SOU 1943:7
1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar
N 4-0 Gc
nå (- - CCM
&( *, IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
fam-TENS OFFENTLIGA"UTREDNI'NGAR 1943” ' & ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET
1940. ÅRS SKOLUTREDNINGS BETÄNKANDEN OCH UTREDNINGAR
BILAGA I
HYGIENISKA FÖRUTSÄTT-
NINGAR FÖR SKOLARBETET
AV
URBAN HJÄRNE
Docent vid Imint-intet i Uppuln, ledamot uv 1940 in lkoluuedning
STOCKHOLM 1943
.1. Betänkande med författnings- och organisationsiör— = ». , allmänn]? väghållningen _på landet m.m. Beckman; ' -,321 s. .' * ' , _2..._Flyttningsersättningssakknnniga. Betänkande med för- ' slag till författningar angående ersättning för flytt- ! ?ningskostnad. Marcusplöö s. Fi. ':3.*1941 års familjebeskattrdngssakkunniga. Betänkande ._med förslag till.ändrade grunder för tamiljebeskatt- —, ningen. Marcus. 170 s. Fi. . "4, Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge
”slag för genomförande av ett förstatligande av den »'
. ; ;; Lisztaaens ' o fientlig a, utredningar; 31.943 ! V 'Kro-nologis-k-förteckning -
med förslag till'åtgårder för höjande av nåringc bå'rkraft. 8. Skogsbrukets transportlrågo'r: Vägaro järnvägar. Idun. 260 5. Jo.
tiska ytterli'ghetsriktningar m. m. Norstedt. 40 s.
. Utredning och förslag angående pappersformaten ' om statsförvaltningen. Beckman. 116 s. 11.
. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredn'
gar. Bilaga 1. Hygieniska förutsättningar för sko arbetet. Av U. Hjärne. Idun. 66 5. E.
' Anm. Om särskild tryck'ort ei angiv'es, år tryckorten Stackholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse-_
bpkståverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesia'stikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre an- '. ordning (nr 98) utgivas utredningar—nat omslag med enhetlig färg för varje departement.
. Utredning rörande polismäns anslutning till po'
...tn_
1940 ÅRS SKOLUTREDNINGS BETÄNKANDEN OCH UTREDNINGAR
BILAGA I
HYGIENISKA FÖRUTSÄTT- NINGAR FÖR SKOLARBETET
AV
URBAN HJÄRNE
Docent vid universitetet i Uppsala, ledamot av 1940 ha skolutredniug
STOCKHOLM 1943 IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG
INNEHÅLL
1. Allmänna synpunkter . . . . . .. . .. .. . . .. II. Kort översikt av den kroppsliga och själsliga utvecklingen . Utvecklingstörhållanden och organisatoriska fråg01
IV. Hur skall skolbarnens arbetsdag indelas? .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. ..
V. Vilken tid användes för närvarande till skolarbete?
VI. Verklig och tillåten arbetstid samt överbelastning per vecka.. .. . VII. Förslag till arbetstid.......................................... Litteraturförteckning
KAPITEL 1.
Allmänna synpunkter.
Skolåldern är fortsättningen på spädbarnsåldern och småbarnsåldern. Skolålderns hälsovård blir en direkt fortsättning på hälsovården i de före- gående åldrarna. Det som försummas under barnets tidigare år kan kom- ma att ligga som hinder under de senare åren. Vad som utföres av förebyg- gande arbete under de tidiga åren kommer skolbarnen och skolarbetet till godo i form av ett bättre hälsotillstånd, en bättre förmåga att tillgodogöra sig undervisningen och handledningen i skolan. .
Men skolan får ta emot barnen sådana de äro, med det hälso- tillstånd de ha, med den motståndskraft och den utvecklingsförmåga de ha inneboende i sig eller ha förvärvat under tiden före skolan. En mycket stor del av de utvecklingsrubbningar, de kroppsfel och de sjukdomar man fin- ner vid undersökning t. ex. av nybörjarna i en skola ha grundlagts eller uppstått under barnens första år, i vissa fall t. o. in. genom dåliga hygieniska förhållanden hos modern under graviditeten. Andra sjukdomar eller sjuk— domsanlag kunna bero på bristande kunskap i hemmet eller i barnets omgiv- ning, förhållanden som kunna ha börjat inverka långt före skolåldern. Där- för ärdet viktigt attbetona, att det förebyggande hälsoarbetet under barnens förskoletid är grundläggande för deras hälsa under skoltiden. Skolan får dock som sagt ta mot barnen sådana de äro, när de lämna småbarnsåldern.
Under skoltiden skall fortsättningen och i många fall avslutningen av tillväxandet, av utvecklingen ske.
Det är därför ett ofrånkomligt önskemål, både när man ser det ur den enskilda individens och ur samhällets synpunkt, att följande önskemål uppfyllas: 1) barnens naturliga tillväxt och utveckling måste få fortgå så ostört som möjligt; 2) det som hindrar den naturliga utvecklingen måste undanskaffas; 3) det som främjar utvecklingen måste få tillfälle att verka; 4) brister och rubbningar i hälsotillståndet måste avhjälpas.
Allt detta är nödvändigt, för att den enskilde elevens förmåga att tillgodo- göra sig undervisningen skall vara så god som möjligt, för att lärarnas arbete skall bli så effektivt som möjligt och för att samhällets utgifter för skolväsendet skola ge avsedda och bästa möjliga resultat.
Just ur synpunkten av undervisningens effektivitet måste man ägna frågan om skolbarnens kroppsutveckling och hälsotillstånd det allra största intresse. Den ostörda kroppsliga utvecklingen, det ostörda kroppsliga välbefinnandet är en nödvändig förutsättning för att barnen skola kunna tillgodogöra sig undervisningen. Undermålighet i kroppslig utveckling och stört kroppsligt välbefinnande kunna ej i längden förenas med fullgod prestation i skolan. Skall överhuvud taget ett skoltvång uppehållas, så äro ju de enskilda för- äldrarnas, lärarnas, skattebetalarnas och hela samhällets gemensamma önskemål dessa: uppehållande av bästa möjliga förmåga hos lärjungarna att tillgodogöra sig undervisningen, frambringande av så goda resultat som möjligt av skolans arbete.
Utan vidare är det lätt att inse, att nedbringandet av antalet sjukdagar är av största betydelse för uppfyllande av dessa önskemål. Varje åtgärd, var- igenom sjukdomsfall i tid upptäckas och behandlas, verkar i denna riktning. Ännu mera verksamma äro åtgärder, varigenom insjuknande och smitto— spridning bekämpas genom direkta hygieniska åtgärder, helst i förebyggande syfte. Oundgängligt är i detta avseende uppbyggandet av den enskilde elevens goda hälsotillstånd, goda motståndskraft, goda förmåga att motstå och att Övervinna sjukdomar. Allt som hämmar den kroppsliga utvecklingen hämmar framgången i skolan. Ett framgångsrikt hygieniskt arbete, var— igenom elevernas motståndskraft ökas ooh deras kroppsutveckling kontrol- leras och möjligen främjas, förbättrar också arbetsresultaten i skolan.
Under skoltiden böra eleverna utvecklas till friska, arbetsdugliga, arbets- villiga medborgare, rustade att göra sin insats i samhället.
För att denna utveckling skall kunna ske, måste vissa psykiska och fy- siska hygieniska betingelser vara uppfyllda.
Grundvillkoret för den psykiska hygienen är att arbetsglädje skapas. Detta sker i första hand genom att skolarbetet har ett förnuftigt ändamål. Det sker genom att eleven lär sig arbetsmetoder, som föra honom in i och göra honom delaktig i det vanliga, dagliga livet i det gemensamma samhället. Det sker genom att eleverna lära sig läsa, skriva och räkna, så att de kunna reda sig i det dagliga livet, följa med i samvaron, kunna lita på sig själva vid uppgörandet av planer för och vid utförandet av det dagliga livets uppgifter. Det sker genom en orientering i hembygdens dagliga liv och i de föregående släktledens arbete på samma plats, i samma trakt, inom samma arbetsområ- den. Avsikten med denna är att stärka sambandet med ursprunget, öka hem- känslan i tillvaron, ge kunskap om olika arbetsområden och yrken, om sam— hällets organisation, organ och funktioner, skapa ansvar för den egna arbets- gärningen. Nödvändigt är betonande av samhörigheten i dess olika yttrin- gar: familjen, bygden, den egna nationen, mänskligheten. I alla ämnen, på alla arbetsområden bör med praktiska tillämpingar visas, hur samarbetet når fram till större och bättre resultat än den enskildes splittrade prestationer.
Arbetsglädje skapas, när man skapar vördnad för det man arbetar med, för det man studerar, arbetsglädje skapas när man skapar vördnad för till- varon. l naturstudier, i biologi, i fysik, i kemi gäller det att på grundval av elevernas naturliga nyfikenhet och intresse skapa en vördnadsfull begrundan och beundran inför de krafter och lagar, som ligga förnborgade i naturen och i livsprocesserna i alla deras yttringar. Skapa tilltro till människornas tanke- och arbetsförmåga genom studiet av naturvetenskapernas praktiska tillämpning i det dagliga livet, i tekniken, i industrin, på alla livets och civi- lisationens områden! Ge i personhistoria, litteraturhistoria, religionshistoria, i kristendom, kännedom om de lagar och de drivkrafter, som leda män- niskorna, ge en bild av, ange vägarna och målet för den enskilda män- niskans oupphörliga sökande! '
När på detta sättet utbildningen avser att göra eleven hemmastadd i sin dagliga tillvaro, rustad för framtiden och yrkesarbetet och upplyst om sin delaktighet i människosläktets vandring, då kan arbetsglädjen bli den natur- liga stämning, i vilken sinnets mognad och personlighetens utveckling bäst försiggå.
För att eleverna skola vara arbetsdugliga under skoltiden måste ytterli— gare vissa hygieniska villkor vara uppfyllda.
Den kroppsliga utvecklingen bör befrämjas, den hygieniska standarden hos eleven och i hans hem bör uppehållas och där så behövs förbättras. Sjukliga rubbningar och brister måste avhjälpas. Härom närmare på annan plats i samband med skolläkarverksamheten.
Vid planerandet av skoltiden bör i första hand beaktas, att de hygieniska grundelementen må komma eleverna till godo i full utsträckning. Dessa för uppväxtåldern nödvändiga faktorer äro föda, sol, ljus och luft, arbete, vila, sömn. Genom intrång på något av dessa områden skadas både den kropps- liga och själsliga utvecklingen, och skolans huvudsyfte kan ej uppnås i full utsträckning. En arbetsordning för skoldagen och för skolåret måste ta lika stor hänsyn till alla dessa faktorer, till arbetet i skolan och till hemuppgif— terna, till behovet av föda, inklusive måltidernas placering, till behovet av kroppsrörelse, utevistelse, till vila och sömn. Den kamratliga samvarons be— tydelse ur uppfostrings- och utvecklingssynpunkt kan ej nog uppskattas, men denna samvaro fordrar sin tid. Familjerna torde slutligen ha fullt be- rättigade önskemål om tider av ostörd samvaro.
Utan en god hygienisk utrustning och en god hygienisk standard, och utan en god psykisk hygien med arbete och vila på var sin tillmätta tid kunna ej eleverna tillgodogöra sig skolans uppfostran till arbete, varken till intensivt, koncentrerat, forcerat arbete ell-er till det lugna, ihållande, uthål— lighetsfordrande, kanske enformiga arbetet. Denna uppfostran till samling inför och till uthållighet i arbetet står för mig som en av skolans huvud-
uppgifter.
KAPITEL ll.
Kort översikt av den kroppsliga och själsliga utvecklingen.
1. Kroppslig utveckling.
Genom studium av den kroppsliga utvecklingen kunna vi få en uppfatt- ning om vissa allmänna utvecklingstendenser och utvecklingsförhållanden i barn- och ungdomsåren. Ett studium av den kroppsliga utvecklingen kan vidare vara berättigat därigenom, att denna bildar grundvalen för den själs- liga utvecklingen och arbetsförmågan.
Grunddragen av den kroppsliga utvecklingen följa vi i första hand genom att studera längd och vikt och därmed sammanhängande faktorer. (För en mera utförlig framställning av detta kapitel hänvisas till Wirgin: Hälsovård, Skolhygien, i Medicinskt folkbibliotek, Stockholm 1939, och Carl Schiötz, Skolealdern, Oslo 1927.)
Hela barn- och ungdomstiden karakteriseras av en oavbruten tillväxt. Denna tillväxt är emellertid olika under olika perioder, och den är olika hos gossar och flickor. Tillväxtenergin och de av denna frambragta slutresulta- ten betingas dels av olikheter i arv, dels av olika miljö. Den mångfald av olikheter man iakttager mellan ett stort antal barn, där de yttre för-hållan- dena, miljön, varit lika, beror på olika ärftliga faktorer. Miljöfaktorer, in- verkande redan under graviditeten och sedan genom spädbarns- och små— barnsåren, kunna redan i skolålderns början ha resulterat i en betydande olikhet mellan barnen, även där de ärftliga momenten kunna förutsättas ha varit tämligen ensartade.
Genomgående finner man vid studiet av längd- och viktutvecklingen hos barn och ungdom följande (cit. efter Wirgin, s. 14): »Det framgår att gos- sarnas kroppslängd är större än flickornas till och med 10:e levnadsåret, att flickorna omkring fyllda 11 år till fyllda 15 år bli längre än gossarna, varefter gossarna åter bli större än flickorna och hålla sig högre än dessa. Flickornas överlägsenhet över gossarna i kroppsvikt framträder mera tyd- ligt först ett år senare än överlägsenheten i fråga om kroppslängd, vid fyllda 12 år, och varar t. o. m. fyllda 15 år, varefter gossarna bli överlägsna även i vikt. — — — Gossarnas starkaste årliga längd- och viktökning kommer ett eller annat år efter flickornas. Flickornas största årliga längdökning kom vid fyllda 11 är, deras största viktökning vid fyllda 13 år. Gossarnas största årliga långdökning kom vid fyllda 14 år, deras största årliga viktök- ning efter fyllda 15 år.»
Gossarna äro alltså överlägsna i längd och vikt fram till 11—12-årsåldern. Mellan 12— och 14—15-årsåldern äro flickorna något längre och något tyngre än gossarna. Skillnaden mellan medeltalen är dock hittills tämligen obetyd- lig. Efter 15-årsåldern fortsätter emellertid gossarnas längd- och viktökning
kraftigare och längre än flickornas, och slutresultatet i 17—18-årsåldern är att gossarna äro avsevärt tyngre och längre än flickorna.
Denna olika tillväxthastighet och denna olika tidpunkt för den starkaste ökningens inträdande beror på den inträdande puberteten, könsmognaden. Puberteten börjar hos flickorna i allmänhet i 12-årsåldern, hos gossarna 2 år senare. Vuxen ålder ha vi att räkna med för flickorna efter 17 års ålder, hos gossarna efter 19 års ålder. Pubertetsutvecklingen behandlas utförligare se- nare (sid. 17).
I så gott som samtliga undersökningar över längd och vikt hos barn fin- ner man skillnader i kroppsutveckling mellan barn från olika sociala skikt på så sätt, att barn från ekonomiskt och hygieniskt bättre ställda familjer ha högre siffror för längd och vikt än barn från i dessa avseenden sämre ställda familjer. Denna skillnad torde bero på samverkande ärftliga faktorer och miljöfaktorer.
Dessa längd- och viktförhållanden röra medeltalen av ett mycket stort antal undersökta. Men som alltid förefinns kring medeltalen en avsevärd spridning av de verkliga värdena. Kännedom om spridningen kring me- delvärdena är nödvändig för den rätta tolkningen av alla sifferuppgifter om medelvärden. För åskådliggörande av detta bifogas en tabell över längd- och viktsiffror, hämtad ur Broman—Dahlberg-Lichtensteins undersökning av längd och vikt hos svenska barn, publicerad 1942.
Tub. 1. Tillväxt hos gossar och flickor med hänsyn till vikt och längd. Broman—Dahlberg—Lichtenstein 1942. Variationsbredden är beräknad så, att endast ungefär 1/2 % överstiger och 1/2 % understiger det beräknade värdet. Det är alltså endast undantagsvis, som normala personer ha så låga resp. höga värden.
G 0 s s a r F 1 i c k 0 r Ålåder Vikt, kg Längd, cm Vikt, kg Längd, cm r
Medel- Variations- Medel- Variations- Medel- Variations- Medel- Variations-
tal bredd tal bredd tal bredd tal bredd
1 103 715—128 77 67— 87 98 73—123 76 66—85 2 13 10 —16 88 78— 98 127 95—16 87 77—97 3 15 11 —19 96 85—107 146 11 —18 95 84—105 4 17 12'5—21'5 103 91—115 16 11 —21 102 90—113 5 185 13 —24 110 98—122 18 12 —24 110 98—122 6 21 14'5—27'5 117 104—129 205 14 —27 116 104—128 7 235 16 —31 123 110—136 225 15 —30 123 110—136 8 26 17 —35 129 115—142 25 16 —34 127 113—141 9 28 18 —38 134 120—148 28 18 —38 133 118—148 10 31'5 20 —43 139 124—154 31 19 —43 138 122—153 11 35 22 —48 143 127—159 35 21 —49 142 125—159 12 38 23 —53 148 130—166 39 23 —55 149 131—166 13 425 26 —59 154 135—173 445 26 —63 155 137—172 14 48 28 —68 160 139—181 49 30 —68 160 143—176 15 54 33 —75 166 145—187 53 34 —72 163 147—179 16 60 38 —82 173 154—193 56 37 —75 164 149—179 17 64 44 —84 176 159—193 57 39 —75 165 151—179 48 —85 165—193 58 40 —76 166 152—180
Variationsbredden, spridningen, är 16—31 kg, (1. v. 5. de lägsta funna värdena i denna ålder äro 16, de högsta värdena 31 kg. För 7-åriga gos— sar är t. ex. medelvikten av de undersökta 23'5 kg. Längden för gossar i samma ålder 123 cm, variationsbredd 110—136 cm. 8 års gossar: vikt i medeltal 26 kg, viktökningen från 7-åringars till 8-åringars medeltal 25 kg 8-årsgossars längd: 129 cm, längdökning från 7-åringars till 8-åringars me- deltal 6 cm. Samma förhållande förefinns inom samtliga årsklasser. Skill- deltal 6 om. Samma förhållande förefinns inom samtliga årsklasser. S k i 1 ]- naden mellan individer inom en årsklass är alltså avsevärt större än skillnaden mellan två på var- andra följande årsklassers medeltal. Med tilltagande ålder tilltar variationsbredden, spridningen. Samma förhållande mellan medeltal och spridning iakttages vid alla mätningar. Det gäller ej endast längd och vikt, det gäller samtliga mätbara egenskaper. Det gäller likaväl för den psykiska utvecklingen, för den själsliga och alltså även den intellektuella tillväxten och mognaden.
2. Psykisk utveckling.
Även i psykiskt avseende genomlöper barnet under skoltiden en mäktig utveckling, växer även i detta avseende från småbarnsstadiet till en fullvuxen människa. Utvecklingen är här, liksom när det gäller den kroppsliga ut- vecklingen, betingad av arv och miljö. Arvet bestämmer den själsliga struk- turen, de själsliga egenskaperna, intelligensen, lika tydligt som det inverkar på barnets utseende, tillväxtförhållanden, kroppsliga egenskaper. Miljön kan vid vissa tillfällen hindra en tillväxtmöjlighet, kan vid. andra tillfällen främja en -i arvsmassan nedlagd utvecklingsmöjlighet, dock aldrig så, att utveck- lingen kroppsligt eller andligt kan gå utöver vad som är bestämt av de med— födda arvsfaktorerna.
Man har de senaste 20—30 åren nått fram till att i viss mån kunna mäta, i siffror uttrycka graden av psykisk utveckling i olika avseenden, av »för- ståndsgåvor». Man har kommit fram till att kunna åtminstone tillnärmelse- vis i siffror uttrycka det som brukar kallas begåvningen, intelligensen. Här använder man sig av två begrepp, intelligensåldern och intelli-genskvoten.
Intelligensåldern bestämmer man på så sätt, att man genom under- sökningar på ett stort antal barn fastslår, vilka frågor de flesta barn i en viss ålder kunna svara på, vilka uppgifter de kunna lösa, vilka uppdrag de kunna utföra. Med ledning härav har man så gjort upp en fixerad uppsätt- ning frågor och uppgifter för varje åldersklass, för varje levnadsår. Om ett barn, som skall undersökas, besvarar t. ex. alla frågor, som ett stort antal normala 7-åringar kunna besvara, säger man, att det undersökta barnet har en intelligensålder av 7 år.
Med intelligenskvot menar man intelligensåldern i procent av den verkliga åldern. Vi tänka oss, att vi ha till undersökning två barn, det ena
7 år, det andra 9 år. Båda visa sig ha en intelligensålder av 7 år. Intelligens-
7 7 kvoten blir i det första fallet? ' 100 = 100, i andra fallet 5 ' 100 = 77. Ett barn med en intelligensålder lika med den verkliga åldern säges sålunda ha en intelligenskvot = 100. Ju mera barnet till sin intelligens är utvecklat före sina jämnåriga, desto högre blir intelligenskvoten, ju mindre intelligenskvoten är, desto mindre psykiskt utvecklat är barnet i förhållande till sina jämn- åriga. (lntelligensåldern brukar vanligen tecknas 1. Å., intelligenskvoten I. Q.)
Alla undersökningar över intelligensålder (1. Å.) och intelligenskvot (I. Q.) visa, att även här finnas vissa medeltal, även här finnes en avsevärd sprid- ning. Enligt Binet och Simon, som grundlade begreppet intelligensålder, ha i en grupp barn i samma verkliga ålder (kronologisk ålder) omkring 50 % en normal intelligensålder, omkring 20 % ha en intelligensålder ett är över, omkring 20 % ett år under den kronologiska åldern, och de återstående 10 % fördela sig på barn, som ha en intelligensålder 2 eller flera är över eller under den kronologiska åldern.
Fördelningen av intelligenskvoten I. Q. kring sitt medelvärde 100 sträcker sig i enstaka fall uppåt till över 140. Hur långt kvoten sträcker sig nedåt, under 70, och hur många barn man anträffar i dessa sämre utrustade grupper beror på var man gör undersökningarna. En del barn tillhörande de lägsta utvecklingsstadierna komma överhuvud taget ej med i undersökningarna, då deras psykiska efterblivenhet har gjort, att de omhänvdertagits, innan de börjat i lekskolor eller i vanliga skolor, där undersökningarna skett. Sam- bandet mellan intelligenskvot och »begåvning», graderad efter vanligt språk- bruk, framgår av följande uppställning.
