1. Av Kungl. Maj:t beviljad höjning av högsta kostnadssumman. Uppgiften för 1938/39 avser tiden 1/11 1938—30/6

]LOCDCN

Hm

NNHCUGBHCOHH Oris! HH

xOCN v—l

?HO'JQ'CNCDNCOQ LOLQ ,_4

131

waädmlwv—hb—r»

CO H

130

639 000: — 166 550: — 52 580: —— 779 790: — 334 684: —— 58 112: — 556 418: — 377 418: — 79 7382 — 96 768: — 375 116: — 66 500: — 385 696: — 37 509: — 93 712: — 172 470: — 194 268: — 838 500: —

⁵ 304 820: —

² 412 000: ¹ 184 600: 102 329: ¹ 952 328: ¹ 163 735: 663 764: 25 300: 247 054: 36 428: 13 400: 639 517: 678 573: 132 047:

145 770: ¹ 101 441: 280 032; 347 604: 676 404; 435 940; 408 526: 732 259: 172 371: 426 930:

¹ 016 452; 251 485: — 15 246 291: 49

² 683 600: ¹ 487 387: 166 275: 273 440: ¹ 472 534: 289 140: 921 475: 144 792: 822 319: ² 799 449: ¹ 041 615: ³ 796 507: 983 097: 337 771: 940 680: 183 235: ¹ 277 332: ⁶ 700: 783 985: 327 077: 599 995: ¹ 710 028:

43 846 851: 63

90

² 028 340: 291 754: 135 890:

234 123: 375 844: 314 840: 311 900: ³ 692 691:

547 800: 140 000: 49 080: 692 800: 295 531: 39 761: 514 528: 274 268: 61 198:

89 848: 344 311: 43 320: 337 476: 24 164: 88 080:

133 573: 165 268: 794 961:

⁴ 635 967:

² 194 300: ¹ 055 733: 94 672: ¹ 616 988: ¹ 043 084: 530 225: 24 800: 205 767: 27 269: 12 442: 523 942: 588 964: 102 080:

137 822: 990 752: 258 041: 298 527: 547 674: 393 160: 360 190: 651 807: 159 171: 404 240: 917 527: 221 867:

13 361 044: 50

39.

² 121 780: ¹ 069 039: 156 855: 217 097: ¹ 257 815: 251 917: 764 464: 125 473: 773 766: ² 310 656: 764 006: ³ 269 195: 862 357: 317 552: 774 242: 154 666: ¹ 072 304: ⁵ 050:

624 261: 312 907: 567 855:

¹ 594 720: 19 367 977: ¹ 263 106:

19 631 083: —

¹ 698 560:

238 804: 123 227: 278 604: 301 230: 285 475: ³ 149 665: 61 721:

³ 211 386:

• Sida 17
•  Original

Tablå 2.

Av länsstyrelserna fastställd högsta kostnads-

Antal foretag summa, varä statsbidrag beräknats

Statsbidragets maximibelopp

1__ ,. k . 1936/371937/381938/39 1936/37 1937/38 1938/39 415,24;- 1936/37 1937/38 1938/39 Vägg”

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands

Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands

⁴ 428: 19 4 505: — 2 14: 09 2 252: —— — — 5 160: —— — 3 870: 2 515: 4 950: : — 1 257: 2 475: : — 16 576: 15 516: : 9 375: 8 288: 10 234: : 7 031: ⁷ 825: 12 997: : 14 980: 5 868: 6 498: : 9 985: 12 880: 20 270: : — 8 632: 14 745: : -— ⁵ 000: 12 564: : 8 000: 2 500: 6 282: : 6 000: ⁵ 000: — : 2 500: — —— — 33 647: : 25 235: ' : ——

⁶ 825: 18 828: : : 14 121: 857: 4 883: : 2 441:

9 700: — : — — 27 983: : 18 442: 6 150: 23 172: : : : 15 728: ⁸ 870: 20 455: : : 11 616: 10 905: 4 655: : : 2 327: 2 280: 4 155: : : 2 077: ⁴ 320: 20 964: : : 12 094: —— 14 900: — — 9 950: —— ——

— 4 900: — —— 2 450: — — ⁷ 530: 8 900: —— 4 800: : 4 450: —— 2 400: Västerbottens — 7 240: 9 509: 5 000: 5 430: 7 132: 2 500: Norrbottens 1 7 100: — —— — — 5 325: -— — -— —

31 52 118 761: 44 265 486: 82 198 566: 54 59 369: 65 68 985: 71 168 853: 64 124 553: 27 37 813:57

¹ Kommer ej till utförande. ” Den 1 mars 1940 ännu ej fastställt.

lO'QH 10017'450

Jämtlands

(Nr—((NH

• Sida 18
•  Original

18 457 byggnadsföretag med en fastställd högsta kostnadssumma av tillhopa * 41 481 664 kronor 95 öre. De sammanlagda statsbidragsbeloppen utgöra 31 029 816 kronor.

Då ifrågavarande statsbidrag — med undantag av belopp å högst 2 500 kronor, som utbetalas på en gång ———- fördelas på en tidsperiod av 25 år, blir anslagsbehovet för varje budgetår avsevärt lägre än vad nyss— nämnda statsbidragssumma kan synas giva vid handen. Anslag för ifråga— varande ändamål upptogs första gången i riksstaten för budgetåret 1936/37. Anvisade anslagsbelopp under budgetåren 1936/37—1940/41 uppgå till

för budgetåret 1936 / 37 .............. 50 000 kronor » » 1937/38 .............. 150 000 >> » » 1938/39 .............. 500 000 » » » 1939/40 .............. 960 000 » » » 1940/41 .............. 950 000 »

Från anslaget till kommunala beredskapsarbeten hava därjämte under budgetåren 1936/39 beviljats statsbidrag för uppförande av byggnader för folkskoleväsendet till ett sammanlagt belopp av omkring 670 000 kronor.

I detta sammanhang må även omnämnas, att vid utgången av år 1939 funnos ett betydande antal ansökningar om byggnadsbidrag, som ännu icke avgjorts, nämligen dels av skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t över— lämnade ansökningar, vilka vid nämnda tidpunkt sålunda voro beroende av Kungl. hiajis prövning, dels till överstyrelsen inkomna men ej slut— behandlade ansökningar. De förra avsågo 50 och de senare 84 byggnads— företag. Totalkostnaderna för samtliga dessa företag beräknades enligt ansökningarna till omkring 25 000 000 kronor.

B. Det nuvarande bidragssystemets verkningar.

De uppgifter, som nu lämnats, synas giva vid handen, att de byggnads— ? bidrag, som redan beviljats för anskaffande av nya undervisningslokaler för folkskoleväsendet, avsevärt överstiga de belopp, vilka vid tidpunkten för statsmakternas beslut rörande ifrågavarande bidrag beräknades vara erforderliga. Visserligen förelågo då inga uppgifter om kostnaderna för be— ? hövliga ersättningsbyggnader och kompletteringar av äldre lokaler, men det är dock sannolikt, att de till sådana byggnader beviljade bidragen Lit—”j gjort en mindre del av de sammanlagda bidragsbeloppen. Behov av nya

• Sida 19
•  Original

lokaler förefinnes dock alltjämt. Den av tidigare utredningar påvisade bristen på lärosalar torde ej kunna anses fylld. Vidare erfordras ett icke ringa antal lokaler för gymnastik, slöjd och hushållsgöromål vid de skolor, vilka ännu sakna dylika lokaler. Självfallet måste man även räkna med ett ständigt föreliggande behov av nya skollokaler såsom ersättning för » äldre sådana. De nu pågående rationaliseringssträvandena komma även- ledes att i vissa fall medföra krav på nya lokaler. Tillgodoseendet av dessa krav torde icke sällan utgöra en förutsättning för genomförandet av orga- nisationsförändringar, varigenom betydande besparingar kunna vinnas i fråga om andra utgifter för skolväsendet, såsom lärarlöner m. 111.

Vid bedömandet av frågan om folkskolans lokalbehov måste hänsyn även tagas till den sedan lång tid tillbaka och alltjämt pågående omflytt- ningen av befolkningen dels från den egentliga landsbygden till städer och övriga samhällen, dels, beträffande de större städerna, från de centrala delarna till städernas förorter. Härigenom uppkommer ett lokalbehov, som väl i regel måste tillgodoses genom nybyggnader. Behov av nya lokaler kan även uppstå inom de skoldistrikt, där en minskning i barnantalet äger rum, enär en sådan minskning ofta nödvändiggör vidtagande av cen— traliseringsåtgärder, för vilkas genomförande nybyggnader kunna bliva erforderliga. '

Det anförda torde vara tillfyllest för att visa, att det alltjämt före— finnes ett icke ringa behov av nya undervisningslokaler för folkskolevä- sendet, och att sålunda stora anspråk komma att ställas på statskassan för tillgodoseendet av detta lokalbehov. Det stora antalet oavgjorda an— sökningar om byggnadsbidrag, som förelågo vid 1939 års utgång, utgöra en bekräftelse härpå. Med hänsyn härtill synes det vara av vikt att få ut- rönt, huruvida verkningarna av det nuvarande bidragssystemet äro sådana, att i vissa avseenden ändrade grunder för byggnadsbidragets utgående kunna vara av förhållandena påkallade. De sakkunniga hava i detta syfte verkställt vissa undersökningar rörande ett antal byggnadsföretag i olika delar av landet, till vilkas utförande Kungl. Maj:t lämnat tillstånd. Re— sultatet av dessa undersökningar framgår av i efterföljande tablåer 3 och 4 lämnade uppgifter och av vad de sakkunniga. i övrigt därom anfört.

Vad som i detta sammanhang särskilt bör bemärkas är den olikhet, som beträffande de i tablåerna upptagna byggnadsföretagen gör sig gällande i fråga om byggnadsbidragets storlek per undervisningslokal. Självfallet bliva kostnaderna i det hela och därmed även per rumsenhet olika allt efter de på skilda orter rådande prisförhållandena beträffande materia- lier, arbetslöner och dylikt, vilka förhållanden komma till uttryck i de beträffande varje företag uppgivna kubikpriserna. Det bör också anmär- kas, att i tablåerna upptagits byggnader av såväl trä som sten. Uppgifter

• Sida 20
•  Original

2 3

Skoldistrikt

Av Kungl. Maj:t fastställd högsta kost- nadssumma

75 % av högsta kost- nadssumman

Antal undervis-

nat.— rum

klass- rum

Stockholms stad ..........

Sollentuna ................ Overjärna .............. '. . Södertälje ................

Lidingö .................. Kullerstad ................

Tranås ................... Barnarp .................. Hänger .................. Kånna ................... Berga .................... Älghult .................. Västervik Locknevi ................. Halliugeberg .............. Gualöv Ivetofta .................. Kviinge .................. Lackalänga Svenstorp ................ Hörby köping ............ Malmö Skurup .................. Halmstad Gunnarp ................. Askome .................. Getinge .................. Västra Frölunda .......... Mo ...................... Göteborg

Skållerud Starrkärr Gärdliem

Vänersborg ............... Essunga .................. Karlsborg ................ Gunnarskog .............. Arvika landsk. Axberg ................... Karlskoga ................ Söderbärke ............... Torsäng

Domnarvet ............... Mora .................... Forsa .................... Ovansjö .................. Haverö

Rödön

Myssjö Gåxsjö

Lycksele landsk. .......... Bureå .................... Skellefteå landsk. ......... Överluleå

Stockholms

7? Söderm anl.

) Östergötlands Jönköpings 7)

) Kronobergs ))

» Kalmar )

7) Kristianstads »

) Malmöhus ))

»

)

) Hallands »

))

)) Göteb. o. Boh. »

» Älvsborgs »

»

)) Skaraborgs )) Värmlands )) Örebro )

Kopparbergs )

) ))

Gävleborgs » Västernorrl. Jämtlands » » Västerbottens »

'TJCSH

UUUOOOOUJOUHJSUSUO >>o>w>o>c>w>o>m>>>c>mw>>>>>>>c>>>>>o U:! 0

1 256 000

288 500 182 449 911 540

144193 218 893

438 434 136 314 67 630 53 209 72 393 123 227 480 800 135 750 147 914 53 463 101 777 148 430 56 068 51 300 149 000 1 477 975 73 493 325 750 112 083 49 175 161 326 94 672 38 708 1 835 895 146 297 111 400 73 289 412 910 121 385 278 604 57 702 52 340 74 190 516 910 102 284 63 036

323 411 231 100 120 655 301 230 71 768 270 231 50 376 45 132 60 822 56 415 109 370 82 879 228 225 189 327

942 000

216 375 136 836 683 655

108 144 164 169

328 825 102 355 50 722 39 906 54 294 92 420 360 600 101 812 110 935 40 097 76 332 111 322 42 051 38 475 111 750 1 108 481 55 119 244 312 84 062 36 881 120 994 71 004 29 031 1 376 921 109 722 83 550 54 966 309 682 91 038 208 953 43 276 39 255 55 642 387 682 _ 76 713 47 277

242 558 173 325 90 491 225 922 53 826 202 673 37 782 33 849 45 616 42 311 82 027 62 159 171 168 141 995

N) 00

|...— 02 d': kl-JCD

_!

UV

Il—IllHl—lllwl

l......

mmwwwwwwmw—imw—q Hrkrlåwwwkle—wwmhr—HWCFMODOOJFCDHMOTODNJHBCJUTWCDLONJUTH

• Sida 21
•  Original

ningslokaler i skolanläggningen _Statens

bidrag per

teckn: gymn.- slöjd- skol- undervis sal sal sal kök ningslokal

Anmärkningar

1 2 24 789 : Kostnaderna för samlingssal ingå i de i kol. 4, 5 och 7 angivna beloppen. 19 670 : —— Helenelunds skola. 11 403 ' 24 416 :— Kostnaderna för samlingssal ingå. i de i kol. 4, 5 och 7 angivna beloppen. 13 518 : Två skolsalar i befintligt skolhus föränd- rade till gymnastiksal. 23 452 : Gymnastik- och slöjdsalar i fristående byggnad. 18 268 : Skolkökslokalen i fristående byggnad. 12 794 12 680 9 976 10 858 11 552 : Gymnastiksalen i fristående byggnad. 17 171 " 16 968 22187 : Även ombyggnad. 10 024 12 722 12 369 10 512 12 825

åå ggg iKostnaderna för sångsal ingå i de i kol.

11 023 4, 5 och 7 angivna beloppen. 18 793 14 010

7 376 15 124 14 200

7 257 21 183 : Gymnastiksalarna i fristående byggnad. 15 674 . 11 935 : Nols skola. 10 993 16 299 13 005 18 995

8 655 9 813 11 128 19 384

&) åäg ' (*Byggn. inrymmer 2 klassrum. Avdrag har gjorts för det ena.

18 658 : Tjärna skola. 13 332 : Morastrands skola.

18 098 '

20 538 10 765

16 889 . 6 297 : — Kövra skola. 8 462 9 123

10 578 16 405 10 359 15 560 15 777

H

Illlllll!|._lll

Hilllllll

Illllll

Ill

HHHHHHHHwt—lwlmw HHMÅHHHHHWHHHNHHHHHHHPMHHHHl lr—nwr—v-n—ii-aip— ... l—l www— o.:

HHHHHHHHHHHHl H HHHHHHHHHHI HDCD—Ål o—u—u-u-u-Awl Hi HHHHHMHHD—IHHH v—n—u—Al li—llb—ÅHHHHHH HH] l i lHHHHHHleHHHl—llwl lHHHHlHlHl li—AlH H

• Sida 22
•  Original

Tablå 4.

Vissa uppgifter rörande statsbidrag per undervisningslokal i de i tablå 3 upptagna byggnadsföretagen.

Kubikpris Antal företag Bidrag per undervisningslokal i avrundade tal

20: — — 22: 6 200

22:51 — 25: 7200, 7300, 8400, 9 100

25: 01 — 27: 9 800, 11 800 27: 51 — 30: 9900, 10300, 10 900, 10 900, 12 600, 12 700 30: 01 —— 32: 8 600, 11 000, 11 400 32: 51 _— 35: 10000, 10500, 10800, 11 100, 11500, 12 800, 14 000, 15 100, 15 700, 22 100, 23 400

35: 01 — 37: 12300, 18200

37:51 -— 40: 10 500, 10700, 12 700, 13 000, 13 500, 13 900, 15 600, 16 900, 17 100, 18 900 40: 01 — 42: 11 900, 13 300, 14200, 15 500, 16 400, 16 800, 18 600, 18 700

42: 51 — 45: 16 200, 18 000

45:01 — 47: 19 300

47: 51 —-— 50: —— ............. 19 600, 20 500

50: 01 och däröver .......... 21 100, 24 400, 24700, 32 600

om byggnadsmaterialet hava emellertid ej kunnat erhållas i de för de sak- * kunniga tillgängliga handlingarna. I en del fall och i viss män kan olik-

heten i kostnaderna bero på särskilda prispåverkande omständigheter. Så— lunda kunna kostnadsberäkningarna hava upprättats vid skilda tidpunk— ter med olika prislägen å byggnadsmaterialier. Byggnadsplatsens beskaf- fenhet och andra liknande faktorer hava också kunnat inverka på bygg- nadskostnaderna. Det är dock tydligt, att här berörda förhållanden icke enbart kunnat åstadkomma den skillnad i kostnaderna per rumsenhet, som uppgifterna i tablåerna utvisa. I varje fall synes man häri icke kunna finna en nöjaktig förklaring till olikheten i kostnaderna i sådana fall, då statens bidrag per undervisningslokal — såsom framgår av tablå 4 — vid 1: i stort sett samma kubikpris växlar mellan exempelvis 10 000 och 23 400 .: kronor, alltså en skillnad av icke mindre än 13 400 kronor. Man vore när— mast böjd att antaga, att den sålunda påvisade olikheten beträffande kost- ? naderna skulle framträda huvudsakligen vid en jämförelse mellan större i, och mindre skolanläggningar, där en sådan olikhet kunde vara i viss mån ' förklarlig, men så är ingalunda fallet. Av uppgifterna i tablå 3 framgår nämligen, att liknande ojämnhet beträffande bidragsbeloppets storlek i .. vissa fall gör sig gällande även vid en jämförelse mellan skolanläggningar ,» av i huvudsak samma storleksordning och utan större olikhet i fråga om kubikpriset. Det kan ej undgå att väcka uppmärksamhet, då i ett fall wil statens bidrag per undervisningslokal utgjort 23 452 kronor vid ett kubik— :

• Sida 23
•  Original

pris av 35 kronor och i ett annat 11 552 kronor vid ett kubikpris av 34 kronor.

I det föregående hava redan angivits vissa förhållanden, vilka otvivel— aktigt inverka på byggnadskostnaderna, Dessa förhållanden kunna så- lunda till en del förklara de varierande kostnader per undervisningslokal, som i de anförda fallen komma till synes. Andra härtill bidragande orsa- ker torde hava varit de olika byggnadsföretagens mer eller mindre ekono- miska planläggning och kanske i än högre grad olikheten i fråga om bygg- nadsstandarden.

Vad beträffar skolbyggnadernas planläggning har självfallet den frågan ägnats icke ringa uppmärksamhet vid den sakkunniga granskning av rit- ningarna, som i vederbörlig ordning blivit verkställd. Enligt vad de sak- kunniga inhämtat, har också i icke så få fall skolöverstyrelsens byggnadssak— kunniga biträde antingen, då så låtit sig göra och fråga varit om mindre omfattande ändringar, omarbetat ritningsförslagen, eller ock lämnat er- forderliga anvisningar för upprättandet av mera ekonomiska byggnads- förslag. Det är dock uppenbart, att detta granskningsarbete ej kunnat hindra, att byggnadsföretag kommit till utförande, vilka i vissa avseenden varit mindre väl ekonomiskt planlagda.

Liknande förfaringssätt torde hava tillämpats vid granskningen beträf- fande skolbyggnadens och de olika lokalernas och utrustningens standard. Detta oaktat har det synbarligen ej kunnat undvikas, att de olika bygg- nadsföretagen sinsemellan uppvisa en avsevärd kvalitetsskillnad. Avgö- rande härvid torde hava varit de anspråk på högre eller lägre byggnads- standard, som vid förslagens upprättande blivit uppställda. Det är därför helt' naturligt, att —— såsom riksdagens revisorer framhållit — de ekono- miskt mera bärkraftiga skoldistrikten erhållit byggnadsbidrag med pro— portionsvis högre belopp än mindre välsituerade skoldistrikt. Då de större skoldistrikten i allmänhet kunna hänföras till den förstnämnda kategorien, och då de mera omfattande byggnadsföretagen kommit till utförande i dessa skoldistrikt, har det följaktligen i regel blivit så, att ovan nämnda kvalitetsskillnad framför allt kommer till synes vid en jämförelse mellan större och mindre skolanläggningar. I och för sig är väl detta ej särskilt anmärkningsvärt. Ett dylikt förhållande torde sannolikt göra sig gällande i fråga om byggnadsföretag även på andra områden. Det kan emellertid starkt ifrågasättas, om —— såsom sker beträffande skolbyggnader — staten bör i nu tillämpad utsträckning lämna bidrag till kostnaderna för en sådan kvalitetsskillnad. Riktigare synes vara, att bidrag av statsmedel utgår till bestridande av kostnaderna för uppförande av skolbyggnader med en från ekonomiska och pedagogiska synpunkter lämplig och tillfredsställande byggnadsstandard med hänsynstagande till de av ortsförhållandena be— tingade byggnadskostnaderna. Det synes rimligt, att skoldistrikt, som göra

• Sida 24
•  Original

anspråk på en högre byggnadsstandard, själva få bestrida de på grund härav förhöjda kostnaderna. En dylik standardisering skulle åstadkomma en utjämning av byggnadskostnaderna och på samma gång medföra icke obetydliga besparingar för statsverket och sannolikt även för skoldistrikten.

Enligt de sakkunnigas mening torde emellertid, så. länge statens bidrag utgår med viss procent av byggnadskostnaderna, stora svårigheter möta för genomförandet av några besparingsåtgärder i här berörda hänseenden. Även om större eller mindre avdrag göras å de beräknade totalkostnaderna för byggnadsföretaget och sålunda en högsta kostnadssumma fastställes, förhåller det sig dock med nuvarande bidragssystem så, att en viss rela- tion finnes mellan totalkostnaderna och byggnadsbidraget. Det är därför förklarligt, att skoldistrikten icke finna anledning föreligga att alltför mycket begränsa utgifterna utan i stället önska giva byggnadsföretagen en så hög standard som möjligt. Självfallet blir det i regel de större och eko- nomiskt mera välsituerade skoldistrikten, för vilka de egna kostnaderna spela en relativt underordnad roll, som ställa de högsta anspråken på lokalernas standard. Därav följer också, såsom redan framhållits, att dessa skoldistrikt för sina större skolanläggningar erhålla byggnadsbidrag med proportionsvis högre belopp än mindre och i allmänhet ekonomiskt sva— gare skoldistrikt.

De sakkunniga vilja även framhålla några synpunkter rörande bygg— nadsärendenas handläggning enligt nuvarande föreskrifter och tillämpad praxis.

Den regelmässiga gången av dessa ärendens behandling framgår av den redogörelse, som i det föregående lämnats rörande nu gällande bestäm- melser om byggnadsbidrag till skolbyggnader. I det följande komma' de sakkunniga att något närmare beröra vissa med byggnadsfrågorna sam— manhängande spörsmål.

Då ett byggnadsföretag planeras, måste först utredning verkställas an- gående behovet av nya lokaler. Denna utredning företages av Skoldistriktet och sker väl i regel i samråd med vederbörande folkskolinspektör. Detta utredningsarbete är ofta synnerligen omfattande, i synnerhet i de fall, då byggnadsfrågan måste ställas i samband med mer eller mindre svårlösta organisationsfrågor, Vilket är regel, då det gäller skoldistrikt å landsbyg— *, den. Nu kan det emellertid inträffa, att den fortsatta behandlingen av ett *. byggnadsärende får följande förlopp. Beslut fattas om en viss organisation av skolväsendet, och nytt reglemente upprättas och fastställes av dom- kapitlet, varefter ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar, avseende ett för den beslutade organisationen avpassat byggnadsförslag ; utarbetas. Sedan ärendet inkommit till skolöverstyrelsen verkställes, om ' så anses erforderligt, ytterligare utredning. Det kan därvid inträffa, att överstyrelsen finner den föreslagna organisationen av distriktets skol—

• Sida 25
•  Original

väsen ur ekonomiska eller andra synpunkter icke tillfredsställande och att överstyrelsen på grund härav anser, att lokalfrågan bör lösas på annat sätt än som av Skoldistriktet ifrågasättes, eller att nya lokaler över huvud taget icke kunna anses erforderliga vid den skola, som avses i ansökningen. Wlan torde kunna utgå från, att, även om i ett dylikt fall ansökningen fullföljes, tillstånd till byggnadsföretagets utförande icke kommer att lämnas. Hela utredningsarbetet har sålunda blivit värdelöst och de där- med förbundna kostnaderna till ingen nytta.

Det kan också inträffa, att från överstyrelsens sida intet är att erinra mot den organisation, som ligger till grund för byggnadsföretaget, men att planläggningen av byggnaden är oekonomisk och lokalerna ur skolsyn— punkt otillfredsställande, varför nya eller omarbetade ritningar måste an- skaffas, för att byggnadsföretaget skall kunna godkännas, vilket medför ytterligare kostnader.

