SOU 1938:40
Betänkande med utredning och förslag rörande statsbidrag till anordnande av bostäder åt åldringar och änkor i s. k. pensionärshem
N +” cc
05 (- - CUL"
&( 4. IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1938: 40 4 SOCIALDEPARTEMENTEI ?
BETÄNKANDE
MED
UTREDNING OCH FÖRSLAG
RÖRANDE
STATSBIDRAG TILL ANORDNANDE AV BOSTÄDER ÅT ÅLDRINGAR OCHÄNKOR * 1 s,_K. PENSIONÄRSHEM
AVGIVET DEN 16 NOVEMBER 1938_
AV
1938 års pensionärsbostadssakkunniga
.— STOCKHOLM 1938 Å'
10. - 11. 12.
14. 1.5. 16.
17. 18.
19. 20.
bokstäverna till det departement, jordbruksdepartementet.
Kronologisk fö
Betänkande angående omorganisation av polisskolan i Stockholm m. m. Idun. ' xt), 107 5. S. Förslag 'till revision av den svenska kyrkohandbo- ken. Av E. Eidem. 'Uppsala, Almqvist & Wiksell. vii, 303 s. E. Byggnadsindustrien i S1erige 2. löntagares inkomster. Idun. vij, 198 5. S. Byggnadsindustricn i Sverige. 3. Arbetslöshetens om- faltning och växlingar. Idun. vij, 202 s. S. Betänkande med utredning och förslag rörande pro- duktions- och avsättningsförhåliandena inom träd— gårdsnåringcn. Marcus. Lil-l 5. Jo. Betänkande i naringsfrågan. Maicus. 173 Betänkande angående barnhcklädnadsbidiag m.m. Marcus. 133,18*s 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med för- slag rötande omorganisation av vissa delar av tek— niska skolan i Stockholm. Hfggström. viij, 455 s. 2 bil. Utlåtande rörande flottans faltygstyper m.m. Nor- stedt. 71 s. Fö. Byggnadsindustrien i Sverige. 1. Allmän översikt, yttranden och förslag. Idun. xvj, 741 5. S. Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehåll och avbetalningsköp. Av F. Schmidt. Norstedt. 64 s. 111. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jord- bruksfastighet å landsbygden enligt heredningsnamn- dernas förslag vid 1938 års allmänna fastighclstaxe- ring. Häggström. 89 s. Fl. Betänkande angående 18r1.1rvsa1betande kvinno1s rattsliga ställning 1id äktenskap och harnshörd. 1Viar- cus. 52 s. S. Betänkande och förslag angående skolö1"'erst)1elsens organisation. Haggström. ix, 396 5. E. Betänkande angående ilandshygdcns avfolkningr. Marcus. 208, 90'" 5. S. Betänkande och förslag angående verksamheten vid kungl. dramatiska teatern, dess förvaltning och led— ning. Haeggström. 78 5. E. Betänkande med förslag till lotteriförordning 111. m. Marcus. 70 s. . Betänkande med förslag till lag om frivillig pensio- nering av i enskild tjänst anställda m. m. Beckman. 121 5. In. Yttrande med socialctiska synpunkter på befolk- ningsfrågan. Marcus. 52,11? Betänkande angående barnkrubbor och sommarkolo- nicr m. m. Marcus 76, (2), m" 5. S.
Anni. Om särskild tryckort ej angives,
Arbetsgivarcs och x
251' S. S. _
38. 39.
40.
år tryckorten Stockholm. under lvill-et utredningen avgivits, t. ex. E. _ ecklesiastikdepartementet, Jo.— — Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
ortocknlng
Arbelslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del »1. Beckman. 254 s. Betänkande med förslag till reformerad h) roslag- stiftning. Norstedt. 278 s. Ju. Betänkande med förslag till lag om enskilda ,vägar m. m. Beckman. 229 s. K. Betänkande med vissa demografiska Marcus. 290 s. Betänkande med& förslag till lag om villkorlig frigiv- ning m. 111. Norstedt. 77 s. 111. Betänkande med utredning och förslag angående cen— trala verkstadsskolor 111. 111. ldun. (2). 320 5. E. Betänkande med förslag till trafikförsåkringslug jämte .därmed sammanhängande författningar. Nur- stedt.139 s. Ju. 1936 ars jarnvagskommitté. Betänkande 101.1ntl1' nt— garder föl enhetliggöiande 111 det stenska jiirn1ugs— nätet. Norstedt. 27115. K. Betänkande med utredning och förslag angående in- tagning av elever i första klassen av de allmänna läroverken och med dem jämförliga l.".roan tullm. Idun. 216 5.15. Betänkande jämte lagförslag angående lärlingsufbild- ningen inom hantverket och den mindre industricn. ldun.159 s. H. l'örsöksutredning hetruffande omfattningen av _ukes— mossig godstrafik med automobil eller slamagn un- der m'- 1037. Beckman. 211 5. K. Betänkande med utredning och föislag angåendeE be- g1wnne1sesp1akct i realskolan. Ilaeggström. 928 5 E. Betänkande och förslag rot ande den andliga värden inom försvarsvasendet. Beckman. 95 s Fö. Den statliga egnahenisvetjksalnheten. Marius. 681 s. 10. Betänkande och förslag angående utsträckning av den årliga låstidon vid folkskolan 111. m. idun. 102 s. E. Betänkande med förslag rörande djurskyddslagstifl— ning. Marcus. 154'5. Ju. Normalhestämmelser för järnkonstruktioner till b1ggnadsv'e1k (järnbestlimmelser). Tredje omarbeta- de upplagan. Beckman. 83 s. Betänkande med förslag till ändringax i arrendelag— stiftningen. Marcus. 492 5. Jo. Betänkande med förslag till'statliga åtgärder för stödjande av privatflygningens utveckling i Sverige. Beckman. 107 5. K. Betänkande med utredning och förslag rörande stats- bidrag till anordnande av bostäder åt åldringnroch änkor is. k. pensionärshom. Idun. 98 s. S.
utredningar.
viij,
Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse—'-
ang. statens offentliga utredningars yttre anordning
l 4
BETÄNKANDE
')Å MED UTREDNING OCH FÖRSLAG
RÖRANDE STATSBIDRAG TILL ANORDNANDE AV BOSTÄDER ÅT ÅLDRINGAR OCH ÄNKOR 1 5. K. PENSIONÄRSHEM
AVGIVET DEN 16 NOVE)MBER 1938 AV 1938 ÅRS PENSIONÄRSBOSTADSSAKKUNNIGA
STOCKHOLM 1938 lDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG, ESSELTE AB. 817686
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet ...... 5
Kap. I. Utredningens direktiv och planläggning m. m .................... 7
» II. Den statistiska undersökningen ................................... 23 » III. Hjälpklientelet .................................................... 42 » IV. Utformningen av bostadshjälpen .................................. 46 » V. Kostnaderna för pensionärshems inrättande och hyressättningen . 49 » VI. Kostnadens fördelning mellan stat och kommun ................. 52 » VII Formen för statsbidraget ......................................... 55 »VIII. Anslagsbehovet ................................................... 56 Utkast till kungörelse angående statsbidrag till inrättande av bosläder åt åld—
ringar och änkor i s. k. pensionärshem .................................... 57
Bil. Bil. Bil.
Bil. Bil. Bil.
A. B.
C.
D J. K
BILAGOR. Statens byggnadslånebyrås betänkande den 20 november 1937... 63 Det vid den statistiska undersökningen använda frågeformuläret 86 Förteckning över de i den statistiska undersökningen ingående kommunerna m. m. ............................... . ............. 88 —H. Ritningar till pensionärshem ...................................... 90 Arbetsbeskrivning till byggande av pensionärshem ................ 94 Uppgifter angående skattetryck och beräknade statsbidrag för de
i den statistiska undersökningen ingående kommunerna m. fl.. 97
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet.
Jämlikt nådigt bemyndigande den 6 maj 1938 uppdrog statsrådet och chefen för socialdepartementet den 30 maj 1938 åt ledamoten av riksda- gens andra kammare, direktören E. L. Åqvist, ledamoten av riksdagens första kammare, handlanden T. Ström och ledamöterna av riksdagens andra kammare, lantbrukaren E. 0. B. Magnusson, riksgäldsfullmäktigen A. Råstock och lantbrukaren 0. S. Tornegård att, på sätt i statsrådsproto- kollet över sociala ärenden för förstnämnda dag angivits, i egenskap av. sakkunniga verkställa utredning och avgiva förslag rörande statsunderstöd till kommuner och kommunala stiftelser för uppförande av bostäder åt åldringar och änkor. Tillika uppdrog departementschefen åt Åqvist att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.
Vidare uppdrog departementschefen genom ämbetsskrivelse den 2 juni 1938 åt notarien hos statens arbetslöshetskommission Waste Lingren att vara sekreterare hos de sakkunniga.
På framställning av de sakkunniga tillkallade departementschefen den 31 oktober 1938 arkitekten Birger Jonson att såsom expert biträda de sak- kunniga vid behandlingen av vissa byggnadsfrågor.
Den statistiska bearbetningen av vis'sa i samband med utredningen från ett antal kommuner införskaffade uppgifter angående åldringars och än- kors antal och bostads- m. fl. förhållanden har verkställts av amanuensen hos statens arbetslöshetskommission E. Bohlinder.
Den 9 juli 1938 överlämnade departementschefen till de sakkunniga två underdåniga framställningar från Göteborgs stadskollegium, dagtecknade den 13 oktober 1937 och den 27 juni 1938, att tagas i övervägande vid full— görandet av det de sakkunniga meddelade uppdraget. Dessa framställnin- gar återgå härmed.
De s'akkunniga, vilka började sitt arbete den 21 juni 1938 och därvid an- togo benämningen 1938 års pensionärbostadssakkunniga, få härmed, till fullgörande av det givna uppdraget, vördsamt överlämna betänkande med
förslag rörande statsbidrag till anordnande av bostäder åt åldringar och änkor i s. k. pensionärshem.
Stockholm den 16 november 1938.
ERNST ÅQVIST.
TORSTEN STRÖM ANDERS RÅsrocx
ERIK MAGNUSSON OSCAR TORNEGÄRD
/ Waste Lingren
Kap. 1. Utredningens. direktiv och planläggning m. 111.
Till statsrådsprotokollet den 6 maj 1938 anförde chefen för socialdeparte- mentet, statsrådet Möller, följande:
Strävandena att skapa ekonomiska förutsättningar för en någorlunda tryggad försörjning under ålderdomen hava de senaste åren lett till genom- gripande reformer på folkpensioneringens område. Emellertid torde dessa reformer åtminstone inom vissa av landets kommuner icke fullt tillfreds- ställande hava löst åldringarnas försörjningsfråga. Komplettering av folk- pensionen med kommunala tillskott — med eller utan fattigvårds karaktär _ har därför i åtskilliga fall visat sig oundgänglig. Den mest tyngande utgiftsposten i de mindre bemedlade åldringarnas hushållsbudget utgör otvivelaktigt kostnaden för böstad.
I några kommuner hava initiativ tagits, syftande till att bereda i första hand folkpensionärer bättre och billigare bostäder än som stått till buds i den öppna hyresmarknaden. Dessa kommunala strävanden hava med sär- skild styrka gjort sig gällande under de senaste åren. I flera av landets kommuner hava sålunda hem för gamla redan uppförts. Så är bland annat fallet i Stockholm och Göteborg. Erfarenheterna av denna verksamhet uppgivas vara i hög grad gynnsamma, men de hittills vidtagna åtgärderna torde icke ens i sådana kommuner, där ett betydande antal lägenheter ställts till förfogande för ifrågavarande ändamål, motsvara behovet. I så gott som samtliga nu åsyftade kommuner överväges därför en utvidgning av verksamheten i fråga. Än vidare pågå för närvarande inom åtskilliga kommuner utrednings- och planeringsarbeten, som ännu icke lett till på- tagliga resultat. Uppenbart är emellertid, att endast ett ringa antal kom- muner i relativt god ekonomisk ställning har möjligheter att med egna resurser skapa tillfredsställande hem för åldringar och änkor. Statens stöd i en eller annan form torde i flertalet fall vara erforderligt. Sådant stöd har också påkallats i framställningar från kommunalt håll.
För klarläggande av möjligheterna och de lämpligaste formerna för stat- liga åtgärder på området uppdrog Kungl. Maj:t den 18 september 1937 åt statens byggnadslånebyrå att efter samråd med byggnadsstyrelsen verk- ställa utredning och avgiva förslag rörande statsunderstöd till kommuner och kommunala stiftelser för uppförande av bostäder åt åldringar och änkor.
Till fullgörande av detta uppdrag överlämnade byggnadslånebyrän efter samråd med byggnadsstyrelsen den 20 november 1937 ett förslag i ärendet, vilket underkastats sedvanlig remissbehandling. Förslaget tillstyrktes där- vid av pensionsstyrelsen, det stora flertalet hörda länsstyrelser samt av praktiskt taget samtliga de kommuner, vilka beretts tillfälle att yttra sig i ärendet. Särskilt i kommunernas yttranden har det stora behovet av åt-
gärder av nu åsyftad innebörd framhållits. Avstyrkande yttranden avgåvos av bland andra socialstyrelsen, befolkningskommissionen och svenska fat- tigvårds- och barnavårdsförbundet. I dessa betonades nödvändigheten av en ny och grundligare utredning än den, som legat till grund för byggnads- lånebyråns förslag.
Det mottagande, som byggnadslånebyråns förslag vid remissbehandlin- gen erhållit, torde ha klart ådagalagt behovet av åtgärder å nu ifråga- 1 varande område. Jämväl har vitsordats, att statens stöd för att åtgärder * av tillräcklig effektivitet skola komma till stånd är erforderligt. Däremot har den hittills förebragta utredningen icke varit av beskaffenhet att er- bjuda tillräckliga hållpunkter för ett bedömande av de lämpligaste for- merna för statsmakternas stödåtgärder. En fortsatt utredning i detta av- seende är därför enligt min mening önskvärd.
Med hänsyn till vad jag nyss anfört lär det därvid knappast vara nöd- vändigt att genom mera djupgående statistiska utredningar söka fastställa befintligheten av ett behov, som så bestämt vitsordats av flertalet hörda kommunala myndigheter. Visserligen finnes ett betydande antal kommu- ner, där förhållandena å bostadsområdet icke göra särskilda hem för gamla behövliga. Huruvida inom en kommun allmänna åtgärder för tryg- gande av åldringars och änkors bostadsförsörjning böra vidtagas, synes emellertid utan svårighet kunna klargöras genom en lokal undersökning av kommunens särskilda förhållanden. I allmänhet torde det dock gälla, att de gamlas bostadsbehov icke tillfredsställande tillgodosetts.
Den av mig nu förordade undersökningen bör syfta till utarbetandet av ett praktiskt hållbart förslag, varigenom följande syften kunna förverk- ligas. I kommuner, där påtagligt behov av åtgärder för åldringars och * änkors bostadsförsörjning föreligger, böra hem för gamla kunna uppföras &
1 !
under samverkan mellan stat och kommun. Härvid bör iakttagas, att en ur det allmännas synpunkt önskvärd utveckling av bostadsbeståndet icke äventyras utan om möjligt befrämjas. Vissa minimianspråk i fråga om bostädernas utrymme och beskaffenhet i övrigt böra vidare uppställas. Slutligen bör hyran maximeras till sådant belopp, att den skäligen kan rymmas inom en folkpensionärs budget.
lånebyrå efter samråd med byggnadsstyrelsen avgivna förslaget, vilket så- som bilaga fogats till denna utredning (Bil. A) innehåller i korthet följande:
Staten bör understödja anskaffandet av bostäder åt mindre bemedlade åldringar och änkor, därvid i fråga om åldringarna åldersgränsen bör sät- tas vid lägst 60 år. Såväl förvärv av befintliga bostadsfastigheter som ny- produktion bör kunna ifrågakomma, och valet däremellan träffas efter omständigheterna i de enskilda fallen. De enskilda kommunerna böra medverka såväl i organisativt hänseende som ekonomiskt, därvid såsom
Det i departementschefens yttrande omnämnda, av statens byggnads- !
allmän regel synes böra uppställas kravet på att kommun deltar i kost- naden för lägenhetsanskaffningen med minst 15 %. Staten bör medverka genom engångsbidrag, högst motsvarande värdet av kommunens insats och högst 15 % av fastighetsvärdet. För hårt skattetyngda kommuner an- ses båda dessa gränser böra kunna överskridas, dock att statsbidraget i intet fall må överskrida 25 % av fastighetsvärdet. Därutöver anses i för- slaget såsom allmän regel böra uppställas, att staten icke genom stats- bidrag skall medverka till större sammanlagd nedskrivning av fastighets- värdet än 40 %. För änkor med minderåriga barn föreslås att utöver den allmänna hyresminskning, som genom förut berörda hjälpåtgärder skulle kunna beredas dem, må utgå jämväl löpande familjebidrag enligt samma grunder som för barnrika familjer. Högst skulle dock bidraget till änkor med minderåriga barn kunna uppgå till hela den för fastigheten beräk- nade standardhyran. Staten föreslås för bostadsanskaffningen lämna lån med förmånsrätt efter primär och eventuellt välordnad sekundärkredit på öppna marknaden. Dylikt lån anses böra få tillsammans med statsbidraget motsvara högst 35 % av fastighetsvärdet och högst 50 % av den kredit, som under ordnade villkor och med bättre förmånsrätt erhållits på öppna marknaden. Vid hyressättningen skola standardhyror prövas och fast- ställas av det övervakande statsorganet och tjäna som utgångspunkt för beräknande av de faktiskt utgående lägre hyrorna. Summan av de fak- tiska hyrorna bör stå i den relation till summan av standardhyrorna för hela fastigheten, att den förra i stort sett understiger den senare med samma kvot som statens och kommunens tillskott tillsammans represen- tera i förhållande till fastighetsvärdet. Lägenheterna höra i regel —- där fråga är om ensamstående eller gifta åldringar — icke omfatta mer än ett rum och kök. Större lägenheter böra medgivas för änkor med tre eller flera barn samt i vissa speciella fall.
I en vid byggnadslånebyråns förslag fogad reservation (jämväl intagen i Bil. A) förordas, att kommunen antingen skall ställa tomtmark gratis till förfogande eller också ett kontantbelopp, motsvarande tomtvärdet och utan återbetalnings'skyldighet. Därutöver skall kommunen i regel svara för ytterligare en kontantinsats av minst 5 % av fastighetsvärdet. Därigenom antages, att kommunens ekonomiska insatser tillhopa komma att motsvara ungefär 15 % av fastighetsvärdet.
Yttranden över byggnadslånebyråns förslag ha avgivits av 1) överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Östergöt- lands, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län;
2) städerna Stockholm, Lidingö, Norrtälje, Sundbyberg, Södertälje, Vax- holm och Öregrund, Linköping, Mjölby, Motala, Norrköping, Skänninge, Söderköping och Vadstena, Växjö, Eslöv, Höganäs, Lund, Malmö och Ystad,
Göteborg, Mölndal, Lysekil och Uddevalla, Falköping, Hjo, Lidköping, Mariestad, Skara och Skövde, Filipstad, Karlstad och Kristinehamn, Falun, Gävle, Hudiksvall och Söderhamn, Härnösand, Sollefteå, Sundsvall och Örn- sköldsvik samt Umeå;
3) köpingarna Nynäshamn (Stockholms län), Markaryd och Älmhult (Kronobergs län), Grästorp, Töreboda (Skaraborgs län) samt Sandviken (Gävleborgs län);
4) municipalsamhällena Axvall, Floby, Götene, Järpås, Kvänum, Lunds- brunn, Nossebro, Stenstorp, Tibro och Vedum, samtliga i Skaraborgs län;
5) landskommunerna Bo, Gustavsberg, Häverö, Nacka, Sollentuna och Solna (Stockholms län), Hällestad, Kristberg, Kullerstad, Motala lk, Ringa- rum, Risinge, Skedevi och Ödeshög (Östergötlands län), Aringsås, Nottebäck med Granhult, Sjösås och Växjö landskommun (Kronobergs län), Bjuv (Malmöhus län), Brastad, Kville och Tanum (Göteborgs och Bohus län), Amnehärad, Essunga, Habo, Hova, Karlsborg, Kyrkefalla, Lyrestad, Möll- torp, Ransberg och Undenäs (Skaraborgs län), By, Eda, Färnebo, Glava, Grava, Hammarö, Kroppa, Nor, Ransäter, Norra Råda, Silbodal och Sunne (Värmlands län), Askersund, Grythytte, Hällefors, Kumla, Lerbäck, Linde, Ljusnarsberg, Näsby och Ramsberg (Örebro län), Domnarvet, Grangärde, Hedemora, Husby, Kopparberg, Ludvika, Särna och Älvdalen (Kopparbergs län), Valbo, Ockelbo, Ovansjö, Bollnäs, Ljusdal, Ovanåker, Järvsö, Delsbo (Gävleborgs län), Alnö, Anundsjö, Arnäs, Borgsjö, Gudmundrå, Hässjö, Liden, Långsele, Junsele, Nätra, Ramsele, Själevad, Skön, Timrå, Torp, Tuna och Ytterlännäs (Västernorrlands län) samt Burträsk, Byske, Degerfors och Lycksele (Västerbottens län);
6) pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret, statens inspektör för fattigvård och barnavård, fullmäktige i riksgäldskontoret och befolknings- kommissionen;
7) svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.
'Då dessa yttranden kunna vara värda beaktande vid bedömande jämväl av de förslag, som framläggas i förevarande betänkande, lämnas i det föl- jande en sammanfattning av yttrandenas innehåll.
Överståthållarämbetet fann anledning icke föreligga att utvidga statens medverkan beträffande hjälpverksamheten till bostadsförsörjning på det sätt, som föreslagits, nämligen genom engångsbidrag utan återbetalningsskyldighet. Ämbetet ifrågasatte i varje fall, huruvida icke dylika bidrag lämpligen borde betecknas och, så länge stadgade villkor uppfyllas, utgå i form av ränte- och amorteringsfria lån, såsom vore fallet med de kommunala understöd, vilka lämnades vid uppförande i Stock- holm av s. k. församlingshem för gamla. Ämbetet hemställde därjämte om en all- sidig utredning av samtliga för denna frågas avgörande betydelsefulla problem.
Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasatte, om icke resultatet av den då nyligen tillsatta socialvårdskommittéus betänkande borde avvaktas före vidtagandet av
ifrågasatta stödåtgärder. Enligt styrelsens förmenande kunde det knappast anses fullt motiverat att tillerkänna de barnlösa änkorna en särställning och bereda dem förmåner, från vilka mindre bemedlade, ogifta eller frånskilda kvinnor vore ute- slutna. Styrelsen framhöll, att den funne stadgandena vid långivningen för barn— rika familjer, att kommunen dels skall ställa tomtmark gratis till förfogande och dels finansiera toppkapital (5 % av byggnadskostnader) utan rätt till ränta och amortering, innebära större möjlighet att smidigt anpassa kommunens prestanda efter dess ekonomiska bärkraft än den av byggnadslånebyrån föreslagna anord- ningen att kommunen skulle tillskjuta minst 15 % av kostnaderna, detta med hän- syn därtill, att markvärdet inom kommunerna i stort sett torde stå i relation till kommunernas ekonomiska bärkraft.
Länsstyrelsen i Östergötlands län hade icke något att erinra mot de riktlinjer för frågans lösning, som angivits i förslaget. Styrelsen anslöt sig till reservanternas förslag att för statens bidrag till förvärv av byggnader skulle uppställas såsom oeftergivlig regel, att kommunen ansvarade för att lämplig tomtmark gratis ställdes till förfogande.
Länsstyrelsen i Kronobergs län ansåg det vara nödvändigt att, innan mer vitt- gående åtgärder vidtoges, en utredning rörande frågan, huruvida och i vad mån de ifrågasatta åtgärderna borde systematiskt inordnas i andra sociala välfärdsanord- ningar för ifrågavarande samhällsgrupper, komme till stånd.
Länsstyrelsen i Malmöhus län fann storleken av statsbidragen för knappt tilltagen för att systemet med säkerhet skulle få åsyftad verkan, och befarade att, särskilt i större städer, billiga och sämre bostäder av ekonomiska skäl skulle föredragas framför bättre men något dyrare. En ökning av statsunderstödet borde därför ske.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolins län instämde i det av Göteborgs stad avgivna yttrandet (jämför nedan).
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anförde, att den icke hade något att erinra mot statsbidrag för ändamålet, därest det statsfinansiella läget sådant medgåve, men ifrågasatte, huruvida det måste anses erforderligt, att staten skulle bidraga till finansieringen av bostäderna förutom med engångsbidrag även med lån. Då statens och kommunens tillskott tillsammans i regel komme att uppgå till minst 30 % av fastighetsvärdet, syntes nämligen återstoden utan svårighet och på skäliga villkor kunna upplånas i öppna marknaden. Den filantropiska enskilda offervilligheten borde kunna tagas i anspråk för att i samverkan med stat och kommun förverkliga det avsedda syftet.
Länsstyrelsen i Värmlands län hade icke funnit anledning till erinran annat än i fråga om de i förslaget framlagda principiella synpunkterna beträffande anskaf- fande av mark för ändamålet. Styrelsen anslöt sig i denna del till reservanternas förslag, enär det icke med fog torde kunna göras gällande, att den kommunala motprestation, som staten därvid skulle kräva såsom villkor för beviljande av stats- understöd, komme att innebära en alltför stark ekonomisk belastning av kom- munerna.
Länsstyrelsen i Örebro län ansåg, att företräde borde givas åt förvärv av be- fintliga bostadsfastigheter, enär den hyste farhågor för att statsunderstödda nya bostäder skulle ställa—sig för dyra. I övrigt anslöt sig styrelsen till det reservations- vis framförda yttrandet.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län tillstyrkte, att utredningen lades till grund för lagstiftning i ämnet.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län tillstyrkte i princip förslaget. Den ansåg emeller- tid, att hithörande sociala hjälpåtgärder borde inordnas i ett fastare system, varför
— vare sig provisoriska åtgärder vidloges eller ej — förevarande spörsmål syntes böra hänskjutas till socialvårdskommittén.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län hade intet att erinra mot föreslagna åtgärder. De syntes böra få förekomma jämväl å rena landsbygden. Reservanternas förslag i fråga om kommunens medverkan syntes, såsom innebärande en fördel för smärre och mindre bärkraftiga kommuner, vara att föredraga. För hårt skattetyngda kom- muner borde större statsbidrag kunna erhållas än det förslaget förutsatte. Där- jämte borde övervägas, huruvida icke löpande familjebidrag borde kunna ifråga- , komma särskilt då det gällde kommuner med dålig ekonomi. *
Länsstyrelsen i Västerbottens län ansåg behovet av hjälp-åtgärder icke vara så )
)
trängande vad landsbygden beträffar. Det kunde antagas, att den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten i många fall skulle bidraga till en bättre bostads- försörjning även för åldringar och änkor, utan att de av byggnadslånebyrån före- slagna hjälpåtgärderna borde tillgripas. Som slutomdöme uttalade styrelsen, att den av byggnadslånebyrån förordade stödverksamheten icke kunde anses påkallad av något trängande behov inom länet.
Av de 42 städer, 6 köpingar, 10 municipalsamhällen och 90 landskommuner, vilka avgivit yttrande över byggnadslånebyråns förslag, ha 22 städer, 3 köpingar, 6 municipalsamhällen och 40 landskommuner utan närmare motivering tillstyrkt förslaget, nämligen
städerna Lidingö, Norrtälje, Sundbyberg, Södertälje, Öregrund, Linköping, Mjölby, Motala, Skänninge, Söderköping, Vadstena, Växjö, Höganäs, Hjo, Lidköping, Marie- stad, Skara, Filipstad, Karlstad, Kristinehamnl, Hudiksvall och Umeå,
köpingarna Markaryd, Älmhult och Töreboda, municipalsamhällena Axvall, Götene, Järpås, Kvänum, Stenstorp och Tibro, landskommunerna Bo, Gustavsberg, Solna, Hällestad, Kristberg, Kullerstad, Ringa- rum, Risinge, Skedevi, Ödeshög, Aringsås, Nottebäck med Granhult, Sjösås, Tanum, Amnehärad, Karlsborg, Kyrkefalla, Undenäs, Eda, Grava, Hammarö, Norra Råda, Silbodal, Näsby, Ramsberg, Kopparberg, Ludvika, Särna, Älvdalen, Ockelbo, Ljus- dali, Järvsö, Arnäs, Liden, Nätrai, Ramsele, Torp, Ytterlännäs, Burträsk och Degerfors. (
Sollefteå stad, Nossebro och Vedums municipalsamhällen samt landskommu- ( nerna Bjuv, Lyrestad och Färnebo ha angivit, att förslaget icke ansetts vara av ( aktuell betydelse för respektive kommuner. '
Städerna Mölndal och Falköping samt landskommunerna Motala, Kroppa, Linde, Grythyttan, Alnö och Gudmundrå ha yttrat sig huvudsakligen beträffande det föreslagna statsbidragets storlek, vilken de funnit otillräcklig för att stimulera en tillräcklig bostadsanskaffningsverksamhet.
Lundsbrunns municipalsamhälle avstyrkte förslaget utan att lämna någon mo- tivering för denna ståndpunkt. Hova kommun avstyrkte förslaget, enär kom- munen funne sambandet mellan en dylik bostadshjälp och fattigvården icke be- aktat i förslaget. Essunge kommun ansåg förslaget ägnat att utsträcka hjälp- verksamheten längre än som kunde anses skäligt eller av behovet påkallat. Kville kommun hyste farhåga för att hjälpåtgärderna skulle bli för dyrbara och nå blott en ringa del av de behövande samt få en viss understöds- och fattigvårds- ( karaktär, som skulle verka avskräckande på en del personer, vilka vore i behov ) av hjälp. Valbo kommun ansåg en undersökning om socialvårdens samorganisa- ) tion först böra ske. Delsbo kommun anförde, att änkor med minderåriga barn ( redan kunde få sin bostadsfråga löst genom anlitande av nybyggnadslån och för- I
1 Dessa kommuner förorda reservanternas i byggnadslånebyrån förslag.
bättringsbidrag eller genom erhållande av lägenhet i de med statsbidrag uppförda bostäderna för barnrika familjer, samt att behövande åldringar kunde erhålla bostäder »i de nu förstklassiga ålderdomshemmen», varför förslaget avstyrktes.
Stadsfullmäktige i Stockholm överlämnade ett utlåtande av stadskollegiet, vari återgåvos av fattigvårdsnämnden, fattigvårdsdirektören och direktören för statis- tiska kontoret i ärendet avgivna yttranden.
I fattigvårdsnämndens yttrande angavs, att nämnden på grund av den korta remisstiden nödgats avstå från varje uttalande rörande förslaget men ansett sig höra i detta sammanhang lämna en redogörelse för nämndens erfarenheter om de i Stockholm anordnade församlingshemmen för gamla, vilka nämnden ansåge ut- göra en form av bostadsförsörjning, som i huvudsak motsvarade den i förslaget åsyftade bostadsproduktionen. Av nämnda redogörelse inhämtas, att stadsfullmäk- tige den 25 april 1927 hade godkänt riktlinjer för en ny verksamhet, avseende att bereda lämpliga och billiga bostäder ät åldringar som — utan att direkt vara i behov av anstaltsvärd — dock av ekonomiska och andra skäl ej själva kunna ordna sin bostadsfråga på ett tillfredsställande sätt. För detta ändamål avsåg man att inom varje församling uppföra ett eller flera s. k. försanilingshus för gamla. För dessa hems åstadkommande förutsattes samverkan mellan staden, respektive för- samling och enskilda givare. Staden skulle bidraga med ett ränte- och amorterings- fritt lån, i regel motsvarande omkring 15 procent av anläggningskostnaderna. För- samlingen eller den för ändamålet bildade föreningen skulle prestera en insats av samma storlek. Endast 70 procent av anläggningskostnaderna behövde följaktligen förräntas och amorteras. Fattigvårdsnämnden ägde rätt att utse en ledamot och en suppleant i respektive föreningars styrelser ävensom en revisor för granskning av räkenskaperna. Förslag till stadgeändringar skulle underställas fattigvårdsnämn- den för godkännande. Staden hade dittills lämnat sin medverkan till 16 hem för gamla inom 14 församlingar. Byggnaderna inrymde tillsammans 1522 lägenheter, oberäknat hemmet i Oskars församling, som ännu ej vore fullbordat. Lägenhets- typerna omfattade mindre enkelrum för en person, dels större enkelrum för två personer, dels ett begränsat antal lägenheter om ett rum och kök. Varje lägenhet vore försedd med värmeledning, elektricitet, gas, vatten och avlopp; enkelrummen hade kokvrå.
Fattigvårdsnämndens erfarenhet av den nu skisserade verksamheten vore mycket god. Församlingshemmens tillkomst hade utan tvivel medfört en avsevärd för- bättring av de fattiga åldringarnas bostadsstandard. Tidigare verkade knappheten av platser å de kommunala ålderdomshemmen i förening med de höga hyrorna å bostadsmarknaden i den riktningen, att de medellösa gamla i stor utsträckning nödgades bo i mindervärdiga bostäder eller inhysa sig hos andra under olämpliga former. Församlingshemmen hade öppnat möjligheter för dem, som åtnjöte under- stöd av fattigvården eller vore hänvisade till begränsade pensioner eller bidrag av anhöriga, att erhålla goda bostäder till hyror, som motsvarade deras ekonomiska resurser. Denna förändring kunde tydligt avläsas i den minskade tillströmning till ålderdomshemmen, som gjort sig gällande under det senaste decenniet. De förut aktuella bekymren för ålderdomshemmens knappa utrymme vore tills vidare bragta ur världen efter församlingshemmens tillkomst. Det hade till och med under senare tid blivt möjligt att utnyttja ålderdomshemmen för egentliga vård- fall i en utsträckning, som förut ej kommit i fråga. För kommunen hade detta inneburit en avsevärd besparing, eftersom en utbyggnad av ålderdomshemmen eljest varit en ofrånkomlig nödvändighet, och för stadens fattiga åldringar hade det inneburit en lösning av deras bostadsfråga, som av dem själva uppskattades synnerligen högt.
I fattigvårdsdirektörens och direktörens för statistiska kontoret gemensamma yttrande påpekades först att ingen utredning förebragts i byggnadslånebyråns för- slag. Inom statistiska kontoret hade sammanställts några siffror, vilka enligt upp— gift gåve en om också grov bild av den föreslagna reformens betydelse för Stock- holm. En representativ undersökning angående antalet i Stockholm bosatta per— soner, vilka erhålla understöd eller folkpension i Stockholm och kunde tänkas bliva föremål för den föreslagna bostadshjälpen, utvisade att antalet sådana personer uppginge till c:a 11 600, varav över 60 procent utgjordes av äldre, ensamstående kvinnor (inklusive änkor över 65 år), medan däremot endast 10 procent utgjordes av änkor under 65 år. Det vore icke möjligt att bedöma försörjningsbehovet för det åsyftade klientelet utan jämförelse med behovet hos andra understödsbehövande kategorier. Mindre bemedlade änkor med minderåriga barn erhölle icke obetydliga understöd i form av kontanta barnbidrag. Änkor med barn torde redan nu vara jämförelsevis förmånligt ställda, och deras understödsbehov torde icke kunna anses lika stort som barnrika familjers. Åldringsförsörjningen hade vidare nyligen för- bättrats genom förhöjning av folkpensionerna. En noggrann jämförande prövning av spörsmålet om åldringarnas försörjningsbehov och försörjningsbehovet för övriga hjälpbehövande kategorier borde föregå realiserandet av ett förslag av den räckvidd, det här vore fråga om. Likaledes borde utredas, huruvida hjälpen till ifrågavarande kategorier borde lämnas såsom bostadshjälp eller i form av kontantunderstöd. Möjligt vore att en utredning skulle visa, att ytterligare ökad åldringshjälp lämp- ligare borde ske i form av kontant hjälp.
Vid den nyssnämnda snabbundersökningen hade ej framkommit några resultat, vilka stödde uppfattningen, att åldringarnas och änkornas behovstäckning särskilt bruste i fråga om bostaden. Möjligt vore att en mera ingående undersökning kunde blotta allvarliga bostadssociala missförhållanden, men innan en dylik verk- ställts, kunde man ifrågasätta huruvida ej ökad försörjningshjälp till de kate- gorier det här gällde, borde ske i kontant form.
