SOU 1938:50

Betänkande angående utbildningen av lärare vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter

N 4-0 G?

oå (» _ (Dm

&( * ICT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

ECKLESIASTIKUEPARTEBIENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE '

UTBILDNINGEN AV LÄRARE VID DE ALLMÄNNA LÄROVERKEN OCH MED DEM JÄMFÖRLIGA LÄROANSTALTER

AVCIVET AV

1936 års lärarutbildningssalfkunniga

STOCKHOLM 1938

ess—=

Hc!

Kronologisk"förteekn.tng

Betänkande angående omorganisation av polisskolan i Stockholm m. m. Idun. (4), 107 3. S. Förslag till revision av den svenska kyrkohandbo- ken. Av E. Eidem. Uppsala, Almqvist & Wiksell. vij, 303 5. E. Byggnadsindustrien i Sverige. 2. Arbetsgivares och löntagares inkomster. Idun. vij, 198 5. S. Byggnadsindustrlen i Sverige. 3. Arbetslöshetens om- fattning och växlingar. Idun. vij, 202 s. . . Betänkande med utredning och förslag rörande pro- duktions- och avsättningsförhällandena inom träd- gärdsnäringen. Marcus. 314 5. Jo. Betänkande i näringsfrägan. Marcus. 173. 251” s. S. Betänkande angående barnbeklädnadsbidrag m. m. Marcus. 133. 18' s. S. 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med för- slag rörande omorganisation av vissa delar av tek- niska skolan i Stockholm. Hzeggström. viij, 455 s. 2 bil. E. Utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m. Nor- stedt. 71 s. Fö. Byggnadsindustrien i Sverige. 1. Allmän översikt, yttranden och förslag. Idun. xvj, 7415. S. Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehäll och avbetalningsköp. Av F. Schmidt. Norstedt. 64 s. .Iu. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jord— bruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämn— dernas förslag vid 1938 års allmänna fastighetstaxe- ring. Hzeggström. 89 s. Fl. Betänkande angående förvärvsarbetande kvinnors rättsliga ställning vid äktenskap och barnsbörd. Mar— cus. 52 s. S. Betänkande och förslag angående skolöverstyrelsens organisation. Häggström. ix, 396 s. . Betänkande angående »landsbygdens Marcus. 208, 90 5. S. Betänkande och förslag angående verksamheten vid kungl. dramatiska teatern, dess förvaltning och led— ning. Haeggström. 78 s. . Betänkande med förslag till lotteriförordning m. m. Marcus. 70 5. H. ' Betänkande med förslag till lag om frivillig pensio- nering av i enskild tjänst anställda m. m. Beckman. 121 s. Ju. Yttrande med socialetiska synpunkter på befolk- ningsfrägan. Marcus. 52, 10' 5. S. Betänkande angående barnkrubbor och sommarkolo- nier m. rn. Marcus. 76, _(2), 16' s. . * Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 1. Beckman. 254 5. S. Betänkande med förslag till reformerad .hyreslag- stiftning. Norstedt. 278 s. Ju. Betänkande med förslag till lag om enskilda vägar m. m. Beckman. 229 5. K. — Betänkande med vissa demografiska utredningar. arcus. 290 5. S. Betänkande med förslag till lag om villkorlig frigiv- ning m. m. Norstedt. 77 s. Ju. Betänkande med utredning och förslag angående cen- trala verkstadsskolor m. m. Idun. (2), 320 5. E. Betänkande med förslag till trafikförsäkringslag jämte därmed sammanhängande författningar. Nor- stedt. 139 s. Ju.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. bokstäverna till det departement, jordbruksdcpartementet. (nr 98) utgivas utredning

38. 39.

40.

' avfolkning». 4 41'

47. 48.

49.

50.

. under vilket utredningen avgivits, t. ex. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordnini arna 1 omslag med enhetlig färg för varje departement.

1936 års järnvägskommitté. Betänkande rörande å! gärder för enhetliggörande av det svenska järnväg: nätet. Norstedt. 276 5. KV. Betänkande med utredning och förslag angående ir

tagning av elever i första klassen av de allmänn

läroverken och med dem jämförliga läroanstalter

Idun. 216 5. E. .

Betänkande jämte lagförslag angående Iärlingsutbilc ningen inom hantverket och den mindre industriet

Idun. 159 s. H. .

Försöksutredning beträffande omfattningen av yrke: mässig godstrafik med automobil eller släpvagn ut der år 1937. Beckman. 211 5. K. Betänkande med utredning och förslag angående bt gynnelsespråket i realskolan. Häggström. 228 5. E. Betänkande och förslag rörande den andliga värde

inom försvarsväsendet. Beckman. 95 5. F6.

Den statliga egnahemsverksamheten. Marcus. vii_

681 5. Jo.

Betänkande och förslag angående utsträckning av de

årliga lästiden vid folkskolan m. m. Idun. 102 s. li

Betänkande med förslag rörande djurskyddslagstift

ning. Marcus. 154 s. Ju. Normalbestämmelser för järnkonstruktioner til

byggnadsverk (järnbestämmelser). Tredje omarbeta de upplagan. Beckman. 83 5. K. _ Betänkande med förslag till ändringar i arrendelag stiftningen. Marcus. 492 5. Jo. Betänkande med förslag till statliga atgärder fö stödjande av privatflygningens utveckling i Sverige

Beckman. 107 s. K.

Betänkande med utredning och förslag rörande stats bidrag till anordnande av bostäder ät åldringar oc] änkor is. k. pensionärshem. Idun. 98 s. S. 1936 års uppbördskommitté. Betänkande med försla; till omorganisation av upphördsväsendet och folk bokföringen m. m. Del 2. Folkbokföringen. Marcus

vi, 400 s. Fi. Betänkande med utredning och förslag angående åt

gärder till den svenska exportnäringens främjande Idun. 118 3. H. Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk. ]

Lagtext. Norstedt. vij, 150 s. Ju. '

Processlagbercdningen's förslag till rättegångsbalk. 2

Motiv m. m. Norstedt. 619 s. Ju. Betänkande med förslag angående reglering av strand bebyggelsen m. m. Beckman. 66 5. S. 1936 års uppbördskommitté. Betänkande med förslm till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbok föringcn m. m. Del 1. Uppbördsväscndet. Marcus. vij 400 s. Fl. Betänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete m. m Marcus. 496 s. PI. 1936 års uppbördskommitté. Betänkande med försla; till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbok föringcn m. m. Del 3. Omorganisation och kostnader Marcus. iv, 164 s. Fi.

1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med förslag angående utbildningen av lärare i teckning oc]

sligd samt för yrkesundervisningen. Häggström. viij s. .

Betänkande angående utbildningen av lärare vid (1 allmänna läroverken och med dem jämförliga lärn anstalter. Idun. 381 5. E.

Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. =

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1938:50 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

UTBILDN IN GEN AV LÄRARE VID DE ALLMÄNNA LÄROVERKEN OCH MED DEM JÄMFÖRLIGA LÄROANSTALTER

AVGIVET AV

1936 års lärarutbildningssakkunniga

STOCKHOLM 1938

IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG, ESSELTE AB. 810102

INNEHÅLL

Skrivelse till departementschefen ................. . .................. I. Utredningsuppdraget .......................................... 11. Utbildning av ämneslärare för de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter ...................................... A. Gällande bestämmelser och historik .......................... Behörighet till ämneslärartjänster s. 17. Provårets tillkomst s. 20. — Gällande bestämmelser angående provåret s. 24. _ Vissa tidigare fram- förda önskemål beträffande provåret s. 27. —— 1927 års skolsakkunniga s. 29. — Skolöverstyrelsens utlåtande s. 30. _ Utredning angående tillströmningen

till de intellektuella yrkena s. 35. B. De sakkunnigas utredning och förslag ...................... 1. Grundläggande synpunkter på lärarutbildningen ............

Den nuvarande lärarutbildningen, dess förtjänster och brister s. 37. Riktlinjer för en omorganisation av lärarutbildningen s. 42. 2. Begränsning av tillströmningen till den teoretiska lärarutbild-

ningen ............................................

Nuvarande förhållanden s. 50. _— Tillströmningen till filosofiska fakul- teten och till lärarbanan. Behovet av nya lärare s. 52.'— Bör tillström- ningen till den teoretiska lärarutbildningen begränsas? s. 54. Den närmare utformningen av spärrsystemet s. 62.

3. Anordningen av den teoretiska lärarutbildningen 21. Allmänna synpunkter .............................. Gällande bestämmelser 5. 79. —— Av de sakkunniga inhämtade yttranden s. 80. — Den teoretiska lärarutbildningens ändamålsen- lighet s. 82. _ Samarbete mellan universitet och skola 5. 85. —— Reduktion av antalet betygsenheter i filosofisk ämbetsexamen s. 87. Fortbildningskurser m. m. 5. 90.

b. Den teoretiska lärarutbildningen ide särskilda läroämnena Utbildningen av kristendomslärare . . . . . . . .- ..... . ......

Nuvarande bestämmelser 5. 93. _ Vilande utredningar och för- slag s . 96. _ De sakkunnigas förslag 5. 101.

Sid. 7

9

17 17

36 36

50

77 77

93 93

III.

IV.

VI.

VII.

Utbildningen av lärare i övriga skolämnen ............

Modersmålet s. 108. Latin och grekiska s. 110. _ Moderna språk s. 111. —Historia med samhällslära s. 113. _ Geografi s. 116. — Filosofi s. 118. _ Matematik s. 120. Biologi med hälsolära s. 121. Fysik s. 124. Kemi s. 125.

4. Anordningen av den praktiska lärarutbildningen ..........

a. Allmänna synpunkter .............................. Organisation 5. 127. _— Utbildningens mål 5. 134. —— Lärarkurs— föreståndaren s. 134.

b. Förberedande lärarkurs ............................ c. Egentlig lärarkurs ................................ Anslutning till teoretisk utbildning 5. 143. —— Tidsomfattning

s. 144. — Antal ämnen s. 145. Arbetsförhållanden s. 146.

-— Timläraranställning s. 148. Timläraranställning och utbild— ning s. 151. — Utbildningens innehåll s. 152. Samverkande läroverk s. 154. — Frihet i lärarkursarbetets detaljer s. 157. Betygssättning s. 158. — Auskultation s. 161. —— Konferenser s. 162. Omfattningen av läraraspirantemas arbete 5. 163. —— Peda- gogisk konsulent s. 165. _— Lärarkursens kapacitet s. 165. -—— _ Lärarkurslärarnas åligganden och arvoden s. 166. Fortsatt utbildning 5. 168. Undervisningsprov s. 168.

Praktisk utbildning av lärare iövningsämnen ............... . .. Nu gällande kompetensbestämmelser s. 169. _— Tidigare förslag och önskemål s. 171. — Departementschefens direktiv s. 175. — De sakkunnigas förslag 5. 175.

Högre lärarinneseminariet och ämneslärarinneinstitutionen .......... A. Seminariets uppgift och nuvarande organisation m. m ......... Uppgift 5. 196. — Organisation 5. 196. Lärarinneexamen s. 197. Ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken s. 198. B. Ärendets tidigare behandling ........ . ..................... 1930 års förslag till omorganisation av högre lärarinneseminariet s. 201. 1932 års riksdag s. 203. _— 1932 års sakkunnigförslag och yttrandena där- över 5. 204. 1935 års förslag om begränsning av ämneslärarinneinstitu- tionen s. 211. C. De sakkunniga .................. . ....................... Psykologisk-pedagogiskt institut ................................ Övergångsförhållanden ............ . . . ............... . ..... Ämneslärarnas teoretiska utbildning 5. 237. Ämneslärarnas praktiska utbildning 5. 238. — Övningslärarnas utbildning 3. 242. —— Högre lärarin— neseminariet och normalskolan s. 242. _— Sammanfattning s. 243. Kostnadsberäkning ..................... . . . ...... . ........... Intagningsnämnd s. 245. — Specialkurser s. 246. —— Förberedande lärar- kurs s. 247. —— Egentlig lärarkurs s. 247. Provisorisk egentlig lärarkurs vid högre allmänna läroverket för flickor i Stockholm såsom lärarkurs— anstalt s. 250. Högre lärarinneseminariet s. 250. Försöksskola s. 252. — Psykologisk—pedagogiskt institut s. 255. —— Statens skolköks- och hand— arbetsseminarium s. 255. Sammanfattning 5. 257.

Särskilda yttranden ...... . . ............. . . . . . ................... .

Sid. 108

127 127

135 143

169

196 196

201

212 224 237

245

Bilaga 1.

2.

10.

11.

12.

13.

14.

15. 16. 17.

18. 19.

20.

21.

BILAGOR

Förslag till plan för den för blivande lärare avsedda special- kurseni talteknik (röstvård) ...................................... Förslag till plan för den för blivande lärare avsedda specialkursen i svenska språket, företrädesvis muntlig framställning.”; ...... Lärarutbildningen i vissa främmande länder ..................... P. M. beträffande ersättningsbehovet för lärare vid högre skolor samt tillströmningen till provåret ................................ Förslag till formulär för läkarintyg åt studerande, som önskar vinna tillträde till studier för vinnande av behörighet till ämnes— lärartjänst vid allmänt läroverk .................................. Förslag till formulär för intyg av rektor åt studerande, som önskar vinna tillträde till studier för vinnande av behörighet till ämnes— lärartjänst vid allmänt läroverk .................................. Sammandrag rörande av de sakkunniga inhämtade yttranden angående den teoretiska lärarutbildningen vid universiteten och högskolorna ...................................................... Förteckning över allmänna läroverk m. fl. läroanstalteri Stock- holm, Uppsala, Lund, Malmö och Göteborg vårterminen 1937. . . . Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående tillträde till studier vid universitet och högskolor för vinnande av behörighet till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk ........................ Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse om ändrad lydelse av stadgan den 30 mars 1935 (nr 85) angående teologiska examina Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse om ändrad lydelse av stadgan den 1 november 1907 (nr 93) angående filosofiska examina Förslag till ändrad lydelse av 5 178 mom. 1 och 2 förnyade stadgan för rikets allmänna läroverk den 17 mars 1933 (nr 109) Förslag till Kungl. Maj:ts stadga angående praktisk utbildning av ämneslärare för de allmänna läroverken med flera läroanstal— ter (lärarkursstadga) .............................................. Utkast till föreskrifter och anvisningar rörande tillämpningen av lärarkursstadgan .................................................. Formulär till betyg över genomgången egentlig lärarkurs ...... Formulär till betyg över avlagt undervisningsprov .............. Utkast till undervisningsplan för statens skolköks- och band- arbetsseminarium ................................................ Utkast till stadgar för psykologisk-pedagogiska institutet ...... Utkast till instruktion för direktorn för det psykologisk-pedagogiska institutet .......................................................... Utkast till instruktion för den vetenskapliga nämnden vid psy- kologisk-pedagogiska institutet .................................. P. M. angående vissa övergångsförhållanden ....................

Sid.

274

275 276

290

302

304

305

327

333

336

342

349

350

359 365 366

367 375

378

379 380

Till Herr Statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet.

Sedan Herr Statsrådet, jämlikt Kungl. Maj:ts den 30 december 1935 givna bemyndigande, den 18 januari 1936 tillkallat sakkunniga för utredning av frågan om utbildningen av lärare för de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter, få de sakkunniga, som numera slutfört sitt uppdrag, härmed vördsamt överlämna sitt betänkande.

Stockholm den 26 november 1938. OTTO v. FRIESEN.

A. BJÖRKESON. TORSTEN GISLEN. MARTHA GRÖNVALL. NILS HÄNNINGER. SIXTEN SAMUELSSON. FR. SANDBERG.

I. Utredningsuppdraget.

Genom beslut den 30 december 1935 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning av frågan om utbildningen av lärare för de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed departementschefen an— mälde berörda ärende, erinrade departementschefen, att 1927 års skolsak- kunniga, som tillkallats för att inom ecklesiastikdepartementet verkställa utredningar och avgiva yttranden och förslag i vissa med den år 1927 beslu- tade skolorganisationen sammanhängande frågor, den 31 maj 1929 avgivit utredning och förslag rörande praktisk lärarkurs för blivande lärare vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter, över vilket förslag skol— överstyrelsen, efter hörande av kollegierna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna, den 27 maj 1935 avgi- vit utlåtande. Därefter anförde departementschefen följande:

»Olika brister inom provårsinstitutionen hava under senare år framhållits. Man påpekar först, att lärarkandidaternas teoretiska och praktiska utbildning försiggår utan något sammanhang vare sig i tiden eller i avseende på utbildningens innehåll. Vidare anföres det, att lärarkandidaten ej under provåret får någon erfarenhet av arbetet inom andra slag av läroanstalter än det pravårsläroverk, dit han hänvisats, och således under nuvarande förhållanden vanligen står främmande till och med för undervisning av flickor, ehuru dessa numera utgöra en så betydande del av de all- männa läroverkens lärjungestock. Ej heller, har det framhållits, kommer lärar- kandidaten i allmänhet i tillfälle att taga närmare kännedom om det arbete och de åligganden, som tillkomma en lärare utöver det rena undervisningsarbetet. Förutom dessa mera fundamentala brister har man påpekat vissa önskemål såsom i fråga om understöd åt lärarkandidaterna under provåret och om bättre kontakt med den pedagogiska forskningen. Härtill kommer det viktiga spörsmålet om provårsinsti- tutionens kvantitativa omfattning, innebärande önskan om upprättandet av flera provårsläroverk och således möjlighet att årligen utbilda ett avsevärt större antal lärare än nu kan ske.

Jag vill i detta sammanhang erinra om två frågor, som hava ett nära samband med den nu föreliggande: frågorna om högre lärarinneseminariets i Stockholm organisation och om den s. k. ämnes]ärarinneinstitutionen vid de allmänna läro- verken. Sistnämnda båda frågor höra inbördes nära samman men hava också anknytning till frågan om provåret.»

Efter att hava berört de på detta område verkställda utredningarna, fort- sätter departementschefen:

»Tidigare har jag offentligt yttrat mig om lärarutbildningen i vårt land och då antytt även de brister, som ovan berörts. Jag framhöll vid det åsyftade tillfället vikten av att erhålla en lärarutbildning, som i största möjliga utsträckning innebure ett naturligt urval och samtidigt bättre anpassade kompetensen efter skolans faktiska behov. Hur betydelsefullt det spörsmål är, varom här är fråga, lärer jag knappast behöva framhålla. Det är nog att erinra därom, att ingen skolorganisation, huru fulländad den än må vara, är till nytta, där ej den yttre formen fylles av ett mot- svarande innehåll, d. v. 5. en undervisning, meddelad av lärare med intresse för sitt kall och en utbildning, som gör läraren tillräckligt rustad för sin uppgift. Det är allmänt känt, att den svenska läroverkslärarkåren i avseende på kunskaper, nit och förmåga fyller högt ställda krav. Men det är naturligt, att trots detta förbättringar beträffande utbildningen och dess organisation kunna befinnas erforderliga och önskvärda. Och det är jämväl naturligt, om man betonar behovet av åtgärder, ägnade att i tid hejda personer, som äro olämpliga för lårarkallet, från att full- följa sin utbildning härför. Detta är, synes det mig, knappast möjligt med den nuvarande ordningen för lärarutbildningen.

Den utredning i fråga om här förevarande spörsmål, som åstadkommits och som nu föreligger till övervägande, har enligt min mening icke löst de antydda proble— men. Såväl skolsakkunniga som skolöverstyrelsen beröra nämnda spörsmål och framlägga vissa förslag till åtgärder i den önskade riktningen. Men båda dessa in- stanser hålla sig — medvetet — väsentligen inom den nuvarande organisationens ram. Deras förslag hava därför mer eller mindre provisoriets karaktär och beteckna icke den genomgripande omdaning av det nuvarande utbildningssystemet, som synes mig behövlig.

Det nuvarande systemets brister ligga enligt min mening huvudsakligen däri, att de blivande lärarna på ett alltför sent stadium av utbildningen och i alltför ringa grad få göra bekantskap med de egentliga praktiska läraruppgifterna. Läraraspiran- ternas arbete tages under den första och ojämförligt största delen av utbildnings- tiden i anspråk för de rent teoretiska ämnesstudierna, bedrivna under de för univer- siteten hävdvunna formerna, utan att i någon nämnvärd grad präglas av utbild- ningsmälets speciella behov och utan någon kontakt med det undervisningsväsende, dit de en gång skola få sin verksamhet förlagd. Det kan knappast sägas, att ett sådant system är ägnat att hos dem uppamma intresse för det blivande levnads- kallet eller göra dem förtrogna härmed. För de många olika, praktiska undervis- nings- och uppfostringsfrågor, som möta i den dagliga lärargärningen, står lärar- aspiranten i det hela fullständigt främmande, då han avlägger sin ämbetsexamen. Först efter ett flertal års teoretiskt studiearbete möjliggöres en prövning av lärar- aspirantens förutsättningar för det yrke, han valt.

De betänkliga konsekvenserna av en sådan utbildningsgång äro uppenbara. Utom att den icke lämnar tillfälle till den inlevelse i det blivande levnadskallets uppgifter, som synes mig särskilt önskvärd, när det gäller lärarbanan, försvåras genom den- samma ett sådant urval som förhindrar att för yrket mindre väl skickade personer tillföras lärarkåren, ett förhållande, som ur det allmännas synpunkt är till allvarlig olägenhet. Men vidare tvingas läraraspiranten genom denna ordning att offra tid, krafter och kostnader på utbildning för ett yrke, för vilket han kanske, då han, såsom nu sker, inemot utbildningstidens slut ställes inför dess praktiska utövande, finner sig sakna eller befinnes sakna de erforderliga förutsättningarna.

Skolöverstyrelsens förslag har, såsom nämnts, beaktat dessa synpunkter men enligt min mening icke tillräckligt. Ett bibehållande av det gamla provåret med vissa partiella förbättringar i den riktning, överstyrelsen avser, kan, synes det mig, icke råda bot på de nuvarande missförhållandena och föra fram till en lärarutbildning

av den art, som för våra högre skolor måste eftersträvas. Härför kräves en omlägg- ning från grunden av denna utbildningsinstitution, en omläggning, som medför att den teoretiska och den praktiska lärarutbildningen i stället för att, såsom nu, föra en från varandra isolerad tillvaro, komma att gå hand i hand med utbildnings- arbetet redan från begynnelsen präglat av det slutliga utbildningsmälet och under samverkan strävande till att på ett tillräckligt tidigt stadium åstadkomma ett lämp- ligt urval och framalstra kunskapsrika samt av ett levande intresse för sin uppgift besjälade lärare med en mera djupgående skolning i och förståelse för de många och betydelsefulla psykologiska och pedagogiska problem, som sammanhänga med all undervisning och uppfostran av barn och ungdom.

Under sådana omständigheter har det för mig framstått som en nödvändighet, att hela denna fråga om utbildningen av ämneslärare för de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter upptages till förnyad utredning genom därför särskilt tillkallade sakkunniga. Enligt min mening måste spörsmålet då angripas i hela dess vidd och från andra utgångspunkter än den nu föreliggande utredningen.

Vid skolöverstyrelsens behandling av skolsakkunnigas förslag rörande praktisk lärarkurs avgav undervisningsrådet N. Hänninger ett särskilt yttrande, till vilket avdelningschefen, undervisningsrådet N. Fredriksson och t. f. undervisningsrådet K. Falck i huvudsak anslöto sig. Hänninger framhåller i sitt yttrande, att skolöver- styrelsens förslag icke skulle föranleda någon mera avsevärd omläggning av prov- årsutbildningen på de punkter, som vore av väsentlig betydelse i fråga om lärarnas praktiska utbildning och i fråga om en lämplig lärarrekrytering. Vad det sistnämnda spörsmålet beträffade, borde en begränsning av antalet aspiranter ske på ett tidigare stadium genom direkt reglerande åtgärder i någon form. Ett medel vore upplys— nings- och rådgivningsverksamhet. En generell spärr för tillträde till studier vid universitet, vilken åtgärd från vissa håll ifrågasatts, ansåge Hänninger ej kunna ifrågakomma men funne en tillträdesbegränsning i fråga om studier för den rena fackutbildningsexamen, filosofisk ämbetsexamen, möjlig. Hänninger berör här- efter anknytningen mellan den teoretiska och den praktiska utbildningen och fram- håller, att ämbetsexamen borde utvidgas till att omfatta både teoretisk utbildning och praktisk lärarutbildning med tillträde för endast ett begränsat antal aspiranter. Urvalet borde ske redan vid studiernas början, kurserna och fordringarna för exa- men i de olika ämnena borde mer än nu avpassas för den blivande lärarens behov, och i utbildningen borde ingå kurser i talteknik samt modersmålets skriftliga och muntliga behandling ävensom en grundlig kurs i psykologi, särskilt barn- och ung- domspsykologi. Den praktiska utbildningen borde enligt Hänningers mening kon- centreras till en ort, där samtliga skolformer vore representerade, och han anser Stockholm bäst lämpa sig som utbildningsort. Däremot borde icke såsom nu varje lärarkandidats utbildning förläggas till en enda läroanstalt.

De grundlinjer för en nygestaltning av lärarutbildningen, som undervisningsrådet Hänninger sålunda uppdragit, överensstämma i syftningen väsentligen med den me- ning, jag hyser i denna fråga. Den utredning av ifrågavarande spörsmål, vilken jag, såsom jag nyss framhållit, finner högeligen angelägen, synes mig alltså i Hännin- gers förslag hava ett uppslag, som bör göras till föremål för närmare överväganden. Det är klart, att, om man, såsom jag anser eftersträvansvärt, söker åvägabringa ett nära inre sammanhang mellan de teoretiska studierna och den praktiska lärar- utbildningen, en sådan anordning kräver en yttre form, som väsentligen skiljer sig från den nuvarande provårsinstitutionens. En koncentration av utbildningen i lokalt hänseende, på sätt som framskymtar i Hänningers yttrande, torde bliva nödvändig, även om det ingalunda är säkert, att det kan bliva tillfyllest med blott en ort såsom

förläggningsplats för den pedagogiska utbildningsanstalt, varom här måste bliva fråga. Det är givet, att nämnda yttre form måste vara tillräckligt rymlig, med andra ord: man måste se till, att utbildningsplatser finnas i en mot rekryterings- behovet svarande omfattning. Det synes vidare vara av stor betydelse, att den övningsskola, som står till buds för en dylik anstalt, omspänner olika arter och stadier av de allmänna skolorna för barn och ungdom, från folkskolan upp till gymnasiet, detta för att de blivande lärarna må få en så fullständig och allsidig utbildning som möjligt.

Huruvida det kan bliva möjligt att, såsom Hänninger närmast synes hava tänkt sig, i Stockholm finna utrymme för anordningar av denna omfattning är svårt att nu bedöma. För en undersökning härom synes mig emellertid läget just nu vara särskilt lämpat på grund därav, att, såsom förut omnämnts, frågan om högre lära- rinneseminariets fortsatta verksamhet för närvarande är aktuell. Jag måste instämma med dem, som funnit förutsättningarna för denna undervisningsanstalts fortsatta verksamhet i dess nuvarande form väsentligt försvagade. Detta mitt uttalande inne- bär ingalunda något underkännande av seminariets arbete; tvärt om uppskattar jag i hög grad den värdefulla insats, högre lärarinneseminaret gjort i vårt högre skol- väsen. Men jag måste säga mig, att seminariets uppgift att utbilda ämneslärarinnor för statsläroverken numera icke kan betraktas som nödvändig, sedan akademiskt utbildade kvinnor i tillräckligt antal stå till förfogande för att fylla det speciella behovet av kvinnliga lärarkrafter vid nämnda läroanstalter. Jag har, som antytts, härmed icke velat anställa någon jämförelse mellan de båda slagen av lärarinna- utbildning utan allenast konstatera ett faktum. Bortfaller nu behovet av en sär- skild utbildningsväg för ämneslärarinnor, synes knappast något skäl föreligga att över huvud behålla ämneslärarinneinstitutionen vid våra allmänna läroverk, och man kan då överväga behövligheten av en utbildningsanstalt sådan som högre lärarinneseminariet. Det får därvid likväl ej förbises, att seminariet såsom sin kanske främsta uppgift räknar den, som tillika varit dess första, nämligen att utbilda lärarinnor för de högre flickskolorna och —- om än numera av mindre bety- delse för hemmen. Genom tillkomsten av kommunala flickskolor och mellan- skolor samt högre folkskolor har seminariets rayon under de senaste årtiondena väsentligt vidgats. Även om man teoretiskt taget måste medgiva, att behovet av kvinnlig lärarkraft vid nämnda läroanstalter utan tvivel inom kort skulle kunna helt fyllas av lärarinnor med den för manliga läroverkslärare stadgade utbildningen, synes mig frågan ej därmed vara löst. Enligt min mening är den vid seminariet lämnade utbildningen alltfort lämplig för lärarinnor vid de högre — kommunala och privata flickskolorna och däri kan ligga ett skäl för seminariets bibehållande. Men det synes mig önskligt, att den nu ifrågasatta utredningen upptoge till över- vägande, huruvida icke seminariet kunde ombildas så, att det komme att tjäna två syften: dels nämnda, något begränsade utbildningsverksamhet, dels att utgöra kär- nan i ett centralt pedagogiskt institut med uppgift i första hand att omhändertaga den praktiska lärarutbildningen men därjämte, i den mån så kan ske, att medverka vid det pedagogiska forskningsarbetet.

En tillfredsställande lösning av de nu omnämnda frågorna erfordrar uppenbar- ligen samverkan även med vederbörande akademiska instanser. Jag vill i detta sammanhang erinra om att skolöverstyrelsen i sitt utlåtande i provårsfrågan fram- hållit önskvärdheten av samråd mellan de akademiska myndigheterna och över- styrelsen vid fastställande av kurser och arbetssätt för lärarexamen.

Vid sitt utredningsarbete böra de sakkunniga givetvis noga uppmärksamma den ekonomiska sidan av en eventuell ny organisation av lärarutbildningen och utreda de med framställda förslag förenade kostnaderna. Härvid bör även tagas under

övervägande, huruvida och i vilken form statligt understöd bör lämnas lärarkan— didaterna under tiden för deras praktiska utbildning.

Vid olika tillfällen har det påpekats, att frågan om lärarutbildning berör ej blott ämneslärarna utan även lärarna i övningsämnen. Denna erinran är enligt min me- ning fullt berättigad. Det är otvivelaktigt, att övningslärarnas utbildning stått och står i skuggan av det stora problemet om ämneslärarutbildningen. Om man, i likhet med mig och i överensstämmelse med en allt mer utbredd mening, vill åt övnings— ämnena tillmäta en ökad betydelse och hos dem erkänna även en personlighets- danande förmåga, får spörsmålet om övningslärarnas utbildning ökad vikt. Givetvis är det i främsta rummet den praktiska utbildningen, som här avses, och jag finner det därför angeläget, att sakkunnigutredningen ej förbigår förevarande fråga. Att även nämnda lärares teoretiska utbildning kan i detta sammanhang bliva föremål för övervägande, är naturligt nog, och de sakkunniga böra vara oförhindrade att, om så befinnes erforderligt, i sådant hänseende framlägga förslag.

Jämväl i övrigt må de sakkunniga, i den mån detta kan anses oundgängligt, till behandling upptaga spörsmål, som stå i samband med de frågor, jag i det före- gående berört.

Det är tydligt, att en utredning av den genomgripande betydelse, som här åsyftas, måste bliva ganska krävande och fordra ingående undersökningar och övervägan- den. Jag vill emellertid framhålla angelägenheten av att undersökningarna bedrivas med all möjlig skyndsamhet, så att ett förslag i ämnet må kunna utan större tids- utdräkt föreligga.»

Den 18 januari 1936 tillkallade departementschefen såsom sakkunniga för nämnda ändamål professor emeritus O. von Friesen, lektorn vid högre real- läroverket i Göteborg G. A. G. B jörkeson, professorn vid universitetet i Lund T. R. E. Gislén, rektorn vid kommunala flickskolan i Örebro Brita Martha Fredrique Grönvall, dåvarande undervisningsrådet och ledamoten av skol— överstyrelsen N. H. Hänninger, rektorn vid folkskoleseminarieti Kalmar J. H. A. Nilsson och rektorn vid högre allmänna läroverket i Uppsala S. H. Sa- muelsson, varjämte åt von Friesen uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar. Sedan Nilsson anhållit om befrielse från sak— kunniguppdraget, entledigade departementschefen den 4 augusti 1936 honom från detsamma och tillkallade såsom sakkunnig i Nilssons ställe rektorn vid folkskoleseminariet i Stockholm K. H. E. Ågren. Efter Ågrens den 3 mars 1938 timade död har icke någon sakkunnig tillkallats i hans ställe.

Till sekreterare hos de sakkunniga förordnade departementschefen den 5 februari 1936 enligt av Kungl. Maj :t givet bemyndigande extra förste kansli- sekreteraren i ecklesiastikdepartementet N. G. K. G. Rosén.

Sedan Rosén på grund av hopade ämbetsgöromål anhållit om entledigande från sekreteraruppdraget, bemyndigades departementschefen genom beslut av Kungl. Maj:t den 30 december 1937 att tillkalla ytterligare en sakkunnig för att biträda med ifrågavarande utredning. Sistnämnda dag tillkallade departementschefen för nämnda ändamål kanslirådet i ecklesiastikdeparte- mentet F. W. E. Sandberg, varjämte departementschefen, med entledigande av Rosén från sekreteraruppdraget från den 1 januari 1938, uppdrog åt Sand- berg att från och med sistnämnda dag tillika vara de sakkunnigas sek- reterare.

Efter framställning av de sakkunniga tillkallade departementschefen dels den 16 maj 1936 byrådirektören i socialstyrelsen, fil. dr T. Jerneman, aktu- arien i försäkringsaktiebolaget Skandia, fil. lic. T. Larsson samt amanuensen vid universitetets i Lund statistiska institution, fil. kand. E. Olsson såsom experter för att utföra vissa statistiska undersökningar och för att stå till de sakkunnigas förfogande för överläggningar och samråd, dels ock den 3 augusti 1937 konsulenten och särskilda föredraganden i skolöverstyrelsen för ärenden angående husligt arbete Gunhild Drake, inspektören för yrkes- undervisningen i sömnad och vävning Sigrid Qvarnström och biträdande föreståndarinnan vid statens skolköksseminarium och hushållsskola Åsa Maria Ölund att såsom experter stå till de sakkunnigas förfogande för över- läggningar och samråd angående utbildningen av lärarinnor i hushålls- göromål och i slöjd för flickor (kvinnligt handarbete). Förutom med nu nämnda särskilt tillkallade experter ha de sakkunniga under hand överlagt med åtskilliga, på olika områden erfarna personer.

De sakkunniga ha samrått med de sakkunniga för skolöverstyrelsens orga- nisation i fråga om inrättandet av ett psykologisk-pedagogiskt institut och dess ställning till skolöverstyrelsen samt med 1936 års yrkesskolsakkunniga angående utbildningen av lärare i manlig slöjd och i teckning.

I syfte att studera den praktiska lärarutbildningen i vissa främmande län- der ha med vederbörligt medgivande år 1936 resor företagits, av ledamöterna Björkeson och Hänninger till Danmark, Tyskland, Österrike, Schweiz och Nederländerna samt av ledamoten Samuelsson till Norge, i vilken sist— nämnda resa även ordföranden deltog. Slutligen har rektorn vid högre realläroverket i Göteborg S. 1. Sefve lämnat de sakkunniga en redogörelse för sina under en studieresa gjorda erfarenheter i fråga om lärarutbildningen i Sachsen.

De sakkunniga höllo sitt första sammanträde den 3 februari 1936. Till de sakkunniga hava, för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt dem lämnade uppdraget, genom remisser överlämnats följande hand- lingar:

1. en den 15 september 1927 dagtecknad skrivelse från skolöverstyrelsen angå- ende beredande av erforderliga undervisningslokaler för högre lärarinneseminariet och den därmed förenade normalskolan för flickor;

2. en den 15 juni 1928 dagtecknad skrivelse från högre lärarinneseminariets lärarkollegium angående kompetensvärdet av avgångsbetyg från seminariets högre kurs jämte däröver avgivna utlåtanden av universitetsmyndigheterna m. fl.;

3. en den 10 december 1930 dagtecknad skrivelse från skolöverstyrelsen angående omorganisation av högre lärarinneseminariet och därmed förenade läroanstalter m. m.; ,

4. en den 3 november 1931 dagtecknad skrift från akademiskt bildade kvinnors förening med önskemål beträffande omorganisation av högre lärarinneseminariet och därmed förenade läroanstalter;

5. de sakkunnigas för utredning rörande omorganisation av högre lärarinne- . seminariet och därmed sammanhängande frågor den 29 september 1933 avgivna * betänkande i ämnet jämte däröver av skolöverstyrelsen m. fl. avgivna yttranden;

6. en den 19 juli 1934 dagtecknad skrift från pedagogiska mötet i Sigtuna den 26—29 juni 1934 angående vidtagande av vissa åtgärder, som vore en nödvändig förutsättning för genomförandet av den av statsmakterna anbefallda nydaningen av det inre arbetet i skolan, jämte i ämnet av skolöverstyrelsen avgivet utlåtande;

7. en den 6 november 1934 dagtecknad skrift från läraraspiranternas förening i Lund angående framställning till riksdagen om avveckling av högre lärarinnesemi- nariet m. m.;

8. en den 15 april 1935 dagtecknad skrift från John M. Påhlman angående åt- gärder för skrivundervisningens förbättrande;

9. en den 16 april 1935 dagtecknad skrift från styrelsen för Sveriges förenade studentkårer angående omläggning av den för filosofisk ämbetsexamen föreskrivna kursen i psykologi samt pedagogikens teori och historia m. m.;

10. skolöverstyrelsens ovanberörda utlåtande den 27 maj 1935 angående 1927 års skolsakkunnigas utredning och förslag rörande praktisk lärarkurs för blivande lärare vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter jämte därvid fogade handlingar;

11. en den 29 oktober 1935 dagtecknad skrift från föreningen för psykologisk- pedagogiska institutet angående institutets verksamhet m. m.;

12. en den 11 november 1935 dagtecknad skrift från akademiskt bildade kvin- nors förening angående frågan om provårets omläggning och utvidgning samt högre lärarinneseminariets avveckling m. m.;

13. en den 14 november 1935 dagtecknad skrift från svenska musiklärarsällskapets styrelse angående beredande av möjligheter för lärare i musik att genomgå provår;

14. en den 30 december 1935 dagtecknad skrift från centralstyrelsen för Sveriges extralärareförening med vissa synpunkter i fråga om ämneslärarinneinstitutionen vid läroverken;

15. en i december 1935 dagtecknad skrift från 26:e svenska lär0verkslärarmötets sektion för moderna språk, med vissa önskemål beträffande läroverkslärarnas ut- bildning i moderna språk, jämte i ärendet av skolöverstyrelsen avgivet utlåtande;

16. en den 25 mars 1936 dagtecknad skrift från läroverksadjunkten H. Sveno- nius angående ämneslärarna vid de allmänna läroverken;

17. en den 17 maj 1936 dagtecknad skrift från föreningen för psykologisk-peda- gogiska institutet angående vissa föreningen berörande frågor; samt

18. en den 1 juli 1937 dagtecknad skrift från T. L. Almgren m. fl. angående ut- bildning av ledare vid friluftsverksamheten vid de högre läroanstalterna.

För att tagas i övervägande vid fullgörande av det åt de sakkunniga lämnade upp- draget har överlämnats en av styrelsen för svenska musiklärarsällskapet den 14 april 1936 gjord framställning, i vad densamma avser rätt för vissa lärare i musik att i likhet med andra lärare genomgå provårskurs.

Vidare har till de sakkunniga för kännedom överlämnats en den 23 april 1936 dagtecknad skrift från föräldrarnas förening med flera föreningar, i vilken gjorts framställning om förstärkning av de sakkunniga med representanter för föräldra- intresset m. m.

Från vissa personalsammanslutningar m. fl. ha till de sakkunniga överlämnats framställningar m. m., avseende här förevarande utredningsarbete.

De sakkunniga ha den 20 april 1936 avgivit utlåtande över en av skol- överstyrelsen den 5 mars 1936 gjord underdånig framställning om återbesät-

tande av en ledigblivande lärarinnebefattning i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium och hushållsskolor. Vidare ha de sakkunniga med un- derdånig skrivelse den 24 augusti 1936 framlagt förslag angående proviso- risk utvidgning av den nuvarande provårsinstitutionen.

Det utredningsuppdrag, som lämnats de sakkunniga, omfattar enligt de- partementschefens ovanberörda uttalande följande frågor, nämligen

a) utbildningen av ämneslärare för de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter,

b) ämneslärarinneinstitutionen, frågan om dess bibehållande eller avskaf— fande,

c) högre lärarinneseminariet, frågan om dess bibehållande, ändamål och organisation, samt

(1) den praktiska utbildningen av lärare i övningsämnen för de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter:

Såsom med de allmänna läroverken jämförliga läroanstalter torde här kunna rubriceras i huvudsak högre lärarinneseminariet, statens folkskole- och småskoleseminarier, kommunala gymnasier, kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor, högre folkskolor samt privatläroverk (högre goss- och samskolor, högre flickskolor och enskilda mellanskolor). Hit torde även i vissa hänseenden kunna föras tekniska läroverk, navigationsskolor och handelsgymnasier samt folkhögskolor.

II. Utbildning av ämneslärare för de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter.

A. Gällande bestämmelser och historik.

Behörighet till ämneslärartjänster. Vid de allmänna läroverken skola enligt läroverksstadgan (S. F. S. nr 109/ 1933) vara anställda ämneslärare och, vid samläroverk och läroverk för flickor, jämväl en eller flera ämneslärarinnor. Ämneslärarna utgöras av — förutom rektorer lektorer och adjunkter. Lektors- och adjunktstjänsterua skola ledigförklaras i vissa i stadgan när- mare angivna änmesgrupper. För att komma i fråga till ämneslärartjänst fordras, att vissa allmänna villkor äro uppfyllda. Sökande till sådan tjänst skall vid den tid, då tjänsten är att tillträda, hava uppnått 23 års ålder. Han skall vidare vara fri från sjukdom och lyte, som gör honom olämplig för lärarkallet, vara känd för hedrande vandel, utmärka sig för det allvar och den stadga i karaktären samt den foglighet i lynnet, som ungdomens ledning kräver, besitta förmåga att lätt och tydligt meddela undervisning, äga grund- lig insikt i de ämnen, som höra till den sökta tjänsten, hava förberett sig till lärarkallet genom vederbörligen genomgången provårskurs samt hava be— stritt viss tids undervisning.

Som särskilda villkor för behörighet till ledigförklarad ämneslärartjänst fordras att hava dels fullgjort vissa akademiska kunskapsprov, dels ock genomgått stadgad provårskurs i det eller de ämnen, i vilka tjänsten kun- gjorts ledig. Behörighet till lärartjänst, som kungjorts ledig i två eller flera ämnen, kan dock tillkomma även sökande, som saknar provårsbetyg i ett av dessa ämnen, nämligen om han i detta ämne antingen genomgått s. k. undervisningsprov eller under minst två lästerminer vid någon av vissa läro- anstalter meddelat undervisning och därvid ådagalagt nöjaktig skicklighet. I fråga om de kompetensvillkor, som gälla för behörighet till ämneslärarin- netjänst, hänvisas till redogörelse i det följande (sid. 198).

Beträffande tillsättning av ledig rektors-, lektors- och adjunktstjänst även— som ledig ämneslärarinnebefattning vid högre lärarinneseminariet gälla i huvudsak enahanda bestämmelser som vid de allmänna läroverken (jfr S. F. S. bihang nr 52, sid. 1 år 1905).

Enligt stadgan för statens folkskoleseminarier (S. F. S. nr 535/1937) hand-

haves undervisningen i kunskapsämnen vid seminarierna huvudsakligen av lektorer, förutom'rektorer. Lektorstjänst bör omfatta ett eller två ämnen. Äro ämnena två, böra de vara inbördes sammanhörande, om detta med hänsyn till seminariets aktuella behov kan ske. I motsats till vad fallet är vid de allmänna läroverken, angivas inga ämnesgrupper i seminariestadgan, men varje kunskapsämne bör om möjligt ingå i någon av tjänsterna. Såsom särskilt villkor för behörighet till lektorstjänst fordras beträffande sökan— dens teoretiska och praktiska utbildning för lärarkallet att hava antingen uppfyllt villkoren för behörighet till ordinarie lektorstjänst vid högre all— mänt läroverk i det eller de ämnen, den sökta tjänsten omfattar, eller och med hänsyn till genom vetenskapliga insikter, pedagogisk utbildning och föregående verksamhet ådagalagd lämplighet för ämneslärartjänst vid lärar- utbildningsanstalt ha av Kungl. Maj:t efter skolöverstyrelsens hörande blivit förklarad behörig till lektorstjänst vid folkskoleseminarium i det eller de ämnen, som höra till den sökta tjänsten.

Enligt stadgan för Småskoleseminarierna (S. F. S. nr 42/ 1938) tillkommer behörighet till adjunktstjänst vid sådant seminarium den, som uppfyller villkoren för behörighet till ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk eller avlagt filosofisk ämbetsexamen i vederbörande ämnen jämte folkskol- lärarexamen eller ock blivit av Kungl. Maj:t förklarad behörig till sådan tjänst på sätt är föreskrivet om lärare vid folkskoleseminarier.

Beträffande kommunala gymnasier, som stå i förening med allmänt läro- verk, är genom Kungl. Maj:ts beslut den 24 september 1937 stadgat, att undervisningen skall bestridas av extra ordinarie lektorer samt extra lärare och timlärare. De extra ordinarie lektorerna skola hava avlagt filosofie licen- tiatexamen och genomgått stadgad provårskurs, varjämte någon av läro- verkets lärare skall hava avlagt de för lektorstjänst vid allmänt läroverk stadgade proven. Skolöverstyrelsen har dispensrätt.

Vid kommunala mellanskolor skola enligt stadgan för dessa läroanstalter (S. F. S. nr 345/1933) vara anställda ordinarie ämneslärare med full tjänst— göring. Då sådan tjänst ledigförklaras, skall uppgift lämnas bland annat om de ämnen, som ingå i tjänsten. Vid förening av ämnen för ledig tjänst få medtagas två eller tre av de i undervisningsplanen upptagna ämnena. varvid i tillämpliga delar skall gälla vad i läroverksstadgan föreskrives be- träffande ledig adjunktstjänst. Dock kan i tjänst, där sådant anses för sko- lan ändamålsenligt, i stället för ett av läroämnena ingå ett övningsämne. För behörighet till ordinarie ämneslärartjänst fordras bland annat att med avseende på avlagda examina vid universitet eller högskola och genomgången provårskurs eller ock vid vederbörligt högre lärarinneseminarium avlagd examen uppfylla villkoren för behörighet till ordinarie ämneslärar- eller ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium. .Kungl. Maj:t kan dock enligt stadgan meddela behörighetsförklaring åt sö- kande, som med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium och därjämte

' vid universitet eller högskola förvärvat goda vitsord om genomgången pröv- ning i ämnen, tillhörande kommunala mellanskolans ämneskrets.

I fråga om kommunala flickskolor gäller enligt stadgan för dessa under- visningsanstalter (S. F. S. nr 426/1928) i de avseenden, varom här är fråga, i princip samma föreskrifter som vid de kommunala mellanskolorna. Såsom ämnen för ledig ämneslärartjänst må dock förenas två eller tre av de i un— dervisningsplanen upptagna teoretiska ämnen, »som på grund av sin inbör- des samhörighet lämpligen böra förenas». Föreskrifterna rörande rätt för sökande att efter särskild behörighetsförklaring av Kungl. Maj:t antagas som lärare äro vid förevarande läroanstalter av något vidare omfattning än vid de kommunala mellanskolorna.

Motsvarande bestämmelser i fråga om de högre folkskolorna (S. F. 5. nr 248/1934) ha utformats i närmaste anslutning till de beträffande kommu- nala flickskolorna gällande föreskrifterna. Anmärkas må dock, att i fråga om högre folkskola med högst två årsklasser ämneslärarbefattning kan 1 efter medgivande av skolöverstyrelsen ledigförklaras utan angivande av de ' ämnen, i vilka läraren har att undervisa. Å andra sidan har meddelats en föreskrift, att frågan om de ämnen, som skola ingå i tjänst, skall underställas skolöverstyrelsens prövning och avgörande för det fall, att ämneskombina- tionen anses böra avvika från vad i sådant hänseende är stadgat beträffande ledig adjunktstjänst vid allmänt läroverk.

Jämlikt kungörelsen nr 232/1929 med vissa föreskrifter angående lärar- personalens vid statsunderstödda läroanstalter anställning m. m. skola, då fast lärarbefattning skall kungöras ledig, angivas de ämnen, som ingå i , tjänsten. Några föreskrifter rörande föreningen av sådana ämnen ha icke , av Kungl. Maj:t meddelats. Till ämneslärare med fast anställning vid enskild. mellanskola kan antagas den, som äger behörighet till ordinarie ämneslärar- tjänst vid kommunal mellanskola, ävensom den, vilken av skolöverstyrelsen för särskilt fall förklarats behörig. Till ämneslärare med fast anställning vid högre flickskola kan antagas den, som äger behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid kommunal flickskola, ävensom den, vilken av skolöver- styrelsen för särskilt fall förklarats behörig. Till fast anställd ämneslärare , vid högre goss- och samskola kan antagas den, som äger behörighet till ( ämneslärartjänst vid rikets allmänna läroverk, ävensom den, som med hän- ( syn till ådagalagda insikter, erfarenhet som lärare och övriga för befatt- i ningen erforderliga egenskaper av skolöverstyrelsen för särskilt fall förkla-

rats behörig. ! Förutom de ovan angivna läroanstalterna kunna som nämnts i detta sam- ! manhang i vissa hänseenden komma i betraktande även tekniska läroverk, ( navigationsskolor, handelsgymnasier och folkhögskolor. Vid dessa slag av f skolor, vilka' 1 jämförelse med de förut omtalade representera en förhållande- , vis liten del av skolväsendet, äro behörighetsvillkoren för ämneslärarna väx- , lande eller saknas sådana. Vid vissa läroanstalter äro villkoren avpassade

_ _ _ __ _Ym—_.__. _W— .. www—_..— ———=.—

efter de ämnen, som äro förenade med resp. lärarbefattningar, varvid i flera fall väsentligen samma kompetenskrav äro stadgade, som gälla för lektors- eller adjunktsbefattningar vid allmänt läroverk.

Vid redogörelsen här ovan ha uteslutande avsetts ordinarie eller fast an— ställda lärare. För icke-ordinarie lärare äro behörighetsvillkor i vissa fall stadgade. I fråga om högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken. folkskoleseminarierna och de tekniska läroverken gäller, att till extra ordi— narie lärare må antagas den, som med avseende å examina och eventuellt provårstjänstgöring har behörighet till ordinarie tjänst av närmast motsva- rande slag eller, om sådan ej finnes, av skolöverstyrelsen prövas äga förut- sättningar att på ett tillfredsställande sätt fullgöra arbetsuppgifterna. Extra lärare skall ha avlagt stadgade kunskapsprov men behöver ej ha genomgått provår. För timlärare och för icke-ordinarie lärare vid andra slag av läro— anstalter äro inga detaljerade kompetensbestämmelser givna.

Prorårets tillkomstl. Det första steget mot en ordnad utbildning av ele- mentarlärare i vårt land togs år 1803, då Kungl. Maj :t genom en den 15 mars utfärdad kungörelse förordnade, att alla studerande, som ville åtaga sig barns publika eller enskilda undervisning, skulle vara pliktiga att offent- ligen vid anställda examina ådagalägga deras i pedagogik och didaktik vunna förkovran och deras framsteg i de elementarvetenskaper, vilka för en lärare eller informator vore nödiga. Någon annan åtgärd på detta om- råde vidtogs icke under en lång följd av år. Genom 1843 års skolrevision vann emellertid frågan om lärarutbildningen ny aktualitet. Revisionen för- klarade >>inrättande av lämpliga anstalter för lärares teoretiska och prak— tiska bildning vara att betrakta såsom en av de mest maktpåliggande åt- gärder till läroverkets förbättring» samt utarbetade förslag till sådana an— stalter. Revisionen begränsade sig emellertid till att föreslå, att såsom vill— kor för ordinarie lärarbeställning borde tills vidare uppställas den fordran för skollärare att under någon tid hava deltagit i tjänstgöringen inom något elementarläroverk och för gymnasielärare att på samma sätt vid motsvarande läroverk hava biträtt med undervisning, allt under inseende och ledning av vederbörande lärare. Detta förslag medförde till en början inga direkta resul- tat men riktade uppmärksamheten på hela spörsmålet om utbildning av lärare. 1858 års riksdag avlät, >>under fullkomligt erkännande av vikten av ändamålsenliga bildningsanstalter för lärare vid elementarläroverken», en skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t och anhöll i denna, att Kungl. Maj:t måtte låta uppgöra och till följande riksmöte avlämna förslag till inrättande av sådana anstalter.

I anledning härav framlades i en den 30 december 1859 dagtecknad pro-

1 Denna redogörelse är väsentligen byggd på en historik över läroverkslärarnas iSverige praktiska utbildning åren 1801—1917, vilken finnes fogad såsom bilaga till 1927 års skol— sakkunnigas den 31 maj 1929 avgivna betänkande (statens offentliga utredningar 1929: 10).

position för riksdagen förslag om inrättande av bildningsanstalter för lärare vid elementarläroverken. Förslaget innebar, att vid vartdera av rikets uni— versitet skulle inrättas ett seminarium för blivande lärares teoretiska utbild— ning, förgrenat i två avdelningar, en filologisk för samtliga språken och en matematisk-naturvetenskaplig. Vid dessa anstalter skulle eleverna samtidigt med gradualstudierna under ledning av vederbörande professorer och yngre ' universitetslärare genomgå en tvåårig kurs i sina ämnen. Därpå skulle de i l i

_.qu—

för sin praktiska utbildning genomgå provår vid vilket som helst av statens läroverk, d. v. 5. under ett års tid där följa undervisningens gång och under erfarna lärares ledning själva undervisa. Propositionen, genom vilken prov— året för första gången i vårt land fördes fram i den offentliga diskussionen, tillstyrktes av riksdagens statsutskott men avslogs av ständerna.

Strax därefter infördes emellertid provåret på administrativ väg i vårt undervisningsväsende. På grund av åtskilliga vid 1862—1863 års riksdag väckta motioner hade riksdagen hos Kungl. Maj:t anhållit, att föreskrift måtte meddelas, att ingen borde till ordinarie lärare antagas, som icke under minst ett läsår tjänstgjort vid högre elementarläroverk samt under dess rektors och vederbörande lärares ledning följt undervisningens gång och själv i densamma deltagit eller medels tillförlitligt vittnesbörd styrkt sig äga annor- ledes genom övning förvärvad, emot nyssnämnda prov svarande undervis- ningsskicklighet. I anledning härav vidtog Kungl. Maj:t genom kungörelse den 12 maj 1865 vissa ändringar i 1859 års läroverksstadga. Genom dessa ändringar infördes i stadgan bestämmelser dels beträffande det av riks— dagen begärda nya kompetensvillkoret för erhållande av ordinarie lärar- tjänst, dels ock om anordnande av provår vid läroverken. I sistnämnda hänseende föreskrevs, att det skulle åligga rektor att med sin ledning till- handagå de lärarkandidater, som efter hos chefen för ecklesiastikdeparte- mentet gjord ansökning blivit av honom hänvisade att vid läroverket för- värva övning i lärarkallet genom att avhöra undervisningen och genom att själva deltaga däri. Efter provårets slut skulle rektor, efter samråd med vederbörande lärare, meddela vitsord över kandidaternas anlag och skick- lighet. Några andra bestämmelser i ämnet meddelades icke.

De sålunda meddelade föreskrifterna befunnos emellertid snart nog otill- räckliga. Från åtskilliga håll framhölls vikten av en reformerad lärarutbild- ning, och flera förslag i ämnet framlades, av vilka en del syftade mot upp- rättandet av en särskild anstalt för lärarutbildning, en normalskola eller seminarieanstalt. Frågan upptogs ånyo till prövning i samband med den revision av läroverksstadgan, som igångsatts med anledning av en skrivelse i ämnet från 1870 års riksdag. Den kommitté, som samma år tillsattes i anledning av riksdagens berörda skrivelse, avstyrkte i sitt den 23 juli 1872 avgivna betänkande upprättandet av särskilda lärarutbildningsanstalter men framlade förslag rörande utvecklingen av provårsinstitutionen. Fördelen med provåret, förlagt till ett vanligt läroverk, vore enligt kommitténs me-

ning bland annat den, att lärarkandidaterna finge följa och taga till före- döme undervisningen vid en läroanstalt, som till inrättning, ändamål och arbetsordning vore alldeles lika med alla övriga läroverk i riket och som icke kunde komma att lida av de olägenheter, som lätt kunde göra en normal- skola till ett experimentalfält för oövade lärarkrafter. Kommitténs förslag om utvidgning av provåret innebar bland annat, att provåret skulle genom- gås vid ettdera av elementarläroverken i Uppsala eller Lund eller annat läroverk, som Kungl. Maj:t för viss tid utsåge. Rätt att genomgå provår skulle tillkomma den, som avlagt för erhållande av ordinarie lärartjänst vid statens elementarskolor föreskrivna kunskapsprov. Provåret skulle enligt förslaget omfatta ett läsår och inbegripa två samtidigt fortlöpande kurser, en praktisk och en teoretisk. Den praktiska kursen skulle innefatta dels åhörande av undervisningen i läroverkets alla klasser, varvid början skulle göras med den lägsta, dels ock meddelande av undervisning till övning och såsom prov. Den teoretiska kursen skulle enligt kommitténs mening inne- fatta dels föredrag, som skulle av föreståndaren hållas över pedagogikens teori och historia med särskilt avseende på det svenska undervisningsväsen- dets utveckling, dels minst två skriftliga arbeten av varje lärarkandidat, be- handlande pedagogiska ämnen, vilka han själv valt i samråd med förestån- daren, dels ock diskussioner över sådana uppsatser samt över pedagogiska ämnen, som bestämts av föreståndaren.

Till en början såg det ut, som om det av kommittén framlagda förslaget skulle skrinläggas och utvecklingen i stället skulle tendera emot inrättandet av en särskild lärarutbildningsanstalt. I 1873 års stora läroverksproposition förklarade sig sålunda departementschefen vara fullt övertygad om otill- räckligheten av varje annan åtgärd för lärarutbildningens främjande än den, som stode att åstadkomma genom en för ändamålet enkom inrättad anstalt. Planen för en dylik anstalt vore emellertid icke tillräckligt utredd, och han ansåg det därför icke möjligt att då framlägga förslag. Men depar- tementschefen anmälde, att förberedande åtgärder skulle vidtagas för ut- redning och framläggaude av förslag att på det mest ändamålsenliga sätt tillgodose lärarnas praktiska utbildning. Riksdagen instämde i dessa syn— punkter samt anhöll, att redan för nästa riksdag måtte framläggas förslag om inrättande av en anstalt för elementarlärarnas praktiska utbildning. På grund härav framlade Kungl. Maj:t för 1874 års riksdag proposition om inrättande av en pedagogisk undervisningsanstalt i_ Stockholm, omfattande ett pedagogiskt seminarium med övningsskola. Riksdagens statsutskott avstyrkte emellertid detta förslag, huvudsakligen därför, att kostnaderna ansågos vara för stora, att upprättandet av en stor övningsskola enbart för seminariets räkning skulle vara förenat med åtskilliga betänklig- heter samt att lärarkandidaterna skulle få för liten övning och icke skulle lära känna ett läroverk, sådant det verkligen bestode, i den fasta gången av dess arbete. Utskottet tillstyrkte i stället, att 1870 års kommittés

, ovannämnda förslag om utvidgat provår skulle komma till utförande, och ' hemställde om ett anslag för ändamålet, beräknat för provårskurser vid fem läroverk. Utskottets förslag antogs av riksdagen.

Med den kungörelse angående anordningen av det i gällande stadga för rikets allmänna läroverk föreskrivna provåret, som den 16 juni 1875 i an- ledning av riksdagens beslut utfärdades, lades den grund, på vilken prov- årsinstitutionen sedan utvecklats. Kungörelsen, som i allt väsentligt byggde på det ovan omförmälda kommittéförslaget, gällde med smärre ändringar ända till år 1905. Sedan de allmänna läroverken år 1904 ställts under in- seende av en central överstyrelse, till vars handläggning skulle höra jämväl ärenden rörande särskild utbildning av lärare och lärarinnor vid de under överstyrelsens inseende stående läroanstalterna, utfärdades nämligen den 2 juni 1905 en ny förordning angående provåret. Genom denna förord— ning överflyttades den befattning med provåret, som enligt tidigare gäl— lande bestämmelser tillkommit chefen för ecklesiastikdepartementet, till läroverksöverstyrelsen och stärktes det teoretisk-metodiska momentet i prov- årsutbildningen, varförutom vidtogos en del andra, smärre jämkningar i provårets anordning.

Under det provårsinstitutionen vid de allmänna läroverken sålunda går tillbaka ända till år 1865 och erhöll sin första närmare utformning är 1875, är provåret vid folkskoleseminarierna av långt senare datum. Visserligen förutsatte 1886 års seminariestadga möjligheten av ett till seminarium för- lagt provår, men först år 1896 kom denna tanke till utförande. Enligt ett av riksdagen biträtt, i 1896 års åttonde huvudtitel framlagt förslag skulle vid något lärarinneseminarium inrättas provårskurser för kvinnliga lärar- kandidater, som ville vinna behörighet till adjunktsbefattning vid sådan läroanstalt. Dylik provårskurs skulle anordnas, då så ausåges behövligt, och skulle genomgås på ett år av kvinnlig filosofie kandidat och på en ter- min av elev från högre lärarinneseminariet. Kungörelse om sådan provårs— kurs under läsåret 1897—1898 utfärdades den 29 maj 1896. Från och med år 1901 utfärdades årligen kungörelse angående provår vid seminarium. ehuru kurs icke alltid behövt anordnas. Härigenom uppkom så småningom ett behov av en närmare reglering av seminariekursens ställning till motsva- rande kurser vid provårsläroverken. Även av en annan anledning påkallades jämkningar i 1905 års provårskungörelse. Enligt den år 1907 utfärdade stadgan angående filosofiska examina inrättades en för blivande ämneslärare vid de allmänna läroverken avsedd examen, benämnd filosofisk ämbets- examen och innehållande bland annat en kurs i psykologi samt pedagogi- kens teori och historia. Av denna orsak aktualiserades frågan, huruvida den teoretiska provårskursen skulle bibehållas eller icke. Det av dessa omstän- digheter framkallade hehovet av ändringar i provårsinstitutionen tillgodo- sågs, genom en den 14 maj 1915 utfärdad ny stadga angående provåret. Med anledning av tillkomsten av den nya ämbetsexamen fixerades vissa

ämneskombinationer i provåret och borttogs den i provåret ingående teore- ; tiska kursen. Med hänsyn till det dåvarande seminarieprovåret tillkom vi- dare en bestämmelse om enterminsprovår vid läroverken för sådana kandi— (later, som genomgått provår vid seminarium, varjämte närmare bestäm— melser meddelades rörande enterminskandidater. Även tidigare hade före- kommit, att kandidater erhållit tillstånd att genomgå provår på en termin, men fallen hade varit sällsynta.

Genom den nya provårsstadgan hade sålunda ett visst samband mellan provår vid folkskoleseminarium och provår vid allmänt läroverk kommit till stånd. Kort därpå blev det nödvändigt att ytterligare stärka detta samband. I 1916 års åttonde huvudtitel framlade Kungl. Maj:t — i syfte att vidga den krets, ur vilken seminarierna hade att hämta sina ämneslärare, och på samma gång vinna utsikt att till ämneslärarbefattningarna vid seminarierna erhålla sökande med särskild praktisk utbildning för seminarielärarens kall _ förslag om inrättande av ett provår, sammansatt av en termins kurs vid folkskoleseminarium och därefter en termins kurs vid allmänt läroverk. Samtidigt framlades förslag om erforderligt anslag för anordnande av en provårskurs vid folkskoleseminarium jämväl för manliga lärarkandidater utöver den redan befintliga, för kvinnliga lärarkandidater avsedda kursen. Riksdagen godtog nämnda båda förslag men framhöll samtidigt önskvärd- heten av full reciprocitet mellan den kompetens, som vunnes genom provår vid seminarium, och motsvarande av provår vid läroverk konstituerade be- hörighet. Då på grund härav vissa ändringar blevo nödvändiga i stadgan för läroverksprovåret, utfärdades den 19 maj 1917 dels stadga angående provår vid rikets allmänna läroverk (S. F. S. nr 312/1917), dels ock stadga angående provår vid folkskoleseminarium (S. F. S. nr 313/1917). Genom dessa stadgor reglerades förhållandet mellan provår vid läroverk och provår vid seminarium och vidtogos vissa andra jämkningar i dittills gällande be— stämmelser.

Nämnda stadgor äro med vissa smärre ändringar (S. F. S. nr 26.3 och QMS/1928 samt 701 och 702/1937) ännu i gällande kraft.

Gällande bestämmelser angående provåret. Beträffande provårets ändamål och organisation inhämtas ur omförmälda provårsstadgor, Vilka i stort sett hava samma sakliga innehåll, i huvudsak följande.

Provåret, som anordnas vid vissa av Kungl. Maj:t bestämda läroverk och folkskoleseminarier, har till ändamål att bibringa den särskilda utbildning för lärarkallet, som utgör villkor för behörighet till ämneslärartjänst vid läroverk och folkskoleseminarium. Vad provårets tidsomfattning beträffar, gäller normalt, att det skall omfatta två terminer i följd vid en och samma läroanstalt. Provåret kan emellertid även ordnas så, att lärarkandidaten under en termin deltager i provår vid allmänt läroverk och därefter under en andra termin fortsätter och avslutar provåret vid folkskoleseminarium,

. eller också tvärtom. Det är jämväl möjligt att genomgå provåret på endast i en termin. Medgivande härtill kan, där särskilda skäl föreligga, lämnas lärar- ! kandidat, vars provår är helt och hållet förlagt till allmänt läroverk eller i till folkskoleseminarium och som under längre tid med goda vitsord bestritt ; viss, närmare angiven tjänstgöring och i övrigt prövas äga goda förutsätt- ; ningar för lärarkallet.

Rätt att genomgå provår tillkommer den, som avlagt de för behörighet till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium föreskrivna kunskapsprov samt, därest ämnet pedagogik ej ingår i hans examen, jäm- likt stadgan angående filosofiska examina undergått godkänd prövning i psykologi samt pedagogikens teori och historia. Med hänsyn till uppställda krav för behörighet till ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk eller folk- skoleseminarium skall provåret omfatta vissa ämneskombinationer. Det bör i regel omfatta tre läroämnen men kan även begränsas till två eller därest skolöverstyrelsen prövar det kunna utan olägenhet ske _ utsträckas till fyra ämnen. De i stadgorna angivna änmesgrupperna överensstämma i huvud- sak med dem, som pläga ingå i ämneslärartjänster vid de allmänna läro- verken och folkskoleseminarierna.

Ansökan om att få genomgå provår ingives till skolöverstyrelsen. Ansö- kan skall vara åtföljd av åldersbetyg, läkarbetyg, avfattat enligt av medi- cinalstyrelsen fastställt formulär, angående frihet från sjukdom och lyte, som gör sökanden olämplig för lärarkallet (icke utfärdat tidigare än sex månader före ansökningstidens utgång), betyg över avlagda akademiska kunskaps- prov och, därest sökanden förut tjänstgjort som lärare eller erhållit utbild- ning för lärarkallet, betyg över sådan tjänstgöring eller utbildning ävensom de övriga handlingar, som sökanden kan vilja åberopa. Efter prövning av de inkomna ansökningarna bestämmer skolöverstyrelsen, därest provårshänvis- ning kan beredas sökanden, vid vilket av provårsläroverken eller provårs- seminarierna och i vilka läroämnen lärarkandidat äger att genomgå provåret eller däri deltaga samt huruvida provåret skall omfatta en eller två terminer. Vid beslut om hänvisning av lärarkandidat till viss läroanstalt bör enligt stad- gorna beaktas, i vad mån de lärokurser, som genomgäs vid läroanstalteri, och de vid densamma anställda lärarkrafterna kunna vara ägnade att främja lärarkandidatens utbildning uti de i hans provår ingående läro- ämnena.

Beträffande provårets ledning och lärarna vid detsamma gäller, att över- styrelsen förordnar läroverkets, respektive seminariets rektor eller, därest hinder skulle möta härför, annan lämplig person att under viss tid, dock minst en termin, vara föreståndare för provåret. Läroverkets och semina- riets lärare äro skyldiga att, i den utsträckning och på det sätt föreståndaren bestämmer, deltaga i provårsarbetet.

Vad angår provårets innehåll, skall det innefatta dels praktiska övningar med därtill hörande behandling av metodiska spörsmål, dels diskussioner

, ! i ; ! (

och föreläsningar rörande pedagogiska frågor ävensom vissa för lärarut- bildningen avsedda kurser. I provåret ingår såväl åhörande av undervisning på läroverkets olika stadier som även meddelande av undervisning. Lärar- kandidats undervisning, som inledes med att han åhör undervisning av ve- derbörande lärare, skall även omfatta meddelande av uppgifter för de skrift- liga arbeten, som höra till hans provårsämnen, sådana arbetens förbere- dande samt granskning och genomgående. Vid folkskoleseminarierna om- fattar lärarkandidats undervisning även deltagande i handledningen av ele- verna i deras enskilda arbete, och lärarkandidaterna vid dessa läroanstalter böra enligt vederbörande provårsstadga erhålla noggrann kännedom om folkskoleseminariets verksamhet för elevernas praktiska lärarutbildning. I sådant syfte hör han i lämplig utsträckning åhöra elevernas undervisnings- övningar särskilt i de ämnen, som ingå i hans provår, samt deltaga i den med dessa övningar förbundna behandlingen av metodiska frågor. Ge- mensamt för såväl provårsläroverken som provårsseminarierna gäller, att för preparation och granskning av lärarkandidats undervisning eller i all- mänhet för med denna undervisning förbunden behandling av metodiska frågor rörande de särskilda läroämnena sammanträden skola hållas under ordförandeskap av föreståndaren eller den lärare, han därom anmodar. Vid dessa sammanträden skola även närvara de lärare, som för varje särskilt ämne deltaga i ledningen av lärarkandidaternas övningar eller som därom anmodas av föreståndaren. Den undervisning, som uppdrages åt lärar- kandidaten, bör i regel icke upptaga mer än sammanlagt sju timmar i veckan och må icke, där ej lärarkandidaten själv annorlunda åstundar, omfatta mer än tio timmar i veckan. I nämnda tid inräknas vid semina— rierna icke den tid, som erfordras för behandlingen av elevernas enskilda arbete, skriftliga uppgifter och dylikt. Tillfälle bör, där så anses lämpligt och möjligt, beredas lärarkandidat vid provårsläroverk eller seminarium att även vid andra läroanstalter åhöra undervisning, som för hans lärarut— bildning kan vara av betydelse. Varje termin skall provårsföreståndaren eller annan lämplig person hålla sammanträden med lärarkandidaterna för behandling i form av föredrag, referat eller diskussion av viktigare frå- gor rörande den allmänna uppfostrings- och undervisningslärans tillämp- ning på de särskilda uppgifter, som tillkomma i främsta rummet de all- männa läroverken respektive folkskoleseminarierna men även övriga läro- anstalter, vilka provårsutbildningen avser, samtliga dessa läroanstalters all- männa anordning och den för dem gällande lagstiftningen samt eventuellt viktigare delar av det svenska undervisningsväsendets historia och nuva- rande organisation. Utöver den behandling av metodiska frågor, som enligt vad nyss framhållits skall förekomma i samband med preparation och granskning av lärarkandidats undervisning, bör enligt provårsstadgorna varje termin anordnas ett lämpligt antal föreläsningar över de särskilda ämnenas metodik. Såvitt förhållandena det medgiva, skola till föreläs—

& ningarna anknytas diskussioner i motsvarande frågor. Varje lästermin skola i under ett lämpligt antal timmar anordnas en kurs i skolhygien och en kurs 7 i muntlig framställningskonst, däri inbegripet talteknik.

Vitsord över lärarkandidats nit och fallenhet för lärarkallet ävensom över hans undervisningsskicklighet dels i allmänhet, dels ock med avseende på olika ämnen och, där så anses lämpligt, olika stadier skola avgivas av före- ståndaren i samråd med de lärare, som med honom deltagit i lärarkandida- tens handledning. För att provår skall anses vara vederbörligen genom- gånget, erfordras minst betyget godkänd för undervisningsskicklighet såväl i allmänhet som i minst två av de läroämnen, som provåret omfattat, samt minst betyget godkänd för nit och minst betyget god för fallenhet för lärar- kallet.

Vissa tidigare framförda önskemål beträffande provåret. Redan långt före 1927 års omorganisation av det högre skolväsendet hade, såsom framgår av 1927 års skolsakkunnigas betänkande rörande praktisk lärarkurs, frågan om en omläggning av utbildningen av lärare för de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter varit föremål för överläggning inom pedago- giskt intresserade kretsar.

Från lärarkandidaternas sida hade framkommit åtskilliga önskemål i detta hänseende. Åtgärder borde enligt deras mening vidtagas för att åt den praktiska utbildningen giva en mera allsidig läggning av den art, att lärarkandidaten skulle komma att deltaga ej blott i själva undervisnings- arbetet utan också i de övriga sidorna av en lärares verksamhet, allt i syfte att göra lärarkandidaternas ställning mera lik en verklig lärares och bereda honom tillfälle att bättre ådagalägga sin fallenhet för lärarkallet. Dessa fördelar skulle kunna uppnås genom att bereda lärarkandidaterna tillfälle till förordnanden som extra ordinarie lärare samtidigt med att de fullgjorde provårstjänstgöring. Härigenom skulle även tillgodoses önskemålet om att giva lärarkandidaterna ekonomiskt stöd under utbildningstiden.

Från provårsanstalternas sida hade rests invändningar mot att lärarkan- didaterna skulle kunna, såsom fortfarande är fallet, genomgå provåret på endast en termin och även framförts önskemål om ekonomiskt understöd åt lärarkandidaterna. På detta håll hade även tämligen allmänt hemställts, att provåret måtte så ordnas, att de handledande lärarna finge bättre och rikare tillfällen att bilda sig en uppfattning om lärarkandidaternas lämp- lighet ur olika synpunkter för lärararbetet.

Vid ett möte med provårsföreståndare m. fl., vilket år 1926 hölls i skol- överstyrelsen, hade dåvarande rektorn vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm, föreståndaren för provårskurserna vid läroverket J. Kjeder- qvist framlagt ett genomgripande förslag1 till omorganisation av provåret.

1 Förslaget är publicerat i redogörelsen för högre latinläroverket å Norrmalm för läsåret 1928—1929.

Grundtanken i detta förslag, som kännetecknades av ett helt nytt grepp på frå- gan om lärarutbildningens anordning, innebar i huvudsak, att den teoretiska nt-W bildningen, förlagd såsom nu till universitet och högskolor, och den praktiska ut—i bildningen, förlagd till läroanstalter av olika slag i universitets- och högskolestä— derna, skulle äga rum åtminstone till en viss grad jämlöpande med varandra, så att de avslutande betygen för läraraspiranter skulle utfärdas först sedan båda slagen av utbildning blivit fullbordade. Genom en dylik anordning skulle enligt förslagsställarens mening vinnas bestämda fördelar både för universitetsstudierna läraraspiranten lärde sig, huru hans ämnen skulle studeras för att kunna på bästa sätt meddelas åt andra, och lade därigenom den säkraste grunden för sina studier — och för den praktiska lärarutbildningen aspiranten kunde tidigare än i regel skedde vinna någon erfarenhet om sin egen fallenhet för lärarkallet och därefter träffa sina mått och steg, varförutom den praktiska utbildningen kunde utsträckas över en längre tid. Sannolikt skulle anordningen leda till en tidsvinst i fråga om lärarkandidatens sammanlagda utbildningstid.

Förslaget innebar till sina detaljer bland annat följande:

Läraraspiranten skulle först studera ett av sina huvudämnen och föra dessa stu— dier fram till tentamen. Därefter, möjligen samtidigt med nyssnämnda studier, skulle han genomgå en kurs i modersmålets behandling, en kurs i psykologi samt en kurs i disciplinens teori. Efter dessa studier skulle vidtaga förra delen av den praktiska utbildningen, för vilken del förslagsställaren använder den sammanfat- tande beteckningen hospitering. I denna skulle ingå åhörande av lektioner och av föreläsningar i de särskilda ämnenas metodik, deltagande i sådana sammanträden, som provårsföreståndarna enligt nuvarande ordning hålla med lärarkandidaterna, och sådana sammanträden, som avse preparation av lärarkandidaternas undervis- ning, samt möjligen även försökslektioner. Denna hospitering skulle enligt för- slagsställarens mening icke behöva på något sätt störa läraraspirantens studier. Efter hospiteringens avslutande skulle så vidtaga den praktiska utbildningens andra del, av förslagsställaren betecknad såsom övningstjänstgöring. Denna borde i regel omfatta två terminer med ett ämne under vardera terminen men skulle under vissa förutsättningar kunna begränsas till en termin. Som förutsättning för rätt till övningstjänstgöring skulle fordras tentamen i det ämne, tjänstgöringen avsåge, samt intyg om fullgjord hospitering. I övrigt skulle aspirant äga rätt att själv välja tid för övningstjänstgöringen, varvid bland annat vore att märka, att de båda terminerna icke skulle behöva komma i omedelbar följd. Övningstjänstgöringen skulle omfatta såväl auskultation som undervisning på skolans olika stadier i det ämne, tjänstgörin— gen avsåge. På ett av stadierna skulle tjänstgöringen räcka hela terminen. Dessutom skulle i övningstjänstgöringen ingå så många andra till en lärares arbete hörande åligganden, såsom vakthållning m. ni., som föreståndaren kunde uppdraga åt honom. Över hospiteringen skulle utfärdas endast intyg men över övningstjänstgöringen meddelas betyg med särskilda vitsord i fråga om varje ämne efter dettas avslutning. Först efter hela den praktiska utbildningens avslutning skulle följa avslutandet av den teoretiska utbildningen och avläggandet av den sålunda färdiga ämbetsexamen. Fördelningen på de olika läroanstalterna av såväl hospiteringen som övningstjänst- göringen liksom också vissa andra för utbildningen nödiga anordningar skulle om- händerhavas av en särskild myndighet (lärarutbildningslcollegiet), sammansatt av rektorer, föreståndare och föreståndarinnor vid de läroanstalter, till vilka aspiranter skulle hänvisas, professorerna i förekommande ämnen samt professorn i psykologi och pedagogik.

1927 års skolsakkunniga. Om sålunda frågan om lärarutbildningens an— ordning redan före 1927 års omorganisation av det högre skolväsendet var föremål för ett intresserat övervägande, så aktualiserades likväl frågan på grund av nämnda omorganisation såväl genom den utvidgning av läroverks- organisationen, som i samband därmed beslöts, som genom den omläggning av skolans arbetssätt m. m., vilken i berörda sammanhang ansågs vara en nödvändig förutsättning för den nya ordningens genomförande. Ät de sak- kunniga, som tillkallats för att inom ecklesiastikdepartementet verkställa utredningar och avgiva yttranden och förslag i vissa med den beslutande skolorganisationen sammanhängande frågor, uppdrogs att utarbeta förslag till omläggning av provårsinstitutionen. Dessa sakkunniga, 1927 års skol- sakkunniga, avgåvo den 31 maj 1929 utredning och förslag rörande prak— tisk lärarkurs för blivande lärare vid de allmänna läroverken rn. fl. under- visningsanstalter (statens offentliga utredningar 1929:10).

Det förslag, som framlades av de sakkunniga, innebar icke någon principiell ändring i provårets organisation. De sakkunniga sökte att inom dess dittillsvarande rain föreslå åtgärder, ägnade att avhjälpa förefintliga brister i provårsinstitutionen. Emellertid diskuterade de sakkunniga i betänkandet (sid. 14—17) ett par under den tidigare behandlingen av frågan framlagda förslag om mer genomgripande för- ändringar i lärarutbildningen. Vad de sakkunniga härutinnan anfört torde i detta sammanhang böra något beröras.

De sakkunniga behandlade sålunda spörsmålet om lärarutbildningens förläg- gande till en för ändamålet särskilt upprättad central utbildningsanstalt, vilket enligt det föregående tidigare varit föremål för ingående överväganden. En dylik anord- ning funno emellertid de sakkunniga icke anledning ifrågasätta såväl med hänsyn till de skäl, som under den tidigare diskussionen ur pedagogisk, administrativ och ekonomisk synpunkt anförts emot en så organiserad lärarutbildning och vilka med undervisningsväsendets nuvarande omfattning enligt de sakkunnigas mening i hög grad blivit skärpta, som ock därför att den hittillsvarande anordningen i stort sett visat sig tillfredsställande.

Likaledes avvisades en tidigare framförd tanke att i fråga om provårets för- läggning återgä till den ursprungliga anordningen för lärarkandidaternas fördel— ning mellan läroverken, innebärande att en lärarkandidat skulle kunna hänvisas till vilket läroverk som helst. Som mntiv för detta ställningstagande erinrades om de erfarenheter i fråga om olämpligheten av en sådan anordning, vilka tidigare gjorts, och anfördes, att man vid en sådan fördelning av lärarkandidaterna skulle gå för- lustig de värdefulla erfarenheter i fråga om lärarutbildningen, som vunnes genom att den koncentrerades till vissa för lärarutbildning särskilt avsedda och utrustade läroanstalter.

I betänkandet sysslade de sakkunniga också med det förutberörda av rektorn J. Kjederqvist framlagda förslaget om att förknippa den praktiska utbildningen av lärarkandidaterna med dessas teoretiska studier vid universitet och högskolor. De funno den grundåskådning, som har upp detta förslag, i sig innesluta åtskilliga beaktansvärda synpunkter, framför allt den, att framgången i en lärares gärning vore i väsentlig grad beroende av huruvida hans kunskaper verkligen kunde giva vad undervisningen i de olika ämnena krävde. Men om universitetskurserna alltför trångt bundes vid skolans kurser, komme också lätteligen lärarens förberedelser för sina lektioner att sakna den väckelse och den eggelse, som låge däri, att läraren

hade att ur sitt mera fritt anlagda, vetenskapliga kunskapsförråd utvälja de partier, som undervisningen i ett visst fall krävde, och lämpa och anpassa dem efter det behov, som förelåge, eller måhända —— vad som ingalunda betydde minst för lära- rens egen utveckling —— genom fortsatta studier fullständiga och utöka dem. De sak- kunniga hade av nu antydda skäl helt naturligt med undantag för ämnet pedago— gik — icke kunnat ansluta sig till förslagsställarens mening, att utbildningskursens förläggning till studietiden vid universitet skulle bliva till fromma för aspiranternas universitetsstudier; de hyste fast hellre starka farhågor för att motsatsen skulle i viktiga avseenden komma att inträffa. Emellertid vore de sakkunniga angelägna om att få betona önskvärdheten av att vid universitetskursernas uppgörande nödig hänsyn kunde tagas även till skolans behov och önskemål. Det torde vara ett känt förhållande, att det ingalunda i alla ämnen vore så ställt, som det borde och kunde. vara och som det, efter vad de sakkunniga hade sig bekant, vid utfärdandet av nu gällande bestämmelser angående filosofiska examina varit aVSett att vara. Framför allt syntes det vara av vikt, att de mera elementära delar av ett ämne, vilka för skolundervisningen vore av fundamental betydelse, vid universitetsstudierna icke försummades eller äsidosattes. Mot förslagsställarens uppfattning att den av honom föreslagna anordningen skulle bereda även den praktiska lärarutbildningen vissa fördelar framhöllo de sakkunniga, att det först när läraren vore utrustad med nödiga förutsättningar i kunskapsavseende vore möjligt att med någon säkerhet våga sig på ett bedömande av hans allmänna fallenhet för lärarkallet. Därtill komme, att de studerande, som här vore i fråga, i regel ännu icke nått den ålders— mognad, att man hos dem kunde förutsätta den omdömesgillhet, som här erfordrades, i all synnerhet när det gällde ett omdöme om dem själva. De sakkunniga erinrade också, att vid universitetet i Uppsala funnes en pedagogisk övningsskola för stude— rande i pedagogik, samt framhöllo önskvärdheten av att denna anordning måtte kunna vinna efterföljd vid övriga högskolor. Vid dylika övningsskolor torde tillfälle såväl till auskultation som till någon övningsundervisning kunna beredas blivande lärare, vilka skulle kunna önska på ett tidigare stadium pröva sina anlag. Dessutom borde ej förbises, att redan nu möjlighet förelåge för studerande att efter rektors medgivande åhöra undervisning vid olika slag av läroanstalter. Slutligen torde man icke böra alldeles underskatta den betydelse, som informatorsverksamhet kunde hava i ifrågavarande avseende. Mot den föreslagna ordningen syntes jämväl kunna göras den anmärkningen, att den måste komma att på ett störande sätt sönderbryta å ena sidan läraraspirantens studier och å andra sidan hans praktiska utbildning. Det lärarutbildningskollegium, som förslagsställaren tänkt som administrerande utbildningen, torde trots sin mångsidighet knappast komma att visa sig kunna behärska den erforderliga, synnerligen invecklade administrations- och expeditions- apparaten. Slutligen förutsatte det föreslagna systemets realiserande möjlighet till samtidigt bedrivna universitetsstudier i alla vetenskapsgrenar, som motsvarade skol- _ ämnena. De två städer, till vilka flertalet av lärarkandidaterna hänvisades, näm- ligen Stockholm och Göteborg, saknade emellertid fullständiga högskolor.

Trots de i vissa avseenden intressanta och värdefulla synpunkter, som läge till grund för förslaget, kunde de sakkunniga på nu anförda skäl icke tillstyrka dess godtagande.

Skolöverstyrelsens utlåtande. Över de sakkunnigas förslag har skolöver- styrelsen, efter hörande av kollegierna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna, den 27 maj 1935 avgivit utlåtande.

Ej heller överstyrelsen tänkte sig någon verkligt genomgripande organisatorisk förändring av provåret. Överstyrelsen sade sig ha haft att välja mellan att antingen

' påyrka en helt ny principiell utredning av förhållandet mellan den teoretiska och

den praktiska sidan av lärarutbildningen i samband med studieransonering och - hemställa, att med ändringar inom ramen av det nuvarande förhållandet mellan ; utbildningens sidor måtte anstå i avvaktan på en sådan utredning, eller ork att för-

l | |

söka åstadkomma sådana förbättringar, som inom den nuvarande ramen vore möj— liga. Den senare utvägen hade valts och förslag därför framlagts till vissa förbätt- ringar i provåret, vilka visserligen kunde synas små och ingalunda gjorde anspråk på att avhjälpa alla provårsinstitutionens brister men dock enligt överstyrelsens mening skulle beteckna ett ganska betydande framsteg i dettas läggning. Över- styrelsen behandlade emellertid samtidigt ganska ingående den i det föregående berörda frågan om ett sammanförande av den teoretiska och den praktiska lärar- utbildningen. Av överstyrelsens omfattande yttrande torde i detta sammanhang böra beröras allenast denna sida av saken.

Det torde, framhåller överstyrelsen, icke kunna bestridas, att en ung lärare, som under nuvarande förhållanden komme direkt från sina akademiska studier till sina första försök som lärare, mycket snart komme underfund med att studierna så gott som helt lämnat åsido icke så alldeles litet av vad han såsom lärare måste hava klar insikt i, under det att en ej ringa möda under studietiden nedlagts på sådana sidor av de studerade ämnena, som läge ganska långt på sidan om vad en lärare verkligen behövde i skolarbetet. Härmed ville överstyrelsen givetvis icke bestrida, att varje sida av insikter i ett ämne kunde vara av värde för en lärare; men då lärarens utbild- ningstid enligt sakens natur måste hållas inom tämligen snäva gränser, gällde det att vid urval av stoffet för de blivande lärarnas akademiska studier taga skälig hänsyn till vad som vore värdefullt icke blott och knappast övervägande ur rent vetenskaplig synpunkt utan också och i minst lika hög grad ur synpunkten av deras blivande verk— samhet. Då på sin tid filosofisk ämbetsexamen infördes såsom särskilt avseende lärar- utbildningen och säsom skild från den utan hänsyn till denna planlagda filosofie kandidatexamen, hade det varit meningen, att denna skillnad mellan de båda examina skulle taga sig uttryck bland annat i en däremot svarande olikhet mellan fordringarna för vardera examen i de särskilda ämnena. Emellertid torde det icke vara någon över- drift, ifall man sade, att denna olikhet tenderat till att bli allt mindre och, när den överhuvudtaget förekomme, snarare avsåge fordringarnas kvantitativa omfattning än deras kvalitativa inriktning. Om den teoretiska och den praktiska sidan av lärar- utbildningen finge gå intimt hand i hand, skulle det, hoppades man, bliva helt enkelt nödvändigt att vid planläggning av de teoretiska studierna taga oavlåtlig hänsyn till den studerandes blivande lärarverksamhet.

Överstyrelsen ville vidare som stöd för den förmodan, att ett närmare samman- förande av utbildningens båda sidor efter allt att döma verkligen skulle vara ägnat att höja arbetsglädjen vid den praktiska lärarutbildningen, hänvisa å ena sidan där- till, att den nuvarande skarpa kontrasten mellan utbildningens båda sidor, vilken utan tvivel vore en synnerligen viktig anledning till olustbetoningen vid den prak- tiska utbildningen, enligt sakens natur skulle, om icke fullständigt försvinna, så dock väsentligt mildras, om båda sidorna intimt sammanfördes, å andra sidan till erfarenheterna från högre lärarinneseminariet, från vilket det överstyrelsen veterligt icke försports sådana missljud som från provåret.

Slutligen ville överstyrelsen vitsorda vad som för övrigt kunde sägas ligga i sakens natur, att det vore högeligen önskvärt, att sådana personer, som icke visade sig skic- kade för lärarbanan, på ett så tidigt stadium som möjligt avvisades från lärarutbild— ning. Under nuvarande förhållanden vore det ofta förenat med synnerligen stora

svårigheter att verkställa ett dylikt avvisande i tillräckligt god tid. I de flesta fall sökte en läraraspirant sitt första förordnande först sedan han avlagt sin akademiska examen. Den nuvarande starka tillströmningen hade ofta som följd, att icke ens enl filosofie magister kunde påräkna förordnande förrän ganska lång tid efter avtåg—* gande av examen. En approximativ undersökning pekade i den riktningen, att det första lärarförordnandet vid läroanstalt utöver folkskolestadiet erhölles vid en ålder av för man drygt 27 är, för kvinna nära 26 år. Under sådana förhållanden vore det icke underligt, ifall en rektor, även om en nybörjande lärare skulle visa påtagliga brister vid skötseln av sitt förordnande, droge sig för att bestämt avråda honom från att fortsätta på banan eller för att giva honom ett tjänstgöringsbetyg, som skulle ,göra det svårt för honom att sedermera erhålla annat förordnande. Efter att så i några år hava lyckats erhålla det ena förordnandet efter det andra och vinna en vis- serligen långsam men dock faktisk stegring i tjänstgöringsbetygen komme lärar— kandidaten till provåret. För dem, som under läsåren 1930—1935 börjat sitt provår, hade medelåldern vid provårets början varit för män 331/2 år och för kvinnor något över 32 år. Gentemot kandidater av denna ålder gjorde sig under provårets gäng och vid utfärdande av betyg över detsamma helt naturligt gällande samma barmhärtighetssynpunkt, som nyss framhållits, men nu i stegrad grad. Vore det svårt att säga en person vid 26 å 27 års ålder, att han måste lämna lärarbanan, så vore det ännu svårare, när han nått 32 å 33 års ålder, i synnerhet om han, såsom icke sällan vore fallet, hade bildat familj. Det vore ganska naturligt, att överstyrel— sen endast i sällsynta undantagsfall ansett sig kunna meddela en icke-ordinarie lärare med provår, att han icke vidare kunde erhålla förordnande, och att det i dessa fall skett endast med verklig vånda inför de svårigheter, man sålunda beredde den avvisade. Överstyrelsen skulle alltså med synnerlig glädje hälsa en anordning. genom vilken det bleve möjligt att på ett tidigt stadium från lärarbanan utgallra sådana personer, som visade sig för densamma avgjort oskickade.

Överstyrelsen kunde således helt instämma i vad som plägat anföras om önskvärd— heten ur nu anförda synpunkter av ett väsentligt närmande mellan den teoretiska och den praktiska sidan av lärarutbildningen. En annan fråga vore emellertid. huruvida och på vad sätt ett sådant närmande skulle kunna genomföras.

Det mest radikala tillvägagångssättet för förenande av den teoretiska och den praktiska lärarutbildningen vore givetvis, ifall man förflyttade den teoretiska utbild- ningen från universiteten till särskilda utbildningsinstitut, som skulle omhänder- hava båda sidorna av utbildningen, i analogi således med det arbetssätt. som vore rådande vid högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna. En sådan anord- ning hade emellertid, såvitt överstyrelsen hade sig bekant, alls icke varit uppe till diskussion, och överstyrelsen hade icke heller anledning att ingå på denna möj- lighet. Däremot har överstyrelsen ägnat närmare uppmärksamhet åt det ovan- berörda av rektorn J. Kjederqvist framförda uppslaget.

