Sammanfattning.

Föregående utredningar hava kommit till samstämmig uppfattning, att ett behov av enklare avdelningar för eftervård föreligger. Diskussionen av härmed sammanhängande frågor har givit värdefulla synpunkter utan att dessa förts fram till utarbetade förslag.

* »Betänkande angående dispositionen av platser för sjukhusvård m. m.: (Stockholms stads statistik. X Specialundersökningar, Nr 21).

• Sida 13
•  Original

Tillgängliga anstaltsplatser för efterbehandling och konvalescentvård år 1942. Landsting jämte städer utanför landsting.

LANDSTING

Södermanlands läns landsting ...... Östergötlands » » ...... Jönköpings » » ...... Kronobergs » » Göteborgs och Bohus ]. » ...... Örebro läns » ...... Västmanlands » » ...... Gävleborgs » » Jämtlands » »

Summa

STÄDER UTANFÖR LANDSTING Stockholm ...................... Göteborg........................ Malmö Norrköping ...................... Hälsingborg

Summa

Riket Summa

Efterbehandling

Konvalescentvård

Permanenta Provisoriska Permanenta Provisoriska _ 43 _ _ — — 471) — _ _ 172) _ — —- — 16 _ 30 _ _ _ 403) __ _ _ _ 13 _ __ _ __ 304) — — J) 10 0 1186) 77 56 216 _ 3197) — 1208) —— _ _a) 15 _ __ ___10) 25 — 511) — __ __ 16 _ 376 0 340 0 376 118 417 56

1) Därav 14 platser för barn 51 Blåklintshemmct, Linköping. 2) Vid tuberkulossjukstugan i Tenhult. 3) Vid större epidemier måste konvalescentavdelningen utrymmas. *) Möjlighet att få in ett betydligt större men ej fixerbart antal mera lättvårdade fall å försörjnings-

hemmen i Bollnäs, Arbrå, Alfta, Ovanåker och Hanebo—Segersta. 5) Konvalescenthem omkring 12 km från Östersund. Platsantal ej angivet. I) I allmänhet å epidemisjukhus. 7) Därav 49 för tbc-sjuka och 75 för barn. Dessutom har staden genom avtal tillgång till 115 kon- valescentplatser på enskilda hem. För övrigt har staden möjlighet remittera sjuka till andra en— skilda vilo- och konvalescenthem utan förtursrätt på grund av avtal, bl. a. till Stortorp (30 plat— ser), Byle gård (26 platser) och Sundby gård (13 platser). 9) 70 platser vid Sahlgrenska sjukhuset, därav 52 a med. avd. I och 18 å de kirurgiska avdel- ningarna samt 50 platser å Vasa sjukhus. ') 150 platser vid sommarsanatoriet vid Sandarne. (Vistelse allenast under dagarna).

m) Ottarpskolonien (Malmö stads förening mot tuberkulos) 16 platser. 11) För barn under 14 år kan konvalescentvård beredas å Mamre barnhem (under särskild styrelse)

3 km från stadens centrum.

• Sida 14
•  Original

Kap. II. Översikt av nuvarande förhållanden rörande efter-

behandling och konvalescentvård i Sverige

och övriga nordiska länder.

Sverige.

Förhållandena i Sverige i fråga om efterbehandling och konvalescentvård framgå av de svar, som inkommit från landsting och städer utanför lands- ting på en av de sakkunniga den 4 augusti 1942 gjord enquéte (tabell 1, bilaga 1 ).

De sakkunniga använda i det följande begreppet e f t e r v å r (1 såsom ett sammanfattande uttryck för efterbehandling och konvalescentvård. I fråga om avgränsningen av begreppet k 0 n v ale s e e n t i här föreliggande sam- manhang ansluta sig de sakkunniga helt till vad statens sjukvårdskommit- té anfört därom i sitt betänkande. Kommitténs framställning är återgiven ovan sid. 9. ,

De flesta lasarett, sjukstugor och sanatorier sakna alldeles efterbehand- i lingsavdelningar. Av tuberkulosvårdens anstalter användas i viss utsträck- % ning B-anstalterna för eftervård, men dessa hava dock i huvudsak andra uppgifter.

