medverka till åstadkommande av reformer på närings- och ar- betslagstiftningens område; samt att bilda försäkrings- och understödskassor och i övrigt främja medlemmarnas intressen som arbetsgivare.

Anmärkningsvärt var, att inträde i förbundet beviljades icke blott arbets- givare utan även leverantörer inom byggnadsindustrien eller föreningar av dylika. Leverantörer måste vid inträdet avgiva skriftlig förbindelse att un- der pågående arbetsinställelse och på av förbundet givet påbud icke leverera varor av det slag, som berördes av det nedlagda arbetet och inom det om— råde, där arbetsinställelsen pågick, samt att icke träda i affärsförbindelse gällande försäljning eller leverans av varor till personer eller firmor, som genom sitt uppträdande skadat arbetsgivarnas sak och för vilka förbundet utfärdat leveransförbud.

Medlem av ansluten förening och enskild medlem hade att underteckna en s. k. gemensamhetsakt, med förbindelse att vid överträdelse av förbundets stadgar och beslut utbetala ersättning till högst det belopp, som angavs i en av vederbörande undertecknad garantiförbindelse.

Centrala arbetsgivareförbundet, som icke meddelade någon konfliktför- säkring, trädde nästan från början av sin tillvaro i kontakt med den 1902 bildade svenska arbetsgivareföreningen. Samarbetet mellan dessa båda or- ganisationer kom särskilt till uttryck vid vissa större konflikter, och då svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd bildades 1910, anslöt sig centrala arbetsgivareförbundet till detta.

De större företagen inom väg- och vattenbyggnadsfacket hade redan 1907 anslutit sig till svenska arbetsgivareföreningen inom ett gemensamt

i l &

• Sida 97
•  Original

yrkesförbund, svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund. Till detta kommo att ansluta sig även sådana företag, som bedrevo husbyggnads- verksamhet. Är 1930 överfördes den av väg- och vattenbyggarnas arbets— givareförbund omfattade husbyggnadsindustrien till det 1919 såsom yrkes- förbund till svenska arbetsgivareföreningen anslutna Sveriges byggmästare- förbund, som därmed ändrade sitt namn till s v e n s k a b y g g 11 a d 5- industriförbundet.

lnom rörledningsbranschen fanns redan i slutet av 1800-talet en arbets- givarsammanslutning. Denna anslöt sig 1906 till centrala arbetsgivareförbun- det. År 1915 övergingo emellertid arbetsgivarna inom denna bransch till Sveriges verkstadsförening, som tidigare hos sig upptagit flera större fristå- ende entreprenörfirmor. Sedan verkstadsföreningen anslutit sig till svenska arbetsgivareföreningen, funno rörledningsfirmorna lämpligt att med hänsyn till sina särintressen utbryta sig ur verkstadsföreningen och i början av 1918 ingå i arbetsgivareföreningen såsom särskilt yrkesförbund under benämnin- gen rörledningsfirmornas riksförbund.

Arbetsgivarna inom den elektriska installationsbranschen bildade 1905 en ccntralorganisation för fackliga frågor, nämligen svenska elektriska arbets- givareföreningen. Denna trädde omedelbart i nära samarbete med den redan 1896 bildade stora organisationen för de mekaniska verkstäderna, Sveriges verkstadsförening. Då verkstadsföreningen fr. o. m. den 1 januari 1917 in- :rädde i svenska arbetsgivareföreningen, följde svenska elektriska arbetsgi- vareföreningen, därefter benämnd el e k t ris k a a r b e t 5 g iv a r e f ö r- e n i n g e n, exemplet.

På grund av vissa organisatoriska svagheter befanns det så småningom nödvändigt, att en sammanslagning ägde rum mellan svenska arbetsgivare- föreningen och centrala arbetsgivareförbundet. Detta skedde genom att sist- nämnda förbund upplöstes i slutet av 1918 och arbetsgivareföreningen under 1919 upptog Sveriges bleck- och plåtslageriarbetsgivareförbund, Sveriges må— laremästareförening samt Sveriges byggmästareförbund.

De påtagliga svårigheterna att i samma organisation sammanföra fabriks- industrien och hantverket ledde till att såväl Sveriges bleck- och plåtslageri- arbetsgivareförbund som Sveriges målaremästareförening med 1923 års ut- gång utträdde ur svenska arbetsgivareföreningen.

Vad angår övriga entreprenörer inom byggnadsverksamheten, ha vissa större smidesverkstäder, i huvudsak i Stockholm, 1934 inträtt såsom en sär- skild sektion—smidesverkstadssektionen—idetundersvenska arbetsgivareföreningen hörande yrkesförbundet, bilverkstädernas arbetsgi— vareförbund. Därjämte har till svenska arbetsgivareföreningens a l l m ä n- n a g rup p anslutit sig ett flertal golvmasse- och parkettläggningsfirmor.

De olika hithörande yrkesförbunden räknade 1935 följande antal med- lemmar: svenska byggnadsindustriförbundet 846, elektriska arbetsgivareför- eningen 206, rörledningsfirmornas riksförbund 141, smidesverkstadssektio-

• Sida 98
•  Original

nen 22. Till allmänna gruppen voro samma är anslutna 6 golvmasselägg- ningsfirmor och 9 parkettläggningsfirmor.

Nedanstående uppställning visar det genomsnittliga antalet arbetare 1935 inom hithörande yrkesförbund och företag tillhörande allmänna gruppen inom svenska arbetsgivareföreningen.

Antal hos arbets- givarna sysselsatta

arbetare: Svenska byggnadsindustriförbundet . .............. 17 000 Rörledningsfirmornas riksförbund ................ 4 000 Elektriska arbetsgivareföreningen ................ 2 600 Smidesverkstadssektionen . ...................... 290 Golvmasseläggningsfirmor . ...................... 40 Parkettläggningsfirmor .......................... 180

I organisatoriskt hänseende utgör svenska arbetsgivareföreningen en sam— manslutning av arbetsgivare inom industri, hantverk, handel och samfärd- sel med uppgift att tillvarataga arbetsgivarnas intresse gentemot de hos dem anställda och dessas organisationer. Underorganisationerna, 37 till antalet, äro medlemmar i föreningen och hänföra sig i regel till de skilda yrkesom- rådena. Arbetsgivarna äro medlemmar i underorganisationerna och delägare i arbetsgivareföreningen. De arbetsgivare, som lämpligen icke kunnat sam- manföras i yrkesförbund, hava sammanförts i den nyssnämnda allmänna gruppen.

Byggnadsindustriens arbetsgivare äro, såsom jämväl nämnts, under arbets- givareföreningen upptagna i svenska byggnadsindustriförbundet, rörled- ! ningsfirmornas riksförbund, elektriska arbetsgivareföreningen, allmänna gruppen samt bilverkstädernas arbetsgivareförbund.

I sin egenskap av medlem i yrkesförbund och delägare i arbetsgivareför- eningen har arbetsgivaren att avge ansvars- (garanti-) förbindelse, vilken kan utkrävas vid brott mot stadgarna och vars belopp är bestämt med hänsyn till antalet hos arbetsgivaren sysselsatta arbetare.

Inom svenska byggnadsindustriförbundet äro medlemmarna i regel sam- manslutna i lokala byggmästarföreningar. Dessa hålla årsmöten och deras angelägenheter handhavas av en styrelse. Föreningarna sammanföras i tre distrikt, mellersta-norra, södra samt västra distrikten. Distrikten hava sär- skild förvaltning med styrelse och årliga möten. Förbundets gemensamma angelägenheter handhavas av förbundsmöte och förbundsstyrelse. Medlem- marna i elektriska arbetsgivareföreningen äro ävenledes sammanförda i lokalavdelningar med årsmöte och styrelse. Sådana lokalorganisationer fin- nas ej i rörledningsfirmornas riksförbund, som däremot indelas i tre kretsar — södra, mellersta och norra — med särskild förvaltning (kretsmöte och kretsstyrelse) .

Vid reglering av arbetsvillkoren hos medlem och uppgörelse om kollektiv- avtal deltager som regel förbund genom representant. Riksavtal eller avtal

• Sida 99
•  Original

för en viss grupp arbetsgivare slutes i förbundets namn. Kollektivavtal får icke definitivt slutas av arbetsgivare, som tillhör arbetsgivareföreningen, utan att avtalet dessförinnan godkänts av föreningens styrelse.

Till av arbetskonflikt berörd arbetsgivare, som tillhör arbetsgivareförenin- gen, utgår från föreningen ersättning. Sådan ersättning bestämmes av för- eningens styrelse med hänsyn till antalet arbetare. Underorganisation har rätt att själv besluta om lockout, men rätten till dylik ersättning förutsätter besluts godkännande av arbetsgivareföreningen, som även själv kan påbjuda lockout.

Svenska arbetsgivareföreningen är utgivare av tidningen Industria.

i

Såsom förut nämnts, utgick Sveriges målaremästareförening ur svenska arbetsgivareföreningen 1923 och har sedan dess fortsatt sin verksamhet som fristående förening. Dess namn ändrades 1932 till ut ä 1 a r e m ä 5 t a r n a s riksförening i Sverige.

Denna riksförening har bl. a. till ändamål att sammanföra alla arbets- givare inom måleriyrket i Sverige; att upprätta riksavtal och lokala kollek— tivavtal med arbetarnas organisationer; att åstadkomma gemensamt upp- trädande vid inträffade arbetsinställelser; att motarbeta illojal konkurrens inom yrket; att söka införa ordnade förhållanden i fråga om arbetarnas be- tyg, så att dessa i större utsträckning må kunna läggas till grund för bedöm- ningen av arbetarens kvalitet; att medverka till reformer på arbets- och nä- ringslagstiftningens område; att bilda försäkrings- och hjälpkassor för för- eningens medlemmar; samt att med alla till buds stående medel främja yr- kets utveckling och dess utövares intressen. .

Riksföreningen indelas i lokala föreningar. Dessa kunna bilda länsför— eningar, vilka i sin ordning kunna sammanslås till distriktsföreningar.

Inträde i målaremästarnas riksförening kan erhållas av envar målarmäs- tare i landet, som kan bevisa att han lärt yrket, driver målerirörelse och har denna rörelse inregistrerad. Varje medlem är pliktig att avlämna garanti- förbindelse å belopp, som av föreningen bestämmes. Garantiförbindelsernas belopp bestämmas med hänsyn till det antal arbetare, som av vederbörande sysselsättes.

En del lokala målarmästarföreningar finnas, som stå utanför riksför- eningen.

Storleken av avgifterna till föreningen beräknas efter det antal arbetare, som äro anställda hos medlemmarna. Avgifternas storlek bestämmas vid varje årsmöte.

Medlemsantalet uppgick i jan. 1937 till 630 och medeltalet anställda arbe- tare under 1935 till 4 250.

Föreningens organ är Målaren.

Sveriges bleck- och plåtslageriarbetsgivareförbund bildades 1900 och an- slöt sig 1904 till centrala arbetsgivareförbundet för att, såsom förut nämnts,

• Sida 100
•  Original

efter dettas upplösning 1918 ingå i svenska arbetsgivareföreningen, ur vilken förbundet med utgången av 1923 utträdde. Namnet ändrades 1930 till Sveriges bleck- och plåtslagaremästareförbund.

Förbundet har bl. a. till ändamål att under sin ledning förena alla yrkes- utövande mästare i koppar-, bleck- och plåtslageribranschen för tillvarata- gandet av gemensamma intressen, såväl i frågor, som röra avtalsförhållan- den mellan mästarna och deras arbetare, som ock i andra spörsmål, vilka kunna beröra mästarnas intressen vid utövandet av deras verksamhet; att söka slita tvister med arbetare eller leverantörer av material eller kunder; att vid strejk eller annan stridsåtgärd från arbetarnas sida ekonomiskt stödja de medlemmar, som beröras därav; att kontrollera att anställda arbetare och lärlingar äro försedda med av föregående mästare utfärdade betyg; att bidraga till ordnade förhållanden i fråga om lärlingsutbildning och rekryte- ring av arbetskraft i övrigt; samt att meddela medlemmarna alla erforder- liga upplysningar för att minska osund konkurrens och övriga illojala hand- lingar dem emellan.

Förbundet består f. n. av lokal- eller länsföreningar. Mästare, som antagas till medlemmar i förbundet utan att tillhöra lokal- eller länsförening, bilda en särskild grupp kallad enskilda gruppen. En del lokala mästarföreningar i landet stå utanför förbundet.

Medlem, som bryter mot förbundets stadgar eller dess beslut, kan åläggas utgiva skadestånd, varom styrelsen fattar beslut, som, om enhällighet ej uppnås, skall hänskjutas till fullmäktige. Skadestånd får ej utdömas till högre belopp än 100 kr. per arbetare. Medlem i förbundet avgiver icke nå- gon garantiförbindelse, i motsats till vad fallet är inom svenska arbetsgivare- föreningen och målaremästarnas riksförening.

Då strejk eller lockout pågått mer än två månader, skall enligt stadgarna styrelsen, om medlem så begär, utverka moratorium för till betalning för-. fallna skulder samt på annat sätt söka ekonomiskt stödja medlemmar. Med- lem, som råkar i tvist med leverantör eller kund angående leverans av varor eller arbete, äger att hänskjuta tvisten till styrelsen, som har att skyndsam- mast söka bilägga densamma.

Medlemsantalet utgör c:a 350. Hos medlemmarna äro sysselsatta sam- manlagt 1 350 ä 1 400 arbetare. Av medlemmarna tillhöra ett 30-tal enskilda gruppen. Föreningens organ är Svensk bleck- och plåtslageritidning.

• Sida 101
•  Original

KAP. III.

Teknisk och förvaltningspersonal.

A. Definition å »teknisk och förvaltningspersonal».

Liksom inom industrien i allmänhet kan inom byggnadsindustrien teknisk och förvaltningspersonal sägas intaga en mellanställning mellan företagare och arbetare. Från företagarna skiljer sig denna personal genom att den innehar anställning och sålunda icke driver verksamhet på egen risk. Från arbetarna skiljer den sig åter genom att den icke utför manuellt arbete på byggnadsplatsen utan utövar sådana funktioner som att deltaga i ledningen av företaget, att öva tillsyn över arbetet m. ut. eller ock att utföra allehanda byrå— och kontorsgöromål m. fl. uppdrag av teknisk, kommersiell eller an- nan natur.

Gruppen teknisk och förvaltningspersonal är till sin sammansättning syn- nerligen heterogen. Den innefattar personer, vilka mer eller mindre själv- ständigt taga del i företagsledningen på det tekniska eller kommersiella om- rådet, vidare huvudsakligen på byggnadsplatsen sysselsatta arbetsledare. kontrollanter, materialförvaltare, verkmästare och förmän samt kontors- och förvaltningspersonal i olika ansvarsställningar och med uppgifter av mer eller mindre kvalificerad natur.

Även om enligt det förestående en bestämd gräns kan uppdragas mellan å ena sidan företagare, å den andra teknisk och förvaltningspersonal, råder ofta icke någon skillnad dem emellan med avseende å yrkeskvalifikationer, inkomstförhållanden m. m. och i stor utsträckning äro yrkesbeteckningar och titlar gemensamma för de bägge huvudgrupperna. Likaså förekommer yrkesbeteckningen förman såväl bland teknisk och förvaltningspersonal som i olika sammansättningar bland arbetarna. Skillnaden mellan förmän av det ena eller andra slaget betingas därav, att vederbörande i förra fallet men ej i det senare är att betrakta som arbetsgivarens ställföreträdare samt icke direkt deltager i det manuella arbetet annat än tillfälligtvis.

Med avseende å beskaffenheten av de av teknisk och förvaltningspersonal utövade funktionerna hänvisas i övrigt till den i kap. 1: B lämnade yrkes- beskrivningen (sid. 20 0. f.).

• Sida 102
•  Original

B. Personalens antal samt fördelning efter yrke och ställning inom yrket.

Vid folkräkningarna 1910, 1920 och 1930 har teknisk och förvaltnings- personal inom gruppen byggnadsverksamhet, belysning, vattenledning m. m. redovisats under de två rubrikerna teknisk personal (före 1930 »ingenjörer och verkmästare») och kontorspersonal. Vidare har vid de bägge senare folkräkningarna personalen i fråga fördelats på verksamhetsgrenar, varige- nom det blivit möjligt att i viss utsträckning särskilja sådana, som tillhöra byggnadsindustri i förut angiven bemärkelse. Vid 1920 års folkräkning redo- visades personalen härvid under var och en av nyssnämnda rubriker, medan den vid 1930 års folkräkning redovisats under den gemensamma rubriken »funktionärer». Där denna benämning i det följande användes, avses tek- nisk och förvaltningspersonal.

Folkräkningen 1910 upptager inom gruppen byggnadsverksamhet m. m. 574 ingenjörer och verkmästare samt 194 kontorsanställda, eller samman- lagt 768 personer. Detta antal är alltför ringa i förhållande till det vid de bägge följande folkräkningarna redovisade för att kunna anses därmed jäm- förbart. De olika bristfälligheter, som vidlådde det såsom grundval för yr- kesgrupperingen 1910 använda materialet, nämligen utdrag ur församlings- böckerna (i Stockholm mantalsböckerna), torde ha medfört, att i många fall hithörande personal redovisats under andra grupper än byggnadsverksam- het. I redogörelsen för folkräkningen 1910 anföres exempelvis, att förekom- sten inom olika industrier av sådana obestämda yrkesuppgifter som dispo- nent, ingenjör m. m. gjort det oundvikligt att upptaga en särskild grupp för »ej specificerad industri». Sistnämnda grupp torde därför bl. a. innesluta en del teknisk och förvaltningspersonal inom byggnadsindustrien.

Genom ändrat redovisningssätt och särskilt genom användandet för yrkes- grupperingen av självdeklarationer och andra taxeringshandlingar har det vid 1920 och 1930 års folkräkningar blivit möjligt att i hög grad förbättra yrkesstatistiken. Härigenom torde redovisningen av teknisk och förvalt- ningspersonal inom byggnadsindustrien ha blivit vida mer fullständig. Dess- utom har, såsom nyss anmärktes, hithörande personal vid de bägge senaste folkräkningarna fördelats på olika grenar av byggnadsindustrien.

Vid 1920 års folkräkning redovisades under rubriken husbyggnadsverk— samhet 1 726 ingenjörer och verkmästare samt 407 kontorsanställda. Under rubriken glasmästeri m. m. upptogos såsom tillhörande vardera av dessa kategorier 33 resp. 49 personer. Ytterligare redovisades under rubrikerna målare, kakelugnsmakare samt koppar-, bleck- och plåtslageri ett icke när— mare specificerat antal funktionärer av resp. 79, 8 och 188.

Vid folkräkningen 1930 redovisades följande antal funktionärer inom så- dana näringsgrenar tillhörande gruppen byggnadsverksamhet, belysning, vattenledning m. m., vilka kunna anses tillhöra byggnadsindustrien, samt dessutom inom gruppen koppar-, bleck- och plåtslagare:

• Sida 103
•  Original

Husbyggnadsverksamhet ....... 2 887 Kakelugnsmakeri . ............ Målning . .................... 157 Rörarbeten inomhus .......... 809 Glasmästeri och förgyllning . . . . 117 Koppar-, bleck- och plåtslagare 253

4234

Jämfört med de vid folkräkningen 1920 särskilt redovisade verksamhets- grenarna framträder vid den senaste folkräkningen en kraftig ökning, som huvudsakligen torde vara att tillskriva byggnadsverksamhetens tillväxt un- der tioårsperioden (jfr sid. 30 0. f.).

Vid 1931 års företagsräkning fördelades teknisk och förvaltningspersonal efter sysselsättningens art på 1) anställda företagsledare, 2) förvaltnings-, kontors- och kommersiell personal samt 3) tekniskt, vetenskapligt eller konstnärligt utbildad driftspersonal, inkl. verkmästare och förmän, som ej deltagit i arbetet. I redogörelsen för räkningen anmärkes, att under grupp 3) förts bl. a. biträden vid ritning, teckning o. d. Antalet personer tillhörande var och en av de nämnda kategorierna inom byggnadsindustriens olika gre- nar framgår av tab. 11.

Det sålunda redovisade totalantalet funktionärer inom byggnadsindustrien understiger något det nyss angivna, vid folkräkningen 1930 redovisade total- antalet, i trots av att det senare icke omfattar den elektriska installations- branschen. Särskilt visar folkräkningen ett betydligt större antal funktio-

Tab. 11. Fördelning av teknisk och förvaltningspersonal efter sysselsättningens art vid företagsräkningen 1931.

A n t a ] Tekniskt, veten- Förvalt- skapligt eller V e r k 5 a m h e t 5 g r e n a r Anställda nings-, kon- konstnärligt ut- företags- tors- och bildad driftsper- Summa ledare kommersiell sonal, inkl. verk- personal mästare och förmän Husbyggnadsverksamhet .......... 140 445 639 1 225 Murning ......................... 1 5 3 9 Byggnadssnickeri ................. 3 5 —— 8 Kakelugnsmakeri och plattsättning 1 7 3 11 Målerirörelse ..................... 37 77 42 156 Rörledningsinstallationer .......... 99 482 320 901 Grundläggnings- o. cementeringsar- beten o. d ..................... 28 47 72 147 Elektriska installations- o. monte- ringsarbeten ................... 366 272 195 838 Blandad samt ej särskilt nämnd an— låggningsverksamhet ............ 44 242 318 604 Bleck-, plåt- och kopparslageri ..... 30 58 26 114 Glasvarutillverkning, glasmästeri, förgylleri ...................... 25 46 14 85 Summa

• Sida 104
•  Original

uärer inom gruppen husbyggnadsverksamhet än som vid företagsräkningen redovisats under olika häremot svarande rubriker. Skillnaden torde huvud- sakligen vara att tillskriva det olika redovisningssätt, som kommit till an- vändning vid företagsräkningen till skillnad från folkräkningarna och för vilket närmare redogöres i det följande (sid. 115).

Med här anförda siffror äro icke direkt jämförbara de uppgifter om antalet teknisk och förvaltningspersonal, som äro att hämta ur den av sakkunniga föranstaltade undersökningen rörande företagares och löntagares inkomster av byggnadsindustrien i städer, köpingar och municipalsamhällen 1931 och 1932. I denna undersökning redovisas för 1931 följande antal funktionärer, fördelade efter sysselsättningens art:

Direktörer, disponenter m. fl. . . 37 Arbetsledare (arbetschefer etc.) . . 376 Ingenjörer, arkitekter m. fl. . . . . 1 103 Kontrollantpersonal . .......... 31 Övrig kontors- och förvaltnings- Verkmästare . ................ 646 personal . .................. 587 Förmän . .................... 14.1 2921

Att det vid inkomstundersökningen redovisade totalantalet avsevärt under— stiger motsvarande antal enligt folkräkningen 1930 och företagsräkningen, är givetvis delvis att tillskriva den i geografiskt hänseende begränsade om- fattning, som givits förstnämnda undersökning. Delvis torde ock skillna- den vara att tillskriva frånvaron av inkomst av sådan storlek, att den taxe- rats till inkomstskatt, svårigheterna att med ledning av taxeringshandlingar- na avgöra, huruvida en yrkesutövare skolat hänföras till byggnadsindustrien eller ej, m. 111.

C. Personal i olika delar av landet fördelad efter verksamhetsgrenar.

Enligt folkräkningen 1930 fördelade sig funktionärerna inom byggnads- industriens olika grenar på städer och landsbygd såsom framgår av följande översikt:

Antal teknisk och förvaltningspersonal Verksamhetsgrenar

Städer Landsbygd Hela riket

Husbyggnadsverksamhet ...................... 2 394 493 2 887 Målning ..................................... 142 15 157 Glasmästeri och förgyllning ................... 110 7 117 Kakelugnsmakeri ............................. 10 1 11 Rörarbeten inomhus .......................... 739 70 809 Koppar-, bleck- och plåtslageri ................ 177 76 253

Summa 3 572 662 4 234

Den övervägande delen av funktionärerna, eller 84 %, var sålunda bosatt i städerna. Härav voro äter de flesta att finna i de största städerna. I Stock-

• Sida 105
•  Original

Fördelning av teknisk och förvaltningspersonal efter ålder inom olika yrkesgrupper enligt inkomstundersökningen 1931 (stadssamhällen).

Antal teknisk och förvaltningspersonal i åldersåren

Yrkesgrupper _19 20— 25— 30— 35— 40-— 45— 50— 55— 60— 65— 70— Sum- 24 29 34 39 44 49 54 59 64 69 ma Direktörer, disponenter m. fl. .............. -— — — 6 4 3 9 7 5 1 — — 35 Arkitekter, ingenjörer m. fl ................ 7 92 227 192 158 161 133 59 28 13 11 1 1 082 Övrig kontors- och för- valtningspersonal . . . . 68 146 123 82 58 47 24 11 9 1 3 3 575 Arbetsledare ........... — 1 5 16 25 41 54 61 59 44 36 20 362 Kontrollantpersonal. . . . — 1 6 4 4 4 4 2 1 2 2 — 30 Verkmästare ........... 1 12 27 47 95 120 124 105 54 30 19 13 647 Förmån ............... — 3 7 10 18 23 20 25 16 12 6 1 141 Samtliga yrkesgrupper 76 255| 395 357 382 399 368 270 172 103 77 38 2 872

holm, Göteborg, Malmö och Norrköping utgjorde funktionärernas antal inom grupperna husbyggnadsverksamhet och rörarbeten inomhus följande:

Stockholm Göteborg Malmö Norrköping Övriga städer Husbyggnads- verksamhet . . . 1 251 306 170 59 608 R örarbeten inomhus ...... 324 117 71 16 211

I förhållande till hela antalet funktionärer i riket kommo inom angivna verksamhetsgrenar inemot två, tredjedelar på de fyra största städerna.

Den starka koncentrationen av hithörande personal till storstäderna be- lyses ock av sakkunnigas inkomstundersökning. Av de för 1931 redovisade 2 921 funktionärerna kommo på Stockholm 956, på Göteborg 374, på Malmö 446 och på Stockholms län 144. Starkast var koncentrationen inom gruppen ingenjörer, arkitekter m. fl., minst stark inom gruppen arbetsledare.

D. Personalens ålder, civilstånd m. m.

Vid 1930 års folkräkning ha funktionärer inom byggnadsindustrien icke redovisats med fördelning efter ålder och civilstånd. Så har däremot skett vid den av sakkunniga föranstaltade inkomstundersökningen. De vid denna redovisade 2 872 funktionärer, rörande vilka uppgifter härom föreligga för 1931, fördela sig inom olika yrkesgrupper efter ålder på sätt visas av tab. 12. .»s vi

Relativt mest tah'ikt företrädd i de yngre årsklasserna (under 30 år) var gruppen övrig kontors- och förvaltningspersonal samt därnäst gruppen arkitekter, ingenjörer m. fl. En mellanställning i åldershänseende intogo

• Sida 106
•  Original

Tab. 13. Fördelning av teknisk och förvaltningspersonal efter civilstånd inom olika yrkesgrupper enligt inkomstundersökningen 1931 (stadssamhällen).

Antal teknisk och förvaltningspersonal Yrkesgrupper Ånk- Från-

Ogifta Gifta hrågåiiroro. skilda Summa

Direktörer, disponenter m. fl .............. 4 32 — 1 37 Arkitekter, ingenjörer m. fl. .............. 421 660 9 11 1 101 Övrig kontors- och förvaltningspersonal. . .. 408 167 8 1 584 Arbetsledare ............................. 34 319 18 3 374 Kontrollantpersonal ...................... 9 19 2 1 31 Verkmästare ............................. 60 547 30 2 639 Förmån ................................. 14 117 8 2 141 Samtliga yrkesgrupper 950 1 861 75 21 2 907

verkmästarna, medan direktörer, disponenter m. fl., arbetsledare och för- män till relativt stor del voro representerade i åldersklasserna över 50 år.

Jämfört med företagarna tillhörde funktionärerna i betydligt större ut- sträckning de yngre årsklasserna. Medan enligt inkomstundersökningen 1931 icke mindre än 2 481 företagare bland 5 919, eller omkring två femte- delar, uppnått 50 års ålder, var detta endast fallet med mindre än en fjärde- del av funktionärerna.

Ur teknisk synpunkt äro dessa siffror intressanta. Ledarna för de stora affärsföretagen inom byggnadsindustrien, direktörer och disponenter m. fl. tillhöra huvudsakligen åldrarna 30 till 60 år med det största relativa antalet inom åldersgruppen 45—49 år. Arbetsledarna hos dessa företagare återfin- nas till största antalet inom åldrarna 40—64 är, huvudsakligen i ålders- grupperna 50 54 och 55—59 år. Det största antalet verkmästare och för- män tillhör åldrarna 40—64 år med det högsta relativa antalet medlem- mar i åldersgrupperna 40—44, 45—49 och 50—54 år. Detta synes innebära att stora krav på praktisk utbildning i regel ställas på dessa funktionärer på arbetsplatsen, vilka först i relativt framskriden ålder nå dessa anställ- ningar. Däremot gäller i regel för på kontoren anställda arkitekter, ingenjö- rer och övrig personal, att åldrarna 20—49 är mest förekomma.

Detta kan beträffande ingenjörer rn. fl. innebära, att de efter viss anställ- ning å kontor eller arbetsplatser vid senare år nå befälsställning på arbets- platsen. Kontrollantpersonalen är tyvärr representerad i ringa antal, men av siffrorna synes kunna slutas, att denna personalgrupp från och med 25 års ålder till 70 års ålder är relativt jämnt fördelad på åldersgrupperna.

Efter civil s t å n d fördelade sig de 2 907 funktionärer, beträffande vilka uppgifter härom föreligga för 1931, såsom framgår av tab. 13.

Antalet gifta var relativt störst.inom grupperna direktörer, disponenter m. fl., verkmästare, arbetsledare och förmän i nu nämnd ordning. Be- träffande samtliga dessa grupper översteg procenttalet gifta 80. Motsvarande

• Sida 107
•  Original

Tab. 14. Tekniska och förvaltningspersonalens hustrur, barn under 15 år och övriga familjemedlemmar enligt folkräkningen 1930.

Antal

Verksamhetsgrenar Teknisk och Övriga fa- förvaltnings- ( gåtfull; e) Bali?.) läder miljemed- personal yr lemmar

Husbyggnadsverksamhet .......... 2 887 1 313 1 580 446 Målning ......................... 157 66 57 30 Glasmästeri och förgyllning ....... 117 39 32 22 Kakelugnsmakeri ................. 11 2 2 -— . Rörarbeten inomhus .............. 809 286 325 123 Koppar-, bleck- och plåtslageri. . .. 253 109 130 25 Summa 4 234 1 815 2 126 646

procentsiffra för gruppen övrig kontors- och förvaltningspersonal utgjorde endast 286, medan den för arkitekter, ingenjörer m. fl. uppgick till 59'9. Av de vid inkomstundersökningen 1931 redovisade företagarna voro, såsom förut nämnts, 83'7 % gifta, medan bland funktionärerna tillsammantagna procenttalet gifta stannade vid 64'0.

Liksom beträffande företagarna har vid folkräkningen 1930 redovisats funktionärernas hustrur (utan yrke), barn under 15 år samt övriga familjemedlemmar. Uppgifterna i fråga ha samman- ställts i tab. 14.

Vid jämförelse med de i tab. 9 anförda uppgifterna om företagarnas familjeförhällanden äro siffrorna i tab. 14 ägnade att belysa den relativt ringa proportionen gifta, barn och övriga familjemedlemmar bland funk-

Tab. 15. Fördelning av teknisk och förvaltningspersonal efter antalet av dem underhållna barn under 16 år inom olika yrkesgrupper enligt inkomstunder- sökningen 1931 (stadssamhällen).

Antal teknisk och förvaltningspersonal med 4 Hela Yrkes ru er antalet g p p 0 1 2 3 barn 0. fälttåg,? bam barn barn barn barn därut- rilärelr över Direktörer, disponenter m. fl. . 16 9 7 2 3 37 40 Arkitekter, ingenjörer m. fl. . . . 732 184 120 46 19 1 101 646 Övrig kontors- och förvaltnings- personal .................. 486 57 23 11 7 584 165 Arbetsledare ................. 223 69 47 20 15 374 291 Kontrollantpersonal .......... 21 5 2 — 3 31 24 Verkmästare ................. 375 136 72 38 18 639 473 Förmån ..................... 78 38 15 6 4 141 105 . Samtliga yrkesgrupper ] 931 498 286 123 69 2 907 1 744

• Sida 108
•  Original

tionärer. Detta äger tillämpning å samtliga i dessa tabeller redovisade gre- nar av byggnadsverksamheten.

Huru enligt inkomstundersökningen 1931 de 2 907 funktionärer, beträf- fande vilka uppgifter härom föreligga, fördelade sig inom olika yrkesgrup— per efter antalet på var och en fallande, av dem under- hållna barn under 16 år, visas av tab. 15, som jämväl för varje grupp upptager det sammanräknade antalet barn.

Det relativt minsta antalet barn under 16 år kom på den företrädesvis av yngre och ogifta personer bestående gruppen övrig kontors- och förvalt- ningspersonal, därnäst på gruppen arkitekter, ingenjörer m. fl. Mellan öv- riga grupper framträdde icke nägon mera markerad skillnad i förevarande avseende. Erinras må om vad förut på tal om företagarna anförts rörande motsvarande uppgifters jämförbarhet med folkräkningsuppgifterna.

E. Personalens utbildning.

För erhållande av-kännedom om utbildningsförhållanden bland företa- gare inom byggnadsindustrien samt hos dem anställd teknisk och förvalt- ningspersonal ävensom om personalens anställnings- och avlöningsförhål- landen rn. m. verkställde de sakkunniga i början av 1935 en enquéte, om- fattande företagare inom rikets stadssamhällen (städer, köpingar och muni- cipalsamhällen). För ändamålet användes tre olika slags frågeformulär, vilka per post utsändes till företagarna jämte anvisningar för formulärens besvarande. Av formulären var ett avsett för bolag, föreningar och firmor (form. D), ett annat för enskilda företagare utan inregistrerad firma (form. E) och det tredje för hos dessa anställd teknisk och förvaltningspersonal (form. F). Å form. D och E begärdes uppgifter om organisationstillhörighet, antal anställda i arbetsledarställning och å kontor samt arbetare (för de sistnämnda med fördelning per månad) under vart och ett av åren 1929— 1934, ävensom om tidsperioder, då verksamheten legat helt och hållet nere av annan orsak än arbetskonflikt. Å form. E begärdes därutöver uppgifter om föregående verksamhet, utbildning och praktik. Slutligen begärdes å form. F uppgifter om såväl utbildning och praktik som anställnings- och avlöningsförhållanden, perioder av arbetslöshet samt organisationstillhörig— het. Samtliga uppgifter skulle, där annorlunda icke angavs i frågeformu- lären, avse den 1 januari 1935.

Frågeformulär utsändes till sammanlagt 9 713 företagare, därav 5 792 bolag, föreningar och firmor samt 3 921 företagare utan inregistrerad firma. Svar erhöllos endast från 106 % av de förra och 7'1 % av de senare. Det största antalet svar erhöllos från byggnadsfirmor (14'4 %), arkitekt- och ingenjörsfirmor (13'5 %), värme- och sanitetstekniska entreprenörsfirmor (13'1 %), arkitekter och ingenjörer utan firma samt målerifirmor (11'1 %). Sämst var resultatet bland murar- och glasmästare samt snickeriidkare.

• Sida 109
•  Original

Vad gäller teknisk och förvaltningspersonal erhöllos uppgifter beträffan- de 747 personer, vilka efter sysselsättningens art fördela sig sålunda:

Direktörer och disponenter . . 10 Kontrollantpersonal .......... 1 Arkitekter .................. 29 Verkmästare ................ 136 Ingenjörer .................. 278 Förmån .................... 21 Kontorister .................. 231 ___—

4 Arbetsledare ................ 41 Summa 7 7

På grundval av den officiella statistiken är det icke möjligt att exakt be- räkna totalantalet hithörande personal i rikets stadssamhällen. Såsom förut visats, utgjorde enligt folkräkningen 1930 antalet funktionärer (d. v. s. tek- nisk och förvaltningspersonal) inom särskilt redovisade grenar av bygg- nadsindustrien, inkl. gruppen koppar-, bleck- och plåtslagare, 4 234. Denna siffra omfattar icke personal inom den elektriska installationsbranschen, medan å andra sidan gruppen koppar-, bleck- och plåtslagare torde inne- fatta även annan personal än sådan, som tillhör byggnadsindustrien. Av funktionärerna kommo 3 572 på städerna och 662 på landsbygden, den se- nare innefattande köpingar och municipalsamhällen. Vid företagsräkningen den 25 sept. 1931 redovisades teknisk och förvaltningspersonal inom bygg- nadsindustrien till ett antal av 4 092.

I betraktande av att sistnämnda antal i motsats till det vid folkräkningen redovisade omfattar personal inom den elektriska installationsbranschen, visar sig företagsräkningens siffra betydligt understiga folkräkningens, vil- ket beror på de olika redovisningssätt, som kommit till användning. Vid företagsräkningen blev ett stort antal personer, som vid räkningstillfället voro försatta ur arbete på grund av säsongförhållanden, vikande konjunk- turer m. fl. orsaker, räknade såsom icke tillhörande byggnadsindustrien, medan de däremot enligt den vid folkräkningen använda redovisningsme- toden räknades såsom hörande till densamma (sid. 115).

Vid ett försök att bedöma representativiteten av det material, som hän- för sig till teknisk och förvaltningspersonal, synes resultatet av företags- räkningen lämpligen kunna läggas till grund för en jämförelse, enär denna räkning i likhet med förevarande undersökning begränsar sig till de vid undersökningstillfället i arbete varande. Till företagsräkningens nyss an- givna siffra bör därvid läggas det antal, varmed personalen kan ha ökats till början av 1935, medan den på andra orter än stadssamhällen komman- de personalen bör frånräknas. De härför erforderliga jämkningarna röra sig med all säkerhet endast om en ringa del av totalantalet. Utan risk för större misstag kan därför hithörande personal i rikets stadssamhällen vid början av 1935 uppskattas till i runt tal 4000 personer. Med denna siffra är att jämföra det antal av 747 personer, som ingå i sakkunnigas undersökning. Denna skulle sålunda omfatta c:a 19 % av byggnadsindustriens tekniska och förvaltningspersonal i stadssamhällena.

• Sida 110
•  Original

Efter de olika kategorier av företagare, hos vilka personalen var anställd,. fördelade sig de redovisade så, att 386 kommo på byggnadsentreprenadfir- mor, 29 på enskilda byggnadsentreprenörer, 126 på värme- och sanitets- tekniska entreprenörer, 59 på elektriska entreprenörer, 43 på arkitekt- och konsulterande ingenjörsfirmor, 52 på enskilda arkitekter och konsulterande ingenjörer och 44 på diverse entreprenörer, medan de återstående 8 förde- lade sig lika på målarmästare och plåtslagarmästare. Medan undersöknings— resultatet uppenbarligen saknar all betydelse för de sistnämnda två före- tagsgrenarnas del, kan det anses i någon mån belysande för förhållandena inom de egentliga byggnadsfacken. Det kan dock antagas att funktionärer med högre utbildning beredvilligare besvarat de framställda frågorna.

Av den redovisade personalen kommo 251 på Stockholm, 122 på Göte- borg och 108 på Malmö samt 266 på övriga stadssamhällen. Härmed må jämföras vissa förut anförda siffror från folkräkningen 1930, som visa att inom grupperna husbyggnadsverksamhet och rörarbeten inomhus 1 575 funktionärer funnos i Stockholm, 423 i Göteborg och 241 i Malmö. Erinras må, att folkräkningssiffrorna innefatta sådan personal, som vid räknings- tillfället var försatt ur arbete på grund av säsongförhållanden, vikande kon- junkturer rn. fl. orsaker.

De i det följande lämnade detaljuppgifterna grunda sig på de sålunda in- förskaffade upplysningarna och böra följaktligen bedömas med en viss re- servation för allmängiltigheten.

Den inom byggnadsindustrien anställda t e k n i s k a f ö r v a 1 t 11 i n g s- p e r s 0 n a l e n fördelar sig på två huvudgrupper, nämligen kontorsperso— nal och personal på byggnadsplatser.

Den förra gruppen består av dels arkitekter, dels ingenjörer och dels rit- biträden. De sistnämnda ha vanligen teknisk utbildning av ett eller annat slag. Då ingenjörstiteln i Sverige är av mycket tänjbar art, är det ofta nog endast en namnfråga, om dessa ritbiträden betecknas som ingenjörer eller ritare. För enkelhetens skull kommer den förra benämningen att tillämpas å dem i det följande. Vissa företagare inom byggnadsfacket, nämligen ar- kitekter och konsulterande ingenjörer, ha endast kontorspersonal hos sig anställd.

Personalen på byggnadsplatser utgöres av överbefäl (arbetsledare) och underbefäl (verkmästare). Till den förra gruppen räknas byggnadschefer, arbetschefer etc. Till den senare räknas schaktmästare samt förste verk- mästare, verkmästare, biträdande verkmästare m. fl.

Den inom byggnadsindustrien anställda e k 0 n o mi s k a f ö r v a ] t- nin g s p e r s 0 n ale n utgöres även den av kontorspersonal och personal å byggnadsplatserna. På kontoren består den av kassörer, bokhållare, kor- respondenter, skrivbiträden m. fl. Byggnadsplatsens ekonomiska personal

• Sida 111
•  Original

utgöres av förrådsförvaltare, tidskrivare m. fl. Den ekonomiska förvaltnings- personalen kommer att i det följande betecknas såsom kontorister.

Inom byggnadsindustrien förekommer teknisk och ekonomisk förvaltnings- personal endast hos följande grupper av företagare till sådant antal, att en undersökning av deras utbildnings- och anställningsförhållanden är moti- verad:

. Byggnadsentreprenadfirmor. Arkitekt- och konsulterande ingen— Enskilda byggnadsentreprenörer. jörsfirmor. Värme— och sanitetstekniska entre- Enskilda arkitekter och konsulte- prenörer. rande ingenjörer.

Elektriska entreprenörer.

Utredningen omfattar följande yrkesgrupper hos de nämnda företagar-

grupperna :

Arkitekter. Arbetsledare. Ingenjörer. Verkmästare. Kontorister.

De frågor, som för var och en av yrkesgrupperna undersökts, avse: ut- bildning, anställningsavtalets karaktär, uppsägningstid, tid för avlöningens * beräknande, avlöningens storlek, arbetstid, semester, sjukersättning, pension, avlöning vid driftsavbrott samt arbetslöshetsperioder. I det närmast följande framlägges resultatet av de sakkunnigas undersök- ning rörande personalens utbildning. För övriga frågor redogöres därefter under rubriken »Personalens anställnings- och avlöningsförhållanden».

Arkitekter. Den övervägande delen av arkitekterna är att finna hos arki- tekt- och konsulterande ingenjörsfirmor samt hos enskilda arkitekter och konsulterande ingenjörer.

Arkitektutbildningen i vårt land sker vid teknisk högskola, i vissa fall kompletterad vid konsthögskolan. Dessutom förekomma arkitekter utbil- dade vid teknisk skola med kompletterande praktisk verksamhet, vanligen på arkitektkontor.

En översikt av de hos arkitekt- och konsulterande in- gen jörsfirmor anställda arkitekternas utbildning ger vid handen: i Stockholm 50 % med såväl teknisk högskola som konsthögskola, 20 % med endast teknisk högskola samt 30 % med teknisk skola; i landsorten 50 % med teknisk högskola och konsthögskola, 25 % med endast teknisk högskola samt 25 % med teknisk skola.

Förhållandena i Stockholm och landsorten voro sålunda i detta hänseende ungefär enahanda.

Sammanfattas de båda förstnämnda grupperna under benämningen hög- . skolebildade, förhöll sig dessas antal till de övriga som 7: 3. Här utgjorde de högskolebildade sålunda avgjort flertalet.

• Sida 112
•  Original

Rörande den praktiska verksamheten före avlagd examen, utgjorde denna för de högskolebildade i medeltal 6 månader.

De hos enskilda arkitekter och konsulterande ingen- jö r er anställda arkitekterna voro så gott som samtliga högskolebildade. En del av dessa hade dessutom genomgått konsthögskolan. De senare utgjorde dock icke mera än c:a 20 % av hela antalet. I samband härmed kan lämnas den upplysningen, att det under de senaste årtiondena blivit allt mindre van- ligt med konsthögskolan som påbyggnad på den tekniska högskolan. Läng- den av dessa arkitekters praktik före examen utgjorde likaledes i medeltal 6 månader.

Ingenjörer. Ingenjörernas utbildning är av dels teoretisk och dels prak- tisk natur. Den teoretiska utbildningen förmedlas vid statliga, kommunala eller enskilda undervisningsanstalter dels i en högre form vid tekniska hög- skolor, dels i en lägre vid tekniska skolor (byggnadsyrkesskolor, tekniska elementarskolor, tekniska institut m. fl.). Den teoretiska utbildningen före- gås i allmänhet av praktisk verksamhet inom yrket under längre eller kortare tid, då en viss hantverksmässig utbildning eftersträvas.

Undersökningen visar, att av de hos olika b y g g 11 a d 5 e n t r e p r e n a d- fi r m 0 r anställda ingenjörerna hade i Stockholm 44 % avlagt examen vid teknisk högskola och 56 % vid teknisk skola, i landsorten 50 % vid teknisk högskola och 50 % vid teknisk skola.

Hos dessa firmor anlitades sålunda ingenjörer med högre teknisk utbild- ning i ungefär lika stor utsträckning som ingenjörer med lägre utbild- ning. Jämför man längden av den praktik, som ingenjörerna av de båda kategorierna skaffat sig före avlagd examen, finner man, att de högskole— bildade endast uppvisade i medeltal 7 månaders praktik, under det att övriga i medeltal hade c:a 30 månaders praktik. De senares kortare teoretiska ut- bildning uppväges sålunda i viss män och beroende på de funktioner, respek- tive ingenjörer ha att fylla, av längre praktisk verksamhet. Emellertid torde de högskolebildade ingenjörerna alltmer komma till användning inom hus- byggnadsfacket. Vid våra tekniska högskolor saknas en utbildningsform tillrättalagd för sådana ingenjörer, som önska specialisera sig som arbets- ledare inom husbyggnadsområdet, en brist som enligt de sakkunnigas me- ning bör avhjälpas. De högskolebildade ingenjörer, som verka som dylika arbetsledare, äro i allmänhet utbildade som väg- och vattenbyggnadsingen- jörer. Deras utbildning avser sålunda huvudsakligen andra arbetsfält än husbyggande, om ock arbetsledningsfrågor inom de olika arbetsfacken kunna vara ganska ensartade.

De enskilda byggnadsentreprenörerna hade i mindre utsträckning än byggnadsfirmorna högskolebildade ingenjörer hos sig an- ställda.

Sälunda ägde endast 20 % av de i tjänst hos dessa företagare varande

• Sida 113
•  Original

ingenjörerna högskolebildning och de övriga voro utbildade vid teknisk skola. Längden av den praktiska verksamheten överensstämde för de senare med den ovan angivna, eller i medeltal 30 månader.

Ingenjörer utan teoretisk underbyggnad förekommo givetvis även hos en del byggnadsentreprenörer, såväl firmor som enskilda. Deras antal var emel- lertid i förhållande till de nyss behandlade huvudgrupperna obetydligt.

Antalet hos byggnadsföretagare anställda arkitekter torde vara mycket ringa.

Bland de hos värme- och sanitetstekniska entrepre- nörer anställda ingenjörskrafterna förmärktes en förskjutning mot lägre teknisk utbildning och enbart praktisk utbildning.

Endast 10 % av dessa ingenjörer hade teknisk högskola som underbygg- nad. Övervägandc antalet platser innehades av ingenjörer med utbildning på teknisk skola, vilka utgjorde 80 %. Den återstående delen, eller 10 %, utgjordes av ingenjörer med uteslutande praktisk utbildning. En långvarig praktik föregick även här examen från den tekniska skolan. Praktiken utgjorde sålunda i medeltal 21. månader.

Även elektriska entreprenörer anlitade i huvudsak ingen- jörer utbildade vid tekniska skolor. Hos dessa entreprenörer anställda ingen- jörer voro endast till 6 % högskolebildade. Av återstoden voro icke mindre än 16 % utan teoretisk utbildning och 78 % hade genomgått teknisk skola. De elektriska ingenjörerna hade förvärvat sig lång praktik före examen. De högskolebildade hade sålunda i genomsnitt 10 månaders och de övriga icke mindre än 75 månaders praktik.

En jämförelse mellan antalet hos arkitekt- och konsulterande in ge 11 j ör sf irm o r anställda högskolebildade ingenjörer och antalet in- genjörer utgångna från teknisk skola visar i Stockholm 10 % med teknisk högskola och 90 % med teknisk skola samt i landsorten 50 % med teknisk högskola och 50 % med teknisk skola, eller sammanräknat för hela landet 15 % med teknisk högskola och 85 % med teknisk skola.