I. Q. under 25 .................... idioter I. Q. 25— 50 .................... , imbeciller I. Q. 50— 70 .................... debila I. Q. 70— 90 .................... svagt begåvade I. Q. 90—110 .................... medelmåttor I. Q. 110—130 .................... begåvade I. Q. över 130 .................... högt begåvade.
Den procentuella fördelningen av barn på de olika grupperna framgår av följande tablå: (enl. Terman, cit. efter Koht-Skard)
I. Q. % 1. Q. % 56-— 65 .................. 083 106—115 ................. 231 66—— 75 .................. 22! 116—125 ................. 9'0 76— 85 .................. 8'0 126—135 ................. 23
136—145 ..... ; ...........
Det framgår utan vidare av det ovanstående, att även på det psykiska området är skillnaden mellan barn inom samma årsklass ofta betydligt större än skillnaden i medeltal mellan två på var- andra följande årsklasser. Åldern ensamt avgör ej, till vilken fysiska eller psykiska utvecklingsgrad barnet hunnit.
Vilka faktorer inverka på intelligensutvecklingen?' Intelligensutvecklingen är liksom den kroppsliga utvecklingen resultat av arv och av miljö.
Undersökningar av begåvade och obegåvade barns ärftlighetsförhållanden tyda på att begåvade barn vanligen ha begåvade föräldrar, och omvänt.
Miljön synes påverka intelligensutvecklingen på liknande sätt som kropps- utvecklingen. Goda sociala, hygieniska och ekonomiska förhållanden under barnens uppväxttid synas som förut nämnt kunna ge bättre värden för kroppsutveckling. De ge även bättre genomsnittlig intelligensålder, högre intelligenskvot. Ett stort antal undersökningar finnes angående dessa för- hållanden.
Broch och Natvig anföra bl. a.: »Alfred Binet visade vid undersökning av eleverna från två pojkskolor, att man oftare fann intellektuellt begåvade bland de fysiskt välutvecklade än bland de fysiskt mindre väl utvecklade. Terman visade, att en av honom undersökt grupp av mycket högt begåvade kaliforniska skolbarn var bättre fysiskt utvecklad än genomsnittet. De högt begåvade voro längre, tyngre och friskare. Bird T. Baldwin publicerade 1925 en antropologisk undersökning av 594 högt begåvade barn, 312 gossar och 282 flickor i åldern 2—15 år. Alla hade en intelligenskvot över 130. Dessa barns fysiska utveckling låg långt över genomsnittet för andra ameri- kanska barn. .. 1929 undersökte Neil A. Dayton 14 000 folkskolebarn, som voro psykiskt mindre väl utvecklade. Han fann, att ju lägre intelligenskvot desto lägre genomsnittlig vikt. Vidare påvisade han, att kroppsliga fel och defekter voro mycket vanligare hos de barn, som hade lägst intelligenskvot. På skolbarn i Stavanger påvisades 1917, att de barn, som kommit längst i skolan efter sin ålder, hade den bästa kroppsliga utvecklingen.
Undersökningar över sambandet mellan arv, miljö och psykisk utveckling äro talrika. Terman fann, att av de mycket högt begåvade barn han under- sökte (se ovan!) kommo 80 % från hem, där fäderna hade höga samhälls- ställningar. Fäderna till 12 % voro fackutbildade arbetare och fäderna till 8 % av barnen icke fackutbildade. Barn från bästa och från sämsta miljö visade en skillnad i intelligenskvot på 14 %. Binet fann en skillnad i intelli- gensålder på upp till 2 år mellan barn från välställda hem och från ekono- miskt dåligt ställda. Robert N. Yerkes, som stod i spetsen för intelligens- undersökningar av 42 000 officerare och 1.7 miljon meniga i Förenta Sta- ternas armé, fann en 7övertygande parallellism” mellan de undersöktas in- telligenskvot och den sociala ställning de innehade.
Duff och Thomson undersökte ett stort antal skolbarn i Northumberland
och fann följande genomsnittliga intelligenskvot för barnen tillhörande föl- jande sociala grupper:
I. Q. i genomsnitt Fädernas yrke
112 ............. ”Immateriellf yrke 110 ............. Ledande affärsmän
105 ............. Köpmän
103 ............. Förmån
101 ............. Fackutbildade arbetare 98 ............. Gruvarbetare 96 ............. Delvis eller helt oskolade arbetare.
Efter undersökningar i Oslo folkskolor påvisade Lofthus, Rasmussen och Ribsskog att klasser och skolor med mindre goda sociala förhållanden hade genomsnittligt lägre intelligenskvot än motsvarande klasser och skolor från områden med bättre sociala förhållanden.» Så långt Broch och Natvig.
Cyril Burt, professor i psykologi vid University College i London, med- arbetare i The Consultative Committee on Secondary Education With special Reference to Grammar Schools and Technical High Schools, vilken kommittés utlåtande publicerades 1938, har i ett tidigare arbete undersökt intelligens- åldern hos 3 500 folkskolbarn vid 2 folkskolor i London. Den ena rekryte- rades från relativt välställda medelklasshem, den andra från ett slum- distrikt. Följande resultat erhöllos:
Genomsnittlig intelligensålder.
7— 8 .................... 89 61 8— 9 .................... 10'1 7'2 9—10 .................... 10'6 81 10—1 1 .................... 11 '5 96 1 1—1 2 .................... 1 2'1 10'3 12—1 3 .................... 1 28 1 1 '0 1 3—1 4 .................... 13"! 1 1 '7 1 4— .................... 1 42 1 1 '6
Detta betyder, att under det att barn i den från mera välställda medelklass- hem rekryterade skolan äro nästan ett år före genomsnittet med avseende på intelligens (enl. Binet), ligga barn i slumskolan ett år efter medeltalet, d. v. 5. mellan lika gamla barn i de två skolorna är det en genomsnittlig skillnad av 2 intelligensår. Det lärostoff, som genomsnittligt passar för 10-årsstadiet, kan i den första skolan redan tillägnas av barn i 9-årsåldern, i slumskolan först av barn på 11-årsstadiet. Cyril Burt påpekar, att frågan, huruvida den påvisade stora skillnaden beror på skillnader i arv, uppfödning eller kultur-
påverkning eller på en samverkan av dessa faktorer måste bli föremål för fortsatta undersökningar.
En intressant undersökning över högt och svagt begåvade norska skol- barns härkomst, sociala miljö och kroppsliga utveckling är publicerad 1938 av Broch och Natvig. Då undersökningen är mycket noggrant utförd och då förhållandena i Oslo 1934 och 1936, då undersökningen gjordes, torde varit liknande som i Sverige, äro slutsatserna av intresse även för svenska förhållanden. Jag tillåter mig att här referera denna undersökning något mera ingående:
Åren 1934 och 1936 bestämdes intelligenskvoten på samtliga barn i 1 klas- sen av 0510 folkskolor (alltså nybörjarna, 7-åringarna). Av Broch och Natvig undersöktes därpå de högt och de svagt begåvade barnen med avse- ende på kroppslig utveckling ävensom sociala och en del hygieniska förhål- landen. Med högt begåvade menades barn med I. Q. över 118 resp. 125, med svagt begåvade dem med I. Q. under 80.
Sammanlagt bestämdes under båda åren I. Q. på 4 078 barn. Av dessa voro 2 047 gossar och 2 031 flickor. Av gossarna voro 282, d. v. s. 139 %, högt begåvade och 181, d. v. _s. 88 %, svagt begåvade, resten, 77'3 %, nor- malbegåvade. Av flickorna voro 259, d. v. s. 128 %, högt begåvade och 166, d. v. s. 82 %, svagt begåvade, 79 % voro normalbegåvade. Kroppsutveck- ling och sociala och ekonomiska förhållanden undersöktes på 481 högt be- gåvade och 258 svagt begåvade barn
Undersökningen av den fysiska utvecklingen visade: de högt begåvade barnen hade större kroppsvikt, större kroppslängd, gröv- re kroppsbyggnad, bättre hull och bättre allmäntillstånd än de svagt be- gåvade barnen.
Undersökningen av den sociala miljön visade, att det bland 7-åringar i Oslo folkskolor 1934 och 1936 fanns en tydlig relation mellan förekomsten av högt och svagt begåvade barn och den sociala miljön. Ju bättre miljö, desto bättre psykiskt utvecklade barn.
Detta sammanhang med den sociala miljön framgick på flera sätt. Barnen gingo i 18 olika skolor, belägna i olika delar av staden. För varje skola räknades nu ut förhållandet mellan antalet högt begåvade och svagt begå- vade barn. Skillnaden mellan de olika skolorna var ganska betydande. För vissa skolor hade man 127, 71, 4-1, 31 gånger så många högt begåvade som svagt begåvade bland nybörjarna, för andra skolor fanns ett överskott av svagt begåvade, man hade 2—3 gånger så många svagt begåvade som högt begåvade. För skolornas »upptagningsområden» gjordes nu en social gra- dering genom studier av bostadsförhållandena i dessa upptagningsområ- den, omfattande uppgifter från Statistisk Ärbok for Oslo 1936 om antalet personer per 100 rum och om procenttalet lägenheter under 4 rum (i % av totala antalet lägenheter). Vidare inhämtades uppgifter från Skolmyndig- heterna om antalet barn vid de olika skolorna, som fått Skolmåltid på kom-
klass i de olika skolorna sparat per år. För översiktens skull sammanfördes skolorna och deras upptagningsområden i tre huvudgrupper. Grupp I om- fattade östra stadsdelarna, grupp 11 de centrala och sydliga delarna och grupp III de västra stadsdelarna av Oslo. För varje grupp uträknades också procenttalet högt och svagt begåvade samt relationen av högt begåvade till svagt begåvade. Resultatet framgår av följande tabell.
Tab. 2. Frekvensen av hög och svag begåvning jämfört med sociala förhållanden,
Oslo 1934 och 1936. (Efter Broch—Natvig.)
A B För— Antal per- % lägen- 0/ be- % högt % svagt hällandet soner per heter un- soisade begåvade begåvade A:B 100 rum der 4 rum p
Sparat kr. per klass
Grupp 1 ...... 91 9—9 10 204 95-2 » 11 ...... 12-5 89 1'6 162 85'6 . 111 ...... 13-1 3—2 68 112 55'6
42'7 24'7 8'8
420 456 552
Broch och Natvig ha också delat upp resultatet efter faderns yrke. Jag återger också denna tabell.
Tab. 3. Faderns yrke, jämfört med frekvensen av hög och svag begåvning,
Oslo 1934 och 1936. (Efter Broch—Natvig.)
Högt bega- Svagt begå- vade barn vade barn För- hållan- ru G pp F a d e r 11 s y r k e Abso- A Abso- B det lut Pro- lut Pro- A:B antal cent antal cent I Arbetslösa, arbetare, chaufförer, transport- arbetare, sjöfolk i underordnad ställning .. 75 15'8 121 49'2 0.3 : 1 II Hantverkare, mekaniker, vaktmästare, »lägre funktionärer» .......................... 175 36'8 72 29'3 1.3 : 1 III Självständiga hantverkare, köpmän, imellan- funktionärer», försäljare, lärare, musiker .. 94 197 15 61 3.2 : 1 IV »Högre funktionärer», ledande yrkesmän, in- dustriledare, akademiker ................ 108 227 14 57 4.0:1 Modern ensam försörjare: änka, ogift, frän- skild .................................. 24 50 24 98 0.5 : 1 476 100'0 246 100'0 1.9:1 Yrkesbeteckningen funktionärer omfattar personal i ämbetsverk, på kontor, iaffä- rer, vid kommunikationerna.
Då ju intet urval av barnen skett utan materialet omfattar samtliga Oslo- skolbarn i början av första skolåret, i 7 årsåldern, synes Brochs och Natvigs följande slutsats berättigad: Talen tyda bestämt i riktning av att ju bättre faderns levnadsställning är, desto flera högt begåvade och desto färre svagt begåvade. Ju sämre faderns ställning är i ekonomiskt avseende, desto flera
svagt begåvade och färre högt begåvade.
Emellertid påpeka författarna, att de olika yrkesgrupperna äro mycket olika representerade i samhället. Föräldrarna i grupp I och II äro avsevärt talrikare än föräldrarna i grupp III och IV. Efter vissa omräkningar på grundval av socialstatistiken för Oslo, varigenom denna felkälla skulle eli- mineras, komma de fram till slutsatsen, att de socialt bäst ställda grupperna III och IV ha nästan 38 gånger så många högt begåvade barn som de 50- cialt sämre ställda grupperna. Omvänt ha de socialt sett sämre ställda grup- perna I och II 1'4 gånger så många svagt begåvade barn som de bäst ställda grupperna. »
I sitt slutresonemang om orsakerna till sambandet mellan de sociala för- hållandena och begåvningens grad säga de nämnda författarna: »Den intel- lektuella differens vi och andra ha funnit mellan olika sociala skikt måste åtminstone delvis bero på de olika utvecklingsförhållandena. Barn från en ekonomiskt god miljö får fördel av sin tidigare utveckling och relativt många komma att överskrida den gräns vi valt för 'högt begåvade'. Vid en försenad utveckling kommer intelligenskvoten att vara förhållandevis låg. Den växt- hämning, som en dålig miljö skapar, torde delvis bero på en försening av utvecklingen. När den försenade utvecklingskurvan så småningom börjar att stiga, torde det försummade delvis inhämtas.» — Emellertid: »Förhål- landevis grova miljöskador komma ständigt att kumuleras och sätta be- stående och icke reparabla märken på den utväxta organismen i form av dålig fysik och sämre intellektuell förmåga. Ju längre miljön får verka, desto större torde skillnaden bli mellan de två grupperna av barn. I fråga om de svagt begåvade barnen — — — torde det vara självklart, att någon ändring av hjärnvävnadens uppbyggnad och struktur icke sker. Men även om hjärncellernas struktur är grundlagd redan i fosterlivet, så är den funk- tionella förmågan därmed icke definitivt bestämd. Vid en dålig miljö — och därmed menas icke blott uppfödning, bostadsförhållanden, kläder o. s. v. men också den andliga påverkan på barnen — skapas ogynnsamma villkor för den intellektuella utvecklingen, den hämmas. Vid miljöförbättring bort- falla dessa hämningar, och individen kan utnyttja de möjligheter, som dess medfödda anlag ge. En tidig miljöförändring kan otvivelaktigt öka deras höjd och vikt och förbättra deras allmäntillstånd och sannolikt öka deras intelligenskvot i någon mån, även om de naturligtvis icke kunna höjas över de undermåligas standard. Å andra sidan veta vi, att hos avgjort under- måliga barn sjunker intelligenskvoten något med åldern.» De påpeka, att vsamma uppfödningsfel gör större skada, ju sämre utrustat nervsystemet är».
Överensstämmande med övriga i det föregående citerade författare kom- ma de till slutsatsen: »Huvudorsaken till de svagt begåvade barnens under- lägsenhet är dock säkert en dålig arvsmassa.»
Dessa undersökningar ha utförts endast på barn från Oslo stad, 1934 och 1936, och säga alltså ingenting t. ex. om begåvningarnas fördelning på barn från landsbygden. Det har ej utförts större undersökningar över dessa för-
hållanden i Sverige. Men med all sannolikhet går tendensen här i samma riktning som i andra länder, nämligen så, att ju större de sociala skillna- derna äro bland barnens föräldrar, desto större skillnader måste vi räkna med att i vissa fall finna hos barnen med avseende på deras intellektuella förutsättningar och förmåga att framgångsrikt tillgodogöra sig en utbildning.
Hela detta problem, om begåvningarnas förekomst, fördelning och tillvara- tagande, är av största betydelse för den »andliga folkhushållningen». De i det föregående refererade undersökningarna ha ju endast visat, att vissa socialklasser ha en högre frekvens teoretiskt begåvade barn än andra social- klasser. Men det behöver väl knappast sägas, att samtliga socialklasser utan tvivel ha betydande fonder av såväl normal begåvning som hög be- gåvning. Man kan emellertid befara, att en viss del av dessa normalt eller högt begåvade barn icke får den utbildning, som deras andliga förutsätt- ningar skulle kunna berättiga dem till. Här föreligger det största intresse av att varje enskild individ, oberoende av samhällsställning, får den bästa och lämpligaste utbildning, som han eller hon kan tillgodogöra sig. Där- igenom blir det lättare för den enskilde att komma på den plats i livet, för vilken han bäst passar och där han kan göra den största nyttan. Ju kun- nigare och ju bättre utbildad varje individ är, desto bättre både för individen och för samhället.
3. Puberteten.
I det föregående har helt kort antytts, hur längd- och viktutvecklingen influeras av pubertetsutvecklingen. Denna i avseende på kroppsutvecklin- gen iögonenfallande, kraftiga utvecklingsperiod motsvaras hos den unge av en genomgripande utveckling av och förändring i den själsliga utvecklingen, av intressen, av inställningen till sig själv och till omgivningen, till föräld- rar, lärare och kamrater, av inställning till arbetet.
Puberteten, könsmognaden, bedömd efter sina yttringar i kroppslig ut- veckling, inträffar vid olika tidpunkter för flickor och gossar. I regel in— träffar den 2 år tidigare hos flickor än hos gossar. Följande diagram (efter Schiötz) är uppgjort efter en undersökning av Schiötz och Alette Schreiner av eleverna vid 2 mellanskolor i Oslo. Den heldragna linjen anger, hur stor procent av materialet som har uppnått puberteten, hur stor procent som är könsmogen. Den punkt-streckade linjen ( ————— ) anger procenttalet av dem som ännu befinna sig på barnstadiet, och den streckade linjen anger hur stor procent som befinner sig i mellanstadiet, i prepuberteten ( ——).
Av kurvorna framgår att vi för flickornas vidkommande i 121/2-årsåldern ha att räkna med 39 % barn, 4 % i pubertet och 57 % i prepuberteten. Vid 141/2 år: 6 % barn, 42 % i pubertet och 52 % i prepuberteten. Vid 16% år: 98 % i pubertet och 2 % i prepubertet, inga »barn».
För gossarna ställer sig utvecklingsgången annorlunda: i 121/2—årsåldern: 92 % barn, 8 % i prepubertet, inga i puberteten. 14% år: 43 % barn, 38 %
Gutter.
10 o '_' - år 121/: 13% IUI: lå'lr 16% 17'/| 12% 18% 14% 15% 16% [T'/: Pubertet. - - — — Prepubertet. - ' - o — Barnealder.
Procenttalet individer i olika utvecklingsstadier inom de olika årsklasserna. (Efter Schiötz, Skolealderen.)
prepubertet, 19 % i puberteten. Och för 16% är: 60 % i puberteten, 31 % prepubertet och 9 % fortfarande i barnåldern. Ännu i 171/2-årsåldern 88 % i pubertet och 12 % i prepuberteten.
Vi se, hur en årsklass, sammansatt enbart av gossar eller av flickor, upp- visar högst betydande variationer i fråga om kroppsutveckling i allmänhet, och högst betydande variationer i fråga om pubertetsutveckling. Vi ha förut sett de högst betydande skillnader, som förekomma i intellektuella förmö- genheter inom en och samma årsklass, även före pubertetens insättande. Variationerna bli ännu större under och efter pubertetens insättande.
Vilka förändringar medför nu puberteten utom det, att könsmognaden in- träffar? Icke blott längd och vikt ökas. Under det maximala längdväxt- stadiet ökar ämnesomsättningen (och därmed näringsbehovet). Samtidigt med kroppens tillväxt tilltager också organens massa. Hjärtat och lungorna öka i proportion till kroppen, skelettutvecklingen fortsätter och avslutas.
Viktigt är att sjukligheten enligt vissa undersökningar synes stiga under pubertetens första del.
Vanliga rubbningar under prepubertets- och pubertetstiden äro ofta åter- kommande trötthetsperioder, labilitet i känslolivet, växlingar i lynnet, i in- tressen, i arbetsviljan, i arbetsförmågan. Denna tid, när tillstånd av trött— het, håglöshet, känsla av att vara oförstådd av föräldrar och lärare, allmän motvilja mot all ordning och alla förut godtagna regler och förhållanden gör sig gällande, när avsky för studier och djupaste intresse för studier och arbete omväxla med varandra, kan vara mycket prövande både för ungdomar— na själva och för deras föräldrar och lärare. Under dessa utvecklingens oros- perioder, dessa år av höggradigt skiftande och växlande stämningar inom den enskilde och i hans eller hennes inställning till kamrater av samma eller
motsatt kön är det av yttersta vikt att föräldrar och lärare med takt, fin- känsla, humor, bestämdhet, rättvisa och ett stort mått av överseende leder den enskilde och klassen genom stormen och vågorna. För flickorna till- komma som arbetsstörande moment de i denna ålder vanliga menstruations- oregelbundenheterna och -besvären.
Den fördjupning och mognad av själslivet, som inträffar under och efter dessa orosperioder, kommer först flickorna till godo. De torde under denna ålder i regel ha ett försprång på 2 år före sina jämnåriga pojkkamrater. Det är därför visst icke självklart, att i denna ålder, 13—16 år, samundervisning skall vara det riktiga. Det är visst icke biologiskt motiverat, att man kan eller skall uppehålla samma fordringar på kunskapsinhämtande, arbetsam- het, arbetssätt, uppförande och ordning mellan alla elever i samma klass, allra minst om klassen är sammansatt av både pojkar och flickor.
KAPITEL III.
Utvecklingsförhållanden och organisatoriska frågor.
Med utgångspunkt från nu nämnda faktorer komma en del skolförhål- landen att i fortsättningen diskuteras.
1. Klassindelningen.
Indelningen av undervisningen i årsklasser är grunden för hela den nuvarande skolorganisationen. Det kan emellertid diskuteras, om å ] d er 11 hos ett barn verkligen bör få vara den enda indelningsgrunden. Liksom en åldersgrupp visar en högst avsevärd spridning med avseende på längd och vikt, så visar den även en lika avsevärd spridning i intelligensåldern, i I. Q., (1. v. s. i intellektuella förutsättningar att tillägna sig det för klassen före- skrivna måttet av kunskaper och färdigheter. Skillnaden i förmåga att till- godogöra sig undervisningen mellan de bästa och de sämsta i en årsklass är säkerligen, som framgår av vad ovan anförts, större än skillnaden mel— lan två på varandra följande årskullar. En alltför hård press kommer att vila på de mindre begåvade. De mera begåvade, de som »ha lätt för sig», få ej ta ut sina krafter. De vänja sig att med ett minimum av arbete kunna förena ett maximum av erkännande: en dålig fostran för livet. Arbetet kan för dem, liksom för de mindre begåvade, synas meningslöst. Även med ett gott arbete skola de begåvade gå i skolan lika länge, läsa samma kurser. För de mindre begåvade lönar sig kanske ej ens ett intensivare arbete, de kunna ändå inte följa med. Ingendera gruppen får den omedelbara känslan av att arbetet ger sitt resultat, att arbetet är sin egen belöning. Ovanstående skillnader komma att göra sig minst kännbara där den sociala skiktningen
bland barnen är minst utpräglad och i de yngsta skolklasserna. Den kom- mer att visa sig med allt kraftigare olägenheter ju äldre barnen bli, sprid- ningen tilltar med stigande ålder,. och stor spridning kommer att finnas, om i barnens sociala miljö stora olikheter finnas. Såsom på sid. 16 redan påpekats, är det å andra sidan tydligt, att det försprång, som en del tidigt utvecklade barn ha i de tidigare åldrarna, senare kan inhämtas av barn, som ha mera långsam utveckling. Slutresultatet av utvecklingen kan i båda fal- len bli likvärdigt, även om det ej uppnås samtidigt.