Det läge väl i sakens natur, att om den praktiska utbildningen skulle på av 'honom skisserat sätt inarbetas i själva examensstudierna, så måste man besluta sig för endera av två utvägar: antingen skulle rättigheten att avlägga examen bibehållas obegränsad såsom för närvarande, och i så fall måste det också vid de läroanstal- ter, som kunde komma i fråga för den praktiska utbildningen, beredas utrymme för obegränsat antal hospitanter; eller också måste rätten att avlägga examen på ett eller annat sätt ransoneras. Utan att i detta sammanhang taga ståndpunkt till den senare utvägen ville överstyrelsen framhålla, att densamma skulle stå i så bjärt strid med det svenska bildningsväsendets traditioner och, även bortsett härifrån. vara så svår att utforma på ett något så när tillfredsställande sätt, att det i alla hän- delser måste taga en avsevärd tid, innan ett förslag i detta avseende hunne utar-

1. betas och genomföras. Redan av detta skäl ansåge sig överstyrelsen vid behand- lingen av nu förevarande ärende icke kunna räkna med en sådan ransonering utan funne sig nödsakad att utgå från den förutsättningen, att universitetens filosofiska och teologiska fakulteter alltfort skulle erbjuda sina studie- och examensmöjlig- heter utan någon ransonering. Men om så vore, måste man tydligen också bereda oransonerade möjligheter för hospitering och övningstjänstgöring. Detta vore emel- lertid praktiskt ogörligt redan med hänsyn till att varje universitet och högskola måste i avseende å hänvisning av lärarkandidater till praktisk utbildning betraktas såsom en tillsammans med sin ort inom sig sluten, från andra avskild enhet (en person, som bedreve examensstudier vid Uppsala universitet, kunde icke hänvisas till att i Göteborg fullgöra sin praktiska utbildning). Med hänsyn till förhållandet mellan den oberäkneliga tillströmningen av läraraspiranter och de möjligheter till praktiska lärarutbildningsanstalter, som förefunnos i respektive städer, vore anord- ningen i Göteborg och därnäst i Stockholm jämförelsevis lätt att genomföra men i Uppsala och Lund omöjlig att åstadkomma. En annan avgörande svårighet läge i tidsförhållandet mellan den teoretiska och den praktiska utbildningen. Inom vissa ämnen — framför allt de naturvetenskapliga — skulle det visa sig omöjligt att på det av förslagsställaren tänkta sättet gå av och an mellan studier och praktiskt utbildningsarbete.

Vad sålunda anförts vore för överstyrelsen tillräckligt hinder att ansluta sig till nämnda uppslag. Överstyrelsen tillägger, att det torde vara omöjligt att, om upp- slaget läte sig förverkligas, med full säkerhet förutse, hur anordningen skulle komma att verka i avseende å möjligheten att på ett tidigt stadium avvisa för lärarbanan olämpliga personer. I Tyskland, där man på vissa håll redan haft en liknande anordning, hade man i stort sett icke vunnit de resultat, man i nämnda avseende hoppats på. Med en viss paradoxal förenkling av läget kunde man säga: med vårt nuvarande system finge vederbörande myndigheter tillfälle att bedöma läraraspi- ranterna först så sent, att man av barmhärtighetsskäl icke ansåge sig kunna avvisa dem från den bana, för vilken de utbildat sig; med det i Tyskland prövade syste- met och enligt Kjederqvists uppslag måste .myndigheterna pröva läraraspiranternas duglighet så tidigt, att man ännu icke vågade fälla ett för hela framtiden avgörande omdöme. Härmed ville överstyrelsen icke bestrida, att i det ifrågavarande avseendet något skulle kunna vinnas genom systemets omläggning i den avsedda riktningen. Men efter allt att döma skulle vinsten bliva ganska obetydlig, och i alla händelser skulle den vara synnerligen osäker.

För att skapa möjligheter för läraraspiranter till en tidigare inriktning på själva lärararbetet och till praktiska förberedelser för detsamma framlade emellertid skol- överstyrelsen ett förslag, innebärande att de allmänna läroverken och därmed jäm- förliga under överstyrelsens inseende stående läroanstalter skulle vara skyldiga att såsom hospitanter mottaga studerande, vilka hade för avsikt att efter avlagda examina inträda på lärarbanan.

Vid skolöverstyrelsens behandling av 1927 års skolsakkunnigas föreva- rande förslag avgav dåvarande undervisningsrådet, filosofie döktorn N. H. Hänninger ett särskilt yttrande, till vilket dåvarande avdelningschefen och undervisningsrådet N. Fredriksson anslöt sig. I sitt ovan återgivna yttrande till statsrådsprotokollet har departementschefen anfört vissa i Hänningers yttrande uttalade meningar.

Hänninger förklarade sig finna överstyrelsens förslag väl innebära vissa för- t bättringar gentemot nuvarande förhållanden men däremot icke komma att föran-

leda någon mer avsevärd omläggning av provårsutbildningen på de punkter, som vore av väsentlig betydelse i fråga om lärarnas praktiska utbildning och i fråga om lämplig lärarrekrytering.

Det för närvarande rådande missförhållandet, som karakteriserats sålunda, att för läraranställning erfordrades genomgånget provår och för hänvisning till provår förutsattes att hava fullgjort vissa års lärartjänstgöring, komme icke att väsentligen undanröjas. En begränsning av antalet aspiranter på lärarbanan syntes böra ske på ett tidigare stadium, innan den ojämförligt längsta delen av utbildningstiden tillryggalagts. Direkt reglerande åtgärder i någon form borde vidtagas. En åtgärd, som givetvis alltid kunde övervägas, vore en lämplig upplysnings- och rådgivnings- verksamhet för dem, som efter studentexamen ämnade fullfölja sin utbildning vid universitet och högskolor. Jämväl hade diskuterats frågan om införande i någon form av spärr för tillträde till studier och avläggande av examina vid universitet. En dylik spärr borde emellertid icke generellt genomföras utan avse allenast till- träde till studier till filosofisk ämbetsexamen.

Ett annat problem av grundläggande betydelse vid frågan om en nyorganisation av lärarutbildningen gällde anknytningen mellan den teoretiska och den praktiska utbildningen. Den förra utbildningen borde planläggas och bedrivas med det be- stämda syftet, att den skulle avse just lärarverksamhet, och den praktiska utbild- ningen borde omedelbart ansluta sig till den teoretiska. En dylik anordning torde enklast kunna åvägabringas på så sätt, att antalet av dem, som utbildades för magisterexamen, anpassades med hänsyn till det antal, som kunde hänvisas till praktisk lärarutbildning. Filosofisk ämbetsexamen borde därför utvidgas till att omfatta både teoretisk utbildning och praktisk lärarutbildning. Urvalet av dem, som skulle erhålla tillträde till avläggande av ämbetsexamen, borde ske redan vid studiernas början. Antalet borde bestämmas av Kungl. Maj:t, med fördelning tillika av detta antal på vederbörande universitet och högskolor samt med hänsynstagande jämväl till de ämneskomhinationer, som aspiranterna avsåge att ägna sina studier, och det vid varje särskilt tillfälle beräkneliga behovet av lärare inom respektive kombinationer. Urvalet av aspiranterna finge i regel grundas på de betyg, veder- börande erhållit i studentexamen. Kurserna och fordringarna för examen i de olika ämnena borde mer än nu avpassas för den blivande lärarens behov, och i utbild— ningen borde ingå kurser i talteknik samt modersmålets skriftliga och muntliga behandling ävensom en grundlig kurs i psykologi, särskilt barn- och ungdoms- psykologi.

Sedan de akademiska studierna avslutats genom tentamina i respektive ämnen, skulle den egentliga praktiska lärarutbildningen omedelbart taga sin början. Det syntes lämpligt, att denna utbildning koncentrerades till en ort, där samtliga de skolformer, som det vore önskvärt att anlita för den praktiska utbildningen, vore representerade. Det vore även önskvärt, att varje lärarkandidats utbildning icke så helt som hittills varit fallet koncentrerades till en enda läroanstalt. Det borde tagas under övervägande att förlägga den praktiska lärarutbildningen i sin helhet till Stockholm, där i högre grad än på någon annan ort i landet vore representerade olika organisationsformer vid de allmänna läroverken och olika skolformer inom vårt skolväsen överhuvudtaget. Lärarutbildningen syntes böra omhänderhavas av en ledare, vilken hade att helt ägna sig åt denna uppgift. För auskultation och övningsundervisning borde ställas till förfogande ett antal statliga, kommunala och statsunderstödda enskilda läroanstalter.

I ett vid överstyrelsens utlåtande fogat särskilt yttrande förklarade sig även t. f. undervisningsrådet K. R. Falck finna, att det av överstyrelsen fram-

lagda förslaget icke avhjälpte de väsentligaste bristerna i den nuvarande lärarutbildningen. Överstyrelsen skulle hava bort föreslå en ny utredning i ämnet, och det av överstyrelsen framlagda förslaget borde hava avsett endast provisoriska åtgärder i avbidan på resultatet av en sådan utredning.

Utredning angående tillströmningen till de intellektuella yrkena. Inom ecklesia- stikdepartementet tillkallade sakkunniga avgåvo den 1 september 1935 he- tänkande med undersökningar och förslag i anledning av tillströmningen till de intellektuella yrkena (statens offentliga utredningar 1935: 52). Dessa sakkunniga verkställde ingående undersökningar rörande bland annat till- strömningen till och arbetsmöjligheterna på lärarbanan och framlade även vissa förslag rörande anordningen av den praktisk-pedagogiska utbildningen av lärare för de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter.

De sakkunniga konstaterade, att lärarbanan vore, jämte den teologiska banan, den av alla intellektuella yrkesbanor, där behovet av arbetskraft vore starkast begränsat och i varje fall beroende av omständigheter, som i endast ringa grad rönte inflytande av själva tillgången på kompetenta krafter. Skulle reglerande åtgärder mot tillströmningen överhuvud förekomma av rena arbetsmarknadsskäl, så borde det vara här. Det vore blott allt för påtagliga olägenheter förenade med att den spärr, som redan funnes i provåret, anbragts så sent och först sedan appli- kanten under flera år inriktat sig på och ägnat sig åt praktisk lärarverksamhet. Den tanken tvingade sig formligen fram, och den skymtade ganska tydligt i svaren från lärarhåll på en av de sakkunniga företagen organisationsenquéte, att den prak- tiska, till läroverkslärarbanan definitivt berättigande pedagogiska prövningen borde infogas i själva ämbetsexamen eller anordnas i omedelbar anslutning till densamma. De sakkunniga ha än ytterligare riktat uppmärksamheten på, att själva det spärr- system, som för närvarande praktiserades och som bestode däri, att endast ett begränsat och förhållandevis ringa antal läraraspiranter årligen antoges till prov- årskurserna, vore olyckligt till vissa av sina verkningar och dessutom principiellt otillfredsställande. Framför denna spärr, liksom framför andra spärrar, hade upp- stått en köbildning man hade redan hunnit så långt, att en filosofie magister för att få provårshänvisning måste ha 12 terminers lärartjänstgöring. Erhållandet av denna tjänstgöring vore beroende av diverse tillfälligheter, varför densamma icke -— även där hänsyn tages till betygen i den teoretiska examen —— kunde sägas utgöra en rättvis norm för urvalet av provårskandidater. Det syntes också de sak- kunniga billigt att var och en som avlagt filosofisk ämbetsexamen borde ha rätt att inom en rimlig tid få undergå den praktiska utbildning och prövning av sina läraregenskaper, som det kunde anses påkallat fordra för hans utbildnings full- bordan till full kompetens för läroverkslärartjänst och därmed hans examens fullbordan till en verklig ämbetsexamen. Den spärr, som kunde vara behövlig, borde icke ligga i svårigheter, som restes för den teoretiskt utbildade att få genomgå denna fullbordande, praktiska utbildning och avlägga dessa kontrollerade under- visningsprov, utan i stället i de krav, som ställdes för provens godkännande. De sakkunniga funne allmänna principiella synpunkter starkt tala för att, därest den praktiska lärarutbildningen och skicklighetsprövningen icke ausåges kunna inläg- gas i själva ämbetsexamen eller därtill omedelbart ansluta sig, densamma likväl borde utvidgas så, att alla filosofie magistrar efter exempelvis fyra terminers tjänst- göring kunde erhålla hänvisning till provårsutbildning. Den utvidgning av provårs-

läroverkens antal och organisation, som härav påkallades, kunde betraktas som en ofrånkomlig konsekvens av det fria tillträdet till den teoretiska utbildningen och dennas avskildhet från den praktiska lärarutbildningen.

B. De sakkunnigas utredning och förslag.

1. Grundläggande synpunkter på lärarutbildningen.

Gällande läroverksstadga % 177 punkterna 4)—6) uppställer vissa all- männa krav på en lärare: han skall »utmärka sig för det allvar och den stadga i karaktären samt den foglighet i lynnet, som ungdomens ledning kräver, besitta förmåga att lätt och tydligt meddela undervisning och äga grundlig insikt i de ämnen, som höra till den sökta tjänsten». Dessa all- männa krav på en god lärare, som också återfinnas i motsvarande bestäm- melser för övriga här ifrågakommande läroanstalter, ha till sin innebörd mer än hundraårig hävd, och formuleringen har nästan oförändrad bibe— hållits i den långa raden av stadgor för de svenska läroverken allt ifrån 1807 års skolordning. Detta synes visa, att man intill vår tid funnit de an- förda orden framhäva de mest betydelsefulla läraregenskaperna, och i sam- manträngd form torde icke nutidens krav på en god lärare kunna bättre uttryckas.

De läraregenskaper, som i läroverksstadgan framhållas som väsentliga. förutsätta naturlig fallenhet och genom studier och övning förvärvad färdig— het. Några mer effektiva åtgärder för att uttaga dem, som genom sin karaktärsläggning och naturliga intellektuella begåvning särskilt ägna sig för lärarens uppgifter, ha icke vidtagits. Däremot har av ålder genom kra— vet på universitetsutbildning sörjts för att den blivande läraren äger ett nödigt mått av kunskaper i de ämnen, i vilka han skall meddela undervis- ning, liksom man genom kravet på genomgånget provår tillgodosett hans praktiska utbildning för den blivande verksamheten. Om sålunda på ett i många avseenden tillfredsställande sätt sörjts för lärarens teoretiska och praktiska utbildning, må därmed icke vara sagt, att icke båda lida av vissa brister. Mot utbildningen vid universitet och högskolor har anmärkts, att den icke i tillräcklig grad tager hänsyn till den verksamhet, åt vilken de blivande lärarna skola ägna sig. Provårsutbildningen kan knappast sägas ha hållit jämna steg med den betydande omorganisation, som de allmänna läroverken och de med dem jämförliga läroanstalterna på senare tid genom- gått, och beaktansvärda önskemål beträffande den praktiska lärarutbildnin— gen och förslag om ändringar i provårsarbetets innehåll och former ha under de senaste årtiondena framkommit. Tillika föreligga numera, särskilt tack vare den psykologiska forskningen, ökade möjligheter till utbildning på om- råden, som äro synnerligen betydelsefulla för läraren.

Dessa äro, i korthet framställda, de förhållanden, som de sakkunniga haft att beakta och från vilka departementschefen utgår i sitt anförande

till statsrådsprotokollet den 30 december 1935. Där finnas också närmare angivna de punkter, som kunna anses väsentliga vid en omorganisation av den nuvarande lärarutbildningen. Dessa punkter äro följande:

ett lämpligt urval bland dem, som önska ägna sig åt lärarbanan, ett urval som tillika förebygger, att flera utbildas än som kunna vinna anställning;

större anpassning än nu av de teoretiska studierna till det kommande lärararbetet;

möjlighet för den blivande läraren till tidig kontakt med lärararbete; sammanhang till tiden mellan den teoretiska och den praktiska lärar- utbildningen;

större plats för utbildning i de uppfostringsmoment, som ingå i lärarens uppgift; samt

en genomgripande omläggning av provårsinstitutionen.

Den nuvarande lärarutbildningen, dess förtjänster och brister. Som framgår av den förut lämnade redogörelsen, är lärarutbildningen för närvarande uppdelad i teoretisk och praktisk utbildning. Den teoretiska utbildningen är förlagd till universitet och högskolor och avslutas med filosofisk ämbets- examen eller eventuellt därpå följande högre filosofisk examen och —— vad angår kristendomslärare — med särskild prövning i ämne eller ämnen in- om filosofisk ämbetsexamen jämte teologie kandidatexamen eller eventuellt därpå följande högre teologisk examen. Den praktiska utbildningen är för- lagd till vissa allmänna läroverk och folkskoleseminarier. Som villkor för tillträde till den praktiska utbildningen gäller, att vederbörande avlagt filoso- fisk ämbetsexamen eller motsvarande, för kristendomslärare stadgade lär- domsprov.

Den teoretiska utbildningen står som regel öppen för vem som helst, som avlagt studentexamen. Någon gallring av de studerande med hänsyn till hälsotillstånd eller förutsättningar i övrigt för lärarbanan sker ej vid inskrivningen i universiteten och högskolorna, men visserligen sker under studiernas lopp en viss avgång, föranledd av underkända kunskapsprov eller av andra förhållanden. Studier för lärarexamen bedrivas jämväl av personer, som icke definitivt bestämt sig för lärarbanan. Lärarexamen är avsedd att i huvudsak tillhandahålla det kunskapsstoff, som erfordras för skolundervisningen. Läraraspirantens arbete tager i allmänhet 9—11 ter- miner i anspråk och är ägnat att bibringa honom grundliga insikter i ve- derbörande läroämnen. Såsom i utredningsdirektiven av departementschefen framhålles, bedrives detta arbete under de för universiteten hävdvunna formerna utan kontakt med det undervisningsväsende, dit läraraspi- ranten en gång skall få sin verksamhet förlagd. Förutom en kortare kurs i psykologi samt pedagogikens teori och historia inrymmer examen obliga- toriskt icke något moment, ägnat att skaffa läraraspiranten kännedom om de fordringar, som komma att ställas på honom inom den verksamhet, åt

vilken han ämnar ägna sig, möjligen med bortseende från kursen i moders- målets muntliga och skriftliga behandling för studerande i ämnet nordiska språk.

Den praktiska utbildningen är fristående i förhållande till den teoretiska, och ej ens i tidsavseende föreligger direkt förbindelse mellan de båda utbild- ningsmomenten. Det begränsade antalet platser vid den praktiska utbild- ningen och den hårda konkurrensen om dessa platser ha snarare lett till att åtminstone en filosofie magister icke kan erhålla tillträde till provår, om han icke tjänstgjort ett avsevärt antal terminer vid en läroanstalt. Förhållande- na ha under de senare åren varit underkastade åtskilliga växlingar. Från och med läsåret 1937—38 har antalet provårsplatser ökats med ett trettiotal i förhållande till närmast föregående är, varför svårigheterna att erhålla provårshänvisning i någon mån lättat. Konkurrensen om platserna har varit större vid början av höstterminen än vid början av vårterminen. Vid början av vårterminen 1938 var lättnaden till och med avsevärd men sannolikt beroende av tillfälligheter. Hänvisning till genomgående av provår verkställes av skolöverstyrelsen och torde, enligt vad de sakkunniga inhäm- tat, som regel äga rum i följande ordning. Beträffande sökande med högre examina tages hänsyn dels till den längre studietiden, dels ock till det i regel starkare behovet av lektorskompetenta lärare. Docenter och filosofie dokto— rer erhålla därför hänvisning även utan tjänstgöring. För övriga sökande gäller följande. Filosofie eller teologie licentiater tillgodoräknas på grund av sin examen för närvarande 7 terminer. En licentiat med 3 ter- miners tjänstgöring jämställes alltså med en filosofie magister med 10 terminers tjänstgöring. Filosofie magistrar (eller kandidater) med teologisk examen tillgodoräknas också på visst sätt den längre studietiden. Man har även kunnat taga särskild hänsyn till seminarieutbildning. För sökande med enbart filosofisk ämbetsexamen är tjänstgöringstiden utslagsgivande. För ett par år sedan kunde endast de, som hade över 11 terminers tjänstgöring vid allmänt läroverk eller därmed jämförlig läroanstalt, erhålla hänvisning för läsår (för hänvisning vid kalenderårets början fordrades något över 9 terminer). För läsåret 1937——1938 fordrades, på grund av den tidigare nämnda utvidgningen av provårsinstitutionen, »endast» mellan 9 och 10 terminer och för läsåret 1938—1939 omkring 10 terminer. Ett fåtal sökande med färre terminer har kunnat erhålla hänvisning till folkskoleseminarium. Sökandens betyg i filosofisk ämbetsexamen inverka knappast vid hänvisning till genomgående av provår, men däremot tages viss hänsyn till den större eller mindre tillgången på läraraspiranter i de olika ämneskombinationerna. I vissa fall kunna ock personliga hänsyn tagas. Prövning av läraraspiranter— nas hälsotillstånd sker så tillvida, att vid ansökan till provår skall fogas läkarbetyg, för närvarande enligt särskilt, mycket detaljerat formulär, angå- ende frihet från sjukdom och lyte, som gör sökanden olämplig för lärar- kallet. Sedan läraraspiranten genomgått provår, kan han antagas till extra

ordinarie lärare och har därjämte förtursrätt framför icke provårsutbildad arbetskraft till "förordnande som extra lärare och timlärare. Slutligen har han, under förutsättning att han tillhopa två år bestritt full tjänstgöring, en- ligt gällande bestämmelser full kompetens för ordinarie lärartjänst.

Med den nuvarande lärarutbildningen, sådan den ovan i korthet skisse— rats, äro förenade både fördelar och olägenheter.

En uppenbar fördel för läraraspirantens teoretiska utbildning är, att han under en följd av år får ägna odelad uppmärksamhet åt de läroämnen, i vilka han ämnar som lärare undervisa. De på självansvar och vetenskaplig grundval byggande akademiska studierna synas bättre än någon annan stu- dieform ägnade att förskaffa den studerande den insiktsfulla orientering i kunskapsstoffet och det intresse för ämnesområdet, som äro förutsättnin- gar för undervisningen på det stadium, varom här är fråga. Även om den för blivande lärare avsedda akademiska undervisningen synes böra under— gå vissa jämkningar de sakkunniga återkomma i ett följande avsnitt närmare till denna fråga — bör det alltså enligt de sakkunnigas mening fastslås, att anledning icke föreligger att vid en reformering av lärarutbild- ningen vidtaga sådana åtgärder, som innebära en väsentlig omläggning av den teoretiska lärarutbildningens nuvarande ordning.

Vad de sakkunniga nyss angivit vara en fördel med lärarutbildningen i dess nuvarande form inrymmer emellertid också en olägenhet, varåt äg- nats särskild uppmärksamhet i de för de sakkunniga meddelade direktiven. De sakkunniga syfta på det förhållandet, att den, som ägnar sig åt studier för filosofisk ämbetsexamen i avsikt att bliva lärare, under den långa aka- demiska utbildningen aldrig _ annat än rent tillfälligtvis kommer i kon- takt med det yrkesområde, för vilket han bereder sig, och aldrig sättes i tillfälle att pröva sin lämplighet för detsamma. Han börjar och fullföljer en tidskrävande och för staten och honom själv dyrbar utbildning utan att med bestämdhet veta, om han vill eller kan utnyttja sin examen för det ändamål, för vilket den är avsedd. I detta hänseende skiljer sig lärarutbild- ningen från förhållandena på flertalet andra likartade utbildningsbanor. Studierna äro där definitivt inriktade på en bestämd levnadsbana. De studerande välja i och med sin studieriktning också sitt blivande verksam- hetsområde i livet. Så göra t. ex. de, som ämna bli ingenjörer, läkare, apo— tekare, präster och folkskollärare. I många fall är utbildningen en ren fackutbildning, i andra bedrives den i en miljö, som står i intim kontakt med de studerandes blivande levnadskall. De medicinska studierna äro en så direkt förberedelse för läkarens verksamhet som gärna är möjligt, och de teologiska äro ett exempel på vad som ovan avsetts med utbildning i en med levnadskallet intimt förbunden miljö. Utbildningens karaktär ger också i dessa fall den studerande tillfälle att pröva sitt intresse och sin fal— lenhet för den tilltänkta levnadsbanan. Annorlunda ställer det sig för dem, som välja att avlägga filosofisk ämbetsexamen i avsikt att bliva lärare. Dessa

få i regel först sedan de avslutat sina teoretiska studier stifta närmare be- kantskap med den livsuppgift de valt och därmed tillfälle att pröva sin lämplighet. Det kan alltför väl hända, att en person genomgår den teore- tiska lärarutbildningen, därpå offrande betydande kostnader och sina för studier kanske mest ägnade år. När han omsider kommit i kontakt med det praktiska skolarbetet, antingen finner han sig själv sakna verklig håg eller befinnes av sina bedömare sakna nödig fallenhet. Båda eventualiteterna äro betänkliga och detta desto mera, som det under nuvarande förhållanden är, på grund av naturliga mänskliga hänsyn, en sällsynthet, att någon efter praktiska prov avstänges från lärarbanan.

Ämbetsexamen avlägges emellertid för närvarande icke blott av dem, som från början varit beslutna att ägna sig åt lärarkallet. Jämväl personer, som närmast avse att vinna sin utkomst på andra verksamhetsområden, ha fun- nit denna uteslutande för blivande lärare organiserade examen skänka en även för deras syften tjänlig utbildning. När de valt att avlägga filosofisk ämbetsexamen, har detta i många fall också skett med tanke på de utkomst- möjligheter, som lärarbanan erbjöde, därest de icke skulle nå ”det mål de närmast avsett. I och för sig är intet att invända mot att en examen er- bjuder de examinerade vissa alternativ vid valet av levnadsbana; det kan tvärtom vara fördelaktigt, att den, som avlagt juridisk examen, har frihet att välja mellan att bli jurist av ena eller andra arten eller att en exami— nerad teolog kan välja mellan att bli präst eller lärare. Valfriheten mellan nära befryndade yrken med gemensamt teoretiskt grundlag medför i nämn- da fall intet kvalitativt urval till förfång för det ena och fördel för det andra yrket. Annorlunda måste saken ställa sig i vissa fall, då personer som avlagt ämbetsexamen finna det eller de verksamhetsfält, de i första hand tänkt sig, stängda eller mindre framkomliga och först därefter slå in på lä- rarbanan för utkomstens skull. Det måste betecknas som en mindre till- fredsställande ordning, att en verksamhet, så betydelsefull och så beroende av utövarens lämplighet som lärarens, kan göras till sista utvägen för dem, som icke vunnit önskad framgång på andra banor.

Såsom i det föregående antytts, har den nuvarande anordningen av lä- rarutbildningen även den olägenheten, att den ger mycket begränsade möj- ligheter till ett urval bland läraraspiranterna. Visserligen innesluter den åt- skilliga selektiva moment. Frånsett de mer tillfälliga erfarenheter, som den enskilde kan göra och vilka kunna avskräcka honom från att fort- sätta på banan, kan man till de selektiva momenten räkna den akademiska skicklighetsprövningen, tjänstgöringsbetyg vid lärartjänstgöring efter de akademiska studierna och eventuellt före provåret, konkurrensen om prov— årshänvisning samt förmågan att förvärva tillräckligt meriterande prov— årsbetyg. Någon nämnvärd gallring i egentlig mening kunna emellertid dessa selektiva moment knappast åstadkomma. Snarast bliva de retarderande moment. Av de undersökningar, som verkställts av de sakkunniga för ut-

redning av frågan angående tillströmningen till de intellektuella yrkena, torde kunna dragas den slutsatsen, att vissa av dessa urvalsmoment äro i ej ringa grad beroende av tillfälligheter. Anmärkningsvärt är dock fram- för allt, att den möjlighet till gallring, som nu förefinnes, kan anlitas först vid en sen tidpunkt, d. v. s. egentligen först i samband med lärartjänst- göring eller provår. Det ofrivilliga urvalet blir därför mycket sällsynt och oväsentligt. Gallringen sker vid en tidpunkt, då det för flertalet av aspiran— terna är svårt att välja ny levnadsbana. Åtskilliga av dem ha bildat familj, och ej så få befinna sig i ekonomiskt ömmande omständigheter. Aspiran- ternas personliga förhållanden kunna givetvis ej undgå att influera på gall- ringsresultatet. Det torde ej vara överdrivet att påstå, att det hör till säll- syntheterna, att en person, som slagit in på lärarbanan, utestänges från denna, även om han visar sig vara mindre önskvärd som lärare (jfr sid. 40).

Även om man med fog gör gällande, att de mindre önskvärda utgöra ett relativt fåtal, är möjlighet till ett urval bland sökande till lärarbanan uppenbarligen väl behövlig. De sakkunniga äro väl medvetna om de synner- ligen stora svårigheter, som äro förenade med varje försök att åstadkomma en god form för ett urval till en levnadsbana, och de brister, som alltid vid- låda ett sådant, men de äro på samma gång övertygade om att ett försök måste göras och att åtskilligt bör kunna göras. De sakkunniga komma därför att föreslå en begränsning av tillträdet till studier för ämbetsexamen och mena, att redan den omständigheten, att en viss begränsning förefinnes, hör till banan locka dem, som äro intresserade för lärarverksamhet och äga för- utsättning därför. Genom begränsningen ha de nämligen en viss garanti för relativt snar anställning, medan nuvarande konkurrensförhållanden och sen anställning som ordinarie verka avskräckande. Man bör vidare för ytter- ligare urval bland aspiranterna välja en metod, som möjliggör en successiv utmönstring. De sakkunniga återkomma i det följande närmare till denna fråga.

Uppmärksamheten bör fästas vid ytterligare en med den nuvarande lä- rarutbildningen förenad olägenhet. Ovan har nämnts, att läraraspiranterna på grund av det begränsade antalet provårsplatser och den hårda konkur- rensen om provårshänvisning kunna erhålla praktisk utbildning som regel först efter några års tjänstgöring som lärare. Man kan framhålla det oegent- liga och olämpliga däri, att den speciella utbildningen för en yrkesbana er- hålles först sedan vederbörande under längre eller kortare tid utövat yrket och kanske under lärartjänstgöringen tillägnat sig olämpliga undervisnings- metoder, som det senare blir svårt för honom att bortarbeta. Det är uppenbart, att den Omständigheten, att i praktisk lärarverksamhet sysselsättas ofullstän- digt utbildade och oprövade personer — år 1936 voro vid de högre sko- lorna anställda omkring 300 lärare utan provårsutbildning — icke kan vara till fördel för undervisningsväsendet. Om man skulle vilja komma till rätta härmed utan att i princip rubba grunderna för lärarutbildningens

nuvarande organisation, skulle det vara nödvändigt att lämna lika stor frihet för läraraspiranterna i fråga om tillträde till den praktiska utbild- ningen, som nu gäller i fråga om tillträde till den teoretiska. Såsom när- mare framgår av efterföljande statistiska uppgifter (sid. 54), skulle emel— lertid detta åtminstone under nuvarande förhållanden innebära, att det all— männa komme att utbilda ett väsentligt större antal lärare än det har behov av för sitt undervisningsväsende. Lärarutbildningen skulle åsamka stats- verket onödigt höga kostnader och en ofrånkomlig och oförvållad ar- betslöshet drabba ett stort antal av dem, som begagnat sig av möjligheterna att undfå fullständig utbildning för lärarbanan. Det är av intresse att härut- innan jämföra förhållandena i vissa främmande länder, t. ex. Danmark, där en avsevärd arbetslöshet bland utbildade lärare för närvarande råder. För att i framtiden undvika de antydda olägenheterna bleve det nödvändigt att vidtaga vissa begränsningsåtgärder redan vid tillträdet till de akademiska studierna. Eljest kan det befaras, att redan efter några år skulle uppkomma samma disproportion mellan antalet av dem, som söka, och dem, som erhålla arbete. som nu föreligger mellan antalet till provår berättigade läraraspiranter och antalet, som kunna erhålla provårshänvisning. I stället för köbildning fram- för provåret skulle uppstå köbildning framför lärartjänstgöringen. Härav framgår, att man icke lämpligen kan minska tidsavståndet mellan den teoretiska och den praktiska lärarutbildningen utan att samtidigt begränsa tillströmningen till de teoretiska studierna för lärarbanan.

Riktlinjer för en omorganisation av lärarutbildningen. I de yttranden, som avgivits över 1927 års skolsakkunnigas förslag till en omorganisation av provåret, har från flera håll anförts, att förslaget i fråga begränsade sig till jämkningar i och modifikationer av bestående förhållanden, medan en för- ändring från grunden vore behövlig. I det förslag, som i det följande fram- lägges, ha de sakkunniga vidtagit en principiell förändring i avseende på lärarutbildningen, som enligt deras mening är genomgripande. Ovan ha de sakkunniga framhållit den frihet och det relativa oberoende av framtida lev- nadsbana, som äro förenade med valet av studier för filosofisk ämbetsexa- men, samt påpekat, att detta är förenat med vissa fördelar men tillika med åtskilliga betänkliga olägenheter, vilka också framhållits i de för de sakkunni- ga gällande direktiven. Enligt den mening, som redan antytts i det föregående och närmare utvecklas i det följande, bör lärarutbildningen anordnas så, att den tidigt inriktas på sitt mål, men dock icke så bindes och specialiseras, att icke möjlighet till byte av levnadsbana utan alltför stora olägenheter förelig- ger. Det torde ligga i sakens natur, att även efter de sakkunnigas förslag, så- dana de i det följande framläggas, påbörjade studier för lärarbanan vid ett avbrott kunna vara till större gagn för annan bana än t. ex. påbörjade medicin- ska eller teologiska studier. Principiellt innebär emellertid de sakkunnigas förslag en avsikt att skapa en lärarutbildning av mera reellt slag, än som

nu förefinnes. Om redan genom denna omläggning en begränsning av an- talet av dem, som komma att avlägga filosofisk ämbetsexamen, sker och antalet ytterligare reduceras genom de direkta åtgärder, som de sakkunniga i det följande föreslå i syfte att för lärarbanan förvärva lämpliga och i synner— het att utestänga uppenbart olämpliga, innebär detta intet för de fria studierna inom den filosofiska fakulteten menligt, då inom fakulteten redan finnes en med filosofisk ämbetsexamen parallell examen, filosofie kandidatexamen, i vilken kursfordringarna kunna mångsidigt anpassas för olika levnadsbanors krav på akademisk utbildning. Därjämte kan erinras om den nyinrättade statsvetenskapliga examen.

När de sakkunniga sedan övergå till att diskutera formerna för lärarutbild- ningen, måste de först framställa frågan, huru man vid en lämplig tidpunkt och på ett lämpligt sätt skall kunna inlägga praktisk sådan utbildning och sålunda förebygga den påtalade olägenheten, att läraraspiranterna alltför sent ställas inför de kanske centralaste problemen i uppgiften.

En sammanslagning av den praktiska lärarutbildningen med den teoretiska kunde måhända vid ett första påseende förefalla att innebära en möjlighet till omläggning av den nuvarande utbildningen på önskvärt sätt. Härigenom skulle emellertid den vetenskapliga karaktären av de i den teoretiska utbild- ningen ingående studierna äventyras. De sakkunniga ha på grund härav obe— tingat avvisat varje tanke på en sådan sammanslagning och få på det be- stämdaste avstyrka, att för utbildningen av läroverkslärare skulle inrättas seminarier, där den nuvarande teoretiska och praktiska utbildningen av läro- verkslärare skulle sammansmältas. De sakkunniga ha nämligen vid sina överväganden utgått från den uppfattningen, att åtgärder icke böra vidtagas, som beröva den nuvarande akademiska teoretiska lärarutbildningen dess sär- drag. Även den blivande läraren behöver den grundläggande vetenskapliga skolning och utbildnino", som han hittills erhållit i ämbetsexamen, om ock vissa modifikationer i denna beträffande kurser och annat böra vidtagas. Alltjämt böra också, enligt den uppfattning, som de sakkunniga hysa (jfr sid. 78 ff.), de till lärarkompctens ledande akademiska studierna ha ett dubbelt sy'ftemål, nämligen att dels bereda kompetens för lärartjänstgöring, dels ock utgöra en grundval för fortsatta vetenskapliga studier för den lärar- aspirant, som så önskar.

Om de sakkunniga således utan vidare avvisat tanken på ett läroverks- lärarseminarium, ha de däremot ägnat sin uppmärksamhet åt en under deras överläggningar framförd tanke att sammanföra den teoretiska och prak- tiska utbildningen till en »examen». I ämbetsexamen skulle alltså ingå båda sidorna av utbildningen, och examen skulle icke betraktas såsom av- lagd, förrän utbildningen i båda avseendena vore avslutad. Även om en så- dan anordning måhända skulle kunna bidraga att binda samman utbild- ningens praktiska och teoretiska sidor, har den dock synts de sakkunniga dels vara av övervägande formell art, dels innebära vissa olägenheter, var-

för förslaget icke upptagits. Vidare ha de sakkunniga övervägt åtskilliga andra uppslag att sammanföra den teoretiska och den praktiska utbildnin- gen, bland dem det av rektor Kjederqvist givna (se ovan sid. 27), så ock andra, vilka framkommit i samband med läroverkskollegiernas granskning av 1927 års skolsakkunnigas betänkande. Samtliga ha det gemensamt, att de vilja bereda läraraspiranterna möjlighet till övning och prövning före den egentliga praktiska lärarutbildningen. Dessa förslag och uppslag ha synts de sakkunniga i många avseenden beaktansvärda men i allmänhet med- förande alltför stora ingrepp i den teoretiska utbildningen.

Även om de sakkunniga sålunda icke vilja tillstyrka, att hela den praktiska utbildningen infogas i de akademiska studierna, finna de å andra sidan erfor- derligt, att med dessa studier förbindas vissa praktiska utbildningsmoment, vilka ha till ändamål att bereda läraraspiranterna tillfälle att i god tid skaffa sig en önskvärd kännedom om undervisningsväsendet och de krav, detta ställer på lärarna, samt åtminstone i någon mån pröva sin lämplighet för lärarbanan. Vid övervågandet av frågan om omfattningen av berörda prak- tiska utbildningsmoment framstår som en huvudsynpunkt, att dessa icke få i någon högre grad inkräkta på läraraspiranternas akademiska studier och ej heller läggas så, att den praktiska utbildningen blir i andra hänseenden besvärande och minskar intresset för den uppgift, för vilken den avser att utbilda. Å andra sidan är det av vikt, att de praktiska utbildningsmomenten ej få en så undanskymd plats vid sidan av de akademiska studierna, att syftemålet förfelas. De sakkunniga, som i det följande återkomma till de med ifrågavarande praktiska utbildning sammanhängande detaljspörsmålen, hålla före, att en praktisk utbildning under sammanlagt omkring 70 timmars auskultation och övningsundervisning torde kunna utan större olägenhet bedrivas samtidigt med de teoretiska studierna. Ifrågavarande utbildning, för vilken de sakkunniga i det följande använda benämningen förberedande lärarkurs, motiverar enligt de sakkunnigas mening icke någon förminskning av omfattningen av den praktiska utbildning, som bör följa efter de akade- miska studierna och vilken i det följande benämnes egentlig lärarkurs.

För lärarutbildningen böra dessutom anordnas vissa specialkurser, näm- ligen i talteknik, svenska språket, företrädesvis muntlig framställning, och uppfostringspsykologi. Vid sidan av begränsningen av tillträdet till studier för ämbetsexamen komma den förberedande lärarutbildningen samt nämnda kurser att i sin mån tjänstgöra som selektiva moment.

Vad utbildning i talteknik och i svenska språket, företrädesvis muntlig framställning, beträffar, må erinras, att universitetsexamenskommittén i sitt betänkande1 föreslog, att för filosofisk ämbetsexamen skulle anordnas en kurs i muntlig och skriftlig framställningskonst. Detta motiverades bland annat med att rättandet och genomgåendet av lärjungarnas svenska upp-

1 Betänkande och förslag ang. examina samt undervisnings- och studieväsendet inom de filosofiska fakulteterna vid rikets universitet den 20 mars 1906.

satser vid läroverken ofta måste anförtros åt lärare, som eljes icke under- visade i modersmålet och som saknade nödig utbildning för meddelande av sådan undervisning, och att åt den språkliga framställningen ej ägnades nödig uppmärksamhet vid läroverkens undervisning. Kommitténs ifråga- varande förslag avstyrktes av skolöverstyrelsen, som ansåg, att kursen i fråga borde förläggas till provåret, och förslaget vann icke heller beaktande i den sedermera utfärdade examensstadgan. En kortare handledning i tal- teknik och muntlig framställning anordnas för närvarande under provårs- utbildningen.

I delvis förändrad form återkom tanken vid 1935 års riksdag. Vid detta tillfälle förelåg till behandling ett av myndigheterna i huvudsak förordat för- slag av samtliga professorer i nordiska språk och svenska språket vid rikets universitet och högskolor om anställande vid universiteten av lektorer i svenska språket. Enligt förslaget skulle vid universiteten anordnas dels en särskild kurs i talteknik och dels en av särskild på viss tid förordnad lektor ledd kurs i nysvensk stilistik med därtill knutna övningar. Dessa kurser skulle vara obligatoriska för dem, som ämnade avlägga ämbetsexamen i nordiska språk, under det att läraraspiranter i övriga ämnen endast i viss utsträckning skulle deltaga i sistnämnda kurs. Vid provåret skulle allt fortfarande anord- nas en kurs i talteknik för sådana kandidater, som ej förut genomgått dylik kurs. Sedan 1935 års riksdag så till vida bifallit förslaget, att den anvisat erforderliga medel för anställande av lektorer i svenska språket vid universi- teten, ha bestämmelser i ämnet meddelats av Kungl. Maj:t den 26 april 1935 och av kanslern för rikets universitet den 26 juni 1936. Förslaget om bevil- jande av medel till kurs i talteknik ledde däremot icke till någon åtgärd.

Enligt de av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelserna skall universitets- lektor i svenska språket bestrida den del av undervisningen i ämnet nordiska språk, som har till föremål den muntliga och skriftliga behandlingen av modersmålet, allt i den omfattning, som kanslern efter förslag av filosofiska fakultetens humanistiska sektion kan komma att föreskriva, och kanslern meddela närmare föreskrifter angående undervisningens ordnande. Enligt kanslerns i sistnämnda hänseende fattade beslut skall lektorns undervisning bestå dels av en kurs i nysvensk stilistik, dels av övningar i muntlig och skriftlig framställningskonst. Kursen, som omfattar 40 timmar, bör behandla följande frågor, nämligen stilarterna, språkriktighetsproblemet, språkriktig- het och språkvård, normativ stilistik, rättstavningen, deskriptiv stilistik m. m. samt översikt över litteraturen i ämnet. Övningarna omfatta förslags- vis 65 timmar, varav 25 muntlig framställning (riksspråksuttal, välläsning, föredrag) och 40 skriftlig framställning. I enlighet med nämnda professorers förslag är den kurs i svenska, som ges av lektorn, lagd så, att den skulle kunna tillgodogöras jämväl av andra lärare än modersmålslärare. Emellertid ha de sakkunniga inhämtat, att någon skyldighet för lärarkandidaterna att under provåret deltaga i berörda kurs icke för närvarande finnes föreskriven.

För sin del vilja de sakkunniga framhålla, att få yrkesutövare torde i lika hög grad som lärarna ha behov av att kunna säkert behärska talappara- ten. Detta kan i stort sett sägas gälla jämväl i fråga om förmågan att be- handla svenskt tal- och skriftspråk. Åtminstone för så vitt gäller muntlig framställningskonst äro alla lärare i lika hög grad i behov av utbildning. Vad åter angår förmågan att i skrift behandla modersmålet, ställas givetvis de största kraven på modersmålslärarna. Det säger sig emellertid självt, att också lärarna i övriga ämnen böra besitta fullgod förmåga att i skrift ut- trycka sig. Detta kan sägas vara ett ganska rimligt krav med hänsyn till de fordringar, som måste ställas på varje lärares allmänbildning.

De kurser i talteknik och i svenska språkets behandling, som enligt de sakkunnigas mening följaktligen böra anordnas för alla dem, som för— bereda sig för lärarkallet, alltså även för dem, som icke skola undervisa i modersmålet, höra av skäl, som i det föregående angivits, anordnas så tidigt som möjligt under lärarutbildningen och förbindas med en efter utbild- ningens beskaffenhet lämpad prövning med dem, som däri deltagit. De sak- kunniga förorda för sin del, att berörda kurser förläggas samtidigt med de akademiska studierna liksom nu i fråga om- modersmålslärare. gäller beträf- fande utbildning i muntlig och skriftlig framställningskonst. En person, som icke kan tillfredsställande tillgodogöra sig kurserna, bör givetvis icke få fortsätta utbildningen för lärarbanan. De sakkunniga, som beträffande plan- läggningen i övrigt av de föreslagna utbildningskurserna hänvisa till bila- gorna 1 och 2, vilja framhålla, att en kurs i talteknik, omfattande i genomsnitt 12 undervisnings- och övningstimmar för varje deltagare samt innefattande en ganska ingående, av fackman lämnad handledning rörande röstens vård och bruk, bör anordnas vid universiteten. Kursens prak- tiska del torde för den, som redan besitter en klanderfri röstbehandling, kunna avsevärt förkortas. Den kurs i svenska språkets behandling, som de sakkunniga anse behövlig för alla blivande lärare, finnes redan vid univer- siteten, anordnad genom lektorns i svenska språket kurs för modersmåls- lärare. Denna kurs kunna även andra läraraspiranter i lämplig utsträckning tillgodogöra sig. På sin höjd behöver den med hänsyn till aspiranternas an- tal i vissa partier dubbleras. Kursen, vid vilken bör betonas den praktiska sidan av ämnesområdet, bör enligt de sakkunnigas mening omfatta omkring 30 år 35 undervisnings— och övningstimmar, samt företrädesvis avse muntlig framställning, där klarhet och felfrihet äro krav, som måste ställas på alla lärare och ej blott på lärare i modersmålet. Denna kurs bör ges av kompev tent språkman, helst universitetslektorn i svenska språket.

Vad angår den ifrågasatta kursen i uppfostringspsykologi, må erinras, att i studierna för filosofisk ämbetsexamen för närvarande ingår en kurs i psy- kologi samt pedagogikens teori och historia. Kursen, som erhöll denna be- nämning på förslag av skolöverstyrelsen i dess yttrande över universitets- examenskommitténs förutberörda förslag, har sedan länge utsatts för kritik.

Erinras må, att departementschefen i 1935 års åttonde huvudtitel i samband med frågan om inrättande av universitetslektorer i svenska språket yttrade, att det syntes böra tagas under övervägande, huruvida nämnda kurs i sin nu- varande form vore tillräckligt ändamålsenlig för att höra oförändrad bibe- hållas. Till övervägande vid fullgörandet av det åt de sakkunniga givna uppdraget har på förslag av kanslern för rikets universitet överlämnats en framställning i ämnet från styrelsen för Sveriges förenade studentkårer, i vilken framhålles, att nämnda kurs knappast har något värde för den prak- tiska lärarverksamheten och i alltför ringa utsträckning anknyter till den praktiska pedagogiken. Professorn R. Anderberg i Uppsala har, såsom av handlingarna i ärendet inhämtas, anfört, att en femtedel av under kursen hållna föreläsningar berört pedagogikens historia, medan de övriga föreläs- ningarna berört psykologiska och aktuella pedagogiska problem, som fölle inom den teoretiska pedagogikens område, men däremot icke problem, som i huvudsak vore av praktisk-pedagogisk natur och som närmast hörde provårs- utbildningen till. Professorn J. Landquist i Lund har bland annat framhållit, att man såväl vid undervisningen i pedagogikens teori som vid den psykolo- giska kursen sökte i Lund belysa problem, som möta en lärare. Även en stor del av kurslitteraturen hade valts med detta syfte. Både professorn Ander- berg och professorn Landquist ha understrukit, att det icke tillhörde ifrå- gavarande kurs att meddela undervisningsmetodik för de särskilda ämnena.

De sakkunniga, som äro fullt ense med nämnda professorer om att uni- versitetsundervisningen icke behöver innesluta undervisningsmetodik i de särskilda ämnena utan att denna uteslutande tillhör den praktiska lärar— utbildningen och således icke tillhör detta sammanhang, vilja icke bestrida, att den nuvarande kursen i psykologi samt pedagogikens teori och historia innehåller moment av betydelse för lärarutbildningen. De anse emellertid, att läraraspiranterna för sin blivande verksamhet behöva en mera omfat— tande och delvis annorlunda lagd utbildning i psykologi, än den nuvarande kursen ger, och förorda fördenskull inrättandet av en kurs i allmän psyko- logi, så lagd, att den blir av grundläggande betydelse för blivande lärare. Följaktligen kommer ej pedagogik med pedagogikens historia att bliva föremål för behandling under tiden för de akademiska studierna och den förberedande lärarkursen, annat än i det fall att ämnet medtages i examen. De sakkunniga hålla nämligen före, att först i samband med den egentliga prak- tiska lärarutbildningen studiet av pedagogik kan tillvinna sig ett större in- tresse hos läraraspiranterna och därför kan bliva av större reellt värde. Den föreslagna kursen i psykologi, vilken, såsom ovan nämnts, lämpligen bör be- nämnas kurs i uppfostringspsykologi och som i övrigt har tänkts anordnad på sätt de sakkunniga nedan föreslå, bör givetvis vara obligatorisk för alla läraraspiranter.

Till tiden bör denna kurs inläggas mellan de båda moment av den för- beredande praktiska lärarutbildningen, i respektive folkskolan och lärover--

ken, varom talas å sid. 138, och den kan därigenom befordra en samverkan mellan teoretisk och praktisk utbildning, som bör bliva till fördel för lärarut- bildningen i det hela. Genom iakttagelser under arbetet i folkskolan och även genom egen erfarenhet från skoltiden bör läraraspiranten ha vissa förutsätt— ningar för att finna intresse i och ha vinst av den kurs, varom här är fråga, och dess innehåll bör kunna i många avseenden aktualiseras, när han rela- tivt snart efter dess avslutande övergår till förberedande lärarutbildning i en högre skola. Kursen avser nämligen att fylla den påtagliga brist i lärarutbild— ningen, som ovan antytts, nämligen att våra blivande lärare icke erhålla en för deras framtida verksamhet avpassad utbildning i psykologi. En sådan ut- bildning med stark inriktning på den blivande läraruppgiften måste därför vara den nu föreslagna kursens mål. Kursen, som bör omfatta en tid av 40 —50 timmar, måste därför särskilt inriktas på sådana företeelser inom det mänskliga själslivet, som äro av betydelse för den blivande lärarens uppgift som ledare och uppfostrare. De moment, som alltså enligt de sakkunnigas mening böra ingå i den psykologiska kursen, äro följande. Efter en översikt av psykologien som vetenskap och en utredning av begrepp och terminologiska frågor bör i korthet behandlas Sinnesfysiologi och därvid även sambandet mellan kroppslig och själslig hälsa, resp. sjukdom. Vidare bör en redogörelse lämnas för nyare psykologiska strömningar, såsom gestaltpsykologi, indivi- dualpsykologi, eidetiska anlag, psykoanalys och karaktärologi. Ett viktigt moment utgör givetvis de växandes psykiska utveckling, så ock arv och miljö såsom betingelser för den psykiska utvecklingen, begåvningsprob- lernen och iakttagelseschemata. I kursen hör vidare ingå psykopatologi samt frågorna om psykisk hygien, personlighetsutvecklingens psykologi samt de psykologiska förutsättningarna för bedömningen av individers personlig- het och prestationer, Redogörelse bör lämnas för psykiska mätningar och yrkesvalets psykologi samt för socialpsykologi och ledarpersonlighetens, spe- ciellt lärarpersonlighetens, psykologi. Slutligen bör givas en översikt av vik- tigare litteratur på här ifrågavarande områden samt anvisningar rörande sådan litteratur. Kursledningen bör icke automatiskt bindas vid någon tjänst, utan förordnande lämnas fristående och för vissa år i sänder. Kursledare bör äga under skoltjänstgöring vunnen praktisk förtrogenhet med hand- ledning av ungdom.

Att de sakkunniga valt att föreslå, att den förberedande lärarkursen och de tre specialkurserna skola genomgås samtidigt med den teoretiska lärar- utbildningen, beror på lämpligheten av att redan på ett tidigt stadium av utbildningen dessa fackliga, för lärarutbildningen grundläggande moment in- läggas. En dylik anordning bidrager också i sin mån till möjligheten att, såsom i det föregående antytts, redan på detta stadium erhålla ett urval av de för lärarverksamhet ur ifrågakommande synpunkter lämpligaste läraraspi- ranterna. De sakkunniga avvisa alltså en tanke, som vid tidigare tillfäl- len framförts, nämligen att helt förlägga kurser av denna art till den efter

de akademiska studierna följande praktiska utbildningen. För fullständighe- tens skull torde böra framhållas, att den utvägen givetvis också är tänkbar, att kurserna förläggas före den teoretiska lärarutbildningen på sådant sätt, att blott de, som tillfredsställande genomgått kurserna, erhålla tillträde till nämnda utbildning. Av bilaga 3 vid detta betänkande framgår, att lik- nande anordningar praktiseras i vissa andra länder. De sakkunniga ha dock icke haft anledning att framlägga ett dylikt förslag. Vad särskilt beträffar den förberedande lärarkursen, är en sådan anordning icke tillrådlig redan av den anledningen, att läraraspiranterna före de teoretiska studierna i all- mänhet sakna tillräckliga insikter för att kunna meddela undervisning på annat stadium än i folkskolan. Kursen i uppfostringspsykologi bör av ovan antydda skäl helst genomgås i anslutning till den förberedande lärarkursen i folkskolan, och inga skäl föret'innas att utbryta de båda återstående special- kurserna ur deras sammanhang med lärarutbildningen i övrigt.

Kursen i talteknik bör förläggas till en hösttermin, med början så tidigt som möjligt under densamma för åstadkommande av lämpligt samband med kursen i svenska språket. Sistnämnda kurs bör, för att ha anknyt- ning till den svenske lektorns kurs för studerande i nordiska språk, också vara förlagd till en hösttermin. Kursen i uppfostringspsykologi bör med hänsyn till lämpligheten av en arbetsfördelning läggas till en vårtermin. Sistnämnda kurs hör av läraraspiranten genomgås under den första eller andra vårterminen, de båda andra kurserna under den andra höstterminen av hans teoretiska studier.

Av vad de sakkunniga nu anfört framgår, att de sakkunniga tänkt sig lärarutbildningen ordnad efter följande riktlinjer.

Den teoretiska lärarutbildningen förlägges liksom nu till universitet och högskolor och anordnas under i princip oförändrade förhållanden, men med vissa modifikationer i olika ämnens studieplaner. I de akademiska studierna för filosofisk ämbetsexamen och häremot svarande examina för kristendomslärare inläggas emellertid dels förberedande praktisk utbildning för lärarverksamhet, benämnd förberedande lärarkurs, dels ock följande tre kurser, nämligen en kurs i talteknik, en i svenska språket, företrädesvis muntlig framställning, och en i uppfostringspsykologi, den sistnämnda er- sättande den nuvarande kursen i psykologi samt pedagogikens teori och his- toria. Efter de akademiska studierna för lägre eller högre kompetens —— som regel omedelbart efter studiernas avslutande —— bör följa den slutliga prak- tiska utbildningen, benämnd egentlig lärarkurs.

Innan de sakkunniga närmare ingå på de med berörda förslag samman- hängande organisatoriska detaljerna, måste till övervägande framföras ett spörsmål, som vinner aktualitet, därest lärarutbildningen anordnas efter de antydda riktlinjerna, nämligen frågan om begränsning av tillströmningen till den teoretiska lärarutbildningen.

4—81610-3

Nuvarande förhållanden. För närvarande äger var och en, som avlagt studentexamen, rätt att bedriva studier för filosofisk ämbetsexamen och var och en, som avlagt studentexamen och därvid eller i fyllnadsprövning till samma examen erhållit vitsord om minst godkända insikter i latinska språket, rätt att bedriva studier för teologie kandidatexamen. Någon be- gränsning av tillströmningen till de akademiska examina, som grunda kom— petens för lärarbanan, äger alltså icke rum. Vem som helst, som har nämnda formella behörighet och förmåga att fullfölja de akademiska studierna, kan skaffa sig kompetens för hänvisning till provårsutbildning.

Frånvaron av varje anordning, som på ett tidigt stadium inom vissa grän- ser reglerar tillträdet till lärarbanan, är ett karakteristiskt drag, som skiljer denna bana från ett flertal andra av det allmänna anordnade utbildnings- vägar. Till ”belysande härav må lämnas följande orientering rörande de 5. k. spärranordningar, som för närvarande tillämpas inom andra områden.

Tillströmningen till Iäkarbanan regleras närmast med hänsyn till platstillgången vid de medicinska utbildningsanstalterna. Bestämmelser i ämnet, att gälla försöks- vis under tre år från och med den 1 juli 1935, ha av kanslern för rikets universitet meddelats den 16 november 1934. Begränsningen sker vid intagningen till kursen i jämförande anatomi. Tillträde till denna kurs lämnas varje termin åt i Uppsala högst 28, i Lund högst 22 och vid karolinska mediko-kirurgiska institutet högst 50 medicine studerande. Fakultetens dekanus bestämmer efter samråd med två av fa- kultetens ledamöter, vilka därtill av fakulteten utsetts, vilka studerande som skola erhålla tillträde till varje kurs. Till grund för den ordning, i vilken de sökande erhålla tillträde till kursen, lägges ett för var och en av dem uträknat jämförelsetal. Jämförelsetalet erhålles på följande sätt. Först sammanläggas vitsorden i student- examen i de i examen ingående läroämnena (fasta ämnen, tillvalsämnen och even- tuellt tilläggsämne men ej vitsorden i skriftliga prov, i övningsämnen eller i läro— ämnen, i vilka sökanden icke åtnjutit undervisning i högsta årsklassen). Till det tal, som sålunda erhållits, lägges därefter summan av de vitsord, sökanden i student- examen förvärvat i dem av sagda läroämnen, vilka tillhöra följande. ämneskrets: matematik, fysik, kemi (i sistnämnda båda ämnen enligt fordringarna å realgym- nasiet), biologi, modersmålet, latin, tyska, engelska och franska. Har sökanden efter avlagd studentexamen undergått fyllnadsprövning i något eller några av nyss- nämnda, särskilt uppräknade läroämnena, skall vid den andra summeringen vitsord i ämne, som icke ingått i sökandens studentexamen, medräknas. Likaså skall erhållet högre vitsord i ämne, som ingått i sagda examen, medtagas i stället för det vitsord, som tilldelats sökanden i själva examen. Den sålunda erhållna sammanlagda betygs- summan utgör sökandens jämförelsetal.

Har sökanden vid universitet eller högskola avlagt examen eller undergått god- känd tentamen eller kan åberopa annan merit, som är av betydelse för en blivande läkarutbildning eller läkarverksamhet eller som styrker hans förmåga att idka vetenskapliga studier, kan dekanus efter samråd med ovannämnda fakultetsleda- möter medgiva, att det för ifrågavarande sökande uträknade jämförelsetalet under- går skälig förhöjning.

Äro jämförelsetalen lika för flera sökande, äger den företräde, som erhållit högre betygssumma i de skriftliga proven i själva studentexamen. Befinnes även vid denna beräkning flera sökande likställda, avgöres företrädet genom lottning.

Ansökning till genomgående av kursen i jämförande anatomi kan ske vid mer än ett medicinskt lärosäte. Sker så, skall i ansökningen lämnas uppgift härom.

I fråga om intagning av elever för tandläkarbanan har universitetskanslern den 13 januari 1936 meddelat bestämmelser. Enligt dessa bestämmelser skall antalet av de elever, som skola vid ett visst läsårs början mottagas i de teoretiska undervis- ningskurserna vid tandläkarinstitutet, före utgången av nästföregående vårtermin av lärarrådet bestämmas med hänsyn tagen till dels utrymmesförhållandena vid institutet och lärarkrafterna därstädes, dels det antal elever, som under läsåret avlagt tandläkarexamen, dels ock antalet kvarstående elever inom sista årskursen. Gallringen bland de sökande sker efter i huvudsak samma grunder, som enligt det ovanstående tillämpas i fråga om tillträde till de medicinska studierna.

Tillströmningen till apoteksbanan regleras genom en av Kungl. Maj:t den 18 oktober 1929 utfärdad kungörelse (nr 361) angående apotekselevers antagande och lärotid m. 111. Enligt kungörelsen skall medicinalstyrelsen, efter förslag av apote- kareförbundets verkställande utskott och sedan farmaceutförbundet lämnats till- fälle att yttra sig, bestämma, hur stort antal apotekselever, som under varje är högst må antagas. Vid bestämmandet härav skall hänsyn tagas till apoteksväsendets behov av och utrymme för farmaceutiskt utbildad personal. Antagningen av apo- tekselever sker av apotekareförbundets verkställande utskott under kontroll av me— dicinalstyrelsen och föreståndaren för farmaceutiska institutet. I fråga om grun- derna för urvalet innehåller kungörelsen —- förutom bestämmelser angående hälso- tillstånd 0. d. -— endast den föreskriften, att företräde skall lämnas de sökande, som äro mest förtjänta, därvid särskild hänsyn skall tagas till vederbörande sökandes betyg i studentexamen eller vid fyllnadsprövning i vissa särskilt angivna ämnen.

Vad veterinärbanan beträffar, åligger det enligt stadgarna för veterinärhögskolan högskolans styrelse att vart femte år till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till det antal studerande, som under vart och ett av de närmast följande fem läsåren må antagas vid högskolan. Förslaget skall vara grundat på av medicinalstyrelsen lämnad utredning angående landets tillgång på och behov av veterinärer.

Tillströmningen till folk— och småskollärarbanan har under en följd av år regle- rats genom anpassning av antalet vid folk- och småskoleseminarierna intagna ele- ver efter landets behov av lärare. Detta har tillgått så, att skolöverstyrelsen i sam- band med sina årliga äskanden om anslag för ifrågavarande läroanstalter och på grundval av utav statens folkskolinspektörer lämnade uppgifter ställt prognoser rörande behovet av lärare under de närmaste åren och med ledning härav framställt förslag beträffande antalet intagningsavdelningar och dessas fördelning på kortare och längre utbildningslinjer. Överstyrelsens förslag har underkastats prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen, varefter Kungl. Maj:t meddelat de bestämmelser i äm- net, vartill omständigheterna befunnits föranleda.

Som exempel på andra utbildningsbanor, till vilka tillträdet är mer eller mindre reglerat, må nämnas ingenjörs— och arkitektutbildningen vid de tekniska högsko- lorna (intagningen bestämmes med hänsyn till platsutrymmet), Iantmäteriutbild— ningen (antalet studerande, som vinna inträde vid lantmäteriundervisningen, respek- tive vid tekniska högskolans i Stockholm fackavdelning för lantmäteri, bestämmes av lantmäteristyrelsen med hänsyn till behovet), officersbanan och utbildningen till tjänsteman vid postverket.

Av översikten här ovan framgår, att tillströmningen till de ovannämnda ut- bildningsbanorna är reglerad antingen med hänsyn till platsutrymmet vid de läroanstalter, vid vilka utbildningen meddelas, eller med hänsyn till landets behov av yrkesutbildad arbetskraft. Till den senare gruppen kan räknas ut-

bildningen av apotekare, veterinärer, lantmätare, folk- och småskollärare samt officerare. Till den förra gruppen hör utbildningen av läkare, tandläkare, ingenjörer och arkitekter.

Som exempel på i tillströmningshänseende oreglerade utbildningsbanor må nämnas utbildningen av teologer och jurister.

Tillströmningen till filosofiska fakulteten och till lärarbanan. Behovet av nya lärare. En föreställning om tillgången på lärare under den närmaste framtiden torde kunna erhållas genom en undersökning rörande antalet för studier inom filosofisk fakultet inskrivna och antalet avlagda filosofiska äm- betsexamina. I dessa hänseenden inhämtas av studentkatalogerna vid veder- börande akademiska läroanstalter följande uppgifter.

I filosofisk fakultet inskrivna. Antalet avlagda filosofiska examina.

Läsår

1932— 1933— 1934— 1935— 1936—- 1937— 1933 1934 1935 1936 1937 1938

Antal studerande : '

a) hela filosofiska fakullelen:

Uppsala ...................... _ 1 622 1 643 1 658 1 745 1 796 1 856 Lund ........................ 1 258 1 360 1 337 1 346 1 348 1 349 Stockholm .................... 996 1 006 1 025 1 078 1 112 1 177 Göteborg .................... 421 403 431 421 415 422

Summa 4 297 4 412 4 451 4 590 4 671 4 804

b) humanistiska sektionen:

Uppsala ...................... 1 218 1 226 1 244 1 333 1 381 1 448 Lund ........................ 940 1 018 1 016 1 016 1 029 1 029 Stockholm .................... 718 722 752 801 836 887 Göteborg .................... 421 403 431 421 415 422

Summa 3 297 3 369 3 443 3 571 3 661 3 786

e) malemalisk-naturvetenskapliga

sektionen: Uppsala ...................... 404 417 414 412 415 408 Lund ........................ 318 342 321 330 319 320 Stockholm .................... 278 284 273 277 276 290

Göteborg .................... _— _. __ _ _ __ Summa 1 000 1 043 1 008 1 019 1 010 1 018

Antal avlagda filosofiska ämbets-

examina: Uppsala ...................... 70 73 84 65 70 72 Lund ........................ 63 78 65 66 76 64 Stockholm .................... 28 44 38 28 48 40 Göteborg .................... 26 21 19 14 15 18

Summa 187 216 206 173 209 194

1 Siffrorna för antalet studerande utgöra medeltalet mellan höstterminens och vår— terminens siffror. Vid bedömandet av siffrorna bör iakttagas, att läroanstalterna icke till— lämpa enhetliga principer ifråga om redovisningen av antalet inskrivna studerande. Kor— rigerade detaljsiffror angivas icke i katalogerna för universiteten i Uppsala och Lund.

Under den tid, som tabellen omfattar, har alltså antalet av de personer, som avlägga filosofisk ämbetsexamen hållit sig tämligen konstant. Däremot har antalet studerande, som inskrivas för att bedriva humanistiska studier, är för år ökats. De sakkunniga vilja även erinra om de undersökningar, som verkställts av de sakkunniga för utredning rörande tillströmningen till de in- tellektuella yrkena.1 Nämnda sakkunniga ha beräknat, att under mitten och slutet av 1930-talet i runt tal 215 personer skola komma att årligen avlägga filosofisk ämbetsexamen. Av bilaga 4 sid. 293 vid detta betänkande framgår, att man torde kunna utgå från att högst 70 procent av de manliga och högst 60 procent av de kvinnliga filosofie magistrarna mer allvarligt aspirera på lärartjänst.

Vad angår behovet av nya lärare, ha de sakkunniga låtit verkställa vissa undersökningar, vilka är 1936 utförts av byrådirektören, filosofie doktorn Tor Jerneman, aktuarien i försäkringsaktiebolaget Skandia, filosofie licen- tiaten Tage Larsson och amanuensen vid statistiska institutionen i Lund, filosofie kandidaten Ejnar Olsson. Undersökningarna vila på det av de sak- kunniga för utredning rörande tillströmningen till de intellektuella yrkena hopsamlade materialet, vilket dock i vissa hänseenden utökats och om- arbetats.

Utredningen, vilken finnes fogad som bilaga 4 vid detta betänkande, ger vid handen, att ersättningsbehovet för lärare med teologisk examen utgjorde omkring 10 personer om året, för lärare med filosofisk examen omkring 55 personer om året och för lärare utan akademisk examen (huvudsakligen se- minarieutbildade lärarinnor) omkring 40 personer om året, alltså samman- lagt omkring 105 personer per år. Med hänsyn till åldersfördelningen inom lärarkåren beräknades emellertid, att ersättningsbehovet komme att succes- sivt ökas med omkring 5 personer om året. För de närmaste fem läsåren räk- nades med ett ersättningsbehov av i medeltal 110 51 115 om året. Eftersom högre lärarinneseminariet ej kan helt fylla det årliga ersättningsbehov, som uppstår på grund av lärarinnors avgång, måste dessa i stället i viss utsträck- ning ersättas med akademiskt utbildade lärarinnor, och utredningen förutsät- ter, att omkring 90 a 95 personer med filosofisk eller teologisk examen kunna årligen under de närmaste fem åren vinna anställning vid de skolor, som här komma i fråga. Med ersättningsbehovet avses här de luckor, som måste fyllas genom avgången från yrket på grund av uppnådd pensionsålder eller av an- nat skäl. Siffrorna här ovan inbegripa alltså icke det antal lärare, som er- fordras på grund av utvidgning av skolverksamheten eller andra organisa- toriska ändringar, en faktor, som givetvis icke kan i förväg beräknas.

Nämnda utredningsmän ha också på uppdrag av de sakkunniga verkställt en undersökning rörande ersättningsbehovet inom olika ämnesgrupper. Denna

'1 Statens offentliga utredningar 1935:52, sid. 176 f.

undersökning utmynnar i en sammanställning rörande behovet av provårs- platser i de olika ämnena. Denna sammanställning inrymmer tre olika alter- nativ. Alt. I tar huvudsakligen hänsyn till ersättningsbehovet och bör enligt utredningsmännens uppfattning tillämpas, om antalet provårsplatser sättes så lågt, att det nätt och jämnt svarar mot ersättningsbehovet (90 a 95 prov- årsutbildade per år). Alt. 11 tar likaledes hänsyn huvudsakligen till ersätt- ningsbehovet, men viss justering har gjorts, så att de ämnesgrupper, där an- talet aspiranter är förhållandevis stort, föreslagits skola erhålla ett något ökat antal provårsplatser. Detta alternativ skulle tillämpas, om antalet prov- årsplatser sättes något högre än ersättningsbehovet (omkring 125 provårsut- bildade per år). Alt. III slutligen tar i större utsträckning hänsyn till aspiran- ternas ämnesfördelning och bör användas, om antalet provårsplatser be- stämmes till ett antal, motsvarande omkring 150 provårsutbildade per år. Från dessa förutsättningar ha utredningsmännen sammanställt följande

Tablå rörande antalet personer, som torde böra varje år erhålla provårsutbildning i olika ämnesgruppen

_. Alt. I Alt. II Alt. III Am nes grup P (95 per- (125 per- (150 per— soner) soner) soner) A. Kristendomskunskap, ensamt eller ikombi- nation med andra ämnen .................. 14 16 19 B. Humaniora: modersmålet, historia, filosofi, geografi i humanistisk kombination ........ 15 19 20 C. Humaniora plus moderna språk ............ 18 24 32 D. Moderna språk .......................... 17 22 25 E. Klassiska språk, ensamt eller i kombination med andra ämnen, tillhörande grupperna B eller D .................................. 5 9 13 F. Matematik, fysik, eventuellt i kombination med kemi eller-geografi .................. 18 24 26 G. Biologi, ensamt eller i kombination med kemi eller geografi ............................ 8 11 15 Summa 95 125 150

Utredningsmännen tillägga, att beräkningen självklart förutsätter, att inga större ändringar i skolans kursplan vidtagas. Som exempel på vilka föränd- ringar i fördelningen som skulle kunna vållas genom en ändring i kurspla- nen, nämnes, att intet ersättningsbehov i gruppen F skulle, teoretiskt sett, föreligga under de närmaste åren, om timtalet för denna grupp lärare på skolans kursplan genomgående minskades med 10 procent. Det bör fram- hållas, att i angivna siffror icke ingår den avgångsprocent, som givetvis är att räkna med under loppet av utbildningen.

Bör tillströmningen till den teoretiska lärarutbildningen begränsas? Redan traditionen utgör en förklaring till att frågan om begränsning av det fria tillträdet till den utbildning, som meddelas vid de akademiska läroanstal-

terna, först på senare tid upptagits till närmare övervägande. Särskilt ha de fria och öppna former, som av ålder utgjort grundbetingelserna för arbetet vid våra universitets filosofiska fakulteter, icke ansetts tillåta åtgärder för en begränsning av tillströmningen till de lärda studiebanorna. Den gallring av de studerande i denna fakultet, som faktiskt skett, har i allmänhet kommit till stånd genom den med studierna förbundna skicklighetsprövningen. Det har befarats, att reglerande åtgärder av annan art, vilka under alla om— ständigheter måste förutsätta en bedömning av de studerande, innan dessa varit i tillfälle att vid de akademiska läroanstalterna ådagalägga sin för- måga, skulle kunna leda till orättvisor och misstag. Den inskränkning i till- trädet till de medicinska studierna, som förekommer, är intet principiellt undantag utan bestämmes av bristande utrymme i de medicinska kurserna (se sid. 50).

Röster ha emellertid icke saknats, som förmenat, att en gallring av det studentmaterial, som varje år söker sig till de akademiska läroanstalterna, är påkallad av den starka tillströmningen och den i samband därmed fram- trädande önskvärdheten och möjligheten av att universitetsutbildningen för- behålles de för akademiska studier bättre kvalificerade studenterna. I en reservation till ett av de sakkunniga begärt utlåtande från filosofiska fakul- teten i Lund rörande vissa åtgärder till förbättrande av den teoretiska lärar- utbildningen har från två ledamöter en dylik uppfattning kommit till ut- tryck. l reservationen framhålles önskvärdheten av åtgärder för motver- kande av tillströmningen av svagare begåvningar till universiteten och hög- skolorna samt påpekas, att frågan är av central betydelse för lärarutbild- ningen.

De sakkunniga, som icke ha anledning att bedöma denna fråga från andra synpunkter än sådana, som sammanhänga med lärarutbildningen, vilja fram- hålla, att det'i lärarutbildningens intresse icke är behövligt att till över- vägande upptaga spörsmålet om en begränsning, s. k. spärr, för tillträde till filosofiska —— eller teologiska —— studier överhuvud taget. En sådan spärr skulle drabba även dem, som icke ämna ägna sig åt lärarbanan, och synes de sakkunniga icke önskvärd av skäl, på vilka här ej finnes anledning att ingå.

De allmänna riktlinjer för lärarutbildningen, som de sakkunniga i det före— gående angivit, synas däremot göra en begränsning av tillträdet till denna art av akademisk utbildning motiverad av hänsyn såväl till den enskilde som till det allmänna ur den senare synpunkten nödvändig. Enligt nyss nämnda riktlinjer skola i ämbetsexamen samt i de i det följande omnämnda nya examina för blivande kristendomslärare inläggas vissa allmänna kurser och utbildningsmoment av speciellt pedagogisk syftning, varjämte studie- planerna för enskilda i ämbetsexamen ingående ämnen ytterligare inriktas på den kommande lärarverksamheten, allt åtgärder som i väsentligt högre grad än hittills komma att giva denna examen en specialiserad karaktär. Måhända

kommer den att i mindre mån än hittills ägna sig som utbildning för verk- samhet pä andra områden än den egentliga lärarbanan.

Om sålunda den av de sakkunniga föreslagna organisationen av lärar- utbildningen skulle ha nyss antydda följder, kan detta för den enskilde vara en betänklig sak, eftersom den gynnsammaste tiden för utbildning till in- tellektuella yrken är förliden och därmed utsikten till framgång i studier på andra arbetsfält minskad. Redan detta förhållande manar till uppmärk- samhet på de möjligheter, som finnas för läraraspiranterna att inom rimlig tid vinna anställning på det arbetsfält, för vilket de utbildat sig.

Härtill kommer en annan omständighet. Såsom framgår av det före- gående innebär de sakkunnigas förslag den olikhet med nuvarande förhål- landen, att en för lärarbanan i högre grad än hittills avpassad utbildning avses. Även om detta dock icke utesluter, att den teoretiska utbildningen kan öppna möjligheter till andra banor, måste man tillse, att på lärarbanan befordrings- utsikterna äro tillfredsställande för att till banan draga dem, som hava sär- skild fallenhet och särskilt intresse för densamma. Det är därför av vikt att förebygga, att köbildning och arbetslöshet uppstå, vare sig omedelbart före eller, ännu värre, efter den egentliga lärarkursen. Av nu angivna skäl finna de sakkunniga för sin del en begränsning av antalet läraraspiranter befogad.

Det skulle möjligen kunna invändas, att en reglering av tillströmningen till lärarbanan skulle kunna från den enskilde läraraspiranten till det all- männa överflytta någon del av ansvaret för att han blir i tillfälle att på lärar- banan utnyttja sin utbildning. Denna anmärkning synes dock vara värdelös, enär, då tillströmningen till en bana genom det allmännas försorg kontrolle- rats efter behovet av yrkesutbildning, något sådant ansvar icke ansetts åvila det allmänna, så mycket mindre som även en begränsning efter behovet givetvis måste räkna med säkerhetsmarginal. Anledning synes icke föreligga att i ett sådant begränsningsförfarande inlägga annan innebörd än att det allmänna i den mån så är möjligt söker tillse, att ej så många utbildas för en arbetsuppgift, att fara kommer att föreligga för någon mer betydande arbetslöshet, och ej heller så få, att brist på arbetskraft kan uppstå. Den enskilde får i ett sådant system anses bära samma ansvar för sin framkomst som om någon reglering av utbildningsmöjligheterna icke ägt rum.

Härvid bör man ock beakta följande omständighet. De för den teo- retiska lärarutbildningen av de sakkunniga föreslagna specialkurserna ävensom vissa kurser och övningar i enskilda i ämbetsexamen ingående äm- nen kräva i många fall av hänsyn till undervisningens effektivitet en begräns- ning av deltagarantalet. Utbildningen av ett större antal läraraspiranter än läroanstalterna ha användning för måste därför ofta medföra en dubble- ring av nämnda kurser och övningar utöver den, som behovet av lärarkrafter kan motivera. Men en sådan dubblering kräver oundvikligen ökade kost- nader för det allmänna, kostnader som icke blott skulle vara onödiga utan direkt skadliga genom det arbetslösa överskott, som genom dem skulle skapas.

En rationell begränsning av antalet av dem, som bedriva studier för att avlägga examina för erhållande av kompetens för lärarbanan, är också påkallad av hänsyn till den i dessa examina enligt de sakkunnigas för— slag inlagda förberedande lärarkursen. Det är uppenbart, att de läro- anstalter, dit denna skall förläggas, varken böra eller kunna mottaga ett obegränsat antal studerande för auskultation och övningsundervisning. Detta framstår desto klarare, om man erinrar sig, att samma anstalter samtidigt måste bereda plats även för dem, som genomgå egentlig lärar- kurs". De i den förberedande lärarkursen deltagandes antal måste givet- vis regleras så, att kursen, på samma gång som den effektivt tillgodoser det med densamma avsedda ändamålet, i minsta möjliga mån verkar störande på undervisningens normala gång vid de anlitade läroanstalterna.

Det anförda ger vid handen, att det vid ett bifall till de sakkunnigas förslag framstår såsom av olika skäl starkt motiverat att åstadkomma en begräns- ning av antalet av dem, som genom akademiska studier vilja förskaffa sig kompetens för lärarbanan. De sakkunniga utgå härvid från att även för framtiden, liksom nu är fallet, antalet av dem, som vilja förskaffa sig sådan kompetens, kommer att överstiga antalet av dem, som inom rimlig tid kunna få anställning såsom lärare.

Om sålunda en på grundval av lärarbehovet vidtagen begränsning av till- strömningen till lärarbanan å ena sidan kan sägas vara påkallad ur prak- tiskt organisatoriska och ekonomiska synpunkter, så torde den å andra sidan vara nödvändig med hänsyn till den möjlighet, som därigenom erbjudes att redan på ett tidigt stadium, nämligen då läraraspiranterna intagas för akademiska studier för lärarbanan, verkställa ett preliminärt urval efter vederbörandes lämplighet för den avsedda levnadsbanan.

En sådan lämplighetsprövning bör i första hand taga sikte på om veder- börandes hälsotillstånd är sådant, att han lämpar sig som lärare. Såsom av den föregående redogörelsen inhämtas, sker i detta hänseende för när- varande prövning i samband med hänvisning till provårsutbildningen. Att en ur skolans synpunkt så viktig faktor som läraraspirantens hälsotillstånd uppmärksammas först ett antal år efter det aspiranten påbörjat sin utbild- ning för den valda levnadsbanan kan icke anses vara tillfredsställande. Det är på grund härav men även i läraraspiranternas eget intresse önskvärt, att endast sådana få rätt att påbörja den teoretiska lärarutbildningen, vilkas kroppsliga och själsliga hälsa kan anses vara tillfredsställande. Ej heller synes tillträde till lärarutbildning böra lämnas aspiranter med mindre lämp- liga karaktärsegenskaper eller med otillräcklig fallenhet för studier. Vad särskilt angår fallenheten för studier, må erinras om att det bland de akade- miska lärarna är en ganska allmän mening, att studier för lärarbanan i ej ringa utsträckning bedrivas av personer med rätt små naturliga förutsätt- ningar för mer kvalificerade studieuppgifter. Även om dessa läraraspiranter genom ett ihärdigt och målmedvetet studiearbete förmå avlägga en examen,

58 som berättigar till provårshänvisning, ligger det i sakens natur, att de icke i tillräcklig grad motsvara de krav på begåvning, som av ålder ställas på de lärare, vilka i vårt land handhava den högre undervisningen, och att de följaktligen icke utgöra något lämpligt förvärv för läroverkslärarbanan. En försiktig gallring bland de till lärarbanan aspirerande efter deras begåvnings— nivå synes vara ett önskemål både ur universitctsundervisningens och ur skolväsendets synpunkt. En särskild anledning att nu införa en sådan gallring ligger i den omständigheten, att tillträdet till många intellek- tuella utbildningsbanor redan är begränsat genom spärranordningar. Er- farenheten har givit vid handen, att en spärranordning redan genom sin existens höjer standarden hos dem, som söka sig till banan, och ökar till- strömningen av intellektuellt och i andra hänseenden mindre väl rustade personer till de icke spärrade banorna.

De sakkunniga äro ej främmande för svårigheterna att beträffande lärar- aspiranter å det åldersstadium, som här är i fråga, fälla ett för framtiden rättvisande omdöme rörande deras karaktärsegenskaper och begåvning. Ris- ken för att misstag begås synes emellertid på detta område ej vara större än på flertalet andra områden, där det gäller att med ledning av en persons dittillsvarande prestationer bilda sig en uppfattning om hans lämplighet för en uppgift eller en levnadsbana. I varje fall lärer möjligheten av att i vissa fall en felbedömning kan göras, ej utgöra tillräckligt skäl för att avvisa en anordning, som i första hand tager sikte på utgallrin g av de up— penbart olämpliga och som i det stora hela synes kunna vara till fördel för rekryteringen till lärarbanan. Tillika må framhållas, att en per- son, som ej kan mottagas för lärarutbildning, icke är utestängd från möj- ligheten att bedriva studier exempelvis för filosofie kandidatexamen. En per- son, vilkens intellektuella kvalifikationer först senare framträda, behöver sålunda ej av denna anledning utestängas från vetenskapliga studier.

Då de sakkunniga, såsom av det sagda framgår, äro benägna att tillstyrka en reglering av lärarproduktionen, som bland annat tar sikte på behovet av lärare vid de här avsedda läroanstalterna, uppställer sig i så fall till besvarande det spörsmålet, huruvida en sådan reglering är tekniskt genomförbar.

I motsats till flertalet andra utbildningsbanor har utbildningen av lärare för nyssnämnda läroanstalter icke i de enskilda fallen samma innehåll. Filo- sofisk ämbetsexamen omfattar fjorton ämneskombinationer, vartill komma de kombinationer, i vilka ämnet kristendom kan ingå, samt ytterligare ett antal varianter, och lärartjänster vid de allmänna läroverken kunna ledig- förklaras i ett tjugotal olika ämneskombinationer, Även om antalet lärartjän- ster med olika ämneskombinationer kan, åtminstone vid de allmänna lärover- ken, någorlunda säkert angivas, blir det statistiska underlaget för en behovs- kalkyl i de särskilda ämneskombinationerna för svagt att tillåta tillförlitlig prognos rörande behovet av läraraspiranter med olika ämneskombina-

tioner. Härtill kommer, att en sådan behovskalkyl måste avse förhållandena efter omkring fem år, alltså en tidrymd, varunder de förutsättningar, på vil- ka kalkylen vilar, kunna avsevärt förändras.

Även om sålunda svårigheterna för en reglering av tillströmningen till lä- roverkslärarbanan äro väsentligt större än i fråga om flertalet andra utbild- ningsbanor, få dessa svårigheter enligt de sakkunnigas mening icke över- skattas. Det bör icke förbises, att skolorganisationen inrymmer en viss elasti- citet så till vida, att en lärare, som erhållit lärartjänst i visst eller vissa äm- nen, ej undervisar enbart i dessa ämnen utan kan tagas i anspråk för un- dervisning även i andra ämnen. Vidare bör uppmärksammas, att det låter sig göra att redan efter ett år justera en eventuellt konstaterad felkalkyl genom att öka eller minska intagningen till den teoretiska lärarutbildningen. Sär- skilt bör observeras, att den nuvarande ordningen, som lämnar anpassningen av läraraspiranterna efter behovet av lärare i olika ämnen oreglerad, icke kan anses vara tillfredsställande. Erinras bör, att det vid vissa tillfällen —- trots ett betydande överskott av lärare med akademisk utbildning — rått brist på lärare i vissa ämnen och att å andra sidan det sedan länge tillbaka ägt rum en regelbunden överproduktion av lärare i vissa ämnen, exempelvis i klassiska och moderna språk.

Vid de ingående överväganden, de sakkunniga ägnat denna fråga, ansågo de sig böra omedelbart såsom ogenomförbar avvisa utvägen att reglera till- strömningen efter behovet av lärare i var och en av de olika ämneskombina- tionerna. Däremot funno de, att vissa möjligheter kunde föreligga för en reg- lering av intagningskvoten efter behovet av lärare ivissa större ämnesgrupper. En huvudsynpunkt var härvid att utfinna sådana ämnesgrupper, som dels bildade en naturlig enhet, dels ock innefattade ett någorlunda beräkneligt ersättningsbehov. Från denna utgångspunkt sammanställde de sakkunniga följande ämnesgrupper:

1. Kristendomskunskap i förening med annat eller andra ämnen (% 27 filosofiska examensstadgan).

2. Latin och grekiska i förening med annat ämne (% 14 examensstadgan, grupp 5)-

3. Tyska, engelska och franska eller två av dessa i förening med annat ämne (% 14 examensstadgan, grupperna 7, 8 och 9).

4. Övriga humanistiska ämnen samt geografi (% 14 examensstadgan, grup- perna 1, 2, 3, 4, 6 och 10).

5. Biologi i förening med annat ämne (& 14 examensstadgan, grupperna 11 och 14).

6. Fysik i förening med matematik eller kemi och annat ämne (% 14 exa- mensstadgan, grupperna 12 och 13). Till studier inom var och en av ämnesgrupperna skulle i så fall varje läs- år mottagas så många läraraspiranter, som med hänsyn till förhållandena på lärarbanan ansåges motiverat. Detta skulle förutsätta, att aspiranterna vid

ansökan om tillträde till studier för filosofisk ämbetsexamen eller motsva- rande teologisk examen skulle uppgiva den av ämnesgrupperna, inom vilken de ämnade bedriva studier. Lämplighetsprövningen skulle alltså icke äga rum mellan alla de anmälda aspiranterna inbördes utan endast mellan de till varje särskild ämnesgrupp anmälda aspiranterna. För att bereda ökade möjligheter till ett för lärarbanan lämpligt urval tänkte sig de sakkunniga dock, att det skulle stå vederbörande fritt att i inträdesansökan uppgiva, huruvida annan ämnesgrupp än den i första hand angivna skulle kunna komma i fråga, för det fall att placering icke skulle kunna erhållas i den senare gruppen. Vid intagningen av läraraspiranter i den alternativt angivna ämnesgruppen skulle den sökande kunna jämföras med de sökande, som sökt tillträde till studier i sistnämnda ämnesgrupp.

Genom det sålunda skisserade regleringssystemet skulle vinnas fördelen av att lärarutbildningen kunde till omfattningen regleras efter lärarbehovet i de särskilda ämnesgrupperna. I den mån det vore möjligt att tillförlitligt upp- skatta behovet av lärare i dessa grupper, skulle följaktligen ernås viss garanti för att antalet lärare ej bleve för stort i vissa ämnen, i andra äter för litet. Stora svårigheter för detta systems realiserande äro dock tydligen för handen. En förutsättning för systemets funktionsduglighet måste sålunda bland annat vara, att föreskrift meddelades om att en läraraspirant, som mottagits för stu- dier i en viss ämnesgrupp, icke hade rätt att avlägga examen i andra ämnen än som inginge i den valda gruppen. I annat fall kunde risk föreligga för att läraraspiranterna valde andra ämnen än de vid intagningen uppgivna, vilket kunde vålla opåräknade förskjutningar i läraraspiranternas fördelning mellan de särskilda ämnesgrupperna.

Proceduren för uppskattningen av lärarbehovet i de olika ämnesgrup- perna och för urvalet av läraraspiranterna skulle därjämte, såsom av de sak- kunniga verkställda undersökningar givit vid handen, bliva i hög grad in- vecklad för att ej säga outförbar. De sakkunniga äro med hänsyn härtill icke benägna att förorda en lösning efter de nyss antydda riktlinjerna.

Med utgångspunkt från vad i det föregående anförts om den enskilde lä- raraspirantens ansvar för sin framtid och om syftemålet med en reglering av förevarande art att åstadkomma en viss garanti för att antalet lärare ej blir så stort, att någon mer betydande arbetslöshet kommer att uppstå, men ej heller så litet, att brist på arbetskraft inträder — ha de sakkunniga i stället ansett sig böra tillstyrka en reglering av tillströmningen efter följande huvudgrunder.

På grundval av en prognos rörande behovet av ämneslärare fem år efter det läsår, intagningen för teoretisk lärarutbildning avser, fastställes det an- tal läraraspiranter, som intagningsåret skall mottagas för sådan utbildning. Detta antal bestämmes icke till en siffra, exakt motsvarande det uppskattade lärarbehovet, utan till en siffra, som ej oväsentligt överstiger nämnda behov. De till ämbetsexamen antagna läraraspiranterna få välja vilken som helst av

de i examensstadgan fastställda ämneskombinationerna. Vid inskrivningen bör emellertid tillses, att med hänsyn till behovet någon mera betydande disproportion ej kommer att föreligga mellan antalet aspiranter, som för- klarat sig ämna bedriva humanistiska studier, och antalet aspiranter, som uppgivit sig vilja bedriva maternatisk-naturvetenskapliga studier. Till väg- ledning för de studerande bör dessutom anordnas en systematisk upplysnings- verksamhet rörande det förutsebara lärarbehovet i de olika ämnena. Den myndighet, som närmast torde komma i fråga att handhava denna, är skol- överstyrelsen, som i detalj känner förhållandena vid läroverken och andra likartade läroanstalter. Med ledning av denna kännedom och av universitets- statistiken utarbetar skolöverstyrelsen en kortfattad översikt över de aktuella utsikterna för anställning och befordran på lärarbanan inom olika ämnes- kombinationer, utsikterna vid den tid, då de nya studenterna kunna väntas ha vunnit full lärarutbildning, så vitt dessa utsikter kunna med ledning av förutsebar ökning eller minskning av lärarbeställningarnas antal och av be- räknad avgång ur tjänst, av tillgången på redan utbildade eller under ut- bildning varande lärarkrafter i olika ämnen och av andra förhållanden förutses. Dessa upplysningar böra utsändas till läroverken, universitets- och högskolemyndigheter, studentkårernas upplysningsbyråer och studentnatio- nerna samt i förkortad form tillställas pressen. En dylik upplysningsverk- samhet kan bliva så mycket effektivare, som det vid bifall till de sakkunni- gas förslag i övrigt blir för de akademiska myndigheterna och för Skolmyn- digheterna möjligt att bättre än vad nu är fallet uppehålla kontakt med lärar- aspiranterna. Att fler läraraspiranter mottagas för teoretisk lärarutbildning än som beräknas kunna finna omedelbar sysselsättning inom skolväsendet motiveras d els av att ett antal aspiranter avgår under utbildningstiden, d el s av behovet av tillräckligt antal läraraspiranter inom de olika ämnena. Därtill kommer, att en reserv bör finnas för oberäknade utvidgningar av skolväsendet genom ökning av antalet läroanstalter och antalet parallell- avdelningar. En reglering av antalet läraraspiranter på sätt nu senast an- givits synes icke kunna innebära några allvarliga tekniska svårigheter eller nämnvärt öka riskerna för uppkomsten av lärarbrist i vissa ämnen. De sak- kunniga hemställa alltså, att åtgärder vidtagas för anordnande av ett sådant intagningsförfarande, som här angivits.