Som synes var fördelningen mellan de båda kategorierna i Stockholm och landsorten högst olika. Detta torde bero därpå, att de ingenjörer, som i Stockholm voro anställda hos arkitektfirmor, nästan undantagslöst utgjor- des av byggnadsingenjörer, utexaminerade från byggnadsyrkesskolan i Stock- holm. Då arkitektfirmorna utgjorde huvuddelen av de konsulterande fir- morna i Stockholm, kom antalet hos dessa firmor anställda högskolebildade ingenjörer att procentuellt minskas. I landsorten däremot voro de konsulte- rande ingenjörsfirmorna till antalet flera än arkitektfirmorna.

Jämför man längden av den praktik de olika kategorierna ingenjörer skaf- fat sig före examen, gör man här som tidigare den iakttagelsen, att de högskolebildade i detta hänseende voro betydligt underlägsna övriga ingen- jörer. De förra hade nämligen i medeltal endast 5 månaders dylik praktik, under det att de övriga hade i medeltal 39 månader.

• Sida 114
•  Original

Den allra största delen av arkitekter och konsulterande in g e n j ö r e r i vårt land är icke såsom flerstädes i utlandet registrerad som firmor, utan utgöres av enskilda företagare.

Jämför man de hos dessa anställda ingenjörernas utbildning, finner man följande fördelning: i Stockholm 10 % med teknisk högskola och 80 % med teknisk skola samt 10 % utan teoretisk examen; i landsorten 5 % med tek- nisk högskola och 72 % med teknisk skola samt 23 % utan teoretisk examen, vilket för hela landet utgör 7 % med teknisk högskola och 75 % med teknisk skola samt 18 % utan teoretisk examen.

Fördelningen iIStockholm och landsorten var här betydligt jämnare än i föregående grupp, med avgjord majoritet för de från tekniska skolor ut- examinerade. Dessa senares praktiska utbildning före examen utgjorde i medeltal 22 månader, under det att de högskolebildade uppvisade i medeltal 8 månaders praktik.

Kontorister. De inom byggnadsindustrien anställda kontoristerna hade erhållit sin teoretiska utbildning dels vid tekniska skolor, dels vid handels- skolor, till vilka sistnämnda även korrespondensinstitutens handelskurser

kunna räknas. Åtskilliga kontorister voro helt i avsaknad av särskild exa- * men och hade från början erhållit sin utbildning genom arbete på kontor. Kontoristerna utgjordes av såväl manlig som kvinnlig personal.

En jämförelse mellan de hos byggnadsentreprenadfirmor an- ställda kontoristerna visar i Stockholm 60 % med handelsskola och 40 % utan särskild examen, i landsorten 8 % med teknisk skola och 68 % med handelsskola samt 24 % utan examen. En sammanställning för hela landet visar 5 % med teknisk skola och 65 % med handelsskola samt 30 % utan examen. Som synes voro de vid handelsskola utbildade till antalet över— vägande, med i stort sett samma fördelning i Stockholm och landsorten.

Av de kontorister, som erhållit utbildning vid handelsskola, utgjordes i Stockholm 60 % av manliga och 40 % av kvinnliga, medan i landsorten motsvarande siffror voro resp. 72 % och 28 % samt i hela landet 67 % och 33 %. .

De kvinnliga kontoristerna voro sålunda i Stockholm till antalet flera jämfört med de manliga än vad förhållandet var i landsorten. Jämförelsen visar även, att de kvinnliga kontoristerna i hela riket uppgingo till hälften av de manliga.

Av de kontorister, som saknade särskild examen, voro 80 % manliga och 20 % kvinnliga, med lika fördelning i Stockholm och landsorten. Manliga kontorister utan särskild examen synas sålunda ha lättare att vinna anställ- ning inom byggnadsfacket än kvinnliga utan examen.

De hos enskilda byggnadsentreprenörer anställda kon- toristerna visade samma fördelning med hänsyn till examina och kön som hos byggnadsentreprenadfirmorna.

• Sida 115
•  Original

Kontoristerna hos värme- och sanitetstekniska entre- prenörer samt hos elektriska entreprenörer överensstämde sinsemellan med avseende å såväl utbildningen som fördelningen mellan manlig och kvinnlig personal. En jämförelse av utbildningen visar 10 % med teknisk skola, 45 % med handelsskola och 45 % utan särskild examen. Förhållandena voro desamma i Stockholm och i landsorten.

De med teknisk skola utbildade utgjordes nästan undantagslöst av man— liga kontorister. Av de med handelsskola utbildade voro 60 % manliga och 40 % kvinnliga i såväl Stockholm som landsorten. Av kontoristerna utan särskild examen voro 75 % manliga och 25 % kvinnliga.

De hos arkitekt- och konsulterande ingenjörsfirmor samt hos arkitekter och konsulterande ingenjörer an- ställda kontoristerna utgjorde en grupp löntagare av relativt liten numerär. Ifrågavarande arbetsgivare synas vanligen kunna sköta det arbete en kon- torist utför med tillhjälp av den tekniska personalen. I det fall kontorister förekomma på kontoren, utgjordes de merendels av en enda, vanligen kvinn- lig arbetskraft.

Av de undersökta kontoristerna hade 10 % examen från teknisk skola och 30 % examen från handelsskola. Återstoden saknade särskild examen. De kvinnliga kontoristerna utgjorde 80 % av hela antalet.

Arbetsledare. De företagare inom byggnadsindustrien, som hade anställda arbetsledare, d. v. s. överbefäl på arbetsplatsen, voro i första hand byggnads- entreprenadfirrnorna. Enskilda byggnadsentreprenörer, värme- och sanitets- tekniska entreprenörer samt elektriska entreprenörer hade i endast ringa ut— sträckning arbetsledare anställda.

Arbetsledarna hade erhållit sin utbildning dels vid tekniska högskolor, dels vid tekniska skolor, dels ock genom uteslutande praktisk verksamhet.

En jämförande undersökning av de hos b y g g n a (l s e n t r e p r e n a d- t'irm o r anställda arbetsledarnas utbildning visar följande: i Stockholm 12 % med teknisk högskola och 53 % med teknisk skola samt 35 % med en— bart praktisk utbildning; i landsorten 2 % med teknisk högskola och 58 % med teknisk skola samt 40 % med enbart praktisk utbildning.

I fråga om högskolebildad arbetskraft var sålunda Stockholm bättre till- godosett än landsorten. De högskolebildade utgjorde emellertid i huvudsta- den knappast en fjärdedel av dem som utbildats vid tekniska skolor. På- fallande stort var antalet arbetsledare med enbart praktisk utbildning.

Arbetsledarnas praktik i medeltal före avlagd examen var i medeltal 14 månader för högskolebildade och 40 månader för de övriga.

Jämföres arbetsledarnas utbildning hos e n s k i 1 (1 a b y g g n a d 5- entreprenörer, värme- och sanitetstekniska entrepre- nörer samt elektriska entreprenörer rådde överensstäm- melse, såtillvida att omkring en fjärdedel voro högskolebildade och hälften

• Sida 116
•  Original

utexaminerade från tekniska skolor, medan en fjärdedel erhållit enbart prak- tisk utbildning.

Verkmästare. Verkmästarna utgöra på arbetsplatsen underbefälet i de fall, då arbetsledare finnes anställd. Detta är emellertid i allmänhet endast fallet hos byggnadsentreprenadfirmorna. Hos enskilda byggnadsentreprenörer, värme- och sanitetstekniska entreprenörer samt elektriska entreprenörer ut- gör vanligen verkmästaren det enda befälet på arbetsplatsen. Verkmästarna utgöra en kategori anställda av stor numerär. Endast i undantagsfall äro de högskolebildade.

En översikt av utbildningsförhållandena för de hos b y g g 11 a d 5 e n t r e- p r e n a (1 f i r m 0 r anställda verkmästarna ger, enligt de sakkunnigas un- dersökning, vid handen, att i Stockholm 25 % hade examen från teknisk skola, under det att 75 % hade endast praktisk utbildning. Förhållandet var likartat i Stockholm och landsorten. Praktikmånadernas antal före den tek- niska examen var stort och uppgick i medeltal till 40.

Motsvarande siffror för de hos enskilda byggnadsentre- prenörer anställda verkmästarna visade i Stockholm 33 % med teknisk skola och 67 % utan särskild teknisk examen samt i landsorten 67 % med teknisk skola och 33 % utan särskild examen.

Den praktiska verksamhetens längd före examen visade en så hög siffra som 60 månader.

Värme- och sanitetstekniska entreprenörer ' i Stock- holm uppställa, efter undersökningen att döma, i allmänhet krav på examen från teknisk skola för de hos dem anställda verkmästarna.

I landsorten däremot hade endast omkring hälften motsvarande utbild- ning. Ett lika stort antal hade skaffat sig sin utbildning uteslutande genom praktiskt arbete. Hos detta slag av entreprenörer förekom emellertid åt- minstone i landsorten även högskolebildade verkmästare. De utgjorde dock icke mera än c:a 10 %.

Hos elektriska entreprenörer voro 33 % av verkmästarna utexaminerade från tekniska skolor och 67 % utan särskild teknisk examen.

F. Personalens anställnings- och avlöningsförhållanden. a. Anställningsavtalets karaktär.

Arkitekter. För de kontorsans'tällda arkitekterna ställde sig enligt de sakkunnigas utredning frågan om skriftligt eller muntligt avtal något gynn— sammare än för ingenjörerna (se nedan).

Sålunda hade 25 % av de hos arkitekt- och konsulterande ingenjörsfir- mor anställda arkitekterna skriftligt avtal, under det att dylik avtalsform förekom endast för c:a 20 % av de hos enskilda arkitekter och konsulterande ingenjörer anställda.

me;-.

___-_

• Sida 117
•  Original

Ingenjörer. De kontorsanställda ingenjörernas anställningsvillkor voro enligt de sakkunnigas undersökning i allmänhet grundade på muntligt avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. Även hos sådana arbetsgivare, som i övrigt sökt skapa någorlunda trygga anställningsförhållanden för sina med- hjälpare, förekom sällan en av bägge parter undertecknad skriftlig förbindelse rörande anställningsvillkoren. ( Undersökningen visar, att skriftligt avtal med ingenjörspersonalen före- ! kom hos byggnadsentreprenadfirmor i c:a 10 % av fallen, hos enskilda bygg- nadsentreprenörer praktiskt taget aldrig, hos värme— och sanitetstekniska entreprenörer i c:a 15 % av fallen, hos elektriska entreprenörer i c:a 20 % av fallen, hos arkitekt- och konsulterande ingenjörsfirmor så gott som aldrig samt hos enskilda arkitekter och konsulterande ingenjörer i c:a 5 % av fallen.

Kontorister. Icke heller för kontoristerna förekommo skriftliga avtal i större utsträckning. Endast de hos värme- och sanitetstekniska entreprenö- rer samt elektriska entreprenörer anställda kontoristerna hade sådana avtal, de förra i c:a 8 % och de senare i c:a 30 % av fallen, det sistnämnda den högsta procent genom skriftligt avtal anställda som förekom bland teknisk och ekonomisk förvaltningspersonal inom byggnadsindustrien.

Härförutom hade skriftliga avtal med kontorister träffats i undantagsfall av vissa arkitekt- och konsulterande ingenjörsfirmor.

Kollektivavtal för kontorister förekom i ett ringa antal fall.

Arbetsledare och verkmästare. Avtal mellan byggnadsföretagare och ar- betsledare voro i Stockholm till 18 % och i landsorten till 5 % skriftliga. I övrigt voro avtalen med få undantag muntliga. Samma förhållande gällde för verkmästare. Värme- och sanitetstekniska samt elektriska entreprenörer hade till något större antal träffat skriftliga avtal med hithörande två grup- per av anställda, nämligen i resp. 12 och 28 % av fallen.

b. Uppsägningstid.

Arkitekter. Hos arkitekt- och konsulterande ingenjörsfirmor hade hälf- ten av de anställda arkitekterna bestämd uppsägningstid och hälften ingen uppsägningstid. Uppsägningstidens längd varierade mellan 14 dagar och 6 månader samt uppgick företrädesvis till 1 eller 3 månader, vilka tider re- presenterades av 40 % vardera.

Hos enskilda arkitekter och konsulterande ingenjörer voro förhållandena i detta hänseende något bättre, i det att 63 % av de hos dem anställda arki- tekterna hade bestämd uppsägningstid och endast 37 % saknade uppsäg- ningstid. Den bestämda uppsägningstiden utgjorde oftast (75 %) 1 månad och i övrigt 14 dagar.

• Sida 118
•  Original

Ingenjörer. Utredningen rörande uppsägningstiden för inom byggnads- industrien anställda ingenjörer har givit följande resultat.

Av de hos byg gnadsentreprenadfirmor anställda ingen- jörerna hade i Stockholm 84 % bestämd uppsägningstid och 16 % saknade uppsägningstid; i landsorten hade 32 % bestämd uppsägningstid och 68 % saknade uppsägningstid.

I Stockholm varierade uppsägningstiden mellan 1 och 6 månader samt synes i allmänhet ha utgjort 3 månader. I landsorten var den vanliga upp- sägningstiden 1 eller 3 månader, men även 14 dagars uppsägningstid förekom.

Hos enskilda byggnadsentreprenörer i Stockholm före- kom bestämd uppsägningstid för anställda ingenjörer endast i ett fåtal fall och i landsorten i 25 % av fallen, vanligen uppgående till 1 månad.

Den hos v ärme- och sanitetstekniska entreprenörer anställda ingenjörspersonalen åtnjöt i Stockholm till 15 % bestämd upp- sägningstid, under det att 85 % saknade uppsägningstid. I landsorten voro motsvarande procenttal resp. 30 och 70. I Stockholm utgjorde uppsägnings- tiden vanligen 1 månad, i landsorten varierade den mellan 14 dagar och 6 , månader samt uppgick företrädesvis till 1 och 3 månader.

I 55 % av fallen var uppsägningstiden för de hos e 1 e k t r i s k a e n t r e- p re n ör er anställda ingenjörerna fastställd, vilket utvisar, att de elektriska | entreprenörerna även i detta hänseende träffat uppgörelse med sina anställda i mer bestämd form än övriga entreprenörer. Uppsägningstiden utgjorde i 50 % av fallen 1 månad, i 40 % av fallen 3 månader och i 10 % av fallen 6 månader.

Hos arkitekt- och konsulterande ingenjörsfirmor hade i Stockholm 27 % och i landsorten 50 % av den anställda ingenjörspersonalen bestämd uppsägningstid, under det att återstoden saknade uppsägningstid. Uppsägningstiden uppgick såväl i Stockholm som i landsorten vanligen till 1 månad.

Hos enskilda arkitekter och konsulterande ingen- jörer förekom bestämd uppsägningstid för ingenjörspersonalen i 40 % av fallen. I Stockholm var längden av denna uppsägningstid i regel 1 månad, under det att 63 % i landsorten hade 1 månads, 25 % 3 månaders och 12 % 2 månaders uppsägningstid.

Kontorister. Kontorister hos byggnadsentreprenadfirmor i Stockholm hade i 68 % av fallen bestämd uppsägningstid, varierande mellan 1 och 3 månader. I allmänhet synes denna tid ha utgjort 3 månader. Utan upp- sägningstid voro 32 % anställda. Hos byggnadsentreprenadfirmorna i lands- orten hade däremot endast 30 % av hos dem anställda kontorister bestämd

• Sida 119
•  Original

uppsägningstid, varierande mellan 1 och 6 månader. denna tid i regel 3 månader.

Hos enskilda byggnadsentreprenörer voro förhållandena i detta fall när- mast lika med de nyss nämnda i landsorten, utom med avseende å uppsäg- ningstidens längd, som i regel utgjorde 1 månad.

Hos värme- och sanitetstekniska entreprenörer förekom bestämd upp- sägningstid för kontorister i Stockholm endast i ringa utsträckning. I lands- orten hade däremot 42 % av denna personal överenskommelse om dylik, varierande mellan 14 dagar och 6 månader. Vanligast var 3 månaders upp— sägningstid (50 %) och därnäst 1 månads (40 %).

Den elektriska kontorspersonalen i Stockholm hade bestämd uppsäg- ningstid i icke mindre än 92 % av fallen, uppgående till 1 månad. I lands- orten var förhållandet mindre gynnsamt, ehuru uppsägningstid dock före— fanns i 70 % av fallen. Uppsägningstiden uppgick i ungefär lika utsträck- ning till 1 och 3 månader. I viss utsträckning förekomma så korta uppsäg- ningstider som 1 vecka och 14 dagar.

Kontorister hos arkitekt- och konsulterande ingenjörsfirmor hade i 65 % av fallen bestämd uppsägningstid, utgörande oftast 1 månad (80 %) och i övrigt 3 månader.

I samma utsträckning var denna fråga ordnad hos enskilda arkitekter och konsulterande ingenjörer, dock förekommo hos dem mera sällan upp- sägningstider utöver 1 månad.

Även här utgjorde

Arbetsledare. I Stockholm hade 55 % av arbetsledare hos byggnads— entreprenadfirmor bestämd uppsägningstid av i regel 3 månaders längd, under det att de övriga saknade uppsägningstid. I landsorten voro förhål- landena enahanda. Hos de övriga grupperna entreprenörer hade i allmänhet arbetsledarna icke någon bestämd uppsägningstid.

Verkmästare. I Stockholm hade 85 % av de hos byggnadsentreprenad- firmorna anställda verkmästarna bestämd uppsägningstid, vanligen upp- gående till 3 månader. I landsorten redovisade däremot endast 20 % av verkmästarna bestämd uppsägningstid, även där oftast 3 månader.

Av verkmästare hos enskilda byggnadsentreprenörer i Stockholm hade 33 % en uppsägningstid av 1 månad, medan för flertalet uppsägningstiden var obestämd. En viss säkerhet för denna personal ligger dock däri, att en verkmästare oftast är engagerad för ett visst byggnadsföretag. Är rörelsen av mindre omfattning, har han i regel att räkna med, att anställningen upphör, när byggnadsföretaget är färdigt. I landsorten förekom bestämd uppsägningstid endast i ett fåtal fall.

Av verkmästare hos värme— och sanitetstekniska entreprenörer hade 25 % en i allmänhet till 1 månad fastställd uppsägningstid.

Verkmästare hos elektriska entreprenörer voro i detta hänseende bättre

• Sida 120
•  Original

ställda, i det att 80 % hade bestämd uppsägningstid. Längden av denna tid utgjorde i regel 1 månad, men 2 och 3 månaders uppsägningstid förekom även i viss utsträckning.

e. Tid för avlöningens beräknande.

I fråga om tiden för avlöningens beräknande ger undersökningen vid han- den, att lönen utgick i form av timlön, veckolön, lön per halv månad och månadslön.

För samtliga kategorier av anställda och hos samtliga företagargrupper uppgick avlöningsperioden vanligen till 1 månad.

Månadslön var sålunda för ingenjörer och kontorister regeln hos enskilda byggnadsentreprenörer, värme- och sanitetstekniska samt elektriska entre- prenörer, varjämte i landsorten förekom veckolön i viss mindre utsträckning, speciellt hos elektriska entreprenörer, där sådan tillämpades för tredjedelen av anställda kontorister jämte lön per halv månad för en femtedel. Hos byggnadsentreprenadfirmor samt arkitekt- och konsulterande ingen- jörsfirmor i Stockholm förekom för ingenjörer lön per halv månad lika ofta som eller oftare än månadslön, medan kontorister hos arki- tekt- och konsulterande ingenjörsfirmor avlönades per halv månad i en tredjedel av fallen samt hos enskilda arkitekter och konsulterande ingenjörer per vecka i likaledes en tredjedel av fallen.

Även för arkitekter var månadslön regeln i landsorten, medan hos arki- tekt- och konsulterande ingenjörsfirmor i Stockholm i lika utsträckning före- kom lön per halv månad samt hos enskilda arkitekter och konsulterande ingenjörer timlön var den vanligaste avlöningsformen.

För arbetsledare var månadslön regeln utom hos en del byggnadsentre— prenadfirmor i landsorten, som tillämpade veckolön, timlön eller halvmå— nadslön. Verkmästarna avlönades i växlande omfattning per månad, vecka eller halv månad, dock med övervikt för månadslön. Timlön förekom i mindre omfattning hos byggnadsentreprenadfirmor.

d. Avlöningens storlek.

I de vid undersökningen använda frågeformulären begärdes upplysning om lönens storlek per avlöningsperiod, vilken senare jämväl skulle angivas å frågeformuläret.

Emellertid äger materialet så pass stora bristfälligheter i representativt hänseende, att detsamma kan utnyttjas endast för att giva en ungefärlig före- ställning om lönenivåns läge inom de olika huvudgrupperna.

Arkitekter, anställda hos arkitekt- och konsulterande ingenjörsfirmor eller hos enskilda arkitekter och konsulterande ingenjörer, synas i regel ' * avlönas med 500—600 kr. per månad. Äldre arkitekter med större ritkon-

• Sida 121
•  Original

torsvana avlönas högre. Den högsta månadsavlöningen för dessa har an- givits till 985 kr. **

Ingenjörer. De högskolebildade ingenjörerna avlönas i regel icke oväsent- ligt högre än övriga ingenjörer. De hos byggnadsentreprenadfirmor an— ställda högskoleingenjörerna uppbära i regel en avlöning på 500 upp till 900 kr. per månad, något högre i Stockholm än i landsorten. Avlöningar upp till 1 666 kr. per månad ha uppgivits. Hos värme- och sanitetstekniska entreprenörer synas dessa ingenjörers avlöningar hålla sig mellan 600 ——900 kr. per månad. De i konsultativt arbete sysselsatta högskoleingen- jörerna avlönas med belopp, varierande mellan 400 och 1 000 kr. per må- nad. Ingenjörer med utbildning endast vid teknisk skola uppbära hos entreprenadfirmor avlöningar, växlande allt efter ålder och erfarenhet mel- lan 250 och 800 kr. per månad. Hos värme- och sanitetstekniska entrepre- nörer synas dessas avlöningar växla mellan 200 och 900 kr. per månad, hos elektriska entreprenörer mellan 300 och 550 kr. samt hos arkitekter och konsulterande ingenjörer, där de i regel representera ritbiträdena, mel- lan 250 och 650 kr. per månad.

Kontorister. Dessas löner variera väsentligt, beroende på ålder, utbild- ning och arbetsuppgifter. De, som ännu icke nått 25-årsåldern, avlönas” med 60—185 kr. per månad, i Stockholm högre än i landsorten. I åldrarna där- utöver växla den manliga personalens månadslöner för handelsskolebildade mellan 225 och ända upp till 1 166 kr. och för personal utan examen mellan 200 och 600 kr. För den handelsskolebildade kvinnliga personalen varierar lönen från 90 till 375 kr. per månad. För kvinnlig personal utan examen synes avlöningen hålla sig vid lägre belopp, upp till 250 kr. per månad.

Arbetsledare. Högskolebildade arbetsledare hos byggnadsentreprenadfir- mor avlönas med 500—1 300 kr. per månad. För arbetsledare med lägre examen synas dessa avlöningar stanna vid högst 700 kr. och för arbetsledare utan examen vid 600 kr. per månad.

Verkmästare. Hos byggnadsentreprenadfirmor avlönas verkmästare med 250—700 kr. och hos värme- och sanitetstekniska entreprenörer med 250 —500 kr. per månad.

e. Arbetstid.

Någon enhetlighet i fråga om arbetstidens längd per dag och vecka före- kom icke för de kontorsanställda inom byggnadsindustrien. I Stockholm spåras dock en viss tendens att tillämpa en arbetstid av 7 timmar per dag och 40 timmar per vecka, som representerades av 60 % av de lämnade upp- gifterna. Den därnäst oftast förekommande arbetstiden var 8 timmar per dag och 45 timmar per vecka. Ganska allmänt gällde för kontorspersonalen

• Sida 122
•  Original

liksom för byggnadsarbetarna, att lördagseftermiddagen var ledig. Som kom- pensation härför utsträcktes arbetstiden övriga vardagär i motsvarande mån. Vid 40 och 45 timmars arbetsvecka arbetades sålunda vanligen resp. 7 och 8 timmar under fem arbetsdagar och 5 timmar på lördagen.

Arbetstidens längd i landsorten överensstämde ganska väl med förhållan- dena i Stockholm. Dock förekom en arbetstid av 8 timmar per dag resp. 45 timmar per vecka i något större utsträckning i landsorten. I några fall arbetades på kontoren i landsorten lika länge som på byggnadsplatserna, nämligen 81/2 timme under fem arbetsdagar och 51/2 timme på lördagen, så- lunda 48 timmar per vecka.

För den tekniska personalen på byggnadsplatserna, arbetsledare och verk- mästare, rådde däremot enhetlighet i fråga om arbetstidens längd. Denna överensstämde sålunda i allmänhet med den tid arbetet på byggnadsplatsen pågick, eller 48 timmar per vecka.

I mån av behov torde arbetstiden utökas, i all synnerhet då det gäller full- görande av brådskande arbeten, såsom vid anbudsavgivanden, avlöningsut- räkningar o. d.

f. Semester.

Arkitekter. Hos arkitekt- och konsulterande ingenjörsfirmor i Stockholm anställda arkitekter åtnjöto nästan utan undantag semester. Dennas längd utgjorde för 75 % av dem 14 dagar och för de övriga 3 veckor. I landsorten tillämpades semester för arkitekterna i något mindre utsträckning. Där hade 75 % en till i regel 14 dagar fastställd semesterledighet.

Av de hos enskilda arkitekter och konsulterande ingenjörer i Stockholm anställda arkitekterna åtnjöto 75 % semester uppgående till i allmänhet 14 dagar, dock förekomi 10 % av fallen 3 veckors ledighet. I landsorten hade 67 % av de anställda arkitekterna semester, i regel 14 dagar.

Ingenjörer. I Stockholm åtnjöto c:a 90 % av de hos b y g g 11 a d 5 e n tr e- p r e n a (1 f i r m 0 r anställda ingenjörerna semester. Endast 10 % saknade följaktligen ifrågavarande förmån. Semesterledighet kunde sålunda betraktas som regel. Längden av densamma varierade mellan 2 och 4 veckor, så att 67 % hade 14 dagars semester, 27 % 3 veckor och 6 % 4 veckor. Vid den vanligaste semestern, 14 dagar, förekom i en del firmor förlängning till 3 veckor efter längre tids anställning.

I landsorten förekom semester i något mindre utsträckning eller för om- kring tre fjärdedelar av de anställda. Den vanligaste semestertiden, 14 dagar, åtnjöts av 62 %, medan 24 % hade 3 veckor, 12 % längre semestertid än 3 veckor och 2 % kortare semester än 14 dagar.

Semester för ingenjörer hos enskilda byggnadsföretagare förekom i lika stor utsträckning i Stockholm som i landsorten, varvid 75 %

• Sida 123
•  Original

av de anställda åtnjöto semester och övriga saknade sådan förmån. Längden av ledigheten utgjorde i 67 % av fallen 14 dagar och i 33 % av fallen 1 vecka.

Hos värme— och sanitetstekniska entreprenörer i Stockholm tillämpades semester för 67 % av de anställda ingenjörerna. Le- dighetens längd var i regel 1 vecka.

I landsorten hade inom denna ingenjörskategori c:a 80 % förmånen av semester, som för 7 % varade 1 vecka, för 59 % 14 dagar, för 5 % 3 veckor och för 9 % längre tid än 3 veckor.

Ingenjörer hos elektriska entreprenörer hade till en utsträck- ning av 67 % i såväl Stockholm som landsorten semester, vilken i allmänhet uppgick till 14 dagar (67 %). Kortare semester förekom i 10 %, 3 veckor i 10 % och längre semesterledighet i 13 % av fallen.

Av de hos arkitekt- och konsulterande ingenjörsfir- m 0 r i Stockholm anställda ingenjörerna åtnjöto 72 % semester. Dennas längd utgjorde så gott som undantagslöst 14 dagar. I landsorten tillämpades semester i större utsträckning. Där hade sålunda 90 % dylik ledighet, med avseende å längden jämnt fördelad på 14 dagar och 3 veckor.

Avhos enskilda arkitekter och konsulterande ingen- jö rer anställda ingenjörer hade i Stockholm 77 % och i landsorten 68 % semesterledighet. Av dessa hade i Stockholm 88 % 14 dagars semester och de övriga kortare ledighet. I landsorten hade 74 % 14 dagar och återstoden en mellan kortare och längre tid jämnt fördelad semester.

Kontorister. Kontorister anställda hos b y g g 11 a d s e n t r e p r e n a d- firmor hade i stor utsträckning ordnade semesterförhållanden. Endast omkring 10 % voro utan semester. Semesterns längd uppgick i allmänhet till 14 dagar, med förlängning i vissa fall till 3 veckor efter längre tids an- ställning. I Stockholm hade sålunda 62 % av hithörande kontorister 14 da- gars och 26 % 3 veckors semester. I landsorten utgjorde motsvarande pro- centtal 80 och 13. Längre semester än 3 veckor hade i Stockholm 10 % och i landsorten 2 %. Vidare kan den iakttagelsen göras, att kvinnliga kontorister i Stockholm ofta åtnjuta en veckas längre semesterledighet-än manliga kon- torister inom samma företag.

I landsorten voro förhållandena icke så gynnsamma för kontoristerna som i Stockholm, i det att 25 % av dem saknade varje som helst betald ledighet.

Av de hos enskilda byggnadsentreprenörer anställda kon- toristerna hade c:a 80 % semester. I Stockholm var i regel ledighetens längd 14 dagar, under det att i landsorten 7 dagar var den vanliga tiden. Dock förekom även där i viss utsträckning (25 %) . 14 dagars semester.

Med få undantag beredde värme- och sanitetstekniska en- t r e p r e n 6 r e r i Stockholm sina anställda kontorister semesterledighet. Den utgjorde dock för huvuddelen icke längre tid än 1 vecka. För 33 % av de anställda uppgick den likväl till 14 dagar.

• Sida 124
•  Original

I landsorten tillämpades semester för c:a 80 % av kontoristerna, fördelade sålunda: 14 % hade kortare semester än 14 dagar, 80 % 14 dagar, 2 % 3 veckor samt 4 % längre tid än denna.

E le k t ris k a e n t r e p r e n 6 r e r tillämpade praktiskt taget undan- tagslöst semester för sin kontorspersonal såväl i Stockholm som i landsorten. I Stockholm uppgick semestern i allmänhet till 14 dagar. I landsorten gällde denna längd för 80 %, medan 14 % hade kortare semester och 6 % längre.

Kontorister hos arkitekt- och konsulterande ingenjörs- fi r m 0 r hade ävenledes så gott som samtliga semester, i regel uppgående till 14 dagar.

Hos enskilda arkitekter och konsulterande ingen- j 6 r e r tillämpades i regel semester för anställda kontorister. Semesterns längd uppgick till 1 vecka och 14 dagar i lika stor utsträckning.

Arbetsledare. I Stockholm förekom hos byggnadsentreprenadfirmor se— mester för 55 % av de anställda arbetsledarna. Den vanliga längden uppgick till 14 dagar, i vissa fall till 3 veckor. I landsorten tillämpades semester endast för 22 % av samtliga arbetsledare och utgjorde 14 dagar.

Hos enskilda byggnadsentreprenörer samt värme- och sanitetstekniska och elektriska entreprenörer åtnjöto arbetsledarna 14 dagars semester.

Verkmästare. I Stockholm tillämpades hos byggnadsentreprenadfirmorna semester för endast 25 % av de anställda verkmästarna och uppgick för 90 % av dem till 14 dagar, medan 10 % hade längre semester.

I landsorten förekom semester för 18 % av de anställda verkmästarna, och uppgick den för 90 % av dessa till 14 dagar och för 10 % till 1 vecka.

Verkmästarna hos enskilda byggnadsentreprenörer åtnjöto i Stockholm semester endast i undantagsfall. I landsorten hade däremot c:a 30 % en till 3 veckor uppgående semester.

För verkmästarna hos värme- och sanitetstekniska entreprenörer var se- mesterledighet regel såväl i Stockholm som i landsorten. Längden uppgick i Stockholm för hälften till 1 vecka och för den andra hälften till 14 dagar. I landsorten voro motsvarande siffror för 38 % 1 vecka och för 62 % 14 dagar.

Av de elektriska entreprenörernas verkmästare åtnjöto i det närmaste samtliga semester, vars längd i regel uppgick till 14 dagar. För 20 % var emellertid semestern längre.

g. Sjukersättning.

En fråga av största vikt för de anställda är försörjningen vid inträffande sjukdomsfall. Det måste ur de anställdas synpunkt anses skäligt, att den, som varit anställd hos samma arbetsgivare under någon längre tid, tillför- säkras åtminstone en del av sin avlöning under sjukdom med icke alltför långvarigt förlopp.

• Sida 125
•  Original

Undersökningen ger vid handen, att denna fråga endast i ganska ringa utsträckning erhållit en för de anställda tillfredsställande lösning.

Där sjukersättning förekom, utgick densamma i olika former, såsom hel eller halv lön under viss tid, vanligen 1 eller 3 månader, lön endast vid olycksfall, försäkringar el. dyl. I allmänhet gäller, att endast de större ar- betsgivarna tillerkände sina anställda sjukersättning.

h. Pension.

Pensionering av den tekniska och ekonomiska förvaltningspersonalen inom byggnadsindustrien var liksom frågan om sjukersättning synnerligen brist- fälligt ordnad. Pensionering förekom överhuvud taget knappast annat än hos de större arbetsgivarna och i dessa fall ofta endast efter särskilt styrelse- beslut. De anställda hade i många fall själva ordnat pensionsfrågan genom pensionskassor, försäkringar m. m.

i. Avlöning vid driftsavbrott.

Vid permittering under avbrott i driften på grund av otjänlig väderlek och force majeure eller på grund av konflikt mellan arbetsgivare och ar- betare utgick i åtskilliga fall lön till på kontor eller arbetsplats anställd per- sonal. Ersättningen motsvarade i regel full lön under en tid av 3 månader.

Sådan förmån åtnjöts av halva antalet eller mer av de hos byggnadsentre- prenadfirmor och enskilda byggnadsentreprenörer anställda ingenjörerna och kontoristerna. I mindre omfattning tillkom förmånen de hos andra före- tagare anställda med undantag dock för kontorister hos elektriska entre- prenörer, vilka så gott som undantagslöst ersattes vid driftsavbrott. Bland arkitekterna hade en fjärdedel av de hos arkitekt- och konsulterande ingen- jörsfirmor anställda samma förmån. Beträffande arbetsledarna förekom den så gott som endast för de hos byggnadsentreprenadfirmor anställda, medan den var ganska vanlig för verkmästarna.

j. Arbetslöshetsperioder.

Frågan, i vilken utsträckning de hos de olika byggnadsföretagarna an- ställda arkitekterna, ingenjörerna, kontoristerna, arbetsledarna och verk- mästarna varit utan avlönat arbete efter avgångsexamen från sina fack- skolor, har endast i mycket ringa utsträckning be5varats. Att arbetslöshet förekommit i långt större utsträckning än vad materialet ger vid handen, torde få anses visst. Det förefaller som om de uppgiftslämnande icke önskat yppa dylika omständigheter. Arbetslösheten sammanfaller, i de fall den an- givits, nästan utan undantag med tiderna för större konflikter mellan arbets- givare och arbetare.

• Sida 126
•  Original

G. Personalens organisationer.

Bland den tekniska och förvaltningspersonalen inom byggnadsindustrien ha arkitekter och ingenjörer samt övrig kontors- och förvaltningspersonal för tillvaratagande av sina intressen såsom anställda anslutit sig till dels svenska industritjänstemannaförbundet och dels, vad beträffar kontorsper— sonalen, handelstjänstemannaförbundet. Härutöver må erinras, att ett flertal av den tekniska förvaltningspersonalen, såsom arkitekter och ingenjörer inom olika fack, anställda hos företagare inom byggnadsindustrien, tillhörde ideella föreningar, för vilka redogörelse lämnats under »Byggnadsföretagarnas or- ganisationer».

Svenska industritjänstemannaförbundet (S. I. F.) le- der sitt ursprung från Sveriges verkstäders tjänstemannaförening, vilken bil- dades 1919. Sistnämnda sammanslutning, vilken till övervägande del hade karaktären av en kamratförening, ombildades 1930 till det nuvarande indu- stritjänstemannaförbundet. Detta räknar bland sina medlemmar såväl tek- nisk som merkantil personal inom industrien och har enligt stadgarna till ändamål att tillvarataga medlemmarnas ekonomiska, fackliga, sociala och intellektuella intressen. Aktivt medlemskap kan vinnas av varje inom indu- strien anställd funktionär, manlig eller kvinnlig, som fyllt 18 år. Medlems- antalet uppgick vid slutet av 1936 till c:a 8 000. Till jämförelse må nämnas, att totalantalet funktionärer inom industrien torde kunna uppskattas till i runt tal 35 000.

Enligt av förbundet lämnad uppgift voro ett par hundra anställda inom byggnadsindustrien.

Förbundet består av ett 60-tal avdelningar, fördelade på 21 distrikt. Förbundet lämnar sin medverkan åt strävanden att reglera medlemmarnas anställningsvillkor, och kan initiativ härtill tagas av förbundsstyrelsen eller av de av frågan berörda medlemmarna, om två tredjedelar av dessa vid sluten omröstning därom beslutat och förbundsstyrelsens godkännande er- hållits. Som ett syfte uppställer förbundet att få kollektivavtal upprättade. Förbundet har bistått sina medlemmar vid löneaktioner och inskridit för lösning av pensionsfrågan vid ett flertal företag, förbättrad semester och se- mesterersättning, begränsning av övertidsarbete m. m.

Förbundets fonder belöpte sig 1936 till c:a 150000 kr. varav 50 000 kr. i arbetslöshetsfonden. Arbetslöshetsunderstödet uppgår per månad till mellan 40 och 240 kr. alltefter dels den avgiftsgrupp medlem tillhör inom förbundet och dels det antal år, under vilka avgift inbetalats. Understödet utgår till arbetslösa medlemmar, vilka erlagt avgift under minst 24 månader. Från detta villkor har dock dispens medgivits under de senaste åren. Understöds- perioden räknas tidigast från fjortonde dagen efter arbetslöshetens början och utgör högst tre månader om året. Medlem, som under två på varandra följande år erhållit honom tillkommande högsta understöd, erhåller icke för-

• Sida 127
•  Original

nyat understöd, försåvitt han icke under mellantiden innehaft fast anställning under minst ett år samt under denna tid betalat stadgeenliga medlems- avgifter. Under tiden 1 jan. 1932—1 juni 1936 har beviljats understöd till c:a 270 medlemmar till ett sammanlagt belopp av 48 000 kr.

Medlemsavgiften i förbundet växlar mellan 1 och 4 kr. per månad allt efter storleken av vederbörandes lön.

Svenska industritjänstemannaförbundet är anslutet till de anställdas cen- tralorganisation (Daco). Förbundets organ är Industritjänstemannen.

Svenska kontoristföreningarnas förbund bildades 1923 och antog 1937 namnet handelstjänstemannaförbundet. Förbundet har en- ligt stadgarna bl. a. till uppgift att åvägahringa bättre och tryggare anställ- ningsförhållanden för medlemmarna, att påskynda en rationell lösning av de handelsanställdas pensionsfråga, att upprätta en hela landet omfattande, effektiv platsförmedling, att främja kårens utbildningsmöjligheter samt att bistå medlemmar, som genom arbetslöshet och sjukdom råkat i nödställd belägenhet. Inträde beviljas hos enskild person, bolag eller förening samt i statlig eller kommunal tjänst handelsanställda. För yrket utbildad person, vilken saknar anställning och icke är egen företagare, kan ock beviljas in- träde, om styrelsen för en lokalförening så prövar skäligt. Medlemsantalet i förbundet uppgår till c:a 8000. Enligt från förbundet lämnad uppgift torde de inom byggnadsindustrien anställda medlemmarna uppgå till minst ett 1 OOO-tal.

Förbundet, som är uppdelat i ett 30-tal lokalföreningar, har som sin för- nämsta uppgift satt att få till stånd reglering av medlemmarnas anställnings- förhållanden.

Förbundet har även tagit till uppgift att förmedla platser, vilket sker genom »Kontorens platsförmedling». En del lokalföreningar ha bildat understöds- fonder och förfoga över sjukkassor.

I medlemsavgift erlägges 1 kr. per månad vid arbetsinkomst icke över- stigande 150 kr. per månad samt 1 kr. 50 öre per månad vid arbetsinkomst överstigande 150 kr. per månad.

Förbundet utger Tidskrift för handelstjänstemannaförbundet.

Bland föreningar av stats- och kommunala tjänstemän, verksamma på det byggnadsindustriella området, må här nämnas lä n s a r k i t e k t e r n a s förening och föreningen Sveriges stadsarkitekter.

Verkmästare och förmän inom byggnadsindustrien äro, för tillvaratagande av sina yrkesintressen, anslutna till S v e r i g e s a r h e t 5 l e (l a r e f ö r- b u n d. Detta namn antogs 1926 av det 1905 bildade Sveriges allmänna verk- mästareförbund, efter det att två år tidigare till förbundet anslutits svenska förmansförbundet. År 1928 sammanslogs Sveriges mekaniska verkmästare- förbund med arbetsledareförbundet.

• Sida 128
•  Original

Detta förbund har bl. a. till ändamål att samla alla arbetsledare i landet i en självständig, politiskt och religiöst neutral organisation; att främja arbets- ledarnas utbildning och i övrigt medverka till att arbetsledarnas kompetens och ansvarskänsla höjes och stärkes; att verka för ett gott förhållande på arbetsplatserna och söka bilägga i tjänsten uppkomna tvister mellan med- lemmarna å ena sidan samt arbetsgivare eller arbetare å den andra; att hävda arbetsledarnas rätt till neutralitet vid konflikter mellan arbetsgivare och arbetare; att verka för bättre och tryggare anställningsförhållanden för ar- betsledarna; samt att ekonomiskt understödja och hjälpa medlemmar, som utan eget förvållande blivit arbetslösa eller råkat i nödställd ekonomisk be- lägenhet, liksom också att lämna ekonomiskt understöd till medlems efter- levande.

Förbundet är sammansatt av distriktsorganisationer och lokalavdelningar, varjämte finnas sammanslutningar av medlemmar i samma företag (före- tagsklubbar) och medlemmar inom samma industri (industrisektioner). Med- lemsantalet uppgick den 1 oktober 1936 till 9 489, därav c:a 300 inom bygg- nadsindustrien.

Berättigad till inträde i förbundet är varje arbetsledare med god frejd och vandel, som innehar fast anställning och icke tillhör arbetsgivar- eller ar- betarorganisation. Med arbetsledare förstås den, som stadigvarande utövar ledning, tillsyn och fördelning av arbete, icke har del i arbetarnas ackord samt ansvarar för men icke själv regelbundet deltager i arbetet. Denna definition överensstämmer i sak med den, som brukar förekomma i kollek- tivavtalen, samt med motsvarande definition i lagen om förenings- och för- handlingsrätt.

Inom förbundet finnas upprättade fyra understöds- och hjälpfonder. Ur arbetslöshetsunderstödsfonden utgår vid oförvållad arbetslöshet understöd under högst 13 veckor till belopp växlande efter medlemstidens längd. Un— derstödet stiger gradvis från 30 kr. per vecka vid två års medlemskap, till 60 kr. per vecka vid tolv års medlemskap. Ur nödhjälpsfonden lämnas hjälp till nödställda medlemmar och deras efterlevande. Ur skyddsfonden bestri- das kostnader för förhandlingar, rättshjälp och övriga åtgärder för tryggan- det av den ståndpunkt, som av förbundet fastställes vid konflikter mellan arbetsgivare och arbetare. Slutligen finnes en begravningsfond, som vid slutet av 1935 belöpte sig till c:a 1 200 000 kr. Förbundet utger en tidning benämnd Arbetsledaren.

• Sida 129
•  Original

KAP. IV.

Arbetare inom byggnadsindustrien.

A. Definition å »byggnadsarbetare».

I princip bör såsom byggnadsarbetare räknas varje arbetare, som har sin huvudsakliga inkomst av arbete tillhörande byggnadsindustrien i tidigare angiven bemärkelse.

Såsom förut framhållits, är det emellertid knappast möjligt att uppdraga några_fullt bestämda gränslinjer mellan å ena sidan byggnadsindustrien och byggnadsarbete, som utföres för stat och kommun eller industriella företag, samt å andra sidan övrig näringsutövning. Av den i kap. I lämnade redo- görelsen för vissa tvister mellan byggnadsfackförbunden och andra fack- förbund framgår exempelvis, att det imånga fall måste anses tveksamt, hu- ruvida visst arbete vid fabriker, bruk och verkstäder m. ni. skall räknas såsom byggnadsindustriellt arbete eller som ett led i fabriks-, bruks- eller verkstadsdriften. Vid slitandet av dylika tvister synes det ur materiell syn- punkt avgörande oftast ha varit, om arbetet haft en omedelbar betydelse för driftens fortgång eller icke, och har det i förra fallet ansetts höra till- komma företagets egna arbetare. På grund härav ha vissa byggnadsarbeten kommit att utföras av arbetare tillhörande andra fackförbund än byggnads- fackförbunden.

Avgörande för frågan, om en arbetare skall räknas såsom byggnadsarbe- tare eller ej, är icke, huruvida han är anställd hos en byggnadsföretagare eller hos annan företagare. Såsom förut (sid. 50) framhållits, kunna industri- företag och enskilda personer hos sig ha mer eller mindre fast anställda per- soner tillhörande byggnadsyrket utan att därför kunna anses som företagare, vilka yrkesmässigt bedriva arbete inom byggnadsindustrien. I stor utsträck- ning äro byggnadsarbetare sysselsatta hos andra företagare än byggnads- företagare. .

Avsevärda svårigheter att avgränsa begreppet byggnadsarbetare uppkomma ock därigenom, att arbetet inom byggnadsindustrien ofta är av tillfällig natur och i regel säsongbetonat. På grund härav komma i stor utsträckning arbe- ; tare att under vissa tider sysselsättas med byggnadsarbete och i övrigt med annat arbete. Avgörande för, var gränsen i dylika fall skall dragas mellan

• Sida 130
•  Original

byggnadsarbetare och andra arbetare, synes vara, inom vilket näringsområde den huvudsakliga arbetsinkomsten vinnes. Detta kan medföra bl. a., att en arbetare ett visst är kan anses tillhöra byggnadsindustrien, men ett annat år annat näringsområde. Av denna anledning äro de i mantalsförteckningar och andra officiella handlingar förekommande yrkesbeteckningarna ofta icke ägnade att giva någon riktig föreställning om vederbörandes karaktär av byggnadsarbetare. Ganska vanligt är ock, att de officiella yrkesuppgif- terna i och för sig icke äro tillräckligt tydliga för att kunna tjäna till säker vägledning. Med användande av självdeklarationer och andra taxeringshand— lingar för yrkesgrupperingen har det emellertid vid 1920 och 1930 års folk- räkningar blivit möjligt att i hög grad förbättra yrkesstatistiken.

Här berörda svårigheter göra sig framför allt gällande inom byggnadsgrov- arbetarfacket, som omfattar en mängd arbetare växelvis sysselsatta inom den egentliga byggnadsindustrien och inom väg- och vattenbyggnadsfacket m. fl. näringsområden.

Ytterligare svårigheter vållas därav, att förekomsten av mindre före- tagare är vanlig inom byggnadsindustrien och att gränsen ofta är svår att draga mellan företagare och anställda. Åtskilliga yrkesbeteckningar äro, så- som förut påpekats, i viss utsträckning gemensamma för dels företagare och arbetare, dels funktionärer och arbetare. Vissa yrkesutövare intaga ock en mellanställning mellan företagare och arbetare, i det att de stundom driva verksamhet för egen räkning och stundom inneha avlönad anställning. Ett medel att särskilja dessa yrkesutövare har erbjudit sig i den av de sakkun- niga föranstaltade undersökningen rörande företagares och löntagares in- komster av byggnadsindustrien i stadssamhällen 1931 och 1932 (sid. 235 0. f.).

Rörande det av olika slags byggnadsarbetare förrättade arbetet hänvisas i övrigt till den i kap. I lämnade yrkesbeskrivningen (sid. 22 0. f.).

B. Antal byggnadsarbetare inom olika fack och vid olika tidpunkter.

Vid ett försök att beräkna antalet byggnadsarbetare i vårt land har man att räkna med förut omnämnda svårigheter att giva en definition å begreppen byggnadsindustri och byggnadsarbetare. Redan därav, att några fullt be- stämda gränslinjer icke kunna uppdragas mellan byggnadsindustrien och annan näringsutövning, framgår, att beräkningen av byggnadsarbetarnas antal måste bli i viss mån approximativ.