I detta sammanhang må ytterligare framhållas följande rörande bygg- nadsärendenas handläggning och då särskilt beträffande överstyrelsens be— fattning med dessa ärenden. Som redan nämnts omfattar överstyrelsens utredningsarbete icke blott prövning av lokalbehovet utan även gransk- ning av ritningar m. m. Denna granskning avser ej blott lokalernas ända— målsenlighet, som måste bedömas ur olika synpunkter, utan även bygg- nadsföretagets ekonomiska planläggning. Detta senare granskningsarbete, som till övervägande del utföres av skolöverstyrelsens byggnadssakkun- niga biträde, är till följd av det nu tillämpade bidragssystemet beträffande flertalet fall synnerligen omfattande och tidsödande. Vad som framför allt torde bidraga härtill är det förhållandet, att överstyrelsen skall i fråga om varje byggnadsföretag föreslå en högsta kostnadssumma, varå statsbidrag skall beräknas. På grund härav måste noggranna beräkningar göras rö— rande byggnadskostnaderna. Vidare skola alla utrymmen, vilka icke an- ses vara bidragsberättigade angivas, och kostnaderna för vart och ett av dessa beräknas för fastställandet av de avdrag, som böra göras. Om det vid granskningen visar sig, att onödigt höga kostnader beräknats för vissa detaljer i byggnadernas utformning, lokalernas inredning o. s. V., måste de avdragsbelopp, som föranledas därav, beräknas. Liknande granskning och beräkningar måste verkställas rörande de ingivna förslagen till anskaffande av inventarier till vart och ett av de i byggnaderna ingående specialrum, såsom gymnastik— och slöjdsalar samt skolkökslokaler.

Då antalet av överstyrelsen under tiden från och med år 1936 till ut- gången av år 1939 behandlade byggnadsärenden, oberäknat de till om— kring 250 uppgående s. k. förhandsgranskningarna, utgjort något över 500, är det uppenbart, att det granskningsförfarande, för vilket här i kort— het redogjorts och som påkallas av det nu tillämpade bidragssystemet, med nödvändighet måste få till följd, att byggnadsärendenas handlägg—

• Sida 26
•  Original

ning inom överstyrelsen fördröjes, Vilket kan medföra olägenheter för skol— distrikten.

Riksdagens revisorer hava ocksä uppmärksammat de av de sakkunniga här berörda förhållandena och hava därom i sin förutnämnda berättelse gjort följande uttalanden.

»Vid sin granskning hava revisorerna iakttagit, hurusom de nuvarande be— stämmelserna angående statsbidrag till skolbyggnader medfört, att för samma nettoutrymme ekonomiskt mera bärkraftiga skoldistrikt med anspråk på högre byggnadsstandard i fråga om sina skolhus erhållit byggnadsbidrag med pro- portionsvis högre belopp än mindre välsituerade skoldistrikt med lägre bygg- nadsstandard. Förmögnare skoldistrikt hava även ansett sig kunna inreda ett flertal specialrum av olika slag m. m., varå statsbidrag erhållits, medan fatti- gare skoldistrikt icke haft råd att utrusta sina skolbyggnader med dylika ut- rymmen. Pä grund av frånvaron av maximerande bestämmelser beträffande de byggnadskostnader, för vilka statsbidrag må utgå, hava statsbidragen för dessa byggnader i skoldistrikt, där kvalitetsfordringarna å undervisningslokaler varit synnerligen höga, kommit att ökas på ett sätt, som från början näppeligen torde hava beräknats.»

»Handläggningen av byggnadsärendena företer enligt revisorernas mening åtskilliga brister. Sålunda har det inträffat, att tomt inköpts och ritningar uppgjorts för höga kostnader, varefter det visat sig, att skolorganisationen ej kunnat godkännas eller ritningen icke överensstämt med de krav, som veder- börande myndigheter ansett sig böra ställa på densamma, varför hela bygg— nadsfrågan mäste från början upptagas till förnyad dyr och omständlig be- handling. Sålunda hava revisorerna uppmärksammat fall, då skoldistrikt låtit uppgöra ritningar till skolhusbyggnader, vilka sedermera icke kommit till ut- förande på grund av de höga byggnadskostnaderna. I ett sådant fall hava utgifterna för uppgörandet av ritningar medfört kostnader för distriktet, mot- svarande en uttaxering inom kommunen med nära 3 kronor per skattekrona.

Tiden för byggnadsärendenas behandling hos myndigheterna har, enligt vad revisorerna inhämtat, varierat mellan 5 månader och två år, vilket i allmänhet berott på otillräcklig arbetskraft hos skolöverstyrelsen för granskning av rit- ningar m. m. Detta dröjsmål med ärendenas handläggning har för skoldistrik- ten medfört vissa olägenheter. Sålunda har inträffat, att de vid byggets plan- lägg ning beräknade kostnaderna sedermera på grund av prishöjning m.m. ökats och icke kunnat läggas till grund vid statsbidlagets beräknande. I an- ledning härav har byggnadsfrågan måst ånyo upptagas till behandling och tilläggsbidrag beviljas.»

Vad de sakkunniga i det föregående anfört rörande dels skolbyggnads- verksamhetens omfattning, dels verkningarna av de nu tillämpade be- stämmelserna om byggnadsbidrag till skolbyggnader kan givas följande sammanfattning.

Från tidpunkten av ifrågavarande bestämmelsers ikraftträdande intill utgången av år 1939 hava byggnadsbidrag beviljats till sammanlagt 457 by,, vgnadsföretag med en fastställd högsta kostnadssumma av tillhopa

• Sida 27
•  Original

något över 41 400 000 kronor och med ett sammanlagt statsbidragsbelopp av i runt tal 31 000 000 kronor. Då alltjämt förefinnes ett ej ringa behov av nya undervisningslokaler, komma med nuvarande bestämmelser stora anspråk att ställas på statskassan för tillgodoseende av detta lokalbehov.

Byggnadskostnaderna hava varit synnerligen varierande. Statens bidrag per undervisningslokal har sålunda Vid i stort sett samma kubikpris be— träffande olika byggnadsföretag kunnat växla högst betydligt. Bidragande orsaker härtill torde hava varit dels de olika byggnadsföretagens mer eller mindre ekonomiska planläggning, dels ock olikheten i fråga om byggnads— standarden.

I allmänhet hava de ekonomiskt mera bärkraftiga skoldistrikten erhållit byggnadsbidrag med proportionsvis högre belopp än mindre välsituerade skoldistrikt.

Beträffande handläggningen av byggnadsärendena enligt nu gällande bestämmelser kunna vissa erinringar göras. Sålunda kan det inträffa, att den slutliga prövningen av lokalbehovet sker först efter det att ritningar m. m. för ett byggnadsföretag upprättats, vilket medför onödiga kostnader.

Det nu tillämpade bidragssystemet nödvändiggör ett granskningsför- farande, som förorsakar mycket arbete och kräver lång tid, varigenom dröjsmål med byggnadsärendenas handläggning uppstår.

Med hänsyn till vad sålunda blivit anfört anse sig de sakkunniga kunna göra det uttalandet, att synnerligen starka skäl tala för att vissa ändringar vidtagas i nu gällande bestämmelser angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet, i vad desamma avse bidrag till uppförande av nya undervisningslokaler.

C. De sakkunnigas förslag.

Allmänna synpunkter rörande bidragssystemet. De sakkunniga vilja till en början erinra om vad 1934 års folkskolesakkunniga i sitt betänkande anförde angående de krav, som borde ställas på ett statsbidragssystem för här avsett ändamål. De framhöllo angelägenheten av att det system, som komme att tillämpas vore ägnat att bereda kommunerna en effektiv hjälp till bestridande av byggnadskostnaderna, att det verkade i möjligaste mån rättvist och att det bleve enkelt i tillämpningen, och som motivering härför gjorde de sakkunniga följande uttalande.

»I fordran på effektivitet hos statsbidragssystemet inlägga de sak-kunniga den betydelsen, att understöden ställas i en viss relation till kostnaderna för det ändamål, varom fråga är, att genom understöden täckes en avsevärd del av dessa kostnader, samt att understöden icke hava en tillfällig eller provisorisk karaktär eller utgå efter en godtycklig prövning från fall till fall utan — grun-

• Sida 28
•  Original

dande sig på ett bestämt åtagande från statens sida att under vissa närmare fixerade förutsättningar svara för en fastställd anpart av här ifrågakommande utgifter —— kunna av kommunerna under angivna förutsättningar med säkerhet påräknas.

Det bör emellertid framhållas, att, om ett huvudkrav å statsbidragssystemet bör vara, att detsamma bereder kommunerna en effektiv hjälp, måste å andra sidan tillses, att denna hjälp hålles inom sådana gränser och lämnas under sådana villkor, att kostnadsöverflyttningen icke medför en obehörig stegring av här ifrågavarande utgifter. Skatteutjämningsberedningens förslag har sär— skilt ur sistnämnda synpunkt blivit föremål för mycken och enligt de sak- kunnigas mening vägande kritik. Allmänt har därvid framhållits, att en av- koppling av kommunernas intresse av sparsamhet vid uppförande av skol— anläggningar otvivelaktigt komme att medföra en viss ekonomisk ovarsamhet vid handhavandet av sådana företag, och att det följaktligen vore att befara, att ett genomförande av beredningens förslag komme att i stället för att med- föra en önskvärd begränsning av hithörande utgifter uppvisa en rakt motsatt effekt. Även om den sålunda framförda kritiken närmast riktar sig mot ett statens fullständiga övertagande av byggnadsskyldigheten, måste enligt de sakkunnigas mening de därvid framförda synpunkterna tillmätas stor betydelse, jämväl då fråga uppkommer om överflyttning på staten av en väsentlig del av ifrågavarande kostnader. På samma gång kommunerna således böra beredas en verklig lättnad i utgifterna för skolbyggnaderna, är det enligt de sakkunnigas mening angeläget att tillse, att å staten icke överflyttas större del av kost- naderna, än att hos kommunerna alltjämt bibehålles ett starkt direkt intresse av att ifrågavarande utgifter hållas inom skäliga gränser.

En annan viktig fordran på statsbidragssystemet är, att det verkar i möj— ligaste mån rättvist. Att delade meningar i detta fall måste yppa sig om vad som kan anses vara en rättvis fördelningsgrund är självklart. Genom den kom- munerna åliggande skyldigheten att på ett för hela riket i stort sett likartat sätt ordna sitt skolväsen komma utgifterna för skolhusbyggnaderna till följd av kommunernas skiftande ekonomiska bärkraft att synnerligen ojämnt drabba de särskilda kommunerna. Det kan då synas vara ett rättvist krav, att statens övertagande av en del av dessa kostnader sker på sådant sätt, att utgifterna för här ifrågavarande ändamål, i vad de kvarstanna på kommunerna, kunna uttagas av de skattskyldiga efter en och samma för hela riket gällande utdebi- teringsprocent. Att på statsbidragsvägen nå fram till en dylik ideal kostnads- utjämning synes dock på grund av skolväsendets år från år till storleken starkt skiftande och på förhand svårberäkneliga behov ej vara möjligt. Såsom en rätt- vis understödsnorm torde vidare mången vilja anse bidragets avpassande efter varje särskild kommuns prestationsförmåga. Det är emellertid en ytterst vansk- lig sak att finna en för alla fall praktiskt användbar, enkel metod att på ett riktigt sätt utmäta ett efter en sådan regel utgående bidrag. Varken den kom— munala utdebiteringens storlek, antingen ensam för sig eller — såsom i 1921 års sakkunnigas förslag — kombinerad med storleken "av utdebiteringen för folk— skoleväsendet särskilt, eller antalet skattekronor per invånare torde utgöra någon för alla fall tillförlitlig norm för uppskattning av understödsbehovets relativa styrka. Även skatteutjämningsberedningen har ansett ett efter dylika eller andra liknande grunder differentierat statsbidragssystem icke vara lämpligt.»

• Sida 29
•  Original

»Vid övervägande av olika alternativ för bestämmande av fördelningsgrun— den hava de sakkunniga för sin del kommit till den uppfattningen, att man i fråga om kravet på en rättvis fördelningsgrund icke kan i detta sammanhang komma längre än att upprätthålla den principen, att inga skoldistrikt med hänsyn till kommunbildningens karaktär eller förvaltningsformer sättas i någon undantagsställning beträffande rätten till statsbidrag, samt att bidragets rela— tiva storlek göres i möjligaste mån lika för alla distrikt. Ett på sådant sätt konstruerat statsbidragssystem förutsätter för utjämningskravets tillgodoseen- de med nödvändighet vid sin sida fortsatt statlig bidragsverksamhet i skatte— lindrande syfte. Detta först och främst därför att bidragen avse endast en del av den kommunala verksamheten, folkskoleväsendet. lVIen, även om en över- flyttning på staten i större utsträckning än hittills av ifrågavarande kostnader torde komma att för kommunerna innebära en icke oväsentlig ekonomisk hjälp och statsbidraget samtidigt därmed kommer att i sin mån verka i skatteutjäm— nande riktning, lära av rent statsfinansiella skäl bidragen icke kunna sättas så höga, att behov av skattelindringsbidrag, motsvarande de nuvarande statliga understöden till synnerligen skattetyngda kommuner, försvinner.

En viktig sak är slutligen, att statsbidragssystemet blir enkelt i tillämpning. h/Ied den väldiga omfattning, statens bidragsverksamhet numera har, måste det enligt de sakkunnigas mening anses synnerligen önskvärt, att den administra— tiva handläggningen av statsbidragsfrågorna icke göres tyngande. Genom sin invecklade beskaffenhet svårhanterliga beräkningsgrunder och ett omständligt prövningsförfarande böra därför undvikas. Med ett så utformat system torde ock vinnas den ej oväsentliga fördelen, att kommunerna kunna med ledning av i ämnet meddelade bestämmelser vid uppgörandet av de kommunala staterna på förhand beräkna statsbidragens storlek.»

Folkskolans besparingssakkunniga kunna principiellt i allt väsentligt an— sluta sig till den uppfattning, som kommer till synes i det anförda uttalan- det. Det är önskvärt, att de sålunda angivna kraven i fråga om statsbi— dragssystemets beskaffenhet, kunna upprätthållas. Erfarenheten har emel— lertid — vilket torde framgå av vad som redan anförts — givit vid han— den, att de av folkskolesakkunniga angivna önskemålen beträffande syste- mets effektivitet, rättvisa och enkelhet vid tillämpningen av nu gällande bestämmelser icke alltid eller i alla avseenden kunnat förverkligas.

I fråga om effektiviteten synes systemet hava Väl fyllt sin uppgift. Kom— munerna hava beretts en verklig lättnad i utgifterna för skolbyggnaderna. Men på samma gång synes systemet verkat så, att de ekonomiska syn- punkterna i en del fall kommit att göra sig allt för litet gällande inom kom- munerna vid planläggningen och utförandet av de statsunderstödda bygg— nadsföretagen. Då bidragen ställts i en viss relation till kostnaderna, är det, som redan framhållits, förklarligt, att kommunerna visat mindre in- tresse av att utgifterna hållits nere och att i stället anspråken på en hög byggnadsstandard stegrats. Dessa anspråk hava växlat högst betydligt, och såväl nybyggnaderna som de olika lokalerna och deras utrustning förete på grund härav inom olika skoldistrikt en icke ringa kvalitetsskillnad.

• Sida 30
•  Original

Önskemålet att göra bidragets relativa storlek lika för alla distrikt, var- igenom en rättvis fördelningsgrund skulle vinnas, har sålunda icke alltid kunnat förverkligas. Vidare har erfarenheten visat, att beräkningsgrunder— na blivit mera invecklade och prövningsförfarandet mera omständligt än som från början kunnat förutses. Det nu tillämpade bidragssystemet kan därför knappast sägas vara enkelt i tillämpningen.

De sakkunniga hava övervägt olika möjligheter för åstadkommande av de ändringar i nu gällande grunder för beräknande av statsbidrag till skol— byggnader, vilka kunna anses vara av förhållandena påkallade. Härvid hava de sakkunniga eftersträvat att komma fram till ett bidragssystem, vilket, på samma gång som det fyller kraven på effektivitet, rättvisa och enkelhet, dels stimulerar kommunernas intresse för att hålla utgifterna för här ifrågavarande ändamål inom skäliga gränser, dels medför besparingar för statsverket.

Av vad som redan anförts torde hava framgått, att ett system med pro- centuell beräkning av byggnadsbidragets storlek icke kan anses vara fullt tillfredsställande. Visserligen kunde med bibehållande av detta system be— sparingar vinnas antingen genom en sänkning av bidragsprocenten eller genom maximering i någon form av statsbidragets storlek. Dylik maxime- ring kunde tänkas ske på sådant sätt, att bidraget till en skolanläggning utginge med ett fixerat högsta belopp —— 1921 års sakkunniga föreslogo, att statsbidrag ej finge utgå med högre belopp än 200 000 kronor — eller ock så, att ett högsta bidragsbelopp för varje undervisningslokal fastställ— des. Genom vidtagande av här berörda åtgärder skulle otvivelaktigt stats— verkets utgifter för ändamålet begränsas. Sannolikt komme desamma även att främja kommunernas sparsamhetsintresse. En sänkning av bidragspro— centen skulle emellertid hårt drabba de ekonomiskt mindre bärkraftiga kommunerna och kan därför icke anses tillrådlig. Ett maximeringsförfa— rande i enlighet med vad här antytts skulle visserligen medföra en begräns— ning av statsbidragsbeloppen i de fall, då detta av olika skäl kunde anses vara motiverat, men detta komme att verka alltför schablonmässigt för att kunna anses fylla kravet på en rättvis fördelningsgrund.

De sakkunniga, som anse sig icke kunna förorda vidtagande av åtgärder av här berörd art, hava efter olika överväganden kommit till den upp— fattningen, att ett bidragssystem, som skall kunna lämna ett ur förut anförda synpunkter tillfredsställande resultat, icke kan grundas på den nu tillämpade huvudprincipen med procentuell beräkning av bidragets stor— lek. Då det sedan gällt att finna en annan beräkningsgrund hava de sak- kunniga funnit sig böra undersöka, huruvida icke bidraget lämpligen kunde utgå med visst fastställt belopp för varje i en skolanläggning ingående un- dervisningslokal. Dessa undersökningar hava givit till resultat, att de sak-

• Sida 31
•  Original

kunniga ansett sig böra förorda ett på denna princip grundat bidragssystem, för vars utformning och verkningar i det följande närmare skall redogöras.

Till en början må erinras om vad som nu är stadgat i fråga om bidrag av statsmedel till byggnader för folkskoleväsendet och vilka kostnader, som få läggas till grund för beräkning av dylika bidrag.

Enligt bestämmelserna i % 3, tredje stycket, kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) må i den högsta kostnadssumman, varå statsbidrag beräknas, inräknas allenast kostnader för klassrum, gymnastiklokaler, lokaler för slöjd och hushållsgöromål, allt med tillhörande biutrymmen av olika slag jämte erforderliga inomhusledningar och fast inredning, den första upp— sättningen inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök ävensom utgifterna för ritningar, arbetsledning och kontroll. Vidare må, efter Kungl. lWajzts prövning i varje särskilt fall, i kostnadssumman jämväl inräknas kostnader för andra, för skoländamål avsedda lokaler, såsom specialrum, samlingssalar, lärarrum och dylikt. Däremot må icke inräknas kostnader för sådana byggnadsarbeten, vilka allenast avse att sätta befintliga lokaler i bättre skick eller att giva dem en lämpligare disposition, ej heller kost— nader för anskaffande, iordningställande eller inhägnande av skoltomt eller anordnande av brunn och framdragande av ledningar till skolhusbyggnader.

Det bidragssystem, som av de sakkunniga förordas, har utformats så, att statsbidrag kommer att utgå till bestridande av i stort sett samtliga de kostnader, till vilka bidrag enligt anförda bestämmelser nu kan beviljas. De avvikelser härifrån, som enligt de sakkunnigas mening kunna anses vara påkallade, skola i det följande närmare angivas. Dessförinnan må emellertid vissa förklarande anmärkningar göras rörande systemets mera allmänna principer.

Såsom förut antytts utgå de sakkunniga från den grundprincipen, att statsbidraget —— utom i vissa undantagsfall — skall utgå med ett visst fast— ställt belopp för varje i en skolanläggning ingående ny undervisningslokal, som i varje särskilt fall befinnes vara för skolväsendets ändamålsenliga ordnande erforderlig. Vid fastställandet av bidragets storlek tages hänsyn jämväl till kostnaderna för med dessa lokaler normalt förenade biutrym— men, såsom kapprum och materielrum, trappor, värmeanläggningar och dylikt ävensom toalettanordningar. Särskilda bidrag till täckande av dessa kostnader skola alltså ej utgå. Beträffande gymnastiksalar samt lokaler för slöjd och hushållsgöromål beräknas bidraget till sådant belopp, att i detta ingår även bidrag till kostnaderna för anskaffande av den första upp- sättningen för dessa lokaler erforderliga inventarier och erforderliga bi- utrymmen liksom, i fråga om gymnastiksalar, för duschanordningar, tork— rum och dylikt. Nlan torde kunna utgå från, att i de fall, då äldre inven- tarier finnas, dessa äro så förslitna, att de icke lämpligen böra eller kunna

• Sida 32
•  Original

överföras till de nya lokalerna. De torde icke heller kunna åsättas något högre värde, varför de avdrag, som möjligen kunde ifrågakomma, bleve helt obetydliga.

Bidragsherättigade lokaler m. m. De sakkunniga övergå härmed till frågan om vilka utrymmen m. in., som äro av beskaffenhet att bidrag bör utgå för bestridande av kostnaderna för desamma, och skola därefter när— mare redogöra för de beräkningsgrunder, enligt vilka bidragsbeloppens storlek bör fastställas, och i samband därmed föreslå de belopp, som enligt de sakkunnigas mening böra utgå för olika. slag av undervisningslokaler.

Enligt nuvarande bestämmelser utgår byggnadsbidrag i första. hand till bestridande av kostnaderna för anskaffande av klassrum, gymnastiksalar samt lokaler för slöjd och liushållsgöromål. Att de här nämnda utrymmena böra räknas som undervisningslokaler, till vilkas uppförande byggnads- bidrag bör utgå, synes självfallet och härför torde ej krävas närmare moti— vering. Ehuru klassrummens storlek inom en skolanläggning kunna variera något, finna de sakkunniga tillräckliga skäl icke föreligga att av denna anledning föreslå olika bidragsbelopp för klassrum. Vad däremot beträffar gymnastiksalar samt lokaler för slöjd och liushållsgöromål blir storleken och beskaffenheten i övrigt av dessa lokaler i viss mån beroende av i vilken omfattning ifrågavarande lokaler komma att användas, vilket innebär, att skolanläggningarnas storlek i regel blir avgörande i fråga om dessa lokalers anordning. På grund härav och icke minst med hänsyn till de olika. krav, som till följd därav måste ställas på lokalernas inredning, biutrymmen och inventarier, är det nödvändigt, att bidragsbeloppen fastställas under hän- synstagande till nämnda förhållanden. De sakkunniga föreslå därför, att bidrag må utgå till gymnastiksalar samt till lokaler för slöjd och hushålls- göromål med ett efter lokalens storleksordning avvägt belopp.

I vissa fall har, efter Kungl. Maj:ts prövning, byggnadsbidrag beviljats för anordnande av specialrum, såsom naturkunnighets- och teckningssalar ävensom för samlingssalar. Dylika bidrag hava, enligt vad de sakkunniga inhämtat, utgått endast i sådana fall, då ifrågavarande lokaler ingått i en större skolanläggning. Sålunda synes i regel bidrag erhållits till ett special— rum och då vanligen naturkunnighetsrum i en skola. av enkel A—form, under det att för utgående av bidrag till teckningssal och samlingssal krävts, att skolan varit anordnad som dubbel A—form eller varit av större omfattning. Bidrag till samlingssalar synas dock hava endast i undantags— fall beviljats. Beträffande i här berörda avseende tillämpad praxis synes i stort sett ingen ändring böra ske. Enligt de sakkunnigas mening torde nämligen tillgång till specialrum i större skolor få anses vara av så stort värde för undervisningen, att staten bör bidraga till bestridande av kost— naderna för anordnandet av dylika utrymmen. Den anmärkningen kan

• Sida 33
•  Original

givetvis göras, att specialrum med bidrag av statsmedel borde få anordnas även i mindre skolor, och att, då så ej är fallet, byggnadsbidrag ej borde utgå för berörda ändamål. Häremot kan emellertid den invändningen göras, att specialrummen i en stor skola komma till betydligt större an— vändning, ävensom att anordnandet av dylika utrymmen i en mindre skola skulle draga en oproportionerligt stor del av de totala byggnadskostnader- na. Då det kan förutsättas, att det lokalbehov, varom här är fråga, även i fortsättningen kommer att noga prövas, och att sålunda specialrum komma att anordnas endast i den omfattning, som kan befinnas oundgängligen nödvändig, synes någon ändring i nu tillämpad praxis ej påkallad. Detta gäller även i fråga om anordnandet av samlingssalar. Vissa normerande bestämmelser böra fastställas för utgående av bidrag till dylika lokaler.

Byggnadsbidrag har enligt hittills tillämpad praxis i en del fall beviljats för anordnande av lärarrum, i undantagsfall även till expeditions- och kollegierum, samt biblioteksrum. Vad beträffar lärarrum är det givetvis önskvärt, att ett dylikt finnes även i skolor med ett mindre antal klass- rum. Övriga här nämnda utrymmen torde förekomma endast i större skol- anläggningar, och i varje fall har byggnadsbidrag beviljats allenast till i större skolor befintliga utrymmen av detta slag. Då kostnaderna för lärar— rum i mindre skolor äro jämförelsevis obetydliga, och då i fråga om större skolanläggningar kostnaderna för såväl lärarrum som för övriga här be- rörda lokaler, till vilka byggnadsbidrag kan ifrågasättas, utgör en så ringa del av de totala byggnadskostnaderna, att bidragen till desamma bleve av synnerligen liten betydelse för vederbörande skoldistrikt, synas övervägan- de skäl tala för att dylika utrymmen hänföras till icke bidragsberättigade lokaler.

I ett icke ringa antal skolhusbyggnader inrymmas även lokaler för till— godoseende av sociala eller socialhygieniska ändamål, såsom frukostrum, lokaler för barnbespisning, läkarundersökning och tandvård samt skolbad. Om samtliga dessa lokaler kan sägas, att de tillkommit på grund av andra behov än det egentliga undervisningsarbetets. De hava också vid tillämp- ningen av nu gällande bestämmelser hänförts till icke bidragsberättigade lokaler, dock med undantag för frukostrum. I de fall, då behov av ett sådant utrymme med hänsyn till barnens skolvägar förelegat, hava näms ligen kostnaderna för detsamma fått inräknas i högsta kostnadssumman. De sakkunniga vilja i fråga om statsbidrag till här berörda lokaler fram- hålla följande.