Några lasarett använda epidemisjukhus som efterbehandlingsavdelningar. Så är bl. a. fallet i Nyköping, Eskilstuna och Mölndal. Lasarettet i Örebro använder som efterbehandlingsavdelning ett epidemisjukhus, beläget 2 km från lasarettet (se bilaga 1, sid. 63). Gävle stad har haft planer i samma rikt- ! ning. Samtliga dessa epidemisjukhus disponeras för efterbehandling så ] länge den epidemiologiska situationen tillåter. |

För andra lasarett (Värnamo, Mora m. fl.) fungera i viss mån sjukstu— gorna som E-avdelningar eller konvalescenthem.

I flera län, framför allt i Malmöhus, Kristianstads och Östergötlands. samarbeta lasaretten med sjukkassornas konvalescenthem. Andra lasarett söka placera sina eftervårdsfall på hem för kroniskt sjuka, så i Kalmar och Hallands län. I Skaraborgs län hava åtta efterbehandlingsplatser i Fal- köping överförts till barnbördsvård. I Västerås har ett konvalescenthem be- läget 3 km från lasarettet småningom belagts med ikroniskt sjuka.

Älvsborgs län har planerat efterbehandlingsavdelningar vid lasaretten i Borås och Vänersborg. Hallands läns landsting har år 1943 givit anslag till uppförande av en efterbehandlingsavdelning om 20 platser i Halmstad.

Stockholm har ett s. k. efterbehandlingssjukhus, som med hänsyn till utrustning och byggnadsplan enligt de sakkunnigas mening bör betraktas som ett A-sjukhus. Stockholm har dessutom 319 konvalescentplatser, var-

• Sida 15
•  Original

till komma vissa under stadens fattigvårdsstyrelse lydande sjukavdelningar, vilka delvis fungera som efterbehandlingsavdelningar. Sjukhusdirektionen i Stockholm har planer på att mera systematiskt ordna eftervården.

Karolinska sjukhuset anlitar enligt svarsskrivelsen för efterbehandling, frånsett en evakueringsavdelning vid Radiumhemmet om 25 platser, pen— sionsstyrelsens anstalter, kommunala anstalter eller enskilda vårdhem. Lik- nande är förhållandet vid Serafimerlasarettet.

I Göteborg har behovet av efterbehandlingsavdelningar lett till proviso— riska lösningar efter olika linjer. För detaljer hänvisas till bilaga 1, (sid. 63 och 65). Förhållandena därstädes förklaras fortfarande vara mycket otill- fredsställande.

Malmö stad har en efterbehandlingsavdelning om 15 platser. Norrköping har 25 platser i en gammal tuberkulossjukhusbyggnad (Tro- zellisjukhuset, beläget en kilometer från det nuvarande lasarettet). Stadens fattigvårdsstyrelse har ett sjukhus av karaktären hem för Ikroniskt sjuka med 144 platser. Av dessa sägas fem användas för efterbehandling.

Sammanfattning.

Man har i Sverige sökt tillgodose eftervården på flera olika sätt. För denna vård har på några håll inrättats särskilda avdelningar eller an- stalter. Dessa hava dock i flera fall icke länge kunnat reserveras för sitt ändamål. Erfarenheten visar, att svårigheter föreligga att bibehålla dem för eftervårdsfall, då på en ort antalet A-platser eller antalet platser för kroniskt sjuka är för lågt. Vid för litet antal A-platser övergå eftervårds- platserna successivt till A-platser, om avdelningens utrustning tillåter detta. Om åter antalet platser för kroniskt sjuka är för lågt, bliva sådana sjuka ofta kvarliggande på avdelningen för längre eller kortare tid. Endast vid fasthållandet av mycket strama principer för beläggningen, såsom t. ex. skett i Örebro, har efterbehandlingssjukhuset fortsättningsvis kunnat fylla sin funktion såsom sådant. Å andra sidan hava de anstalter, som avsetts för efterbehandling, ofta utan fast gräns övergått i konvalescenthem, i syn— nerhet då lokalen varit belägen en till flera kilometer från vederbörande huvudsjukhus.