De officiella källorna för beräkningen av byggnadsarbetarnas antal och utvecklingen i detta hänseende utgöras i första rummet av folkräkningarna. Vissa hållpunkter erbjuder ock den undersökning rörande husbyggnads- verksamheten i Sveriges städer och stadsliknande samhällen, som på sin tid verkställdes av 1920 års byggnadsarbetarsakkunniga.1 För tiden

1 I undersökningen räknades köpingar och municipalsamhällen till stadsliknande sam- hällen, medan de i förevarande betänkande sammanförts med städer inom gruppen stadssamhällen (se sid. 29).

• Sida 131
•  Original

fr. o. m. 1926 erhålles en värdefull hjälp av uppgifterna om medlemsan- talet i samverkande byggnadsfackförbunden (se sid. 150). En vägledning lämnas ock av en del undersökningar verkställda av socialstyrelsen. Rö- rande de syndikalistiskt organiserade arbetarna finnas vissa uppgifter att tillgå från Sveriges arbetares centralorganisation (S. A. C.). Vad slutligen beträffar antalet oorganiserade arbetare inom byggnadsfacken, kan givetvis endast en approximativ uppskattning lämnas.

De siffror, som framgå ur företagsräkningen 1931. visa sig betydligt under- stiga 1930 års folkräkningssiffror. Denna skillnad är utan tvivel till allra största delen att tillskriva de olika redovisningssätt, som kommit till an- vändning vid företagsräkningen och folkräkningarna.

Av den största betydelsen är härvid, att vid företagsräkningen varje person redovisats i det yrke, vari han var sysselsatt vid räkningstillfället, under det att vid folkräkningarna enligt numera använd metod en person, som under folkräkningsåret utövat flera yrken, icke hänförts till det yrke, vari han arbetade vid räkningstillfället, utan till det yrke, som lämnat vederbörande större delen av inkomsten under året. Dessutom föras vid våra folkräkningar en del personer till yrken, som de av en eller annan anledning i verkligheten icke utöva vid folkräkningstidpunkten, t. ex. personer, som äro arbets- lösa eller understödstagare, fullgöra värnpliktstjänst eller äro sjuka m. fl. Åtminstone de två förstnämnda kategorierna kunna icke medtagas vid en företagsräkning. Vid 1931 års företagsräkning medräknades däremot per- soner, :som av tillfällig orsak, såsom sjukdom, värnpliktstjänst o. d., voro frånvarande vid räkningstillfället, såvida de icke ersatts med andra personer. I betraktande kommer även den visserligen korta tidrymd, som låg mellan de bägge räkningarna, i det att vid 1930 års folkräkning konjunkturerna voro åtskilligt bättre än vid 1931 års företagsräkning. Det förhållandet, att arbetslösa och understödstagare samt sådana till värnpliktstjänstgöring in- kallade och sjuka, vilka i arbetet ersatts med andra, vid folkräkningen till skillnad från företagsräkningen hänfördes till det yrke, varifrån de under året hämtat större delen av sin inkomst, måste särskilt i fråga om en säsong- industri som byggnadsindustrien ha varit av stor betydelse för de vid resp. räkningar framkomna resultaten. Uppenbarligen har vid företagsräkningen ett stort antal arbetare, som vid räkningstillfället voro försatta ur arbete på grund av säsongförhållanden, vikande konjunkturer m. fl. orsaker, räknats såsom icke tillhörande byggnadsindustrien, medan de däremot enligt den vid folkräkningarna använda redovisningsmetoden räknats såsom hörande till densamma. Detta torde i huvudsak förklara den nyss omnämnda bety- dande skillnaden mellan folkräkningssiffrorna 1930 och företagsräkningens siffror.

Med ledning huvudsakligen av nyss omnämnda officiella källor ävensom av vissa uppskattningar verkställda av 1920 års byggnadsarbetarsakkunniga ha i tab. 16 sammanställts uppgifter för åren 1910, 1920 och 1930 om antalet

• Sida 132
•  Original

Tab. 16. Antal arbetare inom byggnadsindustriens olika fack vid olika tid- punkter 1910—1935.

Enligt folkräkningarna 1910, 1920 och 1930 och särskild uppskattning vid slutet av 1935.

31/12 31/12 31/12 31/12 F & ” k 1910 1920 1930 1935 Sten- och grundläggare1 ........... 1 365 — __ __ Murare' ......................... 15 902 21 257 10 958 9 462 Cementarhetare3 .................. 1 376 —— 2 325 — Byggnadssnickare, timmermän ..... 18 000 20 873 32 197 32 000 Övriga husbyggnadsarbetare' ...... 12 000 7 000 23 079 37 863 Måleriarbetare ................... 10 000 12 208 17 812 16 407 Glasmästeri- och förgylleriarbetares 620 840 1 132 — Kakelugnsmakareo ................ 803 749 654 -— Rörarbetare (inomhus)7 ........... 2 000 3 000 7 869 8 000 Enligt särskild uppskattning. Plåtslagare ...................... 1 800 1 800 2 000 2 300 Byggnadssmides- och metallarbetare 1 000 1 000 1 500 2 000 Elektriska arbetare" .............. 3 000 4 000 4 000 5 000 Samtliga fack 67 866 72 727 103 526 113 032

* Inräknade 1930 och 1935 bland »Övriga husbyggnadsarbetare». "' Innefattar 1910 och 1920 även murerihantlangare samt 1910 murarmästare. & Inräknade 1935 bland »Övriga husbyggnadsarbetare». Torde för 1910 och 1920 redovisas under sådana rubriker som >Renhållnings- och grovarbetare», :Arbetare utan närmare angivet yrke», )Väg- och vattenbygg- nadsarbetare» m. fl. De i tabellen anförda siffrorna för 1910 och 1920 grunda sig på uppskattningar av 1920 års byggnadsarbetarsakkunniga, kompletterade med uppgifter från grov- och fabriksarbetareförbundet.

” Inräknade 1935 bland byggnadssnickare och timmermän. " Inräknade 1935 bland murare. 7 Arbetare sysselsatta med rörarbeten inomhus torde vid folkräkningen 1910 ha redovisats under »Gas- och vattenledningsarbete», räknande 3944 personer, samt 1920 under »Gas- och vattenledningsverk», räknande 6331 arbetare. Siffrorna för 1910. 1920 och 1935 grundade på uppgifter (enl. approximativ uppskattning) av metallindustriarbetareförbundet.

8 Elektriska montörer redovisades vid folkräkningen 1910 bland »Arbetare vid tillverkning av elektriska instrument o. dyl., elektriska montörer, telefonarbetarea, vilkas sammanlagda antal utgjorde 6380, 1920 och 1930 under »Elektricitetsverk o. kraftledningar» med 11203 arbetare år 1920 och 8044 arbetare år 1930. De ovan meddelade uppgifterna om arbetarantalet grunda sig på elektriska arbetare- förbundets uppskattning. Företagsräkningens uppgifter härom synas icke medgiva någon mera tillförlitlig uppskattning av antalet hithörande yrkesutövare med sys- selsättning inom byggnadsindustrien. D

byggnadsarbetare inom de egentliga byggnadsfacken (murare, byggnadsträ- arbetare, byggnadsgrovarbetare) samt inom vissa andra hithörande fack, nämligen måleriarbetare, glasmästeriarbetare, kakelugnsmakeriarbetare och rörarbetare sysselsatta med inomhusarbeten. Jämväl meddelas motsvarande uppgifter för 1935 grundade på medlemsantalet i resp. fackförbund, med tillägg av ett approximativt beräknat antal syndikalistiskt organiserade samt oorganiserade arbetare. I fråga om antalet plåtslagare, elektriska arbetare samt andra till byggnadsindustrien hörande metallarbetare än rörarbetare

• Sida 133
•  Original

117 Diagram 11]. Antal arbetare inom byggnadsindustriens olika fack den 81/1, 1935.

Antal :. Antal arbetare % if ,, arbetare 32 ; 35000 - :'ö-å r — 35000 b.— U .E 5 3 30000 .? 5 30000 !) lh: U') '5 T:; i” 2 2 25000 - % å å % % _ 25000 ' E 2 = & ? e = m a u -= u =” ' 21 t E = 10000 — % — å ; å få % 20000 % .. O 2 ”" E 3 .. E 3 e % 15 000 - 3 g % o 43 - 15000 0 —- .b &. a l— ,- '- I) D 10) 2 U 2 __ ; :o 0 E ? _ 10000 k— g ., _ = _ 10000 % än 3 15 % 2» 5. '” 5000 - g g & - 5000 a o- m '— >x (, .. . .. o

meddelas för de nu nämnda åren i tabellen uppgifter, som grunda sig på approximativ uppskattning verkställd med ledning av upplysningar från ve- derbörande fackförbund. Beträffande uppgifterna i tabellen må, under hän- visning till de i form av noter meddelade upplysningarna, i övrigt anföras följande.

Uppgifterna för 1935 framställas grafiskt i diagram III. Till följd av de skiftande grunder, som vid de olika folkräkningarna till- lämpats vid uppdelningen av byggnadsarbetarna på olika fack och speciali- teter, är det icke möjligt att för samtliga byggnadsfack meddela uppgifter om arbetarantalets utveckling under hela den period, som omfattas av tabellen.

Sålunda innefattar det i 1910 års folkräkning redovisade antalet m u r a r e ett betydligt större antal än det verkliga, beroende på att även murerihant— langare och murarmästare inräknats. Vid folkräkningen 1920 sammanfördes murarna med sten- och grundläggare samt cementarbetare, varför icke heller för detta är någon mer exakt beräkning av murarnas antal kan meddelas. Av arbetslöshetsutredningen har emellertid murarnas antal 1920 uppskattats till 7 000, vilken siffra alltså skulle ingå i det antal av 21 257, som i folk- räkningen angives omfatta förutom murare och hantlangare jämväl sten- och grundläggare samt cementarbetare. Det för 1935 redovisade antalet murare svarar mot murareförbundets medlemssiffra, utökad med ett till 250 approximativt beräknat antal oorganiserade.

Vid 1910 års folkräkning redovisades b y g g 11 a d 5 t r ä a r h e t a r e till- sammans med träarbetare sysselsatta inom fabriks- och verkstadsindustrien, medan däremot vid de följande två folkräkningarna byggnadssnickare och timmermän redovisades som särskild grupp. Det i tab. 16 upptagna antalet byggnadsträarbetare 1910 grundar sig på en approximativ uppskattning,

• Sida 134
•  Original

verkställd av 1920 års byggnadsarbetarsakkunniga. Siffrorna för 1920 och 1930 angiva det vid resp. folkräkningar under rubriken »Husbyggnadsverk- samhet» redovisade antalet byggnadssnickare och timmermän, vilket torde innefatta en del arbetare, som mer tillfälligt varit sysselsatta med byggnads- industriellt arbete. Den för 1935 i tabellen upptagna siffran grundar sig på en approximativ uppskattning, varvid man utgått från, att utöver medlem- marna av byggnadsträarbetareförbundet (25 426 vid 1935 års slut) funnits ett icke obetydligt antal oorganiserade, särskilt å orter, där förbundet saknar avdelningar.

Vid folkräkningarna 1910 och 1920 redovisades b y g g 11 a d 5 g r 0 v- a r b e t a r n a endast mycket ofullständigt, beroende på att jordschaktnings- arbetare m. fl. kategorier upptogos under sådana rubriker som »Renhåll- nings- och grovarbetare», »Arbetare utan närmare angivet yrke» eller lik- nande. Murerihantlangarna redovisades, som nämnt, vid folkräkningarna 1910 och 1920 tillsammans med murarna. Vid 1930 års folkräkning redo- visades däremot såsom särskilda grupper under rubriken »Husbyggnads- verksamhet» icke blott murare, utan även murerihantlangare, cement— och betonggjutare samt asfaltkokare, snickare och timmermän m. fl. ävensom 21 210 såsom »Övriga arbetare» betecknade. Sistnämnda antal i förening med de vid denna folkräkning särskilt redovisade grovarbetarspecialiteterna torde få antagas motsvara hela det vid räkningstillfället i fråga befintliga antalet byggnadsgrovarbetarei landet, och härpå grundar sig den i tabellen anförda siffran för 1930. Antalet byggnadsgrovarbetare för övriga är har däremot måst framräknas på annan väg.

Vad först beträffar siffran för 1910 har det icke varit möjligt att erhålla någon mer exakt uppgift, bl. a. av den orsak, att väg- och vattenbyggnads- arbetarna vid tiden i fråga tillhörde grov- och fabriksarbetareförbundet. Approximativt har emellertid antalet byggnadsgrovarbetare 1910 här upp- skattats till 20 000.1 Den i tabellen meddelade siffran för »Övriga husbygg- nadsarbetare», nämligen 12 000, har framkommit efter det att avdrag gjorts dels för de särskilt redovisade grupperna sten- och grundläggare samt ce- mentarbetare, dels ock för de murerihantlangare, vilka förts till samma grupp som murarna. För 1920 ha i tabellen under rubriken »Övriga husbyggnads- arbetare» redovisats 7 000 arbetare. Denna siffra grundar sig på en approxi- mativ beräkning, till grund för vilken legat det antagandet, att byggnads- grovarbetarnas antal 1920 endast med något lOOO-tal överstigit 1910 års siffra. Såsom skäl för att icke räkna med högre siffra kan anföras, att bygg- nadsverksamheten 1920 till följd av de onormala materialpriserna, hyresreg- leringen m. fl. omständigheter var mindre omfattande än den skulle ha varit under förutsättning av en normal utveckling på området. Som det

1 Av 1920 års byggnadsarbetarsakkunniga uppskattades antalet byggnadsgrovarbetare 1910 till 21000. Denna siffra har justerats med ledning av uppgifter lämnade av grov- och fabriksarbetareförbundet.

• Sida 135
•  Original

emellertid icke är uteslutet, att antalet byggnadsgrovarbetare i likhet med ett flertal andra byggnadsarbetarkategorier under perioden 1910—1920 till- vuxit i starkare proportion än den här beräknade, torde den i tabellen upp- tagna siffran för »Övriga husbyggnadsarbetare» böra betecknas som en mi- nimisiffra.

Vad slutligen beträffar det i tabellen redovisade antalet byggnadsgrov— arbetare för 1935, grundar sig detta dels på antalet grovarbetarfacket till- hörande medlemmar av samverkande byggnadsfackförbunden, vilka upp- gingo till 25 863, dels på en av Sveriges arbetares centralorganisation med- delad uppgift om antalet syndikalistiskt organiserade arbetare tillhörande byggnadsgrovarbetarfacket, vilket antal uppskattats till i runt tal 10000, dels ock på en approximativ beräkning av antalet oorganiserade i grovarbe- tarfacket, vilka lågt räknat kunna uppskattas till 2 000.

Om antalet m å le r i a r b e t a r e har vid var och en av folkräkningarna meddelats särskilda uppgifter. Vid folkräkningen 1910 har en del målare, som varit sysselsatta med annat än byggnadsindustriellt arbete, samman- förts med byggnadsmålarna, medan de vid 1920 och 1930 års folkräkningar samt vid företagsräkningen utskildes och hänfördes till de näringsgrenar, inom vilka de voro sysselsatta. Den i tabellen anförda siffran för antalet måleriarbetare 1910 har därför icke hämtats ur folkräkningen utan grundar sig på en approximativ uppskattning verkställd av 1920 års byggnadsarbe- tarsakkunniga. För 1920 och 1930 grunda sig däremot tabellens siffror på folkräkningarna. Liksom i fråga om byggnadsträarbetarna torde härvid ha kommit att medräknas en del arbetare, som mer tillfälligt varit sysselsatta med byggnadsindustriellt arbete. I siffran för 1935 ingå dels målareförbun- dets medlemmar, dels ett approximativt beräknat antal oorganiserade må- leriarbetare.

Jämväl rörande antalet glasmästeriarbetare och kakelugns- m a k e r i a r h e t a r e ha vid folkräkningarna meddelats särskilda upp— gifter, vilka införts i tab. 16. För 1935 ha de förra inräknats bland bygg— nadsträarbetarna och de senare bland murarna, i enlighet med vad som numera är gällande inom arbetarnas organisationer.

I fråga om p l ä t 5 l a g a r e omfatta de uppgifter om arbetarantalet, som meddelats i folkräkningarna, även ett betydande antal arbetare, som syssel- satts med annat än byggnadsindustriellt arbete, exempelvis vid järnverk och järnmanufakturverk, mekaniska verkstäder, skeppsvarv m. m. Folkräknin- garnas uppgifter ha därför icke kunnat komma till användning, utan grunda sig tabellens siffror på uppgifter från bleck- och plåtslagareförbundet.

B y g g 11 a d 5 s mi d e s a r h. e t a r e ( järnkonstruktionsarbetare och orna- mentsmeder) ha vid folkräkningarna redovisats tillsammans med andra smi- desarbetare, från vilka endast de inom bruksrörelsen sysselsatta smederna utskilts. I fråga om dessa arbetare och metallarbetare har det dock varit möjligt att med ledning av från metallindustriarbetareförbundet inhämtade

• Sida 136
•  Original

uppgifter verkställa en approximativ uppskattning, på vilken de i tab. 16 anförda siffrorna grunda sig.

Arbetare sysselsatta med rörarb eten inomhus redovisades vid folk— räkningen 1930 såsom en särskild grupp, och den i tabellen anförda upp- giften grundar sig på folkräkningen. Siffrorna för 1910, 1920 och 1935 ha framkommit efter approximativ uppskattning, verkställd med ledning av uppgifter från metallindustriarbetareförbundet.

De inom byggnadsindustrien sysselsatta e l e k t r i s k a a r h e t a r n a ha icke redovisats särskilt vid folkräkningarna. Tabellens siffror grunda sig på uppgifter från elektriska arbetareförbundet.

De i tab. 16 redovisade siffrorna för totalantalet byggnadsarbetare i vårt land vid olika räknetillfällen visa, att detta antal under perioden 1910—1935 ökats med 665 %, eller från i runt tal 68 000 till 113000.

Den av 1920 års byggnadsarbetarsakkunniga verkställda uppskattningen av totalantalet byggnadsarbetare i landet 1910 visade närmare 70 000 bygg- nadsarbetare. Denna siffra överstiger med c:a 2 000 det antal, som fram- gått ur den här verkställda uppskattningen. I bägge fallen ha uppskatt- ningarna till väsentlig del baserats på folkräkningen, vilken dock, såsom förut anmärkts, i fråga om ett flertal byggnadsfack icke medgiver någon mer exakt uppskattning av arbetarantalet, särskilt vad beträffar byggnads— grovarbetarna. Då den här verkställda uppskattningen slutar på en lägre siffra än 1920 års byggnadsarbetarsakkunnigas, beror detta bl. a. på, att arbetarantalet inom vissa hjälpfack av nämnda sakkunniga beräknats till en något högre siffra än här skett. I det hela torde kunna påstås, att de båda kalkylerna visa god överensstämmelse.

Arbetslöshetsutredningen har verkställt en approximativ uppskattning av byggnadsarbetarnas antal 1920, vilken slutar på en siffra av 66000. Det förefaller som om utredningen därvid räknat med ett alltför ringa antal grovarbetare.

Med ledning av statistiken över antalet kollektivavtalsberörda arbetare (se sid. 173) och de i tab. 2 meddelade uppgifterna om bostadsproduktionens omfattning i stadssamhällena skulle möjligen kunna göras gällande, att an- talet byggnadsarbetare varit lägre 1920 än 1910. Under det förra året rådde emellertid alltför lösliga organisationsförhållanden för att någon mer till- förlitlig uppskattning av arbetarantalet skulle kunna grundas på avtals- statistiken. Medan, såsom tab. 2 visar, bostadsproduktionen i stadssamhäl- lena hade en relativt ringa omfattning 1920, torde byggnadsverksamheten för kommersiella och industriella ändamål ha varit livlig vid samma tid, såsom de i tab. 1 anförda procenttalen synas visa. I fråga om den i denna tabell redovisade absoluta omfattningen av byggnadsverksamheten för åren 1919 och 1920 bör erinras, att de följande årens uppgifter äro fullständigare och omfatta en vidare krets av stadssamhällen än uppgifterna för nämnda

• Sida 137
•  Original

bägge är. Jämväl bör betonas, att tabellens siffror icke omfatta byggnads- verksamheten å andra orter än i stadssamhällena, varför man är hänvisad till förmodanden beträffande omfattningen vid denna tid av byggnadsverk- samheten på landsbygden. Med hänsyn till de på den tiden rådande goda konjunkturerna inom det ekonomiska livet är det emellertid sannolikt, att den industriella byggnadsverksamheten på landsbygden var livlig vid tiden i fråga. I samma riktning peka ock vissa av 1920 års arbetarsakkunniga verkställda beräkningar rörande byggnadsarbetarnas fördelning på olika grenar av byggnadsverksamheten. Den i socialstyrelsens månadsstatistik redo- visade arbetslösheten inom byggnadsfackförbunden visar ej heller, med un- dantag för år 1915, någon anmärkningsvärt hög arbetslöshetsprocent under krigsåren fram till 1921. Även om den totala byggnadsverksamheten i riket under här ifrågavarande år skulle ha varit av mindre omfattning än under förkrigstiden, torde någon avfolkning icke ha ägt rum inom byggnadsyrket, utan synes i stället framgå av upplysningar lämnade av resp. fackförbund, att antalet inom byggnadsindustrien sysselsatta arbetare ökades under pe- rioden 1910—1920.

C. Byggnadsarbetare i olika delar av landet fördelade efter yrkesgrupper.

Vid 1930 års folkräkning har redovisats antalet arbetare inom olika grenar av byggnadsindustrien fördelade på städer och landsbygd. Fördelningen framgår av följande tablå.

Antalarbetare1 Verksamhetsgrenar

Städer Landsbygd Hela riket

Husbyggnadsverksamhet ....................... 33 112 37 125 70 237 Målning ...................................... 9 256 8 337 17 593 Glasmästeri och förgyllning .................... 1 000 132 1 132 Kakelugnsmakeri .............................. 448 206 654 Rörarbeten inomhus ........................... 6 242 1 627 7 869 Koppar-, bleck- och plåtslageri ................. 3 801 2 347 6 148

Summa 53 859 49 774 103 633

1 Innefattar till skillnad från tab. 16 under rubriken husbyggnadsverksamhet åtskilliga i not 1 till tab. 17 angivna yrkeskategorier, däribland 219 målare, samt under rubriken koppar-, bleck- och plåtslageri även andra än byggnadsarbetare.

Inom gruppen husbyggnadsverksamhet kom större delen av arbetarna på landsbygden, liksom förut visats vara fallet med företagarna inom denna grupp. Inom de övriga grupperna uppvisade städerna det största arbetar- antalet. I det hela förefanns ett större antal byggnadsarbetare i städerna än på landsbygden.

Arbetslöshetsutredningen har med ledning bl. a. av folkräkningsmaterialet verkställt en approximativ fördelning i enahanda hänseende av det till

• Sida 138
•  Original

Tab. 17. Byggnadsarbetare inom vissa yrkesgrupper fördelade länsvis enligt folkräkningen 1930.

A n t a l -- snicka- övriga . kakel- rörar- L a n re, tim- bygg- måleri- glas- ugns- betare murare arbe- mas- . Summa mer- nadsar- tare tare , ma- (mom- män betare 1 karez hus) Stockholms stad ....... 1 530 3 218 6 355 2 843 546 155 2 263 16 910 Stockholms län ........ 489 2 509 2 377 871 96 55 535 6 932 Uppsala län ........... 193 823 548 383 26 42 146 2 161 Södermanlands län ..... 270 981 633 389 28 44 152 2 497 Östergötlands län ...... 446 1 821 1 157 830 89 60 286 4 689 Jönköpings län ........ 275 1 222 573 599 23 44 134 2 870 Kronobergs län ........ 130 542 299 294 6 33 81 1 385 Kalmar län ............ 266 1 197 690 497 20 52 114 2 836 Gotlands län ........... 79 362 119 123 4 18 21 726 Blekinge län ........... 160 464 236 326 13 47 73 1 319 Kristianstads län ....... 657 1 000 585 662 17 16 123 3 060 Malmöhus län ......... 1 982 2 243 3 025 2 029 254 43 1 008 10 584 Hallands län ........... 241 639 398 384 28 18 117 1 825 Göteborgs o. Bohus län 758 2 312 2 648 1 707 210 88 1 005 8 728 Älvsborgs län .......... 391 1 497 958 765 45 49 286 3 991 Skaraborgs län ......... 278 1 260 432 522 18 36 164 2 710 Värmlands län ......... 283 1 643 1 111 535 34 41 147 3 794 Örebro län ............ 319 1 269 665 558 34 35 207 3 087 Västmanlands län ...... 149 822 583 373 20 27 155 2 129 Kopparbergs län ....... 478 1 417 1 055 808 18 52 139 3 967 Gävleborgs län ......... 317 1 573 1 002 608 46 69 221 3. 836 Västernorrlands län. . . . 232 1 366 1 317 604 33 49 220 3 821 Jämtlands län ......... 64 510 222 231 9 - 11 52 1 099 Västerbottens län ...... 133 746 453 335 6 14 120 1 807 Norrbottens län ........ 119 761 360 317 1 25 100 1 683 Hela riket 10 239 32 197 27 801 17 593 1 624 1 123 7 869 98 446 * Innefattar bl. a. medhjälpande familjemedlemmar, förmän (utan yrkesspeci- fikation), en del målare, elektriska montörer, smeder och mekaniska montörer, kuskar, chaufförer, maskinister (oexam.), eldare, vaktmästare, bad och tapetserare. 2 Innefattar utom arbetare även företagare.

66000 beräknade totalantalet byggnadsarbetare 1920 och funnit, att detta antal fördelade sig ungefär lika på städer och landsbygd. Angivna siffra för 1920 omfattar, i motsats till de nyss meddelade uppgifterna ur 1930 års folkräkning, även 5 000 elektriska montörer, som fördelade sig med 4 000 på städerna och 1 000 på landsbygden. Även om arbetslöshetsutredningen, såsom förut framhållits, torde ha räknat med ett alltför ringa antal grov- arbetare, synes den av utredningen verkställda fördelningen vid jämförelse med de ur 1930 års folkräkning hämtade uppgifterna giva vid handen, att under den mellanliggande tioårsperioden en icke obetydlig förskjutning av arbetarantalet till städerna ägt rum. Förutom den starka tillväxten av bygg- nadsverksamheten i städerna synes detta bl. a. vara att tillskriva uppkom- sten av vissa specialarbetargrupper, vilka företrädesvis funnit användning

!

• Sida 139
•  Original

vid byggen i städerna. Sålunda redovisas i 1930 års folkräkning 6 242 rör- arbetare i städerna gentemot 1 627 på landsbygden, medan enligt arbetslös- hetsutredningens uppskattning motsvarande siffror 1920 utgjorde 2 000 resp. 500.1

Vid 1930 års folkräkning ha byggnadsarbetarna inom olika yrkesgrupper fördelats på länen på sätt visas av tab. 17. Totalsiffran understiger med c:a 5 000 det i tab. 16 redovisade antalet.

Skillnaden förklaras huvudsakligen därav, att tab. 16 upptager vissa yrkes- grupper, som icke ingå i folkräkningssiffrorna, nämligen plåtslagare, bygg- nadssmides- och metallarbetare samt elektriska arbetare. Å andra sidan inne- fatta folkräkningssiffrorna vissa i noter till tab. 17 angivna kategorier av yrkesutövare, vilka icke medräknats i tab. 16, däribland företagare inom glasmästeri- och kakelugnsmakeriyrkena.

På rikets huvuddelar fördelade sig de i tab. 17 redovisade yrkesutövarna på följande sätt:2

. Övriga ..

15,22" bygg- Måleri- Glas- Kakel- Egg; Murare . * nads- arbe- mäs- ugns- . ' Summa

tlmmer- arbe- tare tare makare (mom-

män hus) tare

Svealand .............. 3 711 12 682 13 327 6 760 802 451 3 744 41 477 Götaland .............. 5 663 14 559 11 120 8 738 727 504 3 412 44 723 Norrland .............. 865 4 956 3 354 2 095 95 168 713 12 246 Hela riket 10 239 32 197 27 801 17 593 1 624 1 123 7 869 98 446

Räknat i procent kommo 42'2 % på Svealand, 45'5 % på Götaland och 123 % på Norrland. Då av den till 6 141571 uppgående folkmängden i riket vid 1930 års slut 1 995 690, eller 325 %, kommo på Svealand, 3 049 430, eller 496 %, på Götaland och 1 096451, eller 179 %, på Norrland, finner man, att proportionen byggnadsarbetare var åtskilligt större i Svealand än i de bägge övriga huvuddelarna av landet. Härtill bidrog i hög grad den starka koncentrationen av byggnadsarbetare till Stockholm och Stockholms län, vilka tillsammans rymde en åttondel av rikets folkmängd, men nära en fjärdedel av samtliga byggnadsarbetare. Av de särskilda yrkesgrupperna voro »Övriga byggnadsarbetare», glasmästare och rörarbetare relativt star- kast representerade i Svealand, murare och målare i Götaland samt snickare och timmermän i Norrland.

Byggnadsarbetarnas fördelning på olika delar av landet belyses ytterligare

1 Den totalsiffra å 3000 rörarbetare (inomhus) vid slutet av 1920, som upptagits i tab. 16, grundar sig på approximativ uppskattning av. metallindustriarbetareförbundet. ” Svealand omfattar: Stockholms stad, Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län; Götaland: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hal- lands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län; Norrland: Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

• Sida 140
•  Original

Tab. 18. Byggnadsarbetare inom olika yrkesgrupper länsvis och i vissa städer enligt inkomstundersökningen 1931 (stadssamhällen).

A n t a l -- .. bygg- bygg- Lan OCh stader mura— nads- nads- plåt- fnll telellå- bygig- div. S re trä- grov— målare sla- a:lbe: Ssh; 251);- specia- år:- arbe- arbe- gare tare tare tare liteter tare tare

Stockholm ....... 1 495 2 969 3 379 2 550 737 2 484 1 036 1 428 107 16 185 Stockholms län . . . 370 1 305 1 325 561 147 383 202 71 17 4 361 Uppsala .......... 72 135 108 118 38 80 57 72 7 687 Uppsala län, ö. 0. 41 81 65 72 18 50 23 43 3 396 Eskilstuna ........ 70 144 142 110 42 80 13 62 6 669 Söderman]. län, ö. o. 83 156 137 145 43 89 56 42 8 759 Norrköping ....... 150 326 331 210 79 180 96 16 9 1 397 Östergötl. län, ö. 0. 148 272 272 252 59 117 80 36 10 1 246 Jönköping ........ 78 192 156 151 47 118 49 — 3 794 Jönköpings län, 6. 0. 98 301 131 212 49 48 58 — 11 906 Kronobergs län . . . 57 81 111 77 12 30 27 18 6 419 Kalmar .......... 51 113 90 73 8 49 23 13 1 421 Kalmar län, 6. o. . 84 233 101 106 28 38 40 2 4 636 Gotlands län ...... 25 63 29 40 11 18 18 —— —— 204 Blekinge län ...... 46 130 90 115 21 47 34 4 4 491 Kristianstad ...... 33 40 48 28 20 36 21 2 4 232 Kristianst. län, ö. 0. 88 135 55 124 25 54 51 — 3 535 Malmö ........... 547 672 802 662 121 485 318 139 28 3 774 Hälsingborg ...... 280 288 242 222 50 302 130 101 30 1 645 Malmöhus län, 6. 0. 445 502 451 458 121 324 177 116 33 2 627 Hallands län ...... 137 276 42 192 53 109 52 159 —— 1 020 Göteborg ......... 511 1 020 947 843 152 610 348 550 16 4 997 Göteborgs och Bo- hus län, ö. O.. . . 124 598 374 357 68 97 116 105 2 1 841 Boras ............ 97 250 324 153 41 110 68 — 5 1 046 Älvsborgs län, Ö. 0. 87 237 252 160 26 104 79 — 9 954 Skaraborgs län. . . . 136 236 161 178 45 63 11 10 2 642 Karlstad ......... 57 161 59 83 30 69 38 68 1 566 Värmlands län, 6. 0. 74 186 43 119 36 62 62 65 2 649 Örebro ........... 100 142 169 164 31 107 37 38 11 799 Örebro län, 6. o. . . 43 138 71 97 13 41 36 21 12 472 Västerås .......... 48 159 194 63 6 73 23 2 3 571| Västmanl. län, 6. 0. 40 84 92 81 17 43 15 — — 372 Falun ............ 20 91 27 57 21 33 58 11 9 327 Kopparb. län, 6. 0. 25 99 19 52 22 21 43 29 7 317 Gävle ............ 65 162 145 134 34 128 60 27 10 765 Gävleb. län, 6. o. . 50 128 119 105 21 59 63 20 11 576 Sundsvall ......... 36 78 115 64 26 67 40 3 — 429 Västemorr1.län,ö.o. 43 178 294 114 31 88 44 4 8 604 Östersund ........ 18 48 60 34 5 29 14 — — 203 Jämtlands län, 6. 0. 8 28 9 23 5 6 10 — —— 39 Västerbottens län. 10 92 46 69 16 66 49 34 —— 332 Norrbottens län. . . 42 183 33 129 29 70 46 14 4 550 Hela riket 6 032 12 712 11 660 9 557 2 404 7 067 3 821 3 325 406 56 9M

av tab. 18, vari sammanställts uppgifter hämtade ur sakkunnigas inkomst- undersökning 1931. Tabellen upptager, utöver de i tab. 17 redovisade yrkes- grupperna, plåtslagare, metallarbetare och elektriska arbetare samt lämnar

• Sida 141
•  Original

upplysning om fördelningen icke blott på län utan därjämte på 18 städer med mer omfattande byggnadsverksamhet. Uppgifterna avse endast stä- der, köpingar och municipalsamhällen, vilket bl. a. är huvudorsaken till att det inom de tre egentliga byggnadsfacken och målerifacket redovisade antalet så betydligt understiger folkräkningssiffrorna i tab. 17.

Även för de redovisade samhällenas del torde av förut berörda skäl in- komstundersökningens uppgifter få anses ofullständiga, särskilt vad gäller

' yngre personer.

Koncentrationen till storstäderna belyses i tab. 18 därav, att av hela den redovisade arbetsstyrkan mer än tredjedelen (36'1 %) kom på Stockholm och Stockholms län samt mer än hälften (53'9 %) på de fyra största stä— derna och Stockholms län. Bland de i tab. 17 icke redovisade yrkesgrup— perna framträder hos metallarbetare och elektriska arbetare en stark kon- centration till huvudstaden, medan plåtslagare fördela sig mera jämnt över landet.

Vid den av sakkunniga föranstaltade undersökningen rörande arbetslös- heten inom fem till landsorganisationen anslutna byggnadsfackförbund ha arbetarna i geografiskt hänseende fördelats på de åtta största städerna och i övrigt på fem delar av landet. Hela det genomsnittliga antalet medlem- mar (»årsmedlemmar») tillhörande förbunden i fråga uppgick 1930 till 61 500, varav nära 553 % kommo på de särskilt redovisade städerna. En- bart på Stockholm kommo 30'3 % av hela antalet redovisade årsmedlem— mar i landet, medan Göteborg och Malmö omfattade blott 99 resp. 5'8 % och i övriga särskilt redovisade städer det procentuella antalet årsmed- , lemmar varierade mellan 1'2 och 23 %. Grov- och fabriksarbetareförbundet

sökningens resultat i kap. XI och i del III. var relativt starkt företrätt i Stockholm, murareförbundet i södra Sverige och byggnadsträarbetareförbundet i norra Sverige, vilket efter allt att döma sammanhänger med de olika byggnadssätt, som begagnas i dessa lands- delar. Det i förhållande till folkmängden största antalet undersökta årsmedlemmar uppvisade Stockholm, där årsmedlemmarna utgjorde 37'1 0loo, medan växlingarna i de övriga särskilt redovisade städerna höllo sig mellan 195 och 31'0 0/00. I de olika landsdelarna varierade de under-_ sökta organisationernas anslutning mellan 4'0 och 7'0 0/00. Det relativt, minsta antalet redovisade årsmedlemmar uppvisade västra Sverige samt Småland och öarna. Uppmärksammas bör att här ur arbetslöshetsunder- sökningen anförda relationstal i hög grad påverkats av den omfattning, i vilken byggnadsarbetarna i olika delar av landet anslutit sig till veder- börande fackorganis'ationer. I övrigt hänvisas till redogörelsen för under-

• Sida 142
•  Original

A n t a ] Yrkesgrupper _ 015 % lgg— %.20—24 % 25—29 % 30—34 1 Murare .......................... 2 0-02 193 19 872 85 1 023 100 977 2 Snickare, timmermän ............. 5 0-02 695 2-2 2609 8-1 3913 12-2 4676 3 Cement— och betonggjutare samt asfaltläggare .................. — —— 41 1-8 157 6-8 263 113 282 4 Övriga byggnadsarbetare1 ......... 18 0-1 1 704 6-7 3437 13-5 3976 15-6 3603 5 Målare .......................... 37 0-2 2305 131 3707 21-1 2590 14-7 2044 6 Glasmästeri och förgyllning, kakel- ugnsmakeri, rörarbeten inomhus, (värme-, gas-, vatten- och kloak- ledn.), renhållning, sotning ..... 25 0-1 1 078 7-8 2356 17-0 2297 166 1 820 7 Summa 87 0-1 6016 5-9 13 138 12-9 14 062 138 13 402

1 Innefattar kuskar, chaufförer, maskinister m. fl.

D. Byggnadsarbetarnas ålder, civilstånd m. m.

Vid 1930 års folkräkning ha byggnadsarbetarna redovisats med fördel- ning efter ålder och civilstånd inom vissa yrkesgrupper. Dessa yrkesgrupper utgöras av de tre egentliga byggnadsfacken (med byggnadsgrovarbetarna fördelade på cement- och betonggjutare samt övriga byggnadsarbetare), målerifacket samt en sammanslagen grupp, bestående av glasmästare och förgyllare, kakelugnsmakare, rörarbetare (inomhus) samt renhållningsarbe- .tare och sotare.

I tab. 19 visas åldersfördelningen inom grupperna i fråga. Murarna voro relativt talrikast företrädda i åldrarna 50 år och därutöver med 351 % tillhörande dessa åldersklasser. Därnäst kommo snickare och timmermän med 27'4 % samt cement- och betonggjutare med 227 %. Här-

Tab. 20. Byggnadsarbetarna inom olika yrkesgrupper fördelade

_ A n t a 1 a r b e - Yrkesgrupper

-—19 % 20—24 % 25—29 % 30—34 % 35—39

1 Murare ........................ 179 3-0 566 9-5 569 9-6 481 8-1 451 2 Byggn.-träarb. och glasmästeriarb. 285 2-3 893 7-1 1 381 11-0 1 587 12-7 1 672 3 Byggnadsgrovarbetare .......... 211 1-8 1 061 9-3 1 789 15-6 1 792 156 1 604 4 Målare ........................ 567 6-0 1 598 17-1 1 486 15-9 1 133 121 1 122 5 Plåtslagare .................... 282 11-9 460 195 407 17-3 274 11-6 248 6 Metallarbetare ................. 462 6-6 1 388 199 1 493 21-4 1 236 17-8 821 7 Elektriska arbetare ............. 256 6-8 580 15-4 650 17-2 791 21-0 624 8 »Byggnadsarbetare» ............ 64 2-0 363 11-2 658 20-3 602 18-6 427 9 Diverse specialiteter ............ 24 6-0 46 11-5 51 12-7 54 13-5 35 10 Samtliga yrkesgrupper 2 330 4-2 6 955 12-4 8 484 15-1 7 950 14-2 7 004

• Sida 143
•  Original

arbetareiåldersåren

% 35—39 % 40—44 % 429— % 50—59 % ög: % 629— % 70— % Summa

926 1 303 - 579 145 4190 130 3842 119 3444 10-7 5 604 174 1 582

HD? mce

7 5-1 -9 1 064 33 573 82197 &

121 366 157 356 153 332 143 419 180 67 2-9 36 1-5 6 0-3 23253 142 3 121 123 2 751 108 2 278 8—9 3 068 120 816 32 469 1—8 235 0.9 25 4764 11-6 1 757 10-0 1 559 8-9 1 143 6-5 1 374 7-8 448 2-5 397 2-3 232 1-3 17 593 5

132 1422 10-3 1 293 9-3 1 063 7-7 1 488 107 468 3-5 305 2-2 222 1-6 13 8376 132 11 792 116 11 104 10-9 9621 9-5 14 070 138 3960 39 2790 2-8 1 635 1-6 101 667|7

ifrån skilde sig betydligt de övriga yrkesgrupperna, bland vilka glasmästare etc. och »övriga byggnadsarbetare» endast räknade 180 resp. 179 % i åld- rarna begynnande med 50 år och målarna 13'9 %. Å andra sidan hade av målarna nära hälften, eller 491 %, icke uppnått 30 års ålder, av glasmästare etc. 41'5 % och av »övriga byggnadsarbetare» 35'9 %. Av murare, snickare och timmermän samt cement- och betonggjutare tillhörde endast omkring en femtedel dessa yngre årsklasser.

I tab. 20 visas byggnadsarbetarnas åldersfördelning inom olika yrkesgrup- per enligt sakkunnigas inkomstundersökning 1931. Då uppgifter icke er- hållits beträffande samtliga vid undersökningen redovisade arbetares ålder, *understiga tabellens slutsiffror de i tab. 18 anförda. Siffrorna visa inom jämförliga yrkesgrupper, nämligen de tre egentliga byggnadsfacken och målerifacket, ganska god överensstämmelse med folkräkningssiffrorna, dock med vissa avvikelser betingade av inkomstundersökningens geografiska be-

efter ålder enligt inkomstundersökningen 1931 (stadssamhällen).

t a r e i a 1 d e r s å r e n % 40—44 % 45—49 % 50—54 % 55—59 % 60—64 % 65—69 % 70— % Summa

7-6 748 126 907 153 786 132 527 8-9 316 5-3 279 4-7 131 2-2 5940 1 1343 1 598 128 1 425 11-4 1 365 10-9 1 116 8-9 651 5-2 373 3-0 175 1-4 12 521 2 14-0 1 421 124 1 239 108 1 015 8-9 703 6-1 382 3-3 193 1-7 55 0-5 11465 3 12-0 1 138 12-1 825 8-8 561 6-0 374 4-0 261 2-8 190 2-0 113 1.2 9866 4 10-5 227 96 167 7-1 129 55 83 3-5 52 2-2 18 0-8 12 0-5 2359 5 11-8 567 8-1 434 6-2 280 4-0 151 2-2 79 1-1 42 0-6 18 0—3 6971 6 16-5 392 10-4 217 5-7 142 3-8 74 2-0 35 0-9 9 0-2 2 0-1 3 772 7 , 132 374 11-5 306 9-4 204 6—3 130 4-0 72 2-2 34 1-0 11 0-3 3245 8 8-7 38 9-5 51 12-7 41 10-3 29 7-3 22 5-5 7 1-8 20-5 400 9 125 6 503 11-6 5 571 9—9 4523 8-1 3 187 5-7 1 870 3-3 1 145 2-1 519 09 56 041 10

• Sida 144
•  Original

Tab. 21. Byggnadsarbetarnas fördelning efter civilstånd inom vissa yrkes- grupper enligt folkräkningen 1930.

Antal arbetare

Yrkesgrupper

_ _ . f"rut mt- ogifta % 'guta % åtta % såga

Husbyggnadsverksamhel: Murare .......................... 2 654 25-9 6 892 67-3 693 6-8 10 239 Snickare, timmermän ............ 9 591 29-8 21 012 653 1 594 4-9 32 197 Cement- och betongarbetare samt asfaltkokare .................. 673 29-0 1 544 664 108 4-6 2 325 Övriga arbetare .................. 11 127 43-7 13 218 SM) 1 131 4-4 25 476 Målning: Arbetare ........................ 9 709 552 7 284 41-4 600 3-4 17 593

Glasmästeri och förgyllning, kakelugns- makeri, rörarbeten inomhus, renhåll- ning, solning: Arbetare ........................ 5 774 41-7 7453 53-9 610 4-4 13 837

Summa 39 528 389 57403 565 4736 4-6 101667

gränsning, den förut påpekade ofullständjgheten beträffande redovisningen av yngre årsklasser m. 111.

De i tab. 20 till skillnad från tab. 19 redovisade grupperna plåtslagare, metallarbetare och elektriska arbetare äro betydligt svagare företrädda i åldersklasserna börjande med 50 år än övriga fack, nämligen med endast 125, 82 resp. 7'0 %. I åldersklasserna under 30 år äro de så mycket star- kare representerade, nämligen med 487, 480 resp. 394 %.

Enligt 1930 års folkräkning fördelade sig byggnadsarbetarna inom vissa yrkesgrupper efter civilstånd på ogifta, gifta och förut gifta, på sätt visas av tab. 21.

Procenttalet gifta var störst bland murarna, eller 673. Det uppgick för snickare och timmermän samt cement- och betonggjutare till resp. 653 och 664. Lägst var motsvarande procenttal bland målarna, där det stannade vid 41'4. En mellanställning intogo i samma hänseende grup- perna >>övriga arbetare» och glasmästeriarbetare etc. Detta synes i viss mån samhöra med tidigare angivna förhållande, att procenttalet målare är vida större i de yngre årsklasserna än bland murare, träarbetare m. fl.

Jämföres byggnadsarbetarnas civilståndsfördelning enligt folkräkningen med byggnadsföretagarnas enligt samma räkning (tab. 7), visar sig procent— talet gifta vara betydligt högre hos de senare än bland de förra. Detta gäl- ler samtliga redovisade yrkesgrupper å bägge sidor och hos företagarna såväl de självständiga hantverkarna utan lejd hjälp som övriga socialklasser.

Hos teknisk och förvaltningspersonal var enligt sakkunnigas inkomst-

• Sida 145
•  Original

Tab. 22. Byggnadsarbetarnas fördelning efter civilstånd inom olika yrkes- grupper enligt inkomstundersökningen 1931 (stadssamhällen).

Antal arbetare Yrkesgrupper änk- f . . . rån- samt- oglfta % gifta % 112533? % skilda % liga

Murare ........................ 1 548 25.3 4 144 658-9 284 4-7 38 0-6 6 014 Byggnadsträarbetare och glas-

mästeriarbetare .............. 3 092 24-4 9 012 71-2 474 3-7 83 0-7 12 661 Byggnadsgrovarbetare .......... 4 004 34-5 7 154 61-6 348 3-0 103 0-9 11 609 Målare ........................ 4 206 44-2 5 015 52-7 224 2-4 70 0-7 9 515 Plåtslagare .................... 1 183 49-4 1 150 48-1 40 1-7 20 0-8 2393 Metallarbetare ................. 3 216 456 3 692 524 100 1-4 44 0-6 7 052 Elektriska arbetare ............. 1 665 43-7 2 075 54-5 55 1—4 15 0-4 3 810 »Byggnadsarhetare» ............. 1 273 385 1 929 583 81 2-4 28 0-8 3 311 Diverse specialiteter ............ 138 34-0 251 618 14 3—5 3 0-7 406

Samtliga yrkesgrupper 20 325 358 34 422 60-6 1 620 2-9 404 0-7 56 771

undersökning 1931 procenttalet gifta i allmänhet högre än hos de vid folk- räkningen redovisade byggnadsarbetarna. Detta gäller i synnerhet grup- perna direktörer, disponenter m. fl., arbetsledare, verkmästare och förmän. Å andra sidan var detta procenttal inom gruppen övrig kontors- och för- valtningspersonal (28'6 %) betydligt lägre än bland arbetarna. Grupperna arkitekter, ingenjörer m. fl. och kontrollantpersonal intogo i detta hän- seende en mellanställning mellan å ena sidan murare, snickare och timmer- män samt cement- och betongarbetare och å andra sidan övriga yrkesgrup- per bland arbetarna.

Civilståndsfördelningen bland byggnadsarbetarna enligt sakkunnigas in- komstundersökning 1931 visas av tab. 22, i vilken arbetarna grupperats efter den vid undersökningen använda yrkesindelningen.

Inom jämförliga yrkesgrupper, nämligen murare, byggnadsträarbetare och målare, visar sig procenttalet gifta överstiga motsvarande procenttal enligt folkräkningssiffrorna. I den mån skillnaden icke beror på inkomstunder- sökningens begränsning till stadssamhällen, torde den huvudsakligen vara att tillskriva det förut påpekade förhållandet, att de yngre årsklasserna voro proportionellt mera talrikt representerade vid folkräkningen än vid inkomst- undersökningen. För övrigt bekräftas av tab. 22, att procenttalet gifta var relativt lågt bland målarna (52'7 %). Ännu lägre var det dock bland plåt- slagarna och metallarbetarna, eller 481 resp. 524, medan det för elek- triska arbetare uppgick till 545. För byggnadsgrovarbetarna anslöt sig enligt tab. 22 procenttalet gifta nära till motsvarande tal för samtliga redo- insade byggnadsarbetare, eller c:a 60.