I många skolor såväl i stad som på landsbygd äro förhållandena sådana, att ett större eller mindre antal barn under den längre rast, som vanligen förekommer, kvarstannar i skolan och där intager sin frukostmåltid. Det är ur flera synpunkter olämpligt, att barnen därunder vistas i klassrum eller kapprum. I de skolor, där annat lämpligt utrymme ej finnes dispo-

• Sida 34
•  Original

nibelt för ändamålet, synes därför särskilt frukostrum vara erforderligt. Detta torde då kunna anses utgöra ett för skolan nödvändigt utrymme och på grund därav böra hänföras till den grupp av lokaler, till vilken bidrag av statsmedel må kunna utgå.

Skolbarnsbespisningen har under de senare åren nått en allt större om- fattning, och riksdagen har beviljat betydande anslag härtill. Sålunda har för budgetåret 1940/41 anvisats ett belopp av 400 000 kronor som bidrag för anordnande av skolbarnsbespisning. Många skoldistrikt å landsbygden, vilka anordna dylik bespisning, sakna härför lämpliga lokaler, vilket för- hållande i hög grad försvårar bespisningens ordnande på ett ändamåls- enligt sätt. Med hänsyn till den betydelse skolbarnsbespisningen har för de barn, vilka åtnjuta denna förmån, och då verksamheten i fråga indirekt torde kunna inverka fördelaktigt på arbetsresultatet i skolan, synas över- vägande skäl tala för att bidrag även lämnas för anskaffande av för en ändamålsenligt ordnad bespisning erforderliga lokaler. Dylikt bidrag torde böra utgå även till skoldistrikt, som anordna skolbarnsbespisning utan att statsbidrag till verksamheten åtnjutes. De sakkunniga Vilja sålunda för- orda, att byggnadsbidrag må kunna beviljas för anordnande av barn— f bespisningslok'al i skolanläggning, till vilken sådant bidrag i övrigt utgår. .

Dessa lokaler — frukostrum och barnbespisningslokal — kunna, om de * skola fylla sitt ändamål, icke lämpligen förläggas till annan plats än själva 3”

skolanläggningen. Här-utinnan skilja de sig från övriga här berörda lokaler, vilka icke med nödvändighet behöva vara förlagda inom skolan. Bidrag till frukostrum och barnbespisningslokal bör utgå efter prövning i varje särskilt fall, och det torde" därför kunna förutsättas, att dylikt bidrag , beviljas endast i sådana fall, då verkligt behov av ifrågavarande anord— ? ningar förefinnes. Man torde vidare kunna utgå från, att det i regel bör vara tillfyllest med ettdera av nämnda utrymmen i en skola, och att barn- bespisningslokal mera undantagsvis blir behövlig.

Det vore otvivelaktigt synnerligen önskvärt, om skolbarnens behov av , badmöjligheter bleve tillgodosett på ett bättre sätt än vad nu, särskilt be- träffande landsbygden, är fallet. Sannolikt skulle möjligheten att erhålla ' bidrag till 1 en ny skolbyggnad inrymd badanläggning 1 ej ringa grad sti- mulera intresset för anordnandet av skolbad. De sakkunniga anse sig detta , oaktat icke kunna förorda, att bidrag utgår till dylika anläggningar och få detta främst med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna. Därest skol- *

badsanläggningarna bleve bidragsberättigade, skulle självfallet bidrag utgå

i samtliga de fall, då lokaler för skolbad anordnades, alltså även i större skolanläggningar, där anordningen skulle medföra betydande kostnader och-sålunda kräva avsevärda bidrag. Här må jämväl framhållas, att det i mindre skolor, där för slöjd och hushållsgöromål avsedda lokaler ofta

• Sida 35
•  Original

badanläggning, såvida icke en eljest obehövlig utvidgning av byggnads-' kroppen vidtages, vilket skulle medföra ganska stora kostnader. I mindre skolanläggningar är skolbadet icke sällan kombinerat med anordningar för folkbad. Lämpligheten av att förlägga en för allmänheten avsedd bad- anläggning till skolan kan ifrågasättas. Det synes vara mera tillfredsstäl— lande, om utvecklingen ledes därhän, att folkbad mera allmänt anordnas, och att, då särskilt skolbad ej finnes, skolbarnen beredas badmöjligheter i den kommunala badanläggningen. Slutligen må erinras om, att flertalet nya skolbyggnader inrymma gymnastiksalar med därtill hörande dusch- anordningar, vilka torde kunna anses utgöra en värdefull tillgång för till- godoseendet av de skolhygieniska kraven.

De sakkunniga hava icke heller ansett sig böra förorda statsbidrags ut- gående till bestridande av kostnader för i en skola inrymda lokaler för läkarundersökning och tandvård. Även härvidlag har kostnadssynpunkten varit för de sakkunniga avgörande. Här må även erinras om, att barnens tandvård är en angelägenhet, som kommer att handhavas av landstingen, till vilket förhållande hänsyn även synes böra tagas vid bedömandet av frågan om statsbidrag till lokaler för ifrågavarande ändamål.

Ehuru frågan om anordnande av luftskyddsrum just nu kan anses äga särskild aktualitet, hava de sakkunniga icke ansett sig kunna upptaga denna fråga till närmare behandling. Som skäl härför må endast framf hållas, att, så vitt de sakkunniga kunnat finna, ovisshet ännu synes råda i fråga om anordnandet av luftskyddsrum för skolorna, och att det därför för närvarande icke torde vara möjligt att utforma något förslag rörande bidrag till bestridande av kostnader för sådant ändamål. Det synes tillika kunna ifrågasättas, om denna fråga över huvud taget bör behandlas i sam— band med nu föreliggande spörsmål angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.

Enligt nuvarande bestämmelser få även utgifterna för ritningar, arbets— ledning och kontroll inräknas i den högsta kostnadssumman, varå stats- bidrag beräknas. Det är även ur ekonomisk synpunkt av största vikt, att ritningar till skolbyggnaderna upprättas och kontroll utövas av sakkun— niga och för ifrågavarande uppgifter fullt kompetenta personer. De sak- kunniga vilja särskilt framhålla, att det av de sakkunniga ifrågasatta bi- dragssystemet torde komma att ställa stora anspråk på dem, som skola svara för kontrollen av de statsunderstödda skolbyggnadsföretagen. Erfa- renheten torde hava visat, att en del lokala skolmyndigheter äro benägna att för upprättandet av ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäk- ningar anlita personer, vilka icke äga härför erforderliga kvalifikationer. Detta medför självfallet ökat arbete vid granskningen av ifrågavarande handlingar. Med hänsyn härtill bör enligt de sakkunnigas mening bidrag utgå till täckande av skoldistriktets kostnader icke blott för kontroll utan

• Sida 36
•  Original

även för ritningar m. m. Detta bidrag kunde möjligen fastställas att utgå ' med en viss procent av det totala bidragsbeloppet, men det synes dock lämpligare, att bidraget utgår med belopp, som Kungl. Maj:t i varje sär- skilt fall prövar skäligt, dock sammanlagt med högst fem procent av det för byggnadsföretaget beviljade bidragsbeloppet.

Med hänsyn till vikten av att kontrollen över byggnadsarbetenas ut- förande kommer att utövas av verkligt sakkunniga personer kunde det måhända vara erforderligt att kontrollant utsåges av statlig myndighet. De sakkunniga anse sig emellertid icke böra förorda detta utan föreslå, att byggnadsföretagen skola utföras under kontroll av byggnadssakkunnig per— son, som efter förslag av Skolstyrelsen godkännes av länsstyrelsen, alltså samma förfaringssätt, som redan vunnit tillämpning.

Byggnadsbidrag i vissa fall. De sakkunniga hava ansett sig böra i detta sammanhang till övervägande upptaga frågan om utgående av statsbidrag i vissa, i det föregående ej berörda fall. Enligt nu gällande bestämmelser , utgår byggnadsbidrag till nya skolbyggnader, inrymmande undervisnings- .f lokaler, samt till om- och tillbyggnadsarbeten i de fall, då genom dessa i arbeten nya, för undervisning avsedda lokaler, vinnas. Däremot utgår ej ' bidrag för sådana byggnadsarbeten, vilka allenast avse att sätta befintliga * lokaler i bättre skick eller att giva dem en bättre disposition. Ehuru goda skäl kunna anföras för bibehållandet av nämnda stadganden oförändrade, , hava de sakkunniga dock ansett sig böra undersöka möjligheterna av att ? få till stånd sådan ändring av desamma, att statsbidrag under vissa förut- ; sättningar kunde utgå även för bestridande av kostnaderna för mera om— * fattande ombyggnads— och restaureringsarbeten å folkskolebyggnader. Där- * igenom skulle alltså i vissa fall bidrag kunna utgå, ehuru ny undervisnings- 1 lokal genom byggnadsarbetena icke vunnes.

Riksdagens år 1938 samlade revisorer hava i sin berättelse framhållit, att, enär statsbidrag enligt nuvarande bidragsbestämmelser ej utgår för .! leparation av skolbyggnader, skoldistrikt i stället för att genom reparation statsbidrag kunnat erhållas. Revisorerna förmena, att ett dylikt tillväga- gångssätt ur det allmännas synpunkt blivit mera kostsamt än att istånd- ' sätta den äldre byggnaden, under förutsättning att sistnämnda byggnad i övrigt varit tjänlig för sitt ändamål. *

Av revisorernas uttalande framgår ej, huruvida någon närmare utred- ning blivit verkställd angående av revisorerna berörda förhållanden. En dylik utredning synes emellertid icke vara erforderlig. Det torde nämligen , vara ganska påtagligt, att sådana fall kunna förekomma, då det vore ända—g målsenligt och ur såväl statens som kommunens synpunkt mera ekono-l

• Sida 37
•  Original

miskt att verkställa en ombyggnad av en äldre skolbyggnad än att upp- föra en nybyggnad. Sakligt sett synes knappast någon mera vägande in- vändning kunna göras mot att statsbidrag finge utgå i dylika fall. Det torde emellertid bliva förenat med vissa svårigheter att bedöma, när så- dana förhållanden kunna anses föreligga, att statsbidrag bör utgå. Själv- fallet måste närmare föreskrifter härom utfärdas.

Det är uppenbart, att bidrag icke kan utgå för bestridande av utgifter för underhåll av byggnader eller för sådana arbeten, som äro att hänföra till reparationer. En första förutsättning för utgående av bidrag bör vara, att mera omfattande ombyggnads- och restaureringsarbeten komma till utförande. Vidare bör det genom av byggnadssakkunnig person utfärdat intyg vara styrkt, att den befintliga byggnaden är av den beskaffenhet, att de planerade arbetena lämpligen kunna utföras, och att, om de ej verk- ställas, nybyggnad måste uppföras. Det bör också vara konstaterat, att genom byggnadsarbetena erhållas lokaler, vilka under en mera avsevärd tid framåt kunna anses fylla rimliga anspråk på ändamålsenliga skolloka- ler, ävensom att kostnaderna för dessa arbeten, jämförda med beräknade utgifter för eljest erforderliga nya lokaler, icke bliva högre, än att mera betydande besparingar uppkomma.

Uppställas nyss angivna villkor för utgående av byggnadsbidrag, varom här är fråga, synes garanti vinnas för att dylikt bidrag kommer att utgå endast i sådana fall, då det ur det allmännas synpunkt måste anses fullt motiverat, att bidrag av statsmedel beviljas.

Då genom här ifrågavarande byggnadsarbeten inga nya lokaler vinnas, kan bidrag till kostnaderna icke beräknas med visst belopp per undervis- ningslokal. De sakkunniga anse sig böra förorda, att bidrag i stället utgår med viss del av de styrkta verkliga kostnaderna, dock med en för alla sådana byggnadsföretag gällande generell begränsning av bidragets storlek. Bidraget synes nämligen böra stå i en viss relation till det bidragsbelopp, som skulle kunnat utgå, om i stället nya lokaler blivit uppförda. Med det av de sakkunniga förordade statsbidragssystemet synas inga svårigheter möta för en beräkning av sistnämnda belopp. Härför erfordras endast upp- gift om antalet eljest erforderliga lokaler av olika slag samt om det kubik- pris, som vid en beräkning av kostnaderna för nybyggnad fastställes som skäligt. Härvid förutsättes, att byggnadskostnaderna skola kunna approxi— mativt beräknas utan att fullständiga ritningar till nybyggnad föreligga. De sakkunniga hava efter olika överväganden funnit sig böra föreslå, att byggnadsbidrag under vissa villkor må utgå för mera omfattande ombygg— nads— och restaureringsarbeten med belopp, motsvarande tre fjärdedelar av de styrkta verkliga kostnaderna, dock med högst femtio procent av det bidragsbelopp, som beräknas skolat utgå, därest eljest erforderliga nya lokaler i stället blivit uppförda.

• Sida 38
•  Original

Ändrade bestämmelser rörande underhålls- och materielbidrag. Därest ” bidrag av statsmedel kommer att utgå för bestridande av kostnader för byggnadsarbeten av det slag, som här senast berörts, synes det kunna ifrågasättas, om icke skäl kunde anses föreligga för indragning i viss om- fattning av nu utgående underhålls- och materielbidrag. Enligt nu gällande bestämmelser äger skoldistrikt till underhåll av undervisningslokaler även- som för tillhandahållande av Skolmöbler och undervisningsmateriel åtnjuta årligt underhålls- och materielbidrag med 50 kronor för varje lokal, som till- hör distriktet, och med 25 kronor för varje av distriktet förhyrd lokal. Bidra- get utgår under vissa villkor för klassrum, specialrum, gymnastikrum, slöjd- salar och rum för undervisning i hushållsgöromål. För budgetåret 1939/40 har det härför erforderliga beloppet upptagits till 1 800 000 kronor. Enligt beslut av 1940 års lagtima riksdag (riksdagens skrivelse den 4 maj 1940, nr 216) skall emellertid sagda bidrag från och med den 1 juli 1940 tills vidare begränsas till 50 procent av de nu utgående, d. v. s. till 25 kronor, respektive i avrundat tal 12 kronor för lokal och år, och har på grund härav för budgetåret 1940/41 anvisats ett förslagsanslag av 900 000 kronor för ifrågavarande ändamål.

På grund av vad de sakkunniga här ovan föreslagit rörande byggnads- bidrag även till mera omfattande restaureringsarbeten och jämväl med hänsyn till den sålunda vidtagna sänkningen av underhålls- och materiel- ' bidraget synes det de sakkunniga lämpligare, om skoldistrikten finge åt- njuta sistnämnda bidrag enbart för tillhandahållande av Skolmöbler och undervisningsmateriel, d. v. s. att detsamma utginge som materielbidrag. Då. emellertid samma behov av bidrag förefinnes beträffande såväl distrik- tets egna som av distriktet förhyrda lokaler, torde ett årligt materielbidrag böra utgå med 25 kronor för varje sådan lokal, för vilken bidrag nu utgår, och under i övrigt oförändrade villkor. Antalet förhyrda lokaler torde kunna uppskattas till i runt tal 2 000. Om bidraget även för dessa fast- ställes till 25 kronor i stället för det av riksdagen bestämda beloppet eller , 12 kronor, uppkommer sålunda en kostnadsökning av omkring 26 000 kro- nor. Jämfört med anslagsbehovet under budgetåret 1939/40 innebär emel- , lertid de sakkunnigas förslag en årlig besparing av 8741 000 kronor.

De sakkunniga föreslå sådan ändring i gällande bestämmelser angående * underhålls- och materielbidrag, att skoldistrikt skall äga åtnjuta årligt .- materielbidrag med 25 kronor för varje Skoldistriktet tillhörigt eller av distriktet förhyrt klassrum, rum för undervisning i gymnastik, slöjd eller , hushållsgöromål samt specialrum, vilket användes som undervisningslokal. '.

Grundprinciper för beräkning av bidragsbeloppens storlek. De sak- i kunniga skola i det följande närmare redogöra för det av de sakkunniga .'

• Sida 39
•  Original

förordade bidragssystemets grundprinciper rörande beräkning av bidrags- beloppens storlek.

En faktor, till vilken hänsyn måste tagas vid fastställandet av byggnads- bidragens storlek, är byggnadskostnaderna på den ort, där byggnadsföre- taget skall utföras. Dessa kostnader variera högst betydligt. De av skol- distrikten i ansökningarna om byggnadsbidrag angivna kubikprisen torde avspegla detta förhållande. Av de i tablå 3 lämnade uppgifterna framgår, att beträffande de i nämnda tablå upptagna byggnadsföretagen kubik- prisen växlat mellan lägst 20 och högst 62 kronor, alltså en skillnad i kubik- pris av icke mindre än 42 kronor. Det är uppenbart, att fastställandet av bidragsbeloppens storlek måste ske med hänsynstagande till de å skilda orter starkt växlande byggnadskostnaderna. I viss mån kunde väl härvid den för Vissa andra syften tillkomna ortsgrupperingen vara vägledande. Då emellertid byggnadskostnaderna röna inflytande av icke blott de fak- torer, som äro avgörande för en orts placering i en viss ortsgrupp, utan till viss del även av andra mera speciella förhållanden, såsom tillgången till olika byggnadsmaterialier och därav följande prisfluktuationer, transport- förhållanden, tomtens läge och beskaffenhet m. m., synes den allmänna ortsgrupperingen icke kunna läggas till grund för en gradering av bygg- nadsbidragen. Byggnadsbidraget bör i- stället göras beroende av de bygg- nadskostnader och ur dem härledda kubikpris, som för varje byggnadsföre- tag fastställas som skäliga. Detta är i stort sett samma princip, som nu vinner tillämpning. Vid fastställandet av den högsta kostnadssumma, varå statsbidrag må beräknas, torde nämligen skäligheten av det uppgivna ku- bikpriset hava prövats. I en del fall lär också kostnadssummans storlek rönt inverkan av huru denna prövning utfallit.

Redan här bör nämnas, att de sakkunniga av skäl, som längre fram närmare skall angivas, funnit sig böra föreslå, att beträffande byggnader, uppförda av sten, ett mindre tillägg må kunna utgå å det på grundval av det fastställda kubikpriset beräknade byggnadsbidraget.

Om sålunda kubikpriset lägges till grund vid fastställandet av bidrags- beloppens storlek för de olika undervisningslokalerna, böra vissa normeran- de bestämmelser rörande systemets tillämpning bliva gällande. Som ovan nämnts har bland de i tablå 3 medtagna byggnadsföretagen uppgivits syn- nerligen låga kubikpris, i några fall beräknade till mellan 20 och 25 kro- nor. Införskaffade uppgifter hava emellertid givit vid handen, att kost- naderna i flertalet av dessa fall varit för lågt beräknade, särskilt med hän— syn till nuvarande av krisläget påverkade byggnadskostnader. Men även om man bortser från nu rådande förhållanden och räknar med mera stabili- serade prislägen, torde det kunna anses som uteslutet, att kubikpriset vid ett skolbyggnadsföretag ens å billigaste ort kommer att mera avsevärt understiga 25 kronor. Med hänsyn härtill synes det skäligt, att ett lägsta

• Sida 40
•  Original

bidrag utgår vid ett kubikpris av 25 kronor, vilket belopp lämpligen bör ' fastställas som medelpris för kubikpriser upp till 26 kronor 25 öre, varefter bidrag utgår med ett i förhållande till stigande kubikpris ökat belopp. Självfallet kan härvid hänsyn icke tagas till alltför små prisvariationer. De sakkunniga hava ansett sig böra förorda en bidragsskala, enligt vilken bi- dragsbeloppet per undervisningslokal ökas med en viss summa för varje höjning av kubikpriset med 2 kronor 50 öre. Kubikpriset 27 kronor 50 öre skulle alltså gälla. som medelpris för kubikpris mellan 26:26 och 28: 75, 30 kronor för kubikpris mellan 28:76 och 31: 25 o. s. v., dock med den begränsningen att ett högsta bidrag utgår vid ett fastställt kubikpris av 50 kronor, som gäller som medelpris för de fall, då kubikprisen uppgå till eller överstiga 48 kronor 76 öre. Nämnda begränsning uppåt innebär, att en maximering av bidraget sker i en del fall. Då man kan räkna med, att de högsta byggnadskostnaderna göra sig gällande i de större och ekono- miskt mera bärkraftiga stadskommunerna, blir det alltså i dessa kommu— ner en bestämmelse om bidragets maximering kommer att Vinna till— lämpning. Det har redan framhållits, att kostnaderna för skolbyggnader i de större städerna på grund av deras rikliga skatteunderlag spela en rela— *? tivt underordnad roll, och det kan med hänsyn härtill icke anses orimligt, 5 om en viss maximering av bidragsbeloppen sker på sätt som av de sak- i kunniga här förordats. Här må erinras om, att även i tidigare framförda förslag angående statsbidrag till skolbyggnader liknande begränsning i fråga * om bidragets utgående blivit förordad. _ Då kubikpriset sålunda kommer att i viss mån vara avgörande i fråga , om bidragsbeloppens storlek, måste stor vikt läggas därpå, att skäligheten * av de i ansökningarna uppgivna kubikprisen blir noggrant prövad. För , verkställandet av en dylik prövning erfordras en ingående kännedom om ' de på varje ort rådande förhållanden, som inverka på byggnadskostnaderna. Det torde kunna antagas, att vederbörande länsarkitekt äger eller har möj- lighet att förskaffa sig sådan kännedom. Med hänsyn härtill förorda de ; sakkunniga, att länsstyrelsen skall hava att från länsarkitekten infordra 3 yttrande över ansökningen i vad avser skäligheten av det kubikpris, som , lagt-s till grund för beräkning av byggnadsbidraget. _ I detta sammanhang vilja de sakkunniga uttala, att det icke synes er- , forderligt att länsarkitekten i övrigt verkställer granskning av ritningar * m. m. till skolbyggnader, enär sådan granskning sedermera kommer att * utföras av överstyrelsens byggnadssakkunniga biträde. Erfarenheten har %* visat, att det av vissa länsstyrelser nu tillämpade förfaringssättet, att i » byggnadsärenden inhämta yttrande av vederbörande länsarkitekt, icke säl— ' lan förorsakat avsevärt dröjsmål med ärendenas handläggning. , Vid fastställandet av byggnadsbidragens storlek enligt den av de sak-i kunniga förordade grundprincipen, att statsbidraget skall utgå med visst-f.

• Sida 41
•  Original

bestämt belopp för varje undervisningslokal, måste hänsyn tagas även till det förhållandet, att skollokalerna i fråga om storlek och beskaffenhet, in- redning och utrustning med inventarier förete stor olikhet, som framträder icke blott beträffande för olika ändamål avsedda lokaler inom samma skol- anläggning utan även och ofta i än högre grad i fråga om lokaler inom skolanläggningar av olika storleksordning. Sålunda kräves för exempelvis en gymnastiksal betydligt större utrymme än för ett klassrum, vartill kom- mer att inventarierna till gymnastiksalen draga en icke obetydlig kostnad. Olikheten i här berörda hänseenden framträder särskilt i sådana skolan- läggningar, där vissa specialrum, såsom gymnastik- och slöjdsalar samt skolkök, kräva jämförelsevis stora utrymmen och på grund därav en mera omfattande uppsättning av inventarier. Kraven på nämnda specialrum bliva också i regel olika i större och mindre skolor. Med hänsyn härtill och då även kostnaderna för inventarierna till ifrågavarande specialrum böra medräknas vid bestämmandet av bidragets storlek, kan ett för alla lokaler lika bidragsbelopp icke fastställas, utan bör detta, såsom redan förut fram- hållits, i möjligaste mån anpassas efter lokalernas storlek och beskaffenhet i övrigt.

Byggnadsbidragets storlek blir slutligen beroende av den byggnadsstan- dard, som ur det allmännas synpunkt anses böra upprätthållas. Det har redan framhållits, att i fråga om hittills uppförda skolbyggnader anspråken i här berörda avseende växlat högst betydligt, och att det icke utan fog kan sägas, att byggnadsstandarden i en del fall varit onödigt hög. Detta omdöme torde gälla undantagsfall och då främst större skolanläggningar. Beträffande det övervägande antalet byggnadsföretag, till vilka byggnads- bidrag utgått, torde någon befogad anmärkning härutinnan icke kunna göras. De sakkunniga vilja dock i detta sammanhang göra följande utta- lande. Även i mindre skolbyggnader inrymmas lokaler för undervisning i gymnastik, slöjd eller hushållsgöromål, vilka lokaler givetvis äro erforder- liga för att nämnda undervisning skall kunna bedrivas på ett tillfredsstäl- lande sätt. Dessa lokaler kunna dock på grund av det ringa antalet klass- avdelningar icke fullt utnyttjas. Icke minst med hänsyn härtill synes det angeläget, att ifrågavarande lokaler i de fall, då så befinnes lämpligt och möjligt, infogas i byggnadskroppen på sådant sätt, att kostnaderna för desamma kunna hållas nere. Sålunda synes exempelvis hinder ej böra möta att förlägga en gymnastiksal i en sådan skolas vindsvåning, även om därvid någon jämkning måste göras beträffande de krav, som eljest uppställas på en dylik lokals storlek. Detta självfallet under förutsättning att lokalen i övrigt blir lämplig för sitt ändamål. Enligt de sakkunnigas mening före- ligger emellertid ingen anledning att föreslå en allmän sänkning av skol- byggnadernas standard. Detta gäller såväl i fråga om de utrymmen, som i regel ingå i en skolanläggning, som beträffande de olika skollokalernas in-

• Sida 42
•  Original

redning samt deras utrustning med inventarier. En generellt genomförd kvalitetssänkning synes icke ens ur ekonomisk synpunkt vara försvarlig och torde icke kunna ske utan på bekostnad av skolbyggnadernas och loka— lernas varaktighet. Enligt de sakkunnigas mening böra byggnadsbidragen så avvägas, att det blir möjligt för skoldistrikten att uppföra gedigna skol- byggnader, fria från all lyx och onödig utstyrsel, inrymmande för sitt ända— mål tjänliga och i hygieniskt avseende fullt tillfredsställande lokaler, för— sedda, i förekommande fall, med erforderliga inventarier av god beskaf- fenhet.

