SOU 1941:4

Utredning angående byggnadskostnaderna

N +” Gc

nå (—

- CU u,

&( *. IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

— & STATENS OFFENTLIGA UTBEDNINGAR 1941: 4 * * S'Ö_CIÄLDEPARTEMENTET

UTREDNING &

ANGÅENDE

BYGGNADSKOSTNADERNA

BETÄN KAN DE AVGIVET AV

MMO ÅRS BYGGNADSKOSTNADSSAKKUNNIGA

'STOCKHOLM 1941

Statens Offentliga utredningar 1941

Kronologisk förteckning

l. Socinla försvarsberedskapskommittén. Betänkande. Del _ 3. Åtgärder för bekämpande av homosexnnlibetens sam- 3. Förslag till krigspensionstörordning m. m. Beckman. ( lilillsmrliga yttringar. Norstedt. &! s. .lu. 120 s. Fö. _ . 4. Utredning angående byggnadskostnaderne. Beckman. 'I. Betänkande med förslng rörande restaureringen av Upp- viij, 386 s. S. snln domkyrka. Uppsala, Almqk'ist & Wiksell. 82 s. 16 pl. E.

:

Anm. Om särskild nryckori ej angivas. är trycker-ten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnalsebok— stävar-na till det deputement. under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesilatikdepartementet. Jo. = jordbruks- depsrtementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens ofantliga utredningen yttre anordning (nr |!) utgivas utredningarna i omslug med enhetlig färg för varje departement..

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1941: 4 SOOIALDEPARTEMENTET

UTREDNING

ANGÅENDE

BYGGNADSKOSTNADERNA-

BETÄN KANDE AVGIVET AV

1940. ÅRS BYGGNADSKOSTNADSSAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1941 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [au 41]

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet ........

1 kap.

m39=91P9759FÄ

Utvecklingen av byggnadsmarknadens kris .............................. Läget vid byggnadskrisens utbrott .................................. Krisens verkningar på företagarinitiativen på byggnadsmarknaden Byggnadsproduktionens utveckling efter krisutbrottet .............. Byggnadskrisens inverkan på arbetsmarknaden .................... 1

Läget på bostadwnarknaden. Bostadsefterjrågan ........................ 19 Allmänna synpunkter på kostnadsproblemet .............................. 33

Byggnadskostnadernas utveckling ........................................ 45 Byggnadskostnaderna i Stockholm 1914—39 ........................ 45 Byggnadskostnaderna i vissa städer Byggnadskostnadernas stegring 1939—40 ............................ 57 Transportkostnadernas ökning 1939—40 ............................ 64

Tomtpriser och to-mtpolitik .............................................. 66 Tomtprisernas utveckling under 1930-talet .......................... 66 Byggnadsindustrisakkunnigas uttalanden ............................ 91 Byggnadskostnadssakkunnigas uttalanden ............................ 96

Byggnadsmaterial ..' .................................................... 1,01 Järn och järnvaror .................................................... 104 Andra metallvaror .................................................... 110 Trävaror, plywood, wallboard, tapeter m. m ......................... 112 Cement, tegel, sten m. 11. material .................................. 116 Råvarubrist ....................... — ..................................... 122 Transportproblem ...................................................... 124 Omsättningsskatten och byggnadsmaterialen ........................ 125 Byggnadskostnadssakknnnigas uttalanden .......................... 132 Byggnadsindustrins arbetskostnader och byggnadsarbetarnas inkomster.... 135 Byggnadsarbetarnas inkomster ........................................ 135 Ackordssystemets fördelar och olägenheter .......................... 169 Säsongproblemet och lönerna i byggnadsfacken .................... 210 Lönenivån inom byggnadsindustrin .................................. 223

Byggnadskomtruktioner och lägenhetsstandard ............................ 232

Bostadsbyggandets finansieringsvillkor .................................... 249

Vissa administrativa frågor ................ . ........................... 254

Sid. Utvecklingen av byggnadskostnaderna på landsbygden .................... 261 Byggnadskostnadssakkunnigas enkät ................................ 261 . Lantbruksförbundets index för byggnadskostnaderna ................ 270

Bilaga 1.

Bilaga 2.

Bilaga 3.

Bilaga 4.

Socialstyrelsens beräkningar .......................................... 274 Uttalanden rörande byggnadskostnaderna på landsbygden ................ 278 Kort sammanfattning av den beskrivna kostnadsutvecklingen ...... 278 Kostnadsstegringen och föreslagna botemedel ........................ 281 Sammanfattning av de framställda förslagen ........................ 305 Rådgivning i landsbygdens byggnadsfrågor .............................. 308 Landsbygdens byggnadsmaleidalförsörjning . . . . . . f . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . _ . 314

Arbetskostnaderna ...................................................... 31 9 Lönestegringen på landsbygden 1935—39 ............................ 319 . Ackordssystemets fördelar och olägenheter .......................... 323 '. Avtalsförhållandena på. landsbygden ................................ 333

Byggnadsstommen och säkerhetsföreskrifterna ur ekonomisk syn- punkt av civilingenjör Herbert Lindqvist ........................ 337 P. M. rörande möjligheter till förbilligande av värme- och sani- tetstekniska anläggningar för bostadshus av ingenjörerna Erik 0. Jonsson och N. Larsson ........................................ 360 Utredning rörande möjligheter till besparingar å. elektriska an— läggningar i bostadshus av civilingenjör E. Heineman .......... 363 P. M. rörande utvecklingen på penning- och kapitalmarknaden sedan september 1939 med särskild hänsyn till kreditgivningen på fastighetsmarknaden av docent Karin Kock .................. 369

Formulär för byggnadskostnadssakkunnigas undersökning rörande byggnads-

kostnaderna på. landsbygden ...................................... 383

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet.

Den 1 augusti 1940 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdeparte- mentet att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att verkställa utred- ning rörande nuvarande byggnadskostnader på. land och i stad samt under- söka vilka åtgärder, som tarvas för deras förbilligande, ävensom inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Med stöd av det sålunda givna bemyndigandet tillkallade chefen för social- departementet såsom sakkunniga byråchefen i socialstyrelsen Alf Johansson, andre ordföranden i landsorganisationen i Sverige Gunnar Andersson, bygg- mästaren Olle Engkvist, arkitekten Sven Wallander och agronomen K. A. Örborn samt uppdrog åt Johansson att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

Den 17 augusti 1940 förordnade chefen för socialdepartementet filosofie licentiaten Gustav Cederwall att vara de sakkunnigas sekreterare.

De sakkunniga ha antagit benämningen 1940 års byggnadskostnadssak- kunniga.

Jämlikt givet bemyndigande ha de sakkunniga under utredningsarbetets gång rådgjort med experter. Så. ha de haft överläggningar med representanter för arbetsgivareorganisationer och fackförbund inom byggnadsbranschen samt med ett antal leverantörer av byggnadsmaterial.

Rörande tomtpriserna i vissa större städer ha de sakkunniga från respek- tive kommunala institutioner inhämtat vissa upplysningar, vilka ätergivas i kapitel 5. Ledande företag _och sammanslutningar bland byggnadsmaterial ' leverantörerna ha skriftligen tillfrågats angående sina möjligheter att bidraga till en reduktion av byggnadskostnaderna; de inkomna svaren refereras i kapitel 6.

Dä tidigare tillgängliga statistiska uppgifter rörande byggnadsarbetarnas inkomst- och arbetsförhällanden icke ansetts fullt tillfredsställande, hem- ställde de sakkunniga i skrivelse till departementschefen av den 6 september 1940, att åt socialstyrelsen måtte uppdragas att i samråd med de sakkunniga verkställa en statistisk undersökning rörande nämnda förhållanden på grund- val av anmälningarna om olycksfall i arbete, vilka under 1939 drabbat inom byggnadsbranschen sysselsatta. Genom beslut av den 12 september lämnade Kungl. Maj:t socialstyrelsen sådant uppdrag. Den sålunda verkställda under- sökningen refereras i kapitel 7: 1.

Av anledningar, vilka närmare utvecklas i samma kapitel, ha de sakkunniga ansett det önskvärt att få en viss överarbetning av inom byggnadsbranschen tillämpade ackordsprislistor verkställd. Detta arbete har utförts av bygg- mästareföreningarnas mätningsexperter och funktionärer inom arbetsgivare- organisationerna. Resultatet föreligger i form av promemorior och förslag till nya ackordsprislistor, vilka bifogas detta betänkande som bilagor (icke tryckta); i korthet refereras de i kapitel 7: 2.

Rörande vissa tekniska problem angående möjligheterna att vid utförandet av olika byggnadskonstruktioner vinna besparingar har civilingenjören Herbert Lindqvist för de sakkunnigas räkning utfört ett utredningsarbete, vars resultat framlägges i den till detta betänkande fogade bilagan 1. Möj— ligheterna att förenkla standarden ifråga om värme- och sanitära installa- tioner behandla ingenjörerna. Erik 0. Jonsson och N. Larsson i bilaga 2; i bilaga 3 framlägges en av civilingenjör Ernst Heineman verkställd utredning rörande möjligheterna att vinna besparingar på. de elektriska anläggningarna i bostadshus. Vid utarbetandet av avsnittet rörande vissa standardfrågor (kapitel 8) ha. de sakkunniga biträtts av ingenjör Björn Strömberg hos HSB.

För de sakkunnigas räkning har docenten Karin Kock utarbetat en prome- moria rörande utvecklingen på. penning- och kapitalmarknaden sedan septem- ber 1939 med särskild hänsyn till kreditgivningen på. fastighetsmarknaden, vilken som bilaga 4 finnes bifogad detta betänkande. Docent Karin Kock har därjämte biträtt de sakkunniga vid utarbetandet av kapitel 9.

Rörande utvecklingen av byggnadskostnaderna på. landsbygden ha de sak- kunniga från hushållningssällskap, egnahemsdirektörer, stiftsjägmästare och boställsnämndsordförande inhämtat vissa uppgifter, vilka sammanställts i kapitlen 11 och 12. Sammanställningen i det sistnämnda av dessa kapitel har utförts av fil. kand. Anna Lisa Kälvesten.

Jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande ha till de sakkunniga att beaktas vid fullgörande av deras uppdrag överlämnats

dels av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga avlämnat betänkande angå- ende byggnadsindustrin i Sverige (S. 0. U. 1938: 3, 4 och 10) jämte däröver avgivna yttranden,

dels riksdagens skrivelse av den 20 maj 1939, nr 279, i anledning av väckta motioner med hemställan, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa en allsidig och förutsättningslös utredning om möjligheterna att nedbringa landsbygdens byggnadskos-tnader samt till riksdagen inkomma med de förslag, vartill be- rörda utredning kunde giva anledning.

De sakkunniga vilja anmäla, att de på grund av den korta tid, som stått till deras förfogande, icke haft möjlighet att ingå på en prövning av samtliga de problem, som beröras i nämnda aktstycken. Då i vissa fall i det följande betänkandet några avsnitt ur yttranden över byggnadsindustrisakkunnigas betänkande refereras eller återges, sker detta utan anspråk på fullständighet.

Slutligen har Kungl. Maj:t den 31 december 1940 för avgivande av utlåtande till de sakkunniga remitterat en framställning från Kristianstads läns hus— hållningssällskap av den 23 december 1940 angående ackordsprislistorna för byggnadsarbeten på landsbygden. De sakkunniga hänvisa till vad de i denna angelägenhet anföra i kapitel 13 och anse sig därutöver icke ha något att ut- tala till ifrågavarande framställning. Remisshandlingen återgår härjämte.

De sakkunnigas uppdrag har omfattat verkställandet av en utredning av såväl stadssamhällenas som landsbygdens byggnadskostnadsfrågor. Vid full— görandet av utredningsuppdraget ha de sakkunniga emellertid funnit stora skiljaktigheter föreligga mellan å ena sidan stadssamhällenas med hyres- fastigheternas räntabilitetsfrågor förknippade bostadsbyggnadsproblem och landsbygdens, särskilt jordbrukets, byggnadsfrågor å den andra. Vid utr arbetandet av framställningen i föreliggande betänkande ha de därför ansett det mest ändamålsenligt att behandla städernas och landsbygdens byggnads- frågor var för sig. I kapitlen 1—10 åsyftas sålunda i första hand förhållandena på byggnadsmarknaden i stadssamhällena, under det att de speciella lands- bygdsfrågorna upptagas i de följande kapitlen. Med denna disposition har det emellertid icke kunnat undvikas, att på vissa punkter i framställningen rörande landsbygdens byggnadsfrågor hänvisning måst göras till det i tidigare kapitel anförda. Vad som exempelvis i kapitel 6 uttalas om byggnadsmate- rialen äger givetvis samma intresse för såväl städer som landsbygd. Ett upp- repande av sådana partier i den senare avdelningen av betänkandet har icke ansetts påkallat eller lämpligt. Denna anordning medför emellertid, att fram-

ställningen rörande landsbygdens byggnadsfrågor icke är komplett utan vissa avsnitt i de tidigare kapitlen. Med avgivandet av föreliggande betänkande anse de sakkunniga sitt utred- ningsuppdrag slutfört. Stockholm den 29 januari 1941.

ALF JOHANSSON.

GUNNAR ANDERSSON. OLLE ENGKVIST.

SVEN WALLANDER. K. A. ORBORN.

/ Gustav Oederwall.

KAPITEL 1.

Utvecklingen av byggnadsmarknadens kris.

Läget vid byggnadskrisens utbrott.

Den kris, som omedelbart vid utbrottet av stormaktskriget hösten 1939 drabbade byggnadsverksamheten, var i första hand en kreditkris. Visserligen gjorde sig även från början vissa _material- och transportsvårigheter gällande, men dessa voro delvis av övergående art och inneburo ett endast relativt ringa hinder mot fullföljandet av pågående byggnadsföretag, vars kostnader voro i huvudsak bestämda av pris— och löneförhållanden före krisutbrottet men vars slutgiltiga finansieringsvillkor i många fall starkt försämrades genom räntehöjningen och svårigheterna att uppbringa kredit för långfristig placering över huvud taget. För planeringen av nya byggnadsföretag var även kreditvillkorens försämring av mest avgörande vikt, även om ifråga om dessa den fortskridande stegringen i materialpriser och övriga byggnads— kostnader så småningom kom att få en med räntehöjningen ungefär likvärdig betydelse för fastighetsekonomin. Ovissheten om utsikterna på bostads- marknaden och föreställningen att bostadsefterfrågan skulle komma att sjunka till följd av krisförhållandena samt att de närmast föregående årens högt upp— drivna produktion skulle avsätta ett bostadsöverskott på marknaden bidrog otvivelaktigt också till att lamslå lusten att sätta igång nya byggnadsföretag. Förlamningen av företagarinitiativen inom bostadsbyggandet framträdde med full tydlighet redan i den enkät om byggnadsplanerna, som socialstyrelsen på särskilt uppdrag utförde under oktober månad 1939. Även beträffande bygg— nadsverksamhet för andra än bostadsändamål pekade denna enkät mot be— tydande reduktion av byggnadsplanerna.

Vid utbrottet av kreditkrisen befann sig byggnadsverksamheten i den starkaste högkonjunktur, .som någonsin förekommit i svensk bebyggelse— historia överhuvud. Bostadsbyggandet, omfattande 70 a 75 % av all byggnads— verksamhet i stadssamhällena, nådde en nivå nära 90 % högre än år 1930; räknat från depressionen 1933 hade bostadsbyggandet ungefär tredubblats. Även byggnadsverksamheten för industriella, kommersiella och liknande ända- mål visade 1939 tack vare den industriella högkonjunkturen högre siffror än någonsin, nära 60% högre än 1930 års och bortåt tre gånger depressions— noteringen 1933. Byggnadsverksamheten som helhet hade vid kulmen av 1930—talets -—— efter övervinnandet av lågkonjunkturen under årtiondets förra hälft —— brant stigande kurva en omfattning, som var ungefär 80 % större än vid decenniets början, då 1920—talets högkonjunktur torde nått sitt högsta läge.

Det fanns anledning att räkna med att en tillbakagång så småningom skulle komma att inträffa _ skälen härför behandlas i det följande i sammanhang

3941 1

med bostadsefterfrågan —— men de uttalade symtomen på ett kommande omslag på byggnadsmarknaden voro ännu helt obetydliga. Uppgifterna om byggnadsloven under år 1939 före krisutbrottet, jämfört med föregående års, ge närmast bilden av bevarad högkonjunktur med en fortsatt men avsaktad tillväxt. I de större städerna var antalet beviljade bostadslägenheter under de tre första kvartalen av 1939 större än under motsvarande kvartal under år 1938. (På grund av krisinflytelserna under fjärde kvartalet kom siffran för 1939 som helhet att bli något lägre än 1938.) Tillväxten 1938—39 (1—3 kvartalen) var dock betydligt svagare än motsvarande tillväxt 1937—38. Beviljade byggnadsföretag för andra än bostadsändamål företedde även under år 1939 tillväxt, relativt sett avsevärt starkare än bostadsbyggandet. Utveck— lingstendenserna på byggnadsmarknaden som helhet vid tiden för stormakts- krigets utbrott ge intrycket av en exceptionellt stark högkonjunktur, som närmar sig kulmen men ännu icke visar tecken på ett omedelbart förestående omslag.

Krisen slog sålunda ner vid en tidpunkt då den pågående byggnadsproduk- tionen hade större omfattning än någonsin tidigare. Som mått kan användas antalet under byggnad varande bostadslägenheter i städer med över 30000 invånare vid de kvartalsskiften, som innesluta bostadsbyggandets högsäsong.

Tab. 1. Antal vid kvartalsskiftena 1 april, 1 juli och 1 oktober 1934—39 under byggnad varande bostadslägenheter i städer med över 30 000 invånare.1

1/4 1/7 1/10 1934 ............................................ 6 011 8 340 4 991 1935 ............................................ 13 096 14 531 5 195 1936 ............................................ 11 131 13 736 6 904 1937 ............................................ 12 581 14 537 7 131 1938 ............................................ 15 061 18 400 10 178 1939 ............................................ 18 308 22 158 11591

Den vid krisutbrottet pågående bostadsproduktionen var av ungefär dubbelt så stor omfattning som produktionen under högsäsongen 1935 och större än något mellanliggande eller föregående år. Då utvecklingstendensen enligt uppgifterna om byggnadslov var fortsatt, om än avsaktat stigande, kan man hålla för säkert att sammansättningen av den pågående produktionen med avseende å tidpunkten för igångsättande och beräknat avslutande av byggnadsföretag var i stort sett densamma som under de föregående hög— konjunkturåren. Detta betyder, att bland de byggnadsföretag, som redovisas som pågående under hösten 1939, befann sig ett antal nyligen startade, vars fullföljande — om de ej avbrötos — måste taga en tid, som torde kunna uppgå till bortemot ett år, vid sidan av byggen, som kunde slutföras inom närmaste kvartal. (Uppgifter om avbrytande av pågående byggnadsföretag saknas; det är sannolikt att sådant förekommit i endast ett fåtal fall, när bygget vid krisutbrottet hunnit över grunden.) Vid bedömande av byggnads-

' Exkl. Eskilstuna.

statistikens uppgifter för tiden efter hösten 1939 måste det beaktas, att av- vecklingen av en högkonjunktur inom byggnadsproduktionen, som plötsligt och oförberett drabbas av en kris, kräver en tid av bortåt ett år, varunder avvecklingen successivt sker genom slutförande av förut igångsatta byggen utan tillräcklig ersättning genom nystartade företag. I ännu högre grad än beträffande bostadsbyggandet torde ett sådant förhållande gälla för byggnads— företag för andra än bostadsändamål, vilka ofta äro stora byggnadsobjekt med relativt lång byggnadstid. Detta betyder, att tillskott till bostadsmarknaden mogna ut en tid efter krisens utbrott och att den fulla effekten på det nya bostadsutbudet av företagarinitiativens sammankrympning utlöses först efter en period, som kan närma sig ett år, samt att av enahanda anledning syssel- sättningen inom byggnadsfacken till en tid hålles uppe och först så små— ningom sjunker i och med avvecklingsprocessens fortgång.

Krisens verkningar på företagarinitiativen på byggnads- marknaden.

I de statistiska serierna rörande byggnadsmarknaden framträda krisverk— ningarna helt naturligt först i uppgifterna om beviljade byggnadsföretag I tab. 2 ha sammanställts kvartalssiffrorna för byggnadsloven (antal lägen- heter) för åren 1938—40 i städer med mer än 30 000 invånare (utom Eskilstuna).

Tab. 2. Antal bostadslägenheter i beviljade byggnadsföretag kvartalsvis, l:a kvartalet 1939—3:e kvartalet 1940 i städer med över 30000 invånare.

1938 1939 1940 l:a kvartalet ............................ 7 654 10 212 1 089 (11) 2:a kvartalet ............................ 5 460 5 461 586 (11) 3:e kvartalet ............................ 4 682 5 324 512 (10) 4:e kvartalet ............................ 7 386 3 621 (49)

De inom parentes satta talen invid kvartalsuppgifterna efter krisutbrottet angiva respektive kvartals siffra i procent av siffran för motsvarande kvartal under närmast föregående år. —— Beträffande fjärde kvartalet 1939 är att märka, att en betydande del av de därunder redovisade byggnadsloven torde gälla ansökningar, som ingivits före krisutbrottet, men icke av byggnads- nämnderna hunnit slutbehandlas förrän under redovisningskvartalet. Månads- uppgifter från vissa städer visa, att antalet meddelade byggnadslov företedde starkare inverkan av krisförhållandena först under december månad, vilket är att tolka som en naturlig eftersläpning. Under första kvartalet 1940 har sådan eftersläpningsverkan upphört och företagarinitiativens förlamning till följd av krisen framträder med full styrka. Siffrorna ge vid haröen att kreditkrisen och de övriga komplikationer, som krigsutbrottet medförde, beträffande bostadsbyggandet nästan omedelbart reducerade företagarinitiativen till om-

kring en tiondel av föregående års. Samma bild ges beträffande de städer med mellan 10 000 och 30 000 invånare, för Vilka kvartalsstatistiska uppgifter föreligga (21 st.). I dessa utgjorde antalet beviljade lägenheter under de tre första kvartalen år 1940 c:a 11 % av antalet under samma kvartal år 1939. Även om lokala differenser såväl inom gruppen större städer som inom gruppen mindre städer ha förekommit, synes dock reduktionen till omkring en tiondel av byggnadsloven för bostadsbyggande kunna gälla som ett genom- snitt för stadsbygden i dess helhet.

Beträffande byggnadsverksamhet för andra än bostadsändamål föreligga kvartalsuppgifter endast för de 6 största städerna, vilka dock 1939 represen— terade 40 a 50 % av dylik byggnadsverksamhet i stadssamhällena. Utveck— lingen av byggnadsloven (i kvm nettogolvyta) för kommersiella, industriella och administrativa byggnadsföretag, framgår av tab. 3.

Tab. 3. Beräknad nettogolvyta (i kvm) i för kommersiella, industriella, administra- tiva o. d. ändamål beviljade byggnadsföretag l:a kvartalet 1038—3:e kvartalet 1940 i de sex största städerna.

1938 1939 1940 l:a kvartalet ................................ 167 717 146 401 83 203 2:a kvartalet ................................ 114 550 324 367 36 416 3:e kvartalet ................................ 143 431 188 557 59 905 4:e kvartalet ................................ 138 203 140 025

Fördelningen av byggnadsloven för denna byggnadsverksamhet_ är i högre grad än beträffande bostadsbyggandet beroende av tillfälligheter (placeringen av ett fåtal stora objekt kan starkt förskjuta förhållandet mellan de redo— visade kvartalssiffrorna), varför en jämförelse kvartal till kvartal icke är lämplig. Sammanräknas byggnadsloven för de tre första kvartalen befinnas de för år 1940 utgöra 42 % av 1938 års och 27 % av 1939 års siffror.

Betraktas byggnadsloven som en indikator för företagarinitiativen på bygg- nadsmarknaden, finner man av de anförda uppgifterna, att under år 1940, när krisverkningarna satt in för fullt och fram till hösten, en sammankrympning skett i jämförelse med år 1939 till omkring en tiondel för bostadsbyggandets del och något mer än en fjärdedel för annan i byggnadsstatistiken redovisad byggnadsverksamhet. Med hänsyn tagen till den relativa betydelsen av bygg- nadsverksamhetens olika grenar betyder detta för byggnadsverksamheten som helhet en reducering av företagarinitiativen till omkring 15 %, jämfört med året närmast före krisutbrottet.

Uppgifter om byggnadslov för fjärde kvartalet 1940 föreligga ännu icke, så när som på preliminära siffror för de största städerna samt ett fåtal sporadiska uppgifter från medelstora och mindre städer. Beträffande detta kvartal kan jämförelser av samma slag som de här förut anförda icke göras, eftersom närmastwjämförelseperiod, fjärde kvartalet 1959, redan hade på— verkats av krisförhållandena. Då byggnadsloven förete en tämligen regel— bunden säsongrörelse, torde det vara tillåtligt att som jämförelsesiffra vid

mätandet av kristrycket använda en konstruerad siffra, som motsvarar den normala omfattningen av byggnadslov under sista. kvartalet 1939 med hänsyn till förhållandena under tidigare delar av detta år. För de tre största städerna ställer sig en dylik jämförelse på följande sätt:

Tab. 4. Byggnadslov (antal bostadslägenheter).

4:e kvartalet 1939 4:e kvartalet 1940 (beräknat jämförelsetal) Stockholm .......................................... 4 050 352 Göteborg ............................................ 1 170 215 Malmö .............................................. 600 107

Siffrorna för sista kvartalet 1940 representera för Stockholms del ett ungefär oförändrat läge, d. v. 5. en sammankrympning till omkring en tiondel, för de båda övriga en viss återhämtning; för de tre största städerna till- sammans utgör dock antalet beviljade bostadslägenheter under sista kvartalet endast 12 % av den siffra, som beräknats under förutsättning av ett av krisen icke påverkat läge under motsvarande tid föregående år. — Som ett tecken —— låt vara ännu statistiskt osäkert — på en tendens till återhämtning kan må- hända räknas, att under senare halvåret 1940 antalet beviljade lägenheter ökat något i vissa städer, såsom Linköping, Karlskrona, Östersund, Södertälje och ytterligare några. Samtliga dessa orter utmärkas av låg eller obefintlig bostads- reserv, varför en återhämtning kan tolkas som ett uttryck för ett akut nöd- läge på bostadsmarknaden. Det är emellertid att märka, att denna ökning av byggnadsloven under senare delen av 1940 på vissa orter, som har påverkat tidigare anförda uppgifter, är ytterst obetydlig i förhållande till den minsk- ning under hela året, för Vilken här redogjorts. Ökningen till trots var på hösten 1940 nivån för antalet beviljade bostadslägenheter endast omkring en tiondel av nivån ett år tidigare.

För jämförelses skull må nämnas, att antalet byggnadslov under den djupaste delen av depressionen under 1930—talets förra del var omkring hälften av antalet vid kulmen av föregående högkonjunktur. Denna samman- krympning försiggick då under loppet av tre år, under det att nu en fem gånger starkare sammankrympning skett inom en del av ett år. Den excep- tionella karaktären av den nuvarande situationen framhäves även vid jäm— förelser med tidigare krisskeden på byggnadsmarknaden. Under föregående världskrig nedgick antalet byggnadslov i Stockholm icke något år under en tredjedel av 1914 års siffra; ingen tidigare kris i det moderna stadsbyggandets historia, icke ens de legendariska kriserna på 1880—talet och början av 1890- talet, visar en sammandragning av byggnadsloven av tillnärmelsevis den styrka och snabbhet, som kännetecknat det sistförflutna årets byggnadsmark- nadsutveckling.

Uppgifterna över byggnadsloven ge naturligtvis inte ett säkert mått på den kommande byggnadsproduktionen. De ge ett visst uttryck för företagar- inställning och företagaraktivitet i ögonblicket, men denna inställning och

aktivitet bestämmas av förutsättningarna i ögonblicket och förväntningarna om framtiden rörande bostadsefterfrågan, hyresnivå, kreditvillkor och bygg- nadskostnader. Förändras förutsättningarna i dessa hänseenden, kan produk— tionsutvecklingen relativt snabbt komma att röra sig på andra nivåer än den, på vilken byggnadslovens indikator har inställt sig. Men utvecklingen av byggnadsloven efter krisutbrottet kan tjäna som ett uttryck för den drastiska verkan på företagarinitiativen av de genom krisen skapade betingelserna för byggnadsverksamheten och som en anvisning om den allmänna storleksord— ningen av produktionen i fortsättningen, för den händelse dessa betingelser icke ändras — spontant eller genom särskilda åtgärder.

Byggnadsproduktionens utveckling efter krisutbrottet. Den nästan omedelbart insättande, fulla utlösningen av krisverkningarna, som framträder i statistiken över meddelade byggnadslov, kan icke motsvaras i utvecklingen av den' löpande produktionen, såvida icke direkta fysiska eller oöverkomliga finansiella hinder omöjliggöra fullföljande av pågående bygg- nadsverksamhet; ekonomiska omständigheter torde dock sällan leda till av- brytande av ett bygge, som hunnit över grunden, eftersom förlustriskerna för de engagerade parterna som regel bli större genom avbrytande än genom full- följande. Såsom i det föregående utvecklats kräver avvecklingen av en bygg— nadshögkonjunktur tid.

De produktionsstatistiska måtten på byggnadsverksamhetens omfattning äro dels uppgifterna om antalet fullbordade byggnadsföretag (bostadslägen— heter, eldstäder samt golvarealen i byggen för andra än bostadsändamål), vilka föreligga kvartalsvis för städer över 30 000 invånare och för ett tjugötal mindre städer (beträffande kommersiella o. d. byggen kvartalsvis dock endast för de sex största städerna), dels uppgifterna om vid kvartalsskiftena under byggnad varande bostadslägenheter och eldstäder i de större städerna. Den förra serien är mest omfattande, men har redovisningstekniska brister, som framträda och få betydelse för avläsningen av produktionsförändringarna inom kortare perioder just under tider, då utvecklingen på byggnadsmarknaden bryskt förskjutes. Dessa omständigheter göra, att det är svårt att direkt ur den officiella byggnadsstatistikens uppgifter under brytningstider på bygg- nadsmarknaden erhålla en klar bild av förloppet inom kortare perioder med avseende på såväl produktionsomfattning som tillskott till utbudet på bostads- marknaden. Den senare serien är ett långt bättre mått på den faktiska löpande produktionen, men omfattar som nämnts endast bostadsbyggandet i städer med mer än 30 000 invånare; inom dessa faller dock normalt drygt hälften av stadsbygdens hela bostadsproduktion och ingenting tyder på att icke representerade grupper av mindre samhällen under det förflutna året haft en utveckling, som Väsentligt avvikit från de större städernas. För fram- ställningen av den löpande bostadsproduktionens utveckling under det gångna året användes därför här endast uppgifterna om vid kvartalsskiftena

pågående produktion; uppgifterna om fullbordade lägenheter komma att i fortsättningen med vissa nödvändiga justeringar användas, då fråga är om tillskotten till utbudet på bostadsmarknaden. — Till belysande av produk- tionsutvecklingen på byggnadsmarknaden tjänar även den månatliga syssel— sättnings- och arbetslöshetsstatistiken.

Fortsättningen för det sistförflutna året av den förut anförda (sid. 3) tabellen rörande pågående bostadsbyggnadsverksamhet vid kvartalsskiftena i de större städerna har följande utseende (uppgifterna för nyårsskiftet 1940/41 gälla endast de tre största städerna, för vilka preliminära uppgifter om läget 1 januari 1941 varit tillgängliga).

Tab. 5. Antal vid kvartalsskiftcna 1 januari 1930—1 januari 1941 under byggnad varande bostadslägenheter i städer med över 30000 invånare.

1,51 1/4 1/7 1/10 1939. Samtliga städer över 30 000 invånare ...... 14 741 18 308 22 158 11 591 Därav: Stockholm, Gö- teborg, Malmö ........ 10 433 12 579 15 658 7 571 1940. Samtliga städer över 30 000 invånare ...... 9 838 (67) 5 833 (32) 5 020 (23) 1 242 (11) Därav: Stockholm, Gö- teborg, Malmö ........ 7 347 (70) 3 906 (31) 3468 (22) 544 (7) 1941. Stockholm, Göteborg, Malmö ................ 1 076 (10) —- — ——

Procentsiffrorna inom parentes avse i varje fall förhållandet mellan respek- tive kvartal och motsvarande kvartal år 1939.

Den successiva avvecklingsprocessen framträder i nedstigandet kvartal till kvartal under året ned till en nivå, som sammanfaller med den, som inställde sig för bostadsbyggnadsloven redan under årets första kvartal och därefter blev bestående. Under loppet av tredje kvartalet 1940 genomfördes även för den löpande bostadsproduktionen sammandragningen till omkring tiondelen av volymen från tiden före krisutbrottet. För de tre storstädernas del sjönk relationstalet under hösten 1940 ännu lägre, dock för att därefter stiga upp till 10-procentstrecket vid senaste årsskifte.

Avvecklingen av bostadsbyggnadsverksamheten kan även illustreras av följande sammanställning av differenserna mellan kvartalsskiftenas pågående produktion under året 1 oktober 1939—1 oktober 1940, jämfört med hög- konjunkturåret 1 oktober 1938—1 oktober 1939.

Tab. 6. Förändring i pågående produktion (bostadslägenheter).

1/10—1/1 1/1—1/4 1/4—1/7 1/7—1/10 år 1938/39 ...................... + 4 563 + 3 567 + 3 854 —— 10 567 Ar 1939/40..............— ........ —-l753 —4005 — 813 — 3778

Den normala gången av bostadsproduktionens säsongcykel framställes av serien för 1938/39. Efter färdigställandet av årets på oktoberfardagen in- ställda produktion under högsäsongen når den pågående produktionen en låg

nivå, som bildar utgångsläget för uppbyggandet av nästföljande års produk tionsverksamhet. Under fjärde kvartalet igångsättas byggnadsföretag i stor omfattning, under det att färdigställandet (i fråga om den egentliga hus- byggnadsverksamheten) spelar en mindre roll; tillskottet i pågående produk- tion är därför stort. Första kvartalet av nästföljande år är tiden för det mest omfattande igångsättandet av nya byggen under något kvartal, men även tiden för färdigställandet av ett så betydande antal företag, att nettotillskottet till den pågående verksamheten icke överstiger föregående kvartals. Andra kvar— talet utmärkes av mindre omfattande igångsättande än det föregående men också —— och i än högre grad —— av reducerat färdigställande, varför den på- gående produktionen fortsätter att växa. Under tredje kvartalet, slutligen, utmognar högsäsongens verksamhet till större delen, under det att startandet av nya byggen sker i ungefär samma omfattning som under andra kvartalet. Antalet under byggnad varande lägenheter sjunker starkt ned mot fjärde kvartalet, som vid normal fortgång av byggnadsverksamheten bildar start— punkten för nästa års produktionscykel.

Såsom förut anförts, stod vid krisutbrottet ett större antal lägenheter under byggnad än vid motsvarande tidpunkt under något tidigare år; trots den stora omfattningen av under tredje kvartalet 1939 färdigställda företag uppgick den 1 oktober 1939 antalet under byggnad varande lägenheter i de större städerna (över 30000 invånare) till 11000—12000. Det första kris- årets bostadsbyggnadsverksamhet innebär till övervägande större delen ett fullföljande av dessa vid krisutbrottet pågående byggnadsföretag. Kvartal till kvartal har sådant färdigställande skett, utan ersättning i annat än ringa mån genom nystartade företag, varför den pågående produktionens volym ständigt krympt ihop. Att minskningen i verksamhetens omfattning —— i absoluta tal —— under tredje kvartalet 1940 var långt .mindre än föregående år har sin naturliga förklaring däri, att produktionen redan tidigare genom den föregående avvecklingen nått en så låg nivå, att icke mycket återstod att avveckla.

En mera fullständig bild av bostadsproduktionens utveckling under det förflutna året, jämfört med närmast föregående, ges av följande tablå, i vilken serier över igångsatt, pågående och färdigställd produktion sammanfogats till en helhet. Materialet utgöres av kvartalsuppgifterna från de större städerna rörande byggnadslov för bostadsbyggen samt rörande under byggnad varande bostadslägenheter. Siffrorna för byggnadsloven borde under en utveckling, som icke utmärkes av starka brytningar, väl representera igångsättandet av nya företag. Även om förskjutningar mellan tidpunkten för byggnadslovets meddelande och tidpunkten för byggets faktiska igångsättande förekomma i såväl ena som andra riktningen, vill det dock synas, som om i perioder av någorlunda jämn konjunktur kvartalskurvan för byggnadsloven väl represen— terar säsongfördelningen av igångsättandet av byggen. Sådan jämn kon— junktur —— på ofantligt skilda nivåer — förekom såväl före krisutbrottet som under år 1940. Under övergångskvartalet, det sista år 1939, gällde icke denna

förutsättning; detta kvartal meddelades ett stort antal byggnadslov, för vilka ansökan ingivits före krisutbrottet och som icke kom att föranleda startandet av nya byggen. I tablån har med hänsyn härtill införts en siffra för startade företag under detta kvartal, som uppskattats med ledning av månadssiffrorna inom kvartalet, varvid decembersiffrorna, i deras relation till motsvarande siffror under föregående år, fått fälla utslaget. — Siffrorna för färdigställda bostadslägenheter har beräknats ur uppgifterna om pågående och beviljade företag. För jämförelses skull anföras även uppgifterna om antalet såsom fullbordade redovisade bostadslägenheter. Eftersom redovisningen av dessa släpar efter kan överensstämmelse mellan beräknade färdigställda och som fullbordade redovisade icke påräknas; förskjutningarna mellan dessa serier stämma emellertid väl med allmänna erfarenheter rörande redovisningens eftersläpning, Siffrorna äro avrundade och de måste givetvis betraktas som approximativa; de torde dock återspegla den faktiska produktionsutvecklingen på ett betydligt mera troget sätt än byggnadsstatistikens redovisning av full— bordade byggnadsföretag.

Tab. 7. Antal bostadslägenheter i större städer. Under byggnad Igångsatta Fårdigstållda Som fullbordade

redovisade 1 oktober 1938 ................ 10200 4:e kvartalet 1938 ............ — 7 300 2 750 6 670 1 januari 1939 ................ 14 750 l:a. kvartalet 1939 — 10 000 6 450 5 180 1 april 1939 .................. 18 300 2za kvartalet 1939 ............ — 5 600 1 950 , 2 114 1 juli 1939 .................... 22150 3:e kvartalet 1939 —- 5 250 15 800 10 132 1 oktober 1939 ................ 11 600 4:e kvartalet 1939 ............ —— 1 500 3 250 8 619 1 januari 1940 ................ 9850

l:a kvartalet 1940 ............ 1 200 5 200 4 399 1 april 1940 .................. 5850 2:a kvartalet 1940 ............ —— 1 juli 1940 .................... 5000 3:e kvartalet 1940 ............ — 1 oktober 1940 ................ 1 250

650 1 500 1 558

550 4 300 3 402

Produktionsåret 1938/39 startade med "ett bestånd av bostadshus under byggnad 1 oktober 1938, innehållande c:a 10200 lägenheter. Under loppet av produktionsåret fram till 1 oktober 1939 igångsattes byggandet av omkring 28 000 lägenheter och avlämnades till bostadsmarknaden nära 27 000. Utgångs— punkten för det följande produktionsåret 1939/40 låg sålunda vid en nivå, som med halvtannat tusental lägenheter översteg det föregående årets, eller vid 11 600, men under loppet av produktionsåret igångsattes byggandet av endast icke fullt 4000 lägenheter. Den bostadsbyggnadsverksamhet, som under detta år utvecklats, har sålunda till omkring tre fjärdedelar haft karak- tären av färdigställande av byggen, som redan vid krisutbrottet voro igång-

satta, under det att de därefter tillkomna nya byggnadsföretagen burit upp endast en fjärdedel av produktionårets bostadsbyggnadsverksamhet. Vid be— dömningen av utsikterna för bostadsbyggnadsmarknadens fortsatta utveckling måste givetvis detta förhållande tillmätas avgörande betydelse. Det senast för- flutna årets bostadsbyggande har till större delen varit en efterverkan av den föregående högkonjukturen, ett utmognande av under dess betingelser planlagd produktion. I än högre grad gäller en dylik eftersläpning beträffande de nya tillskotten till bostadsutbudet; härtill återkommer framställningen i ett följande avsnitt rörande situationen på bostadsmarknaden.

Sammanfattande kunna de hittills diskuterade momenten i bostadsbyggan- dets utveckling efter krisutbrottet och de eftersläpningsföreteelser, som där- vid äro att beakta, framställas i följande tabell, där läget under kvartalen respektive vid kvartalsskiftena angives i indextal, beräknade i förhållande till läget motsvarande kvartal eller kvartalsskifte under föregående produk- tionsår.

Tab. S. Bostadsbyggandets utveckling efter krisutbrottet.

Ynd r Färdig- Igångsatta båggriaad ställd-Ja 4:e kvartalet 1939 .......................... 120 —— 118 1 januari 1940 .............................. — 67 — l:a kvartalet 1940 .......................... 12 — 81 1 april 1940 ................................ —— '32 — 2:a kvartalet 1940 .......................... 12 — 77 1 juli 1940 .................................. —-— 23 —— 3 kvartalet 1940 ............................ 10 — 27 1 oktober 1940 .............................. — 11 —

Indextalen för igångsatta byggnadsföretag sjunka snabbt ned till den nivå, som de av krisförhållandena skapade förhållandena betinga. Talen för under byggnad varande lägenheter företer en tämligen jämnt sjunkande serie under produktionsåret och hade först vid dess utgång under hösten 1940 nått ned till nämnda nivå. Vad angår färdigställda lägenheter voro deras antal till en början tämligen opåverkade av krisförhållandena (fluktuationerna mellan fjärde kvartalet 1939 och andra kvartalet 1940 torde förklaras av omständig- heter från tiden före krisutbrottet och endast i ringa mån — genom stoppande av byggen — kunna återföras till krisverkningar), men i och med tredje kvar- talet 1940 återspeglas sammandragningen även i denna serie, dock svagare än i de övriga; ytterligare nedgång mot den krisnivå omkring 10 % av förkris- nivån, varemot övriga serier konvergera, måste där vara att vänta.

I fråga om byggnadsverksamhet för kommersiella, industriella och admini- strativa ändamål finnas mindre möjligheter än beträffande bostadsproduk— tionen att inom perioder, kortare än ett år, följa utvecklingen. Byggnads— statistiken innehåller icke beträffande denna byggnadsverksamhet uppgifter om

1 Uppskattat.

pågående produktion; som förut antytts är det här även svårare att inom kortare perioder avläsa bestämda utvecklingstendenser, eftersom uppgifterna om såväl beviljade som fullbordade byggnadsföretag inom ett kvartal kunna starkt påverkas av ett fåtal stora företag. Att det sist förflutna året visat en starkt fallande tendens i planeringen av enskilda eller kommunala byggnads— företag för andra än bostadsändamål (statliga byggen här ej medräknade) är, såsom framgår av det föregående, otvetydigt.

I än högre grad än beträffande bostadsbyggande gäller för den övriga byggnadsverksamheten att 1939 års verksamhet var av exceptionell omfatt- ning (nära 40 % större än 1938). Siffrorna för beviljade byggnadsföre— tag under åren 1938 och 1939 fram till krisen göra det omedelbart klart, att vid krisutbrottet byggnadsföretag för nämnda ändamål stodo under byggnad i mycket stor omfattning. Då denna byggnadsproduktion torde reagera mindre känsligt för förändringarna på kreditmarknaden än bostadsbyggandet och då vidare objekten ofta ha en lång byggnadstid, är det naturligt, att den på— gående industriella, kommersiella och administrativa byggnadsverksamheten under det sistförflutna året ej inskränkts på samma sätt som bostadsbyggan— det. Utvecklingen har här icke haft karaktären av en successiv n'edpressning av nivån till ett läge av helt annan ordning än utgångsläget; även om de ännu ej kända siffrorna för sista kvartalet 1940 skulle komma att innebära en kraftig reduktion torde dock utvecklingen för året som helhet mera visa bilden av en nedböjning av ett maximum till ett för senare år mera ordinärt läge. Uteslutet är ingalunda, att 1940 års slutsiffra för inom året fullbordade byggnadsföretag av här ifrågavarande art kommer att visa sig ligga högre än de föregående åren. Detta omdöme gäller den under sistförflutna år utförda produktionen. Den förut omtalade utvecklingstendens, som uttryckes i upp- gifterna om byggnadslov, pekar mot ett mera depressionspräglat läge, som dock icke är att jämföra med det för bostadsproduktionen gällande.

I tab. 9 framställas de såsom fullbordade redovisade byggnadsföretagen i de sex största städerna under 1938 och 1939 samt de tre första kvartalen av 1940.

Tab. 9. Beräknad nettogolvyta .(kvm) i fullbordade, för kommersiella, industriella, administrativa 0. d. avsedda byggnadsföretag i de sex största städerna. 1938 1939 1940

l:a kvartalet 115 244 128 782 ' >> 61 201 46 964 >> 86 812 126 455

360 168

Uppenbarligen äro siffrorna för förra delen av år 1940 ett uttryck för den synnerligen omfattande planläggningen och igångsättandet av byggnadsföre- tag under år 1939. Sannolikt är ännu tredje kvartalets siffra i väsentlig mån påverkad därav; först under sista kvartalet, då en stor del av byggnadsföretag av ifrågavarande art plåga redovisas som fullbordade, borde en mera påtaglig

krisverkan kunna komma till synes. Såsom framgår av det föregående sjönk under början av år 1940 byggnadsloven starkt. Tillsvidare torde man få nöja sig med det allmänna omdömet, att under år 1940 som helhet den pågående byggnadsproduktionen för kommersiella, industriella och administrativa ända- mål ännu icke i väsentlig grad påverkats av byggnadsindustrins kris.

Byggnadskrisens inverkan på arbetsmarknaden.

Den föregående beskrivningen har gällt utvecklingen under det första året efter krisutbrottet av den ordinära byggnadsproduktionen, innefattande bo— stadsbyggande samt icke—statlig byggnadsverksamhet för andra ändamål. Där— emot innefattas däri icke den ur sysselsättningssynpunkt betydande del av byggnadsverksamheten, som utgöres av ändrings- och reparationsarbeten. Med utgångspunkt i byggnadsindustrisakkunnigas undersökningar och övriga från senare år kända förhållanden torde denna del kunna uppskattas till om- kring 20 % av hela den ordinära byggnadsverksamheten (inklusive ändrings- och reparationsarbeten). Då bostadsbyggandet, som förut nämnts, under senare år utgjort 70 % av den byggnadsverksamhet, som avser uppförande av byggnader, kan vad här kallats den ordinära, icke—statliga byggnadsverksam- heten approximativt uppdelas på följande tre poster:

1. Bostadsbyggande 56 %

2. Kommersiell etc. byggnadsverksamhet ....................................... 24 % 3. Ändringar och reparationer: 20 %

100 %

Vill man undersöka vad den här skildrade utvecklingen av den ordinära byggnadsverksamheten under det förflutna året betytt ur sysselsättnings- synpunkt, möter den svårigheten, att säkra hållpunkter saknas för föränd- ringarna av såväl den kommersiella etc. byggnadsverksamhetens som av reparationsarbetenas omfattning inom året. Det finnes visserligen ingenting som talar för att dessa poster undergått mycket starka förskjutningar, men ”ett antagande om att de bevarats konstanta måste alltid förses med en reserva- tion för en betydande osäkerhet. Likaledes måste varje antagande om dessa posters säsongvariation vara behäftad med ovissa felmöjligheter.

Den ovan lämnade statistiska beskrivningen innefattar icke heller — åt- minstone icke i annat än i mindre, obestämda delar _ den skiftande bygg- nadsVerksamhet av extraordinär natur, som under det gångna året har ur sysselsättningssynpunkt spelat stor och växlande roll: skyddsrumsbyggen, försvarsanläggningar och liknande arbeten, vid vilka byggnadsarbetare haft sysselsättning. Vid sidan härav äro givetvis inkallelserna att räkna som ett synnerligen viktigt moment vid bedömningen av arbetsmarknadsutvecklingen.

Det är under sådana omständigheter klart att man icke kan få full överens- stämmelse mellan olika statistiska serier, som kunna användas för belysning av utvecklingen på byggnadsarbetsmarknaden; dessa serier ha i mycket skiftande grad påverkats av nämnda särskilda sysselsättningsförhållanden. Varje serie är dessutom behäftad med specifika felkällor, vilka gärna för—

storas, då utvecklingen på marknaden kastas ur sina sedvanliga banor. Det torde dock vara värt att sammanställa dem; även i konstaterade differenser kunna ligga bidrag till belysning av den faktiska utvecklingen och mått på den relativa betydelsen av extraordinära faktorer, som påverkat marknadsför- loppet.

F ör belysning av sysselsättningsutvecklingen på byggnadsarbetsmarknaden ligger närmast till hands jämförande sammanställningar av statistiken över det procentuella antalet arbetslösa inom fackföreningarna, sysselsättningsv statistikens uppgifter om förändringarna i antalet av arbetsgivare rapporterade sysselsatta arbetare inom husbyggnadsverksamheten samt den tidigare an— litade produktionsstatistiken över byggnadsverksamheten med den justering för ändrings— och reparationsarbeten, som nyss berördes.

I arbetslöshetsstatistiken framträder verkan av krisen på byggnadsmark- naden icke med full tydlighet förrän efter årsskiftet 1939/40. De procentuella arbetslöshetssiffrorna voro vid årsskiftet praktiskt taget desamma som vid före- gående årsskifte, omkring 40 %. (Härvid har som mått använts det vägda genom- snittet av arbetslöshetssiffrorna för byggnadsträarbetarförbundet, byggnads— industriarbetare inom grov- och fabriksarbetarförbundet samt murare- och målareförbunden.) Under början av år 1940 satte emellertid verkan av krisen och uteblivandet av det sedvanliga säsonguppsvinget inom bostadsbyggandet igenom allt starkare. Vid skiftet mellan första och andra kvartalen visade nämnda genomsnitt en siffra av 51 % arbetslösa mot 27 % föregående år. Det följande kvartalet, efter förändringen i den utrikespolitiska situationen under april, kom att på byggnadsmarknaden i betydande grad få sin prägel av skydds- rumsbyggandet och de ökade inkallelserna, varigenom trots bostadsbyggan— dets fortsatta regress arbetslösheten sjönk. Dessa omständigheter kunde dock icke tillnärmelsevis ge full ersättning för det uteblivna bostadsbyggandet; vid halvårsskiftet rapporterades 23 % av byggnadsarbetarna arbetslösa, mot 11 % vid samma tidpunkt föregående år. Under de följande sommar- och höstmånaderna motverkades den fortskridande avvecklingen av den ordinära byggnadsverksamheten av tillväxt i byggnadsarbeten för försvarsändamål. De från mitten av året av arbetsmarknadskommissionen inhämtade uppgifterna om anställande och entledigande av arbetare visade under juli och augusti en övervikt för anställanden, vilken helt år att tillskriva arbeten vid försvars- anläggningar och som under de följande månaderna slog om i övervikt på entlediganden. Vid skiftet mellan tredje och fjärde kvartalen var den vägda arbetslöshetssiffran 26 % mot 11 % ett år tidigare. Att arbetslöshetssiffrans ökning därefter varit relativt svagare än säsongnormalt sammanhänger givetvis med att bostadsbyggandet under hösten 1940 icke haft någon föregående hög- säsong att avveckla.

Försökes en jämförelse mellan arbetslöshetsstatistikens spegling av ut- vecklingen och de bilder, som ges av sysselsättnings— och produktionsstatistik, bör på nytt understrykas, att de olika serierna icke omfatta samma eller i alla hänseenden jämförliga massor samt att de i skiftande grad påverkats av årets särskilda förhållanden.

I och för sådan jämförelse är det lämpligt att omvandla arbetslöshetssiff- rorna respektive produktionssiffrorna i sysselsättningssiffror. Detta innebär givetvis konstruktioner, som endast under bestämda förutsättningar äro verk- lighetstrogna. Att invertera en arbetslöshetskurva i en sysselsättningskurva innebär, t. ex., att man bortser från att antalet arbetare inom de fack det gäller, förändras genom övergång till andra arbetsområden eller mer eller mindre tillfällig sysselsättning av annan art, såsom militärtjänst. Omvand- lingen av en produktionskurva i en sysselsättningskurva måste, såsom förut påpekats, bygga på en serie osäkra antaganden. Dylika konstruktioner kunna dock vara berättigade; de kunna bidraga till belysning av den faktiska utveck- lingen icke endast genom sin inbördes överensstämmelse utan även genom sina skiljaktigheter, i den mån sådana kunna tolkas som uttryck för de valda förutsättningarnas avvikelse från faktiska förhållanden; i så måtto äro kon- struktionerna av formell art.

I nedanstående tablå ha sammanställts den inverterade arbetslösheten en- ligt fackföreningsstatistiken, sysselsättningsstatistikens uppgifter om antalet arbetare (med utrensning av grupper, som icke tillhöra egentlig husbyggnads- verksamhet), samt ur byggnadsstatistiken beräknad sysselsättning inom ordinär byggnadsverksamhet. I senare fallet har antagits den fördelning på bostadsbyggnad, annan byggnadsverksamhet samt ändrings- och reparations- arbeten, som förut anförts, samt vidare antagits, att de två senare delarna bevarats oinskränkta men med en säsongvariation, som överensstämmer med den allmänna inom byggnadsverksamheten under mera normala är. Läget 1 oktober 1939 har tagits som utgångspunkt; de då rådande förhållandena ha betecknats som 100. (Det är att märka att säsongrörelsen är innesluten.)

Tab. 10. Beräknad sysselsättning inom byggnadsverksamheten 1 oktober 1939—1 oktober 1940.

1 oktober 1 januari 1 april 1 juli 1 oktober 1939 1940 1940 1940 1940 Enligt fackföreningsstatistiken 100 66 54 85 83 » sysselsättningsstatistiken .. 100 62 53 61 56 » byggnadsstatistiken ........ 100 74 63 68 50

Från hösten 1939 fram till skiftet mellan första och andra kvartalen 1940 överenstämma serierna i sitt allmänna förlopp. Tillbakagången i den ur bygg- nadsstatistiken konstruerade serien är dock svagare än i de övriga, vilket måste betyda antingen att sådan byggnadsverksamhet, som icke täckes av byggnadsstatistiken (statlig byggnadsverksamhet eller byggnadsverksamhet på områden utan byggnadsföreskrifter) nedgått i starkare grad än den övriga, eller — vilket torde vara mera sannolikt —— att byggnadsverksamhet för andra än bostadsändamål samt reparationsarbeten i verkligheten sjunkit starkare än enligt antagandet under den ifrågavarande perioden. Vitsord torde här få ges åt arbetslöshetsstatistikens och sysselsättningsstatistikens samstämmiga utslag, innebärande en minskning av sysselsättningen från hösten 1939 till

våren 1940 till nedåt hälften, långt starkare än säsongnormalt. Samstämmig- heten synes också ge uttryck för det förhållandet, att ännu vid skiftet mellan första och andra kvartalen 1940 situationen på byggnadsarbetsmarknaden icke i högre grad påverkats av någon avströmning från byggnadsmarknaden genom övergång till andra sysselsättningar.

Från våren till hösten 1940 är det mest framträdande draget vid jämförelsen mellan tablåns serier, att den inverterade arbetslöshetskurvan lösgör sig från de övriga. Dessa peka mot samma nivå. I den ur byggnadsstatistiken be- räknade siffran för 1 oktober 1940 har det sannolika inflytandet av ett icke verklighetstroget antagande om säsongrörelsen hos annan än bostadsbygg- nadsverksamhet samt reparationsarbeten icke längre betydelse. Att syssel— sättningsstatistiken vid denna tidpunkt visar ett något högre jämförelsetal än byggnadsstatistiken torde bero på att den innefattar vissa statliga arbeten, som lämnats på entreprenad åt enskilda byggnadsarbetsgivare. Tages hänsyn härtill synes det berättigat att säga, att vid ingången till sista kvartalet 1940 den ordinära, icke statliga byggnadsverksamheten gav en sysselsättning, som var ungefär hälften av den vid samma tid under föregående år, (1. v. s. vid tiden för krisutbrottet. (Härvid måste göras en reservation för möjligheten, att det anförda materialet icke är helt representativt; ingenting tyder emeller— tid på att så icke skulle vara fallet.) För nedgången svarar bostadsbyggandet praktiskt taget ensamt.

Den stora skillnaden mellan den inverterade arbetslöshetsserien och de övriga från våren och sommaren 1940 är givetvis att tolka som uttryck därför, att byggnadsarbetare i växande grad avförts som arbetslösa, trots att de icke haft sysselsättning inom den vanliga byggnadsverksamheten. (Det må erinras om, att den inverterade arbetslöshetssiffran är ställd i relation till läget 1 oktober 1939, då en arbetslöshet på 10 a 11 % förelåg. Den ger sålunda icke direkt uttryck för den procentuella arbetslösheten, som 1 oktober 1940 redovisades till 25 %.) Skillnaden representerar sålunda militärtjänstgöring — även frivillig sådan —, arbete vid statliga byggnads— och anläggnings- arbeten för försvarsändamål samt tillfällig eller permanent övergång till andra arbetsområden än byggnadsfackens. Att inkallelsernas och försvars- arbetenas roll för sysselsättningen varit större under sommaren och början av hösten än tidigare är bekant. Allmänna erfarenheter ge anledning att antaga, att bakom skillnaden även ligger en växande överflyttning till andra arbetsområden; statistiska möjligheter föreligga dock icke att belysa eller ge mått på den relativa betydelsen av denna omständighet.

För att summera den förda diskussionen, synes det lämpligt att översätta de anförda indextalen i absoluta tal. Vid höjdpunkten av den högkonjunktur, som föregick krisen på. hösten 1939, torde antalet byggnadsarbetare totalt kunna uppskattas till något över 150 000 man. (Uppskattningen är gjord på. grundval av byggnadsindustrisakkunnigas och bostadssociala utredningens undersökningar.) Av dessa voro vid krisutbrottet omkring 10 % arbetslösa. Antalet inom byggnadsverksamheten sysselsatta, när krisen inträffade, d. v. s.

ungefär vid den tidpunkt, som i ovanstående tablå valts som utgångspunkt, torde ha uppgått till omkring 140 000 man. Med ledning av de anförda siffrorna kan uppskattas, att på hösten 1940 (omkring 1 oktober) hälften eller något mer än hälften, 70000 å 80000, voro sysselsatta inom den vanliga, icke-statliga byggnadsverksamheten. Med hänsyn till övergång till andra yrken under året torde relationstalet för arbetslösheten, 25 %, få tillämpas icke på den numerär hos byggnadskåren, som gällde före krisutbrottet, utan på en lägre. Det förefaller rimligt att antaga, att procentsiffran, om den är representativ för hela den återstående byggnadsarbetarkåren, betydde en arbetslöshet (sådan denna definieras i och med fackföreningarnas praxis) vid ingången av sista kvartalet 1940 på omkring 35 000 man, varav mer än 20000 voro redovisade i fackföreningarnas uppgifter, men endast omkring 2 400 voro anmälda som hjälpsökande hos de offentliga arbetslöshetsorganen. —— Detta gör 110 000 år 120 000 man av de mer än 150 000, som kunna antagas ha bildat byggnadsarbetarkåren vid krisutbrottet. Resten, 30000 ä 40000 man, sammansättes av vid beräkningstillfället militärtjänstgörande, vid stat- liga byggnads- och anläggningsarbeten — utöver den hösten 1939 gällande volymen, d. v. s. i huvudsak vid under 1940 igångsatta försvarsarbeten —- sysselsatta, permanent överflyttade till andra yrken eller tillfälligt uppe- hållande sig vid andra än de nämnda arbetena utom yrket. En tillnärmelsevis exakt statistisk uppdelning av denna grupp kan icke göras.

Under den tid, som förflutit efter den här för belysning av läget efter ett års kristillstånd valda tidpunkten, har givetvis arbetslösheten ytterligare vuxit i och med säsongnedgång inom den del av produktionen, som icke redan nått närheten av botten. Den senaste tillgängliga siffran för det procentuella antalet arbetslösa inom fackföreningarna, 38 % för slutet av november 1940, torde motsvara ett absolut antal arbetslösa av drygt 50000. Såsom tidigare påpekats, måste vid bedömandet av arbetslöshetsutvecklingen under den period, som sedvanligen utmärkes av lågsäsong, hänsyn tagas därtill, att den ordinära byggnadsverksamheten icke upplevde någon högsäsong under år 1940. Det statistiska utslaget i arbetslöshetskurvan blir på den grund mindre markerat under lågsäsongen än vanligen. Reellt betyder ju dock detta för- hållande en fortsättning av en redan tidigare bestående arbetslöshet, vars tryck på den enskilde alltmer växer.

Då man söker bedöma utsikterna på byggnadsarbetsmarknaden i fortsätt- ningen bör frågan ses mot bakgrunden av byggnadsbehovets utveckling på längre sikt. En undersökning av de för långtidsutvecklingen bestämmande faktorerna ger anledning till uppfattningen, att den högkonjunktur, som ut— vecklat sig under 1930-talets senare del, byggt på exceptionella förutsättningar, vars fortbestånd i framtiden icke kan påräknas, varför denna högkonjunktur sannolikt kommer att framstå som en kulmen i byggnadsverksamhetens ut- veckling, vars nivå icke kommer att nås på nytt eller i varje fall icke kan komma att bevaras någon längre tid. I skarp motsats till förhållandena under de senaste decennierna torde därför byggnadsarbetsmarknaden i fortsätt—

ningen komma att få den prägel, som bäres av en på längre sikt tillbakagående marknad. Härtill återkommer framställningen i det följande.

Även om vederbörlig hänsyn tages till denna långtidsaspekt på byggnads- marknaden, är det uppenbart, att den sammankrympning, som skett under det förflutna året, i väsentlig grad ej kan förklaras därav utan har kriskaraktär, d. v. s. innebär en mer eller mindre tillfällig nedpressning av nivån under den för utvecklingsskedet normala. Detta avser givetvis i första hand bostads- byggandet. Om man ur en sådan synpunkt ställer frågan om byggnadsverk- samhetens utsikter för det närmaste året, är icke mycket att säga som svar, när den avgörande förutsättning, som utgöres av offentliga åtgärder på om- rådet, icke är bestämd. I långt högre grad än någonsin under de senare decennierna är byggnadsmarknadsutvecklingen beroende av offentliga åtgärder — i positiv eller negativ riktning — som inverka på byggnadsproduktionens kostnader, på hyresutvecklingen, på försörjningen med kapital och vissa material 0. s. v., vilket allt upptages till behandling i olika avsnitt i det följande.

Utgår man från den mycket abstrakta förutsättningen att ingenting åtgöres, torde det icke finnas hopp om någon väsentlig förbättring inom det närmaste året av läget, jämfört med 1940. Ett växande akut bostadsbehov kan visser- ligen på en del orter antagas få tillräcklig kraft att spränga de hinder, som det nuvarande kostnadsläget och andra omständigheter lägga, men en produk- tion, som har att arbeta under så starkt försämrade betingelser som de nuvarande torde icke kunna få större omfattning. Mot denna möjlighet är att ställa det i det föregående utvecklade förhållandet, att bostadsproduk- tionen först under senare delen av 1940 nått ned till den nivå, på vilken de krispressade företagarinitiativen inställt sig, samt att den del av den ordinära byggnadsverksamheten, som utföres för kommersiella, industriella o. d. ändamål, enligt kurvan för byggnadsloven har haft en nedåtgående tendens, som icke i högre grad hunnit utlösas i faktisk produktion under det gångna året. Härtill är vidare att lägga, att de sysselsättningar utom den ordinära byggnadsverksamheten, som uppehållit en mycket betydande del av byggnads- arbetarkåren under senare delen av år 1940, till en icke bestämbar, men sanno- likt icke ringa del ha varit av tillfällig karaktär.

En fortsättning av den avflyttning från byggnadsyrkena, som tydligen försiggått särskilt under senare delen av år 1940, måste anses lämplig och nödvändig med hänsyn till såväl det nuvarande läget som de framtida syssel- sättningsmöjligheterna på längre sikt. Under nu aktuella förhållanden är det naturligt, att den mer eller mindre tillfälliga rekryteringen av arbetskraft till områden med svårigheter i arbetskraftförsörjningen till betydande del sker från byggnadsyrkena. Så har 'skett under år 1940 och så torde komma att ske även i fortsättningen. Trots inkallelsernas omfattning, trots de statliga arbetena för försvarsändamål och trots avströmningen till andra yrkesområden avsatte sig dock på hösten 1940 en arbetslöshet inom byggnads— facken, som här uppskattats till 35 000 man. Huruvida tillsammantagna de

39-11 2

extra—ordinära sysselsättningarna inom eller utom byggnadsverksamheten —- framför allt med hänsyn till inkallelserna — komma att stå till buds i större eller mindre omfattning under år 1941 än under år 1940, är nu ytterst vanskligt att bedöma. Utom av inkallelsernas omfattning torde detta främst komma att avgöras av bränsleförsörjningens arbetskraftsproblem. Mot en mycket oviss möjlighet av ökade sysselsättningsmöjligheter inom andra områden står sannolikheten av fortsatt sammankrympning inom den ordinära byggnads- verksamheten, om icke särskilda motåtgärder vidtagas. Risken för fortsatt försämring synes minst lika stor som chansen till förbättring av byggnads- arbetsmarknaden genom avflyttning till andra arbetsområden i sådan grad att den nuvarande arbetslöshetssituationen väsentligt lättas.

Diskussionen om byggnadsverksamhetens problem efter krisutbrottet har onekligen stundom fått en ofruktbar prägel därigenom att frågan ställts som en fråga om antingen — eller; mellan 0 och 150 000 finnas dock många nyanser. För att exemplifiera de proportioner, det här är fråga om, må nämnas följande: Vid de under hösten 1940 rådande förhållandena på byggnadsarbetsmarknaden skulle en bostadsproduktion av mellan 50 och 60 % av 1939 års omfattning ha rymts inom den ram, som den öppna arbetslösheten gav. Den faktiska omfattningen av pågående bostadsproduktion var endast omkring 10 %. Reala förutsättningar för en bostadsproduktion av dylik omfattning funnos sålunda med hänsyn till arbetskraftsförsörjningen utan inkräktande på någonting annat än arbetslösheten. (Huruvida övriga reala förutsättningar förelågo — material och transportkapacitet — lämnas här öppet; dessa frågor diskuteras i fortsättningen). Härvid har förutsatts, att bostadsproduktionen ensam fått avstå arbetskraft till inkallelser, byggnads- och anläggningsarbeten för för- svarsändamål samt övriga arbetsområden (främst skogsbruk, jordbruk och mekanisk industri), där byggnadsarbetare faktiskt voro sysselsatta. — Det förefaller av detta och det tidigare sagda klart, att det finnes ett vidsträckt utrymme för åtgärder med syfte att befordra byggnadsverksamheten, innan hänsynen till arbetskraftförsörjningen på andra områden kunna vinna kraft som motskäl.

Frågan har här behandlats ur negativ synpunkt, vilket har tett sig naturligt med hänsyn till byggnadskostnadssakkunnigas uppdrag. De positiva skäl för åtgärder att stimulera byggnadsverksamheten, som grunda sig direkt på arbetsmarknadspolitiska överväganden, skola ej här upptagas till behandling. Här må endast tillfogas en synpunkt, som vidare utvecklas i fortsättningen: Även om en fortsättning av avströmningen från byggnadsarbetsmarknaden måste anses lämplig och nödvändig och därför bör befordras, kan det dock leda till för den framtida produktions- och arbetsmarknadsutvecklingen be- tänkliga konsekvenser om denna avströmning under ett krisläge drives för långt. Det ges många exempel på att byggnads- och bostadsmarknadsutveck- lingen tillfogats oöverskådlig skada genom bryska kastningar. Byggnads- verksamhetens produktionsapparat tål en reduktion, men den kan icke slås sönder utan men, som kan bli bestående mycket lång tid.

KAPITEL 2.

Läget på bostadsmarknaden. Bostadsefterfrågan.

Bland de till krisen inom bostadsbyggandet bidragande faktorerna har otvivelaktigt hört ovissheten hos byggnadsföretagare och även kommunala myndigheter om bostadsmarknadens reaktion på de genom stormaktskriget skapade ekonomiska förhållandena och på vissa håll, kanske främst i de största städerna, föreställningen att bostadsbehovet var mättat genom den högt upp- drivna produktionen under åren före krisen och att ett bostadsöverskott före- låg eller var att vänta.

En närmare granskning av bostadsmarknadsutvecklingen i stadssamhällena under de högkonjunkturår, som föregingo 1939 års kris, ger vid handen, att produktionen i stort sett motsvarade den växande efterfrågan. Tendenser till överskott vissa tider eller på vissa orter motsvarades av tendenser till under- skott andra tider eller på andra orter. Som helhet måste bostadsmarknadsut- vecklingen under 1930-talets högkonjunktur betecknas som ganska välbalan- serad, detta i stark motsättning till 1920-talets motsvarande period, då pro- duktionsutvecklingen icke hann med efterfrågans tillväxt med permanent ten- dens till bostadsbrist och knapphetsprisstegring som följd. En kortfattad jämförelse mellan dessa utvecklingsperioder må tjäna som bakgrund till dis— kussionen av bostadsmarknadsläget vid och efter krisutbrottet.

Den dominerande faktorn i de två senaste decenniernas utveckling av bostadsbehovet och bostadsefterfrågan har varit den starka hushållsbildning, som framgått av de demografiska förändringarna. Genom förskjutningarna i befolkningens ålders- och civilståndssammansättning har tillväxten i hushålls- beståndet varit av helt annan storleksordning än tillväxten i folkmängden; dessa förhållanden ha underkastats granskning i vissa av bostadssociala ut— redningens betänkanden. Dylika förskjutningar satte in med större kraft i och med 1920-talet, d. v. s. just vid en tid, då byggnadsproduktionens kapa- citet efter långvarig utsvältning under krigs- och inflationsåren var nedsatt. Då vågen av efterfrågan vällde fram under 1920—talets förra del, var produk- tionsapparaten icke beredd på den produktionsomfattning, som efterfrågan krävde. Hyresnivån, som genom hyresregleringen bundits i ett läge under de allmänna levnadskostnaderna och även byggnadskostnaderna, drevs uppåt samtidigt med att övriga priser föllo. Denna hyresstegring fortsatte genom hela 1920-talet.

Produktionsapparaten utbyggdes successivt och i längden till en kapacitet motsvarande efterfrågans volym. Denna anpassning skedde dock ständigt något i efterhand; vid efterfrågans fortsatta tillväxt lyckades produktionen icke bringa fram ett normalt förhållande mellan tillgång och efterfrågan på bostadsmarknaden. (Från lokala undantag från regeln bortses.) Härtill bidrog

otvivelaktigt den felbedömning av marknadsutvecklingen, som var gängse och som ofta kom till synes i kommunala myndigheters inställning till bostads- försörjningsangelägenheter, samt den riskvärdering hos kreditinstitutioner och företagare, som grundade sig på samma felbedömning: produktionsomfattning relative folkökning var en helt annan än under förkrigstiden, vilket tolkades som en tendens till överproduktion, då den i själva verket var ett uttryck för befolkningsstrukturens förskjutningar, och en ständig tendens till underpro- duktion, undernormal bostadsreserv och hyreshöjning förelåg ända fram emot slutet av 1920-talet på de flesta orter. Resultatet var en knapphetsprissteg- ring på bostäder, som framträder tämligen likformigt på olika orter. I 70 orter med jämförliga hyresuppgifter från hyresräkningarna 1924 och 1928 stege hyrorna för 1 rum och kök-lägenheter utan centralvärme med 12 %, i Stockholm med 11 % och i Göteborg med 13 %. (Denna stegring är långt starkare än den, som kan förklaras med förskjutningen i sammansätt— ningen av lägenhetsbeståndet i fråga om lägenheter byggda före respektive efter kriget.) För 1 rum och kök-lägenheter med centralvärme i de 70 orterna var stegringen 18 %, i Stockholm 3 % och i Göteborg 9 %; härvidlag har för Stockholms del bidragit den modernisering av byggnadssätt och utrustningsstandard, som där slog igenom på 1920—talet för smålägenheter, under det att den — med vissa undantag — dröjt till 1930-talet i landsorts- städerna.

Parallellt med hyresstegringen gick en stegring i de av byggnadsföretagarna faktiskt utbetalade kostnaderna för tomt och löner. Det torde emellertid vara en feltolkning av sammanhangen i utvecklingen, om därvid kostnadsstegringen uppfattas som det primära, som genom att bestämma de årliga kostnaderna i det starkt växande beståndet av nybyggda hus drog upp hyrorna även i tidi- gare, till lägre kostnader byggda hus. Hela bostadsmarknadsförloppet under 1920-talets högkonjunktur ger intrycket av det omvända orsakssammanhanget. Produktionen tenderade ständigt till underskott (i Stockholm uppnådde bostadsreserven icke något år under hela 1920-talet 1 %) och hyresnivån steg till följd av knappheten. Kostnadselementen inom produktionen i all- mänhet hade snarast en fallande tendens under den period, som här avses; priserna på byggnadsmaterial sjönko, de i avtalen reglerade lönesatserna läge i stort sett oförändrade. En marginal mellan den av knapphetsförhållandet be- stämda hyresnivån och de vid gällande materialpriser och avtalsbestämda löne- satser givna byggnadskostnaderna uppkom. Den under 1920-talets högkon- junkturår ytterst livliga diskussionen om spekulationsvinster för byggmästare, oerhörda räntor på lån för finansiering av toppkapitalet, oskälig tomtprissteg- ring, utpressning av höga arbetsersättningar genom fria ackord o. s. v. har sin naturliga bakgrund i detta spänningsförhållande på bostadsmarknaden, i vilket var och en av de i produktionen engagerade parterna i sin speciella form tog sin part vid delningen av överskottet. Det är säkerligen riktigare att be- träffande denna period säga, att hyrorna drevo upp kostnaderna — genom att delar av det som uppstått som ett av knapphetsläget betingat överskott om-

vandlades i tomtpris, lön o. s. v. — än tvärtom. Någon som helst ofrånkomlig, utanför byggnadsmarknaden bestämd anledning till stigande byggnadskost— nader under 1920—talet är svår att upptäcka. Att söka förklara hyresstegringen med hänvisning till spekulationen är givetvis att spänna kärran för hästen. Allt talar för att en i förhållande till efterfrågans tillväxt tillräckligt omfatr tande produktion skulle ha kunnat bevara hyres- och kostnadsnivån i stort sett konstant eller till och med sjunkande. Den kostnadsindex, som konstruerats på basis av materialpriser och avtalsbestämda timlönesatser (Handelsbankens), visar en lägre nivå år 1930 än är 1924, då byggnadskonjunkturen kom fullt igång; ränteläget var i stort sett konstant under perioden och dock stego hyrorna kraftigt. Först vid decenniets slut bröts den allmänna stigande ten- densen och efterträddes under depressionen i början av 1930-talet av en mera splittrad utveckling.

Man torde ha fog för påståendet att en avsevärd del av de missförhållanden på byggnadsmarknaden, varöver man klagat, hade sin grund däri, att bygg- nadsproduktionsapparaten och dess försörjning med kapital och arbetskraft icke var tillräcklig för att möta den växande efterfrågans krav. Det är skäligen meningslöst att härvidlag vilja lägga skulden på. den ena eller den andra parten. 1920-talets bostadsmarknadsutveckling med dess många olyckliga konsekven- ser såväl för byggnadsmarknaden som för bostadsförhållandena kan däremot tjäna som en illustration till hurusom partiellt lamslående av byggnadsverk— samheten under en följd av år —— såsom under världskrigs- och inflationsåren — i förening med en felbedömning av bostadsefterfrågans utveckling kan skapa bestående men av allvarlig art.

Utvecklingen under 1930-talets högkonjunktur på bostadsbyggandets om- råde skiljer sig tydligt och i väsentliga hänseenden från det föregående år- tiondets. Trots en tillväxt i hushållsbildningen, som varit såväl absolut som relativt ännu mycket starkare än under 1920-talet, och trots att till den demo- grafiskt betingade nivån för bostadsefterfrågan ytterligare kommit en bestämd tendens till stigande standard, särskilt under 1930—talets senare år, har produktionsutvecklingen — med lokala undantag — motsvarat efterfråge- tillväxten och presterat ett bostadsutbud, vars pris till synes icke i mera avse- värd grad bestämts av knapphet till följd av otillräcklig produktion utan täm- ligen nära följt den utveckling av de årliga fastighetskostnaderna, som be- stämts av byggnadskostnader, räntor och driftskostnader. Mellan dessa fak- torer ha från depressionsåret 1953 fram till krisutbrottet 1939 skett inbördes förskjutningar, som för perioden som helhet upphävt varandras verkningar. Räntefallet under 1930-talets senare del har i sin verkan på en nybyggd fastig- hets årliga kostnader i typiska fall praktiskt taget exakt motsvarat inverkan av stegrade kostnader på material, löner, tomter och onera, vilka särskilt under år 1937 gjorde sig gällande. Överhuvud har givetvis den rikliga kapitalförsörj- ningen på gynnsamma villkor för bostadsbyggandet under åren före krisutf brottet varit av avgörande betydelse för byggnads- och bostadsmarknadsut- vecklingen under dessa år. Att kostnadsutvecklingen under perioden 1933—

22 1939 har varit stigande (med 13 a 14 %) ter sig mindre anmärkningsvärt med hänsyn till den allmänna prisutvecklingens allmänt stigande tendens.

Det mest markerade inslaget i hyresutvecklingen _ med avseende å små- lägenheter _ under dessa år är hyresstegringen i mindre och medelstora orter; i de största städerna ha hyrorna med vissa växlingar inom perioden varit oförändrade eller något sjunkande. Hyresstegringen i mindre och medelstora städer är väsentligen att tillskriva den höjda standard i smålägenheternas ut rustning, som under 1930-talet slagit igenom även i småorter. Under det att år 1929 endast omkring 40 % av samtliga de nybyggda lägenheterna voro för- sedda med badrum, vilket betyder, att smålägenheterna i mycket ringa om- fattning försågos med badrum och den övriga utrustning, som brukar följa därmed, var år 1939 motsvarande relationstal omkring 70 %. Om man utgår från olikheterna i kostnaderna för lägenheter med olika utrustningsstandard och väger den genomsnittliga hyresförändringssiffran för här ifrågavarande period med hänsyn till förskjutningarna i lägenhetsbeståndets sammansätt- ning finner man, att den verkliga hyresförändringen för smålägenhetskate- gorierna är endast mycket obetydlig. Detta ger intryck av att produktionen under 1930-talets högkonjunktur på ett helt annat sätt än under 1920-talets haft möjligheter att anpassa sig och faktiskt anpassat sig efter det växande bostadsbehovet. Lägenhetsreserven synes i genomsnitt — som alltid med lokala undantag — ha hållit sig i en ungefär normal nivå (2 % i genomsnitt för stadssamhällen hösten 1939). Krisen 1933 var relativt måttlig och snabbt övervunnen; produktionsapparaten desorganiserades icke. När efterfrågans våg från 1935 växte fram emot sin högsta kulmen under åren närmast före kris- utbrottet hade byggnadsindustrin tillräcklig kapacitet och försågs med till— räckligt kapital för att möta de växande kraven och härdar för spekulativ miss- bildning i prisbildningen på byggnads- och bostadsmarknaderna uppstodo icke i tillnärmelsevis den grad som under 20-ta1ets högkonjunktur.

Krisutbrottet avbröt en utveckling, som för bostadsmarknadsutsikterna på längre sikt var mera lovande än under någon föregående period, och rubbade våldsamt ett läge, som bar prägel av att vara väl balanserat.

Såsom förut antyddes spelade otvivelaktigt ovissheten om den politiska och ekonomiska krisens verkningar på bostadsefterfrågan en viss roll för sam- mankrympningen av företagarinitiativen inom bostadsbyggnadsverksamheten.

I sin Promemoria rörande bostadsbyggnadsverksamheten och bostadsför- sörjningen (statens offentliga utredningar 1939:50), som bostadssociala ut- redningen avgav under krisens första skede, framhölls svårigheterna att ställa en prognos för bostadsbehovets och bostadsefterfrågans utveckling under på- följande år. Man hade anledning att antaga, att utvecklingen skulle bli starkt splittrad med hastigt uppkommande bostadsbrist på sådana orter, där syssel- sättningen växte vid industrins omställning till en avspärrnings- eller krigs- hushållning, medan efterfrågans tillväxt kunde dämpas, avstanna eller för- bytas i efterfrågeminskning till följd av minskad hushållsbildning, reducerad inflyttning eller nettoutflyttning från städerna på andra håll. Utredningen

hänvisade till sannolikheten av att de senare årens starkt uppdrivna hushålls— bildning skulle komma att dämpas och av att äktenskapsbildningen under krisens inverkan icke skulle i sedvanlig omfattning leda till reguljär hushålls- bildning samt till möjligheten av en viss återgång till inneboendesystem och upphörande av den för de föregående åren konstaterade tendensen till ökad hushållsbildning av ogifta vuxna och andra tidigare i lägre grad hushålls— bildande grupper. En avmattning av bostadsefterfrågan tedde sig sålunda sannolik. De mot minskad efterfrågan verkande faktorerna borde emellertid icke överskattas. De i befolkningens åldersstruktur liggande för hushålls- bildningen bestämmande faktorerna befunno sig ännu på en hög nivå. Enligt utredningens mening fanns anledning att frukta, att upphörande av eller mycket stark begränsning i bostadsproduktionen skulle komma att medföra, att den förefintliga bostadsreserven snabbt konsumerades och akut bostads— brist inställde sig. .

När möjlighet nu föreligger att efter ett års kris på bostadsbyggnadsmark- naden överblicka utvecklingen, te sig dessa förmodanden i stort sett grundade. Splittringen i bostadsmarknadsutvecklingen mellan olika orter har kraftigt gjort sig gällande, dock med övervägande tendens till ökad bostadsknapphet eller ren bostadsbrist. Enligt den särskilda inventering av bostadsreserven på 80 orter, som socialstyrelsen utförde i november 1940, var det egentligen endast Stockholm med förorter som under året haft växande bostadsreserv; den reserv, som på hösten 1940 förefanns i huvudstaden, var dock icke större än som kan betecknas som normalt. Endast ett fåtal som regel större eller medelstora, sydsvenska orter uppvisade en mera riklig reserv. Flertalet mindre och medelstora orter hade knapp eller praktiskt taget obefintlig reserv; helt naturligt befinna sig bland dessa i främsta rummet orter, vars industriella utveckling under året rönt starkare inflytande av krigsmaterialproduktionen, eller sådana, som haft större betydelse som militära förläggningsorter. Genom- snittssiffran för reserven i hela den representerade stadsbygden hade sjunkit från 2 till 1'2 %. Härvid måste dock beaktas, att siffran på hösten 1939 om- fattar alla lediga lägenheter, då den grundar sig på 1939 års allmänna bostads- räkning, under det att den senare, som grundar sig på särskild anmälan, icke kan omfatta samtliga; i fall, då kontroll varit möjlig, har det visat sig att antalet som lediga anmälda lägenheter utgjorde något mer än tre fjärdedelar av samtliga faktiskt lediga. Även med hänsyn sålunda tagen till ofullständig- heten i anmälningarna står det fast att bostadsreserven under året minskat genomsnittligen. I åtskilliga orter har antalet lediga lägenheter konstaterats vara så litet, att svårartad bostadsbrist redan kan sägas ha inträtt. Ändock har under det gångna året, såsom förut utvecklats ett icke obetydligt tillskott till bostadsmarknaden skett, i och med fullföljandet av före krisen planerad och igångsatt produktion. Enligt i det föregående anförda beräkningar var tillskottet till lägenhetsbeståndet i landets större städer (med mer än 30000 invånare) under året 1 oktober 1939—1 oktober 1940 ungefär 55 % av det mycket höga tillskottet under året förut.

I nedanstående tab. 11 har gjorts ett försök att uppskatta den faktiska bostadskonsumtionen (i mening nettoökning av antalet använda lägenheter) under kalenderåret 1940 i förhållande till kalenderåret 1939 (alltså perioder, som icke sammanfalla med jämförelseperioderna i nyss anförda jämförelse) i dels de tre största städerna, dels ett urval av ett tjugotal tillsammantagna mindre och medelstora orter (med minst 10000 invånare), för vilka alla be- hövliga uppgifter varit tillgängliga. Materialet har varit uppgifter om netto— tillskottet till bostadsbeståndet under respektive år, i förekommande fall korri- gerade med hänsyn till eftersläpning i redovisningen. Uppgifter om pågående produktion samt om förändring under året i bostadsreserv (för hösten 1940 har, där exakta uppgifter icke äro tillgängliga, resultatet av ovannämnda in- ventering antagits utgöra tre fjärdedelar av faktiskt lediga). Vissa approxi- mationer ha behövt göras, men dessa ha prövats i olika riktningar, varför resul— taten torde ungefärligen överensstämma med faktiska förhållanden. Bostads— reserven har i »övriga» orter antagits oförändrad från 1938 till 1939. Denna grupp innehåller orter, för vilka enligt socialstyrelsens årliga oktoberenkäter nämnda år såväl stigande som fallande reserv uppgivits.

Tab. 11. Bostadskonsumtionen 1939 och 1940 i vissa städer (antal lägenheter-).

a. b. c. d. e.

Netto— . Netto- . d i %

tillskott Konsumtlon tillskott Konsumtion av b

1939 1939 1940 1940

Stockholm .......... 10 300 _ 9 100 4 800 4 150 46 Göteborg .......... 4 650 3 500 1 350 1 400 40 Malmö .............. 2 650 2 100 600 700 33 Ovriga (27 st.) 9 800 9 800 3 900 6 100 62 24 500 ' 12 350 50

Det må anmärkas, att uppskattningarna torde vara säkrast för Stockholm och »övriga orter», vilka spela största roll för det sammanlagda resultatet, osäkrast för Malmö, som för det hela har relativt ringa betydelse.

Enligt de i tabellen redovisade beräkningsresultaten har under år 1940 bostadskonsumtionen i de representerade orterna sjunkit till precis hälften av 1939 års siffra. Sänkningen framträder som minst i »övriga orter», vilket över- ensstämmer med i övrigt kända förhållanden.

Föreställningar om bostadsefterfrågans känslighet för ekonomiska krispå- verkningar grunda sig ofta på en ogenomtänkt uppfattning om faktiska bo- stadsförhållanden och om bostadsefterfrågans struktur. Bostadsefterfrågan är såtillvida en känsligt reagerande faktor, som det år till år löpande tillskottet till efterfrågan kan variera starkt; en sänkning av tillväxthastigheten hos de bestämmande faktorerna (äktenskapsbildning, inflyttning o, s. v.) till exem- pelvis hälften betyder även en förändring av det årliga tillskottet i bostads- efterfrågan av samma storleksordning. Men en sådan förändring berör hela beståndet av efterfrågan i endast ringa grad, eftersom tillväxten även när den

är hög sällan uppgår till mer än 3 år 5 % av beståndet. Härtill kommer att den dominerande tillväxtfaktorn, äktenskapsbildningen, visserligen icke är helt okänslig för konjunkturförhållanden, men dock i väsentlig grad är bestämd av demografiska förhållanden, som endast obetydligt påverkas av konjunkturerna. Inflyttningens, respektive utflyttningens roll överskattas vanligen. Normalt hänföres endast en bråkdel av den årliga bostadsefterfrågan till flyttningarna. Långt viktigare äro som regel vad man kan kalla de endogena förändringarna inom en orts icke-flyttande befolkning: uppväxande i hushållsbildande ålder. upplösning av bestående hushåll genom dödsfall o. s. v. Flyttningsfaktorn är visserligen den starkast varierande, och dess växlingar svara därför ofta för större delen av en årlig förändring, men verkningarna av dessa växlingar dämpas ned genom det mera stabila förhållningssättet hos den dominerande faktorn, den endogena hushållsbildningen. ,

I diskussionen om ekonomiska och sociala förhållanden under det senaste året har stundom skymtat uppfattningen, att den nödvändiga sparsamheten skulle kanske rentav i främsta rummet gå ut över bostadsefterfrågan och att den uppnådda standarden icke skulle kunna hållas. Detta är en mycket under- lig föreställning. I fråga om bostadsstandarden lär man, d. v. s. hela folket, i stort sett icke ha något annat att göra än att hålla den, eftersom husen stå där de stå. och se ut som de göra. Om en enskild eller ett hushåll förändrar sin bostadsstandard t. ex. genom att flytta från en större till en mindre bostad, betyder detta en anpassning, som kan vara möjlig för enskilda men omöjligt på kortare tid kan genomföras för hela befolkningen, eftersom bo- stadsbeståndets struktur är i huvudsak given för lång tid framåt. För större parten av svenska befolkningen är för övrigt ännu bostadsstandarden (i ut— rymmeshänseende) så låg att en ytterligare nedflyttning icke är möjlig utan att man hamnar i husvillhet. Konsumtionen av matfett kan sänkas över lag från en lördag till en måndag, men bostadskonsumtionens generella begräns- ning kan genomföras endast mycket långsamt genom förskjutningar mellan befolkningens storlek och sammansättning å ena sidan och det varaktiga, på kort sikt stelt givna bostadsbeståndets storlek och sammansättning å den andra.

Det är missvisande att jämställa inskränkning i bostadskonsumtionen med inskränkning i konsumtionen av icke-varaktiga konsumtionsvaror. Den senare kan göras likformigt verkande och avvägas efter accepterade sociala, närings- hygieniska eller liknande grunder. Vid bostadsförknappning — utom möj- ligen i ytterlighetsfall, såsom vid omfattande förstöring under krig —— kommer det stora flertalet personer och hushåll att bokstavligen sitta i orubbat bo, under det att förknappningen drabbar ett litet mindretal, som antingen av tryckande fattigdom tvingas till hushållsupplösning och tillvaro som inhyses- hjon hos andra eller i någon offentlig inrättning eller vid nybildning av äkten- skap nödgas avstå från bosättning i normal ordning till följd av omöjlighet att finna bostad.

Den sänkning av bostadsefterfrågan, som under ekonomiskt kritiska tider

26 kan uppkomma utöver den genom förändrad in- och utflyttning samt ändrad nybildning av hushåll åstadkomna, måste — om det icke endast är fråga om förskjutningar mellan olika lägenhetskategorier —— innebära ökat inneboende- system eller sammanflyttning av hushåll. För det stora flertalet hushåll torde detta framstå som en mycket avlägset liggande möjlighet att göra besparingar, som kommer i fråga endast i nödfall, utom under speciella förhållanden, såsom vid längre bortovaro för arbete å annan ort av familjeförsörjaren och liknande.

För att erhålla belysning av den relativa betydelsen av här diskuterade förhållanden har i tab. 12 gjorts ett försök att sammanställa uppgifter om demografiska förändringar av betydelse för bostadsefterfrågan med sådana uppgifter ur byggnads- och bostadsstatistiken, som möjliggör en beräkning av bostadskonsumtionen under ett år. Orterna äro desamma som i föregående tabell: de tre största städerna samt en grupp av ett tjugotal medelstora och mindre städer. Med ledning av inom bostadssociala utredningen gjorda under- sökningar över bostadsefterfrågans demografiska bestämningsfaktorer har med en stark —- men av resultaten att döma tydligen tillåtlig -— approxima- tion beräknats den hushållsbildning, som år 1939 var att hänföra till de endo- gena faktorerna respektive till flyttningsresultatet. Den sålunda beräknade hushållsbildningen har sammanställts med den enligt byggnadsstatistiken och uppgifterna om lägenhetsreservens förändringar beräknade bostadskonsum— tionen under året; dessa från olika håll gjorda beräkningar överensstämma mycket väl för det normala året 1939. Samma beräkningssätt har därefter tillämpats på år 1940, varvid för äktenskapsbildning och in- eller utflyttning ha använts preliminära uppgifter och gjorts vissa approximationer. Resultaten kunna givetvis därför komma att kräva någon justering; det synes dock icke finnas anledning att ifrågasätta deras riktighet i stort sett. Förfaringssättet

Tab. 12. Beräkning av bostadsefterfrågans sammandragning under 1940.

Hushålls— Endogcn bildning Summa hushålls- genom in— hushålls- kromat- Skillnad . . . . . onsumtion verkan bildning flyttnmgs- bildning överskott %

Samman- draga.-

Stockholm 6 750 2 550 9 300 6 500 900 7 400

Göteborg .......... 1939 2 850 650 3 500 1940 2 990 — 190 2 800

Malmö ............ 1939 1 660 450 2 110 1940 1 560 70 1 630

Övriga orter (27 st.) 1939 7 020 2 280 9 300 1940 6 970 1 310 8 280

innebär sålunda frågeställningen: vilket resultat skulle de år 1939 gällande hushållsbildningsnormerna ha givit med den äktenskapsbildning och det in- flyttningsöverskott, som förekom 1941, om alla andra förutsättningar varit oförändrade? Skillnaden mellan detta resultat och den enligt byggnads- och bostadsstatistiken beräknade bostadskonsumtionen bör ge ett mått på verkan av 1940 års krisförhållanden på bostadsefterfrågan. Denna skillnad har där- efter uttryckts som en generell sammandragningseffekt på bostadsefterfrågan genom att sättas i relation till hela beståndet av 1939 använda lägenheter.

Den fasta stommen i bostadsefterfrågan utgöres av äktenskapsbildningen, som svarar för huvudparten av vad här nämnts den endogena hushållsbild- ningen. Under de år 1939 gällande, högkonjunktursmässiga inflyttnings- förhållandena utgjorde den genom inflyttningsöverskott under året uppkom- mande hushållsbildningen i genomsnitt endast omkring en fjärdedel av det hela. (Man kan räkna med att normalt endast en av fem i årets inflytt- ningsklientel är hushållsbildare). Under år 1940 uppehölls äktenskapsbild- ningen i stort sett, varför den under antagande om oförändrade hushålls— bildningsvanor beräknade endogena hushållsbildningen förblev ungefär kon- stant. Inflyttningsnettots bidrag sjönk däremot kraftigt, starkast i storstäderna mera måttligt i de medelstora och mindre. Av hela den beräknade minsk- ningen i bostadsefterfrågan under år 1940 kom genomsnittligt för alla orter omkring en tredjedel på minskning av inflyttningsnettot. — Den krisbe- stämda efterfrågeminskningen har uttryckts som en generell sammandrag- ningsverkan, som får uppfattas som det sammanlagda resultatet av den genom kristrycket åstadkomna hämningen i nybildning av hushåll, uppskjuten bosätt- ning o. s. v. samt upplösningen av förut bestående hushåll, utöver den vanliga, genom sammanflyttning av hushåll och ökat inneboende. Denna samman- lagda verkan utgör för samtliga orter i vägt genomsnitt 1'4 % av bostads- efterfrågan, vilket motsvarar ungefär en tredjedel av den normala årliga till- växten under senare år före krisen.

Till betydande del torde denna sammandragning vara att tolka som upp- skjuten bosättning, ehuru säkerligen sammanflyttning av hushåll och ökat inneboende även spelat en viss roll. Att under ett år som 1940 större sam- manlagd verkan av dylika omständigheter icke kan konstateras, är måhända ägnat att förvåna. Detta år har ju i högre grad än vad som torde vara vanligt även under depressionsår förekommit sådana förhållanden, som man vill anse särskilt ägnade att medföra uppskjuten bosättning och sammanflyttning av hushåll, i inkallelserna och arbetsmarknadsförhållanden, som tvingat att söka arbete utom hemorten. I senare hänseendet har ju just byggnads- verksamhetens läge varit av största betydelse. Klart är att hyresbidrag till inkallades familjer och motsvarande medel inom arbetslöshetspolitiken verkat att sammanhålla bostadshushållen och därmed uppehålla bostadsefterfrågan. — Resultatet torde kunna ge fog för påståendet, att föreställningen om att krisförhållanden skulle kunna rasera stora delar av bostadsefterfrågan, är tämligen verklighetsfrämmande.

Det kan mot det sist sagda invändas, att verkan att ett kristryck utlöses först så småningom, varför sammandragningseffekten skulle kunna komma. att stiga, om de år 1940 rådande förhållandena bli bestående. Härtill är först att erinra om, att stadssamhällenas krisproblem i stort sett sammanfaller med byggnadsverksamhetens; häves bostadsbyggandets förlamning, torde också den viktigaste anledningen till sammandragning av bostadsefterfrågan vara undanröjd. Vidare är det emellertid även tvivelaktigt om ett fortbestående kristryck kommer att skärpa sammandragningstendensen. Det lär dock vara så, att sammanflyttning och liknande utvägar först tillgripas av det sannolikt ringa antal hushåll, för vilka dessa utvägar ligga närmast till hands; mot- ståndet växer. I den mån sammandragningen sker genom uppskjuten bosätt— ning, bildas även en latent efterfrågan, som så småningom "kan utlösa en motrörelse. En beräkning av samma slag som dem, som redovisats i före— gående tabell, för Stockholm och Göteborg (för övriga orter föreligger ej tillräckliga uppgifter) under depressionsåren 1932—34 gav följande resultat:

Tab. 13. Sammandragning av bostadsefterfrågan i förhållande till 1931.

Stockholm Göteborg % % År 1932 .................................. 1'0 1'0 » 1933 .................................. 0'6 1'0 » 1934 .................................. 06 09

Trots depressionens varaktighet framträdde under dessa år icke någon progressiv sammandragningstendens. Det är värt att understryka att år 1940 visar en sammandragning, som är en och en halv gång så stark som depressionsåret 1932. (I båda fallen är verkan i de två största städerna exakt lika). Detta styrker det i och för sig på allmänna grunder rimliga antagandet, att de företeelser, som täckas av de anförda procentsiffrorna, uppskjuten bosättning, sammanflyttning av hushåll o. s. v., i högre grad äro ett uttryck för extra-ordinära förhållanden, under vilka vissa människor leva, än för ett mera allmänt utbrett ekonomiskt tryck.

Huvuddata i bostadsmarknadsutvecklingen under det första året efter krisen på byggnadsmarknaden kunna med stöd av de föregående framställ- ningarna sägas vara följande:

1. En betydande minskning under året av utbudet av nyproducerade lägenheter. I och med fördigställandet av det stora beståndet av vid krisut— brottet under byggnad varande bostäder var dock ännu under början av 1940 det nya utbudet betydande, till sin storleksordning icke nämnvärt under— stigande samma årstider de föregående åren. I och med tredje kvartalet började verkan av krisen sätta kraftiga spår även i färdigställandet av lägen- heter. Från 1 oktober 1939 till 1 oktober 1940 utmognade nya lägenheter till ett antal av c:a 55 % av motsvarande antal föregående år. Inom loppet av kalenderåret 1940 torde nettotillskottet till lägenhetsbeståndet i städerna

ha uppgått till omkring 45 % av 1939 års siffra. (Då vissa jämförelsedata hänföra sig till kalenderår användes i fortsättningen detta som jämförelse- period).

2. Bostadsefterfrågan har sjunkit till följd av minskad inflyttning, sanno- likt minskad självständig hushållsbildning av icke—familjebildande personer, uppskjuten bosättning vid äktenskaps ingående samt sammanflyttning av hushåll och ökat inneboende till omkring hälften av efterfrågans volym år 1939. Däremot har minskad äktenskapsbildning i och för sig icke i nämnvärd grad påverkat bostadsefterfrågan. Vissa av de under året efterfrågebe- gränsande omständigheterna kunna antagas bilda en latent bostadsefter- frågan; särskilt gäller detta uppskjuten bosättning av nybildade familjer. Efterfrågan har sjunkit starkare i de största städerna än i stadsbygden i övrigt.

3. Till följd av dessa olikheter i efterfrågeförändringen samt av att netto- tillskottet av nya lägenheter icke växlat på samma sätt som efterfrågan på olika orter har bostadsreserven förändrats på väsentligt olika sätt. I de största städerna har reserven vuxit (Stockholm) eller blivit ungefär oför- ändrad. I mindre och medelstora städer har reserven på flertalet orter till stor del, i vissa fall helt konsumerats. För stadsbygden som helhet torde reserven under året ha sjunkit med omkring 25 %. Slutligen må i detta sammanhang på nytt erinras om:

4. Att bostadsproduktionen inom loppet av år 1940 inställts på en nivå, motsvarande endast omkring 10 % av 1939 års nivå, och att även den på— gående produktionen under senare delen av 1940 nådde ned i detta läge. Då den före krisen planerade och igångsatta produktionen, som har svarat för tre fjärdedelar av lägenhetstillskottet under år 1940, numera torde vara helt avvecklad, kommer tillskottet under år 1941 till bostadsutbudet under i övrigt kvarstående oförändrade förutsättningar att uppgå till endast tiondelen av 1939 års och mellan fjärdedelen och femtedelen av tillskottet under år 1940. Dessa omständigheter, tillsammanställda, synas omedelbart peka mot en snabbt uppkommande bostadsbrist av mycket stor omfattning. För ordningens skull må dock prövas förutsättningarna för bostadsefter- frågans utveckling under år 1941 i alternativa fall. Man har då först att ställa in problemet mot bakgrunden av hushålls— bildningens utvecklingstendenser på längre sikt. De inom bostadssociala ut- redningen gjorda undersökningarna av hushållsbidragens demografiska betingelser ge vid handen, att under det kommande decenniet tillskotten till hushållsbeståndet vid oförändrade hushållsbildningsvanor komma att sjunka betydligt till följd av den minskade folkmängden i de starkast hushålls- bildande befolkningsgrupperna. Tab. 14 framställer den beräknade relativa utvecklingen per femårsperiod under tiden 1935—1950 i städerna under alter— nativa förutsättningar beträffande flyttningen mellan landsbygd och städer.

Tab. 14. Beräknat nettotillskott av hushåll i städerna vid oförändrade hushålls- bildningsvnnor. Genomsnittet 1936—1940: 100.

Inflyttning per femårsperiod

a b c 80 000 130 000 160 000

1936—1940 100 100 100 1941—1945 87 93 96 1946—1950 67 79 84

I förbigående må här anföras den förmodan, att utvecklingen på byggnads- och bostadsmarknaderna under kommande decennium i hög grad kommer att präglas av dessa tendenser i hushållsbeståndets fortsatta utveckling. Kulmen i en hittills och särskilt under de två senaste decennierna ständigt stigande utveckling har med all sannolikhet passerats just under de senaste åren. Bostadsbyggnadsverksamheten har under dessa årtionden burits upp av en utomordentligt kraftigt växande våg av hushållsnybildning, som dock i fort- sättningen ofrånkomligen, som en konsekvens av pågående förskjutningar i befolkningsstrukturen kommer att vika tillbaka. Även om på längre sikt sett hushållsnybildningen som grund för bostadsbyggnadsverksamheten kommer att kunna ersättas av standardstegring, är det dock säkert, att bostadsbyggan- dets betingelser komma att starkt förändras. En efterfrågan, som väsentligen — som hittills -— grundar sig på rent demografiska faktorer, kan antagas vara relativt föga elastisk och därmed så att säga försvarslös gentemot utbuds- faktorerna, hyra, byggnadskostnader 0. s. v. En efterfrågan, däremot, som i växande grad förutsätter stigande standard, torde komma att reagera mycket mera känsligt för kostnads- och prisförändringar. Som ett alltmer normalt drag torde framtidens bostadsbyggnadsmarknad komma att präglas av den frågeställning, som i akut form föreligger i nuvarande kris: att bygga eller inte bygga, det är en fråga om byggnadskostnader.

Beträffande den för den endogena hushållsbildningen tyngst vägande faktorn, äktenskapsbildningen, torde man för de närmast följande åren få räkna med en lägre nivå än den under senare år gällande, mycket höga nivån. Att giftermålens antal under år 1940 icke väsentligt understigit antalet under 1939 har sannolikt sin förklaring i de politiskt osäkra förhållandena under förra vintern och våren; erfarenheten visar att dylika förhållanden stimulera giftermålsfrekvensen. Under tredje kvartalet 1940 sjönko giftermålssiffrorna betydligt under 1939 års nivå. Vid en bedömning av det sannolika bostads- behovet under det kommande året bör man, även om ingen fullt säker grund för ett sådant antagande kan givas, såsom det mest sannolika räkna med en mindre omfattande äktenskapsbildning 1941 än 1939 och 1940. I ett sådant antagande ligger i det väsentliga anpassningen till sjunkande långtidsutveck- ling, som illustreras i tab. 14. Det antagna måttet av sänkningen måste givet- vis vara godtyckligt inom rätt vida gränser, eftersom man har att i icke be— stämbara proportioner räkna med tendenser på längre sikt, krisverkningar

och tillfälliga verkningar av den nyss antydda art, som förelåg under förra vintern och våren.

Mindre i syfte att direkt försöka en realistisk prognos än för att formellt bestämma den relativa betydelsen av olika faktorer och uppdraga gränser för utvecklingsmöjligheter av mera beaktansvärd sannolikhet antages, att äkten- skapsbildningen under år 1941 kommer att uppgå till 70 % av 1940 års, vilken i sin tur något understeg 1939 års, och vidare att övriga, i jämförelse med äktenskapsbildningen mindre betydande faktorer, som inverka på den endogena hushållsbildningen, förändra sig proportionellt därmed. Detta antagande kombineras

1) med antagandet, att all nettoinflyttning upphör till städerna samt att den generella sammandragningen av bostadsefterfrågan genom sammanflyttning av hushåll o. s. v. blir lika stark som under 1940, vilket skulle innebära, att vid slutet av 1941 3 % av de 1939 bestående hushållen skulle ha upplösts och i en eller annan form, genom samboende av två eller flera familjer eller inne- boende — ett avgjort osannolikt antagande;

2) med antagandet, att nettoinflyttningen till städerna under år 1941 får samma omfattning och fördelning som år 1940 samt att sammandragningen från 1940 blir bestående men icke ytterligare ökas.

Beräkningarna göras på det bestånd av orter, som innefattas i tab. 11, d. v. s. de tre största städerna samt ett urval av 27 övriga städer med mer än 10 000 invånare. Tillsammans omfatta dessa c:a två tredjedelar av alla orter med agglomererad bebyggelse i landet.

Resultaten av dessa alternativa kombinationer, varvid i båda fallen antagits en 30 % lägre nivå för äktenskapsbildningen än är 1940, skulle bli en bostads— konsumtion, förutsatt att en sådan kunde täckas och icke förändrades genom absolut bostadsbrist, av en omfattning av i alternativ 1) 20 % och alternativ 2) 60 % av 1939 års, d. v. s. dubbelt respektive sex gånger så mycket som den under 1940 enligt byggnadsloven planerade bostadsbebyggelsen. Redan i det första alternativet skulle den under 1940 reducerade bostadsreserven smälta ihop i betydligt starkare takt än som skett under det gångna året; då reser- vens minskning under detta år betytt bostadsbrist i ett stort antal orter, måste redan en så osannolikt låg bostadskonsumtion som den i alternativ 1) antag'na betyda en starkt förvärrad situation på bostadsmarknaden, därest n - tillskottet av lägenheter endast kommer att motsvara den nivå, vartåt bostads— byggandet under år 1940 har tenderat. Vid en utveckling av den potentiella konsumtionen enligt alternativ 2) skulle, vid ett tillskott av endast 10 % genom nyproduktion, underskottet vara större än hela den hösten 1940 existe- rande reserven. Vid likartad fördelning av den potentiella konsumtionen under 1941 som av den faktiska under 1940 skulle bostadsbristen bli total på det övervägande flertalet orter; endast ett litet fåtal större orter skulle ha utsikt att med hjälp av en hösten 1940 föreliggande relativt riklig reserv klara situationen utan akut bostadsbrist.

Intet av dessa båda alternativ utgör något teoretiskt ytterlighetsfall. Det

första har redan betecknats som osannolikt lågt, vilket omdöme har stöd av erfarenheterna från såväl det sistförflutna året som tidigare krisskeden på bostadsmarknaden; en reservation måste naturligtvis göras för en nu oför- utsebar politisk och ekonomisk utveckling av rent katastrofal art. Det andra alternativet har intet orimligt i sig. Äktenskapsbildningen har där antagits betydligt reducerad. Inflyttningen har antagits ligga kvar på 1940 års nivå, vilken är betydligt lägre än den under de föregående åren. Det vanskligaste antagandet under detta alternativ är givetvis det, att den generella samman- dragningen icke fortsätter, utan att 1940 års läge i det hänseendet blir be- stående. Med hänsyn dels till erfarenheterna från föregående depression, dels därtill att under år 1940 uppskjuten bosättning kan komma att i viss omfatt— ning realiseras under år 1941, ligger dock icke heller häri något orimligt. En försiktig uppskattning, som göres under beaktande av den allmänna folkför— sörjningens försämrade reala resurser vid fortsatt avspärrningsläge, bör må- hända som det mest sannolika räkna med en utveckling någonstans mellan de linjer, som representeras av de här diskuterade alternativen. En kombination av till 70 % reducerad äktenskapsbildning, 1940 års reducerade inflyttnings- netto till stadsbygden och till 2 % av hela hushållbeståndet driven generell sammandragningsverkan ger en beräknad konsumtion för 1941, som är något mer än 40 % av 1939 års. Ingenting i hittills gjorda erfarenheter eller i nu bedömningsbara fakta eller tendenser ge anledning att beteckna en sådan upp- skattning som hög. Ur bostadsmarknadssynpunkt är här också att taga hän- syn till den marginal, som ett på åtskilliga orter behövligt återställande av en reserv av rimlig storlek ger. Storleksordningen av denna marginal kan be- dömas, när det angives att ett återställande av den genomsnittliga, ingalunda rikliga reserven från hösten 1939 ensamt för sig och under i övrigt givna för- hållanden skulle kräva en nyproduktion, som utgör 6 a 7 % av 1939 års.

Det ligger i förhållandenas egen natur, att en bedömning av bostadskon- sumtionens sannolika utveckling för stadsbygden som helhet måste göras i tämligen vaga ordalag. I praktiken kräva givetvis förhållandena på varje sär- skild ort sitt noggranna beaktande. Det torde dock kunna fastslås som över- väldigande sannolikt, att en bostadsproduktion under följande år på den nivå, vartåt utvecklingen under tiden efter krisutbrottet tenderar, kommer att vara otillräcklig för behovet. En uppskattning av behovet till 40 % av 1939 års bostadstillskott kan icke jävas av hittills givna erfarenheter och nu bedöm- ningsbara tendenser i bostadsmarknadsutvecklingen.

KAPITEL 3.

Allmänna synpunkter på kostnadsproblemet.

Det synes sålunda sannolikt, att en fortsatt stagnation på bostadsbygg- nadsmarknaden kommer att inom mycket nära framtid leda till en utpräglad bostadsbrist —— där detta inte redan skett — med stark hyresstegringstendens som säker följd. Ett dylikt spänningstillstånd på bostadsmarknaden skulle säkerligen framdriva en viss bostadsbyggnadsverksamhet dels för tillgodo- seende av den mycket köpkraftiga bostadsefterfrågan, för vilken kostnadssteg- ringen icke innebär större hinder, dels som följd av kommunala initiativ, vilka framstå som oundgängliga för att möta ett alltmer påträngande behov, even- tuellt yttrande sig i ren husvillhet. I viss utsträckning ha dylika tecken redan visat sig.

Risken för starkt tilltagande utbredning av bostadsbrist synes vara så stor, att det enligt de sakkunnigas mening är påkallat att hålla åtgärder i beredskap för en offentlig övervakning av hyresutvecklingen, parallell med den allmänna priskontroll, som sedan hösten 1939 förekommit. Då de sakkunniga anse en sådan beredskap, möjlig att mycket snabbt mobilisera, lämplig och nödvändig, är det icke därför att utvecklingen på hyresmarknaden hittills givit anledning till klagomål. Utvecklingen synes tvärtom på flertalet orter ha haft en mycket sansad karaktär. Det är emellertid klart, att uppkomsten av en utbredd och skarp bostadsbrist kan skapa betingelser för en knapphetsprisstegring på hyresmarknaden, som kan bryta igenom de frivilligt åtagna restriktionerna och som med hänsyn till de sociala och penningpolitiska konsekvenserna kan komma att kräva offentlig kontroll.

En offentlig hyresreglering medför emellertid lätt komplikationer på hyres- marknaden av i och för sig föga önskvärd art, varpå utvecklingen under förra världskriget lämnar rikligt med exempel. Det enda verkliga botemedlet mot bostadsbrist är självklart bostadsproduktion av tillräcklig omfattning för att tillgodose behovet. Det är ur bostadsmarknadssynpunkt givetvis det mest önskvärda, om offentlig hyreskontroll kan få karaktären av en provisorisk an- ordning, behövlig endast under en övergångstid, innan bostadsproduktionen hunnit motsvara bostadskonsumtionskraven.

Detta sista förutsätter dock, att nya bostäder kunna framställas till kost- nader —— årliga kostnader för fastigheten —— som icke ligga på en helt annan nivå än de för likvärdiga bostäder hittills gällande. Om denna förutsättning icke finnes och ändå en bostadsproduktion kommer till stånd, måste verkan på hyresmarknaden bli, att hyresnivån för hela det förut befintliga bostads- beståndet anpassas uppåt oberoende av de faktiska kostnaderna för detta bestånd. Ur inkomstfördelningssynpunkt liksom ur penningvärdeutvecklingens

59 41 3

synpunkt skulle en dylik process, varunder en plötsligt och starkt höjd kost- nadsnivå för nybyggda bostäder bestämmer hyresutvecklingen för hela bo- stadsbeståndet, vara en allvarlig affär, Den årliga hyressumman i stadssam- hällena torde 1939 ha uppgått till bortåt 500 miljoner kr. En allmän höj— ning på 10 % betyder sålunda en inkomstöverflyttning av 50 miljoner kr., på 30 % av bortåt 150 miljoner kr. om året, vilken endast till den margi- nella del, som utgöres av de på den höjda kostnadsnivån byggda nya bostä— derna motsvaras av en verklig kostnadsökning. (Härvid avses givetvis icke sådan hyreshöjning, som motsvaras av ökade ränte— och driftskostnader även på gamla fastigheter.)

Om denna utveckling icke accepterades, utan en reglering av hyrorna med de för respektive fastighetsgrupper faktiska kostnaderna som grund genom— fördes måste vid starkt höjda framställningskostnader för nya bostäder upp— komma en splittring av hyresnivån, som ur konsumentsynpunkt är irrationell, som medför fastlåsning av hyresmarknaden, favoriserande av några grupper, belastning av andra, missgynnande särskilt av den nya bosättningen och hämning av nyproduktionen. Bostadsmarknadens kämproblem, vars lösning ger enda möjligheten till någorlunda sunda och välbalanserade förhållanden, är därför problemet att förse marknaden med ett tillräckligt utbud av nya lägenheter till priser, ungefär i klass med dem för likvärdiga bostäder i redan befintliga fastigheter.

I den svåra situation, som nu råder eller håller på att växa fram på bostads— marknaden, har man anledning att tillspetsat ställa frågan: vilket är för bo- stadsmarknaden och den allmänna bostadsstandarden, betraktade på längre sikt, det minst onda av två onda ting, en skarp bostadsbrist till följd av fort satt stillestånd inom bostadsbyggandet eller en bostadsbyggnadsverksamhet på villkor, som kräva en kraftigt höjd hyresnivå? Att båda alternativen kunna medföra olyckliga och vittgående konsekvenser är uppenbart. Det förra skulle sannolikt göra nödvändig en sträng reglering av hyresmarknaden och möj— ligen bostadsransonering i någon form samt driva fram nödåtgärder för hysande av husvilla. Enligt erfarenheten är en sådan period av bostadsbrist svår att avveckla; det tager lång tid innan den avstannade, desorganiserade produktionsapparaten för bostadsbyggande hinner täcka det uppdämda be— hovet och under tiden består ett spänningstillstånd, som hotar att utlösa hyresstegring och därmed grundar behov av fortsatt, mer eller mindre svår— administrerad reglering av marknaden. Ur produktionssynpunkt betyder detta alternativ risk för starka konjunktursvängningar, som konserverar eller åter— bildar sådana oefterrätteliga förhållanden, varpå byggnadsutvecklingen inga- lunda saknar exempel, hämmar byggnadsindustrins tekniska utveckling och på obestämd tid uppskjuter realiserandet av en allmän höjning av utrymmes- standarden.

Det andra alternativet är till sina konsekvenser icke mindre olyckligt. Om

bostadsbyggandet i fortsättningen skulle permanent inställas på den just nu gällande kostnadsnivån och den allmänna hyresnivån så småningom anpassas därefter, skulle detta — bortsett från sakens betydelse ur penningpolitisk synpunkt — säkerligen betyda att möjligheterna för ett allmänt realiserande av utrymmesstandardens höjning för lång tid framåt ruinerades. En gransk- ning av bostadsmarknadsutvecklingen hittills ger vid handen, att under senare delen av 1930-talet en påtaglig tendens till standardhöjning gjorde sig gäl- lande. Till endast en mindre del var denna tendens ett direkt uttryck för bostadspolitiska åtgärder (vilka dock, utöver sin direkta verkan, utan tvivel haft sin betydelse genom sin förebildande verkan). Väsentligen hade den givetvis till förutsättning det gynnsammare förhållande mellan inkomster och bostadskostnader, som skapades under 1930-talet, varvid en stor roll bör till- mätas den tidigare berörda omständigheten, att bostadsbyggandets kapacitet under detta skede långt bättre motsvarat bostadsbehovets tillväxt än under 1920talet. En jämförelse mellan inkomstutvecklingens och bostadskostnads— utvecklingens kurvor mot bakgrunden av den faktiska bostadsmarknadsut- vecklingen under senare år ger ett intryck av att ett skede hade börjat, vars fortsättning efter samma linjer skulle ha betytt ett mera allmänt realise— rande av en högre utrymmesstandard. Vikten och den sociala angelägenheten härav — icke minst ur befolkningsfrågans synpunkt — har alltmera allmänt erkänts. Att en dylik utveckling avbrytes under ett politiskt och ekonomiskt kristillstånd som det nuvarande måste givetvis bäras med jämnmod. Annor- lunda måste frågan bedömas ur den synpunkt, som här diskuteras, bostads- standardutvecklingen på längre sikt. Att lång tid bestående, utvecklingshäm- mande verkningar kunna utgå. ur en kris i bostadsförsörjningen, ge 1920-talets bostadsmarknadsförhållanden exempel på. Om ur den nuvarande krisen skulle framgå en bestående förskjutning mellan inkomster och bostadskost— nader i ogynnsam riktning, kan resultatet bli, att bostadsstandardutvecklingen tager länge verkande, kanske obotlig skada.

Även för byggnadsindustrin och de däri engagerade parterna skulle en sådan utveckling sannolikt innebära en allvarlig försämring av utsikterna på längre sikt. I detta sammanhang må åter erinras om det förut påpekade för- hållandet, att byggnadsbehovet i framtiden i växande grad kommer att bli beroende av standardhöjning, i sjunkande grad av den demografiskt betingade hushållsbildningen. Härmed har man också att räkna med, att det bostads— behov, som framträder som effektiv efterfrågan, blir mera känsligt för bostads- kostnaderna. Höga kostnader kunna icke i nämnvärd grad hindra nya ålders— grupper att växa upp, gifta sig och sätta bo; däremot kunna de hindra en bostadsbehövande familj att välja en tvårumslägenhet i stället för en enrums- lägenhet, d. v. s. att inrikta sin efterfrågan på det sätt, som ger större bygg- nadsbehov och större sysselsättningsmöjligheter tack vare stigande standard. Det är inte endast ett allmänt socialt intresse av utomordentlig räckvidd utan även ett intresse för byggnadsindustrin själv, dess företagare, materialleve- ra-ntörer och arbetare, att den nuvarande krisen i bostadsförsörjningen löses utan att en försämring i relationen inkomster—bostadskostnader uppkommer.

Såväl det ena som det andra av de här diskuterade alternativen måste komma att ge bestående skador. Den enda tillfredsställande utvägen ur det nuvarande låsta läget är den, som går över omedelbar anpassning av de för de årliga bostadskostnaderna bestämmande faktorerna på sådant sätt, att en till- räcklig nyproduktion av bostäder till priser, som ej väsentligt överstiga de på likvärdiga bostäder nu gällande, blir möjlig.

I de efterföljande kapitlen diskuteras i detalj den hittillsvarande utveck— lingen och det nuvarande läget beträffande de olika för bostadsfastigheters kostnader och räntabilitet bestämmande faktorerna samt de möjligheter, som ha synts de sakkunniga föreligga till reduceringar. Här skall endast anföras vissa allmänna synpunkter på problemställningen och på möjligheterna till en lösning.

En fråga, som icke kan förbigås, är den, om det icke vid utbrottet av krisen bestod en marginal mellan gällande hyresnivå och kostnadsnivå, som omsattes i vinster för byggnadsföretagarna utöver den normala företagarvinst, som inkluderar ersättning för företagarnas arbete och riskbärande. Om så hade varit fallet i mera avsevärd grad, skulle byggnadsverksamheten ha kunnat bära en motsvarande höjning av kostnaderna, vara räntabel utan höjning av hyrorna. Att en icke obetydlig sådan marginal bestod under 1920-talets hög— konjunktur och även i det skede, 1935—36, då den senaste högkonjunkturen tog fart och då fördelen av de under de föregående åren sänkta byggnadskost- naderna kombinerades med fördelen av sjunkande räntor vid i stort sett oför- ändrad hyresnivå, synes uppenbart. Den prägel av obruten högkonjunktur, som utmärkte byggnadsmarknaden under åren före krisen, kunde också ge skäl för antagandet, att byggnadsverksamheten då gav mera än som motsvarar normal ersättning för företagarprestationerna.

Man bör vid betraktandet av denna fråga icke låta omdömet alltför mycket vägledas av uppgifter om enstaka stora vinster, som uppstått vid försäljning av fastigheter. I en näring som byggnadsindustrin uppkomma sådana lätt och mer eller mindre slumpartat i och med dess spekulativa karaktär. Det speku- lativa momentet beror inte helt av verksamhetens organisation; till stor del sammanhänger det med byggnadsmarknadens egen natur. Spekulationen ligger i valet av tomt, i bedömandet av tomtlägets värde ur framtidssynpunkt, i bedömandet av lägenhetens lämpliga storlek, differentiering och utrustning, alltså av de svårbedömda skiftningarna i bostadsefterfrågans inriktning. Även till finansieringen utsträcker sig spekulationen. Byggmästaren känner vid igångsättandet av byggnadsföretaget ränteläget som det då är men icke som det är, när huset är färdigt och skall belånas. Under sådana omständig— heter kunna uppstå stora vinster vid fastighetens försäljning, som dock icke ge uttryck för den grad, i vilken bostadsbyggandet som helhet belastas av övernormal företagarersättning.

De sakkunniga ha sökt bilda sig en uppfattning i denna fråga, som är svår

eller omöjlig att besvara med statistiska hjälpmedel. Det synes vara en allmän uppfattning inom företagarkretsar på området, att under året före krisut— brottet bostadsbyggandet normalt gick ihop men icke mycket mera. En sådan uppfattning bestyrkes av erfarenheter inom ett bostadsbyggnadsföretag som HSB, Förut har anförts, att den »verkliga» hyresförändringen (mätt under eliminerande av verkan av lägenhetsbeståndets förändrade sammansättning) under åren 1933—39 nästan exakt motsvarar förändringarna i de kostnads- bestämmande faktorerna. Då utgångsåret, 1933, var ett lågkonjunkturår med minskande produktion, synes det finnas presumtion för att då några större överskottsvinster icke funnos att hämta. Detta ger vid handen som sannolikt, att de möjligheter till överskottsvinster, som vid början av 1930-talets hög- konjunktur skapades av räntesänkningen, under den fortsatta utvecklingen åtminstone till stor del eliminerats av byggnadskostnads— och tomtprissteg- ringen åren 1937—39.

De sakkunniga ha vidare sökt sammanställa taxeringsuppgifter för året före krisen med uppgifter om utförd produktion under samma år för ett antal byggnadsföretagare, för vilka dylika uppgifter kunnat erhållas. Materialet rymmer dock så många felkällor, att det icke kan framställas i statistisk form. Det synes dock peka på, att företagarnas inkomster under nämnda år genom- snittligen motsvarade 3, högst 5 % av kostnaderna för den utförda produk- tionen. Även om häri skulle ligga någon möjlighet till reduktion, kan dock för byggnadsverksamheten som helhet den möjliga reduktionsmarginalen endast i obetydlig grad möta den förändring i de för de årliga kostnaderna bestäm— mande faktorerna, som inträffat efter krisen. Man torde därjämte kunna utgå ifrån, att i ett krisläge som det nuvarande överskottsvinster falla bort av sig själva samt att i den byggnadsproduktion, som erhåller offentligt stöd i någon form, slumpmässiga spekulationsvinster skola vara uteslutna.

En i den allmänna diskussionen om bostadsbyggandets problem ofta an- visad väg att nå billigare kostnader är att skära ned standarden med avseende å byggnadernas utförande och lägenheternas utrustning. Otvivelaktigt är en del att vinna på denna väg; hithörande frågor diskuteras i fortsättningen i kapitel 8. Det är dock uppenbart, att standarden icke kan reduceras utöver en viss gräns, utan att förutsättningen om ungefärlig likvärdighet med förut byggda bostäder upphävas. Att bygga bostäder med en ifråga om utförande och utrustning lägre klass än den på senare tid — med dess tekniska förut— sättningar — vanliga kan vara nödvändigt under vissa förutsättningar, men det är icke ett sätt att reducera byggnadskostnaderna i den mening, som här förevarande frågeställning innebär. En tillfällig ansvällning av bostadsbehovet på en ort, t. ex. till följd av forcerad krigsmaterialproduktion, som med säker- het väntas vara övergående, kan motivera uppförandet av provisoriska bo- städer. Det torde emellertid vara ett misstag att tro, att detta är en billig form för bostadsförsörjning, som vid bostadsbrist lämpligen kan tillgripas även för att tillgodose den ordinära bostadsmarknadens behov. Provisoriska bo— städer torde tvärtom ofta — om de verkligen äro provisoriska och amorteras

därefter och icke övergå i permanent slum — bli förhållandevis dyra. Det är skäl att varna för utvägen att — annat än i antydda undantagsfall —— söka lösa de problem, som ett akut försvårat bostadsförsörjningsläge ställer, genom att bygga bostäder i nödbostadens klass eller överhuvud med en väsentligt reducerad standard. Ur fastighetsekonomisk synpunkt är en reduktion av standarden i dylik grad en mycket betänklig sak. De på sådant sätt nybyggda lägenheterna bli — med hänsyn tagen till kvaliteten — dyra i förhållande till såväl äldre, omoderna som nyare, modernt utrustade, konkurrerande lägen- heter, som byggts till förutvarande kostnader. Man bör skilja mellan sådan standardsänkning, som permanent sänker en bostadsfastighets klass, och så.— dan av tillfällig art, som under gynnsammare framtid kan utan större svårig— heter eller kostnad upphämtas, samt slutligen och viktigast sådan rationalise— ring, framför allt beträffande huskroppens utformning och byggnadskonstruk— tioner, som icke i praktiskt avsevärd grad berör lägenhetskvaliteten. De senare kunna betecknas som verkliga kostnadsreduktioner, under det att den förstnämnda endast innebär ett sätt att kringgå byggnadskostnadsproblemet, som såväl socialt som fastighetsekonomiskt icke är att rekommendera.

Marknadens förseende med ett tillräckligt utbud av nya lägenheter till priser ungefär i klass med dem för likvärdiga bostäder i redan befintliga fastigheter betyder icke som målsättning en absolut fast hyresnivå. Vissa kostnader, i första hand värmekostnader, skatter och övriga onera växla till stor del oberoende av nyframställningskostnaderna och beröra i så måtto i typiska fall äldre och nya fastigheter lika. Syftar man till paritet i avseende å de årliga kostnaderna för likvärdiga bostäder i nya och förut befintliga hus, bör givetvis denna paritet sökas vid en nivå, som kan förskjutas genom dessa oberoende av nyframställningskostnaden för nya och gamla bostäder lika varierande kostnader. I fråga om den starkast växlande av dessa, värmekost— naden, har ju detta förhållande markerats genom att ersättningen för fastig— hetsägarens bränslekostnader mer eller mindre utbrutits som en självständigt varierande del av hyresgästens betalningsförpliktelser.

I viss grad gäller det sagda även om räntekostnaderna, i den mån räntan på fastighetslånen icke är bunden eller successivt i och med konverteringen av de bundna lånen. Räntekostnaderna för det förut befintliga fastighets- beståndet följer sålunda så småningom —— med olika eftersläpning för olika fastigheter _ efter marknadsräntans utveckling. Åtgärder som syfta till paritet i avseende å de årliga kostnaderna för gamla och nya bostäder av lik— värdig beskaffenhet men icke ha bostadssocialt motiverade subventionssyften därutöver, böra därför i fråga om kapitalkostnaderna utformas sålunda, att de i görligaste mån hindra att ett höjt ränteläge, vars fortbestånd i framtiden är ovisst, omedelbart överföres på de årliga kostnaderna i full utsträckning men däremot icke hindrar en anpassning på längre sikt till den allmänna nivån för kapitalkostnaderna, i den mån denna nivå successivt arbetar sig igenom och blir gällande för hela bostadsfastighetsbeståndet.

I fråga om de egentliga byggnadskostnaderna samt tomtkostnaden äro de vid byggnadstillfället gällande priserna däremot definitivt bestämmande för fastighetens ekonomi för hela dess livstid, i den mån de icke avskrivas genom förluster för enskilda eller genom subvention från det allmänna. En anpass- ning till ett i framtiden förändrat läge kan för dem icke ske. Det som är gjort, är gjort.

Det följer som en slutsats av den här skisserade tankegången att vid ut— formningen av åtgärder, som syfta till nämnda paritet i avseende å de årliga fastighetskostnaderna och därmed till ordnande av bostadsförsörjningen på sätt, som i minsta möjliga mån rubbar hyresmarknadsutvecklingen, de löpande driftskostnaderna, som förändras lika för gamla och nya fastigheter, kunna lämnas utanför problemet (vilket givetvis icke innebär, att deras allmänna betydelse förbises), att de kostnadsbestämmande faktorer, vars verkan på fastighetsekonomin är definitiv, d. v. s. egentliga byggnadskostnader och tomtpriser, i görligaste mån böra från början anpassas, under det att kapital- kostnadernas anpassning kan avse en kortare period, säg fem eller tio år, inom vilka det allmänna räntelägets förändringar hunnit genomsyra större delen av fastighetsbeståndet.

Det är uppenbart, att man vid sökandet efter möjligheter att förbilliga byggnadskostnaderna och andra för fastighetens räntabilitet och krav på av- kastning bestämmande faktorer icke kan uppställa som någon regel, att reduk— tionen bör läggas på varje faktor i proportion till dess bidrag till kostnads— fördyringen under viss passerad period. Valet av sådan period blir i varje fall godtyckligt. I byggnadskostnadsutvecklingen, betraktad på, längre sikt, kan konstateras en viss tendens till utjämningsverkan av de inbördes kost- nadsförskjutningarna, vilket sannolikt är betingat av hyresprisernas relativa stelhet, jämfört med många kostnadselements priser. När räntan sjunker, stiga tomtpriserna ofta. Kostnadskurvan för materialpriser och löner till— sammanstagna är jämnare än kurvorna för materialpriser respektive löner var för sig tagna. Den relativa storleken av det bidrag till den totala kost— nadsutvecklingen, som en viss faktor har lämnat, kan därför vara starkt väx- lande alltefter vilken jämförelseperiod, man väljer. Även om det är kostnads- utvecklingen under det senaste året, som framdrivit det aktuella problemet, är dock den relativa betydelsen därunder av de olika faktorernas förändringar i och för sig irrelevant utom — såsom nyss berördes — i avseende å fördel- ningen av stegring respektive reduktion på till sin verkan definitiva och icke- definitiva faktorer.

Det är vidare klart, att de praktiska möjligheterna och rimligheten av reduktion icke behöver stå i något som helst bestämt förhållande till för- ändringarna under viss förfluten tid. Av alla materialprisstegringar har, som exempel, järnprisets stegring under tiden efter krisutbrottet betytt mest, under det att vissa specifika byggnadsmaterial bidragit obetydligt. Därmed

är ingalunda givet, att reduktionsmöjligheterna äro störst eller böra sökas i första hand hos järnpriset, vars bestämning i nuvarande hushållningsläge givetvis måste ske i ett mycket vidare sammanhang än byggnadsmarknadens. Överhuvud måste problemställningen helt lösgöras från formalistiska »rätt— vise»-synpunkter, grundade på förhållanden i den passerade utvecklingen.

Sedan tiden från krisutbrottet fram till november 1940 ha de egentliga byggnadskostnaderna, räknade på ett medelstort hyreshus av numera vanlig typ, stigit med ungefär 17 %. Stegringens fördelning på. olika faktorer redo— visas i detalj i kapitel 4. Noteringar om tomtpriser saknas nästan fullständigt för senare tid; att räkna med denna faktor såsom bidragande till det senaste årets kostnadsutveckling låter sig därför icke göra. Kreditvillkoren vid fastig- hetsbelåning har sedan tiden före krisen förändrats på ett sätt, som enklast uttryckes i bottenlåneräntans stegring — där lån överhuvud kunnat erhållas —— från omkring 3 % till omkring 45 %. En skildring av kapitalmarknadsutveck- ling med särskilt avseende å fastighetslån lämnas i bilaga 4. Övriga drifts- kostnader ha slutligen undergått vissa förändringar, särskilt genom bränsle— prisernas stegring.

Dessa faktorers relativa betydelse och sammanlagda effekt på en bostads- fastighets räntabilitet och krav på avkastning framställes enklast genom jäm— förelser på basis av ett typfall, som räknas dels med före krisen rådande villkoren, dels med de nu rådande. Som sådant har valts ett bostadsbygge i en medelstor landsortsstad, med en byggnadskostnad före krisen på 185 000 kr. och en tomtkostnad på 15 000 kr. (7'5 % av fastighetskostnaden; se kapitel 5). Finansieringsvillkoren före krisen antagas vara 50 % bottenlån med en ränta av 3 %, 20 % sekundärlån med en ränta av 4 % och en amorte— ringstid av 40 år; återstoden finansieras med 20 % till en ränta av 475 % och med amortering på 25 år samt 10 % med 10 års amortering och 5 % ränta. Detta ger en total kapitalkostnad på 5'186 %.

Fall I: före krisutbrottet.

Byggnadskostnad ................................. 185 000 kr. Tomt ................................................... 15 000 » 200 000 kr. Kapitalkostnad 200 000 kr. å 5'185 % .......................................... 10 370 kr. Onera (2'5 % av byggnadskostnad) samt värme och v.v. ............... 6313 »

Årlig kostnad 16 683 kr.

Den erforderliga bruttoavkastningen blir 834 % av fastighetskostnaden (byggnadskostnad och tomt). '

Sedan krisutbrottet ha alla faktorer (utom tomt), byggnadskostnad, kapi- talets förräntningsnorm samt kostnaderna för onera och värme bidragit till totalstegringen i de årliga kostnaderna. Med hänsyn till förut anförda syn— punkter på den särskilda ställning i problemet, som onera och värmekost- nader intaga, är det lämpligt att först isolera deras bidrag till stegringen. Därviu har beträffande värmekostnaden räknats med en tilldelning av bränsle, uppgående till 80 % av det normala behovet.

Fall II : fall 1 men med höjda onera och värmekostnader. Kapitalkostnad 200000 kr. år 5'185 % ....................................... 10 370 kr. Onera (2'61 % av byggnadskostnad) samt värme och v.v. 7323 »

Årlig kostnad 17 693 kr.

Ökningen i onera och värmekostnader ha sålunda under tiden efter kris— utbrottet medfört en höjning av de årliga kostnaderna med 6% och av bruttoförräntningen till 8-85 %.

Fall III representerar läget vid slutet av år 1940, varvid byggnadskost- nads- och räntestegringen samtidigt inräknats. I fråga om de högst placerade medlen (över 90 %) har räknats med oförändrade villkor. Kapitalkostnaden blir 6391 % av fastighetskostnaden.

Fall III: efter krisen.

Byggnadskostnad ................................. 216 500 kr. Tomt ................................................... 15 000 » 231 500 kr. Kapitalkostnad 231500 kr. a 6391 % ....................................... 14 795 kr. Onera (2-31 % av byggnadskostnaden) samt värme och v.v.

22 293 kr.

Ökningen i förhållande till fall I blir 33'6 %.

' Stegringsverkan av olika faktorer framgår'av följande uppställning: Stegring av enbart onera och värmekostnader ................................. 6 % » » » räntehöjning ................................................... 14-5 % » >> » byggnadskostnadsökning ................................. 10-5 % Kumulerad verkan av samtliga ...................................................... 33'6 %

Under i övrigt lika förutsättningar har alltså den sammanlagda verkan av de olika stegringsfaktorerna medfört en höjning av de årliga kostnaderna med 33 än. 34 %. Vid diskussion om möjligheterna att reducera kostnaderna i det syfte, som förut angivits, bör dock icke räknas med stegringen i onera och värmekostnader. Det behov av reduktion, som borde tillgodoses enligt den givna målsättningen, framgår av en jämförelse mellan fall II och fall III och avser en stegring av omkring 26 %.

Det må från början slås fast, att ett uppnående av det uppställda målet icke är möjligt genom förändring av enbart en faktor. Endast genom en kombination av förändringar finnas utsikter att komma åtminstone i när- heten av ett läge för de årliga kostnaderna för nybyggda bostadsfastigheter, som är i paritet med de före krisen gällande.

Direkt subvention för avskrivning av tillräckligt stor del av fastighets- kapitalet för att syftet skall uppnås torde vara utesluten av statsfinansiella skäl — bortsett från de stora betänkligheter, som ur andra synpunkter måste resas mot ett sådant förfaringssätt. Om den direkta subventionslinjen valdes skulle krävas ett bidrag av omkring 1 000 kr. per eldstad, eller vid det produk- tionsbehov, som i föregående kapitel kalkylerats såsom mest sannolikt, ett årligt belopp av minst 50 miljoner kr.

Skulle reduktionen läggas enbart på räntan skulle — om sedvanliga rela- tioner mellan räntesatserna på olika belägna lån skulle gälla — det krävas en bottenlåneränta på 2-25 %, en räntesats som uppenbarligen saknar varje kontakt med det aktuella kapitalmarknadsläget och det, som inom närmaste år kan komma att bli aktuellt.

Lagd enbart på fastighetskostnaderna (egentliga byggnadskostnader och tomt) skulle reduktionen behöva utgöra 25-7 % av den efter krisen uppkomna nivån eller 9 % under förkrisnivån.

Om någon särskild faktor av de för fastighetskostnaderna bestämmande skulle bära bördan av reduktionen skulle krävas av

a) standard och konstruktioner: 27-5 % reduktion;

b) löner: sänkning med 75 %;

c) materialpriser: sänkning med 45 %;

d) tomt: gratis tomt samt 20 % subvention av byggnadskostnaderna. I fråga om var och en av de nämnda faktorerna, vilka behandlas var för sig i följande kapitel, finnas bestämda begränsande omständigheter, som här, såsom ett slags förhandssummering av de följande kapitlens resultat, må kort angivas.

&) Beträffande denna faktor erinras om den nyss framförda synpunkten, att en standardsänkning, som bringar de nyproducerade lägenheterna i en annan och lägre klass än de före krisen producerade, icke kan räknas som en verklig byggnadskostnadsreduktion. — De utredningar, som av tekniska experter utförts för de sakkunnigas räkning, och som redovisas i bilagorna 1—3 samt kapitel 8 ha lämnat till resultat, att en reduktion av kostnaden på omkring 8 % är möjlig utan att kravet på likvärdighet nämnvärt åsidosättes.

b) Undersökningen av löneförhållandena inom byggnadsindustrin (kapitel 7) och jämförelsen mellan byggnadsarbetarlöner och löner på andra, i väsentliga avseenden jämförliga arbetsområden synas peka på, att den under senaste högkonjunktur gällande lönenivån för byggnadsarbetare låg mer än 15 % högre än på jämförelseområdena. Genom krisen och den starka minskningen i tillgången på i synnerhet sådana arbeten, som ge större ackordsförtjänster har visserligen helt säkert byggnadsarbetslönerna reducerats. De sakkunniga hålla dock före att kostnader, som ha karaktär av kompensation för minskad arbetstillgång icke bör få belasta byggnadskostnaderna — åtminstone icke i arbeten, där räntabilitetssynpunkten är av så avgörande betydelse som inom bostadsbyggandet. — Det tillkommer arbetsmarknadsorganisationerna att ingå överenskommelse om lönevillkoren inom byggnadsfacken. Utifrån resultaten av de utförda undersökningarna om rådande löneförhållanden ha de sak- kunniga, vid summering av reduktionsmöjligheterna i kalkylen, räknat med en sänkning av lönekostnaderna vid nybyggnad för bostadsändamål från den vid slutet av år 1940 gällande nivån med 12 å 15%; en dylik sänkning torde icke bringa byggnadsarbetarnas lönevillkor under de i jämförliga fack i all— mänhet gällande. För den detaljerade beräkningen hänvisas till framställ- ningen i kapitel 7.

o) I fråga om materialpriserna (kapitel 6) synes det f. n. icke möjligt att räkna någon total reduktion som bidrag till en allmän kostnadsreduktion. De för materialprisstegringen mest avgörande faktorerna, bränslepris, järn— pris och transportkostnader, äro väsentligen bundna av omständigheter utan- för byggnadsmarknaden. Den chans till reduktion, som på vissa punkter före- ligger, torde i det hela uppvägas av risken för ytterligare prishöjning på andra punkter.

(1) De sakkunniga ha beträffande tomtpriset utgått ifrån, att den kon- junkturpräglade stegring som inträffat efter 1935 skall kunna gå tillbaka utan att egentlig subvention från kommunernas sida skall behöva föreligga. De sålunda bestämda reduktionsmöjligheterna växla starkt från ort till ort, men synas i vanliga fall utgöra bortåt 30 %.

Sammanräknas dessa reduktionsmöjligheter, som sålunda bestämts under hänsyn till givna begränsningsfaktorer, erhålles en total reduktion som nästan exakt bringar ned fastighetskostnaderna till den före krisen gällande nivån. Därmed skulle även det förut diskuterade syftet att kostnadsstegring med definitiv verkan från början återföres till paritet med tidigare byggda, jäm- förliga bostäder nås.

De i fall III härovan ingående fastighetskostnaderna fördela sig på huvud- poster approximativt på följande sätt:

80 000 kr. Material ................................................ 136500 »

Fastighetskostnad 231 500 kr.

Uppskattningarna av reduktionsmöjligheterna, som byggt på de i följande kapitel redovisade undersökningsresultaten, skulle ge:

Standard c:a .......................................... 17 000 kr. Tomt c:a ................................................ 4000 » Löner c:a ................................................ 10500 »

Summa reduktion 31 500 kr.

Om de i det föregående diskuterade möjligheterna till reduktion av fastig— hetskostnaderna ha tillvaratagits, återstår för det fulla ernåendet av det upp— ställda syftet —— att återställa paritet mellan de årliga kostnaderna i nybyggda och förut byggda, likvärdiga bostadsfastigheter — att bringa förräntnings- procenten för kapitalet totalt tillbaka till den nivå av 5185 %, som i utgångs- läget rådde. De sakkunniga ha vid prövningen av betingelserna härför utgått från de från år 1940 gällande reglerna för tertiärlåneverksamheten. En kalkyl ger vid handen, att med en bottenlåneränta av 35 % därtill anpassad sekundär- låneränta samt tertiärlån enligt nu gällande regler (och kapitalet över 90 % till oförändrade villkor) den för syftet erforderliga förräntningsprocenten för hela kapitalet exakt ernås.

Möjligheterna att till fullo realisera önskemålet att bringa bostadsbyggan— dets samlade villkor därhän, att ny bostadsproduktion kan bli räntabel utan

att hyresnivån höjes mera än som motsvarar höjningen i de löpande för nya. och gamla fastigheter på lika sätt förändrade onera. och värmekostnader kräver — under de förutsättningar i övrigt som de sakkunniga funnit ur olika syn— punkter rimliga — en bottenlåneränta av 35 %. De sakkunniga hysa den allmänna uppfattningen att ett dylikt ränteläge icke i något reellt beaktans— värt hänseende är oförenligt med de nu rådande kapitalmarknadsförhållan- dena — och detta utan att förbise de kapitalförsörjningssvårigheter och de penningpolitiska risker, som föreligga i nuvarande politiska och ekonomiska situation.

De sakkunniga ha funnit den lämpligaste formen för åtgärd i fråga om bostadsbyggandets kapitalförsörjning och kreditvillkor vara en kombination av tertiärlån enligt nu gällande regler och en statlig garanti för räntan på primär- och sekundärlån samt för kapitaltillgång för godkända byggnadsföre- tag. Lånebehovet för de fastigheter, som börja byggas under förra delen av år 1941 inträder först under slutet av detta år och början av nästföljande. Om under mellantiden den allmänna ränteutvecklingen på kapitalmarknaden har lett till en räntenivå, som motsvarar den garanterade, har den statliga garantin under tiden fyllt den i nuvarande läge ytterst betydelsefulla funk— tionen att undanröja den förlamande osäkerheten om kreditmöjligheter och kreditvillkor. Subvention i egentlig mening skulle i sådant fall icke före— komma. Om den allmänna ränteutvecklingen icke skulle motsvara detta mål, skulle den statliga garantin övergå i en viss genom de förmedlande kredit— instituten utanordnad subvention (vars teknik behandlas i kapitel 9) under viss tid, lämpligen 10 år.

Den uppoffring för statsverket som en dylik, endast under viss förutsätt— ning beträffande den allmänna kreditmarknadsutvecklingen utgjorda ränte— subventionen skulle innebära, synes de sakkunniga obetydlig, om därigenom ett effektivt medel att möjliggöra ny bostadsproduktion utan höjning av hyresnivån kan åvägabringas. Den bostadsproduktion, som enligt i föregående kapitel redovisade beräkningar synes erforderlig för att möta sannolika bo— stadskonsumtionens krav, kan i byggnadskostnadsvärde i allmän storleksord- ning uppskattas till 250 å 300 miljoner kr. Även om 70% (nedre gränsen för tertiärlån till flerfamiljshus) av hela denna produktions kostnadsvärde skulle garanteras, skulle även i det ogynnsamma fall, att den allmänna kredit- marknadsutvecklingen ger en ränta på 4'5 % vid den tid, då garantins even- tuella övergång i subvention skulle ske, den årliga kostnaden för statsverket uppgå endast till 1-75 år 2-1 miljoner kr. i högst 10 år. När ett dylikt belopp betecknas som obetydligt är det i jämförelse med den kostnadsökning för den bostadsbehövande allmänheten på 10-tals, kanske något 100-tal miljoner kr. årligen, som en oreglerad, av nuvarande kostnads— och ränteläge dirigerad hyresutveckling kunde ge till resultat.

KAPITEL 4.

Byggnadskostnadernas utveckling.

1. Byggnadskostnaderna i Stockholm 1914—1939. Flera försök att beräkna byggnadskostnadernas utveckling i Stockholm sedan 1914 ha gjorts. Ehuru metoderna härvidlag växlat och ett exakt resultat knappast kunnat nås, överensstämma kalkylerna ändå rätt väl och ge en rätt enhetlig bild av utvecklingen. Under förra kriget stego sålunda byggnadskostnaderna starkt, till en början i ett måttligt, efterhand, särskilt åren 1918 och 1920, i ett mycket snabbt tempo. Fram till början av år 1918 synes man kunna räkna med en fördubb— ling, till 1919 med en tredubbling och 1920 med någonting mitt emellan en tre- och fyrdubbling av 1914 års nivå. Till denna stegring bidrogo fram till 1918 i främsta rummet materialprisernas uppgång. De båda följande åren voro stegringarna stora såväl för materialpriserna som för lönerna, ehuru man även för denna period synes kunna sluta sig till att de förras uppgång i förhållande till 1914 års nivå var större än de senares.

Efter 1920 inträdde ett starkt prisfall, som i främsta rummet drabbade byggnadsmaterialen. Lönerna hade i slutet av 1920 nått upp till en rekordnivå, på vilken de följande år kvarstannade. Först 1922 företogs en kraftig reduk- tion av dessa. Detta år hade sålunda byggnadskostnaderna kommit ned i en nivå som föga översteg dubbla 1914 års. De följande åren voro förändringarna obetydliga och gingo snarast i stigande riktning.

Vid mitten av 1920-talet hade byggnadskostnaderna i Stockholm stabili- serat sig vid en nivå, som låg vid omkring 220 % av 1914 års. Vittnesbörden härom äro samstämmiga. Byggnadsingenjör Andreas Nordström har i ett föredrag vid Nordisk byggnadsdag 1932, vilket ställts till förfogande, anfört beräkningar för tre olika fastigheter, av vilka en uppförts 1913—14 och de båda andra 1925—26. Om kostnaderna vid det förra tillfället sattes lika med 100, erhölls som indextal för 1925—26 för de tre husen talen 227, 208 och 207 eller i genomsnitt 217. Enligt Svenska handelsbankens index voro kostnaderna i såväl mars som december 1925 217, varvid kostnaderna 1913 utgjort bas för beräkningarna. Enligt beräkningar av Stockholms stads fastighetsnämnd anges byggnadskostnadsindex för 1925 med talet 235. Överensstämmelsen mellan dessa olika uppgifter måste anses tillfredsställande,

Sedan 1925 ha växlingarna i byggnadskostnaderna icke varit lika stora som tidigare. Fram till 1930 inträffade en viss uppgång. Sålunda visa Nordströms beräkningar för alla tre fastigheterna en stegring fram till 1930—31 med drygt 5 %. Handelsbankens index visar en svag nedgång, vilken dock torde få anses huvudsakligen bero på beräkningarnas utförande. Fastighetsnämndens be— räkningar visa en oförändrad nivå åren 1927—31.