Liksom i fråga om företagare och förvaltningspersonal har vid folkräk- ningen 1930 redovisats byggnadsarbetarnas h u s t r u r (utan yrke) , h a r n

• Sida 146
•  Original

Tab. 23. Byggnadsarbetarnas hustrur, barn under 15 år och övriga familje- medlemmar enligt folkräkningen 1930.1

A n t a 1 hustrur barn under övriga fa- arbetare (utan yrke) 15 är niiljemed— emmar Husbyggnadsverksamhet: Murare ........................ 10 239 6 163 8 593 2 041 Snickare, timmermän ........... 32 197 19 373 28 224 5 900 Cement- och betonggjutare samt asfaltkokare ................. 2 325 1 319 2 092 411 Övriga arbetare ................ 25 476 10 664 17 407 3 173 Målning: Arbetare ...................... 17 593 6 101 8 939 1 939 Glasmästeri och förgyllning: Arbetare ...................... 1 132 303 393 89 Kakelugnsmakeri: Arbetare ...................... 654 310 374 132 Rönn-beten inomhus: Arbetare ...................... 7 869 2 920 4 240 734 Koppar-, bleck- och plåtslageri: Arbetare ...................... 6 148 1 832 2 816 629 Summa 103 633 48 985 73 078 15 048 1 Jfr tablån sid. 121, noten.

Tab. 24. Byggnadsarbetarnas fördelning efter antalet av dem underhållna barn under 16 år inom olika yrkesgrupper enligt inkomstundersökningen 1931

(stadssamhällen). Antal arbetare med 4 b Hela an- arn talet 0 1 2 3 och summa ], _ arbe- am barn barn barn barn darut- t .. are over Murare ..................... 3 758 1 125 641 293 197 6 014 4 173 Byggnadsträarbetare och glas- mästeriarbetare ........... 7 382 2 631 1 497 660 491 12 661 9 876 Byggnadsgrovarbetare ....... 7 092 2 192 1 256 575 494 11 609 8 785 Målare ..................... 6 484 1 591 821 371 248 9 515 5 495 Plåtslagare ................. 1 692 371 193 76 61 2 393 1 259 Metallarbetare .............. 4 868 1 244 588 229 123 7 052 3 723 Elektriska arbetare .......... 2 526 719 349 126 90 3 810 2 204 »Byggnadsarbetare» .......... 2 182 613 295 133 88 3 311 2 086 Diverse specialiteter ......... 272 72 39 16 7 406 226 Samtliga yrkesgrupper 36 256 10 558 5 679 2 479 1 799 56 771 37 827

• Sida 147
•  Original

under 15 år samt övriga familjemedlemmar. Hithörande uppgifter, fördelade på yrkesgrupper, anföras i tab. 23.

I denna tabell kommer till uttryck den delvis redan belysta, relativt ringa proportionen gifta bland målare, glasmästare, kakelugnsmakare, rörarbetare och plåtslagare jämförda med de egentliga byggnadsfacken. Samma år för- hållandet med det relativa antalet barn och övriga hos yrkesutövarna bo- ende familjemedlemmar.

Enligt sakkunnigas inkomstundersökning 1931 fördelade sig byggnads- arbetarna inom olika yrkesgrupper efter det på var och en fallande an- talet av dem underhållna barn under 16 år på sätt visas av tab. 24, vilken jämväl för varje grupp upptager det sammanräknade an- talet barn.

Liksom proportionen gifta var större inom de egentliga byggnadsfacken än inom övriga yrkesgrupper, så var också det relativa barnantalet avsevärt större bland de förra. Ävenså var barnantalet proportionellt minst i de grup- per, som, enligt vad nyss visats, företedde den lägsta procenten gifta, näm- ligen plåtslagare och metallarbetare.

E. Sjukdomsförbållanden bland medlemmar av samverkande byggnadsfackförbunden.

Vid den av de sakkunniga föranstaltade undersökningen av arbetslös- heten m. in. bland medlemmar av samverkande byggnadsfackförbunden har även uppmärksamhet ägnats åt sjukdomsförhållandena. Under hän- visning i övrigt till den i del III av sakkunnigas betänkande lämnade redo- görelsen för undersökningen i denna del meddelas här en sammanfattning därav.

Undersökningen omfattar inalles fem byggnadsfackförbund, nämligen murareförbundet, byggnadsträarbetareförbundet, grov- och fabriksarbetare- förbundet, målareförbundet samt elektriska arbetareförbundet. Uppgifter meddelas om antalet till följd av sjukdom fristämplade veckor inom de olika undersökta förbunden åren 1929—1934 inom olika åldersgrupper, med uppdelning på de åtta största städerna och i övrigt länsvis. På grund av vissa i det följande omnämnda dispariteter i det använda primärmaterialet ha för 1929 ej medtagits uppgifter beträffande murare- och målareförbunden.

Antalet sjukveckor per år och medlem var inom samtliga förbund ungefär detsamma under samtliga redovisningsår. Dock synas något lägre siffror kunna konstateras för de av omfattande arbetslöshet och konflikt känne- tecknade åren 1932 och 1933, vilket möjligen kan bero på det inom för- bunden tillämpade redovisningssättet.

Bland förbunden intager murareförbundet den bästa ställningen med 11 sjukvecka per medlem och år. Den största sjukligheten förekom inom grov- och fabriksarbetareförbundet, där motsvarande antal uppgått till i runt tal

• Sida 148
•  Original

2 veckor. Inom de återstående tre undersökta förbunden torde den på grund av sjukdom förlorade arbetstiden per medlem och år ha utgjort ej fullt 11/2 vecka. Orsaken till dessa skiljaktigheter torde svårligen kunna påvisas med ledning av det föreliggande materialet. Möjligen kan olika praxis vid fristämpling ha varit av betydelse.

Vid stigande ålder förmärktes genomgående en stegring av antalet sjuk- veckor, vilken dock för åldrar under 45 år var relativt obetydlig. För åld- rarna över 65 år synes enligt det föreliggande materialet en årlig sjukdoms- tid på ungefär en månad vara den normala.

Fristämpling på grund av sjukdom har i något större omfattning med- givits i de särskilt redovisade åtta städerna än landet i övrigt. Genomsnitt— liga antalet sjukveckor per år och medlem växlade i städerna i fråga mellan 1'5 och 1'8, men inom landet i övrigt mellan 1'2 och 1'5 samt i hela riket mellan 1'4 och 1'6. Betraktas var för sig åldersgrupperna under 25 år, 25— 44 år samt 45 år och däröver, framgår, att skiljaktigheterna mellan de olika särskilda områdena starkast gåvo sig tillkänna inom den högsta ålders- gruppen. Den mellan de särskilda städerna och landet i övrigt konstaterade skiljaktigheten syntes dock i viss mån vara resultatet av ett genomsnittligt något högre antal sjukveckor inom åldrarna under 45 år i de särskilda städerna än antalet för samma åldrar inom landet i övrigt. Inom den högsta åldersgruppen syntes en viss skillnad föreligga mellan å ena sidan Stock- holm, Göteborg, Malmö och Norrköping samt å andra sidan de övriga sär- skilt redovisade städerna, i det att antalet sjukveckor i storstäderna föreföll vara något högre. Ett högt antal sjukveckor konstaterades även för Små- land och öarna. Det lägsta antalet sjukveckor, speciellt inom den högsta åldersgruppen, syntes föreligga för norra Sverige.

F. Byggnadsarbetarnas organisationer.

&. Översikt av organisationsväsendets utveckling.

Byggnadsarbetarna voro bland de första arbetare i landet, som bildade fackföreningar. År 1880 stiftades Stockholms snickeriarbetareförening, vil- ken efter två år antog namnet Stockholms träarbetareförening och gjordes .öppen för alla slag av träarbetare. År 1881 bildades en fackförening inom måleriyrket i Stockholm, vilken dock upplöstes för att 1884 återuppstå under namnet målareförbundet. Vidare bildades 1881 bleck- och plåtslagareför- eningen i Stockholm samt 1882 Malmö murarefackförening. Redan i slutet av 1880-talet bildades de första hela landet omfattande byggnadsarbetar- förbunden, nämligen målareförbundet 1887, träarbetareförhundet 1889. År 1890 stiftades murareförbundet och 1891 södra distriktets grovarbetareför- bund, som fyra år senare omorganiserades till ett hela landet omfattande för- bund, grov- och fabriksarbetareförbundet. Bleck- och plåtslagarefackför-

• Sida 149
•  Original

eningarna anslöto sig till en början flerstädes till järn- och metallarbetare- förbundet och bildade först 1893 eget förbund.

I tab. 25 lämnas en översikt av medlemsantalet i vart och ett av bygg- nadsfackförbunden vid slutet av varje år från förbundets tillkomst och till närvarande tid. Härvid redovisas särskilt de byggnadsindustrien tillhörande medlemmar av grov- och fabriksarbetare-, bleck- och plåtslagare- och elek— triska arbetareförbunden, varom uppgifter stått att erhålla.

Under 1800-talet var ännu anslutningen till byggnadsfackförbunden ringa jämfört med den omfattning förbunden sedermera tagit. Det första stora uppsvinget inföll under åren 1903—1907, vilka präglades av gynnsamma ekonomiska konjunkturer. Därefter drabbades byggnadsindustrien 1908 av en svår ekonomisk kris, vilket torde ha varit huvudsakliga orsaken till den nedgång i byggnadsfackförbundens medlemsnumerär, som för detta år fram- träder i tab. 25. Under de närmast följande åren blev tillbakagången än starkare, särskilt inom grovarbetarfacket, något som torde böra tillskrivas sviterna av storstrejken 1909. Under krigsåren hölls medlemsanslutningen nere under de för byggnadsindustrien ogynnsamma förhållanden, som väl- lades av dyrtiden, materialprisstegringen och hyreslagstiftningen. En del byggnadsfackförbund, särskilt grov-- och fabriksarbetareförbundet samt trä- arbetareförhundet, visade dock en avsevärd stegring i medlemsantalet under de senare krigsåren och fram till 1921, då det ekonomiska konjunkturom- slaget vållade en nedgång, som särskilt starkt framträdde inom grovarbetar- facket. Med det livliga och ihållande uppsving inom byggnadsverksamheten, som daterade sig från 1923 (se sid. 30), visade ock byggnadsfackförbundens medlemsantal en så gott som kontinuerlig och tidvis synnerligen kraftig steg- ring fram till 1932, då såsom följd av den ekonomiska krisen och den 1933 inträffade allmänna byggnadskonflikten stegringen avbröts och förbyttes i nedgång, som dock redan 1935 efterträddes av en ny stark stegring, vilken sedan dess fortgått.

Jämför man nu antalet byggnadsindustrien tillhörande medlemmar av de olika förbunden med det i tab. 16 redovisade totalantalet byggnadsarbe- tare i landet inom olika fack, framgår följande. Totalantalet murare, plåt- slagare, metallarbetare och elektriska arbetare överstiger endast relativt obe- tydligt eller sammanfaller med det av vederbörande förbund redovisade med- lemsantalet. Mellan totalantalet byggnadssnickare och timmermän samt måleriarbetare å ena sidan och antalet medlemmar av byggnadsträarbetare- förbundet och målareförbundet å andra sidan föreligger däremot en ganska betydande skillnad, som tyder på förekomsten av ett. icke ringa antal utom förbunden stående arbetare. Totalantalet »övriga byggnadsarbetare» i tab. 16 har framkommit på så sätt, att till antalet byggnadsarbetare tillhörande & grov- och fabriksarbetareförbundet har lagts ett antal av dels 10 000 syn- ) dikalistiskt organiserade arbetare, dels 2 000 oorganiserade arbetare.

• Sida 150
•  Original

Tab. 25. Antal medlemmar av byggnadsfackförbunden vid slutet av åren 1887—1936.

Grov— o. fabr.- Bleck- o.plåt- Metallind.-arb.- Elektr.arb.— Mura- T _ Bygg- arb.-förb. slagareförb. förbundet förbundet .. ra- _ Mala-

Så:/";; får arb.- 2:13: hela därav reför- hela därav hela därav hela därav det förb.1 förb. anta— bygg- bundet anta- bygg- anta- bygg- anta- bygg—

let nads— let nads- let nads- let nads-

arb. arb. arb.a arb. 1887 _ _ _ _ _ 800 _ _ _ _ — _ 1888 _ _ — _ _ 650 _ _ 551 _ _ _ 1889 _ 886 _ _ _ 600 _ _ 1 421 _ _ _ 1890 629 1 263 _ _ _ 500 _ _ 2 080 _ _ _ 1891 655 977 _ 419 _ 400 — _ 2 295 _ _ — 1892 824 766 _ 416 _ 400 _ _ 2 500 _ _ _ 1893 980 938 _ 464 _ 500 125 _ 1 591 _ _ _ 1894 831 1 095 — 409 _ 629 273 _ 2 778 _ _ _ 1895 1 297 1 760 _ 609 _ 942 288 _ 2 761 _ _ _ 1896 2 236 3 015 _ 1 684 _ 893 570 _ 5 012 _ _ _ 1897 3 049 3 420 _ 4 413 _ 1 551 678 _ 6 954 _ _ _ 1898 4 361 6 624 — 6 948 _ 2 528 819 _ 8 615 _ _ _ 1899 4 120 6 329 _ 5 000 — 3 000 800 _ 10 276 _ _ — 1900 3 410 4 815 _ 5 460 _ 2 500 830 _ 10 284 _ _ _ 1901 2 320 4 712 _ 7 771 _ 1 950 800 _ 14 651 _ _ _ 1902 2 550 4 681 _ 6 135 — 1 950 936 _ 14 862 _ _ _ 1903 2 922 6 319 — 10 153 _ 2 250 1 180 _ 16 400 _ _ _ 1904 3 255 7 436 — 17 080 _ 2 880 1 367 _ 18 718 — _ _ 1905 3 452 7 914 _ 16 852 _ 2 632 1 453 _ 18 690 _ _ _ 1906 3 976 11 183 _ 35 183 _ 2 872 1 715 _ 25 926 _ _ _ 1907 4 298 14 610 _ 47 267 — 4 306 1 849 _ 33 450 — _ _ 1908 4 468 12 326 _ 40 055 _ 2 558 1 681 _ 33 874 _ _ — 1909 4 082 8 266 _ 20 195 _ 1 553 1 512 — 30 826 _ _ _ 1910 3 619 6 483 _ 12 790 _ 1 910 1 408 _ 23 534 _ _ _ 1911 3 658 6.293 _ 11 521 _ 1 559 1 293 — 23 248 _ _ _ 1912 3 308 7 184 — 12 420 — 1 892 1 401 — 24 658 _ _ _ 1913 3 357 8 021 _ 13 897 _ 2 116 1 400 _ 29 488 _ _ — ' 1914 3 382 8 327 _ 13 615 — 1 903 1 400 _ 30 586 _ _ _ 1915 3 221 8 444 — 15 680 _ 2 229 1 370 _ 35 039 _ _ — ; 1916 3 112 11 430 _ 22 664 3 831 2 365 1 519 — 45 965 — 1 872 _ 1917 3 402 15 368 _ 29 176 5 302 2 456 1 522 _ 60 701 _ 3 986 _ 1918 3 706 18 862 _ 37 312 7 058 3 156 1 489 _ 63 139 — 5 989 — 1919 3 873 19 282 _ 46 347 6 523 4 205 1 579 _ 69 019 _ 5 411 _ 1920 3 967 17 390 _ 51 187 6 598 4 168 1 423 — 60 226 — 5 849 _ 1921 3 952 15 794 — 37 573 6 607 4 381 1 508 _ 62 357 _ 5 093 _ 1922 3 999 14 898 _ 30 627 7 559 3 802 1 359 _ 54 838 _ 4 181 _ 1923 3 344 _ 8 723 33 282 8 770 4 111 1 344 _ 55 331 _ 3 872 _ 1924 3 634 _ 11 212 39 317 11 341 4 455 1 538 _ 63 359 _ 4 058 _ 1925 5 394 _ 12 178 43 252 12 270 4 900 1 537 — 70 998 _ 4 172 _ 1926 5 918 — 13 321 44 249 12 139 5 521 1 671 _ 76 591 _ 4 158 2 333 1927 6 220 _ 14 268 47 741 15 237 6 130 1 794 1 075 80 999 — 4 277 2 400 1928 6 238 _ 15 383 51 555 15 608 6 831 1 960 1 250 89 019 _ 4 622 3 000 1929 6 934 _ 17 882 57 304 18 236 8 319 2 134 1 500 98 131 _ 5 278 3 500 1930 7 927 _ 20 083 61 745 20 485 8 800 2 236 1 800 101 508 _ 5 778 4 000 1931 8 411 — 21 790 64 045 22 230 9 736 2 467 2 100 101 439 — 6 241 4 400 1932 8 348 _ 21 800 63 074 21 808 9 930 2 458 2 100 100 666 _ 6 367 4 400 1933 8 302 _ 20 862 61 138 21 485 9 432 2 388 2 100 101 022 _ 6 317 4 100 1934 8 515 _ 22 166 62 945 23 116 9 946 2 301 2 100 109 068 _ 6 547 4 500 1935 9 212 _ 25 426 68 045 25 863 11 407 2 423 2 200 119 895 _ 6 925 5 000 1936 10 057 — 28 913 73 742 30 057 12 786 2 522 2 300 129 336 _ 7 606 5 000

1 Intill 1903 års början räknades 2 halvbetalande medlemmar såsom 1 medlem. Trä- arbetareförbundet omfattade alla slags träarbetare och även byggnadsträarbetare. ” Uppgifter saknas.

• Sida 151
•  Original

Å sid. 137 0. f. redogöres för varje särskilt byggnadsfackförbunds uppkomst och deras verksamhetsformer. Redogörelsen omfattar stadgarnas föreskrif- ter om förbundens ändamål, kvalifikationerna för inträde, proceduren vid lönerörelser och förhandlingar, kongresser, förbundsstyrelse och förbunds- ; tjänstemän, understöd vid konflikter och trakassering m. m., arbetslöshets- , och begravningsfonder samt medlemsavgifter. Vad beträffar stadgarnas före— skrifter om inträde, överflyttning mellan avdelningar och förbund, uteslut- ning och återinträde lämnas en sammanfattande redogörelse på annat ställe i sakkunnigas betänkande, liksom ock i annat sammanhang redogöres för villkoren för avgiftsbefrielse (sid. 643 0. f., del 111, sid. 8 0. f.).

I nu nämnda hänseenden förete de olika förbunden rätt betydande skilj- aktigheter. I formellt avseende mest överensstämmande äro stadgarna för grov- och fabriks—, bleck- och plåtslagare- samt metallindustriarbetareför- bunden, vilka i flertalet punkter ansluta sig till av landsorganisationens representantskap 1934 fastställda normalstadgar för till landsorganisationen anslutna förbund. För vinnande av överskådlighet lämnas här som inled- ning till framställningen å sid. 137 0. f. en jämförande redogörelse för några viktigare föreskrifter om förbundens verksamhetsformer, med undantag dock av sådana föreskrifter, för vilka, såsom nyss anmärktes, sammanfattningsvis redogöres på andra ställen i sakkunnigas betänkande.

I grov- och fabriks-, bleck- och plåtslagare- samt metallindustriarbetare- förbundens stadgar angives i anslutning till normalstadgarna ändamålet vara att samla arbetarna inom yrket »i en gemensam, hela landet omfat- tande organisation för att med alla de medel, som genom denna kunna erhållas och nyttjas, främja medlemmarnas fackliga, ekonomiska och sociala intressen. I dessa uppgifter ingår att verka för utvidgad medbestämmande— rätt i företagen och att stödja kravet på produktionens socialisering».1 I de övriga fyra förbundens stadgar angivas uppgifterna mera utförligt. Samtliga uppställa som syfte att motarbeta söndags-, natt- och övertidsarbete, elek- triska arbetareförbundet dock med reservation för sådant övertidsarbete, som är nödvändigt för det allmännas bästa, utveckling och samfärdsel. Vidare ange sig murare-, träarbetare- och målareförbunden verka för ar- betstidens förkortning, elektriska arbetareförbundet för lagstadgad normal- arbetsdag. Statlig arbetslöshetsförsäkring uppställes såsom syfte av murare- och målareförbunden. Dessutom beröras frågorna om arbetarskyddslagstift— ning, ordnad lärlingsutbildning, semester m. m. i en del av dessa förbunds stadgar. _

De större förbunden ha antingen vid styrelsens sida en jämväl av kongres- sen vald rådgivande institution, som i träarbetareförbundet benämnes repre—

1 Stadgarna för grov- och fabriksarbetareförbundet förete vissa smärre avvikelser från den i texten återgivna formuleringen.

• Sida 152
•  Original

sentantskap, eller ock överlämnas, såsom i grov- och fabriksarbetare- samt målareförbunden, de löpande ärendena åt ett verkställande utskott, medan förbundsstyrelsen sammanträder med längre tids mellanrum. En liknande anordning är träffad inom metallindustriarbetareförbundet, där jämte för- bundsstyrelsen finnes en överstyrelse. Vissa förbundsfunktionärer, t. ex. ordförande, sekreterare och kassör, äro självskrivna ledamöter av styrelsen. I murare- och målareförbunden väljas dessa funktionärer jämte övriga sty- relseledamöter för kongressperiod, medan i de övriga förbunden funktionä— rerna anställas av kongressen på obestämd tid och med viss tids upp— sågning.

Enligt normalstadgarna förbehålles avgörandet vid igångsättandet av löne- rörelser och konflikter i sista hand åt förbundsstyrelsen. Detta är ock fallet i byggnadsfackförbunden med undantag av målareförbundet, som härut- innan lämnar större frihet åt avdelningarna. För beslut om igångsättande av lönerörelse kräves enligt normalstadgarna två tredjedels majoritet vid omröstning bland berörda medlemmar, men av byggnadsfackförbunden är det endast bleck- och plåtslagareförbundet, som härvid kräver kvalificerad majoritet. För beslut om arbetsnedläggelse fordras enligt samma stadgar två tredjedels majoritet av berörda medlemmar. Detta villkor uppställes ock av byggnadsträarbetare-, målare- och metallindustriarbetareförbunden, medan murare- och bleck- och plåtslagareförbunden fordra tre fjärdedels majoritet. Enligt grov- och fabriksarbetareförbundets stadgar fordras där- emot endast enkel majoritet för beslut i avdelningarna om arbetsnedläggelse, varvid dock liksom i andra byggnadsfackförbund förutsättes att förbunds- styrelsen lämnar sitt godkännande, innan arbetsnedläggelsen får träda i verkställighet.

I fråga om konfliktunderstöd må nämnas, att sådant i allmänhet icke utgår förrän efter sex dagars deltagande i konflikt, men då från första kon- fliktdagen. I murareförbundet utgår däremot ej konfliktunderstöd för de första sex dagarna.

Endast fyra av de sju byggnadsfackförbunden disponera över särskilda arbetslöshetsfonder och ha inrättat försäkring mot arbetslöshet. Dessa för- bund äro målare-, bleck— och plåtslagare-, metallindustriarbetare- och elek- triska arbetareförbunden. De tre egentliga byggnadsfackförbunden, mu- rare-, byggnadsträarbetare— och grov- och fabriksarbetareförbunden, sakna däremot arbetslöshetskassor. Inomgrov- och fabriksarbetareförbundet pågår dock avsättning till en arbetslöshetsfond. I de byggnadsfackförbund, som meddela regelbundet arbetslöshetsunderstöd, har försäkringen under de gångna depressionsåren varit utsatt för starka påfrestningar.

Inräknas den förbundet tillfallande delen av veckoavgiften, växlar den av medlemmarna utgående veckokontingenten för helbetalande mellan 2 kr. 30 öre i målareförbundet och 1 kr. 20 öre i byggnadsträarbetareförbundet (i bägge fallen minimum). I grov- och fabriksarbetareförbundet bestämmes

.-..— _ ..-- .

• Sida 153
•  Original

avgiftens storlek av avdelningarna, men skall en krona per vecka utgå till förbundet. Likaså bestämmes i elektriska arbetareförbundet veckoavgiftens storlek av avdelningarna, men skall den minst utgöra 1 kr. 30 öre för hel- betalande.

Förbundsstyrelsen äger förhöja avgiften vid särskilda tillfällen, såsom vid konflikter, vilka förbundet förpliktat sig att understödja, eller då för- bundets kapitalbelopp understiger viss siffra eller Visst belopp per medlem. Enligt elektriska arbetareförbundets stadgar begränsas extra uttaxering till 2 kr. för helt och 1 kr. för halvt betalande medlem och vecka. Skulle större belopp erfordras, skola avdelningarna genom omröstning besluta, om högre uttaxering skall ske.

Den äldsta fackföreningen inom In u r a r y r k e t är, såsom förut nämnts, Malmö murarefackförening. Denna bildades 1882 och tre år senare" kommo till stånd murarfackföreningar i Stockholm och Lund. Efter hand bildades dylika på de flesta större orter i landet. Då de lokala föreningarna 1892 sammanslöto sig till ett riksförbund, svenska murareförbundet, upp— gick de anslutna fackföreningarnas antal endast till 8 med tillsammans 824 medlemmar. Vid slutet av 1936 utgjordes förbundet av 159 fackföreningar med tillsammans 10057 medlemmar.

1 murareförbundets stadgar angives dess huvudändamål vara »att sam- mansluta alla arbetare i murareyrket inom landet till en fast organisation för att med förenade krafter söka förbättra arbetarnas ställning i ekonomiskt hänseende samt att med alla till buds stående lagliga medel deltaga i ar- betarnas strävanden för ernående av mänskliga och medborgerliga rät- tigheter». I förbundets uppgift ingår bl. a. att verka för en förkortad och regelbunden arbetstid samt för en arbetslön »som överensstämmer med tidens förhållanden och så hög att den motsvarar vad rättvisa och naturliga levnadsbehov fordra».

Rätt till inträde i förbundet äger varje av arbetare i muraryrket bestående fackförening, som erkänner förbundets ändamål och är villig att följa dess stadgar. Till medlem i avdelning kan antagas varje arbetare i yrket, som vid inträdet utövar detsamma inom avdelningens område.

Förbundets lokalavdelningar äro skyldiga att handla i samförstånd med förbundsstyrelsen, när det gäller att planera, igångsätta och avveckla löne- rörelser och arbetskonflikter. Bestämmelserna härom äro i åtskilliga punk- ter avvikande från de av landsorganisationen upprättade normalstadgarna för fackförbund. Om uppsägning av gällande kollektivavtal kan avdelning fatta beslut med enkel majoritet, medan enligt normalstadgarna fordras två tredjedels majoritet. För definitivt beslut härom fordras emellertid liksom 3 enligt normalstadgarna förbundsstyrelsens godkännande och meddelas in- gående bestämmelser om, på vad sätt förbundsstyrelsen skall hållas å jour med fortsatta förhandlingar, och om de tidsfrister som härvid skola gälla.

• Sida 154
•  Original

Har förhandling förts med arbetsgivarnas huvudorganisation och berört större antal avdelningar, skall det underställas förbundets samtliga avdel- ningar för omröstning.

Kan vid avtals- eller lönerörelse överenskommelse ej uppnås genom under- handling, äger avdelningen besluta om vilka åtgärder den anser lämpligt vidtaga, men för arbetsnedläggelse fordras beslut fattat genom omröstning med tre fjärdedels majoritet. Förbundsstyrelsen avgör i sista hand, huruvida beslutade åtgärder få vidtagas. Avstängning för tillresande vid konflikt får heller icke vidtagas utan medgivande av förbundsstyrelsen, som noga skall undersöka skälen härför.

Riktlinjerna för förbundets verksamhet uppdragas av förbundskongressen, som sammanträder vart tredje år och består av ombud för lokalavdelnin- garna.

Kongressen väljer förbundsstyrelsen, som har sitt säte i Stockholm. Sty- relsen består av förbundsordföranden, tillika sekreterare, förbundskassören och tre andra ledamöter. Dessutom väljer kongressen sju medlemmar repre- senterande olika avdelningar, vilka medlemmar på kallelse av ordföranden deltaga i förbundsstyrelsens överläggningar och beslut vid avgörande av synnerligen viktiga ärenden.

Medlemmarna äro stadgeenligt tillförsäkrade visst ekonomiskt understöd under strejk, som tillgripits med förbundsstyrelsens medgivande, eller av arbetsgivarorganisation anordnad lockout. Till bestridande av understöds- kostnaderna förfogar förbundet över en reservfond, som enligt stadgarna bör utgöras av minst en milj. kr.

Ordinarie medlemsavgiften till förbundet (kontingenten) utgår med 1 kr. 30 öre per medlem och vecka för vuxna, s. k. helbetalande medlemmar och med 65 öre per vecka för lärlingar och med dem jämställda. Härtill kommer den avgift, som medlem har att erlägga till vederbörande avdelning och som för helbetalande utgår med minst 25 öre per vecka.

Tilläggsavgift kan av förbundsstyrelsen åläggas medlemmarna, då så fordras för fullgörandet av förbundet åvilande understödsplikt eller för fyllandet av reservfonden till stadgat minimibelopp. Därest särskilda om- ständigheter därtill föranleda, kan förstärkt förbundsstyrelse besluta om uttagande av tilläggsavgift, även då reservfonden överstiger stadgat mini- mibelopp.

Förutom understöd till strejkande och lockoutade medlemmar har för- bundet utfäst sig att betala begravningshjälp till avlidna medlemmars an- höriga. Denna utgår med belopp varierande mellan 100 och 500 kr., allt efter den tid medlemskapet varat.

Förbundets organ är Kvartalsrapport för svenska murareförbundet.

Inom träarbetarfacket bildades de första fackföreningarna i början av 1880-talet och voro 1889 så många, att en konsolidering i ett

• Sida 155
•  Original

riksomfattande förbund kunde genomföras. Då konstituerades träarbetare- förhundet. Detta utgjordes till en början av 15 avdelningar med samman- lagt 916 medlemmar.

Bland dessa avdelningar befann sig byggnadssnickare— och timmermans- fackföreningen 1 Stockholm.

Byggnadsträarbetarna i Stockholm bröto 1904 ut sig ur förbundet och

, bildade en särorganisation, vilken fram till 1915 existerade under benäm—

³ ningen byggnadsträarbetareförbundet. Detta erhöll icke någon anslutning utanför huvudstadsrayonen. Träarbetareförbundet ägde bestånd till 1923, då det tudelades på så sätt, att byggnadsträarbetarna bildade ett eget för- bund benämnt byggnadsträarbetareförbundet, medan övriga träarbetare sam- manslöto sig till träindustriarbetareförbundet. Vid denna tidpunkt räknade det gamla förbundet 240 avdelningar med sammanlagt 16 177 medlemmar, av vilka 105 avdelningar med 8 723 medlemmar överfördes till byggnads- träarbetareförbundet. Vid 1936 års slut räknade det sistnämnda förbundet 298 avdelningar med tillsammans 28 913 medlemmar.

Enligt stadgarna skall byggnadsträarbetareförbundets verksamhetsområ- de omfatta »träarbetareyrke för byggnadsproduktivt ändamål eller därmed jämförligt eller närbesläktat yrke». Efter överenskommelse med förbunds— styrelsen kan jämväl upptagas annan landet omfattande fackgrupp, som

' beslutar om anslutning.

Detta förbunds ändamål angives i stadgarna vara att samla alla arbetare inom de i stadgarna omnämnda yrkesgrupperna i en gemensam, hela landet omfattande organisation, med uppgift att verka för förbättring av arbets- villkoren i facket samt i övrigt främja medlemmarnas fackliga, ekonomiska , och sociala intressen. I förbundets uppgifter ingår bl. a. att »med de medel, som stå till buds, stödja kravet om verksamt arbetareskydd, förkortad ar- betstid och produktionens socialisering».

Rätt till inträde i förbundet äger varje arbetare med sysselsättning inom fack, som förbundet omfattar.

Förfarandet vid avtalsrörelser och konflikter är i väsentliga punkter reg- lerat på samma sätt som enligt landsorganisationens normalstadgar. Liksom inom murareförbundet fattar avdelning beslut om uppsägning av kollek- tivavtal utan kvalificerad majoritet. Men i övrigt gäller samma procedur för inhämtande av förbundsstyrelsens godkännande m.m. Särskilda bestäm- melser meddelas i stadgarna om avtals- och lönerörelser gällande special- grupper inom avdelningarna, och fordras beslut med två tredjedels majo- litet inom gruppen för att ärendet skall upptagas av fölbundsstyrelsen ävensom majoritetsbeslut av avdelningen. Vid förhandlingar, som beröra flera avdelningar, kan förbundsstyrelsen föranstalta gemensam omröstning , inom de berörda avdelningarna eller omröstning inom förbundets samtliga ' avdelningar. Alternativt kan förbundets representantskap sammankallas, vilket kan fatta för förbundet och avdelningarna bindande beslut. Om vid

• Sida 156
•  Original

företagen gemensam omröstning minoriteten är större än 40 %, kan för- bundsstyrelsen inkalla representantskapet, vilket äger avgöra frågan obe— roende av omröstningen.

Kongressen, som består av ombud för lokalavdelningarna, är förbundets högsta beslutande myndighet och sammanträder å tid, som näst föregående kongress bestämmer. Extra kongress hålles, då förbundsstyrelsen finner sådan av behovet påkallad eller då minst 500 förbundsmedlemmar det på- yrka och vid allmän omröstning inom förbundets avdelningar yrkandet bi- trätts av minst två tredjedelar av de i röstningen deltagande medlemmarna. Om mellan kongresserna förbundsstyrelsen anser förhållandena sådant kräva, kan den låta företaga omröstning inom förbundet över en fråga, och är därvid det förslag, som får de flesta rösterna, lika bindande som ett kongressbeslut.

Förbundsstyrelsen är förbundets högsta beslutande myndighet under pe- rioderna mellan kongresserna och består av förbundsordföranden och för— bundskassören, vilka anställas av kongressen på obestämd tid, samt dess- utom av nio ledamöter. Dessa väljas av kongressen för kongressperiod och utses sålunda, att Stockholm blir representerat av tre samt sex genom sär— skilt beslut av kongressen bestämda distrikt av vardera en ledamot i för- bundsstyrelsen. De i Stockholm boende ledamöterna utgöra ett arbetsut- skott. Dessutom utser kongressen ett representantskap, vilket av förbunds- styrelsen kan sammankallas för särskilt viktiga frågors avgörande. Repre- sentantskapet består, utom av förbundsstyrelse och funktionärer, av 20 a 30 ledamöter, av vilka sex skola vara boende i Stockholm.

Vid strejk, lockout och annan konflikt utbetalas av förbundet understöd under vissa förutsättningar, bland vilka här må nämnas att strejken god- kännes av förbundsstyrelsen, att lockouten är följden av en av förbunds- styrelsen godkänd framställning eller eljest icke kan anses ha framkallats av avdelningen genom förfarande i strid mot stadgarna eller mot av för- bundsstyrelsen givna förhållningsregler, att medlemmarna indragits i kon- flikt till följd av strejk eller lockout, som föres av annan fackorganisation, m. m. Understöd utgår icke vid konflikt av kortare varaktighet än sex dagar och ej heller vid längre konflikt till medlem, som 'ej deltagit i konflikten sex dagar.

Vid arbetskonflikt, som omfattar så stor del av verksamheten i facket, att konflikten kan anses vara allmän, utgår under konflikten understöd även till arbetslösa medlemmar. Kan det väntas, att i anledning av avtalsrörelse m. 111. mer än 20 % av förbundets medlemmar bli berättigade till konflikt- understöd, äger förbundsstyrelsen rätt att besluta om viss karenstid för erhållande av understöd.

Medlem, som genom sin verksamhet i organisationens tjänst eller på grund av vägran att i enlighet med av arbetsgivaren framställda krav utgå ur för- bundet eller vid avslutning av konflikt förlorar sin arbetsförtjänst, kan er-

• Sida 157
•  Original

hålla understöd för sex veckor eller under vissa förutsättningar ytterligare sex veckor.

Ordinarie medlemsavgiften till förbundet utgår för helbetalande med 1 kr. och för halvbetalande 50 öre per vecka under femtio veckor av året. Som halvbetalande räknas lärling under 21 år, som ej åtnjuter full timlön, samt medlem som tillerkänts halv invaliditetsgrad eller på grund av sjukdom fått sin arbetsförmåga i motsvarande grad nedsatt. Den utöver avgiften till förbundet utgående avgiften till avdelningen utgör minst 20 öre per vecka för helbetalande och 10 öre för halvbetalande. Avdelning äger dessutom att fastställa upptagande av viss avgift, beräknad på uppkommande ackords- överskott. Sådan avgift får dock icke överstiga 10 % av ackordsöver- skottet.

Förbundsstyrelsen äger att förhöja veckoavgiften bl. a. vid hotande eller utbruten konflikt av större omfattning inom eller utom förbundet, vartill förbundet har understödsplikt, och då förbundets medel, oberäknat eventuell rese- och arbetslöshetsfond, ej uppgå till minst 200 kr. per medlem. Av- giftsförhöjningen ökas vid konflikt till det dubbla på sådana platser, be- träffande vilka förbundsstyrelsen eller arbetsutskottet medgivit, att kon- flikten skall anses såsom allmän.

Förbundets organ är Byggnadsträarbetaren.

Bland g r 0 v a r h e t a r n a tog organisationstanken tidigast gestalt i skånestäderna, där landets äldsta grovarbetarorganisation, arbetsmanna- fackföreningen i Malmö, bildades 1885. Fyra år senare erhöll den efter- följare i Ystad, Hälsingborg och Lund. I Stockholm bildades en grovarbetar- fackförening 1888.

På initiativ av Malmö arbetsmannafackförening bildades 1891 södra di- striktets grovarbetareförbund. År 1895 omorganiserades detta till ett hela Sve- rige omfattande förbund under namn av Sveriges grovarbetareförbund. Sitt nuvarande namn, svenska grov- och fabriksarbetareförbundet, erhöll för- bundet 1901. Medlemsantalet vid 1895 års ingång uppgick endast till 409. Vid slutet av 1936 räknade förbundet 626 avdelningar och 73742 med— lemmar, av vilka 30 057 voro anslutna till samverkande byggnadsfack- förbunden.

Som förbundets ändamål angives i stadgarna bl. a. att samla avdelningar bland byggnadsindustriens icke hantverkslärda arbetare och bland arbetare inom byggnadsämnesindustrien m. fl. industrier i en gemensam, hela landet omfattande organisation för att tillvarataga och främja medlemmarnas fack- liga, ekonomiska, sociala och intellektuella intressen. I dessa uppgifter ingår ienligt stadgarna att verka för utvidgad medbestämmanderätt i företagen och latt stödja kravet på produktionens socialisering. ! Förbundets avdelningar kunna i de fall, då arbetare från flera industrier äro anslutna till en och samma avdelning, indelas i sektioner på så sätt,

• Sida 158
•  Original

att varje industrigrupp utgör en sektion. I en del större avdelningar finnes sålunda särskild sektion för byggnadsarbetare.

Rätt att bliva medlem av förbundet äger arbetare anställd inom någon av de industrier, vilka angivas i förbundets stadgar, samt arbetare inom andra industrier och verksamhetsområden, vilka icke skola vara anslutna till annat industriarbetareförbund.

Om lönerörelser och förhandlingar meddelas i förbundets stadgar be— stämmelser, vilka äro så gott som likalydande med de i landsorganisationens normalstadgar förekommande. Dock kan beslut om uppsägning av kollek- tivavtal fattas av avdelning med enkel majoritet, varefter frågan går vidare till förbundets verkställande utskott. Likaså fattas i avdelningarna beslut om arbetsnedläggelse med enkel majoritet, varefter verkställande utskottet fattar definitivt beslut. Uppmärksammas må ock en bestämmelse, enligt vilken vid konflikt, som pågått längre tid och under vilken försök förgäves gjorts att få överenskommelse till stånd, förbundets verkställande utskott äger rätt att besluta om konfliktens avveckling.

Förbundets högsta beslutande myndighet är kongressen, som väljer för- bundsstyrelse och verkställande utskott. Förbundsstyrelsen skall enligt stad- garna bestå av 17 ledamöter, varav verkställande utskottets sju ledamöter och tio av kongressen valda ledamöter, representerande olika verksamhets- grenar och skilda orter. Så länge byggnadsgrovarbetarna tillhöra förbun- det, är förbundsstyrelsen utökad med tre ledamöter från byggnadsindustrien. Verkställande utskottet består av förbundsordföranden, kassören, förste och andre förbundssekreteraren samt dessutom tre medlemmar, som skola vara sysselsatta inom förbundets verksamhetsområde och boende i Stockholm eller dess omedelbara närhet. De nämnda funktionärerna anställas av kon- gressen för obestämd tid, medan övriga ledamöter av verkställande utskottet väljas av kongressen för kongressperiod.

Vid strejk, som av verkställande utskottet godkänts, samt vid lockout och då medlemmar direkt indragits i arbetsnedläggelse inom annat förbunds verksamhetsområde utbetalar förbundet understöd, som, då arbetsinställel- sen varat minst sex arbetsdagar, utgår fr. o. 111. första dagen. Dessutom kan understöd tillerkännas medlem, som på grund av sin verksamhet för organi- sationen avskedas eller utsättes för trakasserier från arbetsgivarens sida.

Ordinarie medlemsavgiften till förbundet utgår för helbetalande med 1 kr. per medlem och vuxna och för halvbetalande med 50 öre per vecka under femtio veckor av året. Helbetalande äro alla manliga medlemmar, vilkas lön uppgår till minst samma belopp, som på platsen utbetalas som lägst. lön till fullgod arbetare. Utöver avgift till förbundet erlägga medlemmarn till vederbörande avdelning en tilläggsavgift, vars belopp fastställes av av- delningen.

Förbundsstyrelsen äger förhöja avgiften vid konflikt inom eller utom lan- det, vilken förbundet på grund av utfästelser eller överenskommelser ha

• Sida 159
•  Original

skyldighet att understödja, ävensom vid tillfällen, då förbundskassan efter större konflikter minskats i så hög grad, att dess stärkande är nödvändigt.

Inom förbundet pågår avsättning till en arbetslöshetskassefond och vid 1935 års kongress beslöts att till omröstning bland medlemmarna skulle ut— sändas frågan om förbundets anslutning till den statliga arbetslöshetsför- säkringen, med undantag dock för de inom byggnadsindustrien sysselsatta medlemmarna. Med stor majoritet beslöts sedermera, att någon anslutning till den statliga arbetslöshetsförsäkringen icke skulle äga rum.

Förbundets organ är Förbundskamraten,

År 1881 bildades en fackförening bland ut ä 1 e r i a r h e t a r n a i Stock- hohn, vilken dock snart upplöstes för att 1884 återuppstå under benäm- ningen målareförbundet. Initiativ till bildande av ett riksförbund togs 1887 av stockholmsföreningen vid möte i Stockholm med representanter för 12 målarfackföreningar i olika delar av landet och 1888 hölls svenska måleri- arbetareförbundets (fr. o. m. 1930 svenska målareförbundet) första kon- gress. Förbundet bestod då av 17 lokalföreningar med sammanlagt c:a 900 medlemmar. Vid slutet av 1936 räknade förbundet 167 avdelningar med till- sammans 12 786 medlemmar.

Förbundets uppgift angives i stadgarna bl. a. vara att befrämja medlem- marnas fackliga, ekonomiska, sociala och intellektuella intressen samt att målmedvetet arbeta för produktionens socialisering och samhällets omda- ning på socialistisk grundval. I anslutning härtill skall enligt stadgarna förbundets verksamhet bl. a. inriktas på att genomföra avtalsbestämmelser rörande arbetstidens förkortning och att motverka övertidsarbete, att med- verka till införande i avtalen av bestämmelser om avlönad semester, att medverka till en väl ordnad lärlingsutbildning och lämplig reglering av lärlingarnas antal, att understödja en sund kooperativ produktionsverksam- het, att verka för en effektiv statlig arbetslöshetsförsäkring samt att genom stipendier och studieanslag befrämja medlemmarnas strävanden att öka sina kunskaper, företrädesvis inom de fackliga, ekonomiska och sociala om- rådena.

Förbundets verksamhetsområde omsluter måleriarbete inom byggnads- industrien och måleriarbete utlämnat på entreprenad inom andra industrier. Inträde som helbetalande medlem av förbundet kan erhållas av varje målare eller annan arbetare, som har anställning inom nyss angivna verksamhets- område och som åtnjuter avtalsenlig eller annars på platsen gällande normal arbetslön. Som halvbetalande medlem kan inträda målare eller lackerare, som av godkänd anledning erhåller lägre arbetslön eller som vid inträdet fyllt 60 år. Lärling, som icke genomgått 3 års lärotid, erhåller i regel endast 5. k. lokalt medlemskap i avdelningen och räknas icke som medlem av förbundet, men efter 3 års anställning inträder han som halvbetalande medlem.

• Sida 160
•  Original

Vad gäller lönerörelser och konflikter intaga målareförbundets avdel— ningar en betydligt mera självständig ställning än avdelningarna inom andra byggnadsfackförbund. Vid beslut om uppsägning av kollektivavtal och om framställande av nya krav i samband härmed åligger det avdelningarna endast att till förbundsstyrelsen insända meddelande om uppsägningen och uppgift om de nya kraven. Har något avtal förut icke funnits, skall dock förbundsstyrelsens utlåtande över avtalsförslaget avvaktas, innan förslaget överlämnas till arbetsgivarna. Avdelningarna lämnas vidare frihet vid föran- det av avtalsförhandlingar, och när dessa avslutas eller stranda, inträder rapportskyldighet till verkställande utskottet. I det senare fallet ställer verk- ställande utskottet vid behov förhandlingshjälp till förfogande för nya för- sök att lösa tvisten. Den frihet att träffa lokala kollektivavtal, som sålunda lämnas avdelningarna, begränsas enligt stadgarna endast i så måtto, att bestämmelser stridande mot förbundets och avdelningarnas gemensamma intressen icke må införas i avtalen.

Avdelningarna äro förpliktade att inhämta godkännande av förbundets verkställande utskott för vidtagande av arbetsnedläggelse. Sker icke så, för- verkas rätt till ekonomiskt stöd av förbundet under konflikten. För god- kännande av verkställande utskottet fordras, att beslutet om arbetsned- läggelse fattats genom omröstning med minst två tredjedels majoritet av de 1 i röstningen deltagande medlemmarna. Vid av arbetsgivaren företagen lock- out i syfte att försämra arbetsvillkoren äga avdelningarna alltid rätt till förbundets ekonomiska stöd. Nybildad avdelning äger under det första året endast efter särskild prövning av verkställande utskottet erhålla förbundets ekonomiska stöd vid öppna konflikter.

Kongressen, den högsta beslutande myndigheten, väljer förbundsstyrelsen. Denna består av 13 ledamöter, nämligen det av tre ledamöter samt förbunds- ordföranden och förbundskassören bildade verkställande utskottet samt åtta ledamöter tillhörande förbundsavdelningar på andra orter i landet, därav malmö— och göteborgsavdelningarna samt någon av avdelningarna inom vart och ett av de övriga sex distrikten. Verkställande utskottets medlemmar skola vara bosatta i Stockholm och tillhöra någon av förbundets där verk- samma avdelningar.

Medlem måste ha deltagit i konflikt sex dagar för att erhålla understöd, men i sådant fall utgår understödet fr. o. m. första konfliktdagen. Vid blockad eller arbetsnedläggelse inom annat förbund, vari medlem indragits, utgår understöd endast för högst sex veckor. Har avdelning eller medlem invecklats i rättegång sammanhängande med arbetskonflikt eller organisa- tionsarbete, kan rättshjälp erhållas från förbundet.

Målareförbundet har därjämte upprättat en arbetslöshetskassa ävensom en understödsförening, vilken lämnar begravningshjälp. Arbetslöshetskas- san trädde i verksamhet 1916. Sedan medlem varit arbetslös i 12 arbets— dagar under en period av fyra veckor, utgår för den följande arbetslöshets-

• Sida 161
•  Original

tiden understöd enligt vid slutet av 1936 gällande bestämmelser högst 40 dagar per understödsår. För att vara berättigad till understöd skall medlem ha tillhört förbundet eller annat förbund, som utbetalar arbetslöshetsunder- stöd, minst tre år och under denna tid ha erlagt stadgade avgifter.

Ordinarie medlemsavgiften till förbundet utgår för helbetalande med 2 kr. 10 öre och för halvbetalande med 1 kr. 5 öre per vecka. Av dessa överföras 1 kr. 30 öre resp. 65 öre till förbundets arbetslöshetskassa. Härutöver er- lägges till vederbörande avdelning ett belopp, som fastställes av avdelningen och ej må sättas lägre än 20 öre per vecka för helbetalande och 10 öre för halvbetalande. Ordinarie avgifter erläggas endast under 50 veckor av året.