I mindre klasser torde den individuella undervisningen och lärarens per— sonliga kännedom om varje elev kunna motverka dessa olägenheter utan att undervisningen störes, utan att de bättre begåvade slöa till eller de min- dre begåvade pressas över förmågan. Men i större klassavdelningar torde normalgruppen ge tillräckligt arbete för läraren, och gruppen med högre eller lägre begåvning får nöja sig med då och då utdelade extra beröm eller extra kland—er. I skolor med flera parallellklasser inom samma årskull torde de olika begåvningsgrupperna bli sammanlagda så stora, att de mer än väl kunna motivera sammanförandet av dessa ytterlighetsgrupper till särskilda klasser med mera elastisk kursplan. Det har anmärkts på att erfarenheter från särskilda begåvningsklasser och särskilda svagklasser icke uppmuntra till fortsatta försök därmed. Naturligtvis icke, om antalet genomgångna skolår stelt måste vara detsamma i båda eller om avstånden från elevernas hem till skolan genom dessa specialklasser bli för stora. Å andra sidan tala er- farenheter från Göteborgs folkskolor till förmån för denna uppdelning. Min mening är, att man av de begåvade kan fordra mer och framförallt för- djupat arbete och därigenom snabbare skolgenomgång. Det ökade arbetet —— naturligtvis ändå skeende i lugn takt och kompenserat genom sunda hygie- niska åtgärder av alla slag _— kommer att motverka det övermod mot de min- dre begåvade, varom ibland talats. Det lugna arbetstempo, som kan hållasi de mindre klasserna, där de intellektuella förutsättningarna ej äro så stora, kan mycket väl tänkas borttaga hämningar och misstro till sin egen för- måga, som de alltid överlägsnas större kunnighet så lätt kan medföra. Någon jämförelse utom klassrummen av de intellektuella prestationerna mellan olika elever i olika klasser torde ej förekomma. Friheten från häm- ningar, friheten från misstro och från överdriven självkritik kan mycket väl tänkas frigöra förut okända eller bundna krafter och skapa en större arbetsglädje och ett förbättrat arbetsresultat.
Det bör alltså diskuteras, huruvida icke den stela klassindelningen med fixerad kursplan för varje åldersklass bör något uppluckras. *
Likaså vore det ytterst angeläget, att samtliga lärare i samtliga skolformer toge hänsyn till elevernas individuella olikheter i begåvning, i intressen,'i arbetssätt. Genom en individuell undervisning inom klassens och kurspla- nens ram kunde då varje elevs arbete bringas att ge bästa möjliga resultat.
Nödvändiga förutsättningar härför äro lågt elevantal i klas- serna samt lärare, som äro personligt intresserade för varje elev.
2. Skolpliklens början, skolgångens början.
Även här fordras en åldersgräns. Folkskolestadgan & 35: 1: Barns skol- ålder räknas från och med det kalenderår, under vilket barnet fyller 7 är.
& 35: 2: Kyrkostämma (eller folkskolestyrelse) må, kyrkostämma på för— slag av Skolråd, där så prövas lämpligt, kunna bestämma, att barns skol- gång får begynna vid början av det läsår, under vilket barnet fyller sju år, ävensom att tiden, då skolgång, skall begynna, må uppskjutas, dock icke längre än till det kalenderår, under vilket barnet fyller åtta år.
Höstterminen 1942 börja alltså de barn skolan, som äro födda under 1935, eventuellt t. o. m. ungefär 15 juni 1936, eventuellt kunna barn födda 1935 få uppskov att börja skolan till höstterminen 1943. Den normala åldersvariationen inom en nybörjarklass är alltså alltid upp till i det när— maste ett år, kan vara ända upp till 2 år.
Intagning i första klassen av barn, som fylla 7 är först under andra ter- minen i klassen (alltså enligt mom. 2), torde för närvarande ej förekomma i större utsträckning i Sverige. På en del håll resas ganska stora hinder här- för just av skolläkarna, därför att skolmogenheten ej är konstaterad. Ur referatet av Skolutredningen-s studieresa till Danmark 1941 framgår, att i Danmark utanför Köpenhamn c:a 20 % av barnen börja skolan i 6-års- åldern, i Köpenhamn 1000 av 7—8 000, utanför Köpenhamn 11000 av 50 000.
Överläraren M. Ohlander har studerat resultaten av de underåriga barnens skolgång i Göteborg.
Hela antalet nybörjare från och med 1932 till och med 1939 var 12162 gossar och 11 695 flickor. En del av dessa hade tillåtits att börja skolan som »underåriga», d. v. s. de fyllde 7 är först under andra hälften av det läsår de- började i första klassen. Underåriga gossar voro 649, d. v. 5. 5-3 % och underåriga flickor 576, d. v. s. 4'9 % av totalantalen nyinskrivna gossar resp. flickor. Det visade sig, att de underåriga, »trots en kronologisk efterbliven- het av c:a 7—9 månader, äro i stånd att effektivt konkurrera med sina äldre kamrater i klassen, vilka börjat sin skolgång i vanlig ordning. En dylik jäm- spelthet är icke möjlig utan en motsvarande kompensation i fråga om in- telli'ge'nsutvecklin-g eller, om man så vill, högre intelligensålder. Den senare skulle följaktligen kunna mäta sig med de normalårigas inom klassens ram.»
I andra klassen utföras på samtliga skolbarn i Göteborg -5. k. extraklass- prov med avsikt att fr. o. m. tredje klassen placera barnen i normalklass eller extraklass. Dessa prov äro s. k. grupptests, standardiserade intelligens- prov, som göra det möjligt att bestämma barnens intelligensålder. Med led- ning av dessa prov kan varje barns rangordning i klassen bestämmas. Det
visade sig, att de underåriga genomsnittligt intogo en mittplacering i klassen. D-e underåriga syntes i de flesta fall vara väl rustade i intelligenshänseende. Omkring hälften av dem hade bestått inträdesprovet från folkskolan till högre skolor, trots att de tillhörde de yngsta bland de sökande. Detta är ett förhållande, som ju måste anses stödja »det förut relaterade omdömet om deras begåvning.
Om rekryteringen av de underåriga i Göteborg 1932—1939 säger Ohlander: »Rekryteringen av underåriga är störst från de övre samhällslagren. Begå- vade barn ur arbetarklassen torde däremot på grund av föräldrarnas likgil- tighet eller bristande kännedom om 'skolförhållandena icke -i större utsträck- ning inskrivas tidigare än normalt. I mån-ga fall synes detta medföra, att de icke i tillräcklig grad komma att utnyttja den tid, som står till deras förfo- gande för skolundervisning, intill des-s de nått den ålder, då de äro berätti- gade att sluta skolan och övergå till förvärvsarbete, vilket vid normal in- skrivningsålder inträffar efter genomgången sjunde klass. Hade deras skol— gång fått börja ett år tidigare, hade säkerligen flertalet av dem även genom- gått åttonde klassen och därigenom ytterligare ökat sitt kunskapsförråd.
I viss mån äro således dessa begåvade arbetarbarn handikapade i förhål- lande ti-ll barn ur de övre samhällsskikten. Social rättvisa i detta hänseende torde emellertid knappast kunna åstadkommas på annat sätt, än att be- gåvningarna i folkskolan beredas möjlighet att snabbare genomgå folksko- lan, antingen detta sker därigenom, att de få överhoppa någon klass eller placeras i särskilda elitklasser, där kurserna icke äro upplagda efter årsklas- serna utan fria i så måtto, att de intellektuellt försigkomna få *sträcka ut' med den kraft de själva besitta, även om de därvid lämna den föreskrivna årskursen och medel-måttorna ett gott stycke bakom sig. Den gjorda under- sökningen aktualiserar således i viss mån kravet på ytterligare differentie- ring in-om folkskolan.» (Citat av Ohlander.)
I fråga om barn, som ej fylla 7 år under kalenderåret men under läsåret, och vilkas föräldrar önska barnen i skolan, bör man fordra, att den kropps- liga utvecklingen ligger inom samma variationsgränser som de ordinarie barnens. Men ytterst önskvärd vore dessutom en testning av sakkunnig per- son. En tidigare början av skolan kan för många föräldrar vara ett mycket stort önskemål. Sysselsättningsproblemet för ö-åringarna, särskilt i de större städerna, är stort. Uppfostringsfrågan kan vara brännande, särskilt för en- samma, för älsta eller yngsta barn. Önskan att komma i åtnjutande av sko— lan—s hygieniska och sociala åtgärder kan vara berättigad. Genom att börja skolan tidigare skulle många begåvade barn kunna komma i åtnjutande av ytterligare ett års skolutbildning inom ramen för den nuvarande skolplikten.
På landsbygden torde en större återhållsamhet med tidigare skolgång kunna vara berättigad, framför allt på grund av skolvägen. 6-åringarna torde ofta ha full sysselsättning i lanthemmen.
För att i god tid kunna avgöra frågan om tidigare skolgång eller eventuellt
uppskov och för att under sommaren före skolans början kunna åstadkomma förbättringar i barnens allmänna hygien o. s. v. har jag redan 1931 före- slagit undersökning av höstens nybörjare redan i slutet av föregående vår- termin. Detta har sedan 1932 tillämpats i Uppsala folkskolor med stor fördel. Här sker nu vägning, mätning, allmän undersökning, hörselpröv- ning, urinprövning och utfärdande av tuberkulinprov redan i april—maj före skolgångens början. Råd och anvisningar kunna ges och skavanker kunna repareras före skolans början, uppskov kan föreslås, eventuell kolo- nivistelse för dem som behöva det kan ordnas o. s. v.-
Folkskolestadgans € 35 mom. 2, d. v. s. intagning före sjuårsåldern, bör kunna tillämpas frikostigt, såvida barnen visa sig vara skolmogna och deras kroppsliga utveckling och deras hälsotillstånd vid en undersökning före sko— lans början visat, att de torde kunna följ-a med i skolarbetet. En testning skulle komplettera undersökningen på ett mycket värdefullt sätt.
Vi förutsätta nu, att skolåldern räcker mellan 6 ä 7 och 17 å 18 år. Hur den mellanliggande skoltiden skall organiseras, på vilka skolor den skall läg— gas, hur och när anknytningar skola ske 0. s. v., är framförallt ett pedago— giskt-schematekniskt spörsmål. Ur hygienisk synpunkt vill jag göra en del påpekanden:
Observera den stora variationen av kroppslig och själslig utveckling inom varje årsklass! Ärsklassindelningen enbart duger icke som bas för flyttning, övergång till annan skolform o. s. v. En skillnad inom en och samma klass i intelligensutveckling på åtminstone två år torde ej vara ovanlig. Systemet med övergång, med anknytning måste alltså framför allt vara smidigt och anpassa sig efter elevernas intellektuella mognad, ej efter deras födelsedatum.
Det är önskvärt, att elevernas arbetsprestationer per är icke tvingas växla alltför mycket. Det är psykologiskt felaktigt, om begåvade elever under något eller några år ha alltför litet att göra, under det att kanske deras mindre välutrustade års- och klasskamrater ha —— efter sin förmåga — för mycket att göra och att lära. Då är det bättre för de mer begåvade att övergå till en mer fordrande skolform, som de ändå i framtiden med stor sannolikhet skol-a över till. Härigenom kan arbetstempot för de mindre begåvade hållas jämnare och arbetet ge bättre resultat.
Det är nödvändigt, att under pubertetstiden all lämplig hänsyn tages till det kroppsliga och själs-liga osäkerhetstillstånd, som ofta råder under denna tid.
3. Skoltidens avslutning. Studentexamen.
»När det gäller lärjungar, som skola fram till studentexamen, anmäla sig i högre grad även andra hänsyn än ekonomiska; för ungdom är det ofta mindre lyckligt och naturligt att sitta på skolbänken till 20-årsåldern, och särskilt den ungdom, som har utpräglade anlag för läsning och stu-
dier, må antagas kunna utnyttja ett år i den åldern bättre genom högskole- studier eller självstudier än genom skolgång.»
(Cit. av Helger, Enhetsskcola eller parallellskola, s. 129, ur den norska Leererorganisationernes skolenevnds utlåtande 1931—1933.)
Ur Helgers broschyr s. 140 citeras ur debatten om ett 7:de skolår till folk- skolan: Förste vice talmannen i (första) kammaren Olof Olsson ansåg, att »———lärjungarna i den åldern, 7 +6=13—14 år, vilja icke längre sitta på skolbänken och matas, utan de vilja deltaga i ett arbete, göra något själva. Härefter bör skolan anpassa sig. Sjunde klassen kan ej bli en barndomsskola i gam- mal mening, eftersom lärjungarna icke längre äro barn. Det sjunde skol- året måste därför få en friare ställning än hela den andra årsräckan och en betydligt mera praktisk inriktning.» Detta redan om åldrarna 13—14 år. Med hur mycket större berättigande kan detta ej sägas om de intel— lektuellt mer mogna ungdomarna i 17—20-årsåldern!
Vid skolutredningens studiebesök i Köpenhamn yttrade departements- chef Barfod: »—-— — _ Efter den kobenhavnske Ordning varer det altsaa normalt 12 Aar, inden Studentereksamen naas. L as n g e r e U 11 d e r- visningstid end 12 Aar har vi aldrig tacnkt os her i Danmark. Jeg vilde ogsaa mene, at det maatte vaere uheldigt at la?" t,ge Studentereksamen senere end 18— 1 9- A a r s A 1 d e r e n. Skal de paagaeldende derefter have en Universitet—s- eksamen, varer det jo meget laenge, inden Uddannelsen er sluttet.»
Samtidigt anförde undervisningsminister Jörgensen: »—- _ — D et er klart, at jo bedre man paa rette Maade kan skille de Elever ud, der er egnede, jo hurtigere kan man naa til Undervisningens Afslutning. Paa den anden Side kan det ogsaa vaere betaenkeligt at forcere Eleverne frem, da det kan gaa ud over deres almene Udvikling.»
Tendensen i Danmark skulle enligt Jörgensen nu gå i den riktningen, att föräldrarna låta barnen ta realexamen, varefter dessa skaffa sig special- kunskaper. (För studentexamen i Danmark beräknas i allmänhet en studie- tid av 11 år.) '
Om en elev i Sverige genomgår 4-årig folkskola, 4 år av den 5-åriga realskolan och 4-årigt gymnasium, kommer han, om han hela tiden är frisk och inget är blir kvarsittare, att avlägga studentexamen under det kalen- derår han fyller 19 år.
Går han i 6-årig folkskola, 4-årig realskola och 3-årigt gymnasium, så avlägger han studentexamen under det kalenderår, då han fyller 20 år.
Om han av någon orsak försenas, genom sjukdom, genom kvarsittning, genom något dröjsmål vid övergång till annan skolform, kommer student- examen att avläggas vid 20—21—årsåldern.
Följande siffror visa åldern hos dem, som våren 1941 avlade student-
examen vid Uppsala högre allmänna läroverk (åldern beräknad per 1 juni 1941):
Ålder vid studentexamen vid Uppsala högre allmänna läroverk den 1 juni 1941.
Gossar: IV-årigt gymnasium ....... 74 st. 1959 år 175/12—22 4(12 år III-årigt latingymnasium . .. 11 st. 2014 år 191112—21 5/12 år Flickor: IV-årigt gymnasium ....... 20 st. 201 år 186112——21 6/12 år III-årigt latingymnasium . .. 16 st. 1965 år 180112—2011/12 år
Om vederbörande skall fortsätta att studera och vid val av differentie- ring i gymnasiet ej varit fullt på det klara med sin blivande levnadsbana eller önskar högre betyg, tillkommer för komplettering 1 år 2 terminer= 1/2_1 år.
Om vederbörande därtill skall fullgöra värnplikten, skall detta under normala är påbörjas under det år han fyller 20 år. Under nuvarande för- hållanden torde vi för avsevärd tid framåt få räkna med minst 1 års värn- plikt. Uppskov med fullgörandet torde under nuvarande förhållanden ej vara att räkna med, när väl studentexamen är avlagd. Även under normala förhållanden betyder ett uppskov en icke önskvärd förlust av värdefull tid för en kvalificerad person. En yngling, som tagit student- examen, kan alltså numera knappast beräkna att ens få påbörja några sammanhängande fortsatta stu- dier förrän efter värnplikten.
En stor del manliga studenter ha under de senaste åren gått in som reservofficersaspiranter. Andra ha kommenderats därtill. Denna utbild— ning tar 3 år. Under dessa år ha de visserligen sitt uppehälle och någon lön och få en utbildning, en utveckling och en mognad, som kan vara dem och samhället till stor fördel. Men utbildningen för deras egentliga livsmål blir ytterligare försenad.
För dem, som efter studentexamen icke skola fortsätta att studera, be— tyder den sena studentexamen, kommande omedelbart. före värnplikten eller reservofficersexamen, att de först i 21_22_23-årsåldern kunna tänka på att söka platser efter värnplikten. Platser, som de kunna få enbart med en _ eventuellt felaktigt differentierad _ studentexamen, torde vara sällsynta. Sådana platser kunna säkert också sökas och skötas lika väl av yngre krafter, 16_17-åringar, som vederbörande arbetsgivare kan be- räkna få behålla 3-_4 år före värnplikten, som kunna lära upp sig till värdefulla krafter inom sitt yrke. Värnplikten kommer för denna senare grupp som en värdefull rekreation, fysiskt stärkande, förmånligt inverkande på deras allmänna utveckling och mognad.
Detta är en ohållbar anordning. Alla skäl tala däremot, psykologiska, pedagogiska, ekonomiska. Ett ar-
bete underlättas i hög grad, om man har några gripbara resultat i påtaglig närhet. Färdigställandet av ett arbete av vad slag som helst ger en god stimulans, som kan övervinna en berättigad trötthet. Ett arbete, som ger lön och uppehälle, ger samtidigt en tillfredsställelse.
Ett arbete —— närmast då ett studiearbete — som får återupptagas efter årslång frånvaro, som har sin avslutning liggande i ett icke skönjbart f jär- ran och som icke under tiden ger några möjligheter till ekonomiskt utbyte utan tvingar den studerande till ekonomiskt beroende av familj, av vän- ner eller banker och livför-s'äkrinxgsinstitut, ett sådant arbete rymmer icke många glädjeämnen. Den nödvändiga känslan av att göra ett nyttigt, ett värdefullt arbete, som ger resultat, ett arbete, som föder arbetsglädje och ger krafter: allt detta är i högsta grad tvivelaktigt, om den studerande får känna något alls av. För de ekonomiskt beroende måste en forcering av studietiden ske, på bekostnad av kamratliv, kamratlig samvaro, allmän- mänskliga intressen. Och som resultat: en rekordsnabb examen, en duktig specialist, som icke känner människor eller förhållanden utanför sitt be- gränsade ämne. Det lilla fåtal studenter, som äro ekonomiskt oberoende, kunna icke heller under någon längre tid känna sig tillfredsställda med en tillvaro, där deras krafter icke tas i anspråk på ett mera direkt och påtag- ligt sätt. Även för dem torde en examenslös tillvaro fram till 25-årsåldern och längre kännas som en mindervärdig tillvaro.
Och det är dock ur de högskolebildades, de universitetsbildades kretsar, som en stor del av landets ledare måste framgå. Det har i befolknings- diskussionen klagats över den låga äktenskapsfrekvensen och de sena och barnfattiga äktenskapen hos en stor del av de dugande föräldrarna. Vem kan begära eller ens finna det rimligt med tidiga äktenskap, där den till— tänkta familjeförsörjaren först vid 22—23 år får påbörja en lång utbildning, som icke tillför honom några lärpengar utan årligen kostar minst 2000 kronor per läsår, uppehållet under ferierna däri icke inräknat (statsstipen- dienämnden räknar som minimum för läsår 1 800 kronor år 1941).
Av vilken anledning kan jag som representant för skolhygienen vara be- rättigad framkomma med dessa synpunkter? Det är av den anledningen, att de fall av s. k. överansträngning, som yppa sig både i läroverken och bland studenterna, nästan alltid tillhöra dessa försena-de grupper. En del av de överansträngda, av de tröttkörda äro icke studielämpade. De orka ej med, därför att intellektuellt arbete ej passar för dem. Den höga fre- kvensen av underbetyg, av extralåsning under terminerna och under ferier- na, som Herlitz” undersökning och skolutredningens egna undersökningar påvisat, tyder på att denna för studier mindre lämpliga grupp är ganska stor. De borde tidigare ha fått lämna skolan. De tvångsmatas mot- villigt med kunskaper, som de ej ha möjlighet att tillägna sig och som varken de själva eller några andra kunna inse vara nödvändiga eller användbara i deras kommande liv. Denna kategori bör aldrig in på
t
...,.g.,,. ,. ,.
gymnasiet. Värdefulla år för deras praktiska yrkesutbildning gå förlorade och, kanske ännu värre: de få en svårutrotlig avsky för allt intellektuellt arbete, för all fortsatt utbildning, som fordrar någon läsning. Det är en kategori av de 5. k. överansträngda.
En annan typ är de läsbegåvade, som skulle ha stora förutsättningar att kunna prestera ett gott arbete i intellektuellt avseende, vare sig studierna ske vid högskolor av olika slag eller vid universiteten. Även dessa märka, att ären rinna bort. Deras mål står klart för dem. De veta, vad som fordras i deras kommande yrke. De varken vilja eller behöva utbildas till allvetare. De sucka och digna ofta under känslan av det fordrade arbetets, de in- pluggade kunskapernas meningslöshet. När väl utbildningen i deras special- fack skall börja, få de ofta börja om, sätta till nya terminer, nya är att på nytt inhämta vad de under skoltiden icke kunde få en tillräckligt djup kunskap i. Och skoltiden lär dem icke den arbetsmetod, som senare prak- tiseras" vid högskolor och universitet. Skolan håller dem vidare så länge, att de bli avsevärt försenade (se ovan). Även för dessa, de studiebegåvade, skulle en förkortning av skoltiden med några år betyda en mycket stor vinst. Icke endast ur synpunkten av att de kunna prestera 2—3 års eget arbete före värnplikten, utan även så att arbetet i skolan för dem icke komme att framstå som bortkastade år.