Stadsfullmäktige i Göteborg, vilkas yttrande utarbetats av stadens bostadskom- mitté, anförde bland annat:
Vidtagandet av erforderliga åtgärder för tillgodoseende av ifrågavarande bo- stadsförsörjning hade hittills varit i stort sett en kommunernas uppgift. Då det framlagda förslaget åsyftade en samverkan mellan stat och kommun för genom— förande av ifrågavarande stödverksamhet, måste förslaget hälsas med tillfreds- ställelse av kommunerna. Statens byggnadslånebyrå synes hava utgått ifrån, att standardhyrorna måste nedsättas med omkring 30 procent för att syftemålet med subventionen skulle nås. Enligt de erfarenheter, som vunnits i stadens egen hit- tillsvarande verksamhet på området, syntes en nedskrivningsprocent av omkring 30 a 40 procent motsvara det föreliggande behovet. Man kunde icke räkna med högre hyra än 20 kronor per månad och lägenhet. De årliga driftkostnaderna för de av kommittén föreslagna nya pensionärshemmen kunde beräknas komma att motsvara 8 procent på totala byggnadskostnaden jämte & procent av samman- lagda tomtvärdet. Kommittén hade låtit stadens arkitektbyrå utföra vissa beräk- ningar angående hyreskostnaderna och funnit, att en nedskrivning av fastighets- värdet med 30 procent möjliggjorde en sänkning av standardhyrorna för landshöv- dingehusen med högst 17 procent och för stenhusen med högst 18 procent. På grund härav och med hänsyn till storleken av den hyresnedsättning, som syntes nödvändig för ifrågavarande syftemåls nående, torde det komma att visa sig, att kommunernas bidrag icke, som byggnadslånebyrån syntes ha räknat med, bleve av samma storleksgrad som statens bidrag utan i stället avsevärt mycket större.
Riktlinjerna borde därför ändras i den riktningen, att statens bidragsskyldighet bleve lika omfattande som kommunernas eller i varje fall maximigränsen för stats— bidragets storlek sattes högre än det föreliggande förslagets.
De kommuner, för vilkas yttranden redogörelse icke lämnats i det föregående, ha samtliga ansett behov föreligga av åtgärder i den riktning, som i byggnadslånebyråns förslag angivits, men anmält avvikande mening eller eljest gjort särskilda uttalanden i vissa av de i förslaget berörda frågorna. Utan att ingå på samtliga detaljer i dessa yttranden lämnas här nedan en sammanfattning av yttrandena i den mån de beröra mera betydelsefulla spörsmål.
I frågan om användande till hem för åldringar och änkor av redan befintliga byggnader eller nyproduktion av lägenheter för ändamålet uttalade Ljusnarsbergs kommun, att nybyggnad vore att föredra, dels för att bostadsbrist därigenom skulle motverkas, dels ock av den orsak, att äldre hus oaktat genomgripande och kost- samma ändringsarbeten ej kunde beräknas bli fullt ändamålsenliga och erhålla utrymmen, som svarade mot de nedlagda kostnaderna. Liknande synpunkter anför- des av Nynäshamn, Vaxholm, Lysekil och Hällefors. Städerna Norrköping, Malmö och Falun samt Mölltorps kommun uttalade sig däremot till förmån för användande av redan befintliga bostadshus för ändamålet.
Vid bostädernas anordnande borde enligt yttrande från Härnösand största möjliga frihet lämnas anordnande kommun. Hässjö kommun anförde, att bostadsutrym- mena och bostadens kvalitet i övrigt icke borde bli sådana, att en rivalitet från de 5. k. självförsörjandes sida kunde befaras. Gävle stad påyrkade enkelhet i bostä- dernas anordnande för att hyrorna skulle kunna sättas tillräckligt låga. Sollentuna ansåg, att hänsyn borde tagas till i orten vanliga bostadsförhållanden och sålunda intet absolut krav exempelvis ä' anordnande av värmeledning borde uppställas. Häl- lefors fann det synnerligen önskvärt, att badrum anordnades för de i hemmen boende. Nacka och Valbo kommuner framhöllo, att det i regel torde visa sig olämp— ligt att anordna bostäder för åldringar och för minderåriga barn i samma byggnad.
Mot statsbidragets storlek enligt byggnadslånebyråns förslag ha flera kommu- ner framfört erinringar. Sålunda anförde Häverö,_Växjö, Ystad, Lysekil, Hälle- fors, Gävle, Valbo, Härnösand, Örnsköldsvik, Tuna och Timrå, att staten bordelämna större bidrag till kostnaderna för förslagets realiserande. Söderhamn fann stats- bidraget böra utgå efter en glidande procentsats i förhållande till byggnadsvärdet och till kommunens skattekraft, därvid till grund för beräkningen borde läggas medeltalet av de senaste fem årens utdebiteringar och statsbidrag fastställas till lägst 10 % och högst 40 % av byggnadsvärdet (markvärdet frånräknat). Norrköping anförde däremot, att staden ej funnit kravet å kommunernas medverkan skräm- mande. —— Flera kommuner ha, utan att göra något direkt uttalande i frågan om statsbidragets storlek, anfört, att kostnaderna för kommunerna skulle bli så avse- värda, att någon verksamhet i dessa kommuner för ifrågavarande ändamål icke kunde påräknas.
Växjö, Lysekil, Domnarvet, Grangärde och Tuna förklarade, att i valet mellan engångsbidrag eller löpande bidrag från staten de funne engångsbidrag vara att föredra såsom mest ägnat att påverka kommunerna i riktning mot åtgärder för bostadsanskaffning. Brastads kommun ansåg, att båda formerna för statsbidrag borde stå till buds. _
Eslövs stad framhöll, att såväl enskilda som tidigare tillkomna kommunala stif- telser borde kunna inträda i kommunens ställe i fråga om fullgörande av de eko- nomiska åtaganden, vilka enligt förslaget skulle fordras av kommunen för erhål- lande av statsbidrag. Liknande synpunkter framfördes av Skövde, Habo, Sand—
viken och Långsele, vilken sistnämnda kommun därvid anförde, att realiseringen av förslaget borde ske med försiktighet, så att icke enskilda företagare frestadcs att utnyttja den nya hjälpformen i syfte att överflytta fullgörandet av egna åta- ganden gentemot f. (1. anställda på det allmänna.
I fråga om företagens finansiering anförde Norrköpings stad, att underhållskost- naderna torde komma att uppgå till belopp av samma storleksordning som ränte- utgifterna efter då gällande räntesatser, varföre hyrorna icke kunde beräknas sättas så låga som med förslaget avsetts. Även Nynäshamn ansåg, att hyreskostnaderna skulle bli så höga, att pensionärerna icke kunde beräknas bli i stånd att bära de- samma, samt framhöll i detta sammanhang, att staden fann önskvärt att de möjlig- heter till hyreshjälp beaktades, som lämnats genom lagen om kommunala pensions— tillskott.
Den åldersbegränsning för erhållande av bostadshjälpen som föreslagits av bygg- nadslånebyrån ansågs av Lysekil och Mölltorp vara väl avvägd. Nynäshamn, Skövde, Tuna och Hässjö föreslogo en sänkning av gränsen till lägst 60 år.
Beträffande avgränsningen mellan den föreslagna hjälpformen och fattigvården ha uttalanden avgivits av ett flertal kommuner. Ystad och Mölltorp anförde i detta avseende, att även det klientel, som eljest kunde antagas komma att falla fattig- vården till last, borde kunna bli delaktigt av den nya bostadshjälpen. Kumla fann förslaget innefatta en välbehövlig komplettering till den öppna fattigvården. Härnö- sand anslöt sig till denna åsikt men uttalade samtidigt, att utvecklingen icke finge bli sådan, att en anhopning i hemmen för pensionärer av fattigvårdsklientel komme till stånd, då detta skulle innebära tillskapande med statsbidrag av en ny typ av försörjningshem. Liknande farhågor uttalades av Vaxholms stad. —— Sköns kom- mun framhöll, att förslagets realiserande kunde väntas medföra en ökning av kom- munens utgifter därigenom att hjälpen komme att omfatta även personer, vilka tidigare icke påkallat hjälp av kommunen.
Medan flera kommuner funno uttrycket »mindre bemedlade» väl täcka det klien- tel, för vilket hjälp åsyftades, ansåg Ovansjö kommun, att en snävare gräns borde uppdragas genom att detta uttryck utbyttes mot »de, som åtnjuta tilläggspension, och med dem likställda». _
Några kommuner anmälde betänkligheter mot att hjälpen skulle kunna avse mindre bemedlade änkor oavsett ålder och försörjningsplikt. I detta sammanhang må återges ett yttrande av Gävle stad:
Om exempelvis en änka med minderåriga barn är i behov av samhällets bistånd för sin och barnens försörjning, skulle hon kunna erhålla barnbidrag genom pen- sionsnämnden och bostad genom den nu ifrågasatta hjälpverksamheten. Skulle icke detta förslå för försörjningen — något som med hänsyn till barnbidragens storlek icke kan anses uteslutet — måste hon dessutom tilldelas fattigvård. Hennes hjälp- behov kommer således att av samhället tillgodoses från tre olika håll. Att på sätt nu ifrågasatts skapa en ny hjälpform vid sidan av tidigare befintliga måste därför betecknas som en avgjord svaghet hos förslaget.
Den statliga hjälpen till åtgärder för bostadsförbättring har enligt uttalanden från ett flertal kommuner minskat behovet av åtgärder av den art, som med förslaget avsetts. Lerbäcks, Anundsjö och Själevads kommuner angåvo i detta sammanhang, att de funno en utveckling av bostadsförbättringsverksamheten att föredraga fram- för denna nya hjälpform.
Ransäters kommun omnämnde i sitt yttrande, att kommunen avsatt 35 000 kro- nor för att anskaffa bostäder för åldringar genom uppförande av 6 bostadshus med vartdera 8 lägenheter om 1 rum och kokvrå för en beräknad totalkostnad av 280 000 kronor.
Sunne socken framhöll, att kommunen icke hade större behov av föreslagna åtgär- der. Fattigvårdsstyrelsen hade ordnat frågan för kommunens del genom hyres- bidrag och i vissa fall genom förvärv och upplåtelse åt behövande av smärre lägen- heter med tillhörande jord för odling av grönsaker m. m.
Pensionsstyrelsen uttalade i sitt yttrande, att det klientel, som förslaget avsåge, borde utökas till att omfatta jämväl mindre bemedlade invalider. Den föreslagna understödsverksamheten torde enligt styrelsens förmenande få sin huvudsakliga betydelse för dyrorterna, där pensionerna och barnbidragen ej hade samma effek- tivitet som på orter, tillhörande den billigaste ortsgruppen. De ifrågasatta statliga stöd-åtgärderna borde endast få karaktär av försöksverksamhet.
Socialstyrelsen ansåg sig icke kunna tillstyrka realiserandet av förslaget i det skick, vari detsamma förelåge, men fann det synnerligen angeläget, att en hjälp- verksamhet till förmån för åldringar med det snaraste igångsattes. Dessförinnan krävdes emellertid en omsorgsfull undersökning rörande den nya verksamhetens systematiska samordnande med övriga välfärdsanordningar. Att, såsom byggnads- lånebyrån förutsatt, i fråga om änkor låta deras änkestånd i förening med inkomst- synpunkten vara avgörande för tillfälle till erhållande av den ifrågasatta bostads- hjälpen, kunde näppeligen anses vara rationellt. Den omständigheten, att en mindre bemedlad kvinna varit gift, och att äktenskapet upplösts genom makens frånfälle, torde nämligen i och för sig icke utgöra anledning att öppna tillgång för henne till en det allmännas speciella hjälpform, som icke skulle stå öppen för andra kate— gorier av mindre bemedlade på den kvinnliga arbetsmarknaden.
Statskontoret fann det knappast erforderligt, att staten skulle bidraga till finansie- ringen av bostadsanskaffningsverksamhet jämväl genom utlämnande av lån. För täckande av återstående kostnader, sedan enligt förslaget i regel 30 % av byggnads- eller inköpskostnaderna blivit täckta genom stats- och kommunala bidrag, torde behövliga medel utan svårighet kunna upplånas på goda villkor i den öppna mark- naden. Äldersgränsen borde sättas till 67 år i anslutning till föreskrifterna för erhål- lande av folkpension, vilken åldersgräns i undantagsfall dock borde få underskridas.
Statens inspektör för fattigvård och barnavård ansåg, att ifrågasatta åtgärder borde komma till stånd endast i städer och stadsliknande samt andra tätare bebyggda samhällen, då kostnaderna för bostäder å rena landsbygden knappast torde vara så tyngande, att dylika åtgärder därstädes finge anses påkallade, samt anslöt sig till de reservationsvis inom byggnadslånebyrån framställda yrkandena.
Fullmäktige i riksgäldskontoret funno förslaget behjärtansvärt. De framställde vissa erinringar beträffande förräntningen av de lån, som skulle utlämnas av sta- ten, samt förordade kommunalt ansvar för statslånen även i de fall, då allmän- nyttiga bostadsföretag ombesörjde byggnadsverksamheten.
Befolkningskommissionen anförde i sitt yttrande bl. a. följande: Innan åtgärder av nu ifrågasatt slag verkställdes, måste omfattande undersök— ningar företagas för att utreda, huruvida ytterligare hjälp åt åldringar kunde på denna väg åvägabringas, utan att härigenom mera angelägna socialpolitiska åtgärder eftersattes. Dessa undersökningar skulle avse att belysa, hur stor del av samhällets hjälpverksamhet, som vid avvägning mellan olika folkgruppers intressen kunde ägnas åt det här ifrågavarande hjälpklientelet, och vidare huru hjälpen skulle för- delas på kontanta bidrag eller olika naturabidrag, samt slutligen huru samhällets bostadshjälp till detta hjälpklientel kunde på ett rationellt sätt samordnas med övriga bostadspolitiska ingrepp.
Förutom dessa mera djupgående sociologiska undersökningar ansåg befolknings- kommis'sionen det nödvändigt, att uppgifter inhämtades rörande åldringarnas och
änkornas antal, hjälpklientelets egna inkomster, hjälpklientelets understödsförmåner in. in., i vilken utsträckning åldringarna vore ensamstående eller äkta makar: i vad mån åldringarna kunde i eget hushåll reda sig själva eller icke, åldringarnas bostads- förhållanden, om änkorna vore ensamstående eller hade hemmavarande oförsörjda barn och i så fall huru många.
Kommissionen anslöte sig till den inom byggnadslånebyrån uttalade uppfattnin- gen, att en nyproduktion av smålägenheter med samhällets stöd gåve anledning till Å allvarliga erinringar. Enligt kommissionens mening vore nuvarande tillgång på l—rumslägenheter mer än tillräcklig för att ett urval av kvalitativt tillfredsställande sådana skulle kunna göras. Med anledning härav borde ingen nyproduktion av t dylika lägenheter äga rum, utan de ifrågasatta hemmen för gamla borde skapas i genom inköp av redan befintliga fastigheter.
Invalider och ogifta mödrar med barn torde i lika hög grad som änkor vara i behov av denna hjälp. För den grupp av ogifta mödrar, som hade barn, vilkas fäder vore okända, samt för änklingar med barn kunde behovet åtminstone tills vidare te sig större, eftersom dessa grupper icke dittills fått del av någon hjälp lik— nande den, som bl. a. änkor numera erhölle.
Kommissionen ville särskilt understryka, att enbart de familjesociala behov av bostadshjälp, som motiverades av trångboddheten, vore av en mycket betydande i storleksordning. En offentlig bostadsförsörjning för åldringar och icke barnrika ] änkor borde icke givas formen av nyproduktion utan i stället ske genom inköp av , befintliga bostadshus. Beträffande anskaffandet av tomtmark ville kommissionen i förorda huvudförslagets linje.
Kommissionen ansåge frågan om bostadshjälp till åldringar och änkor i sin helhet 1 böra göras till föremål för förnyad, ingående och förutsättningslös prövning. ;
Svenska stadsförbundets styrelse tillstyrkte förslaget, dock under uttryckligt under- strykande av att åtgärderna under de första åren måste fattas som försöksverksam- het. Beträffande formerna för lägenhetsanskaffningen syntes något tvång icke böra stipuleras. I den ena staden kunde det vara lämpligast att bygga särskilda hus, i den 1 andra att inköpa och inreda befintliga sådana. Det vore av vikt, att man hölle öppna möjligheterna att låta bostäderna förvaltas även av stiftelser, föreningar och enskilda icke minst med hänsyn till angelägenheten av att icke avskräcka det enskilda initia- tivet i form av donationer. *
Styrelsen för landskommunernas förbund anförde, att, även om den icke kunde bestrida riktigheten i den av byggnadslånebyrån uttalade önskan att bostadsför- sörjningcn för barnrika familjer icke måtte eftersättas till förmån för bostads- produktionen för åldringar, så syntes denna angelägenhet dock icke så vital, att den, på sätt som ifrågasatts, borde upptagas såsom villkor för statshjälp åt pensio- närshem. Då man finge förutsätta, att kommunerna i allmänhet torde komma att få direkt finansiera företagen, saknade de meningsskiljaktigheter, som förelegat i frågan, huruvida kommun skulle ställa tomt gratis till förfogande eller ej, åt- minstone för landskommunerna praktisk betydelse. Då den kommunala bostadspro- duktionen torde bli den vanligaste, syntes detta böra föranleda, att lagstiftningen borde bygga på detta förhållande såsom det normala, och andra produktionsformer få en sekundär ställning.
Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbund'et framhöll, att en allmän höjning av förmånerna genom socialförsäkringen av statsfinansiella skäl finge anses ute- sluten. Förbundet ville giva sin fulla anslutning åt själva tanken att främja till- komsten av billigare bostäder åt mindre bemedlade åldringar. Byggnadslånebyråns förslag torde i praktiken ej få betydelse för andra kommuner än städer och stads- liknande samhällen. Emellertid vore behovet av hjälp till åldringar i form av upp-
förande av bostadshus till särskilda hem icke så stort på landsbygden som i stä- derna. Hjälp måste där lämnas på andra vägar. Det vore angeläget, att bostads- behovct för åldringar tillgodosåges på ett så likformigt sätt som möjligt, och att icke en grupp av kommuner ställdes i förmånsställning i förhållande till övriga kom- muner. Förbundet ansåg anledning föreligga att varna för en överskattning av för- slagets betydelse i avseende å storleken av de hyror, som skulle kunna fastställas för lägenheter i de med statsbidrag uppförda bostadshusen. Förbundet ville därför ifrågasätta, huruvida icke i första hand borde undersökas på vilken höjd hyrorna borde ligga för att det stora flertalet av det klientel, som åsyftades, skulle kunna betala hyrorna av egna inkomster. Då det funnes anledning antaga, att det före- liggande förslaget komme att visa sig föga effektivt, förefölle det styrelsen lämp- ligast, att spörsmålet om statsbidrag till bostäder för åldringar och änkor i första hand bleve föremål för en allsidig utredning av sakkunniga.
Vid planläggningen av sitt arbete funno de sakkunniga angeläget att söka erhålla upplysningar om antalet åldringar och änkor i riket samt deras inkomst— och bostadsförhållanden. En fullständig inventering av förhål- landena i dessa avseenden i rikets samtliga kommuner vore visserligen önsk- värd. Den skulle emellertid ställa sig så kostsam och tidsödande, att de sak- kunniga icke ansett sig kunna ifrågasätta en dylik undersökning. De be- slöto därför att till belysning av dessa och en del därmed sammanhängande spörsmål från ett antal kommuner av olika storlek i befolkningshänseende samt olika administrativ och näringspolitisk karaktär, spridda över hela lan- det, inhämta uppgifter i dessa avseenden. För resultatet av denna undersök- ning redogöres i kap. II.
Med vederbörligt tillstånd ha de sakkunniga därjämte företagit en studie- resa till vissa kommuner för att på ort och ställe ta del av de åtgärder, som där redan vidtagits för beredande av billiga bostäder åt åldringar och änkor. En redogörelse för denna resa lämnas här nedan.
Den 22 augusti besökte de sakkunniga Lidköpings stad för att studera de två av staden för åstadkommande av billiga bostäder åt åldringar uppförda bostads- husen. Sedan ordföranden i stadens drätselkammare, ingenjör Anton Norén, och ordföranden i stadens fattigvårdsstyrelse herr Erik Jakobsson samt ordföranden i stadens bostadsutredningskommitté herr A. Sten givit en orientering angående det sätt, på vilket staden sökt lösa frågan om anskaffande av billiga bostäder åt åld- ringar, besöktes de båda pensionärshemmen. Bostäderna äro inrymda i två hus, båda bestående av tvåvånings trähus och liggande i de centrala delarna av staden. I det ena huset, som uppförts åren 1922—1923, finnas 10 lägenheter, varav 2 enkel- rum, 4 rum med kokvrå och 4 rum med kök. Årshyrorna för lägenheterna äro lägst 100 och högst 150 kr. Däri ingå vattenavgifter och avgift för belysning i lägenheten. I varje våning finnas två W. C., och lägenheterna äro utrustade med vatten, avlopp, gas och elektriskt ljus. Hyresgästerna i detta hus utgöras uteslutande av kvinnor. Det andra huset uppfördes år 1931 och innehåller 16 lägenheter, varav 4 med 1 rum och kokspis för gas i rummet, 8 lägenheter ä 1 rum och kokvrå samt 4 lägen- heter å 2 rum och kök. Årshyrorna därför utgöra resp. 149, 193 och 230 kr. per lägenhet. Bekvämligheterna äro i övrigt ungefär desamma som i förstnämnda hus, men i detta hus har anordnats centralvärmeledning, medan i det först uppförda huset lägenheterna uppvärmas medelst kakelugnar.
Kostnaderna för uppförande av dessa hus hade uppgått till, för det äldre huset 38 516 kr. och för det nyare huset 47 843 kr.,"och ha i båda fallen täckts av fon- derade nöjesskattemedel. Husen äro taxerade till resp. 33 000 och 45 000 kr., varav markvärde 2300 och 2800 kr. Enligt finanstablåer beräknas årsinkomsterna, d. v. s. hyrorna, uppgå till resp. 1350 och 3 060 kr., medan de årliga utgifterna uppgå till resp. 1 147 och 2 517 kr. I dessa utgifter ingå då värdeminskning å husen med 1 % å byggnadsvärdet.
Så gott som samtliga hyresgäster åtnjöto folkpension. Några av dem erhöllo där- jämte understöd från fattigvården.
Från Lidköping avreste de sakkunniga till Göteborg, där påföljande dag på inbju- dan av stadens drätselkammare hölls ett sammanträde i börsbyggnaden under ord- förandeskap av stadskollegiets och drätselkammarens ordförande, överförmyndare Axel Dahlström, och i närvaro av byggnadsingenjör C. A. Hansson, kamrerare Ivar Leandersson, direktör Victor Wångfelt, fattigvårdsdirektören Georg Nyman, bagaren Algot Sjöström (pensionärshemsstyrelsens ordförande), kanslichefen Olof Johnsson samt arkitekten Gert Stendahl. Herr Dahlström lämnade vid detta sammanträde en redogörelse för de av Göteborgs stad vidtagna åtgärderna för beredande av billiga bostäder åt åldringar och änkor. Av denna redogörelse och vid efterföljande diskus- sion i anslutning därtill lämnade meddelanden må här återgivas följande.
I anledning av en motion om anordnande av hem för åldringar till minne av Hans Maj:t Konungens 60-årsdag beslöto stadsfullmäktige den 13 juni 1918 att låta upp- föra två hem för åldringar. Hemmen blevo färdiga i slutet av år 1921 och ha sam- manlagt kostat omkring 618 000 kr. Den ena av byggnaderna är avsedd för 43 gifta par, den andra för 23 gifta par och 36 ensamstående män, boende två i varje rum. i I båda byggnaderna finns vidare bostad för föreståndarinna. Åren 1930—1931 upp- fördes ytterligare ett hem för en kostnad av cirka 175 000 kr. Detta hem är avsett för änkor och andra ensamstående äldre kvinnor samt innehåller 18 enkelrum och 24 dubbelrum. I anledning av motion om anskaffande av ytterligare pensionärshem beslöto stadsfullmäktige år 1937 att låta bygga 4 nya hem för en beräknad kostnad 1 av 1 034 500 kr. med sammanlagt 191 lägenheter. Av dessa lägenheter beräknades , ungefär hälften färdiga till den 1 oktober och återstående till den 1 april nästa år. i
Den 16 juni 1938 ha stadsfullmäktige slutligen beslutat att låta uppföra ytterligare 7 nya pensionärshem för en beräknad kostnad å tillhopa 1 750 000 kr. och innehål- lande sammanlagt 325 lägenheter om 1 rum och kokvrå.
Dessutom finnas två äldre, staden tillhörande hem, för beredande av bostad mot billig hyra åt arbetsföra änkor. Till vart och ett av dessa hem hör en barnkrubba.
Samtliga pensionärshem äro utrustade med centralvärme, W. C. och i källar- våningen badrum. Särskilt i fråga om de nyare hemmen har man lyckats ge dem i stort sett samma utseende och inre anordningar som närliggande hus. Det upp- gavs, att man eftersträvat en spridning av pensionärshemmen över hela staden för ; att åldringarna icke skola komma ifrån de trakter, i vilka de varit vana att bo. [ För de nyare husen avses icke att anställa föreståndarinnor, då man utgår från att endast sådana personer, som kunna ta vara på sig själva, skola erhålla bostad i i dessa hem. ?
Finansiering av bostadsanskaffningen har skett i fråga om de under år 1921 upp- * förda husen med anlitande av skattemedel och för de senare uppförda husen me- j delst lån. _
För de nyare hemmen beräknas en hyreskostnad av 20 kr. pr månad för rum med kokvrå. Om två personer bebo samma rum, skulle hyran alltså bli 10 kr. pr per- ( son och månad. I ömmande fall kan reducering av hyran medgivas av pensionärs- .
hemmens styrelse. För samtliga nyare lägenheter tillhandahålles värme, elektrisk be- lysning och gas kostnadsfritt. För de två äldsta pensionärshemmen upplåtas bostäder i regel hyresfritt men med skyldighet för pensionärerna att själva bekosta bränsle och belysning.
Då man ansett, att hyresgästerna i pensionärshem böra kunna bestrida sina hyres- kostnader utan bidrag från fattigvården, har i regel förutsatts, att hyresgästerna skola ha någon inkomst utöver folkpension. Genom höjningarna av tilläggspen- sionernas belopp har dock antalet personer, som kunna antagas själva bära sina hyreskostnader vid en låg hyra, avsevärt stigit. Det oaktat anses, att tilläggspensio- närer, vilka icke åtnjuta annan inkomst än av folkpension, icke kunna bestrida hyreskostnaderna i de fall, då de äro ensamstående och icke vilja dela lägenhet med annan.
De sakkunniga besökte därefter två av de äldre pensionärshemmen samt ett av de under byggnad varande hemmen. I de nya hemmen finnas endast 4 lägenheter per uppgång i varje våningsplan. Varje lägenhet är försedd med värmeledning, gas och elektriskt ljus, och de fyra lägenheterna i samma plan ha gemensamt W. C. Ett flertal badrum finnas i källarvåningen. Husen äro uppförda som s. k. landshöv- dingshus.
Närmast efter besöket i Göteborg studerade de sakkunniga pensionärshemmen i Karlskoga, vilka visades av kassören A. H. Söderquist. Hemmen, av vilka det första blivit färdigt under våren 1937, voro 5 och utgjordes av envåningshus, vardera innehållande 6 lägenheter om ett rum och kokvrå. I källarvåningen hade inrymts ett för de i huset boende gemensamt badrum, pannrum för centralvärme och tvätt- stuga. Kostnaderna för hemmens uppförande hade sammanlagt uppgått till 165 000 kronor. Hyra upptogs icke av de i hemmen boende utom i ett fall, där en arbe- tande son bodde tillsamman med sin fader, som var invalid, och för lägenheten erlade en hyra av 25 kronor i månaden till fattigvårdsstyrelsen.
Därefter besöktes pensionärshemmen i Hällefors, vilka demonstrerades av kom- munalkamreraren A. F. Olson, sysslomannen A. Gladh och maskinisten Fr. Strand. Hemmen utgjordes av 4 byggnader, uppförda under år 1935 och vardera inrym- mande 8 lägenheter samt i huvudsak anordnade efter samma plan som pensionärs- hemmen i Karlskoga. Källarvåningarna voro dock utbyggda endast till hälften, vilket uppgavs ha medfört, att särskilda uthus måst uppföras. Byggnadskostna- derna hade uppgått till c:a 4 000 kronor per lägenhet. Byggnaderna hade emellertid uppförts såsom beredskapsarbete med 30 % statsbidrag, varför kommunens kost- nader icke blivit så stora. Av hyresgästerna erlade tre hyra för sina bostäder med 5 kronor per månad och lägenhet, medan övriga i hemmen boende icke erlade någon hyra. 12 av de i hemmen boende erhöllo utöver förmånen av fri bostad kon- tant understöd från fattigvården med högst 10 kronor i månaden för äkta makar och 25 kronor i kvartalet för ensam person.
I samband med ett sammanträde efter studieresans slut besågo de sakkunniga med apotekaren A. Gezelius som ciceron det av en stiftelse i Stockholm uppförda Oskarshemmet. Hemmet, som ligger vid Rigagatan, är inrymt i ett 6—vånings sten- hus och innehäller 113 lägenheter om 1 rum och kokvrå, varav 11 lägenheter äro något större än de övriga och avsedda för två personer. I huset finnes dessutom lägenhet för portvakt, en lokal för barnkrubba och en större samlingssal. Hemmet har tillkommit genom en donation. Byggnadskostnaderna ha, inklusive en tomt- kostnad å 350 000 kronor, uppgått till 1 450000 kronor, varav Stockholms stad bidragit med 172000 kronor. För lägenheterna debiteras en hyra av 450—465
kronor för enkelrum och 565—575 kronor för dubbelrum. Många av hyresgästerna förmå dock icke erlägga denna hyra själva utan hjälp från fattigvården.
Av samtal med hyresgäster i pensionärshem i samtliga de orter som besöktes framgick, att de gamla voro synnerligen nöjda med sina bostäder.
I detta sammanhang må nämnas, att för närvarande finnas 2 064 lägen- heter med sammanlagt 2 602 däri boende personer i församlingshem i Stock- holm. I församlingshemmen har investerats ett kapital av 18 milj. kronor, varav c:a 3 milj. kronor tillskjutits av Stockholms stad.
Åtskilliga andra kommuner än de nu nämnda ha uppfört hem för åld- ringar och änkor. Bland dessa må nämnas Borås, Eskilstuna, Gävle, Jön- köping, Karlskrona, Ljusnarsberg, Sundsvall, Uddevalla och Uppsala. Bygg- nadskostnaderna per lägenhet (om ett rum och kök eller kokvrå) ha be- funnits vara synnerligen växlande, från något över 3000 kronor upp till c:a 7 000 kronor. Förutom den omständighet, att lägenheter i hus med ett stort antal lägenheter i samma hus i regel bli billigare, har säkerligen till dessa variationer i kostnaderna bidragit den starka växlingen i materialpriser m. m. under de senare åren. I regel har kommunen gratis upplåtit tomt för ändamålet. Ärshyror ha fastställts till växlande belopp, 175—350 kronor, per lägenhet. Även inom ett flertal andra kommuner planeras anordnande av pensionärshem.
De sakkunniga anse för sin del att vid utformningen av den åsyftade bostadshjälpen hänsyn bör tagas till de sätt, på vilka många kommuner redan ordnat bostadsfrågan för många av sina åldringar och änkor. I vissa fall ha pensionärer mottagits såsom »inackorderingar» å ålderdomshem mot en ringa avgift. Att så varit möjligt, sammanhänger med den minsk- ning av antalet av fattigvården helt underhållna, som åtföljt den inkomst- stegring på pensionärer, vilken förbättringarna i folkpensionsväsendets ut- formning medfört. Där möjlighet finnes att tillfredsställande ordna pen- sionärernas bostadsfråga på dylikt sätt, torde vägande invändningar där- emot icke kunna framföras. Likaså har angivits, att kommuner och andra vidtagit åtgärder för att ordna bostäder åt pensionärer i en- eller tvålägen- hetshus. Särskilt å den icke industriellt inriktade landsbygden torde tomt- priserna samt tillgången å mindre fastigheter, vilka — eventuellt efter reparation — lämpa sig för detta ändamål, medverka till att dylika åtgär- der i många fall innebära den lämpligaste och billigaste lösningen av frå- gan om bostadsförsörjning för åldringar och änkor. Ett fortsättande av denna verksamhet synes de sakkunniga i hög grad önskvärt. Ett visst stat— ligt stöd därför synes kunna erhållas genom de statliga åtgärderna för bo- stadsförbättring.
Det är emellertid givet, att de ovan berörda sätt, på vilka åldringarnas bostadsfråga kunna lösas, nämligen inackordering i ålderdomshem och erhållande av dispositions'rätten till en- eller tvålägenhetshus, på grund av större befolkningstäthet i kommunen eller andra omständigheter icke
äro tillfyllest eller stå till buds i på långt när alla landsbygdskommuner och endast undantagsvis i städer och stadsliknande samhällen. En annan väg måste sålunda beträdas" i dessa fall. De kommuner, som utan att er- hålla statsbidrag för ändamålet och mången gång med förhållandevis stora ekonomiska uppoffringar — varit föregångare på detta område, ha i regel utformat sin verksamhet så, att de anordnat bostäder inom kommunen för åldringar och änkor i uteslutande för dylika hyresgäster upplåtna fler- lägenhetshus. Då resultaten av denna verksamhet varit genomgående goda, synes det de sakkunniga som om det nu ifrågasatta statliga stödet bör in- riktas på denna form av bostadshjälp åt åldringar och änkor. De föreslå sålunda, att statsbidrag lämnas till beredande av bostäder åt åldringar och änkor i särskilda, för dylikt ändamål disponerade fastigheter, i det föl- jande benämnda pensionärshem, vilka i största möjliga utsträckning böra givas karaktären av vanliga hyreshus. Till erhållande av statsbidrag synas endast kommuner, allmännyttiga bostadsföretag, som underkasta sig viss kommunal tillsyn m. m., och kommunalförbund böra ifrågakomma. Givet- vis måste för erhållande av garanti att statsbidraget användes på lämpli- gaste sätt, vissa villkor uppställas beträffande urvalet av personer, som må erhålla bostäder i pensionärshemmen, hemmens anordnande och hy- ressättningen samt därmed sammanhängande förhållanden.
De sakkunniga ha icke funnit erforderligt att inhämta uppgifter rörande kostna- derna för och anordnandet av de i många städer förefintliga hemmen för pauvres honteux o. dyl. Dessa hem avse nämligen många gånger ett helt annat klientel än det, för vilket nu planerade åtgärder äro avsedda, och åsyfta i allmänhet beredande av såväl bostad som mathållning och även uppassning och sjukvård. Anord- ningarna vid dessa hem synas därför icke kunna tjäna till ledning för de sakkun- nigas arbete.
Kap. II. Den statistiska undersökningen.
För att erhålla närmare kännedom om de sociala och ekonomiska förhål- landen, vari de personer leva, som åtnjuta tilläggspension enligt lagen om all- män” pensionsförsäkring, i det följande benämnda tilläggspensionärer, även— som till kommunernas inställning till ifrågavarande spörsmål infordrades av de sakkunniga uppgifter från 77 kommuner, så utvalda att de representerade olika landsdelar och olika kommuntyper. Det frågeformulär, som härvid kom till användning framgår av bil. B. Då 3 kommuner icke inkommit med de begärda uppgifterna och en kommuns uppgifter icke voro av den art, att de kunnat bearbetas, kom undersökningen sålunda att omfatta 73 kom- muner. Kommunerna samt deras fördelning på olika län och kommun- typer1 framgår av bil. C. På grund av det synnerligen omfattande arbete de begärda uppgifterna skulle ha medfört för de största städerna, äro städer
1 Landskommunerna ha därvid uppdelats efter socialstyrelsens fördelning i samband med 1935 års dyrortsgruppering.
med över 100 000 invånare icke representerade i undersökningen, som för övrigt omfattar städer av alla storleksordningar. Folkmängden i de under- sökta städerna uppgick till 403 % av folkmängden i samtliga städer med under 100 000 invånare. De undersökta landskommunerna representerade däremot endast 39 % av hela landsbygdens befolkning. Då de planerade åtgärderna väl huvudsakligen torde komma att beröra städer och större tättbebyggda samhällen, har undersökningen koncentrerats till dylika kom- muner. De landskommuner, som ingå i undersökningen, äro sålunda huvud- sakligen industrikommuner. Ett fåtal kommuner av blandad eller ren jord- brukstyp ha dock medtagits för att i någon mån belysa tilläggspensionärernas förhållanden även i kommuner av dessa typer.
Det antal kommuner inom respektive kommuntyper, som ingå i undersök- ningen, framgå av följande översikt.