De sakkunniga Vilja tillika framhålla, att det av de sakkunniga förorda— de statsbidragssystemet torde komma att i hög grad verka utjämnande i fråga om skolbyggnadernas standard. Ett skoldistrikt kan nämligen med tillämpning av de föreslagna bestämmelserna icke få eventuella anspråk på en högre standard tillgodosedda med bidrag av statsmedel. Därmed torde också i många fall dylika anspråk få förfalla. I den mån så sker bidrager systemet även till att gagna kommunernas ekonomiska intressen, vilket också angivits vara ett av detta systems syftemål.

Därest bidragsbeloppen bliva på lämpligt sätt avvägda, synes det så- lunda ej behöva befaras, att skolbyggnadernas standard blir för hög. Där- emot kan det tänkas, att, då skoldistrikten erhålla ett för varje bidrags- berättigat utrymme bestämt belopp, det i något fall kan inträffa, att ett skoldistrikt kan finna det med sina egna ekonomiska intressen förenligt att giva byggnaden en alltför låg standard. De sakkunniga Vilja emellertid erinra om, att skoldistriktens ansökningar om byggnadsbidrag skola åt— följas av bland annat ritningar och arbetsbeskrivningar, vilka underkastas sakkunnig granskning. Härvid kommer sålunda att prövas, huruvida skol— byggnad, för vilken bidrag sökes, är av den standard, som anses böra upp- rätthållas. Vidare måste under byggnadsarbetets gång kontrolleras, att arbetena utföras i enlighet med godkända ritningar och arbetsbeskrivningar, vartill kommer att byggnaden, innan statsbidraget utbetalas, skall i veder- börlig ordning avsynas.

I detta sammanhang må framhållas, att de sakkunniga, då de här an— givit sin ståndpunkt till frågan om skolbyggnadernas standard, till fullo insett, att de nu rådande allmänna förhållandena kunna nödvändiggöra inskränkningar i fråga om såväl byggnadsverksamhetens omfattning som, i den mån så kan ske utan åsidosättande av skäliga krav på byggnadsföre- tagens ändamålsenlighet och varaktighet, beträffande skollokalernas be— skaffenhet och utrustning. En av tidsläget betingad begränsning av byg — nadsverksamheten har redan åstadkommits. Av uppgifterna i tablå 1 fram- går sålunda, att antalet byggnadsföretag, till vilkas utförande Kungl. Maj:t under första hälften av budgetåret 1939/40 lämnade tillstånd, uppgick till endast 12 med en fastställd högsta kostnadssumma av sammanlagt om-

• Sida 43
•  Original

kring 3200 000 kronor. Motsvarande tal för budgetåret 1938/39 voro respektive 130 och, i avrundat tal, 19 600 000 kronor. Dessa siffror visa, att synnerligen kraftigt verkande restriktiva åtgärder vidtagits beträffan— de beviljandet av byggnadstillstånd. Här må också erinras om, att Kungl. Maj:t i ett den 26 april 1940 utfärdat cirkulär till statskontoret m. fl. myn- digheter framhållitnödvändigheten av att under nu rådande förhållanden byggnadsföretag för folkskoleväsendet, när sådant företag över huvud prö— vas böra nu ifrågakomma, planeras så, att kostnaderna för företaget så långt som möjligt hållas nere. Det kan alltså förväntas, att skolbyggnads— verksamheten under en tid framåt kommer att avsevärt inskränkas och att vid planläggandet av sådana byggnadsföretag, vilka äro oundgängligen nödvändiga, kostnadssynpunkten blir vederbörligen beaktad.

Med hänsyn till här anförda omständigheter hava de sakkunniga icke ansett sig böra i detta förslag upptaga några av det nuvarande krisläget påkallade särskilda bestämmelser.

I detta sammanhang må erinras om, att Kungl. Maj:t genom beslut den 1 augusti 1940 bemyndigat chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga för att inom nämnda departement biträda med utredning angående erforderliga åtgärder för förenkling och standar- disering av nybyggnader för civilförvaltningens räkning. Av de för sagda utredning lämnade direktiven synes framgå, bland annat, att de normer för den offentliga byggnadsverksamheten, som efter undersökningen kunna komma att utfärdas, avses att tillämpas även vid sådana kommunala bygg- nadsföretag, till vilka statsbidrag utgå. Med anledning härav vilja de sak- kunniga framhålla, att, därest nyssnämnda normer, avseende förenkling och förbilligand'e av byggnadsverksamheten, jämväl vinna tillämpning be- träffande byggnader m. m. för folkskolan, det av de sakkunniga förordade statsbidragssystemet synnerligen väl lämpar sig för genomförandet av åt— gärder i berörda hänseenden. I ooh med att byggnadskostnaderna för ett byggnadsföretag kunna nedbringas och det ur dem härledda kubikpriset blir lägre, reduceras nämligen automatiskt det vid ett högre kubikpris ut- gående bidragsbeloppet för varje i byggnaden ingående undervisningslokal, varigenom statsbidraget i det hela kommer att minskas. Härigenom rubbas icke i något avseende de av de sakkunniga föreslagna grunderna för beräk- ning av byggnadsbidragets storlek.

Standardiserade byggnadstyper. Ehuru frågan, huruvida det skulle vara möjligt och lämpligt att uppföra skolbyggnader av vissa standardiserade typer, icke kan anses stå i direkt samband med den av de sakkunniga be- handlade frågan Om ändrade grunder för utgående av statsbidrag till skol— byggnader, vilja de sakkunniga dock här framhålla några synpunkter rö— rande förstnämnda fråga.

• Sida 44
•  Original

Det torde vara uppenbart, att 5. k. standardhus icke lämpligen kunna komma till utförande, då fråga är om större skolbyggnader, och det kan för övrigt ifrågasättas, huruvida över huvud taget skolhus, inrymmande klassrum, äro lämpade för standardisering. Planläggningen av dessa bygg- nader måste nämligen, bland annat för vinnande av tillfredsställande be- lysning av lokalerna, ske med hänsynstagande till tomtens läge. Även andra förhållanden, såsom tomtens beskaffenhet och dylikt, torde nödvändiggöra, att ett skolhus uppföres enligt ritningar, anpassade efter byggnadsplatsen. Däremot synes det ej uteslutet, att en standardisering skulle kunna genom- föras beträffande mindre byggnader, avsedda att inrymma gymnastiksal, slöjdsal eller skolkök. Särskilt i fråga om landsbygdsskolorna förefinnes ett stort behov av dylika lokaler, och det är givetvis ett önskemål, att i den mån det blir möjligt tillgodose nämnda lokalbehov, detta kunde ske för lägsta möjliga kostnader. Vidare torde en standardisering kunna genomföras beträffande tillverkningen av inventarier och annan utrustning för här nämnda och andra skollokaler. För att utröna, huruvida utsikter finnas att genom en standardisering, varom här är fråga, nedbringa byggnadskost- naderna, skulle krävas ingående undersökningar av sådan omfattning, att de sakkunniga icke ansett sig kunna eller böra vidtaga åtgärder i detta syfte. Då förutnämnda. av chefen för kommunikationsdepartementet till- kallade sakkunniga hava att även utreda frågan om standardisering av nybyggnader m. m., torde det kunna förväntas, att av sagda utredning kommer att framgå, huruvida det är möjligt att genom en standardisering åstadkomma ett förbilligande av byggnadsverksamheten jämväl på. folk- skolans område.

De sakkunniga förutsätta emellertid, att, i det fall skoldistrikt söker byggnadsbidrag för uppförande av standardbyggnad av här ifrågavarande slag, hinder ej bör möta för utgående av dylikt bidrag, därest byggnaden och de däri inrymda lokalerna fylla uppställda krav i fråga om kvalitet och ändamålsenlighet.

Utanordnandet av byggnadsbidrag. Då frågan om statsbidragets storlek står i nära samband med frågan om sättet för statsbidragets utgående, bör i detta sammanhang sistnämnda spörsmål något beröras. Enligt nu gällan- de bestämmelser skall byggnadsbidrag å högst 2500 kronor utanordnas på en gång, så snart länsstyrelsens beslut i fråga om lokalernas godkän- nande vunnit laga kraft. Överstiger beviljat byggnadsbidrag 2 500 kronor, skall detsamma av länsstyrelsen fördelas med lika belopp på tjugufem redo- visningsår (den 1 juli—den 30 juni), räknat från och med det redovisnings— år, då byggnadsarbetena godkänts. De sakkunniga hava funnit sig böra till övervägande upptaga frågan, huruvida dessa bestämmelser fortfarande böra tillämpas, eller om anledning kan föreligga att framlägga förslag om änd-

• Sida 45
•  Original

ring av desamma. Det har härvid synts lämpligt att något närmare under- söka verkningarna av bestämmelserna i fråga.

Till en början må då erinras om, att riksdagens revisorer i sin år 1938 avgivna berättelse framhållit, att den nu gällande bestämmelsen om bidrag med 75 procent av byggnadskostnaderna, fördelat på 25 år, i många fall föranlett skoldistrikten till väl optimistiska kalkyler beträffande den eko- nomiska innebörden av de förmåner, som sålunda stå dem till buds. Det synes de sakkunniga ej osannolikt, att bestämmelsen i fråga i vissa fall haft sådan inverkan på byggnadsfrågorna, som revisorerna göra gällande. Å andra sidan torde man kunna förutsätta, att vederbörande lokala skol- myndigheter, som haft att handlägga byggnadsärendena inom respektive skoldistrikt, vid byggnadsföretagens planläggning och vid uppgörandet av kostnadskalkylerna för desamma varit underkunniga om den verkliga inne- börden av ifrågavarande statsbidragsbestämmelser, och att därför vid be- sluts fattande om anskaffande av nya skollokaler tillbörlig hänsyn tagits till de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna.

hIed tillämpning av det av de sakkunniga förordade bidragssystemet, enligt vilket bidraget skulle utgå med ett fastställt belopp per undervis- ningslokal i stället för med viss procent av byggnadskostnaderna, torde i varje fall risken för att skoldistrikten skola förledas till alltför optimistiska kalkyler beträffande den ekonomiska innebörden av dem tillkommande för- måner avsevärt minskas. Det är emellertid ur en annan synpunkt de sak- kunniga vilja bedöma frågan om de nuvarande bestämmelsernas lämplig- het. Som redan nämnts sker en fördelning av bidraget, då detta överstiger 2 500 kronor, på en tidsperiod av 25 år. Med den räntefot, som tillämpats under de senaste åren torde bidragets reella värde i dessa fall kunna be— räknas i allmänhet hava utgjort omkring 50 procent av de totala kost- naderna för lokalanskaffningen. Därest hela bidragsbeloppet i stället ut- betalades, så snart byggnaden vore färdig och vid avsyning godkänd, borde alltså med tillämpning i övrigt av nuvarande bidragssystem, bidraget utgå med nämnda procenttal. Detta vore givetvis vid ett normalt ränteläge ur kommunernas synpunkt mera tillfredsställande, särskilt för de ekonomiskt mindre bärkraftiga skoldistrikten, för Vilka svårigheter kunna uppkomma att erhålla erforderliga lånemedel. Kommunerna bleve då också mera obe- rörda av förekommande räntefluktuationer. För de kommuner, som nödgas upptaga amorteringslån för bestridande av utgifterna för skolbyggnads- företag, (1. v. s. nära nog alla kommuner, där nya lokaler anskaffats, med- för en höjning av räntan indirekt en minskning av statsbidragsbeloppet. Självfallet blir dock förhållandet omvänt vid en räntesänkning. Ur kom- munal synpunkt vore det otvivelaktigt förmånligare, om byggnadsbidraget utbetalades omedelbart efter byggnadsarbetenas slutförande.

• Sida 46
•  Original

Vid bedömandet av detta spörsmål måste även de statsfinansiella intres- sena beaktas. Om byggnadsbidraget vid omedelbart utanordnande bestäm— des till 50 procent och vid fördelning på 25 år till 75 procent av byggnads— kostnaderna, bleve statens prestation Vid ett rånteläge, som under de se- naste åren varit rådande, i stort sett lika. Båda dessa förfaringssätt till— lämpas också enligt nuvarande statsbidragsbestämmelser. Därest bidrags— underlaget överstiger femtusen kronor och byggnadsbidraget alltså utgår med tre fjärdedelar avden fastställda högsta kostnadssumman, fördelas nämligen bidraget med lika belopp på tjugufem år, medan i övriga fall, då byggnadsbidraget utgår med hälften av nämnda kostnadssumma, bi— draget utbetalas på en gång. Ett utanordningsförfarande, varigenom ett på lämpligt sätt avvägt reducerat byggnadsbidrag utginge, synes sålunda icke i och för sig kunna anses stridande mot statens intressen. Det torde väl i stället kunna sägas vara en ur ekonomisk synpunkt riktig princip, att be- slutade statsutgifter i största möjliga utsträckning omedelbart utbetalas och ej skjutas över på framtiden. Därigenom undvikes också den automa- tiska utgiftsstegring, som följer med det i övervägande antalet fall nu till- lämpade systemet med fördelning av bidraget på 25 år.

Följande uppgifter torde belysa de olika verkningarna av ovan angivna alternativ rörande utanordningsförfarandet. Under budgetåret 1938 / 39 fast— ställde Kungl. D/Iajzt högsta kostnadssummor för byggnadsföretag till ett sammanlagt belopp av 19 631 083 kronor, av vilket belopp 75 procent eller 14 723 312 kronor 25 öre alltså skulle utgå som statsbidrag. Då sistnämnda summa fördelas på 25 år, kommer statens bidrag för år räknat att utgöra i avrundat tal 588 900 kronor. Ett omedelbart utbetalande av exempelvis 50 procent av förstnämnda kostnadssumma 19 631 083 kronor skulle inne- burit en årsutgift för staten av nära 10 000 000 kronor. Då emellertid den sålunda uppkommande skillnaden i fråga om årskostnader, uppgående till omkring 9 400 000 kronor, icke utgör en merutgift för staten utan endast beror på att ett beviljat bidrag utbetalas på en gång i stället för att för- delas på 25 år, skulle de sakkunniga, därest man under den närmaste tiden kunnat. räkna med normala förhållanden, likväl hava ansett sig böra för- orda sistnämnda utanordningsförfarande. Med hänsyn till de oerhört stora krav, som på grund av det nuvarande krisläget ställas på statsfinanserna, och då statens lånemöjligheter torde komma att helt utnyttjas för andra behov, som ovillkorligen måste tillgodoses, finna de sakkunniga sig icke kunna föreslå någon ändring av nu berörda bestämmelser.

Då de sakkunniga här tagit ställning till frågan om sättet för statsbidra- gets utgående, hava de sakkunniga utgått från de bestämmelser, som nu gälla. Det må då anmärkas, att det i berörda hänseende gjorda principutta— landet gäller vare sig det nuvarande eller det av de sakkunniga förordade bidragssystemet tillämpas. På grund av den sålunda intagna ståndpunkten,

• Sida 47
•  Original

hava de sakkunniga följaktligen sökt att så avväga bidragsbeloppen för olika undervisningslokaler, att dessa belopp närmast skola motsvara de bidrag, som erhållas enligt nu tillämpade bestämmelser om bidrag med 75 procent av byggnadskostnaderna, fördelat på 25 år, dock med i vissa fall en mindre höjning och i andra fall åter en mera avsevärd reducering av bidragsbelop- pens storlek.

Bidragsbeloppens storlek. Sedan de sakkunniga sålunda redogjort för de grundprinciper, enligt vilka byggnadsbidragen böra fastställas, samt jämväl berört vissa i samband därmed stående frågor, vilja de sakkunniga i det föl— jande framlägga mera detaljerade förslag rörande storleken av de bidrags- belopp, som böra utgå för undervisningslokaler av olika slag.

Det må till en början framhållas, att de sakkunnigas förslag grundar sig dels på tillgängliga uppgifter rörande kostnaderna för ett jämförelsevis stort antal byggnadsföretag, till vilka statsbidrag utgått, dels på kostnadsberäk- ningar, verkställda av de sakkunnigas expert rörande byggnadsfrågor, arki— tekten Birger Jonson. Sistnämnda beräkningar hava avsett skolanlägg- ningar av olika storleksordning, till vilka . typskisser hava uppgjorts av arkitekt Jonson. '

På grundval av nämnda uppgifter och beräkningar hava de sakkunniga upprättat vidstående tabell, som även skall utgöra bilaga till det vid be- tänkandet fogade kungörelseförslaget. De i tabellen upptagna bidragsbelop- pen hava avvägts under hänsynstagande dels till olika kubikpris, dels till skollokalernas storlek, utrustning och beskaffenhet.

Den relation mellan bidragsbelopp och kubikpris, som de i tabellen an— givna beloppen utvisa, har vunnits genom att det för de olika lokalerna före- slagna lägsta bidragsbeloppet ökats med omkring tio procent för varje steg- ring av kubikpriset med 2 kronor 50 öre. Härvid är dock att märka, att i de fall, då med bidraget skall bestridas även viss del av lokalens inventarie- kostnader, den procentuella ökningen beräknats på lägsta bidragsbeloppet, minskat med ett belopp, som ungefärligen motsvarar det för inventarier be- räknade bidraget. Av praktiska skäl hava dock vid beräknandet av sist- nämnda bidrags storlek vissa jämkningar vidtagits. Avrundning av beloppen har skett dels uppåt, dels nedåt.

Beträffande de i tabellen för olika slag av lokaler angivna bidragsbelop— pen må följande förklarande anmärkningar lämnas.

Klassrum, naturkunnighetsrum och teckningssalar. Såsom redan under rubriken Bidragsberättigade lokaler anförts hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå lika bidragsbelopp för såväl större som mindre klassrum. I regel inrymmas i varje skolbyggnad klassrum för både folk— och småskoleavdel— ningar, varför det torde kunna sägas, att samtliga byggnadsföretag bliva i stort sett likställda genom denna bidragsform. Beträffande klassrummens

• Sida 48
•  Original

Tabell

...

jamie övriga bestämmelser

att tillämpas vid fastställandet av byggnadsbidrag enligt Kungl. Maj:ts kungörelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . (nr . . . . ) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.

Kubikpris

Kronor

Klassrum

Naturkunnig-

hetsrum

Teckningssal

Gymnastiksal med inventa- rier (golvyta c:a 10 X 8 m, höjd c:a 4 m) Gymnastiksal med inventa- rier (golvyta c:a 12 X 8 m, höjd c:a 4.5 m) Gymnastiksal med inventa- rier (golvyta

c:a 16 X 10 m,

höjd c:a. 5 m)

Slöjdsal med inventarier (golvyta c:a ⁹ x 6.5 m, höjd 2.8—3 m) Slöjdsal med inventarier (golvyta c:a 12 X 6.5 m,

höjd 2.8—3 m)

Skolkök med inventarier (golvyta c:a 8 X 6.5 m, höjd 2.8—3 m) Skolkök med inventarier (golvyta. c:a 9.5 x 6.5 m,

höjd 2.8—3 m)

25:— (upp till 26:25) 27: 50 (26: 26—28: 75) 30:— (28:76——31:25) 32: 50 (31:26——33: 75) 35:— (33: 7H6: 25) 37: 50 (36: 26—38: 75) 1,0:— (38: 76—41:25) 42: 50 (41:26—43: 75) 45:— (43: 76—46: 25) 47: 50 (46: 26—48: 75) . . . 50:— (48: 76 och däröver)

⁷ 000 ⁷ 700 ⁸ 400 ⁹ 100 ⁹ 800 10 500 11 200 11 900 12 600 13 300 14 000

10 000 10 800 11 600 12 400 13 200 14 000 14 800 15 600 16 400 17 200 18 000 12 000 13 000 14 000 15 000 16 000 ¹ 7 000 18 000 19 000 20 000 21 000 22 000 24 000 26 000 28 000 30 000 32 000 34 000 36 000 38 000 40 000 42 000 44 000

⁷ 000 ⁷ 600 ⁸ 200 ⁸ 800 ⁹ 400 10 000 10 600 11 200 11 800 12 400 13 000 ⁸ 000 ⁸ 700 ⁹ 400 10 100 10 800 11 500 12 200 12 900 13 600 14 300 15 000 ⁸ 000 ⁸ 700 ⁹ 400 10 100 10 800 11 500 12 200 12 900 13 600 14 300 15 000

10 000 10 800 11 600 12 400 13 200 14 000 14 800 15 600 16 400 17 200 18 000

För skolbyggnad, uppförd av sten, må, efter prövning i varje särskilt fall, utgå särskilt tillägg, motsvarande högst fem procent av det totala bidragsbeloppet, beräknat i enlighet med i tabellen angivna grunder. Byggnadsbidrag må, efter prövning i varje särskilt fall, jämväl kunna utgå för följande för skoländamål avsedda lokaler enligt de grunder och med de belopp, som här angivas: för samlingssal, som är inrymd i skolanläggning, avsedd för skola med i regel minst två respektive tre eller fyra parallellavdelningar, med högst 20 000 respektive 35 000 eller 50 000 kronor; för frukostrum med högst 5 000 kronor och för barnbespisningslokal med högst 10 000 kronor.

• Sida 49
•  Original

storlek synes hittills tillämpad praxis i allt väsentligt böra gälla. Enligt av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar härom skola klassrummen hava en höjd av 3.5 meter. Bredden bör vara 6.5 meter eller — om skåpinredning anordnas å ena långväggen — 6.7 meter. Minsta tillåtna bredd är 6 meter. Rummen skola hava en längd av 7 är 7.5 meter för småskoleavdelning och 9 meter för folkskoleavdelning. I skolbyggnader med flera läraravdelningar å folkskolestadiet har dock längden på salarna kunnat variera mellan 8 och 9 meter. De sakkunniga vilja här uttala, att folkskolesalarna endast i undan- tagsfall böra understiga 9 meter i längd. Förekomsten av för små lärosalar kan nämligen utgöra hinder för en sammanslagning av läraravdelningar i sådana fall, då detta med hänsyn till lärjungeantalets storlek eljest borde ske. Här angivna krav på klassrummens storlek torde icke alltid och i alla avseenden kunna eller böra upprätthållas, då fråga är om äldre lokalers ombyggnad. I dylika fall måste givetvis hänsyn tagas till i varje särskilt fall föreliggande förhållanden, dock utan eftersättande av rimliga krav på lokalernas ändamålsenlighet.

De sakkunniga föreslå, att bidrag för naturkunnighetsrum respektive teck— ningssal skall utgå med samma belopp som för klassrum. Då för vart och ett av nämnda specialrum kräves något större utrymme än för ett klassrum en golvyta av 80 a 90 kvadratmeter torde få anses erforderlig — kunde måhända ett högre bidrag för ifrågavarande lokaler vara motiverat. Goda skäl kunna dock anföras för de sakkunnigas förslag. Dei vissa skolbyggnader inrymda specialrummen kunna sägas intaga en särställning, därigenom att bidrag för desamma kan erhållas, endast då fråga är om skolanläggningar av större omfattning, alltså en förmån som de mindre skoldistrikten icke komma i åtnjutande av. Det synes då rimligt, att bidrag för dylikt ändamål utgår med något reducerat belopp. Vidare må framhållas, att kostnaderna för de i en skolanläggning ingående specialrummen utgöra en mycket ringa del av de sammanlagda kostnaderna för byggnadsföretaget, varför en reducering av bidraget med ett mindre belopp för ett eller annat rum borde kunna anses sakna betydelse för det enskilda skoldistriktets ekonomi. För staten däremot kan vid en mera omfattande byggnadsverksamhet en dylik reducering med- föra viss besparing. '

Gymnastiksalar. Såsom framgår av tabellen hava de sakkunniga räknat med att bidrag skall utgå till gymnastiksalar av tre storleksordningar. Detta är i överensstämmelse med de principer, som hittills vunnit tillämpning vid beviljandet av byggnadsbidrag för sådana lokaler. De i tabellen angivna måtten på salarnas storlek äro ej avsedda att fastställas till ovillkorlig efter- rättelse utan äro att anse som normerande mått för de tre storlekar, för vilka olika bidragsbelopp kunna utgå. De sakkunniga förutsätta, att, liksom nu är fallet, skoldistrikt skall kunna erhålla tillstånd att anordna gymnastiksal av större mått, därest särskilda förhållanden därtill föranleda, dock att bygg-

• Sida 50
•  Original

nadsbidraget i dylikt fall skall bestämmas till det belopp, som skolat utgå för gymnastiksal av för skolan eljest avsedd storlek.

Såsom redan förut angivits avses bidragen jämväl till bestridande delvis av kostnader för lokalernas utrustning med erforderliga redskap ävensom för anordnande av omklädnadsrum, dusch- och tvagningsrum samt tork— rum med tillhörande inredning såsom skåp för gymnastikkläder, dricksan- ordningar och dylikt. Beträffande anordnandet av här berörda till gymna- stiksalar hörande utrymmen har överstyrelsen utfärdat mera detaljerade bestämmelser. Det av de sakkunniga förordade bidragssystemet synes ej böra föranleda någon ändring härutinnan. Enligt ovannämnda anvisningar beräknas den mindre gymnastiksalen erforderlig för en skola av B2—form, mellanstorleken för skola av första B—formen och den större för A—skola. Även om det kan finnas fall, då anledning knappast föreligger att göra gymnastiksalens storlek beroende av, huruvida den tillhör en Bl—skola eller en B2-skola, synas dock skäl kunna anföras för den av överstyrelsen tilläm— pade regeln. Det torde förhålla sig så, att det ur byggnadstekni-sk synpunkt ofta möter hinder för att i en skolbyggnad, avsedd för en BZ—skola, för rimliga kostnader inrymma en gymnastiksal av större dimensioner än 10 )( 8 meter. I en byggnad av större omfattning förefinnas däremot ökade möjlig- heter att för sagda ändamål disponera erforderliga utrymmen. Den omstän- digheten, att gymnastiksalen i en större skola utnyttjas mera än i en skola med ett fåtal läraravdelningar, kan ävenledes anföras som skäl för att stor- leken av dessa undervisningslokaler göres beroende av skolanläggningens omfattning.

Statsbidrag till gymnastiksal i skola av tredje B-formen har i regel ej utgått. Med hänsyn till den ringa användningen av en dylik lokal, synes denna praxis fortfarande böra följas. De sakkunniga vilja dock uttala, att hinder ej bör möta för utgående av bidrag för .ifrågavarande ändamål i sådana fall, då särskilda förhållanden föreligga.