Den regelbundenhet i arbetet, som är nödvändig i skolan, kan ha en stor uppfostrande betydelse. Men regelbundenheten kan ganska lätt ge en känsla av förlamande enformighet, kan ge en känsla av tvång. Ett tvång kan hos starka naturer skapa stramhet, reda, ordning, krafter. Ett tvång kan hos många skapa en långvarig ovilja mot all ordning, mot all metod, mot all planmässighet. Ju längre tvånget räcker och ju mindre motiverat det kan förefalla, desto större är risken, att följden blir det senare alternativet.
Jag tillåter mig citera vad jag på läroverkslärarmötet i Stockholm 1938 yttrade härom: »Jag kan inte heller föreställa mig, att en alltför lång läro- tid kan vara nyttig. Man ser dagligdags exempel på hur det alltför långa lärjungeskapet vingklipper tilltron till den egna förmågan och hur den under den långa studietiden under alltför lång tid uppehållna kontrollen från andra personer kan resultera i hållningslöshet och slarv och bristande känsla av eget ansvar eller ta sig uttryck i en alldeles ofruktbar negativism. Ungdom i ansvarig ställning kan för all del brista i erfarenhet -— det är mycket möjligt — men dröja vi alltför länge med att ge ansvar åt en ung- dom, som åtminstone har fått någon kunskap och erfarenhet, kommer den att vid sitt utträde i livet brista i initiativkraft och uthållighet, i arbets- glädje och tilltro till den egna förmågan. Detta är alldeles för värdefulla egenskaper för att vi skola låta dem förkvävas av alltför många skolor och alltför mycken lärdom. —— —— _ Vi måste såväl från lärares, läkares och allmänhetens sida så småningom resa oss emot att skolan tar hela ungdomens tid och hela ungdomstiden i anspråk, till dess att ungdomarna
äro gamla nog att ha tappat allt initiativ och all förmåga av ansträngning och uthållighet —— —— —.» En förkortning av arbetstiden kan leda till bättre hushållning med krafterna och till bättre prestationer.
Gymnasiets avslutning bör för manliga elever komma så tidigt, att eleverna kunna ha 2—3 års eget arbete, egna studier före värnpliktstiden. Den nu till allt högre åldrar framflyttade studentexamen skapar arbetsolust under skoltiden, drar med sig avsevärd försening i elevernas påbörjande av sin yrkesutbildning och yrkesutövning och utövar en ur familjebildandets syn- punkt icke önskvärd försening.
4. Sammanfattning.
Folkskolestadgans & 35 mom. 1 kvarstår oförändrad, så att »barns skol- ålder räknas från och med det kalenderår, under vilket barnet fyller sju
o är — — _».
5 35 mom. 2 tillämpas frikostigare än för närvarande. Såvida barnen visa sig skolmogna och deras kroppsutveckling och deras hälsotillstånd synas tillåta detta, kunna de få 'börja skolan vid början av det läsår under vilket de fylla 7 år.
Gymnasiets avslutande bör ske i 17—18-årsåldern.
KAPITEL lV.
Hur skall skolbarnens arbetsdag indelas?
Varje dag under skoltiden skola eleverna lära sig att arbeta koncentre- rat och uthålligt, lära sig arbetsmetoder, tillägna sig kunskaper, redogöra för sina kunskaper.
De måste vidare av dygnets 24 timmar ha en viss del anslagen till per- sonlig renhållning, till av- och påklädning, till måltider på regelbundna tider.
* De måste ha tid till utevistelse, vilken till en det måste infalla i dagsljus.
De måste ha tid till familjeliv, till kamratliv och till idkande av person- liga intressen.
De måste ha tid till sömn.
Under skoltiden, som lägger beslag på en stor del av dagen, en stor del av årets tid och en stor del av uppväxtåren, måste dessa hygieniska krav tillgodoses. Dessa krav avse att tillförsäkra de växande ungdomarna en sund, harmoni-sk kroppslig och andlig utveckling. Skolan tar emot bar- nen i det skick de äro, när de lämna förskoleåldern, i det tillstånd, som arv och deras föregående miljö betingat. Skolan kan göra sitt arbete med största
tänkbara framgång, endast om barnen under för-skoleåldern skött-s på ett fullgott hygieniskt sätt fysiskt och psykiskt.
När barnen lämna skolan, får samhället ta emotde f. d. eleverna. Och under skoltiden är skolan en av de allra viktigaste miljöfaktorerna, som i stor utsträckning kan påverka sina elevers fysiska och psykiska hälsotill— stånd, förmåga av inpassning i och duglighet i samhället. Det ligger alltså i högsta grad i samhällets intresse, att barnen under skoltiden få leva under så goda hygieniska förhållanden som möjligt, att bästa tänkbara miljöbe- tingelser skapas för en sund växt, utveckling och fostran. Det ligger vidare i högsta grad i samhällets intresse, att skolbarnens fysiska och psykiska hygien icke utsättes för onödiga påfrestningar och skador.
Hemmen kunna mer eller mindre aktivt medverka till eller motarbeta uppfyllandet av dessa fordringar. Intellektuellt klent utrustade föräldrar, hållningslösa hem, dåliga sociala, ekonomiska och bostadshygieniska för- hållanden kunna "ge barnen en utrustning så underhaltig, att skolan ej kan övervinna eller ens hjälpligt avhjälpa de brister barnen ha, redan när skoltiden börjar. Dock finns här plats för ett hygieniskt saneringsarbete genom samarbete mellan lärare, läkare, Skolsköterskor och föräldrar, var- igenom man kan hoppas på goda resultat till fördel för de enskilda famil- jerna, för eleverna och skolarbetet samt för samhället.
På storleken av det arbete, som kan utkrävas av de enskilda eleverna, kan ytterligare ett stort antal faktorer inverka.
Hit höra i första hand elevernas intellektuella förutsättningar. Vidare deras arbetsförmåga och förmåga att koncentrera sig på arbetet, deras in- tresse för arbete över huvud taget, för skolan och för skolarbetet. Och vidare: elevens intresse för den framtid han genom skolarbetet vill och kan beräk- nas skaffa sig.
Av stor betydelse är vidare elevens arbetsmöjligheter i hemmet. Arbets- möjligtheterna sammanhänga i högsta grad med tillgången till eget rum eller egen ostörd arbetsplats. Hema—rbetet kan störas eller göras omöjligt genom trångboddhet, genom övriga familjemedlemmar, genom radio 0. s. v. Dåliga hygieniska vanor och möjligheter i hemmet i fråga om sömn, föda, vila, ute- vistelse försämra arbets'möjligheterna. Förvärvsarbete under skoltiden kan vara nödvändigt och i många fall nyttigt och uppfostrande men kan ta för mycket tid och krafter.
Avståndet till och från skolan kan inverka både främjande och försäm- rande: skolvägen kan vara en välbehövlig vistelse i det fria. Skolvägen och restiden kunna vara för långa. Resandet till och från skolan visar sig under de senaste åren i mycket stor utsträckning ha medfört förkortning av sömnen, slarv med personlig renlighet, jäkt i arbetet, störning av lek- tionerna, oregelbundenhet med måltider och för lång tid mellan dessa. Restiderna anges från många håll förvånansvärt långa. Men även när det
gäller korta restider, på upp till en halvtimme, 'bör man alltid ta hän- syn till och inräkna väntetider på spårvagnar, bussar och järnvägar. Vänte- tiderna och restiderna kunna varken räknas som rekreation eller som tid användbar till effektivt läsarbete. Särskilt allvarligt är, att det högsta an- talet resande elever synes" förekomma i den 4-åriga realskolan och mot- svarande skolformer, med deras redan förut från olika håll omvittnat-.de pres- sande arbete. Detta inträffar därtill i åldrarna 13—14—15—16 år, under vilken tid pubertetsåldern vanligen infaller. Enligt en utredning av skol- överstyrelsen voro under läsåret 1937—1938 av samtliga eleveri de högre sko— lorna 26 % på grund av skolvägens längd hindrade att intaga dagens andra mål i hemmet. En utredning av skolvägens" längd för folkskolebarnen på landsbygden har publicerats i Befolkningskommissionens Betänkande i nä- ringsfrågan (Stat. off. utr. 1938: 6, socialdepartementet) Bil. 1 sid. 180 och följ., där för läsåret 1935—1936 följande siffror erhållits (Bil. 1 sid. 185):
Antal skolbarn med en sammanlagd skolväg fram och åter av — — —
kilometer. (Summa 435 931 barn.)
Under 4 km .................... 275 492 4— 6 » .................... 79 275 6— 8 » .................... 42 938 8—10 » .................... 20 607
10—12 » .................... 8 207 12—14 » .................... 3 222 14—16 » .................... 1 493 16—18 » .................... 596 18—20 » .................... 315 20 km och däröver .............. 1552 Ej uppgivet avstånd ............. 2 234
De nu nämnda olägenheterna träffa även, och i hög grad, barn i realskolor och gymnasier. Här är dock resandet många gånger en nödvändighet, om barnen över huvud taget skola delta i den högre undervisningen och föräld- rarna icke önska eller icke ha ekonomiska möjligheter att ha barnen in- ackorderade i skolsamhället.
De för folkskolebarnen på landsbygden anordnade skolskjutsarna äro i regel att anse som mycket förmånliga anordningar. Eleverna ha skolplikt och måste på ett eller annat sätt ta sig till skolan. Genom anordnandet av skolskjuts kan ett större antal barn sammanföras till bättre skolform med bättre lokaler, bättre undervisningsmöjligheter, bättre hygieniska och sociala välfärdsanordningar, gymnastiklokaler, s'kolbad, skolbespisningar o. d. Dock finnas även olägenheter med skolskjutsarna, "olägenheter på vilka jag icke ingår i detta sammanhang.
När en hygieniskt tillfredsställande dagordning skall uppgöras, måste man se till, att de hygieniska fordringarna i första hand bli uppfyllda. Säkrast är att härvidlag utgå från sömnbehovet.
Sömnbehovet i de olika åldrarna varierar naturligtvis betydligt hos olika individer. I följande tabeller har jag sammanställt olika uppgifter ur till— gänglig hygienisk litteratur över medelvärde för önskvärd sovtid i de olika åldrarna.
Tab. 4. Sömnbehovet [ olika åldrar. White House Ljunggren 1933 . Å Key 1884 Conference, 81.003??th lder Edlund 1935 Gossar Flickor T i m m a r
7 .............. 11 12 12 12 12 8 .............. 11 111/,-—-12 12 12 -—- 9 .............. 11 1111, 12 12 — 10 .............. . 10—11 111/' 111/, 1111, _ 11 .............. 10—11 11 11 111], —— 12 .............. 10 mil, 11 111/, _ 13 .............. 10 10 11 lll/, — 14 .............. 91/, 91/, 101/, 11 —
15 .............. 9 91/, _ _ — 16 .............. 9 9 — — — 17 .............. sv, 9 — _ _ 18 .............. av, 9 _ __ _
Tub. 5. Svenska skolbarns behov av sömn och vlla. (Ljunggren 1933.) Ålder Gossar Flickor år Medelsovtid % väckes Medelsovtid % väckas Städer
7 .................. 11.40 19'0 11.36 199 8 .................. 11.10 28'8 11.17 23'3 9 .................. 10.47 361 10.56 38'0 10 .................. 10.29 38'2 10.52 40'1 11 .................. 10.17 34'9 10.30 53'4 12 .................. 10.14 27"! 10.27 46"! 13 .................. 10.07 29'6 10.04 51'3 14 .................. 9.50 29'2 9.53 44"!
Landsbygd
7 .................. 10.56 29'4 11.01 31'6 8 .................. 10.46 30'8 10.52 38'5 9 .................. 10.32 32'7 10.39 294 10 .................. 10.32 27'2 10.28 331 11 .................. 10.13 27'6 10.21 33'3 12 .................. 10.04 19'9 10.11 29'3 13 .................. 10.06 20'6 10.03 29'9 14 .................. 9.55 18'9 9.55 31'5
Av tabell 4 framgår att Keys siffror, publicerade i Läroverkskommitténs underdåniga utlåtande och förslag angående organisationen av rikets all- männa läroverk, Bil. E, Redogörelse för den hygieniska undersökningen (Stockholm 1885), äro något lägre än siffrorna från nuvarande tid. Ljung— grens siffror äro vunna genom en undersökning av 12 420 svenska barns sovtider (publicerad år 1933). Som index på om barnet fått tillräcklig sömn eller ej använde Ljunggren den metoden, att han skaffade upplysning om huruvida barnet behövde väckas eller vaknade själv. Behövde barnet väckas, ansågs sömnen ha varit otillräcklig, vaknade barnet själv, ansågs sömnen ha varit tillräcklig. Medelsovtiden i timmar och minuter för de olika åldrarna framgår av tabell 5. Ljunggrens fordringar på en till- r ä c k l i g söm-n äro uppförda i tabell 4 under rubriken »Ljunggren 1933».
I en annan stor undersökning av svenska barns sovtider ha liknande påpekanden om otillräcklig sömn framkommit. Det är förste provinsial- läkare E. Edlunds undersökning bl. a. av sovtiderna hos 20 982 barn i Värmlands folkskolor 1935. Edlund använde som norm de sovtider, som uppställts av American White House Conference. Edlund fann, att av 7—8- åringarna erhöll icke hälften den sovtid, som de borde ha. Detsamma gällde 9—10-åringarna och 11—12—åringarna, om man för alla dessa års- klasser räknar med en sovtid av minst 10 timmar. Räknar man för 13- åringar och äldre en sömntid av minst 9 timmar, fingo bortåt 25—40 % av barnen i denna ålder otillräcklig sömn.
I en undersökning av de resande elevernas hygien vid Uppsala högre allmänna läroverk vårterminen 1937 fann Hjärne, att åtminstone 32 av 110 undersökta resande elever hade en sömntid, som med minst 1/2 timme understeg de fordringar, som uppställts av amerikanska Vita-Hus-konfe— rensen.
Slutligen har C. XV. Herlitz i sitt arbete »Den svenska skolungdomens arbetsbörda» behandlat sovtiden hos det av honom undersökta mate- rialet och till jämförelse använt Keys fordringar av 1884—1885. Her- litz har bearbetat föräldrarnas uppgifter om de verkliga sovtiderna. Hans slutsats är: »Några anmärkningsvärda avvikelser från Önskade förhållan- den (= Keys siffror) hava alltså icke kunnat konstateras. Kanske kan dock sovtiden för de yngsta eleverna i folkskolornas första klass betecknas som något för kort.» Om man emellertid jämför de av Herlitz funna sov- tiderna med de av Edlund och Hjärne använda normerna, visar det sig, att ett ganska betydande underskott på sömn måste finnas hos de av Her- litz undersökta eleverna. Följande jämförelse visar detta för några av grupperna:
Fordringar enl. Vita-hus- konferensen
Sovtid enl. Ålder Herlitz
Folkskolor .......................... 7 10.1 12
12 9.5 101/,
Läroverk för gossar ................ 12—14 9.6 101/,_91/. 15—17 8.9 91/,—9 Kommunala mellanskolor ............ 13 9.3 10 16 8.6 9
Herlitz nämner också själv resultaten »med den största reservation» på grund av förefintligheten av vissa felkällor, och hänvisar till det från hans resultat avvikande fynd, som Edlund gjort (se ovan).
Slutligen ha Broch och Natvig på en undersökning bl. a. av sovtiden hos Oslobarn i 7-årsåldern ansett sig kunna fastställa 12 timmar som önskvärd sovtid i denna ålder.
De Keyska fordringarna på sovtid (1884—1885) måste alltså enligt veten- skapens nuvarande ståndpunkt anses för låga. Ljunggrens fordringar äro säkerligen bättre motiverade men innefatta endast åldrarna t. o. m. 14—års- åldern. De av Edlund m. fl. använda siffrorna, hämtade från Vita-Hus- konferensen, synas kunna tjäna som norm, även för svenska förhållanden. Kortare sovtid än 9 timmar per dygn torde ej vara lämpligt före 20-års— åldern.
Vid uppgörandet av dagsprogrammet bör ytterligare en fordran upp- ställas: arbetet med skolans hemuppgifter bör vara avslutat minst en timme före sänggåendet. Denna timme bör användas till någon lättare måltid, där sådan förekommer på kvällen, vidare till avklädning, tvättning o. s. v. Elever, som ha mera tankeansträngande hemarbete, måste ha minst en timme till avkoppling av tankeverksamheten från läxor och hemuppgifter. Det är en känd företeelse, att insomnandet kan för flera timmar försvåras och att sömnen blir oroligare och mindre vederkvickande, om man tvingas att syssla med strängt tankearbete omedelbart före sömnen. En kort stunds samvaro med familjen, en kort stunds promenad utomhus äro här att rekommendera.
Det intellektuella utbytet av sent kvällsarbete vid slutet av en lång ar- betsdag är för de flesta skolungdomar minimalt. Arbetstakten är långsam, receptiviteten och prestationsförmågan är oftast synnerligen dålig och fel- procenten är hög.
2. Tid för hemliv, utevistelse och fritid.
För att säkerställa elevernas sunda, hygieniska livsföring och utveckling är det ej tillräckligt att endast säkerställa en viss sovtid. De hygieniska grundelementen i uppväxtåren äro — förutom en tillräcklig sömn och ett stimulerande arbete — tillgång till lämplig föda och ordnade måltider.
Nödvändiga för såväl kroppens som själens hälsa äro vidare lekar och kroppsrörelse utomhus, där sol och ljus och frisk luft kunna inverka. Hemlivet med allt vad detta kan innebära av personlig påverkan och fost- ran fysiskt och psykiskt måste uppmuntras. Den personliga samvaron i hemmet mellan de olika familjemedlemmarna måste ha sin tid. Den kam- ratliga samvaron mellan ungdomarna kan ge dem ovärderliga tillskott till den psykiska utvecklingen. Tillräcklig tid måste därför ges till kamratliv, föreningsverksamhet, idrott, scoutverksamhet: oundgängliga element i den allmänna fostran, som skoltiden måste ge. Radions bildningsvärde och un- derhållningsvärde uppskattas högt av skolungdomarna: ett intresse, som bör utbyggas och utnyttjas. Och icke minst: ungdomarna måste ha tid till idkande av rent personliga intressen och arbeten, de måste ha tid att ostörda och ensamma, utan jäkt och tvång, syssla med egna personliga intressen och egna personliga problem. En individuell personlighetsutveckling får ej förkvävas av bristande tid. Eleverna, särskilt i de högre skolorna, måste ha tillfälle att genom samvaro och samarbete med varandra och med andra människor utom sk olan få synen vidgad utöver skolans horisont till att omfatta allmänt samhälleligt och mänskligt liv, måste ha tillfälle till en orientering i tidens och tillvarons allmänna, i skolan icke avhandlade problem.
Key angav 1884 följande tider såsom önskvärda för av— och påklädning, för måltider med vederbörlig vila, samt för lektid och tid för kroppsrörelser och frivilliga sysselsättningar (Key sid. 607):
Tab. 6. Av- och . Lektid och tid för Åldersklass påklädning, Målåldg. ?ed kroppsrörelser och S är tvättning W 310” IE frivilliga syssel— ”mma
m. m. 1 a sättningar 1 3 6 10 1 3 5 a 6 9 a 10 1 3 5 9 1 3 3 a 4 7 a 8 1 3 3 a 4 7 a 8 1 3 3 7 1 3 3 7 1 3 21/l 61/1 1 3 21], (t'/, 1 3 21/3 61/1 1 3 21/, 61/, 1 3 21/3 61/1
Med ledning av sina tider för sömnbehov och dessa senast refererade fordringar på tider för av- och påklädning, måltider, lektid, kropps- rörelser och fritid uppställde Key en plan för tillåten arbetstid i skolan
VA.—me:".— .
och för hemuppgifter. Detta förslag till arbetstid underställde han den av Svenska läkarsällskapet år 1877 tillsatta skolkommittén. Key säger härom, att förslaget rgillades av denna kommitté, ehuru särskilt en av kommitténs ledamöter anmärkte, att jag i allmänhet och särskilt för de yngre klasserna satt arbetstiderna högre än vad han för sin del ansåg vara fullt tillrådligt, om man ville vara trygg för att ej en för stark överansträngning skulle äga rum. Ingen ville medgiva en högre arbetstid än den här föreslagna. I själva verket är jag även medveten om att jag gått så långt i arbetstidens utsträckning, att jag ej kan annat än anse de föreslagna timtalen för de olika klasserna stå på gränsen av vad som ur hälsovårdens synpunkt kan vara tillrådligt» (Key sid. 604).
Vi ha redan sett, att de Keyska fordringarna på sömnen äro för snävt tilltagna efter vetenskapens nuvarande fordringar. Sedan 1884 har emel- lertid en viktig förändring skett i skolelevernas arbetsförhållanden. Under de senaste 15—20 åren ha ett allt större antal elever kommit att vara ho— satta långt från skolan. På cykel, spårvagn, med tåg och buss ha nu ett stort antal elever att ta sig in till och ut från skolan morgon och efter- middag. Avstånden kunna uppgå till 10—20—30, ända upp till 40 kilometer enkel resa, restiden kan uppgå till 1/2—3/4—1 timme, i vissa fall upp till 11/4—11/2 timme för enkel resa, däri ej inräknad den tid eleverna ha att vänta på skolans början efter tågets resp. bussens ankomsttid till staden eller att vänta på avgångstiden efter skolans avslutning. Den tid, som detta resande tar, är förlorad för hemlivet och kamratlivet och för läx- arbetet, och det inkräktar på deras tid för friluftsliv och på deras sovtid. Allt detta gör, att vi numera icke kunna nöja oss med de tider, som av Key angivits som önskvärda för privata och hemsysselsåttningar. Och detta av den anledningen att på Keys tid, 1870—1880-talen, inga moderna kom— munikationer stodo eleverna till buds, utan endast de elever då kunde gå i skolan, som kunde gå till skolan.