Antal kommuner ingående i . undersök- ] hela . riket ningen Städer med 30 000—100 000 inv ........... 5 13 15 000— 30 000 » .......... 5 12 8 000— 15 000 » .......... 12 28 högst 8 000 » .......... 10 63 Landskommuner industrikommuner ............ 24 400 blandade kommuner .......... 10 567 jordbrukskommuner ........... 7 1 441 Summa 73 2 524
Den befolkningsgrupp, som beröres av undersökningen, omfattar huvud- sakligen personer, som uppnått 67 års ålder. Det torde därför vara av vikt, att konstatera om undersökningskommunerna äro representativa i fråga om befolkningens ålderssammansättning. Då det avsetts, att de av de sak- kunniga planerade åtgärderna även skulle omfatta personer i åldrarna 60—66 år samt änkor under 60 år, har jämförelsen utsträckts till dessa kategorier.
Det procentuella antalet personer i ifrågavarande åldersgrupper i under- sökningskommunerna (a) och i samtliga kommuner (b) framgår av efter- följande sammanställning. Uppgifterna avse förhållandena den 31/12 1935, enär senare uppgifter icke stått till buds. Det torde emellertid icke finnas skäl att antaga, att några större förskjutningar i befolkningens åldersfördel- ning ägt rum sedan detta datum.
Sammanställningen utvisar, att överensstämmelsen är god vad städerna beträffar, medan procenten åldringar i de undersökta landskommunerna är mindre än motsvarande procenttal för samtliga landskommuner. Detta är helt naturligt, då huvudparten av de undersökta kommunerna äro industri-
%avhela folkmängden fyllda 60 år fyllda 67 år änkor under 60 är a h a h a b Städer med under 100 000 inv. Män ......................... 11-0 10-7 6-0 6-0 — — Kvinnor ..................... 13-6 13-4 8-0 7-9 26 2-6 Landskommuner Män ......................... 12-3 13-3 7-2 8-0 — — Kvinnor ..................... 13-7 14-8 8-4 9-2 2-2 2-0 a = undersökningskommunerna b : samtliga kommuner.
kommuner, vilka i demografiskt avseende ansluta sig till städerna. På den egentliga landsbygden utgöra däremot åldringarna en procentuellt större del av befolkningen än inom övriga delar av landet.
För att bl. a. erhålla en kontroll på de uppgifter, som kommunerna lämnat beträffande antalet tilläggspensionärer, ha motsvarande uppgifter, avseende förhållandena den 30 juni 1938 inhämtats genom sammanställning av upp- gifter ur pensionsstyrelsens kortregister. Då därvid framkommit, att en del kommuners uppgifter i detta avseende avsevärt skilt sig från uppgifterna från pensionsstyrelsen, har detta påpekats för vederbörande kommun. I vissa fall har därvid befunnits, att kommunernas uppgifter varit felaktiga, och rättade uppgifter ha sedermera inkommit från dessa. En absolut överensstämmelse mellan ifrågavarande uppgifter har man dock icke kun- nat ifrågasätta, då kommunernas uppgifter avsågo en något senare tidpunkt. I en del fall torde skillnaden bero därpå, att kommunernas register icke ha varit fullt aktuella, enär de även omfattat personer, vilka på grund av dödsfall bort avföras ur registret. Beträffande uppgifterna från Norr- köpings stad bör anmärkas, att desamma hänföra sig till förhållandena den 31/12 1937 och endast omfatta tilläggspensionärer över 65 år samt tilläggspen- Antal tilläggspensionärer enligt kom— enligt pensions- a i 0/0 av b mununder- styrelsens sökningen kortregister b Städer med (a) ( ) 30 OOO—100000 inv. Norrköping ............................ 3 393 4 131 82-1 övriga städer .......................... 7 623 7 391 103-1 15 000—30 000 inv ....................... 4 838 4 841 99-9 8 000—15 000 » ...................... 7 006 6 949 100-8 högst 8 000 » ...................... 3 261 3 173 1028 Landskommuner industrikommuner ....................... 8 439 8 360 100-9 blandade kommuner .................... 2 509 2 565 97-8 jordhrukskommuner ...................... 1 158 1 165 99-4 Samtliga kommuner 38 227 38 575 99-1
sionärer, som äro änkor oavsett åldern. Av denna anledning har Norr- köpings stad i kommunundersökningen redovisats för sig. Av samman- ställningen nederst å föregående sida framgår, att överensstämmelsen mel- lan pensionsstyrelsens och kommunernas uppgifter är synnerligen god.
Från pensionsstyrelsens registerkort ha dessutom sammanställts uppgifter, utvisande hela antalet personer, som åtnjöto folkpension i de undersökta kommunerna, varjämte beträffande tilläggspensionärer antalet personer, som åtnjöto högsta möjliga tilläggspension, redovisats särskilt. I det följande redogöres för de resultat, som framgått av denna undersökning.
I efterföljande sammanställning angives i procenttal hur stor del av hela antalet folkpensionärer, som åtnjöto tilläggspension inom de olika kommun- typerna, varjämte angivits hur stor procent kvinnorna utgjorde av samtliga tilläggspensionärer.
. _ .. . ,. . _ Kvinnor i % lx o m m n n t 5 p e r . Man lumnor Samtliga av samtliga Städer med 30 000—100 000 inv .............. 54-4 71—9 64-9 66-2 15 000—30 000 » ............. 59-3 72-6 67-4 65-4 8 000—15 000 » ............. 61-4 76-3 70-5 66-0 högst 8 000 » ............. 64-4 76-8 71-7 62-5 Samtliga städer 58-2 737 675 656 Landskommuner industrikommuner ............... 75-2 820 788 553 blandade kommuner ............. 75.9 81-4 78-8 53—7 jordbrukskommuner .............. 66-6 78-3 72-6 54'9 Samtliga landskommuner 74-4 81-5 781 54-53 Samtliga kommuner 633 757 70-5 62?
Sammanställningen utvisar, att ungefär 70 % av samtliga folkpensionärer i de undersökta kommunerna åtnjöto tilläggspension. Procenttalen växla från 64'9 % i de större städerna till 788 % i industri- och blandade kom- muner. Vidare framgår, att kvinnor åtnjöto tilläggspension i betydligt större utsträckning än män. Då äldre kvinnor i städerna dessutom utgöra en betyd- ligt större andel av befolkningen än äldre män, medför detta, att c:a 2/3 av tilläggspensionärerna i städerna utgjordes av kvinnor.
Tilläggspensionärerna utgöras dels av personer, som fyllt 67 är, dels av personer, som icke uppnått denna ålder, men som åtnjuta tilläggspension på grund av invaliditet. Följande sammanställning utvisar hur stor procent av tilläggspensionärerna, som tillhörde den förstnämnda kategorien.
Av sammanställningen framgår, att ungefär 2/3 av tilläggspensionärerna fyllt 67 år. 1/3. utgjordes sålunda av invalider, som icke uppnått denna ålder. Männen uppvisade en något högre procent invalider än kvinnorna.
Tilläggspensionärer fyllda 67 år Kommuntyper i%avsamtl1ga Män Kvinnor Samtliga Städer med 30 000—100 000 inv .......................... 67-5 70-4 69-4 15 000— 30 000 » ......................... 60-9 656 640 8 000— 15 000 » ......................... 60-4 65-6 63-9 högst 8000 » ......................... 67'7 71-1 69-8 Samtliga städer 64-5 68»! 670 Landskommuner industrikommuner ........................... 63-1 63-6 634 blandade kommuner ......................... 59-1 59-4 59-3 jordbrukskommuner .......................... 68-6 69-5 69-1 Samtliga landskommuner 62"! 63—13 830 Samtliga kommuner 63-8 67-0 65-8
I efterföljande sammanställning meddelas slutligen uppgifter om huru stor procent av antalet tilläggspensionärer fyllda 67 år, som åtnjöto högsta möj- liga tilläggspension.
K o m m n n t y p e r Män Kvinnor Samtliga Städer med
30 000—100 000 inv .......................... 640 721 69-4 15 000— 30 000 » ......................... 64? 69—4 67-7 8 000—— 15 000 » ......................... 607 65!) 64-2 högst 8 000 » ......................... 54?» 64-3 60-7 Samtliga städer 61-9 69-1 66-7 Landskommuner industrikommuner ........................... 53!) 64-6 59-8 blandade kommuner ......................... 50-9 57-3 54-3 jordbrukskommuner .......................... 425 53-59 488 Samtliga landskommuner 521 620 57-63 Samtliga kommuner 58-3 67-3 64'0
Sammanställningen utvisar, att antalet pensionärer med högsta tilläggs— pension i de större städerna utgjorde c:a 70 % och i de medelstora städerna c:a 65 % av samtliga tilläggspensionärer, medan motsvarande procentsats i de mindre städerna och industrikommunerna uppgick till c:a 60 %. I de blandade kommunerna samt jordbrukskommunerna åtnjöt ungefär hälften av tilläggspensionärerna högsta tilläggspension.
Då det vid kommunundersökningen icke ansågs görligt att begära särskilda uppgifter om de tilläggspensionärer, som fyllt 67 år, begärdes uppgifter från kommunerna endast för samtliga tilläggspensionärer, vilket bör hållas i min- net vid studium av den i detta kapitel ingående, på kommunernas uppgifter baserade redogörelsen för tilläggspensionärernas civilståndsfördelning och bostadsförhållanden m. m. '
Tabell 1. Tilläggspensionärernas fördelning efter kön och civilstånd. Absoluta tal.
Kvinnor Män Samtliga
.. k- Kommuntyper .. . . an . ank- ogif- Sum— . .. ogif— Sum- . lingar , . Su: gifta lingar tal ma gifta ankor tal ma gifta eller _ogifta1 m änkor i l Städer med
30 000—100 000 inv. Norrköping2 ........... 543 389 126 1 058 424 1 298 613 2 335 967 1 687 739 3 Övriga städer ......... 1 180 648 742 2 570 886 2 520 1 647 5 053 2 066 3 168 2 389 7 15 000—30 000 inv ....... 721 469 493 1 683 517 1 458 1 180 3 155 1 238 1 927 1 673 4 8 000—15 000 » ....... 1 033 585 776 2 394 768 1 985 1 859 4 612 1 801 2 570 2 635 7 högst 8 000 » ....... 567 329 346 1 242 408 919 692 2 019 975 1 248 1 038 3! Samtliga städer 4 044 2 420 2 483 8 947 3 003 8 180 5 991 17 174 7 047 10 600 8 474 26l Landskommuner * industrikommuner ....... 1 818 1 040 957 3 815 1 338 2 157 1 129 4 624 3 156 3 197 2 086 8, blandade kommuner ..... 577 302 291 1 170 451 578 310 1 339 1 028 880 601 :. jordbrukskommuner ...... 183 114 225 522 136 206 294 636 319 320 519 1
Samtliga landskommuner 2 578 1 456 1 473 5 507 1 925 2 941 1 733 6 599 4 503 4 397 3 208 123 Samtliga kommuner 6 622 3 876 3 956 14 454 4 928 11 121 7 724 23 773 11 550 14 997 11 680 381
1 Inklusive frånskilda. * Jämför sid. 3.
I det följande lämnas en redogörelse för de resultat, som kunnat inhämtas av de uppgifter, kommunerna lämnat. Dessa uppgifter avse förhållandena vid tiden för uppgifternas avlämnande, vilket skulle ske den 15 september 1938.
Primärmaterialets omfattning framgår av tab. I, vari antalet tilläggspen- sionärer inom de olika kommuntypema fördelats efter kön och civilstånd.
Av tabellen framgår, att hela antalet tilläggspensionärer i de undersökta kommunerna uppgick till 38 227, varav 26 121 eller 683 voro hemmahörande i städer. Civilståndsfördelningen belyses närmare i tab. 2, vari meddelas pro- centtal för antalet tilläggspensionärer tillhörande olika civilståndsgrupper.
Tabellen utvisar, att i städerna (utom Norrköping) 26'8 % av tilläggspen- sionärerna voro gifta, 39'2 % änklingar eller änkor och 340 % ogifta eller frånskilda. Av kvinnorna voro endast 17'4 % gifta, medan motsvarande pro- centtal för männen uppgick till 44'5. I industrikommuner och blandade I kommuner uppvisade männen en något högre procent gifta än i städerna, medan förhållandet i jordbrukskommunerna var det motsatta. Procenten * gifta kvinnor var i industri- och blandade kommuner betydligt högre och i jordbrukskommunerna något högre än i städerna. ]
I tab. 3 ha tilläggspensionärerna fördelats med hänsyn till erhållen kom- munal hjälp. *
Tabellen utvisar, att 67'4 % av tilläggspensionärerna icke erhöllo annan hjälp från det allmänna än tilläggspension; 11'6 % voro intagna på vårdhem eller annan anstalt, där kommunen bestrider vårdavgiften, medan 19'6 %
Män Kvinnor Samtliga Kommuntyper änk- ' . änk- ogif— Sum- . ;. , ogif— Sum- . lingar . 1 Sum- git'ta lingar tal ma gifta ankor tal ma gifta eller ogifta ma änkor idcr med 000—100 000 inv. Norrköping2 ........... 51-3 368 119 100-0 18? 556 262 100-0 285 497 21-23 100-0 Övriga städer ......... 45-9 25? 28-9 100-0 175 499 326 100-0 27-1 41-6 31-3 100-0 000—30 000 inv ....... 42-8 27-9 29-3 100-0 164 462 37-4 1000 256 398 346 100-0 000—15 000 » ...... 43-1 24—4 32-5 100-0 16? 43-0 40-3 100-0 257 367 37-6 100—0 gst 8 000 » ...... 457 265 278 100-0 202 455 34-3 100-0 299 38-13 31-8 100-0 mtliga städer (utom Norr— köping) 44-5 25-6 29-9 100-0 174 464 362 100-0 268 392 34-0 100-0 ndskommuner lustrikommuner ....... 47-6 273 251 100-0 28-9 46"! 24-4 100-0 37-4 379 247 100-0 indade kommuner ..... 493 258 24-51 100-0 33-7 43? 23-1 100-0 41-0 351 239 100-0 dbrukskommuner ...... 35-1 21-8 43-1 100-0 214 324 462 100-0 27-6 27-6 44-8 100-0 mtliga landskommuner 46-8 26-4 26-8 100-0 29-2 44-6 26? 100-0 372 363 265 100-0 tliga kommuner (utom Norrköping) 45-4 26.0 2813 100—0 21-0 458 332 100-0 304 332 31-4 100-0
_1 Inklusive frånskilda. * Jämför sid. 3.
mera regelbundet erhöllo hemunderstöd från fattigvården och 1'4 % kom- munalt pensionstillskott.
Då det i första hand torde vara de två sistnämnda kategorierna, som komme att bli föremål för de hjälpåtgärder, som inneslutas i de sakkunnigas förslag, meddelas i tab. 4 närmare uppgifter rörande dessa.
Av tabellen framgår, att 235 % av tilläggspensionärerna i städerna (utom Norrköping) mera regelbundet åtnjöto hemunderstöd från fattigvården eller kommunalt pensionstillskott. Av de gifta männen hade 252 % sådant under- stöd och av de gifta kvinnorna 24'6 %, medan motsvarande procenttal för ogifta eller förut gifta män resp. kvinnor utgjorde 197 och 241. I industri- kommunerna var procenten understödda ungefär densamma som i de minsta städerna, under det att i blandade kommuner och jordbrukskommuner endast c:a 8 % av samtliga tilläggspensionärer åtnjöto hemunderstöd eller kommunalt pensionstillskott.
Att med utgångspunkt från förhållandena i undersökningskommunerna söka uppskatta dels hela antalet tilläggspensionärer, dels hela antalet till- läggspensionärer, som åtnjöto hemunderstöd från fattigvården, i samtliga ri- kets kommuner torde vara ogörligt, då de i undersökningen ingående lands- kommunerna endast utgöra en ringa del av samtliga landskommuner och dessutom företrädesvis representera industrikommuner. De i undersökningen ingående städernas folkmängd representerar däremot, som tidigare nämnts,
Tabell 3. Tilläggspensionärernas fördelning med hänsyn till erhållen kommunal hjälp. Prooenttal.
%tilläggspensionärer,som icke erhöllo voro intagna mera regel- på vardhem .. I K 0 m m n n t y p e r annan hjälp eller annan bundet er- erhollo ', från det all- anstalt där höllo hem- kommunalt männa än kommunen understöd pensions— tilläggs— bestrider från fattig- tillskott pension vårdavgiften Vården Städer med 30 000—100 000 inv. Norrköping .................... 59-4 7-0 33-6 — , Övriga städer ................. 65-8 11-9 22-3 _ '. 15 000—30 000 » .............. 591 132 24-23 2—9 3 8 000—15 000 » .............. 60-4 13—9 24—6 1—1 högst 8 000 » .............. 709 104 185 0? Samtliga städer 62-9 11-8 24-4 0-9 Landskommuner industrikommuner ............... 71-3 101 156 3-0 blandade kommuner ............. 832 8-3 8—5 0-0 jordbrukskommuner .............. 81-9 9—9 8-1 0-1 Samtliga landskommuner 748 9—7 13-4 2-1 Samtliga kommuner (utom Norr- köping) 67-4 11-6 16-6 1—4
1 Tabell 4. Antal tilläggspensionärer, som mera regelbundet åtnjöto hemunderstöd I från fattigvården eller kommunalt pensionstillskott. ,
Antal understödda I % av antalet tilläggspensionärer M ä 11 K v i n n o r Kommuntyper . S S t Män lign— ::;— ogifta ogifta ån; ' gifta el. förut gifta el. förut g gifta gifta Städer med 30 000—100 000 inv. Norrköping ............ 345 795 1 140 343 309 35-4 338 33-63 Övriga städer ......... 519 1 184 1 703 225 183 24-8 231 223 15 000—30 000 inv. ...... 461 877 1 333 326 235 292 27-5 27-7 8 000—15 000 » ...... 547 1 252 1 799 268 198 25-4 275 257 högst 8 000 » ...... 220 392 612 18-3 17? 169 200 138
Samtliga städer (utom Norr- köping) 1 747 3 705 5 452 25-2 19—7 24-6 24-1 23-5 Landskommuner
industrikommuner ....... 636 933 1 569 192 144 15-7 220 136 blandade kommuner ..... 101 114 215 9—0 8-3 7-3 9-1 3-6 jordbrukskommuner ...... 48 47 95 15-8 5-6 7—4 7-4 6-2 Samtliga landskommuner 785 1 094 1 379 167 12-1 13-1 18-0 15-5
Samtliga kommuner (utom Norrköping) 7 331 21-6 167 197 231 21-0
40 % av folkmängden i samtliga städer under 100 000 inv., varför en dylik uppskattning vad dessa städer beträffar väl skulle kunna försvaras. En dylik beräkning har också utförts, och resultatet framgår av följande samman-
ställning.
Städer med
15 000— 30 000 8 000— 15 ooo högst 8 000
Samtliga städer under 100 000 30 000—100 000 inv.
3" :'s —' . oxo.-l» v': 3 - ';'U .1.
% 55 å å %% E% % ?: åå % Beräknat antal
: 2 ” "' 1—7-3 ** :: 'F— 5 '
å & å så är! : i. 5 E E = % ” 15 '” % tilläggspensionärer
: ” å '?n %” å” då _. 3 ,_ = ”" :: > .h'" :: med hemunderstöd
ägomåzmvm a_n, Pct—' (5.53 __ _ _ " m .: n., o. : ':: ..» 1: r:: .7. ,0 E — -c & I samtliga stader
ED.: s.,-=E?” 311er =....o _.2zop .åréng—äm 2173 ååh—'; oxå?—; "mzszoSEm—JW muner-Tvätt Eeva: &: 95 32.5 .se—c.a —EmT>-åå'3 i"; 55= Pm5= I.. s
:=: = = :— : u... := = = 5 :x _: _eo .; Nl" xvm— um—
g—i. 5u> 5.30 __»9'8 (32553 lan nor ma (_ 2 2 e m ** oas oxså
11522 52 22158 22 70 1462 3413 4875 » 4841 39 12 413 28 66 1 182 2294 3476 » 6949 43 16160 26 70 1 261 2941 4202 » 3173 20 15 865 19 64 1 085 1929 3014 med inv. 26 485 60 596 4990 10577 15 567
Av sammanställningen framgår, att antalet tilläggspensionärer i samtliga städer under 100000 inv. skulle kunna uppskattas till i runt tal 67000. Antalet av fattigvården hemunderstödda bland dessa torde uppgå till c:a 16 000, varav 11 000 voro kvinnor.
Hur den nu nämnda kategorien tilläggspensionärer för närvarande har sin bostadsfråga ordnad framgår av tab. 5, vari ifrågavarande antal gifta resp. ogifta eller förut gifta procentuellt fördelas efter bostadens art.
Tabell 5. Tilläggspensionärer, som åtnjöto hemunderstöd från fattigvården eller
Städer
Män ............ Kvinnor ........
Samtliga ........
Landskommuner
Män ............ Kvinnor ........
kommunalt pensionstillägg, fördelade efter bostadsförhållanden. Prooenttal. G i f t a Ogifta eller förut gifta
boende boende innebo- boende boende innebo- i egen i förhyrd ende hos Summa i egen i förhyrd ende hos Summa fastighet bostad anhöriga fastighet bostad anhöriga 6-8 92-5 0-7 100-0 2-5 77-7 19-8 100-0 5-6 92-9 1-5 100-0 1-5 865 120 100-0 6-3 92-6 1-1 100-0 1-8 345 137 100-0 358 605 3-7 100-0 183 51-3 30-4 100-0 289 648 6-3 100-0 162 590 248 100-0 332 621 4? 100-0 16-8 56-7 26-5 100-0
Samtliga ........
Årlig medelhyra (inkl. värme) för
Hemunderstöd från fattigvården,
medeltal kr.
1 Eller kommunalt pensionstillskott. K o m m n n e r lägenhet om inneboende med per är1 äkta övriga 1 rum 1 rum 2 rum delat eget makar per 0. kok 0. kok rum rum , per par person Städer Ortsgrupp 3. Sundbyberg. . . . . . . . . . . 272 426 (417) _ 240 340 360 Östersund ............. 400 700 (950) _ _ 300 250 Umeå ................. 360 600 _ _ — 360 240 Boden ................ 360 420 _ 180 _ 240 240 Ortsgrupp 2. Uppsala ............... 238 411 614 — 318 300 400 Eskilstuna ............. 240 360 450 180 240 400 400 Norrköping ............ _ _ _ _ _ 375 328 Nässjö ................ 206 360 600 — 180 355 226 Växjö ................. 175 290 430 _ 240 250 175 Kalmar ............... 180 315 375 120 180 300 240 Oskarshamn ........... 240 300 450 120 180 204 180 Visby ................. 180 360 500 _ _ 240 180 Karlshamn ............ 144 220 326 _ 240 250 175 Lund ................. _ 300 420 180 265 423 314 Varberg ............... 270 330 420 _ 300 360 240 Mölndal ............... 270 330 440 110 180 390 270 Strömstad ............. 170 348 428 _ _ 300 180 Trollhättan ............ 170 300 440 120 180 330 235 Åmål ................. 120 240 600 _ _ 325 240 Lidköping ............. 220 300 400 _ — 381 200 Kristinehamn .......... _ _ _ _ — 360 227 Örebro ................ 273 421 739 162 287 479 297 Köping ............... 180 275 400 _ _ 336 240 Falun ................. 180 300 600 120 150 216 144 Gävle ................. 236 357 (570) 180 250 226 235 Härnösand ............ 190 300 500 90 150 300 330 Ortsgrupp 1. Motala ................ 200 310 430 120 240 300 200 Värnamo .............. 210 253 415 160 _ 330 200 Hässleholm ............ 240 300 480 _ 360 272 225 Höganäs .............. 170 240 380 _ 120 660 395 Tidaholm ............. 165 225 285 _ _ 180 180 Nora ................. 150 325 480 _ _ 570 185 Landskommuner Ortsgrupp 2. S:t Nikolai ............ 250 450 625 100 150 150 200 Borlänge köping ....... 210 240 _ _ _ 600 360 Undersåker ............ 230 280 350 _ 200 300 150 Holmsund ............. 100 200 300 _ _ 750 350
samt medelstodeken av från fattigvården erhållet hemunderstöd.
Årlig medelhyra (inkl. värme) för
Hemunderstöd . från fattigvården, medeltal kr.
1 eller kommunalt pensionstillskott. 2 i municipalsamhället resp. i kommunen i övrigt. 3 ingen tilläggspensionär har erhållit hemunderstöd.
.. 4 . 1 K o m m u n e r lagenhet om inneboende med per år äkta övriga 1 ...... 3.1? .? ;? 3533 5553 ...... ' ' per par person Ortsgru p p 1 . . 1752 275 450 250 360 Rimbo ................ 100 175 250 200 225 ; 300 180 Västland .............. _ , 185 _ _ _ 100 75 Älvkarleby ............ 125 250 350 75 125 170 170 Lilla Malma ........... 125 200 325 50 100 400 240 Gryt .................. 90 '140 1 75 50 75 200 100 Motala lk ............. 180 300 600 120 240 200 100 Mariannelunds köping . . 250 _ 600 175 300 180 120 Arin gsäs .............. 1 80 240 420 _ _ - - Södra Sandsjö ......... _ 180 _ _ _ 400 230 Virserum .............. ' 75 150 275 50 75 203 88 Slite köping ........... 288 385 550 _ 180 240 180 Asarum ............... 120 240 300 _ _ 120 60 Ringamåla ............ _ _ — _ _ — 140 Tomelilla köping ....... 190 220 290 _ 100 480 240 Österslöv .............. 200 225 275 100 200 360 195 Anderslöv ............. _ 180 260 _ 120 300 250 Höör ................. 150 240 360 _ 180 250 180 Enslöv ................ 120 180 _ _ _ 300 150 Bro ................... _ 120 _ 60 _ 300 180 Svenneby ............. 120 180 210 100 120 240 120 Högsäter .............. _ _ _ _ _ 200 1 00 Kinna ................ , 194 300 440 _ _ 300 140 Vassända-Naglum ...... 135 180 _ _ _ 300 180 Forshem .............. 120 1 80 _ _ _ 240 120 Stenstorp ............. 1 75 300 425 _ _ 520 400 Frykerud ............. 110 220 _ _ 140 240 120 Ljusnarsberg ........... 145 170 _ 60 75 240 180 Nysund ............... 100 165 _ _ _ 200 150 Skinnskatteberg ........ 120 240 _ _ _ 400 250 Floda ................. 180 260 320 _ _ _ 75 Lima ................. 120 150 200 _ _ _ 297 Hofors ................ 240 360 _ _ _ 1 20 150 Högsjö ................ 120 200 300 75 _ 180 120 Lillhärdal ............. _ _ _ _ 1 50 _ 1 50 Bygdeå ............... 150 275 _ 100 120 _3 _” Nederkalix ............ 300 444 600 1 80 300 ' N edertorneå ........... 220 300 380 _ 200 400 250
3—817585
Då förhållandena i detta avseende i de olika stadstyperna visat sig vara rätt ensartade, meddelas i tabellen uppgifter endast för samtliga städer. Även uppgifterna från landskommuner av olika slag ha sammanförts, men då landskommunerna i undersökningen, som tidigare framhållits, huvudsak- ligen representeras av industrikommuner, avspegla resultaten för samtliga landskommuner i stort sett förhållandena inom dessa. På den egentliga lands- bygden torde procenten personer, som förhyra bostad, vara ännu lägre. Av tabellen framgår, att 92'6 % av de gifta och 84'5 % av de ogifta eller förut gifta tilläggspensionärerna i städerna hade att vidkännas hyreskostnader, medan motsvarande procenttal i landskommunerna uppgick till 621 resp. 567.
För att erhålla en uppfattning dels om tilläggspensionärernas hyreskost- nader dels om storleken av det hemunderstöd, som erhölls från fattigvården, begärdes uppgifter av kommunerna om tilläggspensionärernas genomsnitts- kostnader per år för bostäder av olika typer samt om hemunderstödets ge- nomsnittliga belopp för äkta makar och övriga tilläggspensionärer, ävensom i det fall kommunalt pensionstillskott utgick, dettas medelstorlek.
I de kommuner, där pensionstillskott tillämpades, utgick detta givetvis i stället för hemunderstöd, och då beloppen i stort sett överensstämma med dettas storlek, har i undersökningen pensionstillskott jämställts med hem- understöd. De sålunda erhållna uppgifterna äro alltså medeltal, som i vissa fall äro baserade på ett relativt litet antal tilläggspensionärer. Under den korta tid, som stått till buds för undersökningens utförande, har det heller icke varit möjligt att i detalj kontrollera uppgifterna, varför desamma åter- givas med reservation för eventuella felaktigheter i primärmaterialet. Uppen— bara felaktigheter ha givetvis korrigerats. Sålunda ha i de fall, att av upp- gifterna framgått att bränslekostnader icke ingått i hyresbeloppet, tillägg härför gjorts med 50 kronor för 1 rum, 60 kronor för 1 rum och kök samt 80 kronor för 2 rum och kök per år. De i vissa fall mycket låga hyreskostna- derna kunna möjligen bero på, att för tilläggspensionärer i vissa fall till- lämpats hyrespriser, som legat under den allmänna hyresnivån på orten, och att bostäderna i en del fall varit av mycket sekunda beskaffenhet. Resultatet av undersökningen framgår av tab. 6, vari kommunerna fördelats efter pensionsstyrelsens ortsgruppering.
För att utröna behovet av de planerade åtgärderna ha sakkunniga begärt svar på frågan, huruvida anledning finnes att antaga, att inom vederbörande kommun ett nämnvärt antal tilläggspensionärer eller andra åldringar av ekonomiska skäl nödgas bo i hygieniskt mindervårdiga bostäder eller eljest under sådana förhållanden, att samhälleliga åtgärder för beredande av bo- städer till reducerade hyror åt personer, tillhörande dessa kategorier, synas påkallade, samt i så fall för hur många personer sådana åtgärder böra be-
Tab. 7. Antalet tilläggspensionärer eller andra åldringar, för vilka åtgärder böra beräknas.
Kommuner
äkta makar
änk- lingar
änkor ensamstående Summa
med minder— åriga barn
män kvinnor antal
i % av hela folk- mängden över 60 år1
Städer med 30 000_100 000 inv.
Uppsala .................... Eskilstuna .................. Örebro .....................
Städer med 15 000—30 000 inv.
Kalmar .................... Lund ......................
Städer med 8 000—15 000 inv.
Sundbyberg ................ Växjö ...................... Karlshamn ................. Varberg .................... Kristinehamn ...............
Städer med högst 8000 inv.
Värnamo ................... Hässleholm ................. Strömstad .................. Nora ...................... Köping .................... Boden .....................
Industrikommuner
Älvkarleby ................. S:t Nikolai ................. Motala lk .................. Mariannelunds köping ....... Slite köping ................ Asarum .................... Höör ...................... Svenneby .................. Kinna ..................... Ljusnarsberg ............... Skinnskatteberg ............. Borlänge köping ............ Hofors ..................... Holmsund .................. Nederkalix .................
Blandade kommuner Nedertorneå ................
J ordbrukskommuner Högsäter ...................
44 21 12
25 22
10
14
'a'—lm'uw'wmåim
H 0
4
10 45
5
45 10 14
o
10
29
] ... >— Uidk HCG! NO
MH
'UÅMUUI 'Hw ' Hmomm
>.;
1 Beräknat på grundval av ålderfördelningen i kommunerna den 31/12
150 140 31
293 251 69
80 125
45 79 135 39
35 1 8 1 3 25 60 80 19 1 6 62 360
45
12-1 28'2
8'9
framgår av följande översikt. räknas. »Svaren på frågan, huruvida åtgärder över huvud böra vidtagas,
Antal kommuner, som Kommuntype'r anse anse . Summa , åtgärder åtgärder 9] ågsgrat - 3 påkallade ej påkallade g Städer med ' 30 OOO—100000 inv .............. 4 1 _ 5 , 15 000—30 000 » ............. 3 1 1 5 1 8 OOO—15000 » ............. 10 2 _ 12 ': högst 8 000 » ............. 8 2 _ 10 Samtliga städer 25 6 1 32 ; Landskommuner ! industrikommuner ................ 15 9 _ 24 & blandade kommuner .............. 2 8 _ 10 jordbrukskommuner .............. 1 5 , 1 7 Samtliga landskommuner 18 22 1 41 Samtliga kommuner 43 28 —2 "73
Översikten utvisar, att flertalet städer och industrikommuner ansett åt- gärder påkallade, men att endast 3 av andra landskommuner än industri- kommuner ansett behov därav föreligga. Dessa landskommuner voro Väst- i land, Högsäter och Nedertorneå.
Trollhättans stad och Nysunds landskommun ha icke besvarat frågan. De städer och industrikommuner, som ansett åtgärder icke påkallade, äro:
Städer Industrikommuner Motala Rimbo
'Höganäs Aringsås
Mölndal Virserum Falun Tomelilla köping Gävle Enslöv
Härnösand Vassända-Naglum Stenstorp Högsjö Undersåker.
Till svar å frågan, för vilket antal personer dylika åtgärder böra beräk- nas, ha vissa kommuner meddelat, att det icke varit möjligt att angiva stor- leken av behovet. Sålunda meddelade t. ex. Norrköpings stad, att en under— sökning därom päginge, Oskarshamns stad, att ett stort behov förelåge, men lämnade icke vidare upplysningar. Visby stad uppgav att behov före— låge för c:a 10 % av samtliga tilläggspensionärer och andra åldringar. Umeå stad uppskattade det sammanlagda behovet av enrumslägenheter för dylika ändamål till '90, varav 60 lägenheter vore oundgängligen nöd- vändiga. Beträffande de kommuner, som lämnat mera fullständiga upp- 1 l
gifter i detta avseende, meddelas i tab. 7 en sammanställning över antalet personer, för vilka åtgärder böra beräknas. Dessutom har angivits hur stor del dessa personer utgöra av hela antalet personer, som. fyllt 60 år i resp. kommuner.
De av de sakkunniga föreslagna åtgärderna ha ansetts böra komma behövande änkor till godo, även om de icke fyllt 60 år. I det följande lämnas särskilda uppgifter även för sådana änkor i undersökningskom- munerna, som ej åtnjöto tilläggspension men mera regelbundet erhöllo hemunderstöd från fattigvården. Antalet änkor, som erhållit dylik hjälp i de olika kommungrupperna, framgår av tab. 8. I tabellen ingå icke upp- gifter för städerna Hässleholm och Trollhättan samt Högsjö landskom- mun, enär dessa kommuner icke lämnat dylika uppgifter.
Tabell 8. Antalet änkor, som icke åtnjöto tilläggspension, men mera regelbundet erhöllo hemunderstöd från fattigvården.
Antal kommuner med följande antal
hemunderstödda änkor S u m m a understödda Kommunt er " , yp över kom- hela då??, 0 1_10 11—20 21—30 31—40 41—50 50 .muner! anta- min der- let åriga barn Städer med 30 000_100 000 inv. _ —- _ _ — 1 4 5 500 216 15 000—30 000 » _ 1 _ 2 _ _ 1 4 . 185 72 8 000—15 000 » 1 2 4 3 1 1 _ 12 236 78 högst 8 000 ....... _ 7 2 _ _ _ _ 9 80 49 Samtliga städer 1 10 8 5 1 2 5 30 981 415 Landskommuner industrikommuner . 5 12 4 _ _ 2 _ 23 215 98 , blandade kommuner 6 3 1 _ _ _ _ 10 26 12 i jordbrukskommuner 5 2 _ _ _ _ _ 7 23 8 J Samtliga landskom- muner 16 17 5 — —— 2 _ 40 264 118 Samtliga kommuner 17 27 11 5 1 4 5 70 1 245 533
hade minderåriga barn att försörja. Vissa kommuner ha därvid fram— hållit, att lagen om barnbidrag _ som trädde i kraft den 1 januari 1938 — medfört, att fattigvårdshjälp till änkor med minderåriga barn endast visat sig behövlig numera i några få fall. Som ett komplement till tabellen meddelas i översikten å följande sida särskilda uppgifter för de kommuner, som utdelade hemunderstöd till mer än 20 änkor, varvid även angivits medel- storleken av hemunderstödet.