De bidragsbelopp för gymnastiksalar, som angivits i tabellen, hava av- vägts under hänsynstagande icke blott till salarnas olika storlek utan även till de olika krav, som måste ställas dels på salarnas utrustning med red- skap, dels på de till salarna hörande utrymmena, såsom duschanordningar m. m. Tillgodoseendet av dessa krav medför särskilt beträffande gymnastik- ,; salar av den största typen ganska betydande kostnader. Bidraget för dessa 1 salar måste därför beräknas till ett i förhållande till själva salens storlek ganska högt belopp.

Slöjdsalar. De sakkunniga föreslå, att bidrag må utgå till slöjdsalar av två storlekstyper. Slöjdsal, som är avsedd för en åt två slöjdgrupper, vilket är ," legel i skolor av B-form och i flertalet enkla A- skolor, har beräknats tillhöia den mindre typen. En sådan sal bör hava en längd av 8 a 9 meter samt en bredd av 6. 5 meter. I skolor, där Slöjdsalen kommer att användas av ett i

• Sida 51
•  Original

större antal slöjdavdelningar, torde salen böra givas en längd av cirka 12 meter och samma bredd som den mindre salen. Höjden i slöjdsal, som i regel tänkes förlagd till källarvåning, har beräknats utgöra 2.&—3 meter. Även här angivna mått, som överensstämma med överstyrelsens anvisningar, böra anses som standardmått, från Vilka mindre avvikelser kunna medgivas, därest byggnadsförhållandena göra detta nödvändigt. Till slöjdsal bör höra lämpligt utrymme för virkesförrådet och till en större slöjdsal dessutom ett särskilt rum för ytbehandling samt ett mindre materielrum.

Vad här sagts gäller främst för goss-slöjd avsedda lokaler. För de fall, då bidrag anses böra beviljas för i större skolanläggningar inrymda slöjdrum för kvinnlig slöjd, synes sådant bidrag böra utgå med samma belopp som för annan slöjdsal av motsvarande storlek.

Skolkök. Beträffande lokaler för hushållsgöromål vilja de sakkunniga ut- tala följande. De sakkunniga finna det synnerligen oekonomiskt för såväl staten som kommunerna, att skolkökslokaler anordnas även i mindre skolor, där dessa lokaler i regel användas för undervisning av fortsättningsskolans flickor endast en eller två kurser varje år. Detta missförhållande avtager visserligen i den mån centraliseringsåtgärder vidtagas, men en rationell lös— ning av frågan torde ej kunna vinnas med mindre än att en genomgripande omorganisation genomföres på detta område. Det vore enligt de sakkunnigas mening önskvärt, att denna fråga kunde erhålla en tillfredsställande lösning.

De krav på bidrag för anordnande av skolkökslokaler även i mindre skolor, som framställas, torde emellertid med hänsyn till nuvarande organisation i flertalet fall vara berättigade. Det torde också kunna förutsättas, att be- hovet av lokaler för ifrågavarande ändamål av vederbörande myndigheter noggrant prövas.

De sakkunniga hava alltså funnit sig böra för skolkökslokaler föreslå bidragsbelopp för såväl mindre som större skolkök. I enlighet med över- styrelsens anvisningar har för det mindre skolköket beräknats en golvyta av cirka 8 )( 6.5 meter och för det större en golvyta av cirka 9.5 )( 6.5 meter samt höjden i båda fallen till 2.8—3 meter. Som biutrymmen till en skol- kökslokal böra ingå skafferi, mindre tvättstuga samt torkrum. Om möjligt hör till skolköket, åtminstone till det större, höra matrum. Önskvärt är att följande biutrymmen finnas vid större skolkök, nämligen hemvårds- och lärarinnerum samt omklädnadsrum.

Det högre bidraget motiveras icke blott av att flera och större utrymmen krävas för detta bidrags utgående utan även av det förhållandet, att an- skaffandet av inventarier till ett större skolkök, bland annat erfordras flera spisar, medför större kostnader.

En förutsättning för utgående av bidrag för gymnastik— och slöjdsalar samt skolkök bör vara, att ifrågavarande lokaler utrustas med erforderliga

• Sida 52
•  Original

inventarier av fullgod beskaffenhet samt att till desamma höra erforderliga biutrymmen.

F mkostmm och bambespisningslokaler. Det torde icke vara möjligt att beträffande dessa lokaler uppställa några enhetliga fordringar rörande de— sammas storlek och beskaffenhet i övrigt. Bidragsbeloppen kunde möj- ligen fastställas med hänsynstagande till det antal barn, för vilket lokalen vore avsedd. Bidrag kunde då lämpligen utgå för frukostrum av följande storleksordning, nämligen för lokaler, avsedda för respektive högst 25 barn, över 25 men ej 50 barn, över 50 men ej 75 barn samt över 75 barn. På enahanda sätt kunde bidragets storlek bestämmas, då fråga vore om barnbespisningslokal, därvid man dock borde räkna med lokalutrymmen för respektive 100 och 150 barn eller därutöver. Man finge sedan pröva, dels huruvida vid en skola behov av dylik lokal förefunnes, dels för huru stort barnantal lokalen skäligen borde avses. Nu torde det emellertid be- träffande dessa lokaler förhålla sig så, att de i regel kunna förläggas till byggnadernas källarvåning, och icke sällan kan ett eljest outnyttjat ut- rymme tagas i bruk för ändamålet. I andra fall åter måste särskilda dispo- sitioner vidtagas för anordnandet av dylika lokaler. Till följd härav kom- ma kostnaderna att växla högst betydligt även beträffande lokaler av un— gefär samma storlek. Det kan därför ifrågasättas, huruvida bidragsbelop- pen böra fastställas enligt angivna beräkningsgrunder. Det synes de sak- kunniga lämpligare, att bidragets storlek i varje särskilt fall bestämmes under hänsynstagande icke blott till lokalens storlek utan även till andra på kostnaderna inverkande förhållanden. Dock bör ett högsta bidrags- belopp fastställas för frukostrum respektive barnbespisningslokal. De sak— kunniga förorda alltså, att byggnadsbidrag må kunna utgå till frukostrum och barnbespisningslokaler med belopp, som i varje särskilt fall prövas skäligt, dock för frukostrum med högst 5 000 kronor och för-barnbespis— ningslokal med högst 10 000 kronor. Bidragsbeloppet bör sålunda fastställas med hänsynstagande till lokalernas storlek och beskaffenhet. Särskilda be- stämmelser härom torde ej vara erforderliga.

Samlingssalar. Enligt de sakkunnigas förslag, vilket torde stå i överens— stämmelse med hittills tillämpad praxis, skulle bidrag kunna utgå för an- ordnande av samlingssalar i skolbyggnader, avsedda för skolor med i regel minst två parallellavdelningar av varje årsklass. Om man utgår från, att en samlingssal gives sådana mått, att den rymmer lärjungarna i samtliga parallellavdelningar inom två av skolans årsklasser, skulle vid ett beräknat medeltal av 30 lärjungar per läraravdelning erfordras omkring 120 platser för skola med i regel två parallellavdelningar. För skolor med tre respek— tive fyra parallellavdelningar erfordrades alltså omkring 180 respektive 240 platser. Bidrag synas lämpligen böra utgå för samlingssalar av angivna storleksordning.

• Sida 53
•  Original

Då här endast kan bliva fråga om skolanläggningar i städer och större samhällen, och då det kan antagas, att för dessa byggnadsföretag inga större variationer komma att göra sig gällande i fråga om de kubikpris, som skola läggas till grund vid beräknandet av byggnadsbidragen, hava de sakkunniga icke ansett erforderligt att, beträffande bidrag för samlingssalar, i tabellen upptaga i förhållande till kubikpriserna graderade bidragsbelopp. Det har synts de sakkunniga lämpligare, att dessa bidrag utgå med be— lopp, som i varje särskilt fall prövas skäligt. En begränsning uppåt av bidragsbeloppens storlek bör dock fastställas.

De sakkunniga föreslå, att bidrag för samlingssal, som är inrymd i skol— anläggning, avsedd för skola med i regel minst två respektive tre eller fyra parellellavdelningar av varje årsklass, må utgå med högst 20 000 respek— tive 35 000 eller 50 000 kronor.

T illägg för skolbyggnader av sten. Vid en jämförelse mellan de totala kostnaderna för en skolbyggnad av trä och en byggnad av motsvarande storlek av sten framgår det, att kostnaderna i senare fallet äro cirka 10 pro— cent högre. Denna kostnadsökning för stenbyggnaden kommer emellertid ej till riktigt uttryck vid en jämförelse mellan kubikpriserna, enär sten— byggnadens volym på grund av den större Väggtjockleken blir större än volymen i motsvarande träbyggnad. Den totala byggnadskostnaden för en byggnad av sten kommer alltså att fördelas på ett större antal kubik- meter än kostnaden för träbyggnaden, varigenom kubikprisen komma att bliva i stort sett lika i båda fallen. De sakkunniga hava med hänsyn här— till funnit sig böra föreslå, att ett mindre tillägg till de i tabellen angivna bidragsbelopp, vilka grunda sig på olika kubikpris, må kunna utgå i de fall, då en skolbyggnad uppföres av sten. Detta tillägg synes dock lämpli— gen böra begränsas till 5 procent å det totala bidragsbeloppet, beräknat i enlighet med i tabellen angivna grunder.

Förhöjning i särskilda fall av redan beviljat bidraa. De i ovannämnda. tabell angivna beloppen skola sålunda läggas till grund vid bestämmandet av det totala statsbidragsbeloppet för ett byggnadsföretag. Bidragets stor- lek blir alltså beroende av det ur byggnadskostnaderna för respektive före- tag härledda och efter vederbörlig prövning fastställda kubikpriset. Nu torde det emellertid i ett eller annat fall kunna inträffa, att byggnadskost- naderna på grund av förhållanden, varöver vederbörande skoldistrikt ej råder, vid byggnadsföretagets utförande bliva högre, än vad som beräk- nats vid upprättandet av ansökningen om byggnadstillstånd och stats- bidrag, vid vilken tidpunkt entreprenadkontrakt ej torde hava förelegat utan endast approximativa kostnadsberäkningar. I dylika fall synes möj- lighet böra förefinnas för skoldistrikt att, efter därom gjord framställning, få frågan om byggnadsbidrag ånyo prövad. Framställning, som här avses,

• Sida 54
•  Original

torde böra göras, först sedan byggnadsarbetena avslutats och blivit i vederbörlig ordning avsynade och godkända samt de totala byggnadskost- naderna kända. Hava byggnadskostnaderna uppgått till sådant belopp, att ett högre kubikpris skäligen bör läggas till grund vid beräknandet av bi- dragsbeloppets storlek, synes hinder ej böra möta för en förnyad prövning av frågan om byggnadsbidragets storlek.

Det må här framhållas, att ett i princip likartat förfarande tillämpats i en del fall beträffande hittills utförda byggnadsföretag. Det synes sanno- likt, att nya framställningar angående förhöjt bidrag till skolbyggnader, till vilkas utförande Kungl. Maj:t med tillämpning av nu gällande statsbi— dragsbestämmelser lämnat tillstånd, komma att ingivas. Alltså kan den frågan uppkomma, huru med dylika framställningar bör förfaras, därest statsmakterna fatta beslut om ändrade grunder för utgående av stats— bidrag till byggnader för folkskoleväsendet. Med anledning härav vilja de sakkunniga uttala, att utfärdandet av nya bestämmelser i här berörda avseende icke bör utgöra hinder för att skoldistrikt, som tilldelats bygg- nadsbidrag enligt förutvarande bestämmelser, beviljas förhöjt bidrag en- ligt tidigare tillämpad ordning.

Reducering av bidragsbeloppen i förekommande fall. Därest nybyggnad av undervisningslokaler sker för att ersätta äldre sådana lokaler, må enligt nu gällande bestämmelser kostnadssumman kunna reduceras med det be— lopp, som prövas motsvara de äldre lokalernas värde. Sker nybyggnad i anledning av att undervisningslokaler förstörts eller skadats genom elds— våda eller annorledes, skall den ersättning, skoldistriktet på grund av för— säkring eller eljest äger uppbära härför, avdragas från kostnadssumman. Har bidrag av statsmedel ej utgått till uppförande av de äldre lokalerna, ankommer det på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida sådant avdrag skall äga rum. Sedan avdrag i förekommande fall gjorts, utgår bidraget med 75 procent av den sålunda reducerade kostnadssumman. De sakkunniga anse, att i princip ingen ändring bör ske i fråga om dessa bestämmelser vid till- lämpning av det nu förordade bidragssystemet.

Ifrågavarande avdrag sker nu från den totala kostnadssumman, som kan sägas utgöra bruttobeloppet av kostnaderna, medan däremot enligt de föreslagna bestämmelserna bidragets nettobelopp kommer att redu- ceras. På grund härav bliva verkningarna av reduceringen i senare fallet något oförmånligare för vederbörande skoldistrikt. Likvärdighet härut- innan kunde vinnas genom att avdrag gjordes med ett belopp motsvarande 75 procent av de äldre lokalernas värde respektive för desamma uppburen ersättning. Då emellertid avdragen i fråga i regel uppgå till jämförelsevis små belopp, och då icke heller i övrigt några starkare sakskäl kunna an- föras för en dylik reducering av avdragsbeloppen, hava de sakkunniga funnit

• Sida 55
•  Original

sig böra föreslå, att avdragi förekommande fall sker från den för bygg- nadsföretaget beviljade bidragssumman.

Fråga om bidragsbeloppets reducering torde kunna uppkomma även i annat sammanhang än som här berörts, nämligen vid byggnadsarbetenas avsyning. I det protokoll, som upprättas vid syneförrättningen, skall bland annat antecknas det belopp, som enligt förrättningsmännens bedömande bör utgå såsom byggnadsbidrag. Därest byggnadskostnaderna uppgått till eller överstigit de i ansökningen om byggnadsbidrag beräknade kostna- derna, bör detta självfallet utgå med det belopp, som av Kungl. Maj:t be— viljats för ifrågavarande byggnadsarbeten. Man torde emellertid böra räkna med även sådana fall, då de verkliga kostnaderna understigit de beräknade kostnaderna. Det bör då ankomma på förrättningsmännen att pröva, huru— vida nedsättning av bidragsbeloppet bör ske. Därest det vid sådan pröv- ning framgår, att ett lägre kubikpris än det, som härletts ur de beräknade byggnadskostnaderna, bör läggas till grund för beräkning av bidragsbe— loppets storlek, bör detta angivas i protokollet ävensom det belopp, som enligt förrättningsmännens mening bör av länsstyrelsen fastställas såsom byggnadsbidrag. De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna rörande byggnadsarbetenas avsyning hava avfattats i anslutning till vad i nu be— rörda hänseende blivit anfört.

Särskilda bidragsförmåner i vissa fall. De sakkunniga, som — i likhet med 1934 års folkskolesakkunniga — ansett sig icke kunna förorda ett i förhållande till kommunernas understödsbehov differentierat statsbidrags- system, hava dock funnit sig böra undersöka, huruvida tillräckliga skäl kunna anses förefinnas för en sådan utformning av statsbidragsbestäm- melserna, att det bleve möjligt att i vissa undantagsfall bereda kommun särskilda förmåner vid beviljandet av byggnadsbidrag. Det har härvid stått klart för de sakkunniga, att, därest avvikelser från de regelmässiga bestämmelserna över huvud taget skola ifrågakomma, detta bör ske i mycket begränsad omfattning. Verkställda undersökningar hava givit vid handen, att det finnes kommuner med så svag ekonomisk bärkraft och på grund därav så begränsade lånemöjligheter, att det för en del av dem skulle möta stora svårigheter och för andra torde vara omöjligt att vid tillämpning av de allmänna bidragsvillkoren anskaffa erforderliga skol— lokaler. Med hänsyn härtill är det enligt de sakkunnigas bestämda upp- fattning nödvändigt, att statsbidragsbestämmelserna erhålla sådan utform- ning, som här ovan angivits. Frågan blir då efter vilka grunder under- stödsbehovet i dylika undantagsfall bör prövas och i Vilken form kom- munerna eventuellt tillkommande särskilda förmåner lämpligen böra utgå.

Vad förstnämnda spörsmål beträffar ligger det måhända närmast till hands att tänka sig en av geografiska förhållanden betingad gränsdrag-

• Sida 56
•  Original

ning, så mycket mer som denna princip vunnit tillämpning i fråga om tidigare utgående statsbidrag till skolbyggnader. Såsom redan nämnts hava nämligen före de nuvarande statsbidragsbestämmelsernas tillkomst under vissa år bidrag av statsmedel utgått till byggnader för folkskoleväsendet dels till vissa av rikets nordligaste gränsorter, dels till Vissa skoldistrikt inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län (kungörelserna nr 468/1924 och 293/1928). Bland de skoldistrikt, som sålunda tidigare be- retts särskilda förmåner i här berörda avseenden, finnas många, vars eko- nomiska bärkraft måste betecknas som mycket svag. Detta gäller med få undantag samtliga skoldistrikt i rikets nordligaste gränsorter. Då emeller— tid inom ovannämnda län finnes ett icke ringa antal skoldistrikt, som ingalunda kan anses böra komma i åtnjutande av förmåner i enlighet med nu ifrågasatta undantagsbestämmelser, medan det däremot inom andra delar av riket finnas skoldistrikt, vilka äro i stort behov av dylika för— måner, hava de sakkunniga sökt finna en i förevarande hänseende mera rättvisande norm för prövning av understödsbehovet. De sakkunniga äro medvetna om vanskligheten i denna uppgift. Det torde för övrigt icke vara möjligt att finna en för alla fall tillförlitlig norm för ett sådant bedömande, vilket förhållande väl också är huvudorsaken till att ett på behovsprin— cipen helt grundat statsbidragssystem icke kunnat komma till använd— ning. Enligt 1921 års sakkunnigas mening finge man fram det verkliga behovet för ett skoldistrikt av bidrag för här ifrågavarande ändamål ge— nom en kombination av det allmänna skattetrycket med utdebiteringen för folkskolan, beräknat för den senaste femårsperioden. Att man genom en dylik beräkning av det kommunala medelskattetrycket erhåller god vägledning för en uppskattning av understödsbehovet torde vara obestrid- ligt. De sakkunniga hålla dock för sannolikt, att man skulle ernå en till— förlitligare prövningsgrund genom att kombinera den kommunala utdebi- teringens storlek med antalet skattekronor per invånare. En sådan kom— bination torde nämligen giva ett säkrare utslag beträffande en kommuns ekonomiska bärkraft än om hänsyn tages endast till skattetrycket. Därtill kommer att risken för att kommunen genom särskilda förehavanden skulle komma i åtnjutande av större bidrag än vad de verkliga förhållandena kunde. motivera åtminstone i viss mån eliminerades. De sakkunniga hava därför funnit sig böra förorda, att sistnämnda beräkningsgrund kommer till användning i de fall, då fråga uppkommer om beviljande av särskilda bidragsförmåner åt ett skoldistrikt. Beträffande den närmare utform- ningen av de erforderliga bestämmelserna må följande framhållas.

Efter olika överväganden hava de sakkunniga kommit till den uppfatt— ningen, att sådan förmån, varom här är fråga, bör beviljas skoldistrikt endast i det fall, att under senaste femårsperiod utdebiteringen per skatte— krona för hela det kommunala utdebiteringsbehovet, avseende allmän

• Sida 57
•  Original

kommunalskatt och i förekommande fall landstingsskatt, vägskatt och tingslagsmedel, utgjort i medeltal lägst 20 kronor, samt att antalet skatte- kronor uppgått till i medeltal högst tre per invånare.

Enligt en av de sakkunniga verkställd undersökning, grundad på upp— gifter i Årsbok för Sveriges kommuner 1939 samt undervisningsstatistiken för folkskolorna redovisningsåret 1938/39, kan antalet kommuner, som enligt 1938 års taxeringar hade en utdebitering per skattekrona av 20 kro— nor eller däröver, beräknas uppgå till 102, fördelade på följande län: Stockholms 2, Uppsala 1, Kalmar 1, Gotlands 17, Blekinge 5, Hallands 1, Göteborgs och Bohus 16, Älvsborgs 3, Skaraborgs 1, Västernorrlands 25, Jämtlands 5, Västerbottens 4 och Norrbottens 21. Bland dessa kommuner märkes endast en stad, nämligen Haparanda. Av ifrågavarande kommu— ner är det emellertid 25, där antalet skattekronor per invånare överstiger tre. Enligt denna undersökning skulle alltså 77 kommuner vid uppförande av byggnader för folkskoleväsendet kunna ifrågakomma till erhållande av särskilda bidragsförmåner. Undersökningen har jämväl givit vid han- den, att utdebiteringen för enbart folkskoleväsendet inom dessa kommu— ner är med få undantag mycket hög. Endast i fyra kommuner av 102 understiger utdebiteringen för sistnämnda ändamål 3 kronor per skatte— krona. Tre av dessa tillhöra emellertid ovannämnda grupp av kommuner med mera än tre skattekronor per invånare.

Det är sannolikt, att en liknande undersökning, grundad på uppgifter, avseende en femårsperiod, skulle lämnat ett från ovan angivna siffror något avvikande resultat. Av den nu gjorda undersökningen torde man dock kunna draga den ganska säkra slutsatsen, att med de av de sak- kunniga föreslagna differentieringsreglerna endast ett jämförelsevis ringa antal kommuner kan komma i åtnjutande av sådana särskilda bidragsför— 1nåner, som här åsyftas.

Vad sedan beträffar formen för dylikt bidrags utgående kunna olika till— vägagångssätt komma i fråga. En möjlighet vore, att låta bidraget per undervisningslokal utgå med ett något högre belopp än det för motsvarande lokal eljest fastställda. Bidragets storlek finge då prövas i varje särskilt fall under hänsynstagande till de ekonomiska förhållandena inom veder- börande kommun. De sakkunniga hava emellertid funnit sig böra förorda en annan och enligt deras mening lämpligare bidragsform. Det har redan framhållits, att bestämmelsen om statsbidragets fördelning på 25 år in— direkt medför en sänkning av statsbidragets reella värde och att det för ekonomiskt mindre bärkraftiga kommuner kan uppstå svårigheter i fråga om anskaffande av erforderliga lånemedel för byggnadsföretagens finan- siering. Önskar man bereda vissa kommuner särskilda förmåner, kan detta sålunda ske genom att undantag medgives från sagda bestämmelse. Dy- likt medgivande, som finge lämnas under hänsynstagande till vederbö-

• Sida 58
•  Original

rande kommuns ekonomiska förhållanden, skulle avse att möjliggöra ut- anordnandet av beviljat statsbidrag antingen i dess helhet eller med en större eller mindre del av detsamma, så snart byggnadsarbetena vore fär— diga och vid avsyning godkända. För det fall, att härvid endast en del av bidraget utbetalades, skulle återstoden fördelas med lika belopp på 25 redovisningsår. En sådan anordning vore enligt de sakkunnigas mening ägnad att på ett effektivt och i sin tillämpning synnerligen enkelt sätt till- godose de kommuner, som prövades vara i behov av särskilda bidragsför- måner. Då dessa förmåner skulle utgå efter i varje särskilt fall verkställd skälighetsprövning, synas inga detaljbestämmelser härför vara erforderliga.

De sakkunniga Vilja i detta sammanhang erinra om, att riksdagen i ett fall medgivit dispens från nu gällande bestämmelser om utbetalning av statsbidrag till nya byggnader för folkskoleväsendet i syfte att nedbringa ett skoldistrikts låneutgifter för planerat byggnadsföretag. I anledning av en av Kungl. Maj:t gjord framställning medgav sålunda 1939 års lag— tima riksdag (riksdagens skrivelse den 26 maj 1939, nr 220), att stats- bidrag till uppförande av ny folkskolebyggnad i Funäsdalen inom Tännäs skoldistrikt i Jämtlands län finge, utan hinder av gällande bestämmelser angående utbetalning av sådant bidrag, utbetalas med en tredjedel vid byggnadsarbetets påbörjande, med en tredjedel då byggnaden vore under tak, och med återstoden, då byggnaden bleve avsynad och godkänd. De sakkunnigas här framförda förslag är beträffande syftet av samma inne— börd som det av riksdagen lämnade medgivandet. De sakkunniga hava dock ansett sig böra föreslå ett något förenklat utbetalningsförfarande, nämligen att bidraget eller viss del därav skall utbetalas först då bygg- nadsarbetena blivit avsynade och godkända.

De sakkunniga förorda sålunda, att det av dem föreslagna bidrags- systemet kompletteras med en bestämmelse, att åt skoldistrikt beviljat byggnadsbidrag må, efter prövning i varje särskilt fall, utanordnas an— tingen i dess helhet eller med en större eller mindre del därav, så snart byggnadsarbetena blivit i vederbörlig ordning avsynade och godkända, dock endast i det fall att det kommunala medelskattetrycket, beräknat för senaste femårsperiod, uppgått till lägst 20 kronor för inkomsthundra, och att antalet skattekronor under samma tidsperiod uppgått till i medeltal högst tre per invånare. 4

Det är självfallet icke möjligt att.. ens tillnärmelsevis siffermässigt an- giva de ekonomiska verkningarna av den här ifrågasatta anordningen. Med hänsyn till det starkt begränsade antal fall, då bestämmelsen i fråga kan vinna tillämpning, torde man emellertid med säkerhet kunna utgå från, att de statliga bidragen för berörda ändamål komma att uppgå till jäm- förelsevis ringa belopp.

• Sida 59
•  Original

Byggnadsärendenas handläggning. De sakkunniga, som i det föregående framhållit angelägenheten av att åtgärder vidtagas för åstadkommande av ett om möjligt lämpligare förfaringssätt vid handläggningen av bygg- nadsärenden än det nu tillämpade, återkomma i det följande till denna fråga.