Förbundsstyrelsen äger att förhöja veckoavgifterna till förbundet vid större konflikter inom eller utom landet, vilka förbundet på grund av ut- fästelser eller överenskommelser har skyldighet att understödja, eller då anledning finnes att stärka förbundskassan inför väntade större konflikter. Styrelsen har dessutom att förhöja avgifterna, då förbundskassans kapital- behållning understiger ett belopp motsvarande 60 kr. per medlem. Förbundets organ är Målarnas facktidning.

Liksom måleriarbetarna bildade p l ä t s 1 a g a r n a 1881 fackförening i Stockholm. I Malmö organiserade sig plåtslagarna 1883 med anslutning till järn- och metallarbetareföreningen på platsen. I Stockholm anslöt sig likaså bleck— och plåtslagareföreningen 1888 till järn- och metallarbetareförbundet.

I början av 1890-talet hade bleck- och plåtslagarefackföreningar kommit till stånd på ett flertal orter och 1893 utgick från Malmö initiativet till ett hela landet omfattande bleck- och plåtslagareförbund, som samma år kon- stituerades. Vid starten räknade förbundet endast ett 90-tal medlemmar, fördelade på avdelningar i Malmö, Lund, Kristianstad, Göteborg och Häl- singborg. Samma år förbundet bildades, anslöt sig bleck- och plåtslagare- föreningen i Stockholm till detsamma och nästföljande år erhöll förbundet en avdelning i Gävle. Vid slutet av 1936 räknade förbundet 55 avdelningar med tillsammans 2522 medlemmar, av vilka 2300 räknades såsom till- hörande byggnadsindustrien.

Såsom förbundets ändamål angives i stadgarna att främja medlemmarnas fackliga, ekonomiska och sociala intressen. I dessa uppgifter ingår att verka för utvidgad medbestämmanderätt i företagen och att stödja kravet på pro- duktionens socialisering.

Rätt att bliva medlem av förbundet äger envar inom förbundets verksam- hetsområde anställd arbetare, som fyllt 16 år.

Bestämmelserna i förbundets stadgar om lönerörelser och förhandlingar äro så gott som likalydande med landsorganisationens normalstadgar. Dock , fattas i avdelningarna beslut om arbetsnedläggelse med tre fjärdedels majo-

ritet (normalstadgarna: två tredjedels majoritet), varefter ärendet går vidare till förbundsstyrelsen. '

• Sida 162
•  Original

Kongressen väljer förbundsstyrelsen, som har sitt säte i Stockholm och består av förtroendemannen, som tillika är kassör, samt dessutom av fyra ledamöter, vilka väljas gemensamt. Förtroendemannen anställes för obe- stämd tid, de övriga styrelseledamöterna väljas för kongressperiod.

Vid strejk och lockout samt om medlemmarna indragits i arbetsnedläg- gelse inom annat förbunds verksamhetsområde utbetalar förbundet under- stöd, som utgår fr. o. m. första dagen, då arbetsinställelsen varat minst sex arbetsdagar. Villkor för erhållande av understöd är att förbundsstyrelsen beslutat därom och att medlemskapet innehafts minst tre månader, vilken sistnämnda bestämmelse dock icke gäller föreningsrättsstrider. Vid trakasse- ring kan ock förbundsstyrelsen tillerkänna medlem understöd, som utgår under högst fyra veckor. Likaså kan rättshjälp av förbundsstyrelsen till- erkännas medlem, som för hävdande av sina intressen gentemot arbetsgi- varen nödgats vidtaga rättsliga åtgärder eller i egenskap av medlem blir invecklad i rättsmål.

Vid arbetslöshet utbetalar förbundet sedan 1896 understöd ur en arbets— löshetskassa. Understöd utgår fr. o. m. åttonde dagen under förutsättning att arbetslösheten varat fjorton dagar och understödstiden är begränsad till 50 dagar under 12 månader. Som allmän regel gäller, att medlem för att vara berättigad till understöd skall i oavbruten följd ha tillhört förbundet | minst 12 månader samt för senaste period av 12 månader ha betalt minst 15 veckokontingenter och för de senaste två 12-månadersperioderna minst 40 veckokontingenter.

Ordinarie medlemsavgift till förbundet utgår för helbetalande med 1 kr. 40 öre per vecka och för halvbetalande med 80 öre. Helbetalande äro dels medlemmar, som fyllt 20 år och arbetat fyra år i yrket eller ha timlön i enlighet härmed, och dels sådana, som erhållit särskilt medgivande att vara helbetalande. Halvbetalande äro, förutom medlemmar under 20 års ålder, medlemmar, som på grund av varaktigt nedsatt arbetsförmåga fått lönen minskad så, att denna väsentligt understiger den överenskomna timlönen för helbetalande medlem å vederbörande ort. Utöver avgiften till förbundet erlägga medlemmarna en för varje avdelning fastställd tilläggsavgift, som skall utgöra minst 20 öre per vecka för helbetalande och minst 10 öre för halvbetalande. Ordinarie avgift erlägges för årets samtliga veckor utom två.

Förbundsstyrelsen äger förhöja avgiften vid befarad eller pågående kon- flikt inom eller utom landet, vilken förbundet på grund av utfästelser eller överenskommelser har skyldighet att understödja, ävensom vid tillfäl- len, då förbundskassans kapitalbehållning understiger 150000 kr. eller då omfattande arbetslöshet råder.

Förbundets organ är Bleck- och plätslagaren.

Även om fackföreningsrörelsen inom m e t a l l a r b e t a r f a c k e t kan spåras tillbaka till 1876, då en maskinarhetareförening bildades i Stockholm,

• Sida 163
•  Original

kunna 1884 och 1885 betecknas som genombrottsåren för organisationsrörel- sen i facket. Under dessa år bildades järnarbetarefackföreningar i Malmö, Gävle, Ystad, Hälsingborg och Stockholm och vid slutet av 1887 funnos i landet 15 fackföreningar inom metallindustrien. År 1888 konstituerades järn- och metallarbetareförbundet, vilket 1913 erhöll namnet svenska me- tallindustriarbetareförbundet. Vid bildandet räknade förbundet endast 5 för- , eningar med sammanlagt 114 medlemmar. Vid slutet av 1936 bestod förbun- det av 273 avdelningar med tillsammans 129 336 medlemmar.

Enligt stadgarna har förbundet till ändamål att främja medlemmarnas fackliga, ekonomiska och sociala intressen, i vilka uppgifter ingår att verka för utvidgad medbestämmanderätt i företagen och att stödja kravet på pro- duktionens socialisering.

Rätt att bliva medlem av förbundet äger envar inom metallindustrien an- ställd arbetare, som fyllt 15 år.

Proceduren är i huvudsak reglerad på samma sätt som enligt landsorga- nisationens normalstadgar. Dock kräves icke kvalificerad majoritet i av- delningarna vid beslut om uppsägning av avtal o. dyl. För överläggning om uppsägning av riksavtal anordnas konferens med ombud för medlem- mar sorterande under riksavtalet och äro härvid valbara och röstberättigade även medlemmar, som vid valtillfället äro arbetslösa men senast haft an- ställning inom avtalsområdet. Uppmärksammas må en bestämmelse i stad— garna, enligt vilken i de fall, då förbundsstyrelsen lämnat medgivande om förbundets stöd vid avtalsrörelse eller annan tvist, från vederbörande under- organisations sida alltid bör göras-allvarliga försök att genom underhand- ling uppnå överenskommelse.

Förbundsstyrelsen, som väljes av kongressen, består av sju ledamöter, av vilka tre anställas av förbundet på obestämd tid, nämligen förste och andre förbundsordföranden och sekreteraren, samt fyra ledamöter väljas av kon- gressen. Överstyrelsen består av 27 ledamöter, vilka utgöras av förbunds- styrelsens sju ledamöter och övriga kongressvalda tjänstemän (kassören och tre ombudsmän) ävensom av ledamöter, valda av kongressen samt repre- senterande olika verksamhetsgrenar och skilda orter utom den, där för- bundsstyrelsen har sitt säte.

Vid strejk, som godkänts av förbundsstyrelsen, vid lockout samt då med- lemmar indragits i arbetsnedläggelse inom annat förbunds verksamhets- område, utbetalar förbundet understöd, som utgår fr. o. 111. första dagen, då arbetsinställelsen varat minst sex arbetsdagar.

Vid trakassering kan en medlem tillerkännas understöd av förbunds- styrelsen under högst sex veckor. Rättshjälp kan ock tillerkännas medlem, som gentemot arbetsgivare nödgats vidtaga rättsliga åtgärder eller i egen- . skap av medlem blir invecklad i rättsmål. ' Förbundet utbetalar regelmässigt understöd ur en arbetslöshetskassa, som upprättades 1898. Vid arbetslöshet, som varat tolv på varandra följande

• Sida 164
•  Original

arbetsdagar, utgår understöd fr. o. m. sjunde dagen efter den dag anmälan skett. Understödstiden. är begränsad till 70 dagar under 12 månader. Som allmän regel gäller, att medlem för att vara berättigad till understöd skall ha erlagt minst 50 veckoavgifter.

Ordinarie medlemsavgift till förbundet utgår för helbetalande med 1 kr. 25 öre per vecka och för halvbetalande med 65 öre. Helbetalande äro dels manliga medlemmar, som fyllt 20 år, och dels sådana medlemmar, som erhållit särskilt medgivande att vara helbetalande. Halvbetalande äro, för— utom manliga medlemmar under 20 års ålder, kvinnliga medlemmar. Utöver avgiften till förbundet erlägga medlemmarna en för varje särskild avdelning fastställd tilläggsavgift, som skall utgöra minst 10 öre per vecka för hel- betalande och minst 5 öre för halvbetalande. Ordinarie avgift erlägges för årets samtliga veckor utom två.

Förbundsstyrelsen äger förhöja avgiften vid befarad eller pågående kon- flikt inom eller utom landet, vilken förbundet på grund av utfästelser eller överenskommelser har skyldighet att understödja, ävensom vid tillfällen, då förbundskassans kapitalbehållning understiger ett belopp motsvarande 75 kr. per medlem eller då omfattande arbetslöshet råder.

Förbundets organ är Metallarbetaren.

Inom elektriska montörfacket sammanföll organisations- : väsendets tillkomst nära nog med yrkets första år. Montörerna i huvud- , staden sammanslöto sig 1885 till en organisation, som torde ha varit den första inom elektrikerfacket i vårt land. Tio år senare efterträddes denna förening av Stockholms elektriska montörförening. Till en början anslöto sig montörerna inom den elektriska installationsbranschen till järn- och metall- arbetareförbundet, men stridiga intressen och tillkomsten av en sammanslut- ning bland de elektriska arbetsgivarna föranledde dem att 1906 bilda svenska elektriska arbetareförbundet omfattande montörer, som utföra elektriska installationsarbeten. Vid starten räknade förbundet 7 avdelningar med till- sammans 297 medlemmar. Vid slutet av 1936 räknade förbundet 131 avdel- ningar med tillsammans 7 606 medlemmar, varav c:a 5 000 installations- och hissmontörer.

Förbundets ändamål angives i stadgarna bl. a. vara att verka för kollek- tivavtals och ackordsprislistors upprättande och tillämpning, lagstadgad normalarbetsdag och minimi- eller normallön, en genomgripande skydds- lagstiftning och lärlingsfrågans lösande samt att i görligaste utsträckning anvisa arbetslösa medlemmar arbete.

Rätt till inträde i förbundet äger varje förening bestående av följande arbetarkategorier: hos elektriska installations- och radiofirmor anställda elek- triska montörer och därmed jämställda, vid kraft- och belysningsverk anställd drift- och montagepersonal samt inom industrien arbetande elektriska mon- törer och reparatörer ävensom kraftstationspersonal samt vid statens och

• Sida 165
•  Original

enskilda företag anställd linjebyggnads- och elektrisk montagepersonal ävensom i direkt samband därmed sysselsatta arbetare. Till medlemmar av avdelningarna kunna antagas arbetare, som erkänna förbundets ändamål och stadgar och som fyllt 15 år.

Förbundsstadgarnas föreskrifter om förfarandet vid underhandlingar med arbetsgivarna och vid konflikter äro mer allmänt hållna än vad fallet är * inom andra fackförbund tillhörande byggnadsindustrien. I huvudsak giva de uttryck åt förbundsstyrelsens rätt att hållas å jour med förhandlingar och att i sista hand träffa avgörande. Framhållas må en föreskrift, enligt vilken avdelning skall ha tillhört förbundet minst tre månader och under denna tid fullgjort stadgade skyldigheter, innan framställning om löneför- höjning kan föranleda till någon förbundets åtgärd. Denna tid kan, efter förbundsstyrelsens prövning, förkortas vid lönenedsättningar, vid upprät- tande av vissa avtal, t. ex. riksavtal, och vid kränkning av förenings- rätten.

Kongressen väljer förbundsstyrelse och representantskap. Förbundsstyrel- sen består av nio ledamöter, nämligen förbundsordföranden, sekreteraren, kassören och ombudsmannen samt fem av kongressen valda ledamöter. Funktionärerna i fråga anställas på obestämd tid och de övriga styrelseleda- möterna väljas för kongressperiod. Representantskapet består av tio för- bundsmedlemmar tillhörande olika yrkesgrupper. Det inkallas till samman- träde vid sådana tillfällen, då förbundsstyrelsen anser det nödvändigt. Till- sammans med förbundsstyrelsen är det mellan kongresserna förbundets högsta beslutande myndighet och dess beslut fattas med ansvarighet inför kongressen.

Förbundet har en arbetslöshetskassa, som varit i verksamhet sedan 1928. Understöd utgår fr. o. m. den femtonde dagen, räknat från den dag, då anmälan om styrkt arbetslöshet skett, dock ej vid arbetslöshet som varar kortare tid än 21 dagar i en följd. Maximala understödstiden är 84 dagar om året, inräknat sön- och helgdagar. Sedan fullt understöd uppburits för ett år, kan ej på —det nya året uppbäras nytt understöd, förrän medlem haft arbete och betalat avgift för minst 13 veckor, räknat från sista utbetal- ningen av understöd. Som villkor för erhållande av understöd gäller, att minst 100 veckoavgifter erlagts. Medel till kassan erhållas genom att 50 öre avsättas av varje hel och 25 öre av varje'halv veckoavgift.

Vid arbetslöshet på grund av strejk, som godkänts av förbundsstyrelsen, ävensom vid lockout kan erhållas understöd efter 12 veckors medlemskap i en följd. Vid föreningsrättsstrid kan understöd erhållas omedelbart efter inträdet, varjämte eftergift av kravet på viss tids medlemskap kan medgivas vid lönenedsättningar och vid upprättande av vissa avtal, t. ex. riksavtal. Understödet utgår under högst 60 arbetsdagar per år, dock så att tiden på anhållan hos förbundsstyrelsen kan förlängas i varje särskilt fall. Under- stödet utgives icke för mindre än sex arbetsdagar. Ur förbundskassan utgår

• Sida 166
•  Original

även bidrag till arbetskonflikter inom andra organisationer, med vilka för- bundet har ömsesidiga förbindelser.

Ordinarie medlemsavgift till förbundet utgår med 1 kr. 30 öre per vecka för helbetalande och 65 öre för halvbetalande. Såsom halvbetalande räknas medlemmar med lägre timlön än 70 öre. Storleken av den till avdelningen utgående avgiften bestämmes av avdelningen. Vid kritiska tillfällen äger förbundsstyrelsen rätt att ålägga medlemmarna en uttaxering, som ej får överskrida 2 kr. för helt och 1 kr. för halvt betalande medlem och vecka. Erfordras större belopp, skola avdelningarna besluta härom.

Förbundets organ är Elektrikern.

c. Samverkan mellan byggnadsfackförbunden.

I byggnadsindustrien arbetande medlemmar av landsorganisationen, med undantag av metallarbetarna, äga en gemensam organisation i s a 111 v e r- kande byggnadsfackförbunden, som bildades i april 1926. Denna organisation omfattar murare-, byggnadsträarbetare—, målare-, bleck- och plåtslagare- samt elektriska arbetareförbunden ävensom byggnadsindu- strien tillhörande medlemmar av grov- och fabriksarbetare-, stenindustri- arbetare- och transportarbetareförbunden. Syftet med organisationen är enligt en mellan förbunden träffad överenskommelse att anordna ett syste- matiskt och solidariskt samarbete för »att främja de anslutna förbundens gemensamma eller ömsesidiga intressen». I överenskommelsen ingå vissa regler för verksamheten.

Samarbetet mellan förbunden förmedlas genom ett centralråd, bestående av en ledamot från varje anslutet förbund. Centralrådet äger icke att före- träda de anslutna förbunden gentemot arbetsgivare, såvida det icke an- modats därtill av vederbörande förbunds styrelse.

De på en ort befintliga avdelningarna av samverkande byggnadsfackför- bunden utgöra dess platsorganisation, inom vilken utses en styrelse, till vilken varje tillhörande avdelning utser en representant. Till platsorgani- sationens gemensamma möten har varje medlem i de till förbunden hörande avdelningarna tillträde. Fackförening, som icke tillhör de samverkande byggnadsfackförbunden, kan icke vara ansluten till platsorganisationen. På ort, där vederbörande avdelningar anse detta lämpligt, kan inrättas ett representantskap, varvid vederbörande avdelningar utse ledamöter efter en skala, varigenom hänsyn tages till medlemsantalet. Representantskapet fyller de uppgifter, som eljest påvila det gemensamma mötet.

Platsorganisationerna utgjorde 116 vid slutet av 1935. Platsstyrelserna skola genom eget initiativ eller hjälp åt vederbörande förbund medverka till bildande av förbundsavdelningar. De bidraga ock till åstadkommandet av likartad taktik vid avtalsuppsägningar och inledandet av avtalsrörelser m. 111. Om en förbundsavdelning vid konflikt anser sig

• Sida 167
•  Original

behöva hjälp genom sympatiåtgärder från övriga organisationer tillhörande samverkande byggnadsfackförbunden och härom gör framställning till vederbörande förbundsstyrelse, har platsstyrelsen att yttra sig över avdel— ningens begäran. Anser förbundsstyrelsen, att sympatiåtgärder från övriga byggnadsfackförbund äro erforderliga, kan styrelsen genom centralrådet göra framställning härom hos de övriga förbunden. Äro flera avdelningar , på en plats indragna i konflikt och önska de, att sympatiblockad förklaras av övriga fack, kunna de genom platsstyrelsen framföra denna hemställan dir ek t till centralrådet, som vidarebefordrar ärendet till vederbörande förbundsstyrelser. Likaså kan, om samtliga avdelningar på en plats äro eniga om att företaga blockad å förut icke blockerad arbetsplats, plats- styrelsen insända meddelande härom till centralrådet, samtidigt som avdel— ningarna var för sig underrätta vederbörande förbund. Sedan i dessa olika fall centralrådet behandlat ärendet, skall dess utlåtande delgivas förbunds- styrelserna och deras beslut infordras. Om styrelsernas beslut lämnas med- delande såväl till centralrådet som till vederbörande avdelningar, varjämte platsstyrelsen erhåller besked därom. En platsorganisation eller platsstyrelse äger icke fatta andra beslut i fråga om avdelningarnas förhållande till arbetsgivarna än som stå i överensstämmelse med de för samverkan upp- rättade reglerna och vederbörande förbunds stadgar.

I vissa fall kan centralrådet sätta sig i förbindelse med fackförbunden med anhållan om rätt att förklara arbetsgivare i blockad och om detta med- gives själv anmoda vederbörande avdelningar att deltaga i gemensam blockad. Så kan förfaras, om frågan gäller utfående av förfallen ostridig fordran för innestående arbetslön, om arbetsgivare vägrar att erkänna eller följa för platsen gällande avtal med tillhörande ackordsprislistor och om arbetsgivare angriper föreningsrätten. Samma är förhållandet om ett för- bund av annan anledning förklarat blockad mot en arbetsplats och blockad- brytare skulle uppträda. Enligt uppgift av ordföranden i samverkande bygg- nadsfackförbunden har centralrådet endast i några få fall haft anledning ingripa på detta sätt.

Enligt reglerna kan ock genom centralrådets förmedling bedrivas agita- tion på sådana platser, där organisation saknas eller där befintliga förbunds- avdelningar och platsorganisationer behöva sådan hjälp.

Centralrådet upptager avgift av de anslutna förbunden, som beräknas så, att nödiga medel finnas för verksamhetens bedrivande under ett år. Denna avgift har tidigare uppgått till 8 öre per år och medlem, men 1935 och 1936 till 15 resp. 20 öre. Likaså fördelas en platsorganisations utgifter på tillhörande förbundsavdelningar i förhållande till deras medlemsantal.

Om ett till samverkande byggnadsfackförbunden anslutet förbund önskar utträda, skall uppsägning ske senast den 30 juni, varefter utträdet äger rum i vid årsskiftet. Avdelning av förbund, som tillhör samverkande byggnads- fackförbunden, kan icke utträda ur platsorganisationen.

• Sida 168
•  Original

En vid landsorganisationens kongress 1909 tillsatt kommitté med uppdrag att utreda frågan om de fackliga organisationsformerna, den s. k. industri- förbundsfrågan, framlade en plan, enligt vilken bl. a. ett byggnads- a r h e t a r e f ö r b u n (1 skulle upprättas. Till förbundet skulle anslutas samma fackförbund och yrkesgrupper, som nu äro anslutna till samver- kande byggnadsfackförbunden, samt dessutom rörarbetare tillhörande me— tallarbetareförbundet. Kommitténs organisationsplan förelades landsorga- nisationens kongress 1912 och rekommenderades av kongressen med tanke på en omorganisation. Olika invändningar gjordes emellertid för byggnads— fackens vidkommande mot organisationsplanen, som ej heller genomfördes för dessa facks del.

Kongressen 1926 godkände en ny organisationsplan. Även enligt denna skulle ett byggnadsarbetareförbund bildas. Självskrivna för anslutning till detta skulle endast vara de tre egentliga byggnadsfacken (murare, träarbe- tare, grovarbetare). Ett uttalande gjordes att, så snart ett byggnadsarbetare- förbund konstituerats, till prövning skulle upptagas frågan om väg— och vattenbyggnadsarbetareförbundets sammanslagning med detta. Kongressen godkände förslaget.

Landsorganisationens kongress 1931 beslöt godkänna en motion från me- tallarbetarna i Stockholm, att sekretariatet skulle sammankalla en konferens med uppdrag att för byggnadsindustriens arbetare lösa deras organisations- fråga. Konferensen uppdrog i december 1932 åt ledamöterna i samverkande byggnadsfackförbundens centralråd jämte en representant för landssekre— tariatet att utreda möjligheterna för bildandet av ett enhetligt byggnads- arbetareförbund. Kommittén avgav den 17 mars 1936 ett utlåtande, till vilket voro fogade reservationer från representanterna för murare-, målare-, bleck- och plåtslagare- samt elektriska arbetareförbunden.

Majoriteten i kommittén föreslog alltså, att i byggnadsarbetareförbundet skulle med samtliga medlemmar uppgå murare—, byggnadsträarbetare-, må- lare-, bleck- och plåtslagare-, elektriska arbetare- samt väg- och vattenbygg- nadsarbetareförbunden ävensom av grov- och fabriksarbetare-, metallindustri- arbetare-, stenindustriarbetare— och transportarbetareförbunden de medlem- mar, som vore att betrakta som byggnadsarbetare. Mot majoritetens förslag i denna punkt reserverade sig en del ledamöter, vilkas yttrande refereras i det följande.

Kommittén ville icke erinra något emot, att frågan om ett särskilt förbund för vägarbetarna framdeles kunde upptagas.

Ett sålunda sammansatt förbund komme att få med olika arbetsgivar- organisationer att göra vid avslutande av avtal och vid tvister beträffande avtalens efterlevnad. Inom de olika fack, som förbundet omfattade, kunde också arbetsförhållandena avvika i någon mån. Kommittén fann det själv- fallet, att förbundets verksamhet komme att formas med hänsyn'härtill och att förbundets ledning toge hänsyn till sådana omständigheter, i den mån

• Sida 169
•  Original

så vore förenligt med medlemmarnas intressen eller nödvändiggjordes av praktiska skäl. Kommittén förutsatte såsom självklart, att alla arbetargrup- pers intressen skulle på ett likvärdigt sätt beaktas och efter bästa förmåga tillgodoses.

Kommitténs förslag avsåg, att gemensam avdelning för samtliga förbundet tillhörande fack borde finnas på alla platser, där det sammanlagda medlems- antalet vore mindre än 300. Även på platser med större medlemsantal kunde gemensam avdelning bildas. Där det funnes flera avdelningar på en plats, skulle finnas en platsorganisation för förmedlande av samarbetet mellan avdelningarna. Avdelning kunde på nära liggande ort upprätta sektion, som dock icke skulle arbeta självständigt, utan stå under avdelningens beslutan- derätt. I rörarbetar- och smidesfacken, möjligen även något annat fack med likartade förhållanden, kunde eventuellt upprättas verkstadsklubbar, lika- ledes under avdelningens beslutanderätt.

Till förslaget fanns fogat ett uttalande rörande lärlingsrekrytering och övergång mellan facken, vilket föreslogs bliva grundläggande för den kon- stituerande kongressens beslut rörande frågor, som beröra lärlingsförhål- landena.

I en till utlåtandet fogad reservation av representanten för elektriska ar- betareförbundet framfördes den meningen, att visserligen ett byggnadsarbe- tareförbund borde bildas, men att detta skulle begränsas till att omfatta mu- rare-, byggnadsträarbetare- samt de byggnadsarbetargrupper, som vore an- slutna till grov- och fabriksarbetareförbundet. En enhällig mening inom elektriska arbetareförbundet krävde nämligen dettas bibehållande med hän— syn till arbetsförhållandena m. 111. inom elektriska området.

Representanten för målareförbundet reserverade sig mot majoritetens för- slag om målareförbundets anslutning till ett byggnadsarbetareförbund.

Representanten för bleck- och plåtslagareförbundet uttalade, att nämnda bägge reservationer vore tillräckliga att för honom omöjliggöra att kunna tillstyrka sitt förbunds anslutning till det planerade nya förbundet.

Från representanten för murareförbundet avgavs reservation mot vissa punkter i det av kommittén framlagda utkastet till stadgar för ett byggnads- arbetareförbund.

Kommitténs förslag tillställdes de tio fackförbund, som kommittén ansåg vara berörda av frågan om ett gemensamt byggnadsarbetareförbund. Dessa skulle avgiva sina svar inom utgången-av juli 1936. Byggnadsträarbetare-, grov- och fabriksarbetare-, metallindustriarbetare- och transportarbetareför— bunden biföllo detsamma. Det förkastades däremot av murare-, målare-, bleck- och plätslagare- samt elektriska arbetareförbunden. Väg- och vatten- byggnadsarbetareförbundet meddelade, att slutgiltigt svar icke kunde läm- , nas från förbundet, förrän dess kongress tagit ställning till saken. Av sten- ? industriarbetareförbundet begärdes uppskov med svarets avgivande på grund av att i vissa avdelningar ännu icke företagits omröstning.

• Sida 170
•  Original

Av de avgivna svaren fann kommittén, att tills vidare icke kunde bildas något byggnadsarbetareförbund.

Sedermera har vid murareförbundets kongress 1937 beslutits uppdraga åt förbundsstyrelsen att söka återupptaga förhandlingarna med övriga bygg- nadsfackförbund om sammanslagning till ett gemensamt förbund.

d. Byggnadsindustriarhetarefederationen inom Sveriges arbetares centralorganisation.

Syndikalisterna ha sin rikssammanslutning i Sveriges arbetares central- organisation (S. A. C.), som bildades 1910. Medan inom landsorganisationen stommen bildas av riksomfattande yrkes-, fack- eller industriförbund, bygger den syndikalistiska organisationen på s. k. 1 0 k al a s a m 0 r g a ni s a t i o- n er omfattande samtliga arbetarkategorier på en plats, varigenom åsyftas att möjliggöra ett gemensamt och direkt uppträdande från yrkesgruppernas sida i lönerörelser och arbetstvister. Den lokala samorganisationen fördelas på driftssektioner inneslutande arbetarna inom ett och samma företag. Dessa sektioner sammansluta sig till syndikat, omfattande platsens samtliga arbe- tare inom samma produktionsgren. Förbindelsen mellan syndikaten på plat— sen förmedlas genom en lokal samarbetskommitté inom den lokala sam- organisationen.

Antalet lokala samorganisationer ilandet uppgick vid slutet av tredje kvar- talet 1935 till 726 med sammanlagt 35 494 medlemmar.

Inom denna på decentralistisk princip vilande organisationsform har emellertid framstått behovet av att tillika sammanföra arbetarna inom en och samma produktionsgren till federationer omfattande hela landet, vilka i sin ordning sammanslutas till departement omfattande närbesläktade pro- duktionsgrenar. För arbetare tillhörande byggnadsindustrien har sålunda bildats byggnadsindustriarbetarefederationen, vilken jämte byggnadsämnesarbetarefederationen bildar b y g g n a d 5 i n d u- s t r i d e p a r t e m e n t e t. Federationerna och departementen äga inga be- fogenheter gentemot de lokala organisationerna. De motsvara i övrigt när- mast yrkesfack- och industriförbund inom den av landsorganisationen före— trädda fackföreningsrörelsen. Byggnadsindustriarbetarefederationen räkna- de vid slutet av tredje kvartalet 1935 14 325 medlemmar och byggnadsämnes- arbetarefederationen 2 549 medlemmar. I den förstnämnda federationen in- gingo ett 100-tal murare och ungefär lika många målare samt några 100-tal träarbetare och c:a 10 000 grovarbetare. De övriga torde ha utgjorts av väg- och vattenbyggnadsarbetare.

För byggnadsindustriarbetarefederationen äro gällande de för departement och federationer gemensamma grundstadgarna. Enligt dessa tillkommer det federationen att verka för planmässig och effektiv kontroll över arbetsan- ställningar och arbetsvillkor på alla arbetsplatser samt att infordra och be- arbeta registerstatistiken, att hålla syndikat och andra verkställande organ

• Sida 171
•  Original

inom S. A. C. i kontakt med konjunkturerna på arbets- och varumarknaden, att utgöra den centrala förbindelselänken mellan de lokala samorganisatio- nerna vid strider inom industrien, att framlägga förslag till medlemmarnas produktionstekniska utbildning m. m.

Byggnadsindustriarbetarefederationen, vars expedition är förlagd till Gävle, har gemensamt med byggnadsämnesarbetarefederationen ett verkställande utskott å sju ledamöter, vilka väljas av de lokala samorganisationerna i _Gävle och dess omnejd. Enligt grundstadgarna sammankallar utskottet fede- rationen till konferens, där förhållandena det kräva. För beslut å konferen- sen fordras två tredjedels majoritet, och ernås sådan icke, anställes allmän omröstning bland de medlemmar saken gäller.

Vid arbetskonflikter av olika slag (lockouter, sympatistrider, förenings- rättsstrider m. m.) utgår understöd ur den för S. A. C. gemensamma strids- fonden fr. o. m. tredje stridsveckan med 12 kr. per medlem och vecka för manliga medlemmar över 18 år (grupp A) och med 8 kr. för vissa arbetar- kategorier ävensom för minderåriga och kvinnor i eget förvärvsarbete (grupp B). Detta understöd utfylles ur de lokala stridsfonderna.

Den ordinarie veckokontingenten till S. A. C. utgår med 95 örei grupp A och 55 öre i grupp B, varav 50 resp. 30 öre gå till den gemensamma strids- fonden och en annan del användes till bestridande av federationernas och departementens kostnader enligt beslut av S. A. C. vid kongress eller genom allmän omröstning. Därutöver utgår av medlemmarna för administration och agitation ett belopp, som fastställes av de lokala samorganisationerna och varav en del går till syndikaten. Kontingentens totala belopp utgör exempelvis i Gävle med omnejd 1 kr. 25 öre för grupp A och 1 kr. för grupp B. Kontingent erlägges av alla medlemmar, som arbetat tre dagar under en kalendervecka. Dock äger den lokala samorganisationen rätt att, där löne- förmånerna så anses medgiva, ålägga medlem avgiftsbetalning för mindre än tre av veckans arbetsdagar. Vid långvarig av arbetsgivaren företagen driftsinskränkning vid industriella och därmed jämförliga företag, vilken pågår i sammanhängande följd under minst tre månader, beräknas kontin- genten efter det antal arbetsdagar per månad driften pågått. När driften uppgår till två tredjedels normal drift per månad, erlägges stadgeenlig kon- tingent.

S. A. C. utgiver de dagliga tidningarna Arbetaren och Norrlandsfolket. Byggnadsindustridepartementets organ är Byggnadsindustriarbetaren.

G. Samverkande byggnadsfackförbundens medlemmar fördelade efter tiden för inträde i organisationen.

Vid den förutnämnda, av de sakkunniga föranstaltade undersökningen av arbetslösheten m. 111. 1929—1934 inom fem byggnadsfackförbund (se när- mare del III av sakkunnigas betänkande) har ett mått på det genomsnittliga. antal medlemmar, undersökningen under ett visst är omfattat inom de olika

• Sida 172
•  Original

organisationerna, erhållits genom att antalet för varje organisation beräk- nade möjliga arbetsveckor dividerats med 52. Det sålunda erhållna med- lemsantalet har benämnts antalet årsmedlemmar.

Hela antalet undersökta årsmedlemmar uppgick 1930 till 61 500, varav det övervägande flertalet eller omkring två tredjedelar tillhörde grov- och fabriksarbetareförbundet samt byggnadsträarbetareförbundet. Av hela an- talet årsmedlemmar hade 508 % tillhört sina fackförbund under kortare tid än 5 år, medan 42 % hade en medlemstid av 5—19 år. Allenast 7'2 %_ hade tillhört sina organisationer i 20 år eller mera.

Anmärkningsvärt synes vara det stora antalet årsmedlemmar med kor- tare medlemstid än 5 år. Då nyssnämnda år 87 % av hela det undersökta antalet årsmedlemmar befunno sig i levnadsåldrarna över 24 år, medan endast omkring halva antalet hade en medlemstid av 5 år eller mera, är det uppenbart, att rekryteringen av byggnadsarbetare icke är begränsad till den yngsta åldersgruppen utan i stor utsträckning är förlagd till levnadsåldrarna över-24 år.

Murareförbundet och elektriska arbetareförbundet uppvisade 1930 den längsta genomsnittliga medlemstiden. Antalet årsmedlemmar med kortare medlemstid än 5 år utgjorde sålunda inom murareförbundet blott 31'1 % samt inom elektriska arbetareförbundet 40'4 % av hela antalet årsmedlem- mar inom vederbörande förbund. Då den yngsta levnadsåldersgruppen inom det förra förbundet omfattade 11'6 % samt inom det senare 1923 % av för— bundens hela antal årsmedlemmar, synes nyrekryteringen inom dessa för- bund i jämförelsevis mindre utsträckning än inom övriga undersökta förbund äga rum inom de högre levnadsåldrarna. Även inom målareförbundet var differensen mellan antalet årsmedlemmar i de yngsta levnadsåldrarna samt antalet årsmedlemmar med en kortare medlemstid än 5 är jämförelsevis mindre påfallande än inom de övriga undersökta förbunden, nämligen bygg- nadsträarbetareförbundet samt grov- och fabriksarbetareförbundet.

Av de till medlemstiden äldsta årsmedlemmarna tillhörde omkring 70 % de'åtta största städerna samt 58 % Stockholm, Göteborg och Malmö. Inom byggnadsträarbetareförbundet samt grov- och fabriksarbetareförbundet in- neslöto stockholms- och malmöavdelningarna 523 resp. 535 % av hela an- talet av de till medlemstiden äldsta årsmedlemmarna inom dessa förbund. Ett påfallande litet antal, eller blott 4'0 % av den ifrågavarande gruppen var organiserad i det förstnämnda förbundets lokalavdelning i Göteborg. Förhållandet torde sammanhänga med att byggnadsträarbetareförbundets lokalavdelning i Göteborg vunnit större anslutning först vid en relativt sen tidpunkt.

Av totalantalet årsmedlemmar med kortare medlemstid än 5 år i samtliga undersökta förbund tillsammantagna tillhörde 1930 omkring 76 % levnads- åldrarna över 24 år samt endast 4 % åldrarna under 20 år. Detta bekräftar det nyss påvisade förhållandet, att rekryteringen av byggnadsarbetare i stor

• Sida 173
•  Original

utsträckning är förlagd till levnadsåldrarna över 24 år. Det visar sig ock, att, till den del rekryteringen varit förlagd till åldrarna under 25 år, den— samma i större utsträckning skett i åldrarna 20—24 år än i åldrarna under 20 är. Inom elektriska arbetareförbundet, målareförbundet samt murareför- bundet syntes rekryteringen ha varit jämförelsevis mer omfattande i åld- rarna under 25 år än inom övriga förbund.

Hela antalet undersökta årsmedlemmar med kortare medlemstid än 1 år utgjorde 1929 i samtliga förbund tillsammantagna i åldrarna under 20 år 486 samt i åldrarna 20—24 år 1 305. Enligt ett i undersökningen gjort an- tagande skulle på grund härav den egentliga yrkesrekryteringen i dessa båda åldersgrupper kunna uppskattas till c:a 1 460 årsmedlemmar 1929. Under åren 1932 och 1933 minskades avsevärt den totala nyrekryteringen inom dessa åldrar i samtliga förbund tillsammantagna. Sålunda omfattade den 1933 sammanlagt blott 154 årsmedlemmar i åldrarna under 20 år och 347 i åldrarna 20—24 år. Under år 1934 tilltog rekryteringen på nytt starkt i om- fattning inom dessa åldrar.

Rekryteringen i de båda yngsta levnadsåldersgrupperna av medlemmar med kortare medlemstid än 1 år var genomgående betydligt mer omfat- tande i grov- och fabriksarbetareförbundet, byggnadsträarbetareförbundet samt målareförbundet än i murareförbundet och elektriska arbetareförbun- det. Inom de två sistnämnda förbunden syntes vidare den egentliga yrkes— rekryteringen ha ungefär samma omfattning i åldrarna under 20 år som i åldrarna 20—24 år, medan den inom de övriga undersökta förbunden var av betydligt större omfattning i åldrarna 20—24 år.

Under inflytande av de krisartade förhållandena på arbetsmarknaden av- tog den totala nyrekryteringen inom de yngsta åldrarna i omfattning inom vart och ett av de olika förbunden under åren 1931—1933. Inom murare- förbundet och elektriska arbetareförbundet förekom sistnämnda är praktiskt ingen nyrekrytering av medlemmar i de båda yngsta åldersgrupperna. Det största antalet årsmedlemmar med kortare medlemstid än 1 år i dessa lev- nadsåldrar uppvisade 1933 grov- och fabriksarbetareförbundet samt målare- förbundet.

• Sida 174
•  Original

KAP. V.

Förhandlings- och avtalsväsen.

A. Lönerörelser och arbetskonflikter.

a. Statistisk översikt av arbetsinställelser och lönerörelser 1903 (1912)—1935.

Den officiella statistiken över arbetsinställelser daterar sig från 1903 och har för tiden fr. o. m. 1911 utarbetats av socialstyrelsen. Om arbetsinstäl- lelser före 1903 äga vi endast ofullständig kännedom.

Arbetskonflikterna kunna sägas hava tagit någon mera avsevärd om- fattning först mot slutet av 1880-talet och ännu under förra hälften av det följande decenniet hade de ringa utbredning. Detta gäller även de konflikter, som förekommo inom byggnadsindustrien. Under'perioden 1863—1884 redo- visas i den officiella statistiken 11 arbetsinställelser inom byggnadsindu- strien och 77 inom övriga näringsgrupper. Under perioden 1885—1902 redo- visas 232 arbetsinställelser inom byggnadsindustrien och 1 134 inom övriga näringsgrupper. Byggnadsindustrien var under tiden före 1903 den närings- grupp, som hade det största antalet arbetsinställelser att uppvisa.

I tab. 26 meddelas en med ledning av den officiella, av socialstyrelsen ut- arbetade statistiken, upprättad sammanställning av uppgifter rörande om- fattningen av, orsakerna till och resultatet av de 1903—1935 inträffade ar- betsinställelserna inom byggnadsindustrien i vårt land.

En grafisk framställning av antalet arbetsinställelser och förlorade arbets- dagar under vart och ett av åren 1908—_l935 lämnas i diagram IV.

De med hänsyn till förlusten i arbetsdagar mest omfattande voro de allmänna byggnadskonflikterna 1908, 1911, 1920 och 1933—1934. Närmast i omfattning kom konflikten 1918, då sporadiska arbetsnedläggelser förekommo under våren, vilka på sommaren utvidgades till en mer allmän konflikt, som dock inom en månad bilades. I fråga om den allmänna kon- flikten 1937 föreligga ännu icke några mer tillförlitliga uppgifter angående förlusten i arbetsdagar.

De allmänna byggnadskonflikterna, som ägde rum 1920 och 1933—1934, medförde ett betydligt större antal förlorade arbetsdagar än de tidigare. Detta

___—v—

• Sida 175
•  Original

Tab. 26. Inom byggnadsindustrien 1903—1935 inträffade arbetsinställelser, deras antal, omfattning, orsaker och resultat (enl. officiell statistik).

Antal ar- A n t a l betsinst.för- R e s u [ t a t orsakade av a % g” arbets— arbetar— okän & å å (, givarnas fnaä- kompro- ellert Å r 3 direkt 3 % ci 'g villkor or m1ss oavgjort _. .. rmgar 553 be— forlorade &? ',g _; få &” rörda arbetsl- % få 5 O _ o _ 0 . 0 'n - ' *" 12 ';: "' stå?? dag” ..” 5 .5 5 .s % gå ?g 5 3 .. 3 få ;,- B 3 3 ;, B ”ååå :; ä ä te ;; ä ä :; G! 1903— 1907 ............. 172 13 422 531 00010730142136 76677 3813 46 8 708 13 135 1908 ............. 40 15 403 748100 28 5 1 6 7 147016 26017 13 673— — 1909 ............. 13 420 6200 9 3—— 1 5 121 7 101 1 198— — 1910 ............. 15 343 4000 9 1 3 2 4 182 7 87 3 74 1 —— 1911 ............. 1510587 408700 14 1 4 127 5 130 6 10 330— _ 1912 ............. 12 306 3571 11— 1— 4 59 6 179 2 68— — 1913 ............. 18 1122 20 422 16 1 1— 4 326 6 276 8 520— — 1914 ............. 10 593 11757 9 1— -— 3 61 6 524 1 8 1915 ............. 18 1002 14 438 10 3 1 4 3 170 8 397 4 389 3 46 1916 ............. 48 2936 79 592 43 1 2 2 6 59127 124013 1002 2 103 1917 ............. 101 8584 308423 92 3 4 215 107052 4709 32 2710 2 95 1918 ............. 101 10021 336646 82 6 4 917 1 18737 125446- 7560 1 20 1919 ............. 58 2285 47 481 50— 5 311 393 20 49726 1390 1 5 1920 ............. 33 13932 2439 682 28 1— 4 1 62 8 12423 13 716 1 30 1921 ............. 49 1469 39566 2710 7 5 6 62123 53712 172 8 139 1922 ............. 63 5275 232900 49 7 5 212 73422 586 27 3909 2 46 1923 ............. 36 1232 66710 22— 113 1 413 26517 953 5 10 1924 ............. 38 3216 227660 29 1 3 5 3 35 7 13925 2976 3 66 1925 ............. 43 2432 204300 31 2 4 6 6 536 7 21225 1458 5 226 1926 ............. 23 728 20600 14 1 4 4 8 173 6 312 8 240 1 3 1927 ............. 34 1132 35600 21 1 210 5 14612 30013 645 4 41 1928 ............. 26 1144 39700 20 6 2 128 9 24413 749 2 23 1929 ............. 27 831 39800 21 6— —13 32210 480 4 29 1930 ............. 44 1535 113100 31— 11210 35211 28015 729 8 174 1931 ............. 52 1153 78800 37— 11418 28611 17319 662 4 32 1932 ............. 19 539 30 530 15—— 4 2 108 7 136 8 267 2 28 1933 ............. 2113431 2560 700 18 3 1 37 5 22515 13169— —— 1934 ............. 17 2762 453480 16——— 1 1 33 1 1011 2627 4 92 1935 ............. 11 556 13620 6 5 1 10 2 46 8 500— —— 1 Dessa ha räknats på det år, under vilket de förlorades, även om arbets- inställelsen påbörjats och redovisats tidigare.

berodde på deras längre varaktighet, medan antalet berörda arbetare var ungefär detsamma som i de andra konflikterna.

Rörande omfattningen av arbetsinställelserna under de övriga i tabellen redovisade åren må nämnas, att 1917 ett stort antal arbetsdagar gingo för- ,- lorade som följd av ett flertal lokala konflikter samt att i maj 1923 ut- bröt en nära nog årslång konflikt inom murarfacket i Stockholm.

• Sida 176
•  Original

Diagram IV. Inom byggnadsindustrien 1908—1935 inträffade arbetsinställelser och antal förlorade arbetsdagar enl. officiell statistik. '

"& ä E 25 125 2500 000 .g 3 5 E O & zu & D 16 100 zoooooo 5» % 3 E 5» . 5? .U 22%” 32 75 1sooooo %% åå %; z 5 så , 32 | .. ', I & ' 50 1oooooo ; . a '6 / & | V' 0 3 ” ' : 13» .? 2 .: V s = 3 3 å få 25 [ sooooo _ U - - E : o 2 =. j % = .- .! en å " å n .. .! ?: u .! ä . 0 lo "' 1908 1910 "* 1915 1920 1925 1930 1935

Bland o r s a k e r till arbetsinställelserna inom byggnadsindustrien ha lönetvisterna varit dominerande. Vid sidan härav intaga de övriga i den officiella statistiken redovisade orsaksgrupperna en underordnad plats. I tab. 26 upptagas såsom särskilda grupper av orsaker organisationsspörs- mål samt frågor om arbetares antagande och avskedande.

Beträffande r e s 11 1 t a t e t skiljer den officiella statistiken mellan ar- betsinställelser avslutade på arbetsgivarnas villkor, enligt arbetarnas fordrin- gar, genom kompromiss samt med okänt eller oavgjort resultat. Man finner ' av tab. 26, att, räknat efter antalet arbetsinställelser, konflikten oftast lösts

• Sida 177
•  Original

enligt arbetarnas fordringar eller genom kompromiss. Ser man däremot till antalet berörda arbetare, ha kompromisserna spelat den ojämförligt största rollen och de förut omnämnda allmänna byggnadskonflikterna ha samtliga slutat med, att bägge parterna måst göra åtminstone några eftergifter å sina ursprungligen framställda villkor och krav. Fram till 1928 meddelas i den officiella statistiken en uppdelning av de genom kompromiss avslutade ar- betsinställelserna allt efter som kompromissen huvudsakligen utfallit enligt arbetsgivarens villkor, enligt arbetarnas fordringar eller så, att den kunnat anses beteckna lika stora eftergifter å ömse sidor. Medan det vanligaste varit, att kompromiss kommit till stånd på basis av lika stora eftergifter, rådde ett annat förhållande mot slutet av krigstiden samt under tiden när- mast efter krigets slut. Medan såväl 1908 som 1911 års allmänna byggnads- konflikter löstes genom lika stora eftergifter, beteckna uppgörelserna i 1918 och 1920 års allmänna byggnadskonflikter i huvudsak segrar för arbetarna. Över huvud taget hemförde arbetarna ett relativt stort antal segrar under krigstiden. Den allmänna byggnadskonflikten 1933—1934 avslutades genom en kompromiss, som anses beteckna ungefär lika stora eftergifter å ömse sidor.

Av intresse är att jämföra här anförda uppgifter ur den officiella statisti- ken med den av landssekretariatet utarbetade statistiken över lönerörelser och konflikter. Med ledning av landssekretariatets statistik har utarbetats tab. 27, som visar antalet tvister (»rörelser») berörande medlemmar av bygg- nadsfackförbunden 1912—1935, med särskiljande av arbetsinställelser, an- talet av arbetsinställelser berörda arbetsgivare och arbetare ävensom antalet genom arbetsinställelserna förlorade arbetsdagar och beloppet utbetalat kon- fliktunderstöd.

Med »rörelser» avses framställningar från arbetsgivar- eller arbetarsidan rörande arbetslöner och andra arbetsvillkor, frågor om tolkning av avtal m. 111. Med arbetsinställelser avses icke endast dylika omfattande en grupp av arbetare utan även sådana fall, då arbetsgivaren företager entledigande av t. o. m. endast en arbetare och i anledning härav tvist uppstår. Sistnämnda fall ha dock förekommit i relativt ringa omfattning. I tabellen redovisade »rörelser» med arbetsinställelse utgöras sålunda till övervägande del av ar- betsinställelser i samma bemärkelse som enligt den officiella statistiken. En jämförelse mellan de i tab. 26 och tab. 27 förekommande uppgifterna om arbetsinställelser låter sig därför inöm vissa gränser anställa.