Sedan många år tillbaka har man strävat efter och under fredsförhållan- den lyckats” tillämpa 8-timmarsdagen som normalarbetsdag för vuxna. 8 timmars sömn per dygn torde i vuxen ålder vara den önskvärda sovtiden. Därav följer, att den vuxne i regel har 8 timmar per dag disponibla för fri- tid, vila och hemliv samt för resor till och från arbetsplatsen. Det kan icke vara rimligt, att en yngling eller flicka i uppväxtåren skulle ha mindre be- hov av fritid, av utevistelse, av rörelse och av rekreation än en vuxen. Den vuxne har en begränsad, ordnad arbetstid, arbetet slutar på bestämd tid, han har i regel ingen om för hemuppgifter till nästa dag. Han arbetar under ansvar, han har den tillfredsställelsen, att arbetet ger lön och för- sörjning. Allt detta är ägnat att ge stimulering, självtillit och mognad. Skolynglingen eller skolflickan — åtminstone på gymnasiestadiet — saknar till stor del dessa omedelbara följder av arbetet. Varje dag skola ständigt
nya kunskaper inhämtas och redovisas. Varje dag skall börjas" och avslutas med en rannsakan, om man hunnit med det förelagda arbetet. Långt fram till 20—21-årsåldern skall han eller hon veta, att han icke försörjer sig själv genom eget, produktivt arbete. Allt detta kan alstra känsla av ned- stämdhet, arbetsolust och känsla av mindervärdighet, och allt arbete, ut- fört i denna psykiska atmosfär, är ojämförligt mer tröttande än eget, pro- duktivt, lönande arbete. Ett botemedel är den av mig i det föregående föreslagna förkortningen av studietiden med tidigare studentexamen. Ett hjälpmedel är en tillfredsställande rekreation under arbetsdagen. Det är orimligt, att tiden för måltider, fritid, vila, hemliv och för resor till och från arbetsplatsen skall hos växande ungdom under gymnasietiden kunna sättas lägre än till 8 timmar dagligen. Denna privattid är även för studerande ungdom upp till 20-årsåldern nödvändig.
På grund härav kan jag godtaga Keys fordran på fritid, hemliv m. m. för åldrarna 7—8—9 år till 10, 9 å 10 och 9 timmar, men jag mås-te hålla på nödvändigheten av att från och med 10-årsåldern 8 timmar per dag reser- veras för denna del av tillvaron för åldrarna 10—18—19 år.
Ytterligare böra tagas med i beaktande elevernas intellektuella förutsätt- ningar, särskilt i de högre skolorna. I vad mån nutiden—s elever i fråga om dessa förutsättningar skilja sig från 187 0—1880-talens elever undandrager sig mitt bedömande. Det är dock tänkbart med den höggradigt ökade tillström- ningen till läroverken, att variationerna i studiebegåvning nu äro större än då. Det är tänkbart, att flera studiebegåvade numera tillföras skolorna, men det är även tänkbart, att ett större antal för studier icke lämpade försöka till- ägna sig skolans utbildning. Skolan måste emellertid arbeta med det lär-- jungematerial, som tillföres den, måste ta hänsyn till även de mindre väl utrustade elevernas förmåga. Dessa elevers arbetstid är nödvändigtvis längre, men de böra ha samma tillgångar till hygienens grundelement för- att överhuvud taget orka med. En alltför sträng studiespärr redan på real- skolestadiet torde icke vara önskvärd.
Elevernas möjligheter till arbetsro och egen arbetsplats i hemmet nu jämfört med möjligheterna på Keys tid, undandrar sig likaså bedömande. Trångboddhet, nödvändigheten av förvärvsarbete vid sidan av skolarbetet, radio kunna ha ändrat mycket på arbetsmöjligheterna och böra åtminstone i de enskilda fallen beaktas.
3. Tillåten arbetstid.
Den tid, som återstår av dygnets 24 timmar, sedan sömnbehovet fyllts och hemliv, fritid och tid för förflyttning till och från skolan fått sitt, och som sålunda kan disponeras av det totala skolarbetet, är den t i llåt na a r h e t s ti d e n. Häri ingår alltså såväl arbetet i skolan som hemarbetet. Hur stor denna tillåtna arbetstid blir framgår av de två sista kolumnerna
i nedanstående tabell 7. Ur den tillåtna arbetstiden per dag har den tillåtna arbetstiden per vecka erhållits genom multiplikation med 6 (veckans 6 ar- betsdagar).
Tab. 7. Tillåten arbetstid i timmar n 60 minuter.
. . Summa - '
Ålder Klass Statliga; Privattid icke T'Håten arbetsnd
arbetstid per dag per vecka Fsk
7 . . . . 1 12 10 22 2 12 8 . . .. 2 lll/, 91/5 21 3 18 9 . . .. 3 lil/, 9 201/, av, 21 10 .. .. 4 111/, s 191/, 41/, 27 11 . . . . 5 15 11 8 19 5 30 12 6 25 101/, s 181], 51/, 33 13 7351' 10 8 18 6 36 14 s 45 24 91/, s 171/, (sl/, 39 15 .. .. 5. 34 1- 91/, s 171/, ev, 39 16 . . . . 4.11. 9 8 17 7 42 17 . . . . I. 1114 9 8 17 7 42 18 . . . . na IV. 9 8 17 7 42 19 . . . . III= 9 8 17 7 42
Den tillåtna, disponibla arbetstiden skall nu rationellt uppdelas på arbete i skolan och på hemarbete. Vid denna uppdelning kunna olika synpunkter framhävas. Med någon överdrift må en framställning av ytterlighetsrikt- ningarna tecknas på följande sätt: En riktning anser, att den allra största delen av arbetet bör utföras i skolan, att inlärandet och det egna utförandet av arbetsuppgifterna bör ske efter grundlig förberedelse under lektionerna, bör ske under lärarens ledning och uppsikt, bör ske i samarbete mellan, som grupparbete av de olika eleverna. Härigenom skulle eleverna fostras till sam- arbete, få en god »social anpassning». Hemarbetet skulle reduceras till ett mi- nimum. En annan riktning anser, att hänsynen till elevernas fostran för det framtida livet gör, att de måste lära sig att på egen hand nöta och öva in ele- menten, måste på egen hand läsa och uppfatta det lästa, på egen hand, utan lärares eller kamraters bistånd, utföra uppgifter. Arbetet i skolan skulle då bli möjligen av något preparerande, men mest av kontrollerande art. Lektionstimmarna i skolan kunde då vara få, arbetet i hemmet med läxor och hemuppgifter skulle ta huvuddelen av tiden. Båda synpunkterna äro berättigade och höra tillämpas i undervisningen. Olika åldrar ha olika sätt att tillägna sig undervisningen och böra ha olika arbetssätt, olika in- divider likaså." Olika ämnen ligga olika väl till för grupparbete eller in— dividuellt arbete. Olika lärares personliga läggning och pedagogiska meto- der böra få tillfälle att utforma undervisningen allt efter ämnets natur och elevernas förmåga. Det kommande arbetslivet fordrar, att eleverna äro hemmastadda i båda arbetsformerna.
Allmänt gäller om allt arbete i alla åldrar, att en lång arbetstid icke alltid är liktydig med ett gott resultat, och omvänt: en kort arbetstid är
visst icke liktydig med minskade totalpreslationer. För det stora flertalet människor torde gälla, att relativt korta arbetsperioder av intensivt, kon- centrerat, ostört arbete, utfört med utvilade krafter, ger större, bättre och varaktigare resultat än alltför långa arbetsperioder. Under långa, icke av- brutna arbetsperioder kommer ganska snart tröttheten att sänka arbets— takten, minska inpräglingsförmågan, minska precisionen och minska den utförda prestationens värde. I skolutredningens förberedande diskussioner ha från flera håll framförts erfarenheter om att arbetet i de svenska sko- lorna understundom icke kan frånkännas en viss lång-släpighet, jämfört med andra länder. Kortare arbetstid och mera tillfälle till rekreation (= återskapande av arbetsförmågan) kan säkert ge intensivare arbete och bättre totalresultat. Allt detta gör, att vi icke torde behöva befara en sänkning av slutresultatet genom en eventuell avkortning av arbetstiden och ökning av viloperioderna. Det nuvarande arbetssättets oförmåga att ge ett fullgott resultat med nuvarande elevmaterial och nuvarande fordringar och kurser framgår med skrämmande tydlighet av utredningens egna undersökningar och av Herlitz' utredning av frekvensen underbetyg, kvarsittning och extra- läsning under terminer och ferier. Om man här vill komma fram till ett bättre resultat, måste man tänka på följande åtgärder:
antingen avsevärt kraftigare utgallring av de för studier mindre begåvade eller sänkning av fordringarna, minskning av kursernas omfattning. I båda fallen: höjning av elevernas prestationsförmåga genom intensifie- ring av arbetet; förkortning av arbetstiden och ökning av rekreationsmöj- ligheterna. Ett utomordentligt sätt till intensifiering av arbetet vore sänkning av elevantalet i klasserna från nuvarande tillåtna 30—35 elever i varje avdelning ner till vad som ur pedagogisk och hygienisk synpunkt skulle vara ytterst önsk- värt: icke mer än omkring 20 elever i varje avdelning under hela skoltiden.
KAPITEL V.
Vilken tid användes för närvarande till skolarbete?
Innan jag går in på frågan om fördelning av den tillåtna arbetstiden på skolarbete och hemarbete, torde det vara lämpligt att granska den nuva- rande arbetstiden i skolan och i hemmet. '
Folkskoloma:
Tiden för arbetet i skolan torde bäst framgå av gällande föreskrifter an- gående undervis'ningsplan för rikets folkskolor.
Folkskolestadgan % 15 mom. 6 stadgar: »Beträffande lärotimmarnas längd samt fördelning på dagar och veckor bör iakttagas:
'( _. —-=w—-(4a.
att varje lärotim'me i regel omfattar fyrtiofem minuter, vari icke må in- räknas tid, som användes för annat än själva skolarbetet;
att den dagliga lärotiden för varje lärjunge utsträckes i småskola ej över fem och i folkskola i allmänhet ej över sex timmar; samt
att antalet lärotimmar i veckan i intet fall får överskrida trettiosex, tiden för morgonandakten däri inräknad.»1
För läroverken stadgas i läroverksstadgan % 19:
5 19.
1. Undervisningstiden fördelas på veckans sex arbetsdagar och indelas i lektioner om 45 eller 40 minuter, så fördelade, att de två första morgon— lektionerna och de två första lektionerna efter den i mom. 3 angivna mål- tidsrasten omfatta 45 minuter, övriga lektioner 40 minuter.
2. Unier en och samma dag mä icke någon lärjunge åläggas att deltaga i mer än sju lektioner. Därvid iakttages, att, å samtliga stadier utom i gymnasiets och lyceets två högsta årsklasser, av fyra lektioner i följd minst en skall anslås till undervisning i övningsämnen, laborationsövning eller liknande arbete.
3. I det dagliga arbetet skall, där undervisningens art icke lägger hinder i vägen därför, efter tredje eller fjärde lektionen göras ett uppehåll av minst en och en kvarts timme (måltidsrast).
4. Mellan två lektioner skall lämnas" en rast på tio minuter. Infaller måltidsrasten först efter fjärde lektionen, skall rasten mellan andra och tredje lektionen utsträckas till femton minuter. Där undervisningens art så kräver, mä dock rektor för särskilt fall bestämma annan fördelning av lektioner och raster.
5. Förläggningen av den dagliga undervisningstiden skall, på förslag av rektor ozh efter samråd med övriga läroanstalter på orten, bestämmas av läroverkets lokalstyrelse. Så långt möjligt år, skall vid skolarbetets för- läggning hänsyn tagas till ortens kommunikationer och till de tider, då flertalet samhällsmedlemmar på orten har ledighet för måltid i hemmet. Jämväl skall iakttagas, att lärjungarna så vitt möjligt få den senare efter- middagens och aftonens timmar lediga från arbete i skolan. Timplanen för realskolor och gymnasier upptager följande antal lektio— ner: (Sv. förf. nr 110/1933.)2
1 Vid jämförelse med tabellerna över tillåten arbetstid m. m. bör beaktas, att i mina tabeller avses alltid med »en timme» 60 minuter, med »en lektion» en lektion på 45 minuter. [ de två sista punkterna i stadgan angående lärotid per dag och per vecka menas mcd »timnie» en lektion på 45 minuter. 2 För d:t differentierade gymnasiet (III4 och IV4 samt II3 och 1113) ha i timplanerna, Tab. 8, mplagits de lägsta och högsta timtalen, som de olika tillvalskombinationerna medföra. Dock har jag ej kunnat meddela siffror på den verkliga arbetstiden (Tab. 16), efter studum av olika skolors arbetsordningar. Detta beror på de olika arbetsordningar, som uppså av olika ämneskomhinationer, på olika kombinationer av sammanhängande arbetspass och lediga timmar 0. s. v.
Tab. 8. Antal lektioner enligt gällande timplan. Realskola.
it5 25 35 45 55 14 24 34 44
Låroämnen 25 27 28 27+4 28+3 28 29 28+4 28+3 Övningsämnen.. 11 11 10 9 6 10 10 9 6
Summa 36 38 38 36 + 4 34 + 3 38 39 37 + 4 34 + 3
Övningsämnen i realskolan: Välskrivning, teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, slöjd, hushållsgöromål.
G y m n a s i 11 m. Latingymnasium Realgymnasium I II III IV I II III IV
Låroämnen ............ 28 29.5 26—29 26—29 28 29.5 25—27 26—28.5 Övningsämnen ........ 7 8 7 6 7 8 7 6 5 37.5 33—36 32—35 35 37.5 32—34 32—345 Summa 3
Latingymnasium Rcalgymnasium I II I II I II II I Låroämnen ............ 28.5 27—30 27—30 29.5 27—31 26—29 Övningsämnen ........ 8 7 6 8 7 6 Summa 36.5 34—37 33—36 37.5 34—38 32—35
Övningsämnen på gymnasiet: teckning, musik, gymnastik med lek och idrott.
Den i verkligheten använda tiden är emellertid ganska svår att se ur de här meddelade timplanerna. Arbetsordningarna för olika skolformer ge i detta avseende större upplysning, då de visa den verkliga tid, som eleverna äro sysselsatta i skolan. Beroende på hur lektionerna äro placerade, fram- för allt genom tiden för skolarbetsdagens början och avslutning, får man en belysning av frågan, hur dags eleverna skola vara i skolan, hur dags de kunna vara hemma, hur lång tid och v ilk e n tid p å (i a g e n de ha disponibel för läxarbete och hur lång tid och v i lk e n tid p å (1 a g e 11 de eventuellt kunna ha disponibel för en nödvändig utevistelse. Att denna utevistelste bör ske såvitt möjligt i dagsljus, är ur hygienisk synpunkt lika självklart, som det ur den bestående arbetsordningens synpunkt ofta är en ren omöjlighet att tillämpa.
Arbetstiden ur arbetsordningarna har räknats från början av morgon- bönen, där sådan förekommer, eller från första lektionens början till slutet av dagens sista lektion, med avdrag för frukostrasten. De 10-minutersraster, som förekomma, ha inräknats i arbetstiden, när de ligga mellan 2 lektioner. Där enstaka lektioner eller enstaka lediga timmar förekomma, har endast
den för lektionen använda tiden medräknats. Inga tider för eftermiddags— lektioner ha medräknats; när dylika förekomma, skall tiden läggas till den övriga tiden. Tiden för »frivillig» franska i realskolan har medräknats, då ämnet oftast är tillvalt av eleverna. Tiden för slöjdundervisning i folkskolan- är inräknad.
Arbetsordningar från följande skolformer ha använts vid uträknandet av de verkliga arbetstiderna:
7-klassig folkskola .......................... 1942—1943 Högre allmänt läroverk ...................... 1940—1941 Samrealskola ................................ 1941—1942 Kommunal mellanskola ...................... 1941—1942 Kommunal flickskola ........................ 1941—1942
Källorna till tiderna för hemuppgifter redovisas här nedan. »Tillåten arbetstid» hänför sig till det i det föregående fastställda. »Överbelastning per vecka» =skillnaden mellan verklig och tillåten ar— betstid.
Resultatet redovisas i tabellerna 14, 15, 16 och 17 med rubrik Verklig och tillåten arbetstid samt överbelastning. Tabellerna äro placerade efter texten om hemarbetet i de högre skolformerna.
1. Antalet lektioner per dag.
Antalet lektioner per vecka enligt timplanen kan ju ge en viss uppfattning av lektionstalet per dag. Dock ha ett antal skolor den arbetsordningen, att veckans arbete är slut i och med morgontimmarna på lördagen, så att en »veckohelg» kan få börja omkring kl. 11—12 på lördagen. Ett arrangemang som på lördagen har stora fördelar: eleverna ha en lång, sammanhängande ledighet i dagsljus, ofta samtidigt som deras fäder, eventuellt även deras mödrar, äro lediga. Men veckans totala lektionstal skall då med undan- tag för några lektioner delas upp på 5 arbetsdagar. Och under sådana för- hållanden är det omöjligt att kunna följa folkskolestadgans % 15 mom. 6: den dagliga lärotiden får i folkskola ej utsträckas över 6 timmar.
Enligt de av mig granskade arbetsordningarna är det endast i klasserna 2 t. o. m. 7 av folkskolan, som eleverna slutat läsningen på lördagen kl. 12.45 (med en lektion efter frukostrasten), samt i 17, 27 och 47 av en kommu- nal flickskola, där man kunnat bereda eleverna den i sig själv mycket värde— fulla ledigheten ef ter frukostrasten på lördag.
Förekomsten av 7-lektionsdagar i övriga läroanstalter kan delvis framgå av timplanerna. I och med att vi komma upp i ett veckolektionstal över 36 lektioner, måste ju 7—lektionsdagar tillämpas. Det teoretiskt nödvändiga, minsta antalet sådana dagar blir enligt timplanen:
Femarig realskola Fyraårig realskola Odifferentierat gymnasium
15: 0 14: 2 Latin och real I': 0 25: 2 24: 3 » » » II':1 a2 35: 2 34: 5 I_,(Latin: 0 a 1 45: 4 (när franska låses) 44: 1 Real: 1 a 2 55: 1 | | |
Enligt arbetsordningen för ett högre allmänt läroverk ( 1940—1941 ) före— kom följande antal 7-lektionsdagar: Ingen 7-lektionsdag: 15a, L I'a och b (gossar) En 7— » : 151), 14, 24, LI4h flickor, L 13, R I4a och b Två 7-lektionsdagar: 25 a, 25 c, 35 a, 35 b, L I4a flickor, R II'b gossar och flickor Tre 7— » : 25 b, 45 a, 45 b, 55, 44, LII'a och b flickor, RII'a gossar Fyra 7- » : 34, LIIla och b gossar
Samrealskola 1941—1942 (el-årig linje, 3 och 4 klasserna delade på all- män och handelslinje):
Ingen 7—lektionsdag: Ingen klassavdelning
En 7— : : 1 a gossar och flickor, 1 b gossar
Två ö-lektionsdagar: 2a gossar, 4a flickor (allm. linje) Två a tre 7- » : 4h gossar, handelslinje Tre 7- » : 1 b flickor, 2 a flickor, 2b gossar, 3 a flickor (vilka dessutom
hade hushållsgöromål en ytterligare dag kl. 13.50—17.30), 3b gossar, handelslinje, 4a gossar, allm. linje
Fyra 7- » : 3 a gossar (allm. linje), 3 b flickor (handelslinje), vilka dessutom hade hushållsgörnmål 13.50—17.30 en dag per vecka Fyra a fem 7- » : 4b flickor, handelslinje Fem 7- » : 2 b flickor
Detta som några exempel ur slumpvis valda arbetsordningar. Att gossar och flickor i samma klass kunna ha olika antal 7-lektionsdagar, eller att olika avdelningar inom samma klass kunna ha denna rätt betydande skill- nad beror i de enskilda fallen på schematekniska svårigheter och på lokalsvå- righeter. Gymnastiksalar och laboratorieutrymmen torde vara orsaken till de största svårigheterna.
Eftermiddagslektioner, som ibland måste tillgripas som en schemateknisk nödvändighet, ha icke medtagits i min översikt, ej heller tiderna för det dif— ferentierade gymnasiet (Ill4, lV4, II3 och Illa).
Ett annat förhållande, som icke helt framgår av timplaner och läroverks- stadgan men ur studiet av arbetsordningarna, är tidpunkten för skolarbetets påbörjande och avslutande samt antalet timmar i ett arbetspass. En 7-lek- tionsdag har för närvarande en tidtabell enligt en av de granskade arbets- ordningarna:
Morgonbön: 8.00— 8.15 Lektioner: 8.15— 9.00 9.10— 9.55 1005—1045 Frukostrast: 10.45—12.05
12.05—12.50 13.00—13.45 13.55—14.35 1455—1525
Detta ger 6*05' arbetstid, från 8.0—15.25. Arbetsordningen för den undersökta samrealskolan vis-ar följande dag— ordning:
Lektioner :
Morgonbön: 9.00— 9.10 Lektioner: 9.10— 9.55 10.05—10.50 11.00—11.40 Frukostrast: 11.40—12.55 Lektioner: 12.55—13.40
1350—1435 14.45—15.25 15.35—16.15
Denna skola har 8 klassavdelningar. Dagens sista lektion slutar kl. 15.25 6 gånger och 16.15 42 gånger. Orsaken till att skolan ej börjar förrän kl. 9.0, har uppgivits vara trafiktekn'iska förhållanden. En stor del av eleverna resa med buss från den kringliggande landsbygden. Busstidtabellerna äro uppgjorda med hänsyn till husmödrarna, som ej vilja komma in till sam- hället, förrän butikerna öppna kl. 9. Med buss skola så eleverna ta sig hem efter kl. 16.15, restiden obekant, äta sitt middagsmål och på den sena efter- middagens och på kvällstim'marna utföra sitt hemarbete. Detta hemarbete tar i denna skolform 61/2, 71/1, 9 och 101/Iz t. per vecka, 1'19', 1'27', 1l48' och 2113' i medeltal per läxdag. Detta sena avslutande av skolan omöjliggör för eleverna någon utevistelse i dagsljus och tvingar dem till läxläsning ända , till läggdags. Och detta gäller ej färdigutvecklade, fullvuxna individer, det ' gäller växande ungdomar i åldrarna 13—16—17 år. 5 Ett annat förhållande —— jag tvekar ej att kalla det missförhållande £— ? framgår av arbetsordningen för den undersökta kommunala flickskolan; ' 13 klassavdelningar ha där ett sammanhängande arbetspass från kl. 7.45 till & kl. 11.25 med 2 tiominuters- och en 15-minutersrast. Morgonbön och 4 lek- % l'
tioner i följd före frukosten enligt arbetsordningen 60 gånger, 9 gånger före- komma »endast» 3 lektioner i följd, varvid dock hushållsgöromål 3 gånger ta tiden mellan 11—14.30 efter att det föregående anbetspasset räckt 7.45— 10.35.