De första åren på 1930-talet synes en viss nedgång ha ägt rum. Under depressionens tryck föllo priserna på vissa byggnadsmaterial. Efter den stora konflikten 1933—34 reducerades även lönerna. Totalt är emellertid ned- gången svår att beräkna. Handelsbankens index rör sig i mitten av 1930—talet kring talet 190. Enligt fastighetsnämndens beräkningar var nedgången ändå mindre.

Den fallande tendensen bröts i början av 1937 och en stigande satte in. Materialpriserna stego; särskilt stark var denna uppgång för järnvarorna, men även trävarorna undergingo en stegring. Arbetslönerna justerades också uppåt. Härigenom torde åtminstone det föregående årtiondets fall ha kom- penserats. I och med krigsutbrottet 1939 satte en ny stegring in, till vilken framställningen återkommer senare.

En närmare diskussion torde förutsätta en granskning av de olika beräk— ningarna över byggnadskostnadernas förändringar Svenska handelsbankens byggnadskostnadsindex, som första gången offentliggjordes i mars 1926, och som finnes uträknad kvartalsvis sedan 1924, är ett vägt medeltal av ett relativt begränsat antal prisuppgifter. Däri ingå sålunda av byggnadsmaterial följande: murtegel, murkalk, cement, järnbalkar, armeringsjärn, plåt, spik, träbjälkar och spärrar, ohyvlade och hyvlade bräder, fönsterglas, linolja, oljefärg, trä- tjära och papp. Uppgifterna för dessa ha publicerats i särskilda indexserier för tegel, cement, järnvaror, trävaror och övriga byggnadsmaterial samt i en totalindex för materialen, vari dessa ingå med vikter svarande mot massbe- räkningarna för en under basåret uppförd stockholmsfastighet. De i beräk— ningarna ingående materialen uppgavs utgöra 3/4 av fastighetens totala mate— rialkostnader. Därjämte publiceras en index för byggnadsarbetarnas löner, vilken helt byggts på avtalens timlöner. Indexen för de totala byggnadskost- naderna har erhållits genom att materialindexen sammanvägts med löne- indexen, varvid den förra erhållit halvannan gång större vikt än den senare.

Dessa beräkningar lida framför allt av två svagheter. Dels innehålla de icke vissa poster, som utgöra rätt väsentliga delar av byggnadskostnaderna som t. ex. rörledningsinstallationerna. Dels och framför allt måste löne- indexen, som helt är byggd på de avtalsenliga timlönerna, anses icke tillfreds- ställande mäta arbetskostnadernas förändringar inom en verksamhet, där en väsentlig del av arbetet utföres på ackord. Ett noggrant mått på arbetskost— nadernas förändringar torde för övrigt svårligen kunna erhållas för åren när— mast före 1933, då uppgörelser om ackorden för vissa arbeten ofta träffades på den enskilda byggnadsplatsen. Underalla förhållanden torde man kunna säga, att handelsbankens byggnadskostnadsindex på grund härav säkert under- skattar byggnadskostnadernas stegring i slutet av 1920—talet och början av 1930-talet liksom förmodligen även sänkningen i byggnadskostnaderna genom avtalsuppgörelsen 1934.

Från hösten 1939 publicerar handelsbanken en modifierad index, som an- vänder 1935 som bas. Som grundval för beräkningarna har man även här valt proportionerna mellan de olika kostnadselementen för ett under det nya

basåret uppfört hus. De nya beräkningarna innehålla fullständigare uppgifter med avseende på de förut ingående posterna jämte nytillkomna uppgifter om kostnaderna för rörledningar, elektriska ledningar, plywood och masonit samt linoleummattor. Löneindexen innehåller numera icke endast timlöner utan även och huvudsakligen ackordslönesatser enligt avtalen. I beräkningarna ha slutligen även inkluderats räntekostnaderna för 10—åriga kassalån; dessa redo- visas dels separat, dels ingående i indexen för de totala byggnadskostnaderna med en vikt, ungefärligen motsvarande räntekostnaderna under byggnadstiden. Uppmärksammas bör sålunda, att beräkningarna icke avse ett inräknande av de för fastighetsförvaltningen så betydelsefulla låneräntorna; kassalånsräntan utgör i beräkningarna endast en representant för prisutvecklingen på kapital— marknaden och ersätter här räntan för byggnadskreditiv, som närmast avses. Handelsbankens byggnadskostnadsindex utvisa följande tal:

Tab. 15. Handelsbankens byggnadskostnadsindex.

Samtliga » Samtliga byggnads- Material Löner Ar byggnads- Material Räntor kostnader kostnader

1. 1913 = 100 2. 1935 = 100 Mars 1924 215 192 249 1851); 13? 1925 217 192 254 110-7 118 1926 215 186 254 1,8, 123 o : - r 1 1527 Zlo 18.) 259 115, 118 1928 210 177 259 1103) 110 1929 209 176 259 11,.7 112 1930 209 175 259 123,” 130 1931 203 165 259 1312 144 1932 199 158 259 134 144 1933 199 143 259 5 ' 1934 190 152 248 1935 195 161 248 1936 190 152 248 1937 208 182 248 1939 214 177 271 1939 214 176 271

Den andra sammanhängande serien av uppgifter rörande byggnadskost- nadernas utveckling i Stockholm är den index, som uträknats av Stockholms stads fastighetskontor. Dessa beräkningar ha icke fullföljts längre än t. o. m. är 1935 (1933 gjordes heller ingen beräkning på. grund av pågående arbets- konflikt).1 Den utgör den beräknade kostnaden för en och samma fastighet, om den skulle ha uppförts vid respektive års priser. Denna metod måste anses

1 I Institutets för värdering av fastigheter i Stockholm Årsbok för 1940 finnas följande »approximerade tal» för byggnadskostnaderna efter 1935 som fortsättning på. fastighets- kontorets index:

1936 1937 1938 1939 1940 220 250 245 260 290 Någon antydan om hur beräkningarna utförts finnes icke.

som den mest tillfredsställande. Det har emellertid icke i detalj redovisats hur beräkningarna utförts. Resultatet framgår av följande uppställning. Fastighetskontorets index, 1914 = 100.

1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 120 140 170 241 295 325 290 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 211 211 230 235 235 232 232 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 232 232 232 228 —— 217 217

Den tredje beräkningen är utförd av byggnadsingenjör Andreas Nordström och gäller som redan ovan antytts tre olika fastigheter, varav en uppförts 1913—14 (A) och två åren 1925—26 (B och C). Sättes kostnaden 1913—14 för dessa hus=100, erhålles följande resultat-:

1913—14 1925—26 1930—31

Byggnad A ..................... 100 227'0 239'0 » B ..................... 100 208-0 219'0 » C ..................... 100 207-0 2180 Genomsnitt ..................... 100 216'7 228'1

stegringen mellan 1925—26 och 1930—31 utgör för de tre byggnaderna respektive 5'3, 5'2 och 5-1 %.

Ingenjör Nordström har även sökt dela upp denna kostnadsstegring på olika element. Han räknar därvid med följande olika grupper:

I. Arbetslöner till av byggmästaren direkt avlönade, för vilka Stockholms byggmästareförenings statistik om ackordsförtjänsterna per timme använts.

II. Material, som inarbetats av huvudsakligen arbetarna i grupp I. III. Underentreprenörers arbeten, i vilka kostnader ingå såväl material som arbetslöner som även underentreprenörernas egna ersättningar.

IV. Utgifter för ritningar, arbetsledning och administration, räntor och kreditivavgifter, försäkringar m. nu. För den äldsta av de tre byggnaderna erhållas följande indextal, om 1913—14 års nivå sättes lika med 100.

1925—26 1930—31 Grupp I .................................... 343 407 » II .................................... 215 200 » III .................................... 190 201 >> IV .................................... 203 208 Totalt ....................................... 227 239

I samtliga dessa beräkningar har utgångspunkten varit en jämförelse mellan kostnaderna för samma byggnader, mätta vid priserna under olika tidsperioder. Man har sålunda därvid hela tiden renodlat endast den kostnadsstegring, som sammanhängt med prisförändringarna. Därvid har sålunda icke någon hänsyn tagits till att kostnaderna kunnat nedbringas dels genom övergång till nyare material, som tidigare kanske över huvud icke förekommit eller då haft ett

alltför högt pris, dels genom rationaliseringar ifråga om byggnadsarbetet. Å andra sidan har heller ingen hänsyn tagits till de förändringar — och i all— mänhet fördyringar — som uppkommit därigenom att själva standarden på byggnaderna och särskilt inredningen förändrats.

För att få. ett visst mått på. den samlade effekten av alla dylika faktorer, ha följande beräkningar utförts. Materialet, som sammanställts av byggnads- ingenjör A. Nordström, utgöres av uppgifter för taxeringsvärderingar av ny- uppförda fastigheter. Taxeringsvärdet fastställes som bekant dels för tomten, dels för själva byggnaden. I följande beräkningar har taxeringsvärdet upp— fattats som mätt på byggnadskostnaderna, däri innefattat även byggmästarnas företagarvinster. I en del fall har taxeringsvärdet kunnat kontrolleras med hjälp av brandförsäkringsvärdet. I följande sammanfattande tabell har tomt- värdet uträknats dels per kubikmeter byggnadsvolym, och dels i procent av det totala fastighetsvärdet. Byggnadsvärdet har uträknat—s per kubikmeter byggnadsvolym.

Tab. 16. Taxeringsvärden för fastigheter i Stockholm, uppförda 1930—1939 '.

Tou-tvärdc Byggsnuds- värde kr. kr. pr kbm i % av pr kbm byggnads- fastighets- byggnads— volym värdet volym

Antal

Byggnadsår fastigheter

Gärdet och Norr Mälarstrand 17'85 20'9 67'74 151-97 191 6754 1694 19'6 6696 1524 17's 7093 2290 212 8490

1930_33jSödermalni ........................ _ 13'28 16'8 65'83

1 En tidigare undersökning har utförts av B. Helger och återgivits ideuues Prisbildningen på hyresmarknaden. ingående som del II: 2 i Stockholms stads fastighetskontors utredning rörande bostadsförhällandena i Stockholm och tryckt som bihang till stadskollegiets utlåtande och memorial nr 10 A 1935. För 79 fastigheter bebyggda efter år 1923, hade där samman- ställts dels tomtpriserna före bebyggelsen, dels de priser, som ifrågavarande fastigheter betingat vid försäljning ett eller högst två år efter färdigställandet.

Fastighets- , ' _ . Tomtpris pris minus lömtpnsct Antal tomtpris 1 % av fastigheter fastighets- k1'- P1" kbm priset hyggnadsvolym

Byggnadsår

1923 7'64 61'80 11'0 1924 * 8'12 5070 138 1925 - 699 5899 10'6 1926 969 55'30 130 1927 a 891 6199 120 1928 9'67 58'98 141 1929 14'62 5815 201 1930 1175 63 06 15"! 1931 1322 64'77 17'0

(Sammanställt efter tabell i anfört arbete sid.

Byggnadsvolymen är räknad upp till vindsbjälklaget och inkluderar hela källaren. En byggnadsvolym om 100 kbm efter detta. beräkningssätt kan anses ungefär motsvara den vanliga enheten normaleldstad (om 30 kvm brutto— våningsyta). Genom att multiplicera tabellens uppgifter över värden per kubikmeter med 100 erhålles sålunda kostnaderna per normaleldstad.

På grund av det ringa antalet uppgifter få. slutsatser endast dragas med viss försiktighet. Det framgår emellertid att någon sänkning av byggnads— kostnaderna per kubikmeter för de faktiskt byggda husen mellan perioden 1930—33 och 1934—36 icke gör sig märkbar. Sänkningarna av såväl material— priser som arbetslöner synas sålunda helt ha kompenserats av en standard— höjning. För de följande åren torde olika kostnadsstegrande faktorer ha sam- verkat, i det att standarden ytterligare höjts samtidigt som materialpriser och löner stigit. Av uppgifterna framgår även att tomtpriserna väl synas ha följt med i den allmänna uppgången.

Genom byggnadsingenjör Andreas Nordström ha ytterligare erhållits ett antal uppgifter avseende de byggandes egna uppgifter rörande kostnaderna. för några 1939—40 uppförda fastigheter. För tre smalhus på Hammarbyhöjden uppges byggnadskostnaden per kbm till 63 kr. För sju höghus, flertalet på Gärdet, uppges en byggnadskostnad per kbm av 77:90 kr. och tomtpriset till 24:70 kr. per kbm eller 241 % av hela fastighetsvärdet. För ett sex.— våningshus inne i staden har erhållits siffrorna 75 kr. och 21: 70 kr. samt 225 % respektive. För ett trevånings stenhus i Hägersten anges byggnads— kostnaden till 72 kr. och tomtpriset till 8: 50 kr. per kbm; tomtpriset uppgår här sålunda endast till 11 % av fastighetsvärdet. För tre andra byggnader inne i staden har byggnadskostnaden angivits till respektive 81, 88 och 90 kr. per kbm och tomtpriset har uppgått till omkring tredjedelen av det blivande fastighetsvärdet; det rör sig här om planerade nybyggnader på tomter, som nu äro bebyggda med äldre hus. Tomtvärdena ha därvid satts ungefär lika med nuvarande taxeringsvärde för fastigheterna i befintligt skick.

En med de citerade uppgifterna jämförlig'serie för tomtpriser och bygg— nadskostnader har kunnat framräknas ur byggnadsindustrisakkunnigas sam— manställning rörande av Dj urgårdskommissionen försålda tomter å Ladugårds- gärde, Smedsbacken och vid Gustaf Adolfsparken. Kompletterande uppgifter har för byggnadskostnadssakkunnigas räkning sammanställts av ingenjör G. Elghufvud och komma att i ett följande avsnitt återges. De uppgifter det här rör sig om gälla samtliga tomter på de nämnda områdena, som bebyggts under åren 1932—39 (med undantag av 6 fastigheter sistnämnda år, vilka ännu ej taxeringsvärderats). Nedanstående tabell upptar dels tomtpris per kubik— meter byggnadsvolym, dels byggnadskostnad per kubikmeter byggnadsvolym _— varvid som byggnadskostnad betraktats hela skillnaden mellan taxerings- värdet och den för tomten erlagda köpeskillingen — samt tomtkostnadens procentuella andel av taxeringsvärdet.

Tal). 17. Taxeringsvärden m. m. för fastigheter på Ladugårdsgärde.

., B nads- , , . ' * A tomter Antal i år än ad 1 (”"till") 3 'I mntprxsets

försålda fastigheter ”(1.61 av.. taxe- ringsvardet

kr. pr kbm byggnadsvolym

1932—33 - 5929 14'65 1982 1933—34 - 55'56 15'38 21'68 1934—35 — 611 1 16:37 :51'43 1935—36 12 66'67 2053 2355 1936—37 54 7444 19'64 2087 1937—38 46 84'44 2247 2102 1938—39 41 8111 2741 22'74

Som synes är stegringen i byggnadskostnad1 mellan åren 1932—35 och 1937—39 mycket betydande eller från omkring eller under 60 kr./kbm till om- kring och över 80 kr./kbm, en stegring med 1/3. Om kostnadsstegringen på grund av höjda materialpriser och arbetslöner med hjälp av handelsbankens nya index uppskattas till drygt 10 % för tiden mellan 1935 och fram till strax före krigsutbrottet, skulle en kostnadsstegring på grund av andra orsaker kvarstå, uppgående till inemot 1/4 av byggnadskostnaderna åren närmast före 1935. En standardhöjning av sådan omfattning förefaller ganska osannolik, så mycket mer som man vet att standarden torde legat ganska högt —, åtmin- stone ifråga om vissa inredningsdetaljer — redan för den tidigare gärdes— bebyggelsen. Man tvingas därför till den uppfattningen att taxeringsvärdena för här ifrågavarande fastigheter måtte vara för högt satta eller också — och mera sannolikt — att byggnadsföretagarna, i den mån de kunnat vid för- säljning få ut belopp svarande till taxeringsvärdena, gjort osedvanligt stora förtjänster på denna bebyggelse.

I vilken utsträckning en standardförbättring bidragit till den stegring av byggnadskostnaderna, som sålunda konstaterats, kan självfallet icke belysas med mera omfattande statistiskt material. I sin Promemoria rörande bostads- byggnadsverksamheten och bostadsförsörjningen (S. 0. U. 1939150) återger bostadssociala utredningen några beräkningar, som i detta sammanhang äro av stort intresse. En jämförelse anställes där mellan två av HSB i Stock- holm uppförda fastigheter, den ena byggd 1928, den andra 1939. Ehuru »de två tomter jämförelsen avser kunna sägas ha en ungefär likvärdig belägen- het», hade tomtkostnaden stigit med 100 %. Byggnadskostnadema per kvm voro 22 % högre i 1939 års bygge än i 1928 års. Denna siffra bestämmes dels av stegringar i materialpriser och arbetslöner, dels av förbättrat utförande och dels slutligen av den rationalisering, som under perioden skett. Detalj- beräkningar ge vid handen, att materialprisens stegring ökat byggnadskost naden med 7—8 %. Höjda arbetslöner och nya ackordsbestämmelser upp-

1 Denna förklaras icke av förändringar i hustyperna. En kontrollräkning visar, att byggnadsvolymens förhållande till lägenhetsytan icke varierat särdeles mycket (antalet kubikmeter byggnadsvolym per normaleldstad var sålunda t. ex. för 1935—36 års produk- tion 116-4 och för 1937—38 års 117-0).

skattas ha ökat byggnadskostnaderna med approximativt 4 %. Materialpriser och arbetslöner svara sålunda tillsammans för en stegring av 11 a 12%. Härtill är att lägga fördyringen till följd av förbättrat utförande och höjd standard, som i det här anförda jämförelsefallet svarar för en stegring på. 15 a 16 %. De största förändringarna i detta hänseende ligga i dels förbättrad ljudisolering, bl. a. åstadkommen genom övergång från enkla träbjälklag till betongbjälklag, dels bättre ventilation genom nya och mer effektiva ventila— tionssystem och dels en starkare uppdelning av lägenhetsytan. Vidare har den sanitära utrustningen samt köksinredningen förbättrats. Följande tablå visar hur i här använda exempel olika standardförbättrande detaljer inverka på kostnaderna, jämfört med 1928: Ökad byggnadskostnad

pr kvm nettoyta approximativt kr.

Mera ljudisolerande bjälklag samt korkmattor eller annan golv-

beläggning i stället för endast trägolv ................................. 6: — Förbättrade hissar (mera tystgående grindar 111. in.) .................. 1: — Bättre ljudisolering av tamburdörrar .................................... 1: 50 Fläktventilation ............................................................... 1: 50 Ökad skåpinredning i kök ................................................... 2:— Diskhoar jämte ökad sanitärinstallation ................................. 1:— Emaljerade spisar ............................................................... 0: 50 Kylskåp ........................................................................... 5: — Infällda strömbrytare och väggkontakter ................................. 0: 50 Ökat antal ljuspunkter och skärpta installationsföreskrifter ......... 1: 50 Inbyggda stamledningar för värme och varmvatten .................. 0:50 Tvättbara tapeter och förbättrad målning .............................. 1:— Badkar med emaljerad frontplåt-sframsida (förut duschrum) ...... 2:— Marmorbeklädnad av trappor och planer ................................. 1: — Sopnedkast och sopförbränning ........ 1:— Fönsterbänkar av sten ......................................................... 0: 50 Plattgolv i badrum i stället för mosaik .................................... 0: 50 Maskintvättstuga i stället för handtvättstuga ........................... 3: — Piskrum ........................................................................... 1: — Mera differentierade lägenheter ............................................. 5: — Mera balkonger .................................................................. 3: — Sociala anordningar, t. ex. lekstugor, lekplatser, trädgårdsanlägg-

ningar m. m. ............................................................... 5:—

Summa 44: — kr./kvm

Då byggnadskostnaderna för den år 1928 uppförda fastigheten uppgick till 267 kr. per teoretisk kvm, motsvarade dessa förbättringar, som förut nämnts, en höjning av byggnadskostnaderna med 15—16 %. Materialpriser, arbets— löner och standardförbättring tillsammans åstadkommo sålunda en ökning av 26 a 28 %. Under jämförelseperioden har emellertid en icke obetydlig rationalisering skett och tack vare denna reduceras stegringen i byggnads- kostnaden till 22 %. Byggnadskostnaden uppgick sålunda för 1939 års bygge till 326 kr. per kvm.

2. Byggnadskostnaderna i vissa städer. De i det föregående sammanställda uppgifterna åsyfta alla byggnadskost- naderna i Stockholm. För andra städer ha liknande beräkningar veterligen icke utförts. På följande sidor lämnas några översikter över förhållandena i vissa städer, huvudsakligen baserade på taxeringsvärderingarna. Samman- ställningarna äro utförda på samma sätt som de vilka ovan refererats för Stockholm. Materialet har ställts till förfogande av byggnadsingenjör A. Nord- ström. För Göteborg ha uppgifterna sannnanställts särskilt dels för s. k. lands- hövdingehus, dels för stenhus.

Tab. 18. Taxeringsvärdeu för fastigheter i Göteborg.

Byggnader—nas 'l'omternas ' ' "

Antal ' värde värde 1 omtvar de

Byggnadsår fasticheter i % av taxe- ' i kr. pr khm byggnadsvolym ringsvarde Landshövdinqchus zmpförda : 1930—33 .......................... 2' 3750 4'70 113 1933—36 .......................... 31 36'85 4'54 110 1937 .............................. 10 3850 455 112 1938 .............................. 5 45-32 523 103 1939 .............................. 10 43—99 560 113 Stenhus zwjd'örda: 1930—33 .......................... 15 56:12 7-10 103 1934—36 .......................... 17 54-00 965 159 1937 .............................. 6 5430 8'86 139 1938 .............................. 2 6950 920 129 1939 .............................. 3 63'4n 7'90 11'1

Till utvecklingen, som synes karakteriseras av någon sänkning av bygg- nadskostnaderna 1934—36 i jämförelse med åren 1930—33 och därefter av en betydande uppgång, ha säkerligen samma faktorer som förorsakat kostnads- stegringen i Stockholm bidragit. Vad landshövdingehusen beträffar har så- lunda otvivelaktigt en viss standardstegring inträffat. De tidigare husen upp— fördes sålunda väl i allmänhet med centralvärme, men först efter hand har installation av varmvattenanläggning tillkommit och först de senaste åren och i mindre utsträckning ha lägenheterna utrustats med badrum. För sten- husen är utvecklingen förmodligen mera analog med den i Stockholm.

För Malmö synas byggnadsvärdena ligga på en icke obetydligt lägre nivå. och visa en mindre utpräglad uppgång. Uppgifterna avse endast stenhus.

Byggnadsår

Antal fastigheter

Byggnadsvårde

Tomtvärde Tomtvärde

i%av

kr. pr kbm byggnadsvolym

taxerin gsvärde

1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1933 1939 1939—-4O

säillllllll

3910 4141 3713 36e0 35'91 33%3 3490 3610 39ns 4r90 4207

_!OHTJD _i—im

OPPWwWQ'Ql nu cav-u-

C_' lif-.;— rip- 3'04 394 360

119 111 99 94 112 llt

För Norrköping ha erhållits följande uppgifter avseende stenhus:

Tab. 20. Taxeringsvärden för fastigheter i Norrköping.

Byggnadsår

Antal fastigheter

Byggnadsvårde

Tomtvärde Tomtviirdc i % av

kr. pr kbm byggnadsvolym

taxeringsvärde

1930—433 1934——36 1937——38 1939 19401

3330 43'66 4718 48-35 5538

1 Antagligen påbörjade 1939.

Från Norrköping har ytterligare erhållits uppgifter på de slutliga bygg- nadskostnaderna för några byggnader för barnrika familjer. För dessa upp- gick kostnaden per kbm byg gnadsvolym till följande belopp: för ett hus 1937

38: 20 kr., för två. hus 1938 43: 60 kr. och 44:95 kr. samt för ett hus 1939 46: 65 kr. En byggnad för vilken erhållits statligt tertiärlån och vilken upp— förts 1936, uppges ha kostat 46: 60 kr./kbm.

För Jönköping föreligga följande uppgifter rörande där uppförda stenhus:

Tab. 21. Taxeringsvärden för fastigheter i Jönköping.

Byggnadsår

Antal fastigheter

Byggiiadsvärde

Tomtvärdc Tomtvärde

kr. pr kbm byggnadsvolym

i%av taxeringsv ärrlc

1930——33 1934——36 1937 1939

13 G 4

.— I

3500 3736 4300 46s3

2'83 210 212 2155

Uppgifter föreligga dessutom för några byggnader, vilka uppförts med hjälp av statens tertiärlån. För fyra under 1937 uppförda byggnader ha kost—

55 nallerna per kbm byggnadsvolym angivits till respektive 45:15, 45: 30, 47: 70 kr.; för en 1939 uppförd fastighet var kostnaden 49 kr. För Borås äro uppgifterna något mera sparsamma. Ett år 1931 uppfört trähus, innehållande modernt inredda lägenheter, har taxeringsvärderats till 43: 50 kr. per kbm byggnadsvolym och ett 1932 uppfört stenhus till 37 kr. Dessa taxeringar ligga möjligen något i underkant. För senare är har er— hållits följande sammanställning rörande stenhus:

Tab. 22. Tnxeringsvärden för fastigheter i Borås.

Antal Byggnadsvärde Teintvärde Tomtvärdc fastigheter t 1 % alla kr. pr kbm byggnadsvolym axenngsvai 9

Byggnadsår

1934—36 11 42'06 202 64 1937 5 4720 4:06 80 1938 4 54-10 2'65 47 1939 6 59:00 - 103 1

' För 4 av fastigheterna.

För fastigheter, för vilka byggnadslånebyrån beviljat lån, ha följande uppgifter erhållits:

1934 38: 30 kr./kbm, 1936 40: 60, 41:60 och 46: 30 kr./kbm, 1938 47: 86 och 51: 40 kr./kbm samt 1939 46: 55 (enligt kalkyl i september) och 47: "20 kr./kbm. För Trollhättan är materialet ännu mera begränsat.

Tel). 23. Tnxeringsvärden för fastigheter i Trollhättan.

Antal Byggna ds värde 'l'omtvärde 'l'onitviirde

. i 9 av fastigheter t _ A .. 'd kr. pr klnn liyggnudsvolym axeringsvai 9

Byggnadsår

1936 4600 3 3:35 67 1937—38 8 '51'70 334 65 1939 5 4935 4:15 77 1940 1 59'05 3'4'» 533

En liknande sammanställning för ett antal orter i Västergötland (Väners— borg. Alingsås, Skara, Skövde, Lidköping, Falköping och Töreboda) har givit till resultat:

Tab. 24. Taxeringsvärden för fastigheter i S västgötaorter.

A,.ml Byggnadsvårde Tomtvärde Tomtvärde

. i % av fastlvheter . .. 5 kr. pr kbm byggnadsvolym taxeringsvarde

Byggnadsår

1930—33 12 43:40 243 54. 1934—35 5 3700 1:14 30 1937 4 45:60 2:95 61 1938 1 51'56 3:13 57 1939 1 53:91 2:34 42,

56 För tre byggnader, för vilka beviljats tertiärlån, ha erhållits följande kost— nadsuppgifter per kbm byggnadsvolym: 1934 34: 50 kr., 1936 37:— kr., 1937 40:50 kr. För Karlskrona ha följande uppgifter erhållits rörande stenhus:

Tab. 25. Taxeringsvärden för fastigheter i Karlskrona.

Byggnadsvärde Tomtvärdc Tomtvärde i % av taxerin gsvärd 0

Antal fastigheter

Byggnadsår kr. pr kbm byggnadsvolym

1930—33 4120 1'28 1934—36 47'90 1'90 1937 53:61 2'86 1938 5507 293 1939 5450 2'96 1940 6379 3 7 4

("00

Q'Q'Q'Q'OPW »— r-a »— o

Uppgift om byggnadskostnad i kr./kbm byggnadsvolym har dessutom kunnat erhållas för ett antal fastigheter, för vilka beviljats tertiärlån:

1936 41: 25, 39:—— och 47: 60; 1937 44: 50, 49: 70 och 51: 36; 1938 38:70, 41:70, 43:——, 44:50 och 49:70; 1938—39 50:15; 1939—40 60:20; samt 1939 43:48 (stenhus i 2 våningar, lättegel), och 48:65 (reveterat trähus).

Slutligen ha vissa uppgifter erhållits rörande Uppsala.

Tab. 26. Taxeringsvärden för fastigheter i Uppsala.

Byggnadsvårde Tomtviirde Tomtviirtle i % av taxeringsvärde

Antal fastigheter

Byggnadsår kr_ pr kbm byggnntlsvolym

1934—36 13 5000 1937 8 5100 - 1938 3 56-17

För Halmstad är antalet uppgifter långt mindre:

Tab. 27. Taxeringsvärden för fastigheter i Halmstad.

B "vnndsvärdc Tomtvärde Tomtv'aräe DD . 1 % av taxeringsvärde

Antal

Bygga adsär fastigheter

kr. pr kbm hyggnadsvolym

1934 4 27'66 527 160 1938 1 4400 4:59 94 1939 7 43-54 352 75

Bostadssociala utredningen gjorde hösten 1939 en liknande kalkyl, som den Vilken ovan refererats rörande ett par fastigheter i Stockholm, även för ett par HSB—hus i Lidköping. Med stöd härav anförde utredningen följande

57 rörande utvecklingen i landsortsstäderna. >>Även om tomtkostnaden procentuellt stigit starkt, blir verkan härav på den totala fastighetskostnaden mera obetyd- lig ju mindre ort det gäller under det att ökningen i byggnadskostnad spelar en större roll. Beträffande lönekostnaderna torde i landsorten utnyttjandet av avtalsbestämmelserna på. senare år haft förhållandevis större inverkan på byggnadskostnaden än i Stockholm, där mera. ingående kännedom om avtalens utnyttjande under längre tid kunnat erhållas och arbetarparten lättare kunnat erhålla sakkunnig hjälp, som tillvaratagit dess intressen vid ackordsuppmätningar och avtalstolkningar. Men framför allt torde byggnads— kostnadsstegringen i landsortsstäder i relativt högre grad än i Stockholm under innevarande decennium vara att hänföra till standardförbättringar, så- som t. ex. införandet av hel badrumsinstallation, gas- eller el-spisar i stället för vedspisar och en genomgripande köksinredningsförbättring. Den standard- höjning, som i Stockholm till stor del genomfördes redan under 1920-talet, har i stort sett haft sitt genombrott i landsorten först under 1930-talet. Fullt moderna lägenheter byggdes knappast på mindre orter för arbetare och jäm— ställda under 1920—talet utan endast i mindre utsträckning för mera väl— situerade. Genom det kraftiga räntefallet på 1930—talet möjliggjordes en bättre, fullt modern kvalitetsstandard för övriga befolkningslager, och den välinrättade bostaden i småstaden blev ekonomiskt överkomlig även för folk med begränsade ekonomiska resurser.»

3. Byggnadskostnadernas stegring 1939—40.

För stegringen av byggnadskostnaderna under det senaste året föreligga synnerligen detaljerade beräkningar, som utarbetats i samband med upp- läggandet av en socialstyrelsens byggnadskostnadsindex. Denna, som enligt överenskommelse tills vidare beräknas av Stockholms byggmästareförening, bygger delvis på en undersökning, som verkställts av bostadssociala utred- ningen och publicerats i dess Promemoria rörande bostadsbyggnadsverksam- heten och bostadsförsörjningen (S. 0. U. 1939: 50). Bostadssociala utredningen verkställde genom särskilt tillkallade experter en undersökning av byggnads- kostnadernas förändringar från den 1 augusti till den 1 november 1939 för tre olika hustyper, nämligen ett niovåningars höghus, utfört på Ladugårds- gärde år 1938, ett trevåningars s. k. smalhus, utfört i stadsdelen Hammarby i Stockholm under vintern 1938—39 samt ett envånings enfamiljsbostadshus av trä, utfört av monteringsfärdiga delar. För de båda förstnämnda hus- typerna anställdes jämförelser mellan den verkliga byggnadskostnaden, fast- ställd på grundval av verifikationer och fakturor, som företagarna ställt till utredningens förfogande, och de kostnader, som skulle uppkommit, därest byggnaderna. skulle utförts med de priser på material och arbete, som voro rådande den 1 augusti 1939 och 1 november 1939. För träbyggnaden har en jämförelse mellan kostnaderna i augusti och november 1939 grundats på. uppgifter lämnade av HSB. Undersökningen gav till resultat, att följande

procentuella ökning av den totala byggnadskostnaden inträtt från den 1 augusti till den 1 november 1939:

Höghuset ................................................... 8' 3 () Smalhuset ................................................... 8'6 0 Trähuset ................................................... 7' 2 9

På grund av materialets omfattning och den knappt tillmätta tiden kunde beräkningarna icke genomföras i detan så fullständigt som varit önskvärt. särskilt i fråga om arbeten, som utförts av särskilda entreprenörer, såsom gas-, värme—, sanitära och elektriska installationer m. 111. De ovan återgivna måtten på byggnadskostnadernas stegring kunna följaktligen icke betraktas som fullt exakta. Med hänsyn till att de båda undersökta stenhusen repre— sentera så vitt skilda byggnadstyper torde man dock av undersökningsresul- tatet kunna dra den slutsatsen, att olikheter i fråga om hustyper och ut— förande i övrigt i jämförelsevis ringa grad påverkat den relativa kostnads- förändringen för hyreshus av sten. En index, beräknad på grundval av budgeten för ett normalt hyreshus av sten, kan därför antagas med för prak— tiska behov tillfredsställande noggrannhet representera byggnadskostnadens variationer för dylika byggnader över huvud.

Med hänsyn härtill har indexberäkningen ansetts utan olägenhet kunna begränsas till det av bostadssociala utredningen undersökta trevåningshuset. Anledningen härtill har varit dels materialets mindre omfattning, dels och framför allt, att trevåningshuset till såväl typ som utrustningsstandard an— setts lämpligare som indexunderlag _ särskilt med hänsyn till en fortsatt indexberäkning även för andra städer än Stockholm —— än niovåningshuset med dess extrema storstadskaraktär.

Den sålunda som indexunderlag valda byggnaden är uppförd med ytter- väggar av 25 cm gasbetongblock och med lägenhetsskiljande mellanväggar av betong, övriga bärande mellanväggar liksom väggarna i trapphusen av tegel samt övriga mellanväggar av slaggplattor. Grunden är utförd av betong direkt på berg och invändigt isolerad med heraklitplattor. Bjälklagen över källaren och våningen 1 trappa äro utförda av betong med rundjärnsarmering mellan järnbalkar. Vindsbjälklaget är av trä. Golven äro i samtliga boningsrum av ekparkett; i kök, matvråar och kapprum äro golven belagda med linoleum— mattor på underlag av tretong. Trapporna äro utförda av kalkstensblocksteg och trapplanerna belagda med kalkstensplattor. Alla fönsterbänkar äro av polerad belgisk granit. Yttertaket är täckt med galvaniserad dubbelfalsad plåt.

Byggnaden är uppförd i tre .våningar med en höjd från golv till tak av 270 m. Trappornas antal är tre, och vid varje trapplan ligga 2 lägenheter om 1 rum och kök, ljus matvrå, badrum och 2 garderober. Badrummen ha in— byggt badkar och spegelskåp; väggarna äro beklädda med kakel och golven belagda med småplattor i svartvitt schackmönster. Köken äro utrustade med gasspis, rostfri diskbänk och Elektrolux kylskåp. Väggen över spis och disk- bänk är beklädd med opaxitglas. I trappuppgångarna finnas sopnedkast.

Dörrarna till lägenheterna äro av mahogny med mahognyfoder. Entréportarna äro av ek. Lägenhetsiudelningen är lika i alla tre våningarna, och samtliga 18 lägenheter i huset äro lika i plan. I källaren finnes garage för 3 bilar, tvättstuga, torkrum och strykrum, pannrum, bränslerum och källarkontor. Byggnadens dimensioner äro följande:

Längd ........................ 31-75 111 Övriga källarlokaler ...... 176-56 kvm Bredd 880 » Lägenhetsyta: tot-al ...... 624'96 » Brut-toyta 280-00 kvm per lägenh. 35'60 » Volym ..................... 3 21310 kbm Trappor .................... 85'29 » 51'76 kvm

Ytorna äro mätta med avdrag för lägenhetsskiljande väggar och större skorstensstockar. Volymen är mätt från källargolv till vindsbjälklagets över— kant,

Byggnaden påbörjades i november 1938 och var färdig till inflyttning den 1 april 1939. Huset är sålunda utfört som ett typiskt vinterarbete, vilket i budgeten ger sig tillkänna bl. a. i utgifterna för koks, provisorisk elektrisk installation (belysning), högre pris för inköp av varmt bruk m. m. Byggnads— tidens förlängning _har givetvis även påverkat antalet arbetstimmar. Då budgeten vid kommande indexberäkningar skall bibehållas konstant, kommer indextalet icke att återspegla sådana kostnadsförändringar, som bero på av årstiden betingade variationer'i de förbrukade kvantiteterna och antalet ut— gjorda arbetstimmar.

Budgeten är uppgjord på grundval av den verkliga materialförbrukningen och den verkliga kostnaden för det utförda byggnadsarbetet. I budgeten ha samtliga i bygget använda slag av byggnadsmaterial medtagits. I syfte att förenkla beräkningen av materialkostnadernas förändringar ha emellertid kostnaderna för olika dimensioner av ett och samma slags material samman— förts till en post och angivits som kostnad för en dimension. Så har t. ex. kostnaden under basperioden för spärrar 5" X 5" , 5" >( 6" etc. sammanförts till en post och dividerats med priset per kubikfot spärrar 5" X 5". Den så- lunda erhållna kvantitetssiffran har sedan multiplicerats med motsvarande pris omkring den 1 oktober 1940. På detta sätt ha de ursprungliga 66 posterna för virke i budgeten nedbringats till 16. För andra material, vilka var för sig förbrukats i ett stort antal dimensioner, såsom spik, skruv, rördelar etc., har enahanda förfaringssätt tillämpats.

Arbetslönerna under basperioden ha fastställts med ledning av dagsverks— listor och ackordsuppmätningar, vilka ställts till förfogande av byggmästaren och hans underentreprenörer. Endast sådana löner ha redovisats. som avsett ai'bete utfört på själva byggnadsplatsen. Vid beräkningen av den lönesteg- ring, som inträtt från årsskiftet 1938—39 till den 1 oktober 1940 som följd av de nya avtalsbestämmelserna om höjd timlön, rörligt tillägg och semester— ersättning, har man utgått från det i dagsverkslistorna uppgivna antalet - utgjorda arbetstimmar.

I fråga om de arbeten, som utförts av underentreprenörer (posterna 21—25,

Tab. 28. Byggnadskostnader för smalhus i kvarteret Botanikern, Hammarbyhöjden, Stockholm.

K 0 s t 11 a [1 liostnarlsökning 1939—1940 Nr Material7 arbete etc. 1 jan. 1939 1 Okt' 1940 % av % av % av % av l'r kost- hela Kr totul- Kr total— x ' naden ök- ' kost- ' kost— 1939 ningar. naden naden 1 Trävaror ........................ 10 700 521 12 078 5'02 1 378 1288 390 2 Snickerier ................. , ..... 7 425 302 7 717 321 292 393 01543 3 Cement .......................... 4 002 1'95 6 221 259 2 219 5545 695 4 Tillsatsniaterial för betong ...... 2154 105 3085 1'28 931 4322 204 5 Tegel .......................... 2 460 190 2 764 115 304 1236 086 6 Grasbetong ...................... 5 451 266 5 913 2'46 462 . 8'48 1'31 7 Mellanvåggsplattor .............. 1 856 090 2 302 096 446 2405 1'26 8 Bruk och material för bruk ...... 4 150 202 5157 2'14 1007 2427 2'85 9 Armeringsjärn .................. 2 188 1'07 3 472 144 1 284 5808 304 10 Järnbalkar ...................... 3 493 1'70 6 273 2'01 2 780 79'59 7'87 11 Diverse järn- och metallvaror . . . . 1 749 O'sn 2 460 1'02 711 4065 2'01 12 Beslag .......................... 2718 139. 3110 ]*29 392 1442 111 13 Inredning (spisar in. in.) ........ 6929 338 7499 312 570 823 101 14 Beklädnadsplattor (lergods) ...... 1 854 090 2 332 097 478 25'78 1'85 15 Asbestcement och bitumen ...... 1164 057 1975 0.82; 811 0067 230 16 Papp ............................ 465 023 728 030 263 5850 075 17 Isoleringsmaterial, fyllning in. in. 2 011 098 2 646 110 635 31'53 l"SO 18 Arbetslöner för egentligabyggnads- arbeten i byggmästare-ns egen regi 52 982 25-32 56 21.2 23' 3 7 3 230 6: 1 0 9 1 5 Därav: grovarbetare .......... 20 227 22 128 , 1 901 ' murare ................ 14 715 15 362 647 timmerman ............ 9 061 9 986 325 snickare .............. 8 979 9 336 357 19 Bergsprängning. . . .. .............. 3 336 1'63 4 373 1'82 1037 3109 .2'94 Därav: arbetslöner ............ 1 755 1 865 112 material m. m. ........ 1 583 2 508 925 20 Utvändig-a stenarbeten .......... ' 438 021 458 019 20 457 006 Därav: arbetslöner ............ 100 103 & material .............. 338 350 12 21 Invändiga stenarbeten .......... 6 238 304 6 778 232 540 866 1'53 Därav: arbetslöner ............ 925 954 39 material ........... .. .. 5 165 5 658 488 omkostnader .......... 148 101 18 22 Smidesarbeten .................. 2 824 1113 3 854 1'60 1 030 36-17 29.2 Därav: arbetslöner ............ 646 698 52 . material .............. 1 591 2 355 764 omkostnader .......... 587 - 801 214 23 Värme- och sanitär installation . . 31 742 1547 37 710 15'68 5968 1880 16'90 Därav: arbetslöner ............ 7 967 8 271 304 material .............. 16 481 20 771 1 295: omkostnader .......... 7 294 8 665 1 371 24 Elektrisk installation ............ 6 530 31.8 7 454 310 924 1415 202 Därav: arbetslöner ............ & su 2 974 157 material .............. 2 333 2 905 572 omkostnader .......... 1 580 1 575 195

Kostnad

Kostnndsökning

1939—1940 Ni Material. arbete etc. ljan. 1939 1 Okt" 1940 % uv % av % av % uv Kr kost- hela K _ total- K totnl— ' naden ök- 1' kost- r. kost. 1939 ningen naden naden 21) Plåtslageriarbeteu ................ 3894 190 5 015 209 1 121 28'79 3'18 Därav: arbetslöner ............ 1 679 1 818 139 material .............. 1 374 2 114 740 omkostnader .......... 841 1 035 242 26 Måleriarbeten .................... 10 228 4'98 11 101 4112 873 854 7347 Därav: arbetslöner ............ 8 796 9 071 275 material .............. 1 432 2 050 598 27 Glasmästeriarbeten .............. 1 609 078 1 859 077 250 15'54 0'71 Därav: arbetslöner ............ 290 801 11 _ material .............. 925 1 103 178 omkostnader .......... 394 455 61 28 Träbetongarbeten . . . ... ........... A 1 146 056 1 380 0'57 234 2042 0'66 Därav: arbetslöner ............ 509 533 29 material .............. 037 3.12 205 29 Parkettgolv..............,..,.... 3008 1'47 3500 146 492 16'36 1'39 Därav: arbetslöner ............ 913 901 43 material .............. 1 995 2 423 428 omkostnader .......... 100 116 1 6 30 Linolenmmattor .................. 2 009 098 2 436 10 1 427 2125 1'21 Därav: arbetslöner ............ 302 313 11 material .............. 1 013 2 000 *396 . omkostnader .......... 114 114 20 31 Ledstänger och markiser ........ 1130" 055 1431 060 301 26'64 0'85 Därav: arbetslöner (uppskatta-t) 150 170 » 20 övriga kdstnader ...... 980 1 261 281 32 Plantering ...................... 514 0'25 664 028 150 29'18 0'43 ' . Därav: arbetslöner ............ 204 231 27 material .............. 310 433 125 33 Maskiner och redskap för arbetets utförande ...................... 2 920 1'42 3 273 130 353 1209 100 34 Provisorisk elektrisk installation. . 650 052 749 031 99 15'23 0'28 Därav: arbetslöner ............ 408 1103 55 material .............. 150 130 30 omkostnader .......... ' 92 106 14 35 Biltransporter .................. 831 041 1 528 064 697 83'87 1'97 36 Bränsle, driv- och smörjmedel, be- lysning ........................ 1 584 077 2 776 1'15 1192 75'25 3'38 37 Försäkringar och vakthållning 706 034 728 080 22 312 006 Därav: arbetslöner ............ 264 286 22 omkostnader .......... 442 442 o 38 Telefon och diverse småutgifter.. 716 O'” 836 035 120 1676 034 39 Arbetsledning .................... 4 200 2'05 4 466 1'86 266 638 075 40 Räntor och tomträttsavgäld under byggnadstiden ................ 2 620 1'28 3 620 1'51 1 000 3817 2'83 41 Arkitekt- och konstruktörsarvode, ritningar m. m ................. 2555 1'25 2555 1'06 0 0 0 Tillhopa ........................ 205179 10000 240488 100-oo 35309 1721 100-00 Därav: arbetslöner ............ 80 705 39'33 86 244 86'45 4 539 562 12'86 material .............. 96 696 47'13 121 411 5013 24 715 25'56 69'99 övriga kostnader ...... 27 778 13'54 83 888 1407 6055 21'80 17'15

27—31 och 34 i tab. 28), har man i budgeten räknat med kostnaderna för material och löner samt ett pålägg för allmänna omkostnader, transporter, företagarvinst m. m. Materialkostnaderna ha bestämts på grundval av pris— uppgifter, som inhämtats från representativa firmor inom respektive branscher. Lönekostnaderna ha beräknats efter samma. principer som för i byggmästarens egen regi utförda arbeten. Pålägget för allmänna omkostnader etc. har för basperioden bestämts som skillnaden mellan å ena sidan den faktiska anbuds summan, å. andra. sidan de på nyss nämnt sätt beräknade material- och löne— kOstnaderna. Ökningen av pålägget till den 1 oktober 1940 har uppskattats i proportion till den registrerade ökningen av material- och arbetskostnader.

Prisuppgifterna beträffande material, som förbrukats vid utförandet av de olika arbetena, avse i allmänhet priser, som betalats av vederhäftiga före— tagare, vilka ej tillhöra de största i respektive branscher. Det är att märka, att de faktiska priserna kunna variera med hänsyn till rabatter, som bl. a.. betingas av det köpande företagets totala förbrukning.

Såsom framgår av tab. 98, visar indexberäkningen en stegring av byggnads— kostnaderna från årsskiftet 1938—39 till den 1 oktober 1940 med 172 %. Arbetslönerna ha stigit med 56 %, materialkostnaderna med 256 % och övriga. kostnader med 21'8 %. Det är att märka, att i posten »övriga kostnader» ingå, förutom diverse transport- och administrationskostnader m. m., även företagar- vinster för de olika underentreprenörerna, men icke någon företagarvinst för byggmästaren. Kalkylerna avse med andra ord variationerna i en byggnads— företagares självkostnader.

Av tab. 28 framgår vidare, att alla poster bidragit till stegringen med undantag för arkitekt- och konstruktörsarvoden; det rådande läget har icke ansetts medgiva en höjning av dylika. arvoden, som skulle kompensera de ökade levnadskostnaderna. De kraftigaste höjningarna uppvisa posterna för cement, järnbalkar, armeringsjärn, diverse järn— och metallvaror (spik, skruv m. m.), papp, asbestcement och bitumen, biltransporter samt bränsle, driv-- och smörjmedel och belysning. En kraftig höjning visar även priset på tillsatsmaterial för betong, såsom grus, singel m. m., vilket torde stå i sam— band med de ökade transportkostnaderna. Relativt liten är prisstegringen för trävaror, snickerier, tegel och gasbetong.

Lönekostnaderna ha höjts dels till följd av sem'esterlagen och särskilda överenskommelser om semesterersättning, dels genom höjning av timlönerna och överenskommelser om rörliga tillägg i anslutning till »ramavtalet». Hu r dessa faktorer påverkat lönekostnaderna för olika arbetarekategorier framgår närmare av tab. 29. Semesterersättningen har för grupperna 18, 19, 25, 26, 28, 29 och 32 beräknats i enlighet med gällande överenskommelser, vilka avse viss ersättning per arbetad timme. För övriga grupper har ersättningen be— räknats enligt semesterlagens bestämmelser; härvid har man förutsatt, att vederbörande arbetare varit fast anställda hos respektive arbetsgivare och sålunda varit berättigade till en semesterersättning, motsvarande 2 % av lönen 1 januari 1939 och 4 % 1 oktober 1940.

Tab. 21). Lönekostnader för smalhus i kvarteret Botanikern, Hammarbyhöjden.

Stockholm. Beräknad Lönekostnader .. . arbetstid 1939 Lonestegrmh 1939—1940 11.51" (Okn. Sammanlagd Löne- Hela D" Tim- ""fg [ndex- av)ic- ökning kost. ”" ”" för- Lönc- Xi" tillägg me ' 1939—1940 nad talet ar- 11m- t'ä st k st tim- ("re terer— _ 1940 nr— kords- lön .] n 0 _ lön 0 sätt- 1 % vxd ac- nad per . (kr.) bets— arbete (kr.) ,. ., (orc . ning Sum— av . . kurds- ,kr./ tim— ,.. 1" _ tim- (1 %) llt — per ) (orc ma 0110 mar aric 0 tim— me per kr. 140311”- me) tim.) 1939 18. Egentliga byggnads- arbeteni byggmästa- rens egen regi 18 086 523 1'51 4'22 52 982 6 6 — 3 230 61 56 212 Därav: Grovarbetare 10 015 20'0 1'50 4'09 20 227 s s s 1 901 94 22123 Murare 3 900 90'6 l'uå 3'1'9 14 715 6 6 10 647 41 15 562 Timmermän 1 957 Su'w l'ea 4'91 9 061 G 6 10 325 3.5 9 386 Snickare . _ .. 2 214 en 1'85 i'n s 979 6 6 10 357 in) 9 Snr. 19. Bcrgspriingning . . . . 700 67'1 1'50 3'00 1 753 6 6 8 112 64 1 865 20. Utvändiga stenarbe- tcn ................ 60 —— 1'65 — 100 6 6 — 8 80 108 21. Invändiga stenarbe- ten ................ 305 820 1'65 326 925 6 6 fre 39 4'2 964 22. Smidesarbeten 310 274 1'60 321 646 10 () 4'2 52 80 698 23. Värme- och sanitär installation ........ 2 350 1000 — 3'00 * 7 967 —— 5'1 S 60 304 315 28 271 '_'-1. Elektrisk installation 900 1000 1'58 307 2 817 7 113 61 157 5'6 2 974 25. Plåtslageriarbeten . . 480 1000 150 3'50 1 679 — 18 11 139 8'5 1 818 26. Måleriarbeten ...... 2 293 88'6 1'85 4'09 8 796 — —— 12 275 ?>"] 9 071 27. Glasmästeriarbeten 81 1000 — 3'50 290 6 7 62 11 38 301 28. Träbetongarbeten ,. 170 776 1'60 3'39 509 6 6 10 29 5”: 538 29. Parkettgolv . ., ...... 300 1000 1'65 3'04 913 6 6 10 48 55 961 30. Linoleummattor . . . . 861000 165 3'44 302 6 6 7'0 11 3'6 313 31. Ledstänger och mar- kisers .............. 150 20 13'3 170 32. Plantering ........ 136 -—— 1'50 — 204 6 6 8 27 13'2 231 34. Provisorisk elektrisk installation ........ 253 — 1'58 _ 408 7 11'3 3'6 55 13'5 463 37. Försäkringar och vakthållning ...... 176 _ 1'50 — 264 12 — —— 22 83 286 Tillhopa 26 686 — — — 80 705 — -— — 4 539 5'6 85 244 1 I summan ingår 779 kr. för resekostnader och dagtraktamenten. 2 [ summan ingår 820 kr. för resekostnader och (lngtraktamenten. 3 Approximativ uppskattning.

Kostnaderna för samtliga arbetslöner

39-3 % och 1 oktober 1940 355 % kostnaderna för

på byggnadsplatsen utgjorde 1939

av den totala byggnadskostnaden. Enbart egentliga byggnadsarbeten i byggmästarens egen regi (löner

till grevar-betare, murare och träarbetare) utgjorde respektive 25% och 23-4 % av totalkostnaden.

Den totala byggnadskostnaden per kbm var 1939 63: 86 kr. och 1940 75: 17 kr. Kostnaden per kvm lägenhet-syta var 1939 c:a 732: 78 kr. och 1940 c:a 862: 58 kr. Vid bedömandet av dessa kostnader bör hänsyn tagas till att byggnaden innehåller uteslutande enrumslägenheter med var för sig rätt liten yta och relativt hög utrustningsstandard.

4. Transportkostnadernas ökning 1939—40. Socialstyrelsens byggnadskostnadsindex belyser sålunda i enlighet med den föregående framställningen mycket ingående byggnadskostnadernas ökning under det senaste året. Av tabellerna 28 och 29 framgår även hur kost- naderna och kostnadsökningen fördela sig på olika poster. En faktor, som starkt bidragit till den inträffade kostnadsstegringen men som icke erhållit

Tab. 30. Transportkostnader för ett bygge i Stockholms förorter.

'l'l'allsportkostnad. kr. Tralls- Procen- pori- sommaren hösten tucll Transport från medel * 193]; 1940 ökning

Bruk ........................ Bil 3 500 4 550 Fabrik i Stockholm C t _] Båt 400 800 Gotland

emen """"""""""""" lBil 300 400 Kaj i Stockholm Grus ........................ Bil 2 150 3 120 Abrahamsberg J,. 'n , e . of '1 , 'll'r ». lng 680 750 Domnarvet

du (arm Imo OL 1 M "117 " lBil 255 340 Norra station Ma ssl W lng 1 600 2 300 Forsbacka

( sugn nu” lBil 420 585 Norra station Murtegel .................... Bil 2 640 5 700 Strängnäs Målningsmaterial och tapeter Bil 350 420 Lager i Stockholm Schaktmassa ................ Bil 1 125 1 800 Abrahamsberg Singel , ...................... Bil 2 300 3 200 Abrahamsberg Slaggplattor Bil 551 816 Sundbyberg Snickerier 315 350 Sparreholm

720 840 Norra station

Sprangmassa ................ Bil 510 810 Abrahamsberg Taktegel .................... Bil 260 370 Sala Trädgårdsanlaggning ........ Bil 1 300 1 500 Förråd vid Stockholm . . , 1 080 1 190 Eks'ö framfor """""""""""" 270 340 Stafiion i Stockholm eriga järnvägstransporter .. ng 536 682 eriga biltransporter ........ Bil 1 655 2 150 Ovriga. båttransporter ........ 52 54

Samtliga transporter .......... 22 969 31 067

Därav med järnväg .......... ' 4 211 5 272 » » bil ' 18 306 24 941 » » 452 854 Total byggnadskostnad ...... 450 000 500 000 Transportkostnad i % av byg,- nadskostnad 51 6'»:

1 Uppskattat.

tillräcklig belysning av ovan anförda uppgifter, är transportprisstegringen. Denna ingår i allmänhet i kostnadsstegringarna för olika material.

För att få ett begrepp om vad transportkostnaderna och stegringen av dessa under det senaste året betytt i förhållande till övriga i byggnadskost- naderna ingående faktorer, ha de sakkunniga från HSB införskaffat en sär— skild utredning härom. I denna har en sammanställning gjorts för kost— naderna för transporter av samtliga byggnadsmaterial från leverantörens lager och fram till byggnadsplatsen. Däri ingå. sålunda icke fabrikantens transportkostnad'er för varan under produktionstiden eller transportkost— naderna inom bygget. Beräkningarna ha utförts för ett av HSB uppfört 3-vånings bostadshus av tegel med balklag av betong, beläget i Stockholms förorter på. omkring 7 km avstånd från stadens centrum. Utredningen avser transportkostnaderna såväl före krisen, d. v. s. de kostnader, som gällde för ett hus, som färdigställdes till 1 oktober 1939, som kostnaderna hösten 1940, varvid räknats med förhöjda järnvägs- och båtfrakter samt med enbart gen- gasdrivna bilar. Vidare har räknats med att samma transportmedel kommit till användning bägge åren; möjligen har därigenom kostnadsökningen något överskattats, då. en del långväga transporter, som 1939 utfördes med bil, följande är kanske med ekonomisk fördel i stället kunnat utföras med järn- väg. Utredningens resultat framgår av tab. 30.

Enligt denna utredning utgjorde transportkostnaderna före krisen 5'1 % av de totala byggnadskostnaderna och icke mindre än 3/4 av transporterna — mätt efter kostnaderna — utfördes med bil. Under krisen ha transportkost— naderna stigit med 35-3 %. Denna stegring betyder ensam en höjning av de totala byggnadskostnaderna med ungefär 2 %.

39 41 5

KAPITEL 5.

Tomtpriser och tomtpolitik.

1. Tomtprisernas utveckling under 1930-talet. De uppgifter, som i ett föregående avsnitt sammanställts rörande fastig- heters taxeringsvärden i olika större och medelstora städer och som där främst användes för att belysa byggnadskostnadernas utveckling, ha även givit en viss bild av tomtvärdenas förändringar under det senaste årtiondet. De ha dessutom givit upplysning om markvärdenas relativa vikt i förhållande till fastighetsvärdenas övriga beståndsdelar. I allmänhet synas tomtvärdena ha följt med i byggnadskostnadsstegringen och därvid hållit i stort sett jämn takt med andra faktorer. Av sammanställningarna har även framgått, att tomt- värdena i Stockholm utgöra omkring 20 % av de totala fastighetsvärdena. För Göteborg är motsvarande siffra 10_—12 %, för Malmö 8—10 % och för övriga i redogörelsen ingående städer mindre. Härvid avses sådana tomter, som under senare år bebyggts med bostadshus. För ett mindre antal tomter i centrum av de olika samhällena uppgå markvärdena till betydligt högre be- lopp, men prisbildningen för sådan centralt belägen tomtmark torde i detta sammanhang sakna betydelse. En grundligare undersökning rörande tomtpriser i 18 av de större svenska städerna företogs av byggnadsindustrisakkunniga för åren 1929—34. Där. jämte behandlade byggnadsindustrisakkunniga mera ingående dels Stock- holms stads, dels Djurgårdskommissionens tomtpolitik. Det har synts oss vara av intresse att få dessa byggnadsindustrisakkunnigas undersökningar kompletterade med uppgifter för utvecklingen under de senaste åren. Bygg— nadskostnadssakkunniga ha därför låtit ingenjör G. Elghufvud göra vissa sammanställningar rörande tomtprisernas utveckling i Stockholm. Därjämte ha de sakkunniga tillskrivit kommunala myndigheter i övriga av byggnads— industrisakkunnigas undersökning berörda städer och från dessa inhämtat uppgifter rörande tomtprisernas utveckling under åren 1935—40. I sam- band därmed begärdes även upplysning rörande arealen av den tomtmark, som finnes till förfogande för bebyggelse under de närmaste åren, samt rö- rande de aktuella tendenserna på tomtmarknaden. De kommunala myndig- heterna tillfrågades därjämte om sin uppfattning rörande'-._ möjligheterna att förbilliga tomtmarken genom förbilligande av stadsplan'earbetet och gatu- anläggningen, genom iordningställandet av centralt belägen, obebyggd tomt- mark, till vilken kostnaderna för utdragandet av ledningar bli ringa, eller på andra vägar. Den följande redogörelsen bygger på de sålunda inhämtade upplysningarna. Från drätselkamrarna i Borås1 och Karlstad ha svar ej ingått.

1 Från drätselkammaren i Borås har svar ingått den 23 januari 1941, då betänkandet var under tryckning.

Tomtpriscr och tomtpolitik i Stockholm.

De största tomtförsäljarna i huvudstaden ha varit dels Stockholms stad, dels staten genom Djurgårdskommissionen. Därjämte ha av enskilda ägare försålts såväl vissa större, tidigare obebyggda områden som enstaka tomter, vilka efter rivning av där befintliga äldre fastigheter blivit föremål för ny— bebyggelse.

I byggnadsindustrisakkunnigas betänkande (s. 459) finnas följande upp- gifter rörande priserna vid Stockholms stads försäljningar av tomtmark i den inre staden.

Tab. 31. Stockholms stads försäljning av bostadstomter i den inre staden.

.. Medelpris per 0 Medelpris per A r normalcldstad, A r nomalelustad, kr. kr.

1925 973 1931 1 369 1926 1 019 1932 1 001 1927 1 359 1933 1 152 1928 1 182 1934 1 508 1929 1 465 1935 1 462 1930 1 530 1936 1 608

För Stockholms stads försäljning av bostadstomter under senare år har erhållits följande sammanställning. _

Tab. 32. Stockholms stads försäljning av bostadstomter i den inre staden.

Köpeskilling, kr. . . Antal Tomtyta, .., . A] ' tomter kvm T t lt per kvm per normal- Belagen I huvudsak & o & tomtyta eldstad 1929—34 1 — 289 659'5 38 032 266 131: 30 1 366 —— 1934 26 19 3400 3 452 760 178: 53 1 511 Kungsholmen 1935 61 48 9025 6 518 804 133: 30 1 403 Fredhäll 1936 41 38 619'1 4 933 390 127: 74 1 558 Fredhäll 1937 23 12 794'9 2 417 550 188: 95 1 672 Kristineberg 1938 10 12 7809 2 170 300 169: 81 2 046 Södermalm? , 1939 3 1 8668 420 000 224: 98 1 818 Södermalm 1940 —— — —— _: — —— T. 0. m. 15lm 1 Enligt byggnadsindustrisakkunniga. ? Genom beslut av fastighetsnämndeu den 18 oktober 1938 skall återstående tomtmark i den inre staden reserveras för speciella ändamål och sålunda tills vidare icke utbjudas till försäljning.

Uppgifterna rörande Djurgårdskommissionens tomtförsäljningar ha redan utnyttjats i ett tidigare sammanhang. Följande tabell är uppställd efter i huvudsak samma principer, som legat till grund” för byggnadsindustrisak- kunnigas undersökningar. Uppgifterna för under budgetåren 1932/33— 1934/35 försålda tomter ha tagits ur byggnadsindustrisakkunnigas betänkande.

Tab. 33. Djurgårdskommissionens

tomtförsöljningar & Ladugårdsgärde, Smedsbacken och vid Gustaf Adolfsparkcn budgetåren (lh—”%) 1932—1940.

Antal försålda bostadstomter, st. Tomtareal, kvm. . ....... . . . . . ............ Antal eldstäder,” st. ..... .. ....... Köpeskilling, kr. . . . . .

Tomtpris per kvm tomtyta, kr.

Tomtpris per eldstad,2 kr ................. Taxeringsvärde efter bebyggelse, kr.. . . . .

Tomtkostnad i

taxerings— värde, %..

förhållande till

Produktionskostnad per kbm efter avdrag avvinst,kr.3... ..... .. ......

1 Enligt byggnadsiudustrisakkunniga,

sakkunniga till

marginal, dels tomtkostnaden.

1932—331 1933—341 1934—351 1935—36 1936—37 1937—38 1938—39 1939—40

12 8 491'2 934 2 233 282 263: 01 2 391 9 485 000 54 49 9526 2 575 46 57 1658 3 025

41 6 45 2696 2 461

4 3293 316 682 200 157: 58 2 159

(2866) 5181300

(502) 722 000

(1533 2499600 6372343 12".57 2475

30 530 000

7 949 540 139: 05 2 628

37 825 000

725895? 160:35 (1808)

26145000

(1488) 3330000 (1631) 11663000

2 950 25 965 000 "*

19'52 21'68 21'43 2355 2087 21'02 22'74 *

53: 36 50: — 55: — 60: — 67: 76: —

], sid. 456—457. 2 Fr. o. m. 1935—36 normaleldstad om 50 kvm bmttovåningsyta, tidigare eldstäder av växlande storlek.

Så. anmärkte byggnadsindustri-

1934—35 års sid'ror: ”På grund av att lägenheternas rumsstorlek minskats, har eldstadsantnlet blivit större än normalt och därigenom enhetspriset per eldstad minskats.» & Produktionskostnaden antages här — enligt byggnadsindustrisakkunnigas mönster —— v

De uppgifter, som påverkats härav, ha i tabellen satts inom parentes.

ara taxeringsvärdet minskat med dels 10 % vinst— 4 6 fastigheter med ett tomtpris av 1 855 345 kr. ännu ej taxeringsvärderude efter bebyggelse och därför icke medräknade. 5 Tomterna icke bebyggda den 15 november 1940.

Försäljningen av privat tomtmark i Stockholm har dels omfattat enstaka tomter på, olika ställen i staden, dels vissa större sammanhängande områden. Priserna torde ha växlat starkt från fall till fall. Belysande för utvecklingen äro följande uppgifter, vilka avse dels ett par under 1920—talet exploaterade områden (Rörstrands och Atlasområdena vid S:t Eriksplan, omfattande kvarteren Leran, Fajansen, Terrakottan, Stengodset och Porslinsbruket respektive kvarteren Loket, Tendern och Pistongen; några tomter med exceptionella värden hava icke medtagits), dels det i slutet av 1930-talet exploaterade området vid Fridhemsplan, tillhörigt Stockholms sjukhem (om- fattande kvarteren Hemmet nr 5, 6, 8, 9, Sysslomannen 1, 2, 3 och Systern nr 5 och 6; på området har dessutom uppförts en byggnad för postverkets räkning och en biograf). Dessa områden torde kunna anses ha en ungefär likvärdig belägenhet.

Tab. 34. Priser vid exploatering av viss enskild tomtmark i Stockholm.

Köpeskilling, kr. 1 ! Antal Tomtyta, näää tomter kvm .. por kvm per normal- eldstader totalt tom ty ta eldstad Rörstrandsområdet. 1924 5 3 9001 429 393 500 100: 89 917 1925 3 2 6786 362 368 000 137: 39 1 017 1926 22 12 2742 1 516 1 628 000 132: 64 1 074 1927 22 12 7614 1 552 1 703 000 133: 45 1 097 Summa 52 31 6148 3 859 4 092 500 129: 45 1 061 Atlasomradet. 1926 24 13 3239 1 866 2 408 000 ._ 180: 73 1 290 1927 15 8 117'4 947 1 128 000 138: 96 1 191 1928 9 5 0838 564 713 000 140: 25 1 264 Summa. 48 26 5251 3 377 4 249 000 160: 19 1 258 Stockholms sjukhems område. 1938 , 4 2 165'8 405 1 388 000 640: 87 3 427 1939 5 4 181"! 625 2 304 600 551: 12 3 687 Summa 9 6 3475 1 030 3 692 600 581: 74 3 585

Uppgifterna i tabellen torde i huvudsak riktigt återgiva utvecklingen på. tomtmarknaden i Stockholm. Priserna på. Stockholms sjukhems mark äro förhållandevis höga men icke utan motsvarighet i andra fall. För enstaka tomter-ha år 1939 priser överstigande 4000 kr. per normaleldstad betalats. Utvecklingen efter krigsutbrottet och därvid främst den starka ränte- stegringen har medfört en begränsning av tomtförsäljningarna och en sänk- ning av tomtpriserna.

Efter hand som den inre staden i Stockholm blivit fullt bebyggd har en växande del av byggnadsverksamheten kommit att försiggå inom ytterom— rådena. Under åren 1938—39 var sålunda omkring halva byggnadsverksam-

heten i Stockholm förlagd till dessa områden. Den här till förfogande stå- ende tomtmarken befinner sig till övervägande del i Stockholms stads ägo. Om densamma lämnar ingenjör G. Elghufvud, som även svarar för de i det föregående återgivna sammanställningarna, följande upplysningar.

»Stockholms stads tomtmark för hyreshusbebyggelse på ytterområdena, alltså inom Bromma, Brännkyrka och Enskede församlingar, är icke föremål för försäljning utan upplåtes med tomträtt på sextio år.

Tomtkostnaden bestämmes i princip så, att stadens självkostnad för rå- märken och exploateringskostnaderna, alltså för gator, vatten, avlopp, räntor under exploateringstiden etc., uppdelas per normaleldstad inom respektive stadsplaneområde, varefter tomträttsavgälden skall lämna skälig förräntning å. detta belopp.

Tomträttsavgälden har i stort sett hållit sig omkring 40 kronor per normal- "eldstad inom Brännkyrka och Enskede församlingar och 45 kronor inom Bromma. församling. (Därvid är att märka, att normaleldstaden anses om— fatta 27 kvm brutto våningsyta mot i vanliga fall 30 kvm.) För affärseldstäder göres ett mindre tillägg.

Tomträttsavgälden har varit i stort sett oförändrad under senaste femårs- period och de eventuella mindre variationerna hava icke varit beroende av anbud, konkurrens c. d.

Stockholms stad har förbehållit sig rätten att kontrollera och granska byggnadsritningarna för att förhindra olämpliga lägenhetstyper eller -stor— lekar. Det har vid dessa tomträttsupplåtelser övervägande rört sig om tre— våningsbyggnader med 8—9 m bredd.»

I fråga om läge i viss mån jämförligt med Stockholms stads mark i ytter- områdena, vilken upplåtes med tomträtt, är Ekhagenområdet. Detta försåldes av enskild markexploatör år 1935 och innehåller 24 tomter. De på dessa upp- förda fastigheterna innehålla omkring 950 normaleldstäder. Den totala köpe- skillingen uppgick enligt vad ingenjör G. Elghufvud meddelat till 1 023 475 kr., motsvarande 28: 16 kr. per kvm tomtyta och 1 077 kr. per normaleldstad om 30 kvm bruttovåningsyta.

Tomtpriser och tomtpolitik i Göteborg.

Rörande tomtpriserna i Göteborg 1929—34 vid stadens tomtförsäljm'ngar lämna byggnadsindustrisakkunniga följande uppgifter (tab. sid. 446—447):

Försäljningspris (utan rabatt), Summa kr

Areal försålda . . . '

bostadstomter köpeskhdlmg,

por normaleldstad om 30 kvm bruttovåningsyta

per kvm tomtyta

Stenhustomter 50 153 9 3 343 761 66: 67 730: 72 Egnahems- och radhustomter ...... 240 2081 2 704 743 11: 26 —: ——

För åren efter 1935 ha följande sammanställningar erhållits från Göteborgs stads fastighetskontor.

Tab. 35. Göteborgs stads försäljningar av bostadstomter.1

a. Höghus. F" "'l' ' ' ' d lt ] k . _ FA??? Areal försålda Summa orsajmngspns ] me e n , r A r om a. bostadstomter, köpeskilling, pcr normalcldstad bostads- kvm kr. per kvm om 2,1 kvm tomter tomtyta hruttovåningsyta 1935 19 13 2171) 1 268 220 95: 95 943: 62 1936 30 20 441'6 1 638 235 80: 14 825: 31 1937 30 29 0480 2 189 960 75: 39 938: 69 1938 50 46 598'4 3 558 650 76: 37 1 051: 30 1939 2 3 045'1 141 150 46: 35 1 053: 36 1940 1 1 1782 84 200 71: 46 1 185: 92 b. i-vånmgs stenhus. F" ..]. _ . . l . _ [fuga Areal försålda Summa orsa jmngsprxs l meds tal, kr A r ors a bostadstomter, köpeskilling, per normaleldstsd bostads- k k per kvm 26 k tomter vm r. tomtyta h om . vm ruttovånlngsyta 1935 — — -— —= —— —: —— 1936 4 6 6020 231 900 35: 13 682: 06 1937 8 1 19 6671 679 600 34: 56 660: 45 1938 22 23 0357 680 125 29: 52 589: 72 13.23 14 ” 34 3439 1 109 875 32: 32 654: 41 ' Därav 4 upplåtna med tomträtt. — & Därav 9 upplåtna med tomträtt. e. landshövdingehus och s-vånlngs stenhus. ffh'tnl Areal för-sålda Summa. orsa jnmgspns 1 medeltal, kr. - orsålda .. . . A r bostadstomtsr, knpesklllmg, per normaleldstad bostads- kvm k per kvm !: tomter r. tomtyts om 25 . vm bruttovånmzsyta 1929—34 1 — 155 5184 3 343 646 21: 50 401: 38 1935 47 37 7141! 730 680 19: 37 385: 38 1936 48 2 56 5700 1 151 052 20: 35 443: 39 1937 28 5 600571; 1 047 436 17: 44 431: 04 1938 23 18 9883 300 012 15: 81 385: 12 1323 20 4 22 1385 465 996 21:01 460: 02 1 Enligt byggnadsindustrisakkunniga. —— " Därav 4 upplåtna med tomträtt. — = Därav 10 upplåtna med tomträtt. ——- ' Därav 10 upplåtna med nyttjanderätt.

' Intill 15 november 1940.

* För äl'nilvs i ' d lt l k'. Antal Areal försålda Summa 8 J 'D pts 1 me 8 a, I

försålda .. . . bostads- bostaiitåmter, kopesklixlhnb, per kvm

tomter tomtyta

por normaleldstad om 25 kvm bruttovåningsyta

34 9 9345 123 348 12: 42 501: 41 52 16 6724 214 424 12: 86 663: 85 5 2 9373 29 827 10: 15

77 21 95—59 382 51—08

e. 2-vanings trähus.

Försal nmvs ms 1 medeltal kr. Antal Areal försålda Summa ] D 1) , försälda .. . . bostadstomter, kopeskxlllng bostads- kvm kr ' per kvm

tomter tomtyta

pcr normaleldstad om 25 kvm bruttovåningsyta

8 2988 88 046 10: 61 363: 83 11 1129 133 757 12: 04 398: 09 15 2692 198 525 13: — 485: 39 21 838 2 331 102 15: 16 623: 54 12 0885 144 456 11: 95 553: 47

f. 38118: hem.

Försäl'ninvs ris i medeltal kr. Antal Areal försåldu Summa ] D p ' försålda .. . . bostadstomtcr, kopeskillmg, bostads- per kvm kvm kr. tomter tomtyta

por normaleldstad om 25 kvm bruttovåningsyta

1935 49 334'8 563 044 11: 41 1 141: 27 1936 43 8141 536 328 12: 24 902: 91 1937 43 2985 566 305 13: 08 1 056: 53 1938 72 3885 877 938 12: 13 978: 75 1939 57 4711 651 885 11:36 895: 45 1940 2 3946 45 182 18: 87 1 506: 07

Byggnadskostnadssakkunniga hade även begärt uppgifter för den privata tomtmarknaden, vilka fastighetskontoret icke hade möjlighet att lämna. I stället lämnades en översikt över omfattningen av stadens och den privata tomtexploateringen.

»För att största möjliga jämförbarhet skall erhållas mellan den kommunala och den privata exploateringsverksamheten har nedan angivna procentsiffror framräknats baserade på tidsperioden 1935—39. Härvid har framgått att stadens procentuella andel av den tot-ala exploateringen utgör för stenhus 55'4 olo, för landshövdingehus 425 ”/o och för 2-vånings trähus, radhus och villor 532 (,/o. Det bör dock observeras, att de angivna procentsiffrorna torde ställa sig förmån- ligare, därest jämförelsen gjorts på basis av total våningsyta i stället för antalet tomter.» — »Det är icke heller möjligt för kontoret att angiva prisförhållandet mellan av staden och av privata försålda tomter. Fastighetskontoret anser sig

dock kunna göra det uttalandet, att i vad det gäller hyreshustomter dessa särskilt under de senare åren betingat avsevärt högre priser i privata marknaden än vad staden i allmänhet betingat sig.» '

Beträffande det aktuella läget på tomtmarknaden hänvisar fastighetskontoret till ovan anförda tabeller.

»På senaste tiden har emellertid, inte minst på grund av möjligheten att erhålla statliga tertiärlån, ett något ökat intresse kunnat förmärkas. Därest av staden hos Kungl. Maj:t gjord framställning om tillstånd att i viss utsträckning få teckna borgen för byggnadskreditiv bifalles, torde kunna förväntas, att detta skall bidraga till att stimulera byggnadsverksamheten.»

Rörande den för de närmaste åren tillgängliga tomtmarken har fastighets— kontoret jämväl lämnat en del upplysningar. En inventering av de tomt- områden, som kunna tänkas bli föremål för exploatering under de närmaste åren, har givit vid handen, att å mark i stadens ägo kan uppföras c:a % av planerad hyreshusbebyggelse och c:a hälften av beräknad villa- och radhus- bebyggelse. Storleken av det tomtbestånd, som staden beräknar kunna till— handahålla under de närmaste åren framgår av följande tablå:

Disponibelt omedelbart eller under den allra närmaste Disponibelt 1941—42 framtiden Byggnadstyp Antal Antal tomter eldstäder tomter eldstäder Höghus .......................... 19 1 188 28 1 713 4-våningshus ...................... 57 2 888 145 6 747 3-våningshus ...................... 16 645 50 2 253 2-våningshus ...................... 13 305 64 1 868 Radhus .......................... 8 76 8 76 Villor ............................ 250 — 370 ——

I denna sammanställning liksom i de tidigare tabellerna ovan har stadens tomtexploatering för småstugor ej medräknats. »Under förutberörda tids- perioden 1935 tills dato 1940 har staden försålt 915 st. tomter, avsedda för småstugor. Under åren 1941—42 har staden möjlighet om så skulle erfordras att exploatera c:a 500 st. tomter avsedda för småstugor.»

Byggnadskostnadssakkunnigas fråga rörande möjligheterna att förbilliga tomtmarken hade fastighetskontoret underställt stadsplanekontoret och gatu- kontoret. Det förra har härtill anfört:

»Den fråga vilken jag skulle besvara för stadsplanekontorets del är i vilken män och på vilka sätt tomtmarken skulle kunna förbilligas genom åtgärder i sammanhang med stadsplanearbetet.

1. Kostnaderna för stadsplanearbetet. De sakkunniga tala i sin skrivelse bl. a. om 'förbilligande av stadsplanearbetet'. Det förefaller sannolikast att man här- med menar, att man skall göra stadsplaner som bli billiga i genomförande. Det är dock icke uteslutet att det menas förbilligande av själva arbetet med stads- planeprojekten. Härtill kan svaras att det arbete som utföres på vårt stadsplane- kontor icke kan utföras billigare än det nu göres. Kontoret är sedan flera år tillbaka så rationellt ordnat som det går för sig med nuvarande lokalförhållanden,

arbetet är rationaliserat beträffande arbetsmetoder, registrering o. s. v. Arbets- kraften kan heller icke pressas till intensivare arbete än som redan sker.

2. Ett ur ekonomisk synpunkt noggrant genomarbetande av stadsplanerna. Härvidlag är däremot en del att säga. Man skulle otvivelaktigt kunna spara pengar genom att stadsplanearbetet kostades på mera. Som det hittills varit lägges det ned alltför litet arbete och kostnader på att få fram den bästa möjliga stadsplaneringen, d. v. 8. den bästa möjliga användningen av de jättelika summor som investeras i byggnadsverksamheten och i stadens övriga anläggningar. I Göteborg byggdes åren före kriget för i genomsnitt omkring 60 miljoner kronor per år. Gator anlades för omkring 7 miljoner kronor per år. Göteborgs befintliga fastighetsbestånd är 1940 taxerat till c:a 1 740 miljoner kronor. För fastig- heterna i de äldre stadsdelarna, vilkas Värde representerar största delen av nyssnämnda summa, skall också enligt nya stadsplanelagen göras stadsplaner för den nya bebyggelse, som skall ersätta den gamla. Härtill kommer värdet av stadens gatu- och ledningsnät, hamnanläggningar m. m., vilket allt i större eller mindre grad är beroende av stadsplaneväsendet. Byggnadsnämndens uppgift är att ur samhällelig synpunkt på sätt och vis 'förvalta' dessa enorma värden, dels genom sitt stadsplaneväsende, dels genom mätningsväsendet och dels genom stadsarkitektkontorets kontrollerande verksam- het. På stadsplanekontorets verksamhet beror i första hand ifall denna 'för- valtning' kan anses vara skött med den noggrannhet och omsorg som såväl samhället som de enskilda borde kunna fordra. I en stadsplan kan, för att icke tala om de ideella värden det rör sig om, mycket stora ekonomiska värden vinnas eller tillintet-göras beroende på hur pass grundligt stadsplaneprojekten äro studerade. Någon annan myndighet torde knappast kunna ingripa för att göra saken bättre, ty då måste ju i stället denna myndighet ha till sitt förfogande en utredningsapparat som möjliggör det effektivare studium som stadsplane- kontoret ieke kan åstadkomma. Stadsplanekontorets utgifter belöpa sig per år till c:a 200000 kr. Härtill kommer på en del verk vissa kostnader för granskning samt vissa kostnader för projekteringsarbeten t. ex. inom gatukontoret. Men projekteringsarbetet inom andra verk sker i regel i samband med stadsplanernas genomförande och baseras på stadsplanernas utseende . . . Man kan därför säga att i stort sett kostnaden för stadsplanernas utarbetande är lika med omkostnaderna för stadsplanekontoret. Hur stor är då denna kostnad i jämförelse med de kapital som är beroende av stadsplaneverksamheten? Den utgör 0'001 % per år av det totala fastighetsvärdet i Göteborg frånsett värde av övriga anläggningar. Den del av stadsplanekontorets arbete som avser planeringen av nya bebyggelseområden torde kunna räknas till ungefär hälften av de årliga omkostnaderna, d. v. s. c:a 100000 kr. Denna summa utgör c:a 0'16 .'/0 av värdet av byggnadsproduktionen under åren strax före kriget. Detta är ju blygsamma belopp i förhållande till stadsplanearbetets betydelse. Jag bedriver stadsplanearbetet så att det bästa möjliga resultat skall kunna fås ut utav de pengar, som stå till förfogande. Varje projekt som utarbetas diskuteras under hand med en mängd myndigheter och övriga som kan ha in— tresse av planen. Preliminära kostnadsöverslag göras i den mån det är möjligt, ibland med tillhjälp av gatukontoret eller andra verk. Men det är uppenbart att utarbetandet av stadsplaner borde göras mycket grundligare än så. Olika alternativ borde icke som nu utarbetas endast i preliminär form och i samband med överslagsvisa kostnadsberäkningar, utan flera fullständigt utarbetade förslag med fullständiga kostnadsberäkningar borde i de flesta fall göras. Härvidlag borde exempelvis fastighetskontoret, gatukontoret, vattenverket, spårvägskontoret o. s. v. medverka med kostnadsberäkningar. Först efter en sådan procedur skulle

man riktigt kunna bedöma vilket förslag som borde väljas. Genom ett sådant förfarande skulle säkerligen stora besparingar ifråga om stadsplanernas genom- förande kunna göras, men det är givet att utredningsarbetet då också finge på.- kostas mera än vad fallet är f. 11. De merkostnader för utredningsarbetet, som skulle uppstå, bleve emellertid helt säkert försvinnande gentemot de erhållna besparingarna.

I all synnerhet under nuvarande situation, när det gäller att placerade pengar mer än någonsin måste ge det bästa möjliga utbyte, är det av vikt att stadsplane— arbetet ges möjlighet att icke blott arbeta som hittills utan dessutom sättas i till- fälle att arbeta med en ännu högre grad av effektivitet och grundlighet. Ju viktigare det är att nå ett ekonomiskt gott resultat desto större omsorg måste nedläggas på projekteringen. Detta är sedan länge ett axiom inom varje välordnat industriellt företag. Man kan däremot tyvärr inte säga att myndigheterna ifråga om stadsplanearbetet i allmänhet fått detta riktigt klart för sig.

3. Stadsplaneområdenas standard. Ett annat problem än det nyss behandlade är huruvida standarden i stadsplaneområdena i några avseenden skulle kunna nedbringas och därigenom besparingar ernås. Kostnaden för ett områdes iordning- ställande för bebyggelse kan naturligtvis nedbringas per kvadratmeter inom områ- det utvunnen bostadsyta, ifall området bebygges tätare än som från början tänkts. Att slå in på en sådan väg för besparing vore emellertid synnerligen olyckligt. Den utveckling som skett inom stadsplaneväsendet de senare åren har varit mödosam och har haft stora motstånd att övervinna. De vinster denna utveckling gett har i första hand bestått i att man kommit fram till en glesare bebyggelse än man tidigare varit van vid. Den tidigare vanliga överlastningen av tomtmarken med byggnader, med trånga gårdar, sollösa lägenheter o. s. v., var socialt för- kastlig. Den standard man numera uppnått i detta avseende är emellertid inga- lunda för hög. Utrymmet mellan husen tilltages ännu många gånger alltför litet i förhållande till husens höjd, allt för litet mark avsättes ofta för lekplatser o. s. v. Skulle man nu under trycket av en övergående krissituation gå tillbaka till en tätare bebyggelse vore detta icke försvarligt ur samhällssynpunkt. Man skulle därigenom skapa ett otillfredsställande tillstånd som skulle kvarbli åtminstone så länge de nya byggnaderna komma att kvarstå, alltså minst 60—70 år, ja olägenheterna kanske komme att kvarstå praktiskt taget för alltid med hänsyn till svårigheterna att lägga om en gång utförda stadsplaneområden beträffande

ator o. s. v.

g Vad återigen beträffar standarden på gatorna, lekplatserna o. s. v. finns här möjligen vissa tillfälliga besparingar att göra. Vissa gator, lekplatser etc. kan tillsvidare utläggas endast delvis eller provisoriskt. Vad beträffar gatunätets dimensionering och differentiering har stadsplanekontoret i samarbete med gatukontoret sedan länge arbetat på ett förbilligande. Stadsplanekontoret har sedan flera år tillbaka i stadsplanerna tillämpat en serie standardtyper för gator, utarbetad på kontoret. För bostadsområden har i många fall ltillämpats mycket enkla och smala gator. Härigenom har ernåtts stora besparingar. Vi ha härvidlag gått så långt att Svenska kommunaltekniska föreningen i sina nyligen utarbetade standardsektioner för gator icke vågat tillråda liknande sektioner. Någon ytter- ligare ekonomisering härvidlag torde därför knappast vara möjlig. Detta gäller givetvis de typer av gator etc. som användas, icke utarbetandet av planen för ett visst område, om vilket ovan sagts att större grundlighet vore önskvärd och ytterligare besparingar möjliga.

4. Rationell exploatering. Besparingar äro givetvis möjliga att göra genom att exploatering ifråga om ordningsföljd, successivt utbyggande av olika områden etc. ordnas rationellt. Tidigare har här i staden detta skett i visst samarbete mellan fastighetsdirektör Gärde och mig. För att få bättre överblick över dessa

förhållanden och möjliggöra en högre grad av metod och planmässighet i exploa- teringens gång med hänsyn bl. a. till anläggande av trafikmedel, skolor etc., har stadsplanekontoret dels i maj 1939, dels i september 1940 gjort vissa översikter och sammanställningar av hithörande förhållanden jämte vissa förslag angående ordningsföljden av olika bostadsområdens exploatering under åren 1940—44.»

I en skrivelse direkt till de sakkunniga har stadsplanechefen, arkitekt U. Åhrén, ytterligare anfört:

»Jag utgår till att börja med från att med uttrycket 'förbilligande av stads- planearbetet' icke menas att utarbetandet av stadsplanerna skall göras billigare utan att stadsplanerna måste utföras så att deras genomförande blir billigare. En sådan uppmaning från en statlig kommitté torde emellertid på många håll kunna medföra icke önskvärda verkningar. Som bekant råder i de flesta städer en permanent strid mellan fastighetsförvaltningen å ena sidan och byggnads- nämnden å andra sidan ifråga om graden av utnyttjande av den mark som staden äger och exploaterar. De stadsplaneläggande myndigheterna önska få fram stadsplaner av högre kvalitet än man tidigare varit van vid. Det viktigaste därvidlag är att bebyggelsen icke blir för tät. Å andra sidan betraktar fastighets— förvaltningen ofta exploatering av stadens mark som en inkomstkälla, ur vilken största möjliga förtjänst för varje år bör tillföras stadskassan. I synnerhet i nuvarande situation, när alla möjligheter till förbilligande och förenkling under- sökas, och de personer och styrelser inom den kommunala förvaltningen som bl. a. ivra för en lägre standard i stadsplanerna än stadsplanemyndigheterna anse vara önskvärt, med förnyad styrka rycka fram med sin anklagelse att stadsplanemyndigheterna för litet tillvarataga stadens ekonomiska intressen, är det olyckligt om dessa strävanden skulle ges ett allt för starkt stöd. I stort sett torde man nog få anse att den standard för planeringen av bostadsområden i våra städer som man i stort sett uppnått under de senare åren är relativt tillfreds- ställande men visst icke för hög, i många fall tvärt om för låg. Om man i en krissituation, som ju måste antagas vara övergående, prutar av på denna med möda uppnådda någorlunda goda standard, skapar man alltså mindre tillfredsställande förhållanden inom de nya bostadsområdena, vilka förhållanden kvarstå under överskådlig tid, kanske för alltid. En klok hushållning torde icke i första hand böra angripa källor till besparingar av denna art.

Edra förslag till undersökning av möjligheten att förbilliga själva gatuanlägg- ningarna och liknande är däremot säkerligen mycket välmotiverade.»

Möjligheten att förbilliga gatuanläggningen behandlas i en skrivelse från gatukontoret:

»I de under senare år i Göteborg utarbetade stadsplanerna torde i allmänhet, sedan gatorna numera uppdelats i trafikgator och lokal- eller bostadsgator och bredderna anpassats härefter, ej något förbilligande kunna ske genom minsk- ning av gatubredder och gatuareal.

Beträffande utförandet av gatorna anpassas detta .efter gatans vikt i trafik— hänseende med hänsyn jämväl tagen till markbeskaffenheten. En trafikgata förses således med bättre underbotten och beläggning än en bostadsgata, en gata i berg eller fast mark med tunnare skärvlager än en gata å lösare mark. I regel förses gatorna vid första utläggning med en ytbeläggning av indränkt maka- dam. Huvudgatorna förses sedermera i mån av behov med bättre ytbeläggning. Bitumenbeläggningen, som utförd i samband med gatans utläggning kostar 1 a 1: 50 kr. per kvm mer än vanlig makadambeläggning och vid senare utförande 3 år 4 kr. per kvm, medför minskat årligt underhåll samt motverkar dammbildning, varför denna relativt ringa merkostnad är väl motiverad. Rännstenar, gångbane-

kanter o. d. utföras numera enklast möjligt och torde någon ytterligare förenkling av dessa detaljer knappast vara möjlig.

Beträffande gatornas förseende med avloppsledningar gäller, att ledningarna måste utföras med dimensioner som svara mot vattentillrinningen samt av sådan hållfasthet, att ledningarna kunna motstå inverkan av gatutrafiken och mark— belastning. Någon minskning till dimensioner eller försämring av kvaliteten på avloppsledningarna här i staden är ej tillrådligt med hänsyn till de relativt ofta förekommande häftiga regnen samt markens ojämna beskaffenhet.

Som sammanfattning av vad ovan anförts vill jag framhålla som min åsikt, att något förbilligande av gatuutläggningarna här i staden genom förenklat ut- förande ej är möjligt.»

Fastighetskontoret har utöver vad stadsplane- och gatukontoren anfört velat som sin åsikt uttala, »att det kan starkt ifrågasättas, om en, som man får hoppas övergående krissituation, skall få föranleda en sänkning av standarden beträffande utformningen av stadsplaner, som ju dock komma att reglera bebyggelsen inom överskådlig tid. Vad nu sagts om stadsplans ut- formning anser kontoret i tillämpliga delar kunna gälla även om anläggning av gator». Därjämte upplyses, att något förbilligande av tomtmarken genom ianspråktagande av centralt belägen tomtmark i stället för mark av mindre central natur för Göteborgs vidkommande knappast torde kunna ernås.

Till de berörda stadsplanefrågorna återkomma de sakkunniga för egen del nedan.

Tomtpriser och tomtpolitik i Malmö.

Rörande tomtpriserna i Malmö har drätselkammarens tredje avdelning lämnat följande uppgifter. »Till dessa uppgifter må framhållas, att det minskade antal försålda egnahemsfastigheter, som redovisas efter 1936, sammanhänger med att fr. o. m. 1937 egnahemsfastigheter i allmänhet icke försålts utan i stället upplåtits med tomträtt. Vidare är att märka, att de redovisade försäljningarna hänföra sig endast till tomter, vilka stå under avdelningens förvaltning, sålunda icke mark inom hamnområdet. Där av- yttrad mark torde dock så gott som uteslutande hava haft annan karaktär än bostadstomter.» '

Beträffande arealen av den tomtmark, som står till förfogande för be- byggelse under de närmaste åren, lämnar avdelningen följande upplysningar, som avse den under dess förvaltning stående marken.

»För bebyggelse med hyresfastigheter finnes tillgänglig för försäljning stads- planlagd mark med en sammanlagd areal av c:a 155 000 kvm. Den för egna- hemsbebyggelse avsedda marken, vilken avses att upplåtas med tomträtt, utgör c:a 203 000 kvm.»

»Beträffande de på tomtmarknaden rådande tendenserna torde kunna sägas, att priset på tomtmark, vilket varierar med tomternas större eller mindre väl- belägenhet, f. n. är något fallande. Staden tillhandahåller, liksom under de föregående åren, tomtmark till billigt pris, dock icke under stadens själv- kostnader.»

Föraäljningspris (utan rabatter) Areal försålda Summa. i medeltal, kr. bostadstomter, köpeskilling, kvm kr. per kvm tomtyta

Antal försålda bostads-

tomter

per normaleldstad om 30 kvm bruttoväningsyta

1929—34 1 125 9258 3 635 478 28: 87 528: 82

Hyresfastigheter inom nyexploaterade områden.

1935 53 2114 1 838 188 25: 14 355: 54 1936 35 8460 976 750 27: 24 325: 40 1937 38 1290 1 152 779 30: 23 286: 83 1938 "- 18 8020 550 816 29: 29 459: 66 1939 3 485" 1 58 465 16: 77 389: 77 1940 * 6 7852 205 000 30: 20 608: 85

Eyresfastigheter inom äldre stadsdelar å. tomter efter genomförda gatureglenngar.

1935 — 1936 — 1937 — 1938 5 9 "5 1939 7 '1 19402 ——

Egnahemsfastigheter.

1935 ' 19 707'0 103 856 1936 16 355'0 86 654 1937 4 6052 25 902 1938 2 7594 17 626 1939 ' 3 137'9 21 181 1940 2 — ——

1 Enligt byggnadsindustrisakkunniga. — 2 Intill 1/1l.

Tomtprlser och tomtpolitik i Norrköping.

Följande uppgifter ha erhållits från Norrköpings drätselkammares fastig- hetsavdelning.

Tab. 37. Norrköpings studs försäljningar nv bostadstomter.

Försäljningspris (utan rabatter) Areal försålda Summa i medeltal, kr. bostadstomtcr, köpeskilling, kvm kr. per kvm tomtyta

Antal försålda bostads.

tomter

per normalcldstad om 30 kvm bruttovåningsyta

1929—34 1 87 698 1 047 114 11:94 310: 22 1935 17 395 291 600 16: 77 408: — 1936 25 031 486 700 19: 44 385: — 1937 20 049 355 000 17: 71 578: — 1938 34 718 660 500 19: 03 643: _— 1939 40 739 703 100 17: 26 663: — 1940 800 6 800 8: 50 566: _—

1 Enligt byggnadsindustrisakkunniga.

Därutöver har drätselkammaren lämnat följande upplysningar.

»Privat försäljning av obebyggda tomter har endast förekommit beträffande icke stadsplanelagd mark i stadens ytterområden. Tomtköparen har härvid haft att i regel själv lösa alla frågor rörande det inköpta områdets förseende med vatten och avlopp samt gator eller vägar. Antalet lägenheter i hus uppförda å privat försålda tomter i ytterområdena utgjorde under den ifrågakomna tids- perioden 228 (med tillsammans 706 eldstäder). Inom stadens stadsplanelagda område har bostadsproduktion å från enskilda förvärvade tomter endast före- kommit i samband med köp och rivning av äldre fastigheter.

Någon utredning angående tomtpriser m. m. för privat försåld tomtmark har icke verkställts. Fastighetsavdelningen vill dock meddela, att — såvitt av- delningen har sig bekant -—— tomtpriset per normaleldstad i hus uppförda å privat försålda, förut bebyggda tomter inom stadens stadsplanelagda del avsevärt överstiger motsvarande tomtpris i hus uppförda å av staden försålda tomter.

Vidkommande frågan om en sänkning av tomtpriserna får fastighetsavdelningen meddela, att avdelningen är beredd medverka till en sådan sänkning, i den mån densamma kan befinnas nödvändig för att erforderlig byggnadsproduktion skall komma till stånd.

Fastighetsavdelningen vill slutligen framhålla, att å stadsplanelagd mark stå. tomter med en areal av c:a 80 000 kvm till omedelbart förfogande för bostads- bebyggelse. Nämnda areal motsvarar den genomsnittliga årliga försäljningen under de senaste fem åren. Staden har dessutom ett stort tomtområde, för vilket stadsplan för närvarande är under utarbetande. Ä detta område beräknas kunna uppföras bostäder för c:a 7000 personer. Även för andra staden till- höriga tomtområden äro stadsplaner under utarbetande, varför tillgången på bostadstomter kommer att bli god. För undvikande av en alltför stor utbredning av det egentliga stadsområdet med därmed förenade betydande kostnader för anläggning och underhåll av gator och ledningar vore det synnerligen önskvärt, att inom den äldre staden befintliga mindervärdiga bostadshus bleve ersatta med nya. Detta har emellertid ännu icke kunnat ske i önskvärd utsträckning på grund av den tidsutdräkt, varmed fastställandet av förslag till nya stadsplanebe— stämmelser för äldre kvarter är förenat till följd av invändningar från enskilda och myndigheter.»

Tomtpriser och tomtpolitik i Hälsingborg.

Enligt byggnadsindustrisakkunnigas sammanställning utgjorde Hälsing- borgs stads försäljning av bostadstomter under åren 1929—34 36 002 kvm till en köpeskilling av 411 503 kr. eller 11:43 kr. per kvm tomtyta. För åren fr. o. m. 1935 har drätselkammaren lämnat följande uppgifter, i vilka angivits försäljningen av villatomter och hyreshustomter var för sig. Uppställningen har gjorts efter drätselkammarens försäljningsdiarium.

För den privata tomtförsäljningen har stadsingenjörskontoret i Hälsing— borg lämnat följande uppgifter, vilka grunda sig på från lagfartsexpeditionen inhämtade uppgifter. Drätselkammaren meddelar, att

'»det övervägande antalet försålda tomter å privat tomtmark och den större arealen av de privata försäljningarna avse försäljningar av villa- och egnahems— kvarter. Staden har hittills icke kunnat utbjuda tomter å eller invid dessa om- råden till försäljning. — I åtskilliga fall har bebyggelse icke kommit till stånd å förvärvad privat tomtmark. De av staden försålda tomterna hava som regel bebyggts. Tages hänsyn endast till försålda tomter, som blivit bebyggda, ställer

sig jämförelsen mellan stadens och privata försäljningar avsevärt fördelaktigare för staden än vad som framgår av stadsingenjörskontorets utredning».

Tab. 38. Hälsingborgs stads försäljningar sv bostadstomter.

Försäljningspris (utan rabatter) Areal försålda Summa i medeltal, kr. bostadstomter, köpeskilling, kvm kr. per kvm tomtyta

Antal f örsålds. bostads- tomter

pcr normaleldstad om 30 kvm bruttovåningsyta

Hyrestomter.

10 5120 264 176 366: — 6 4560 123 331 288: —— 2 3300 42 635 273: — 7 171'4 327 782 576: — 2 9e6'6 57 531 303: ——

Villatomter.

15 221'0 75 640 16 2290 86 996 15 661'0 98 569 16 951'5 88 512 18 0169 112 951

Tub. 39. Privata tomtmarknaden i Hälsingborg.

Försäljningspris (utan rabatter) Areal försålda Summa. i medeltal, kr. bestudstomter, köpeskilling, kvm kr. per kvm tomtyts

Antal f örsålda bostads-

tomter

per normaleldstad om 30 kvm bruttovåningsyta

1935 121 107 022 588 897 5: 50 1936 83 309 378 636 4: 54 1937 62 830 247 857 3: 94 1938 77 951 601 921 7: 72 1939 62 196 335 736 5: 40 1940 1/',_a% 18 816 166 453 8: 85

Rörande Hälsingborgs stads tomtförsäljningar har drätselkammaren ytter- ligare framhållit cn del synpunkter.

»Vid bedömande av tomtpriserna bör hänsyn tagas därtill, att särskilt gatu— kostnadsbidrag under perioden icke uttagits i Hälsingborg. Tomtpriserna hava — såväl för tomtmark för hyreshus som för villatomter _— beräknats till sådant be- lopp, att staden såvitt möjligt genom köpeskillingen skulle erhålla ersättning för både markvärdet och kostnaderna för gator med ledningar. Utöver köpeskillingen för tomten har dock byggnadsföretagare fått erlägga särskilda avgifter för an- slutning till stadens ledningar för vatten och avlopp.»

»Tendensen på tomtmarknaden kan uttryckas så, att all tomtförsäljning i och med krigsutbrottet hösten 1939 upphört.

Hälsingborgs stad har f. n. god tillgång till tomtmark för såväl större hus —— sluten och öppen bebyggelse —— som för villa- och egnahemsbebyggelse.

För varje år fastställes en förteckning över tomter och tomtdelar — tomtför- säljningsplan — som äro avsedda atti första hand utbjudas till försäljning under året.» Planen för 1940 upptager 28 tomter med en areal av tillhopa 23 452 kvm

för större byggnader. »Flertalet av tomterna ligga invid redan utlagda gator. Där så ej är förhållandet, kunna gator och ledningar utföras för rimliga kostnader.

Utöver redan å tomtförsäljningsplanen upptagna tomter för större byggnader äger staden betydande arealer tomtmark i olika delar av staden. I viss utsträck— ning är denna tomtmark belägen vid redan färdigställda gator. I de fall, där gator icke redan hava utförts, uppstå givetvis betydande kostnader härför för att göra tomtmarken säljbar.

Staden har däremot f. n. mera knapp tillgång på med gator och ledningar fär- digställd tomtmark för egnahems- och villabebyggelse. Endast c:a 30 tomter finnas f. n. färdigställda för detta ändamål. Staden äger emellertid betydande områden, som äro lämpliga för egnahemsbebyggelse.»

Slutligen gör drätselkammaren en del uttalanden rörande Hälsingborgs stads tomtprispolitik.

»Staden har genom sina tomtförsäljningar under många år utövat ett regle— rande inflytande på tomtpriserna.

Under senare år har priset per kvm tomtmark i kvarter för uppförande av hyreshus beräknats med hänsyn till den omfattning, i vilken tomt får utnyttjas. För beräkningen har härvid legat till grund antalet normaleldstäder med 30 kvm bruttovåningsyta.

Den tomtmark, som i Hälsingborg utbjudes till försäljning såväl av staden som enskilda fastighetsägare, utgöres som regel av obebyggd mark. Tomtmarken för- dyras därför i allmänhet icke av äldre byggnader, som nedrivas för att avröja tomten.

Den nu tillgängliga tomtmarken torde icke komma att påläggas andra kost- nader för stadsplanearbete och gatuanläggningar än som äro skäliga.

Såsom redan meddelats har staden f. n. god tillgång till tomtmark för större hus i centrala delar av staden. Priserna å. den tomtmark, Hälsingborgs stad f. n. utbjuder till försäljning ha beräknats till sådana belopp, att kostnader för mark- värdet samt gatu— och ledningsarbeten bliva täckta. Priserna kunna därför ned- bringas endast därigenom, att staden försäljer tomtmark med förlust. En sådan prispolitik är med hänsyn till stadens ekonomi icke önskvärd.

Tomtpriserna måste i Hälsingborg anses vara billiga, och tomtpriserna kunna därför i och för sig icke utgöra hinder för att en byggnadsverksamhet skall kunna komma till stånd.»

Tomtpriserna i Gävle. Från Gävle stads drätselkammare ha erhållits följande uppgifter avseende dels stadens, dels privata försäljningar av bostadstomter. Drätselkammaren

Tab. 40 A. Gävle stads försäljningar av bostadstomter.

Försäljningspris (utan rabatter) Antal . f" Areal försålda Summa 1 medeltal, kr. = orsålda .. . . A r bos ta ds— bostadstomtcr, kopeskilhng, per normale] de ta (1 tomter kvm kr” 2211—1131? om 30 kvm y bruttovåningsyta 1929—34 1 — 59 056 300 595 5: 09 340: 14 1935 36 31 406 185 270 5: 95 296: — 1936 18 14 383 67 491 4: 72 455: —— 1937 14 15 739 94 269 5: 95 478: -— 1938 34 28 608 161 870 5: 50 380: — 1939 25 26 122 170 152 6: 50 548: — 1940 ” 3 3 199 32 575 10: 20 ej bebyggda I Enligt byggnadsindustrisakkunniga. — " Av staden försålda men ej bebyggda bostads— tomter 11 st.; areal 11 226 kvm; köpeskilling 96,15? kr.; 8'55 kr./kvm.

har inskränkt sina kommentarer till det allmänna omdömet om priserna i de båda fallen, »att stadens tomtpriser äro lägre än de privata, åtminstone inom större delen av staden».

Tab. 40 B. Privata tomtmarknaden i Gävle. 1, '

Försäljningspris (utan rabatter)

Areal försålda Summa i medeltal, kr.

bostadstomter, köpeskilling, kvm kr.

Antal försålda bostads-

tomter

per normaleldstad om 30 kvm bruttovåningsyta

per kvm tomtyta

1935 6 5 845 95 160 15: 95 758: —— 1936 11 11 716 248 284 21:20 2 740: 1937 5 4 950 26 367 5: 32 940: 1938 6 8 212 85 524 10: 50 1 070: 1939 16 19 123 330 325 17: 40 1 650: 1940 — — — -

1 Av privata försålda men ej bebyggda bostadstomter 1 st.; areal 1 115 kvm; köpeskilling & 000 kr. —- 2 Av privata. försålda stadsägor utanför det stadsplanelagda området, avsedda. som bostadstomter, som bebyggts 52 st.; areal 55 489 kvm; köpeskilling 77 382 kr.; l'co kr./kvm; 430 kr./eldstad.

Tomtpriser i Örebro.

Över tomtpriserna i Örebro har erhållits följande uppställning, avseende stadens tomtförsäljningar.

Tab. 41. Örebro stads försäljningar av bostadstomter.

Försäljningspris (utan rabatter)

Areal försålda Summa i medeltal, kr.

bostadstomter, köpeskilling, kvm kr.

Antal försålda bostads- tomter

per normaleldstad om 30 kvm bruttovåningsytn

per kvm tomtyta.

1929—34 1 — 73 674 477 408 6: 48 294: 59 1935 23 (13) 21 784 196 500 9:02 280: —— 1936 30 (17) 24 595 249 000 9: 91 280: —— 1937 43 (13) 30 630 254 150 8: 21 250: —— 1938 125 (15) 81 923 390 325 4: 76 410: —— 1939 29 ( 5) 29 619 221 000 7: 46 440: — 1940 1 ( 1) 519 1 040 2; —- —: —

1 Enligt byggnadsindustrisakkunniga.

Den privata tomtförsäljningen har åren 1935—39 omfattat 160 tomter med en areal av 141 580 kvm. Till tabellen har stadsingenjören fogat följande kommentar, »Tomtpriserna för en- och tvåfamiljshus kalkyleras ej efter våningsyta eller annan sådan mått-enhet.

Försäljningspriset för sådan mark har varit 2—2: 50 kr./kvm för småstuga eller småvilla för en familj och lägenhet ej över 3 rum och kök jämte hall.

För tvåfamiljshus c:a 75 0/0 högre och för 'lyxbostäder' den köpeskilling, som i varje fall skäligen kunnat utfås.

Antalet försäljningar för en— och tvåfamiljshus är årsvis angivet inom parentes.

Övrigt byggande, regelmässigt 3 vån. och husbredd 12—15 m. Köpeskilling kal- kyleras ej efter större bredd än 125 rn, som här anses vara ett relativt gängse mått, och ej heller efter maximalt utnyttjande utan efter det utnyttjande av tomten, som kan anses lämpligt ur allmän synpunkt. Stadsingenjören och stads— arkitekten samråda.»

Rörande det aktuella läget tillfogar stadsingenjören:

»Staden förfogar över erforderlig mark och nya ledningar utläggas nu för den bebyggelse, som kan komma.

Inga som helst markförsäljningar ske nu. Endast synnerligen få byggnadsföre- tag planeras. Huruvida de komma till utförande, vet man ej. Tillgången på tomt- mark har varit så god, att byggmästarna haft tillfälle att köpa flera invidliggande tomter, ibland hela kvarter, för successivt bebyggande inom tid, som avtalats i varje särskilt fall. All denna mark är ännu ej bebyggd, men anstånd med byggan- det har lämnats på begäran.

Intet synes vara att vinna på en förenkling av själva stadsplanearbetet men däremot kan det formella förfarandet säkerligen förenklas på sätt hemställan gjorts av flera sammanslutningar.

Gatuanläggningarna göras ej här dyrare än nödvändigt. Permanentbeläggning etc. göres först, när trafiken så kräver.

Gatukostnader uttagas f. n. ej här. Inga särskilda åtgärder behöva vidtagas för nedbringandet av tomtkostnaderna. Sannolika skäl tala för att staden utan vidare skall sälja mark ännu billigare än förut till dem, som vilja bygga nu.»

Tomtpriser i Eskilstuna.

Drätselkammaren i Eskilstuna har lämnat följande uppställning över stadens tomtförsäljningar och utvecklingen på den privata tomtmarknaden 1935—40.

Tab. 42.1. Eskilstuna stads försäljningar av bostadstomter.

Antal Försäljningspris (utan rabatter) . försålda Areal försålda Summa i medeltal, kr. A r 1) t d bostadstomter, köpeskilling, . 1 ] d 1 d os at s- kvm kr. per kvm per norma ; s a tom er tomtyta. h om 30 _ vm ruttovåmngsyta 1929—34 1 — 187 93290 704 748 3: 75 253: 84 1935 88 54 777'5 2 242 519 4: 43 354: 56 1936 62 41 30355 276 485 6: 69 295: 71 1937 50 39 318'56 274 014 6: 97 337: 04 1938 106 88 801'20 812 546 9: 15 399: 29 1939 55 40 1964 2 242 377 6: 03 478: 06 1940 5 3 62585 26 179 7: 22 344: 46 1 Enligt byggnadsindustrisakkunniga.

»Ifråga om under de närmaste åren beräknad försäljning kan drätselkammaren endast meddela, att tillräcklig mark finnes för försäljning. F. 11. ligger emellertid all dylik verksamhet nere.

Möjligheten att nedbringa priset för tomtmarken genom förbilligande av stads- planearbetet och gatuanläggningen är helt och hållet beroende av andra omstän-

digheter inom samhället, vilka drätselkammaren nu saknar möjlighet att över- blicka Någon centralt belägen, obebyggd tomtmark finnes överhuvudtaget icke härstädes», meddelar drätselkammaren i Eskilstuna.

Tab. 42 B. Privata tomtmarknaden i Eskilstuna.

Antal försålda bostads- tomter

Areal försålda bestadstomter, kvm

Summa köpeskilling, kr.

Tomtpris i medeltal, kr.

per kvm tomtyta.

per normaleldstad om 30 kvm bruttoräningsyta

1 935 1936 1937 1938 1 939 1940 1/ 1—91/10

68 55 53 63 30

8

144 2770 237 3050 139 8252 157 090”! 41 454'0 45 1600

89 374 82 509 87 435 141 839 37 006 20 929

6: 1.9 3: 48 6: 25 9: 03 S: 93 4: 63

419: 68 382: 64 387: 08 410: 86 422: 23

Tomtpriser i Jönköping.

stadsingenjören i Jönköping har lämnat följande uppgifter rörande stadens försäljningar av bostadstomter och utvecklingen på den privata tomtmark- naden åren 1935—40.

Tab. 43A. Jönköpings stads försäljningar av bostadstomter.

Antal försålda bostads-

tomter

Areal försålda bostadstomter, kvm

Summa köpeskilling, kr.

Försäljningspris (utan rabatter) i medeltal, kr.

per kvm tomtyta.

per normaleldstad om 30 kvm bruttovåningsyta

1929—34 * 1935 1936 1937 1938 1939 1940

78 597 40 298 45 013 37 680 25 894 34 047

548

! Enligt byggnadsindustrisakkunniga.

342 683 192 520 163 783 159 700 109 221 217 866

8 220

4: 36 4: 80 3: 60 4: 20 4: 20 6: 40 15: ——

Tab. 43 B. Privata tomtmarknaden i Jönköping.

Antal försålda bostads-

tomter

Areal försålda bostadstomter, kvm.

Summa köpeskilling, kr.

Tomtpris i medeltal, kr.

per kvm tomtyta.

per normaleldstad om 30 kvm bruttovåningsyta

53 367 52 058 36 071 79 902 45 360

3 223

245 611 310 815 182 366 773 742 470 762

87 500

4: 60 5: 97 5: — 9: 60 10: 40 27: —

382: 407: 544: 545: 433: — 902: —

Tomtpriser i Uppsala. Drätselkammaren i Uppsala har översänt följande av stadsingenjören gjorda uppställning rörande tomtpriserna i Uppsala.

Tab. 44 A. Uppsala stads försäljningar av bostadstomter.

A t 1 Försäljningspris (utan rabatter) .. n a Areal försålda Summa i medeltal, kr. forsålda __ , . bostadstomter kopesk1lhng, bostads— ' t t kvm. kr. per kvm om er tomtyta

per n orm aleldstad om 30 kvm bruttovåningsyta

1929—34 1 103165'0 642 718 6: 23 —: — 1935 ' 42 6452 256 453 6: 06 308: 27 1936 36 5558 226 527 6: 20 414: 13 1937 57 1305 242 010 4: 23 461: 24 1938 61 4378 257 336 4: 19 539: 04 1939 62 8834 275 874 4: 39 516: 33 1940 31036 11 564 3: 73 425: 16

1 Enligt byggnadsindustrisakkunniga.

Tab. 44B. Privata tomtmarknaden i Uppsala.

Tomtpris i medeltal, kr.

rätsida Areal försålda Summa

bostadstomter, köpeskilling, r.

Ä :* per normaleldstad om 30 kvm

bruttovåningsyta

bostads— per kvm tomter kvm. k tomtyta

1935 25 25 2165 871 805 34: 57 896: 55 1936 23 36 5524 796 034 21: 77 573: 43 1937 13 31 6555 574 207 18: 14 469: 85 1938 11 16 5551 686 559 41: 47 949: 98 1939 8 15 3586 1 505 000 98: — 1 762: 91 1940 2 3 675'3 180 561 49: 13 1 190: 25

Drätselkammaren framhåller, »att Uppsala stad av ännu icke bebyggd mark inom stadsområdet huvudsakligen äger sådana områden, vilka enligt fastställda eller föreliggande förslag till stadsplaner äro avsedda för öppen bebyggelse av egnahemskaraktär. Staden äger således endast smärre områden, avsedda för större bostadshus.

Inom den centrala delen av staden, som praktiskt taget är fullbyggd, äger staden icke några andra tomter än sådana, som äro avsedda för stadens egna behov. Huvuddelen av obebyggd tomtmark i Uppsala äges av Uppsala universitet.

Såsom torde framgå av de överlämnade uppgifterna rörande tomtpriser m. m., har staden vid sin tomtförsäljning hållit priser, som satts så lågt som möjligt med hänsyn till kostnaden för mark samt gatuanläggningskostnader och knappast- kunna ytterligare nedsättas. Någon centralt belägen obebyggd tomtmark, till vilken icke gator och ledningar redan äro framdragna, finnes icke inom Uppsala.

Uppsala universitet torde såsom största markägare f. n. hava större möjlighet än staden att vid försäljning av tomter utöva ett visst inflytande på tomtmark— naden. Beträffande de av staden tillämpade tomtpriserna vill drätselkammaren särskilt framhålla, att köparen därigenom betalar ej blott Värdet av själva tomt- marken utan även dels värdet av på tomten belöpande gatumark, och dels andel i kostnaderna för gatans anläggning framför tomten och för avloppsledning. Universitetets priser innefatta i motsats härtill endast själva markvärdet. Universi- tetet har således icke för dessa köpeskillingar några utgifter för tomtens förse

ende med gata och ledningar. Priserna vid stadens tomtförsäljningar innefatta alltså såväl markvärdet som gatuanläggningskostnaderna. Universitetets priser äro däremot nettopriser.

Köparna av universitetets tomtmark äro således, där staden jämlikt stads- planelagen äger rätt uttaga gatukostnadsbidrag, skyldig dels att ersätta staden värdet av gatumarken framför tomten, i den mån marken icke av tomtägaren eller av universitetet utan vederlag överlåtes till staden, och dels att bidraga till kost- naden för anläggningen av gata och avloppsledning framför tomten i den utsträck- ning gällande gatukostnadsbestämmelser för staden angiva.

Även vid övriga privata tomtförsäljningar äro de priser, som tomterna betinga, endast ersättning för själva den försålda tomtmarken och till detta pris måste alltså i förekommande fall läggas ersättning för värdet av gatumarken och på tomten belöpande gatukostnadsbidrag.

Beträffande stadens egen tomtmarkspolitik torde ytterligare böra understrykas, att staden alltid strävat efter att hålla priserna så låga som möjligt. Således har vid försäljningen av småstugutomter i staden priset satts till endast kronor 2: 50 per kvm, vilket, sedan kostnader för gatumark och gatuanläggningskostnader från dragits, innebär att staden för själva marken erhållit ett pris av endast från 15 till 40 öre per kvm.»

Byggnadsnämnden har meddelat, »att kostnaderna för upprättande av stads— planer här i Uppsala av gammalt ingå bland stadens fasta förvaltningsutgifter, varför någon särskild hänsyn till nämnda kostnaders belopp icke tages vid drätsel— kammarens fastställande av priserna å tomtmark inom olika stadsplaneområden. Ett nedbringande av stadsplanekostnaderna, vilket nämnden inom parentes sagt finner ogörligt, skulle sålunda icke för Uppsalas vidkommande hava någon effekt i riktning mot sänkta tomtpriser.

Om uttrycket 'förbilligande av stadsplanearbetet' skulle fattas så vidsträckt, att därunder även inginge åstadkommandet av 'billigare' stadsplaner, nämligen genom avsättande av minskade markarealer för gator, allmänna platser och parker, så måste nämnden för sin del förklara, att den icke anser sig kunna med- verka till några avsteg från de principer, som numera tillämpas vid upprättande av helt nya stadsplaner, men att nämnden givetvis söker utforma desamma på sådant sätt, att allt markslöseri undvikes.»

Tomtpriser i Västerås. Drätselkammaren i Västerås har lämnat följande uppställningar rörande stadens försäljningar av bostadstomter och utvecklingen på den privata tomt- marknaden för tiden 1934—40.

Tab. 45 A. Västerås stads försäljningar av bostadstomter.

Försäljningspris (utan rabatter) Areal försålda Summa i medeltal. kr. bostadstomter, köpeskilling, kvm kr. per kvm tomtyta.

Antal försålda bostads-

tomter

pcr normal eldstad om 30 kvm bruttovåningsyta

1929—34 l —— 117 065'0 542 011 4: 63 134: 86 1935 47 42 997'0 267 738 6: 23 459: 71 1936 60 52 527'6 299 010 5: 69 446: 21 1937 16 14 764'0 85 909 5: 82 573: 87 1938 35 35 604'0 224 209 6: 30 575: 04 1939 27 26 076'0 154 510 5: 93 591: 99 1940 —— _ —— —: — —: —

: Enligt byggnadsindustrisakkunniga.

Antal _ Tomtpris i medeltal, kr. . försål da Areal for-sålda, Summa A r b bostadstomter, köpeskilling, per normaleldstad ostads- k per kvm k tomter vm kr. tomtyta om 80 . vm bruttovåmngsyta 1935 99 92 2076 353 141 3: 83 391: 68 1936 70 64 807'2 399 587 6: 17 490: 83 1937 38 38 929'7 314 235 8: 07 557: 15 1938 35 34 0667 280 486 8: 23 427: 50 1939 25 25 096'2 234 541 9: 35 855: 05 1940 13 13 633'0 61 976 4: 55 831: 90

Därjämte upplyser drätselkammaren:

»För bebyggelse under de närmaste åren erforderlig tomtmark kan av staden ställas till förfogande. F. n. är efterfrågan beträffande dylik mark synnerligen ringa.

För Västerås vidkommande föreligga inga möjligheter att på sätt sakkunniga i sin skrivelse framhållit förbilliga tomtmarken, enär staden vid beräkning av för- säljningspriserna endast räknar med rena självkostnaderna, däri inbegripet iord- ningställande av gator å området.»

Tomtpriser i Kalmar.

Drätselkammaren i Kalmar har lämnat följande uppgifter rörande stadens försäljningar av bostadstomter.

Tab. 46. Kalmar stads försäljningar av bostadstomter.

A 1 l Försäljningspris (utan rabatter) _ förgållda Areal försålda Summa i medeltal, kr. A r h t ds- bostadstomter, köpeskilling, er normaleldstad tbsmnter kvm kr. per kvm P om 30 kvm tomtyta bruttovåningsyta 1929—34 1 — 109 815 419 494 3: 82 337: 78 1935 14 12 862 64 422 5: — 366: — 1936 29 31 696 157 462 5: — 433: 80 1937 9 9 475 68 534 4: 90 304: 10 1938 24 22 120 118 446 5: 35 438: 75 1939 35 32 635 145 401 4: 45 526: 25 1940 — —- — —: — —: '— . 1 Enligt byggnadsindustrisakkunniga.

Därjämte har upplyste, att byggnadsverksamheten inom stadsplanen huvud- sakligen sker på staden tillhörig mark. Utanför stadsplanelagt område har rätt betydande tomtförsäljning och bebyggelse skett. På denna privata tomt- marknad har försäljningen omfattat ett 90—tal tomter under åren 1935—39 och priset har därvid varit 1: 50 a 2: — kr. per kvm tomtyta.

Sundsvalls stads byggnadskontor har lämnat specificerade uppgifter för samtliga av staden försålda bostadstomter fr. o. m. 1935. Priserna framgå av följande sammanställning.

Tab. 47. Sundsvalls stads försäljningar av bostadstomter.

Antal Försäljningspris (utan rabatter) .. Areal försålda Summa i medeltal, kr.

försålda .. . . bostadstomter, köpeskilling,

bostads- kvm kr. per kvm

tomter

tomtytn

per normaleldstud om 30 kvm bruttovåningsyta

1929—34 1 —- 58 662 198 864 3: 39 342: 02 1935 18 17 410 48 960 2: 81 505: 1936 20 21 676 73 700 3: 40 395: 1937 10 10 370 30 820 2: 97 475: 1938 36 33 466 117 095 3: 49 439: 132?) 10 9 661 32 900 3: 41 388:

Ill!!!

1 Enligt byggnadsindustrisakkunniga.

Enligt uppgift från byggnadskontoret har privat tomtmarksförsäjning före— kommit i enstaka fall inom skilda områden av staden. Uppgifter rörande tomt- priserna ha icke utan mera omfattande undersökningar kunnat åstadkommas. » Som generellt omdöme torde emellertid kunna sägas, att priserna ligga något över stadens.»

Rätt betydande områden synas stå till förfogande för bebyggelse under de närmaste åren.

Vad gäller tendenserna på tomtmarknaden anser byggnadskontoret, »att härom intet annat är att säga än att det f. 11. finns praktiskt taget ingen efter. frågan på tomtmark». — Någon större möjlighet att förbilliga. tomtmarken anser byggnadskontoret icke föreligga. »Priserna på staden tillhörig tomt mark ha redan förut varit låga i förhållande till exploateringskostnaderna.»

Tomtpriser i Östersund. Drätselkammaren i Östersund har lämnat följande uppgifter för stadens tomtförsäljningar 1935—40. Tab. 48. Östersunds stads försäljningar av bostadstomter.

Försäljningspris (utan rabatter) Areal försålda Summa i medeltal, kr. bostadstomter, köpeskilling, kvm kr. per kvm tomtyta

Antal försålda bostads-

tomter

per normaleldstad om 30 kvm bruttovåningsyta

1929—34 1 —— 36 2022 161 462 1935 4 4 4268 11 371 1936 12 12 5261 41 130 1937 9 9 0158 30 270 1938 23 25 711'9 114 248 1939 18 20 4750 73 180 1940 1 1 418'0 8 508

1 Enligt bygga ad sindustrisakkunniga.

lwpwwqm anamma:

»Någon utredning om den privata tomtmarksförsäljningen har icke kunnat åstadkommas. Denna försäljning har i varje fall varit obetydlig i förhållande till stadens. Staden torde ha hållit lägre priser än de privata tomtmarksförsäljarna.»

Arealen av den tomtmark, som står till förfogande för bebyggelse med bostadshus under de närmaste åren, förefaller tillräcklig.

»F. 11. äger ingen eller högst obetydlig försäljning av tomtmark rum. Några möjligheter att förbilliga tomtmarken synas icke föreligga. Den staden tillhöriga tomtmark, som står till förfogande för bebyggande med bostadshus, ligger till största delen i stadens utkanter. — — — Endast några enstaka obe— byggda tomter ligga centralt.»

Tomtpriser i Kristianstad.

Stadsombudsmannen i Kristianstad har lämnat följande uppgifter rörande tomtpriserna därstädes.

Tab. 49 A. Kristianstads stads försäljningar av bostadstomter.

Antal Försäljningspris (utan rabatter) fö sålda. Areal försålda Summa i medeltal, kr.

r bostadstomter köpeskilling, bostads- ' kr

tomter kvm per normaleldstad om 30 kvm bruttovåningsyta

per kvm tomtyta

1929—34 1 — 48 481'48 269 072 5: 55 1935 28 23 06950 96 569 4: 18 1936 43 41 91672 261 269 6: 23 1937 31 30112'90 205168 6:81 1938 22 25 38950 159 265 6: 27 1939 15 21 0147 0 229 002 10: 90 1940 1 1 49800 3 745 2: 50

Enligt byggnadsindustrisakkunniga. 1

Tab. 49 B. Privata tomtmarknaden i Kristianstad.

Antal Tomtpris i medeltal, kr. försålda Areal försålda Summa bostadstomter, köpeskilling, bostads- k 111 kr per kvm

tomter v ' tomtyta

per normaleldstad om 30 kvm bruttovåningsyta

6 606 13 212 8 518 15 276 16 579 30 530 7 455 12 861 5 115 10 115 2 207 4 021

Tomtpriser i Falun.

Rörande tomtpriserna i Falun har drätselkammaren lämnat utförlig redo- görelse. Stadens tomtförsäljningar åren 1935—40 framgår av följande sam- manställning.

Försäljningspris (utan rabatter) Areal försålda Summa i medeltal. kr. bostadstomter, köpeskilling, kvm kr. per kvm tomtyta

Antal försålda bostads-

tomter

per normaleldstad om 30 kvm bruttovåningsyta

1929—34 1 —- 69 100 119 543 1: 73 333: 70 1935 25 29 258 44 163 1:51 313: 21 1936 23 25 185 52 275 2: 08 326: 72 1937 19 21 482 92 159 4: 29 395: 53 1938 21 24 360 68 524 2: 81 403: 08 1329 25 21 372 67 910 3: 18 495: 69 1 0 — — — —: — -—: -—

1 Enligt byggnadsindustrisakkunniga.

»Priserna å tomter i ytterområdena ha utgjort 0: 50—0:80 kr./kvm. Bättre belägna tomter ha betingat ett pris av 3—6 kr./kvm och ett fåtal tomter i de centrala delarna av staden 9: 50—18 kr./kvm. Staden har icke betingat sig någon vinst å tomtförsäljningarna.

Drätselkammaren saknar mera ingående kännedom om förhållandena på den privata tomtmarknaden. Denna är dock i Falun av mycket underordnad betydelse. Inalles torde under perioden 1935—1939 endast ett tiotal bostadshus ha uppförts på privat mark. Då denna nybyggelse som regel ägt rum efter rivning av å tomt- marken befintliga äldre bostadshus, har priset per kvm för sådan avröjd tomt ställt sig relativt högt. I stadens centrala delar är taxeringsvärdet å. tomtmarken högst 50 kronor per kvm.»

Drätselkammaren har lämnat en redogörelse för omfattningen av den tomt— mark, som är eller under de närmaste åren kan bli disponibel för bebyggelse. Ett område —- Daglösleret — är försett med gator, vatten- och avloppsled- ningar samt ledningar för el—kraft. F. 11. återstå endast en del kompletterings- arbeten å gatorna. Av befintliga 55 tomter äro f. n. c:a 35 osålda med en areal av 30 000 kvm. Priset för dessa är satt så lågt som 2—4 kr. per kvm, _— I ett område i norr har staden möjlighet att påbörja gatubyggnads- och led- ningsarbeten, varigenom ett tiotal tomter om tillsammans c:a 11000 kvm skulle bli tillgängliga för försäljning. Priset å. dessa tomter komme att bli 4—5 kr. per kvm.

Inom förstadsområdet Stenslund har staden tidigare sålt tomter till det låga priset av 50—80 öre per kvm. I avvaktan på lösning av väckt fråga om områdets förseende med vatten och avlopp har tomtförsäljningen tills vidare inställts. Frågan om avloppsledning inom och från området har fördröjts på grund av svårigheten att träffa överenskommelse med fastighetsägarna angående skäliga bidrag till denna avloppsledning. Sannolikt måste staden föranstalta om Stenslundsområdets intagande i stadsplan, innan en tillfreds- ställande uppgörelse kan träffas. Enda förutsättningen för ett snabbt ut- byggande av vatten- och avloppsledningar till Stenslund och därmed öppnad möjlighet till fortsatt tomtförsäljning, yttrar drätselkammaren, torde vara att statligt bidrag lämnades till arbetet ifråga. Inom området finnas ett 70 tal osålda tomter

Under år 1940 har ingen tomtförsäljning ägt rum. »Byggnadsverksamheten inom staden ligger f. n. praktiskt taget helt nere sam- tidigt som brist föreligger på moderna smålägenheter. Tillgången på större lägen— heter kan däremot betraktas motsvara efterfrågan. Det är kammarens uppfatt- ning, att här tillämpade tomtpriser icke i och för sig motarbeta en bostads- bebyggelse. Orsaken till den nuvarande nedgången i byggnadsverksamheten är givetvis en helt annan. Å andra sidan torde under normala tidsförhållanden ett lägre tomtpris å centralt belägna tomter kunna animera en önskvärd bebyggelse inom den egentliga staden, där ledningar redan finnas. Kunde staden exempelvis inom rimlig tid och till överkomligt pris bli ägare till ett större obebyggt tomt- område inom staden av ecklesiastik karaktär, har man anledning förmoda att bebyggelse därstädes relativt snart komme till stånd.»

2. Byggnadsindustrisakkunnigas uttalanden. I anslutning till sina utredningar rörande tomtpriserna i de större och medelstora städerna gjorde byggnadsindustrisakkunniga vissa uttalanden rörande tomtpriserna och städernas tomtpolitik:

»De sakkunnigas utredningar visa, att städerna kunna framgångsrikt ingripa reglerande på tomtmarknaden för ernående av en skälig tomtprisnivå. En förut- sättning härför är, att kommunen är i besittning av tillräckligt stora markområden och att den i god tid försäkrar sig om marken, så att den förhindrar alla möjlig- heter till spekulativ markvärdestegring. En annan förutsättning är, att den för- värvade marken göres tillgänglig för bosättning genom att kommunikationerna ordnas på ett fullt tillfredsställande sätt. Ett dylikt ordnande bör ske med tanke icke blott på den för handen varande trafiken utan även med öppen blick för framtida trafikmöjligheter.

Till motverkande av säsong- och konjunkturväxlingar inom byggnadsindustrien bör enligt de sakkunnigas mening utbudet av tomter från statens och kommunernas sida regleras så, att det bidrager att åstadkomma jämnhet i arbetstillgången.

Ett ytterligare medel att bekämpa tomtvärdestegringen erbjuder sig i tomträtts- institutet. Emellertid har institutet endast kommit till begränsad användning. Med hänsyn härtill förorda de sakkunniga, att anstalter träffas för att giva insti- tutet en vidsträcktare tillämpning och för att sprida upplysning om dess betydelse.

Betydande vinster kunna uppstå för enskilda tomtägare genom värdestegringar utan deras egna åtgöranden. Denna värdestegring bör rättvisligen icke ensamt komma tomtägaren tillgodo, utan en viss del bör tillerkännas kommunen, even- tuellt staten. De sakkunniga föreslå därför, att frågan om värdestegringsskatt å såväl tomter som fastigheter upptages till förnyad prövning.

Aldre tomter, som ånyo utnyttjas för nybyggnadsföretag efter rivning av å dem befintliga byggnader, belastas med värdet av de rivna byggnaderna, sålunda icke allenast med själva rivningskostnaderna utan jämväl med det värde, de gamla byggnaderna kunna anses representera som uthyrningsobjekt. Förutom den tomt- värdestegring, som kan ha inträtt under den äldre byggnadens livslängd, ökas sålunda tomtkostnaderna med den gamla byggnadens värde. Skäligen bör fast- ställas en viss nedskrivning av fastighetsvärdet alltefter byggnadernas ålder, så att deras värden efter en viss antagen livslängd nedbringas till noll och sålunda vid rivning icke längre belasta tomtvärdet.»

I remissyttrandena ha tomtproblemen i allmänhet icke ägnats någon mera ingående behandling. I några yttranden understrykes frågornas utomordent- liga betydelse. Så skriver t. ex. Svenska teknologföreningen:

»Svenska teknologföreningen vill betona, att samhällsbildningsproblemet och planeringen av samhällets växt och utveckling är för byggnadsproduktionen av fundamental betydelse. När en första samhällsbildning äger rum sker detta kanske i de flesta fall synnerligen planlöst, vilket medför mycket skadliga konsekvenser för respektive samhällens fortsatta utveckling. Visserligen har under senare tid vidtagits en del åtgärder för att bättre kunna ordna planläggningen för sam— hällena, men de äro icke tillräckligt effektiva, och det är särskilt angeläget, att man söker åstadkomma en ytterligare rationalisering i detta avseende.

För de olika samhällena böra upprättas generalplaner, vilka taga hänsyn till stadsgeografiska, topografiska, befolknings- och näringsförhållanden samt även en tidplan för samhällenas utbyggnad, så att största möjliga ekonomisering därvid kan erhållas.

En riklig tillgång på tomtmark bör ställas till husbyggnadsindustrins förfogande och tomtmarken bör upplåtas för bebyggande i så god tid, att ett erforderligt, noggrant projekteringsarbete kan verkställas. På annan plats i sitt yttrande har Svenska teknologföreningen föreslagit, att stat och kommun skola uppgöra flerårs- planer för sina tomtförsäljningar, och att tomter skola säljas för bebyggande i följd under flera år framåt. Om så sker, kan en företagare organisera sitt byggande i seriedrift, varigenom kontorspersonal, arbetsledning, arbetare och maskinpark kunna utnyttjas med jämn belastning, ej blott under ett år utan under flera år i följd. Särskilt i samband med en eventuell övergång till två effektiva fardagar per år skulle en seriedrift av byggnadsverksamheten medföra väsentliga fördelar. Svenska teknologföreningen vill alldeles särskilt framhålla betydelsen av ovan- nämnda förslag såsom en av de mest effektiva åtgärderna för byggnadsproduk- tionens förbilligande och rationalisering.

Genom lämnade uppgifter från huvudsakligen de större städerna och från Djurgårdskommissionen hava de sakkunniga kunnat göra sammanställningar över de priser för tomt—mark för bostadsändamål och de principer för prissättningen, som tillämpas av stat och kommuner. Såsom allmän regel för städernas tomtpris- politik har därvid framkommit, att med vissa av särskilda förhållanden betingade undantag, stadens självkostnader -— d. v. s. köpesumman, administrationsköst- nader, områdets förseende med gator och ledningar m. m. —— samt ränta därå utgöra minimigränsen för tomtpriset. Vid prissättningen har även i många fall följts den principen, att man uttagit det pris, som vederhäftiga spekulanter på bostadstomter varit villiga att betala. Att stat och kommuner lagt marknadspriset till grund för sin prissättning motiveras därmed, att vid rådande livlig byggnads- verksamhet och stark efterfrågan på tomtmark, något skäl icke funnits, att till- lämpa ett lägre pris än i allmänna marknaden, såvida icke tomtägarna lämna garanti för stadens kontroll av hyrorna.

De sakkunniga hava även försökt erhålla uppgifter om den privata tomtmark- naden inom städerna, men de anse, att alltför bristfälliga uppgifter föreligga, för att ett något mera bestämt uttalande därom skulle kunna göras.

Det hade givetvis varit av största intresse, om ett klarläggande av prisläget på den privata tomtmarknaden i förhållande till prisläget vid statens och städernas försäljningar kunnat ske. Med den prispolitik, som städerna använda sig av, är det ganska troligt, att priset på privat tomtmark mången gång ej behöver över- stiga det kommunala tomtpriset. Detta gäller särskilt, när en stad på ett sent stadium eller under högkonjunktur inköpt ett enskilt markområde och med pålägg av alla sina omkostnader försäljer tomter därifrån. Objektivt sett, förefaller det i sådana fall vara möjligt, att en privat exploatering även med tillfredsställande vinst kan ske till icke högre pris, än vid en kommunal sådan.

Om det skulle förekomma, att en stad på grund av egna fastighetsekonomiska intressen skulle föra en restriktiv politik gentemot exploatering av privata mark- områden genom att t. ex. förhindra eller försvåra stadsplaners fastställande för

privat mark, skulle detta givetvis vara till stor skada och verka höjande på tomt- prisen i stället för att staden genom sin egen exploatering bör verka prisreglerande i sänkande riktning.

Såsom förut framhållits, torde det mest effektiva sättet ej blott för tomt- värdenas utan även för hyresprisens sänkning vara ett relativt rikligt utbud av tomter, och städerna böra därför uppmuntra exploatering av privat mark jämsides med försäljning av egen tomtmark, i syfte att nedåt reglera tomtprisen.

En privat markexploatering kan även bidraga till att föra fram en önskvärd omväxling i byggnads- och lägenhetstyper, om en ensidig kommunal exploatering skulle, i strid mot de naturliga förutsättningarna, leda till en alltför schablon- artad utbyggnad av staden.

För att till allmänhetens bästa underlätta exploatering av privata markområden, för vilka fullt rationella stadsplaner i överensstämmelse med lag och förordningar utarbetats, men för vilka staden underlåtit att vidtaga erforderliga åtgärder, vill Svenska teknologföreningen påpeka behovet av att 5 4 i nu gällande stadsplane- lag omarbetas, i syfte att även vid mindre områden, vilka var för sig kanske icke kunna helt uppfylla de i paragrafen uppsatta villkoren, men som sammantagna hava sådan betydelse, hänvändelse till Konungen kan ske för fastställelse av stads- plan för sådant område; eventuellt kan tänkas upprättandet av ett särskilt besvärs- institut för dylika smärre stadsplanefrågor.»

Byggnadsstgrelsen framhåller, att prisnivån på tomtmarken under nu- varande förhållanden huvudsakligen är beroende på tillgång och efterfrågan.

»En kommun, som vill sörja för att markkostnaderna vid bostadsproduktionen hållas nere, måste sålunda i första hand sörja för god tillgång på behövliga mark- arealer. En annan viktig fråga i samband därmed är att trafiklederna ordnas och detta på ett så tidigt stadium, innan den egentliga byggnadsverksamheten igång- sättes, att de trafiksvårigheter undvikas, som eljest i allmänhet vidlåda nybyggda områden.

Enbart åtgärder syftande till förhindrande av oskäligt höga tomtpriser äro emellertid uppenbarligen icke tillfyllest för åstadkommande av en lägre hyresnivå. Dylika åtgärder böra därför, såsom de sakkunniga framhålla, kombineras med en av det allmänna bedriven bostadspolitik, som syftar till uppkomsten av en bostads- reserv, stor nog att vid varje tidpunkt möjliggöra tillgodoseendet på rimliga villkor och ett föreliggande bostadsbehov.»

Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska bgggnadsindastriförbundet anföra efter att ha diskuterat byggnadskostnaderna, särskilt lönerna för bygg— nadsarbetarna.

»Byggnadskostnaderna äro emellertid icke enbart bestämmande för bostads- kostnaden. Tomtkostnad och räntor spela även en väsentlig roll. Räntorna hava under de senaste åren nedgått avsevärt och någon större ytterligare sänkning torde icke kunna påräknas (yttrandet är dagtecknat den 1 april 1939). Däremot nödgas man tyvärr konstatera, att utvecklingen på tomtmarknaden icke gått i en med hänsyn till bostadskostnaderna önskvärd riktning. Tomtpriserna hava på många håll stegrats, så att därigenom eliminerats icke blott den besparing, som upp- kommit genom räntesänkningen, utan även den fortgående sänkning av byggnads- kostnaderna, som uppnåtts genom rationalisering. Den under år 1934 genomförda sänkningen av lönerna torde även till väsentlig del hava neutraliserats genom höjda tomtpriser. Det har visat sig att städernas tomtpolitik och särskilt stor- städernas, är av minst lika stor betydelse för bostadskostnaden som byggnads- kostnaderna. Båda faktorerna, byggnadskostnaderna och tomtpriserna, böra ägnas uppmärksamhet.

Beträffande förhållandena i Stockholm kan staten enligt vår mening icke fri- tagas från en dryg andel av ansvaret för en olycklig utveckling å tomtmarknaden. Tomtförsäljningarna från statens markområden, som numera för nybebyggelsen i den inre staden äro de dominerande, ha till synes uteslutande bedrivits med en möjligast hög försäljningssumma som ögonmärke och utan alla bostadssociala hänsyn.»

Beträffande de enskilda punkterna i byggnadsindustrisakkunnigas uttalande göras i en del remissyttranden vissa kommentarer. I allmänhet bestyrkes i dessa, att kommunerna genom sin tomtpolitik kunna öva betydande inflytande på tomtpriserna.

Mot den andra punkten i byggnadsindustrisakkunnigas uttalande gör Stockholms stads fastighetskontor invändningar.

»Till motverkande av säsong- och konjunkturväxlingar inom byggnadsindustrin bör enligt de sakkunnigas mening utbudet av tomter från statens och kom- munernas sida regleras så, att det bidrager att åstadkomma jämnhet i arbetstill— gången. Syftet kunde exempelvis tänkas tillgodosett genom ett sådant ordnande av stadens tomtförsäljningar, att tomterna måste tillträdas på sommaren, t. ex. 1 juni, vilket på grund av ränteomkostnader, finansierings- och andra förhållanden i regel skulle hava till följd, att husen komme att bliva färdigställda till den 1 april nästa år.

En dylik tomtpolitik skulle dock med all säkerhet medföra direkt ekonomiska uppoffringar för staden, i det att därvid icke lika förmånliga priser skulle kunna ernås som vid försäljning å andra, av företagarna såsom lämpligare ansedda års- tider. Det bör även framhållas, att någon avsevärd ändring i den nuvarande koncentrationen av flyttningarna till den 1 oktober icke genom sådana åtgärder —- vilka endast kunde komma att avse bostadshus, nyuppförda på av staden till- handahållen tomtmark — skulle kunna åstadkommas. Enligt diagrammet på sid. 299 i sakkunnigas betänkande utgöra nämligen inflyttningar 1 oktober i ny- byggda hus i Stockholm endast c:a 1/5 a 1/3 av alla oktoberflyttningar. Med hänsyn till de uppoffringar och olägenheter, som skulle bliva förbundna med en dylik försäljningspolitik, ävensom framförallt med hänsyn därtill, att de verk- ningar av en sådan politik, som främst vore eftersträvansvärda, nämligen ned- sättning av produktionskostnaderna och mera kontinuerlig byggnadsverksamhet, måste anses ytterst ovissa, finner fastighetskontoret ej tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka åtgärder av angiven art.

Enligt fastighetskontorets mening synes det primära vara, att genom lag- bestämmelser och propaganda flyttningarnas koncentrering till den 1 oktober upphör. Sedan detta uppnåtts, komma med säkerhet de byggande att gå in för att färdigställa bostadshus även till andra tider än 1 oktober, och då bör själv- fallet staden liksom f. 11. se till att tomter finnas tillgängliga på tider, som äro lämpliga för de byggande.»

Tomträttsinstitutet behandlas utförligt i socialstyrelsens yttrande, i vilket dess utveckling och för detsamma gällande bestämmelser skildras. Därvid diskuteras bl. a. frågor rörande belåning av tomträtt samt rörande tomtägares skyldighet att vid tomträttsupplåtelses upphörande inlösa på tomten upp- förda byggnader. Socialstyrelsen anser att dessa frågor borde upptagas till prövning. — Stockholms stads fastighetskontor vill av sin erfarenhet om tomt— rättsinstitutet »livligt förorda de sakkunnigas förslag, att anstalter träffas för att giva institutet en vidsträcktare tillämpning och för att sprida upp— lysning om dess betydelse».

Rörande frågan om en markvärdestegringsskatt råda delade meningar. Svenska teknologföreningen förklarar sålunda:

»Innan den nya stadsplanelagen med dess bestämmelser, att tomtägare skall i huvudsak bekosta gator och ledningar, kom till stånd, var kanske frågan om en tomtvärdestegringsskatt aktuell. Införandet av en tomtvärdestegringsskatt skulle numera utöver den ordinarie beskattningen få karaktären av en extra beskattning av byggnadsindustrin och skulle därmed komma att motverka ett förbilligande av bostadsproduktionen.

En vidsträcktare tillämpning av tomträttsinstitutet, vilket även de sakkunniga. förordat, är säkerligen ett riktigare sätt att vinna en utjämning av tomtvärde- stegringarna.»

Sveriges fastighetsägareförbund anser att det icke finns skäl att nu upp- taga frågan om en värdestegringsskatt på dagordningen.

En utredning i denna fråga påyrkas däremot av bl. a. socialstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

Byggnadsindustrisakkunnigas uttalanden rörande fastighetsvärdenas ned- skrivning efter byggnadernas ålder har föranlett vissa anmärkningar. Så skriver Sveriges industri/förbund:

»Innebörden av detta förslag förefaller oklar. En bokföringsmässig nedskriv- ning av byggnadsvärdet påverkar ju i och för sig icke, oavsett nedskrivningens storlek, det värde som byggnaden faktiskt äger. Det inses därför icke, att den förordade kraftiga nedskrivningen av byggnadsvärdet skulle i någon mån för- billiga priserna å byggnadstomter. I detta sammanhang vill Förbundet erinra om den allt för låga avskrivning å husbyggnadsvärden som enligt praxis på många orter, t. ex. i Stockholm, medgives i beskattningshänseende och som grundas på allt för optimistisk uppfattning från skattemyndigheternas sida om sådana bygg- naders sannolika livslängd. Ett medgivande av mera liberala avskrivningsgrunder beträffande husbyggnader än de nu tillämpade vore synnerligen önskvärt.»

Denna fråga om den skattetekniskt tillåtna nedskrivningen beröres även i en del andra remissyttranden. En annan synpunkt framföres av Stockholms stads fastighetskontor, som önskar »understryka vikten av att genom lämplig upplysninggöres klart för dem, som förvalta fastigheter, att fastigheterna åldras och att nedskrivning därför är erforderlig».

Andra frågor i samband med tomtpriserna och städernas tomtpolitik be- röras i några yttranden.

Hyresgästernas riksförbund skriver:

>>I samband med förslaget om att kommunerna skall förvärva markområden vill vi erinra om nödvändigheten av sådana ändringar i expropriationslagen, att kom- munerna får utvidgad rätt att expropriera för framtida bostadsbehov och på villkor som förhindrar den enskilde markägaren att göra oskäliga vinster genom expropriationsförfarandet. Vi tillåter oss också uppställa till diskussion frågan om huruvida icke förbud för kommuner att avhända sig mark annat än under tomt— rätt kan genomföras. Beträffande tomt- och fastighetsvärdestegringsskatten och dess utformning anser vi, att de medel som skulle inflyta genom denna skatt böra användas för bostadssociala ändamål.»

I skrivelse till Konungen av den 11 mars 1938 har Hyresgästernas Spar— kasse— och Byggnadsförening fäst uppmärksamheten på, »hurusom vissa före- skrifter i gällande lagstiftning för stadsplanering, tomtindelning, tomtmätning

m. m. samt denna lagstiftnings tillämpning haft ett hämmande, hindrande och stundom förlamande inflytande på byggnadsindustrin». »Det måste enligt vår mening betecknas som föga lyckligt, att en industri, vilken lik byggnadsindustrin måste kunna smidigt anpassas efter konjunkturerna, skall vara insnörd i en sådan tvångströja av paragrafer och stadganden, att bara förberedelserna till ett ny- bygge nödgas taga mångdubbelt längre tid än att bygga själva huset. En rationali- sering av den ämbetsmässiga apparat, under vilken byggnadsverksamheten sorterar, en snabbare handläggning av stadsplane- och tomtindelningsärendena synes oss därför vara en trängande nödvändighet.»

>>Hyresgästernas Sparkasse- & Byggnadsförening hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t ville taga initiativ till en omarbetning av nämnda lagstiftning, i syfte att rationalisera den ämbetsmässiga handläggningen av stadsplane- och tomtindel- ningsärenden och göra denna handläggning smidigare och snabbare.»

3. Byggnadskostnadssakkunnigas uttalanden.

De i det föregående redovisade uppgifterna rörande den kommunala tomt- politiken i 15 städer ge följande bild av tomtprisernas utveckling, om priset per normaleldstad år 1935 sättes lika med 100. Uppgifterna för 1929—1934 ha liksom i de tidigare tabellerna hämtats från byggnadsindustrisakkunnigas betänkande.

Tab. 51. Tomtpris per eldstad vid de kommunala tourtförsäljningnrna i vinst städer (1935=100).