Innan de sakkunniga övergå till detaljerna i det föreslagna regleringssyste- met, vilja de understryka, att förslaget givetvis förutsätter, att filosofisk ämbetsexamen eller motsvarande teologisk examen endast får avläggas av sådana, som inskrivits för vinnande av behörighet till ämneslärartjänster och alltså ej, såsom nu är fallet, även av andra personer. Förstnämnda examen kan på detta sätt sägas i högre grad erhålla den karaktär av speciell ämbets- examen, som avsågs genom den år 1907 beslutade omregleringen av det filo- sofiska examensväsendet och som motiverat bibehållandet vid sidan av filo— sofisk ämbetsexamen av filosofie kandidatexamen som en utbildningsväg för

dem, som icke ämna som lärare tillgodogöra sig den akademiska utbildningen. Regleringssystemet förutsätter vidare, att de studerande redan vid inskriv- ningstillfället, således omedelbart efter avlagd studentexamen, ha för avsikt att utbilda sig till lärare. Häremot kan givetvis riktas den invändningen, att det ofta kan vara svårt för en person att vid så tidig ålder avgöra, vilken levnadsbana han skall välja. Förhållandena i detta avseende kunna emeller- tid på det utbildningsområde, som här är i fråga, icke anses på något sätt skilja sig från förhållandena vid andra utbildningsbanor, exempelvis den medicinska eller de tekniska. Även i fråga om de sistnämnda gäller, att de, som aspirera på inträde vid vederbörande läroanstalter, få tidigt göra klart för sig, om de önska ägna sig åt läkar- eller ingenjörsyrket. De sakkunniga vilja tillägga, att den omständigheten, att tillträdet till lärarutbildningen reg- leras, synes i sig själv ägnad att hos en aspirant framkalla den självpröv- ning, som i annat fall gärna uppskjutes, tills det är för sent att inrikta sig på annan levnadsbana. Erfarenheten från fall, där spärranordningar för närvarande praktiseras på andra områden, har även givit vid handen, att en spärr psykologiskt verkar i riktning mot en ökning av tillströmningen av personer, som söka inträde på den spärrade banan, samt — såsom redan nämnts kan verka höjande på kvalitetsnivån hos de inträdessökande.

Den närmare utformningen av spärrsystemet. Enligt de sakkunnigas i det föregående utvecklade förslag skulle vid universiteten och de högskolor, som erhållit vederbörlig examensrätt (för närvarande Stockholms och Göte- borgs högskolor), varje läsår till studier för vinnande av behörighet till äm neslärartjänster mottagas högst ett visst antal studerande, beräknat med hänsyn till det förutsebara behovet av lärare vid den tidpunkt, då läraraspi- ranterna beräknas kunna ha avlagt examen för lärarbanan, men inneslutan- de en av förut anförda skål motiverad reserv. Beträffande den närmare ut- formningen av det sålunda ifrågasatta regleringssystemet må följande an- föras.

Vad först angår bestämmandet av intagningskvoten, synes det lämpligast att beslut härutinnan, i likhet med vad enligt det ovanstående gäller beträf- fande ett par andra utbildningsområden, fattas av Kungl. Maj:t. Den ut- redning, som skall ligga till grund för beslutet, synes böra förebringas av dels kanslern för rikets universitet, som närmast över-blickar förhållandena vid universiteten och högskolorna, dels ock skolöverstyrelsen, som ju hand- har undervisningsstatistiken och även i övrigt bättre än någon annan myn- dighet kan bedöma förhållandena på lärarbanan. Vid bestämmandet av lärar- behovet, som ju i första hand skall tagas till utgångspunkt för bestämmandet av intagningskvoten, bör beaktas icke blott ersättningsbehovet, sådant det här ovan definierats, utan också det ökade eller minskade behov av lärare, som kan tänkas komma att uppstå till följd av jämkningar i skolorganisa- tionen (jfr sid. 61). Frågan i vad mån intagningskvoten'bör överstiga det

förutsebara lärarbehovet synes kunna tillfredsställande bedömas, sedan några års erfarenhet vunnits beträffande verkningarna av regleringssystemet. En viss avgång förekommer alltid under utbildningstiden genom dödsfall eller på grund av andra omständigheter. Dessutom kan det väntas, att en del av dem, som avlägga filosofisk ämbetsexamen, ej fortsätta på lärarbanan. Denna senare avgångsproccnt är enligt bilaga 4 för närvarande ganska stor. Av dem, som avlagt nämnda examen, torde högst 75 procent av de manliga och 65 procent av de kvinnliga mera allvarligt aspirera på lärarverksamhet. För framtiden torde avgången med säkerhet kunna antagas avsevärt nedgå till följd av den starkare specialisering, som lärarutbildningen enligt de sak- kunnigas förslag skulle erhålla.

Enligt bilaga 4 kan ersättningsbehovet för lärare vid de högre skolorna för 1936/37 beräknas till cirka 105 personer och kan antagas genom lärar- kårens åldersförhållanden växa med 5 per år. De sakkunniga anse sig för— denskull böra uppskatta ersättningsbehovet, när den nya ordningen genom- förts, till cirka 140 per år (bilaga 21), så vitt totalbehovet av lärare ej genom omorganisation eller på annat sätt ändras. Avgångsprocenten under studie- tiden kan, då erfarenhet på området saknas, knappast bestämmas, men de sakkunniga anse sig kunna utgå från en total intagningskvot av 175 lärar- aspiranter per år vid den nya ordningens införande. Det är svårt att exakt uppgiva, huru många personer som under nuvarande förhållanden varje läs- år påbörja akademiska studier för lärarbanan. Med hänsyn till att varje läsår något över 200 personer avlägga filosofisk ämbetsexamen, vartill komma de, som genom teologiska studier bereda sig för lärarverksamhet, och i betrak- tande av den nuvarande höga avgångsprocenten, torde man kunna räkna med att för närvarande åtminstone 300 personer varje år påbörja studier som giva kompetens för lärarbanan. Ett realiserande av de sakkunnigas förslag skulle alltså medföra en avsevärd reduktion av antalet av nämnda stu— derande.

Det synes icke erforderligt, att antalet läraraspiranter, som må intagas vid var och en av de fyra akademiska läroanstalterna, bestämmes av Kungl. Maj:t. Lämpligen bör intagningskvotens fördelning på de akademiska läro— anstalterna ske proportionellt efter antalet behöriga inträdessökande. De sakkunniga ha övervägt lämpligheten av att låta kvotfördelningen ske på grundval av inträdesansökningarna det läsår, intagningen avser, eller när- mast föregående läsår. Då de stannat vid det förra alternativet, beror detta närmast på att de finna det önskvärt, att kvotfördelningen snabbt kan an-l passas efter de förskjutningar i fråga om tillströmningen till de akademiska läroanstalterna, som kunna komma att inträda.

Till närmare belysande av innebörden i nyssberörda förslag må anföras följande exempel. Kungl. Maj:t bestämmer, att år 1941 må till studier för vinnande av behörighet till ämneslärartjänster intagas sammanlagt 175 lärar- aspiranter vid universiteten och högskolorna. Antalet behöriga personer, som

sökt tillträde till teoretisk lärarutbildning, uppgår till 300. Av dessa önska 110 i första hand hänvisning till Uppsala, 105 till Lund, 60 till Stockholm och 25 till Göteborg. Det organ, som enligt det efterföljande avses skola i Sista hand pröva inträdesansökningarna, bestämmer med ledning av dessa siffror, att i Uppsala må intagas 110X175: 300 = 64 studerande, i Lund 61 studerande, i Stockholm 35 och i Göteborg 15 studerande.

En fördelning av läraraspiranterna mellan de akademiska läroanstalterna, på sätt nyss angivits, måste förutsätta, att de aspiranter, som vid en läro- anstalt mottagits för akademiska studier, icke i obegränsat antal få övergå till en annan. Det kan nämligen i så fall inträffa, att den för vissa kurser vid den senare låroanstalten beräknade högsta kapaciteten överskrides. Att detta skall inträffa torde vara föga troligt, men om så skulle ske, blir det nödvändigt att genom särskilda bestämmelser åtminstone i viss män för läraraspiranterna inskränka den rörelsefrihet vid studiernas bedrivande, som genom de nyligen införda bestämmelserna om riksgiltighet för akade— miska tentamina beretts de studerande. Denna olägenhet har dock ej synts de sakkunniga av sådan betydenhet, att den bör få stå i vägen för en mera rationell ordning av den högre lärarutbildningen.

Behörighet till teoretisk lärarutbildning bör, såsom nu är fallet, konsti- tueras av avlagd s t u d e n t e x a rn e 11. Med hänsyn till vad de sakkunniga i det föregående anfört torde emellertid härutöver böra uppställas vissa andra villkor för tillträde till den teoretiska lärarutbildningen.

Det allmänna har fördel av att kunna under längsta möjliga tid som lärare taga i anspråk dem, som genom det allmännas försorg erhållit ut- bildning för åndamålet. Det ligger också som regel i skolans intresse, att läraraspiranten icke uppnått alltför hög ålder, då han börjar tjänstgöra som lärare. Av likartade skäl ha bestämmelser om viss m a x i m i ä 1 d er med- delats i fråga om tillträde till flera andra utbildningsbanor och yrken. Som ett särskilt skäl för behovet av sådana bestämmelser, vad lärarutbildningen beträffar, kan anföras den långa utbildningstiden. De sakkunniga, som på grund härav vilja tillstyrka, att som villkor för tillträde till den teoretiska lärarutbildningen skall gälla, att vederbörande ej uppnått en viss, högsta ålder, finna emellertid de speciella förhållandena på denna bana motivera en viss försiktighet. De sakkunniga ha därför med tanke på pensionsmöjlighe- terna stannat vid att föreslå en maximiålder av 25 år. Då det ej är uteslutet, att intagning vid högre ålder i undantagsfall kan vara motiverad —- exem- pelvis i fråga om personer, som avlagt studentexamen såsom lärjungar från enskild undervisning —— bör i enstaka fall ett dispensförfarande kunna tillgripas. Med hänsyn till att dispensärenden av denna art angå både sko- lan och de akademiska läroanstalterna, vilja de sakkunniga föreslå en före- skrift om att universitetskanslern må, efter samråd med skolöverstyrelsen, i särskilda fall kunna medgiva rätt för person att mottagas såsom studerande vid högre ålder än 25 år. De sakkunniga ha med hänsyn till denna yrkes-

utbildnings förutsättningar i det hela ej funnit anledning föreligga att jämväl föreslå viss minimiålder som villkor för tillträde till den teoretiska lärar- utbildningen. Denna fråga kan delvis anses vara ordnad genom läroverks- stadgans bestämmelse om att sökande till lektors- och adjunktstjänst skall ha uppnått 23 års ålder vid den tid, då tjänsten är att tillträda.

En ovillkorlig förutsättning för tillträde till den teoretiska lärarutbildnin- gen bör enligt vad förut framhållits vara, att vederbörandes fysiska och psykiska h ä 1 s 0 t i 1 l s t å n (1 är tillfredsställande. Denna punkt är en av de viktigaste och allvarligaste i här föreliggande fråga. Sökandens hälso- tillstånd bör därför vid inskrivningen styrkas med läkarintyg, grundat på en ingående undersökning. Härvid måste uppmärksamhet särskilt ägnas åt det psykiska hälsotillståndet, åt eventuellt förekommande nervösa störnin- gar och psykiska svagheter, som kunna anses hinderliga vid utövningen av en lärares verksamhet eller rent av göra en person olämplig för densamma. Ordet »olämplig» bör i detta sammanhang givas en vidare innebörd, än som i allmänhet sker. Så snart läkaren alltså finner skäl föreligga, bör han ge- nom rektor inhämta lärarnas erfarenheter av sökanden under skoltiden. Genom samverkan mellan Skolläkare och lärare kunna säkerligen uppen- bara fall av sådan psykisk ohälsa fastställas, som konstituerar olämplighet för läraryrket. Av mycket stor vikt vore nämligen att på ett tidigt stadium kunna utestänga personer, hos vilka otillfredsställande psykisk hälsa vållar bristande sinnesjåmvikt, oförmåga av samarbete eller andra hos en lärare mindre fördelaktiga egenheter.

De sakkunniga äro emellertid medvetna om svårigheterna även för fack- mannen-läkaren att hos så relativt unga personer, som det här är fråga om, avgiva ett säkert omdöme om anlag, som i mera utvecklad form kunna göra vederbörande mindre lämpade till lärare. För lärarbanan olämpliga egen- heter ha måhända ej heller ännu kunnat framträda i observationsmöjlig grad. En viss, främst negativ, bedömning torde dock vara möjlig.

I detta sammanhang bör erinras om att, enligt kungörelsen nr 460/1935 angående skyldighet i vissa fall att förete läkarintyg för vinnande av anställ- ning i statens tjänst, ej någon får vinna anställning i befattning, med vilken är förenad pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet, eller anstäl— las i syfte att efter viss prövnings— eller utbildningstid erhålla sådan befatt— ning, med mindre han företett läkarintyg angående sitt hälsotillstånd. Lä- karintyget skall enligt kungörelsen vara inom de senaste sex månaderna ut- färdat av för vederbörande verk anställd verksläkare eller enligt verksmyn- digheternas bestämmande, där särskilda skäl därtill föranleda, av för annat verk anställd verksläkare eller ock av annan legitimerad läkare. Intyget skall vara avfattat enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär. Medicinalsty- relsen har genom kungörelse den 24 augusti 1935 (M. F. Ser. A. nr 80) fast- ställt sådant formulär.

Det formulär till läkarintyg, som bör komma till användning vid bedöm-

ningen av läraraspiranternas hälsotillstånd, bör i analogi med vad som en- ligt det nyss sagda gäller inom allmänna civilförvaltningen fastställas av medicinalstyrelsen. Det av medicinalstyrelsen för bruk inom civila statsför- valtningen fastställda formuläret lämpar sig icke i alla hänseenden för det ändamål, varom här är fråga. De sakkunniga ha, efter samråd under hand med medlemmar inom medicinalstyrelsen och andra medicinska auktori- teter samt med beaktande av vad i motsvarande hänseende gäller i fråga om folkskoleseminarierna, upprättat ett förslag till formulär för läkarintyg (se bilaga 5).

Åtskilliga av de frågor, som formuläret innehåller, äro till sin natur så- dana, att de säkrast kunna besvaras av en läkare, som känner lärar- aspiranten från skoltiden. Lämpligast synes vara, att läkarintyget Som regel avgives av skolläkaren vid den läroanstalt, där sökanden avlagt student- examen. Som skäl härför kan ytterligare anföras önskvärdheten av att in- tyget avgives under ämbetsmannaansvar och av en läkare, som är väl för- trogen med skolans förhållanden och de krav, skolan ställer på en lärare, och som bekvämt kan samråda med vederbörande rektor vid besvarandet av de frågor, som angå aspirantens förhållande under skoltiden. Då det är fråga om lärjungar från enskild undervisning och även i vissa andra fall —— såsom då sökanden vid den tidpunkt, då han skall genomgå läkarundersökningen, befinner sig långt från den ort, där den behörige läkaren är stationerad — synes det motiverat, att läkarintyget även må kunna avgivas av verksläkare. De sakkunniga vilja därför föreslå, att i fall, då fråga är om person, som av- lagt studentexamen såsom lärjunge från enskild undervisning, eller då eljest särskilda skäl föreligga, vilka godtagas av den myndighet, som i första hand prövar ansökningshandlingarna, läkarintyget må avgivas antingen av skolläkare, vilken är anställd vid någon statlig läroanstalt, eller av verks- läkare.

Med tillämpning av en anordning, som gäller i fråga om ansökning om erhållande av statens räntefria studielån, anse sig de sakkunniga böra föreslå, att läkarintyget skall uti av intygsgivaren förseglat brev insändas direkt till den prövande myndigheten. Liksom för närvarande gäller i fråga om läkarbetyg, som fordras för provårshänvisning och även på vissa andra områden, bör läkarintyget grundas på en tidigast sex månader före ansök- ningstidens utgång företagen undersökning av sökanden. Kostnaderna för läkarintyget böra givetvis bestridas av vederbörande läraraspirant.

Det är tänkbart, att ett avgivet läkarintyg vid prövningen av ansöknings- handlingarna befinnes giva en icke i alla avseenden tillfredsställande bild av sökandens hälsotillstånd eller vara i något hänseende bristfälligt. Den kompletterande läkarundersökning, som i sådana fall kan befinnas önsk- värd, synes böra verkställas genom en till den prövande myndighetens för- fogande stående läkare. De sakkunniga'ha utgått från att för detta ändamål skall anlitas en som tjänsteläkare vid vederbörande universitet eller högskola

fungerande läkare. Såvitt de sakkunniga ha sig bekant, finnes sådan läkare icke för närvarande anställd vid alla de läroanstalter, som här äro i fråga. Även andra intressen än sådana, som de sakkunniga närmast ha att före- träda, tala för inrättandet av sådana läkartjänster vid de akademiska läro— sätena. Om ändock sådana tjänster icke skulle komma till stånd, vilja de sakkunniga fästa uppmärksamheten på att frågan, vad universiteten beträf- far, torde kunna enklast lösas genom att verksläkare anlitas för detta spe- ciella fall.

De, som vinna tillträde till studier för lärarbanan. böra förutom god hälsa äga vissa personliga förutsättningar i övrigt för den avsedda levnadsbanan. Som blivande lärare skola de »genom sin personlighet bli ett föredöme för de unga» och i sitt uppträdande »visa fasthet och lugn», det fordras med andra ord av dem vissa ledaregenskaper i förhållande till ungdomen, om de skola kunna väl sköta sin läraruppgift. Det är givet, att den gallring i nyssnämnda avseenden, som bör ske redan vid inskriv- ningen för teoretisk lärarutbildning, måste bliva av mycket förberedande art och närmast åsyfta att utmönstra dem, som ur här angivna synpunkter äro mera påtagligt olämpliga. Härvid uppstår frågan, på vad sätt veder- börandes personliga förutsättningar böra vid inskrivningstillfället styrkas. Erinras må att det i fråga om utdelning av statens räntefria studielån är stadgat, att genom lånesökandens försorg intyg om sökandens vandel och begåvning av lärare eller annan omdömesgill, ojävig person i för- seglat brev insändes direkt till ecklesiastikdepartementet. Intyget bör en- ligt reglementet så avfattas, att därav tydligt framgår intygsgivarens upp— fattning angående arten och graden av sökandens begåvning. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, tillämpas liknande system vid prövningen av inträ- dessökande vid vissa grenar av allmän förvaltning.

Prövningen av sökandens personliga förutsättningar torde även på detta område kunna ske på grundval av ett intyg om hans vandel och karaktärs- egenskaper. Önskvärt är, att antalet av dem, som äro behöriga att giva intyg. blir så begränsat som möjligt. Rektorerna torde i allmänhet även vid de större läroverken få en ganska god uppfattning om de enskilda lärjungarnas karaktärsegenskaper och läggning samt äga, om de icke ha på egen hand kunnat bilda sig en uppfattning om den lärjunge, det gäller, möjligheter att samråda med vederbörande klassföreståndare eller med andra lärare eller med skolläkaren. I betraktande härav men även med hänsyn till att rek- torerna ej sällan förvärvat en viss vana att lämna upplysningar av den art, som här är i fråga, vilja de sakkunniga tillstyrka, att åt rektorerna an- förtros uppgiften att avgiva intyg rörande läraraspiranternas vandel och karaktärsegenskaper. I fråga om lärjunge från enskild undervisning även- som eljest, då särskilda skäl befinnas föreligga _ exempelvis om rektor är jävig _ synes intyget böra avgivas av annan omdömesgill, ojävig person, som haft med sökandens utbildning att göra. I likhet med läkarintyget bör

rektorsintyget av intygsgivaren i förseglat brev före ansökningstidens ut- gång insändas direkt till den prövande myndigheten.

Rektorsintyget bör enligt de sakkunnigas mening vara avfattat enligt ett av skolöverstyrelsen fastställt formulär. De sakkunniga ha uppgjort ett ut- kast till dylikt formulär (se bilaga 6).

I detta sammanhang vilja de sakkunniga anföra följande. Vid upprepade tillfällen under sitt arbete ha de sakkunniga ägnat ingående diskussion åt frågan om rektorsintyget och dess formulering, och därvid ha bland de sakkunniga mycket divergerande åsikter gjort sig gällande. Sålunda har uttalats en viss skepsis mot intygets värde och ifrågasatts, att förslaget därom borde slopas, medan man å andra sidan även föreslagit en mycket detaljerad formulering av detsamma, varigenom det skulle giva en ingående karakteristik av vederbörande. Man har som skäl för en så vidlyftig form anfört, att man därmed skulle kunna få större möjlighet att från lärarbanan utestänga för densamma olämpliga personer. Man har vi- dare ansett, att i intyget skulle uppmärksammas förhandenvaron eller från- varon av sådana egenskaper som gott sätt, handlingskraft, uthållighet, plikt— trohet, förmåga av samarbete, självbehärskning, ledaregenskaper, organisa- tionsförmåga m. m. De sakkunniga ha av skäl beträffande bedömningsmöj- ligheterna, som nyss anförts (sid. 67), icke ansett sig böra giva rektorsintyget denna omfattande form och även beaktat invändningen, att intygsgivande av dylik art strede mot vad i vårt land är brukligt. De sakkunniga ha emeller- tid tänkt sig, att rektorsintyget, särskilt om det visar sig vara av värde vid intagningsgallringen, skulle genom anvisningar av skolöverstyrelsen kunna framdeles utvidgas i den riktning, som nyss angivits.

En förutsättning för intagning är, att sökanden äger tydlig studie- b egåvn i n g. Denna torde kunna styrkas genom företeende av student— betyg på sätt nedan (sid. 71) närmare angives.

De sakkunniga övergå härefter till frågan om vilken institution som skall omlzänderhava intagningen av läraraspiranter.

Nämnda institution får en ansvarsfull och för skolan och den akademiska utbildningen betydelsefull angelägenhet att förvalta. Det är av vikt, att organisationen planlägges på sådant sätt, att den befordrar ett lämpligt och rättvist urval av läraraspiranter. De sakkunniga ha i sådant avseende övervägt två alternativ. Enligt det ena alternativet skulle utväljandet av läraraspiranter anförtros åt kanslersämbetet för rikets universitet och så- lunda centraliseras. Härigenom kunde vinnas vissa fördelar, främst den, att man kunde omedelbart se, om _ såsom ej sällan inträffar i liknande fall —— en aspirant anmäler sig på mer än ett håll. Utan tvivel skulle också på detta sätt den ur administrativ synpunkt enklaste och tillika minst kost- samma lösningen vara att vinna. Ämbetet är visserligen redan nu hårt be- lastat med arbetsuppgifter av olika slag, men det nu ifrågasatta åliggandet

är uppenbarligen ej så omfattande, att det skulle innebära någon mera av- sevärd ökning av arbetsbördan.

Det andra alternativet innebär, att den preliminära granskningen av an- sökningarna överlåtes åt de lokala akademiska myndigheterna, närmast ve- derbörande fakultetsdekanus eller avdelningsordförande, vilka böra kunna lättare avgöra de ständigt uppkommande lämplighetsfrågorna. För nämnda myndigheter föreligger givetvis ock ett starkt intresse att utvälja de sökande, som kunna anses vara önskvärda. Den slutliga prövningen av ansökningarna skulle kunna ske antingen av kanslersämbetet eller genom ett ordnat sam- arbete mellan de ifrågakommande universiteten och högskolorna i form av en intagningsnämnd. Efter övervägande av dessa olika möjligheter ha de sak- kunniga stannat för det sist angivna förfarandet, vilket skulle innebära en förberedande granskning genom akademiska myndigheter och en slutlig prövning genom en nämnd. Främst ha de sakkunniga föranletts härtill av den övertygelsen, att man genom en fast organiserad samverkan mellan ve- derbörande intresserade parter skulle kunna få de personliga, individuella synpunkterna mera beaktade och lättare undvika ett mer eller mindre me- kaniskt poängberäknande. De sakkunniga föreslå alltså i förevarande hän- seende följande anordning.

Ansökning om tillträde till teoretisk lärarutbildning ingives, i fråga om universitet till dekanus vid vederbörande sektion av filosofiska fakulteten, i fråga om Stockholms högskola till ordföranden för vederbörande avdelning av högskolan och i fråga om Göteborgs högskola, vars lärare ej äro fördelade på avdelningar, till högskolans rektor. Vid sistnämnda högskola prövar dess rektor, vid universiteten i Uppsala och Lund och vid Stockholms högskola vederbörande dekanus och avdelningsordförande i samråd med deka- nus (ordföranden) i den andra sektionen (avdelningen), samt tillsammans med föreståndaren för den förberedande lärarkursen på platsen och univer- sitetets (högskolans) läkare, huruvida de inträdessökande äro behöriga att mottagas såsom studerande, och förtecknar sedan med biträde av läroanstal- ternas vederbörande tjänstemän de såsom behöriga befunna i den ordning, i vilken de jämlikt de i ämnet gällande grunderna (jfr nedan sid. 71 ff.) anses böra mottagas såsom studerande. Prövas behov föreligga av komplet- terande läkarundersökning, bör tillfälle beredas sökanden att inställa sig till sådan undersökning hos universitetets eller högskolans läkare.

Visserligen torde det kunna antagas, att ordningen mellan sökandena i flertalet fall är ganska självklar och att förteckningsproceduren sålunda i ej ringa omfattning blir av mer mekanisk natur. Åtskilliga fall torde emel- lertid kunna tänkas, då ordningen mellan de sökande kan göras till föremål för olika meningar, beroende på vilka synpunkter som anses böra vara dominerande. Även vid behörighetsprövningen lärer det kunna inträffa, att tvekan kan råda, huruvida sökande bör förklaras behörig eller icke. Sär-

skilt torde värderingen av rektorsintyget men också av läkarintyget kunna utmynna i olika slutsatser, allt efter som huvudvikten lägges vid veder- börandes lämplighet för teoretiska studier eller som lärare. För att bereda utrymme för olika synpunkter och främja en allsidig prövning av ansök- ningsmaterialet, ha de sakkunniga ansett det vara lämpligt, att dekanerna, avdelningsordförandena och rektor vid Göteborgs högskola vid fullgörandet av de ovannämnda uppgifterna samråda med en representant för undervis- ningsväsendet. Av praktiska skäl bör denne vara bosatt å den ort, där uni- versitetet eller högskolan är belägen. Bäst lämpad för uppgiften torde den av lärarkursföreståndarna å orten vara, som enligt de sakkunnigas efter- följande förslag kommer att få ledningen av den förberedande lärarkursen sig anförtrodd.

På grundval av de sålunda upprättade förteckningarna över de behöriga inträdessökandena och de därvid fogade ansökningshandlingarna bör en för universiteten och högskolorna gemensam nämnd utvälja de sökande, som böra mottagas såsom studerande vid varje universitet och högskola. Denna nämnd, över vars beslut klagan enligt de sakkunnigas mening icke bör få föras, bör lämpligen bestå av personer, som vid de särskilda universiteten och högskolorna i första hand berett ärendet och som således redan äga överblick över en del av de sökande. Med hänsyn till de studerandes blivande verksamhet bör dessutom ingå en representant för skolöverstyrelsen. Nämn- den bör enligt de sakkunnigas mening sammanträda i Stockholm och bestå av följande åtta medlemmar, nämligen

dekanus vid humanistiska sektionen i Uppsala, dekanus vid matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala, dekanus vid humanistiska sektionen i Lund, dekanus vid matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund, ordföranden för humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola, ordföranden för matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stock- holms högskola,

rektor vid Göteborgs högskola, samt en representant för skolöverstyrelsen. Ordförande bör nämnden själv välja.

Nämnden skulle ha att dels —— såsom i det föregående angivits —— be- stämma, huru många studerande som inom det av Kungl. Maj:t fastställda totala maximiantalet skola intagas vid var och en av de fyra akademiska läroanstalterna, dels tillse, att ingen behörigförklarats, som icke är därav förtjänt, och att ej heller någon uteslutits från förteckningen, som bort bli uppförd å densamma, dels granska rangordningen mellan de i förteckningen uppförda, dels ock bestämma, vilka aspiranter som må vinna inträde vid de olika akademiska läroanstalterna. Nämnden bör särskilt aktgiva på att enhetliga normer tillämpas vid de särskilda universiteten och högskolorna, och tillse, att de sökande, som förklarat sig villiga att mottaga hänvisning

till annan läroanstalt än den, som i första rummet sökts och som icke kunna vinna inträde vid den i första hand uppgivna läroanstalten, i behörig ord- ning komma i fråga vid urvalet till den i andra hand ifrågasatta.

En annan anordning, som skulle vara ägnad att tillgodose en i och för sig önskvärd kontinuitet i nämndens sammansättning, vore den, att sektio- nen, respektive vederbörande högskoleavdelning och lärarråd för ett visst antal år i sänder för ändamålet utsåge en av sina ledamöter. De sakkun- niga ha icke ansett sig böra framställa något förslag i denna riktning men ha icke velat underlåta att antydningsvis ifrågasätta en sådan anordning.

Den procedur för intagning av läraraspiranter, som nu beskrivits, kan sy- nas vara något invecklad och tung. De sakkunniga ha likväl ansett denna sak vara så betydelsefull, att de velat anbefalla den anordning, de trott vara mest effektiv.

Grunderna för bestämmandet av ordningen mellan de sökande, därest flera behöriga sådana anmält sig än som kunna mottagas, böra enligt de sakkunnigas mening — på sätt nu sker i fråga om tillträde till medicinska studier _ fastställas av kanslern för rikets universitet.

De sakkunniga ha företagit vissa undersökningar, som de funnit över- flödigt att här i detalj redovisa med hänsyn till den redan föreliggande fram- ställning av studentexamenssakkunniga, som här nedan åberopas. Resultatet av de sakkunnigas undersökningar har blivit följande. Studentbetyget för- medlar i re gel en något så när riktig uppfattning om en persons natur- liga förutsättningar för akademiska studier. En genomgående låg betygs- nivå ådagalågger ofta en mindre tillfredsställande intellektuell utrustning för sådana studier. Även om det icke får förbises, att det subjektiva momen- tet i betygssättningen ibland kan leda till av sakliga skäl icke påkallade va- riationer i betygsnivån hos studentbetyg, givna vid en och samma läro- anstalt, eller i betygsnivån vid olika läroanstalter, torde man kunna utgå från att studentbetygen äro användbara som mätare på sökandenas studie- begåvning i olika riktningar. Detta har också visat sig vara fallet, när stu- dentexamen använts som selektivt moment vid olika läroanstalter, och har även bestyrkts av i ämnet verkställda undersökningar. S t u d e n t b e t y- gen böra kunna utnyttjas jämväl för det ändamål, v a r o m h ä r ä r fr å g a. De sakkunnigas här angivna uppfattning synes få ett bestämt stöd av resultaten av de undersökningar, för vilka student- examenssakkunniga redogjort i sitt betänkande (1937: 45, sid. 134 ff.).

Enligt % 88 gällande universitetsstatuter är person, som vill inskriva sig som studerande vid universitet men vars studentexamensbetyg är äldre än två är, skyldig att hos rektor förete bevis om sitt uppförande och sin syssel- sättning under den mellanliggande tiden och ankommer det på mindre akademiska konsistoriet att besluta efter sakens beskaffenhet. Med hänsyn härtill finna de sakkunniga anledning icke föreligga att föreslå någon sär- skild föreskrift rörande studentbetygs giltighetstid vid inskrivning för stu-

dier för vinnande av kompetens för lärarbanan. Visserligen kan, om en sådan föreskrift icke meddelas, den eventualiteten teoretiskt tänkas uppstå, att ett och samma studentbetyg godtages av intagningsnämnden men icke av mindre akademiska konsistoriet.

I detta sammanhang ha de sakkunniga tagit under övervägande, huru- vida skäl kunna anses föreligga att vid intagningen av läraraspiranter maxi- mera antalet manliga och antalet kvinnliga aspiranter, som må intagas. De sakkunniga finna det givetvis önskvärt, att såväl det manliga som det kvinn- liga elementet blir i lämplig utsträckning representerat inom lärarkårerna, men ha av olika skäl ej ansett sig böra taga någon ståndpunkt i denna fråga.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen (sid. 50), tages vid den vägning av studentbetyget, som sker vid urvalet av läkaraspiranter, särskild hänsyn till betygen i vissa ämnen, som kunna anses vara av betydelse för de medicinska studierna. De sakkunniga ha övervägt, huruvida ett liknande för- faringssätt borde tillämpas jämväl i fråga om vägningen av studentbetyg vid tillträde till den teoretiska lärarutbildningen. Vissa skäl kunde onekligen anföras härför. Det kunde sålunda göras gällande, att en specialbegåvning icke skulle kunna i tillräcklig grad göra sig gällande i konkurrensen, om be- tygen i de ämnen, för vilka han vore speciellt intresserad och som han äm- nade ägna sig åt också vid de akademiska studierna, icke skulle särskilt uppmärksammas vid studentbetygets vägning.

För egen del vilja de sakkunniga anföra, att en gradering av studentbety- gen efter betygsnivån i de särskilda ämnena skulle vara naturlig och önsk- värd, om sökandena finge tillträde till den teoretiska lärarutbildningen i av- sikt att studera vissa i förväg uppgivna ämnen. Då de sakkunniga i det före- gående i princip avstyrkt en sådan anordning, sakna de anledning tillstyrka en gradering av antydd art i annan mån än som betingas av förslaget om att sökandena äga uppgiva, huruvida studierna skola givas en humanistisk eller matematisk-naturvetenskaplig inriktning. Även om det endast i undantags- fall torde inträffa, att en specialbegåvning med höga betyg i exempelvis ma- tematisk—naturvetenskapliga ämnen icke uppnår en genomsnittlig betygs- nivå, som sätter honom i stånd att på allvar konkurrera exempelvis med studenter med goda betyg i humanistiska ämnen, anse de sakkunniga skäl föreligga för att särskild hänsyn tages till betygen i de ämnen, som höra hemma i den sektion, inom vilken de akademiska studierna avses skola be- drivas. ,

De sakkunniga föreslå därför, att studentbetygen jämföras med var- andra med hänsyn tagen till betygsnivån i de fasta ämnena och tillvalsäm- nena och i eventuellt förekommande tilläggsämne samt med särskilt aktgi- vande på sätt nyss angivits —— på de ämnen, som svara mot den avsedda inriktningen av studierna. Av värde synes emellertid vara, att hänsyn tages också till den för alla lärare så betydelsefulla förmågan att i skrift behandla modersmålet. På grund härav synes även böra beaktas det för moders-

målets skriftliga behandling erhållna vitsordet. Däremot böra icke medräknas vitsord i de återstående skriftliga proven och ej heller i övningsämnen elleri läroämnen, i vilka sökanden icke åtnjutit undervisning i högsta årsklassen av gymnasiet. För att vid jämförelse mellan studentbetygen eliminera före- kommande olikheter i fråga om antalet av de ämnen, som skola vid jäm- förelsen beaktas, synes det lämpligt att som jämförelsetal icke väljes den sammanlagda betygssumman utan medelbetyget, alltså vederbörande be- tygssumma dividerad med antalet betygssatta prov. Vid i huvudsak lika me- delbetyg bör hänsyn tagas dels till antalet ämnen i studentexamen, dels ock till karaktären av nämnda ämnen.

Den frågan uppställer sig nu till besvarande, på vad sätt studentbetyget hör vägas i förhållande till läkar- och rektorsintygen. Ett gott studentbetyg bör givetvis icke kunna uppväga ett klart underkännande rektors- eller lä- karintyg. Mer tveksamt är om en student med medelmåttiga rektors- eller läkarintyg men mycket gott studentbetyg bör få företräde framför en stu- dent med mycket goda rektors- eller läkarintyg men medelmåttigt student- betyg. Utan att ytterligare fördjupa sig i en diskussion av de talrika kom- binationer, som i detta hänseende kunna tänkas, vilja de sakkunniga fram- hålla, att vid sidan av studentbetygen skälig och rättvis hänsyn bör tagas till rektors- och läkarintygen.

Om det vid granskning av ansökningsmaterialet skulle befinnas fördel- aktigt att erhålla en siffermässig översikt över de behöriga sökandena — ett system, som på olika områden blir allt vanligare öppna sig olika utvägar. De sakkunniga vilja, efter att ha prövat ett antal olika möjligheter till lös- ning av detta problem, i så fall för egen del ifrågasätta, att de ifrågavarande tre betygen vägas på så sätt, att medelbetyget i studentexamen multipliceras med siffran 4, läkarintyget efter sitt innehåll poängberäknas med siffrorna 0, 1 och 2 och rektorsintyget efter sitt innehåll med siffrorna 0, 1, 2 och 3, varvid 0 representerar underkänt betyg och 1 normalbetyget i läkar- intyget samt 2 normalbetyget i rektorsintyget. Att de sakkunniga stannat för olika gradering av rektorsintyget och läkarintyget beror på att de icke vilja för starkt markera betydelsen av en god fysik i jämförelse med veder- börandes vandel och karaktärsegenskaper.

Det ifrågasatta graderingssystemet innebär, att en sökande med ett högre poängtal slår ut en sökande med ett lägre, såvida icke särskilda omständig- heter —— exempelvis fördelningen av antalet studerande på humanistisk och matematisk-naturvetenskaplig studieriktning eller särskilt goda studentbe— tyg i de ämnen, som höra till den sektion, inom vilken studierna avses skola bedrivas —— anses motivera en omkastning av ordningsföljden mellan de sökande.

Systemets verkningar torde tydligast äskådliggöras genom följande gra- fiska framställning:

16 15

14 13

12 11

10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Medelstudentbetyg _. 1,0 1,2 1,4 1,6 1,8 2,0 2,2 2,4 2,6 2,8 3.0

B Ba AB a A

Längs den horisontella axeln är avsatt medelbetyget i studentexamen (endast det i praktiken tänkbara intervallet 1,0 [B-student]—3,0 [A-student] är medtaget). Längs den vertikala axeln är poängsumman avsatt. Multipliceras medelbetyget med siffran 4, erhålles inom nämnda intervall som poängtal för studentbetyget talen 4—12, åskådliggjorda genom linjen a—a. Till detta tal lägges poängtalet för rek- tors- och läkarintyg: 1, 2, 3, 4 eller 5. Sammanlagda poängtalet erhålles då genom att höja linjen a—a 1, 2, 3, 4 eller 5 enheter, varvid erhållas linjerna b—b, c—c, d——d, e—e och f—f respektive. Då 0 i rektors- eller läkarintyg utestänga från lärar- banan, är den lägsta tänkbara sammanlagda poängsumman för en B-student 6 och för en A-student 14, varför de streckade linjerna a—a och b—b ej spela någon roll i praktiken. Poängsumman vid normala rektors— och läkarintyg (3 poäng) represen- teras av linjen d—d.

Av diagrammet framgår exempelvis, att 'en B-student med högsta rektors- och läkarintyg (sammanlagd poängsumma = 9) blir jämställd med en Ba-student med normala rektors- och läkarintyg, men dessa slås ut av en AB-student med 1 poäng i vartdera av rektors- och läkarintygen (samman— lagd poängsumma = 10).

En AB-student med normala rektors- och läkarintyg (sammanlagd poäng- summa: 11) slås ut av en a-student med 1 poäng i vartdera av rektors- och läkarintygen (sammanlagd poängsumma= 12).

En AB-student med högsta rektors- och läkarintyg får samma poängsum- ma (13) som en a—student med normala rektors- och läkarintyg men över- träffas av en A-student med 1 poäng i vartdera av rektors- och läkarintygen

(poängsumma = 14) .

Om det skulle anses lämpligt att giva studentbetyget en mera eller even— tuellt en mindre avgörande betydelse i jämförelse med rektors— och läkar- intygen än ovanstående förslag innebär, bör medelbetyget i studentexamen multipliceras med ett tal större än resp. mindre än talet 4. I diagram lik- nande ovanstående kunna konsekvenserna därav lätt avläsas.

Om jämförelsetalen för två eller flera sökande äro lika, torde alltid möjlig- heter förefinnas att utan att använda den lottningsmetod, som enligt det ovanstående i sådana fall kan komma till användning vid intagningen av medicine studerande —— genom en närmare granskning av studentbetyget i de ämnen, som höra till den sektion, inom vilken studierna avses skola be- drivas, av läkar- och rektorsintygen samt av eventuellt åberopade andra me— riter få fram hållpunkter för ett bedömande av vilken av de sökande som bör erhålla företräde.

De sakkunniga äro härmed framme vid två spörsmål, som äro av central betydelse för den värdesättning av den individuella lämpligheten för lärar- banan, som de sakkunnigas förslag innebär, nämligen dels huruvida hän- syn bör tagas även till betyg, som erhållits i f y 1 1 n a (1 5 p r 6 v n i n g efter avlagd studentexamen, dels ock vilket värde som bör tillmätas andra lär- domsprov, exempelvis akademiska lärdomsprov och folk- s k 0 ll ä r a r e x a rn en. Som av sid. 50 ff. framgår, beaktas jämväl me- riter av denna art ehuru i mer begränsad omfattning — vid de spärr- anordningar, som äro anordnade vid tillträdet till ett antal andra studiebanor.

Fyllnadsprövningsinstitutionen, som tidigare varit utsatt för mycken kri- tik, har på senare tid kringgärdats med reglerande föreskrifter, syftande till att åstadkomma betryggande kontroll och full rättvisa vid betygssättningen. Detta oaktat kan man enligt de sakkunnigas mening i regel icke tillmäta ett i fyllnadsprövning erhållet betyg samma värde, då det gäller att utröna studiebegåvningen, som ett i studentexamen förvärvat. De sakkunniga anse följaktligen, att ett i fyllnadsprövning förvärvat betyg endast i undantagsfall bör vinna beaktande för det ändamål, varom här är fråga.

De sakkunniga finna det vidare av principiella och praktiska skäl vara ofrånkomligt, att den för ett lämpligt urval av läraraspiranter så betydelse— fulla kvalitetsprövningen icke helt eller delvis får sättas ur funktion genom sådana anordningar, som egga aspiranterna att genom examina och tenta- mina av skilda slag öka utsikterna att vinna inträde på lärarbanan. Ett oför- behållsamt uppskattande av dessa examina eller prov som meriterande till- lägg till studentexamen skulle leda till att den faktiska utbildningstiden för många studerande ytterligare förlängdes. Dessutom skulle en sådan värde- sättning uppmuntra de svagare aspiranterna att genom ett ihärdigt studie- arbete från lärarbanan söka uttränga de för denna bättre lämpade. En gall- ring av läraraspiranterna, efter vilka grunder denna än må ske, måste dock alltid förväntas komma att i likhet med vad som skett på vissa andra studie- banor leda till köbildning framför spärranordningarna. Troligt är nämligen

att en person, som på grund av den begränsade intagningen icke lyckats få tillträde till lärarutbildningen, använder väntetiden till studier, som skulle kunna ytterligare ådagalägga hans lämplighet för lärarbanan.

Där vägande skäl därtill föreligga, bör givetvis en viss hänsyn tagas till sådan meritering. Det kan t. ex. tänkas, att en student, som avlagt folkskol- lärarexamen, kan vara ett lämpligt förvärv för läroverkslärarbanan. De vits- ord, som han erhållit i folkskollärarexamen, enkannerligen i undervisnings- skicklighet, kunna utgöra en viktig faktor vid prövningen av hans lämplighet för läroverkslärarbanan. Även andra fall äro tänkbara, då det kan vara mo- tiverat att vid prövningen av läraraspiranternas lämplighet för lärarbanan taga hänsyn till efter studentexamen avlagda prov.

Det är vanskligt och enligt de sakkunnigas mening ej heller behövligt att genom en klart utformad regel angiva den hänsyn, som i de enskilda fallen bör tagas till andra meriter än studentbetyg samt läkar- och rektorsintyg. Lämpligast synes vara att överlåta åt den ovannämnda intagningsnämnden att från fall till fall avgöra, huruvida hänsyn bör tagas, och i så fall hur stor, till sådana meriter som vitsord över fyllnadsprövning efter studentexamen, akademiska examens- eller tentamensbetyg, folkskollärarexamen m. rn.

Till de sakkunniga har överlämnats en skrift, däri deltagare i en av kultu- rella ungdomsrörelsen under vårterminen 1938 anordnad kurs i ungdoms- ledarfrågan framhållit önskvärdheten av dels att vitsordat deltagande så- som ledare i det fria och frivilliga folkbildningsarbetet måtte räknas som merit vid antagning till provårsutbildning, dels att hänsyn till dylika ledare- meriter måtte tagas vid fastställande i vederbörande stadgor av kompetens— fordringar för lärartjänst. Vad angår det förra av dessa önskemål, vilja de sakkunniga påpeka, att dylik lärarverksamhet givetvis kan åberopas vid an- sökan om inträde på lärarbanan och skälig hänsyn således torde kunna tagas därtill vid utväljandet av läraraspiranter. Tillika må erinras om att någon begränsning vid tillträdet till den egentliga lärarkursen, som närmast mot- svarar den nuvarande provårskursen, enligt de sakkunnigas förslag icke skulle förekomma. Beträffande åter önskan, att vid lärartjänsts tillsättande hänsyn måtte tagas till ledaremeriter av här åsyftad art, vilja de sakkunniga framhålla, att detta spörsmål faller utanför området för de sakkunnigas Uppdrag-

Sammanfattningsvis vilja de sakkunniga understryka, att huvudsyftet med ovan skisserade förslag till bedömning av läraraspiranternas lämplighet för lärarbanan är att utröna graden och arten av deras studiebegåvning, ej deras kunskapsförråd.

Studerande, som erhållit tillträde till den teoretiska lärarutbildningen, bör inskriva sig för studier vid vederbörande akademiska lärosäte. Sådan in- skrivning, som utgör en förutsättning för rätten att anlita den vid lärosätet meddelade lärarutbildningen, kan nu vid universiteten ske när som helst un— der loppet av lästerminerna. Denna frihet utnyttjas i ganska stor utsträck-

ning. Som exempel liärpå må nämnas, att av 1 480 under läsåren 1930—1936 i filosofiska fakulteten i Uppsala nyinskrivna studerande icke mindre än 504, eller 34 procent, inskrevos under vårterminen. Olägenhetcrna av detta system äro för den teoretiska lärarutbildningen icke så påfallande på grund av att studierna i åtskilliga ämnen i så relativt ringa utsträckning bygga på regelbunden kursverksamhet. Vid bifall till de sakkunnigas förslag, vilket förutsätter att med nämnda utbildning förenas vissa kurser, av vilka som— liga måste förläggas till bestämda tider och kunna samtidigt besökas av högst ett visst antal studenter, framstår en viss regelbundenhet i inskriv- ningen av nya studerande som ett önskemål. I så fall kan också vinnas en önskvärd förenkling av den lämplighetsprövning, som avses skola föregå inskrivningen vid universiteten och högskolorna. De sakkunniga anse sig därför böra föreslå, att inskrivning i filosofiska fakulteten för studier för filosofisk ämbetsexamen och för den nya examen, teologisk-filosofisk exa- men för lärarbanan, som de sakkunniga i det följande föreslå skola inrättas, må som regel ske endast vid början av varje hösttermin. Eftersom fall kunna inträffa, då inskrivning vid en senare tidpunkt kan vara av omständigheterna motiverad, bör undantag kunna medgivas av vederbörande rektor. Likaså kunna fall tänkas uppkomma, då det kan vara berättigat att i annan ordning än ovan antytts mottaga studerande till studier för vinnande av behörighet till ämneslärartjänster. Lämpligen bör dispens i sådant fall beviljas av uni- versitetskanslersämbetet.

Beträffande innehållet i övrigt i de sakkunnigas förslag till begränsning av tillströmningen till lärarbanan hänvisas till bifogade förslag till kungö- relse angående tillträde till studier vid universitet och högskolor för vin- nande av behörighet till ämneslärartjänster (bilaga 9).

3. Anordningen av den teoretiska lärarutbildningen.

a. Allmänna synpunkter.

Ehuru det föreliggande uppdraget väsentligen omfattar organisationen av den praktiska utbildningen, ha de sakkunniga icke kunnat undgå att upp- märksamma även vissa med den teoretiska utbildningen sammanhängande frågor. Detta förutsättes också i direktiven, och departementschefen har särskilt uppehållit sig vid den i vissa hänseenden principiellt synnerligen betydelsefulla frågan om samråd mellan de akademiska myndigheterna och skolöverstyrelsen vid fastställande av kurser och arbetssätt för lärar- examen. De sakkunniga ha givetvis icke fattat sitt uppdrag så, att på dem ankomme att verkställa en granskning av vår teoretiska lärarutbildnings innehåll och organisation i hela dess vidd, utan att det avsåge en granskning av den filosofiska ämbetsexamen ur synpunkten av dess ändamålsenlighet som förberedelse för lärartjänstgöring och i dess samband med den prak- tiska lärarutbildningen. De sakkunniga ha därför icke heller haft anled-

ning att ägna uppmärksamhet åt filosofie kandidatexamen, som är planlagd för andra syften än lärarutbildning, och i regel icke heller åt filosofie licentiatexamen, som ju icke står i direkt samband med den grundläggande lärarutbildningen.

De ha alltså icke ansett det falla inom ramen för deras uppdrag att verk— ställa en undersökning från grunden av hela den teoretiska lärarutbildnin- gens innehåll och former och göra en avvägning av den nuvarande utbild- ningen gentemot andra tänkbara möjligheter. De ha därför icke heller anled- ning att gå in på frågan om eventuellt ändrade kompetensvillkor för anställ- ning som lärare vid de allmänna läroverken eller en gemensam kompetens för alla lärartjänster i form av en gemensam lärarexamen. De sakkunniga ha, såsom redan antytts, väsentligen uppehållit sig vid den grundläggande teoretiska examen, ämbetsexamen, och dess lämpliga avpassning för lärar- uppgiften. Därvid ha de icke funnit skäl att frångå den gängse uppfattnin- gen, att denna examen är fullt tillräcklig för undervisning på realskolans stadium, ehuru den i likhet med all utbildning kräver komplettering genom självstudier. _I vilken utsträckning den kan bilda ett underlag för undervis- ning å gymnasiet blir beroende av naturlig fallenhet för undervisning på detta stadium och möjligheter att på egen hand tillägna sig de ytterligare insik- ter, som den ifrågavarande undervisningen kräver. Skulle emellertid en ge- mensam lärarexamen anordnas, lärer det vara oundvikligt att höja fordrin- garna i denna utöver vad som kräves för ämbetsexamen. En sådan höjning av fordringarna och därav föranledd ökning av kostnaderna för utbildnin- gen skulle högst allvarligt drabba ett stort antal aspiranter. Införes en en- hetlig examen, kan det förutsättas, att den vetenskapligt utbildade lärar- grupp, som våra lektorer av ålder utgjort tack vare sina licentiatstudier, som orienterat dem i vetenskapliga problem och vetenskaplig litteratur, och den under offentlighetens kontroll granskade doktorsavhandlingen skulle nästan försvinna till stort men för vår gymnasialundervisning. När man gjort gäl- lande, att doktorsavhandlingen icke äger någon väsentlig betydelse för ut— bildningen till lärare, därför att den ofta rör ett ämne, som ligger helt utan- för den blivande skolundervisningen, gör man sig skyldig till en fullständig missuppfattning av detta specimens verkliga betydelse. Denna ligger icke i dess resultat utan i den systematiska övning, utarbetandet skänker, i nog- grann iakttagelse, i kritiskt omdöme, i konsten att ordna och kombinera ett ofta invecklat och svåröverskådligt material samt att därur draga riktiga slutsatser. På samma gång vilja de sakkunniga också ansluta sig till den mening, som vid flera tillfällen uttalats, att licentiatstudier med därpå föl- jande avhandling icke nödvändigt behöva vara enda vägen till kompetens för lektorstjänst. Vid föregående behandling av >>lektorsfrågan», vilken in- gående diskuterats redan av skolkommissionen, har också framhållits, att licentiater, som kunde förete vitsord om vetenskaplig produktion, likvärdig med en doktorsavhandling, borde erhålla lektorskompetens. Överhuvud sy-

nes det de sakkunniga vara i skolans intresse, att lärare, som i sin undervis- ning på gymnasialstadiet ådagalagt en framstående skicklighet, erhålla sådan kompetens, under förutsättning att deras förtrogenhet med och förmåga av vetenskapligt arbete är tillförlitligt styrkt.

En omläggning av de akademiska studierna för lärarexamen, som skulle ha till följd, att dessa förlorade sin vetenskapliga halt, bör enligt de sakkun- nigas mening icke ifrågakomma. Denna examen bör, i den mån det på grund av tidsbegränsningen och andra omständigheter är möjligt, ha en på veten- skaplig utbildning inriktad karaktär, och studierna för densamma böra där- för bibringa sina utövare grunderna för vetenskaplig iakttagelse och veten— skapligt tänkande, på samma gång de giva dem för skolarbetet behövliga kunskaper. De sakkunniga ha också erhållit den uppfattningen, att studie- kurserna och undervisningen i filosofisk ämbetsexamen i stort sett varit ägnade att tillfredsställa dessa krav. I vissa fall synas dock ändringar vara erforderliga. Om därtill den av de sakkunniga förordade organisationen förverkligas, varigenom ett urval av studerande sker, och dessa studerande redan från början äro inriktade på att i lärarbanan se sin framtida arbets- uppgift, synes det de sakkunniga påkallat att, där så är möjligt utan upp- givande av ovan hävdade principer, än ytterligare tillrättalägga den teore- tiska utbildningen direkt för det kommande skolarbetets behov. Detta är tillika påkallat därav, att undervisningsväsendet med avseende på skol- kurs'er, undervisningssätt och andra förhållanden undergått förskjutningar, som givit åt arbetet i skolorna en delvis annan karaktär än tidigare. Ovan angivna förhållanden ha framkallat önskemål om jämkningar i den teore- tiska utbildningen, som man synes böra tillmötesgå.

Gällande bestämmelser. Enligt fastställd stadga angående filosofiska exa- mina har fakulteten att till de studerandes" ledning för de olika examina upprätta samt hos kanslern för prövning och stadfästelse ingiva planer för studiernas ändamålsenliga bedrivande. Dessa studieplaner, som skola utgå från en normaltid av högst sju lästerminer för filosofisk ämbetsexamen och två lästerminer för de i teologisk-filosofisk examen ingående obligato- riska ämnena (grekiska och hebreiska språken samt ettdera av ämnena la- tinska språket och teoretisk filosofi), skola bland annat innehålla uppgift å kunskapsfordringarna i varje examensämne och anvisning å den litteratur och den undervisning, som de studerande lämpligen böra anlita. Studie- planen för teologisk-filosofisk examen skall upprättas efter samråd med teologiska fakulteten. Före varje vårtermins slut skola studieplanerna un- derkastas granskning inom filosofiska fakulteten. De ändringar, som härvid kunna anses påkallade, skola underställas kanslerns prövning och stad- fästelse. Kunskapsfordringarna i filosofisk ämbetsexamen skola i de ämnen, som motsvara läroämnena vid de allmänna läroverken, bestämmas med hän- syn till examens ändamål att utgöra villkor för behörighet till ämneslärar-

befattningar vid dessa undervisningsanstalter och med iakttagande av de angående sådan behörighet särskilt stadgade föreskrifter.

Enligt de av Kungl. Maj:t givna bestämmelserna angående examensrätt för Stockholms respektive Göteborgs högskola skall vid utövningen av den högskolorna medgivna examensrätten iakttagas bland annat, att med av- seende å anordnande av undervisningen och avläggande av examina skola tillämpas de i sådant hänseende vid statsuniversiteten gällande bestämmel- serna samt att fordringarna i de särskilda ämnena för ifrågavarande exa- mina och prov skola i huvudsak överensstämma med de vid statsuniversi- teten gällande.

Av de sakkunniga inhämtade yttranden. För de sakkunniga har det fram- stått som ett önskemål att bilda sig en uppfattning, huruvida och i vad mån den vid universiteten och vederbörande högskolor meddelade teoretiska lärarutbildningen kan taga sikte på de studerandes kommande lärarverk- samhet. En riktig och uttömmande uppfattning beträffande ändamålsenlig— heten av filosofisk ämbetsexamen som lärarexamen kunde av naturliga skäl ej ernås genom en jämförelse mellan å ena sidan de vid de akademiska läroanstalterna tillämpade studieplanerna och å andra sidan undervisnings- planerna vid de läroanstalter, som härvidlag företrädesvis komma i fråga, nämligen de allmänna läroverken. De sakkunniga funno sig därför föran- låtna att inhämta yttranden i ämnet från målsmännen för den akademiska undervisningen och för den undervisning, som meddelas vid de allmänna läroverken. Sedan de sakkunniga förberedelsevis och under hand erhållit vissa upplysningar från de akademiska ämnesreprcsentanterna, valde de sakkunniga i syfte att erhålla en så vitt möjligt fullständig bild av läget den utvägen att först inhämta önskemålen hos representanter för skol— undervisningen och därefter underställa det inkomna materialet vederbörande vid universiteten och högskolorna.

Till styrelserna för ifrågakommande sammanslutningar mellan ämnes- lärare vid de allmänna läroverken och beträffande ämnen, som icke omedelbart representeras av sådana sammanslutningar —— vissa ämneslärare vid nämnda läroanstalter ävensom till läraraspiranternas förening i Lund riktade de sakkunniga följande frågor:

1. Vilka erfarenheter har lärarverksamheten i det eller de skolämnen Eder för— ening representerar givit om ändamålsenligheten av den utbildning, som i filosofisk ämbetsexamen erhålles vid universitet och högskolor? II. Anser styrelsen dessa erfarenheter påkalla ändringar i hittills gällande studie- plan genom

a) uteslutning eller reduktion av vissa kursmoment,

b) tillägg eller utökning av vissa kursmoment, eller i sättet för studieplanens utförande vid universitetsundervisningen (exem- pelvis i fråga om kursernas anordning och innehåll, undervisningsavdelningarnas storlek)?

De sakkunniga förklarade sig självklart förutsätta, att de ifrågasatta eventuella ändringarna i kursplaner och undervisning icke finge medföra någon försvagning av den vetenskapliga karaktären och hållningen hos de blivande läroverkslärarnas akademiska utbildning. De delar av undervisningen vid universiteten och högsko- lorna, som utgjorde en oumbärlig grund för en insiktsfull behärskning av kunskaps- stoffet, borde alltså icke beskäras. Likaledes förutsattes, att den nuvarande normal- tiden för filosofisk ämbetsexamen icke borde överskridas.

Sedan yttranden inkommit från flertalet av de tillfrågade, översändes yttrandena med skrivelse den 1 oktober 1936 till filosofiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund, matematisk-naturvetenskapliga av- delningen och humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola samt lärarrådet vid Göteborgs högskola med anhållan om utlåtande. I skrivelsen anfördes bland annat:

De synpunkter på den nuvarande undervisningen och de önskemål beträffande dess framtida gestaltning, som framläggas i berörda yttranden, röra i allmänhet detaljer i studieplanerna och i undervisningens anordning, vilka det närmast torde ankomma på de olika ämnesrepresentanterna vid universitetet (högskolan) att—taga ställning till och som de sakkunniga skulle önska få av dem bedömda.

Men därjämte innehålla flera av yttrandena framställningar av mera principiell innebörd och med allmännare syftning, varförutom i den tidigare diskussionen i ämnet framförts vissa förslag, som i detta sammanhang äro av intresse. De sak- kunniga vilja fästa uppmärksamheten på bland annat följande frågor, vilka det för dem vore särskilt värdefullt att få belysta från fakultetens (avdelningens) (lärar- rådets) sida:

I. Det framställda önskemålet att anordna någon form av samarbete mellan vederbörande ämnesrepresentanter vid universitetet (högskolan) å ena sidan och representanter för läroverken och med dem jämförliga läroanstalter å den andra vid uppgörandet av studieplaner för filosofisk ämbetsexamen.

II. Det framställda önskemålet

1. att vissa nu i examen ingående eller föreslagna kurser givas av lärare, väl förtrogna med skolans krav, en önskan som för de moderna språkens vidkom- mande utmynnat i tanken på att för ändamålet anställa universitetslektorer, som tillika äro högt kvalificerade universitets-(högskole-)lärare, samt

2. att åt en motsvarande befattningshavare uppdrages att lämna dem, som ämna avlägga filosofisk ämbetsexamen, en orientering rörande de moment av lärostoffet, som ha särskild betydelse för skolundervisningen.

III. Möjligheten av

1. att undervisningen vid universitetet (högskolan) i ökad utsträckning tar sikte på sådana områden, som för skolorna äro av betydelse, samt

2. att till universitets- (högskole-)kurserna i vederbörande ämnen fogas moment, som ej ingå i undervisningen i ämnet vid universitetet (högskolan) men väl i veder- börande Skolämne (exempelvis statskunskap med samhällslära till historia; astro- nomi till fysik)?

IV. Önskvärdheten av fortbildningskurser vid universitet och högskolor för lä- rare vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter.

V. Önskvärdheten av att antalet deltagare vid i universitets- (högskola-)undervis- ningen ingående kurser och övningar minskas i syfte att giva ökad effekt åt under- visningen.

De akademiska myndigheternas utlåtanden åtföljdes av specialyttranden rörande de särskilda ämnena av flertalet av vederbörande akademiska äm- nesrepresentanter.

Den av de sakkunniga sålunda verkställda undersökningen utgör ett myc- ket omfattande material, som icke lämpligen kan i sin helhet eller genom ett mer utförligt referat redovisas i detta betänkande. I bilaga 7 vid be- tänkandet lämnas ett sammandrag av materialet. Beträffande detaljerna hänvisas till de sakkunnigas handlingar.

Den teoretiska lärarutbildningens ändamålsenlighet. En blick på det sam- mandrag rörande de sakkunnigas ovannämnda enquéte, som återfinnes i bilaga 7, ger vid handen, att särskilt de akademiska myndigheterna men även representanterna för skolundervisningen ingående behandlat frågan om den teoretiska lärarutbildningens syfte och möjligheterna att förena den akademiska undervisningens intresse med skolans. Spörsmålet gäller härvidlag närmast, i vilken omfattning universiteten och högskolorna kunna utan åsidosättande av den vetenskapliga karaktären hos de blivande läro- verkslärarnas akademiska utbildning tillgodose önskemålen om en efter de högre skolornas behov avpassad lärarutbildning. Av sammandraget såväl dess allmänna del som redogörelsen för förhållandena inom de särskilda ämnesområdena — framgår, att skolornas representanter anse, att den teoretiska lärarutbildningen i flera hänseenden bör och kan läggas om efter låroverkens behov. Man menar, att den akademiska utbildningen på vissa punkter är ofullständig, och vill framhålla, att en teoretisk lärar- utbildning vid universitet och högskolor visserligen ingalunda bör inriktas på alla de detaljer, som kunna förekomma i skolarbetet, men att de luckor i kunskaperna, som läraren sedermera under sin verksamhet upptäcker, ej —— såsom nu ibland är fallet _ få vara för stora. Vidare har man också uttalat, att vissa moment i den nuvarande teoretiska utbildningen skulle kunna utgå.

De akademiska myndigheterna ha i allmänhet icke bestritt den uppfatt- ning, som sålunda kommit till uttryck. Som regel ha de ställt sig förstående till de framförda önskemålen om att den akademiska undervisningen bör taga sikte på områden, som för läroverken äro av särskild betydelse. De ha emellertid samtidigt framhållit betydelsen av att den blivande läraren kommer i åtnjutande av vetenskaplig utbildning, och även erinrat, att till följd av de begränsade lärarkrafter och anslag, som stå våra universitet och högskolor till buds, undervisningen och kurserna .för filosofisk ämbetsexa- men icke kunna vara en förberedelse enbart för blivande adjunkter och äm- neslärarinnor utan också måste taga sikte på dem, som med ämbetsexamen vilja lägga en grund för fortsatta vetenskapliga studier, vilka bland annat äro kompetenskrav för lektorstjänst, eller som bedriva studier för filosofie kandidatexamen. Full motsvarighet mellan universitetsutbildningen i ett

ämne och det lärostoff, som motsvarande skolämne omfattar, kan för övrigt aldrig åstadkommas och är icke heller önskvärd. Det är nämligen icke me- ningen, att läraraspiranterna endast skola tillägna sig ett för skolans ända- mål tillrättalagt kunskapsmaterial, utan undervisning måste vid universitetet förekomma i delar av ett kunskapsområde, vilkas nödtorftiga inhämtande utgör förutsättningen för en insiktsfull behärskning av det för skolundervis— ningen behövliga lärostoffet liksom för blivande självstudier. Med eftertryck ha akademiska myndigheter och ämnesrepresentanter vidare betonat, att den teoretiska utbildningen i ett ämne icke kan omfatta alla områden, som ingå i motsvarande skolämne, och att man måste förutsätta, att lärarna ge— nom självstudier komplettera sitt vetande i de avseenden, som den akade— miska undervisningen icke kunnat tillgodose, men denna får naturligen icke förbigå de sidor av utbildningen, som genom självstudium icke eller endast med svårighet kunna inhämtas.

De sakkunniga kunna alltså konstatera, att —— även om i detaljerna kunna råda delade meningar mellan de båda parterna rörande graden av det till- mötesgående, som den akademiska undervisningen bör visa skolans önske- mål —— enighet råder om att lärarexamen bör läggas så, att den blir en förberedelse för tjänstgöring som lärare. Denna uppfattning står i god över- ensstämmelse med de i gällande stadga angående filosofiska examina med- delade bestämmelserna, som enligt det föregående förutsätta, att kunskaps- fordringarna för filosofisk ämbetsexamen skola bestämmas med hänsyn till examens ifrågavarande ändamål. Universitetsexamenskommittén hade i sitt år 1906 framlagda förslag till examensstadga ifrågasatt en ännu mer kate- gorisk formulering av berörda föreskrift. Enligt kommitténs förslag skulle kunskapsfordringarna för betyget med beröm godkänd i vederbörande äm- nen så bestämmas, att detta betyg vitsordade fullt tillräckliga insikter för meddelande av undervisning i samtliga de lärostycken, som enligt fastställd undervisningsplan inginge i motsvarande läroämnen vid de allmänna läro- verken. Den lydelse, författningsrummet slutligt erhöll, får betraktas som en kompromiss mellan å ena sidan den från vissa håll förfäktade meningen, att den akademiska lärarutbildningen hör till alla delar lämpas efter sko- lans förhållanden, och å andra sidan de hänsyn, som måste tagas till exa- mens ändamål att vara en förberedande vetenskaplig examen. Enligt de sakkunnigas mening finnes principiellt icke något att invända mot den nu gällande bestämmelsen, så som denna är formulerad. Om den kan i praktiken tillämpas, bliva därmed skolans berättigade önskemål tillgodosedda. Då den är hållen i allmänna ordalag, torde man alltid ha att räkna med delade me- ningar om vad dessa önskemål skola anses innebära. Dock bör man kunna förutsätta, att god vilja finnes till jämkningar och samförstånd, varför be— stämda former för åstadkommande eller befordrande av sådana jämkningar och sådant samförstånd torde vara önskvärda. De sakkunniga framlägga i det följande förslag i detta avseende.

Som ett sammanfattande omdöme torde efter en granskning av det i bilaga 7 sammanställda materialet kunna anföras, att den i de särskilda läroämnena meddelade akademiska undervisningen i stort sett sker med hänsynstagande till berörda bestämmelse i examensstadgan. Åtskilliga önske- mål kunna emellertid framställas, bland annat med tanke på de i vissa av- seenden förändrade förhållanden vid skolorna, som de sakkunniga förut be- rört. De sakkunniga ha med ledning av den ovannämnda enquéten sökt bilda sig en föreställning om förhållandena i de särskilda ämnena vid de olika aka- demiska lärosätena. Denna undersökning får icke betraktas såsom en uttöm- mande inventering av lärokurserna — en sådan inventering har icke legat inom de sakkunnigas uppdrag samt skulle erfordrat särskilda experter och speciell utredning utan som en undersökning rörande de ändringar i den akademiska undervisningen, som kunna te sig såsom mest önskvärda mot bakgrunden av examens ändamål. De sakkunniga redogöra längre fram i detta kapitel för undersökningens resultat. Redan i detta sammanhang vilja de emellertid anföra, att det synts dem önskvärt, att kurserna i ett antal ämnen utökas med moment, som för närvarande icke ingå eller icke tillräckligt be- handlas i den akademiska undervisningen. En sådan utökning av lärokurser- na leder — om icke åtgärder vidtagas för en beskärning av andra delar av kurserna oundvikligen till en icke önskvärd förlängning av studietiden i vissa av de ifrågavarande ämnena. Det har i allmänhet visat sig stöta på stora svårigheter att åstadkomma en nedskärning av ur skolans synpunkt mindre aktuella kursmoment i syfte att bereda ökat utrymme för de mer aktuella. En av anledningarna härtill är att många av de kursmoment, som icke äro för skolan omedelbart erforderliga, äro av betydelse för den vetenskapliga utbildningen av de blivande lärarna eller förutsättningar för fortsatta veten- skapliga studier.

Enligt de sakkunnigas mening bör det dock icke vara ogörligt att utan uppgivande av kraven på utbildningens vetenskapliga halt ordna studierna för filosofisk ämbetsexamen så, att man bereder utrymme för de ur sko- lans synpunkt oumbärliga kursmomenten men ej förlänger studietiden. En sådan åtgärd är nödvändig icke blott med hänsyn till gällande särskilda bestämmelser rörande kunskapsfordringarna i filosofisk ämbetsexamen utan också för att förebygga, att de självstudier bliva alltför omfattande, som lä- rarna efter avlagd ämbetsexamen måste bedriva för att fylla luckorna i sin teoretiska utbildning och för att bliva skickade att handhava skolundervis- ningen. Då det på grund av den akademiska undervisningens särart torde vara ogörligt att inom ramen för filosofisk ämbetsexamen bereda utrymme för undervisning rörande 'alla detaljer, varav läraren har behov i sin dag— liga gärning, kunna kompletterande studier efter avlagd examen icke und- vikas, även om de jämkningar i den akademiska undervisningen vidtagas, som de sakkunniga nedan ifrågasätta.

Samarbete mellan universitet och skola. Ett organiserat samarbete mel- lan skolan och den akademiska undervisningen skulle, synes det de sak- kunniga, vara ur nyss anförda synpunkter välbefogat. Kursplanerna för filosofisk ämbetsexamen liksom för motsvarande teologisk examen —- fastställas enligt vad förut omnämnts av de akademiska myndigheterna, utan att dessa träda i kontakt med dem, vilka som lärare äro i tillfälle att i sitt dagliga arbete pröva ändamålsenligheten av den akademiska lärarut- bildningen. Väl bör det icke förbises, att åtskilliga av de akademiska ämnes- representanterna själva som lärare kunnat göra sig förtrogna med skol- förhållanden och att vissa av dem kunna såsom censorer årligen överblicka åtminstone en del av lärokurserna vid de allmänna läroverken. Dessa för- bindelser mellan skola och universitet utgöra emellertid icke under alla om- ständigheter tillräcklig garanti för att skolans intressen beaktas vid bestäm— mandet av lärokurserna för de akademiska lärarexamina. På samma gång vore det lämpligt, att akademiska lärare finge tillfälle att framföra önske— mål beträffande undervisningen och dess innehåll vid skolorna, Erforderlig omläggning av vissa moment i skolornas kurser skulle på detta sätt kunna- befordras.

Efter att ha övervägt de olika anordningar, som äro tänkbara för att vid kursplanernas uppgörande åstadkomma ett dylikt samarbete mellan sko- lan och de akademiska ämnesrepresentanterna, ha de sakkunniga stannat för att föreslå, dels att då vederbörande fakultet (avdelning) behandlar frågor angående studieplaner för nämnda examina, en representant för skol- överstyrelsen skall deltaga, liksom ock den lärarkursföreståndare, som före— står den förberedande lärarkursen på orten och som, om överstyrelsen så finner lämpligt, kan vara dess representant, med rätt för dessa personer att deltaga i överläggningarna och få särskild mening antecknad till proto- kollet, d e 1 s 0 c k att nämnde lärarkursföreståndare får säte i fakulteten (avdelningen) för att deltaga i det schematekniska anordnandet av lärarutbild- ningen (jfr bilaga 11, sid. 343). När de sakkunniga förutsätta, att översty- relsen också skall kunna genom en representant deltaga i studieplanernas behandling inom fakulteten, beror detta på att de sakkunniga finna det önskvärt, att överstyrelsen sättes i tillfälle att vid förefallande behov inför fakulteten muntligen utveckla sin uppfattning. Alternativt kan den anordnin— gen ifrågasättas, att överstyrelsen —— i stället för att vara representerad vid filosofiska fakultetens ifrågavarande sammanträden _ erhåller tillfälle att, innan kanslern för rikets universitet prövar och fastställer fakulteternas för- slag till studieplaner, till honom framföra sina erinringar. De sakkunniga ha emellertid ansett den personliga kontakten mellan överstyrelsen och ämnes- representanterna vid de olika universiteten och högskolorna vara ur många synpunkter av värde och vilja därför i första hand förorda förslaget om rätt för överstyrelsen att genom en representant deltaga i fakultetens överlägg— ningar i berörda fråga. Visserligen lärer skolöverstyrelsen i sin egenskap av

statligt ämbetsverk vara oförhindrad att i varje fall hos vederbörande aka- demiska myndigheter göra de framställningar och förslag i fråga om kurs- planerna, som kunna befinnas önskvärda, men de sakkunniga ha ansett en fast ordnad, omedelbar samverkan mellan ifrågavarande parter kunna säk- rare leda till önskat resultat. Om de sakkunnigas förslag bifalles, medför detta givetvis icke något intrång i de akademiska lärosätenas hittillsvarande rätt att fritt, under överinseende av kanslern för rikets universitet, utforma kursplaner för ifrågavarande examina. Bestämmanderätten vid hithörande ärendens avgörande kommer fortfarande som hittills att vila hos de aka- demiska myndigheterna.

I detta sammanhang anse sig de sakkunniga böra erinra om betydelsen av att kurserna vid de särskilda akademiska lärosätena äro av ungefär samma kvalitativa och kvantitativa innehåll. I likhet med Göteborgs hög- skolas lärarråd i dess yttrande till de sakkunniga vilja de dock härvid betona, att det är likvärdighet, icke uniformitet, de olika universiteten och högskolorna sinsemellan böra eftersträva i sin undervisning och sina exa- mensfordringar. De sakkunniga ha uppmärksammat, att fall förekomma, då kursfordringarna och undervisningen vid någon läroanstalt i ej ovä- sentlig grad avvika från vad som eljest gäller vid de akademiska läroanstal- terna. De sakkunniga knyta vissa förhoppningar vid att det av dem för- ordade samarbetet mellan de akademiska myndigheterna och Skolmyndig- heterna skall jämte kanslerns centrala prövning av studieplanerna bidraga till att utjämna de ur synpunkten av lärarexamens ändamålsenlighet icke önskvärda skiljaktigheterna i fråga om kunskapsfordringarna vid de aka- demiska läroanstalterna.

I samma syfte har lärarrådet vid Göteborgs högskola enligt bilaga 7 föreslagit, att tillfälle skulle beredas representanter för vart och ett av de s. k. skolämnena vid de olika universiteten och högskolorna att med vissa mellanrum, förslagsvis vart fjärde år, sammanträda d e l 5 för att sinsemellan samråda om undervisningens utformning samt om kursplanerna och exa- mensfordringarna i ämnet, (1 e 1 s 0 0 k för att under överläggning med skol— överstyrelsen eller med av överstyrelsen utsedd ämnesrepresentant taga kän- nedom om de önskemål och förslag, som skolans män med stöd av sin erfarenhet för ämnets del kunna framställa. De sakkunniga, som anse det senare av nämnda önskemål tillgodosett genom de av de sakkunniga ovan förordade anordningarna, finna det först angivna synnerligen beaktansvärt. Dylika överläggningar mellan de akademiska lärarna böra enligt de sakkun- nigas mening äga rum, då så befinnes önskvärt. Initiativ härtill torde kunna tagas av någon ämnesrepresentant, som eventuellt tillsammans med kolleger ingiver ansökan om anslag för ändamålet.

De sakkunniga ha också övervägt en annan anordning, varigenom kontakt skulle vinnas mellan den akademiska undervisningen och skolan, nämligen genom att efter utländskt mönster inrätta examenskommissioner. För när-

varande prövas som bekant tentanderna i regel enskilt — en eller flera samtidigt _ av vederbörande examinator. Den tanken har framkastats, att tentamen för filosofisk ämbetsexamen eller motsvarande teologiska examen skulle obligatoriskt förrättas av vederbörande examinator i närvaro av förslagsvis fakultetens dekanus, en eller två av fakulteten utsedda leda- möter och ett par av skolöverstyrelsen utsedda representanter för skolunder- visningen. Som skäl härför har åberopats, att sådana anordningar existera i åtskilliga andra länder, och anförts, att anordningen skulle främja sam- arbetet mellan skolan och den akademiska undervisningen, att systemet skulle befordra en eftersträvansvärd likvärdighet i examensfordringarna vid olika universitet och högskolor samt att den för undervisningsväsendet och lärarna så viktiga akademiska skicklighetsprövningen skulle mer än vad nu är fallet bringas under allmän kontroll. De sakkunniga ha icke kunnat undgå att finna vissa skäl tala för en sådan anordning. Då det emeller- tid torde vara svårt att realisera förslaget så, att anordningen blir tillräckligt effektiv utan att ändock i alltför hög grad taga examenskommissionens ledamöter i anspråk, och då frågan för övrigt synts de sakkunniga ligga något vid sidan av deras egentliga uppdrag, ha de icke ansett sig böra ifråga- sätta ett så relativt starkt ingrepp i det akademiska examensväsendet som det framställda förslaget skulle innebära.

Reduktion av antalet betygsenheter i filosofisk ämbetsexamen. Ett genom- förande av de sakkunnigas förslag om inläggande av vissa Specialkurser av pedagogisk natur i den teoretiska lärarutbildningen leder med nödvändighet till en förlängning av studietiden. De sakkunniga räkna med att kurserna i talteknik, svenska språket och uppfostringspsykologi skola till omfattningen motsvara en studietid av sammanlagt högst en termin. Härtill kommer den förberedande lärarkursen, som, enligt vad ovan anförts, skulle omfatta sammanlagt omkring 70 timmar. Å andra sidan kommer denna ökning att delvis motvägas därav, att den nuvarande kursen i psykologi samt peda- gogikens teori och historia bortfaller. Då det med hänsyn till de ändringar i övrigt i den teoretiska lärarutbildningen, som de sakkunniga ifrågasätta, knappast låter sig göra att genom beskärningar i de akademiska lärokur- serna motväga den förlängning av studietiden, som de sakkunnigas förslag alltså kan vålla, har till övervägande upptagits frågan om en reduktion av det antal betygsenheter, som fordras för godkännande av filosofisk ämbets- examen.

För närvarande gäller i detta hänseende, att den studerande skall ha erhållit sammanlagt minst sju betygsenheter, på visst sätt fördelade mellan de ämnen, som ingå i examen. Till grund för denna bestämmelse ligger det förslag i ämnet, som år 1906 avgavs av den ovannämnda universitets- examenskommittén. Som bekant föreslog denna kommitté, att lärarexamen skulle utbrytas ur den dåvarande filosofie kandidatexamen och göras till

en särskild examen, benämnd filosofisk ämbetsexamen, vid sidan av filo- sofie kandidatexamen. Kommittén föreslog, att för denna nya examen skulle fordras lika många betygsenheter som för den dåvarande filosofie kandidat- examen, d. v. s. sju, medan den nya enligt kommitténs förslag skulle inne- fatta sex betygsenheter, alltså en betygsenhet mindre än tidigare. Några särskilda skäl för förslaget att för filosofie kandidatexamen skall krävas sex betygsenheter ha, såvitt de sakkunniga kunnat finna, icke anförts av kommittén. Närmast torde hänsynen till det historiskt givna ha bestämt kommitténs ståndpunktstagande i fråga om ämbetsexamens sju betygs- enheter. I detta sammanhang må nämnas, att antalet betygsenheter i filo- sofie kandidatexamen var åtta i 1870 års examensstadga och sju i 1891 års examensstadga.

Enligt de sakkunnigas mening kan som ett mycket starkt stöd för en reduktion av antalet betygsenheter i filosofisk ämbetsexamen anföras den starka ökningen under de senaste årtiondena av kunskapsområdet — kva- litativt och kvantitativt inom flertalet av de i ämbetsexamen ingående ämnena. Ovedersägligt torde vara, att ett i den nutida ämbetsexamen in- gående betyg måste representera ett större mått av insikter än för 30—40 år sedan. Detta återspeglas i viss mån av den fortgående förlängningen av studietiden. Vid den tidpunkt, då universitetsexamenskommittén avgav sitt betänkande eller är 1906, krävde adjunkternas teoretiska utbildning enligt kommittén i medeltal sju å nio terminer. Enligt statens offentliga utred- ningar 1936: 34 uppgår motsvarande utbildningstid nu till i genomsnitt nio å elva terminer. De sakkunniga, som för sin del icke vilja medverka till en ytterligare förlängning av den redan nu långa teoretiska utbildningen, finna således, att en reduktion av betygsenheterna kan ske, utan att fordringarna på utbildning genom teoretiska ämnesstudier sänkas under den nivå, äm- betsexamen ursprungligen avsåg, och att en sådan reduktion därför redan av detta skäl kan anses rimlig.

Vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag till lärarutbildning bör alltså en beskärning av ovan angivet slag ske. Om nämligen den i ämbets- examen ingående teoretisk-pedagogiska utbildningen förstärkes på sätt de sakkunniga föreslagit, följer därav en ökning i utbildningstiden, som bör kompenseras, och detta kan, efter vad de sakkunniga ovan anfört, ske genom en reduktion av den teoretiska ämnesutbildningen. Givetvis bör man icke företaga större begränsning än vad som är nödvändigt. De sakkunniga, i vilkas uppdrag icke ingått att överväga lämpligheten av en förkortning av den sammanlagda studietiden för ämbetsexamen, vilja därför föreslå, att man söker förkorta tiden för de teoretiska ämnesstudierna så, att minsk- ningen motsvarar den förlängning av studietiden, som skulle inträda genom de sakkunnigas förslag om inläggande i ämbetsexamen av vissa särskilda kur- ser. På grund av vad som här sålunda anförts föreslå de sakkunniga, att anta— let betygsenheter i filosofisk ämbetsexamen reduceras från sju till sex. De

sakkunniga utgå därvid från att denna reduktion innebär en minskning med en termin i den hittills beräknade studietiden för nämnda examen och att denna minskning fullständigt uppväger den ökning, som vid ett genom- förande av de sakkunnigas förslag tillkommer genom inläggande av ovan- nämnda specialkurser. Den ökning åter, som uppstår genom ett anord- nande enligt de sakkunnigas förslag av förberedande lärarutbildning, torde till fullo uppvägas genom att den nuvarande kursen i psykologi samt pedagogikens teori och historia i de sakkunnigas förslag blivit struken. De sakkunniga anse sig i båda de ovan gjorda jämförelserna ha räknat så rymligt, att smärre kursökningar eller kortare tilläggskurser kunna till- komma i vissa ämnen, utan att man behöver befara någon tidsförlängning i det hela.

Enligt gällande examensstadga skall för examens avläggande tentamens- betyg äga giltighet under så lång tid, som motsvarar den för examen fast- ställda normaltiden, räknat från och med den termin, som följer närmast efter tentamens avläggande. Överskrides giltighetstiden, medför detta skyl- dighet för den studerande att underkasta sig ny tentamen. Det bör fram- hållas, att dylika bestämmelser icke kunna givas i fråga om den förbere- dande lärarkursen och de för lärarutbildningen avsedda kurser, om vilka i det föregående talats. Den förberedande lärarkursen utgör, såsom också dess benämning angiver, en del av den praktiska lärarutbildningen och är ej något akademiskt kunskapsprov. På samma sätt torde de ifrågavarande särskilda kurserna kunna betraktas mera såsom avseende inhämtande av vissa för lärarverksamhet nödvändiga färdigheter än utgörande kunskaps- inhämtande i egentlig mening. Någon bestämd giltighetstid för dessa utbild- ningsmoment bör enligt de sakkunnigas mening således icke ifrågasättas.

Mot de sakkunnigas sålunda framlagda förslag om en reduktion av betygs- summan i ämbetsexamen torde måhända komma att anföras den invänd- ningen, att en sådan åtgärd skulle kunna medföra ett försvagande av den teoretiska lärarutbildningen genom att det kunskapsmått, som skulle för- värvas genom den av de sakkunniga förordade ämbetsexamen, skulle minskas. De sakkunniga vilja då först erinra om vad förut anförts be- träffande den av vetenskapens utveckling betingade, fortskridande ökningen av det kunskapsinnehåll, som ett betyg i filosofisk ämbetsexamen kan anses motsvara, en ökning, som, räknat från ämbetsexamens tillkomst, säker— ligen motsvarar en betygsenhet.

Även om man dock vidhåller, att reduktionen i betygssumman innebär en minskning i den teoretiska utbildning, som f ö r n ä r v a r a n d e ges, vilja de sakkunniga däremot erinra, att genom de i ämbetsexamen till införande föreslagna kurserna i psykologi m. m. ävensom de särskilda kurserna i äm- nena icke blott full ekvivalens givits åt denna utbildning, utan att därmed i denna även införts moment, som bliva av särskilt värde för kommande praktisk lärarverksamhet.

Slutligen må anföras att det sjunde betyg, som för närvarande erfordras för godkännande av ämbetsexamen, hittills i många fall antingen torde för- värvats i ett ämne, som är närliggande övriga i respektive ämbetsexamen ingående ämnen och som i detta fall får karaktären av ett biämne, dock av värde för blivande skolarbete, t. ex. statskunskap i förhållande till historia och astronomi i förhållande till fysik, eller erhållits i pedagogik eller i ett fritt liggande ämne, som icke har någon direkt betydelse för skolundervis- ningen. Med hänsyn till de båda förstnämnda här relaterade omständigheter- na ha de sakkunniga föreslagit särskilt anordnade kurser; till den sistnämnda behöver ju icke tagas någon hänsyn. Vad som ovan anförts visar, att den föreslagna reduktionen av betygssumman knappast innebär någon risk för minskning av den teoretiska ämnesutbildningen, detta så mycket mindre som framdeles liksom hittills examen i realiteten av konkurrensskäl icke torde komma att bliva begränsad till minimibetygssiffran.

En sänkning av betygsnumerären behöver ej heller bliva till föl—fång för de i examenskombinationerna (% 14 examensstadgan) icke obligatoriskt ingående ämnena. Då exempelvis samtliga studerande, som i filosofisk ämbetsexamen medtaga ämnet fysik, måste genomgå en kurs i astronomi, torde detta komma att medföra en ökning av det antal studerande, som genom sina studier överhuvud taget komma i kontakt med ämnet astro- nomi. Under den obligatoriska kursen kan intresset för ämnet väckas och då dessutom genom densamma vissa förberedande studier iämnet undangjorts, är det ingalunda uteslutet, att flera studerande än hit- tills, särskilt bland de mera begåvade, komma att förvärva betyg i ämnet. Det bör nämligen uppmärksammas, att en reduktion av betygssumman icke kommer att förhindra en studerande, som för att öka sin konkur- rensduglighet vill uppvisa betyg i icke obligatoriska ämnen, att bedriva studier i dessa ämnen.

De sakkunniga anse det icke motiverat att i samband med en sänkning av betygssumman i filosofisk ämbetsexamen föreslå någon jämkning i gäl- lande bestämmelser rörande fördelningen av antalet betygsenheter mellan de olika ämnena. Därjämte vilja de sakkunniga bestämt framhålla vikten av att en sänkning av antalet betygsenheter icke utnyttjas för en höjning av kun- skapsfordringarna.

Frågan om anordningen av teologisk-filosofisk examen och utbildningen i övrigt av kristendomslärare behandla de sakkunniga i det följande.

Fortbildningskurser m. m. Även om de akademiska lärokurserna revideras på sätt de sakkunniga ifrågasätta, är det såsom ovan nämnts att antaga, att en filosofie magister måste i ej ringa omfattning genom självstudier fylla luckor i den akademiska undervisningen. En god hjälp vid detta studie- arbete skulle genom det allmännas försorg anordnade f o r t b i 1 d ni n g 5- kurser för lärare vara.

Fortbildningskurser ha tidigare vid olika tillfällen anordnats med anslag, som beviljats av Kungl. Maj:t. Sådant anslag utgick åren 1921 och 1922 på grund av riksdagsbeslut men har därefter under en längre följd av är icke utgått. Först 1936 års riksdag anslog åter medel för ändamålet, och liknande beslut har fattats av senare riksdagar. Av skolöverstyrelsens anslagsäskanden för budgetåret 1938/1939 inhämtas, att kurser av denna art under de senare åren anordnats även genom en- skilt initiativ. Sålunda hade under sommaren 1936 svenska klassikerförbundet an- ordnat klassikerdagar i Sigtuna, till vilka även statsbidrag utgått, och tidigare hade en värdefull fortbildningskurs i modersmålet ägt rum. Av a.-b. Norstedt & söner och Svenska bokförlaget hade i Stockholm anordnats en tre—dagars— kurs i fysik, till vilken inbjudits något över 20 lärare i fysik vid realskolor och kommunala mellanskolor. Omnämnas borde även de båda av folkuniversitetsför- eningen avhållna tio-dagarskurserna i Stockholm, den ena, i psykologi, anordnad i samarbete med föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet, den andra, i internationella frågor, anordnad i samarbete med den svenska föreningen för natio- nernas förbund. Till båda dessa ingingo ett stort antal ansökningar, men endast omkring 100, respektive 80 av de sökande antogos till kurserna i fråga. Dessa voro emellertid allmänna kurser och besöktes huvudsakligen av lärare tillhörande folkundervisningen, ehuru i fråga om kursen i psykologi ett 20-tal deltagare ut- gjordes av lärarinnor vid flickskolor, och i fråga om kursen i internationella frågor några lärare från läroverk och andra läroanstalter deltogo.

Slutligen må erinras om de under flera år anordnade s. k. naturvetenskapliga dagarna i Lund, som samlat omkring ett hundratal deltagare.

Behovet av statsunderstöd till kurser av antydd art har starkt under- strukits i vissa enligt bilaga 7 till de sakkunniga ingivna yttranden och har även under de senare åren varit föremål för skolöverstyrelsens särskilda uppmärksamhet. För budgetåret 1938/1939 har beviljats ett anslag å 21 500 kronor, avsett till två kurser i sexualundervisning och sexualhygien, en kurs i samhälls- och ekonomilära och en kurs för utbildande av lärare i manlig slöjd. Såsom framgår av det nyss gjorda referatet av översty- relsens anslagsäskanden för berörda budgetår och av nämnda bilaga, ha genom enskilt initiativ anordnats vissa fortbildningskurser, ej sällan med biträde av vederbörande akademiska lärare. Eftersom dessa kurser äro av stor betydelse för skolundervisningen och därför tjäna ett allmänt ändamål, synes det de sakkunniga motiverat, att kursverksamheten i allt större om- fattning understödes genom anslag av allmänna medel.

De sakkunniga sakna anledning att ingå på frågan, i vilken utsträckning och i vilka ämnen kurserna höra anordnas. Behovet av fortbildningskurser synes liksom hittills böra varje år utredas genom skolöverstyrelsens för— sorg och anslag beredas på riksstaten i förhållande till det uppskattade behovet. I det följande återkomma de sakkunniga till frågan i samband med spörsmålet om inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut med upp- gift bland annat att taga befattning med kursverksamhet av denna art (se sid. 232).

De sakkunniga ha ingående övervägt lämpligheten av att i samband med den akademiska undervisningen i de särskilda ämnena anordna o r i e nt e-

ringar rörande skolans kurser. En vägledning av denna art skulle ha till syftemål att fästa läraraspiranternas uppmärksamhet på kurs- moment, som kunna anses vara av särskild betydelse för skolundervisningen. De sakkunniga ha emellertid funnit det mindre lämpligt att förlägga en dylik upplysningsverksamhet till de akademiska studierna. Däremot bör en sådan orientering med fördel kunna samordnas med den förberedande lärarkursen genom i denna inlagda föreläsningar (se sid. 142).

En kännbar brist vid den grundläggande universitetsundervisningen är icke sällan det förhållandet, att l ä r 0 b 6 c k e r saknas, vilka äro avpassade efter gällande fordringar och av de studerande kunna anskaffas utan alltför stora kostnader. Lämpliga läroböcker och handledningar liksom tryckta grundlinjer för i studieplanen föreskrivna obligatoriska föreläsningar och kurser ha nämligen stor betydelse såväl för undervisningens effektivitet som för studietidens förkortning. Den här påtalade bristen har också i åtskilliga fall uttryckligen framhållits från universitetshåll i yttranden, som kommit de sakkunniga tillhanda, så t. ex. i fråga om fysik och kemi. I den mån sådana läroböcker och grundlinjer ännu saknas, är det därför synnerligen önskvärt att åtgärder vidtagas för att avhjälpa bristen. Då emellertid dylika arbeten i regel ha att påräkna alltför få avnämare för att författare och förläggare skola vara hågade att utarbeta och till trycket befordra dem, böra vid behov allmänna medel ställas till förfogande för att möjliggöra deras ut- givande. Det bör tillkomma representanterna för olika läroämnen vid uni- versitet och högskolor att giva anvisning på de läroböcker, handledningar och grundlinjer, som äro behövliga, och vilka författare som böra anlitas, samt att beräkna för ändamålet erforderliga kostnader och till vederbörande universitetsmyndigheter göra framställning om nödiga anslag. Ett årligt reservationsanslag bör ställas till universitetskanslerns förfogande. I viss ut- sträckning torde i här ifrågavarande avseende samverkan kunna genomföras mellan de nordiska länderna.