I detta sammanhang är givetvis av intresse att undersöka hur stor del
i | | ' Av tabellen framgår, att närmare hälften av de understödda kvinnorna
Antal änkor Hemunderstöd i medeltal kr. per år K 0 m m n n e r därav med änkor med Hela antalet minderåriga minderåriga övriga änkor barn barn Städer Sundbyberg ..................... 23 9 1 020 860 Uppsala ......................... 71 34 555 434 Eskilstuna ....................... 73 37 960 720 Norrköping ...................... 224 88 666 381 Kalmar ......................... 92 42 360 370 Lund ........................... 23 12 367 355 Varberg ......................... 26 _ 240 Mölndal ......................... 22 12 ' ' Lidköping ....................... 37 15 410 330 Kristinehamn .................... 23 11 297 324 Örebro .......................... 44 22 560 575 Gävle ........................... 69 35 ' ' Härnösand ...................... 42 20 1 000 650 Landskommuner Älvkarleby ...................... 41 12 720 500 Nederkalix ...................... 42 33 760 400
antalet änkor, som erhöllo hemunderstöd, utgjorde av hela antalet änkor i undersökningskommunerna, som icke åtnjöto tilläggspension. Då upp— gifter om antalet änkor, som erhållit tilläggspension på grund av invaliditet, icke kunnat erhållas, har antalet hemunderstödda änkor satts i relation till hela antalet änkor under 67 år. De sålunda erhållna procenttalen skulle » alltså ha blivit något högre, om man kunnat frånskilja nyssnämnda kategori. j Det får däremot anses föga troligt, att i antalet hemunderstödda änkor skulle ' ingå änkor, som fyllt 67 år och endast erhållit avgiftspension, då änkor, som fyllt 67 år, vid ansökan om hjälp från fattigvården, väl i flertalet fall hänvisas att begära tilläggspension om de icke redan erhållit dylik pension. Resultaten ha sammanställts i följande tablå.
Hemunderstödda änkor i % av hela Kommuntyper antalet änkor under 67 år ! Städer med : 30 000_100 000 inv .................. es | 15 000_30 000 » ................. 9-4 8 OOO—15 000 » ................. 8-1 högst 8 000 » ................. 8-6 Landskommuner J industrikommuner .................... 1 1 -0 blandade kommuner .................. 6-3 jordbrukskommu ner .................. 1 1 - 5 1 Samtliga kommuner l l i l
Av sammanställningen framgår, att närmare 10 % av samtliga änkor under 67 år erhöllo hemunderstöd i de undersökta kommunerna.
Svaren på frågan, huruvida behov anses föreligga för beredande av billiga bostäder åt dessa änkor, framgå av följande översikt.
Antal kommuner, som K 0 m m u n t y p e r anse åtgärder anse åtgärder ej besvarat Summa påkallade ej påkallade frågan Städer med
30 000—100 000 inv- ................. 4 1 — 5 15 000—30 000 » ................. 2 1 2 5 8 000_15 000 » ................ 6 4 2 12 högst 8 000 » ................. 5 5 _ 10 Samtliga städer 17 11 4 32
Landskommuner industrikommuner ................... 11 12 1 24 blandade kommuner .................. 1 9 _ 10 jordbrukskommuner .................. 1 6 _ 7 Samtliga landskommuner 13 27 1 41 Samtliga kommuner 30 38 5 73
Städerna Karlshamn, Mölndal, Trollhättan och Kristinehamn samt Mo- tala landskommun ha lämnat frågan obesvarad. Följande kommuner ha ansett ifrågasatta åtgärder icke behövliga:
Städer Motala Växjö Visby Höganäs Strömstad Tidaholm Falun Gävle Östersund Umeå Boden
Landskommuner
Västland Lilla Malma
Gryt Mariannelunds köping Aringsås Södra Sandsjö
Virserum Slite köping Asarum Ringamåla Österslöv Anderslöv Enslöv Bro Svenneby Kinna Vassända-Naglum Forshem Stenstorp Frykerud Nysund Skinnskatteberg Floda Lima Högsjö Lillhärdal Bygdeå
Som synes ha åtskilliga kommuner icke funnit behovet av bostäder för änkor, som icke åtnjuta tilläggspension, lika trängande som behovet av bo-
städer för tilläggspensionärer. Detta sammanhänger givetvis dels med den inkomst änkor med minderåriga barn kunna åtnjuta i form av barnbidrag, dels ock med de större möjligheter ensamma kvinnor antages ha att skaffa sig bostad såsom inneboende.
I frågeformuläret har vidare efterfrågats, huruvida inom kommunen av densamma anordnade eller understödda bostäder för åldringar eller änkor finnes, eller åtgärder i denna riktning planerats. Då svaren för dessa frå- gor behandlas i annat sammanhang, hänvisas till sid. 22. Vidare ha efter- frågats huruvida industri- eller andra enskilda företag, som lämna pension till nämnvärt antal f. d. anställda i arbetare- eller liknande ställning, finnas inom kommunen och om enskilda företag vidtagit åtgärder för beredande av bostäder inom kommunen åt f. (1. anställda. Då dessa frågor endast mera undantagsvis ha besvarats, har någon bearbetning av materialet i dessa avseenden icke kunnat ifrågakomma.
I anslutning till föregående redogörelse för de sakkunnigas representativ- undersökning lämnas i det följande vissa uppgifter, hämtade ur statistiska utredningar, som ställts till de sakkunnigas förfogande i samband med re- presentativundersökningen.
Till en början lämnas vissa uppgifter ur en den 2 juni 1938 av Stock- holms stads statistiska kontor till stadens fattigvårdsdirektör avgiven pro— memoria rörande äldre personer och deras bostadsförhållanden.
Antalet folkpensionärer i Stockholm hade under år 1936 med ganska stor säker- het uppskattats till omkring 23000. Huru många personer därutöver, som vore att hänföra till kategorien mindre bemedlade, vore mycket svårt att angiva. På grundval av siffror från 1930 års folkräkning vore det emellertid möjligt att er- hålla en viss uppfattning därom. Enligt folkräkningen funnos vid tiden för räk- ningen 49 257 personer med en inkomst av högst 1000 kr. per år, varav 44 164 personer utan angiven förmögenhet.
Med ledning av vissa uppgifter uppskattades i promemorian maximiantalet folkpensionärer för närvarande till omkring 24000, varav ungefär hälften eller 12 000 beräknades även uppbära tilläggspension. Av tilläggspensionärerna antogos omkring 8000 åtnjuta jämväl kommunalt pensionstillskott eller fattigvård.
En undersökning om bostadsförhållandena för ifrågavarande och nära motsva- rande kategorier utvisade bl. a., att understödstagarna erlade den i förhållande till inkomsten högsta hyran (36 %). Medelhyran för denna grupp utgjorde 657 kr. per år.
Från en inom kontoret utförd undersökning rörande änkor samt personer över 65 är, vilka i oktober 1937 voro föremål för hemunderstöd med fattigvård eller kommunalt pensionstillskott eller uppburo tilläggspension, återgåvos vissa upp- gifter. Antalet i denna undersökning ingående personer utgjorde 11600, därav 1200 änkor under 65 år samt 10400 personer i en ålder av minst 65 år, därav 900 ensamstående män, 6 300 ensamstående kvinnor och 3 200 gifta personer. 69 % av dessa 11 600 personer vore lägenhetsinnehavare. 18 % tillhörde lägenhetsinnehavares familj och blott 13 % vore att betrakta såsom inneboende. 53 % angåvos bo i lägen- heter utan centralvärme, och till jämförelse nämndes, att för samtliga i Stockholm
boende personer vid slutet av 1935 motsvarande tal var 39 %, vilket utvisar, att de i. undersökningen ingående pensionärerna m. fl. hade en förhållandevis låg bostads- standard. I övervägande antalet undersökta lägenheter bodde en, två eller tre per- soner, och boendetätheten var, som man kunde vänta, mindre än för befolkningen i övrigt.
En undersökning angående bostadsförhållandena vid årsskiftet 1937— 1938 för understödstagare i Uppsala, som mera regelbundet åtnjöto' fattig- vård, utvisade, att av 390 undersökta lägenheter 93 kunde anses vara goda, 144 mindre goda och 153 dåliga. I fråga om de mindre goda och dåliga lägenheterna hade vid undersökningen gjorts en eller flera, i medeltal två anmärkningar på varje lägenhet. Den vanligast förekommande anmärk- ningen var, att lägenheten var kall. Vattenledning saknades i 81 fall inom lägenheten. Slaskledning saknades inom 92 lägenheter. Endast 27 av lägen- heterna voro försedda med centralvärme och 39 med vattenklos'ett. Direkt solljus till bostaden förekom i 284 fall och saknades i 106 fall. 120 av lägen- heterna bestodo av ett rum och 207 av ett rum och kök. Golvytan per per- son utgjorde i medeltal 13'3 kvm. Medelhyran per år och kvm uppgick
för god bostad med värme till 18: 42 kr. » » . » utan » » 14:77 » » mindre god bostad med värme till 17:94 kr. » » » » utan » » 14: 71 » » dålig bostad med värme till 15: 73 kr. samt » » » utan » » 13:80 »
Till jämförelse omnämndes, att för bostad i staden tillhöriga moderna hus betalades i medelhyra per år och kvm 16:65 kr. inklusive värme och fri trappstädning samt att för bostad i HSB inklusive värme och varmvat- ten samt fri trappstädning erlades 18: 50 kr., därav 3: 70 kr. utgjorde amor- tering. Utredningen gav vid handen, att de hyror, som understödstagarna i allmänhet nödgades betala, vore i förhållande till bostädernas kvalitet för höga.
Ur en undersökning från Göteborg må anföras, att i januari 1937 bland i staden hemortsberättigade ensamma personer och gifta par med folkpen- sion, vilka i januari 1937 åtnjöto understöd av fattigvården, 265 ensamma män och 995 ensamma kvinnor samt 205 gifta par betalade bostadshyra med för ensam person över 20 kr. och för gift par över 30 kr. i månaden, samt att för 67 ensamma män och 105 ensamma kvinnor samt 14 gifta par bland dessa personer bostäderna angivits vara av dålig beskaffenhet.
En undersökning i Ystad under oktober 1937 utvisade, att av omkring 125 undersökta bostäder, för vilka hyran helt eller delvis bestredes av fat- tigvården, 15 vore av särdeles underhaltig beskaffenhet och i vissa fall ut- dömda av hälsovårdsnämnden, 19 bostäder hade betecknats som mindre goda och endast 45 kunnat rubriceras såsom goda. Övriga undersökta bo- städer hade ansetts vara goda. Ur denna undersökning må här återgivas ett
uttalande rörande bostadsanskaffningens betydelse i avseende å förebyg- gande fattigvård:
Erfarenheten har visat, att i de fall, fattigvården kunnat upplåta bostad åt veder- börande — — -—, vidare anspråk på hjälp i regel uteblivit, ehuru fullt fog därför mången gång förelegat. Man har dragit sig fram på egna, små resurser och an- höriga ha visat sig mer benägna än eljest att träda hjälpande emellan för att be- spara de sina förödmjukelsen att nödgas begära kontantunderstöd av fattigvården. Det bör därför anses vara ett både humanitärt och ekonomiskt samhällsintresse att inrikta fattigvårdens bidragsverksamhet på denna linje.
I Nederkalix kommun befanns vid en i september 1938 utförd undersök- ning angående folkpensionärernas bostadsförhållanden, att av sammanlagt 1 121 pensionärer 601 bodde i egen fastighet, 374 bodde hos anhöriga och 146 förhyrde bostad. Icke mindre än respektive 163, 115 och 82 eller sam- manlagt 360 pensionärer bodde i lägenheter, vilka betecknades som brist- fälliga. Förhyrd bostad förekom med ett fåtal undantag icke i andra sam- hällen än de större industriorterna inom kommunen.
Kap. III. Hjälpklientelet.
Såsom framgår av det föregående ha i vissa kommuner redan vidtagna åtgärder för beredande av bostäder åt åldringar och änkor åsyftat bostads- hjälp åt helt skilda kategorier. I en del fall har hjälpen uteslutande avsett personer, vilka utöver folkpension eller motsvarande förmån haft annan, för- hållandevis stor inkomst och därav kunnat erlägga så stor hyra för bostad i de av kommunen anordnade hemmen, att kommunens kostnader för hem- men täckts genom hyresinkomsterna. I andra kommuner har bostadshjälpen så gott som uteslutande kommit sådana personer tillgodo, vilka icke haft an— nan inkomst än folkpensionen och understöd från fattigvården. Dessa ha oftast icke kunnat erlägga hyra, som täckt kommunens kostnad för bostads- anskaffningen. En lägre hyra har därför ofta debiterats dem, och i en del fall har icke allenast bostaden upplåtits hyresfritt utan även utgått kommunalt understöd i form av pensionstillskott eller fattigvård till täckande av övriga utgifter för pensionär. I vissa kommuner har bostadshjälpen rubricerats så- som fattigvård med åtföljande återbetalningsskyldighet för de hjälpta och gentemot dem försörjningspliktiga, i andra har så icke skett.
Den verksamhet, vartill staten i detta sammanhang avses lämna sitt stöd, bör enligt de sakkunnigas förmenande åsyfta beredande av goda bostäder — mot läg hyra eller i vissa fall hyresfritt — allenast för personer, vilka kunna beräknas icke vara i stånd att med egna medel ordna sin bostadsfråga på ett ur sociala och hygieniska synpunkter tillfredsställande sätt. För att un— derlätta urvalet av personer, vilka må beredas bostad i pensionärshem, och förebygga tvivel på rättvisan i detta urval, ha de sakkunniga funnit sig böra fixera vissa maximiinkomster för behörighet att erhålla dylik bostad. I an-
slutning till direktiven för de sakkunnigas arbete ha de sakkunniga vid fast- ställande av dessa inkomsters belopp utgått från de inkomster, vilka åtnjutas av personer, som erhålla tilläggspension enligt lagen om folkpensionering.
Tilläggspension må enligt lagen om folkpensionering högst uppgå till resp. 250, 350 och 450 kronor i kommuner, tillhörande ortsgrupperna 1, 2 och 3 (enligt den i samma lag angivna ortsindelningen) i fråga om personer med grundpensioner, beviljade efter den 1 januari 1937 och —— enligt övergångs- bestämmelserna till denna lag — resp. 300, 400 och 500 kronor för dem, som fått avgiftspension för sig fastställd enligt den tidigare gällande lagen om all- män pensionsförsäkring. Alla personer över 67 år, som åtnjuta tilläggspen- sion, ha därjämte antingen grundpension, vilken i regel skall utgå med 70 kronor samt ett ytterligare belopp i relation till summan av de pensions- avgifter vederbörande erlagt, eller avgiftspension bestämd enligt äldre regler och i allmänhet uppgående till mycket lägre belopp (i medeltal i augusti detta år 23 kr. per år).
Tilläggspensionärer kunna dessutom åtnjuta understöd, som utgives av anhöriga, kontant eller in natura, utan att detta inverkar på tilläggspensio- nens storlek. Annan inkomst, med i pensioneringslagen angivna undantag för vissa pensioner m. m. (7 5), intill visst, för de olika ortsgrupperna väx- lande belopp, inverkar reducerande på tilläggspensionens storlek på sätt framgår av lagens 6 % 2 mom.
I vilken omfattning tilläggspensionärer åtnjuta understöd från anhöriga o. dyl. kan icke angivas. I fråga om annan inkomst synes de i repre- sentativundersökningen å sid. 27 lämnade uppgifterna om antalet pensionärer med full, resp. reducerad tilläggspension utvisa, att sådan inkomst av beskaf- fenhet att påverka tilläggspensionens storlek föreligger endast för en mindre del av antalet tilläggspensionärer.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat från pensionsstyrelsen kunna enligt de under tiden till och med den 31 augusti 1938 utfärdade pensionsbreven till- läggspensionerna vid nämnda tid beräknas i genomsnitt per person ha upp- gått till
för ortsgrupp 1 ......................... 271 kronor » » 2 ........................ 369 » >> » 3 ........................ 474 »
Räknas medeltalen allenast för tilläggspensioner, beviljade under år 1938, bli talen avsevärt lägre.
I detta sammanhag må nämnas, att i hela riket vid nämnda tidpunkt fun- nos c:a 427 000 personer, åtnjutande tilläggspension eller invalidunderstöd, därav 311 500 i ortsgrupp 1, 72 900 i ortsgrupp 2 och 42 600 i ortsgrupp 3.
Med ledning av bestämmelserna i 6, 7 och 40 %% lagen om folkpensionering kan en »tilläggspensionärs» årsinkomst (bortsett från grundpension, resp. avgiftspension och understöd av anhöriga men inklusive annan s. k. privi- legierad inkomst) beräknas högst uppgå till
i ortsgrupp 1 ........................ » » 2 ........................ 1 021 »
>) ) ........................
pensioner) för de personer, som skola kunna erhålla nu ifrågavarande bo— stadsförmån sättes till resp. 900, 1 100 och 1 350 kronor.
Utom den inkomstgräns, som ovan angivits, måste också uppställas en åldersgräns. I det föregående har helt allmänt talats om »åldringar». Däri ligger givetvis att bostadshjälpen avses för personer, vilka på grund av sin ålder ha inga eller mycket små möjligheter att genom arbete förskaffa sig inkomst utöver tidigare angivna belopp. Detta behöver emellertid icke inne- bära, att en person, vilkens kropps- och själskrafter ännu äro förhållandevis goda, skulle vara utesluten från bostadsförmånen. Ett stort antal personer måste —— med eller utan erhållande av pension — lämna sina anställningar redan vid en ålder av cirka 60 år och ha därefter i regel mycket små utsikter att erhålla någon arbetsinkomst. För dessa personer torde därför försörj- ningsmöjligheterna vara minst under tiden intill dess de uppnått 67 års ålder, då de genom erhållande av tilläggspension kunna beräknas få en bättre ekonomisk ställning. Det synes önskvärt, att bostäder i pensionärs— hem kunna beredas dylika personer redan vid 60 års" ålder. De sak— kunniga vilja fördenskull föreslå, att bestämmelserna i förevarande av- seende utformas sålunda, att bostad i pensionärshem må beredas per- soner, vilka uppnått en ålder av 60 år eller däröver. Denna åldergräns skulle i fråga om äkta makar, föräldrar och barn, med varandra samman- boende syskon eller andra personer, som sammanbott under en längre följd av år, avse den person, som huvudsakligen försörjer familjen.
Från de i föregående stycken föreslagna inkomst- och åldersgränserna synas vissa undantag böra få göras.
Till en början må här behandlas frågan om änkorna. I inkomsthän- seende synes intet annat undantag böra medgivas än att bidrag enligt lagen om barnbidrag icke skall medräknas vid inkomstberäkningen. Däremot synes någon åldersgräns icke böra uppställas för änkornas del.
I detta sammanhang må framhållas att denna bostadshjälp för änkor med hemmavarande minderåriga barn torde bli av sekundär betydelse i de fall, då inom kommunen bedrives statsunderstödd verksamhet för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer.
Samma regler som föreslås rörande änkorna synas böra uppställas i fråga om personer, som åtnjuta tilläggspension på grund av invaliditet, d. v. s. åldersbegränsningen synes icke böra gälla för dessa personer.
Emellertid torde ytterligare undantag kunna tillåtas. Änklingar med två eller flera hemmavarande minderåriga barn och med en inkomst ej överstigande den tidigare angivna maximiinkomsten böra enligt de sakkunnigas förme- nande, där möjlighet för dem att erhålla bostad i hus för barnrika familjer
De sakkunniga föreslå i anslutning härtill, att inkomstgränsen (inklusive
icke stå till buds, kunna erhålla bostad i pensionärshem, även om de icke uppnått 60 års ålder.
Likaledes synas fall kunna inträffa, då även andra personer under 60 år än änkor och sådana invalider, som ovan nämnts, på grund av sin ålder i förening med särskilda omständigheter, exempelvis upphörande av nä- ringsföretag, vid vilka de under längre tid varit sysselsatta, kunna antagas icke ha möjlighet att bestrida sina bostadskostnader.
Med hänsyn till ovan anförda förhållanden ha de sakkunniga funnit skäl föreslå en bestämmelse av innebörd, att bos—tad i pensionärshem i ömmande undantagsfall må beredas även personer, vilka på grund av ålders- och inkomstreglerna eljest icke skulle kunna komma i åtnjutande av denna förmån.
För att pensionärshemmen icke skola få annan än avsedd karaktär ge- nom en alltför fri praxis i fråga om dessa undantagsfall, föreslås därjämte en föreskrift av innebörd att, i den mån bostäder i pensionärshem bli lediga, inom kommunen bosatta personer, vilka åtnjuta tilläggspension enligt lagen om folkpensionering, böra äga företräde till erhållande av ledigblivna lä- genheter.
De sakkunniga ha till särskild prövning upptagit frågorna om och i vad mån hänsyn vid urvalet av hyresgäster i pensionärshemmen bör tagas till hjälp från fattigvården. De ha därvid enats om att tillfällig fattigvård — exempelvis vid akut sjukdom — icke bör inverka hindrande på möj- ligheten att vinna tillträde till pensionärshem eller bo kvar däri. De ha vidare funnit sig böra förorda bestämmelser i syfte att förhindra, att bo- stad i pensionärshem åtnjutes av personer, om vilka skäligen kan antagas att de, även för den händelse, att de erhölle bostad hyresfritt, för sin för- sörjning i övrigt komme att erhålla stadigvarande eller regelbundet åter- kommande fattigvård. För dessa synes fattigvården alltjämt böra sörja även i fråga om bostadshjälp. Vid detta ställningstagande ha de sakkunniga tagit hänsyn till syftet med de höjningar av tilläggspensionerna, som skedde vid 1936 och 1937 års riksdagar, nämligen att största möjliga antal pensionärer skola beredas den ekonomiska ställning, att de kunna försörja sig utan att behöva anlita fattigvården. Samma önskan ligger till grund för det upp- drag, som lämnats de sakkunniga. För att bostadshjälpen skall bli till avsedd nytta och glädje för pensionärerna, torde det dessutom vara nöd- vändigt, att denna hjälp i allmänhetens ögon icke kommer att bära fattig- vårdsstämpel. Slutligen må nämnas, att en avgränsning nedåt i inkomst- häns—eende måste göras redan med hänsyn därtill, att, om så icke sker, re- sultatet förr eller senare skulle bli en så omfattande omläggning av for- merna för samhällets hjälp åt obemedlade, att detta säkerligen icke avsetts med det uppdrag, som lämnats de sakkunniga.
I detta sammanhang må här återgivas ett yttrande i ett den 13 juli 1938 av byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, statens byggnadslånebyrå och
bostadssociala utredningen avgivet betänkande med vissa riktlinjer för den fortsatta statsunderstödda bostadsbyggnadsverksamhet (sid. 113 ff.).
Vad beträffar tillgodoseendet av de i egentlig mening obemedlades bostadsbe- hov har detta alltid ansetts utgöra en uppgift som faller inom kommunernas fattig- vård. Så torde ock i fortsättningen böra bliva fallet. De statliga åtgärderna för en bättre bostadsförsörjning synas principiellt icke böra sträcka sig över den , kommunala fattigvårdens område. Å andra sidan är det självklart, att statliga ] åtgärder för underlättande av exempelvis mindre bemedlade åldringars eller för- sörjningspliktiga änkors bostadsförsörjning i vissa fall komma att till sin verkan få karaktär av förebyggande fattigvård, mot vilket intet lärer vara att invända.
Från erhållande av bostad i pensionärshem böra därutöver uteslutas per- soner, vilka kunna antagas genom otillbörligt levnadssätt förskaffa hemmen och dess hyresgäster dåligt anseende, ävensom, med hänsyn till önskvärd- heten av att hemmen i största möjliga utsträckning givas samma karaktär som vanliga hyreshus, sådana sjuka, invalider och ålderdomssvaga per- soner, vilka icke själva eller med hjälp av annan i lägenheten boende kunna taga vara på sig själva. I den mån det allmänna anses böra lämna sitt stöd till beredande av bostäder åt dessa personer, synes detta böra ske i annan form än den, varom nu är fråga. Någon författningsbestämmelse i nu be- rörda hänseenden finna de sakkunniga icke erforderlig. )
Kap. IV. Utformningen av bostadshjälpen.
I byggnadslånebyråns betänkande (bil. A) diskuteras frågan, huru-- vida bostadshjälpen bör ordnas genom förvärv av redan befintligt hus eller genom nyproduktion därav. De sakkunniga vilja i denna del ansluta sig till byggnadslånebyråns uttalande, att båda vägarna böra lämnas öppna. Där kommunen disponerar eller till rimlig kostnad kan förvärva fastig- het, som är lämplig för ändamålet, torde detta ofta kunna medföra en minskning i kostnaderna för pensionärshems inrättande. Förvärv av redan befintligt bostadshus bör emellertid stödjas av staten endast därest veder- börande kommun visar, att behovet av hyreshus, lämpade för mindre be- medlade inom kommunen vid tiden för ansökningen synes vara eller genom nybyggnad bli fyllt, samt den byggnad, som skall förvärvas, kan anses vara ' eller efter ombyggnad eller reparation bli ur bostadshygienisk synpunkt | fullt tillfredsställande samt i övrigt lämplig för ändamålet. (
De lägenhetstyper, som skulle ifrågakomma för pensionärshemmen, torde kunna begränsas till ett rum och kokvrå för en person, ett större rum och kök eller kokvrå för två eller tre personer samt två rum och kök eller kokvrå för fyra eller fler personer. Lägenheter om två rum och kök eller kokvrå böra enligt de sakkunnigas åsikt anordnas endast för personer med hemmavarande minderåriga barn. I fråga om familjer med hemma—
varande minderåriga barn torde dock, som tidigare berörts, där möjlighet därtill finnes, bostäder i stället böra beredas i de med statsbidrag upp- förda bostäderna för mindre bemedlade barnrika familjer, varför lägenhet om två rum och kök endast i undantagsfall synas böra erfordras i pensio- närshemmen.
I byggnadslånebyråns förslag samt befolkningskommissionens yttrande däröver har starkt ifrågasatts lämpligheten av en nyproduktion av lägen- heter om ett rum och kök eller kokvrå och framhållits, att det ur flera synpunkter är önskvärt, att vår bostadsproduktion mera än hittills inriktas på anskaffandet av större bostäder. De sakkunniga finna det mycket svårt att bedöma, huruvida en nyproduktion av fastigheter med enrumslägenheter för pensionärshem skulle kunna medföra några skadliga biverkningar i detta avseende. *
I vissa fall kan givetvis en åldrig faders eller moders överflyttande från barnens hem till pensionärshem medföra, att barnen själva därefter dispo- nera större bostadsutrymme än tidigare. Även i övrigt kan givetvis åld- ringars överflyttande till pensionärshem komma att medföra en minskning av inneboendesystemet. En sådan utveckling måste givetvis anses ur flera synpunkter önskvärd. Å andra sidan kan ett överflyttande av åldringar till pensionärshem komma att medföra, att åldringarnas barn eller andra per- soner, hos vilka åldringarna förut varit inneboende, själva skaffa sig mindre lägenhet, än de förut disponerat, eller taga nya inneboende. Att såsom föreslagits kombinera statsbidrag till pensionärshem med villkor, att pensionärshemmen anordnas i äldre fastigheter med huvudsakligen en— rumslägenheter, samt med skyldighet för kommunen att tillse, att hus med tvårumslägenheter komma att uppföras inom kommunen för att täcka det behov av hyreslägenheter, som kunde uppstå genom åldringarnas överflyt- tande till pensionärshemmet, torde i hög grad minska kommunernas be- nägenhet att inrätta särskilda pensionärshem.
Det bör framhållas, att den relativa ökning "av de äldre åldersklasserna inom befolkningen som nu är för handen, kan beräknas komma att fort- sätta åtminstone så lång tid, som nu kan antagas bli »livslängden » för van- liga bostadshus, uppförda inom de närmaste åren. Samtidigt kan förutses, att den statliga verksamheten för främjande av bostadsförsörjning för barnrika familjer kommer att fortsättas och resultera i en ökad tillgång å tvårumslägenheter. Det synes därför som om utvecklingen, alldeles oav— sett om den nu ifrågasatta hjälpen till bostadsförsörjning för åldringar och änkor kommer att inriktas på nybyggnad eller på ombyggnad av äldre hus, går i den riktningen, att bostadsbehovet för barnrika familjer och famil— jer, där familjeförsörjaren ännu är i den ålder, att han har en i förhållande till åldringarna jämförelsevis stor inkomst, mer och mer tillgodoses me- delst tvårumslägenheter, samtidigt som enrumslägenheterna fyllas av åld- ringar och ensamma yngre personer med begränsade inkomster.
48 En i detta sammanhang framförd tanke, att pensionärshenmren skulle anordnas så, att de vid stark efterfrågan å lägenheter för större familjer kunde förän-dras till att innehålla huvudsakligen tvårumslägenheter, har föranlett de sakkunniga att inhämta uppgifter från arkitekthåll om möj- ligheterna att realisera detta förslag. De tillfrågade, representanter för byggnadsstyrelsen och arkitekten —i Göteborg Gert Stendahl samt de sak- kunnigas expert, arkitekten Birger Jonsson, ha därvid samtliga förklarat, att detta skulle framtvinga en sämre planlösning vid hemmens inrättande samt att under alla förhållanden omändringen till tvårumslägenheter skulle medföra högst avsevärda kostnader. Något förslag i denna riktning har därför icke framförts av de sakkunniga. Beträffande bostädernas storlek synes böra uppställas som villkor för statsbidrag, att lägenheterna skola ha en golvyta av minst 20 kvm för lägenhet, avsedd för en person, 25 kvm för lägenhet, avsedd för två eller tre personer samt 35 kvm för lägenhet, avsedd för fyra eller flera personer. För lägenheterna i pensionärshemmen synes en god bostadsstandard böra eftersträvas. Med hänsyn till hyresgästernas ålder torde därjämte böra vidtagas särskilda anordningar. Exempelvis bör byggnad icke upp- föras till större höjd än två eller högst tre våningar, utan att personhiss anordnas. Gentraluppvärmning bör om möjligt anordnas liksom även vat- ten— och avloppsledningar. De sakkunniga finna olämpligt att anordna för flera än fyra lägenheter gemensamma avträden. Möjlighet till bad synes även böra beredas. I fråga om hemmens anordnande måste givetvis viss hänsyn tagas till ortens bostadsförhållanden. Att giva pensionärshemmen en väsentligt högre standard än övrig nyproduktion av bostadslägenheter inom orten bör sålunda undvikas. Önskvärt är även att hemmen icke för- läggas eller anordnas så att de därigenom erhålla anstaltskaraktär. För pensionärshemmet bör finnas någon av hemmets anordnare utsedd person, till vilken hyresgästerna kunna vända sig i frågor angående bostä- derna. A'tt anställa personal, som skall ha sin bostad i hemmet, synes där— emot icke erforderligt i fråga om mindre hem, där pensionärerna själva torde uppmärksamma om någon granne skulle bli sjuk eller eljest behöva hjälp. I hem med mycket stort antal lägenheter torde däremot en dylik anordning ofta visa sig lämplig.
) ;
Kap. V. Kostnaderna för pensionärshems inrättande och hyressättningen.
Den av chefen för socialdepartementet på framställning av de sakkunniga tillkallade byggnadsexperten, arkitekten Birger Jonson, har efter anvisningar av de sakkunniga upprättat huvudritningar, arbetsbeskrivningar och kost— nadsberäkningar för olika typer av pensionärshem. Syftet härmed har varit tvåfaldigt, dels att härigenom skulle erhållas fastare hållpunkter för de sak- kunnigas bedömande av de kostnader, som uppförande inom de närmaste åren av pensionärshem kan beräknas medföra, dels ock att ge kommunerna en viss ledning vid planerande av pensionärshem, såväl i fråga om kostna- derna för hemmens inrättande som beträffande hemmens anordnande på lämpligaste sätt.
Ritningarna till de olika typerna finnas i reproduktion återgivna såsom bilagor (Bil. D—I ), varjämte såsom bilaga (Bil. J) intagits en för samtliga typer användbar arbetsbeskrivning.
De olika förslagen avse typ I: envåningshus med 8 lägenheter om 1 rum och kök, vardera lägen- heten med en total golvyta av c:a 25 m2 samt med eget WC, i källaren verkstadsrum, kolrum, pannrum, tvättstuga, torkrum, mangelbod samt ett för alla lägenheterna gemensamt badrum med avklädningsrum;
typ II: tvåvåningshus med 8 lägenheter, därav i vardera våningsplanet 2 lägenheter om ett rum och kokvrå (vardera c:a 22 m2 samt 2 lägenheter om ett rum och kök (vardera c:a 27 in?); i källarplanet en matkällare för varje lägenhet, kolrum, pannrum, tvättstuga, torkrum, mangelbod och ett för samtliga lägenheter gemensamt badrum med avklädningsrum; två alternativ
A med ett för de fyra lägenheterna i varje våningsplan gemensamt WC, B med särskilt WC i varje lägenhet; typ III: tvåvåningshus med 4 lägenheter, därav i varje våningsplan 2 lä— genheter om vardera två rum och kök, varje lägenhet med en total golvyta av c:a 43 m2 och med WC i lägenheten, källaren = typ II.
De uppgifter om beräknade kostnader för uppförande av pensionärshem enligt ovan omnämnda förslag, som återges i det följande, avse kostnaderna för byggnadsarbeten, värme-, vatten- och sanitetstekniska installationer samt elektriska ledningar. De avse däremot icke, vilket torde observeras, kostnader för yttre ledningar och yttre arbeten å tomten och ej heller kostnaderna för ytterligare erforderliga ritningar, kontroll och administration samt oförut- sedda utgifter, vilka kostnader givetvis bli starkt beroende av lokala för- hållanden.
I Stockholmstrakten beräknas kostnaderna, med avdrag för de i senare delen av föregående stycke berörda utgiftsposterna, komma att uppgå till
50 c:a 63 850 kronor för ett hus av typ I och 46 550 kronor för ett hus av typ 11 A. Samma hus beräknas, om de uppföras i andra delar av landet, draga en kostnad, som, uttryckt i procent av ovan angivna kostnader för byggnader i Stockholmstrakten, uppgår till
för byggnad i Malmöhus och Skaraborgs län ...... 88 %, » » » Kopparbergs län .................... 95 % och » » » Västernorrlands och Norrbottens län .. 98'5 %.
För typ II B beräknas kostnaden i förhållande till typ II A ökad med c:a 3 000 kronor per hus. För typ III beräknas kostnaden, likaledes i förhållande till typ II A, minskad med c:a 5 000 kronor.
Typerna I—III avse byggnader av trä. För en byggnad med samma plan- typ som typ III men uppförd av sten och med bjälklag av betong samt i tre våningar, således med sammanlagt 6 lägenheter om två rum och kök, beräk— nas motsvarande kostnader vid byggande i Stockholmstrakten bli c:a 68 000 kronor.
Typ I överensstämmer i fråga om planlösningen i stort sett med de pen- sionärshem, vilka anordnats i Karlskoga, Hällefors och Ljusnarsberg, och denna typ torde i vissa fall komma att föredragas av kommuner på lands- bygden. Byggnader enligt typ II ställa sig, som framgår av ovanintagna upp- gifter, billigast i anskaffning. De fordra därjämte mindre tomt och bli för- delaktiga även'i det avseende, att de i allmänhet torde komma att förete största likhet med den övriga bebyggelsen i de samhällen, vari pensionärs- hem kunna väntas bli uppförda. Typ III kan antagas vinna efterföljd i sådana kommuner, där ett större antal lägenheter beräknas bli disponerade för änkor eller andra personer med flera hemmavarande minderåriga barn.
Förslagen kunna, givetvis med vissa modifikationer, tjäna till ledning vid byggande av pensionärshem med större antal lägenheter.
En generell beräkning av kostnaderna för anordnande av äldre bostads- eller andra hus till pensionärshem låter sig givetvis icke göra. Det måste emellertid förutsättas att, om en dylik anordning skall komma till stånd, kostnaderna därför böra bli lägre än kostnaderna för byggande av ett nytt hus av samma storleksordning.
Ärskostnaderna för underhåll och reparationer torde enligt uppgift kunna beräknas till minst 2 % av byggnadskostnaden. Vid en beräkning av de totala årskostnaderna för lägenheterna bör hänsyn jämväl tagas till skatter, räntor
o
och amortering a nedlagt kapital m. m.
De sakkunniga ha övervägt flera förslag angående hyressättningen. Enligt - byggnadslånebyråns förslag (Bil. A) skulle statsbidrag och kommunalt bi- drag till kostnaderna för pensionärshems inrättande avdragas från samma kostnader och hyresbeloppen därefter fastställas så att de täcka nettokost- naderna. En variation av detta förslag skulle vara, att standardhyror fast-
ställdes till belopp, motsvarande den verkliga totalkostnaden för lägenheten, samt att med hänsyn till stats- och kommunala bidrag uttagas lägre hyror av hyresgästerna. För vinnande av enkelhet i bestämmelserna och klarhet i fråga om de i pensionärshem boendes hyresutgifter ha de sakkunniga funnit sig böra föreslå fastställande av vissa maximihyror för bostäder i pen- sionärshem. Vid bestämmandet av dessa hyresbelopp har hänsyn tagits ute- slutande till den beräknade betalningsförmågan och sålunda i detta sam- manhang helt bortsetts från frågan om och i vad mån de inflytande. hyrorna täcka årskostnaderna för pensionärshemmen.