Tomtpris per normal- eldstad år 1 935,

kr. 1929—34 1936 1987

Tomtpriset i genomsnitt per normaleldstad, 1935 = 100

Stockholm inre staden .............. 1 403 97 111 119 Göteborg höghustomter ............ 944 -—— landshövdingehus och 3— våningsstenhustomter . . 385 2—vånings trähustomter . . 364 — Malmö 1 356 — Norrköping ................ 408 76 Hälsingborg 366 —— Gävle 296 115 Orebro .................... 280 105 Eskilstuna 355 72 Jönköping ................ 520 — Uppsala 308 -— Västerås .................. 460 29 Kalmar .................... 366 92 Sundsvall 505 68 Ostersund 221 — Falun 313 107

1 Hyresfastighetcr inom nyexploaterade områden.

Endast tre av de 15 städerna kunna för år 1939 uppvisa lägre tomtpriser per normaleldstad än är 1935, nämligen Hälsingborg, Jönköping och Sunds—

vall. Härvid är dock att märka, att tomtpriserna i de båda sistnämnda städerna ligga på en förhållandevis hög nivå, även om denna under senare delen av 1930—talet icke ytterligare stigit. Gävle, Uppsala, Norrköping, Falun och Örebro uppvisa tomtpriser, vilka stigit med mer än 50 % under åren 1935—1939; detsamma gäller även för sådana tomter i Göteborg, vilka avsetts för bebyggelse med tvåvånings trähus. I Kalmar, Östersund, Eskilstuna och Stockholm ha tomtpriserna under samma tid stigit med 30 % eller mer, dock icke så mycket som 50 %.

Dessa uppgifter gälla städernas egen tomtförsäljning. För utvecklingen på den privata tomtmarknaden på samma orter ha icke lika fullständiga upp- gifter stått till förfogande. För Hälsingborg, Gävle, Eskilstuna, Jönköping, Uppsala, Västerås och Kristianstad ha vissa sammanställningar återgivits i det föregående liksom även några mindre omfattande uppgifter lämnats rörande priserna vid exploateringen av viss enskild tomtmark i Stockholm. I allmänhet synas priserna på den privata tomtmarknaden ligga högre än vid de kommunala tomtförsäljningarna. Sannolikt har även stegringen under senare delen av 1930-talet varit minst lika stor på den enskilda tomtmarken som på kommunernas.

Den stegring av priserna vid kommunernas tomtförsäljningar, som fram- går av tabellen ovan, torde knappast vara förorsakad av däremot svarande kostnadsstegringar för tomtexploateringen. En sänkning av priserna på tomt— marken, som delvis torde åstadkommas automatiskt under nuvarande kris, tillbaka till omkring 1935 års nivå torde därför i allmänhet kunna ske utan att någon nämnvärd subvention från kommunernas sida erfordras.

Som de sakkunniga på annan plats i detta betänkande utveckla torde den övervägande delen av den bostadsbyggnadsverksamhet, som under det när- maste året kan tänkas komma till stånd, förutsätta statlig medverkan ifråga om finansieringen. De sakkunniga ha förutsatt att härvid en viss prövning sker av ifrågakommande byggen ur flera olika synpunkter genom statens byggnadslånebyrå. Det torde böra tillkomma denna att även tillse att tomt- priserna äro skäliga. Då kommunerna tillhandahålla tomtmark, torde priser icke överstigande de 1935 gällande kunna utgöra riktmärke. Som villkor för den statliga medverkan torde dock knappast kunna krävas sådana tomtpriser, som i sig skulle innebära en kommunal subvention. I vissa fall kan det dock *ligga i kommunernas eget intresse att av bostads- eller arbetslöshetspolitiska skäl lämna en sådan subvention. Byggnadslånebyråns prövning av skälig— heten av för byggnadsprojekten angivna tomtvärden får givetvis icke från ifrågasatta lånemöjligheter utesluta en byggherre, vilken under något av de senaste åren till då rådande höga tomtpriser inköpt markområde; i sådana fall torde dock böra krävas, att byggherren tar uppkommen förlust på mark— värdet och att i de finanskalkyler, som byggnadslånebyrån godkänner, ett så— dant värde räknas för tomten, som byrån finner skäligt i den föreliggande situationen. Över huvud äro förhållandena så växlande från ort till ort —— liksom även olika belägenheter på samma ort sinsemellan —- att statens bygg-

39 41 7

nadslånebyrån icke torde böra bindas genom några alltför rigorösa allmänna regler utan äga en omfattande rätt till diskretionär prövning av de konkreta fallen. De sakkunniga ha i sina kalkyler ansett sig kunna räkna med en sänk- ning av de under senare år högt uppdrivna tomtpriserna tillbaka till omkring 1935 års nivå som möjlig.

Även om en kommunal subventionering i form av tillhandahållande av tomtmark under självkostnadspris i en viss situation eller för vissa ändamål kan vara befogad, synes den i längden knappast utgöra en tillfredsställande grundval för en sund byggnadsverksamhet. Den skulle även sannolikt ställa alltför stora anspråk på kommunernas finanser för att över huvud vara möjlig i större utsträckning. Under sådana förhållanden framstår det som en ange- lägenhet av vikt, att kostnaderna för tomtmarkens exploatering hållas nere. Som av byggnadsindustrisakkunniga framhållits är det därför av vikt att städerna i tid skaffat sig tillgång till tillräckligt omfattande markområden. Av betydelse är även, att kostnaderna för gatuanläggning och ledningsnät beaktas. Under en tid, då läget på tomtmarknaden på många orter varit sådant, att höga tomtpriser lätt kunnat erhållas —— bl. a. därför att byggnads- behovet varit stort och räntorna fallande _— synas tomtprisstegringarna haft en benägenhet att åtföljas av en betydande stegring av dylika omkostnader. En begränsning av desamma torde många gånger vara möjlig, bl. a. genom enklare utförande av gatuanläggningen. Genom ett bättre genomarbetande av stadsplanerna med hänsyn tagen till terräng- och grundförhållanden torde även i vissa fall gatukostnaderna kunna nedbringas. De sakkunniga Vilja starkt understryka vikten av att dessa frågor av vederbörande kommunala myndigheter ägnas tillbörlig uppmärksamhet.

Ett förbilligande av tomtmarken kan alltid vinnas genom en hårdare exploa- tering av densamma, d. v. s. genom att bebyggelsen göres tätare och den till gator och parker reserverade arealen minskas i förhållande till den bebyggda arealen. Mot ett dylikt tillvägagångssätt har stadsplanechefen i Göteborg anfört starka betänkligheter. Den standard ifråga om bebyggelsetätheten, som de större svenska städerna ha att uppvisa, synes knappast kunna karak- teriseras som alltför hög. Då den vid ett områdes exploatering uppgjorda stadsplanen binder bebyggelsen för avsevärd tid framåt, synes en tillfällig krissituation icke böra få leda till en hårdare exploatering än vad som på längre sikt kan anses lämplig. De sakkunniga vilja för sin del ansluta sig till denna uppfattning.

Av lika stor betydelse som tomtprisernas fasthållande vid rimlig nivå är att åtgärder vidtagas för att tillgången på tomtmark blir tillräcklig. Om denna senare förutsättning icke är för handen, leda låga priser vid den kom- munala tomtförsäljningen lätt till att skillnaden mellan dessa priser och vad som vid rådande hyresnivå kan uppnås ifråga om fastighetsvärden, bildar en spekulationsvinst, som tillkommer tomtköparen eller byggmästaren. Ett be- gränsat utbud av tomtmark skapar ett marknadspris, som kan ligga Väsentligt över kostnaderna för tomtmarkens anskaffande. Så har otvivelaktigt under

vissa skeden varit förhållandet i Stockholm. Om denna vinst hamnar hos tomtspekulanter och spekulationsbyggmästare eller hos den ursprungliga tomt- försäljaren —— som i Stockholm i vissa fall varit staden, i andra staten (Djur- gårdskommissionen) och i åter andra enskilda tomtägare —— är för den bo- stadssökande allmänheten strängt taget likgiltigt. Ur allmänna synpunkter är det givetvis intet att invända emot att vinsten tillfaller staten eller staden, vilket med i Sockholm tillämpat försäljningssystem delvis torde varit fallet. Berättigad kritik synes däremot kunna resas mot den alltför snäva begräns- ning av den areal, som vid olika tillfällen utbjudits, vilken iakttagits. Ett större samlat utbud av tomtmark — vilket även medfört en snabbare exploate- ring av tillgängliga områden —— skulle visserligen för staden och staten (Djur— gårdskommissionen) ha minskat de influtna köpeskillingarna, men den bil- ligare tomtmarken och den rikligare tillgången på denna skulle å andra sidan via en mer omfattande byggnadsverksamhet kunnat leda till en lägre hyres— nivå. I det nuvarande läget, då Stockholms stad icke längre har någon tomt- mark inom den inre staden till försäljning utan en betydande del av nybe- byggelsen måste falla inom ytterområdena, där marken upplåtes med tomt- rätt, knyter sig för huvudstadens vidkommande huvudintresset vid att tomt- rättsavgälderna hållas så låga som möjligt och vid ordnandet av goda och billiga kommunikationer mellan stadens centrum och dessa områden. De med användningen av tomträttsinstitutet förknippade problemen ha de sak- kunniga icke ansett sig behöva upptaga till behandling.

Ombesörjandet av en riklig tillgång på tomtmark framstår sålunda som en viktig uppgift för kommunerna. Som av Svenska teknologföreningen fram- hållits är det även av vikt, att upplåtelsen av tomtmarken sker under sådana former att erforderligt noggrant projekteringsarbete kan verkställas och att byggnadsföretagare få möjlighet att organisera sitt byggande i seriedrift, där förutsättningar härför eljest äro för handen. Bl. a. ur sistnämnda syn- punkt är en försäljning till fastställda priser att föredraga framför ett anbuds- system. Jämväl en sådan i tiden avpassad försäljning av tomtmark, att där- igenom en säsongutjämning av byggnadsverksamheten befrämjas, synes så— som byggnadsindustrisakkunniga påpekat vara 'ett önskemål, även om det skulle medföra vissa ekonomiska uppoffringar för kommunerna; vid sidan av de övriga åtgärder för åstadkommandet av en jämnare sysselsättning inom byggnadsindustrin, som på annan plats i detta betänkande diskuteras, synes detta medel i vissa fall med fördel kunna användas.

För åstadkommandet av en riklig tillgång på tomtmark torde nuvarande krissituation väl ägna sig. Även om byggnadsverksamheten under de närmaste åren blir av mindre omfattning, torde stadsplanemyndigheternas arbete med fördel kunna fullföljas med till buds stående medel. Därigenom synes det framtida utbudet av tomtmark kunna hinna ifatt efterfrågan i stället för att som under de senaste årtiondena understiga efterfrågan. Genom att såväl kommunerna som privata markexploatörer utnyttja den nuvarande pausen i byggnadsverksamheten till sådant planeringsarbete synas även de

av Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening påtalade olägenheterna av den långsamma behandlingen av stadsplane- och tomtindelningsärenden kunna motverkas.

Genom noggrant genomarbetade stadsplaner kunna som ovan framhållits i vissa fall besparingar göras ifråga om gatuanläggningar o. d. Även ifråga om byggnadskostnaderna torde icke obetydliga besparingar kunna göras genom hänsynstagande till terräng- och markförhållandena; därigenom kunna t. ex. i vissa fall dyrbara sprängnings— eller pålningsarbeten undvikas. Ett alternativ till noggrannare stadsplaner kan härvidlag tänkas vara en viss rörelsefrihet för byggnadsföretagarna i förhållande till stadsplanen. Det synes sålunda icke orimligt, att de erhölle rätt att inom vissa, icke alltför vida marginaler t. ex. förskjuta huskroppens läge i förhållande till vad som i stadsplanen utmärkts. Därigenom skulle strävandena att vid projekteringen få ut förmånligast möjliga byggnad på viss tomt kunna medföra rätt betydande besparingar.

Byggnadskostnadssakkunniga föreslå sålunda, att som villkor för statlig med- verkan ifråga om finansieringen av viss byggnadsverksamhet uppställes, att tomtmark tillhandahålles till priser, som i regel icke överstiga 1935 års nivå. Eftersom tomtpriserna vid de kommunala tomtförsäljningarna i en del städer under tiden 1935—39 stigit i en utsträckning, som varierar från ort till ort men som för de större och medelstora städerna i allmänhet kan anslås till omkring 30 %, och tomtpriset på dessa platser utgör icke fullt 10 % av byggnadskost- naderna, skulle denna sänkning av tomtpriserna betyda lika mycket som en reduktion av byggnadskostnaderna med i allmänhet omkring 3 %. Av vikt är att kommunerna söka nedbringa kostnaderna för tomtexploateringen, t. ex. för utläggningen av gator och ledningsnät. Härvid torde emellertid en hårdare exploatering av tomtmarken med en tätare bebyggelse icke vara. att rekommendera. På längre sikt är det av största betydelse, att kommunerna, i den mån de ha möjlighet härtill, sörja för en tillräckligt riklig tillgång på tomtmark. Stadsplanearbetet synes därför i nuvarande situation böra full- följas i största möjliga omfattning. Genom väl genomarbetade stadsplaner torde såväl gatu- som byggnadskostnader i icke ringa omfattning kunna sparas.

KAPITEL 6.

Byggnadsmaterial.

Prisutvecklingen för byggnadsmaterial var, sedan inflationens topp år 1920 passerats fallande ända in på 1930-talet. Under senare hälften av 1930—talet har en prisstegring satt in. Särskilt stark var uppgången i början av 1937. Sedan prisuppgången under 1937 kulminerat, inträffade ånyo en viss tillbaka- gång, som dock avlöstes av en ny och mycket snabb prisstegring omedelbart efter krigsutbrottet 1939. En bild av utvecklingen ger Handelsbankens bygg- nadskostnadsindex.

Tab. 52. Prisutvecklingen för byggnadsmaterial enligt Svenska handelsbankens index.

., Samtliga .. ,, .. .. . A r material Tegel Cement lra Ovriga

December: 1. 1913 _ 100. 1924 ............................ 190 244 189 266 183 186 266 177 1927 ............................ 177 213 187 1928 ............................ 178 221 172 1929 ............................ 176 244 172 1930 ............................ 172 244 1931 ............................ 157 244 1932 ............................ 144 199 137 1933 ............................ 151 199 " 152 1934 ..................... _ ....... 152 155 170 1935 ............................ 150 166 162 1936 ............................ 166 177 187 1937 ............................ 182 177 209 1938 ............................ 170 177 193

2. 1936 = 100.

1936, mars ...................... 99 100 98 september ................ 101 100 105 1937, mars ...................... 118 104 123 127 september ................ 123 104 164 127 1938, mars ...................... 118 106 139 123 september ................ 110 105 110 112 1939, mars ...................... 112 105 110 124 september ............... 130 106 189 149 1940, mars ...................... 144 113 202 157 september ................ 144 120 123 186 142

llllllllll

Redan dessa siffror återspegla den stelhet i prisutvecklingen, som blivit en följd av den starka genomorganiseringen av byggnadsmaterialindustrierna. Cementpriset har t. ex. hållits oförändrat flera år i följd. Av siffrorna fram- går även en annan omständighet av vikt, nämligen den att de prisvariationer, som förekomma, i första hand gällt trävaror och järnartiklar, d. v_ s. sådana produkter, för vilka konkurrens förelegat av en för prisbildningen utslags-

givande styrka. Här åsyftas främst utvecklingen före krigsutbrottet 1939. Ned- gången under krisen i början av 1930-talet var starkast för trä och järn liksom även variationerna i fortsättningen främst gällt dessa; prisstegringen 1937 gällde likaledes i första hand trä och järn; tackjärnspriset fördubblades på mindre än ett år och trävaruprisernas stegring var även mycket stor.

I stort sett torde emellertid kunna sägas, att prisnivån för flertalet bygg- nadsmaterial varit förhållandevis jämn under 1930—talet. Prisfallet under depressionen i början av årtiondet dämpades i väsentlig grad av förekom- mande organiserad samverkan mellan företagarna. Under den livliga bygg- nadsverksamheten i slutet av decenniet torde organisationerna även i viss mån verkat återhållande på prisstegringstendenserna. Företagen ha i flertalet fall erhållit förhållandevis goda vinster genom den stegrade avsättningen, i betydligt mindre grad genom stegrade priser. De starkare prisfluktuationerna för trävaror och järn än för övriga byggnadsmaterial torde även i högre grad sammanhänga med andra omständigheter än byggnadsverksamhetens utveck- ling; i främsta rummet ha de berott på prisutvecklingen på världsmarknaden, som via den svenska exporten påverkat jämväl prisbildningen på hemmamark- naden.

Av helt annan storleksordning är den prisstegring, som inträffat efter stor- maktskrigets utbrott hösten 1939. Enligt de uppgifter, vilka ingå i Svenska handelsbankens index och vilka ovan återgivits, skulle prisstegringen för olika byggnadsmaterial i genomsnitt uppgå till inemot 40 %. De betydligt mera detaljerade beräkningar som utförts rörande kostnaderna för ett smalhus på Hammarbyhöjden i Stockholm och som bilda underlaget för en av socialsty- relsen planerad byggnadskostnadsindex, visa som framgår av den i ett tidi- gare avsnitt återgivna sammanställningen en stegring för samtliga material med något över 20 %. Av dessa beräkningar framgår också att materialpris— stegringen svarar för omkring tre fjärdedelar av den sedan krigsutbrottet in- trädda fördyringen av byggnadskostnaderna (räknade exklusive tomtpris). Andra kalkyler ha givit liknande resultat.

Denna prisstegring har gällt praktiskt taget samtliga byggnadsmaterial ehuru stegringen är av mycket olika styrka för olika produkter. Till stor del bottnar prisstegringen i likartade kostnadsstegringar för alla materialleveran- törer. Sålunda ha transportkastnadema, vilka för flertalet byggnadsmaterial äro av stor betydelse, undergått en mycket betydande stegring. Järnvägstrans- porterna ha fördyrats icke blott genom den 10 procentiga taxehöjning, som sta- tens järnvägar i mitten av 1940 företagit, utan också därigenom att tidigare utgående specialrabatter borttagits. Åtskilliga byggnadsmaterial åtnjöto tidi— gare sådana rabatter på ett eller ett par tiotals procent. Kostnaderna för bil— transporterna ha stigit i vissa fall ända upp till det dubbla. Även sjötrans- porterna ha fördyrats rätt avsevärt.

Vid sidan av höjda transportkostnader spela prisstegringama för bränslen stor roll. Också här synes man i många fall få räkna med fördubblade kost- nader. Flera byggnadsämnesindustrier kräva mycket bränsle, t. ex. cement- fabriker, tegelbruk, järnbruk.

En tredje för flera byggnadsmaterial gemensam kostnadsstegrande faktor utgöres av de höjda järnprisema, i sin tur i viss utsträckning bottnande i de stegrade bränslepriserna och i viss mån transportkostnaderna.

En fjärde kostnadsstegring utgör slutligen arbetslönestegringarna på grund av semesterersättningen och på grund av indexregleringen av lönerna. I all- mänhet torde dock denna kostnadsstegring väga mindre tungt än de tidigare omtalade.

Utmärkande för kostnadsstegringarna är att de icke sammanhänga med inom byggnadsindustrin rådande förhållanden. Dessa förhållanden ha icke bidragit till att framkalla kostnadsstegringarna och från byggnadsindustrins sida kan tämligen litet göras för att begränsa dem. I viss utsträckning synas de t. o. m. ligga utanför det område, som låter sig påverka genom samhälleliga åtgärder.

Byggnadskostnadssakkunniga ha genom överläggningar med vissa repre- sentanter för leverantörer av olika byggnadsmaterial sökt erhålla en oriente- ring rörande läget för dessas del, De ha därvid inhämtat upplysningar rörande tillgången på olika material samt rörande avsättningsförhållandena för dessa. De ha även starkt understrukit vikten av att från byggnadsmaterialproducen— ternas sida åtgärder vidtagas för att såvitt möjligt begränsa inträffade kost- nadsstegringar. De ha vidare framhållit betydelsen av att en ytterligare standardisering på vissa håll genomföres samt uppmanat företagarna att under- söka alla möjligheter att framställa fullgoda ersättningsvaror för sådana pro- dukter, vilka på grund av brist på råvaror icke kunna framställas eller vilkas omkostnader i särskilt hög grad ökat. Det torde främst tillkomma byggnads- materialtillverkarna och dessas sammanslutningar att söka komma till rätta med här berörda problem. — Därjämte ha de sakkunniga vid dessa överlägg- ningar framhållit nödvändigheten av att priserna på byggnadsmaterial hållas så låga som möjligt.

Utöver nämnda överläggningar ha de sakkunniga i skrivelse till ledande företag och sammanslutningar bland byggnadsmaterialleverantörerna hemställt till dessa att taga sin prissättning under förnyat övervägande och meddela i vilken utsträckning de ansåge sig kunna bidraga till byggnadskostnadernas förbilligande. I sin skrivelse tecknade de sakkunniga läget på byggnadsmark— naden, som hotas av en nära nog fullständig stagnation. Byggnadsverksam- heten hade under loppet av år 1939 successivt inskränkts till en bråkdel av den omfattning, som uppnåtts under de närmast föregående åren, och inga tecken visade sig till en ny uppgång. Ur många synpunkter vore det emeller— tid önskvärt, att en viss sysselsättning kunde beredas såväl byggnadsverk- samhetens folk som byggnadsämnesindustrierna. Även för utvecklingen på bostadsmarknaden vore det önskvärt, att en viss byggnadsverksamhet ägde rum. Förutsättningen för en sådan vore emellertid en betydande reducering av byggnadskostnaderna. I skrivelsen omtalades beräkningen, att den efter krigs- utbrottet inträffade räntestegringen och prishöjningarna för olika byggnads- material och arbetslöner uppskattades kräva 30 a 35 % högre hyror för att

en nybyggnadsverksamhet skulle vara räntabel. En sådan hyresstegring torde böra undvikas. Statsmakternas villighet att stödja byggnadsverksamheten torde även vara beroende av kostnadernas utveckling. De sakkunniga redo— gjorde så för sitt utredningsarbete, vilket gällde även sådana faktorer, som— endast med ringa andel ingå i de totala kostnaderna för byggnadsverksamheten. Utredningen omfattade såväl tomtpriserna, ränteproblemet, arbetskostnaderna som olika standardfrågor och de sakkunniga vände sig nu till byggnadsmate— rialleverantörerna.

»I en så allvarlig situation, som den nuvarande, måste det vara ett livsintresse för byggnadsämnesindustrierna, att en viss byggnadsverksamhet kan äga rum. Dennas betydelse torde visserligen icke vara densamma för alla grenar. Störst är intresset för de industrier, som helt eller till övervägande del arbeta för byggnads- industrin. Men även för sådana industrier, för vilka detta icke i samma grad är fallet och vilka kunnat erhålla sysselsättning med olika av den nuvarande krisen betingade arbetsuppgifter, torde avsättningen till byggnadsverksamheten efter hand komma att erhålla ökad betydelse.

I själva verket kan det nuvarande läget på detta område bäst karakteriseras som en depression, blott mycket starkare utpräglad än depressionerna vanligen bruka vara. Vid fri konkurrens skulle under normala förhållanden ett avsevärt prisfall uppkomma och företagen därigenom tvingas att uppoffra vanliga förränt— nings- och amorteringskrav. Då under nuvarande förhållanden mycket stora an- strängningar måste göras för att minska och hålla nere byggnadskostnaderna, torde det icke vara något samhällsintresse att hindra ett prisfall eller hålla uppe pri- serna på en högre nivå än som eljest skulle inställa sig.»

De sakkunniga hänvisade slutligen till att priserna på vissa byggnads- material hade satts med priskontrollnämndens godkännande. Därvid hade emellertid byggnadsindustrins aktuella svårigheter icke särskilt kunnat be— aktas och de sakkunniga hemställde därför att prissättningen för byggnads- materialen ånyo måtte övervägas mot bakgrunden av dessa. Därvid finge förutsättas att från andra håll rimliga ansträngningar gjordes för byggnads— kostnadernas förbilligande och att en byggnadsverksamhet av mellan tredje- delen och hälften av den omfattning, som under senare delen av 1930—talet varit normal, kunde åstadkommas.

De sakkunniga få i det följande framlägga resultatet av sina utredningar. I betydande utsträckning baseras framställningen på svaren på den omtalade cirkulärskrivelsen.

1. Järn och Jarnvaror.

I det hus vid Hammarbyhöjden, för vilket detaljerade kostnadsberäkningar i tidigare sammanhang återgivits, ingingo järn och järnvaror med omkring 14 % av de totala byggnadskostnaderna (exklusive tomt) år 1939. Till 1 okto» ber 1940 hade priserna på järn och järnvaror stigit med icke fullt 50 % och på dessa artiklar kom inemot % av hela ökningen av byggnadskostnaderna under det första krigsåret. Hur kostnaderna och kostnadsökningen fördela sig på olika järnartiklar framgår av den tidigare återgivna tabellen (järn-

varorna ingå under rubrikerna: armeringsjärn, järnbalkar, diverse järnvaror — bl. a. jämtrådduk, spik, skruv och krok, inmurningsgods — inredning — bl. a. spisarmaterial för smidesarbeten, material för värme— och sanitär in- stallation —— den ojämförligt största posten — samt material för plåtslageri- arbeten).

En beräkning av den totala järnförbrukningen för byggnadsändamål har givit följande resultat. Uppgifterna avse år 1937.

Balkar och armeringsjärn .......................................... 75 000—100 000 ton Avloppsrör, gjutna ................................................... 16 000— 18 000 Radiatorer 17 000— 19 000 > Pannor 15 000— 17 000 Värmeledningsrör ...................................................... 10 000— 12 000 Varmvattenberedare 5 000— 6 000 Badkar 1 500— 2 000 , Kallvattenrör 4 000— 5 500 Galvaniserad plåt ...................................................... 1 000— 1 500 Spisar, smide etc. ...................................................... 16 000— 18 000 Diverse beslag, smide m. m. ....................................... 15 000— 20 000 .

Summa 175 000—225 000 ton

Dessa uppgifter måste uppfattas som grova överslagsberäkningar, vilka dock i vissa fall kunna kontrolleras med hjälp av industristatistiken. De inne— fatta den totala åtgången av såväl svenskt som importerat järn för husbygg— nadsändamål. En uppdelning på svenskt och utländskt material har icke ansetts möjlig.

Å järnbrukens vägnar har svar lämnats på de sakkunnigas skrivelse vid ett sammanträde inför priskontrollnämnden. Därvid meddelades, att järnbruken hade full sysselsättning för det närmaste året. Om det från statsmakternas sida emellertid ansågs önskvärt, att en viss byggnadsverksamhet komme till stånd, vore järnbruken likväl villiga att visa tillmötesgående ifråga om pris- sättning. Deras möjligheter därvidlag vore större, om för detta ändamål en ökad bränsletilldelning bleve möjlig. En prissänkning kunde antingen avse allt järn eller också endast sådant, som ginge till byggnadsändamål. Järn- brukens representanter förklarade att en sänkning i förra fallet sannolikt bleve alltför ringa för att kunna ha någon praktisk betydelse för byggnadsverksam- heten. I det senare fallet, som från järnbrukens sida närmast förordades, vore en större sänkning möjlig. Någon metod att avgränsa vad som skulle anses höra till byggnadsverksamhet, torde sannolikt gå att finna.

I senare förbindelse med de sakkunniga ha järnbruken upprepat sin för- säkran om järnbrukens villighet att medverka till att järn ställes till för- fogande för byggnadsändamål till sänkt pris. Ett preciserat svar har dock icke kunnat lämnas. Järnbruken önskade nämligen dessförinnan erhålla exakt besked om samtliga de mängder järn för olika ändamål, för vilka viss förmånsbehandling skulle gälla; Dessutom var det nödvändigt att avvakta resultatet av då pågående handelsavtalsförhandlingar med Tyskland. Slut- ligen underströks från järnbrukens sida önskvärdheten av att en utredning

verkställdes av möjligheterna att under nuvarande förhållanden, då tillgången får anses begränsad, minska järnåtgången för byggnadsändamål.

Sedan de ifrågavarande handelsavtalsförhandlingarna avslutats, har indu— strikommissionen varit sysselsatt med utarbetandet av planer för järntill- gångens fördelning på olika ändamål. Dessa planer ha då detta skrives icke dblivit färdigställda, men komma att inom kort meddelas regeringen i det ut— låtande rörande möjligheterna att med hänsyn tagen särskilt till råvarutill- gången genomföra planerade beredskapsarbeten, som av folkhushållnings- departementet infordrats från industrikommissionen. Byggnadskostnadssak- kunniga förmoda, att bristande tillgång på järnvaror för byggnadsändamål icke skall lägga hinder i vägen för den byggnadsverksamhet, som av olika anled— ningar befinnes önskvärd. Förhindrandet av en svårartad bostadsbrist fram- står enligt de sakkunnigas uppfattning som en angelägenhet av sådan sam- hällelig vikt att byggnadsverksamhetens krav icke böra sättas i efterhand då det gäller att på olika användningsområden fördela mer eller mindre knappa varutillgångar.

Vad prissättningen för järn beträffar, ha de sakkunniga inhämtat, att denna kommer att upptagas till förnyad behandling av priskontrollnämnden i början av 1941. De önskemål, som från byggnadskostnadssakkunnigas sida fram— ställts, torde därvid få beaktas. Huruvida en prisdifferentiering till byggnads- verksamhetens förmån därvid bör föredragas framför en allmän järnprisreduk— tion är en fråga, som torde få övervägas i ett allmännare sammanhang än det, ur vilket de sakkunniga haft att behandla dessa frågor. I och för sig skulle en enhetlig prisbildning på järnmarknaden givetvis förenkla priskontrollen och järnmanufakturindustrins kalkyler. Om däremot, även utan att de svenska järnbruken beviljade byggnadsindustrin vissa förmåner, skilda priser skulle komma att bli rådande för järn av olika ursprung, synes en sådan anordning rimlig, att det billigare järnet — i den mån detta av andra anledningar visar sig möjligt —— reserveras för byggnadsverksamheten. Därigenom synes en viss reduktion i förhållande till de i slutet av 1940 gällande priserna kunna uppnås för vissa järnartiklar. Om en prisdifferentiering genomföres, synes den i första hand böra omfatta armeringsjärn och balkar, olika sorters rör och plåt för byggnadsändamål samt plåt för radiatorfabrikerna, valstråd för spik- fabrikerna och tackjärn för tillverkarna av pannor, gjutgods, beslag m. m.

Möjligheterna att vid byggnadsverksamhet minska järnåtgången, vilket från järnbrukens sida framhållits som önskvärt under nuvarande förhållanden, äro givetvis begränsade. Detta betyder dock icke att betydande resultat icke skulle kunna uppnås. De utredningar, som för de sakkunnigas räkning före- tagits av civilingenjören H. Lindqvist och som finnas bifogade detta betän- kande som bilaga, ha givit vid handen att väsentliga järnbesparingar kunna göras vid bjälklagskonstruktioner av armerad betong genom användning av högvärdigt armeringsjärn. På grund av det högvärdiga järnets bättre håll- fasthetsegenskaper kan nämligen en mindre mängd av detta järn ersätta en betydligt större kvantitet billigare järn.

I den mån nu gällande tillåtna påkänningar för armeringsjärn ökas, kan järnåtgången ytterligare minskas. En sådan ökning av tillåtna påkänningar torde dock endast kunna påräknas vid arbeten, där konstruktionens riktiga utförande garanteras av en skärpt byggnadskontroll. För betongbjälklag av numera vanlig typ, 5. k. massivbjälklag, skulle sålunda vid viss förhöjning av de tillåtna påkänningarna enligt ingenjör Lindqvists beräkningar kunna sparas c:a 15 % av i bjälklagen ingående järn vid användning av armeringsjärn St 44 och genom en övergång till högvärdigt järn St 52 kunde denna besparing ökas ända till c:a 40 %. Genom att öka betongplattans tjocklek har man dessutom i allmänhet möjlighet att driva denna järnbesparing ännu längre utan att ekonomin blir alltför ogynnsamt påverkad.

Ännu större skulle givetvis järnbesparingen bli om betongbjälklagen er- sattes med träbjälklag, i synnerhet i sådana fall där anordningen av bärande väggar medgiver att järnbalkar i stort sett kunna undvikas. Som i ett annat kapitel framhålles är emellertid den därvid uppkommande kostnadsbespa— ringen relativt obetydlig samtidigt som betongbjälklagen äro avsevärt över- lägsna ur såväl allmän byggnadsteknisk synpunkt som ur brand- och luft- skyddssynpunkt. En allmän återgång till träbjälklag torde därför knappast böra framtvingas för sådana större stenhus, vilka numera vanligen byggas med betongbjälklag. Mindre fastigheter — även stenhus —— kunna dock utan större olägenheter uppföras med träbjälklag i stället för betongbjälklag.

Bjälklag av järnbalkar med betongplattor äro i allmänhet redan ur kostnads- synpunkt olämpliga och böra dessutom undvikas då de medföra en betydligt större järnåtgång än massiva armerade betongbjälklag.

Stora kvantiteter järn ingå även i installationerna för vatten, uppvärmning, avlopp, evakuering etc. En sänkning av standarden genom att denna utrust— ning inskränkes till det nödvändigaste möjliggör säkerligen en viss järnbespa- ring. Frågan i vilken utsträckning en sådan standardsänkning ur andra syn- punkter är försvarlig, behandlas i ett annat kapitel, till vilket här hänvisas. Med bibehållande av en i huvudsak oförändrad standard kunna ävenledes vissa järnbesparingar vinnas dels genom ett enklare utförande av t. ex. radia- torer och klenare dimensioner på vattenledningsrören, dels genom att andra material få ersätta järnartiklar. I det senare avseendet torde vissa möjligheter förefinnas att använda rör av annat material än järn; avloppsledningarnas in- vändiga huvudstammar synas sålunda exempelvis kunna utföras av cement rör. Det torde tillkomma vederbörande tillverkare att utexperimentera dylika ersättningsartiklar, som fylla rimliga anspråk i olika avseenden.

Tillverkarna av olika järnvaror äga givetvis endast begränsade möjligheter att vid rådande järnpriser genomföra någon reducering av sina priser. Så skriver 13. ex. Sveriges trådspiksfabrikanters förening:

»Med anledning av Eder skrivelse få vi meddela, att vår styrelse förklarat sig principiellt införstådd med tankegången i Eder skrivelse och uttalat en livlig för- hoppning att, genom gemensamma uppoffringar från alla läger, det eftersträvade målet skall kunna nås.

Läget inom trådspiksfabrikationen är emellertid sådant att de fasta kostnaderna ingå med relativt liten del. I övriga kostnader ingå bl. a. löner och råmaterialier. Lönerna äro avtalsenligt indexbundna. Kostnaderna för råmaterialier domineras av priset på den ingående valstråden. Om den till disposition ställda valstråden av svenskt eller utländskt fabrikat levereras billigare än nu är fallet, är det givet att priset sänkes i motsvarande grad. Huru prisläget under vintern 1940/41 och våren 1941 kommer att ställa sig å valstrådsmarknaden är beroende dels på de svenska järnbrukens prissättning och dels på möjligheten att som hittills till billi- gare pris kunna importera valstråd.

Vår styrelse ansåg sig för dagen icke kunna göra något annat uttalande än att uttrycka sin beredvillighet att i sin mån, under ovan angivna förutsättning, bidraga till sänkning av trådspikspriset.»

För den händelse valstrådspriset sänkes, torde det tillkomma priskontroll— nämnden att tillse att trådspikspriserna sänkas i åtminstone hela den däremot svarande proportionen.

Gjutericonventionen är en sammanslutning av de större tillverkarna av spisar för fast och gasformigt bränsle, kaminer, värmeledningspannor, radia— torer, ventilationsmateriel och vattenvärmare. I sitt svar på de sakkunnigas skrivelse fäster conventionen uppmärksamheten därpå, »att i samtliga dessa artiklar ingå antingen utländskt råmaterial i avsevärd omfattning eller också inhemskt, som tillverkats med användning av utländska råvaror. Över pris— bildningen på detta område kunna för den skull varken myndigheterna eller fabrikanterna utöva något nämnvärt inflytande.» Conventionen hänvisar till andra vägar att förbilliga byggnadskostnaderna, såsom en reduktion av bygg— nadsarbetarnas ackordslöner, rationalisering av arbetsmetodema inom bygg- nadsindustrin, nedbringande av räntekostnaderna å byggnadslån samt pris— sänkning av andra »långt viktigare byggnadsmaterial». En annan väg att ned— bringa byggnadskostnaderna är självfallet en förenkling av byggnadssättet och en sänkning av standarden. Exempelvis »skulle en byggherre vid användande av en oemaljerad, gjuten gasspis i stället för en emaljerad av plåt minska kostnaden för denna detalj med c:a 1la».

»Ett förbilligande av byggnadskostnaderna på annan grund än en rationalise- ring av ackordslöner och arbetsmetoder, förenkling av byggnadssättet, prissänk— ning av råvaror och sänkning av räntenivån skulle Gjutericonventionen för sin del icke vilja tillstyrka, om en prissänkning på annan grund komme att medföra direkt förlust för byggherrar och levererande företag och därmed äventyra deras ekonomi. Att genomföra en dylik prissänkning utan sådan påföljd synes knappast möjligt, då nuvarande prisläge tillkommit under Statens Priskontrollnämnds kon— troll och säkert icke inrymmer en vinstmarginal, som medger reduktion med bibe- hållen räntabilitet.»

De besparingsmöjligheter, som stå till buds genom användande av billigare typer av vissa artiklar, tillverkade av Gjutericonventionens medlemmar, be— handlas på annan plats i detta betänkande. Det torde tillkomma tillverkarna att söka åstadkomma en kostnadsförbilligande standardisering i stället för att som under de gångna åren konkurrera med variationer i utförandet. Ifrågasättas kan huruvida icke till särskilt billigt pris erhållet järn — i den

män en prisdifferentiering här kommer ifråga —— endast bör få. användas vid tillverkning av vissa billiga standardtyper. I varje fall är en prissänkning i proportion till järnprisets sänkning självklar.

Svenska plåtmdiatorkonventionen pekar likaledes på en sänkning av ackordslönerna och en rationalisering av arbetsmetoderna inom byggnads- industrin samt nedbringandet av räntorna å byggnadslån och priserna å de viktigaste byggnadsmaterialen såsom cement, tegel, trävaror m. m.

»Därest denna undersökning skulle leda till positivt resultat, synes det vara riktigt att utreda, huruvida övriga byggnadsvaror under förutsättning av väsent- ligt ökad omsättning kunna förbilligas. Om en dylik prissänkning icke kommer att möjliggöra förräntning av de levererande företagen samt sålunda äventyrar deras ekonomi, kan givetvis prissänkningen icke få ske. För den händelse priserna å den slags järnplåt, som ingår i av våra medlemmar tillverkade produkter, skulle sjunka, följer därmed givetvis, att priserna å dessa produkter skola bliva föremål för reglering.»

I detta yttrande har Diskbänkskonventionen och Svenska pannkonventionen instämt. Den senare påpekar beträffande värmeledningspannor, »att tillverk- ningskostnaderna stigit avsevärt mer än försäljningspriserna höjts, i anledning varav inom vår konvention för närvarande pågår en undersökning, vars resultat skall ligga till grund för en prövning av frågan, huruvida och i vad mån de nu- varande försäljningspriserna skola höjas, efter det en sådan höjning varit under- ställd granskning av Statens Priskontrollnämnd och vunnit dess gillande.»

Också-för dessa tillverkare måste det givetvis gälla, att de böra undersöka möjligheterna att genom standardisering och rationalisering av sin produk- tion åstadkomma ett förbilligande.

En tillverkare av bl. a. isolerade ståldörrar, branddörrar, hissdörrar etc. skriver:

»För dessa fabrikat har alltid varit och finnes fortfarande en avsevärd kon— kurrens med ett stort antal särskilt mindre firmor, och har prissättningen för dessa fabrikat varit så gott som helt beroende av konkurrensen. Råmaterial— frågan (huvudsakligen plåt av dimensioner 1—3 mm tjocklek) har naturligtvis spelat en dominerande betydelse, och har som bekant dessa materialpriser under senare år och särskilt sista året sprungit avsevärt i höjden. Vi veta ej, huruvida järnverkens priser äro baserade på enbart framställningskostnader, men har i varje fall följden av dessa materialpriser blivit, att de vinstmarginaler, som förr kunde påräknas för våra ifrågavarande fabrikat, blivit högst betydligt beskurna, då vi icke kunnat i marknaden få ut de högre försäljningspriser, som framställ- ningskostnaderna betingat. Det skall naturligtvis fortsättningsvis ligga i vårt eget intresse att så mycket som möjligt modifiera våra prisnoteringar på ifråga— varande fabrikat för att i någon mån fylla vår tillverkningskapacitet med hänsyn till den betydliga inskränkning, som numera äger rum på byggnadsmarknaden och som för dagen hotar med ytterligare minskad arbetstillgång och t. o. m. arbetslöshet för härav berörd personal.»

Ett annat företag meddelar, att det, vad stålfönster angår, arbetar för att få fram ett standardfönster av billig konstruktion.

Grossistsammanslutningarna Svenska rörföreningen och Svenska järnbalk- grossisters förening ha av naturliga anledningar icke kunnat göra några ut

fästelser. De ha emellertid uttalat sitt intresse för strävandena att få igång byggnadsverksamheten och förklarat sig komma att beakta de av de sak— kunniga framförda synpunkterna. Det får givetvis förutsättas, att en regle— ring av tillverkarnas priser följes av motsvarande justeringar av återför— säljarnas.

2. Andra metallvaror.

Aag. Stenmans A.-B., landets största tillverkare av skruvar och byggnads— beslag, meddelar i sitt svar på de sakkunnigas skrivelse, att företagets till— verkning till allra största delen är baserad på export.

»På grund härav är fabrikernas produktionsförmåga mycket stor, och även om byggnadsverksamheten i Sverige kunde upptagas i full utsträckning, skulle detta endast till en mindre del kunna sysselsätta fabrikerna ifråga. Normalt torde den svenska försäljningen för oss röra sig om c:a 20 olo, ibland ännu mindre.

Beträffande nu gällande priser för våra tillverkningar av såväl gångjärn och andra byggnadsbeslag som skruvar hava dessa reglerats efter kontroll och överens- kommelse med Statens Prissakkunniga, för gångjärn etc. senast den 1 november 1939 och för skruvar senast den 9 juli 1940. Sedan dess hava ökade kostnader uppkommit för arbetslöner, material m. m., och med beräkning av framställnings— kostnaderna för våra tillverkningar efter nu gällande priser skulle våra prisför- höjningar från augusti 1939 egentligen vara för gångjärn och andra beslag av järn 63 0/o och för skruvar av järn 45 0/0 i stället för av oss företagen prisförhöjning med respektive 83'3 0/o och 35 0/o. I stället för en prisreduktion är alltså en ytter- ligare prisförhöjning ofrånkomlig, såvida ej materialkostnader och arbetslöner kunna reduceras.

Osäkerheten för nästa år beträffande möjligheten att erhålla material och priset för detsamma såväl som arbetslöner under kommande år gör, att vi ej till fasta priser kunna binda oss för leveranser under ett helt år, såvida ej reservationer för ökade kostnader få göras.

Då, som ovan sagts, vi dock äro intresserade av även den ökade sysselsättning för våra fabriker som en ökad byggnadsverksamhet i Sverige kan lämna, vilja vi trots våra ökade kostnader förbinda oss att för eventuella nya större byggnadsföretag leverera de kvantiteter av våra varor, som kunna successivt specificeras och leve- reras före den 1 april nästa år, till nu gällande priser och villkor. Specifikationerna måste i så fall inkomma successivt och ej endast de sista dagarna i mars månad; ävenså måste uppgift lämnas på genom vilken järnhandlare varorna önskas leve- rerade. Vi kunna nämligen ej vid försäljning förbigå våra mångåriga ordinarie återförsäljare. Dylika eventuellt beordrade varor få sedan ej återförsäljas.

För specifikationer och leveranser efter den 1 april 1941 måste de villkor komma att gälla, som vi komma att fastställa efter att hava erhållit kännedom om de arbetslöner vi efter den 1 januari 1941 hava att betala och de materialpriser, som då komma att gälla.»

A.-B. Nordiska armatmfabrikerna berör i sitt svar på de sakkunnigas skrivelse priserna på byggnadsarmatur av metall.

»Före kriget stodo priserna på koppar och zink, vilka äro de väsentliga bestånds- delarna i den metall, som ingår i byggnadsarmaturen, jämförelsevis fast. Priset på elektrolytisk koppar var då ungefär 90—95 öre per kg och på zink ungefär 28 öre per kg. Numera äro priserna betydligt ökade. Priset på koppar är ungefär 1: 40 kr. per kg och på zink ungefär 87 öre per kg.

Redan tidigare var priskonkurrensen på armaturområdet mycket hård, varför priserna på armatur voro låga. F. 11. torde förhållandet vara det, att vissa firmor, såväl fabrikanter som återförsäljare, fortfarande ligga med stora lager av armatur, tillverkad till de lägre metallpriserna. Prishöjningen från vårt normalpris före kriget till nu gällande lägsta konkurrentpriser är därför relativt obetydlig. Byg - nadsarmaturen har icke stigit i pris i den grad, som prishöjningen på metall och på arbetslönerna borde föranleda.

Inom branschen råder en fri prissättning, vilken icke är grundad på dagens tillverkningskostnader. Något försök att reducera dessa priser f. n. torde därför vara omotiverat, då i stället en stabilisering av förhållandena inom denna bransch vore önskvärd. Priset på armatur kan således icke verka bromsande på byggnads- verksamheten under kommande år.

Kostnaderna för uppförandet av byggnader, vilka nu undersökas av de sak- kunniga, hava vid olika tillfällen varit föremål för både diskussion och kritik. I synnerhet har vid olika tillfällen påtalats det orimliga förhållandet, att arbets- lönerna inom byggnadsindustrin skola ligga så avsevärt mycket högre än inom övriga industrier. F. n. torde en halvlärd plåtslagare inom byggnadsindustrin förtjäna ungefär dubbelt så mycket per timme som en fullt kvalificerad, yrkes- utbildad och tränad verktygsarbetare av högsta klass. De arbetare, som vi betala för tillverkning av byggnadsarmatur, förtjäna icke över 1: 50 kr. per timme, då byggnadsverksamheten samtidigt betalar ej mera kvalificerat folk efter en helt annan skala. Under dessa omständighet-er torde det icke vara svårt att konstatera var besparingarna skola göras.

Det är icke den hårt pressade verkstadsindustrin, som skall släppa till pengar för underhåll av en lyxbetonad byggnadsarbetareklass. Kunna icke förhållandena ordnas inom byggnadsbranschen, är det bättre att låta denna bransch stå still till dess branschens arbetare förstå, att de icke skola leva på andra arbetareklassers bekostnad. Vi anse detta så viktigt, att vi föreslå detsamma, trots att därigenom vårt bolag drabbas av stor inskränkning i driften.

Övriga frågor inom byggnadsbranschen ligga utanför vårt verksamhetsområde, men då vi äro särskilt intresserade av att byggnadsverksamheten åter kommer igång i Linköping, där f. n. bostadsbrist råder, vilja vi gärna begagna detta till— fälle att yttra några ord även i andra delar av frågan.

Under förutsättning att frågorna om byggnadskostnaderna kunna lösas, blir nästa fråga anskaffandet av kapital, d. v. s. räntan. 'Vi förutsätta nämligen, att byggnadsverksamheten fortfarande skall ordnas genom de inom branschen van- ligen arbetande byggmästarna eller byggnadsfirmorna, vilka således såsom tidigare skola uppföra fastigheterna på egen risk. Då ränteläget givetvis påverkas av andra faktorer och därför icke kan fastställas endast med hänsyn till byggnadsindustrin, skulle dock ett stöd för denna industri kunna givas på så sätt, att staten eller eventuellt kommunerna garanterade under ett visst antal år, t. ex. så länge kriget varar, betalning av en viss del av räntekostnaden, t. ex. den del av räntekost- naden, som ligger över 30/0 pr år, dock maximum totalt 2 0/o pr år. Genom en sådan åtgärd borde kapital kunna anskaffas av byggmästarna och samtidigt den stödjande myndigheten, antingen densamma utgjordes av staten eller en kommun, kunna såsom ett villkor fordra rätt till kontroll över att hyrorna icke stegrades över viss nivå.

Vi äro för vår del övertygade om att om de sakkunniga kunna ordna frågan om lönerna inom byggnadsindustrin och räntan för densamma, så kommer bygg- nadskostnaderna att kunna hållas nere i rimlig nivå, då konkurrensen från alla leverantörers sida vid bristande försäljningsmöjligheter, då krigsmaterialanskaff— ningen upphör, kommer att hålla material- och tillbehörspriserna på tillräckligt låg nivå.»

Metallsektionen, en sammanslutning, i vilken ingå såväl tillverkare som grossister, har behandlat frågor om prissättningen å i byggnadsproduktionen ingående koppar- och mässingmaterial m. 111. Enligt meddelande ha Metall- sektionens medlemmar godkänt, »att material, som styrkas vara avsett för bygg- nadsändamål och vilket av Metallsektionens medlemmar tillhandahålles, får för- säljas till pris, som med högst 5 0/o understiger det pris, som eljest i vederbörlig ordning fastställts. Då avdraget baseras på varupriset inkluderande kostnaden för ingående råvara, är det tillmötesgående, som på så sätt visas, rätt väsentligt mycket större än vad procenttalet synes angiva. Vid sitt beslut fästade Metall- sektionen ett uttalande därom, att också järnhandeln skulle visa samma tillmötes- gående för att hjälpa byggnadsproduktionen.»

ASEA meddelar att råvarupriserna för elektrisk installationsmaterial till allra största delen äro »beroende av priset på importvaror, i främsta rummet koppar, bly och gummi. Dessa varor ha som bekant sedan krigsutbrottet stigit väsentligt, framför allt på grund av de ökade fraktkostnaderna. Någon möjlighet att utöva inflytande på dessa priser torde vara utesluten. I avseende på arbets- kostnaderna för sådana fabrikat, som framställas av dessa varor, i främsta rummet ledningsmaterial, äro ju dessa beroende av de i gällande avtal fastställda lönerna. — Vi bedja i detta sammanhang få påpeka, att bolaget icke beräknar några högre vinstpålägg än tidigare skett utan i stället snarare har sänkt desamma för ifråga- varande fabrikat och leveranser. Det må också sägas att det är bolagets be- stämda avsikt att i den mån det är möjligt tillse att priserna icke bli högre än nödvändigt. »

Prisstegringen för elektrisk materiel synes i genomsnitt uppgå till mellan 40 och 50 %. En sänkning av dessa priser vore önskvärd. Andra möjligheter att förbilliga de elektriska installationerna behandlas på annan plats i detta betänkande, nämligen dels i samband med avlöningsfrågorna för de elektriska installatörerna, dels i samband med en diskussion rörande möjligheterna att genom förenklat utförande och i vissa avseenden sänkt standard nedbringa byggnadskostnaderna.

För flertalet byggnadsmaterial av metall synes från tillgångssidan intet hinder möta mot en byggnadsverksamhet av den omfattning de sakkunniga i annat sammanhang skisserat. På många håll synas inneliggande lager vara omfattande och i övrigt torde möjligheterna att erhålla tillräckliga mängder material och råvaror vara tillfredsställande.

3. Trävaror, plywood, wallboard, tapeter m. m. Trävarumarknaden är ett av Våra mest typiska frikonkurrensområden med ett mycket stort antal företag och utan några organisationer med större in- flytande på prisbildningen. Under normala förhållanden ha priserna vid exportförsäljningarna varit i viss mån normerande även för hemmamark- naden, ehuru lokala differenser förekommit. En överblick över marknads- läget är för närvarande svår att erhålla. Läget synes vara i viss mån labilt med tendenser, som verka såväl i prisstegrande som i prissänkande riktning. Till de senare höra närmast de begränsade avsättningsmöjligheterna inom landet, avspärrningen från de tidigare mest omfattande exportmarknaderna

och de inneliggande lagren av trävaror. I motsatt riktning verka dels de icke obetydliga exportmöjligheterna till områden, med vilka förbindelser just nu upprätthållas, och utsikterna till stora leveranser omedelbart efter 'ett freds— slut, dels de höga priserna på ved, gengasved och -kol och den begränsning av den egentliga timmeravverkningen till förmån för vedhuggningen, som väntas under instundande avverkningssäsong. Ett uttryck för förväntningarna inom åtminstone vissa kretsar utgöra de vid kronoskogsauktionerna hösten 1940 betalade priserna, vilka lågo på samma eller i vissa fall något högre nivå än föregående år. Därtill komma de stegrade transportkostnaderna.

Sveriges trävarahandlareföreningars centralförbund pekar i sitt svar på de sakkunnigas skrivelse på de ökade arbetslönerna vid skogsavverkning, under körning och flottning samt vid sågning, »alla delvis beroende på de onormalt stegrade vedpriserna», samt på de höjda transportkostnaderna för sågade varor.

»Om dessa faktorer fritt få utöva sitt inflytande måste inköpspriserna stiga, vill man förhindra detta, återstår endast att sänka rotpriset för timmerskog. Det kan därför ifrågasättas, om icke statligt ingripande i någon form, exempelvis i samband med de regelbundet återkommande virkesauktionerna, kunde i nuvarande läge vara motiverat för att förhindra en av förhållandena icke berättigad pris- stegring å den rotstående skogen. Den omständigheten, att staten själv —— genom Domänverket — är den största säljaren härav, kan om den rätt utnyttjas, i hög grad underlätta ett dylikt ingripande. Om staten önskar lägre byggnadskostnader, synes det lämpligt att den i första hand själv undviker att genom sina organ medverka till en onödig prisstegring, vars olägenheter den senare själv måste lindra genom ekonomiskt ingripande. Metoden att ta med ena handen och ge med den andra har här liksom eljest intet berättigande, icke ens för att tillfreds- ställa ett affärsdrivande verks under andra förhållanden självklara vinstintresse. Även "transportkostnaderna kunna i detta samband förtjäna en granskning. Det förefaller nämligen icke orimligt, att en viss minskning i byggnadskostnaderna. åstadkommes genom statens medverkan till fraktnedsättning å dess egna transport— medel. Särskilt för de relativt skrymmande och tämligen ensidigt i landet för- delade trävarorna skulle icke oväsentliga prissänkningar härigenom stå att vinna.»

I fortsättningen framhåller trävaruhandlareföreningarnas centralförbund att »under senaste tiden en av allt att döma onödig prisstegring på bränsle till gen- gasmotorer förmärkts, varigenom de på grund av förhållandena ökade transport— kostnaderna hota att bliva orimligt höga. Den fördyring av de distribuerade varorna, som måste bliva en följd av detta förhållande, synes staten snarast böra förhindra genom att stävja varje omotiverad stegring av de ifrågavarande bränsle- kostnaderna. » '

En standardisering av byggnadsmaterielen förklaras vidare ägnad att medföra besparingar i olika avseenden, icke minst för distributörerna. En jämnare fördel- ning i tiden av byggnadsverksamheten och en strängare kontroll över inom denna verksamma företagare framstår även som önskemål. I detta sammanhang fram— hålles, »att ett stort antal leverantörer ännu belastas med infrusna krediter från under senare delen av 1939 avslutade byggnadsföretag. Då utsikterna till en reglering av dessa fordringar ofta äro mycket små, blir också leverantörens in- tresse för och förmåga att medverka till nya byggnadsprojekt i motsvarande grad inskränkt. I den mån staten på ett eller annat sätt kunde medverka till dessa. olägenheters avhjälpande, skulle mycket vara att vinna då det gäller att motverka den nuvarande stagnationen på byggnadsmarknaden.»

»Vad slutligen angår möjligheten att genom reglering av trävarornas försälj— ningspriser åstadkomma ett förbilligande av byggnadskostnaderna synes i nu-

114 varande situation ytterst vanskligt att fälla något säkert omdöme. De prisbe- stämmande faktorerna äro här —— kanske mer än i andra fall _— i så hög grad ovissa, att varje säker grund för frågans bedömande saknas. Särskilt gäller detta exportmarknaden och dess priser, vilka som tidigare framhållits i högsta grad verka reglerande på priserna även för den inhemska detaljhandeln.

Angående den för närvarande i minuthandeln beräknade vinstmarginalen torde kunna sägas, att den i allmänhet numera är så knappt tillmätt, att en minsk- ning av densamma under rådande förhållanden svårligen låter sig göra. Härvid torde vara till fyllest att peka på de ovan nämnda ovissa faktorer, vilka i och för sig utgöra allvarliga riskmoment för trävaruhandelns ekonomiska bärkraft under närmast kommande år. Det bör härvid jämväl tagas i betraktande, att minut— handelns nuvarande priser, trots rådande förhållanden, äro i stort sett desamma som gällde under senare delen av år 1939.

Slutligen vilja vi begagna tillfället framhålla, dels det kända förhållandet, att trävaror säljas under fri konkurrens utan inverkan av några prisreglerande karteller, dels att vårt förbund för sin del icke ansett sig böra påtaga sig upp- giften att i detalj söka inverka på prissättningen av dessa varor.»

Priserna på trävaror stego på våren och sommaren 1939 rätt avsevärt och ha därefter hållit sig på en i stort sett oförändrad nivå. I mitten av 1940 framträdde vissa tecken på ett förestående prisfall, men utsikterna synas här- vidlag sedermera ha svängt och priserna förblivit i huvudsak oförändrade. Någon nedgång torde för närvarande knappast kunna påräknas.

Ett ingripande från samhällets sida är på ett område sådant som trävaru- marknaden, där fri konkurrens råder, förenat med stora svårigheter. Skulle en alltför stark prisstegring inträda, kunde införandet av maximipriser för trävaror övervägas. Sådana tillämpas sedan något halvår i Norge. Ett dylikt ingripande torde emellertid vara förenat med så stora olägenheter, att andra utvägar snarare borde prövas. Huruvida en omläggning av domänverkets försäljningssystem —— såsom antydes i skrivelse från trävaruhandlareförenin- garnas centralförbund — är befogad, torde få övervägas i annat sammanhang än det, de sakkunnigas utredning närmast gäller.

I första hand torde läget på trävarumarknaden böra påverkas genom att vissa omkostnader på utbudssidan ägnas tillbörlig uppmärksamhet. Som i ovan citerade skrivelse framhållits tilldraga sig transportkostnaderna därvid stort intresse. Samma förhållande gör sig gällande även för åtskilliga andra bygg- nadsmaterial och de sakkunniga återkomma i det följande till transportpro- blemen.

Svenska plywoodfabrikanternas förening ha lämnat följande svar på de sakkunnigas skrivelse, vilket innehåller upplysningar av värde.

»Plywoodfabrikernas prispolitik har alltsedan föreningens tillkomst varit syn- nerligen enhetlig, och hava fabrikerna alltid strävat efter att hålla lägsta möjliga priser till båtnad för den köpande allmänheten. Likaledes hava för fabrikernas återförsäljare i hela landet fastställts enhetliga villkor, vilka bland annat under- lättat hållande av lager, varigenom uppkomna behov snabbt kunna fyllas.

Någon generell prisnedsättning på plywood torde nu icke skäligen ifrågasättas. Tvärtom hava fabrikerna under de sista åren drabbats av avsevärda kostnads- ökningar, och behöva vi därvidlag endast påpeka bl. a.

höjda timmer-priser,

avsevärt höjda priser för lim, höjda arbetslöner, samt höjda frakter. Trots alla dessa höjningar, vilka var för sig skulle motivera en prisförhöjning på plywood, komma dock plywoodfabrikerna att i det längsta undvika att höja priserna.

Fabrikernas inställning till prisfrågan göres under förhoppning, att försälj— ningsvolymen något så när skall kunna hålla sig uppe, så att desamma härigenom i någon mån bliva kompenserade för kostnadsstegringarna.

Skulle dock alla priser fortfara att stiga, måste föreningen längre fram bliva nödsakad taga under övervägande en måttlig prisförhöjning, men förlita vi oss på att det skall lyckas statsmakterna undvika ytterligare prisförhöjningar, så att vi därigenom icke behöva bliva ställda inför nödvändigheten höja våra priser.

Bland de åtgärder, som statsmakterna i sådant hänseende kunna vidtaga önska vi fästa uppmärksamheten på den stora export av grovt timmer, som numera för- siggår till Tyskland och till priser, som betydligt överstiga vad vi förut betalat för vår råvara, onaturligt höga arbetslöner för uppsättning av plywood, samt ytter- ligare höjningar av de redan nu höga järnvägsfrakterna.»

Svenska wallboardfabrikante'mas förening meddelar i sin tur följande:

»Med ett undantag, som närmast hade karaktären av en prisjustering olika klasser av wallboard emellan, har priset på träfiberplattor (wallboard) sedan hösten 1938 bibehållits vid en och samma nivå. Det torde knappast behöva påpekas, hurusom tillverkningskostnaderna per enhet allt sedan det nuvarande stor- europeiska krigets början och framför allt under det innevarande året undergått en mycket markant stegring. Detta gäller icke blott råvaror och bränslen, vilka lågt räknat torde ingå med c:a 60 % av de rörliga tillverkningskostnaderna, utan så gott som alla de övriga element, varav framställningskostnaden består. Det hade varit naturligt om denna produkt, i likhet med andra viktiga byggnads- materialier, järn, cement, trävaror m. m., fått vidkännas en mot de höjda tillverk- ningskostnaderna svarande prisstegring. Då så icke blivit fallet, har det skett med klar blick för önskvärdheten att icke ytterligare betunga de i så många andra hänseenden starkt stegrade kostnaderna för bostads- och andra byggen.

En prisförhöjning å träfiberplattor är emellertid icke f. n. påtänkt och torde icke utan tvingande skäl komma att övervägas. Den situation kan dock tänkas inträda, då wallboardindustrin kan hava att välja mellan att nedlägga sin verksamhet eller att så jämka priserna, att en skälig marginal mellan tillverkningskostnaden och utförsäljningspris bibehålles. Mycket kommer härvid att bero av den allmänna utvecklingen av prisnivån i Sverige och av det allmännas penning- och prispolitik. Framtiden är i detta hänseende så osäker och beroende av så många nu okända faktorer, att det för en enskild industrigren måste framstå såsom omöjligt att i närvarande läge låsa fast en prispolitik, som händelsernas egen utveckling kan komma att kullkasta.

Vid bedömandet av det problem, som de sakkunniga fått sig förelagt, böra de sakkunniga emellertid enligt vår förmening uppmärksamma, att det icke ensamt är materialets pris, som fäller utslaget, utan att därjämte kostnaden för dess behandling och uppsättning i mycket betydande grad inverkar på den egentliga byggnadskostnaden. Det förhåller sig därvid så — och härom torde de sakkunniga lätt kunna övertyga sig -— att behandlingen och uppsättandet av den färdiga produkten på byggnadsplatsen i stort sett drager samma och i vissa fall än högre kostnad än fabrikatets inköpspris, beräknat på samma enhet. Det måste framstå såsom en ren orimlighet, att arbetskostnaden för uppsättandet i ett bygge av en så pass enkel och lätthanterlig produkt som träfiberplattor i stort sett skall för- dubbla materialkostnaden för byggherren, men förhållandet är ofrånkomligt, så

länge byggnadsträindustrins löner ligga på nuvarande nivå, en nivå, som är väsentligt högre än den som gäller för exportindustrin.»

Svenska tapetfab'rikanternas förening svarar:

»Samtliga råvaror för tapetframställningen hava undergått en avsevärd pris- stegring. Priset på vissa ämnen har t. o. m. fördubblats. Trots dessa kraftiga stegringar i produktionskostnaderna, hava tapetfabrikanterna endast obetydligt förhöjt tapetpriserna. Prisförhöjningen motsvarar icke ens tillnärmelsevis produk- tionskostnadsförhöjningen. Relativt sett har således en prissänkning ägt rum.

Genom att icke höja priserna i mot produktionskostnadsökningen svarande grad hava således tapetfabrikanterna redan lämnat ekonomiskt bidrag med av- seende å stråvandena att hålla byggnadsproduktionskostnaderna nere.

Allena—st omkring 15 % av tapetproduktionen går till nybyggnader. Självfallet kan ej heller prissättning ske allenast av hänsynstagande till önskemålen om ned- bringande av kostnaderna inom en tapetkonsumtionsgren, som allenast täcker 15 0lo av produktionen. Av flera skäl, som väl ej närmare behöva utvecklas, kan det ej heller ifrågakomma att hålla särskilda priser å sådana tapeter, som skola användas vid nybyggnader.

I anslutning till vad sålunda anförts få vi meddela, att det f. n. tyvärr icke är möjligt att åstadkomma en sänkning av fabrikernas tapetförsäljningspriser. Med hänsyn till den ringa del av byggnadskostnaden, som belöper på tapeter, torde emellertid detta faktum icke hava någon större betydelse för den fråga, som nu är under behandling.»

4. Cement, tegel, sten m. fl. material. För tillverkningen och försäljningen av alla de byggnadsmaterial, som levereras av jord- och stenindustrin, spela bränsle- och transportkostnadernas stegring stor roll. De beräkningar, som i ett tidigare kapitel redovisats och till vilka ovan upprepade gånger hänvisats, ge vid handen, att cement ingår med ett par procent i byggnadskostnaderna. Då cementpriset under det första krigsåret stigit med mellan hälften och två tredjedelar har enbart denna prisstegring medfört en höjning av de totala byggnadskostnaderna med över 1 % (av de 17 %, med vilka de stigit). Av hela kostnadsstegringen kommer på cement- prisets del omkring 7 %. I sitt svar på de sakkunnigas skrivelse anför Cementa följande: »Den svenska cementindustrin har sedan många år tillbaka och särskilt under inverkan av de konjunkturer, som rådde efter det förra världskriget, planmässigt strävat efter att genom en rationalisering av tillverkningen i möjligaste mån driva ned tillverknings- och distributionskostnaderna. Dessa åtgärder hava också lett dithän, att det varit cementindustrin möjligt att tillhandahålla förbrukarna cement till allt lägre priser. De successiva prissänkningar, som tack vare rationali- seringen kunnat genomföras inom landet, torde också hava varit större än i något jämförbart land. Om sålunda den svenska cementindustrin kan sägas hava tagit till sitt rätte- snöre att ständigt kunna tillhandahålla marknaden erforderlig kvantitet cement till möjligast lägsta pris, följer härav utan vidare, att den ansvariga ledningen för denna industri även med största uppmärksamhet följt utvecklingen på bygg- nadsmarknaden under senare tid. Den prisökning på cement, som med statens priskontrollnämnds medgivande i olika etapper genomförts efter krigsutbrottet och

som efter en prissänkning i augusti månad utgör 1 kr. per 50 kg/säck, uppväger icke den ökning, tillverkningskostnaderna undergått efter krigsutbrottet. Med den cementkonsumtion, vi beräkna, måste därför redan med nuvarande cement- pris skäliga förräntnings- och avskrivningskrav eftersättas.

Ett övervägande redan nu av prissättningen på cement för det kommande året är av olika skäl svårt för att icke säga uteslutet. I första hand beror detta på omöjligheten att på förhand bedöma prisutvecklingen för kol, som utövar ett avgörande inflytande på tillverkningskostnaderna. Även andra mera betydande poster i tillverkningskalkylen, såsom exempelvis arbetslöner och frakter, äro ovissa.

Cementindustrin kommer givetvis låta sig angeläget vara att till främjande av en önskvärd byggnadsverksamhet till envar tid hålla lägsta möjliga cementpris. Emellertid är det av antydda orsaker icke möjligt att, såsom de sakkunniga önska, nu framlägga några preciserade uppgifter rörande den framtida prissättningen.

Slutligen vilja vi fästa uppmärksamheten på de åtgärder, som från cement- industrin närstående håll vidtagits och alltjämt vidtagas i syfte att genom för- bättrade konstruktioner och metoder nedbringa byggnadskostnaderna. Därvid torde i första hand kunna nämnas den utredning angående konstruktionsprinciper och säkerhetsgrader för helgjutna betonghus, vilka i intimt samarbete med represen- tanter för Byggnadsstyrelsen och Byggnadsnämnden i Stockholm alltsedan 1935 varit under arbete och f. n. håller på att avslutas. Speciellt denna sak torde på ett utomordentligt sätt kunna anses kugga in i Byggnadskostnadssakkunnigas arbete för lägre byggnadskostnader. Vidare skulle vi vilja framhålla, att cement- industrin tagit initiativet till den Betongtekniska Byrå inom Industrikommis- sionen, som har att handlägga försvarets tekniska betongfrågor och som första uppgift haft att genomföra en serie kurser för utbildning av kontrollanter för dylika betongarbeten och att därigenom i viss mån hela den viktiga kontrollant- frågan börjat dragas upp. Särskilt om säkerhetsfaktorerna för betongkonstruk- tioner nu äro avsedda att något justeras, blir kontrollantfrågan dubbelt viktig. En annan sak, som vi jämväl börjat närmare studera, är en verkligt rationell lösning av formbyggnadsfrågan för betongkonstruktioner. Varje åtgärd, som på detta sätt kan bidraga till att förbilliga byggnadskostnaderna, äro vi alltid intresserade av och vi skola gärna taga under övervägande, i vad mån vi jämväl i fortsättningen kunna bidraga till lösandet av dylika problem.»

De senast nämnda frågorna behandlas på annan plats i detta betänkande. Av vad Cementa anför rörande sin prissättning framgår, att allenast det för- hållandet, att vissa kostnadsfaktorers gestaltning under det kommande året icke vid skrivelsens avfattande kunde överblickas, hindrade Cementa från att lämna några preciserade uppgifter rörande prissättningen för 1941. Sedan läget i detta och andra avseenden klamat torde det få tillkomma priskontroll- nämnden att taga prissättningen å cement under förnyad prövning. Den överenskommelse, som träffats mellan nämnden och cementindustrin, gäller visserligen fortsättningsvis, om den icke revideras. Undersökas bör emeller- tid huruvida icke en sådan revision med hänsyn till läget på byggnadsmark— naden nu kan anses påkallad. Genom minskad avsättning har otvivelaktigt cementindustrin fått vidkännas en räntabilitetsförsämring. Från priskontroll- nämndens sida har dock konsekvent hävdats, att ingen tillverkningsgren äger rätt att få täckning för sina fasta kostnader genom att dessa fördelas på en förminskad produktionsvolym med ökat belopp per tillverkad enhet. Denna princip synes de sakkunniga i huvudsak riktig och ur allmänna synpunkter torde det vara lämpligt att avsättningen inom »överflödsområden», d. v. s.

från sådana industrier som utan att hämmas av råvarubrist icke kunna erhålla tillfredsställande kapacitetsutnyttjande, stimuleras genom lägre priser. Sådana uppkomma också i dylika fall, i den mån konkurrens råder på marknaden. Där konkurrens icke råder, torde det tillkomma priskontrollnämnden att söka åstadkomma en motsvarande effekt. Dessa resonemang synas de sakkunniga tillämpliga på exempelvis cementindustrin.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga påpeka, att de i Cementas skri- velse lämnade uppgifterna rörande prisstegringen för cement knappast fullt riktigt återgiva den faktiska utvecklingen. För större förbrukare i Stockholm utgick sommaren 1939 ett pris av 2: 55 kr. per säck om 57 kg cement; efter den senaste prisjusteringen i slutet av juli 1940, då en mindre sänkning genomfördes, är priset för samma kategori av köpare 3:55 kr. per säck, vars innehåll dock minskats till 50 kg.

Omräknat per säck om 50 kg har priset på säckad cement, fritt Cementas lager i Stockholm förändrats på följande sätt:

före krigsutbrottet .................................... 2: 25 kr. från 7 oktober 1939 ................................. 2:55

» 1 januari 1940 .................................... 2: 65 » 17 april 1940 ....................................... 3:40 » 11 maj 1940 ....................................... 3:65 » 31 juli 1940 ....................................... 3:55

Sistnämnda pris gäller alltjämt.

För tegel är prisstegringen under det senaste året väsentligt mindre än för cement. Priset på vanligaste tegelsort har exempelvis i Stockholm höjts från 80 kr. till 90 kr. per 1 000 st. Rörande det aktuella läget för denna bransch meddelar Tegelbrukens centralförbund som svar på de sakkunnigas skrivelse följande:

»Förbundet har alltid hävdat den uppfattningen att man med behållande av lägsta möjliga försäljningspriser dels stimulerar byggnadsverksamheten i allmän- het, dels ock möjliggör avsättning av tegel till nya användningsområden, för— nämligast där trä tidigare huvudsakligen använts.

Förbundet anser sig i viss mån haft framgång med denna sin prispolitik. Teglets ställning som dominerande ytterväggsmaterial har hävdats och nya om- råden vunnits. Härigenom har det varit möjligt att fullt utnyttja brukens kapacitet. De under senare åren flera gånger ökade tillverkningskostnaderna, huvudsakligen genom löneökningar, har eliminerats av den mera ekonomiska full- driften. .

Sveriges Industriförbund föreslog den 18 september 1939 vissa prismodere— rande åtgärder, som Tegelbrukens centralförbund den 2 november samma år beslöt icke blott helt gilla utan härutöver även uppmana sina medlemmar att iakttaga åter- hållsamhet vid prisförhöjningar, även om dessa skulle vara fullt berättigade enligt Industriförbundets cirkulär. Sedermera fastställde förbundet att inga prisförhöj- ningar skulle få vidtagas, som icke motsvarade verkliga ökningar å arbetslöner och råvaror. Prisförhöjningar, uppkomna genom ökade räntor, skatter, drifts— minskning och administrationskostnader, skulle däremot icke få vidtagas. Den ökning i tillverkningskostnaderna, som under tiden från krigsutbrottet till juli 1940 uppkommit å till prisökning godkända kostnader varierande inom de olika

distrikten utgjorde enligt förbundets utredning mellan 9—170/0. På grund av denna utredning, beslöt förbundets styrelse den 12 juli 1940 »att styrelsen för sin del icke ansåg sig böra motsätta sig sådana eventuellt inkommande förslag till prisregleringar, där ökningen i de priser, som tillämpades före den 1 september 1939 ej överstiga 12 0ha».

Förbundet har med relaterande av ovanstående dels velat fästa Byggnads- kostnadssakkunnigas uppmärksamhet på förbundets fullt lojala prispolitik, 'dels ock med detta velat klargöra ett tegelindustrins ytterligare bidrag till byggnads— kostnadernas förbilligande genom denna självuppoffring icke kan komma att bliva betydande.

Förbundet kan icke underlåta att för Byggnadskostnadssakkunniga framhålla sin förvåning över att andra materialindustrier icke. tillhållits att föra en, rimlig prispolitik utan fastmer synes ha fått sanktion för en prispolitik, som gått den påbjudna i motsatt riktning.

I den allvarliga situation som nu råder är tegelindustrin intresserad av ökad sysselsättning, även om detta skulle innebära avstående av normalförräntning på anläggningskapitalet.

Den korta tid som stått till förfogande för svar å sakkunnigas skrivelse har icke möjliggjort en noggrannare undersökning, vilken möjligen kunnat resultera i mera positiva förslag till prissättning. Icke enbart de många dimensionerna och kvali— teterna å tegel utan brukens olika driftsbetingelser, geografiskt sett, omöjliggör enhetlig prissättning.

De i försäljningspriset på. tegel ingående kostnaderna variera avsevärt från ort till ort. En kostnad, som emellertid är ungefär lika, oberoende av belägenheten, är transporterna från bruken till byggnadsplatserna. Dessa kostnader ha sedan krigsutbrottet drabbat teglet i avsevärd grad genom följande förhållanden:

1. Järnvägstransporten: Fraktnedsättning om vanligen 10—15 olo borttogs och frakten ökades med 10 0/o. 2. Sjötransporter: En ökning har uppkommit med c:a 80 0/o. 3. Biltransporter: Ökningen här är den mest avgörande och uppgår i allmänhet till minst 40 0kl. Till belysande av kostnadsökningen anföres följande exempel: Transport sjöledes från Haga vid Enköping till byggnadsplats i Stockholm:

Före 1 sept. 1939. Okt. 1940. Ökning.

Fraktkostnad med pråm .................. kr. 5:— 9 — —— Lossningskostnader, indexökning ......... >> _— 0: 50 —— Körningskostnader i Stockholm ......... » 5:-—— 7 — — Kronor 10: — 16: 50 6: 50 Biltransportkostnaderna voro ............ kr. 15:— 21:—— 6:—

Dessa exempel torde vara normala för större förbrukningsorter vad trans- porterna beträffar. Det under lång tid gällande priset å 3 X 5 X 10” lätt—

murtegel i t. ex. Stockholm var intill den 1 maj 1940... kr. 80: —— per 1 000 st. Genom ovan påtalade transportkostnadsökning i medel-

tal tillkom ...................................................... » 6:25 » » »

härmed ökades priset till ....................................... kr. 86: 25 per 1 000 st. Då kostnadsökningen för enbart bränsle vid bruken upp- går till mera än ................................................ kr. 3: 75 per 1 000 st.

har vid ett försäljningspris av 90 kr. per 1 000 st. bruken icke blivit gottgjorda för höjningar å arbetslöner, för det med c:a 100 0la ökade priset å sågspån, för andra förbrukningsartiklar som stigit i pris samt för räntor, vilka faktorer samman- lagt motsvarar 6—100/0 å försäljningspriset.

På grund av vad ovan anförts får förbundet framhålla att möjligheterna till reducering av nu gällande försäljningspriser synas ganska begränsade. Ytterligare prisstegringar på förnödenheter och transporter synas icke kunna undvikas. Icke heller synes man ha stora utsikter till nedgång i tegelbruksarbetarnas löner, då dessa vid avtalsförhandlingen ständigt anse sig missgynnade i förhållande till byggnadsarbetarna, som utan hårdare arbete förtjäna mångdubbelt.»

I en senare skrivelse har Tegelbrukens centralförbund till de sakkunniga överlämnat vissa tekniska utredningar, vilka behandlas på annan plats i detta betänkande (se bil. 1).

Sveriges stenindustriförbund anför i sitt svar på de sakkunnigas skrivelse följande:

»På grund av den konkurrens, som under de senaste åren varit rådande mellan olika slag av byggnadsmaterial, hava stenförädlingsverken för att göra sig gällande måst hålla mycket låga priser och nöja sig med en mycket liten Vinst på sin verk- samhet. På grund härav vore under nuvarande förhållanden en avsevärd höjning av prisen på stenindustrins produkter motiverad. Priset på för stenindustrin nödvändiga förbrukningsartiklar har nämligen stigit avsevärt —— 25 a 50 0/o —— liksom också arbetslönerna på grund av höjning av grundlönen, tillkomsten av det rörliga lönetillägget och bestämmelserna om semester m. m. Fraktkostnaderna ha även ökat avsevärt, och det måste framhållas såsom värt att beakta, att statens järnvägar samtidigt som Kungl. Maj:t vidtager åtgärder för nedbringande av byggnads- och andra kostnader ansett lämpligt att, trots det inkomsterna på grund av större trafik väsentligt ökats, höja frakttaxorna med 10 0/o och borttaga alla tidigare gällande rabatter.

Trots detta hava stenförädlingsverken hitintills icke företagit några prisförhöj- ningar, med undantag för granitstenhuggerierna, som nödgats höja sina priser med omkring 10 %. Någon förhöjning av nu gällande priser är tills vidare icke pla- nerad under förutsättning, att de nu pågående förhandlingarna om nytt kollektiv- avtal leda till en önskad reducering av nu gällande priser, samt att kostnaderna för förbrukningsartiklar, transporter och frakter icke ytterligare ökas utan om möjligt nedbringas.

Av ovanstående framgår sålunda att för stenindustrins del priserna i stort sett ligga på samma nivå som före kriget.»

Oxelösunds järnverksaktr'ebolag, som har landets största fönsterglasbruk, har besvarat de sakkunnigas skrivelse genom att framhålla bl. a. följande:

»Någon höjning av fönsterglaspriserna innevarande år har ej heller skett, trots att självkostnaderna väsentligt ökat, dels genom förhöjda råvarupriser och dels genom avsevärd inskränkning av driften. Erforderlig höjning är också svår att genomföra så länge det nu uteslutande från Tyskland importerade glaset ej under- gått någon prisförändring.»

Enligt vad de sakkunniga inhämtat ge dessa uppgifter icke en helt riktig bild av läget för fönsterglasets vidkommande. Priserna på fönsterglas höjdes nämligen under senare delen av 1939 med c:a 17 % för byggmästare, glas- mästare o. d. större köpare.

För sådana material som sand, grus och singel och i viss mån kalk och

murbruk spela transportkostnaderna en mycket stor roll. Inträffade pris- stegringar torde knappast till fullo motsvara de höjda transportkostnaderna. För kalk och murbruk ha tillverkarnas vinstmarginaler starkt reducerats.

De från ett antal företag inkomna svaren rörande plattor av olika slag m. fl. byggnadsmaterial tillhörande gruppen jord- och stenindustrin ge i övrigt vid handen, att för dessa råder en avsevärd konkurrens, vilken medfört att priserna hållits oförändrade eller endast i mindre utsträckning höjts. Även för dessa material spela eljest stegrade bränsle- och transportkostnader i all— mänhet en betydande roll.

Av de till denna grupp hörande företagen har sålunda Höganäs-Billes- holms A.-B. meddelat. »att våra nuvarande priser för bostadsbyggnads- material praktiskt taget ligga på samma nivå som före krigsutbrottet. Såsom situationen för dagen är, skulle den sedan dess inträdda fördyringen av våra produktionskostnader motivera prisförhöjningar, men vi ha ännu icke fattat beslut angående vår prispolitik för nästkommande år.»

A.—B. Skånska cementgjuteriet, som tillverkar Nikeplattor (träullsplattor), betongsten för husgrunder, trappsteg, mellanväggsplattor och porfyritputs (fasadputs), meddelar:

»Kostnaderna härför fördela sig på materialkostnader, arbetslöner samt tillägg för administration, förräntning och avskrivningar m. m.

Materialkostnaderna skola vi söka nedbringa i den mån så visar sig möjligt, men då vi ej ensamma kunna bestämma dessa kostnader, äro vi ej i stånd att angiva vilken reduktion, som här kan genomföras.

Avtalet med arbetarna går ut med detta års utgång. Vi ämna då allvarligt arbeta för en sänkning av arbetslönerna. Helt naturligt kunna vi emellertid ej nu bedöma vilka resultat man härvid kan uppnå.

De tillägg för administration o. d., som nu tillämpas, lämna ej marginal för någon större sänkning av våra priser. Vi äro emellertid beredda att genom en minskning på dessa poster sänka våra priser med c:a 3 0/0 för att i vår mån under— lätta byggnadsverksamheten.»

fl.-B. Iföverken, som tillverkar golvplattor och sanitetsporslin, meddelar att kostnadsökningen i fabrikationen sedan krigsutbrottet utgör hittills mellan 25—30 % .

>>Huru den framtida utvecklingen kommer att bliva, är svårt att säga, men det finnes anledning befara, att kostnadsstegringen kommer att fortsätta. Våra försäljningspriser hava sedan krigsutbrottet höjts med c:a 86 0/0 för golvplattor och sänkts något för sanitetsporslin. I vår prissättning hava vi således beaktat de synpunkter, som framhållits i Byggnadskostnadssakkunnigas skrivelse, och är det vår avsikt att göra detta även i fortsättningen så långt sig göra låter.»

A.-B. Gustavsbergs Fabriks Intressenter har nyligen igångsatt tillverkning av sintrat sanitetsporslin. Företagets priser härpå ligga något högre än priset på poröst sanitetsporslin men betydligt lägre än priset på importerat sintrat porslin. Då, det sintrade porslinet genom sin större hållfasthet och lägre porositet är det porösa överlägset, torde de lägre underhållskostnaderna uppväga det högre priset. Företaget framhåller kraven, att »den tekniska kvaliteten hos sanitetsporslinet bör vara sådan att glasyrsprickor icke upp—

komma och att föremålen hålla även för omilda stötar och slag. Själva förut- sätta vi att den tekniska kvaliteten måste vara sådan att sanitetsporslinet håller lika länge som de hus, vari det är inbyggt.»

»Vi ha icke vidtagit någon prisstegring på sanitetsporslin efter krigsutbrottet. Prisutvecklingen under år 1941 kunna vi icke med bestämdhet förutsäga, då denna blir beroende på dels kolpriserna, vilka ligga till grund för beräkningen av den elektriska ström, vi använda vid bränningen, dels kostnadsberäkningen för övriga råmaterial. Så vitt vi kunna bedöma torde dock en prisförhöjning av 10— 15 "lo komma att bliva nödvändig.»

Trots detta skulle priserna komma att ligga under jämförbara utländska kvaliteters förkrigspriser. »Ett förbilligande av sanitetsporslinskostnaderna kan ske dels genom standardisering, dels genom att tvättställ och klosetter monteras färdiga vid fabriken och endast uppsättas å byggnadsplatsen.» Möjligheterna härför sammanhänga i viss män med utformningen av rör- ledningsbranschens ackordsprislistor, vilken fråga behandlas på annan plats i detta betänkande.

5. Råvarubrist.

Även om järntillgångens knapphet torde böra föranleda en viss sparsamhet i användningen av järn för byggnadsändamål och i övrigt bränsletillgångens begränsning och transportapparatens kapacitet i någon mån utstaka en mer eller mindre snäv ram för omfattningen av en möjlig byggnadsverksamhet, torde några fysiska hinder för en sådan av viss omfattning icke föreligga. Endast på vissa områden existera verkliga råvarusvårigheter.

Sålunda har Linoleum A.-B. Forshaga meddelat att dess tillverkning upphör i februari 1941, då det ej finns möjligheter att erhålla de råvaror, som ingå i tillverkningen, i främsta rummet linolja, för så vitt ej före nämnda tidpunkt importmöjligheter öppnas.

Samma brist på främst linolja framhålles från färgfabrikanternas sida. Något absolut hinder för byggnadsverksamheten torde denna dock icke utgöra. För flertalet invändiga målningsarbeten torde utan större olägenhet tillgäng- liga ersättningsämnen kunna användas. Åstadkommandet av lämpliga ämnen för utvändig målning av träytor, vilka utsättas för fukt, torde ännu icke i samma utsträckning lyckats. Emellertid förorsakas knappast någon skada därav, att nybyggda hus få stå omålade under några år.

Ur kostnadssynpunkt medföra vissa ersättningsämnen för de knappa och starkt fördyrade färger, som tidigare vanligen använts, en viss besparing. Det synes vidare Färg- och fernissfabrikanternas förening icke uteslutet, »att en viss om än obetydlig minskning i den totala byggnadskostnaden skulle kunna ernås genom förbilligade arbetsmetoder såsom ökad användning av sprutmålning».

En annan vara, vars tillverkare ha att brottas med svårigheter att erhålla råvaror, är takpapp. Härom upplyser Sveriges takpappfabrikanters förening:

»I fråga om impregnerad byggnadspapp förhåller det sig så, att i denna vara ingående material till mycket stor del äro av utländskt ursprung. Hos somliga fabrikanter har sålunda åtminstone hittills såsom impregneringsmedel uteslutande använts asfalt, en importvara, och hos samtliga fabrikanter användes detta impregneringsmedel undantagslöst för framställning av underhållsfri papp. Då den inhemska tillverkningen av råpapp för fabrikation av impregnerad byggnads— papp icke fyller behovet, måste även råpapp i stor utsträckning importeras. Där- till kommer, att den inhemska tillverkningen av råpapp är i viss grad beroende av importerad yllelump. I de fall, där asfalt icke användes såsom impregnerings— medel, kommer destillerad stenkolstjära till användning, en vara som för när- varande är synnerligen knapp inom landet. De stenkolssorter, som nu huvudsak— ligen komma till användning vid våra gasverk, och som äro av tyskt ursprung, giva nämligen 50 % mindre stenkolstjära än de kol, som tidigare av gasverken använts, och av denna till hälften decimerade tjärproduktion skall enligt avtal med Tyskland hälften exporteras såsom kompensation för stenkolimporten.

Av det anförda följer, att varken myndigheter eller fabrikanter kunna utöva något större inflytande på prisbildningen inom de råvarugrupper, av vilka tak- pappindustrin är beroende.

Vid de förhandlingar representanter för vår förening bereddes tillfälle att föra med Byggnadsskostnadssakkunniga för någon tid sedan framhölls, att takpapp såsom taktäckningsmedel ställde sig så avsevärt mycket billigare än andra material, att för byggnadskostnadernas förbilligande huvudsaken vore, att takpapp- fabrikanterna på allt sätt stödjas i sina strävanden att tillförsäkra sig råmaterial för sin tillverkning, så att takpapp finnes att tillgå i sådan utsträckning, att ingen byggmästare av brist på varan tvingas tillgripa dyrare taktäckningsmedel. Det är sannolikt samma omsorg, som föranlett regeringen att utfärda exportförbud för takpapp och som föranleder Statens Handelskommission att endast på synnerligen tungt vägande skäl bevilja exportlicens å denna vara, för vilken vid export kan uppnås ett vida högre pris än vad fabrikanterna velat ifrågasätta inom landet.»

Svårigheterna för tillverkningen av underhållsfri takpapp, som utgör ett billigt taktäckningsmedel, äro beklagliga också därför att liknande svårigheter även föreligga för det särskilt på landsbygden mycket använda taktäck- ningsmedlet eternit. Skandinaviska Eternit A.-B. skriver härom:

»Såsom förhållandena för dagen te sig för oss, kunna vi icke yttra oss om prissättningen för vårt material för kommande år. Vi äro nämligen i första hand beroende av priset och tillgången på. råasbest, vilket material vi tidigare erhållit från Kanada och Afrika. Så länge kriget varar äro emellertid dessa källor stängda för oss. Vår enda möjlighet är nu att försöka erhålla råasbest från Ryssland, och brevskrivaren har även för avsikt att inom en nära. framtid fara till Moskva för underhandlingar i denna angelägenhet. Vi vilja emellertid för dagen icke under— låta att framhålla, att de priser, vi hitintills tillämpat, varit synnerligen låga. Som exempel kan nämnas, att vi tills dato sålt korrugerad eternit efter ett bruttopris av 3:35 kr. per kvm. Om Ni jämför detta pris med gällande priser på andra taktäckningsmaterialier, komma Byggnadskostnadssakkunniga att finna en avsevärd skillnad. Vi kunna emellertid redan nu säga, att ovannämnda pris under inga omständigheter kan hållas för framtiden, då vi redan äro under- kunniga om, att för den händelse vi kunna förnya våra lager av råasbest, så komma vi nu att få betala ett avsevärt mycket högre pris för denna vara än tidigare, då vi gjort våra inköp från Kanada och Afrika. Under alla förhållanden kunna emellertid Byggnadskostnadssakkunniga vara förvissade om, att vi skola hålla priserna så låga, som det är oss möjligt, ett förhållande som vi ju redan bevisat genom de priser, vi hitintills tillämpat.»

G. Transportproblem.

Bland de faktorer som förorsakat betydande kostnadsstegringar för leverantörerna av byggnadsmaterial spelar transportprisstegringen en fram- trädande roll. Upprepade gånger har denna nämnts i den föregående diskus- sionen av läget beträffande olika material. En sammanfattande diskussion torde här vara på sin plats.

Liksom det varit angeläget att utröna, i vad mån bristande tillgång på byggnadsmaterial eller på för dessas tillverkning nödvändiga råvaror före- låge av den art, att denna hindrade en viss byggnadsverksamhet eller snävt begränsade den möjliga byggnadsverksamhetens omfattning, har även den frågan rest sig, i vad mån transportapparatens kapacitet lägger hinder i vägen för byggnadsverksamheten av liknande art. Byggnadsverksamheten ställer nämligen under normala förhållanden mycket betydande anspråk på transport— väsendet. Ett uttryck härför utgör det förhållandet, att enbart kostnaderna för samtliga byggnadsmaterials transport från tillverkningsorten till bygg— nadsplatserna beräknats uppgå till omkring 5 % av de totala byggnads- kostnaderna (exklusive tomtpris). Såvitt de sakkunniga kunna se hade en byggnadsverksamhet av någon mera betydande omfattning under år 1940 icke varit möjlig på grund av transportväsendets begränsade kapacitet. Fram- forslandet av erforderligt material till byggnadsplatserna hade sannolikt icke varit möjligt utan att viktigare transportbehov fått eftersättas, då en hårdare belastning av transportapparaten endast kunnat äga rum i starkt begränsad omfattning.

Läget torde i mitten av 1941 härvidlag kunna beräknas vara ett annat. Produktionen av gengasaggregat samt ved och kol för dessa torde då ha fyllt det mest oundgängliga behovet och lastbiltrafiken bör då kunna utföra ett väsentligt större arbete än under 1940. De sakkunniga ha utgått från det enkla samband, vilket av fackmän framhållits för dem, att normalt samma fordonspark användes för bränsletransporter under den kalla årstiden och för transporter av byggnadsmaterial under den varma. I den mån transport— apparaten förmår bära bränsleförsörjningens transportbehov innevarande Vinter, torde man kunna påräkna att den även förslår för byggnadsverksam— hetens behov följande sommar.

Byggnadskostnadssakkunniga ha med stöd härav trott sig finna, att transportapparatens kapacitet icke torde komma att resa oöverstigliga hinder för en byggnadsverksamhet av den omfattning, som synes nödvändig för att förhindra en allvarlig bostadsbrist. Önskvärdheten av att en sådan byggnads- verksamhet möjliggöres, synes också böra tillmätas en betydande Vikt vid samhällets reglering av transportväsendet.

Om denna uppfattning av förhållandet mellan transportbehov och transport— förmåga är riktig, framstår det ytterligare som ett önskemål att transport- kostnaderna sänkas eller åtminstone hindras från att ytterligare stiga. Nöd- vändigheten av att i görligaste mån begränsa byggnadskostnadernas stegring

leder de sakkunniga till att ifrågasätta, huruvida hela den taxehöjm'ng, som statens järnvägar vidtagit för transporter av byggnadsmaterial, varit behöv- lig. I den mån den överstiger ökningen i omkostnaderna för järnvägsdriften, varpå de stegrade överskott, som statens järnvägar redovisat, tyda, och icke varit påkallad för att begränsa godsmängden, som eljest skulle hota att över— stiga järnvägarnas transportförmåga, synes den de sakkunniga sakna be- rättigande. Enligt vår mening borde därför övervägas huruvida icke den allmänna 10—procentiga taxehöjningen kunde återtagäs.

Vad beträffar kostnaderna för biltransporter, sammanhänga dessa med priserna på bilar, gengasaggregat, ved och kol. Priserna på gengasaggregaten och bränslena synas kunna karakteriseras som höga. Underlåtenheten från respektive organs sida att ingripa mot dessa torde vara föranledd därav, att en snabb produktionsökning av varorna i fråga ansetts böra stimuleras genom höga priser. För gengasaggregaten torde redan ett prisfall ha ägt rum och ytterligare prisnedsättningar kunna förväntas uppkomma under trycket av konkurrensen mellan tillverkarna i den mån som efterfrågan avtar på grund av att en viss mättnad uppstått. Det ständigt stigande bränslebehovet kan däremot föranleda svårigheter att framskaffa erforderliga mängder gengasved och -kol. De sakkunniga vilja uttala den förhoppningen, att de ansträngningar som för närvarande göras att komma till rätta med dessa svårigheter, skola krönas med framgång utan att priserna på ved och kol bli alltför höga. Om den uppfattning rörande utvecklingen av förhållandet mellan transportapparatens kapacitet och transportbehovet, som de sak— kunniga ovan givit uttryck för, visar sig riktig, torde man kunna räkna med att konkurrensen, såvida ved- och kolpriserna icke ytterligare stiga, kommer att medföra något sänkta taxor för biltransporter.

7. Omsättningsskatten och byggnadsmaterialen. Från ingången av 1941 har i Sverige införts en omsättningsskatt på 5 % på flertalet varor vid deras försäljning till konsumenterna. Ur de synpunkter, som Byggnadskostnadssakkunniga haft att anlägga, skulle det varit förmån- ligt om denna skatt icke drabbade för byggnadsverksamheten avsedda material och förnödenheter. Detta synes även väl förenligt med de för skattens konstruktion grundläggande principerna. Omsättningsskatt skall nämligen enligt dessa endast utgå å den egentliga konsumtionen av varor. Skatten skall däremot ej drabba tillverkningen som sådan liksom ej heller omsättning av fast egendom och vad därtill hör. Dessutom undantages om- sättningen av vissa särskilt uppräknade artiklar från skatten. Då skatteplikten knutits till begreppet varor, föreligger skattefrihet för alla prestationer, som enbart ha karaktären av tjänster. Av denna grund ha sålunda transporttjänsterna undantagits från omsättningsskatt. Detsamma gäller biografer, teatrar m. fl. nöjesinrättningar. Av samma orsak lägges heller ingen skatt på bostadsnyttja'nde. Som skäl för denna skattebefrielse anföres i propositionen om omsättningsskatt, »att det vore skäligen menings-

löst att åstadkomma en större inknappning av bostadsstandarden än som betingas av bostadsproduktionens nedgång, att en skatt på hyrorna, i den mån den överflyttades på hyresgästerna, otvivelaktigt skulle medföra socialt ogynnsamma verkningar, då den särskilt hårt komme att drabba den fattigare stadsbefolkningen, samt att en skatt på bostädernas hyresvärde skulle förut- sätta en bättre taxering av förmånen av egen bostad än den, som för när- varande förekommer».

Om av dessa anledningar bostadsnyttjandet helt är befriat från omsätt- ningsskatt samt vidare försäljning av fastighet också går fri därifrån, synes denna skatt, som är avsedd att drabba konsumtionen och icke produktionen, över huvud icke böra läggas på något av de element, som ingå i byggnads- kostnaderna. Eljest skulle skatten träffa dem, som nu önska uppföra bygg- nader eller köpa nya hus, på ett sätt som icke kan anses rättvist i förhållande till de tidigare innehavarna av egna hem eller andra fastigheter. En dylik extra belastning av nybyggnadsverksamheten skulle under en tid av stigande byggnadskostnader allvarligt försvåra strävandena att genom en tillräcklig nyproduktion av bostäder hindra en ur flera synpunkter olämplig hyres- stegring.

I vilken utsträckning den genom förordning av den 13 december 1940 från ingången av 1941 införda omsättningsskatten kommer att omfatta jäm— väl byggnadsmaterial synes då detta skrives icke full klart. Enligt 2 5 1 mom. skall omsättningsskatt icke utgå vid försäljning av bl. a. cement och kalk samt bränslen och smörjoljor. Enligt förordningens 1 % skall sådan skattlutgå vid yrkesmässig försäljning av varor från butik eller därmed lik— artat försäljningsställe samt vid yrkesmässig försäljning av butikshandels— varor i andra fall än ovan sägs, dock ej när försäljningen sker till åter- försäljare. I enlighet härmed skulle sålunda alla byggnadsmaterial, som in- köpas genom butik utan vidare drabbas av skatten. I de förordningen åt- följande anvisningarna förklaras härvid: »Med varor förstås i denna förord- ning materiella ting av lös egendoms natur. Härunder inbegripas icke blott helfabrikat utan även råvaror, materialier och halvfabrikat.» _ »Med butik avses salubod, varuhus eller annan handelslokal, som hålles öppen för för- säljning av varor direkt till allmänheten.» En icke obetydlig del av de inom byggnadsverksamheten använda materialen och förnödenheterna torde in— köpas under förhållanden, som kunna falla under dessa bestämmelser.

En betydande mängd byggnadsmaterial köpes emellertid direkt från fabriker eller grossister; särskilt större byggmästare torde övervägande an— vända sådana inköpsmöjligheter. I vad mån denna omsättning drabbas av skatten beror helt på bestämningen av begreppet butikshandelsvaror. I förbi- gående kan här emellertid understrykas, att i den mån samma företag bedriva såväl butikshandel som dylik försäljning i parti, kunna de för ifrågakommande produkter bli jämställda med partiförsäljarna. Det heter sålundaii anvis- ningarna: »Inom vissa branscher — t. ex. inom järnhandeln, färghandeln och livsmedelshandeln —— förekommer ofta., att ett och samma företag bedriver

såväl butikshandel för försäljning direkt till allmänheten som ock försäljning till återförsäljare. I dylikt fall må, under förutsättning att i bokföringen göres klar åtskillnad mellan de båda verksamhetsgrenarna, vardera verksam— heten i skattehänseende behandlas efter därför gällande regler. Eljest måste hela rörelsen behandlas efter de strängare reglerna för butikshandeln, inne- bärande att skatteplikt inträder även vid försäljning till återförsäljare.» Här talas visserligen endast om undantag vid försäljning till återförsäljare. I 2 % 2 mom. heter det emellertid: »På framställning av skattskyldig, vilken enligt lag är skyldig föra handelsböcker, äger länsstyrelsen medgiva, att från skatteplikt i fall som avses i 1 åå) skola undantagas varor, vilka icke äro att hänföra till butikshandelsvaror. Sådant medgivande lämnas för viss tid eller tills vidare; och må länsstyrelsen föreskriva de närmare villkor för förmånens åtnjutande, som till förekommande av missbruk prövas erforder- liga.» Bestämmelsen har tillkommit för att icke butikshandelsföretag ifråga om vissa varor skola få. minskad konkurrensförmåga gentemot andra för- säljare av samma varor.

Intresset knyter sig sålunda främst till definitionen av begreppet butiks- handelsvaror. Denna lyder i anvisningarna sålunda:

»Till butikshandelsvaror hänföras alla varor, som enligt vedertaget affärs- bruk tillhandahållas från butik, oavsett om varorna äro avsedda för direkt konsumtion eller för annat ändamål. För att en vara skall anses utgöra butikshandelsvara fordras med andra ord, att varan eller i allt väsentligt lik— artad vara normalt kan av allmänheten inköpas i butik; den omständigheten, att handel med varan därjämte bedrives utom butik, saknar härvid betydelse. Å andra sidan är det icke tillräckligt, att varan undantagsvis kan inköpas i butik; en vara, som saluhålles i någon enstaka specialbutik men som sed- vanligen brukar beställas direkt hos producent eller eljest anskaffas annor- ledes än genom inköp i butik, anses sålunda icke utgöra butikshandelsvara. Såsom butikshandelsvaror skola på grund härav räknas exempelvis burfåglar och akvariefiskar, person- och lastautomobiler, motorcyklar, kylskåp, redskap och verktyg av olika slag, mjölkningsmaskiner, symaskiner, skriv- och räkne- maskiner samt andra utensilier för kontorsbruk ävensom möbler. Däremot skola till butikshandelsvaror icke hänföras exempelvis hundar, hästar och boskap, lustjakter, tröskverk och andra större lantbruksmaskiner, hissar, tryck- pressar och specialbyggda maskiner av olika slag, och ej heller från fastighet avskilda beståndsdelar, såsom grus, sten o. d., då de försäljas i obearbetat skick. Till butikshandelsvaror skola icke heller hänföras sådana huvudsak- ligen för byggnadsverksamhet eller industriellt bruk avsedda råvaror och materialier, som visserligen stundom kunna av allmänheten inköpas i butik men vilkas försäljning till ojämförligt största delen sker i annan form än genom butikshandeln, t. ex. järnbalkar och tegel.»

I propositionen nämndes såsom exempel i sista raden ovan cement och kalk. Utskottet förklarade härtill: »Meningen har tydligen varit att till följd

härav från beskattningen skulle undantagas huvudparten av cement— och kalk- försäljningen, enär denna antagits till ojämförligt större delen ske i annan form än genom butikshandel. Enligt vad för utskottet upplysts torde detta antagande emellertid knappast vara riktigt. Åtminstone vad angår cement torde försäljningen till mycket betydande del ske från butik. Vill man bibehålla skattefriheten för cement och kalk, vilket utskottet för sin del finner befogat, torde dessa varuslag alltså böra särskilt upptagas bland undantagen i 2 % 1 mom.» Motsvarande invändningar synas kunna göras beträffande fler- talet byggnadsmaterial, som i större eller mindre utsträckning säljas i butik. Klar—het synes endast råda om behandlingen av cement och kalk vilka enligt 2 % uttryckligen undantagits från skatten, samt rörande de i dessa anvis— ningar — vilka torde få tillmätas nära nog samma vikt som själva lagtexten — som exempel nämnda varorna d. v. s. å ena sidan kylskåp, som nämnes som butikshandelsvara, å andra sidan grus, sten o. (1. samt järnbalkar och tegel, vilka icke falla under denna beteckning. Huru byggnadsmaterial i övrigt skola behandlas framgår icke fullt klart. Utskottet har ifråga om tolkningen av begreppet butikshandelsvaror anfört följande:

»Genom att skatteplikten i vissa fall måste anknytas till begreppet butiks— handelsvaror blir det uppenbarligen av största betydelse att klarhet vinnes om vilka varor som skola anses hänförliga till nämnda kategori. Såsom departementschefen framhållit, är det emellertid tyvärr icke möjligt att här— vidlag uppdraga några fullständiga och otvetydiga gränser. I förslaget har man nöjt sig med att i en mera allmänt hållen beskrivning och genom an- givande av exempel söka åskådliggöra vilken innebörd man velat giva åt begreppet ifråga, varjämte den i 19 % omförmälda centrala omsättningsskatte- nämnden förutsatts skola erhålla befogenhet att träffa bindande avgöranden i hithörande spörsmål. Även utskottet finner, att vad sålunda föreslagits innebär den enda möjliga lösningen, och har i stort sett icke något att erinra mot den beskrivning jämte exempel, som intagits i anvisningarna; blott ett par mindre jämkningar, delvis betingade av ändringar i 2 % beträffande de skattefria varuslagen, har utskottet funnit påkallade. I övrigt anser sig ut- skottet här endast böra framhålla, att det av samma skäl, som föranlett utskottet att föreslå den nyss omnämnda kompletteringen av 2 g, givetvis är angeläget, att alla varor som i någon mera betydande utsträckning försäljas i butik -— låt vara endast inom lanthandeln eller eljest inom någon mera begränsad del av butikshandeln —— också bliva förklarade för butikshandels- varor. Genom samarbete mellan omsättningsskattenämnden och näringslivets representanter bör enligt utskottets mening en godtagbar ordning på området kunna åstadkommas.»

Centrala omsättningsskattenämnden har i sitt meddelande nr 2, daterat den 23 december 1940, uppgjort en första lista på trävaror, järnvaror och byggnadsmaterial, vilka skola hänföras till butikshandelsvaror respektive icke betraktas som sådana. Denna lista har följande utseende:

1. Butikshandelsvaror. T akpapp. Underlagspapp. Grundisoleringspapp. Förhydningspapp. Trossbottenpapp. Bitumenmattor. Isoleringsmattor (såsom sjögräsmattor, glasullsmattor och stenullsmattor). Fuktisoleringsmedel (såsom asfaltemulsioner och tjärprodukter). Impregneringsmedel (såsom Ofalin och Sika). Träkonserveringsmedel (såsom Solignum, Rustikol, Cuprinol). Gips. Reveteringsmattor och reveteringsväv. Nöthår. Tjärdrev. Kallim. Kitt. Trätjära. Taktjära. Takpappfärger. Rödfärg. Spjäl- och rutstaket (såsom Ideal och Gunnebo). Byggnadssmide och byggnadsbeslag. Byggnadsgjutgods. Gångjärn. Läs och handtag. Spik, krok och skruv (även fransk skruv). Krampor och nitar, bult och mutter. Dörrstängare. ' Takfönster av gjutjärn. Luftventiler och luftgaller. Diskbord och disklådor. Galvaniserade hinkar. Spadar och skyfflar. Järnspett. Yxor. Korpar. Skottkärror. Kvastar. Hästskor, hästskosöm och bredd. Vagnsaxlar och vagnsfjädrar.

2. Icke butikshandelsvaror.

Rundvirke. Bilade, sågade eller .hyvlade trävaror. Byggnadssnickerier (såsom dörrar, fönster och listverk). Träfiberplattor (wallboard).

Kryss'fanér (plywood).

Lamellträ. Parkettstav. Takstickor och sågade takspån.

Granspiror.

59 41 9

Hässjestörar. __ . _» .

Stängselpålar och stängsels'l'anbrl'" " "

Kraftledningsstolpar.

Tegel och tegelrör. Lera, cementrör och cementpålar.

Glaserade lerrör.

Plattor, byggnadsblock och mursten av lättbetong (såsom klinker-betong, slagg— betong, gasbetong, tretong). "

Kakelväggplattor. '

Golvplattor.

Kalkstens— och marmorplattor. Tak- och väggplattor lav lerfabrikat, sten eller kakel. Mur- och putssand. Murbruksblandning och betongblandning. Enligt senare listor ha bl. a. spisar, diskmaskiner och tvättmaskiner samt åtskillig elektrisk materiel hänförts till butikshandelsvaror.

För butikshandelsvarorna gäller sålunda i huvudsak att de drabbas av omsättningsskatt, oberoende av vem som säljer dem. De material, som icke hänförts till butikshandelsvaror, äro utan vidare befriade från omsättnings- skatten i den mån de säljas av företag, vilka icke bedriva butikshandel; butikshandelsföretag kunna för samma varor efter framställning till läns— styrelse medgivas befrielse från omsättningsskatt för dessa. Man torde kunna räkna med att järnhandlare m. fl. försäljare av byggnadsmaterial skola ingiva framställning härom och erhålla sådant medgivande.

Ytterligare förteckningar på olika byggnadsmaterial torde vara att för— vänta från centrala omsättningsskattenämnden. Även för butikshandelsvaror — i den mån vissa byggnadsmateriel räknas dit —— finnas vissa möjligheter att erhålla befrielse från skatt, nämligen för den försäljning, som äger rum till återförsäljare. En befrielse härvidlag skulle enligt ovan återgivna be— stämmelser kunna komma ifråga såväl då försäljningen sker från fabrikant eller grossist som då den sker genom butikshandelsföretag. I anvisningarna heter det vidare härom: »Som återförsäljare skall vid tillämpning av förord— ningen anses endast den, som bedriver återförsäljningen yrkesmässigt. Med återförsäljare likställes sådan producent av varor, som inköper eller eljest anskaffar varor för bearbetning eller förbrukning i rörelse. Härav följer, att såsom producent icke räknas exempelvis en byggmästare, som på entreprenad verkställer ett husbygge, och ej heller en jordbrukare, som icke driver rörelse i kommunalskattelagens mening.» En byggmästare, som för egen räkning uppför en byggnad, torde i motsvarande fall utan vidare räknas som konsu- ment av de varor han inköper. Leveranser av butikshandelsvaror till bygg— mästare skola sålundaalltid beläggas med skatt. Kammarrättsrådet C; P. Engblom anser i sin kommentar till omsättningsskatteförordningen konse— kvensen därav vara »att en underentreprenör till en byggmästare, exempelvis en smed, målare, snickare, plåtslagare etc., jämväl bör i likhet med bygg- mästaren betraktas såsom konsument. Skatt bör sålunda även utgå då butiks— handelsvaror levereras till underentreprenören.»

Vad dylika hantverkares prestationer i övrigt angår, gäller bestämmelsen att omsättningsskatt skall utgå »vid förfärdigande, på beställning av annan än återförsäljare, av butikshandelsvaror eller» »av varor, som icke äro att hänföra till butikshandelsvaror men som äro avsedda för någons personliga bruk och bekvämlighet eller eljest ämnade att utgöra någons personliga lös- egendom», »så ock vid utförande av ändrings-, förbättrings-, underhålls- eller rengöringsarbete å sådana varor, allt under förutsättning att arbetet yrkes- mässigt verkställes av företagare med fast driftställe för näringsverksamhet och att arbetet faller inom området för nämnda verksamhet». I anvisningarna förklaras i anslutning härtill: »I denna punkt stadgas skatteplikt vid vissa slag av arbetsprestationer. Såsom allmänna förutsättningar för skatteplikt vid arbetsprestation gäller, dels att arbetet hänför sig till butikshandelsvaror eller varor som äro avsedda att utgöra någons pesonliga lösegendom, dels ock att arbetet yrkesmässigt verkställes av företagare med fast driftställe för näringsverksamhet och att arbetet faller inom området för nämnda verksam— het. Utanför det skattepliktiga området faller på grund härav bl. a. allt arbete å fast egendom, betjäning av kunder i frisersalong samt arbete, som utföres i kundens hem av person utan fast driftställe, t. ex. en hemsömmerska. Har företagare fast driftställe, är det utan betydelse om arbetet utföres å drift- stället eller annorstädes.»

Genom bestämmelsen att arbete på fast egendom icke är skattepliktigt, torde det mesta byggnadsarbetet vara undantaget. Skatteplikt gäller sålunda endast för sådant hantverksarbete, som utföres på butikshandelsvaror av underentreprenör med fast driftställe. Har skatt redan erlagts vid dennes inköp av varan eller råvara, får han enligt 4 & 2 mom. vid sin deklaration av omsättningen göra avdrag för vad han därvid utgivit, så att dubbelbeskatt- ning icke sker.

Som ovan nämnts tillkommer det närmast den centrala omsättningsskatte- nämnden att avgöra, vilka varor som skola i beskattningshänseende hänföras till butikshandelsvaror. Byggnadskostnadssakkunniga vilja starkt understryka vikten av, att genom nämndens försorg —— i den mån så icke redan skett ——- med största skyndsamhet utredes, i vilken utsträckning skatten kommer att drabba byggnadsmaterial. Det synes med ovan anförd motivering vara väl förenligt med de för omsättningsskattens utformning grundläggande prin- ciperna, att flertalet byggnadsmaterial befrias från densamma. Skulle centrala omsättningsskattenämnden vid sin prövning finna sig tvungen att förklara viktiga byggnadsmaterial för butikshandelsvaror i förordningens mening, synes vikten av att byggnadsmaterialen icke fördyras böra föranleda en pröv- ning av frågan, huruvida icke regeringen har anledning att med stöd av 2 % 3-mom. förordna om undantag från skatteplikt beträffande de viktigaste ifrågavarande artiklarna. Enligt Byggnadskostnadssakkunnigas uppfattning vore det jämväl anledning överväga, huruvida icke i förordningen om omsätt- ningsskatt kunde införas en distinktion mellan konsumtionsvaror och produk- tionsförnödenheter av sådan art, att de senare —— såsom hela tiden synes ha varit avsett —— helt befrias från skatten.

8. Byggnadskostnadssakkunnigas uttalande.

De uppgifter rörande tillgång och priser på olika byggnadsmaterial, som de sakkunniga insamlat och i detta kapitel sammanställt, ha avsett att belysa två olika frågor. För det första har det gällt att utröna huruvida en sådan brist på produkter eller råvaror för deras tillverkning förelåge, som skulle vara ägnad att hindra en byggnadsverksamhet av den omfattning, som ur andra synpunkter framstått som önskvärd. För det andra ha _de sakkunniga haft att undersöka möjligheterna att åstadkomma prissänkningar för de olika byggnadsmaterialen.

Vad den första frågan beträffar, ha de av de sakkunniga insamlade upp- gifterna givit vid handen, att man icke behöver räkna med att en råvarubrist skall stoppa önskvärd byggnadsverksamhet. Jämtillgången är emellertid så begränsad, att föreliggande möjligheter att vid byggen inskränka järnåtgången böra tillvaratagas. En verklig brist synes eljest icke göra sig gällande annat än för linolja och billiga taktäckningsmaterial. I intet av dessa fall är emellertid bristen sådan, att den i och för sig omöjliggör en viss byggnads- verksamhet. I viss utsträckning förefinnas lämpliga ersättningsämnen och i en del fall kan man avstå från t. ex. målning, åtminstone för en kortare tid. Allvarligare är i så fall den allmänna bränslebrist, som kan uppkomma och som skulle drabba ett flertal byggnadsämnesindustrier tämligen hårt. För de sakkunniga framstår emellertid önskemålet att åstadkomma en sådan bygg— nadsverksamhet, som erfordras för att en allvarlig bostadsbrist skall kunna undgås, som så betydelsefullt, att byggnadsverksamheten enligt deras mening icke torde böra sättas i efterhand vid en nödvändig begränsning av använd- ningen av knappa tillgångar. Tvärtom synes enligt de sakkunnigas uppfatt— ning en viss byggnadsverksamhet böra intaga en framskjuten plats vid för- delningen på olika användningsområden av tillgängliga resurser (t. ex. av järn och bränsle). Skulle härvidlag en ytterligare inknappning än den, som för ögonblicket framstår som erforderlig, bli nödvändig, torde någon sådan anordning få. tillgripas, att ett offentligt organ utrustas med befogenhet att företaga en avvägning av förbrukningen olika byggnadsprojekt emellan. Som de sakkunniga på annan plats i detta betänkande utveckla, torde övervägande delen av den byggnadsverksamhet, som inom den närmaste framtiden kan komma att äga rum, förutsätta en offentlig medverkan ifråga om finansie— ringen. Den prövning av olika byggnadsprojekt ur olika synpunkter, som härvid måste förutsättas, torde därvid närmast tillkomma statens byggnads- lånebyrå. Det skulle förmodligen ligga närmast till hands att de över- väganden, som hushållningen med vissa knappa resurser påkallar, kombineras med denna prövning. De sakkunniga förutsätta därvid att byggnadslånebyrån kommer att samarbeta med andra organ som de kommunala byggnadsnämn- derna, arbetsmarknadskommissionen, industrikommissionens byggnadsavdel- ning m. fl.

De sakkunniga ha även sökt bilda sig en uppfattning om huruvida trans— portapparatens kapacitet kan tänkas komma att lägga hinder i vägen för önskvärd byggnadsverksamhet. Såvitt de förstå föreligger knappast en sådan risk.

Det ovan anförda gäller givetvis under förutsättning av att det utrikes- politiska läget icke undergår någon radikal förändring. Genom en sådan kunna givetvis här anställda betraktelser lätt ställas på huvudet.

Vad så priserna på olika byggnadsmaterial beträffar har den föregående sammanställningen belyst, i vilken utsträckning dessa påverkas av vissa kost- nadsstegringar, som göra sig gällande för flertalet materialleverantörer. Bland dessa märkas de höjda bränslepriserna, stegrade transportkostnader, i flera fall stegrade järnpriser samt vissa lönestegringar i samband med indexregleringen och semesterlagen. Givetvis har dessutom den starkt minskade avsättningen medfört, att företagen haft svårt att få täckning för sina fasta kostnader. En prisförhöjning av denna senare anledning hardock icke godkänts av priskontrollnämnden och inom de branscher, där en be- tydande konkurrens råder företagen emellan, ha i allmänhet icke heller en prishöjning i proportion till höjningen av de rörliga kostnaderna kunnat företagas.

I föreliggande situation äro enligt de sakkunnigas mening möjligheterna att åstadkomma en prissänkning för byggnadsmaterialen relativt begränsade. De nämnda kostnadsstegringarna äro icke betingade av förhållanden inom byggnadsindustrin och kunna endast i begränsad utsträckning påverkas från denna. I vissa fall undandraga de sig helt ingripanden från de svenska stats- makternas sida.

Vad som av dessa kan åtgöras, inskränker sig främst till en sådan pris- kontroll, som i möjligaste mån söker hålla tillbaka prisstegringarna på bygg— nadsmaterial. Vad konkurrensområdena beträffar, synes en sådan åtgärd icke ens behövlig. De försämrade avsättningsmöjligheterna ha på sådana områden i och för sig en tendens att skärpa kampen företagen emellan att uppnå en någorlunda tillfredsställande produktionsomfattning. På sådana områden där— emot, där sammanslutningar äga möjlighet att genomföra prisstegringar, torde priskontrollnämnden böra och kunna ingripa. Som i det föregående nämnts förvänta de sakkunniga, att prissättningen för järn kommer att inom kort upptagas till förnyad prövning. I anslutning därtill torde det vara en själv- klar sak, att priserna på olika järnartiklar justeras. De sakkunniga vilja vidare rekommendera, att förhandlingar upptagas med cementindustrin om en revision av gällande överenskommelse rörande prissättningen på cement. Enligt de sakkunnigas mening vore det av största värde, om avsättningen på" »överflödsområden», d. v. s. från industrier, vilka utan att hämmas av råvaru- brist ha stor outnyttjad kapacitet, kunde stimuleras genom prissänkningar av tillräcklig omfattning. Genom att icke godkänna prisstegringar, som fullt ut svara mot inträffade fördyringar av de fasta kostnaderna, torde en på sina.

håll önskvärd sanering inom byggnadsämnesindustrierna, vilka under de senaste årens exceptionella högkonjunktur i mycket hög grad byggt ut sin produktionskapacitet, kunna åstadkommas, liksom en på sina håll säkerligen möjlig rationalisering och standardisering därigenom skulle kunna fram- tvingas. De goda avsättningsmöjligheterna under högkonjunkturen synas ha gjort det möjligt för företagarna att ägna mindre uppmärksamhet åt produk- tionskostnadernas nedbringande och främjat en konkurrens med kvalitets- förbättringar av emellanåt endast skenbar natur.

På statsmakterna torde det även ankomma att söka hålla nere kostnads- stegringarna på andra områden, vilka kunna inverka oförmånligt även på byggnadsindustrin. Hit höra bränslepriserna, transportkostnaderna liksom även levnadskostnaderna i allmänhet. De sakkunniga anse sig dock icke ha anledning att i detta sammanhang ingå på sådana problem, vilka måste upp- tagas i betydligt vidare sammanhang än de, som de sakkunniga för sin del haft att behandla.

* Enligt de sakkunnigas mening vore det vidare av värde om byggnads- materialen helt kunde undandragas från omsättningsskatt. Som ovan ut- vecklats torde detta vara Väl förenligt med de för skatten grundläggande principerna. Närmast ifrågasätta de sakkunniga, huruvida icke skäl föreligger för Kungl. Maj:t att med stöd av 2 % 3 mom. av förordningen om omsättnings— skatt förordna om undantag från skatteplikt för de viktigaste av de byggnads— material, vilka blivit hänförda till butikshandelsvaror. Bland dessa kunna här som exempel nämnas spisar.

Som de sakkunniga starkt understrukit vid sina överläggningar med leveran- törer av olika byggnadsmaterial, tillkommer det fabrikanterna att å sin sida på egen hand och inom sina sammanslutningar sträva efter ett förbilligande av tillverkningen genom rationalisering och standardisering. I den nuvarande situationen synes särskild uppmärksamhet böra ägnas häråt liksom även åt möjligheterna att genom inhemsk tillverkning skapa ersättning för sådana produkter, vilka icke kunna importeras eller för vilka råvaror icke finnas tillgängliga.

Sammanfattningsvis vilja de sakkunniga uttala, att möjligheter till pris— sänkningar enligt deras mening torde förefinnas för vissa byggnadsmaterial, vilka möjligheter givetvis böra till fullo utnyttjas. Å andra sidan finnas betydande risker för att prisstegringar å andra material skola inträda, vilka icke helt kunna hållas tillbaka. Vägande dessa båda möjligheter mot var— andra ha de sakkunniga därför kommit till den slutsatsen, att de icke vågat räkna med någon sänkning av priserna för byggnadsmaterial i allmänhet. Å andra sidan ha de förutsatt, att någon ytterligare ökning av byggnads- kostnaderna genom stegrade materialpriser icke heller skall uppkomma. De äro medvetna om, att detta resultat icke torde kunna uppnås utan ansträng- ningar från såväl företagens som de priskontrollerande myndigheternas sida.

_

KAPITEL 7.

Byggnadsindustrins arbetskostnader och byggnadsarbetarnas inkomster.

1. Byggnadsarbetarnas inkomster. En förutsättning för ett riktigt omdöme rörande byggnadsindustrins löner är kännedom icke blott om timlöner och ackordsförtjänster utan även om anställningsförhållanden och årsinkomster för byggnadsarbetarna. Medan den av socialstyrelsen bearbetade lönestatistiken innehåller vissa uppgifter rörande byggnadsarbetarnas tim- och veckoförtjänster, har den icke ansetts möjliggöra beräkningar av årsinkomster. Rörande dessa ha i officiell statistik eller offentliga utredningar icke funnits andra uppgifter än dels de inkomst- uppgifter, som bearbetats vid folkräkningar, dels den undersökning, som byggnadsindustrisakkunniga utförde rörande arbetsgivares och löntagares in- komster inom byggnadsindustrin, publicerad som del II av de sakkunnigas betänkande (S. 0. U. 1938:3), dels slutligen den arbetsstatistiska undersök- ning, som på sin tid verkställdes av B. Nyström på uppdrag av 1920 års byggnadsarbetarsakkunniga (Arbetsstatistisk undersökning rörande husbygg- nadsverksamheten i Sveriges städer och stadsliknande samhällen, Stockholm 1922). Den vid 1935/36 års extra folkräkning använda yrkesgrupperingen är emellertid så summarisk, att en närmare belysning av inkomstförhållandena för olika grupper av byggnadsarbetare skulle förutsätta en omfattande bear- betning av själva primärmaterialet. Ur 1930 års folkräkning kunna däremot — så som bearbetningen där skett — omedelbart vissa *uppgifter'hämms. Emellertid ligger 1930 års folkräkning liksom också byggnadsindustrisak— kunnigas undersökning", som i här avsedd del omfattar åren 1931 och 1932, så pass långt tillbaka i tiden, att önskemål om uppgifter för något senare" år måst resa sig. Byggnadsindustrisakkunnigas undersökning har'vidare (med undantag av Stockholmstrakten) begränsats till städer, köpingar och muni- cipalsamhällen. Såväl folkräkningarna som byggnadsindustrisakkunnigas undersökning äro slutligen grundade på taxeringsuppgifter— med därav föl- jande konsekvenser ifråga om resultaten. I sitt yttrande av den 30 september 1938 över byggnadsindustrisakkunnigas utredning understryker sålunda socialstyrelsen »det av de sakkunniga själva betonade förhållandet, att under- sökningsresultaten äro behäftade med åtskilliga bristfälligheter, närmast be- roende på att de svagheter, som alltid måste vidlåda inkomstredovisningar, utförda på grundval av ett skattestatistiskt material, förstoras genom bygg- nadsindustrins skiftande natur och oregelmässiga arbetsförhållanden. I fråga om löntagare inom byggnadsindustrins olika fack bruka. sålunda. de

deklarationerna kompletterande och kontrollerande löneuppgifterna inkomma rätt ojämnt och oregelbundet; det föreligger icke heller någon som helst skyl— dighet för hus- och villaägare att avgiva dylika uppgifter. Måhända har man här en förklaringsgrund till de anmärkningsvärt låga inkomstuppgifter, som flerstädes uppgivas för den av husägare mest anlitade gruppen av byggnads- arbetare, nämligen målarna.»

Byggnadskostnadssakkunniga ha ansett det vara av största värde vid full- följandet av det åt dem givna utredningsuppdraget att erhålla ytterligare upp- lysningar rörande byggnadsarbetarnas inkomstförhållanden. Sådana upplys- ningar ha, som även socialstyrelsen i ovan citerade yttrande framhållit, synts vara möjliga att hämta ur de anmälningar om olycksfall i arbete, Vilka samlas hos riksförsäkringsanstalten. »I dessa anmälningar», uttalar socialstyrelsen, »skall beträffande varje arbetsgivare, hos vilken den skadade haft anställning under året närmast före olycksfallsdagen, bl. a. uppgivas antalet av arbetaren utgjorde. arbetsdagar samt uppburen arbetsförtjänst i kontant lön och natura- förmåner. Detta material, där det med hänsyn till ersättningsberäkningen ligger i uppgiftslämnarnas intresse att icke underskatta sina arbetsförtjänster, har av socialstyrelsen med fördel utnyttjats i lönestatistiskt syfte i den nyli- gen utgivna utredningen om skogsbygdens arbets— och levnadsvillkor.» Sedan detta yttrande avgavs, har samma material även kommit till använd- ning vid en inom socialstyrelsen utförd undersökning rörande sågverksarbe- tarnas arbetsförhållanden. Vid båda dessa undersökningar har det sålunda rört sig om löntagare, vilka i likhet med byggnadsarbetarna ha säsongarbete, och materialet har därvid ansetts kunna ge en värdefull belysning av såväl inkomsterna som växlingarna i sysselsättning.

Med anledning härav hemställde byggnadskostnadssakkunniga i skrivelse till statsrådet och chefen för Kungl. socialdepartementet av den 6 september 1940, att åt socialstyrelsen måtte uppdragas att för de sakkunnigas räkning och i samråd med de sakkunniga utföra en undersökning av byggnadsarbe— tarnas årsinkomster och arbetssäsonger på grundval av anmälningarna om under 1939 inträffade olycksfall i arbete. Kungl. Maj:t uppdrog den 12 sep— tember 1940 at socialstyrelsen att verkställa en sådan undersökning.

Undersökningen, vid vars genomförande även vissa statistiska uppgifter kunnat erhållas från såväl arbetsgivareorganisationer som fackförbund, har inom socialstyrelsen under samråd med de sakkunnigas ordförande och sekre- terare närmast letts av t. f. aktuarien Leif Björk, vilken även i huvudsak för- fattat den följande redogörelsen.

Enligt formuläret för anmälan om olycksfall i arbete skall vederbörande arbetsgivare angiva bl. a. den skadades födelseår och -dag, civilstånd, yrke och bostad. För vederbörande olycksfallsförsäkringsanstalts behov skall vidare ett helt arbetsår närmast före olycksfallsdagen redovisas på. så sätt, att för varje period, under vilken den skadade haft arbetsanställning, upp- givas sysselsättningens art, antal arbetsdagar, kontant inkomst och natura- förmåner,_ varjämte för övriga tidsperioder lämnas upplysning om huruvida

137 vederbörande arbetat för egen räkning eller saknat arbete på grund av sjuk- dom, arbetslöshet eller annan orsak.

Undersökningen har tillgått så, att inom riksförsäkringsanstalten först ut- sorterades sådana anmälningar om under år 1939 inträffade olycksfall, som avsågo arbetare inom husbyggnadsfacket, varefter vissa uppgifter överfördes till kartoliner, som sedan bearbetades inom socialstyrelsen.

Vid materialets bearbetning har man uteslutit anmälningar, som avsett arbetsförmän, lärlingar och kvinnor, samt arbetare, som voro söner eller fäder till respektive arbetsgivare; anmälningar, i vilka redovisats inkomster av själv- ständig förvärvsverksamhet eller arbete för egen räkning, ha behandlats separat (jfr nedan sid. 155). Av de återstående anmälningarna befunnos 6 308 innehålla användbara uppgifter om den sammanlagda arbetsinkomsten under ett år tillbaka från olycksfallstillfället. Uppgifter i dessa anmälningar ligga till grund för efterföljande tabeller (I—VI).

De redovisade arbetarna ha fördelats på 11 yrkesgrupper i huvudsaklig anslutning till den gruppering, som tillämpades av 1934 års byggnadsindustri- sakkunniga vid deras undersökning av inkomstförhållandena för arbetsgivare och löntagare inom byggnadsindustrin (S. 0. U. 1938: 3, sid. 152 0. f.), näm- ligen:

459 murare, 1 743 byggnadsträarbetare, 14 glasmästeriarbetare, 1 991 bygg— nadsgrovarbetare, 273 målare, 141 plåtslagare, 803 rörarbetare, 77 byggnads- smides- och metallarbetare, 459 elektriska arbetare, 13 chaufförer och trans— portarbetare, 335 arbetare utan angivet yrke och arbetare tillhörande diverse specialiteter.

Inom varje yrkesgrupp ha arbetarna fördelats på följande ortsgrupper: Stockholm med förorter (Djursholm, Lidingö, Sundbyberg, Stocksund, Saltsjöbaden, Solna, Danderyd, Täby, Sollentuna, Järfälla, Spånga, Nacka, Huddinge, Salem, Botkyrka, Bo, Gustavsberg, Östra Ryd, Lovö, Tyresö), Göteborg med förorter (Mölndal, Partille, V. Frölunda, Torslanda, Björ- landa, Tuve, Säve, Backa, Råda, Landvetter, Askim, Kållered) Malmö med förorter (Bunkeflo, Lomma, Burlöv)

,

)

Städer med 30 000—100 000 invånare, ' » och köpingar » 10 000— 30 000 » >> >> » » under 10 000 »

Landskommuner (se nedan). Landskommunerna ha fördelats på landsdelar och näringstyper. Lands- delsindelningen är den inom socialstatistiken brukliga. Östra Sverige om— fattar sålunda Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Södermanlands och Östergötlands län, Småland och öarna Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Gotlands län, södra Sverige Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, västra Sverige Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värm- lands och Örebro län samt norra Sverige Kopparbergs, Gävleborgs, Väster— norrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Landskommunernas fördelning efter näringstyper ansluter sig till 1930 års folkräkning.

Som A—kommuner betecknas kommuner med minst 75 % av befolkningen tillhörande jordbruk med binäringar; i B-kommunerna tillhörde 50—75 % av befolkningen jordbruk med binäringar; i C-kommunerna tillhörde mindre än 50 % av befolkningen jordbruk med binäringar, och mindre än 2/3 av befolk- ningen bodde i tätorter; i D-kommunerna bodde minst 2ls av befolkningen i tätorter.

Arbetarna inom varje yrkesgrupp ha vidare fördelats på åldersklasser efter åldern den 31 december 1938.

Materialets representativitet. En uppskattning av hela antalet inom bygg- nadsindustrin sysselsatta arbetare blir med nödvändighet approximativ och osäker. Byggnadsindustrisakkunniga ha på följande sätt uppskattat antalet arbetare inom byggnadsindustrins olika fack vid slutet av 1930, respektive 1935 (S. 0. U. 1938: 10, sid. 116):

inha 1930 31In 1935

9 462 Cementarbetare1 2 325 ——- Byggnadssnickare, timmermän .............................. 32 197 32 000 Övriga husbyggnadsarbetare ................................. 23 079 37 863 Måleriarbetare 17 812 16 407 Glasmästeri- och förgyllerlarbetarc2 ........................ 1 132 ——- Kakelugnsmakare3 Rörarbetare (inomhus) 8 000 Plåtslagare 2 300 Byggnadssmides- och metallarbetare ........................ 1 500 2 000 Elektriska arbetare ............................................. 4 000 5 000

Samtliga fack 103 526 113 032

Siffrorna för 1930 grunda sig på 1930 års folkräkning, med undantag för de tre sista grupperna, vilkas antal uppskattats med ledning av upplysningar från vederbörande fackförbund. Siffrorna för 1935 grunda sig på medlems- antalet i respektive fackförbund med tillägg av ett approximativt beräknat antal syndikalistiskt organiserade samt oorganiserade arbetare.

Det är att märka, att byggnadsindustrisakkunniga efter 1930 års folkräk- ning endast återgivit antalet arbetare i respektive fack, som redovisats under rubriken »husbyggnadsverksamhet». I folkräkningen (del III, sid. 484 0. f.) redovisas bl. a. 3 442 målare och lackerare, 2 702 murare och hantlangare och 41057 snickare och timmermän (ej tillhörande trävaruindustrin), vilka till— hörde andra näringsgrenar än husbyggnadsverksamheten. Det är icke möjligt att avgöra, hur många av dessa arbetare, som vore sysselsatta med byggnads- verksamhet. I varje fall torde bland dem återfinnas ett avsevärt antal mer eller mindre fast anställda byggnadsarbetare vid industriföretag 0. d. Om de

1 Inräknade 1935 bland »övriga husbyggnadsarbetare». ? Inräknade 1935 bland byggnadssuickare och timmermän. 3 Inräknade 1935 bland murare.—

av byggnadsindustrisakkunniga anförda siffrorna godtagas som mått på arbe- tarantalet inom den egentliga byggnadsindustrin, torde man med ledning av socialstyrelsens statistik över byggnadsverksamheten kunna uppskatta mot- svarande antal år 1939 till c:a 140 000 (jfr S. 0. U. 1939: 50, sid. 11). Då emel- lertid socialstyrelsens undersökning även omfattar byggnadsarbetare, an— ställda vid industriella företag, och arbetare, som varit mera tillfälligt verk- samma inom byggnadsfacket, bör man för uppskattning av materialets repre- sentativitet räkna med 150 000 år 160 000 byggnadsarbetare i vidare bemärkelse. Man finner då, att de 6308 arbetare, för vilka uppgifter om årsinkomsten kunnat erhållas, representera c:a 4 % av byggnadsarbetarkåren.

Byggnadsarbetarnas årsinkomster och sysselsättningsförhållanden enligt olycksfallsmaterialet.

I tab. I—VI meddelas beträffande murare, byggnadsträarbetare, byggnads- grovarbetare, målare, rörarbetare och elektriska arbetare fördelningen efter den sammanlagda årsinkomsten samt medianer och medeltal för årsinkomsten. Man har för varje arbetare räknat med den sammanlagda årsinkomsten av arbete inom byggnadsindustrin och övriga fack. Vidare återges i tabellerna de uppgifter, som kunnat erhållas om arbetarnas sammanlagda arbetstid under ett år, anställningstiden hos den siste arbetsgivaren i byggnadsfacket och antalet sysselsättningar under ett år; dylika uppgifter saknas beträffande en stor del av de arbetare, för vilka inkomsterna under ett år blivit redovisade. — Tabellerna avse ej sådana arbetare, som under någon del av året varit sysselsatta med eget förvärvsarbete eller arbete för egen räkning, enär till- förlitliga uppgifter ej kunnat erhållas om inkomsterna av (respektive värdet av) dylikt arbete.

Som ovan framhållits, saknades användbara uppgifter om inkomsterna under ett år beträffande en stor del av de olycksfallsskadade arbetarna. Bland arbetarna utan redovisad årsinkomst dominerade helt sådana arbetare, som varit sysselsatta mindre än ett år hos den arbetsgivare, i vars verksamhet olycksfallet inträffat; användbara inkomstuppgifter förelågo däremot beträf- fande det stora flertalet av arbetare med minst ett års anställning hos samme arbetsgivare. Härav följer, att i det bearbetade materialet arbetare med mera stadigvarande anställningsförhållanden äro överrepresenterade. Man har sökt eliminera verkningarna av denna ojämnhet i materialets sammansättning genom s. k. »standardräkning» av de genomsnittliga årsinkomsterna. Härvid ha de redovisade medelinkomsterna för arbetare med en anställningstid under, respektive över ett år och arbetare utan angiven anställningstid »samman— vägts» med hänsyn till den relativa frekvensen av dessa tre kategorier bland samtliga olycksfallsskadade arbetare inom respektive grupp. Då årsinkom- sterna i allmänhet vore något större för arbetare med minst ett års anställ— ningstid än för arbetare med kortare anställningstid, ligga dessa standard— räknade medelinkomster, som återgivas i tab. 53, i regel något lägre än mot-

Tab. I. Årsinkomster och sysselsättningsförhållanden 1938—1939 för murar-e.,

Stockholm med förorter .......... Göteborg med förorter ............ Malmö med förorter.............. Städer med 30—100 000 inv. . . . . . . Städer 0. köpingar m. 10—30 000 inv. Städer o. köp. med under 10 000 inv.

Samtliga städer och köpingar

Landsbygden . ........... . . . . . . . .

Ostra Sverige . ................. Småland och öarna ............ Södra Sverige ................ . . Västra Sverige . ..... . . . . . Norra Sverige ..................

A—kommuner .................. B—kommuner .................. C-kommuner . . . . . ............. D—kommuner .......

Samtliga orter. ................. . .

Arbetare i åldern:

under 20 år.... .............. .. 20—24är...................... 25—29 " .. ....... ...... .. 30—39 » ........... 40—49 » ..... 50—59 » ................ . ..... 60 arochdäröver.............. ej angiven ålder .............. ..

Därav med en årsinkomst av ........ . kr. Antal redo-

visade ar- betare

8 000 och

darover l OOO—l 499

7 OOO—7 999 6 OOO—6 999 5 000 —5 999 3 500—3 999 3 OOO—3 499 2 000—2 499 1 500—1 999 4 OOO—4 499 2 500—2 999 4 500—4 999

dian- in. komst, kr. nom- snitt- lig årsin- komst, kr.

Antal arbetare med en syssel- sättning av ...... arbetsdagar pr år

Antal arb. med . .. års

nuet.-tid hos senaste arbetsgiv.

Antal arbetare med

anställningar under ett arbetsår

under I 50 ej angivna 225 o.däröver 150—224

under 1

1 o. därover

ej angivna

& o. darover

ej angivna

C? (— 0 G) (N v—c *” CO =D (N m CD F—

53—

00 1—4 =D

10 13 17 9 11 13 16 5

I (N v—l

QH H

71 71 61

LG (» (NHHCDCD

] || [N'—4

1— (H 03 moment-owes O') H

_: somm—c.— 05

('N v—(

CQ v—l now—:o 1001 ca

379 5

in H 0 _|

33

IQ &

65 54

(9 d' IN n

33 11 10

17

10 U H v—C ”*"—'"'Ill [ ””Il"! (H

I |"'"'| | 1 | (NHHCD'Q' (Rabb-(N %NCOCGIO NWLOCD no NCDNQDN 60me 3 H H

| |

[HNN % |

5 =

79 70

| Imdmvll [mau

(».

ua macro

WHNI CO Q'

13 23 15 15 13 13 13 13 10 4 11 6 5

IQ v—c

_

v—4

#1 NLQYHOLONN

H

NHLQBQWNFHN

| | Immml l mvg-cocos— Iqwmwmwj

H H ICDCDKDQIQQH l'"”"|

en 00

| l l ]

5 833 4 325 4 365 3 691 3 523 3 313 3 978 2 824 3 125 2 500 2 500 3 000 2 850 2 500 2 750 2 900 2 917

3796

2 500 3 750 3 750 3 733 3 983 3 962 3 667 4 250

5 570 4 567 4 405 3 833 3 618 3 278 4 225 3 099 3 768 3 063 2 513 2 993 2 909 2 793 2 978 3 147 3 378

4029

2 458 3 715 3 881 4 075 4 312 4 328 3 860 3 650

24 42 26 23 25 2] 24 26 38 30 23

oo CC! GQv—CCDCDQO 'CQr—IÖ?

01 a 1—

169 171

u-n N & QH ua H &

CONCQNCD www.—c

OIQNCDQD £!wa _

VHCOQCO COQCD

H MH,-4 Gl lh #1 Ha

192

14 22 62 45 35 32 43 33 19 19

NIO—dhcämmv—t HNHNH—Hj

26 19 39 38 27

188 36

(*NWHN sono—mo v—(

224

25 26 30 29 32

177

NNNNWN

14

45 28 27 34 31 37

202 48

GÄHDÅOGÖKO

10 10 13

& Q'

HIF-(N G 19

vom—tunad v—(v—i

#COHCOQCO (DWWCDPIO

36 21

(9 & I—lv—(Hv—(N

711-(NN (NH—(N CROWN

4 Gl

27

ImmwNva—d | 10:05th | NLQC'AGÄQOCDDQ

CONNHCQN

13

_!

&

10

: ml.—411502 com—ma

72

Tub. II. Årsinkomster och sysselsättningsförhållanden 1938—1939 för byggnadstrnnrbctare.

Stockholm med förorter . . . . . . . . Göteborg med förorter. . . . . ..... Malmö med förorter ............ Städer med 30—100 000 inv. . . . .

Städer o. köp. med 10—30 000 inv. Städer o.köp.med under 10 OOOinv.

Samtliga städer och köpingar

Landsbygden. ......

Ostra, Sverige ..... .. Småland och öarna ..

Södra. Sverige . .....

Västra Sverige Norra Sverige .. .............

A—kommuner B—kommuner C—kommuner D—kommuner

Samtliga orter ...........

Arbetare i åldern: under 20 år .................. 20—24 25—29 30—39 40—49 50—59 » . 60 år och däröver ej angiven ålder..

Antul redo-

Därav med en årsinkomst av ......... kr.

Antal arbetare med en syssel- sättning av arbetsdagar pr år

Antal arb. med ... års anst-tid hos senaste arbetsgiv.

Antal arbetare med ..... . anställningar under ett arbetsår

v isadu ar- betare

under 1 000 2 000—2 499 2 500—2 999 3 000—3 499 8 500—3 999 4 000—4 499 4 500—4 999 7 OOO—7 999 6 OOO—6 999 5 000—5 999

ej angivna 225 0.11" '

150 —224

under 150

arbver

e] angivna e] angivna

|YNCQOCQ G&CC-*I ? v—( 'I

_CCNCQHNQN v—l

OWNQIQN HCG mce—4

[QwCOERDv—il Nv—l

NCO GX”!

HCOQHQDO NWCDCQ $

mumlar—onu—

Tab. III. Äreinkomster och sysselsättningsförhållanden 1938—1939 för byggnadsgrovarbetare.

Antal arb. : '. med... års Antal arbetare med Därav med en årsinkomst av ......... kr. sättnin a anst-tid anställningar Antal Mc- nom- g v """ hos senaste under ett arbetsår

. . arbetsdagar pr år . - redo- ('lian- snitt- arbetsglv.

Antal arbetare Ge- med en syssel-

visade in- 11 g ar. komst, årsin -

betare kr. komst,

kr.

225 0.11" 8 000 och e] angivna 5 0. d' 4 3 2 1 ej angivna 1 0. d" under 1 darover 150—224

aröver arövcr

0] angivna arbver

under 150 7 OOO—7 999 6 000 —6 999 & OOO—5 999 4 500—4 999 4 OOO—4 499 3 500—3 999 OOO—3 499 2 500—2 999 2 000 -—2 499 1 500—1 999 ! OOO—l 499 under 1 000

v—i #1 O'- "N CG IQ O '!" CD =” (x. CD CD CD m CQ O & & Q' 1—1

Stockholm med förorter ........ 372 3 903 4046 3 27 209 133 146 200 26 234 44 17 13 2 621 Göteborg med förorter. . . . . ..... 333 21 53 96 62 47 18 14 4 — — 3 388 3 452 12 153 166 169 160 4 165 56 33 12 11 56 Malmö med förorter ...... 109 —- —— 4 14 21 35 22 9 4 -— — — — 3221 3199 4 71 3 43 63 3 66 15 12 3 1 12 Städer med 30—100000 inv. 297 9 15 20 49 90 53 35 16 9 — — —- 3303 3281 188 91 12215916 174 42 2812 5 36 Städer 0. köp. med 10—30 000 inv. 273 45 81 73 32 2 867 2 827 15 157 94 145 121 7 142 43 26 14 12 36 Städer o.köp.med under 10 OOOinv. 261 7 22 49 62 49 33 19 9 7 2 — — 2907 2 994 19 153 85146 106 9 121 50 25 10 12 43

!” H N N

! v—c | | | m

.—1 H (Älv-åhh!” d') H 0 v—l HCOGN)

Samtliga städer och köpingar . . 1 645 9 32 82 169 299 409 269 165 87 83 85 5 1 3 283 3 362 24 88 931 602 771 809 65 902 250 141 64 43 245

Landsbygden ..... 3461643 75 72 55 57 2 715 1911

1— H

8 —— 1— —— 2271 2844

-— # 1 —— __ 2 632 2 603 1 —— — —- — 1 900 2 105 — — — —— —— 2 125 2 188 l — — — —— 2 304 2 393 1 —— __ 2 172 2 285

——— 4 1967 2069 —— 1— 4— 2096 2257 ——— 2190 2316 ——— —-— 2641 2572

3 1 172 90 8336 5 1 3154 3185 42138 1105706992930691039308198

174104221121 4 197 58 571624 54

6 40 16 31 33 8 26 8 34 10 5 21 8 18 19 16 49 35 68 36 15 38 37 70 23 5 16 26 36 11 9 34 20 43 23 21 69 30 83 48

O IO QN H

ÖstraSverige.......... ...... 64 Småland och öarna .. ........ 44 Södra Sverige . . ...... Västra Sverige . Norra. Sverige ....... . . . . . . . . . 95

b— O'DCQI

6 9 10 6 3 17 18 23 11 22 16 17 14 8 15 10 7 4 11 15 13 8 8 16 34 29 17 19 8 11 20 23 26

75 157 241 354 466

co & e.o.-n

H to 0 H

A—kommuner ....... . . . ...... 48 B—kommuner ................ 67 C—kommuner . . fl)—kommuner . . .

Samtliga orter .................. 1 991 2

Arbetare i åldern: under 20 år..... ............. 35 20—24 år 157 25—29 » ................ 382 30—39 » ........... 697 40—49 » ...... . ..... 409 50—59 » ....... ...... 219 60 år och däröver ..... 63 ej angiven ålder.... ..... 29

(O 'N

u—4 v—l meo—who (>I-Omv

9.0 H (OGP-'N

HCG—ww mamma!» 8 CD 00 CO v—1

& (& =: in [Nb-CO Hmm”! %

Gl n:

11 9 5 5— 193133242314 3 31 12 31 45 78 92 62 27 14 14 15 43 92120173106 62 37 27 10 20 32 74 87 66 43 25 33 5142435623130 7 3 7 6 14 20 3 4 1 — 1 639 1 736 — 2 341 2 421 1 3 109 3 105 _ 4 2110 26 9 _4 _ 3218 3293 1

32 61 54 111 44 23 213 136 215 160 35 414 239 333 340 23 223 156 179 207 11

8 2

11 7 6 55 39 21 191 56 50 382102 73 223 69 26 121 '27 17 39 5 2 17 3 3

|__.

ä' dl w-i (N mhwuccacom CNN COGNCONv—l

—— 3 382 3 517 — 3 238 3 224 _ 2 982 2 936 4— 3 194 3 119

125 80 94116 28 25 22 38 20 6 12 16

v—HDQDCNNI ! PCI—4

b-v—l

». '#' aa v—d I"”mä & YFCOIDCQNNNv—i

in |

-rsinkomster och sysselsättningsförhållanden 1938—1939 för målare.

Antal arb, , med... års Antal arbetare med nuet.-tid ...... anställningar hos senaste. under ett arbetsår arbetsgiv.

Antal arbetare Därav med en årsinkomst av _________ kr, 5189 en ”5591- Antal ssttning av ......

redo- arbetsdagar pr år

visade ar- betare

'ej angivna) 150—224 under 150 under 1 000

e] angivna 1 o. däröver

&] angivna 225 o.därövor

8 000 och 7 000 —7 999 6 000 —6 999 & OOO—5 999 4 500—4 999 4 OOO—4 499 3 500—3 999 2 500 — 2 999 2 OOO—2 499 1 500—1 999

"_| 7-4 [—

Stockholm med förorter ........ Göteborg med förorter .......... Malmö med förorter ............ Städer med 30—-100000 inv.

Städer o. köp. med 10—30 000 inv. Städer o.köp.med under 10 000 inv.