Den av landssekretariatet utarbetade statistiken grundar sig på uppgifter, som_ inhämtas från fackförbunden med användande av ett enhetligt formu- lär. De i tab. 27 meddelade uppgifterna taga sin början med 1912, från vilket år fackförbunden lämnat mera regelbundna rapporter om inträffade konflikter.

De i tabellen meddelade sifferuppgifterna om antalet »rörelser», arbets— inställelser och av arbetsinställelser berörda arbetsgivare ha framgått ur en 12—717118. I

• Sida 178
•  Original

Tab. 27. Arbetskontlikter berörande medlemmar av byggnadsfackförbunden 1912—1936 (en]. landssekretariatets statistik). 1

A n t a ] Utbetalt av arbetsin- understod nrörelsero av arbets- ställelser be— Å r m d inställel- rörda arbe- Förlorade vrörel- arbits- ser be- tare arbetsda— er»' instäl- rörda gar för or— , arbets- därav ganiserade kronor öre lelse givarez spmt- organi 1ga serade 1912 .............. 8 —— 20 92 81 1 345 1 368 51 1913 .............. 13 — 41 215 178 2 587 3 499 80 1914 .............. 18 7 23 71 68 681 738 65 1915 .............. 21 8 21 100 89 2 393 4 697 54 1916 .............. 97 15 59 386 370 10 391 15 868 66 1917 .............. 89 31 113 810 785 18 438 33 894 44 1918 .............. 206 72 610 3 093 3 061 108 793 178 994 23 1919 .............. 161 47 146 570 546 13 333 16 881 35 1920 .............. 197 74 657 3 504 3 489 284 839 930 231 03 1921 .............. 136 46 106 486 481 18 300 58 190 23 1922 .............. 229 52 229 919 907 23 608 30 074 70 1923 .............. 138 45 293 1 911 1 488 14 501 39 589 32 1924 .............. 544 178 379 2 358 2 050 71 747 210 301 58 3 1925 .............. 631 281 686 3 271 3 050 64 511 195 063 12 1926 .............. 823 314 395 1 249 1 058 25 502 71 802 36 1927 .............. 153 78 136 524 492 11 605 50 089 12 1928 .............. 274 115 330 1 541 1 507 62 668 198 520 93 , 1929 .............. 260 99 268 960 844 31 058 97 976 56 | 1930 .............. 547 154 388 1 495 1 415 55 481 177 301 08 1931 .............. 321 130 325 1 218 1 190 73 551 250 494 84 1932 .............. 230 111 234 814 814 35 662 208 515 87 1933 .............. 243 142 2 445 25 670 25 669 3 038 694 8 128 978 77 1934 .............. 844 339 1 989 17 660 17 660 659 786 1 518 057 64 1935 .............. 315 82 135 682 634 15 266 53 734 19 1936 .............. 283 67 117 406 401 8 808 26 305 73

1 Medlemmar av murare-, kakel- och plattarbetare- (före 1928 kakelugnsma- kare-), målare- samt bleck- och plåtslagareförbunden fr. o. m. 1912, medlemmar av byggnadsträarbetareförhundet fr. o. m. 1924 samt medlemmar av elektriska arbetareförbundet fr. o. m. 1928. ” Antalet :rörelser: resp. konflikter och berörda arbetsgivare har uppkommit genom att de av olika förbund redovisade uppgifterna härom sammanräknats, vilket medfört, att i stor utsträckning dubbelräkning föreligger.

sammanräkning av uppgifterna från de olika i konflikt deltagande förbun- den. Medan en konflikt, berörande flera fackförbund, i den officiella sta- tistiken betraktas såsom en enda konflikt, redovisas i landssekretariatets statistik lika många konflikter som antalet berörda fackförbund. På samma sätt ha i landssekretariatets statistik uppgifterna om antalet berörda arbets- givare dubbelräknats. Då det inom byggnadsindustrien ofta förekommit, att i samma konflikt deltagit ett flertal fackförbund, är den officiella statisti- ken icke jämförbar med landssekretariatets statistik i nu nämnda hänseen-

• Sida 179
•  Original

den. Man finner ock, att under det senaste decenniet det i tab. 27 redovisade antalet arbetsinställelser betydligt överstigit det i tab. 26 redovisade.

Å andra sidan upptager tab. 27 icke konflikter inom vissa fack, som äro att räkna till byggnadsindustrien och som på denna grund redovisats i tab. 26. Detta är fallet med de till grov- och fabriksarbetare- samt metallindustri- arbetareförbunden hörande byggnadsarbetarna, vilka icke särskilts från öv- riga medlemmar av resp. förbund i landssekretariatets statistik. Konflikter inom byggnadsträarbetarfacket redovisas fr. o. m. 1924, då det genom tu- delning av träarbetareförhundet bildade byggnadsträarbetareförbundet trädde i verksamhet, och konflikter inom elektriska arbetarefacket fr. o. m. 1928, efter det att elektriska arbetareförbundet den 1 sept. 1927 inträtt i lands- organisationen. På dessa grunder måste de i tab. 27 meddelade uppgifterna, särskilt för tidigare år, betraktas såsom ofullständiga.

Vid jämförelse med tab. 26 framträder den här påpekade ofullständigheten särskilt i de uppgifter, som fram till 1928 meddelas i tab. 27 om antalet av arbetsinställelser berörda arbetare och förlorade arbetsdagar. För den därpå följande tiden är överensstämmelsen betydligt bättre och meddelas här ett utdrag ur bägge tabellernas ifrågavarande uppgifter, ställda vid varand- ras sida:

Antal genom arbetsinstäl-

Antal av arbetsinställelser ] el serna förlorade

Å r berörda byggnadsarbetare arbetsdagar enl. tab. 26 enl. tab. 27 enl. tab. 26 enl. tab. 27 1928 ............................ 1 144 1 541 39 700 62 668 1929 ............................ 831 960 39 800 31 058 1930 ............................ 1 535 1 495 113 100 55 481 1931 ............................ 1 153 1 218 78 800 73 551 1932 ............................ 539 814 30 530 35 662 1933 ............................ 13 431 25 670 2 560 700 3 038 694 1934 ............................ 2 762 17 660 453 480 659 786 1935 ............................ 556 682 13 620 15 266

För samtliga dessa år utom 1930 visar sig antalet i tab. 27 redovisade arbetare överstiga det i tab. 26 redovisade, oaktat det förra, som nämnts, icke innefattar byggnadsarbetare inom grov- och metallarbetarfacken. Sär- skilt framträder detta 1933—1934, då den senast redovisade stora bygg- nadskonflikten ägde rum. Denna brist på överensstämmelse torde huvud- sakligen vara att hänföra till de olika metoder, som i bägge fallen kommit till användning vid statistikens upprättande.

Till en början må påpekas, att i den officiella statistiken a n tale t u n— der visst är berörda arbetare endast aVSer arbetare, som be- rörts av konflikter påbörjade under året i fråga. Har konflikten sträckt sig in på ett följande år, räknas de i konflikt kvarstående arbetarna icke såsom berörda under det nya året. Landssekretariatet räknar däremot med samt-

• Sida 180
•  Original

liga de arbetare, som. under vart och ett av åren deltagit i konflikter. I den officiella statistiken redovisas exempelvis de i 1933—1934 års allmänna byggnadskonflikt deltagande arbetarna endast för 1933,-medan de i kon— flikt kvarstående av landssekretariatet inräknas i antalet berörda arbetare 1934. Detta är huvudorsaken till, att det i tab. 27 redovisade antalet ar- betare för 1934 så avsevärt överstiger det i tab. 26 redovisade antalet för samma: år.

Vidare-må framhållas, att det i den officiella statistiken redovisade arbe- tarantalet-i princip hänför sig till dir ek t berörda arbetare, men icke till arbetare, som, ehuru de icke direkt deltagit i konflikt, likväl på grund därav blivit arbetslösa. Att uppdraga bestämda gränslinjer mellan direkt och in- direkt berörda arbetare möter emellertid betydande svårigheter, särskilt inom en säsongindustri som byggnadsindustrien. Om en mer allmän konflikt hotar utbryta, komma en mängd byggnadsföretag, som under normala för- hållanden skulle ha kommit till stånd, icke att igångsättas. Huruvida de ar- betare, som till följd härav berövas möjlighet att erhålla arbete, skola räknas som direkt berörda eller icke, blir i många fall beroende på en god- tycklig uppskattning, särskilt i de fall, då förberedande arbeten igångsatts, men dessa på grund av konflikten icke kommit att fullföljas. Den officiella statistikens uppgifter om antalet direkt berörda arbetare måste därför be- traktas som approximativa.

Det i landssekretariatets statistik redovisade arbetarantalet avser de arbe- tare, till vilka utbetalats konfliktunderstöd. Detta antal torde innefatta såväl arbetare, vilka i den officiella statistiken räknas som av konflikt direkt be- rörda, som även andra. Härvid har stundom tillämpats den praxis, att ar- betare, som under viss tid varit utan arbete under konflikt, utan att vara av densamma direkt berörda, tillerkänts konfliktunderstöd. Detta torde del- vis förklara, varför det i tab. 27 redovisade arbetarantalet, särskilt för 1933, så avsevärt överstiger det i tab. 26 redovisade.

I fråga om f ö r 1 o r a d e a r h e t 5 (1 a g a r redovisas i den officiella sta- tistiken den förlust, som faller på varje år, oavsett om förlusten förorsakats av konflikter, som påbörjats under året i fråga, eller om den härlett sig från tidigare konflikter. Vidare innefattar den officiella statistiken även sådan förlust i arbetsdagar, som indirekt förorsakats av konflikterna. I princip till- lämpas samma beräkningsmetoder i landssekretariatets statistik, varför också denna visar bättre överensstämmelse med den officiella statistiken i fråga om antalet förlorade arbetsdagar än i fråga om antalet berörda arbetare. För flertalet år visa sig dock i den nyss meddelade sammanställningen (sid. 163) de ur tab. 27 hämtade uppgifterna om förlorade arbetsdagar överstiga de ur tab. 26 hämtade, detta i trots av att, såsom förut anmärkts, de förra icke innefatta uppgifter om byggnadsarbetare tillhörande grov- och fabriks- arbetare- eller metallindustriarbetareförbunden. Detta torde sammanhänga därmed, att antalet indirekt berörda arbetare beräknats högre av landssek-

• Sida 181
•  Original

retariatet än i den officiella statistiken. De officiella uppgifterna om antalet förlorade arbetsdagar under åren 1933—1934 skulle komma att ökas med åtskilliga 100 000- tal, därest vid beräkningen tillämpats samma grunder som i landssekretariatets statistik.

_ Huvudsakligen till belysande av säsongkaraktären hos avtals- och löne- rörelser samt övriga konflikter inom byggnadsindustrien har av landssekre- tariatet för sakkunnigas räkning verkställts en särskild undersökning omfat- tande fyra fackförbund, nämligen murare-, byggnadsträarbetare-, grov- och fabriksarbetare- samt målareförbunden. För varje månad under åren 1929— 1934 har redovisats antalet under resp. månader pågående avtals- och löne- rörelser, övriga konflikter samt sympati- och följdkonflikter ävensom antalet därav berörda arbetsgivare och arbetare.

Det berörda antalet arbetare månadsvis under vart och ett av åren 1929 —1932 illustreras av diagram V.

Räknat efter antalet berörda arbetare, togo avtals- och lönerörelserna 1929 —1931 ett starkt uppsving under april månad varje år för att kvarbliva i sitt höjdläge eller ytterligare tillväxa under våren och sommaren fram t. o. 111. juli. Under eftersommaren och hösten framträdde en stark nedgång, som återställde det före april rådande läget. Mellan å ena sidan 1929—1930 och ' andra sidan 1931 rådde dock den skillnaden, att under de förstnämnda bägge

åren toppläget nåddes först i juli, under det sistnämnda året däremot redan i maj. Detta förhållande torde möjligen ha sammanhängt med, att de eko- nomiska konjunkturerna starkt försämrades under sommaren 1931. Ej heller nådde avtals- och lönerörelserna någon större omfattning under det utpräg- lade depressionsåret 1932, med undantag av en eller två månader på som- maren. Under åren 1933 och 1934 dominerades situationen helt och hållet av den stora byggnadskonflikten; dessa år redovisas, som nämnt, ej i

diagrammet.

Antalet övriga konflikter samt sympati- och följdkonflikter företedde icke någon växling efter byggnadssäsongen. Detta antal höll sig tämligen konstant under hela året, vad gäller 1929—1931, men under tiden februari—augusti 1932 togo sympati- och följdkonflikterna en ökad omfattning under infly- tande av det allmänna konfliktläget.

I övrigt synes den verkställda undersökningen visa, att även inom en sä- songindustri som byggnadsindustrien arbetsmarknaden icke under någon tid av året befinner sig i ett tillstånd av fullständigt lugn. Även under låg- säsong ha pågått en hel del av olika orsaker framkallade konflikter. Jämväl , synes framgå, att den på byggnadssäsongen beroende stegringen mindre gäller lönerörelsernas och konflikternas antal än deras omfattning och att sålunda större lönerörelser och konflikter företrädesvis inträffa under bygg- nadssäsongen.

• Sida 182
•  Original

1100 1000

900 800 700 600 500 400 300 200 100

Diagram V. Antal arbetare berörda av vissa byggnadsiörbunds konflikter månadsvis 1929—1932 (enl. särskild undersökning av

1929

_- Samtllgu konflikter Avtals- o. lönerörelser

--- Symputi- o. följdkonfllkter

-- ------- Övriga konflikter

landssekretariatet). ' 1100 1 9 3 1

1932

1000

900 600 700 600 500 400 300 200 100

'350

• Sida 183
•  Original

b. Översikt av allmänna byggnadskonflikter 1908—1937.

I den officiella statistiken betecknas 1911 och 1920 års allmänna bygg- nadskonflikter såsom lockouter, 1933—1934 års konflikt såsom strejk samt 1908 och 1918 års konflikter såsom arbetsinställelser av blandad karaktär. ?Det avgörande för denna klassificering har varit, av vilkendera parten ar- betsnedläggelsen vidtagits, men däremot icke vem som ytterst förorsakat konflikten genom att framställa fordringar rörande arbetsvillkoren.

Fram t. o. m. 1918 representerades arbetsgivarsidan av centrala arbets- givareförbundet och fördes förhandlingarna gemensamt för samtliga fack tillhörande förbundets verksamhetsområde, nämligen murar-, byggnadsträ- arbetar-, byggnadsgrovarbetar-, måleri-, plåtslageri- och metallarbetarfacken. Efter centrala arbetsgivareförbundets upplösning 1918 och uppkomsten av dels ett yrkesförbund för de tre egentliga byggnadsfacken dels särskilda yrkesförbund för vart och ett av de övriga facken, sprängdes gemensam- heten, och sedermera ha förhandlingarna förts förbundSVis. I 1920 års kon- flikt inom de tre egentliga byggnadsfacken indrogs dock plåtslagerifacket och träffades gemensam uppgörelse för dessa fack. Avtalsuppgörelsen 1922 omfattade de tre egentliga byggnadsfacken jämte måleri- och plåtslageri- facken. I 1933—1934 års konflikt träffades samtidigt uppgörelse för de tre egentliga byggnadsfacken samt för rörlednings- och elektriska installations- branscherna. Likaså träffades efter 1937 års konflikt samtidigt uppgörelse för de tre egentliga byggnadsfacken. Inom elektriska installationsbranschen, vars arbetsgivare icke tillhört centrala arbetsgivareförbundet, ha förhand- lingarna i övrigt städse förts skilda från de övriga byggnadsfacken. Arbets- givarsidan har representerats av den 1905 bildade centralorganisationen, vilken sedan 1917 varit såsom yrkesförbund ansluten till svenska arbets- givareföreningen.

År 1909 upprättades ett riksavtal gemensamt för de av centrala arbets- givareförbundet representerade byggnadsfacken. Detta upphörde att gälla med utgången av 1912. De lokalavtal, som i anslutning till riksavtalet hade ingåtts 1911, gällde emellertid till den 1 april 1916 och i september s. å. överenskoms om prolongation av gällande lokalavtal till den 1 april 1918. Samtliga avtal voro alltså fortfarande avfattade i enlighet med riksavtalets bestämmelser. Riksavtalet kunde sålunda sägas ha varit i kraft till den 1 april 1918. För de tre egentliga byggnadsfacken efterträddes riksavtalet av all- männa bestämmelser, vilka till vissa delar skulle oförändrade ingå i alla avtal, medan i övrigt lokala överenskommelser finge gälla. Genom de all- männa bestämmelserna har efter hand kommit till stånd en alltmer in- 3 gående reglering på gemensam våg av arbetsförhållandena inom de tre egent- * liga byggnadsfacken. Även inom målerifacket har gjort sig gällande en ten- dens till standardisering av arbetsvillkoren. Riksavtal finnes sedan 1920

• Sida 184
•  Original

upprättat inom rörledningsbranschen och sedan 1907 inom elektriska in- stallationsbranschen.

I flertalet allmänna byggnadskonflikter har frågan om arbetstidens längd och fördelning per vecka varit en av tvistepunkterna. Enligt de före ut- brottet av konflikten 1908 gällande kollektivavtalen växlade arbetstiden per vecka i allmänhet mellan 57 och 60 timmar. Arbetarna krävdevid kon- flikten 1908 förkortning av arbetstiden och genom uppgörelsen fastställdes denna till 57 timmar per vecka. Sistnämnda arbetstid kom dock'icke'att gälla över hela linjen och i åtskilliga avtal, speciellt inom målerifacket, fast- ställdes under de närmast följande åren en kortare arbetstid. Under för- handlingarna före 1911 års konflikt föreslogo arbetsgivarna, att arbetstiden skulle, där den understeg 57 timmar, från den 1 april 1912 förlängas till nämnda timantal. Konflikten resulterade i en överenskommelse om regle- ring av arbetstiden till 57 timmar per vecka, men i åtskilliga avtal blev en kortare arbetstid fortfarande gällande. Arbetarnas fordringar vid konflikten 1918 innefattade arbetstidens förkortning från 57 till 51 timmar, vilket också blev den efter konflikten allmänt gällande arbetstiden. En del undantag förekommo, speciellt inom målerifacket. I elektriska installationsbranschen, som icke berördes av konflikten, nedsattes arbetstiden genom en avtals- uppgörelse i januari 1919 från 57 till 52 timmar per vecka. Genom åtta- timmarslagen nedsattes arbetstiden till 48 timmar i veckan, vilken tid seder- mera bibehållits. Inom de tre egentliga byggnadsfacken krävde emellertid arbetarna under såväl konflikten 1933—1934 som 1937 ytterligare förkort- ning av arbetstiden från 48 till 42 timmar i veckan. Enligt en del avtal inom målerifacket har arbetstiden nedsatts under 48 timmar i veckan. I Stock- holm har sålunda sedan 1930 gällt 45 timmars arbetsvecka för målarna. De nu angivna arbetstiderna gälla den ljusare årstiden, medan vid mörkare års- tid genomföras avsevärda inskränkningar.

Såsom förut nämnts ha bland arbetskonflikternas orsaker lönefrågorna varit dominerande. Rörande utvecklingen av de timlöner, vilka 1908—1937 kommit till stånd i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping som re- sultat av lönerörelser och öppna konflikter, hänvisas till sid. 201 0. f.

Tvisterna om ackordslön ha, bortsett från ackordsprisets storlek, till stor del gällt frågorna om arbetets utförande antingen efter timlön eller efter ackord samt om s. k. tillfälliga ackord (fria ackord och slumpackord). I 1909 års riksavtal stadgades, att allt arbete, varå pris funnes utsatt i fast- ställd ackordsprislista, helst borde utföras på ackord, varvid ackordspris- listan skulle tillämpas. Enligt tolkning av riksskiljenämnden inom bygg- nadsindustrien innebar bestämmelsen, att ackord skulle tillämpas, där ej för undantag härifrån visades skäl, som skiljenämnden funne giltiga. Vid de förhandlingar, som föregingo konflikten 1911, yrkade arbetsgivarna att bestämmelsen skulle borttagas. Arbetarsidan motsatte sig yrkandet, vilket enligt dess mening åsyftade att, där ej arbetarna ville godtaga arbetsgivar-

• Sida 185
•  Original

sidans förslag till ändring av ackordsprislistorna, slopa dessa och införa slumpackord, beroende av överenskommelse i varje särskilt fall mellan den enskilda arbetsgivaren och den enskilda arbetaren. Någon ändring av be- stämmelsen i fråga kom icke till stånd, och riksavtalet förblev, såsom nyss anmärktes, i realiteten gällande till den 1 april 1918. I de allmänna be- stämmelser för de tre egentliga byggnadsfacken, som efter 1920 års konflikt ersatt det gamla riksavtalet, stipuleras, att allt arbete, varå pris finnes utsatt i fastställd ackordsprislista, skall utföras på ackord med tillämpning av sam- ma lista.

I de allmänna bestämmelserna 1920 föreskrevs vidare, att, om pris ej fun- nes utsatt i ackordsprislistan eller arbetet vore av sådan beskaffenhet, att listan ej kunde tillämpas, vederbörande arbetsgivare och arbetare sinsemel- lan ägde överenskomma om sådant arbetes utförande på ackord och priset därför. Sådan ackordsuppgörelse skulle skriftligen fastställas, i regel före arbetets början. Kunde överenskommelse om ackord ej träffas, skulle arbetet utföras mot timlön. Dessa bestämmelser, genom vilka tillfälliga ackords- uppgörelser i viss mån sanktionerades, blevo bestående till konflikten 1933. Genom uppgörelsen efter konflikten stadgades i fråga om tillfälliga ackord, att arbete, som ej vore prissatt i fastställd ackordsprislista, skulle utföras mot timlön, såvida icke parternas lokala organisationer före arbetets på- börjande överenskomme om ackordspris för arbetet. Där lokala organisationer icke funnes, kunde dock sådan överenskommelse träffas mellan vederböran- de arbetsgivare och arbetare. Vid uppgörelsen efter konflikten 1937 till- fogades en serie nya bestämmelser rörande förfarande i dylika fall. Vid förhandlingar härom borde bestämmelse i prislista om jämförligt arbete läggas till grund för prisberäkningen. Förhandling får icke vägras, då sådan påkallas av endera huvudorganisationen. Vid meningsskiljaktighet huru- vida visst arbete är prissatt eller huruvida detsamma skall utföras mot tim— lön, skall arbetet utan hinder härav påbörjas. Tvisten skall behandlas såsom ackordstvist enligt avtalets bestämmelser härom och sålunda hänskjutas till skiljenämnd. Arbetet likvideras sedermera i enlighet med den löneform, som vid tvistens avgörande fastställes vara den tillämpliga.

I målerifacket yrkade arbetsgivarna såväl vid avtalsuppgörelsen 1922 som under konflikten 1933 ackordssystemets avskaffande helt eller delvis, men har detta krav icke kunnat genomföras.

Genom uppgörelsen i 1908 års konflikt infördes i byggnadsavtalen be- stämmelser rörande arbetets ledning och föreningsråtten avfattade enligt % 23 av svenska arbetsgivareföreningens stadgar med det modifierande till- lägg, som innefattas i den s. k. decemberkompromissen 1906 (se sid. 189). Dessa föreskrifter ha bibehållits i de allmänna bestämmelser, som inom de , tre egentliga byggnadsfacken efterträtt riksavtalet, ävensom i avtalen för ? plåtslagare och i riksavtalet inom rörledningsbranschen. Likalydande be- i stämmelser infördes 1919' 1 riksavtalet inom elektriska installationsbranschen.

• Sida 186
•  Original

[ mälerifackets avtal ha efter riksavtalets upphörande införts bestämmelser i samma syfte, vilka kompletterats genom föreskrifter om företräde för orga- niserade eller organisationstväng. Dylika föreskrifter ha även införts i avtal med oorganiserade arbetsgivare inom de tre egentliga byggnadsfacken och inom elektriska installationsbranschen (se sid. 189).

Av intresse är den utveckling av metoder för tvisters biläggande, som kan spåras i uppgörelserna inom byggnadsindustrien. Under byggnadskonflikten 1908 framlade civilministern förslag om avgörande genom skiljenämnd av de tvistefrägor, varom parterna före viss tid ej kunnat enas. Detta förslag rönte i allmänhet anslutning på arbetarsidan, medan arbetsgivarna av prin- cipiella skäl ställde sig avvisande. Centrala arbetsgivareförbundet jämte svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges verkstadsförening gjorde ett gemensamt uttalande rörande skiljedom i intressekonflikter, som förklarades vara oförenlig med industriens berättigade intressen. Emellertid träffades överenskommelse, att vid uppgörelsen i juli 1908 återstående tvistefrågor skulle lösas genom förhandlingar mellan vederbörande parter samt i sista hand med bindande verkan avgöras av en paritetiskt sammansatt skilje- nämnd med opartisk ordförande, som skulle väljas av ledamöterna eller, om de icke kunde ena sig därom, utses av civilministern. Större delen av ifrågavarande tvistefrågor kunde icke lösas på förhandlingens väg utan måste hänskjutas till skiljenämnden. Likaså träffades i 1911 års konflikt uppgörelse om att för fack och orter, där fastställd ackordsprislista funnits och fortfarande av endera sidan begärdes men enighet ej kunnat vinnas om listan, ytterligare förhandlingar skulle äga rum under viss kortare tid, varefter olösta dylika tvistefrågor skulle avgöras genom bindande skiljedom. För ändamålet utsågs en skiljenämnd efter samma grunder som den 1908 fungerande, och avgjordes genom nämnden åtskilliga till densamma hän- skjutna tvistefrågor. Vid uppgörelsen i konflikten 1933—1934 träffades även överenskommelse om eventuellt skiljedomsförfarande för revision av ackords- prislistorna, utan att dock sådant förfarande behövde tillgripas.

Ett nytt skiljedomsförfarande i tvister av intressekaraktär infördes genom uppgörelsen i 1933—1934 års konflikt. För handläggning av frågor om ackord för arbeten av natur, att de icke kunnat tidigare prissättas i ackords- prislista, inrättades en permanent prislistenämnd för vart och ett av de tre egentliga byggnadsfacken.

Vad gäller rättstvister, d. v. s. tvister om tolkning och tillämpning av av- talets bestämmelser, innehöll riksavtalet 1909 föreskrifter om avgörande genom lokala skiljenämnder och om hänskjutande till en riksskiljenämnd av sådana tvister, vilka vore att anse som principfrågor av allmän art. Denna bestämmelse försvann med riksavtalet och ersattes vid uppgörelsen efter konflikten 1918 med ett stadgande i lokalavtalen, att meningsskiljaktig- heter angående tolkning av gällande avtal icke finge föranleda omedelbar arbetsinställelse, utan skulle därom förhandlas mellan parterna lokalt eller

• Sida 187
•  Original

distriktsvis och därefter mellan huvudorganisationema. Redan genom upp- görelsen i konflikten 1920 återinfördes emellertid skiljedomsinstitutet för sli— tande av rättstvister efter i huvudsak samma grunder som enligt det gamla riksavtalet. Permanenta lokala skiljenämnder skulle upprättas å varje ort för avgörande av meningsskiljaktigheter angående tolkningen eller tillämp- ; ningen av kollektivavtal, ackordsprislistor eller särskilt uppgjorda ackord, ! därest de icke efter förhandling kunnat biläggas eller endera organisationen det påyrkade. Vidare föreskrevs en riksskiljenämnd, till vilken kunde hän- skjutas frågor, vilka ansågos vara av principiell innebörd eller eljest av större räckvidd. I 1909 års riksavtal var däremot de lokala skiljenämndernas befogenhet begränsad till tolkning och tillämpning av avtal och prislistor. Enligt uppgörelsen i 1933—1934 års konflikt skulle tvister om själva av- talen i sista hand avgöras av arbetsdomstolen, medan tvister om ackords- prislistor skulle avgöras genom skiljedom. För upptagande av sistnämnda frågor skulle finnas en permanent riksskiljenämnd, varjämte skulle finnas lokala skiljenämnder för Stockholm, Göteborg och Malmö. För innehållet av gällande bestämmelser om tvisters handläggning hänvisas i övrigt till redogörelsen å sid. 189 0. 190.

I målerifacket har efter riksavtalets upphörande i samtliga lokalavtal bi- behållits skiljedomsförfarande i meningsskiljaktigheter angående rätta in- nebörden av avtalen jämte ackordsprislistor »så ock andra med arbetet sam- manhängande tvister, vilka under avtalets giltighetstid kunna uppstå mel- lan arbetsgivare och arbetare eller deras organisationer». Någon riksskilje- nämnd har däremot ej upprättats för detta fack.

Däremot återinfördes icke skiljedomsförfarande i rättstvister vid 1920 års uppgörelse i plåtslagarkonflikten. I de allmänna bestämmelserna för detta fack infördes i stället den i industriavtalen vanligen förekommande bestäm- melsen, att meningsskiljaktigheter mellan parterna icke finge omedelbart föranleda till något som helst störande ingrepp i arbetets gång, utan skulle därom förhandlas först mellan parterna själva och därefter, såvida enighet ej uppnåddes, mellan parternas organisationer, vartill var fogad den sed- vanliga klausulen angående sympatiåtgärders tillåtlighet. Sedermera ha emellertid bestämmelser om skiljedom i rättstvister återinförts i så gott som alla avtal i plåtslagerifacket. Bestämmelser liknande de nyss nämnda finnas i riksavtalen inom rörlednings- och elektriska installationsbranscherna. Före 1930 gällde inom den sistnämnda branschen en förhandlingsordning, som anslöt sig till verkstadsavtalets förhandlingsordning och som bl. a. före- skrev skiljedomsförfarande i tolkningsfrågor.

• Sida 188
•  Original

_in__.

B. Kollektivavtal.

a. Åter-blick på kollektivavtalens utveckling.

Om kollektivavtalens utveckling i vårt land före tillkomsten av den of- ficiella statistiken över kollektivavtal äga vi icke någon på regelbundet in- förskaffade uppgifter grundad kännedom. Den första inventeringen av kol- lektivavtalsbeståndet verkställdes av kommerskollegii avdelning för arbets- statistik och avsåg årsskiftet 1907/08. Därefter utgavs årliga berättelser över kollektivavtal 1908—1911. För tiden efter 1911 ha dylika årsberättelser utgivits av socialstyrelsen. I dessa har t. o. m. 1927 redogjorts för de ny- ingångna avtalens innehåll med angivande av avlönings- och t. o. m. 1919 arbetstidsbestämmelser i varje avtal. Av socialstyrelsen verkställdes seder- mera en ny inventering av hela kollektivavtalsbeståndet avseende årsskiftet 1920/21.

I årsberättelserna fr. o. m. 1928 meddelas icke längre någon nominativ förteckning över nyingångna kollektivavtal och saknas en genomförd sta- tistisk behandling av avtalens innehåll. Emellertid har i berättelsen 1928 framlagts en särskild undersökning av vid årsskiftet 1928/29 gällande avtals- bestämmelser om semester, i berättelsen 1929 en undersökning av vid- års- skiftet 1929/30 gällande avtalsbestämmelser om arbetets ledning och för- delning m. m. samt i berättelsen 1931 en summarisk översikt av avtalsväsen- dets kvantitativa utveckling under årens lopp, med särskild hänsyn tagen till utvecklingen under det senaste decenniet. I en särskild publikation har redogjorts för vissa ur arbetslöshetssynpunkt betydelsefulla bestämmelser i de vid årsskiftet 1929/30 gällande avtalen.

Det i det officiella registret under rubriken Byggnadsverksamhet redo- visade antalet kollektivavtal samt därav berörda arbetsgivare och arbetare vid slutet av vart och ett av åren 1907—1935 visas i tab. 28. Siffrorna omfatta utom avtal inom byggnadsindustrien även sådana för väg- och vattenbyggnadsarbetare samt t. o. m. 1911 för skorstensfejare; avtalen för skorstensfejare voro dock icke av någon större omfattning beträffande an- talet berörda arbetsgivare och arbetare.

Tabellens uppgifter illustreras av diagram VI. Tab. 28 visar, att antalet kollektivavtal samt därav berörda arbetsgivare och arbetare avsevärt nedgick 1909 för att under en följd av år kvarstå på en relativt låg nivå. Antalet avtalsberörda arbetare uppnådde icke förrän 1924 en siffra, som mer avsevärt översteg halva antalet avtalsberörda ar- betare vid 1908 års slut. Nedgången torde ha stått i samband med efter- verkningarna av 1908 års byggnadskris och utgången av 1909 års storstrejk. Den ringa frekvensen och omfattningen av avtalen under krigstiden och åren närmast därefter synes ha berott på de i föregående sammanhang berörda,

• Sida 189
•  Original

Tab. 28. Antal kollektivavtal samt därav berörda arbetsgivare och arbetare inom byggnadsindustrien inkl. väg- och vattenbyggnadsfacket 1907—1935 (enl. officiell statistik).

Hela antalet Hela antalet Slutet av år gällan_ därav be— Slutet av år gällan— därav be- de rörda de rörda avtal ag.1 arb. avtal ag. arb. 1907 ................ 281 3 829 46 331 1922 ............... 241 2 299 25 131 1908 ................ 340 4 229 51 304 1923 ............... 261 2 619 24 861 1909 ................ 252 2 397 29 725 1924 ............... 304 2 933 33 959 1910 ................ 240 2 362 29 348 1925 ............... 328 3 035 43 400 1911 ................ 210 2 360 24 347 1926 ............... 356 3 198 44 345 1912 ................ 203 2 484 23 022 1927 ............... 400 3 576 38 015 1913 ................ 204 2 600 23 460 1928 ............... 455 3 528 41 230 1914 ................ 203 2 568 23 332 1929 ............... 543 3 814 44 944 1915 ................ 212 2 631 24 030 1930 ............... 609 4 010 49 110 1916 ................ 245 2 089 25 850 1931 ............... 878 5 057 69 051 1917 ................ 285 2 295 27 990 1932 ............... 986 5 483 73 694 1918 ................ 299 2 488 29 836 1933 ............... 596 3 111 33 232 1919 ................ 302 2 024 29 062 1934 ............... 978 5 309 79 613 1920 ................ 307 2 196 25 935 1935 ............... 1 069 5 695 83 129 1921 ................ 305 2 503 26 445 1 T. 0. m. 1915 har dubbelförts ett antal arbetsgivare, vilket för vart och ett av åren 1914 och 1915 beräknats till c:a 700.

för byggnadsverksamheten ogynnsamma förhållanden, som rådde under denna tid.

På grund av att tabellens siffror omfatta jämväl avtal träffade med väg- och vattenbyggnadsarbetare, giva de icke någon exakt bild av avtalens ut- veckling inom byggnadsindustrien. Vid årsskiftet 1907/08 redovisades elva avtal inom väg- och vattenbyggnadsfacket med därav berörda 25 arbets- givare och 5874 arbetare, vid årsskiftet 1920/21 endast fyra avtal inom detta fack med därav berörda fyra arbetsgivare och 221 arbetare. För de mellanliggande åren föreligga i den officiella statistiken icke särskilda upp- gifter om gällande avtal inom den egentliga byggnadsindustrien, men sanno- likt är, att, om dessa redovisats skilda från avtalen inom väg— och vatten— byggnadsfacket, de icke skulle 1909—1914 ha företett lika stark nedgång, som framträder i tab. 28. I belysning av förut ä sid. 134 anförda uppgifter om antalet till olika byggnadsfackförbund anslutna arbetare torde ock kunna påstås, att nedgången i högre grad drabbat grovarbetaravtalen än yrkes- arbetaravtalen. Detta bestyrkes genom vissa av 1920 års byggnadsarbetar- sakkunniga publicerade kompletterande uppgifter för 1915.

I samband med det 1923 började uppsvinget inom byggnadsverksamheten och stegringen av antalet medlemmar av byggnadsfackförbunden (sid. 30, 134), inträdde en stegring av avtalens antal och omfattning, som därefter

• Sida 190
•  Original

Diagram VI. Antal kollektivavtal samt därav berörda arbetsgivare och arbetare inom bygg- nadsindustrien inkl. väg- och vattenbyggnadsfacket vid slutet av åren 1907—1935 en]. otit-

elell statistik. -— Arbetare i

90 000

/ 80 000

] Arbetsgivare [

/ 70 000

&- &-

1200 60 000

1000 I . so ooo

l/Å // 40 000

800 / i, / 30 000

soo x // x/X—/

400" 10 000

glvare och arbetare ( t.o.m. 1915 har dubbelförts ett antal urbels-

x X

slvuft, vilket lör vart och ett av Qren 1714 och 1915 beruknul: llll c:a 700 )-

200 10 000

Skola m_r kurvorna. Hela antalet av kollekilvavlal berörda urbe

Skala för staplarna. Hela antalet gällande kollekllvnvidl.

fortgått med tvenne avbrott, dels beträffande antalet berörda arbetare vid årsskiftet 1927/28 och dels vid årsskiftet 1933/34 (allmänna byggnadskon- flikten). Erinras må ånyo, att uppgifterna omfatta även väg- och vatten- byggnadsfacket. Vid frånskiljande av de inom detta fack gällande avtalen framgå de i det följande meddelade uppgifterna om avtalsutvecklingen inom den egentliga byggnadsindustrien under det senaste decenniet.

Om avtalens fördelning på olika byggnadsyrken ha officiella uppgifter varit tillgängliga fr. o. m. 1926 och lämnas härom upplysning i tab. 29.

• Sida 191
•  Original

Tab. 29. Antal kollektivavtal samt därav berörda arbetsgivare och arbetare inom byggnadsindustriens olika yrken 1926—1935 (enl. officiell statistik).

Byggnadsträ- Byggnadsgrov- Murare arbetare arbetare Målare Slutet av Antal Antal Antal Antal år gällan- därav be- gällan- därav be- gällan— därav he- gällan- därav be- de rörda de rörda de rörda de rörda avtal ag. arb. avtal ag. arb. avtal ag. arb. avtal ag. arb. 1926 ....... 71 486 4 732 71 607 9 697 51 276 9 586 69 1 086 5 679 1927 ....... 78 480 4 830 77 636 10 081 66 379 10 324 75 1 297 5 937 1928 ....... 81 448 4 749 82 833 10 472 71 209 10 516 78 1 187 6 325 1929 ....... 87 497 4 962 88 694 11 223 84 434 11 103 94 1 278 6 840 1930 ....... 86 565 4 957 92 634 11 569 89 364 11 560 119 1 478 9 075 1931 ....... 107 340 6 080 163 1 125 15 592 121 689 20 697 139 1 661 9 907 1932 ....... 109 275 6 172 175 1 423 16 048 130 582 20 590 152 1 799 10 412 1933 ....... 12 64 253 34 172 1 176 15 76 673 147 1 472 10 329 1934 ....... 139 668 8 782 209 1 147 20 510 126 465 21 684 160 1 653 10 711 1935 ....... 141 612 8 804 265 1 467 22 307 133 469 22 249 172 1 741 10 805 .. Elektriska . Plåtslagare Rorarbetare arbetare Samtliga yrken Slutet av Antal Antal Antal Hela antalet är gällan- därav be- gällan- därav be- gällan- därav be- gällan— därav be- de rörda de rörda de rörda de rörda avtal ag. arb. avtal ag. arb. avtal ag. arb. avtal ag. arb. 1926 ....... 31 427 1 546 8 83 1 989 33 211 3 007 334 3 176 36 236 1927 ....... 31 419 1 652 11 85 1 999 32 254 2 100 370 3 559 36 923 1928 ....... 34 426 1 738 21 107 2 311 35 260 2 234 402 3 470 38 345 1929 ....... 36 437 1 902 25 115 2 351 35 259 2 212 449 3 714 49 593 1930 ....... 35 433 1 971 33 146 3 247 41 266 2 318 495 3 686 44 697 1931 ....... 46 493 2 134 51 226 4 313 83 345 3 087 710 4 879 61 619 1932 ....... 49 574 2 337 51 224 4 300 90 386 3 190 756 5 263 63 049 1933 ....... 48 531 2 435 55 227 4 232 81 375 3 170 392 2 917 22 268 1934 ....... 48 568 2 421 49 237 3 312 69 397 2 479 809 5 135 69 899 1935 ....... 52 595 2 527 54 242 3 325 68 396 2 474 885 5 522 72 491

Under perioden 1926—1935 har enligt dessa uppgifter antalet avtalsberörda arbetare inom byggnadsträarbetar- och grovarbetaryrkena mer än fördubb- lats, inom måleriyrket ökats med 90 %, inom muraryrket med 86 % , inom rörarbetaryrket med 67 % samt inom plåtslageriyrket med 63 % . Inom elek- triska arbetarfacket skulle däremot antalet kollektivavtalsberörda arbetare ha nedgått (jfr dock sid. 178).

En grafisk framställning av antalet kollektivavtalsberörda arbetare inom de olika byggnadsfacken under vart och ett av periodens år lämnas i dia- gram VII.

Av landssekretariatet inhämtas från fackförbunden uppgifter om de vid varje års slut inom förbunden gällande kollektivavtalen, deras giltighets-

• Sida 192
•  Original

Diagram VII. Antal av kollektivavtal berörda arbetsgivare och arbetare inom byggnadsindustriens olika yrken 1926—1935 enl. officiell statistik.

Murare Byggnadsgrov— Målare

Plåtslugure Rörarbeiare &&"ka

arbetare arbetare

22 000

22000. Arbetare

%% )Arbeisglvure

20000 20 000 18000 13 000

16000 16000 14000 14000

12 000 11000

10000 10000

8000 8000 6000 6000 4000 4000 2000 2000

O .

SEGL 0€6l 9161 SEGL 0261 916L SEGl 0€61 9161

5261

0561

926L S£6l

OEGL

9Z6L

SE6l

OE6L

9161

SE6l

0£6l

926L

• Sida 193
•  Original

inom vissa byggnadsfack 1924—1936 (enl. landssekretariatets statistik). Murare Byggnadsträarb. l'åyggnadsgrovarb.1 Målare Antal Antal Antal Antal Slutet av år gå]- därav gä1_ därav gå]_ därav gä]- därav lande berörda lande berörda lande berörda lande berörda avtal ag. arb. avtal ag. arb. avtal ag. arb. thal ag. arb. 1924 ..... 84 621 4 040 94 1 315 11 593 71 543 11 626 68 927 - 5 173 1925.. . . . 91 858 5 812 112 1 353 12 528 76 620 13 010 69 946 5 781 1926 ..... 99 829 6 275 119 1 449 13 992 92 432 14 366 77 1 111 6 481 1927 ..... 109 853 6 578 137 1 594 14 167 114 800 16 403 79 1 138 6 980 1928 ..... 104 854 5 978 158 1 518 15 322 122 800 16 712 86 1 265 7 268 1929 ..... 113 914 6 576 182 1 884 17 657 139 800 19 310 100 1 475 8 837 1930 ..... 121 952 7 863 207 2 047 20 225 170 1 000 21 768 122 2 188 8 912 1931 ..... 139 1 153 8 094 230 2 180 21 081 181 1 000 23 012 143 2 208 9 607 1932 ..... 142 1 233 7 921 234 2 265 20 876 195 1 000 23 168 158 2 373 9 876 1933 ..... 7 18 58 65 318 2 262 70 305 2 126 155 2 298 9 091 1934 ..... 175 1 251 8 313 290 2 976 22 990 212 1 300 23 168 163 2 429 11 719 1935 ..... 216 1 765 9 090 351 4 375 26 145 240 2 000 25 503 182 2 506 11 361 1936 ..... 239 1 754 10 057 409 4 433 28 362 325 2 600 30 922 208 2 881 12 777 Plåtslagare Rörarbetare Elektriska arbetare Samtliga yrken Antal Antal Antal Antal Slutet av år gä]- därav gä]- därav gål- därav gäl- därav lande berörda lande berörda lande berörda lande berörda avtal ag. arb. avtal ag. arb. avtal ag. arb.= avtal ag!x arb. 1924 ..... 44 469 1 607 — — — — — _— 361 3 375 34 039 1925 ..... 39 473 1 603 _ — — — — — 337 4250 36 734 1926 ..... 38 478 1 801 —— — —— — — —- 425 4 299 42 915 1927 ..... 40 435 1 901 _ _ _ 259 392 3 528 738 5 212 49 557 1928 ..... 43 432 2 084 _ — »— 305 441 3 961 818 5 310 51 325 1929 ..... 45 509 2 235 — — — 305 438 4 298 384 6 020 58 913 1930 ..... 48 514 2 284 —— _ —- 315 490 5 010 933 7 191 66 062 1931 ..... 52 523 2 507 — — —— 377 568 4 932 1 122 7 632 69 233 1932 ..... 52 553 2 491 332 468 5 930 394 582 4 465 1 507 3 474 74 727 1933 ..... 53 551 2 476 374 538 4 405 345 559 5 093 1 069 4 587 25 511 1934 ..... 60 513 2 415 466 567 4 025 381 610 5 561 1 747 9 646 78 191 1935 ..... 60 610 2 593 404 562 6 631 415 642 6 022 1 868 12 460 37 345 1936 ..... 70 701 2 623 386 565 7 257 419 653 6 601 2 056 13 587 93 599 1 Före 1933 innefattas även arbetare vid cementvarufabriker. 2 Innefattar reparatörer m. fl. arbetare vid kraftstationer och linjearbetare. ” Arbetsgivarna ha i stor utsträckning dubbelförts.

och utlöpningstider samt antalet därav berörda arbetsgivare och arbetare, de senare fördelade på förbundsmedlemmar och andra. Sammanställningar av uppgifter härom ha fr. o. m. årsskiftet 1913/14 publicerats i landsorga-

nisationens årsberättelser. För murare, målare, plåtslagare och kakelugns- makare föreligga dylika uppgifter från nämnda tidpunkt, för byggnadsträ- arbetare fr. 0. m. årsskiftet 1924/25 samt för elektriska arbetare fr. o. m.

• Sida 194
•  Original

årsskiftet 1927/28. De till grov- och metallarbetarfacken hörande byggnads- avtalen redovisas icke särskilt.

Ur landssekretariatets statistik hämtade uppgifter om antalet kollektiv- avtal samt därav berörda arbetsgivare och arbetare (förbundsmedlemmar och andra) inom olika byggnadsfack 1924—1935 ha sammanställts i tab. 30. I fråga om ett par fack ha kompletterande upplysningar inhämtats från ve— derbörande fackförbund. Om dessa uppgifter jämföras med de officiella uppgifterna i tab. 29, finner man, att i det övervägande flertalet fall lands— sekretariatets statistik omfattar ett större antal avtal, arbetsgivare och arbe- tare än den officiella statistiken. Särskilt inom byggnadsträarbetar- och elektriska arbetarfacken visa sig landssekretariatets sifferuppgifter betydligt överstiga de officiella siffrorna. Inom byggnadsträarbetarfacket redovisades exempelvis vid årsskiftet 1935/36 265 avtal med därav berörda 1 467 arbets- givare och 22 307 arbetare i den officiella statistiken, men 351 avtal med därav berörda 4375 arbetsgivare och 26 145 arbetare i landssekretariatets statistik. Inom elektriska arbetarfacket redovisades vid samma tidpunkt 68 avtal med därav berörda 396 arbetsgivare och 2 474 arbetare i den offi— ciella statistiken, men 415 avtal med därav berörda 642 arbetsgivare och 6022 arbetare i landssekretariatets statistik. I sistnämnda arbetarantal in- gick visserligen ett 1 000-ta1 reparatörer vid kraftstationer, linjearbetare ' m. fl. arbetare, vilka icke tillhöra byggnadsindustrien, men även sedan dessa frånräknats, uppgick det av landssekretariatet redovisade arbetarantalet till ! omkring det dubbla av det i den officiella statistiken redovisade. '

Skillnaden mellan de bägge sifferserierna torde huvudsakligen förklaras därav, att landssekretariatets statistik är mer fullständig än den officiella statistiken vad gäller avtal träffade med smärre arbetsgivare. Därför fram- träder ock skillnaden mer i fråga om antalet berörda arbetsgivare än i fråga om antalet berörda arbetare. Dock beror sistnämnda skillnad i viss ut- sträckning därpå, att en del arbetsgivare blivit dubbelförda i de från fack- förbunden till landssekretariatet insända uppgifterna.