De sakkunniga ha funnit en avsevärd reducering av medellösa och mindre bemedlade åldringars och änkors bostadskostnader synnerligen motiverad. I detta avseende må framhållas de i representativundersökningen ingående uppgifterna om åldringarnas hyreskostnader, vilka, jämförda med uppgif- terna om de inkomster av folkpension som åldringarna i regel erhålla, ge vid handen, att en synnerligen stor del av åldringarnas inkomster åtgår till täckande av deras bostadskostnader. Utan att gå närmare in på denna fråga kan med ledning av tidigare bostadsundersökningar konstateras, att åldrin- garna i regel få avstå relativt större del av sin inkomst till bostadsutgifter än personer, tillhörande de arbetande åldersklasserna. Det är å ena sidan naturligt, att åldringarna med mindre utgifter än de arbetande åldersklas- serna kunna nödtorftigt tillfredsställa sina behov av kläder och skodon samt föda m. m. Å andra sidan måste det anses som ett allmänt socialt intresse att, i den mån så är möjligt, åldringarnas bostadskostnader reduceras så avsevärt, att åldringar med den inkomst en tilläggspensionär i regel åtnjuter skall kunna antagas vara i stånd att bestrida övriga utgifter för sitt uppe- hälle utan att därför behöva anlita fattigvården. Med hänsyn till de inkom- ster, vilka som tidigare angivits kunna anses vara maximiinkomster för per- soner, åtnjutande tilläggspension, ha de sakkunniga i anslutning till detta resonemang funnit hyresbeloppen böra fastställas till högst följande belopp per lägenhet:
a) för lägenhet vari bor en ensam person, 120 kr. i ortsgrupp I., 180 kr. i ortsgrupp 2 och 240 kr. i ortsgrupp 3.
b) för lägenhet, vari bo två eller tre personer, 180 kr. i ortsgrupp 1, 270 kr. i ortsgrupp 2 och 360 kr. i ortsgrupp 3.
e) för lägenhet, vari bo fyra eller flera personer, 210 kr. i ortsgrupp 1, 315 kr. i ortsgrupp 2 och 420 kr. i ortsgrupp 3.
I årshyran har därvid inräknats ersättning för de bekvämligheter, som till- höra lägenheten, samt uppvärmning av densamma.
De belopp, som ovan angivits, stå som synes i viss relation till varandra. De sakkunniga finna det angeläget att betona att dessa belopp avsetts att utgöra maximihyror för bostäder i pensionärshem, till vars inrättande stats- bidrag utgår. Det skall sålunda stå hemmets anordnare fritt att sätta hyres— beloppen lägre eller i ömmande fall upplåta lägenheter hyresfritt, därest med
hänsyn till årskostnaderna för fastigheten eller av annat skäl så anses böra ske. För lägenheter av samma storlek må sålunda kunna uttagas olika hyror fastställda exempelvis med hänsyn till den sammanlagda årsinkomsten för de i resp. lägenhet boende. De hyresbelopp, som ovan angivits, torde i allmänhet icke täcka årskostnaden för lägenheten. De sakkunniga ha funnit sig böra utgå ifrån att återstående årskostnad täckes av kommunen eller eljest av andra medel än statsmedel och likaledes, att överskott i de fall, då årskostnaden är lägre än hyressumman, tillfaller kommunen (eller det bo- stadsföretag, som anordnat pensionärshemmet). I fråga om allmännyttiga bostadsföretag torde i detta sammanhang observeras, att möjligheten till utdelning av överskott avses kunna begränsas för att hyreskostnaderna skola hållas så låga som möjligt; jämför i detta avseende 14 å i författnings- utkastet.
I anslutning till denna redogörelse för den metod de sakkunniga använt för beräknande av hyresbeloppen vilja de understryka, att det bör vara anordnande kommuns och företags ensak, huru den vill finansiera inrättan- det och drivandet av pensionärshem, givetvis för kommunernas del med de inskränkningar, som gälla i fråga om kommunernas lånerätt.
Kap. VI. Kostnadens fördelning mellan stat och kommun.
I fråga om bestridandet av kostnaderna för pensionärshemmens inrät— tande förutsätta de sakkunniga i likhet med reservanterna i byggnads- lånebyrån, att vederbörande kommun resp. kommunalförbund skall svara för att tomt för pensionärshemmen ställes till förfogande och sålunda upplåta mark eller också ställa belopp, täckande kostnaden för tomt- anskaffningen, till förfogande utan att erhålla statsbidrag eller ersättning av bostadsföretaget å denna kostnad. För att kommun skall kunna er- hålla garanti för att dess prestation i detta hänseende, då det gäller pen- sionärshem, som anordnas av bostadsföretag, skall komma till avsedd nytta, har förslaget i denna del givits den utformning, som framgår av 4 % i kungörelseutkastet. I fråga om övriga kostnader för pensionärshemmens in- rättande synes det de sakkunniga rimligt, att kommunen svarar för i all- mänhet större andel än staten och i varje fall minst hälften av kostnaderna. Det må i detta sammanhang erinras om att kommunerna hittills i regel haft att helt svara för kostnaderna för anordnande av särskilda bostäder åt gamla eller motsvarande fattigvårdskostnader, bortsett från de fall, då medel genom anslag till beredskapsarbeten eller genom donationer o. dyl. ställts till för- fogande. Dä kommuner med god ekonomisk ställning kunna tänkas vidta dylika åtgärder även utan större statsbidrag, medan å andra sidan ett för- hållandevis stort statsbidrag kan väntas vara erforderligt för att kommuner
med högt skattetryck skola våga påtaga sig de med hemmens inrättande förenade kostnaderna, synes det lämpligt att bidragsprocentens storlek hålles inom de gränser, att statsbidraget må uppgå till minst 10 % och högst 50 % av förenämnda kostnader. Att statsbidrag ansetts även för kom- muner med god ekonomisk ställning icke böra fastställas till mindre andel än 10 %, sammanhänger med de farhågor, de sakkunniga hysa att, om i dylika fall ytterst obetydligt statsbidrag skulle beviljas, sådana kommuner, även om de vidtoge åtgärder för beredande av bostäder åt åldringar och änkor, kunde antagas avstå från statsbidrag och i stället utkräva högre hyror av hyresgästerna i pensionärshemmen eller ge bostäderna en lägre standard än den nu föreslagna. För att få en statsbidragsskala, som kan väntas befrämja inrättande av pensionärshem i kommuner med olika eko- nomiska resurser, ha de sakkunniga funnit det synnerligen angeläget, att den formel för statsbidragets beräknande, som skall följas, konstrueras så, att bidragsprocentens storlek såvitt möjligt kommer att stå i direkt förhål— lande till storleken av de bördor, pensionärshemmets eller -hemmens in- rättande kan beräknas medföra för skattebetalarna inom kommunen, samt att den baseras på förhållanden, varom kännedom kan erhållas utan större svårighet, samt gives en så enkel konstruktion som möjligt. [ sistnämnda avseenden må framhållas, att det måste anses som en avsevärd fördel, därest de kommunala myndigheterna redan på ett tidigt stadium av en diskussion om inrättande av pensionärshem med relativt stor säkerhet kunna beräkna storleken av det statsbidrag, som kommunen kan komma att beviljas för ändamålet.
I anslutning till ovan anförda synpunkter ha de sakkunniga enats om att föreslå, att statsbidraget skall ställas i relation till det kommunala skatte- trycket, uttryckt i summan av kommunal-, (municipal-,) landstings- och vägskatt med avdrag i förekommande fall för understöd av skatteutjäm- ningsmedel, allt per skattekrona. För att tillfälliga skatteändringar icke skola få alltför stor inverkan synes till grund'för statsbidragets fastställande böra läggas medeltalet av ifrågavarande skatteposter under de senast för- flutna fem åren.
Med hänsyn till de gränser för statsbidragets storlek, vilka föreslagits i det föregående, förorda de sakkunniga, att ett på ovan angivet sätt uttryckt skattetryck intill 8:— kronor skall motsvaras av statsbidrag å 10 %, ett skattetryck av 8:—— kronor eller därutöver, dock högst 8 kronor 99 öre, skall motsvaras av statsbidrag å 12 % samt än högre skattetryck av stats- bidrag med ytterligare 2 % för varje hel krona utöver 8:— kronor, intill dess ett sammanlagt statsbidrag av 50 % uppnåtts.
Till belysande av verkningarna av ovan angivna regel för statsbidrags- procentens fastställande återgives här nedan en på denna regel grundad statsbidragsskala.
Skattebörda (netto) under Sktatsbidrag PH Skattebörda (netto) under Statsbidrag till _ . ostnader for ,. . . kostnader for 5 år, medeltal per ur och . .. 5 ar, medeltal per ar och . .. , inrättande av _ mrattande av skattekrona . .. skattekrona . .. pensronarshem pensionärshem Kronor % Kronor % _ 7: 99 ........... 10 18: ———-18: 99 .......... 32 8: —— — 8: 99 ........... 12 19: -— —19: 99 .......... 34 9: — — 9: 99 ........... 14 20: — —20: 99 ......... 36 10: —— —10: 99 ........... 16 21: — ——21: 99 .......... 38 11:——11:99 ........... 18 22:——22: 99 .......... 40 12: — ——12: 99 ........... 20 23: — ——23: 99 .......... 42 13: — 13: 99 ........... 22 24: ——24: 99 .......... 44 14: — —14: 99 ........... 24 25: ——25: 99 .......... 46 15: _ —15: 99 ........... 26 26: ———26: 99 .......... 48 16: ——16: 99 ........... 28 27: —— ............... 50 17: — —17: 99 ........... 30
Till ytterligare ledning för bedömandet av de resultat, som ett utformande av statsbidragsvillkoren enligt ovanintagna förslag skulle medföra, lämnas i bilaga K uppgifter om det enligt förslaget beräknade statsbidraget för var och en av de i representativundersökningen ingående kommunerna samt för städerna Stockholm, Göteborg och Malmö.
Med ledning av uppgifter i Årsbok för Sveriges kommuner 1938 har där- jämte sammanställts vissa skatteuppgifter för rikets samtliga kommuner, vilka återgivas här nedan. Vid studium av dessa uppgifter torde särskilt observeras, att de avse uttaxeringar under allenast ett år och icke _— såsom de i bil. K återgivna uppgifterna — medeltal för flera år.
Att fastställa statsbidragets storlek uteslutande med hänsyn till skatte- trycket kan emellertid tänkas i vissa fall komma att medföra mindre riktiga resultat. De sakkunniga ha därför förutsatt _— och även givit kungörelse- utkastet en sådan utformning — att det skall stå den statsbidragsbeviljande
Kommunal-, landstings- och vägskatt, med avdrag för skatteutjämningsmedel,
per skattekrona 1 rikets samtliga kommuner enligt 1937 års taxeringar.
Antal Sum- Antal Sum— Antal lands- ma _ Antal lands- ma
Skatt kronor städer kom- kom- Skatt kronor städer kom- kom—
muner muner muner muner
— 5: 99 ........ _ — — 15: ———15: 99 ....... 1 92 93
6: — — 6:99 ........ 2 8 10 16: _ —16: 99 ....... »— 64 64 7: —— — 7: 99 ........ 3 40 43 17: ———17: 99 ....... — 40 40 8: —— 8: 99 ........ 12 116 128 18: ——18: 99 ....... 1 21 22 9: _ — 9: 99 ........ 18 251 269 19: — —19: 99 ....... — _ 18 18 10: _ —10: 99 ........ 37 370 407 20: — —20: 99 ....... —— 6 6 11:——11: 99 ........ 16 433 449 21:——21: 99 ....... — 3 3 12: _ —12: 99 ........ 9 441 . 450 22: — —22: 99 ....... _ 3 3 13: ——13: 99 ........ 15 296 311 23: _ 23: 99 ....... — 1 1
Summa
! i j
myndigheten fritt att göra de avvikelser från ett strikt följande av formelns utslag som må betingas av hänsyn till särskilda omständigheter, exempelvis skatteunderlaget, kommunens skuldbörda och åldringarnas andel i kom- munens folkmängd. *
Kap. VII. Formen för statsbidraget.
Det statsbidrag, som enligt föregående kapitel beräknats böra utgå å kost- nader för pensionärshems inrättande, kan tänkas utgå antingen i en post, så snart hemmet färdigställts, eller med viss del per år under längre tid.
Vid en fördelning av statsbidraget på längre tid vunnes större möjlighet till kontroll över verksamhetens bedrivande på lämpligaste sätt, exempelvis genom föreskrift, att icke utbetalade statsbidragsandelar kunna indragas eller reduceras, därest verksamheten bedrives på sådant sätt, att förutsättningarna för statsbidrag icke längre äro för handen. De sakkunniga ha därför över- vägt en dylik fördelning av statsbidraget, eventuellt i kombination med be- viljande av lån av statsmedel till kostnaderna för hemmens inrättande.
Emellertid ha de skäl, som anförts för engångsbidrag, nämligen den vän- tade större effekten inom närmaste tid av dylikt statsbidrag samt den för- enkling i förfarandet vid utanordning av statsbidrag, som därigenom skulle vinnas, ansetts väga mer än de fördelar en uppdelning av statsbidraget på längre tid kunde väntas medföra. De sakkunniga föreslå fördenskull, att statsbidrag med fastställd procentuell andel i de verkliga kostnaderna för pensionärshems inrättande skall utbetalas till hemmets anordnare omedel- bart efter det företaget färdigställts och tagits i bruk samt kostnaderna god— känts av byggnadslånebyrån. Utbetalningen anses böra verkställas av stats- kontoret på rekvisition av byggnadslånebyrån.
Tidigare har i förbigående berörts frågan om lån av statsmedel till kost- nader för inrättande av pensionärshem. Med hänsyn till nuvarande kapi- taltillgång och ränteläge ha de sakkunniga icke funnit erforderligt, att I kommunerna nu beredas möjlighet erhålla statslån för ifrågavarande ända- I mål. Skulle framdeles läget i berörda hänseenden förändras, torde kommu- ( nerna då kunna beredas möjlighet att uppta lån av statsmedel för pensio- l
närshems finansiering mot förhållandevis låg ränta.
De former för prövning av ansökningar om statsbidrag samt utanordning av dylikt bidrag, som de sakkunniga funnit lämpligast, framgå av det här intagna utkastet till författning om statsbidrag till inrättande av pensionärs- hem. Medan i fråga om statsbidrag (och statslån) till beredande av bostäder åt barnrika familjer avgörandet, om och med vilka belopp bidrag (resp. lån) må utgå, lagts i byggnadslånebyråns händer, ha de sakkunniga för den nu ifrågasatta verksamheten funnit detta avgörande böra tillkomma Kungl. Maj:t. Skälen härtill ha främst varit, att statsbidrag ansetts böra utgå med
på förhand icke fixerad andel av kostnaderna, samt att varje avgörande av ansökningar om statsbidrag till pensionärshems inrättande ansetts böra göras beroende av en prövning angående behovet och utformningen av bostads- hjälpen. Därtill kommer, att verksamheten måste anses tills vidare vara att betrakta såsom ett försök, och att det är synnerligen svårt att nu beräkna den omfattning, varå anspråk å statsmedel för ändamålet komma att fram- ställas.
Den centrala tillsynen över denna verksamhet anses emellertid höra till- komma byggnadslånebyrån med hänsyn till den erfarenhet angående statlig verksamhet för bostadsproduktion och den kännedom om de av kommunerna vidtagna åtgärderna för förbättring av bostadsförhållandena som denna insti- tution äger. Reglerna i förevarande hänseende synas böra givas en sådan ut- formning, att ansökningar om statsbidrag till inrättande av pensionärshem skola ingivas till byggnadslånebyrån, vilken har att till Konungen anmäla dessa ansökningar och därvid avgiva yttrande angående behovet och lämp— ligheten av föreslagna åtgärder samt förslag till beslut, huruvida statsbidrag bör beviljas och, om så anses böra bli fallet, förslag rörande statsbidragets storlek samt, om särskilda villkor anses böra uppställas i det enskilda fallet, förslag till dylika villkor. Det synes de sakkunniga icke erforderligt att samt— liga till ansökningen hörande handlingar Överlämnas av byggnadslånebyrån. i andra fall än då så påyrkas av vederbörande departementschef, enär den rent tekniska prövningen av förslagen samt tillsynen i fråga om ansökningar- nas fullständighet etc. ansetts böra tillkomma byggnadslånebyrån.
Kap. VIII. Anslagsbehovet.
Det är givetvis vanskligt att söka förutsäga, i vilken omfattning anspråk på statsbidrag till inrättande av pensionärshem komma att framställas. Skulle pensionärshem inrättas i sådan omfattning, att alla tilläggspensionärer, som åtnjuta fattigvård eller kommunalt pensionstillskott, kunde beredas bostad i hemmen, måste kostnaderna därför bli synnerligen stora. Emellertid torde, främst å landsbygden men i viss mån även i städerna, bostadsfrågan för en mycket stor del av åldringarna kunna ordnas på annat och billigare sätt, särskilt i de fall, då vederbörande bo i egen eller till dem hyresfritt upplåten fastighet. Där kommunen med relativt ringa bidrag kan möjliggöra för de gamla att bo i egna hus eller hyreshus, som tillfredsställa rimliga anspråk i fråga om hygien och bekvämligheter, torde denna anordning vara att föredraga. Bostadsförhållandena i många kommuner, särskilt städer och tättbebyggda samhällen torde emellertid motivera inrättande av pensionärshem i förhål- landevis stor utsträckning.
Statsbidrag synes de sakkunniga i regel endast böra utgå till inrättande av pensionärshem, vilkas uppförande, eller, i fråga om äldre hus, ombyggnad
icke påbörjats före ingivande av ansökan om statsbidrag därtill. Det har emel- lertid gjorts gällande, att en del kommuner, som under innevarande och näst- föregående år beslutat inrättande av pensionärshem, vid sina beslut därom med visst fog förutsatt, att möjlighet till statsbidrag å kostnaderna för hem- mets inrättande och årskostnader skulle komma att beredas dem. För kom- muner med begränsade ekonomiska resurser torde det beräknade statsbi- dragets uteblivande ha vållat svårigheter vid företagens slutliga finansiering. De sakkunniga vilja med hänsyn härtill föreslå, att, där särskilda skäl där- till föranleda, statsbidrag må kunna beviljas jämväl för inrättandet av pen— sionärshem, vilka tagits i bruk för sitt ändamål före ikraftträdandet av den föreslagna statsbidragskungörelsen men tidigast den 1 juli 1938, försåvitt hemmets anordnare förbinder sig att från och med nämnda dag följa de i författningsutkastet föreslagna bestämmelserna. Någon lägre gräns för statsbidragets procentuella storlek i förhållande till kostnaderna för hem- mets inrättande synes därvid icke böra föreskrivas. Däremot synes högre statsbidrag än 50 % av nämnda kostnader icke heller för dessa redan in- rättade hem böra beviljas.
För att verksamheten under det första budgetåret, vilket måste betraktas som ett försöksår, skall få den omfattning, att praktisk erfarenhet därigenom skall kunna vinnas av lämpligheten i föreslagna anordningar och de kost- nader, som verksamhetens fortsättande under en längre följd av år skulle medföra för staten, vilja de sakkunniga föreslå, att för budgetåret 1939/1940 till bestridande av kostnader för bidrag till inrättande av bostäder åt åld- ringar och änkor i s. k. pensionärshem anvisas ett reservationsanslag av 1 500 000 kronor.
Utkast till
kungörelse angående statsbidrag till inrättande av bostäder åt åldringar och änkor i s. k. pensionärshem.
Kungl. Maj:t har — — — funnit gott förordna som följer:
1 &.
För beredande av bostäder åt åldringar och änkor i särskilda, för dylikt ändamål anordnade fastigheter, här nedan benämnda pensionärshem, må under de villkor, som nedan stadgas, bidrag av statsmedel beviljas kommu- ner, kommunalförbund och sådana allmännyttiga bostadsföretag, som om- förmälas i 14 %.
Vad i denna kungörelse angives gälla för kommun skall äga motsvarande tillämpning i fråga om municipalsamhälle och köping, som icke utgör egen kommun.
58 2 5. Organ för kommuns verksamhet för anordnande och drivande av pen- sionärshem samt för förmedlings- och kontrollverksamhet i fråga om pen- sionärshem, anordnade av allmännyttiga bostadsföretag, skall, där kommu- nen ej annorlunda beslutar, vara, i stad drätselkammare och å landet kom— munalnämnd eller municipalnämnd.
Där två eller flera kommuner åt kommunalförbund överlämnat hand- havandet av berörda förvaltningsuppgift, skall kommunalförbundets direk- tion utöva motsvarande åligganden.
3 &.
Bostad i pensionärshem må beredas personer, som uppnått en ålder av 60 är, äkta makar, föräldrar och barn samt syskon eller av andra personer, vilka sammanbott under en längre följd av år, därest den person, som huvudsakligen bidrager till familjens försörjning, fyllt 60 år, ävensom änkor och änkors hemmavarande minderåriga barn.
Bostad i pensionärshem må icke beredas personer, som skäligen kunna antagas komma att tillsvidare åtnjuta en årsinkomst, som är högre än 900 kronor i ortsgrupp 1, 1 100 kronor i ortsgrupp 2 och 1 350 kronor i orts— grupp 3 enligt den i lagen om folkpensionering 6 % 2 mom. angivna indel- ningen i ortsgrupper. I fråga om äkta makar skall årsinkomsten för en var av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst. För änkor med hemmavarande minderåriga barn skall såsom årsinkomst för änkan icke räknas bidrag, utgående enligt lagen om barnbidrag.
I särskilt ömmande fall må det kommunala organ, som angives i 2 %, med- giva, att jämväl personer, vilka till följd av bestämmelserna i första och andra styckena denna % icke skulle vara behöriga att erhålla bostad i pen- sionärshem, må beredas ledigbliven dylik bostad, dock att företräde till er- hållande av ledigbliven lägenhet bör lämnas person, som åtnjuter tilläggs- pension enligt lagen om folkpensionering.
Bostad i pensionärshem må dock icke beredas personer, i fråga om vilka skäligen kan antagas, att de, även för den händelse, att de erhölle bostad hyresfritt, för sin försörjning i övrigt stadigvarande eller mera regelbundet komme att åtnjuta fattigvård.
Där pensionärshem anordnas av bostadsföretag, skall samråd i frågor om intagande av gäster i hemmet ske med det kommunala organ, vilket enligt 2 & har att utöva förmedlings- och kontrollverksamhet beträffande hemmet.
4 %.
Kommun eller kommunalförbund, som anordnar pensionärshem eller äta- ger sig att förmedla statsbidrag till allmännyttigt bostadsföretag för sådan verksamhet, skall förbinda sig att tillhandahålla tomt- och gatumark samt, i den mån vatten-, gas-, avlopps- och kraftledningar anordnats av kom-
munen i det samhälle, där hemmet skall anordnas, framdraga erforderliga dylika ledningar i gatan till tomtgränsen för hemmet, eller ställa för be- stridande av kostnaderna för dylika ändamål erforderliga medel till för- fogande. Värdet härav må icke medräknas i de kostnader, varå statsbidrag enligt 8 % må utgå.
Där pensionärshem anordnas av bostadsföretag, skall, därest kommunen så påfordrar, för den kommunens medverkan, varom i denna % stadgas, bo- stadsföretaget till kommunen överlämna inteckning eller annan säkerhet som motsvarar värdet av kommunens medverkan i förevarande avseende. Under tid, för vilken fastigheten användes till pensionärshem i enlighet med före- skrifterna i denna kungörelse skall gäldande av kommunens ifrågavarande fordran icke kunna påfordras. Ej heller må ränta därå krävas för nämnda tid.
5 %.
Byggnad, som må komma till användning såsom pensionärshem, skall vara av för ändamålet lämplig typ och storlek samt så belägen, att den icke inom beräknad användningstid kan antagas bliva föremål för stadsplane- mässiga saneringsarbeten.
6 5.
Vid anordnande av pensionärshem skall iakttagas, att lägenhet, avsedd för en person, skall innehålla ett rum och kokvrå eller kök samt hava en golvyta av minst 20 kvadratmeter,
att lägenhet, avsedd för två eller tre personer skall innehålla ett rum och kök eller kokvrå samt hava en golvyta av minst 25 kvadratmeter,
att lägenhet, avsedd för fyra eller flera personer, skall innehålla två rum och kök eller kokvrå samt hava en golvyta av minst 35 kvadratmeter,
att för varje lägenhet beredes erforderligt garderobsutrymme, att erforderligt antal avträden, vilka må vara gemensamma för högst fyra lägenheter, anordnas, samt
att byggnaden, där så kan ordnas inom rimlig kostnad skall vara försedd med vatten- och avloppsledningar, central uppvärmningsanordning och bad- rum samt även i övrigt anordnas och utrustas så, att trevnaden och hygie- nen befordras och det husliga arbetet underlättas.
7 5. För gäster i pensionärshem, vilka enligt 2 5 första och andra styckena äro behöriga att erhålla bostad i pensionärshem, må årshyran för lägen- het fastställas till högst följande belopp: a) för lägenhet, avsedd för ensam person, 120 kronor i ortsgrupp 1, 180 kronor i ortsgrupp 2 och 240 kronor i ortsgrupp 3, b) för lägenhet, avsedd för två eller tre personer, 180 kronor i ortsgrupp 1, 270 kronor i ortsgrupp 2 och 360 kronor i ortsgrupp 3,
e) för lägenhet, avsedd för fyra eller flera personer, 210 kronor i orts- grupp 1, 315 kronor i ortsgrupp 2 och 420 kronor i ortsgrupp 3,
därvid i årshyran skall ingå ersättning för tillhandahållande av vatten- samt uppvärmning av lägenheten.
8 %. Statsbidrag till andra kostnader för inrättande av pensionärshem än de i 4 % omnämnda kostnaderna beviljas av Konungen och må utgå med högst 50 procent av kostnaderna i fråga.
9 %.
Ansökan om statsbidrag till pensionärshems anordnande skall ställas till Konungen och, innan arbeten avseende hemmets inrättande påbörjats, ingi- vas till statens byggnadslånebyrå. Är bostadsföretag sökande, skall ansök- ningen av bostadsföretaget överlämnas till förmedlingsorganet inom kom— munen. Detta organ har att till byggnadslånebyrån insända såväl kommu- nens som bostadsföretags ansökningshandlingar jämte utredning och ytt— randen i de hänseenden som angivas i 11 &.
10 s.
1. Ansökan, som i 9 & sägs, skall innehålla eller åtföljas av
a) beskrivning å det planerade hemmet;
b) finansieringsplan;
c) byggnadsritningar och byggnadsbeskrivning;
d) kostnadsberäkningar (eventuellt entreprenadkontrakt); samt
e) förbindelse av hemmets anordnare att underkasta hemmet statlig in- spektion.
2. Då hemmet anordnas av bostadsföretag, skall därjämte vid ansök— ningen fogas
a) kommuns förbindelse som i 4 % sägs, samt uppgifter angående av kom- munen enligt samma & påfordrad säkerhet; ävensom
b) därest bostadsföretaget icke redan erkänts av statens byggnadslånebyrå som allmännyttigt bostadsföretag enligt bestämmelserna i 14 %, för dylikt erkännande erforderliga uppgifter och handlingar.
Formulär för ansökningar fastställas av byggnadslånebyrån.
11 5. I yttrande, som enligt 9 & avgives av det kommunala förmedlingsorganet, skall angivas: a) läget på bostadsmarknaden samt behovet av pensionärshem i orten;
b) lämpligheten av byggnadsföretaget samt behovet av statsunderstöd till detsamma;
c) huruvida byggnadsritningar, byggnadsbeskrivning samt kostnadsberäk- ningar av förmedlingsorganet anses vara av beskaffenhet att kunna god- kännas; samt
d) huruvida uppgjord plan för byggnadsföretagets finansiering antages kunna genomföras.
12 g.
Sedan ansökning inkommit till byggnadslånebyrån skall byrån, efter granskning av handlingarna och inhämtande av de ytterligare upplysningar, 'som kunna vara erforderliga, till Konungen anmäla ansökningen.
I sin anmälan skall byggnadslånebyrån angiva de högsta kostnadsbelopp, varå enligt byråns förmenande statsbidrag till pensionärshemmets inrättande böra beräknas vid ett bifall till framställningen, samt avgiva förslag till be- slut, huruvida och i så fall med vilken andel statsbidrag må utgå å de verk- , liga kostnaderna intill nämnda belopp, ävensom, därest särskilda villkor, , utöver vad i denna kungörelse angives, synas böra uppställas för statsbidrags
beviljande, förslag därtill.
Vid avgivande av sitt förslag angående statsbidragets procentuella storlek , skall byrån i första hand taga hänsyn till uttaxeringen under de fem senast ( förflutna kalenderåren av kommunal-, (municipal-), landstings- och vägskatt ( med avdrag i förekommande fall för skatteutjämningsmedel, allt räknat i l medeltal per år och skattekrona, för den kommun, vari hemmet skall anord- * nas eller, där hemmet skall anordnas av kommunalförbund, de i förbundet ingående kommunerna. Därvid skall mot den sålunda beräknade skatte- bördan svara den bidragsprocent, som framgår av efterföljande skala:
Skattebörda Statsbidrag Skattebörda Statsbidrag Kronor Procent Kronor Procent
'. — 7: 99 ............ 10 18: 00—18: 99 ............ 32 l 8: 00— 8: 99 ............ 12 19: 00—19: 99 ............ 34 ' 9: 00— 9: 99 ............ 14 20: 00—20: 99 ............ 36 10: 00—10: 99 ............ 16 21: 00—21: 99 ............ 38 . 11: 00—11: 99 ............ 18 22: 00—22: 99 ............ 40 | 12: 00—12: 99 ............ 20 23: 00—23: 99 ............ 42 * 13: 00—13: 99 ............ 22 24: 00—24: 99 ............ 44 1 14: 00—14: 99 ............ 24 25: 00—25: 99 ............ 46 15: 00—15: 99 ............ 26 26: 00—26: 99 ............ 48 16: 00—16: 99 ............ 28 27: 00— ................ 50
, 17: 00—17: 99 ............ 30
För den händelse byrån finner särskilda omständigheter böra föranleda statsbidragets fastställande till annan andel av kostnaderna än enligt före- nämnda beräkning, skola dessa omständigheter angivas vid avgivande av byråns förslag.
Då statsbidrag beviljats till inrättande av pensionärshem, har hemmets anordnare, sedan hemmet fullbordats och tagits i användning för sitt ända- mål, att till byggnadslånebyrån insända av minst två av de för granskning av vederbörande kommuns respektive kommunalförbunds räkenskaper ut- sedda revisorerna bestyrkt redovisning för de verkliga kostnader, varå stats- bidrag må utgå. Sedan denna redovisning granskats av byggnadslånebyrån, fastställer byggnadslånebyrån i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts beslut om statsbidragsandelen det belopp, med vilket statsbidrag skall utgå. Det ankommer därefter på statskontoret att på anmodan av byggnadslånebyrån utbetala statsbidraget till hemmets anordnare.
14 5.
Som allmännyttigt bostadsföretag för här avsett syfte må av statens bygg— nadslånebyrå erkännas redan bestående eller för ändamålet bildade bolag, föreningar och stiftelser.
Villkor för erkännande som allmännyttigt bostadsföretag äro: att företagets utdelning på eget kapital stadgeenligt icke får överstiga vad som av byggnadslånebyrån prövas skäligt;
att ekonomiska fördelar för ledare och anställda utöver rimlig ersättning för utfört arbete stadgeenligt äro uteslutna;
att vid upplösning av företaget delägare stadgeenligt må erhålla endast det ursprungligen tillskjutna nominella kapitalet, med avdrag av tidigare kapi- talåterbetalning, jämte uppskjuten utdelning; samt
att företaget för förvaltning av fastighet, för vilkens anordnande till pen- sionärshem statsbidrag erhållits, underkastar sig kommunal kontroll och av kommunen godkänd revision.
I fråga om stiftelse må dock rörande nu angivna villkor jämkningar be- viljas efter byggnadslånebyråns prövning.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1939. Där särskilda skäl där- till föranleda må i fråga om pensionärshem, vars inrättande helt eller delvis skett före nämnda dag, där hemmet tagits i bruk för ändamålet tidi- gast den 1 juli 1938 och hemmets anordnare förbinder sig att från och med förstnämnda dag iakttaga föreskrifterna i denna kungörelse, statsbidrag med högst den andel, som i 8 & angives, beviljas å kostnader för hemmets inrättande.
Bilaga A.
Till Konungen.
Genom beslut den 18 september 1937 har Kungl. Maj:t anbefallt statens bygg— nadslånebyrå att, gemensamt med byggnadsstyrelsen, verkställa 'utredning och— senast den 15 november 1937 till Kungl. Maj:t avgiva förslag rörande statsunderstöd till kommuner och kommunala stiftelser för uppförande av bostäder åt åldringar och änkor. Vidare har genom remiss den 1 november 1937 till byrån överlämnats | en den 13 oktober 1937 dagtecknad framställning från stadskollegiet i Göteborg —— ' angående statsbidrag för uppförande av pensionshem — att tagas i övervägande
vid utredningen.
Till fullgörande av Kungl. Maj:ts uppdrag får byggnadslånebyrån, efter anbefallt samråd med byggnadsstyrelsen, med återställande av remitterade framställningen, anföra följande.
Vad till en början angår syftet med de åtgärder, som enligt utredningsuppdraget ifrågasättas, lära delade meningar knappast råda därom, att detsamma är höge- ligen behjärtansvärt. Det torde finnas starkt fog för uppfattningen, att graden av ett samhälles omvårdnad av dess åldringar _ liksom ock om änkor är en mätare på samhällets allmänna och kulturella nivå.
Konstateras må vidare, att bostadsförsörjningen, särskilt för åldringarnas vid- I kommande, utgör en central fråga i deras totala försörjningsproblem. Bostaden ' utgör ju visserligen städse för mindre bemedlade en tung utgiftspost i hushålls-
budgeten men torde, relativt sett, vara speciellt tyngande för åldringar. För deras vidkommande kunna en hel del andra utgiftsposter — kläder, föda m. m. — pressas samman lättare än för personer i yngre, arbetsför ålder, men så är icke i motsvarande grad fallet med bostadsutgiften, som därför, relativt sett, upptager ett bredare utrymme i deras utgiftsstat.
]: Hjälpklientel. För bedömande av lämpligheten av olika bostadssociala hjälp- åtgiirdcr, som i förevarande sammanhang kunna tänkas ifrågakomma, inställer sig till en början spörsmålet, vilka grupper inom samhället, som skulle omfattas av dem. Hiirutinnan göres i utredningsuppdraget ingen annan begränsning, än att ' åtgärderna skulle omfatta åldringar och änkor. Byrån föreställer sig, att man i l allt fall har att på något sätt göra begränsningar med hänsyn till klientelets in—
komstförhållcmden.
Den snävaste begränsningen, som praktiskt sett kunde tagas under övervägande, vore väl, att åtgärderna allenast skulle avse personer, som åtnjuta fattigvård. Ehuruväl åtnjutande av åtminstone 5. k. öppen fattigvård ej synes böra diskvali— ficera en person från här ifrågasatt bostadshjälp, synes det emellertid stridande mot allmänna grundsatser för bostadspolitiken och socialpolitiken i allmänhet att uppdraga en så snäv gräns. Erinras må, att någon liknande snäv gräns klart avböjts, i vad rör stödåtgärderna för barnrika familjers bostadsförsörjning.
Enligt sakens natur kunna personer, som omhändertagits av sluten fattigvård — på ålderdomshem —— ju icke ifrågakomma i förevarande sammanhang, för så
vitt icke beredandet åt dem av billig och eljest lämplig bostad skulle sätta dem i tillfälle att göra sig oberoende av dylik — sluten —— fattigvård.
Vad angår sluten fattigvård får byrån i detta sammanhang utan att närmare ingå på principfrågan inskränka sig till att erinra om den betydande reformering av våra ålderdomshem som pågått särskilt under de två senaste decennierna.
En annan, något vidare begränsning, som kunde övervägas, vore att låta klien- telet, vad åldringar angår, omfatta dem, som inom den allmänna folkpensioneringen åtnjuta tilläggspension. En sådan begränsning utestängde emellertid en stor grupp ! små pensionstagare i allmän och enskild tjänst, vilka kanske i lika mån som folkpensionärerna dragas med bekymmer för sin bostadsförsörjning. Jämväl bör tagas i betraktande innehavare av egna, mindre livräntor eller annat mindre, sparat kapital samt 5. k. pauvres honteux, kvinnliga och manliga, de senare ej att förglömma, eftersom de ej i samma grad som motsvarande kvinnliga klientel synas hava kommit i åtanke från den enskilda offervillighetens sida och ofta dragas med tyngande ekonomiska svårigheter.