Ett arbetspass på 4 timmar efter frukostrasten anges allmänt av lärar- na och eleverna vara för ansträngande, utbytet av den fjärde lektionen är i regel minimalt. Och detta trots att i de flesta fall en rätt acceptabel frukost intagits. Erfarenheten och verkställda direkta undersökningar visa, att första målet för dagen, före skolans början, i regel är av mycket lätt he-
skaffenhet och intages mycket hastigt. Det kan icke anses vara tillräckligt som grundval för tillgodogörande av undervisning från 7.45 till 11.25, för morgonbön och 4 lektioner.
2. Hemarbete. Folkskolorna.
Tiden för hemarbetet i folkskolorna har tydligen ej varit föremål för skol- myndigheternas undersökningar. Några centralt insamlade och bearbetade uppgifter härom finnas ej. Herlitz” arbete Den svenska skolungdomens ar- betsbörda behandlar ej heller denna fråga för folkskolebarnen. Det är fullt förklarligt, att dessa uppgifter ej insamlats. De många olika skolformer, varunder folkskolan arbetar, de högst betydande lokala olikheter, som finnas mellan skolor i stad och på landet, den frihet i valet av pedagogiska metoder, som utmärker folkskoloma, torde vara tillräckliga att omöjliggöra jäm- förelser mellan insamlade uppgifter. En stor del av folkskolebarnen torde utföra sitt hemarbete under sådana förhållanden, att insamlandet av upp- gifter om läxläsningstid skulle vara av mycket litet värde.
Då det emellertid synts mig kunna vara av ett visst intresse att få någon uppfattning om denna fråga, har jag genom tillmötesgående av rektorn vid Uppsala folkskolor E. Bjelfvenstam kunnat få vissa uppgifter om den be— räknade genomsnittliga tid, som eleverna använt för fullgörande av sitt hemarbete under en vecka. Till varje klasslärare i Uppsala folkskolor utsän- des i maj 1942 ett frågeformulär, där lärarna fingo ange den tid per dag och per vecka, som eleverna ansågos ha använt. Denna metod är naturligtvis mycket vansklig. En lärarinna skriver om sina inlämnade siffror (klass 2): »Detta är endast en gissning. Barnen ha mycket dunkla begrepp om tiden.» En lärarinna anser, att den av henne lämnade sifferuppgiften »är i hög grad värdelös. Barnen äro ju aldrig exakta» (klass 5). Det är emellertid frågan, om man kommit det verkliga förhållandet närmare genom att infordra upp— gifter från elevernas hem. En del av lärarna hade infordrat dylika upp- gifter och avgav sina siffror baserade på detta enquétematerial, en del ha uppgivit sina siffror med ledning av den kännedom de ha om eleverna och deras hem- och arbetsförhållanden. (Angående överläsningstiden vid efter- middagshemmen för skolbarn: se nedan.)
När jag trots dessa starka reservationer framlägger materialet, sker det endast för att få en viss uppfattning om den tid, som lärarna vid Uppsala folkskolor ha om sina elevers ungefärliga läxläsningstider. Resultatet är samlat i nedanstående tabell 9.
Tab. 9. Uppskattad läxläsningstld vid Uppsala folkskolor ! maj 1942.
Antal Tid i minuter K 1 a s s låraravdel- ningar per läxdag minst högst per vecka 1 .................. 12 15 5 30 77 2 .................. 20 18 9 30 90 3 .................. 10 41 10 60 205 4 .................. 10 31 7 50 155 5 .................. 7 58 30 86 289 6 .................. 7 47 25 70 235 7 .................. 3 41 15 78 206
Vid stadens 2 eftermiddagshem, där läxläsning sker under kontroll av föreståndarinnorna och under ordnade förhållanden i övrigt, anges över- läsningstiderna av de båda föreståndarinnorna sam—stämmigt till följande:
1 och 2 klassen c:a 1Iz timme per dag 3 >? » 3/4 » » »
4 ” ” 3/4 » >> » . de dagar när
räkning ej förekommer, och upp till 2 timmar per dag, när räkning förekommer (1—2 gånger i veckan).
Materialet tillåter naturligtvis ej statistisk behandling på grund av sättet för uppgifternas erhållande. Mer upplysande är att ta del av de kommen- tarer, som en del lärare bifogat, vilka kommentarer här antecknas: '
Klass 1: Höstterminen i största möjliga utsträckning läxfri, utom klipp- ning av bokstäver. På vårterminen äro läxorna så förberedda i skolan, att normalt utvecklade och skolmogna barn ej ha många minuters lästid.
Alltid läxpreparering i skolan, varför de flesta kunna läxan, innan de gå hem.
De flesta behöva omkring 15 minuter, de som ha svårt c:a 25 minuter. Klass 2: 1—2 väl preparerade läxor per dag. Läxläsning 3 dagar under kontroll. Minimum 8, maximum 32 minuter. Medeltal per elev och dag 22 minuter.
Klass 3: Därtill kommer tidvis arbete med multiplikationstabellen, hem- räkning för dem, som ej hunnit med veckans uppgifter, en psalm- eller sångvers eller någon annan mindre uppgift.
Klass 4: Någon gång kunna hemuppgifterna ta längre tid, t. ex. vid repe- tition.
Under 4 dagar minst 9, högst 50 minuter » 2, » 120 » » 15, » 100 »
» 9, » 25 » Geografikartprovet tog längsta tiden.
Klass 5: Barnen äro för närvarande hårt ansträngda av alla möjliga repeti- tioner och övningar.
Klass 6: Enligt uppgifter från klassen växlar tiden mellan 15 minuter och 2 timmar per dag. Medeltalet tycks ligga vid 1[2 timme. Så långt lärarna.
Tydligt är att vi i folkskolorna måste räkna med högst betydande varia- tioner i läxläsningstiden, beroende dels på skillnader i begåvningsavseende mellan barnen, dels på skillnader i undervisningens metodik. Önskvärt vore med försök till erhållande av säkrare uppgifter om läxläsningstiden då och då under läsåret. Säkerligen skulle lärarna och skolläkaren härigenom kunna få anvisning på barn med särskilda svårigheter (i begåvning, i ar- betsmöjligheter i hemmet). Skolledningen skulle kunna få tillfälle till dis- kussion med lärarna om metodiska spörsmål. Önskvärt vore här som i andra skolor, att repetitioner och slutförhör i den mån det låter sig göra ej koncentreras i alla ämnen till terminens sista veckor, då eleverna äro trötta efter terminens arbete.
De högre skolformerna.
Tiden för hemarbetet i de högre skolformerna är bättre känd. Varje år insamlas uppgifter om hemuppgifternas antal per vecka och om tiden för lärjungarnas hemarbete per vecka, vilka uppgifter insändas till och be- arbetas av skolöverstyrelsen. Herlitz har i sitt meromnämnda arbete om Den svenska skolungdomens arbetsbörda även behandlat denna fråga (Her— litz sid. 45—57). Med ledning av skolöverstyrelsens uppgifter om hemarbetet för läsåret 1940—1941 har jag sammanställt tabellerna 11, 12 och 13. Däri ha uppförts elevernas klass och normalälder (räknas så att de börjat skolan vid 7 års ålder och fortsatt utan avbrott, utan kvarsittning och _utan överhoppning av klass). Vidare ha där införts de av skolöversty- rel'sen meddelade tiderna för hemarbete per vecka. För att få möjlighet att överblicka läxläsningstidens placering och utrymme i dagsprogrammet har jag räknat ut samma hemarbetst-id under 2 alternativ. Det ena: att eleverna ha tillfälle att följa Kungl. Maj:ts kungörelse angående förbud mot hemuppgifter till måndagarna för lärjungar vid läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende (K. K. 28/5 1937), varvid veckotimtalet för hem- uppgifter alltså skall delas på 5 läxläsningsdagar. I det andra alternati- vet har jag tagit hänsyn till verkligheten. Min erfarenhet som Skolläkare är nämligen den, att eleverna i stor utsträckning ha minst 6 eftermidda- gar i veckan belagda med hemarbete. De hinna annars ej. I de lägre klasserna av realskolan och i början av terminerna: möjligen, men när arbetet kommit i gång, när skrivningarna i hemmet, på skrivsalen och »lappskrivningarna», d. v. 5. de skriftliga småförhören under terminerna,
komma med några dagars varsel, då ange de flesta elever, att ingen möjlig- het finns att hinna med hemuppgifterna på 5 eftermiddagar. Särskilt starkt framträder detta vid terminernas mitt och avslutning samt — för eleverna, i de 2 högsta gymnasieringarna — under färdigställandet av det enskilda arbetet. , utåt:
Det är ju icke heller uteslutet, att nödvändigheten och möjligheten—att bibehålla läxfriheten till måndagarna blir föremål för diskussion. Därför har jag ansett det lämpligt att också räkna ut hemarbetstiden per dag under alternativet 6 läxdagar per vecka.
De siffror som anföras äro medeltal av ett stort antal medeltal för ett stort antal uppgifter från olika elever. Den första frågan är då naturligt- vis, om elevernas uppgifter äro korrekta. Det har befarats, att vid inläm- nandet av de infordrade uppgifterna elevernas fantasi spelat in mera än deras sinne för exakta uppgifter. Det kan vidare tänkas en tendens hos eleverna både att förlänga och förkorta de i verkligheten använda tiderna. I själva verket torde dessa farhågor vara ogrundade. Veckosiffrorna visa i översiktsdiagrammen en jämn stegring från de lägre till de högre klas- serna, flickornas i regel längre överläsningstid kommer i de flesta fall fram tydligt. Överläsningstiderna i motsvarande klasser med samma kurs"- planer i olika skolformer är så överensstämmande man kan begära, och överläsningstiden i samma levnadsår, oberoende av skolform och skolklass, varierar påfallande litet. Uppgifterna torde alltså 5 o m m e (1 e 1 t al b e- t r a k t a d e få anses relativt tillförlitliga. Men medeltalet är en matema— tisk fiktion, som endast anger, att ungefär hälften av eleverna hade läst kortare tid än denna, den andra hälften hade läst längre tid. I avsaknad av primäruppgifterna från eleverna kan man ej i detta material få en säker uppfattning om den spridning kring medelvärdena, som omfattar den högsta och lägsta siffran för överläsningstid. Dessa siffror kunna vi emel- lertid få ur Herlitz” arbete. Han har på sid. 55, tab. 19 över läxläsnings- tiden i kommunala mellanskolor visat, hur stora variationerna i själva ver- ket kunna vara. Jag citerar här tabellen:
Tab. 10. Läxläsnlngstld i kommunala mellanskolor. (Enligt C. W. Herlitz, Den svenska skolungdomens arbetsbörda, sid. 55.)
#3 Genom- Sum- snittligt
Antal barn med nedanstående läxläsningstid i timmar
Klass ma antal tim- Ej - - __ __ . . _ . . _ . . barn mar per uppg.(0505 11 1515 22—25 25 33—35 35—4 >4 barno.dag
län?-I'd-
39 130 133 129 60 36 5 7 551 33 124 123 117 53 29 7 5 499 10 42 97 86 60 54 25 26 405
1 8 18 40 44 38 24 29 207
83 304 371 372 21 7 157
& H »PWCDH G= HMNH '? ”99%"! c ute—:a
Som exempel kan jag anföra överläsningstiden för de 402 eleverna i 3 kl. kommunal mellanskola, där den g e n o m 5 n i t t 1 i g a arbetstiden var 22 timmar men där spridningen på olika värden var följande: Mindre än 1/2 t.: 2 st., 1/2—1 t.: 10 st., 1—11/2 t.: 42 st., 1112—2 t.: 97 st. (summa under 2 timmar 151 st.). 2—21/2 t. där medeltalet låg: 86 st., 21/2—3 t.: 60 st., 3—31/2 t.: 54 st., 3112__4 t.: 25 st. och över 4 t.: 26 st. När medeltalet var 22 t., hade 165 elever av 402, som lämnat uppgift, en hemarbetstid över- stigande 21/2 t., och ej mindre än 105 av 402 elever, d. v. s. drygt en fjärde- del av samtliga, hade en tid av minst 3 timmar per dag, när dagsmedeltalet var 22 t. Samtidigt hade endast 12 elever en överläsningstid mindre än 1 t. och 54 elever en tid av mindre än 11/2 t. Med all sannolikhet föreligger en spridning av liknande storleksordning vid läxläsningsuppgifter från andra håll, vilket förtjänar allt beaktande vid diskussion av alla uppgifter om hemarbetstid.
De kortare tiderna torde innehas av de intellektuellt väl utrustade, med eget ostört studierum, av de till koncentrerat arbete dugliga, vakna, ut- vilade eleverna. De längre tiderna torde användas av de mindre väl be- gåvade, av dem som tröttnat av olika anledningar, som ha dåliga arbets- möjligheter i hemmen, som leva under dåliga hygieniska förhållanden, ha dålig sömn och bristande rekreation, ha genomgått sjukdomar. Ju senare läst-id på kvällen, desto sämre koncentrationsförmåga, desto längre lästid och sämre resultat.
Inom 1940 års Skolutredning har gjorts en undersökning av läxläsnings- tiderna vid de under skolöverstyrelsens inseen—de stående läroanstal- terna under åren 1926/27, 1932/33 och 1940f41. På grund av den ändrade organisationen äro i en del fall endast värden från 2 undersöknings- år jämförbara med varandra, för kommunala mellanskolor och för 4-åriga gymnasier äro dock värden från alla 3 läsåren tillgängligaoch jämför- bara. Det visar sig nu genomgående, att överläsningstiderna per vecka successivt minskat. Av särskilt intresse är att jämföra tiderna från 1932/33 med 1940/41. För gossar har överläsningstiden i samrealskolornas 45 ökat från 9 till 91/2 t. per vecka, för flickor redovisas för realskolor och sam- realskolors 15 en ökning från 51/2 till 6 t. Real 14: ökning från 81/2 till 91/2 t., samrealskolors 25 ha oförändrat båda åren 61/2 t. och L I4 oförändrat båda åren 11 t. Alla övriga klasser, såväl gossar som flickor, visa en minsk- ning av 112—1—2 t. per vecka, i en del klasser en ännu större minskning. Om orsakerna till denna i sig själv glädjande minskning kan jag ej yttra mig. Den kan bero på bättre urval av elevmaterialet, bättre arbetsmöjlig- heter i elevernas hem, bättre avvägning och planläggning av arbetet med ändrade förhållanden mellan hemarbete och skolarbete, alltså ändrade pe— dagogiska metoder. Den kan helt enkelt bero på ändrade metoder vid in- samlandet av uppgifterna. Att de för 1940—1941 insamlade uppgifterna förefalla pålitlig-a, har jag redan påpekat.
Obs.! De i följande tabeller och diskussioner omnämnda medeltalen böra ständigt läsas med vetskap om att medeltalssiffran halverar materialet, att ungefär hälften av eleverna har en tid lägre, hälften en tid högre än me- deltalet.
Efterföljande tabeller över läxläsningstiderna ha uppställts årsklassvis, varvid normalåldern för klassen angivits, eleverna antagits ha börjat första folkskoleklassen vid 7 års ålder och ha tänkts fortsätta skolgången utan kvarsittning eller överhoppning. Detta har skett, för att läxläsningstiden skall kunna jämföras med de hygieniska fordringarna i olika åldrar.] Skol- formen anges upptill i varje tabellavdelning.
Tab. 11. Överläsningstid per dag i timmar och minuter med 5 resp. 6 läxdagar per vecka i olika skolformer läsåret 1940—1941.
R e als k 0 1 o r. 53 högre allmänna 67 fristående real— Kommunal läroverk skolor mellanskola 33 kom- munala . . flick- Ålder 5-årig real- 4-år1g real- . . . skola skola 5-är1g 4-är1g 4—årig skolor 7—år1g 5 läx- 6 läx— 5 läx- 6 läx- 5 läx— 6 låx- 5 läx- 6 läx- 5 läx- 6 läx- lmle dagar dagar dagar dagar dagar dagar dagar dagar dagar dagar 11 ...... 1t 00 0t 50 _ — 1'3 09 0c 58 —— —— — — — 12 ...... 112 05 O'? 55 —— — 1507 0t 56 — _ — — — G 13 ...... 11215 11502 1'322 1'w08 1: 21 If- 07 11919 1506 1t 11 01759 — 055” 14 ...... 1t34 1t18 1'526 1t12 #55 11936 1t27 1t12 1t21 1t07 _ 15 ...... 1t 52 lt 33 117 45 1t 27 lt 56 1t 37 lt 48 1t 30 1” 40 1” 23 —— 16 ...... _ -—— 2t05 11345 —— — 2t 13 11750 21712 11350 —— 1 1 ...... 1t 00 012 50 —— — 1t 04 Ot 53 — — — — 1t 08—01 57 12 ...... 1t 05 0t 54 — —— 11516 1?- 03 — — — — 115 16—1t 03 13 ...... 1t 19 11506 1921 11208 1f-28 11; 14 1523 1t09 01353 01744 11524—1310 Flickor 14 ...... 1t36 11320 1527 11512 1=49 11931 11543 11926 1t31 11315 "Bl—11715 15 ...... 2'3 05 1t 44 117 48 lt 26 21”— 12 lt 50 2t 06 1t 45 1t 43 11? 26 15 50—115 32 16 ...... — —— 2t 14 1'3 52 — — 2'3 20 1t 56 21? 24 2t 00 lt 53—1'5 34 In ...... _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1t57_1=37
Vi se av dessa tabeller, hur tiden för hemarbete läsåret 1940—1941 stiger genom årsklasserna. För gossarna gäller: i de högre allmänna lärover— kens 5-åriga realskolor ökar tiden från 1[ till 1' 52' från 11 till 15 år. Mot- svarande siffror från realskolornas 5-åriga linje är 1t09' till 1t56'. I de
1 Elevernas verkliga ålder i klasserna varierar dock i rätt stor utsträckning, beroende på att en del elever äro födda i början. en del i slutet av året, en del ha börjat skolan som underåriga, en del ha blivit försenade ett eller kanske flera år av olika anled- ningar vid olika tillfällen. Vid ett resonemang om de hygieniska fordringarna är det dock nödvändigt att räkna med åldersklasserna, ehuru läsaren alltid bör vara upp- märksam på att barn i en och samma åldersklass kunna vara olika långt komna i skolan, liksom att elever i samma skolklass kunna uppvisa rätt betydande ålders— skillnader.
Tab. 12. Överläsningstid per dag i timmar och minuter med 5 resp. 6 läxdagar per vecka på gymnasiet vid 53 högre allmänna läroverk läsåret 1940—1941.
Gossar Flickor Latinlinjen Reallinjen' Latinlinjen Reallinjen Ålder 3-arig 4-årig 3-arig 4-årig 3-årig 4—arig 3-årig 4—årig
5 6 5 6 5 6 5 6 5 6 5 6 5 6 5 6 läx- läx- låx- låx- läx- läx— låx- läx- läx- läx— läx- låx- läx- låx- läx- läx- da- da- da- da- da- da- da— da- da- da- da- da- da- da— da- da- gar gar gar gar gar gar gar gar gar gar gar gar gar gar gar gar
15 ........ — — 2”021”51 — — 1”491”30 — — 2”101”48 _ — 1”551”36 16 ........ — — 2t312”06 — — 2”051”48 — — 2”432”15 — —— 2”161”53 17 ........ 2”30 2”05 2”41 2”14 2”22 1”58 21525 2”012”34 2”08 2”50 2”212”31 2” 06 2”46 2” 18 18 ........ 2”522”233”092”382”442”162”562”263”052”343”332”57 3”032”33 3”052”34 19 ........ 3”042”34 — — 3”102”39 — — 3”222”48 — — 3”152”45 — —
Tab. 13. Lägsta och högsta tid för hemarbete läsåret 1940—1941 i timmar och minuter enligt skolöverstyrelsens uppgifter. Samtliga skolor, 5 läxdagar per vecka.
Gossar Flickor Å 1 d e r
Realskola Gymnasium Realskola 1 Gymnasium 11 ................. . 1” 00—1” 09 — 1” 00—1” 08 — 12 .................. 1” 05—1” 07 -—— 1” 05—1” 16 — 13 .................. 1” 11—1” 22 — 0” 53—1” 28 — 14 .................. 11521—1” 55 — 1'527—1t 49 — 15 .................. 1” 40—1” 56 lt 49—2'; 02 1” 43—2” 12 1t 55—2” 10 16 .................. 2” 06—2” 13 2” 05—2” 31 1” 53—21? 24 2” 16—2” 43 17 .................. — 2” 22—2” 41 — 2” 31—2” 50 18 .................. — 2” 44—3” 09 — 3” 03—3” 33 19 .................. — 3” 04—3” 10 — 3” 15—3” 22
1 resp. kommunal flickskola.
4-åriga realskolorna, som i stort sett omfatta åldrarna 13—16 år, varie- rar tiden för 13-åringarna mellan 1*22', 1t19', 1t11', för 16-åringarna mellan 2*06', 2113' och 2*12'. Flickornas överläsningstider äro tämligen lika gossarnas utom i avslutningsklasserna, där flickorna ha längre tid. Samma är förhållandet i hela den 4-åriga avdelningen av de 67 fristående realskolorna. Skillnaden är dock ej stor mellan medeltalen.
På gymnasiet ökas hemarbetstiden. De 15-åriga gossarna i I4 ha i medel- tal 1t49'—2t02', och därefter öka tiderna för att för 19-åringarna i 1113 gå upp till 3104'—3l 10' per dag, i medeltal. Flickorna visa i alla klasser högre siffror. Redan 18—åringarna ha 3103' till 3133' per läxdag, och ahitu- rienterna i III3 ha i medeltal drygt 31/4 timmes hemarbete efter avslutat skolarbete, 5 dagar i veckan. Om de ej följa rådet om den läxfria vecko- helgen utan läsa 6 dagar i veckan, blir det ändå 23/4 timmes hemarbete 6 dagar i veckan. Se f. ö. tabellen! Och detta arbete kan. ej sättas i gång
omedelbart efter det att eleverna kommit hem, efter 6—7 lektioner i skolan. Deras naturliga och välmotiverade trötthet omöjliggör detta. Kommer därpå familjens eller inackorderingsställets middagsmål — för de resande ele- verna ytterligare försenat av tiden för hemresan. Någon stunds avslapp- ning efter måltiden inträder rent fysiologiskt. För ett stort antal skolelever torde någon nämnvärd effektiv läxläsning eller arbete med övriga hem- uppgifter ej gärna komma i gång förrän vid 5—1/26—tiden. En hemarbets- tid på 11/2—2—3 timmar kan ej på eftermiddagen och kvällen avverkas i ett sammanhängande arbetspass. Pauser äro nödvändiga. Störningar av många olika slag kunna förutses: från familjen, som kanske är samlad och ledig, från kamrater, radio m. m., allt inverkande dis'traherande, stö- rande, fördröjande, irriterande. Någon tid till lugn och givande samvaro med familjen finnes ej, någon tid till odlande av egna intressen kan ej uppbringas. »Läxlåsningen bör vara avslutad 1 timme före sänggåendet, och sömnen bör uppgå till det stipulerade timtalet», har jag i det föregående yrkat på. Med nödvändighet måste en stor del elever bryta mot dessa hygieniska föreskrifter, vecka efter vecka, månad efter månad. Läxarbetet blir ett kvällsarbete, ett alltför sent kvällsarbete. Sömnen blir lidande. Tröttheten minskar receptiviteten och inpräglingsförmågan och ökar fel- procenten. Någon möjlighet till utevistelse finnes ej för eleverna under dessa hårt belastade skolår utom på vägen till eller från skolan, vilken väg i bästa fall avverkas till fots eller på cykel, i många fall i buss, spår- vagn eller på järnväg i överfyllda vagnar i rusningstiden.