G"! v—i

NCDHQNH QPQQIQv—I

QNQNQDCO

Samtliga städer och köpingar

manarna ox Q' 09 no 1— In H

Ham a --1 aa & 1— 01 la v: a ca [Hin

74 Q' Q' H u-l lo O Fl ” CQ O "O 1— _l

Landsbygden ..................

Östra Sverige ................ Småland och öarna Södra Sverige ................ Västra Sverige Norra Sverige ................

v—(v—ll

III””

A—kommuner B-kommuner C—kommuner D—kommuner

HNNNCO mmmI

v-h-ccovun han] 3 NHv—iv—C HNHH CONNLQGQ 01th

| I I |"' "*I I I &

:— v—h—iHr—im 114 INH & CDI-O Hmmm (51.0th comp—1 NQHCOI— Haskov—

w v-(I Ica.—I cor-(| | ua

= 1— N v—I => Cl: GCI ca er et: 11: H [& _

Samtliga orter ..................

Arbetare i åldern: under 20 år .................. 20—24 25—29 30—39 40—49 50—59 60 år och däröver ............ ej angiven ålder ............. .

HH- I I” P( lv—I—CDQH—INI Hv—l

!

[mammon-al | C ... como—mora v—d HwtOOr-CQCO v—1 now.—omm"— a—cb—mmmnl H lam—"IHI ””HNIINI HNI IH |H|

WWII

Tab. V. Åreinkomster och sysselsättningsförhållanden 1938—1939 för rörarbetare.

Antal arb. igåalenarsesäe med åre Antal arbetare med y ' nuet.—tid ...... anställningar

sattnmg av """" hos senaste under ett arbetsår arbetsdagar pr är arbetsgiv Därav med en årsinkomst av ......... kr. Ge- Antal Me- nom- redo- dian- snitt- vieade in- lig ar— komst, årsin- betare kr. komst, kr.

B] angivna 5 o. däröver ej angivna 1 o. däröver ej angivna 225 o.däröver 150—224 under 150 8 000 och 7 OOO—7 999 6 000—6 999 5 000—15 999 4 500—4 999 4 000—4 499 3 500—3 999 3 OOO—3 499 2 500—2 999 2 OOO—2 499 under 1 000

u:: v—( H fr! 30 H

Stockholm med förorter ........ Göteborg med förorter .......... Malmö med förorter ............ Städer med 30—100000 inv.

Studer o. köp. med 10—30 000 inv. Städer o.köp.med under 10 000 inv.

QN

COP-(H

G! H LD H

9 3 1 5 12 2 3 ('N en

(N H GQ v—I

d' 01 O Q 0) N & ID Q' N 73 0)

Samtliga städer och köpingar

co H G) H N G)

Landsbygden

Ostre Sverige ................ Småland och öarna.

Södra, Sverige . ............... Västra. Sverige . .. Norra Sverige ................

A—kommuner ................ B—kommune r C—kommuner D—kommuner

1360me Namn

» v—dl ["la Fatal | I-l '="'-(Hmm Hera—sco mwvmv namnv—

om & IQHNlDCO HFN" & H

PHHQDWH (&th Q' CO [001060 v—(COI—QN b- H m

3

Samtliga orter ..................

Arbetare i åldern: under 20 år .................. 20—24 25—29 30 — 39 40—49 50 - 59 60 år och däröver ..... . ...... ej angiven ålder ....... .. .....

matti—GH] mm.-40060 lnl ,.4

H

Tub. VI. Årsiukomster och sysselsättningsförhållunden 1988—1939 för elektriska arbetare.

Antal arb. med... års Antal arbetare med anst-tid ...... anställningar hos seneste under ett arbetsår ai'betsgiv.

Antal arbetare med en syssel— sättning nv ...... arbetsdagar pr år

Därav med en årsinkomst av ......... kr. Antal redo- visade ar- betnre

d" ej angivna 5 o darover e] ungivna 1 o. däröver e] angivna 225 o.däröver 150——224 under 150 8 000 och utöver 7 OOO—7 999 6 OOO—6 999 5 000—5 999 4 500—4 999 4 000—4 499 3 500—3 999 3 000—3 499 2 500—2 999 2 OOO—2 499 under 1 000

(D H CQ v—C

Stockholm med förorter ........ Göteborg med förorter .......... Malmö med förorter ............ Städer med 30—100000 inv.

Städer o. köp. med 10—30 000 inv. Städer o.köp.med under 10 OOOinv.

0 H

cor— H

rf) mmmmvw

;— "(

& N

09

"! Q'

& 09 LOU: n (NU HI!) O O'; n 01 IG u-1

Samtliga, städer och köpingar

Q' H ,.4 nu in --| 49 u-c » H

Landsbygden ..................

Ostre Sverige ................ Småland och öarna Södra. Sverige ................ Västra SVerige Norra. Sverige ................

lelv—cl

HHNBN

A—kommuner B—kommuner C—kommuner D—kommuner

LQCQV—(VH vän!—(W KDNNCOLQ macen.-o (Nar-*En??? CQUGVN (Nr—001013? (NNLQI—l com—ecco Lomma

O comme—om |!!me % H NWIQN

& Nv—lv—lfnl Här—t' & %

'N'—Nä; HICNv—iG—i #*

QH b- v-l := O N _ !!

Samtliga orter ..................

Arbetare i åldern: under 20 år .................. 20—24 25—29 30—39 40—49 50—59 60 är och däröver ............ ej angiven ålder ..............

LOCGNWNN mammut—cm HH lveaarll

1960me IHH v—(v—l H

mama—ml LQWCOCDGII | | Immasr—l

Tab. 53. Standardräknade medeltal för årslnkomsten 1938—1939 (kr.) inom olika yrkesgrupper.

Byggnads- Byggnads- Murare trä- grov- Målare arbetare arbetare

Rör— Elektriska arbetare arbetare

Stockholm med förorter . . . . 5 402 5 294 3 831 4 675 4 106 4 113 Göteborg med förorter ...... 4 730 4 296 3 348 3 931 3 519 3 433 Malmö med förorter ........ 4 379 3 961 3 121 3 607 3 714 2 885 Städer med 30 —100 000 inv. 3 784 3 748 3 178 3 786 3 164 3 799 Städ. o. köp. m. 10—30 000 inv. 3 623 3 239 2 772 3 694 3 092 3 051 Städ. o. köp. 111. und. 10 000 inv. 3 314 3 051 2 950 3 009 2 745 2 835

Samtliga städer och köpingar 4 211 3 866 3 245 8 925 3 494 3 544

Landsbygden .............. 3 052 2 428 2 297 2 167 2 428 2 630 Ostra Sverige ............ 3 883 2 717 2 555 2 095 2 123 3 057 Småland och öarna ...... 2 932 2 198 2 087 2 121 2 154 2 224 Södra. Sverige ............ 2 521 2 208 2 124 1 968 2 507 2 518 Västra. Sverige ............ 2 945 2 468 2 338 2 275 2 630 2 630 Norra. Sverige ............ 2 774 2 409 2 257 2 201 2 681 2 002 A-kommuner .............. 2 820 1 979 2 092 2 134 2 230 3 248 B-kommuner .............. 2 750 2 212 2 181 1 969 2 317 2 449 C-kommuner .............. 3 153 2 577 2 293 2 112 2 434 2 686 D-kommuner .............. 3 348 3 121 2 515 3 341 2 681 2 583 Samtliga. orter .............. 4 018 3 345 3 065 3 401 3 349 3 346

Arbetare i åldern under 20 år .............. 2 404 2 265 1 784 1 398 1 901 1 904 20—24 år ................ 3 753 2 630 2 364 2 388 2 455 2 923 25—29 » ................ 3 848 3 289 3 017 3 241 3 277 3 422 30—39 ” ................ 4 023 3 461 3 202 3 792 3 873 3 965 40—49 » ................ 4 304 3 662 3 386 4 008 4 169 4 077 50—59 » ................ 4 446 3 475 3 113 4 122 4 220 3 992 60 år och däröver ........ 3 776 3 204 2 698 3 075 3 449 3 917

svarande enkla. medeltal för årsinkomsterna enligt tab. I—VI. Skillnaden är emellertid ringa.

I tab. 54 återges de genomsnittliga årsinkomsterne för samtliga undersökta yrkesgrupper, d. v. s. förutom de yrken, som redovisas i tab. I—VI, även glas- mästeriarbetare, plåtslagare, »övriga metallarbetare», chaufförer och transport- arbetare samt arbetare utan angivet yrke m. fl.

Den genomsnittliga. årsinkomsten 1938—39 för samtliga redovisade murare var 4029 kr. och medianinkomsten 3796 kr. Motsvarande siffror voro för byggnadsträarbetare 3428 och 3265 kr., för glasmästeriarbetare 3893 och 4000 kr., för byggnadsgrovarbetere 3 185 och 3 154 kr., för målare 3 529 och 3423 kr., för plåtslagare 3 413 och 3355 kr., för rörarbetare 3570 och 3 546 kr., för övriga. metallarbetare 3 834 och 3 656 kr., för elektriska. arbetare 3 524 och 3482 kr., för chaufförer och transportarbetare 3 127 och 3 125 kr. samt för arbetare utan angivet yrke m. fl. 2463 och 2366 kr.

147 Tab. 54. Genomsnittlig årsinkomst 1938—1989 för olika yrkesgrupper.

Öv- Chauf' Arb

Bygg- Glas- Bygg- . _ förer '

Mu- nads- mäs- nads- Må- 1:12?- Rör- 11.1”? tErizllia och :::" rare trä- teri» grov- lars are arb. tall- arb trans- & arb. arb. arb. g arb ' port- yra

' arb. m. '

Stockholm med förorter.. 5570 5410 5133 4046 4992 4 706 4393 4 150 4 319 3 550 4086 Göteborg med förorter .. 4567 4325 — 3452 4122 3488 3775 4050 3705 3450 3658 Malmö med förorter 4405 3983 — 3199 3622 3450 3921 — 3217 3150 3175 Städer m. 150—100000 inv. 3833 3798 3550 3281 3897 3 622 3 434 3350 3992 3283 3080

Städer och köpingar med ' 10—30 000 inv. ........ 3 618 3306 2 750 2 827 3 681 3 126 3 287 3 525 3 382 2 850 2 904

Städer och köpingar med under 10000 inv ....... 3278 3094 2250 2994 2986 2707 2876 3414 2992 2550 2793 Samtl. städer och köpingar 4 225 3 923 3 958 3 362 4 055 3 693 3 718 3 885 3 752 3 250 3 125 Landsbygden ............ 3 099 2 469 3 050 2 344 2237 2 281 2 572 3 828 2 706 2 717 2 104 Östra Sverige ........ 3768 2739 — 2603 2317 3021 2477 4283 3116 3050 2303 Småland och öarna 3063 2227 — 2105 2027 1550 2112 -— 2258 — 1850 Södra Sverige ........ 2 513 2 248 3050 2188 2 188 1 350 2690 2750 2405 — 2 205 Västra Sverige ........ 2993 2475 —— 2393 2302 2238 2687 2417 2705 2550 2076 Norra Sverige ........ 2909 2518 ——- 2285 2275 2017 2728 5800 2521 — 2060 A-kommuner .......... 2793 1981 — 2069 2 192 3450 2320 — 2879 2550 1889 B-kommuner .......... 2978 2252 —- 2257 1984 1 795 2381 3950 2536 3050 1 982 C-kommuner .......... 3147 2613 — 2316 2130 1825 2575 2900 2812 — 2256 D-kommuner .......... 3378 3 141 3050 2572 3177 3207 2931 4150 2664 — 2664 Samtliga orter .......... 4029 3428 3893 3185 3529 3413 3570 3834 3524 3127 2463 Arbetare i åldern under 20 år .......... 2458 2323 1850 1736 1440 1836 1958 2664 1909 —— 1450 20—24 år .............. 3715 2772 —— 2421 2464 2255 2656 3188 2991 3000 1912 25—29 » .............. 3881 3355 3890 3105 3344 3796 3366 3709 3660 3100 2408 30-—39 » .............. 4075 3500 4950 3293 3932 3577 4063 4261 4053 2983 2632 40—49 » .............. 4312 3754 _ 3517 4207 4521 4336 4220 4133 — 2701 50—59 » .............. 4328 3580 3050 3224 4345 4367 4220 3583 4076 3450 2570 60 år och däröver 3860 3317 3550 2936 3119 2493 3503 — 3917 —- 2415

Av tab. I—VI framgår, att årsinkomsterna visade en avsevärd spridning icke blott för varje yrkesgrupp i dess helhet, utan även för varje ortsgrupp och åldersgrupp. En allmän bild av inkomstspridningen ger tablån överst 5. nästa sida, i vilken för varje yrkesgrupp anges nedre kvartilen, medianen och övre kvartilen för årsinkomsten (d. v. 3. den inkomst, som överskrides av respektive 75 %, 50 % och 25 % av samtliga individer), ävensom den övre kvartilen i procent av den nedre.

Om de olika yrkesgrupperna ordnas i en fallande skala efter den genom- snittliga årsinkomsten, finner man att murare hade den högsta median— inkomsten; därnäst följa glasmästeriarbetare, »övriga metallarbetare», rör- arbetare, målare, elektriska arbetare, byggnadsträarbetare, plåtslagare, bygg- nadsgrovarbetare, chaufförer och transportarbetare, arbetare utan angivet yrke m. fl. Relationerna mellan de olika yrkesgruppernas årsinkomster äro

Å r s i n k 0 m e |: Antal _ _. Y r k 0 s g r 11 p 11 redovisade Nedre Median Övre Ovre kvar- nrbetare kvartil k _ . kvartil til i % av Medeltal (kr.) ( 1') (kr.) den nedre (kr)

Murare .................... 459 3 036 3 796 4 878 1607 4 029 Byggnadsträarbetare ........ 1 743 2 450 3 265 4 210 1718 3 428 Glasmästeriarbetare ........ 14 2 750 4 000 4 875 177'3 3 893 Byggnadsgrovarbetare ...... 1 991 2 499 3 154 3 806 1523 3 185 Målare ...................... 273 2 488 3 423 4 496 1807 3 529 Plåtslagare .................. 141 2 339 3 355 4 337 1854 3 413 gör—arbetare ................ 803 2 659 3 546 4 450 167'4 3 570 Ovriga metallarbetare ...... 77 3 059 3 656 4 688 1533 3 834 Elektriska arbetare .......... 459 2 497 3 482 4 434 177'6 3 524 Chautförer och transporter-b. 13 2 781 3 125 3 396 1221 3 127 Arbetare utan ang. yrke m. 11. 335 1 784 2 366 2 994 167'8 2 463

väsentligt andra i landskommunerna än i städer och köpingar, såsom framgår av nedanstående tablå, i vilken de genomsnittliga årsinkomsterna för olika yrkesgrupper uttryckts i procent av murarnas genomsnittsinkomst:

Städer och

.. . Landskommuner Ilcla riket

kopmgar Murare .......................................... 1000 1000 1000 Byggnadsträarbetare ........................... 92' 9 79' 7 85' 1 Glasmästeriarbetare ........................... 93'7 98'4 96'6 Byggnadsgrovarbetare ........................ 79'6 75'6 79'1 Målare .......................................... 96'0 72'2 87'6 Plåtslagare ....................................... 87 ' 4 7 2 ' 0 84 ' 7 Rörarbetare ....................................... 88-0 83'0 88'6 Övriga metallarbetare ........................ 90'8 1235 95"? Elektriska arbetare ........................... 88'8 87'3 87'5 Chaufförer m. fl. .............................. 76'9 87-7 77'6 Arbetare utan angivet yrke m. fl. ......... 74'0 67-9 61'1

Om man med ledning av tab. I—VI och tab. 53 jämför inkomstförhållandena inom olika ortsgrupper för arbetare, tillhörande en och samma yrkesgrupp, finner man i stort sett en tendens till stegring av årsinkomsten med växande ortsstorlek; detta gäller vare sig man jämför medianinkomsterna eller de genomsnittliga årsinkomsterna. I fråga om byggnadsgrovarbetare finner man dock något högre årsinkomster i städer och köpingar med under 10000 in— vånare än i städer och köpingar med 10 000—30 000 invånare. I Malmö voro grovarbetarnas inkomster något lägre än i städer med 30 000—100 000 in- vånare, och målarnas och de elektriska arbetarnas inkomster voro lägre än i städer och köpingar med 10 000—100 000 invånare.

Inom samtliga yrkesgrupper voro de genomsnittliga årsinkomsterna för landsbygden i dess helhet lägre än i de minsta städerna och köpingarna (under 10 000 invånare). När landskommunerna fördelas efter näringstyper, framträda i D-kommunerna högre genomsnittsinkomster än i städer och köpingar under 10000 invånare för murare, träarbetare, målare och rörarbe—

tare, under det grovarbetare och elektriska arbetare i varje grupp av landskom— muner hade lägre genomsnittsinkomster än i de minsta städerna och kö— pingarna. Vid jämförelse mellan landskommuner, tillhörande olika närings— typer, finner man att genomsnittsinkomsterna för murare, träarbetare, grov- arbetare, målare och rörarbetare voro högre i D-kommunerna än i övriga kommuntyper. För murare, träarbetare, grovarbetare och rörarbetare voro inkomsterna lägst i A-kommunerna. .

Om man fördelar landskommunerna efter landsdelar, finner man att genom- snittsinkomsterna för murare, träarbetare, grovarbetare, målare och elektriska arbetare voro högst i östra Sverige samt att inkomsterna för träarbetare, grov- arbetare, målare, rörarbetare och elektriska arbetare voro lägst i Småland och öarna. I östra Sveriges landskommuner var genomsnittsinkomsten för murare högre än i städer och köpingar med under 30000 invånare; genomsnittsin- komsten för elektriska arbetare var högre än i städer och köpingar med under 10 000 invånare.

Vid jämförelse mellan olika åldersgrupper av arbetare finner man en ten- dens till ökning av årsinkomsten med stigande levnadsålder, bortsett från den högsta eller de båda högsta åldersgrupperna (60 år och däröver, respektive 50 år och däröver). För murare och målare nådde den genomsnittliga årsinkom- sten sitt maximum i åldersgruppen 50—59 år, för träarbetare, grovarbetare, rörarbetare och elektriska arbetare i gruppen 40—49 år.

Det bör framhållas, att åtskilliga av de medeltal, som ligga till grund för ovan anförda jämförelser, avse mycket små grupper av arbetare. Vidare är att märka, att tendenserna icke bli alldeles desamma, om man i stället för de genomsnittliga årsinkomsterna jämför medianinkomsterna.

Vad beträffar de yrkesgrupper, som icke redovisats i tab. I—VI (glas- mästeriarbetare, plåtslagare, »övriga metallarbetare», chaufförer och transport- arbetare samt arbetare utan angivet yrke m. fl.), måste varje jämförelse mellan olika orts- och åldersgrupper bedömas med största försiktighet på grund av materialets ringa omfattning. Beträffande de två största av dessa yrkes- grupper, plåtslagare och arbetare utan angivet yrke m. fl., finner man i stort sett samma tendens till stegring av årsinkomsterna med växande ortsstorlek som för de i tab. I—VI redovisade grupperna. I stort sett stiger genom- snittsinkomsten för dessa yrkesgrupper med stigande ålder t. o. m. gruppen 40—49 år.

Till frågan, i vad mån de i tab. I—VI och tab. 53—54 återgivna medeltalen och medianerna kunna antagas ge en rättvisande bild av inkomstförhållandena för byggnadsindustrins arbetare, må anföras följande.

Ovan har framhållits, att de arbetare, för vilka uppgifter om årsinkomsten erhållits, torde representera c:a 4 % av byggnadsarbetarkåren. Det kan givet— vis ifrågasättas, huruvida ett så knapphändigt material är ägnat att belysa de faktiska inkomstförhållandena inom byggnadsfacket. Härtill må erinras om att tämligen tillförlitliga slutsatser kunna baseras på ett statistiskt material, som blott avser en mindre del av en större massa, under förutsättning att

urvalet är slumpartat. Denna förutsättning skulle här innebära, dels att de arbetare, som drabbats av olycksfall, icke företrädesvis representera de högre eller lägre inkomstgrupperna, dels att de arbetare, för vilka användbara in- komstuppgifter erhållits, icke på motsvarande sätt utgöra ett »tendentiöst» urval bland de olycksfallsskadade arbetarna.

I själva verket är det sannolikt, att olycksfallsanmälningarna i viss mån ensidigt representera arbetare med längre arbetstid, då ju risken för olycks- fall i arbete under ett år bör vara positivt korrelerad med antalet arbets- dagar under året. Svårare är att bedöma frågan, i vad mån vissa högt eller lågt avlönade arbetarkategorier oftare än andra drabbas av olycksfall. Detta kan tänkas gälla beträffande dels nykomlingar i yrket och äldre arbetare med lägre dagsinkomster än genomsnittet, dels arbetare med högt uppdriven arbetsintensitet, vilkas inkomster ligga över genomsnittet.

I syfte att belysa, i vad mån de bearbetade uppgifterna utgöra 'ett repre— sentativt urval av samtliga olycksfallsskadade arbetare, har man beträffande de sex viktigaste yrkesgrupperna jämfört åldersfördelningen bland å ena sidan arbetare med redovisad årsinkomst, å andra sidan samtliga olycks- fallsskadade arbetare. Av de i tab. 55 återgivna siffrorna framgår, att ålders- fördelningen för arbetare med redovisad årsinkomst endast obetydligt avvek från åldersfördelningen bland samtliga olycksfallsskadade arbetare; de yngsta åldersklasserna voro något svagare representerade bland de förra än bland de senare.

I detta sammanhang förtjänar det att framhållas, att socialstyrelsens under. sökning av sågverksarbetarnas arbets- och inkomstförhållanden i norra Sverige 1936—38 (se Soo. Modd. 1940 nr 7, sid. 440 0. f.) visade synnerligen god överensstämmelse mellan de resultat, som erhöllos å ena sidan ur arbets-

Tab. 55. Fördelningen efter ålder av a) samtliga olycksfallsskadade arbetare, b) arbetare med redovisad årsinkomst.

Därav (i %) i åldern

Antal 20— 25— 30— 35— 40— 45— 50— 55— som . arb. under 2 2 3 &" ej 20år 4 9 34 9 44 49 54 59 o.. ar- ang år är ar år ar är år är over ' Murare ................ a 894 29 11'4 189 130 95 71 79 94 7'8 10'2 1'6

b 459 2'6 9'417'013'7 11'5 7'6 92102 '5 913 11 3235 3'6 11'7 159 146126 115 9'8 7'0 51 Sn 17

Byggnadstråarbetare .. a b 1743 30 95 1515 152 137 127 109 7'6 5'5 fre 11; Byggnadsgrovarbetare.. a 4069 40 10' 192 181 14"! 11'6 7'4 6'4 3'6 3'2 1'5 b 1991 1'8 7'9 191: 187 163 11'9 86 71 39 32 14 Målare ................ a 442 5'2 134 201 195 97 77 72 59 3'6 (is 09 b 273 37 154 190 19'8 106 88 7'5 55 21; 58 ha Rörarbetare ............

1198 103 1913 235 167 129 69 3'8 %& 1'6 15 09 803 66 151 239 167 153 8'7 4'8 39 19 21 10 635 165 190 164 132 123 87 71 43 015 05 11 459 148 144 15”: 155 13'5 9'8 89 50 09 0'6 1'1

Elektriska arbetare . . . .

de; U';

givarnas uppgifter, som avsågo c:a 50 % av de berörda arbetarkategorierna, å andra sidan ur olycksfallsanmälningar, avseende c:a 7 % av samma antal.

De olycksfallsanmälningar, som innehöllo användbara uppgifter om inkom— sterna under ett år, utgjorde som tidigare påpekats 'ett i viss mån tendentiöst urval, enär dylika uppgifter lämnats för det stora flertalet arbetare med långvarig anställning hos samme arbetsgivare, medan däremot fullständiga uppgifter ofta saknades för arbetare med kortare och mera tillfällig anställ- ning. Det är osäkert, om denna felkälla helt eliminerats genom den ovan beskrivna »standardräkningen» av årsinkomsterna. Det kan nämligen tänkas, att bland arbetarna med under ett års anställningstid årsinkomsten i genom- snitt var större för de arbetare, vilkas årsinkomst redovisats, än för dem som saknade användbara uppgifter om årsinkomsten.

De här anförda förhållandena ge skäl att förmoda, att det använda mate- rialet i viss mån ensidigt representerar arbetare med längre årsarbetstid och högre årsinkomster. Å andra sidan är att märka, att de uppgivna årsinkom- sterna i många fall äro för låga, beroende på att arbetsgivarna icke alltid som inkomst redovisat ackordsöverskott, som avsett arbeten utförda kort före olycksfallet. I fråga om årsinkomsterna verka de olika felkällorna i motsatt riktning och kunna tänkas uppväga varandra. (Se nedanstående jämförelse av socialstyrelsens undersökning och byggnadsträarbetareförbundets statistik, sid. 158—160.) Vad återigen beträffar antalet arbetsdagar per år, innebära de anförda felkällorna en tendens till för höga medeltal.

Arbetstiden per år. Uppgifter om sammanlagda antalet arbetsdagar per år förelågo blott för en del av de arbetare, för vilka årsinkomsten redovisats, såsom framgår av tab. I—VI. En sammanfattning av hithörande uppgifter lämnas i nedanstående tablå.

Därav (i %) Antal

Yrkesgrupp redovisade med --------- arbetsdagar utan uppgift

arbetare om antalet

——149 160—224 325632? arbetsdagar Murare ........................ 459 20 102 460 4119 Byggnadsträarbetare ............ 1 743 2'5 12'5 52'2 33'0 Glasmästeriarbetare ............ 14 —-— -— 42'9 57' 1 Byggnadsgrovarbetare .......... 1 991 ' 2'1 6'9 55'5 35'5 Målare ........................ 273 1'8 12'1 53'5 32'6 Plåtslagare .................... 141 1'4 21 787 17'8 Bör—arbetare .................... 803 1”! 4'6 73'5 20'2 Ovriga metallarbetare .......... 77 — 2'6 79'2 18'2 Elektriska arbetare ............ 459 04 4'4 75'4 19'8 Chaufförer och transportarbetare 13 —— 15'4 61'5 23'1 Arbetare utan angivet yrke m. fl. 335 33 15'5 55'2 26'0

Man finner, att en årsarbetstid av minst 9 månader (225 arbetsdagar) redo- visats för nära hälften av samtliga murare med redovisad årsinkomst, något över hälften av samtliga träarbetare, grovarbetare och målare och 3/4 a 4/5

152 Tab. 56. Standardriiknade medeltal för antalet arbetsdagar inom olika yrkesgrupper.

Elek- triska arbetare

Byggnads— Byggnads— Murare trä— grov- Målare arbetare arbetare

Rör- arbetare

Stockholm med förorter .......... 239 251 266 Göteborg med förorter ............ 260 260 262 Malmö med förorter .............. 276 265 241 Städer med 30—100000 inv. ...... 263 260 275 Städer 0. köpingar 111. 10—30 000 inv. 252 253 255 Städer o. köp. med under 10 000 inv. 261 263 275

Samtliga städer och köpingar 263 258 266

Landsbygden 235 236 260

Östra Sverige .................. 250 240 270 Småland och öarna 240 244 243 289 271 Södra Sverige .................. 215 232 219 234 273 Västra Sverige ' ' 242 239 245 244 266 Norra Sverige .................. 222 246 194 A—kommuner 229 257 291 B—kommuncr 228 226 244 255 C—kommuner 250 249 235 270 D—kommuner 248 246 246

Samtliga orter .................... 266 255 .. 254 257 266

Arbetare i åldern , under 20 år .................... 242 248 251 262 281 20—24 år ...................... 260 229 230 243 235 267 25—29 271 246 255 235 267 257 30 — 39 269 262 259 263 270 280 40—49 258 259 257 257 269 282 50—59 285 261 255 265 284 270 60 år och däröver .............. 252 246 239 249 271 282

av samtliga plåtslagare, rörarbetare, »övriga metallarbetare» och elektriska arbetare.

I syfte att möjliggöra ett mera exakt bedömande av sysselsättningens om- fattning har man sökt uppskatta det genomsnittliga antalet arbetsdagar för olika yrkesgrupper och ortsgrupper med ledning av uppgifterna om årsin- komsterna. Man har beräknat den genomsnittliga inkomsten per dag för de arbetare, för vilka såväl årsinkomsten som antalet arbetsdagar redovisats, och dividerat den genomsnittliga standardräknade årsinkomsten för samtliga arbetare inom respektive grupp med motsvarande genomsnittliga dagsinkomst. Resultaten av denna beräkning, som med nödvändighet lider av en viss osäker- het, återges i tab. 56.

Av tab. 56 framgår bl. a., att den genomsnittliga årsarbetstiden för varje yrkesgrupp var längre i städer och köpingar än i landskommunerna. Sålunda hade murarna en årsarbetstid av i medeltal 267 dagar i städer och köpingar, 247 dagar i landskommunerna och 266 dagar i genomsnitt för hela riket; mot- svarande tal voro för träarbetare 263, 235, 255, för grovarbetare 258, 235, 253,

för målare 257, 228, 254, för rörarbetare 259, 244, 257 och för elektriska arbetare 266, 260, 266 dagar.

Det bör framhållas, att man vid beräkningen av medeltalen i tab. 56 utgått från vissa antaganden, som ej kunna bestyrkas, i fråga om relationen mellan arbetstid och årsinkomst för de arbetare, som saknat direkta uppgifter om arbetstiden. Att den tillämpade metoden ger mindre tillförlitliga resultat för enskilda grupper, belyses bl. a. av att man för målare i Malmö med för— orter fått en genomsnittlig årsarbetstid av 302 dagar.

Vidare må ännu en gång erinras om de ovan påpekade ojämnheterna i materialets sammansättning, vilka göra det sannolikt att de i tab. 56 anförda medeltalen ligga högre än den verkliga genomsnittliga arbetstiden för re— spektive grupper. (Jfr nedan sid. 160.)

Slutligen bör det framhållas, att byggnadsverksamheten i riket under åren 1938 och 1939 stod på en utomordentligt hög nivå, vilket måste antagas ha medfört en förlängning av årsarbetstiden per arbetare utöver den sedvanliga.

Anställningstiden inom byggnadsfacket. I tab. I—VI belyses närmare, hur arbetarna fördelade sig med hänsyn till den tid de varit anställda hos den arbetsgivare, i vars verksamhet olycksfallet inträffat. I flertalet fall hade arbetsgivarna lämnat dylika uppgifter. Dessa uppgifter torde dock ej vara fullt jämförbara inbördes, enär arbetare, som under en längre tid varit an- ställda hos samme arbetsgivare med Vissa avbrott, i en del fall redovisats såsom anställda först då. den sista anställningsperioden började, men i andra fall redovisats såsom anställda sedan flera år tillbaka.

En sammanfattning av hithörande uppgifter lämnas i nedanstående tablå:

Därav (i %)

Antal _. _ _

Yrkesgrupp redovisade med 0” anstallnmgstld av utan uppgift

arbetare om anställ- 1 år och . r . d

däröver ningsti en

under 1 år

Murare ............................ 459 488 479 Byggnadstraarbetare .............. 1 743 491 47'8 Glasmästeriarbetare ................ 14 21'4 78'6 Byggnadsgrovarbetare 1 991 498 467 Målare ............................ 273 311 667 Plåtslagare ........................ 141 149 830 gömt-b etare 803 14'6 84'2 Ovriga metallarbetare .............. 77 18"! 792 Elektriska arbetare ................ 459 161 81'7 Chaufförer och transportarbetare .. 13 77 769 Arbetare utan angivet yrke m. fl. .. 335 48'9 47'5

En anställningstid överstigande ett år hade redovisats för c:a hälften av samtliga murare, träarbetare, grovarbetare och arbetare utan angivet yrke. Inom övriga fack hade flertalet arbetare varit anställda minst ett år hos den siste arbetsgivaren.

Antalet avlönade sysselsättningar under ett arbetsår. Av tab. I—VI fram- går, hur arbetarna fördelade sig efter antalet avlönade sysselsättningar under ett arbetsår. Det är att märka, att de arbetare, för vilka antalet sysselsätt- ningar ej angivits, i allmänhet torde ha haft minst två sysselsättningar under året före olycksfallet. I nedanstående tablå ges en sammanfattning av upp- gifterna om antalet sysselsättningar.

Antal Därav (1 %)

Yrkesgrupp Sååå, med ......... sysselsattnmgar lltgii'i'lt =E]?-

arbetare 1 2 3 4 snellcr antalet era syssels. Murare ............................ 459 534 109 91 Fre 50 15”: Byggnadsträarbetare .............. 1 743 54'9 120 91 4'9 4'2 14'9 Glasmästeriarbetare ................ 14 857 72 —— — — 7'1 Byggnadsgrovarbetare ............ 1 991 52"! 15'5 9'9 4'0 3'4 15'0 Målare ............................ 273 71'4 4'4 3”: 11 26 16'8 Plåtslagare ........................ 141 90'3 2'1 0'7 — — 6'4 Eörarbetare ...................... 803 88'9 En 20 0'6 — 3'4 Ovriga metallarbetare .............. 77 89'6 5”! 13 — — 3'9 Elektriska arbetare ................ 459 853 74 1'3 0'2 —— 4'3 Chaufförer och transporter—betare .. 13 84'6 — 7'7 — — 7"! Arbetare utan angivet yrke m. 11. .. 335 51'3 125 G"?» 66 84 14'9

Av murare, träarbetare, grovarbetare och arbetare utan angivet yrke hade något över hälften endast varit anställda hos en arbetsgivare under ett år. Beträffande övriga yrkesgrupper redovisades i flertalet fall endast en anställ- ning under året.

Arbete utanför byggnadsfacket. Av olycksfallsanmälningarnas uppgifter om arbetarnas sysselsättningar under året före olycksfallet framgår icke alltid, inom vilka fack vederbörande varit sysselsatt, enär i vissa fall endast arbets— givarens namn eller firma angivits. I nedanstående tablå ha arbetare med två. eller flera sysselsättningar under ett arbetsår fördelats på tre grupper, nämligen 1) arbetare som endast arbetat inom byggnadsfacket, 2) arbetare som arbetat utanför byggnadsfacket, 3) arbetare, beträffande vilka uppgift saknas om arten av tidigare sysselsättningar.

Antal arbetare Därav sysselsatta med - med 2 el. flera & r k e sysselsätt. enbart bygg— byggnadåazbcte ej specificerat ningar uadsarbete oc ar e o 1 arbete annat fack Murare ............................ 142 108 2 32 Byggnadsträarbetare .............. 526 337 49 140 Byggnadsgrovarbetare ............ 653 313 138 202 Målare ............................ 32 20 3 9 Rörarbetare ...................... 62 19 22 21 Elektriska arbetare ................ 43 25 10 8

Man finner, att arbete utanför byggnadsfacket redovisats för 2 murare, 49 träarbetare, 138 grovarbetare, 3 målare, 22 rörarbetare och 10 elektriska arbetare.

De 2 murarna hade under året före olycks'fallet utfört skogsarbete. Bland träarbetarnas bisysslor märkes jordbruksarbete, skogsarbete, vägarbete, arbete inom olika industrier, stuveriarbete m. m. Grovarbetarna hade förutom i de nämnda facken varit verksamma som gruvarbetare, gatuarbetare, fiskare, träd- gårdsmästare, chaufför, banarbetare, gårdskarl, snöskottare, linjearbetare hos telegrafverket, vaktmästare, handelsbiträde o. s. v. Målarna hade arbetat inom skogsbruk, sågverk och tivoli. Bland rörarbetarna finner man bl. a. följande biyrken: metallarbetare, vävare, skogsarbetare, stuveriarbetare, anläggnings- arbetare, målare, bud, eldare, gårdskarl och bland de elektriska arbetarna verkstadsarbetare, stenhuggare, snickare, segelsömmare, brevbärare, linje- arbetare hos kraftaktiebolag. Slutligen må nämnas, att några arbetare haft biinkomster av mätningsarbete för respektive fackliga organisationer.

Eget förvärvsarbete. Som tidigare framhållits, har man i tabellerna rörande årsinkomster, antal arbetsdagar 111. m. icke medtagit sådana arbetare, som uppgivits ha sysslat med eget förvärvsarbete eller arbete för egen räk— ning vid sidan av sitt avlönade arbete inom byggnadsfacket. Dylika arbeten hade redovisats för 5 murare, 35 träarbetare, 28 grovarbetare, 4 målare, 2 rörarbetare och 1 elektrisk arbetare, beträffande vilka uppgifter lämnats om löneinkomster och sysselsättning under ett år före olycksfallet. Av de före- liggande uppgifterna framgår dock icke alltid med bestämdhet, huruvida vederbörande varit verksam som egen företagare eller arbetat för sina per— sonliga behov (t. ex. vid eget jordbruk eller med uppförande av egen bostad).

Jämförelse med andra undersökningar. I tab. 57 återges efter 1930 års folkräkning medianinkomsterna för olika kategorier av byggnadsarbetare med fördelning på åldersgrupper samt på landsbygd och städer. Dessa uppgifter äro icke utan vidare jämförbara med de medianinkomster, som framkommit i socialstyrelsens undersökning. Beräkningarna grunda sig på självdeklara— tionerna för år 1930 och avse det till statlig inkomst— och förmögenhetsskatt

Tab. 57. Medianinkomster (kr.) för byggnadsarbetare enligt 1930 års folkräkning.

Medianinkomst för manliga arbetare i åldern . . . är S t Därav i am ' o— 20— 25— 30— 40— 50— 60— är? få? ';”ds' stä- 20 25 30 40 50 60 65 .. ' ' ”' derna over den

Husbyggnadsverksmnhe! : - Murare .................. 949 1824 2083 2564 3378 2962 2245 1701 2607 1756 3499 Snickare, timmerman 816 1 170 1 588 1887 2122 1986 1522 1117 1 782 1415 2965 Cement-ochbetonggjutare, . " asfaltkokare .......... 1292 1895 2527 2734 2968 2661 2310 1 889 2660 1971 3080 Ovriga arbetare ........ 859 1518 1993 2392 2420 2175 1793 1515 2033 1 530 2418 Målning ................ 739 1355 1761 2285 2649 2313 1782 1402 1 768 1 233 2384

taxerade beloppet, sedan 1lao av förmögenheten avdrag'its, d. v. s. det under rubriken »återstående inkomst» i självdeklarationen utförda beloppet. Detta belopp erhålles efter avräkning från den sammanräknade inkomsten av de 5. k. allmänna avdragen, såsom bl. a. kommunalskatt, vissa försäkringsavgifter m. 111. De i folkräkningen redovisade inkomsterna äro med andra ord genom— gående lägre än de faktiska inkomsterna. Å andra sidan har man vid be— räkningen av medianinkomsterna icke tagit hänsyn till de arbetare, för vilka inkomsten ej var angiven; dessa arbetares verkliga inkomst torde i flertalet fall ha understigit 600 kr.

I tab. 58 återges de genomsnittliga löneinkomsterna inom byggnadsindu- strin 1931 och 1932 för olika yrkesgrupper enligt byggnadsindustrisakkunnigas undersökning av löntagarnas inkomster (S. 0. U. 1938:3). Denna under-

Tab. 58. Genomsnittlig löneinkomst (kr.) för byggnadsarbetare 1931 och 1932 enligt byggnadsindustrisakkunnigas undersökning.

Stockholms Stockholms

Hela riket stad län Norrköping Malmö Göteborg

1931 1932 1931 1932 1931 1932 1931 1932" 1931 1932 1931 1932

Murare ............ 3 672 2 980 5 580 4 517 5 176 3 994 3 093 2 685 2 784 2 209 3 708 3 604 Byggnadsträarb. och

glasmästeriarb. . . 3 218 2 662 4 720 3 864 4 319 3 466 2 825 2 279 2 843 2 252 3 565 3 194 Byggnadsgrovarb. . . 2 601 2 262 3 461 2 972 3 276 2 728 2 521 1 984 2 059 1 783 2 576 2 579 Målare ............ 2 704 2 420 3 896 3 381 3 517 3 140 2 392 1 972 2 585 2 121 2 886 2 730 Bleck- o. plåtslagare 2678 2399 3505 3 120 3252 2825 2440 2053 2649 2208 2741 2617 Metallarbet-are ...... 2 861 2 666 3 565 3 337 3 424 2 912 2 433 2 029 2 312 2 129 3 082 3 057 Elektriska arbetare. . 3 037 2 857 3 769 3 580 3582 3 252 3 140 2 871 2 791 2 493 3 193 3420 »Byggnadsarbetaren 2 874 2426 3619 3031 2612 2248 3001 1215 2296 1854 2920 2613 Diverse specialiteter 2603 2547 4118 3303 3224 2957 1918 2295 1891 2363 2949 3036

sökning avsåg i huvudsak städer och tätorter. Den omfattade för år 1931 till- hopa 56 984 arbetare och för 1932 54 221 arbetare, d. v. s. något över hälften av antalet i 1930 års folkräkning redovisade byggnadsarbetare. De i tab. 58 återgivna medeltalen avse endast inkomster, förvärvade genom verksamhet inom byggnadsindustrin, och ligga sålunda lägre än de faktiska medel- inkomsterna. Å andra sidan omfattade undersökningen företrädesvis yrkes- utövare med mera stadigvarande sysselsättning inom byggnadsindustrin och områden med relativt högt löneläge. De genomsnittsinkomster för »hela riket», som återges i tab. 58, torde närmast vara jämförliga med motsvarande medeltal för städer och köpingar samt D—kommuner i socialstyrelsens under- sökning.

De yrkesgrupperingar, som tillämpats vid folkräkningen, respektive bygg- nadsindustrisakkunnigas och socialstyrelsens undersökningar, överensstämma icke fullständigt. I huvudsak torde grupperna »cement- och betonggjutare och asfaltkokare» samt »övriga arbetare» enligt folkräkningen motsvara gruppen »byggnadsgrovarbetare» i de båda sistnämnda undersökningarna. Gruppen »metallarbetare» enligt byggnadsindustrisakkunnigas undersökning mot-

svaras i socialstyrelsens undersökning av »rörarbetare» och »övriga metall- arbetare». I nedanstående tablå återges de närmast jämförliga huvudsiffrorna enligt de tre undersökningarna.

Enligt bygge ads- industrisak- kunniga

Enligt folkräkningen 1930

Enligt socialstyrelsens un dersökning

Medelinkomst Standardräknad medel-

. . _ _ , nemamnkomSt (”1 (kr.) inkomst (kr.) 1938—39

Städer och kö pingar

Lands- bygden

Hela Lands-

Hela riket 1932 bygden Städerna riket

Murare .................. 1 756 3 499 2 607 2 980 3 052 4 211 4 018 Tråarbetare 1 415 2 965 1 782 2 662 2 428 3 866 3 345 1 1 1 '

Grovarbetare ............ i . å ååå ,:3 2332 ,3 ggg ; 2 262 2 297 3 245 3 065 Målare .................. 1 233 2 384 1 705 2 420 2 187 3 925 3 401 Elektriska arbetare ...... - - - 2 857 2 630 3 544 3 346

' Cement- och betonggjutare, asfaltkokare. ? Övriga arbetare.

Åren 1930 och 1931 karakteriserades av livlig verksamhet inom byggnads- industrin; 1932 gick aktiviteten nedåt. Åren 1938 och 1939 var byggnads- verksamheten i Sverige större än något tidigare år. Belysande för utveck- lingen äro nedanstående siffror, som hämtats ur socialstyrelsens statistik över fullbordade byggnadsföretag i 312 stadssamhällen (s. k. gemensamma orter):

Samtliga

Gemensamma orter (312) orter

1930/39 Beräknadtotalgolv_ (års— 1931 1932 1933 1954 1935 1930 1938 1930 1939 yta medeltal) för bostadsändamål

1 835 1 495 1491 1 330 1 020 1 295 1 932 2 192 2 171 2 480 2 941 3 361 735 656 709 737 763 751 774 756 760 736 704 704 för andra ändamål

1 000 kvm . . .. 670 785 611 475 317 430 564 707 686 891 1 235 1 416 207 344 291 265 237 249 220 244 24'0 264 291; 296

2505 2280 2102 1805 1 337 1 725 2496 2899 2857 3371 4176 4777 1000 1000 1000 1000 1000 1000 1000 1000 1000 1000 1000 1000

Under åren 1930—32 voro kollektivavtalen inom byggnadsfacket i huvud— sak oförändrade (jfr S. 0. U. 1938: 10, sid. 201 0. f.), och ingen större för— ändring ägde rum i fråga om deras lokala utbredning. Av tablån överst å denna sida framgår, att den genomsnittliga löneinkomsten för murare, byggnadsträ— arbetare och målare år 1931 (enligt byggnadsindustrisakkunniga) i städer och tätorter låg högre än medianinkomsten i städer 1930 enligt folkräkningen. Då byggnadsverksamhetens omfattning i stadssamhällena var större 1930 än 1931, är det osannolikt, att denna skillnad ger uttryck åt en faktisk höjning av års—

inkomsterna. Skillnaden mellan de olika uppgifterna torde kunna förklaras dels med att beräkningsmetoden för folkräkningens vidkommande innebär en starkare underskattning av de faktiska årsinkomsterna än beträffande byggnadsindustrisakkunnigas undersökning, dels med att medianinkomsterna sannolikt äro lägre än motsvarande genomsnittsinkomster på grund av »sned- heten» i inkomstfördelningen (jämför tab. I—VI).

Enligt byggnadsindustrisakkunnigas undersökning framträder en praktiskt taget genomgående tendens till sänkning av årsinkomsterna från 1931 till 1932. Denna tendens har sin naturliga förklaring i den minskade sysselsätt— ningen, vilken till väsentlig del torde ha resulterat i en minskning av antalet arbetsdagar per arbetare snarare än i total arbetslöshet för vissa kategorier.

Enligt socialstyrelsens undersökning voro årsinkomsterna 1938—39 i städer och köpingar avsevärt högre än inkomsterna år 1931 i »hela riket» (d. v. s. i huvudsak städer och tätorter) enligt byggnadsindustrisakkunnigas undersökning.

Samma tendens framkommer vid jämförelse av genomsnittsinkomsterna i Stockholm, Göteborg och Malmö; att man i socialstyrelsens undersökning sammanslagit respektive städer och deras förortsområden har föranlett att medeltalen blivit något lägre än om beräkningarna inskränkts till respektive städers administrativa områden.

Dessa skillnader torde endast till en mindre del betingas av att social- styrelsens undersökning avser samtliga inkomster, under det byggnadsindu- strisakkunnigas undersökning endast avsåg inkomsterna av arbete i bygg- nadsindustrin. Tidigare har framhållits, att arbetare med lång årsarbetstid torde vara överrepresenterade i socialstyrelsens undersökning, medan å andra sidan inkomstuppgifterna i åtskilliga fall torde vara ofullständiga, emedan ackordsförtjänsterna vid den sista anställningen icke till fullo redovisats.

Det är icke möjligt att avgöra, vilken betydelse, som bör tillmätas de antydda olikheterna mellan de båda undersökningarna i fråga om materialets sammansättning och beskaffenhet. I varje fall synes det rimligt att antaga, att årsinkomsterna inom byggnadsfacket 1938—39 i flertalet ortsgrupper Iågo högre än 1931, beroende på att timförtjänsterna i allmänhet voro högre och årsarbetstiden längre.

Inom Svenska byggnadsträarbetareförbundet pågår f. n. en statistisk under— sökning rörande sysselsättning och arbetsinkomster för förbundets med- lemmar under år 1939. En del av materialet till denna undersökning har ställts till socialstyrelsens förfogande. I tab. 59 meddelas vissa uppgifter om årsarbetstid och årsinkomster. De redovisade avdelningarna ha fördelats efter den i avtalet fastställda timlönen.

Det är att märka, att användbara uppgifter om arbetstid och inkomster utanför byggnadsfacket endast föreligga beträffande vissa orter.

I Stockholm var medelårsinkomsten (inberäknat inkomster utom yrket) år 1939 enligt byggnadsträarbetareförbundets undersökning 5 225 kr., d.v.s. något mindre än den standardräknade medelårsinkomsten för byggnads—

Tab 59. Sysselsättning och arbetsinkomster år 1939 för medlemmar av Svenska byggnadsträarbetareförbundet.

Stock- holm

Götc- borg

Mal- mö

Övriga avdelningar med en avtalsenlig timlön av . . . . öre

160 | 150

147 140 136 154 181 125

Antal avdelningar. . Antal medlemmar. .

Antal inkomna upp- gifter

Antal arbetare med

arbetsdagar

inom byggnads- facket

t. o. m. 50 ...... 51— 75 ...... 76—100 ...... 101—125 ...... 126—150 ...... 151—175 ...... 176—200 ...... 201—225 ...... 226 —250 ...... 251—275 ...... över 275 ......

Medeltal arbetsda— gar inom bygg- nadsfacket ......

Medeltal arbetslösa

Antal arbetare med en inkomst inom yrket av .. .. kr.

t. o. m. 500....

501—1000.... 1001—1500.... 1501—2 000.... 2001—2 500.... 2501—3000.... 3001—3500... 3501—4000... 4001—4500... 4501—51 000.... 5001—5500... 5501—13 000. . .. 6 001—6 500. . .. 6 501—7 000. . . . över 7000

Genomsnittlig in— komst inom yrket, kr. ..............

324

5 175 3 888 3 947

2 328

84

Hr— H CI'N'IN'IUB-P—GIOQDW—lålk—

2 399

2

2 260

3

2 886 2 944 2 691

blå)—ÄQGDRICDIFHMH

lllllll

1844

18

2 621

12

2 189 1 941

träarbetare 1938—39 i Stockholm med förorter enligt socialstyrelsens under- sökning (5294 kr.). För Göteborg, respektive Göteborg med förorter, voro motsvarande medeltal 3 932 och 4296 kr. och för Malmö, respektive Malmö med förorter 3973 och 3961 kr. I fråga om övriga orter har en liknande

direkt jämförelse ej kunnat anställas, bl. a. av det skälet, att inkomsterna. av arbete utanför byggnadsfacket icke redovisats fullständigt Det må i detta sammanhang påpekas, att uppgifter om dylika inkomster erhållits från 35 avdelningar. I 24 avdelningar var den genomsnittliga inkomsten av arbete utom yrket mindre än 5 % av inkomsten inom yrket, i 5 avdelningar 5—10 %, i 3 avdelningar 10—15 % och i 3 avdelningar över 15 %.

Vid jämförelser mellan de båda undersökningarna bör vidare beaktas, att byggnadsträarbetareförbundets undersökning endast belyser inkomstför— hållandena i orter, där lönerna regleras genom kollektivavtal, under det social- styrelsens undersökning även innefattar arbetare med icke avtalsenliga löner, särskilt i A- och B—kommunerna.

I det hela synas de båda. undersökningarna ge en tämligen likartad bild av byggnadsträarbetarnas inkomstförhållanden. Denna synnerligen goda överensstämmelse i fråga om resultatet med avseende på årsinkomsterna av två. efter så helt olika metoder genomförda undersökningar måste anses i hög grad styrka dessas tillförlitlighet. Däremot ger socialstyrelsens undersökning högre medeltal för den sammanlagda årsarbetstiden än byggnadsträarbetare- förbundets undersökning.

Timförtjänsterna för byggnadsarbetare 1930—1939.

För flertalet arbetare inom byggnadsfacken regleras lönerna genom kollek- tivavtal. I det följande ha sammanförts en del statistiska uppgifter, som belysa de faktiska timförtjänsterna i olika fack, i olika orter och vid olika tidpunkter.

Socialstyrelsens enkät om byggnadskostnaderna på. landsbygden 1939. Sommaren 1939 utsände socialstyrelsen till ett antal byggmästare och bygg- nadsfirmor på landsbygden ett frågeformulär, vari bl. a. begärdes uppgifter om tidlöner samt timförtjänster vid ackordsarbete för olika kategorier av byggnadsarbetare i vissa. orter (jfr Soc. Medd. 1940, sid. 209 ff.). Dessa frågor besvarades av 131 byggmästare i 90 orter, vilka sedan deltogo i 1939 års allmänna hyresräkning, och av 71 byggmästare i 50 av de 100 landskom- muner, där bostadsförhållandena gjordes till föremål för en specialunder— sökning vid 1935—36 års särskilda folkräkning. De inkomna svaren represen- tera med andra ord dels industribetonade tätorter (köpingar, municipalsam— hällen, industri- och stationssamhällen), dels utpräglade jordbrukskommuner. Enkäten gav vid handen, att avtalsenliga timlöner tillämpades på åtskilliga orter, där ingen facklig organisation förekom, under det timlönerna i andra orter lågo väsentligt under de lägsta i kollektivavtalen förekommande tim- lönerna; beträffande vissa orter uppgav en byggmästare avtalslöner, medan en annan uppgav timlöner, som understego de lägsta avtalslönerna. Avtals- enliga löner redovisades i det övervägande flertalet hyresräknade orter och i större delen av de icke hyresräknade landskommunerna. Av tablån överst å nästa sida framgår, hur de redovisade orterna fördelade sig med hänsyn till löneförhållandena.

Antal hyresräknade (I) och icke hyresräknade orter (2) för vilka byggmästarna redovisat a) avtalsenliga löner, b) icke avtalsenliga löner, e) såväl avtalsenliga som icke avtalsenliga löner.

Östra Småland Södra Västra Norra Sverige och öarna Sverige Sverige Sverige

(2) (l) (2) (2) (1) (2) (1) (2) (2)

Hela riket

21

35 9 6 20 21 9

15 31 4

Murare

Träarbetare . . . .

24 2 1

23 4

Grover-betare 23

4

lamm—Ella

10

GUP OUP OO"? MMO) CDi—'Gå wloc is.. l:a»... HRM 100—DM leå

Lägsta. avtalslön = för murare och träarbetare 1'20 kr. » grovarbetare .......... 1'08 "

Byggnadsindustriförbundets lönestatistik. Från Svenska arbetsgivareför— eningens statistiska avdelning ha erhållits vissa uppgifter om löneförhållan- dena för murare, byggnadsträarbetare och byggnadsgrovarbetare, anställda hos medlemmar av Svenska byggnadsindustriförbundet. Dessa uppgifter, vilka återges i tab. 60—64, avse för åren 1930—31 3 145 murare, 5 516 träarbe- tare och 9 346 grovarbetare; för åren 1935—36 äro motsvarande siffror 4 157,

Tab. 60. Genomsnittliga timförtjiinster inom husbyggnadsindustrin ären" 1930—3l enligt Byggnadsindnstriförbundets statistik.

Murare Träarbetare Grover-betare

. . . .. Timföl'- . . . .. Timföf' . . . .. Timför' Timfortjanst ) oro tjänst, Timfortjanst ! ore tjänst Timf'ortjanst 1 ore tjänst vid ac- vid ae- vid ac- kords- kords- kor-ds- , _ arbeta _ _ arbete _ , arbete Vid Vid oav- i % av Vid vxd oav- i % av Vid Vid i 74 av tid- ac- sett til-"Elför' tid- ac— sett tiqlför' tid- ac- timtör— löns- kords— löne- då?” löns- kords- löne- ”åxå” löns— kords- ”ålagt arbete arbete form tidlöns- arbete arbete form namns. arbete arbete tullens.

arbete arbete arbete

Stockholm ...... 1602 4890 421-o 3052 1599 4485 364'6 280'4 146'8 3750 2551 Göteborg ...... 1467 2688 2162 1832 144-9 262'9 1958 1811 131'8 263'3 199-s Malmö 1343 2374 1957 176-o 1341 2371 181'9 176-a 122'0 202'5 166-o 1291 18011 154'2 139”: 1287 2125 1589 1651 117'2 183'1 156'2 134-7 2432 2171 180—5 1339 2167 179'6 161'8 121'6 2101: 1721; 1352 212'9 181'6 157'5 1343 2252 1807 167'7 121'4 184'4 151'9 128-4 2l8'9 198'6 170'5 128'3 190'5 162'4 148'5 116'6 1703 1461 Samtliga orter.. 145'3 370'9 302'6 25513 145'3 359'3 270'3 247'3 137'1 319'8 233'3

Grupp IV = Eskilstuna, Katrineholm, Linköping, Norrköping, Örebro. Grupp V = Halmstad, Hälsingborg, Karlskrona, Landskrona, Lund, Trelleborg. Grupp VI = Eslöv, Hässleholm, Jönköping, Kalmar, Kristianstad, Ängelholm.

59 41

Tab. 61. Genomsnittliga timförtjänster (öre) för murare enligt Byggnadsindnstri- förbundets lönestatistik.

1935—1936 1938—1939

.. . Timtör— Tiinför- hmfortlanä tjänst tjänst Antal vid ac- vid ac— rcdo kords- kor-ds— _ ' - ' arbete - - arbete Visade vid vid i ,, av vid Vid i % av arbe- . tld' 50' ti mför- _ tid- ae- limiör- tare löns- kords- tjänlst löns- kords- tjänst V] VK arbete arbete tidlöns- arbete arbete tidlöns- arbete arbete

Timförtj änst

. Stockholm .. 1348 67”! 150 335 276 2233 1689 785 166 397 347 2392 Göteborg 432 485 141 247 192 1752 594 569 150 317 245 2113 Malmö 555 723 130 203 183 1562 501 72'8 140 249 219 1779 Norrköping.. 249 756 129 263 230 2039 165 71'1 142 282 242 1986 Hälsingborg. 116 666 129 195 173 151'2 79 710 140 247 216 1764 .Orebro ...... 49 72'3 129 246 213 1907 162 759 140 285 250 2036 Borås ........ 201 602 129 188 164 1457 186 625 140 239 202 1707 . Gavle ........ 39 848 137 252 234 1839 64 807 147 291 264 1980 .Uppsala ...... 119 755 129 308 264 2388 146 752 141 346 295 2454 . Grupp V 719 658 125 201 175 1608 387 679 136 257 218 1890 . Grupp VI.... 253 535 119 185 154 1555 372 623 132 222 188 168'2 . Grupp VH .. 77 546 114 176 148 154'4 109 591 125 229 186 1832

1760 654 134 230 196 171'6 1897 67'2 145 283 238 1952 1049 61'9 122 196 168 1607 868 644 133 239 201 1797 2809 641 129 218 186 1690 2765 663 141 270 226 191'5

”300.455?!”pr

HHH N—o

Grupp V =Hedemora, Enköping, Hallsberg, Hofors, Karlskoga, Köping, Motala, Sala, Sliter, Söderköping, Jönköping, Halmstad, Oskarshamn, Trelleborg, Varberg, Västervik, Uddevalla, Kungälv, Mölnlycke, Trollhättan, Vänersborg. Grupp VI = Mjölby, Hallstavik, Kungsör, Lek—land, Norberg, Norrtälje, Rättvik, Sigtuna, Trosa, Vagnhärad, Valdemarsvik, Vingåker, Västanfors, Kristianstad, Falkenberg, Höganäs, Karlshamn, Kungsbacka, Ronneby, Tranås, Växjö, Ängelholm, Lidköping, Skövde, Falköping, Filipstad. Grupp VII=Eksjö, Bjuv, Eslöv. Hässleholm. Klippan, Laholm, Ljungbyhed, Nybro, Åhus, Åtvidaberg, Mariestad. Hindås, Kinna, Ljungskile, Skara, Tidaholm.

7779 och 12 039 och för 1938—39 4454, 8861 och 15 501. Vid jämförelse mellan löneuppgifterna för dessa tre perioder bör man observera, att de i tabellerna redovisade lönegrupperna IV—VII för de olika redovisnings— perioderna omfatta olika orter. Vidare må. framhållas, att siffrornaihuvudsak belysa inkomstförhållandena för arbetare, anställda hos större företagare. De i tabellerna återgivna medeltalen för ackordsarbetets andel av den totala arbetstiden, timförtjänsterna vid ackordsarbete och den genomsnittliga tim- förtjänsten oavsett löneform torde följaktligen icke vara helt representativa för hela byggnadsarbetarkåren på respektive orter.

I samtliga av kollektivavtalen berörda orter sänktes timlönerna för murare, träarbetare och grovarbetare genom avtalsuppgörelsen 1934. Genom det nya avtal, som slöts i juni '1937 och förblev gällande t. o. m. 1 april 1940, höjdes timlönerna ånyo och överstego i flertalet orter de före 1933 gällande tim- lönerna.

Tab. 62. Genomsnittliga timförtjänster (öre) för träarbetare enligt Byggnadsindustri- förbundets lönestatistik.

1935—1936 1938—1939

Timförtjänst El,—231525" Timförtjänst 333.535 vid ac- vid ac- kords- AC- kords- vid vid ar,?ete kords. vid vid argue . 1 av _ 1 -av tld- 30- timför- a_fbåte tid. ac- tim,-,,,. löns— kords- tjänst I lé löns- kords- tjänst arbete arbete . "ud _ arbete arbete . "11 tidlons- tidlons-

arbete arbete

. Stockholm .. 2529 63'2 151 324 260 214'6 3025 744 165 378 324 2291 . Göteborg . . . . 1 052 432 140 251 188 1793 1 585 543 150 314 239 209?» .Malmö 557 671 129 215 187 166”! 584 699 140 253 219 1807 . Norrköping .. 508 557 129 239 190 1853 402 520 141 247 196 175'2 . Hälsingborg,. 104 569 129 214 177 1659 93 665 140 260 220 185": . Orebro ...... 101 558 129 210 174 1628 317 595 140 246 203 1757 Borås ........ 437 496 129 199 164 1545 388 534 140 236 192 1686 .Gavle ........ 63 646 137 207 182 151'1 122 67'8 147 254 220 172'8 .Uppsala ...... 213 63'1 129 279 223 2163 34?— 588 140 295 230 2107 . Grupp V 1359 54'9 125 194 163 1552 878 57'4 136 221 185 1625 . Grupp VI.... 617 470 118 182 148 1542 901 536 131 207 172 1580 . Grupp VII .. 239 493 114 156 135 136'8 218 525 125 204 167 163'2

3035 531 134 232 186 ]73'1 3839 57'7 145 278 222 191'7 2215 521 122 187 156 1535 1997 552 133 213 177 1602 5250 52"! 129 214 174 1659 5836 569 141 257 207 1823

(O(nflmuithH

v—u-u-n MMO

63. Genomsnittliga timförtjänster (öre) för grovarbetare eniigt Byggnadsindustri-

förbundets lönestatistik.

1935—1936 1938—1939

Timför— tjänst. vid ac- kor-ds- vid vid gr,?eåg vid vid tid- ac- timiör— tid— ac—

löns- kords- tåget löns- kortis- . VI albete arbete mmm? arbete arbete arbete

Tiniiörtj änst Timiörtj lin st

. Stockholm . . 137 294 2146 151 335 Göteborg . . . . ' 127 217 1709 ' 137 276 Malmö ' ' 117 198 ' 169'2 . ' 128 237 Norrköping . . ' 118 215 182'2 ' ' 128 237 Hälsingborg. . . 116 168 1448 ' 127 207 Orebro ...... ' 116 205 176”: ' 127 242 Borås ........ 117 165 141'0 ' ' 127 210 Gävle ........ ' * ' 124 205 1653 - ' 134 245 . Uppsala ...... 120 270 2250 130 301

. Grupp V . . . . 113 176 1558 124 213 . Grupp VI. . . . ' 107 167 156'1 ' 119 196 . Grupp VII . . 102 137 134'3 112 188

121 209 172”: 132 256 110 171 1555 ' 120 205 117 195 1667 129 239

HH Ho wc.—weitere»—

H (0

Tab. 64. Timl'örtjänster (öre) inom husbyggnadsindustrin (genomsnitt för murare, trä- arbetare och grovarbetare) enligt Byggnadsindustrirörbuudets lönestatistik.

1935—1936 1938—1939 Tim förtj än st 111.532; 'l'imförtj än st 212253; ' Antal vid ac- Antal vid ac- redo- Ac— kords- redo- AC- koi-ds- visade kords- vid vid ouv- i”??? visade kords- vid vid oar- 522825

arbe- arbgte Fid_ ac- sett timtör arbe- arbgfe tid- ac- sett timför- mm 1 A löns- kords- löne— tsapst mm 1 /a löus- kords- löne- nan-st arbete arbete form tidlliiiis» arbete arbete form ti (fläke- arbete arbete

.Stockholm.. 8578 406 141 318 213 225'511122 471 154 369 255 239'6 1 2. Göteborg .. 3149 330 132 237 167 1795 5007 377 141 301 201 2135 3. Malmö ...... 2029 491 121 206 163 1702 2125 510 131 247 191 1885 4. No:-rköping.. 1527 45-s 122 237 174 1943 1266 408 132 251 180 1902 5. näisingborg. 375 502 122 193 158 1582 319 5715 133 237 193 1782 6. Orebro ...... 326 367 120 218 156 181'7 1042 41-7 131 255 183 194-7 7. Borås ...... 1174 401 122 187 148 1533 1120 413 132 229 172 1735 8. Gävle ...... 208 509 127 220 175 1732 330 541 138 260 204 1384 9. Uppsala. 644 49—11 123 284 202 2309 1012 439 133 309 209 2323 10. Grupp v.... 3897 444 118 190 150 161'0 2521 489 128 226 176 1766 11. Grupp v1 .. 1526 397 113 176 139 1575 2340 44-11 124 207 161 166-9 12. Grupp VII.. 542 392 108 155 126 1435 562 434 118 206 156 174-s 2— 9 ...... 9432 41'6 126 224 167 177-s 12271 425 136 272 194 2000 10—12 ...... 5965 427 115 135 145 160-9 5423 46'6 126 216 168 171-1 2—12 ...... 15397 420 122 209 158 171-s 7694 431; 133 254 186 mn

Av tab. 60—63 framgår, att de genomsnittliga timförtjänsterna vid ackords- arbete i Stockholm för samtliga tre yrkesgrupper år 1938—39 voro lägre än 1930—31, trots de högre timlönesatserna. I Göteborg, Malmö och Borås voro däremot ackordsförtjänsterna högre 1938—39 än 1930—31.

Relationen mellan ackordsförtjänst och timlön (det procentuella ackords- överskottet) utvisar stora variationer mellan olika ortsgrupper och olika redovisningsperioder. Betydande olikheter framträda även i fråga om ackords- arbetets andel av den totala arbetstiden, vilket i sin tur påverkar den genom- snittliga timförtjänsten (oavsett löneform).

Variationerna i ackordsarbetets andel av den totala arbetstiden kunna del- vis förklaras av olikheter i materialets sammansättning. Det är dock sanno- likt, att ackordsarbetets relativa omfattning påverkas av byggnadsverksam- hetens struktur under olika tidsskeden, speciellt förhållandet mellan å ena sidan nybyggnadsarbeten, å. andra sidan ombyggnader och reparationer; vid de förstnämnda arbetena är ackordsarbetets andel vanligen större än vid de sistnämnda.

I tab. 64 återges de genomsnittliga timförtjänsterna för samtliga av Byggnadsindustriförbundet redovisade arbetare dels 1935—36, dels 1938—39. De förskjutningar i den genomsnittliga timförtjänsten (oavsett löneform), som framträda i tabellen, påverkas givetvis av förändringarna i fråga om

ackordsarbetets relativa omfattning samt förhållandet mellan antalet av respektive yrkesgrupper utgjorda arbetstimmar. I syfte att eliminera in— verkan av dessa förhållanden har man för Stockholm, Göteborg och Malmö beräknat nedanstående indextal för byggnadsarbetarnas timförtjänster, var— vid de i tab. 60—63 återgivna medelförtjänsterna vid tidlöns- och ackords- arbete »sammanvägts» med hänsyn till antalet arbetstimmar vid tidlöns-, respektive ackordsarbete för murare, träarbetare och grovarbetare 1935—36:

1930—31 1935—36 1938—89

Stockholm 1000 7 97 90'9 Göteborg .......................................... 100'0 93'2 1081; Malmö ............................................. 1000 920 1067

Byggnadsträarbetareförbundets statistik. I tab. 65 återges vissa uppgifter, som erhållits från Svenska byggnadsträarbetareförbundet beträffande ackords- förtjänsterna för förbundets medlemmar. Vid beräkningen av ackordsför- tjänsten per timme har den utbetalda ackordssumman minskats med 2 %, motsvarande ett uppskattat genomsnitt för mätningsarvode. Denna statistik omfattar ett betydligt större antal orter och i fråga om de jämförliga orterna (Göteborg och Malmö) ett större antal arbetare än Byggnadsindustriför— bundets statistik.

Tab. 65. Inkomster vid ackordsarbete enligt Byggnadsträarbetareförbundets statistik.

Antal A t 1 Aflkffds' Överskott avdel- dl,] a f*ortJanst i % av ningar me emmar per timme, timlön

kr. kr.

Timlön,

Grupp I (Norrland) .................. 1'60 652 2150 561 Grupp 11, utom Göteborg (Norrland) . . 1'50 1444 2'86 57'4 Göteborg ............................ 1'50 3 171 293 99'2

S:a grupp II 1150 4615 281 901. Grupp III (Norrland) .................. 1'47 1 708 2'81 59'2 Grupp IV, utom Malmö ............. 1'40 5905 2'63 815 140 1 240 2'69 91'8 S:a grupp IV 1'40 7145 2'56 836 Ystad ................................ 12.8 89 232 68'4 Grupp V 1116 2978 218 622 Grupp VI ............................ 131 2552 212 631 Grupp VII a1 ........................ 125 1302 195 572 » » b1 ........................ 125 338 195 5140 8:11 grupp VII 1'25 1640 1'94 56'5 Grupp VIII a1 ........................ 120 178 1'89 55-7 » » bl 120 1134 174 481 S:a grupp VIII 1'20 1312 1'76 49'3 Samtliga. grupper - 22 691 2'43 75'4

' Grupp VIIa: avdelningar, vilkas verksamhet i mindre grad är förlagd till landsbygden. Grupp VIIb: avdelningar med mera. omfattande verksamhet på. landsbygden. Grupp VIII a.: avdelningar med ”blandat” verksamhetsområde. Grupp VIII b: avdelningar med landsbygd som huvudsakligt verksamhetsområde.

Ackordsförtjänster enligt byggnadskostnadsenkäten 1939. Vid socialstyrel- sens enkät om byggnadskostnaderna på landsbygden i juli 1939 erhöllos från 111 byggmästare i 71 hyresräknade orter och 32 byggmästare i 20 icke hyres- räknade landskommuner uppgifter om den genomsnittliga timförtjänsten vid ackordsarbete för olika kategorier av byggnadsarbetare. En sammanfattning av dessa uppgifter meddelas i nedanstående tablå; siffrorna böra behandlas med en viss försiktighet, eftersom de redovisade genomsnittsförtjänsterna i åtskilliga fall snarare torde grunda sig på uppskattningar än på direkt be- räkning.

Å"tal bygg- .. .. . . . .. . mästare, som Darav byggmästare, som uppgivit att tlmf'örtjanstcn v1d redovisat såväl ackordsarbete översteg timlönen med .. % timlön som timförtjänst vid ackords- ""%" 25—49 50—74 75—99 100—124 125—149 13qu arbete 2 arover Murare ................ 107 8 28 34 23 12 1 1 Byggnadsträarbetare . . . . 136 23 53 38 15 6 — 1 Byggnadsgrovarbetare . . 98 30 43 16 9 — —— -— Målare ................ 64 13 26 15 6 3 1 —

Socialstyrelsens lönestatistik. I tab. 66 och 67 meddelas vissa utdrag ur socialstyrelsens årliga lönestatistik. Denna grundar sig beträffande såväl den egentliga byggnadsverksamheten som därmed förenade verksamhets- områden (installationsarbeten, målning och glasmästeri) i huvudsak på upp- gifter från större arbetsgivare. I fråga om dessa branscher är lönestatistikens representativitet väsentligt svagare än i fråga om den egentliga industrin. Under tioårsperioden 1930—39 har materialets omfattning ökats avsevärt, såsom framgår av tab. 66. Denna utvidgning av statistiken har medfört, att olika ortsgrupper från år till år blivit olika starkt representerade, vilket givet- vis försvårar jämförelser i tiden. Det är icke möjligt att avgöra, i vad mån de förändringar i ackordsarbetets andel av den totala arbetstiden samt i de genomsnittliga timförtjänsterna vid tidlöns-, respektive ackordsarbete, som framträda i tab. 66, betingas av dylika variationer i materialets samman- sättning.

I tab. 67 återges efter Lönestatistisk årsbok de genomsnittliga löne- inkomsterna inom olika dyrortsgrupper samt i de fyra största städerna. Det bör observeras, att den dyrortsgruppering, som gällde under åren 1930—34, icke exakt överensstämmer med den nu gällande, som trädde i kraft den 1 juli 1935. Sålunda har Norrköping överförts från grupp E till grupp F. Vidare är att märka, att gruppen »egentligt byggnadsarbete» förutom hus- byggnadsarbete även innefattar en del företag inom väg- och vattenbygg- nadsbranschen. Skillnaderna mellan »egentligt byggnadsarbete» och »hus- byggnadsarbete» voro dock små 1938 och 1939, för vilka är särskilda upp- gifter föreligga för den sistnämnda gruppen. Socialstyrelsens statistik be- träffande de fyra största städerna stämmer tämligen väl överens med Bygg-

Tab. 66. Arbetsförtjiinstcr vid tidlöns- och ackordsarbete för vuxna manliga arbetare inom byggnadsfacken enligt socialstyrelsens lönestatistik.

Arbets- Genomsnittlig löneinkomst

Antal redovxaade per timme, ord. tid, kr. timmar på ackord företag arbetare % tidlön ackord

i genom- snitt

Husbyggnadsarbete: 1929 266 6 421 237 111 1930 267 6 138 ' ' 3'28 209 1931 259 6 725 ' ' 3'23 2'17 1932 931 12 287 ' ' 2'75 1'34 1933 673 7 381 ' ' 2'45 1'55 1934 697 11 742 ' ' 203 15: 1935 785 15 078 . ' ' 2 29 1'66 1936 814 16 563 ' ' 2'33 1'67 1937 770 16 035 ' ' 2'45 1": 6 1938 746 19796 ' 249 185 1939 21 710 269 1'94

Elektriskt installationsarbete: 1931 653 204 1'6 1 1932 572 ' 1'91 1'57 1933 499 ' ' 1'96 157 1934 719 ' ' 1'74 1'45 1935 1 265 ' ' 1'85 151 1936 1 240 ' ' 1'84 152 1937 1 216 ' ' 1'99 160 1938 1 348 ' ' 1'96 1'62 1939 1 628 '

Rörledningsarbete : 1931 3 059 55'0 1932 2 754 532 1'37 1'73 1933 2 013 482 1'36 1'61 1934 2 848 556 124 1'48 1935 3 498 59'9 l'za 1'77 1'56 1936 5 128 5713 1'21 1'74 1'51 1937 5 378 609 1'27 1'88 1'61 1938 5 576 623 1'29 1'89 l'as 1939 5 730 67'0 1'37 2'00 1'79

Målning och glasmästeri: 1930 2 336 489 1'45 2'89 216 1931 2 339 51'6 144 285 217 1932 886 3 463 46'9 1'57 2'60 1'94 1933 703 2 427 360 1'26 2'20 1'60 1934 667 2 883 46'5 1'32 215 171 1935 600 3112 48'1 1'51 2'27 1'78 1936 649 3 502 509 1'33 2'28 1'81 1937 628 3 237 51'5 1'37 2'35 l'ss 1938 591 3 279 56'0 143 251 204. 1939 568 3 406 593 1'56 2'64 2'20

nadsindustriförbundets uppgifter, såsom framgår av tablån överst å sid. 169 (jfr tab. 64).

Av tab. 66 och 67 framgår, att timförtjänsterna inom gruppen husbyggnads— arbete under åren 1938 och 1939 i allmänhet lågo lägre än inom gruppen målning och glasmästeri, men högre än inom gruppen installationsarbete.

Tab. 67. Genomsnittlig löneinkomst för manliga arbetare inom byggnadsverksamhet 1930—39 inom olika dyrortsgrupper enligt socialstyrelsens lönestatistik.

(Siffror i medievalstil ange, att medeltalet avser mindre än 150 arbetare. — (?r—gruppen omfattar även de orter. som sedan 1 juli 1939 hänförts till dyrortsgrupperna H och I).

Byggnadsverksamhet: 1930

1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939

Egentligt byggnadsarbete: 19

1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939

Husbyggnadsarbete : 1938 1 939

Installetionsarbete :

930 1931. 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939

Målning och glasmästeri: ] : 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939

Genomsnittlig löneinkomst (inkl. övertid, naturaförmåner o. d.), kr. per timme i dyrortsgrupp Hela Stock- Göte- .. Norr- A B C D E F G rikct holm borg Malmo köping 1'oo 1'32 1'34 l'as 1'61 1'56 2'37 1'95 0'98 1'23 1'64 1'49 1'60 1'69 2'40 2'01 0'90 1'16 1'39 1'54 1'61 1'57 2'51 l'eo 0'86 1'07 1'28 1'52 1'56 1'50 200 har 0'91 1'06 1'31 1'34 1'39 1'50 1'74 1'51 0'99 1'17 1'4o 1'86 1'44 1'54 1'93 1'61 l'os 1'22 1'34 l'as 1'46 1'66 1'91 1'62 1'24 1'30 1'46 1'48 1'50 1'64 1'99 1'70 1'24 1'39 1'54 1'60 1'64 1'70 2'17 1'79 1'27 1'40 1'68 1'62 1'76 1'so 2'28 1'89

0'99 1'36 1'35 1'45 1'67 1'55 2'52 1'97 2'85 1'77 1'67 1'72 1'01 1'24 1'76 1'43 1'69 1'72 2'67 210 239 ha 1'70 1'76 0'89 1'18 1'42 1'51 1'64 1'54 2'47 1'79 2'71 1'84 151 1136 0'85 1'07 1'34 1'25 1'65 1'45 2'24 1'42 2'63 1'31 1'45 1'50 0'89 1'06 1'31 1'33 1'86 1'51 1'69 1'46 1'89 l'ao 1'419 1'45 0'9» 1'17 1'38 1'35 1'48 1'54 1'97 1'60 207 179 1'59 1'54 1'04 1'25 l'as 1'39 1'47 1'56 1'92 1'61 2'00 1'66 1'53 1'52 1'2s 1'32 1'49 1'50 1'47 1'64 2'02 1'70 2'03 1'82 1'61 1'59 1'27 1'41 1'56 1'59 1'66 1'70 230 ha 245 1'96 1'77 1'74 1'21 l'ab 1'69 1'58 1'75 1'78 2'34 1's7 249 213 1'73 1'73 1'26 1'43 1'58 1'61 1'72 1'70 2'31 1'85 1'20 1'39 1'70 1' & l'so 1'78 2'3 1'9'

- 1'16 1'56 l'ss 1'46 1'84 1'72 1'98 1'54 1'48 O'gx I'og 1'39 1'43 1'56 1'83 1'70 1'96 1'61 1'50 0'97 I'og 1'45 1'48 1'60 ras ha 200 1'52 1'49 1'06 - l'08 1'36 l'48 1'51 1'75 1'63 1'87 1'60 1'43

- 0-33 1-24 l'ss 1'91 l'as 1'62 1'51 1'74 1'50 1'34 0'94 - 1.40 130 1'55 i'm 1'70 1'57 1'82 1'52 1'49 - 0'93 l'ot 1'19 1'30 1'37 1'47 ha 154 185 1'56 1'53 1'44 1'18 1'11 1'32 1'37 1'45 1'56 1'82 1'64 1'94 1'67 1'64 1'45 1'23 1'23 1'35 1'45 1'52 1'60 1'85 1'69 2'oo 1'65 1'67 1'63 1'34 1'36 1'45 1'50 1'65 174 201 1'32 2'16 1'32 1'83 l'ea I'06 1'15 1'35 1'55 1'76 1155 272 217 307 1'89 O'gs 1'16 1'38 1'62 l'76 1'75 2'76 2'i7 3'12 1'96 0'94 1'12 1'85 1'67 1'74 1'72 2'55 1'94 2'92 1'7s 0'90 1'07 1'21 1'40 1'53 1'61 2'19 1'60 2'54 1'75 1'00 l'os 1'82 1'59 1'56 1'64 2'20 1'71 2'57 1'77 - 0'97 1'15 1'48 1'45 1'53 1'71 2'32 1'7s 2'69 1'76 1'62 l'oo 1'22 1'35 1'43 1'66 1'81 2'33 1'82 2'7o 1'37 1'74 I'o4 1'51 1'52 1'62 1'67 l'ss 2'48 l'ss 2'84 1'37 1'88 1'16 1'40 1'67 l'so 1'82 201 275 204 3'10 2'20 2'00 1'41 1'53 1'90 1'88 2'01 2'14 291 222 315 241 208

Göteborg

Genomsnittlig timförtjänst (kr.) enligt uppgifter från

Socialstyrelsen (egentligt byggnadsarbete) 1935 ...... ' 1'79 1936 ...... l'ss Byggnadsindustriförbundet 1935—36 ................ 1'67 Socialstyrelsen (egentligt byggnadsarbete) 1938 ...... ' 1'96 1939 ...... 2'13

Byggnadsindustriförbundet 1938—39 . ., .............. 2'01

2. Ackordssystemets fördelar och olägenheter.

Den i diskussionen om inom byggnadsindustrin tillämpade avlönings— former mest omstridda frågan har varit den om ackordsbetalning eller tidlön. Såväl bland arbetsgivarna som bland arbetarna ha under olika tider rått olika meningar om de bägge avlöningsformernas företräden och frågan har ofta utgjort en tvistepunkt vid arbetskonflikter. I stort sett har utvecklingen gått mot en ökad tillämpning av ackordssystemet. Numera torde omkring hälften av allt byggnadsarbete i Sverige utföras mot ackordsbetalning och för det egentliga nybyggnadsarbetet spelar detta system en än större roll. Ur Lönestatistisk årsbok ha hämtats följande uppgifter rörande ackords- arbetets relativa förekomst under åren 1935—39; för tidigare år finnes en motsvarande sammanställning i byggnadsindustrisakkunnigas betänkande (sid. 368).

Tab. 68. Relativ förekomst av ackordsarbete inom byggnadsindustrin 1935— 39. (Enligt Lönestatistisk årsbok.)

Ackordstimmar i % av hela antalet arbetstimmar

Elektriskt installations- arbete

Husbyggnads— Målning och Rörlednings- arbete glasmästeri arbete

1935 393 481 599 41”: 1936 376 509 57'2 45'1 1937 386 51'5 60'9 43'8 1938 43'1 560 625 483 1939 44'2 59'8 670 509

För det egentliga byggnadsarbetet ha efter 'Byggnadsindustriförbundets statistik sammanställts följande uppgifter, vilka belysa såväl ackordsarbetets relativa förekomst för murare, träarbetare och grovarbetare på olika platser i landet som också de genomsnittliga ackordsöverskottens storlek i förhållande till gällande timlöner (uträknade med ledning av uppgifter för genomsnittlig timförtjänst vid ackordsarbete). Uppgifterna avse åren 1938—39.

Tab. 69. Ackordsarbete och ackordsöverskott 1938—39. (Enligt Byggnadsindustriförbundets statistik.)

Murare Träarbetare Grov arbetare

Ackords- Ackdrds- Ackords- Ackords- Ackords— Aekords— arbete överskott arbete överskott arbete överskott i%av i%av i%av i%av i%av i%av allt arbete timlön allt arbete timlön allt arbete timlön

Stockholm ........ 78'5 139 74'4 129 26'7 122 Göteborg ........ 56'9 lll 54'8 109 24'6 101. Malmö 72'3 78 699 81 290 85 Norrköping ...... 711 99 52'0 75 27'4 85 Hälsingborg ...... 71'0 66'5 86 44”! Orebro 75'9 59'6 76 22'6 Borås ............ 62'5 534 69 25'5 Gavle ............ 807 678 73 37'5

9. Uppsala .......... 75'2 58'3 111 251 10. Grupp V 67'9 57'4 63 369 11. Grupp VI ........ 62'3 53'6 58 31'8 12. Grupp VII 59'1 52'5 63 28'7

90.4???" lpi—”NH

För de olika specialyrkena lämnas vissa uppgifter rörande ackordssyste- mets förekomst i den följande framställningen.

Byggnadsindustrisakkunnigas uttalande. 1934 års byggnadsindustrisakkun- m'ga diskuterade på sin tid efter överläggningar med arbetsgivare och arbetare frågan om ackordsbetalning eller timlön. Från arbetsgivaresz'dan hade vid

dessa överläggningar gentemot ackordssystemet framhållits följande:

»1. De i kollektivavtalen reglerade ackorden vore genomgående för höga i för- hållande till utgående timpenning.

2. Ackordsprislistorna vore så omfattande, att tolkningen medförde stora svårigheter och framkallade tvister mellan arbetarna och arbetsgivarna.

3. Ackordssystemet hindrade utnyttjandet på mest ekonomiska sätt av moderna arbetsmetoder. Mot en övergång till tidlön gjordes å andra sidan gällande:

1. Att en skärpt övervakning skulle behöva införas, vilket skulle åsamka före- tagarna ökade kostnader.

2. Att svårigheter skulle uppstå i fråga om den erforderliga jämkningen av timlönen och att en oundviklig ökning vore motbjudande för arbetsgivarna med hänsyn till dess verkningar utåt. Anspråken på timlöneförhöjning kunde befaras skapa social oro.» ' Från arbetarnas sida ställde man sig i stort sett avvisande mot ett övergivande av ackordsbetalningarna._ Som ersättning skulle krävas såväl en höjning av ut- gående timlöner som garantier för en fastare anställning, varigenom flertalet bygg— nadsarbetare kunde erhålla ökad säkerhet. Byggnadsindustrisaklcunniga gjorde för egen del ett längre uttalande i frågan, innehållande i huvudsak följande synpunkter. Bland olägenhet-er, förenade med nuvarande betalningssystem, uppmärksammas följande:

1. Vid detta system bli »de verkliga timförtjänster, som utgå till arbetare inom samma fack, helt olikartade, beroende på att ackordsprissättningen icke kunnat göras så ensartad, att arbeten av olika slag giva samma timförtjänst».

2. Ackordssystemet »föranleder tidsödande underhandlingar mellan parterna, icke allenast då ackordsprislistor fastställas eller ändras eller då förhandlingar föras rörande nya ackordspriser, utan jämväl vid tolkning av föreskrifter, varom överenskommelse träffats » .

3. Vid ett tidlönssystem minskas »svårigheten att åstadkomma en i många hänseenden önskvärd rationalisering inom byggnadsfacket, vare sig det gäller nya materialier, nya byggnadskonstruktioner eller nya arbetsmetoder. Motsättnin- garna i uppfattningar rörande ackordsprissättning vid sådana materialiers eller arbetsmetoders användning elimineras genom tillämpning av ett tidlönesystem, och talet om arbetarnas motstånd mot eller förhindrande av dylika åtgärder genom krav på höga ackordsersättningar bortfaller i samband härmed.»

4. Vid arbete mot timlön frestas icke arbetaren, anse byggnadsindustrisakkunniga, »att, såsom kan vara fallet vid ackordsarbeten, utföra arbetet med mindre nog- grannhet i avsikt att på tidsenheten utföra en större mängd arbete och sålunda nå högre ackordsvinst». .

5. »Under nuvarande förhållanden minskas arbetsledarens möjligheter att följdriktigt och rationellt bedriva arbetena genom de i kollektivavtalen meddelade bestämmelserna om vissa arbetarfacks företrädesrätt ej allenast till vissa genom ackorden bestämda arbetsmängder utan jämväl till vissa slag av arbeten.»

6. » Uppmätningar och beräkningar rörande arbetarnas tillgodohavanden efter fullgjorda ackord fordra mycken tid och mycket arbete» samt draga betydande kostnader.

7. Vid timlönsarbete erhålla arbetarna veckovis full avlöning. Arbetsgivarna. ha därför otvivelaktigt lättare att ständigt överblicka den ekonomiska ställningen vid byggnadsföretaget och från arbetarnas synpunkt sett torde det likaledes ut- göra en ovedersäglig fördel att omedelbart uppbära full likvid för utfört arbete. Härigenom undvikas också vidtagande av särskilda åtgärder för säkerställandet av lönefordringar.

8. »Under senare år ha betydande meningsskiljaktigheter rätt vid olika bygg— nadsföretag rörande utbetalande av s. k. dagtid vid ackordsarbete. En annan tvistefråga har varit, att arbetarna för intagande av förfriskningar utt—agit raster, vilka icke avräknats å arbetstiden. Dylika tvister och därmed förenade olägen- heter kunde lättare förhindras, därest allenast tidlön ifrågakom.»

9. »Vid timlönssystem torde lärlings- och praktikantfrågorna lättare kunna. lösas. Av samma orsak torde arbetaranställningsfrågorna vid timlönsarbete lättare lösas än vid bildandet av ackordslag, vilka fordra en genomsnittligt likartad prestationsförmåga hos de olika arbetarna i laget.»

Mot de ovan anförda fördelarna med timlönsarbete kunna, förklara byggnads- industrisakkunniga, ganska allvarliga nackdelar framhållas. Bland dessa nämnas

— följande.

1. »Den betydelsefullaste och oftast påpekade nackdelen är minskningen av arbetsintensiteten.» '

2. Den förlängning av byggnadstiden, som härigenom kan uppkomma, »in- rymmer moment, som i och för sig medföra en kostnadsökning för byggherren».

3. Timlönssystem fordrar en skärpt övervakning av arbetskraften.

4. Med införande av tidlönssystem måste uppenbarligen följa en ökning av nu gällande avtalsenliga timlöner såsom kompensation för de icke längre utgående acko rdsöverskotten. »

5. »I vissa fall komme reformen att medföra minskad timförtjänst.»

6. »Ett tidlönssystem kan komma att medföra ovisshet rörande de verkliga kostnaderna för olika slags arbeten.»

. 7. »Vid ackordsarbete äro arbetarna i arbetslaget relativt fria i sitt arbete», vilken frihet vid tidlönsarbete blir »icke oväsentligt begränsad».

»Sammanfattningsvis kan enligt de sakkunnigas mening påstås, att det nu- varande betalningssystemet med ackordsuppgörelser i största möjliga utsträckning medför ganska avsevärda olägenheter. Avlöningen till arbetarna vid ett byggnads- företag utgår med synnerligen varierande belopp, fr. o. m. den avtalsenliga tim- lönen upp till tre a fyra gånger densamma. Ackordssystemet föranleder lång- variga och kostnadskrävande förhandlingar såväl mellan organisationerna som å arbetsplatserna. Svårigheter uppstå vid prissättning av arbetskostnader, då nya materialier och arbetsmetoder komma till användning. I många fall medför syste- met en försämring av arbetets kvalitet och svårigheter vid ett rationellt ordnande av arbetet på byggnadsplatsen. Onödigt arbete och tidsutdräkt uppkommer vid beräknandet av ersättningen för arbetet och vid utbetalningarna. Lärlings— och praktikantarbete försvåras.

Å andra sidan förbise de sakkunniga icke, att en följd av övergång till tid- lönsarbete blir minskad arbetstakt och i åtskilliga fall förlängd tid för arbe- tens utförande. Möjligen kommer att fordras en mer omfattande övervakning av arbetsprestationen. För arbetarna kan reformen under vissa omständigheter medföra inkomstminskning och minskad rörelsefrihet vid arbetets utförande.

I varje fall är det emellertid önskvärt, att orsaker till friktioner mellan arbets- ledningen och arbetarna vid ett byggnadsföretag i möjligaste mån undanröjas. Likaså böra undanröjas orsaker till att kostnaden för byggnadsföretag onödigt för- dyras. Hit höra bl. a. de icke oväsentliga kostnader, som förorsakas av förhand- lingar om ackordsersättningar, uppmätningar och uträkningar av ackordsbetal- ningar samt alltför höga ackordsvinster.

De sakkunniga anse sig ock böra erinra, att timlönsarbete redan nu före- kommer i ganska stor utsträckning på arbetsplats-erna.

Vid ackordsarbete utvecklas utan tvivel en stegrad arbetseffektivitet i tävlan om höga ackordsöverskott. I synnerhet i Stockholm, där de höga ackordsöver- skotten särskilt påtalats, torde arbetseffektiviteten bland byggnadsarbetarna, en- ligt vad sakkunniga inhämtat, vara mycket högt uppdriven. Vid allmänt genom- förande av tidlönsarbete torde knappast behöva befaras en mer avsevärd föränd- ring härvidlag. De arbetare, vilka ådagalagt den största effektiviteten och förmått åstadkomma de bästa arbetsprestationerna, torde ha visshet att i första hand vinna anställning. Då valet kommer att stå, såsom i landets större städer, mellan ett större antal arbetare, torde ett sådant konkurrensförhållande avsevärt bidraga till att uppdriva arbetseffektiviteten.

En övergång eller, kanske rättare, en återgång till tidlönssystem synes alltså sakkunniga önskvärd, på grund av de härmed förenade övervägande fördelarna. En sådan reform kan emellertid genomföras allenast genom överenskommelser mellan arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer. Dock torde staten kunna lämna sin medverkan till att vissa förberedande åtgärder vidtagas, i vilket av- seende sakkunniga förorda, att övergång från ackords- till tidlönssystem provas vid något statligt byggnadsföretag, som utföres i egen regi. Sakkunniga vilja där- för föreslå, att Kungl. Maj:t lämnar byggnadsstyrelsen uppdrag att efter närmare överenskommelse rörande avlöningsfrågor m. m. med arbetarorganisationerna låta utföra ett eller annat härför lämpat byggnadsföretag om ungefär ett års byggnads— tid med användande av tidlönssystem. Byggnadsstyrelsen bör därefter till Kungl. Maj:t inkomma med redogörelse för resultatet samt ytterligare förslag i ämnet, varefter frågan bör, om ett gynnsamt resultat kan konstateras, föras framåt genom lämpliga åtgärder, eventuellt genom Kungl. Maj:ts uppdrag till särskilt tillkallade sakkunniga att i ärendet överlägga med arbetsgivar- och arbetarorganisationerna.»

Remissyttrandena. I remissyttrandena över byggnadsindustrisakkunnigas betänkande ha olika uppfattningar i här berörda frågor kommit till uttryck.

Vissa offentliga institutioner ha närmast instämt i byggnadsindustrisakkun- nigas uppfattning. Så förklarar byggnadsstgrelsen, att den i allt väsentligt kan ansluta sig till de sakkunnigas kritik av det nuvarande avlöningssystemet. Byggnadsstyrelsen anser även att det skulle vara av intresse att få. praktiskt pröva en övergång från ackords- till tidlönssystem, antingen detta kan ske vid något statligt eller privat byggnadsföretag.

Socialstyrelsen ger uttryck för i huvudsak samma uppfattning. »Införandet av tidlönsarbete torde genom att arbetstakten sänkes kunna verka förkortande på arbetslöshetsperioderna och bidraga till en jämnare fördelning på olika årstider av byggnadsarbetet.»

Överingenjören hos byggnadsnämnden i Stockholm uttalar, att upp- hävandet av ackordstvånget utan tvivel är »en ovillkorlig förutsättning för ned- bringande av den stora post, som vid byggnadsföretag utgöres av arbetslöner, till en nivå någorlunda i jämnhöjd med arbetslönerna inom andra industrier. En sådan lönejustering är otvivelaktigt nödvändig för en rationalisering av byggnads- produktionen särskilt för att nya byggnads- och arbetsmetoder må kunna komma till användning och prövas. Möjligheten att genomföra en övergång från ackords— system till tidlönssystem förutsätter ovillkorligen, att byggnadsarbetarna beredas varaktig sysselsättning året om.»

I en skrivelse till byggnadsindustrisakkunniga av den 22 maj 1935 har Sveriges arbetsledareförbund uttalat sig rörande »ackordsättningens utby- tande mot tidlön», »att enligt arbetsledarnas uppfattning en sådan förändring framstår såsom i hög grad önskvärd och välmotiverad. Ackordssystemet leder nämligen, hur väl avtalen än må vara upprättade, till en massa trassel på arbets- platserna och till ett ständigt ackorderande om arbetspriser. Det nuvarande av- löningssystemet medför även icke oväsentliga utgifter för improduktivt arbete, såsom mätningskostnader, upprättandet av prislistor etc. Sannolikt utgöra dessa kostnader lågt räknat 1 "lo av de effektiva arbetskostnaderna. Avlöningssystemet vidlådes dessutom av den olägenheten, att prislistorna genom sin detaljrikedom fått en omfattning, som gör lönebestämmelserna svårtillgängliga och i regel skapar behov av särskilda avlöningsexperter. En omläggning av arbetsersättningen till tidlön skulle därför erbjuda vissa påtagliga fördelar. Erfarenheten från andra industrier ger även vid handen, att tidlön ofta är att föredraga framför ackords- lön.»

I sitt yttrande över byggnadsindustrisakkunnigas betänkande anför Sveriges

arbetsledareförbund, att ackordsarbetena medföra »en hel del olägenheter, främst den att arbetet blir mindre väl utfört än om detsamma är utlämnat till arbetare, anställda för timpenning. För övrigt uppstå ofta misshälligheter mellan arbetarna, enär såsom regel ej alla kunna beredas ackordsarbete. Särskilt är detta fallet vid ombyggnader, där ackord förekommer endast i mindre omfattning. Då det gäller anläggningar av armerad betong kräves mera tillsyn från arbetsledarnas sida, beroende på att arbetarna alltid söka forcera de arbeten, som utlämnats på ackord.»

Stockholms nggnadsleverantörförbund delar byggnadsindustrisakkunnigas uppfattning rörande ackordssystemet.

»Arbetsmetoderna äro fastlåsta, ofta så minutiöst, att det verkar groteskt. Arbetskostnaderna för ett husbygge äro fixerade på förhand. Arbetet bedrives med ett minimum av arbetsledning och för den skicklige arbetsledaren — en byggnadsyrkets verklige industriman — blir arbetskostnaderna lika höga som om

huset skulle uppföras under ledning av en mindre duglig sådan. Hela systemet är fixerat vid avtalsförhandl'mgarna och den tekniska utvecklingen ligger ständigt uppbromsad. Ackordssystemets försvarare — som i regel icke ha någon erfarenhet av annat system — framhålla, att nya material och arbetsmetoder undan för undan kunna ptissättas. Teoretiskt är detta nog riktigt men i praktiken är saken mycket tungrodd. Det är icke ovanligt, att nya material av arbetsbesparande art ett tiotal år hindras på marknaden genom orättvist höga ackordstaxor. Man kan icke heller begära, att våra oftast mycket segslitna förhandlingar inom byggnadsfacket ytter- ligare dragas ut för studier av nya met-oders arbetsprestandafordringar. Stundom kan det påvisas, att ackordspriset på ett material i användningen är så felaktigt satt, att en dagsförtjänst svarar mot en normal veckolön. Dylika ackordsförtjän— ster förekomma i vanliga fall visserligen icke i den utsträckning, att de hava någon större betydelse för ett bygges arbetskostnader som helhet, men de för— hindra eller försvåra införandet av nya material och byggnadsmetoder.

Införandet av enbart tidlönssystem skulle i hög grad stimulera användningen av nya rationella arbetsmetoder och arbetsmaskiner samt befordra framställningen av arbetsbesparande material. För att organisera denna industrialisering av pro- duktionen skulle det bliva ett stort behov av kunniga industrimän på byggnads- platserna. Men för att komma in i ett sådant produktionssystem fordras tid. Det behövs forskningsarbete, konstruktion av nya maskiner och framför allt utbildning av en kår moderna arbetsledare. Av dessa orsaker anse vi det omöjligt att efter ett års prövning erhålla några avgörande resultat beträffande produktionskost- naderna vid byggande efter enbart tidlönssystem.»

En annan syn på förevarande problem framkommer i yttrandena från vissa sammanslutningar. Svenska teknologföreningen framhåller sålunda:

»En ändring av gällande avlöningssystem för byggnadsarbetare är, enligt Svenska teknologföreningens åsikt och såsom även de sakkunniga framhållit, möjlig att genomföra endast genom en överenskommelse mellan arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer.

Frågan huruvida det är lämpligt eller önskvärt att övergå till ett nytt avlö- ningssystem i stället för att genom vidtagande av förbättringar i det nu gällande systemet nå goda förhållanden, bör icke och kan icke avgöras genom förordningar e. (1. utan detta spörsmål bör så. småningom få mogna under förhandlingar mellan respektive organisationer.

Svenska teknologföreningen vill dock i denna betydelsefulla fråga framhålla ytterligare några synpunkter.

Man får ofta höra det, även av de sakkunniga framförda, påståendet, att arbe- tare, vid arbete mot timlön, icke frestas att utföra arbetet med mindre noggrann- het, vilket däremot skulle vara fallet vid ackordsarbete. Detta påstående kan alls icke anses vara generellt gällande, ty vid ackordsarbete får arbetaren utan ersätt ning göra om undermåligt arbete och detta förhållande framtvingar ofta stor yrkesskicklighet, för att arbete skall kunna utföras fort och väl, utan risk att få detsamma underkänt. Vid timlönsarbete åter, kan arbetaren knappast undgå att få betalt även för arbete, som måste göras om, vilket i sin tur icke alltid upp- muntrar till ökad färdighet. Ackordsarbete kan därför mången gång verka mer höjande på yrkesskickligheten, än vad timlönsarbete gör. I jämförelse mellan ackordssystem och timlönssystem vid Svenska teknologföreningen, utöver vad de sakkunniga framhållit, erinra om, att ackordssystemet uppmuntrar en hög arbets- intensitet med ty åtföljande höga avlöningar för arbetarna. Detta jämte den frihet, som ackordslag delvis har i sit-t arbete, giver otvivelaktigt arbetarna en arbetsglädje och en framåtanda, som är synnerligen värdefull och vilkas psyko- logiska verkningar icke få underskattas. Det nu tillämpade systemet med inn-e— stående ackordsöverskott befrämjar möjligheten för arbetarna att göra bespa-

ringar på sin lön, då med svenskens mentalitet arbetarna i stort sett lever upp den kontinuerliga veckoavlöningen, men sätta av pengar från de med vissa tids- mellanrum utfallande ackordsöverskotten.

Då de sakkunniga i sin utredning synas vilja förorda en övergång till timlöns- systemet bl. a. under motivering, att härigenom arbetsintensiteten skulle falla och sålunda antalet dagsverken stiga på en viss husbyggnad, vill Svenska teknolog- föreningen bestämt vända sig mot en dylik argumentering, som strider mot ett sunt rationaliseringsförfarande.

Enligt Svenska teknologföreningens åsikt äro nackdelarna med det nu till— lämpade ackordssystemet huvudsakligen bundna till, vad man skulle kunna kalla ackordssystemets avarter, men icke till principen ackordsarbete såsom sådant.

Bland sådana avarter må här anföras följande. Trots att en förbättring ägt rum beträffande prissättning för nya material och nya metoder genom införandet av skiljedom i 1937 års avtal, möter det fortfarande svårigheter att erhålla en rättvis prissättning vid införandet av enklare och ratio— nellare arbetsmetoder. Särskilt är detta fallet beträffande pris för inmontering av i fabrik tillverkade färdiga byggnadsdelar och inredningsdetaljer. Att överflytta mesta möjliga arbete från byggnadsplatsen till fabriker med rationellt ordnade arbetsplatSer för massfabrikation av vissa i en byggnad standardiserade delar ut- gör en betydelsefull möjlighet att rationalisera byggnadsarbetet. De sakkunniga ha överhuvudtaget ej behandlat denna fråga, men det är av stor vikt att avlönings— systemet för byggnadsarbetare blir så utformat, att det ej hindrar den utveckling, som här kan komma till stånd. Svenska teknologföreningen vill här påpeka det värde som rationellt ordnade tidsstudier säkerligen skulle kunna hava för utveck- lingen inom byggnadsindustrin, i likhet med vad som skett inom andra industrier.

Ackordsprislistorna äro för närvarande utformade så detaljerat, att i större städer både arbetsgivare och arbetarorganisationer ha upprättat mätningsinstitu- tioner, från vilka medlemmarna kunna rekvirera särskilda specialister vid upp- mätning av arbetena. Uppmätningen medför därför stora kostnader, både för _arbetare och arbetsgivare, och en tungrodd byråkrati i prissättningsfrågor håller på att växa fram. Det är nödvändigt att försöka erhålla enklare metoder för pris- sättning och uppmätning. Inom vissa fack, t. ex. väg- och vattenbyggnadsfacket, har detta även visat sig vara möjligt.

För reparationsarbeten, vilka äro synnerligen svåra att beräkna enligt ackords- systemet, vore en viss uppmjukning i avtalens rigorösa bestämmelser synnerligen önskvärd, så att dessa arbeten antingen kunde utföras med en efter arbetet lämpad timpenning eller efter uppskattning av arbetet, helt eller delvis.

Beträffande förhandlingsväsendet, är det högst egendomligt, att det i vår tid skall behöva taga så lång tid för att lösa en ekonomisk fråga mellan två, därav helt beroende parter. Så t. ex. tog det år 1933 icke mindre än 18'7 veckor för att erhålla uppgörelse i dåvarande murarkonflikt. Ej blott dessa i ekonomiskt hänseende ödesdigra följder, utan även alla de kostnader, som erfordras för denna *krigsberedskap', äro oerhörda belastningar på byggnadsindustrin. Det vore syn- nerligen önskvärt, om de förhandlande parterna kunde avkorta förhandlings- tiden genom att draga nytta av, vad som framkommit vid tidigare förhandlingar och icke för varje fråga börja på nytt från början och upprepa, vad som är sagt ett otal gånger. Av största betydelse är ävenså, att åtminstone ekonomiska frågor kunde bindande avgöras av å båda sidor befullmäktigade ombud utan befogenhets- begränsning. Ett raskare och mera effektivt förhandlingsarbete, än som nu äger rum, borde vara möjligt och skulle vara till ovärderlig fördel för byggnadsindustrin och allmänheten, som i sista hand får betala de dryga kostnaderna härför.»

Samverkande byggnadsfackförbunden försvara i sitt yttrande det nu- varande systemet.

»Bland andra olägenheter, som vidlåder byggnadsindustrins nuvarande verk- samhetsform, har de sakkunniga påpekat det gällande avlöningssystemet, ackords- systemet. Enär de sakkunniga enligt vårt förmenande i detta hänseende kommit till en felaktig slutsats, se vi oss nödsakade att något utförligare behandla detta spörsmål.

Ackordsbetalning som avlöningssystem vid byggnadsarbete är här i Sverige gammalt. Det leder sina anor från långt tidigare datum än den, då de första ackordsprislistorna upprättades. På sin tid var det vanligt att de olika arbets- uppgifterna uppdelades på olika entreprenörer, sålunda att exempelvis en entre- prenör hade hand om murningsarbeten, en annan om timmer- och snickeriarbetena, en tredje om måleriarbetena o. s. v. Till någon del lever detta system ännu kvar. I regel är det dock numera en huvudentreprenör, som svarar för byggnadsarbetet i sin helhet. Det gamla systemet med specialentreprenörer för vart och ett sär- skilt fackarbete medförde på sin tid —— vi syfta härvid tillbaka till den tid då ännu ingen fackorganisation på någondera sidan börjat sin verksamhet —— att den s. k. entreprenören ofta endast var en lagförman. Denne förbehöll sig själv den förtjänst, som de hos honom anställda inarbetade, under det att dessa fingo nöja sig med en synnerligen minimal arbetslön. Så småningom, och synnerligast sedan fackorganisationerna började få inflytande på arbetsmarknaden, blev detta system ohållbart. Reformerna tvingades fram och avlöste varandra, till att börja med så- lunda, att vissa särskilt 'kunniga' arbetare blevo delaktiga i ackordsförtjänsten och slutligen så, att hela ackordslaget fördelade densamma. Härmed var en viss 'rättvisa' inom respektive arbetslag åstadkommen. Kvar stod emellertid motsats- förhållandet mellan dels arbetslaget och beställaren och dels konkurrensen mellan de olika arbetslagen. För att motverka detta krävdes från arbetarorganisationerna bestämda detaljpriser för utfört arbete. Det är detta som under tidernas lopp växt ut till det nu gällande ackordssystemet med fasta ackordsprislistor.

Gentemot detta system har anmärkts bl. a. att det är obekvämt därför att det kräves en stor personal för dess tillämpning. Vidare har det framhållits att ackordssystemet förhindrar verksamhetens rationalisering i det att svårigheter uppstå för införande av nya arbetsmaterial och nya arbetsmetoder.

Uppenbarligen skulle, om man utan vidare kunde övergå till tidlönesystem, vissa. administrationskostnader kunna besparas, men det är lika uppenbart att andra kostnader skulle komma i stället. Det är svårt att avgöra skillnaden i kost— naderna med hänsyn till det ena eller det andra systemet. Under alla förhållanden har man att bedöma huruvida en eventuell minskning av de administrativa kost- naderna skulle kunna vara så överväldigande att man för den skull har anledning att reflektera på ackordssystemets slopande.

Till kostnader, som bero på ackordssystemet, hänföra sig dels själva uppmät- ningsproceduren, och dels kostnader, föranledda av förhandlingar för uppgörande av ackordspriserna, i första hand då det gäller upprättande av kollektivavtal och i andra hand då det är fråga om särskilda ackord.

Sistnämnda post torde emellertid kunna borttagas ur räkningen, enär upp- görande av tillfälliga ackord säkerligen skulle komma ifråga även om man över- ginge till att som regel använda tidlönsbetalning. Kvar stå sålunda de kostnader, som föranledas av upprättande av fasta ackordsprislistor då det gäller att åstad- komma nya kollektivavtal, samt dessutom naturligtvis som den väsentligaste posten, kostnaderna för själva uppmätningsförfarandet. Den förstnämnda posten torde vara omöjligt att angiva några bestämda siffror för. Den senare däremot är ganska lätt tillgänglig även om t. o. ni. här uppgifterna varierar i någon mån.

Ackordsmätarna åtnjuta antingen ersättning beräknad efter en viss procent av de uppmätta ackordssummorna eller ock uttager fackföreningen en viss procent av samma ackordsbelopp, varur sedan mätaren avlönas. Den sålunda upptagna

procentsatsen varierar visserligen 1 någon mån, dels inom olika yrken på grund av ackordssystemets mer eller mindre utvecklade tillämpning och dels med hän- syn till att man i vissa fall inkluderar finansieringen av även andra angelägen- heter. I den mån det avses enbart täckandet av själva mätningskostnaderna torde den som regel stanna vid l a 2 "' 0 av den totala ackordssumman.

Även om man antager att samma kostnad kommer att påvila såväl arbetsgivare- som arbetareparten så torde det inte kunna påstås att den sålunda renodlade kost- naden för ackordssystemets tillämpning är av den storleksgrad att systemet därför skuue behöva Mopas

Spörsmålet huruvida arbetets kvalitet kan hållas lika hög då arbetet utföres på ackord som då det utföres mot tidlön är givetvis en sak av stort intresse. De sakkunnigas uppfattning att ackordssystemet i många fall medför en försämring av arbetets kvalitet kunna vi icke understödja.

Efter årtiondena studium av detta spörsmål ha vi kommit till en helt motsatt uppfattning. —— De sakkunniga grundar sin mening därpå, 'att arbetaren vid arbete mot timlön icke skulle frestas att, såsom kan vara fallet vid ackordsarbete. utföra arbetet med mindre noggrannhet i avsikt att på tidsenheten utföra en större mängd arbete och sålunda få högre ackordsvinst'. Det har därvid förbisetts att risken för försämrad kvalitet på arbetet i lika hög grad eller i högre grad före- ligger under tidlönesystem, fastän det då är på grund av att det ligger i arbets- givareintresset att så få arbetstimmar som möjligt användes för ett arbetes ut- förande. Härtill kommer ett annat moment, som intimt sammanhör med frågan om arbetsformen, nämligen frågan om kontroll över arbetets kvalitet. Under ett ackordssystem ligger det i arbetsgivarens intresse och ingår i hans avtalsenliga rätt att ”kontrollera arbetet och påkalla rättelse där så erfordras'. Arbetet utföres för ett visst pris, som bestämts, icke efter det antal timmar som åtgår utan efter exakta å-priser per visst arbetskvantum. Det föreskrives därvid i avtalen att arbetet skall utföras väl och efter givna föreskrifter. Till yttermera visso är arbets- givaren berättigad att skilja arbetare från ackord, om ej arbetet utföres tillfreds- stäuande.

Möjligheten till kontroll är alltså avtalsenligt garanterad och då arbetet be- tingar ett visst pris som är likartat oavsett det utföres på längre eller kortare tid, är det klart att kvalitetskravet måste komma att bli det centrala momentet från arbetsgivarens sida, vilket däremot icke är fallet under ett tidlönesystem.

En annan och synnerligen betydelsefull synpunkt för detta spörsmål är frågan, huruvida vid tidlönesystem skulle kunna uppnås samma arbetseffekt som med nuvarande system. Härom anföra de sakkunniga först att det synes vara uppen- bart och ligger i sakens natur att en minskning av arbetsintensiteten måste in- träda. Detta torde också vara fullständigt riktigt. När sålunda de sakkunniga i ett senare sammanhang uttala att vid allmänt genomförande av tidlönsarbete man knappast skulle behöva befara någon mera avsevärd förändring beträffande arbets- effekten kan detta icke betraktas annat än som utslag av optimism. Som motiv för sin uppfattning framhålla de sakkunniga att 'där valet kommer att stå mellan ett större antal arbetare torde konkurrensen om arbetstillfällena avsevärt bidraga till att uppdriva arbetseffektiviteten'. Även om denna de sakkunnigas mening till någon del vore riktig förefaller det oss dock främmande för nutida tänkesätt att förorda dylika metoder, som i första hand bygga på just de lösliga anställnings- förhållandena inom industrin och överflödet på arbetare. Man har bland arbe- tarna ännu minnet av tidlönesystemets avigsidor, däribland också det oftast hän- synslösa pådriveriet. Det nuvarande systemet har i sina detaljer vuxit fram under kraftmätningarna mellan arbetsgivare- och arbetareorganisationerna. Systemet som sådant har man dock i stort sett varit ense om. Tydligt är att om det nu skulle ifrågasättas att återgå till en löneform, som varit vanlig några generationer tillbaka i tiden, så skulle en sådan omläggning säkerligen icke kunna åstadkommas

utan synnerligen svåra påfrestningar. Det bör också tagas i beräkning att arbe- tarna och deras organisationer även efter en omläggning av lönesystemet komma att bevaka sina intressen efter förmåga och det lärer icke kunna förutsättas att fältet skulle lämnas fritt för sådana förfaranden på arbetsplatserna, som icke låta sig förenas med arbetarnas krav på en dräglig tillvaro.

Vi kunna således icke finna skäl till den av de sakkunniga ifrågasatta omlägg- ningen av lönesystemet. Så mycket mindre kunna vi understödja ett sådant expe- riment i dylik riktning, som sakkunniga föreslagit. Det torde för det första icke vara möjligt att iscensätta det på ett sådant sätt att det illustrerade hur förhål- landena komme att bli om tidlönssystem allmänt infördes. Därjämte skulle förut- sättningen för ett förverkligande av experimentet vara, att det gjordes avsteg från bestämmelserna i gällande kollektivavtal och att de på den ifrågavarande arbets— platsen sysselsatta arbetarna utsatte sig för risken att för arbetet få åtnöjas med en lön, som icke stod i överenskommelse med den de enligt kollektivavtalet ägde rätt till. Det kan näppeligen räknas med att arbetare skulle ställa sig till förfogande för sådant experiment. Tankegången i och för sig förefaller oss misslyckad. Vi kunna således icke tillstyrka ett försök av dylik art.

Det nuvarande lönesystemet — ackordsbetalningen — bör enligt vårt förme— nande i stället vidare utbyggas. Så har även skett vid regleringarna av kollektiv- avtalen mellan Svenska byggnadsindustriförbundet och byggnadsarbetarefack- förbunden.»

I sitt gemensamma yttrande över byggnadsindustrisakkunnigas betänkande behandla även Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska byggnadsindustri- förbnndet dessa frågor. De påpeka, att ackordslönesystemet erhållit en fort skridande utbredning. I början möttes det av motstånd och misstroende från arbetarna, vilka emellertid efter hand kommit till en annan uppfattning. »Denna sinnesförändring har blivit så markant, att det f. n. är mer arbetar- än arbetsgivareparten, som utvecklar aktivitet för tillämpningen av detta system.»

»Det kan ej heller förnekas, att den relativt utbredda tillämpningen av ackords— lönesystemet inom svenskt näringsliv i väsentlig grad har bidragit till den indu- striella expansionen och industrins konkurrenskraft i vårt land. Betalning efter arbetsresultatet är ägnad att befordra arbetsglädjen och intresset för arbetsupp- giften. Dessutom bereder systemet den duglige arbet-aren tillfälle till att uppnå en högre levnadsstandard. De under hand vidtagna ackordsregleringarna även under kollektivavtalens giltighetstid medverka även till en generell justering uppåt av lönenivån. För arbetsgivarparten ligger värdet med ackordssystemet i den ökade arbetstakten, varigenom arbetsresultatet uppnås på kortare tid än eljest och de fasta kostnadernas andel i den fördiga produkten minskas. Å andra sidan kan ackordslönesystemet medföra olägenheten av en splittrad lönenivå och en okontrollerad förhöjning av arbetsförtjänsterna, orsakande en disproportion mellan förtjänsterna på ackord och på timlön.

Inom byggnadsindustrin äro meningarna om ackordslönesystemets lämplighet delade på arbetsgivarsidan. Utan tvivel finnes det ett mycket stort antal arbets- givare, som förmena att det nuvarande systemet har övervägande nackdelar, men antalet arbetsgivare, som hava en motsatt uppfattning, torde vara större eller i vart fall representera en större verksamhet. Kritiken mot ackordslönesystemet är nog, om man går till grunden med missnöjet icke så mycket en kritik mot syste- met som sådant utan snarare föranledd av de svårigheter, vilka möta systemets riktiga tillämpning just inom byggnadsfacket.

De sakkunniga ha för byggnadsfackets del framhållit ett flertal olägenheter, som äro förenade med ackordslönesystemet. Ehuru vi ej vilja bestrida förefint- ligheten av angivna olägenheter, synas dock nackdelarna hava överdrivits, medan

fördelarna ej framhållits till sitt fulla värde. De avsevärda variationerna i för- tjänsterna av olika slag av arbete inom byggnadsindustrin utgöra givetvis oros- moment för byggnadsföretagsamheten. Förekomsten av ackordsöverskott av mycket varierande storleksordning är dock icke en följd av någon svaghet i ackordslönesystemet såsom sådant utan tyder på att löneuppgörelserna mellan parterna tyvärr icke träffats efter objektivt sett riktiga grunder. Ackord, som ge 50—100 0/0 överskott, innefatta i sig förtäckta löneförhöjningar. Detta missför- hållande återföras på de särskilda fackliga förhållanden, som råda inom bygg- nadsindustrin. Arbetet som sådant däremot lägger ej hinder i vägen för sättande av ackord, som stå i lämplig proportion inbördes och i förhållanden till timlönen.

Förekommande ojämnhet i avlöningen motverkas i viss mån i praktiken av det inom yrkesfacken, till vilka även vissa grovarbetargrupper kunna räknas, till- lämpade förfarandet, att alla arbetare på arbetsplatsen inom samma fack ingå i ackordslaget och att ackordsöverskottet delas lika på samtliga lagmedlemmar och på alla arbetade timmar, sålunda även på de timmar å vilka timlönsarbete utförts. Ojämnheten begränsar sig därför huvudsakligen till grovarbetarna, bland vilka vissa, de s. k. dagarbetarna, endast mera sporadiskt erhålla ackordsarbete. Härvid gäller emellertid, att dagarbetarna i regel så småningom avancera till ackordsarbetare och att dagarbetarnas lägre inkomst ofta kompenseras genom en mera långvarig anställning.

Ackordslönesystemet medför ofta besvärliga och långvariga förhandlingar så- väl för åstadkommande av prislistorna som sedan för deras tolkning och tillämp- ning, vartill kommer i många fall skiljenämnds- och domstolsförfarande. Den med dessa förhållanden förbundna olägenheten är dock för den enskilde arbetsgivaren, åtminstone för den organiserade, i stor omfattning av rent ekonomisk natur. Upp- mätningen av ackordsarbete har blivit ett specialyrke. Mätningsarbetet utföres numera av parterna själva endast i begränsad omfattning. Detsamma gäller om prislistornas tolkning och tillämpning. Sedan prissättning av arbeten, som icke finnas upptagna i prislistorna inom den egentliga byggnadsindustrin, fr. o. m. 1934 överlämnats till organisationerna, ha praktiskt taget de tidigare olägen— heterna i detta hänseende försvunnit. Arbetsledarnas tid tages därefter icke, så- som de sakkunniga förmena, nämnvärt i anspråk för dylika angelägenheter. Det med slitandet av tvister förbundna arbetet är likaledes numera huvudsakligen en uppgift för anställda funktionärer på ömse sidor. För en bedömning av ackords- lönesystemets för- och nackdelar kan det vara av intresse att söka uppskatta kost- naden för denna förhandlings- och mätningsapparat. Kostnaden för själva upp- mätningen och uträkningen av ackordsarbetena uppgår på arbetsgivarsidan till c:a 1'5 % av ackordssumman. På arbetaresidan torde visserligen högre procent— sats debiteras, men inräknas då däri avgifter även till arbetslöshetskassor o. d., varför själva mätningsarbetet även här torde kunna uppskattas till 1'5 0/0. För lösandet av tvister, direkta förhandlingar samt skiljenämnds- och domstolsför- farande torde kostnaderna icke överstiga 05 olo. De totala kostnaderna för upp- rätthållande av den tekniska apparat, som ackordssystemet medför, skulle där- med, åtminstone där rörelsens omfattning tillåter en rationell organisation, ej kunna uppskattas till mer än c:a 3'5 0/0 av ackordslönen.

Jämte de med mätnings- och förhandlingsförfarandet förenade rent ekonomiska nackdelarna spela i detta sammanhang vissa olägenheter av mera psykologisk art en icke oväsentlig roll för den enskilde arbetsgivarens ställningstagande till ackordslönesystemet. Detta system, med dess delvis invecklade rättsregler, giver anledning till ett juristeri i arbetet, som kommer hela systemet att för mången framstå som otillfredsställande och som ett hinder för det goda förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare och för arbetets behöriga drivande. Särskilt sedan arbetarorganisationerna börjat målmedvetet arbeta på att över hela landet införa samma formalism i tillämpningen av ackordslönesystemet, som hittills kommit

till synes egentligen blott i storstäderna, har denna känsla av olust över systemet och dess för den praktiska byggmästaren i många fall oförståeliga kineseri gjort sig starkare gällande.

De sakkunniga framhålla som en olägenhet med ackordslönesystemet, att det utgör ett hinder för genomförandet av Önskvärda rationaliseringsåtgärder. Det hinder, som systemet tidvis utgjort i nämnda hänseende, har icke berott på syste- met som sådant utan på bristerna i dess tillämpning. Att ackordspriserna i listorna äro fasta innebär ingalunda, att de ej kunna och skola frångås, då arbetsmeto- derna väsentligt förändrats. Ackordspriserna i de fastställda listorna hänföra sig nämligen till bestämda arbeten och utföringssätt, vilka tillämpats och varit kända, då priserna satts. Ändrade arbetsmetoder och material böra medföra, att nya pris fastställas, modifierade i stort set-t i överensstämmelse med graden av arbetets förändring. Kan enighet ej vinnas om justerat pris, skall arbetet utföras mot timlön. Detta avtalsförhållande torde arbetarparten erkänna, ehuru det många gånger brustit i den goda viljan, då det gällt att anpassa priserna nedåt efter förenklade arbetsmetoder. Efter det att i 1934 års byggnadsavtal införts särskilda bestämmelser, som taga sikte på dylika ackordsregleringar, har det dock varit möjligt att åstadkomma en smidigare anpassning till den tekniska utvecklingen än tidigare, även då det gällt justering nedåt. Det har sålunda icke visat sig be- reda oöverkomliga svårigheter att uppnå rimlig prissättning å nya arbeten. Lik- '_väl måste nog medgivas, att dessa resultat icke vunnits utan motstånd på arbetar- sidan.

De sakkunniga framhålla vidare, att ackordslönesystemet äventyrar arbetets kvalitet. Ehuru en effektiv övervakning av arbetstakten vid tidlönsarbete skulle kräva en utökning av den arbetsledande personalen, skulle enligt de sakkunniga å andra sidan med avlöning uteslutande mot tidlön följa ett minskat behov av kontroll, enär arbetarna, om de avlönades med timlön, icke skulle frestas att för- summa noggrannheten i arbetet till förmån för förtjänsten.

Det är riktigt, att ackordsarbetet medför risk för att noggrannheten och kvali- teten i arbetet bli eftersatta. Det oaktat torde någon anledning till anmärkning mot kvaliteten av byggnadsarbetet i allmänhet icke föreligga. En övergång till tidlönesystem kan med visshet ——- även om kanske i någon mån kvalitetskontrollen skulle kunna inskränkas — icke beräknas medföra ett mindre behov av övervak- ning. Utan att därmed vilja förringa arbetarnas lojalitet och ambition—vilja vi påstå, att en övergång till tidlönesystem skulle nödvändiggöra en betydligt ökad övervakning för att arbetsintensiteten skulle kunna upprätthållas vid en skälig nivå. Arbetsledarpersonalen skulle därför behöva väsentligt ökas.

En tillämpning av ackord i större omfattning kan måhända försvåra ett till— fredsställande ordnande av lärlingsutbildningen. Här berörda svårigheter bero dock mindre på ackordslönesystemet såsom sådant än på de hinder, som arbetar- parten ofta uppställer för skäliga undantag från ackordsprisbestämmelserna för arbete, som utföres av lärlingar. Som vi här nedan närmare angiva, hysa vi för- hoppning om att lärlingsfrågan inom den närmaste tiden kommer att upptagas till prövning i större sammanhang.

De kanske mest påtagliga svårigheterna, förenade med genomförandet av ett fullständigt tidlönesystem, avse en av omläggningen aktualiserad reglering av tim- lönen. De sakkunniga räkna med att en övergång till timlönesystem skulle följas av en höjning av timpenningen, oaktat att de räkna med förmånen för arbetarna av en ökad kontinuitet i arbetet och en därav motiverad nedsättning i löneansprå- ken från arbetarsidan. Inför denna fråga om timlönens reglerande måste i första hand beaktas att även nu c:a 50 0/0 av arbetet utföres mot timlön och att arbets- intensiteten å det arbete, som tidigare utförts på ackord, måste antagas komma att avsevärt sänkas vid övergången till timlönsarbete. Uppenbarligen skulle man ej å arbetsgivarsidan kunna reflektera på en reglering, som förhöjde de reella

arbetskostnaderna. Med utgångspunkt därifrån belysas svårigheterna av ett exem— pel, där arbetet tänkes vara utfört till lika andel på ackord och timma samt giva 70 % överskott. För att timpenningen skall kunna bli förhöjd med 35 0/o — i vilket fall ackordsarbetarna ändock förlora 1/5 av sin förtjänst per tidsenhet —— fordras att arbetarna hålla oförändrad arbetstakt. Att arbetsgivarna särskilt med hänsyn till den redan nu exceptionellt höga timlönenivån inom byggnadsindustrin ej skulle kunna reflektera på tillnärmelsevis en sådan förhöjning av timlönen, som angives i exemplet, torde ej behöva påpekas. Detta ger vid handen, att man ej är berättigad att hysa några större förhoppningar om realiserandet av en rimlig, frivillig övergång till timlönesystemet.

Därest överenskommelse skulle kunna uppnås om en sådan timlön, att den med hänsyn till nyssnämnda faktorer medförde exakt samma totalkostnad för löner som vid nuvarande ackordssystem, skulle likvisst som okompenserat kvarstå att i många fall byggnadstiden komme att bliva längre, med ty åtföljande ökade ränte- och administrationskostnader, inberäknat ökade kostnader för arbetarför- säkringar o. (1. Den minskade arbetsintensiteten skulle endast i undantagsfall kunna elimineras genom en ökning av arbetsstyrkan. Även om man bortser från sådana exceptionella förhållanden som nu råda, då brist på kvalificerade arbetare föreligger, torde det redan nu vara regel, att man på ett bygge sysselsätter så många arbetare, som det av tekniska skäl är möjligt. En förlängning av bygg- nadstiden skulle därför i de flesta fall bliva en ofrånkomlig följd av timlöne— systemet. Den ekonomiska betydelsen härav torde icke böra underskattas. Här angivna kostnadsökningar skulle ej kunna kompenseras, då inbesparing av kost- naderna för mätningsväsendet, lösandet av tvister etc. endast i ringa grad komme att uppväga de ökade kostnaderna för arbetsledning.

Det skulle givetvis vara av intresse att erfara, hur samma slags arbete ställde sig ekonomiskt med tillämpning av alternativt ackords— och tidlönsbetalning. Vi anse emellertid, att ett tillförlitligt resultat i sådant hänseende ej kan utvinnas genom utförande av ett provbygge på sätt de sakkunniga föreslagit. Detta omdöme gäller vare sig arbetet utföres under statens ledning eller det sker på annat sätt. Tillförlitliga jämförelsepunkter komma alltid att saknas.»

Även från installatörbranschernas sida förordas ackordssystemet. Sveriges rörledningsfirmors förening förklarar sålunda i sitt yttrande över byggnads- industrisakkunnigas betänkande:

»I sin förkärlek för tidlönesystem kontra ackordsavlöning torde de sakkunniga, trots utförlig historik, hava förbisett, att ackordssystemet utgör resultatet av en lång historisk utveckling där bägge parterna, arbetsgivare och arbetstagare, funnit med sin fördel förenligt att övergå till just detta system. Från arbetsgivarens sida är saken klar: han får ett fixt pris och vet vad han skall betala för varje detalj. Man kan däremot ställa sig frågande till varför arbetarna frivilligt och till synes gärna gått med på detta system. Det låge ju nära till hands att tro, att de skulle föredraga den behagliga tillvaro enbart avlöning efter tid skänker framför jäktet och anspänningen med ackord. De sakkunniga framhålla själva, att utsikten till förtjänst är en sporre som talar för ackord. Sveriges rörlednings- firmors förening skulle vilja peka på en annan faktor, som de sakkunniga endast snuddat vid. Det ligger i svenskt folklynne en strävan att i arbetet få sköta sig själv. De sakkunniga tala om »det amerikanska pådrivaresystemet». Ett dylikt kontrollantsystem är för den svenska arbetaren högeligen osympatiskt. Han arbetar gärna i lag och underkastar sig den disciplin laget utövar. Men han ser ogärna att bliva ställd under uppsikt av underbefäl av amerikansk typ. Och en dylik uppsikt, hur osympatisk den än är för arbetaren och hur svår den än är att an- ordna för arbetsgivaren, blir den ofrånkomliga följden om ett tidlönesystem skall fungera. Härav har svenskt folklynne dragit sina slutsatser: man arbetar hellre

på det intensivare sättet på ackord med kamraterna som pådrivare än man tar tidlönen om den skall följas av en dylik osympatisk övervakning av arbetets intensitet.

Vad det experimentarbete beträffar, som de sakkunniga föreslå böra överlämnas åt byggnadsstyrelsen att utföra, knyter sig givetvis intresset i hög grad just till hur kontrollen över arbetsintensiteten kommer att anordnas och till hur ett dylikt bygge vid objektiv granskning skulle utfalla ekonomiskt. Men det uppenbara före- träde, som de sakkunniga uttala för tidlönsarbetet och då det föreslagna experi- mentarbetet enligt byggnadsstyrelsens organisation kommer att ledas av en av de sakkunniga, ligger det i sakens natur att ett objektivt bedömande kan bliva svårt. När man gärna vill en sak strykas fördelarna lätt under och bagatelliseras olägenheterna. Sveriges rörledningsfirmors förening anser därför, att, därest ett dylikt experimentarbete skall komma till stånd, det helst borde bedrivas parallellt med ett exakt lika arbete under hittills hävdvunna former.

Under alla omständigheter bör för resultatets bedömande även företrädare för annan än de sakkunnigas uppfattning i frågan ackordsarbete kontra tidlön få tillfälle att som kontrollant följa arbetet och hava tillgång till dess räkenskaper.»

Svenska elektriska installatörförbrmdet anser att byggnadsindustrisak— kunniga i hög grad överskattat fördelarna med tidlönssystem och utvecklar liknande synpunkter på förevarande fråga som Sveriges rörledningsfirmors förening

»För den elektriska installationsverksamheten är timlönssystemet synnerligen olämpligt. Detta sammanhänger därmed att de elektriska arbetena vid byggena i regel äro av mindre omfattning, så att varje företagare samtidigt måste ha ett flertal arbeten i gång på olika platser. Den härav orsakade spridningen av arbets- krafterna inom ett förhållandevis stort område skulle för de elektriska installa- törerna medföra att kontrollen och pådrivningen bleve ytterligt betungande. För det elektriska installatörsyrkets del måste Svenska elektriska installatörförbundet för den skull bestämt motsätta sig den av de sakkunniga så varmt omhuldade övergången till tidlönssystem.»

Byggnadskostnadssakkunniga. Enligt byggnadskostnadssakkunnigas upp— fattning äger det sin riktighet vad såväl byggnadsindustrisakkunniga som flertalet institutioner och sammanslutningar, vilka avgivit yttranden över nämnda sakkunnigas betänkande, framhållit, nämligen att det främst tillkom— mer organisationerna på arbetsmarknaden att genom sina avtal utforma av— löningssystemet. Byggnadskostnadssakkunniga ha emellertid icke ansett sig kunna undgå att ur olika synpunkter skärskåda inom byggnadsindustrin til]- lämpade avlöningsvillkor.

Byggnadsindustrisakkunniga förordade, att ackordsarbetet skulle upphöra och att tidlön skulle vara betalningsformen. Inför det starka motstånd, som från både arbetsgivarnas och fackföreningarnas sida i anförda yttranden rests mot detta förslag, och som även kommit till uttryck vid de överläggningar, som de sakkunniga hållit med representanter för båda parterna, ha byggnads- kostnadssakkunniga icke velat ifrågasätta en sådan förändring av det nu- varande lönesystemet.

Med bibehållande av grunderna för det nuvarande systemet har det synts de sakkunniga vara av vikt, att sådana överenskommelser som träffas befrias från de brister, varmed nu gällande avtal enligt uppgifter från flera håll äro

behäftade. I huvudsak torde det vara. riktigt vad Svenska teknologföreningen framhållit, att olägenheterna av det nu tillämpade ackordssystemet främst äro bundna till vad man skulle kunna kalla ackordssystemets avarter, d. v. s. olämpliga detaljer i dettas utformande och icke till ackordsprincipen i öch för sig.

Den kritik mot nu tillämpade avlöningssystem inom byggnadsindustrin, som byggnadsindustrisakkunniga levererat, innehåller synpunkter, värda att beaktas, då det gäller att minska olägenheterna i detta system. Till byggnads- kostnads'sakkunniga ha klagomål mot ackordsprislistorna framförts under angivande av, att utvecklingen på arbetsområdet och ackordssättningen under avtalstiden medfört en oriktig avvägning av ackordslistornas inbördes priser. Vidare har anförts, att bristande smidighet i tillämpningen av kollektivavtal och ackordsprislistor medfört hinder för en nödvändig rationalisering av byggnadsverksamheten, ett förhållande som, därest kritiken är riktig, måste vara till nackdel för såväl inom byggnadsindustrin anställda som för sam- hället i övrigt. Denna bristande smidighet i tillämpningen gäller också, enligt vad som anförts, införandet av andra arbetsmetoder, annat material m. in., som avser att gynna ett tekniskt framåtskridande, vilket hindras genom en stel tillämpning av gällande föreskrifter.

Rörande de klagomål, som framförts i fråga om avtals tillämpning och lönesättningen, vilja byggnadskostnadssakkunniga särskilt framhålla följande önskemål, vilka lämnas till parternas benägna överväganden:

1. Ackordsprislistorna böra vara riktigt avvägda, så att olika arbetsmoment värderas i proportion till den tid deras utförande i allmänhet kräver. Omkring denna ackordssystemets grundprincip torde allmän enighet råda. I praktiken uppkomma alltid svårigheter att nå full överensstämmelse med principen. Arbetsmetoderna undergå en ständig utveckling och nya material tillkomma. Arbetsmoment, som tidigare icke varit införda i prislistorna, prissättas under varierande yttre förhållanden och vid förhandlingar, där det tillfälliga läget på avtalsområdet många gånger spelar större roll än en ur enbart tekniska synpunkter bestämd avvägning av ifrågavarande arbete i förhållande till listans övriga priser, en avvägning som för övrigt många gånger kan vara mycket svår. En gång satta ackord ändras sedan icke utan besvärliga nya förhandlingar. Ackordspriserna äro därför relativt stela. Vid en justering bör prislistornas tekniska utformning göras mera enhetlig och prissättningen riktigare. Förtydliganden och förändringar böra även kunna åstadkommas på grundval av den erfarenhet som vunnits vid nuvarande listors tillämpning.

2. Genom en sådan justering kunna under senare år tillkomna material och arbetsmetoder erhålla en prissättning, som möjliggör deras fulla ut— nyttjande. Angeläget är emellertid också, att det tekniska framåtskridandet i minsta möjliga mån hämmas, vilket sker då oförändrade priser tillämpas, även om arbetsbesparande anordningar införas, nytt material tillkommer eller då det på grund av frånvaron av grundläggande principer för förfarandet är förenat med stort besvär att få en ny, fullt riktig prissättning genomförd.

Detta. krav torde icke kunna tillfredsställande ordnas enbart genom en justering av priserna i ackordslistorna. Endast på två sätt kan det upp- fyllas; för det första därigenom, att prislistornas allmänna bestämmelser utformas så, att därav klart framgår att däri införda priser gälla endast under de förutsättningar, som vid listans utarbetande förutsatts, varigenom allt arbete som utföres under ändrade förhållanden faller utanför ackordspris- listans ram och i princip får samma karaktär som helt nya arbeten. För det andra, att parterna överenskomma om sådan ordning för arbetenas ut- förande att den tekniska utvecklingen i möjligaste mån gynnas.

3. Sistnämnda fråga blir aktuell ur förhandlingssynpunkt, där fråga kan uppkomma om, huruvida den avvägning av prisernas inbördes förhållanden, som alltid blir aktuell, lämpligen kan, sedan parterna själva överenskommit om lönenivån, avgöras exempelvis av en nämnd, sammansatt av byggnads- tekniskt sakkunniga. Även andra former kunna tänkas för dessa överens- kommelser, som att döma av framförda klagomål äro en mycket stor anled- ning nill missnöje med det nu rådande systemet. De sakkunniga hemställa till vederbörande arbetsmarknadsparter att söka finna lämpliga former för undanröjandet av nämnda anledning till missnöje.

4. l kritiken mot avtal och avtalstillämpning inom byggnadsindustrin har gjorts gällande, att bestämmelser finnas, som hindra ett rationellt ordnande av arbetet på arbetsplatserna, varigenom det förbilligande, som kan följa med en rationalisering, elimineras. Skulle detta vara förhållandet böra respektive parter träffa överenskommelser, som avlägsna dessa bestämmelser, vilket bör kunna ske utan ändring av principerna för lönesystemet.

5. Ett av de förhållanden, som verksammast bidragit till de stridigheter och motsättningar, som förekommit i samband med tillämpningen av ackords— systemet inom byggnadsindustrin, torde ha varit den stora skillnaden i för- tjänst mellan timlöns- och ackordsarbete, vilken torde vara större än inom övriga verksamhetsområden. Förtjänstmöjligheterna påverkas sålunda starkt av, huruvida ackordsarbete förekommer, och då ackordsarbetenas andel i allt arbete växlar för olika arbetarekategorier och olika arbeten, medför nuvarande system som resultat, att de som arbeta på samma plats ofta erhålla helt olika inkomster och att samma arbetares inkomst växlar mycket starkt, beroende på arbetets karaktär. En variation uppkommer ej enbart på grund av ackordens olika höjd utan också på grund av skillnaden mellan timlöns— och ackordsarbete. Kunna vederbörande parter träffa överenskommelser, som neutralisera den spänning som av denna anledning uppkommer, vore detta ur alla syn- punkter att rekommendera. Här framställda önskemål ha en något olika karaktär. Sistnämnda kan realiseras genom en förändring av ackordsprisernas nivå i förhållande till timlörema. Till denna fråga återkomma de sakkunniga i det följande. Det tredje önskemålet utgör en rekommendation, som de sakkunniga hoppas att parterna på arbetsmarknaden i framtiden skola ta hänsyn till. Förverkligan-

det av de övriga tre önskemålen kan givetvis, som redan framhållits, också ske endast genom överenskommelse mellan arbetsmarknadsorganisationema. För ett sådant förverkligande, vilket torde innebära en rätt genomgripande reformering av nu gällande ackordsprislistor och avtal, ha de sakkunniga ansett ett omfattande utredningsarbete utgöra en förutsättning. De sakkun— niga ha icke ansett sig kunna fullgöra sitt uppdrag utan att företaga anstalter för att få detta utredningsarbete utfört. För detsamma har erfordrats ett anlitande av den speciella sakkunskapen på detta område, vilken närmast är att finna hos mätningsmännen och funktionärer hos arbetsmarknadsorga— nisationerna. Med framhållande av det åsyftade utredningsarbetets rent tekniska natur ha byggnadskostnadssakkunniga vänt sig till byggmästare— föreningarnas mätningsmän, då fråga varit om de egentliga byggnadsyrkenas ackordsprislistor, och till vederbörande arbetsgivareorganisationers tjänste— män, då det gällt de olika specialyrkena, för att få här omtalat utrednings- arbete utfört efter av de sakkunniga angivna riktlinjer. Resultatet har fram- kommit i form av förslag till nya ackordsprislistor och redogörelser för önskvärda förändringar i nuvarande avtal. Detta resultat torde få medfölja detta betänkande som bilagor (icke tryckta). Experternas utlåtanden ha noga granskats av kommitténs på området mest initierade ledamöter med ut— nyttjande av den sakkunskap, som stått till deras förfogande. De ha därvid i huvudsak bestyrkt riktigheten av mätningsmännens slutsatser. De sak- kunniga ha icke möjlighet att i sin helhet taga bestämd ställning till alla detaljer i denna omfattande överarbetning av för byggnadsindustrin gällande ackordsprislistor. Ej heller ha de sakkunniga kunnat taga någon ställning till den lönenivå, som skulle uppkomma genom en tillämpning av dessa för- slag till prislistor. Huvudvikten är lagd på att så långt som möjligt få de olika prissättningarna inbördes avvägda, så att olika arbeten erhålla samma eller liknande förtjänstnivå. Att helt avlägsna alla ojämnheter i prissätt— ningen torde dock vara omöjligt.

De sakkunniga vilja uttala den förhoppningen, att principerna i det ut- redningsarbete, som på deras initiativ kommit till stånd, beaktas vid före— stående avtalsförhandlingar.

Mot denna allmänna bakgrund inskränka sig de sakkunniga till att här endast lämna redogörelse för några huvuddrag av nämnda utredningsarbetes resultat och för vissa detaljer i utformningen av avtalen och ackordspris- listorna. Denna framställning kan givetvis icke vara på något sätt uttöm- mande eller fylla några anspråk på ens ett fullständigt angivande av alla mera betydelsefulla förändringar, som ansetts önskvärda. Vad som anföres får endast uppfattas som en exemplifikation av tillämpningen av de allmänna principer, som ovan utvecklats.

För de egentliga byggnadsarbetarna, d. v. s. grovarbetare, murare, timmer- män och snickare, finnas i huvudsak två olika avtalssystem med tillhörande ackordsprislistor. Det ena av dessa utgöres av de avtal som slutits mellan

186 Svenska byggnadsindustriförbundet å ena sidan och respektive lokalavdel- ningar av Svenska grov- och fabriksarbetareförbundet, Svenska murareför—— bundet och Svenska byggnadsträarbetareförbundet på olika platser i landet utanför Stockholm. De andra avtalen ha slutits mellan Stockholms bygg— mästareförening och samma fackförbunds lokalavdelningar i Stockholm. De tillhörande ackordsprislistorna komma i fortsättningen att benämnas lands— ortslistorna respektive stockholmslistorna. Arbetet med genomgången av landsortslistorna har utförts av direktören i Svenska byggnadsindustriförbundet F. Holmén, ingenjören Henry Hansson, Göteborg, samt byggnadsingenjörerna Gösta Kindberg, Malmö, Nils Norrby, Göteborg, Ivan Sahlberg, Norrköping och Einar Åstedt, Uppsala. De fyra sistnämnda tjänstgöra som byggmästarnas mätningsmän på sina hemorter. Enligt vad de sakkunniga inhämtat komma de av dessa utarbetade nya ackordsprislistoma att vid instundande förhandlingar framläggas av arbets- givareparten som förslag till nya avtal. Enligt nuvarande avtal är ackordsprislistornas tillämpning obligatorisk för alla arbeten, som finnas prissatta i desamma. Enligt vad Svenska bygg- nadsindustriförbundet meddelat kommer det att söka få till stånd en viss upp— luckring härutinnan och vid förestående avtalsförhandlingar föreslå följande lydelse av avtalens bestämmelse om ackordsarbete, där de kursiverade orden äro nya i förhållande till nuvarande lydelse: »Allt arbete, varå pris finnes utsatt i mellan organisationerna fastställd ackordsprislista, skall utföras på ackord med tillämpning av samma lista, för så vitt icke vederbörande arbets- givare och arbetare eller representant för arbetslaget före arbetets påbörjande överenskommtt om arbetets utförande mot timlön. Utan särskild överens— kommelse mellan arbetsgivaren och vederbörande arbetare gäller dock ej ackordsprislistan vid arbete (2 jordbruksfastighet.» Önskemålet att prislistorna klarare begränsas till att gälla för uttryckligen angivna arbetsmetoder och icke automatiskt tillämpas oförändrade även vid ett eventuellt införande av maskiner e. d., har lett till att i förslagen till nya ackordsprislistor för landsorten införts följande bestämmelse: »Pris- listans priser gälla endast under förutsättning att arbetet utföres för hand eller med tillhjälp av i prislistan angivna hjälpmedel, men ej om andra arbetsbesparande maskiner eller anordningar förekomma.» En bestämmelse av i huvudsak denna innebörd synes de sakkunniga böra finnas. Av största vikt är även att prissättningen för nya arbetsmoment riktigt avväges i enlig- het med de principer, som ovan angivits. Revisionen av ackordsprislistorna har utförts i syfte att förenkla, för- tydliga och i prishänseende utjämna listorna. Förenklingarna ha, enligt vad utredningsmännen meddelat, huvudsakligen ernåtts genom att sådana s. k. tilläggspriser strukits, vilka ansetts kunna bortfalla utan att i nämnvärd grad påverka ackordens rätta avvägande. Förtydligandena ha omfattat dels ackordsbestämmelsernas tekniska innehåll och dels den språkliga avfatt— ningen, för vilken i största möjliga utsträckning använts enhetlig nomen-

klatur. Prisutjämningarna ha utförts genom att toppriserna nedskurits till en nivå något under förutvarande genomsnittliga prisläge för varje lista. Härigenom ha listornas lönelägen sänkts. Sänkningarna ha beräknats genom omräkning av ackordsarbeten, som utförts efter nuvarande listor och järn- förelse av slutsummorna för respektive ackord. Dessa omräkningar ha om- fattat allt ackordsarbete i ett antal bostadshus i Göteborg, Malmö, Norr- köping och Uppsala samt några industri— och sjukhusbyggnader. Efter om— räkningarna ha visserligen vissa ytterligare justeringar av listorna vidtagits, men dessa ha varit av obetydlig omfattning och torde därför icke påverka beräkningarnas slutresultat, uttala experterna.

För grovarbeten vid husbyggnader ha funnits tre olika ackordsprislistor (förutom den för Stockholm), vilka omarbetats till en. Uppställningen har härvid i vissa fall omlagts.

För schaktning har kvadratmeterpriset vid schaktning av intill 50 cm djup borttagits, då det icke ansetts motiverat. Bergsprängning har tidigare be— talats per kvadratmeter vid plansprängning av intill 1 m höjd. i övrigt per kubikmeter. Gränsen har föreslagits sänkt till 0'5 m, emedan kvadratmeter- spängningen visat sig ge större överskott; priserna ha vidare sänkts för kvadratmetersprängning och höjts för kubikmetersprängning. Förändringen innebär i allmänhet en prissänkning, men synes i vissa fall kunna resultera i en höjning.

Cementarbeten ha varit olika prissatta i distriktslistorna. Priserna ha sänkts för armerade konstruktioner ovan grund, vilka givit en större genom- snittlig ackordsförtjänst än grundkonstruktioner. Vidare ha antalet dimen- sioner minskat och priserna för de klenare dimensionerna sänkts. Tilläggs- priserna för kringgjutning av armeringsjärn liksom för olika armeringsarbeten ha även sänkts. Hela sänkningen för cementarbeten beräknas i förhållande till den nuvarande listan för västra Sverige utgöra omkring 14 %.

Prissättningen för hantlangning till murare, som varit olika i de skilda distriktslistorna, har förändrats så, att grundpriserna för uppbärning av materialierna satts lika med priserna för upptransport med hiss, till vilka sedan göras tillägg eller avdrag för andra transportmetoder. I grundpriserna ingå bärning till källare- och bottenvåning. För uppbärning till högre våningar utgår tilläggsbetalning, som beräknas efter höjden till varje bjälklag för på respektive bjälklag uppburet material till skillnad från nu gällande prislistor, där höjdtillägg utgår beräknat efter husets höjd som en genomsnittsbetalning för allt bärningsarbete. Fördelen av det nya systemet angives vara att be- talningen blir mindre slumpartad och att tilläggsbestämmelserna för på.- börjande av arbetet från viss höjd eller vid påbyggningsarbeten kunna slopas. Vid prissättningen har vidare bärning till puts sänkts i förhållande till bär- ning till murning. Effekten av omredigeringen och den nya prissättningen varierar i olika fall. Enligt HSB:s mätningsman, ingenjör Tor Johans- son, från vilken de sakkunniga inhämtat utlåtande rörande de reviderade ackordsprislistorna, uppkommer i vissa fall en höjning på 10 %, vilken denne

188 finner omotiverad; det gäller vid användning av maskinhiss i förhållande till priserna i nuvarande lista för mellersta och norra Sverige.