Byrån föreslår därför, att man i förevarande hänseende stannar vid samma begränsning, som gäller i fråga om åtgärder till främjande av barnrika familjers bostadsförsörjning, nämligen det allmänt hållna »mindre bemedlade».
Vad angår åldersgränsen för kategorin åldringar, synes det ligga nära till hands att uppställa åldersstrecket 67 år. Emellertid synes en så fix gräns ej behöva gälla obetingat. Erinras må sålunda exempelvis, att pensionsåldern i allmän tjänst i regel inträder vid uppnådda 65 år och, vad vissa kvinnliga befattningshavare angår, redan vid 60 år. Även vid allmän förslitenhet eller klen hälsa kan åldrighetens följder göra sig märkbara redan tidigare än vid 67 levnadsår.
Byrån ifrågasätter därför, att åldersstrecket i fråga sättes vid 65 år eller, om särskilda skäl föreligga, vid lägre ålder, dock lägst 60 år.
Vad angår åldriga äkta makar —— som ur humanitär synpunkt särskilt förtjäna ihågkommas i ett dylikt sammanhang — synes den äldre av makarnas, vanligen väl mannens, ålder böra vara utslagsgivande.
Vad angår änkor, torde det, som för deras vidkommande konstituerar bostads— och allmänna försörjningsproblem, förtjänta av omvårdnad från det allmännas sida, vanligen vara den omständigheten, att de ha att draga försorg om minder- åriga barn. Emellertid må erinras, att änkor ofta belastas med ytterligare ett speciellt handicap i sina försörjningsmöjligheter, så till vida att de under äkten- skapet icke ägnat sig åt förvärvsarbete och på den grund sedermera efter man- nens frånfälle och vid något mera framskriden ålder ha svårare än unga att vinna inträde och fotfäste på arbetsmarknaden. Vid sådant förhållande synas för änkors | vidkommande ej behöva uppställas några strikta förbehåll vare sig om försörj- ningsplikt mot minderåriga barn eller beträffande levnadsålder utan deras änke- stånd i förening med att de ur inkomstsynpunkt äro hänförliga till mindre be- medlade får vara avgörande. Frågan om änkor med minderåriga barn avhandlas ytterligare längre fram.
Slutligen föreligga, så vitt kan bedömas, ej tillräckliga skäl att i förevarande sammanhang göra åtskillnad mellan städer och andra tätare bebyggda samhällen å ena sidan samt landsbygd å den andra. Likvisst må dock medgivas, att behov av åtgärder från det allmännas sida för åldringarna och änkors bostadsförsörjning merendels icke på ren landsbygd torde göra sig gällande med samma styrka som i större befolkningscentra.
Byrån har _ med hänsyn jämväl tagen dels till sina begränsade arbetsuppgifter och därefter anpassad knappa personalutrustning och dels till den mycket korta utredningstiden —— icke ansett det ankomma på byrån eller ens ha varit möjligt
att förehringa någon närmare utredning rörande storleken av och levnads/örhål- landena inom de befolkningsgrupper, vilka enligt här förslagsvis uppdragna gräns- linjer kunde tänkas komma att omfattas av de ifrågasatta hjälpåtgärderna. Up- penbart är emellertid, att man i dylik stödverksamhet under alla förhållanden bör framgå utan alltför stark forcering och ställa åtgärderna på längre sikt. I allt fall torde de åtgärder, som kunna tänkas träffade under loppet av budgetåret 1938/1939, näppeligen kunna omfatta mer än en jämförelsevis ringa del av hela klientelet.
Man lärer —— något som mä särskilt starkt understrykas — böra utgå från, att de åtgärder, som nu kunna ifrågakomma, få betraktas såsom ett försök, där jäm- väl nya vägar framdeles efter vunnen erfarenhet kunna befinnas framkomliga och lämpliga.
Ej heller har byggnadslånebyrån ansett det ankomma på byrån att ingå i när- mare principiella bedömanden av spörsmålet, huruvida och i vad mån de nu ifrågasatta hjälpätgärderna böra systematiskt inordnas i andra sociala välfärds- anordningar för åldringars och änkors försörjning, enkannerligen fattigvården och r i |
folkpensioneringen, samt huruvida och i vilken utsträckning åtgärderna kunna komma att erbjuda klientelet tillägg till redan utgående sådana eller andra för- måner samt slutligen påverka fördelningen av hithörande bördor mellan stat och kommuner ävensom enskilda pensionsgivare och andra.
Då det emellertid får förutsättas, att statliga stödåtgärder på området, om de skola nå verklig effekt, ej kunna stanna vid rent organisativa anordningar titan mäste bliva av beskaffenhet att föranleda utgifter för statsverket, ligger det i öppen dag, att åtgärderna i vissa fall måste leda till ökade förmåner för klientelet utöver dem, som nu beredas genom folkpensionering eller fattigvård, och ;.i en del fall komme att innebära ett övertagande från statens sida i viss utsträckning av kommunens bördor för sådan försörjning.
Byggnadslänebyrån inskränker sig på anförda skäl, utan att upptaga dessa vitt- utseende principfrågor till närmare bedömande, allenast till att konstatera dessa fakta och till att söka anvisa ur bostadssocial synpunkt ändamålsenliga former för en statlig stödverksamhet på området.
Självfallet är det härvid av vikt, att statens åtgärder ej försvaga utan snarare stimulera kommunernas egna strävanden på området.
Jämväl har beaktats, att statliga åtgärder på området ej heller böra försvaga vare sig arbetsgivares benägenhet att medverka till anställdas bostadsförsörjning ' på deras ålderdom eller den enskilda offervilligheten, som hittills kommit till uttryck i fråga om änkors och åldringars bostadsförsörjning. ! För att tillgodose här berörda olika önskemål är det av synnerlig vikt, att stöd- j åtgärderna göras smidiga och anpassningsdugliga för skiftande olika förhållanden. » något som påkallas med hänsyn särskilt till hjälpbehovets omfattning i orten och kommunernas växlande ekonomiska bärkraft men även därtill, att klientelet inom ramen av mindre bemedlade likvisst kan komma att rymma en ganska bred lati- tud av inkomsttagare.
Byrån har, i den mån tiden för uppdraget det medgivit, sökt informera sig om vissa hjälpåtgärder, som träffats på området från kommunalt eller enskilt håll, bland annat i Stockholm och Göteborg samt i tvenne brukssamhällen på landsbygden (Hällefors och Bofors). Utan att vara i tillfälle att härutinnan lämna någon uttömmande redogörelse har byrån dock vid utformningen av sitt förslag beaktat härvid gjorda rön i avsikt att förslaget må kunna motsvara skäliga anspråk ,: på smidig anpassningsduglighet. Vissa hittillsvarande statliga stödåtgärder. Innan byrån går att pröva frågan,
huru eventuella åtgärder i förevarande fall lämpligen kunde utformas, må i största korthet erinras om några principiella data beträffande den statliga stöd- verksamheten på bostadsfrågans område under senare tid. Härvid åsyftas dock endast åtgärder i städer och stadsliknande samhällen.
Att börja med har staten lämnat statsbidrag av engångsnatur utan ränte- eller återbetalningsskyldighet till främjande av bostadsbyggande. Så skedde i den år 1917 inaugurerade statliga bostadspolitiken, som åsyftade att under då rådande allmänna bostadsbrist stimulera till smålägenhetsproduktionen. Byggnadskostna- - derna voro högt uppdrivna men beräknades komma att falla; det motsedda pris— fallet ansågs komma att föranleda given kapitalförlust för dem, som byggt under kristid. Statsbidraget avsåg att _ helt eller delvis — täcka sådan befarad nöd- tvungen kapitalavskrivning i framtiden. Verksamheten fortsatte till år 1922.
Vidare har staten främjat bostadsproduktion genom lån. Gemensamt för all hithörande långivning har varit att bereda byggnadsföretagaren tillgång till det med större risk förbundna och därför svårare anskaffade högre liggande läne- kapitalet. En dylik långivning anordnades år 1920 genom inrättande av statens bostadslånefond. Den åsyftade _ liksom ovan berörda bidragsverksamhet _ att under då rådande bostadsbrist stimulera smålägenhetsproduktionen. Verksamheten fullföljdes ett decennium.
Principiellt har liknande förfarande _ ehuru med andra olika syften _ tilläm- pats i fråga om 1933 års nybyggnadslån, 1935 års ombyggnadslån och 1937 års tertiärlån samt 1935 års bostadsanskaffningslån. Beträffande dessa olika former av statlig långivning må närmast hänvisas till byråns den 2 november 1937 avgivna förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1938/1939.
Såväl ovan berörda statsbidrag som den statliga långivningen under olika former ha avsett att bereda viss kapitaltillgdng för produktion av bostäder, vare sig det tillskjutna kapitalet skolat avskrivas eller förräntas och amorteras såsom län. I båda fallen har förutsatts kapitaltillflöde på öppna marknaden. Framhållas må, att en bestämd åtskillnad gjorts mellan subvention och lån. Sålunda har räntan för lån, om än relativt låg i förhållande till risken, i allt fall motsvarat självkost- nadsräntan för statens upplåning eller för andra tillgängliga statliga medel (rus- drycksmedelsfonden); i så måtto hava lånen ej inneburit en förtäckt subvention.
Sedan år 1935 lämnar staten _ för mindre bemedlade barnrika familjers bo- stadsförsörjning _ förutom nämnda bostadsanskaffningslän löpande årliga hyres— bidrag, familjebidrag. Jämväl här må hänvisas till nämnda förslag till anslags- äskanden.
Ett gemensamt drag för alla dessa tre olika former av statligt stöd på bostads- marknaden, nämligen 1) statsbidrag av engångsnatur utan ränte- eller återbetal- ningsskyldighet, 2) lån mot ränta och amortering samt 3) löpande hyresbidrag, har varit, att statens verksamhet bedrivits under nära samverkan med vederbörande kommun, som städse haft och har att sörja för den lokala organisationen och kon- trollen samt i övrigt utgöra förmedlingsorgan gent emot staten. Nämnas må dock, att dessa förmedlingsuppgifter vid utlåningen ur statens bostadslånefond under verksamhetens senare skede kunde få ombesörjas även av därtill auktoriserade en- skilda låneförmedlare (kooperativa sammanslutningar och egnahemsföreningar).
Vid långivningen ur statens bostadslånefond var kommunen _ eller i de undan- tagsfall sådant medgavs, den enskilda låneförmedlaren _ fullt betalningsskyldig gent emot staten. När statlig bostadslångivning sedermera återupptogs år 1933,
, ansågs det, att kravet på sådan kommunal borgen skulle äventyra hela verksam- heten. I stället har, till täckande av statens risk, beträffande såväl nybyggnadslän som ombyggnadslån och tertiärlån träffats den anordningen, vilken för övrigt tidi-
gare såsom en supplerande anordning tillämpats redan vid utlåningen ur statens bostadslånefond genom enskilda låneförmedlare, nämligen att annuiteten för lånen innefattat en särskild kvot om en procent för avsättning till en riskfond, vilken återgår till låntagaren, i den mån den ej behöver anlitas.
Med avseende å bostadsanskaffningslånen har låneförmedlande kommunen (kung. 512/1935, 9 %) bland annat att »gent emot staten ansvara för den förlust, som kan uppkomma genom försummad hyresbetalning». Avsättning till riskfond förekommer ej beträffande sådana lån.
Stödverksamheten för barnrika familjer förutsätter till hela sin konstruktion _ bland annat därför att familjebidragen utgå såsom viss efter barnantalet fixerad kvot av hyran _ viss kontroll av hyrorna, vilket sker så, att statsorganet på för- slag av det kommunala förmedlingsorganet, prövar och fastställer s. k. standard- hyror (18 och följ. åå kung. 512/1935).
Författningen i fråga medgiver, att familjebidrag kan utgå _ utan samman- koppling av bostadsanskaffningslån _ för godkända lägenheter i redan befint- liga hus.
Rörande kommunernas prestanda vid långivningen för barnrika familjer mä framhållas, att kommunen dels skall ställa tomtmark gratis till förfogande och dels, om så erfordras finansiera toppkapitalet (5 procent av byggnadskostnaden) utan rätt till ränta och amortering i vidare mån, än statsorganet medgiver.
Ekonomiska bärare av hithörande verksamhet äro _ förutom kommunerna själva _ av statsorganet prövade och erkända allmännyttiga bostadsföretag.
Kungörelsen i fråga (nr 512/1935) innehåller en hel del bestämmelser av bostads- social natur, som direkt taga sikte på att verksamheten avser barnrika familjer.
Slutligen må nämnas, att samtliga här i korthet berörda statliga stödåtgärder åsyfta städer och tätare bebyggda samhällen men ej rena landsbygden.
Förslag till stödåtgärder.
Ett av de centrala problemen utgör frågan om lägenhetsanskaffningen och sär- skilt huruvida den bör ske företrädesvis genom nyproduktion eller genom inköp av befintliga bostadshus.
Då man inom byrån haft att överväga detta viktiga principspörsmål, ha vid ärendets behandling framförts skäl för båda dessa alternativ.
Inom byrån har sålunda & ena sidan framförts i huvudsak följande. För en statlig stödverksamhet till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade änkor och åldringar synas _ såvitt gäller underslödsformen _ tidigare träffade statliga anordningar endast i begränsad utsträckning kunna tjäna som förebild. Närmast erbjuder sig jämförelsen med det direkt bostadssocialt motiverade systemet för främjande av barnrika familjers bostadsförsörjning. Detta system har utformats med hänsyn till behovet av individuell anpassning av lägenhetens stor— lek till familjens storlek samt till behovet av en arbetslättande och hygienen be- fordrande lägenhetsutrustning, vilken är speciellt angelägen för stora familjer, där hustruns arbetsbörda är tung och barnen i särskild grad utsatta för risker genom brister i den hygieniska utrustningen. I fråga om bostäder för åldringar, d. v. 5. en- eller tvåpersonshushåll, kunna lägenheter om ett rum och kök eller kokvrå anses i tillfredsställande grad tillgodose utrymmeskraven. Behovet av fullt »modern» arbetshesparande och sanitär lägenhetsutrustning kan icke anses vara av samma angelägenhetsgrad som i fråga om barnrika familjers bostäder. Bestämda krav böra givetvis ställas i fråga om lägenheternas kvalitet, så att statsbidrag icke under några Omständigheter beviljas till anskaffning av lägenheter, som icke äro av för ända-
målet fullgod beskaffenhet. Man torde i den ifrågasatta verksamheten böra lägga särskild vikt vid att hindra alla tendenser till konservering av det äldre undermåliga bostadsbeståndet genom att åldringar inhysas i lägenheter, som rätteligen borde utdömas eller saneras. Men 1 andra sidan kan kravet på att lägenheten skall vara av »för ändamålet fullgod beskaffenhet» väl anses tillgodosett även av flertalet lägenheter inom den stora del av det existerande lägenhetsbeståndet, som kommit till under de senare åren, och detta jämväl beträffande lägenheter, som icke äro fullt modernt utrustade. De kvalitetskrav, som framför allt böra hävdas, äro bland annat att bostaden skall vara försedd med värmeledning och w. c., där icke de tek— niska förhållandena göra det senare omöjligt. Detta torde ofta innebära en mycket avsevärd standardhöjning i förhållande till de ej sällan undermåliga bostadsför- hållanden, varunder ifrågavarande hushåll tidigare levt.
Vid bedömande av ifrågavarande principspörsmål kommer i betraktande, att den för mindre bemedlade vanligaste lägenhetstypen i största delen av Sverige hittills varit ett rum och kök; vårt största bostadssociala önskemål är att för familjer ernå en större lägenhetstyp, åtminstone om två rum och kök. Utvecklingen går otvivel- aktigt i sådan riktning och den främjas härvid av positiva strävanden från det all- männas sida, närmast i vad rör bostadsförsörjningen för barnrika familjer. I den mån dessa det allmännas strävanden leda till resultat samt utvecklingen eljest går i önskvärd riktning, kunde man förvänta en minskad efterfrågan på lägenhetstypen ett rum och kök.
Ett realiserande av den höjning av utrymmesstandarden, som sålunda är bostads— politikens viktigaste mål, kräver självfallet en förskjutning av lägenhetsbeståndets struktur mot större lägenhetstyper, vilket i första hand måste förverkligas genom att den löpande nyproduktionen inriktas på dessa större lägenhetstyper, alltså sådana lägenheter, som äro lämpliga som familjebostäder. Det ligger i sakens natur, att Om en dylik omriktning av nyproduktionen icke kommer till stånd i tillräcklig grad. resultatet blir, att utrymmesstandardens höjning antingen icke kan förverkligas eller fördröjes. Som en grundprincip för bostadspolitiken kan därför fastslås, att sådana statliga åtgärder, som påverka nyproduktionen av bostäder, böra vara av den karak- tär, att de befordra byggandet av större lägenheter, familjebostäder, men icke upp- muntra produktionen av de minsta lägenhetstyperna. Erinras må i detta samman- hang, att vid behandlingen av ärendet angående anslag till tertiärlån vid 1937 års riksdag statsutskottet (utlåtande nr 33) _ låt vara att uttalandet endast gällde nu nämnda lån _ betonade angelägenheten att framför allt åstadkomma rymliga bostä- der till för mindre bemedlade överkomliga hyrespriser.
Såsom bostäder åt ensamstående eller gifta åldringar och även för änkor med ett åt två minderåriga bara kunna emellertid dessa minsta lägenhetstyper anses bo- stadssocialt nöjaktiga. Då det emellertid icke är ändamålsenligt, att det allmänna i vissa bostadssociala strävanden främjar nyproduktionen av en lägenhetstyp, som man eljest anser mindre önskvärd, bör för bostadsförsörjningen till förmån för åldringar och änkor i första hand utnyttjas det redan befintliga beståndet av goda smålägenheter.
I fråga om metoden härför må först hävdas, att anordnande av hyresbidrag av statsmedel till lägenheter i öppna marknaden överhuvud icke kan ifrågasättas. Om man tillskapar en mera betalningskraftig efterfrågan på dylika smålägenheter kan man knappast undgå att _ all kontroll till trots _ påverka den allmänna hyres- nivån på smålägenheter i stigande riktning eller förhindra en eljest eventuellt möjlig hyressänkning. Värdet av ett hyresbidrag från det allmännas sida skulle då knap— past komma de boende tillgodo. Vidare vore en effektiv kontroll knappast möjlig. Det förfarande, som kan komma i fråga, är att redan befintliga fastigheter med
lägenheter av lämplig typ inköpas och användas till förevarande ändamål. Det må ånyo starkt understrykas, att bestämda standardkrav i fråga om lägenheternas skick böra upprätthållas; det synes lämpligt att föreskriva att de lägenheter, som för ifrågavarande ändamål inköpas, skola granskas och godkännas av hälsovårdsnämnd, som därvid har att använda bedömningsgrunder i enlighet med av medicialstyrelsen särskilt utfärdade råd och anvisningar. På denna väg torde man kunna effektivt stäcka varje tendens till en konservering av det bostadsbestånd, som borde försvinna.
Även inköp av hela fastigheter och deras användande för ifrågavarande ändamål kan tänkas få vissa icke önskvärda verkningar på bostadsmarknadsläget i form av ökad knapphet och stigande hyror på smålägenheter, om icke tjänliga förebyggande åtgärder vidtagas. Här möter samma problem som inom den på hälsovårdsgrunder motiverade saneringsverksamheten, nämligen problemet om anskaffning av ersätt- ningsbostäder till efter förefintlig hyresbetalningsförmåga anpassad hyresnivå i stället för de billiga smålägenheter, som utdömts eller disponerats för särskilt ända- mål. I förbigående må erinras om möjligheten att öka utdömningsfrekvensen och snabbare sanera det undermåliga bostadsbeståndet, som till betydande del bebos just av åldringar, genom att dessa erbjudas goda, om än icke alltid fullt moderna lägenheter till överkomlig hyra. Men detta skärper ju ytterligare kravet på åtgärder, som motverka förknappning av tillgången på billiga lägenheter. Den rationella lös- ningen vore i princip att anskaffningen av bostäder för åldringar i för ändamålet inköpta hus kombinerades med nybyggnad av större lägeheter, som med utnyttjande av de statliga bostadsanskaffningslånen och familjebidragen och på andra vägar kunna utbjudas till trångbodda familjer till för dem överkomlig hyra, varigenom även tillgången på billiga smålägenheter ökas. Beviljandet av bidrag till anskaffning av bostäder för åldringar genom inköp av befintliga fastigheter bör därför förknip- pas med villkoret, att vederbörande kommun antingen kan ådagalägga att risk för brist på billiga smålägenheter icke föreligger eller vidtager åtgärder för att möta sådan brist genom nybyggnad av familjebostäder. Självfallet förutsättes härvid, att dessa familjebostäder kunna till överkomlig hyra erbjudas familjer, som tidigare varit trångbodda.
I vissa fall. särskilt i fråga om mindre orter med genomgående låg bostadsstan- dard, kan det tänkas att det här skisserade förfarandet icke lämpligen kan följas
.av den anledningen, att det icke finnes för ändamålet fullgoda lägenheter i till-
räcklig omfattning. I sådant fall bör uppenbarligen nybyggnad företagas. Möjlig- heten att erhålla statsbidrag även för nybyggnad av bostäder för åldringar bör därför hållas öppen.
De här framförda principiella belänkligheterna mot stimulerandet av nyproduk- tion av de minsta lägenhetstyperna skulle vika, om det vore tekniskt möjligt att giva nyuppförda bostadShus sådan planlösning, att enrumslägenheter utan större kostnad kunde sammanslås till lämpliga familjebostäder med minst två rum och kök, och om sådan teknisk lösning ställdes som krav vid nyproduktion.
Vid övervägandet av det nu behandlade principspörsmålet huruvida förord bör givas för nyproduktion eller för förvärv av redan befintliga bostadshus, har (i den andra sidan inom byrån i huvudsak anförts följande.
Efter förebild av tidigare träffade statliga anordningar för bostadsförsörjning bör ifrågavarande bostadsbehov i första hand täckas genom nyproduktion av bostäder. Det kan nämligen befaras, att förvärv av befintliga bostadsfastigheter skulle dels verka konserverande på ett bostadsbestånd, inrymmande lägenheter om ett rum och kök, som eljest snart nog borde och komme att försvinna, dels föranleda pris- höjning eller bevarandet av en alltför hög hyresnivå eller motverka eljest måhända inträffande hyressänkning. Även i sådana fall, där tillfälle skulle yppa sig att in—
köpa befintliga bostadshus utan att dylika konsekvenser behövde befaras, skulle evakueringsfrågan kunna vålla avsevärda praktiska olägenheter för de i lägenheterna förut boende. Givet är emellertid, att man bör tillse, att man ej genom nyproduk- tion främjar tillkomsten av ett lägenhetsbestånd, som inom skönjbar framtid kan befinnas överflödigt eller eljest olämpligt.
Under beaktande av vad sålunda från skilda håll i detta principspörsmål anförts,» får byrån framhålla såsom sin mening, att något förord icke bör givas vare sig för förvärv av befintliga bostadsfastigheter eller för nyproduktion utan att dessa alter- nativ böra vara jämställda och valet dem emellan träffas allteftersom omständig- heterna i de enskilda fallen och förhållandena på olika orter motivera det ena eller andra förfaringssättet.
Framhållas må dock, att verksamheten är att betrakta såsom ett försök; erfa- renheten lärer ganska snart komma att utvisa, huruvida båda vägarna äro fram- komliga och lämpliga och särskilt i vad mån praktiska svårigheter möta vid förvärv av redan befintliga bostadshus. I avvaktan på erfarenhetsrön om de olika vägarnas praktiska lämplighet torde den förordade försöksverksamheten ej få sådan omfatt- ning, att den kan märkbart påverka den allmänna bostadsutvecklingen. Vid sådant förhållande torde frågan närmast kunna bedömas snarare ur aktuell lämplighets- synpunkt än ur synpunkten av ett allmänt bostadspolitiskt program på lång sikt.
Vidare bör anmärkas, att det är högeligen önskvärt, att behövliga åtgärder för barnrika familjers bostadsförsörjning icke eftersättas till förmån för bostadsbyg- gande för åldringar. Här berörda önskemål synes vara av den vikt, att det bör komma till uttryck i författning i ämnet.
Kommunal medverkan. Att kommunal medverkan påkallas i organisativt hän- seende vid den ifrågasatta statliga verksamheten liksom vid all tidigare verksamhet på bostadsområdet, lärer vara uppenbart. Byrån ifrågasätter, huruvida icke pen- sionsnämnd och fattigvårdsstyrelse i mån av behov böra avgiva yttrande i fråga om valet av hyresgäster. Vidare synes det riktigt att vid granskningen av veder- börande räkenskaper och förvaltning deltager minst en av kommunen utsedd revisor.
Vad åter angår frågan om ekonomisk medverkan från kommunens sida, synes sådan i regel böra fordras av minst samma omfattning som i fråga om motsva- rande åtgärder för barnrika familjer. Uppenbart är nämligen, att åtgärderna avse ett område, där i normala fall kommunen närmast är ansvarig. I den mån staten träder hjälpande emellan, torde kommunens bördor lättas.
Såsom allmän regel synes böra uppställas kravet på att kommun deltager i kost- naden för lägenhetsanskaffningen med lägst 15 procent. Med hänsyn tagen till kom— munens ekonomiska bärkraft och till graden av hjälpbehovet hos klientelet torde statsorganet, efter förhandling med det kommunala förmedlingsorganet, ha att fatta beslut rörande omfattningen av kommunens bidragsskyldighet (eventuellt med högre minimiinsats) efter vad som prövas skäligt. Uppenbart är att om vid ett ny- byggnadsföretag kommunen ställer lämplig tomtmark gratis till förfogande värdet av en dylik prestation bör inräknas i det kommunala bidragsbeloppet.
Statens medverkan. Såsom nämnts lärer statens medverkan ej kunna stanna vid rent organisativa åtgärder utan böra innebära ekonomiskt stöd. Sådant stöd synes böra utgå såsom lån och bidrag.
Vad först angår bidrag lärer man närmast ha att välja mellan endera av de for- mer, som hittills förekommit, nämligen engångsbidrag eller löpande årliga bidrag.
Såväl vid inköp av bebyggd fastighet som vid uppförande av nytt bostadshus är givetvis den erforderliga kapitalinvesteringen den mest trängande ekonomiska frå- gan, enkannerligen i vad rör åstadkommandet av det toppkapital, som ej utan vidare
låter sig anskaffa i låneväg. Erinras må, att särskilt vid nyproduktion dylikt topp- kapital betingar höga räntor, där byggherren nödgas anlita kredit.
Med hänsyn härtill synes det, som om den mest ändamålsenliga och effektiva — samt för övrigt även den mest stimulerande — formen för statsbidrag vore sådan kapitalinsats av engångsnatur. En sådan skulle, bättre än löpande bidrag, sätta in just på den ömma punkten och direkt bringa denna fråga till en lösning och på samma gång genom kapitalavskrivningar kunna erbjuda de boende hyres- lättnader av i stort sett enahanda beskaffenhet som löpande årliga hyresbidrag.
Rörande storleken av dylikt statligt engångsbidrag ifrågasätter byrån. att det— samma i regel må högst motsvara värdet av kommunens insats samt högst 15 pro— cent av fastighetsvärdet.
Beträffande hårt skattetyngda kommuner synas emellertid dessa båda gränser kunna få överskridas, dock att statsbidraget i intet fall må överstiga 25 procent av fastighetsvärdet.
Tillika synes böra uppställas såsom allmän regel, att staten i intet fall genom statsbidraget medverkar till större sammanlagd nedskrivning av fastighetsvärdet än 40 procent. I den mån större nedskrivning enligt ovan förordade regler skulle ifrågakomma, synes nämligen ett sådant förhållande häntyda på att man åsyftar ett hjälpklientel, som rätteligen bör omhändertagas på ålderdomshem.
Om man bortser från undantagsregeln angående jämkning av statens insats skulle fastighetsvärdet i allmänhet nedskrivas med ungefär 30 procent, vilket medgåve en nedskrivning av hyrorna med ungefär samma kvot. Byrån återkommer härtill nedan.
Statsbidraget hör av statsorganet kunna förklaras vara förfallet till återbetalning, om fastigheten avyttras eller användes för annat ändamål eller om ägaren eljest åsidosätter uppställda villkor. För sådant ändamål synes bidraget böra säkerställas av inteckning med förmånsrätt närmast efter det statslån, som nedan beröres.
Löpande familjebidrag. Vad angår änkor med minderåriga barn synas dessa böra kunna påräkna ytterligare bidrag utöver den allmänna hyresminskning, som genom här berörda hjälpåtgärder skulle kunna beredas dem. Byrån föreslår, att i sådana fall får utgå jämväl löpande familjebidrag enligt samma grunder som för barnrika familjer, dock att skalan vidgas till att omfatta även ett och två barn med respek- tive 10 och 20 procents familjebidrag för år.
Medel till sådana familjebidrag synas böra utgå ur samma anslag, som anvisas för ändamålet samt i övrigt huvudsakligen enligt bestämmelserna i kungörelsen i ämnet (nr 512/1935).
För änkor med tre eller flera barn synes bostadsförsörjningen helst böra ordnas i den ordning, som förutsättes beträffande barnrika familjer i allmänhet (kung. 512/1935). Så bör i regel vara fallet i stora kommuner, där behov lärer finnas av båda hjälpformerna. Såsom ovan framhållits böra icke åtgärderna för änkor och åldringar få inkräkta på åtgärderna för barnrika familjer.
I smärre kommuner åter, där behov och utrymme kanske ej föreligga för båda hjälpformerna, synes bostadsförsörjningen för änkor med tre eller flera barn kunna ske genom en kombination av här föreslagna hjälpåtgärder och av hjälpåtgärderna för barnrika familjer.
Änkor med barn skulle sålunda för sin bostadsförsörjning komma i åtnjutande av förmåner i två olika vägar, nämligen i form av dels allmän avskrivning å hyran och dels löpande familjebidrag. Den förra förmånen skulle enligt föreliggande för- slag kunna motsvara inemot 40 procent av standardhyran. Familjebidraget åter skulle — vid bifall till vad byrån i sina förslag till anslagsäskanden för nästa bud- getår förordat — kunna stiga till 70 procent av samma hyror. Summan skulle alltså
till och med kunna tänkas överstiga hyran, något som givetvis bör förebyggas genom lämpligt förbehåll angående jämkning nedåt av familjebidraget. Kvar stode emel— lertid möjligheten, enligt förslaget, att det allmännas hjälp skulle kunna motsvara hela hyran.
En sådan möjlighet skulle dock kunna föreligga allenast i fall, där dels stat och kommun tillskjutit maximum för kapitalavskrivning och dels antalet minderåriga barn vore sex eller högre. Det skulle alltså röra sig om en i verkligheten säkert sällsynt kombination av ytterlighetsfall. Tillika kan ifrågasättas, om en mindre bemedlad änka med sex eller flera minderåriga barn över huvud taget mäktar bidraga till sin och de sinas bostadsförsörjning och om ej det allmänna i allt fall måste träda hjälpande emellan med minst ett belopp som motsvarar hyra för nöj- aktig bostad.
Lån. Vid en nedskrivning av fastighetsvärdet, som här ifrågasättes och som torde stanna vid ungefär 30 procent, skapas uppenbarligen ganska goda förutsättningar att i övrigt finansiera fastigheterna på öppna marknaden. Enligt byråns mening böra sådana möjligheter också utnyttjas. Emellertid är det angeläget, att finansie- ringen i låneväg ordnas på fullt betryggande sätt och att svävande, osäkra krediter ej behöva tillgripas. Under sådana förhållanden synes det lämpligt, att staten öpp- nar möjlighet till (än med förmånsrätt efter primär- och eventuell, välordnad se- kundärkredit på öppna marknaden.
Sådana lån synas — tillhopa med statsbidraget — få motsvara högst 35 procent av fastighetsvärdet och skola säkerställas av inteckning inom högst 80 procent av samma värde, vilket i sin tur skall vara prövat och godkänt av statsorganet. Vidare ifrågasättes, om icke statslånet bör begränsas att motsvara högst 50 procent av den kredit, som under ordnade former och med bättre förmånsrätt erhållits på öppna marknaden.
Där kommunen själv äger fastigheten och önskar anlita den statliga krediten, lärer säkerheten vara betryggande. Där åter juridisk person är ägare, föreligger uppen- bart viss risk för staten. Byrån har övervägt frågan om krav på kommunal borgen för statslånet men förkastat denna tanke; ett sådant krav skulle med säkerhet ingiva betänkligheter på kommunalt håll. I stället förordas sådant åtagande från kom- munens sida beträffande bristande hyresbetalning, som gäller beträffande bostads- anskaffningslån för barnrika familjer (9 % kung. öl?/1935]. Vid sådant förhållande synes avsättning till riksfond ej böra föreskrivas.
I övrigt synas de i nämnda kungörelse lämnade föreskrifterna beträffande bostads- anskaffningslån i tillämpliga delar böra lända till efterrättelse jämväl vid före- varande långivning.
Stiftelser m. fl. Vad angår frågan om vem som skall stå såsom ekonomisk bärare av bostadsfastigheter för åldringar och änkor förutsätter byrån till en början, att det skall vara kommunen obetaget att själv ikläda sig därmed förbundna skyl- digheter.
Vidare synas juridiska personer av allmännyttig karaktär —— bolag, föreningar och stiftelser — kunna ifrågakomma för ändamålet. Beträffande sådana juridiska personer synes i tillämpliga delar böra gälla, vad i meranämnda kungörelse nr 512/1935 stadgas om erkända allmännyttiga bostadsföretag.
" Bostadsförsörjningen för åldringar har sedan länge rönt uppmärksamhet från dels den filantropiska enskilda offervilligheten (donatorer m. fl.) och dels från ekonomiska företag, som velat trygga anställdas bostadsförsörjning på ålderdomen. Det synes, såsom redan nämnts, angeläget, att man ej försvagar sådan offervil— lighet eller sådana strävanden. I senare hänseendet förtjänar kanske särskilt beaktas de för vårt land karakteristiska fall, där stora bruk eller liknande företag äro för-
lagda till landsbygd och där de ofta äga väsentlig betydelse för en kommuns eko- nomiska liv.
Byrån förordar därför, att man medgiver, att de ekonomiska prestationer, som enligt vad ovan anförts skola lämnas av kommun, må kunna, i samma omfattning och ordning samt i samverkan med kommun, lämnas jämväl av enskild, under förutsättning dock att kommunen åtager sig att dels svara för den lokala organisa- tionen och kontrollen och dels lämna den garanti vid försummad hyresbetalning, som ovan berörts.
Hyressättningen. I fråga om hyressättningen och kontrollen härav synas böra tillämpas samma grundsatser, som gälla i fråga om barnrika familjers bostadsför- sörjning. nämligen att standardhyror prövas och fastställas av statsorganet och tjäna, såsom utgångspunkt för beräknande av de faktiskt utgående, lägre hyrorna. Därvid skall iakttagas, att de faktiska hyrorna understiga standardhyrorna med samma kvot, som statens och kommunens tillskott tillhopa representera i förhållande till fastighetsvärdet. Om nämnda tillskott sålunda motsvarar exempelvis 30 procent av fastighetsvärdet, böra de faktiska hyrorna också understiga standardhyrorna med likaledes 30 procent, eller något mindre; man har ju nämligen att vid hyressätt- ningen taga hänsyn ej blott till fastighetskapitalets förräntning utan även till löpande kostnader för underhåll m. m.
Härvid synes dock —— om man bortser från lägenheter, som upplåtits åt änkor med barn, för vilka löpande familjebidrag utgår —— de faktiska hyrorna för de indi- viduella lägenheterna ej behöva sättas i direkt relation till standardhyrorna för dessa utan en viss anpassning efter de boendes inkomstförhållanden kunna med- givas, dock endast så att summan av de faktiska hyrorna skall ställas i given relation till summan av standardhyrorna för hela fastigheten. Om sålunda summan av de faktiska hyrorna skall understiga summan av standardhyrorna med exempelvis 30 procent, bör hinder ej möta, att en hyresgäst i något bättre inkomstläge får vid- kännas en hyra, som med allenast 25 procent understiger standardhyran för hans lägenhet, för så vitt nämligen motsvarande större förmån exempelvis 35 procent hyresnedsättning för annan likvärdig lägenhet, beredes annan hyresgäst i sämre inkomstlåge. Såsom redan antytts, påkallas emellertid, enligt konstruktionen, löpande hyressättning för de individuella lägenheterna, där familjebidrag utgår för änkor med barn.