I likhet med flera av dem, som till de sakkunniga avgivit yttranden rörande den akademiska undervisningen, vilja de sakkunniga framhålla betydelsen av en begränsning i behövliga fall av antalet deltagare i kurser och övningar, som ingå i den akademiska undervisningen. En sådan begränsning är nödvändig för undervisningens effektivitet, så snart det är fråga om aktivt deltagande från lärjungarnas sida, övningen må ha muntlig form eller bestå av experimentell lösning av före- lagda uppgifter. Deltagarnas antal blir i förra fallet bestämt av hur många som lämpligen kunna utbildas under tidsenheten, och i senare fallet av till- gängligt utrymme och apparatur samt tillgängliga lärarkrafter för handled- ning och övervakning under arbetet. För muntliga övningar i till exempel språkliga ämnen torde sålunda deltagarantalet icke böra överskrida ett tjugu—

tal, under det att det, då utrymme och tillgång på apparatur så medger, sy— nes kunna vara större vid laborationer, där arbetet försiggår mera indivi- duellt fritt, utan att de i kursen ingående uppgifterna samtidigt behöva be- handlas av de enskilda deltagande. Det är under alla förhållanden av stor vikt, att det för varje särskilt ämne riktiga maximitalet, som bör bestämmas av de ansvariga universitetslärarna, icke överskrides. Om ett större antal del— tagare anmäla sig, bör kursen i fråga dubbleras och där så sker erforderliga medel av statsmakterna ställas till förfogande för anskaffande av nödiga lärarkrafter. Till i lärarutbildningen ingående kurs böra studerande, som icke inskrivits för sådan utbildning, äga tillträde, när så anses lämpligt och kursens kapacitet tillåter. De sakkunniga förutsätta dock, att medel anvisas för tillgodoseende av undervisningen i övrigt för de studerande inorn fakul- teten, som icke intagits för utbildning till lärare.

1). Den teoretiska lärarutbildningen i de särskilda läroämnena.

Efter de ovan anförda allmänna synpunkterna övergå de sakkunniga till att granska förhållandena i de särskilda läroämnena och göra härvid början med utbildningen av lärare i kristendomskunskap. Vid behandlingen av sist— nämnda fråga ha de sakkunniga under hand stått i nära kontakt med leda- möter av de teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund.

[Utbildningen av kristendomslärare.

Nuvarande bestämmelser. Enligt & 175 läroverksstadgan kan ämnet kris- tendomskunskap i lektorstjänst förenas med något av ämnena modersmålet, latin, grekiska, historia med samhällslära och filosofi. Lektorstjänst kan dock, därest omständigheterna sådant medgiva, ledigförklaras endast i äm- net kristendomskunskap. Adjunktstjänst skall ledigförklaras i samma äm- nen som nyss nämnts. Dock får filosofi ej ingå bland ämnen för ledig adjunktstjänst. Lektors- och adjunktstjänster, i vilka ämnet kristendoms- kunskap ingår, skola alltid anses medföra undervisningsskyldighet företrä- desvis i detta ämne.

De bestämmelser, som för närvarande gälla beträffande de akademiska prov, genom vilka kan vinnas kompetens till lärartjänst vid allmänt läro- verk och folkskoleseminarium, i vilken kristendomskunskap ingår, äro mång— skiftande och svåra att överblicka. Skolöverstyrelsen har sett sig föranlåten att tillställa vederbörande rektorsämbeten m. fl. en översikt över ifråga- varande bestämmelser, av vilken de sakkunniga erhållit del. Ifrågavarande översikt, vilken är dagtecknad den 19 februari 1934, innehåller följande:

Lärartjänster vid allmänna läroverk. I. Lektorstjänster.

A. Enligt % 178 av 1933 års läroverksstadga.

1. Tjänster med endast kristendomskunskap. a. Filosofisk ämbetsexamen (hel eller delad, fritt ämnesval) + teologie licentiat- examen + disputation inför teologisk fakultet. b. Filosofisk ämbetsexamen (hel eller delad, fritt ämnesval) + filosofie licentiat- examen (fritt ämnesval) + teologie kandidatexamen (med minst AB i gamla och nya testamentets exegetik, dogmatik och kyrkohistoria) + disputation inför teo- logisk fakultet.

2. Tjänster med kristendomskunskap jämte annat ämne.

: 1. + minst AB i filosofisk ämbetsexamen (hel eller delad) i det eller de mot tjänstens andra ämne svarande examensämnen.

B. Enligt kungörelserna nr 418/1912 och 40/1922, jämförda med % 180 av 1905 års läroverksstadga (i dess oförändrade lydelse) samt punkt 11 av övergångsbestäm- melserna till 1933 års läroverksstadga.

a. Teologie licentiatexamen + disputation inför vederbörande fakultet i ämne, som hör till den sökta tjänsten (obs. anm. 3).

b. Filosofie licentiatexamen (fritt ämnesval) + teologie kandidatexamen (utan bestämda kvalifikationer) + disputation inför vederbörande fakultet i ämne, som hör till den sökta tjänsten (obs. anm. 3).

c. Filosofisk ämbetsexamen (hel eller delad, fritt ämnesval) + teologie licentiat- examen + disputation inför teologisk fakultet.

d. Filosofisk ämbetsexamen (hel eller delad, fritt ämnesval) + filosofie licentiat- examen (fritt ämnesval) + disputation inför filosofisk fakultet + teologie kandi- datexamen (utan bestämda kvalifikationer).

II. Adjunktstjänster. (Ledigförklaras i ett ämne jämte kristendomskunskap.)

A. Enligt % 178 av 1933 års läroverksstadga.

Filosofisk ämbetsexamen (hel eller delad, med minst B i det eller de mot tjänstens andra ämne svarande examensämnen) + teologie kandidatexamen (utan bestämda kvalifikationer) .

B. Enligt kungörelserna nr 418/1912 och 40/1922, jämförda med % 180 av 1905 års läroverksstadga (i dess oförändrade lydelse) samt punkt 11 av övergångsbeståm— melserna till 1933 års läroverkstadga.

a. Samma akademiska prov som för lektorstjänster med undantag av disputation (obs. anm. 3).

b. Filosofie kandidatexamen (fritt ämnesval) + teologie kandidatexamen (utan bestämda kvalifikationer) (obs. anm. 3).

c. Filosofisk ämbetsexamen (hel eller delad, fritt ämnesval) + teologie kandidat- examen (utan bestämda kvalifikationer).

III. Ämneslärarinnetjänster. (Ledigförklaras i ett ämne jämte kristendomskunskap.)

Samma akademiska prov som för adjunktstjänster. (Behörighet till ämneslära- rinnetjänster kan vinnas även genom avgångsbetyg från högre lärarinneseminariet i ämnen, som motsvara de till tjänsten hörande läroämnena.)

Lärartjänster vid folkskoleseminarier.

Lektorstjänster. Samma akademiska prov som för lektorstjänster vid allmänna läroverk. (Behörig- het till lektorstjänster vid folkskoleseminarier kan vinnas även genom av Kungl. Maj:t meddelad särskild behörighetsförklaring.)

Anm.

1. Med uttrycket delad filosofisk ämbetsexamen avses i denna översikt sådan sär- skild prövning för teologie kandidater och teologie licentiater, som omförmäles i 5 27 av stadgan angående filosofiska examina.

2. I sådana fall, då enligt ovanstående en sökande vunnit kompetens till lärar- tjänst i kristendomskunskap jämte annat ämne utan att i det senare ämnet hava erhållit betyg i filosofisk ämbetsexamen, är han därigenom icke fritagen från den i % 177 av läroverksstadgan och % 136 av seminariestadgan givna allmänna bestäm- melsen, att sökande till ämneslärartjänst skall äga grundlig insikt i de till den sökta tjänsten hörande ämnen.

3. För den, som icke avlagt hel eller delad filosofisk ämbetsexamen, gäller, att han, därest ämnet pedagogik ej ingår i hans examen, måste hava undergått godkänd prövning i psykologi samt pedagogikens teori och historia (jämför % 3 av stadgorna angående provår vid rikets allmänna läroverk och vid folkskoleseminarium).

4. Kompetens till lektorstjänst vinnes, vid disputation inför teologisk fakultet, antingen genom disputation för vinnande av teologie doktorsgrad eller genom dis- putation för behörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk (jämför % 115 av universitetsstatuterna). Vid disputation inför filosofisk fakultet åter måste på grund av bestämmelsen i 5 178: 1 0) av läroverksstadgan disputation för behörighet till lektorstjänst sammanfalla med disputation för vinnande av doktorsgrad.

Behörighet till lektorstjänst kan enligt det ovanstående vinnas genom icke mindre än 12 examenskombinationer och behörighet till adjunktstjänst ge- nom icke mindre än 11 sådana kombinationer.

Beträffande de nuvarande för kristendomslärarna avsedda särskilda exa- mensformerna inhämtas följande av stadgan den 30 mars 1935 (nr 85) an— gående teologiska examina och stadgan den 1 november 1907 (nr 93) angå— ende filosofiska examina:

I teologisk fakultet må inskrivas den, som avlagt teologisk-filosofisk examen, ävensom den, som vid avlagd studentexamen eller fyllnadsprövning till samma examen erhållit vitsord om minst godkända insikter i latinska språket och därjämte avlagt filosofisk ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen eller filosofie licen- tiatexamen i examensämnen, hörande till humanistiska sektionen.

Teologisk-filosofisk examen, som alltså konstituerar behörighet till teologiska studier, skall enligt stadgan angående filosofiska examina omfatta muntlig prövning i grekiska och hebreiska språken samt i ettdera av ämnena latinska språket och teoretisk filosofi. Studerande kan härutöver ytterligare medtaga historia eller det

av ämnena latinska språket och teoretisk filosofi, som eljest icke ingår i hans exa— men, eller ock såväl historia som nämnda ämne. För att teologisk-filosofisk examen skall godkännas fordras, att den studerande erhållit minst betyget godkänd i vart och ett av de i examen ingående obligatoriska ämnena.

Examina inom teologisk fakultet äro teologie kandidatexamen och teologie licen- tiatexamen.

För att teologie kandidatexamen skall godkännas fordras, att den studerande er- håller minst vitsordet godkänd i alla de i examen ingående ämnena, d. v. s. 1) religionshistoria med religionspsykologi, 2) gamla testamentets exegetik, 3) nya testamentets exegetik, 4) kyrkohistoria, 5) dogmatik med symbolik, 6) teologisk etik med religionsfilosofi och 7) praktisk teologi med kyrkorätt.

Teologie licentiatexamen avlägges i minst två av de nyssnämnda ämnena. För att examen skall anses godkänd fordras, att den studerande erhållit minst vitsordet god- känd i varje i hans examen ingående ämne samt författat en av vederbörande examinator godkänd vetenskaplig avhandling.

Åt den, som avlagt teologie licentiatexamen, äger fakulteten utdela teologie dok- torsgrad, för vilken fordras att hava författat, utgivit och offentligen försvarat en vetenskaplig avhandling i något av de ovannämnda examensämnena, vilken av- handling blivit till både innehåll och försvar av fakulteten godkänd.

Enligt stadgan angående filosofiska examina äger studerande, som avlagt examen inför teologisk fakultet, för vinnande av behörighet att genomgå föreskrivet provår undergå särskild prövning inför filosofiska fakulteten efter fordringarna för filo- sofisk ämbetsexamen. Sådan prövning skall omfatta antingen nordiska språk och litteraturhistoria med poetik eller latinska språket eller grekiska språket eller histo— ria. Den studerande är dock obetaget att dessutom undergå prövning i ett eller flera av fakultetens examensämnen. Härjämte skall den studerande, därest ämnet pedagogik ej ingår i prövningen, ha nöjaktigt genomgått den för filosofisk ämbets- examen föreskrivna kursen i psykologi samt pedagogikens teori och historia. För att särskild prövning skall godkännas fordras, att den studerande, jämte det han i övrigt fullgjort vad för undergående av prövningen erfordras, erhållit minst be- tyget godkänd antingen i nordiska språk och litteraturhistoria med poetik eller i något av ämnena latinska språket, grekiska språket och historia.

Vilande utredningar och förslag. Frågan om en omläggning av bestäm- melserna rörande kompetens för kristendomslärartjänster har länge varit föremål. för uppmärksamhet. Anledningen härtill har närmast varit den med vissa mellanrum uppträdande bristen på kompetenta, särskilt lektors— kompetenta lärare i kristendomskunskap. En dryg del av skulden härtill ha de högt ställda kompetensfordringarna ansetts bära.

För ändamålet av chefen för ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkun- niga avgåvo betänkande med förslag i ämnet den 31 juli 1915.

De sakkunniga föreslogo, att varje kristendomslärare, även i det fall att hans tjänst omfattade endast ämnet kristendom, borde vara skyldig att undervisa i ännu ett ämne, enligt bestämmande av läroverkets rektor efter samråd med vederbörande lärare. Med hänsyn härtill borde den, som utbildade sig till lärare i kristendom, avlägga förutom viss teologisk examen även examensprov i något ämne inom filo— sofiska fakulteten, motsvarande visst skolämne.

Såsom normalfordran i fråga om teologiska fackinsikter borde uppställas i fråga om adjunktstjänst det mått av kunskap, som vitsordas genom teologie kandidat-

examen, och i fråga om lektorstjänst den grad av lärdom, för vilken teologie licen- tiatexamen vore uttryck. I fråga om normalmåitet för insikter i annat ämne, vilket inginge i samma tjänst som kristendom, borde detta vid lektorstjänst utgöras av insikter motsvarande betyget med beröm godkänd i filosofisk ämbetsexamen och beträffande adjunktstjänst av insikter motsvarande betyget godkänd i samma exa— men. Därtill borde i fråga om lektorstjänst för styrkande av sökandes förmåga av och vana vid vetenskaplig forskning och framställning fordras godkänt disputa- tionsprov inför teologisk fakultet, vilket dock i visst fall borde kunna ersättas av dylikt prov inför filosofisk fakultet.

De sakkunniga ifrågasatte, dels att vitsord i filosofie kandidatexamen måtte till- godoräknas såsom likvärdigt med sådant i filosofisk ämbetsexamen, dels ock att kvalificerade betyg i teologisk-filosofisk examen måtte giva enahanda behörighet. För sådant ändamål skulle erfordras medgivande, att studerande finge i sistnämnda examen medtaga, förutom de då föreskrivna tre obligatoriska ämnena (teoretisk filosofi, grekiska och hebreiska), även ett eller flera av de ämnen, som motsvarade skolämnena modersmålet, historia och latin, d. v. 5. ett eller flera av ämnena nor- diska språk, litteraturhistoria med poetik, historia och latin. Vidare vore föreskrift påkallad därom, att kurserna inom de examensämnen, som ägde motsvarighet bland skolämnena, skulle så anordnas, att betyget med beröm godkänd i teologisk-filosofisk examen komme att motsvara betyget godkänd i filosofisk ämbetsexamen och betyget berömlig i teologisk-filosofisk examen betyget med beröm godkänd i filosofisk ämbetsexamen. Slutligen bleve det erforderligt att medgiva efterprövning till teo- logisk-filosofisk examen på samma sätt, som redan tillämpades i fråga om övriga filosofiska examina. Tillika förutsattes vitsord om genomgång av den för filosofisk ämbetsexamen föreskrivna kursen i psykologi samt pedagogikens teori och historia.

Vidkommande utbildningen å det teologiska området påyrkade de sakkunniga sådan ändring av gällande föreskrifter, att endast den, som i avlagd teologie kan— didatexamen blivit godkänd i samtliga i examen ingående ämnen, skulle anses be- hörig till kristendomslärartjänst.

För lektorstjänst skulle, i likhet med vad för det dåvarande vore föreskrivet, två alternativa vägar stå öppna, en med tyngdpunkten förlagd till den teologiska utbild- ningen och en annan med en viss utjämning mellan den teologiska och den huma- nistiska utbildningen. För det första av dessa alternativ skulle beträffande den teologiska utbildningen fordras teologie licentiatexamen, varvid denna examen skulle bygga på en genom vissa överbetyg kvalificerad teologie kandidatexamen och om- fatta allenast två i stället för tre ämnen. En reservant bland de sakkunniga har i denna punkt uttalat avvikande mening och påyrkat föreskrift därom, att teologie licentiat- examen även skulle kunna avläggas i endast ett bland ämnena gamla testamentets exe- getik, nya testamentets exegetik, kyrkohistoria eller dogmatik, under förutsättning av att den studerande erhållit minst betyget med beröm godkändi sagda ämne. Beträffan- de utbildningen inom de ämnen, som tillhörde filosofiska fakulteten, föreslogo de sak- kunniga antingen filosofisk ämbetsexamen eller ock filosofie licentiatexamen eller filosofie kandidatexamen eller teologisk-filosofisk examen, i de senare tre fallen med bestämd föreskrift om att i examen skulle ingå åtminstone ett skolämne med minst betyget godkänd, om ämnet medtagits i filosofie licentiatexamen, med minst betyget med beröm godkänd, om ämnet inginge i filosofie kandidatexamen, samt med betyget berömlig, om ämnet förekomme endast i teologisk-filosofisk examen. Vad beträffade det andra av berörda alternativ, föreslogo de sakkunniga i fråga om den teologiska utbildningen teologie kandidatexamen jämte disputationsprov —-— att examinand skulle ha erhållit efter fritt val av ämne betyget berömlig i minst ett av de i examen ingående ämnena. De sakkunniga hölle nämligen före, att, då i det

nu förevarande behörighetsalternativet inginge jämväl fordran på disputationsprov, det borde tillses, att vederbörande studerande redan genom anordningen av sina examensstudier förvärvade förutsättningarna för att kunna åstadkomma vederbörlig avhandling. För att emellertid den föreslagna anordningen icke skulle komma att förorsaka någon mera kännbar förlängning av studietiden, hade de sakkunniga ansett sig kunna föreslå en inskränkning i de gällande examensfordringarna i så måtto, att ifrågavarande behörighet skulle kunna förvärvas, om examinand erhållit minst betyget med beröm godkänd i endast tre examensämnen, valda bland äm- nena teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner, gamla testamentets exegetik, nya testamentets exegetik, kyrkohistoria och dogmatik. Hade examinand erhållit betyget berömlig i något av dessa ämnen, skulle alltså för behörighet erfordras betyget med beröm godkänd endast i två av de övriga ämnena. I betraktande av det utrymme, som beretts religionshistorien vid kristendomsundervisningen, hade de sakkunniga, såsom synes, ansett sig bland de ämnen, som borde i främsta rum— met ifrågakomma, även upptaga ämnet teologisk encyklopedi och teologiska preno- tioner. Vad anginge de i nu ifrågavarande alternativ ingående filosofiska examens- proven, så funne de sakkunniga avlagd filosofie licentiatexamen vara synnerligen väl ägnad att ådagalägga de högre vetenskapliga insikter, som här borde fordras, men ansåge sig dock böra yrka, att i denna examen eller i förut avlagd filosofisk ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen skulle ingå något eller några av de ämnen, som motsvarade skolämnena modersmålet, historia, latin, grekiska och filosofi. Å andra sidan hölle de sakkunniga emellertid före, att även filosofisk ämbetsexamen med minst betyget med beröm godkänd antingen i vart och ett av ämnena nordiska språk och litteraturhistoria med poetik eller i något av ämnena historia, latinska och grekiska språken samt teoretisk filosofi skulle kunna ensam, utan att efterföljas av filosofie licentiatexamen, i detta fall godtagas som behörig- hetsvillkor jämte på nyss angivna sätt kvalificerad teologie kandidatexamen.

Vidkommande slutligen det disputationsprov, som enligt de sakkunnigas mening fortfarande borde bibehållas, framhålla dessa önskvärdheten av att provet skulle avse ämne, som inginge i eller stode i samband med någon sida av de teologiska vetenskaperna. Dock ansåge de sakkunniga, att disputationsprov inför filosofisk fakultet, berörande något ämne inom de ej så få gränsområdena mellan de teo- logiska och de filosofiska vetenskaperna, borde kunna godtagas som behörighets- villkor. I sådant fall skulle dock krävas, att teologisk fakultet på därom av veder- börande studerande gjord framställning förklarat ämnet för avhandlingen stå i sådant sammanhang med något av de till teologiska fakulteten hörande examens- ämnen, att det ur denna synpunkt kunde godtagas såsom prov för lektorstjänst i kristendom.

För behörighet till adjunktstjänst skulle enligt de sakkunnigas förslag fordras teologie kandidatexamen, varvid godkänt vitsord skulle krävas i samtliga ämnen. Beträffande de filosofiska examensproven föreslogo de sakkunniga samma alter- nativ som i fråga om lektorstjänst, alltså antingen filosofie licentiatexamen eller filosofisk ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen eller teologisk-filosofisk examen, med bestämmelse om att i den avlagda examen skulle ingå ämne eller ämnen, som motsvarade minst ett skolämne, men att i detta eller dessa ämnen skulle ha erhållits vitsord allenast motsvarande minst betyget godkänd i filosofisk ämbets- examen.

De sakkunnigas förslag, vilket i allmänhet biträddes av vederbörande myndigheter, överlämnades den 20 juni 1921 till 1918 års skolkommission för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag. Kommissionen.

som behandlade frågan i ett den 28 april 1922 avgivet betänkande angående grunder för en ny läroverksorganisation (I: 1, sid. 434 ff), framställde ett annat förslag till frågans lösning, motiverat framför allt med önskvärdheten av att för samtliga läroanstalter, även de mindre med förhållandevis ringa timantal för ämnet kristendom (religionskunskap), måtte kunna förvärvas fullt kvalificerade lärare för denna lika betydelsefulla som krävande under— visning.

Kommissionen ifrågasatte, att såsom en alternativ väg för vinnande av behörighet till såväl adjunkts— som lektorstjänst skulle anordnas en teologisk-filosofisk ämbets- examen, motsvarande i det hela, sålunda även i fråga om studietiden, ämbets- examen inom filosofiska fakulteten. Examen skulle omfatta ämnen ur såväl teo- logiska som filosofiska fakulteten, med huvudvikten av nära till hands liggande skäl fäst vid förstnämnda ämnesområde. Av teologie kandidatexamens ämnen borde i examen vara företrädda i lämpligt begränsade kurser: teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner, exegetik med huvudvikten lagd på nya testamentet, kyrko- historia, dogmatik och etik. Från filosofiska fakulteten skulle obligatoriskt ingå ett eller två ämnen, motsvarande minst ett skolämne, efter fritt val bland följande: teoretisk filosofi, latin, grekiska, nordiska språk, litteraturhistoria med poetik och historia. För behörighet till adjunktstjänst borde krävas minst betyget med beröm godkänd i tre av de i examen ingående ämnena, varav minst två teologiska. Då enligt kommissionens mening det centrala i den ifrågasatta kursen i gamla testa-- mentets exegetik skulle vara av historisk art, borde ingen förberedande teologisk- filosofisk examen erfordras.

För behörighet till lektorstjänst skulle krävas dels minst betyget med beröm god- känd i ovannämnda examen i förslagsvis tre teologiska och ett humanistiskt ämne, dels ytterligare antingen teologie licentiatexamen eller ock filosofie licentiatexamen, vilka båda examina kommissionen förutsatte komma att kunna avläggas såsom på- byggnad på nämnda ämbetsexamen. För vinnande av full jämställdhet mellan nyss- nämnda bägge vägar syntes det önskvärt, att teologie licentiatexamen, på sätt en reservant bland de sakkunniga föreslagit, ett förslag, som biträddes av universitets- kanslern, måtte kunna begränsas till att omfatta allenast ett ämne, i vilket fall för godkännande skulle krävas minst vitsordet med beröm godkänd. Ifrågasättas borde, om icke vid sådant förhållande ur synpunkten av undervisningens krav valet av nämnda ämne borde inskränkas att gälla de för de teologiska studierna mera centrala ämnena, teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner, kyrkohistoria, gamla testamentets exegetik, nya testamentets exegetik, teologisk etik och dogmatik. Li- centiatexamen inom filosofiska fakulteten torde böra omfatta antingen ett av de ovannämnda i teologisk-filosofisk ämbetsexamen ingående humanistiska studieäm- nena eller ock ämnet religionshistoria.

Kommissionen ansåge det ligga i sakens natur, att förändringen av teologie li— centiatexamen jämväl borde inträda, då sagda examen byggde på teologie kan- didatexamen. Med de framställda kraven på kvalificerade vitsord i den föregåen- de examen, vare sig denna utgjorde teologie kandidatexamen enligt 1915 års sak- kunnigas förslag eller teologisk—filosofisk ämbetsexamen enligt kommissionens åsikt, ansågs någon fara för en sänkning av kompetensnivån icke genom en dylik åtgärd vara att befara. *

Med den anordning, som kommissionen förordat, ansåges den av de sakkunniga föreslagna utvägen att beträffande lärartjänster i kristendom låta examensbetyg i filosofie kandidatexamen eller teologisk-filosofisk examen skänka behörighet för lärartjänst icke behöva anlitas. Sistnämnda utväg måste redan i och för sig vara

ägnad att väcka stora betänkligheter, synnerligast som de båda nämnda examina hade en väsentligen annan uppgift än att utbilda för framtida lärarverksamhet. Vitsorden i fråga skulle för viss ämneskombination medföra en kompetens för lärar- tjänst, som däremot icke skulle tillkomma dem i annan kombination. Förslaget hade ock i denna del rönt gensagor bland annat från läroverksöverstyrelsen.

Vad slutligen anginge disputationsprovet, syntes detta böra utgöra antingen dok- tors- eller lektorsdisputation inom teologisk fakultet eller ock doktorsdisputation inom filosofisk fakultet. Härvid syntes emellertid beträffande avhandling i ämnet religionshistoria icke behöva påkallas det av de sakkunniga förordade förfarandet med viss prövning inför teologisk fakultet.

Skolkommissionens ifrågavarande förslag har ännu icke föranlett någon åtgärd.

I samband med en svårartad brist på sökande till lektorstjänster i kris- tendomskunskap återupptogs frågan av skolöverstyrelsen i en skrivelse av den 14 januari 1933 till de teologiska fakulteterna.

Överstyrelsen hade tagit under övervägande, huruvida man möjligen borde re- videra bestämmelserna angående behörighet till lektorstjänster i kristendomskun- skap i syfte att göra kompetensfordringarna något mindre krävande. Överstyrelsen hade emellertid icke ansett lämpligt att vidtaga en sådan åtgärd, vilken, såvida den icke skulle utsträckas till att omfatta även lektorstjänster i andra ämnen, skulle medföra, att lektorstjänsterna i kristendomskunskap skulle komma att i veten- skapligt avseende stå på en lägre nivå än andra lektorstjänster. Den enda åt- gärd för revision av sagda bestämmelser, som överstyrelsen för det dåvarande vore betänkt att vidtaga, vore att undersöka, huruvida bestämmelserna angående behörighet till lärartjänst i kristendomskunskap skulle kunna sammanföras i en författning. Sannolikt skulle en sådan revision icke kunna genomföras, utan att gällande bestämmelser även i sakligt hänseende finge underkastas vissa jämk- ningar, men dessa borde icke gå i den riktningen, att fordringarna komme att vidkännas någon nämnvärd sänkning.

Emellertid ville överstyrelsen fästa uppmärksamheten vid en bestämmelse, som på senare år syntes hava kommit ur bruk, nämligen att det inom teologiska fakul- teten vid sidan av doktorsdisputationen också funnes möjlighet att avlägga disputa- tionsprov för behörighet till lektorstjänst i kristendomskunskap, vilket prov förut- sattes vara något enklare och mindre krävande än doktorsdisputationen. Dessa lägre fordringar i jämförelse med fordringarna för andra lektorstjänster motsva— rades av den skärpning i fordringarna för lektorstjänster i kristendomskunskap, som läge däri, att för behörighet till sådana tjänster fordrades studier inom två fakul- teter. Det syntes icke sannolikt, att skillnaden i studietid mellan i de båda fakul- teterna (bortsett från disputation) avlagda examina för lektorsbehörighet vore mindre än ett år. Då överstyrelsen vore benägen att tro, att tillgången på lektOrs— kompetenta kristendomslärare skulle ökas, om ifrågavarande disputationsform åter- upplivades, ville överstyrelsen anhålla, att fakulteterna ville fästa de teologie stu- derandenas uppmärksamhet vid de av överstyrelsen anförda synpunkterna.

Som svar på skolöverstyrelsens skrivelse anförde teologiska fakulteten i Uppsala i skrivelse den 29 maj 1933 bland annat, att lektorsdisputationerna icke längre vore lämpliga. De hade varit naturligt givna och helt enkelt en nödvändighet före det nuvarande teologiska examensväsendets införande, då praktiskt taget ingen möjlig- het gavs att förvärva en teologie doktorsgrad genom avlagda akademiska prov. Fakulteten tillrådde i stället en sänkning av fordringarna på en godkänd eller väl

godkänd teologie doktorsavhandling med avseende å avhandlingens volym men däremot icke någon eftergift i fråga om de vetenskapliga kraven. Fakulteten funne sig icke kunna tillråda de lärjungar, som ämnade gå lärarvägen, att inrikta sig på lektorsavhandlingar, som i betygshänseende icke skulle nå upp till ett godkänd för avhandling pro gradu. Fakulteten ifrågasatte en minskning av provårsutbildningen för kristendomslektorer från två terminer till en termin och en begränsning av lek- toraten i kristendomskunskap till att i regel blott omfatta detta ämne. Slutligen uttalades önskvärdheten av gemensamma överläggningar mellan fakulteten och skol- överstyrelsen.

I ett särskilt yttrande till fakultetens protokoll förklarade sig professorn Linder- holm finna skäl föreligga för en utredning rörande inrättande av en teologie ma— gisterexamen, motsvarande filosofie magisterexamen och omfattande dels teologiska fakultetens fyra historiska discipliner (religionshistoria jämte religionsfilosofi och religionspsykologi, gamla testamentets exegetik, nya testamentets exegetik samt all- män och svensk kyrkohistoria), dels ock ett med kristendomsämnet förenligt skol- ämne med en studiekurs svarande mot gällande fordringar i filosofisk ämbets- examen. I samtliga ämnen skulle fordras minst betyget med beröm godkänd. Visserligen skulle det femte ämnet taga mer tid än de tre ämnena dogmatik, etik och praktisk teologi men likväl skulle en icke obetydlig tidsvinst kunna göras.

Något yttrande avgavs icke av teologiska fakulteten i Lund.

I skrivelse den 17 augusti 1936 till de teologiska fakulteterna förklarade sig överstyrelsen icke ämna vidtaga vidare åtgärder i avvaktan på resultatet av 1936 års lärarutbildningssakkunnigas arbete.

De sakkunnigas förslag. En omläggning av kristendomslärarutbildningen synes motiverad ej blott för att vinna en förenkling i den nuvarande ut- bildningsgången och de gällande kompetensbestämmelserna utan också för att ernå en förkortning av studietidens längd. Studietiden är för närvarande ej oväsentligt längre än studietiden för förvärvande av kompetens för adjunktstjänst i andra skolämnen. Enligt statens offentliga utredningar 1936: 34, sid. 87 och 185, utgör mediantiden för avläggande av akademiska kunskapsprov i fråga om kristendomslärare 7,1 år och beträffande övriga ad- junktskompetenta lärare 5,3 år. Då kristendomslärarna ej åtnjuta någon där» emot svarande förmän, synes det de sakkunniga angeläget, att åtgärder vid- tagas i syfte att åvägabringa en förkortning av utbildningstiden för blivande lärare i kristendomskunskap. Om _— såsom tidigare av teologiska fakulteten i Uppsala ifrågasatts _ en sådan förkortning skulle ernås genom att för kristen- domslektorernas del begränsa omfattningen av den praktiska lärarutbild- ningen, skulle detta innebära en försvagning av kristendomslärarnas utbild- ning för sin blivande uppgift och därjämte leda till uppkomsten av ytterligare en olikhet mellan utbildningen i kristendom och andra ämnen, desto mindre motiverad som kristendomslärarnas teoretiska utbildning icke är, såsom filo— sofisk ämbetsexamen, avsedd för blivande lärarverksamhet utan närmast av— sedd för utbildning av präster. Den eftersträvansvärda begränsningen av stu- dietiden bör enligt de sakkunnigas mening åstadkommas genom en omlägg- ning av den nuvarande teoretiska utbildningen av kristendomslärarna. Såsom

av det föregående inhämtas, ha de i ämnet tidigare verkställda utredningarna som regel utmynnat i förslag av denna innebörd.

Den teologiska delen av kristendomslärarutbildningen. Teologie kandidat- examen, som enligt hittills gällande ordning utgjort grundlaget för kristen- domslärarutbildningen i vad som rör dennas teologiska del, är avsedd att i första hand tjäna utbildningen av präster och måste av naturliga skäl så vara. Det kunskapsinnehåll, nämnda examen förmedlar, innefattar på grund härav flera moment, som äro speciellt behövliga för blivande prästerlig verksamhet men däremot icke äro av nöden för vare sig den teologiska all- mänbildningen eller blivande verksamhet som kristendomslärare. När det gäl- ler de sistnämnda, är en beskärning av vissa kurser i teologie kandidatexa- men därför både möjlig och ändamålsenlig. Det kunskapsmått, blivande kristendomslärare ha att inhämta, bör avvägas efter de krav, som allmän teologisk bildning och speciellt för lärarverksamheten nödiga insikter ställa. Så torde undervisningen i gamla och i viss mån även nya testamentets exe— getik kunna koncentreras på de historiska och litterära sidorna av kunskaps- området, medan de filologiska delarna mer eller mindre starkt beskäras. Inom den praktiska teologien torde homiletik och kyrkorätt kunna utgå och ämnet i stället inriktas på kyrkokunskap. Kateketikkursen synes kunna ute- slutas ur den teoretiska lärarutbildningen och i stället, eventuellt ombildad med särskild tanke på lärarbanan och möjligen inneslutande speciella ho- miletiska övningar med hänsyn till skolans morgonböner m. m., inordnas i den metodik, som hör meddelas i den praktiska lärarutbildningen. De sak- kunniga utgå från att mycken tid kunde sparas genom en minskning av de rent filologiska studiernas omfattning. Detta gäller såväl i fråga om gamla som i fråga om nya testamentets exegetik. Sålunda skulle en teologisk exa- men av ny läggning möjliggöras. Teologie studerande, som äro mer lagda för historiska och systematiska studier än för den språkliga sidan av den teologiska utbildningen, kunde härigenom få möjlighet till en ny, för dem bättre lämpad utbildning, nämligen till kristendomslärare.

Redan det sagda ger vid handen, att de sakkunniga tänka sig, att den teologiska utbildningen för blivande lärare skulle komma att i vissa avseen- den skilja sig från den utbildning, som teologie kandidatexamen för när- varande har till ändamål att giva. Då det av praktiska skäl knappast låter sig göra att genom en och samma examensform tillgodose studiemål av så olika art, synes det de sakkunniga lämpligast, att den teologiska utbildningen av kristendomslärare sker genom en helt ny examen, förslagsvis benämnd teologie magisterexamen. Kunskapsfordringarna i denna examen böra — i analogi med vad som gäller beträffande kunskapsfordringarna för filoso- fisk ämbetsexamen bestämmas med hänsyn till examens ändamål att utgöra villkor för behörighet till ämneslärarbefattningar i kristendomskun- skap vid de allmänna läroverken och med iakttagande av de angående sådan behörighet särskilt stadgade föreskrifter (jfr nedan). Ifrågavarande examen

bör avläggas i samtliga de ämnen, i vilka teologie kandidatexamen nu av- lägges, men enligt för teologie magisterexamen särskilt stadgade kunskaps- fordringar.

Utbildningen av kristendomslärare bör jämväl i övrigt anordnas i möj- ligast nära anslutning till vad som gäller för utbildningen av andra lärare, och däri böra således ingå de specialkurser i talteknik, svenska språket och uppfostringspsykologi ävensom den förberedande lärarkurs, varom de sak- kunniga i det föregående framlagt förslag. För den studerande, som valt här ifrågavarande utbildningsväg, innebär det ingen olägenhet, om han uppskjuter sitt deltagande i lärarkursen i folkskolan och i de nämnda spe- cialkurserna till de första studieåren för teologie magisterexamen. Snarare kan det vara en fördel, då tidsavståndet mellan nyss nämnda utbildnings- moment och den förberedande lärarutbildningen i läroverk eljest blir väl stort. Då det å andra sidan kan tänkas, att åtskilliga studerande inom hår avsedd kategori önska att förlägga de nämnda praktiska utbildningsmomen- ten så tidigt som möjligt och alltså redan under studierna för teologisk- filosofisk examen, är det riktigast att i detta avseende medgiva frihet och således icke genom en föreskrift binda utbildningen i fråga. För att examen skall godkännas bör fordras, att den studerande erhållit minst vitsordet godkänd i alla de i examen ingående ämnena. Härvid förutsätta de sak— kunniga, att kurserna avpassas så, att de bereda tillfredsställande kom- petens för undervisning i kristendomskunskap. För att ej alltför mycket försvåra övergången från den ena banan till den andra bör man låta olik- heterna mellan de båda examina i första hand begränsas till de från lärar- utbildningens synpunkt centrala ämnena, d. v. 5. nya testamentets exegetik, kyrkohistoria samt dogmatik med symbolik. Därjämte bör erinras om den olikhet i fråga om de två exegetiska ämnena, som i det föregående ifråga- satts. De sakkunniga förutsätta vidare, att normaltiden för teologie magister- examen skall kunna fixeras till fyra och en halv lästerminer, innebärande en förminskning av studietiden med en och en halv lästermin i jämförelse med teologie kandidatexamen.

Den möjligheten torde i vissa fall vara tänkbar, att man åt blivande kris- tendomslärare måste meddela speciell undervisning i sådana teologiska äm- nen, där kurserna i teologie magisterexamen mera avsevärt skilja sig från dem i teologie kandidatexamen. I sådant fall förutsätta de sakkunniga, att statsmakterna ställa de medel till förfogande. som fordras för att bestrida de ökade kostnaderna för utbildningen.

Den humanistiska delen av kristendomslärarutbiIdningen synes de sak- kunniga enklast kunna tillgodoses genom en omläggning av den nuvarande teologisk-filosofiska examen, i samband varmed avskaffas den särskilda prövning i vissa humanistiska läroämnen, som nu följer på de teologiska studierna.

Teologisk-filosofisk examen, som för närvarande väsentligen är lagd som

en förberedelse för de teologiska studierna, skulle alltså enligt de sakkun- nigas mening jämväl lägga grunden till läraraspirantens insikter i det eller de läroämnen, i vilka han kan komma att meddela undervisning vid sidan av undervisningen i kristendomskunskap, eller som eljest fordras för lärar- kompetens i kristendom. De förändringar, som i så fall måste vidtagas i teologisk—filosofisk examen, bliva så pass stora, att examen delvis kommer att mindre väl lämpa sig som förberedelse för prästerliga studier. De sak- kunniga anse sig därför, i konsekvens med vad ovan förordats i fråga om teologie kandidatexamen, böra föreslå, att teologisk-filosofisk examen delas i två examensformer,

den ena liksom nu avsedd som förberedelse för teologie kandidatexamen samt förslagsvis benämnd teologisk-filosofisk examen för prästbanan och

den andra avsedd såsom förberedelse för studier för teologie magister- examen och för lärarverksamhet samt förslagsvis benämnd teologisk-filo- sofisk examen för lärarbanan.

En teologie studerande behöver för närvarande i allmänhet först sedan han avlagt teologie kandidatexamen bestämma sig för lärarbanan. Vid bifall till de sakkunnigas nyss antydda förslag får han bestämma sig på ett tidigare stadium, nämligen någon tid efter det han påbörjat studierna för teologisk-filosofisk examen. Detta tidiga avgörande kan möjligen verka häm— mande i fråga om tillströmningen av läraraspiranter men bör å andra sidan medföra, att endast de, som ha verkligt intresse för lärarbanan, välja denna utbildningsväg. Ett tidigt val blir ock till fördel för aspiranternas teoretiska utbildning. Vid planläggningen av de teologisk-filosofiska examina bör man dock tillse, att icke alltför stora olikheter, försvårande en övergång från den ena studievägen till den andra, komma att förefinnas dem emellan.

De sakkunniga sakna anledning att uttala sig om någon ändring av ämnes- innehållet i teologisk-filosofisk examen för prästbanan, i vilken alltså liksom nu böra ingå grekiska och hebreiska språken såsom obligatoriska ämnen samt dessutom ett av ämnena latinska språket och teoretisk filosofi. Vad motsvarande examen för lärarbanan beträffar, bör övervägas, i vad män i denna böra ingå studier i hebreiska språket. Utbildning i detta språk torde vara mindre behövlig för blivande lärare men kan å andra sidan i viss utsträckning anses påkallad som en förberedelse för studierna i gamla testa- mentets exegetik samt önskvärd för att i görligaste mån underlätta över— gången från den ena studievägen till den andra. Som en möjlighet skulle eventuellt kunna ifrågasättas inläggandet av en mindre kurs i hebreiska i teologisk—filosofisk examen för lärarbanan, en lösning som dock knappast synes vara av större värde ur den nyss antydda synpunkten. De sakkunniga ha stannat vid att föreslå, att hebreiska språket skall ingå såsom obliga- toriskt ämne i fyra av de sju ämneskombinationer, som enligt bifogade för- fattningsförslag avses skola gälla för teologisk-filosofisk examen för lärar- banan. Dessa kombinationer böra genomgående upptaga ämnet grekiska

språket. I övrigt upptaga kombinationerna, förutom som nämnts i vissa fall hebreiska, ett eller två av de universitetsämnen, som motsvara de skol- ämnen, med vilka ämnet kristendomskunskap kan förenas, alltså nordiska språk och litteraturhistoria med poetik, teoretisk filosofi, latinska språket och historia. Utöver de ämnen, som ingå i vederbörande examenskombina- tioner, bör studerande enligt de sakkunnigas mening ha rätt att i sin examen ytterligare medtaga något eller några av de ovannämnda ämnena. (Jfr sid. 347.)

De sakkunniga vilja vidare föreslå en föreskrift om att kunskapsfordrin- garna och vitsorden i de i teologisk-filosofiska examina ingående ämnen, som jämväl kunna ingå i filosofisk ämbetsexamen, skola avpassas så, att betyget med berömd godkänd i teologisk-filosofisk examen motsvarar betyget godkänd i filosofisk ämbetsexamen och betyget berömlig i först- nämnda examen motsvarar minst betyget med beröm godkänd i filosofisk ämbetsexamen. Framhållas må, att en sådan gradering av kunskapsford- ringarna och vitsorden redan nu i praktiken torde i viss utsträckning tilläm- pas. För att teologisk—filosofisk examen för lärarbanan skall godkännas, bör enligt de sakkunnigas mening och på sätt angives i bifogade författnings— förslag (bilaga 11) fordras, att den studerande i examen fått minst bety- get med berömd godkänd i det eller de ämnen, som svara mot e tt sådant skolämne, som jämte ämnet kristendomskunskap kan ingå i adjunktstjänst, samt minst betyget godkänd i de återstående i ämneskombinationerna in- gående ämnena.

Normaltiden för teologisk-filosofisk examen för prästbanan bör givetvis bibehållas vid vad som gäller för den nuvarande teologisk-filosofiska examen, alltså vid två lästerminer. Normaltiden för motsvarande examen för lärar- banan ha de sakkunniga funnit kunna angivas till två och en halv läster— miner.

Vad de sakkunniga i det föregående yttrat har närmast avsett de teore— tiska studierna för blivande adjunkter i kristendomskunskap. Vad åter angår utbildning av lektorer i kristendomskunskap må följande anföras.

Enligt de sakkunnigas mening är det, med hänsyn till önskvärd förkort— ning av studierna för lektorskompetens och för att säkra rekryteringen av lektorsbefattningarna, angeläget, att teologie magisterexamen lika väl som teologie kandidatexamen får konstituera behörighet för avläggande av teo- logie licentiatexamen. De betänkligheter, som yppa sig, avse närmast den omständigheten, att de filologiska momenten endast i viss omfattning komma att obligatoriskt ingå i teologie magisterexamen. Man kunde eventuellt överväga, huruvida det icke under alla förhållanden borde erfordras ett kunskapsmått i hebreiska, motsvarande betyget godkänd i teologisk-filosofisk examen, för behörighet att avlägga teologie licentiatexamen. De sakkunniga anse sig dock ej böra förorda en dylik bestämmelse, då den för en aspirant till lektorstjänst skulle väsentligt reducera den förkortning av utbildnings-

tiden, som med den här föreslagna anordningen uppnåtts. De filologiska momenten torde i vissa fall vara en förutsättning för högre teologiska studier men kunna i andra fall undvaras exempelvis vid vissa kyrkohistoriska studier. På grund härav torde det icke vara lämpligt att utan vidare lik- ställa en teologie magister med en teologie kandidat i avseende å behörighet till teologiska licentiatstudier. De sakkunniga vilja föreslå, att behörighet att avlägga licentiatexamen skall, efter teologiska fakultetens beprövande i varje särskilt fall, tillkomma den, som avlagt teologie magisterexamen. Förut- sättningen härför bör vara, att den studerandes tidigare akademiska studier med hänsyn till inriktningen av hans licentiatstudier utgöra tillräckligt un— derlag för sådana studier. Befinnes så icke vara fallet, kan fakulteten lämna den studerande anvisning om de kompletteringar, som böra vidtagas, innan han får rätt att avlägga nämnda examen.

Enligt vad förut omnämnts, avlägges teologie licentiatexamen för när- varande i minst två teologiska läroämnen med betyget godkänd i vartdera av dessa ämnen. De sakkunniga ha övervägt lämpligheten av att i syfte att begränsa studietiden för blivande lektorer i kristendomskunskap och för att åvägabringa större likhet med filosofie licentiatexamen begränsa antalet ämnen till ett för dem, som bedriva licentiatstudier på grundval av avlagd teologie magisterexamen samt att i så fall fordra högre betyg i detta enda ämne. Då emellertid tidsvinsten härigenom skulle bli obetydlig och de sak- kunniga anse det önskvärt, att grundvalen för de teologiska licentiatstudierna ej onödigtvis inskränkes och då vidare de teologiska ämnena höra mer in- timt samman än de i filosofie licentiatexamen ingående ämnena, ha de fun- nit sig böra föreslå, att beträffande licentiatexamen för teologie magistrar skola i avseende å antalet ämnen och antalet betyg i dessa ämnen enahanda fordringar gälla som tillämpas för nuvarande teologie licentiatexamen.

De sakkunniga övergå härefter till frågan om kompetensfordringarna för ämneslärartjänster i kristendomskunskap. Närmast avse de sakkunniga med sitt förslag härutinnan förhållandena vid de allmänna läroverken. De sak- kunniga förutsätta, att kompetensbestämmelserna vid övriga jämförliga läro- anstalter undergå häremot svarande jämkningar.

Vad först beträffar kompetens för lektorstjänst allenast i ämnet kristendomskunskap, bör normalt gälla, att behörighet till sådan tjänst vinnes genom teologie magisterexamen, teologie licentiat- examen samt godkänt disputationsprov för teologie doktorsgrad. Den frågan uppställer sig emellertid, huruvida icke sådan behörighet bör under vissa förhållanden tillkomma jämväl den, som på grundval av teologie kandidat- examen avlagt teologie licentiatexamen och godkänt disputationsprov för teologie doktorsgrad. Denna utbildningsväg kommer visserligen enligt de sakkunnigas mening att te sig mindre lockande för blivande lektorer, om i enlighet med de sakkunnigas förslag inrättas särskilda för blivande lärare i kristendomskunskap avsedda examina, men kunna dock i enskilda fall tänkas

107 förekomma. Som skäl för att även teologie doktorsdisputation efter teologie kandidat- och teologie licentiatexamina bör godtagas, kan anföras önskvärd— heten av att bereda dem, som sent bestämma sig för lärarbanan, möjlighet att utan alltför stor tidsutdräkt skaffa sig kompetens för banan. Då de sakkunniga behjärta önskvärdheten härav men samtidigt även utgå från att fall av denna art i framtiden komma att bliva ganska sällsynta, ha de övervägt lämpligheten av att icke reglera frågan genom en uttrycklig för- fattningsföreskrift utan låta författningarna förutsätta, att Kungl. Maj:t skall genom dispens i enstaka fall kunna medgiva behörighet till kristendoms— lärartjänst åt läraraspirant med kvalifikationer av antydd art. Om också mycket talar "för en sådan lösning av frågan, ha de sakkunniga dock ansett sig böra föreslå, att även sådana kvalifikationer författningsmässigt fixeras. För att teologie kandidatexamen skall godtagas som behörighetsgrund bör enligt de sakkunnigas mening förutsättas, att vederbörande i denna examen erhållit minst betyget med beröm godkänd i de för lärarverksamhet centrala ämnena nya testamentets exegetik, kyrkohistoria samt dogmatik med sym- bolik, i den mån dessa ämnen icke ingå i sökandens licentiatexamen. Vidare hör han ha undergått godkänd tentamen enligt fordringarna för betyget med beröm godkänd i teologisk-filosofisk examen för lärarbanan i det eller de examensämnen, som motsvara sådant ämne, som i lektorstjänst kan för- enas med ämnet kristendomskunskap, samt genomgått de förutnämnda kur- serna i talteknik, svenska språket och uppfostringspsykologi ävensom den förberedande lärarkursen.

Någon annan kompetensgrund för lektorat allenast i ämnet kristendoms- kunskap bör enligt de sakkunnigas mening icke gälla. Detta innebär bland annat, att de sakkunniga avstyrka bibehållandet av de nu i sällsynta undan— tagsfall tillämpade disputationerna för lektorat i kristendomskunskap. Denna ståndpunkt ha de sakkunniga funnit sig böra intaga med anledning av vad teologiska fakulteten i Uppsala enligt vad ovan nämnts anfört i skrivelse den 29 maj 1933 till skolöverstyrelsen.

Ifråga om lektorstjänst i kristendomskunskap jämte a n nat ämne böra gälla samma villkor, som ovan angivits beträffande lektorat enbart i kristendomskunskap, dock med den skillnaden, att sökan— den i det eller de examensämnen, som motsvara det andra i tjänsten in- gående ämnet, bör ha erhållit betyget berömlig enligt fordringarna för teo— logisk-filosofisk examen för lärarbanan.

För behörighet till a (1 j u n k t 5 t j ä n s t bör normalt fordras avlagd teologie magisterexamen. Dessutom bör emellertid sådan kompetens tillkom- ma den, som enligt fordringarna för teologisk-filosofisk examen för lärar- banan erhållit minst betyget med beröm godkänd i det eller de examens- ämnen, som motsvara det andra i tjänsten ingående ämnet och som avlagt teologie kandidatexamen med minst betyget med beröm godkänd i nya testa-

mentets exegetik, kyrkohistoria samt dogmatik med symbolik ävensom ge- nomgått omförmälda kurser (se bilaga 12).

De sakkunnigas ovannämnda förslag synes komma att medföra en för- kortning av de akademiska studierna för vinnande av behörighet till kristen- domslärartjänster med omkring tre terminer. Dessutom innebär förslaget dels en målmedveten inriktning av lärarutbildningen på skolans behov, dels en förenkling av de nuvarande föreskrifterna, vilken kunnat ernås utan att på sätt exempelvis av skolkommissionen ifrågasatts skapa en examen, inne- fattande både teologiska och filosofiska ämnen. Samtidigt har stort av- seende fästs vid önskvärdheten av att övergång från studier för prästbanan till studier för lärarbanan och tvärtom _ underlättas i den mån så låter sig göra med hänsyn till det förslag rörande begränsning av antalet lärar- aspiranter, som de sakkunniga i detta betänkande framlägga.

Utbildningen av lärare i övriga skolämnen.

Vad i det följande anföres utgöres av uttalanden dels angående studie- planer, dels angående andra anordningar, som stå i samband med den teore- tiska lärarutbildningen. I fråga om de förstnämnda uttalandena hemställa de sakkunniga, att de få bilda grundval för sådana överläggningar mellan skolmyndigheterna och de akademiska myndigheterna, som de sakkunniga enligt vad ovan anförts förutsätta skola komma till stånd (se sid. 85). Vad de övriga uttalandena beträffar, förutsätta de sakkunniga, att dessa — i den mån de innebära tankar och förslag, som anses böra bliva realiserade — komma att behandlas i vanlig ordning och således, allt efter omständigheterna, prö- vas och avgöras av Kungl. Maj:t eller av vederbörande myndigheter eller ock föreläggas riksdagen.

I anledning av vissa till de sakkunniga ingivna yttranden från högskole- håll må anföras, att de sakkunniga givetvis förutsätta, att deras förslag till justeringar i den teoretiska lärarutbildningen skola beaktas ej blott vid universitets- utan också vid högskoleundervisningen. Det torde vara lämpligt, att Kungl. Maj:ts resolutioner angående examensrätt för ifrågavarande hög- skolor utformas på sådant sätt, att detta önskemål tillgodoses.

Modersmålet (jfr sid. 312). Detta skolämne motsvaras i den akademiska undervisningen av de båda ämnena nordiska språk och litteraturhistoria med poetik. För behörighet till ledigförklarad adjunktstjänst i modersmålet erfordras betyget med beröm godkänd eller därutöver i ettdera av nämnda universitetsämnen och betyget godkänd eller därutöver i det andra av dessa ämnen.

Såsom framgår av bilaga 7 önska representanter för modersmålslärarna vid de allmänna läroverken en förstärkning av modersmålslärarnas utbild- ning i vad gäller nysvensk grammatik och stilistik samt poetik. Detta är otvivelaktigt av betydelse med hänsyn till önskvärdheten av ett betonande

av den språkligt-formella sidan av undervisningen särskilt på gymnasial- stadiet. Det gäller icke blott lärjungarnas utbildning av stilkänsla utan även av andra sidor av deras språkliga insikter. De brister i nämnda avseenden hos de från våra läroverk utexaminerade, som i den allmänna diskussio- nen kommit på tal, äro en följd av att i skolan icke genomgående till— räcklig uppmärksamhet ägnas åt den språkliga sidan av modersmåls- undervisningen. Detta torde i viss mån bero på att lärarens vid universitetet inhämtade kunskaper i nordiska språk i filosofisk ämbetsexamen icke ge omedelbart stoff till undervisningen i skolan, något som till en viss grad är oundvikligt med hänsyn till den nordiska språkvetenskapens natur. I någon utsträckning torde emellertid en närmare anpassning av den akademiska lärokursen i nordiska språk för magisterexamen kunna äga rum, nämligen därigenom att en starkare tonvikt än för närvarande lägges vid nysvenskans språkliga förhållanden.

Betydelsefulla åtgärder ha under senare år vidtagits för att ge modersmåls- undervisningen i skolan en ökad effektivitet. Timantalet har avsevärt höjts, och lektorat i svenska språket ha vid universiteten inrättats för att lägga lärarutbildningen mer till rätta för skolarbetet. Dessa reformer ha visser- ligen ännu icke hunnit Visa sina, som man kan vänta, gynnsamma verk- ningar vare sig på lärarutbildningen eller på skolundervisningens resultat, men man torde redan nu kunna utgå från att jämväl andra åtgärder äro av nöden. Det är av stor betydelse för undervisningen i skolan på olika stadier, att vid genomgången av litteraturkursen åt de språkliga detaljerna ägnas en ständig och allvarlig uppmärksamhet. Enskilda ord, bilder och vänd- ningar måste av läraren belysas, så att deras innebörd fullt fattas av lär- jungarna. För att lärarna skola bliva fullt skickade att tillgodose detta elementära krav, böra de vid universitetet erhålla en grundlig handledning i språklig kommentering av i skolans litteraturkurser ingående texter. Vid deras utbildning bör därjämte den grundläggande språkhistoriska kursen praktiskt levandegöras på nysvenskt språkmaterial och vid undervisningen i de moderna nordiska systerspråken.

Slutligen måste det sedan länge från fackmannahåll uppställda kravet, att i ämnet endast lärare med motsvarande akademisk utbildning få undervisa, omsider tillmötesgås. Fördenskull bör i ett tillräckligt antal lärartjänster modersmålet ingå för att de mycket betungande skrivlagen skola kunna i rimlig grad uppdelas på kompetenta händer.

Litteraturhistoriekursen i filosofisk ämbetsexamen har bland annat i mo- dersmålslärarnas förenings svar på de sakkunnigas rundfråga framhållits såsom alltför vidlyftig. Särskilt ha anmärkningarna gällt kursen i allmän litteraturhistoria. I samband med överläggningar om detta spörsmål har framkastats tanken på att vid universitetsundervisningen åstadkomma en syntes mellan de båda krävande ämnen, som nu fordras för adjunktskompe- tens i modersmålet. Det nya ämne, som därigenom skulle tillskapas, kunde

lämpligen benämnas svenska språket och litteraturen och inrymma för lärar- utbildningen erforderliga kunskapsmoment. Med hänsyn till en dylik anord- nings tämligen vittgående verkningar och då frågan för ett allsidigt bedö— mande torde behöva ingående dryftas såväl av universitetens målsmän som av skolmyndigheterna, ha de sakkunniga ej ansett sig böra nu uttala någon bestämd mening i ämnet men vilja emellertid framhålla önskvärdheten av att detta spörsmål får ytterligare utredning genom de akademiska myndig- heternas försorg i samråd med vederbörande skolmyndigheter.

Latin och grekiska (jfr sid. 313). Dessa skolämnen motsvaras i den aka— demiska undervisningen av latinska språket och grekiska språket. En i vissa hänseenden sidoordnad ställning intager universitetsämnet klassisk fornkun- skap och antikens historia. Detta ämne ingår tillsammans med latinska språket och grekiska språket i en av de examenskombinationer, som gälla för filosofisk ämbetsexamen. Anmärkas må att filosofiska fakulteten i Upp- sala den 15 december 1934 hos Kungl. Maj:t hemställt, att till ifrågavarande examenskombinationer skulle fogas bland annat ytterligare en kombination, upptagande latinska språket, romanska språk samt klassisk fornkunskap och antikens historia. Denna framställning, som tillstyrkts av de i ärendet hörda myndigheterna, är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Kompetens till lektorstjänst i latin och grekiska kan enligt gällande be- stämmelser icke förvärvas genom licentiatexamen och disputationsprov i klassisk fornkunskap och antikens historia. Kungl. Maj:t har emellertid den 21 mars 1930 medgivit en filosofie doktor, som avlagt sådana prov. rätt att söka och innehava lektorstjänster, som omfatta latin och grekiska eller ettdera av dessa ämnen eller latin och historia med samhällslära, utan hinder därav att han icke förvärvat vederbörligt betyg i filosofie licentiat- examen.

Genom beslut av Kungl. Maj:t den 22 juni 1932 har en filosofie doktor, som avlagt filosofie licentiatexamen och fullgjort disputationsprov i klas- sisk fornkunskap och antikens historia men icke innehade licentiatbetyg i latin eller grekiska, medgivits rätt att söka och innehava sådana lektors- tjänster vid läroverken, som omfatta latin och grekiska eller ettdera av dessa ämnen.

Vikten av att lärarna i klassiska språk vid universitetet erhållit en grundlig språklig utbildning har från fackmannahåll kraftigt framhållits. Uppfatt- ningen i fråga torde knappast från något håll ha motsagts och är i och för sig obestridlig. En framställning från universiteten i Uppsala och Lund samt högskolan i Göteborg med förslag att ordna lektorskompetensen i latin och grekiska för dem, som avlagt disputationsprov i klassisk fornkunskap och antikens historia, beror för närvarande, efter vad som inhämtats, på Kungl. Maj:ts prövning, och de sakkunniga kunna inskränka sig till att an- sluta sig till i denna framställning gjorda förslag.

I övrigt synes framgå av yttranden såväl från universitets- som lärarhåll, att lärarutbildningen i klassiska språk med hänsyn till planläggning och ut- förande för närvarande är tillfredsställande ordnad. Den ger därför ingen anledning till särskilt uttalande från de sakkunnigas sida.

Moderna språk (jfr sid. 314). Beträffande ämnesgruppen moderna språk har från läroverkslärarhåll framställts ett betydande antal önskemål. Ämnes— representanterna vid universitet och högskolor ha anslutit sig till åtskilliga av dessa men tillika betonat, att den teoretiska lärarutbildningen i huvudsak redan anpassats efter läroverkens behov och att större förändringar ej äro tillrådliga, enär de dels kunde äventyra studiernas vetenskapliga karaktär, dels kunde medföra en ökning av studietiden.

De motsatser i uppfattningen, som sålunda gjort sig gällande beträffande de moderna språken i ämbetsexamen, torde vara större än beträffande andra ämnen, och skäl föreligga att ägna särskild uppmärksamhet häråt, detta även på grund av den framträdande ställning, som de ifrågavarande ämnena genom sin praktiska nytta intaga i våra skolor. Förmågan att utan större svårighet läsa litteratur på de tre stora kulturspråken, att ha ett tillfreds— ställande uttal och någon förmåga att i tal och skrift uttrycka sig på dessa språk är av så påfallande gagn, att särskild omsorg bör ägnas åt att på lämpligt sätt anordna universitetsutbildningen i dessa ämnen. Brister i nämnda utbildning torde också vara svårare att bota än motsvarande brister i många andra skolämnen, där eventuella luckor lättare kunna fyllas. Åt— skilliga av de framförda önskemålen om jämkningar i den akademiska undervisningen torde kunna genomföras utan någon väsentlig meningsskilj— aktighet och utan att innebära någon avvikelse från de akademiska ämnes- representanternas åsikt, att den teoretiska utbildningen i förevarande äm— nen väsentligen bör bibehålla sin nuvarande karaktär. Sålunda är det ur lärarutbildningssynpunkt lämpligt att tjänstgöringsskyldigheten för inne- havarna av universitetslektoraten i tyska, engelska och franska utvidgas till att omfatta flera kurser, så att antalet deltagare i varje kurs kan avse- värt begränsas och den praktiska nyttan av kursen för deltagarna härigenom väsentligt ökas. Vidare böra dessa lektorsbefattningar om möjligt besättas med filologer, och tjänstgöringen bör närmare regleras genom en av univer- sitetskanslern utfärdad instruktion, i vilken bland annat borde framhållas. som en av universitetslektorns viktigaste uppgifter att meddela undervisning åt blivande lärare. Det torde ock böra framhållas som en fördel för under- visningen, att lektorn behärskar svenska språket, varför täta ombyten av lektorer böra undvikas. Förberedande kurser i stilskrivning, givna av: sve n sk lärare och om möjligt kostnadsfria, skulle underlätta studierna, och i huvudsak likartade studieplaner borde vid samtliga akademiska läro- anstalter genomföras. Synnerligen värdefullt vore givetvis om de stude- rande i moderna språk för ämbetsexamen under någon tid före denna

examens avläggande kunde bedriva sina studier i resp. länder eller i varje fall vistas där någon tid. Denna utomlandsvistelse bör dock inträda först sedan den studerande kommit så långt, att den av honom kan effektivt utnyttjas. De sakkunniga vilja visserligen avstyrka en föreskrift om obliga- torisk utomlandsvistelse såsom alltför betungande men anse dock saken värd beaktande. Åtminstone kunde den i någon mån befordras genom stipendie- bidrag åt därav förtjänta medellösa studerande och genom lättnad i kra- ven på kurser och övningar för dem, som bedrivit studier vid främmande universitet. De sakkunniga vilja också betona den synnerligen stora vikten av att språklärarna även efter den akademiska utbildningen, framför allt under sin första lärartid, erhålla tillfälle till utomlandsvistelse.

De meningsskiljaktigheter mellan universitets— och läroverkslärarna, som här förut antytts, ha särskilt gjort sig gällande i samband med frågan om inrättande av en speciell akademisk lärarbefattning i enlighet med den framställning, som överlämnats till chefen för ecklesiastikdepartementet från 26:e svenska läroverkslärarmötets sektion för moderna språk och som remit- terats till de sakkunniga. Enligt sektionens förslag skulle till innehavare av den föreslagna befattningen förordnas en erfaren läroverkslärare, och han skulle utöva en ganska omfattande handledande och undervisande verk- samhet, eventuellt som föreståndare för ett nyspråkligt-pedagogiskt institut. De akademiska lärarnas inställning till denna tanke bottnar i deras upp- fattning, att lärarutbildningen i moderna språk i framträdande grad har att lösa ett avvägningsproblem och att man måste akta sig för att göra utbildningen alltför betungande och tidskrävande; vissa moment äro oum- bärliga och tåla ingen avprutning, andra kunna beskäras. Denna uppfatt- ning belyses närmare i Stockholms högskolas yttrande av professorerna Gabrielson, Thorn och Wellander. Deras uttalande återfinnes i samman- drag i bilaga 7. I allmänhet avstyrka de akademiska lärarna av hänsyn till den hårt belagda studietiden den nya lärarbefattningen. »Programmet för den blivande lärarens universitetsutbildning är redan mycket omfattande — —. För detta program visar sig den föreslagna normaltiden ofta icke räcka till, än mindre skulle däri ytterligare kunna upptagas praktiskt-peda- gogisk utbildning av ifrågasatt art och omfattning» (Melander, Holmberg). Professorn Walberg har givit uttryck åt en något avvikande uppfattning: »— — —— jag finner projektet tillsvidare alltför obestämt för att kunna fatta position därtill — —. Hela detta spörsmål torde behöva en grundlig ut- redning, innan något beslut därom kan fattas.» De sakkunnigas mening kommer nära professorn Walbergs. Frågan torde behöva närmare utredas under överläggning mellan universitets- och läroverkslärarna, vilka senare då få tillfälle att motivera, varför de velat till den teoretiska lärarutbild- ningen förlägga moment, som förefalla att närmast tillhöra en praktisk lärar- kurs. Genom de former för samverkan mellan företrädarna för teoretisk och praktisk lärarutbildning, som de sakkunniga velat skapa (sid. 85). böra över-

läggningar av ovan angivet slag kunna komma till stånd. Som föremål för sådana kunde också upptagas ett annat spörsmål, som de sakkunniga icke haft anledning att gå in på, då det icke rör filosofisk ämbetsexamen, den speciella lärarexamen, men som är föremål för starkt intresse från blivande lärares sida, nämligen frågan, huruvida icke licentiatstudierna i moderna språk och den därpå följande gradualavhandlingen i större utsträckning än vad nu är fallet skulle kunna inriktas på även andra områden än det rent språkhistoriska. Därmed skulle man tillmötesgå önskningar om en för lektorstjänstgöring mer lämpad utbildning.

På ovan anförda grunder och även med tanke på att den förberedande praktiska lärarutbildningen, om en sådan kommer till stånd, bereder möj- lighet för den studerande att erhålla orientering i de krav, som i skolan ställas på en lärare i moderna språk, och att få råd av språklärarna vid lärar- kursanstalten, bör sektionsförslaget från 26:e svenska läroverkslärarmötet kunna ställas på framtiden.

En åtgärd i samma syfte men av mindre ingripande slag synes däremot kunna förordas. De sakkunniga avse ett av Göteborgs högskolas lärarråd givet uppslag, som går ut på »att — — _ läroverkslärarnas medverkan vid utbildningen av blivande lärare med fördel kunde utvidgas på så sätt, att vid läroverken anställda, i något visst ämne särskilt erfarna och skick- liga lärare skulle kunna tid efter annan i form av ett antal föredrag — icke kurser —— inrikta de blivande magistrarnas uppmärksamhet på det mot ifrågavarande vetenskapliga disciplin svarande skolämnet, dettas omfattning, krav, problem och hjälpmedel». Denna tanke skulle på de moderna språken tillämpas så, att vid universitet och högskolor en gång varje läsår i varje språk gåves en kort föreläsningsserie av en assistent, som dels väl behärskade språket, dels vore väl förtrogen med läroverksförhållanden och som till- lika kunde stå de studerande till tjänst med råd och anvisningar rörande skolförhållanden och meddela den utländske språklektorn upplysningar om dessa.

Historia med samhällslära (jfr sid. 317). Beträffande historia med samhälls- lära ha under de senare åren förändrade förhållanden inträtti ämnets ställ- ning i skolan, vilka även markeras av dess förändrade namn som skolämne, nu historia med samhällslära. Dessa förändringar ha framkallat en rad av önskemål beträffande universitetsundervisningen i ämnet, vilka dock icke alls ifrågasatt någon omläggning av den nuvarande utbildningen och endast undantagsvis avsett en reduktion av någon del av s'tudiekursen utan nästan uteslutande rört tillägg av nya moment i den blivande historielärarens teoretiska utrustning. Det ena som det andra är tämligen naturligt och självfallet. En omläggning kan det inte bliva fråga om den blivande läroverkshistorikern behöver den utbildning, han nu får, såsom övning i källgranskning och källkritik, bekantskap med historisk metod, en veten-

skaplig inställning till historien. Visserligen saknar historieläraren åtskilligt, när han börjar sin skolundervisning. Hans teoretiska utbildning har mä— hända i åtskilliga fall varit mera inriktad på detaljfrågor än historisk vidsyn och komparativ behandling, vilket åtminstone för en gymnasielärare är en betydelsefull sak att behärska, och han saknar ofta kännedom om den litte- ratur, som han bäst behöver i skolarbetet för egen eller sina lärjungars del. Man torde dock knappast av de akademiska lärarna kunna begära intresse för en åtminstone delvis så elementär uppgift som att orientera i litteratur, som lämpar sig för arbetet i skolan, och bristen i detta avseende i den unge historielärarens utbildning torde icke vara större, än att den kan övervinnas utan egentliga olägenheter, särskilt som en lämplig orientering över hit- hörande förhållanden bör givas i den förberedande lärarkursen. Icke heller kan någon väsentlig reduktion av den nuvarande kursen i politisk historia ifrågasättas, då den politiska historien alltid är nödvändig, vare sig man vill kalla den för medelpunkten eller för ramen i framställningen.

Så mycket besvärligare blir problemet beträffande historia i ämbets- examen, då de förändringar, som önskas, sålunda väsentligen äro tillägg. His- toria är ju strängt taget en skildring av kulturens utveckling, och historia i läroverken har också alltmera fått karaktären av en kulturens historia. Krigshistoria och den politiska historiens detaljer försvinna alltmera ur läroböcker och undervisning, men samtidigt önskar man att få andra ele- ment av olika slag införda, i allmänhet med fog. »Samhällslära» kräver plats, ekonomisk historia likaså; konsthistoria och etnologi lämpa sig väl och höra ej förbigås i vissa tidssammanhang. Man behöver dock icke för lärjungarnas del befara anhopning av stoff, då för deras vidkommande nytt ersätter gammalt, men på lärarna ställa de önskade förändringarna bety— dande krav. Det fordras av dem, att de till en viss, om ock relativt begränsad grad äro hemma i statskunskap, ekonomisk historia, nationalekonomi, konst- historia, etnologi, arkeologi.

Ett försök att realisera önskemålen beträffande historia blir alltså ett problem om tillägg, som dock måste på något sätt kompenseras, för att ut- bildningstiden icke skall ökas. Därvid ha de sakkunniga ingalunda förbisett det från flera och särskilt från akademiskt håll betonade förhållandet, att en lärare aldrig kan vid universitetet erhålla all den utbildning, som han be- höver för sin verksamhet i läroverken, och att han bör och kan fylla ut luckorna genom självstudier. Det bör därför ingalunda vara uteslutet, att en lärare utan någon egentlig förutbildning sätter sig in i de grenar av his— torien inom skolan, varom här talats. Men å andra sidan vore det givetvis en stor fördel, om åtminstone i någon utsträckning universitetsutbildning kunde ges i föreliggande fall. Särskilt synes detta de sakkunniga behjärtans- värt i fråga om statskunskap, ekonomisk historia och nationalekonomi. Konsthistoria, arkeologi och etnologi torde lättare kunna inhämtas genom självstudier, i synnerhet som de utgöra en relativt begränsad del av ämnet i

skolorna och knappast kunna anses innesluta de centrala delarna av kultu— rens historia. Fortbildningskurser för historielärare, särskilt med tanke på dessa områden, äro ock att livligt rekommendera.

I organisatoriskt avseende kan man tänka sig två olika utvägar för att bereda utrymme åt nya moment; man kan antingen införa ett eller flera nya ämnen i ämbetsexamen eller inlägga önskvärda nya moment i redan befintliga examensämnen. I båda fallen kan man tillika tänka sig flera alternativ. Under alla förhållanden bör man dock tillse, att studietiden om möjligt icke förlänges.

Det närmast till hands liggande sättet att lösa problemet synes i fråga om historia vara att dels införa ett nytt ämne, exempelvis benämnt ekonomisk historia med nationalekonomi i anslutning till förhållandena vid Stockholms högskola, där ekonomisk historia är examensämne, dels att giva en före- skrift, att den kurs i det svenska statsskickets utveckling, som åtminstone vid universitetet i Uppsala tidigare förekommit för ämbetsexamen i historia och visat sig synnerligen värdefull, göres obligatorisk och kompletteras med en kortfattad framställning av Sveriges nuvarande statsskick, således med vissa moment av statskunskap. Härmed torde behovet av utbildning i sistnämnda ämne vara fyllt. Med hänsyn till sitt värde bör även den i studie- handboken nämnda kursen över källorna och litteraturen till Sveriges histo- ria göras obligatorisk. Samtidigt kräves emellertid en antagligen relativt lätt åstadkommen beskärning av litteraturkursen, motsvarande den nyss angivna ökningen. Möjligheter till fullt tillfredsställande kombinationer, inneslutande ekonomisk historia som självständigt examensämne och med sex betyg, skulle förefinnas såväl mellan historia och geografi (t. ex. historia A, geografi AB, ekonomisk historia B) som mellan historia och modersmålet (historia AB, nordiska språk AB, litteraturhistoria B, ekonomisk historia B).

De sakkunniga tro sig emellertid veta, att ganska starka invändningar skulle riktas mot ovan angivna lösning. Man skulle t. ex. göra gällande, att ämnet ekonomisk historia såsom självständigt lätt skulle få för stor omfatt- ning och bliva betungande och att det tillika skulle ryckas lös ur sitt historiska sammanhang. Åtminstone bland de studerande vid universitetet i Uppsala torde den önskan vara allmän, att även den ekonomiska kursen inlägges i ämnet historia, ehuru detta möter obestridliga vanskligheter. Särskild lärare är behövlig, och sådan borde det ej vara omöjligt att anskaffa. På sina håll är redan sörjt för sådan utbildning, och det kan i längden icke undgås, att så blir fallet överallt, oberoende av ämbetsexamens utformning. Svårare är att finna den nödvändiga minskning i nuvarande kurs, som enligt de sakkun- nigas mening bör uppväga ökningen, om ekonomisk historia (eventuellt med någon anknytning till nationalekonomi) skall inläggas i historia. De sak- kunniga finna ingen möjlighet att göra en ytterligare reduktion i kursen i historia för AB men vilja i stället föreslå följande anordning, såvida icke ekonomisk historia redan är självständigt ämne såsom vid Stockholms hög-

skola. Akademisk undervisning skall vara anordnad i ekonomisk historia och ges av särskild lärare, tillika examinator. För denne beräknas ett sär— skilt anslag. I kursplanen för ämnet historia inlägges en kurs i ekonomisk historia med nationalekonomi. I denna kurs ingå svensk och allmän ekono- misk historia samt något lättillgängligt arbete i nationalekonomi. Kursen beräknas ha en omfattning, som motsvarar ett betyg i filosofisk ämbets- examen, och kan användas som alternativ kurs, motsvarande skillnaden i litteraturkurs mellan AB och A i historia, så att den, som förvärvat betyget AB, kan välja kursen i ekonomisk historia med nationalekonomi och skall efter godkänd tentamen i nämnda kurs erhålla betyget A i historia.

De av de sakkunniga föreslagna anordningarna förutsätta emellertid, att ett visst antal adjunktstjänster i historia och geografi alltid förekomma, så att de studerande, som valt en ämneskombination omfattande dessa ämnen, garanteras försörjningsutsikter å lärarbanan.

Geografi (jfr sid. 319). Beträffande ämnet geografi råder i stort sett enig- het mellan universitetslärarna och representanterna för de studerande. Man är tämligen ense om att de nuvarande studieplanerna äro lämpliga för sitt ändamål, och man hyser inga större meningsskiljaktigheter rörande de ganska begränsade önskemål, som framförts. För ämnets vidkommande före- ligger dock ett förhållande, vars beaktande synes angeläget. Undervisningen i geografi vid universitet och högskolor innesluter på grund av ämnets natur ett stort antal olika moment och blir därför, om hänsyn skall tagas till dem alla, synnerligen omfattande. En förstärkning av de biträdande akademiska lärarkrafterna i ämnet synes därför välbehövlig. Om detta behov tillgodoses, kunna för ämbetsexamen behövliga kurser anordnas i tillräcklig utsträck- ning och på lämpligt sätt och de studerande därigenom också med viss tidsbesparing inhämta kursmoment, som nu äro överlämnade åt mera tids- krävande och delvis kanske opraktiskt lagda självstudier. I den övertygel- sen, att därmed gagnas det här avsedda syftet att göra den teoretiska ut- bildningen väl lämpad för blivande lärarverksamhet, vilja de sakkunniga därför förorda ett förstärkande av de biträdande akademiska lärarkrafterna i geografi. Detta kan ske genom att biträdande lärarbefattningar i ämnet upprättas, där dylika icke finnas, och att kompetensen för befattningarna i fråga göres högre än nu.

Det mest beaktansvärda av de ovan antydda önskemålen synes vara, att exkursionsmomentet vid de akademiska studierna utvidgas. Härigenom skulle en ökad kännedom om vårt lands regionala geografi vinnas av de studerande. Ett byte av universitet i syfte att bereda större möjlighet till deltagande i exkursioner bör dock icke föreskrivas. Det förefaller knappast praktiskt med hänsyn till tidsutdräkt och kostnader, som det kan vålla. Ett dylikt byte strider även mot de principer för lärarutbildningen, som de sakkun- niga anse böra vara grundläggande. Vidare ha framförts önskemål om en

obligatorisk kurs, vilkens innehåll återfinnes i sammandraget av inhämtade yttranden (sid. 319). Flera av de där nämnda momenten torde kunna in- läggas i den nu förekommande kartografiska laborationskursen, i den mån dessa moment icke redan ingå däri. De sakkunniga ha nämligen utgått från att nyssnämnda kurs avser att giva läraraspiranterna utbildning i ledningen av sådana praktiska övningar eller laborationer i geografi, som på grund av ämnets ställning i skolan kunna konnna att ingå i deras framtida under- visning. Utbildning i ett annat, i nyssnämnda sammanhang framhållet mo- ment, nämligen exkursionsteknik, kan ju ske i samband med ökade ex- kursionsmöjligheter, medan geografisk undervisningsmetodik och arbets- skolemetod närmast tillhöra praktisk lärarutbildning. Slutligen är det med hänsyn till ämnets ställning i gymnasierna önskvärt, att de näringsgeo- grafiska momenten erhålla tillräckligt utrymme i studieplanerna.

Då ovan angivna moment kunna innebära någon ökning i studiearbetet i ämnet, vore det önskvärt, om några delar av den nu bestämda kursen i geografi kunde beskäras, exempelvis genom minskning av fordringarna i petrografi, kartografi eller utländsk regionalgeografi.

Enligt läroverksstadgan tillkonnner behörighet till lektorstjänst, vari äm- net geografi ingår, jämväl den, som i filosofie licentiatexamen erhållit betyget med beröm godkänd eller därutöver i geologi med mineralogi samt avlagt vederbörligt disputationsprov. Härvid förutsättes att den sökande i filosofisk ämbetsexamen erhållit åtminstone betyget med beröm godkänd i geografi. De av de sakkunniga hörda representanterna för den akademiska undervisningen och skolundervisningen i geografi äro i allt väsentligt eniga om att en sådan utbildning ej lämnar garanti för en god och fördjupad geo— grafiundervisning å gymnasialstadiet. Det har framhållits, att geologistudierna visserligen kunna läggas så, att de ha beröringspunkter med geografi, men att ämnet geologi numera är uppdelat i många specialdiscipliner, av vilka flera ha mer att göra med fysik, kemi och biologi än med geografi.

Såvitt de sakkunniga kunna bedöma, föreligga starka skäl för den av ämnesrepresentanterna uttalade uppfattningen. Att helt beröva licentiater i geologi kompetens till lektorstjänster i geografi synes emellertid icke er- forderligt eller lämpligt. De sakkunniga vilja för sin del uttala sin anslutning till en från sakkunnigt håll antydd medelväg, innebärande att filosofie licentiat i geologi, som har högsta betyget i geografi i filosofisk ämbets- examen eller lägst betyget godkänd i filosofie licentiatexamen, skulle under i övrigt oförändrade villkor äga behörighet till lektorstjänst i sistnämnda ämne. Den ifrågasatta höjningen av kunskapsfordringarna är enligt de sak- kunnigas mening särskilt motiverad med hänsyn till kunskapskvalifikatio- nerna i ekonomisk geografi. De sakkunniga vilja utan att framlägga något särskilt författningsförslag uttala önskvärdheten av att en ändring av gällande bestämmelser på antytt sätt toges under övervägande.

Filosofi (jfr sid. 314). Teoretisk filosofi ingår nu icke i någon av ämnes- kombinationerna i filosofisk ämbetsexamen. Lektorstjänst _ men icke adjunktstjänst —— kan dock ledigförklaras i ämne, som ingår i vederbörande för lektorstjänster fastställda ämnesgrupper, och filosofi.

Lärarrådet vid Göteborgs högskola har i skrivelse den 15 mars 1934 hos Kungl. Maj:t anhållit, dels att teoretisk filosofi måtte i gällande ämneskom- binationer för filosofisk ämbetsexamen jämställas med de ämnen, som kunna ingå som tredje ämne i nämnda examen, varvid för examens godkän- nande skulle fordras bland annat minst betyget med beröm godkänd i teoretisk filosofi, dels ock att ämnet teoretisk filosofi måtte kunna ingå såsom ensamt ämne i särskild prövning för teologie kandidater och teologie licen- tiater jämlikt % 27 stadgan angående filosofiska examina. Förslaget har motiverats med önskvärdheten av att erhålla kvalificerade lärare för läro- verkens filosofiundervisning.

Förslaget, som remitterats till vederbörande akademiska myndigheter och till skolöverstyrelsen men som ännu icke slutligt behandlats av Kungl. Maj:t. har framkallat delade meningar hos de i ärendet hörda myndigheterna. Här må allenast framhållas, att kanslern för rikets universitet enligt yttrande den 14 maj 1935 funnit det problematiskt, huruvida de föreslagna ändringarna skulle leda till en minskning av svårigheterna att erhålla lärare, som vore fullt kompetenta att undervisa i filosofi. De enligt förslaget medgivna nya kombinationerna i filosofisk ämbetsexamen kunde knappast verka tilldra- gande på de studerande, vilka ju i de flesta fall måste tänka på sina fram- tida befordringsmöjligheter även på adjunktsstadiet. Om emellertid nied hänsyn till skolans behov det ansåges nödvändigt att göra ett försök i syfte- att skapa större tillgång på kvalificerade filosofilärare vid läroverken, ville kanslern icke motsätta sig, att teoretisk filosofi jämställdes såväl med de övriga ämnen, vilka enligt % 14 stadgan angående filosofiska examina kunde ingå som tredje ämne i filosofisk ämbetsexamen, som med de i :S 27 i stadgan angivna ämnen. vari särskild prövning kunde äga rum.

Skolöverstyrelsen, som erinrat, att filosofiundervisningen vid ett högre alhnänt läroverk till sin omfattning normalt motsvarade endast "';'5 lektors- tjänst, har tillstyrkt, att teoretisk filosofi finge medtagas som ensamt ämne i den särskilda prövningen för teologie. kandidater och teologie licentiater, i samband varmed gällande bestämmelser angående provår borde ändras så, att generell rätt att genomgå provår i kristendomskunskap och filosofi in» fördes. Överstyrelsen har däremot avstyrkt förslaget i vad det avser infö- rande av filosofi som tredje ämne i vissa examenskombinationer för filo- sofisk ämbetsexamen. I vissa fall torde de tvåämnesgrupper, med vilka ämnet filosofi tänktes kunna förenas, icke vara lämpliga. Detta gällde när- mast föreningen av filosofi med främmande språk. En kombination av äm- net med historia eller med matematik och fysik eller med biologi syntes i och för sig lämplig. Det syntes riktigare, att studerande, som så önskade.

medtoge filosofi som fjärde ämne än att de skulle lockas att taga filosofi som tredje ämne för att sedan med hänsyn till konkurrensmöjligheterna finna sig nödsakade att komplettera sin examen med ett fjärde skolämne, som för dem vore av väsentligt större betydelse.

Såsom av kanslern för rikets universitet i hans ovan omnämnda ytt— rande framhållits bör en förändrad ställning för teoretisk filosofi som aka— demiskt examensämne uteslutande ses ur synpunkten av behovet av lärare i filosofi vid de allmänna läroverken.

En summarisk översikt över filosofiens förekomst vid läroverken, grundad på årsredogörelserna 1936—37, giver vid handen, att undervisning i ämnet då förekom vid 48 högre allmänna läroverk av 54 med ett sammanlagt timantal av 180. (Filosofi läses endast i det differentierade gymnasiet, alltså de två högsta ringarna.) I de kommunala flickskolorna läses ämnet psykologi av en betydande del av de båda högsta klassernas elever. Härtill komma privata läroanstalter, där undervisning i psykologi och å gymnasiet i filo- sofi på sina ställen förekommer. Även förekommer ämnet vid folkskolesemi- narierna, där det torde vara tillgodosett genom lektorstjänster i psykologi och pedagogik.

Beträffande tillgången på lärarkrafter i filosofi ha de sakkunniga inhämtat följande. En undersökning har visat, att under en tioårsperiod (höstterminen 1927—vårterminen 1937) sammanlagt omkring 25 lärarkandidater genom- gått provår i filosofi. Genom en i början av år 1938 utsänd rundfråga till de 29 läroverk, som ej ha filosofi ingående i lektorstjänst, har utrönts att nödig lärarkraft i ämnet överallt kunnat anskaffas. Däremot saknar i ett flertal fall den lärare, som bestrider undervisningen, stadgeenlig teoretisk utbildning eller provårsutbildning i ämnet, stundom båda delarna. Från flera läro- verk framhålles att svårighet förelegat att erhålla kompetent lärare. Sär- skilt fäster man sig vid att detta varit fallet vid de nyligen upprättade eller omorganiserade läroverken i Bromma och Lidingö. Att ett starkt behov av fullt utbildade lärarkrafter verkligen för närvarande föreligger torde med hänsyn tagen till filosofiens och psykologiens förekomst vid skolorna sålunda vara uppenbart.

I någon mån torde detta behov vara tillgodosett genom den av sakkun- niga föreslagna teologisk-filosofiska examen för lärarbanan under förutsätt- ning, att i denna examen förvärvas betyg motsvarande betyget med beröm godkänd i filosofisk ämbetsexamen. Men även andra åtgärder synas böra vidtagas. Som sådana kunna ifrågasättas:

1) att teoretisk filosofi upptages som tredje ämne i vissa tvåämnesgrupper i ämbetsexamen, vilka sålunda förändras till treämnesgrupper, förslagsvis i grupp 6, latinska språket och historia, samt i grupp 12, matematik och fysik;

2) att egentlig lärarkurs får utan särskild dispens genomgås i filosofi; 3) att adjunkturer inrättas i kristendom och filosofi; samt

4) att filosofi kan ingå —— i så fall som tredje ämne — jämväl i andra adjunkturer än dem, där kristendom förekommer.

De sakkunniga finna samtliga dessa åtgärder påkallade. Kursen för högre betyg i filosofisk ämbetsexamen medger för närvarande en viss orientering åt den gren av filosofien, som särskilt berör den valda studieriktningen. Professorn Karitz synes med rätta påyrka, att den blivande lärarens filosofistudier sättas i ännu närmare samband med de ämnen, han i övrigt valt för sin examen, än vad för närvarande är förhållandet. För att denna åtgärd skall leda till åsyftad effekt förutsättes, att speciali- seringen icke sker på bekostnad av de grundläggande kunskaperna i ämnet. I detta sammanhang kan framhållas önskvärdheten av någon kännedom om vissa delar av den praktiska filosofien t. ex. hos en filosofilärare, som tillika är lärare i historia med samhällslära.

Matematik (jfr sid. 319). I fråga om ämnet matematik synes det, som om kurserna i filosofisk ämbetsexamen mindre än i många andra ämnen om- fattade sådana moment, som ingå i eller gränsa till skolkursen. Detta sam— manhänger kanske med ämnets natur. Det har emellertid framhållits som ett önskemål, att undervisningen i matematik vid universitet och högskolor borde mera än hittills giva omedelbart stoff till undervisningen i skolan. Av värde torde därför vara, om undervisningenifilosofisk ämbetsexamenienlig- het med det förslag, som framställts av föreningen för matematisk—naturveten- skaplig undervisning och som förordas av akademiska lärare i ämnet, om- fattade en kurs i elementarmatematik behandlande exempelvis följande mo- ment: axiomatik, metoder för geometrisk problemlösning, nyare plangeo- metri, elementen av projektiv geometri, beskrivande geometri, sfärisk trigono- metri med orts- och tidsbestämningar, grafiska metoder och sannolikhets- kalkylens grunder. Till denna kurs borde ansluta sig räkne- och ritövningar samt helst diskussion över metodfrågor. Kursen torde böra ledas av en veten- skapligt väl kvalificerad biträdande lärare, som äger ingående och på egen erfarenhet grundad kännedom om vad som för en blivande läroverkslärare är väsentligt. I syfte att motverka en förlängning av studietiden, som even- tuellt kan vållas genom nyssberörda nya kursmoment, synes det önskvärt, att undervisningen om möjligt effektiviseras. Detta torde kunna ske bland annat genom att räkneövningarna göras obligatoriska och deras antal utökas, vilket bör kunna medföra, att de studerandes arbete på egen hand i detta avseende väsentligen reduceras. I samma syfte att motverka förlängning av studietiden bör den nuvarande kursens omfattning om möjligt minskas genom en inventering av densamma under samarbete mellan akademiska lärare och representanter för skolan. Sådant samarbete torde kunna åstad- kommas såväl genom de av de sakkunniga på sid. 85 ff. föreslagna anord- ningarna som på enskilt initiativ.

Biologi med hälsoläm (jfr sid. 320). Detta skolämne motsvaras i den aka- demiska undervisningen huvudsakligen av ämnena botanik och zoologi. Läggningen av denna undervisning har i de av de sakkunniga inhämtade yttrandena gjorts till föremål för en särskilt ingående behandling.

Det vill av yttrandena synas, som om representanterna för den akade- miska undervisningen och skolundervisningen samla sig kring önskvärd- heten av att exkursioner i botanik och'zoologi i ökad utsträckning komma till användning i den akademiska undervisningen i dessa ämnen. Med hänsyn till att de ekologiska momenten i undervisningen i görligaste mån böra be- aktas, vilja de sakkunniga understryka detta önskemål. 1936 års riksdag har anvisat vissa anslag till universiteten för bestridande av de med exkursioner- na förenade kostnaderna för ledarna och för deltagarna. Det är önskvärt, att dessa anslag ej 0 v ä 5 e n t l i g t h 6 j a s i syfte att sätta universiteten i tillfälle att i ökad omfattning göra bruk av denna undervisningsform, till vilken enligt de sakkunnigas mening de, som bedriva studier för filosofisk ämbetsexamen, böra hava företräde. Från visst skolhåll har gjorts gällande, att delar av det systematiska kunskapsstoffet lämpligen kunde beskäras för att ge plats åt andra delar av ämnet. Med hänsyn till ovan nämnda exkur- sioner —— men även med tanke på att systematiken, som utgör en grundval för biologiskt vetande över huvud taget, redan nedbringats till ett minimum _ synes det de sakkunniga viktigt, att det mått av systematiskt vetande, som inhämtas vid universiteten, ej ytterligare minskas.

De sakkunniga vilja vidare understryka behovet av en med undervis- ningen i zoologi för filosofisk ämbetsexamen förenad speciell Icurs i hygien. Visserligen kan det anföras, att ämnet hygien för tillfället står så i centrum av det allmänna intresset, att det löper fara att övervärderas som fallet är med varje annan modeströmning. Med fog kan också framhävas att medicinskt betonad hygienundervisning ej bör inkräkta på undervisningen om den mån— niskan omgivande naturen. Denna undervisning har fördjupat naturintresset och sedan gammalt kommit vårt folk att framstå som ett av de allra mest naturkunniga i Europa. Även med beaktande av här gjorda överväganden synes det emellertid de sakkunniga, som om en hygienkurs, särskilt med hän- syn till de viktiga kursmoment inom hygienens område, som numera ingå i skolornas biologiundervisning, skulle utgöra ett nödvändigt komplement till de nuvarande studierna i zoologi för filosofisk ämbetsexamen. En sådan kurs i hygien, avsedd att giva blivande biologilärare en utbildning i de delar av hygienen, som ej vid universitetsundervisningen i botanik och zoologi eller vid kursen i uppfostringspsykologi eller i allmän hygien läm- nats, bör liksom sistnämnda kurs ledas av en medicinsk fackman. De sak- kunniga ha i samråd med ledamöter av medicinalstyrelsen kommit till den uppfattningen, att denna speciella kurs i hygien bör omfatta i huvudsak föl- jande moment: bostadshygien, födan och dess ändamålsenliga sammansätt- ning, sexualhygien, havandeskapets hygien och förlossningen, barnets be-

roende av modern efter förlossningen och dess normala fortsatta utveckling. föräldraskyldigheter, bakteriologi, alkohol, tobak och andra narkotika, nerv- hygien, eventuellt också skyddslagstiftning och socialt försäkringsväsende. Häri böra också ingå några laborationer i samband med bakteriologien samt eventuellt närvaro vid någon obduktion. (Möjligen skulle i stället laboratio- nerna i bakteriologi kunna inläggasikryptogamkursenibotanik.) Kursen hör till sitt omfång ungefär svara mot 20'å 25 föreläsningstimmar och torde, med tanke på att fysiologien nu gives som sista kurs i zoologi och utgör en förut- sättning för tillägnandet av hygienkursen, böra anordnas mot slutet av eller efter kurserna i zoologi, eventuellt som et'termiddagsundervisning.

I kursen i jämförande anatomi böra lämpligen inarbetas moment rörande människans anatomi, särskilt muskelanatomin. På grund av ämnets vikt såväl för hygienundervisningen som för skolundervisningen rekommenderas för filosofisk ämbetsexamen en lärobok eller föreläsningsserie i embryologi, där sådan nu eventuellt saknas.