Bestämmelserna angående rörnings- och dukspänningsarbeten ha om— och samarbetats i samband med prissättningen för samma arbete i murarnas ackordsprislista. Omarbetningen har medfört för västra Sverige en mindre höjning av priserna för rörning och en större höjning för dukspänning, vilken senare ansetts befogad på grund av de låga ackordsöverskott, som uppnåtts vid dukspänning.

För trossbottenfyllning, som tidigare givit stora ackordsöverskott, har en betydande prissänkning företagits.

Slutligen ha nuvarande priser för isoleringsarbeten icke medtagits i det nya ackordsprislisteförslaget. Dessa arbeten utföras i regel av specialfirmor och i de fall, då arbetet utföres av byggnadsarbetare, erfordras detsamma utfört med sådan omsorg, att det icke anses lämpligt för ackordsprissättning. Däremot har en ny tabell för ställningar föreslagits. Enkla ställningar på färdiga bockar eller på bjälklag fordrar ingen yrkesskicklighet, varför arbetet anses lämpligt för grovarbetare. I södra Sverige ha sådana ställningar före 1937, då arbetet prissatts i träarbetareprislistan, alltid utförts av grov- arbetare.

Enligt verkställda beräkningar ligger den föreslagna prislistan c:a 15 % under förutvarande prislistor för mellersta—norra och västra Sverige samt c:a 8 % under nuvarande lista för södra Sverige. Genomsnittligt torde den nya listan ligga c:a 14% under medeltalet för samtliga nuvarande listor. Timförtjänsten vid ackordsarbete har under åren 1938—39 i rikets 8 största städer enligt Svenska byggnadsindustriförbundets statistik utgjort 256 öre och i hela riket c:a 237 öre, i båda fallen exklusive Stockholm. Motsvarande medeltimlöner voro 132 och 130 öre. Ackordsöverskotten utgjorde sålunda 94 respektive 82 %. Med de föreslagna ackorden skulle överskotten minskas till 67 respektive 57 %. Kontrollräkningarnas resultat är följande:

J ämförda ackordssummor i kronor Minskning i % nuvarande reviderade

Göteborg.

6 bostadshus ...................................... 88 848 75 442 15 1 garagebyggnad .................................. 49 342 42 539 14 Malmö. 3 bostadshus ...................................... 19 453 18 973 2 1 fabriksbyggnad .................................. 34 381 30 169 12 1 sjukhusbyggnad ................................ 18 716 17 515 6

Norrköping.

2 bostadshus ...................................... 27 702 24 179 13 1 fabriksbyggnad .................................. 58 668 49 294 16 Uppsala. 2 bostadshus ...................................... 43 423 35 995 17 1 folkskola ........................................ 33 678 28 846 14

Summa för bostadshus 179 426 164 589 14

En av ingenjör T. Johansson gjord ackordsräkning visar för ett helt bygge en sänkning med 85 % i förhållande till nu gällande ackordsprislista (1937 års) för mellersta och norra Sverige.

Landsortslistan för mureriarbeten har ifråga om uppställning och förut— sättningar för uppmätning bibehållits i huvudsak oförändrad. Priserna för murning ha i huvudsak även lämnats oförändrade. Priserna för plattväggar och för isolering och revetering med plattor ha med hänsyn till de höga ackordsöverskott, som tidigare priser givit, sänkts.

För invändig puts har grundpriset bibehållits. Tillägget för puts i trapphus har borttagits, då det icke ansetts motiverat med merbetalning härvidlag i förhållande till priserna för andra invändiga utrymmen. Stänk- ning på ytor före putsning utföres i så stor utsträckning att detsamma ansetts böra tillhöra grundpriset. För utvändig puts har priset sänkts liksom också för rabitzputs. Slutligen ha även priserna för beklädnads- och golvläggnings— arbeten sänkts.

Kontrollräkningarna ha utvisat, att förslaget till ny lista skulle medföra en sänkning av ackordslönerna med omkring 10 % för bostadshus och något mera för andra byggnader. Enligt Svenska arbetsgivareföreningens statistik utgjorde murarnas timförtjänst vid ackordsarbete genomsnittligt under åren 1938—39 i rikets 8 största städer 293 öre och under samma år i hela riket c:a 273 öre, i båda fallen exklusive Stockholm. Motsvarande medeltimlöner voro 145 och 141 öre. Ackordsöverskotten utgjorde sålunda 95 respektive 94 %. Med de nu föreslagna ackorden beräknas överskotten sjunka till 74 respektive 73 %. De utförda beräkningarna för murareprislistan utvisa följan— de resultat.

Jämförda ackordssummor ' _ i kronor Minskning

i%

nuvarande reviderade

Göteborg. bostadshus ...................................... 67 344 59 259 12 bussgarage ...................................... 31 233 25 060 20

Malmö. bostadshus ...................................... 43 785 40 219 fabriksbyggnad .................................. 17 921 16 014 sjukhusbyggnad 32 013 28 580

Norrköping. bostadshus ...................................... 36 213 32 853 fabriksbyggnad .................................. 12 384 10 520

Uppsala. bostadshus ...................................... 64 938 58 276 folkskola ........................................ 39 666 34 648

Summa för bostadshus 212 280 190 607 Summa för övriga byggnader 133 217 114 822 Totalsumma 345 497 305 429

Ingenjör T. Johansson har vid en kontrollräkning på ett bygge kommit till en minskning av endast 3 % å ackordssummorna. Hela prislistan är endast obetydligt ändrad, förklarar han, de företagna prisreduceringarna äro således minimala och böra ytterligare reduceras.

Landsortslistan för byggnadsträarbeten har överarbetats ifråga om såväl uppställning som text. En del av förändringarna äro av huvudsakligen redaktionell natur. Bestämmelserna rörande mätning, transporter m. ni. ha därvid förtydligats. Minimimåttsbestämmelserna ha reviderats.

Genom nyare byggnadssätt har betongens användning i betydande grad ökats och formbyggnad för betonggjutning, från att tidigare huvudsakligen ha omfattat grundkonstruktioner, blivit dominerande vid timmermansarbeten. Prissättningen har varit sådan, att vid tillämpning av väggformspriserna för väggkonstruktioner ovan grund i den omfattning, som förekommer vid helgjutna hus, överskottsprocenten ofta överstigit 200. Även valvforms- priserna ha, med nutida byggnadssätt med plana valv i stora ytor, varit höga. Enligt statistiken för ackordsuppmätningar i Göteborg har typen helgjutna bostadshus, omfattande formsättning, taklag, yttertak, kloisonväggar m. m. givit en överskottsprocent av i genomsnitt 1435 och typen stomhus, d. v. s. gjutna valv, balkar och pelare, med ytterväggar av tegel e. d. 1185, medan arbete i stenhus av samma omfattning givit 108'6 %. Priserna för vägg- och valvform och i synnerhet de för gles väggform ha därför sänkts, medan priserna för pelare- och balkform bibehållits oförändrade. Efter omräkning av ackordsarbete för formsättning efter förslaget har ackordssumman för detta arbete i helhjutna hus sjunkit med 16 % och i hus med pelarestomme med 9'1 %.

Priserna för uppsättning av vid fabrik färdigtillverkade byggnadsdelar ha omarbetats och justerats nedåt. Avdraget på väggpriserna vid användning av färdigkapat material har sålunda höjts från 10 % till 20 % och andra priser "sänkts i motsvarande mån. —— Ingenjör T. Johansson har lämnat de sakkun— niga mätningsräkning för ett i ett industrisamhälle byggt hus, som uppförts delvis med monteringsfärdigt och färdigkapat material. Uppmätningen av allt träarbete i huset, vari ingick monteringsfärdigt material med 35 % och färdigkapat material med 205 %, gav ett överskott per ackordstimme av kronor 1: 96, medan en förmätning, i vilken det monteringsfärdiga materialet ingick med S'? % och det färdigkapade med 49'8 %, gav ett överskott per ackordstimme av kronor 2:66. Härav framgår att en ökning av monterings- färdigt och färdigkapat material medfört väsentligt ökade ackordsförtjänster; i detta fall var ackordslaget detsamma. Ingenjör T. Johansson anser därför den föreslagna reduceringen väl motiverad.

Vissa vanliga timmermansarbeten ha ansetts vara alltför högt prissatta. Bodar är ett arbete, som tidigare utförts mot timlön och av arbetsgivare i allmänhet fortfarande anses böra utföras mot timlön. Utförandet torde dock i allmän- het vara tämligen likartat och därför lämpa sig för generell prissättning. Det har upptagits i förslaget med reducerade priser.

Andra arbeten av provisorisk och-mera svårbedömd art, såsom upplags- planer, landgångar, kalkbingar o. d. arbeten, vilka prissatts vid senaste pris- listeförhandlingar, ha däremot uteslutits såsom olämpliga för generell pris- sättning.

Stora reduceringar ha vidare företagits för pålkransställningar, pålformar och ställningsbygge, vilka arbeten enligt mätningskontorens statistik visat betydande överskott.

Inredningsarbeten ha givit en genomsnittligt hög ackordsförtjänst. An- ledningen härtill anses vara alltför höga priser för vissa nyare material, vilka använts i ökad omfattning, såsom nya beslag, ökad användning av lövträ— material och förenkling i arbetsutförandet genom minskning av listers storlek och profilutförande. Priserna på arbeten på lövträ, masonit, eternit m. ni. ha sänkts i växlande utsträckning.

Slutligen kan nämnas, att bl. a. uppsättning av färdiga skåp utgått ur prislistan, då det ansetts böra utföras på timlön.

Ingenjör T. Johansson anser, att priserna för listarbeten böra sänkas; de komma eljest att ligga högre än i Stockholmsprislistan.

Förslaget till ny ackordsprislista innebär en sänkning med c:a 14% i förhållande till nuvarande. Enligt Arbetsgivareföreningens statistik var tim- förtjänsten vid ackordsarbete under åren 1938—39 i rikets 8 största städer 278 öre och i hela riket c:a 253 öre, i båda fallen exklusive Stockholm. Mot— svarande medeltimlöner voro 145 och 141 öre. Ackordsöverskotten utgjorde sålunda 92 respektive 79 %. Med de nu föreslagna ackorden minskas över- skotten till 65 respektive 54 %. Kontrollräkningarna ha givit följande resultat.

Jämförda ackordssummor _ _ i kronor MIDBknmE

i%

nuvarande reviderade

Göteborg. 4 bostadshus ...................................... 119 138 103 583 13

Malmö.

1 bostadshus ...................................... 22 127 19184 13 1 fabriksbyggnad .................................. 38 136 33 372 12 sj ukhusbygguad 12 586 10 870 14

Norrköping. bostadshus ...................................... 19 726 16 908 14 fabriksbyggnad .................................. 63 473 52 954 17

Uppsala. bostadshus ...................................... 32 917 27 499 16 folkskola ........................................ 48 235 40 423 16

Summa för bostadshus 193 908 167 174 14 Summa för övriga byggnader 162 480 137 619 15 Totalsumma 356 338 304 793 14

Ingenjör T. Johansson har kontrollräknat två byggnader och kommit till en sänkning av 6'7 % för ett betonghus och 561 % för ett tegelhus.

Stockholmslistorna, ha underkastats en lika omfattande överarbetning. Denna har utförts av direktören för Stockholms byggmästareförening, civilingenjören Anders Ahlén och chefen för föreningens mätningskontor, ingenjör Nils Lindberg. Resultatet föreligger i form av förslag till nya ackordsprislistor samt i omfattande mätningsräkningar för 10 fastigheter, upp— förda de senaste åren, dels enligt nu gällande listor, dels enligt de föreslagna. Detta material bifogas de sakkunnigas betänkande som bilagor (icke tryckta). Om sitt arbete anföra utredningsmännen:

»Vid utarbetandet av förslag till nya ackordsprislistor för byggnadsarbete med bibehållet ackordssystem har uppställts som önskemål

1. en sådan förenkling av prislistornas utformning, att mätningsarbetet blir underlättat,

2. en klarare formulering till undvikande av tvister,

3. en utjämning av prisläget de olika arbetena emellan,

4. ett tillrättaläggande av förut för såväl den ena som den andra parten felaktiga förhandlingsbeslut och skiljedomsutslag,

5. för såväl arbetsgivarpart som arbetarpart så. upprättade prislistor, att ett särskiljande av ackords- och dagtid skall kunna företagas mera friktions- fritt än förut,

8. samt utarbetandet av enhetliga prislistor så att de bättre korrespondera med varandra.

Dessutom har prissättningen för vissa arbeten omarbetats med tanke på, att arbetsledning och arbetare ej skola behöva uppmäta åsyftade arbeten under pågående ackordsperiod. Som exempel kan nämnas underregling (underslag) av golv. Detta arbete är i 1937 års prislista åsatt pris per meter inlagd regel jämte tilläggspris för fastsättning. I nya prislisteförslaget har underreglingen åsatts pris per kvm underreglad golvyta. I förra fallet (enligt 1937 års prislista) måste dessa reglar uppmätas under pågående ackordsperiod av arbetsledare och arbetare. I senare fallet (enligt nya för— slaget) föreligger intet hinder för att underreglingen uppmätes av mätnings- männen vid golvmätningen.

Att prislistorna i mycket hög grad förenklats torde framgå av antalet punkter i 1937 års prislistor och i de nya prislistorna.»

tassar Ansgars.” Mureriarbete ................................................ 290 227 Timmermansarbete ....................................... 1 083 598 Snickeriarbete ............................................. 996 753 Grovarbete ................................................... 746 437

För att hindra att ackordsprislistornas priser oförändrade tillämpas även vid ett eventuellt införande av maskiner, ha i förslagen infogats följande bestämmelser rörande listans tillämpning. Följande bestämmelser avse för— slaget till ny timmermanslista:

»1. Prislistans priser avse fullt fackmässigt och färdigt arbete utfört utan hjälp av motordrivna maskiner eller verktyg.

8. Tillhandahålles material i mer eller mindre förarbetat skick än pris- listan förutsätter, skall tillägg eller avdrag göras för det tillkommande respektive avgående arbetet i enlighet med tillämpliga detaljpriser i pris- listan. Finnes ej tillämpliga sådana bestämmelser, betraktas arbetet som icke prissatt. Tilläggs— eller avdragspris får ej beräknas från en tabell till en annan, såvida ej detta särskilt angivits. » Liknande bestämmelser ha införts i förslaget till 'ny snickarlista. I grov- arbetarlistan är formuleringen. »Priserna förutsätta, där annorlunda ej uttryckligen angives, att arbetet utföres med användande av icke motordrivna verktyg.» Samma bestämmelse finnes i nuvarande prislista för grovarbeten. Om sitt arbete anföra utredningsmännen vidare: »Vid en granskning av de olika tabellerna i respektive prislistor må an- föras att tabeller, som varit föremål för praktiskt taget helt ny text och pris- sättning är i

1. prislistan för mureriarbete: a) murning av plattväggar, plattrummor o. d. b) beklädnadsarbeten och golvläggning, samt c) rabitz- och monierarbeten; . prislistan för timmermansarbeten: a) formar för betonggjutning, b) underregling för golv, c) ställningsbyggnad, d) upptransport av materialier; . prislistan för snickeriarbeten: a) uppsättning av plywood, masonite etc., b) arbeten i andra träslag än furu och gran, c) arbeten i furu till lasering; . prislistan för grovarbete: a) hantlangning till mureriarbete, b) bjälklagsfyllning,

Dessutom må. anföras, att i den mån det varit förenligt med ovan angivna principer ha nya material och konstruktioner prissatts. I prislistan för timmermansarbeten har genomgående införts bestämmelser, när timmer- männen äro berättigade till ersättning för s. k. arbetsställningar för timmer- mansarbeten, och vilka pris som skola utgå för dessa ställningar. Pris för transport av alla för timmermansarbetena erforderliga material har införts. I vissa fall ha i prislistorna införts pris för arbete med användande av maskinella hjälpanordningar. Dylika prissättningar ha dock utarbetats i mycket begränsad omfattning, enär annars hinder lätt kunde uppstå för in- förandet av eventuella nya maskinella hjälpanordningar i byggnadsindustrin.

39 41 13

—— De nya prislistorna ha kompletterats med ritningar, som ge förklaring till texten.»

För kontroll av verkningarna av förslagen till nya prislistor ha 10 under de senaste åren uppförda fastigheter kostnadsräknats efter dessa varjämte resultatet jämförts med mätningsräkningarna efter nu gällande prislistor. För vissa i grovarbetarlistan ingående arbeten ha ytterligare ett antal under senare år utförda arbeten omräknats.

Verkningarna av den reviderade prislistan för grovarbeten vid husbygg- nader framgår av följande tabell. I densamma har även upptagits de faktiska timförtjänsterna vid utförandet av ifrågavarande arbeten enligt nu gällande prislistor samt de timförtjänster, som skulle uppkomma vid tillämpning av förslaget till ny prislista.

Timförtjänst kronor Reduktion enligt

Arbete ? a 1937 års

prislista förslaget

Hantlangning (10 mätningar) .......................... 32'08 377 256 Betong- och cementarbete (10 mätningar) .............. 19'89 4'23 3'45 Trossbottenfyllning (8 mätningar) ...................... 36 11 S'Sx 2'43 Isoleringsarbete (9 mätningar) ........................ 15'34 3'67 3'11 Jordschaktning (3 matningar) .......................... 4'47 2'05 1'96 Bergsprängning (10 mätningar) ........................ 2'39 3'20 3'12

Reduktionen i arbetskostnaden varierar starkt mellan de olika byggnads- företagen, beroende på i vilken utsträckning de arbetsmoment, vilka varit särskilt högt prissatta, förekommit.

Den största reduktionen i tabellen ovan har gjorts för bjälklagsfyllning. AV de 10 kontrollräknade fastigheterna var lägsta minskning härför 24'46 % för ett boningshus i Abrahamsberg, högsta 44'17 % för ett industribygge, vid vilket timförtjänsterna enligt ackordsmätningsräkningarna uppgingo till 10: 25 kr.

Den näst största reduktionen för de arbetsområden, som ingå i ovanstående tabell, har gjorts för hantlangning till mureriarbeten. Effekten är här mera jämn på de 10 kontrollräknade fastigheterna; minskningen håller sig sålunda mellan gränserna 2962 och 34'60 %.

Av betong- och cementarbetena är det särskilt priserna för gjutning med färdigblandad betong, som sänkts. Effekten varierar mellan en sänkning av lägst 12% och högst 24'73 %, i båda fallen för bostadshus. En kontrollräk— ning för ett betonghusbygge för HSB utvisar en reducering med endast om- kring 3 %, vilket ingenjör T. Johansson anser vara en väl liten sänkning, då gjutningarna i regel ge överskott på 2: 50 kr. och däröver per ackords- timme. För ett betonghus, där murar med mindre än 14 cm tjocklek före- komma, skulle en ökning av gjutningskostnaden uppstå. Armeringspriserna ha minskats med c:a 20 %. För hela stommen såväl gjutning som armering ut-

gör detta en prisminskning med 8 %. Sammanlagt uppstår ingen nämnvärd förändring på grund av det höjda priset för gjutning av tunna murar. Betong- gjutningspriserna äro således fortfarande för höga, förklarar ingenjör T. Johansson. —— Av ovanstående tabell framgår, att timförtjänsterna vid betong- arbeten även efter föreslagna reduceringar skulle bli betydligt högre än för andra grovarbeten.

Verkningarna av föreslagna ändringar äro för isoleringsarbeten mycket varierande och för schaktnings och sprängningsarbeten av begränsad omfatt- ning.

Ingenjör T. Johansson konstaterar att spåntningspriserna minskats med 10 %. För spåntslagning vid ett HSB—bygge har nuvarande ackord gett ett överskott per ackordstimma av 14: 70 kr. per timme. Även med en sänkning av 10 % blir ackordet mycket för högt, förklarar han. Schaktning och spånt— ning ingå i regel i gemensamhetsackord, varför de höga priserna å spåntslag— ning ej märks så mycket.

Från samma håll påpekas, att priserna å glasbetong icke sänkts, trots att alltför stora överskott bruka uppkomma å sådana arbeten, vilka i regel hand- havas av särskild entreprenör. Med hänvisning till ett par exempel på sådana höga överskott, anses en sänkning med minst 20 % vara väl motiverad.

Förslaget till ackordsprislista för mureriarbeten i Stockholm ansluter i huvudsak till nuvarande prislista. Bland de arbeten, för vilka större sänk- ningar företagits, märkas sättning av kakel- och golvplattor.

Verkan av den nya prislistan har uträknats genom kontrollräkningar av 10 fastigheter. För dessa uppkommer en genomsnittlig minskning med 1736 %. Minskningen varierar mellan 13'04 och 23-92 %, i båda fallen för bostadshus. Timförtjänsten enligt ackordsuppmätningarna, då fastigheterna uppförts, företagna efter nu gällande ackordsprislista har utgjort 4:64 kr. och skulle med föreslagen revidering sjunka till 3: 83 kr.

Ingenjör T. Johansson förklarar, att de föreslagna sänkningarna synas honom vara väl avvägda. De variera mellan 0 och 30 %. En av honom före- tagen kontrollräkning av ett bostadshus av tegel utvisade, att en sänkning med 19-2 % skulle uppkomma. Ackordsförtjänsten var i detta fall nu 4: 75 kr. per timme och skulle sålunda nedgå till 3: 85 kr. per ackordstimme. »Som detta hus är ett av dem, som givit rätt högt överskott, är intet att anmärka mot de föreslagna prisförändringarna. Dessa synas mig även väl avvägda de olika tabellerna emellan.»

Revideringen av ackordsprislistan för byggnadstimmermansarbeten i Stock- holm har även resulterat i förslag till ny prislista. Dennas verkan har be- räknats för 10 byggnadsföretag. Kontrollräkningarna utvisa, att ackords- summorna reducerats med i genomsnitt 17'38 %. Sänkningen varierar mellan lägst 11'82 och högst 20% %, i båda fallen avseende bostadshus.

Ingenjör T. Johansson har framfört kritik mot några punkter i förslaget till ny prislista. Med hänvisning till det stora ackordsöverskott, som enligt en företedd räkning uppkommit vid ackordsmätningen för en separat utförd

tegeltaksbeläggning, anser han en sänkning med mist 25 % för detta arbete motiverad, medan i förslaget upptagits oförändrat pris. För bodar anser han en ytterligare sänkning med 15 % motiverad, liksom priserna på vissa andra provisoriska arbeten enligt hans uppfattning äro för höga. — Att spåntväss— ning icke prissatts i förslaget till ny prislista finner han befogat liksom han finner förslaget i övrigt i huvudsak väl avvägt.

I förslaget till ny ackorsprislista för byggnadssnickeriarbeten i Stockholm ha vissa särskilt höga ackord, t. ex. för träfiberplattor och lövträ, kraftigt reducerats och priserna för insättning av fabrikstillverkade snickerier (skåp m. m.) borttagits.

En kontrollräkning på 10 byggnader utvisar att förslaget till ny prislista skulle medföra en sänkning av ackordssummorna med 2654 %. Sänkningen varierar mellan lägst 1815 och högst 37'68 %, i båda fallen avseende bostads- hus. De ifrågavarande byggnaderna hade vid uppförandet enligt ackordsräk— ningarna efter nuvarande prislista givit en timförtjänst av 4: 84 kr., vilken vid användning av den föreslagna prislistan skulle nedgått till 3:56 kr. per ackordstimme.

Ingenjör T. Johansson har om förslaget uttalat: »De i 1937 års prislista förefintliga rena beskattningstilläggen såsom justering av snickerier beslagna vid fabrik, för lådor och bakbord 50 % och för bågar, luckor, dörrar och portar 75 % ha helt uteslutits. Tillägget för för— utbeslagna fönster och dörrkarmar har sänkts från 50 till 25 %. Tilläggs— tabellen för trappsnickeri — f. n. 20 och 25 % å olika arbeten — har slopats. Övriga priser utom tillverkningstabellerna ha sänkts med upp till 30 %. Löv— trä— och laseringstilläggen ha sänkts med 50 och 60 %, vilket medför att snickerier utförda i lövträ och ädlare träslag prissänkas mera än arbeten i furu. I stort sett äro de här föreslagna prissänkningarna rätt avvägda.» En bifogad uppmätning av karmar vid ett HSB:bygge vid Aspudden utvisade en ackordsförtjänst av 6:07 kr. per timme och en förtjänst å all tid av 5: 77 kr. per timme. Efter en sänkning i enlighet med förslaget till ny prislista med omkring 20 %, skulle detta arbete ändå komma att ge 4:85 kr. respektive 4: 60 kr. per timme, »varav framgår att de föreslagna sänkningarna ej äro för höga. Medelförtjänsten per ackordstimme i ovanstående byggnad blev 6: 11 kr. De nu föreslagna sänkningarna utgöra 21-7 %, varefter ackordstiden kan ge 4: 78 kr. per timme, således väl höga ackordspriser.»

För rörledningsbranschen är gällande kollektivavtal slutet mellan Rörled— ningsfirmornas riksförbund å ena sidan och Svenska metallindustriarbetare— förbundet å den andra. Efter en konferens med representanter för arbetgivare— sammanslutningen ha de sakkunniga från denna erhållit en promemoria rörande önskvärda förändringar i avtalet, undertecknad av ingenjör A. Kristoferson, ingenjör R. Källström och notarie E. Björnberg. De anföra däri bl. a. följande:

»Priserna i nuvarande standardprislista för rörledningsfacket äro i stort

.! ! F & j & !

sett baserade på före år 1918 tillämpade arbetsmetoder och dittills tillgäng— ligt material inom branschen. På grund av i mångt och mycket tidsbesparande och förenklade arbetsmetoder, materialets standardisering och större ända- målsenlighet hava de i gällande standardprislista upptagna priserna blivit alltmera felaktiga. Antalet rörinstallationer var även vid den tidpunkt stan- dardprislistan uppgjordes, relativt fåtaligt i jämförelse med nuvarande för- hållanden. De olika arbetsoperationerna förekommo därför mera sällan, vilket gjorde, att de vid listans upprättande togo betydligt längre tid i an- språk, än vad nu är fallet. Bland de felaktiga priserna märkas särskilt till- läggspriserna för borrning och proppning i betong, priserna för läggning av tubrör, kopparrör, blyrör, pannor, varmvattenberedare, hydroforer och pumpar samt en del apparater av rostfritt stål.

För att i framtiden söka undvika, att priserna i listan bliva felaktiga är det önskvärt, att bestämmelsen i avtalets % 5 mom. 4 om möjligheten att under avtalstiden ändra listans priser, därest nya maskinella anordningar eller förbättrade arbetsmetoder införas, gives ett sådant innehåll, att priserna på anförda grunder även under listans giltighetstid kunna uppsägas att gälla.»

Ifrågavarande bestämmelse lyder nu: »Införes av arbetsgivaren nya maski- nella anordningar eller förbättrade arbetsmetoder, må ackord kunna efter underhandlingar ändras även under ackordsprislistans giltighetstid.»

Promemorian fortsätter: »Det nu i prislistans ål punkt 5 föreskrivna tillägget å 71/2 % på listans grundpriser avser att kompensera arbetarna för viss tidsspillan, som uppstår i samband med utförandet av rörinstallationer i ombyggnader och i listans mening *gamla' hus, särskilt då bebodda hyreshus i städerna. Det är önsk- värt, att detta procenttillägg sänkes. Dessutom bör bestämmelsen inskränkas att gälla rena stadsfastigheter.

Ursprungligen är standardprislistan uppbyggd med hänsyn till förhållan- dena i våra större städer med deras täta bebyggelse och relativt små tomter. Så snart längre utomhusledningar läggas, visar det sig därför, att kostnaderna för desamma bliva orimligt höga. Större avdrag på läggningspriserna för dylika ledningar än de nu föreskrivna äro följaktligen starkt motiverade.

En bestämmelse i avtalet, att, då ledningar dragas genom grundmur, samma priser som för inomhusledningar skola betalas intill 15 m från grund- muren, bör bortfalla. Bestämmelsen skulle rätteligen utgått ur avtalet i och med införandet av en annan bestämmelse, som föreskriver, att ledningar, som läggas inom ett avstånd av 10 m från grundmuren vid ny- och ombyggnader, skola betalas såsom inomhusledningar, då ställningar och byggnadsmaterial finnas på det område, där arbetet utföres. Bestämmelsen kom trots detta att kvarstå i avtalet.

Undersöker man ackordsöverskotten på olika arbeten, finner man, att de flesta mindre arbetena bliva förhållandevis dyrare än de större. Vi anse på grund härav, att bestämmelsen i standardprislistans 51 punkt 6 bör utgå. Denna föreskriver, att för mindre arbeten skall betalas ett tillägg av 10 % å

listans priser. Med mindre arbeten avses sådana arbeten, vilkas beräknade tid enligt listans standardpriser icke överstiger 100 part-immer.

Ett undanrödjande av de grövsta felaktigheterna i standardprislistan skulle —— enligt av oss företagna undersökningar —— medföra en nedskärning av arbetskostnaderna för installationer i stadsfastigheter på 5 till 10 %.»

Vad i promemorian anföres rörande landsbygdens förhållanden, åter- komma de sakkunniga till i annat sammanhang.

I promemorian framhålles slutligen, att vad däri anförts, icke är »ett uttryck för arbetsgivarepartens alla önskemål vid kommande förhandlingar rörande nytt avtal och ny standardprislista för rörledningsfacket». Prome— morians författare understryka också, att de endast berört felaktiga priser och bestämmelser men icke ansett sig däri böra göra något uttalande beträffande lönenivån.

Från en tillverkare av sanitetsporslin har framhållits, att ackordspris— listans nuvarande utformning gör det omöjligt för fabriken att leverera exempelvis tvättställ färdigmonterade, d.v.s. med kranar och avloppsventiler påsatta på fabriken. Vid handfatens uppsättning debiteras nämligen även dylik montering, oberoende av om den utföres eller icke. Enligt vad de sakkunniga inhämtat äger detta delvis sin riktighet. I ackordet för uppsättning ingår nämligen »fastsättning av bottenventil och kedjefäste samt vattenlås jämte inkoppling till avloppsledning» medan däremot uppsättning av kranar i tvätt— ställ är prissatt för sig. Det är önskvärt, att de olika arbetena i full utsträck- ning prissättas var för sig och därvid värderas efter den tid, varje arbete kräver, så att ett dylikt hinder mot montering på fabrik avlägsnas. Enligt kalkyler från nämnda porslinsfabrik skulle monteringskostnaden, då arbetet utföres i fabriken, vara mindre än fjärdedelen av vad den beräknas vara om arbetet utföres på byggnadsplats i Stockholm. Därjämte kunna ytterligare kostnadsbesparingar förväntas uppkomma därigenom att en standardisering av armaturen skulle påskyndas av porslinsfabriken ifråga.

Inom den elektriska branschen är gällande kollektivavtal slutet mellan å ena sidan Elektriska arbetsgivareföreningen och å den andra Svenska elektriska arbetareförbundet. Efter överläggning med representanter för arbetsgivareorganisationen ha de sakkunniga från densamma mottagit en promemoria, undertecknad av direktör K. A. Winroth och ingenjör G. Kolmo- din. I promemorian framföras vissa förslag till ändringar i nuvarande avtal och ackordsprislista.

1. Avtalets bestämmelse om ackordsarbete lyder: »Ackordsarbete skall användas i alla sådana fall, där detsamma är möjligt att genomföra.» I en anmärkning förklaras därtill: »Enligt parternas samstämmiga mening lägger denna bestämmelse ej hinder i vägen för att arbeten på löpande räkning ut- föras mot timlön i sådana fall, där tekniska eller ekonomiska skäl omöjliggöra ackordsarbete.» I promemorian önskas denna bestämmelse förtydligad därhän, »att som ekonomiska skäl för omöjliggörandet av ackordsarbete tydligt angives

sådana uppgörelser, då beställaren överlämnat arbetet att utföras mot timlön. Detta system tillämpas mycket ofta, särskilt på landsbygden, då beställarna där i många fall hava den uppfattningen, i synnerhet i fråga om mindre an— läggningar, att installationen härigenom blir billigare.» I detta sammanhang föreslås, att den i ett annat moment fastställda gränsen för arbeten, som icke skola utföras på ackord — vilken i Stockholm och ortsgrupp I är 25: — kr. och i ortsgrupperna II och III 20: — kr. —— »höjes till 300: — kr. respektive 275: _ kr., varigenom installationsarbeten i mindre byggnader på landet icke falla under bestämmelsen, vilket som nyss nämnts åtminstone i vissa fall skulle innebära en kostnadsreduktion».

2. I en passus i avtalet fastställes, »att då ny arbetsmateriel eller nya arbetsmetoder under avtalstiden tillkomma, må förhandling om nya priser upptagas. Vi föreslå, att denna bestämmelse utformas på ett tydligare sätt, så att den verkligen möjliggör en av förhållandena betingad reduktion. Tidi- gare hava Vi nämligen icke vid prissättningen kunnat förmå arbetarparten taga hänsyn till den mycket vittgående moderniseringen av materielen, som i själva verket medfört avsevärt förenklat arbete. Beträffande användande av arbets— besparande maskiner kan detta emellertid i elektriska installationsfacket tyvärr knappast förekomma i större utsträckning än vad som hittills varit fallet. (Vid konferensen ifrågasatte som bekant kommittén, om icke en väsent— lig nedsättning av prisernakunde åstadkommas härigenom.) F. 11. användas —— för en del arbeten i mycket stor utsträckning — elektriska borrmaskiner. De enda nytillkommande arbetsbesparande maskiner, som torde kunna före- komma i vårt fack, äro mekaniska hammare för bilning och hålslagning, vilka dock kunna ifrågakomma endast vid relativt stora arbeten. För övrigt tycks den byggnadsmetoden alltmera tillämpas ifråga om större anläggningar, att väggar och tak gjutas i betong, varvid rören för de elektriska ledningarna inläggas i gjutformarna och alltså bilnings- och hålslagningsarbetet till största delen bortfaller. I hur stor utsträckning en inbesparing genom användande av mekaniska hammare kan ernås, kunna vi tyvärr icke f. n. yttra oss om, då vi sakna erforderlig erfarenhet av nämnda maskiner av den anledningen, att arbetsgivarna icke varit intresserade för anskaffande av dylika på grund av omöjligheten att förmå arbetarparten till en därav betingad skälig reduktion.» Civilingenjör Ernst Heineman i byggnadsstyrelsen, som på de sakkunnigas anmodan yttrat sig rörande promemoria-ns innehåll, anmärker härtill följande:

»Under 2) säga sig förslagsställarna ej kunna yttra sig om den besparing, som kan ernås genom användande av elektriska hammare. Emellertid känner jag ett fall, då i en större byggnad med kuhloledningsförläggning på betong alla hål för insättande av de proppar, i vilka ledningsklammerna fastskruvas, slogos med elektrisk hammare. Efteråt beräknades, att vid hålslagning för hand ungefär dubbla tiden för ledningsförläggning skulle åtgått. Härav följer, att ackordspriset för kuhloförläggning på betong borde minskas med för— slagsvis 40 %, då elektrisk hammare användes. Analogt blir förhållandet vid alla slags bilning för ledningar i betong. Vid vanlig bilning i tegel för för-

läggning av ledningsrör blir kanske tidsbesparingen vid användande av elektrisk hammare ej så avsevärd, utom då det gäller håltagning i murar, men vid större ändringsarbeten i färdiga byggnader, då, 40 % tillägg måste betalas för bilning i brunnen puts, kunna stora tidsbesparingar göras medelst elektrisk hammare. Åtminstone borde nämnda tillägg då bortfalla.»

3. I ett tredje moment i promemorian uttala sig förslagsställarna för ett återinförande av systemet med s. k. fria ackord på landsbygden. Beträffande ojämnheterna i ackordsprislistan framhålles, att dessa i viss mån utjämnas därigenom att flera moment alltid måste ingå i den totala kost- naden för en hel installation. En komplett sådan kan icke tänkas utförd endast med en del av de i den totala anläggningen ingående materielen, exempelvis rör, vilket medför, »att ett ackordsöverskott, som för arbetets första del kan förutsättas vara ganska stort, senare reduceras avsevärt under arbetets gång.» Ifråga om starkströmsarbeten föreslås i promemorian följande ändringar i ackordsprislistan:

4. »40 % sänkning sker å priserna för håltagning i betong (prislistans % 1). I detta samband föreslå vi, att prissättningen för håltagning i tegelvägg enligt 5 1 mom. 9 ändras därhän, att ersättning icke utgår för hål i väggar med en tjocklek understigande 1-stensvägg.

25% sänkning sker å priserna för inkoppling av ledningar (& 5V, & GIII, % 9XVII och € 14 III).

20 % sänkning sker å samtliga priser för läggning av rör med alla tilläggs priser (% 1), läggning av gummiblyledning med alla tilläggspriser (% 12) och uppläggning av jordkablar och blank noll-ledning på vägg, tak eller stolpe (% 131Ac, IBC, He).

15 % sänkning sker å priserna för uppläggning av kuhloledning (& 4 I, II och III) och för kapslad materiel (& 14).

10 % sänkning sker å priserna för uppläggning av ledning på knopp (% 3), central— och mätareanordningar (55 5 och 6), väggapparater (% 7), armatur (& 8), diverse apparater (% 9) och jordkabel, boxar m. m. (% 13).

5 % sänkning sker å, priserna för indragning av ledningar i rör (% 2 I, »! II, III och IV).» '

Ingenjör Heineman har härtill förklarat följande: »I samband med 3. och oavsett den under 4. föreslagna prissänkningen må erinras, att utvändig förläggning av rör ävensom gummiblyledning betalas lika högt, då förläggning sker på trä som på tegel, ehuruväl den förra går betydligt fortare, genom att all proppning bortfaller. Detta är däremot ej fallet vid förläggning av kuhloledning. Saken har en viss betydelse vid lands— bygdsanläggningar, då gummiblyledning väl numera genomgående användes i stall, ladugårdar, logar och andra ekonomibyggnader och förläggningen i regel sker på trä. Vid utvändig förläggning av rör eller gummiblyledning på trä borde ackordspriset minskas i förhållande till priset för förläggning på tegel i samma proportion som vid förläggning av kuhloledning.

I samband med 4. må erinras följande.

Då rör förläggas på betongbjälklag betalas detta som utvändig förläggning på betong, ehuru rören i förra fallet endast fästas med några spikar eller ungefär hur som helst, då de ju sedermera täckas, medan i senare fallet rören måste omsorgsfullt riktas och fästas medelst klammer som fastskruvas i in- bilade pluggar. Givetvis är detta oriktigt, så mycket mera som i förra fallet håltagningen i bjälklagen måste betalas extra. Åtminstone borde sistnämnda kostnad bortfalla för bjälklagstjocklekar upp till 12 cm.

Förläggas rören på bjälklagsformarna för att sedermera ingjutas så betalas härför lika mycket som då rören inbilas och fästas i tegel, ehuruväl det förra arbetet går avsevärt fortare. Ackordet borde i förra fallet gott kunna sättas 20 % lägre än i det senare.»

I promemorian föreslås fortsättningsvis:

5. »För installationer i industriella anläggningar samt fabriks— och lagerhus tillämpas respektive ortsgrupps priser med en reduktion med 20 % av de enligt ovanstående föreslagna priserna enligt listans %% 1, 2, 3, 4, 12, 13 och 14 samt en reduktion med 10 % av priserna enligt % 8, medan priserna i övriga åå gälla utan ytterligare reduktion.

Ifråga om prislistan för svagströmsarbeten föreslå vi följande redaktioner:

6. 40 % sänkning sker å priserna för håltagning i betong (% 1). * 20 % sänkning sker å samtliga priser för läggning av rör (% 1), träplattor och skyddsskåp (% 2) och läggning av kablar och tråd (5 3).

10 % sänkning sker å priserna för apparater för telefonanläggningar, ljus— signal-, ringlednings- och radioanläggningar m. m. och alarmanläggningar (åå 7, 8 och 10) samt för jordkabel och boxar m. m. (% 12).

5 % sänkning sker å priserna för indragning av ledningar i rör (% 4I, II, III, IV och V).

Beträffande prislistan för hissanläggningar föreslå vi följande reduktioner:

7. Priserna för gejder, ledningar, hisskorg, lås och igångkörning m. m. (ackord nris 1, 3, 4 och 5) samt s. k. diverseackord sänkas med 23 %. Priserna för maskineri m. m. (ackord nr 2) sänkas med 19 %.

Utgångspunkten vid fastställandet av ovan angivna reduktioner i stark— och svagströms- samt hisslistorna har varit den, att vi med ledning av ackords- statistiken för de senaste 20 åren beräknat, i vad mån ackordsöverskotten under nämnda period ha stigit. Vi hava utgått ifrån, att som en rimlig ackords- vinst antages c:a 40 % överskott. Statistiken visar, att för perioden 1933 till 1940 ackordsvinsten stigit från c:a 50 % till c:a 70 %. För perioden 1921 till 1932 var den genomsnittliga vinsten c:a 50 %. Omkring år 1932 började moderniseringen av materielen att genomföras i ökad omfattning, varför mon— tagearbetet från denna tid mer och mer förenklades, vilket också återspeglas av ovan angivna siffror. Vi anse därför, att en nedsättning av priserna 1 an- ' given grad är synnerligen välmotiverad.

Ifråga om samtliga ackordspriser men speciellt beträffande hissackordspri- serna gäller, att då priserna ursprungligen sattes, var dels materielen betyd-

ligt mera tungarbetad och ej i samma grad som nu färdigställd från verk— staden, dels förekommo inga maskindrivna hjälpverktyg, exempelvis elektriska borrmaskiner, utan all borrning på arbetsplatsen var avsedd att utföras med sparrsock eller handborr, under det numera praktiskt taget varje hissmontör har tillgång till elektrisk borrmaskin.

I detta samband vilja vi påpeka, att en avsevärd besparing ifråga om bygg- nadskostnaderna torde kunna åstadkommas genom en standardisering av de vanligaste hisstyperna ur byggnadsteknisk synpunkt. I Svenska Teknolog— föreningens Handbok XXXII av år 1930 har gjorts ett försök till standardise— ring av schakt, korgar och maskinrum genom uppgörande av vissa typrit— ningar för dylika. Dessa hava emellertid i praktiken vunnit alltför litet be— aktande. Bland 1000—talet personhissar, installerade i Stockholm under de senaste åren, torde man icke kunna. uppleta många exakt lika schakt i skilda byggnader, möjligen med undantag i fråga om mycket stora byggnadsföre- tagare, hos vilka en standardisering måhända tillämpas. En standardisering av schakt och frontpartier med fastställande av endast ett fåtal normala typer skulle nedbringa. kostnaderna i avsevärd grad.

Genom de av oss ovan föreslagna reduktionerna av ackordspriserna minskas totalkostnaderna (inklusive såväl materiel som arbete) för den elektriska in— stallationen i ett normalt bostadshus med c:a 10 % och i industriella anlägg- ningar med 10 a 15 %. För hissanläggningen i ett normalt bostadshus blir minskningen i anläggningskostnaden c:a 5 %. Proportionen mellan materiel— och arbetskostnader vid nuvarande priser är för ett normalt bostadshus: för kraft—, belysnings— och ringledningsinstallationen materielkostnader c:a 45 %, arbetskostnader c:a 55 %; för hissanläggningar materielkostnader c:a 75 %, arbetskostnader c:a 25 %.»

»De föreslagna reduktionerna måste av varje opartisk bedömare befinnas vara fullt skäliga på grund av de förenklingar och förbättringar av den elek- triska materielen, som ägt rum sedan den tid, då de ackordspriser fastställdes, vilka fortfarande äro grundläggande för de nuvarande priserna. En nedsätt- ning i av oss föreslagen grad behöver dock icke inverka på arbetarnas total- förtjänst, då den enligt vår bestämda uppfattning mer än väl kan kompenseras genom en intensifiering av arbetet och en ökad arbetstakt.» Slutligen fram- hålles, att promemorians innehåll naturligen icke täcker, vad som ur arbets- givareföreningens synpunkter kan vara önskvärt vid uppgörandet av nytt riks— avtal och nya prislistor inom den elektriska installationsbranschen.

Ingenjör E. Heineman förklarar, att promemorian i stort sett står i över— ensstämmelse med av honom gjord utredning rörande möjligheterna att ned— bringa kostnaderna för de elektriska anläggningarna inom bostadshus —— fogad som bilaga 2 till detta betänkande —— och att han intet väsentligt har att erinra mot dess innehåll. »I likhet med förslagsställarna anser jag ej att ackords— nedsättnigarna behöver inverka på arbetarnas totalförtjänst. Bl. &. skulle slopandet av de 5. k. kafferaster, vilka nu i stor utsträckning tagas under arbetstid, avsevärt bidraga härtill. Fall torde ej heller vara ovanliga, då

,. ..,, '_w__——___, x_f—___”

arbetarna för att hålla ackordsöverskottet inom rimliga gränser, avsiktligt minska arbetstakten eller inlägga pauser i arbetet.»

Inom målerifacket äro gällande kollektivavtal slutna i allmänhet mellan lokalavdelningarna av Målaremästarnas riksförening i Sverige å ena sidan och lokalavdelningarna av Svenska målareförbundet å den andra. Innehållet i de olika lokala avtalen växla från plats till plats. Antalet avtal uppgår till inemot 250. Enligt ett betydande antal av dessa, gällande ett flertal mindre orter, utföras allt arbete mot endast timlön. I många fall förekommer emel— lertid ackordsbetalning och för denna finnas ett antal olika prislistor, bland vilka dock tre typer numera äro de vanligast förekommande. Den följande framställningen gäller främst förhållandena i Stockholm; i den mån liknande bestämmelser förekomma i för andra orter gällande avtal, äger det nedan an- förda givetvis i motsvarande grad tillämpning även på dessa.

Rörande målerifacket ha erhållits två promemorior från Målarmästarnas riksförening i Sverige, undertecknade av målarmästarna Hans Berggren och Amandus Gustavsson samt ombudsman Karl Karlmann. I den senare av dessa behandlas avtalsförhållandena i Stockholm rätt ingående.

I denna konstateras först, att den ordinarie arbetstiden inom måleriyrket i Stockholm är 8 timmar per söckendag, utom lördagar, då den är 5 timmar, sålunda per hel vecka 45 timmar. Under månaderna juni och juli äro lör— dagarna fridagar och arbetstiden för hel vecka alltså 40 timmar. »En för— ändring av arbetstiden till 48 timmar per vecka, som gäller för övriga bygg— nadsarbetaregrupper, skulle medföra att en lägre timlön kunde giva arbetaren samma sammanlagda timlöneinkomst per vecka som den kortare arbetstiden ger med nu gällande timlön. Svårigheterna att kunna. återinföra 48 timmars vecka efter flera års tillämpning av 45 timmars vecka är påtaglig, men anse vi en medelväg vara att slopa de lediga lördagarna under juni och juli och att arbetstiden under nämnda månader sattes till 45 timmar per vecka.» En sådan arbetstidsförkortning, som de fria lördagarna under juni och juli ut— göra, under en årstid, då arbetstillgången brukar vara rätt god, inom ett säsongyrke med även eljest kortare arbetsvecka än andra näringsgrenar saknar såvitt de sakkunniga ha sig bekant motstycke inom svenskt arbetsliv. Samma system förekommer inom branschen i övrigt endast i Södertälje samt i viss utsträckning i Uppsala; på. den sistnämnda platsen äro lördagarna fridagar under juni månad.

»Under månaderna november—februari arbetas i regel endast 6 timmar per söckendag,» heter det vidare i promemorian. »Denna förkortning av arbetstiden har dock ingen reell inverkan på kostnaderna för arbetet, enär förkortningen tillkommit för att motverka den stora arbetslöshet, som alltid är rådande under dessa månader inom yrket, och för att fördela arbetet på ett flertal man. — Det är dessutom förenat med stora svårigheter att under mörkare delen av dagen kunna utföra målningsarbetena under de otillräckliga belysningsförhållanden, som i regel förefinnas å arbetsplatserna.»

»Vid utförande av övertidsarbete betalas 60 % förhöjning å gällande tim— lön för den första timmen efter den ordinarie arbetstidens slut. Allt annat övertidsarbete betalas med 100 %. Då större delen av det övertidsarbete, som förekommer, ligger inom de två första timmarna efter den ordinarie arbets- tidens slut; skulle ett utsträckande av bestämmelsen om 60 % förhöjning att omfatta de två första timmarna efter den ordinarie arbetstidens slut för vissa brådskande arbeten kunna inverka i prisförbilligande syfte.» På flertalet orter i landet är arbetsveckan för målarna 48 timmar och utgår övertidsersättning med högst — och vanligen mindre än — 60 % för de två första timmarna. I båda avseendena råda i Södertälje och Uppsala samma bestämmelser som i Stockholm. Mot denna bakgrund framstår önskemålet, att den lägre över- tidsersättningen i Stockholm — liksom i Södertälje och Uppsala — skall gälla de två första timmarna som rimligt.

» Sprutmålning betalas efter prisöverenskommelse, som träffas mellan arbetsgivarna och arbetarna i varje särskilt fall. Om sådan överenskommelse ej kan ernås, skall arbetet utföras på tid, varvid skall utgå en förhöjning å den ordinarie timlönen med 50 %. — Vid sprutmålning invändigt i bostads— hus, kontorshus eller liknande gäller alltid de fastställda ackordsprisen; även— så i alla de fall, då den sprutbehandlade ytan understiger 50 kvm per ackords— lag.» Så refereras i promemorian vissa bestämmelser i nu gällande avtal. Enligt dessa är det sålunda väl sörjt för att sprutmålning icke skall få före- komma inom byggnadsverksamheten. Senast citerade mening —— som orda- grant är tagen ur avtalet _ innebär ju, att samma priser skola tillämpas för sprutmålning som för ”handmålning i där omtalade fall. Införandet av sprut— målning betyder då endast ökade kostnader för arbetsgivaren (för sprutan) och ökad fritid (men samma betalning) för arbetaren. Vid de större arbeten, för vilka annan betalning kan få ifrågakomma, skall utgå förhöjd timlön.

Promemorians författare förklara.: »En förändring av prissättningen för sprutmålning invändigt i bostadshus, kontorshus, eller liknande samt i de fall, då den sprutbehandlade ytan understiger 50 kvm per ackordslag, till att gälla lika som för större arbeten, skulle inverka förbilligande på kostnaderna för sprutmålning i stort antal fall, för så Vitt ej kostnaden för invändiga ventilationsanordningar eliminerade en per kvm vunnen kostnadsminskning.»

Enligt byggnadskostnadssakkunnigas uppfattning föreligger här ett exem- pel på en avtalsbestämmelse, som hindrar en eventuellt möjlig rationalisering inom byggnadsindustrin. Även om sprutmålning med nu tillgängliga anord— ningar endast i begränsad utsträckning skulle innebära någon kostnadsbespa— ring — en sak som de sakkunniga icke våga uttala sig om —— anse de det vara ett betydande allmänt intresse, att utexperimenterandet av arbetsbe- sparande anordningar och därmed det tekniska framåtskridandet icke hindras genom dylika bestämmelser. De sakkunniga erinra även därom, att målning med vissa av de färgämnen, som under nu rådande linoljebrist måste komma till användning, enligt vad fabrikanter upplyst bäst utföres med spruta. I avtalet ingå vissa minimibestämmelser. Sålunda heter det på sid. 77:

»Kittning, ispackling eller i- och påspackling å nya snickerier får endast tillämpas å balkongdörrars mellansidor, elementgaller samt i skåp, garderober, hyllfack invändigt, i fabriks-, förråds— och lagerlokaler; i tvättstugor, pannrum, garage, provisoriska lokaler och stallbyggnader eller liknande med till ovan- nämnda lokaler hörande utrymmen, såsom tvättrum, och W. 0. m. m. samt i sport— eller sommarstugor, vilka ej användas som permanent bostad.

Som provisoriska lokaler räknas utställningsbyggnader o. (1. Samma bestämmelser gälla för alla snickerier utvändigt samt för ohyvlat trä invändigt.

För alla övriga snickerier invändigt, som mätas i kvm samt lister över 6 cm breda skall minsta behandling vara schellackering, grundning, första spackling för bredspackling, och bredspackling, samt två strykningar. För lister räknas ispackling som första spackling.

Härifrån undantagas dock de snickerier, som endast skola oljas, laseras, betsas, fernissas eller behandlas med tempera.

Vid behandling av nya snickerier, som mätas i kvm skola samma slag av behandlingar tillämpas inom samma rum eller lokal med därtill hörande utrymmen, med undantag av balkongdörrars mellansidor, elementgaller samt garderober och skåp; dock ej dörrar i sistnämnda utrymmen.»

På. följande sida i avtalet återfinnes bestämmelsen: »Kittning invändigt av förut målade snickerier, som mätas i kvm, får endast användas där enbart kittning och bättring förekommer samt vid om- målning i skåp, garderober, hyllfack och elementgaller eller i fabriks-, förråds- och lagerlokaler, tvättstugor, pannrum, garage, provisoriska lokaler och stall— byggnader eller liknande med till ovannämnda lokaler hörande utrymmen, såsom tvättrum och W. c. m. m. samt i sport— eller sommarstugor, vilka ej an- vändas som permanent bostad. Som provisoriska lokaler räknas utställnings- byggnader o. d.»

I avtalet förekommer på sid. 88 denna bestämmelse: »Minsta behandling å nya fönsterbågar skall vara grundning och en strykning. » .

Promemorians författare anse, att anförda minimibestämmelser böra slopas och att i stället från fall till fall bör bestämmas, vilka behandlingar, som skola komma till användning.

Utöver de citerade förekomma i avtalet ytterligare en del dylika minimi- bestämmelser. Om alla dessa bestämmelser gäller enligt de sakkunnigas mening, att de böra utgå. I vissa fall kunna bestämmelserna visserligen skydda beställarna mot en mindre lämplig behandling. Det förefaller dock de sak- kunniga vara ett rimligt krav, att beställarna själva skola få. bestämma, vilken behandling de önska få utförd. Ett sådant förmyndarskap från målarmästarnas och målarnas sida gentemot beställarna, som dessa bestämmelser innebära, synes de sakkunniga avgjort olämpligt. Direkt orimligt blir resultatet, då — som i vissa fall förekommit — för obetydliga bättringsarbeten på från fabrik

levererade färdigmålade snickerier med stöd av dylika minimibehandlings- bestämmelser krävs betalning som om hela målningsarbetet utförts.

I promemorian utvecklas ytterligare en rad önskemål dels avseende mät— ningsregler, dels priser på olika arbetsmoment. I båda dessa avseenden synas berättigade ändringsförslag kunna framställas. »— Ingenjör T. Johansson har i ett yttrande framhållit önskvärdheten av att ackordslagen sammanslås till ett för varje bygge i stället för som f. n. omfatta endast 1 a 2 man. Genom gemensamhetsackord skulle mätningarna förenklas, arbetet bättre kunna för— delas och ersättningen utjämnas,

Enligt uppgift från Stockholms målarmästareförening uppgick timförtjän- sten vid ackordsarbete år 1939 i genomsnitt till 3:91 kr. Från samma håll meddelas, att reparationsarbeten vanligen utgöra 60 % av verksamheten inom facket medan på måleriarbete i samband med nybyggnadsverksamheten komma 40 %. —— Ingenjör T. Johansson beräknar, att de i promemorian ifråga- satta förändringarna i ackordsprislistan äro ägnade att förbilliga arbets- lönerna för måleriarbetet med c:a 25 %.

Liksom inom målerifacket finnes inom plåtslagertfacket intet riksavtal. Arbetsvillkoren äro i allmänhet reglerade genom lokala kollektivavtal mellan till Sveriges bleck— och plåtslagaremästareförbund hörande eller med detta samarbetande bleck- och plåtslagaremästareföreningar å ena sidan och avdel- ningar av Svenska bleck- och plåtslagareförbundet å den andra. Innehållet i avtalen växlar från ort till ort, även om en viss överensstämmelse i de all— männa bestämmelserna föreligger. Ackordsbetalning förekommer på en del platser efter lokala prislistor men på åtskilliga orter utföres allt arbete mot timlön.

I en skrivelse från Sveriges bleck- och plåtslagaremästareförbund under- tecknad av herrar Edvin Andersson, J. R. Ström och Mauritz Andersson för— klaras att taktäckningspriset behöver anpassas så, »att större hänsyn tages till att yttertakens konstruktion väsentligt förenklats. Ackordsprislistorna äro i regel uppgjorda med tanke på de takkonstruktioner, som utfördes i början av 1900—talet och intill 1930. Funkisarkitekturen börjar nu att bli den alltmer förhärskande och fordrar således en anpassning av arbetspriserna efter densamma.»

I skrivelsen framhålles, att prislistorna böra vara konstruerade så, att ett grundpris fastställes per kvm för täckning av tak, vari skall ingå »allt arbete som erfordras för att täcka en takyta utan några som helst hinder. Hinder i form av skorstenar, vindskupor etc. skola ersättas med den mer- kostnad desamma betinga.» Enligt nu gällande prislista för exempelvis Stock- holm räknas ett visst pris per kvm, då ej mer än ett s. k. hinder förekommer på varje 150-tal kvm, ett annat vid ett hinder på varje 300-tal kvm, ännu ett vid ett hinder på varje 500—tal kvm o. s. v. Detta sätt att räkna medför, att tillkomsten av ett hinder i vissa fall kan innebära, att taktäckningen skall betalas efter annat pris per kvm och därmed priset för hela arbetet

207 öka i alldeles oproportionerlig grad. Sådana konsekvenser undvikas vid till- lämpning av den i skrivelsen omnämnda principen för prissättningen.

I den nämnda skrivelsen behandlas därjämte en del andra frågor såsom hantverkarnas förluster på utebliven likvid från byggmästare, förtjänstmöjlig— heterna för hantverkarna samt dessas försök att reglera konkurrensen. En del av dessa frågor behandlas på annan plats i detta betänkande.

Enligt uppgift från Stockholms bleck- och plåtslagaremästareförening upp- går timförtjänsten vid ackordsarbete inom facket i Stockholm nu till 2: 70 kr.

Inom glasmästerz'bmnschen förekommande kollektivavtal äro slutna mellan det till Svenska arbetsgivareföreningen anslutna Glasmästeribranschens arbetsgivareförbund å ena sidan och lokalavdelningar av Svenska träindustri- arbetareförbundet och Svenska byggnadsträarbetareförbundet. Tendensen synes gå i den riktningen, att arbetarna så småningom samtliga komma att tillhöra Svenska byggnadsträarbetareförbundet.

Rörande avtalen har Glasmästeribranschens arbetsgivareförbunds ombuds— man, advokaten Åke Pihlgren i skrivelse till de sakkunniga lämnat vissa upp— lysningar. Det heter däri bl. a.:

»Timlönen har bestämts på så sätt att arbetaren erhåller en viss grundlön, varå utgår ett lönetillägg för all arbetad dagtid, d. v. s. för sådan tid varunder arbetet icke utföres på ackord. Grundlönen överensstämmer med undantag för Stockholm och Uppsala, där densamma är något högre, med för byggnads— snickare gällande timlön. Lönetillägget för arbetad dagtid, som varierar från 5 till 2 öre och i huvudsak följer gällande dyrortsgruppering, har från arbetar- håll motiverats därmed, att ackordsarbete förekommer i tämligen ringa om- fattning inom facket. Det äger sin riktighet att förekomsten av ackordsarbete är mindre än inom andra byggnadsfack. För Stockholms vidkommande utgör ackordsarbetet 25 % av allt arbete medan för landsorten motsvarande siffra varierar mellan 10 till 20% med ett genomsnitt av 159 %. Då emellertid ackordspriserna skruvats upp till en sådan nivå, att ackordsöverskotten äro synnerligen stora — väsentligt högre än inom flertalet andra byggnadsfack synes det oss som om det extra lönetillägget skulle sakna berättigande. I detta sammanhang bör påpekas att det procentuellt sett relativt ringa antalet ackordstimmar har sin orsak däri att inom facket i betydande utsträckning förekommer verkstadsarbeten, som ej utföras på ackord och som icke är att hänföra till byggnadsarbeten. Däremot utföres så gott som undantagslöst allt glasmästeriarbete inom ny- och ombyggnader på ackord och det är alltså just byggnadsproduktionen som hårdast drabbas av de höga arbetskostnaderna inom facket.»

En av advokat Pihlgren med stöd av arbetsgivareorganisationens statistik företagen granskning av ackordsprislistorna för Stockholm och landsorten har givit följande resultat:

Ackordsöverskott Timförtjänst i % kronor

Stockholm

1. Insättning av glas i enkla och kopplade bågar ...... 118-77 3: 95 2. Insättning av glas i fasta partier av trä ............... 1126 3: 84 3. Insättning i enkla och kopplade bågar av järn ...... 121-3 3: 99 4. Perspektivfönster .......................................... 151-6 4: 53 5. Insättning i fasta partier av järn ..................... 103'07 3: 68 6. Lanternin och råglas ....................................... 128'34 4: 12

Arbetet under 1) utgör för Stockholms vidkommande över 60% av allt ackordsarbete.

För landsorten gäller att 1), 2), 3) och 5) äro åsatta i stort sett samma priser som i Stockholm och då timlönen är lägre, »måste överskottet här bli procentuellt högre». För 4) är landsortslistan högre än stockholmslistan, varför överskottsprocenten där är ännu högre. För 6) gälla lägre priser för landsorten. Dessutom anmärkes, att i landsortslistan förekommande tillägg för insättning av glas med större mått äro alldeles för höga.

»Det utan tvekan lämpligaste sättet att effektivt tillrättalägga fackets löne- förhållanden är att helt slopa ackordsprislistorna. Möjligheten av att genom— föra en dylik åtgärd framgår bäst därav att riksavtalets ackordsprislista till- kom först för ett par år sedan och att man dessförinnan inom landsorten arbetat uteslutande efter timlön, Vilket för övrigt allt fortfarande är fallet i Göteborg», heter det i skrivelsen. Om detta emellertid med hänsyn till bygg- nadsfacket i sin helhet icke anses kunna genomföras, föreslås att de ovan- nämnda priserna sänkas med 30 % för Stockholm och 40 % för landsorten. Dessutom föreslås en nedsättning av landsortslistans procenttillägg för insätt— ning av större glas samt en höjning av procentavdraget för kittfria lanterniner.

»Genom de föreslagna reduceringarna skulle ackordsöverskotten inom branschen åtminstone närma sig vad som inom andra fack anses utgöra en skälig ackordsförtjänst. Hur mycket den totala kostnaden för glasinsättningar i byggen härigenom skulle nedbringas kan med hänsyn till variationerna i materialkostnaderna icke närmare angivas.» Dessutom understrykes, att det anförda »icke avser att vara en uttömmande redogörelse för de krav och önskemål, som vid kommande förhandlingar rörande nya avtal och prislistor kunna framställas från arbetsgivarpartens sida». ,

Inom stenhuggeribranschen i Stockholm finnes avtal mellan de till Svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp anslutna stenhuggerifirmorna och Stockholms stenhuggarefackförening, avdelning av Svenska stenindustri- arbetareförbundet. Från arbetsgivareparten ha de sakkunniga mottagit ett förslag till ny ackordsprislista. Avsnittet om monteringsarbeten i tidigare gällande ackordsprislista. har däri rätt väsentligt omarbetats. Därvid ha vissa priser, som visat sig ge särskilt höga överskott, reducerats. Detta gäller främst för vägg—, tak- och pilasterbeklädnad, socklar, fönsterbänkar och golv. I en skrivelse, undertecknad av herrar Gullmar Bergenström, T. Kumfeldt, S. F. Samuelsson och G. N. Andersson förklaras därjämte: »För att uppnå en

förtjänstnivå, som vi anse rimlig, bör den föreslagna listan, som i förhållande till nuvarande prislista innebär ungefärligen 4 % minskning, reduceras med 10 %. Med hänsyn till att ackordsförtjänsten under 1939 utgjort i genomsnitt c:a 3: — kr. per timme för fullgod arbetare, skulle man med tillämpning av de ackordspriser vi ansett rimliga kunna räkna med en genomsnittsförtjänst av omkring 2:58 kr., d. v. s. c:a 50% överskott på nuvarande timlöner, vilket måste anses tillfredsställande även ur arbetaresynpunkt. Vi vilja fram- hålla, att detta förslag icke uttömmande återger arbetsgivarepartens stånd- punkt vid kommande förhandlingar och få ytterligare understryka, att redu- cering av ackordspriserna är en nödvändig förutsättning, för att stenhuggarna i Stockholm skola i någon mån få bibehålla sina arbetstillfällen.»

Från Svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp ha vidare erhållits vissa upplysningar rörande parkett, takläggnings- och isoleringsbranscherna. Parter i avtalen äro i dessa fall Svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp å ena sidan och Svenska byggnadsträarbetareförbundet (för parkett— läggarfacket) samt Svenska grov- och fabriksarbetareförbundet (för de båda övriga grupperna) å den andra.

Beträffande parkettbranschen meddelas efter företagen utredning, »att genomsnittsförtjänsten vid ackordsarbete inom detta fack uppgår i Stockholm till minst 4: 25 kr., vilket motsvarar ett ackordsöverskott på timlönen (1: 71 kr.) av c:a 165 %. Denna uppgift avser år 1939 och grundas på statistik, omfattande mer än 100 000 timmar. Den prislista, som gällde under nämnda år, blev visserligen föremål för en viss omarbetning vid 1940 års för- handlingar, men omarbetningen syftadetill status quo i förtjänstavseende och medförde i varje fall icke någon förtjänstminskning. Ifråga om ackordss förtjänsterna i landsorten gäller, att de procentuella överskotten å för mot- svarande orter gällande timlöner äro minst lika stora som genomsnittet för Stockholm.» Skrivelsen utmynnar i: »I betraktande av vad här anförts angående förtjänstnivån inom branschen och med hänsyn till att ett ackords— överskott av 50 % på timlönen måste anses rimligt avvägt, erfordras en generell sänkning av listans priser med 40 %.»

För takläggningsbranschen har erhållits förslag till ändringar i nu gällande ackordsprislista. För de olika arbetsmomenten har uträknats procentuella ackordsöverskott under senaste avtalstid. Dessa variera för i översänd för- teckning upptagna arbetsmoment mellan 55-67 % och 235-69 %. I skrivelsen motiveras föreslagna justeringar. >>Härvid hava vi utgått från att ett ackords- överskott av 50 % måste anses rimligt avvägt och därför reducerat vissa högt liggande ackord till nämnda nivå.»

Samma förfarande har tillämpats på ackordsprislistan för isolerings— branschen. Största reducering eller med 30 % föreslås här för isolerings- arbeten med Arkirör, vilka arbeten enligt nuvarande priser givit ackords- överskott på. 116 %. På korkplattor i kylrum föreslås en reducering med 24 % och på glasull med 12 %.

59 41 14

Sammanfattningsvis vilja byggnadskostnadssakkunniga erinra om, att den genomgång av de olika inom byggnadsindustrin tillämpade ackordspris- listorna, som de sakkunniga tagit initiativ till och vars resultat i det före- gående i korthet refererats, i första hand åsyftat att avlägsna vissa med det nuvarande lönesystemet förbundna olägenheter. Det har därvid främst gällt sådana bestämmelser eller priser, vilka hindra användningen av nyare mate- rial och arbetsmetoder och därigenom hämma den tekniska utvecklingen inom byggnadsindustrin. En riktig avvägning av olika priser alltefter den tid de olika arbetsmomentens utförande kräver, utgör en av ackordssystemets grund- valar och en nödvändig förutsättning för att systemet skall fungera så frik— tionsfritt som möjligt. Frågan om lönenivån för olika arbetarekategorier har icke varit föremål för behandling annat än i förbigående; till densamma åter- komma de sakkunniga i annat sammanhang nedan.

De sakkunniga vilja avsluta detta avsnitt med att rikta en enträgen vädjan till parterna på arbetsmarknaden att under nu pågående avtalsförhandlingar söka förverkliga de önskemål, som här framställts och som i princip torde omfattas av alla parter, samt hoppas, att det utredningsarbete, som på deras initiativ utförts, därvid skall visa sig vara till nytta.

3. Säsongproblemet och lönerna i byggnadsfacken. I diskussionen om byggnadsarbetarnas löner brukar med skäl byggnads- verksamhetens starka säsongväxlingar framställas som bakgrund för bedöm— ningen av byggnadsarbetarnas lönekrav och de faktiska timförtjänsterna inom byggnadsfacken. Det är naturligt att från lönetagarpartens sida som ett huvud— argument framföres synpunkten, att de osäkra anställningsförhållandena och den stora säsongarbetslöshetsrisken kräva kompensation i form av högre för- tjänster för arbetad tid. Man hör ofta den meningen uttalas, att om säkrare anställningsförhållanden bereddes inom byggnadsindustrin, skulle byggnads- arbetarnas lönekrav modifieras i anpassning därtill och sålunda byggnads- produktionens lönekostnader reduceras utan försämring av byggnadsarbetarnas årsinkomster. Hittills har emellertid vad som åtgjorts för utjämning av säsongrörelserna inskränkt sig till konstaterandet av att de tekniska möjlig- heterna därtill föreligga samt till allmänna önskemål. Först när rimlig säker- het gives för en effektiv utjämning är det tid att diskutera lönesatsernas an- passning till de förändrade förhållandena. —— Från arbetsgivarsidan torde in- vändas dels att lönesatserna inom byggnadsverksamheten icke endast ge kompensation för en kortare årlig arbetstid än inom industrin i allmänhet utan genomsnittligen en betydlig överkompensation, dels att inom vissa andra arbetsområden, t. ex. inom sågverksindustrin, förekomma säsongväxlingar av liknande styrka som inom byggnadsindustrin utan att detta föranlett mot- svarande kompensation, dels slutligen att på principiella grunder garanti för sysselsättning icke kan givas.

De sakkunniga anse den här berörda frågan vara en kärnfråga för hela byggnadsindustrin av sådan vikt att den icke kan förbigås, även om de sak-

kunnigas uppdrag i första hand gäller en mer eller mindre tillfällig kris- situation. Det torde för övrigt kunna sägas, att om åtgärder med syfte att ut- jämna arbetstillgången inom byggnadsindustrin någonsin skola ha utsikter att lyckas, skall det vara när de kunna sättas in i ett läge av förlamande kris för bostadsbyggandet, då detta nästan helt blivit beroende av offentliga åt- gärder.

I kapitel 10 diskuteras ytterligare förutsättningarna för en mera konti- nuerlig byggnadsverksamhet och framföras förslag till vissa åtgärder av administrativ och ekonomisk art, som synas de sakkunniga ägnade att verka i utjämnande riktning. De sakkunniga ha emellertid funnit att utjämnings- frågan därutöver bör direkt sammankopplas med lönefrågan och har därför ansett det lämpligt att även i detta kapitel taga upp problemet till behand— ling ur den synpunkt som avser sambandet mellan den enskilde arbetstagarens anställningsförhållanden och hans lön.

En undersökning av besparingsmöjligheterna inom byggnadsindustrin, vilken enligt sakens natur till stor del måste avse missförhållandena inom detta produktionsområde, kan icke utan att stanna i ensidighet och ytlighet förbigå frågan om Ojämnheten i arbetstillgången. Man framhåller endast en tämligen allmänt omfattad mening med påståendet, att byggnadsverksam- hetens och särskilt bostadsbyggandets organisation är i många hänseenden votillfredsställande och att ett av de väsentligaste uttrycken härför är den starka säsongprägeln med därav följande osäkerhet i anställningen för arbets- tagarna, stor arbetslöshetsrisk och krav på kompensation härför genom högre ersättning för arbetad tid, vilket krav måste hållas till viss gräns befogat. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör det anses som en byggnadsföretagarnas enskilda och kollektiva skyldighet som förvaltare av 'en ytterst viktig produk— tionsgren att sträva efter en rationell organisation av byggnadsverksamheten med sikte framför allt på en mera kontinuerlig drift och jämnare arbetstill— gång. En rationell ordning av den produktion, som har att tillgodose bostads- försörjningens ändamål, är ett allmänt intresse av så stor social betydelse att den alls icke kan betraktas som en privat angelägenhet för en viss företagar- grupp. —— Det torde ligga i sakens natur att 'en mera rationell organisation och mera kontinuerlig drift inom byggnadsindustrin ger ett relativt mindre utrymme för småföretagare, som icke i samma grad som större företag ha ut- rustning för byggande hela året runt eller vars verksamhet icke har sådan omfattning att den låter sig fördela jämnt över året. Härmed är icke sagt, att icke även små, men Väl organiserade och dugligt skötta företag, skulle kunna göra. sig gällande på byggnadsmarknaden; det är tvärtom de sakkunnigas mening att sådana företag ha och i fortsättningen kommer att ha en viktig uppgift på vissa delar av byggnadsmarknaden. En i allmänhet föga önskvärd företagartyp är däremot sådana spekulationsbyggmästare, som sakna fast organisation och som endast sporadiskt inträda på byggnadsmarknaden och då bidraga till Ojämnheten i produktionen; mindre verksamhetsmöjligheter för detta slag av byggnadsföretagare är så litet en olägenhet att det tvärtom

är ett nödvändigt led i en förbättrad ordning för bostadsbyggandet. De sak— kunniga återkomma i kapitel 10 till vissa härmed sammanhängande frågor.

Det har ofta omvittnats, att de tekniska hindren för byggnadsarbetets be- drivande året om numera kunna anses övervunna; bl. a. ha 1934 års byggnads— industrisakkunniga ägnat denna fråga en utförlig behandling. Tack vare bättre kunskap om framför allt murbrukets och betongens egenskaper i kyla har man funnit det relativt lätt att övervinna olägenheterna vid kyla. Man anser numera att tekniska hinder för vinterarbete ej föreligga för annat bygg- nadsarbete än utvändig putsning, fogstrykning, vissa terrasseringsarbeten, utvändig målning och några andra, mindre betydande arbeten. Vinterarbete drager dock något högre kostnader för vissa tillkommande arbeten, belysning under delar av arbetsdagen — där denna icke förkortas —— den mörkaste års— tiden, eldning för varmvatten och ånga, som behövs för murning, puts, betong- och cementarbeten vintertid, torkeldning i bygget och intäckning, underhålls— värme innan värmeledning är färdig, snöskottning och annat rengörings— arbete; dessutom har man att räkna med någon sänkning av arbetsintensiteten under vintern till följd av kylan och mera hindrande påkläduad. En exakt beräkning av merkostnaderna för arbete under vintern är svår att utföra, men de torde belöpa sig till 1 a 2 % av byggnadskostnaderna under vintermåna- derna. Mot detta står emellertid för företagare med fast organisation ett mera jämnt och fullständigt utnyttjande av dennas kapacitet. Som helhet torde därför höjningen av byggnadskostnaderna vid vinterarbete kunna upp- skattas såsom obetydlig, om ens någon alls för dylika företagare. Något annorlunda torde saken ställa sig för företagare utan fast organisation och utrustning för vinterarb'ete; det är också i dessa företagares verksamhet, som en väsentlig del av anledningen till byggnadsverksamhetens anhopning till sommarhalvåret är att söka.

Erfarenheten ger vid handen, att byggnadsverksamhetens säsongproblem icke löses genom ett upprepat uttalande av önskvärdheten av mera konti- nuerlig drift. De sakkunniga äro även benägna att tro, att enbart ett införande av flera fardagar icke är ett tillräckligt medel att nå en utjämning av produk- tionssäsongen. Två effektiva fal'dagai' äro Visserligen en förutsättning för att icke vinterbyggandet skall hämmas genom Ojämnheten i risk för hyresför— luster för aprilhus respektive oktoberhus. Men för att den traditionella ord- ningen skall brytas, torde krävas direkt på produktionen verkande ekonomiska incitament, som driver i utjämnande riktning. Det borde för en företagare ge en ekonomisk fördel, om han ordnar sin byggnadsverksamhet på sådant sätt, att mera jämn Och trygg sysselsättning beredes arbetarna. Ett sådant förhållande vo*re helt naturligt och i enlighet med vad som gäller inom den mesta ekonomiska "verksamhet. Inom den vanliga industrin, där man oftast arbetar med stora fasta anläggningar, är det för företagaren i och för sig ett intresse att driva produktionen så jämnt som möjligt för att nå bästa ut- nyttjande av de fasta anläggningarna. Inom byggnadsindustrin äro de pro- duktionselement, som draga fasta kostnader, kontorsorganisation, maskiner

o. s. v., av jämförelsevis ringa omfattning, särskilt beträffande den del av byggnadsföretagarna, som under högkonjunkturer ägna sig åt bostads— byggande utan att etablera en mera fast organisation.

Det är svårt att ur tillgängligt material erhålla en fullt klar bild av de faktiska sysselsättningsförhållandena inom byggnadsfacken och att beräkna den genomsnittliga årsarbetstid, i dagar eller timmar räknad, som utbildas under inverkan av byggnadsproduktionens säsongvariationer. I ett före- gående avsnitt i detta kapitel har redogjorts för resultaten i dessa hänseenden av socialstyrelsens undersökning av byggnadsarbetarnas löne- och sysselsätt- ningsförhållanden, av vilka framgingo standardräknade medeltal för års- arbetstiden för egentliga byggnadsarbetare under åren 1938—39 på 255 a 265 dagar. Såsom förut utvecklats, finnas dock skäl som tala för att detta resultat ligger betydligt i överkant, då. i socialstyrelsens material de mera fast an- ställda arbetarna torde vara överrepresenterade. Byggnadsträarbetarför— bundets i det föregående anförda statistiska uppgifter visa för Stockholm något lägre, för övriga ortsgrupper betydligt lägre siffror. Detta samman- hänger därmed att i detta material ingår ett stor antal medlemmar med mycket låg arbetstid inom yrket. I en grupp har sålunda nära hälften av de redo- visade arbetarna ett uppgivet antal arbetsdagar inom byggnadsfacket, som understiger 150. Det är uppenbart, att i sådana fall, inträffande under en utomordentligt stark högkonjunktur, det kan vara tveksamt om arbetaren — oavsett organisationstillhörighet —— är att räkna som enbart byggnadsarbetare. En bestämd gränsdragning är här omöjlig.

Inom byggnadsarbete sysselsättas många, som endast partiellt ha sin för- sörjning därav. Ser man särskilt till nybyggnadsarbetet, vars säsongvaria- tioner här äro ifråga, gäller för vissa grupper byggnadsarbetare, såsom målare, plåtslagare, rörarbetare och elektriker, att deras sysselsättning normalt till endast omkring hälften faller därinom och resten inom reparationsarbeten, vilka visserligen också äro säsongbetonade men ej bundna av nybyggnads- verksamhetens säsong, inom verkstadsarbete o. s. v. Enligt uppgift utgör nor— malt för målarna c:a 60 % av årsarbetet reparationsarbete; för rörmokare och elektriker är motsvarande siffra för reparations- och verkstadsarbete c:a 40 %. Dessa grupper kunna sålunda icke eller i endast lägre grad anses som säsong- arbetare till följd av nybyggnadsverksamhetens säsongkaraktär. För plåt- slagare, rörarbetare och elektriker existerar icke heller ett sysselsättningens säsongproblem i samma grad som gäller för de egentliga byggnadsarbetarna. Målarna ha däremot en mycket utpräglad säsongväxling i sitt arbete. Detta sammanhänger därmed att reparationsarbeten anhopas till samma tider som arbeten vid nybyggnad; reparationer beställas huvudsakligen under sommaren och omkring oktoberflyttningen. En fördelning av flyttningarna mera jämnt på. minst två fardagar skulle — utom andra fördelar -—— även medföra en utjämning av målarnas sysselsättning.

De egentliga byggnadsarbetarna, murare, träarbetare och grovarbetare, äro i långt högre grad än de nämnda grupperna beroende av nybyggnadsverk-

samhetens säsongrörelser för sin sysselsättning. Man räknar med att i större städer c:a 85 % av sysselsättningen för egentliga byggnadsarbetare är knuten till nybyggnadsarbetet. För gruppen av mera fast anställda spelar arbete vid förråd o.s.v., som kan anordnas av större företagare med fast organisation, en viss roll för utfyllande av luckor i det egentliga byggnadsarbetet. För fler- talet är dock den med säsongerna växlande nybyggnadsverksamheten av- görande för sysselsättningsmöjligheterna inom facket.

Det påpekades nyss, att det kan vara svårt eller omöjligt att göra en be— stämd gränsdragning omkring byggnadsarbetarkåren. I synnerhet torde detta gälla beträffande grovarbetarna, av vilka många av dem, som redovisas som tillhörande byggnadsfacket, icke endast i kristider såsom under föregående år utan även under normala konjunkturer ha sysselsättning än inom bygg- nadsarbete, än på andra håll. (Från förhållandena i dessa hänseenden inom landsbygdens byggnadsverksamhet bortses här; dessa behandlas i fortsätt ningen under kapitel 11—15.) Sysselsättningens struktur inom byggnads- området är överhuvud av väsentligt annan art än inom den vanliga industrin. Byggnadsarbetarkåren är sammansatt av grupper med mycket skiftande an- ställningsförhållanden, från gruppen av — bortsett från svåra kriser _ jämnt eller nästan jämnt sysselsatta till gruppen av sådana arbetare, som endast tillfälligt — kanske endast ett par, tre månader under året —— arbeta inom byggnadsverksamhet och resten av året antingen arbeta inom andra verk- samhetsområden eller äro arbetslösa; mellan dessa grupper finnas alla över- gångar. Det är under sådana förhållanden svårt att angiva något visst för- hållande som genomsnittligt eller typiskt eller att få ett statistiskt uttryck för den genomsnittliga årsarbetstiden att jämföra med motsvarande uppgift för andra arbetsområden med mera fasta, mindre spridda anställningsför— hållanden. »

Det är dock uppenbart -— och notoriskt -— att även om man frånräknar sådana grupper av endast tillfälligt inom byggnadsarbete verksamma, som knappast kunna sägas tillhöra byggnadsarbetarkåren, och endast räknar med de arbetare, som vid normala konjunkturer ha så stor del av sin sysselsätt- ning förlagd till byggnadsområdet, att kombination med andra sysselsätt- ningar icke normalt kan anses möjlig, det dock för byggnadsarbetarna ges mycket mera växlande och osäkra anställningsförhållanden till följd av produk- tionens säsongväxlingar än för industriarbetare i allmänhet. Inom de icke säsongbetonade industrigrenarna kan den genomsnittliga årsarbetstiden (på ordinarie tid och för manliga arbetare) angivas till omkring 2200 timmar. Söker man, trots bristen på tillräckligt belysande statistiskt material och trots den obestämdhet till följd av vissa gruppers mera lösliga och tillfälliga anknytning till egentligt byggnadsarbete, som härovan diskuterats, göra en Uppskattning av genomsnittlig årsarbetstid under icke krisbestämda för- hållanden, synes en siffra av omkring 1 700 timmar per år kunna angivas för egentliga byggnadsarbetare, för det mest utpräglade högkonjunkturåret mera. Den förut nämnda uppgiften ur socialstyrelsens undersökning, 255 å

265 dagar, skulle vid en genomsnittlig arbetstid per vecka av 45 timmar, vilken med hänsyn tagen till skiftande förhållanden i olika landsdelar och vid olika årstider kan anses gälla inom byggnadsindustrin, ge en årsarbets- tid av över 1900 timmar. Detta representerar av skäl, som förut angivits, dock icke typiska eller genomsnittliga förhållanden. De av byggnadsträ— arbetarförbundet meddelade uppgifterna om sysselsättningen år 1939 för nära 5 000 av förbundets medlemmar ger en vägd genomsnittssiffra på 216 arbets- dagar, vilket vid 45 timmars arbetsvecka skulle betyda 1 620 arbetstimmar per är; siffran torde kunna anses för låg för att representera typiska förhållanden, då materialet innefattar åtskilliga fall av arbetstider t. o. m. lägre än 50 timmar. Om man med ledning av arbetslöshetsstatistikens månatliga upp- gifter från senare år före krisen söker kalkylera den utvunna arbetstiden i förhållande till den beräknade möjliga — vilket förvisso är en vansklig be- räkningsmetod — kommer man för de egentliga byggnadsarbetarna till års- arbetstider på mellan 1 700 och 1 800 timmar. Härvid är att märka, att den beräknade årsarbetstiden är högre för murare än för träarbetare, vilket jäm- väl framträder i socialstyrelsens undersökning.

Osäkerheten i uppskattningarna av byggnadsarbetarnas genomsnittliga årsarbetstid har här framhävts. Om vederbörlig hänsyn tages till de olika materialens art vill det dock synas som om en siffra på mellan 1700 och 1 800 timmar skulle komma verkligheten under åren före krisutbrottet nära. Jämfört med den förut anförda siffran för icke säsongbetonad industri skulle detta betyda, att den genomsnittliga årsarbetstiden inom de av nybyggnads- verksamhetens säsongväxlingar starkast påverkade egentliga byggnadsyrkena skulle understiga den inom industrin vanliga med 20 å 25 %.

Ett förhållande, ännu mera värt att understryka än den låga genomsnitt— liga årsarbetstiden är den starka spridningen i arbetstidshänseende mellan grupper med tämligen lång och grupper med mycket låg årsarbetstid, som framträder i såväl socialstyrelsens som byggnadsträarbetarförbundets material och på vilken de stora differenserna i årsförtjänster väsentligen grundar sig. Denna spridning har i föregående avsnitt statistiskt belysts. Byggnadsarbetar- kåren är ——- om en bild tillåtes —— uppbyggd av en relativt fast kärna av mera jämnt sysselsatta arbetare omgiven av en utåt periferien allt lösare krets av arbetare, som vid högsäsongen eller till slut endast tillfälligt under en del av högsäsongen drages in i byggnadsproduktionen för att vid lågsäsong gå arbetslösa eller arbeta på andra områden.

Man kunde säga att de hittillsvarande löne— och sysselsättningsförhållan- dena inom byggnadsverksamheten har inneburit, att i lönesystemet inbyggts ett slags försäkring mot korttidsarbetslöshet. Den låga genomsnittliga års- arbetstiden men framför allt förekomsten av låga årsförtjänster för grupper av arbetare med kortare årsarbetstid än den genomsnittliga tjäna som argu- ment för lönesatser, vilka delvis äro utmätta med hänsyn till försörjnings- behoven under perioder av korttidsarbetslöshet. Detta försäkringssystem är emellertid av den föga rationella arten, att dess förmåner framför allt

komma dem till godo, som icke eller i endast lägre grad drabbas av arbetslös- het, i formen av årsförtjänster, som stundom ligga högt över den för jäm— förligt arbete inom industrin gällande. Å andra sidan förekomma ofta inom byggnadsfacken årslöner, som vid jämförelse med den inom industrin sed- vanligen förekommande måste betecknas som låga, för arbetare med de lösaste sysselsättningsförhållandena.

Det står som ett självklart önskemål, att dylika förhållanden ersättas av förhållanden, som utmärkas av mindre splittring av lönenivån inom byggnads- facken och i vilka kärnan av mera fast anställda blir en större del av hela kåren och kretsen av mera löst och tillfälligt anställda en mindre del. Detta. måste vara innebörden när det talas om önskvärdheten av att byggnads— produktionens säsongväxlingar utjämnas och att anställningsförhållandena göras tryggare samt om skäligheten av modifierade lönekrav, när så sker. Men en lika självklar konsekvens härav är, att — en viss produktionsvolym förutsatt given —- antalet arbetare, som kunna beredas mera jämn sysselsätt— ning vid mera kontinuerlig produktion, blir mindre än det antal arbetare, som kunna få sysselsättning —— såsom hittills delvis av osäker art och med låg årsarbetstid —— vid icke utjämnad produktion. Häri ligger till stor del den kostnadssänkande rationalisering av hela byggnadsindustrin, som en säsongutjämning skulle medföra.

Det följer av sakens egen natur, att isynnerhet i en kristid byggnads- kostnadssynpunkten kan komma i konflikt med arbetslöshetssynpunkten, åtminstone temporärt. När det gäller åtgärder, som utgå från rent arbets— löshetspolitiska synpunkter, är det ett önskemål att inom en viss kostnadsram —— direkt eller indirekt -— så många arbetare som möjligt skola kunna beredas sysselsättning. Ur byggnadskostnadssynpunkten måste i princip strävan vara att för utförandet av ett Visst byggnadsföretag använda så litet arbetskraft som möjligt. I fråga om byggnader för offentliga ändamål, vid vars igångsät- tande syftet att motverka en arbetslöshet, som icke på. annat sätt kan be— mästras, spelar in, kan det vara motiverat att anordna arbetet på sätt, som icke ur byggnadsföretagets egen kostnadssynpunkt skulle vara det mest ratio- nella ——- t. ex. i form av arbetsskift som växelvis ge olika grupper av eljest arbetslösa sysselsättning; det är en praktisk fråga om lämpligheten av att utanordna arbetslöshetsmedel i form av understöd, extrakostnader för bygg- nadsföretaget eller kostnader i något alternativt offenligt arbete. I fråga om det allmänna bostadsbyggandet, som här är på tal, måste däremot med hänsyn till hyresnivån kostnads- och räntabilitetssynpunkten strängt fasthållas och all möjlig rationalisering av arbetet vidtagas även om därigenom arbetslöshets- synpunkten skulle skjutas undan. Konflikten torde dock kunna betecknas som skenbar: i den nuvarande situationen utgör ju billigast möjliga kostnader en förutsättning för att bostadsbyggande överhuvud skall kunna komma i gång i större omfattning och —— såsom framhållits i det föregående —— i den framtida utvecklingen kommer sannolikt kostnadsnivån att i högre grad än tidigare bli avgörande för byggnadsvolymen. Förutsättningen om given

produktionsvolym, vid vilken konflikten mellan kostnadssynpunkt och arbets- löshetssynpunkt kan uppstå, är sålunda icke realistisk.

I tidigare diskussion om möjligheter att bereda fastare anställningsför- hållanden för byggnadsarbetare och därmed också nå lägre arbetskostnad per timme och prestationsenhet har även framförts tanken att byggnadsarbetare skulle kunna årsanställas mot en årslön, som minst motsvarar den sedvanliga men som för företagaren innebär lägre kostnad. Mot denna form har riktats invändningen, att endast en mindre del av byggnadsarbetarkåren på detta sätt skulle kunna få fördelen av mera fast anställning och framför allt att det skulle bildas en socialt icke önskvärd klyfta inom byggnadsarbetarkåren mellan fast anställda med garanterad årsförtjänst och övriga, som fortfarande skulle gå i osäkra anställningsförhållanden och kanske ännu osäkrare än tidigare. Nu kan visserligen sägas, att det beror på graden av utjämning av säsongväxlingarna och det bidrag därtill, som själva löne- och anställnings— systemet kan giva, hur stor del av byggnadsarbetarkåren som kan beredas mera fast anställning. Det ligger i sakens egen natur att ju mera ojämnt produktionen bedrives, desto större är delen av osäkert anställda och den säsongarbetslöshetsrisk, som vilar på kåren, och omvänt vid mera kontinuerlig produktion — allt givetvis under förutsättning att byggnadsarbetarkåren är 'till sin storlek anpassad till den årliga byggnadsvolymen; krisarbetslöshets- frågor äro här ej på tal. Det kan vidare sägas, att hittillsvarande förhållanden inneburit uppdelning av byggnadsarbetarkåren, visserligen icke på två klart avgränsade grupper av fast respektive löst anställda utan mera graderat på i anställnings- och lönehänseende mera. eller mindre gynnade grupper, därvid skillnaderna mellan de bäst och de sämst ställda blivit synnerligen stor och socialt olycklig. Också i lönebildnings— och lönekostnadssynpunkt har, såsom i det föregående diskuterats, denna starka splittring i löne— och anställnings— hänseende verkat tyngande på byggnadsverksamheten. Även om årsanställ— ning i hittills diskuterad form icke är lämplig bör man dock enligt de sak- kunnigas mening söka nå en form för löne- och anställningssystem inom byggnadsindustrin, som minskar splittringen i villkor inom byggnadsarbetar- kåren, ger vissa garantier mot korttidsarbetslöshet och samtidigt verkar som drivkraft för företagarna att ordna produktionen mera kontinuerligt, varigenom under i övrigt lika förutsättningar lägre lönekostnad för produktionen kunde nås vid viss nivå för byggnadsarbetarnas årsförtjänster.

Som ett lönepolitiskt medel att påverka byggnadsverksamheten i utjäm- nande riktning har i diskussionen i synnerhet från arbetsgivarsidan, rekom- menderats återinförande av den ännu för 30 å 40 år sedan bestående diffe— rentieringen i sommar— och vinterlöner. Lägre lönesatser under vinterhalvåret skulle motverka den visserligen skäligen ringa, men dock för konserverande av det hittillsvarande tillståndet effektiva ekonomiska skillnad mellan sommar— och vinterbygge, som ligger i något högre kostnader, åtminstone för smärre företagare, under vintern och den större risken för hyresförluster under första tiden i aprilhus. I gemensamt remissyttrande av 1 april 1939 över 1934 års

byggnadsindustrisakkunnigas betänkande framställer Svenska arbetsgivare- föreningen och Svenska byggnadsindustriförbundet denna anordning till över- vägande. »Om, såsom obestridligen är fallet, valet mellan vinterarbete och sommararbete dikteras väsentligen av ekonomiska faktorer, skulle en dylik åtgärd säkerligen få omedelbar verkan. Det torde ej vara omöjligt att så avväga lönesatserna, att arbetarkåren som helhet därigenom icke skulle få mindre inkomster. Att arbetare, som nu hava arbete året om, skulle komma att få vidkännas viss minskning, torde icke böra räknas som en nackdel ur det helas synpunkt, ty uppenbart är att de nuvarande lönesatserna äro baserade på förutsättningen, att arbetet är mer eller mindre säsongbetonat. Helårs- anställda arbetare erhålla därför nu en inkomst, som icke varit avsedd, på samma gång vissa arbetare med kortare arbetstid få lägre inkomst än man räknat med. En utjämning dessa grupper emellan skulle endast vara. till fördel.» Det säges dock att »invändningar utan tvivel kunna resas» mot metoden.

Till sin allmänna motivering går detta i linje med de synpunkter på säsong- utjämningsproblemet, som i det föregående anlagts. De lönetekniska komplika- tioner, som skulle följa av en differentiering mellan sommar— och vinterlöne- satser, torde icke heller vara av den art, att de icke kunna övervinnas. Att de sakkunniga ändock icke anse sig kunna rekommendera en dylik anordning för byggnadsarbete i allmänhet beror av följande överväganden. Systemet med olika vinter— och sommarlöner härstammar från en tid, då de tekniska svårig- heterna att bygga under vintern voro mycket större än nu och sålunda bygg- nadsverksamhetens säsongkaraktär mindre var ett byggnadsindustrins orga- nisationsproblem och mera grundade sig på rent fysiska omständigheter; även byggnadsarbetsmarknadens organisation (vandringsarbete) var då på ett helt annat sätt än numera blivit fallet anpassat till de fysiskt givna betingelserna för byggnadsarbetet. Differentieringen mellan sommar- och vinterlön gällde icke endast byggnadsarbete utan var en vanlig, traditionellt given men under avveckling ställd företeelse på stora delar av arbetsmarknaden under ett tidi- gare skede i den industriella utvecklingen. Nu återinfört skulle ett dylikt system framstå såsom speciellt för byggnadsarbetsmarknaden, såsom en an- passning från byggnadsarbetarnas sida —— uppfattad mer eller mindre som en uppoffring —— med syfte att råda bot på ett missförhållande, vars av- hjälpande under nu gällande tekniska förutsättningar mera naturligt uppfattas såsom primärt en byggnadsföretagarnas organisatoriska angelägenhet. Ur arbetstagarsynpunkt måste det också te sig som ett egendomligt förhållande att det hårdare och mera krävande vinterarbetet skulle ge mindre lön än sommararbetet. —- Dessutom kan i fråga om differentiering mellan sommar- och vinterlön anföras, att ett sådant system visserligen skulle, rätt avvägt, kunna ge incitament till en jämnare fördelning av byggnadsföretagen över året och därmed verka utjämnande på säsongrörelserna i byggnadsverksam- heten som helhet men att det icke i och för sig driver den enskilde byggnads- företagaren att söka ordna sin produktion så kontinuerligt som möjligt.

När det gäller reparationsarbeten synas dock starka skäl tala för att man med hjälp av differentiering av priserna och däribland lönerna söker åstad- komma en fördelning, som icke såsom nu ofta är fallet, särskilt beträffande målningsarbete, skärper sysselsättningens säsongväxlingar utan i stället bi- drager att utjämna den. Dessa arbeten äro icke bundna i nyproduktionens säsongcykel och icke bestämda av byggnadsföretagarnas produktionsplanering utan av beställarnas, fastighetsägarnas och lägenhetsinnehavarnas, disposi- tioner, vilka torde kunna påverkas av propaganda, såsom framhållits av bygg- nadsindustrisakkunniga, och än mer av ekonomiska omständigheter, som verka. som lockelsemedel under tider, då nybyggnadsverksamheten kräver minst, och som avskräckningsmedel, då sysselsättningen inom nyproduktionen är störst. De sakkunniga vilja därför rekommendera, att i fråga om reparationsarbeten en differentiering av lönerna med hänsyn till sysselsättningssäsongerna tages i övervägande av vederbörande parter. Praktiska skäl tala möjligen för att en sådan anordning vidtages endast beträffande de grupper, för vilka repara- tionsarbeten spela en mera betydande roll, och sålunda icke för de egentliga husbyggnadsarbetargrupperna, murare, träarbetare och grovarbetare.

Det har i det föregående framhållits, att det f. n. icke existerar något till- räckligt på produktionen verkande ekonomiskt incitament, som driver bygg— nadsföretagare att ordna sin produktion så kontinuerligt som tekniska och marknadsmässiga förhållanden i och för sig skulle medgiva (det senare vid längre driven säsongutjämning av bostadsproduktionen under förutsättning av två effektiva fardagar). En företagare, som ändock gör detta och därmed bereder jämnare sysselsättning har ingen fördel därav. Hans konkurrens- ställning gentemot tillfällighetsföretagarna utan fast organisation, som när chanserna äro goda ge sig in på byggnadsmarknaden och framkalla de häftiga svängningarna genom att samlas till det för dessa företagare mindre besvär- liga oktoberhusbyggandet, blir icke stärkt därigenom. Däremot få de hos honom anställda arbetarna högre årsförtjänster; de ha fördelen av lönesatser, vilkas höjd bestämts under förutsättning av en säsongmässighet hos anställ— ningen, som för dem ej gäller, i vart fall icke i den förutsatta graden. Den ekonomiska drivkraften till en mera rationell organisation av bostads- byggandet som helhet är för svag eller obefintlig.

Enligt de sakkunnigas mening är det ett allmänt intresse av synnerlig vikt, att lönebestämningen inom byggnadsverksamheten knytes samman med an— ställningsförhållandena på sådant sätt, att det blir ett ekonomiskt intresse för företagarna att driva produktionen så kontinuerligt som möjligt, vilket innebär att beredandet av jämnare och fastare anställning skulle för före— tagaren innebära lägre produktionskostnader, samtidigt som arbetarnas löne— intresse hävdades genom att lägre timförtjänst kompenserades med längre årsarbetstid. Lönesatserna borde bestämmas icke som nu under förutsätt- ning av oordnade arbetsförhållanden och otrygga anställningsvillkor utan under förutsättning av välordnade förhållanden, varefter —— där sådana icke

bereddes —— kompensation för arbetaren borde ges, samtidigt innebärande en merkostnad för företagaren. Detta skulle å. ena sidan innebära en viss för— säkring mot korttidsarbete av mera rationell art än det nuvarande löne- systemet, som ger fördelarna till stor del åt dem, som icke drabbas av arbets- lösheten, å andra sidan som drivkraft sätta in ett företagarens ekonomiska intresse av kontinuerlig produktion.

En dylik anordning kunde konstrueras efter följande linjer. Lönesatserna — timlöner och ackordspriser — fastställas på sådant sätt att de vid viss för- delning av arbetet på ackordsarbete och tidlönsarbete och under förutsätt- ning av en viss minimiarbetstid per år, t. ex. 2 000 timmar, ge en årsförtjänst, om vilken parterna vid förhandlingar kunna överenskomma. Dessa lönesatser äro grundpriser, som gälla med den dyrortsgradering, som kan vara överens- kommen, oberoende av den anställningstid, som i varje särskilt fall före- kommit, och bestämma för företagaren hans lönekostnad, för arbetaren hans löneinkomst, där anställningstiden, bestämd i förhållande till en viss års— period, uppgått till eller överstigit 2000 arbetstimmar. Årsperioden kan givetvis icke utgöra kalenderåret, utan bestämmes lämpligen som en »rullande årsperiod», d. v. s. i varje fall räknat från dagen av en anställnings upphörande tillbaka till samma dag föregående år. Om vid upphörandet av en anställning arbetstagaren varit sysselsatt under årsperioden i 2000 timmar eller mera, har arbetsgivarens betalningsförpliktelser fullgjorts i och med föregående vecka till vecka eller vid avräkning av ackordsöverskott utgjorda lönebetal- ningarna. Om antalet arbetstimmar under året understigit 2000 har arbets- givaren att betala ett tillägg, bestämt i visst förhållande till den arbetade tiden eller till den tid, som resterar i 2000 timmar. En lämplig anordning synes vara, att vid anställningar, som icke uppgå till 1 000 timmar, räknas tillägget i förhållande till arbetad tid, men vid anställningar mellan 1 000 och 2000 timmar räknas det i förhållande till resterande tid. Detta betyder, att arbets- kostnaden per timme blir konstant upp till 1 000 timmar, men därefter succes- sivt sjunker ned mot grundlönesatsens nivå, som nås vid uppnådda 2000 timmar under årsperioden. För arbetaren innebär detta en slags försäkring mot korttidsarbetslöshet, som ger rätt till i efterskott utanordnad lön intill en viss gräns växande (såsom vid vanlig försäkring) i förhållande till arbetad tid, men därefter sjunkande ju mera den arbetade tiden närmar sig den som utgångspunkt valda fulla årsarbetstiden. Detta sista understryker, att det här icke är fråga om en allmän arbetslöshetsförsäkring, utan en försäkring med syfte att brygga över de kortare arbetslöshetsperioder, som inom bygg- nadsverksamheten uppstå till följd av diskontinuiteten i driften och som därför rimligen sättes ur funktion, då ett fullt arbetsår uppnåtts.

Ur arbetstagarsynpunkt skulle emellertid den väsentliga fördelen av ett dylikt system icke ligga i dessa tillägg till grundlönen vid kortare anställ- ningstider, utan i chansen att nå längre årsarbetstid, därigenom att systemet skapade ett ekonomiskt intresse hos företagarna för mera kontinuerlig produk- tion. Det väsentliga syftet med systemet nås alltmera, ju mera det sätter sig

självt ur funktion genom att driva till utjämning av produktionen och mera kontinuerlig drift. Liksom detta för arbetstagarna skulle innebära fördelen av längre årsarbetstider och tryggare anställningsförhållanden, skulle det för produktionen betyda, att de lägre lönekostnader per timme eller prestations- enhet, som svarade till längre anställningstider, alltmera tillgodogjordes i och med att tilläggen för korttidsarbete fölle bort.

Man har nu att utgå från en viss bestående lönestruktur och det torde vara för optimistiskt att räkna med att denna icke skulle verka bindande vid övergång till ett system sådant som det här diskuterade. Vid hittills rådande förhållanden har splittringen i byggnadsarbetarnas lönenivå till väsentlig del berott på ackordsarbetets olika relativa betydelse i olika arbeten; lönekost- nadernas höjd vid nybyggnadsarbete har ävenledes i huvudsak bestämts av ackordspriserna. En reduktion av lönekostnaderna, kompenserad av tillägg för korttidsarbete men framför allt av chansen till förlängd årsarbetstid, torde därför, när nuvarande förhållanden tages som utgångspunkt, i huvudsak eller helt böra läggas på ackordspriserna. Detta innebär emellertid den konsekven- sen, att — för att icke byggnadsarbete, som utföres helt på tidlön, i vissa fall skall fördyras — tilläggen måste räknas i förhållande till den del av den sammanlagda arbetstiden, då arbetet utförts på ackord. I följande exempel, som anföres för att illustrera den här utvecklade tankegången, har så skett. I exemplet har antagits förhållanden, som ungefär motsvarar de under åren 1938—39 beträffande murare och träarbetare rådande i medelstora stads- samhällen. Det har antagits, att ackordsarbetet utgör 60 %, tidlönsarbete 40 %. Utgångsläget har timförtjänsten antagits utgöra 2:50 kr. vid ackords— arbete, 1: 40 kr. vid tidlönsarbete. Det har därefter antagits att i samman- hang med införandet av kompensation för korttidsarbete ackordspriserna sänkts på sådant sätt, att vid i övrigt lika förhållanden timförtjänsten vid ackordsarbete blir 1: 85 kr., under det att tidlönen lämnas oförändrad. Vidare har antagits, att vid anställningstider, understigande 2000 timmar sammanlagt, tillägg utgår med 50 öre per på ackord arbetad timme upp till 1 000 timmar sammanlagd tid (= 600 ackordstimmar) och därefter per i 2000 timmar (=1200 ackordstimmar) resterande timme. Det må under- strykas att i detta, som anföres i exemplifikationens syfte, icke ligger något ställningstagande till frågan om lämpliga lönesatser eller tilläggssatser eller överhuvud till lönenivån inom byggnadsindustrin: därtill återkomma de sak- kunniga i nästa avsnitt. Med a) betecknas förhållandena före förändringen, med b) förhållandena efter.

Det må på nytt erinras om att syftet med det skisserade systemet är att bringa produktionen lägre kostnader, men kompensera arbetstagarna för ned— satta timförtjänster i någon mån genom tillägg vid korttidsarbete men framför allt genom förlängd årsarbetstid i och med mera kontinuerlig produktion, till vilken tilläggen för korttidsarbete tjäna som ekonomiskt incitament. För att dessa delsyften skola kunna förenas, är det självklart att löneinkomsterna vid

Inkomstförandrmg Vid Kostnad Kos tua ds-

Tillägg Inkomst per minsk- oförändrad förlängd timme ning årsarbetstid årsarbetstid %

ju) 4 120 — 4 120 - 19 2 00011.) 3 340 _ 3 340 — 780 -

1 600?) 3 296 3 296

Sammanlagd För- arbetstid tjänst

timmar

b) 2 672 120 2 792 — 509

a) 2 472 _ 2 472 1 mtb) 2 004 240 2 244 _ 228

2 060 _ 2 060 1 670 300 1 970 — 90

oförändrad arbetstid måste sjunka; däri ligger den kostnadsminskning, som _ kan erhållas och som vid en arbetstid av 2000 timmar utgör 19 %, vid en arbetstid av 1 000 timmar 4 %. Genom att ordna produktionen på sådant sätt, att längre anställningstider kunna erbjudas, får sålunda företagaren en möj- lighet att förbilliga sin produktion, en möjlighet som — såsom ovan utveck- lats — nu icke står till buds. Den mera kontinuerliga produktionen och den därav möjliggjorda längre genomsnittliga årsarbetstiden ge arbetstagarna kompensation för den lägre timförtjänsten på sätt som illustreras av siff- rorna för inkomstförändring vid förlängd arbetstid. I den mån sådan för- längning icke kommer till stånd, eller innan den kommit till stånd, ges par- tiell kompensation genom tillägget för korttidsarbete.

Det synes uppenbart att ett dylikt system i praktiken lämpligen utföres och i sina praktiska detaljer bestämmes i form av en byggnadsarbetsgivarnas gemensamma kassa av liknande typ som semesterkassan, till vilken tilläggen för korttidsanställning inbetalas och ur vilken efterskottslönen till de därtill berättigade korttidsarbetslösa byggnadsarbetarna. utbetalas enligt bestämda regler angående utgående belopp per vecka, karenstider o. s. v. Genom en dylik kassa ha byggnadsarbetsgivarna möjlighet att kollektivt svara för den längre årsarbetstiden och kollektivt vinna fördelen i kostnadshänseende av en sådan till den del, den icke vinnes direkt. Det senare förutsätter ett clearing— förfarande inom kassan, vilket givetvis icke får anordnas på sådant sätt att syftet med den ojämna lönekostnadsbelastningen vid kontinuerlig respektive diskontinuerlig produktion förfuskas. En arbetsförmedling i anknytning till en sådan kassa synes även naturlig.

Med hänvisning till vad som i det föregående anförts om byggnads— industrins skyldighet att i det allmännas intresse sträva efter en mera effek- tiv arbetsorganisation vilja de sakkunniga. framställa här diskuterade förslag till allvarligt övervägande av arbetsmarknadsparterna.

4. Lönenivån inom byggnadsindustrin. Jämförelser mellan lönenivåerna inom olika arbetsområden äro alltid vanskliga. Avser jämförelsen timlönesatser, står visserligen ett rikhaltigt statistiskt material till förfogande. En sådan jämförelse har sitt intresse väsentligen när frågan ses ur produktionskostnadssynpunkt. Anlägges syn- punkten av arbetstagarnas inkomster och konsumtionsmöjligheter har tim- lönejämförelsen begränsat värde. Variationer i arbetstiden per år spela vid den senare synpunkten, särskilt när jämförelsen gäller byggnadsarbetarlöner i förhållande till löner inom andra fack, en väsentlig och — såsom i före- gående avsnitt diskuterats —- statistiskt mera svårbestämbar roll. Statistiska uppgifter om verkliga årsförtjänster äro i den svenska lönestatistiken mycket knapphändiga; de siffror över årslön, som ingå i socialstyrelsens årliga löne— statistik, äro konstruerade under antagande av en viss genomsnittlig års- arbetstid.

Det må vidare understrykas, att — oavsett de statistiska årslöneuppgif- ternas knapphändighet — möjligheterna att jämföra lönenivåerna inom olika yrken med nödvändighet äro begränsade; mera preciserade omdömen grundade på dylika jämförelser låta sig icke göra. Det är för det första som regel omöj- ligt att med fullständig bestämdhet fastställa, att två arbeten inom olika arbetsområden äro i alla hänseenden utom lönen fullt jämförbara. Även om utbildningskrav, yrkeskunnighet, ställning i arbetet, arbetets tekniska art 0. s. v. fastställas så noggrant som möjligt, kvarstår beträffande de flesta sysselsättningar en rest av individuell, statistiskt icke mätbar karaktär hos arbetet, som gör jämförbarheten mer eller mindre bristfällig. Härtill kommer olikheter mellan de jämförda grupperna med avseende på fördelning på orts- typer, dyrortsgrupper, åldersgrupper o. s. v., vilka dock i allmänhet kunna statistiskt beaktas, om materialet är tillräckligt stort och uppdelbart.

I det följande användas huvudsakligen löneuppgifter för åren 1938—39, som varit tillgängliga. För jämförelse mellan timlöner anföras uppgifterna för 1939 ur socialstyrelsens lönestatistik. Beträffande årsförtjänster gives materialet för byggnadsfacken i socialstyrelsens för de sakkunnigas räkning utförda, i det föregående redovisade undersökning. Därvid ha genomgående använts de standardräknade medeltalen för årsinkomsten; dessa ligga i all- mänhet lägre än övriga beräknade genomsnitt och medianer men torde av skäl som framgår av föregående redogörelse ge det bästa uttrycket för verk- liga förhållanden. Som jämförelse har stått till buds årslöneuppgifter huvud- sakligen från metallindustrin; från detta område ha varit tillgängliga dels resultaten av den stora årslöneundersökning på 1935 års fackförbundsstatis— tiska material, som utfördes i 1936 års lönekommittés regi, vilka framskrivits till 1939 med ledning av den årliga lönestatistikens uppgifter om lönenivåns förändringar, dels av från svenska metallindustriarbetarförbundets statis- tiska avdelning meddelade uppgifter om löner åren 1938 och 1939 för arbetare inom verkstadsindustrin. Den förra beräkningen torde ge något för höga

2:24 resultat, då _— egendomligt nog — årsarbetstiden inom metallindustrin synes ha varit högre 1935 än 1939. -— I 1930 års folkräkning föreligga uppgifter om medianinkomster inom olika industri- och yrkesområden; dessa ha dock de brister, som all på taxeringsuppgifter grundad inkomststatistik vidlådes av. Resultaten av 1934 års byggnadsindustrisakkunnigas omfattande lönestatis- tiska undersökningar ha i förevarande sammanhang icke kunnat användas, då de hänföra sig till år, för vilka intet jämförelsematerial är tillgängligt

Jämförelser av här ifrågavarande art skola i största möjliga mån göras mellan grupper, som inom sig äro homogena. På yrken uppdelade uppgifter om årsförtjänster ha, utanför byggnadsfacken, huvudsakligen varit att erhålla från metallindustrin, varför de följande jämförelserna till större delen avse detta arbetsområde. Oavsett de statistiska åtkomstmöjligheterna synes emel- lertid just metallindustrin, särskilt verkstadsindustrin, lämpa sig bäst för jäm- förelser med byggnadsindustrin med avseende å löneförhållandena. Metall- industrin och byggnadsindustrin bilda de två stora, beträffande produktions- volym ungefär likvärdiga, någorlunda enhetliga industriella sysselsättnings- områdena i landet. I konjunkturhänseende pläga de, som varande de två stora investeringsindustrierna, förhålla sig på likartat sätt —- naturligtvis bortsett från nu rådande extraordinära förhållanden. Båda ha vuxit mycket starkt inom det senaste decenniet, vilket dels har givit enahanda betingelser för lönebild- ningen i detta hänseende, dels ger anledning antaga, att respektive arbetar— kårers ålderssammansättning är någorlunda likartad. Därtill kommer, att medellönerna inom metallindustrin som regel synnerligen väl representera hela industrin; skillnaderna mellan lönenivå för hela industrin och för dess viktigaste del, metallindustrin, är i allmänhet mycket obetydlig. Metallindu— strin har icke någon särställning såsom skyddad hemmamarknadsindustri eller särskilt utsatt exportkonkurrensindustri. I alla hänseenden av betydelse för lönejämförelser bildar därför metallindustrins och särskilt verkstadsindustrins löneförhållanden det bästa jämförelseobjektet.

Timförtjänsten I tab. 70 återges efter socialstyrelsens lönestatistik de genomsnittliga timförtjänsterna inom byggnadsfacken samt i andra huvud— gruppen av näringar med fördelning på dyrortsgrupper, varvid timförtjänsterna i olika industri- och dyrortsgrupper ha satts i relation till timförtjänsterna inom byggnadsverksamheten.

Det bör observeras att man i socialstyrelsens lönestatistik ej kunnat göra någon åtskillnad mellan de olika yrkesspecialiteterna inom vare sig byggnads- industrin eller andra industrier. Olikheter i sammansättningen med avseende å yrkesarbetare och grovarbetare inverkar därför i växlande grad på genom- snitten. Vidare är att märka, att de mindre byggnadsföretagen äro under- representerade i materialet (vilket dock, ehuru sannolikt i relativt lägre grad, gäller även andra industrigrupper), vilket för de lägre dyrortsgrupperna torde innebära att de redovisade medelförtjänsterna äro något för höga.

Tub. 70. Genomsnittliga timförtjänster (inkl. övertidsersättning, naiuraförniåner 0. (i.) för manliga arbetare inom olika näringsgrenar och dyrortsgrupper år 1939 i procent av timförtjänsterna inom byggnadsverksamhet enligt socialstyrelsens lönestatistik.

Dyrortsgrupp

]) E F|G|H

Byggnadsverksamhet .................... 100 100

Därav: Husbyggnadsarbete . . . . . ............. 99 102 99 Väg- och vattenbyggnadsarbete 84 72 82 Iustallationsarbete .................... ' 97 ' " 94 97 Målning och glasmästeri .............. ' 114

Malmbrytning och metallindustri ........ ' 89 83 78 Därav: Mekaniska verkstäder ' 89 82 79

Jord- och stenindustri .................. 81 82 73 Därav: Byggnadsåmnesindustri ...... 83 ' 76

Träindustri 79 67 66 Därav: Snickeri- och möbelfabriker.. 75 69 67

Pappers- och grafisk industri ............ 89 82 83 Livsmedelsindustri ...................... 84 77 82 Textil- och beklädnadsindustri .......... 71 64 63 Läder-, hår- och gummivarufabriker . . .. 87 72 78 Kemisk-teknisk industri 83 ' 76

Samtliga industrigrupper 85 76 Statliga verk och byggnadsarbeten m. m. 90 83 Kommunala verk 0. byggnadsarbeten m.m. 90 76 88 93 Handel och varulager .................. 79 66 72 71 Samfardsel 84 87

Samtliga grupper 86 76 88 81 82 104

Jämförelsen rörande timförtjänster enligt socialstyrelsens lönestatistik visar, att timförtjänsterna inom byggnadsverksamheten år 1939 lågo på en högre nivå än timförtjänsterna för någon annan industriarbetaregrupp med undantag för arbetare inom den norrländska malmbrytningen (som dominerar den i övrigt betydelselösa grupp H). Härvid har jämförelsen avsett arbetare inom samma dyrortsgrupper. Siffrorna för hela riket påverkas nämligen allt- för starkt därav, att i lönestatistiken redovisade byggnadsarbetare i större utsträckning äro koncentrerade till de större städerna än vad fallet är be- träffande andra arbetaregrupper. I allmänhet ligga timförtjänsterna inom byggnadsindustrin omkring 25 % högre än timförtjänsterna inom den egentliga fabriksindustrin. Skillnaden är större för de största städerna, något mindre för landsbygden. Målarna och glasmästeriarbetarna, vilka finnas redovisade genom en undergrupp bland byggnadsarbetarna, hade enligt denna statistik timförtjänster, som lågo mellan 9 och 28 % över genomsnitten för samtliga byggnadsarbetare. Också här var skillnaden störst för storstäderna och minst för landsbygden. Timförtjänsterna för murarna och träarbetarna torde ligga någonstans emellan talen för målarna och för samtliga byggnadsarbetare.

se 41 15

— Det bör påpekas, att de i tab. 70 redovisade timförtjänsterna och relations- talen icke kunna läggas till grund för preciserade omdömen om förhållandet mellan timförtjänster för i yrkeshänseende jämförliga grupper, eftersom yrkes- arbetare och grovarbetare ingå i olika proportioner i de olika industri- grupperna.

På grund av byggnadsindustrins i ett föregående avsnitt diskuterade säsongkaraktär, motvägas byggnadsarbetarnas högre timförtjänster av en i allmänhet kortare arbetstid per år än andra arbetarekategorier. Som framgår av den följande framställningen ligga emellertid årsinkomsterna inom bygg- nadsindustrin ävenledes högre än inom den egentliga industrin.

Årsinkomster. I tab. 71 återges medianinkomster för manliga arbetare i städerna enligt 1930 års folkräkning.

Tab. 71. Medianinkomster för manliga arbetare (inklusive medhjälpande familjemed- lemmar och förmän) i städerna enligt 1930 års folkräkning, kr.

Malmbrytning och metallindustri ................................................... 2350 Mekaniska verkstäder och gjuterier, skeppsvarv, elektromekanisk industri (inklusive montering) ............................................................... 2 399 Jord— och stenindustri 2 094 Tegelbruk, porslins, kakel- och annan lervaruind. .............................. 1 926 Kalk- och kritbruk, cement- och murbrukstillverkning, gjutning vid cement- fabriker 2 333 Träindustri 1 878 Snickeri, svarveri, båtbyggeri, tunnbinderi, vagn-, träsko- och korgmakeri m. m. 1 966 Pappers- och grafisk industri 2 455 Pappersmasse-, pappers- och papptillverkning .................................... 2 268 Närings- och njutningsmedelstillverkning .......................................... 2 581 Textil- och beklädnadsindustri ......................................................... 1 904 Läder-, hår- och gummivaruindustri 1 891 Kemisk-teknisk industri 2 306 Byggnadsverksamhet, belysning, vattenledning m. m. ........................... 2 659 Husbyggnadsverksamhet: murare 3 499 » snickare och timmermän .............................. 2 965 cement- och betonggjutare, asfaltkokare ......... 3080 övriga arbetare .......................................... 2 418 2 384 Väg- och vattenbyggnad: murare 2 537 » >> » cement- och betonggjutare, asfaltkokarc ......... 3 082 » » » Övriga arbetare .......................................... 2 172 Gas- och vattenledningsverk (inklusive rörarbeten utomhus), elektricitets- verk och kraftledningar ' 2 942 Glasmästeri och förgyllning, kakelugnsmakeri, rörarbeten inomhus (värme-, gas-, vatten- och kloakledningar), renhållning, sotning ..................... 2 765 Ej specificerad industri ............................................................... 1 407

Industri och hantverk, samtliga grupper. 2 345

Dessa numera mindre aktuella uppgifter möjliggöra icke heller jämförelser mellan likvärdiga yrkesgrupper. Det kan noteras, att år 1930 medianinkomsten

för murare låg 45 %, för snickare och timmermän 23 %, för cementgjutare etc. 28 % över inkomsten i mekanisk industri etc., under det att gruppen »övriga arbetare» inom husbyggnadsverksamhet samt målning visar ungefär samma siffror som mekanisk industri.

De genomsnittliga årsinkomster för arbetare inom olika näringsgrenar, som redovisas i socialstyrelsens årliga lönestatistik, ligga genomgående högre än de faktiska medelinkomsterna (jfr den snart utkommande Lönestatistisk års- bok 1939, sid. 67) och äro följaktligen mindre lämpade för en jämförelse med de ovan anförda uppgifterna om byggnadsarbetarnas årsinkomster.

I 1936 års lönekommittés betänkande med förslag till civilt avlönings- reglemente (S. 0. U. 1937:48) ingår en undersökning av årsförtjänsterna 1935 för arbetare inom vissa yrkesgrupper, grundad på individuella uppgifter från medlemmar av vissa fackförbund. Med ledning av dessa uppgifter och de uppgifter om den genomsnittliga stegringen av timförtjänsterna, som kunnat erhållas ur socialstyrelsens lönestatistik, har man beräknat de genom- snittliga årsförtjänster, som återges i tab. 72. Såsom förut påpekats, synas dessa uppgifter, åtminstone vad metallindustrin beträffar, ligga i överkant.

Tab. 72. Medellöner 1939 (kr.) för vissa arbetnrgrnpper beräknade med ledning av 1936 års lönekommittés betänkande (S. 0. U. 1937: 48).

Norra Mellersta Södra Städer Sverige Sverige Sverige med Stock- Göte- Malmö 30 000- orter med . . . . orter med . . . . orter med . . . . Hela holm borg 100000 invånare invånare invånare riket vtiiiire & ooo- '”de 5 000— "”'"!” 5 000— mind" an nu nu 30 000 5 000 30 000 5 000 30 000 5 000 Verkstads- arbetare o. d. — — — — — — — — — -—— 3 639 Verktygs- arbetare 4 200 3 901 —— 3 397 —— — 3 451 3 184 3 167 — 3 584 Bilmontörer 3 963 -— 3 631 3 402 — — — — 3 330 — 8 578 Smeder 4 609 —-— —— 3 359 — — 3 485 3 122 2 943 2 693 3 356 Plåtslagare 4 767 — 3 326 3 357 — —— 3 412 2 867 3 012 2 677 3 340 Rörarbetare 4 747 4 337 4 349 3 739 4 475 —— 3 258 -— 3 482 -—— 4 229 Bänkarbetare 4 073 3 626 3 426 3 422 — —— 3 529 3 174 3 115 2 783 3 468 Maskinarbetare 4 155 3 697 3 464 3 412 3 516 — 3 596 3 287 3 138 2 843 3 518

Tab. 73 innehåller uppgifter om timförtjänster och halvårsinkomster för manliga yrkesarbetare och grovarbetare inom verkstadsindustrin åren 1938 och 1939, som ställts till förfogande av Svenska metallindustriarbetareför- bundet. Helårsförtjänsterna torde kunna beräknas till i det närmaste det dubbla av de i tabellen meddelade inkomsterna under 2:a halvåret respek- tive år.

Om man ur det i ett tidigare avsnitt redovisade materialet rörande bygg- nadsarbetarnas årsförtjänster och det här i tab. 72 och 73 anförda materialet rörande förtjänster för andra grupper av arbetare vill söka ut de mest menings- fulla jämförelsemöjligheterna synes det med tidigare given allmän motive-

Tab. 73. Tilnförtjänster och inkomster under Zedra halvåret 1938 och 1939 för arbetare vid företag anslutna till Sveriges verkstadsförening enligt Svenska metallindustriarbetareförbundets statistik.

(Uppgifterna avse manliga arbetare.)

1938 1939

Genom- nr— Ge- Genom— ar- Gc- snittlig bcts- nomsn. snittlig bets- noinsn. för- ant. ar- för- ant. ar- tim- tjänst. bets- . tjänst .bets- tini- för— 2;dra timmar tim- 2zdra timmar lön, t'änst halv- 2zdra lön, halv- 2:dra öre Jörel året, halv- . öre året, halv- kr. året kr. året

tim- för- tjänst, Yrkcsarbetarc om över 21 är. Stockholm 5863 1154 1720 17851037'6 58 5790 1159 1789 1744 974'9 Göteborg ........ 1554 1008 154'9 17431125'4 20 1392 1023 1581 17331096'3 Malmö .......... 1763 976 1461 16091101'6 22 1957 969 1480 15661058'4 1:a ortsgruppeu. . 6 258 115'7 171'9 1 786 1 038": 66 6 208 1161 1783 1 752 9828 2:a ortsgruppen. . 17 052 986 1430 1 550 1 0832 256 16 617 992 1468 1 602 1091'9 3ze ortsgruppen. . 2 829 90'9 1195 1 337 1 1188 100 2 980 91'3 122'8 1 358 1 110'5

Samtliga orter 26 139 101'9 147'1 1 583 10764 422 25 805 102'4 1508 1610 1067'8

Grovarbetare

över 20 dr. Stockholm 60 2831 994 1428 14431010'8 58 2729 987 1468 1423 9699 Göteborg ........ 23 2185 867 1404 1492 1 0625 20 2 388 861 1424 1 429 1003'9 Malmö .......... 23 1 227 863 1209 1 2581040'8 22 , 1 463 855 121'8 1 130 927'5 l:a ortsgruppen. . 69 3375 980 1480 1526 1031'6 66 3310 97'0 151'8 1483 9766 2:a ortsgruppen. . 270 14 736 869 1260 1 305 1 035'9 256 15 682 872 1303 1322 1 016'1 3:e ortsgruppen.. 91 3 888 765 1168 1236 10583 100 4 409 761 1197 1 265 10568

Samtliga orter 430 21999 868 1277 1327 1039'2 422 23 401 86 !) 131'0 1 334 1018'2

ring lämpligast att ställa mot varandra de standardräknade medeltalen för årsinkomsten inom olika byggnadsarbetaregrupper å. ena sidan och årslönerna för arbetare inom verkstadsindustrin inom motsvarande stad eller grupp av stadssamhällen. Därvid kunna lämpligen yrkesarbetarna inom byggnads- industrin jämföras med sådana yrkesarbetare inom verkstadsindustrin, som icke genom direkt kontakt med byggnadsmarknaden fått sina löneförhållanden påverkade av dennas lönelägen; sådana grupper som rörarbetare och plåt- slagare böra sålunda icke användas för jämförelse. Mest representativa för löneförhållandena inom egentligt verkstadsarbete synas verktygsarbetare och maskinarbetare vara. Beträffande grovarbetare inom byggnadsverksam- heten erbjuder sig som lämpligaste jämförelsematerial lönerna för grov- arbete i verkstadsindustrin inom respektive ort eller ortsgrupp.

Vad först angår de grupper, som kunna sägas tillhöra såväl byggnadsindu- strin som verkstadsindustrin, rörarbetare, plåtslagare och i viss mån smeder, framgår ur lönekommitténs material, att dessa hade årslöner som i allmänhet överstego de egentliga verkstadsarbetarnas. I Stockholm var sålunda rör- arbetar- och plåtslagarlön'en 13 a 14 % högre än verktygsarbetarelönen, i Göte- borg var rörarbetarens lön 11 % högre än verktygsarbetarens, i Malmö 25 %

högre än maskinarbetarens, i övriga städer med över 30 000 invånare c:a 10 % högre. För mindre orter synes däremot icke någon mera markerad skillnad ha förelegat.

I nedanstående tabl—å. har på sätt, för vilketnyss redogjorts, sammanställts årslöner inom byggnadsindustri och verkstadsindustri för yrkesarbetare respektive grovarbetare inom olika orter och ortsgrupper. Serien a) utgöres av de av metallindustriarbetareförbundet meddelade timförtjänsterna, multi- plicerade med 2 200 timmar, vilket nära motsvarar den faktiska genomsnitt- liga årsarbetstiden inom verkstadsindustrin under här ifrågavarande är, serien b) av lönekommitténs framskrivna siffror i genomsnitt för verktygs- arbetare och maskinarbetare (för mindre orter medeltal av södra och mellersta Sverige). Indextalen ange respektive byggnadsarbetargrupps årslön i för- hållande till a) siffran respektive b) siffran. I fråga om den näst lägsta orts- gruppen 10—30 000 invånare är den nedre gränsen olika i de olika materialen: lönekommitténs material innehåller beträffande denna grupp även orter ned till 5 000 invånare. Med hänsyn till den föga differentierade lönebildningen inom verkstadsindustrin med undantag av å ena sidan de största städerna, å andra sidan landsbygd torde denna olikhet icke spela någon större praktisk roll. I fråga om uppgifterna från metallindustriarbetareförbundet har gjorts en med byggnadsarbetarstatistiken överensstämmande ortsindelning.

Man finner häri en praktiskt taget genomgående högre nivå för byggnads- arbetarlönerna än för grupperna av yrkesarbetare och grovarbetare inom verk- stadsindustrin. Dennas lämplighet att i lönehänseende representera industri i allmänhet har i det föregående framhävts. De relativt högsta byggnads—

Verk- Bygg. stads. nads— arbete arbete

Målare Grov- Grov- , arbetare arbetare

Byggnads arbete Verket ads- arbete

Trä-

Murare arbetare

11

Stockholm ...................... 3 936 5 294 3 186 3 831 Index: a 100 135 100 120 b — 127 — —-

Göteborg ...................... 3 478 4 295 3 111 3 348 100 123 100 108 _ 113 — —

3 256 3 961 2 671 3 121 Index: 100 122 100 117 — 115 ' — —

Städer m. 30 000—100 000 invånare ' 3 748 2 847 3 178 Index: a 116 100 112 b 110 —— ——

Städer m. 10 000—30 000 invånare 3 239 2 730 2 772 Index: a ' 101 100 102 b 97 — -—

Städer 111. under 10 000 invånare 3 051 2 774 2 950 Index: a. 105 100 106 b . 100 _

lönerna förekomma i de största städerna. I de mindre orterna krymper skillnaden ihop betydligt eller försvinner helt och övergår t. o. m. i vissa fall till negativ.

Att ge 'ett sammanfattande uttryck för hur mycket byggnadsarbetarlöne- nivån de senaste åren före krisen översteg den allmänna industriarbetarlöne- nivån, representerad av verkstadsindustrins förhållanden, ställer sig svårt med hänsyn till de stora olikheterna olika ortsgrupper och även olika bygg- nadsarbetargrupper emellan. Dessa skillnader betyda givetvis, att om bygg- nadsarbetarnas lönenivå skulle anpassas till gällande industriarbetarlönenivå, förändringen skulle bli mycket olika för olika grupper. En metod att sam- manfatta den allmänna nivåskillnaden är att beräkna hur mycket den totala lönesumman för byggnadsarbetare skulle komma att förändras, om inom varje ortsgrupp och för varje arbetarkategori lönen anpassades till den på orten gällande lönen för yrkesarbetare respektive grovarbetare inom verkstads- industrin. Detta innebär en »dubbel vägning» av genomsnittet med hänsyn till dels byggnadsarbetarnas fördelning på grupper av städer, dels de olika byggnadsarbetarekategoriernas inbördes numeriska vikt. En sådan vägning (varvid antages att. byggnadsarbetarlönernas relation till verkstadsarbetar- lönerna är genomsnittet av tablåns a)- och b)-serier) ger till resultat, att under åren närmast före krisutbrottet lönesumman inom byggnadsindustrin i stä- derna (murare, träarbetare, målare och grovarbetare) skulle ha sänkts med nära 15 %, om inom varje ortsgrupp lönen skulle ha kommit i paritet med lönen för yrkesarbetare, respektive grovarbetare inom verkstadsindustrin. Då här icke medräknade grupper, rörarbetare, plåtslagare, elektriska arbetare och vissa andra, för vilka tillräckligt omfattande uppgifter för motsvarande kal— kyler icke stått till buds, ha en lönenivå som icke i samma grad som de egent- liga byggnadsarbetarnas överstiga den industriella i allmänhet, bör nämnda procentsiffra sänkas något; approximativt torde siffran för hela byggnads— arbetarkåren kunna uppgivas till nära 14 %. Om en liknande jämförelse göres med användande endast av de från metallindustriarbetareförbundets statistiska avdelning meddelade uppgifterna om faktiska förtjänster inom verkstads- industrin åren 1938—39, erhållas jämförelsetal, som överstiga de nämnda med 3 ä 4 enheter, eller en slutsiffra av omkring 17 %. i

Det sagda gäller förhållandena under åren närmast före krisen. Sedan dess — och räknat fram till 1 februari 1941 — ha lönerna förändrats genom nya avtal och indexreglerade tillägg. För industriarbetarna i allmänhet upp- går den procentuella förändringen till 11 a 12 %. Motsvarande utveckling för byggnadsarbetarnas lönesatser uppgår (semestertillägget oräknat) till 5 a 7 % för murare, 5 a 8 % för träarbetare och 9 a 10 % för grovarbetare, varierande efter ortsgrupp. Sammanvägas samtliga grupper, synes en för- ändring av omkring 8 % kunna angivas som den genomsnittliga. Skillnaden gentemot industriarbetarna uppgår sålunda till 3 a 4 %. Av den före kris- utbrottet bestående skillnaden skulle härigenom återstå 10 a 12 % enligt den ena jämförelsen och 13 å. 14 % enligt den andra. Det bör på nytt understrykas, att dessa beräkningar gälla byggnadsarbetarkåren som helhet, alltså icke

endast de egentliga byggnadsarbetarna och icke heller varje grupp för sig; för dessa äro förhållandena starkt växlande.

Trots en betydligt kortare årsarbetstid hade sålunda under åren före krisen byggnadsarbetarna årsförtjänster som påtagligt överstego industri— arbetarnas. Det kan invändas, att dessa år utmärktes av stark högkonjunktur, vilket sannolikt innebar längre årsarbetstid än normalt samt att i och med förlamningen av bostadsbyggandet efter krisen byggnadsarbetarnas löne- summa sjunkit till kanske hälften. Båda dessa invändningar äro naturligtvis i och för sig riktiga. De rubba emellertid icke riktigheten i påståendet, att byggnadsarbetarna med en årsarbetstid, visserligen längre än normal i bygg— nadsfacken men dock betydligt kortare än den i industriarbete vanliga, nådde högre inkomster än industriarbetare i allmänhet, att alltså en betydlig över- kompensation för den korta årsarbetstiden förelåg. Man kan vidare icke vid bedömningen av de för byggnadsverksamhetens kostnader bestämmande löne- satserna utgå från en ovanligt svårartad krissituation och slå ut en genom produktionsminskning starkt reducerad lönesumma på ett oförändrat antal arbetare. De sakkunniga ha förut hävdat den meningen att kostnadsminsk- nings- och rationaliseringssynpunkten måste ges prioritet; det är för bostads- byggandets framtid en verklig livsfråga. Om därigenom —— temporärt —— färre arbetare skulle kunna få sysselsättning inom byggnadsverksamheten, är detta ett arbetslöshetsproblem, som får behandlas som sådant men som icke får verka som en belastning på bostadsbyggandet. Man måste tvärtom enligt de sakkunnigas mening, som utvecklats i föregående avsnitt, på allvar börja föra in i bostadsbyggandets kostnadskalkyler de besparingar, som en utjämning av säsongrörelserna och därmed följande längre genomsnittlig årsarbetstid kan ge och skapa skäl härför genom att sätta in mot utjämning verkande ekonomiska drivkrafter av art som diskuterats i förra avsnittet och i kapitel 10.

Det tillkommer arbetsmarknadsparterna att överenskomma om lönesatser inom byggnadsindustrin. Vid sin bedömning av möjligheterna att reducera byggnadskostnaderna kunna självklart de sakkunniga icke komma ifrån att därvid räkna med en viss löneförändring som rimlig eller möjlig och detta med utgångspunkt i jämförelser med löneförhållandena inom jämförliga arbetsområden och med beaktande av de möjligheter till kompensation för sänkning av timförtjänsten, som en jämnare produktion kan ge. Då de sak- kunniga övervägt denna fråga ha de med den allmänna motivering, som givits i detta kapital, ansett sig kunna vid summeringen av kostnadsreduktions- möjligheterna inom byggnadsverksamheten räkna med en reducering av de samlade lönekostnaderna av genomsnittligt 12 a 15 %, räknat från den vid slutet av år 1940 bestående nivån. Därvid ha de på. 1938—39 års lönenivå verkande högkonjunkturmässiga årsarbetstidsförhållanden ansetts för fram- tiden kunna bevaras eller ytterligare förbättras genom åtgärder, som för de inom byggnadsindustrin i fortsättningen sysselsatta ge jämnare arbetstill-

gång.

KAPITEL 8.

Byggnadskonstruktioner och lågenhetsstaudard.

Tidigare verkställda undersökningar ha givit vid handen, att byggnads- kostnaderna variera inom mycket vida marginaler alltefter husens form och storlek, konstruktion, material, utrustningsstandard m. m.1 Det torde till- komma arkitekter, byggherrar, stadsplaneingenjörer m. fl. att i sitt arbete utnyttja härvidlag vunna erfarenheter och resultat. Dessa torde också i sina huvuddrag vara kända för flertalet byggnadsfackmän. Ett upprepande av de- samma torde därför här vara överflödigt. Med hänsyn till den roll som stan— dardproblemen spela i den allmänna diskussionen ha de sakkunniga emeller- tid icke ansett sig kunna underlåta att beröra vissa härtill hörande frågor.

I sin Promemoria rörande bostadsbyggnadsverksamheten och bostadsför- sörjningen (S. 0. U. 1930:50) yttrade bostadssociala utredningen i denna. angelägenhet följande. Det är »en populär uppfattning att alla svårigheter på vår bostadsmarknad skulle lösas genom större enkelhet i byggandet och avskaffande av bostadslyxen. Denna uppfattning bygger emellertid till stor del på felaktiga föreställningar om möjligheten för en industri att tåga bak- länges i sitt arbetssätt. Bostaden av i dag kan och bör av såväl sociala som fastighetsekonomiska skäl icke byggas utan badrum, utan varmvatten, utan tillfredsställande ljudisolering, utan tillfredsställande ventilation o. s. v. Plan- läggningen kan nämligen icke heller återgå till äldre, mindre differentierad bostadsmodell, när äntligen utvecklingen börjat komma igång från 1 rum och kök såsom vanligaste typ fram emot den önskade minimistandarden, 2 rum och kök, även om utrymmena äro små. Standardförbättringar, som skäligen kunna kallas lyxbetonade, spela ur kostnadssynpunkt en mindre roll än man vanligen föreställer sig. I sitt första betänkande (S. 0. U. 1935: 2, bilaga 7, sid. 214 ff.) har utredningen visat, att t. o 111. en radikal förenkling av bostadsutrustningen skulle sänka byggnadskostnaden förhållandevis litet. Om i den förteckning över kostnadsstegrande standardförbättringar i ett bostadsbygge i Stockholm, som härovan anförts (citerat ovan sid. 52) som exempel, allting toges bort utom de punkter, som kunna sägas representera hygieniskt och arbetsekono- .miskt väsentliga vinster (vartill räknas endast förbättrad ljudisolering och ventilation, sopnedkast och sopförbränning, maskintvättstuga, piskrum, större differentiering samt sociala anordningar), kan den kostnadsstegrande effekten av standardförbättringen reduceras från 15 a 16 % till c:a 9 %, vilket —

1 Se härtill bl. &. Tekniska synpunkter på bostadsproblemet, bilaga 7 till bostadssociala utredningens första betänkande, S. 0. U. 1935: 2 sid. 107 0. f., Ole Gripenberg, Bostads- husets form och byggnadskostnaderna, Helsingfors 1940, samt ett inom kort utkommande arbete av samme författare om bostadshusets hyresbildande faktorer, vilket i manuskript ställts till de sakkunnigas förfogande.

om materialpriser och arbetslöner antagas givna — betyder en reduktion av byggnadskostnadsstegringen från 1928 till 1939 från 22 % till 15 a 16 %. Även ur andra synpunkter ter sig ett försök till mera drastisk kostnadsnedskär— ning genom förenkling av utförandet betänkligt. Det lönar sig helt enkelt icke att nybygga omodernt; lägenheter i sådana omoderna nybyggen kunna ändå inte konkurrera med de 'riktiga', omoderna lägenheterna i äldre hus. Man har anledning att befara — och erfarenheten ger stöd härför — att bostads— fastigheter, som givits ett i väsentliga hänseenden enklare utförande än det i ett visst tekniskt utvecklingsskede sedvanliga, få en särprägel, som lätt medför snabb förslumning och värdesänkning.»

Byggnadskostnadssakkunniga ha för sin del redan i kapitel 3 anslutit sig till samma uppfattning. En sådan standardsänkning, som uppförandet av bygg— nader av en annan och lägre klass än större delen av de senaste årens be— byggelse skulle innebära, synes icke vara att rekommendera. De sakkunniga ha. dock icke kunnat nöja sig med ett dylikt uttalande och med en uttrycklig rekommendation till byggnadsfackmännen att i största möjliga utsträckning utnyttja resultatet av tidigare utredningar. Den nuvarande kostnadssitua- tionen har synts dem vara så allvarlig, att standardproblemen måst granskas mera ingående. Vid denna granskning ha de sakkunniga funnit sig böra understryka följande synpunkter.

1. Det är en bland byggnadsfackmän känd sak, att konstruktionsföreskrifterna inom branschen rymma vissa säkerhetsmarginaler, vilkas storlek bestämts med hänsyn till den starkt växlande utförandestandard man hittills måst räkna med. Detta innebär emellertid, så vitt de sakkunniga kunna se, att stora be— sparingsmöjligheter torde yppa sig, i den mån säkerhetsföreskrifterna kunde mildras. En förutsättning är dock att konstruktionernas utförande och beräk— ning garanteras genom ett förbättrat kontrollsystem. I så fall skulle — om man så vill uttrycka det — kostnadsbesparingar kunna vinnas genom att kvalitet ersatte överflödig kvantitet.

2. Vissa kända samband mellan byggnadernas utformning och kostnader ha vidare enligt de sakkunnigas mening hittills i alltför liten grad beaktats. De sakkunniga vilja sålunda understryka betydelsen av några sådana redan tidigare klarlagda förhållanden.

3. I viss utsträckning är vidare den på senare år tillkomna lägenhetsut— rustningen av sådan lyxbetonad natur att den kan anses överflödig för nor- mala bostadsfastigheter.

4. I en tid, då priserna starkt stegrats, kan det slutligen i vissa fall vara motiverat att uppskjuta anskaffningen av viss inredning, om priserna kunna väntas bli avsevärt lägre längre fram.

Vad den första punkten beträffar är det främst gällande föreskrifter för olika byggnadskonstruktioner, som tilldraga sig uppmärksamhet. För de sak— kunnigas läkning har civilingenjören Herbert Lindqvist utfört vissa under- sökningar rörande härmed förenade frågor, vilka ingå i den till detta betän—

234 kande fogade bilagan 1. Av däri intagna sammanställningar framgår, att normalbestämmelserna för tillåtna påkänningar på olika byggnadsmaterial i Sverige ligga icke obetydligt lägre än motsvarande bestämmelser i andra länder såsom Finland, Danmark och framför allt Tyskland. Särskilt ingående äro Lindqvists beräkningar för olika betongkonstruktioner. Att för dessa mycket betydande kostnadsbesparingar skulle kunna vinnas, framgår av den- nes bilaga. Detta resultat framkommer icke endast av förhöjda påkänningar utan även av andra omständigheter.

I samband med en uppmjukning av normalbestämmelserna reser sig även frågan om anordnandet av en förbättrad kontroll på byggnadsplatserna. Redan nu tillåtas nämligen betydligt större påkänningar på betongkonstruk— tioner, vilka utföras av företagare med en betryggande arbetsledning och kontroll vid betonggjutningens utförande, än på andra arbeten. En fortsätt- ning av denna praxis vilja de sakkunniga rekommendera. Vid en allmän revision av bestämmelserna ifråga resa sig däremot svårare problem rörande kontrollen av betongarbetens utförande. Enligt vad de sakkunniga erfarit ha byggnadsnämnderna knappast ekonomiska möjligheter att påtaga sig denna kontroll. I fackpressen har nyligen framförts förslag om offentlig auktorise— ring av särskilda betongkontrollanter, meddelad exempelvis av byggnads- styrelsen, Svenska teknologföreningen och Svenska cementföreningen gemen- samt (tidskriften Cement och betong, december 1940). I samband därmed uppkommer även frågan om ordnandet av kontrollantutbildningen. Under det senaste året har industrikommissionen anordnat särskilda kurser för utbilda ning av kontrollanter för de militära betongarbetena. Härvid vunna erfaren— heter torde sannolikt kunna vara av värde för de fortsatta strävandena att utbilda betongkontrollanter. Byggnadskostnadssakkunniga vilja uttala den förhoppningen, att här berörda problem inom kort skola upptagas till pröv— ning av ifrågakommande organ.

Vad den andra punkten beträffar kunna de sakkunniga hänvisa till det i tomtkapitlet anförda om möjligheterna att genom väl genomarbetade stads- planer spara byggnadskostnader. Ett noggrant beaktande av terräng- och grundförhållandena har stor betydelse såväl då det gäller att fastställa hus- kropparnas läge som då fråga är om bebyggelsens karaktär. Dr. Ole Gripen- berg har sålunda i det tidigare omnämnda opublicerade arbetet framhållit, hurusom en bebyggelse med höga punkthus ställer sig särskilt mycket för- månligare än en bebyggelse med låga smalhus på ogynnsam mark.

De tidigare verkställda utredningarna rörande kostnaderna för såväl upp- förande som uppvärmning av breda och smala, höga och låga hus etc. synas vidare de sakkunniga böra vinna ökat beaktande. Då byggenas gestaltning härutinnan bestämmes av stadsplanerna, adresserar sig detta påpekande främst till stadsplanemyndigheterna.

I många mindre städer finnes av estetiska skäl förbud mot uppförandet av trevåningshus, som eljest enligt de nämnda utredningarna är en ekonomiskt lämplig byggnadstyp. Det kan ifrågasättas huruvida farhågorna för tre-

våningshusens utseende icke på många orter äro överdrivna; påbudet om högst tvåvåningshus medför en med ej mindre än 8 % förhöjd hyresnivå och förefaller av denna anledning diskutabelt. Härvid må även beaktas, att det ofta är tillåtet att i tvåvåningshuset inreda intill % av vindsytan till bostäder, varigenom vissa delar av byggnaden få en lika hög takresm'ng som trevånings— huset utan inredd vind. Fyravåningshusets lägenhetsyta blir ännu billigare, men härvid är skillnaden endast 4 %, jämfört med trevåningshuset.

Den tredje punkten syftar närmast på den onödiga lyx, som i en del fall införts ifråga om lägenhetsutrustningen. Några större besparingar torde här knappast vara att göra, bl. a. därför att sådan lyx endast i mindre utsträck— ning förekommer. Här kan nämnas sådana saker som inbyggda badkar, hel kakelbeklädnad, skåp m. m. i badrum, kylskåp, kryddskåp, porttelefon, öppna spisar, balkonger, specialutföranden på radiatorer, spisar etc. Beträffande åtminstone en del av vad här omtalats torde dock delade meningar kunna råda.

Den fjärde punkten torde knappast behöva exemplifieras. Ett inredande av badrum utan att badkar tillsvidare anskaffas, iordningsställande av plats för kylskåp utan att sådant insättes, indragande av varmvatteninstallation utan att denna tages i bruk etc, representera här åsyftade anordningar. I den mån den kompletta utrustningen anses böra tillhöra den normala standarden, få på detta sätt uppkommande kostnadsminskningar icke räknas som bespa- ringar i egentlig mening. Kompletteringen är då avsedd att göras vid en senare tidpunkt och besparingen inskränker sig till skillnaden mellan materia- lens pris i dag och vad det väntas vara i framtiden. Det aktuella hyresbehovet minskas emellertid därjämte. '

Mot bakgrunden av vad här uttalats vilja de sakkunniga i den följande framställningen upptaga några standardproblem. Därvid skiljes mellan vad som hör till byggnadens standard å ena sidan och till lägenheternas standard å den andra. De beräkningar, som däri anföras, ha gjorts av ingenjör Björn Strömberg hos HSB, vilken även i övrigt biträtt vid utformningen av detta kapitel. Beräkningarna äro gjorda för ett trevåningars tegelhus med samman- lagt 18 lägenheter och gälla en större stad i mellersta Sverige. Lägenheterna äro i huvudsak på 2 rum och kök och medelytan uppgår till omkring 47 kvm. Byggnadskostnaderna (exklusive tomt) ha med före krisen 1939 gällande kost- nader beräknats till omkring 13 000 kr. och hyran inklusive värme till omkring 1 150 kr. per lägenhet.

Byggnadens standard. Till byggnadens standard kan i mera vidsträckt bemärkelse räknas byggnadens mer eller mindre djupa placering i förhållande till den omgivande markytan. Grundplattorna måste givetvis vila på mark under det frostfria djupet. Av olika skäl förlägges byggnaden dock ibland djupare, varigenom visserligen en bättre värmeisolering erhålles men å andra sidan möjligheterna att ordna uthyrning av källarelokaler minskas genom den längre trappförbindelsen från markytan. Det är dessutom en fördel att höja

byggnaden så mycket som möjligt, emedan lägenheterna i bottenvåningen därigenom skyddas bättre för insyn, vilket ökar hyresvärdet. Genom att höja den undersökta byggnaden med 05 m sparas i schaktningskostnader under förutsättning av normal schaktgrund c:a 2 000 kr., d. v. s. 110 kr. per lägenhet eller i hyra c:a 6 kr. Detta utgör c:a 0'85 % av byggnadskostnaden. För sprängningsgrund och i vissa fall för pålgrund skulle betydligt större besparingar kunna göras. Ett sådant utformande av stadsplanebe— stämmelserna att högre husplacering kunde genomföras skulle säkerligen kunna spara stora värden, varvid utöver de ovan angivna kostnaderna för själva byggnaden även besparingar genom högre placerade gatuledningar kunna tänkas. — Enligt beräkningar av dr. Ole Gripenberg i det förut om— talade opublicerade arbetet skulle besparingarna genom byggnadernas högre placering kunna uppgå ända till 2 a 3 % av byggnadskostnaderna.