11. De vid årsskiftet 1935/36 gällande kollektivavtalens giltighetsområde, lokala fördelning, parter och giltighetstid. Det i den officiella statistiken vid årsskiftet 1935/36 redovisade antalet kollektivavtal inom byggnadsindustrien utgjorde 885 med därav berörda 5522 arbetsgivare och 72491 arbetare. Av avtalen voro 3 med 4883 he- rörda arbetare riksavtal, 746 med 66 393 berörda arbetare ortsavtal, d. v. s. avtal omfattande större delen av yrket på en ort, och 136 med 1 215 be- rörda arbetare avtal träffade med enskilda företagare. Av riksavtalen hade ett träffats mellan svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp och byggnadsträarbetareförbundet angående arbetsvillkoren i parkettläggar- facket, ett mellan rörledningsfirmornas riksförbund och metallindustriarbe- tareförbundet samt ett mellan elektriska arbetsgivareföreningen och elek-

• Sida 195
•  Original

triska arbetareförbundet. Mellan byggnadsstyrelsen å ena sidan samt murare-, byggnadsträarbetare-, grov- och fabriksarbetare-, målare- samt elektriska arbetareförbunden å andra sidan ha träffats avtal omfattande byggnadssty- relsens arbetsplatser i riket. Beträffande rörledningsbranschen har bygg- nadsstyrelsen träffat avtal med metallindustriarbetareförbundet.

Hur andra avtal än riksavtalen fördelade sig på 18 större städer och de olika länen i övrigt visas av tab. 31, som för resp. städer och län jämväl upptager antalet berörda arbetsgivare och arbetare samt arbetarantalet i procent av folkmängden i de olika städerna och länen vid årsskiftet 1935/36. IUngefär hälften av det av dessa avtal omfattade totala arbetarantalet be- rördes av avtalen i rikets sex största städer, nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Borås. Framhållas må dock, att dessa avtal även gällde för städernas omnejd och sålunda berörde arbetare bosatta utanför stadsområdet.

Antalet avtalsberörda arbetare, räknat i procent av folkmängden, var bland de i tabellen upptagna städerna störst i Sundsvall, varefter i ordning följde Östersund och Kristianstad, Malmö och Gävle, Stockholm, Borås och Falun 0. s. v. Lägst var det relativa antalet avtalsberörda arbetare i Karlstad, där- efter i Eskilstuna och Jönköping.

Av de vid årsskiftet 1935/36 gällande 885 avtalen inom byggnadsindustrien voro 348 avtal med därav berörda 3603 arbetsgivare och 60615 arbetare träffade med organiserade arbetsgivare, medan 537 avtal med 1 919 arbets- givare och 11 876 arbetare voro träffade med icke-organiserade arbetsgivare. Räknat efter antalet berörda arbetsgivare hade avtalen med oorganiserade sådana den största utbredningen inom rörlednings- och elektriska branscher- na, därnäst inom byggnadsträarbetar- och målerifacken. Det absolut taget största antalet oorganiserade arbetsgivare förekom inom byggnadsträarbetar- och målerifacken, eller 607 resp. 562 arbetsgivare. Hela det antal oorgani- serade arbetsgivare, med vilka träffats avtal, utgjorde, som nämnt, 1919 eller 35 % av samtliga, medan hela antalet av dessa avtal berörda arbetare uppgick till 11 876 eller 16 % av samtliga. Med lokala samorganisationer, d. v. s. syndikalistiska arbetarorganisationer, hade träffats 8 avtal berörande 15 arbetsgivare och 524 arbetare. Dessa uppgifter äro dock icke fullständiga, särskilt vad gäller oorganiserade arbetsgivare, vilka oftast tillhöra småföre- tagarnas kategori.

Avtalen omfattade även en del utanför de avtalsslutande organisationerna stående arbetare. Dessas antal uppgick enligt landssekretariatets statistik vid årsskiftet 1935/36 till 2 366 av samtliga i tab. 30 redovisade avtalsberörda arbetare.

Bl. a. i utslag den 8 juni 1932 (n:r 95) har arbetsdomstolen förklarat, att tvid slutandet av ett kollektivavtal det i allmänhet måste vara en naturlig lförutsättning, att arbetsgivare, som är bunden av avtalet, icke skall tillämpa sämre villkor än de i avtalet angivna i fråga om sådana arbetare, vilka stå

• Sida 196
•  Original

_ .ma— wave—7 -_——.—— _.

Tab. 31. Antal kollektivavtal inom byggnadsindustrien samt därav berörda arbetsgivare och arbetare, länsvis och i vissa städer vid årsskiftet 1935/36 (enl. officiell statistik).

A n t a 1 därav berörda L a n 0 c 11 s t a d e r gällande arbetare avtal arbets- givare i % av folk- Absolut mängden Stockholm .................................. 21 624 17 667 3-3 Stockholms län .............................. 21 54 587 22 Uppsala" ..................................... 5 20 985 2-9 Uppsala län, ö. o. ........................... 11 28 196 0-2 Eskilstuna ................................... 5 59 770 2-2 Södermanlands län, 6. o. ..................... 36 127 995 0-7 Norrköping .................................. 7 95 1 490 2-4 Östergötlands län, ö. o. ...................... 44 180 1 834 0-7 Jönköping ................................... 6 52 720 2-2 Jönköpings län, ö. o. ........................ 39 132 1 061 0-5 Kronobergs län .............................. 21 76 569 0-4 Kalmar ..................................... 5 39 530 2-6 Kalmar län, ö. o. ........................... 28 92 672 0-3 Gotlands län ................................. 10 65 545 0-9 Blekinge län ................................. 23 108 919 06 Kristianstad ................................. 6 35 549 3-7 Kristianstads län, 6. o. ...................... 51 234 1 179 0-5 Malmö ...................................... 7 260 4 862 3-4 Hälsingborg ................................. 6 136 1 416 2-4 Malmöhus län, 6. o. ......................... 79 367 3 521 1-1 Hallands län ................................. 39 178 1 298 0-9 Göteborg .................................... 10 460 6 936 27 Göteborgs och Bohus län, 6. o. ............... 25 76 745 0-4 Borås ....................................... 10 118 1 341 3-1 Älvsborgs län, ö. o. .......................... 41 155 1 076 0-4 Skaraborgs län ............................... 45 160 1 559 0-6 Karlstad .................................... 7 53 415 1-6 Värmlands län, ö. o. ......................... 38 139 1 057 0-4 Örebro ...................................... 5 93 1 034 26 Örebro län, 6. o. ............................ 25 85 608 03 Västerås ..................................... 7 49 844 2-6 Västmanlands län, ö. o. ...................... 25 64 402 0-3 Falun ....................................... 3 20 424 3-1 Kopparbergs län, ö. o. ....................... 46 87 1 418 0-6 Gävle ....................................... 7 44 1 319 34 Gävleborgs län, ö. o. ........................ 26 98 748 03 Sundsvall .................................... 5 32 1 030 5-6 Västernorrlands län, ö. o. .................... 22 115 1 118 0-4 Östersund ................................... 6 47 564 3-7 Jämtlands län, 6. o. ......................... 6 10 62 0-5 Västerbottens län ............................ 21 100 1 384 0-5 Norrbottens län .............................. 32 125 1 159 0-6 882 5 091 67 608 Riksavtal .................................. 3 431 4 883 Summa 885 5 522 72 491

• Sida 197
•  Original

utanför den avtalsslutandc arbetarorganisationen men sysselsättas i arbete, som avses med avtalet. En dylik förpliktelse måste således även utan ut- trycklig föreskrift i avtalet åligga arbetsgivaren gentemot nämnda organi- sation, såvitt icke annat framgår av avtalet.

För de vid årsskiftet 1935/36 gällande avtalen utgjorde giltighetstiden inorn murar-, träarbetar-, grovarbetar-, rörarbetar— och elektriska arbetar- facken omkring tre år för huvudmassan av avtal. För de tre förstnämnda facken ställdes dessa att utlöpa den 31 mars 1937, då de uppsades. Efter en tids öppen konflikt träffades den 12 juni uppgörelse om nya avtal att gälla till den 1 april 1940. Inom rörarbetar- och elektriska arbetarfacken voro riksavtalen ställda att utlöpa den 31 december 1936, då de uppsades och ersattes av nya avtal utlöpande den 31 december 1938. För flertalet avtal inom målerifacket växlade den ursprungligen fastställda giltighetstiden mellan ett och två år, medan för ett mindre antal avtal, som dock omfattade mer än halva antalet avtalsberörda målare, ursprungliga giltighetstiden ut- gjorde mellan två och tre år. För det stora flertalet avtal inom plåtslageri- facket hade ursprungligen fastställts en giltighetstid av högst ett år.

Åtskilliga avtal voro äldre än vad de korta avtalsperioderna kunde ge anledning till att förmoda, på den grund att de år efter år prolongerats. Sålunda funnos inom målerifacket 18 avtal, inom plåtslagerifacket 13 avtal och inom träarbetarfacket 6 avtal, som träffats före 1932 men på grund av prolongation voro gällande ännu vid årsskiftet 1935/36. Inom övriga byggnadsfack var antalet gällande äldre avtal mindre än inom de nyss- nämnda facken.

c. Översikt av kollektivavtalens innehåll.

Innan sakkunniga gå att redogöra för detaljerna i de mellan arbetsgivar- och arbetarorganisationerna träffade kollektivavtalen, vilja sakkunniga er- inra om att ett kollektivavtal jämväl träffats mellan Stockholms bygg- mästareförening och Sveriges arbetsledareförbund, vilket avtal är det första i sitt slag. Av avtalet beröras c:a 200 arbetsledare, av vilka 150 tillhöra arbetsledareförbundet.

Avtalet innehåller bestämmelser till förebyggande och biläggande av upp- komna tvister mellan arbetsgivare och arbetsledare, stadganden rörande an- ställnings- och arbetsvillkor, bestämmelser om uppsägningstid, lön under sjukdom och efter olycksfall, om semester samt rörande arbetsgivarnas och arbetsledarnas skyldigheter i händelse av arbetskonflikt.

Tvist mellan arbetsgivare och arbetsledare skall på endera partens be- gäran hänskjutas till förhandling mellan byggmästareföreningen och arbets- ledareförbundet. Det beslut, varom organisationerna enats, är för parterna bindande. Organisationerna äro principiellt ense därom, att arbetsledarnas % löner icke böra regleras kollektivt, varför förhandling icke får påkallas för , träffande av uppgörelse rörande avtal om tarifflöner eller bestämmelser,

• Sida 198
•  Original

som skulle försvåra en individuell lönesättning. Ej heller får förhandling påkallas i syfte att åstadkomma gemensam utlöpning av anställningsavtalen för samtliga eller grupp av arbetsledare. Uppnå de båda organisationerna icke enighet vid behandling av tvist, skall denna på endera organisationens begäran överlämnas till en skiljenämnd. Nämndens beslut är bindande. Bör tvisten en i avtalet ej reglerad fråga av ekonomisk natur, är nämndens beslut dock ej bindande, med mindre direkt av tvisten berörda parter ge- mensamt överlämnat frågan till nämndens avgörande.

En arbetsledare betraktas som fast anställd, när han varit i arbetsgivarens tjänst under minst ett år i följd eller av det enskilda anställningsavtalet framgår, att anställningen skolat bliva varaktig. Som tillfälligt anställd anses varje annan arbetsledare ävensom den, vars anställning varat mer än ett år men enligt därom träffat avtal är avsedd att upphöra utan föregående uppsägning.

Vid uppsägning av fast anställd arbetsledare skall arbetsgivaren iakttaga en uppsägningstid, växlande allt efter anställningstidens varaktighet. Vid uppsägning från arbetsledarens sida utgör uppsägningstiden tre månader, om anställningen varat minst två år, i annat fall utgör densamma två månader.

Har arbetsledare anställts för utförande av visst arbete, upphör anställ- ningen, när arbetet kan anses vara fullgjort. Har arbetet fortskridit så långt, att arbetsledarens medverkan för dess slutförande icke är erforderlig, må anställningen kunna av endera parten uppsägas. Understiger anställ- ningstiden sex månader, skall uppsägningstiden vara två veckor, i annat fall fyra veckor.

Vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall åtnjuter fast anställd arbetsledare full lön under en månad och därefter halv lön under en tid växlande mellan två och sex månader allt efter anställningstidens längd. Tillfälligt anställd arbetsledare, som varit i arbetsgivarens tjänst minst ett år i följd, åtnjuter för fast anställd arbetsledare bestämd förmån.

Fast anställd arbetsledare är berättigad till årlig semester om 12—18 arbetsdagar, beroende på ålder och anställningstid.

Vid förestående konflikt mellan arbetsgivare och arbetare bör eftersträ- vas, att avbrottet i arbetet föranleder minsta möjliga olägenhet ur teknisk synpunkt. I den mån så icke skett åligger det arbetsledaren att utföra erforderliga arbeten. Under pågående konflikt åligger det arbetsledare att på vanligt sätt fullgöra sina tjänsteåligganden. Arbetsledare må jämväl utföra sådant ej manuellt arbete, som faller inom hans arbetsområde eller eljest befinnes lämpligt, utföra arbeten som kunna åvila arbetsgivaren på grund av lag samt utöva tillsyn och underhåll av maskiner, verktyg och andra anordningar för företagets eget bruk. Härutöver tillkommer det arbetsledare att, i den mån så erfordras, utföra skyddsarbete. Vid av ar-

• Sida 199
•  Original

betarna igängsatt avtalsstridig konflikt är arbetsledaren, om arbetsgivaren så päfordrar, skyldig att, i den utsträckning så skäligen kan ske, utföra allt ifrågakommande arbete.

Fast anställd arbetsledare får icke verkställa uppsägning eller uppsägas i anledning av befarad eller pågående konflikt, med mindre uppsägningen avser anställningens upphörande vid konfliktens slut. Är vid den tidpunkt, * då anställningen på grund av uppsägning skulle upphöra, med arbetarna gällande kollektivavtal uppsagt, förlänges uppsägningstiden att gälla till den dag, då nytt avtal med arbetarna träffats eller konfliktrisken på annat sätt eliminerats, såvida det ej kan visas, att uppsägningen företagits på annan grund än befarad konflikt.

I de kollektivavtal, som gälla för de tre egentliga byggnadsfacken (murare, byggnadsträarbetare och byggnadsgrovarbetare), äro avtalens allmänna be- stämmelser i allt väsentligt överensstämmande. Detta är uppenbarligen ett uttryck för arbetsgivarnas och arbetarnas gemensamma intresse att åt de rättsförhållanden, som på arbetsmarknaden råda mellan organisationerna, giva en större fasthet och reda än vad olikartade lokalavtal kunna åstad- komma. Dessa strävanden fingo sitt första avtalsmässiga uttryck i det 1909 upprättade riksavtalet för byggnadsindustrien, vilket, såsom förut nämnts, efter några år ersattes av allmänna bestämmelser för lokalavtal. Dessa be- stämmelser ha med hänsyn till sin formella utformning icke ansetts äga karaktär av riksavtal annat än som reglerande för lokalavtalen. Lokal— avtalen kommo ock att uppvisa skiljaktigheter i vissa delar, där tidigare enhetliga bestämmelser gällt. Emellertid ha dessa allmänna bestämmelser efter hand utbyggts, så att de numera kunna sägas meddela en mer in— gående reglering än det gamla riksavtalet.

Beträffande de för de egentliga byggnadsfacken gällande kollektivavtalen har man att skilja mellan sådana, som ingåtts mellan byggnadsindustri- förbundet och vederbörande fackförbund, och sådana, som träffats med oorganiserade arbetsgivare. De förnämsta olikheterna mellan de bägge av- talstyperna äro följande. Avtalen med oorganiserade arbetsgivare innehålla bestämmelser om organiserade arbetares företrädesrätt till arbete, med hän- syn bl. a. till anställningstiden, medan i de med byggnadsindustriförbundet träffade avtalen dylika stadganden saknas. Vidare innehålla de förstnämn- da avtalen, till skillnad från avtalen med organiserade arbetsgivare, ej be- stämmelser om skiljenämnd för mellan parterna uppkommande tvister om ackordsprislistor.1

Antalet avtal av vardera typen samt därav berörda arbetsgivare och ar— betare inom de olika facken utgjorde enligt det officiella kollektivavtals- registret vid årsskiftet 1935/36 följande:

1 Se vidare sid. 186, 190.

• Sida 200
•  Original

Organiserade arbets- Oorganiserade arbets- Samtliga arbets- givare givare givare Fack

av- arbets- arbe- av- arbets- arbe- av- arbets- arbe-

tal givare tare tal givare tare tal givare tare Murare .......... 82 426 7 768 59 186 1 036 141 612 8 804 Träarbetare ...... 95 860 16 966 170 607 5 341 265 1 467 22 307 Grovarbetare . . . . 77 346 20 322 56 123 1 927 133 469 22 249 Summa 254 1 632 45 056 285 916 8 304 539 2 548 53 360

Enligt de ur landssekretariatets statistik hämtade uppgifter, som anförts i tab. 30, funnos vid årsskiftet 1935/36 inom murarfacket 216 kollektivavtal med därav berörda 1 765 arbetsgivare och 9 090 arbetare, inom byggnads- träarbetarfacket 351 avtal med därav berörda 4 375 arbetsgivare och 26 145 arbetare samt inom byggnadsgrovarbetarfacket 240 avtal med därav berörda "2 000 arbetsgivare och 25 503 arbetare. Rörande orsakerna till skillnaden

mellan de bägge sifferserierna hänvisas till vad som i det föregående an- förts (sid. 178).

Innehållet i kollektivavtalen är med de avvikelser, som i det följande komma att angivas, detsamma för de tre egentliga byggnadsfacken. I de allmänna bestämmelserna meddelas föreskrifter om arbetstid, arbetsform, timlöns- och .ackordsarbete, övertidsarbete, arbete är annan ort, avlönings- dag, arbetets ledning och föreningsrätt, olycksfallsförsäkring, tvisters hand- läggning m. m.

Efterföljande redogörelse avser, vad gäller avtal med organiserade arbets— givare inom de tre egentliga byggnadsfacken, de i juni 1937 träffade nya avtalsbestämmelserna, men i övrigt de strax före den 1 april s. å. gällande bestämmelserna.

Den ordinarie arbetstiden är fastställd till 81/-_- timmar per dag, med undan- tag för lördagar, då den år 51/2 timmar, alltså per hel arbetsvecka 48 tim- mar. I regel skall arbetet börja kl. 7 f. m. och sluta kl. 5 e. m. med frukost- rast mellan kl. 9 och 9.30 samt middagsrast mellan kl. 1 och 2, i södra Sverige dock ofta mellan 12 och 1. På lördagar skall arbetet i regel sluta kl. 1 e. m. I Stockholm förlägges middagsrasten mellan kl. 1 och 1.30 e. m., vilket har till följd, att arbetet slutar kl. 4.30 e. 111.

Under den mörka årstiden, då det i allmänhet arbetas endast så länge dagsljuset det tillåter, äger arbetsgivaren, därest han bekostar erforderlig belysning, påfordra arbete under hela den i avtalet fastställda ordinarie arbetstiden utan att därför betala övertidsprocent.

Arbetsgivaren bör vid otjänlig väderlek avstanna arbetet. Denna för- lorade arbetstid får ej återtagas genom arbete på övertid med mindre än att bestämmelserna om övertid därför tillämpas. Arbetarnas fridagar äro första maj, jul-, nyårs-, påsk-, pingst- och midsommarafton.

• Sida 201
•  Original

I avtalen för byggnadsgrovarbetarna föreskrives, att arbetstiden för eldare och vakter må kunna förläggas till annan än den ordinarie arbetstiden, even- tuellt mot extra ersättning. För arbetare, som sysselsättes med uppvärmning av för arbetarna avsedd lokal vid större arbetsplats, äger arbetsgivaren rätt att förskjuta den ordinarie arbetstiden intill högst 1 timme utan erläggande av övertidsbetalning.

Arbetet skall utföras antingen på tid eller ackord och den form för lönens utgående, som för varje särskilt arbete blivit fastställd, skall ovillkorligen fasthållas. Arbetsgivaren äger att under arbetets gång kontrollera arbetets ut— förande och påkalla rättelse, där sådan erfordras. Anmärkningar i sådant hänseende må ej framställas senare än tre dagar efter arbetets slutförande eller vid tidigare verkställd uppmätning av detsamma. I byggnadsgrovarbe- taravtalen finnes ytterligare en punkt gällande cementarbetarnas speciella arbetsförhållanden. För att trygga dem mot obilliga dröjsmål i här berörda hänseende är terminen för anmärkningarnas framställande bestämd till tre dagar efter formarnas rivning.

I avtalen meddelas utförliga bestämmelser om timlöns- resp. ackordsarbete. För att åtnjuta den i avtalet fastställda timpenningen kräves i avtalen för murare och byggnadsträarbetare, att arbetaren är yrkesduglig och kan styrka, att han lärt yrket eller arbetat i detsamma tre år, inbegripet läro- tiden.

Avtalen för byggnadsgrovarbetare innehålla däremot icke några bestäm- melser om styrkt yrkeskunnighet eller viss tids arbete i yrket. Enligt dessa avtal utgår avtalsenlig timpenning för duglig och ordentlig arbetare, som fyllt 18 år; arbetare under 18 år betalas enligt överenskommelse i varje sär- skilt fall.

För arbetare, vilka icke motsvara de ovan angivna fordringarna eller på grund av ålder fått sin arbetsförmåga avsevärt nedsatt, kan timlönen re- duceras, dock ej med mer än 15 %. Arbetare, som genom sjuklighet eller vanförhet fått sin arbetsförmåga i högre grad nedsatt, betalas efter över- enskommelse. Dei avtalen fastställda timlönerna äro icke minimilöner utan normallöner.

För murare är timlönen densamma som för träarbetare och växlar på olika orter mellan 1 kr. 65 öre och 1 kr. 20 öre per timme. Ett avtal för byggnads- träarbetare i Malmberget med oorganiserade arbetsgivare stipulerade dock en timlön av 1 kr. 75 öre. I Kiruna utgår jämte en timlön av 1 kr. 60 öre ett tillägg för all arbetad tid med 40 öre per timme. I Stockholm utgör tim- lönen 1 kr. 65 öre, i Boden, Kiruna, Luleå och Östersund 1 kr. 60" öre, i Göteborg 1 kr. 50 öre och i Malmö 1 kr. 40 öre. Den lägsta i avtal med or- ganiserade arbetsgivare förekommande timlönen, 1 kr. 20" öre, anträffas' 1 fyra orter i södra och västra Sverige. I ett stort antal avtal med oorganiserade arbetsgivare var timlönen fastställd till 1 kr. 12 öre.

• Sida 202
•  Original

Grovarbetartimlönen växlar enligt avtalen med organiserade arbetsgivare mellan 1 kr. 50 öre och 1 kr. 8 öre. Enligt en del avtal med oorganiserade arbetsgivare låg den mellan 1 kr. och 90 öre. I Stockholm utgör grovarbetar— timlönen 1 kr. 50 öre, i Göteborg 1 kr. 36 öre och i Malmö 1 kr. 27 öre. I dessa städer understiger den sålunda timlönen för murare och träarbetare med 15, 14 resp. 13 öre. I allmänhet ligger den eljest på en nivå, som med 14—12 öre understiger timlönen för nämnda bägge kategorier av yrkes- arbetare. På ett 20-tal orter stipuleras i avtalen särskilda högre timlöner för specialarbetare inom grovarbetarfacket, exempelvis i Stockholm för berg- sprängarförman och laddarbas, asfaltläggare, cementputsare, plattläggare och trappuppsättare, borrare, isolerare, bottengrävare, cementgolvläggare, kran- förman och postbas m. fl. För kvinnliga grovarbetare, huvudsakligen an- vända för rengöringsarbeten, stipuleras en särskild lägre timlön.

Av ackordsprislistorna finnas för de olika facken särskilda typer för mel- lersta—norra Sverige, södra Sverige och västra Sverige samt en särskild lista för Stockholm. För vissa orter gälla procentuella tillägg till eller avdrag från standardlistornas priser.

Bestämmelserna om ackordsarbete föreskriva, att allt arbete, varå pris finnes utsatt i fastställd ackordsprislista, skall utföras på ackord med till- lämpning av samma lista. Enligt avtalen med organiserade arbetsgivare skall, i den mån endera organisationen så påfordrar, under avtalstiden för- handlingar mellan organisationerna upptagas om ackord för arbeten av så- dan natur, att de icke tidigare kunnat prissättas i ackordsprislistan. Om enighet därvid vinnes, skall sålunda nytillkommet ackord tillföras fastställd ackordsprislista och gälla på samma sätt och under samma tid som övriga i prislistan fastställda ackord. Dylika ändringar i och tillägg till ackords- prislistan skola enligt avtalen med oorganiserade arbetsgivare gälla även för dessa avtal. Arbete, som ej är prissatt i fastställd ackordsprislista, skall utföras mot timlön, såvida icke parternas lokala organisationer resp. veder- börande arbetsgivare och arbetare överenskomma om ackordspris för ar- betet. Vid förhandling om dylikt ackordspris bör bestämmelse i prislista om jämförligt arbete läggas till grund för prisberäkningen. Förhandling härom får icke vägras, då sådan påkallas av endera huvudorganisationen. Vid me- ningsskiljaktighet, huruvida visst arbete är prissatt eller huruvida detsamma skall utföras mot timlön, skall arbetet utan hinder härav påbörjas. Tvisten skall behandlas såsom ackordstvist enligt bestämmelserna härom (se redo— görelsen för tvisters handläggning i det följande). Arbetet likvideras seder- mera i enlighet med den löneform, som vid tvistens avgörande fastställes vara den tillämpliga. Ha arbetsgivaren och arbetarna i god tro antagit, att ' arbetet varit prissatt, eller ha arbetarna handlat under dylikt antagande utan att arbetsgivaren givit sin mening tillkänna och har arbetet på grund därav utförts som ackordsarbete, men fastställes sedermera, att det som ackords-

• Sida 203
•  Original

arbete utförda arbetet icke är prissatt, skall genom skiljenämnd bestämmas ett skäligt ackordspris att gälla för detta fall, så vida icke organisationerna kunna uppnå överenskommelse om ett dylikt pris. Vidare stadgas, att över- enskommelse om ackord endast skall omfatta arbete, som tillhör murar-, ) resp. träarbetar- och grovarbetarfacket. Arbetare äger vid ackordsarbete å avlöningsdagen erhålla förskott beräk- ' nat efter den för honom gällande timpenningen och är denna garanterad, då pris å arbetet ej är fastställt i gällande ackordsprislista. Arbetare syssel- satta med visst ackordsarbete äga rätt och skyldighet att under ackords- arbetets fortgång mot timlön utföra sådant med ackordsarbetet sammanhän- gande arbete, som icke utan hinder för eller försening av ackordsarbetet kan uppskjutas och för vilket ackord ej är överenskommet. Likaså äga arbetare, som slutfört ackordsarbete och kvarstå hos arbetsgivaren, rätt och skyldig- het att efter gällande timlön verkställa sådant kompletteringsarbete, som ej kunnat hänföras till ackordet och som kan utföras utan avbrott i arbetet. Sistnämnda bestämmelse gäller dock endast arbeten å nybyggnader eller i våningar, påförda gamla hus.

Arbetare må ej skiljas från åtaget ackordsarbete med mindre han vid arbete enligt ackordsprislista bedriver arbetet på sådant sätt, att det ej mot— svarar vad som utbetalats i förskott eller vägrar att ställa sig avtalets be- stämmelser till efterrättelse. Om arbetare utan arbetsgivarens och, där så- dant finnes, arbetslags tillstånd eller utan laga förfall eller eljest tvingande omständigheter avgått från ackordet, innan detsamma fullbordats, är det på honom belöpande överskottet förverkat och tillfaller den eller de arbetare, som slutfört ackordet. Om vid ackordsarbetes slutförande tekniska hinder omöjliggöra behållandet av hela arbetsstyrkan, må erforderlig inskränkning av denna ske.

Vid ackordsarbete skall arbetsgivare tillse, att hinder undanröjas, som verka försenande på arbetet. Nödgas arbetare vänta på material eller uppstår eljest hinder för arbetets fortgång och annat arbete inom facket ej lämnas, ersättes sålunda förlorad arbetstid efter gällande timlön, såvida icke bristen på material eller det uppståndna hindret berott av omständigheter, som arbetsgivaren ej kunnat förutse eller förekomma. Arbetare, som av nämnda anledning gör anspråk på väntetidsersättning, skall till arbetsgivaren eller dennes ombud därom göra anmälan så fort ske kan, dock senast inom 20 dagar efter arbetets avstannande. Sistnämnda bestämmelse om viss tidsfrist förefinnes icke i avtalen med oorganiserade arbetsgivare.

Avstannar ackordsarbetet längre tid än sex dagar av annan anledning än av arbetare vidtagen arbetsinställelse eller till följd av naturhinder, skall på begäran av någondera parten verkställt ackordsarbete uträknas och likvi- W deras. Vid naturhinder, som medfört längre avbrott i ackordsarbete än 14 dagar, skall på begäran av någondera parten verkställt ackordsarbete upp- mätas och 75 % av ackordsöverskottet utbetalas. Vid avbrott i ackordsarbe-

• Sida 204
•  Original

tet till följd av naturhinder eller arbetsinställelse utbetalas ej väntpengar. Sådan ersättning utgår, när avbrottet drabbat helt ackordslag, ej för längre tid än sex dagar, för såvitt arbetsgivaren meddelat, att arbetarna icke efter denna tid skola stå till hans förfogande; ha vid avbrottet enskilda arbetare i ett ackordslag blivit utan arbete, äro dessa berättigade till väntetidsersätt- ning för hela den tid de stå utanför arbetet. Den sistnämnda bestämmelsen förekommer icke i avtalen med oorganiserade arbetsgivare.

Uppmätning och uträkning av ackordsarbete utföres gemensamt av arbets- givaren eller dennes ombud och av arbetarna eller ombud för dem på förut avtalad tid inom i det följande angivna tidsgräns.

Är ackordsarbete av den omfattning, att det ej kan slutföras inom fyra månader, skall vid slutet av var tredje månad från arbetets påbörjande ske uppmätning och uträkning av då slutfört arbete samt utbetalas 75 % av det å detta arbete belöpande överskottet. Kan arbetet ej slutföras inom sex månader, skall vid likvideringen av andra uppmätningen och därefter föl- jande uppmätningar utbetalas från närmast föregående uppmätningar inne- hållna 25 %.

I de allmänna bestämmelserna meddelas följande föreskrifter om över- tidsarbete: Arbete å annan tid än den fastställda ordinarie arbetstiden räk- nas som övertidsarbete, men får icke förekomma utan arbetsgivarens eller dennes ställföreträdares begäran. Sådant övertidsarbete må ej vägras, där eljest fara skulle hota till person eller egendom.

Vid övertidsarbete betalas följande tillägg utöver den arbetaren tillkom- mande timlönen: 35 % för de två första timmarna efter ordinarie arbets- tidens slut; 70 % för annan övertid å söckendag; 100 % för arbete å sön- och helgdag. I några få avtal stipuleras dock 50 % tillägg för vanlig övertid samt 100 % tillägg för nattarbete.

Sön- eller helgdag räknas från två timmar efter ordinarie arbetstidens slut å dag före sön- eller helgdag och till ordinarie arbetstidens början påföljande söckendag.

Utföres ackordsarbete på övertid, betalas veckovis de sålunda angivna procentsatserna per resp. övertidstimme som tillägg till ackordssumma.

Om arbetare av arbetsgivare sändes till arbete på plats, belägen utanför avtalets giltighetsområde eller antagits för att efter resa till annan ort utföra arbete, gottgöres han av arbetsgivaren resekostnader fram och åter dagligen.

Avlöning utbetalas varje helgfri fredag. Avskedas arbetare, erhåller han omedelbart innestående timavlöning. Sker ej detta, skall anställningen anses fortbestå till dess avlöningen utbetalats, dock högst till kl. 12 andra arbets- dagen därefter. I fråga om utbekommande av ackordsöverskott gäller vad i det föregående nämnts. Enligt avtalen med oorganiserade arbetsgivare anses anställning ej ha upphört förrän avlöning utbetalats.

• Sida 205
•  Original

Om arbetets ledning och föreningsrätten meddelas i de allmänna bestäm- melserna följande föreskrifter.

»Med iakttagande av avtalets bestämmelser i övrigt äger arbetsgivaren rätt att leda och fördela arbetet, att fritt antaga eller avskeda arbetare samt att använda arbetare, oavsett om dessa äro organiserade eller ej.

Föreningsrätten skall å ömse sidor lämnas okränkt. Anse arbetarna, att avskedande ägt rum under omständigheter, som kunna tolkas såsom angrepp på föreningsrätten, äga de att, innan andra åtgärder vidtagas, genom sin organisation påkalla undersökning för vinnande av rättelse.»

I de allmänna bestämmelserna för avtalen med oorganiserade arbetsgivare saknas föreskriften om att arbetsgivaren äger »använda arbetare, oavsett om dessa äro organiserade eller ej». I dessa bestämmelser meddelas även föreskrifter om s. k. organisationstvång. Beträffande murare och grovarbe- tare stipuleras sålunda, att vid intagande av arbetare företräde skall lämnas till dem, som tillhöra resp. fackförbund, samt att vid inskränkning av arbets- styrkan arbetsgivaren är skyldig taga hänsyn till anställningstiden, varvid anställningstid avser varje arbetsplats för sig. I avtalen mellan byggnads- träarbetareförbundet och oorganiserade arbetsgivare stipuleras företrädesrätt till arbete för dem, som äro bosatta inom avtalets giltighetsområde och till- höra vederbörande fackförening.

Enligt avtalen äger arbetsgivaren rätt att fordra, att verkmästare eller för- man icke må tillhöra arbetarnas fackorganisation. Med sådan verkmästare eller förman avses här den, som är arbetsgivarens ställföreträdare och som sådan leder, fördelar och kontrollerar arbetet, icke direkt deltager i arbetet annat än tillfälligtvis, ej har andel i ackordsöverskott samt åtnjuter fast månadsavlöning.

Arbetsgivaren skall olycksfallsförsäkra varje hos honom anställd arbetare. Enligt ett 10-tal avtal skall ersättningen uppgå till visst minimibelopp, i regel 4 kr. för de första 35 dagarna.

I de allmänna bestämmelserna för avtal med oorganiserade arbetsgivare stipuleras ytterligare, att arbetare, som i arbetet angripits av s. k. cement- eksem och på grund därav är ur stånd att fullgöra sitt arbete, erhåller ersättning av arbetsgivare med 4 kr. per dag, dock högst för 90 dagar per kalenderår.

I fråga om tvisters handläggning föreskrives i avtalen med organiserade arbetsgivare, att meningsskiljaktigheter på grund av avtalets bestämmelser, som uppstå under giltighetstiden, ofördröjligen skola göras till föremål för förhandling mellan parterna, därvid organisationerna skola medverka.

När talan skall anhängiggöras vid arbetsdomstolen rörande tvist, som hän- för sig till avtalet, skall stämningsansökningen ingivas inom tre månader

• Sida 206
•  Original

från den dag, då förhandlingarna rörande tvisten avbrötos. Tvist, som hän- för sig till ackordsprislista eller till frågan, huruvida visst arbete är prissatt, skall dock icke dragas under arbetsdomstolens prövning, såvida den icke står i oupplösligt samband med annan fråga, som hör under domstolen. I annat fall avgöres tvisten av skiljenämnd.

Enligt avtalen upprättas en permanent r i k 5 s k 1 1 j e 11 å m n d, vars dom är för parterna absolut bindande.

I de allmänna bestämmelserna för avtal med oorganiserade arbetsgivare stipuleras rörande meningsskiljaktigheter, att tvist under inga omständig- heter får föranleda till omedelbar arbetsinställelse, utan skall därom först förhandlas mellan parterna och därefter, om enighet ej uppnås, mellan ar- betsgivaren och arbetarnas organisation. Utslag, som avkunnas av riks- skiljenämnden inom byggnadsindustrien, skola lända till efterrättelse även för parterna i här ifrågavarande avtal. Överenskommelse, varigenom tolk- ning skett av avtal eller prislistebestämmelse för något av de tre fackför- bunden, skall lända till efterrättelse även för parterna i de bägge andra avtalen.

Härifrån förekomma i en del avtal avvikelser, exempelvis i ett av lokala samorganisationen i Kil träffat avtal, enligt vilket parterna ej få kräva skade- stånd av varandra på grund av åtgärd, som anses åsidosätta förpliktelser enligt avtalet eller lagen om arbetsdomstol. I ett utslag den 18 augusti 1931 (nzr 93) har arbetsdomstolen icke ansett en dylik bestämmelse utgöra hinder för utdömande av skadestånd, då bestämmelsen i fråga icke åberopats.

Avtalens giltighetsområden äro i de allmänna bestämmelserna geografiskt bestämda.

Härifrån gäller det undantaget, att när arbetsgivaren utför arbete å annan plats, där avtal finnes upprättat mellan avdelning eller medlem av svenska byggnadsindustriförbundet och avdelning av något av bygg- nadsfackförbunden, ifrågavarande avtals bestämmelser om giltighetsområdet tillämpas; dock att, där hemortsavtalets bestämmelser i avseende å timlöner äro för arbetarna förmånligare, hemortsavtalet härutinnan tillämpas för i hemorten antagna och bosatta arbetare.

I avtalen meddelas bl. a. följande ordningsregler m. fl. bestämmelser:

På arbetsplatsen skall iakttagas gott uppförande och ordning. Föreskrifter, som å arbetsplats meddelats till förekommande av olycksfall eller eldsvåda (ex. förbud mot tobaksrökning), skola lända till efterrättelse.

På arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet skall finnas tillgång till dricks- vatten.

Vid nybyggnad eller annan större arbetsplats skall arbetsgivaren upplåta en tät, med fönster och trägolv försedd och för arbetarna uteslutande avsedd lokal. För grovarbetarfacket stadgas, att sådan lokal om möjligt skall beredas särskilt för på arbetsplatsen anställda kvinnliga arbetare.

__ ___—_a

• Sida 207
•  Original

Ombud, som avtalsslutande organisation därtill befullmäktigat, äga rätt att be- söka arbetsplatsen.

I de allmänna bestämmelserna för avtal med organiserade arbetsgivare stadgas vidare, att, om timavlöningen ej utbetalas å avtalsbestämd tid, äger arbetaren att för högst fyra timmar i väntpengar utbekomma gällande tim- . lön. Till timavlöning eller ackordsöverskott, som icke utbetalas å i avtalet

bestämd tid, lägges två resp. en procent, allt per vecka räknat, dock för högst fem veckor. Efter utgången av denna tid löper arbetares fordran för arbetslön med 10 % årlig ränta, tills betalning sker.

Enligt de allmänna bestämmelserna för avtal med oorganiserade arbets- givare äger arbetaren att i väntpengar utfå intill två timmars timlön med övertidstillägg för väntetiden å avlöningsdagen. Sedermera utbekommes full timlön, räknat efter ordinarie arbetstimmar, för väntetiden intill dess betal- ning sker, dock för högst en vecka. Kvarstår även efter denna tidpunkt fordran, förhöjes den med 10 % och arbetsgivaren är skyldig att förränta det sålunda innestående beloppet med 10 % per år räknat.

Ackordsöverskott, som ej utbetalas på bestämd dag, förhöjes med en pro- cent för varje dag, som utbetalningen dröjer, dock med högst 10 %; lika— ledes betalas, för den händelse arbetet inställts, väntpengar för högst en vecka. Härefter och tills betalning sker, tillkommer ränta å hela beloppet räknad efter 1097 Oper är.

I de allmänna obestämmelserna för avtal med oorganiserade arbetsgivare föreskrives ock, att, om på en arbetsplats utförts arbete, som ej blivit i vederbörlig ordning likviderat, arbetsgivaren icke får övertaga och fullfölja sådant arbete, förrän de från arbetarnas organisation ställda kraven blivit godkända och därav följande utbetalningar skett.

I fråga om avtalens giltighetstid och uppsägning råder den skillnaden mel- lan avtalstyperna, att uppsägningstiden för avtalen med organiserade arbets- givare utgör tre månader, medan den för avtalen med oorganiserade arbets- givare är bestämd till två månader. Sker uppsägning icke, prolongeras av- talen för ett år' 1 sänder.

Samtidigt som uppsägning sker eller senast inom 20 dagar efter den sista

' för uppsägning bestämda dagen skall förslag till nytt avtal avsändas, vid äventyr att uppsägningen eljest kan av motparten förklaras ogiltig. Mot- förslag skall avsändas senast inom 20 dagar från ovanbemälda förslags av- lämnande och förhandlingar om nytt avtal upptagas senast inom ytterligare en vecka.

I samband med uppgörelsen i allmänna byggnadskonflikten i februari ( 1934 träffades ett avtal mellan svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp samt grov- och fabriksarbetareförbundet avseende arbetsförhållandena ( hos golvmassefirmor' 1 Stockholm. Till allmänna gluppen voro 1936 anslutna

• Sida 208
•  Original

sex golvmasseläggningsfirmor med tillsammans 40 arbetare. De allmänna bestämmelserna i avtalet voro i huvudsak överensstämmande med de här ovan refererade. Avtalet, som var ställt att utlöpa den 31 mars 1937, upp- sades vid utlöpningstiden. Vid uppgörelsen i juni s. å. ändrades avtalet i tillämpliga delar i enlighet med det nya stockholmsavtalet för byggnads— grovarbetare.

Det förut omnämnda riksavtalet mellan svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp och byggnadsträarbetareförbundet angående arbetsvillkor i parkettläggarfaclcet berörde enligt officiella uppgifter 15 arbetsgivare och 400 arbetare vid årsskiftet 1935/36. Detta avtal var jämväl ställt att utlöpa den 31 mars 1937, men uppsades icke vid utlöpningstiden. Likväl upptogos förhandlingar om avtalets revision, vilka ledde till uppgörelse samtidigt med uppgörelsen i samma års allmänna byggnadskonflikt.

Likaså träffades vid sistnämnda tillfälle uppgörelse om nytt avtal mellan de till svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp anslutna stenhuggeri— firmorna i Stockholm och Stockholms stenhuggarefackförening.

De vid uppgörelsen i juni 1937 träffade avtalen ställdes att utlöpa den 31 mars 1940.

Fastän numera icke finnes något riksavtal för målerifacket utan endast lokala avtal, äro de för arbetsvillkoren inom yrket grundläggande avtals- bestämmelserna till stor del likartade. Tendensen till normering av avtalens allmänna bestämmelser har gjort sig gällande även inom detta yrke. Orga- nisationerna ha sålunda sökt genomföra vissa standardtyper av bestäm- melser, vilka sammanförts i ett s. k. mönsteravtal av 1929 och ett avtals- formulär enligt uppgörelsen 1933. De skiljaktigheter, som förekomma mellan dessa bägge standardavtal, bero huvudsakligen på ackordsarbetets växlande omfattning å olika orter, som kräver mer eller mindre komplicerade och i detalj gående bestämmelser i olika avseenden.

Enligt det officiella kollektivavtalsregistret funnos vid årsskiftet 1935/36 i målerifacket 71 avtal med organiserade arbetsgivare, berörande 1 179 arbets- givare och 8 894 arbetare. Med oorganiserade arbetsgivare i facket funnos vid samma tidpunkt träffade 101 avtal berörande 562 arbetsgivare och 1 911 arbetare. Sammanlagda antalet avtal i facket utgjorde alltså 172, berörande 1 741 arbetsgivare och 10 805 arbetare. Härmed må jämföras den i tab. 30 anförda uppgiften ur landssekretariatets statistik, att vid årsskiftet 1935/36 funnos 182 avtal i facket med berörda 2 506 arbetsgivare och 11 361 arbetare. Samtliga dessa arbetare voro medlemmar av målareförbundet. Rörande jäm— förbarheten mellan dessa uppgifter hänvisas till vad i det föregående an- förts.

Mönsteravtalet 1929 innehåller bestämmelse om en arbetsvecka å 45 tim- mar, fördelade med 8 timmar per söckendag utom lördagar, då arbetstiden utgör 5 timmar. De gällande lokalavtalen föreskriva emellertid till över—

• Sida 209
•  Original

vägande del 48 timmars arbetsvecka och endast i Stockholm och ett tjugutal andra orter är arbetstiden i avtalen fastställd till 45 timmar. I ett stort antal avtal är arbetstiden reglerad även för mästarna, särskilt i större städer, därav Stockholm och Malmö, i den mån de deltaga i arbetet.

Övertid skall enligt standardavtalen betalas med 50 % förhöjning de två första timmarna efter den ordinarie arbetstidens slut och i övrigt med 100 % förhöjning. Den övertidsprocent, som fastställes i lokalavtalen, är emellertid varierande och utgör för de två första timmarna mellan 25 (i några fall lägre) och 60 %, det sistnämnda i Stockholm och Uppsala. Annan övertid betalas i allmänhet med 100 % förhöjning, i en del fall dock med lägre procent.

Den i avtalen fastställda timlönen utgår till duglig, ordentlig och flitig arbetare, som kan styrka, att han lärt yrket eller arbetat i detsamma visst antal år —— fyra eller fem — inberäknat lärotiden. Timlönen växlar å olika platser mellan 1 kr. 80 öre och 1 kr., härvid bortsett från 5. k. specialister i Stockholm med en timlön av 2 kr. 50 öre m. fl., och håller sig i flertalet städer mellan 1 kr. 30 öre och 1 kr. 50 öre. Den högsta timlönen betalas i Kiruna och Nynäshamn, varefter kommer stockholmsavtalet med 1 kr. 72 öre.

I Stockholm, Göteborg, Malmö m. fl. större orter är ackordsarbete obliga— toriskt eller delvis obligatoriskt, medan på flertalet orter endast arbetas mot timlön. Av ackordsprislistor finnas fyra olika typer, nämligen stock- holmsprislistan, mellansvenska prislistan, skåneprislistan och lokalt utarbe- tade prislistor. Enligt standardavtalen kunna, då pris ej finnes utsatt i pris- listan eller arbetet är av sådan beskaffenhet, att densamma ej kan tillämpas, vederbörande arbetsgivare och arbetare överenskomma om sådant arbetes utförande på ackord och det pris detta i varje särskilt fall skall betinga.

Vid arbete på ackord utgår enligt en hel del avtal förskottsbetalning å lönen med 10 öre lägre per arbetad timma än den ordinarie timlönen.

Då arbetet utföres med maskinella anordningar, skall enligt 1933 års standardavtal särskild överenskommelse på förhand träffas om ackords- priset härför, och, därest sådan överenskommelse ej kan ernås, skall arbetet utföras på tid, varvid skall utgå en förhöjning i den ordinarie timlönen med 50 %.

Uppmätning av ackord verkställes av en av båda parterna utsedd mät- ningsman. Kostnader för uppmätning av ackord bestridas av arbetsgivare och arbetare med hälften vardera.

Arbetsgivaren äger rätt att i viss begränsad utsträckning från ackords- tillämpning undantaga det arbete han själv utför med tillhjälp av lärling eller som arbetsgivare och lärling var för sig kunna utföra. Då mästare, som själv deltager i yrkesarbete, ej har tillgång till arbete för egen del, må enligt 1933 års uppgörelse hinder ej möta för honom att deltaga i ackordsarbete tillsammans med arbetare under de former i övrigt, som avtalet föreskriver.

• Sida 210
•  Original

Vid olycksfall utgår ersättning med minst 4 kr. 50 öre per dag, till vilket belopp arbetsgivaren är skyldig att i förekommande fall utfylla den enligt lag utgående ersättningen. '

Tvister angående tolkningen och tillämpningen av avtalen jämte ackords- prislistor avgöras enligt flertalet avtal av permanenta lokala förliknings- och skiljenämnder. Någon riksskiljenämnd såsom inom de tre egentliga byggnadsfacken har ej upprättats för målerifacket.

Rörande de i måleriavtalen allmänt förekommande bestämmelserna om reciprokt organisationstvång och lärlingsväsen hänvisas till annat ställe i sakkunnigas betänkande (sid. 657, 665). Rörande bestämmelser mot illojal konkurrens hänvisas till sid. 631 0. f.

Enligt 1933 års standardavtal är det förbjudet att bilda lag av arbets- givare eller arbetare för utförande av arbeten på beställning. Som lag räk- nas alla sammanslutningar, som icke ha arbetare anställda i den utsträck- ning, som föreskrivits i avtalet för mästare. Förbud mot lagbildning gäller särskilt å större orter, såsom i Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Borås, Gävle, Örebro m. fl. städer. I Stockholm och Göteborg gäller däremot icke förbud mot lagbildning.

Om arbetsförmedling genom vederbörande avdelning meddelas föreskrif- ter i åtskilliga avtal, dock icke å de större orterna.