Lämpligt är även att en limnologisk kurs och en kurs i (huvudsakligen zoologisk) mnseitclmik införlivas med undervisningen för filosofisk ämbets- examen.

En kurs i limnologi, som även är avpassad för blivande lärares behov, gives redan nu varje sommar vid Aneboda fältlaboratorium. Den bedrives under två veckor och förlägges till liden så, att den ej kolliderar med någon av de marinbiologiska kurser, som också pågå under sommaren.

Det synes de sakkunniga viktigt, att förtrogenhet med grunderna för ett museums ordnande, vård och utveckling förefinnes hos blivande biologi— lärare. En del olust vid biologiundervisningen torde med säkerhet kunna ledas tillbaka på otillfredsställande preparerat demonstrationsmaterial. Ju bättre och mera naturtroget bibehållet biologiskt åskådningsmateriel dess mera väckande och intressant naturundervisning. Såväl från skolans som från vetenskapens synpunkt är det ett önskemål. att de ofta värdefulla pro- vinsmuseerna tillfredsställande skötas. Intresset för museitekniska kurser är stort, vilket framgår därav, att de alltid varit fullbelagda, då de givits vid våra universitet. Detta skolans önskemål låter sig förena med universitetets, då från dess sida även föreligger ett behov att åt amanuenser och andra bli— vande tjänstemän meddela sådan undervisning. Kursen i museiteknik s_vnes lämpligen kunna innefatta ungefär följande moment: konserveringsvätskor, materialanskaffning, etikettering, bedövningsmedel och deras användning inom olika djurgrupper, metoder för insektsfängst, montering av preparat i vätskor, injektionsmetoder, grunder för förfärdigande av genomsiktiga pre- parat, skelettering, torrpreparat, uppstoppningens principer, olika synpunk- ter på ett museums anordning, museivård. Denna kurs torde böra få ett omfång motsvarande ungefär 12 föreläsningstimmar, förlagda inom en tidsperiod av 14 dagar. De sakkunniga ha övervägt möjligheten att för- lägga den museitekniska kursen till den egentliga lärarkursen, men då det,

som ovan nämnts, utgör ett universitetsbehov att andra än blivande lärare genomgå nämnda kurs, ha de stannat vid att föreslå, att kursen förlägges till vårterminen efter föreläsningarnas avslutning, såsom redan tidigare för- söksvis vissa år skett i Uppsala.

Den ökning av studiekursens längd, som vållas genom de ovan antydda åtgärderna, torde åtminstone till en del kunna kompenseras genom vissa reduktioner av lärokurserna i övrigt. Som tänkbara utvägar må framhållas: åstadkommande av gemensamma lärokurser i ärftlighctslära för studerande i botanik och i zoologi (redovisade i tentamen i blott ettdera av de två nämnda ämnena) samt införande — såsom på vissa håll delvis redan skett av för olika betyg i filosofisk ämbetsexamen avpassade grundläggande läroböcker.

En viss förkortning av kurserna torde även vara att vinna genom en syste— matisering av de fysiologiförsök, som förekomma i botanik och i zoologi. Dessa försök äro nu enligt uppgift i vissa delar av de nämnda ämnenas kurser likartade, vilket bör kunna undvikas genom samråd mellan vederbörande universitetslärare. I detta sammanhang bör framhållas, att vissa skäl tala för lämpligheten av att, såsom för övrigt redan nu i viss utsträckning sker. förlägga en del av exkursioner—na till sommarferierna. Som ovan nämnts tänkas även kursen i limnologi samt kursen i museiteknik förlagda till mel- lanterminerna.

Det synes välbetänkt. att för tillträde till den akademiska undervisningen i botanik och zoologi uppställes fordran på minst betyget godkänd i kemi i studentexamen på reallinjen. Det kan likaledes ifrågasättas, om icke som villkor bör gälla, att den studerande erhållit minst samma betyg i biologi med hälsolära i studentexamen på latin— eller reallinjen.

Såsom i ett annat sammanhang framhållits ha de sakkunniga utgått från att förändringarna i den teoretiska lärarutbildningen icke skulle få medföra en förlängning av studietiden för filosofisk ämbetsexamen. I vissa ämnen är dock med de föreslagna kurserna en förlängning svår att undvika. Sär- skilt torde en sådan förlängning vara sannolik beträffande ämnena botanik och zoologi. Under dylika förhållanden är varje tidsbesparing i de omfat- tande akademiska studierna i nämnda ämnen värdefull. En sådan besparing skulle enligt de sakkunnigas mening kunna ernås genom att biologiunder- visningen i det differentierade gymnasiet anordnades så, att den vid sidan av sin allmänbildande uppgift bleve en direkt på de olika biologiska stu- dierna vid universitet och högskolor inriktad förberedelse, vilken alltså bleve obligatorisk för tillträde till sagda studier, t. ex. genom vidgade systematiska och jämförande anatomiska studier. En viss förkortning av högskolestudierna skulle då kunna ernås, ej genom borttagande av laborationer vid universi- teten utan genom självstudiernas underlättande. För att i det differentierade gymnasiet giva utrymme för nämnda moment och tillfälle till koncentration på dessa borde då också en del av den nuvarande biologiundervisningen därstädes flyttas ned på ett tidigare stadium. De sakkunniga ha därför funnit

anledning överväga lämpligheten av att föreslå en utökning av biologiunder- visningen på gymnasiet på det sätt, att undervisningen i ringarna 114, I3 och krets 4 återinfördes. I och för sig vore detta så mycket mera önskvärt, som det i det differentierade gymnasiets nuvarande kursplan ingår en hel del moment, som äro av stort värde för allmän medborgerlig bildning men som nu på grund av utrymmesbristen i gymnasiet endast komma de lärjungar till godo, som tillvalt biologien på överstadiet. Sådana moment äro exempelvis växtfysiologi, som utgör grundvalen för vårt rationella jordbruk, växt- och djurgeografi med ekologi, som ger individen förståelse för den naturmiljö, i vilken han vistas, samt ärftlighets- och descendenslära. En ämnesgren, som också lämpligen borde komma gymnasiets samtliga lärjungar till godo, vore naturskydd. Alla dessa områden kunde genom den ovannämnda nedflytt- ningen av vissa moment från det differentierade gymnasiet komma att ingå i samtliga gymnasisters utbildning. Därtill komme även det viktiga förhål- landet, att en del av hygienundervisningen på sådant sätt kunde meddelas lärjungarna på ett något senare och mera moget åldersstadium än nu.

En förändring av timplan och kursplan för gymnasiet ligger visserligen utanför de sakkunnigas uppdrag, och man kan ha olika meningar om lämp- ligheten av att göra ett uttalande till förmån för ett skolämne, medan de andra förbigås. Men det har i samband med här relaterade omständigheter ansetts, att en eventuell utvidgning av timplanen för biologi och hälsolära å gymnasiet är en åtminstone indirekt konsekvens av de sakkunnigas förslag i övrigt.

Fysik (jfr sid. 323). Såsom framhållits såväl från akademiskt håll som från skolans representanter är det varken nödvändigt eller önskvärt, att den aka- demiska undervisningen omfattar alla i skolkursen ingående detaljer, men å andra sidan få bristerna i detta avseende ej vara för stora. Astronomien är i den akademiska undervisningen ett fristående ämne men förekommer i skolundervisningen i samband med fysik. Därest ej den blivande läraren har ämnet astronomi i ämbetsexamen _ vilket ämne ej förekommer i veder- börande ämneskombinationer kan alltså denna icke garantera undervis- ningskompetens i astronomi. Övertygande skäl ha enligt de sakkunnigas mening framförts för önskvärdheten av att blivande lärare i fysik erhålla en vid den akademiska undervisningen grundlagd kompetens för undervisning i astronomi. På de av filosofiska fakulteten i Lund anförda skälen synes detta ej böra ske genom att ämnena fysik och astronomi i filosofisk ämbetsexamen förbindas med annat eller andra ämnen till en examenskombination. Lämp— ligare synes vara att i fysikkursen för filosofisk ämbetsexamen inlägges en mindre kurs i astronomi, omfattande förslagsvis 20 timmar.

De i Uppsala och Lund nu förefintliga demonstrationskurserna i fysik synas allmänt uppskattade, och deras stora betydelse för lärarnas utbildning har framhållits. De sakkunniga finna det därför önskvärt, att dessa kursers

fortvaro och vidare utveckling säkerställas genom lämpliga anslag och att motsvarande kurser införas såsom obligatoriska vid Stockholms högskola.

I fråga om ämnet fysik hänger skolkursen trots sin elementära läggning intimt samman med vad som meddelas vid den akademiska undervisningen. Man har inom detta ämne anledning att vid skolundervisningen komma in på snart sagt ämnets alla områden och detta så mycket mera, som man alltid kan påräkna lärjungarnas intresse särskilt för sådana moment inom fysiken, som genom sina praktiska tillämpningar möta dem i det dagliga livet och därför förefalla dem fängslande. Det synes då lämpligt, att dessa moment, i den mån tiden medgiver och utan att fördenskull de grundläggande elemen- ten försummas, bliva föremål för behandling vid skolans undervisning. Det har också visat sig, att uppgifterna för lärjungarnas enskilda arbete i gym- nasiets två högsta ringar med förkärlek väljas inom dessa områden. Detta medför, att lärarna böra erhålla en i nämnda avseende lämplig utbildning, och det förefaller därför de sakkunniga, som om fysikundervisningcn i filo- sofisk ämbetsexamen borde förstärkas med en mer ingående undervisning i den för skolan viktiga ämnesgrenen tillämpad fysik. — En möjlighet är att sammanföra dessa nya kursmoment med andra i den akademiska fysikundervisningen ej oundgängliga men för fysikundervisningen i sko- lan viktiga kursmoment till en kurs, ledd av vetenskapligt kvalificerad lämp- lig person med på egen erfarenhet grundad kännedom om skolans behov. Denne kursledare skulle även kunna lämna kursdeltagarna en orientering rörande de delar av det fysikaliska kunskapsstoffet, som en blivande lärare blir i tillfälle att företrädesvis använda vid skolundervisningen. En annan möjlighet är, att de ovannämnda nya kursmomenten inom den tillämpade fysiken inarbetas i de redan förefintliga propedevtiska kurserna, laborations- övningarna och demonstrationskurserna. Den omtalade orienteringen rörande kunskapsstoffet torde då kunna lämnas av huvudläraren i ämnet under den förberedande lärarkursen.

På grund av den starka utveckling, som fysiken undergår, tillkommer ständigt nytt stoff, som bör behandlas såväl vid den akademiska undervis- ningen som i skolan. För att motverka alltför kraftig ökning av den kurs, som filosofisk ämbetsexamen omfattar, synes det vara nödvändigt, att en utmönstring av vissa mindre aktuella detaljer i den nuvarande kursen äger rum. Detta torde lämpligen kunna ske genom det samarbete mellan akade- miska myndigheter och representanter för skolan, som de sakkunniga tidi- gare föreslagit. Då flera akademiska lärare i ämnet synas ha särskilt intresse för skolfysiken, torde därvid även värdefulla synpunkter på fysikundervis- ningen i skolan kunna framkomma.

Kemi (jfr sid. 325). Mellan representanterna för universitetsundervisningeu i detta ämne och skolans män råder enighet om att undervisningen vid u n i- v er s i t e t e n på det hela taget väl fyller de krav, som skolan kan ställa.

Vissa modifikationer kunna dock vidtagas i denna kemiundervisning för filo- sofisk ämbetsexamen för att ytterligare anpassa densamma för lärarutbild- ningen. Så har det föreslagits, att kursen i enkla rent kemiska undervisnings- cxperimcnt (inklusive glasblåsning) skulle något ökas i Uppsala och en mot— svarande ändring företagas i Lund beträffande fysikaliskt-kemiska experi- ment. Erforderlig tid härför torde kunna vinnas genom en rationalisering av övningarna i kvalitativ oorganisk analys. Ett önskemål är även, att staten ställer medel till förfogande för utarbetande genom därtill kvalificerad per- son av en för skolornas behov anpassad handbok i undervisningsexperiment. En sådan skulle kunna bidraga till att reducera laboratoriearbetet.

Såvitt de sakkunniga kunna bedöma saken innebära dessa förslag, som vunnit allmän anslutning, jämförelsevis obetydliga jämkningar i universitets- undervisningen, och de torde kunna realiseras utan någon egentlig förläng— ning av studietiden.

Skolämnet kemi motsvaras i den akademiska undervisningen närmast av kemi men till en viss grad också av den i geologien ingående mineralogien. En kemilärare, som icke bedrivit särskilda studier i sistnämnda ämnen, har ge- nom sin akademiska utbildning ej erhållit kompetens för undervisning på skolstadiet inom denna ämnesgren. Under alla förhållanden måste bristande kunskaper inverka menligt på förmågan att meddela undervisning i mine— ralogi. I anknytning till ett av filosofiska fakulteten i Lund framställt förslag må ifrågasättas, att denna brist avhjälpes genom att till kemiutbildningen för filosofisk ämbetsexamen lägges en kurs i mineralogi och petrografi, om- fattande ett 20-tal föreläsningstimmar.

Det är i samband med utbildningen i kemi för filosofisk ämbetsexamen vid Stockholms högskola, som de flesta önskemålen framställts. De sakkunniga förutsätta, att denna utbildning får ett med universitetsutbildningen kvalita— tivt likartat innehåll och att där införas de moment, som äro upptagna i uni— versitetsundervisningen och måste anses viktiga för blivande kemilärare men eventuellt ej finnas representerade vid högskolan.

Då lämpligheten av kombinationen biologi-kemi från vissa håll. ifrågasatts (se bilaga 7, sid. 326), vilja de sakkunniga påpeka, att om fysik och mate- matik i allt högre grad blivit nödvändiga för kemien, också biologiens (särskilt fysiologiens) utveckling i allt högre grad gjort kemien nödvändig för biologerna. Om kombinationen nr 14 i filosofisk ämbetsexamen (kemi, botanik och zoologi) bortfölle, skulle det krävas särskild utbildning i kemi för studier i biologi. Emellertid synes det ej vara möjligt att, utöver de tidi- gare föreskrivna talrika kurserna i botanik och zoologi, av biologerna fordra antingen en kurs i kemi eller godkänt betyg i ämnet, och detta så mycket mindre som de ändock i sistnämnda fall skulle få blott en begränsad kompe— tens för ordinarie lärartjänst i kemi. Ej heller vore det med hänsyn till bio- logiläramas befordringsutsikter rimligt att stryka magisterkombinationen biologi och kemi och i kombination med biologi bibehålla endast geografi.

De sakkunniga vilja därför understryka vikten av och det berättigade i att kombinationen biologi-kemi alltfort kommer att bibehållas såväl i universi— tetsexamina som i ordinarie lärartjänster.

4. Anordningen av den praktiska lärarutbildningen. a. Allmänna synpunkter.

Organisation. 1 det föregående (sid. 49) ha de sakkunniga i korthet au— givit huvudpunkterna i sitt förslag till omorganisation av lärarutbildningen. De sakkunniga ha utgått från att denna utbildning redan från början och i högre grad än hittills bör inriktas på den blivande verksamheten, och de ha därför sökt åstadkomma ett direkt sammanhang mellan läraraspiranternas teoretiska och praktiska utbildning. Sådant sammanhang ha de velat vinna bland annat genom sitt förslag att i den teoretiska studiegången inlägga vissa praktiska utbildningsmoment, omfattande dels tre akademiska specialkurser, dels ett begränsat arbete vid läroanstalter, vilket avser en orientering be- träffande den blivande verksamhetens innebörd och karaktär och av de sakkunniga benämnts förberedande lärarkurs. Den slutliga praktiska utbild— ningen, vilken för vinnande av det önskade sammanhanget helst bör komma i direkt följd efter de teoretiska studiernas fullbordande, har betecknats så— som egentlig lärarkurs.

När det gällt att närmare utforma den sålunda i sina huvuddrag givna organisationen, har det från början stått klart för de sakkunniga, att den nuvarande organisationsramen måste i ett avseende väsentligt vidgas. Detta betingas redan av den omständigheten, att läroverkens och de med dem jämförliga läroanstalternas organisation undergått genomgripande föränd- ringar, varvid nya skoltyper uppstått och blivit vanliga, såsom de fyraåriga kommunala mellanskolorna och samrealskolorna, medan de äldre typerna delvis ändrat karaktär, framför allt genom flickornas tillträde till läroverken och inrättandet av kommunala flickskolor. Den nuvarande praktiska lärar- utbildningen är väsentligen ordnad med hänsyn till äldre förhållanden. Av de åtta läroverk, som nu ha provårskurs, äro fem organiserade enbart som gossläroverk och ett som flicklåroverk, i de återstående två provårslärover- ken ha flickorna tillträde endast till gymnasiet. Härtill komma två folk- skoleseminarier, ett med manliga lärjungar och ett samseminarium samt högre lärarinneseminariet. Provårsutbildningen är således, väsentligen i an- slutning till äldre tiders mera ensartade skolorganisation, till största delen för— lagd till läroanstalter med endast manliga eller endast kvinnliga lärjungar, medan sådan utbildning ingenstädes förekommer i den vanligaste typen av våra högre skolor, samrealskolan. Vid omorganisationen av vårt högre skol- väsen enligt 1927 års riksdagsbeslut, genom vilket samskoleprincipen i vid utsträckning genomfördes, förblevo nämligen de flesta provårsläroverken

gossläroverk, och högre lärarinneseminariets utvidgade övningsskola förblev alltjämt öppen endast för kvinnliga lärjungar. Visserligen kan det måhända sägas, att det ur flera synpunkter är av underordnad betydelse, vid vilket slag av läroanstalt utbildningen sker, och att andra faktorer äro viktigare, men det måste på samma gång betecknas som en väsentlig brist, att lärar- aspiranterna ha sin praktiska utbildning i regel förlagd till endast en läro- anstalt och till följd därav få göra bekantskap med endast en skoltyp. En vidgad organisation, som gör den praktiska lärarutbildningen så allsidig som möjligt i ifrågavarande avseende genom att låta läraraspiranterna göra bekantskap med olika slag av skolor, är enligt de sakkunnigas mening nöd— vändig. Vad här anförts har också tidigare beaktats. Före år 1917 var den enskildes praktiska utbildning begränsad till en läroanstalt med det enda undantaget, att en lärarkandidat kunde förlägga den första av provårster- minerna till ett läroverk, den andra till ett folkskoleseminarium eller tvärt- om. I den nya provårsstadgan av år 1917 infördes ytterligare ett undantag genom bestämmelsen i dess % 9, mom. 6, att »tillfälle bör, där så anses lämp- ligt och möjligt, beredas lärarkandidat att även vid andra läroanstalter än provårsläroverket åhöra undervisning, som för hans lärarutbildning kan vara av betydelse». 1927 års skolsakkunniga ha liksom skolöverstyrelsen i dess yttrande den 27 maj 1935 över nämnda sakkunnigas betänkande gått ett steg längre, när de föreslagit, att även undervisning vid andra läroanstal- ter än provårsläroverket skulle kunna ingå i lärarkandidatens utbildning. Förläggandet av en nytillkommen tillfällig provårskurs till högre allmänna läroverket för flickor i Stockholm är också en åtgärd, som kan anses be- tingad av förhållanden, som de sakkunniga ovan framhållit. Måhända skulle det kunna tyckas, som om den ovan påtalade ofullständigheten i lärarutbild- ningen skulle försvinna, om man fortsatte på nyss angiven väg och förlade provårskurs till ytterligare en eller flera läroanstalter. Närmast hade man då anledning att ifrågasätta ett allmänt samläroverk och, om man tänker sig högre lärarinneseminariet nedlagt, en flickskola. En ökning av provårs- anstalternas antal kan i och för sig vara önskvärd, om utbildningskapaci- teten eventuellt behöver ökas, men ur här ifrågavarande synpunkt har en sådan åtgärd mycket liten betydelse. Den påtalade ofullständigheten av— hjälpes nämligen icke, om man bereder den enskilde läraraspiranten möj— lighet till utbildning i den ena eller den andra skoltypen, utan varje lärar- aspirant bör under sin utbildning lära känna olika slag av skolor. Lärar- aspiranten bör sålunda göra bekantskap med folkskolan och dess undervis- ning och bör genom auskultation och handledning få kännedom om de fordringar på ledning och behandling av ungdom, som kunna ställa sig olika i gosskolor, flickskolor och samskolor. För detta ändamål bör den nyss angivna utbildning vid andra läroanstalter, vilken hittills enligt prov- årsstadgan visserligen varit möjlig men i mycket ringa grad utnyttjad, genom en uttrycklig föreskrift göras obligatorisk. Ytterligare några synpunkter äro

enligt de sakkunnigas mening värda särskilt beaktande vid organisationen av den praktiska lärarutbildningen. Denna utbildning kräver icke på alla punkter centralisation _ tvärtom kan i vissa fall ett visst oberoende av en sådan vara fullt motiverat eller till och med att föredraga. Utomordentligt viktigt och nödvändigt är dock, att möjlighet finnes för provårsföreständaren att utöva en personlig ledning av och en individuell påverkan på läraraspiranterna. En organisation, där detta moment kan allvarligt riskeras, är enligt de sak- kunnigas mening icke lämplig. Vid lärarutbildningens anordnande bör man vidare, så långt det är möjligt, undvika invecklade former, utan att dock låta sig avskräckas av vissa organisatoriska svårigheter, om man med dem kan vinna avsevärda fördelar. Det har också synts de sakkunniga lämpligt och riktigt att på en del punkter formulera sina förslag så, att en viss frihet med— gives i fråga om den utsträckning, i vilken föreskrifterna böra tillämpas. Härigenom kunna vissa olägenheter, som eljest kanske uppstå, undvikas och en successiv utvidgning i angiven riktning ske, om organisationen, såsom de sakkunniga tänkt sig densamma, i dessa avseenden visar sig ändamåls- enlig.

Med nu angivna utgångspunkter ha de sakkunniga haft att överväga olika möjligheter. De ha därvid först tagit ställning till ett förslag att koncentrera hela den praktiska lärarutbildningen till en enda, central institution. En sådan lösning har många gånger tidigare diskuterats, men den har för de sakkunniga förelegat i en ny form, innebärande att lärarutbildningen skulle organiseras i anslutning till ett nyupprättat psykologisk-pedagogiskt institut. Detta skulle vid sidan av sina andra uppgifter vara medelpunkten för den praktiska lärarutbildningen genom att dess chef tillika vore föreståndare för denna utbildning och att alla i densamma ingående kurser och föreläs- ningar m. m. förlades till institutet. Lärarutbildningen, som skulle om- fatta såväl förberedande som egentlig lärarkurs, skulle dock icke vara knu- ten till en särskild, för ändamålet organiserad läroanstalt, utan föreståndaren hade för utbildningen alla de på orten befintliga skolorna till sitt för- fogande. Redan av detta skäl borde institutet förläggas till Stockholm, där alla de skolformer finnas väl representerade, som det vore önskvärt att an- lita. Aspiranternas auskultations- och undervisningsarbete skulle således efter anvisning av föreståndaren vara förlagt till skolorna i Stockholm, vilka på så sätt bildade en övningsskola av stora mått. Den enskilde läraraspiran- ten kunde ha sitt arbete fördelat på flera olika läroanstalter utan speciell anknytning till någon särskild. Biträdande föreståndare, lämpligast rektorer vid olika läroanstalter, torde dock få anses som en nödvändig komplettering av systemet. De sakkunniga ha icke kunnat ansluta sig till ett dylikt förslag om en rikscentralisation av den praktiska lärarutbildningen, redan av det skäl, att den är oförenlig med realiserandet av en av de för de sakkunniga ledande principerna: anordnandet av det direkta samband mellan de teo- retiska studierna och den praktiska lärarutbildningen, som den förberedande

lärarkursen utgör. Skall denna förbindelse bibehållas, måste ju, om den praktiska lärarutbildningen centraliseras till Stockholm, även all teoretisk lärarutbildning förläggas dit, vilket skulle innebära, att universiteten i Upp- sala och Lund samt Göteborgs högskola ej mer skulle utbilda studerande, som aspirera på lärarbanan. Detta gör, att tanken på en rikscentralisation av hela den praktiska lärarutbildningen måste avvisas. En annan möjlighet skulle vara, att den förberedande lärarkursen förlades till respektive uni- versitets- och högskolestäder och där kombinerades med den teoretiska utbildningen, under det att den egentliga lärarkursen koncentrerades till Stockholm och det psykologisk-pedagogiska institutet. Sistnämnda alterna- tiv skulle i fråga om den egentliga lärarkursen, liksom det förstnämnda även beträffande den förberedande lärarkursen, medföra en anhopning av mer än 100 läraraspiranter, varför vederbörande föreståndare svårligen skulle kunna utöva den personliga ledning och påverkan, som enligt de sakkun- nigas redan uttalade mening är lika betydelsefull som angelägen. Detta värdefulla moment i utbildningen torde utebli eller i bästa fall tillkomma de biträdande föreståndarna, som dock enligt de sakkunnigas mening skulle ha mindre möjligheter till en sådan ledning än de nuvarande provårsföre- ståndarna (jfr sid. 132). De sakkunniga ha alltså icke kunnat tillstyrka en rikscentralisation av den praktiska utbildningen till ett psykologisk-pedago— giskt institut i Stockholm, även om denna begränsas till den egentliga lärar- kursen, men de ha i ett annat sammanhang och av andra skäl tillstyrkt upprättandet av ett sådant institut med bland annat begränsade lärarutbild- ningsuppgifter.

Av vad som ovan anförts, särskilt om sambandet mellan de två sidorna av lärarutbildning, torde utan vidare framgå, att de sakkunniga förorda en lokal organisation av nämnda utbildning, eller med andra ord en fördelning av densamma mellan universitets- och högskolestäderna, alltså de platser, där sådan utbildning nu förefinnes, eller Uppsala, Lund, Stockholm och Göte- borg. Beträffande formen för denna lokala organisation ha meningarna bland de sakkunniga varit delade. De sakkunniga ha i överensstämmelse med vad som förut anförts härom (sid. 128) varit ense om att förorda e'n lo- kalorganisation, som till utbildningens förfogande ställer alla skolor av olika slag å orten i fråga och som därmed bereder läraraspiranten möjlighet att vinna erfarenhet av olika skolformer och att särskilt studera den skoltyp, som mest intresserar honom. Genom en sådan organisation borde man, åtminstone i en viss utsträckning, å lärarutbildningsorten kunna förfoga över en övningsskola i vidsträckt mening, vilken innefattade olika arter och stadier av allmänna skolor för barn och ungdom. De sakkunniga ha ansett denna friare form vara att föredraga framför upprättandet å varje här ifrågavarande ort av en övningsskola i egentlig mening, det vill säga en särskild läroanstalt, som i sig inneslöte alla slag av skolformer. I ett annat sammanhang, nämligen vid be— handling av frågan om högre lärarinneseminariets ombildning, ha de sak-

kunniga däremot av särskilda skäl föreslagit en läroanstalt, som i viss mån erinrar om det nyss nämnda slaget av övningsskola.

Meningsskiljaktigheterna inom de sakkunniga beträffande den lokala or- ganisationen av den praktiska lärarutbildningen har företrädesvis rört sig om frågan, huruvida denna borde genomföras oberoende av eller i direkt an- slutning till särskilda läroverk, och ett förslag enligt det förra alternativet har inom de sakkunniga varit starkt ifrågasatt och ingående diskuterat. Enligt detta skulle den nuvarande anordningen av lärarutbildningen med dess för- läggning till vissa s. k. provårsläroverk helt upphöra, och på de platser, dit provårsutbildning nu är förlagd, skulle anordnas en fristående organisation, som för varje ort skulle omfatta den praktiska utbildningens alla delar och ledas av en särskilt förordnad föreståndare, inalles alltså fyra. I sina detaljer erinrar organisationen om den förut omtalade rikscentralisationen — lokala pedagogiska institut ha dock endast diskussionsvis satts i fråga. Ledningen skulle alltså på varje ort vara koncentrerad hos en person, som skulle ha till sitt förfogande de för utbildningen behövliga läroanstalterna, mellan vilka han kunde fördela aspiranternas arbete. Utbildningen bleve löst från förbindelse med ett bestämt läroverk, och aspiranterna kunde få sitt arbete på växlande sätt fördelat mellan ett flertal läroanstalter. En rektor torde knappast kunna åtaga sig uppdraget att vara ledare för en sådan fristående organisation, utan man finge räkna med att det anförtroddes åt annan lärare på platsen, som åtnjöte partiell tjänstledighet.

Som skäl för den fristående organisationen av här ifrågavarande utbild— ning har bland annat anförts, att den så förordnade föreståndaren finge den praktiska lärarutbildningens ledning som sin huvuduppgift och kunde mera koncentrerat ägna sig däråt än de nuvarande provårsföreståndarna, som i hög grad upptagas av sina rektorsplikter. Genom den fria förlägg- ningen ernåddes största möjlighet att i den praktiska lärarutbildningen en- gagera de för ändamålet lämpligaste lärarna; vissa organisatoriska moment, såsom den förberedande lärarkursen, skulle ganska lätt kunna ordnas genom den med anordningen följande ccntralisationen, och hela organisationen vore konsekvent anordnad med tanke på den föreliggande uppgiften. De sakkun- niga — i varje fall deras flertal — ha dock icke kunnat bliva övertygade om att den sålunda föreslagna formen vore den bästa för den praktiska lärar- utbildningen. Svårigheten att sammanhålla det hela och utöva tillfredsstäl- lande ledning och påverkan på ett flertal aspiranter torde även under dessa förhållanden bliva betydande, då aspiranternas arbete är så fördelat, som avsikten är. Framför allt måste detta bliva fallet i Stockholm, där biträ- dande föreståndare också torde bliva behövliga. I och för sig förefaller det de sakkunniga ligga närmast till hands och vara naturligast, att e n läroanstalt under alla omständigheter till väsentliga delar bildar medelpunkten för den enskildes praktiska utbildning, detta även av det skälet, att i utbildningen bör ingå, och i avsevärt högre grad än hittills, andra viktiga sidor av lärar-

verksamhet än undervisning och att dessa sidor häst torde studeras genom att ses i sammanhang vid e n läroanstalt. De sakkunniga ha också den upp- fattningen, att en läroanstalts rektor, även om han är starkt upptagen av att sköta sina andra uppgifter, dock genom sin ställning och vad den inne- bär och innesluter är den lämpligaste att leda den praktiska lärarutbild- ningen. På grund av sin erfarenhet är han den, som bäst kan stå läraraspi- ranterna till tjänst med upplysningar, råd och anvisningar och därigenom och på annat sätt utöva personligt inflytande. Genom sin ställning torde han bättre än någon annan äga kännedom om organisation och undervisnings- former, och särskilt vid handledning av det arbete utöver undervisningen. varom nyss talats, torde han vara den mest lämpade. Genom sitt dagliga arbete besitter han en må vara till hans egen läroanstalt begränsad, men dock för lärarutbildningen värdefull kunskap om detsamma i olika hänseenden, om dess i olika avseenden för handledning lämpliga lärare, om dess klass- avdelningar och lärjungar m. in., som knappast någon annan lärare kan för- värva. Han äger också en auktoritet, som — utan överskattning av dess vär— de — dock är av betydelse på flera sätt, bland annat i förhållande till de skolor av olika slag, som, om de sakkunnigas förslag förverkligas, skola med- verka i lärarutbildningen. Genom den praktiska lärarutbildningens anknyt- ning till vissa läroanstalter med deras rektorer som föreståndare vinnes enligt de sakkunnigas mening bäst garanti för den ofta berörda personliga ledning, som bör utgöra ett väsentligt inslag i nämnda utbildning. Man torde som regel kunna utgå från att rektorerna vid lärarutbildningsanstalter till- satts och tillsättas med tanke även på de uppgifter, som tillkomma en ledare av lärarutbildning, och att man således genom att överlämna nämnda upp- drag åt rektor i och för sig gör ett tillfredsställande val. Ännu en omständig- het bör i detta sammanhang framhållas. Vid provårsanstalterna har under årens lopp uppstått och stadgat sig en tradition, berörande olika sidor av provårsarbetet. Denna tradition omsluter givetvis mycket, som är av stort värde för lärarutbildningen och som skulle gå till spillo, om man överläm- nade denna utbildning åt en fristående organisation. För bibehållande av den nuvarande anordningen av lärarutbildningen uti ifrågavarande hän- seende finnas således viktiga positiva grunder, och på samma gång kan, Såsom förut anförts, en mycket stark invändning göras mot den fria för- läggningen. Även om man tänker sig rektorer såsom biträdande förestån- dare, avhjälper man därmed icke olägenheterna i den fristående organisa- tionen. Deras ledning bleve ju av ganska begränsad och tillfällig art, då läraraspiranternas arbete vore fördelat på flera läroanstalter. Måhända skulle den fria förläggningen för Stockholm och Göteborg giva vissa för- delar i organisatoriskt avseende framför den nedan förordade anordningen, men ur utbildningens synpunkt är denna avgjort att föredraga.

På anförda grunder anse sig de sakkunniga icke kunna tillstyrka en fri- stående organisation av ovan behandlad art utan föreslå, att den praktiska

lärarutbildningen, i likhet med vad hittills varit fallet men under i vissa avseenden förändrade förhållanden, för vilka redogöres längre fram i be- tänkandet, koncentreras till särskilda läroanstalter under namn av lärarkurs- anstalter samt att rektorerna eller, om detta i undantagsfall icke låter sig göra, annan lämplig lärare vid respektive läroanstalt förordnas som ledare av utbildningen under namn av Iärarkursföreståndare. Samtidigt bör dock en vidgning av organisationens ram till en övningsskola i vidsträckt mening ske på sätt som de sakkunniga förut angivit. Utbildningen bör sålunda för- siggå under medverkan av andra på lärarkursorten eller i dess närhet be- lägna läroanstalter av olika slag, samverkande läroanstalter, utgörande dels folkskolor, dels samverkande läroverk (allmänna läroverk, kommunala läro- verk, innefattande kommunala gymnasier, flickskolor och mellanskolor, samt privatläroverk), vid vilka läraraspiranter kunna fullgöra vissa till utbild- ningen hörande uppgifter. På sådant sätt kunna även fördelar vinnas, som en fristående organisation erbjuder. Det blir möjligt att för utbildnings- arbetet använda lärarkrafter, som ej äro knutna till lärarkursanstalten men vilkas medverkan av ena eller andra anledningen kan anses vara värdefull, och man kan hoppas på ett större intresse för lärarutbildningen bland vidare kretsar av lärare. Den av de sakkunniga föreslagna anordningen med för- beredande lärarkurs kan även i denna form jämförelsevis lätt genomföras, och en utökning av utbildningskapaciteten kan även bliva möjlig.

Under förutsättning att anordningen med samverkande läroanstalter kom- mer till stånd, föreslå de sakkunniga i väsentlig anslutning till nuvarande förhållanden såsom lärarkursanstalter högre latinläroverket å Norrmalm, högre realläroverket å Norrmalm, högre allmänna läroverket å Södermalm, alla i Stockholm, högre allmänna läroverken i Uppsala och i Lund, högre latinläroverket och högre realläroverket i Göteborg, folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg samt den med psykologisk-pedagogiska institutet i Stockholm förbundna läroanstalt, som de sakkunniga föreslå till upprättan— de. Enär provårets kapacitet under en följd av år understigit ersättningsbe- hovet, finnes för närvarande ett stort antal lärare med full tjänstgöring, som vänta på att få genomgå provår. Då det sålunda kräves en tillfällig utökning av den praktiska lärarutbildningens kapacitet, föreslå de sakkunniga såsom övergångsanordning, att den nuvarande provisoriska provårskursen vid högre allmänna läroverket för flickor i Stockholm får fortfara och sålunda även detta läroverk tills vidare får tjänstgöra som lärarkursanstalt. För samtliga dessa lärarkursanstalter torde samverkande läroanstalter av olika slag finnas i tillräcklig utsträckning. Möjligheter i sådant avseende finnas i rikt mått i Stockholm, där så gott som varje form av läroanstalt är väl re- presenterad. Liknande är förhållandet i Göteborg. I Uppsala finnas utom högre allmänna läroverket _ ett folkskoleseminarium, ett privat samläroverk med realskola och gymnasium, ett privat läroverk av en typ, som närmast mot- svarar ett lyceum, en högre flickskola, förbunden med ett gymnasium och om-

fattande även en realskollinje, samt en högre sjuklassig flickskola. I Lund fin- nas vid sidan av det allmänna läroverket ett privat läroverk med realskola och gymnasium, en kommunal flickskola och en kommunal mellanskola. På ringa avstånd från Lund ligger Malmö med ett flertal läroanstalter av olika slag, bland andra ett högre flickläroverk. Samtliga nu omnämnda kommu- nala eller privata läroanstalter äro statsunderstödda och höra alltså kunna tagas i anspråk för det här avsedda ändamålet. Icke heller i fråga om folk- skolorna, för vilka redogörelse lämnas under den förberedande lärarkursen, torde några svårigheter i fråga om samverkan vara att vänta. Såsom av det anförda framgår, föreligga beträffande lärarkursorterna, som alla äga univer- sitet eller högskola, ur nu berörda synpunkt inga svårigheter att anordna en lärarutbildning av den art, som de sakkunniga i detta sammanhang ansett sig böra föreslå, med lärarkursanstalter som medelpunkter och samverkande läroanstalter, som representera olika skolformer.

Utbildningens mål. I % 1 mom. 1, 2 och 3 i förslaget till stadga angående praktisk utbildning av ämneslärare (bilaga 13) angives målet för denna ut- bildning. Det sker i allmänna ordalag. och något annat är knappast möjligt (jfr sid. 147). Den principiella innebörd. som de sakkunniga med dessa orda- lag åsyftat, framgår bland annat av orden, att lärarkursen avser utbildning för alla de uppgifter, som tillkomma en lärare, och kursen bör alltså taga sikte på lärarkallet i hela dess omfattning.

Lärarkursföreståndaren. Ansvaret för den praktiska utbildningen, dess rik- tiga läggning och dess effektivitet måste i främsta rummet påvila lärarkurs- föreståndaren. Hans uppgifter, vilka torde framgå av de sakkunnigas förslag till stadga angående praktisk utbildning av ämneslärare och därtill fogade ut- kast till föreskrifter och anvisningar samt av den följande framställningen, äro dels och i första hand pedagogiska och metodiska, dels organisatoriska och administrativa. Den för alla lärarkursföreståndare gemensamma viktiga uppgift, som förslaget till lärarkursstadga upptager, är ledningen av den egentliga lärarkursen. Vikten av en personlig ledning av denna kurs har redan tillräckligt betonats. Därvid bör föreståndaren särskilt kunna vara verksam i den fostran för lärarkallet, som inlagts i utbildningens mål. Före— ståndaren bör tillika med den relativa frihet, som tillkommer honom som sådan, ha möjligheter att finna uppslag till nya former inom utbildningen, som befordra dess ändamål. De gemensamma överläggningar mellan före- ståndarna, som lärarkursstadgan föreskriver, böra bliva av betydelse för utbildningen i dess helhet och kunna giva uppslag till lämpliga jämkningar i anvisningarna till stadgan. För vissa av lärarkursföreståndarna tillkomma åtskilliga speciella uppgifter, nämligen tillsyn och överblick över den förberedande lärarutbildningen samt befogenheter och skyldigheter att bi- draga till en samverkan mellan universitet och högskolor å den ena sidan

och den praktiska lärarutbildningen å den andra. Vad beträffar denna sam- verkan med de akademiska myndigheterna, kan den bland annat och före- trädesvis ske genom lärarkursföreståndarens deltagande i de fakultetssam- manträden, där akademiska kursplaner och studiernas anordnande behand- las och där föreståndaren bör medverka till att erforderlig hänsyn tages till såväl universitetens som läroverkens uppgifter. Här torde förefinnas ett område, där de av de sakkunniga föreslagna anordningarna i detta fall närmare förbindelse mellan den teoretiska och den praktiska utbildningen — skulle successivt kunna utvecklas. De uppgifter, som i den föreslagna organisationen kommit på kursföreståndarens del, innebär i åtskilliga av- seenden ökning i hans arbete, vartill även kommer, att antalet läraraspi- ranter förutsättes bliva större än nu (sid. 165). De sakkunniga ha därför också föreslagit åtgärder (sid. 166), avsedda att bereda föreståndaren mot- svarande ersättning och lättnader.

b. Förberedande lärarkurs.

Då de sakkunniga i det föregående framhållit, att i den praktiska lärar- utbildningen borde ingå en förberedande kurs, som till tiden skulle infalla samtidigt med de akademiska studierna, ha de också i korthet antytt sina motiv för förslaget. En något mera utförlig redogörelse för de sakkunnigas inställning på denna punkt synes dock vara i sin ordning, även om den till någon del blir en upprepning av vad som redan sagts. Mot den ifrågasatta utbildningsformen komma invändningar säkerligen att framställas. Många anse rent principiellt, att teoretiska studier och praktisk utbildning böra vara till tiden skilda och fullföljas var för sig utan störningar av varandra samt att sambandet mellan dem bör begränsas till en lämp- lig utformning av akademiska kurser och studieplaner. Det brukar också framhållas, att en lärarutbildning, även en begränsad sådan, före avlagd äm- betsexamen är olämplig eller nästan meningslös, med hänsyn till de stude- randes bristande mognad. De sakkunniga, som icke kunna tillmäta dessa invändningar någon avgörande betydelse, förmena äter för sin del, att starka skäl tala för att vissa praktiska utbildningsmoment inläggas i den teoretiska studiegången, och de anse, att detta är en synnerligen viktig punkt i den or- ganisation, som de ha att behandla. Erfarenheterna från den kontakt med skolan, som gives med en kurs av antytt slag, kunna bidraga till att lärar- aspiranten mera än eljest söker anpassa sina studier till kommande prak- tisk lärarverksamhet, då han i praktiken lär känna, huru de teoretiska stu- dierna komma till användning vid undervisning av skolungdom och vilka kunskaper som därvid särskilt ha betydelse.

Det mest vägande skälet synes dock vara önskvärdheten av att läraraspi- ranten så tidigt som möjligt kommer i direkt beröring med det levnadskall, som skall bliva hans, och därigenom får ett begrepp om vad undervisning

och skolarbete ur annan synpunkt än lärjungens överhuvud taget är. Bland annat torde det därvid vara värdefullt, att han tidigt får lära sig att iakttaga skillnaden mellan den akademiska undervisningens form och sko- lans och att lära känna de fordringar, som böra ställas på en lärare. Aspiranten torde också kunna ha tillfälle att se, om han har erforder- lig läggning för lärarbanan och tillbörligt intresse för dithörande arbete, och får således också möjlighet att i tid söka sig till annan levnadsbana, om han känner, att han ej skulle passa för eller trivas med undervisningsarbetet. I det föregående ha de sakkunniga också starkt framhållit behovet av möjlig- het till urval bland läraraspiranterna. Även i detta hänseende torde aspiran- tens arbete vid den förberedande lärarkursen kunna vara upplysande och således fylla en viktig uppgift genom att giva kursledarna tillfälle att avråda sådana aspiranter, som visa sig vara olämpliga. Det är för övrigt ingalunda uteslutet, att det praktiska lärararbetet i den förberedande lärar- kursen för mången studerande kan utgöra en välkommen omväxling i det teoretiska studiearbetet.

Som stöd för sin uppfattning om betydelsen av den här diskuterade kursen skulle de sakkunniga kunna anföra många uttalanden. En av de vanligaste anmärkningarna mot nuvarande lärarutbildning är, att läraraspiranterna kunna komma till provårsarbetet utan någon erfarenhet om och ännu oftare utan nämnvärd handledning i skolundervisnings bedrivande. De sakkunniga ha emellertid icke anledning att i detta sammanhang ingå på de förslag till omorganisation av provåret, som bland annat avsett att avhjälpa den nyss- nämnda bristen och av vilka rektor Kjederqvists å sid. 27 ff. omnämnda torde vara det mest bekanta. De sakkunniga ha som ovan sagts icke velat tillstyrka en parallell utbildning av det slag, som rektor Kjederqvists plan innebär, och lika litet en särskild förberedande lärarkurs, som efter utländsk förebild skulle till tiden föregå de teoretiska studierna. Det förra alternativet skulle enligt de sakkunnigas redan uttalade mening (sid. 44) alltför mycket sönder- bryta de teoretiska studierna och kunna ändra deras karaktär. En särskild förberedande kurs åter är mindre lämplig, då den kunde medföra en förläng- ning av studierna, och för övrigt icke behövlig, då syftet kan vinnas med mindre omfattande åtgärder. Vad de sakkunniga avsett är en orientering i den blivande verksamheten, som kan avhjälpa den påtalade bristen och som kan förvärvas samtidigt med de akademiska studierna, men dock genom sin begränsning icke rubbar dessas karaktär av samlad teoretisk utbildning. De sakkunniga ha fäst sig vid uttalanden, som förekomma bland kollegiernas yttranden över 1927 års skolsakkunnigas betänkande och som i avseende på omfattningen av den förberedande utbildningen sam— manfalla med de sakkunnigas mening. Det talas där t. ex. om att den bli- vande läraren redan vid början av sina akademiska studier borde genomgå någon del av sin lärarkurs eller att han, då han förbereder sin examen, borde ha tillfälle till en några gånger upprepad tjänstgöring vid ett läroverk under

1 a 2 veckor. »De frön, som utsås, måste ha tid att slå rot och växa. Kursen skall ge den första ordnade vägledningen i fråga om lärarkallets praktiska utövning samt öppna kandidatens blick för kallets innebörd och många— handa uppgifter, icke minst för de krav detta ställer på läraren i personligt avseende. Kursen skall göra lärarkandidaten bekant med den praktiska pe— dagogikens elementer.» Citatet är hämtat ur 1927 års skolsakkunnigas be— tänkande och avser där provåret, men förefaller att ännu bättre kunna till- lämpas på en förberedande lärarkurs.

Även mot en förberedande utbildning i den form, som här angivits, torde invändningar komma att framställas, som icke stått de sakkunniga främ- mande. Nära till hands ligger kanske den anmärkningen, att en förlägg- ning av utbildningsmoment av annan karaktär till tiden för universitets— studierna kan inverka störande på dessa studiers gång. Även om själva kursen omfattar ett jämförelsevis ringa antal timmar, kan arbetet med den- samma medföra en besvärande rubbning i de teoretiska studierna, ty man får besinna, att denna störande inverkan ej är begränsad endast till själva ut- bildningstimmarna. Särskilt starkt framträder detta i sådana ämnen, där studierna äro nära knutna till nödvändiga, under längre tid oavbrutet fort— gående laborations- eller övningskurser. Ett par timmars avbrott då och då kan där vålla tidsspillan och störning. Överhuvud taget kan studiearbetet rubbas genom införandet av uppgifter, som så starkt avvika från detsamma, som åhörande och meddelande av undervisning måste sägas göra.

I anslutning härtill vilja de sakkunniga först erinra om de av dem förut (sid. 87) föreslagna åtgärder, vilkas syfte är att förebygga en förlängning av utbildningstiden, vare sig en sådan befaras genom den förberedande lärar- kursen eller av andra ifrågasatta nya moment. De sakkunniga ha vidare be- träffande olika ämnen undersökt, i vad mån en förberedande lärarkurs kan tänkas förenlig med de gällande studieplanerna. Särskild uppmärksamhet har därvid, såsom ovan antytts, ägnats de ämnen, för vilka obligatoriska kur- ser äro anordnade, såsom botanik, zoologi, fysik och kemi. Undersökning- arna synas visa, att det i allmänhet torde vara möjligt att anordna arbetet så, att den förberedande lärarkursen kan läggas parallellt med det akade- miska kursarbetet. Så t. ex. kan man tänka sig den förberedande lärarkursen fullgjord på dagar, då teoretiska kurser ej bevistas, eller också under de år, då inläsning av något ämne äger rum. Även i övrigt ha de sakkunniga varit angelägna att genom det sätt, på vilket de tänkt sig den förberedande lärarutbildningen organiserad, sörja för att icke någon intressekonflikt uppstår, som kan verka störande på studiernas gång. Den förberedande lärarkursen omfattar ju ett begränsat timantal, omkring 70, fördelade på två kurser, vilka kunna förläggas med ganska stor frihet. Å andra sidan är det klart, att man ej kan åstadkomma en anordning, som verkar något så när friktionsfritt, utan att det såväl från de akademiska lärarnas som skolledningens och läraraspiranternas sida nedlägges nödig omtanke härpå,

och man måste även utgå ifrån att läraraspiranterna själva för organisatio- nens genomförande och tillämpning visa ett intresse, som man ju bör kunna förutsätta, när det gäller den egna framtiden.

En annan tänkbar anmärkning mot den föreslagna förberedande lärar- kursen är, att den skulle kräva en tung och besvärande organisations- apparat. Av nedanstående redogörelse för hur de sakkunniga tänkt sig denna kurs ordnad, torde dock framgå, att några större svårigheter av denna art ej behöva uppstå.

Enligt de sakkunnigas förslag skall den förberedande lärarkursens första del vara förlagd till folkskola (25 år 30 timmar) och den senare delen till läroverk eller därmed jämförlig läroanstalt (40 a 45 timmar). Att kursen tager sin början i folkskolan är enligt de sakkunnigas mening av flera skäl önskvärt. Utvecklingen på det skolorganisatoriska området har ju under de sista årtiondena väsentligen realiserat det gamla önskemålet folkskolan som grundskola för den högre undervisningen. Det måste då an- ses angeläget, att lärarna vid de allmänna läroverken äga någon personlig erfarenhet av arbetet i den skolform, från vilken den högre skolan så gott som undantagslöst rekryteras. Särskilt gäller detta de klasser, på vilka real- skolans undervisning direkt vilar. Det är uppenbart, att läraraspiranten i sin kommande verksamhet har nytta av att känna de förhållanden, under vilka folkskolans lärare arbeta, och de svårigheter, som därvid möta dessa lärare. Även i rent metodiskt avseende kan en direkt kännedom om arbetssättet under de tidigare skolåren giva goda lärdomar för arbetet i realskolan.

Huru de sakkunniga tänkt sig organisationen av kursen vid folkskola framgår väsentligen av deras utkast till föreskrifter och anvisningar till lä— rarkursstadgan. Lärarkursföreståndaren kallar vid lämplig tidpunkt de ny- inskrivna läraraspiranterna till en sammankomst, vid vilken även en representant för folkskolan är närvarande. Föreståndaren lämnar där en översikt över den praktiska lärarutbildningens organisation och ger till- fälle till allmän och enskild överläggning, varefter folkskolan övertager ansvaret för kursen i fråga. Lärarkursföreståndaren har, förutom sin all- männa uppgift att lämna råd och upplysningar rörande lärarutbildningen, ingen annan befattning med kursen än den ovan nämnda. I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att man visserligen icke kan ålägga folkskolorna att taga hand om kursen i fråga men att överenskommelse därom, efter vad de sakkunniga trott sig finna, utan svårighet bör kunna träffas. De sakkunniga föreslå i5 annat samman- hang, att ersättning utgår till vederbörande föreståndare och lärare i folk- skolan i proportion till deras andel i här nämnd lärarutbildning. Den omfattning, i vilken det blir behövligt att anlita lärarkursortens folkskola, betingas ju av antalet läraraspiranter. Till belysande av folkskolornas mot- tagningsmöjligheter hänvisas till förteckning i bil. 8. I Stockholm och Göte- borg med dessa städers stora barnantal torde inga svårigheter uppstå för

folkskolan att lämna tillträde för alla de läraraspiranter, som där bedriva sin lärarutbildning. Ej heller i Lund torde man ha att vänta något bristande ut- rymme för utbildningen på folkskolestadiet, i all synnerhet som det när- belägna Malmö lätt kan fylla behovet av plats.

Beträffande Uppsala ställa sig förhållandena visserligen mindre gynn- samma, men då antalet avdelningar i folkskolan är 70 eller flera än det be- räknade antalet årliga läraraspiranter och då givetvis flera aspiranter samti- digt kunna genomgå kursen för en och samme lärare i folkskolan, torde man kunna förutsätta, att den föreslagna organisationen är genomförbar även i Uppsala trots den tänkta koncentrationen till vissa folkskoleklasser (sid. 138). Det bör i detta sammanhang erinras om att i Uppsala finnes tillgång även till folkskoleseminariets övningsskola, där åtminstone några aspiranter torde kunna mottagas.

Den till folkskolestadiet förlagda delen av den förberedande lärarkursen kan lämpligast enligt de sakkunnigas förslag genomgås redan under första läsåret av läraraspiranternas akademiska studier, gärna under första ter- minen. Härför tala vissa skäl. Det synes vara naturligast, att aspiranterna vid den ålder, de på detta stadium av sin lärarutbildning ha, få sina första undervisningsförsök förlagda till folkskolan. Man kan i detta hänseende göra en jämförelse med eleverna i folkskoleseminariernas studentklasser, vilka ha ungefär samma ålder och förutbildning. Under kursen hör lärar- aspiranten auskultera, biträda den ordinarie läraren vid undervisning, exem- pelvis vid tillämpningen av arbetsskolemetod och helst även något under— visa på egen hand. Den, låt vara tämligen begränsade, kännedom om lära- rens arbete, som aspiranterna vinna genom besöken i folkskolan, torde vara värdefull för dem, då de senare genomgå de föreslagna specialkurserna, sär- skilt kursen i uppfostringspsykologi (se sid. 46).

Utbildningen vid folkskola bör i aspirantens eget intresse sammanföras inom en väl begränsad tid, för att arbetet där må så litet som möjligt verka störande på hans teoretiska studier. Enligt de sakkunnigas mening bör arbe- tet i folkskolan vara fullgjort under loppet av två månader inom ett och samma läsår. Säkerligen vore det lämpligt att koncentrera arbetet ännu starkare, men de sakkunniga ha ansett en viss frihet böra medgivas aspiranterna. Naturligt- vis är det i och för sig tänkbart att förlägga kursarbete i folkskolan till en se- nare tidpunkt än det första studieåret. Men det synes lämpligast att till en tidig period av de teoretiska studierna förlägga en utbildning, som till sin art måste anses tillhöra begynnelsestadiet. Kursens omfattning torde böra begränsas till 25 a 30 timmar. Timantalet kan ur viss synpunkt sett anses vara ringa, och det kunde varit önskligt att föreslå flera timmar. De sak— kunniga ha dock ej velat så göra, då en ökning kan befaras bliva betungande för läraraspiranterna och därtill allt för påfrestande för de folkskolor, som tagas i anspråk för utbildningen.

Efter avslutande av den till folkskola förlagda utbildningen skall veder-

börande lärare i folkskolan genom intyg vitsorda läraraspiranternas utbild- ningsarbete. Intyget, som sändes direkt till vederbörande lärarkursförestån- dare, bör angiva, om aspiranten nöjaktigt eller icke nöjaktigt genomgått ifrågavarande del av utbildningen, ävensom utbildningsarbetets art. Skulle. en läraraspirant redan före de akademiska studiernas början ha deltagit i arbetet vid folkskola på sådant sätt och i sådan omfattning, som de sakkun- niga förutsatt i fråga om den förberedande lärarkursen, bör lärarkursföre- ståndaren äga rätt att befria honom från motsvarande del av nämnda lärar- kurs.

I det föregående (sid. 49) ha de sakkunniga tänkt sig, att kursen i folk- skolan skulle föregå och i viss mån genom de under densamma gjorda erfa- renheterna och iakttagelserna utgöra en grund för de tre ofta nämnda specialkurserna. Den kunskap, som inhämtas under dessa, skulle i sin tur vara av värde för den senare, till läroverk förlagda delen av den förberedande lärarkursen. ] och för sig vore det önskvärt och måhända möjligt, att lärar- kursföreståndaren toge avsevärd del uti sistnämnda utbildning. För att före- bygga, att lärarkursföreståndaren belastas med för stor arbetsbörda, ha de sakkunniga emellertid sökt finna en särskild organisation för nämnda kurs- del. Föreståndaren skall bibehålla överinseendet över kursen, men i den _grad han finner lämpligt skall han dock kunna överlåta en god del av arbe- tet å en eller eventuellt flera biträdande lärarkursledare, som skulle få på sin lott exempelvis allt organisationsarbete (se bilaga 13). De skulle även i lämp— lig utsträckning företräda lärarkursföreståndaren vid den följande handled- ningen av aspiranterna. Organisationens funktion ha de sakkunniga tänkt sig på följande sätt. Sedan lärarkursföreståndaren genom anslag på univer— sitetets eller högskolans anslagstavla meddelat anmälningstid för terminen till här åsyftad senare del av den förberedande lärarutbildningen, låter han biträdande kursledare fördela de anmälda dels å lärarkursanstalten, dels å samverkande läroverk, det sista efter samråd med vederbörande rek- torer. Hänsyn bör tagas till deltagarnas vid anmälningen uttalade önsk- ningar i ena eller andra avseendet, men på samma gäng bör läraraspiranter- nas arbete vara noga bestämt med avseende på de klassavdelningar, till vilka det förlägges. Man kan t. ex. icke medgiva dem rätt att fritt auskul- tera, då det blir svårt att kontrollera omfattningen av deras och lärarnas arbete och störningar i skolarbetet kunna bliva följden.

Förläggningen av de enskilda läraraspiranternas kursarbete kan däremot ske med största möjliga frihet efter praktiska hänsyn, till lägre eller högre klasser eller ringar, uteslutande till en eller till flera lärare, till samma eller flera skolor. Vid lärarkursanstalten böra de lärare, som icke i större utsträck- ning äro upptagna av egentlig lärarkurs, anlitas i sådan utsträckning, att en fördelning mellan lärarna av utbildningsarbetet vinnes, som är så jämn som möjligt. Genom tillgången på samverkande läroverk bör gott utrymme vid fördelningen finnas i Stockholm, Göteborg och Lund. Något mera invecklat

ställer det sig även i detta fall beträffande Uppsala, som kan beräknas ha ett relativt stort antal aspiranter och relativt begränsad tillgång till sam- verkande läroverk. Organisationen torde dock även där kunna genomföras utan alltför stora svårigheter.

Räknar man med att i Uppsala den förberedande lärarutbildningen i läro- verk skall under ett läsår komma till godo 60 läraraspiranter, av vilka var och en bör sysselsättas med auskultation och undervisning i tillsammans 40 tim- mar, får man en timsumma å 2400, varav omkring en tredjedel torde kunna förläggas till samverkande läroverk. Till högre allmänna läroverket skulle alltså förläggas återstoden, eller omkring 1600 timmar. Om man, för att få en konkret föreställning om vad detta skulle innebära, tänker sig, att dessa timmar, med hänsyn till att de första och sista veckorna av varje termin ej lämpligen kunna tagas i anspråk, begränsades till 30 av läs- årets 38 veckor och aspiranter och timmar fördelades på tio treveckors- perioder, skulle på varje sådan period komma 160 timmar för sex aspiran- ter tillsammans, eller läroverket skulle med andra ord förutom den egentliga lärarutbildningen giva förberedande sådan åt sex unga aspiranter samtidigt, av vilka var och en i medeltal skulle sysselsättas omkring 9 timmar i veckan med auskultation och i någon mån undervisning samt dess- utom även erhålla s. k. handledning i form av anvisningar av olika slag m. m. Man kan ju invända, att i verkligheten en så jämn fördel- ning icke kan göras utan att i realiteten bland annat vissa ämnen bliva hårdare belastade, och man kan göra gällande, att denna ökning av det nuvarande provårsarbetet skulle bliva omfattande och störande. Emellertid föreligga andra moment, som reducera belastningen. I många fall torde de unga läraraspiranterna ha samma ämnen och därför kunna fördelas i grupper om 2—3, som samtidigt auskultera, vilket väsentligt minskar timantalet. Med det stora antal avdelningar, som läroverket har, nu 31, torde närvaron av ett begränsat antal studenter icke verka nämnvärt stö— rande, i synnerhet som både lärare och lärjungar äro så tränade att ha åhörare, att detta icke väcker större uppmärksamhet.

Den här ifrågavarande delen av förberedande lärarkurs, som beräknats med föreläsningar taga en tid av högst 45 timmar, bör, som ovan nämnts, äga rum först sedan aspiranten genomgått de föreslagna tre obligatoriska spe- cialkurserna, och därjämte hör han ha hunnit så långt i sina studier, att han, om han bedriver studier för filosofisk ämbetsexamen, undergått god- känd tentamen i åtminstone ett av de i 5 14 första stycket stadgan för filoso- fiska examina uppräknade ämnena eller, om han bedriver studier för teolo- gie magisterexamen, undergått godkänd tentamen i minst tre ämnen för den— na examen. Härigenom vinner man garanti för att aspiranten har tillräck- liga kunskaper för att kunna undervisa i åtminstone ett ämne, och man torde samtidigt kunna utgå från att han för sina fortsatta studier skall kunna draga nytta av vad han ser och hör vid lärarkursanstalten.

Kursen hör innesluta auskultation i minst två ämnen och övningsunder- visning i minst ett ämne. Handledningen från lärarens sida kan bestå av samtal, överläggningar eller anvisningar i samband med den undervisning, som läraraspiranten åhört eller själv bedrivit, och åligger väsentligen den lärare, vars undervisning läraraspiranten följer. Läraren i fråga får därmed en ansvarsfull uppgift. På hans handledning beror en ej ringa del av den förberedande lärarutbildningens värde. Lärarkursföreståndaren, biträdande kursledaren och rektor i samverkande läroverk äga deltaga i handledningen i den utsträckning de finna lämpligt och möjligt. Det är att rekommendera, att två eller flera läraraspiranter i samma ämnen fullgöra kursen samtidigt. Detta förenklar organisationsarbetet och kan giva bättre utbyte. Vid slut- sammanträde för terminen inhämtar lärarkursföreståndaren även uppgifter, om de, som avslutat kursen, nöjaktigt genomgått densamma, och i så fall inför han anteckning härom i tentamensboken. Andra vitsord förekomma icke. Finner han anledning föreligga att avstyrka läraraspiranten från att fortsätta sin lärarutbildning, får han under inga omständigheter underlåta detta.

De sakkunniga ha även föreslagit pedagogiska och metodiska föreläsnin- gar, som bl. a. orientera i skolkurserna (jfr sid. 92) samt metodiska Övningar av det slag, som angives i anvisningarna beträffande den egentliga lärar— kursen. Sådana övningar äro att särskilt rekommendera, så ofta omständighe- terna tillåta, att de givas för flera aspiranter på en gång. Vidare ha de förslags- vis upptagit föreläsningar, vilka orientera i den facklitteratur, som en lärare för sin undervisning bör känna, men däremot icke en framkastad tanke att till den ifrågavarande kursen förlägga speciella fortbildningskurser i ämnes- delar, i vilka tillfälle till utbildning vid universitet och högskolor icke givits. Det kan möta vissa svårigheter att på en gång samla alla deltagare i den förberedande lärarutbildningen, och det har därför icke synts lämpligt att ifrågasätta flera föreläsningar än som skett, ehuru ytterligare sådana i och för sig kunde vara önskvärda.

I Stockholm och Göteborg råda i fråga om den förberedande lärarkursen särskilda förhållanden, betingade därav, att mer än en lärarkursanstalt fin- nes i en var av dessa städer. Anordnandet av nämnda kurs och därmed sammanhängande åligganden böra därför överlämnas till den lärarkursföre- ståndare, som därtill av skolöverstyrelsen för längre eller kortare tid utses. Vid lärarkursanstalterna åtnjuta lärarna icke ersättning för förberedande lärarkurs. Vid övriga anstalter, dit sådan förberedande lärarutbildning varit förlagd, böra rektor och lärare, som deltagit i utbildningen, åtnjuta ersättning enligt särskilda grunder, som av skolöverstyrelsen bestämmas.

c. Egentlig lärarkurs.

Den senare och den tillika mest omfattande och viktiga delen av den praktiska lärarutbildningen är den, som de sakkunniga benämna egentlig lärarkurs. Den motsvarar det nuvarande provåret, för vilket bestämmelser äro givna genom två stadgor av den 19 maj 1917, den ena (S. F. S. nr 312) avseende de allmänna läroverken, den andra (S. F. S. nr 313) folkskolesemi- narierna. De båda stadgarna överensstämma med varandra utom i vissa de— taljer. Med uttrycket provårsstadgan avse de sakkunniga i det följande när- mast stadgan angående provår vid de allmänna läroverken. Vad om denna stadga säges gäller i tillämpliga delar även om seminarieprovårsstadgan.

Anslutning till teoretisk utbildning. I förhållande till provårsutbildningen företer den egentliga lärarkursen den avsevärda olikheten, att de före kursen gående utbildningsmomenten i åtskilliga avseenden äro ganska nära an- knutna till och delvis bilda en förberedelse för densamma, medan provåret står tämligen isolerat från tidigare utbildning. De sakkunniga ha nämligen velat infoga den egentliga lärarkursen som ett organiskt led i det hela, var- igenom denna kurs skulle bilda en med det föregående sammanhängande avslutning på lärarutbildningen sedd som en helhet. De sakkunniga ha till- lika avsett, att den egentliga lärarkursen skall för flertalet läraraspiranter normalt följa omedelbart efter ämbetsexamen respektive teologie magister- examen, och ha övervägt lämpligheten av en reglerande bestämmelse därom. De ha dock avstått därifrån, då en sådan skulle medföra vissa olägenheter för dem, som vilja avlägga högre examen, men de ha dock utgått från att en anslutning till tiden mellan avslutade akademiska studier och egentlig lärar— kurs, under alla förhållanden skulle bliva regel, när organisationen kommit helt i gång och övergångsförhållandena äro avvecklade. Enligt de sakkun— nigas beräkningar skulle antalet platser vid den egentliga lärarkursen unge— fär motsvara både ersättningsbehovet och antalet sökande aspiranter, och möjlighet att genomgå kursen i fråga skulle således i regel finnas för den nyexaminerade. Det torde också kunna antagas, att han begagnar till- fället. Härmed skulle en annan fördel kunna ernås. Det göres nu gäl— lande, att medan somliga lärarkandidater komma oerfarna till prov- året, andra ha förvärvat en erfarenhet och framför allt en rutin, som kommer dem väl till pass och kan ge dem fördelar beträffande provårs— resultatet. En sådan ojämnhet i föregående utbildning skulle enligt de sak- kunnigas mening genom deras förslag till organisation bortfalla. Man har stundom ifrågasatt såsom en lämplig förberedelse för läraraspiranten, att föregående tjänstgöring skulle uppsättas såsom villkor för tillträde till lärar- kurs. En sådan bestämmelse är genom de sakkunnigas förslag om den för- beredande lärarutbildningen överflödig. Ett förbud mot sådan tjänstgöring,

såsom ock föreslagits, är obehövligt. Om de sakkunnigas organisation visar sig fungera på beräknat sätt, bör nämligen den nu vanliga långa lärar- tjänstgöringen före provåret försvinna. Ett sådant förbud är tillika olämp- ligt av skäl, som anföras i följande avdelning (sid. 145).

För de aspiranter, som stanna med den för adjunktsbefattning vid allmänt läroverk stadgade teoretiska utbildningen, blir det enligt de sakkunnigas för- slag regel, att ämbetsexamen respektive teologie magisterexamen omedelbart följes av egentlig lärarkurs. I många fall torde detsamma komma att gälla dem, som fullfölja sina studier fram till licentiatexamen och eventuell dispu— tation, men det kan även förutsättas, att i åtskilliga dylika fall den prak- tiska lärarutbildningens avslutande förlägges till tiden efter licentiatexamen respektive disputation. Härutöver har man att räkna med sådana lärar- aspiranter, som efter avslutade akademiska studier för någon tid övergått till annan verksamhet och som i avsikt att återvända till lärarbanan anmäla sig till genomgående av egentlig lärarkurs. Dessa senare böra givetvis vara berättigade att ifrågakomma till hänvisning, men enligt de sakkunnigas mening bör i regel företräde givas åt dem, som omedelbart efter de akade- miska studiernas slut anmäla sig.

Tidsomtattning. Vad beträffar längden av den egentliga lärarkursen, ha de sakkunniga övervägt, huruvida den hittills bestämda normaltiden för prov- året, två terminer, kan anses lämplig eller om nämnda tid borde förlängas eller slutligen om till äventyrs en tidsförkortning vore tänkbar. Att utöka tiden för den egentliga lärarkursen har synts de sakkunniga obehövligt, sär- skilt med hänsyn till den förberedande lärarkurs, som de sakkunniga före- slagit och som måste förutsättas giva läraraspiranterna insikt i vissa stycken, som eljest hört den egentliga lärarkursen till. Lika litet vilja de sakkunniga ifrågasätta någon förkortning av kurstiden. Skulle en minskning kunna tänkas, kunde den av organisatoriska skäl ej bestämmas till kortare tid än en termin, d. v. 5. den egentliga lärarkursen skulle omfatta allenast en ter- min. En så kort praktisk utbildningstid är emellertid enligt de sakkunnigas bestämda uppfattning ej tänkbar, om man verkligen skall kunna nå det mål, som uppställts för ifrågavarande utbildning. De sakkunniga ha alltså icke funnit anledning att föreslå någon ändring i nu gällande bestämmelser i detta hänseende. Emellertid inträffar det för närvarande ej sällan, att en lärarkandidat får sitt provår förkortat till en termin. Detta plågar medgivas, i fall lärarkandidaten redan en avsevärd tid varit i verksamhet som lärare och således måste anses besitta en ganska betydande erfarenhet. En dylik förkortning av den praktiska utbildningstiden strider mot hela den anord- ning av lärarutbildningen, som de sakkunniga föreslagit, och den hittills följda förutsättningen för förkortning skulle, om berörda anordning genom- föres, bortfalla. Givetvis är det tänkbart, att i undantagsfall en förkortning av den egentliga lärarkursen, t. ex. på grund av läraraspirantens sjukdom

eller av annat vägande skäl, kan ifrågasättas. Den bör då medgivas av Kungl. Maj:t. '

De båda kursterminerna böra, såsom även skolöverstyrelsen i sitt utlåtan- de över 1927 års skolsakkunnigas förslag förordat, utgöras av en hösttermin och en vårtermin, d. v. 5. ett läsår. Med den plan för hela lärarutbildningen, som de sakkunniga uppgjort, blir en dylik anordning av kursen helt natur- lig. I det föregående ha de sakkunniga utgått ifrån att läraraspiranten före lärarkursens början skall hava avlagt föreskrivna kunskapsprov. Därest en läraraspirant avslutat sina teoretiska studier med en hösttermin, kan han, då ingen lärarkurs tager sin början med vårterminen, ej påbörja kursen förr än nästföljande hösttermin, och en lucka, omfattande en termin, skulle alltså uppstå i hans utbildningstid. En dylik anordning behöver dock i allmänhet ej medföra större olägenheter. Det måste nämligen alltid finnas tillgång till tillfälliga vikarier under större eller mindre del av läsåret. Särskilt torde sådana vara erforderliga under vårterminen, då bland annat tjänster bliva lediga efter ordinarie lärare, som avgått med pension vid höstterminens slut. Att en läraraspirant under den del av läsåret, som infaller efter hans exa— men, tager ett sådant förordnande, blir tydligen till fördel både för honom och det allmänna. Ett sådant kortare förordnande kan icke heller giva honom någon större fördel i utbildning framför kamraterna. För att emel- lertid de olägenheter skola undvikas, som förläggning av egentlig lärarkurs till ett lä s ä r kan medföra för dem, som avlägga sin examen vid början av ett läsår, ha de sakkunniga tänkt sig, att en aspirant skulle kunna få hänvis— ning till deltagande i den egentliga lärarkursen, även om han icke vid kur- sens början till fullo avlagt de stadgade kunskapsproven. Av intresse torde vara att nämna, att enligt vad de sakkunniga inhämtat, en dylik möjlighet är medgiven i Norge, ehuru den för närvarande icke kan tillämpas (se sid. 279). Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att bedöma, huruvida aspiranten i sådant fall bör hänvisas eller icke. De sakkunniga utgå härvid från att över- styrelsen i regel hänvisar en sådan aspirant till praktisk utbildning, endast om en relativt obetydlig del av hans arbete för examen återstår. Det kan ifrågasättas, om man ej borde fordra, att aspiranten före kursårets utgång skall styrka, att examen blivit avlagd. Då detta måhända understundom skulle möta rätt betydande svårigheter —— ej minst med hänsyn till det omfattande och krävande arbete, som lärarkursen medför —- vilja de sak; kunniga föreslå en föreskrift om att aspiranten icke må utfå betyg om ge- nomgången lärarkurs, förrän han avlagt sin examen.

Antal ämnen. Den nu gällande provårsstadgan föreskriver, att provår i regel bör omfatta tre läroämnen men ock kan omfatta två eller fyra. Om provåret omfattar tre ämnen, skall i detsamma ingå någon av de i stadgan & 4 angivna 18 ämnesgrupperna. Det tredje ämnet får väljas inom vissa, i stadgan bestämda gränser. Tvåämnesprovår skall omfatta någon av de fast-

ställda ämnesgrupperna. De sakkunniga ha ej i sitt förslag till stadga upp- tagit några ämneskombinationer utan blott föreslagit en bestämmelse av innehåll, att kursen skall omfatta minst två, högst fyra ämnen, i vilka aspi- ranten avlagt sådana akademiska kunskapsprov, som fordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk. Att stadga vissa ämneskombinationer har ej synts de sakkunniga erforderligt, då det uppenbarligen ligger i veder- börande aspirants eget intresse att skaffa sig praktisk utbildning i sådana ämnen, som motsvara de för adjunktstjänst stadgade ämnesgrupperna. Å andra sidan kan det understundom vara önskvärt, att en viss frihet finnes för aspiranterna att välja ämnen för sin lärarkurs utan att, såsom nu, nöd- gas härför anlita dispensvägen, om kombinationen ej överensstämmer med de fastställda ämnesgrupperna.

I fråga om det antal ämnen, som läraraspiranterna må medtaga i sin lärarkurs, ha de sakkunniga föreslagit i det hela samma bestämmelser som de nu gällande. Aspirant skulle således få medtaga två, tre eller fyra äm- nen. Det kan ifrågasättas, om ej ett maximiantal av tre ämnen borde stad- gas. Härför kan anses tala den starka specialiseringen inom vetenskaperna liksom ock den tendens till begränsning i avseende på antalet i lärartjänst vid läroverken ingående ämnen, som under senare tid gjort sig starkt gäl- lande. De sakkunniga ha dock icke ansett sig böra föreslå ett stadgande i antydda riktning, närmast med hänsyn till de nu mycket talrika fyraåriga läroanstalter, statliga och kommunala, som ha en fåtalig lärarkår och där svårigheter med ämnesfördelningen mellan de ordinarie lärartjänsterna kunna uppstå. För dessa läroanstalter kan det vara förmånligt att ha till- gång till lärare, som genom praktisk lärarutbildning i fyra ämnen äro rus-' tade för olika eventualiteter, och även för de sökande lärarna själva skulle en dylik möjlighet vara värdefull.

Arbetstörhållanden. Då de sakkunniga från föregående överväganden övergått till att behandla former och innehåll inom den egentliga lärar- kursen, ha de bland annat ställts inför problem, som äro välbekanta från alla tidigare diskussioner om provåret. Sådana problem äro t. ex., hur man skall laga, att den ifrågavarande utbildningstiden icke företrädesvis upp- fattas som ett betygssättningsår, och huru man skall avlägsna eller åt- minstone mildra den olustkänsla hos läraraspiranterna, som anses förenad med utbildningen och skapad av det tryck och de obehag, som höra sam- man med provårsarbetet. Dessa och med dem sammanhängande problem äro, som antytt, alltför ofta och grundligt diskuterade, för att de sakkun- niga skulle behöva upptaga dem till närmare skärskådande; senast ha de ingående behandlats av skolöverstyrelsen i dess ofta åberopade yttrande av den 27 maj 1935. Det ligger och måste ligga något av underordning i prov- årets karaktär, vilket mången lärarkandidat säkerligen haft svårt att finna sig i, och ett mått av spänning inför betygssättningen, vilket kan verka tyn—

gande, i synnerhet som spänningen med stegring utsträckes över så lång tid som ett år. Men sådana förhållanden äro åtminstone i viss utsträckning natur- liga. De akademiska studierna torde bjuda tillräckligt av spänning inför be- tygssättning, ehuru det icke talas så mycket därom som om provårsbetygen, och den praktiska lärarutbildningen kräver icke underordning i högre grad än annan utbildning; om läraraspiranterna gjorde klart för sig, att de liksom nybörjarna i alla yrken måste genomgå en volontärtid, skulle med avseende på tryck och obehag en jämförelse kanske icke utfalla helt ogynn- sam för deras utbildning, och därmed vore en hel del olust borta. Utan tvivel kan denna känsla också reduceras genom goda former för handled» ningen.

De sakkunniga äro alltså övertygade om att med den praktiska slututbild- ningen äro förbundna olustmoment, som det är svårt, kanske omöjligt att få bort annat än genom de medverkande själva, men de äro också övertygade om att man genom lämpliga åtgärder skall kunna bereda läraraspiranterna gynnsammare arbetsförhållanden i den praktiska utbildningen, och de ha sökt finna former härför. Det är att hoppas, att den föreslagna utbildningens hela anordning skall medverka härtill. Enligt denna bör det ställa sig på ett annat och bättre sätt än förut redan av den anledningen, att deltagarna i »provåret» eller, som det här benämnes, »den egentliga lärarkursen» äro personer, som från början valt yrket och fått utbildning för detsamma och därför måste hysa ett helt annat intresse än vad fallet nu är med många, som kanske utan egentlig lust för banan kommit in på densamma.

Att genom stadgeföreskrifter giva den praktiska lärarutbildningen dess lämpliga innehåll torde vara lika svårt som att överhuvud taget på sådant sätt bestämma ett intellektuellt arbetes kvalitet. Den nu gällande provårsstad- gans bestämmelser avse också uteslutande provårets yttre form och dess orga- nisatoriska anordning; lärarutbildningens innehåll beröres där endast i förbi- gående. De sakkunniga äro således medvetna om svårigheten att avfatta be- stämmelser i fråga om lärarutbildningen, som kunna få verklig praktisk be- tydelse utom i rent yttre, formellt avseende. Försök i-sådan riktning resul- tera lätt däruti, att man får allmänt hållna föreskrifter samt stadganden, som snarast äro önskemål. Men å andra sidan hysa de sakkunniga den uppfatt- ningen, att även dylika stadganden och föreskrifter kunna, om de få en principiell innebörd, ha sin betydelse för nämnda utbildning och giva en viss inriktning åt den egentliga lärarkursen, och de ha därför föreslagit så- dana. Det må i detta hänseende erinras om de av skolöverstyrelsen fast- ställda metodiska anvisningarna för de allmänna läroverken, vilka på sina ställen ha en dylik karaktär och på samma gång utan tvivel ha en ej ringa betydelse för arbetet vid läroverken och andra läroanstalter. Och även i läroverksstadgan återfinner man paragrafer, som mindre ha karaktären av stadgeföreskrifter än av principiella riktlinjer för arbetet.

I förslaget till stadga för den praktiska utbildningen finnas, som delvis

redan nämnts, inlagda flera sådana punkter, t. ex. i åå 1, 4 och 5. De ha alltså formen av stadgebestämmelser, ehuru de närmast äro av allmän karak- tär, och ha upptagits på grund av sin principiella innebörd. De sakkunniga ifrågasätta vidare, att lärarkursstadgan med tillämpning av dess å 8 kom- pletteras med föreskrifter och anvisningar att utfärdas av skolöverstyrelsen, och de ha utarbetat utkast till sådana (bilaga 14). Ifrågavarande anvis- ningar innehålla förslag till kursarbetets ordnande i många detaljer, men de syfta även till att så mycket som möjligt göra den egentliga lärarkursen till ett övnings- och utbildningsår och därmed tillrättalägga arbetet för aspi- ranterna. En dylik anordning med ledande anvisningar, som relativt lätt kunna undergå jämkningar, synes också kunna innebära en möjlighet till successiva förbättringar i den praktiska utbildningen. Iakttagelserna vid skolöverstyrelsens inspektioner kunna giva anledning till sådana, och den pedagogiske konsulentens verksamhet och kursföreståndarnas arbete och gemensamma överläggningar böra giva uppslag och initiativ i samma syfte (sid. 165 och 351).

Tlmläraranställninu. Även på en annan väg borde en bättre ställning kunna beredas läraraspiranterna. De sakkunniga syfta på sitt förslag, att samtliga läraraspiranter under den egentliga kursen skola vara förordnade som tim- lärare. Detta förslag är i vissa avseenden av så ingripande karaktär, att de sakkunniga anse sig behöva diskutera detsamma närmare. Det avser att till- godose två syften, dels ett pedagogiskt, nämligen att befordra själva lärarut- bildningen och samtidigt giva läraraspiranten en mera fördelaktig ställ- ning än hittills i allmänhet varit fallet under provårstiden, dels också att giva honom ett —— i många fall säkerligen välbehövligt -— ekonomiskt stöd. De sak- kunnigas förslag och tankegång innebära i princip intet nytt. Det har vid flera tillfällen varit ifrågasatt att underlätta lärarkandidaternas arbete genom eko- nomisk hjälp, varvid man tänkt sig antingen utdelande av stipendier eller för- ordnande som timlärare. De sakkunniga vilja för sin del bestämt avvisa den förra formen. Läraraspiranterna höra med hänsyn till utbildningen och för att underlätta denna utföra ett sammanhängande arbete såsom timlärare. Då de härvid faktiskt verkställa ett arbete åt det allmänna och därmed inbe- spara andra lärarkrafter, är det. skäligt, att de erhålla ersättning. Samma tankegång torde man kunna utläsa ur skolöverstyrelsens förslag till prov- årsstadga, som även upptager timlärarförordnanden för lärarkandidaterna, men i mera fakultativ form, och därjämte angiver, huru denna sak på ett praktiskt sätt bör ordnas.

Systemet med timlärare är nämligen förenat med åtskilliga konsekvenser. För sin del skulle de sakkunniga med hänsyn till läraraspiranternas eko- nomi velat föreslå ett ganska högt medeltimtal för till timlärare förordnad läraraspirant, men frånsett att detta skulle skärpt vissa organisatoriska svå- righeter, varom nedan talas, tillkommer en annan omständighet. Det är må-

hända ur de målsmäns synpunkt, som ha sina barn i läroanstalter med lärarkurs, betänkligt och ägnat att väcka bekymmer, om undervisningen i den utsträckning, som de sakkunniga föreslagit, överlämnades åt läraraspi- ranter, som icke, såsom nu ofta är fallet med såsom timlärare förordnade lärarkandidater, ha någon större undervisningsvana och att detta sättes i system, så att timlärarna växla år från år. Man kan häremot göra gällande, att unga lärare som vikarier och växling av sådana lärarkrafter är något, som alltid måste komma i fråga vid ett stort läroverk, att det således endast är fråga om en viss utvidgning och systematisering av något, som förut finnes, vidare, att de förordnade läraraspiranterna, som icke helt sakna er- farenhet, själva ha intresse av att göra sitt bästa samt att en omtänksam rektor kan låta en klassavdelning, som det ena året haft en läraraspirant, under följande är få en beprövad lärare. De sakkunniga ha emellertid, sär- skilt med hänsyn till risken att införa en växling mellan lärare i alltför stor utsträckning, föreslagit ett lägre timantal för förordnanden av här avsett slag, än de ursprungligen ämnat. Man torde kunna tänka sig, att förord- nandet kan omfatta en tjänstgöring av 6—8 veckotimmar, vilket vid lärar- kursläroverk med 15 läraraspiranter kan anses motsvara ungefär 4 lärare med full tjänstgöring. Den tänkta anordningen skulle således i och för sig medföra den mindre tilltalande konsekvensen, att antalet icke ordinarie lärarplatser reduceras med några tiotal. Härav uppstår en tillfällig minsk- ning av arbetsmöjligheterna för unga, akademiskt utbildade lärare, vilken dock kompenseras genom den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av lärarkursens kapacitet (antalet läraraspiranter, som samtidigt kunna ge- nomgå kursen, ökas år 1941 från 104 till 146, se sid. 381). Arbetsmöjlighe- terna för nämnda kategori lärare komma för övrigt att ökas dels genom den ökning av behovet av sådana lärare, som blir en följd av de sakkunnigas förslag om högre lärarinneseminariets nedläggande, dels genom det succes- sivt ökade ersättningsbehovet av lärare (jfr bilaga 21).

För varje lärarkursläroverk skulle ett förverkligande av de sakkunnigas förslag innebära, att inalles 4 lärare med full tjänstgöring skulle ersättas av läraraspiranter-timlärare. En sådan förändring är så till vida lätt att ge- nomföra, som de flesta av de nämnda läroverken ha fyra eller flera lärare över stat, och den har också i viss utsträckning varit påtänkt av skolöverstyrelsen som en konsekvens av dess ofta nämnda förslag rörande provåret. Måhända kan det däremot vara förenat med praktiska svårigheter att inplacera ett så stort antal timlärare,.som de sakkunniga föreslagit, då det ju icke är säkert, att läroverkets behov av extra lärarkraft med avseende på ämnen motsvaras av vad läraraspiran- terna kunna prestera. Det kunde t. ex. hända, att ett läroverk endast hade behov av ett obetydligt antal timlärartimmar i latin, men däremot ett mycket stort sådant i modersmålet eller matematik, medan bland de hänvisade aspi- ranterna flera representerade det förra ämnet än de senare. De sakkunniga

ha med tanke härpå för anmälningstiden till lärarkursen i fråga föreslagit en tidig tidpunkt, den 1 april, för att skolöverstyrelsen skall få en ungefär samtidig överblick över läroverkens behov och läraraspiranternas ämnen och sålunda kunna taga hänsyn till föreliggande omständigheter vid aspiranternas fördelning mellan kursanstalterna. Lärarkursföreståndarna torde även vid inlämnandet av sina förslag om läroanstalternas behov av extra lärarkrafter ungefär kunna angiva den tjänstgöring, som kan disponeras för läraraspi- ranter. Vidare ha de sakkunniga också i likhet med skolöverstyrelsen tänkt sig, att den egentliga lärarkursen för den enskilde aspiranten, bland annat på grund av nyss anförda omständigheter, som regel måste börja med höst- terminen och pågå ett läsår, då annars nästan olidliga rubbningar kunna uppstå genom avgång mitt i läsåret av läraraspiranter-timlärare.

De två senast anförda åtgärderna torde vara tillräckliga att eliminera de organisatoriska svårigheterna. Skolöverstyrelsen har, måhända med tanke på dessa svårigheter, löst problemet genom att föreslå, att läraraspiranter böra förordnas till timlärare i »möjligaste grad», således genom att undvika en obligatorisk föreskrift. De sakkunniga ha icke kunnat besluta sig för en dylik begränsning, då den skulle väsentligt förringa värdet av hela anord- ningen. Utan en obligatorisk föreskrift blir möjligheten för läraraspiranten att erhålla förordnande beroende på tillfälligheter och anordningens inlem- mande som ett fast moment i utbildningen åtminstone delvis omintetgjort. De sakkunniga ha alltså i sina överväganden kommit till det resultat, att en uttrycklig föreskrift bör finnas om att läraraspiranterna skola ha tim- lärarförordnanden i samband med den egentliga lärarkursen.

De sakkunniga ha formulerat sitt förslag till föreskrifter i lärarkursstad- gan i anslutning till ovan anförda synpunkter. Läraraspirant skall alltså förordnas som timlärare vid lärarkursanstalt eller samverkande läroverk för hela läsåret, och förordnandet bör omfatta minst sex veckotimmar. Skol- överstyrelsen må, där särskilt viktiga skäl föreligga, kunna på hemställan av lärarkursföreståndaren 'eller läraraspiranten medgiva undantag från ovan givna föreskrift.

Det kan till exempel hända, att de förmodligen fåtaliga sökande, som eventuellt bliva hänvisade till egentlig lärarkurs före avlagd examen (sid. 145), icke kunna mottaga förordnande av hänsyn till de ännu icke avslutade teoretiska studierna. Man kan även tänka sig den möjligheten, att en lärar- aspirant av någon giltig anledning, t. ex. studiearbete för högre examen, önskar bliva befriad från åläggandet att mottaga timlärarförordnande eller att kursföreståndaren i något enstaka fall finner det uteslutet att förordna en läraraspirant för helt läsår. Det har synts tillrådligt, att skolöverstyrelsen för sådana fall har en reglerande befogenhet. I realiteten torde det under lärarkursårets gång komma att erbjuda sig möjligheter för läraraspiranterna att under längre eller kortare delar av året få ytterligare tjänstgöring ut- över den obligatoriska. Liksom hittills torde det bliva regel, att läraraspirant

förordnas som vikarie för lärare vid lärarkursanstalter, som av en eller annan anledning äro tjänstlediga för viss tid.

Då förordnandet såsom timlärare ingår som en viktig del av den prak- tiska utbildningen, ha de sakkunniga utgått från att detta i regel för- lägges till lärarkursanstalten. I och för sig bör det dock icke vara ute- slutet, att sådant förordnande genom lärarkursföreståndarens förmedling eller med dennes medgivande genom aspirantens eget initiativ i stället kan erhållas vid annan, i närheten befintlig statlig, kommunal eller privat läro- anstalt. Förutsättningen är, att förordnandet kan, på sätt de sakkunniga i annat sammanhang behandlat, inordnas i lärarutbildningen. Vid folkskole- seminarierna, vilkas lärarbehov väsentligen tillgodoses av ordinarie lärar- krafter, torde det bliva nödvändigt att i relativt stor utsträckning anlita sam- verkande läroverk för nämnda ändamål, om det skall vara möjligt att bibe- hålla egentlig lärarkurs vid seminarierna. Rätten för aspiranten att den ena terminen undergå utbildning vid ett läroverk, den andra vid ett seminarium bortfaller enligt de sakkunnigas förslag, men fördelarna med denna anord- ning kunna erhållas genom utnyttjande av samverkande läroverk.

Ttmläraranställning och utbildning. De sakkunniga övergå till att disku- tera, huru den organisatoriska nyhet, som bestämmelsen om läraraspirantens timlärarförordnande innebär, bör inpassas och utnyttjas i utbildningen. Att lärarkandidater under provåret inneha tillfälliga förordnanden är ju mycket vanligt men torde icke spela någon egentlig roll för provårsgången. Det före- kommer emellertid också i relativt stor utsträckning, att lärarkandidater er- hålla förordnande som timlärare för längre tid, ända till ett läsår, och skol— överstyrelsen har befordrat denna anordning för att giva lärarkandidaterna tillfälle till ökad undervisningsövning. Vid längre förordnanden torde det ock- så förekomma, att en s. k. serie inlagts i den undervisning, som ingått i lärar— kandidatens tjänstgöring. Som en nyhet torde man dock kunna räkna den fasta karaktär, som de sakkunnigas förslag giver åt denna organisatoriska detalj, vil- ken därigenom på ett helt annat sätt kan få betydelse i utbildningen och måhän- da delvis giva åt densamma en annan och mera tilltalande form. Varken före- skrifter eller anvisningar äro behövliga beträffande förläggningen av läraraspi- ranternas timlärarundervisning. Denna angelägenhet kan lämnas åt kursföre- ståndarens rektorala erfarenhet och röner för övrigt inverkan av de många omständigheter och förhållanden, som äro att taga hänsyn till vid fördel- ningen av lärarnas tjänstgöring och arbetsordningens uppgörande. Det är självfallet, att undervisningen i fråga icke placeras å ansvarsfullare eller särskilt påfrestande punkter. Lämpligt med hänsyn till utbildningen synes vara, att den fördelas på olika stadier, om möjlighet finnes. De sakkunniga äro eniga om att den sålunda åt läraraspiranten beredda undervisningen bör vara en övningsundervisning. På en punkt ha delade meningar gjort sig gäl- lande inom de sakkunniga. Å ena sidan har det därvid framhållits, att då

förordnandet i fråga vore en i lärarkursen ingående integrerande del, borde det avse en under hela lärarkursen fortgående utbildning genom arbete un— der kontroll och handledning, ungefär på samma sätt som en rektor över— huvud taget har att granska en ung lärares arbete, men i större omfattning. Så vore det naturligaste, i synnerhet enligt de sakkunnigas inställning till bedömningen (sid. 158). Å andra sidan har inom de sakkunniga framhållits, med stöd av där representerad erfarenhet och med hänvisning till den be- kanta olustkänslan inför provåret, att en sådan ständigt fortgående »inspek- tion» under en utbildningstid av ett år kunde medföra en förstärkning av nämnda känsla. Därför har från denna sida ifrågasatts ett arrangement, som på sina håll nu lär praktiseras, nämligen att en del av tjänstgöringstiden bestämmes till att utgöra provårsundervisning i form av en serie, medan kan- didaten i övrigt lämnas att sköta sig på egen hand. Mot denna »serieprincip» har återigen invänts, att den frestar läraraspiranten att utveckla speciell energi under serietiden och sedan slappna av, varjämte den motverkar det avsedda syftet, att betyget skall återge ett helhetsintryck. Skäl kunna således anföras såväl för som mot båda sätten, och de sakkunniga anse riktigast att åt lärarkursföreståndaren överlämna bestämmandet av detaljerna i timlärar- förordnandets inordnande i lärarkursen. Det förutsättes dock, att timlärar- förordnandet ej endast får tjäna att giva läraraspiranten ekonomiskt stöd utan verkligen utnyttjas för hans utbildning.