Den långa skoldagen, som slutar för sent på dagen, och det särskilt i de högre klasserna alltför betun- gande hemarbetet äro både i fysiskt och psykiskt avseende hygieniska s'kadefaktorer av första ord- ni n g e n.
KAPITEL VI.
Verklig och tillåten arbetstid samt överbelastning per vecka.
Följande tabeller visa för olika skolformer den verkliga arbetstiden per vecka: summan av den verkliga arbetstiden i skolan, erhållen ur arbets— ordningar för resp. skolformer, och siffrorna för hemarbetet. Som i det föregående ha 10-minutersrasterna mellan lektionerna medräknats, tiden för frukostrasten fråndragits'. Skillnaden mellan den totala arbetstiden och den för resp. åldersklass angivna tillåtna arbetstiden är överbelast- ningen per vecka.
Tab. 14. Verklig och tillåten arbetstid samt överbelastning per vecka (i timmar och minuter). 7-k1assig folkskola 1 942—1943. (Uppgifter om hemarbete från Uppsala folkskolor 1942.)
. Tid för . Över- Antal Arbetstid Summa Tillåten K 1 a 5 5 Ålder lektioner i skolan hem”?" arbetstid arbetstid belast- gifter ning 1 7 26 22” 50 1” 17 24” 07 12 12 2 8 28 24” 40 1” 30 26” 10 18 8 3 9 32 28” 20 3” 25 31” 45 21 10” 45 4 10 34 30” 10 2” 35 32” 45 27 5” 45 5 11 34 30” 10 4” 49 35 30 5 6 12 34 30” 10 3” 55 34” 05 33 ——1 7 13 34 30” 10 3”26 33” 36 36 ——2” 24
Tab. 15. Verklig och tillåten arbetstid samt överbelastning per vecka (i timmar och minuter). Högre allmänt läroverk 1940—1941 .
5-årig realskola. 4-årig realskola. Ar- Tid Sum- Till- Özz?" Ar- Tid Sum- Till- Örter" bets- för ma låten last- bets- för ma låten l &_ Klass Ålder tid i hem- ar- ar- nin Klass Ålder tid i hem- ar— ar- än sko- upp- bets- bets- på sko- upp- bets- bets- perg lan gifter tid tid vecka lan gifter tid tid vecka 1 11 29” 50 g. 5” 04 34” 54 30 4” 54 1 13 32” 20 g. 6” 51 39”11 36 3” 11
fl. 4” 58 34” 48 30 4” 48 fl. 6” 48 39” 08 36 3” 08
2 12 33” 10 g. 5” 29 38” 39 33 5”39 2 14 32” 10 g. 7” 14 39” 24 39 0” 24 fl. 5” 25 38” 35 33 5” 35 fl. 7” 14 39” 24 39 0” 24 3 13 32” 15 g. 6” 15 38” 30 36 2” 30 3 15 34” 25 g. 8” 44 43” 09 39 4” 09 fl. 6” 36 38” 51 — 2” 51 fl. 8” 59 43” 24 39 4” 24 4 14 34” 30 g. 7” 49 42” 19 39 3” 19 4 16 33” 30 g. 10” 32 44” 02 42 2” 02 fl. 8” 00 42” 30 39 3” 30 fl. 11” 13 44” 43 42 2” 43 5 15 33”30g. 9”1942”49 39 3”49 fl.10”2843”58 39 4”58
Tab. 16. Verklig och tillåten arbetstid samt överbelastning per vecka (i timmar och minuter).
Kommunal mellanskola 1941—1942. Samrealskola 1941—1942. Ar- Tid Sum- Till- Özef' Ar- Tid Sum- Till— Ogg" bets- för ma låten laft- hets- för ma låten last- Klass Ålder tidi hem- ar- ar- nin Klass Ålder tidi hem- ar- ar- ”in sko- upp- bets- bets- pel-g sko- upp— hets- bets- pci? lan gifter tid tid vecka lan gifter tid tid vecka
1 13 33”15 g. 5”5739”12 36 3”12 1 13 34”20g. 6”3840”58 36 4”58
fl. 4” 26 37” 41 36 1” 41 fl. 6” 56 41” 16 36 5” 16 2 14 35” 10 g. 6” 46 41” 56 39 2” 56 2 14 35” 10 g. 7” 15 42” 25 39 3”25 fl. 7” 34 42” 44 39 3” 44 fl. 8” 36 43” 46 39 4” 46 3 15 35” 10 g. 8” 19 43” 29 39 4” 29 3 15 35” 10 g. 9” 03 44” 13 39 5” 13
fl. 8” 35 43” 45 39 4” 45 fl. 10” 33 45” 43 39 6” 43 4 16 36” 00 g. 11” 00 47” 00 42 5” 00 4 16 34” 20 g. 11” 04 45” 24 42 3” 24 fl. 12” 00 48” 00 42 6” 00 fl. 11” 40 46” 00 42 4” 00
Tab. 17. Verklig och tillåten arbetstid samt överbelastning per vecka (i timmar och minuter).
Högre allmänt läroverk,gymnasium, 1940—1941. Kommunal flickskola 1941—1942.
(
Över-
Ar— Tid Sum- Till- Ar- Tid Sum- Till- Över"
bets- för nia låten lätt- bets- för ma låten 129; Klass Ålder tidi liem- ar- ar- nin Klass Ålder tidi hem- ar- ar- få sko- upp- bets- bets— perg sko- upp- bets- bets- 113165 lan gifter tid tid vecka lan gifter tid tid vecka
LI4 15 29” 15 g. 10” 10 39”25 39 0”25* 17 11 30”20 5”51 36”01 30 5516” fl. 10” 51 40” 06 39 1” 06 29” 30 35” 11 L 114 16 33” 35 g. 12” 37 46” 12 42 4” 12 27 12 29” 40 6” 22 36” 02 33 3-3”52 fl. 13” 35 47” 10 42 5” 10 30” 30 36” 52 R I” 15 30” 40 g. 9” 04 39” 44 39 0” 44 37 13 30” 10 7” 01 37” 11 36 1” 11 fl. 9” 35 40” 15 39 1” 15 47 14 30” 05 7” 34 37” 39 39 — 1 B 114 16 33” 55 g. 10” 23 44” 18 42 2” 18 30” 55 38” 29 fl. 11” 22 45” 17 42 3” 17 5”' 15 32” 45 9” 13 41” 58 39 2” 58 L 13 17 33,3 13 fgl- åå: &? 42” 32 42 i: 32 För 67 och 77 ha uppgifter ej utarbetats ' på grund av där förekommande differentie- ring.
1 Tillgodo 1”21 resp. 0” 31.
Vad visa nu tabellerna om överbelastningen, om skillnaden mellan tillåten arbetstid och verklig sammanlagd arbetstid?
Med ledning av de fordringar, som i det föregående uppställts på tid för sömn och privattid, har den >>tillåtna arbetstiden» fixerats. Enligt dessa siffror föreligger i den undersökta folkskolan en överbelastning, som mins- kar från 12 timmar per vecka i klass 1 till 5 timmar per vecka i klass 5. Klasserna 6 och 7 ha tillgodo 1” resp. 2” 24' per vecka. Om vi i stället skulle godtaga 8 timmar per dag som tillräckligt för privattid redan fr. o. m. 7-årsåldern, skulle överbelastningen per vecka te sig på följande sätt för klasserna 1, 2 och 3.
Summa Summa
. . . Överbelastning Klass 1 . . .. .. . . . . . . . 20t 00, 24t 07] 4t 07, >> 2 ............. * 19t30' 26t10' 6l40' » 3 ............. 19t 30' 31[ 45' 12115,
Se f. ö. härom sid. 571
Vad den 5-åriga realskolan vid det undersökta högre allmänna läroverket beträffar, visar arbetsordningen, att skolarbetet ensamt — utan hemupp- gifter — praktiskt taget belägger hela den tillåtna arbetstiden i 15 och 25. Tiden för hemarbetet ger överbelastningen. 35 t. 0. in. 55 ha en överbelast- ning av det sammanlagda arbetet på minst 21/2, högst 5 t. per vecka. Den som särskilt pressande angivna 45, har en överbelastning per vecka av 3” 19' resp. 3! 30' för gossar resp. flickor.
4-åriga realskolan vid högre allmänna läroverket har i 14 drygt 3 t. överarbete, 24 knappt 1Iz t., 34 4—4112 t. och 44 2 resp. 23/4 t. En mycket stor del av denna speciella 4-åriga realskolas elever reser varje dag från den kringliggande landsbygden, och restiden är som alltid en extra belast- ning, icke minst genom att eleverna komma till sina hem sent och icke ha möjlighet att påbörja sitt långa läxarbete förrän sent på eftermiddagen.
En kraftigare överbelastning visar den 4-åriga realskolan i den under- sökta kommunala mellanskolan, där gossarna ha 3” 12', 2” 56', 4” 29' och 5', flickorna 1” 41', 3” 44', 4” 45' och 6” överbelastning per vecka.
Samrealskolan visar i samma klasser följande siffror för övertidsarbete: för gossar 4” 58', 3” 25', 5” 13' och 3” 24', och för flickorna: 5” 16', 4” 46', 6” 43' och 4”. Härtill kommer att i denna sista skola dagens sista lektion ej slutar förrän kl. 16.15, med ty åtföljande alltför sena påbörjande och alltför sena avslutande av hemarbetet.
De undersökta klasserna av den undersökta kommunala flickskolan visa något mindre överbelastning.
För det odifferentierade gymnasiet visa LI4 och RI4 en obetydlig överbelast- ning av 1/2 till 11/4 t., LII4, Bil4 och LI3 en kraftigare överbelastning med 2—5 t. överbelastning.
I de undersökta skolorna är det enligt det föregående så, att arbetstiden i skolan + hemarbetstiden ger en sammanlagd arbetstid, som i många fall resulterar i en avsevärd överbelastning. Endast 2 klasser ha någon arbets— tid till godo, nämligen klass 6 och 7 i den undersökta folkskolan och 47 av den kommunala flickskolan.
KAPITEL VII.
Förslag till arbetstid.
Den slutliga fördelningen av den totala arbetstiden på hemarbete och skolarbete är ett pedagogiskt spörsmål. Pedagogiska och psykologiska syn- punkter torde överensstämma i att arbetet i småklasserna huvudsakligen bör vara förlagt till skolan, under lärarens kontroll, endast lättare och mindre tidskrävande uppgifter böra lämnas till hemarbete. I och med ökande mognad och allt efter det de elementära kunskaperna inlärts kan och bör elevernas självverksamhet stimuleras. En del av denna självverk- samhet kan mycket väl utföras på lärorummet, en del fordrar hemarbete. Ur hygienisk synpunkt får jag återigen framhäva, att 1) en vilopaus efter skolarbetet i regel är nödvändig, 2) hemarbetet bör utföras tidigt på dagen, 3) läxläsningen bör vara avslutad senast en timme före sänggåendet.
Jag har räknat ut, hur stor andel den nuvarande läxläsningstiden (1940—41 års siffror) tar i anspråk av ”den tillåtna sammanlagda arbets- tiden per dygn. Den tillåtna arbetstiden sättes då lika med vad som återstår av dygnets 24 timmar, sedan sömn och övriga hygieniska nödvändigheter fått sin tid.
Följande siffror erhållas då för det nuvarande hemarbetets andel av den tillåtna, disponibla arbetstiden.
Tab. 18. Nuvarande hemarbetes andel av »disponlbel arbetstid» (högsta och lägsta värden enligt 1940—1941 års siffror) i %.
Gossar Flickor Ålder DlSPonibel Realskola resp. ”Id Realskola Gymnasium kommunal Gymnasium flickskola
timmar % % % % 11 .............. 5 20 — 20 —— 12 .............. 51/2 20 — 20—23 — 13 .............. 6 20—23 — 12—21 —- 14 .............. 61], 20—29 — 22—27 —— 15 .............. 61/2 25—29 28—31 26—33 29—34 16 .............. 7 31 30—36 27—34 32—40 17 .............. 7 —, 34—38 — 36—40 18 .............. 7 — 38—45 — 43—50 19 .............. 7 — 45 — 46—48
Tabellen är en omräkning av tabell 13 över högsta och lägsta hemarbets- tid i de olika åldrarna i resp. skolformer. Den visar för gossarna, att under det att hemarbetstiden upptar c:a 20 % av den disponibla arbetstiden från 11—cza 14 år, börjar den i 14-årsåldern att närma sig 30 %, och tar i 17— 19-årsåldern 40—45 % av den av mig rekommenderade arbetstiden.
För flickorna nås ännu något högre värden, spec. på gymnasiet, där i 18—19-årsåldern 45—50 % av den postulerade disponibla arbetstiden tas i anspråk av de nuvarande hemuppgifterna.
Mot användande av 20 % av arbetstiden till hemuppgifter i de lägre realskoleklasserna torde inga berättigade invändningar kunna riktas. Men i och med att högre siffror ernås, tyder detta på att den nuvarande utsträck- ningen av hemarbetet icke kan vara uttryck för en lämplig fördelning. För de högre klasserna torde c:a 30 % av den disponibla arbetstiden vara det mesta, som kan anslås till hemarbete.
Med ledning av dessa 2 gränser, 20 resp. 30 % av disponibel arbetstid använd som hemarbetstid, har jag uppgjort följande förslag för de olika årsklasserna:
Tub. 19. Förslag till hemarbetstid. Tid i timmar och minuter.
Disponibel Å ] d e r arbetstid 20 % härav 30 % härav Föreslås timmar . l 7 ...................... 2 ot 24 0t 36 0”15—0” 20 s ...................... 3 0: 36 ot 54 0t 20—0t 30 9 ...................... 31/,, 0” 42 1” 03 0t 30 10 ...................... 4”/, ms; om ons 11 ...................... 5 1”00 1t30 0”45—1”00 12 ...................... 51/, 1” 06 1” 39 1” 00—1t 15 13 ...................... s 1” 12 1t43 1t15 14 ...................... sv, 1” 18 11:57 1t30 15 ...................... is!/, 1” 18 1=57 1t30 16 ...................... 7 nu 2”06 1t30—2too 17 ...................... 7 nu 2” 06 2100 18 ...................... 7 11:24 2”06 2t00 19 ...................... 7 1=24 2t 06 2=00
Som förut nämnts tala pedagogiska skäl för att i de lägre klasserna huvudarbetet skall utföras i skolan, under det att i de högre klasserna något större andel av tiden kan disponeras av hemarbetet. Dock kan ur hygieniska synpunkter icke tillåtas en läxläsningstid högre än 2 timmar per läxdag. Med ledning av ovanståendevha föreslagits de siffror för till- låten läxtid, som återfinnas i sista kolumnen av ovanstående tabell 19, För— slag till hemarbetstid (under »Föreslås»). Samma siffror återkomma i senare tabeller över tillåten arbetstid per vecka. Läxläsningstiden per vecka har där uträknats under förutsättningen 5 läxdagar per vecka.
Under hänsynstagande till ungdomarnas sömnbehov och behov av tid till hem- och kamratliv, friluftsvistelse och privata sysselsättningar, till måltider och till resor till och från skolan har så föreslagits en arbetslid i skolan och i hemmet, som redovisas här nedan i tabell 20.
Tiden för sömnbeliovet överensstämmer med de i det föregående disku- terade och godtagna siffrorna från American XVhite House Conference och Edlunds fordringar. Behovet av privat fritid och ledighet i hemmet har för åldrarna 7——8——9 år satts till 10, 91/2 resp. 9 timmar i enlighet med Keys fordringar, från och med 10—årsåldern till 8 timmar, i enlighet med min föregående motivering.
Jag får då ett visst timtal för varje års- resp. skolklass, disponibelt för allt skolarbete (»Tillåten arbetstid», Tab. 20). En viss maximal hemarbets- tid har föreslagits i Tab. 19. Skillnaden mellan tillåten arbetstid och hem- arbetstiden ger »tillåten arbetstid i skolan». Denna tillåtna arbetstid i sko— lan är utgångspunkt för kolumnen »följande antal lektioner föreslås». »Arbetstid i skolan vid detta lektionstal» är den verkliga tid, som dessa lektioner kräva, uträknat enligt nedanstående modellschema.
Morgonbön: 8.00— 8.15 Lektioner: 8.15— 9.00 9.10— 9.55 1005—1050 Frukostrast: 10.50——12.05 Lektioner: 12.05+12.50 1300—1345 1355—14—40
Med morgonbön, utom frukostrast, blir arbetstiden i skolan
vid 6 lektioner: 2' 50 min. + 2[ 35 min. = 5! 25 min. » 5 » 2' 50 min. + 1' 40 min. =4l 30 min. » 4 >> 1' 40 min. + 1[ 40 min. = 31 20 min.
Varje lektion 45 minuter. 10 minuters raster inräknade (liksom i Keys beräkningar). Inga eftermiddagslektioner böra förekomma. Jämförelserna mellan arbetstiderna i skolan vid de av mig föreslagna lektionstalen och den »tillåtna arbetstiden i skolan» utfaller så, att för 13-äringarna äro dessa tider lika. 16-åringarna ha 32l50' mot de tillåtna 32—341]: tim. per vecka. För samtliga övriga årsklasser överskrider den av mig.föreslagna skolarbetstildcn den »tillåtna arbetstiden i skolan».
Det kan vara berättigat att här ta upp till diskussion frågan, om 7—8é 9—åringarna ha ett behov av privattid överstigande de övriga årsklassernas 8 timmar per dag. Det har i de förberedande diskussionerna inom skol- utredningen uttalats tvivel härom. 7—8—9—åringarna ha en lång sömntid, varigenom deras vilobehov skulle tillfredsställas. Och vidare: metodiken vid undervisningen är olika mot i de högre klasserna. Lektionerna skulle ofta avbrytas av pauser, av någon sång, av lekar och av några gymnastiska rörelser. Hela arbetet anges vara lagt så, att lektionerna äro mindre krävande än senare. Vidare har påpekats att för barn i dessa åldrar, framför allt i stor- städerna, föreligger ett verkligt allvarligt fritidsproblem. I många hem arbeta båda föräldrarna utom hemmet. Barnen före skolåldern bli ofta omhändertagna på daghem, lekskolor och liknande institutioner. De äldre skolbarnen ha sin långa skoldag och kunna reda sig själva, när de komma hem, även om ingen av föräldrarna är hemma. Men barnen i de första skolåren kunna ej helt lämnas åt sig själva, de behöva ännu tillsyn. Denna nödvändiga tillsyn och omvårdnad kunna de få i en välordnad skola. Dessa synpunkter förtjäna allt beaktande vid sidan av de rent hygieniska. En försöksuppställning över tillåten arbetstid under förutsättning av 8 tim—
Tab. 20. Tillåten arbetstid och förslag till antal lektioner per dag och per vecka (i timmar och minuter).
1? mprv
Klass
Tillåten arbetstid
Tillåten lä
xtid
Tillåten arbetstid i skolan
Följande an- tal lektioner föreslås
Arbetstid i skolan vid detta lektionstal
per dag per vecka per dag per vecka per dag per vecka per dag per vecka per da g per vecka
Anmärkningar
[*
11 12 13 14 15 16 17 18 19
'umåg) 'xswau ”lsd v-c
NMVLD
625
73514
84” 2”
5” 3” I”
4” II. I8 III4 Ila IV” III”
2 12 3 18 21 27 5 30
33
6 36 39
39
7 42 7 42 7 42 7 42
0” 15—0” 20 0” 20—0” 30 0” 30 0” 45 0” 45—1” 00 1” 00—1” 15
1” 15 1” 30 1” 30
1” 30—2” 00 2” 00 2” 00 2” 00
1” 15—1” 40 1” 40—2” 30 2” 30 3” 45 3” 45—5” 00 5” 00—6” 15
6” 15 7” 30 7” 30
7” 30—10” 00 10” 00 10” 00 10” 00
1” 45 2” 40 3” 00 3” 45
4” 00—4” 15 4” 15—4” 30
4” 45 5” 00 5” 00
5” 00—5” 30 5” 00 5” 00 5” 00
1ot 20_1ot 45 15” 30—16” 20 18” 30 235 15 25” 00—26” 15 26” 45—28” 00
29” 45 31” 30 31” 30
32” 00—34” 30 32” 00 32” 00 32” 00
18 24 24 30
mur—vinn
30
5 a 6 30—32
5å6 33 5å6 35 5a6 35
36 36 36 36
(960069
2” 35 3” 20 3” 20 4” 15 4” 30
4” 30—5” 25 4” 30—5” 25 4” 30—5” 25 4” 30—5” 25
5” 25 5” 25 5” 25 5” 25
15” 30 20” 00 20” 00 25” 30 27” 00
27” 00—28” 50
29” 45 31” 55 31” 55 32” 50 32” 50 32” 50 32” 50
[Ingen extra morgonbön. Event. samlad skoldag. #12 ngen extra morgonbön. 2+ 2 lektioner. Ingen extra morgonbön. 2 + 2 lektioner. ngen extra morgonbön. il 3 + 2 lektioner. (Morgonbon1nraknasfr.o.m. denna klass. 6 dagar a 5 lektioner= [ 72” 00 per vecka. 4 dagar a 5 lektioner och l 2 dagar är 6 lektioner= 28” 50. [3 dagar a 5 lekt. [3 » | 6 (I dag » 5 5 dagar » 6 [ | 5 5 dagar » 6
%: 29t 45. +: 31» 55.
nu...
>= 31=55.
Tab. 21. Jämförelse mellan nuvarande och föreslaget lektionstal per vecka.
Folkskola Realskola Gymnasium
Nu- Lektionstal Nu- Lektionstal Nu- Lektionstal Nu- Lektionstal Nu- Lektionstal varan— varan- varan- varan- varan- de Nuva- Före- de Nuva— Före- de Nuva- Före- de Nuva- Före— de Nuva- Före- klass rande slaget klass rande slaget klass rande slaget ring rande slaget ring rande slaget
Ålder
7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
17
24 18 — — — — 26 24 -— —— —— —- 32 24 — —— -— —- 34 30 — -— -— — 34 30 1” 36 30 — 34 30—32 25 38 30—32 — 34 33 35 38 33 14 -— 35 45 36+41 35 2” 39 35 — -— — —— —— »— 4 i.