Av vad som härom redan blivit anfört torde hava framgått, att den nu tillämpade ordningen för prövning av lokalbehovet och därmed samman- hängande spörsmål icke är fullt tillfredsställande. Det kan sålunda inträffa, att ett byggnadsföretag planeras och ritningar m. m. upprättas för till— godoseende av ett lokalbehov, som vid av myndigheterna senare företagen prövning antingen icke anses vara erforderligt eller befinnes böra tillgodo— ses genom andra åtgärder än som föreslagits. Ur såväl ekonomiska som ur andra synpunkter är det av vikt, att ett dylikt tillvägagångssätt kan und— vikas. Lokalbehovet måste prövas med hänsyn tagen till den organisation, som i varje särskilt fall befinnes vara ändamålsenlig och lämplig. Frågan om en skolas organisation måste alltså i regel lösas, innan lokalbehovet kan fastställas och den närmare utformningen av en skolbyggnads plan- läggning kan ske. Vid prövning av lokalbehovet vid den skola, där ny- byggnad eller utökning av lokalerna på annat sätt ifrågasättes, måste emellertid även undersökas, huruvida beträffande närliggande skolor sådan omorganisation, som inverkar på ifrågavarande lokalbehov, kan och bör genomföras. Det kan sålunda bliva fråga om en omorganisation av ett skoldistrikts hela folkskoleväsen. Hänsyn bör måhända tagas även till för- hållandena vid vissa skolor inom närgränsande skoldistrikt. Icke så sällan inträffar det, att de gjorda undersökningarna giva vid handen, att för genomförandet av en rationell organisation av skolväsendet inom ett visst område kräves anordnande av Skolskjutsar. Därvid uppkommer frågan, i vilken omfattning skjutsar böra anordnas", samt huruvida statsbidrag till desamma kan beräknas komma att utgå. Av det sagda framgår, att en skolas lokalbehov måste bedömas under hänsynstagande till en mångfald olika omständigheter. På grund härav är det ibland synnerligen vanskligt för de lokala skolmyndigheterna att avgöra, huruvida av dem gjorda be— räkningar rörande lokalbehovet komma att vinna myndigheternas gil- lande. Icke heller vederbörande folkskolinspektör har möjlighet att med säkerhet bedöma, huru myndigheterna komma att ställa sig exempelvis till frågan om statsbidrag för anordnande av Skolskjutsar, vilken anord— ning måhända anses utgöra en förutsättning för genomförandet av den skolorganisation, som lagts till grund vid skoldistriktets prövning av lokal— behovet. Det synes de sakkunniga vara en mindre lämplig anordning, att ett skoldistrikt under här angivna förhållanden vidtager omfattande och kostsamma åtgärder, såsom upprättandet av ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar, inköp av tomt m. m., för uppförande av skol-

• Sida 60
•  Original

lokaler, vilka äro avsedda att tillgodose ett lokalbehov, som icke blivit slutgiltigt fastställt. En ändring härutinnan bör därför komma till stånd.

Bestämmelser om skolornas organisation intagas i det för varje skol— distrikt gällande reglementet. Enligt nu tillämpad ordning fastställas reg— lementen och ändringar i desamma dels av domkapitlen dels av skolöver- styrelsen. Domkapitlen hava dock icke att taga befattning med skolbygg- nadsfrågor och hava endast att avgiva yttranden över ansökningar om statsbidrag till Skolskjutsar. För den i reglementet fastställda organisa— tionen kräves givetvis ett visst lokalbehov. Det kan därför synas som om — i det fall att uppförande av nya lokaler ifrågasattes — någon ytterligare prövning av detta behov ej skulle vara erforderlig, och att skoldistriktet sålunda endast hade att vid planerandet av ett byggnadsföretag låta gäl- lande reglementsbestämmelser vara avgörande i fråga om skolanlägg- ningens omfattning. I många fall kan så ske utan olägenhet. Erfarenheten har emellertid, som redan nämnts, Visat, att detta tillvägagångssätt icke alltid är lämpligt. Annorlunda skulle det ställa sig, om skolöverstyrelsen, som ägnar byggnadsfrågorna en ingående granskning och avgiver yttrande över desamma samt prövar och avgör ansökningar om skolskjutsbidrag, hade att tillika handlägga samtliga reglementsärenden. En dylik anordning skulle innebära, att ärenden rörande reglementen, lokaler och Skolskjutsar i de fall, då så vore erforderligt, kunde underkastas en enhetlig och sam— tidig prövning under hänsynstagande till alla de på ett byggnadsärende inverkande faktorer. En anordning, varigenom handläggningen av samt— liga reglementsärenden överflyttades till överstyrelsen, skulle givetvis komma att medföra en ökad arbetsbelastning för denna myndighet. De sakkunniga anse sig därför icke nu kunna förorda vidtagandet av en dylik åtgärd. Enligt de sakkunnigas mening torde emellertid möjlighet förefinnas för genomförandet av en förenkling i fråga om reglementsärendenas hand— läggning, och det synes önskvärt, att en undersökning härom göres. För närvarande vilja de sakkunniga föreslå, att här nedan angivna tillväga— gångssätt må vinna tillämpning beträffande byggnadsärendenas hand— läggning.

Det har redan framhållits, att överstyrelsen vid handläggningen av nämnda ärenden ofta verkställer omfattande utredningar rörande organi- sationen av skolorna inom vederbörande skoldistrikt. På grundval av de uppgifter, som härvid införskaffas, har överstyrelsen att pröva, huruvida den organisation, som lagts till grund vid byggnadsförslagets upprättande, kan anses vara ur ekonomiska och andra synpunkter tillfredsställande, och om det i byggnadsärendet angivna lokalbehovet föreligger. Här åsyftade utredning och därmed sammanhängande prövning bör enligt de sakkun- nigas mening komma till stånd under ett tidigare skede av byggnadsären— dets behandling, nämligen innan ritningar m. m. upprättas och övriga lik—

• Sida 61
•  Original

nande åtgärder vidtagas. Skoldistriktet ägde då vid planläggningen av byggnadsföretaget kännedom om det lokalbehov, som kunde anses erfor— derligt, och för vilka lokaler bidrag av statsmedel kunde beräknas utgå.

Det är för såväl statsverket som för skoldistriktet av betydelse, att skol- byggnadsföretaget blir ekonomiskt planlagt och att lokalerna ur skolsyn- punkt bliva tillfredsställande. Skoldistriktet bör därför redan från början äga möjlighet att genom hänvändelse till överstyrelsen erhålla erforderliga anvisningar rörande byggnadsföretagets planläggning. Enligt nu gällande bestämmelser åligger det överstyrelsen att, efter sådan hänvändelse, till— handagå distriktet med uppgörande av lämpliga skissritningar samt med råd och upplysningar i övrigt rörande planerade byggnadsarbeten. Denna bestämmelse har i viss omfattning ägt tillämpning, i det att ritningar till skolbyggnader i en del fall underställts överstyrelsen för förhandsgransk— ning och att råd och anvisningar i samband därmed lämnats av över— styrelsen. Däremot torde det endast i undantagsfall hava förekommit, att skissritningar blivit uppgjorda, enär —- såsom även riksdagens revisorer framhållit — tillräcklig arbetskraft icke stått till överstyrelsens förfo- gande. De sakkunniga hysa den bestämda uppfattningen, att det även ur besparingssynpunkt är önskvärt, att åtgärder vidtagas i syfte att bereda överstyrelsen möjlighet att fullgöra de åligganden, som angivas i ovan— berörda bestämmelse. I en del fall, särskilt beträffande större skolanlägg— ningar, torde uppgörandet av skissritningar genom överstyrelsens försorg icke lämpligen kunna ifrågakomma. Det må sålunda ankomma på över— styrelsen att pröva, när förhållandena kunna anses påkalla, att skoldistrikt lämnas sådan hjälp, som här åsyftas, och i vilken utsträckning detta bör ske.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle alltså vid den förberedande hand- läggningen av ett byggnadsärende i huvudsak tillämpas följande tillväga- gångssätt.

Skoldistrikt, som önskar komma i åtnjutande av byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler, har att till en början verkställa utredning rö- rande det föreliggande lokalbehovet. Därvid skall, i förekommande fall, undersökas, huruvida några förändringar beträffande skolornas inom di- striktet organisation, som inverka på lokalbehovet vid den skola, där nya lokaler skola uppföras, kunna genomföras. Det förutsättes, att utredningen verkställes i samråd med statens vederbörande folkskolinspektör. Frågan rörande lokalbehovet underställes därefter skolöverstyrelsens prövning, och skall vid framställning, avseende dylik prövning, fogas dels fullständig redogörelse för den verkställda utredningen, dels övriga för bedömande av lokalbehovet erforderliga uppgifter om lokalförhållanden, lärjungeantal m. m. Därest så befinnes lämpligt, må även bifogas skissritningar i och för förhandsgranskning.

• Sida 62
•  Original

Överstyrelsen har att, eventuellt efter ytterligare utredning, så snart ske kan upptaga ärendet till prövning samt därefter delgiva skoldistriktet resultatet av den sålunda verkställda prövningen, och bör härvid bland annat angivas dels det lokalbehov, som kan anses föreligga, dels för vilka lokaler statsbidrag kan beräknas komma att utgå. Hava skissritningar bifogats framställningen till överstyrelsen, verkställes granskning av desamma och avgives det utlåtande däröver, vartill granskningen givit anledning. Då skoldistriktet anhållit om skissritningar till det planerade byggnadsföre- taget och överstyrelsen funnit skäl föreligga för upprättandet av dylika ritningar, översändas samtidigt dessa och lämnas tillika de råd och upp— lysningar angående byggnadsarbetet, som kunna befinnas erforderliga.

I en del fall torde byggnadsfrågan komma att stå i samband med en om— organisation av skolväsendet inom ett skoldistrikt, vilket förhållande nöd— vändiggör upprättandet av nytt reglemente eller ändring i redan fastställt reglemente. Därest reglementsärendet är av beskaffenhet, att detta enligt gällande bestämmelser skall avgöras av överstyrelsen, bör självfallet ovan omförmäld prövning av lokalbehovet ske i samband med reglementsären- dets handläggning.

Uppgöras skissritningar genom skoldistriktets försorg först efter det att resultatet av överstyrelsens prövning av lokalbehovet föreligger, böra dessa ritningar underställas överstyrelsen för förhandsgranskning.

När dessa till synes ganska omständliga men enligt de sakkunnigas me- ning nödvändiga förberedande åtgärder vidtagits, har skoldistriktet att låta upprätta fullständiga ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsbe- räkningar rörande byggnadsföretaget, varefter ansökning om byggnads- bidrag i vederbörlig ordning ingives.

Genom den här föreslagna anordningen kan, åtminstone i vissa fall, ett byggnadsärende komma att inom överstyrelsen kräva två eventuellt tre handläggningar. Ett dylikt förfaringssätt medför givetvis i och för sig ökat arbete. Å andra sidan torde, därest det av de sakkunniga förordade statsbidragssystemet vinner tillämpning, granskningsarbetet inom översty- relsen vid byggnadsärendenas slutgiltiga handläggning komma att i icke ringa grad förenklas, varför de sakkunniga hålla för sannolikt, att, bortsett från de på det byggnadssakkunniga biträdet åvilande arbetsuppgifterna, handläggningen av dessa ärenden i det stora hela kommer att underlättas.

Här må anmärkas, att de ovan angivna riktlinjerna beträffande bygg- nadsärendenas handläggning icke synas böra utformas som författnings— bestämmelser. Lämpligast torde vara att desamma delgivas skol-distrikten och folkskolinspektörerna i form av anvisningar, utfärdade av skolöver- styrelsen.

Det har redan framhållits, att hos skolöverstyrelsen tillgänglig arbets- kraft för granskning av ritningar m. m. varit otillräcklig. Visserligen kom—

• Sida 63
•  Original

mer detta granskningsarbete, om ändrade grunder för beräkning av bygg- nadsbidrag i enlighet med de sakkunnigas förslag genomföras, att i vissa avseenden förenklas. Men i stället komma de arbetsuppgifter, som stå i samband med de förberedande handläggningarna av byggnadsärendena, såsom uppgörandet av skissritningar m. m., att kräva så mycken tid, att en förstärkning av den byggnadssakkunniga arbetskraften hos överstyrel— sen synes ofrånkomlig. Det för detta ändamål beviljade årsanslaget ä 7 400 kronor måste anses otillräckligt. Den arvodestjänst, som med sagda anslag nu uppehålles, har visat sig icke vara tillfyllest för fullgörande av överstyrelsens åligganden i här berörda hänseenden enligt nu gällande be-, stämmelser. Extra anslag har också anvisats för tillfällig förstärkning av ifrågavarande arbetskraft. De sakkunniga hava förut framhållit betydelsen av att byggnadsföretagen erhålla en ur ekonomisk synpunkt tillfredsstäl- lande planläggning, då därigenom icke obetydliga belopp kunna inbe— sparas åt såväl staten som kommunen. De hava också sökt Visa på vad sätt detta syfte bör kunna vinnas, nämligen genom ett ändrat granskningsför— farande. En förutsättning för ernåendet av detta syfte torde dock vara, att hos överstyrelsen finnes tillräcklig arbetskraft för att det sålunda för— ordade tillvägagångssättet skall kunna tillämpas. Anslaget till byggnads— sakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen bör därför enligt de sakkunnigas mening utgå med ett förhöjt belopp, förslagsvis 15 000 kronor. Det torde böra anmärkas, att ett genomförande av de sakkunnigas förslag nödvän— diggör, att det byggnadssakkunniga biträdet anlitar arbetshjälp för ut- förande av skissritningar m. m. Nämnda belopp avser sålunda att även täcka de utgifter, som föranledas härav, och har beloppets storlek beräk- nats med hänsyn tagen härtill.

D. Vissa beräkningar rörande det föreslagna

bidragssystemets verkningar.

I syfte att i den mån så kan ske belysa de ekonomiska verkningarna vid tillämpningen av det av de sakkunniga föreslagna statsbidragssystemet, hava de sakkunniga i tablå 5 sammanfört vissa uppgifter rörande enligt nu gällande grunder beviljade samt på grundval av de föreslagna statsbidrags— bestämmelserna beräknade byggnadsbidrag till de i tablå 3 upptagna bygg- nadsföretagen. Till de i förstnämnda tablå medtagna uppgifterna må här några förklarande anmärkningar lämnas.

I kol. 4 upptagas samtliga de i respektive byggnadsföretag ingående un- dervisningslokaler, vilka ansetts statsbidragsberättigade enligt nu gällande bidragssystem, och i kol. 5 angives det totalbelopp, som genom Kungl.

• Sida 64
•  Original

1 2 3 4 Antal undervisningslokaler i - skolanlä iin en Skoldistrikt Län K;;Lk' ggl g klass- nat.- teckn.— gymn.- slöjd- skol- rum rum sal sal sal kök Stockholms stad .......... 62: — 28 2 1 2 3 1 Sollentuna ................ Stockholms 50: — 8 1 — — 1 1 Överjärna ................ » 32: — 7 1 — 1 2 1 Södertälje ................ Södermanl. 51: —— 17 1 1 1 5 2 Lidingö .................. » 40: — 6 1 — — 1 —- Kullerstad ................ Östergötlands 35: -— 3 1 — 1 1 1 Tranås ................... Jönköpings 36: 80 11 1” —— 1 4 1 Barnarp .................. » 39: 35 5 1 —— 1 1 —— Hänger .................. » 29: — 2 -— — 1 — 1 Kånna ................... Kronobergs 29: 76 2 — —— 1 1 — Berga .................... > 32: 60 3 -— — 1 1 — Älghult .................. » 34: — 5 — — 1 1 1 Västervik ................ Kalmar 40: — 15 1 1 2 2 —— Locknevi ................. » 38: 90 3 —— -— 1 1 1 Hallingeberg .............. » 35: — 4 — — 1 — — Gualöv .................. Kristianstads 33: -— 2 — —— 1 -— 1 Ivetofta .................. >> 28: 40 3 -—— — 1 1 1 Kviinge .................. » 35: 06 6 — — 1 1 1 Lackalänga .............. Malmöhus 34: —— 2 — — -— 1 1 Svenstorp ................ » 33: — 1 _ — 1 1 —— Hörby köping ............ » 39: 04 6 — — 2 —— Malmö .................. » 50: 65 24 1 — 2 4 2 Skurup .................. » 31: — 3 — — 1 1 —- Halmstad ................ Hallands 41: 50 10 — — 1 1 1 Gunnarp ................. ' 33: — 3 —— — 1 1 1 Askome .................. ' 23: — 2 — —— 1 1 1 Getinge .................. » 33: 70 5 —— -— 1 1. 1 Västra Frölunda .......... Göteb. o. Boll. 41: 10 4 — — — 1 — Mo ...................... » 23: 85 1 —— -— 1 1 1 Göteborg ................ ' 58: — 51 2 — 3 7 2 Skållerud ................ Älvsborgs 37: 68 4 — — 1 1 1 Starrkärr ................ » 41: 31 5 — —— — 1 1 Gärdhem ................ ' 29: — 2 — 4 1 1 1 Vänersborg ............... » 44: 34 12 1 1 1 3 1 Essunga .................. Skaraborgs 37: 70 4 —— _— 1 1 1 Karlsborg ................ ' 38: —— 7 1 — 1 1 1 Gunnarskog .............. Värmlands 30: 23 3 —— — 1 1 — Arvika landsk. ........... » 26: 50 2 — -— 1 1 — Axberg ................... Örebro 33: — 3 —— — 1 1 —— Karlskoga ................ > 45: 50 14 1 —— 1 4 —— Söderbärke ............... Kopparbergs 28: — 4 -— 1 1 1 Torsång ................. » 26: 79 1 — 1 1 1 Domnarvet ............... 3 41: 08 7 1 — 1 3 1 Mora, ....... » 41: — 9 1 — -— 2 1 Forsa ....... Gävleborgs 44: — 3 — 1 — 1 Ovansjö .................. » 48: — 7 — — 1 2 1 Haverö .................. Västernorrl. 40: _ 2 — 1 1 1 Rödön ................... Jämtlands 42: 14 6 1 — 1 3 1 Myssjö .................. » 20: — 3 —— — 1 1 1 Gåxsjö .................. D 25: —— 2 — — 1 1 _— Lycksele landsk. .......... Västerbottens 23: 15 2 —— — 1 1 1 Bureå .................... » 37: 70 2 — — 1 1 _ Skellefteå landsk. ......... ) 42: 50 3 -— — 1 1 '— Överluleå ................ Norrbottens 30: — 3 — — 1 1 1 Junosuando .............. ) 41: — 8 — —— 1 1 1 Övertorneå. ............... ” 34: 91 6 — —— 1 1 1

• Sida 65
•  Original

5 | 5 7 | 8 9

Beräknat byggnadsbidrag en- Beräknad ökning eller minskning av ligt av de sakkunniga före- bidragsbeloppen vid tillämpning av slagna grunder de föreslagna bestämmelserna

Byggnadsbidrag enligt nu gällande grunder

per undervis- ningslokal

per undervis—

tOtalbelOPP ningslokal totalbelopp minskning i %

* 942 000 1 24 789 1 698 500 1 18 381 243 500 216 375 19 670 174 900 15 900 —— 41 475 136 836 11 403 146 000 12 166 — ' 683 655 ' 24 416 1 513 700 ' 18 346 169 955 108 144 13 518 97 900 12 237 —— 10 244 — 9.5 164169 23 452 95 950 13 707 — 68 219 — 41.6 328 825 18 268 238 700 13 261 90 125 — 27.4 102 355 12 794 119 450 14 931 —— + 16.7

50 722 12 680 39 650 9 912 11 072 — 21.8 39 906 9 976 38 400 9 600 1 506 — 3.8 54 294 10 858 53 650 10 730 644 — 1.2 92 420 11 552 106 250 13 281 — + 15.0 360 600 17 171 292 100 13 909 68 500 — 19.0 101 812 16 968 78 100 13 016 23 712 -— 23.3 110 935 22 187 74 750 14 950 36 185 —— 32.6 40 097 10 024 42 700 10 675 — + 6.5 76 332 12 722 55 000 9 166 21 332 — 27.9 111 322 12 369 122 100 13 566 —— + 9.7 42 051 10 512 41 750 10 437 301 —— 0.7 38 475 12 825 31800 10 600 6 675 —— 17.3 111 750 13 968 99 000 12 375 12 750 — 11.4 2 1 108 481 32 602 2 642 400 * 18 894 466 081 —— 42.0 55119 11023 51000 10200 4119 —— 7.5 244 312 18 793 204 000 15 692 40 312 — 16.5 84 062 14 010 64 250 10 708 19 812 —— 23.6 36 881 7 376 40 950 8190 — + 11.0 120 994 15 124 102 900 12 862 18 094 — 15.0 71004 14 200 59 850 11 970 11 154 —15.7 29 031 7 257 33 600 8 400 — + 15.7 1 376 921 21 183 1 081 300 16 635 295 621 —— 21.5

109 722 15 674 105 000 15 000 4 722 — 4.3 83 550 11 935 87 750 12 535 —- + 5.0 54 966 10 993 50 800 10 160 4 166 — 7.6 309 682 16 299 297 000 15 631 12 682 — 4.1 91 038 13 005 87 150 12 450 3 888 — 4.3 208 953 18 995 157 800 14 345 51 153 -— 24.5 43 276 8 655 49 750 9 950 — + 15.0 39 255 9 813 35 450 8 862 3 805 — 9.7 55 642 11 128 53 650 10 730 1 992 — 3.6 387 682 19 384 307 700 15 385 79 982 — 20.6 76 713 10 959 76 750 10 964 -— + 005 47 277 11 819 36 500 9 125 10 777 — 22.8 242 558 18 658 192 900 14 838 49 658 -— 20.5 173 325 13 332 164 500 12 653 8 825 -—- 5.1 90 491 18 098 77 900 15 580 12 591 —— 13.9 225 922 20 538 196 900 17 900 29 022 -— 12.8 53 826 10 765 63 000 12 600 -— + 17.0 202 673 16 889 191 200 15 933 11 473 —— 5.7 37 782 6 297 50 400 8 400 — + 33.4 33 849 8 462 32 550 8 137 1 299 — 3.8 45 616 9 123 40 950 8 190 4 666 — 10.2 42 311 10 578 47 250 11812 — + 11.7 82 027 16 405 69 100 13 820 12 927 — 15.8 62 159 10 359 59 600 9 933 2 559 — 4.1 171 168 15 560 167 800 15 254 3 368 —- 2.0 141 995 15 777 126 200 14 022 15 795 — 11.1 10 153 338 8 266 150 99 550 1 986 738 —— 18.6 ' Bidrag för samlingssal ingå i dessa belopp. ” Bidrag för sängsal (samlingssal) ingå i dessa belopp.

Illllll

p ”3 llmllo CD 0? CD (0 ha N) O O

av lllllmlllgllll kl »— CD H

• Sida 66
•  Original

Maj:ts beslut beviljats vederbörande skoldistrikt. De i kol. 6 upptagna beloppen angiva beräknat statsbidrag per undervisningslokal, och har där-' vid i de fall, då bidrag utgått för samlingssal (sångsal), även dessa lokaler betraktats som undervisningslokaler. I kol. 5 och 6 ingå, i förekommande fall, även för inventarier beviljade bidrag.

Motsvarande uppgifter lämnas i kol. '7 och 8 beträffande de statsbidrags- belopp, som enligt gjorda beräkningar skulle hava utgått till ifrågavarande byggnadsföretag, därest det av de sakkunniga föreslagna bidragssystemet varit i tillämpning vid beviljandet av statsbidrag till ifrågavarande bygg— nadsföretag. Rörande dessa beräkningar må följande kompletterande upp- gifter lämnas.

Bidragsbeloppen hava beräknats i enlighet med den uppgjorda tabellen. Beträffande gymnastik— och slöjdsalar samt skolkök har det icke varit möj- ligt att få beräkningarna rörande bidragens storlek fullt exakta. Härför skulle hava erfordrats att bestämda uppgifter om var och en av ifrågava- rande lokalers storlek förelegat. I de fall, då dylika uppgifter icke varit för de sakkunniga tillgängliga, har storleken av dessa lokaler beräknats stå i ett visst förhållande till skolanläggningens omfattning. Härigenom torde, möj— ligen med ett eller annat undantag, de gjorda beräkningarna kommit att svara mot de verkliga förhållandena i berörda hänseenden och sålunda äga för här ifrågavarande syfte erforderlig tillförlitlighet.

Där samlingssal ingått i skolanläggningen har i summorna i kol. 7 och 8 inräknats det bidrag, som enligt föreslagna grunder må utgå för sådan lokal. Vidare ingå i nämnda summor bidrag för bestridande av utgifter för rit— ningar och kontroll. Detta bidrag, som enligt de sakkunnigas förslag må utgå med belopp, som i varje särskilt fall prövas skäligt, dock med högst fem procent av det beviljade bidragsbeloppet, har i tablån för enkelhetens skull beräknats utgå med nämnda procenttal i samtliga fall.

Det tillägg av fem procent, som av de sakkunniga föreslagits må kunna utgå för skolbyggnader, uppförda av sten, har inräknats i byggnadsbidragen för samtliga byggnader, som inrymma minst sex klassrum. Även om, vilket är sannolikt, i en del fall mindre byggnader än vad som sålunda beräknats uppförts av sten liksom också träbyggnader med ett större antal klassrum torde förekomma, synas sagda förhållanden icke hava någon nämnvärd betydelse vid den jämförelse mellan bidragsbeloppens storlek, som tablån avser att vara grundval för.

Slutligen må nämnas, att hänsyn här icke tagits till de fall, då möjlighet kunde förefinnas för erhållande av bidrag för frukostrum och barnbespis— ningslokal. Dessa bidrag, som enligt förslaget skulle kunna utgå med respek- tive högst 5 000 och 10 000 kronor, äro av den storleksordning, att de, jäm— förda med de totala bidragsbeloppen, hava mindre betydelse.

• Sida 67
•  Original

De på angivna sätt beräknade bidragsbeloppen torde sålunda äga den grad av tillförlitlighet, att desamma kunna tjäna till ledning vid bedöman- det av det föreslagna bidragssystemets ekonomiska verkningar. Några syn- punkter rörande resultatet av den i tablån gjorda jämförelsen mellan bevil- jade och beräknade statsbidragsbelopp må här framhållas.