Till byggnadens standard hör utformningen av väggar och bjälklag. Här- vid hänvisas till de utredningar, vilka för byggnadskostnadssakkunnigas räk- ning utförts av civilingenjör Herbert Lindqvist och som bilaga 1 äro fogade till detta betänkande. Som av densamma framgår skulle icke obetydliga be- sparingar kunna vinnas genom att högre tryckpåkänning tillåtes på såväl mur- verk som olika bjälklagskonstruktioner.

Vad fasadväggarna beträffar torde i nuvarande situation _— ej minst med tanke på de höga bränslepriserna — åstadkommandet av god värmeisolering tilldraga sig särskilt intresse. Enligt en i bilaga 1 omtalad utredning från Tegelbrukens centralförbund torde förbättrad värmeisolering kunna erhållas genom att det vanliga murteglet ersättes med ett lättare murtegel, vid vars till— verkning dessutom betydande bränslebesparingar kunna göras.

I fråga om bjälklagstyp står valet mellan träbjälklag, järnbalkbjälklag och massivbjälklag av korsarmerad betong. Bjälklag av järnbalkar ställa sig i allmänhet icke obetydligt dyrare än de övriga bjälklagstyperna och kräva även alltför stora järnkvantiteter för att vid rådande knapphet på järn kunna rekommenderas. Massivbjälklag av korsarmerad betong torde i första hand böra användas i större stenhus. Hittills ha de emellertid endast i mindre utsträckning kommit till utförande annat än i storstäderna. Utförda under betryggande kontroll böra de emellertid kunna ersätta järnbalkbjälklag, där sådana under senare år eljest brukat användas. En återgång till träbjälklag i större hyresfastigheter är knappast att rekommendera. Enligt uppgift av ingenjör Strömberg uppgå merkostnaderna för betongbjälklag, utfört av plattor mellan järnbalkar med fyllning samt överbetong och med korkmatta, jämfört med träbjälklag med trägolv utan korkmatta till högst 5 kr. per kvm lägenhetsyta, d. v. s. för den fastighet hans kalkyler avse c:a 235 kr. per lägenhet, motsvarande en årlig merutgift på c:a 14 kr. Merkostnaden utgör sålunda 1'8 % av byggnadskostnaden. Även med denna prisskillnad, som vid användning av massivbjälklag väsentligt minskas eller helt för- svinner, torde det vara önskvärt att använda betongbjälklag i större stenhus. Härigenom minskas eldfaran väsentligt, en omständighet som ej minst i dessa

tider, då stora delar av Europas samhällen förintas genom eldsvådor vid bombanfall, torde förtjäna beaktas. Om de tättbebyggda delarna av våra samhällen utföras med byggnadsstomme av sten, trappor av betong, bjälklag av betong och med oinredda vindar genom förvaringsrummens förläggning till källare, blir det lättare att begränsa de eldsvådor, som kunna uppstå genom bombanfall. Också i fredstid bör betongbjälklaget vara försvarbart, även om det skulle betinga en viss merkostnad. Brandsäkerhetssynpunkterna gälla ju även då, vilket kommer till synes i lägre brandförsäkringspremier, och de hygieniska fördelarna genom väsentligt minskad ohyresrisk, bättre ljudisole- ring, förenklad rengöring av korkmatta jämfört med trägolv m. m. få icke underskattas. Om korkmattor på grund av importsvårigheter och råvarubrist ej skulle kunna erhållas, går det att i stället använda härdade träfiberplattor, utan att merkostnad uppstår. Parkettgolv böra däremot helt undvikas ej minst med hänsyn till underhållskostnaderna. De öka byggnadskostnaderna med minst 5 kr. per kvm eller, om parkettgolv inlägges i alla rum, med omkring 2 %.

Som framgår av ingenjör Lindqvists beräkningar kunna kostnaderna för massivbjälklag av korsarmerad betong nedbringas genom användande av högvärdigt armeringsjärn (St 52). Ytterligare besparingar kunna vinnas —— som redan framhållits i kapitel 6 och tidigare i detta kapitel — i den mån ökade påkänningar på betong och armeringsjärn kunna tillåtas av byggnads- nämnderna. Vid starka förskjutningar av de relativa priserna kunna i vissa fall besparingar uppnås genom_ ändring av proportionerna mellan järn och cement. Sådana ändringar kunna även påkallas av den eventuellt in- trädande nödvändigheten att strängt hushålla med knappa tillgångar av det ena eller andra materialet.

Vid utnyttjande av resultatet av ingenjör Lindqvists i bilaga 1 redovisade beräkningar torde på bjälklag och väggkonstruktioner med lätthet kunna sparas omkring 2 % av de totala byggnadskostnaderna, vilken besparing de sakkunniga i sina kalkyler räknat med.

En minskning av rnmshöjderna från nuvarande i regel använda 27 m till 25 m förtjänar enligt de sakkunnigas mening att allvarligt övervägas. Det bör härvid påpekas, att den vanliga höjden i småstugor är 25 m, vilket visat sig icke medföra några sanitära olägenheter. Genom den lägre rumshöjden erhålles en besparing i byggnadskostnad, som givetvis varierar med plan- lösningen, fasadväggarnas tjocklek m. m., men som för en genomsnittlig 2—ru1ns- lägenhet av ingenjör Strömberg uppskattas till c:a 250 kr., motsvarande en hyresreducering med c:a 15 kr. Besparingen i byggnadskostnad uppgår så- lunda till närmare 2 %. Härtill komma lägre kostnader för lägenhetens upp- värmning; minskningen härutinnan beräknas för samma lägenhet uppgå till c:a 2 kr. per år vid de före krigsutbrottet rådande bränslepriserna eller om- kring 4 kr. per år vid nuvarande priser.

Gällande byggnadsstadga lägger icke hinder i vägen för en sådan sänkning av rumshöjden. I densamma ingår följande bestämmelse: »Bonings— och arbetsrum skall hava en höjd av minst 270 m. I byggnadsordningen må dock

stadgas, dels att vid öppet byggnadssätt eller i andra i byggnadsordningen närmare angivna fall rumshöjden må minskas till 240 m, dels att på bygg- nadsnämndens prövning må bero, huruvida i enstaka rum inom lägenhet eller eljest i särskilda fall höjden må vara mindre. I intet fall må höjden under- stiga 210 m.» I de kommunala byggnadsordningar, som utfärdats med stöd av byggnadsstadgan, torde i allmänhet föreskrivas en lägsta rumshöjd av 270 m för vanliga stadsfastigheter. De sakkunniga vilja för sin del rekommen— dera en sänkning av minimihöjden till 250 m.

Enligt de sakkunnigas mening torde en sådan sänkning icke föranleda några olägenheter. De förutsätta dock, att den lägre rumshöjden endast till- låtes vid öppet byggnadssätt, vartill torde böra kunna räknas den lamellhus- bebyggelse, som numera är den vanligaste på under senare år stadsplanelagda områden. Därjämte torde böra tillses, att —— för att den lägre rumshöjden skall vara tillåten — rimliga krav rörande rummens och lägenheternas stor- lek, ventilation och belysning uppfyllas. I den mån några generella regler härvidlag icke kunna uppställas, torde stadsplanemyndigheterna och bygg- nadsnämnderna kunna utrustas med en tämligen omfattande diskretionär prövningsrätt.

Enligt de sakkunnigas uppfattning ligger den av dem förordade lägsta rumshöjden betydligt över den gräns, vid vilken några allvarligare olägen- heter uppkomma. En sänkning av rumshöjden till 2'50 m torde i allmänhet vara ägnad att förbättra såväl rummens som fastigheternas proportioner och utseende.

I två— och trevåningshus böra förnaringskontor förläggas till källare, så- vida icke särskilt goda möjligheter för uthyrning av källarelokaler finnas. Härigenom sparas bl. a. trappan till vindsutrymmet. Besparingen per lägen- het uppgår för det trevåningshus, som ingenjör Strömbergs kalkyler avse, till c:a 400 kr. eller årligen c:a 23 kr. Av de totala byggnadskostnaderna sparas sålunda genom denna anordning, som för övrigt redan nu tillämpas relativt ofta, omkring 3 %.

Vid val av beläggning i trappor och förstugor är det i huvudsak cement- mosaik och marmor, som komma ifråga, och till planerna alternativt sintrade plattor. Kostnaden per lägenhet varierar givetvis betydligt, bl. a. med hänsyn till den lägenhetsyta, som varje trappa kan betjäna samt till förstugornas utbredning. För det här undersökta trevåningshuset utan vindskontor, med raka trappor och med små trapplaner bli merkostnaderna för marmor jäm- fört med cementmosaik, ungefär 150 kr. per lägenhet eller c:a 9 kr. per år. Emedan siffrorna hänföra sig till förhållandevis små beläggningsytor, måste frågan dock undersökas från fall till fall. Med hänsyn till att marmorn icke har några mer påtagliga fördelar ur bl. a. rengöringssynpunkt, bör den såsom beläggning i trappor och förstugor användas endast där särskilda om- ständigheter kunna motivera densamma och de därmed förenade merkost- naderna. I den mån nya konstruktioner, t. ex. blocksteg med tillhörande marmorbeklädnad bliva tillgängliga, kan användningen av marmor eventuellt bli mera förmånlig.

Sopnedkast böra utföras i hus med tre våningar eller mera dels på grund av att de äro synnerligen arbetsbesparande och dels på grund av den ringa merkostnad de betinga. Sopnedkast bör dock kombineras med sopförbrän— ning, varigenom stora sanitära fördelar erhållas. På grund av de i olika orter mycket varierande hämtningskostnaderna för sopor samt varierande avtal för eldare och gårdskarlar bör dock undersökas från fall till fall, i vad mån merkostnaderna för sopförbränning äro rimliga. Enligt en utredning för ett trevåningshus i en mellansvensk stad var merkostnaden för sopnedkast och sopförbränning c:a 140 kr. per lägenhet jämfört med soptunneanlägg- ning på gård. Något hyrestillägg behövdes dock ej i detta fall på grund av bortgående hämtningskostnader m. m. Hämtningskostnaden för gårdstunnor var c:a 12 kr. per lägenhet och år och ökat gårdskarls- och eldarearvode för merarbete i samband med hämtning och körning av sopor c:a 5 kr. per lägenhet. För att merkostnaden för sopförbränningspanna m. m. ej skall bli för stor, bör fastigheten innehålla minst ett 30-tal lägenheter. I ovan- nämnda fall var lägenhetsantalet per pannrum c:a 70.

Enligt de sakkunnigas mening bör hiss-i allmänhet ej installeras i hus med mindre än fem våningar. I trevåningshus torde hissinstallation ha ut- förts endast i absoluta undantagsfall, men i fyravåningshus har detta däremot börjat tillämpas på ett flertal platser, vilket väl knappast skulle ha skett om rent ekonomiska synpunkter anlagts på problemet. Eftersom trevånings- huset mycket väl anses kunna utföras utan hiss måste det vara för hyres- gästerna i den fjärde våningen, som hiss anses behövlig. Det kan ju inga- lunda bestridas, att det är väsentligt bekvämare att åka än att gå till den fjärde våningen, men det voro säkert betydligt lämpligare att utvälja unga, rörliga hyresgäster till den översta våningen och ge dem en viss rabatt för den minskade bekvämligheten, då hiss ej utföres, än att installera hiss enbart för denna vånings skull. Endast för familjer med småbarn kunna väsentliga olägenheter uppstå, då hiss ej finnes. Svårigheterna härvidlag kunna dock väsentligt minskas genom i direkt förbindelse med trapplanet ordnade barnvagnsrum i källaren, vilka utrymmen även böra förses med lås- bara skåp, så att mödrarna kunna lämna barnens filtar och ytterkläder kvar i källaren.

Vid bedömningen av merkostnaden för hiss i ett fyravåningshus är det ju ett flertal faktorer, som spela in. Bland dessa må nämnas varierande antal lägenheter per plan, som hissen betjänar, vilket delvis står i samband med husdjupet, om hissen förlägges i öppet eller slutet schakt, utförandet av hiss— korg och grindar m. m., hisshastigheten, strömkostnaderna 111. in. Såsom ett relativt normalt fall kan dock nämnas en fastighet i fyra våningar med fyra lägenheter per trapplan. Hissinstallationen inklusive tillhörande byggnads- arbeten beräknades till 9000 kr. Årsomkostnaden per hiss inklusive värdet av förlorad lägenhetsyta var c:a 1500 kr. Om denna kostnad skulle slås ut enbart på hyresgästerna i den fjärde våningen, bleve den årliga ut— giften per lägenhet c:a 375 kr. Emedan även hyresgästerna i våningen

två tr. upp kunna ha viss nytta av hissen, kunde det kanske vara rimligt att de betalade intill hälften så mycket som hyresgästerna tre tr. upp för hissen. Merkostnaderna per lägenhet blir då 125 kr. per år i våning två tr. upp och 250 kr. per år i våning tre tr. upp. Även dessa belopp bli större än vad hyresgästerna vilja betala. Det borde ju då vara rimligt att slopa hissen och giva hyresrabatt, åtminstone i våningen tre tr. upp, men i stället brukar hisskostnaden fördelas på samtliga lägenheter i hela huset-, varigenom även bottenvåningslägenheter i någon mån belastas-, förmodligen utan veder- börande hyresgästs kännedom därom. Även i ett femvåningshus blir hiss- tillägget mycket betungande. Med fyra lägenheter per trapplan och med omkostnaderna fördelade t. o. m. på bottenvåningslägenheterna blir den årliga merkostnaden per lägenhet i medeltal c:a 85 kr.

Då hissar skola utföras kan det i utlandet sedan lång tid tillbaka och nu även i Sverige införda systemet utan hissgrindar möjligen användas. En riskfri användning erhålles genom att schaktdörrarna utföras släta på insidan, varjämte avståndet mellan hisskorg och schakt på den mot schaktdörrarna vända sidan göres mycket litet. I den mån systemet kommer till mera vid- sträckt användning böra besparingar kunna göras genom slopandet av hiss- korgsgrindar, varigenom även en tystare och snabbare användning av hissen kan ske. — I den i kapitel 7 refererade promemorian från Elektriska arbets- givareföreningen understrykes starkt önskvärdheten av en standardisering av hisskorgar m. m.

Ett annat fall, där vissa förenklingar skulle kunna ske, om föreskrifterna så medgåve, rör inredning i livsmedelsbutiker. Visst är det utmärkt med kakel från golv till tak, men så länge brödutköraren och kanske även butiksperso— nalen får handskas med opaketerade varor såsom t. ex. limpor m. 111. utan att händerna tvättas efter uträttandet av de mest personliga göromål, borde det också i större utsträckning kunna tillåtas oljemålade väggar och något mindre beklädnad med rostfri plåt m. in.

Till byggnadens standard kan även räknas anordnandet av maskintvätt- stuga med motordriven mangel. I fastigheter med ett större antal lägenheter kan det vara ekonomiskt att installera åtminstone tvättmaskin och ofta även motordriven mangel, särskilt i de fall då fastigheten genom uthyrning av tvätt- stuga och mangel kan erhålla extrainkomster. Bortsett härifrån kan mer- kostnaden i en fastighet med 20 lägenheter beräknas till c:a 150 kr. per lägenhet jämfört med om endast handtvättstuga och handdriven mangel ordnas. Hyrestillägget för installationen blir i detta fall c:a 9 kr. per år och sjunker då fastigheten innehåller ett större antal lägenheter. Trots större maskiner blir merkostnaden i en fastighet med t. ex. 100 lägenheter endast c:a 40 kr. per lägenhet eller ungefär 2 kr. per år. Såväl den tidsbesparing, som uppstår i arbetet, som det bättre tvättresultatet tala för att maskin— tvättstuga och eventuellt mangel böra installeras, under nyssnämnda förut- sättningar. Ett i förhållande till lägenhetsantalet lämpligt val av maskin- storlekar och typer måste givetvis ske och i många fall torde det vara lämp-

ligt att använda handdriven mangel av mindre typ i stället för de relativt stora och dyrbarare motordrivna manglarna. Såsom ett alternativt utförande kan tänkas iordningställandet av respektive utrymmen så, att framtida maskin- installation kan ordnas.

Fläktventilation bör ordnas endast i stora fastigheter. Det billigaste och i de allra flesta fall fullt tillfredsställande ventilationssystemet erhålles genom anordnandet av ordentligt dimensionerade utsugningskanaler i kök och bad— rum och med friskluftstillförsel genom fönsterventiler i varje rum. Utsug— ningen från rummen till de båda kanalerna i kök och badrum sker genom speciella springor i dörrkarmarna mellan respektive utrymmen. Merkost- naderna för själva fläktinstallationen äro visserligen ej så stora, men det har hittills visat sig vara svårt att ordna en tillfredsställande ljudisolering mellan fläktarna och närliggande lägenheter utan dyrbara isoleringsarbeten, vartill kommer den ständiga kostnaden för fläktström m. m.

Lägenhetens standard. Vad som hittills berörts har varit att hänföra till själva byggnadens standard. Då det gäller lägenhetens standard har det fram- förallt varit anordnandet av badrum som diskuterats. Numera synes dock den allmänna uppfattningen vara, att det varken av ekonomiska eller hygieniska skäl är lämpligt att bygga lägenheter utan badrum. Att anordna gemensamma badrum, antingen i varje våningsplan eller i källaren är icke den rätta lös- ningen. Dels bli kostnaderna endast oväsentligt reducerade och dels använda hyresgästerna ej i önskvärd utsträckning gemensamma badrum. Detta sam— manhänger givetvis med såväl det besvär, som förorsakas då speciella bad- tider skola passas och av— och påklädning måste ske särskilt för varje bad, i stället för att badning i hemmet kan ske samtidigt med att vederbörande lägger sig, som med det obehag det medför att använda badrum tillsammans med grannarna, vilka kanske ej alltid lämna badkar m. m. rengjorda på ett tillfredsställande sätt. För småtvätt inom lägenheten, som väl i de flesta fall måste utföras, speciellt då det finns barn i familjen, är det även praktiskt att ha tillgång till ett badkar i lägenheten. Eljest måste lösa baljor anskaffas, vilket är ekonomiskt betungande ifråga om anskaffning och dessutom sliter på målning m. in. vid förflyttning inom lägenheten. Ett sätt att lösa frågan är ju att hänvisa hyresgästerna till offentliga badinrättningar. Detta alternativ är dock föga ekonomiskt, varken för det allmänna eller för den enskilde, efter- som den verkliga självkostnaden för ett bad i en offentlig badinrättning, åtminstone i Stockholm, uppgår till ungefär det dubbla beloppet jämfört med kostnaden för ett bad i lägenheten. En förklaring till de relativt små kost- naderna för bad i lägenheten ligger i att en lägenhet i en nybyggnad numera knappast kan uppföras utan att den förses med åtminstone ett synnerligen enkelt toalettrum, innehållande W. 0. och tvättställ. Varmvatteninstallation anses ju även höra till vad som ej kan undvaras i nybyggda fastigheter och tvättstället måste alltså förutsättas vara försett med även varmvatten. (Efter- som en fastighet ju ej kan uppföras och inredas med hänsyn till nuvarande

39 41 16

abnorma förhållanden på bränslemarknaden, bortses här från den inskränk- ning i varmvattenleveranserna, som f. n. tillämpas.) En förändring av ett dylikt toalettrum till badrum ökar byggnadskostnaden med endast c:a 450 kr. (räknat efter förhållanden i någon medelstor stad i mellersta Sverige). Med hänsyn tagen även till ändrad vattenförbrukning kan hyresskillnaden uppskattas till c:a 35 kr. per lägenhet. Om i stället ett källarbadrum bygges för var sjunde familj förutom det enkla toalettrummet i varje lägen— het blir tillägget i byggnadskostnad för badrum i varje lägenhet i stället för i källaren endast c:a 200 kr. per lägenhet och hyresskillnaden omkring 15 kr. Ytterligare en anledning att ej slopa badrummet i varje lägenhet är de försämrade belåningsmöjligheter, som i så fall skulle uppstå. Åter— verkan på hyresnivån skulle nämligen bli större än vad de verkliga bespa— ringarna i byggnadskostnad skulle motivera och fastighetens räntabilitet skulle bli mindre tillfredsställande genom det föråldrade utförandet utan badrum i lägenheterna.

En möjlighet till åtminstone tillfällig besparing är att lämna plats för bad— karet, som senare kan anskaffas av hyresgästen, varigenom badrummet tills vidare kan användas såsom duschrum. Härigenom sparas c:a 140 kr., motsva— rande ett hyresbelopp av c:a 8 kr. per lägenhet. Detta utgör ungefär 1 % av byggnadskostnaderna.

Vid anordnandet av badrum måste noga studeras dels att det dimensioneras och inpassas i planlösningen på ett ekonomiskt sätt och dels att dess utförande ej blir mera påkostat än vad som oundgängligen erfordras. Till de diskutabla badrumskostnaderna hör anordnandet av kalkelklädda väggar, särskilt i de fall, då kakel sättes ända upp till taket, förkromade värmerör för handduks— torkning, inbyggda badrumsskåp o. d. lyxinredning. En kakelrad på väggen utmed badkarets överkant samt opaxitglas över tvättstället kan däremot vara motiverat med hänsyn till väggunderhållet. Direkt olämpligt är anordnandet av inbyggda badkar, som förutom en betydande merkostnad medför ett ökat framtida underhåll genom svårigheter att komma åt otätheter i isoleringen, och genom besvärligare arbete vid reparation av ledningarna. På senare år ha i vissa byggen använts badkar med emaljerad plan plåt på framsidan, var— igenom ett med de inmurade badkaren snarlikt utseende erhållits. Om denna typ utbyttes mot ett fristående badkar utan dylik framsidesplåt och med enbart oljemålad utsida kan kostnaden sänkas med c:a 30 kr. Förenklingen torde dock knappast vara att rekommendera med hänsyn till de ökade under— hållskostnaderna.

Beläggningen på badrumsgolvet kan möjligen utföras av cementmosaik men bör,helst utföras av plattor, antingen av sintrat material eller av små- plattor av marmor, vilka kunna levereras till ungefär samma kostnad emedan tillverkningen kan ske med användning av spill vid framställningen av andra marmorprodukter. Genom att använda plattor kunna rörelser i bjälklag och undergolv upptagas i fogarna i stället för genom den sprickbildning, som ofta uppstår i ett fogfritt golv i badrum, vilket måhända kan sammanhänga

med de relativt stora temperaturväxlingarna i ett badrum jämfört med t. ex. i trappförstugor.

Ifråga om köksinredningen är det speciellt kylskåpet som är diskutabelt. Merkostnaden för ett elektriskt kylskåp av relativt liten typ uppgår jämte tillägg till den elektriska installationskostnaden till c:a 300 kr. eller om- kring 2-3 % av de totala byggnadskostnaderna och därtill kommer en icke oväsentlig strömkostnad. Denna varierar givetvis mycket på olika orter beroende på skilda strömtaxor. Med ett strömpris av 6 öre per kWh blir den ungefärliga årsomkostnaden dock omkring 30 kr. för enbart elström, under förutsättning att kylskåpet användes endast under den varmare delen av året och därutöver endast tillfälligt. Härtill kommer förräntningen av kylskåpskostnaden, vilken med hänsyn till att amorteringstiden för ett kyl— skåp måste sättas kortare än för byggnaden räknas efter 10 % och då blir c:a 30 kr. per år. Eftersom kylskåpet ju obestridligen medför vissa även rent ekonomiska fördelar i hushållsbudgeten synes det lämpligt att i bygg- nader, som uppföras under nuvarande krisförhållanden, utföra den elektriska installationen, så att ett kylskåp senare på hyresgästens egen bekostnad kan installeras, på därför särskilt reserverad plats i något »av köksskåpen. Dess- förinnan kan kylskåpsutrymmet användas såsom köksskåp, om det förses med en vanlig skåplucka. Att kök under alla omständigheter placeras så att norr- läge erhålles för skafferiet är ju önskvärt, eftersom kylskåpet knappast kan dimensioneras så, att samtliga matvaror kunna förvaras däri. Med hänsyn till utförandet helt utan kylskåp, som för kanske de flesta familjerna blir den bestående standarden, är det ju ytterligare angeläget att orientera köken mot norr.

Beträffande övrig köksinredning kan nämnas spisutförandet. De vanligen förekommande köksspisarna äro anordnade för uppvärmning med gas eller elström. (På Vissa platser förekomma även vedspisar.) Gasspisar tillverkas såväl emaljerade som oemaljerade. Prisskillnaden är för en normal spistyp c:a 60 kr. : c:a 3 kr. per år. Med hänsyn till att de oemaljerade spisarna äro mindre ekonomiska ifråga om underhållskostnaderna och mindre lämp- liga ur hygieniska synpunkter samt kräva större järnmängd genom att de utföras av gjutjärn, medan de emaljerade utföras av plåt, synes det vara befogat att även under nuvarande förhållanden använda emaljerade gasspisar.

Vid installation av elspisar behöver värmeskåp ej anordnas. Genom att ugnen vanligen är försedd med temperaturregulator, kan den nämligen sam- tidigt användas såsom värmeskåp. Extra värmeskåp direkt anslutet till el— spisen kan dock erhållas för en ungefärlig merkostnad av 30 kr. Ugnen till gasspis kan däremot icke användas såsom värmeskåp. Det bör dock härvid observeras dels att en elspis utan särskilt värmeskåp och med normal storlek kostar omkring 110 kr. mer än motsvarande emaljerade gasspis och att dessutom en merkostnad för den elektriska installationen uppstår på approxi- mativt 50 kr. per lägenhet, trots avdrag för gasinstallationen. Emedan behov av särskilt värmeskåp ej förefinnes inom alla familjer, synes det lämp-

ligt, att de som så önska, själva inköpa separat värmeskåp. Inklusive installa- tionskostnader blir kostnaden härför c:a 125 kr. om gasvärmeskåp monteras och c:a 175 kr. för elvärmeskåpet (då elspis ej finnes) och årsomkostnaderna bli respektive c:a 7 kr. och 10 kr.

.Diskbänken bör utföras med beslagning av rostfri plåt samt förses med såväl slasktratt som diskho. En dylik diskbänk med normalt utförande kostar c:a 100 kr. Alternativt kan diskbänken utföras av porslin, vilket måhända kan bli önskvärt med hänsyn till landets förråd av rostfri plåt. En av landets större porslinsfabriker förbereder utsläppandet i marknaden av porslinsdiskbänkar. Beklädnaden av väggar omkring diskbänk och även arbetsbord med ett skift opaxitglas e. d. bör ske, varigenom fördelaktigare underhållskostnader erhållas. Dylik beklädnad med 30 cm höjd erhålles för c:a 9 kr. per m.

Kryddskåp med glaslådor tillhöra utrustningen i vissa moderna lägenheter. För en vanlig storlek är kostnaden omkring 35 kr. och årsomkostnaden blir c:a 2 kr. Av flera skäl torde det vara lämpligt att icke medräkna dylika krydd- skåp i normal köksstandard.

Antalet köksskåp bör anpassas noga efter det verkliga behovet av för- varingsutrymmen och arbetsplatser. Förutom diskbänk och arbetsbord med underskåp samt skafferi bör finnas porslinsskåp och städskåp samt dess— utom några kökshyllor. Kostnaden för en dylik köksinredning inklusive mål— ning är omkring 450 kr. och ingår alltså i årshyran med c:a 26 kr.

I lägenheterna böra fönsterbänkarna utföras av sådant material att de tåla såväl vatten som sol. Marmorn är därför att rekommendera. Prisskillnaden mellan en fönsterbänk av oljemålat trä och av marmor är endast c:a 6 kr. per 111, som snart sparas in på de lägre underhållskostnaderna. Ungefär 5 m beräknas åtgå till en 2-rumslägenhet och merkostnaden blir då c:a 30 kr. eller i hyra c:a 2 kr.

För det stora flertalet hyresgäster torde kostnaden för öppen spis bli för stor. Denna uppgår nämligen till c:a 250 kr. per lägenhet inklusive kostnad för rökgångar även om en mycket enkel typ uppföres, eller omkring 2 % av hela byggnadskostnaden och årsomkostnaden blir 15 kr. Härtill kommer värdet av själva ytan och svårigheterna att inpassa en öppen spis i planlös- ningen.

Även installation av porttelefon måste räknas såsom onödig lyx då det gäller den stora allmänheten. För ett hus med ett tjugotal lägenheter blir kostnaden c:a 125 kr. per lägenhetzcza 7 kr. per år.

En centralantennanläggning (ej att förväxla med s. k. centralradio) kan däremot vara mera motiverad. Kostnaden är omkring 75 kr. per lägenhet. Förutom det väsentligt prydligare utseendet av fastigheten genom att virr- varret av antenntrådar bortfaller, uppstå vissa direkta besparingar i fastig- hetens underhåll genom att hyresgästerna ej behöva borra sönder fönster— karmar, spika sönder väggar, trampa sönder tegelpannor m. in., då de själva skola sätta upp sina antenner. Om dessa kostnader uppskattas till c:a 1 kr.

per lägenhet och år, blir årskostnaden för centralantenn c:a 3 kr. per lägenhet, varigenom en störningsfri mottagning av valfritt program kan erhållas.

Balkonger förhöja visserligen betydligt lägenheternas värde men draga också relativt stora kostnader. Det ungefärliga priset inklusive merkostnad för balkongdörr är omkring 100 kr. per in eller för en relativt vanlig balkongstorlek omkring 250 kr. under förutsättning av enklast möjliga utförande. Detta utgör sålunda närmare 296 av de totala byggnadskost— naderna. Årskostnaden beräknas till omkring 15 kr. Med hänsyn härtill synes enligt de sakkunnigas uppfattning stor sparsamhet med balkonger böra iakttagas och endast sådana lägenheter förses med balkong, där belägen— heten kan förväntas medföra särskilt stor glädje av denna. Placering av balkong i bottenvåning och mot gata bör undvikas.

Rörande möjligheterna till förbilligande av värme- och sanitetstekniska anläggningar i bostadshus ha ingenjörerna Erik 0. Jonsson och N. Larsson i byggnadsstyrelsen på de sakkunnigas uppdrag utarbetat en promemoria, vilken som bilaga 2 är fogad vid detta betänkande. Utredningsmännen föreslå däri bl. a. användning av enklare radiatortyper, ökad användning av fri- liggande ledningar, gemensamma vattenlås för disklåda och slasktratt, enklare pannrumsinredning, klenare dimensioner på vissa ledningar m. m. Genom tillvaratagande av dessa besparingsmöjligheter torde uppskattningsvis minst 100 kr. per lägenhet kunna sparas. Detta utgör omkring 075 % av de totala byggnadskostnaderna och motsvarar en hyressänkning av c:a 6 kr. per år.

Även om det nuvarande läget på bränslemarknaden icke medgiver någon mera utsträckt användning av varmvatten, synes det dock i allmänhet vara anledning att utföra varmvatteninstallation i lägenheterna. Även om urtag göras i bjälklagen etc., kan det ej undvikas, att en framtida installation av varmvattenledningar m. m. blir mycket besvärlig att utföra och även med iakttagande av den största aktsamhet måste föranleda både puts- och mål— ningsreparationer i en icke oväsentlig omfattning. Genom att slopa varm- vatteninstallationen sparas omkring 150 kr. per lägenhet eller ungefär 1 % av byggnadskostnaderna. Minskningen i hyreskostnad kan beräknas till 9 kr. per år. Härtill kommer ur fastighetsägarens synpunkt givetvis be- sparingen för själva varmvattnet, vilket ur hyresgästens synpunkt knappast blir någon minskning av utgifterna med hänsyn till den dyrbara uppvärmning av vatten på gasspis e. d., som i så fall måste ske.

Rörande möjligheterna till besparingar å elektriska anläggningar i bostads— hus har civilingenjör E. Heineman i byggnadsstyrelsen på de sakkunnigas uppdrag utfört en särskild undersökning, vilken som bilaga 3 är fogad till detta betänkande. Bland däri föreslagna förenklingar märkas användningen av utvändiga i stället för infällda väggapparater, slopandet av en väggkontakt per lägenhet, användning av s. k. kuhloledningar, enklare ringledningsinstalla- tion m. m. Ingenjör Heineman anser för sin del, att kostnaderna för den elektriska installationen vid tillvaratagande av alla de besparingsmöjligheter, som antytts, skulle kunna minskas rätt avsevärt i moderna stadsfastigheter,

i extrema fall kanske ända ned till hälften av vad som nu är brukligt. Detta skulle medföra en nedsättning av de totala byggnadskostnaderna med 1—2 %. Om kostnaderna för den elektriska installationen i allmänhet uppskattas till omkring 3 % av de totala, synes enligt de sakkunnigas mening de möjliga besparingarna med en försiktig beräkning kunna uppgå till 0-5 % av byggnads— kostnaderna. Detta betyder ungefär 70 kr. per lägenhet, om besparingen angives på samma sätt som förut i denna framställning.

Utöver ovanstående detaljer inom en byggnad kan ju snart sagt varje del av densamma och dess standard vara värd att belysa ur ekonomisk synpunkt. Detta gäller ej minst i vilken grad det kan vara ekonomiskt att utföra hög— klassig och därmed dyrbarare målning. Med den utveckling, som på senare tid skett och som tagit sig uttryck i leverans av på fabrik färdigbehandlade dörrar och köksinredningar, inträder denna fråga i ett nytt skede. Genom det industriella utförandet kan nämligen en från bygge till bygge likformig produkt erhållas, vilket motiverar ett noggrannare studium av den ekonomiskt lämpliga gränsen för antalet målningsbehandlingar och deras utförande. I detta samband kan nämnas, att från fabrik levererade färdigbehandlade löv- trädörrar icke draga nämnvärt större kostnad än hittills använda oljemålade furudörrar.

Även utrymmesstandarden skulle kunna inbegripas i en redogörelse för lägenhetens standard, men sedan ett visst'ekonomiskt utförande av byggnad och lägenhet fastställts blir utrymmesstandarden helt beroende av hur stor del av familjeinkomsten, som kan reserveras till hyra. Tyvärr medför detta, att lägenheterna måste byggas relativt små, och någon inskränkning på nu- varande utrymmesstandard torde icke böra komma ifråga. Snarare borde kanske en del av de medel, som genom förenklad utrustningsstandard kunna inbesparas, helst användas till en ökning av utrymmesstandarden. I nuvarande kostnadssituation torde anspråken härutinnan knappast kunna ställas högre än att en minskning av lägenheternas areal åtminstone undvikes.

I anslutning till det anförda kan den frågan ställas, hur det kommer sig, att en i vissa fall onödig lyx i utrustningsstandarden kunnat uppkomma sam— tidigt som utrymmesstandarden visserligen icke sänkts _ vilket en allmänt utbredd vanföreställning gör gällande — men dock förblivit beklagligt låg. Anledningarna härtill synas vara flera. Av största vikt är givetvis den om— ständigheten, att inredningslyxen, som i allmänhet endast gällt vissa detaljer, kostar betydligt mycket mindre än ökat utrymme. Vid valet av lägenhet torde de hyressökande vidare oftast lättare fästa sig vid de synliga detaljerna i utrustningen än vid andra på längre sikt viktigare egenskaper. Då härigenom de mera exklusivt utrustade lägenheterna lättare kunna uthyras och för de- samma en högre hyra kan erhållas, uppnås även bättre taxeringsvärden, vilket äger stor betydelse för belåningens skull. Vid värderingen tages i allmänhet mera hänsyn till de utgående hyrorna än till byggnadens konstruktion m. m., som dock i längden har betydligt större inverkan på fastighetens värde än vissa lyxdetaljer. Ofta torde taxeringsnämnderna icke i tillräcklig utsträck-

ning beakta ett konstruktivt gediget utförande. Detta kan i sin tur måhända sammanhänga med deras sammansättning. Det är nämligen ingalunda ovan— ligt, att endast någon enstaka medlem i taxeringsnämnden är byggnadsfack— man, medan flertalet består av icke fackmän, vilka icke vid besiktning kunna bedöma sådana saker som t. ex. värmeisoleringen på en tegelmur, vilka ha stor betydelse för fastighetens driftsekonomi. Genom att taxeringarna för- nyas vart femte år kan korrigering ske av taxeringsvärdet, om t. ex. svårare sprickbildning skulle ha uppstått på grund av olämpligt konstruktivt ut- förande, men någon premiering av det goda utförandet vid taxering av en nybyggnad sker dock ej genom en dylik framtida korrigering och då det gäller en god värmeisolering framkommer värderingen av densamma ej ens vid omtaxeringen. Fastigheten har då dessutom ofta bytt ägare och den, som uppförde huset, har i många fall ej någon större anledning att ur privat- ekonomisk synpunkt utforma byggnaden annat än med en ytligt påkostad standard.

Sammanfattning. Byggnadskostnadssakkunniga, som bestämt vilja avråda från en sådan standardsänkning, som uppförandet av rena krisbostäder skulle innebära, anse den aktuella kostnadssituationen på byggnadsmarknaden vara så allvarlig att möjligheterna att inom vissa gränser sänka byggnadskostå naderna genom förändrade byggnadskonstruktioner och vissa modifieringar av utrustningsstandarden ha måst undersökas. En viss sänkning av de vid olika byggnadskonstruktioner f. n. tillämpade säkerhetsmarginalerna har därvid synts dem utgöra en utväg att rekommendera. De tillmäta där- vid de av civilingenjör H. Lindqvist i bilaga 1 utförda beräkningarna stor betydelse. Det har vidare synts de sakkunniga vara av vikt att understryka önskvärdheten att de resultat, som av tidigare utredningar uppnåtts, rörande olika byggnadstekniska frågor i större utsträckning utnyttjas. Vissa be- sparingar synas dem även kunna ernås genom ett undvikande av den onödiga lyx ifråga om inredningsstandarden, som under de senaste åren i viss utsträck- ning brett ut sig. På ett något annat plan ligga slutligen de besparingar, som under en övergångstid kunna göras, genom att vissa tills vidare umbärliga element anskaffas först vid en senare tidpunkt, medan endast vissa för- beredelser i nuvarande situation göras; besparingen härvidlag ligger främst däri, att priserna vid en framtida tidpunkt kunna väntas bli lägre än vad de äro just nu.

Då de i detta kapitel behandlade besparingsmöjligheterna skola samman- fattas, uppstå betydande svårigheter att finna lämplig grund för en jäm- förelse. Denna torde böra sökas i sådana byggen, som representera genom- snittet av standarden i olika avseenden för de senaste årens byggnadsverk- samhet. Då variationerna mellan olika fastigheter är mycket stora, är ett sådant genomsnitt svårt att finna. Hela den utrustning, som i den före- gående framställningen hänförts till den umbärliga lyxen, torde knappast förekomma i särskilt många fastigheter. Vid jämförelse med olika fastigheter

torde det vara än den ena och än den andra detaljen, som skulle kunna »sparas ». Besparingsmöjligheterna få räknas vid en jämförelse med vad som för fastig— hetsbeståndet varit i allmänhet förekommande.

De sakkunniga ha vid en sådan kalkyl funnit sig kunna räkna med en besparing av c:a 2 % på bjälklags- och väggkonstruktioner, omkring 2 % genera en minskning av rumshöjden från 270 m till 2-50 m, omkring 3 % genom att förvaringskontoren förläggas till källaren i stället för till vinden samt drygt 1 % genom förenklingarna i fråga om installationerna för värme, sanitet och elektricitet, alla procentsiffror därvid räknade på de totala byggnadskost— naderna (exklusive tomt). I vissa fall kunna en del av dessa besparingar ersättas av andra genom att lägenheterna icke utrustas med balkonger, kyl- skåp, öppna spisar och diverse smärre inredningsdetaljer av lyxkaraktär eller genom att byggnaderna placeras högre i förhållande till omgivande markyta eller planeras omsorgsfullare. Sammanräknande dylika besparingsmöjligheter ha de sakkunniga kommit till det resultatet, att en sänkning av byggnads— kostnaderna med omkring 8 % torde böra kunna påräknas på nämnda vägar. Tillfälligtvis kunna fastigheterna därjämte uppföras utan att badkar, kylskåp o. &. tills vidare insättas.

De sakkunniga vilja avslutningsvis framhålla, att de i sina kalkyler utgått ifrån, att de byggnader, för vilka statligt stöd ifråga om finansieringen kommer att sökas, skola underkastas viss kontroll genom statens byggnads— lånebyrå. I samband med denna kontroll torde även få tillses att bygg— nadernas planering och utrustning göres sådan, att lägenheterna kunna ut— hyras till i stort sett nu rådande hyresnivå, vilket bl. a. torde förutsätta att här omtalade besparingsmöjligheter utnyttjas.

KAPITEL 9.

Bestadsbyggandets linansierlngsvillker.

Det har i bilaga 4 framhållits, att räntekostnaderna under byggnadstiden spela en mycket underordnad roll för byggnadskostnaderna, men att däremot låneräntans höjd vid finansieringen av huset efter byggets avslutande blir en synnerligen betydelsefull faktor för bedömande av husets räntabilitet. På annat ställe har det påvisats, att för en byggnadsverksamhet skall kunna komma igång i nuvarande läge utan att kräva 'en väsentligt höjd hyresnivå, får räntan på prima kassalån _ för sekundär- och tertiärlån i normal propor- tion därtill —— ej ligga högre än 31/2 %. Härvid förutsättes, att tertiärlån enligt de villkor, som f. n. gälla för de statliga tertiärlånen kombineras med kassa- och sekundärlån med nämnda räntevillkor. Detta innebär, att ett över nu— varande låga nivå. ökat bostadsbyggande ej kan komma igång under instun— dande byggnadssäsong på de villkor beträffande hyresnivån, som här tagits som utgångspunkt, om byggmästarna ej äro förvissade om att de på senhösten 1941 eller under de första månaderna 1942 kunna erhålla inteckningslån till en räntesats av 31/2 % för kassalånen. En sänkning av den allmänna ränte- nivån med 3/4—1 % skulle vara tillräcklig för att få ner inteckningslåneräntan till det önskade läget.

Som framgår av bilaga 4 torde man knappast behöva räkna med några ogynnsamma konsekvenser för utbud och efterfrågan av kapital på marknaden genom en allmän räntesänkning av denna storleksordning. Den tidigare höj- ningen av marknadsräntorna har emellertid i vissa avseenden medfört en fast- låsning av den nuvarande räntenivån eller åtminstone skapat faktorer, som starkt försvåra en mera betydande räntesänkning. Fastställandet av 4 % för statens andra försvarslån torde också verka stabiliserande på ränteläget. Man torde därför allmänt räkna med, att den nuvarande räntenivån komer att bli bestående under den närmaste framtiden. Detta utesluter dock icke, att utbuds— förhållandena på kapitalmarknaden kunna bli sådana, att räntenivån, trots de retarderande krafterna, pressas ner.

För byggnadsproduktionen innebär detta, att det f. n. är omöjligt för en byggmästare, att vid igångsättande av ett bygge genom avtal med veder- börande kreditinstitut försäkra sig om, att kapital för konsolidering av bygg- nadskreditiv och leveranskrediter vid byggets avslutande står att erhålla till 31/2 % och utan denna förvissning kan han ej starta sitt bygge, såvida han ej spekulerar i en kraftig höjning av hyresnivån.

Om man ej kan räkna med en räntepolitik av den art, att den allmänna räntenivån sänkas med 3/4——1 %, vilket givetvis vore den enklaste och ur

många synpunkter gynnsammaste lösningen av problemet, återstår endast en av staten genomförd differentiering av räntenivån till förmån för bostads- byggandet. En dylik kan tänkas genomförd på två vägar: antingen genom in- rättande av en statlig bostadslånefond till det belopp som motsvarar en byggnadsverksamhet av önskad omfattning, ur vilken, oavsett marknadsläget lämnas prima kassalån till 3172 % — övriga lån till däremot svarande ränte— satser — eller också en statlig garanti, att vid den tidpunkt husen stå färdiga, medel skola finnas tillgängliga på marknaden till en räntesats av 31/2 % för kassalån.

Inrättandet av en bostadslånefond motsvarar de metoder man i allmänhet tillämpat vid statlig finansiering av vissa slag av bostadsbyggen, för vilka marknaden saknat lämpliga organisationer. I regel har det därvid varit fråga om en statlig subventionering, vilken för övrigt endast omfattat en relativt obetydlig del av det totala bostadsbyggandet. I detta fall rör det sig emeller- tid även om bostadsbyggande av normal karaktär, som helst bör finansieras på normala vägar och med normala metoder. Att tillskapa ett statlig finans- organ vid sidan av redan existerande institut och sparbanker, vilket skulle driva fastighetsbelåning i konkurrens med dessa och på grund av de speciella omständigheterna i praktiken skulle erhålla monopol på den totala fastighets- belåningen, torde icke vara något allmänt intresse. Det finnes redan en väl organiserad och i allmänhet väl fungerande kreditmarknad för primär- och sekundärlån. Tillkomsten av ett nytt institut eller organ kan ej åstadkomma någon ökning av det tillgängliga kapitalet; detta måste under alla förhållanden komma från den kapitalplacerande allmänheten. Det skulle därför endast be- tyda ökade omkostnader för det allmänna och underlåtenhet att utnyttja den sakkunskap på området, som redan finnes.

Det andra alternativet, en statlig räntegaranti, är därför att föredraga. I princip innebär detta förslag, att staten garanterar de byggmästare, som under kontroll av viss statlig myndighet påbörjar byggen under nu instun- dande byggnadssäsong och som uppfylla vissa villkor-, en viss intecknings- ränta vid konsolideringen av deras byggnadskreditiv och leverantörskrediter, vilken ränta skall utgöra högst 23% % för prima kassalån och som för övriga lån skall ligga i normal proportion till denna bottenlåneränta. Byggmästarna skola sålunda beredas tillfälle att redan vid byggets igångssättande träffa avtal om sina fastighetslån till en fixerad räntesats.

Om den allmänna räntenivån hösten 1941 eller nyåret 1942 sjunkit till en nivå, som motsvarar högst 'en ränta för på tio år bundna inteckningslån av 31/2 % behöver garantin ej träda i kraft. Ligger marknadsräntan högre, exempel- vis motsvarande en inteckningsränta på 41/2 %, inträder staten med en räntesub- vention på 1 % per år, vilket, om byggnadsverksamheten får en omfattning av 300 miljoner kronor och räntegarantin omfattar 70 % härav, innebär en årlig utgift för statsverket av 2-1 miljoner kronor. Om oförutsedda händelser ej inträffa, torde man knappast behövaräkna med en räntenivå, som ligger högre än den. nuvarande, vilken motsvarar c:a 435 % för bundna kassalån och

4—41/2 % för sparbankslån. Räntesubventionen skulle då komma att ligga mellan 0-50 och 085 %, d. v. s. den skulle ej oväsentligt understiga 1 %. Räknar man med en viss marginal för fluktuationer i Stadshypotekskassans obliga— tioner kan man sätta 1 % som maximigräns och ovannämnda belopp på. 21 miljoner kronor torde därför kunna betraktas som maximum för den årliga kostnaden för den statliga subventionen.

Räntegarantin bör omfatta en period av högst tio år, vilket motsvarar den period, efter vilken hypotekskassans och bostadskreditkassans nyemitterade obligationer kunna konverteras. Detta innebär, att byggmästarna erhålla in— teckningslån, bundna upp till tio år. Undantag härifrån utgör dock lån upp- tagna hos sparbankerna.

Rätt att utlämna dylika statsgaranterade lån skulle tillkomma stads- hypoteksföreningarna, bostadskreditföreningarna, inteckningsbolagen och hypotekskassorna, tomträttskassorna, postsparbanken och de enskilda spar— bankerna. '

Utan att på detta stadium kunna ingå på en diskussion av alla kredittekniska detaljer, som beröras av förslaget, vilja de sakkunniga dock påpeka några av de speciella omständigheter som föreligga i de olika fallen. Innan förslaget genomföres, måste givetvis de tekniska detaljerna diskuteras, varvid hänsyn måste tagas till de olika institutens reglementen, sparbankslagstiftning m. m.

1. Stadshypoteksföreningarna. Likviden för det av en förening beviljade lånet utlämnas i regel i form av Stadshypotekskassans obligationer till ett mot lånet svarande belopp, vilka obligationer, ofta genom kassans försorg försäljas på marknaden. Låntagarens verkliga ränta motsvaras av den netto- ränta, som uppnås vid försäljningen av obligationerna, sedan avdrag gjorts för omkostnaderna vid försäljningen. Låntagaren har sålunda att erlägga dels den nominella räntan å obligationerna, dels omkostnaderna vid försälj- ningen och den eventuella kapitalrabatten, om obligationerna försålts till kurs, som understiger parikursen. Detta sistnämnda belopp, omkostnader och kapitalrabatt, kan betalas genom årliga avbetalningar, som inräknas i räntan. Användes denna metod kan man säga att den av kassan använda låneformen föga avviker från den låneform, vid vilka lånelikviden utlämnas kontant i stället för i obligationer. Om sålunda vid försäljning av obligationerna det konstateras att nettoräntan överstiger %)*/2 %, skall låntagaren endast inbetala 31/2 % å lånebeloppet till hypoteksföreningen, medan mellanskillnaden år- ligen inbetalas till föreningen av staten under de tio åren. Skulle likvid ha utlämnats till låntagaren i obligationer med en kortare återstående löptid än tio år till konverteringsrättens inträdande, kan om ränteläget det medger konvertering äga rum före tioårsperiodens slut, eventuellt till 31/2 % eller därunder, varvid statens räntegaranti upphör att gälla. Huruvida liypoteks— föreningen i stället skall betala den reducerade räntan till stadshypoteks- kassan och räntesubventionen sålunda inbetalas till kassan i stället för till respektive föreningar är en lämplighetsfråga, som ej har principiell betydelse.

Det förvaltningsbidrag, som föreningarna ha rätt att utkräva av låntagarna, bör inräknas i den fastställda räntan. Möjlighet bör beredas hypoteks— föreningarna att träffa låneavtal med byggmästarna redan vid byggets på- börjande.

2. Bostadskreditförening'ar, inteckningsbolag och hypotekskassor samt tomträttskassor. Dessa institut anskaffa medel för en utlåning, vilken om- fattar såväl primär- som sekundärlån, genom att vid behov upptaga lån på marknaden. Normgivande för räntesubventionen blir å ena sidan den ränte- sats, som för den typ av fastighetslån det i varje enskilt fall gäller, normalt motsvarar en bottenlåneränta på 31/2 % och å andra sidan den räntesats, som vederbörande institut vid det tillfälle då lånet utlämnas själv får betala för nya lån på marknanden. Den så fastställda subventionen skall årligen ut— betalas till vederbörande institut. Förvaltnings— och andra bidrag böra in— räknas i den fastställda räntan. Även i detta fall bör, då sådan möjlighet ej redan nu föreligger, vederbörande institut beredas möjlighet att träffa låne- avtal på förhand.

3. Postsparbank och enskilda sparbanker. Sparbankerna skilja sig från de ovan nämnda instiuten genom att de anskaffa medlen för sin fastighets- belåning genom en inlåning, för vilken en varierande ränta erlägges. Medan kassorna och inteckningsbolagen binda sig gentemot sina långivare för en tid av minst tio år, kunna sparbankerna när som helst justera sina räntesatser. En ändring i inlåningsräntan för automatiskt med sig en ändring av utlånings— räntan för utestående lån. Visserligen äga vissa sparbanker rätt att lämna bundna lån, men denna rätt är så starkt begränsad, att man i föreliggande fall ej kan föreskriva att lånen skola vara bundna. Den årliga subventionen kan sålunda för deras vidkommande ej fixeras för de tio åren utan kommer att variera med deras in— och utlåningsräntor. Låntagaren erhåller ett lån till 31/2 % för kassalån eller av mot lånets kvalitet svarande högre ränta. Så länge Sparbankernas utlåningsränta för kassalån ligger högre än 31/2 %, inbetalas mellanskillnaden av staten. Subventionen kommer sålunda att fluktuera och det föreligger därför risk för att staten får betala väsentligt mer i subvention än vad som ovan angivits som ett troligt maximum. Å andra sidan föreligger den chansen att Sparbankernas utlåningsränta sjunker till eller under 31/2 %, då räntegarantin helt upphör.

Under nuvarande omständigheter förefaller det vara ett intresse för kredit— institutioner, som normalt helt eller till väsentlig del ägna sig åt fastighets- belåning, att bostadsbyggnadsverksamheten icke helt avtynar utan bedrives i den omfattning, som reala och finansiella resurser tillåter och bostadsmark- nadsläget påkallar. Liksom man nu har anledning att ställa anspråk på att materialleverantörer, arbetare och andra i byggnadsverksamheten intresserade parter lämna sina bidrag till en allmän sänkning av kostnadsnivån, synes

man också böra räkna med sänkta anspråk från kreditförmedlarnas sida be- träffande ersättningen för låneförmedlingen. Då de av vissa kreditinstitu— tioner på området uttagna förvaltningsbidragen äro avsedda att inräknas i den ränta, vilken av staten garanteras, innebär detta att dessa bidrags höjd direkt komma att påverka storleken av den eventuellt erforderliga subven- tionen. Ju lägre dessa bidrag sättas, dess mindre blir därigenom det belopp, som av statsmedel vid visst ränteläge på kapitalmarknaden behöver till- skjutas och desto större kan den byggnadsverksamhet bli, som möjliggöres med en och samma kostnad för statskassan. Bidragens höjd torde därför få fastställas i samband med genomförandet av det här skisserade stödsystemet.

Hittills har endast diskuterats frågan om den statliga lånegarantin, vilken fråga även onekligen framstår som den viktigaste i detta sammanhang. Under nuvarande osäkra förhållanden kan man dock ej förbise den risken, att mark— naden överhuvud taget ej kan ställa medel till förfogande. Så var exempelvis förhållandet under en eller ett par månader våren 1940. Vad sparbankerna beträffar, ha anspråken från insättarna under de senaste tolv månaderna med- fört att de kunnat lämna nya lån endast i begränsad utsträckning. Ränte- garantin måste därför kompletteras med en garanti från statens sida, att om marknaden, när de nya husen stå färdiga, ej kan ställa nödiga medel till för- fogande, kommer staten att träda emellan. Enklast förefaller detta kunna ske genom att riksbanken bemyndigas köpa ovannämnda kreditinstitutioners obligationer och att lämna sparbankerna nödiga krediter inom den för stats— garantin uppdragna ramen. Dylika obligationsköp tillhöra riksbankens nor- mala transaktioner. Lån mot säkerhet av fastighetsinteckningar ha lämnats av riksbanken till sparbankerna under det gångna året och utgöra därför ej heller någon nyhet. Ett dylikt stöd för marknaden ligger helt i linje med riksbankens uppgift att sörja för penningmarknadens likviditet. De villkor till vilka riksbankens lån skola lämnas kunna ej på förhand fastställas men i princip böra de vara så beskaffade att låntagarna varken göra vinst eller förlust på sin upplåning.

Några risker av penningpolitisk natur torde man ej behöva befara av ett riksbanksingripande av denna art. Riksbanken skulle nämligen ej behöva ingripa allmänt stödjande annat än i en situation, då likviditeten på penning- marknaden vore hårt ansträngd. Ett isolerat stöd exempelvis till spar— bankerna, för att möjliggöra deras medverkan till en expansion av byggnads- verksamheten, skulle även i en annan penningpolitisk situation ej medföra några penningpolitiska risker på grund av dess relativt begränsade omfatt- ning. Denna Sparbankernas medverkan är av största betydelse för programmets genomförande, om man skall kunna stimulera byggnadsverksamheten utanför städerna.

KAPITEL 10.

Vissa administrativa frågor.

I de föregående kapitlen 5—9 ha inventerats de möjligheter till reduk- tion av de årliga kostnaderna för nybyggda bostadsfastigheter, som enligt den uppfattning, de sakkunniga ha kunnat bilda sig under utredningsarbetets fortgång, nu föreligga. Enligt den förhandssummering, som gjordes i kapitel 3, kräves för uppnående av syftet att bringa årskostnaderna för ny- byggda bostäder i paritet med dem för redan befintliga, likvärdiga lägen- heter sänkning av såväl fastigh'etskostnader (egentliga byggnadskostnader och tomtpris) som räntan för fastighetslån. De sakkunniga ha på grundvalen av tekniska utredningar ansett sig kunna konstatera, att genom förenkling och rationalisering av byggnadernas utförande utan åsidosättande av likvärdig- hetskravet en reduktion av omkring 8 % av byggnadskostnaden i typiska fall bör kunna åstadkommas, att tomtkostnaderna genom naturlig, konjunktur- mässig tillbakagång böra kunna sänkas, likaledes i typiska fall, med omkring 30 % samt att en reduktion med 12 å 15 % på hela lönekostnaden kan försiggå utan att byggnadsarbetarnas lönevillkor bli sämre än jämförliga löntagar— gruppers; i fråga om de samlade materialkostnaderna har sänkningsmöjligheten icke ansetts tillräckligt säker för att kunna inräknas i reduktionskalkylen, efter— som chansen till prissänkningar på vissa håll genom effektivare priskontroll uppväges av risken för prisstegringar på andra håll till följd av utanför b ygg— nadsmarknaden liggande omständigheter. Tillvaratagas dessa möjligheter till reduktion av fastighetskostnaderna, förutsättes vidare, att finansieringsvill— koren för nybyggda bostadsfastigheter förbättras i förhållande till de nu rådande; för detta ändamål har föreslagits en kombination av tertiärlån enligt nu gällande regler och statlig garanti för kapitaltillgång till en bottenlåne— ränta av 35 % och därtill avpassade villkor för sekundärkredit.

Förutsättningarna för att nå det uppställda målet innefatta sålunda såväl statliga stödåtgärder, främst i fråga om kreditförsörjningen, som anpassning av de för fastighetskostnader och årliga kostnader i övrigt bestämmande faktorerna, nämligen tomtpriser, vilket till väsentlig del är en kommunernas angelägenhet, lönerna, varom arbetsmarknadsparterna ha att ingå överenskom- melse, materialpriserna, i vilka materialindustriernas intresse för byggnadsverk— samhetens fortsatta bedrivande får sitt uttryck, samt byggnadernas utförande, vilket i första hand är en byggnadsföretagarnas sak. .Det är under sådana förhållanden naturligt, att till de statliga finansiella stödåtgärderna, vilka i nuvarande läge torde vara problemets avgörande strategiska faktor, knytas villkor som innebära, att de övriga förutsättningarna uppfyllas.

Dylika villkor kunna visserligen icke formuleras i rigorösa regler. I olika sammanhang i det föregående har framhållits, att smidig, diskretionär pröv- ning av de enskilda fallen måste ske, t. ex. beträffande tomtpriserna med hänsyn till den förut bedrivna tomtpolitiken. Men det ligger stor vikt uppå, att prövningen av huruvida förutsättningarna beträffande byggnadsmarknade- faktorernas anpassning äro uppfyllda icke blir släpphänt. I kapitel 3 ha de sakkunniga framställt som synpunkt, att det för den framtida bostadsstan- dardsutvecklingen och därmed även för den framtida byggnadsmarknads- utvecklingen kan riskeras en minst lika stor skada genom definitiv höjning av bostadskostnadsnivån som genom en till allmän akut bostadsbrist ledande, fortsatt stagnation av bostadsbyggnadsverksamheten.

Prövningen av byggnadsverksamhetens lämpliga omfattning med hänsyn till läget på bostadsmarknad, arbetsmarknad och kapitalmarknad samt till hushållningen med knappa råvaror tillkommer givetvis primärt Kungl. Maj:t. Då även den närmaste utvecklingen av de allmänna ekonomiska och politiska förutsättningarna för byggnadsverksamheten innehåller många ovisshets- moment, synes det de sakkunniga lämpligt att disposition av de statliga stöd- åtgärder, som kunna komma att beslutas, sker efter sådana linjer, som av chefen för socialdepartementet angåvos i Kungl. Maj:ts proposition nr 237 till 1940 års lagtima riksdag, nämligen »att åtgärder som ha avseende på bostadsbyggandet betraktas som en beredskap, vars ikraftsättande efter Kungl. Maj:ts bedömande göres beroende av situationens utveckling. De medel som kunna komma att anvisas till stödjande av byggnadsverksamheten, böra i enlighet med detta betraktelsesätt icke omedelbart till hela beloppet ställas till respektive förvaltningsorgans förfogande utan utportioneras på sätt, som kan finnas lämpligt med hänsyn till utvecklingen av läget på bo— stadsmarknad och arbetsmarknad.» Till det sista är givetvis att lägga även hänsynen till utvecklingen av den finans— och penningpolitiska situationen samt hushållningen med knappa råvaror. Ställningstagande till frågan huru- vida byggnadskostnadernas anpassning uppfyllt de villkor, som må vara ställda för att statens finansiella stöd skall utgå, kan i vissa fall icke till- komma det lånebeviljande centrala organet. Detta gäller främst beträffande lönerna inom byggnadsfacken. —

Inom den ram, som för det kreditbeviljande organet ges genom Kungl. Maj:ts dispositioner beträffande anvisade medel för stödåtgärder, bör central- organet därjämte ha att beakta materialhushållningens krav och frågor rörande arbetsmarknadsläget på särskilda orter i och med samråd med indu- strikommissionen respektive arbetsmarknadskommissionen. Byggnadsproduk- tionens tidskrävande natur förutsätter därvid att t. ex. tilldelningen av knappa byggnadsråvaror, särskilt järn, till bostadsproduktionen inom ramen av en allmän plan för råvaruhushållningen fastställes för tillräckligt långa perioder. I materialprisfrågor torde det kreditbeviljande organet ha att samråda med priskontrollnämnden.

När på sätt, här skisserats, de allmänna förutsättningarna för den statliga

finansiella stödverksamheten givits, bör det ankomma på det lånebeviljande organet att pröva huruvida i de enskilda fallen villkoren för 'det statliga stödet uppfyllts. Här åsyftas i första hand tertiärlånegivning och ställande av kreditgarantier av det slag, som föreslagits i det föregående, varvid statens byggnadslånebyrå är centralorgan. Enahanda prövningsförfarande bör i till— lämpliga delar komma till användning i fråga om övriga former för statligt stöd åt enskild byggnadsverksamhet, sålunda låne- och bidragsverksamheten till förmån för barnrika familjers bostadsförsörjning och för pensionärshem samt den i egnahemsstyrelsens regi bedrivna låne— och bidragsverksamheten till stöd för byggnadsverksamheten på landsbygden; beträffande den offent- liga byggnadsverksamheten sker ju prövningen i särskild ordning. Då den mest omfattande prövningen — bortsett från individuell behovsprövning —- borde krävas vid tertiärlänegivning och ställande av kreditgarantier anknytes den fortsatta diskussionen därtill.

Såsom i det föregående visats, ger kombinationen av tertiärlån enligt nu— varande regler och sådana villkor för botten- och sekundärlån, som föreslagits, en total kapitalkostnad, som överensstämmer med den före krisen vid sed— vanliga finansieringssätt gällande. De sakkunniga ha därför icke föreslagit några förändringar i reglerna för räntesatser, amorteringstider och belånings- gränser beträffande tertiärlänen. I ett visst hänseende, som rör prövningen av belåningsobjekten, synes dock en ändring vara påkallad. F. 11. gäller, att lån ej må överstiga »beträffande flerfamiljshus vare sig tjugo procent av det värde å fastigheten —— — —, som statens byggnadslånebyrå _— ——- —— godkänt, eller tjugo procent av det taxeringsvärde, som — —— _ åsättes fastigheten —-— — ——>>; i fråga om enfamiljshus avgör endast den förra värderingen. Det är otvivelaktigt, att bundenheten till taxeringsvärdet i vissa fall kan få en prohibitiv verkan, som icke Väl överensstämme1 med verksamhetens syften De sakkunniga hålla visserligen före, att belåning efter byggnadsvärde icke bör ifrågakomma, när det icke gäller på bestämda bostadssociala motiv till— komna och offentligt eller halvoffentligt förvaltade fastigheter, utan att ett avkastningsvärde bör läggas till grund. Erfarenheten visar dock, att taxerings— nämnder stundom göra sin värdering utifrån en uppfattning om den sannolika framtidsutvecklingen, som icke utan Vidare kan accepteras såsom normerande för bedömning av bostadsmarknadsläge och byggnadsbehov på orten. Det synes därför lämpligt, att vid beviljande av tertiärlån även för flerfamiljshus lånebelopp och länsgränser — såsom nu sker beträffande enfamiljshus —— be- stämmas i förhållande till ett av byggnadslånebyrån fastställt värde, beräknat såsom avkastningsvärde. — Tertiärlånens nu gällande reglei och tillämpninge— område synas i övrigt väl ägnade att tillgodose det nu ifrågavarande syftet.

I flertalet fall torde, såsom förutsättningarna för bostadsbyggande nu äro, ansökan om tertiärlån och om kreditgaranti komma att kombineras. I vissa fall, t. ex. vid egnahemsbyggande, där byggaren förmår göra en större insats av eget kapital eller arbete, torde däremot finansieringsbehovet kunna täckas

enbart med kreditgaranti. I sådana fall bör ansökan om enbart kreditgaranti på samma sätt som en ansökan om tertiärlån genom förmedling av kommunalt förmedlingsorgan och med dettas prövning och yttrande ställas till byggnads- lånebyrån, som i sedvanlig ordning har att pröva ansökan.

Den nuvarande situationen och det bostadsmarknadspolitiska syfte, som de sakkunniga uppställt för de föreslagna åtgärderna, syftet att förse bostads- marknaden med nyproducerade bostäder till årliga kostnader, som icke väsent— ligt överstiga de för likvärdiga bostäder gällande, kräva att granskningen av de framlagda kostnadsberäkningarna, av beskrivningarna av byggnadens utförande och utrustning samt av byggnadsföretagarens kvalifikationer göras strängare än som under vanliga förhållanden är påkallat och göras efter de linjer, som uppdragas av villkoren beträffande kostnadsfaktorernas anpass- ning för statens finansiella stöd. Läget och syftemålet motivera enligt de sakkunnigas mening även en viss kontroll från det kreditbeviljande organets sida av de hyror, som skola åsättas fastighetens lägenheter. Slutligen böra villkor beträffande tiden för byggnadsföretagets utförande uppställas med syfte att påverka byggnadsverksamhetens säsongrörelser.

I fråga om vissa delar av den prövning av kostnadsberäkningar och ut— förande, som skulle ankomma på det kreditbeviljande organet, har i före- gående kapitel talats. Beträffande de tomtpriser, som få inräknas i fastig- hetskostnaden, har föreslagits, att dessa i allmänhet icke få överstiga den år 1935 på orten gällande nivån; dock måste möjligheten till diskretionär pröv- ning i de särskilda fallen hållas öppen. I fråga om lägenhetsutrustning och byggnadskonstruktioner bör granskas, att all den förenkling och rationali- sering är genomförd, som kan ske utan att lägenheternas klass avsevärt sjunker och därmed påverkar deras konkurrensförmåga på. bostadsmarknaden samt fastighetens värde på längre sikt. Prövningen bör i detta hänseende så- lunda icke ensidigt taga sikte på lägsta möjliga kostnader, oavsett kvalitet, utan även på fastighetens möjligheter att i framtiden hävda sin ställning på fastighetsmarknaden.

Möjligheten att genom icke kvalitetssänkande rationalisering nå billigare kostnader är i hög grad beroende av kapaciteten hos byggnadsföretagarn'a och deras personal, deras tekniska duglighet och ansvarskänsla. Vissa av de be— sparingsmöjligheter som diskuterats i kapitel 8 samt i bilaga 1 äro beroende av att arbetet är anförtrott företag med kapabla ledare och verkmästare. Det har även framhållits vikten -— även ur besparingssynpunkt — av att den tekniska kontrollen över byggnadsföretag är tillfredsställande. I nuvarande situation borde man kunna räkna med, å ena sidan att krisen medfört en sovring bland byggnadsföretagarna med höjning av den genomsnittliga kapaci- teten som följd, och å andra sidan att byggnadsnämnderna genom den starka reduktionen i byggnadsverksamhetens omfattning skola kunna ägna varje särskilt byggnadsföretag en mera ingående och fortlöpande kontroll. I sådant fall bör i kostnadsförbilligandets intresse vissa av de säkerhetsföreskrifter,

59 41 17

som under vanliga förhållanden av byggnadsnämnderna ansetts nödvändiga eller lämpliga kunna mildras; exempel härpå givas i kapitel 8 och bilaga 1. En förutsättning härför är emellertid, att stora krav ställas på byggnadsföre- tagarnes duglighet. Centralorganet bör därför icke endast fästa avseende vid lånesökandes ekonomiska kvalifikationer utan även i samverkan med de lokala förmedlingsorganen och byggnadsnämnderna hävda kraven på byggnadsföre- tagarnas tekniska kapacitet. — De sakkunniga ha icke ansett sig ha anled— ning att i detta sammanhang ingå på den omtvistade frågan om licensiering av byggmästare.

Med de betingelser för bostadsbyggnadsverksamheten, som krisen fram- kallat torde man kunna utgå ifrån att den övervägande delen av allt bostads- byggande under följande år kommer att vara beroende av statliga stödåtgärder. Det synes under sådana omständigheter vara en naturlig sak, att det inflytande över bostadsbyggandet, som härigenom skapas åt offentliga organ, sättes in för att påverka byggnadsverksamheten i säsongutjämnande riktning. I fråga om de av 1933 års riksdag beslutade nybyggnadslånen gavs en före- skrift om tiden för byggnadsföretagets utförande, som hade syftet att bidraga till säsongutjämning. Nybyggnadslåneverksamheten, liksom tertiärlåneverk- samheten hittills, ha emellertid icke haft den omfattning, att de i mera avse- värd grad påverkat den totala bostadsproduktionens storlek och fördelning på året; därför har icke heller nämnda föreskrift kunnat vara nämnvärt effek- tiv i att påverka den samlade byggnadsverksamhetens säsongförlopp. Helt annorlunda måste givetvis förhållandena gestalta sig, när större delen av all bostadsbyggnadsverksamhet blir beroende av statliga finansieringsåtgärder, när undantaget blir regel. Det synes de sakkunniga ytterst angeläget, att till beviljandet av tertiärlån och kreditgarantier knytes villkor beträffande tiden för byggnadsföretagets utförande. Detta villkor kan icke ges en formulering, som hänvisar alla av statliga finansieringsåtgärder hjälpta byggnadsföretag till utförande under viss tid. Villkoren måste i praktiken utformas under samverkan mellan det centrala organet och de lokala byggnadsnämnderna och under hänsynstagande till förhållandena på varje särskild ort på sådant sätt, att största möjliga utjämning av den samlade byggnadsproduktionen på orten under året uppnås. Därvid måste givetvis även offentliga byggnadsföretags planering under ömsesidig hänsyn från respektive organs sida sättas in som ett led i utjämningssträvandet.

Såvitt de sakkunniga kunna förstå, skall det under en tid, då större delen av all bostadsproduktion är beroende av offentligt finansiellt stöd vara möj- ligt att enbart medelst de till statlig långivning och kreditgaranti knutna villkoren angående tiden för byggnadsföretagens utförande i mycket väsent— lig grad utjämna byggnadsproduktionens säsongväxlingar. För det närmaste året tillkommer en annan omständighet, som i och för sig verkar i utjämnande riktning. Till följd av förlamningen av företagarinitiativen inom bostads- byggandet under det gångna året torde omfattningen av den bostadsbyggnads- verksamhet, som under den närmast följande tiden kan hinna sättas igång, även

om statliga stödåtgärder beslutas, att bli förhållandevis begränsad. Mot bak- grunden av den utveckling av bostadsbehovet, som i det föregående under- sökts, synes det sannolikt, att under senare delen av år 1941 en avsevärd bostadsbrist kommer att göra sig gällande, vilken, om statliga stödåtgärder så göra möjligt, bör driva fram en växande produktion. Allra tidigast under sommaren 1942 torde det kunna bli fråga om att i säsongutjämningens intresse eventuellt hejda och till efterföljande vinterhalvår hänvisa utförandet av byggnadsföretag, för vilka förutsättningar i övrigt finnas.

Det ter sig nu omöjligt att bedöma, huruvida och när bostadsbyggandet i framtiden kan komma att på nytt i huvudsak bli oberoende av statliga finan- siella stödåtgärder, i vilket fall de därtill knutna villkoren icke längre skulle vara tillräckliga som instrument för en säsongutjämning. Det bör dock be- aktas, att blott och bart brytandet av den traditionella säsongkaraktären under en måhända relativt kort period i och för sig innebär förbättrade utsikter till jämnare produktion även fortsättningsvis, också om de direkta reglerande åtgärderna skulle komma ur kraft. Även om de sakkunniga anse att för den närmaste framtiden möjligheterna till effektiv säsongutjämning enbart genom villkoren till de statliga stödåtgärderna äro tillräckliga, inse de väl, att i fram- tiden andra åtgärder kunna vara påkallade för att bevara jämnheten i produk- tionsutvecklingen. Som en förutsättning för bestående utjämning framstår härvid ikraftsättande av 47 å i hyreslagen, enligt vilken Kungl. Maj:t äger förordna, att hyresavtal må uppsägas till upphörande den 1 april, oavsett om hyrestiden enligt avtal utgår den 1 oktober; åtgärder för sådant ikraft- trädande synas omedelbart böra vidtagas. Enligt de sakkunnigas tidigare antydda mening, skulle en sådan åtgärd i och för sig knappast ha större verkande kraft. Om däremot andra drivkrafter verka direkt på produktionen i utjämnande riktning torde skapandet av två effektiva fardagar få anses som en förutsättning för utjämningens realiserande under normala förutsättningar. En sådan i lönesystemet inbyggd drivkraft till kontinuerlig produktion ha. de sakkunniga rekommenderat i kapitel 7z3. Utan att i detta sammanhang ingå på detaljerade förslag, då, såsom anförts, för den närmaste framtiden åtgärder utöver dem, som kunna anknytas till de finansiella stödåtgärderna, icke synas behövliga, vilja dock de sakkunniga peka på vissa möjligheter, vilka böra tagas under övervägande för säkerställandet av säsongutjämningen som alternativ till den direkta reglering, som det statliga finansiella stödet möjliggör, för den händelse dennas förutsättning skulle falla bort. En väg är att till byggnadsnämndernas åligganden foga tillsynen av att bygg- nadsföretags igångsättande och bedrivande sker på sådant sätt, att ortens samlade byggnadsverksamhet utjämnas, och att på lämpligt sätt giva uttryck häråt i föreskrifterna för byggnadslov. Därest bestående olikheter i de eko— nomiska betingelserna för sommar— respektive vinterbygge skulle komma en sådan administrativ reglering att framstå som diskrimination, synes en obe- tydlig utjämningsavgift, lagd på sådan byggnadsverksamhet, som huvudsak— ligen bedrives på sommarhalvåret, till fördel i form av ett utjämnande till-

skott för byggnadsföretag, som huvudsakligen drivas under vinterhalvåret vara värd övervägande. I närvarande situation äro dock, såsom ovan ut- vecklats, dylika anordningar knappast aktuella.

Prövningen i samband med beviljandet av tertiärlån och kreditgaranti'er beträffande kassa- och sekundärlån liksom av dessa var för sig bör enligt de sakkunnigas mening innefatta även hyrorna i de bostadsfastigheter, som tillkomma med statligt stöd och detta icke endast på sätt, som kräves för be- dömning av fastighetens avkastningsförmåga, utan som en verklig kontroll över hyressättningen. Hyrorna i de med statshjälp finansierade fastigheterna böra godkännas av det kreditbeviljande organet på samma sätt som sker be- träffande subventionerade hyreslägenheter för barnrika familjer, under be- aktande av det bostadsmarknadspolitiska syfte, som de statliga finansiella åtgärderna avse att tjäna. Denna hyreskontroll bör dock vara tidsbegränsad, och lämpligen omfatta fem år. Syftet med de föreslagna åtgärderna är icke att framskapa en särskild klass av bostadsfastigheter med subventionsprägel utan att söka naturligt infoga nya bostadsfastigheter i bostadsbeståndet på sådana villkor, att de icke verka som sprängämne på den allmänna hyres- nivån. Då de nybyggda fastigheterna emellertid tillföras bostadsmarknaden vid en tid av på många orter utpräglad bostadsbrist, är tidsbegränsad kontroll över hyrorna nödvändig för att förhindra att åtgärder, som syftat till ned— hållande av hyresnivån, icke förfelas därutinnan utan i stället komma bygg- nadsföretagare och fastighetsägare till godo. Om och när en allmän hyres- övervakning genomföres, torde kontrollen av hyrorna i de med statligt finan- siellt stöd tillkomna bostadsfastigheterna — efter att hyrorna första gången godkänts av det kreditbeviljande organet — kunna överföras till de lokala organ, som kunna få att handhava den allmänna hyresövervakningen.

KAPITEL 1 1.

Utvecklingen av byggnadskostnaderna på landsbygden.

1. Byggnadskostnadssakkunnigas enkät.

En mera omfattande statistisk belysning av byggnadskostnaderna på lands- bygden och av dessas betydelse för jordbruk av olika storlek och i olika delar av landet har tidigare saknats. Den utförligaste undersökningen härav finnes i ett arbete av Nanneson, Byggnadskapitalets storlek vid svenska jordbruk, vilket utkom 1924 (Kungl. Lantbruksakademiens handlingar 1924). Därjämte har Myrdal i »Cost of Living in Sweden 1830—1930» (Stockholm 1933), ut- räknat en byggnadskostnadsindex för tiden 1830—1913, grundad på räken- skaperna för av Uppsala universitet utarrenderade gårdar i Stockholms, Upp- sala och Västmanlands län; denna index torde få anses närmast mäta utveck- lingen av byggnadskostnaderna på landsbygden.

En av byggnadskostnadssakkunnigas första åtgärder, var att söka erhålla en överblick över byggnadskostnadernas förändringar på landsbygden under de senaste årtiondena. Vi ha sålunda utarbetat vissa frågeformulär, vilka ut- sänts dels till hushållningssällskapen, dels genom egnahemsstyrelsen till egnahemsdirektörerna, dels" slutligen till stiftssekreterarna med anhållan, att dessa måtte anmoda stiftsjägmästarna och ett antal boställsnämndsordförande att ifylla desamma. Formulären voro av två olika typer. På det ena — for- mulär A — skulle uppgift lämnas rörande gårdar, på vilka byggnader upp- förts under åren 1925—1939. Uppgifterna avsågo gårdens taxeringsvärde och åkerareal, de uppförda byggnadernas storlek och byggnadssätt, tidpunkten och kostnaderna för deras uppförande med angivande av vad som därvid beräknats för byggherrens egen insats av arbete och material, beräknad kost- nad för byggnaderna om de i stället uppförts i mitten av 1939 m. 111. På det andra formuläret ställdes några mera allmänna frågor rörande dels orsakerna till byggnadskostnadernas stegring under senare år, dels möjligheterna att nedbringa desamma. Dessutom begärdes upplysning om entreprenad- och ackordssystemens förekomst i olika trakter samt om användningen av jord— brukets eget folk vid byggnadsarbete på landsbygden. Formulären återges på sid. 383—386 i slutet av betänkandet.

Från varje uppgiftslämnare begärdes uppgifter enligt formulär A för om möjligt 'ett tiotal gårdar. Svar ha inkommit från 21 egnahemsdirektörer,1 20 hushållningssällskap1 samt ett 40—tal stiftsjägmästare och boställsnämnds— ordförande. Sammanlagt inkommo uppgifter för närmare 500 gårdar, av vilka dock en del varit ofullständiga och icke kunnat utnyttjas.

1 Hela antalet egnahemsdirektörer och hushållningssällskap i landet uppgår som bekant till 26. — Några långt efter de övriga inkomna svar ha vid bearbetningen i detta och nästa kapitel icke kunnat beaktas. *

Det hade ursprungligen varit de sakkunnigas avsikt att begränsa sina statistiska bearbetningar till gårdar, där samtliga byggnader uppförts efter 1925. Detta har emellertid icke varit möjligt att genomföra. Vid bearbet- ningen av de inkomna uppgifterna ha därför genomgående bostadshus, eko- nomibyggnader och i förekommande fall lantarbetarebostäder hållits åtskilda.

På grund av den skyndsamhet, varmed vi haft att bedriva Vårt utrednings— arbete, ha uppgiftslämnarna erhållit en förhållandevis kort tid för formu- lärens ifyllande och de framställda frågorna ha utvalts med hänsyn härtill. Sålunda ha uppgifter rörande byggnadernas mått eller mera detaljerade be— skrivningar av deras utförande icke begärts, ehuru sådana uppgifter ur bygg- nadstekniska synpunkter skulle vara av stort intresse.

De lämnade uppgifterna äro måhända i vissa avseenden icke fullt exakta. Noggranna kostnadsredovisningar kunna svårligen erhållas från jordbrukarna. Särskilt torde värderingen av jordbrukarnas insatser i form av eget arbete och eget material vid byggnadernas uppförande vara i viss mån godtycklig och att döma av de erfarenheter, som i liknande fall gjorts i andra sammanhang, sannolikt ligga i underkant. Å andra sidan kan hävdas, att vad som för bygg- nadsverksamheten på landsbygden är avgörande just är hur jordbrukarna själva bedöma byggnadskostnaderna och icke hur dessa skulle bli, om de räknades enligt stadsmannanäringarnas bokföringsprinciper.

Ur ett så begränst material som detta få slutsatser givetvis endast dragas med viss försiktighet. Härvid bör dock beaktas, att uppgifterna erhållits från omdömesgilla personer, vilka måste anses representera den största sakkun- skap rörande landsbygdens byggnadsfrågor, som över huvud står till buds. Av betydelse är också, att uppgifterna, lämnade av ett hundratal av varandra oberoende personer, ge en i stora drag mycket enhetlig bild. Under sådana förhållanden får denna i sina huvuddrag tillskrivas stor tillförlitlighet.

Två frågor ha vi vid bearbetningen av de inkomna uppgifterna sökt få besvarade. Den ena gäller storleken av den kostnadsstegring, som enligt allmän uppfattning gjort sig gällande för byggnadsverksamheten på lands— bygden. Den andra gäller byggnadskostnadernas belastning på, jordbruk av olika storlek och olika typer i olika delar av landet.

För att få ett svar på den första frågan har en bearbetning skett av upp- gifterna rörande byggnadernas faktiska kostnader vid uppförandet och de beräknade kostnaderna för samma byggnader om de i stället uppförts i mitten av 1939. De faktiska kostnaderna ha för alla byggnader, för vilka sådana be- räkningar erhållits, uttryckts i procent av de beräknade kostnaderna 1939. Härigenom har tab. 74 erhållits. '

Följande landsdelsindelning har använts: Östra Sverige: Uppland, Södermanland, Västmanland, Närke och Östergöt- land.

Småland och öarna: Småland, Öland och Gotland. Södra Sverige: Skåne och Blekinge.

1939 = 100.

Byggn ader upp lärda år

Östra Sverige

Småland och öarna

Södra Sverige

Västra Sverige

Norra. Sverige

Hela riket

Genom- snittlig bygg- nads- kostnad

Antal

"PP" gifter

Genom- snittli g bygg— nads- kostnad

Antal

upp- gifter

Genom- snitt] i g bygg- nads— kostnad

Antal upp- gifter

Antal UDP' gi fter

Genom- snittli g bygg- nads- kostnad

An tal

gifter

Genom- snittlig bygg- nads- kostnad

UPP-

Antal

Genom. snittlig bygg- nads- kostnad

11 pp- gifter

1925—30. . 1931—35. . 1936 ...... 1937 ...... 1938 ......

Summa

1925—30. . 1931—35. . 1936 ...... 1937 ...... 1938 ......

Summa

Boningshus. Gö'c 64'8 783 765 846 3

Ekonomlbyggnader.

11 15 6 6 4

42

694 69": 783 735 880

11 28 9 18 8 74

18 27

4 10 14

73

14 31 11 6 9

71

780 753 792 8330 891

7511 738 764 8113 902

Västra Sverige: Halland, Bohuslän, Västergötland, Dalsland och Värmland. Norra Sverige: Dalarna och hela Norrland.

Denna bearbetning bygger på uppgifter, vilka måste anses vara mycket approximativa. Särskilt gäller detta givetvis uppgifterna för beräknade kost- nader år 1939. Vissa kontrollmöjligheter ha emellertid stått till buds. Så ha vid alla de andra bearbetningar, som nedan redovisas, jämförelse gjorts mellan de beräknade byggnadskostnaderna 1939 för tidigare uppförda bygg- nader och uppgifterna för de faktiska kostnaderna för detta år uppförda hus av motsvarande slag. De förra ligga därvid genomgående lägre — i allmän- het 10 a 20 % lägre — än de senare, vilket framstår som naturligt, då de torde vara enklare utrustade än de nyaste.

Jämförelsen i tab. 74 har sålunda avsett att gälla endast den kostnads— stegring, som berott på höjda löner och materialpriser o. d., och icke på den standardstegring, som under denna tid ägt rum. Den beräknade kostnaden för 1939 har sålunda angivits avse »vad samma byggnad kan beräknas ha kostat, om den uppförts i juli 1939 under vid denna tid på orten vanliga förhållanden med avseende på materialpriser, löner och lönesystem m. m.».

Av tabellen framgår att byggnadskostnaderna höllo sig i stort sett på samma nivå 1925—1935 — möjligen inträffade någon nedgång under depres— sionen i början av 1930—talet — för att under åren efter 1935 kraftigt stiga. Uppgången utgör för hela riket mellan 30 och 35 % för tiden 1935—1939 (från omkring 75 till 100). Den är praktiskt taget lika stor — möjligen något

större — för ekonomibyggnaderna som för boningshusen. Utvecklingen i de olika landsdelarna är i stort sett likartad; störst är stegringen i södra Sverige, där den uppgår till omkring 50 % (från 65 till 100), minst i Småland och på öarna, där den utgör omkring 25 %.

I nästa tabell, tab. 75, ha sammanställts uppgifter för byggnadskostnaderna för boningshus av de båda vanligaste storlekarna, 2 rum och kök respektive 3 rum och kök. Denna tabell grundar sig på ett mindre antal uppgifter än föregående och tillfälligheter kunna därför spela större roll. Så drages medel— talet för husen om 3 rum och kök, uppförda 1939, ned av en uppgift från Småland, där ett sådant hus uppgivits ha dragit en kostnad av endast 4000 kronor; förklaringen ligger i det förhållandet, att fastighetsägaren är bygg— nadsarbetare och själv utfört allt träarbete och en del av murningsarbetet. De i denna tabell framkomna stegringarna i byggnadskostnaderna böra — i motsats till tab. 74 — återspegla såväl stegrade löner och materialpriser som standardförbättringen. Stegringen synes kunna uppskattas till ungefär 50 %.

Tab. 75. Byggnadskostnad för boningshus om 2 rum och kök och om 3 rum och kök.

Östra Småland Södra Västra Norra

Byggnader uppförda är

Sverige

och öarna Sveri ge

Sverige

Sveri ge

Hela riket

Genom- snittlig

Atl ” bygg- UDP'

Genom- snittlig

Atl ” bygg- "PP-

Genom- snittlig

A t] ” hyss- "PP"

Genom- snittlig

A tal " bygg- upp-

Genom— snittlig

Antal , Wäg- upp-

Genom- snittlig bygg- nads- kostnad, kr.

nads- kostnad,

nads— kostnad= kr.

nads- kostnad, kr.

nads— kostnad, kr.

nads- kostnad. kr.

gifter gifter gif ter gi fter gifter

2 rum och 5 500 3 833 4 200

1925—30. . 1931—35. . 1936 —38. . 1939 ......

Samtliga

4 650 5 3' '0 6 767 10 000

6 262

4 450 4 078 6 256 7 900

5799

4 971 4 566 6 000 8 452

5 683

34.50 3 5742 1

5 5 156 4 240

3 rum och

6 433 5 4 600 7 140 4 4 750 6 485 5 6 600 6 025 2 8 600 6 587 16 5 763

1925—30. . 1931—35. . 1936—38. . 1939 ......

Samtliga

5 645 7 050 6 583 8 000

6 611

6 004 5 839 8 183 9 329 7096

5 984 6 305 7 163 8 293

17 17 26 6 702

I tab. 76 ha sammanställts uppgifter för jordbruk av olika storlek i hela riket. Här har sålunda åkerarealens storlek fått lämna grundvalen för jäm- förelsen mellan byggnadskostnaderna olika år. Detta torde få anses lämpligt utom möjligen för de större jordbruken. Kolumnen längst till höger bygger på ett alltför litet antal uppgifter för jordbruk av varierande storlek. Av övriga kolumner erhålles en uppfattning om byggnadskostnadernas stegring, som rätt väl överensstämmer med den bild de föregående tabellerna teckna. De visa genomgående en stegring av byggnadskostnaderna av varierande storlek, i allmänhet uppgående till omkring 50 %.

Tab. 76. Genomsnittlig byggnadskostnad för boningshus och ekonomibyggnader på jordbruk av olika storlek i hela riket.

2—5 har åker 5—10 har åker 10—20 har åker 20—50 har åker Över 60 har åker

Byggnader Genom— Gcnom- Genom- Genom- Genom- upptorda

år snittlig Antal snittli g Antal snittlig snittli g snittli g byggnads- upp— byggnads- upp- byggnads. byggnads- byggnads- kostnad, giftcr kostnad, gifter kostn ad, kostnad, kostnad, kr. kr. kr. kr. kr.

Boningshus.

1925—30. . 11 5 091 21 7 690 21 7 919 12 241 23 271 1931—35. . 29 5 627 6 453 28 7 399 11 050 12 300 1936—38. . 24 5 959 43 8 144 29 8 544 15 723 20 666 1939 ...... 6 7 374 10 9 693 6 11 693 18 596 16 500

Samtliga 70 5 807 97 7 805 84 8 231 15 028 21 011

Ekonomibyggnader.

1925—30. . 11 3 227 17 4 509 21 6 030 20 330 28 282 1931—35. . 29 2 842 34 4 516 27 7 074 14 006 31 102 1936—38. . 23 3 483 37 5 611 40 10 343 18 009 40 192 1939 ...... 7 ' 4 093 12 7 150 12 11 746 24 934 31 625

Samtliga 70 8 238 100 5 236 100 8 823 19 197 34 755

En överblick av hur samtliga brukningsdelar i riket med mer än 2 hektar åker fördela sig på de olika storleksgrupper, som ingå i denna och följande tabeller, ger tab. 77.

Tab. 77. Antal brukningsdelar och deras sammanlagda åkerareal, med fördelning på storleksgrupper 1937.

Bruknin gsdelar Sammanlagd åkerareal

Storleksgrupper Antal Procent Hektar Procent

2— 5 har åker 113722 370 413 677 11-5 5—10 » 97 298 317; 728 672 201; 10—20 » 60 441 197 864 178 24-1 _.20—50 » 28 487 911 853 036 23-s Over 50 » 7 371 2-4 730 409 204

Summa 307 319 1000 3 589 972 1000

Den andra fråga, som ovan uppställdes, gällde i vilken utsträckning bygg— nadskostnaderna belasta jordbruk av olika storleksordning och typer i olika delar av vårt land. För bedömning härav har en jämförelse mellan jordbrukens kostnader för byggnadernas uppförande och jordbrukens taxeringsvärden gjorts. I följande tabeller —— 78 och 79 — redovisas resultatet av denna jäm- förelse. Taxeringsvärdet är därvid räknat exklusive skogsvärde och innefattar sålunda endast jordens och de därpå uppförda byggnadernas värde.

Tab. 78. Åkerareal, byggnadskostnader och taxeringsvärden för jordbruk i olika storleksgrupper inom olika landsdelar.

Genom- snittligt Taxerings- taxerings- värde i kr. värde par har 1 000 kr. 1939 åker per har taxerings- * åker .. kr. varde

By ggn ads- kostnad i kr. per

Genom- snittlig byggnads- kostnad, kr.

Byggnads- kostnad 1 kr.

Genom- snittli g åkerareal, har

Antal UPP— gifter

2—5 har åker: "stra Sverige. Boningshus .......... 30 5 850 8 750 Ekonomibyggnad . . . . ' 2 360 6 967

Summa — 8 210 — 5—10 har äker:

Boningshus .......... ' 8 069 9 288 Ekonomibyggnad . . . . ' 5 077 8 463 Summa — 13 146 —— 10 —20 har åker: Boningshus .......... 12": 7 757 14 529 Ekonomibyggnad . . . . 127 7 525 14 145 Summa —- 15 282 —- 20—50 hm" åker: Boningshus .......... 32'4 12 477 30 977 Ekonomibyggnad . . . . ' 305 15 770 30 860

Summa — 28 247 —-

Över 50 har åker: Boningshus .......... 737 21 763 72 630 Ekonomibyggnad . . . . 82”! 34 958 77 493

Summa — 56 721 -—

2_5 har åker: Småland och öarna. Boningshus .......... 28 5 932 4 183

Ekonomibyggnad . . . . 28 2 991 4 218 Summa — 8 923 —-

5—10 har åker.- Boningshus .......... 66 7 09l Ekonomibyggnad . . . . ' 6"! 5 476

Summa —— 12 567 10—20 har åker: Boningshus .......... 126 8 887 Ekonomibyggnad . . . . 8 986

Summa 17 878 20—50 har åker: Boningshus .......... 14 113 Ekonomibyggnad . . . . 12 643

Summa 26 756 Över 50 har åker: Ingen 2—5 har åker: Södra. Sverige. Boningshus .......... - 2"! 4 733 Ekonomibyggnad . . . . ' 2 333 Summa —- 7 066 5—10 har åker: Boningshus .......... ' 5 357 Ekonomibyggnad . . . . ' 3 186

Summa. —— 8 543

10—20 har åker: Boningshus .......... Ekonomibyggnad Summa 20—50 har dl.-er: Boningshus .......... Ekonomibyggnad Summa Över 50 har åker: Boningshus .......... Ekonomibyggnad

Summa

2—5 har äker: Boningshus- .......... Ekonomibyggnad Summa 5—10 har äker: Boningshus .......... Ekonomibyggnad Summa 10—20 har äker: Boningshus .......... Ekonomibyggnad

Summa 20—50 har äker: Boningshus .......... Ekonomibyggnad

Summa Över 50 har åker: Boningshus .......... Ekonomibyggnad

Summa

2—5 har äker: Boningslius .......... Ekonomibyggnad Summa 5—10 har (lhar: Boningshus .......... Ekonomibyggnad Summa JO—20 har äker: Boningshus .......... Ekonomibyggnad Summa 20—50 hur äker: Boningshus .......... Ekonomibyggnad Summa Över 50 har dl.-er: Boningshus .......... Ekonomibyggnad

Antal

"PI-" gifter

Genom— snittlig åkerareal, har

Genom— snittlig b yggn ads- kostnad, kr.

Genom- snittligt taxerings- värde 1 939, kr.

Taxerings- värde i kr. per har åker

Byggnads- kostnad i kr. per har åker

Byggnads- kostnad i kr. per 1,000 kr taxerings- värde

13 15

19 21

129 135

291; 281

1200 119'0

7 538 7 653

15 191

18 507 23 510

42 017

23 000 60 800 83 800

18 169 18 853

57 784 55 210

96 200 207 300

Västra Sverige.

6 006 3 078

9 084

7390 5711 13 101

8 228 8 831 17 069

11 489 19 413

30 902

11 500 24 778

36 278

Norra Sverige.

5 743 3 551

9 294

8 836 5 325 14 161

8 847 10 722

19 569 21 300 26 747 48 047

29 150

8 142 7 922

14 621 16 764

45 100 35 620

1 406 1 400

1 950 1 962

802

51 2—00

583 568

1 161

625 835 1 460

192 511

703

2 153 1 065

3 218

1 025 804

1 829

585 635

1 220

429 688

1 117

172 314 486

2 146 1 281 3 427

1 331 793

2 124

769 779 1 543 687 998 1 685

557

415 406

821

320 426 746

239 293

532

1 178 586

1 764

810 626

1 436

544 530

1 074 359 551 910

165 424 589

1 174 720

1 894

1 085 672 1 757

605 640

1 245 472 751 1 223

576

Tab. 79. Åkerareal, taxeringsvärden och byggnadskostnader omm år för jordbruk i olikn storleksgrupper i hela riket.

Genom- , snittligt Taxerings- b na ds— taxerings- värde i kr. 1 kr i kr. per ligg värde per hur ' 1 000 kr. ostnad per har . . ' 1939 åker taxermgs- kr. k , åker .. r. varde

Byggnads-

Genom- kostnad

snittlig

Byggnads-

Genom- kostnad

Antal snittlig

få; åkerareal, g har

Boningshus: Jordbruk med 2—5 har åker.

Uppfört 1925—30 . . . . ' 5 091 4 645 1 703 » 1931 —35 . . . . ' 5 627 5 245 1 855 » 1936—38 . . . . 5 959 5 363 1 980 » ' 7 374 3 833 1 533

5 807 5 070 1 848

Ekanomibyagnad: Uppförd 1925—30 . . . . ' 3 227 5 036 2 052 » 1931—35 . . . . ' 2 842 4 641 1 683 » 1936—38 . . . . ' 3 483 6 017 2 035 » ' 4 093 4 271 1 424

Samtliga ' 3 238 5 119 1 828

B . Jordbruk med 5—10 har åker. onmgslms: Uppfört 1925—30 . . . . ' 7 690 10 314 1 464 » 1931—35 . . . . ' 6 453 7 561 1 175 » 1936—38 . . .. ' 8 144 8 191 1190 » ' 9 693 8 310 1 154

7 805 8 513 1 244

E kona mibg/ggnad : Uppförd 1925—30 . . . . ' 4 509 9 753 1 359 » 1931—35 . . . . " 4 516 8 176 1 236 » 1936—38 . . . . ' 5 611 8 286 1 170 » ' 7 150 8 517 1 345

Samtliga, ' 5 236 8 526 1 245

Boningslm- Jordbruk med 10—20 har åker. Uppfört; 1925—30 7 919 16 371 1 322 » 1931—35 .. . . — 7 399 15 121 1 160 » 1936—38 . . . . - 8 544 15 266 1 133 » 11 693 16 217 1 297

Sam tliga. 8 231 15 562 1 200

Ekonomibygqnarl : Uppförd 1925—30 . . . . 6 030 15 114 1 202 » 1931—35 . . . . 7 074 16 519 1 202 » 1936 —38 . . . . ' 10 343 16 810 1 216 11 746 18 117 1 430

8 823 16 582 1 234

Bom'ngslms: Jordbruk med 20—50 har åker. Uppfört 1925 —30 . . . . 12 241 39 064 1 326 » 1931—35 . . .. - 11 050 32 300 1 114 » 1936—38 . . _ . » 15 723 42 782 1 489 » 18 596 43 945 1 617

Samtliga, 15 028 40 962 1 433

Ekonmnibngnml: Uppförd 1925—30

Boningshus : » 193 1— 35

»

Eknnomibngn ad:

» 1931—35122." 1936—38

Uppfört 1925—30 » 1936—38 IIIÄ

Samtliga

Uppförd 1925—30 . . . . » 1931—35 . . . . » 1936—38 . . . .

Genom- sn ittli g åkerareal, har

Genom- snittli g byggnads- kostnad, kr.

Genom- snittligt taxerings- värde 1 939, kr.

Taxerings- värde i kr. per har

åker

1 kr.

åker Byggnads- kostnad per har

Byggnads- kostnad 1 kr. per 1 000 kr. taxerings- värde

31'4 284 279 27'1 28'9

809 500 80 9 735

770

713 769 930 813 83”:

20 330 14 006 18 0( )9 24 934

19 197

23 271 12 300 20 666 16 500

21 011

28 282- 31 102 40 192 31 625 84 755

48 600 33 153 38 078 40 305

88 952

78 888 36 000 79 200 73 000

74 358

71 300 76 671 97 340 65 867

83 548

1 548 1 167 1 367 1 490

1 378

Jordbruk med mer än 50 har

975 720 990 993

966

1 000 998 1 047 810

998

647 493 647 922

679

aker.

288 24 6 258 224

273

396 405 432 389

415

418 422 473 619

493

295 342 261 226

283

397 406 413 480

416

För lantarbetarebostäder ha endast ett fåtal uppgifter erhållits. En sam- manställning av dessa redovisas i tab. 80.

Tab. 80. Byggnadskostnnd för lantarbetarebostäder, uppförda 1925—39.

Med 1 lägen- het .. Med 2 lagen- heter

Östra Sverige

Småland och öarna

Södra Sverige

V ästra Sverige

Norra Sverige

Hela riket

An- tal upp- gif. ter

Genom— snittlig by ggnad s- kostnad, kr.

An- tal "PP- gif- ter

Genom- snittlig

byggnads—

kostnad, kr,

An- tal "PP" gif- ter

Genom- snittlig byggn ads- kostnad, kr.

An- tal "PP"

gif- ter

Genom— snittli g by ggn ads- kostnad, kr.

An. tal upp-

gif- ter

Genom- snittlig byggnads- kostnad, kr.

- byggnads-

Gen om- snittlig

ko stn ad , kr.

15

6

8 334

10 424 1

7500

6 500 3

8 415

17 400

0: (|

7 205

12 700

5 743 33

13

7,573

12 257

Tab. 78 och 79 belysa relationen mellan en egendoms taxeringsvärde (av- kastningsvärde) och byggnadskapital. Det vid nybyggnad nedlagda kapitalet uppgår som synes av tabellerna ofta till eller överstiger egendomens hela taxeringsvärde. Detta medför, att lantbrukets byggnader praktiskt taget sakna belåningsvärde, vilket i hög grad försvårar kapitalanskaffningen vid bebyggande av lantbruk. Dessa svårigheter äro helt naturligt större ju mindre brukningsdelarna äro, då. byggnadskostnaderna per arealenhet och per tusen kronors taxeringsvärde stiga. Detta förhållande, att det mindre

jordbruket är särskilt hårt belastat ifråga om byggnadskapital, har tagit sig uttryck däri, att det främst är de mindre brukningsdelarna som äro sämst bebyggda och som vid nybygge kvalitativt sett bestås med ofta dåliga hus. Den nödvändiga rationaliseringen av jordbruksarbetet hindras även till mycket stor del på grund av de i förhållande till jordbrukets avkastningsvärde alltför höga byggnadskostnaderna.

Den stegring av byggnadskostnaderna, som de ovan sammanställda upp- gifterna utvisa, har med ungefär lika stor styrka gjort sig gällande för upp— förandet av byggnader å. statens arrendeegnahem. Från egnahemsstyrelsen ha erhållits följande uppgifter för ungefärliga genomsnittsbelopp per arrende— egnahem för de år verksamheten pågått:

1934—35 ................................................ 11 000 kr. 1935—36 ................................................ 14 500 1936—37 ................................................ 15 000 1937—38 ................................................ 20 000 1938—39 ................................................ 21 000 1939—40 ................................................ 22 000

»Den kontinuerliga ökning av byggnadskostnaderna, som förestående siffror angiva», meddelar byråchefen N. Collin, »får ej helt tillskrivas den allmänna fördyringen. Byggnadsbeståndet har nämligen för de senaste tre åren blivit mera omfattande och i vissa detaljer mera kostnadskrävande. Sålunda har det tillkommit bl. a. större redskapshus, fristående hönshus, mjölkrumsanläggning, moderna ventilationsanordningar samt betydligt större järnförbrukning i olika konstruktioner. De merutgifter, som varit en direkt följd av nämnda förhållande, torde kunna beräknas till 2500—3 000 kr. per arrendeegnahem.»

2. Lantbruksförbundets index för byggnadskostnaderna.

I samband med de beräkningar rörande jordbrukets inkomster och utgifter, vilka under någon tid pågått inom Sveriges lantbruksförbund och till en del framlagts i en bilaga till jordbrukspropositionen till 1940 års lagtima riksdag (prop. 276/1940), ha uppgifter rörande byggnadskostnaderna även samman- ställts. I enlighet med förutsättningarna för ifrågavarande indexberäkningar, vilka endast gälla inkomster och utgifter för själva jordbruksdriften, röra dessa endast ekonomibyggnaderna. Beträffande förarbetena till dessa be- räkningar meddelas i den nämnda propositionen följande:

»Med hjälp av den officiella statistiken (1932 års jordbruksräkning) har för olika större områden av landet beräknats” den genomsnittliga åkerarealen, skörden och kreatursantalet pr brukningsdel inom storleksgrupperna 1——10 ha, 10—20 ha, 20—50 ha och över 50 ha. Åkerarealen, skörden och kreaturs- antalet vid brukningsdelar under 1 ha inräknades därvid i gruppen 1—10 ha

och fördelades på brukningsdelåma inom denna, varigenom sålunda hela skörden och kreatursantalet i landet kommit i betraktande, ehuru kostnader för särskilda byggnader vid de minsta brukningsdelarna ej beräknats. På. så sätt har erhållits en gård av genomsnittsstorlek (typgård) för varje storleks- grupp inom de skilda områdena. En dylik uppdelning i storleksgrupper är givetvis motiverad därav, att byggnadskostnaderna pr djurenhet m. m. bli olika höga i byggnader av olika storlek. Lantbruksförbundet vände sig därpå till vissa byggnads- och egnahemskonsulenter i landet ävensom till firman Ekonomibyggnader med begäran, att de skulle uppgöra förteckning över material— och arbetsåtgång samt kostnadsberäkningar för lämpliga ekonomi- byggnader till var och en av dessa typgårdar ävensom lämna övriga erforder- liga upplysningar.»

På så sätt erhölls detaljerade uppgifter rörande åtgången av material och arbetskraft för uppförandet av ekonomibyggnader till de nämnda typgårdarna, vilka fått representera ifrågavarande storleksgrupper inom de olika regionala distrikten. Genom en multiplikation med antalet brukningsdelar inom samma storleksgrupper och distrikt, erhölls en uppskattning av de totala kvantiteter av olika byggnadsmaterial och den totala åtgång av arbete, som skulle er- fordras för en nybebyggelse av det svenska jordbruket med dylika typbygg- nader. Dessa kvantiteter ha i fortsättningen tagits som vikter vid beräk- ningarna av en byggnadskostnadsindex.

Enär vattenledningar, cementerade gödselstäder, elektriska installationer, hissar o. d. icke allmänt förekomma vid kreatursstallarna, ha kostnader härför icke medtagits i dessa beräkningar. I Lantbruksförbundets kalkyler för jord— brukets totala inkomster och utgifter ingå emellertid hissar, pumpar och hydroforer i gruppen maskiner och redskap.

Vid de fortsatta beräkningarna ha vissa förenklingar genomförts, så att endast de viktigaste materialen medtagits. Urvalet framgår av följande tablå, där också de olika materialens vikter angivits:

Vikt. grovmakadam ........................ 5-2 cement ................................. 13-3 mellanprodukter av järn ......... tegel .................................... 4-9 järnmanufaktur ..................... eternit ................................. ' träimpregneringsmedel kalk ' .................................... ' rödfärg och zinkvitt ............... trävaror - linolja .................................

Summa 100-0

Prisuppgifterna för kalk, trävaror, glas, de olika järnvarorna, färgerna och linolja erhållas månadsvis från kommerskollegium. För övriga material lämnas prisuppgifter av vissa leverantörer direkt till Lantbruksförbundet.

Arbetskostnaderna beräknas vara sammansatta av löner till sådan jord- brukets egen arbetskraft, som i allmänhet användes för åtminstone grund-

272 grävning och vissa transporter, och till särskilt lejda byggnadsarbetare. Lant- bruksförbundet har ansett lämpligast att för sig beräkna ersättningen till var och en av dessa båda arbetarekategorier, varefter resultatet till sist samman- väges med vikterna 1-011-4.

Lönerna för jordbrukets egen arbetskraft vid dess användning för bygg- nadsarbete ha icke ansetts tillfredsställande representeras av de numera i lantarbetareavtalet införda timlönerna för dessa. Ifrågavarande bestämmelse i lantarbetareavtalet har nämligen endast i mycket begränsad utsträckning tillämpats. I stället har man uträknat en index för ersättningen till jord- brukets samtliga manliga arbetare, konstruerad på grundval av den kontanta ersättningen till manliga tjänare, statare och kördrängar och dagsverkare samt naturaförmånerna till de förra kategorierna, manliga tjänare, statare och kör- drängar.

Lönerna för de särskilt anställda byggnadsarbetarna ha efter hand närmat sig de löner, som utgå enligt avtalen mellan Svenska byggnadsindustriför— bundet och byggnadsfackföreningarna. Tidigare har emellertid överensstäm- melsen mellan de avtalsenliga timlönerna och de vid byggnadsarbete på lands- bygden allmänt tillämpade lönesatserna varit mindre god. I samband med de ovannämnda uppgifterna insamlade Lantbruksförbundet uppgifter för såväl priser på byggnadsmaterial som löner för byggnadsarbete på landsbygden. I följande sammanställning redovisas dessa löneuppgifter vid sidan av bygg- nadsarbetarnas avtalsenliga timlöner, representerade av genomsnittet för de tre lägsta dyrortsgrupperna.

Timlöner vid byggnadsarbete på landsbygden, öre.

1935 1936 1937 1938 1939 1940 Enligt byggnads- och egnahems- 1=a kv- konsulenterna 98 105 113 123 126 Byggnadsavtalen ................ 116 116 122 126 126 126

De organiserade arbetarnas avtalslöner ha sålunda förändrat sig mycket långsamt under de gångna åren under det att de faktiskt tillämpade byggnads- arbetarelönerna på landsbygden snabbt stigit och nu kommit i nivå med byggnadsfackföreningarnas avtal. Någon stegring förbi dessa senare torde knappast kunna förekomma, utan man kan räkna med att lönerna i fortsätt- ningen följas åt. Lantbruksförbundets indexberäkningar baseras därför på de av byggnads- och egnahemskonsulenterna lämnade uppgifterna för åren 1935—39 och på avtalslönerna fr. o. m. ingången av 1940. Hänsyn tages härvid endast till timlönerna; från ackordsprislistorna bortses helt, då dessa icke kommit i tillämpning annat än i vissa delar av landet.

Slutligen ha indextalen för byggnadsmaterialpriserna och arbetslönerna sam- manräknats med vikterna 1'8 respektive 1-0 till en total byggnadskostnads- index. Som bas för beräkningarna har tagits genomsnittet för åren 1935—37 (: 100) och beräkningarna ha utförts årsvis för åren 1935—39 samt månadsvis fr. o. 111. juli 1939. Resultatet framgår av följande tabell:

Sveriges Lantbruksförbunds byggnadskostnadsindex, 1935—37 : 100. 1935 1936 1937 1938 1939 Material ............................ 9415 950 109”? 105'2 113'1 Löner: Jordbruksarbetare 93'6 96'8 109'7 116'2 120'3 Byggnadsarbetare 91'8 101'0 108'2 116'5 126'8

929 992 108'8 116'3 124'2 Samtliga byggnadskostnader ...... 93'9 96'4 109'3 108'9 117'1

Av månadsuppgifterna för det senaste året återges här indextalen för var tredje månad.

Juli Okt. Jan. April Juli Okt. 1939 1939 1940 1940 1940 1940

Material ...................... . 114'1 121'3 123'8 139'7 135'2 135'4 Löner 125'0 125'0 130'0 133'3 135'0 137'9 Samtliga byggnadskostnader .. HT!) 1225 126'0 137'5 135'1 136'8

Enligt dessa beräkningar ha sålunda kostnaderna för uppförandet av eko- nomibyggnader på landsbygden stigit med omkring 25 % under åren 1935— 1939. Till denna stegring ha såväl höjda materialpriser som stigande löner bidragit. Uppgången är emellertid något större för de senare än för de förra. Lönernas stegring utgör nämligen drygt 30 % medan materialprisstegringen uppgår till knappt 20 %.

Under det första krigsåret har stegringen i byggnadskostnaderna fortsatt. Från juli 1939 till oktober 1940 är den totala stegringen omkring 16 %. Under denna tid ha materialpriserna stigit mer än lönerna; uppgången är för de förra omkring 20 %, för de senare omkring 10 %.

Hur prisstegringen fördelar sig på olika i beräkningarna ingående material framgår av följande tabell. Däri har den procentuella stegringen för varje grupp för sig angivits dels för tiden 1935—1939, dels för juli 1939—oktober 1940. Den förra jämförelsen bygger på årsmedeltalen. Detta ligger emeller- tid för 1939 något lägre än månadssiffrorna kring krigsutbrottet (augusti—- september). För de största grupperna är årsgenomsnittet något lägre än ifrågavarande månadsuppgifter för trävarorna, något högre för järnartiklarna.

Procentuell stegring.

Material 1935—1939 juli 1939—okt. 1940 Grovmakadam ............ — 42'6 Cement .................... 09 586 Tegel ...................... 3'0 20'0 Eternit .................... — 15'6 Kalk ...................... 13'6 15'9 Trävaror .................. 32'0 3'6 Papp ...................... 18'8 21'2 Glas 12'1 20'2 Mellanprodukter av järn.. 385 607 Järnmanufaktur .......... 34'7 31 "3 Träimpregnering .......... 18'5 (77'3) Rödfärg och zinkvitt ...... —— 44'2 Linolja .................... 20'0 113'8

Summa 19'6 18'7

Det framgår av dessa uppgifter att för tiden 1935—39 stegringarna för järn- och trävaror betyda mest för utvecklingen. Under det första krigsåret har prisstegringen varit störst för järnartiklarna, cement och kemisk-tekniska produkter.

Vid en jämförelse mellan resultatet av dessa beräkningar och de uppgifter, som framkommit genom byggnadskostnadssakkunnigas i det föregående redo- visade enkät, böra tre omständigheter hållas i minnet. För det första har i Lantbruksförbundets kalkyler själva kostnadsstegringen renodlats i en ut— sträckning, som icke varit möjlig i de sakkunnigas sammanställningar. Lant- bruksförbundets index är sålunda baserad på fasta vikter och ger svar på, frågan hur mycket kostnaderna för en och samma ekonomibyggnad —- upp- förd på samma sätt med samma materialåtgång och samma antal arbetstimmar —— ökat på grund av höjda materialpriser och stegrade löner. Den är en pris— index. Den tar däremot icke hänsyn till de förbättringar i byggnadssätt och utrustning, som under dessa år i viss utsträckning genomförts med avseende på jordbrukets byggnader. Denna standardförbättring har däremot icke kunnat utskiljas vid de sakkunnigas beräkningar.

För det andra ingår som redan ovan påpekats icke vattenledningar, elek- triska installation-er m. m. i Lantbruksförbundets kalkyler. Det är känt, att just kostnaderna för dessa under senare år stigit aVSevärt och förmodligen mera än övriga byggnadskostnaden Om de ingått i indexberäkningarna för samtliga är, skulle resultatet därför sannolikt utvisat en starkare stegring än vad som nu är fallet.

För det tredje har slutligen i Lantbruksförbundets kalkyler hänsyn heller icke tagits till det förhållandet, att byggnadsarbetarnas ackordsprislistor och mätningssystem i växande omfattning tillämpats, särskilt i Skåne och Östra Mellansverige. Den arbetskostnadsstegring, som härigenom uppkommit, är svår att beräkna redan då det gäller enstaka arbetsobjekt; att uppskatta dess betydelse för hela byggnadsverksamheten på landsbygden och inpassa den i en index för byggnadskostnaderna, torde få anses omöjligt. Då den kalky- lerade timlönestegringen, som även den är svår att riktigt uppskatta, snarare synes ligga i underkant än i överkant, blir emellertid resultatet av beräk- ningarna en lägre kostnadsstegring än den, som faktiskt inträffat.

3. Socialstyrelsens beräkningar. Sveriges lantbruksförbunds beräkningar rörande byggnadskostnaderna på landsbygden gälla uteslutande ekonomibyggnader. För boningshus föreligga vissa av socialstyrelsen utförda kalkyler. Sålunda verkställde socialstyrelsen i mitten av 1939 en statistisk undersökning av byggnadskostnaderna i vissa orter på landsbygden, avsedd att tjäna som underlag för beräkningen av bostadskostnaderna vid den nya dyrortsgruppering, som avsågs att träda i kraft år 1941 men som sedermera framskjutits. Undersökningen avsåg kost— naderna för uppförandet av en egnahemsbostad om tre rum och kök i 189 orter

Tub. 81. Byggnadskostnader på landsbygden i juli 1939 och september 1940 för enplansvilln om tre rum och kök.

Kostnadsökning Komma 1939—1940

Material, arbete etc. juli 1939 sept. % av % av

% av . kostn. hela Kr. total- Kr. 1 939

kostn .

Virke för överbyggnaden enl. form. 1 973 13'67 ' 11'30 Ovriga i formulären upptagna ma- terial .......................... &) Betonggrus ................ b) Sand c) A-cement .................. d) Kalk e) Cementhålsten .............. f) Mellanvåggsplattor .......... g) Murbruk .................... h) Murtegel 3"x 5" X 10"

i) Taktegel (14 pannor per m”) k) Asfalterad takpapp .......... l) Sågspån .................... Övriga material för överbyggnaden

p.— 0 en ro & p.; en av

llllllllll

Illllllllll

& G m

Badkar, kokspis, bykpanna. disk- bänksbeslag och skyddsplåt . . . . Arbetskostnader a) Grover-betare ................ b) Tråarbetare ................ c) Murare d) Målare e) Plåtslagare och smeder ......

Slitage för arbetsredskap ........ Arbetsledning och kontorsomkostn.

o år.—=E; gälllllgigj :'lllllllllll

q: |D Gl

Summa. byggnadsarbeten och målning (1—7) ............ Vatten-, avlöpps- och sanitär in- stallation (inkl. varmvatten) . . . . a) Material .................... b) Löner ...................... c) Transporter och försäkringar d) Omkostnader m. m.

Värmeinstallation ................ ; s),-tMaterial .................... b) Löner ...................... c) Transporter och försäkringar d) Omkostnader m. m. ........

Elektrisk installation ............ S:a installationsarbeten (8—10)

Entreprenadhandlingar (ritningar och beskrivningar)

Lagfart o. kostnad för inteckningar Tomtkarta, byggnadslov, utstak- ning etc. Brandförså'kring och räntor under byggnadstiden ................ S:a. administrativa kostn. (ll—14) Totalkostnad

på landsbygden. Beräkningarna gjordes på grundval av vissa uppgifter om materialpriser och löner, vilka inhämtades från byggmästare och material. firmor, i samverkan med Kooperativa förbundets arkitektkontor och HSB. En närmare redogörelse för undersökningens metoder och resultat har lämnats i Soc. Medd. årg. 1940, sid. 209 0.13.

Under senare delen av 1940 ha motsvarande uppgifter inhämtats för kost- naderna i september 1940. Genom ett särskilt frågeformulär införskaffades från sådana byggmästare och materialfirmor, som tillskrivits i samband med undersökningen i juli 1939, uppgifter om priserna vid leverans fritt byggnads- plats i september 1940 för virke och vissa andra byggnadsmaterial, som upp- tagits i frågeformuläret för den tidigare undersökningen. På grundval av prisuppgifter från sådana uppgiftslämnare, som insänt dylika uppgifter vid båda tillfällena, har man beräknat genomsnittskostnaderna i juli 1939 och september 1940 för de kvantiteter av virke och vissa andra material (betong- grus, sand, cement, kalk, cementhålsten, mellanväggsplattor, murbruk, tegel, takpapp och sågspån), som enligt arbetsbeskrivningen skulle åtgå för bygget. Dessa kostnader redovisas i tab. 81 under posterna 1 och 2. Under post 3 anges kostnaderna för diverse byggnadsmaterial, beträffande vilka inga lokala uppgifter erhållits, såsom träfiberplattor, armeringsjärn, oljefärg, linolja, snickerier, beslag och fönsterglas. Kostnaderna för dessa material, liksom för de under post 4 upptagna. inredningsdetaljerna, ha uppskattats i samråd med Kooperativa förbundets arkitektkontor och HSB. Vad beträffar post 3, har man räknat med den förbrukning av material för värmeisolering, som vid 1939 års undersökning förutsattes i orter i mellersta och södra Sverige.

Lönekostnaderna för grovarbetare, träarbetare och murare i juli 1939 ha beräknats med ledning av de kollektivavtal och ackordsprislistor, som t. o. m. den 1 april 1940 gällde för lönegrupperna V—VIII; i dessa lönegrupper voro timlönerna för murare och träarbetare lägst 1:20 kr. och högst 1:36 kr., för grovarbetare lägst 1: 08 kr. och högst 1: 23 kr. Beträffande målare och plåtslagare (de senares löner ha. även fått representera. lönekostnaderna för smidesarbeten) har man för juli 1939 räknat med de genomsnittskostnader, som framkommo för samtliga 189 orter vid socialstyrelsens tidigare undersök- ning. Man har förutsatt, att samtliga arbeten med undantag av vissa hant- langningsarbeten o. d. utförts på ackord. I lönekostnaderna för de nämnda yrkesgrupperna i juli 1939 har ingen semesterersättning inräknats.

Den stegring av lönekostnaderna från juli 1939 till september 1940, som betingas av överenskommelser om höjda timlöner, indextillägg och semester— ersättning, har beräknats med hjälp av en uppskattning av antalet timmar vid tidlöns- och ackordsarbete, verkställd på. grundval av statistiska uppgifter från arbetsgivare och fackorganisationer. Beträffande grovarbetare, trä- arbetare och murare har man räknat med genomsnitten för löneökning och semesterersättning i lönegrupperna V—VIII; för målare och plåtslagare är beräkningen mera summarisk.

Kostnaderna för arbetsledning, installationsarbeten, ritningar, inteckningar,

brandförsäkring och räntor m. m. (posterna 6-—14) ha uppskattats i samråd med Kooperativa förbundets arkitektkontor och HSB. De under posterna 8—10 angivna installationsarbetena ha antagits utförda av underentreprenörer.

För beräkningen av kostnaderna för de under posterna 8 och 9 angivna rörinstallationsarbetena ha uppgifter om materialpriserna i juli 1939 och september 1940 införskaffats från vissa leverantörfirmor. I fråga om värme- installationen har man räknat med den materialåtgång, som vid den tidigare undersökningen förutsattes för orter i mellersta och södra Sverige. Lönekost— naderna, vilka avse ortsgrupp V i riksavtalet för rörarbetare, ha uppskattats på grundval av en kalkyl över lönekostnaderna för motsvarande installations- arbeten i Stockholm enligt gällande ackordsprislista. Stegringen från 1939 till 1940 betingas dels av överenskommelsen om indextillägg, dels av ökad semesterersättning enligt semesterlagens bestämmelser. De beräknade kost- naderna för material, löner, transporter och försäkringar ha ökats med 20 %, vilket antagits motsvara entreprenörens pålägg för allmänna omkostnader, företagarvinst m. m. — Kostnaderna för elektrisk installation (post 10) har för båda beräkningstillfällena uppskattats mera summariskt.

Den totala byggnadskostnaden för den undersökta egnahemsbostaden visar, såsom framgår av tab. 75, från juli 1939 till september 1940 en stegring med 11-9 %, vilket är avsevärt mindre än kostnadsstegringen för hyreshuset i Stock- holm från 1 januari 1939 till 1 oktober 1940 (17-2 %, jfr sid. 61). Skillnaden förklaras i första hand av att för egnahemsbostaden, jämfört med stockholms- huset, åtgingo relativt mindre kvantiteter av sådana material, vilkas priser sedan krigsutbrottet stigit särskilt starkt i pris, såsom järnvaror m. m., och relativt större kvantiteter av material, vilkas priser stigit mindre, särskilt trävaror. Vad beträffar lönekostnadernas förändringar, är att märka, att de båda beräkningarna utgå från olika förutsättningar beträffande proportionerna mellan tidlöns- och ackordsarbete samt de procentuella ackordsöverskotten vid olika arbeten.

KAPITEL 12.

Uttalanden rörande byggnadskostnaderna på landsbygden.

Som redan nämnts begärde de sakkunniga i sin rundskrivelse till egna— hemsdirektörer, hushållningssällskap, stiftsjägmästare och boställsnämndsord- förande icke endast vissa statistiska uppgifter rörande kostnaderna för under åren 1925—39 uppförda byggnader utan också en del mera allmänna upplys- ningar rörande uppgiftslämnarnas uppfattning av orsakerna till byggnads- kostnadernas stegring och av möjligheterna att sänka dern. Frågorna på det härför avsedda formuläret1 —— formulär B — voro så allmänt formulerade, att de gåvo uppgiftslämnama frihet att framföra alla de synpunkter och in- komma med alla de upplysningar, som de ansågo vara av betydelse för belys— ning av byggnadskostnaderna på landsbygden. Den följande sammanfatt- ningen av svaren har för byggnadskostnadssakkunnigas räkning utarbetats av fil. kand. Anna-Lisa Kälvesten.

1. Kort sammanfattning av den beskrivna kostnadsutvecklingen. Nära 120 personer och myndigheter med praktisk erfarenhet av byggnads- förhållandena på landsbygden ha lämnat svar på de sakkunnigas fråge- formulär B. Svaren fördela sig ungefär med en tredjedel på egnahemsdirek- törerna, en tredjedel på hushållningssällskapen och deras ombud i länen och en tredjedel på de eckl'esiastika förvaltningsmyndigheterna i stiften. Beskrivningarna av kostnadsstegringen. uppvisa Vissa stora gemensamma drag för hela landet, men därjämte viktiga lokala skiljaktigheter. När rappor- törer från samma landsbygd lämna motsatta uppgifter om samma sak, får väl orsaken sökas i något av följande alternativ:

1. Förhållandena äro så brokiga, att bådas skildring motsvaras av verkliga iakttagelser.

2. Uppgiftslämnarna ha olika uppfattning om vad använda begrepp betyda; motsättningen är då blott skenbar.

3. Någon eller båda ha mindre väl reda på sakerna men svara ändå, even— tuellt inspirerade av frågeformulärets uttryck.

Kostnadsstegringen uppskattad. Oftast har det dock varit möjligt att forma sig en ungefärlig bild av rådande byggnadspraxis i de olika bygderna. Svårare är det att i få ord sammanfatta, vad beskrivningarna ge för totalbild av byggnadskostnadernas utveckling på. landsbygden under de senaste 10—15 åren, orsakerna härtill och botemedlen mot en för hög kostnadsnivå.

1 Formuläret är avtryckt å sid. 385 i slutet av betänkandet.

»Vilka äro enligt Eder mening de viktigaste orsakerna till byggnadskost- nadernas stegring på. landsbygden under senare år?» löd den första frågan. Såvitt möjligt borde man i svaret ange den relativa betydelsen av olika kost— nadsstegrande faktorer, dels före den 1 september 1939, dels efter denna tidpunkt.

Att en kostnadsstegring ägt rum, finns det ingen som jävar. Uppgifterna om hur stor den varit växla däremot, exempelvis från 40 % till 120 % för samma område (Västra Sverige), båda avseende tiden före krigsutbrottet. Därefter har en stegring på 10—15 % iakttagits. De flesta, som angett siffer— uppgifter för den totala kostnadsstegringen, ange omkring 60 %, då det gäller bostadshus, och något mindre för ekonomibyggnader.

Orsaksfaktorernas relativa betydelse. Siffrorna för den relativa fördel- ningen variera starkt i landets olika delar, beroende dels på hur långt man hunnit i standardhöjning, dels på om ackordslönesystemet vunnit insteg eller ej. Där standardhöjningen dominerar, tillskrives denna ofta 50 % av kostnads- stegringen, medan den andra hälften fördelar sig på arbetets och materialets fördyring. Där arbetskostnadens stegring dominerar, sägs denna ofta vara skuld till 50 % och mer av den totala fördyringen, medan standardhöjningen och materialprisstegringen tillsammans svara för resten. Materialet kommer i de allra flesta fall sist i raden av de tre stora kostnadsstegrande faktorerna under tiden före krigets utbrott, men dominerar fullständigt under det sist- förflutna året.

]. Standardhö'jningen. Då det gäller bostadshusens fördyring genom standardhöjning, är det följande olika sidor av detta allmänna begrepp, som omnämnas:

1. Bostadsvolymen har ökats för vissa lägenhetstyper, nämligen arbetar— bostäderna och egnahemmen. Detta torde betyda mera än att mangårds— byggnader på större gårdar eventuellt byggas mindre nu än förr.

2. Byggnadssättet har förbättrats, så att bostadshusen nu utföras mera hållbara och bättre ombonade än för 10—15 år sedan.

3. En del av vad man brukar anse ingå i »modern bostadsstandard» har från städerna trängt ut till landsbygden. Sådana arbetsbesparande anord- ningar eller för den personliga hygienen och bekvämligheten avsedda detaljer är: värmeledning, vattenledning och avlopp, elektrisk installation, köksinred- ning med diskbänk och fasta skåp, källare och skafferi i huset, tvättrum eller bad, W. c.

Till ekonomibyggnadernas fördyring anföras följande standardförbättringar såsom orsaker:

1. Större byggnadsvolym (gäller endast lagbyggnader och vissa trakter).

2. Bättre byggnadsteknik.

3. Diverse anordningar till följd av husdjurshygienens stegrade krav, exempelvis mjölkrum, maskinrum, ventileringsanläggningar, kokrum m. m.

4. Arbetsbesparande anordningar i ekonomihusen, såsom elektrisk installa-

tion, mekaniska uppbindnings- och vattningsanordningar, hissar; av modern jordbruksekonomi för övrigt föranledda byggnadsdetaljer, såsom cementerade gödselstäder och urinbrunnar. -

De ovan uppräknade faktorerna ha gjort lantgårdarnas byggen dyrare. Men i den mån resultatet blivit en reell förbättring för arbetets bedrivande eller inbyggarnas välbefinnande, kunna de för standardhöjningen utbetalade extra- kostnaderna givetvis icke jämställas med dem, som bero på prisstegring på arbete och material. Större kontantutlägg vid nybyggena ha resulterat i en större kapitalbildning, än om äldre tiders byggnadssätt skulle tillämpats.

II. Prisstegringen. Även utan förändring av byggnadssättet blir ett hus på landet dyrare nu än för 15 år sedan, beroende på att arb'etskostnaden och materialkostnaden stigit.

Arbetsfördyring genom relativt mera användning av kvalificerad lejd arbetskraft faller under standardhöjningen. Här gäller blott i vad mån samma slags byggnadsarbete nu betalas högre än för några år sedan.

Lönestegringen har skett på 3 olika vägar:

1. Dag- och timlönen har stigit med mellan 50 och 100 %; vanligast torde en stigning på omkring 75 % vara.

2. Hantverkarna i byggnadsfacket ha övergått från daglön vid arbete direkt i byggherrens regi och ofta i hans kost till timlön och anställning hos en byggmästare som arbetar på entreprenad.

3. Byggnadsarbetarna betalas på vissa orter efter städernas ackordspris- listor.

En för hela landet giltig siffra för den fördyring som stegrad arbetskost- nad medför, kan ej angivas. Lönesystem och lönenivå synas nämligen variera ännu starkare än standarden. Vidare bör observeras, att en högre timlön till en mera kvalificerad arbetare ej behöver bli dyrare än en låg lön till en sämre arbetare. Det torde ofta vara tvärtom.

Enkäten ger föga klarhet i frågan om materialprisets roll för kostnads- höjningen. Dyrare material till byggena kan ha följande orsaker:

1. Allmän prisstegring. 2. Övergång från hemmagjorda till färdigköpta material: a) Om det gäller »gamla», även förr i tiden använda material, blir det i så fall lejd arbetskraft man betalar; b) Om det gäller »nya», av det moderna byggnadssättet betingade material, får merkostnaden skrivas på standardhöjningen.

Fram till omkring 1937 förefalla materialpriserna icke ha stigit nämnvärt. Därefter noterar man allmänt någon uppgång fram till krigsutbrottet. Under det senaste året är prisstegringen, framför allt på järn (spik 100 %) men också på cement, av en helt annan storleksordning. Tillsammans med den av in— kallelserna föranledda arbetarbristen anges materialprishöjningen på många håll ha omöjliggjort all byggnadsverksamhet på landet.

2. Kostnadsstegringen och föreslagna botemedel. I. Högre standard som orsak till kostnadsstegringen. Byggnadsvolymen. Byggnadsvolymen spelar en undanskymd roll i diskus- sionen om kostnadsstegringen för landsbygdens bostäder och ekonomihus. Av de c:a 120 inkomna svaren är det blott 4 som uppger, att bostäderna nu byggas större än förr. Av dessa äro två från Stockholms län, en från Malmö- hus och en från Gävleborgs län. Den senare är ensam bland de 26 rapporte- rande lantmän, som hushållningssällskapet uppbådat, om denna sin uppgift. Däremot äro de båda Stockholms-representanterna, egnahemsdirektören och hushållningssällskapet, för sitt län eniga på denna punkt. Egnahemsdirek- tören i Västernorrland nämner, att man numera beräknar flera uppvärmda rum. Ytterligare ett par uppgiftslämnare anmärka på onödigt stort tilltagna hus på landet utan att ange detta som något speciellt för de senare åren.

Från Göteborg och Karlstad uppger man att bostadsvolymen numera. görs mindre än förr. — Tydligen tänker man vid det sistnämnda svaret på större gårdar, där mangårdsbyggningarna mångenstädes förr brukat byggas enormt stora. Däremot måste man ha förbisett åtminstone två kategorier av bostads- hus på landet. Först och främst byggas lantarbetarbostäder numera vanligen med 2 rum och kök, medan ett rum och kök var standarden vid nybyggen ända till för några få år sedan. För det andra bygges väl knappast nu något boningshus, egnahems eller annat, så litet som ett rum och kök.

Större ekonomibyggnader rapporteras från Uppsala och Lunds stift. Att varje djur numera tilldelas större golvyta än förr, omnämnes blott av en enda rapportör, medan en annan framhåller, att den ökade avkastningen stegrat kraven på ekonomiutrymmen.

Då över 100 av de 120 uppgiftslämnarna icke ens omnämna byggnadernas ökade volym såsom en kostnadsstegrande faktor, ha de väl i allmänhet ingen tanke på att man kan eller bör vinna någon besparing på denna punkt.

Uttrycket »onödigt stora» förekommer i två svar från Skåne. »Ett ofta förekommande fel är, att nybyggnader göras onödigt stora, varefter stora ut— rymmen ofta bliva onyttiga.» Det är säkerligen samma sak som avses i många av de allmänt hållna yttranden, som påtala den dåliga planeringen av lant- gårdarnas bebyggelse. Då man så enträget och i det närmaste enstämmigt förordar organiserad sakkunnig rådgivning i byggnadsfrågor, är det givetvis alla upptänkliga brister i byggnadssättet, som föresväva förslagsställarna. Det är troligen såväl onödigt stor volym som dålig disponering av densamma, som man vill hota med rådgivning och ökad yrkeskunskap.

Sålunda s_kriver Älvsborgs läns södra hushållningssällskap: »Det enda sätt varigenom prisstegring å byggnadskostnaderna skall kunna förhindras, är att minska på utrymmena i byggnaderna, särskilt i bostadshusen, att bättre till- varataga utrymmena i de hus som byggas, samt genom att begränsa antalet byggnader till det minsta möjliga.»

För övrigt har man nog den uppfattningen, att de nybyggda smålägen-

282 heterna inte äro så stora, att man bör återvända till det gamla mindre for- matet.

I ett svar från Västerås stift förklaras på tal om möjligheten av en allmän lägre bostadsstandard på landet än i staden: »Det enda man möjligen kan peka på är att bostadshusen gärna vilja bli kanske onödigt stora med något rum för mycket. Men å andra sidan måste också framhållas nödvändigheten av större utrymmen på landet än i stad.»

Förbättrad byggnadsteknik. Frågan om bostäder och stallar bli dyrare bl. a. därför att de äro bättre byggda nu än för 10—15 år sedan besvaras nästan enstämmigt jakande.

Från Östergötland skriver en boställsnämndsordförande, att byggnadskost- nadernas stegring bero på: »Stegrade anspråk på bekvämlighet, men även in- förande av ett bättre byggnadssätt. Särskilt bostadshusen voro förr, d.v.s. under tiden 1900—1925, ofta uppförda mycket primitivt. Dåligt ombonade, stora, otäta fönster, utan skafferier, utan källare under, rörspislar föga läm- pade för uppvärmningsändamål, stor takhöjd, tunna ytterdörrar etc. Nu bygges i regel på ett helt annat sätt och solidare.»

En kollega från samma län skriver om ekonomihusen: >>Husen byggas mycket solida, ljusa, luftiga och rymliga, många gånger för rymliga.»

I viss utsträckning beror alltså fördyringen på att man på senare år ägnat större uppmärksamhet åt sådana tekniska detaljer som:

1. Byggnadens skydd mot fukt och röta, genom grundisolering, betryggande väggisolering, hängrännor och stuprör, hållbara taktäckningsmaterial, ventile- ringsanordningar i ladugårdar.

2. Värmeisolering, genom bjälklagsisolering, trossbottnar, bättre väggkon- struktioner och nya material. (Så nämner exempelvis en gotlandsrepresen- tant, att man numera ej bygger med landskapets klassiska material, kalk- stenen, dels emedan den ger dålig värmeisolering, dels emedan den dyrare arbetskraften inte längre gör bruket av sten så billigt. Tyvärr saknas helt närmare uppgifter hur väggsystemet f. ö. ändrats, vare sig i trä— eller tegel- konstruktioner.) Vidare genom kopplade fönster och bastantare ytterdörrar.

3. Ordentlig grundgrävning.

4. Betong till golv i ekonomibyggnader; tegel eller betongmaterial till väggar; cementerade gödselstäder.

5. Brandsäkrare, »hårda» tak: eternit, tegel, plåt. (Brandfaran är dock ej uttryckligen nämnd i ett enda svar, ehuru flera omtala dessa nya takmaterial.)

6. Bruket av träfiberplattor. Här ovan upptas alla konstruktionsdetaljer, som av någon meddelare upp- ges ha verkat i förbättrande och fördyrande riktning. I stort sett torde all— männa meningen vara den, att dylika nyheter inte äro reellt fördyrande, utan, som en norrbottning skriver, de »torde inverka på längre varaktighet och lägre underhållskostnader». Den högre byggnadstekniken medför alltså ett större tillskott av real-

kapital i form av varaktigare, solidare byggnader, som bättre tjäna sitt ele- mentära ändamål att ge människor och djur skydd mot väder och vind.

I kronor räknat ha dessa tekniska förbättringar dock givetvis gjort bygg- naderna dyrare än de skulle blivit utan dem. Man frågar sig då, om det nöd- vändigtvis måste bli kostsammare att utföra ett arbete hantverksmässigt väl och förnuftigt i allmänhet. Först och främst kommer man inte förbi en kvantitativ sida av det moderna byggnadssättet: det tarvar mera arbete att gräva en djup grund än att lägga hörnstenar på släta marker, o. s. v.

Nya material följa vidare automatiskt med i vissa fall, särskilt gäller det cementen. '

Ofta torde det dock säkerligen ej kosta mer att göra en detalj riktig än att göra den felaktig. Men det kostar att lära sig bygga på det riktiga sättet. Här har vi spårat en viktig faktor i kostnadsstegringen, nämligen övergången från egen till lejd arbetskraft. »Den enskilde jordbrukaren har ej tid och möjlighet att behärska modern byggnadsteknik», skriver hushållningssällskapet i Älvsborgs läns norra distrikt. Utom att byggnadssättet är mer komplicerat än förr, tillkommer att jordbruket lider brist på folk samt att nutida jord— bruk ställer »krav på yrkeskunnighet och specialisering», som gör att man inte så lätt därbredvid kan behärska några andra yrken.

I en senare avdelning behandlas frågan om den lejda arbetskraftens för- ändring och fördyring. Här skall blott påpekas, att en av de faktorer, som just nu hålla på att förvandla landsbygdens husproduktion från ett bygde- hantverk och binäring till jordbruket till ett självständigt näringsfång med specialiserad arbetskraft, utgöres av det ökade kravet på själva byggnads- metoden och arbetssättet.

Det stående klagomålet är bristen på yrkeskunnigt byggnadsfolk på landet. Dåligt utförande spolierar därför mången gång ett gott uppsåt. I ett svar från Örnsköldsvik heter det: »Dyrbart material (ex. cement) har använts på olämpligt sätt, i övrigt väl utförda väggar och socklar ha icke 'nyttiggjorts' på sätt som motsvarat kostnaden på grund av dålig isolering o. s. v. — — —— Dåliga betongarbetare ha givetvis fördyrat många byggen. Den 5. k. 'cement sjukan' har — där nödig kunskap saknats — orsakat många jordbrukare ekono- miska förluster såväl direkt som indirekt genom kalla och fuktiga djurstallar med försämrat utbyte av djuren.»

Jordbrukskonsulenten i Karlstad skriver: »Den på sin tid mycket livliga byggnadsverksamheten drog till sig en hel del ej yrkeskunnigt folk, vilket i hög grad torde ha verkat fördyrande på arbetet i sin helhet.»

Egnahemsdirektören i Östersund anser, att det för hans läns vidkommande »skulle vara i högsta grad nödvändigt» med »fortlöpande rådgivning och kontroll i byggnadstekniska frågor. Sådan verksamhet skulle bedrivas genom anordnande av byggnadskurser för byggnadsarbetare, då det visat sig att oerfarna och mindre kunniga träarbetare kunna förorsaka byggherren be— tydande olägenheter».

Från Tornedalen och ned till Skåne omvittnas, att yrkesskickligheten är en begränsande faktor i byggnadssituationen. Då bristen på arbetskraft tenderat att lägga oöverstigliga hinder i vägen för fortsatt nybyggnad och upprustning av hus på landet, söker man givetvis efter en lösning.

Därvid erbjuda sig tre principiellt skilda vägar:

1. Ge avkall på de nya kvalitetskraven, så att man i större utsträckning kan bygga själv, som man tidigare gjort.

2. Behålla standarden och utbilda fler kunniga yrkesmän. För att få arbets— kostnaden så billig som möjligt, kan man möjligen försöka få andra avtal för byggen på landet. ,

3. Rationalisera arbetet så mycket som möjligt, därmed minskande arbets— behovet på byggnadsplatsen. Den första utvägen har en talesman i Karlstads stift, som anser en sänk— ning av byggnadskostnaderna möjlig »endast under förutsättning att staten — — — verkställer en nedprutning av hälsovårdsstadgans krav på bostäder, varigenom en för våra förhållanden hög, ja, kanske allt för hög bostads- standard påtvingas människor, som eljest skulle ha nöjt sig med efter deras ekonomi bättre avpassad bostadsstandard». I kraven på sänkt allmän standard kommer väl den speciella byggnadskvaliteten också med. När det blott talas mot »lyx» i byggnadssättet, tänker man väl däremot närmast på sådana bekvämligheter och arbetsbesparande detaljer, som diskuteras i ett följande avsnitt här nedan. Tal om lyxbetonad inredning, som skulle kunna undvikas, förekommer i ett svar från Norrtälje och ett från Malmöhus län. Att varaktighet icke absolut måste betecknas som högsta norm vid ladu— gårdsbyggnader, påpekas i ett enda svar: »Det torde kunna ifrågasättas, huru— vida icke ekonomihusen kunde byggas av billigare material med kortare livs— längd, så. att därigenom byggnadsbeståndet kan förnyas, innan detsamma blivit helt omodernt.» Bland de inkomna svaren är det knappast flera som äro emot den högre byggnadsstandarden på landet. Då incitamentet till alla slags förbättringar, som också blivit fördyringar, oftast kommit från det allmännas sakkunniga tjänstemän, egnahemsorganens och jordbrukskonsulenterna, är man i de nämnda svaren snarast avogt inställd till sådan teknisk rådgivning, som majoriteten eljest varmt förordar. Det alldeles övervägande flertalet av dem, som gjort något direkt uttalande i frågan, ha emellertid ansett 'det omöjligt eller oriktigt att skruva tillbaka utvecklingen till en primitivare standard. »Skall landsbygdens avfolkning kunna hejdas, måste dess byggnader vara lika bekväma och ändamålsenliga som i städer och samhällen», skriver Södermanlands läns hushållningssäll— skap. Liknande synpunkter komma till uttryck i ett stort antal svar. »Ingen sänkning, utan tvärtom en höjning» av bostadsstandarden på landet, är vad som kräves, enligt Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap. Om själva byggnadskvaliteten yttrar någon: »En sak som allt för mycket förbises, då det

gäller lantmannabyggnader, är den omständigheten, att så gott som varje gård i det långa loppet då och då blir utsatt för vanvård. Då gäller det, att huset är så uppfört att det tål vid en sådan vanvård utan att ohjälpligt förfalla. Det är därför så viktigt att detaljerna bli riktigt utförda.»

För alla som önska att landsbygdens hus skall byggas lika bra eller bättre än under de senaste åren skett, inställer sig frågan hur kostnaderna då skola kunna nedbringas. De olika förslagen till lönesystem för landsbygden be- handlas i ett senare avsnitt. Här skall blott tas sikte på det speciella pro- blemet om yrkeskunskapen. Från flera håll föreslås utbildning av byggnads- arbetare och förmän genom kurser. Under det stora uppsvinget i byggnads— verksamheten på landsbygden ha en mängd personer dragits till yrket som arbetare eller etablerat sig som byggmästare, utan att i någotdera fallet äga tillräcklig yrkeskunskap. Från Västernorrlands län kommer ett konkret för- slag att utbilda en kunnig byggnadskår genom ordentlig yrkesskolning för dessa grov-, skogs- och flottningsarbetare, som kommit att deltaga i byggnads- verksamheten —— »icke minst tack vare bostadsförbättringsverksamheten». Under vinterhalvåret skulle de söka arbete i skogen. Härigenom borde deras bärgning kunna säkras utan att de behövde tillämpa städernas lönetaxor.

Egnahemsdirektören i Uppsala lovordar resultatet av en kurs i lantmanna- byggnader för jordbrukskonsulenter hösten 1939 i Alnarp. Deltagarna höllo sedan i sin tur kurser för lantbyggmästarna i sina respektive trakter. »De visade stor tillfredsställelse över de därvid i andra hand meddelade kun- skaperna och anhöllo om en fortsättningskurs», skriver han och tillägger: »De inom byggnadsarbetet på landsbygden sysselsatta äga allt för ofta en allt för svag teoretisk underbyggnad rörande de för yrkets rätta utövning be- tydelsefulla av vetenskapen kända fakta. Möjligen skulle även rent hantverks- mässig skolning medföra effektivisering av arbetstiden och därmed för— billigande.»

En egnahemsdirektör påpekar: »För täckdiknings- och cementeringsarbeten finnas utbildade förmän, som deltaga i arbetet. Dylika förmän, fullt insatta i alla byggnadsarbeten, vore önskvärda.»

Den andra metoden att övervinna bristen på yrkeskunnigt folk är att rationalisera husproduktionen. Ordet rationalisera fanns icke med i fråge- texten men väl »standardisera». Omkring hälften av svaren har nämnt detta begrepp. Det finns också många, som ge konkreta anvisningar, om vad de vilja uppnå på den vägen.

Målet är att kunna bygga riktigt, med välgjorda detaljer och de rätta materialen, men att ändock använda ett minimum av dyrbart fackarbete.

Metoden är i korthet att flytta en del av konstruktionsarbetet till fabriker, där mekaniseringen bör möjliggöra lägre framställningskostnad. På byggnads- platsen skulle man då för det första behöva mycket mindre arbete, för det andra delvis mindre kvalificerat.

Bland det inkomna materialets reformförslag förekomma alla stadier på vägen från det hantverksmässiga bygget till det helt fabriksgjorda huset.

Under tiden förskjuts intresset från de byggnadstekniska detaljerna till hela byggnadens planering.

Det första steget lyder i ett värmländskt förslag: »En åtgärd av största betydelse vore tillhandahållandet av typritningar —- icke till planlösningar —— utan till detaljkonstruktioner för: takstolar, fönster, s. k. varmtak (innertak). förenklade körbryggor m. m.»

Härefter följer logiskt nästa stadium: de nämnda byggnadselementen komma färdiga från fabriken. Utom snickerier, såsom fönster, karmar och dörrar, nämner man att trappor bättre göras på fabrik, liksom takstolar borde kunna komma i färdigt skick. Vidare önskar man standardiserade värme— anläggningar för lanthus, köksinredningar, uppbindnings— och bevattnings- anordningar för ladugården m. m. »Något system för utförande av skorstenar i block, som endast behövde sättas på varandra, behövdes», skriver stifts— jägmästaren i Strängnäs.

Standardiseringen motiveras icke blott och icke ens huvudsakligen med den kvalitetssynpunkt, som vi just här anlagt. Det är arbetskostnaden över huvud taget, som driver fram tanken på olika utvägar att minska arbets— insatsen.

Särskilt framträder denna helhetssyn på kostnadsproblemet, när vi kommer till förslagen om det helt fabriksgjorda huset. »Det viktigaste av allt är en ökad övergång till monteringsfärdiga hus och rimliga prislistor för upp- förandet av dessa. Denna byggnadsmetod motarbetas nu i stor utsträckning av både byggmästare och arbetare», skriver stiftsjägmästaren i Strängnäs.

Från Uppsala stift föreslås, »att vid särskilt dyra arbetsorter inköpa monteringsfärdiga byggnader i standardutförande. Det hindrar ej, att även monteringsfärdiga ekonomibyggnader kunna komma till utförande, åtminstone till det mindre och medelstora lantbruket».

Det djärvaste reformförslaget kommer från egnahemsdirektören i Ny— köping. »Det nuvarande byggnadssystemet kan knappast anses rationellt», skriver han. »Icke ens monteringsfärdiga hus utgöra en nöjaktig lösning. Är det icke tänkbart att nå en fabriksmässig framställning av fullt färdiga kök, rum, förstugor m. m., vilka delar kunna forslas direkt från fabriken till arbets— platsen och ställas på den färdiga grunden. Firman skulle sålunda leverera byggnaden komplett färdig. Detta system vore givetvis närmast tänkbart för småhus, men flertalet familjer behöva icke mer än 2 a 3 rum och kök. Systemet skulle kunna utbyggas med ytterligare ett par rumsenheter lämpade för ut- ökning åt den som så önskar. Systemet skulle vara så i detalj utarbetat, att man genom exempelvis ett fåtal enheter av kök, rum, 111. m. kunde bygga upp exempelvis 20—25 olika hustyper. Väljer kunden en viss typ i katalogen, har fabrikanten endast att leverera de härför behövliga enheterna till arbets- platsen, där några vana montörer på kort tid skulle kunna foga ihop delarna.»