Lägenheternas storlek. Vad angår lägenheternas storlek —— och kvalitet — synas i fråga om änkor med flera minderåriga barn än tre böra uppställas samma villkor som eljest, där fråga är om bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer (kung. nr 512/1935), det vill bland annat säga, att kravet på två rum och kök såsom minimistandard bör upprätthållas. Möjligen i fall. där antalet minder- åriga barn stannar vid tre och i allt fall, där det är lägre, synes ett mindre bostads- utrymme vara nöjaktigt.
I andra fall synes man i regel böra stanna vid ett rum och kök. Där fråga är om ensamstående eller gifta åldringar synes även lägenhetstypen rum med kokvrå kunna godtagas.
Större lägenheter än ett rum och kök synas —— där ej fråga är om änkor med tre eller flera barn _— endast böra medgivas i speciella fall. Särskilt tänker byrån på sådana ej ovanliga fall, där vuxen" dotter _— eller annan närstående — samman- bor med åldringar och har vårdnaden om dem.
Inneboende av främmande personer bör ej få förekomma. Däremot synes böra medgivas, att flera personer av samma kön sammanbo, jämväl om de ej äro för- enade med familjeband, i vilket fall en efter de boendes antal avpassad lägenhets- typ bör kunna medgivas.
I regel böra två rum och kök vara maximum. Där bebyggda fastigheter inköpas eller där vid nybyggnad en ändamålsenlig planlösning så påkallar, synes dock hinder ej böra möta, att byggnad, varom fråga är, till mindre antal rymmer lägenheter upp till tre rum och kök.
Där lägenheter om mer än ett rum icke till äventyrs påkallas för nöjaktig bostads- försörjning åt änkor med stor barnskara eller för flera sammanboende vuxna, synas de böra uthyras mot fastställd standardhyra.
Lägenheternas kvalitet. Lägenheterna böra vara av fullt tjänlig beskaffenhet. Härutinnan synas dock i allmänhet icke böra uppställas några bestämda kvalifika- tioner — exempelvis jämförliga med dem, som gälla i fråga om barnrika familjer — utan en anpassning bör medgivas efter ortens nivå för lämpliga bostäder i all- mänhet.
Såsom inom byrån framhållits, böra lägenheterna helst vara försedda med värme- Iedning eller annan jämförlig uppvärmningsanordning m. m. Kostnaden för sådan uppvärmning bör ingå såsom en del av hyran, detta till förebyggade av sådan över- driven individuell sparsamhet med bränsle, som kunde äventyra lägenhetens lämp- lighet såsom bostad.
I sammanhanget må jämväl understrykas önskvärdheten att man söker undvika dels större anhopning inom samma byggnadskomplex av ifrågavarande klientel och dels anordningar, som läte byggnaderna på ett för de boende kanske stötande sätt skilja sig från den övriga miljön.
Medelsbehovet. Vad slutligen angår medelsbehovet påkallas, vid bifall till vad när ifrågasatts, särskilt anslag för beredande av statsbidrag utan återbetalningsskyl- dighet. Medelsbehovet lärer kunna uppskattas till 500000 kronor för budgetåret 1938/1939. Anslaget lärer böra utgå av skattemedel.
Medel till familjebidrag åt änkor med barn torde kunna utgå ur anslaget till sådant bidrag för barnrika familjer. För ändamålet redan föreslagna anslag för budgetåret 1938/1939, 1450 000 kronor torde vid sådant förhållande behöva höjas med förslagSVis 25000 kronor att utgå av skattemedel.
Slutligen torde lån, såsom ovan ifrågasatts, böra utgå ur en för ändamålet inrät- tad särskild lånefond, för vars bildande skulle påkallas för budgetåret 1938/1939 ett anslag, av reservationsanslags natur, till ett förslagsvis uppskattat belopp av 500 000 kronor att utgå av lånemedel.
I detta ärendes slutliga handläggning ha från statens byggnadslånebyrås sida del- tagit, förutom undertecknade, byråns samtliga övriga ledamöter samt vid anbefallda samrådet från byggnadsstyrelsens sida, generaldirektören Leo och byggnadsrådet Hedqvist.
Undertecknad Bergström har med instämmande av ledamoten Karlén samt av herrar Leo och Hedquist avgivit särskilt yttrande, som utdrag ur byggnadslåne- byråns protokoll utvisar.
Underdånigst
Kurt Bergström.
C.-R. Cramér.
Utdrag ur protokoll, hållet vid Statens byggnadslånebyrås sammanträde den 20 november 1937.
N ä r v a r a 11 d e: Samtliga ledamöter samt herrar Leo och Hedqvist.
Ordföranden anförde, med instämmande av ledamoten Karlén, att byggnadslåne- byråns utlåtande bort ha den lydelse, som framgår av bilagda skrivelse (Bilaga A). Herrar Leo och Hedqvist förklarade sig biträda ordförandens mening.
In fidem: C.-R. Cramér. Justeras:
Kurt Bergström.
Bilaga A.
Till Konungen.
Genom beslut den 18 september 1937 har Kungl. Maj:t anbefallt statens bygg- nadslåneby rå att, gemensamt med byggnadsstyrelsen, verkställa utredning och se- nast den 15 november 1937 till Kungl. Maj. t av giva förslag rörande statsunderstöd till kommuner och kommunala stiftelser för uppförande av bostäde1 åt åldringar och änkor. Vidare har genom remiss den 1 november 1937 till byrån överlämnats en den 13 oktober 1937 dagtecknad framställning från stadskollegiet i Göteborg — angående statsbidrag för uppförande av pensionshem — att tagas i övervägande vid utredningen. -
Till fullgörande av Kungl. Maj:ts uppdrag får byggnadslånebyrån, efter anbe- fallt samråd med byggnadsstyrelsen, med återställande av remitterade framställ— ningen, anföra följande.
Vad till en början angår syftet med de åtgärder, som enligt utredningsuppdraget ifrågasättas, lära delade meningar knappast råda därom, att detsamma är högeligen behjärtansvärt. Det torde finnas starkt fog för uppfattningen, att graden av ett samhälles omvårdnad om dess åldringar — liksom ock om änkor — är en mätare på samhällets allmänanda och kulturella nivå.
Konstateras må vidare, att bostadsförsörjningen särskilt för åldringarnas vid- kommande, utgör en central fråga i deras totala försörjningsproblem. Bostaden utgör ju visserligen städse för mindre bemedlade en tung utgiftspost i hushålls-
budgeten men torde, relativt sett, vara speciellt tyngande för åldringar. För deras vidkommande kunna en hel del andra utgiftsposter —— kläder, föda m. 111. — pres- sas samman lättare än för personer i yngre, arbetsför ålder, men så är icke i mot- svarande grad fallet med bostadsutgiften, som därför, relativt sett, upptager ett bredare utrymme i deras utgiftsstat.
Hjälpklientel. För bedömande av lämpligheten av olika bostadssociala hjälp- åtgärder, som i förevarande sammanhang kunna tänkas ifrågakomma, inställer sig till en början spörsmålet, vilka grupper inom samhället, som skulle omfattas av dem. Härutinnan göres i utredningsuppdraget ingen annan begränsning, än att åtgärderna skulle omfatta åldringar och änkor. Byrån föreställer sig, att man i allt fall har att på något sätt göra begränsningar med hänsyn till klientelets inkomst- förhållanden.
Den snävaste begränsningen, som praktiskt sett kunde tagas under övervägande, vore väl, att åtgärderna allenast skulle avse personer, som åtnjuta fattigvård. Ehuru- väl åtnjutande av åtminstone 5. k. öppen fattigvård ej synes böra diskvalificera en person från här ifrågasatt bostadshjälp, synes det emellertid stridande mot all- männa grundsatser för bostadspolitiken och socialpolitiken i allmänhet att upp- draga en så snäv gräns. Erinras må, att någon liknande snäv gräns klart avböjts. i vad rör stödåtgärderna för barnrika familjers bostadsförsörjning.
Enligt sakens natur kunna personer, som omhändertagits av sluten fattigvård — på ålderdomshem —— ju icke ifrågakomma i förevarande sammanhang, för så vitt icke beredandet åt dem av billig och eljest lämplig bostad skulle sätta dem i tillfälle att göra sig oberoende av dylik — sluten fattigvård.
Vad angår sluten fattigvård får byrån i detta sammanhang utan att närmare ingå på principfrågan inskränka sig till att erinra 0111 den betydande reformering av våra ålderdomshem, som pågått särskilt under de två senaste decennierna.
En annan, något vidare begränsning, som kunde övervägas, vore att låta klien- telet, vad åldringar angår, omfatta dem, som inom den allmänna folkpensioneringen åtnjuta tilläggspension, En sådan begränsning utestängde emellertid en stor grupp små pensionstagare i allmän och enskild tjänst, vilka kanske i lika mån som folk- pensionärerna dragas med bekymmer för sin bostadsförsörjning. Jämväl bör tagas i betraktande innehavare av egna, mindre livräntor eller annat mindre, sparat kapi- tal samt 5. k. pauvres honteux, kvinnliga och manliga, de senare ej att förglömma, eftersom de ej i samma grad som motsvarande kvinnliga klientel synas hava kom- mit i åtanke från den enskilda offervillighetens sida och ofta dragas med tyn- gande ekonomiska svårigheter.
Byrån föreslår därför, att man i förevarande hänseende stannar vid samma be- gränsning, som gäller i fråga om åtgärder till främjande av barnrika familjers bostadsförsörjning, nämligen det allmänt hållna »mindre bemedlade».
Vad angår åldersgränsen för kategorien åldringar, synes det ligga nära till hands att uppställa åldersstrecket 67 år. Emellertid synes en så fix gräns ej behöva gälla obetingat. Erinras må sålunda exempelvis, att pensionsåldern i allmän tjänst i regel inträder vid uppnådda 65 år och, vad vissa kvinnliga befattningshavare angår, redan vid 60 år. Även vid allmän förslitenhet eller klen hälsa kan åldrighetens följder göra sig märkbara redan tidigare än vid 67 levnadsår.
Byrån ifrågasätter därför, att åldersstrecket i fråga sättes vid 65 ål eller, om sär- skilda skäl föreligga, vid lägre ålder, dock lägst 60 år.
Vad angår åldriga äkta makar —— som ur humanitär synpunkt särskilt förtjäna ihågkommas i ett dylikt sammanhang —— synes den äldre av makarnas, vanligen väl mannens, ålder böra vara utslagsgivande.
Vad angår änkor, torde det, som för deras vidkommande konstituerar bostads-
och allmänna försörjningsproblem, förtjänta av omvårdnad från det allmännas sida, vanligen vara den omständigheten, att de ha att draga försorg om minder- åriga barn. Emellertid må erinras, att änkor ofta belastas med ytterligare ett spe— ciellt handicap i sina försörjningsmöjligheter, så till vida att de under äktenskapet icke ägnat sig åt förvärvsarbete och på den grund sedermera efter mannens från- fälle och vid något mera framskriden ålder ha svårare än unga att vinna inträde och fotfäste på arbetsmarknaden. Vid sådant förhållande synes för änkors vid- kommande ej behöva uppställas några strikta förbehåll vare sig 0111 försörjnings- plikt mot minderåriga barn eller beträffande levnadsålder utan deras änkestånd i förening med att de ur inkomstsynpunkt äro hänförliga till mindre bemedlade få vara avgörande. Frågan om änkor med minderåriga barn avhandlas ytterligare längre fram.
Slutligen föreligga, så vitt kan bedömas, ej tillräckliga skäl att i förevarande sammanhang göra åtskillnad mellan städer och andra tätare bebyggda samhällen å ena sidan samt landsbygd å den andra. Likvisst må dock medgivas, att behov av åtgärder från det allmännas sida för åldringars och änkors bostadsförsörjning merendels icke på ren landsbygd torde göra sig gällande med samma styrka som i större befolkningscentra.
Byrån har — med hänsyn jämväl tagen dels till sina begränsade övriga arbets— uppgifter och därefter anpassade knappa personalutrustning och dels till den mycket korta utredningstiden —— icke ansett det ankomma på byrån eller ens ha varit möjligt att förebringa någon närmare statistisk utredning rörande storleken av de befolkningsgrupper, vilka enligt här förslagsvis uppdragna gränslinjer kunde tänkas komma att omfattas av de ifrågasatta hjälpåtgärderna. Uppenbart är emel— lertid, att man i dylik stödverksamhet under alla förhållanden bör framgå utan alltför stark forcering och ställa åtgärderna på längre sikt. I allt fall torde de åtgärder, som kunna tänkas träffade under loppet av budgetåret 1938/1939, näp- peligen kunna omfatta mer än en jämförelsevis ringa del av hela klientelet.
Man lärer — något som må särskilt starkt understrykas — böra utgå från, att de åtgärder, som nu kunna ifrågakomma, få betraktas såsom ett försök, där jäm- väl nya vägar framdeles efter vunnen erfarenhet kunna befinnas framkomliga och lämpliga.
Ej heller har byggnadslånebyrån ansett det ankomma på byrån att ingå i när- mare principiella bedömanden av spörsmålet, huruvida och i vad mån de nu ifråga- satta hjålpåtgärderna böra systematiskt inordnas i andra sociala vålfärdsanordnin- gar för åldringars och änkors försörjning, enkannerligen fattigvården och folkpen— sioneringen, samt huruvida och i vilken utsträckning åtgärderna kunna komma att erbjuda klientelet tillägg till redan utgående sådana eller andra förmåner samt slutligen påverka fördelningen av hithörande bördor mellan stat och kommuner ävensom enskilda pensionsgivare och andra.
Då det emellertid får förutsättas, att statliga stödåtgärder på området, om de skola nå verklig effekt, ej kunna stanna vid rent organisativa anordningar utan måste bliva av beskaffenhet att föranleda utgifter för statsverket, ligger det i öppen dag, att åtgärderna i vissa fall måste leda till ökade förmåner för klientelet utöver dem, som nu beredas genom folkpensionering eller fattigvård, och i en del fall komme att innebära ett övertagande från statens sida i viss utsträckning av kommunens bördor för sådan försörjning.
Byggnadslånebyrån inskränker sig på anförda skäl, utan att upptaga dessa vitt- utseende principfrågor till närmare bedömande, allenast till att konstatera dessa fakta och till att söka anvisa ur bostadssocial synpunkt ändamålsenliga former för en statlig stödverksamhet på området.
Självfallet är det härvid av vikt, att statens åtgärder ej försvaga utan snarare stimulera kommunernas egna strävanden på området.
Jämväl har beaktats, att statliga åtgärder på området ej heller böra försvaga vare sig arbetsgivares benägenhet att medverka till anställdas bostadsförsörjning på deras ålderdom eller den enskilda offervilligheten, som hittills kommit till ut- tryck i fråga om änkors och åldringars bostadsförsörjning.
För att tillgodose här berörda olika önskemål är det av synnerlig vikt, att stöd-- åtgärderna göras smidiga och anpassningsdugliga för skiftande olika förhållanden, något som påkallas med hänsyn särskilt till hjälpbehovets omfattning i orten och kommunernas växlande ekonomiska bärkraft men även därtill, att klientelet inom ramen av mindre bemedlade likvisst kan komma att rymma en ganska bred lati- tud av inkomsttagare.
Byrån har, i den mån tiden för uppdraget det medgivit, sökt informera sig om vissa hjälpåtgärder, som träffats på området från kommunalt eller enskilt håll, bland annat i Stockholm och Göteborg samt i tvenne brukssamhällen på lands— bygden (Hällefors och Bofors). Utan att vara i tillfälle att härutinnan lämna nå- gon uttömmande redogörelse har byrån dock vid utformningen av sitt förslag beaktat härvid gjorda rön i avsikt att förslaget må kunna motsvara skäliga an— språk på smidig anpassningsduglighet.
Vissa hittillsvarande statliga stödåtgärder. Innan byrån går att pröva frågan, huru eventuella åtgärder i förevarande fall lämpligen kunde utformas, må i största korthet erinras om några principiella data beträffande den statliga stödverksam- heten på bostadsfrågans område under senare tid. Härvid åsyftas dock endast åt- gärder i städer och stadsliknande samhällen.
Att börja med har staten lämnat statsbidrag av engångsnatur utan ränte- eller återbetalningsskyldighet till främjande av bostadsbyggande. Så skedde i den är 1917 inaugurerade statliga bostadspolitiken, som åsyftades att under då rådande allmänna bostadsbrist stimulera till smålägenhetsproduktionen. Byggnadskostna- derna voro högt uppdrivna men beräknades komma att falla; det motsedda pris- fallet ansågs komma att föranleda given kapitalförlust för dem, som byggt under kristid. Statsbidraget avsåg att — helt eller delvis —— täcka sådan befarad nöd- tvungen kapitalavskrivning i framtiden. Verksamheten fortsatte till år 1922.
Vidare har staten främjat bostadsproduktion genom län. Gemensamt för all hit- hörande långivning har varit att bereda byggnadsföretagaren tillgång till det med större risk förbundna och därför svårare anskaffade högre liggande lånekapitalet. En dylik långivning anordnades år 1920 genom inrättande av statens bostadslåne- fond. Den åsyftade — liksom ovan berörda bidragsverksamhet —— att under då rådande bostadsbrist stimulera smålägenhetsproduktionen. Verksamheten fullfölj- des ett decennium.
Principiellt har liknande förfarande —— ehuru med andra, olika syften — till- lämpats i fråga om 1933 års nybyggnadslån, 1935 års ombyggnadslån och 1937 års tertiärlån samt 1935 års bostadsanskaffningslån. Beträffande dessa olika for- mer av statlig långivning må närmast hänvisas till byråns den 2 november 1937 avgivna förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1938/1939.
Såväl ovan berörda statsbidrag som den statliga långivningen under olika for- mer ha avsett att bereda viss kapitaltillgång för produktion av bostäder, vare sig det tillskjutna kapitalet skolat avskrivas eller förräntas och amorteras såsom län. I båda fallen har förutsatts kapitaltillflöde på öppna marknaden. Framhållas må, att en bestämd åtskillnad gjorts mellan subvention och lån. Sålunda har räntan för lån, om än relativt låg i förhållande till risken, i allt fall motsvarat självkostnads- räntan för statens upplåning eller för andra tillgängliga statliga medel (rusdrycks- medelsfonden); i så måtto hava lånen ej inneburit en förtäckt subvention.
Sedan år 1935 lämnar staten — för mindre bemedlade barnrika familjers bostads- försörjning — förutom nämnda bostadsanskaffningslån löpande årliga hyresbidrag, familjebidrag. Jämväl här må hänvisas till nämnda förslag till anslagsäskanden.
Ett gemensamt drag för alla dessa tre olika former av statligt stöd på bostads- marknaden, nämligen 1) statsbidrag av engångsnatur utan ränte- eller återbetal- ningsskyldighet, 2) lån mot ränta och amortering samt 3) löpande hyresbidrag, har varit, att statens verksamhet bedrivits under nära samverkan med vederbörande kommun, som städse haft och har att sörja för den lokala organisationen och kon- trollen samt i övrigt utgöra förmedlingsorgan gent emot staten. Nämnas må dock, att dessa förmedlingsuppgifter vid utlåningen ur statens bostadslånefond under verksamhetens senare skede kunde få ombesörjas även av därtill auktoriserade en- skilda låneförmedlare (kooperativa sammanslutningar och egnahemsföreningar).
Vid långivningen ur statens bostadslånefond var kommunen —— eller, i de undan- tagsfall sådant medgavs, den enskilda låneförmedlaren —— fullt betalningsskgldig l gent emot staten. När statlig bostadslångivning sedermera återupptogs år 1933, an- i sägs det, att kravet på sådan kommunal borgen skulle äventyra hela verksamheten. i I stället har, till täckande av statens risk, beträffande såväl nybyggnadslån som [ ombyggnadslån och tertiärlån träffats den anordningen, _vilken för övrigt tidigare såsom en supplerande anordning tillämpats redan vid utlåningen ur statens bo- ; stadslånefond genom enskilda låneförmedlare, nämligen att annuiteten för lånen
innefattat en särskild kvot om en procent för avsättning till en riskfond, vilken återgår till låntagaren, i den mån den ej behöver anlitas.
Med avseende ä bostadsanskaffningslånen har låneförmedlande kommunen (kung. 512/1935, 9 %) bland annat att »gent emot staten ansvara för den förlust, som kan uppkomma genom försummad hyresbetalning». Avsättning till riskfond förekom- mer ej beträffande sådana lån.
Stödverksamheten för barnrika familjer förutsätter till hela sin konstruktion — bland annat därför att familjebidragen utgå såsom viss efter barnantalet fixerad kvot av hyran _ viss kontroll av hyrorna, vilket sker så, att statsorganet på för-
, slag av det kommunala förmedlingsorganet, prövar och fastställer s. k. standard- t hyror (18 och följ. %% kung. 512/1935). . l Författningen i fråga medgiver, att familjebidrag kan utgå — utan samman- i koppling av bostadsanskaffningslän för nybyggnad — för godkända lägenheter i redan befintliga hus.
Rörande kommunernas prestanda vid långivningen för barnrika familjer må framhållas, att kommunen dels skall ställa tomtmark gratis till förfogande och dels, om så erfordras, finansiera toppkapitalet (5 procent av byggnadskostnaden) utan rätt till ränta och amortering i vidare mån, än statsorganet medgiver.
Ekonomiska bärare av hithörande verksamhet äro av statsorganet prövade och erkända allmännyttiga bostadsföretag.
Kungörelsen i fråga (nr 512/1935) innehåller en hel del bestämmelser av bostads- social natur, som direkt taga sikte på att verksamheten avser barnrika familjer.
Slutligen må nämnas, att samtliga här i korthet berörda statliga stödåtgärder åsyfta städer och tätare bebyggda samhällen men ej rena landsbygden.
Förslag till stödåtgärder.
För en statlig stödverksamhet till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade änkor och åldringar synas tidigare träffade statliga anordningar i åt- skilliga hänseenden kunna tjäna såsom förebild. Närmast torde härvid det direkt bostadssocialt inriktade systemet för främjande av barnrika familjers bostadsför- sörjning böra komma i betraktande, med ändring givetvis i vad hithörande be-
stämmelser taga sikte just på barnrika familjer. I ett avseende innebär förslaget emellertid en mera principiell avvikelse från förebilden, nämligen i vad rör for— men för statligt bidrag.
Kommunal medverkan. Att kommunal medverkan påkallas i organisativt hän— seende vid den ifrågasatta statliga verksamheten liksom vid all tidigare verksamhet på bostadsområdet, lärer vara uppenbart. Byrån ifrågasätter, huruvida icke pen- sionsnämnd och fattigvårdsstyrelse i mån av behov böra avgiva yttrande i fråga om valet av klientel. Vidare synes det riktigt att vid granskning av vederbörande räkenskaper och förvaltning deltager minst en av kommunen utsedd revisor.
Vad åter angår frågan om ekonomisk medverkan från kommunens sida, synes sådan i regel böra fordras av minst samma omfattning som i fråga om motsva- rande ätgärder för barnrika familjer. Uppenbart är nämligen, att åtgärderna avse ett område, där i normala fall kommunen närmast är ansvarig. I den mån staten träder hjälpande emellan, torde kommunens bördor lättas.
Såsom allmän oeftergivlig regel synes böra uppställas kravet på, att kommunen ansvarar för att lämplig tomtmark gratis ställes till förfogande. Flera skäl tala för en sådan anordning. Att börja med är markfrågan — en i och för sig givetvis mycket viktig angelägenhet — ett spörsmål, som i eminent grad påkallar ett lokalt bedömande och där kommunen har de bästa förutsättningarna att inom ramen av sin allmänna kommunal- och bostadspolitik träda stödjande emellan. Vidare lärer markvärdet inom kommunerna åtminstone i stora drag stå i lämplig relation till kommunernas ekonomiska bärkraft; ju mindre denna bärkraft är, desto mindre tyngande torde också denna ekonomiska prestation bliva för kommunen.
Där bebyggd fastighet inköpes, bör kommunen svara för att ett kontantbelopp, motsvarande tomtvärdet, ställes till förfogande utan återhetalningsskyldighet.
Vidare förordar byrån, att kommunen i regel skall svara för ytterligare en kan- tantinsats om minst fem procent av fastighetsvärdet.
Denna senare insats synes böra kunna jämkas såväl uppåt som nedåt med hän- syn tagen till kommunens ekonomiska bärkraft och till graden av hjälpbehovet hos klientelet. Det synes kunna överlåtas åt statsorganet att, efter underhandling med det kommunala förmedlingsorganet, härom fatta beslut.
En viss maximering _ i förevarande verksamhet _— av kommunens samman- lagda kapitalinsats följer av en huvudregel om högst 40 procent total kapitalned- skrivning, vilken regel angives nedan i samband med frågan om statens bidrag.
Det kan antagas, att kommunens ekonomiska insatser _ där icke ifrågasatta jämkningar av kontantinsatsen förekomma — tillhopa komma att motsvara unge- fär 15 procent av fastighetsvärdet. Redan med hänsyn till tomtvärdenas växlingar kan emellertid nämnda det givetvis komma att motsvara en något högre kvot i större och mera bärkraftiga kommuner, enkannerligen de stora städerna.
Statens medverkan. Såsom nämnts lärer statens medverkan ej kunna stanna vid rent organisativa åtgärder utan böra innebära ekonomiskt stöd. Sådant stöd synes böra utgå såsom lån och bidrag.
Vad först angår bidrag lärer man närmast ha att välja mellan endera av de for- mer, som hittills förekommit, nämligen engångsbidrag eller löpande årliga bidrag.
Innan byrån går att behandla denna fråga, må först beröras ett principspörsmål, nämligen frågan huruvida man i denna verksamhet bör bygga nya bostäder eller anlita redan befintliga lägenheter.
Härvid kommer i betraktande, att den för mindre bemedlade vanligaste lägen- hetstypen i största delen av Sverige hittills varit ett rum och kök; vårt- kanske största bostadssociala önskemål är att för familjer ernå en större lägenhetstyp, åtminstone om två rum och kök. Utvecklingen går otvivelaktigt i sådan riktning
och den främjas härvid av positiva strävanden från det allmännas sida, närmast i vad rör bostadsförsörjningen för barnrika familjer. I den mån dessa det all- männas strävanden leda till resultat samt utvecklingen eljest går i önskvärd rikt- ning, kunde man förvänta en minskad efterfrågan på lägenhetstypen ett rum och kök.
Såsom bostad åt ensamstående eller gifta åldringar och även för änkor med två 51 tre minderåriga barn kan emellertid denna lägenhetstyp anses bostadssocialt nöjaktig.
Då det kan synas mindre ändamålsenligt, att det allmänna i sina bostadssociala strävanden skulle främja nyproduktion av en lägenhetstyp, som man eljest anser mindre önskvärd, kunde det kanske te sig mest rationellt, att det allmänna i före- varande sammanhang sökte att,-till förmån för änkor och åldringar, utnyttja be- fintliga smålägenheter om ett rum och kök genom beredande av löpande hyres- bidrag för enstaka lägenheter på öppna hyresmarknaden.
Byrån har emellertid ansett sig böra avstyrka en sådan anordning, väsentligen av två skäl. Främst kommer härvid i betraktande, att man genom att tillskapa en mera betalningskraftig efterfrågan på dylika smålägenheter _ all kontroll till trots — näppeligen kunde undgå att påverka den allmänna hyresnivån för dylika smålägenheter i uppåtgående riktning. Värdet av ett hyresbidrag från det all— männas sida skulle då knappast komma de boende till godo. Vidare vore en verk- ligt effektiv kontroll knappast möjlig.
Vad sålunda anförts behövde emellertid ej utgöra hinder för att i fall, där så visade sig kunna ske, hela fastigheter med redan befintliga hus av lämplig typ inköptes och användes till förevarande ändamål. Särskilt kunde måhända inköp av befintliga byggnader ifrågakomma, där fråga vore om hus med mindre antal lägenheter.
Vid dylika köp kunde man uppenbarligen bortse från en del bostadssociala krav, som skola beaktas i fråga om barnrika familjers bostadsförsörjning och som taga direkt sikte på barnen, exempelvis tillgång till lekplatser. Byrån vill därmed givetvis på intet sätt göra sig till tolk för uppfattningen, att man beträffande åld- ringars bostadsförsörjning skulle låta sig åtnöja med dåliga bostäder. Lägenheter- nas storlek och beskaffenhet behandlas närmare i det följande. Det behöver knap- past nämnas, att i gång varande ålderdomshem icke borde ifrågakomma till inköp för ändamålet.
I andra fall åter torde det naturliga vara, att man i dylika liksom i andra bo— stadssociala reformsträvanden söker tillgodose det sig yppande bostadsbehovet genom nyproduktion av bostäder.
Framhållas må till synes, att verksamheten är att betrakta såsom ett försök; erfarenheten lärer ganska snart komma att utvisa, huruvida och i vad mån de två olika vägarna äro framkomliga och lämpliga. Kanhända kommer det att visa sig, exempelvis att nybyggnad är att föredraga i stora städer med höga tomt- värden och tydlig tendens till citybildning liksom ock i bruks- och liknande sam- hällen med allmänt- knapp bostadstillgång, under det att inköp kan vara lämpligt i vissa städer, där smärre bostadshus äro övervägande och tillgången på smålägen— heter är förhållandevis god.
I avvaktan på erfarenhetsrön om de olika vägarnas lämplighet torde den för- ordade försöksverksamheten ej få sådan omfattning, att den kan märkbart påq verka den allmänna bostadsutvecklingen. Vid sådant förhållande torde frågan närmast kunna bedömas snarare ur aktuell lämplighetssynpunkt än ur synpunk- ten av stora principiella framtidsperspektiv på lång sikt.
Givet är emellertid, att man bör tillse, å ena sidan att man ej genom nyproduk— 6—817585
tion främjar tillkomsten av ett lägenhetsbestånd, som inom skönjbar framtid kan befinnas överflödigt eller eljest olämpligt, och å andra sidan att man ej vid inköp av befintliga bostadshus konserverar ett bostadsbestånd, som eljest snart nog borde och komme att försvinna.
Vidare är det högeligen önskvärt, att behövliga åtgärder för barnrika familjers bostadsförsörjning icke eftersättas till förmån för bostadsbyggande för åldringar.
Här berörda önskemål synas vara av den vikt, att de böra komma till uttryck i författning i ämnet.
Såväl vid inköp av bebyggd fastighet som vid uppförande av nytt bostadshus är givetvis den erforderliga kapitalinvesteringen den mest trängande ekonomiska frågan, enkannerligen i vad rör åstadkommandet av det toppkapital, som ej utan vidare låter sig anskaffa i låneväg. Erinras må, att särskilt vid nyproduktion dy- likt toppkapital betingar höga räntor, där byggherren nödgas anlita kredit.
Med hänsyn härtill synes det, som om den mest ändamålsenliga och effektiva —— samt för övrigt även den mest stimulerande — formen för statsbidrag vore sådan kapitalinsats av engångsnatur. En sådan skulle, bättre än löpande bidrag, sätta in just på den ömma punkten och direkt bringa denna fråga till en lösning och på samma gång genom kapitalavskrivningar kunna erbjuda de boende hyres- lättnader av i stort sett enahanda beskaffenhet som löpande årliga hyresbidrag.
Rörande storleken av dylikt statligt engångsbidrag ifrågasätter byrån, att det- samma i regel må högst motsvara värdet av kommunens insats (tomt och kontant- kapital tillhopa) samt högst 15 procent av fastighetsvärdet.
Beträffande hårt skattetyngda kommuner synas emellertid dessa båda gränser kunna få överskridas, dock att statsbidraget i intet fall må överstiga 25 procent av fastighetsvärdet.
Tillika synes böra uppställas såsom allmän regel, att staten i intet fall genom statsbidraget medverkar till större sammanlagd nedskrivning av fastighetsvärdet än 40 procent. I den mån större nedskrivning enligt ovan förordade regler skulle ifrågakomma, synes nämligen ett sådant förhållande häntyda på att man åsyftar ett hjälpklientel, som rätteligen bör omhändertagas på ålderdomshem.
Om man bortser från medgivna undantagsregler angående jämkningar av kom- munens och statens insatser skulle fastighetsvärdet i allmänhet nedskrivas med ungefär 30 procent, vilket medgåve en nedskrivning av hyrorna med ungefär sam- ma kvot. Byrån återkommer härtill nedan.
Statsbidraget bör av statsorganet kunna förklaras vara förfallet till återbetal- ning, om fastigheten avyttras eller användes för annat ändamål eller om ägaren eljest åsidosätter uppställda villkor. För sådant ändamål synes bidraget böra sä- kerställas av inteckning med förmånsrätt närmast efter det statslån, som nedan beröres. -
Löpande familjebidrag. Vad angår änkor med minderåriga barn synas dessa böra kunna påräkna ytterligare bidrag utöver den allmänna hyresminskning, som genom här berörda hjälpåtgärder skulle kunna beredas dem. Byrån föreslår, att i sådana fall får utgå jämväl löpande familjebidrag enligt samma grunder som för barnrika familjer, dock att skalan vidgas till att omfatta även ett och två barn med respek- tive 10 och 20 procents familjebidrag för år.
Medel till sådana familjebidrag synas böra utgå ur samma anslag, som anvisas för ändamålet samt i övrigt huvudsakligen enligt bestämmelserna i kungörelsen i ämnet (nr 512/1935).
För änkor med tre eller flera barn synes bostadsförsörjningen helst böra ord- nas i den ordning, som förutsättes beträffande barnrika familjer i allmänhet (kung. 512/1935). Så bör i regel vara fallet i stora kommuner, där behov lärer finnas av
,...—- _.r
båda hjälpformerna. Såsom ovan framhållits böra icke åtgärderna för änkor och åldringar få inkräkta på åtgärderna för barnrika familjer.
I smärre kommuner åter, där behov och utrymme kanske ej föreligga för båda hjälpformerna, synes bostadsförsörjningen för änkor med tre eller flera barn kunna ske genom en kombination av här föreslagna hjälpåtgärder och av hjälp- åtgärderna för barnrika familjer.
Änkor med barn skulle sålunda för sin bostadsförsörjning komma i åtnjutande av förmåner i två olika vägar, nämligen i form av dels allmän avskrivning å hyran och dels löpande familjebidrag. Den förra förmånen skulle enligt föreliggande för- slag kunna motsvara inemot 40 procent av standardhyran. Familjebidraget åter skulle vid bifall till vad byrån i sina förslag till anslagsäskanden för nästa budgetår förordat — kunna stiga till 70 procent av samma hyror. Summan skulle alltså till och med kunna tänkas överstiga hyran, något som givetvis bör förebyg- gas genom lämpligt förbehåll angående jämkning nedåt av familjebidraget. Kvar stode emellertid möjligheten, enligt förslaget, att det allmännas hjälp skulle kunna motsvara hela hyran.
En sådan möjlighet skulle dock kunna föreligga allenast i fall, där dels stat och kommun tillskjutit maximum för kapitalavskrivning och dels antalet minder- åriga barn vore sex eller högre. Det skulle alltså röra sig om en i verkligheten säkert sällsynt kombination av ytterlighetsfall. Tillika kan ifrågasättas, om en mindre bemedlad änka med sex eller flera minderåriga barn över huvud taget mäktar bidraga till sin och de sinas bostadsförsörjning och om ej det allmänna i allt fall måste träda hjälpande emellan med minst ett belopp, som motsvarar hyra för nöjaktig bostad.
Lån. Vid en nedskrivning av fastighetsvärdet, som här ifrågasättes och som torde stanna vid ungefär 30 procent, skapas uppenbarligen ganska goda förutq sättningar att i övrigt finansiera fastigheterna på öppna marknaden. Enligt by- råns mening böra sådana möjligheter också utnyttjas. Emellertid är det angeläget, att finansieringen i låneväg ordnas på fullt betryggande sätt och att svävande, osäkra krediter ej behöva tillgripas. Under sådana förhållanden synes det lämp- ligt, att staten öppnar möjlighet till län med förmånsrätt efter primär- och even— tuell, välordnad sekundärkredit på öppna marknaden.
Sådana lån synas — tillhopa med statsbidraget —— få motsvara högst 35 procent av fastighetsvärdet och skola säkerställas av inteckning inom högst 80 procent av samma värde, vilket i sin tur skall vara prövat och godkänt av statsorganet. Vidare ifrågasättes, om icke statslånet bör begränsas att motsvara högst 50 procent av den kredit, som under ordnade former och med bättre förmånsrätt erhållits på öppna marknaden. _
Där kommunen själv äger fastigheten och önskar anlita den statliga krediten, lärer säkerheten vara betryggande. Där åter juridisk person är ägare, föreligger uppenbart viss risk för staten. Byrån har övervägt frågan om krav på kommunal borgen för statslånet men förkastat denna tanke; ett sådant krav skulle med säker- het ingiva betänkligheter på kommunalt håll. I stället förordas sådant åtagande från kommunens sida beträffande bristande hyresbetalning, som gäller beträffande bostadsanskaffningslån för barnrika familjer (9 % kung. 512/1935). Vid sådant för- hållande synes avsättning till riskfond ej böra föreskrivas.