Sammanlagda beloppen av beviljade bidrag till de i tablån upptagna byggnadsföretagen utgöra 10 153 338 kronor. Med tillämpning av de före- slagna bidragsbestämmelserna skulle nämnda belopp hava utgjort 8 266 150 kronor, varvid alltså skulle uppkommit en besparing av i runt tal 1 880 000 kronor eller 18.6 procent. I kol. 9 har närmare angivits beräknad ökning eller minskning av bidragsbeloppen i de särskilda fallen. Såsom framgår av sistnämnda uppgifter har ökning beräknats uppkomma i ett mindre antal fall, dock nära nog undantagslöst beträffande mindre skolanläggningar. För en del av dessa byggnadsföretag har ett synnerligen lågt kubikpris legat till grund för beräkningen, Vilket förhållande torde utgöra en förklaring till att den beräknade ökningen uppkommit och på samma gång fullt motivera densamma. Det är dock ej uteslutet, att i en sådan skolbyggnad beräknats ingå exempelvis en gymnastiksal av större dimensioner än vad i verkligheten varit fallet, och att sålunda ökningen angivits med ett något för högt be- lopp. För det stora flertalet byggnadsföretag skulle däremot bidragen kom- mit att reduceras. Beträffande de större skolanläggningarna har denna redu- cering skett med i vissa fall betydande belopp, Vilket står i full överens- stämmelse med bidragssystemets allmänna principer, för vilka de sakkun- niga i det föregående lämnat en närmare motivering. Det är också främst genom en minskning av bidragsbeloppen till byggnadsföretag av sistnämnda slag som den förut angivna besparingen beräknats hava uppkommit. Enligt de gjorda beräkningarna skulle även en del mindre byggnadsföretag drabbas av bidragsminskningen. I de fall, då en mera avsevärd minskning skett, finner man, att byggnadskostnaderna varit synnerligen höga i förhållande till de angivna kubikprisen. Reduceringen synes sålunda fullt motiverad. Beträffande ett eller annat av här berörda fall är det dock möjligt, att skol— anläggningen varit avsedd för annan skolform än vad som framgår av anta- let klassrum i nybyggnaden och att med hänsyn härtill bidraget bort be— räknas utgå för större lokaler än som skett, varigenom det beräknade totala bidragsbeloppet blivit högre och för distriktet förmånligare än vad uppgif- ten i tablån utvisar.

Det må i detta sammanhang framhållas, att de i kol. 9 angivna beloppen äro approximativa och de gjorda beräkningarna grundade på delvis osäkra faktorer. Några exakta uppgifter angående ökning och minskning av bidragsbeloppet i varje särskilt fall kunna självfallet ej lämnas och torde ej heller vara av större betydelse. Ifrågavarande uppställning har främst

• Sida 68
•  Original

tillkommit för att visa, huru det av de sakkunniga föreslagna bidragssyste— met kommer att i stort sett verka, och för detta syfte torde uppgifterna hava sitt Värde. Det torde sålunda med säkerhet kunna fastslås, att en icke obetydlig besparing uppkommer vid tillämpningen av nämnda bidrags— system och att denna besparing till övervägande delen vinnes genom en reducering av bidragen till större skolanläggningar. Det torde också kunna förväntas, att kommunerna med hänsyn till bidragssystemets innebörd komma att vid skolbyggnadernas planläggning söka nedbringa byggnads- kostnaderna och därigenom främja såväl kommunens som statens ekono- miska intressen. Vidare må framhållas, att en utjämning beträffande sta— tens andel i byggnadskostnaderna kommer att äga rum, därigenom att rela- tionen mellan kubikpris och bidragens storlek erhåller en rättvisare avväg— ning. Som exempel härpå må hänvisas till uppgifterna i kol. 6 och 8 angå- ende byggnadsbidragens fördelning per undervisningslokal. Det framgår av dessa uppgifter, att bidragsbeloppen per undervisningslokal med tillämp- ning av de föreslagna bidragsbestämmelserna komma att vid lika kubikpris förete avsevärt mindre variationer än vad nu är fallet. Bidrag av statsmedel till bestridande av utgifter, föranledda av alltför stora anspråk på skolbygg- nadernas standard, kan således ej beräknas utgå.

Såsom redan nämnts skulle, därest det av de sakkunniga föreslagna bidragssystemet varit i tillämpning vid beviljandet av statsbidrag till här berörda byggnadsföretag, vunnits en besparing av omkring 18 procent å det totala statsbidragsbeloppet. Då emellertid bland dessa företag finnes ett förhållandevis stort antal större skolanläggningar, för vilka bidraget beräk— nats kunna minskas med ganska avsevärda belopp, torde man ej böra räkna med en genomsnittlig besparing av sagda storlek. Dock torde statens direkta utgifter för byggnader för folkskoleväsendet kunna nedbringas med om- kring 15 procent genom ändrade statsbidragsbestämmelser i enlighet med de sakkunnigas förslag. Självfallet kunna såväl större som mindre bespa- ringar vinnas genom att de i förutnämnda tabell angivna bidragsbeloppen minskas eller höjas, beroende på i vilken omfattning statsmakterna anse sig böra lämna bidrag till skolbyggnader.

Denna siffermässigt påvisbara besparingsmöjlighet synes böra tillmätas en icke ringa betydelse. De sakkunniga hålla dock före, att de principer, på vilka det här förordade bidragssystemet grundats, äro ur besparingssyn- punkt det Väsentliga i de sakkunnigas förslag. Enligt de sakkunnigas för- menande torde nämligen en tillämpning av dessa principer komma att dels medföra minskning av statens utgifter för här ifrågavarande ändamål, dels bidraga till åstadkommande av ett starkare ekonomiskt intresse hos kom- munerna vid planerandet och utförandet av skolbyggnadsföretag inom skol- distrikten.

• Sida 69
•  Original

E. Fördelningen av kostnaderna för folkskoleväsendet

mellan staten och kommunerna.

De sakkunniga hava i sitt den 20 januari 1940 avgivna betänkande och förslag angående aktuella besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet fram— hållit, att det förhållandet, att staten under senare år övertagit en allt större del av kostnaderna för folkskoleväsendet, synes hava medfört, att de ekop nomiska synpunkterna för de kommunala myndigheterna icke finge samma betydelse, som om kommunen själv nödgats bestrida en väsentligare del av ifrågavarande kostnader, och att man till följd härav kunnat spåra en viss tendens till mindre ekonomisk omtanke från kommunernas sida vid hand- läggningen av skolorganisatoriska frågor inom skoldistrikten. Med anled- ning av dessa av de sakkunniga liksom av vissa myndigheter gjorda påpe- kanden har vederbörande departementschef i Kungl. Maj:ts proposition nr 155 till 1940 års riksdag uttalat, att berörda förhållanden borde kunna föranleda antingen ett överskjutande på kommunerna av en något större del av kostnaderna för folkskoleväsendet eller en ökad statlig tillsyn över detsamma. En medelväg borde enligt departementschefen kunna sökas mel— lan dessa båda alternativa utvägar, men då i nuvarande läge en övervältring av utgifter från staten till kommunerna helst icke borde ske, måste — framhåller departementschefen — för närvarande företrädesvis det senare alternativet väljas. I utlåtande nr 117 / 1940 förklarar sig statsutskottet icke hava något att erinra mot att en undersökning kommer till stånd rörande möjligheterna att genom någon förskjutning av kostnadsfördelningen mel- lan staten och kommunerna åstadkomma ett starkare intresse hos de senare för en mera ekonomisk planläggning av skolorganisatio-nen. Utskottet håller dock före, att den i stort sett ändamålsenligaste utvägen att åstadkomma en önskvärd rationalisering är att söka i en ökning och intensifiering av den statliga tillsynen över folkskoleväsendet. Riksdagen har icke haft något att erinra mot vad departementschefen och statsutskottet i berörda hänseen- den anfört.

Sedermera har Kungl. Maj:t. genom nådigt brev till statskontoret den 24 maj 1940 angående vissa för budgetåret 1940/41 anvisade anslag till folkskoleväsendet m. m. anbefallt de sakkunniga, att, med beaktande av vad chefen för ecklesiastikdepartementet i ovannämnda proposition nr 155 och av riksdagen i skrivelsen nr 216 i ämnet yttrats, taga under övervägande lämpligheten av en ändrad fördelning mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkskoleväsendet.

De sakkunniga vilja i anledning härav till en början erinra om, att de sakkunniga redan i sitt ovannämnda betänkande framhållit, att statens övertagande av skolutgifterna i den omfattning, som skett under senare år,

• Sida 70
•  Original

nödvändiggör en ingående kontroll över skolväsendets fortlöpande utveck— ling och därmed sammanhängande ekonomiska förhållanden. De sakkun— niga anse sålunda, i likhet med departementschefen och statsutskottet, att en lösning av föreliggande spörsmål främst är att söka i en ökning och inten— sifiering av den statliga tillsynen över folkskoleväsendet. Detta innebär, att en förstärkning av folkskolinspektionen bör komma till stånd. Behovet av en sådan förstärkning av inspektionen har länge förefunnits och framträder än mer under de nu rådande förhållandena. Resultatet av de besparings— åtgärder, som böra vidtagas på folkskoleväsendets område, kommer näm— ligen att i hög grad bliva beroende av, huru de folkskolinspektörerna på- vilande arbetsuppgifterna bliva utförda. Det är sålunda av synnerlig vikt, att den sedan länge aktuella frågan om folkskolinspektörernas arbetsförhål— landen snarast möjligt tages under omprövning.

Vad sedan beträffar det av departementschefen ifrågasatta alternativet att överskjuta på kommunerna en något större del av kostnaderna för folk- skoleväsendet vilja de sakkunniga framhålla följande.

Först må härvid erinras om, att de sakkunniga vid utarbetandet av det av dem förordade systemet rörande statsbidrag till byggnader för folkskole- väsendet sökt att så avväga bidragsbeloppens storlek, att desamma i stort sett motsvara de bidrag, som kunna utgå enligt nu tillämpade bestämmel— ser. Av de lämnade uppgifterna om systemets verkningar framgår emeller— tid, att byggnadsbidragen i en del fall komma att bliva reducerade. Beträf— fande större skolanläggningar kan denna reducering bliva ganska bety- dande. En tillämpning av nämnda bidragssystem kommer sålunda att med— föra, att en något större del av byggnadskostnaderna överflyttas på kom— munerna.

Vidare må erinras om, att 1940 års riksdag beslutat, att statsbidraget till skoldistriktens underhålls- och materielkostnader från och med den 1 juli 1940 tills vidare skall begränsas till 50 procent av för sagda ändamål nu utgående belopp. Enligt de sakkunnigas förslag skulle nedsättningen av nämnda bidrag, i vad detsamma avsåge bidrag till underhåll av undervis- ningslokaler, bliva bestående. Skoldistrikten skulle sålunda komma i åtnju- tande av bidrag enbart för tillhandahållande av Skolmöbler och undervis— ningsmateriel.

Vad de sakkunniga föreslagit kommer alltså, i den mån förslagen vinna tillämpning, att i viss omfattning innebära ett överskjutande på kommu- nerna av en något större del av kostnaderna för folkskoleväsendet. Anmär- kas bör dock, att den ändring i kostnadsfördelningen, som härigenom kan väntas uppkomma, i främsta rummet torde komma att beröra de ekono- miskt mera bärkraftiga kommunerna.

Ehuru de sakkunniga hålla före, att en överflyttning i större omfattning av utgifter från staten till kommunerna i nuvarande läge helst icke bör ske,

• Sida 71
•  Original

hava de sakkunniga enligt åt dem givet uppdrag undersökt de möjligheter, som kunna förefinnas för genomförande av en ändrad kostnadsfördelning i syfte att åstadkomma ett starkare ekonomiskt intresse hos kommunerna beträffande skolväsendets angelägenheter.

De sakkunniga, som utgått från att ingen rubbning bör ske i fråga om nu gällande grunder för statsbidrag till lärarlöner, hava vid sin undersök— ning kommit till det resultatet, att det synes ligga närmast till hands att ifrågasätta en indragning av de till skoldistrikten utgående tjänstebostads- bidragen. Enligt nu gällande bestämmelser äger skoldistrikt, med vissa un- dantag, till bestridande av kostnader för tjänstebostäder åt lärarpersonalen vid folk— och småskolor åtnjuta årligt tjänstebostadsbidrag med 160 kronor för ordinarie manlig folkskollärare, 120 kronor för ordinarie kvinnlig folk- skollärare samt 80 kronor för annan lärare, dock under iakttagande att, där bostad av distriktet förhyres för lärarens räkning, bidraget icke må över— stiga den av distriktet erlagda hyran. Beträffande icke—ordinarie lärare skall

' ,. . __ . .. l .. 1 0 bidraget for varje dag, lararen mnehar anställning, utgora 2—75 av ars-

beloppet. Såsom villkor för utgående av tjänstebostadsbidrag gäller, att skoldistriktet med avseende å vederbörande lärare fullgjort vad i gällande författning är föreskrivet om tillhandahållande av tjänstebostad.

Till ifrågavarande ändamål har för budgetåret 1940/41 anvisats ett för- slagsanslag av 3 200 000 kronor.

Då frågan om indragning av tjänstebostadsbidraget tidigare varit före- mål för överväganden, lämnas i det följande en kort redogörelse för vad som härunder förekommit.

Sedan skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1939/40 framlagt förslag om att tjänstebostadsbidraget skulle inarbetas i statsbidra— get till lärarlönerna, ifrågasatte statskontoret i yttrande över överstyrel— sens förslag, om icke skoldistrikten hädanefter med hänsyn till statens under de senare åren alltmer stegrade utgifter för folkskoleväsendet borde be— strida hela kostnaden för bostäder åt lärarna. Vederbörande departements- chef anförde bland annat (1939 års åttonde huvudtitel, punkten 166), att vissa skäl talade för statskontorets uppfattning om avskaffande av tjänste- bostadsbidragen, och att den av statskontoret väckta frågan syntes förtjänt att närmare övervägas.

Med anledning av vid 1939 års riksdag motionsvis väckt förslag, inne- bärande att riksdagen skulle uttala sig mot en ändring av nuvarande grun— der för tjänstebostadsbidragets utgående, anförde riksdagen i skrivelse nr 439/1939, att riksdagen visserligen insåge, att en minskning av till kommu- nerna utgående statsbidrag för skolväsendet skulle bli en besvikelse för flertalet skoldistrikt men att riksdagen utginge ifrån, att de kommunala

• Sida 72
•  Original

intressena ej bleve obeaktade vid det övervägande, departementschefen förebådat.

Sedan skolöverstyrelsen anbefallts att, med beaktande av, bland annat, vad i ämnet yttrats av riksdagen i nämnda skrivelse, taga i övervägande frågan om avskaffande av tjänstebostadsbidragen, framlade överstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1939 förslag i ämnet, Överstyrelsen anförde här- vid, bland annat, att de skäl, som föranledde 1935 års riksdag att i skatte— utjämnande syfte besluta, att staten skulle icke blott åtaga sig kostnaderna för den till lärarna utgående kontanta lönen utan även lämna bidrag till bestridande av kostnaderna för tjänstebostäder, vore alltjämt giltiga. Under sådana förhållanden kunde överstyrelsen icke tillstyrka, att detta av stats— medel utgående tjänstebostadsbidrag indroges, såvida icke statsbidraget i övrigt till folkskoleväsendet ökades med belopp, som minst motsvarade tjänstebostadsbidraget. I avgivet yttrande framhöll statskontoret, att vad överstyrelsen anfört icke övertygat statskontoret om att icke skoldistrikten hädanefter borde åläggas att bestrida hela kostnaden för bostäder åt lärarna. Ämbetsverket Ville emellertid i nuvarande läge icke påkalla åtgärder av sådan innebörd, då det måste anses angeläget att undvika alla icke ofrån— komliga rubbningar i kommunernas ekonomi. Slutligen har departements- chefen i Kungl. Maj:ts proposition nr 155 till 1940 års riksdag uttalat, att han lutade åt den uppfattningen, att tjänstebostadsbidragen —- framför allt med hänsyn till att skoldistriktens kostnader för skolväsendet proportions— vis torde vara mindre nu än är 1935 — borde avskaffas. Då emellertid departementschefen i likhet med statskontoret ansåge, att åtgärder, som medförde rubbningar i kommunernas ekonomi, under rådande förhållan- den borde om möjligt undvikas, ville han ej nu förorda någon ändring av sådan innebörd, men förutsatte, att frågan vid en lämpligare tidpunkt ånyo toges under omprövning.

För ett ställningstagande till här föreliggande spörsmål torde det vara av Värde att få utrönt, vilken inverkan en indragning av ifrågavarande stats- bidrag skulle få beträffande den kommunala utdebiteringen. Några exakta uppgifter härom kunna de sakkunniga ej lämna, men vissa slutsatser torde dock kunna dragas av den undersökning, som av de sakkunniga verkställts, och för vilken här lämnas en kort redogörelse.

Undersökningen har avsett ett fyrtiotal kommuner, städer och landskom- muner, inom olika delar av landet. Beträffande landskommunerna har un- dersökningen företrädesvis avsett sådana, där man haft anledning antaga, att utdebiteringen röner en mera påtaglig inverkan även av en jämförelse- vis obetydlig inkomstminskning. Till grund för beräkningarna hava lagts tillgängliga uppgifter om antalet skattekronor enligt 1938 års taxeringar samt antalet lärartjänster vid slutet av vårterminen 1939 inom respektive kommuner (skoldistrikt). Här må även anmärkas, att tjänstebostadsbidra—

• Sida 73
•  Original

get beräknats utgå med 160 kronor för såväl manlig som kvinnlig folkskol— lärare, enär enligt bestämmelserna i gällande boställsordning för lärare vid folk- och småskolor tjänstebostaden även för ordinarie kvinnlig folkskol— lärare från och med den 1 juli 1943 skall innehålla minst tre rum och kök och tjänstebostadsbidraget från denna tidpunkt sålunda kommer att utgå med 160 kronor för både manlig och kvinnlig ordinarie folkskollärare.

Den med tillämpning av här angivna beräkningsgrunder verkställda un- dersökningen har givit vid handen, att en indragning av tjänstebostads- bidraget skulle i fråga om stadskommunerna komma att medföra endast en ringa höjning av utdebiteringen. För de städer, som ej deltaga i landsting och vilka komma i åtnjutande av omkring en tiondedel av hela det utgående tjänstebostadsbidraget, torde höjningen komma att uppgå till mellan 1—3 öre per skattekrona. Även för övriga städer synes man kunna räkna med en jämförelsevis obetydlig höjning, sannolikt uppgående till högst 10 öre för inkomsthundra. Endast en av de städer, som medtagits vid undersökningen, skulle drabbas av en så stor höjning som 10 öre. Ifrågavarande stad intager emellertid en särställning beträffande utdebiteringens storlek, i det att hela det kommunala utdebiteringsbehovet 1938 utgjorde 24 kronor 30 öre per skattekrona. Statsbidrag till skattelindring utgick dock i detta fall med 4 kronor 59 öre per skattekrona.

Beträffande landsbygdskommunerna torde man kunna utgå från, att av- skaffandet av tjänstebostadsbidraget nära nog undantagslöst skulle komma att medföra en större ökning av utdebiteringen än vad ovan angivits beträf- fande städerna. Sannolikhetsskäl tala för, att ökningen för det övervägande antalet kommuner dock icke skulle överstiga 20 öre per skattekrona. I icke så få fall torde man böra räkna med en höjning av mellan 20 och 40 öre, och i vissa undantagsfall komme ökningen sannolikt att uppgå till omkring 50 öre. Härvid bör emellertid bemärkas, att i samtliga undersökta fall stats- bidrag till skattelindring utgått till kommuner, vilka vid en eventuell in- dragning av tjänstebostadsbidraget beräknats få utdebiteringen höjd med 20 öre per skattekrona eller däröver. Man har med hänsyn härtill anledning antaga, att ifrågavarande kommuner vid ett på grund av mistat tjänste— bostadsbidrag ytterligare ökat skattetryck hade möjlighet att erhålla en viss kompensation härför genom ett något ökat statsbidrag till skatte— lindring.

Ehuru den verkställda undersökningen omfattat ett mycket begränsat antal kommuner, torde dock undersökningsresultatet kunna läggas till grund för bedömande av frågan, vilken inverkan avskaffandet av tjänste— bostadsbidraget skulle få på den kommunala utdebiteringen. Undersök- ningen synes sålunda giva vid handen, att verkningarna i skattehänseende av en sådan åtgärd för flertalet kommuner bleve jämförelsevis obetydliga, medan en del kommuner, framför allt sådana med ett redan förut högt

• Sida 74
•  Original

skattetryck, finge vidkännas en i förhållande till deras ekonomiska bärkraft mera kännbar skattehöjning, som dock i regel torde komma att i viss mån reduceras genom att statsbidrag till skattelindring i dylika fall komme att utgå.

De sakkunniga vilja för sin del uttala, att, därest någon förskjutning av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna, utöver vad som kan komma att ske genom att av de sakkunniga i detta betänkande framlagda förslag vinna tillämpning, bör komma till stånd, avskaffandet av tjänste— bostadsbidraget i främsta rummet bör ifrågakomma. De sakkunniga ansluta sig dock till den under frågans tidigare handläggning uttalade meningen, att en dylik åtgärd icke synes böra vidtagas under nu rådande förhållanden utan bör därmed anstå till en tidpunkt, som av statsmakterna kan befinnas lämplig.

De sakkunniga hava funnit sig böra i detta sammanhang beröra ett spörs— mål, som står i ett Visst samband med frågan om tjänstebostadsbidraget, nämligen principen om skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänste— bostäder åt folkskolans lärarpersonal i sådana fall, då svårigheter mött för vederbörande lärare att själv förhyra bostad. Denna princip torde före ge- nomförandet av den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen för lärare vid folk- och småskolor varit allmänt erkänd. Någon annan ordning torde vad beträffar landsbygdens skoldistrikt tidigare icke blivit ifrågasatt. Under de senaste åren synes emellertid på vissa håll den uppfattningen gjort sig gällande, att skoldistrikten genom den nya löneregleringen skulle vara be- friade från skyldigheten att svara för tjänstebostäder åt lärarna. Otvivel- aktigt förefinnes hos en del skoldistrikt benägenhet att, i stället för att till- handahålla tjänstebostad åt läraren, låta honom uppbära bruttolön, och detta även i sådana fall, då det för läraren möter synnerliga svårigheter att anskaffa lämplig bostad i skolans närhet. Nämnda uppfattning synes också vunnit stöd genom ett av regeringsrätten den 22 augusti 1939 meddelat utslag (reg. årsb. 1939 not. E 125).

Att de sakkunniga här upptagit denna fråga beror därpå, att det enligt de sakkunnigas mening kan befaras, att avskaffandet av tjänstebostads— bidraget kan komma att verka så, att skoldistrikten mera allmänt önska bliva befriade från skyldigheten att tillhandahålla tjänstebostäder åt lärar— personalen. Det synes därför angeläget, att här ifrågavarande spörsmål blir klarlagt i samband med att frågan om en indragning av tjänstebostads— bidraget tages under omprövning.

Utan att närmare ingå på frågan om de nya lönebestämmelsernas inne- börd i här berörda avseende, vilja de sakkunniga dock i själva sakfrågan framhålla följande.

Beträffande ett stort antal skolor å landsbygden äro förhållandena så- dana, att tjänstebostäder för lärarna kunna anses vara oundgängligen nöd-

• Sida 75
•  Original

vändiga, enär möjlighet för lärare att på rimligt avstånd från skolan för- hyra lämplig bostad icke förefinnes. Det måste också vara i skolans lika mycket som i lärarens intresse, att läraren har sin bostad i omedelbar när- het av skolan. Läraren kan nämligen då bättre utöva tillsyn över icke blott lärjungarna utan även över skolanläggningen i dess helhet, lokalernas upp- värmning, rengöring och dylikt, än vad eljest är möjligt.

En del fall hava förekommit, då skoldistrikt söker ordna bostadsfrågan för sina lärare så, att vid skolorna anställda lärare uppsägas från av dem innehavda tjänstebostäder men erbjudas samtidigt att förhyra bostäderna av distriktet. Därigenom bliva bestämmelserna i gällande boställsordning för lärare vid folk— och småskolor icke tillämpliga på ifrågavarande bostä— der. Detta kan innebära en avsevärd försämring av den bostadsstandard, som genom boställsordningen avsetts att upprätthållas. En dylik anordning synes de sakkunniga icke tillfredsställande.

De sakkunniga Vilja för sin del uttala, att i här berörda hänseenden hit- tills gällande praxis bör tillämpas, och att det sålunda bör åligga skoldistrikt att tillhandahålla tjänstebostäder åt lärare vid folk— och småskolor i de fall, då förhållandena icke möjliggöra för vederbörande lärare att själv anskaffa tjänlig bostad, samt att, där tjänstebostad, som varitupplåten åt lärare finnes och denna framdeles skall användas som bostad för lärare, boställs— ordningens bestämmelser skola äga tillämpning på densamma.

F. Sammanfattning av de sakkunnigas förslag.

De sakkunniga anse sig kunna uttala, att nu gällande bestämmelser angå- ende statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet i tillämpningen visat sig i vissa avseenden vara mindre tillfredsställande. På grund härav hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå ändrade grunder för beräknande av byggnadsbidrag för uppförande av nya undervisningslokaler, varjämte de sakkunniga förorda, att statsbidrag må kunna utgå jämväl för bestridande av kostnader för mera omfattande ombyggnads— och restaureringsarbeten å folkskolebyggnader samt, såsom nu är fallet, för ritningar och kontroll.

De sakkunniga hava eftersträvat att komma fram till ett bidragssystem, vilket, på samma gång som det fyller kraven på effektivitet, rättvisa och enkelhet, dels stimulerar kommunernas intresse för att hålla utgifterna för ifrågavarande ändamål inom skäliga gränser, dels medför besparingar för statsverket, dels ock verkar utjämnande i fråga om skolbyggnadernas stan- dard. Ett bidragssystem, på vilket dessa krav ställas, synes icke kunna grundas på den nu tillämpade huvudprincipen med procentuell beräkning av bidragsbeloppens storlek. De sakkunniga föreslå, att bidrag för anskaf-

• Sida 76
•  Original

fande av nya undervisningslokaler skall utgå med visst fastställt belopp för varje i en skolanläggning ingående statsbidragsberättigad lokal. Byggnads- bidrag skall kunna utgå för bestridande av kostnader för klassrum, gymna- stiksalar, lokaler för slöjd och hushållsgöromål, ävensom, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, för andra för skoländamål avsedda lokaler, nämligen naturkunnighetsrum, teckningssalar, samlingssalar, frukostrum samt barnbespisningslokaler.