Det säger sig självt, att timlärarförordnande även på andra sätt kan direkt befordra sitt dubbla syfte att bidraga till utbildningen och att förbättra aspiranternas ställning. Genom detsamma bliva de kolleger med och komma i ett mindre främmande förhållande till sina. handledare. De bliva ledamöter av kollegier och konferenser och få därmed också tillfälle till erfarenheter, som böra utgöra ett tillskott till utbildningen.

Beträffande deras ställning såsom lärare finna de sakkunniga skäl icke föreligga att föreskriva någon inskränkning i de befogenheter, som till- komma lärare överhuvud taget. Med läraraspirantens förordnande som tim- lärare förfares på sätt som för respektive läroanstalter är med avseende på sådant förordnande föreskrivet.

Utbildningens innehåll. De sakkunniga ha icke haft anledning att syssla med undervisningsmetodiken under den praktiska lärarutbildningen, varken den allmänna eller speciella ämnens. Frånsett att denna form av utbildningen torde få anses ligga på ett högt plan, är den av så speciell art, att den icke kan eller bör regleras genom föreskrifter. Att metodiska frågor bliva föremål för överläggningar mellan kursföreståndarna, synes däremot naturligt, och enligt de sakkunnigas mening vore det också ändamålsenligt, om ämnes- representanter från lärarkursanstalter kunde sammanträffa för överlägg- ningar rörande metodiska frågor i sina ämnen. Om det således icke före- ligger anledning att ingå på läraraspiranternas utbildning i undervisnings-

förmåga, är det angeläget att betona vikten av en annan sida av utbildningen. Mot det nuvarande provåret har, såsom redan. framhållits i ett tidigare sam- manhang (sid. 27 ff.), stundom anmärkts, att utbildningen är ensidig, därige- nom att den nästan uteslutande eller åtminstone väsentligen är inriktad på utbildning av undervisningsskickligheten, kanske framför allt i de särskil- da ämnena. Efter vad de sakkunniga tro sig ha funnit av gjorda uttalan- den och på annat sätt torde detta förhållande under senare år ha varit före- mål för växande uppmärksamhet, och handledande lärare, provårsförestån- dare och skolöverstyrelsen torde varit eniga om att en ändring borde ske. Mera undantagsvis ha i kollegieyttranden över 1927 års skolsakkunnigas be- tänkande givits uttryck åt en motsatt uppfattning. För ett införande i den nuvarande provårsutbildningen av andra viktiga moment än undervisningen föreligga inga direkta hinder, och ansatser torde också ha förekommit. Efter vad som meddelats de sakkunniga, ha försöken stundom mötts av ett visst motstånd från lärarkandidaternas sida, då de ansett sin arbetsbörda ökas eller varit likgiltiga t. ex. för friluftsverksamhet. De sakkunniga anse för sin del högst angeläget, att de avsedda momenten genom obligatoriska före- skrifter erhålla sin plats i utbildningen, varmed ingalunda avses att redu- cera vikten av utbildning såväl i undervisningsskicklighet i allmänhet som i särskilda ämnen, vilket givetvis alltid bibehåller sin betydelse. Men jäm— sides därmed bör handledning även givas beträffande allmänna Iärarplikter. Vikten av en dylik utbildning ha de sakkunniga sökt med eftertryck betona i sina förslag till stadgar och anvisningar och i sina tidigare överväganden om lärarkursens anordning. I stor utsträckning måste en sådan handled- ning överlämnas ät kursföreståndarens och de handledande lärarnas, sär- skilt den förres, personliga inverkan. Den kan även såsom nu ske genom föreläsningar och diskussioner, men därtill bör även komma praktiskt arbete. Sålunda bör aspiranten under någon del av läsåret och med hand- ledning av vederbörande klassföreståndare tjänstgöra såsom sådan i en av de avdelningar, där han meddelar undervisning, och förvärva största möj- liga erfarenhet om alla de åligganden, som angivas i 5 136 läroverksstadgan. Därest sådant är lämpligt, kan den nyssnämnda handledningen ske i den formen, att läraraspiranten under någon tid biträder klassföreståndaren i hans arbete.

Som timlärare bör aspiranten erhålla andel i och därmed övning i lärar- åligganden av de slag, som nämnas i 5 133, mom. 7 läroverksstadgan, och därest några av dessa, t. ex. rastvakter, skötas genom lärjungarna, hör han taga noggrann kännedom därom, liksom om lärjungarnas självstyrelse, när sådan förekommer. I den friluftsverksamhet, som omtalas i läroverksstad- gan-å 20, hör han i möjligaste mån taga verksam del såväl för att få övning i ledning av denna verksamhet som för att lära känna lärjungarna. Därest han icke kan deltaga i ledning av fri idrott eller exkursioner, hör han söka medverka vid studieutflykter, som kräva mindre kroppsansträngning. Del-

tagandet i friluftsverksamheten bör ske under ledning av och som biträde till van ledare av sådan. Läraraspirant bör också taga kännedom om lär- jungarnas självverksamhet, t. ex. genom att taga del av huru det enskilda arbetet bedrives i de ämnen, som ingå i hans kurs, om lärjungebiblioteket och huru det användes och om lärjungarnas föreningsverksamhet samt biträda i denna, om lärjungarna skulle så önska. Kvinnliga lärarkandidater böra ha någon handledning av anstaltens kvinnliga sakkunnige, om sådan finnes.

Samverkande läroverk. I det föregående ha de sakkunniga vid uppläggandet av de allmänna grunderna för sitt förslag till lärarkursorganisation anfört, att enligt deras mening organisationens ram måste vidgas att omfatta alla å lärar- kursorten befintliga, tillgängliga läroanstalter och således bliva en övnings— skola i vidsträckt mening av allsidig karaktär. De sakkunniga ha givit en an- tydan om denna utvidgnings form, då de betonat, att den möjlighet till ut- bildning vid annan läroanstalt än provårsläroverket, som nu finnes genom auskultation, bör göras obligatorisk och få vidgad karaktär, varmed de sak- kunniga avsett att även övningsundervisning skall kunna ingå i utbildningen vid dessa anstalter. De väsentliga skälen för en sådan anordning ha angivits i det föregående (sid. 127 ff.). Med dessa erinringar om vad förut anförts övergå de sakkunniga att diskutera en annan nyhet i deras organisation, nämligen de samverkande läroverkens förhållande till den egentliga lärar- kursen. I det förslag till provisorisk utvidgning av provårskapaciteten, som av de sakkunniga överlämnades till Kungl. Maj:t den 24 augusti 1936 och på grundval varav proposition framlades för 1937 års riksdag, som dock beslöt en utvidgning enligt andra grunder, hade de sakkunniga föreslagit vissa åtgärder, som inneburo en tillämpning av systemet med samverkande läroverk. På sina håll vitsordades de sakkunnigas förslag såsom användbart. Så framhöll t. ex. föreståndaren för provåret i Lund, rektor J. Mjöberg, att han för sin del funne det tillämpligt, bland annat med hänsyn till möjlig- heten att förlägga en del av utbildningen till läroanstalter i Malmö, »en ut- väg, som icke erbjuder synnerliga svårigheter». Denna synpunkt är således densamma som av de sakkunniga framförts. De sakkunnigas ifrågavarande förslag utsattes emellertid också för kritik, särskilt av skolöverstyrelsen. Det var företrädesvis två skäl, som i kritiken från olika håll anfördes, det ena att lärarna vid de samverkande läroverken med fog kunde göra anspråk på er- sättning och den andra att organisationsformen vore alltför invecklad. Vad beträffar den första invändningen, ha de sakkunniga alltid utgått från att ersättning skall givas de samverkande läroverkens lärare för allt det lärar— kursarbete, som de utföra, och i proportion till dess omfattning. Lärarna vid lärarkursanstalterna äro visserligen ensamma om att åtnjuta ett fast sär- skilt arvode, men de äro tillika skyldiga att utan ersättning mottaga auskul- tation och åtaga sig handledning av aspiranter i den förberedande lärarkur- sen ävensom att mottaga obegränsad auskultation i den egentliga lärarkur-

sen likaledes utan ersättning, medan allt lärararbete, såväl auskultation som handledning, i de samverkande läroverken ersättes enligt särskilda grunder. Vad i synnerhet den förberedande lärarkursen beträffar, så torde den påföra Iärarkursanstalternas lärare åtskilligt arbete, och de sakkunniga anse därför, att de sökt skipa rättvisa med avseende på ersättningsfrågan. Beträffande den senare invändningen, att organisationen vore alltför invecklad, må er- inras om vad de sakkunniga redan med andra ord anfört, att man måste finna sig i att organisationen förlorar något av sin enkelhet, om man vinner avsevärda fördelar. Ett sådant fall föreligger enligt de sakkunnigas mening här. Såsom 1927 års skolsakkunniga redan för nära ett tiotal år sedan med ganska stort eftertryck anförde, är det nödvändigt, att lärarutbildningen ger aspiranterna möjlighet att studera olika skolformer. Relativt lätt torde det vara att för ändamålet på ett praktiskt sätt anorda auskultation i samver- kande läroverk, även om därvid olika faktorer av annat slag spela in: lärar- aspiranternas egna önskningar samt förläggningen inom schemat av deras timlärartimmar, lämpligheten att höra någon särskild lärare vid ett sam- verkande läroverk, läroanstalternas inbördes avstånd rn. m. Auskultationen kan ju i vissa fall koncentreras till en begränsad tidsperiod, t. ex. om det gäller ett i förhållande till lärarkursanstalten avlägset läroverk, förläggas till ett par veckor i följd med frihet från annat auskultations- och under- visningsarbete. Förläggningen bör under alla förhållanden, med hänsyn till den ordning, vari ersättning enligt de sakkunnigas förslag skall utgå, på förhand fixeras till bestämda klassavdelningar. Auskultation i samverkande läroverk bör för läraraspirant vara obligatorisk.

Svårare ställer det sig utan tvivel att förlägga undervisningsserier utanför lärarkursanstalten. Auskultationen kan ju planeras med större frihet än undervisningen. Förhållandena växla dock på olika orter. I Uppsala t. ex., där lärarkursanstalten och de flesta bland de samverkande läroanstalterna icke ligga på längre avstånd från varandra, än att man på en rast kan för- flytta sig mellan två av dem, kan en sådan förläggning i och för sig ske med största lätthet och utan att vålla tidsförlust. På de andra lärarkursorterna äro avstånden större, men åtskilliga möjligheter till relativt god samverkan finnas dock. I Göteborg äro förhållandena i flera avseenden ganska gynn- samma, och t. ex. högre allmänna läroverket å Södermalm torde kunna anses ha ett i vissa avseenden för ändamålet fördelaktigt läge 0. s. v. Emel- lertid menar man, att även om förhållandena i och för sig tilläte, att en läraraspirant hade en serie förlagd t. ex. till en flickskola, så skulle möjlig— heten till att sammanhålla utbildningen gå förlorad. Föreståndaren och de handledande lärarna vid lärarkursanstalten skulle förlora kontakten med läraraspiranten, då de hade svårt att hinna följa hans arbete i annat läroverk, vars handledande lärare icke skulle kunna komma på konferenser i lärar- kursanstalten o. s. v. De sakkunniga hysa däremot för sin del den uppfatt- ningen, att i kursföreståndarens person förefinnes en garanti för sammanhåll-

ningen och enheten, framför allt beträffande aspirantens allmänna utbildning för hans blivande verksamhet. Beträffande undervisningen och handledning däri torde icke någon risk föreligga, om någon decentralisation skulle inträda. Ingen kungsväg leder till undervisningsskicklighetens höjder, och det finnes många olika sätt och metoder, på vilka man kan bliva en utmärkt under- visare. Det kan så mycket mindre vara meningen att i det avseendet fordra uniformitet, som lärarkursstadgan efter skolöverstyrelsens formulering upp- tagit en paragraf rörande frihet för läraraspiranten att låta sin egen per- sonliga uppfattning komma till sin rätt, en bestämmelse, som torde vara all- mänt erkänd såsom principiellt berättigad. I fråga om undervisningsserier i de samverkande läroverken under den egentliga lärarkursen är det således de sakkunnigas mening, att en sådan anordning kan ske utan svåra rubb- ningar. Det kan för övrigt tänkas, att det för lärarkursanstalten skulle vara en lättnad att befrias från någon eller några serier. Från ett provårsläroverk har det meddelats, att läroverket en termin av elva lärarkandidater haft fyra i latin och grekiska, därav en enterminskandidat, och att det skulle varit en avse- väld fördel att ha kunnat anlita ett samverkande läroverk. De sakkunniga ha beträffande de samverkande läroverkens roll i den egentliga lärarkursen sökt gå fram med en viss försiktighet och kunna därtill endast foga den förhopp- ningen, att organisationen på denna punkt skall växa ut så småningom. För att på intet sätt tynga genom föreskrifter ha de sakkunniga överlämnat åt lärarkursföreståndaren att organisera samarbetet i fråga och därvid att bestämma, huruvida undervisningsserie bör förläggas till samverkande läro- verk. Den sålunda avsedda samverkan kan tänkas arbeta under olika former vid olika läroverk, allt efter den praxis beträffande provårsarbe- tet, som där tillämpats med avseende på sammanträden m. 111. De sak- kunniga ha emellertid för sin del tänkt sig, att följande synpunkter lämp- ligen skulle kunna beaktas: att undervisningsserier utanför lärarkurs- anstalten förläggas till så närbeläget läroverk som möjligt, att sådana serier bestämmas med hänsyn tagen till aspirantens önskningar, att lärar- kursföreståndaren erhåller någon möjlighet att å ort och ställe taga del av läraraspirantens arbete, att om kursföreståndaren så önskar och det i övrigt är möjligt, även en lärare vid lärarkursanstalten kan av honom förordnas att biträda, att handledningen av undervisningen i fråga eljest är överlämnad åt klassläraren vid de samverkande läroverken jämte dess rek- tor, därest denne icke önskar befrias från uppdraget, samt att föreståndaren på lämpligt sätt anordnar samverkan mellan lärarna i respektive ämne vid lärarkursanstalten och anlitade handledare i det samverkande läroverket, vilka givetvis ha att deltaga i vederbörande sammanträde för bestämmande av vitsord. Det torde knappast behövas föreskrifter, huru i ovan berörda hänseenden skall förfaras å de orter, där flera lärarkursanstalter äro belägna och möjligen konkurrens dem emellan om de samverkande läroverken kan tänkas uppstå. Man torde kunna antaga, att de berörda lärarkursförestån-

darna ordna dessa förhållanden under hand eller vid gemensamma över- läggningar.

Iä'ihetilärarkursarbetetsdetaller- De sakkunniga ha vid ett par tillfällen haft anledning att erinra om den stora frihet att ordna provårsarbetets detaljer, som enligt gällande bestämmelser tillkommer provårsföreståndaren och som givit anledning till avvikande inbördes tradition i åtskilliga delar av provårsarbetet mellan de olika provårsanstalterna, ett förhållande, som man bland annat kan studera i föreständarnas terminliga berättelser. Sålunda finner man t. ex., att vid vissa provårsläroverk tvåterminskandidaterna under den första terminen äro hänvisade uteslutande till realskolan, under den andra till gymnasiet, me- dan vid andra terminerna äro delade mellan ämnena, så att t. ex. en treämnes- kandidat första terminen avslutar ett ämne helt och ett andra till hälften, eller frihet råder, så att lärarkandidaten kan efter eget skön fullfölja det ämne, som han påbörjat, genom hela skolan, innan han börjar ett nytt. Beträf- fande antalet serier i lärarkandidaternas utbildning råder också stor olikhet, 6—8 serier för både två- och treämneskandidater är en på flera ställen vanlig normalsiffra. I somliga av läroverken i fråga har antalet undervis- ningstimmar varit relativt begränsat, i vissa fall icke mera än 60 per läsår, vid andra relativt högt, över 100. I förra fallet har auskultationen uppvisat mycket höga siffror. Den förr anförda siffran 300 såsom en normalsiffra för lärarkandidaternas sammanlagda timtal i auskultation och undervis- ning (förordnanden icke inbegripna) är nu tydligen föråldrad och vida över- skriden. På sina ställen är kandidaternas auskultation tämligen noga regle- rad, på andra nästan fri. även ett tredje sätt finnes med en blandning av obligatorisk och frivillig sådan. Även beträffande formen för granskning av lärarkandidaternas arbete och sammankomsterna under provåret föreligga betydande avvikelser.

Det är ingalunda de sakkunnigas mening att i ovan nämnda avseende föreslå någon genomgripande förändring. De sakkunniga äro övertygade, att olikheterna oftast icke betyda något för utbildningens syfte och att det ena i många fall kan vara lika gott som det andra. Framför allt är den fri- het, som provårsföreståndaren ägt, och den befogenhet, som följt därmed, enligt de sakkunnigas mening ur alla synpunkter mycket värdefull och bör bevaras. Den ger en möjlighet till att på ett praktiskt sätt ordna många vanskligheter i den praktiska lärarutbildningen, och den är en av garan- tierna för att denna ledes väl.

I några fall är dock enligt de sakkunnigas mening viss praxis att före- draga. Vid vissa bland provårsläroverken har utbildat sig en anordning med klasshandledare, d. v. 5. de ämneslärare, som eljest undervisa vederbörande klassavdelning, och huvudhandledare, d. v. s. lärare, som för detta ändamål förordnas för varje ämne. De sakkunniga ha övervägt, huruvida en anord- ning med huvudhandledare är lämplig även i den av dem föreslagna organi-

sationen av lärarutbildningen. Härtill ha de sakkunniga haft så mycket större skäl, som meningarna bland provårslärarna varit delade i fråga om anordningen. Man har mot densamma invänt, att läraraspiranterna därige- nom under varje serie få att göra med två lärare, vilka tydligen kunna hysa olika meningar om det sätt, varpå undervisningen bör läggas. Såsom skäl för den åsyftade anordningen åter har anförts, att man, om två olika lärare hade att bedöma en aspirants prestationer, därigenom skulle få en garanti mot godtycke vid bedömningen. För sin del ha de sakkunniga funnit, att flera skäl tala för en anordning med huvudhandledare. Ett sådant ha de sak- kunniga nyss anfört, men än starkare talar härför den omständigheten, att systemet med huvudhandledare visat sig vid de provårsläroverk, där det till- lämpats, medföra bestämda fördelar. Man har funnit, att det skapat enhet- lighet vid bedömandet av aspiranterna, det har hjälpt till att sammanföra de lärare, som undervisa i samma ämne, och det har bidragit till att be- främja undervisningen överhuvud taget. De sakkunniga ha dock ej velat giva nämnda ordning stadgebestämmelses natur och ha därför ej infört nå- got härom i förslaget till lärarkursstadga men ha på grund av sin uppfatt- ning om sakens betydelse upptagit densamma till omnämnande i de före- skrifter och anvisningar rörande tillämpningen av lärarkursstadgan, till vilka de sakkunniga utarbetat förslag.

Betygssättnlng. Vid avgivande av betygen för undervisningsskicklighet före— komma i provåret tre olika variationer. Vanligast är att det kan ges betyg för varje serie, som ingått i lärarkandidatens undervisning, men på sina håll före- finnes en tendens att begränsa vitsordet för varje ämne antingen till högst två, ett för realskolan och ett för gymnasiet, eller till ett enda.

I våra grannländer följer man andra principer i fråga om provårsbetyg än i Sverige. I Danmark erhålla läraraspiranterna icke betyg utan ett i all- männa ordalag hållet vitsord, som återgiver föreståndarens uppfattning om aspirantens duglighet. I Norge användes ett siffersystem med hela tal och bråkdelar, som medgiver stora nyanseringar (se bilaga 3). Det kan tänkas, att vissa fördelar kunna vinnas av t. ex. ett danskt systems tillämpning på vårt provår. De sakkunniga ha dock icke funnit anledning att föreslå lbe- tygsprinciper, som skulle helt avvika från i vårt land vanliga, men vilja framhålla en synpunkt, som hittills måhända icke varit bestämmande. Det synes dem icke vara riktigt att vid betygssättningen väsentligen fästa sig vid den av aspiranten fullgjorda serieundervisningen, så att hans resultat i de olika serierna blir den dominerande, kanske enda grunden för hans lärarkursbetyg. Därigenom kunna tillfälligheter eller andra förhållanden, som icke återkomma i vardagsarbetet, få spela en alltför stor roll vid betygfets avgivande.

Enligt de sakkunnigas mening böra betygen för lärarkursen, såson de sakkunniga avsett i sitt förslag till föreskrifter och anvisningar rörande till-

lämpningen av lärarkursstadgan, sättas med särskilt aktgivande på den för- måga i det hela, som aspiranten vid slutet av sitt arbete förvärvat, och även med ledning av den uppfattning om aspirantens möjligheter att i framtiden ytterligare utveckla sin förmåga, som de bedömande lärarna kunna anse sig befogade att hysa. Betygssättning efter serier bör således försvinna. Visserligen kan till dess försvar anföras, att den ibland kan brukas som en lämplig kom- promiss, så att en lärarkandidat, vars arbetsresultat på två serier i samma ämne anses ligga mellan Ba och AB, får Ba på den ena och AB på den andra, men just för att frigöra betygen från att vara produkter av serieprestationer synes man höra föredraga en föreskrift om att betygen skola givas för stadier, icke för varje serie inom dessa. Vitsordet för allmän undervisnings- skicklighet är nu genom provårsbetygsformuläret ett rent medelbetyg, så att en lärarkandidat, som t. ex. har AB i provårsbetyg i flertalet ämnen, också erhåller AB i allmänt vitsord för undervisningsskicklighet, medan en som har Ba i flertalet ämnen, får sistnämnda betyg som allmänt vitsord, och vid befordran torde det vara så, att de högre betygen såväl i ämnen som i allmän undervisningsskicklighet kunna åberopas som merit. Enligt de sakkunnigas mening böra ur ordalagen i nyss” nämnda formulär »och har på grund härav tilldelats honom såsom allmänt vitsord för under- visningsskicklighet» orden »på grund härav» utgå. Lärarkursföreståndaren får därmed en viss frihet vid bestämmandet av vitsord för allmän undervis- ningsskicklighet, vilket synes fullt riktigt, då i detta vitsord något annat och mera ingår än den sammanlagda förmåga, som han presterar i de särskilda ämnena.

Det synes emellertid vara betydelsefullt, att det också finnes ett betyg, som angiver aspirantens allmänna lämplighet för lärarverksamhet, ett betyg alltså, som till väsentlig del bestämmes av andra faktorer än undervisnings- skicklighet. Som ett sådant torde det nuvarande betyget för fallenhet kunna nyttjas. Måhända vore det lämpligare att i stället införa en ny term för vad som avses. I fallenhetsbetyget inlägges nämligen nu vid betygssättningen och i den allmänna uppfattningen bland lärarna en ganska växlande be- tydelse. Det vanligaste torde vara, att fallenhet väsentligen uppfattas som undervisningsförmåga och sammanfaller med det, som de sakkunniga avsett med betyget om allmän undervisningsskicklighet. De sakkunniga anse det dock möjligt att vinna en praktisk och riktig lösning genom att bibehålla fal- lenhetsbetyget men genom en uttrycklig föreskrift giva det en karaktär av vitsord för allmän lärarduglighet av det slag, som ovan angivits.

De sakkunniga ha också övervägt, om betyg för förmåga att behandla lär- jungar och bland dem upprätthålla ordning bör införas i betyget över genomgången egentlig lärarkurs. I och för sig vore det icke orimligt, då det förutsättes, att läraraspiranten i regel är timlärare. Å andra sidan torde en sådan bestämmelse ytterligare öka lärarkursbetygets värde, och det kunde mycket väl inträffa, att t. ex. ett lågt betyg i disciplinär förmåga

160 under den egentliga lärarkursen under en lång följd av år åberopades mot en sökande vid tävlan om tjänster, ehuru vederbörande senare visat fullt till- fredsställande förmåga i detta avseende. De sakkunniga föreslå därför, att intet betyg över nämnda förhållande inflyter i kursbetyget; den aspirant, som så önskar, kan genom ett intyg av rektor om sin tjänstgöring som timlärare få sin förmåga vitsordad i de avseenden, som icke ingå i kurs- betyget. Med hänsyn till den begränsning, som sålunda föreslagits, synes det så mycket angelägnare, att fallenhetsbetyget bibehålles.

Under diskussionen av frågan prövningsår-övningsår ha vid olika tillfäl- len framförts förslag om en delning av utbildningstiden, varigenom bedöm- ningen helt förlades till en senare period av nämnda tid. Man har och säkerligen med rätta menat, att olustkänslan inför provåret ökas därav, att lärarkandidaten ständigt utför sitt arbete under medvetandet av att detta betygsättes, och för mången kanske hela provåret har karaktären av en kamp om betyg och därmed sammanhängande omtanke om framtiden, känslor, som verka snedvridande på arbetet och skapa spänning, leda och trötthet. Man har, som sagt, velat råda bot för saken t. ex. genom att dela prov- året i en övnings- och en prövnings- eller betygssättningstermin eller genom att förvandla vissa serier till uteslutande övning. Även inom de sakkunniga har denna tanke framförts i form av ett tämligen detaljerat förslag, enligt vilket första undervisningsserien i den egentliga lärarkursen uteslutande skulle ha karaktären av övning och icke få betygbedömas, den därpå följande till större delen ha samma karaktär och de efterföljande successivt övergå till provserier, vilket helt skulle bli fallet med den eller de sista. Häremot har anförts, att varje sådant försök till en lösning är —— åtminstone i stort sett — dömt att miss- lyckas, då det icke upphäver obehagen, utan blott koncentrerar dem till star- kare intensitet under en kortare period, vilket på sin höjd torde bli en myc- ket oväsentlig fördel. Därtill har ock framhållits, att all undervisning under den egentliga lärarkursen bör vara övningsundervisning, och det bör vara handledande lärares och föreståndares uppgift att ge den en sådan karaktär. De sakkunniga ha därför övergivit tanken på en fördelning av aspiranternas undervisning i övnings- och bedömningsarbete såsom varande opraktisk, och de ha (se bilaga 14) måst begränsa sig till allmänna föreskrifter och anvis- ningar beträffande handledning och betygssättning samt till den nyss- nämnda föreskriften rörande betygsgivningen, som de ansett kunna befordra det här diskuterade syftet. Att fullständigt eliminera bedömningen är otänk- bart, om betyg överhuvud taget skola givas, och vore knappast gagnande för utbildningen; läraraspiranterna själva skulle säkerligen främst ogilla en sådan omstöpning.

I samband härmed ha de sakkunniga icke kunnat undgå att diskutera frågan om provårsbetygens betydelse och värde vid befordran, ehuru denna fråga knappast tillhört deras uppgifter att utreda. Det anses ju som bekant, att provårsbetygen ha alltför stor betydelse som befordringsmerit och sär-

skilt att de alltför länge bibehålla denna betydelse. De äro ju nu väsentligen ett för årtionden gällande resultat av ett utfört arbete, ehuru arbetsskicklig- heten kan ha väsentligt förskjutits i ena eller andra riktningen under årens lopp. Det har ingalunda varit de sakkunnigas mening att förstärka provårs— betygens betydelse, ehuru de avsett, att betygen i fråga böra avgivas efter delvis andra grunder än nu. De anse tvärtom, att då som bekant tjänstgörings- betygen betyda föga vid jämförelse av olika lärares skicklighet, det skulle vara av stort värde, om första befordringsgrunden vid tillsättande av lärar- tjänster kunde inrymma ett flertal moment, som markera skillnaden i lärar- duglighet och som kunna ha väsentlig betydelse vid sidan om provårsbetyget, särskilt om detta är avgivet för flera år sedan. De sakkunniga ha dock lika litet som någon tidigare kunnat föreslå något universellt botemedel. De kunna endast anvisa en utväg: om rektorerna vore skyldiga att utöver de föreskrivna betygen avgiva vitsord om speciella förtjänster eller åtminstone över speciellt lärararbete och avseende fästes därvid vid befordran, så vore måhända något därmed vunnet. Det förefaller också de sakkunniga, som om mera avseende vid befordran kunde fästas vid efter provåret förvärvade förtjänster i form av studieresor, deltagande i fortbildningskurser m. m.

Auskultation. Åhörandet av erfarna lärares undervisning är ett betydelse- fullt moment i utbildningen, om det på ett effektivt sätt utnyttjas, och det beror givetvis i hög grad på aspiranten själv och hans större eller mindre förmåga av god iakttagelse. Men till ett gott resultat bidrager väsentligt, om till auskultationen anknytes en god handledning. I utredning och för- slag angående praktisk lärarkurs anföra 1927 års skolsakkunniga följande: »Såsom ett betydelsefullt moment ingår i all lärarutbildning åhörande av erfarna lärares undervisning. Skall ett dylikt åhörande bliva av verklig betydelse, erfordras, att lärarkandidaterna på lämpligt sätt införas i den undervisning de åhöra. Detta sker dels därigenom, att den undervisande läraren på förhand gör lärarkandidaten bekant dels med det sammanhang, i vilket de lektioner, som skola åhöras, stå till den förhandenvarande läro- kursen i dess helhet, dels ock med de metodiska synpunkter, som läraren har för avsikt att låta bli bestämmande för den undervisning, som skall åhöras. Till lärarkandidaternas införande i undervisningen hör också, att den undervisande läraren gör de lektioner, som kandidaterna åhört, till före- mål för belysande samtal och utredande diskussioner.» I detta uttalande instämma de sakkunniga helt.

Handledning efter ovan angivna grunder bör ske i samband med all auskultation, och den bör gälla såväl undervisning som andra läraruppgifter. Det säger sig självt, att auskultationen och handledningen bliva mera om- fattande i de klassavdelningar, dit aspiranten har serie förlagd. Viktig är den orientering från den handledande lärarens sida, som enligt de sakkun- nigas mening bör föregå varje undervisningsserie. »Klassföreståndareserien»,

som omnänmes i anvisningarna till stadgan, bör föregås av en auskultation och därmed sammanhängande handledning, som särskilt tager sikte på lär- jungarna och deras läggning och rätta sättet att behandla dern. Med hän- syn till vad som förut anförts om lärarkursföreståndarens frihet vid led- ningen av den egentliga lärarkursen, föreligger icke anledning att ingå på alla de detaljer, som kunna av honom ordnas med självbestämmanderätt. En viss frihet i förläggningen av auskultationen bör medgivas läraraspi- ranten. Att denna koncentreras till de ämnen, som ingå i aspirantens kurs, och i dem till de klassavdelningar, dit undervisningsserie är förlagd, ligger i sakens natur och bekräftas av erfarenheten, men att även lärare i andra ämnen uppsökas, torde också vara säkert. Auskultationen bör dock i huvud— drag följa en plan, enligt vilken successivt nya områden av skolarbetet göras till föremål för studier, t. ex. så att man går från lägre klasser till högre eller under en del av kursen uteslutande följer undervisningen i ett ämne. Fullständig frihet att förlägga auskultationen bör icke tillåtas, och den bör i viss utsträckning regleras av lärarkursföreståndaren. Ganska viktigt är att auskultation, som påbörjats i en avdelning, fortsättes några timmar i så sammanhängande följd, som annat kursarbete kan medgiva.

Läraraspiranterna böra även i viss utsträckning auskultera varandra, då därigenom diskussionerna under de gemensamma ämnes- och handledare- konferenserna kunna bliva mera givande och sådan auskultation kan giva upphov till fruktbringande tankeutbyte emellan läraraspiranterna.

Konferenser. En viktig del av handledningen bilda sammanträdena eller konferenserna, vilka intaga en central ställning inom provårsarbetet och där- för också varit föremål för stort intresse och förslag till organisationsstad- ganden, i form av jämkningar av provårsstadgans föreskrifter. Såväl nämnda föreskrifter i & 9, mom. 4 och 5 10 som den praxis, som torde utbildat sig, skiljer på två slag av sammanträden, det ena »sammanträden, som äga rum för preparation och granskning av lärarkandidats undervisning samt för därmed förbunden behandling av metodiska frågor rörande de sär- skilda läroämnena», det andra »sammanträden för behandling, i rorm av föredrag, referat eller diskussion av viktigare frågor etc.». Det senare slaget av sammanträden torde i allmänhet gått under namnet av »rektorskonferenser», där ämnen av i provårsstadgans & 10 mom. 1 om— nämnd art förekommit, och torde i stort sett haft ungefär likartad form vid olika provårsläroverk. Sammanträdena av det förra slaget torde i allmänhet gått under namnet »provårskonferenser» och ha varit av mycket växlande art, ibland begränsade till privata överläggningar, gärna omedelbart efter varje kontrollerad lektion, mellan handledande lärare och lärarkandidaten samt föreståndaren, om han varit närvarande, eller i form av tillfälliga »äm- neskonferenser» mellan lärare i ett ämne och de i ämnet arbetande lärar- kandidaterna under ordförandeskap av en ämneslärare eller mera organise-

rade och regelbundet återkommande wprovårskonferenser» i egentlig me- ning, t. ex. regelbundna konferenser en veckodag för naturvetenskapliga och en annan för humanistiska ämnen under större delen av läsåret. Med den form, som gives åt dessa slag av konferenser, sammanhänger en del av provårets olustkänsla. I all synnerhet tycks detta vara fallet, om »gransk- ningen av lärarkandidaternas arbete» uteslutande får formen av en kritik och särskilt om en sådan kritik framföres i närvaro av ett flertal lärarkandi- dater. Det är offentligheten i kritiken och det moment av jämförelse, som ligger i det olika bedömandet av lärarkandidater i samma eller närliggande ämnen, som kännes särskilt besvärande. En individuell kritik utan kamrater som vittnen går lättare att fördraga. De förslag till ändringar av de båda slagen av konferenser, som tidigare framkommit, ha väsentligen syftat att göra dem rikare till sitt innehåll och att göra aspiranterna till mera aktiva deltagare. Båda syftena äro vällovliga och relativt lätta att uppnå. Det förra är närmast en fråga om vad tiden kan medgiva, det senare att anbefalla till lärarkursföreståndarens omsorg; genom åläggande av honom till aspirant att inleda eller göra inlägg i diskussioner torde saken lätt vara ordnad. De upp— gifter, som i dylikt fall åläggas lärarkandidaterna, böra vara lätta och in- läggen begränsade. Ett åläggande att utreda en pedagogisk eller metodisk fråga i dess helhet eller att hålla en föreläsning eller ett längre föredrag hör av hänsyn till aspiranternas tid icke ifrågakomma. Av samma skäl bör man icke återgiva liv åt bestämmelsen, att aspirant bör författa en pedagogisk uppsats; att anordna förhör med aspiranten över metodiska och andra frågor med eller utan därpå följande betygssättning synes icke heller lämpligt, frånsett den tidsförlust det skulle vålla de förhörande. Ett litet skriftligt prov över ett ämne i allmän eller speciell metodik efter norskt mönster vore snarare på sin plats men skulle måhända anses strida mot svensk provårs— tradition och genom förberedelser vålla för stor förlust av tid.

I sitt förslag ha de sakkunniga sammanfört de olika slagen av konferen- ser i en paragraf och i ett stycke i anvisningarna. De ha anslutit sig till nu gällande bestämmelser och praxis och sökt ge utrymme åt olika möjligheter för konferensernas form. Förslagets innebörd är, att kritik i sedvanlig me- ning, om sådan är behövlig, bör förläggas till enskilda konferenser. Andra slag av konferenser, som kunna begränsas avsevärt till antalet, böra icke ägnas åt individuell kritik eller individuell lektionsgranskning utan åt all- män diskussion om spörsmål, som väckts genom lärarkandidaternas arbete eller av dem framställts eller på annat sätt blivit aktuella eller värda intresse. Beträffande handledning i övrigt hänvisas till vad förut anförts och till ut— kastet till föreskrifter och anvisningar, där olika former av handledning ganska utförligt diskuteras.

Omfattningen av läraraspiranternas arbete. Beträffande omfattningen av läraraspiranternas arbete bör en viss försiktighet och måttfullhet iakttagas,

så att de icke bli belastade med allt för stora uppgifter. Då man kan utgå ifrån att en lärarkandidat nu i regel hinner i viss utsträckning utföra arbete vid sidan av provåret, bör aspiranten även utan svårighet kunna bestrida ett timlärarförordnande. De sakkunniga föreslå i övrigt ett tidsmaximum för vecka, som icke får överskridas utan aspirantens medgivande, av 20 tim— mars sammanlagd auskultation och undervisning, timlärartimmarna inbe— räknade. Om man räknar med att hans förordnande omfattar 6—8 sådana timmar, skulle hans arbete i nämnda avseende röra sig om ett timtal av högst 12—14 per vecka, vilket torde ungefär motsvara den tid, som nedlägges på det nuvarande provårsarbetet i form av auskultation och undervisning. Den av de sakkunniga föreslagna maximitiden förefaller därför att å ena sidan icke vara för högt tilltagen, men å andra sidan tillräcklig för att utbildningen skall medhinnas. Det är ock att märka, att serieundervisningen reduceras genom timlärarförordnandet. Genom dylikt förordnande kan lättnad beredas åt många läraraspiranter även på annat sätt. Då rättande av skriftliga arbe- ten ingår i utbildningen, kan nämligen detta inläggas i den tjänstgöring, som ingår i aspirantens timlärarförordnande. De här angivna lättnaderna torde till fullo motsvara de tillägg i aspirantens arbete, som införts i anvis- ningarna under rubriken »utbildning i andra läraruppgifter» och vilka visser- ligen äro betydelsefulla och därför kräva hans aktgivande och uppmärk- samhet men icke i motsvarande grad taga hans tid i anspråk.

Då den hittills i provåret förekommande kursen i skolhygien omfattat endast fyra timmar, anse de sakkunniga det önskligt, att denna kurs under benämningen kurs i allmän hygien, utvidgas till att omfatta tio timmar. I kursen böra ingå de moment, som angivas i utkastet till föreskrifter och anvisningar (bilaga 14). Då de sakkunniga genom sitt nu angivna för— slag infört en ökning på sex timmar, så beredes samtidigt en större lätt- nad genom att kurserna i provåret i muntlig framställningskonst och tal- teknik icke förekomma i den egentliga lärarkursen. Möjligheterna att an- ordna föreläsningar äro ökade genom förslag om höjt anslag. Det är näm- ligen önskvärt, att metodiska föreläsningar om möjligt komma alla aspiran— ter till del, var och en i hans ämnen. Samtidigt bör föreskriften att de skola förläggas så tidigt, att läraraspiranterna kunna omsätta sålunda vunnen in- sikt, ha praktisk betydelse. Vidare avses beträffande föreläsningar i allmänna ämnen att tillfälle skall beredas till omväxling mellan föreläsare bland an- nat genom inkallande av sådana från annan ort, en anordning, som nu en— dast kan göras på föreståndarens bekostnad. Emellertid är det icke meningen, att antalet terminliga föreläsningar skall ökas för den enskilde aspiranten; med föreskriften att de skola anordnas så, att antalet per termin för den en- skilde aspiranten i allmänhet icke överstiger tolv, torde en ungefärlig mot- svarighet till nuvarande förhållanden föreligga. Däremot föreslås en avsiktlig ökning i antalet övningar. De sakkunniga ha nämligen menat. att aspiran- ternas arbete genom den så erhållna handledningen på ett motsvarande sätt

lättas. Då de sakkunniga slutligen anslagit tre timmar i veckan som maximum för konferenser samt kursen i allmän hygien, synes detta icke heller inne- bära någon ökad tidsprestation, då provårsstadgan & 10, mom. 4 föreskriver högst två timmar i veckan för det ena slaget av sådana sammanträden jämte hygienkursen.

Pedagogisk konsulent. Därest det pedagogisk-psykologiska institutet upp- rättas, måste det vara av värde, att dess erfarenheter kunna komma den praktiska lärarutbildningen till godo. Det föreslås därför i instruktionen för institutets direktor, att han tillika skall fungera som skolöverstyrelsens kon- sulent för lärarutbildningen enligt den instruktion, som överstyrelsen ut- färdar. De sakkunniga skulle för sin del anse lämpligt, att konsulentens verksamhet, som borde vara förlagd till lärarkursanstalter och seminarier, icke till någon del hade formen av en inspektion, utan helt och hållet hade till mål att giva upplysningar och råd, särskilt att genom föreläsningar och på annat sätt delgiva erfarenheterna från institutets pedagogiska försöksverk- samhet och vetenskapliga forskning samt att giva råd rörande lärarutbildning.

Lärarkursens kapacitet. Om lärarkursens kapacitet avpassas efter behovet av lärarkrafter, bör den vara lika med det framtida årliga ersättningsbeho- vet av lärare, vilket i annat sammanhang (sid. 63) beräknats till omkring 140. För närvarande är, som nämnt (sid. 63), ersättningsbehovet mindre, men däremot föreligger ett starkt behov att ersätta lärare utan provår (se övergångsförhållanden sid. 239) med provårsutbildade. De sakkunniga ha räknat med att den av dem föreslagna organisationen (sid. 133) skall vara tillräcklig under förutsättning, att den läroanstalt, som föreslås till upp- rättande efter det högre lärarinneseminariet, blivit fullt utbyggd. De ha där- vid räknat med att 15 tvåterminskandidater årligen skulle kunna få sin ut- bildning vid varje lärarkursanstalt av läroverkstyp och 10 vid varje lärar- kursseminarium. Tills vidare måste man dock räkna med att den nyss nämnda, nyorganiserade läroanstalteri kan utbilda endast ett begränsat antal lärare (sid. 240). Av detta skäl och för att snabbare minska »kön» framför provåret föreslås en provisorisk ökning av lärarkurskapaciteten (sid. 133).

Det har anförts, att ingen föreståndare skulle vara i stånd att samtidigt handleda ett så stort antal lärarkandidater som 15. Den provisoriska utvidg- ningen av provåret, som trätt i kraft med läsåret 1937—38, har emellertid medfört en ökning, som åtminstone i vissa fall närmat sig de sakkunnigas siffror. Sålunda ha bland de mest utnyttjade provårsläroverken högre all- männa läroverket i Uppsala höstterminen 1937 haft 12 och vårterminen 1938 13 lärarkandidater, varav en enterminskandidat, och högre allmänna läro- verket å Södermalm i Stockholm haft 12 lärarkandidater, därav höstterminen 1937 icke mindre än 4 och vårterminen 1938 2 enterminskandidater. Om man, såsom icke vore alldeles orimligt, räknade enterminskandidaterna dub- belt, så skulle Uppsala vårterminen haft en kapacitet av 14 och Södermalm

under läsåret 1937—38 en kapacitet av i medeltal 15. Under alla förhållanden synas två omständigheter, minskningen i vissa andra avseenden av lärar- kursföreståndarnas arbete och anordningen med samverkande läroverk, göra det möjligt för de nuvarande provårsläroverken att nå en kapacitet av 15 aspiranter per år. Skulle detta icke kunna genomföras fullständigt, kunde det bliva nödvändigt med ytterligare någon lärarkursanstalt, men en rubb- ning i den av de sakkunniga förordade organisationen vore icke behövlig.

Lärarkurslärarnas åligganden och arvoden. Det har i det föregående (sid. 135) framhållits, att den föreslagna organisationen innebär en ökning av lärar- kursföreståndarnas arbete. Denna ökning berör samtliga lärarkursförestån- dare och särskilt de fyra föreståndare, som ha sig den förberedande lärar- kursen med dess speciella uppgifter anförtrodd.

Den avsedda omläggningen av provårsarbetet till en utbildning, som i högre grad än nu inriktas på en lärares samtliga uppgifter, kräver ökad upp- märksamhet och omsorg från föreståndarens sida, och även deras organisa— toriska och administrativa uppgifter med därav följande expeditionsarbete utökas. Tillika förutsätta organisation och övergångsförhållanden (sid. 240) utbildning av större antal aspiranter i den egentliga lärarkursen än för när- varande, nämligen 15 i stället för 10—12 vid varje lärarkursläroverk och 10 i stället för 6—8 vid varje lärarkursseminarium. Den kvantitativa ökningen är dock mindre, än det vid ett hastigt påseende kan förefalla; i de siffror, som angiva de nuvarande förhållandena, ingå nämligen enterminskandida- ter, i de nya siffrorna (15, 10) endast tvåterminskandidater (jfr sid. 144 ff.).

På grund av ovan anförda omständigheter måste det vara skäligt, att lärarkursföreståndarna få en mot arbetsökningen svarande kompensation, och då organisationen utgår från att föreståndaren i regel är rektor, är det behövligt, att i denna kompensation ingå arbetslättnader, för att den dubbla uppgiften som rektor och kursföreståndare icke skall bli för omfattande. Kompensation torde alltså böra givas dels i form av ökat arvode, dels i form av minskad undervisning och ökad hjälp vid expeditionsarbete. I arvodes- ökning föreslås 500 kronor för en lärarkursföreståndare vid läroverk och 300 vid seminarium, en höjning till respektive 2 000 och 1 500 från 1 500 och 1 200 kronor. Detta är så mycket rimligare, som arvodena redan nu måste anses låga och sedan lång tid tillbaka utgått med oförändrade belopp. Vi- dare föreslås till vinnande av nyss angivet syfte dels en nedsättning i under— visningsskyldigheten för rektor, som är lärarkursföreståndare, från nu lägst 8 till lägst 5 veckotimmar, vilket enligt de sakkunnigas mening icke bör inne- bära någon risk för ett befarat avbrott av kontakten med undervisnings- arbetet, dels en höjning av arvodet till biträde å rektorsexpeditionen med en krona per lärjunge vid de läroverk, som äro lärarkursanstalter. En så avse- värd höjning av sistnämnda biträdesarvode bör bereda icke blott kompensa- tion för det ökade expeditionsarbete, som den nya organisationen kan med-

föra, utan även möjlighet att reducera den arbetsbörda i avseende på expe- ditionella angelägenheter, som åvilar rektor, och därigenom giva honom mera tid att ägna sig åt sina uppgifter som lärarkursföreståndare. För de folk- skoleseminarier, där egentlig lärarkurs är anordnad, torde ingen ökning av arvodet till biträdet å rektorsexpeditionen vara av nöden. Redan nu göres icke någon skillnad i detta hänseende mellan provårsseminarium och icke- provårsseminarium, ej heller tillämpas vid seminarierna något system med kombination av fast och rörligt arvode (jfr sid. 248).

Ovan behandlade förslag beröra samtliga lärarkursföreståndare. I stad- gan & 13 mom. 2 anvisas en utväg, som väsentligen begränsar arbetet för de föreståndare, som även ha förberedande lärarkurs. Då emellertid dessa föreståndare likväl erhålla åtskilliga nya uppgifter, som icke ingå i de övriga föreståndarnas, däribland två obligatoriska föreläsningar (stadgan & 12), synes det skäligt, att de erhålla någon ersättning utöver vad som tillkommer samtliga föreståndare, och därför föreslås för var och en ett tilläggsarvode år 200 kronor. Till biträdande lärarkursledare, som få en särskild och ganska ansvarsfull uppgift i den förberedande lärarutbildningen, föreslås ett årligt arvode av 300 kronor för var och en av de fyra ifrågakommande lärarkurs- anstalterna.

Ansvaret för utbildningen åligger nu närmast efter rektor lärarna vid provårsläroverken, och läroverksstadgan innehåller en föreskrift, att »lärare vid provårsläroverk är pliktig att, där så erfordras, biträda vid lärarkandi- daters handledning och utbildning i övrigt», en föreskrift, som i andra ordalag upptagits i de sakkunnigas förslag till lärarkursstadga (% 5). Man torde med skäl kunna anse, att det årliga arvode å 300 kronor, som från år 1918 utgått åt de ordinarie lärarna vid provårsläroverken (från 1937 även åt e. o. adjunkterna), bestämts med hänsyn till de allmänna förpliktelser beträffande lärarutbildningen, som ovan antytts. Nya uppgifter, utöver de redan nu föreskrivna, komma enligt de sakkunnigas förslag att anförtros åt dessa lärare. Särskilt blir detta fallet genom den förberedande lärarkursen i läroverk, vilken till betydande del blir förlagd till anstalter med egentlig lärarkurs. För den handledning, som åligger dem i samband med nämnda del av den förberedande lärarkursen, åtnjuta de enligt organisationsförslaget ingen särskild ersättning. Då ökat arbete tillkommer vid ett genomförande av den föreslagna organisationen, synas fullgoda skäl föreligga för att ifråga- sätta en höjning av nu utgående belopp. Det må i samband därmed erinras, att i Kungl. Maj:ts proposition nr 271/1937 om lärarnas lönefråga anförts (sid. 418), att »arvodesbeloppet _ med hänsyn till den pågående utrednin- gen om provårets organisation — ansetts böra bibehållas oförändrat». De sakkunniga ha efter åtskilliga överväganden funnit sig böra stanna vid att föreslå det ifrågavarande arvodesbeloppet för ordinarie och e. o. ämnes- lärare vid lärarkursanstalter till 500 kronor, (1. v. s. 200 kronor mera än mot- svarande arvode vid nuvarande provårsläroverk.

Organisationen av den egentliga lärarkursen förutsätter på vissa punkter, t. ex. handledning och konferenser, en starkare medverkan från vissa lärares sida. Därför föreslås en höjning av det handledararvode, som nu utgår med visst belopp (300 kronor per år för tvåterminskandidater och 250 kronor per termin för enterminskandidater) och fördelas mellan de handledande lärarna i förhållande till deras befattning med aspiranternas utbildning i provåret, till 400 kronor om året för varje läraraspirant. Såsom arvoden för föreläs- ningar och övningar föreslås med hänsyn till den förberedelse, de kräva, 35 respektive 20 kronor, vilka belopp tidigare utgått i stället för de nu gällande 30 och 15. .

Ur en annan synpunkt än de ökade arbetsprestationernas är det också av betydelse, om ämneslärartjänsterna vid lärarkursanstalterna bliva ekono- miskt mera lockande än nu. Därigenom skulle man kunna mer än nu stimu- lera för lärarutbildning intresserade och lämpade lärare att söka sådana tjänster.

För det arbete vid lärarutbildningen, som utföres av lärare i samverkande läroanstalter, beräknas, som förut nämnts och närmare utföres i kostnads- beräkningarna, särskilda arvoden.

Fortsatt utbildning. I olika sammanhang ha de sakkunniga framhållit den stora betydelsen av att lärarna få tillfälle till fortsatt utbildning av olika slag. De ha sålunda bl. a. betonat önskvärdheten av kurser i sådana fack- moment, som icke eller endast ofullständigt ingå i den teoretiska utbild- ningen (sid. 90), och språklärarnas behov av utomlandsvistelse (sid. 112). I förslaget om psykologisk—pedagogiska institutets kursverksamhet (sid. 232 ff.) nämnas flera kurser, som kunde vara av värde både för ämnes- och för övningslärare, och de sammankomster mellan lärare vid provårsläroverk, vilka nämnts såsom önskvärda, kunna också möjligen kallas en fortsatt ut- bildning. Det finns emellertid många andra former av teoretisk och prak- tisk fortbildning, som skulle kunna tänkas och som också äro föremål för intresse från lärarnas sida. Mången lärare skulle önska att under pågående läsår få besöka andra läroverk eller göra en »akademisk repetitionskurs» i något av sina ämnen, och detta skulle på många sätt vara av gagn för under- visningen. Anordnandet av sådana utbildningsformer är dock en fråga med omfattande konsekvenser, inte minst i ekonomiskt avseende, och de sakkun- niga ha måst inskränka sig till att fästa uppmärksamheten på densamma.

Undervisningsprov. Det synes icke föreligga anledning att avskaffa under- visningsproven, som nu äro bestämda genom en särskild författning den 26 april 1905 angående undervisningsprov vid rikets allmänna läroverk för ämneslärare efter genomgånget provår, och det synes lämpligt att, såsom skett i skolöverstyrelsens yttrande den 27 maj 1935, bestämmelserna om sådant prov fogas till stadgan om praktisk utbildning. De sakkunniga ha därför från nämnda yttrande upptagit förslag om sådana bestämmelser.

III. Praktisk utbildning av lärare i övningsämnen.

Vid de läroanstalter, vilka beröras av det åt de sakkunniga givna uppdra- get, meddelas undervisning, utom i läroämnen, även i vissa övningsämnen. På de allmänna läroverkens timplaner äro upptagna välskrivning, teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, manlig slöjd (slöjd för gossar), kvinn- lig slöjd (slöjd för flickor) samt hushållsgöromål. På folkskoleseminariernas återfinnas nu nämnda ämnen jämte trädgårdsskötsel, varvid bör märkas, att ämnena kvinnlig slöjd och hushållsgöromål äro sammanförda till ett ämne, kallat husligt arbete. Den kommunala mellanskolans timplan upptager samma övningsämnen som de allmänna läroverkens. Vad beträffar de kom— munala flickskolorna, kan som bekant undervisningen i dessa skolors två högsta klasser anordnas antingen på både en teoretisk och en praktisk utbild— ningslinje eller på endera av dessa linjer. På grund härav upptager den kommunala flickskolans timplan ett flertal praktiska ämnen, till vilka enligt gällande skolstadga räknas även de ämnen, som eljest benämnas övnings- ämnen. De sålunda i stadgan angivna ämnena äro för det gemensamma lägre stadiet välskrivning, teckning, musik, gymnastik, (kvinnlig) slöjd och hushållsgöromål samt för det högre stadiets praktiska linje ytterligare söm- nad, vävning, barnavård och trädgårdsskötsel, varvid bör erinras om att ämnet kvinnlig slöjd bortfaller för dem, som tillvälja ämnet sömnad. För de tekniska läroverken finnes ingen gemensam, för alla sådana läroverk gäl- lande timplan. Detsamma gäller de högre folkskolorna.

Nu gällande kompetensbestämmelser. En översikt av de kompetensbestäm- melser, som i avseende å avlagda kunskapsprov finnas i fråga om lärare i de olika övningsämnena, torde här böra lämnas.

Välskrivning. Inga särskilda bestämmelser beträffande kompetens finnas utfärdade för lärare i välskrivning. Numera meddelas undervisning i detta ämne vanligen av lärare i teckning. I den utbildning, som sistnämnda lärare ha att förskaffa sig, ingår även utbildning i ämnet välskrivning. (Se härom strax nedan.)

Teckning. I stadgan för rikets allmänna läroverk % 187 mom. 2 föreskri- ves såsom behörighetsvillkor för lärartjänst i teckning, att sökanden skall antingen ha avlagt realexamen eller genom intyg av vederbörande ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller på annat sätt styrkt sig hava motsvarande

170 kunskaper ävensom nöjaktigt genomgått den vid tekniska skolan i Stock- holm anordnade högre undervisningskursen för teckningslärare, dock med iakttagande att behörighet till teckningslärarbefattning vid realskola skall tillkomma även den, som nöjaktigt genomgått den lägre undervisnings- kursen för teckningslärare vid nyssnämnda skola. Sökanden skall därjämte hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med de föreskrifter, som där- om framdeles varda meddelade. För teckningslärare vid folkskolesemina- rium är enligt gällande stadga (% 141) genomgång av den högre undervis- ningskursen stadgad som kompetensvillkor, varjämte sökanden skall hava nöjaktigt genomgått den praktiska utbildning, som därutöver kan bliva föreskriven. Beträffande kommunala mellanskolor finnas inga andra be- stämmelser i nu berörda hänseende, än att övningslärares kompetens prövas och godkännes av vederbörande skolas styrelse, sedan rektor avgivit ytt- rande, samt att styrelsen bör tillse, att så vitt möjligt till sådan lärare endast förordnas den, som är fullt förtrogen med de ämnen, i vilka han skall un- dervisa, och som äger erforderliga insikter rörande uppfostran och under- visning samt nödig undervisningsskicklighet. Till övningslärare med fast anställning vid enskild läroanstalt må kunna antagas den, som äger rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad, ävensom den, som av skolöverstyrelsen för särskilt fall förklarats behörig. Vad slutligen be- träffar kommunala flickskolor, äro förhållandena där något annorlunda. Så— som ovan nämnts, skiljer stadgan för dessa skolor mellan läroämnen eller teo— retiska ämnen och övningsämnen eller praktiska ämnen. På det lägre stadiet och det högre stadiets teoretiska linje skola eleverna deltaga i undervisningen i vissa för de olika klasserna bestämda praktiska ämnen, vilka motsvara de vid andra skolor förekommande vanliga övningsämnena. Ä det högre sta- diets praktiska linje åter upptagas ovannämnda, för den kommunala flick- skolan bestämda praktiskt husliga ämnen. AV 5 34 i nämnda stadga framgår att med ordinarie ämneslärare avses innehavare av tjänst i teoretiska ämnen, eventuellt med tillägg av ett praktiskt undervisningsämne. De i g» 36 av stad- gan angivna kompetensfordringarna avse alltså _— såsom också framgår av den använda formuleringen — endast teoretiska ämnen. Undervisningen i praktiska ämnen förutsättes tydligen, med nyss angivna undantag, vara an- förtrodd åt timlärare (denna benämning tagen i den bemärkelse, som avses i nu gällande stadga). Om sådan lärares kompetens äro samma bestämmel- ser givna, som ovan omnämnts i fråga om de kommunala mellanskolorna.

Musik. Lärare i musik vid allmänt läroverk skall ha avlagt realexamen eller förvärvat motsvarande kunskaper samt vid musikkonservatorium avlagt högre musiklärarexamen, dylik lärare vid folkskoleseminarium högre mu- siklärarexamen och högre organistexamen, avlagda vid musikkonservato- rium, samt ha nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter, som därom framdeles varda meddelade. I fråga om musiklärare vid andra liknande läroanstalter gäller vad ovan sagts beträffande teckningslärare.

Gymnastik med lek och idrott. För behörighet till lärare i gymnastik med lek och idrott vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium fordras, att vederbörande genomgått fullständig gymnastiklärarkurs vid gymnastiska centralinstitutet. Beträffande övriga läroanstalter gäller detsamma som i fråga om lärare i teckning.

Manlig slöjd. Vid de allmänna läroverken finnas inga ordinarie lärare i manlig slöjd. Inga bestämmelser om kompetens äro heller givna. Läroverks- stadgan föreskriver allenast (% 187), att för lärarbefattning i andra övnings— ämnen än teckning, musik samt gymnastik med lek och idrott erfordras, att sökanden erhållit utbildning enligt de bestämmelser, som därom äro eller kunna varda meddelade. I fråga om dylik lärare vid folkskoleseminarium föreskriver gällande stadga, att sökanden skall hava genomgått av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd utbildningskurs i vederbörande ämne. Vad be- träffar övriga här berörda läroanstalter, hänvisas till vad ovan sagts i fråga om lärarbefattning i teckning vid samma läroanstalter.

Beträffande kvinnlig slöjd, hushållsgöromäl och barnavård vid respektive läroanstalter gäller i nu förevarande hänseende i tillämpliga delar vad de sakkunniga ovan anfört i fråga om manlig slöjd.

Trädgårdsskötsel. Undervisning i trädgårdsskötsel är obligatorisk endast vid folkskoleseminarierna. För behörighet till lärarbefattning i detta ämne fordras, att sökande avlagt avgångsexamen vid högre trädgårdskursen vid Alnarps lantbruks—, mejeri- och trädgårdsinstitut. Vid de kommunala flick- skolorna kan nämnda ämne av elev å praktisk linje upptagas som ett av de två praktiska ämnen, som skola ingå i hennes ämnesgrupp. Om lärarkompe- tens i ämnet är intet annat stadgat än vad ovan angivits i fråga om sådan kompetens i teckning.

Tidigare förslag och önskemål. Vid olika tillfällen under de gångna åren har utbildningen för lärare i övningsämnen upptagits till dryftande, uttalanden ha gjorts och förslag och önskningar ha framställts. Att här redo- göra för allt, som i sådant hänseende förekommit, torde knappast vara möj- ligt och ej heller behövligt. De sakkunniga ha därför begränsat sig till att omnämna de framställningar m. m., som från ena eller andra hållet över- lämnats till de sakkunniga.

Välskrivning. I en den 15 april 1935 dagtecknad skrift har förre rektorn vid Bröderna Påhlmans handelsinstitut i Stockholm J. M. Påhlman anfört, att skrivundervisningens resultat i våra skolor icke vore tillfredsställande. Vid handelskammarmötet i Norrköping den 24—25 september 1926 hade ock förslag väckts om åtgärder för ernående av bättre resultat i berörda hän- seende. Påhlman anhöll, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta, att en utred- ning komme till stånd för utrönande av vilka åtgärder som lämpligen borde vidtagas för skrivundervisningens förbättrande, så att vår svenska ungdom

kunde lämna skolan med sådan handstil, som erfordrades för det praktiska livet. Sedan skolöverstyrelsen den 21 juni 1935 yttrat sig över nämnda fram- ställning, hemställde Påhlman i en skrift den 28 september 1935, att en kom- mitté på t. ex. tre personer finge i uppdrag att granska och sätta sig in i de vid våra skolor tillämpade olika undervisningsmetoderna i skrivning och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag om hur en enhetlig och verkligt effektiv undervisning i skrivning skulle kunna åstadkommas.

Musik. Hos Kungl. Maj:t har svenska musikläraresällskapet i en skrift av den 14 november 1935 anhållit om beredande av möjligheter för lärare i mu- sik, vilka avlagt musiklärarexamen, att i likhet med andra lärare genomgå provår vid statens provårsläroverk. Under hänvisning till nämnda anhållan har musikläraresällskapet den 14 april 1936 gjort framställning angående vissa frågor rörande musiklärarnas utbildning m. m. Framställningen har, i vad densamma avser rätt för vissa lärare i musik att i likhet med andra lärare genomgå provårskurs, överlämnats till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörande av deras uppdrag. Såsom motivering för sin framställning har sällskapet anfört följande.

Musiken vore ett av de få ämnen på skolschemat, som, förutom att med- dela kunskaper i ämnet, huvudsakligen hade till uppgift att påverka de ungas känsloliv. På grund härav kunde musiken och i första hand den för skolungdomen obligatoriska delen av ämnet, nämligen sången, betraktas som ett av skolans ömtåligaste och mest egenartade ämnen, som ställde all- deles speciella krav på lärarens pedagogiska utbildning. För att musikunder- visningen väl skulle kunna fylla sin uppgift och hålla jämna steg med den övriga undervisningen, måste det anses nödvändigt, att möjlighet bereddes musiklärarna, att efter avlagd musiklärarexamen i likhet med övriga läro— verkslärarkandidater genomgå provår vid statens provårsläroverk. Sällska- pet ville alltså ytterligare understryka de förut framhävda synpunkterna an- gående förbättrad praktisk utbildning för musiklärare.

Gymnastik med lek och idrott. Efter anmodan av de sakkunniga har svenska gymnastikläraresällskapets centralstyrelse den 19 mars 1937 över- lämnat ett yttrande angående gymnastiklärarnas pedagogiska utbildning. Styrelsen har där framhållit önskvärdheten av att eleverna i största möjliga mån erhålla tillfälle till undervisningsövningar med så många slags gymna- _ stikavdelningar som möjligt, och särskilt att till de manliga elevernas för- fogande ställas övningsavdelningar med kvinnlig ungdom. Vidare har sty- relsen betonat, att de nuvarande två utbildningsåren vore otillräckliga för att bibringa eleven vid institutet den pedagogiska blick och det mått av undervisningsskicklighet, som man rimligen kunde begära av den nyutexa- minerade gymnastikläraren. Under de senaste åren hade nya moment till- kommit, såsom friluftsdagarna vid vissa läroanstalter, organiserandet av fjällfärder och barnläger m. m., vilket allt ställde ökade krav på gymnastik- lärarens pedagogiska och organisatoriska kvalifikationer. Den teoretiska

kursen i pedagogik och psykologi hade enligt styrelsens mening lämplig om- fattning. Slutligen framhåller styrelsen, att provårsinstitutionen ej vore en lämplig form för gymnastikläraraspirantens pedagogiska utbildning. I sam- band härmed omnämner styrelsen en utredning, som då pågick inom gym- nastikläraresällskapet angående utbildningstiden. Nämnda utredning, av vil- ken de sakkunniga tagit del, har sedermera av sällskapet överlämnats till di- rektionen över gymnastiska centralinstitutet. Den utmynnar i förslag om tre- årig utbildning för gymnastiklärare, dårvid den ökade tiden skulle framför allt ägnas åt en mer allsidig utbildning inom den fysiska fostrans olika gre- nar, särskilt idrotten. De praktiska övningarna i undervisnings meddelande skulle även få ökad tid —— 450 timmar i stället för nuvarande 378 timmar. Därigenom skulle man kunna fylla de uttalade önskemålen om en mer mångsidig erfarenhet än för närvarande av undervisning på olika ålders- stadier och av elever av olika kön.

Sedermera har till de sakkunniga inkommit en framställning från nämnda sällskaps centralstyrelse, avseende utbildning av ledare för friluftsverksam- heten. Styrelsen framhåller, att friluftsövningarna fordrade tillgång till be— tydligt större antal kompetenta ledare än som i allmänhet funnes att tillgå. Genomförandet av verksamheten vore helt beroende av medverkan från ämneslärarna, vilka helt naturligt icke utan vidare vore kompetenta att leda idrottsövningar. Det vore därför nödvändigt att anordna kurser för ämnes— lärarna i betydligt större utsträckning än hittills. Framställning i sådant syfte hade tidigare gjorts av direktionen över gymnastiska centralinstitutet liksom senare av ett antal läroverkslärare efter sommaren 1937 genomgången idrottsledarkurs, anordnad av skolidrottsförbundet. Det syntes icke möta några större svårigheter att låta de lärare, som genomginge provår, under denna tid erhålla såväl praktisk som teoretisk utbildning i ledning av fri— luftsverksamhet. Därjämte borde de blivande lärarna åläggas och möjlighet beredas dem att under universitetstiden förskaffa sig sådana insikter i kroppsövningar, att de nödtorftigt kunde medverka under skolornas fri- luftsdagar.

Den av styrelsen åsyftade framställningen från vissa lärare har överläm— nats till de sakkunniga för övervägande. I framställningen betonas önsk— värdheten av att kurser för ämneslärares utbildning till ledare av frilufts- verksamhet årligen anordnades och att vid tillsättningen av ordinarie lärar- tjänster skälig hänsyn kunde tagas till skolans behov av dylika ledare. Slut- ligen har hemställts att i samband med den pågående utredningen om lärares utbildning måtte undersökas möjligheten att bereda läraraspiranterna ut— bildning för deras framtida uppgifter som ledare vid friluftsverksamhet.

Till de sakkunniga har ytterligare inkommit en skrift från delegerade för ett den 23 april 1938 i Göteborg hållet, av gymnastiklärarsällskapet i västra distriktet anordnat möte för överläggning om läroverkens friluftsdagar. I skriften framhålles behovet av att lärarkandidaterna under provåret erhålla

utbildning även för ifrågavarande del av sina blivande uppgifter, och hem- ställes, att idrottsledarkurser måtte inläggas i provåret.

Kvinnlig slöjd (inkl. vävning) . Till de sakkunniga har Sveriges slöjdlärarinne- förening överlämnat en skrift, däri hänvisas till en av föreningen tidigare hos Kungl. Maj:t gjord framställning. Med hänsyn härtill torde sistnämnda fram- ställning böra här närmare beröras. I denna, som är dagtecknad den 26 augusti 1935, erinras om att redan år 1928 anhållan gjorts om utredning av frågan om inrättandet av ett statens handarbetsseminarium och att skolöverstyrel- sen i utlåtande den 1 mars 1929 tillstyrkt denna anhållan. Då nämnda fram- ställning ej lett till något resultat, hade föreningen velat förnya densamma. Det alltjämt stegrade kravet på det praktiska arbetets effektivitet och dess värdesättning ställde större fordringar på handarbetslärarinnornas utbild- ning än någonsin. Under det att staten sörjde för övriga övningslärares ut— bildning, måste handarbetslärarinnan söka sin utbildning vid privata läro- anstalter. För sin allsidiga utbildning måste hon dessutom genomgå specialkurser på flera olika håll, klädsömnad på ett, vävning på ett annat, teckning på ett tredje o. s. v., vilket allt fördyrade och förlängde utbildningen. Föreningen hemställde därför, att Kungl. Maj:t ville verkställa utredning an- gående inrättandet av ett statens handarbetsseminarium. Framställningen till- styrktes av skolöverstyrelsen i utlåtande den 9 oktober 1935.

I sin ovannämnda till de sakkunniga ställda skrift har föreningen velat rikta de sakkunnigas uppmärksamhet på frågan. Därjämte har föreningen framlagt följande särskilda önskemål i fråga om det tillämnade seminariets uppgift samt om inträdesfordringar, läroämnen och seminariekursens längd. Seminariet borde ha till u p p g i f t att utbilda lärarinnor för undervisningen i manuellt arbete av varje i de olika skolformerna och på de olika stadierna från folkskolans lägsta till och med flickskolans högsta klasser förekom- mande slag, för undervisning på de praktiska linjerna, i folkhögskolor samt lärlings- och yrkesskolor för husligt arbete. För inträde i seminariet borde fordras, att inträdessökande fyllt eller under det kalenderår, då inträde vinnes, fyller 20 år samt erhållit goda avgångsbetyg antingen från folkskole- eller småskoleseminarium eller från högre flickskola med normalskolekom- petens eller kommunal flickskolas praktiska linje eller avlagt realexamen. Dessutom borde fordras två års praktik i linne- och klädsömnad samt någon kunnighet i vävning. Elev, som på grund av styrkta kunskaper i förut- nämnda ämnen, föreslås till intagning vid seminariet, borde därjämte genom- gå prov för utrönande av den sökandes praktiska och konstnärliga förutsätt- ningar för lärarkallet. Följande l ä r o å m n e n föreslås, nämligen linne- och klädsömnad med verktygslära, mönsterkonstruktion och mönsterform- ning, konstsömnad med fackteckning, knyppling, stickning och virkning, skolmodeller (inklusive kindergartenstadiet), vävning med vävteori, textil materiallära, pedagogik, psykologi, metodik och övningsundervisning, all- män och textil konsthistoria, samhällslära, hygien samt bokföring. S em i-

n a r i e t i (1 e n s lä n g (1 borde vara två år. Varje arbetsår borde omfatta 38 veckor med en arbetstid av 35—38 timmar i veckan.

Departementscheiens direktiv. I det föregående (sid. 13) ha de sakkunniga återgivit det yttrande till statsrådsprotokollet den 30 december 1935 av de- partementschefen, som åtföljde hans hemställan till Kungl. Maj:t om bemyn- digande att tillkalla sakkunniga för utredning av frågan om lärarutbild- ningen. Han upptager där bland de uppgifter, som skulle tillkomma de bli- vande sakkunniga, även frågan om övningslärarnas utbildning och framhål- ler, att det givetvis i främsta rummet vore den praktiska utbildningen, som här avsåges. Dock vore det naturligt, att även nämnda lärares teoretiska ut- bildning kunde i detta sammanhang bliva föremål för övervägande, och de sakkunniga borde vara oförhindrade att, om så befunnes erforderligt, i så— dant hänseende framlägga förslag.

De sakkunnigas förslag. Den pedagogiska utbildning, som lärare i övnings ämnen vid högre läroanstalter tidigare erhållit, har ofta nog varit oenhetlig, ibland bristfällig. Detta förhållande har utan tvivel medfört, att nämnda ämnen stundom haft en något isolerad ställning vid våra läroanstalter. Härtill torde ock ha bidragit den omständigheten, att övningsämnena i mot- sats till läroämnena väsentligen sakna betydelse för lärjungarnas flyttning från klass till klass och för examinas godkännande.

Man torde vara allmänt ense om övningsämnenas betydelse även ur upp- fostringssynpunkt och således för lärjungarnas utveckling i olika avseenden. Såsom förut anförts har departementschefen i sitt yttrande till statsråds- protokollet berört denna fråga, därvid han påpekat övningsämnenas ökade betydelse och deras personlighetsbildande förmåga. Det är därför han velat i samband med den genomgripande omläggning av ämneslärarnas praktiska utbildning, som av honom planerats, upptaga även frågan om övnings- lärarnas.

Den nu antydda uppfattningen om övningsämnenas betydelse delas till fullo av de sakkunniga, och de anse det därför ur alla synpunkter befogat, att frågorna om de båda lärarkategoriernas utbildning på en gång upptagas till övervägande. Vid fullgörandet av sitt uppdrag ha de sakkunniga såsom en huvudprincip för sig uppställt, att övningslärarna böra genom vederbör- liga intyg styrka samma personliga förutsättningar för lärarverksamhet som åmneslärarna i fråga om hälsotillstånd och lämplighet och få en pedago- gisk utbildning, likvärdig med dessas. Denna likvärdighet bör gälla även mellan de olika övningslärarkategorierna inbördes. Om övningslärarna erhålla en sådan utbildning, genom vilken de liksom ämnesläraraspiranterna redan från början vinna förtrogenhet med skolans liv och uppfostraregär- ning, skall detta utan tvivel bliva av stor betydelse för övningsämnenas plats inom skolan. I det följande återkomma de sakkunniga beträffande de olika

ämnena till frågan, hur nämnda utbildning enligt deras mening bör ordnas för att nå nyss angivna mål. För att utbildningen i vissa ämnen icke skall bliva alltför betungande för övningsläraraspiranterna, ha de sakkunniga därvid funnit sig böra utesluta en del pedagogiska moment, som ansetts kunna utgå, utan att likvärdigheten rubbas.

Välskrivning, teckning och manlig slöjd. Vad dessa tre ämnen beträffar, vilja de sakkunniga erinra därom, att chefen för ecklesiastikdepartementet, enligt av Kungl. Maj:t den 29 maj 1936 givet bemyndigande, tillkallat sak- kunniga för att bland annat verkställa utredning och avgiva förslag angå- ende utbildningen av lärare i slöjd för gossar (manlig slöjd) och i teckning. Enligt departementschefens yttrande vid samma tillfälle borde de blivande sakkunniga samråda i fråga om utbildningen av lärare i manlig slöjd och i teckning med nu förevarande sakkunniga. Den 17 december 1937 avgåvo förstnämnda sakkunniga, som antagit namnet 1936 års yrkesskolsakkunniga, betänkande med förslag rörande omorganisation av vissa delar av tekniska skolan i Stockholm (statens offentliga utredningar, 1938: 8). I detta betän- kande beröres frågan om utbildningen av lärare i manlig slöjd och i teckning endast i förbigående, enär, enligt yrkesskolsakkunnigas uttalande, nu före- varande sakkunniga ej vid tiden för betänkandets avlämnande i visst hän- seende fattat definitiv ståndpunkt.

De sakkunniga ha samrått med yrkesskolsakkunniga beträffande de all- männa principer för den praktiska lärarutbildningen, som de sakkunniga lagt till grund för sitt arbete. Det har härvid konstaterats, att inga skiljaktig- heter av någon väsentlig betydelse föreligga i de båda sakkunnigkommitté- ernas uppfattning av de grundläggande frågorna.

Vid nämnda överläggningar ha yrkesskolsakkunniga i fråga om tecknings- lärarnas fackliga utbildning meddelat följande. Den anstalt, som skulle om- händerhava den teoretiska och praktiska teckningslärarutbildningen, skulle benämnas teckningslärarinstitutet. Detta institut skulle anordna en fyraårig utbildning. Under de tre första åren skulle undervisningen anknytas till den av de sakkunniga i nämnda betänkande föreslagna s. k. konstfackskolan, där undervisningen i teckning och målning skulle bedrivas systematiskt så- som i de allmänna skolorna. Det första arbetsåret borde vara allmänt för- beredande, medan det andra och tredje året skulle ägnas åt fackutbildning. Någon del av fackstudierna under tredje året skulle kunna förläggas till konsthögskolan.

Den praktiska utbildningen åter skulle i de tre första årskurserna bestå i auskultationer och 40 undervisningsövningar. I fjärde årskursen skulle den för den blivande teckningsläraren avsedda utbildningen i fysiologi, psykologi och pedagogik omfatta sammanlagt 209 timmar, varjämte auskultation, undervisningsövningar och avläggande av prov, sammanlagt 266 timmar, skulle omfatta välskrivning och teckning. Ledningen härav skulle tillkomma.

institutets föreståndare, vilken, i händelse ett psykologisk-pedagogiskt institut komme till stånd, skulle kunna till dess direktor överlämna vissa av dessa uppgifter. Samverkan med Stockholms högskola tänktes under andra om- ständigheter i vissa fall kunna äga rum.

På frågan om den teoretiska utbildningen för lärare i teckning och manlig slöjd ha nu förevarande sakkunniga icke haft anledning att ingå, då ju detta spörsmål, på sätt nyss omnämnts, är föremål för särskild behandling av yrkesskolsakkunniga. Allenast i ett avseende vilja de sakkunniga göra ett uttalande.

Från åtskilliga håll har man under senare år klagat över den försämring i avseende på handstilarnas beskaffenhet, som man anser sig ha konstaterat. Samma uppfattning kommer till synes i den till de sakkunniga överlämnade, ovan omnämnda framställningen från förre rektorn Påhlman. Enligt de sakkunnigas mening sakna dessa uttalanden ej fog. Om orsakerna till de mången gång mindre goda handstilarna i skolorna våga de sakkunniga icke uttala någon mening utan vilja inskränka sig till ett konstaterande. Det torde icke vara behövligt att närmare motivera ett uttalande i denna fråga, det torde vara nog att i all korthet påpeka den betydelse, en lättläst och redig handstil alltjämt har, fastän maskinskriften i stor utsträckning ersatt handskriften. Att på denna fråga jämväl lägga en i någon mån estetisk synpunkt kan måhända försvaras. De sakkunniga vilja alltså uttala önskvärdheten av att vid den planerade omläggningen av utbildningen av tecknings— (och välskrivnings-) lärare nu angivna förhållanden måtte be- aktas.

Vad beträffar teckningslärarnas praktiska utbildning, ha nu förevarande sakkunniga funnit, att nämnda utbildning, ordnad såsom yrkesskolsakkun- niga angivit, väsentligen skulle komma att organiseras i likhet med vad i det föregående föreslagits i fråga om ämneslärarna. De sakkunniga kunna alltså i det hela ansluta sig till denna plan. En sådan anordning skulle alltså inne- bära, att teckningsläraraspiranterna under sina studier finge en förbere- dande praktisk lärarutbildning och efter tre år finge utvidga och full- följa sin pedagogiska utbildning i en avslutande fjärde årskurs genom del- tagande i en sådan påbyggnadskurs, som föreslagits av yrkesskolsakkun- niga. Under den förberedande utbildningen böra aspiranterna alltså auskul- tera vid läroanstalter av olika slag. Då teckningsläraren kommer att under- visa i endast två ämnen, teckning och välskrivning, torde auskulteringen för aspiranterna kunna begränsas. Vidare böra aspiranterna komma i tillfälle att deltaga i de för samtliga läraraspiranter anordnade specialkurserna i talteknik, i svenska språket, företrädesvis muntlig framställning, och i upp- fostringspsykologi (jfr sid. 44). De böra även få deltaga i den föreslagna kursen i allmän hygien ävensom i de föreläsningar i pedagogiska och all- mänt metodiska ämnen, som äro avsedda för läraraspiranter. De. sakkun- niga ha i fråga om ämneslärarnas utbildning föreslagit viss form för sam-

verkan mellan de akademiska myndigheterna och representanter för den praktiska lärarutbildningen. Något häremot svarande stadgande är i fråga om teckningslärarutbildningen ej erforderligt, då teckningslärarinstitutet enligt yrkesskolsakkunnigas förslag skulle stå under skolöverstyrelsens ome- delbara inseende.

Enligt vad de sakkunniga erfarit, anse yrkesskolsakkunniga, att för in- träde i teckningslärarinstitutets första årskurs borde fordras kunskaper och färdigheter i ämnena modersmålet, ett främmande levande språk, historia med samhällslära och matematik, allt i den omfattning som vitsordas genom godkända betyg i studentexamen, samt kunskaper och färdigheter i teckning motsvarande med beröm godkänd i studentexamen på reallinjen. Inträde i fjärde årskursen skulle medgivas den, som bland annat fyllt de villkor, som stadgas för uppflyttning i fjärde årskursen, samt vid den till institutet för- lagda förberedande praktiska lärarutbildningen visat sig äga fallenhet för teckningslärarkallet.

Till nu angivna förslag i fråga om inträdesfordringar kunna de sakkun- niga icke helt ansluta sig. De anse, att betyg över avlagd realexamen samt godkänt avgångsbetyg från kommunal flickskolas teoretiska linje och från högre flickskola med s. k. normalskolekompetens bör vara minimifordran. Dock torde det vara behövligt att därutöver fordra kunskaper, motsvarande dem, som vitsordas genom studentexamen, i ämnena modersmålet, historia med samhällslära och ett främmande levande språk ävensom ett kvalificerat betyg i teckning enligt fordringarna för studentexamen. Dessa kunskaps- fordringar äro likvärdiga men ej identiska med dem, som äro stadgade för inträde i gymnastiska centralinstitutets gymnastiklärarlinje, varvid dock är att märka, att även visst kvalificerat folkskollärarbetyg och avgångs- betyg från högre lärarinneseminariet, vari vissa ämnen ingå, berättiga till inträde å nämnda linje. Samma bestämmelser torde böra gälla jämväl för teckningsläraraspiranter, givetvis med vederbörlig förändring i avseende å ämnen.

Vad beträffar utbildningen av lärare i m a n 1 i g slö j (1, komma. såsom förut anförts, yrkesskolsakkunniga att senare därom avgiva yttrande och förslag. Nämnda sakkunniga ha i sitt förut omförmälda, redan avgivna be— tänkande uttalat, att undervisningen i den av dem planerade konstfackskolans allmänna avdelning skulle kunna bliva till gagn även för blivande lärare i slöjd och att dessa lärares utbildning skulle kunna anknytas till nämnda skola. Nu förevarande sakkunniga, som ju icke ha att närmare yttra sig om slöjd- lärarnas fackligt teoretiska utbildning, vilja i sådant hänseende allenast framhålla, att man knappast lärer kunna för dessa lärare anordna en så långvarig utbildning som för teckningslärarna. Härav följer att också deras praktiska lärarutbildning, som eljest tydligen bör principiellt ordnas ungefär liksom andra lärares, bör i lämplig grad begränsas. I enlighet härmed torde slöjdläraraspiranterna böra deltaga endast i den förenämnda kursen i upp—

fostringspsykologi samt i kursen i allmän hygien. Till frågan om åtgärder för utbildning av övningslärare i mer än ett ämne återkomma de sakkun- niga i det följande.

sMusik. Utbildningen av musiklärare vid allmänt läroverk och därmed jämförlig läroanstalt sker, såsom förut angivits, vid musikkonservatorium i Stockholm, och vinnes genom avläggande av högre musiklärarexamen. Vid konservatorium kan även avläggas en lägre musiklärarexamen, som dock enligt vederbörande examenskungörelse (S. F. S. nr 79/1930) icke medför behörighet till viss befattning och därför här kan förbigås. Den högre mu- siklärarexamen förutsätter enligt reglementet för musikkonservatorium (S. F. S. nr 78/1930) studier i följande ämnen: sång, piano, violin, harmoni- lära, musiklära, pedagogik, metodik, talteknik, deklamation samt musikens historia och estetik och innefattar prövning i ämnena sång, piano, violin, harmonilära, pedagogik, musikens historia och estetik samt undervisnings- skicklighet. I nyssnämnda reglemente å 5 stadgas, att för elever, som idka studier för avläggande av musiklärarexamen, anordnas övningar i under- visning. I samband med dessa övningar beredas, heter det vidare, deltagarna i desamma tillfälle att närvara vid undervisning i offentliga och enskilda läroanstalter, som läroverksstyrelsen (d. v. s. styrelsen för musikkonser— vatorium) efter förslag av skolöverstyrelsen i varje fall anvisar. Enligt 5 8 i nämnda reglemente må elev ej utan läroverksstyrelsens särskilda med- givande åtnjuta undervisning längre tid än åtta terminer i den för högre musiklärarexamen bestämda ämnesgruppen.

Beträffande den pedagogiska utbildning, som vid konservatorium medde- las musikläraraspiranterna, ha de sakkunniga, huvudsakligen ur ett på begä- ran av de sakkunniga av svenska musikläraresällskapet avgivet yttrande med därtill hörande bilagor, inhämtat följande. Läroverksstyrelsen har den 30 maj 1930 fastställt kurser för olika betygsgrader i de ämnen, som ingå i högre och lägre musiklärarexamen vid konservatorium. Bland dessa ämnen finnes. ej pedagogik upptaget. Undervisning i ämnet gavs likväl och omfattade de första åren omkring 10 timmar föreläsningar. Under de senaste åren upp- gives läraren i ämnet ha efter hand utvidgat kursen, så att den för närva-l rande omfattar en veckotimme under två år, eller tillhopa omkring 60 tim- mar. Därjämte har en kursplan under de senaste åren uppgjorts av veder- börande lärare. Planen omfattar en elementär kurs i psykologi och i pedago— gikens historia samt ett antal musikpedagogiska arbeten. Utom denna kurs i psykologi och pedagogik har undervisningen de senaste åren även omfattat metodik en veckotimme under två år. Metodikundervisningen har anslutit sig dels till praktiska övningar i form av s. k. fingerade lektioner, som hållits gruppvis en veckotimme under två år med omkring sex elever i varje grupp, dels till elevernas undervisning i folkskolan, vilken senare varit förlagd till det andra utbildningsåret. Läraren i pedagogik har i största möjliga utsträck- ning följt denna deras undervisning och efter varje besök till och med skrift-

ligen sammanfattat sina anvisningar. Examensprov ha avlagts inför läro- verksstyrelsen, som på grundval av detta prov fastställt betyg för undervis- ningsskicklighet. Enligt den uppgjorda kursplanen skulle under det tredje studieåret undervisningsövningar förläggas till gymnasier och flickskolor, men denna avsikt har hittills ej kunnat genomföras. Den ovannämnda, i reglementet för musikkonservatorium % 5 avsedda auskultationen i offent- liga och enskilda läroanstalter har i någon utsträckning förekommit. Den nu lämnade redogörelsen visar, att under de sista åren den pedago- giska utbildningen av musiklärare vid musikkonservatorium ej oväsentligt förbättrats. Delade meningar torde dock ej råda därom, att denna utbildning är i behov av en omgestaltning för att kunna anses motsvara nutida krav i detta hänseende på lärare vid allmänna läroverk och liknande läroanstalter. De sakkunniga vilja i detta hänseende göra vissa uttalanden och framställa önskemål, vilka kunna bilda utgångspunkt för frågans fortsatta behandling. Härvid ansluta sig de sakkunniga till ovannämnda yttrande av svenska mu- sikläraresällskapet samt till uttalanden, som under hand gjorts av bland andra skolöverstyrelsens konsulent för musikundervisningen E. Ralf. Enligt de sakkunnigas mening bör pedagogisk sakkunskap alltid vara representerad i läroverksstyrelsen, och därjämte bör en ordinarie lärarbefattning i pedagogik och metodik vid konservatorium så snart ske kan inrättas genom ombildning av den nuvarande extra lärarbefattningen. Dessa åtgärder innebära uppenbar- ligen, att ämnena pedagogik och metodik komme att få ett väsentligt ökat ut- rymme vid musiklärarutbildningen, något som synes de sakkunniga vara ett nödvändigt villkor för en förbättrad utbildning. I överensstämmelse härmed böra de nu gällande bestämmelserna för den högre musiklärarexamen upp— tagas till granskning, så att denna examen mera direkt inriktas på en fullgod utbildning av lärare för högre och lägre skolor. Hänsyn till en eventuell önskan från musikläraraspiranternas sida att erhålla en utbildning, som sätter dem i stånd att utöva även annan musikpedagogisk verksamhet, bör här komma i andra rummet. I samband härmed bör en revision företagas i fråga om inträdesfordringarna till musiklärarklassen. För närvarande är härom intet annat stadgat, än det som gäller för inträde i konservatorium över huvud taget, nämligen att den inträdessökande skall förete avgångs— betyg från folkskola. Såsom i det föregående anförts föreskrives i läroverks- stadgan liksom i stadgan för folkskoleseminarierna som villkor för behö- righet till musiklärarbefattning, att sökanden skall ha avlagt realexamen eller på annat sätt styrkt sig ha motsvarande kunskaper. De sistnämnda teore- tiska kunskaperna lfunna alltså förvärvas efter avlagd musiklärarexamen. Enligt de sakkunnigas mening är det av nöden, att eleven redan vid musik- lärarstudiemas början innehar erforderligt mått av teoretiska kunskaper. Detta mått lärer icke kvantitativt sett kunna sättas lägre än det, som är stadgat för inträde i gymnastiska centralinstitutets gymnastiklärarlinje (se sid. 182) och som motsvarar det, som ovan av de sakkunniga föreslagits ifråga

om teckningslärarutbildningen. Av musikläraraspiranten bör fordras samma kunskapsmått i det hela. Vad beträffar ämneskombination i fråga om de kompletterande studierna, ha de sakkunniga, med tanke ej minst på den litte- ratur, som musikläraraspirantema torde komma att använda för sin utbild- ning, ansett modersmålet, historia med samhällslära och ett främmande le- vande språk bilda en lämplig kombination.

Under studietiden vid konservatorium böra eleverna erhålla såväl teoretisk som praktiskt pedagogisk utbildning. De böra således deltaga i de special- kurser i svenska språket, företrädesvis muntlig framställning, i uppfostrings- psykologi och i allmän hygien, om vilka förut talats. Däremot lärer det ej vara erforderligt att stadga deltagande i kursen i talteknik, då undervisning i detta ämne i varje fall ingår i konservatoriets studieplan. Eleverna böra jämväl deltaga i de förut omnämnda föreläsningarna i pedagogiska och allmänt metodiska ämnen, som äro avsedda för läraraspiranterna. Vad beträffar den praktiska utbildningen bör den i väsentliga delar anordnas i överensstäm- melse med motsvarande utbildning för ämneslärare och med vad ovan före- slagits för teckningslärare. Nämnda utbildning bör omfatta auskultation och övningsundervisning vid olika slag av skolor i Stockholm. I anslutning härtill böra eleverna få handledning i speciell metodik. Auskultation och övnings- undervisning förekomma, såsom ovan omnämnts, för närvarande i viss omfatt- ning vid konservatorium. Dessa viktiga moment i lärarutbildningen böra emel- lertid få en större plats i utbildningen. Härom ha de sakkunniga samrått med skolöverstyrelSens konsulent E. Ralf och ha funnit sig kunna utgå ifrån att auskultation och övningsundervisning tillsammans böra omfatta omkring 125 timmar. Om auskultation och övningsundervisning få i denna utsträckning ingå i musikläraraspiranternas utbildning, synes den av svenska musiklärare- sällskapet föreslagna, till tiden efter musiklärarexamen förlagda provårskur- sen om en termin ej vara nödvändig. I den för närvarande vid konservatorium följda provisoriska kursplanen upptages ett praktiskt undervisningsprov såsom ett moment i den avgångsprövning, som avslutar musiklärarnas peda- gogiska utbildning. Detta prov blir överflödigt, därest den praktiska utbild- ningen ordnas på sätt de sakkunniga här antytt.

Det bör i detta sammanhang erinras därom, att högre musiklärarexamen vid musikkonservatorium avlägges, utom av de ordinarie eleverna, av s. k. privatister, som således åtnjutit enskild undervisning. I själva verket avläg- ges nämnda examen av flera privatister än av ordinarie elever. De sak- kunniga vilja framhålla, att de privatister, som önska erhålla kompetens för musiklärarbefattning, böra ha samma kvalifikationer i olika avseenden och förskaffa sig en pedagogisk utbildning av samma omfattning som de ordi- narie eleverna.

Gymnastik med lek och idrott. Utbildningen av lärare i gymnastik med lek och idrott är sedan gammalt förlagd till gymnastiska centralinstitutet. Den härför avsedda kursen, gymnastiklärarkursen, omfattar en tid av två år.

För inträde i nämnda kurs fordras blandannat att sökanden antingen av- lagt realexamen eller erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal flick— skola eller enskild flickskola med s. k. normalskolekompetensrätt och i båda fallen dessutom erhållit minst betyget godkänd i fysik, kemi och biologi med hälsolära enligt studentexamens fordringar, eller ock avlagt studentexamen med minst betyget godkänd i fysik, kemi och biologi med hälsolära eller avlagt folkskollärarexamen med minst betyget med beröm godkänd i fysik, kemi och biologi med hälsolära, matematik, tyska och engelska eller slut- ligen genomgått högre lärarinneseminariet och erhållit minst betyget god- känd i fysik med astronomi, kemi med mineralogi och geologi, zoologi och botanik. I fråga om dessa inträdesfordringar ha de sakkunniga intet att an- föra. Enligt den för institutet gällande examensstadgan (S. F. S. nr 351/ 1934) skola i undervisningen ingå praktiska övningar samt tjänstgöringar, och den prövning, som elev skall undergå för avläggande av examen, skall, där insti- tutets direktion så bestämmer, vara förenad med praktiska prov. I gymna- stiklärarexamen ingår vidare ämnet psykologi och pedagogik, omfattande grunderna av den pedagogiska psykologien samt didaktik och utgörande en kurs på tillsammans 108 timmar.

De praktiska övningarna i undervisnings meddelande omfatta enligt kurs— planen för institutet sammanlagt 378 timmar, vartill komma instruktions- övningar i idrott bland annat på läroverkens friluftsdagar. Dessa praktiska övningar ha för de manliga kurserna varit förlagda till nya elementarskolan och i viss utsträckning till andra högre allmänna läroverk i Stockholm, i någon mån också till folkskolor, samt för de kvinnliga till statens normal- skola för flickor, Ateneum för flickor, de kommunala mellanskolorna och folkskolor. För de kvinnliga eleverna har utbildningen under de gångna åren blivit väsentligt mångsidigare än för de manliga såväl i fråga om förläggning till olika skolstadier och skolformer som i fråga om antalet handledande lärare. Under senare år har antalet elever i de manliga kurserna varit järn- förelsevis lågt, vadan övningsundervisningen för dessa elever huvudsakligen varit förlagd till nya elementarskolan, för vars gymnastikundervisning gym- nastiska centralinstitutet sedan gammalt svarar. Auskultering har ägt rum bland annat vid skolor för dövstumma, blinda och efterblivna barn samt vid frivilliga gymnastikavdelningar.