På de ställen där man kunnat vidtaga särskilda åtgärder för e f t e rb e- h a n dl i ng en hava erfarenheterna varit uppmuntrande. Detta har med- fört, att man på ytterligare en del orter fattat beslut om eller planerat för in— rättandet av efterbehandlingsavdelningar. På de flesta håll särskilt ute i lä- nen ställer man sig dock tillsvidare avvaktande. I några län säges, att be- hov av efterbehandlingslokaler icke föreligger, då sjuikstugorna få tjänst- göra som sådana. Ju mera intensiv driften är på en anstalt, ju tidigare pa- tienten skrives ut, dess mera har man känt behov av och även vidtagit sär-

• Sida 16
•  Original

skilda föranstaltningar för efterbehandling. Så är förhållandet framför allt i storstäderna och på några andra ställen.

I de flesta delar av landet finnes någon form av k 0 11 v al e 5 c e nt— v ä r (1. I allmänhet ges sådan vård å konvalescenthem, ordnade av enskilda, bolag eller sjukkassor, och å kurorter. På flera av konvalescentanstalterna ligga priserna på sådan höjd, att endast mera välställda kunna använda deras platser.

Övriga nordiska länder.

Genom Kungl. Utrikesdepartementets försorg hava upplysningar begärts rörande frågor om efterbehandling och konvalescentvård i Danmark, F in— land och Norge. På grund av rådande förhållande har svar inkommit endast från Danmark. Det inkomna svaret redovisas i bilaga 2.

Vid överläggningar med de sakkunniga hava överläkaren H. Heckscher, Köpenhamn, docenten N. G. Ehmrooth, Helsingfors, och överläkaren H. J. Ustvedt, Oslo, avgivit bilagda skildringar (bilaga 3 A, B och C). Det fram— går, att förhållandena i våra grannländer i fråga om efterbehandling och konvalescentvård äro tämligen lika de svenska. En särställning intar krigs— , sjukvården i Finland. En del av dess eftervård har varit ordnad i Sverige. i l. samband härmed hava tidigare gjorda erfarenheter beträffande syssel- * sättningen av patienterna på kroppssjukhusen aktualiserats. På den sven- 1 ska medicinalstyrelsens initiativ utkommer i dagarna en handledning, vilken kommer att utgöra bilaga 4. Även i bilagda akter rörande förhållandena i våra grannländer understrykes vikten av att de patienter, vilkas tillstånd tillåta det, erhålla viss sysselsättning. De sakkunniga hänvisa särskilt till bilagda »Betaenkning fra udvalget angaande arbejdsterapi for kirurgiska i patienter» (bilaga 5).1 |

Sammanfattning.

Behovet av efterbehandlingsavdelningar är även i övriga nordiska länder känt och erkänt. Liksom i Sverige har hittills föga åtgjorts i praktiken. Konualescentvården omhän—derhaves i viss utsträckning av kommuner och sjukkassor, under det att åtskilliga anstalter äro privata och hålla taxor. som reservera dem för det mera välsituerade klientelet.

1 Överlämnad till Socialdepartemenlet.

• Sida 17
•  Original

Kap. lll. Motivering för anordnande av eftervårdsplatser.

Olika former av eftervård.- E/terbchandlingsavdclningar: hem lör kroniskt sjuka; konvalescenthem; Icurorler.

Motivering för anordnande av eftervårdsplatser.