—— — 55 34+31 35 37+4l 135 I” 35 35 —— —— — —- — —— — — 34+31 36 II” 37,5 36 — —— —— L:33—36 Rz32—34 L:32——35 R:32—34,5
_ _ _ _ _ _ _ _ nu
L:36,5 36 ”( R:37,5
L:34——37 Rz34—38 Lz33—36 R132—35
18 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1v4 11a
VV
=D m HHA
19 — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ III”
& 00 "A,/_ ”_a-'
” Når franska är tillvalt.
mars privattid i stället för de föreslagna 10, 9”; och 9 timmarna för åld- rarna 7—9 år skulle få följande utseende:
- _ Tillåten arbetstid Ålder Klass Sovtid Privattid suizglästlicåfe ' per dag per vecka 7 .......... 1 12 8 20 4 , 24 s och 9. 2 och 3 111/, 8 191/, 41/2 27
Vi få då för 1 klassen arbetstiden per dag ökad med 2 t. och per vecka med 12 t., i 2 kl. arbetstiden per dag ökad med 11/2 t. och per vecka med 9 t. och i 3 kl. ökning per dag med 1 t. och per vecka med 6 t.
De enligt detta alternativ erhållna arbetstiderna och lektionstalen skulle då bli (med läxläsningstiden oförändrad):
Tillåten arbetstid Antal lektioner Klass 1 skolan per dag per vecka per dag per vecka 1 ........ 3” 45 22” 20—22” 45 5 30 2 ........ 4” 10 , 24” 30—25” 20 5 30 3 ........ 4” 00 24” 30 5 30
Enligt detta alternativ skulle alltså redan från första folkskoleklasscn, från nybörjarstadiet, kunna utkrävas 5 lektioner dagligen i skolan, och veckoarbetet skulle omfatta 30 lektioner. Genom olika metodik mot senare i skolan skulle visserligen dessa lektioner ej behöva vara alltför pressande. Genom avbrott för några gymnastiska rörelser under lektionerna, genom inskjutna lek- och sångstunder, genom att arbetet så mycket som möjligt lägges som ett manuellt arbete eller som ett mera fritt grupparbete, kan visserligen en stor del av olägenheterna med de många lektionerna und- gås. Men det blir ändå ofrånkomligt, att undervisningen kommer att vara ansträngande. En viss ordning, ett visst tvång måste uppehållas, en viss självbehärskning måste alltid fordras. Alla lärare ha ej den benådade för- mågan att fängsla intresset utan att trötta uthålligheten. Alla lärare kunna ej hålla ihop en klass i lugn sysselsättning med bibehållen ordning utan tvång och tillsägelser. Och eleverna i dessa åldrar äro ännu barn, många av dem ännu i psykiskt avseende kvar i lekåldern. Deras uppmärksamhet kan ej under alltför långa stunder koncentrera sig på förelagda uppgifter. Barnens rörels'ebehov kommer med nödvändighet att orsaka brott mot den ordning och det krav på stillasittande och relativ tystnad i klassen, som äro nödvändiga, om undervisningen överhuvud taget skall ha någon mening.
Genom inomhus skolarbete 5 lektioner dagligen skulle barnen i dessa åldrar berövas alltför mycket av möjligheterna att vistas utomhus i dags-— ljus. Härigenom skulle de utsättas för stora hygieniska vådor.
Och ytterligare: småskollärarens undervisningsskyldighet uppgår till 28
”gwwi __
veckotimmar. Ett vcckotimtal på 30 lektioner redan i de lägsta klasserna skulle därför framtvinga lärarbyte, skulle framtvinga ett frångående av klasslärarsystemet, vilket ur många synpunkter icke anses vara önskvärt i dessa åldrar.
Av alla dessa skäl framgår, att ett lektionstal på 5 lektioner per dag resp. 30 per vecka icke kan godtagas i de 3 första årsklasserna. Den omhänder- tagning av barnen. som ur hemmens — d. v. s. huvudsakligen de utearbe- tande mödrarnas —-— synpunkt kan vara önskvärd, får icke leda till att lektionstiden ökas. Skolans omhändertagande funktion måste fyllas" på något annat sätt, genom andra åtgärder.
Någon, men i så fall obetydlig, ökning av lektionstalen under de tre första skolåren utöver de i tabell 20, sid. 58, angivna vill jag ej motsätta mig, men denna ökning måste vara obetydlig. Arbetet i de lägsta klasserna måste läg- gas så, att det tar hänsyn till barnens behov av utevistelse i dagsljus, av fri, obunden rörelse och lek, måste ta hänsyn till deras oförmåga av alltför lång- varig koncentration även på intresseväckande uppgifter och måste ta hänsyn till deras snabbt inträdande uttröttbarhet.
Här må diskuteras lektionernas och rasternas längd. I folk- skolan gäller att varje lärotimme omfattar 45 min. I läroverken tillämpas den ordningen, att de 2 första lektionerna i en följd äro 45 min., den tredje och fjärde lektionen 40 min. Under förutsättning av att det av mig föreslagna lektionstalet antages, varvid icke mer än 3 lektioner böra förekomma i en följd, har jag inga betänkligheter emot att även i läroverken samtliga lek- tioner omfatta 45 min.
Beträffande ra sterna säger f'olkskolestadgan % 15 mom. 7: »Mellan de lärotimmar, som följa omedelbart på varandra, skola lärjungarna åtnjuta minst tio och högst femton minuters ledighet.» I läroverken äro 10 minuters raster regel, men om 4 lektioner komma i följd före frukostlovet, skall rasten mellan andra och tredje lektionen vara 15 minuter. Mina förslag till arbets- ordning och beräkningarna av sammanlagd arbetstid äro uppgjorda med 10—minutersraster av det skälet, att de arbetsordningar jag använt mig av haft 10-minutersraster. Emellertid anser jag, att 15-minutersraster äro att föredraga. I mindre skolhus utan trappor torde 10-minuters—raster möjligen kunna medge, att barnen få en utevistelse mellan lektionerna på 7—8 mi- nuter. I skollokaler, som ta något längre tid att utrymma, med större klasser, längre korridorer och med trappor, äro 15-minutersraster nödvändiga, för att rasten skall ha någon mening. Även för lärarna torde 15-minutersraster vara mera ägnade än 10—minutersraster till välbehövligt avbrott i arbetet och till några minuters friluftsvistelse och vila. Den försening av skolarbetets av- slutande på middagen, som sker genom att rasterna äro 15 i stället för 10 minuter, är —— vid 6 lektioner per dag — endast 20 minuter, men till gen- gäld få eleverna därigenom 20 minuter ökad tid till utevistelse i dagsljus.
Eftermiddagslektioner böra icke förekomma. När arbetet i skolan är avslutat på middagen, böra eleverna ha eftermiddagen disponibel för hemarbete och fritid. En eftermiddagslektion tar icke endast den tid, som åtgår för själva lektionen, den tar också den tid, som åtgår för promenad eller resa till och från skolan. Den uppdelar eftermiddagen, så att svårig- heter uppstå att inpassa måltider och hemarbete på ett rationellt sätt. För de elever, som äro hänvisade att resa längre väg till skolan, betyder en efter- middagslektion en alldeles orimlig försening av hemkomsten, försening av måltider och av läxläsningstid samt förkortning av sovtiden.
En jämförelse av lektionstalen i nuvarande timplaner och i mitt förslag är uppställd i tabell 21. För vinnande av bättre översikt äro de tre skol- huvudformerna upptagna var för sig. Genomgående har jag dock utgått från åldern som avgörande för den arbetsprestation, man kan fordra, sam- tidigt som de för åldersklass—en gällande fordringarna på sömn och fritid till— godosetts. Lektionstalen ha vidare beräknats så, att de tillsammans med den i tab. 20 föreslagna hemarbetstiden ge den totala arbetsprestation, man rimligen kan fordra. En ökning av tiden för hemarbete utöver vad som föreslagits måste givetvis kompenseras av en motsvarande minskning av lek- tionstiden och omvänt.
Jämför nu denna föreslagna arbetsordning med modellschemats tider (sid. 57). Det framgår då, att skolarbetet kan påbörjas och avslutas vid följande klockslag:
Tab. 22. Förslag till arbetsordning.
Ålder Klass Skoltid mellan följande klockslag få :: ,.»4 's
;: & ä 7 ...... 1 9.10—10.50 och 12.05—12.50, event. 8.15—10.50, event. 12.05—14.40 8 ...... 2 9.10—10.50 och 12.05—13.45 9 ...... 3 9.10—10.50 och 12.05—13.45 10 ...... 4 8.15—10.50 och 12.05—13.45 11 ...... 5 15 8.15—10.50 och 12.05—13.45, event. morgonbön 8.0—8.10 12 ...... 6 25 6 dagar: 8.0—13.45 eller 4 dagar Sit—13.45 och2dagar 8.0—14.40 13 ...... 7 351* 3 dagar 8.0—13.45, 3 dagar 8.0—14.40 14 ...... 8 45 2' 1 dag 8.0—13.45, 5 dagar 8.0—14.40 15 ...... 55 34 14 1 dag 8.0—13.45, 5 dagar 8.0—14.40 16 ...... 44 IF. 8.0—14.40 17 ...... 13 1114 8.0—14.40 18 ...... 113 IV' 8.0—14.40 19 ...... III3 8.0—14.40
Hur arbetsordningar för resp. skolor skola uppgöras måste naturligtvis bli beroende av schematekniska möjligheter, av lokala utrymmesfrågor.
Arbetsordningen måste vidare ta hänsyn till kommunikationerna till skolan och till vägarnas framkomlighet under olika årstider o. s. v. Frukosttiden bör få den längd och placeras så, att eleverna i största möjliga utsträckning kunna intaga förmiddagsmålet i sina hem, helst gemensamt med familjen i övrigt.
Om tiderna å modellschemat å sid. 57 tillämpas, kunna eleverna i första folkskoleklassen antingen ha delad eller samlad skoldag och vid delad dag arbeta från 9.10 till 12.50, vid samlad skoldag från 12.05 till 14.40. (Eller möjligen från 8.15 till 10.50. Det bör vara tänkbart med olika arbetsord- ningar under olika årstider, vid olika kommunikationer, vid olika uppstig- ningsvanor i hemmen o. s. v.) För 2:dra och 3:dje folkskoleklasserna skulle tiderna förslagsvis bli 9.10 till 13.45, för 4zde och 5zte folkskoleklasserna från 8.15 till 13.45 (event. morgonbön 8.0 till 8.15); 6:te och 7:de skolklasserna med 5 a 6 lektioner per dag, 30 a 32 resp. 33 lektioner per vecka, skulle vissa dagar arbeta från 8.0 till 13.45, andra dagar från 8.0 till 14.40. 8:de folkskoleklassens 35 veckolektioner medföra 5 arbetsdagar från 8.0 till 14.40, en dag 8.0 till 13.45.
Eleverna på ett åldersstadium, motsvarande den nuvarande realskolan, skulle i samtliga klasser börja kl. 8.0. 15 komme att sluta 13.45 alla dagar, 25 antingen samma tid, 13.45, alla dagar, eller 2 dagar ha en arbetstid i skolan till 14.40. Eleverna i 35 och 14 skulle sluta 3 dagar 13.45, 3 dagar 14.40. Eleverna i 55 och 24 sluta en dag 13.45, övriga dagar i veckan 14.40. 55 och 34 komme att ha en dag i veckan, när skolarbetet slutar 13.45, 5 dagar när det slutar 14.40. Avslutningsklassen i den nuvarande 4-åriga realskolan skulle arbeta i skolan alla dagar från 8.0 till 14.40. De 15-åringar, som förutsättas gå i nuvarande gymnasiets 14, komme att arbeta i skolan en dag från 8.0 till 13.45, veckans övriga 5 dagar från 8.0 till 14.40. Samt- liga övriga gymnasieringars elever skulle enligt denna förslagsvis uppgjorda arbetsordning under 6 dagar per vecka ha arbete i skolan från 8.0 till 14.40.
Denna arbetsordning är uppbyggd så, att de hygieniska fordringarna på sömn, måltidsraster, fritid och tid till utevistelse kunna tillfredsställas. Därigenom uppehållas och utvecklas elevernas krafter och arbetsförmåga, och skolarbetet bör kunna bedrivas med eleverna dugliga till arbetet, bör kunna bedrivas intensivt och ge goda resultat. Arbetet i skolan slutar vid en sådan tidpunkt på dagen, att de flesta elever under största delen av året kunna ha någon tid till utevistelse i dagsljus och kunna ha någon tid till nödvändig vila före läxläsningen. Denna kan påbörjas i så god tid på eftermiddagen, att elevernas kvällströtthet ännu ej börjat göra sig gällande, och läxarbetet bör kunna avslutas i sådan tid före sänggåendet, att ett ostört insomnande och en normal sovtid böra kunna erhållas.
När så eleverna kunna ägna sig åt skolarbetet med friska krafter och deras arbetsförmåga kan bibehållas genom läsårets påfrestningar, kan man
hysa de största förhoppningar, att skoltiden kan ge dem något av allra största Värde för deras kommande utveckling och insats i samhällslivet, nämligen arbetsglädje och arbetsförmåga.
Skolläkarverksamheten.
Det har redan i inledningen till diskussionen om hygieniska förhållanden under skoltiden uttalats följande önskemål: 1) barnens naturliga tillväxt och utveckling måste få fortgå ostörd; 2) det som hindrar denna utveckling måste undanskaffas; 3) det som främjar den måste få tillfälle att göra sig gällande; 4) brister och rubbningar i barnens hälsotillstånd måste avhjälpas.
Allt detta motiveras med att det är nödvändigt, att den enskilde elevens förmåga att tillgodogöra sig undervisningen blir så god som möjligt. Här- igenom kan lärarens arbete bli mera resultatbringande i undervisande och i fostrande syfte. Härigenom komma samhällets utgifter för skolväsen- det att säkrast ge de avsedda goda resultaten.
För de barn, som gå i skolan, måste skolmyndigheterna ta sin andel av ansvaret för att den kroppsliga och själsliga utvecklingen befrämjas, att barnens hygieniska standard hålles så hög som möjligt, (1. v. 5. att hem- men undervisas i uppbyggandet och bevarandet av en god hygien. Skol- myndigheterna måste vidare se till, att sjukliga förändringar hos elever och lärarpersonal snabbt påvisas och att vägar till förbättring anvisas.
En stor del av dessa önskemål kunna förverkligas, om arbetsordningen lägges så, att arbetsbördan avpassas efter elevernas krafter, och genom att en rimlig tid av skoldagens och årets tid kan anslås till sömn, friluftsliv, rekreation, till kamratliv och till hemliv.
Uppehållandet av en önskvärd hygienisk standard hos eleverna och i deras hem, påvisandet av sjukliga rubbningar hos eleverna och lärare samt anvisandet av vägar till förbättring är ett arbete, som fordrar medicinsk sakkunskap.
Likaväl som nu samhället fordrar skolgång av samtliga barn, bör sam- hället sörja för att varje barn, som går i skolan, har tillgång till denna hygieniska sakkunskap. Detta är endast en logisk tillämpning av den prin- cip, som redan kommit till uttryck i samhällets förebyggande mödravård och förebyggande barnavård. För de två kategorier av samhällsmedlem- mar, som det här är fråga om — de blivande mödrarna och barnen under första och i vissa fall de två första levnadsåren — har samhället redan er- känt sitt ansvar i hygieniskt avseende genom inrättande av en rådgivnings- form, som avser att omfatta alla mödrar och alla småbarn, oberoende av ekonomi, bostadsort o. _s. v. En enkel konsekvens av detta
är, att samhällets ansvar för den hygieniska övervakningen också utbygges till att omfatta s a m tl i g a s k 0 lb a r n, oberoende av skolform.
Planläggandet, utformandet och övervakandet av detta hygieniska arbete bland landets skolungdom är ett stort arbete. Man kan med största till- fredsställelse anteckna, att riksdagen år 1942 antagit skolutredningens för- slag om inrättandet av en skolöverläkartjänst. En av denne skolöverläka- res" första arbetsuppgifter torde bli att förbereda och planera tillämpandet av de här ovan nämnda önskemålen om en medicinsk-hygienisk övervak- ning av samtliga skolbarn i riket. Det torde därför kunna antagas, att från skolutredningens sida icke behöva företagas några vidare åtgärder i sist- nämnda avseende. Man bör också kunna hysa förhoppningar om att berät- tigade önskemål i hygieniskt avseende nu komma att i full utsträckning bli beaktade.
Litteraturförteckning.
Anderberg, Rud.: Kvantitativ bestämning av ett kortvarigt arbetes inverkan på ett efterföljande. 1918.
— » _— Psykologiska problem och pedagogiska reformtankar, 2:a uppl. 1937. Betänkande avgivet utav kommitterade som utsetts av Svenska Provinsialläkarför- eningen för utredning av skolhygieniska spörsmål. 1914. Betänkande i näringsfrågan, avgivet av Befolkningskommissionen 1938. Stat. off. utr. 1938: 6.
Broch, 0. J., och Natvig, H.: En sosialhygienisk undersökelse av höit begavete og svakt begavete barn. Nordisk hygienisk tidskrift, Bd XIX, h. 4—5. 1938. Broman, Dahlberg och Lichtenstein: Height and weight during growth, Acta Pte- diatrica. 1942. Burt, Cyril: Se Broch-Natvig, Schiötz och Report of the Consultative Committee on Secondary Education. Dahlström, Sigurd: Om miljöns inflytande på barn och ungdom. Tredje nordiska barnavårdskongressen, Stockholm 1927. Edlund, Elof: Skolhälsovård på landsbygden. Meddelanden från K. Medicinalsty- relsen nr 79. Redogörelse för förhandlingarna vid försteprovinsialläkarmötet mars 1936. Ernberg, H.: Är den nuvarande fördelningen av lästerminer och ferier i våra skolor den lämpligaste? Sv. Läkartidn. 1937. Gedda, E.: En undersökning av kostförhållanden och livsföring i övrigt för barnen i Göteborgs folkskolor. Socialmedicinsk Tidskrift 1940, h. 2—6. Helger, N.: Enhetsskola eller parallellskola. 1938. Heli, K.: Elever som kommer til kort i den hegre skolen. (Utgitt av komite'en for pedagogisk forskning. Oslo 1941.) Herlitz, C. W.: Den svenska skolungdomens arbetsbörda. 1941. Hertz, P.: Sund Skoleungdom. Köpenhamn 1917.
— » — Laegen i Skolen. Köpenhamn 1924.
H järne, U.: Läroverkens resande elever. Sv. Läkartidn. 1938 nr 1. »— » — Hälsovården i nutidens skola. Föredrag vid 27. svenska läroverkslärar- mötct i Stockholm 1938.
Key, Axel: Redogörelse för den hygieniska undersökningen i Läroverkskommitténs underdåniga utlåtande och förslag angående organisationen av rikets allmänna läroverk. Stockholm 1885. Koht, K. G., och Skard, Å. G.: Pedagogisk psykologi. 1938. Kongressreferat från VI nordiska kongressen för skolungdomens fysiska fostran 1931. Lichtenstein, Ad.: Skolåldern, Pubertetsåldern, i »Mor och barn», utg. av Svenska Röda Korset 1938. Lindsjö, D.: Förebyggande hälsovård i skolåldern (Kap. 11 i Förebyggande hälsovård för moder och barn, utg. av prof. A. Wallgren 1940). Ljunggren, C. Aug.: Föredrag vid VI kongr. för skolungdomens fysiska fostran 1931.
—— » — Skolbarnens hälsouppfostran. 1933.
Ohlander, M.: De underåriga barnens skolgång (Skola och samhälle 1941). Ramer, T.: Skolsvårigheter i psykiatrisk belysning. Verdandis småskrifter nr 443, 1941. Report of the Consultative Committee on Secondary Education. London 1938. Schiötz, C.: Skolealderen. Oslo 1927.
—— » — Laerebok i hygiene. Oslo 1937.
Terman, L.: The Intelligence of School Children.
— » —— och Merrill, M.: Measuring Intelligence. 1937.
Turner, C. E.: Principles of Health Education. Boston, Mass. 1932. Wernstedt, Wilh.: Barnens själsliv. 1936.
_ » —— Uppfostringssvårigheter. 1937.
Wirgin, Germund: Hälsovård IV, Skolhygien (Medicinskt folkbibliotek 1939). Inne-
håller utförlig litteraturförteckning.
De hygieniska synpunkterna ha dessutom studerats i följande norska utredningar: Den parlamentariske skolekommissjon: Utkast til lov om folkeskolen på landet. Oslo 1926. Den parlamentariske skolekommissjon: Lov om höiere Skoler. Oslo 1927. Om utferdigelse av ny lov om höiere almenskoler (Kirke- og undervisnings- departementet, Ot. prp nr 19, 1934). Innstilling lI fra Plankomiteen for den nye skoleordning (Kirke- og undervis- ningsdepartementet, Oslo 1938). Dessutom ha till 1940 års Skolutredning inlämnats redogörelser för skolhygieniska frågor i olika länder.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1943 ' 219149
' Utredning och förslag ang. pappersformaten inom stats—
ur
Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.
Statsföriattnlng. Allmän statsförvaltning. Flyttningsersättningssakkunniga, Betänkande med för-
slag till författningar ang. ersättning för flyttnings- kostnad. [2]
förvaltningen. [6] '
Koinmunallörvaltning.
Statens och kommunernas linansväsen.
1941 års familjebeskattningssakkunniga. Betänkande med iöfslag till ändrade grunder för familjebeskattningen. )3
Fel!".
Utredning rörande polismäns anslutning till politiska yt— terlighetsriktningar m. m.
N allonalekonomi och socialpolitik.
/
Systematisk förteckning _ (Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)
Hälso— oeih sjukvård.
Allmänt näringsväsen.
Fast egendom. Jordbruk med binäringar.
Vnttenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge med
förslag till åtgärder för höjande av näringens bärkraft. 3. Skogsbrukets transportirågor: Vågar och järnvägar. [4]
lnduslri.
Handel och sjöfart.
Kommunikationsv iisen.
Betänkande med författnings- och organisationsförslag för genomförande av ett förstatligande av den allmän- na väghållningen på landet m. m. [1]
Bank-, kredit- och penningviisen.
Försäkringsväsen.
Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 1. Hygieniska förutsättningar för skolarbetet [7]
Försvnrsväsen.
Utrikes ärenden. Internationell rätt.