I plåtslagerifacket finnes icke något riksavtal, utan arbetsvillkoren reg- leras genom ortsavtal, ingångna mellan en orts arbetsgivare samt en av- delning av bleck- och plåtslagareförbundet. Dessa avtal, vilka reglera såväl arbetet i plåtslageriverkstäderna som utearbetet vid byggnadsföretagen, äro med avseende å sina allmänna bestämmelser i viss mån standardiserade. Tidigare funnos gemensamma allmänna bestämmelser för avtal inom plåt- slageriyrket i Sverige, men numera existerar icke någon överenskommelse härom. '

Enligt socialstyrelsens kollektivavtalsregister funnos vid årsskiftet 1935/36 1 plåtslagerifacket 19 avtal med organiserade arbetsgivare, berörande 444 arbetsgivare och 2 114 arbetare. Med oorganiserade arbetsgivare i facket funnos vid samma tidpunkt träffade 33 avtal berörande 151 arbetsgivare och 413 arbetare. Härmed må jämföras den ur landssekretariatets statistik hämtade uppgiften i tab. 30, att vid årsskiftet 1935/36 funnos 60 avtal inom plåtslagerifacket, varav berördes 610 arbetsgivare och 2 593 arbetare. Av de sistnämnda tillhörde 2 390 bleck— och plåtslagareförbundet.

Enligt avtalen utgör den ordinarie arbetstiden 81/2 timmar på söcken- dagar utom lördagar, då den år 51/2 timmar, eller per hel arbetsvecka 48 timmar. Denna arbetstid förlägges mellan kl. 7 f. m. och 5 e. m. med sammanlagt 11/2 timmes raster utom lördagar, då arbetet utan middagsrast pågår till kl. 1 e. m. Rasternas förläggning bestämmes genom överenskom- melse mellan arbetsgivare och arbetare. I Stockholm och på flertalet andra

! !

• Sida 211
•  Original

större orter äger obligatoriskt minskning rum av arbetstiden under vinter- månaderna. Enligt stockholmsavtalet nedsättes sålunda å samtliga verk- städer den ordinarie arbetstiden under månaderna november—mars till 36 timmar per vecka. Förekommer under denna tid arbete utöver 36 timmar per vecka, betalas med vissa undantag för varje överstigande timme, in- till 48 timmar, 25 % tillägg å den för varje arbetare eller lärling gällande ordinarie timlönen.

Timlönen, vilken utgår till duglig, ordentlig och flitig arbetare, som ar— betat i yrket minst sex (undantagsvis fem) år, växlar mellan 1 kr. 70 öre i Stockholm och 1 kr. 25 öre på smärre orter. Vissa arbeten, såsom snö- skottning, skrapning och strykning av tak, fasader och fönsterblecki lina 311. fl. betalas på grund av med dylikt arbete förenade faror och obehag med 15—25 % högre timlön. Förhöjning stipuleras ock för vissa arbeten, som kräva ett högre mått av yrkesskicklighet.

Inom plåtslageriyrket spelar timlönen en relativt större roll än inom de tre egentliga byggnadsfacken och målerifacket. Detta beror på, att till yrket höra en mängd mindre arbeten, vilka, även om de kunna utlämnas på ackord, dock äro av alltför liten omfattning, när de utföras var för sig, för att besvär och tidsspillan med uppmätning av arbetet skall kunna upp- vägas av ett eventuellt intjänat överskott. I flertalet avtal har införts be- stämmelse om, att, där priset för ackordsarbete icke överstiger visst mindre belopp (i stockholmsavtalet 10 kr.), sådant arbete kan utföras mot timlön.

På de orter, där utarbetad ackordsprislista förefinnes, har denna så gott

' som undantagslöst baserats på stockholmslistan med de procentuella skill- nader i ackordspriser, som betingas av skillnaden i timlön.

Arbetaren skall ur ackordssumman betala ersättning åt lärling, som del- tager i ackordet, efter den timlön, som gäller för denne.

För arbetsgivare och arbetare gemensamt finnes i Stockholm kontor för mätning av ackord, medan på en del andra orter finnas ackordsmätare ut- sedda av arbetarna. Alla inom avtalet utförda plåtslageriarbeten, som be— tinga ett arbetsvärde enligt ackordspriser över 100 kr. skola mätas genom kontorets försorg. Mätningsavgift utgår med 3 % å bruttosumman å upp- mätta ackordsarbeten samt å sådan timlön, som avser tidarbete utfört 1 an- slutning till ackordsarbete. Berörda arbetare och arbetsgivare erlägga var- dera halva mätningsavgiften.

Övertidsersättning utgår enligt avtalen undantagslöst med 50 % tillägg å timlönen för de två första timmarna efter den ordinarie arbetstidens slut och med 100 % tillägg för annan övertid.

Vid olycksfall utgår enligt stockholmsavtalet ersättningmed minst 4 kr. 50 öre per dag, till vilket belopp arbetsgivaren i förekommande fall utfyller ( den enligt lag utgående ersättningen. Enligt malmöavtalet erhålla utlärda ( arbetare ersättning efter den i lagen satta högsta försäkringsgruppen. ( I Stockholm och på ett par tre andra orter'erhåller arbetaren enligt av-

• Sida 212
•  Original

talet semester med lön. Enligt stockholmsavtalet erhåller arbetaren av ar- betsgivaren semesterbidrag, utgående med fem öre för varje timme, som arbetaren arbetat mot timlönsbetalning. Vid ackordsarbete avdrages semes- terbidraget från ackordsöverskottet.

I nästan alla avtal finnas föreskrifter om lokal ständig förliknings- och skiljenämnd för slitande av meningsskiljaktigheter rörande avtalets bestäm- melser. Ernås inom nämnden icke majoritet för beslut, hänskjutes tvisten till arbetsdomstolen eller alternativt till avgörande av opartisk ordförande, som utses av nämnden eller eventuellt av statens förlikningsman. Enligt en del avtal hänskjutas tvister av här ifrågavarande slag direkt till arbets- domstolen. Någon riksskiljenämnd finnes icke inom plåtslagerifacket.

Inom rörledningsbranschen funnos tidigare endast ortsavtal eller avtal för enskilda firmor. Sedan 1920 finnes emellertid ett riksavtal mellan rör- ledningsfirmornas riksförbund och metallindustriarbetareförbundet. Dess— utom ha med utom förbundet stående firmor träffats lokala avtal, vilka i allt väsentligt torde överensstämma med riksavtalet. Enligt den officiella statistiken funnos vid årsskiftet 1935/36 54 avtal inom branschen med därav berörda 242 arbetsgivare och 3 325 arbetare. Riksavtalet berörde enligt sam— ma statistik 131 arbetsgivare och 2 580 arbetare. Enligt landssekretariatets statistik funnos vid samma tid 404 avtal med berörda 562 arbetsgivare och 6 631 arbetare.

Den ordinarie arbetstiden utgör enligt riksavtalet 81/2 timmar per dag utom å lördagar, då den år 51/2 timmar, eller per vecka tillhopa 48 timmar. ' Arbetet förlägges mellan kl. 7 f. m. och 5 e. m. utom å lördagar, då det förlägges mellan kl. 7 f. m. och 1.30 e. m. Tiden för raster fixeras vid varje särskild verkstad. Arbetsgivaren äger rätt att vid mindre arbetstillgång för- korta arbetstiden, vilken inskränkning i regel skall ske lika för alla inom varje särskild arbetargrupp hos vederbörande arbetsgivare anställda arbetare och skall företagas antingen genom minskning av den dagliga arbetstiden eller med förkortning av hel dag per vecka.

Av riksavtalet berörda företag, belägna i ett 90-tal städer, köpingar och municipalsamhällen, fördelas i lönehänseende på fyra ortsgrupper. Till den första ortsgruppen räknas Stockholm och närliggande orter, till grupp II Göteborg jämte Sundsvall och Östersund m. fl. norrländska städer, till grupp III bl. a. Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Borås, Gävle, Örebro, Eskilstuna, Uppsala, Linköping, Västerås, Karlskrona, Karlstad, Lund, Halmstad, Kal- mar, Landskrona, Trollhättan, Södertälje, Falun, till grupp IV bl. a. Jön— köping, Uddevalla, Kristianstad, Ystad.

För bestämmande av lönernas storlek indelas arbetarna efter yrkesskick- lighet i fyra klasser, av vilka kl. I och kl. II omfatta yrkesarbetare, kl. III och kl. IV hjälparbetare. För att bliva yrkesarbetare och »erhålla verktyg» fordras ovillkorligen att minst tre år därförut ha arbetat inom facket som

• Sida 213
•  Original

hjälpare. Första klass hjälparbetare (kl. III) blir den, som arbetat i facket i två år. Timlönen angives vara minimilön, d. v. 5. den lägsta lön som inom någon grupp av arbetare får utgå. Minimilönsprincipen är dock icke tilläm- pad i extrem form. Även om timlönerna icke såsom inom de tre egentliga byggnadsfacken samt inom måleri- och plåtslagerifacken kunna anses så- som normallöner, ansluta de sig dock ganska nära till faktiskt utgående tidlöner. Skillnaden mellan avtalets minimilön och den faktiskt utgående tidlönen representeras av ett på vissa orter till I kl. yrkesarbetare utgående s. k. individualtillägg, vilket utgör högst 7 öre.

I Stockholm och närliggande orter utgör minimilönen 1 kr. 50 öre för I kl. yrkesarbetare, 1 kr. 44 öre för II kl., 1 kr. 26 öre för III kl. och 96 öre för IV kl. Timlönerna i ortsgrupp II ligga mellan 1 kr. 38 öre och 85 öre, i grupp 111 mellan 1 kr. 29 öre och 80 öre samt i grupp IV mellan 1 kr. 25 öre och 72 öre.

Ackordsarbetet spelar en betydande roll i facket. Till riksavtalet är fogad en omfattande och utförlig ackordsprislista, som upptager en mängd detalj- priser för anläggning av samt monterings— och kompletteringsarbeten å värmeledningar, gas- och avloppsledningar m. m. Denna är en s. k. stan- dardprislista, vars priser grunda sig på de olika timlönerna för I kl. yrkes- arbetare och I kl. hjälparbetare med tillägg av sådan storlek, att vid ackords- arbete förtjänsten per tidsenhet i normala fall beräknas ligga 50 % högre än vid arbete mot timlön. Ackordspriserna å olika orter äro avvägda efter samma princip som timlönerna, d. v. 5. med hänsyn till dyrortsförhållandena och i viss mån även med hänsyn till konkurrensförhållandena. Ackords— priset för olika orter erhålles genom att grundprislistan multipliceras med ett tal, olika för olika orter, den s. k. ackordsmultiplikatorn, beräknad enligt nyss angivna grunder. Finnes ej pris utsatt i standardprislistan, äga veder- börande arbetsgivare och yrkesgrupp att sinsemellan överenskomma om sådant arbetes utförande på ackord och det pris detta i varje särskilt fall skall betinga. Till grund för beräkning av priser å dylika arbeten skall läggas den tid, som en genomsnittsyrkesarbetare med hjälparbetare behöver.

I olikhet med vad fallet är inom de tre egentliga byggnadsfacken samt inom måleri- och plåtslagerifacken, är inom rörledningsbranschen arbeta- rens timlön garanterad vid allt ackordsarbete. Arbetaren kan emellertid skiljas från ackordsarbetet, om han bedriver detsamma på sådant sätt att det utförda arbetet ej motsvarar vad som utbetalats i timlön.

För ackordsarbetets uppmätning finnes på större orter särskilda mät- ningskontor, vilka bekostas av arbetarna.

Övertidsarbete å vardagar intill kl. 9 e. m. betalas med 50 % tillägg å ordinarie timpenning, arbete mellan kl. 9 e. m. och kl. 7 f. m. med 75 % tillägg och annat övertidsarbete med 100 % tillägg.

Då arbetsgivare har arbete på annan ort än hemorten och anställer ar- betare på arbetsorten, erhålla dessa den lön, som därstädes utgår inom

• Sida 214
•  Original

branschen. Vid arbete utom hemorten på plats med högre lönetariff betalas enligt denna. Vid ackordsarbete utom hemorten på plats med lägre löne- tariff erhålla från hemorten beordrade arbetare utöver det på platsen gäl— lande ackordet för varje arbetad ackordstimme ett tillägg, motsvarande skillnaden mellan hemortens och arbetsortens minimilön jämte minimilöns- skillnaden, multiplicerad med överskottsprocenten.

Arbetare åtnjuta semester med bibehållen timlön fem söckendagar under tiden juni—augusti, på villkor att de varit i arbete sedan den 1 juni löpande år samt under de tolv föregående månaderna arbetat hos arbetsgivaren till- hopa minst 8 månader. Semesterlönen utgår för fyrtio timmar. Vid en av förbundet verkställd enquéte rörande semesterförhållandena i Stockholm ha uppgifter erhållits från 2 095 arbetare, av vilka 1 112 meddelat, att de 1936 åtnjutit semester.

I samband med uppgörelsen i allmänna byggnadskonflikten den 14 febru— ari 1934 träffades ett avtal mellan smidesverkstadssektionen inom bilverk- städernas arbetsgivareförbund och metallindustriarbetareförbundet. Till sek- tionen voro 1936 anslutna 22 arbetsgivare med 291 arbetare. Avtalet var ställt att utlöpa den 1 april 1937 och uppsades till utlöpningstiden samt er— sattes med ett nytt avtal, gällande till den 1 april 1939.

Inom elektriska installationsbranschen har sedan 1907 funnits ett riks- avtal, som gäller mellan svenska elektriska arbetsgivareföreningen och sven- ska elektriska arbetareförbundet. Enligt den officiella statistiken berördes vid årsskiftet 1935/36 215 arbetsgivare och 1903 arbetare av riksavtalet. Därtill kommo 67 lokalavtal med berörda 181 arbetsgivare och 571 arbetare. Enligt de på landssekretariatets statistik grundade uppgifterna i tab. 30 funnos vid samma tid 415 avtal i branschen med berörda 642 arbetsgivare och 6 022 arbetare, därav 5 894 medlemmar av elektriska arbetareförbundet. I arbetarantalet ingingo ett 1 OOO-tal reparatörer vid kraftstationer, linje- arbetare m. fl. arbetare, vilka icke tillhöra byggnadsindustrien. Enligt för- bundets uppskattning beröras ett 200-tal arbetsgivare med c:a 3 000 arbetare av riksavtalet. Lokalavtalen äro i allt väsentligt likalydande med riksavtalet, utom vad gäller bestämmelserna om arbetares antagande och avskedande m. 111.

Under riksavtalet höra i främsta rummet arbetare, som utföra installa- tioner för belysning och kraft, men även svagströmsmontörer för lokal- telefonanläggningar, apparater för ljussignal-, ringlednings- och radioanlägg- ningar m. m. Den största arbetsgivaren inom svagströmsbranschen, tele- grafstyrelsen, har slutit särskilt kollektivavtal med sin personal.

Den ordinarie arbetstiden utgör enligt riksavtalet 81/2 timmar per dag utom å lördagar, då den år 51/2 timmar, eller per vecka tillhopa 48 tim- mar. Arbetet börjar tidigast kl. 7 f. m. och senast kl. 8 f. m. samt slutar

• Sida 215
•  Original

senast kl. 5.30 e. in., men å lördagar senast kl. 1.30 e. m. Den vanliga tiden för arbetets början är kl. 7.30 f. m. Arbetsgivaren bestämmer arbetets för- läggning inom de angivna gränserna samt rasternas antal, längd och pla- cering. Dock få rasterna sammanlagt icke överstiga 11/2 timme per dag. I samband härmed må omnämnas, att enligt avtalet gäller en ömsesidig upp- sägningstid av minst sex helgfria dagar, medan någon motsvarande bestäm— * melse icke förekommer i avtalen för de andra byggnadsfacken. Uppsäg- ningstiden erhåller en viss betydelse på grund av stadgandet, att väntetid ersättes, då den förekommer på arbetsgivarens begäran. När bristande ar- betstillgång sådant föranleder, äger_arbetsgivaren rätt minska arbetstiden. I lönehänseende indelas under riksavtalet hörande arbetsplatser i fyra ortsgrupper. En särskild grupp bildas av Stockholm med omnejd i en cirkel intill 30 km radie från Stortorget, dock med undantag för den del av om- rådet, som faller inom Södertälje stads område. Grupp I a omfattar Göte- borg och Södertälje samt ett antal norrländska orter, grupp Ib Malmö, Norrköping, Gävle m. fl. städer, grupp II flertalet medelstora städer och grupp III 18 mindre städer och samhällen. Minimilönerna utgöra i Stock- holm: för arbetare mellan 17 och 18 år 83 öre; för nybörjare, som fyllt 18 år, 88 öre; för arbetare med ett års vana-i facket 111 öre; med 3, 4 och 6 års vana resp. 130, 141 och 158 öre. I ortsgrupperna I (a och b), II och III äro lönerna för resp. arbetarkategorier c:a 6, 13 och 17 % lägre än i Stock— .holm. I fråga om ackordspriser äro grupperna Ia och Ib likställda. Till grund för gruppindelningen ligger i huvudsak socialstyrelsens dyrorts- gruppering. Avtalets timlöner äro numera att betrakta som normallöner till skillnad från de i riksavtalet inom rörledningsbranschen stipulerade timlönerna. De elektriska montörernas arbete utföres till väsentlig del på ackord och enligt riksavtalet skall ackordsarbete användas i alla sådana fall, där det är möjligt att genomföra. Med riksavtalet äro förenade omfattande och utförliga ackordsprislistor för dels installationsarbeten (starkströms- och svagströms-), dels hissmontage. I olikhet med vad fallet är inom rörled- ningsbranschen angiva dessa listor uttryckligen de ackordspriser, som gälla för olika ortsgrupper. Till grund för graderingen ligger emellertid en skala, , vilken liksom inom rörledningsbranschen baserar sig på dyrortsförhål- landen.

Rörande ackordsarbete, som icke upptagits i ackordsprislistorna, träffas överenskommelse genom fri förhandling mellan arbetsgivaren och veder- börande arbetare. Kan i sådant fall överenskommelse om ackord icke upp— nås, utföres arbetet mot timlön. Bland sådana arbeten äro särskilt att nämna anläggningar av landsbygdskaraktär, vilka uttryckligen angivas så- * som fallande utanför ackordsprislistan för installationsarbeten. Arbeten på landsbygden jämförliga med stadsinstallationer, såsom villor, större bonings- hus 0. d., falla emellertid under listan.

• Sida 216
•  Original

Liksom inom rörledningsbranschen är arbetarens timlön garanterad vid allt ackordsarbete. I olikhet med vad fallet är inom andra byggnadsfack er- hålla inom elektriska installationsfacket hjälparbetarna del i ackordsöver- skottet, med undantag dock för elever.

Inom elektriska installationsbranschen mätes ackordsarbetet icke, utan uträknas på grundval av kvantiteten utlämnat material, med avdrag för det returnerade. Skulle tvist uppkomma om ackordsarbetets omfattning, brukar dock mätning företagas. För tillsyn över dylikt arbete tillsätta ar- betarna ackordskontrollanter.

Övertidsersättning utgår med 35 % .tillägg å timlönen för de två första timmarna efter den ordinarie arbetstidens slut, med 75 % för annan över- tid å vardagar samt med 100 % å sön- och helgdagar ävensom å fridagar.

Då arbetare inom denna bransch ofta måste förflyttas till olika arbets- platser, har det för undvikande av missförstånd och tvister ansetts lämpligt att införa särskilda föreskrifter i avtalet om arbetares stationsort. Vid ar- betares anställning bestämmes den ort —— »hemorten» —— där denne skall anses bosatt, med vissa geografiska gränser. Om var gränserna skola dragas för hemorten träffas lokala överenskommelser mellan organisationerna å ömse sidor resp. med de arbetsgivare, med vilka separatavtal finnas. Ombyte av hemort sker efter fri överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetaren, men ny ort skall gälla minst sex månader. Flyttningskostna- derna betalas av arbetsgivaren, därest denne påyrkat ombytet. Vid arbete utom hemorten erhåller arbetare förutom ordinarie timpenning ett extra tillägg av kr. 2: — per dag, därest sammanlagda rese- och arbetstiden upp- går till 6—10 timmar, och kr. 4:— per dag, därest sammanlagda rese- och arbetstiden uppgår till 10 timmar och däröver. Om bort- och hemfärd ej sker dagligen, erhåller arbetaren fri kost och logi eller kr. 7:— per dag under de första fjorton dagarna och därefter kr. 5:—. Ofta träffas upp- görelse med beställaren om kost och logi, varjämte det förekommer, att arbetsgivaren ombesörjer inlogering av montörer. Vid resor utgår, förutom resekostnader, traktamente samt timpenning. Resetid ersättes såsom för ordinarie arbetstid, dock högst 12 timmar per kalenderdygn.

En veckas semester utgår under juni augusti månader för arbetare, som sedan den 1 oktober näst föregående år varit anställd hos vederbörande arbetsgivare. Ersättning under ledigheten utgår efter timlönen för 40 tim- mar. Beträffande hissmontörer, vilka sortera under riksavtalet, ha träf— fats särskilda bestämmelser angående skyddsåtgärder till förebyggande av olycksfall i arbete vid uppsättning av tegelhissar, byggnadskranar, traverser och dylika tillfälliga anordningar. Arbetaren har vid utförande av sådana med risk förenade arbeten icke blott rättighet utan ock skyldighet att på- fordra vidtagandet av alla rimliga anordningar till sin säkerhet.

Minimilönerna för hissmontörer, deras hjälpmontörer samt för s. k. fel- sökare skola utgå efter i riksavtalet fastställda normer. Felsökarna till-

• Sida 217
•  Original

erkännas genom särskild överenskommelse med arbetsgivarna ersättning för att de icke erhålla ackordsarbeten.

d. Timlönernas utveckling 1908—1937 enligt i vissa städer gällande kollek- tivavtal.

De i kollektivavtalen angivna timlönerna för murare, byggnadsträarbetare, byggnadsgrovarbetare, målare, plåtslagare och elektriska arbetare äro n o r- mallöner och gälla sålunda för samtliga berörda arbetare i facket, med i avtalen stadgade begränsningar på grund av bristande yrkeskompe— tens, nedsatt arbetsförmåga m. m. Timlönerna för rörarbetare äro däremot in ini m i l ö n e r och angiva sålunda den gräns, under vilken individual- lönen icke får sjunka, dock med nyss angivna begränsningar. En tendens till övergivande av minimilönsystemet och övergång till normallön har fram- trätt inom rörarbetarbranschen, och till det från 1937 års början gällande riksavtalet inom rörledningsbranschen ha gjorts vissa protokollsuttalanden, varigenom det utgående individualtillägget begränsas och maximeras. Före 1925 voro även avtalens timlöner för elektriska arbetare minimilöner.

I tab. 32, 33 och 34 visas timlönens utveckling 1908—1937 för dels murare, byggnadssnickare och byggnadsgrovarbetare, dels målare och plåtslagare, dels ock rörarbetare och elektriska arbetare, i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping. I fråga om de kompetensvillkor, som i avtalen uppställas för erhållande av timlönen, hänvisas till den förut lämnade redogörelsen

' för avtalens innehåll.

En grafisk framställning av de i tabellerna meddelade uppgifterna för Stockholm, Göteborg och Malmö lämnas i diagrammen VIII—X.

I tab., 32 och 33 angivna timlöner för dels murare, byggnadssnickare och byggnadsgrovarbetare, dels målare och plåtslagare innefatta de som kom- pensation för dyrtiden utgående tilläggen till timlönen under krigstiden och de närmast följande åren. I tab. 34 angivna timlöner för rörarbetare och elektriska arbetare innefatta endast de fasta dyrtidstillägg, vilka kunna an- ses utgöra en del av timlönen, men däremot icke tillägg utgående efter andra grunder, exempelvis enligt glidande skala på basis av levnadskost- nadsindex, vederbörandes försörjningsplikt m. m.

Ser man på utvecklingen av timlönerna inom byggnadsfacken såsom ett helt, finner man, att den framför allt betingats av den starkt fluktuerande prisnivån. Under åren 1916—1920 framkallade den allmänna prisstegringen en betydande förhöjning av timlönerna antingen genom nya avtalsuppgörel- ser med eller utan föregående öppen konflikt eller genom särskilda överens- kommelser under avtalstiden. Delvis är dock löneförhöjningen att betrakta som kompensation för arbetstidens minskning 1918 till 51 och 1920 till 48 timmar i veckan. Löneförhöjningarna efterträddes 1922 av en lönereg- lering nedåt, varefter lönenivån i stort sett förblev oförändrad under en tid av något mer än ett år inom de tre egentliga byggnadsfacken ävensom

• Sida 218
•  Original

Tab. 32. Kollektivavtalens timlöner (i öre) för murare, byggnadssnickare och byggnadsgrovarbetare i Stockholm (S), Göteborg (G), Malmö (M) och Norr- köping (N) 1908—1937.

1/1—31/3 1908 ............... 1/4—31/12 19083 ............. 1/1 1909—31/3 19124 ........ 1/4 1912—31/3 19146 ......... 1/4 1914—3113 19165 ......... 18/8 1916—19/8 19177 ........ 20/8—30/9 19178 ............. 1/10 1917—31/3 1918 ......... 15/8 1918—31/3 1919a ........ 1/4—31/12 1919 .............. 1/1—28/11 192010 ............. 25/11 1920—31/3 1922n ....... 17/5—30/9 1922 .............. 1/10 1922—13/3 1923 ......... 14/4 1923—315 1924 ......... 1/4 1924—31/3 193312 ........ 14/2 1934—31/3 1937 ......... 12/6 1937— .................

4 år), inbegripet lärotiden.

arbetare, som fyllt 18 år.

—l&=lb

kö ing från 27/7 1917.

va'-8:12

Murare1

Byggnads—

snickare1

Byggnadsgrov-

arbetare2

G M N S G M N S G M N

175 175 150 165

55 55 55 55 57 64 77 79 130 130 130 210 144 122 122 145 140 150

49 50 50 52 54 61 74 76 125 143 152 200 138 116 116 134 129 140

53 55 57 57 59 66 79 81 125 125 125 200 138 116 116 134 129 140

60 60 60 60 62 72 82 92 160 160 160 240 160 135 135 160 150 165

47 47 47 49 51 62 75 77 130 130 130 210 144 122 122 145 140 150

49 50 50 52 54 61 74 76 125 143 152 200 138 116 116 134 129 140

3 I Stockholm från 20/7 1908, i Norrköping från 1/4 1908. I Malmö för murare 1/1 1909—30/9 1911, i Norrköping från 1/4 1909. I Malmö för murare från 1/10 1911. För murare i Stockholm 1/4 1914—22/9 1916. För murare i Stockholm 23/9 1916—6/8 1917. För murare i Stockholm från 7/8, för byggnadssnickare i Stockholm och Norr-

42 42 48 48 50 62 77 77 125 125 125 200 138 116 116 134 129 140

I Malmö föl murare från 19/8 1918, i Norrköping från 14/8. " För murare i Malmö från 1/3 1920. " För murare i Stockholm från 13/11 1920, i Göteborg 1/12 1920—31/3 1922, i Malmö 29/11 1920—16/5 1922. 12 För murare i Göteborg och Malmö från 14/4 1924.

39 44 44 46 48 55 65 75 140 140 140 220 145 120 120 145 135 150

36 37 37 40 42 51 64 66 120 120 120 195 131 108 108 131 126 136

39 40 40 42 44 51 64 66 115 133 142 185 125 103 103 121 116 127

1 Innefattar dyrtidstillägg 1916—1921. Timlönen utgår till yrkesduglig arbetare, som kan styrka, att han lärt yrket eller arbetat i detsamma visst antal år (3 51 2 Innefattar dyrtidstiullägg 1916—1921.Timlönen utgår till duglig och Oldentlig

37 35 38 40 42 51 64 66 115 115 115 185 125 103 103 121 116 127

inom måleri- och plåtslagerifacken samt under två år inom rörlednings— och elektriska installationsbranscherna. Därefter reglerades lönenivån på nytt uppåt för att inom flertalet fack nedsättas efter konflikterna 1933—1934. Genom uppgörelsen i byggnadskonflikten 1937 höjdes timlönerna på nytt inom de egentliga byggnadsfacken och även inom övriga fack framträder en tendens till reglering uppåt.

Ett mycket karakteristiskt drag för löneutvecklingen inom byggnads- facken har varit lönesatsernas utjämning. Intill 1916 höllo sig murarlönerna i mellersta Sverige några öre högre

än träarbetarlönerna. Därefter började en bestämd utveckling mot en löne—

• Sida 219
•  Original

Diagram

O ,. (F 1...

-öre 08 09 250

nadsgrovarbetaro [ Stockholm, Göteborg och Malmö 1908—1937.

.., 1112'1314 516171819

Murare

250

i Stockholm

-- i Göteborg

I Malmö

Byggnadsträarbetare

200

1'150

100

50

250

I Stockholm

» | Göle borg

! Malmö

Byggnadsgrovarbetaro

200

—150

'100

50

| Stockholm | Göteborg I Malmö

11 12 13 14

15

.1617 18 19

O N O— ,.

O

192

2122324

2122

m N O— ,.

26 27 28 29

824526 272829

,.

0 m 0— ,.

1930

31 32 33 34

31 32 33 34

VIII. Kollektivavtalens timlöner (1 öre) för murare, byggnadssnickare

lh m 08 ..

1935

och bygg-

36 37 öre 250

200

150

100

50

250

200

150

100

50

250

200

150

100

50

• Sida 220
•  Original

Tab. 33. Kollektivavtalens timlöner (i öre ) för målare och plåtslagare i Stoek- , holm (S), Göteborg (G), Malmö (M) och Norrköping (N) 1908—1937.

Målare 1 Plåtslagare ? År

5 G M N 5 G M N 64 _ _ _ 60 51 45 50 1908 ......................... ( 68 55 55 50 65 52 52 52 68 _ _ 50 _ _ _ _ 1909 ......................... ( 70 55 55 52 65 52 52 52 70 _ _ 52 _ _ _ _ 1910 ......................... ( 75 55 55 53 55 52 52 52 _ _ _ 53 _ _ _ _ 1911 ......................... ( 75 55 55 55 55 54 52 52 _ 55 55 _ _ _ 52 — 1912—13 ..................... ( 75 57 57 55 65 54 54 52 1914 : _ 57 57 55 _ 54 54 52 ......................... 75 60 60 57 55 56 55 54 _ _ _ _ 65 _ _ _ 1915 ......................... ( 75 60 50 57 71 56 55 54 1916 _ 60 60 57 _ 56 55 _ ......................... 75 65 65 62 105 51 62 65 _ 65 _ 62 _ _ _ _ 75 67 55 64 150 71 92 80 1917 ......................... 95 80 78 79 _ _ _ _ _ 82 80 _ _ _ _ _ 95 82 80 79 150 71 92 _ 1913 130 110 115 115 175 130 125 120 ......................... 160 130 135 125 _ _ _ _ 17o_ _ _ _ _ _ _ _ 1919 170 130 135 125 "175 130 125 120 """"""""""""""" 195 150 150 145 175 160 155 155 195 150 150 145 175 150 155 155 1920 ......................... 225 195 180 175 240 210 200 205 240 _ _ _ _ _ _ _ 1921 _ 195 180 _ _ _ _ _ ......................... 240 200 185 .175 .240 210 200 205 240" 200 185 175 240 210 200 205 1922 ......................... 175; 159 158 143 160 144 135 138 150_ 137 136 121 135 122 135 116 _ _ _ _ _ 122 _ 115 1923 ......................... ( 150 137 136 121 135 141 135 135 1924 _ 137 136 _ 135 _ _ _ ......................... 150 160 159 132 160 141 135 160 1925 150 _ _ 132 _ 141 _ _ --------------------- 170 160 159 145 160 155 135 160 _ _ _ _ _ _ 135 _ 1926—27 ..................... ( 170 160 159 145 160 155 142 150 1923 _ _ 159 _ _ _ _ 150 """""""""""""""" 170 160 160 145 160 155 142 152 1929 ......................... ( _ 160 142

• Sida 221
•  Original

Tab. 33 (forts.). Kollektivavtalens timlöner (1 öre) för målare och plåtslagarei Stockholm (S), Göteborg (G), Malmö (M) och Norrköping (N) 1908—1937.

& Målare 1 Plåtslagare ” 1 1' S G M N S G M N , 1930 ......................... 182 160 160 145 170 155 146 152 _ _ _ 145 _ 155 —- _ 1931_32 ..................... i 182 160 160 150 170 160 146 152 182 160 160 150 — _ — 152 1933 ......................... 172 150 148 140 170 160 146 135 _ _ _ _ _ — _ 1513 1934 ......................... 172 150 148 140 170 160 141 151 1935 ......................... 172 150 148 140 170 160 141 145 _ _ _ _ _ _ — 145 1936 ......................... ( 172 150 148 140 170 160 141 152 _ _ _ 140 _ _ _ _ 1937 ......................... ( 172 150 148 150 170 160 141 152

1 Innefattar dyrtidstillägg, vilket utgick under krigs- och första efterkrigstiden (1916—1/4 1922). Timlönen utgår till duglig, ordentlig och flitig arbetare, som kan förete utlärlingsbetyg eller styrka, att han arbetat som målare minst visst antal år (4 år 5 år). ² Innefattar dyrtidstillägg, vilket utgick under krigs- och första efterkrigstiden (1916—1921). Timlönen utgår till duglig, ordentlig och flitig arbetare, som arbetat i yrket minst visst antal år (i regel 6, eljest 5 år). ” Garanterad timlön, då ackord ej tillämpas.

utjämning, som med 1918 års avtal kunde sägas vara fullständigt genom- förd och som bibehållits i de följande avtalen. Inom träarbetarfacket ägde även för åtskillig tid sedan en nivellering rum av löneförhållandena så till- vida, att den tidigare å några orter förekommande skillnaden mellan tim- mermän och snickare bortföll. Båda kategorierna sammanföras numera under benämningen byggnadsträarbetare utom i Stockholm, där särskilda avtal upprättats för dels timmermansyrket, dels snickaryrket, ehuru tim- penningen är densamma för båda yrkesgrupperna.

Även mellan grovarbetarlönerna och yrkesarbetarlönerna har en utjäm- ning ägt rum. För ett kvartssekel sedan uppgick skillnaden mellan dessa bägge lönekategorier till 20 a 30 %, i vissa fall 50 %. Enligt 1920 års avtal belöpte sig skillnaden icke till mer än 7 a 8 % i rikets fyra största städer. Samma skillnad utgör enligt 1937 års uppgörelse c:a 10 %.

Även mellan lönesatserna för samma fack å olika orter har en utjämning ägt rum. År 1911 lågo timlönerna för murare i Göteborg 15 %, i Malmö ,20 % och i Norrköping 12 % under stockholmslönen, medan 1937 mot- svarande procenttal voro resp. 9, 15 och 17 %. En liknande utveckling har ägt rum beträffande träarbetarlönerna, vilka, såsom nämnts, numera äro desamma som murarlönerna, och grovarbetarlönerna. Utjämningen är att

• Sida 222
•  Original

Diagram IX. Utvecklingen av kollektivavtalens timlöner (! öre) för målare och plåtslagare i Stockholm, Göteborg och Malmö 1908—1937.

m

:: 16171819521222324526272829 31323334 3637

.": a a 0 05 08 _ _ ..

8 1910 11 12 13 14 250 1.50 bre

öre

Målare 200 I Stockholm 200 ........... i Göteborg . _ ______ I Malmö ju.-'_' 150 150

100 100

50 50 o 0 250 250

Plåtslagare zoo | Stockholm _ 200 ---------- I Göteborg . --——-- i Malmö ------- 150 150 100 100 50 50 o o oa 211121314216171519 2122232452627252923132333423637 & ?: .. .. ?: &

tillskriva den mer enhetliga reglering av de lokala lönesatserna, som på senare tid kommit till stånd på grundval av dyrortsförhållandena.

Även inom måleri- och plåtslagerifacken kan skönjas en tendens till ut- jämning av de lokala lönesatserna, men någon systematisk reglering av dem efter dyrortsförhållandena har icke ägt rum.

Alltsedan tillkomsten av riksavtalen inom rörlednings- och elektriska in- stallationsbranscherna 1920 resp. 1907 ha arbetsplatserna inom dessa bran- scher för bestämmande av timlönernas storlek varit fördelade på ortsgrup- per, vilkas antal numera uppgår till fyra resp. fem. Vid denna fördelning har viss hänsyn tagits till dyrortsförhållandena. Därjämte tages enligt riks- avtalet inom elektriska installationsbranschen hänsyn till jämförbara orters placering i grupperna och till andra inverkande förhållanden.

• Sida 223
•  Original

ab. 34. Kollektivavtalens timlöner (i öre) för rörarbetare och elektriska arbetare i Stockholm (S), Göteborg (G), Malmö (M) och Norrköping (N)

1908—1937. & Rörarbetare1 Elektriska arbetare” ; l'

* S G M N S G M N 1 1 50 _ _ _ _ _ _ — ; 1908 ......................... | 53 35 36 , 47 38 38 38 1909—10 ..................... 53 35 38 _ 47 38 38 38 53 35 _ _ _ _ _ _

1911 ......................... _ _ 38 _ 47 38 38 38 55 45 _ _ _ _. _ _

1912 ......................... 55 45 38 45 47 38 38 38 1913 ......................... i i"? 22 & 22 32 få i? & | 55 46 _ 46 _ _ _ _ 1914_15 ..................... t 57 48 _ 48 50 40 40 40

| 57 48 58 48 50 40 40 40

1916 ......................... l 66 60 _ _ _ _ _ _ 66 60 58 48 _ _ _ _ 71 _ 60 64 534 434 434 434

1917—18 ..................... 76 _ _ _ _ _ _ _ I 81 _ _ _ _ _ _ _ 86 _ _ _ _ _ _ _ 1919 ......................... 86 60 60 64 1305 1255 1255 1255

) 1920—21 ..................... 190 165 165 165 130 125 125 125 190 165 165 165 114 109 109 109

1922—24 ..................... 150 135 130 130 102 98 98 98 135 123 118 118 89 86 86 86

135 123 118 118 _ — _ _

1925—29 ..................... 132 121 116 116 125 115 115 115 144 132 123 123 _ _ _ _

1930—32 ..................... 144 132 123 123 132 119 119 119 1933 ....... . ................. 144 132 123 123 132 119 119 119

[ _ _ _ _ 132 119 119 119

1934—36 ..................... i 137 126 117 117 125 112 112 112 1937 ......................... 144 132 123 123 130 122 ] 117 117

1 Fr. o. m. 1920 riksavtalets löner för II klass yrkesarbetare i resp. ortsgrupper. För 1908_1919 däremot svarande löner i lokalavtalen. 2 Riksavtalets löner för arbetare, som arbetat 3 år i facket. Fr. o. 111. 30/3 1925 normallöner, tidigare minimilöner. 3 Ett 1908 ingånget avtal i Norrköping har här icke upptagits, emedan dess lönebestämmelser icke ansetts direkt jämförbara med lönebestämmelserna i av- talen i de andra städerna. * Särskild uppgörelse 1 sept. 1917. 5 Innefattar 35 öre dyrtidstillägg, som ersatte det i sept. 1917 införda rörliga tillägget. Det fasta dyrtidstillägget utgick t. o. m. 1921.

• Sida 224
•  Original

Diagram X. Utvecklingen av kollektivavtalens timlöner (1 öre) för rörarbetare och elektriska arbetare i Stockholm, Göteborg och Malmö 1308—1937.

|.n

11111314 516171619 2 a a = 0309?”— 226272829231323334933637

250 öre

250 orc Rörarbetare

200 | Stockholm 200 ........... 1 Göteborg

—————— I Malmö

150 150

100 100

50 50

256 250

Elektriska arbetare 200 i Stockholm 200 .......... i Göteborg

i Malmö

150 150

100 100

50 50

0 08 09 11' 12 13 14

1910 1915

16171819å21222324326272829

1930

3132 33 34 :s: 36 37 ?.

• Sida 225
•  Original

KAP. VI.

Arbetsmängdens fördelning på olika arbetarfack vid bygg- nadsföretag för byggnadsstyrelsens räkning.

Av flera skäl är det av intresse att få frågorna rörande fördelningen på olika arbetarfack av arbetsmängden vid ett byggnadsföretag samt byggnads- arbetarnas produktionsförmåga i så tillförlitlig mån som möjligt utredda. De sakkunniga ha för den skull från byggnadsstyrelsen inhämtat och sam- manställt uppgifter angående det antal timverken, som av olika arbetar- fack presterats vid ett antal genom styrelsens försorg uppförda nybyggnads- företag. Arbetsmängderna representeras sålunda i det följande genom det antal timverken, som av olika arbetargrupper fullgjorts vid byggnadsföre- tagen i fråga. Uppgifterna grunda sig på av vederbörande byggnadskontrol- lanter avlämnade månatliga tjänsterapporter och kunna följaktligen förut- sättas vara med de verkliga förhållandena fullt överensstämmande.

Byggnadsföretagen, ordnade efter storlek uttryckt i kbm byggnadsvolym, äro följande:

1. Flygelbyggnad till landsstatshus i Härnösand, uppförd av murtegel och innehållande bostadslägenheter samt ett antal tjänsterum. Byggnadsvo- lym 2 300 kbm.

2. Lantmäterikontorsbyggnad i Karlstad, uppförd av murtegel och inne- hållande större och mindre tjänsterum samt arkivlokaler. Byggnadsvolym 3 285 kbm.

3. Bostadshus vid Salberga sjukhus i Sala, uppförda av högporöst tegel och innehållande allenast bostadslägenheter om två rum och kök. Bygg— nadsvolym tillsammans 4490 kbm.

4. Bostadshus vid Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn, uppfört av mur— tegel och innehållande enkelrum m. m. för personal. Byggnadsvolym 5450 kbm.

5. Bostadshus vid Restads sjukhus vid Vänersborg, uppfört av murtegel och innehållande enkelrum m. m. för personal samt en bostadslägenhet. Byggnadsvolym 5 585 kbm.

6. Landsarkiv i Härnösand, uppfört av murtegel med inre bärande kon— struktion av pelare och balkar av armerad betong samt innehållande över-

• Sida 226
•  Original

vägande stora arkivlokaler, ävensom ett antal tjänste- och arbetsrum. Bygg- nadsvolym 5 860 kbm.

7. Posthusbyggnad i Enskede, uppförd av murtegel med inre bärande stomme delvis av pelare och balkar samt innehållande post- och telegraf- lokaler. Byggnadsvolym 5 900 kbm.

8. Post- och telegrafbyggnad i Örnsköldsvik, uppförd och disponerad i likhet med föregående. Byggnadsvolym 8 860 kbm.

9. Kanslibyggnad vid tekniska högskolan i Stockholm, uppförd av mur- tegel och inrymmande tjänste- och laboratorielokaler. Byggnadsvolym _9 600 kbm. 10. Posthusbyggnad å Östermalm i Stockholm, uppförd som stomhus med stålskelett och innehållande postlokaler i nedre våningarna och i övrigt större och mindre bostadslägenheter. Byggnadsvolym 20 840 kbm. 11. Sjöhistoriskt museum i Stockholm, uppfört av murtegel med inre bä- rande stomme av pelare och balkar samt innehållande huvudsakligen stora museisalar och därutöver ett mindre antal tjänsterum. Byggnadsvolym 24 535 kbm. 12. Posthusbyggnad å Södermalm i Stockholm, uppförd och disponerad i likhet med byggnad nr 10. Byggnadsvolym 24 535 kbm. 13. Telegrafbyggnad i Stockholm, uppförd av murtegel, delvis med inre stomkonstruktion, och innehållande telefonsalar o. d., tjänsterum samt för- rådslokaler. Byggnadsvolym 57 000 kbm. Byggnaderna äro uppförda med tillämpning av entreprenadsystem. Be- träffande byggnad nr 9, kanslibyggnad vid tekniska högskolan, må fram- hållas, att byggnadsarbetena utförts av en numera upplöst kooperativ arbe- tarsammanslutning, huvudsakligen bestående av grovarbetare. Som av ovanstående kortfattade redogörelse framgår, har för undersök- ning-en utvalts en samling byggnader av skiljaktig art och med betydande olikheter beträffande storleksordningen. Bland desamma återfinnas dels byggnader innehållande endast bostadslägenheter eller bostadsrum, dels byggnader, inrymmande såväl dylika lägenheter som tjänstelokaler, dels byggnader, som uteslutande inretts till tjänstelokaler, och dels byggnader, som disponerats för speciella behov. I tab. 35 har för varje byggnadsföretag och för varje a r h e t a r g r u p p angivits timverkens antal, de procentuella andelarna av dessa timverken i det totala timverksantalet samt antal timverken per kbm byggnadsvolym, ävensom summa timverken för byggnadsföretaget och samtliga arbetares tillsammantagna antal timverken per kbm byggnads- volym. Till grovarbetarna ha jämväl räknats transportarbetare, sysselsatta inom byggnadsplatsen. Det sammanlagda a n t ale t tim v e r k e 11 p er kb m byggnadsvolym är som synes ganska variabelt för de olika byggnadsföretagen. Antalet utgör

• Sida 227
•  Original

Tab. 35. Antal timverken inom olika fack och per kbm byggnadsvolym vid nybyggen för byggnadsstyrelsens räkning.

1. 2. 3. Flygelbyggnad Lantmäterikontor Bostadshus i Härnösand 1 Karlstad 1 Sala Arbetarfack I % av Pr I % av Pr I % av Pr Antal sum- kbm Antal sum- kbm Antal sum— kbm tim- ma bygg- tim— ma bygg— tim- ma bygg- verken tim- nads- verken tim- nads- verken tim- nads- verken volym verken volym verken volym Murare .............. 3 485 18-0 1-5 4 480 14-5 1-3 2 652 8-4 0-6 Träarbetare .......... 4 955 25-6 2-2 5 265 1700 1-6 8 198 25-9 1-8 Grovarbetare ........ 7 005 36-2 3-0 11 169 36-2 3-4 10 049 31-7 2-2 Smeder .............. _ _ _ 1 595 5-1 0-5 — _ _ Plåtslagare .......... 530 2-8 0-2 178 0-6 0-1 218 0-7 0-1 Målare .............. 1 700 8-8 0-8 2 272 7-5 0-7 4 142 13-1 0—9 Rörledningsmontörer . . 1 030 5-3 0-4 3 559 11-5 1-1 5 023 15-9 1-1 Elektriska montörer .. 630 3-3 0-3 2 340 7-6 0-7 1 353 4-3 03 Summa 19 335 1000 8-4 30 858 100-0 9-4 31 635 100-0 7-0 4. 5. 6. Bostadshus Bostadshus Landsarkiv i Kristinehamn i Vänersborg i Härnösand Murare .............. 6 137 128 1-1 8 905 14-2 1-6 5 773 125 1-0 Träarbetare .......... 10 998 229 2-1 15 521 249 2-8 10 124 21-9 1-7 Grovarbetare ........ 19 689 41-2 3-7 26 796 429 4-7 17 239 37-4 2-9 Smeder .............. _ _ _ 930 1-5 0-2 _ — _ Plåtslagare .......... 661 1-4 0-1 346 0-5 0-1 1 660 3-6 0-3 Målare .............. 4 604 9-6 0-8 3 679 5-9 0-6 29 888 6-6 0-5 Rörledningsmontörer . . 4 023 8-4 0-7 4 232 6-9 0—8 4 268 9-2 0-7 Elektriska montörer . . 1 750 3-7 0-3 1 991 3-2 0-4 4 059 8-8 07 Summa 47 862 100-0 8-8 62 400 100-0 11-2 73 011 100-0 7-8 7. 8. 9. Posthus Post- och telegrafhus Kanslihus vid Tek- i Enskede i Örnsköldsvik niska Högskolan Murare .............. 5 540 11»? 0-9 9 260 100 1-0 12 345 11-2 1-3 Träarbetare .......... 8 468 17-1 1-4 18 125 195 2-0 18 673 17-0 1-9 Grovarbetare ........ 24 231 49-1 4-1 43 055 46-4 4-8 59 403 541 6-1 Smeder .............. 1 300 2-8 02 1 875 2-0 0-2 5 709 5-2 0-6 Plåtslagare .......... 1 234 2—4 0-2 1 685 1-9 0-2 874 0-8 0-1 Målare .............. 2 955 5—9 0-5 6 990 7—5 0-8 4 448 4-0 0-5 Rörledningsmontörer . . 3 560 7-2 0-6 8 390 9-0 0-9 4 844 4—4 0—5 Elektriska montörer . . 2 150 4-3 0-4 3 460 3-7 0-4 3 604 3-3 04 Summa 49 438 100-0 8-3 92 840 100-0 10-3 109 900 100-0 114

lägst 55 timverken vid det sjöhistoriska museet i Stockholm och högst 114 timverken vid tekniska högskolans kanslihus. I förra fallet är förhållandet förklarligt därigenom att byggnaden innehåller stora, enkelt behandlade mu- seisalar. I det senare fallet kan det höga timverkstalet till viss grad ha sin or- sak i det relativa merarbete, som en till storleken ganska begränsad byggnad med en mångfald mindre rum erfordrar. Men till resultatet kunna uppenbar-