Längre kan man väl inte komma på vägen från hantverksmässig decentra- lisation. Förslaget är intressant som symtom på, vilka tankebanor man kan slå in på, när arbetssituationen ter sig olöslig. Det är betecknande nog från

östra Sverige, Stockholmslänen, alla citaten om monteringshusen härstamma. Kraven på standardisering i mindre framskridet stadium förekomma därnäst tätast i Västsverige och Sydsverige. Så föreslår exempelvis jordbrukskonsu— lenten i Karlstad »utprovning av för olika ändamål lämpliga materialist och standardisering av dessa. Publicering i korta och enkla broschyrer av resul- taten och erfarenheterna från dessa prov och försök.»

Egnahemsnämnden i Malmö föreslår också »organiserad undersökning av olika tekniska hjälpmedel, så att icke hela den byggande allmänheten behöver experimentera och tjänstgöra som försöksobjekt för alla nya material, typer och uppslag, som kunna framkomma».

Behovet av standardisering och rationalisering gör sig mest kännbart där arbetskraften är dyrast. Förslagen att lösa byggnadsfrågan på den vägen komma därför från trakterna kring de större städerna, där byggnadsarbetarna börjat kräva eller redan genomfört samma betalningssystem som i städerna.

Det är sålunda helt naturligt, att många förslag gå. ut på det rakt motsatta förfaringssättet: tillverkning på arbetsplatsen av så mycket byggnadsmaterial som möjligt. Det gäller nämligen då sådana gårdar där man dels har egen skog, dels arbetskraft och maskinella hjälpmedel för att förädla virket till byggnadsmaterial. Utom trävarorna är det framför allt cementstenen man med fördel kan framställa hemma, om man kan disponera billig arbetskraft för ändamålet.

Byggnadsekonomin. Frågan om byggnadernas planlösning och ändamåls- enlighet har redan kommit in glimtvis i samband med byggnadstekniken. Hit hör också arbetets planering i förväg och inpassand-e i säsongen, material- anskaffningen m. m. Frågan gäller i vidaste mening, om man på landet bygger mindre ekonomiskt än man kunde göra.

Svaret är rätt enstämmigt ja och skälet är:

1. att byggandet för lantgårdar är ett nog så svårt problem;

2. att man ingen har att fråga om råd;

3. att de man kan fråga, ofta fått det ryktet om sig i bondekretsar, att deras råd fördyra byggena.

»Man kan utan överdrift påstå, att det f. n. i många fall ej är lätt för den som på landet tänker bygga, att erhålla verkligt sakkunnig handledning», skriver en boställsnämndsordförande från Östergötland. Han önskar »att väsentligt ökade möjligheter kunde beredas landsbygd-ens folk att erhålla råd och handledning i byggnadstekniska och byggnadsekonomiska frågor. I de - flesta fall vänder man sig till ortens 'byggmästarel, vilken oftast saknar den underbyggnad, som är nödvändig för att kunna med en tilltalande exteriör förena fackmässigt uppförande av huset, praktisk och rationell detaljinredning till lägsta möjliga pris.»

Detta svar ger klart uttryck åt de två sidorna av vad man skulle kunna kalla landsbygdens behov av byggnadspedagogik: dels gäller det att ge yrkes- skolning åt dem som arbeta inom byggnadsyrket, så att beställt arbete kan

288 bli väl utfört. Modern byggnadsteknik bör utläras genom kurser eller på. annat lämpligt sätt. Dels gäller det, att uppfostra byggherrarna till insikt om att det fordras sakkunskap för att rita ett hus, samt att ombesörja att sådan sakkunskap finns till hands på överkomliga villkor, när lantbrukaren önskar råd och hjälp.

Den ovan citerade östgöten föreslår, »att genom det allmännas försorg snarast möjligt inom varje län anställes på byggnadsområdet praktiskt och tekniskt välutbildade tjänstemän, vilka under benämningen byggnadskonsu- lenter, mot ej för högt beräknad ersättning, kunde stå allmänheten till tjänst i hithörande frågor med råd och upplysningar, ritningar och arbetsbeskriv- ningar m. m. till såväl bostadshus som ekonomibyggnader».

Nödvändigheten av en så. fullständig såväl byggnadsteknisk som byggnads- ekonomisk förundersökning som möjligt framhålles med skärpa i yttrandet från Södermanlands hushållningssällskap. Det gäller sådana ting som »val av lämplig byggnadsplats, lämpligt material, inredningsförslag, konstruk- tioner m. m.». Det är viktigt att från början planera för framtida eventuella utvidgningar. Till slut framhålles, »att lantbrukets byggnadsproblem äro många, ganska svårlösta och fordra fackkunskap, såväl agronomisk som bygg- nadsteknisk».

Egnahemsdirektören i Nyköping påpekar, att »flertalet byggen å lands- bygden äro knutna till län och bidrag genom egnahemsorganen. Det synes då naturligt, att dessa organ förses med byggnadstekniker. Behovet därav är redan mycket stort.»

»Den omfattande byggnadsverksamhet, som hittills bedrivits och som väl kommer att bedrivas medelst statsmedel (lån och bidrag), skulle med all säkerhet vinna både tekniskt och ekonomiskt, om handläggningen av hit- hörande ärenden vilade i händerna på för denna del av egnahemsbildningen utbildad personal», skriver Jämtlands egnahemsdirektör.

»Det måste nog anses vara ett stort fel, att såsom nu under flera år skett, lämna lån och bidrag av allmänna medel till tusentals bostäder, utan att det i någon mån sörjts för eller i verklig mening fordrats, att arbetena varit ordent- ligt och ändamålsenligt planlagda», skriver egnahemsdirektören i Örebro.

Liknande kritik över bristen på kontroll över arbetets utförande framföres i ännu några fall.

»Organiserad rådgivning till humana priser är synnerligen nödvändig», skriver också stiftsjägmästaren i Strängnäs. »Nu förekommer det i mycket stor utsträckning att personer, som några år sysslat med byggnadsarbete, själva tota till ritningar och konstruktioner, som sedan användas huvudsak- ligen därför att ritningarna då ej kosta något nämnvärt. Vänder man sig till verkligt fackkunnigt folk bli ritningar och arbetsbeskrivningar så dyra, att folk på landet ofta drar sig för att anlita dem. Man ser ofta på landet tråkiga följder av att icke fackkunnigt folk gjort konstruktioner till tak på. logar och skullar och olämpliga planlösningar i bostadshus m. m.»

I ett svar från Uppsala stift framhålles: »Den byggnadsekonomiska råd-

givningen måste helt omläggas för att göra densamma mera populär, känd och ändamålsenlig, men är det nödvändigt att praktiska personer med sinne för ekonomi anställas som tekniska rådgivare. Rådgivningen bör emellertid ,vara kostnadsfri åtminstone för de mindre lantbrukarna. Standardritningar av en mångfald olika slags byggnader och olika smakriktningar höra till- handahållas, så att material och kostnader lätt kunna överblickas och be- räknas. —— _— —— Det är ju märkligt, att konsultationer vid husbyggnader på landet ännu i vår tid är så försummad, fastän byggnadskostnaderna på en gård i allmänhet är lika kostsam och många gånger dubbelt så dyr som själva jorden.»

Byggnadskonsulenten måste vara bosatt på den. landsbygd han skall be- tjäna, betonar man i ett par fall.

:-Allra minst en rådgivare i varje län», skriver egnahemsdirektören i Borås, »ty en lantman önskar helst personligen och genom samtal få klarhet i sina problem. Till papperen litar han först i andra hand.»

Det är dock icke alla som vänta sig gott av en vidgad sakkunnigverksamhet. En lantbrukare, boställsnämndsordförande i Lunds stift, lägger den kort- siktigt ekonomiska synpunkten på frågan, och kommer då till resultatet, att »byggnadspriset» skulle kunna nedbringas betydligt, om man inte anlitade »de större tekniska rådgivarna och deras givetvis väl utarbetade förslag till mindre byggnader och bondgårdar på landet». I stället borde man låta ortens byggmästare göra förslag och sedan själv utföra dessa. Han nämner egna— hemsbyggenskapen på landet som »ett avskräckande exempel». >>Hade bygg— herren fått, givetvis under kontroll, bygga efter eget skön och ej som nu efter s. k. sakkunnig, bestämd standardtyp, hade stora summor på dessa bygg- nader kunnat inbesparas.»

En boställsnämndsordförande från Umeå anser också, att »så länge som standardhöjningen skjutes i förgrunden bidrager sådan byggnadsteknisk råd— givning endast till kostnadshöjning och sannolikt även till sämre byggnads- ekonomi».

Stiftsjägmästaren i Linköping skriver: »Dessa arkitekter, som slagit sig på lantmannabyggnader göra ofta saken allt för märkvärdig med alla möjliga bekvämligheter och anordningar, som i onödan höja anspråken hos grannarna.» En konsulent »måste förstå lantbrukarnas förhållanden och ha varit syssel- satt i lantbruk i ungdomen. Därtill lagom teknisk underbyggnad.»

Ett mycket vanligt svar är, att sakkunnig rådgivning nog skulle vara bra, men att den knappast kan nedbringa kostnaderna i ögonblicket. Man torde icke kunna göra mycket för att sänka byggnadskostnaderna på landsbygden, anser egnahemsdirektören i Uppsala. »Men det vill synas, som husen i färdigt skick borde kunna bättre motsvara sitt ändamål genom en bättre planlägg- ning och enkla men riktiga konstruktioner, anpassade efter varje bygds till- gängliga huvudbyggnadsmaterial, så att långa transporter undvikas?» En stor del av uppgiftslämnarna ansluta sig utan närmare argumentation till önske— målet om beredande av byggnadsexpertis åt landsbygden.

39 41 19

Frågan är då, vem som skall handhava den föreslagna konsulentverksam— heten. »Hushållningssällskapen eller staten», skriver en boställsnämndsord— förande i ärkestiftet. »För att organisera rådgivningen kan man tänka sig någon av följande vägar», skriver en stiftsjägmästare: »utbyggnad av läns— arkitektbefattningen, ge uppdraget till egnahemsnämnden eller hushållnings- sällskapet. För egen del tror jag det vore lyckligast om uppdraget lämnades till hushållningssällskapen. De ha genom sitt arbete förvärvat ett stort för» troende från folket på. landsbygden.»

Arbetsbesparing, husdjurshygien, »bekvämlighetcr». Hur stor del av kost.— nadsstegringen för landsbygdens byggnadsverksamhet kan förklaras av högre bostadsstandard och införandet av arbetsbesparande anordningar i bOStad och ekonomihus? Några rapportörer ha sökt tillmötesgå kravet att ge en procentuell uppskattning härav. Siffrorna variera ganska mycket. De flesta ha icke ansett sig kunna nämna något exakt om saken utan nöja sig med en gradering: mest betyda arbetskostnaderna, därnäst kommer standardhöj- ningen och eventuellt materialpris.

Det torde vara av intresse att här hålla de olika landsdelarna åtskils vid granskning av denna punkt i enkäten. Från Skåne föreligga 8 och från Blekinge 2 svar. Av de förstnämnda framhålla 4, att bostadshusen numera vanligen byggas med värmeledning i alla rum (mot förr kamin eller kakelugn i endast en del av rummen), sanitär anläggning och elektriskt ljus. »Med nybyggnadsverksamheten följde också en genomgående tendens att moderni— sera äldre byggnader» på samma sätt, påpekar en boställsnämndsordförande. som lägger stor vikt vid att vattenfrågan sålunda fått en god lösning på en del håll samt att användningen av cement höjt den hygieniska standarden i både djurs och människors boningar. »Detta nya byggnadsmaterial är väl värt sitt pris», tillfogar samme talesman. Om man betänker vad kalla och dragiga bostäder medfört i fråga om exempelvis lungsot och reumatism för människor och tuberkulos för djur »kunna dessa nämnda byggnadsmaterial betecknas som verkligt epokgörande faktorer för allmän förbättring».

Malmö egnahemsnämnd uppskattar den totala kostnadsstegringen till 60 %, men vill ej uttala sig om hur mycket härav som faller på standardhöjningen. Kollegan i Kristianstad anser, att samtliga i detta kapitel behandlade faktorer endast åstadkommit en kostnadsstegring, som kan beräknas till 30 % av vad arbetskostnaderna förorsakat. Då utgår han från att man med tillämpning av ackordslistorna kommit upp till 100 % högre totalkostnad än 1931—32.

Egnahemsdirektören och hushållningssällskapet i Blekinge tala båda om de moderna bekvämligheterna såsom krav, som man nu allmänt eftersträvar att uppfylla. »Nu inlägges värmeledning i hela byggnaden och hela huset utrustas från golv till tak med alla upptänkliga bekvämligheter, varmt och kallt vatten, avlopp, badrum, w. c., bättre och dyrbarare köksinredning, elektrisk installation m. in. Allt detta är önskligt och bra, i många fall nöd—

vändigt med hänsyn till den besparing i arbetskraft som vinnes, men kost— naderna öka givetvis oerhört härigenom.»

Man saknar i alla de citerade yttrandena försök till konkret beskrivning av de olika bostadstyper, som på senare år byggts på landet. Den nyss åter— givna skildringen torde med säkerhet icke passa in på alla de bostadshus, som det här gäller.

»De ökade kraven på husdjurshygien och rationalisering för nedbringandet av driftskostnaderna vid lantbruket göra även, att standarden på nthusbygg— naderna höjts ofantligt. Hårda tak, cementinredningar, mjölkrums- och mjölk- maskinsinredningar, hissanordningar m. m. skruva upp totalkostnaderna utöver vad tidigare varit fallet», skriver samma blekingepenna, som citerades ovan.

En skånsk boställsnämndsordförande, som väl iakttagit den fördyrande verkan av höjd bostadsstandard, »har däremot icke intryck av att höjda krav på stallinredning under senare tid vållat fördyring». Det är ganska svårt, att av dessa yttranden skapa sig en bild av vad som verkligen tillkommit i fråga om »moderna bekvämligheter» i bostadshus och ladugårdar i våra sydligaste provinser.

Jämförelsen med de svar som ingått från Småland och öarna efterlämnar dock ett allmänt intryck av att man i det förra området hunnit längre än i det senare. Av de 9 svaren komma 3 från Gotland och 4 från Småland. Alla de tre förstnämnda uttala sig ifråga om standarden, och deras skildringar äro betydligt mera modesta än de vi nyss tagit del av. »En något högre bostads- standard» anser sig en bygdemeddelare kunna tillskriva en kostnadsförhöj- ning »år från år» sedan 1935. Hushållningssällskapet i Visby anser att lands- bygdens bostadsstandard »otvivelaktigt höjts avsevärt, kanske mest märkbart för mindre lägenheter, vartill den statliga bostadsverksamheten anses kraftigt ha bidragit».

Egnahemsdirektören anser däremot att »högre bostadsstandard icke på den egentliga gotländska landsbygden torde ha inverkat på ökade byggnadskost— nader, då. det fortfarande är sällsynt med installerande av centralvärme, vatten och avlopp, elektriskt ljus o. d.».

Jönköpings hushållningssällskap är den enda tillfrågade från Småland, som har något att säga om standardhöjningen. Det nämner bland de fördyrande faktorerna på. senare tid, »även till viss del de krav på ökade bekvämligheter och praktiska anordningar, som nu med rätta även på landsbygden börja bli tillgodosedda vid nybyggnader och ombyggnader (centralvärme, vattenled- ning, avlopp, elektriskt ljus 0. s. v.)».

Betydligt rikligare flödar materialet från landskapen norr härom, Östergöt- land, Mälarlandskapen och Närke. Egnahemsdirektören och hushållnings- sällskapet i Östergötlands län uppskatta båda den av standardhöjningen för- orsakade kostnadsstegringen till 10—20 % av byggnadskostnaden. Häri ingå' såväl de vanliga bostadsbekvämligheterna, som en modern utrustning i stallarna: mjölkrum, hiss o. s. v. En bygdeobservatör anger denna kostnads- stegring till 15 %. Överensstämmelsen är alltså god.

Stiftsjägmästaren skriver: »Numera förses alla arbetarebostäder med källar- våning samt vatten— och slaskledning, och i de flesta fall även med W. 0. och bad- eller duschrum.» För ekonomihusen anges cementerade loggolv och gödselstäder samt eternittak vara oftast förekommande.

Även om det senast citerade svaret ger en något för ljus bild av läget, kan man dock ej komma ifrån intrycket att rapporterna från Östergötland ganska samstämmigt intyga, att bostaden och ladugården där numera byggas »med alla moderna bekvämligheter». Ingen av dem, som yttrat sig, ha något emot detta, ehuru de önska, att det kunde åstadkommas till billigare pris. En boställsnämndsordförande yrkar för den skull på att gamla bostäder och ladu- gårdar skulle ombyggas oftare än vad som sker. Bekvämligheten bleve visser— ligen ej så stor. Men man kunde få hus »som fylla anspråken i många år framåt, för halva kostnaden».

Från Södermanland föreligga 4 yttranden, vilka samtliga angiva standard— höjning som en kostnadsstegrande faktor. Enligt egnahemsdirektören bidrar den med 50 % av den totala stegringen. Hushållningssällskapet nämner ingen siffra men anger, att både bostäder och ekonomibyggnader »under de senaste 5—6 åren genomgått en genomgripande förändring till det bättre». »Numera förekommer det ofta, att bostäderna å landsbygden förses med vatten, avlopp, värme, varmvatten m. fl. bekvämligheter.» Bland anordningar för driftens rationalisering nämnas >>vattenledningar, täckta ledningar för avledande av såväl urin som vatten, ordnad ventilation, särskild avdelning för mjölkens tillvaratagande, transportanordningar m. m.».

Med nästan samma ordalydelse skildra de tre rapportörerna från Stock- holms län byggnadssituationen där. Från Norrtälje heter det, att »knappast något hus» uppförts på. de senaste 2—3 åren utan den moderna utrustningen. (Badrum nämnes dock icke i stockholmslänets svar.)

En boställsnämndsordförande räknar upp följande detaljer: »vatten, avlopp, värme, badrum, w. c., källarvåning med tvättstuga, hushålls- och rotfrukts— källare, värmepannas uppställningsplats, vedupplag samt vid större byggnader även garage». Han fortsätter: »Vad som sägs om den högre standarden be— träffande bostäderna, är ej lika framträdande vid ekonomibyggnaderna; åtmin- stone vid det mindre och medelstora jordbruket. Visst har uppförts en och annan modern höghusladugård med liten loge och direkttröskning, men detta är dock undantag.»

De 4 rapporterna från Uppsala län nämna alla standardhöjningen. Egna- hemsdirektören skriver: »Under senare år har en bostadstyp med källarvåning, köksinredning med fasta skåp, värme-, vatten- och slaskledning börjat byggas, som fram till 1939 torde ha fördyrat stugan med 1 500—2 500 kronor.» Om ekonomihusen anmärks däremot, att »ej arbetsunderlättande men fördyrande anordningar annat än i undantagsfall kommit till utförande».

Detta svar talar om småställenas byggen, medan flertalet av de förut citerade tvivelsutan haft de exempelvis på Östgötaslätten dominerande medel- stora och större brukningsdelama i tankarna, när de talat om mjölknings- maskinerna, loghissarna o. d. &

Från Västmanlands och Örebro län talas allmänt om standardhöjningen. Den torde vara nödvändig, »om folket skall kunna hållas kvar på lands— bygden», skriver hushållningssällskapet i Västerås. » Ökade krav på husdjurs- hygien» anser detsamma likaså nödvändiga. Huruvida det med detta vill säga att de också uppfyllas vid nybyggnader, framgår ej. Motsatt mening förfäktas av egnahemsdirektören i Örebro. »Ökade krav på husdjurshygien torde för det mindre jordbrukets del betytt föga ifråga om kostnaderna, men däremot nog spelat en icke oviktig roll vid enstaka större jordbruk, som producera kontrollmjölk eller i övrigt vilja gå i spetsen för nya ordningars införande.»

Av de 24 västsvenska svaren ha 2 ej nämnt standarden. Egnahemsdirek— tören i Värmland meddelar: »Flertalet jordbrukare, åtminstone de mindre, bygga som regel själva, vadan högre materialpriser mest inverkat på deras byggnadskostnader.» Övriga yttranden från Värmland och Karlstads stift antyda att en modern bostadstyp vinner terräng. Främst bland orsakerna till byggnadskostnadernas stegring på landsbygden sätter en meddelare från Åmål »hälsovårdsnämndens krav på tidsenligare bostäder». Från Ekshärad skriver man: »I arbetaresmåbruksbostäder värmeledning från köksspisen eller särskild värmecentral i köket. Ej badrum och W. 0. (vilket däremot anges vara det vanliga i andra nybyggen). Men eljest bättre standard än tidigare. Källare under byggnaden.»

Förutom cement i ladugårdarna omnämnas icke några moderna stall- detaljer från denna del av landet.

Den högre standarden har en utpräglad fiende i en boställsnämndsord— förande i Karlstads stift. Han kräver nedprutning av hälsovårdsstadgans krav. När man inte en nedskrivning av standarden (och dessutom av lönerna), bli alla försök till kostnadsminskning utan verkan, »ty de röra ej vid pro- blemets kärnpunkt».

Från Västergötland finnas 7 svar, vilka alla nämna standardhöjningen. Hushållningssällskapet i Borås (Älvsborgs läns södra) säger att kostnaderna för ett bostadshus stigit med c:a 100 % »i förhållande till tiden, då byggnader uppfördes utan värme, vatten, slask, bad m. m.». »Ökade krav på husdjurs- hygienen har ökat kostnaderna på djurstallar med c:a 25 % och (arbets—)under- lättande anordningar å (i) ekonomibyggnader med c:a 20 %.»

Det är ej lätt att ur svaren från Västergötland utläsa den verkliga utbred- ningen av ett fullt modernt byggnadssätt.

Detsamma gäller om svaren från Halland, två till antalet. Egnahems— direktören skriver: »Nästan undantagslöst torde ökade krav på bostadens standard, på förbättrad husdjurshygien och arbetsunderlättande anordningar bidraga till stegringen.» _ Från Göteborgs och Bohus län föreligga 4 svar, som alla omvittna standardhöjning. Dock skriver hushållningssällskapet att fordran på högre standard »väl icke särskilt under de senaste åren betytt ökade byggnadskostnader, men givetvis haft viss betydelse, om man räknar med en hel tioårsperiod». Detta yttrande står ensamt i hela enkäten. Man är eljest överens om att det just är de allra senaste åren som givit fart åt det moderna byggnadssättet på landet.

Stiftsnämnden i Göteborg har gjort en uppskattning av de ingående posterna i kostnadsökningen och fått fram följande fördelning:

den högre standarden .................................... 10 %, arbetsunderlättande anordningar ..................... 10 %, nya material ................................................ 10 %, höjda materialpriser ....................................... 15 %,

» löner ................................................... 55 %,

100 %.

Från det nordsvenska distriktet, Dalarna och Norrland, föreligga många (49) men delvis mycket kortfattade och ofullständiga svar. Från Dalarna ha emeller— tid endast kommit två yttranden, egnahemsdirektörens och hushållningssäll— skapets. Särskilt det sistnämnda ger en fyllig bild av byggnadsförhållandena i Kopparbergs län. Viktigare än standardhöjningen i bostäder och ladugårdar — som dock omvittnas — är material- och löneposternas stegring jämfört med den icke alltför avlägsna tid, då bondbyggmästarna »med tillhjälp av sina söner, andra släktingar eller grannar, åtogo sig uppförande av lantmanna— byggnader till rimliga kostnader».

Kopparbergs läns hushållningssällskap pekar på en så viktig insats som byggandet av demonstrationsladugårdar, »för att inhämta jordbrukarnas om— döme beträffande moderna ladugårdsinredningar». Man överväger vidare vissa provbyggen för att vinna erfarenhet angående standardisering vid byggande av ekonomihus för jordbruket.

I Gävleborgs och Norrbottens län har man engagerat en talrik grupp av lokalrapportörer, hushållningsgillena ute i bygderna. Hushållningssäll- skapets i Gävle inlaga består sålunda av 13 sådana rapporter ute från lands— socknarna. Tyvärr ge de mycket knapphändiga upplysningar. Om någon stadsliknande standard på bostadshusen talas det endast i svaret från >>Hudiks valls stads och Forssa tingslags hushållsgille». Där heter det bl. a.:

»I. Man bygger nu rymligare vid egna hem än förr och, då det gäller bostadshus vid jordbruk bygger man med tanke på att använda flera rum i dagligt bruk.

2. Möjligheter till bad i hemmet anses numera vid nybyggnader böra till— godoses.

3. Arbetsunderlättande anordningar (vatten— och avloppsledningar, central- värme, W. c. och elektrisk installation för belysning och kraft, fönster med kopp- lade bågar m. m.) genomföres gärna då ekonomiska möjligheter föreligga.» Även på ekonomihusen ha ökade krav enligt denne iakttagare »dels vuxit dels tvingats fram». Gent emot denna enda rapport stå de 12 övriga från länets landsbygd. Deras förklaring på de stegrade byggnadskostnaderna är nästan enstämmigt: dyrare löner och material. Ibland nämner man ordet »standard» utan när- mare specifikationer. Troligen gäller om hela Nordsverige vad hushållningssällskapet i Väster-

norrlands län anför: »Förhållandena inom länets skilda delar äro mycket växlande — byggnadskostnaderna äro ungefär dubbelt så höga i de dyraste trakterna som i vissa skogs— och småbrukartrakter». Detsamma. gäller an- tagligen även om standarden. Hus torde samtidigt byggas enligt helt olika krav.

& ett eller annat fall bad eller dusch», skriver egnahemsdirektören i Härnösand, något som han ensam i länet omnämner.

Från Jämtlands län finnes endast egnahemsdirektörens svar. Hans mening är att materialpriset inverkat mest, därnäst arbetslönerna och i tredje hand standardhöjningen. »Den högre bostadsstandarden på landsbygden före- kommer framför allt i rena bostadslägenheter, men har även fått insteg å jordbruksfastigheter.» — Vad angår ekonomibyggnader är alltjämt byggnads- sättet tämligen enkelt och den enda anordning, som »— _— _ bidragit till en ökning i totala byggnadskostnaden, torde vara indragning av vatten samt anordning av vattenhoar.»

De två nordligaste länen äro mycket ojämnt representerade. Västerbotten bidrager blott med 2 svar, Norrbotten med 26. De två förstnämnda ange att standar-höjning i andra hand efter arbetskostnaden bidragit till fördyringen.

Från Norrbotten föreligger en brokig samling svar. Representanten för stiftets förvaltning i Luleå nämner främst bland de kostnadsstegrande fak— torerna: »Fordringarna på högre bostadsstandard genom inledning av centralvärme m. fl. bekvämligheter.» Därnäst sätter han kraven på hus- djurshygien och rationella anordningar i ekonomibyggnaderna. »Ladugårdarna byggas numera större och rymligare med kyl— och kokrum, vattenledning m. m.»

I regel anser man däremot, att det är arbetet och materialen som mest fördyrat byggnadsverksamheten, medan standardstegringen ofta omnämnes i förbigående och i ganska svävande ordalag. Från Älvsbyn skriver man: »Vad privata bostadsbyggen beträffar, kan man knappast tala om några ökade krav på högre standard, med nuvarande kostnader. Detta är endast fallet, då det är fråga om byggnader som uppföras för statsbidrag och upplånta statsmedel, där viss standard föreskrives.»

Att det bostadssociala byggeriet givit incitament till en allmän standard- höjning sägs dock uttryckligt i flera fall. Särskilt är det sådana speciellt norrländska problem som ordentlig grund och isolering man framhåller. Här- till kommer vissa till husdjursskötseln hörande moderniteter: kylrum och kokhus t. ex.

11. Högre priser som orsak till kostnadsstegringen.

Det kan väl knappast avgöras med en enkel enkät, huruvida det är för- bättringen av byggnadskvaliteten eller stegringen av priserna på arbete och material, som förorsakat största kostnadsstegringen. Påstående står emot påstående, och förslagen till relativ fördelning emellan de två huvudorsakerna skifta starkt.

I sydligaste Sverige (Skåne och Blekinge) i närheten av våra större städer, i Värmlands skogstrakter och i så gott som hela Norrland jämte Dalarna förefaller man att förlägga huvudansvaret på arbetskostnaderna, i övriga trakter snarast på standardhöjningen, inbegripet såväl bättre byggnadssätt som moderna bekvämligheter och rationaliseringsanordningar.

Möjligen skulle man härur kunna utläsa följande: I Skåne samt här och var omkring städerna och på tättbebyggda orter eljest i landet har en modern byggnadsstandard blivit dominerande. Samtidigt och alldeles särskilt under de sistförflutna 2—3 åren har städernas lönesystem trängt ut på landsbygden. och den kostnadsstegring som införande av ackordslistor och mätning vållat, överskuggar, åtminstone i de skrivandes medvetande, den som standardhöj- ningen förorsakat.

I de avlägsnare och glesare bebodda trakterna av vårt land, där jordbruken äro små och den allmänna inkomststandarden lägre, har man icke, trots en bestämd förbättring, ryckt upp till fullt samma standard på bostäderna och har mera sällan anledning att installera mjölkmaskiner och hissar i ladu— gårdarna. Däremot har den livliga byggnadsverksamheten i landet medfört- brist på den förr tillgängliga, billiga arbetskraften. Samtidigt har tillgången på armar i jordbruket självt också minskats, varför man vid byggena är i större behov av lejd hjälp än eljest. Följden blir, att lönerna för byggnads- arbete — vem som än utfört det — tenderat att stiga upp till närheten av ständernas nivå. Städernas dragningskraft på byggnadsfolk från landet om— vittnas i flera fall, oftast från Norrland.

På sina håll utföra dock ännu småbrukarna det mesta av arbetet på sina byggen själva (Värmland, Jämtland), och då kan man få den uppgiften, att det varken är någon märkvärdigt höjd standard eller höga löner som fördyra. mest, utan prisstegringen på byggnadsmaterial.

I mellersta Sverige (utom i städernas omedelbara närhet) har standard- stegringen måhända varit lika stark som i Sydsverige. Men ackordspris- systemet är ännu blott ett hot, ehuru aktuellt, och den stegring av timlönen på mellan 50 och 100 %, som man konstaterar, kommer i allmänhet icke före standardstegringen som kostnadsfaktor.

Materialprisstegringen förefaller, vad det gäller »gamla» material, knappast ha vållat någon mera påfallande fördyring före den 1 september 1989.

A. Arbetskraftens fördyring.

1. Byggnadsadministrationen. En av enkätens frågor lyder: »I vilken ut- sträckning och för vilka arbeten tillämpas entrcprenadsystem?» Nästan alla ha svarat, men flera av svaren på denna fråga återfinnas under en annan rubrik, den som gäller utbredningen av »ackordsprissystemet». Orsaken här- till är att man över hela landet tycks använda ordet »ackord» för delentrepre- nader. »Sätta på ackord», och »ackordera om», exempelvis murningsarbetet vid ett bygge, betyder alltså just att detta arbetsmoment utföres enligt entreprenadsystem.

Den bild man får av sättet att administrera nybyggen är i korthet: hel- och delentreprenader utbreda sig från städerna och de tättbebyggda slätterna på bekostnad av den äldre metoden att bygga i egen regi. Vissa avsides belägna trakter äro dock ännu tämligen oberörda av denna utveckling. Van- ligen är det blott själva arbetet som »utsättes på ackord». Materialet till- handahåller byggherren. Undantag givas dock, dels vid det allmännas bygg- nader, då entreprenad kan omfatta även materialanskaffning, dels vid exempel— vis sanitära och elektriska installationer.

I Malmöhus län tillämpas entreprenadsystem vid alla nybyggnader och större reparationer. Redan i Kristianstads län är situationen mindre enkel: »För-ekommer i regel endast vid större gårdar. Användes sällan för byggnader vid bondgårdar samt i regel aldrig vid småbruk», säger egnahemsdirektören i Kristianstad om entreprenadsystemet. I Blekinge anges däremot nämnda. förfarande vara regel vid alla nybyggen. »Men», skriver egnahemsdirektören därstädes, »då entreprenören måste för sina arbetare tillämpa mätningsför- farandet, kan detta system ej hindra kostnadsstegringen.»

Användningen av egen arbetskraft till vissa arbeten behöver icke i och för sig omöjliggöras genom att det kvalificerade byggnadsarbetet utföres av en eller flera entreprenörer. I de sydligaste länen växlar också praxis härvid- lag. Medan en boställsnämndsordförande på frågan: »I vilken utsträckning och för vilka arbeten användes lantbrukets egen arbetskraft vid byggen?» helt kort svarar: »Numera ingen», så lämnar en kollega från Lunds stift följande vittnesmål: »Arrendatorerna å alla de boställen som jag omhänderhaft bostadsbyggen att ombestyra hava undantagslöst och välvilligt och upp— offrande biträtt med arbetskraft och utfört körslor, i regel utan att ifråga— sätta betalning, tacksamma för att få behövliga byggnadsarbeten utförda och förbilligade». Dessa byggen utföras dock enligt samma uppgiftslämnare på entreprenad.

Vanligen tycks man från entreprenaderna undanta körslor, schaktning och grundgrävning och utföra dessa arbeten med egen arbetskraft.

Samma sak gäller Småland, där försågning av eventuellt eget virke till- kommer, även där arbetet för övrigt lämnas till en enda entreprenör. Så är i regel fallet vid alla byggnader för allmänna ändamål. Enskilda företagare synas däremot fortfarande mestadels bygga i egen regi med anlitande av ortens byggmästare och oorganiserade arbetare. Dock förekommer även an- litande av flera delentreprenörer, som då vanligen betala sina arbetare per timma. Gotland och Öland synas befinna sig på samma punkt i utvecklingen.

Från de västsvenska länen variera uppgifterna starkt. Från Göteborg meddelar sålunda egnahemsdirektören, att entreprenadsystemet tillämpas »i ringa utsträckning. Mest ifråga om snickeriarbeten». Från stiftsförvalt— ningen heter det däremot, att »hela bygget sättes på entreprenad». Hallands egnahemsdirektör säger, att man icke använder entreprenad, »då ägaren själv eller hans anhöriga äro byggnadskunniga, vilket ej är ovanligt i skogsbygden». Från Skara meddelas om entreprenadsystemet: »Tillämpas praktiskt taget

298 aldrig vid byggnadsarbeten vid mindre och medelstora gårdar.» Men från Mariestads omgivning heter det: »Entreprenadsystem för arbetskostnaderna tillämpas i regel av privata företagare, medan offentliga i allmänhet utsätta hela byggnadsföretagen på entreprenad.»

I ett par fall försöker man ange en siffra för entreprenadsystemets utbred- ning. Där egen skog finnes, förutsättes virket bli tillhandahållet i sågat skick, vartill kommer de vanliga förberedelsearbetena i egen regi. Det övriga byggnadsarbetet skulle bli utfört av entreprenörer i 20 % av fallen, skriver Älvsborgs läns södra hushållningssällskap. En annan uppgiftslämnare inom samma krets anger siffran 75 % (av såväl bostadshus som ladugårdar). Egna— hemsdirektören i Karlstad meddelar i sin tur, att entreprenadsystem till— lämpats »i 10 % av de undersökta fallen». — Det är, som man härav ser, omöjligt att få en fullt klar uppfattning av förhållandena. Tydligen existera både den äldre och den modernare administrationsmetoden sida vid sida jämte en rad av övergångsformer dem emellan, beroende på vad byggherren kan leverera själv av byggnadsmaterial och eget arbete.

I Mälarprovinserna och Östergötland är utvecklingen redan hunnen något längre. Från Stockholms län skriver hushållningssällskapet: »Numera är entreprenaden den vanliga avtalsformen.» Alla ärkestiftets prästboställen byggas enligt detta system, och i Södermanland gäller detsamma >>för alla arbeten med undantag för vissa reparationsarbeten, där en något så när exakt kostnadsberäkning är svår att utföra». I allmänhet anlitar man då olika entre- prenörer för de olika slagen av arbete. I Östergötland anses 80—90 % av alla byggnadsföretag tillkomma på detta sätt. Entreprenaderna omfatta >>central- värme- och sanitetsanläggningar, vatten— och avloppsledningar, elektriska in- stallationer, målning samt murnings— och träarbeten».

I egen regi utför man ofta slagning av cementtegel i dessa trakter. Något mindre utbredning synes entreprenadsystemet ha i Örebro och Västmanlands län. De publika byggena och en del större enskilda byggas på ovan beskrivet sätt, men icke så ofta de mindre gårdarna.

I Dalarna återfinnes enligt hushållningssällskapets skildring ännu det äldre systemet, då en byggnadskunnig byggherre med någon hantverkares hjälp utför hela sin byggnad. Bredvid detta förekommer dock även, att enskilda tillhandahålla materialet men lämna hela byggnadsarbetet till en eller flera entreprenörer. Slutligen är det vanligt att hel entreprenad till- lämpas vid byggen, tillhörande kommunala eller andra allmänna inrättningar. Här förekomma alltså alla metoderna.

Från Gävleborgs län föreligga många skiljaktiga uppgifter, väl beroende på att man även här tillämpar de olika systemen bredvid varandra. »Bygg— nadsarbeten på landsbygden sker för det mesta efter timpenning», skriver en av hushållningssällskapets ortsmeddelare. Därvid förutsätter han utan att anse sig behöva nämna det, att det är byggherren själv som anställt arbetarna. För vissa murnings- och cementeringsarbeten säger en annan, att entreprenad brukas. En tredje tillfogar rörledningar och elektrisk installation.

Jämtlands egenahemsdirektör tillägger för sin trakt, att »då det gäller bostadslägenheter och byggnader på det bostadssociala området, utlämnas ofta träarbetet på entreprenad». Själv utför man »hantlangning, taktäckning, där spån användes, grundgrävning och träarbeten samt delvis transporter».

I Västerbottens län anger man siffran 30—40 % för den egna arbetsinsatsen vid egnahems och andra »ej statligt belånade» småbruk. I Härnösand upp- skattar man de självägande böndernas insats till mellan 25 och 60 % av byggnadsarbetet. På de ecklesiastika boställena är entreprenadsystemet genom- gående även här. I Norrbotten uppges betongarbetet vid ladugårdar, värme- anläggningarna och den elektriska installationen lämnas bort. De talrika bygdemeddelarna från Tornedalen och det inre av övre Norrbotten ange däre— mot, att man sällan använder entreprenadsystem här.

En av hushållningssällskapets meddelare i Norrbotten nämner, att när en byggherre lämnat bort sitt bygge på entreprenad, händer det att han själv sedan kan få plats som arbetare vid bygget.

2. Dag- och timlönen. Lönekostnaden vid byggnadsarbete på landsbygden har stigit av två skäl:

a) man förbrukar mer och bättre kvalificerat arbete när man bygger nu än förr;

b) byggnadsarbetarnas löner har stigit. Den första punkten har behandlats i ett föregående sammanhang. Vad lönestegringen beträffar faller den i två kategorier: högre timlön och ökad utbredning av ackordsarbete—. Timlönestegringen har skett successivt sedan depressionsbottnen 1932—33. Det gäller förändringar på mellan 50% och 100 %, eller från 60—90 öre per timme till 105—145 öre. Med den ringa utbredning som ackordsbetalningen haft ända till de 2—3 sista åren, måste timbetalningens höjning ha betytt betydligt mera för den allmänna för- dyringen av arbetet än ackordssystemet.

Att byggnadsarbete utföres av dagavlönade lejda hantverkare i husbondens kost, förefaller av detta material att vara allmänt bortlagt. På Gotland nämner man, att systemet håller på att försvinna.

Jämtlands hushållningssällskap räknar även med daglön för byggnads- arbetare. Men tydligen avses icke arbetare i husbondes kost.

För övrigt är det timlönen för snickare, timmermän, murare o. s. v., som man räknar med. De lokala variationerna äro små. Utgångsläget anges i över hälften av de fall då exakta siffror meddelas, till 60—65 öre per timme. Ungefär samma antal observatörer markera toppunkten med 120—425 öre.

Materialet är alltför knapphändigt och ojämnt för att medge några regionala betraktelser. Dock är att märka, att timlönen i Norrland snarast ligger över medeltalet, i Skåne och Östergötland under. *

I enkäten begärdes förslag till sänkande av byggnadskostnaderna, bl. a. eventuellt genom reformer av lönesystemet. Där man endast har erfarenhet av timlön, blir också denna förmål för kritik. »Om de yrkesskickliga finge

300 högre betalning än de ej yrkeskunniga, torde detta medföra strävan att ni- bilda sig», skriver jordbrukskonsulenten i Karlstad.

Det allt överskuggande hotet mot landsbygdens byggnadsverksamhet är ju ackordslistornas prissättning. Timlön ter sig därför som det bästa alterna- tivet för många. Om lönens höjd har man däremot olika meningar. Hus- hållningsgillet i Västmanland, där timavlöning dominerar helt, anser det ute— slutet att minska arbetskostnaden genom en lönesänkning, >>då byggnads- lönerna pälandet äro lägre än i städer och samhällen». I Skaraborgs län, där ackordsbetalning ej tillämpats hittills, anses en lönesänkning knappast vara önskvärd för lantbrukets del, även om den vore möjlig. Den skickliga arbetskraften dras till städerna redan med nuvarande löneskillnad mellan land och stad. »Timlönen är ej oskälig, blott vi slipper ackorden», säger en norrbottning.

I motsats till de citerade svaren står ett antal, som önskar att byggnads- arbetarnas timlön skall jämställas med andra säsongarbetares, såsom väg— arbetarnas (i Värmland ha de 93 öre, byggnadsarbetarna 145 öre), eller med lantarbetarnas. »Sä länge organisationsrätten för arbetarna är fri, lär icke heller nedpressning av byggnadsarbetarnas löner erbjuda framkomlig väg för att nedbringa byggnadskostnaderna på landsbygden», skriver en agronom i Norrbottens hushållningssällskap. Ackordsbetalning tillämpas icke i denne meddelares område. Som alternativ till denna utjämning anger man i några fall en allmän höjning av jordbrukets räntabilitet och av de däri arbetandes standard, så att den stora löneklyftan utjämnas den vägen.

3. Ackordssystemet. Reformförslagen bli emellertid både flera och mera. överlagda då det gäller att bemästra ackordssystemet, där det vunnit insteg eller håller på att göra det.

Enligt de givna uppgifterna fördyrar mätningssystemets införande arbets— kostnaden med c:a 100 %. Följden är att man i vissa trakter varit ur stånd att bygga och renovera på. landet. Enligt Blekinges hushållningssällskap skulle sålunda 50 % av alla byggen, som bort komma till under de sista 10—15 åren, ha förblivit ogjorda.

På Gotland, där ackordssystemet ännu ej vunnit fast fot, skriver man, att om så. skedde, skulle det vara »ett dräpslag» mot all byggnadsverksamhet där.

Enkätens skildringar äro på denna punkt relativt utförliga och vältaliga. Man får en känsla av att vi befinna oss i ett dramatiskt skede i landsbygdens byggnadsutveckling. Den allbekanta bostadsdiskussionen och den allmänna standardhöjningen i landet ha nätt och jämt hunnit sätta spår i landsbygdens bostadskrav och byggnadsvanor. Just då möter denna tendens till livlig byggnadsverksamhet ett till synes oöverstigligt hinder i den organiserade arbetskraftens lönekrav, som vill tillämpa samma lönesystem på landet som i staden.

Situationen var när enkäten gjordes i korthet denna: Ackordssystemet har helt slagit igenom i Malmöhus län och från 1939 delvis också i Kristianstads.

Från Västkusten komma motstridande uppgifter: »numera i avsevärd om- fattning i hela kustlandet», hävdas i ett svar från Halmstad, »I få fall — man bygger nämligen icke om det måste bli till ackordspris», meddelar ett annat. Omkring Göteborg och alla samhällen överhuvud taget tränger mät. ningen fram. På den rena landsbygden har den däremot icke förekommit i Västergötland eller Värmland annat än i undantagsfall.

I Småland har ackordsbetalning ännu ej kommit till användning annat än i enstaka fall i närheten av städer och samhällen. Men systemet är enligt uppgift »i tilltagande» här liksom i angränsande län.

I Östsverige är situationen denna: Omkring Stockholm är ackordspris- systemet allenarådande. Därifrån har det spritt sig mera i Södermanland än i Uppland, förefaller det. I Uppsala län känner egnahemsdirektören intet fall av ackordsbetalning vid egnahemsbyggen. I Östergötland utbreder sig mät- ningen från städerna, men hade vid enkätens besvarande icke hunnit öva något inflytande på då färdiga byggnaders kostnad.

Från Nordsverige äro rapporterna eniga om att ackorden ännu blott varit ett hot för landsbygdens byggnadsverksamhet. De enda undantagen utgöra några svar från kustlandet, där det heter att ackordsbetalning kräves i en sig Vidgande ring omkring städer och köpingar, såsom Boden, Bollnäs, Piteå m. fl. Ett par mil nämnes som radie i dessa cirklar. Det omvittnas härifrån liksom från Skåne, att mätning kunnat påtvingas efteråt, sedan byggnaden färdigställts enligt annat avtal. Särskilt är det vid det allmännas byggen som ackordsbetalning börjat krävas.

En betydlig oklarhet råder emellertid i många svar. Sålunda anser man i några fall att betalningsfrågan är utagerad, sedan man nämnt, att arbetena utföras av entreprenörer. Från Hudiksvallstrakten skriver exempelvis en Gillesordförande angående ackordsfrågan: »Sådant överlämnar man åt entreprenören.»

4. Reformförslag. Förslagen att råda bot för den prohibitiva lönekost— nad som ofta anses bli följden av att mätningssystemet i dess nuvarande form tillämpas på landsbygden äro av flera slag. Först och främst önska många, som förut nämnts, att ackordsbetalningen helt slopas. Ännu vanligare är dock förslaget om andra för landsbygdens förhållanden avpassade ackords- listor. Det framhålles att ladugårds— och logbyggnader ej kräva samma tidsödande noggrannhet i utförandet av alla detaljer. Därför borde en arbetare kunna uppnå tillfredsställande dagsinkomst med lägre ackordssatser. Det citeras drastiska exempel på vart det nuvarande systemet leder. I Skåne har dagsinkomsten för snickare, som hänga upp logdörrar, i något fall uppgetts vara 40 kronor. Egnahemsdirektören i Södermanland anser att företagaren bör få bestämma, vilka arbeten som skola utföras efter avtalsenlig timlön eller efter mätnings- taxa. Taxorna böra omarbetas och en viss procentuell sänkning medgivas då det är fråga om landsbygdsbebyggelse. »När ackordslista nästa gång

302 skall göras upp, bör denna icke bestämmas av enbart byggnadsarbetare och byggmästare, utan lantbrukarna böra också deltaga såsom en viktig med- bestämmande part. Lantbrukarnas intressen få väl tillvaratagas av någon av lantbrukarnas organisationer». Det är egnahemsdirektören i Kristianstad som ställer detta förslag. »Från byggmästarhåll framhålles att mätningssystem över huvud är att föredraga framför timlön, dock i allmänhet icke för repara— tionsarbeten», heter det i ett annat svar.

Särskilt äro taxorna vid uppsättning av monteringsfärdiga trähus i behov av revidering, sägs det från ett par håll i samma trakt. »Om en byggmästare eller den montör, som vid träfärdiga hus fritt tillhandahålles av firman och vars ersättning sålunda ingår i inköpspriset, deltar i arbetet, tillfaller deras insats övriga organiserade arbetare. Detta fördyrar på obehörligt sätt och drabbar därtill huvudsakligen mindre företag, egnahemsbyggen o. d. Rättelse av detta missförhållande bör ske, så att byggmästare, montör, egnahemsägare, hans familj eller nära anhörig eller annan, som vill stå honom till hjälp, skola äga rätt att deltaga i arbetet och att värdet av deras insats icke får tillfalla övriga arbetare».

I olika formuleringar kräves brytande av de organiserade byggnadsarbetarnas monopol, så att dels en arbetare vid ett bygge får utföra olika slag av där förekommande arbete, dels byggherren själv eller andra medhjälpare får med— verka i enklare uppgifter.

Bland alla som rekommenderat att arbetskostnaderna »anpassas efter landsbygdens ekonomiska möjligheter» är det ganska få, som ge konkreta förslag om hur det skall utföras. Medan 11 svar tydligt förorda införande av nya ackordslistor, med eller utan samtidig nedprutning av timlönen, är det c:a 15 som säga, att mätningen »icke passar» på landet och måste bort, eller mera allmänt att monopolet måste brytas eller förhindras, mera >>eget arbete» komma till heders och lönenivån utjämnas mellan lantarbetare, respektive småbrukare och stadsnäringar i allmänhet, däribland byggnads- fackets anställda. Mot denna majoritet av_ uttalande för en lönerevision i en eller annan form, stå de redan tidigare nämnda fåtaligare kraven på ett enhetligt pris på byggnadsarbetskraften i stad och på land, emedan landet eljest blir utan.

»Utvecklingen torde obevekligen gå i den riktningen, att all verkligt yrkes- kunnig arbetskraft organiseras, på landet såväl som i städer och samhällen», skriver hushållningssällskapet i Växjö. »Man lär därför icke i framtiden kunna räkna med att byggnadsarbetarna på landet skola nöja sig med väsent- ligt lägre dagsinkomster än deras yrkesbröder i städerna. För byggnader på landet, särskilt djurstallar och foderrum, bör emellertid enklare byggnads— sätt kunna användas än för stadshus. Större arbetskvantitet bör därför kunna medhinnas per tidsenhet, och ackordssatsen borde därför kunna sättas lägre, exempelvis per kvm väggyta, utan att dagförtjänsten blir mindre än vid byggnadsarbete i staden».

5. Säsongntjämning. Kan man minska byggnadskostnaderna genom säsong- utjämning? frågas det i formuläret. Härpå ges naturligt nog olika svar i landets norra och sydligare delar. Som ett exempel på hur ofullständiga de inkomna svaren äro, får man kanske betrakta det förhållandet att intet av de 9 svaren från de 3 sydligaste länen (bland vilka dock ingå svaren från samtliga 23 egnahemsdirektörer och 2 av hushållningssällskapen) alls nämner säsongproblemet. Från distriktet norr härom, Småland och öarna, föreligga 2 yttranden. Egnahemsdirektören i norra Kalmar län skriver: »Det byggnadsarbete som utföres under den kallare årstiden, blir i regel dyrast, men genom att bygg- nadsarbetet kan fortlöpa under hela året, böra ju tim— och ackordsprisen kunna minskas något.» Gotlands läns hushållningssällskap anger, att säsongutjämningen visser- ligen gör sig märkbar även på landsbygden, men att den inte där för den direkta byggnadsverksamheten kan drivas så långt som i städerna. Två västsvenska svar anse att säsongutjämning ej kan åstadkomma någon kostnadsbesparing. I ett av dem påpekas, att ladugårdsbyggena måste ut— föras sommartid, medan djuren äro på bete. Det mest positiva uttalandet gör egnahemsdirektören i Vänersborg. Om den som tänker bygga »fick fullständiga entreprenadhandlingar genom den föreslagna byggnadskonsulenten, skulle man kunna anpassa såväl material- anskaffning som arbetsutförande bättre efter årstid och tillgång till arbets— kraft». Från länen kring Stockholm äro 4 uttalanden bestämt för möjligheten att nå kostnadssänkning genom. säsongutjämning. »Intet arbete vid byggnads- företag, knappast ens målning, kan längre anses som säsongarbete», anser egnahemsdirektören i Södermanland. Arbete under vintermånaderna före- slås betalt med billigare taxa. Egnahemsdirektören i Uppsala län påpekar, att säsongutjämning är önsk- värd, >>då en byggnadsarbetare med timpenning av 1'25 kronor icke uppnår mer än 1 500 kronor i årsinkomst». Häremot strider alla tre yttrandena från Östergötland. De konstatera kort och gott, att man intet kan åstadkomma på denna väg. Återstå Dalarna och Norrland. De få som tagit upp frågan, svara att klimatet lägger hinder i vägen för några reformer här. Säsongutjämningen skulle väl kunna tänkas verka sänkande på kostnaderna på två vägar. 1. Den lejda arbetskraften skulle kunna förmås att gå för billigare time och ackordsbetalning, om den finge sysselsättning större del av året än vad nu är fallet. 2. Mera »eget arbete» skulle kunna användas, om man kunde utföra flera arbetsmoment under den kallare årstiden, då lant— bruket icke kräver alla tillgängliga armar på en gård. När förslagsställare vilja nedbringa arbetskostnaderna på de två ovan— nämnda sätten: lägre löner och mera eget arbete, skulle man kanske väntat en mera djupgående diskussion bl. a. av säsongproblemet.

B. Materialets fördyring.

Rundfrågan ger knappast någon klar belysning av materialkostnadernas roll för kostnadsstegringen. Större utlägg för materialköp nu än för 15 år sedan äro allmänt konstaterade. Dessa bero emellertid på flera skilda orsaker:

1. En högre standard har dragit med sig nya, aldrig förr brukade bygg- nadsråvaror och färdigfabrikat, såsom cement, eternit, sanitets- och lednings— material, värmepannor, hydroforer, rostfria diskbänkar m. m. (Behandlingen av denna punkt, se ovan under standardhöjningenl)

2. Genom byggnadssättets komplicering, byggnadsfackets »monopolsträ- vanden» och jordbrukets brist på arbetskraft ha lantbrukarna behov av att köpa även sådana råvaror i färdigt skick, som de tidigare kunnat förfärdiga hemma.

3. Priserna ha stigit på både gamla och nya material. Det är endast den sista punkten som skall behandlas här. I frågeformu— läret sättes den 1 september 1939 som periodgräns, och det begäres upplys— ning om det inbördes styrkeförhållandet mellan de kostnadsstegrande fakto- rerna före och efter denna tidpunkt. Om en sak råder fullständig enighet: efter krigsutbrottet har materialpris- stegringen betytt mer än någon annan faktor för byggnadskostnadernas steg- ring, men denna verkan har i allmänhet varit stark nog att —— givetvis under- stödd av arbetarbrist och andra av krisen föranledda dispositionsrubbningar _— förhindra all nybyggnad. Ingen nämner något om transportsvårigheterna under det sistförflutna året och deras inverkan. Om prisstegringens styrka föreligga olika uppgifter. I de trakter, där man, som förut nämnts, allmänt framhäver antingen arbetslönestegringens eller standardhöjningens dominerande betydelse, kommer materialpriset i skym- undan. Så exempelvis i svaret från egnahemsdirektören i Uppsala län, där det heter, »att jämfört med vad den nya byggnadstypens införande betytt av fördyring har stegringen av priserna på cement, järn, spik, färger, olja m. m.» icke inverkat mycket. Detta gäller före krigsutbrottet. För tiden efteråt saknas erfarenhet, skriver han, »då byggnadsarbetet ställts på framtiden». I absoluta termer varierar prisförhöjningen på ett mera slumpartat sätt i de uppskattningar man givit. I de östsvenska landskapen anges en fördyring av mellan 10 och 40 % ha ägt rum före kriget, c:a 1 % efter. I Göteborg upp- skattas prishöjningen blott till 8—10 % före kriget. Järnets fördyring anges ofta till 100 % och priset på spik uppges på några håll ha blivit fördubblat efter krigsutbrottet. Om trävarorna ges olika besked. Göteborg m. fl. orter ange: ingen väsentlig förändring fram till sommaren 1939. Östergötlands läns egnahemsdirektör säger att trävarorna blivit 40—50 % dyrare mellan 1935 och 1939. Dessa varierande uppgifter torde ofta vara tagna ur minnet eller tillkomna på en höft. Mera allmänt hållna uttalanden inrymma ofta mera av intresse. Så skriver en av Norrbottens lokalmeddelare på tal om materialpriserna, att de ha stigit över lag, men att detta uppväges av bättre kvalitet. Han omnämner »ofördel-

aktiga inköp, frånvaro av kännedom om val av lämplig vara 0. d.» såsom varande de allvarliga bristerna.

Var botemedlen mot materialfördyringen äro att hämta, beror på. hur man i varje särskilt fall anser, att den har tillkommit. I ovan anförda svar anses möjligt att sänka kostnaden genom anordning av någon form av samköp eller materialvägledning. Förslagen härom äro mycket talrika. »Förkortning av vägarna mellan byggnadsmaterialsproducenter och byggherrar», rekommen— derar Malmöhus egnahemsnämnd. »Lantmännens föreningsrörelse bör snart anses äga möjlighet att verksamt reformera byggnadsverksamheten på. lands- bygden, exempelvis genom inrättandet av centrala distributionskontor för vissa standardtillverkade byggnadsartiklar», skriver egnahemsdirektören i Västerås. Standardisering av materialen framhålles i 13 svar, kollektiva in- köpsmetoder i 10. Jämtlands läns egnahemsdirektör är ensam om att tvivla på samköpens nytta. Avstånden mellan avnämarna lägga hinder i vägen. Han omnämner dock, att man redan praktiserat metoden vid vissa bostadssociala byggen i en del kommuner. De kollektiva inköpen kunna gärna stå under statlig regi, anser man i Skåne. Eljest är det lantmannaföreningarna man tänker sig som organ.

Längst går egnahemsdirektören i Kristianstads län, vilken förklarar: »Vid— kommande byggnadsmaterial böra lantbrukarna genom sina sammanslutningar (gärna med statens hjälp) försöka pressa ned priserna. Det bör ligga i stats- makternas intresse att vissa sammanslutningar, som f. 11. ha monopol att till- handahålla byggnadsmaterial (cement, kalk, träfiberplattor, vissa järnvaror m. m.), icke utnyttja sin monopolställning till förfång för den allmänhet, som måste använda nämnda materialier. Standardisering av vissa byggnadsdelar och i vissa fall av hela byggnadselement, t. ex. väggar, takstolar, båspallar i ladugårdar m. 111. skulle säkerligen i viss mån bidraga till att sänka byggnads- kostnaderna.»

3. Sammanfattning av de framställda förslagen. Frågeformulär B lämnade en hel foliosidas utrymme för svar på följande fråga: »Vad kan enligt Eder mening åtgöras för att sänka byggnadskost- naderna på landsbygden?» Majoriteten av de svarande har kommit med något eller några positiva förslag, även om det nog måste sägas, att denna sida av enkäten blivit ojäm- nare behandlad än den deskriptiva. Några av meddelarna utifrån bygderna ha lämnat frågan alldeles obesvarad (5 st.) och några ha direkt sagt ifrån, att de icke se några utvägar att bygga billigare (3 st.). Någon påpekar, att bygg- nadssituationen i hans trakt så intimt sammanhänger med den totala konjunk- turutvecklingen, att isolerade ingrepp icke torde kunna få någon större verkan.

En ganska stor grupp av svar från olika delar av landet utmynna i den slutsatsen, att en varaktig lösning av landsbygdens byggnadsfråga förutsätter en utjämning av skillnaden mellan stadsnäringarnas och jordbrukets lön-

306 samhet. Detta uttrycktes antingen 'så att lantbefolkningens inkomststandard måste höjas eller att stadsbefolkningens måste sänkas.

De förslag, som taga sikte på reformer på det egentliga byggnadsområdet, falla i två grupper: de som avse standardhöjningen och de som avse prishöj- ningen. Huvuddelen av dem som svarat tillhör den senare gruppen.

Ur ett 10—tal svar kan man direkt eller indirekt utläsa, att den som fört pennan anser den nutida byggnadsstandarden på. landet alltför hög, d.v.s. alltför dyr för att kunna bibehållas. De konkreta förslagen till förenkling äro dock ytterst sparsamma; det är knappast mer än den onödigt stora volymen, särskilt i ekonomihusen, man kan ta fasta på.

Huvudintrycket är, att en stark majoritet önskar fortsätta på den inslagna vägen mot högre bostadsstandard och rationaliserade ekonomibyggnader på landet.

Återstår frågan, hur priset för dessa byggen skall kunna bli lägre:

1. Ekonomisera bättre, dels genom större insikter hos byggherrarna, dels genom bättre arbetsteknik och yrkesskicklighet hos dem som utföra arbetet.

2. Begränsning av arbetskostnaderna: genom användning av eget arbete till förberedelse och hantlangningsarbete; genom byggnadsarbetets fortgång året runt skulle tim- och ackordslön kunna reduceras utan att arbetarna bleve sämre ställda, genom övergång till speciella ackordslistor för lantmannabygg- nader; genom mer användning av fabrikstillverkade byggnadsdetaljer eller monteringsfärdiga hus.

3. Inköp av material skulle kunna ordnas centralt genom lantmännens ekonomiska föreningar. Standardisering och kontroll av material anses kunna verka förbilligande och förbättrande. För vissa ovan uppräknade reformer fordras det betydliga omdaningar av bestående förhållanden. Det finns också. de, som kräva statsingripande mot hävdvunna friheter. Medan någon önskar förbud mot fackföreningar, vill en annan ha statlig vetorätt mot dåliga hus. Om 'en sak är man sällsynt enig: det behövs upplysning i byggnadsfrågor och utbildning av byggnadsfolk på landsbygden. Konkreta förslag till orga- nisering av båda dessa pedagogiska verksamhetsgrenar lämnas; för att ge råd och hjälp i byggnadsfrågor föreslås att byggnadskonsulenter bli anställda i varje län, och för att utbilda byggnadsfackets anställda föreslår man kurser och yrkesskolning för både de äldre och nykomlingarna i facket. Enkäten avsåg nybyggnader och kostnaden härför. Frågan om reparation och modernisering av landsbygdens redan befintliga byggnadsbestånd har därför ej behandlats annat än undantagsvis. Det är dock av intresse att man i några svar tar upp problemet i samband med förslagen att förbilliga bygg- nadskostnaderna.

Stiftsjägmästaren i Linköping svarar på. frågan 3: »Reparera och ombygga gamla hus. Nybyggnad tillgripes ofta i tid och otid. Vid en ombyggnad av

ett äldre bostadshus kan köket i de flesta fall göras fullt modernt, och det är det viktigaste i ett lanthem.»

Av samma mening är en annan förslagsställare från samma län: »Enligt min mening borde gamla bostäder oftare än som sker ombyggas i stället för att rivas. Bekvämligheten blir visserligen då ej så stor, men detta pretenderar man ju ej heller på då det gäller gamla hus; man får i regel starka hus, trevliga, som fylla anspråken i många år framåt, för halva kostnaden.»

Kopparbergs läns hushållningssällskap skriver: »Jordbrukets byggnadsbe- stånd är i mycket betydande omfattning i behov av renovering och modernise- ring, dels för åstadkommande av arbetsbesparing, dels ock för att särskilt djurstallarna skola i hygieniskt hänseende komma att motsvara nutida ford— ringar. Framhållas må. även, att renoveringen och moderniseringen av jord- brukets äldre byggnadsbestånd på grund av dess stora förekomst kräver otroligt mycket mera arbete och kostnader än det förhållandevis ringa antalet nybyggnader.»

Om finansieringsfrågan begärdes intet yttrande. Blott ett par svarande ha till de kostnadssänkande förslagen fogat: »Billiga räntor» (Älvsborgs läns södra del), billiga byggnadslån» (Gnarp, Gävleborgs län).

En av de uppgiftslämnare, vilkas svar insänts genom hushållningssällskapet i Luleå, önskar »subventionssystemet — som nu tillämpas för uppförande av boningshus hos de mindre jordbruken — utsträckt till att gälla även ekonomi- byggnader».

KAPITEL 13.

Rådgivning i landsbygdens byggnadsfrågor.

Under de senaste årtiondena har byggnadssättet på landsbygden undergått en mycket betydande omvandling. De i ett tidigare kapitel refererade svaren på de sakkunnigas rundskrivelse angående byggnadskostnaderna på landsbyg- den ge ett mycket starkt uttryck för denna förändring. I ett betydande antal av svaren utpekas denna standardförskjutning som den allra viktigaste orsaken till den kostnadsstegring, som ägt rum. Nya byggnadsmaterial ha sålunda kommit till användning, byggnadskonstruktionerna ha förändrats, man bygger på ett helt annat sätt än tidigare och stora krav ställas ur hygieniska och andra synpunkter, vatten-, värme- och avloppsledningar utföras, en förbättrad byggnadsteknik tages i anspråk och bättre isolering mot fukt och väta efter— strävas. I en mångfald avseenden kommer den inträdda förändringen till synes.

Denna förändring har även fört med sig krav på större yrkesskicklighet hos alla dem, som ha med byggandet att göra och alstrat ett mycket stort behov av rådgivning och vägledning i byggnadsfrågor. Svaren på. de sakkunnigas rundskrivelse angående byggnadskostnaderna på landsbygden framhålla nästan enstämmigt dessa båda omständigheter.

Behovet av rådgivning har varit kännbart för alla institutioner och sam- manslutningar, som haft någon beröring med landsbygdens byggnadsproblem. Många försök att tillfredsställa detsamma ha också gjorts, ehuru detta arbete hittills på grund av alltför stor splittring knappast kan anses ha varit helt framgångsrikt. Flertalet hushållningssällskap ha sålunda anställt en bygg— nadskonsulent eller vidtagit andra anstalter för att kunna erbjuda en viss råd- givning i byggnadsfrågor. Ofta har detta ordnats genom avtal med någon praktiserande arkitekt eller byggnadstekniker. I betydande utsträckning ha även hushållningssällskapens jordbrukskonsulenter fått lämna råd angående utförandet av ladugårds, gödselstads- och urinbrunnsanläggningar. Det är inte säkert, att dessa i jordbruksfrågor i allmänhet väl förfama personer alltid besuttit tillräcklig byggnadsteknisk sakkunskap, t. ex. i betongfrågor. Många gånger torde arrangemanget likväl varit till stor nytta.

För byggandet å. de ecklesiastika egendomarna, vilka stå under stiftsnämn- dernas förvaltning, ha stiftsjägmästarna eller andra tjänstemän ofta fått tjänstgöra som byggnadsexperter. —— Domänstyrelsen har genom sin bygg— nadsbyrå tillhandagått arrendatorerna på kronoegendomarna med ritningar och upplysningar i byggnadsfrågor. —— Egnahemsstyrelsens arkitekter ha bl. &. utfört vissa typritningar för egnahemsbyggnader m. 111. Under styrelsen

ligger numera uppförandet av byggnader å arrendeegnahemmen. Föränd— ringar i egnahemsorganisationen ha medfört, att någon enhetlig praxis för handläggningen av byggnadsfrågor knappast ännu hunnit utbildas. I en del fall torde de lokala organen — egnahemsnämnderna i de olika länen — ha varit initiativtagande, i andra har behandlingen utgått från egnahemsstyrelsen. —— För boningshusbyggandet har Samfundets för hembygdsvård verksamhet spelat en viss roll. Samfundet har genom kurser m. m. bedrivit en icke oviktig upplysningsverksamhet. Därjämte ha såväl ett antal praktiserande arkitekter som vissa materialleverantörer ägnat sig åt rådgivning i byggnadsfrågor. Om de förra torde kunna sägas, att de endast sällan ägt en .fullt tillfredsställande orientering i såväl byggnadstekniska som jordbruksekonomiska frågor, vilka båda ha lika stor betydelse för byggandet på landsbygden. Materialfirmornas upplysningsverksamhet har icke saknat betydelse men knappast alltid uppfyllt strängare krav på opartisk vägledning i valet mellan olika material.

Generellt torde kunna sägas, att den rådgivningsverksamhet, som funnits i olika former, för vilka här endast en ytterst summarisk översikt kunnat lämnas, icke helt kunnat tillfredsställa föreliggande behov. Som redan fram- hållits har säkerligen den stora splittringen starkt bidragit härtill. Därjämte har även den omständigheten inverkat, att de råd, som lämnats, icke alltid helt motsvarat de krav, som man kunnat ställa på dem. Det har t. o. m. från offentliga institutioners sida utfärdats rekommendationer för typritningar, vilka den dag som är icke förtjäna ett fullgott betyg. Därjämte har rådgiv- ningen åtminstone på sina håll fått ett sannolikt knappast befogat rykte om sig att närmast verka fördyrande på byggandet genom uppställandet av alltför höga standardkrav i olika hänseenden.

Rådgivningens uppgift. En närmare precisering av rådgivningens upp- gifter synes här vara på sin plats.

En mycket viktig angelägenhet är härvidlag en verksamhet, som tar sikte på att lämna vederhäftiga upplysningar rörande olika byggnadsmaterials egenskaper och användningssätt. Det stora antal nya material, som under senare år börjat användas, gör en dylik upplysningsverksamhet i mycket hög grad påkallad. Detta är närmast en byggnadsteknisk uppgift. Materialens lämplighet för olika ändamål kan emellertid icke enbart bedömas ur tekniska synpunkter utan fordrar jämväl överväganden av annan art, exempelvis hus- djurshygieniska.

Ej mindre viktig är en upplysning i byggnadstekniska frågor. En sådan bör omfatta bl. a. olika konstruktioners rätta utförande, hur isolering mot fukt och väta skall åstadkommas, samt anläggandet av värme—, vatten- och avloppsledningar m. m. I ett betydande antal fall kan säkert genom en sådan rådgivning stora värden vinnas. _ Olika konstruktioner torde nu nämligen mycket ofta utföras efter sedan gammalt brukliga metoder eller mycket 'otill— fredsställande beräkningar. Det är sålunda icke ovanligt, att byggnader utföras helt utan ritningar eller utan att uppgjorda ritningar följas. Icke ens för sådan

byggnadsverksamhet, vilken kommit till stånd med hjälp av offentliga bidrag eller lån, har krav på ett riktigt utförande ställts. Det är de sakkunnigas för- vissning, att en god rådgivning på detta område skall kunna bidraga till att åstadkomma icke endast kvalitativt bättre byggnader, än de som nu många gånger uppföras, utan även byggnader, som samtidigt äro tekniskt bättre och billigare. Den verksamhet, som Lantmännens byggnadsförening i Lund be- drivit, har lämnat flera exempel, i vilka detta varit fallet. De tekniska utred— ningar, som på de sakkunnigas uppdrag utförts rörande bjälklags- och vägg- konstruktioner för stadsfastigheter, ha givit vid handen, att kostnadsbespa— ringar uppgående till ett par procent av de totala byggnadskostnaderna för sådana fastigheter med lätthet kunna vinnas genom ett riktigt utnyttjande av nämnda beräkningars resultat. Om detta är fallet för stadsfastigheternas vidkommande, för vilka sedan lång tid tillbaka mycket betydande resurser använts för lösande av konstruktionsproblemen, måste besparingsmöjligheterna sannolikt vara långt större för landsbygdens byggnadsproblem, vilka hittills endast angripits med mycket blygsammare medel.

Ett tredje område för upplysningsverksamheten utgöra planlösningspro— blemen. Häri inrymmes icke endast en riktig avvägning och placering av ut- rymmen för olika ändamål i såväl boningshus som ekonomibyggnader utan även byggnadernas anpassning till jordbruksdriftens behov. Dessa frågor torde knappast tillräckligt behärskas av vare sig byggnadstekniker eller jord- bruksexperter. Den sakkunskap, som bägge dessa kategorier besitta, är för desamma erforderlig.

Slutligen kan ifrågasättas huruvida icke varje större om- eller nybyggnad på en brukningsdel borde föranleda en omprövning av jordbrukets inriktning på gården ifråga. När större kapital skall nedläggas i byggnader, är det så- lunda önskvärt, att icke endast möjligheterna att förränta detta kapital utan även bästa sättet att använda detsamma undersökes. Därjämte torde böra prövas huruvida jordbruket bedrivits i lämpliga former eller en omläggning därav är motiverad. De nya byggnaderna måste givetvis anpassas därefter. För denna prövning är närmast en jordbruksekonomisk sakkunskap erfor- derlig.

Rådgivningens organisation. Rådgivningen i byggnadsfrågor innefattar en mångfald mycket svåra problem. Det fordras sålunda ett beaktande av bygg— nadstekniska, jordbruksekonomiska, husdjurshygieniska m. fl. erfarenheter. Boningshusens inredning måste anpassas efter jordbrukarhushållens behov. Hemkonsulenter, skolkökslärarinnor m. fl. måste därför även få medverka. Över huvud kräves ett samarbete mellan ett betydande antal personer med olika specialiteter.

Detta innebär, att rådgivningsfrågorna icke kunna erhålla en tillfreds- ställande lösning genom anställandet av byggnadskonsulenter i de olika länen, knutna till hushållningssällskap, egnahemsnämnder eller andra organ. En och samma person torde icke kunna förvärva den kunskap på alla de olika med

byggnadsfrågorna förbundna områdena, som erfordras. Därjämte är rådgiv- ningsverksamheten sannolikt av sådan omfattning — om den får avsedd och önskvärd utsträckning —- att arbetet väsentligt torde överstiga en enda persons förmåga. —— Å andra sidan erfordras emellertid lokala ombud, som kunna ge den för varje trakt lämpliga inriktningen av byggnadsverksamheten och till vilken jordbrukarna i första hand kunna vända sig.

Enligt de sakkunnigas uppfattning synes i stället det initiativ, som exempel— * vis tagits genom bildandet av Lantbruksförbund'ets byggnadsförening u. p. a., erbjuda en långt bättre utväg. Denna förening har i sig upptagit den i början av 1939 startade Lantmännens byggnadsförening i Lund och kommer att fort- sätta och utvidga den verksamhet, som av denna senare förening under de senaste åren bedrivits. De av denna gjorda erfarenheterna komma därvid säkert att visa sig värdefulla. L. B. F. i Lund upprättade sålunda på sin tid en konsulterande byggnadsbyrå med uppgift att verka för en tilltalande be- byggelse på den svenska landsbygden och tillvarataga jordbrukarnas intressen i samband med byggnadsverksamhet. På byrån anställdes ett antal arkitekter, agronomer, ingenjörer m. fl. och samarbete inleddes vidare med veterinärer, hemkonsulenter, skolkökslärarinnor m. fl. Vidare upprättades en försöks— avdelning för undersökning rörande ekonomibyggnader, för vilken verksamhet erhölls ett statsbidrag på 9 600 kronor. I anslutning till kontoret i Lund har L. B. F. ordnat en utställning av byggnadsmaterial och byggnadsdetaljer för att för besökande jordbrukare kunna konkret demonstrera olika material och byggnadskonstruktioners' egenskaper och utförande. Genom försöksavdel— ningen utarbetades vissa byggnadsdetaljer såsom bindslen, vattenkoppar, fönster 111. m. och avtal träffades med tillverkare av dylika förnödenheter om leverans till byggen på förmånliga villkor. Genom byggnadsekonomiska under- sökningar utreddes i vad mån den ena eller andra byggnadsanordningen ekono- miskt kunde försvaras vid olika jordbruk. Utom med utarbetande av ritningar och arbetsbeskrivningar stod L. B. F:s kontor lantbrukarna till råds'med alla upplysningar rörande material och kreditanskaffningar, upprättandet av entre- prenadhandlingar, bedömandet av inkommande offerter m. m. Föreningen bedrev vidare en upplysningsverksamhet i form av föredrag, medverkan vid anordnandet av kurser för byggnadsförmän m. fl., utgivandet av en tid- skrift etc.

Vid utarbetandet av ritningar till olika jordbruksbyggnader har L. B. F. funnit det omöjligt att åstadkomma fullgoda typritningar beträffande plan— lösningar, vilka skulle kunna .i huvudsak oförändrade tillämpas för ett flertal gårdar. Däremot befanns det snart, att olika byggnadsdetaljer såsom bås- pallar, urinavlopp, foderbord, boxar, fönster, dörrar, takstolar, armerings- detaljer, låsanordningar, ventilationsanordningar m. m. inom vissa gränser med stor fördel kunde standardiseras. Därigenom vanns en betydande minsk- ning i ritningskostnaderna och för varje_sådan detalj kunde kontoret därför anlita specialister på olika områden. I samband med denna verksamhet "har tillverkningen av dylika byggnadselement i vissa fall kunnat standardiseras och utbud av olämpliga typer förhindras.

Planlösningama måste däremot utarbetas med hänsynstagande till de för varje enskilt jordbruk rådande betingelserna, produktionsinriktningen, situa— tionsplanen på gården, befintliga byggnader och om- eller tillbyggnad senare av andra byggnader. Även härvidlag har ett samarbete mellan agronomer och byggnadstekniker visat sig behövligt och fruktbart. Bristen på sådant sam- arbete torde många gånger ha menligt påverkat resultatet av den rådgivnings— verksamhet eljest, som bedrivits av personer med ensidiga kunskaper på antingen endast det jordbruksekonomiska eller också endast det byggnads- tekniska området.

Den nyligen bildade Lantbruksförbundets byggnadsförening, SOm över- tager Lantmännens byggnadsförenings verksamhet, har redan från starten mycket betydande resurser till förfogande, då i densamma ingått de större ekonomiska föreningarna på jordbrukets område och den därigenom kan be- traktas som en riksorganisation. Den torde i samarbete med redan befintliga organ såsom hushållningssällskap, egnahemsnämnder m. fl. kunna efter i huvudsak de principer, som legat till grund för Lantmännens byggnadsför- enings verksamhet, starkt befrämja en rationell byggnadsverksamhet på lands- bygden. Tills vidare kommer Lantbruksförbundets byggnadsförening, att ha två centrala ritkontor, ett i Stockholm och ett i Lund och efter hand komma sannolikt ytterligare ett par att upprättas.

Genom Lantbruksförbundets byggnadsförenings verksamhet torde även det försöksarbete rörande olika byggnadsmaterial och byggnadsdetaljer, som Lantmännens byggnadsförening i Lund bedrivit, komma att fullföljas. Som de sakkunniga i följande kapitel framhålla torde härigenom betydande ytter- ligare resultat kunna ernås. Ett samarbete med producenterna av byggnads- material torde härvid även komma i fråga. Denna försöksverksamhet äger ett så stort samhälleligt värde att ett stöd åt densamma från det allmänna i en eller annan form torde kunna ifrågasättas. Möjligen kunde en statens byggnadsförsöksanstalt, organiserad i huvudsak efter samma principer som redan befintliga försöksinstitutioner på växtodlingens, husdjursskötselns-, mejerihanteringens- och trädgårdsskötselns områden, upprättas. Ett samar- bete med nyssnämnda försöksinstitutioner och befintliga sådana på byggnads- teknikens och andra områden borde därvid etableras.

Utbildningsfrågor. Någon speciell utbildning av byggnadstekniker för landsbygdens behov torde icke behöva ifrågakomma, om redan förut var på sitt område utbildade fackmän bringas att samverka vid lösandet av lands- bygdens byggnadsfrågor. För att ett dylikt samarbete skall vara möjligt kräves emellertid av de olika parterna i första hand förståelse för och vidare någon kunskap om landsbygdens byggnadsproblem i allmänhet. För att åstad- komma detta vilja de sakkunniga förorda att stipendier inrättas för arkitekter, ingenjörer och agronomer att dels under nådon tid arbeta vid något byggnadskontor där ett dylikt samarbete förkommer och dels beredas tillfälle till någon inländsk studieresa. Stipendierna föreslås stå-

ende under lantbruksstyrelsens administration och att utgå efter liknande grunder som stipendierna i boskapsskötsel och mejerihantering. För att utomlands studera vunna erfarenheter på hithörande områden böra inrättas stipendier för agronomer och byggnadstekniker, som därtill kunna anses skickade. Några detaljer angående dessa stipendier kan under nuvarande läge icke ges.

Landsbygden saknar i stor utsträckning byggmästare och byggnadsförmän samt byggnadsarbetare, vilka förstå betydelsen och innebörden av en ritning. Det är ej sällan så, att byggnadsprojekt förvanskas genom mer eller mindre

' godtyckliga ingrepp av den som utför byggnadsarbetet. Större delen av bygg- nadsarbetena på landsbygden utgöres av reparationer, vartill egentlig väg— ledning alltid måste saknas utan det hela överlåtes till någon byggnadshant— verkare. Dessa arbeten utföres numera icke alltid efter moderna principer, nya material användas felaktigt o. s. v. För att åt landsbygden skapa en byggnadsarbetare och byggnadsförmanskår med speciell kunskap vilja de sakkunniga föreslå, att kurser om förslagsvis en månads längd inrättas vid en lantbruks— eller lantmannaskola i varje län organiserade så att hantverks- kunniga småbrukare och byggnadsarbetare från städerna erhålla någon teo- retisk utbildning rörande landsbygdens speciella byggnadsförh'ållanden. Till kurserna böra utgå stipendier i huvudsak efter samma grunder som vid lant- mannaskolorna dock så att elev för själva skolvistelsen i huvudsak besparas egna utgifter.

Till dessa teoretiska kurser torde efter hand böra knytas lärlingsutbild- ning i de speciella byggnadsfacken. Denna lärlingsutbildning kan eventuellt organiseras i samband med den i utredning av lantbruksstyrelsen föreslagna gårdshantverkareutbildningen.

KAPITEL 14.

Landsbygdens byggnadsmaterialförsörjning.

Kostnaderna för byggen på landsbygden sammansättas av två stora poster, nämligen utgifterna för material och arbete. De i kapitel 10 återgivna index— beräkningarna utvisa de ungefärliga proportionerna mellan dessa båda fak— torer liksom också mellan olika erforderliga material. Av dessa framgår att arbetslönerna utgöra omkring en tredjedel och materialkostnaderna omkring två tredjedelar av de sammanlagda byggnadskostnaderna. Utgifterna för material äro sålunda i allmänhet inemot dubbelt så stora som utgifterna för arbetslöner och i den mån en större del av arbetet utföres av jordbrukaren själv, komma utgifterna för erforderliga material att alldeles dominera bland de kontanta utläggen. Emellanåt är jordbrukaren dock i stånd att själv bi- draga med en del material, främst virke från egen skog.

Med hänsyn till materialkostnadernas stora betydelse för byggnadskost— naderna på landsbygden, är det närmast ägnat att förvåna, att de spelat en så föga framträdande roll i den omfattande diskussionen om landsbygdens bygg- nadsfrågor. Förklaringen ligger måhända däri, att ökningen i byggnadskost— nader under senare år i första hand betingats av lönestegringen och för- ändringarna i byggnadssätt och standard. Materialprisstegringen har under denna tid varit jämförelsevis mindre framträdande, ehuru icke alldeles oväsentlig. Enligt de i Sveriges lantbruksförbunds indexberäkningar ingående uppgifterna synes den uppgå till inemot 20 % för tiden 1935—39 (och till nästan lika mycket under första krigsåret).

Av de nämnda indexberäkningarna framgår även att landsbygdens ojäm— förligt viktigaste byggnadsmaterial är trä. I Lantbruksförbundets index ingå trävaror med i det närmaste lika stor- vikt som samtliga övriga byggnads— material tillsammans. Av framställningen i kapitel 6 framgår, att trävaru- priserna under det senaste decenniet varierat starkare än priserna för några andra byggnadsmaterial. Det kunde då förefalla, som om just dessa varia- tioner i trävarupriserna skulle spela en utomordentligt stor roll för byggnads— verksamheten på landsbygden. I en del av de kostnadsuppgifter, som legat till grund för den statistiska sammanställningen rörande byggnadskostnaderna på landsbygden i kapitel 10, kan även trävaruprisernas inverkan spåras. Deras betydelse för jordbrukarna minskas emellertid i den mån dessa för sina byggen utnyttjat virke ur egna skogar, vilket i icke ringa utsträckning torde vara fallet.

Viktigast bland övriga byggnadsmaterial äro cement, taktäckningsmaterial och järnvaror. De senares betydelse underskattas något i Lantbruksförbun-

dets indexberäkningar, i vilka vatten—, värme— och andra ledningar samt elektriska installationer icke ingå. De här nämnda materialen ha under det senaste året stigit starkt i pris.

Vad gäller möjligheterna att i det aktuella läget ernå en allmän prissänk— ning på de olika byggnadsmaterialen är här intet att tillägga till framställ- ningen i kapitel 6, till vilken hänvisas. De sakkunniga ha däri rekommenderat, att priskontrollnämnden skall upptaga prissättningen på vissa artiklar såsom cement och järn till förnyat övervägande. Om emellertid möjligheter till prisnedsättning enligt de sakkunnigas mening föreligga för vissa material, finnes å andra sidan risk för att prisstegringar för andra icke helt skola kunna undvikas. De sakkunniga ha därför icke ansett sig kunna räkna med någon sänkning av nu rådande priser för byggnadsmaterial i allmänhet. De rekommendera dock uttryckligen åt företagarna och deras sammanslutningar — liksom åt de priskontrollerande myndigheterna — att göra ansträngningar för att i möjligaste mån hålla nere priserna på byggnadsmaterialen. Före- tagen torde särskilt på vissa områden ha icke obetydliga möjligheter att genom standardisering och rationalisering av sin tillverkning förbilliga denna. Det ligger i företagarnas eget intresse att inte minst under nu rådande för» hållanden söka tillvarataga sådana möjligheter.

Behovet av en standardisering av byggnadsmaterial har starkt understru— kits i flera av svaren på de sakkunnigas rundskrivelse rörande byggnads- kostnaderna på landsbygden. Den upplysnings- och rådgivningsverksamhet, som under de senaste åren bedrivits av Lantmännens byggnadsförening i Lund och som kommer att fortsättas av den nybildade Lantbruksförbundets byggnadsförening, har med framgång visat sig kunna kombineras med en verk- samhet, som varit inriktad på standardisering av vissa byggnadselement. De sakkunniga vilja livligt rekommendera fortsatt arbete på den härvid inslagna vägen. Ett samarbete mellan rådgivande organ i byggnadsfrågor av ifråga- varande typ och tillverkarna synes kunna vara utomordentligt fruktbärande för standardiseringssträvandena. ——-— Huruvida en standardisering skall kunna utsträckas att omfatta hela byggnaderna, är däremot en fråga, om vilken meningarna äro mera delade. Erfarna jordbruksexperter ha bestämt uttalat sig mot försök i dylik riktning, vilka de anse från början dömda att miss- lyckas.

Som i föregående kapitel understrukits, föreligger ett mycket stort behov av rådgivning angående valet av byggnadsmaterial. En sådan planeras också i anslutning till den däri omtalade allmänna rådgivningen i byggnadsfrågor, som Lantbruksförbundets byggnadsförening satt som sin främsta uppgift. En sådan ordning torde också garantera den opartiskhet, som kräves men som knappast är att förvänta av försäljare av byggnadsmaterial. Icke sällan har upplysningen hittills främst bedrivits av sådana.

I detta sammanhang torde några ord om distributionen av byggnads- material vara på sin plats. För åtskilliga sådana material tillämpas ett system med mycket höga rabatter. I en del fall sammanhänger detta därmed, att

316 fabrikanterna använda för längre tider oförändrade bruttoprislistor och allt- efter kostnadsutvecklingen in. in. företags prisändringar endast genom att höja eller sänka sina grundrabatter. I andra fall har systemet med höga rabatter vunnit hävd genom långvarigt bruk och bibehållits utan någon egent— lig anledning. Generellt kan sägas, att priserna på byggnadsmaterial variera förvånande mycket olika köpare emellan. En skicklig inköpare kan i allmän- het erhålla icke obetydliga förmåner framför andra.

Hela detta system innebär å andra sidan, att den tillfällige köparen av en begränsad kvantitet kan komma att få betala ett relativt högt pris. J ordbru— karna i allmänhet och de mindre jordbrukarna i synnerhet ha mycket små möjligheter att erhålla förmånliga inköpspriser. Då de endast vid enstaka tillfällen uppträda som köpare av byggnadsmaterial, sakna de i allmänhet kännedom om pris- och rabattförhållandena för dessa. Då de dessutom icke sällan ha mycket begränsade tillgångar, äro de ofta i hög grad beroende av de kreditvillkor, som försäljarna äro villiga att erbjuda dem.

Konkurrensen mellan säljarna spelar givetvis en viss roll, men alldeles särskilt för landsbygdens folk, som i allmänhet icke ha särdeles många in— köpsställen att välja emellan, är denna lokalt begränsad och därigenom mindre effektiv. Systemet med höga nominella rabatter inbjuder också till försök från försäljarnas sida att uttaga höga priser av tillfälliga köpare och bidrager där- för till att bland dessa skapa en obehaglig osäkerhetskänsla. De sakkunniga ha givetvis icke kunnat bilda sig någon uppfattning angående den utsträck- ning, i vilken dylika möjligheter att utkräva vad som närmast kunde kallas oskäliga priser faktiskt utnyttjas. Förekomsten av en bland jordbrukarna rätt allmänt utbredd misstro mot deras närmaste leverantörer av byggnadsmaterial m. m., ger emellertid vid handen, att det på detta område rådande tillståndet icke kan anses helt tillfredsställande.

Här berörda förhållanden ha tidigare behandlats i bostadssociala utred- ningens betänkande med förslag till förbättring av bostäder för lantarbetare. I sitt yttrande till vederbörande riksdagsutskott angående byggnadskostna- derna på landsbygden av den 28 februari 1939 uppehåller sig även socialsty- relsen vid dessa frågor och uttalar därvid bl. a. följande: »De betydande pris- rabatter, som pläga erhållas vid storbyggen, kunna i regel icke påräknas i fråga om de små byggnadsenheter, vilka i allmänhet förekomma på landsbyg- den. Ifrågavarande förmåner borde emellertid kunna tillförsäkras jämväl denna sistnämnda kategori, om för dessas vidkommande åtgärder vidtagas för att möjliggöra gemensamma inköp. Här synes en viktig uppgift anmäla sig för jordbrukarnas fackliga och kooperativa sammanslutningar. Stor vikt torde också böra läggas vid en organiserad samverkan mellan olika intresserade parter i syfte att på landsbygden befrämja ett billigare husbyggande, bland annat genom konstruktion av för landsbygden lämpliga standardiserade bygg- nadstyper.»

Byggnadskostnadssakkunniga instämma i den uppfattning, som här kommit till uttryck, nämligen att det torde tillkomma jordbrukarnas organisationer

att söka komma till rätta med dessa förhållanden. Åtminstone tre handlings linjer kunna därvid ifrågakomma.

Den första består i ordnandet av en större offentlighet rörande priserna på olika. varor. Om exempelvis en tidning med så stor spridning som J ordbru- karnas föreningsblad publicerade en förteckning på byggnadsmaterial med angivande av gällande marknadspris -— som den ju redan nu publicerar note- ringar för många andra artiklar, som jordbrukare sälja eller köpa —— skulle redan därigenom möjligheterna för återförsäljare att uttaga högre priser väsentligt minskas. Ett samarbete med olika leverantörsammanslutningar torde härvidlag kunna organiseras, så att dessa lämnade erforderliga pris— uppgifter för en dylik publicering. En anordning av här skisserat slag skulle vara ägnad att bryta udden av den misstro gentemot leverantörerna., som nu existerar och som leverantörerna själva, i den mån misstron är obefogad, böra ha det största intresse av att motarbeta. Vid de överläggningar, som de sakkunniga hållit med vissa representanter för byggnadsmaterialleveran— törerna, har villighet att medverka till en anordning av här skisserad art "dekla— rerats i ett par fall. — En annan anordning är givetvis den, att upplysningar om priser lämnas i samband med den rådgivning i byggnadsfrågor, varom nyss har talats. Att så kommer att ske, får väl betraktas som alldeles själv— klart. Fördelen med en publicering vore den, att därigenom även de, som icke anlitade rådgivningen, skulle kunna nås.

Den andra utvägen består däri, att en organisation, som representerar jord- brukarna, träffar överenskommelse med leverantörer om priser vid leveranser till sammanslutningens medlemmar eller till alla jordbrukare. Inom handeln äro sådana avtal icke ovanliga. Konkurrensen mellan olika distributione- former har i vissa fall särskilt gällt återförsäljarnas inköpsvillkor och priser. Då starkt differentierade villkor tillämpas gentemot olika köparekategorier, torde det vara ett betydande intresse för de ogynnsamt behandlade att genom organiserad samverkan söka tillvinna sig bättre villkor. Beträffande jordbru— karnas inköp av byggnadsmaterial har Lantmännens byggnadsförening i Lund erfarenhet om betydelsen av dylik samverkan. Genom avtal med leverantörer har L. B. F. nämligen i vissa fall kunnat uppnå väsentligt förmånligare priser på byggnadsmaterial för jordbrukarna än vad dessa eljest fått betala. I en del fall har försäljningen därvid ordnats så, att genom L. B. F. insända be- ställningar expedierats direkt från tillverkarna till jordbrukarna, varvid av- talat pris tillämpats. I andra fall ha jordbrukarna fått göra sina inköp hos de vanliga återförsäljarna till i marknaden rådande pris — om vilket upplysning lämnats genom L. B. F. —— och sedan i efterhand genom organisationen er— hållit en återbäring från tillverkaren. En avtalsslutande verksamhet av sådan art torde kunna äga stor ekonomisk betydelse för jordbrukarna utan att mot densamma ur allmänna synpunkter några invändningar kunna resas. Det är att förmoda att Lantbruksförbundets byggnadsförening i en eller annan form kommer att fortsätta även denna del av L. B. F:s verksamhet.

Som tredje utväg öppnar sig möjligheten att organisera gemensamma

318 materialinköp för jordbrukarna. Då jordbrukarna numera i mycket stor ut— sträckning samarbeta ifråga om försäljning av sina produkter och inköp av vissa viktiga förnödenheter, ligger en sådan ordning nära till hands. Emeller- tid är att märka, att den enskilde jordbrukaren äger ett ständigt intresse för nu föreliggande marknadssamverkan men endast mycket sporadiskt har in- tresse av inköp av byggnadsmaterial. Detta förhållanden medför, att den enskilde jordbrukaren knappast utan vidare kan påräknas som ständig med- lem i en byggnadsförening. Tages däremot jordbrukarna som helhet, ha de givetvis ständigt ett mycket stort intresse av byggnadsfrågorna. En samman- knytning mellan jordbrukets övriga föreningar och en byggnadsförening —— som ju numera också åstadkommits genom att de hittillsvarande ekonomiska riksorganisationerna bildat Lantbruksförbundets byggnadsförening — är därför nära nog en nödvändighet. Skall en gemensam inköpsverksamhet be- träffande byggnadsmaterial ordnas, torde en sådan jämväl i övrigt böra sam— mankopplas med någon av de övriga sammanslutningarnas verksamhet. Där- igenom skulle redan existerande distributionsorgan kunna tagas i anspråk.

Ordnandet av en sådan inköpssamverkan förtjänar emellertid att noga över- vägas, innan verksamheten sättes igång. En distribution av små partier av olika material medför betydande kostnader och, innan försök till uppbyg— gandet av en ny distributionsapparat göres, torde böra prövas, på vad sätt denna kan förväntas draga lägre kostnader än den redan existerande.

En punkt, på vilken vissa fördelar skulle kunna vinnas, har redan nämnts. Det är sålunda mycket sannolikt att en jordbrukskooperativ sammanslutning med stor omsättning skall kunna uppnå synnerligen förmånliga inköpspriser. Denna. förmån kan emellertid som framgår av den föregående diskussionen i viss mån uppnås redan genom avtal med leverantörsorganisationer utan att själva distributionen skötes av en jordbrukarnas förening.

En annan besparingsmöjlighet ligger måhända i minskade kostnader genom en centraliserad lagerhållning. För att en besparing härvidlag skall upp— komma fordras emellertid dels att ökade transportkostnader därigenom icke förorsakas, dels att jordbrukarna planera på något längre sikt och avstå från att kräva, att varorna skola vara omedelbart tillgängliga på platsen.

En tredje besparingsmöjlighet kan slutligen ligga däri, att sådan sam- verkan med ifrågakommande kreditinstitut inledes, att förluster på grund av utebliven betalning kunna nedbringas.

Byggnadskostnadssakkunniga kunna icke avgöra huruvida en inköpssam- verkan för byggnadsmaterial är lämplig eller icke. De ha med denna diskus— sion endast velat belysa några av de problem, som måste beaktas, om en sådan planlägges. De omtalade problemen förtjäna att noga prövas oberoende av om en inköpssamverkan åstadkommas eller icke; för jordbrukarna torde det alltid vara av betydelse om distributionskostnaderna kunna nedbringas, då. detta möjliggör för köparna att erhålla lägre priser.

*—

KAPITEL 15.

Arbetskostnaderna.

1. Lönestegringen på landsbygden 1935—39.

Av alla faktorer, som medverkat till att höja byggnadskostnaderna på lands- bygden, har stegringen i arbetskostnaderna varit föremål för den största upp- märksamheten och den mest omfattande diskussionen. Jämte den betydande och i och för sig välbehövliga standardförbättringen torde den också starkare än någon annan faktor ha bidragit till byggnadskostnadernas stegring.

Lönestegringen har i främsta rummet verkat genom höjda timlöner för byggnadsarbetarna, men den har icke enbart gällt dessa. För hela lönesätt- ningen på landsbygden har en nivåförskjutning uppåt under andra hälften av 1930-talet förekommit. Efter en nedgång i början av 1930—talet under den svåra krisen ha lönerna för olika lantarbetargrupper mellan 1935 och 1939 stigit med mellan 20 och 30 % för de årsanställda och över 50 % för den till- fälliga arbetskraften. Om denna lönestegring lämnar Lönestatistisk årsbok följande uppgifter.

Löneinkomst per år respektive dag (kr.)

1925/30 1931/35 1936 1937 1938 Lantarbetargrupper: Manliga tjänare .......... ' ........ 1 116 1 005 1 010 1 107 1 221

Statavlön ade körkarlar ............ 1 312 1 232 1 263 1 378 1 526 Tillfälliga daglönare &) 4: 71 4: 44 4: 85

iegenkostlb) —— 4:27 5:10 5:53 1 Statistiken omlagd 1986, jfr Lönestatistisk årsbok.

Tillfälliga daglönare i egen kost 1 936 1 ........................ 102 103 108 11 6 129 123 141 127 1 52

Manliga Statavlönade tj änarc köl-karlar

' 1935: 100.

Dessa uppgifter utgöra ett värdefullt stöd då det gäller att bedöma löne- stegringen för byggnadsarbetarna på landsbygden. För det byggnadsarbete, som utföres med hjälp av på respektive jordbruk stadigvarande sysselsatt arbetskraft, är i själva verket kostnadsstegringen angiven av de anförda upp— gifterna. För den arbetskraft däremot, som endast tillfälligtvis sysselsättes med byggnadsarbete på en gård, har stegringen varit större. Närmast skulle

320 det ifrågakomma att bedöma lönestegringen för denna med ledning av steg. ringen för de tillfälligt anställda daglönarna, vilka som synes varit icke obe- tydligt större än för de statavlönade. Efter vad man vet har byggnadsarbe- tarnas löner i sin tur stigit ännu mera. De ha nämligen efter hand förts upp i nivå med lägsta timlöner i byggnadsarbetarnas kollektivavtal. Arbetslönerna vid byggen på landsbygden ha löst sig ur sitt sammanhang med lönerna vid annat tillfälligt arbete och höjt sig över nivån för dessa, otvivelaktigt delvis beroende på den starka sugning av arbetskraft till städerna och samhällena, som uppkommit genom den omfattande byggnadsverksamheten i dessa. Ett uttryck för denna stegring är även det tillägg till timlönerna, som enligt gällande kollektivavtal numera skall utbetalas till lantarbetare, som syssel- sättas med byggnadsarbete. Eftersom lönestegringen för tillfälligt anställda daglönare under tiden 1935—39 uppgår till 50 % och stegringen för byggnads— arbetarna torde vara större, synas de uppgifter, som framgått av de sakkunnigas i det föregående omtalade enkät, icke orimliga. Enligt dessa skulle timlönerna för byggnadsarbetare sedan depressionens botten ha stigit med mellan 50 och 100 % eller från 60—90 öre per timme till 105—145 öre. Den i enkätsvaren vanligast angivna stegringen är från 60—65 öre i timmen till ungefär det dubbla eller 120—125 öre.

Till den kostnadsstegring, som de höjda timlönerna medfört, kommer ytter- ligare den, som tillämpningen av byggnadsfackens ackordsprislistor visat sig innebära. Som framgår av svaren på de sakkunnigas rundskrivelse, vilka i ett föregående avsnitt återgivits, har ackords- och mätningssystemet under senare år börjat mera allmänt tillämpas på landsbygden inom vissa områden. Till dessa hör Skåne, där systemet torde vara i betydande utsträckning genom- fört. Dessutom synes det vara på väg att utbreda sig i östra Mellansverige, d. v. s. Uppland, Södermanland och Östergötland. I närheten av större indu- striorter liksom även vid offentliga institutioners byggen synes det komma till användning också i andra delar av landet. I övrigt torde mätningssystemet snarare ha uppfattats som ett hot än som en verklighet; dess växande utbred- ning torde i 'en del fall ha avhållit jordbrukare från eljest planerade bygg- nadsföretag.

Storleken av den fördyring, som genomförandet av mätningssystemet skulle förorsaka, synes i olika fall ha starkt varierat. Svårigheterna att riktigt upp- skatta den äro därför stora. Att endast bedöma den efter storleken av upp— kommande ackordsöverskott torde icke vara riktigt. Ackordssystemets funk— tion är att sporra till ansträngningar för att driva upp arbetstakten och det är ingenting som hindrar, att en duglig arbetare kan komma upp i relativt stor förtjänst per arbetad timme utan att detta kan uppfattas som någon fördyring av arbetet. En riktig jämförelse måste därför bygga på en uppskattning av kostnaderna för ett arbete utfört helt på timlön å ena sidan och samma arbete utfört helt på ackord å den andra.

En sådan jämförelse ha de sakkunniga lyckats erhålla från en gård i södra Halland. På denna uppfördes nya byggnader 1938, varvid arbetet utfördes

på timlön. Byggmästarens uppgifter rörande det exakta timantalet för de olika byggnaderna ha multiplicerats med år 1940 gällande timlöner på lands- bygden i södra Halland. Härmed har jämförts resultatet av en uppmätning, som verkställts av en arkitekt, vilken av byggmästareföreningen i Halmstad anlitas som mätningsman och vilken utfört en hel del mätningar även av lant- bruksbyggnader. Till mätningsresultatet gör denne följande kompletteringar:

»1. De kostnader, som utredningen angiver, gälla sådana arbeten, som äro direkt prissatta i respektive prislistor, men givetvis kräves därutöver en hel del hantlangningsarbete, som måste tilläggas kostnaderna. Ex. förutsätter vissa träarbeten, att virket levereras på vissa bestämda platser i bygg- naden. Beroende på tillgång till upplagsplats och byggnadens karaktär för övrigt, kunna dessa kostnader variera rätt avsevärt.

2. Ställningsbyggnad är ej inberäknad i utredningskostnaderna, ehuru 'en hel del av dessa äro prissatta, ty då utförandet varierar betydligt på olika platser och framför allt dess utnyttjande tillvaratages mycket olika, har jag ej velat lägga upp en bestämd linje härför, utan taxerar samtliga kostnader härför till 500: — kr.

3. Olika metoder för samma arbetes utförande tillämpas på.—olika platser, i synnerhet vad det gäller virkets hophuggning m. m. likaväl som olika kon- struktioner komma till användning. Detta kan givetvis i någon mån inverka på utredningens tillförlitlighet, när man nu skall söka fastställa norm.

4. Vissa dolda byggnadsdelars utförande har icke nu kunnat med exakthet fastställas, utan har jag i sådana fall måst utgå från antaganden. T. ex. kan skarvning av virke ha skett i större eller mindre omfattning än utredningen angiver, beroende på vilka virkeslängder som stått till förfogande och i huru stor grad man vid inköp av virke tagit hänsyn till dess mest rationella använ- dande. Någon nämnvärd differens kan det dock icke bliva fråga om.

5. I regel ha alltid byggmästare en del gammalt virke, i synnerhet form— virke, som användes flera gånger. Detta höjer formsättningsarbetet med 15 % och kostnaderna för dessa, då jag räknat med nytt virke, influeras i samma grad som sådant använt virke kommit till användning.

6. Betongarbeten äro beräknade blandade för hand, liksom även murbruk.» Av anförda skäl skulle sålunda mätningsresultatet här visa något för låga kostnader. Jämförelsen ter sig på följande sätt:

Arbetskostnad i kr. ”Palline” fördyring efter efter ackords- genom ackords— timlön mätning systemet Ladugårdsbyggnad och svinhus .................. 6 847 10 743: 74 56'9 Magasinsbyggnad och vagnport .................. 1 900 4 043: 44 1128 Arbetarebostad (i lägenhet) ..................... 2 315 3 918: 35 693 Uthus för arbetarebostaden ..................... 780 676: 92 % 13"? Summa 11 842 19 382: 45 63'7

För uthuset till arbetarebostaden visar mätningen således något lägre kost- nad än vad som uppkommit vid arbete på timlön, för samtliga övriga bygg— nader däremot en betydligt högre.

Redan av detta enda exempel framgår ett par viktiga saker. Dels visar det ' nämligen att verkningarna av ackordsprislistornas tillämpning äro mycket ojämna för olika arbetsobj'ekt. Dels framgår det därav att stegringen är mycket betydande och att ackordssystemets användning medför en fördyring av ungefär samma storleksordning, som den vilken förorsakats av de under 1930—talet stegrade timlönerna. Då det i svaren på de sakkunnigas rund- skrivelse uppgivits, att mätningsförfarandet skulle stegrat arbetskostnaderna med 100 %, torde detta nog i vissa fall vara tämligen riktigt, även om medel- talet för ett större antal byggnader kanske icke skulle komma upp så högt.

En närmare diskussion rörande ackordssystemet följer i fortsättningen. Dessförinnan skola här endast de anförda uppgifterna rörande lönestegringen sammanfattas. Det har sålunda konstaterats en höjning av timlönerna vid byggnadsarbete på landsbygden, som torde uppgå till mellan 50 och 100 % under tiden från krisens botten 1933 till 1939—40. Då arbetskostnaderna ut— göra ungefär tredjedelen av de totala kostnaderna för uppförandet av bonings— hus eller ekonomibyggnader, skulle en lönestegring av 60 % betyda en steg- ring av de totala byggnadskostnaderna med 20 %. Då emellertid jordbrukarna, själva med anlitande av gårdens mera långvarigt anställda folk utföra en del av byggnadsarbetet — åtminstone vissa körslor, grundgrävning etc. — och lönerna för dessa icke stigit lika starkt, torde sålunda de totala arbetskost- nadernas stegring, där ackordsprislistorna icke kommit till användning, vara något lägre än vad som här angivits. I den mån ackordssystemet tillämpats har därigenom tillkommit en ytterligare kostnadsstegring som ej sällan synes ha uppgått till 60—70 % av kostnaderna för det arbete, som utföres på ackord. Om detta utgör ungefär halva byggnadsarbetet eller inemot 20 % av de totala byggnadskostnaderna, innebär ackordsprislistornas användning en ytterligare höjning av byggnadskostnaderna med omkring 10—15 %.

Om man sålunda räknar med att lönestegringen medfört en fördyring av byggnadskostnaderna på landsbygden med 15—20 %, där mätningssystemet icke tillämpats och 20—25 % där detta använts, är det icke ägnat att förvåna att en så kraftig kostnadsstegring under en tid av omkring 5 år förorsakat svårigheter. Det har från många håll omvittnats att kostnadsstegringen — och särskilt ackordssystemet, där detta tillämpats —— hindrat en byggnads- verksamhet, som eljest varit planerad att utföras.

Å andra sidan torde även böra framhållas, att lönenivån för landsbygdens byggnadsarbetare och särskilt förtjänstnivån för dessa icke kan betraktas som hög. Den statistiska undersökning rörande bygnadsarbetarnas inkomster och arbetsförhållanden, som för de sakkunnigas räkning utförts inom socialsty- relsen och som refereras i kapitel 7, ger en god belysning härav. För hela landsbygden voro de genomsnittliga årsinkomsterna enligt denna undersök- ning för murare 3099 kr., för byggnadsträarbetare 2469 kr., för bygg- nadsgrovarbetare 2344 kr., för målare 2237 kr., för rörarbetare 2 572 kr. och för elektriska arbetare 2706 kr. För den egentliga landsbygden, representerad av A- och B-kommuner i den från folkräkningarna lånade indel-

ning, som vid ifrågavarande undersökning använts, ligga byggnadsträarbe— tarnas, byggnadsgrovarbetarnas och målarnas årsinkomster omkring 2 000 kr. eller snarast lägre än de genomsnittliga årsinkomsterna för industri- arbetare i lägsta dyrortsgrupp enligt Lönestatistisk årsbok. Däremot uppgå inkomsterna för murare, elektriska arbetare och rörarbetare på den rena lands- bygden enligt denna undersökning till icke obetydligt högre belopp än vad som motsvarar inkomsterna för andra arbetaregrupper på landsbygden. Sär- skilt för murare och elektriska arbetare är differensen avsevärd.

Årsinkomsterna äro givetvis resultat av såväl timförtjänster som arbetstid. Av föreliggande uppgifter synes man kunna sluta sig till att timförtjänsterna för byggnadsträarbetare, byggnadsgrovarbetare och sannolikt även målare knappast mera avsevärt skilja sig från andra arbetaregruppers på landsbygden timförtjänster, i varje fall icke där mätningssystemet för byggnadsträarbetet icke tillämpats. De låga årsinkomsterna få därför främst tillskrivas den jämförelsevis korta arbetstiden per år. Murarnas sysselsättning torde vara nästan lika ojämn, men detta kompenseras av mycket avsevärt högre timför- tjänster. Rörarbetare och elektriska arbetare torde ha något jämnare syssel- sättning än övriga byggnadsarbetare och högre timförtjänster än andra arbetare på landsbygden.

Dessa omständigheter förtjäna ihågkommas under diskussionen om löne— systemet vid byggnadsarbeten på landsbygden.

2. Ackordssystemets fördelar och olägenheter. Ackordssystemets fördelar och olägenheter ha ständigt varit omtvistade. Om denna diskussion för landsbygdens del under senare år tillspetsats, torde detta delvis finna sin förklaring däri, att ackordssystemets innebörd icke stått fullt klar för de berörda parterna. I princip innebär det ju att lönen utmäts efter det uträttade arbetet. Under dettas gång betalas endast ut en viss tim— lön och sluträkning upprättas först då arbetet eller åtminstone ett visst arbetsmoment slutförts, då det uträttade arbetet värderas efter uppgjorda prislistor. Ackordssystemet innebär en sporre för den duktige arbetaren att påskynda sitt arbete. Ju dugligare han är och ju fortare han därför får arbetet färdigt, dess större blir hans förtjänst per arbetad timme. Uppkomsten av ackordsöverskott utöver den förskotterade timlönen är sålunda intet fel hos systemet. För många torde denna innebörd icke ha stått fullt klar. De ha i stället uppfattat den löpande timlönen som full ersättning för utfört arbete. I viss utsträckning har detta betraktelsesätt varit naturligt. Det torde ha före— kommit tillfällen, då uppgörelse träffats om betalning med enbart timlön, men då, mätning i efterhand ändock ägt rum efter ingripande från byggnads— arbetarnas fackföreningar. Har överenskommelse om utförandet av arbetet mot timlön träffats, är en mätning i efterhand uppenbarligen principiellt oberättigad. — Fall torde även ha förekommit, då arbetslösa byggnads— arbetare utnyttjat den bland jordbrukarna allmänt spridda rädslan för mät-

ningsförfarandet och lyckats erhålla visst arbete under förespegling om att mätning icke skulle komma ifråga, men då krav på ackordsprislistornas till- lämpning likväl i efterhand framställts. Någon gång torde i dylika fall under- handsuppgörelse träffas mellan arbetarna och deras arbetsgivare om annan ersättning än den, som mätningsräkningarna utvisat.

Om ett ackordssystem över huvud skall komma till användning vid bygg* nadsarbete på. landsbygden, är det en angelägenhet av största vikt, att syste— mets grundläggande principer klarläggas och förstås på alla håll. Den oklar— het, som här har rått, och de manipulationer, som bl. a. på grund därav kunnat förekomma, äro lika litet önskvärda för byggherrarna som för arbetarna och måste anses utgöra en allvarlig fara för en sund utveckling.

Näst bristande förståelse för ackordssystemets innebörd torde den om— ständigheten ha varit bestämmande för motståndet inom jordbrukarkretsar mot detta, att de prislistor, som man från byggnadsarbetarnas sida sökt få tillämpade, varit olämpligt avvägda för landsbygdens förhållanden. De ha uppgjorts främst med tanke på städernas och andra samhällens byggnads- verksamhet och trots sin stora detaljrikedom icke innehållit bestämmelser, som varit avpassade för det enklare byggnadssätt, som utmärker lantmanna— byggnader, särskilt ekonomibyggnader.

Riktigheten av detta påstående bestrides visserligen av vissa represen— tanter för byggnadsarbetarna. Från Svenska byggnadsträarbetareförbundet ha sålunda erhållits uppgifter avseende ackordsförtjänster inom några av dess landsbygdsavdelningar. Inom 26 avdelningar inom den lägsta orts— gruppen, VIII, där timlönen utgjort 1: 20 kr., hade under 1939 mätts ackordsarbeten för 979000 kr. (med mätningsarvodet 2 % avdraget), vilka gåvo ett ackordsöverskott på 481 %. Inom 8 avdelningar inom grupp VII med övervägande verksamhet på landsbygden utgjorde ackordssumman 488 000 kr. och ackordsöverskottet 54 %. Över huvud visa Svenska bygg— nadsträarbetareförbundets uppgifter, att avdelningarna inom grupperna med lägre timlön genomgående ha icke endast en mindre andel ackordsarbete av allt arbete utan även lägre ackordsöverskott. Detta visar, säges det från detta håll, att ackordsprislistorna åtminstone icke över lag kunna vara felaktiga på det sättet, att de innehålla för höga priser för sådant arbete, som huvud— sakligen utföres på landsbygden.

En sådan argumentation träffar emellertid icke det väsentliga, som är den alltför stora Ojämnheten i ackordsprisernas verkningar. Redan i ett tidigare kapitel ha de sakkunniga haft—anledning att för städernas del på- tala ojämnheten i prissättningen. Liksom det där understrukits, att full- ständigt lika resultat över huvud icke kunna uppnås vid ackordsprislistornas tillämpning under varierande yttre förhållanden, är det anledning att för landsbygdens del framhålla samma sak. Förhållandena på den enskilda arbetsplatsen, väderleken och många andra omständigheter kunna liksom den enskilda arbetarens yrkesskicklighet och vana vid olika arbetsmoment för—

orsaka betydande variationer i ackordsöverskotten. En felaktig avvägning av prissättningen för olika arbeten måste dock sägas föreligga, då vissa arbets- moment erfarenhetsmässigt i betydande antal fall ge särskilt stora eller särskilt små överskott i förhållande till de genomsnittliga. Mycket höga för- tjänster för vissa detaljarbeten falla lätt i ögonen och åstadkomma betydande förargelse; de bidraga till att misskreditera ackordsbetalningens principer.

Att en dylik ojämnhet föreligger intygas från flera håll. De sakkunniga ha från byggmästare i Skåne erhållit en del belägg härför.

En av Landsbygdens byggmästareförening — en sammanslutning av ett antal byggmästare i Skåne med huvudsaklig verksamhet på landsbygden — på grundval av från medlemmarna inhämtade uppgifter, vilka gällde en sammanlagd ackordssumma av 204678 kr. under år 1938, verkställd under- sökning gav vid handen, att ackordsöverskotten i medeltal uppgingo till 68 %. För grovarbetarna var det genomsnittliga överskottet 55 %, för murarna 64 % och för träarbetarna 77 %. Överskotten varierade starkt från fall till fall. I här berörda uppgifter var lägsta överskottet för grovarbetarna 40 %, högsta 110 %, för murarna varierade överskotten mellan lägst 37 % och högst 250 % och för träarbetarna mellan gränserna 61 % och 156 %. Den, som verkställde här ifrågavarande utredning, ansåg att högsta överskottspro- centen vid helt företag uppstod vid 1) uppförande av monteringsfärdiga trä— villor, 2) gjutformar, 3) stall och logbyggnader och svinhusbyggen samt 4) bostadshus och övriga byggnadsarbeten. Beträffande grovarbetet förklarades, att uppgifterna förmodligen finge anses missvisande. I allmänhet utföres nämligen grovarbetet icke på ackord och de till denna utredning lämnade upp- gifterna avsågo för grovarbetena endast ett mindre antal fall, i vilka mätning förekommit och vilka visat särskilt höga överskott. Ackordsprislistan för murarefacket förklarades ge ett normalt överskott för bostadshus men allt- för höga överskott för vissa specialarbeten och vid uppförandet av ekonomi- byggnader. Ackordsprislistan för träarbeten förklarades i allmänhet ge för höga överskott; den vore även synnerligen olämpligt avvägd och olämplig för användning på landsbygden.

Från ett par byggmästare ha erhållits följande uppgifter, vilka styrkts genom företeende av kvitterade mätningsräkningar i original. Från en av dessa ha erhållits räkningar avseende sju arbeten, vilka givit följande över- skott:

Ackords- Total förtjänst överskott per arbetad

% . Träarbet—are: formsättning för betongvalv över ladugård 109'0 . Grovarbetare: armering av valvet ........................... 208'5 . Grovarbetare: gjutning av valvet .............................. 129-3 . Träarbete: spannmålssilo 138'0 . Träarbete: spannmålssilo 98'5 . Träarbete: spannmålslagerhus ................................. 137'8 . Träarbete: spannmålslagerhus ................................. 157'5

Från en annan byggmästare ha erhållits utförliga uppgifter rörande tre olika byggnadsarbeten. I det första av dessa hade på en medelstor gård upp-

QQOIHÅQJNH

förts ett boningshus om 9-2 )( 155 m med grund av betong, väggar av tegel samt tegeltak på underlag av bräder och papp och en ekonomibyggnad. in— nehållande garage, huggebod, 2 betfolksrum och 1 drängkammare med garderober och tvättrum, traktorrum och kvarnrum samt vindsutrymmen till magasin, med grund av betong, väggar av tegel, brädloft av 11/4” spåntade bräder och tegeltak med spånunderlag. Kostnaden för boningshuset upp— gavs till 25700 kr., vari inräknats grovarbete, mureri, träarbete, smide, plåtslageri och glasarbete samt fri grus. Kostnaden för ekonomibyggnaden, beräknad på samma sätt, var 9300. För ackordsarbetet ha uppgjorts 4 mätningsräkningar för grovarbetarna, 3 för murarna och 3 för träarbetarna. Dessa uppvisa följande siffror för ackordsöverskotten.

F" Ackords- Överskott orskott .. . ' overskott, 1 % av Grovarbetarna: kr. kr. förskott 1. hantlangning till puts m. m. ............... 126: 85 49: 10 387 2. diverse ............................................. 762: 28 115: 04 151 3. hantlangning vid murning m. m. ......... 647: 23 385: 43 596 4. schaktning m. m. .............................. 884: 41 573: 15 648 Summa grovarbete 2 420: 77 1 122: 72 46'4 Murarna: 1. utvändig puts m. m. ........................ 452: 74 316: 25 699 2. diverse ............................................. 1 288: 82 850: 48 660 3. murning m. m. ................................. 848: 22 504: 84 59% Summa mureri 2 589: 78 1 671: 57 645 Träarbetarna: 1. diverse ............................................. 1 281: 43 657: 96 513 2. formsättningen m. m. ........................ 344: 53 491: 45 142'6 3. snickerier o. d. ................................. 1 039: 45 366: 53 353 Summa träarbete 2 665: 41 1 515: 94 56'9

Samme byggmästare har 1938 uppfört ett bostadshus 9 X 11 m på betong— grund, med tegelväggar och tegeltak på underlag av bräder och papp till en kostnad av 16500 kr. Äckordsmätningsräkningarna visade följande siffror vid detta arbete:

Förskott Ackords- Överskott ' överskott, i % av Grovarbetarna: kr. kr. förskott 1. schaktning ....................................... 530: 59 263: 79 497 2. hantlangning vid murning .................. 224: 79 48: 44 21'5 3. diverse ............................................. 376: 93 78: 51 208 Summa grovarbete 1 132: 31 390: 74 346 Murarna: 1. murning m. m. ................................. 328: 18 274: 50 836 2. diverse ............................................. 815: 15 689: 31 846 Summa mureri 1 143: 33 963: 81 843 Träarbetarna: 1. formsättning .................................... 170: 85 349: 68 204-7 2. diverse ............................................. 244: 95 212: 54 86%; 3. diverse ............................................. 463: 74 404: 26 87-2

Det tredje bygget, som samme byggmästare lämnat uppgift om, var upp- förandet av en större hissloge. Här var träarbetet det väsentliga och mät- ningsräkningen för detta, vilken upptar 139 poster, slutar på 3972: 15 kr. I förskott hade utbetalats 2045: 57 kr., varför överskottet blev 1 926: 58 kr. eller 941 %.

Ytterligare några exempel omtalas i en av Kristianstads läns hushållnings— sällskap till Konungen ingiven framställning, dagtecknad den 23 december 1940, vilken remitterats till de sakkunniga. Hushållningssällskapet, vilket icke lämnat svar på de sakkunnigas rundskrivelse rörande byggnadskost- naderna på landsbygden, anför i skrivelsen »flera exempel på de höga arbets— löner, som kunna debiteras, därest nu gällande ackordsprislistor tillämpas.

1. En grundgrävning krävde 1235 timmars arbete. Timlön utgick med 1: 21 kr., vilket gick till 1 494: 35 kr. för hela arbetet. Vid mätning tillkom 2 752: 64 kr., varför hela arbetet kostade 4 246: 99 kr. eller 3: 44 kr. per arbets— timma.

2. Fastspikning av ett 5 m långt läkt på fyra ståndare vid magasintrappa att användas såsom räck. Arbetet tarvade islagning av 8 femtums spik och betingade enligt 1937 års ackordsprislista 5:45 kr. samt tog en tid av 15 minuter i anspråk.

3. Upphängning av ett par skjutportar vid en nybyggd ladugård. Arbetet bestod i att driva in 16 träskruvar för fastsätt'ning av 4 rullar på förut färdig- ställda portar samt att resa upp och hänga portarna på en järnskena, som skruvades fast på redan befintliga skruvbultar. Arbetet tog fyra timmar för två man och betingade en kostnad enligt mätningslista av 43:90 kr. eller 5:49 kr. per arbetstimma. Enligt riksskiljenämndens utslag T119 den 25 november 1935 skulle arbetet kostat lika mycket för själva upphängningen av portarna trots att järnskena och rullar voro ditsatta på förhand. Under sådana omständigheter skulle arbetet krävt högst halva tiden, vilket i så. fall skulle betingat en arbetslön av 10: 98 kr. per timma.» Till framställningen ha bifogats fyra mätningsräkningar, av vilka tre avsågo vissa träarbeten vid ett tegelbruksbygge, »vilket arbete i form av material och noggrannhet närmast kan jämställas med jordbruksbyggnader», samt den fjärde träarbeten vid inredning av en spannmålssilos i ladugårds- byggnad. Överskotten och timförtjänsterna utgjorde i dessa fall:

Ackords- Överskott Total förtjänst överskott, i % av per timme, kr. kr. förskott kr.

. Träarbete vid tegelbruk ............ 187: 62 399: 97 213-2 3: 69 . Träarbete vid tegelbruk ............ 255: 47 1 040: 93 407'5 5: 99 . Träarbete vid tegelbruk ............ 187: 62 1 637: 53 8728 11: 48 . Träarbete vid ladugård ............ 378: 12 547: 72 144-9 3: 52

Förskott,

Några av de i framställningen från Kristianstads läns hushållningssällskap nämnda fallen synas gälla mindre arbeten, vilka tillfälligtvis givit mycket stora ackordsöverskott. Sådana fall torde vid tillämpningen av ett ackords-

prissystem knappast helt kunna undvikas och några alltför långt gående slut- satser få därför icke dragas av enstaka exempel.

De här anförda uppgifterna bestyrka likväl riktigheten av vad från flera olika håll framhållits, nämligen att ackordsprislistorna verka synnerligen ojämnt. En felaktighet i dessa, som redan i ett föregående avsnitt påtalats, utgöres av de s. k. skyddsackorden, d. v. s. sådana ackordsprissättningar, som hindra eller åtminstone hämma användningen av vissa material, konstruk- tioner eller arbetsmetoder. Den oriktiga prissättningen för resandet av stommen till monteringsfärdiga trähus eller insättningen av vissa på fabriker färdigställda byggnadselement drabbar givetvis byggenskapen på landsbyg- den likaväl som den i städerna i den mån samma ackordsprislistor komma till användning. Denna fråga har behandlats så utförligt i avdelningen om avlöningssystemet vid byggnadsarbetena i städerna, att ytterligare diskus- sion på denna plats icke torde erfordras.

Enstämmigt betygas också från alla håll, att ackordspriserna för vissa vanligen förekommande arbetsmoment äro oproportionerligt högt satta. Sär- skilt synes detta gälla vissa delar av ackordsprislistorna för träarbete. Ett sådant i allmänhet förhållandevis enkelt arbete som formsättning utpekas ofta som för högt prissatt; enligt några ovan anförda uppgifter har över- skottet härför i vissa fall uppgått till 200 %.

Det synes även vara en allmän erfarenhet, att överskotten bli onormalt stora på enklare träarbeten vid uppförande av ekonomibyggnader. Härvid- lag synes redan nomenklaturen i prislistorna mycket illa svara till landsbyg- dens förhållanden och föranleda ovisshet och meningsskiljaktigheter rörande tolkningen. Det förhållandevis enkla arbete det här gäller skulle sannolikt kunna med tillfredsställande noggrannhet värderas enligt betydligt enklare mätningssystem än det, som nuvarande ackordsprislistor medföra, om ett ackordssystem över huvud skall tillämpas. Såväl krångligheten i användningen av nuvarande prislistor som de onormalt höga ackordsöverskotten för rela- tivt enkla arbeten, vilka till en betydande del skulle kunna utföras av icke särskilt kvalificerat folk och för vilka en jämförelse mellan byggnadsarbetar- nas och andra på landsbygden tillfälligt sysselsattas förtjänster därför ter sig naturlig, gör att ett på nuvarande ackordsprislistor grundat ackords- system på landsbygden framkallar ett icke obefogat motstånd.

Skall ett ackordssystem över huvud användas på landsbygdens byggnads— arbeten, framstår det därför enligt de sakkunnigas uppfattning som ovill- korligen nödvändigt, att särskilda för dylikt arbete avsedda prislistor ut- arbetas. En tillämpning av samma prislistor som i städerna och andra. större samhällen syfnes olämpligt så snart det rör sig om andra arbeten än ,upp- förandet av bostäder. Det utredningsarbete, som de sakkunniga låtit särskilda. experter utföra beträffande städernas ackordsprislistor, har åsyftat att ur dessa. rensa ut de mest betydande oriktigheterna i prissättningen och även om listorna härigenom kommit att bli något bättre även för landsbygden, ha dock de speciella landsbygdsproblemen därvidlag icke kunnat beaktas. Över

huvud är utarbetandet av ett ackordsprissystem på ett område, där sådant tidigare icke förekommit, förenat med betydande svårigheter och torde förut- sätta att erfarenhet under icke alltför kort tid samlas av en provisorisk till— lämpning av vissa ackordssatser. Det har därför icke varit möjligt för de sakkunniga att på den korta tid, som stått till deras förfogande, få utarbetat en ens provisorisk ackordsprislista för landsbygdens förhållanden.

Av än större betydelse än det nu anförda är för bedömningen av frågan om lämpligheten av ett ackordsprissystem för byggnadsarbeten på lands— bygden följande omständigheter. På landsbygden äro gränserna mellan olika. yrken vanligen mindre utpräglade än i städerna. Det är sålunda ett önskemål att landsbygdens eget folk skall kunna användas i den utsträckning detta låter sig göra för litet av varje och därvidlag även kunna hjälpa till vid bygg- nadsarbeten. Detta önskemål framstår ur flera synpunktersom berättigat. Det rena jordbruksarbetet växlar sålunda avsevärt i omfattning under olika årstider. En del av den arbetskraft, som är erforderlig vid jordbruket under den brådaste tiden vid skörden, måste för sin bärgning kunna sysselsättas med annat arbete under andra tider av året. Sedan gammalt har sådant arbete även stått till förfogande. Emellertid har den ekonomiska utvecklingen efter hand till industrin överfört åtskillig verksamhet, som tidigare under mera primitiva former bedrivits på landsbygden. Denna utveckling har med— fört ökad produktivitet och höjt välstånd. Det är emellertid därför icke klart, att en fortsättning av densamma kan äga rum på alla punkter. Det arbete som direkt knyter sig till den fasta egendomen och de levande inventarierna, tillkommer givetvis i första hand de jordbrukande. I viss utsträckning synes byggnadsarbetet naturligt böra fogas in i dessas övriga sysselsättning.

Ett sådant säsongutjämningsproblem reser sig icke endast för de inom jordbruket arbetande. Så små, som de enskilda arbetsobjekten äro då det gäller byggandet på landsbygden, måste det uppstå betydande svårigheter för en specialiserad byggnadsarbetarkår att erhålla en någorlunda jämn sys- selsättning. Växlingarna av arbetsplats måste vara rätt täta och vid flertalet tillfällen måste en längre eller kortare tid komma att förlöpa, innan nytt arbete kan erhållas. Erfarenheten lär också att landsbygdens byggnadsarbetare ha. en stor arbetslöshetsrisk; inom byggnadsarbetarfackförbundens landsbygds- avdelningar är arbetslösheten i allmänhet större än inom avdelningarna i städerna. Arbetstiden per år blir därför för byggnadsarbetarna på lands- bygden rätt kort; även under så gynnsamma år som slutet av 1930—talet haft att uppvisa, torde den genomsnittliga arbetstiden för dessa icke ha varit mer än 1 200—1 500 timmar per år. Om dessa byggnadsarbetare skola erhålla en i förhållande till andra arbetargrupper rimlig bärgning trots att de endast kunna erhålla arbete som byggnadsarbetare kanske halva året, måste de för varje arbetad timme erhålla en ersättning, som vida överstiger timlönen för andra arbetarkategorier på landsbygden. Att belasta byggnadskostnaderna därmed —— vilket i viss mån kan sägas ske, i den mån städernas ackordspris- listor komma till användning och timförtjänsterna därmed komma upp till en

nivå av inemot 2 kr. (över 50 % överskott på timlöner om 1: 20—1: 30 kr.) — synes icke rimligt. Byggnadskostnaderna böra knappast ökas med vad som erfordras för att försörja byggnadsarbetarna under den tid, som de icke bygga. En sådan belastning, som för övrigt saknar motsvarighet inom något annat yrke, skulle i alltför hög grad hämma en byggnadsverksamhet, som ur såväl sociala och folkmedicinska som jordbruksekonomiska skäl framstår som högeligen önskvärd. De arbetare, som utföra byggnadsarbete på landsbygden, böra därför vara i hög grad intresserade av att för egen del erhålla en säsong— utjämning eller rättare säsongutfyllnad i sin sysselsättning, t. ex. en kombina- tion av jordbruksarbete och byggnadsarbete.

För jordbrukarna är det givetvis av vikt att byggnadskostnaderna, och särskilt de kontanta utgifterna för byggnaders uppförande, hållas nere. Den naturahushållning, som ännu utmärker landsbygden i betydande utsträckning, tvingar jordbrukarna att själva utföra så mycket arbete som möjligt. Deras bidrag med virke från egen skog och andra egna material spela även stor roll. Det är bl. a. även därför, som de nuvarande ackordsprislistornas tillämpning framstår som olycklig; de fördyra sålunda särskilt användningen av trä, som jordbrukarna i betydande utsträckning själva producera, och öka i stället användningen av andra material, vilka inköpas.

På landsbygden bosatta arbetare böra i största möjliga utsträckning ha tillfälle att deltaga i förekommande arbeten. Detta önskemål innebär, att avlöningssystemet måste vara så beskaffat att det icke lägger hinder i vägen för utnyttjande även av för speciella yrken mindre kvalificerad arbetskraft. Framförallt synes nuvarande ackordssystem hindra en dylik ordning. Ett ackordsarbete som omfattar hela arbetet måste, om avsedd effekt skall uppnås, ettdera utföras av likvärdig arbetskraft eller eventuellt uppkommande ackords— överskott fördelas på arbetslaget i förhållande till timlönen, som då måste vara fastställd med utgångspunkt från vederbörande arbetares kvalifikationer i förhållande till varandra. Intet av dessa båda system kan för ernående av anförda önskemål vara att rekommendera. En annan utväg vore visserligen att de olika arbetsmomenten uppdelades och att ackordslistor endast upp— rättades för sådant arbete för vilkets utförande krävdes speciellt utbildad arbetskraft. Även denna utväg synes bereda så stora svårigheter för arbetets planläggning och utförande att ej heller den kan rekommenderas. Använd- barheten av landsbygdens arbetskraft växlar från fall till fall och det kan sålunda ej uppdragas någon generell regel för var gränsen mellan den special- utbildade och den från landsbygden direkt anställda arbetskraften skall gå. Även om detta vore möjligt skulle uppdragsgivaren få så stora svårigheter i fråga om övervakning och fördelning av arbetet att även ur denna synpunkt systemet synes förkastligt.

Å andra sidan är ett väl avvägt ackordssystem förenat med vissa fördelar, som icke helt böra lämnas ur räkningen. I och för sig är det givetvis riktigt att lönen utmäts efter det uträttade arbetet och icke efter blotta närvaron på arbetsplatsen. En riktig betalning efter själva arbetsprestationen torde stimu-

331 lera arbetstakten och befrämja yrkesskickligheten. Vid ackordsbetalning kan övervakningen på arbetsplatsen inskränkas. Kvaliteten av det utförda arbetet torde närmast påverkas i gynnsam riktning av ackordsbetalning; icke fullgott arbete torde nämligen utan särskild ersättning få göras om. Av dessa och åtskilliga andra anledningar synes utvecklingen icke endast inom industrin utan också inom jordbruket gå mot allt mera ökad användning av ackords- lönesystemet under det att tidlönesystemet i samma mån inskränkes,

Det anförda avser närmast det egentliga byggnadsarbetet. För sådana specialiteter som exempelvis rörlednings— och elektriska installationer ställer sig frågan på ett i viss mån annat sätt. Dessa arbeten torde i huvudsak knappast kunna utföras av annan än särskild yrkesutbildad arbetskraft. Rörande det för denna lämpligaste avlöningssystemet råda olika meningar. Från jordbrukarnas sida framställes många gånger önskemålet att även detta arbete helt skall utföras på timlön i den tron, att kostnaderna därigenom skulle bli lägre än om det utföres mot ackordsbetalning. Från installations— företagens sida synes däremot ackordssystemet föredragas dels därför att företagen då lättare kunna beräkna kostnaderna, dels därför att den över- vakning, som vid tidlönsarbete erfordras, är svår att ordna. Däremot finnas — enligt vad som framgår av från Rörledningsfirmornas riksförbund och Elektriska arbetsgivareföreningen till de sakkunniga ingångna skrivelser, delvis refererade i ett tidigare kapitel — på arbetsgivaresidan önskemål om ett slopande av den fasta ackordsprislistans tillämpning på landsbygden och en övergång till ett system av s. k. fria ackord, d. v. s. överenskommelse om priset i varje särskilt fall mellan ifrågavarande arbetsgivare och arbetare.

I skrivelsen från Rörledningsfirmornas riksförbund framhålles sålunda, ' att branschens ackordsprislista uppgjorts med hänsyn till städernas för- hållanden. »Den har också visat sig vara föga ägnad att tillämpas på arbeten på landsbygden. Anläggningar på landsbygden äro nämligen på grund av själva byggnadssättet i många avseenden enklare att utföra än arbeten i städerna. Därtill kommer, att anläggningar på landsbygden, även om de med hänsyn till sitt ändamål och förhållandena i övrigt äro att betrakta som full- goda arbeten icke behöva vara kvalitativt lika högtstående som arbeten i städerna. Vi behöva i detta sammanhang endast peka på installationer i ladugårdar. Om man ville fasthålla vid listans obligatoriska karaktär, även utanför städer och liknande samhällen, bleve det därför nödvändigt att införa ett flertal särbestämmelser, för att priserna för arbeten på landsbygden skulle bliva riktigt avvägda efter arbetenas svårighetsgrad.

Vi hava försökt uppgöra ett förslag till standardprislista med sådana särbestämmelser. Det har emellertid visat sig vid undersökning av, hur ett dylikt förslag skulle verka på olika anläggningar, att —— trots kraftiga nedskär- ningar — arbetskostnaderna i många fall bliva onormalt höga. Detta synes bero därpå, att anläggningar på landsbygden icke i fråga om svårighetsgraden äro så likartade som arbeten i städerna. Vi hava därför kommit till den upp— fattningen, att vad man åsyftar, nämligen att arbetslönen bör avväges efter

332 det nedlagda arbetet, icke kan uppnås med dylika särbestämmelser. Under sådana förhållanden synes den bästa utvägen att nå detta syfte vara, att i stället begränsa prislistans giltighetsområde, så att densamma endast kommer att gälla städers, köpingars och municipalsamhällens stadsplanelagda områden, dock att densamma bör omfatta arbeten å landsbygden för stat eller landsting, vilka under vanliga förhållanden närmast hava stadskaraktär. Detta system innebär visserligen i och för sig stora nackdelar, men där- igenom skulle möjlighet beredas vederbörande arbetsgivare och arbetare, att för arbeten å landsbygden i de enskilda fallen träffa uppgörelse om ackord efter andra grunder, än de i standardprislistan tillämpade. Om uppgörelse om sådant ackord icke skulle kunna träffas, bör arbetet utföras som timlöns- arbete.

Hur stor nedskärning av arbetskostnaderna en dylik anordning för lands- bygdens del skulle komma att medföra, är mycket svårt att avgöra, då man måste räkna med okända faktorer. Vad särskilt arbeten på lantgårdar be- träffar, torde man emellertid kunna utgå från, att den skulle medföra en reducering av arbetslönerna på cirka,4O %.»

Från en sammanslutning av rörledningsfirmor med huvudsaklig verksam- het på landsbygden, Rörledningsentreprenörernas landsortsförbund, ha de sakkunniga även erhållit en redogörelse för vissa önskemål (i huvudsak åter- givas samma synpunkter-i oktobernumret 1940 av förbundets organ Rör- mokaren). Dessa önskemål sträcka sig icke lika långt som de, vilka ovan återgivits. Principen med en fast ackordsprislista betecknas däri som mycket idealisk. »Genom densamma överflyttas nämligen ansvaret för arbetets pryd- liga, snabba och riktiga utförande till arbetstagaren. Det är ju mycket stor fördel med hänsyn till de längre avstånden på landsbygden och därmed föl- jande höga kostnader för arbetsövervakning.» Emellertid önskas att från ackordsbetalning skola undantagas mindre arbeten om upp till 50 partimmar (i stället för nu 20). Vidare begäres en revision av avtalsbestämmelserna och prissättningen på en rad punkter, där de nuvarande icke äro lämpade för landsbygdens förhållanden.

Elektriska arbetsgivareföreningen skriver: »Med tanke på det högst avse- värt lättare montagearbetet för landsbygdens anläggningar föreslå vi, att betydligt större reduktion än den hittills gällande skall tillämpas i de fall, dessa anläggningar utföras på ackord. För att möjliggöra en smidigare ackords- sättning bl. a. med hänsyn till önskvärdheten, att ifrågavarande arbeten i största utsträckning kunna utföras av organiserad arbetskraft —- vilket hit- tills på grund av ackordsprissättningen i mycket stor utsträckning tyvärr icke varit fallet — anse vi nödvändigt, att systemet med s. k. fria ackord återinföres för denna kategori. För detta ändamål måste % 9 mom. 3 kom- pletteras med följande bestämmelser: ,För installationer i boningshus och ekonomibyggnader, avsedda eller tagna i anspråk för bedrivande av jordbruk, skogsbruk eller fiske, må ackordssättning av dylika s. k. fria ackord ske enligt andra priser eller andra system, än vad som gäller för de fasta prislistorna.'»

Byggnadskostnadssakkunniga vilja uttala att det synes dem önskvärt, att arbetsmarknadens parter noga undersöka, huruvida icke speciella överens— kommelser kunna träffas för landsbygden, vilka taga sikte på att avlägsna de anledningar till missnöje, som åberopats som skäl för ändring av nu— varande system.

3. Avtalsförhållandena på landsbygden. Kollektiva avtal avseende byggnadsarbetet på landsbygden i hela riket förekomma icke. De avtal, som Svenska byggnadsindustriförbundet slutit med lokalavdelningarna av byggnadsfackförbunden, gälla i regel endast vissa samhällen samt närmast omgivande område inom viss i avtalen angiven om- krets. Dessutom finnes en bestämmelse i avtalet mellan Svenska lantarbets- givareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet om betalningen till lant— arbetare, vilka utföra byggnadsarbete på gård, där de äro fast anställda. De olika specialbranschernas -— exempelvis rörlednings- och elektriska bran- schernas — avtal gälla visserligen hela riket, men särskilt på landsbygden finnas utanför organisationerna stående företag och arbetare. I övrigt råder vad som närmast kan karakteriseras som ett avtalslöst tillstånd. Orsaken ligger däri, att landsbygdens arbetsmarknad endast i begränsad utsträckning blivit berörd av organisationssträvandena.

Sålunda finnas blott vissa ansatser till bildandet av arbetsgivaresamman- slutningar av byggnadsentreprenörer på landsbygden, medan sammanslut- ningssträvandena på arbetaresidan heller icke, även om de på senare år gjort betydande framsteg, nått så långt, att alla arbetare äro medlemmar i organisa— tionerna. Ur denna synpunkt sett sammanhänga de motsättningar, som gjort sig gällande ifråga om lönebildningen för byggnadsarbetare på landsbygden, med att vi just nu uppleva en organisationssträvandenas brytningstid på detta område. Att därvid från den ena sidan bruk gjorts av blockadvapnet är knappast något enastående; dylikt har under motsvarande tider förekommit på många andra områden av arbetsmarknaden, där en viss pacificering seder- mera, då organisationerna på ömse sidor vuxit sig starka, åstadkommits.

Det övergångstillstånd, som rått under de senaste åren, kan icke karakteri- seras som gynnsamt för någon part. Tillämpningen av de för helt andra än landsbygdens förhållanden uppgjorda ackordsprislistorna har på sina håll haft uppenbart orimliga verkningar. Landsbygdsbefolkningen har svårt att förstå nödvändigheten av den i avtalen med oorganiserade arbetsgivare in— tagna organisationsklausulen, vilken stipulerar att endast medlemmar i den avtalsslutande organisationen få anlitas för utförande av arbetet. Båda dessa förhållanden ha medverkat till uppkomsten av en social oro, vilken bl. a. återspeglat sig i många av de i ett föregående avsnitt refererade svaren på de sakkunnigas rundskrivelse angående byggnadskostnaderna på landsbygden.

Såvitt de sakkunniga kunna se, finnes för ett uppordnande av förhållan— dena på landsbygdens arbetsmarknad vad gäller byggnadsarbeten ingen annan väg än den, som på andra områden redan tidigare beträtts och som

består däri, att organisationer på ena sidan mötas av organisationer på len andra, vilka sedan genom inbördes avtal åstadkomma en reglering av för— hållandena. Att tillgripa en tvångslagstiftning för'landsbygdens del för att förhindra en sådan utveckling, som på. andra områden redan ägt rum, tcrde icke vara att rekommendera.

På arbetaresidan ha efter hand byggnadsfackförbunden erhållit 'en växande anslutning även på landsbygden. Under ett kortare skede av 1930—talet fram— trädde Riksförbundet landsbygdens folk, som representant för yrkeskunniga byggnadsarbetare inom jordbrukareleden, närmast småbrukare och andra mindre jordbrukare, och träffade avtal rörande byggnadsverksamhet, dels i sådana fall där den byggande jordbrukaren var egen företagare, dels också med på landsbygden verksamma byggmästare. Denna avtalsverksamhet visade sig emellertid vara behäftad med vissa brister och efterträddes sedermera av en överenskommelse med byggnadsfackförbunden rörande rätten för olika förbund att sluta kollektivavtal för byggnadsarbetet på landsbygden. I denna överens- kommelse avstod B. L. F. från denna rättighet i södra och mellersta Sverige. Avtalet uppsades från B. L. F:s sida och utlöpte med utgången av 1938. För- handlingar om nytt avtal ha förts men icke lett till något resultat. I huvud- sak torde R. L. F. dock icke under de senaste åren ha uppträtt som facklig organisation för byggnadsarbeten på landsbygden. De organisationer, som man härvid har att räkna med, äro sålunda i främsta rummet byggnadsfack- förbunden. Detta förhållande är i viss mån motiverat därav, att samma arbe- tare merendels utföra byggnadsarbete såväl i de mindre samhällena som på. rena landsbygden.

I viss mån företräder emellertid även Svenska lantarbetareförbund'et vissa byggnadsarbetareintressen. Sedan hösten 1938 ingår nämligen i förbundets kollektivavtal med Svenska lantarbetsgivareföreningen en bestämmelse om särskilda timlöner för byggnadsarbete, då sådant utföres i jordbrukarens egen regi och av hos denne fast anställda arbetare. I samband därmed är följande protokollsanteckning av visst intresse: »Parterna äro ense om att arbetsgivare icke skall påfordra att arbetare utför arbete, som förklaras i blockad av till landsorganisationen anslutet förbund, under förutsättning att blockadens respekterande godkänts av Svenska lantarbetareförbundets styrelse, dock att blockad ej får gälla arbeten, som regleras i detta avtal eller som utföras av gårdens egna arbetare för gårdens behov och i dess egen regi.» Dessa bestäm- melser i lantarbetareavtalet torde emellertid icke ha större betydelse annat än för de större gårdarna.

På arbetsgivaresidan saknas ännu en representativ organisation. Svenska byggnadsindustriförbundets medlemmar äro huvudsakligen verksamma i städerna och de stadsliknande samhällena och sakna därför i allmänhet in. tresse för landsbygdens förhållanden. Förbundet har tvekat ifråga om lämp— ligheten att inom sin organisation upptaga egentliga lantbyggmästare, enär svårigheterna ansetts vara stora att vid sammankoppling av avtalsförhållan— dena i städerna och på. landsbygden ernå för den senare lämpliga villkor.

Förbundets avtal med lokalavdelningarna av byggnadsfackförbunden gälla endast de olika samhällena med närmaste omgivning inom viss i avtalen fast— ställd omkrets.

Svenska lantarbetsgivareföreningen är icke heller skickad att tillvarataga arbetsgivareintressena ifråga om byggen på landsbygden. Till föreningen äro nämligen i huvudsak endast större jordbrukare anslutna. En sådan utvidg- ning av medlemsstocken, som skulle erfordras för en dylik utvidgning av föreningens verksamhetsområde, har icke ansetts lämplig. Då de enskilda. jordbrukarna endast mycket sällan uppföra nya byggnader, måste under alla förhållanden betydande svårigheter föreligga att åstadkomma en effektiv arbetsgivareorganisation.

Någon fastare sammanslutning av byggmästare och entreprenörer på lands— bygden existerar icke heller. Ansatser till dylika organisationer ha emellertid på senare år förekommit. Några byggmästare i Skåne ha sålunda bildat Landsbygdens byggmästareförening. Något mera omfattande är Rörlednings- entreprenörernas landsortsförbund. Relativt nybildad är Hallands läns lands- bygdsentreprenörers arbetsgivareförening. Sistnämnda organisation synes åt- njuta visst stöd av B. L. F. och enligt vad de sakkunniga inhämtat pågå arbeten att åstadkomma liknande organisationer i andra delar av landet; längst torde förberedelsearbetet ha kommit i Skåne och Östergötland. Då byggmästarna och entreprenörerna på landsbygden mestadels äro mindre företagare, som i många fall närmast kunna karakteriseras som arbetsförmän och som endast föga skilja sig från yrkesarbetarna, torde de ha svårt att på egen hand åstad- komma effektiva arbetsgivareorganisationer.

Under sådana förhållanden och då fortfarande en väsentlig del av bygg— nadsarbetet inom jordbruket utföres av jordbrukarna i egen regi, skulle bildandet av en jordbrukarnas egen sammanslutning för tillvaratagandet av deras intressen ifråga om byggnadsarbeten för dem sannolikt utgöra den bästa lösningen av här diskuterade problem. Närmast tillhands ligger, att någon redan existerande jordbrukaresammanslutning upptager dessa frågor på sitt program. Enligt vad de sakkunniga erfarit, föreligga vissa planer i den riktningen. De senast ovan omtalade entreprenörsammanslutningarna äro sålunda avsedda att vara anslutna till B. L. F. En annan möjlighet är, att den inom Sveriges lantbruksförbund nyligen bildade riksorganisationen, Lant- bruksförbundets byggnadsförening, på sitt program även upptar arbetslöne— frågorna. Denna organisation torde visserligen icke kunna uppträda som arbetsgivareförening i vanlig mening, men en allmän principöverenskommelse mellan densamma och byggnadsfackförbunden, vilken skulle vara bindande för de senare och utgöra en rekommendation från den förra till jordbrukarna, skulle ——- om den kunde åstadkommas — vara av värde. I densamma finge ingå bestämmelser såväl rörande löner som rörande avgränsningen mellan olika arbetarekategorier. Huruvida ett ackordssystem däri skulle ingå eller uteslutande timlönssystem föreskrivas, finge givetvis bli de ifrågakommande parternas sak att bestämma. Väljes den förra utvägen, torde utarbetandet av

336 en särskild ackordsprislista för landsbygden bli nödvändigt. Även området för dess tillämpning finge därvid fastställas, varvid måste tillses, att jord- brukarna icke hindras från att i önskvärd utsträckning själva deltaga i bygg- nadsarbetet.

Då olägenheterna av tillämpningen av för städerna utarbetade ackords- prislistor äro så. stora, att de i det närmaste utgöra ett absolut hinder för byggnadsverksamhet på landsbygden, vilja de sakkunniga rekommendera en provisorisk överenskommelse om tillämpning av timlön för byggnadsarbeten på landsbygden, intill dess en mera definitiv överenskommelse kan träffas.

337 Bilaga 1 .

Byggnadsstommen och säkerhetsföreskrifterna ur ekonomisk synpunkt.