I övrigt synas de i nämnda kungörelse lämnade föreskrifterna beträffande bo- stadsanskaffningslån i tillämpliga delar böra lända till efterrättelse jämväl vid förevarande långivning.
Stiftelser m. fl. Vad angår frågan om vem som skall stå såsom ekonomisk bärare av bostadsfastigheter för åldringar och änkor förutsätter byrån till en början, att
det skall vara kommunen obetaget att själv ikläda sig därmed förbunda skyldig- heter.
Vidare synas juridiska personer av allmännyttig karaktär —— bolag, föreningar och stiftelser — kunna ifrågakomma för ändamålet. Beträffande sådana juridiska personer synes i tillämpliga delar böra gälla, vad i meranämnda kungörelse nr 512/1935 stadgas om erkända allmännyttiga bostadsföretag.
Bostadsförsörjningen för åldringar har sedan länge rönt uppmärksamhet från dels den filantropiska enskilda offervilligheten (donatorer m. fl.) och dels från ekonomiska företag, som velat trygga anställdas bostadsförsörjning på ålderdo— men. Det synes, såsom redan nämnts, angeläget, att man ej försvagar sådan offer— villighet eller sådana strävanden. I senare hänseendet förtjänar kanske särskilt beaktas de för vårt land karakteristiska fall, där stora bruk eller liknande före- tag äro förlagda till landsbygd och där de ofta äga väsentlig betydelse för en kom— muns ekonomiska liv.
Byrån förordar därför, att man medgiver, att de ekonomiska prestationer, som enligt vad ovan anförts skola lämnas av kommun, må kunna, i samma omfattning och ordning samt i samverkan med kommun, lämnas jämväl av enskild, under förutsättning dock att kommunen åtager sig att dels svara för den lokala organi- sationer] och kontrollen och dels lämna den garanti vid försummad hyresbetal- ning, som ovan berörts.
Hyressättningen. I fråga om hyressättningen och kontrollen härav synas böra tillämpas samma grundsatser, som gälla i fråga om barnrika familjers bostadsför— sörjning, nämligen att standardhyror prövas och fastställas av statsorganet och tjäna såsom utgångspunkt för beräknande av de faktiskt utgående, lägre hyrorna. Därvid skall iakttagas, att de faktiska hyrorna understiga standardhyrorna med samma kvot, som statens och kommunens tillskott tillhopa representera i förhål- lande till fastighetsvärdet. Om nämnda tillskott sålunda motsvarar exempelvis 30 procent av fastighetsvärdet, böra de faktiska hyrorna också understiga stan- dardhyrorna med likaledes 30 procent, eller något mindre; man har ju nämligen att vid hyressättningen taga hänsyn ej blott till fastighetskapitalets förräntning utan även till löpande kostnader för underhåll m. m.
Härvid synes dock — om man bortser från lägenheter, som upplåtits åt änkor med barn, för vilka löpande familjebidrag utgår — de faktiska hyrorna för de individuella lägenheterna ej behöva sättas i direkt relation till standardhyrorna för dessa utan en viss anpassning efter de boendes inkomstförhållanden kunna medgivas, dock endast så att summan av de faktiska hyrorna skall ställas i given relation till summan av standardhyrorna för hela fastigheten. Om sålunda sum- man av de faktiska hyrorna skall understiga summan av standardhyrorna med exempelvis 30 procent, bör hinder ej möta, att en hyresgäst i något bättre inkomst- läge får vidkännas en hyra, som med allenast 25 procent understiger standard— hyran för hans lägenhet, för så vitt nämligen motsvarande större förmån, exem- pelvis 35 procent hyresnedsättning för annan likvärdig lägenhet, beredes annan hyresgäst i sämre inkomstläge. Såsom redan antytts, påkallas emellertid, enligt konstruktionen, löpande hyressättning för de individuella lägenheterna, där familjebidrag utgår för änkor med barn.
A—ux ___-b....."4_._._ _ _
Lägenheternas storlek.— Vad angår lägenheternas storlek — och kvalitet — synas i fråga om änkor med flera minderåriga barn än tre böra uppställas samma vill- kor som eljest, där fråga är om bostadsförsörjning för mindre bemedlade barn- rika familjer (kung. nr 512/1935), det vill bland annat säga, att kravet på två rum och kök såsom minimistandard bör upprätthållas. Möjligen i fall, där antalet
_...z.w_ .
minderåriga barn stannar vid tre och i allt fall, där det är lägre, synes ett mindre bostadsutrymme vara nöjaktigt.
I andra fall synes man i regel böra stanna vid ett rum och kök. Där fråga är om ensamstående eller gifta åldringar synes även lägenhetstypen rum med kok- vrå kunna godtagas.
Större lägenheter än ett rum och kök synas _ där ej fråga är om änkor med tre eller flera barn _ endast böra medgivas i speciella fall. Särskilt tänker byrån på sådana ej ovanliga fall, där vuxen dotter _ eller annan närstående _ sam— manbor med åldringar och har vårdnaden om dem.
Inneboende av främmande personer bör ej få förekomma. Däremot synes böra medgivas, att flera personer av samma kön sammanbo, jämväl om de ej äro för- enade med familjeband, i vilket fall en efter de boendes antal avpassad lägenhets- typ bör kunna medgivas.
I regel bör två rum och kök vara maximum. Där bebyggda fastigheter inköpas eller där vid nybyggnad en ändamålsenlig planlösning så påkallar, synes dock hinder ej böra möta, att byggnad, varom fråga är, till mindre antal rymmer lägen- heter upp till tre rum och kök.
Där lägenheter om mer än ett rum icke till äventyrs påkallas för nöjaktig bo— stadsförsörjning åt änkor med stor barnskara eller för flera sammanboende vuxna, synas de böra uthyras mot fastställd standardhyra.
Lägenheternas kvalitet. Lägenheterna böra vara av fullt tjänlig beskaffenhet. Härutinnan synas dock i allmänhet icke böra uppställas några bestämda kvalifi- kationer _ exempelvis jämförliga med dem, som gälla i fråga om barnrika famil- jer _ utan en anpassning böra medgivas efter ortens nivå för lämpliga bostäder i allmänhet.
Såsom allmän regel synes dock böra upprätthållas kravet på att lägenheterna äro försedda med värmeledning eller annan jämförlig uppvärmningsanordning och att kostnaden för uppvärmning alltid ingår såsom en del av hyran, detta till före- byggande av sådan överdriven individuell sparsamhet med bränsle, som kunde även- tyra lägenhetens lämplighet såsom bostad.
I sammanhanget må jämväl understrykas önskvärdheten, att man söker undvika dels större anhopning inom samma byggnadskomplex av ifrågavarande klientel och dels anordningar, som läte byggnaderna på ett för de boende kanske stötande sätt skilja sig från den övriga miljön.
Medelsbehovet. Vad slutligen angår medelsbehovet påkallas, vid bifall till vad här ifrågasatts, särskilt anslag för beredande av statsbidrag utan återbetalnings- skyldighet. Medelsbehovet lärer kunna uppskattas till 500 000 kronor för budget- året 1938/1939. Anslaget lärer böra utgå av skattemedel.
Medel till familjebidrag åt änkor med barn torde kunna utgå ur anslaget till sådant bidrag för barnrika familjer. För ändamålet redan föreslagna anslag för budgetåret 1938/1939, 1 450 000 kronor, torde vid sådant förhållande behöva höjas med förslagsvis 25 000 kronor att utgå av skattemedel.
Slutligen torde lån, såsom ovan ifrågasatts, böra utgå ur en för ändamålet in- rättad särskild lånefond, för vars bildande skulle påkallas för budgetåret 1938/1939 ett anslag, av reservationsanslags natur, till ett förslagsvis uppskattat belopp av 500000 kronor att utgå av lånemedel.
Uppgifter till 1938 års pensionärbostadssakkunniga Bilaga B. stad från ............................................. köping i ............................................. län angående de personer inom kommun
kommunen, vilka åtnjuta tilläggspension enligt lagen om allmän folkpensionering (i det föl- jande benämnda tilläggspensionärer).
1. Antal tilläggspensio- närer :
a) pensionärer, vilka ej erhålla annan hjälp från det allmänna än tillåggspensionen
b) pensionärer, vilka åro intagna å vårdhem eller å annan anstalt, där kommunen be- strider Vårdavgiften
c) pensionärer, vilka icke äro intagna å vårdhem el. dyl. men mera regelbundet er- hålla annan fattig-
vårdshjälp ........ .
d) pensionärer, vilka erhålla kommunalt pensionstillågg
M ä n K v i n n o r gifta med | gifta med till- icke änk- övriga till- icke övriga s _ till- . . _ till- änkor . "m" lågås- läggs-lingar ogifta *Summa läggs låggs- ogifta ma sionär pen"- slonär _pen- stonar stenar
Total- summa
Summa
H.Bostndsuppglfter för tilläggspensionärer, vilka ej äro intagna å vårdhem el. dyl. men mera regelbun- det erhålla annan hjälp av fattigvår- den eller åtnjuta kommunalt pensions- tillägg (sålunda ön- skas i detta moment uppgifter endast för personer, tillhörande grupperna c) och (1) enl. uppdelningen i moment I) 1) boende i hus eller bostadslägenhet, som äges av pensionären eller dennes make..
2) boende i hus eller lägenhet, som hyres av pensionären eller dennes make ...... 3) inneboendehos andra än anhöriga ...... 4) inneboende hos an— höriga ............
11]. Beräknade gennomsnittskostnader per år för bostad (inkl. värme)
för tilläggspensionärer: för äkta makar för Övriga per per par kr. person kr.
1) intagna å vårdhem (det allmännas kostnader för bo-
| i i staden) ..... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . * 2) förhyrande egen bostad om 1 rum och kök eller kokvrå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 rum och kök eller kokvrå 3) inneboende hos andra anhöriga ..................... del i 1 rum .................................... i 1 eget rum i
lV. Till vilket belopp beräknas i medeltal per år hjälpen från fattigvården uppgå för de personer, vilka tillhöra grupperna c) och d) enligt uppdelningen i moment I? För äkta makar per par ............ kronor; för övriga per person ............ kronor. Hur stor del därav kan antagas lämnad såsom hyreshjälp? För äkta ma— i kar per par ............ kronor; för övriga per person ............ kronor.
V. Därest kommunalt pensionstillägg lämnas (grupp I (I.), huru stort per år är till— läggel? För äkta makar per par högst ............ kronor, i medeltal ............ kronor; för övriga per person högst ............ kronor, i medeltal ............ kronor. VI. Finnes inom kommunen av densamma anordnade eller understödda bostäder för åldringar eller änkor? .......... Om denna fråga besvaras med ja, torde närmare uppgifter om antalet lägenheter och dessas storlek, hyresberäkning, kommunens kostnader 0. d. lämnas i särskild bilaga. Vll. Finnes anledning antaga, att nämnvärt antal tilläggspensionärer eller andra åld- ringar av ekonomiska skäl nödgas bo i hygieniskt mindervärdiga bostäder eller eljest under sådana förhållanden, att samhälleliga åtgärder för beredande av bo- städer till reducerade hyror åt personer, tillhörande dessa kategorier, synas på- kallade? ............ För vilket antal personer beräknas i så fall dylika åtgärder böra beräknas? ............ äkta makar, ............ änklingar och ............ änkor med hemmavarande minderåriga barn, ............ ensamstående män och ............ ensamstående kvinnor. Ha dylika åtgärder inom Eder kommun pla- nerats? ............
| Vill. Huru många änkor, som ej åtnjula tilläggspension, äro för närvarande a) intagna | :i vårdhem eller liknande anstalt? ............ b) eljest mera regelbundet hjälpta * av fattigvården ............ Huru många av dem ha hemmavarande minderåriga , barn? ............ Till vilket belopp beräknas i medeltal per år hjälpen från ! fattigvården uppgå, för änkor med hemmavarande minderåriga barn ............ * kronor, för övriga änkor ............ kronor. Anses behov föreligga av åtgärder för beredande av billiga bostäder åt dessa änkor? ............ Äro dylika åtgärder planerade? ............
IX. Finnas industri— eller andra enskilda företag, som lämna pension till nämnvärt antal f. d. anställda i arbetare- eller liknande ställning inom kommunen? ..........
i Om så är fallet, huru många erhålla dylik pension? .......... äkta par, .......... * ensamstående män och ............ ensamstående kvinnor. Vid vilken ålder och med vilka belopp per år erhålles i regel pension?
Ha enskilda företag vidtagit åtgärder för beredande av bostäder för inom kommu- nen f. (1. anställda i arbetare- eller liknande ställning? ..........................
Bilaga C.
Förteckning över de i representativundersökningen ingående kommunerna.
Anm. Kommuntypen angives sålunda:
Städer med 30 OOO—100 000 inv ..................................... 1 » » 15 000—— 30 000 » .................................... 2 » » 8 000— 15 000 » .................................... 3 » » högst 8 000 » .................................... 4 industrikommuner .................................................. 5 blandade kommuner ................................................ 6 jordbrukskommuner ................................................ 7 Ortsgruppen angives enligt pensionsstyrelsens ortsgruppering. Folk- Kom— Folk- Kom- Län o. kommun mängd mun- (äts— Län o. kommun mängd mun- Offs- 1/1 1938 typ g pp 1/1 1938 typ gr PP Stockholms Gotlands Sundbyberg. . . . . . 9 098 3 III Visby ............ 11 673 3 II Rimbo ........... 2 055 5 I Slite köping ...... 1 926 5 I Uppsala Blekinge (__Jppsala .......... 36 547 1 II Karlshamn ....... 10 019 3 11 Alvkarleby ....... 8 548 5 I Asarum .......... 7 282 5 I Västland ......... 2 636 6 I Ringamåla ........ 1 457 6 I Södermanlands Kristianstads Eskilstuna ........ 38 044 1 II Hässleholm ....... 3 549 4 I S:t Nikolai ....... 5 276 5 II Tomelilla köping. . 2 857 5 I Lilla Malma. . . . 1 082 7 I Österslöv ......... 1 266 7 I Östergötlands Malmöhus Norrköping ....... 68 474 1 11 and - _-_ ---------- 26 475 2 11 Motala ........... 6 613 4 1 Heganas --------- 6 843 4 1 Motala lk. . _ . _ _ .. 9 718 5 I Hoor. . .......... 3 519 5 I Gryt _____________ 2 097 6 I Anderslov ........ 2 082 6 I Jönköpings gamma 9 984 3 11 Nässjö ........... 9 750 3 II Egg? """""" 3 957 5 I Värnamo ......... 5 152 4 I ' """""" ' 'Mariannelunds Göteborgs o. Bohus köping --------- 1 474 5 1 Mölndal .......... 16 368 2 11 Strömstad ........ 3 004 4 II Kronobergs Svenneby ......... 1 232 5 I Växjö ------------ 9 898 3 H Bro .............. 2 659 6 I Aringsås .......... 3 191 5 I __ Södra Sandsjö. ... 2 445 6 1 Alvsborgs Trollhättan ....... 15 712. . 2 II Kalmar Åmål ............ 6 900 4 11 Kalmar .......... 21 059 2 11 Kinna ............ 4 265 5 I Oskarshamn ...... 8 571 3 II Vassånda—Naglum 5 162 5 I Virserum ......... 3 640 5 I Högsäter ......... 1 753 7 I
Län O. kommun Län o. kommun
Folk- mängd 1/1 1938
Skaraborgs
Lidköping ........ Tidaholm. . . . . . . .. Stenstorp ......... Forshem .........
Värmlands
Kristinehamn ..... Frykerud .........
Örebro
Örebro ........... Nora ............. Ljusnarsberg ...... Nysund ..........
Västmanlands
Köping ........... Skinnskatteberg . .
Kopparbergs
Falun ............ Borlänge köping. . Floda ............ Lima ............
Gävleborgs
Gävle ............ Hofors ...........
Västernorrlands
Härnösand ....... Högsjö ...........
J åmtlands
Östersund ........ Undersåker ....... Lillhärdal ........
Västerbottens
Umeå ............ Holmsund ........ Bygdeå ..........
Norrbottens Boden ...........
Nederkalix. . . . . . . Nedertorneå ......
15 486 2 923 2 035
Lägenheter på ett rum och kök.
Typ I.
'I du. 'g' "livlig '>|9>| qao LunJ ua pd Jaiaquaöpj g
Lägenheter på rum med kokvrå sami rum och kök. Bilaga F—-G. Typ IIA.
Lägenheter på rum med kokvrå samt rum och kök. - Bilaga H—I. Typ || A. Typ || B.
'_l
L I
% Ei ii
Lägenheter på två rum och kök. Typllll.
%& ml
Bilaga ./.
Arbetsheskrivning
till enklare bostadshus för pensionärer (tillhör härför uppgjorda typritningar).
Cement- och betongarbelen. Yttre grundmurar utföras av betong 25 cm tjocka med isolering på insidan ned till frostfritt djup av 7 cm gasbetongplattor. Inre grundmurar som å ritn. äro visade med 20 cm tjocklek utföras även av betong.
Grund under skorstensstocken utföres av betong till 20 cm höjd över källar- golvet.
Yttertrappor gjutas av betong med stålslipade plan- och sättsteg. I alla utrymmen i källaren inlägges på väl tillstampad grusfylln. golv av 8 cm tjockt betongunderlag med stålslipad överyta. I rum med golvbrunn lägges golvet med lutning mot denna, varjämte 15 cm höga socklar av stålslipad cement utföres å omgivande väggar.
Grundmurarnas yttersidor isoleras från underkant och upp till 10 cm under färdig markhöjd med konstgjord asfalt till full täckning. Tegel isoleras från be- tong medelst asfaltstrykning.
Murningsarheten. Tunnare mellanväggar i källaren utföras av halvstens tegel- murar.
Skorstensstocken uppmuras av prima murtegel, och uppdrages till c:a 90 cm höjd över nock.
I källaren slammas alla väggar och i lägenheterna slätputsas alla murytor. I kök inmuras vedspis med 3 kokhål med sido- och bakhållar, underskåpsram och varmvattencistern.
Spisfoten samt 3 skift högt å omgivande väggar över spisen beklädes med vita kakelplattor.
Utvändiga socklar å byggnaden putsas med cementbruk.
Träet-beten. På de färdiga grundmurarna anbringas 1 lag asfaltisoleringspapp. varefter syllar av 4"X6” utläggas på flatan. Syllarna hophuggas i hörnen halvt i halvt och spikas med smidd spik. Som stöd för väggplanken fastspikas på syllarna läkt av 11/2"X2".
Ytterväggarna uppföras av 21/2" spåntad plank som drevas utifrån med tjärat och inifrån med otjärad hampdrev, och beklädes utvändigt med 1 lag tjock asfalt— papp, 1">(6" ohyvlad, spåntad panel samt locklister av 3/4”>(13/4l”. Invändigt på planken anbringas 1 lag 12 mm treetex, torex el. dyl. 3/:i”>(2" läkt på c:a 40 cm avstånd, 1 lag tjock förhydningspapp samt %”XS” råspåntad panel.
Innerväggarna utföras med stomme av 2” spåntad plank med 1 lag papp, %" läkt och 3/4">(3" råspåntad panel på ena sidan.
Bjälklagen utföras med bjälkar av 3"X9" på högst 60 cm avstånd från mitt till mitt. Vindsbjälklaget utföres med bjälkar av 3”X8”.
l l l l
I alla bjälklag, utom vindsbjälklaget, inlägges blindbotten av 3/4” kantskurna bräder, vilande på 1" fyrkantsläkt som spikas på bjälkarnas sidor. På blindbotten inlägges 1 lag tunn förhydningspapp som uppvikes å bjälkarnas sidor och spikas samt väl packad fyllning av torvmull uppblandad med 10 % släckt kalk. I bjälk— lag under toiletter inlägges ej fyllning.
I tvåvåningshuset enl. typritning litt. II utföres bjälklaget över bottenvåningen ljudisolerande medelst mellan bjälkarna inlagda reglar av 3"X4", i vilka under- panelen spikas.
Alla bjälklag underpanelas med 1” råspåntad panel. Före underpanelningen av vindsbjälklagen skall ett lag förhydningspapp spikas på bjälkarnas underkanter.
Undersidor av trappan till övre vän. och vinden spräckpanelas, röras och putsas. I alla rum och utrymmen utom toilettrum och i vind inlägges golv av 11/4” hyvlad furu. I toilettrum och vind inlägges golv av 1" råspånt. Golv i toilettrum isoleras med neponset, 3 lag papp och 4 ggr strykning med compound. Isoleringen uppdrages å väggar till 15 cm höjd varefter golvet belägges med granitol av god- känd färgton. Runt väggarna utföras 15 cm höga socklar av samma material.
Takstolarna utföras av 3"X6" sågade sparrar och uppställas på ett avstånd av högst 1'20 m från mitt till mitt. Yttertaket inpanelas med 1” råspåntade bräder varefter intäckes med s. k. underlagspapp. För uppläggning av teglet anbringas dubbel läktning, det undre laget av 1/2”>(11/2" på c:a 50 cm avstånd och det övre av 1”X11/a".
För nocktegel anbringas nockplanka av 11/2". Yttertaket intäckes med prima enkupigt falstaktegel och nocken med nocktegel som lägges i kalkbruk, tillsatt med nöthår och spikas.
Till fönsterbågar skall användas helrent och till karmar bättre, halvrent furu- virke. Till övriga snickerier skall användas helren furu. Plywood till dörrar m. in. av kval. II.
Alla fönster utföras med kopplade utåtgående bågar. Fönsterbänkar i rum och kök utföras av dubbelt, limmat trä på konsoler av pressad plåt. Alla fönster och fönsterdörrar förses med tätlister av ylle mellan karm och bågar.
Dörrkarmar utföras av 21/2" och i allmänhet till väggarnas färdiga tjocklek. Innerdörrar, utom i källare, utföras med ramstycken som beklädas med 4 mm t'uruplywood på båda sidor.
Källardörrar utföras med ramstycken och fyllningar. Ytterdörrar utföras med glasfyllning och beklädas å nedre delen lned profilerad panel.
Kring alla fönster och dörrar inomhus anbringas foder och runt väggarna upp- siittas socklar av furu. '
I'alla takvinklar, utom i källaren, uppsättas täcklister. Invändiga trappor utföras med vandstycken av 21/2”, plansteg av 2" samt sätt— steg av 1" limmad furu.
I vindfång, förstugor, tamburer, toilettrum, kök, garderober och skafferier be- klädas väggar och tak med 35 mm hård masonite.
I köken uppsättas skåp och bänkar. Skåpen inredas med hyllor och förses med lådor och luckor.
Skåpsluckor utföras med ramverk som beklädes med 6 mm plywood på utsidan och 4 mm på insidan. Skänkskåpets bänkskiva utföres av furu och belägges med 2 mm linoleum samt förses med eklist i framkanten. Diskbänken utföres av rost- fri plåt av standardtyp och förses med 30 cm högt stänkbleck. Över diskbänken uppsättas hyllor.
I tamburen uppsättas hatthyllor med förnicklade ankarkrokar.
I matkällaren uppsättas hyllor och krokar samt rotfruktslår. Dörrar och fönster samt skåpluckor och lådor förses med fullständiga, starka och ändamålsenliga beslag av i handeln förekommande modeller. Trycken, nyckel- skyltar, skålhandtag m. m. skola vara förnicklade. Kopplade fönster besläs med infällda hörnjärn och förses med alla till dem hörande beslag. Fönster med enkla bågar beslås med lämpliga beslag.
Alla fönster förses med stormhakar av galv. järn. Gångjärn till fönster och dörrar skola vara tappgående på sätthärdade tappar. Alla dörrar hängas på 2 st. gångjärn samt förses med instickslås, trycken och nyckelskyltar. Garderobsdörrar utan trycken. Ytterdörrar förses med dyrkfria patentlås.
Skåpluckor beslås med tappgående gångjärn samt förses med »Tickareglar». Stoppklotsar av gummi uppsättas där så erfordras.
Glasarbcten. I alla fönster och fönsterdörrar i bottenvån. och övre vån. insättes 2 mm tjockt, helvitt glas av kval. A.
I källarfönster och vindsfönster insättes B-glas. Glasen läggas i vanlig kittfals samt stiftas.
Järn- och plåtarbeten. I byggnadens utvändiga hörn anbringas upptill och ned- till samt å typ litt. II även vid mellanbjälklaget hörnjärn av s/a">(2" plattjärn som infällas med hela sin tjocklek och fästas med grov, smidd spik. Järnen skola om- fatta resp. syllar och gå c:a 50 cm in på väggsidorna. Var fjärde bjälke förses med genomgående förankring genom hela husets bredd. Vid bjälkars avväxling skall våxeljärn användas. För kökspisar inmuras 2 st. INP 12 mellan vilka gjutes betongplatta på vilken spisarna muras.
Alla fönster förses med droppbleck av 8 skålp. galv. plåt. Källarfönster beslås med fönsterbleck nedtill och övriga fönster nedtill och upptill.
Vid takfot anbringas droppbleck som skall gå upp till c:a 20 cm å taket samt hängrännor av 10 skålp. galv. plåt.
Erforderligt antal stuprör uppsättas.
Skorstenen besläs vid taket och å översidan med 10 skålp. galv. plåt. I yttertaket intill skorstenen anbringas en brandlucka av 10 skålp. plåt på ram av plattjärn.
Målningsarbeten. Alla invändiga dörrar av plywood laseras. Övriga invändiga snickerier såsom fönsterbågar med karmar, dörrkarmar, skåp och bänkar, foder och socklar samt källardörrar oljemålas.
Masonitebeklädda vägg- och takytor i kök och toilettrum samt väggar i vind- fång, förstugor och tamburer oljemålas. Takytor i vindfång, förstugor och tam- burer limfärgas. Masonitebeklädda ytor i garderober och skafferier oljas och fernissas.
Väggar i bostadsrum tapetseras. Alla fönsterbågar och dörrar med karmar utvändigt oljemålas. Alla utvändiga plåtarbeten oljemålas. Utvändigt målas allt ohyvlat trä med slamfärg, alternativt oljemålas.
Birger Jonson.
Kommuntyp: städer med över 30000 invånare ...... —
» o » 15 OOO—30 000 » ...... = . » » 8 OOO—15 000 » ...... = » | » högst 8 000 » ...... industrikommuner ...................... =
blandade jordbruks- och industrikomnumcr jordbrukskommuner ....................
|| game—com_-
Medelskatt i denna tabell = medeltalet av kommun-, lands- tings- och vägskatt per skattekrona under 5 år, med av- drag för skatteutjämningsbidrag.
, £: , , ä 8 2 & 3 a 2 % åf .. ': +) & w >) "d ** Q, :» 5 :s 55 såå ; 33 58 Må .. :: mm m: =.... .. :: ===c> m= ” Lan och kommun E & v—1 "5 2 35 en å Lan och kommun & E =— 7, 3 % En 3 e 5: 52 "5532? e 55: Ex EEE? & å " z 3 5 5 O &" 2 $ '” 5 _ S *: = & 5 '; :i V) & .:: V! 3 .a: Stockholm Kalmar Sundbyberg ....... 3 9 098 11-13 18 Kalmar .......... 2 21 059 13-02 22 Rimbo ........... 5 2 055 10-86 16 Oskarshamn ...... 3 8 571 15-89 26 Virserum ......... 5 3 640 13-68 22 Uppsala Uppsala .......... 1 36547 817 12 Gotlands _ Alvkarleby ....... 5 8 548 12-74 20 Visby ............ 3 11 673 12-99 20 i Västland ......... 6 2636 13-05 22 Slite kpg ......... 5 1 926 17-21 30 ! Södermanlands Blekinge ! Eskilstuna ........ 1 38 044 11-04 18 Karlshamn ....... 3 10 019 950 14 ! S:t Nikolai ....... 5 5276 11-56 18 Asarum .......... 5 7 282 13-92 22 | Lilla Malma ...... 7 1 082 12-28 20 Ringamåla ........ 6 1 457 14—20 24 l Östergötlands Kristianstads i Norrköping ....... 1 68 474 8-54 12 Hässleholm ....... 4 3549 12-43 20 ' Motala ........... 24 6 613 11-39 18 Tomelilla kpg ..... 5 2 857 921 14 l Motala landsk.. . . . 5 0 748 12-02 20 Österslöv ......... 7 1 266 12-45 20 > Gryt ............. 0 2 097 1276 20 , J" .. . Malmöhus * onkvpmgs L d 2 96 475 10-21 10 Nässjö ........... 3 9750 10-14 16 1.1.” '.: """"" " ... _ Hoganas ......... 4 6 843 12-21 20 Narnamo ......... 4 5132 9-62 14 Mariannelunds kpg 5 1 474 ”93 18 Hoor ............. 5 3 519 11-83 18 Anderslöv ........ 6 2 082 11—70 18 Kronobergs Växjö ............ 3 9 898 11-49 18 Hallands Aringsås .......... 5 3 191 12-17 20 Varberg .......... 3 9 984 11-39 18 Södra Sandsjö. . .. G 2 445 12-38 20 Enslöv ........... 5 3 957 12-61 20
?" w: & å ? % & -c » å få år % åts Ers ingå ? %s 58 ååå Län och kommun 2 E' i" % å % 7.7; 25 Län och kommun å ä i ig % E & v. 5 :Es- 13:23:25 = se -_=_=.. H _ - r- "" ..." __ '_' m ': ä r— ,. 5 f: 2 - & ä ” E 72 E 52 m 5 52 u :) Göteborgs o. Bohus Kopparbergs Mölndal .......... 2 16 368 13-14 22 Falun ............ 3 13 692 11-52 18 Strömstad ........ 4 3 004 12-79 20 Borlänge kpg ..... 5 2 740 11-86 18 Svenneby. . . . . . . .. 5 1 232 19-96 34 Floda ............ 6 2 513 13-27 22 Bro .............. 6 2 659 17—64 30 Lima ............ 7 2 480 11-75 18 Älvsborgs Gävleborgs Trollhättan ....... 2 15 712 10-67 16 Gävle ............ 1 39 574 10-92 16 Åmål ............ 4 6 900 11-68 18 Hofors ........... 5 7164 779 10 Kinna ............ 5 4 265 9-13 14 Vassända-Naglum 5 5162 1260 20 Västernorrlands Högsäter ......... 7 1 753 14-86 24 Härnösand ....... 3 12 220 14-13 24 Högsjö ........... 5 4 367 15-52 26 Skaraborgs Lidköping ........ 3 11 202 9-81 14 Jämtlands Tidaholm ......... 4 4 307 13-94 22 Östersund ........ 2 15 486 13-80 22 Stenstorp ......... 5 1 057 1114 18 Undersåker ....... 5 2 923 16-36 28 Forshem ......... 6 1 662 10—01 16 Lillhärdal ........ 7 2 035 13-69 22 Värmlands Västerbottens Kristinehamn ..... 3 13 187 12-89 20 Umeå ............ 3 13 016 9-45 14 Frykerud ......... 7 2 434 1327 22 Holmsund ........ 5 5 001 14-43 24 Bygdeå .......... 6 7 375 13-86 22 Örebro Örebro ........... 1 40 400 10'87 16 Norrbottens Nora ............. 4 2 779 860 12 Boden ........... 4 G 791 14-29 24 Ljusnarsberg ...... 5 7 763 13—85 22 Nederkalix ....... 5 14 284 19-69 34 Nysund .......... 7 2 230 11-54 18 Nedertorneå ...... 6 4 607 19-27 34 Västmanlands Stockholm ........ 556 954 7-37 10 Köping. . . . . . . . . .. 4 6652 13-01 22 Göteborg ......... 269 581 9-22 14 Skinnskatteberg. . . 5 3 783 12-54 20 Malmö ........... 147 796 9-29 14
.
" Betänkande med vissa demografiska utredningar.
* Statens offentliga” utrednin gar 1938”
Systematisk förteé'k'ning
(Siffrorna inom klammer
Allmän lagstiftning Rättsskipning. F.nngvård.
Riktlinjer för en lagstiftning om ägarcforhchall och av- bctulningsköp. 1 Betänkande med iö1slag till lotterifurordning m. m. #17 ] Betänkande med förslag till lag om frivillig pension1.- ring av i enskild tjänst anställda 111.111. [18] Betänkande med förslag lill relotnlerad hyreslagstiftning .
[_'. Betänkande med. 101 slag till lag om 1il1k01lig frigivning:
m.m. [25] Betänkande med förslag till trafikförsäkriligslag därmed sammanhängande författningar. 127] Betänkande med förslag iöiande (ljtllalddtl>l'l"Stll'llllni-. [3315]
jantle'
Statsförfattni'ng. Allmän statsförvaltning.
Kommunalförvaltnlng.
"Statens och kommunernas iinansväsen.
Undersökning av taxeringsntfallet beträffande jordbruks— fastighet å landsbygden enligt heiedningsnämndcrnas föislag vid 1938 års allmänna fastighetstaxering. [12]f
Politl.
Betänkande ang.' omorganisation av polisskolan i Stock» holm m. m. [1
Nationalekonomi och socialpolitik.
lletänlaande i näringsirågan.' [6]
Betänkande ang. harnheklädnadshidrag 111. 111.. [7] Betänkande ang. förvärvsarbetande kvinnors rättsliga ställning vid äktenskap och barnshörd. [13] Bctunkande ang. »landshygdcns avlolkninns. [15]
Yllrandf ']md socialetiska sanpunktcr på befolkningslrå- gon 19
Betänkande ang. barnkrubbor och sommarkolonicr m. m. r'()
Del 1. [21]
[241
Betänkande med utredning och förslag rörande statshi- tll'nil' till anordnande av hostådei i'll åldringar och :"111- kn'r i s. k. pensionärshem. [40] .Århetslöshetsrikningcn den 31 augusti 1937.
Hilso- och sjukvård.
Allmänt näringsväsen. '
:
beteckna utredningarnas nummer i den kronologilza förteckningen.)
' Fast egendom. Jordbruk med hinäringar. Betänkande med utredning och förslag iörande produk-
tions- och avsåttningsförhällandtna inom tiiidgardsna— lingen. [5]
' Den statliga egnahcms1erksamhctcn. [31]
_]iletankande med 1015 .11. till iindiingar i arreudelagstift-
' ningen. [38]
1
Vnttenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Industri.
I
1 . ;B1ggnadsindnstrien i Sverige. 1. Allmånöversikt, ytl— ; randen och förslag. [10] 2. Arbetsgivares och lönt-.1- . gares inkomster. [3] 3. Arbetslöshetens omfattning och ] växlingar. [4] _ _ Bclankunde jämte lagförslag ang. larlingsutbildningeu m— 1 om hanhcrket och den mindre i11du'stricn.[30] ]Norinalhestäannelser lör jainkonstrnklioner till hygg— ] nadsverk (järnbestännnelser). [37]
: " Handel och slofart.
*. Kommunikationsväsen. -Bet£1nkam[1e]1ned Iörålag till lag om enskilda vägar 111 m 23 1926 års järnvägskommitté. Betänkande lörande åtgärder i 161 onhctliggörande av det sunska jäinvagsnatet. [28] Förs sutredning beträffande omfattningen av yrkes— 1 mässig godstrafik med automobil eller släpvagn under ."11' 1937. [31] 11.01 änknnde med förs' ag till statliga åtgärder för ”stöd- ' jande m privatflmningens utveckling! i Sverige. [39]
Bank-, kredlt- och penningväsen.
Försäkringsvtisen.
" Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. : Förslag till revision av den svenska kyrkol. andboken I'll 111136 ars yrkesskolsakknnhiga. Betänkande med förslag rörande omorganisation av vissa delar av tekniska . . skolan i Stockholm. [8]
BL etankalndle och förslag ang. skolöiwstyrclsens organisa- tion 1—1
Betänkande och förslag ang. verksamheten lld kuna]. dramatiska teatern, dess förvaltning och ledning. [16] ?Bctmkande mcd utredning och föislog ang. centiala vcrkstadsskolor m. m. [211] Betänkande med utredning och förslag ang. 11 tagning av - elcu'r idinsta klassen av de allmänna läroxerken och med dem jamförliga léioan=1altcr [29] Betänkande med utiedning och förslag ang. begynnelse- spraket i realskolan. [32] Betänkande och förslag rörande (len andliga vården inom [disvarsva "sendct. [33] Betänkande och förslag ang. liga lastiden vid folkskolan m.m [35]
utsträckning av den ar—
] ] ] Försvarsväsen. ] Ut tliilandc rörande flottans fartygstyper in. in. [9]
Utrikes ärenden. Internationell rätt.
iduns tryckeri aktiebolag