De önskemål, som uttalats i fråga om gymnastiklärarnas utbildning, mynna, såsom framgår av vad i det föregående anförts, ut i förslag om den nuvarande kursens utvidgning med ett år, varigenom även det pedagogiska utbildningsmomentet skulle kunna ytterligare tillgodoses. Vad beträffar den pedagogiska utbildning, som den. nuvarande ordningen vid gymnastiska cen- tralinstitutet giver, vilja de sakkunniga uttala den meningen, att denna är i det hela väl tillgodosedd. Både den psykologiska och den pedagogiska delen av denna kurs synes i fråga om stoffurval och metod vara präglad av mo- derna synpunkter, upptagande bland annat problem, som särskilt beröra den

fysiska fostrans ställning i skolan. Härtill kommer att i ämnena fysiologi och hälsolära ingå moment, som komplettera den teoretiska psykologisk-pedago- giska utbildningen.

Gymnastiklärarnas pedagogiska utbildning synes de sakkunniga likväl lida av en brist därutinnan, att den är så starkt hopträngd, ett förhållande, som givetvis sammanhänger med kursens relativt ringa tidsomfattning. En ut- väg att vinna ökad tid för den pedagogiska utbildningen och samtidigt för- djupa densamma vore att för dem, som genomgått gymnastiska central- institutet, anordna en »provårskurs», förlagd till tiden omedelbart efter av- gångsexamen. En dylik kurs skulle utan tvivel kunna giva värdefulla resul- tat i pedagogiskt avseende. Då emellertid gymnastiklärarsällskapet ställt sig avvisande till tanken på en sådan kurs och det måhända även ur andra synpunkter är förmånligt, att den fackliga och den pedagogiska utbildningen förlöpa parallellt, anse sig de sakkunniga ej höra framställa något förslag i detta syfte. Å andra sidan är det uppenbart, att en förlängning av utbild- ningstiden med ett år, såsom upprepade gånger förordats från gymnastik- lärarhåll och jämväl påyrkats i gymnastiklärarsällskapets ovannämnda ytt- rande till de sakkunniga, skulle kunna väsentligt förstärka även den pedago- giska utbildningen och förskaffa gymnastiklärarna ökad skicklighet för sina arbetsuppgifter. Ur de synpunkter, de sakkunniga ha att beakta, skulle alltså en utökning av tiden för gymnastiklärarutbildningen vara önskvärd, främst med tanke på de nya arbetsuppgifter, som de senaste åren lagt på gymnastiklärama vid våra läroanstalter och vilka framhållas i de ovan refe- rerade uttalandena. De sakkunniga anse sig därför av nu angivna skäl böra tillstyrka en utökning av gymnastiklärarutbildningen, så mycket hellre som nämnda utbildning i och för sig förefaller vara alltför sammanträngd.

Beträffande de för läraraspiranter avsedda specialkurserna torde gymna- stikläraraspiranterna, som erhålla utbildning i uppfostringspsykologi och tal- teknik, hygien m. m., böra genomgå endast kursen i svenska språket, före— trädesvis muntlig framställning. I den praktiska utbildningen böra —-— lik- som nu — ingå auskultationer och övningsundervisning jämte metodiska övningar. Omfattningen av dessa praktiska moment är tydligen beroende av den tid, som anslås för gymnastiklärarutbildningen.

Enligt gällande läroverksstadga ingår i den undervisningsskyldighet, som åligger lärare vid allmänt läroverk, att medverka vid ledningen av lärjungar- nas friluftsverksamhet. Från olika håll har, såsom förut (sid. 173) omnämnts, framhållits vikten av att dessa lärare erhålla nödig utbildning för berörda uppdrag. Såsom lämpliga åtgärder i sådant hänseende ha föreslagits ut- bildning av ledare i samband med läraraspiranternas övriga utbildning samt kurser liknande dem, som vid ett par tillfällen på enskilt initiativ anordnats för redan i tjänst varande lärare. Därjämte har det föreslagits, att vid tillsätt- ning av ordinarie ämneslärartjänster hänsyn skulle tagas till vederbörande skolas behov av utbildade ledare.

Av dessa tre förslag är det strängt taget endast det första, som berör de sakkunnigas uppdrag, nämligen i avseende på infogandet i den övriga lärarutbildningen av utbildning av ledare för friluftsverksamheten. Vad de båda övriga förslagen beträffar, vilja de sakkunniga anföra följande. An- ordnandet av särskilda kurser, bekostade av allmänna medel, för redan i tjänst varande lärares utbildande till dylika ledare finna de sakkunniga synnerligen lämpligt och vilja därför livligt tillstyrka, att fortbildnings- kurser för ämnes'- och övningslärare anordnas i berörda syfte och i tillräck- lig utsträckning. Organiserandet bör som hittills ske genom skolöverstyrel- sen, eventuellt genom förmedling av det föreslagna psykologiskpedagogiska institutet i Stockholm. Framhållas bör att de sakkunniga härvid åsyfta ut- bildning av ledare för friluftsverksamhet av den art, som avses i gällande läroverksstadga och närmare angives i de till läroverkens undervisningsplan hörande metodiska anvisningarna, och ej endast utbildning av ledare för fri idrott. Det framställda förslaget om ledarutbildning såsom merit vid till- sättning av ordinarie ämneslärartjänster ligger utanför de sakkunnigas om- råde. I och för sig synes det dock de sakkunniga naturligt, att sådan merit, som här avses, vitsordas genom vederbörligt tjänstgöringsbetyg och kan vid befordran beaktas i anslutning till bestämmelserna i läroverksstadgan & 181 inom. 2 a), enär den bör kunna inbegripas under befordringsgrunden »skick- lighet och nit i ungdomens handledning».

Vad åter beträffar förslaget att inordna ledarutbildningen i lärarutbild— ningen i övrigt, faller detta, såsom ovan antytts, uppenbarligen i visst av- seende inom de sakkunnigas uppdrag. Nämnda spörsmål är enligt de sak- kunnigas mening av ej ringa vikt. De sakkunniga kunna i detta hänseende hänvisa till chefens för ecklesiastikdepartementet yttrande till statsrådspro- tokollet vid avlåtande av förslag till 1937 års riksdag om arvode till en idrottslärare vid universitetet i Uppsala. Departementschefen framhåller där bland annat, att den befattning med idrottsdagarna vid de allmänna läro- verken och andra läroanstalter, som numera ålåge ämneslärare, utgjorde ett skäl för att staten för ändamålet tillhandahölle erforderlig utbildning vid lärarutbildningsanstalterna.

Man kan tänka sig en sådan utbildning förlagd antingen till den praktiska lärarutbildningen eller till universitetsstudierna. Att foga en idrottslig peda- gogisk utbildning till den förra synes de sakkunniga mindre riktigt redan av det skäl, att denna praktiska utbildning till så gott som alla sina delar är obligatorisk, medan en utbildning till ledare av här avsett slag måste anses som en frivillig sak, då många i övrigt måhända för egentlig lärarverk- samhet synnerligen väl lämpade aspiranter kunna sakna läggning och kraf- ter för idrott och friluftsverksamhet. Vidare torde läraraspiranternas tid, om de sakkunnigas förslag i avseende på lärarkursens ordnande godtages, bliva så fylld av arbetsuppgifter av olika slag, att en ökning genom inrät- tande av en särskild kurs måste anses utesluten. Däremot är det i sin ordning,

att läraraspiranterna om möjligt redan under den förberedande och i varje fall under den egentliga lärarkursen få kännedom om och tillfälle att del- taga i läroverkens friluftsverksamhet. De sakkunniga ha också i sitt förslag till organisation av den praktiska lärarutbildningen sökt tillgodose detta.

Utbildningen av blivande lärare till ledare av friluftsverksamhet vid sko- lorna torde däremot kunna ske i samband med den teoretiska utbildningen. Det torde icke möta några nämnvärda svårigheter att under studietiden giva utrymme åt en dylik kurs. För läraraspiranterna personligen skulle denna säkerligen komma som en nyttig och välkommen avspänning och omväxling ]" det teoretiska arbetet och lärer ej heller kunna verka störande eller märk- bart förlänga studietiden. En sådan utbildning kan ju ock ordnas i anslut- ning till och genom närmare organisation av redan befintliga anordningar för ändamålet. De sakkunniga ha i sådant hänseende inhämtat, att vid uni- versitetet i Uppsala numera finnes anställd en idrottslärare, som håller kurser av här angivet slag, att utsikter torde förefinnas, att en dylik lärare kommer att anställas för Stockholms studentkårer i samverkan med svenska gymna- stik- och idrottsföreningarnas riksförbund, att fråga om anställande av en idrottslärare även vid universitetet i Lund väckts av vederbörande akade- miska myndigheter därstädes och torde komma att lösas i samband med fullbordandet av idrottshus i staden ävensom att Göteborgs högskolas stu- dentkår läsåret 1937—1938 haft anställd en idrottslärare, som givit en kurs avsedd för blivande läroverkslärare och som eventuellt även framdeles torde komma att anställas för detta ändamål.

De sakkunniga finna det lämpligt, att vid den närmare organisationen av dessa kurser samarbete anordnas mellan de akademiska kursledarna och läroverken i analogi med vad de sakkunniga föreslagit beträffande uppgö- rande av studieplan. Därigenom kan tillfälle beredas kursdeltagarna att, såsom enligt vad de sakkunniga erfarit någon gång i nuvarande kurser före- kommit, medverka vid läroverkens friluftsverksamhet. De sakkunniga finna ett sådant deltagande synnerligen viktigt. De här avsedda kurserna böra nämligen icke enbart inriktas på idrottsliga prestationer utan och kanske framför allt giva en föreställning om huru olika slag av friluftsverksamhet i skolorna anordnas och ledas och vilka fordringar man därvid kan ställa på ungdom av olika åldrar. Bristande erfarenhet på denna punkt leder ofta till att kraven på ungdomens fysiska prestationsförmåga ställas alldeles för högt, och hänsynstagande till denna pedagogiska synpunkt är därför ett viktigt moment uti ifrågavarande utbildning.

Kvinnlig slöjd (inkl. vävning). Hashdllsgömmål. Barnavård. För ut- bildningen av lärarinnor i kvinnlig slöjd finnes icke någon statlig läroanstalt. Denna utbildning äger för närvarande rum i privata anstalter, nämligen Föreningen handarbetets vänners och Andrea Eneroths högre hand- arbetsseminarium i Stockholm, Maria Nordenfelts högre handarbetssemina-

rium i Göteborg och Fackskolans för huslig ekonomi i Uppsala lärarinne- kurs i huslig ekonomi och handarbete. Alla dessa läroanstalter stå under skolöverstyrelsens inseende och åtnjuta sedan många år tillbaka statsunder- stöd. Vid de två förstnämnda seminarierna är utbildningstiden två år, vid den lärarinnekurs vid fackskolan i Uppsala, som giver parallellutbildning i såväl huslig ekonomi som handarbete, är lärotiden sammanlagt fem ter- miner.

För inträde i nämnda läroanstalter fordras att sökanden avlagt realexa- men resp. praktisk realexamen å hushållslinje eller erhållit godkänt avgångs- betyg från skola med normalskolekompetens, ev. även från praktisk linje, eller styrkt sig ha motsvarande utbildning. Avgångsbetyg från anstalterna medför dels rätt till lönetursberäkning för erhållande av ålderstillägg för lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, dels behörighet till ordinarie lärarinnebefattning i kvinnligt handarbete vid allmänt läroverk.

Utbildningen av lärarinnor i h 11 5 h ä 1 l s g 6 r 0 m å l äger rum antin- gen vid det till högre lärarinneseminariet i Stockholm anknutna statens skol- köksseminarium och hushållsskola eller vid någon av de privata läroanstal- terna: skolköksseminariet vid Ateneum för flickor i Stockholm, Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala och Göteborgs skolköksseminarium. Samtliga läroanstalter stå under skolöverstyrelsens inseende, och de privata åtnjuta understöd av staten. Godkänt avgångsbetyg från lärarinnekursen vid sta- tens skolköksseminarium medför behörighet till anställning som lärarinna vid alla de undervisningsanstalter, där undervisning i hushållsgöromål eller huslig ekonomi förekommer, ävensom ovan omnämnd rätt till lönetursbe- räkning. Godkänt avgångsbetyg från de övriga utbildningsanstalternas lära- rinnekurser medför behörighet dels att anställas som lärarinna vid fort- sättningsskola i ämnet arbetskunskap i vad angår hushållsgöromål, dels att handhava undervisningen i hushållsgöromål vid statsunderstödda högre folkskolor utom i fråga om hushållsgöromål som yrkesämne, dels att hand- hava undervisningen i hushållsgöromål vid statsunderstödda högre folk- skolor utom i fråga om hushållsgöromål som yrkesämne, dels att handhava undervisning i hushållsgöromål vid folkskola eller särskild anstalt. Dylikt avgångsbetyg medför dessutom rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad.

Kunskapsfordringarna för inträde i statens skolköksseminarium äro be— stämda till godkänt avgångsbetyg från högre lärarinneseminarium, folk- skoleseminarium eller högre flickskola med s. k. normalskolekompetensrätt eller motsvarande kunskaper, varvid sökande med betyg från folkskolese- minarium eller flickskola skall ha överbetyg i svenska språket, matematik, ett av ämnena fysik, kemi och hälsolära samt i husligt arbete. Sökande skall vidare ha genomgått husmoderskurs och även på annat sätt förvärvat vana vid praktiskt arbete. Inträdesfordringarna vid de övriga utbildningsanstal- terna äro väsentligen desamma som äro gällande i fråga om statens semina-

rium, dock att överbetyg ej fordras samt att även realexamen resp. praktisk realexamen å hushållslinje, eventuellt också betyg från praktisk flickskol- linje, berättigar till inträde.

Statens skolköksseminarium och hushållsskola omfattar lärarinnekurs i huslig ekonomi, husmoderskurs, kurs för utbildande av ekonomiförestån- darinnor samt kurs för utbildande av hemföreståndarinnor. Utbildnings- tiden är tre terminer vid lärarinnekursen vid statens skolköksseminarium och vid den speciella kursen för utbildning av skolkökslärarinnor vid fack- skolan i Uppsala, två år vid de båda andra läroanstalterna.

Lärarinneutbildningen i b a r n a v ä r (1 är mindre reglerad än i de båda andra ämnena. Utbildning förekommer sålunda vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, där en lärarinnekurs med 17 månaders utbildningstid är anordnad. För inträde fordras att sökanden genomgått högre flickskola eller avlagt realexamen eller äger på annat sätt förvärvad motsvarande allmän- bildning.

Samorganiserat skolköks- och handarbetsseminarium. Såsom fram- går av det sagda finnes för närvarande en statlig läroanstalt för ut- bildning av lärarinnor i hushållsgöromål, medan de, som önska utbilda sig till lärarinnor i kvinnlig slöjd (handarbete), alltjämt måste vända sig till de enskilda utbildningsanstalter, som sedan många år äro i verk— samhet. En dylik olikhet med avseende på utbildningsmöjligheterna beträf- fande dessa båda praktiska ämnen har givetvis icke någon som helst princi- piell grund utan beror uteslutande på tillfälliga förhållanden. Den sålunda förefintliga bristen på statlig utbildningsanstalt för slöjdlärarinnor medför, såsom man kan vänta, vissa olägenheter. Det är ej lätt för en sådan privat läroanstalt, som i ekonomiskt avseende till största delen måste bygga på elevavgifter, att organisera sin undervisning så, att utbildningen blir till- räckligt allsidig. Svårigheter torde på vissa håll yppa sig i fråga om den prak- tisk-pedagogiska utbildningen, i det att möjligheterna till övningsundervis— ning i skolklasser ofta äro begränsade, då ingen övningsskola är förbunden med läroanstalteri. Slutligen måste en privat utbildning alltid för eleverna innebära en högst avsevärd kostnad jämfört med den vid statsanstalt' lämnade.

Dessa olägenheter ha ej heller förbisetts. Upprepade gånger ha framställ- ningar gjorts i denna fråga. Redan skolkommissionen framhöll i sitt år 1922 avgivna betänkande vikten av att en statlig anstalt för utbildande av lära- rinnor i kvinnlig slöjd upprättades, och framkastade tanken på upprättandet av en dylik utbildningskurs i samband med högre lärarinneseminariet på sätt redan skett i fråga om utbildandet av lärarinnor i hushållsgöromål. Sedermera har Sveriges slöjdlärarinneförening vid ett par tillfällen gjort framställning om utredning rörande inrättande av ett statens handarbets- institut. I det föregående (sid. 174) ha de sakkunniga redogjort för nämnda

framställningar. I ett av sina å nyss anförda ställe omnämnda utlåtanden över dessa, avgivet den 1 mars 1929, har skolöverstyrelsen berört en nära sam- manhörande fråga, nämligen huruvida icke i större utsträckning än hittills till- fälle i vissa fall borde beredas för samtidigt förvärvande av lärarkompetens i mer än ett övningsämne. Ett statligt seminarium skulle enligt överstyrelsens mening erbjuda större möjligheter än ett enskilt för en kombinerad, even- tuellt kompletterande utbildning, därest denna för vissa skolformers vidkom- mande befunnes lämplig och erforderlig. I samband härmed framhåller överstyrelsen önskvärdheten av att kunna på lämpligt sätt sammanbinda den fortsatta lärarutbildningen på här ifrågavarande område för lärlings- och yrkesskolornas behov med utbildningen av handarbetslärarinnor för det egentliga skolstadiet. Det vore därför, anser överstyrelsen, fördelaktigt att kunna inrikta redan utbildningen av handarbetslärarinnor så, att den utgjorde bästa möjliga grund för den fortsatta yrkeslärarinneutbildningen på området.

Slöjdlärarinneföreningen har slutligen, såsom ovan (sid. 174) närmare om- nämnts, till de sakkunniga överlämnat en skrift med samma syfte som de nyss omnämnda framställningarna.

I det föregående ha anförts flera skäl, som tala för upprättandet av en statlig läroanstalt för utbildning av slöjdlärarinnor. Skälen äro enligt de sakkunnigas mening tungt vägande. Det ämne, det här gäller, den kvinnliga slöjden, är ur olika synpunkter så betydelsefullt, att det väl förtjänar den omvårdnad från statsmakternas sida, som grundandet av en särskilt för detta ämne avsedd statlig utbildningsanstalt innebär. De sakkunniga anse sig för den skull böra utan tvekan instämma i de framställningar om åt— gärder i sådant syfte, som gjorts såväl från vederbörande lärarinnors sida som från skolöverstyrelsen.

För utbildningen av lärarinnor i hushållsgöromål finnes, såsom ovan er- inrats, sedan åratal ett statsseminarium. Denna läroanstalt, som jämväl har stor allmän betydelse, torde i väsentliga delar höra med hänsyn till undervisningens innehåll behållas oförändrad. De båda ämnena kvinnlig slöjd och hushållsgöromål ha uppenbarligen åtskilliga beröringspunkter, och det ligger därför nära till hands att, därest ett handarbetsseminarium kom- mer till stånd, tänka sig de båda utbildningsanstalterna förenade inom samma yttre organisatoriska och administrativa ram. En dylik tanke har ock framkommit i samband med de förslag till ordnande av utbildningen av slöjdlärarinnor, som tidigare framställts.

En samorganisation av ifrågavarande båda läroanstalter skulle utan tvivel medföra åtskilliga fördelar. Det bleve härigenom möjligt att anordna en institution, som kunde tillgodose alla rimliga krav på en tidsenlig och all- sidig utbildning. Detta skulle så mycket lättare kunna ske, som utbild- ningen i de båda ämnena ju har åtskilliga gemensamma moment. Uppen- barligen kunde man på detta sätt också göra vissa besparingar. Då således

allt talar för dels att en statlig utbildningsanstalt för lärare i kvinnlig slöjd upprättas, dels att denna anstalt sammanföres med det nu verksamma sta— tens skolköksseminarium och hushållsskola till en institution, föreslå de sakkunniga inrättandet av en dylik anstalt, vilken kunde benämnas Statens skolköks- och handarbetsseminarium. I det följande vilja de sakkunniga närmare yttra sig om ifrågavarande läroanstalts organisation.

Det må först och främst betonas, att åt läroanstalten bör givas en fullt ändamålsenlig organisation samt att utbildningen, såsom nu är fallet vid statens skolköksseminarium, skall vara avgiftsfri. De sakkunniga anse sig därför såväl med hänsyn härtill som ock med hänsyn till att sålunda utbil- dade lärarinnor kunna få ett vidsträckt verksamhetsfält utanför skolväsen- det, föreslå, att både i handarbets- och i skolkökslärarinnekursen årligen intagas 24, sammanlagt 48, elever. Någon utredning av det faktiska behovet av utbildade lärarinnor i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd, respektive sömnad anse de sakkunniga sig av flera skäl icke böra företaga. Dock må betonas, att intagningen av lärarinneaspiranter ej må göras alltför begränsad. Dels måste man betänka, att lärarinnor, utbildade för undervisning i kvinn- lig slöjd eller hushållsgöromål, ha ett rikt verksamhetsområde även utan- för de högre läroanstalterna, dels torde man kunna fästa vissa förhopp- ningar vid det i Kungl. Maj:ts proposition till 1938 års riksdag angående lönereglering för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellan- skolor och högre folkskolor (nr 230) å sid. 54 gjorda uttalandet beträffande en blivande utredning angående anställnings— och löneförhållanden för övningslärare vid det kommunala skolväsendet. En tillförlitlig bedöm- ning av lärarinnebehovet på hithörande områden torde först härefter bliva möjlig. Därtill kommer att det givetvis undandrar sig de sakkunnigas förmåga att avgöra, vilka villkor som kunna komma att sättas för privata lärarutbildningsanstalter av detta slag och huru dessa som följd härav kom- ma att ställa sig till en fortsatt verksamhet. De sakkunniga hava med detta resonemang endast velat framhålla, att den statliga, alltså avgiftsfria, utbild- ningen ej bör komma ett alltför begränsat antal aspiranter till godo, och förutsätta, att frågan om examenskapacitet och därmed sammanhängande spörsmål med det snaraste göras till föremål för en undersökning genom personer, som på detta område äro sakkunniga.

Vidare vilja de sakkunniga särskilt betona vad som redan förut antytts, att ämnena kvinnlig slöjd och hushållsgöromål ha vissa närbesläktade drag. Detta förhållande kan och bör återspeglas i den förenade läroanstaltens orga— nisation. De båda seminarielinjerna böra givetvis ha var sin föreståndarinna. En av dessa bör utses att jämväl vara föreståndarinna eller rektor för hela läroanstalten. Ett mycket viktigt moment i utbildningen utgöra de praktiska undervisningsövningarna. Dessa förutsätta tillgång till lärjungar i tillräck- ligt antal. Nämnda ur utbildningssynpunkt viktiga krav torde även kunna förverkligas, därest högre lärarinneseminariets övningsskola ombildas och

utvidgas till ett högre allmänt läroverk, förenat med en flickskolelinje och en folkskola, samt dess lokaler förläggas i omedelbart grannskap av skolköks- och handarbetsseminariet. Anordningen vore för de båda seminarielinjerna mycket tillfredsställande, då därigenom tillgång till elever på alla olika sta- dier funnes på ett enda ställe. Skulle övningsskolan ej komma att ligga i seminariets grannskap, skulle svårigheter i flera avseenden uppstå.

Beträffande lokalfrågan förefaller det de sakkunniga föga troligt, att för den händelse högre lärarinneseminariets verksamhet nedlägges, dess lokaler med fördel skulle kunna användas till ett statens skolköks- och handarbetsseminarium. Lokalerna för detta böra av skäl som ovan antytts sammanföras med den utvidgade normalskolans, och de sakkunniga äro för sin del övertygade om att nybyggnad för det ifrågavarande semina- riet, för den utvidgade normalskolan och för vissa lokaler för psykologisk- pedagogiska institutet skulle vara den lyckligaste lösningen av lokalfrågan. De sakkunniga anse sig emellertid ej befogade att i denna fråga framlägga utarbetat förslag. De anse det dock synnerligen angeläget, att en lösning av frågan om lokaler för det föreslagna seminariet ej fördröjes, och hänvisa till en av rektorn vid högre lärarinneseminariet och statens skolkökssemi- narium S. Grauers utförd approximativ beräkning å det lokalbehov, som kan tänkas uppstå för ett utbyggt statens skolköksseminarium och ett där- med förenat handarbetsseminarium. Denna beräkning återfinnes bland de sakkunnigas handlingar. De sakkunniga äro dock ej främmande för tanken, att lokalfrågan löses provisoriskt med hänsyn till att den av dem föreslagna organisationen med det snaraste må komma till stånd.

Av de kurser, som de sakkunniga föreslagit för läraraspiranter, böra nu ifrågavarande aspiranter deltaga i kursen i uppfostringspsykologi och i talteknik, varjämte de böra bevista föreläsningarna i allmän pedagogik och metodik samt i pedagogikens historia.

Vid ansökan om inträde i någon av seminarielinjerna bör sökanden förete läkarintyg med samma formulering som den för ämnesläraraspiranter före- slagna.

Vad därefter särskilt beträffar det ifrågasatta h a n (1 a r h e t s s e m i n a- r i e t, torde kursen böra omfatta två år. En förberedande kurs, som knap- past torde kunna vara kortare än två är, bör föregå studierna vid seminariet. Denna kurs bör huvudsakligen omfatta praktisk utbildning i linnesöm, kläd- söm och vävning och kan lämpligen vara förlagd till någon husmodersskola med kvinnlig slöjd på sin arbetsplan samt dessutom till en sömnadsateljé el. dyl. Önskligt är att av husmoderskursens föreståndarinna avgives ett intyg om lämplighet beträffande dem, som ämna utbilda sig till lärarinnor. Detta intyg, som är avsett att vara en motsvarighet till det beträffande ämneslärar- aspiranter föreslagna rektorsintyget, bör vara av konfidentiell art. För inträde böra vidare fordras kunskaper, vitsordade genom avgångsbetyg från högre lära-

rinneseminariet, folkskoleseminarium, kommunal eller privat flickskola med normalskolekompetens, eventuellt även praktisk linje, eller motsvarande kun- skaper eller avlagd realexamen, resp. praktisk rcalexamen å hushållslinje. Givetvis kunde det vara önskvärt, att överbetyg förutsattes i vissa ämnen av särskild betydelse för den fortsatta utbildningen. En dylik anordning synes emellertid, särskilt med hänsyn till de praktiska skolformernas i viss mån skiftande organisation och lärokurser, för närvarande svår att fixera. Detta spörsmål torde kunna upptagas till behandling i samband med det ytter- ligare övervägande av lärarinnekursens utformning, som de sakkunniga förutsätta. Timplanen torde böra Överensstämma med den, som nu plägar till- lämpas vid de enskilda seminarierna, dock med tillägg av vissa ämnen. Med tillhjälp av skolöverstyrelsens konsulent angående husligt arbete Gunhild Drake, inspektören för yrkesundervisningen i sömnad och vävning Sigrid Qvarnström och biträdande föreståndarinnan för statens skolkökssemina- rium och hushållsskola Åsa Ölund har utarbetats ett utkast till undervis- ningsplan för ett tvåårigt skolköksseminarium och ett tvåårigt handarbets- seminarium, vilket återfinnes såsom bilaga 17. Detta utkast är blott tänkt som en vägledning och bör givetvis kunna underkastas lämpliga ändringar.

De sakkunniga vilja slutligen påpeka, att kursplanerna för handarbets- linjen i överensstämmelse med ett av skolöverstyrelsen framställt önskemål äro uppgjorda med tanke på att den på denna linje erhållna utbildningen skall lämpa sig även för undervisningen i lärlings- och yrkesskolor.

För 5 k 0 lk 6 k s s e m i n a r i e t s nuvarande organisation ha de sakkun- niga ovan redogjort. Från kompetent håll har uttalats det önskemålet, att ut- bildningstiden, som för närvarande är tre terminer, måtte ökas till sex ter- miner eller tre år. Mot en så betydande utökning av studietiden måste de sakkunniga ställa sig mycket tveksamma. Man måste härvid också taga hän— syn till att en ej ringa förberedande utbildning kräves, varigenom hela utbild- ningstiden skulle få en avsevärd längd. En dylik utveckling är så mycket min- dre lämplig, som den utan tvivel jämväl skulle motverka en eljest önskvärd möjlighet för eleverna att kombinera utbildning i båda ämnena och därige- nom vinna dubbel kompetens. Till detta spörsmål återkomma de sakkunniga nedan. De kunna alltså icke tillstyrka en så lång studiekurs för skolköks- lärarinnor utan ha kommit till den uppfattningen, att det genom erforderlig rationalisering av undervisnings- och arbetsmetoder är möjligt att begränsa seminarietiden till två år. I samband härmed vilja de sakkunniga framhålla som önskvärt, att man vid undervisningen ägnar tillbörlig uppmärksamhet åt frågan om ordnande och skötsel av ett hem ej minst ur ekonomisk synpunkt, även om därigenom undervisningen i matlagning och därmed samman- hörande kursdelar måste beskäras.

I det föregående har redogjorts för de nu gällande kunskapsfordringarna för inträde i statens skolköksseminarium. Dessa fordringar torde böra i viss

män modifieras. Utom avgångsbetyg från folkskoleseminarium eller högre flickskola, även ä praktisk linje, bör också betyg över avlagd realexamen, resp. praktisk realexamen å hushållslinje, berättiga till inträde.

Den fordran på föregående genomgång av husmoderskurs och på praktik, som nu är uppställd för inträde i statens skolköksseminarium, bör givetvis upprätthållas. Dock bör framhållas att den praktiska erfarenhet, som begä- res, bör vinnas genom arbete såväl i stadshushåll som i lanthushåll. Hus- moderskursen bör omfatta minst ett år och praktiken sammanlagt lika lång tid. Önskligt är att, i likhet med vad som förordats beträffande hand- arbetslärarinneaspiranter, betyget från husmoderskursen beträffande dem, som ämna utbilda sig till lärarinnor, åtföljes av ett intyg om lämplighet. Sistnämnda intyg bör ha konfidentiell natur.

Enär genomgång av husmoderskurs även i det följande uppställes som villkor för inträde vid statens skolköks- och handarbetsseminarium, finna de sakkunniga det för lärarutbildningen vara av värde, att den i det nu- varande skolköksseminariet ingående husmoderskursen även för framtiden bibehålles, och hava givetvis intet att erinra mot att så även blir förhållandet beträffande de båda kurserna för utbildande av hemföreståndarinnor och ekonomiföreståndarinnor. I fråga om husmoderskursen förutsätta emeller- tid de sakkunniga, att vissa förändringar i nu gällande timplan kunna vidtagas, och hava därför i sina kostnadsberäkningar inbegripit en ökning med omkring 24 veckotimmar av den i husmoderskursen ingående under- visningen.

Såsom förut omnämnts ha de sakkunniga till sitt betänkande som bilaga 17 fogat ett utkast till kursplan för de båda seminarielinjerna, vilket är av— sett att allenast tjäna till huvudsaklig efterföljd och således kan underkastas jämkningar. För skolköksseminariet ha två nya ämnen upptagits, barnavård och hemvård. Vad förstnämnda ämne beträffar, vilja de sakkunniga fram- hålla, att det givetvis icke är meningen, att eleverna genom ifrågavarande kurs skola göras kompetenta att undervisa i barnavård. Därtill är den före- slagna utbildningen alldeles för knapp. Skolkökslärarinnorna behöva emel- lertid ofta i samband med fortsättningskurser i husligt arbete även giva en helt elementär undervisning i barnavård, och den vid seminariet lämnade utbildningen i detta ämne är avsedd att giva härför erforderlig kompetens. För skolor med mera omfattande undervisning i barnavård fordras uppen- barligen en grundligare utbildning.

Ovan ha de sakkunniga antytt möjligheten av en sådan anordning, att lärarinneeleverna utbildades på både skolköks- och handarbetslinjen och således finge kompetens för undervisning i såväl kvinnlig slöjd som hushålls— göromål. För en sådan studieordning tala särskilda skäl. Vid skolor med relativt få lärjungar — antalet sådana skolor är ganska stort —— kan antalet undervisningstimmar per vecka för vart och ett av övningsämnena

givetvis icke bliva stort. Härav följer att vederbörande lärares avlöning också blir obetydlig och ofta så ringa, att den ej utan tillskott genom verksamhet utanför skolan kan giva ens ett knappt uppehälle. Den lätt förklarliga följ— den har också blivit, att det ej sällan visat sig svårt att få övningslärar- tjänsterna vid berörda läroanstalter besatta med stadigvarande innehavare, ja, understundom svårt att få undervisningen bestridd av person med nödtorftig kompetens. För att minska dessa svårigheter har man sökt, där så varit möj- ligt, att förena tjänster vid ett par skolor, belägna på sådant avstånd från varandra, att en tjänsteförening varit möjlig. Detta har dock kunnat ske blott i undantagsfall. Kunde nu ett par övningslärartjänster förenas vid samma läroanstalt, skulle mycket vara vunnet. En förutsättning härför är givetvis, att vederbörande befattningshavare har erforderlig utbildning i båda äm- nena. Det bör därför tillses, i vilken män och på vilket sätt en sådan dubbel- utbildning kan anordnas. Enligt de sakkunnigas mening kan så ske ifråga om ämnena kvinnlig slöjd och hushållsgöromål samt beträffande ämnena kvinnlig slöjd och teckning. Även synes teckningslärarutbildningen kunna kombineras med utbildningen av lärare i manlig slöjd. Möjligheten av de två sistnämnda kombinationerna torde komma att närmare undersökas av yrkes- skolsakkunniga och giver nu förevarande sakkunniga allenast anledning att uttala en förhoppning om att önskemålet skall kunna förverkligas genom anordnande vid teckningslärarinstitutet av särskilda, för handarbetslärarin- nor och slöjdlärare avsedda kurser. För utbildade teckningslärare torde nedan omnämnda, vid handarbetsseminarielinjen anordnade kurs om tre terminer giva erforderlig utbildning. Vad åter beträffar kombinationen mellan kvinn- lig slöjd och hushållsgöromål, ha de sakkunniga, såsom redan framhållits, i sitt förslag till organisation av utbildningen velat begränsa utbildningstiden i syfte att möjliggöra en dubbel utbildning. De sakkunniga ha ock efter närmare undersökning kommit till den övertygelsen, att därest vederbö- rande genomgått en tvåårig förberedande kurs, innefattande en av statens seminarium godkänd ettårig husmoderskurs med undervisning i såväl matlagning som sömnad med därefter förvärvad praktik under ett år i hushållsgöromål respektive sömnad, och sedermera erhållit den föreslagna tvååriga utbildningen antingen vid handarbetsseminarie- eller vid skolköks- seminarielinjen, den utbildning, som måste krävas i fråga om det andra ämnet, kan begränsas till tre terminer. Den obligatoriska förutbildningen skulle alltså ej överstiga två år för de aspiranter, som tänktes utbilda sig i båda ämnena. Uppenbarligen innebär det svårigheter att i ett seminarie- arbete infoga en grupp elever, som skulle fullgöra sin utbildning på tre ter— miner i stället för på fyra. Deras antal borde med hänsyn till praktiska för- hållanden ej överstiga åtta inom vardera linjen. En tänkbar möjlighet skulle vara, att deras arbete begynte en vårtermin och att avslutningen av kursen bleve gemensam för alla. Då vissa arbetsmoment, som redan genomgåtts i den föregående kursen, återkomma även i den senare, kan tid vinnas för be-

handling av nya uppgifter. De sakkunniga inse väl, att andra och bättre för- slag under ärendets senare behandling kunna framkomma, och hava därför endast velat betona, att den här antydda vägen dock synes framkomlig. Hela utbildningen skulle i sådant fall omfatta _— förutom den förberedande utbildningen sju terminer och skulle giva full kompetens för lärarinne— verksamhet vid samtliga under skolöverstyrelsens inseende stående högre läroanstalter.

De sakkunniga förutsätta, att möjlighet skulle beredas för lärarinnor, som redan utexaminerats från skolköks- eller handarbetsseminarium, att be- gagna sig av den nu föreslagna möjligheten att vinna tvåfaldig kom- petens.

Barnavård. Beträffande ämnet barnavård har detta ämne vid de läroanstal- ter, vilka beröras av de sakkunnigas uppdrag och på vilkas timplan ämnet har plats, en så begränsad omfattning, att undervisningen däri lämpligast bestri- des av på orten förefintlig lärarkraft, t. ex. föreståndarinnor för barnkrubbor eller andra personer med liknande utbildning. De sakkunniga torde därför ej behöva framlägga något förslag rörande utbildningen av lärarinnor i detta ämne. Tilläggas bör dock att därest förhållandena skulle förändras därhän. att frågan om en särskild utbildning av sådana lärarinnor skulle bliva aktuell, de sakkunniga finna det självklart, att lärarinnor i barnavård få en praktisk pedagogisk utbildning, som i väsentliga delar överensstämmer med den som kommer andra lärarkategorier till del.

Trädgårdsskötsel. Lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium skall. såsom ovan angivits, hava genomgått den högre trädgårdskursen vid Alnarps lantbruks—, mejeri- och trädgårdsinstitut. Vid denna kurs förekomma övningar i undervisnings meddelande, men i övrigt är kursen givetvis ej anordnad med särskilt syfte att meddela lärarutbildning. Den pedagogiska utbildning. eleverna där erhålla, kan alltså ej anses i allo fylla de krav, man torde böra ställa i sådant hänseende. Anledning torde dock ej för närvarande föreligga för de sakkunniga att påyrka ändring därutinnan.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang omnämna, att, enligt vad de ha sig bekant, ett försök gjorts vid folkskoleseminariet i Göteborg i fråga om pedagogisk utbildning av lärare i berörda ämne. På initiativ av framlidne rektorn vid nämnda seminarium K. A. Westling erhöllo åren 1923 och 1925 en kvinnlig, respektive en manlig sökande tillstånd att genomgå provår i trädgårdsskötsel vid seminariet. Därvid uppställdes som villkor, att sökan- dena skulle uppvisa intyg om kunskaper motsvarande dem, som vitsordas genom realskolexamen, och bestämdes, att i tillämpliga delar skulle gälla föreskrifterna för provårskurs vid folkskoleseminarium. Ett återupptagande i en eller annan form av denna utbildning vore utan tvivel av värde och synes förtjänt att tagas i beaktande. I fråga om utbildningen av lärare i

trädgårdsskötsel vid de kommunala flickskolor, där undervisning i ämnet eventuellt förekommer, synes intet särskilt vara att anföra, helst som ämnet i regel torde få en jämförelsevis obetydlig plats på timplanen.

De sakkunniga vilja slutligen framhålla den stora vikten av att regel- bundna fortbildningskurser anordnas i vart och ett av de olika övnings- ämnena, och hänvisa i fråga härom till vad ovan (sid. 168) sagts angående fortbildningskurser, anordnade vid psykologisk-pedagogiska institutet.

IV. Högre lärarinneseminariet och ämneslärarinne- institutionen.

A. Seminariets uppgift och nuvarande organisation m. m.

Uppgift. Högre lärarinneseminariet började sin verksamhet är 1861. Det hade till ursprunglig uppgift huvudsakligen att utbilda ämneslärarinnor för de egentliga flickskolorna. Sedermera utvidgades verksamheten till att avse utbildning av ämneslärarinnor även för andra statsunderstödda skolor —— företrädesvis kommunala mellanskolor och högre folkskolor — ävensom statsläroverken.

Organisation. Med seminariet förenades år 1864 en normalskola för flickor, avsedd att tjänstgöra som övningsskola för seminariets elever. Denna flickskola är numera sjuklassig och byggd i överensstämmelse med planen för den kommunala flickskolan. Övningsskolan utbyggdes genom beslut av 1927 års riksdag med en fyraårig realskollinje för flickor från och med läsåret 1927—1928 samt med en sexklassig folkskola från och med läsåret 1928—1929. Folkskolan inrättades genom ombildning av de förberedande klasserna vid flickskolan.

Samorganiserat med högre lärarinneseminariet är statens skolkökssemina— rium och hushållsskola.

Seminariet omfattar en obligatorisk studiekurs och en valfri fortsättnings- kurs. Den obligatoriska studiekursen är anordnad som en ettårig lägre och en tvåårig högre kurs. Undervisningen inom den lä g r e kursen har till huvudsaklig uppgift att befästa och utvidga elevernas allmänbildning. Un— dervisningen inom den h 6 g r e kursen avser att utöver omfånget för nyss- nämnda bildning bereda eleverna tillfälle att genom mer omfattande och självständiga studier förvärva för deras lärarinneverksamhet erforderliga specialkunskaper i vissa ämnen samt att praktiskt utbilda dem för denna verksamhet. Den valfria fortsättningskursen, i regel ettårig, avser att fördjupa elevernas fackstudier i ett, högst två ämnen samt att be— reda dem tillfälle till ytterligare praktisk utbildning. Läroämnena i denna kurs äro desamma som i seminariets högre kurs.

För att bliva antagen som elev i seminariets lägsta avdelning fordras, bland annat, att den sökande med godkända betyg genomgått skriftliga och munt—

liga inträdesprov. Som grund för dessa prov ligga de kunskaper, som för- värvas i flickskolor med normalskolekompetens.

Ur nedannämnda, den 22 september 1933 av särskilda sakkunniga av- givna betänkande (statens offentliga utredningar 1933z34) inhämtas föl- jande beträffande den nuvarande anordningen av undervisningen vid högre lärarinneseminariet:

Den teoretiska utbildningen har varit så anordnad, att eleverna i första avdel- ningen erhållit en utfyllande påbyggnad av sina kunskaper i de åtta ämnen, som ingått i deras studiekurs, i syfte att lägga en solid grund för deras i följande avdel- ningar bedrivna fackstudier. Undervisningen har i regel bedrivits i sedvanlig lek- tionsform, men vissa kurspartier hava behandlats föreläsningsvis. Redovisningen av elevernas arbete —— frånsett den fortlöpande dagliga kontrollen sker i form av större allmänna förhör, vari samtliga de i ämnet studerande deltaga.

I de båda följande årsavdelningarna är undervisningen av annan karaktär. Här avses en fackutbildning i ett begränsat antal ämnen. Föreläsningar och övningar (laborationer, seminarieövningar, talövningar i främmande språk) äro här den än- vända undervisningsformen, i stort anslutande sig till den anordning, som tillämpas vid den akademiska undervisningen. I likhet med denna äro vissa avsnitt av grund- läggande natur och därmed i stort återkommande på bestämda tider i arbetsgången »— på samma sätt som de propedeutiska kurserna i filosofisk ämbetsexamen un- der det andra partier få en friare och på olika punkter fördjupad behandling.

Parallellt med denna undervisning går elevernas egen studieverksamhet. Den lit- teraturkurs, som ingår i de olika ämnena, redovisas genom tentamina, fördelade under de två åren. Dessa tentamina äro individuella. Däremot sammanhållas ele- verna i regel i större grupper vid red0visningen av föreläsningsvis inhämtade kun- skaper. Varje sådan ämnesgrupp skall under utbildningen undergå minst en s. k. offentlig tentamen, vid vilken någon ledamot av skolöverstyrelsen äger närvara.

Den teoretiska utbildningen avser att bibringa eleverna goda fackkunskaper, med särskild hänsyn tagen till undervisningens krav. Självfallet åsyftar den icke att ko- piera den utbildning, som lämnas vid universitet och högskolor, ej heller eftersträ- var den samma mål som dessa. Det är en till omfång och uppgift begränsad fack- utbildning, som avses. Genom elevernas relativt ringa antal i de olika studieämnena samt lärarens aktiva medverkan vid kunskapernas förvärvande kan seminarieunder- visningen, om den rätt skötes, givetvis göras synnerligen effektiv och tidsbesparande.

Beträffande tillkomsten av den ovan i korthet skisserade organisationen av högre lärarinneseminariet och de med detsamma förenade läroanstal- terna och beträffande de omorganisationsförslag, som framlagts intill år 1930, hänvisas till den utförligare redogörelse, som i dessa hänseenden läm- nats i nyssnämnda betänkande (sid. 17—23).

Lärarinneexamen. Utbildningen vid högre lärarinneseminariet avslutas med lärarinneexamen. För avläggande av denna examen skall elev i varje i hennes särskilda studiekurs ingående ämne undergå tentamen inför veder- börande examinator. Denna tentamen gäller som avgångsprövning. Dess- utom skall elev, som i den högre kursen medtagit något av de främmande språken, avlägga godkänt skriftligt prov i detta språk.

Beträffande lärarinneexamens kompetensvärde må under hänvisning till

vad de sakkunniga anföra nedan sid. 212 ff. erinras om att sådan examen ger kompetens till lärartjänster vid kommunala mellanskolor, kommunala flick— skolor, högre folkskolor och statsunderstödda enskilda läroanstalter. An- märkas må, att enligt stadgan för kommunala flickskolor (S. F. S. nr 426/1928) må vid jämförelse mellan sökande, som avlagt examen vid högre lärarinneseminarium, och övriga till tjänsten behöriga sökande skälig hän- syn tagas till att den vid högre lärarinneseminarium meddelade lärarutbild- ningen är särskilt inriktad på läroanstalter med det bildningsmål och de arbetsformer, som företrädas av den kommunala flickskolan. Enligt läro- verksstadgan (S. F. S. 109/1933) skola vid de allmänna läroverken, förutom ämneslärare (rektor, lektor, respektive adjunkt), vara anställda en eller flera ämneslärarinnor, dock endast vid samläroverk och läroverk för flickor. För behörighet till ämneslärarinnebefattning fordras bland annat att a n t in g e n i fråga om examina, provårskurs och tjänstgöring ha uppfyllt villkoren för att kunna utnämnas till lektor eller adjunkt vid allmänt läroverk elle r att ha genomgått den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet.

Ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken. Ursprunget till äm- neslärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken är att söka i 1904 års riksdags beslut om inrättande av statliga samskolor. Riksdagen (skrivelse nr 172) beslutade, att vid samskola skulle — förutom rektor, tre adjunkter och övningslärarpersonal anställas en första lärarinna och två ämnes- lärarinnor.

I den i ämnet till riksdagen avlåtna propositionen nr 50 hade departe- mentschefen anfört, att som villkor för behörighet till ämneslärarinnebe— fattning borde stadgas, bland annat, att antingen hava genomgått den tre- åriga kursen vid högre lärarinneseminariet och därifrån erhållit godkänt avgångsbetyg eller ock hava fullgjort vad beträffande examina och prov- årskurs bleve stadgat såsom villkor för behörighet till ordinarie ämneslärar— befattning. Departementschefen framhöll i huvudsak, att genomgång av fullständig kurs vid högre lärarinneseminariet i allmänhet kunde anses som en nöjaktig förberedelse för anställning såsom ämneslärarinna vid samskola. Någon anledning att från tävlan om ifrågavarande befatt- ningar utesluta dem, som förvärvat sin kompetens vid nämnda seminarium och av vilka många vore synnerligen framstående lärarinnor, syntes depar- tementschefen under sådana omständigheter ej föreligga. Ty högre än en- skildas strävan att genom skärpta kompetensbestämmelser nedbringa kon- kurrensen stode samskolans krav att erhålla de bästa krafterna, dessa kunde nu hava utbildats vid universitet eller högre lärarinneseminariet.

Sedan 1918 års riksdag berett i det allra närmaste samma möjlighet för kvinnor som för män att innehava ordinarie ämneslärarbefattningar vid de allmänna läroverken, framhöll departementschefen under punkten 133 i 1921 års åttonde huvudtitel, att motivet till ovannämnda förbehåll för kvin—

nor att innehava visst antal lärartjänster vid statssamskola syntes ha vä- sentligen försvagats. Kungl. Maj:t föreslog i anledning härav riksdagen att medgiva, att en ämneslärarinnebefattning vid ifrågavarande samskolor finge vid innehavarens avgång från tjänsten ombildas till adjunktsbefattning. Riksdagen (skrivelse nr 8 A, punkt 130) beslutade i överensstämmelse härmed.

Frågan återupptogs i samband med 1927 års skolreform. I propositionen nr 116/1927 angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m. fram— höll departementschefen önskvärdheten av att garanti skapades för att vid skola, däri flickor undervisades, alltid funnes ett antal kvinnliga lärare. Utan särskilda åtgärder torde detta önskemål näppeligen kunna fyllas, då gällande bestämmelser i fråga om behörighet till befattning i statstjänst eljest torde stå hindrande i vägen. Under erinran om att å staten för varje stats— samskola vore uppförda ämneslärarinnebefattningar till visst antal, anförde departementschefen, att även vid de läroverk, som enligt föreliggande plan skulle uppstå genom omorganisation i viss omfattning av realskolan vid de allmänna läroverken och genom statens övertagande av ett antal kom- munala mellanskolor, borde finnas anställda kvinnliga lärare till ett antal, som vore ungefär proportionellt mot det vid statssamskolorna förefintliga. Vid vart och ett av dessa samläroverk borde inrättas ordinarie lärarinne- befattningar i lämpligt antal. Samma åtgärd borde vidtagas även i fråga om en del andra läroverk, i vilka enligt propositionen flickor skulle på vissa villkor kunna vinna inträde. Härmed borde dock av vissa skäl tills vidare anstå. Efter att ha framhållit att för behörighet till nu ifrågavarande ämnes— lärarinnebefattningar fordrades antingen genomgången kurs vid högre lära- rinneseminarium eller ock behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid allmänt läroverk och att avlöningsförmånerna i båda dessa fall vore lika, föreslog departementschefen, att dessa bestämmelser borde så ändras, att ämneslärarinnor, vilka innehade behörighet till ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk, skulle åtnjuta de för kvinnlig adjunkt bestämda avlönings- förmånerna. Som främsta skäl härför anfördes den omständigheten, att genom ifrågavarande realskolors avkortning nedifrån skolornas stadium bleve avsevärt höjt och att det alltså måste anses önskvärt, att lärarkrafter med högre kompetens i största möjliga utsträckning knötes vid skolorna.

Riksdagen (skrivelse nr 262) förklarade sig icke ha något att erinra mot berörda förslag angående antalet kvinnliga lärare vid samrealskolorna och i fråga om löneförmånerna för adjunktskompetenta ämneslärarinnor.

Sedan det befunnits, att den valda proportionen mellan manliga och kvinn- liga lärare medfört större fördelar för de kvinnliga än avsett varit, kom frågan åter före vid 1928 års riksdag (punkten 139 i åttonde huvudtiteln, proposition nr 231 och riksdagens skrivelse nr 286). Departementschefen stannade för den meningen, att frågan om den slutliga proportionen mellan antalet manliga och kvinnliga lärare tills vidare borde hållas öppen, i av-

vaktan på de erfarenheter, som kunde vinnas vid de nyorganiserade sam- läroverken. Under tiden borde det ankomma på Kungl. Maj:t att efter pröv— ning i varje särskilt fall bestämma, huruvida för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk skulle ledigförklaras såsom adjunktsbefattning och följaktligen stå öppen för såväl manliga som kvinn- liga sökande eller om den skulle förbehållas åt kvinnor och således hava karaktär av ämneslärarinnebefattning. Vid avgörandet av dylika frågor borde givetvis tillses, framhöll departementschefen, att under alla omstän- digheter tillgång till minst en ordinarie kvinnlig lärarkraft bereddes varje läroverk, som vore avsett även för flickor. Riksdagen biföll denna hemstäl— lan. Riksdagen uttalade dock, att den Kungl. Maj:t sålunda förbehållna prövningsrätten borde handhavas med all vederbörlig varsamhet, så att i allt fall proportionen mellan antalet manliga och kvinnliga lärare ej änd- rades i vidare mån än det av skolöverstyrelsen i ärendet avlåtna förslaget innebure,1 och att det föreslagna bemyndigandet allenast måtte erhålla pro- visorisk giltighet till och med utgången av budgetåret 1930/1931.

När skolöverstyrelsen i skrivelse den 30 augusti 1930 behandlade frågan om förlängning av provisoriet i fråga, yttrade överstyrelsen bland annat, att eftersom läroverken numera hade utsikt att även oberoende av ämnes- lärarinnetjänsterna erhålla erforderlig kvinnlig arbetskraft och då det i olika avseenden vore mest tilltalande, att ifrågavarande för realskolestadiet av- sedda ämneslärarinnetjänster stode i lika mån öppna för manliga och kvinn- liga sökande under fri tävlan _ det kunde synas, som om ämneslärarinne— institutionen borde helt och hållet slopas vid läroverken. Emellertid ansåge sig överstyrelsen icke kunna framställa eller tillstyrka ett förslag i sådan riktning, ty fortfarande torde det få anses oundgängligt, att alla samläro- verk och flickläroverk vore garanterade ett visst minimum av kvinnlig lärar- kraft. Tillgången till kvinnliga lärare kunde i annat fall befaras bliva allt- för olika vid olika läroverk. Överstyrelsen upptog i sin skrivelse till över- vägande frågan om en inskränkning av ämneslärarinneinstitutionen men av- stod från att framställa något förslag härom med hänsyn till önskvärdheten av att under de närmaste åren äga tillgång till ett tillräckligt antal ämnes- lärarinnetjänster för att kunna bereda vissa bland de flickskollärarinnor, som på grund av skolreformen förlorat sin anställning, möjlighet till placering såsom ordinarie lärare vid allmänna läroverk. Överstyrelsen stannade vid att föreslå en förlängning av provisoriet intill utgången av budgetåret 1933/1934.

Efter framställning av Kungl. Maj:t anslöt sig 1931 års riksdag i så måtto till förslaget, att förlängningen skulle gälla intill utgången av budgetåret 1931/1932.

1 Detta förslag innebar, bland annat, att vid samrealskola med högst 6 ordinarie ämnes- lärare skulle inrättas två åmneslärarinnebefattningar, vid samrealskola med mer än 6 ordi- narie ämneslärare en ämneslärarinnebefattning för varje fullt tretal ordinarie ämneslärare, rektor oråknad.

Provisoriet har därefter genom ärliga. beslut av riksdagen utsträckts att gälla även för de efterföljande budgetåren.

B. Ärendets tidigare behandling.

1930 års förslag till omorganisation av högre lärarinneseminariet. Den 24 september 1928 anbefallde Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen att avgiva förslag till de ändringar, som av 1928 års läroverksstadga kunde föranledas i fråga om bland annat gällande stadganden och bestämmelser rörande högre lära— rinneseminariet. Överstyrelsen avgav förslag i ämnet med skrivelse den 10 december 1930.

I skrivelsen behandlade överstyrelsen först frågan om seminariets fortsatta existens.

På sina håll hade, yttrar överstyrelsen, röster höjts för en avveckling av semina— riets verksamhet i vad den avsåge utbildning av ämneslärarinnor. Motivet härtill vore den starka ökningen av antalet kvinnliga läraraspiranter, som utbildats vid universitet och högskolor. Överstyrelsen kunde emellertid icke ansluta sig till upp- fattningen, att all högre lärarutbildning borde vara förlagd till universitet och hög- skolor jämte provårsläroverk. Seminariets lärarinneutbildning borde enligt översty- relsens mening bibehållas såväl med hänsyn till det förutsebara behovet av utbildade ämneslärarinnor som ock till förhållanden av rent pedagogisk natur.

Det behov av seminarieutbildade lärarinnor, som för framtiden kunde beräknas föreligga, kunde helt tillgodoses genom seminariet. En i framtiden vidtagen utvidg- ning av provårsutbildningen, som medförde ytterligare stegring av antalet årligen vid provårsläroverk utbildade kvinnliga läraraspiranter, skulle emellertid kunna medföra vissa förskjutningar i fråga om behovet av seminarieutbildade lärarinnor. Det syntes dock överstyrelsen böra bestämt hävdas, att, för den händelse en utvidg- ning av provårsinstitutionens ram framdeles skulle ifrågasättas, bedömandet av ett dylikt spörsmål borde ske under hänsynstagande till att seminarieutbildningen därigenom icke äventyrades. Till stöd härför anförde överstyrelsen bland annat följande.

Det hade från olika håll vitsordats, att de seminarieutbildade lärarinnorna, vilkas verksamhet huvudsakligen varit förlagd till de högre flickskolorna, utfört »ett gott och värdefullt arbete i vårt undervisningsväsens tjänst». Den höga uppskattning, som kommit de enskilda högre flickskolorna till del, vore i väsentlig mån dessa lärarin- nors förtjänst. 1918 års skolkommission hade i sitt betänkande (del I, sid. 426) häv- dat, att seminarievägen dels medgåve en grundligare praktisk-pedagogisk utbildning, förvärvad under ett flerårigt, parallellt med studierna bedrivet arbete i skolans olika klasser, dels i sin helhet vore mer direkt inriktad på lärarkallet, i vilka båda hän- seenden den kunde tillerkännas ett visst företräde framför den akademiska utbild- ningen. Riksdagen hade år 1928 i samband med en anslagsfråga understrukit de seminarieutbildade lärarinnornas betydande insats för upprätthållande av »den höga pedagogiska standard», som med rätta tillskrivits den högre flickskolan, och på grund härav gjort ett principiellt uttalande rörande dessa lärarkrafters framtida an- vändning vid de kommunala flickskolorna. Den utveckling, som ägt rum vid de kom- munala mellanskolorna, där vid konkurrens om lärartjänster i regel de akademiska meriterna ansetts böra givas företräde, vore enligt riksdagens mening icke önskvärd i fråga om den kommunala flickskolan. Denna skoltyp vore i fråga om både bild- ningsmål och arbetsformer en arvtagare till den högre flickskolan, och det vore

därför enligt riksdagens mening av betydelse, om den finge, på samma sätt som den högre flickskolan dittills, tillgodogöra sig den värdefulla pedagogiska insats, som representerades av just de seminarieutbildade lärarinnorna. Riksdagen ville därför framhålla angelägenheten av att, då det gällde att vid tillsättande av ordinarie äm— neslärartjänster vid de kommunala flickskolorna väga seminarieutbildningen emot de akademiska meriterna, det tillsäges, att den vid högre lärarinneseminariet erhållna utbildningen icke under alla förhållanden utan vidare sköts åt sidan till förmån för en akademisk examen, utan att att hänsyn toges till de vid lärarinneseminariet för- värvade lärarmeriterna. I stadgan för kommunala flickskolor hade också influtit en föreskrift i denna riktning.1 Slutligen framhöll överstyrelsen värdet av att även vid andra skolformer äga tillgång till seminarieutbildade lärarinnor. Det vore nämligen från allmän pedagogisk synpunkt fördelaktigt att till skolornas förfogande kunna ställa lärarkrafter, som företrädde olika slag av pedagogisk utbildning och vilkas pedagogiska inställning därigenom blivit i viss mån olikartad.

Överstyrelsen ansåg sig med hänsyn till ovan, anförda synpunkter bestämt böra yrka på seminarieutbildningens fortbestånd. En i viss mån ändrad och vidgad orga- nisation vore dock här av nöden.

Inledningsvis erinras härvid om ett uttalande av 1918 års skolkommission, vari föreslagits en sådan anordning av utbildningen, att denna även ur de vetenskapliga studiernas synpunkt gåve ett resultat, som i det väsentliga kunde anses likvärdigt med det, som genom universitetsstudier vitsordades. Kommissionen hade för sin del tillstyrkt en obligatorisk fyraårig utbildningskurs. Överstyrelsen funne för egen del starka skäl tala för en förlängning av utbildningstiden. Kraven på den teoretiska utbildningens omfattning måste givetvis ställas högre nu än tidigare på grund av den omläggning av undervisningen, som förutsattes såväl i den nya läroverksstadgan som i stadgan för kommunala flickskolor. Särskilt erinrades härvid om den mera krävande undervisning, som ämnesdifferentieringen inom de båda högsta klasserna och det till samma klasser förlagda enskilda lärjungearbetet påkallade.

Även den praktiska utbildningen vore i behov av förstärkning och utvidgning. Ele— verna borde bland annat beredas tillfälle att även undervisa manlig ungdom samt att införas i ungdomens idrotts- och friluftsverksamhet och aktivt medverka vid ledningen därav.

Sammanfattningsvis innebar överstyrelsens organisationsförslag följande: Undervisningstiden skulle förlängas till obligatoriskt fyra år. Första året skulle ägnas åt en lägre, allmänbildande kurs och de tre senare årsavdel- ningarna utgöra en högre facklig kurs. Den nuvarande valfria fjärde års- kursen skulle nedläggas. Den till seminariet knutna högre flickskolan skulle utformas i principiell överensstämmelse med den kommunala flickskolans organisation och alltså omfatta sjuårig och sexårig lärokurs. Den allmänna anordningen av den första årsavdelningen borde i samband härmed under— kastas de modifikationer, som kunde vara behövliga eller önskvärda med hänsyn till olikheterna i organisatoriskt hänseende mellan den nuvarande normalskolan och den kommunala flickskolans teoretiska linje. Inträdes— fordringama vid seminariet borde, liksom dittills, i stort sett grundas på det kunskapsmått, som erfordrades för avgångsbetyg från den sålunda om- organiserade normalskolan. Den vid seminariet inrättade fyraåriga realskol— linjen, som jämlikt riksdagens beslut skulle vara avsedd endast för flickor,

1 Jfr ovan sid. 198.

borde — eftersom de vid seminariet utbildade lärarinnorna i stor utsträck- ning kunde antagas vinna anställning vid skolor med samundervisning _ vara tillgänglig även för gossar. Den med seminariet förenade folkskolan, som enligt beslut av riksdagen skulle vara sexårig, borde så småningom utvidgas till att omfatta lika många obligatoriska årsklasser som folksko- lorna inom Stockholms stad, (1. v. s. sju.

1932 års riksdag. Skolöverstyrelsens ovanberörda förslag anmäldes under punkten 138 i 1932 års åttonde huvudtitel.

Föredragande departementschefen, statsrådet Stadener, anförde, att han, ehuru icke beredd att taga ståndpunkt till överstyrelsens förslag, vore tveksam, huruvida bland seminariets uppgifter för framtiden borde ingå utbildandet av ämneslärarinnor för de allmänna läroverken. Visserligen vore det nödvändigt att äga garantier för att varje läroverk, där flickor undervisades, hade kvinnliga lärarkrafter i viss omfatt- ning. Men dessa kvinnliga lärare behövde icke utgöras av ämneslärarinnor. Vid den tid, då ämneslärarinnetjänster inrättades vid statssamskolorna, förvär- vades lärarinneutbildning i de allra flesta fall vid högre lärarinneseminarium. Numera anlitades den akademiska utbildningsvägen jämte genomgång av provår i mycket stor utsträckning ej blott — såsom av ålder —— av de manliga utan jämväl av de kvinnliga läraraspiranterna. Under sådana förhållanden förelåge knappast något synnerligen starkt skäl att i fråga om de kvinnliga läroverkslärarna bibehålla två olika utbildningsvägar och utbildningsformer. Det riktiga vore att införa ett stadgande, att ett visst antal adjunktsbefattningar vid varje allmänt läroverk, där flickor undervisades, skulle förbehållas kvinnor —— såsom en följd varav även borde stadgas, att ett visst antal adjunktsbefattningar borde förbehållas män -— samt i samband därmed småningom förändra ämneslärarinnetjänsterna till adjunkturer.

Seminariet skulle, fortsatte departementschefen, ha en mycket viktig uppgift, även om detsamma ej längre skulle komma att utbilda ämneslärarinnor för de allmänna läroverken. För seminariet återstode att bidraga till fyllande av behovet av lärarin- nor vid kommunala och enskilda läroanstalter, främst kommunala och enskilda flickskolor. Denna uppgift syntes seminariet synnerligen väl lämpat att fylla, ej minst om dess organisation i vissa avseenden underginge erforderlig jämkning. Kon- sekvent och naturlig vore sammanställningen folkskola-kommunal flickskola-lära- rinneseminarium i dess organisation. Det främmande elementet vore realskolan. Lika litet som departementschefen kunde. finna, att lärarinneseminariet hädanefter hade till uppgift att utbilda kvinnliga lärarkrafter för statsläroverken, lika litet torde tillvaron av en realskola såsom en avdelning i denna institution vara nödvändig eller ens önskvärd. På denna punkt vore departementschefen beredd att redan nu föreslå en åtgärd, nämligen att realskolan vid högre lärarinneseminariet successivt avvecklades med början av läsåret 1932—1933.

Kungl. Maj:t framlade för riksdagen förslag i enlighet härmed. I skrivelse nr 8 A/1932 anmälde riksdagen (punkt 136), att riksdagen av- slagit Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag. Dä frågan om seminariets orga- nisation alltjämt befunne sig på utredningens stadium, syntes det riksdagen icke vara skäl att nu vidtaga ändring beträffande en viss detalj i denna organisation. Spörsmålet om realskolans vid seminariet vara eller icke vara torde icke kunna bedömas isolerat för sig utan syntes böra prövas i sam-

manhang med övriga frågor, som berörde seminariets uppgift och verksam- hetsformer. Vid en sådan allsidig prövning torde, yttrade riksdagen, även det spörsmål, som av departementschefen tagits till utgångspunkt för för- slaget om realskolans nedläggande, nämligen de olika utbildningsvägarna för kvinnliga läraraspiranter, komma under övervägande.

1932 års sakkunnigtörslag och yttrandena däröver. Med anledning av riks- dagens nyssberörda ståndpunktstagande bemyndigades chefen för ecklesia— stikdepartementet genom beslut av Kungl. Maj:t den 30 augusti 1932 att tillkalla högst tre sakkunniga för att inom departementet biträda med ut- redning rörande organisationen av högre lärarinneseminariet och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga, ledamoten av riksdagens första kammare, förutvarande statsrådet, läroverksadjunkten Olof Olsson, rek- torn vid högre lärarinneseminariet Sven Grauers och rektorn vid Stockholms stads högre folkskola för kvinnlig utbildning Gertie Söderberg, avgåvo den 29 september 1933 förutnämnda betänkande i ämnet (statens offentliga utredningar 1933z34).

I betänkandet framhålla d e s a k k u n nig a, vad beträffar organisationen av högre lärarinneseminariet, att de i princip kunnat ansluta sig till bland annat det organisationsförslag, som av skolöverstyrelsen framlagts i dess ovanberörda skrivelse av den 10 december 1930. Som övningsskola borde dock endast tjänstgöra den högre flickskolan, vilken emellertid borde utökas genom parallellavdelningar.

Folkskolan kunde näppeligen, anförde de sakkunniga, anses oumbärlig som öv- ningsskola för en undervisningsanstalt, som utbildade ämneslärarinnor, vilka väl aldrig komme att undervisa i egentlig folkskola och heller icke varit avsedda för sådan tjänstgöring. Då enligt de sakkunnigas uppfattning ämneslärarinneinstitutio- nen borde avvecklas, syntes ej heller realskolan längre hava någon uppgift att fylla. För den händelse det av pedagogiska skäl skulle anses nödvändigt att ge seminarie- eleverna inblick i realskolans arbetsmetoder, torde detta kunna ernås genom elever- nas auskultering vid Stockholms realskolor.

De sakkunniga framlade ett detaljerat förslag till allmän anordning av seminarie- arhetet (sid. 31—51 i omförmälda betänkande). De utgingo härvid från att den obli- gatoriska utbildningen skulle vara fyraårig. Den teoretiska utbildningen skulle hu- vudsakligen koncentreras till de tre första studieåren och eleverna alltså under dessa är endast i mindre grad sysselsättas i det praktiskt-pedagogiska arbetet. Sistnämnda utbildning borde icke sikta mot en direkt parallellism till de akademiska stu- dierna, som i viss utsträckning också måste omfatta för det egentliga skolarbetet mindre viktiga områden, utan målmedvetet inriktas på sådana centrala studieavsnitt, som vore av grundläggande betydelse för lärarkallets utövande. De sakkunniga ville icke ifrågasätta någon väsentlig utökning av antalet undervisningstimmar men där- emot en skälig ökning av elevernas egna studiekurser och en utvidgning av elevernas självverksamhet. Den praktiskt pedagogiska utbildningen, som borde ej oväsentligt utökas, skulle ha sin tyngdpunkt förlagd till det fjärde arbetsåret men föregås av en över tre år utsträckt förberedelse, varunder eleverna skulle få tillfälle att följa- skolarbetet på olika stadier och grundligt sätta sig in i undervisningens metodik.

För en omorganisation av högre lärarinneseminariet på sätt de sakkunniga tänkte sig erfordrades lämpligare lokaler än dem, varöver seminariet förfogade. De sakkun-

niga funno emellertid på grund av de resultat, till vilka de i andra avseenden kom- mit, anledning saknas att närmare ingå på denna fråga.

Beträffande ämneslärarinneinstitulioncn kommo de sakkunniga till den uppfatt- ningen, att institutionen som sådan borde avvecklas; den fyllde ej längre någon sär- skild uppgift, som för skolan vore av värde. I stället borde samtliga ämneslärarinne- befattningar, allt eftersom de bleve till ansökan lediga, förvandlas till adjunkts— tjänster. Men då det vore i sin ordning, att skolor, där gossar och flickor samtidigt undervisades, hade tillgång till såväl manliga som kvinnliga lärare, borde det så ord- nas, att vid varje dylikt samläroverk någon av ämneslärartjänsterna vore förbehål- len kvinnor ensamt och en annan förbehållen ensamt män. Av två skäl vore de sak- kunniga benägna att förorda ett nedläggande av högre lärarinneseminariet, nämligen dels på grund av att flickorna under de senaste åren i allt större utsträckning lämnat de högre flickskolorna och gått över till de allmänna läroverken, vilket innebure en beskärning år för år av seminarieelevernas traditionella verksamhetsområde, dels på grund av att de seminariebildade lärarinnorna finge det allt svårare att bestå i den tävlan om platserna, som de ständigt måste taga upp med de akademiskt utbildade. Utan en omläggning av provårsinstitutionen läte emellertid detta sig icke göra. Ett övertagande från universitetens och högskolornas sida av hela den kvinnliga nyrekrytering, som de olika högre läroanstalterna krävde, skulle nämligen göra det nödvändigt att årligen till provårsläroverken hänvisa ett 50- eller (SO-tal kvinnliga akademiker.

De sakkunnigas utredning utmynnade därför i en hemställan, att högre lärarinneseminariet måtte omorganiseras i överensstämmelse med vad i be- tänkandet funnes angivet, innebärande bland annat, att folkskolan och real- skolan skulle indragas samt att flickskolan skulle förses med nödiga paral— lellavdelningar, att ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken skulle avvecklas samt att provårsinstitutionen skulle omläggas och utvidgas.

Förslaget åtföljdes av två s är s k i ld a y ttr a nden.

I den ena reservationen, avgiven av rektorn Sven Grauers, hemställdes bland annat som konsekvens av reservantens uppfattning om att ämneslärarinneinstitutio- nen skulle avvecklas endast vid de högre allmänna läroverken —— att semina- riets övningsskola skulle bibehållas i sin nuvarande form, dock att realskolan även skulle mottaga manlig ungdom, samt att byggnadsfrågan skulle bringas till sin lösning.

Reservanten höll före, att statsmakternas beslut är 1904 att inrätta ämneslära- rinnetjänster ej betingades av bristen på akademiskt utbildad kvinnlig arbetskraft. Det kunde näppeligen påstås, att den nuvarande seminarieutbildningen vore under- lägsen den, som förefunnes vid tiden för ämneslärarinneinstitutionens tillkomst. Då undervisningen i den högre flickskolan måste anses betydligt mer krävande än i real- skolan och då det både av statsmakterna, skolöverstyrelsen och flickskolornas led- ning vitsordats, att de seminarieutbildade lärarinnorna på ett tillfredsställande sätt kunnat bestrida denna undervisning, torde man knappast kunna göra gällande, att samma lärarkrafts teoretiska utbildning vore otillräcklig för undervisning i en skol- form med lägre kunskapsnivå. Då den teoretiska utbildningen vid seminariet till yttermera visso genom den föreslagna omorganisationen komme att förstärkas, torde anledning knappast föreligga att anföra bristande kompetens som motiv för de seminarieutbildades utestängande från undervisning å realskolestadiet. Den nuva- rande ordningen medförde onekligen en undantagsställning för de kvinnliga lärar- aspiranterna av båda utbildningstyperna och därmed ock en ofördelaktigare beford-

ringsposition för deras manliga kolleger. Därtill komme, att ämneslärarinneinstitu- tionen fått en omfattning, som väsentligen överskridit den ram, som ursprungligen fastställts. Den hade desslikes införts inom en skoltyp, där den vore mindre använd- bar, nämligen det högre allmänna läroverket. Det syntes därför vara berättigat, dels att en skälig begränsning i dess omfattning vidtoges _— dess avveckling vid de h 6 g r e allmänna läroverken måste av praktiska skäl anses ligga närmast till hands —— dels att ett motsvarande antal tjänster, som genom ämneslärarinneinstitutionen förbehölles kvinnliga befattningshavare, reserverades för manliga lärare.

Det allmänna kunde räkna med en betydande ekonomisk vinst — beräknad till 200000 kronor vid de statliga läroverken ——- genom att använda seminariebildade lärarinnor. Med tanke på att lärarutbildningen i vårt land läge i stöpsleven och krav på en grundlig omläggning av den nuvarande utbildningen med skärpa framförts, kunde man fråga sig, om det vore klokt att nu, innan detta problem blivit löst, från de allmänna läroverken utestänga en lärarkategori, som i vissa avseenden re- presenterade en rationellare utbildningsform, som måhända kunde komma att stå framtidens utbildningstyp närmare än den nuvarande med universitetsstudier och provår. Vid en avveckling av ämnes]ärarinneinstitutionen skulle de enskilda och kommunala skolorna få hålla till godo med en arbetskraft, som ansetts mindervärdig av staten. De seminariebildade skulle steg för steg undanträngas även från dessa skolor och ersättas med adjunktskompetenta. Dessa lärarkrafter skulle, i och med att den billigare arbetskraften försvunne ur marknaden, snart nog komma att kräva adjunktslön. Ett utbyte av seminariebildade mot adjunktskompetenta lärarkrafter skulle därför betyda en årlig merutgift av 1 278 900 kronor för enskilda och kom- munala högre flickskolor samt enskilda högre goss- och samskolor. Att befara vore, att högre lärarinneseminariet, om det icke längre finge utbilda lärarkrafter för stat- liga skolor, skulle vidare dels förlora i effektivitet, dels gå en mer eller mindre ty- nande tillvaro till mötes.

I den andra reservationen, som avgavs av rektorn Gertie Söderberg, hemställdes, att provårsinstitutionen skulle från och med läsåret 1936—1937 utökas med visst antal platser så, att avvecklingen av högre lärarinneseminariet skulle kunna påbörjas med utgången av vårterminen 1934. Tillika föreslogs, att den med seminariet för- enade övningsskolan skulle ombildas till ett statligt läroverk för flickor, omfattande såväl fullständigt gymnasium som realskola och sjuklassig flickskola samt försett med provårskurs. Sistnämnda förslag motiverades huvudsakligen med att det skulle vara stor skada, om övningsskolan nedlades, då den under en lång följd av år varit vårt lands enda statliga läroverk för flickor och utgjort en mönsteranstalt för den svenska flickskolan. Vidare vore det ännu ej på långt när så väl sörjt för flickornas som för gossarnas undervisning i statliga läroanstalter.

De över sakkunnigförslaget avgivna yttrandena kun- na, vad beträffar ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken, i stort sett uppdelas i två huvudgrupper, nämligen d el s sådana, som gingo ut på dess avskaffande, d el s 0 0 k sådana, som utmynnade i förslag om en begränsning av institutionens omfattning. Talesmän för den förra uppfatt- ningen voro vissa reservanter inom lärarkollegiet vid högre lärarinnesemi- nariet, läroverkslärarnas riksförbund, centralstyrelsen för högre folkskolor- nas lärarförening och en reservant inom skolöverstyrelsen. Ett bibehållande av ämneslärarinneinstitutionen, ehuru i begränsad omfattning, förordades av lärarkollegiet vid högre lärarinneseminariet, som yrkade på institutionens kvarblivande vid samrealskolorna men ej var främmande för tanken att helt

slopa institutionen, centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen, som ansåg, att institutionen borde bibehållas »med en efter behovet och billig— heten anpassad omfattning», och skolöverstyrelsen, som förordade att insti- tutionen skulle inskränkas dels till att omfatta samrealskolorna, dels ock genom minskning av antalet ämneslärarinnebefattningar vid sistnämnda sko- lor. Ganska allmänt gjordes gällande, att frågan i sin helhet borde ses i sitt samband med spörsmålet om lärarutbildningen i allmänhet.

I de yttranden, som berörde frågan om seminariets organisation, gjordes ståndpunktstagandet därvidlag som regel beroende av den uppfattning, som tillkännagivits i fråga om ämneslärarinneinstitutionen. I ett par av yttran- dena framlades förslag om en fullständig ombildning av seminariet till en provårsanstalt eller en i samarbete med vederbörande akademiska institu— tioner stående pedagogisk utbildnings- och försöksanstalt.

Lärarkollegiet vid högre lärarinneseminariet. Man kunde befara, att ett nedläg- gande av seminariet skulle i sin mån menligt återverka på den hittillsvarande typen av högre flickskolor. Ty ju färre banor som öppnade sig för dem, som nöjt sig med att genomgå en sådan skola, dess mer komme den redan nu betänkliga rusningen till gymnasterna att stegras.

Men kollegiet hade en ovillkorlig skyldighet att icke undanskjuta frågan, om de, som sökte sig in på seminariet, också kunde hoppas att på den vägen och inom rimlig tid nå det mål, till vilket seminarievägen skulle leda. I det hänseendet hade det sista decenniets skolpolitik försvårat situationen i oroväckande grad. Icke minst hade ställningen påverkats av de restriktioner, som för några år sedan pålades de enskilda flickskolorna i fråga om lärarinnornas tjänstgöring och rättigheten att dela en klass i parallellavdelningar. Vidare hade de allmänna gossläroverkens öpp— nande även för flickor medfört en stark strömning till dessa läroverk från flicksko— lorna, varigenom lärarinnebehovet minskats. Till detta hade också bidragit, att den hårda konkurrensen på snart sagt alla banor åstadkommit en rusning till gymna- sier och studentexamen för vinnande av större meriter. Härtill komme det allt be- stämdare motstånd, som rests mot de seminarieutbildades befordran till lärar— platser från deras sida, vilka gått den längre och dyrare universitetsvägen. Man valde helst akademiskt utbildade lärarkrafter. Beträffande de högre allmänna läro- verken vore detta också ganska förklarligt. Arbetet vore lättare att ordna rationellt med lärare, användbara inom läroverkets alla stadier, och det kunde vara nog med två lärarkategorier, lektorer och adjunkter.

Skulle emellertid ämneslärarinneinstitutionen helt försvinna även vid statsrealsko- lorna, torde det ej dröja länge, förrän de seminarieutbildade utestängdes även från de kommunala mellanskolorna, ty dessa kunde ofta beräknas bli förstatligade, och sedan torde de högre folkskolorna följa efter, ty allt emellanåt ombildades en högre folkskola till kommunal mellanskola. Då återstode för de seminarieutbildade endast det åtminstone hittills ringa antalet kommunala flickskolor samt de enskilda flick- skolorna, vilka på sina håll löpte fara att behöva nedläggas. I de båda sistnämnda slagen av skolor komme givetvis även akademiskt utbildade lärarinnor att både söka och erhålla platser.

Under sådana förhållanden förordade kollegiet högre lärarinneseminariets fort- beständ endast under någon av följande förutsättningar, av vilka de båda sista ej uteslöte varandra:

]. Ämneslärarinneinstitutionen, som lämpligen borde avvecklas vid de högre all-

männa läroverken, bibehölles vid samrealskolorna, om också i mindre utsträck- ning än nu.

2. Ämneslärarinneinstitutionen avvecklades vid samtliga statsläroverk, men de från högre lärarinneseminariet utgångna lärarinnorna, vilkas huvudsakliga verk- samhetsfält givetvis komme att utgöras av de högre flickskolorna, erhölle en under alla förhållanden önskvärd rätt att, eventuellt under vissa villkor (exempelvis kom— plettering i latin för blivande humanister), inskrivas vid universitet och där avlägga akademisk examen, varefter de av Kungl. Maj:t kunde förklaras behöriga att söka och innehava adjunktstjänster vid de allmänna läroverken.

3. Ämneslärarinneinstitutionen avvecklades vid samtliga statsläroverk, men stats- makterna vidtoge åtgärder för att i möjligaste mån stabilisera och stödja de högre flickskolor, som saknade gymnasium, och, något som under alla förhållanden och från många synpunkter vore av den största betydelse, fastställa sådana friare be- stämmelser rörande tjänstgöringsskyldighet och delning av klasser i dessa flicksko- lor, som medgåve ökning av antalet lärarinnebefattningar. Om ingen av de sålunda anvisade vägarna befunnes framkomlig, borde man enligt kollegiets mening göra sig förtrogen med tanken på nedläggandet av seminariet i dess nuvarande form. Först i samband med frågan om den ändamålsenligaste lärar- utbildningen borde avgöras, om och hur seminariet skulle ombildas till en institution av helt annan karaktär. Vare sig nu seminariets fortsatta verksamhet bleve av längre eller kortare varaktighet, borde denna verksamhet bedrivas under former, som vore ägnade att medföra bästa möjliga resultat. Och härvidlag anslöte sig kollegiet i allt väsentligt till det av de sakkunniga utarbetade förslaget. Enligt kollegiets mening fordrades dock, att normalskolan finge behålla sin nuvarande organisation med både folkskola, realskola och sjuklassig flickskola. Vad realskolan anginge, komme de från seminariet utgångna lärarinnorna, även om ämneslärarinneinstitutionen vid samrealskolorna skulle avvecklas, att många gånger få arbeta vid skolor, vilkas arbetsform närmast överensstämde med realskolans. Däremot vore ett införlivande med normalskolan av samskoleformen ej nödvändigt för elevernas utbildning och skulle alltför mycket ändra skolans karaktär. Kollegiet förordade därför, att även realskolan bibehölles som flickskola. Reservanter inom lärarkollegiet. Vid kollegiets utlåtande äro fogade vissa reservationer. Åtta reservanter föreslogo sålunda, att den teoretiska undervisningen vid semina- riet skulle nedläggas, att läroverket skulle få till uppgift att vara dels en praktisk lärarutbildningsanstalt, dels ock ett institut för pedagogiska iakttagelser och rön, samt att normalskolan, för att motsvara dessa uppgifter, skulle dels bibehålla sina nuvarande linjer, dels utbyggas med gymnasium. Den praktiska lärarutbildningen, som sålunda borde förläggas till läroverket, borde stå öppen för sådana studerande vid Stockholms högskola och universitetet i Uppsala, som själva önskade tidigt inrikta sig på lärarkallet och som ville utvidga den i magisterexamen ingående kursen i pedagogik genom en praktisk kurs samtidigt med de teoretiska studierna, för att läsåret närmast efter avlagd magisterexamen genomgå provårskurs vid normalskolan.

S k 0 lö v e r sty r e l s e n intog i utlåtande den 21 maj 1935 den stånd- punkten, att högre lärarinneseminariet, organiserat med fyraårig lärokurs, alltjämt borde bibehållas med särskild hänsyn till behovet av vid seminariet utbildade ämneslärarinnor för de högre flickskolorna. Någon minskning av övningsskolan ville överstyrelsen icke tillstyrka. Lokalfrågan borde snarast möjligt upptagas och erhålla en tillfredsställande lösning.

Om man utginge från att kvinnliga akademiker till det antal, som 1932 års sak- kunniga ifrågasatt, årligen erhölle provårsutbildning, och seminariet tillföljd härav nedlades, så skulle detta innebära, att de egentliga flickskolorna komme att så småningom berövas just de lärarkrafter, som enligt riksdagens mening1 i främsta rummet borde vara anställda vid dessa skolor. Med den anordning, som provåret för närvarande hade och även framdeles i sina huvuddrag torde komma att få, vore provårsutbildningen förlagd till läroanstalter, som ledde till real- och studentexa- men, och i varje fall icke inriktad på de undervisnings- och uppfostringsuppgifter, som den egentliga flickskolan närmast företrädde. Med en lärarrekrytering till de egentliga flickskolorna, sådan som de sakkunniga eventuellt framdeles efter en utvidgning av provårsinstitutionen tänkt sig, skulle det kunna inträffa, att en över- vägande del av lärarinnorna vid flickskolorna icke under någon tid av sin utbild- ning haft beröring med eller erfarenhet av arbetet i en högre flickskola, ett för- hållande, som överstyrelsen skulle finna synnerligen olämpligt. Dessutom vore det sannolikt, att de egentliga flickskolorna i konkurrensen med statsläroverken om de akademiskt utbildade lärarna komme i en ogynnsam ställning och finge nöja sig med de minst kvalificerade lärarkrafterna. I första hand torde nämligen de akademiskt utbildade lärarna framgent som hittills komma att söka sig till de statliga läroverken, vilka i avseende på anställnings- och avlöningsförhållanden erbjöde större förmåner än flickskolorna. Även om de statliga bidragen till kom- munala och enskilda skolor till följd av seminariets nedläggande skulle komma att ökas och i samband därmed lärarnas ekonomiska ställning förbättras, skulle, sär- skilt för de enskilda läroanstalternas del, den nämnda olägenheten säkerligen allt- jämt kvarstå.

Ett nedläggande av högre lärarinneseminariet ställde sig, ur nu förevarande syn- punkt, ännu betänkligare därigenom, att det vid en utvidgning av provårsinstitu- tionen icke torde kunna lämnas några garantier för att ett tillräckligt antal kvinn- liga akademiker årligen kunde erhålla hänvisning till provårskurs.

Gentemot de sakkunniga framhöll överstyrelsen, under hänvisning till en sta- tistisk jämförelse, att den oerhörda ökningen i antalet kvinnliga lärjungar vid stats- läroverken i förhållandevis blygsam utsträckning berodde på att flickorna över- givit de högre flickskolorna. Vad utvecklingstendensen beträffade, kunde det ha sitt intresse att iakttaga, att vid de skolor, som övergått från enskilda till kom- munala flickskolor, lärjungeantalet visat benägenhet att stiga. Då de kommunala flickskolorna tillkommit under de senaste åren, kunde någon säker slutsats rörande denna utvecklingstendens givetvis icke dragas, men i varje fall lämnade det an- märkta förhållandet icke grundad anledning att antaga, att verksamhetsområdet för de seminariebildade lärarinnorna, i vad det gällde den högre flickskolan, komme att år för år beskäras.

Efter att i anknytning till de anmärkningar i fråga om seminarieutbildningens omfattning i jämförelse med universitetsutbildningen, som framställts under diskus- sionen i ämnet, ha hävdat, att de seminarieutbildade lärarinnorna ägde tillräcklig och tillfredsställande kompetens att undervisa på det stadium, varom här vore fråga, framhöll överstyrelsen, att det vore en fördel, om inom vårt skolväsen lärarkrafter, som på olika vägar erhållit sin utbildning och därigenom i viss mån olikartad in- riktning på uppfostrarkallet, komme till användning. Liksom inom de högre flick- skolorna, framdeles liksom hittills, vid sidan av de seminarieutbildade lärarna komme att vara anställda lärare med akademisk utbildning, syntes det överstyrel—

1 Jfr sid. 198 här ovan. 14—816102

sen lämpligt, att de seminarieutbildade lärarna i viss utsträckning bibehölles vid sin rätt till anställning vid högre folkskolor, kommunala mellanskolor och stats- läroverk. Överstyrelsen kunde därför icke tillstyrka de sakkunnigas förslag, att de från högre lärarinneseminariet utgångna lärarinnornas behörighet icke vidare skulle gälla för anställning vid nämnda tre kategorier av skolor.

Genom särskilda beslut av riksdagen kunde ämneslärarinnor vid enskilda stats- understödda privatläroverk, vilka avvecklas eller till sin omfattning begränsats på grund av förhållanden, som föranletts av 1927 års riksdags beslut angående. det högre skolväsendets omorganisation eller senare i anslutning därtill fattade beslut, under vissa förutsättningar överflyttas till ämneslärarinnebefattningar vid statsläro- verk. Då det icke syntes uteslutet, att dylika överflyttningar jämväl kunde bliva erforderliga under de närmast följande åren, förefölle det även ur denna synpunkt överstyrelsen välbetänkt, att ämneslärarinnebefattningar i viss utsträckning alltjämt bibehölles vid statsläroverken.

Däremot skulle överstyrelsen, med hänsyn till den under senare är allt mera ökade tillströmningen till lärarbanan av såväl manliga som kvinnliga akademiker, finna det rimligt och lämpligt, att ämneslärarinneinstitutionen till sitt omfång be— gränsades och, med beaktande av de förändrade förhållandena i övrigt, återfördes till i huvudsak de proportioner, som den hade före 1927 års reform. Detta skulle, såvitt överstyrelsen kunde finna, lämpligen kunna åvägabringas därigenom, att ämneslärarinnebefattningar, vartill sålunda jämväl seminarieutbildade lärarinnor skulle äga behörighet, skulle vara inrättade endast vid samrealskolorna.

Liksom en begränsning av ämneslärarinneinstitutionen kunde ske genom att dena samma inskränktes allenast till samrealskolorna, torde det jämväl böra tagas under övervägande att minska antalet ämneslärarinnebefattningar gentemot det nuvarande vid dessa skolor. Överstyrelsen komme att senare i särskild skrivelse upptaga denna fråga till behandling och därom avgiva förslag, liksom också rörande frågan om på vad sätt garantier skulle vinnas för att kvinnliga lärare till erforderligt antal bleve anställda vid sådana statens läroverk, där flickor undervisades och vid vilka ämneslärarinnebefattningar enligt överstyrelsens här gjorda förslag icke skulle vara inrättade.

I likhet med de sakkunniga men av väsentligen andra skäl funne sålunda över— styrelsen, att högre lärarinneseminariets verksamhet borde fortsättas, dock utan den provisoriska karaktär, som de sakkunniga tillagt den.

Med den uppfattning, som överstyrelsen givit till känna i fråga om verksamhets— området för de från seminariet utgångna lärarinnorna, kunde överstyrelsen givet- vis icke tillstyrka, att realskolan ställdes under avveckling. I viss mån annorlunda ställde det sig beträffande bibehållandet av den sexåriga folkskolan. Denna kunde uppenbarligen ej tillerkännas samma betydelse som flickskolan och realskolan för seminarieelevernas praktiska utbildning. Därest en beskärning av övningsskolans omfång skulle äga rum, funne överstyrelsen naturligt, att en dylik beskärning i första hand komme att avse folkskolan. Emellertid kunde överstyrelsen icke under— låta att framhålla, att det från pedagogisk synpunkt måste betraktas som synner- ligen värdefullt, att seminarieeleverna under sin utbildning komme i kontakt med folkskolan, vilken genom den senaste skolreformen blivit den allmänna grund— skolan för vårt högre skolväsen. Med hänsyn härtill skulle överstyrelsen helst se, att jämväl folkskolan bibehölles vid seminariet, detta så mycket mera, som den bekantskap de akademiskt utbildade lärarna under provåret kunde bli i tillfälle att göra med folkskolan och dess arbetssätt, måste anses bli förhållandevis ringa. Då folkskolan först från och med läsåret 1933—1934 vore färdigbildad, syntes det även ur denna synpunkt överstyrelsen icke lämpligt att nu vidtaga åtgärder för

dess avveckling. Ett nedläggande av folkskolan skulle icke komma att i motsva- rande mån betyda en besparing för det allmänna, då de barn, som undervisades i folkskolan vid seminariet, komme att vid denna skolas upphörande för sin under- visning vara hänvisade till kommunens t'olkskoleväsen, inom vilket nya läraravdel- ningar till motsvarande antal säkerligen måste inrättas.

Överstyrelsen skulle finna det synnerligen lämpligt, om såväl realskolan som folkskolan kunde göras tillgängliga även för gossar. Detta torde dock icke vara möjligt annat än i samband med en förbättring och utvidgning av läroanstaltens lokaler. Vid ett bibehållande av realskolan och eventuellt även av folkskolan bleve det givetvis icke av behovet påkallat att förse den högre flickskolan med parallell- avdelningar.

1935 års förslag om begränsning av ämncslärarinneinstitutionen. I samband med sina anslagsäskanden för budgetåret 1936/1937 utvecklade s k 0 ] 6 v e r- s ty r el s e n i skrivelse den 31 augusti 1935 det förslag angående begräns- ning av ämneslärarinneinstitutionen till samrealskolorna, som av överstyrel- sen ställts i utsikt i ovanberörda utlåtande av den 21 maj 1935. Förslaget innebar en minskning av antalet ämneslärarinnebefattningar från 255 till 156, samtliga förlagda till samrealskolor, och skapande av garantier för att varje samläroverk skulle erhålla kvinnlig, respektive manlig befattningshavare i ordinarie ställning.

Av skrivelsen inhämtas följande:

Enligt gällande bestämmelser borde 76 samrealskolor ha 2 ämneslärarinnebefatt- ningar och 2 samrealskolor ha 3 sådana tjänster. Det syntes emellertid vara enklast att icke göra någon skillnad mellan skolorna alltefter deras storlek utan generellt bestämma, att vid varje samrealskola borde vara inrättade två ämneslärarinnetjän- ster. Detta skulle innebära, att —— medan år 1935 i staten för rikets sam- och flick- läroverk voro upptagna 255 ämneslärarinnebefattningar — 156 sådana tjänster, samtliga förlagda till realskolor, skulle kvarstå efter det nya systemets genom- förande. Då övergången till den nya ordningen borde ske successivt, allteftersom ämneslärarinnebefattningarna bleve lediga, beräknades ombildningen av de ifråga- varande tjänsterna komma att fördelas på omkring 30 år.