De sakkunniga föreslå, att byggnadsbidraget, då fråga är om uppförande av nya undervisningslokaler, skall göras beroende av de byggnadskostnader och ur dem härledda kubikpris, som för varje byggnadsföretag fastställas som skäliga. Ett lägsta bidrag skall enligt förslaget utgå, då kubikpriset fastställts till 25 kronor, gällande som medelpris för kubikpris upp till 26 kronor 25 öre, varefter bidraget utgår med ett i förhållande till stigande kubikpris ökat belopp, dock med den begränsningen att ett högsta bidrag utgår i de fall, för Vilka kubikpriset fastställts till 50 kronor eller vid ett kubikpris av 48 kronor 76 öre och däröver. Förhöjt bidrag utgår sålunda icke vid ytterligare stegring av kubikpriset.

De sakkunniga föreslå, att beträffande byggnader, uppförda av sten, ett mindre tillägg må kunna utgå å det på grundval av det fastställda kubik— priset beräknade byggnadsbidraget.

Då skollokal-erna i fråga om storlek och beskaffenhet, inredning och ut— rustning med inventarier förete stor olikhet, och då enligt de sakkunnigas förslag även kostnaderna för inventarierna till gymnastik— och slöjdsalar samt skolkök ävensom för till sistnämnda slag av lokaler hörande biut— rymmen skola ingå i bidragsbeloppen, hava dessa belopp i möjligaste mån avvägts med hänsynstagande till berörda förhållanden.

För de undantagsfall, då bidrag kan komma att beviljas för ombyggnads- och restaureringsarbeten, föreslås, att bidraget skall utgå med viss del av kostnaderna, dock med en för dylika byggnadsföretag gällande generell begränsning av bidragets storlek.

Därest bidrag av statsmedel kommer att utgå för byggnadsarbeten av sistberörda slag, bör, med hänsyn tagen jämväl till den av 1940 års riksdag beslutade sänkningen av till skoldistrikten utgående underhålls- och mate- rielbidrag, detta senare bidrag utgå enbart för tillhandahållande av skol— möbler och undervisningsmateriel. De sakkunniga föreslå, att skoldistrikt för tillhandahållande av Skolmöbler och und-ervisningsmateriel skall äga åtnjuta årligt materielbidrag med 25 kronor för varje distriktet tillhörig eller av distriktet förhyrd bidragsberättigad undervisningslokal.

Ehuru de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda ett i förhållande till kommunernas understödsbehov differentierat statsbidragssystem, föreslås dock en sådan utformning av statsbidragsbestämmelserna, att det skall

• Sida 77
•  Original

bliva möjligt att i vissa undantagsfall bereda ekonomiskt mindre bärkraf- tiga kommuner särskilda förmåner vid beviljandet av byggnadsbidrag.

De sakkunniga förorda, att åtgärder vidtagas för åstadkommande av ett lämpligare förfaringssätt vid handläggningen av byggnadsärenden, och hava de sakkunniga angivit vissa riktlinjer härför. Anvisningar i berörda avse- ende böra utfärdas av skolöverstyrelsen samt delgivas skoldistrikten och folkskolinspektörerna.

Det är av synnerlig vikt, att skolbyggnadsföretagen erhålla en ur ekono— misk synpunkt tillfredsställande planläggning, enär därigenom icke obetyd- liga belopp kunna inbesparas åt såväl staten som kommunen. För Vinnande av detta syfte kräves, att hos skolöverstyrelsen finnes erforderlig arbets- kraft för fullgörandet av de arbetsuppgifter, som uppkomma icke minst vid de förberedande handläggningarna av byggnadsärendena, såsom uppgöran— det av skissritningar m. m. Den arvodestjänst, som med nuvarande anslag till byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen uppehålles, har visat sig icke vara tillfyllest för fullgörande av överstyrelsens åligganden i här be— rörda hänseenden. Extra anslag har också anvisats för tillfällig förstärkning av ifrågavarande arbetskraft. Med hänsyn härtill föreslå de sakkunniga en höjning av anslaget för uppehållande av nämnda arvodestjänst.

De sakkunniga, som anbefallts taga under övervägande lämpligheten av en ändrad fördelning mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkskoleväsendet, uttala, att, därest någon förskjutning av berörda kost— nadsfördelning, utöver vad som kan komma att ske genom att av de sak- kunniga i betänkandet framlagda förslag vinna tillämpning, bör komma till stånd, avskaffandet av tjänstebostadsbidraget i främsta rummet bör ifråga- komma, dock att en dylik åtgärd icke synes böra vidtagas under nu rådande förhållanden utan bör anstå till en lämpligare tidpunkt.

I samband med nämnda uttalande framhålla de sakkunniga angelägen— heten av att frågan om skoldistriktens skyldighet att i vissa fall tillhanda- hålla tjänstebostäder åt lärarpersonalen vid folk- och småskolor blir klarlagd.

G. Hemställan.

På grund av vad i det föregående anförts hemställa de sakkunniga, att Kungl. Maj:t måtte dels föreslå 1941 års riksdag att godkänna de av de sakkunniga föreslagna grunderna för statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet,

att, i händelse av bifall härtill, bevilja för budgetåret 1941 /42 ett anslag av 15 000 kronor till arvode åt byggnadssakkunnigt biträde hos skolöver- styrelsen, samt

• Sida 78
•  Original

att godkänna av de sakkunniga framlagt förslag om sådan ändring i gäl- lande bestämmelser angående underhålls— och materielbidrag, att skoldi- strikten komma i åtnjutande av bidrag endast för tillhandahållande av Skolmöbler och undervisningsmateriel (materielbidrag),

dels, vid bifall till vad sålunda hemställts, meddela härav föranledda för- fattningsbestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med ett av de sak- kunniga utarbetat och som bilaga till betänkandet fogat förslag.

• Sida 79
•  Original

79 Bilaga.

Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse om ändrad lydelse av kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) angående

statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet. % 1.

1. Skoldistrikt äger enligt de grunder och i den ordning, som i denna kungörelse stadgas, erhålla statsbidrag till bestridande av följande kost— nader för folkskoleväsendet, nämligen för

a) anskaffande av nya undervisningslokaler (byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler) ,

b) vissa redan uppförda, distriktet tillhöriga undervisningslokaler (bygg- nadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler),

c) förhyrande av undervisningslokaler (hyresbidrag),

d) tillhandahållande av inventarier, Skolmöbler och undervisningsmate- riel för sådana lokaler (materielbidrag) samt

e) bostäder, som distriktet på grund av gällande avlöningsbestämmelser har att tillhandahålla lärarpersonalen, eller skoldistriktets bidrag till lärares bruttoavlöning (tjänstebostadsbidrag).

2. De under a)—d) omförmälda bidragen utgå jämväl för lokaler, som användas för fortsättningsskolan.

% 2. Vad i denna kungörelse stadgas om byggnadsbidrag för anskaffande av nya undervisningslokaler gäller i tillämpliga delar a) tillbyggnadsarbeten under förutsättning, att genom dessa arbeten nya sådana, för undervisning avsedda lokaler vinnas, för vilka byggnadsbidrag eljest enligt denna kungörelse utgår, samt

b) mera omfattande ombyggnads— och restaureringsarbeten, dock endast i det fall, att det blivit vederbörligen styrkt, att, därest de planerade arbe— tena icke komma till utförande, nybyggnad måste uppföras, att genom arbetena erhållas lokaler av sådan beskaffenhet, att de kunna anses under en mera avsevärd tid framåt fylla rimliga anspråk på ändamålsenliga loka— ler, samt att kostnaderna för dessa arbeten, jämfört med beräknade ut— gifter för eljest erforderliga nya lokaler, icke bliva högre, än att mera bety— dande besparingar därigenom uppkomma.

• Sida 80
•  Original

Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler m. m.

% 3.

1. Såsom förutsättning för erhållande av byggnadsbidrag enligt denna kungörelse gäller, att Kungl. Maj:t lämnat tillstånd till byggnadsföretagets utförande.

2. Då fråga är om nybyggnad eller tillbyggnadsarbeten å befintlig bygg- nad, må byggnadsbidrag beviljas för bestridande av kostnader för klassrum, gymnastiksalar, lokaler för slöjd och hushållsgöromål ävensom, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, för andra för skoländamål avsedda lokaler, nämligen naturkunnighetsrum, teckningssalar, samlingssalar, fru- kostrum samt barnbespisningslokaler. Byggnads-bidrag för här ovan nämnda lokaler utgår enligt de grunder och med de belopp, som angivas i vid denna kungörelse'såsom bilaga fogad tabell.

3. För byggnadsarbeten, som avses i % 2 b), må beviljas byggnadsbidrag att utgå med belopp, motsvarande tre fjärdedelar av de styrkta verkliga kostnaderna för ifrågavarande arbeten, dock med högst femtio procent av det bidragsbelopp, som med tillämpning av bestämmelserna i mom. 2 beräk- nas skolat utgå, därest eljest erforderliga nya lokaler i stället blivit upp— förda.

4. Bidrag av statsmedel må även beviljas för bestridande av utgifterna för ritningar och kontroll och utgår sådant bidrag med belopp, som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall prövar skäligt, dock sammanlagt med högst fem procent å det för byggnadsföretaget beviljade bidragsbeloppet.

5. Byggnadsbidrag utgår icke för arbeten, avseende underhåll av bygg- nad, eller för sådana byggnadsarbeten, vilka allenast avse att giva befint- liga lokaler en lämpligare disposition.

& 4.

Därest nybyggnad av undervisningslokaler sker för att ersätta äldre sådana lokaler, må bidragssumman kunna reduceras med det belopp, som prövas motsvara de äldre lokalernas Värde. Sker nybyggnad i anledning av att undervisningslokaler förstörts eller skadats genom eldsvåda eller annor- ledes, skall den ersättning, skoldistriktet på grund av försäkring eller eljest äger att härför uppbära, avdragas från bidragssumman; dock att, därest till uppförandet av de äldre lokalerna icke utgått bidrag enligt denna kun- görelse, på Kungl. Maj:ts prövning skall ankomma, huruvida och i vad mån sådant avdrag skäligen må äga rum. '

% 5. 1. Skoldistrikt, som önskar komma i åtnjutande av byggnadsbidrag för ifrågavarande ändamål, skall till statens vederbörande folkskolinspektör

• Sida 81
•  Original

ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning om tillstånd till byggnadsarbetets utförande och bidrag till byggnadskostnaderna. Sådan ansökning skall ingivas i två exemplar enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär samt vara åtföljd av:

a) utredning, verkställd i enlighet med av skolöverstyrelsen lämnade anvisningar, angående behovet av de lokaler, för vilka bidrag begäres;

b) uppgift, huruvida de nya lokalerna äro avsedda att ersätta äldre sådana lokaler, samt utredning angående sistnämnda lokalers framtida disposition och värde;

0) avskrift av det för skoldistriktet gällande reglementet;

d) utdrag ur kyrkostämmans, kyrkofullmäktiges, kommunalfullmäkti- ges eller stadsfullmäktiges protokoll, utvisande dels att skoldistriktet för sin del beslutat utföra ifrågavarande byggnadsarbeten, dels ock, då fråga är om nybyggnad, att av folkskolinspektören godkänd tomt finnes för ändamålet tillgänglig;

e) av folkskolinspektören i vederbörlig ordning gran-skade huvudritningar samt, i förekommande fall, därtill hörande situationsplan;

f) arbetsbeskrivning jämte fullständig i enlighet med av skolöverstyrel- sen fastställt formulär upprättad kostnadsberäkning, utvisande de för bygg- nadsföretagets utförande beräknade kostnaderna;

g) redogörelse för det sätt, varpå kontroll över arbetets utförande är avsedd att utövas; samt

h) den ytterligare utredning, sökanden vill åberopa till stöd för ansök- ningen.

Därest bidrag sökes för bestridande av kostnader för byggnadsarbeten, som avses i % 2, skall dessutom företes intyg av byggnadssakkunnig person, att byggnad, å vilken arbetena skola komma till utförande, är av den be— skaffenhet, att de planerade arbetena lämpligen kunna ske.

2. Det åligger skolöverstyrelsen att, efter hänvändelse från skoldistrikt, som ämnar ingiva ansökning om bidrag enligt denna paragraf, tillhandagå distriktet med råd och upplysningar rörande de ifrågasatta byggnads— arbetena samt i de fall och i den omfattning, överstyrelsen finner påkallat, med uppgörande av lämpliga skissritningar.

% 6. : 5 6 i kungörelsen nr 45/1936.

% 7. Länsstyrelsen har att från vederbörande länsarkitekt inhämta yttrande över ansökningen i vad avser skäligheten av det kubikpris, som lagts till grund för beräknandet av byggnadsbidraget, varefter länsstyrelsen skall

• Sida 82
•  Original

insända handlingarna jämte eget yttrande samt bevis, att skoldistriktets i % 5 mom. 1 d) avsedda beslut vunnit laga kraft, till skolöverstyrelsen, som har att med eget utlåtande underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning och avgörande.

%$.

Skoldistrikt, som tillerkänts byggnadsbidrag enligt denna kungörelse, är för åtnjutande av statsbidrag pliktigt:

att låta utföra de byggnadsarbeten, för vilka bidraget beviljats, i enlig— het med godkända ritningar och i övrigt givna föreskrifter samt under kontroll av byggnadssakkunnig person, som efter förslag av Skolstyrelsen godkännes av länsstyrelsen;

att bestrida ersättning till den i % 9 omförmälde, av länsstyrelsen för- ordnade byggnadssakkunnige;

att hava lokalerna brandförsäkrade till av länsstyrelsen godkända belopp; att, sedan byggnadsarbetena blivit utförda samt i vederbörlig ordning avsynade och godkända, ansvara för lokalernas vård och underhåll; samt

att i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som må hava med— delats vid bidragets beviljande.

Q 9.

1. Byggnadsbidrag må icke utbetalas, innan byggnadsarbetena blivit av- synade och vederbörligen godkända. Avsyning förrättas av folkskolinspektören med biträde av en av läns- styrelsen förordnad byggnadssakkunnig person samt i närvaro av ombud för Skolstyrelsen (skolrådet, respektive folkskolestyrelsen). Vid förfall för folkskolinspektören må skolöverstyrelsen förordna annan lämplig person att förrätta avsyningen. Vid avsyningsförrättningen skola vara tillgängliga alla räkenskaper och andra handlingar rörande byggnadsföretaget. Över allt vad som vid förrättningen förekommit skall upprättas proto- koll, som av förrättningsmännen underskrives. I protokollet skall särskilt antecknas, dels huruvida byggnadsarbetena blivit verkställda i enlighet med godkända ritningar och i övrigt givna föreskrifter samt, i förekom- mande fall, erforderliga inventarier anskaffats, dels ock huruvida lokaler och inventarier böra godkännas. Därjämte skall antecknas det belopp, som enligt förrättningsmännens bedömande bör utgå såsom byggnadsbidrag. Härvid skall iakttagas, att, därest byggnadskostnaderna uppgått till eller överstigit de i ansökningen om byggnadsbidrag beräknade kostnaderna, byggnadsbidraget bör utgå med det belopp, som av Kungl. Maj:t beviljats för byggnadsföretaget i fråga. Hava däremot byggnadskostnaderna under— stigit de beräknade kostnaderna, skall det ankomma på förrättningsmännen

• Sida 83
•  Original

att pröva, huruvida nedsättning av bidragsbeloppet bör ske. Om så befinnes vara fallet, skola förrättningsmännen tillika angiva det belopp, som enligt i % 3 omförmäld tabell bör utgå såsom byggnadsbidrag. Protokollet samt räkenskaperna och övriga handlingar rörande byggnadsföretaget skola här— efter omedelbart insändas till länsstyrelsen, varjämte avskrift av proto- kollet skall tillställas Skolstyrelsen.

2. Sedan protokollet och övriga handlingar inkommit till länsstyrelsen samt skoldistriktet, där länsstyrelsen finner sådant erforderligt, beretts tillfälle att yttra sig i anledning av protokollets innehåll, har länsstyrelsen att meddela beslut i fråga om byggnadsarbetenas godkännande och att, därest desamma godkännas, tillika bestämma byggnadsbidragets belopp med beaktande av vad förrättningsmännen härutinnan anfört, och ord- ningen för dess utbetalande. Länsstyrelsens beslut skall delgivas Skolstyrelsen och folkskolinspektören.

3. Byggnadsbidrag å högst 2 500 kronor skall utanordnas på en gång. Överstiger byggnadsbidraget 2500 kronor, skall detsamma fördelas med lika belopp på tjugufem redovisningsår (den 1 juli—den 30 juni), räknat från och med det redovisningsår, då byggnadsarbetena godkänts; dock må även i sistnämnda fall, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, beviljat bygg- nadsbidrag i dess helhet eller en viss del därav utanordnas på en gång under förutsättning, att inom vederbörande skoldistrikt det kommunala skatte— trycket, beräknat för senaste femårsperiod, uppgått till lägst 20 kronor för inkomsthundra, och att jämväl antalet skattekronor under samma tids— period uppgått till i medeltal högst tre per invånare.

4. Beviljat byggnadsbidrag skall, så snart länsstyrelsens i mom. 2 om— förmälda beslut vunnit laga kraft, av länsstyrelsen utbetalas enligt bestäm- melserna i inom. 3, varvid skall iakttagas, att i de fall, då byggnadsbidraget eller någon del därav skall fördelas på tjugufem år, det första årsbidraget skall bestämmas till sådant belopp, att den återstående bidragssumman är jämnt delbar med 24. Det första årsbidraget skall utanordnas, sedan läns- styrelsens nyssnämnda beslut vunnit laga kraft. Övriga årsbidrag utbetalas utan särskild rekvisition i samband med utbetalningen av skoldistriktet tillkommande materielbidrag.

% 10. : % 10 i kungörelsen nr 45/1936.

Byggnads-bidrag för redan befintliga undervisningslokaler.

% 11. 1. : % 11 mom. 1 i kungörelsen nr 45/1936. 2. : % 11 mom. 2 i kungörelsen nr 431/1940.

• Sida 84
•  Original

Il

% 11 mom. 3 i kungörelsen nr 431/1940. 5, 11 mom. 4.— i kungörelsen nr 45/1936. % 11 mom. 5 i kungörelsen nr 45/1936. : % 11 mom. 6 i kungörelsen nr 45/1936.

5339"??? ||

H yresbidmg. % 12. = 5 12 i kungörelsen nr 45/1936.

Älaterielbidrag.

% 13.

För tillhandahållande av Skolmöbler och undervisningsmateriel äger skol- distrikt åtnjuta årligt materielbidrag med 25 kronor för varje distriktet tillhörigt eller av distriktet förhyrt klassrum, rum för undervisning i gymna- stik, slöjd eller hushållsgöromål samt specialrum, vilket användes som un— dervisningslokal.

Här ifrågavarande bidrag utgår allenast beträffande lokal, som användes för sitt ändamål, dock att, om lokalen varit i bruk endast under en del av redovisningsåret, bidrag för det året utgår oavkortat.

Såsom villkor för utgående av omförmälda bidrag gäller, att lokalen hålles i tillfredsställande skick och att inventarier, Skolmöbler och undervisnings- materiel äro av beskaffenhet, som av folkskolinspektören godkännes.

Tjänstebostadsbid'rag.

% 14. = % 14 i kungörelsen nr 363/1939.

Rekvisition av statsbidrag.

% 15. = % 15 i kungörelsen nr 45/1936.

% 16. : & 16 i kungörelsen nr 45/1936.

• Sida 85
•  Original

att tillämpas vid fastställandet av byggnadsbidrag enligt Kungl. Maj:ts kungörelse . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tabell jämte övriga

bestämmelser

angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.

Bilaga.

(nr ....)

Kubikpris

Kronor

Klassrum Naturkunnig- hetsrum Teckningssal

Gymnastiksal med inventa- rier (golvyta c:a 10 X 8 m, höjd c:a 4 m) Gymnastiksal med inventa- rier (golvyta c:a 12 X 8 m, höjd c:a 4.5 m) Gymnastiksal med inventa. rier (golvyta c:a 16 X 10 m, höjd c:a 5 m)

Slöjdsal med inventarier (golvyta c:a 9 )( 6.5 m,

höjd 2.8—3 m)

Slöjdsal med inventarier (golvyta c:a 12 X 6.5 m,

höjd 2.8 —3 m)

Skolkök med inventarier (golvyta c:a ⁸ )( 6.5 m,

höjd 2.8—3 m)

Skolkök med inventarier (golvyta c:a 9.6 X 6.5 m,

höjd 2.8—3 m)

25:— (upp till 26:25) 27:50 (26:26—28z75) . 30:— (28:76—31:25)

32: 50 (31: 26—33: 75) . 35:— (33: 76—36: 25) . 37: 50 (36: 26—38: 75) LO:— (38: 76—41: 25) . 42: 50 (41: 26—43: 75) .

45:— (43: 76—46: 25) .....

147: 50 (46: 26—48: 75) .

50:— (48: 76 och däröver)

För skolbyggnad, uppförd av sten, må, efter prövning i varje särskilt fall, utgå särskilt tillägg, motsvarande högst fem procent av det totala

⁷ 000 ⁷ 700 ⁸ 400 ⁹ 100 ⁹ 800 10 500 11 200 11 900 12 600 13 300 14 000

10 000 10 800 11 600 12 400 13 200 14 000 14 800 15 600 16 400 ]7 200 18 000 12 000 13 000 14 000 15 000 16 000 17 000 18 000 19 000 20 000 21 000 22 000

bidragsbeloppet, beräknat 1 enlighet med i tabellen angivna grunder.

Byggnadsbidrag må, efter prövning i varje särskilt fall, jämväl kunna utgå för följande för skoländamål avsedda lokaler enligt de grunder

och med de belopp, som här angivas:

för samlingssal, som är inrymd i skolanläggning, avsedd för skola med i regel minst två respektive tre eller fyra parallellavdelningar, med högst

20 000 respektive 35 000 eller 50 000 kronor;

för frukostrum med högst 5 000 kronor och för barnbespisningslokal med högst 10 000

24 000 26 000 28 000 30 000 32 000 34 000 36 000 38 000 40 000 42 000 44 000

⁷ 000 ⁷ 600 ⁸ 200 ⁸ 800 ⁹ 400 10 000 10 600 ¹ 1 200 ¹ 1 800 12 400 13 000

kronor.

⁸ 000 ⁸ 700 ⁹ 400 10 100 10 800 11 500 12 200 12 900 13 600 14 300 15 000 ⁸ 000 ⁸ 700 ⁹ 400 10 100 10 800 11 500 12 200 12 900 13 600 14 300 15 000

10 000 10 800 11 600 12 400 13 200 14 000 14 800 15 600 16 400 17 200 18 000

• Sida 86
•  Original

• Sida 87
•  Original

• Sida 88
•  Original

• Sida 89
•  Original

• Sida 90
•  Original

Systematisk

(Sim-orna inom klammer beteckna utredningarna: nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. ] Betänkande med förslag till lag om ändrad lydelse av 8] kap. strafflagen m. m. jämte därmed sammanhängande författningar. [8] Betänkande med anstalter. [11] Statistisk utredning angående förvaltningskostnader m. m. i konkurser. [13] . . Förslag till ändrad lagstiftning om straff för försök till brott. [19] .Straiifrmtskommltténs betänkande med förslag till lag- stiftning om'i'örmögenhetshrott. [20]

förslag rörande offentliga rättshjälps-

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Promemoria med förslag till vissa åtgärder mot missbruk av tryckfriheten. [5] Betänkande med förslag till lng med särskilda bestämmelser - angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras

verksamhet vid krig eller krigsfltra m. m. [23,-

Kommunalförvaltning.

staten- och kommunernas finansvlisen.

Politl.

Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande med utredning och förslag angående inrättande av frltidsreservst för städernds och de tättbebyggda samhällenas befolkning. [12] . Socislvlrdskommitténs betänkande. 1. Statistisk under- sökning angående kommunernas ålderdomshem. [22]

Hälso- och sjukvård.

Betänkande angående utfärdande av samt ersättning för vissa läkarintyg. [21]

Allmänt näringsväsen.

Betänkande med förslag till kungörelse ang. kontroll & handeln med ost. samt viss lagstiftning ung. korvvaror. [9]

Fast egendom. Jordbruk med bluiringar.

Betänkande ang. uppgörelse mellan Kungl. Maj:t och kro- nan samt Stockholms stad rörande vissa markfrågorm. rn. iStockholm. [6] ' Efterfrågan, på jordbruksprodukterpch dess känslighet för pris- och inkomstföritndringar. [16]

förteckning

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Betänkande med förslag till åtgärder för befordrande ». produktionen il enskilda skogar i vissa delar av Norr land. [3] *

Industrl.

Handel— och sjöfart.

Kommunikationsväsen.

Betänkande och förslag angående förhållandet: mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar Del 1. [141 Betänkande med förslag rörande Skärgårdarnas behov & förbättrade kommunikationer. De12. [15 Betänkande med förslag till lind—rad lagstiftning angåend s. k. rattfylleri. [17]

1

' Bank-, kredit- och penningväsen.

Försäkringsväsen. Betänkande med förslag till lag om krigsskudeersättning. [4 Betänkande med förslag till lng med vissa bestämmelser 0 " livförsäkring vid krig m. m. [7] Betänkande med förslag angående krigsiörsäkring av vis lösegendom. [18]

kyrkovlisen. Undervisningsväsen. Andlig ! odling i övrigt. '

Betänkande och förslag ang. reglering av iörsamlingsludel ningen i Stockholm och revision av den för huvudstu den gällande lagen om församlingsstyrelse. [1] Svensk nsmnbok 1940. [10] Betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnade för folkskeleviiseudet m. . [24]

] Försvar-vilan.

Betänkande ang. omorganisation av nrméförvallningen sjukvårdsstyrelse m. m.

Utrikes ärenden. Internationell ritt.