Då det gäller att nedbringa byggnadskostnaderna för den bärande stommen kunna helt visst en mångfald olika tekniska åtgärder diskuteras. Den följande undersökningen har emellertid i huvudsak begränsats till sådana faktorer, som äro betingade av myndigheternas hållfasthetsföreskrifter rörande vissa byggnads- material, främst betong och järn.

Säkerhetsföreskrifterna avse i första hand att säkerställa att byggnaden upp— föres på ett ur hållfasthetssynpunkt fullt betryggande sätt, men kunna sedda i ett större sammanhang anses utgöra en sammanfattning av alla de krav, som man ur det allmännas synpunkt måste ha på en byggnad även i en mängd andra av- seenden. Bland dessa märkas krav på viss grad av brandsäkerhet, värmeisolering, ljudisolering, beständighet för klimatiska eller andra påverkningar, spricksäker- het, styvhet mot formförändringar, luftskydd etc. De normer, som bestämma ett byggnadselements anordning och dimensioner och sålunda även dess kostnad, äro följaktligen icke alltid av rent hållfasthetsteknisk art utan kunna i många fall återföras till andra lika välmotiverade krav. Självfallet kan man minska byggnads- kostnaden för den bärande stommen genom att sänka anspråken på den byggnads- tekniska standarden till ett minimum. Förutsättningen för att några reella be- sparingar för byggnaden i sin helhet härigenom skola kunna uppkomma är dock att standardsänkningen icke drives så långt att hyresvärdet sjunker.

Bland åtgärder, som kunna ifrågakomma, märkas främst en justering av håll- fasthetsbestämmelserna, som möjliggör en rationellare utnyttjning av byggnads- materialen. Denna fråga är ytterst komplicerad och kan givetvis icke lösas på ett fullt tillfredsställande sätt förrän en mängd tekniska problem närmare klarlagts. Bl. a. saknas ännu en entydig definition av själva säkerhetsbegreppet.1 Dessa spörsmål falla emellertid utom ramen för denna utredning, som i första hand avser att belysa den ekonomiska sidan av problemet. Här må endast erinras om att sedan början av år 1940 tvenne statliga kommittéer arbeta med revidering av de nu gällande statliga järn- och betongbestämmelserna av år 1931 respektive 1934.

Tak.

Bärkonstruktionen för bostadshusens yttertak utföres i allmänhet med tak- stolar av trä.. Ännu bestämmes takstolarnas dimensioner och detaljutförande ofta av en sedan långliga tider utbildad timmermanspraxis, som visserligen väl kan sägas ha fyllt sin uppgift för de takstolstyper, där den sedan gammalt utprövats och befunnits lämplig, men som knappast håller måttet då den tillämpas på nyare takkonstruktioner med flackare lutningar och andra spännvidder. En kon— struktivt riktig dimensionering och detaljutbildning av dylika takstolar skulle säkerligen medföra besparingar och i många fall även en väl behövlig ökning av den faktiska säkerhetsgraden. En viktig förutsättning härför är dock att våra normer för beräkning av vindtryck i väsentliga delar omarbetas till en bättre överensstämmelse med de resultat som den moderna vindtrycksforskningen nu- mera kommit till.

Väggar.

Tegelmurverk. I tab. 1 hava tillåtna påkänningar för murade tegelväggar enligt byggnadsnämndens i Stockholm bestämmelser samt danska och tyska

* Jfr Walter Kjellman och Georgi/Västlund »Säkerhetsproblemet i byggnadskonsten». Ingeujörsvetenskapsakademiens handl. Nr 156. l940.

normer sammanställts. Som synes tillåtes genomgående i såväl Danmark som Tyskland högre belastningar på tegelväggar än hos oss samtidigt som fordringarna på tegelmaterialets tryckhållfasthet äro avsevärt lägre. Beträffande de danska bestämmelserna är det anmärkningsvärt att de icke göra någon åtskillnad på den tillåtna påkänningen för väggar av 11/2 stens och 1 stens tjocklek, ett förhållande som synes svårt att bringa i samklang med den svenska tegelforskningens klassiska resultat, även om det givetvis kan föreligga olikheter i svensk och dansk byggnads— praxis beträffande förekomsten av avstyvande tvärväggar etc.

Tab. 1. Tillåtna påkänningar för tegelmurverk, kgcmf.

Husbyggnader, normal våningshöjd.

Tegelkvalitet 1.3 stens vägg 1 stens vägg Normer Sten- Knlk- Ce- Knlk- Ce- Bctcckning hålli'. 5:13; cement- ment- 15313; cement. ment— kg/cm2 bruk bruk [ bruk bruk Sverige. Stockholms bygg- Högporöst murtegel 50 —— —— 3 — * nadsuämnds tekn. Lättmurtegel1 180 7 11 — 5 8 —- best. Hårdbränt murtegel 270 — 15 —— —— 10 —4— Danmark. ” . Normer forBeregn. nFuldbraendte Mur- afHusbygn.-konstr. sten» ............ 150 8 12 16 8 12 16 Dansk lng.—f0re— »Haardbr. Murstenn 225 —— 16 ——_ — 16 -—— ning. Rev. 1930. »Mergelkliuker». . . . 300 _ 20 28 _ 20 28 Tyskland. ” DIN 1053, 1937 »Porige Vollsteine» 50 4 5 — Tillåtna påkänningar »Mauerziegel, enligt lokala byggm- 2 Klasse» 100 7 S — bestämmelser, dock » 1 » 150 10 14 16 högst 15 kg,/cm2 även »Hartbrandziegel» 250 —- 18 22 om nKlinkoi-n an- »Klinkern ........ 350 —— —— 35 vändes. I Gäller även vanligt murtegel. 2 Gäller murar och pelare om ZSIZ 1), (l = fri höjd, 11 = minsta tvärmått), vid central bc- lastning och under normala avstyvningsförliållanden. Om l>12 b multipliceras tabellvärdena 121) a med (7) Kalkcementhruk lc : 21; : 105. Cementbruk lc : 3”. 3 Förutsätter nöjaktig avstyvning medelst murade tvärväggar, kontreforter eller andra åt- gärder. Reichsformat 250 X 120 X 65 mm. Cementbruk lc : 45. Vid fristående nuirpelare tillåtas avsevärt lägre påkänningar.

Den genomsnittliga svenska tegelkvaliteten har sedan år 1931, då de nu gällande normalbestämmelserna för murtegel antogos, undergått en väsentlig för— bättring vad beträffar tryckhållfastheten. I anledning härav skall Tegelbrukens Centralförbund enligt egen uppgift föreslå följande förhöjda värden:

Tryckhållfasthet, lig/cm? T 1 t medeltal av lO tegel , 0 eg e s Murteaelsort volymvikt Murtogel- Föreslagna normer n & normer kg/dm3 av år 1931 y Högporöst murtegel . . .. 1'2 45 60 _- . . . . 1'4 —— 140 Lättmurtegel .......... 1'6 180 225

Sedan några år tillbaka hava de porösa tegelsorterna undersökts genom ett stort antal murverksprovningar i full skala, som genomförts dels vid Statens Provnings— anstalt och dels vid Chalmers Provningsanstalt. Provningsresultaten, vilkas be— arbetning ännu icke slutförts, ha ökat kännedomen om de porösa tegelsorternas hållfasthetsegenskaper och bl. a. föranlett professor Kreiiger att komplettera den av honom tidigare uppställda formeln för beräkning av murverkshållfastheten vid tungt murtegel, så att den i sin nya utformning även är tillämplig på de porösa tegelsorterna. Formeln, vars giltighet undersökts vid vanlig våningshöjd, c:a 3 m, och för tegel med volymvikter mellan 1'2 och 1'8, lyder:

kl . 6 + 0'1 kb ,. km=(;ä+357'2)g_12.5% vt

där km = murverkets tryckhållfasthet i kg/cm2 kt = murteglets » >> >> kb = murbrukets » >> » (dock högst 60 kg/cmg) y = teglets volymvikt i kg/dm3 h. = murens höjd i cm 1) = >> minsta tvärmått i cm i = teglets tjocklek i cm. Tillämpas formeln vid jämförelse av murverkshållfastheten för tegel med tryck- hållfasthet enligt nu gällande tegelnormer med murverkshållfastheten för tegel med tryckhållfasthet enligt de föreslagna nya normerna, så erhålles under i övrigt lika förutsättningar en ökning av c:a 30 0/0 för det högporösa teglet och av c:a 20 0/0 för lättmurteglet, vilken således kan sägas utgöra ett mått på standardförbätt- ringen i hållfasthetshänseende. Om tegelbruken sålunda numera kunna hålla sin produktion vid en sådan nivå, så synes en däremot svarande förhöjning av de till— låtna påkänningarna önskvärd och berättigad. I den mån man kunde påräkna ett förbättrat arbetsutförande och en noggrannare kontroll borde ytterligare förhöj- ningar kunna genomföras utan att den faktiska säkerhetsgraden minskades.

Möjligheterna att ekonomiskt utnyttja en eventuell förhöjning av de tillåtna påkänningarna för murverk begränsas beträffande ytterväggar i viss mån genom deras dubbla funktion av bärande och värmeisolerande omslutningsväggar för byggnaden. Värmeisoleringskravet blir nämligen i regel bestämmande för vägg- tjockleken. En förhöjning av de tillåtna påkänningarna medför i alla händelser den fördelen att teglets användningsområde utvidgas. ”

För de s. k. smalhusen i Stockholms förorter ha ytterväggar av 1 stens hög- poröst tegel ofta kommit till användning. I förhållande till den vanligen använda 11/2 stens väggen av lättmurtegel äro dessa väggars värmeisoleringsförmåga något i underkant. Utredningar beträffande värmekostnaden per kvadratmeter golvyta i sådana hustyper1 visa emellertid att den är avsevärt större än för det normala hyreshuset i innerstaden, varför det kan ifrågasättas, om man icke för sådana typer tvärtom borde öka kraven på ytterväggarnas värmeisoleringsförmåga.

Med hänsyn till den försvårade bränsleförsörjningen i vårt land vore det fördelaktigt om tegeltillverkningen kunde inriktas på en något lättare och följakt— ligen mera värmeisolerande tegelkvalitet än låttmurteglet. En dylik tegelproduk- t-ion skulle dessutom enligt uppgift från Tegelbrukens Centralförbund kräva c:a 40 0/0 mindre mängd importbränsle än den nuvarande.

Enligt en på initiativ av Tegelbrukens Centralförbund verkställd utredning erhölls för ett visst fall c:a 6 ”lo minskning av uppvärmningskostnaden om ytter- väggarna murades med tegel av volymvikten 1'4= i stället för med det vanliga lätt- murteglet (volymvikt 1'6). Inräknades en proportionell minskning av värme-

] Jfr Statens offentliga. utredningar 1935: 2, sid. 252.

anläggningens kostnad erhölls en årlig besparing, som motsvarade en hyressänk— ning av c:a 1 0/o.

Porösa stenmaterial. Även vid dessa väggmaterial torde vissa besparingar kunna göras genom en revidering av gällande säkerhetsföreskrifter.

Betongväggar. Då betonghusen äro av ganska ungt datum saknas ännu i stort sett enhetliga föreskrifter rörande betongväggars dimensionering. Enligt Stock- holms byggnadsnämnds tekniska bestämmelser är den minsta tjockleken för en bärande armerad betongvägg begränsad till 15 cm, i undantagsfall 13 cm. Enligt danska normer är motsvarande tjocklek 10 cm. På grund av svårigheter vid ut— förandet torde man kunna sätta 12 a 13 cm som den praktiska gränsen för tjock- leken vid en dylik vägg. Frågan om betongväggens bärförmåga är ett mycket komplicerat problem, som nära sammanhänger med övriga spörsmål rörande dimensioneringen av det helgjutna betonghuset t. ex. plasticeringsfrågan m. in. Här må endast nämnas att Svenska Cementföreningen tagit initiativ till en utred- ning av dessa frågor, vars resultat kan väntas föreligga inom kort. Det finnes emellertid anledning förmoda, att väsentliga besparingar skola kunna göras även på. detta område.

Pelare.

Som bärande pelare användas mestadels konstruktioner av tegelmurverk, armerad betong eller järnbalkar kringgjutna med en brandskyddande beklädnad av armerad betong. Sistnämnda pelartyp är i de allra flesta fall oekonomisk, då den kräver många gånger större järnmängd än den armerade betongpelaren sam— tidigt som betongåtgången är i det närmaste lika för de bägge konstruktions— typerna. Även ur järnbesparingssynpunkt bör man om möjligt ersätta järnpelarna med armerade betongpelare. Genom en förhöjning av de tillåtna betongpåkän- ningarna kunna betongpelarna i vissa fall utformas med smäckrare dimensioner, vilket ofta är av stor betydelse ur utrymmessynpunkt; dock torde minimidimen» sionerna för pelare i de övre våningarna bestämmas av praktiska skäl, såsom hänsyn till balkupplag etc.

Bjälklag.

I högre bostadshus utföras bjälklagen numera vanligen av massiva armerade betongplattor eller av tunna betongplattor uppburna av järn- eller betongbalkar. Därjämte förekomma hålkroppsbjälklag av betong ehuru i mindre utsträckning. De i Stockholms ytterområden vanliga 3—vånings smalhusen hava under de sista årens produktion uteslutande utförts med betongbjälklag. I lägre hus och villa— byggnader användes som regel träbjälklag.

Träbjälklag. Träbjälklaget utfört på vanligt sätt ställer sig i allmänhet något billigare att bygga än betongbjälklaget. En återgång till detta byggnadssätt torde dock icke vara. tillrådlig, i varje fall icke för hyreshus, där man måste sätta stort värde på den täta och ljudisolerande avskillnad mellan de olika våningarna, som betongbjälklaget medför. Bland övriga påtagliga fördelar, som betongbjälklaget erbjuder i jämförelse med träbjälklaget märkas följande: ökad beständighet och styvhet, okänslighet för väta, hindrad spridning av väggohyra, bättre brandskydd samt förbättrad stabilitet hos stommen. De bägge sistnämnda synpunkterna äro numera av den största betydelse med hänsyn till luftskyddet. En återgång till träbjälklag skulle dessutom medföra såväl ökade underhållskostnader som minskad livslängd för byggnaden.

Beträffande de svenska hållfasthetsföreskrifterna för trä må anmärkas att de i jämförelse med övriga anförda normer praktiskt taget genomgående äro ogynn-

sammare. Den för träbjälkar dimensionerande böjningsspänningen är exempelvis 125 % högre i såväl danska som finska och tyska normer.

Tab. 2. Tillåtna påkänningar för barrträ. Husbyggnadskonstruktioner, normala belastningsfall.

Sverige Danmark Finland Tyskland Statliga järn- Dansk lngenier- Statliga best. DIN best. 1931 1 ,forening 1930 1932 1052, 1938

lig/cm2 % åkg/cmg % kg,"cm2 % lig/om' %

Böjning eller dragning parallellt 5

med fibrerna ................ 80 100 90 1125 90 ” 112'5 90 ]12'5 Tryck parallellt med fibrerna. . . . 60 100 60 ' 100 80 133 80 133 Tryck vinkelrätt mot fibrerna .. 20 100 15 75 15—25 75—125 16—20 80—100 Skjuvning parallellt med fibrerna 8 100 10 125 12 150 12 150

] Avse trä till ställningsbyggnader, sliprur och farbanor men användas på många håll också. för husbyggnader, bl. a. i Stockholm.

2 Gäller endast vid böjning. För dragning parallellt med fibrerna tillåtes 100 kg,/omg. Anm. I Tyskland har man nyligen (DIN 4074, 1939, 1940) gått in för att indela bygg- nadsträi tre olika. klasser. Angivna tabellvärden hänföra sig till den mellersta klassen. An- vändes_trä av bästa klass. tillåtes en förhöjning av ovanstående siffror med l/1|.

I detta sammanhang må. erinras om de undersökningar av svenskt furuvirkes hållfasthetsegenskaper, som utförts vid Statens Provningsanstalt på uppdrag av Ingeniörsvetenskapsakademien i Stockholm. Undersökningarna resulterade i ett förslag till nya väsentligt ökade tillåtna påkänningar, vilka i vissa avseenden t. o. m. gå längre än de tyska normerna av 1938 (jfr IVA Handlingar nr 92, 1929). Vidare kan nämnas det omfattande forskningsarbete rörande svenskt trä, som f. n. pågår vid Statens Provningsanstalts trälaboratorium och som bekostas av Svenska Trävaruexportföreningen, Ingeniörsvetenskapsakademien och Svenska Teknolog— föreningen.

Möjligheten att praktiskt utnyttja en eventuell förhöjning av den tillåtna böj— ningspåkänningen förminskas emellertid av att nedböjningarna måste hållas inom lämpliga gränser och i vissa fall genom den åtminstone i Stockholm tillämpade föreskriften att minimibredden hos bjälke upplagd på murverk icke får under— stiga 4”. Vid rivning av äldre murade byggnader har man nämligen ofta konsta- terat att bjälkändarna varit mer eller mindre angripna av röta. Det kan emeller- tid ifrågasättas om man icke genom andra lämpligare åtgärder skulle kunna före- bygga dylika rötskador.

Betongbjälklag. Vid betongbjälklagen kunna avsevärda besparingar göras genom ett rationellt utnyttjande av materialen. Detta uppnås främst genom att använda högvärdigt armeringsjärn i kombination med kvalitetsbetong. I detta sammanhang kan det vara av intresse att jämföra de svenska normerna för armerade betongkonstruktioner med motsvarande hos våra närmaste grannländer.

Av tabell 3 framgår att den tillåtna påkänningen för armeringsjärn i allmänhet är lägre hos oss än hos våra. grannar, med undantag för byggnadsnämndens i Stockholm sedan hösten 1939 tillämpade påkänningar för klenare armeringsjärn och för högvärdigt armeringsjärn St 52 i plattor över 13 cm tjocklek. De tyska normerna representera den övre gränsen och ligga c:a 25 0/o högre än våra statliga bestämmelser för det vanliga armeringsjärnet (St 37) och c:a 10 0/o högre än Stockholms byggnadsnämnds bestämmelser för det högvärdiga armeringsjärnet (St 52).

Tab. 3. Tillåtna påkänningnr för armeringsjärn, lig/cm”. Husbyggnader (inomhuskonstr.), normala belastningsfall.

Material eller Bau- n. k l't t bt k . St 87 St 44 St 52 Betonstahl- vaies cec ning gcwebe N 0 r m 0 r Sträckgräns övre 24 28 34—36 60 kg/mm' undre 22 26 36 1 — Brottg'räns lig/mma 37 44 50 60 Sverige. Giltighetsomrade. Statliga betongbest. 1934. alla konstr. ...... 1 100 1 300 — — Stockholms byggnadsnämnd. G > 12 mm ...... 1 100 1 300 1 8002 — G 5 12 » ...... 1200 1400 1800Sl — Danmark. 1 500_ Normer for J eernbeton-Konstr. plattor .......... 1 200 1 300 ( _1 600 > — Dansk Ing.forening. Tillägg plattor om 1700_ 3/m 1940. O'b 5 09 X Ob till, > 1 400 1 500 i—1 800 > —— balkar m.m.. . . . Finland. Normalbest. för byggnadsverk 01,28 2 140 ........ 1 200 — — 1 200 5 av betong och armerad betong Obs:-32 1804 ........ 1 400 —- — '— 7/11 1940. 01723 2 2304 ........ -— 2 400 5 Norge. Regler for utferelse av arbeider plattor d ( 10 cm. . 1 000 —— —— _ i armert betong. Norsk Ing.- övriga konstr. 1 200 — 1600 — forening 1939. NS 427. Tyskland. ” Bestimmungen des Deutschen plattor och balkar, Ausschusses fiir Eisenbeton O'bgsZ 160 1400 -— —— '— Rev. 1938. plattor, Ubes 2 225 —- —— 2 000 2 400 balkar, O' 1228 2 225 — 1 800 — 1 Enligt Stockholms byggnadsnämnds tekn. best.; motsv. övre sträckgräns c:a 38 kg/mma. ” I enkelarmerade plattor tunnare än 13 om, i T-balkars pos. mom.zon och till skjnvarm. i alla slags konstr. O'jzill = 1 400 kg/cm”. I konstr. med arm. av St 52 fordras 01128 2 300 kg/cm”. s Gäller icke i plattor under 7 cm tjocklek. * Skärpta fordringar på projektering, kompetens hos arbetsledare samt arbets- och material- kontroll. ” Enligt förslag av Betongföreningen i Finland. Gäller plattor med i huvudsak vilande belastning.

Ännu mera utpräglat är detta förhållande beträffande de tillåtna betongpa- känningarna (jfr tabell 4).

För betong med viss tillåten tryckhållfasthet tillåtes sålunda i allmänhet en lägre påkänning hos oss än hos våra grannar. Jämföras normerna med avseende på den absolut högsta tillåtna påkänningen, så ligga de svenska statliga normerna högst (jfr tab. 4). Påkänningar över 70 kg/cm2 kunna dock sällan utnyttjas vid husbyggnadskonstruktioner, varför denna omständighet hittills saknat praktisk betydelse. Då den begärda tryckhållfastheten inom vissa gränser är bestämmande för cementhalten och därmed även för betongkostnaden, så inses vidare att det är förhållandet mellan tillåten påkänning och begärd tryckhållfasthet, som är avgörande för ekonomien och icke den tillåtna påkänningens absoluta storlek i och för sig. I tab. 5 ha de tillåtna påkänningarna. för betong med 180 kg/cm2 kub- hållfasthet vid 28 dygns ålder sammanställts.

Tab. 4. Tillåtna påkänningar för armerad betong i husbyggnadskonstruktioner. Bjälklagsplattor, normala belastningsfall.

Sverige Tyskland Norge Danmark Finland

Regler for utferelse af arbeider ) Dansk Ing.- Normalbestämmelser för Betong- betongbest. byggnads- Ausschusses fiir Eisenbeton armert betong. Norsk ingcnier- forening byggnadsverk av betong häktet 1934 niimnd' 1938 forening 1939 NS 427 1930 7 och armerad betong 1940

Kubhållf. Normala Korsarm. Normala Tjocka 28 dygn plattor plattor och plattor plattor plattor med 85d(200m d220cm SSdQIOGm iOSdSIl-lcm d220cm (! b 23 ”nu 0 till ”nu Gtill Otill 0 till lig/cm2 kg/cm2 lig/cm? kg/cm” lig/cma kg/cm2 kg/cm2

Statliga Stockholms Bestimmungen des Deutschen

120 40 * 50 4

140 40 — ——

160 46 50 5 53'5 ” 60 5 63'5 ** 175 50 585 ' 68'5 " 180 51 1 60 9 70 ” 195 53'5 * 65 6 75 " 220 58 ' — — 230 60 1 63 240 62 1 66 250 63'5 " 67 290 71 " 71'5 82 ” 7213 340 80 * —— 785 395 90 " 84'5 450 100 ' -— — — —— 90

5 Betong med »Hochwertiger Zement». ” Följande villkor förutsättas i allmänhet uppfyllda:

I Betongens hållfasthet styrkas genom förprov. ' » » » | » . Skärpt arbets-

kontroll.

” Statliga. bestämmelser må. även tillämpas under villkor att motsvarande grad av noggrannhet och kontroll kan påräknas vid arbetets utförande.

' Betong med »Handelszement».

Kubhållfastheten påvisas genom för-prov och fortlöpande prov- ningar. Skårpta fordringar på projekteringsutförande, kompetens hos arbetsledare samt arbets- och material- kontroll.

7 Normer for Jsembeton-Konstruktioner.

Tab. 5. Tillåtna Inf-känningar för ordinär husbyggnadsbetong. Kubhållfasthet vid 28 dygns alder 180 kg/cmg.

Normer Platt'ocklek Betong med O'bzs = 180 lig/cm2 .) d cm . . .. . Förhöjd tillåten påkänning gällande i fast såtiill du eller (593th Vanligen tillåten påkannmg (ij tab. 4) r ' kg/cm2 % kg/cm2 %

Sverige 1934 40 51

Danmark 1930

Finland 1940 129 152

Norge 1939 121 58'5 146 69 172

Tyskland 1938 - 60 150 70 175

Man konstaterar att den svenska husbyggnadsbetongen icke på långt när ut- nyttjas i samma grad som motsvarande betong hos de flesta av våra grannländer.

Givetvis får man vid en dylik jämförelse icke bortse ifrån att de olika normerna äro anpassade efter väsentligt skilda förutsättningar. Våra betongmaterialier äro dock väl så goda som de utländska, i vissa fall säkerligen bättre. Den svenska cement— kvaliteten är mycket hög och har under lång tid visat sig anmärkningsvärt jämn. Icke heller synas de klimatiska. olikheterna vara så stora att de i och för sig kunna förklara den stora divergensen. Den främsta anledningen härtill torde samman- hänga med det förhållandet att de utländska normerna förutsätta en noggrannare kontroll av betongarbetena än vad som hittills genomsnittligt kunnat påräknas vid våra husbyggnadsarbeten.

En minskning av säkerhetsmarginalen för betongkonstruktioner synes dock önsklig och berättigad i den mån kraven på kompetens och kontroll samtidigt ökas.

Ekonomisk undersökning av massivbjälklaget.

För att komma till en uppfattning om de ekonomiska konsekvenserna av dessa hållfasthetsföreskri—fter har i det följande utförts en jämförande kostnadsunder— sökning av några vanliga. typer av det s. k. massiva betongbjälklaget konstruerade enligt Stockholms byggnadsnämnds tekniska bestämmelser, statliga normalbe- stämmelser och bestämmelser med i viss mån godtyckligt valda förhöjda påkän- ningar. I förhållande till de statliga normerna karaktäriseras de senare bestämmel- serna av c:a 10 0/0 förhöjda järnpå'känningar och 20 ”lo förhöjda betongpåkänningar. I övrigt ansluta de sig i huvudsak till de tyska normerna.

Följande .konstruktionstyper hava undersökts; enkelarmerade kontinuerliga och fritt upplagda plattor samt korsarmerade fritt upplagda plattor. Varje typ har undersökts för två olika spännvidder och med tre olika kvaliteter hos armerings— järnen (St 37, 44 och 52). Spännvidderna hos de olika konstruktionstyperna korrespondera inbördes så. att .de vid samma belastning giva samma maximala moment och kunna i övrigt anses ordinära för respektive typer. För att utröna den i varje enskilt fall mest ekonomiska dimensioneringen av konstruktionen har betongspän—ningen varierats inom intervallet 30—80 kg/cm'z.

Undersökningen har genomförts med för bostadshus sedvanliga belastnings- föreskrifter. Hänsyn har tagits till den ändring av totala belastningen, som upp- kommer till följd av den bärande betongplattans växlande tjocklek vid varierande betongspänning.

Kostnaderna hänföra sig till Stockholmsförhällanden i november 1940. Kost- nader per 1112 bjälklag innefatta materialkostnader och arbetslöner för den bärande betongkonstruktionen. I arbetslönerna ingår avtalsenligt dyrtidstillägg och semes- terersättning. Fasta kostnader, d. v. s. av betong— eller järnmängd oberoende kostnader hava icke medtagits; i betongpriset har sålunda icke inräknats kostnader för landgångar, hisställning, uppställning och transport av betongblandare, in- plankning för materialupplag, eldning, täckning, vatten etc., men däremot drift, amortering och reparationer för blandaren, uppvärmning av betongmaterial m. m. Kostnader för form, putsning och golvkonstruktion ingå icke. Allmänt har förut- satts att allt armeringsjärn levererats från svenskt bruk.

I undersökningen har räknats med följande a-priser för armeringsjärn (material- och arbetslöner inräknade):

Kli nin och . . K .. gångs fasa ;? va. 1 e 118. S- yrrååsen bruk St 37 .................. 47'6 öre/kg 42'9 öre/kg St 44 .................. 48'2 » 43'4 >> St 52 .................. — 44'9 »

Priserna avse 14 mm järn och grövre. Vid klippning och bockning på byggnads- platsen har inräknats 10 % spill. Vid St 37 och 44 har förutsatts att järnet leve- rerats klippt och bockat från bruk endast i de fall då konstruktionen dimensione- rats enligt alternativet med förhöjda påkänningar.

Betongpriserna1 framgå av diagram 1, som åskådliggör sambandet mellan betongpris, cementmängd, kubhållfasthet (O' Kga) och tillåten påkänning (Un-a). Linjen »t III» visar sambandet mellan cementmängd och kubhållfasthet vid normala förhållanden och har baserats på ett omfattande material, som ställts till förfogande av Svenska Cementföreningen. (Förutsättningar: singelbetong med A—cement och 1” max. stenstorlek, förhållandet sand: sten: 1:1, trögflytande konsistens, normal kontroll, sakkunnigt utförande, normala temperaturförhållan- den, god efterbevattning, någon gradering av materialierna har ej förutsatts). Dessa hållfasthetsresultat torde sålunda genomsnittligt f. n. uppnås av våra bättre entreprenörer och byggmästare. Linjen »p II» avser betong gjuten med plastisk konsistens och under sträng kontroll men i övrigt med samma förutsätt— ningar som i det föregående. De streckade linjerna »t I» och »p 1» visa de resultat, som kunna påräknas vid laboratorieprovningar med motsvarande betongmaterialier och konsistensformer, och äro av intresse, då de vid jämförelse med övriga linjer giva en uppfattning om den säkerhetsmarginal man vid de olika graderna av kontroll ansett lämplig och nödvändig. Linjen »t IV» hänför sig till statliga bestämmelser i det fall då betongens tryckhållfasthet icke styrkes genom fortlöpande provning. De isolerade punkterna i diagrammet avse byggnadsnämndens i Stockholms före- skrifter för de bägge standardbetongblandningarna 1:3z3 respektive 1:2'5:2'5 och förutsätta en kontroll av mera stickprovsmässig natur.

Den med »A» betecknade brutna linjen i diagrammets nedre vänstra del visar sambandet mellan utprovad kubhållfasthet vid 28 dygns ålder och tillåten på— känning enligt statliga bestämmelser. Linjen »B» framställer motsvarande rela- tion vid en förhöjning av de tillåtna påkänningarna med 20 %.

' Följande materialpriser hava använts: Cement 3'55 kr./säck om 50 kg, sand 7'50 kr./ms, singel 8'50 kr./m”.

I arbetslönen ingar ackordspriset 7'50 kr./m”, motsvarande maskinblandning och gjutning vid hiss med självtippande skopa.

belonqpris

ieprov slrånq kontroll normal konlroll utan Iorl'l'c'aponde kcnlroll (skalliga trögflglonde konslslens plastisk konsistens

"lll-n

slutliga. belonqbes'l. slalh' a betonqbea'l. med

20 :'o ?örhöjnlnq Stockholms bgqqnåmnd

Hanak» a. (n 4-

T'lllåfen — kubhållfoslhef

Diagram 1. Samband mellan betongpris, cementmängd, kubhållfasthet och tillåten påkänning vid olika normer och förut— sättningar betrdfande kontroll.

Sambanden mellan kubhallfasthet och cementmangd enligt linjerna np I», »p 11», t I» och »t III» hava baserats på. uppgifter fran

Svenska Cementföreningen och avse singelbetong med A-cement och 1" max. stenstorlek, förhållandet sandzsten = 1:1, sak- kunnigt utförande, normala temperaturförhållanden och god efterbevattning, någon gradering av materialiema har ej förutsatts.

Linjerna i diagrammets högra nedre del visa kostnaderna per m3 betong av viss tillåten påkänning under de olika förutsättningarna. »A, tIII» och »A, tIV» representera således kostnaden för betong enligt statliga bestämmelser, dels vid normal kontroll och dels utan fortlöpande kontroll. »B, p II» hänför sig till be- stämmelser med förhöjda påkänningar och sträng kontroll, varvid det ansetts rimligt att räkna med en mera kvalificerad betong. De isolerade punkterna avse byggnadsnämndens i Stockholm standardbetongblandningar. De »vertikala» delarna av linjerna äro bestämda av respektive normers föreskrifter angående minimicementmängd för inomhuskonstruktioner (250 och 240 kg cement/m3 betong enligt statliga svenska, respektive tyska normer).

Övriga förutsättningar framgå av detaljredogörelsen nedan för de olika kon— struktionstyperna.

Enkelarmerad fritt upplagd platta.

Belastningsantaganden. Konstanta laster: Nyttig last ............................................ 200 kg/m2 Mellauväggar .......................................... 100 >> Golvkonstruktion 95 » Täckande betongskikt under armeringsjärnen, 26 cm 60 »

Puts .................................................. 25 480 kg/m2 Varierande last:

Egen vikt av bärande betongplatta ovan armeringsjärnen 24h kg/m”, där h = effektiv höjd i cm. Total last, g = (480 + 24 h) kg/m”.

Övriga förutsättningar:

Undersökta spännvidder l=4'0 respektive 50 m. 2

Dimensionerande moment = %.

Huvudarmering 0 14—19. Fördelningsarmering = 30 % av huvudarmering.

Åndkrokar = 5 % » >> Vidare har räknats med

l hmm = 270 enligt svenska bestämmelser.

och hmm = % vid förhöjda påkänningar (motsvarar tyska normer).

Ur ljudisoleringssynpunkt har det villkoret" uppställts att plattjockleken d 2 16 om. Med denna inskränkning kan man med relativt enkla medel åstad- komma en ljudisolering, som ansetts nöjaktig vid bostadshus av enklare klass.

Resultaten hava sammanställts, dels i diagram 2a, b och c, dels i tabell 6. Härav framgår följande: -

I ekonomiskt avseende äro byggnadsnämndens i Stockholm tekniska bestäm- melser praktiskt taget jämställda med statliga bestämmelser, då fortlöpande kon- troll av betonghållfastheten icke kan påräknas.

Jämföres en bjälklagsplatta armerad med vanligt handelsjärn (St 37) och dimensionerad enligt byggnadsnämndsbestämmelserna, d. v. 5. den vid vanliga husbyggnader ordinära konstruktionen, med motsvarande konstruktioner räknade enligt statliga bestämmelser med normal kont-roll eller enligt bestämmelser med förhöjda påkänningar och sträng kontroll, erhålles en besparing av 5'5—7 0/0 respektive 15—170/0. Jämföres samma konstruktion, alltså fortfarande med armering av St 37, med motsvarande konstruktioner armerade med St 44 och

Diagram 2. Ekonomisk jämförelse av enkelarmerad fritt upplagd platta (massivbjalklag) konstruerad enligt olika normer och med olika armeringskvaliteter.

Dimensionerande moment = —-

a) Armeringåjärn St 37.

——o—— = Stockholms byggnadsnämnd, O']- = 1 100 kg/cmi

A 111 = Statliga. bestämmelser, normal

kontroll ........ J": 1 100 kg,/cm” A. IV = Statliga bestämmelser, utan fort- löpande kontroll, aj: 1 100 kg/cm' = Förhöjda påkänninger, sträng kontroll ........ O'!— = 1 200 kg/cm'

BII

...—O_—

AIH

A IV

BII

ql2 8

b) Armeringsjärn St 44.

= Stockholms byggnadsnämnd,

O']- = 1 300 kg/cmil

= Statliga bestämmelser,!iormal kontroll ...... O']- = 1. 300 kg/cma = Statliga bestämmelser, utan fortl. kontroll, O']- = 1 300 kg/cm” = Förhöjda påkänningar, strån

kontroll ...... oj = 1 400 kg/om

Spännvidd 4'0 resp. 50 m.

- &.

c) Armeringsjärn St 52. ——o-— = Stockholms byggnadsnämnd, ”(>an 300 kg/cm', oj = 1 800 kg/cmg

B II = Förhöjda påkänningar, sträng kon-

troll .............. Oj = 2 000 kg/cmg

Tab. 6. Ekonomisk jämförelse av enkelarmerad fritt upplagd platta (massivbjälklag) om; moral en och med olika armeringskvaliteter.

Armeringsjärn St 37 Armeringsjärn St 44 Armeringsjärn St 52

. .. . Minimi- . .. . Minimi- . .. . Minimi- På- Tjock- Jarnvrkt kostnad På- Tjock- J arnvrkt kostnad Pä- Tjock— J arnvrkt kostnad

känningar lek känningar lek känningar lek O'j/O'b d O'j/O'b d . O'j/O'b d kg/cm*a cm lng/m2 % kr./m2 % kg/cm2 kg/rn2 % kr./in2 % lig/cm2 cm kg/m2 kr./m” %

Spännvidd

Stockholms byggnads— 1100/40 13'65 100 1300/50 nämnd -

utan fortlöpande 1100/40 13'85 101'5 1300/50

Små-Tåg kontroll e . meslser förprov och fort- 1100/50'5 ' 12'90 _94'5 1300/54 ' ' 87

löpande kontr. (12'80) (94)

Förhöjda påkänningar 1200/52'5 11'60 1400/55'5 2000/62%; och sträng kontroll (11'40) (78)

nnvldd

Stockholms byggnads- 1100/50 1195 1780 1300/50 94 1800/64-5

nämnd utan fortlöpande 1100/50 . ' 195 1800 1300/50 94'5 kontroll

förprov och fett 1100/54'5 120'5 16'55 93 1300/57'5 87 15'25 85'5 löpande kontr. (16'50) (93) (15'20) (85'5) Förhöjda påkänningar 1200/56 187 96 14'75 83 1400/69 16'8 15'9 81'5 13'60 76'5 2000/78 16'8 10'9 56 11'60 65 och sträng kontroll (13'60) (76'5) (11'60) (65)

Anm. leI'OI' inom parentes ange den absoluta minimikostnaden. Som synes uppnås denna icke alltid på grund av att plattjockleken icke kan minskas under de värden, som bestämmas av krav på. nöjaktig ljudisolering och styvhet, Trots i vissa fall lika. tillåtna. påkänningar giva plattor enligt byggnadsnämndens och statliga bestämmelser olika kostnader beroende på skilda

krav på cementhalt. 1 Inheräknat 10 % spill vid klippning och bockning på arbetsplatsen.

dimensionerade enligt de båda förutnämnda mera avancerade bestämmelserna, erhålles en besparing av 13—14'5 0/0 respektive 20'5—23'5 0/o. Användes slutligen högvärdigt armeringsjärn St 52 i kombination med förhöjda påkänningar och sträng kontroll erhålles en besparing av icke mindre än 29'5—35 0lo.

Vidare konstateras att en övergång till högvärdigt armeringsjärn medför mycket betydande materialbesparingar, i gynnsammaste fall vid St 52 ända upp till 43'5—44 0/0 för järnets vidkommande.

Granskas resultaten för de bägge spännvidderna inbördes, så finner man att de procentuella avvikelserna äro mycket små, vilket berättigar till den slutsatsen att de erhållna resultaten kunna anses giltiga för inom husbyggnader vanligen förekommande spännvidder. I samma mån som spännvidden understiger 4 m minskas möjligheten till kostnadsbesparing, då ljudisoleringskravet här blir av- görande för dimensioneringen av plattan.

Av diagrammen framgår att kurvorna äro mycket flacka i närheten av minimi- punkterna, vilket innebär att man kan variera betongpåkänningen inom ganska vida gränser utan att ekonomien nämnvärt försämras. Vidare framgår att det högvärdigavarmeringsjärnet kräver jämförelsevis höga betongpåkänningar för att kunna fullt utnyttjas i ekonomiskt hänseende. De streckade delarna av kurvorna A och B äro endast av teoretiskt intresse, då de hänföra sig till plattjocklekar, som understiga de värden, som bestämmas av krav på nöjaktig ljudisolering och styvhet.

Enkelarmerad, kontinuerlig platta.

Förutsättningar : Undersökta spännvidder l=4'5 resp. 56 m. . l? Dimensionerande moment: q—IÖ—I Medeljärnmängd: 75 % av järnmängd vid max. moment. Vidare har räknats med

l _— EH enligt svenska bestämmelser

1 OCh hminz'äz 35 =43-75

vid förhöjda påkänningar (motsv. tyska normer).

Övriga förutsättningar överensstämma med motsvarande för den fritt upp— lagda plattan.

Resultaten, som äro sammanställda dels i diagram 3 a, b och c, dels i tabell 7 (sid. 16 o. 17), äro med mycket små avvikelser desamma som för den fritt upplagda plattan. Järnbesparingen vid St 52 med förhöjda påkänningar och sträng kontroll är vid denna konstruktionstyp något större och uppgår till 51'5—43 %.

Korsarmerad, fritt upplagd platta. Belastningsantaganden. Konstanta laster: Nyttig last ............................................ 200 kg/m2 Mellanväggar .......................................... 75 » Golvkonstruktion ...................................... 95 Täckande betongskikt under armeringsjärnen, 3'5 cm 85 Puts .................................................. 25 480 kg/mg

Varierande last: Egen vikt av bärande betongplatta ovan armeringsjärnen 24 hmm kg/m”, där hmed=medelvärdet av effektiva höjden för de bägge järnlagren i cm. Total last, g = (480 + 24 timed).

Övriga förutsättningar:

Plattans form kvadratisk. Undersökta spännvidder l=6'3 resp. T!) m. I” Dimensionerande moment : %5' Medeljärnmängd=75 % av max. järnmängd i plattans mitt.

Vidare har räknats med

I hu mm : E enligt svenska bestämmelser

1 och hum-n: 5—0 vid förhöjda påkänningar (motsvarar tyska normer).

I övrigt överensstämma förutsättningarna i tillämpliga delar med motsvarande för den enkelarmerade fritt upplagda plattan.

Resultaten äro sammanställda dels i diagram 4 a, b och c, dels i tab. 8 (sid. 18 0. 19) och äro i huvudsak desamma som för den enkelarmerade fritt upplagda plattan. Den procentuella järnbesparingen vid användning av högvärdigt järn är för denna typ i ann/mänhet något lägre. För St 52 uppgår den i gynnsammaste fall till 40'5—37 ” o.

I förhållande till de övriga undersökta typerna kunna följande iakttagelser goras:

Vid den korsarmerade plattan äro kostnadskurvorna avgjort flackare än vid de andra typerna. Den ekonomiska betongpäkänningen är lägst vid den kors- armerade plattan och högst vid den enkelarmerade kontinuerliga plattan. Bägge iakttagelserna sammannhänga med det förhållandet att den relativa järnmängden är störst vid den korsarmerade konstruktionen och minst vid den enkelarmerade kontinuerliga plattan.

Sammanfattning av den ekonomiska undersökningen.

Den verkställda utredningen visar att avsevärda kostnadsbesparingar kunna uppnås vid massivbjälklag genom användning av högvärdigt armeringsjärn. Effekten härav ökas väsentligt vid användning av kvalitetsbetong och kan ytter- ligare stegras vid tillämpning av en måttlig förhöjning av nu gällande tillåtna påkänningar. En sådan förhöjning torde kunna genomföras utan att rimliga krav på säkerhet därvid eftersättas, dock endast i den mån en betryggande kontroll kan påräknas.

Omräknas de erhållna besparingarna i procent av den totala byggnadskostnaden erhållas vid alternativet med armeringsjärn av St 52 och förhöjda påkänningar följande medelvärden för

enkelarmad fritt upplagd platta .................. c:a 23 % » kontinuerlig » » 1'9 % korsarmerad fritt upplagd » 2'6 %

eller i medeltal för massivbjälklag » 2'3 %

Därvid har förutsatts en byggnadskostnad av c:a 75 kr./m3 byggnadsvolym motsvarande c:a 225 kr./m2 bjälklagsyta.

Då man på grund av det internationella läget f. n. måste räkna med en viss knapphet på. järn är den möjlighet till järnbesparing, som erbjuder sig vid över- gång till högvärdigt armeringsjärn av den största betydelse. Utredningen visar att man vid tillämpning av de förhöjda påkänningarna torde kunna räkna med i genomsnitt c:a 40 % besparing vid St 52 och c:a 15 % vid St 44. En del av denna besparing har dock erhållits genom att armeringsjärnet i detta fall räknats utan

Diagram 3. Ekonomisk jämförelse av enkelarmerad kontinuerlig platta (massivbjalklag) konstruerad enligt olika normer och

__0__ A III A IV

311

med olika armeringskvaliteter. ql”

Dimensionerande moment = —- Spännvidd 4'5 resp. 5'6 m.

a) Armeringsjärn St 37. = Stockholms byggnadsnämnd,

O'j = 1 100 kg/cml| = Statliga bestämmelser, normal kontroll ........ Gj = 1 100 kg/cm2 = Statliga bestämmelser, utan fort- löpande kontroll, 0]— = 1 100 läg/cm2 = Förhöjda påkänningar, sträng kontroll O' J- = 1 200 kg/cm'l

10

50

b) Armeringsjärn St 44.

——o—-— = Stockholms byggnadsnämnd, O'j = 1 300 lig/em2

A III = Statliga bestämmelsennormal kontroll ...... aj = 1 300 kg/cm'

A IV = Statliga bestämmelser, utan fortl. kontroll, Gj = 1 300 kg/dm' B II = Förhöjda päkanningar, sträng kontroll a- = 1 400 kg/cm

ene—.,

c) Armeringsjärn St 52. ——0—— = Stockholms byggnadsnämnd, Ob” 2 300 kg/cm', GJ» = 1 800 lig/cm2 B II = Förhöjda påkänningar. sträng kon- troll .............. O'_.,- = 2 000 kg/cm”

och med olika armeringskvaliteter.

Armeringsjärn St 37 Armeringsjärn St 44 Armeringsjärn St 52

Normer På- Tjock- Jämvikt mmm” På- T'oek- Jämvikt På- 'l'jock- Jämvikt k" . kostnad .. . .. .

anningar lek , kanningar lek kunnlngar lek

Gj/O'b d oj/ob d (Tj/O'); d

Minimi- kostnad

Minimi- kostnad

v

lig/cm2 cm lig/m2 % kr./mg % kg/cm” cm lig/m2 % kr./m2 % kg/cm2 cm kg/m? kr./m? %

SpännVidd = 4'5

Stockholms byggnads— 1100/50 1210 100 1300/50 16'9 ' 1800/60 nämnd

_ utan fortlöpande 1100/50 12'25 101'5 1300/50 Statliga kontroll bestäm- melser förprov och fort- 1100/50'5 ' 11'30 93'5 1300/54

löpande kontr. (11'05) (91'5,

Förhöjda påkänningar 1200/52'5 1030 85 1400/55'6 2000/62'6 och sträng kontroll (995) (82)

Spännvidd m.

Stockholms byggnads— 1100/50 201; l14'7 1575 100 1300/50 111'8 ' 15'00 1800/71'5 nämnd

Statliga bestäm-

kontroll

melser förprov och fort- 1100/60 17'6 116'8 14'20 90 löpande kontr. (1410) (90) (1310) (845) [utan fortlöpande 1100/50 206 114'7 15'95 101'5 1300/50 21'6 111'8 ' 1515 96

1300/60 185 1132 90 1330 845

Förhöjda påkönningar 1200/70 16'0 14'7 100 1270 805 1400/73'5 16'0 1?!» 85 11'80 75 2000/80 16'4 8'4 57 1040 66 och sträng kontroll (12'65) (80'5) (11'75) (74'5) (10'40) (66)

Anm. Siffror inom parentes ange den absoluta minimikostnaden. Som synes uppnås denna icke alltid på. grund av att plattjockleken icke kan minskas under de värden, som bestämmas av krav på nöjaktig ljudisolering och styvhet.

Trots i vissa fall likn. tillåtna piikänningar giva plattor enligt byggnadsnämndens och statliga bestämmelser olika kostnader beroende på, skilda krav på cementhalt.

1 Inberäknat 10 % spill vid klippning och hackning på. arbetsplatsen.

Diagram 4. Ekonomisk jämförelse av korsarmerad fritt upplagd platta (massivbjdlklag) konstruerad enligt olika normer och med olika armeringskvaliteter.

a) Armeringsjärn St 37.

Stockholms byggnadsnämnd, Oj =] 100 kg/cm"| = Statliga bestämmelser, normal

kontroll ........ O']. = 1 100 kg/cms

= Statliga bestämmelser, utan fort- löpande kontroll, O'j = 1 100 lig/om'| = Förhöjda påkänningar, strån

kontroll ....... . 0-= 1 200 In:/em

le Dimensionerande moment = a_- Spännvidd 6'8 )( 6'8 resp. 7'9 )( 7'9 m.

20

b) Armeringsjärn St 44.

——o—— : Stockholms byggnadsnämnd,

O']- = 1 300 kg/cm'

A III = Statliga bestämmelsennormal

kontroll ...... aj = 1 300 kg/cm”

A IV = Statliga. bestämmelser, utan

BH

fortl. kontroll, aj = 1 300 lng/cm”

= Förhöjda påkänningar, sträng kontroll. . . . .. (t'-= 1 400 kg/cm'

Gb

c) Armeringsjärn St 52. ——o—— = Stockholms byggnadsnämnd, 03282 300 lig/cm”, aj = 1 800 kg/cm” B 11 = Förhöjda påkänningar, sträng kon- troll .............. O']- = 2 000 kg/cm*

Tab. 8. Ekonomisk jämförelse av korsarmerad fritt upplagd platta (mass vb & k ag och med olika. armeringskvaliteter.

Armeringsjärn St 37 Armeringsjärn St 44 Armeringsjärn St 52

Normer På- Tjock- Jämvikt Mim” Pä- Tjock- Jämvikt Mmm" På— Tjock- Jämvikt . kostnad .. . kostnad .. . Lämningar lek kannlngar lek kannlngnr lek

O'j /O'b d O'j /oo d Gj /0'b a

lng/cm” cm kg/m” % kr./m? % kg/cm2 cm kg/m2 % lir/m”. % kg/cm” cm lig/m” %

Spännvidd = 6'3 )( 6'3 m.

Stockholms byggnads- 1100/40 15'05 100 1300/40 21'5 l12'0 1800/55 nämnd

utanfortlöpande 1100/40 15'25 101'5 1300/48'5 113'7

stages kontroll (1515) (1015)

es m-

m lser förprov ochfort- 1100/46 14'45 96 1300[48'5 18'4 l13'7 e

löpande kontr. (14'40) (96)

Förhöjda påkänningar 1200/56'5 12'85 85'5 1400/59'5 16'0 12'9 2000/68 och sträng kontroll (12'85) (85'5)

Spännvidd = 79 )( 7'9 m

Stockholms byggnads- 1100/40 26'1 100 1965 100 1300/50 22'6118'4 nämnd

_ utanfortlöpande 1100/43 24'7 105 19'85101 1300/50 22'6 118'4 Stathga. kontroll (19'85)(101)

b nä _ 15589? förprov ochfort— 1100/48'5 22-3 113 18.80 955 1300/51 22-o 118-c 17'20 87-5

löpande kontr. (18'55) (94'5) (1695) (8615)

Förhöjda påkänningar 1200/60 190 209 105 1655 84 1400/63 184 185 92 1510 785 2000/75 18'4 12'5 63 12'95 66 och sträng kontroll (16'55) (84) (15'85) (78) (12'90) (66)

Anm. SiEror inom parentes ange den absoluta minimikostnaden. Som synes uppnås denna icke alltid på grund av att plattjockleken icke kan minskas under de värden, som bestämmas av krav på nöjaktig ljudisolering och styvhet.

Trots i vissa. fall lika tillåtna påkänningar giva, plattor enligt byggnadsnämndens och statliga bestämmelser olika. kostnader beroende på. skilda krav på. cementhalt.

1 Inberäknst 10 % spill vid klippning och bockning på. arbetsplatsen.

pålägg för spill, d. v. s. förutsatts levererad i färdigbockat skick från bruk. Järn- besparingen kan givetvis drivas avsevärt längre genom att plattjockleken ökas utöver det värde, som svarar mot ett ekonomiskt Optimum. Av kostnadskurvornas flacka form framgår att en sådan förskjutning i allmänhet kan vidtagas utan att ekonomien blir alltför ogynnsamt påverkad. I den mån järnpriset ytterligare ökas genom en tilltagande knapphet blir en sådan åtgärd även ekonomiskt berättigad.

Järnbalksbjälklag. Den i bostadshus tidigare vanligaste typen av betong- bjälklag med bjälklagsbalkar av järn uppbärande mellan balkarna gjutna tunna. armerade plattor med fyllning och övergolv av trä eller "betong har under senare år alltmera ersatts av de massiva bjälklagstyperna, särskilt i sådana fall där spännvidderna medgiva en effektiv utnyttjning av massivplattans bär-förmåga. De sedan krigsutbrottet väsentligt ökade priserna på byggnadsjärn torde ytter— ligare komma. att bidraga till en sådan utveckling, då. jämvikten för järnbalks— bjälklaget vid normalt förekommande spännvidder är c:a. 2 ä. 3 gånger större än för massivbjälklaget. Såväl av ekonomiska skäl som ur järnbesparingssynpunkt böra. sålunda järnbalkar i möjligaste mån undvikas. I sådana fall där belast ningsförhållandena påkalla en balkkonstruktion kan järnbalken ofta med fördel ersättas av armerade betongbalkar av T-balkstyp. I de fall där järnbalksbjälk- laget ändock användes är det av största vikt att konstruktionen utformas enligt ekonomiska principer. Den tillgängliga konstruktionshöjden för balkarna bör således så vitt möjligt utnyttjas. Normalprofiler och svenska ID-profiler böra föredragas framför de oekonomiska Dip—balkarna. Vid användning av kvalitets- järn kunna besparingar göras såväl beträffande material som kostnader.

Jämföras de tillåtna påkänningarna för balkjärn enligt svenska normer med motsvarande hos våra grannländer konstateras att de tyska och i någon mån även de finska bestämmelserna. tillåta en högre grad av materialutnyttjning ,än de svenska.

Tab. 9. Tillåtna påkänningar för balkjörn, lig/omg. Husbyggnader, normala belastningsfall (böjning).

Material eller kvalitetsbeteckning ............ St 87 _ St 44

.. .. , [ övre ................ 24 28 Strackgrans, kg/mm l undre 22 . 26

Brottgriins, kg/mm' ........................ 37 44

Normer

Sverige. Statliga jörnbeståmmelser 1931 ........ Stockholms byggnadsnämnd .......... Danmark. Normer for Beregning af Husbygnings- konstr. Dansk Ing.forening. Rev. 1930 Finland. Nomalbestämmelser för stålkonstruk— tioner. Tekn. föreningens iFinland förhandl. 1933 ...................... Norge. Bygningskonstr. av stål. Norsk Ing.- forening 1935. NS 424 .............. Tyskland. DIN 1050, 1937

357 Grund.

Vanligen bygges grunden med murar av betong, som grundläggas på berg eller mark av lämplig beskaffenhet. Mera sällan tillämpas pålning med trä- eller betong- pålar. Grundpelarna utföras vanligen som grova oarmerade betongplintar, vilkas cementhalt och dimensioner bestämmas av lokala grundförhållanden och till- gängligt arbetsutrymme. Grundmurarna utföras med samma tjocklek som ovan- varande väggpartier, varför deras bärförmåga i regel blir föga utnyttjad. Givet- vis skulle grundmurarna kunna utföras som relativt tunna armerade betong- väggar, men besparingen torde bliva ganska tvivelaktig, då man i så fall måste räkna med ökat ackordspris för betonggjutning förutom tilläggskostnaden för armering.

En förhöjning av de tillåtna påkänningarna för grundkonstruktioner torde sålunda i allmänhet knappast kunna medföra några verkliga besparingar. Med hänsyn till den betydande kapitalförstöring, som kan uppkomma till följd av en bristfällig grundkonstruktion, torde det snarare vara berättigat att inom detta gebit kräva större säkerhetsgrader än eljest. Därmed är det icke sagt att några som helst besparingar här skulle vara uteslutna. Tvärtom torde det väl planlagda och organiserade arbetet just för grundläggningens vidkommande bliva mer lönande än eljest.

Förutom ovan berörda möjligheter till besparingar, vilka mera direkt samman- hänga med säkerhetsföreskrifterna finnas givetvis en mängd andra möjligheter av teknisk och organisatorisk art.

Av väsentlig betydelse för den bärande stommens byggnadskostnad år fram- förallt valet av konstruktionssystem. Denna fråga borde icke avgöras förrän man genom undersökning av alternativa möjligheter kommit till en klar uppfattning om den tekniskt-ekonomiskt rätta lösningen vid de rådande betingelserna. Detta förutsätter givetvis att konstruktören redan på ett tidigt stadium beredes till- fälle till ett fruktbärande samarbete med byggherren och arkitekten.

En kunnig arbetsledning, som förstår konsten att driva arbetet efter en väl genomtänkt plan, är självfallet också av yttersta vikt för ett gott ekonomiskt resultat.

På. längre sikt böra också mycket betydande besparingar kunna göras genom en systematiskt bedriven byggnadsteknisk forskning. En ökad kännedom om egenskaperna hos våra byggnadsmaterial och om verkningssättet hos våra bygg- nadskonstruktioner är i själva verket en nödvändig förutsättning för byggnads- teknikens vidare utveckling. Man kan peka på en mängd forskningsuppgifter av mycket stor ekonomisk betydelse, exempelvis klarläggandet av den faktiska säker- hetsgraden hos våra konstruktioner och i samband därmed behovet av förbättrade materialprovnings— och beräkningsmetoder. Inom tegeltekniken har man ännu icke löst problemet huru bruksfogarna skola. utföras så att de medgiva en rim- ligare utnyttjning av murstenens hållfasthet än som nu är fallet. Inom betong- tekniken har plasticeringsfrägan och den initialspända betongen kommit i för— grunden, o. s. v.

Sammanfattning.

Den verkställda granskningen av byggnadsstommen och säkerhetsföreskrifterna ur ekonomisk synpunkt har lämnat följande resultat:

Tak. Vid moderna takstolstyper kunna besparingar göras genom en konstruk— tivt riktig dimensionering och detaljutbildning under beaktande av de resultat, som vindtrycksforskningen givit. .

Väggar. Enligt danska och tyska normer tillåtas högre belastningar på tegel— väggar än hos oss, trots att hållfasthetsfordringarna på tegelmaterialet äro lägre. Enligt uppgifter från Tegelbrukens Centralförbund har det svenska teglets genom- snittliga hållfasthetsstandard under den senaste lO-årsperioden väsentligt- för— bättrats. Med hänsyn härtill synes en däremot svarande förhöjning av de tillåtna belastningarna skälig. De besparingar, som härigenom kunna göras, begränsas för ytterväggarnasvidkommande i viss mån av den av värmeisoleringskravet be- tingade minimitjockleken. I vissa fall kan ifrågasättas, om icke en ökad grad av värmeisolering vore ekonomiskt berättigad. En ökad användning av poröst tegel med volymvikten 1'4 medför minskad uppvärmningskostnad och bränsle- åtgång'för den färdiga byggnaden och dessutom en besparing av importbränsle vid tegeltillverkningen.

Även vid väggar av porösa stenmaterial torde vissa besparingar kunna göras genom en revidering av gällande säkerhetsföreskrifter.

För betongväggar saknas i stort sett enhetliga beräkningsföreskrifter. På initiativ av Svenska Cementföreningen pågår en utredning av dessa Spörsmål, vars resultat kan väntas föreligga inom kort. Det finnes anledning förmoda, att väsentliga besparingar skola kunna göras på detta område.

Polare. Av ekonomiska skäl och ur järnbesparingssynpunkt böra järnpelare såvitt möjligt ersättas med armerade betongpelare. Väsentliga besparingar genom en eventuell justering av hållfasthetsföreskrifterna kunna här knappast påräknas.

Bjälklag. Träbjälklag av ordinär typ torde i allmänhet bliva billigare att bygga än betongbjälklag. En återgång till detta byggnadssätt utan tvingande skäl synes dock icke tillrådlig på grund av betongbjälklagets stora förtjänster ur byggnadstekniska och sanitära synpunkter; även ur luftskyddssynpunkt är betong- bjälklaget att föredraga. De svenska hållfasthetsföreskrifterna för trä äro ogynn- sammare än motsvarande danska, finska och tyska normer. Av vid Statens Prov— ningsanstalt utförda undersökningar av svenskt furuvirke framgår att det svenska virket icke står tillbaka för det utländska, utan snarare synes vara av bättre genomsnittlig kvalitet. De besparingar, som kunna göras genom en eventuell jämk- ning av säkerhetsföreskrifterna, begränsas vid "längre spännvidder av att ned- böjningarna måstehållas inom lämpliga gränser.

Vid betongbjälklag kunna avsevärda besparingar göras genom att använda högvärdigt armeringsjärn i kombination med kvalitetsbetong. Vid jämförelse med våra grannländers normer för armeringsjärn äro de svenska bestämmelserna med få undantag i allmänhet ogynnsammare. Ännu mera utpräglat är detta för- hållande beträffande betongnormerna. Våra betongmaterialier äro väl så goda som de utländska, i vissa fall säkerligen bättre. Däremot synas de utländska normerna förutsätta en noggrannare kontroll än vad som genomsnittligt hittills kunnat påräknas vid våra husbyggnader.

För det s.". k. massivbjälklaget har en detaljerad utredning'utförts med avseende på kostnaderna för den bärande konstruktionen utförd enligt olika normer och med olika armeringskvaliteter. Utredningen visar att avsevärda besparingar uppnås genom användning" av högvärdigt armeringsjärn. Effekten härav ökas väsentligt vid användning av kvalitetsbetong och kan ytterligare stegras vid till- lämpning av en måttlig förhöjning av nu gällande tillåtna påkänningar. Under förutsättning av förhöjda påkänningar erhålles sålunda för den bärande kon- struktionen c:a 30 0/o besparing vid användning av. högvärdigt armeringsjärn, St 52, i jämförelse med detordinära utförandet med vanligt armeringsjärn och normala påkänningar. Detta svarar mot en minskning av den totala byggnads- kostnaden av c:a 2'3 %. Samtidigt erhålles en järnbesparing av c:a 40 %, vilket är av stor betydelse,'_då man vid det rådande internationella läget måste räkna med en viss knapphet på järn. Genom överdimensionering av betongplattan har

man därjämte i allmänhet möjlighet att driva denna järnbesparing ännu längre utan att ekonomien blir alltför ogynnsamt påverkad.

Järnbalksbjälklag. Såväl av ekonomiska skäl som ur järnbesparingssynpunkt bör järnbalksbjälklaget i allmänhet undvikas och ersättas med armerade betong- konstruktioner av lämplig typ. Där järnbalksbjälklaget ändock användes, bör tillgänglig konstruktionshöjd utnyttjas. Normalprofiler och svenska ID-profiler böra såvitt möjligt föredragas framför de oekonomiska Dip-balkarna. Även här kan man påräkna vissa besparingar av material och kostnader vid användning av kvalitetsjärn. De svenska normalbestämmelserna för balkjärn äro jämställda med de danska och norska men ogynnsammare än de tyska och finska normerna.

Grund. En förhöjning av de tillåtna påkänningarna för grundkonstruktioner torde av olika skäl i allmänhet icke medföra några nämnvärda besparingar. Med hänsyn till den betydande kapitalförstöring, som kan uppkomma till följd av en bristfällig grundkonstruktion, torde det tvärtom vara berättigat att här kräva ett större mått av säkerhet än eljest.

Allmänna synpunkter.

Vid de jämförelser, som gjorts mellan svenska och utländska hållfasthets- bestämmelser, ha med några få undantag de svenska normerna utmärkt sig för en lägre grad av materialutnyttjning. Detta förhållande synes icke bero på att våra byggnadsmaterial skulle vara underlägsna de utländska. I många fall synas tvärtom de svenska materialen vara avgjort bättre än de utländska. Däremot synas de utländska normerna i allmänhet förutsätta en noggrannare kontroll än vad som hittills genomsnittligt kunnat påräknas vid våra husbyggnadsarbeten.

Vid bedömning av Säkerhetsfrågan är byggnadskontrollen, d. v. s. garantien för ett sakkunnigt och riktigt arbetsutförande, av dominerande betydelse. Oav- sett övriga på säkerhetsfrågan inverkande faktorer synes därför en minskning av säkerhetsmarginalen i allmänhet möjlig, dock endast under förutsättning att kraven på kontroll och kompetens i motsvarande mån Ökas. Då en skärpt kontroll medför vissa kostnader måste graden av kontroll givetvis anpassas efter byggnadsobjektets storleksordning.

Även andra möjligheter till besparingar av teknisk och organisatorisk art hava berörts såsom betydelsen av valet av konstruktionssystem för den bärande stommen samt vikten av en kunnig och driftig arbetsledning.

Vidare har framhållits de betydande besparingar, som på längre sikt kunna göras genom en systematiskt bedriven byggnadsteknisk forskning. Några exempel på forskningsuppgifter av stor ekonomisk betydelse hava även nämnts.

Behovet av materialutnyttjning och besparingar inom byggnadsverksamheten har måhända icke gjort sig så starkt gällande under den gångna högkonjunkturen. I den nu aktuella situationen framstår det dock i så mycket högre grad som en tvingande nödvändighet att varje möjlighet till nedbringandet av byggnads- kostnaderna undersökes och tillvaratages.

Stockholm den 13 januari 1941. Herbert Lindqvist.

Bilaga 2.

P. M.

rörande möjligheter till förbilligande av värme- och sanitets- tekniska. anläggningar för bostadshus.

Då det gäller att nedbringa kostnaderna för i rubriken angivna anläggningar, bör man givetvis ej utan särskilt tvingande skäl tillgripa sådana åtgärder, som medföra så stor ökning av driftkostnaderna, att sammanlagda årskostnaderna (inklusive ränta och amortering) stiga. I det följande förutsättes därför, att an— läggningarna skola utföras så, att totala årskostnaderna bli så små som möjligt. Under en kristid som den nuvarande, då såväl räntesatserna som priserna på kraft, bränsle m. fl. förnödenheter ävensom på arbetskraft äro starkt fluktuerande är det dock svårt att rätt bedöma de genomsnittliga årskostnaderna under amorte- ringstiden.

A. Värmeledningar.

1. Anläggningen skall konstrueras omsorgsfullt och på ett ekonomiskt sätt. Härvidlag må särskilt framhållas följande. 3) Om radiatorstorlekarna ej beräknas likformigt utan några få rum erhålla förhållandevis mindre radiatorer än huset i övrigt, måste panntemperaturen hållas så hög, att nöjaktig värme ernås i dessa rum. Således har man i det övriga huset dels till ingen nytta bekostat för stora radiatorer och dels kommer temperaturen där att bli onödigt hög, så att ökade bränslekostnader uppstå.

b) Radiatorerna böra väljas av typer med lågt pris i förhållande till den av- givna värmeeffekten.

De vanliga sektionsradiatorerna (A-Rex, Duplex, Triplex) samt den enkla panelradiatorn (Simplex) äro f. n. billigast. Sektionsradiatorerna äro i hygieniskt avseende bättre än de icke genombrutna, av vilka de med veckad baksida eller vertikala luftkanaler försedda äro särskilt olämpliga, där utspringande fönster- bänk omöjliggör rengöring uppifrån. Priset för en Novello-radiator blir c:a 30 0/0 och för en Vento-B-radiator c:a 50 % högre än för en Duplex- eller Simplexradiator med samma effekt. _

c) Rörledningarna i pumpsystem böra med hänsyn till kraftpriset dimensioneras så, att lägsta årskostnad erhålles.

d) Rörledningarnas isolering bör i största möjliga utsträckning förses med sådan ytbeläggning, som ej kräver målning. Detta gäller jämväl vattenledningar.

2. Den vid radiatorberäkningen antagna maximitemperaturen på utgående värmeledningsvatten kan höjas från brukliga 800 till 900 a 950. Härigenom erfordras mindre värmeytor. Det förutsättes därvid att värmebehovet beräknats på normalt sätt samt att tillslag gjorts för väderstreck men ej för avbruten drift.

Kostnadsminskning: C:a 5 Ola av den totala kostnaden för värmeledningen.

Olägenheter: En hög temperatur på värmeytorna kan orsaka torrdestillering av vissa dammpartiklar, så att luften kännes »torr». Denna olägenhet torde dock knappast bliva märkbar, förrän vid yttertemperaturen av——10O och därunder, således under en relativt kort tid av vintern.

3. Såväl stamledningar som kopplingsledningar för värme kunna utföras fri- liggande och oisolerade. Härigenom sparas slits, rörisolering och radiatoryta. För att besparingen skall ernås måste givetvis värmeledningskonstruktören vid radiatorernas dimensionering medräkna rörledningarnas värmeavgivning. Kostnadsminskning: C:a 3 % av den totala värmeledningskostnaden. Dess- utom minskas även byggnadskostnaderna något.

Olägenheter: Sämre utseende och en viss svärtning av taket vid rörstammen.

4. Radiatorer i vissa småutrymmen utan avkylning kunna uteslutas. Trappor kunna värmas sparsamt (c:a + 100). Rum med två fönster kunna förses med endast en radiator. Kostnadsmz'nskning: Kan ej generellt angivas. Om en radiator borttages utan att den totala värmeytan minskas, sparas c:a 40 a 50 kronor. Olägenheter: En kallare trappa medför något drag genom lägenheternas tam- burdörr. Ett fönster utan radiator känns kallt för en vid detsamma stillasittande person. Å andra sidan kan ett sådant fönster stundom vara önskvärt för vissa krukväxter.

5. Varmvattenberedaren kan utföras av genomströmningstyp (Parca, C. T. 0. o. d.) i stället för av koppar, där vattenbeskaffenheten ej lägger hinder i vägen. Kostnadsminsk'ning: I ett vanligt hyreshus torde besparingen uppgå till c:a 500 a 1 000 kronor. ' Oläge'nheter: Temperaturen på varmvattnet håller sig ej konstant utan varierar något med tappningshastigheten.

6. Värmecentralen utföres enkelt, sålunda böra instrumenttavlor, spillådor under pumparna o. d. uteslutas. Behövliga manometrar och termomterar anbringas direkt på ledningarna. Särskilt pumprum är i regel överflödigt. Kostnadsminskning: Vid en normal värmecentral c:a 400 kronor för rörled— ningsarbetena. Oläge'nheter: Eventuth av estetisk art.

B. Sanitära anläggningar.

7. Varmvattenledningar och av koppar utförda kallvattenledningar kunna ut- föras med klenare dimensioner. Därvid skulle särskilt avgreningsledningarna till och inom varje lägenhet samt ledningar i villor och småhus minskas.

Kostnadsminskm'ng: Kan ej generellt angivas.

Utom den direkta minskningen av rörkostnaderna inbesparas vatten, i det att mindre mängd i varmvattenledningarna stående kallt vatten behöver urtappas, och därjämte kan varmvattenberedarens kapacitet minskas något.

Olägenheter: Något längre tappningstid.

Fördelar: Mindre starkt ljud vid tappning. För genomförande av denna åtgärd fordras ändring av vattenledningsverkens bestämmelser.

7a. Badkarsblandarens dimension kan minskas från nu brukliga 19 mm till 13 mm. Blandaren kan eventuellt vara gemensam för badkar och tvättställ. Denna åtgärd medför klenare rördimensioner, och beträffande »Kostnadsminsk- ning» och »Olägenheter» gäller därför vad under 7. anförts.

Fördelar: De till följd av tryckvariationer i ledningarna uppkommande tem- peraturvariationerna vid duschar med liten hålarea (handduschar) minskas.

8. Badkaret kan utbytas mot enbart dusch. Därvid inbesparas, utom badkaret och eventuell inmurning av detsamma, även tvättställsventilerna, då en gemen- sam, mindre blandare kan användas för dusch och tvättställ. Det sistnämnda bör då vara något större än vanligt, utan bräddavlopp och av sådan modell, att det lämpar sig jämväl som småbarnsbad, samt förses med avloppsventil med ställarm under tvättstället, så att dess översida blir helt fri från armatur. Kostnadsminskning: C:a 200 kronor för inmurat garderobsbadkar och c:a 150 kronor för ett fristående garderobsbadkar exklusive minskning av byggnadskostr naderna. Dessutom minskas varmvattenförbrukningen avsevärt och därmed även rör- dimensionerna och varmvattenberedningsanläggningen. Olägenheter: Lägre standard.

BE) 41

9. Kokvrå kan förses med gaskök i stället för med gasspis. Kostnadsminskning: C:a 175 kronor för utbyte av en svartemaljerad 3-lågig gasspis mot ett 2-lågigt gaskök.

Olägenhet: Lägre standard.

10. Diskbänkens avloppstratt och disklåda anslutas till ett gemensamt vattenlås. Kostnadsminskning: 5 a 10 kronor per diskbänk. Olägenhet: Om stopp i vattenlåset uppstår, äro båda apparaterna oanvändbara. För denna åtgärds genomförande fordras i vissa städer, däribland Stockholm, ändring av myndigheternas bestämmelser. 11. Ventilationsrör från klosettskålarna uteslutas, där sådana av myndig- heterna påfordras. Kostmdsminskning: C:a 10 kronor per klosett. Olägenheter: Det anses diskutabelt huruvida ventilationsröret åstadkommer någon märkbar förbättring av ventilationen. För genomförande av denna åtgärd fordras i vissa städer, däribland Stockholm, ändring av myndigheternas bestämmelser. 12. Om vatten- och avloppsapparaterna kunna koncentreras (t. ex. 2 badrum intill varandra), kan antalet stamledningar nedbringas. Kostnadsminskning: Kan ej generellt angivas. Olägenheter: Avloppsgrenrör kunna bliva synliga i underliggande tak. 13. Avloppsledningarnas ventilationsrör dragas var för sig rätt upp genom yttertaket, så att långa sammanbindningsledningar på vinden undvikas. Kostnadsminskning: Kan ej generellt angivas. En 100 mm ventilationsledning kostar c:a 11 kronor per 111 och en 150 mm d:o c:a 19 kronor per 111. Olägenheter: Eventuellt mindre tilltalande utseende. Stockholm den 21 november 1940.

Erik 0. Jonsson.

363 Bilaga 3.

Utredning rörande mojligheter till besparingar å elektriska anläggningar i bostadshus.

De besparingar, som kunna göras å den elektriska installationen inom bostads- hus kunna icke, även om de äro i sig själva beaktansvärda och för landet i sin helhet gå till avsevärda belopp, väntas spela någon större roll i förhållande till den totala byggnadskostnaden, enär kostnaden för anläggningen ingår i densamma med endast en ringa andel, kanske, allt efter husets storlek och utrustning, 2—4 0/0. Sammaledes är förhållandet med den elektriska hiss, understundom de hissar, som återfinnas i alla moderna bostadsbyggnader av visst våningstal. Hiss— anläggningens värde, där sådan över huvud förekommer, torde nämligen i allmän- het blott utgöra omkring 1—2 0/0 av byggnadskostnaden.

I det följande skola endast de faktorer beröras, som kunna anses utöva mera väsentligt inflytande på anläggningskostnaden.

A. Statliga föreskrifter.

Rådande lagar och förordningar kunna knappast sägas vara av den art, att de genom alltför rigorösa fordringar på anläggningens tekniska utförande bidraga till att onödigt fördyra den vanliga belysnings- och kraftinstallationen i bostads- byggnader. I de fall så kunnat anses vara fallet, ha modifikationer i besparings- syfte medgivits.

Sålunda har en minsta koppararea av 1 mm2 i stället för föreskriven area av 125 mm2 medgivits. Vidare får numera järngummiledning (kuhloledning) utföras med fyllnadsmaterial av papper, ehuruväl nämnda ledning enligt föreskrifterna skall utgöras av en bar, järnmantlad gummislangledning. F. 11. torde väl endast denna »papperskuhlo» tillverkas och användas.

Beträffande hissar torde emellertid förhållandet vara något annorlunda. Enligt hissförordningen få de tidigare allmänt brukliga saxgrindarna endast användas, då schaktväggarna äro jämna och glatta samt schaktdörrarna befinna sig i plan med schaktets insida och hava infällda lås. Då detta ofta är en relativt dyrbar historia, förses numera praktiskt taget alla hisskorgar med rullgrindar eller liknande täta grindar. Härmed följer att korgens ena hörn måste utföras rundat, och hela anordningen blir därför rätt kostsam. En på så sätt utförd korg kostar omkring 300 kronor mer än en dylik med saxgrind. Det kan ifrågasättas, om detta utdömande av saxgrinden, vilken väl dock i stort sett fyllt alla rimliga anspråk ur säkerhetssynpunkt, är nödvändigt. De fordringarna på utrymme i maskinrummet som numera ställas, kunna understundom vara svåra att efter komma, särskilt för fastigheter utan vind, där hissmaskinen placeras i en på- byggnad, och kunna bidraga till att öka byggnadskostnaderna.

B. Elektricitotsverkens bestämmelser.

Dessa hava utan tvivel i mer än ett avseende direkt eller indirekt ett visst inflytande på kostnaderna för de elektriska installationerna inom bostadsbyggna— derna inom de samhällen, de försörja med elektrisk energi.

1. Entreprenadväsendet: För att i en stad eller större samhälle få utföra elektriska anläggningar kräves i allmänhet vid sidan av kommerskollegii behörig- hetstillstånd som installatör en speciell auktorisation från elverkets sida. Anled- ningen härtill förstår man väl. Elverket har utan tvivel ett intresse av, att installationerna utföras på sådant sätt, att de icke skadligt återverka på elverkets

anläggningar samt lämpa sig för anslutning till dessa. Givetvis ernås detta lättast med en fast stam av installatörer, som elverket väl känner och har medel att tvinga till uppfyllande av verkets föreskrifter, då en indragning av auktorisationen skulle beröva installatören hans levebröd. Emellertid medför systemet vissa olägenheter.

I Stockholm eller andra större städer, där konkurrensen är stor, torde för- hållandena vara andra, men i mindre samhällen med endast ett fåtal installa- törer ligger frestelsen nära för dessa att utnyttja sin monopolställning till av- givande av anbud i samförstånd. Fall kunna påvisas, då verklig uppskörtning av byggherren förekommit eller åtminstone försökts, genom att på annan ort bosatta installatörer varit utestängda från konkurrens. Det har också kunnat konsta- teras, att prisläget varit avsevärt högre i vissa orter än i andra, vilket knappast kunnat förklaras annatän genom överenskommelse mellan anbudsgivarna i först- nämnda orter. Det må betänkas, att en »outsider» redan är svårt handicapad genom de dagtraktamenten, han måste utbetala åt sina montörer eller i varje fall den ledande montören, om nu hjälpmontörerna anställas på ort och ställe. Någon slags osund konkurrens genom sådana på andra orter boende installatörer är därför knappast att befara.

Beträffande hissanläggningar är måhända faran för monopolsystom än större, ehuruväl i detta fall elverken icke ha något inflytande på förhållandet. Anled— ningen torde vara att söka däri, att antalet firmor som framställa förstklassiga svenska hissar är så litet.

Tidvis har också på de kraftiga prisvariationerna kunnat avläsas i vad mån verklig konkurrens förelegat eller ej.

2. Servis. I allmänhet har husägaren endast att bekosta den del av servis- ledningen, som ligger inom hans tomt. Då det rör perifert belägna byggnader, exempelvis en nybyggnad som till- kommer på ett område, dit verket ännu ej framdragit sina ledningar, eller i närheten gående ledningar äro så belastade, att en längre matarledning måste dragas speciellt för ifrågavarande byggnad, kan det hända, att fastighetsägaren får betala om ej hela så dock en väsentlig del av den nya ledningen, det kan då röra sig om tusentals kronor, ehuru denna därefter blir elverkets egendom. Ledningen dimensioneras givetvis med tanke på framtida utvidgningar, och så- lunda får den första husägaren betala, vad som rätteligen bort bestridas av elverket eller senare tillkommande grannar. Måste högspänningsledning fram- dragas för nedtransformering i fastigheten, får byggherren likaledes i regel be- kosta större eller mindre del av kabeln, oaktat han av elverket ålägges att i sitt högspänningsställverk reservera fack, från vilket elverket kan draga sitt kabelnät vidare till andra abonnenter.

3. System: När ett elverk av tekniska skäl anser lämpligt eller tvingas att övergå från ett system till ett annat, exempelvis från likström till växelström eller höjning av distributionsspänningen, måste verket påtaga sig avsevärda kostnader för ändring av inomhusinstallationerna, så att de passa för det nya systemet. Häremot söka verken att i möjligaste mån gardera sig genom föreskrift, att alla nyanläggningar eller väsentliga ändringar i befintliga anläggningar skola utföras så, att övergång till annat system kan ske genom enkla omkopplings- arbeten e. d. Härigenom åsamkas en fastighet kostnader för en system- ändring, som kanske aldrig kommer att beröra densamma, och som, om så skulle vara fallet, egentligen bort bäras av elverket. I varje fall belastas nybyggnaden med en kostnad som ej påvilar äldre byggnader. För bättre förståelse härav må anföras förhållandena i Stockholm. Här distribueras inom det äldre området sedan gammalt likström 2 X 220 Volt och i ytterområdena växelström 3 X 220 Volt. Elverket planerar att så småningom helt övergå till växelströmdistribution och dessutom att eventuellt höja växel-

strömspänningen till 380/220 Volt. Följaktligen föreskrivas att alla nyanlägg— ningar, även om de anslutas till likström, skola utföras för 3 X 220 Volt växel- ström och vara omkopplingsbara till 380/220 Volt. Detta medför bl. a., att alla stigarledningar, som kunde bestå av 3-ledare, måste utföras som 4-ledare, vilket i allmänhet även medför ökning av skyddsrörens dimension. I själva verket ökas härigenom kostnaden för ledning med rör med omkring 40 0/o. Föreskriften medför ävenledes fördyring av säkerhetsapparater och centraler. Vid en större bostads- fastighet med exempelvis 4—5 stigare (inkl. hisstigaren) kan merkostnaden på grund av föreskriften i fråga mycket väl uppgå till 1,000 kronor.

4. Installationsbestämmelser: Dessa bestämmelser, som utgöra en skärpning av de statliga föreskrifterna, avsedda att göra anläggningarna speciellt lämpliga för anslutning till elverkens nät, bidraga i allmänhet till höjning av installa— tionernas tekniska standard. Häremot är givetvis intet att invända under normala tider. ' Gäller det nu att göra besparingar, får man nog räkna med en sänkning, kanske ej så mycket av den rent tekniska standarden, som fastmer av de anspråk på bekvämlighet och komfort, lägenheternas nyttjare äro vana att ställa på installationen. Var besparingarna huvudsakligen böra sökas framgår av nedanstående unge- färliga fördelning år 1939 av kostnaderna för en installations olika delar i ett bostadshus:

Stigare, centralet och mätare ........................... 32'5 % Gruppledningar ............................................. 50'0 % Väggapparater ............................................. 17 '5 %

Summa 100 0/o

Fördelningen varierar naturligtvis med husets höjd, våningarnas storlek 111. m. på så sätt, att 'gruppledningarnas procentuella andel blir större vid ett mindre hus och mindre vid ett större. Uppenbarligen böra besparingsmöjligheterna fram- för allt sökas hos gruppledningarna.

I elektricitetsverksföreningens bestämmelser, vilka tillämpas av flertalet elverk, medgives en belastning av gruppledningarna med högst 6 Amp. Detta motsvarar vid den vanliga belysningsspänningen, 220 Volt, en effekt av 1 320 Watt. Man torde väl icke räkna för lågt, om man antager, att samtliga ljuspunkter, alltså även väggkontakter, belastas med 60 Watt lampor, ehuru bestämmelserna räkna med 75-Wattlampor. Då skulle sålunda kunna anslutas 22 lampor till en grupp. Bestämmelserna medgiva emellertid icke anslutning av mer än 10 lampor vid nyinstallation annat än efter elverkets medgivande i varje särskilt fall. Denna bestämmelse har säkerligen tillkommit för att underlätta en framtida utökning, men en rätt avsevärd nedsättning i gruppledningskostnaden skulle nog kunna ernås, särskilt i större våningar, om inskränkningen i antalet anslutna lampor bortfölle, varigenom antalet grupper skulle kunna nedbringas. Givetvis medför minskning av grupptalet större obekvämlighet för våningens nyttjare, i det att fler lampor slockna, då ett smältskydd träder i funktion.

Vidare kräves en särskild ledning eller åtminstone tomrör till köket för eventuell anslutning av elektrisk spis e. d., även om en dylik av olika skäl ej kan beräknas tillkomma. Då enligt gängse praxis mindre än två belysningsgrupper ej förekomma ens i de minsta lägenheter, måste en sådan utrustas med en 3-grupps- central, ehuru med endast en gruppledning direkt från mätaren en central egentligen kunde undvaras.

En annan bestämmelse, som väl ävenledes tillkommit med hänsyn till ut- vidgningsmöjligheterna, är att spänningsfallet i en belysningsgruppledning ej får överstiga l 0/0. Medgives ökad gruppanslutning bör även maximala spännings— fallet ökas, särskilt då 1 mm2 ledningsarea numera tillåtes.

Beträffande stigarledningar kunde den tillåtna minsta koppararean av 6 mm2 gott sänkas till 4 mmz, vilket mycket väl räcker för smärre hus. Ändringen kan synas bagatellartad, men då den grövre arean även medför ökade montagekostnader och understundom ökade rördimensioner, är besparingen i vissa fall ej så obetydlig. En 3-ledarstigare om 4 mm2 area förlagd i bergmanrör ligger sålunda i pris 25 % under en sådan om 6 mm?.

0. Planering och utförande.

En förståndig planering kan göra en hel del för att nedbringa kostnaderna. Beträffande stigarna gäller detta huvudsakligen för större byggnader, där stigar— ledningarnas fulla utnyttjande bör eftersträvas. '

Större besparingar äro, som av det föregående framgår, att förvänta beträffande gruppledningarna.

Givetvis böra till att börja med onödiga ljuspunkter undvikas, exempelvis i garderober, som belysas från det rum, till vilka de gränsa.

I badrum eller de små moderna köken klarar man sig bra utan takbelysning, då någon väggbelysning finnes. Över huvud bör betänkas, att en takljuspunkt är dyrare än en väggljuspunkt, dels emedan större ledningslängd åtgår, dels emedan, där betongbjälklag förekommer, takledningen måste förläggas i stålrör, medan väggledningar kunna förläggas i bergmanrör eller bestå av kuhloledning. Kost- nadsskillnaden belyses av följande jämförelse för en 1'5 mm2 dubbelledare, då priset för kuhloledning sättes lika med 100.

kuhloledning ................................................... 100 vulk. ledning i bergmanrör ................................. 130 vulk. ledning i stålrör ....................................... 180

Detta visar icke endast, att det ej bör slösas med takljuspunkter utan även, att väggledningarna, som ju vanligen förläggas i bergmanrör under puts, med stor ekonomisk fördel kunna utföras som kuhloledning. Denna behöver vid skickligt montage ej bli påfallande, särskilt om tavellist e. d. finnes, ovanför vilken led- ningen kan förläggas. Givetvis kunna även takledningar utföras som kuhloled- ning, ehuruväl detta ur utseendesynpunkt är mindre tilltalande. Med kuhloled- ningar följa utanpåsittande väggapparater, vilka äro betydligt billigare än de infällda. Utföras samtliga gruppledningar i ett bostadshus som kuhloledning, torde, jämfört med vanlig förläggning av vulk. ledningar i rör, en besparing på hela den elektriska installationen av omkring 20 % uppstå.

Besparingar kunna även göras, genom att ledningarna dragas på mest ekono- miska väg. Hittills har man efter möjlighet fördelat ljuspunkterna i ett rum på. två olika grupper för att dymedelst begränsa verkningen av ett smältskydds trädande i fuktion. Härigenom komma ofta tvenne gruppledningar att åtminstone delvis löpa i stort sett samma väg. Bortses från nämnda bekvämlighetssynpunkt, kan i allmänhet ledningslängden minskas. Medge elverken dessutom anslutning till samma grupp av ett större antal lampor, uppstår ytterligare besparing i led- ningslängd. ,,

Även å hissanläggningar kunna utan tvivel i många fall avsevärda besparingar goras.

Det väsentliga är givetvis härvidlag, om hiss överhuvud skall anordnas och i så fall huru många, huru snabba och huru stora hissarna skola vara.

Några allmänna regler härför kunna knappast lämnas, då det hela är en fråga om större eller mindre komfort för hyresgästerna. Angående hissanläggningarnas tekniska utförande kunna dock vissa riktlinjer lämnas.

Hissmaskinen bör uppställas rakt ovanför schakten. Varje annan placering, speciellt i källaren, medför ökad linlängd och linförslitning. Då linorna sålunda både bliva dyrare i anskaffning och få kortare livslängd, ökar en olämplig upp- ställning fastighetens underhållskostnad. Hisshastigheten bör, där det ej gäller mycket höga hus, ej överstiga 0'6 m i sekunden, enär enligt gällande föreskrifter en ökning av hastigheten upp till 1 m i sekunden nödvändiggör en hel del extra anordningar, vilka jämte den ökade motoreffekten bruka medföra en kostnads- ökning av ej mindre än omkring 5 000 kronor. Högre hastigheter kräva betjäning genom konduktör och medföra ytterligare kostnader. Elektriska visaranordningar, som kosta omkring 150 kronor per stannplan, böra också i allmänhet undvikas.

Hisskorgen bör utföras standardmässig. Extra utstyrsel såsom glaspartier, be- klädnader av rostfritt stål eller aluminium, belysningsanordningar av speciell natur 0. d. fördyra hisskorgen avsevärt. En hisskorg av glas och metall är så— lunda c:a 2 000 kronor dyrare än en vanlig träkorg. En hissanläggning med en dylik lyxkorg samt utförd för en hastighet av 1 m/sek. blir därför ungefär dubbelt så dyr, som en ordinär hissanläggning. Än billigare skulle hisskorgen bli, om arkitekter och hisstillverkare kunde ena sig om vissa standardmått. Som det nu är, måste praktiskt taget varje korg ritas och tillverkas för sig.

D. Arbetskostnader.

I ett bostadshus torde i genomsnitt år 1989 omkring 56 % av den totala in— stallationskostnaden ha utgjorts av arbetslöner. Detta tyder på förhållandevis höga löner.

En elektrisk montör har i Stockholm f. 11. en timlön av kronor 1: 65 men utför så got-t som allt arbete på ackord. Ackordsöverskotten kunna variera inom vida gränser; sådana upp till 100 '3/0, motsvarande en dagsinkomst av kronor 26: 40 och därut- över, förekomma, exempelvis då det rör sig om installationer i ett flertal liknande villor eller smärre hus. Enligt uppgift lär ackordsöverskottet i genomsnitt belöpa sig till 70 0/o, motsvarande en dagsinkomst av omkring kronor 22: 50 per dag. Dylika överskott respektive löner måste nog betecknas såsom onödigt höga. Om överskottet sänktes till exempelvis 40 0/0, skulle en besparing av omkring 10 % på hela installationskostnaden uppstå.

Vidare må framhållas, att den från arbetaresidan ofta framkomna tendensen att motsätta sig varje minskning av en gång fixerade ackord motverkar införande av metoder och materiel, avsedda att verka arbetsbesparande.

Exempelvis betalas bilning med elektrisk hammare lika högt som bilning för hand, ehuru arbetet går både fortare och lättare. Arbetsgivaren har då intet intresse att anskaffa de dyrbara verktygen. Medan tidigare lödning å ledningen alltid förekom vid varje anslutning till centraler eller apparater, utföras dessa numera för direkt fastklämning av den olödda tråden. Ehuru arbetet härigenom betydligt inskränktes, har nedsättning av ackordpriset icke medgivits annat än för viss speciell materiel.

Installationer med gummiblyledning (vilka i ringa omfattning förekomma i bostadshus) fördyras genom de höga kostnaderna för anslutning till kopplings- dosa. Detta härstammar från den tid, då systemet var nytt, arbetet ovant och en överdriven uppfattning om dess svårighet rådde.

Sammanfattning.

I det föregående har möjligheterna till besparing i materielens framställninge- kostnad alls ej behandlats. Aven utan hänsyn härtill torde nog kunna antagas, att vid tillvaratagande av alla de besparingsmöjligheter som antytts, kostnaderna

för den elektriska installationen skulle kunna minskas rätt avsevärt i en hel del moderna stadsfastigheter, i extrema fall kanske ända ned till hälften av vad som nu är brukligt. Detta skulle medföra en nedsättning av de totala byggnadskost- naderna med 1—2 0/0.

Huru mycket dessa kunna sänkas genom besparingar med avseende på hiss- anläggningen kan däremot av anförda skäl ej generellt uppskattas.

Stockholm den 11 november 1940.

E. H eineman.

369 Bilaga 4.

P. M.

rörande utvecklingen på penning- och kapitalmarknaden sedan september 1939 med särskild hänsyn till kreditgivningen på fastighetsmarknaden.

Kreditgivuingen på fastighetsmarknaden.

Enligt de av bostadssociala utredningen utförda uppskattningarna av bygg— nadsproduktionens värde skulle denna för år 1939 ha uppgått till c:a 1 000 miljoner kronor, varav ungefär 600 miljoner kronor representerade bostadsproduktion. I detta belopp ingick även värdet av reparationer och ändringsarbeten med en av byggnadsindustrisakkunniga (1935) uppskattad andel på c:a 30 0/0. Dessa siffror torde ligga under de verkliga. Särskilt torde bostadsproduktionen vara för lågt uppskattad.

Det är tydligt att inte hela det mot byggnadsproduktionens värde svarande beloppet kommer fram som ett anspråk på kapitalmarknaden. En avsevärd del av detsamma finansieras på andra vägar, exempelvis genom användande av indu— strins egna medel för utvidgningar och nyanläggningar eller genom böndernas insats av egen arbetskraft och material från egna skogar. Men betydande anspråk ställas på marknaden från byggnadsindustrins, särskilt bostadsproduktionens sida. För 1930-talets senare del, efter biläggandet av arbetskonflikten år 1934, har kapitalmarknadens mest karakteristiska drag varit den omfattande finansieringen av bostadsproduktionen.

Vid en diskussion av kreditgivningens former måste man skilja mellan den kortfristiga krediten under byggnadstiden och den långfristiga kredit som behöves under tiden för byggnadens utnyttjande.

Krediter under byggnadstiden. Sedan gammalt finansieras byggnadsverksam- heten med kreditiv hos affärsbankerna.1 Dessa kreditiv äro avsedda att åter- betalas, när bygget står färdigt och ett inteckningslån kan erhållas. Den ränte- sats, som vanligen beräknas, är den vid varje tidpunkt gällande kreditivräntan jämte kreditivavgift. En del av byggnadskrediterna lämnas i växelform av leve- rantörerna. Dessa ligga ibland själva med växlarna, men ofta torde de diskon- tera dem hos affärsbankerna, vilka sålunda direkt och indirekt bära huvudparten av byggnadsverksamhetens finansiering. _

Under 1930-talets högkonjunktur för byggnadsverksamheten torde några större förändringar ej ha inträtt i fråga om dessa finansieringsformer. Å ena sidan ha affärsbankerna möjligen fått en något mindre andel av kreditiven, enär man på sina håll bland sparbanker och försäkringsföretag fem eller annan form lämnat lån till byggmästare under byggnadstiden. Å andra sidan torde konkurrensen om kapitalplaceringsobjekten ha framdrivit högre kreditivbelopp än som tidigare varit brukligt. Några större förskjutningar torde dock dessa två tendenser ej ha med- fört. Vid krigsutbrottet befunno sig bankerna sålunda i den situationen, att de hade betydande belopp utestående i kreditiv för pågående byggen, vilka, då om- placeringsmöjligheter saknades, måste omvandlas i inteckningslån. Dessa krediter kunna betraktas som infrusna byggnadskrediter.

1 Till dessa räknas Stockholms Intcckningsgaranti A.-B., vilken var den första bank som beviljade dylika kreditiv. Kreditiv beviljas även av inteckningsbolagen i Göteborg, Malmö och Hälsingborg samt av Göteborgs Hypotekskassa. 39 41 24

Krediter efter byggets avslutande. När bygget avslutats, konsolideras de kort fristiga skulderna i långfristiga. Byggmästarna eller fastighetsägarna söka sig ut på marknaden för långfristiga lån. Under normala förhållanden söker lån- tagaren säkerhet såväl mot uppsägning av lånen som mot höjningar i ränte- satserna, vilka kunna kullkasta hans kalkyler. Affärsbankerna, vars räntesatser äro starkt fluktuerande, ha därför tidigare ej spelat någon större roll för den lång— fristiga krediten. De ha huvudsakligen tagit hand om sekundärlån, för vilka marknaden ej varit lika väl organiserad som för kassalånen.

De bundna lånen till fastighetsägarna omhänderhas av speciella kreditinstitut, såsom stadshypotekskassan för kassalån, bostadskreditkassan för sekundärlån och lån till mindre fastigheter samt tomträttskassorna. Dessa skaffa sig medel genom obligationslån, d. v. s. de tjänstgöra som en kanal för pengar, vilka söka placering på kapitalmarknaden. Vid sidan av dessa institut finnas inteckningsbolag och hypotekskassor.

Bundna lån lämnas även av försäkringsbolag, kassor av olika slag, vilka för- valta medel för diverse ändamål, privatpersoner m. m.

De vid sidan av försäkringsbolagen mest betydande långivarna på fastighets- marknaden, sparbankerna, ha först år 1937 erhållit rätt att lämna bundna lån. Denna rätt har hittills utnyttjats av blott ett fåtal större banker. Trots att spar- bankernas lån löpa med varierande ränta, bedriva de i motsats till affärsbankerna en mycket omfattande långivning till fastighetsmarknaden, vilken till stor del omfattar kassalån. Deras räntesatser visa dock en betydligt större stabilitet än affärsbankernas.

Enligt en av Skandinaviska Banken gjord undersökning uppgingo år 1930 ute- stående inteckningslån hos sparbanker och försäkringsinstitut1 till 2 657 miljoner kronor och hos hypoteksbanker och liknande institutioner till 1 408 miljoner kro- nor, sammanlagt 4 065 miljoner kronor. Sparbanker och försäkringsinstitut intaga en särställning, enär de i stor utsträckning uppköpa de obligationer som utges av hypoteksbanker och liknande. Indirekt svara de sålunda för en väsentligt större del av kreditgivningen än som framgår av deras direkta utlåning.

År 1937 hade inteckningslånen hos ovannämnda institut stigit till 5 787 mil— joner kronor, vilket motsvarar en årlig ökning med 246 miljoner kronor, eller, Om man på grund av 1933—34 års arbetskonflikt slår ut den totala ökningen på endast 6 år, 287 miljoner kronor. Det är sålunda en betydande del av nybygg- nadsverksamheten som finansieras, direkt eller indirekt, av sparbanker och för- säkringsinstitut.

Dessa siffror ge emellertid ej någon belysning åt det aktuella spörsmålet om» kreditgivningen från affärsbanker eller utanför bank- och försäkringsväsendet stående kapitalplacerare. I avsaknad av statistiskt material får man nöja sig med erfarenhetsmässiga rön och uppgifter från enstaka källor. Av särskild betydelse för utvecklingen på. kapitalmarknaden under 1930-talets senare hälft har varit affärsbankernas intresse för fastighetsmarknaden. De minskade anspråken på bankerna från industrins sida medförde åren 1933 till 1939 en stark förbättring av bankernas likviditet med svårighet att förränta insättarkapitalet. Prima inteck— ningslån kommo därför att betraktas som en lämplig placering av likvida medel. Bankerna räknade med att dessa lån vid behov skulle kunna avlyftas på de insti- tutioner som vanligen lämna inteckningslån, och under mellantiden kunde de erhålla ränta på medel, som annars skulle stått räntelösa. Räntesatsens höjd blev därför av mindre betydelse för bankerna. Låntagarnas bristande villighet att överflytta sina banklån till andra institut i form av bundna lån bidrog även till denna ökning av affärsbankernas kreditgivning. Vid krigsutbrottet lågo bankerna sålunda med en förhållandevis stor portfölj av inteckningslån, vilka i viss ut-

1 Häri ingå även försäkringsbolagens fastigheter.

sträckning kunna betraktas som infrusna, enär man i nuvarande situation inte vill framtvinga en avveckling, som skulle kunna medföra svårigheter för fastig- hetsägarna.

Konkurrensen om inteckningslånen ökades även därigenom, att de penning- förvaltande instituten och kassorna ej kunde finna andra placeringsobjekt, som tillfredsställde deras krav på säkerhet. Emissioner av obligationslån lämnade under åren 1934 till 1939 ett relativt obetydligt överskott utöver amorteringar på 113'6 miljoner kronor, d. v. s. endast 19 miljoner kronor i genomsnitt per år. För privata kapitalplacerare tillkom det faktum, att nya aktieemissioner voro fåtaliga — under åren 1933—37 endast 88 miljoner kronor per år — och att kapitalexporten, d. v. s. inköpen av värdepapper från utlandet, hade ringa om— fattning.

Byggnadsindustrins efterfrågan på kapital blev därför den dominerande fak- torn på kapitalmarknaden, och det har beräknats, att under 1930—talets senare del ungefär två tredjedelar av det på marknaden utbjudna kapitalet absorberades av denna industri.

Denna utveckling på kapitalmarknaden med stark konkurrens om placerings- objekten var en av orsakerna till den fortgående räntesänkningen under åren 1932—39. En annan orsak var den, att Sverige under åren 1931—35 importerade kapital (genom realisation av tidigare inköpta värdepapper) jämsides med att sedan 1932 löpande inkomster från utlandet företedde ett icke oansenligt över- skott över löpande utgifter till utlandet. Den långfristiga kapitalexport, som upp- tagits sedan 1986, har varit av blygsam omfattning och har knappast förmått påverka ränteläget.

Ränteutvecklingen 1930—39.

Enligt riksgäldskontorets beräkningar föll effektiva räntan på 3 % statslån från c:a 41/2 0/0 i genomsnitt för 1926—30 till 3'04 0/0 år 1937 och 288 0/o är 1938. Om hänsyn tages till konverteringsrisken, skulle avkastningen år 1938 endast ha varit 234 %. Bottenläget nåddes i juni 1938 vid en förräntning av 218 "lo. Där- efter inträdde en sakta fortgående stegring, som blev mera utpräglad månaderna före krigsutbrottet. I augusti 1939 steg effektiva räntan över 30/0, och medel- talet för månaden blev 3'04 0/0. '

För övriga obligationer blev räntefallet starkare än för statsobligationer, vilket medförde en sänkning av marginalen dem emellan. Under ränteuppgången från mitten av 1938 vidgades åter marginalen, men den låg i augusti 1939 fortfarande väsentligt under 1932 års nivå. Detta var en följd av konkurrensen om det knappa obligationsmaterialet.

Avkastningen på industriobligationer sjönk till c:a 3% år 1939. Nya lång— fristiga industrilån kunde emitteras till en effektiv ränta av 3—31/2 olo. Samma räntenivå kunde före krigsutbrottet anses normal för inteckningslån. Vid det sam- arbete, som etablerades mellan de stora kapitalplacerande instituten, sattes en minimiränta på 30/0 för primärlån, bundna på tio år, som ett önskemål. Stads- hypotekskassans nettoränta (exklusive förvaltningsbidrag), som nådde sitt mini— mum i mars 1939 med 2'78 |l/o, steg under våren och sommaren till 299 0/o. Räntan för korta, obundna inteckningslån var i Stockholm c:a 21/2 0/0 och även lägre ränte- satser föreko-mmo. Genomsnittet för samtliga sparbanker var 2'78 0/0 under 3:e kvartalet 1939. Svenska Bostadskreditkassans utlåningsränta sänktes i början av år 1938 till 8 % (exklusive förvaltnings- och fondbidrag).

Penning- och kapitalmarknaden under kriget.

Krigsutbrottets första effekt på penning- och kapitalmarknaden var ett bety- dande kursfall för obligationer. Ett system med minimikurser infördes på börsen, enligt vilket vad gällde obligationer ingen säljkurs skulle få noteras, som under—

steg köpkursen den 31 augusti, och ej heller någon köpkurs, som understeg köp- kursen denna dag med mer än 5 0/o. Denna marginal vidgades sedermera under höstmånaderna och ett system med mera individuell kurssättning infördes. Kurs- utvecklingen innebar en räntestegring till 31/2 0/0 för guldkantade obligationer och till 4—41/4 0/0 för industrilån. För lån med högre nominell ränta än 31/2 a 4 0/0 blev kursfallet starkare.

För inteckningslån medförde denna utveckling på obligationsmarknaden en omedelbar stegring av räntan från 3 till c:a 32/3 0/0 för lO-åriga bundna lån.

På penningmarknaden blev ränteläget i stort sett oberört av krigsutbrottet. En viss skärpning förekom dock i fråga om räntevillkoren vid kortfristig belåning av inteckningar. De favörsräntor man på sina håll lämnat vissa kunder borttogos också så småningom, varigenom det faktiska ränteläget i bankerna anslöt sig till de officiellt noterade räntesatserna. Att inteckningsräntorna på detta sätt under- gingo en omedelbar justering, berodde dels på obligationsräntornas snabba reak- tion, dels på det förhållandet, att inteckningslånen tidigare intagit en gynnad ställning i räntehänseende.

Ränteutvecklingen efter september 1939 företer i korthet följande drag. Obliga- tionskurserna fortsatte att falla fram till slutet av året. Vid årsskiftet slopades systemet med minimikurser. Dessa hade under höstens lopp i flera repriser juste- rats nedåt och en ytterligare kurssänkning kom som en omedelbar följd av införan- det av en fri kurssättning. Vid detta lägre kursläge stabiliserades kursnivån under de efterföljande tre månaderna. I april inträffade ett nytt kursfall. Kursen för lågprocentiga statslån nådde minimum i maj. Andra obligationer, exempelvis Bostadskreditkassans, nådde sitt minimum i juli. Sedan krigsutbrottet hade ränte— nivån för långa lån då stigit med 11/2 ä 2 0/0. Särskilt under vårmånaderna var omsättningen i obligationer synnerligen inskränkt under trycket av de politiska händelserna. Industrilån noterades i april och maj i kurser, som inneburo över 7 ",/o avkastning, men dessa kurser voro i stor utsträckning nominella.

Trots statens stora upplåning har en kursstegring ägt rum under sommaren, vilken återfört räntenivån för lågprocentiga lån till dess läge i november 1939 före den första diskontohöjningen.

Den vida marginalen mellan kurserna på lågprocentiga och högprocentiga obliga— tioner förklaras bl. a. av att de förra ligga på fasta händer. Vid nuvarande kurser ha försäkringsbolag och sparbanker intet intresse av att sälja dem och taga kurs- förlusten, medan ett visst köpintresse alltid föreligger för amorteringsändamål och för långfristiga placeringar. Köparna tyckas räkna med en sådan ränteutveckling, åtminstone på litet längre sikt, att en kursvinst synes sannolik. Lån av 4 eller 41/2 |310-typ ha en livligare marknad och anses därför bättre ge uttryck för det momentana ränteläget.

Sparbankerna äro de kreditinstitut, som närmast få känning av obligations— räntornas förändringar. På grund av den stigande marginalen mellan sparban- kernas inlåningsränta och obligationsräntan (se tab. 1) företogo enstaka spar- banker en höjning av sina inlåningsräntor i början av november. Sparbankernas delegeradekonferens tillrådde den 11 november 1939 en moderat höjning av in- låningsräntorna från årsskiftet. Detta råd följdes allmänt, vilket bl. a. hade sin orsak i riksbankens diskontohöjning i december månad. Krav restes under det nya årets första månader på ytterligare höjrlingar, men någon enhetlig ränte- sättning kom ej till stånd. Ett flertal sparbanker med de största sparbankerna i spetsen företogo emellertid en höjning till 31/2 olo under loppet av april och maj, och efter den andra diskontohöjningen i maj följde flertalet sparbanker exemplet. Utlåningsräntorna höjdes ävenledes, vilket framgår av tab. 2. Räntemarginalen har vidgats något för att täcka dels avskrivningar å obligationsportföljen, dels den i förhållande till den stigande inlåningsräntan sjunkande avkastningen å port- följen av gamla lågprocentiga obligationer. Räntesänkningen på obligationsmark- naden har ej haft någon inverkan på Sparbankernas räntesatser.

Tab. 1. Man-gina! mellan effektiva räntan å statslån, respektive hypotekskasselån samt Sparbankernas inlåningsränta.

Statslån Statslån Hy poteks- kassans lån

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938

l939:1 kv. ——0W5 2 » +O'1o 3 » + 0'65 4 » + 1111

coop- Han—1 _r—ruhoo amb-ln—

e..

1 kv. + To? 2 » +088 3 » +0'27

?: +++ ++++ OI .»

*S*-”'.' HC??? HDD.—l

wmv-

|+++++++++ :,::-

QQQQOQQQOQ !— O

* Jämförelsen avser, vad statslåneu beträffar, endast november— december.

På den egentliga penningmarknaden, representerad av riksbanken och affärs— bankerna, markeras utvecklingen av riksbankens diskontohöjning den 15 december 1939 från 21/2 till 53% med åtföljande höjning av bankernas diskonto samma dag och övriga räntesatser fr. o. ni. det nya årets ingång. Lån mot prima obligag tioner och inteckningar i jordbruks- och bostadsfastigheter inom 50 0/o lämnades dock oförändrade. Den 19 mars höjde riksbanken diskontot för rediskonterade växlar till 30/0. Den 7 maj företogo affärsbankerna en höjning med 1/2 0/0 av praktiskt taget samtliga räntesatser, och den 17 maj höjde riksbanken diskontot till 31/2 0/0. Den därefter inträdda lättnaden har tagit sig uttryck i returdiskontots återinförande i början av augusti. För att lätta situationen för sparbankerna in1 förde riksbanken i oktober 1939 rebelåning av inteckningar inom viss angiven gräns till favörsränta. I november fingo centralkassorna för jordbrukskredit samt vissa affärsbanker, som gjort framställning därom, samma förmån. I augusti 1940 sänktes dessa favörsräntor ytterligare och från denna tidpunkt tillämpas det offi- ciella diskontot för dylika lån. Indirekt har denna åtgärd verkat som ett stöd för inteckningsmarknaden, enär sparbanker, som ej annars skulle ha kunnat öka sin utlåning, beretts möjlighet därtill.

Inteckningsräntorna ha i stort sett följt samma utveckling som övriga ränte- satser. Sparbankernas lägsta inteckningsränta för obundna lån steg sålunda från 2'78 0/0 under 3:e kvartalet 1939 till 4'13 0lo under motsvarande kvartal 1940. För bundna lån finnes inget intresse i nuvarande situation.

I affärsbankerna borttogs under hösten, som redan nämnts, de favörsräntor som lämnats vid belåning av inteckningar i bostadsfastigheter. Vid de båda ränte- höjningarna i december och maj medgavs emellertid en viss preferensbehandling av prima inteckningslån (med undantag av de s. k. infrusna kreditiven), i det att vid det första tillfället räntesatsen ej alls höjdes och vid det andra tillfället räntan på omsättningslån bibehölls oförändrad. Praktiskt taget samtliga inteckningslån inom 50 0/0 av belåningsvärdet, som uppfylla vissa krav med hänsyn till husens beskaffenhet och belägenhet, löpa därför med 41/2 0lo ränta, d. v. s. med 1 % lägre ränta än övriga reverslån med längre löptid än 3 månader. Räntenivån för obundna inteckningslån (kassalån) utgjorde sålunda på hösten 1940 4 år. 41/2 "lo.

För lån i stadshypotekskassan följer räntesatsen, på grund av formen för kreditgivningen, fluktuationerna i avkastningen på kassans obligationer. Under första halvåret 1940 uppnåddes vid försäljning av kassans obligationer kurser, som inneburo en låneränta på mellan 4'70 och 4'78 %. Därefter har en viss sänk-

Tab. 2. Bäntesntser på den svenska marknaden 1938—1940.

Medeltal per år eller månad.

Riksbankens diskonto vid redisk.

Effektiv ränta å staislån 3 %

Hypotcks— kassans nettoränta

Sp arbanker- n as lä gsta intecknings- ränta

Bostads- kredit- kassans låneräntaf'

för nya lån1

1938 .................. 2-00 2 34. 232 3-02 304 300 3 00 300 3-00 300 300 300 3 00 355 4'05 4'25 4'59

2'82 2'80 2'78 2'82 2'85 2'88 2'95 %% 3'67 4—01 4'i2 458

2-42 233 227 2'55 2152 256 2'85 304 832 3.51 3'64

2'00 2'00 200 200 200 2 00 2 00 200 200 2'00 200 2127

1939 j anuari ..........

februari .......... 2'85

augusti .......... september ........ oktober .......... november ........ december

475 475 475 475 475 4.75 475 475 475 4'69

4'77 4'78 4'70 473 477 4'78 4 68 4'68 4'58 4'46 4'42

4'00 4'01 4'05 4 27 4'35 4'06 3'39 3 77 366 3132 3'64 ] Härtill kommer förvaltningsbidra—g 010—01596. ” Härtill kommer förvaltningsbidrag 03096 och fondbidrag.

2'50 2'50 271 300 314 350 3-50 313 300 300 300

1940 januari .......... februari ..........

w_(Fu—Äpa___/ _H—H—zd—F/

september ........ oktober .......... november ........

ning av räntenivån inträtt, och i mitten av november kunde man i gynnsammaste fall vid lämplig kombination av 40/0 och 41/2 0/0 obligationer komma ner till en ränta på 4'300/01. Denna räntesats är i regel normerande för övriga bundna (10 år) inteckningslån. Vid samma tidpunkt lågo dock försäkringsbolagens ränte- satser något högre, nämligen vid 43/4 0/0.

Som mått på den bundna sekundärkreditens utveckling kan tagas räntan på lån i Bostadskreditkassan. Denna höjde omedelbart sin utlåningsränta till 40/0. Genom successiva höjningar nåddes i december en räntesats av 43/4 0/0, vilken kvarstod till oktober 1940, då en sänkning vidtogs till 41/2 0/0. Härtill kommer förvaltningsbidrag med 1/2 0/o och fondbidrag.

Byggnadskreditiv lämnas mot sedvanlig kreditivränta, (hösten 1940) jämte 1 0/o kreditivavgift.

För statens utlåningsfonder tillämpas fortfarande i regel en räntesats på 40/6 som normerande för utlåningsräntan. Om lån lämnas till lägre ränta, anses mellan- skillnaden utgöra räntesubvention.

d. v. s. i regel 41% Ola

En analys av kausaliteten i denna utveckling möter betydande svårigheter på grund av det komplicerade sambandet mellan penning- och kapitalmarknad samt mellan olika delmarknader under tider av starka och häftiga omkastningar i utbud och efterfrågan. Man kan emellertid konstatera, att den första impulsen till ränte-

1 Jämte förvaltningsbidrag 0-1—0-25 %.

höjningen kom på obligtionsmarknaden. Denna marknad var såtillvida känsligare än den egentliga penningmarknaden, som tendensen för obligationsräntan sedan någon tid varit stigande. Men det synnerligen hastiga omslaget är ägnat att för- våna med hänsyn till den riklighet på kapital som tidigare sökt placering. Man frågar sig, huruvida det förelåg speciella omständigheter, vilka påverkade utbud och efterfrågan, eller huruvida det endast var psykologiska faktorer, som ledde utvecklingen. Efter allt att döma förelåg en blandning av objektiva och subjektiva moment.

Sparbanker och postsparbank utsattes omedelbart efter krigsutbrottet för en mycket stark utströmning av insättarmedel, beroende dels på försvarsberedskapen, som ökade behovet av kontanta kassor och även föranledde ett ianspråktagande av sparade reserver, dels på en viss tesaurering av sedlar. Deras likviditet för- sämrades hastigt och i stället för att uppträda som köpare av obligationer kommo vissa sparbanker ut på marknaden som säljare. Försäkringsbolagen hade i stor utsträckning redan bundit sina disponibla medel genom tidigare kontrakt om lån till byggmästare och andra företagare eller i förväg placerat pengar i obligationer. De kunde därför ej uppträda stabiliserande som köpare på marknaden. Detsamma torde ha varit fallet med pensionsstyrelsen. Affärsbankernas likviditet var visser- . ligen alltjämt god, men omläggningen av betalningen av importen från likvid tidigast vid varans leverans till i många fall förskottsbetalning ställde stora anspråk på dem. Detta minskade givetvis deras villighet att lämna ytterligare inteckningslån, i all synnerhet som de utestående byggnadskreditiven, i den mån avtal om lån ej redan träffats av byggmästarna med försäkringsbolag och andra institut, i dåvarande situation kunde betraktas som infrusna. En del sparbanker och inteckningsbolag kunde ej heller fullfölja sina med byggmästare träffade av- tal om fastighetslån. -

Från utlandet inströmmade försäljningsorder på svenska obligationer och det torde ha varit dessa order, som gåvo anledning till minimikursernas införande. Hur stora belopp dessa order uppgingo till är ej bekant, men det har nämnts från sakkunnigt håll, att antalet order var av större omfattning än beloppen. De för- säljningar som verkligen kommo till stånd voro ej av oroväckande storleksordning.

Anspråken på kapitalmarknaden voro emellertid också begränsade. Staten upp- trädde ej ännu som låntagare. De måttliga utgiftsökningar som förekommo under krigets första månader kunde täckas med tillgängliga kassamedel och viss kort- fristig upplåning. Övriga låntagare höllo sig avvaktande. Denna återhållsamhet kännetecknade hela fjärde kvartalet, under vilket amorteringar på obligationslån överstego nyemissioner med 88 miljoner kronor.

Även om det sålunda förelåg vissa objektiva orsaker till en räntehöjning på obligationsmarknaden, skulle denna knappast ha tagit så stora proportioner, om ej vissa psykologiska faktorer hade medverkat. Ovissheten rörande den kom- mande utvecklingen och erfarenheterna från 1914—18 års inflation och höga räntor hämmade köpintresset och framdrev en viss panikstämning, vilken bl. a. tog sig uttryck i en önskan hos företagare och enskilda att hålla sin ställning så likvid som möjligt. Den politiska situationens inverkan i detta hänseende blev än mer utpräglad i december och april, vilket i hög grad bidrog till språnget uppåt i räntesatserna vid årsskiftet, då minimikurserna släpptes, och i april månad.

På grund av att orsaken till åtstramningen i september i stor utsträckning bottnade dels i rent subjektiva föreställningar om den kommande utvecklingen och dels i vissa likviditetssvårigheter, kan starkt ifrågasättas, huruvida man ej på annat sätt än genom minimikurser skulle kunnat stabilisera marknaden. Genom uppköp av obligationer "från riksbankens sida skulle möjligen de succes- siva sänkningarna av minimikurserna ha kunnat undvikas och föreställningarna om ett fortsatt kursfall kunnat brytas. Räntestegringen skulle 'då ha stannat vid en lägre nivå än nu blev fallet. Härigenom skulle utgångsläget ha blivit väsent-

Tub. 3. Vissa data till belysning av läget på penning- och kapitalmarknaden 1939—1940. Miljoner kronor.

R'k b k ,. Sparbanker 1 5 an Affarsbanker 85 större banker . Kapi- Obhga- tal

Kassa Insätt- tions-

Guld- Utlå- &,bank- nings- (+) emis- export Scdel- . . . ( —)

och cirku- Valuta. nings- till- respektive Upp- sioner, . 't valuta- lation reserv över- godo- uttagnings- ]åning netto _impor reserv skott 1 havnn- (+)

den

1939

januari . . . . 2 058 979 77 februari . . 2 039 991 ' 96 mars ...... 2 027 1 054 67 april ...... 2 015 1 042 maj ...... 2 012 1 012 ' ' 2 008 1 059 1 998 1 025 augusti. . . . 2 036 1 126 september 1 974 1 259 25 oktober .. 1 817 1 248 20 november 1 783 1 232 ' 16 december . . ] 594 1 422 20

1940

januari . . . . 1490 1 351 februari . . 1 401 1 349 mars ...... 1 232 1 342 april ...... 1 206 1 537

* ' 1 225 1467 1 271 1 478 1 303 1 430 augusti. . . . 1 329 1 451 september 1 391 1 470 oktober . . 1 405 1 437 november. . 1 459 1 399

! Inhemska kunder.

65 75 80 75 59 67 55 39

llllllllll

900109. Hmwmmme—wwww

21 16 19 15 13 15 16 16 17 13 13

||+++++++++

ligt gynnsammare i räntehänseende vid de senare påfrestningarna. Några risker i penningpolitiskt avseende hade ej behövt befaras, enär valutareserven minskades med c:a 200 miljoner kronor enbart under september—oktober och de enskildas kassahållningar undergingo en betydande ökning. Den väsentliga risken synes ha varit, att köpen på grund av den labila och känslobetonade stämningen skulle fått lov att göras synnerligen omfattande, en risk, som i dåvarande situation kan ha varit av betydelse för ett eventuellt ställningstagande.

Stegringen av obligationsräntorna under de första krigsmånaderna kom att utgöra det huvudsakliga motivet för Sparbankernas principuttalande för ränte- höjning i november. Sparbankernas inlåningsränta, som under första halvåret 1939 legat på praktiskt taget samma nivå som effektiva räntan på statsobliga- tioner, kom genom denna utveckling att ligga mer än 1 0/o lägre. Ännu kraftigare blev marginalen mellan sparbanksräntan och den ränta hypotekskassan kunde uppnå vid försäljning av sina obligationer. Sparbankerna utsattes för ett kon- kurrenshot, som var särskilt aktuellt för en del institutionella medel, vilka under perioden med låga räntor sökt sig till sparbankerna i avvaktan på gynnsammare placeringstillfällen. I övrigt var uttagningsöverskottet hos sparbankerna efter allt att "döma snarast betingat av insättarnas behov av större kontanta kassor. Den politiska oron avspeglar sig i siffrorna för uttagen. Mot en dylik rörelse hjälper en räntehöjning föga.

Höjningen av sparbanksräntorna kan anses vara ett objektivt skäl för ränte- höjningen i december hos affärsbankerna och riksbanken. Visserligen ägde en likviditetsförsämring rum under höstmånaderna, men denna var så gott som helt beroende på importfinansieringen. Omläggningen av betalningarna till kontant- eller förskottsbetalning och den ökade lagerhållningen av importvaror voro emel- lertid företeelser, som på grund av sin karaktär knappast borde ha lett till en räntestegring på den inhemska marknaden, utan borde ha mötts med en kredit- expansion, eller om så ansåges önskvärt, en importbegränsning. Riksbanken för- såg bankerna med medel genom rediskontering, men beloppet 176 miljoner kronor för september—december var väsentligt mindre än valutareservens minskning med 442 miljoner kronor.

Första kvartalet 1940 var trots den utrikespolitiska spänningen en stabilise- ringsperiod. Sparbankernas ställning undergick en förbättring och privat- bankernas utlåningsöverskott och rediskontering voro praktiskt taget lika stora vid mars månads slut som vid årsskiftet. Endast valutareservens minskning, vilken gick parallellt med en minskning av bankernas kassor, tydde på en an- strängning, vilken dock som ovan påpekats, ej hade någon reell betydelse för penningmarknaden.

Trots att nyemissionerna började komma i gång i januari såväl för statens som kommunernas räkning och trots att vissa lånetransaktioner, exempelvis Stockholms stads 43/4 0/0 lån och underhandsförsäljning av 5 0/0 obligationer till pari, influerades av panikstämningar, visade obligationsmarknaden en anmärk- ningsvärd stabilitet. Statens utbetalningar av medel, som erhållits genom ut- nyttjande av kassatillgångar, d. v. s. i realiteten lämnats av riksbanken, torde även ha bidragit till att hålla tillbaka räntestegringen. För perioden september 1939—april 1940 har den »expansiva» effekten av statsutgifterna uppskattats till 60 miljoner kronor per månad (Böök i Svensk Tidskrift, 1940: 8, sid. 548). Med undantag av en åtstramning för vissa slag av obligationer efter 9 april höll sig marknaden relativt stabil fram till mitten av sommaren, då en kursstegring satte in. Huruvida denna stabilitet hos obligationsmarknaden var att tillskriva ingri- panden från riksbankens sida genom obligationsköp eller på annat sätt, undan- drager sig ett bedömande, enär riksbanksrapporterna ej lämna upplysning om dylika transaktioner. Så mycket är emellertid tydligt, att i den händelse riks- banken ingrep stödjande, lyckades den förhindra, att obligationsmarknaden med de växande lånekraven från statens sida kom att spela rollen av primus motor i ränteutvecklingen under våren.

Det torde ha varit sparbankernas försämrade ställning och åtstramningen på penningmarknaden, som framkallade räntehöjningar i vissa sparbanker och moti- verade affärsbankernas beslut den 7 maj att höja sina räntestser, utan att avvakta en officiell diskontohöjning. Denna likviditetsförsämring nådde sin kulmen i april och maj, och dess förnämsta orsak var den panikstämning som händelserna den 9 april medförde. Insättarnas önskan att göra sig likvida samt en viss misstro mot bankernas förmåga att fullgöra utbetalningarna, i den händelse Sverige in- drogs i kriget, ledde till en stark ökning av uttagen såväl i affärsbanker som i sparbanker. Den ökade försvarsberedskapen krävde även större kassor hos myndig- heter och enskilda. Man stod inför samma, fastän mera skärpta situation som i september och december och, vad som var av särskild betydelse, i ett ur likviditetssynpunkt starkt försämrat utgångsläge. Riksbanken ingrep stödjande genom rediskontering och lån, men genom returdiskontots borttagande i mars skedde detta till en höjd kostnad för vederbörande bankinstitut. Bankerna sågo också det kommande stora försvarslånet som en aktiv konkurrent om insättar- medlen. Ur deras synpunkt var det därför en naturlig reaktion att höja ränte— satserna som ett försvar. Den egendomliga situation, som uppstod efter den 7 maj, kunde knappast lösas på annat sätt än genom en diskontohöjning från riks-

bankens sida. Bankernas räntehöjning blev även avgörande för de sparbanker som inte höjt sin inlåningsränta under våren.

Denna räntehöjning i affärsbankerna kom omedelbart före det definitiva om— slaget på penning- och kapitalmarknaden. Under de efterföljande fem månaderna har affärsbankernas likviditet kontinuerligt förbättrats och vid oktober månads slut visade deras rapporter en mycket likvid ställning. Detta sammanhänger bl. a. med en på grund av avspärrningen reducerad industriell aktivitet och en lager- avveckling, som möjliggör en återbetalning av bankkrediter. Siffrorna för ban- kernas utlåning tyda på att importörernas lageravveckling icke till fullo uppvägts av en lagerökning hos exportörer eller hemmamarknadsindustrier, som utsatts för efterfrågeminskning. Genom importminskningen har importöverskottet kraftigt reducerats, så att inkomster av annat slag än av exporten, av frakter och av för- säljningar av utländska obligationer, ej allenast räckt till att täcka underskottet i handelsbalansen, utan även medfört en ökning av valutareserven med c:a 200 miljoner kronor sedan slutet av april. Banker och affärsföretag ha även i större utsträckning sålt sina dollartillgodohavanden till riksbanken. Detta har bidragit till lättnaden på penningmarknaden. Härtill kommer statens utbetalningar ut- över vad som strömmat in till statskassan i form av skatter och lån. Till följd av den stora statliga upplåningen på marknaden samt möjligheten för statsverket att genom kortfristig upplåning utnyttja affärsbankernas överflöd på medel ha statens expansionsskapande utbetalningar under denna tid dock varit lägre än förut, enligt Bööks beräkning c:a 30 miljoner kronor per månad under maj— augusti.

Stegringen i obligationskurserna under tredje kvartalet tyder på att placerings- behov, som på grund av den politiska situationen tidigare hållits tillbaka, nu fått göra sig gällande på marknaden. Det är möjligt att stabiliseringen under årets första månader brutit antecipationerna om en fortgående räntestegring och att fixerandet av 40/0 för försvarslånet, vilket i allmänhet ansågs ligga under vad marknaden i maj betraktade som en jämviktsränta, ävenledes bidragit att bryta dessa föreställningar. Detta bör ha bidragit till att få fram medel på marknaden, vilka man ville placera, innan räntan sjönk för långt. Fastighetsägarnas förhopp- ningar om ett lägre ränteläge avspeglar sig i en minskad efterfrågan på lån hos Stadshypotekskassan efter returdiskontots återinförande. Även sparbankernas ställning har trots anspråken från försvarslånet förbättrats under de senaste månaderna och det uppges att sparbankerna ute i landet i regel ej ha några svårig- heter att tillgodose nya kreditbehov.

Räntans betydelse för investering och sparande i nuvarande läge.

Då man diskuterar det nuvarande ränteläget och möjligheterna för samt kon- sekvenserna av en räntesänkning, måste man utgå från att begreppet »naturlig» ränta är en fiktion. Med naturlig ränta menar man i den allmänna diskussionen efter allt att döma en ränta, som skulle motsvara utbud och efterfrågan på kapital och som skulle vara ett resultat av en fri konkurrens mellan dem som bjuda ut kapitalet och dem som efterfråga detsamma. På denna marknad använder man uttrycket »manipulation» för varje slag av ingripande, trots att man, när det gäller varupriser och löner, varuutbud och varukonsumtion, accepterar långt gående statsingripanden som nödvändiga och önskvärda. Inte ens under normala tider kan man tala om en helt fri konkurrens på kapitalmarknaden. På obliga- tionsmarknaden dominerar som köpare en grupp stora försäkringsbolag, vilka sinsemellan samarbeta, samt en grupp sparbanker, vilka likaledes ha intim kon- takt med varandra. Den obligationsköpande allmänheten har föga inflytande över marknaden. Mot köparna av obligationer stå staten, hypoteksinstituten, de stora kommunerna och de mest betydande industriföretagen. Mellan de två intresse-

grupperna befinner sig under normala förhållanden en mellanhand, affärsbankerna, som i samarbete med varandra förhandla med parterna. Under sådana förhållanden kan obligationsräntan knappast anses vara resultatet av fri konkurrens. Vid mycket låga eller vid mycket höga räntesatser kan en mera oreglerad konkurrens uppstå, men det finnes ett ganska färskt exempel på att en dylik konkurrens förr eller senare driver fram ett kanske fastare samarbete än under mer normala förhållan- den, nämligen den överenskommelse som under 1930-talets senare år träffades mellan de stora långivarna på inteckningsmarknaden om en viss minimiränta för bundna inteckningslån. Ej heller på penningmarknaden finnes någon större kon- kurrens. Att fasta överenskommelser träffas mellan affärsbankerna rörande ränte- satsernas höjd är en gammal företeelse. Sparbankernas samarbete på detta om- råde är av senare datum och på grund av deras stora antal kanske ej lika effektivt, i så måtto som ränteförändringar ej alltid äga rum vid samma tidpunkt. En viss konkurrens om sparmedlen föreligger givetvis mellan affärsbanker, sparbanker, och obligationsmarknad men denna konkurrens kan ej betecknas som fri. Härför skulle förutsättas ett stort antal av varandra oberoende konkurrenter, vilkas efter- frågan i förhållande till hela omsättningen på marknaden var för liten, var och en tagen för sig, för att kunna utöva något inflytande på räntan.

Om man sålunda under normala förhållanden icke kan tala om en fri kapital- marknad, så är det ännu svårare att göra det i nuvarande situation. Vi ha vid nuvarande ränteläge en viss mängd sparande, som står till förfogande. Av detta måste en viss del gå till staten och denna del kan betraktas som given. Statens behov måste tillgodoses; övriga behov få inskränkas i motsvarande grad. Skulle staten vara nödsakad att genom räntehöjningar konkurrera med låntagare, vilkas efterfrågan vore »normal», skulle räntesatserna springa starkt i höjden. Men nu kommer statens stegrade efterfrågan på vissa slag av varor att medföra en sam- mankrympning och nyinriktning av den civila varuefterfrågan, vilket i sin tur automatiskt medför en reduktion av investering och efterfrågan på kapital för civila ändamål. Ju större statens utgifter äro, desto mer måste staten låna, men desto större bli också återverkningarna på den civila investeringsefterfrågan. Vidare kontrollerar staten tillgång och priser på de för investeringar viktigaste råvarorna, en kontroll som vid behov kan utvidgas. Det finns dock ett slag av investeringar, vilka icke på detta sätt kunna direkt påverkas. Det är kortfristiga, spekulativa investeringar i varulager. Det verkliga incitamentet för dylika speku- lationer är emellertid prisvinsterna. Genom priskontroll och beskattning av vinsterna kan den härifrån emanerande efterfrågan effektivare begränsas än genom räntehöjningar. En räntestegring inom måttliga gränser, med 1/2—1 olo, spelar i flertalet fall en underordnad roll för investeringsverksamhetens omfatt- ning. Ett undantag härifrån utgör dock bostadsbyggandet, för vilket även rela- tivt obetydliga ränteförändringar ifråga om den långfristiga krediten ha stor betydelse. Det faktum att en räntehöjning som regulator på den civila efterfrågan huvudsakligen drabbar endast en verksamhetsgren och sålunda lägger praktiskt taget hela bördan på denna näringsgren, gör räntan olämplig som verktyg på kapitalmarknaden i nuvarande läge.

I den händelse åtgärder av detta slag icke skulle vara tillräckliga, finnas andra medel, såsom direkt kreditransonering, att tillgripa. Lika litet som vi försöka lösa fördelningsproblemet i fråga om exempelvis brödspannmålen genom en fri pris- bildning, lika liten anledning finnes att använda en räntestegring som medel för fördelning av kapitalet inom det tillgängliga sparandets ram.

En räntesänkning skulle ej få någon som helst betydelse för omfattningen av statens efterfrågan på kapital. Statens lånebehov är helt oberoende av räntans höjd och kan därför anses vara en given faktor för problemet. Räntans betydelse för statsupplåningen ligger på kostnadssidan.

Liksom en räntestegring i nuvarande situation ej kan förväntas skära ned någon

större del av den industriella kapitalefterfrågan, lika litet behöver man befara att en sänkning kommer att släppa lös en ny kapitalefterfrågan av större omfatt— ning Härtill äro riskmomenten i nuvarande läge alltför stora. Endast i fråga om bostadsbyggandet kan en räntesänkning få mera påtagliga följder.

Några för bostadsbyggandet speciella omständigheter förtjäna därför beaktande. Vid en plötslig utvidgning av byggnadsindustrins omfattning kommer kapital- efterfrågan att i första hand rikta sig till bankerna, direkt i form av kreditiv, indirekt genom diskontering av leverantörsväxlar. Bankernas läge torde vara sådant att de utan svårigheter kunna tillgodose en efterfrågan på byggnadskrediter av väsentligt större omfattning än f. n., då byggnadsverksamheten är helt lam- slagen. En viss avveckling av de gamla byggnadskrediterna torde ha ägt rum och i stort sett ha de infrusna krediterna ej berett bankerna några svårigheter. För krediten under byggnadstiden spelar räntans höjd ej någon större roll. Däremot är det av betydelse för byggmästarna att kunna räkna med en lägre ränta än f. 11. vid den omplacering av kreditiven och leverantörskrediterna till inteckningslån, som blir aktuell 10 a 12 månader efter byggets startande. Först då får den egent- liga kapitalmarknaden känning av ökningen i byggnadsindustrins kapitalbehov. Det förhållandet, att i november 1940 sparbankernas ställning är ansträngd och livförsäkringsbolagen placerat sina tillgängliga medel i försvarslånet och därför för tillfället ej ha några större kapitalplaceringsbehov, kan därför ej ha avgörande betydelse för frågan om en utvidgning av byggnadsverksamheten. Det är osäker- heten rörande ränteläget på inteckningsmarknaden och möjligheten att vid den senare tidpunkten, d. v. s. i slutet av 1941 eller på nyåret 1942 för de byggen som sättas i gång på våren 1941, placera om lånen till en för byggmästarna accep- tabel räntesats, som verkar återhållande på såväl byggmästarna som affärs- bankerna.

Då sålunda efterfrågan, med undantag av byggnadsverksamheten, är relativt okänslig för en räntesänkning och i övrigt en viss statlig kontroll över investe- ringarna redan föreligger, vilken vid behov kan utvidgas, blir frågan om ränte- nivåns höjd reducerad till en fråga om räntans betydelse för sparandets omfatt- ning. Det är också konsekvenserna av en räntesänkning med hänsyn till sparande— volymen, som i flertalet fall anföras som motargument mot en dylik åtgärd. Vi skola därför granska några olika former av sparande ur denna synpunkt. Det är i detta sammanhang endast fråga om en begränsad räntesänkning med 1/2—1 0/0.

För livförsäkringsrörelsens vidkommande skulle en räntesänkning knappast på- verka sparandets omfattning, varken i den ena eller andra riktningen. Försäk- ringsbolagen ha redan under de låga räntornas period räknat om sina premier för nya försäkringar efter 21/2 0/0 ränta, och det skulle vid en räntesänkning sålunda ej bli fråga om någon ny premiehöjning, vilken i nuvarande läge skulle kunna medföra en minskning i tillförseln av nya försäkringar. Då det ej heller varit tal om att det nu rådande högre ränteläget skulle motivera en sänkning av premierna för nya försäkringar eller ett återupptagande av vinstutdelningarna, torde man på detta område kunna räkna med att livförsäkringens omfattning, såväl när det gäller nya försäkringar som upprätthållandet av gamla, f. n. är oberoende av räntenivåns variationer. Den kapitalförstöring, som äger rum vid belåning av liv- försäkringsbrev hos bolagen, måste också tagas med i beräkningen. Räntan för dylika lån har höjts till 5 0/0 och en allmän räntesänkning skulle därför kunna medföra en återgång till 4V2, eventuellt 4 0/0, vilket var minimum under perioden av låga räntor. Det finnes emellertid knappast någon anledning antaga, att en räntesänkning i och för sig stimulerar till ökad kapitalförtäring. Motivet för en belåning av livförsäkringsbrev har föga att göra med räntenivåns höjd. Däremot är skillnaden i räntevillkor mellan olika institut av betydelse för var man belånar breven.

Nära sparandet i försäkringsform ligger det sparande som äger rum genom fackföreningar m. in. Här är motivet för sparandet helt oberoende av räntans höjd.

Sparandet inom industriföretagen har ej heller något direkt samband med räntenivån. Det.beror till sin omfattning på företagens nettoinkomst samt den utdelningspolitik man följer. Indirekt kan en viss påverkan äga rum för skuld- satta företag genom minskade ränteutgifter, vilka öka nettoinkomsten. För bolag med tillgodohavanden blir resultatet dock det motsatta. Utdelningarna kunna hållas på en lägre nivå, om avkastningen på obligationer och räntan på intecknings- lån sjunker. Om en räntesänkning skulle få några konsekvenser för denna form av sparande, skulle den sålunda kunna verka i stegrande riktning. Stegrade om- kostnader och höjda skatter ha emellertid en väsentligt större betydelse för detta sparandes omfattning än ränteutgifternas, respektive ränteinkomsternas höjd.

Räntans inverkan på sparande i andra former, bankinsättningar, köp av värde- papper m. m., är en mycket omdiskuterad fråga. I allmänhet drages den slut- satsen, att man ej kan fälla något omdöme om vilka tendenser som bli de domi- nerande, de som verka i stegrande eller de som verka i sänkande riktning. I nu- varande situation tillkomma andra faktorer, som påverka sparandet mer än en räntesänkning eller -höjning med 1/2—1 %. Osäkerheten rörande framtiden och fruktan för en inflation äro säkerligen faktorer av väsentligt större betydelse för sparandet. De leda kanske icke till en ökad konsumtion, men till ökade köp av konsumtionskapitalvaror, vilket innebär ett minskat utbud av kapital på mark- naden.

På de flesta håll, där man närmare tänkt över problemen, erkänner man sanno— likheten för att en låg räntenivå i och för sig ej skulle få någon verkan på sparandets omfattning och man framför i stället två andra argument. Det ena innebär att en räntesänkning, vidtagen så snart efter en räntehöjning, skulle ha en ofördelaktig psykologisk effekt på spararna och skulle göra det svårt för bankerna, enkannerligen sparbankerna, att propagera för ett ökat sparande. Spararna skulle >>känna sig lurade». Det är svårt att bedöma, huruvida denna slutledning är med verkligheten överensstämmande eller inte. Emellertid äro snabba ändringar av inlåningsräntans rörelseriktning överhuvud taget främmande för sparbankerna, och det är därför naturligt, att man på detta håll reagerar för tanken på en sänkning, i all synnerhet som sparbankerna alltjämt ha en ansträngd ställning och i hög grad utsatts för konkurrens från den statliga upplåningen. Denna allmänna reaktion måste få en motivering, och man söker sig mer eller mindre medvetet fram till förklaringar av psykologisk art, vilka på grund av sin natur äro svåra att vederlägga. Detta resonemang visar emellertid att en ränte- Steglfing, när den en gång ägt rum, har en tendens att låsa fast räntenivån.

Det andra argumentet, som framföres mot en sänkning av räntan, är att spar- bankernas låntagare härigenom skulle minska det sparande som för dem är nöd- vändigt för lånebetalningarnas fullgörande. Detta kan givetvis inte gälla alla län- tagare, men i viss utsträckning är det en riktig anmärkning. Men mot det minskade sparandet hos låntagarna står en minskad inkomst och konsumtions- förmåga hos åtminstone en del av insättarna. Någon större roll kan denna om- ständighet därför inte spela.

Över huvud taget ligger det nära tillhands, att man sammanblandar verk- ningarna av en isolerad räntesänkning på en del av marknaden och verkningarna av en allmän räntesänkning. Mycket av den opposition som i" de flesta fall möter en räntesänkning bottnar i den erfarenhet man har av kapitalutströmning på grund av skillnader i räntesatser. Det föreligger en sammanblandning av för- ändringar i räntenivå och förskjutningar mellan olika räntesatser på marknaden. Vidare befarar man att en räntesänkning skall föra med sig en reduktion av ränte- marginalen, vilket man i nuvarande situation med stegrade omkostnader och skatter samt avskrivningar på obligationsportföljen ej anser sig kunna bära.

Om en räntesänkning inom måttliga gränser knappast kan väntas få någon större effekt på sparandets omfattning, kan den i vissa fall leda till kapital- förtäring. Orsaken härtill torde dock ej vara att söka i det förhållandet, att ränte- sänkningen i och för sig sig skulle föranleda en tendens att tära på kapitalet. Men det finnes en grupp inkomsttagare, vilka huvudsakligen leva på en måttlig inkomst av kapital, eller som utfylla en knapp inkomst av pension e. d. med räntor på uppsparat kapital. Det är personer, vilka icke befinna sig bland spararna, utan som avslutat sitt sparande vid en tidigare tidpunkt. Denna kategori av kapitalister, i den mån de äro bankinsättare och ej obligationsinnehavare, har genom ränte- höjningen fått ett »dyrtidstillägg», som gjort det möjligt för dem att upprätthålla sin konsumtion och kanske t. o. m. öka densamma i jämförelse med sista förkrigs- året, trots levnadskostnadsstegringen. I den mån räntesänkningen under 1930- talet medförde en kapitalförtäring skulle räntehöjningen ha inneburit en möjlig— het till minskning av denna. En höjning från 21/2 0/0 till 31/2 0/0 betyder ju en stegring av den årliga ränteinkomsten med 40 %. En sänkning av räntan vid nuvarande prisläge medför antingen ett tvång till en kraftig konsumtionsinskränk- ning eller ett incitament till en kapitalförtäring. Det är troligt att resultatet blir en kompromiss mellan dessa två utvägar. Man har sålunda att räkna med en kapitalförtäring som oundviklig.

Vilken omfattning den av en räntesänkning åstadkomna kapitalförtäringen skulle kunna få, är svårt att bedöma. Maximum utgör vid en räntesänkning med 1/2 0/o endast 1/2 0/o av kapitalbehållningen per år räknat, d. v. s. 36 miljoner kronor, om man antar att alla. insättare i affärs— och sparbanker skulle reagera på så sätt, att de togo ut av sitt kapital ett belopp motsvarande inkomstminskningen. En kapitalförtäring till följd av en räntesänkning har sålunda ej någon större be— tydelse, men det föreligger däremot andra, mera kraftigt verkande orsaker till att bankinsättare taga i anspråk sina kapitaltillgångar. Bortfall av inkomster och starkt höjda skatter komma efter allt att döma att få en dylik konsekvens.

Ett av de argument, som framförts mot en diskontosänkning under de närmaste månaderna framåt, har varit ovissheten om, vilka följder kronoskattebetalningarna, speciellt värnskatten, komma att få för bankerna. Detta skäl kan endast vara av relevans för tidpunkten för räntesänkningen, enär tillflödet till statskassan kommer att vändas i andra riktningen, antingen genom återbetalning av korta lån eller genom utgifter av olika slag, vilka förr eller senare komma att medföra en åter- strömning till bankerna. Enär dessa utgifter i första stadiet äro utgifter till före- tagare, kommer återströmningen att gå till affärsbankerna. Det är därför ej otroligt, att sparbankerna härvid komma att sitta i mellanhand och att deras likviditet ytterligare försämras, medan affärsbankernas undergår en förbättring. Med hänsyn till räntepolitiken är detta en ogynnsam utveckling, enär en för- sämrad ställning för sparbankerna medverkar till att låsa fast räntenivån. Så småningom komma emellertid även sparbankerna att få känning av de ökade statsutgifterna. Följde man denna uppfattning, skulle det leda till att man aldrig vågade vidtaga någon åtgärd, enär det vid varje tidpunkt kommer att finnas lika nande ovisshetsmoment under den närmaste framtiden att åberopa.

Vad här sagts om sparandets relativa okänslighet för ränteförändringar, inne- bär ej att sparandevolymen ej kan påverkas. Det finnes möjligheter att stimulera sparvilligheten, oberoende av räntenivåns höjd, och i nuvarande situation äro dessa relativt stora på grund av den appell man kan göra till landets läge. Vidare är sparförmågan beroende av inkomstens höjd. Under 1930—talets senare del var det icke ränteavkastningen, som framdrev ett ökat sparande. I trots av den låga räntan ökades sparandet kraftigt-och orsaken härtill var de höjda inkomsterna. I den mån den ekonomiska politiken kan medföra sysselsättningens och därmed nationalinkomstens upprätthållande, växer också möjligheten att hålla uppe och eventuellt även öka sparandets omfattning.

Stockholm i december 1940. Karin Kock.

Formulär för byggnadskostnadssakkunnigas undersökning rörande byggnadskostnaderna på landsbygden.

940 ÅRS BYGGNADSKOSTNADS— SAKKUNNIGA. Formulär A. ldentideringsuppgifter.

Innehavareus namn (ev. initialer) .................................................................................

(ort) (län) Egendomens taxeringsvärde 1939 ............ kr. (därav skogsvärde ............ kr. och skogs- markens värde ............... kr.). [Saluvärde vid försäljning år .............................. kr.] Åkerareal ............ har. skogsmarksareal ............ har.

8.) Boningshus: antal rum ............ , kök ......... , material ............................................. standardbeskrivning ...................................................................................................... Brandförsäkringsvärde .................. kr.

Byggnaden uppförd år ............

Total byggnadskostnad ..................... kr., varav eget material och arbete ............... kr.

b) Arbetarbostad: antal rum ............ , kök ......... , material .......................................... standardbeskrivning ...................................................................................................... Brandförsäkringsvärde .................. kr.

Byggnaden uppförd år ............ Total byggnadskostnad ..................... kr., varav »eget material och arbete ............... kr.

0) Ekonomibyggnud med loge: för ............ kor, ............ hästar, ......... svin, vägg- material och väggkonstruktion i djurstall .....................................................................

Byggnaden uppförd år ............ Bran dförs äkringsvärde .................. kr.

Total byggnadskostnad ..................... kr., varav eget material och arbete ............... kr.

(Genomläs före ifyllandet noga omstående anvisningar.)

Anvisningar för ifyllandet av formulär A.

Uppgifter enligt detta formulär torde lämnas för gårdar, vars byggnader uppförts under åren 1925—39, vilka äro av uppgiftslämnaren väl kända och för vilka ifrågavarande upp- gifter stå. till förfogande. Uppgifter önskas för mindre och medelstora gårdar med endast en ekonomibyggnad och en eller ingen arbetarebostad, där samtliga byggnader uppförts efter 1925. Med beaktande härav är det önskvärt att uppgifter erhållas för gårdar av olika storlek och med vid olika tidpunkter uppförda byggnader.

Vid formulär-ens ifyllande torde följande beaktas. För egendomar, vilka bytt ägare under senare år, torde förutom taxeringsvärdet även salu'uärdet vid detta tillfälle angivas.

I standardbeskrivningen för boningshus och arbetarebostad angives förekomsten av centralvärme, vattenledning, avlopp och andra dylika omständigheter, antal våningar samt, om möjligt, byggnadens grundmått.

Under total byggnadskostnad uppgives kostnaden da byggnaden uppfördes inklusive värdet av byggherrens eget arbete, material m. m. I anmärkningskolumnen torde härvid så. fullständigt som möjligt angivas vad byggherren presterat i form av arbete, körslor, material m. m. samt övriga upplysningar av intresse rörande byggnadssättet (entreprenad eller egen regi, använd arbetskraft, lönesystem o. s. v.).

Som uppskattad byggnadskostnad 1939 skall upptagas vad samma byggnad kan beräknas ha kostat om den uppförts i juli 1939 under vid denna tidpunkt på, orten vanliga förhål- landen med avseende på. materialpriser, löner och lönesystem m.m. I anmärkningskolumen lämnas därvid motsvarande uppgifter som ifråga om de faktiska byggnadskostnaderna.

I den mån utrymmet å. formuläret visar sig otillräckligt, kunna. kompletterande upp- lysningar bifogas a särskilt papper.

o ÅRS IBYGGNADSKOSTNADS— SSAKKUNNIGA. Formulär B.

1. Wilka äro enligt Eder mening de viktigaste orsakerna till byggnadskostnadernas stegring på landsbygden under senare år? (Angiv såvitt möjligt den relativa betydelsen dels fram till 11 september 1939, dels därefter av olika faktorer: t. ex. högre bostadsstandard, ökade krav; på. husdjurshygien, arbetsunderlättande anordningar. användning av nya. material, höjda löneesatser, tillämpning av ackordspriser och mätningssystem, höjda materialpriser o. s. v.)

b. I vilken utsträckning och för vilka arbeten användes lantbrukets egen arbetskraft

vid byggen? ................................................................................................................................. 6. I vad man tillämpas inom Edert verksamhetsområde ackordsprissystem (dess utbred-

ning pl seum år, sättet för dess timtmp'ning o. s. v.)? ................................................

V äud ! 39 i 1 25

3. Vad kan enligt Eder mening åtgöras för att sänka byggnadskostnaderna på landsbygden (lönesystem, byggnadsmaterial, säsongutjumning, byggnadstekniek och byggnadsekonomisk

rådgivning o. s. v. .................................................................................................................

..............._........ ..................