För att skapa garanti för att varje samläroverk erhölle kvinnlig befattnings- havare i ordinarie ställning och även för att motverka risken av att en realskola bleve utan ordinarie manlig lärare funne överstyrelsen det nödvändigt, att en be- stämmelse infördes av principiellt samma innebörd som i sådant hänseende gällde vid de kommunala mellanskolorna,1 nämligen att vid skola, där gossar undervisa- des, skulle finnas minst en manlig ordinarie ämneslärare och vid skola, där flickor undervisades, minst en kvinnlig ordinarie ämneslärare. Då lektorstjänsterna syntes böra hållas utanför eventuella bestämmelser i detta avseende, skulle detta i fråga om läroverken innebära, att en adjunktstjänst i vissa fall skulle kunna annonseras ledig såsom tillgänglig endast för manliga, respektive kvinnliga sökande. Emellertid ställde sig överstyrelsen tveksam, huruvida ett reserverande av en enda tjänst verk- ligen vore tillräckligt i fråga om de allmänna läroverken. Dessa vore ju ofta av be- tydande omfattning, och vid några av de högre allmänna läroverken hade hittills varit inrättade ända till fyra ämneslärarinnebefattningar. Då överstyrelsen föresla- git, att två tjänster vid samrealskolorna skulle reserveras för kvinnor i form av

1 Jfr nedan sid. 222 f.

ämneslärarinnebefat[ningar. torde det av samma skäl och med hänsyn härtill vara riktigare, att två adjunktstjänster reserverades för manliga (respektive kvinnliga) in- nehavare. Vid de enkellinjiga samrealskolorna med sammanlagt 4 ordinarie ämnes- lärartjänster skulle följaktligen under sådana förhållanden båda adjunktstjänsterna komma att reserveras för manliga innehavare.

För de statliga läroverken mötte måhända härvid den svårigheten, att en sådan bestämmelse icke kunde införas utan samtidig ändring av behörighetslagen av den 22 juni 1923 (nr 249) med däri genom kungörelsen den 20 maj 1932 (nr 139) gjorda ändringar. Därest det endast gällde att på antytt sätt begränsa kvinnas rätt att söka viss adjunktstjänst, torde ett hänvisande tillägg till % 1 av nämnda lag kunna göras av innehåll, att angående viss begränsning av kvinnas behörighet att innehava adjunktstjänst skulle gälla vad därom särskilt stadgats. Överstyrelsen funne det emellertid ovisst, huruvida en motsvarande bestämmelse rörande inskränkning av mans rätt att innehava adjunktstjänst kunde införas utan att behörighetslagen er- hölle en mera generell karaktär, avseende både mans och kvinnas behörighet att innehava statstjänst. Den nuvarande bestämmelsen att i fråga om behörighet att innehava statstjänst kvinna skulle vara likställd med man borde i så fall möjligen omformuleras därhän, att man och kvinna i nämnda avseende förklarades vara lik— ställda med de undantag, som sedan i båda fallen angåvos.

Vid överstyrelsens skrivelse finnes fogat ett särskilt uttalande av undervisnings- rådet K. Kärre, som i anslutning till av honom anförd reservation till överstyrelsens utlåtande den 21 maj 1935 yttrade, att han ansåge, att överstyrelsen bort föreslå ämneslärarinnesystemets successiva avveckling vid samtliga de allmänna läroverken. För att erhålla garanti för förefintligheten av kvinnliga lärarkrafter borde bestäm- melser införas av den innebörd, som överstyrelsen i varje fall måst föreslå med tanke på de högre sam- och flickläroverken. Då det syntes önskvärt, att undantags- bestämmelser av denna art begränsades så långt som möjligt och då det förefölle sannolikt, att vid besättande av adjunkts-, övningslärar- och extra ordinarie befatt- ningar önskvärd tillgång på befattningshavare av båda slagen ändock skulle bliva tillfinnandes, förefölle det, som om det vore tillfyllest, om en adjunktstjänst vid varje samläroverk direkt reserverades för manlig, respektive kvinnlig innehavare. Vidare syntes det billigt att den, som före den 1 juli 1936 förvärvat behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, skulle äga behörighet till sådan adjunktstjänst vid allmänt läroverk, vilken vore avsedd endast för kvinnliga sökande.

Utlåtande avgavs slutligen den 25 november 1935 av s t a t 5 k 0 n to r e t.

C. De sakkunniga.

Det är tydligt, att alla de frågor, som äro förknippade med organisa- tionen av högre lärarinneseminariet, kunna bedömas först sedan stånd- punkt tagits till spörsmålet om lärarinneexamens kompetensvärde. De sak- kunniga ämna därför först till behandling upptaga nämnda spörsmål. Detta bör emellertid ses i sammanhang med den uppgift, som högre lärarinne- seminariet av ålder fyllt, nämligen att vara utbildningsanstalt för lärarinnor vid högre flickskolor, från en senare tidpunkt även vid kommunala mellan- skolor och högre folkskolor samt i viss utsträckning vid allmänna läroverk, så till vida som avgångsexamen från högre lärarinneseminarium berättigar till erhållande av ämneslärarinnebefattning vid dessa läroverk.

Det har upprepade gånger framhållits och torde icke av någon rätteligen kunna bestridas, att seminarieutbildningen till sin allmänna läggning repre- senterat en mycket ändamålsenlig form för utbildning av lärarinnor, i vissa avseenden mera ändamålsenlig än den akademiska utbildningen med efter- följande provår. De sakkunniga vilja också utan tvekan biträda skolöversty- relsens ovan citerade yttrande om fördelen av att inom vårt skolväsen lä- rarkrafter komma till användning, som på olika vägar erhållit sin utbildning och därigenom en i viss mån olikartad inriktning på uppfostrarkallet. Där- igenom ha impulser, som i samverkan befordrat undervisningsväsendet i det hela, kunnat tillföras skolan.

De läroanstalter, där de seminarieutbildade lärarinnorna haft sin huvud- sakliga uppgift, äro de högre flickskolorna, vilka i olika hänseenden varit föremål för statsmakternas speciella omvårdnad. Det har allmänt ansetts, att det ändamål, som den högre flickskolan har att tillgodose, i hög grad har fråmjats genom en för dessa skolor anpassad lärarutbildning, inriktad på arbetstakten och väsensdragen hos flickorna och på deras harmoniska och sunda utveckling. T vekan torde icke heller råda om att seminarieutbildnin— gen visat sig vara direkt ändamålsenlig som förberedelse för lärargärning vid dessa skolor, och det vore ur denna synpunkt en fördel, om för framtiden kunde bevaras en för flickskolan tillrättalagd teoretisk och praktisk lärarut- bildning. De sakkunniga finna det på grund härav vara av betydelse, att sådana åtgärder icke vidtagas, som från lärarutbildningen skulle borttaga eller minska det till ungdomens fostran syftande inslag i lärargärningen och den pedagogiska kvalitet, som högre lärarinneseminariet faktiskt represen— terar. Om högre lärarinneseminariets nedläggande, såsom de sakkunniga hålla före, ändock blir oundvikligt, måste man följaktligen tillse, att det ut- bildningsbehov, som seminariet tillgodoser, får en fullgod ersättning på andra vägar.

De sakkunniga mena sig också hava tillsett detta genom det förslag till lärarutbildning, teoretisk såväl som praktisk, vilket framlägges i föreliggande betänkande.

En annan viktig fråga, som intimt sammanhänger med högre lärarinne- seminariets framtida ställning och som de sakkunniga hava att upptaga till behandling, är spörsmålet om ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken bör bibehållas i sin nuvarande gestaltning, inskränkas eller helt avskaffas.

När ämneslärarinneinstitutionen för ett trettiotal år sedan infördes vid de allmänna läroverken, fanns icke att tillgå erforderligt antal kvinnliga lärare med behörighet till ämneslärarbefattningar vid de allmänna läroverken. Det är omtvistat, huruvida denna omständighet i själva verket utgjorde det väsentliga motivet för att de dåvarande högre lärarinnesemina- rierna togos i anspråk för att förse de nyinrättade statssamskolorna med kvinnliga lärare. Om så varit fallet, skulle _— har man från visst håll menat

ämneslärarinneinstitutionen avskaffas, så snart de akademiska läroanstal- terna och provärsutbildningen äro i stånd att varje år tillhandahålla ett för den högre skolundervisningen tillräckligt antal kvinnliga lärare. Blir å andra sidan behovet av kvinnliga lärare icke tillgodosett genom universitets- och högskoleutbildningen, synes det meningslöst att för närvarande diskutera frågan om ämneslärarinneinstitutionens avskaffande. Innan sistnämnda fråga närmare överväges, är det alltså nödvändigt att först göra klart för sig, i vil- ken omfattning den akademiskt utbildade arbetskraften kan tillgodose lära- rinnebehovet vid de alhnänna läroverken.

De sakkunniga ha enligt bilaga 4 vid detta betänkande låtit verkställa kalkyler beträffande det årliga ersättningsbehovet för lärare vid de läro- anstalter, som här komma i fråga. Ersättningsbehovet för de icke akade- miskt utbildade lärarnas del utgör enligt nämnda kalkyler omkring 40 lärare per år. Riktigheten av denna siffra har i huvudsak bekräftats genom vissa för de sakkunnigas räkning av skolöverstyrelsens statistiska avdelning utförda beräkningar, delvis utgående från andra förutsättningar än dem, som ligga till grund för de förstnämnda kalkylerna. Antalet av kvinnor av- lagda filosofiska ämbetsexamina torde å andra sidan vara en ganska god mätare på tillgången av akademiskt utbildade kvinnliga läraraspiranter. Nämnda antal var år 1932 55, år 1933 68, år 1934 87, år 1935 70, år 1936 73 och år 1937 76. Även om alla de kvinnor, som avlagt filosofisk ämbetsexa- men, icke kunna påräknas för lärarbanan (enligt bilaga 4 kan man räkna med att högst 65 % av de kvinnliga filosofie magistrarna mer allvarligt aspirera på lärartjänst) och även om behovet av kvinnliga lärare skulle vara större än de båda ovannämnda statistiska undersökningarna givit vid han- den, synes det uppenbart, att redan den nuvarande examensfrekvensen be- reder trygghet för att ett tillräckligt antal kvinnliga lärare årligen kommer att utbildas vid de akademiska läroanstalterna. Tillströmningen av kvinn- liga studenter till de akademiska läroanstalterna (jfr statens offentliga ut- redningar 1935: 52, sid. 176 ff.) synes utesluta möjligheten av att svårigheter kunna i detta hänseende i en framtid uppstå, utan ådagalägga fastmer, att utexaminationen av kvinnliga lärare från universiteten och högskolorna ännu icke nått toppunkten.

Av det sagda framgår, att högre lärarinneseminariet ur synpunkten att trygga tillgången av ett tillräckligt antal kvinnliga lärare vid de allmänna läroverken och vid de med dessa jämförliga läroanstalterna icke längre är behövligt. Det synes ju tydligt framgå av det föregående, att man kan nu— merärt tillgodose behovet av sådana lärarinnor med akademiskt utbildade kvinnor, under förutsättning att den praktiska lärarutbildningen kan bereda utrymme åt ett tillräckligt antal läraraspiranter, jämväl kvinnliga.

Under sådana förhållanden uppstår frågan, om ämneslärarinneinstitutio- nen vid de allmänna läroverken bör avskaffas eller om den utbildning, som högre lärarinneseminariet förmedlar, inrymmer sådana fördelar eller så

starka skäl i övrigt kunna anföras, att man bör tillförsäkra de allmänna lä- roverken tillgång till denna typ av kvinnliga lärare, ehuru ett tillräckligt an- tal kvinnliga lärare kan erhållas genom anlitande av akademiskt utbildade lärare med provår.

Den omständigheten, att behovet av kvinnliga lärare vid de allmänna läro- verken numera kan tillgodoses på andra vägar än genom anlitande av ut- bildningen vid högre lärarinneseminariet, behöver enligt de sakkunnigas me- ning icke i sig själv motivera en inskränkning i lärarinneexamens kompe- tensvärde. Än mindre behövde detta bliva fallet, om seminariets verksam- het omlades. Även om det i föregående diskussioner om högre lärarinnesemi- nariets existensberättigande från vissa håll yppats en viss tvekan rörande de seminariebildade lärarinnornas kompetens och användbarhet för under- visning på vissa skolstadier, har det å andra sidan ofta framhållits, att dessa lärarinnor utfört ett synnerligen värdefullt arbete i skolans tjänst.

Till sistnämnda uppfattning äro även de sakkunniga benägna att ansluta sig och hava därför vid bedömandet av lämpligheten ur läroverksundervis- ningens synpunkt av ett bibehållande av ämneslärarinneinstitutionen kom- mit till det resultatet, att ett dylikt bibehållande, i all synnerhet efter en ge- nomförd omorganisation av högre lärarinneseminariet i antydd riktning, lå- ter sig väl försvaras. En del av den kritik, som i tidigare diskussioner riktats mot ämneslärarinneinstitutionen, har emellertid framförts med hänsyn till att denna institution i viss mån innebure ett försämrande av manliga lärares anställningsmöjligheter. Från de obefordrade manliga lärar- nas sida har institutionen tett sig särskilt ofördelaktig, eftersom den innebär, att för lärarinnor med kortare och billigare utbildning förbehålles ett stort antal lärartjänster vid de allmänna läroverken även under tider, då de aka- demiskt utbildade lärarkrafterna ha svårt att finna utkomstmöjligheter. Då även kvinnor med adjunktskompetens äga behörighet till nämnda tjänster, erhålla dessa gynnsammare befordringsmöjligheter än manliga lärare med samma kompetens. Även om dessa tjänster genom den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen icke bliva ekonomiskt lika lockande som förut —— tidigare erhöll en adjunktskompetent ämneslärarinna samma lön som kvinn- lig adjunkt, enligt 1937 års lönereglering erhålla adjunkter, även kvinn- liga, lön enligt lönegraden L 23 och ämneslärarinnor, även om de äro adjunktskompetenta, lön enligt lönegraden L 21 —— kan det emellertid icke bestridas, att ifrågavarande tjänster erbjuda ett för kvinnliga akademiker tillgängligt, från annan konkurrens än från seminarieutbildade skyddat om- råde, så mycket mer lättillgängligt som seminariet med sin nuvarande exa- minationskapacitet endast förmår fylla omkring hälften av det nuvarande ersättningsbehovet för ämneslärarinnetjänster vid olika slag av högre sko- lor. I senast angivna förhållanden har man velat se ett skäl för att ämnes- lärarinneinstitutionen icke bör framdeles bibehållas. Ett ytterligare skäl för dess avskaffande anses ligga i den omständigheten, att utvecklingen själv

kan komma att leda till en avveckling. I detta sammanhang måste beaktas, att tillströmningen till läroverken av lärarinnor, kompetenta endast till äm» neslärarinnetjänster, underlättats därigenom, att i samband med skolorga- nisationen år 1927 vissa enskilda statsunderstödda läroanstalter nedlades eller fingo sin verksamhet inskränkt, varvid ett antal därtill behöriga före- ståndarinnor eller ämneslärarinnor vid dylika läroanstalter överflyttades till ämneslärarinnebefattningar vid allmänt läroverk, utan att dessa befattningar i vanlig ordning ledigförklarades. Vid ansökan till lediga ämneslärarinne— befattningar torde de seminarieutbildade lärarinnorna dock i vissa fall ha svårt att upptaga konkurrensen med de akademiskt utbildade med provår. Man bör ock ihågkomma, att tillströmningen av provårsutbildade, kvinnliga lärare, på grund av 1937 års riksdags beslut om utvidgning av antalet prov- årsläroverk, kan komma att ökas och befordringsmöjligheterna för de semi- narieutbildade att i motsvarande grad beskäras. Till belysning av nu rådande förhållanden ha de sakkunniga från skolöverstyrelsens statistiska avdelning införskaffat nedanstående uppgifter rörande antalet ordinarie ämneslärarin- netjänster, som under vissa år varit besatta med adjunktskompetenta kvin- nor. Uppgifterna avse som synes också antalet kvinnliga innehavare av adjunktstjänster och förhållandena vid andra jämförbara skolformer. Vad de sakkunniga hittills yttrat angående användningen av seminarie— utbildade lärarinnor vid läroverken, leder enligt deras mening närmast till den uppfattningen, attämneslärarinneinstitutionen, vid en om- läggning av ämnesläraruthildningen i principiell överensstämmelse med de

Allmänna läroverk.

Antal sådana innehavare 'inn- av dessa tjänster, som Antal ord. AEZ: ilrilile- Alfta] ”d' voro behöriga Termin adjunkts- havare av luamnes- _ _ . tjänsterl dessa ararinnf-n endast till Jämväl till tjänster tjänster ' ord. ämnes— ord. ämnes- " lärarinne- lärar- befattning befattning4 Ht. 1925 807 (9) 4 48 (—) 39 9 » 1930 898 (85) 9 174 (3 34) 88 52 » 1931 926 (85) 7 196 (29) 106 61 Vt. 1933 953 (45) 11 215 (16) 135 64 » 1934 965 (37) 12 235 (20) 153 62 » 1935 987 (31) 15 248 (25) 157 66 » 1936 1 122 (42) 46 255 (26) 169 60 Ht. 1936 1 245 (178) 51 256 (20) 180 56 » 1937 1 258 (56) 95 257 (24) 189 44 1 Siffrorna inom parentes angiva, huru många av dessa tjänster, som voro vakanta (de i denna tabell för höstterminerna uppgivna vakanssiffrorna avse början av föl- jande kalenderår). ? Av samtliga ordinarie ämneslärarinnor sommaren 1937 hade 54, varav 4 adjunkts- kompetenta, överflyttats från befattning vid privatläroverk. Därav 1 utan vikarie. * Härmed avses i tabellen adjunktskompetens.

sakkunnigas i sådant syfte framställda förslag, b 6 r a v v e 0 k l a s v id d e a l l tm ä n n a l ä r 0 v 0 r k e 11. En så väsentlig beskärning av lärarinneexa- mens kompetensvärde måste emellertid bedömas i sitt samband med lärar-- rekryteringen vid de andra, förut nämnda läroanstalterna, som nu använda sig av seminariebildade lärarinnor. De sakkunniga, som i det föregående an— sett sig böra föreslå en mera enhetlig lärarutbildning för de högre skolorna och som av förut påpekade praktiska skäl vilja avskaffa ämneslärarinneinsti- tutionen vid de allmänna läroverken, kunna ej undgå att draga den slutsat- sen, att efterfrågan på seminariebildade för framtiden skulle komma att ytter—- ligare nedgå, varigenom grunden för seminarieutbildningens fortsatta be- stånd skulle komma att försvagas. Att under sådana förhållanden bibehålla en utbildning, som genom omständigheternas makt skulle berättiga till an— ställning endast vid en viss grupp av skolor, synes knappast välbetänkt. De sakkunniga vilja instämma med dem, som förmena, att ett avskaffande av ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken, där de seminarie— utbildade lärarinnorna haft hemortsrätt under ett trettiotal år, skulle kunna u't- sätta de seminarieutbildade lärarinnorna för faran att från allmänhetens sida bliva betraktade som mindre kompetenta lärare, och detta återigen skulle må- hända leda till en undervärdering av de skolformer, vid vilka ämneslärarin— nor fortfarande komme att godtagas som lärare. I varje fall synes det vara att antaga, att efterfrågan på sådana lärarinnor skulle komma att ytterligare nedgå, varigenom grunden för seminarieutbildningens fortsatta bestånd skulle komma att försvagas.

Beträffande de kommunala mellanskolorna och de fyrklassiga högre folk- skolorna torde hänsyn böra tagas till det förhållandet, att dessa skolor ha ett bildningsmäl och även arbetsformer, som nära sammanfalla med realskolans.

Högre enskilda flickskolor och samskolor.

Antal kvinnliga Av dessa voro behöriga T . ämneslärare ermni med fast endast till ord. jämväl till ord. anställning ! ämneslärarinne- ämneslärar- befattning'z befattning3 Ht. 1928 .................. 1 087 1 037 50 » 1929 .................. 1049 996 53 » 1930 .................. 1004 954 50 » 1931 .................. 920 874 46 » 1932 .................. 835 788 47 . 1933 .................. 754 712 42 » 1934 .................. 676 636 40 » 1935 .................. 632 593 39 » 1936 .................. 571 538 33 » 1937 .................. 542 508 34 1 Med hänsyn till materialets beskaffenhet avse siffrorna i denna tabell antalet kvinnliga ämneslärare med full tjänstgöring. Hit hava hänförts samtliga icke-adjunktskompetenta. 3 Härmed avses i tabellen adjunktskompetens.

Antal sådana kvinnliga innehavare av Antal ordinarie dessa tjänster, som voro behöriga Termin ämneslärar- tjänster1 endast till ordinarie jämväl till ordinarie ämneslärarinne— ämneslärar- befattning befattning! Kommunala mellanskolor. Ht. 1928 .................. 397 (7) 118 37 » 1929 .................. 353 (11) 101 35 » 1930 .................. 329 (12) 89 36 » 1931 .................. 303 (15) 83 33 » 1932 .................. 286 (17) 76 37 » 1933 .................. 264 (12) 65 39 » 1934 .................. 253 (6) 65 39 » 1935 .................. 256 (11) 62 . 40 » 1936 .................. 276 (22) 61 46 » 1937 .................. 285 (15) 69 49 Kommunala flickskolor. Ht. 1929 .................. 7 (_) 7 » 1930 .................. 23 (_) 23 —— » 1931 .................. 42 (——) 42 —— » 1932 .................. 86 (—) 85 1 » 1933 .................. 109 (_) 103 3 » 1934 .................. 159 (2) 149 5 » 1935 .................. 172 (4) 160 5 » 1936 .................. 202 (4) 191 4 » 1937 .................. 231 (3) 221 4 Högre folkskolor. Ht. 1928 .................. 199 (12) 63 12 » 1929 .................. 202 (17) 63 12 » 1930 .................. 200 (15) 62 12 » 1931 .................. 202 (11) 67 10 » 1932 .................. 197 (9) 62 11 » 1933 .................. 196 (9) 60 11 » 1934 .................. 200 (12) 62 11 » 1935 .................. 201 (19) 66 10 » 1936 .................. 209 (15) 64 14 » 1937 .................. — _ _ 1 Siffrorna inom parentes angiva, huru många av dessa tjänster, som voro vakanta. Härmed avses i tabellen adjunktskompetens.

De sakkunniga anse icke anledning föreligga att i fråga om lärarrekryte- ring ställa dessa skolor i en annan ställning än de allmänna läroverken. Av vad de sakkunniga nu anfört, kan dragas den slutsatsen, att —— även om det i och för sig vore önskvärt att bibehålla en form för utbildning av lärarinnor, vilken väl visat sig fylla flickskolans krav —— det dock icke bör ( anses lämpligt att bibehålla en anordning, som innebär, att för olika skolor komma att gälla olika krav på lärarkompetens. En sådan anordning kan be- » träffande de skolformer, som här äro i fråga, ej sakligt motiveras och ej heller i framtiden vidmakthållas, enär lärare med den mera omfattande utbildningen alltid komma att i konkurrensen hävda sig på de seminarieutbildades

bekostnad. Lämpligare än att uppehålla en för den högre flickundervisningen avpassad speciell lärarutbildning synes vara att anordna den lärarutbildning. som leder genom universiteten och högskolorna så, att den fyller de krav, som ur olika undervisningsanstalters7 alltså även flickskolornas, synpunkt måste ställas på en fullgod lärarutbildning. Såsom framgår av de sakkun- nigas förslag till omorganisation av den praktiska ämnesläraruthildningen, ha de sökt att anordna denna så, att den fyller nämnda krav.

Det har i diskussionen om seminarieutbildningen ofta framhållits såsom ett särskilt skäl för bibehållandet av denna utbildning, att den representerar en för den enskilde relativt kort och därför billig framkomstväg. Ett bibe- hållande av lärarinneseminariet torde emellertid fordra en omorganisation av seminariet, såsom framgår av vad i det föregående (sid. 202 ff.) anförts. och detta i sin tur medföra åtskillig förlängning av studietiden. Den fördel för den enskilde, som seminarieutbildningen i ekonomiskt avseende erbjudit, torde därmed väsentligen bortfalla. Å andra sidan har det också framhållits, att de seminarieutbildade genomgående haft lägre lön än de universitetsbil- dade och således utgjort en billigare arbetskraft. Skulle seminariet nedläggas, upphör så småningom tillgången till dessa billigare lärarkrafter, och det all- männa åsamkas således med tiden ökade utgifter på grund av seminariets nedläggande. Det förefaller emellertid de sakkunniga, som om det knappast vore staten fullt värdigt och icke heller ur allmänna synpunkter lyckligt att, blott för att därigenom erhålla billigare lärarkrafter, bibehålla en lärarutbild- ning för högre läroanstalter, vilken är mindre omfattande än den, som eljest skulle krävas.

Innan de sakkunniga helt övergåvo tanken på ett bibehållande av ämnes- lärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken, ansågo de sig böra under— söka ett vid ärendets tidigare behandling inom de sakkunniga framställt förslag att bibehålla ämneslärarinneinstitutionen som sådan men i begränsad omfattning. Såsom av det föregående framgår, råder praktiskt taget enighet om att institutionen i fråga kommit att anlitas i större utsträckning än me- ningen från början varit. För närvarande finnas vid de allmänna läroverken 257 ordinarie ämneslärarinnetjänster. Enligt det förslag, som av skolöversty- relsen framlagts i utlåtande den 21 maj 1935 över 1932 års sakkunnigförslag rörande organisationen av högre lärarinneseminariet och därmed samman— hängande frågor, skulle ämneslärarinnor, som ju för närvarande före- komma jämväl vid högre allmänna läroverk, endast anstållas vid samreal- skolorna, för närvarande till antalet 75, och antalet ämneslärarinnetjänster vid varje samrealskola reduceras till två. Med tillämpning av detta förslag skulle alltså vid de allmänna läroverken finnas inrättade 150 ämneslärarinne- tjänster. Den sålunda ifrågasatta anordningen har synts de sakkunniga sär- egen bland annat ur den synpunkten, att några särskilda skäl säkerligen icke kunna anföras för att ämneslärarinnor skulle få meddela undervisning i samrealskolor men däremot icke exempelvis på realskolestadiet vid de högre

samläroverken. Som ett uppslag att övervinna de ovan antydda svårigheterna _utan att uppoffra ämneslärarinneinstitutionen som sådan ha emellertid de sakkunniga funnit sig böra upptaga förslaget till övervägande. Därvid har flertalet av de sakkunniga icke ansett sig kunna tillstyrka, att ett så stort antal ämneslärarinnetjänster som av överstyrelsen föreslagits bibehålles vid de allmänna läroverken. De olägenheter, som enligt det redan sagda äro och även efter en från grunden gående omorganisation av seminarieutbildningen skulle komma att vara förenade med densamma, utgöra enligt majoriteten bland de sakkunniga skäl för att antalet ämneslärarinnor ej sättes högre än en vid varje samrealskola, d. v. 5. för närvarande bestämmes till 75 vid de allmänna läroverken. Av skolöverstyrelsens statistiska avdelning på begäran av de sakkunniga utförda beräkningar giva vid handen, att ersättningsbeho— vet för ämneslärarinnorna vid samtliga skolor, där sådana finnas, vid en så- dan lösning normalt skulle uppgå till något över 40 per år, vadan seminariet som sådant åtminstone statistiskt sett skulle få ett tillräckligt underlag för sin verksamhet. Inom de sakkunniga har emellertid med styrka anförts, att en så snäv begränsning av ämnes]ärarinneinstitutionens omfattning snarast skulle markera, hur föga önskvärd denna form av lärarutbildning är för samrealskolans del och därmed också för de kommunala mellanskolorna och högre folkskolorna. Samma situation skulle därför kunna uppstå, som enligt det ovan sagda skulle kunna inträda vid ett avskaffande av ämneslärarinne- institutionen i sin helhet. De sakkunniga ha på grund härav icke ansett sig kunna tillstyrka ett bibehållande av ämneslärarinneinstitutionen ens i den nyss angivna, starkt begränsade omfattningen. Ett bidragande skäl till de sakkunnigas ståndpunktstagande har jämväl varit, att en avgränsning av ämneslårarinneinstitutionen till att avse allenast samrealskolorna och ej exempelvis realskolor vid högre samläroverk icke skulle vara av sakliga skäl motiverad och att det endast vore en tidsfråga, när flertalet av de 75 ämnes- lärarinnetjänsterna skulle vara besatta med akademiskt utbildade kvinnliga lärare.

Det förslag till ämnesläraruthildning, som de sakkunniga i det föregående framlagt, avser en betydelsefull omläggning av lärarutbildningen, bland annat genom att söka åstadkomma kontakt och samverkan mellan den teoretiska och den praktiska utbildningen. Om man därmed lyckats utforma lärarut— bildningen så, att den "blivande läraren genom densamma blir skickad att väl fylla sin uppgift inom alla eller i varje fall flera av de typer av skolor, som kunna ifrågakomma, försvagas väsentligen ett av huvudmotiven för ett framtida bibehållande av ämneslärarinneutbildningen vid högre lära- rinneseminariet, och frågan om detta seminariums fortsatta existens kommer således i ett helt annat läge. De sakkunniga komma därför i det följande att föreslå nedläggande av högre lärarinneseminariet i dess nuvarande form men hava ej kommit till denna ståndpunkt utan att ingående hava diskute— rat en från grunden genomgripande omorganisation av seminarieutbild-

i l

ningen, avsedd att öka de seminarieutbildades kompetens för undervisning vid de olika slag av skolor, vid vilka för dessa lärarinnor avsedda tjänster för närvarande förekomma. En sådan omorganisation skulle framför allt innebära två viktiga förändringar. Ett obligatoriskt fjärde utbildningsår skulle fogas till den nuvarande treåriga utbildningskursen, och studentexamen (ller fordringar motsvarande densamma skulle uppställas som villkor för inträde i seminariet. I så fall skulle den tid, som nu i första årsklassen an- vändes till inhämtande av mer elementära allmänbildande kunskaper, kunna nyttiggöras till grundläggande av den efterföljande specialutbildningen, som skulle kunna avsevärt fördjupas och förstärkas genom det obligatoriska fjärde utbildningsåret. Den ej oväsentliga förbättring av lärarinneutbild— ningens kvalitet, som på detta sätt skulle vara att ernå, finge emellertid —— på grund av att studentexamen uppställdes som inträdesvillkor —— köpas på bekostnad av den förankring i flickskolan, som lärarinneutbildningen av ålder haft och för närvarande, åtminstone i princip, också har. Omorganisa- tionen skulle således leda till konsekvenser, som väsentligen förändrade ka- raktären av den nuvarande seminarieutbildningen. De ifrågasatta åtgärderna skulle även leda till en förlängning av studietiden, vilket ibland i tidigare förd diskussion om seminariets organisation har bedömts som en nackdel. Denna förlängning skulle nämligen väsentligt närma studietiden vid semi- nariet till den tid av fyra och ett halvt år, som enligt nuvarande examens- stadga beräknats åtgå för filosofisk ämbetsexamen med sju betygsenheter och därpå följande provår. Anmärkas bör att denna beräkning av studietiden efter studentexamen till fyra år vid seminarium och fyra och ett halvt år vid universitet inklusive provår i båda fallen är för låg.

Med allt erkännande av de fördelar, som kunna stå att vinna därigenom att lärarkrafter komma till användning inom vårt skolväsen, vilka på olika vä- gar erhållit sin utbildning, anse dock de sakkunniga, att fördelen härav icke får un-danskymma vissa svårigheter, som givetvis äro förbundna med ett framtida bibehållande av ämneslärarinneinstitutionen. Det innebär sålunda alltid en viss svårighet att inom samma skolstadium använda lärare med olika förutbildning och kompetens. Det får emellertid framför allt ej för- bises, att en omorganisation av den praktiska ämnesläraruthildningen på sätt de sakkunniga i det föregående föreslagit liksom en av olika skäl be— tingad omorganisation av högre lärarinneseminariet verkar i riktning mot att minska olikheterna mellan de båda utbildningsvägarna och alltså i fram- tiden gör det mindre befogat, att två olika utbildningsvägar bibehållas för de skolor, där de seminariebildade lärarinnorna varit speciellt företrädda och varifrån inga principiella skäl böra utestänga dem

De sakkunniga, som alltså föreslå ett nedläfr t,gande av ämneslärarinneinsti- tutionen vid de allmänna läroverken, kunna enligt det ovanstående ej heller ansluta sig till den alternativa utvägen att bibehålla seminarieutbildningen för lärarinnor vid de högre _ kommunala och privata —flickskolorna lik-

som ej heller för lärarinnor vid kommunala mellanskolor och högre folk- skolor. På grund härav föresla de sakkunniga, att h 6 g re lä r i 11 11 e s em i- nariet i dess nuvarande form nedlägges. Detta bör lämp- ligen ske successivt på det sätt, att antagandet av nya elever upphör från och med höstterminen 1941. Seminariets avveckling _ den frivilliga fort- bildningskursen inräknad — skulle i så fall vara avslutad med utgången av läsåret 1943—1944. Givetvis bör emellertid tillfälle givas åt eventuellt kvarvarande elever, som ej tidigare avslutat sina studier, att så göra.

De nuvarande ämneslärarinnetjänsterna vid de allmänna läroverken böra lämpligen successivt utbytas mot adjunktstjänster, allt efter som de bli le- diga, eller omorganiseras till ordinarie adjunktstjänster i de fall, där de innehavas av ordinarie lärare med adjunktskompetens. Dessa åtgärder synas böra vidtagas redan från och med den 1 juli 1940. Samtidigt som indragning av ämneslärarinnetjänster beslutes, böra erforderliga ändringar vidtagas i de i läroverksstadgan meddelade bestämmelserna angående lärarkompetens m. m. Likaså böra kompetensbestämmelserna beträffande de övriga, här ifrågakommande skolformerna ändras från och med den 1 juli 1940. De sak- kunniga återkomma på sid. 242 till övergångsbestämmelser. I detta samman- hang bör nämnas, att de sakkunniga givetvis finna det riktigt, att de nu gällande bestämmelserna rörande rätt för person, som fullgjort vissa prov, att efter särskild förklaring av Kungl. Maj:t vinna behörighet till ordinarie lärartjänst vid ovannämnda skolor även i fortsättningen bibehållas. Anled- ning synes dessutom föreligga att med hänsyn till dem, som under högre lärarinneseminariets avveckling hinna förskaffa sig kompetens för ämnes- lärarinnetjänster, medgiva personer, som före den 1 juli 1944 avlagt lära- rinneexamen, rätt att söka och innehava sådana adjunktstjänster, vilka bleve avsedda endast för kvinnliga sökande, vid de allmänna läroverken och lärartjänster vid övriga, här ifrågakommande skolformer. Tilläggas må att de förutnämnda bestämmelserna angående överflyttande av vissa lärarinnor m. fl. från statsunderstödda enskilda läroanstalter till ämnes- lärarinnetjänster vid allmänna läroverk (nr 690/1937) gälla tills vidare in- till utgången av juni 1945. Lämpligen bör giltighetstiden för denna kun- görelse med hänsyn till de privata skolornas förhållanden icke avgränsas.

Frågan om användningen av de med högre lärarinneseminariet förenade läroanstalterna behandla de sakkunniga i annat sammanhang (jfr sid. 229 ff.). Till de med högre lärarinneseminariets nedläggande samman— hängande ekonomiska frågorna återkomma de sakkunniga i det följande (sid. 250).

För närvarande bereder ämneslärarinneinstitutionen g a r a n t i f ö r a t t vid varje samläroverk är anställd kvinnlig lärare. Avskaffas denna institution, synes sådan garanti böra beredas på annan väg. I anslutning till ett förslag, som enligt det ovanstående (sid. 212) framlagts av undervisningsrådet Kärre i en reservation till skolöverstyrelsens utlåtande år

1935 i ämneslärarinnefrågan, vilja de sakkunniga föreslå, att en adjunktstjänst vid varje samläroverk reserveras för kvinnlig och _— i konsekvens härmed _ en adjunktstjänst för manlig innehavare. Erinras må att enligt gällande bestämmelser vid kommunala mellanskolor och, i regel, vid högre folkskolor, skall vid skola, däri gossar undervisas, finnas minst en manlig ordinarie ämneslärare och vid skola, däri flickor undervisas, minst en kvinnlig ordi- narie ämneslärare. Vid kommunal flickskola skall antalet kvinnliga lärare utgöra minst hälften av hela antalet lärare.

Såsom skolöverstyrelsen i sitt ovannämnda utlåtande av år 1935 fram— hållit, torde vid en proportionering på antytt sätt av lärarpersonalen vid de allmänna läroverken erfordras en ändring i 1923 års behörighetslag. Denna lag, som nu avser kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag, skulle i så fall, såsom överstyrelsen framhållit, konnna att få en vidare syftning och avse både mans och kvinnas behörighet att inne- hava statstjänst. Det är tänkbart, att en sådan lagändring bör ske i sam- band med att motsvarande reglering vidtages beträffande vissa andra stats- tjänster _ de sakkunniga vilja i sådant hänseende exempelvis nämna be- hörighet för manliga lärare att omhändcrhava gymnastikundervisning för kvinnliga elever vid statliga skolor. De sakkunniga kunna emellertid ej överblicka detta område och ha därför icke framlagt något författningsför- slag i ämnet.

V. Psykologisk-pedagogiskt institut.

De senaste årtiondenas växande intresse för pedagogiska och psykologiska frågor och den starka utvecklingen på hithörande forskningsområden ha inom intresserade kretsar i olika länder väckt till liv tanken på inrättande av en central institution, som skulle kunna stödja, samla, organisera och även, i den mån så vore av behovet påkallat, kritiskt granska de olika strä- vanden, som, ofta oberoende av varandra, framträda på undervisningens och uppfostrans område, ävensom utgöra en anstalt för ett vetenskapligt forsk- ningsarbete. Denna anstalt skulle genom sin verksamhet kunna skapa en på experimentell forskning byggd grund för pedagogiska frågors praktiska be- handling och således direkt åstadkomma en anknytning mellan forsknings— arbete och praktiskt pedagogisk verksamhet. I vissa främmande länder såsom i Skottland och Förenta staterna samt i Tyskland och det förutvarande Öster- rike har man under olika former grundat pedagogiska institut med nyss an- givna uppgifter, och i Norge förberedes för närvarande upprättandet av en dylik institution. Även i vårt land har frågan varit föremål för åtskillig upp- märksamhet.1 Särskilt framgick detta vid ett möte i Sigtuna år 1934 mellan folkskolinspektörer och seminarielärare. Där framlades förslag om upprättan- det av ett pedagogiskt institut, och en kommitté tillsattes för frågans vidare behandling. Samma år beslöt kommittén att konstituera sig som Föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet. Denna sammanslutning har sedan dess på olika sätt varit verksam. I en till Kungl. Maj:t ställd skrift den 29 oktober 1935 anhöll föreningen, bland annat, om fastställelse av förslag till grundstadgar för nämnda institut. I sin framställning har föreningen anfört bland annat följande. »För att barn- och ungdomsuppfostran _ detta ord då fattat i vidsträcktaste bemärkelse skall kunna i vederbörlig män an- passas efter den nutida samhällsutvecklingen, erfordras emellertid en peda- gogisk forskning på bred front genom samarbete mellan pedagoger, psyko- loger och fysiologer samt övriga för uppfostran och barnavård verksamma personer i nära kontakt med det praktiska arbetet bland barn, vidare lärare— utbildningens anpassning efter den nya tidens krav och allmänhetens infor- merande rörande pedagogiska frågor.» Föreningens skrivelse har överläm-

1 Se närmare härom i en uppsats av N. Hänninger: »Behöva vi ett psykologiskt—pedago— giskt institut i'» i Bostads elevförbunds årsskrift 1935, sid. 60 ff.

nats till de sakkunniga för övervägande i samband med sakkunniguppdra- gets fullgörande.

Vid skolöverstyrelsens behandling av 1927 års skolsakkunnigas förslag om en praktisk lärarkurs (se ovan sid. 33 ff.) avgav dåvarande undervis- ningsrådet N. Hänninger en reservation, däri han häntydde på en central institution för lärarutbildningen såsom en lämplig form för denna utbild- nings organisation. Denna tanke beröres ytterligare av chefen för ecklesia- stikdepartementet i hans i det föregående återgivna yttrande till statsråds- protokollet den 30 december 1935. Departementschefen säger det vara svårt att bedöma, huruvida det kunde bliva möjligt att i Stockholm finna utrymme för anordningar av den omfattning, Hänninger syntes hava tänkt. Men det vore med hänsyn till frågan om högre lärarinneseminariets bibehållande eller indragning önskligt, att den kommande utredningen upptoge till över- vägande, huruvida icke seminariet kunde ombildas så, att det komme att tjäna två syften: dels en av departementschefen närmare angiven, något be- gränsad utbildningsverksamhet, dels att utgöra kärnan i ett centralt peda- gogiskt institut med uppgift i första hand att omhändertaga den praktiska lärarutbildningen men därjämte, i den mån så kunde ske, att medverka vid det pedagogiska forskningsarbetet.

De sakkunniga. Allmänna överväganden. I den i det föregående återgivna delen av departementschefens direktiv har legat en anvisning för de sak- kunniga att undersöka, huruvida ett pedagogiskt institut skulle kunna lämpa sig att omhändertaga den praktiska lärarutbildningen i dess helhet, en an- ordning, som skulle innebära en fullständig omgestaltning av nämnda ut- bildning och dess centralisering till Stockholm. Såsom i annat samman- hang — vid behandlingen av den praktiska lärarutbildningen — anförts, ha de sakkunniga av flera skäl icke funnit sig böra förorda en sådan rikscen- tralisation, på samma gång de dock funnit starka skäl tala för att ett institut av ovanberört slag kommer till stånd, då det kan bliva av en stor betydelse även för lärarutbildningen. Den snabba utvecklingen såväl inom under- visningsväsendet som inom samhällslivet överhuvud taget har skapat nya och betydelsefulla problem på uppfostrans och undervisningens område och ställt tidigare sådana i annan dager. Många i hög grad aktuella spörsmål behandlas nu från nya utgångspunkter eller äro i väsentliga delar i behov av fortsatt utredning. Detta gäller icke blott de grundläggande frågorna om uppfostrans och undervisningens ledande principer, om barnets och ungdomens andliga och kroppsliga utveckling, utan även mera begränsade spörsmål, såsom t. ex. frågan om lärjungearbetets anordnande, lärjungarnas karaktärsfostran, sambandet mellan hem och skola, elevernas gruppering i begåvningsklasser, klassundervisningens delvisa ersättande av fria studier 1" olika former, yrkesrådgivning, hygieniska frågor och spörsmål om efter- blivna barn eller om barn, som i andra avseenden kunna sägas vara psy—

kiskt onormala och vid vilkas uppfostran pedagogisk och medicinsk erfaren- het böra samverka.

Mycket och förtjänstfullt arbete nedlägges på de spörsmål, om vilka en antydan ovan givits, men initiativet är väsentligen beroende på den en- skilde. Det vore enligt de sakkunnigas mening synnerligen önskvärt, att en institution funnes, som kunde realisera den tanke, varom inlednings- vis talats, och som på angivet sätt kunde vara en medelpunkt för prak- tiskt pedagogiska intressen och samtidigt befordra vetenskaplig forskning på området. Den invändningen mot inrättandet av ett pedagogiskt institut kan väntas, att i varje fall dess teoretiskt vetenskapliga uppgift kan fyllas av de professorer i pedagogik, som finnas vid våra universitet och högskolor, och att institutet ur denna synpunkt vore överflödigt. För undervisnings- och uppfostringsarbetets fortgående förbättring fordras emellertid en syste— matiskt ordnad samverkan mellan teoretisk och praktisk pedagogik, och någon sådan har hittills icke förefunnits. Vidare är det ofta förenat med stora svårigheter för den enskilde läraren att följa den snabba utveckling, som kän- netecknar vår tid på uppfostrans område. Institutet skulle i sin mån bidraga till att forskningens resultat på hithörande områden komme det praktiska skolarbetet till godo. Slutligen skulle en brett lagd upplysningsverksamhet från institutets sida givetvis ha en betydelsefull uppgift att fylla även gent— emot den stora allmänheten. En institution av här berörd art, med hänsyn till sina uppgifter lämpligen benämnd p 5 y k 0 1 0 g i s k - p e (1 a g 0 g i s k t in 5 t i t u t, skulle fylla de ovan antydda behoven. De sakkunniga ha emel— lertid även funnit, att ett psykologisk-pedagogiskt institut skulle på ett värde- fullt sätt kunna medverka i lärarutbildningen. Detta kan ske genom att dess föreståndare tjänstgör som en skolöverstyrelsens konsulent för förutnämnda utbildning och genom att en med institutet förenad läroanstalt, som också har karaktären av försöksskola, på samma gång blir lärarkursanstalt samt slutligen genom att institutet anordnar kurser, som avse praktisk lärarut- bildning. Lärarutbildningen i sin helhet skulle på sådant sätt vinna en an- knytning till det psykologisk-pedagogiska institutets övriga verksamhet.

Att behov av en dylik institution gjort sig gällande även i andra länder och på flera ställen lett till positiva åtgärder har givetvis stärkt de sakkun- nigas uppfattning om nyttan av ett institut i Sverige. Det råder, enligt de sakkunnigas mening, intet tvivel om att ett ändamålsenligt organiserat psy- kologisk-pedagogiskt institut skulle fylla en viktig plats i vårt undervisnings- väsende.

De sakkunniga få alltså, efter övervägande av de omständigheter, som här äro av betydelse, förorda följande. Ett psykologisk-pedagogiskt institut upprättas och förlägges till Stockholm, an- knytande till det initiativ från enskilt håll, varom i det föregående talats. Institutet erhåller två avdelningar, en teoretiskt vetenskaplig och en praktisk. De sakkunniga anse det uppenbart, att en dylik anstalt kräver en fristående

organisation. Man kan nämligen svårligen tänka sig att direkt inorganisera de uppgifter, om vilka ovan talats, i något nu befintligt ämbetsverk. Där- emot bör givetvis en direkt anknytning ske mellan skolöverstyrelsen och det föreslagna institutet.

Innan de sakkunniga övergå att redogöra för hur arbetet tänkes ordnat inom nämnda båda avdelningar, bör övervägas, huruvida ett institut av nu ifrågasatt slag bör vara helt statligt eller om man bör föredraga en sam— verkan mellan staten och det enskilda intresse, som redan kommit till synes på detta område. Närmast ligger otvivelaktigt att tänka sig en institution av rent statlig natur, då ju institutet motsvarar ett allmänt behov och dess upp- gifter äro av sådan art, att det kan anses fullt rimligt, att det allmänna tager institutet om hand och bestrider kostnaderna härför. En dylik anord- ning skulle likväl förutsätta kostnader av den omfattning, att de sakkunniga ej ansett det tillrådligt, att man nu vidtager en sådan. Det synes därjämte med hänsyn till den bristande erfarenheten på detta område lämpligt att framgå med en viss varsamhet och till en början pröva sig fram till den organisationsform, som i detta avseende kan befinnas bäst motsvara sitt ändamål. De sakkunniga vilja därför förorda, att man med utnyttjande av det förefintliga enskilda intresset för ett dylikt institut tills vidare anordnar detta såsom en enskild institution med bidrag av statsmedel.

De sakkunniga återkomma till denna fråga men vilja redan nu framhålla, att en sådan fördelning av utgifterna för institutet synes rimlig och naturlig, att de kostnader, som eventuellt komme att gälla den praktiska lärarutbild- ningen och vilka således representera ett direkt allmänintresse, böra be- stridas av staten, medan den mera vetenskapligt inriktade verksamheten torde kunna och höra bekostas väsentligen med anlitande av medel, som från andra håll ställas till förfogande.

Då tanken på ett psykologisk-pedagogiskt institut i vårt land först upp- stått inom en krets av personer med pedagogiska intressen, vilka sedan sammanslutit sig till en förening, där pedagogisk och medicinsk sakkunskap äro representerade, och denna förening allt ifrån början haft anslutning till Stockholms högskola, synes det ligga nära till hands, att en institution av nu ifrågasatt slag i viss omfattning knytes till högskolan beträffande sin vetenskapliga del, närmast i den del, som har psykologisk-pedagogisk forsk- ning till huvudsakligt ändamål. Det är tänkbart och, synes det, även önsk- värt, att i framtiden, när institutet vunnit slutlig form och avsedd stadga i organisationen, den direkta förbindelsen med högskolan upplöses och vid institutet upprättas en professur, vilkens innehavare övertager de mera ve- tenskapligt betonade uppgifter, för vilka högskolan enligt de sakkunnigas förslag tills vidare skulle sörja.

Verksamhet. 1. Veten skapliga avdelningen. Denna avdel- nings verksamhet regleras genom instruktionen för institutet, dess direktor

och avdelningar (bil. 18, 19). De sakkunniga ha vid behandling av frågan om denna avdelning samrått med representanter för Stockholms högskola och funnit, att om institutets vetenskapliga avdelning organiseras så, att den sam- manföres med det psykologisk-pedagogiska laboratorium, till vilket början redan gjorts vid Stockholms högskola, ju vinnes, att dess början kan ske utan mera omfattande åtgärder och utan större kostnader för staten. Givetvis vore det önskvärt, att en särskild vetenskapligt kvalificerad person kunde anställas såsom föreståndare för avdelningen och att medel kunde utverkas för dennes avlönande liksom ock för beredande av erforderliga arbetsmöj- ligheter för avdelningen. Enligt de sakkunnigas mening torde emellertid dessa önskemål för närvarande knappast kunna realiseras, utan man torde böra utgå ifrån att avdelningens verksamhet uppehålles med enskilda medel. Med hänsyn till den nära förbindelsen mellan avdelningen och Stockholms högskola ha de sakkunniga tänkt sig som en lämplig anordning, att profes— som i psykologi och pedagogik vid högskolan fungerade som avdelnin- gens föreståndare. I denna egenskap bör nämnde professor åstadkomma en organiserad samverkan med de övriga professorerna i psykologi och pedagogik, varigenom dessas värdefulla medverkan i institutets verk— samhet bleve ytterligare säkrad. Till främjande av denna samverkan bör enligt de sakkunnigas mening vid institutet finnas en vetenskaplig nämnd, bestående av institutets direktor, den vetenskapliga avdelningens föreståndare och innehavarna av pedagogikprofessurerna vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid Göteborgs högskola, ävensom ytterligare två ledamöter, vilka utses av styrelsen för föreningen för psykologisk-pedago- giska institutet och av vilka någon bör representera medicinsk sakkunskap. Nämndens ledamöter böra icke åtnjuta något arvode men böra ha rätt till rese- och traktamentsersättning av statsmedel vid deltagande i nämndens sammanträden. (Jfr bilaga 20.)

Beträffande avdelningens verksamhet i dess begynnelse, därest institutet kommer till stånd, få de sakkunniga anföra och föreslå följande.

Den vetenskapliga avdelningen skall hava till uppgift att ombesörja veten- skaplig utredning av de psykologisk-pedagogiska spörsmål av teoretisk eller praktisk karaktär, som vid överläggning inom ovan omförmälda nämnd be- stämmas. Det förutsättes, att nämnden överblickar undervisningsväsendets aktuella behov av utredningar av generell och speciell art, att den följer den in- och utländska litteraturen på området samt den offentliga diskussionen vid lärarmöten och i pressen och att även enskilda initiativ och förbättringar i fråga om organisation, undervisning och uppfostran vinna beaktande. Vid överläggning inom nämnden träffas överenskommelse om den eller de frå- gor, som böra upptagas till utredning. Nämnden har att uppgöra plan för undersökningar och utse den eller de kompetenta personer, som skola utföra dem. Då nämnden består av bland andra professorerna vid universitet och högskolor, torde uppgifterna i en hel del fall kunna överlämnas till stude-

rande i psykologi och pedagogik, som eventuellt kunna använda utredningen som akademiskt specimen. Kostnaderna för undersökningarna täckas av de allmänna eller enskilda medel, som institutet anskaffar och ställer till för- fogande.

2. P r a k tis k a a v (1 e 1 nin gen. Den praktiska avdelningen bör ha till uppgift att

a) bereda praktisk möjlighet för undersökningar, som handhavas av den vetenskapliga avdelningen;

b) anordna pedagogisk försöksverksamhet; samt

c) anordna kurser av olika slag. För att kunna fylla de två förstnämnda uppgifterna måste institutet i lämplig form ha tillgång till skolor av olika slag. Man torde kunna tänka sig, att Stockholms stads folkskolor stå till förfogande och att genom skol- överstyrelsen även avdelningar i allmänna läroverk och med dem jämförliga anstalter bliva disponibla för ändamålet. Det måste dock betecknas som otillräckligt, om institutet endast skulle ha tillgång till spridda klassavdel- ningar i olika skolor. För här berörda sidor av sin verksamhet behöver in- stitutet en läroanstalt, som kan fungera som dess försöksskola och i denna egenskap ingå som en integrerande del i institutet. En läroanstalt, som vid sidan av sina övriga uppgifter hade funktionen att vara en försöksskola, borde omfatta de olika typer av skolor, där svenska lärare ha att utföra sitt arbete, nämligen gymnasium, realskola, högre flickskola och folkskola. Det måste på samma gång förutsättas, att den här avsedda, speciella uppgiften icke störande ingriper i andra sidor av läroanstaltens arbete. Att med hän- syn härtill rimlig begränsning måste iakttagas i omfattningen av försöks- verksamheten, är självklart och förringar icke betydelsen av denna. Det psykologisk-pedagogiska institutet finge en medelpunkt för denna sin verk- samhet i en skola av omfattande slag, och detta komme redan från början att giva det ett underlag för dess forskning och samtidigt bereda det en central plats i vårt undervisningsväsen samt ytterligare understryka, att in- stitutet avser att träda i nära kontakt med detta undervisningsväsen i alla dess skilda former. Det är önskvärt, att möjligheten att bedriva en försöks- verksamhet av ovan antydd art ej enbart förbehålles därtill skickade stu- derande, som önska begagna institutet för vetenskapliga undersökningar, studier och försök, utan beredes även åt kompetenta lärare, som ha intresse av att pröva nya metoder för undervisningen eller anställa försök i ena eller andra avseendet.

För den händelse en på angivet sätt organiserad läroanstalt ej genast skulle kunna komma till stånd, kunde man dock tänka sig den möjligheten, att försöksverksamheten i mera begränsad omfattning tämligen snart toge sin början. Enligt de sakkunnigas mening kunde detta lämpligen ske i sam- band med nedläggandet av högre lärarinneseminariet på det sätt, att den med seminariet förenade övningsskolan (normalskolan) omedelbart toges i

bruk som en institutets försöksskola. Därest man ville skapa en fullständig sådan av det slag, som ovan angivits, borde normalskolan, som nu omfattar en sexårig folkskola, en sjuårig högre flickskola och en fyraårig realskola, omorganiseras på följande sätt: folkskolan och realskolan borde ombildas till samskolor och den förra anordnas som sjuårig, realskolan utvidgas till att omfatta även femårig linje, den högre flickskolan, som nu har endast teoretisk utbildningslinje, förses även med praktisk sådan och ett sam- gymnasium med fyraårig latin- och treårig reallinje upprättas. Önskvärt vore att flickskolans praktiska linje kunde upptaga samtliga de praktiska husliga ämnen, som förekomma på den kommunala flickskolans timplan.

En läroanstalt av sådant omfång måste medföra betydande kostnader och ett behov av lokaler, som för närvarande icke kan tillgodoses. Utvidgningen måste därför till väsentliga delar ställas på framtiden för att möjligen kunna realiseras, om det psykologisk-pedagogiska institutet successivt utvecklar sin verksamhet och byggnadsfrågan löses. De sakkunniga vilja därför inskränka sig till att föreslå, att högre lärarinneseminariets övningsskola organiseras som en läroanstalt med uppgift att även vara en försöksskola för psykolo- gisk—pedagogiska institutet från och med den 1 juli 1941 och samtidigt ut- vidgas med en gymnasielinje, som upprättas ring för ring i samband med seminarieavdelningarnas successiva indragande. På grund av lokalsvårig- heter kan denna linje nu icke organiseras som samgymnasium utan måste förbehållas flickor och bör därför lämpligen anordnas som fyraårigt latin- gymnasium. Av samma skäl måste seminariets realskola och folkskola tills vidare bibehållas som flickskola. Det är dock särskilt angeläget, att dessa båda linjer med hänsyn till läroanstaltens karaktär av försöksskola så snart ske kan erhålla samskoleform.

Det har vidare synts de sakkunniga av synnerlig vikt, att det förut om- nämnda förslaget om högre lärarinneseminariets nedläggande ej resulterar i att även normalskolan upphör utan att denna läroanstalt bevaras, även om en planerad utvidgning först längre fram kan komma till stånd.

Normalskolan har ju sedan många årtionden tillbaka haft synnerlig be- tydelse för vårt undervisningsväsende såsom varande förebilden för de pri- vata skolor, där den kvinnliga ungdomen i största utsträckning erhållit högre undervisning. Utvecklingen på skolväsendets område, framför allt möjlig— heten för flickorna att i stor omfattning vinna inträde i de allmänna läro- verken och inrättandet av den kommunala flickskolan, har givetvis under senaste tid något förminskat normalskolans betydelse i nyss angivna hän— seende, men de sakkunniga vilja på det bestämdaste avstyrka skolans in- dragning. Den skoltyp, som normalskolan representerar, har, särskilt sedan den kommunala flickskolan fått sin plats i skolsystemet, alltjämt en stor betydelse och fyller en viktig uppgift. Det vore högeligen olämpligt, om stats- makterna indroge den enda statliga läroanstalten av en typ, som är föremål för kraftigt understödjande och uppskattning från såväl statens som kom—

munernas sida. Härtill kommer ett skäl av mera ideell natur. Vid normal- skolan har under de gångna årtiondena utvecklats en pedagogisk tradition, vilkens värde visserligen är svårt att mäta men dock är otvetydigt och uppen- bart. Det synes de sakkunniga vara angeläget att bevara denna tradition och tillgodogöra vårt skolväsen dess värde.

De sakkunniga ha genom sitt förslag om normalskolans bibehållande velat tillvarataga ett annat intresse. Om högre lärarinneseminariets verksamhet nedlägges, försvinner därigenom en form av lärarutbildning, som i framträ- dande grad tagit sikte på den högre flickskolans behov av lärarkrafter. De sakkunniga anse visserligen, att seminariets nedläggande är berättigat, men vilja på samma gång livligt förorda, att de högre flickskolornas behov av för dem lämpligt utbildade lärare blir behörigen tillgodosett. Detta kan ske där- igenom, att den ovan föreslagna läroanstalten, på samma gång den blir en institutets försöksskola, tages i anspråk för lärarutbildningen och alltså kommer att utgöra en l ä r a r k u r s a n s t alt, som givetvis på grund av sin organisation skulle väl lämpa sig för att utbilda lärare vid läroanstalter för flickor. För uppgiften att utbilda lärare skulle läroanstalten särskilt väl lämpa sig genom den allsidiga organisation, som de sakkunniga före— slagit för densamma. Såsom lärarkursanstalt skulle den givetvis få samma uppgifter och samma kompetens som övriga anstalter av detta slag och komme därjämte att tillvarataga högre lärarinneseminariets traditioner på lärarutbildningens område. Den skulle således med sina olika linjer först och främst komma att fylla en uppgift som institutets försöksskola och alltså i lämplig utsträckning tjäna som underlag för psykologisk-pedago- gisk forskning samt bör därjämte på grund av sin säregna karaktär verka lockande på många läraraspiranter. På samma gång kan läroanstalten -—— särskilt om den erhåller en sådan fullständig organisation, som ovan an- givits —— utan olägenhet fungera som en övningsskola för blivande lärare i övningsämnen och praktiskt husliga ämnen på det sätt, att dessa lärar- aspiranters övningsundervisning kan försiggå å den för respektive övnings- ämnen anslagna tiden på timplanen. Även i den mindre omfattande organi- sation, som läroanstalten på grund av lokalförhållandena enligt de sakkun- nigas förslag till en början skulle äga, kan anstalten uppenbarligen väl fylla den uppgift inom lärarutbildningen, som de sakkunniga avsett. De föreslå därför, att anstalten organiseras som lärarkursanstalt från och med den 1 juli 1941 med en begränsad kapacitet, som successivt kan vidgas samtidigt med gymnasiets upprättande på följande sätt. I den egentliga lärarkursen intagas under första läsåret (1941—42) 6, under andra året 8 och under tredje året 10 läraraspiranter, vilket antal sedermera, när läroanstalten blir fullt utbyggd, höjes till 15. Ät föreståndaren för denna läroanstalt torde med fördel kunna överlämnas ledningen av den förberedande lärarutbildningen i Stockholm.

Den praktiska försöksverksamheten vid institutets försöksskola skulle utan

tvivel gagnas av att lärartjänsterna vid institutets läroanstalt i viss utsträck- ning vore »rörliga» och således kunde för viss tid uppehållas av lärare, som ville vistas vid läroanstalten i pedagogiskt studiesyfte. Man kunde tänka sig, att ett antal ämnes- och övningslärarbefattningar hade nyss angivna natur. I de fall, då de »rörliga» lärartjänsterna skulle uppehållas av lärare med ordinarie befattning vid annan läroanstalt, kunde ungefär samma till- vägagångssätt användas som i fråga om vissa lärarbefattningar vid gymnas- tiska centralinstitutet. Vid nämnda institut äro vissa befattningar icke ordi— narie och tillsättas därför på förordnande för en tid av fyra år. Förordnad lärare vid psykologisk-pedagogiska institutets läroanstalt bör få åtnjuta sin lön med samma belopp som han finge uppbära, om hans ordinarie tjänst vore placerad i Stockholm.

Institutet bör å den praktiska avdelningen även tillgodose sin allmänna uppgift genom anordnande av kurser av olika slag.

Denna verksamhet bör på ett lämpligt sätt anknytas till nuvarande för- hållanden. Fortbildningskurser, bekostade av statsmedel, anordnas nu, när sådana medel äro tillgängliga, av skolöverstyrelsen. De sakkunniga ha givet- vis icke avsett nägon ändring i detta förhållande, utan utgått från att över- styrelsen har bestämmanderätten över alla kurser av här avsett slag, som med stöd av statsmedel anordnas för lärare. Överstyrelsen kan bäst över- blicka behovet av kurser och är ju självfallet den myndighet, som har att göra erforderliga framställningar om medel för ändamålet och att bestämma riktlinjerna för kurserna, ävensom antalet deltagare och att utvälja dessa m. m. De sakkunniga ha emellertid föreställt sig, att överstyrelsen kan finna det lämpligt att i vissa fall överlämna det närmare organiserandet av dessa kurser till det psykologisk-pedagogiska institutet, liksom överstyrelsen ju i åtskilliga fall för sådant ändamål begagnat sig av enskilda personer.

Även på enskilt initiativ bedrives en beaktansvärd verksamhet på detta område, exempelvis genom Sveriges allmänna folkskollärarförening, delvis med anslag från annat håll, samt genom folkuniversitetsföreningen. Det vore, synes det de sakkunniga, lämpligt, att denna verksamhet centralise- rades. Detta kan ske därigenom, att det psykologisk-pedagogiska institutet hos sig sammanför de olika strävandena på detta område i anslutning till institutets övriga verksamhet.

Följande slag av kurser skulle kunna falla inom institutets verksamhet:

1. Allmänna psykologisk-pedagogiska kurser, så- väl sådana för lärare i olika slag av skolor som sådana, vilka närmast äro avsedda för andra intresserade. Såsom exempel på ämnen för sådana kurser må nämnas moderna psykologiska strömningar och riktningar av betydelse för uppfostran och undervisning, andlig och kroppslig hygien, förloppet av de växandes andliga och kroppsliga utveckling.

2. Medicinsk-pedagogiska kurser. Under senare tid ha, som välbekant är, medicinska synpunkter fått en allt större betydelse

för den pedagogiska forskningen. Bland frågor av hithörande art böra näm- nas undersökningar och undervisning i skolhygien, skolläkarutbildning, barnpsykologi från medicinsk synpunkt, sexualpedagogik, abnormpedagogik. Utan överdrift torde kunna sägas, att det här är fråga om ett orienterings- arbete, som kan bliva av största betydelse för såväl lärarutbildningen som undervisningsväsendet i dess helhet.

3. Till institutets uppgifter böra vidare höra s p e c i e l l a f o r t b i 1 d- ningskurser för olika slag av lärare i läro- och övningsämnen, be- handlande frågor rörande dessa ämnens metodik och innehåll och inriktade antingen på laborationer, exkursioner och övningar eller på orientering inom vetenskapens moderna resultat. Bland kurser av här antytt slag böra även ingå fortbildningskurser inom sådana delar av skolämnena, i vilka uni- versitetsstudierna icke givit speciell utbildning. Sådana kurser, t. ex. i konst— historia och etnologi, äro av de sakkunniga vid flera tillfällen i det före— gående berörda.

4. Man bör också kunna tänka sig, att institutet anordnar kurser, som ingå i l ä r a r u t b i 1 d ni n g e n. En lämplig form synes vara, att institu- tet får ombesörja de föreläsningar i allmän pedagogik och hygien i Stock— holm, som skola ingå i den egentliga lärarkursen och i övningslärarnas ut- bildning, samt en frivillig instruktionskurs för sådana övningslärare, som önska utbildning för ledning av skolornas friluftsverksamhet. Kursen i upp- fostringspsykologi för övningslärare bör man likaledes kunna överlämna åt institutet och även samma i den teoretiska lärarutbildningen ingående kurs i Stockholm, därest icke Stockholms högskola önskar att själv över- taga densamma. Institutet bör även, där så lämpligen kan ske, ombesörja föreläsningar och kurser vid lärarkursanstalter å andra orter än Stockholm. Den utsträckning, i vilken institutet, i händelse det upprättas, får övertaga föreläsningar och kurser i den praktiska lärarutbildningen, blir beroende av skolöverstyrelsens bestämmande.

Styrelse. Såsom ovan nämnts, skulle institutet enligt de sakkunnigas me- ning omfatta två huvudavdelningar, en praktisk och en teoretisk. I spetsen för institutet ställes en styrelse, vilkens sammansättning bör avspegla den förening av statlig och enskild verksamhet samt av praktiska och teoretiskt vetenskapliga uppgifter, som på sätt de sakkunniga förut angivit bör känne- teckna institutet. Styrelsen måste på grund härav bliva relativt talrik. De sakkunniga ha tänkt sig sammansättningen på följande sätt. De fyra pro- fessorerna i psykologi och pedagogik vid universiteten och högskolorna skulle vara självskrivna ledamöter liksom ock den person, som förordnas att vara föreståndare för institutet. En representant för skolöverstyrelsen utses av Kungl. Maj:t efter förslag av överstyrelsen. Två representanter för den medicinska forskningen föreslås av medicinalstyrelsen och förordnas av Kungl. Maj:t. Som representanter för lärarkårerna vid olika slag av läro-

anstalter utses av Kungl. Maj:t fyra styrelseledamöter, vilka föreslås av skol— överstyrelsen, som därvid bör tillse, att olika lärarkategorier, jämväl öv- ningslärarna, bliva företrädda. Stockholms stad utser en representant för staden, och föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet företrädes av två ledamöter, genom vilka en ytterligare förbindelse med Stockholms hög- skola kan sägas bliva upprättad. En ledamot, tillika ordförande, utses av Kungl. Maj:t. Styrelsen skulle på detta sätt komma att räkna 16 ledamöter. Antalet kan måhända synas vara högt men motiveras av de olikartade in- tressen, som institutets uppgifter omfatta. Då styrelsen är så talrik, torde man icke behöva utse några suppleanter. Ledamöternas förordnande bör avse en tid av fyra år. Styrelsen torde endast helt sällan behöva samlas, och de sakkunniga ha därför ej räknat med några arvoden åt dess ledamöter. Då de flesta ledamöterna torde komma att vara bosatta i Stockholm, synas reseersättningar behöva beräknas endast för ett mycket begränsat antal leda- möter.

Personal. Den högsta ledningen av institutet bör utövas av en förestån- dare eller direktor, som samtidigt är föreståndare för den praktiska avdel- ningen av institutet. Dennes uppgifter komme tydligen att på åtskilliga punkter bringa honom i nära beröring med skolöverstyrelsen, och en be- stämd form för samarbetet mellan överstyrelsen och institutet på detta om- råde är således av nöden. De sakkunniga ha tänkt sig detta bäst kunna ske på det sätt, att direktorn för institutet samtidigt är konsulent inom över— styrelsen i ärenden, som avse den praktiska lärarutbildningen i riket. Detta förslag synes icke komma i motsats till de förslag, som framlagts av de sakkunniga för organisation av skolöverstyrelsen. I sin egenskap av kon- sulent skulle föreståndaren inom sitt område utöva rådgivande och instrue- rande verksamhet. Han skulle ha samma ställning som andra konsulenter inom överstyrelsen intaga. Han skulle således kunna företaga resor till vederbörande läroanstalter i enlighet med av honom till överstyrelsen in- given och av överstyrelsen prövad och godkänd plan.

Vid den läroanstalt, som tänkes komma till stånd i förening med institutet och som på en gång är lärarkursanstalt och institutets försöksskola, tänka sig de sakkunniga, att en rektor förordnas. Han bör bliva föreståndare för lärarkursanstalten under samma villkor som övriga lärarkursföreståndare i Stockholm. Den verksamhet, i vilken läroanstalten skall deltaga som en in- stitutets försöksskola och vilken liksom anstaltens arbete i övrigt står under skolöverstyrelsens inseende, skall ledas av direktorn. Den utsträckning,i vil— ken läroanstalten skall tagas i anspråk för nämnda ändamål, bestämmes vid överläggning mellan direktor och rektor på sätt som angives i stadgar för institutet.

Vad direktorn beträffar, är det knappast möjligt att för denne befatt- ningshavare uppställa några preciserade kompetenskrav. Först och främst

måste av honom fordras samma personliga förutsättningar av olika slag som de, vilka krävas av en lärarkursföreståndare. Därjämte måste förut— sättas, att föreståndaren genom utgivna skrifter styrkt sin skicklighet på de områden, som närmast beröra institutets kommande verksamhet. Det torde böra bestämmas, att direktorn förordnas av Kungl. Maj:t, efter det att insti- tutets styrelse avgivit förslag. Förordnandetiden bör i regel omfatta sex år.

För att biträda vid expeditionella göromåls utförande böra till förestånda- rens förfogande stå en sekreterare samt skrivbiträdeshjälp i erforderlig om- fattning. Såsom sekreterare torde lämpa sig en person med intresse och erfarenhet inom det pedagogiska området.

Bibliotek och museum. En institution av det slag, som de sakkunniga nu förordat, har för sin verksamhets bedrivande behov av ett bibliotek, och det är, med tanke på nämnda verksamhets inriktning, jämväl önskvärt, att in- stitutet har tillgång till skolhistoriska och allmänt pedagogiska samlingar. I Stockholm finnas redan sedan åratal tillbaka två institutioner av dessa slag, nämligen pedagogiska biblioteket och svenska skolmuseet, båda åtnjutande statsunderstöd. Med dessa båda institutioner kan och bör det psykologisk- pedagogiska institutet inleda samarbete, som måhända kan komma att ut- vecklas till en fastare sammanslutning dem emellan.

Lokaler. Såsom av den föregående utredningen framgått är behovet av lokaler för det psykologisk—pedagogiska institutet beroende av dess organi- sation och omfattning. Under hand har från Stockholms högskolas sida ställts i utsikt, att institutets vetenskapliga avdelning till en början skulle kunna få begagna sig av de lokaler, som stå till förfogande för högskolans psykologisk-pedagogiska laboratorium. Även vore det troligt, att nödiga ad— ministrationslokaler för institutets praktiska avdelning skulle kunna upp- låtas av högskolan.

Ovan (sid. 229) har framhållits det psykologisk-pedagogiska institutets be- hov av en till detsamma anknuten försöksskola av nödig omfattning. Om de sakkunnigas tanke vinner beaktande och kommer till utförande, att högre lärarinneseminariets övningsskola ombildas och utvidgas till en institutets försöksskola, kan dennas lokalbehov till en början tillgodoses genom att försöksskolan får övertaga seminariets och dess övningsskolas lokaler på så sätt, att den nuvarande övningsskolan (normalskolan), vilken som be— kant delvis är inrymd i högre lärarinneseminariets nuvarande lokaler och delvis är förlagd till en av staten förhyrd fastighet, i sin nya egenskap bibe- håller samma lokaler som hittills och åt det fyraåriga latingymnasiet beredes utrymme, allt efter som seminariet indrages. Denna lösning av lokalfrågan kan dock endast betraktas som provisorisk och detta av två skäl. Från högre lärarinneseminariets sida har sedan länge framhållits, att de ifrågavarande lokalerna äro otillfredsställande för sitt ändamål, och en rad framställningar

ha gjorts rörande ny- eller ombyggnad. Men härtill kommer att om försöks- skolan skall —— såsom ovan föreslagits _ utbyggas så, att den allsidigt före- träder den svenska skolans olika typer (en ombildning, som ej tål något längre uppskov, därest psykologisk-pedagogiska institutet skall kunna helt fylla sin uppgift) blir det nödvändigt att bereda försöksskolan ökade utrym- men utöver dem, som nu disponeras av högre lärarinneseminariet.

De sakkunniga vilja erinra om att det ej legat inom ramen för deras upp- gift att föreslå en lösning av lokalfrågan, men vilja betona, att det måste anses vara en statens angelägenhet att även i det följande svara för lokaler till en institution, som, om den kommer till stånd, övertager högre lärarinne- seminariets och normalskolans uppgifter.

För Stockholms stad måste det innebära avsevärda fördelar, om ett psy- kologisk-pedagogiskt institut förlägges till Stockholm och ej till någon annan stad i riket. Måhända kan man därför hysa den förhoppningen, att Stock- holms stad skall vara villig att bidraga till en definitiv lösning av institutets byggnadsfråga.

Denna tordei samband med frågan om lokaler åt ett blivande statens skol- köks- och handarbetsseminarium med det snaraste böra göras till föremål för särskild utredning.

I detta sammanhang hänvisa de sakkunniga till den förut omnämnda, av rektorn vid högre lärarinneseminariet och statens skolköksseminarium gjor- da approximativa beräkningen rörande institutets och försöksskolans lokal- behov. Denna beräkning återfinnes bland de sakkunnigas handlingar.

VI. Övergångsförhållanden.

Den omgestaltning av lärarutbildningen, som de sakkunniga förorda, med- för givetvis, att en viss tid kommer att förflyta, innan den nya organisa- tionen är helt genomförd. För denna tidsperiod fordras därför särskilda bestämmelser, och förslag till sådana lämnas i det följande.

Ämneslärarnas teoretiska utbildning. Därest 1940 års" riksdag skulle be- sluta i enlighet med de sakkunnigas förslag, torde det vara lämpligt, att de nya bestämmelserna angående tillträde till studier för vinnande av be- hörighet till ämneslärartjänster träda i kraft den 1 maj 1941. Detta innebär, att de aspiranter, som avlägga studentexamen under våren 1941, måste inskriva sig vid universitet och högskolor enligt den nya ordningen (jfr sid. 333).

Beträffande den tidpunkt, då nuvarande föreskrifter om lärarexamina böra upphöra att tillämpas, må följande erinringar göras.

Enligt statens offentliga utredningar 1936z34, sid. 87 jämförd med sid. 185, är medianen av den beräknade studietiden, d. v. 5. den tid, efter vilken halva antalet studerande avlagt examen, för nuvarande filosofisk ämbets- examen 5,3 år och för teologie kandidatexamen jämte särskild prövning 7,1 år samt övre kvartilen, d. v. 5. den tid, efter vilken 75 % av de studerande avlagt examen, 6,2 resp. 8,2 år. Då den 30 april 1941 enligt de sakkunnigas förslag kommer att vara den sista tidpunkt, då ämnesläraraspiranter skulle kunna inskrivas enligt nu gällande ordning, kunna mer än 75 procent av de studerande, som läsåret 1940—41 inskrivit sig, beräknas ha avlagt sina examina vårterminen 1947, respektive 1949. De sakkunniga föreslå på grund härav, att filosofisk ämbetsexamen enligt nuvarande ordning ej må få avläggas efter vårterminen 1947 och särskild prövning ej efter vårterminen 1949. Gi- vetvis kunna de, som enligt nu gällande ordning påbörjat sina lärarstudier men som vid övergångstidens utgång ännu ej avlagt ämbetsexamen respek- tive undergått särskild prövning, i stadgad ordning söka tillträde till studier för vinnande av behörighet till ämneslärartjänster och på den vågen av- lägga de nya examina. Det ankommer därvid på den examinator, inför vil- ken den studerande undergått prövning enligt nu gällande ordning, att av-

göra, huruvida tidigare utdelat betyg skall gälla för den nya filosofiska äm- betsexamen respektive teologisk-filosofisk examen för lärarbanan eller teo- logie magisterexamen.

Under ovan angivna förutsättning i fråga om beslut av riksdagen bör in- tagningsförfarandet tillämpas från höstterminen 1941, kursen i uppfost- ringspsykologi givas första gången vårterminen 1942 och de båda återstå- ende specialkurserna första gången höstterminen 1942.

Såsom välbekant är, finnes nu ett stort antal läraraspiranter av olika kate- gorier, dels sådana, som uppehålla lärarförordnande och önska men icke kunna erhålla provårshänvisning, dels sådana, som avlagt sina akademiska examina och önska anställning som lärare men för närvarande icke kunna vinna dylik, dels slutligen sådana, som icke avslutat sina studier. Det finnes även grundad anledning att antaga, att det sammanlagda antalet aspiranter kommer att överstiga tillgången på tjänster sådan denna, beräknad med utgångspunkt från nuvarande förhållanden, ter sig, när aspiranterna i fråga söka anställning efter förvärvad fullständig kompetens. Denna omständig- het, i och för sig en olägenhet, utgör ock ett hinder för genomförandet av den nya organisationen, som förutsätter, att framtida lärarutbildning och ersättningsbehov ungefär täcka varandra, varför en kö av arbetslösa från den föregående utbildningen helst icke bör finnas, när denna organisation fullständigt kommit i gång. Man kan därför överväga att under dess första år vidtaga en ännu starkare begränsning av tillträdet till lärarutbildningen, än de sakkunniga föreslagit som normalt (sid. 63), och de sakkuniga dis- kutera denna tanke i följande avdelning.

Ämneslärarnas praktiska utbildning. I det föregående har ersättningsbe- hovet av lärare i mitten av 1940-talet eller den tidpunkt, då den nya orga- nisationen kan beräknas vara färdig, uppskattats till 140 (sid. 63). De sak- kunniga ha kommit till denna siffra på följande sätt. Enligt bilaga 4 var be— hovet i fråga för år 1937 85 och kan antagas växa med 5 för vart och ett av de närmast följande åren. Om man (bil. 21) räknar med att samma årliga ökning kommer att fortfara ända till och med år 1944, skulle man då ha ett ersättningsbehov av 120, en siffra, som år 1945, då högre lärarinneseminariet nedlagts, växer med ytterligare 20 till 140. De sakkunniga anse dock för sin del möjligt, att deras beräkningar ligga något i överkant och att 140 är en maximisiffra, som alltså kan sägas beteckna högsta ersättningsbehovet vid den ovan angivna tiden. I anslutning härtill har också beräknats en högsta kapacitet i den egentliga lärarkursen av 140 under förutsättning, att den läro— anstalt, som föreslagits till upprättande efter det högre lärarinneseminariet, är fullt utbyggd (sid. 165). De sakkunniga ha endast räknat med nuvarande förhållanden och icke med ökning eller minskning av lärarbehovet.

Såsom redan i föregående avdelning antyddes, kan man emellertid icke undgå att taga hänsyn till vissa förhållanden, som nu råda inom lärarutbild-

ningen. Av de kategorier läraraspiranter, som nämndes i föregående avdel- ning, fäster man sig gärna vid den första, förordnade lärare utan provår, inte minst på grund av dess storlek. Provårskapaciteten har som bekant sedan många år varit för låg; antalet årligen provårsutbildade lärare har understigit behovet av nya sådana. Redan 1927 års skolsakkunniga uppskat— tade utbildningen i fråga till endast 80 % av behovet, och sedan har procen- ten ytterligare sjunkit, framför allt genom den utbyggnad, som blivit en följd av 1927 års riksdags beslut beträffande skolorganisationen och som enligt skolöverstyrelsens beräkningar ökat lärjungantalet i våra läroverk och med dem jämställda anstalter med nära 50 %. Att provårskapaciteten, som till år 1937 icke alls ökades, blivit allt mera otillräcklig, är lätt att förstå. Följden har blivit, att ett växande antal av icke provårsutbildade lärare för- ordnats med full tjänstgöring vid statliga, kommunala och privata skolor, och de allra flesta av dem önska genomgå provår. Bilaga 4 räknar med 300 sådana lärare är 1936 (sid. 293), men sannolikt var siffran för låg. För närvarande måste man räkna med en mycket högre siffra, bland annat där- för att antalet lärarplatser sedan år 1936 ökats ganska avsevärt, och förhål— landet bekräftas på andra vägar. Enligt en av extralärarbyrån i Stockholm uppgjord förteckning skulle antalet av dem, som den 1 februari 1938 innehade lärarförordnande utan att ha genomgått provår, uppgå till 632. Även om man räknar med att förteckningen icke är fullständig, kan man säkerligen reducera siffran åtskilligt genom att fråndraga flera grupper, t. ex. timlärare med tillfälligt förordnande eller endast partiell tjänstgöring och sådana som aldrig ämna söka provår (ett antal gifta lärarinnor, åtskilliga lärare vid folk- högskola m. fl.). En fullt tillförlitlig siffra kan man svårligen komma till —— för att ange en sådan skulle krävas en detaljerad undersökning hos skolöver- styrelsen av förordnandena vid alla här avsedda läroanstalter —— men med hänsyn till de föreliggande förhållandena torde extralärarbyråns siffra kunna tagas som en tämligen tillförlitlig utgångspunkt, om man vill beräkna »kö- bildningen framför provåret», d. v. s. i detta fall antalet av dem, som nu uppehålla lärarförordnande med full tjänstgöring och som ännu icke genom- gått provår men önska göra det. Den nämnda siffran torde som sagt böra minskas, dock icke med mera än 100 eller något däröver. Antalet av dem, som rimligen borde ha provårskompetens, då de nu bestrida lärartjänst och det allmänna behöver dem, och som helst borde ha denna kompetens, innan den nya organisationen träder i full verksamhet, skulle således vara om- kring 500. På grund av den sedan flera år tillbaka otillräckliga provårs- kapaciteten föreligger alltså här ett svårlöst problem. Huru betänklig situa- tionen är framgår ju även därav, att en filosofie magister nu kan behöva 10 terminers tjänstgöring för att få genomgå provår och alltså icke kan full- borda sin praktiska utbildning och få full lärarkompetens med därav föl- jande ekonomiska förmåner förrän 6 år efter ämbetsexamen. En successiv avveckling av här berörda förhållanden med det stora antalet i lärartjänst

anställda, icke provårsutbildade är av skäl, som angivits ovan och även 51 sid. 41, högeligen önskvärd. Med hänsyn till svårigheter att nu på en gång göra säkra underlagsberäkningar synes det dock knappast möjligt att här framlägga en fullständig plan för en dylik avveckling. En sådan torde knap- past kunna ske på annat sätt, än att skolöverstyrelsen, som på grund av sin erfarenhet bäst kan bedöma, vad som från år till år kan vara mest ända- målsenligt, och som har möjlighet att i detalj överblicka läget, t. ex. behovet av lärarkraft i olika ämnen, successivt föreslår tjänliga åtgärder. I den mån avvecklingen fortgår, blir det lättare att få överblick av ställningen.

Såsom lämpliga åtgärder för att befordra avvecklingen vilja de sakkun- niga föreslå,

att den nuvarande provisoriska provårskursen i form av egentlig lärarkurs tills vidare bibehålles vid högre allmänna läroverket för flickor i Stockholm;

att detta läroverk liksom de nuvarande 7 övriga provårsläroverken och de två provårsseminarierna redan från och med höstterminen 1941 i den egent- liga lärarkursen arbeta med en kapacitet av 15 läraraspiranter vid läroverk och 10 vid seminarierna;

att ytterligare tillfällig utvidgning av den praktiska lärarutbildningen sker, om det visar sig nödvändigt; samt

att dispens beviljas i vissa fall. Beträffande den tillfälliga utvidgningen bör det framhållas, att den högsta utbildningskapaciteten beräknats till 15 tvåterminsaspiranter. Om enter- minsaspiranter under övergångstiden hänvisas, böra de räknas dubbelt, så att ett läroverk, som är lärarkursanstalt, bör mottaga hänvisning av t. ex. 11 tvåtermins— och 2 enterminsaspiranter. Dispensen kan vara partiell eller fullständig och bör kunna få sin tillämpning i större utsträckning än nu med hänsyn till de särskilda förhållanden, som råda.

Den andra kategorien läraraspiranter, eller sådana, som efter avlagd aka- demisk examen önskat lärarförordnande men icke erhållit sådant och så- lunda kunna benämnas arbetslösa aspiranter, synes vara mindre omfattande än den nyss behandlade. Bilaga 4 uppskattar den till 100 år 1936, och samma siffra återfinnes i extralärarbyråns översikt den 1 februari 1938. Under åren intill mitten av 1940—talet torde den dock växa avsevärt (sid. 238), eftersom antalet av dem, som vart och ett av dessa år efter avlagd ämbetsexamen kan beräknas söka in på lärarbanan, överstiger avgången från banan. Efter en beräkning, som grundar sig på den av tillkallade experter uppgjorda prome- morian (bilaga 4), skulle ökningen av aspiranter under åren 1938—1946 inom den här avsedda kategorien kunna antagas uppgå till omkring 450 (bilaga 21), och det skulle således vid den tid, då den nya organisationen borde vara i full funktion, finnas en till antalet ganska stor grupp av arbets- lösa, som konkurrerade om tillträde till den praktiska utbildningen med de aspiranter, som genomgått den teoretiska efter den nya ordningen. Det måste dock påpekas, att storleken av sistnämnda siffra —— liksom även av siffran

100 måste anses mycket osäker, då den är beroende av ett flertal om- ständigheter, som icke kunna förutses.

Man torde emellertid med tämligen stor visshet kunna förutsäga, att ett överskott av läraraspiranter med teoretisk utbildning under övergångstiden kommer att söka sig till lärarbanan och till lärarkursanstalter. Det bör där- för övervägas, om det icke vore nödvändigt, att tillträdet till studier för lärar- banan i än högre grad inskränkes, än som blir behövligt, sedan den av de sakkunniga förordade organisationen trätt i full verksamhet och det nuva- rande och under övergångstiden uppkommande överskottet hunnit att av- vecklas.

För att det under samma tid bildade överskottet skulle kunna placeras, borde enligt preliminära beräkningar intagningskvoten _ i fall ovannämnda siffror äro riktiga _ reduceras från 175, som de sakkunniga antagit såsom den för den närmaste framtiden lämpliga, till omkring 100.

Emellertid skulle en så kraftig nedskärning under övergångstiden abnormt hårt drabba de årgångar, som under nämnda tid begynna sina teoretiska studier för lärarbanan. Den skulle på dessa årgångars bekostnad gynna intellektuellt svagare utrustade, som begynt sina studier närmast före över— gångstiden, och bleve därigenom till skada för lärarkursens rekrytering. Av nämnda skäl vilja de sakkunniga icke förorda den antydda åtgärden. I varje fall bör den icke vidtagas, förrän den visat sig oundgänglig.

De sista årgångarna av de enligt nu gällande ordning utbildade lärarna kunna förutse en hård konkurrens med dem, som erhållit teoretisk och prak— tisk lärarutbildning enligt här föreslagna riktlinjer. Man kan möjligen räkna med att studerande efter nu gällande ordning, som känna sig mindre konkurrenskraftiga, skola efter ikraftträdandet av den av de sakkunniga föreslagna ordningen i större utsträckning, än för närvarande är fallet, söka sig över till andra banor.

Åtskilliga andra omständigheter tala också för att arbetslösheten med tiden reduceras. Den föreslagna intagningskvoten 175 (sid. 63) är måhända tilltagen i underkant. Det har ju antagits, att därifrån skulle avgå högst 35. Inom de sakkunniga har emellertid givits uttryck åt förmodanden, att av- gångssiffran är för lågt uppskattad; om så är, bidrager denna omständighet ju till en utjämning. Framför allt förefaller det dock, som om man hade att räkna med en alltjämt fortgående utvidgning av vårt skolväsen och på den grund med en ökning av lärarplatserna, som reducerar antalet av de icke anställda. I den mån icke ökningen av antalet lärarplatser eller andra omständigheter inom rimlig tid nedbringa överskottet av läraraspiranter, må det ankomma på vederbörande myndigheter att vidtaga erforderliga åtgärder.

Förberedande lärarkurs kan anordnas från och med höstterminen 1941. Egentlig lärarkurs bör också i tillämpliga delar inrättas snarast möjligt, (1. v. s. redan från och med höstterminen 1941. Detta möter inga större hin- der, då kursen i åtskilliga avseenden, t. ex. i tidsomfattning, antal ämnen,

serieindelning m. m., överensstämmer med det nuvarande provåret. Om den nuvarande kursen i muntlig framställningskonst, däri inbegripet tal- teknik, provisoriskt inlägges i egentlig lärarkurs, kan denna omedelbart an— knytas till den nuvarande teoretiska lärarutbildningen. Önskvärt är också, att de ekonomiska lättnader för läraraspiranterna, som limlärarförordnandet innebär, snarast möjligt komma dem till godo.

Ännu ett viktigt skäl för den egentliga lärarkursens snara inrättande har redan antytts. Genom den ökade kapacitet, som denna kurs enligt de sak- kunnigas förslag erhåller i jämförelse med provåret, kommer den att under övergångsperioden reducera antalet lärare med teoretisk utbildning, vilka icke genomgått provår till följd av den nuvarande provårsorganisationens hittills alltför snäva omfattning.

Övningslärarnas utbildning. Specialkurserna bliva tillgängliga å samma tider, som angivits ovan (sid. 238), och de allmänna pedagogiska föreläs- ningarna, som ingå i den egentliga lärarkursen, från början av höstterminen 1941.

Handarbetsseminariet, som bör organiseras under budgetåret 1940/1941 och bör träda i funktion från och med höstterminen 1941, samordnas med det redan befintliga skolköksseminariet. som samtidigt utvidgas enligt de sakkunnigas förslag.

Högre lärarinneseminariet och normalskolan. Beträffande högre lärarinne- seminariet bör gälla, att nya elever må intagas sista gången höstterminen 1940. Sista avdelningen, inberäknat det valfria fjärde året, utgår därför vårterminen 1944. Efter denna tidpunkt anordnar skolöverstyrelsen, even- tuellt genom psykologisk-pedagogiska institutet, ett fjärde utbildningsår för dem av seminariets forna elever, som med lärarinnediplom efter treårig kurs avgått från högre lärarinneseminariet och som önska ett ytterligare utbild- ningsår. Denna fjärde årskurs, som givetvis bör bekostas av statsmedel, kan måhända förläggas till lärarkursanstalt i Stockholm. Samma anordning kan vidtagas i fråga om dem, som önska undergå efterprövning eller som ej hunnit avlägga avgångsexamen vid högre lärarinneseminariet, innan detta blivit helt nedlagt.

Enligt de sakkunnigas mening föreligger därjämte anledning att åt de lärarinnor, som före och under tiden för högre lärarinneseminariets avveck- ling förskaffat sig kompetens för ämneslärarinnetjänster, medgiva rätt att söka och innehava såväl till adjunktstjänst ombildad ämneslärarinnetjänst vid de allmänna läroverken som ämneslärartjänst vid övriga här ifråga- kommande skolformer. De sakkunniga anse det emellertid rimligt, att adjunkt med ovannämnda utbildning i sådant fall uppbär den lön, som nu är bestämd för ämneslärarinnor.

Enligt ovan skisserade förslag nedlägges första klassen i lärarinnesemina- riet från och med höstterminen 1941. I enlighet med det förslag, som de sakkunniga uppgjort beträffande normalskolans utbyggande till en läro- anstalt med uppgift att tillika vara lärarkursanstalt och försöksskola för psykologisk-pedagogiska institutet, skall från och med höstterminen 1941 en första ring av fyraårigt latingymnasium upprättas. Sedan upprättas succes- sivt under följande är nya gymnasieringar. Samtidigt anordnas normal- skolan som lärarkursanstalt. Denna anstalt kan under övergångstiden mot- taga endast ett begränsat antal läraraspiranter (jfr sid. 240). Under tiden bör utredning hinna förebringas rörande den blivande läroanstaltens ännu svävande byggnadsfråga. Då svårigheter i lokalhänseende givetvis komma att uppstå såväl beträffande en fjärde gymnasiering som beträffande andra föreslagna förändringar i samband med den nuvarande normalskolans om- organisering, vilja de sakkunniga framhålla den stora vikten av att bygg- nadsfrågan i sin helhet till ifrågavarande tidpunkt bringas till en tillfreds- ställande lösning.

Sammanfattning av de sakkunnigas förslag beträffande tiden för de olika an— ordningarnas ikraftträdande.

Ämneslärarnas teoretiska utbildning.

Stad