.lu mera sjukvården utbygges, ju större anspråk den måste ställa på det allmänna, dess angelägnare är det, att icke kostnaderna bliva högre än de ur saklig synpunkt behöva. För visso äro de medel, som nedläggas på häl- so- och sjukvård, ur samhällets synpunkt på längre sikt i allmänhet väl räntabla, även om ur humanitär synpunkt åtskilliga sjukvårdande åtgärder vidtagas, vilkas ekonomiska räntabilitet kan ifrågasättas. Men just därför att den önskelista med krav på det allmänna, som av sakkunniga inom häl- su- och sjukvårdens område framlägges, ännu för lång tid framåt kommer att vara längre än att den i sin helhet kan tillfredsställas, är det av synner- lig vikt att av anslagna medel utfå största möjliga effekt.

Kraven på intagning av patienter på våra sjukhus hava alltmera stegrals. Pa många håll i landet klagas över en stark platsbrist på sjukhusen. För att säkerställa vård för de mest akuta fallen söker man på sjukhusen i all- mänhet hålla två eller flera reservplatser obelagda. Synnerligen vanligt är emellertid, att dessa reserver snabbt bliva fyllda, så att inträdessvökande. l. 0. m. svårt akut sjuka, måste hänvisas till vård på annat håll.

Väntetiden för mindre brådskande sjukdomsfall är å dessa sjukhus ofta mycket lång. För att erhålla ett begrepp härom hava uppgifter begärts från landets samtliga medicinska lasarettsavdelnin-gar (utom Stockholm) samt ett motsvarande antal kirurgiska avdelningar.

, Genomsnittliga väntetiden uppskattas av vederbörande lasarettsläkare hava under senaste året uppgått till följande:

? Väntetid i veckor 01 1-—2 mer än 2 Summa : Medicinska avdelningar. . . . 3 9 18 30 Kirurgiska » .. .. . 15 8 13 36

Summa avdelningar .............. 18 17 31 66

AV fem tillfrågade öronavdelningar i mindre städer hava 3 avdelningar ingen väntetid, en avdelning en väntetid av 1—3 veckor och en avdelning

? Någon dags väntetid kan förekomma. 2_1m 44

• Sida 18
•  Original

en väntetid av 4—8 veckor. På de ortopediska avdelningarna är väntetiden synnerligen varierande. Vid vanföreanstalten i Stockholm är den för när- varande cir-ka 4 månader, vid vanföreanstalten i Hälsingborg ingen.

Platsbristen på sjukhusen visar sig emellertid icke endast genom före— komsten av väntetid. För att underlätta intagningen tvingas läkarna ofta att utskriva inneliggande patienter tidigare än som är önskvärt, en åtgärd, som för många sjuka är synnerligen ödesdiger. Denna för tidiga utskriv- ning äventyrar sålunda ej sällan de resultat, som vunnits genom sjukhus- vården.

Ett typiskt exempel på en sådan kategori av patienter, som ofta erhålla en alltför kortvarig sjukhusvård, utgör de reumatiskt sjuka. Deras tillstånd är merendels icke alarmerande. Risk för alkut försämring genom en trans- port föreligger i regel icke. På grund härav utskrivas de ofta, då det gäller att bereda plats för akuta sjukdomsfall med mera påtagligt vårdbehov. Ändo—ck råder det intet tvivel om att ett avbrott i vila och övervakning av de reumatiskt sjuka i ett för tidigt skede i hög grad ökar risken för för— sämring och invaliditet med de konsekvenser, som detta innebär för indi- viden och samhället, även om följderna först långt senare komma till synes.

Den av reumatikervårdssatkkunniga företagna utredningen rörande de reumatiskt sjuka i landet visar bl. a., att vårdtiden på våra lasarett för ifrå— gavarande sjuka är synnerligen kort. En granskning av en uppgjord kurva över vårdtiden för de vid lasarett och sjukstugor under år 1943 vårdade fal- len av akut polyarthrit och kronisk polyarthrit visar, att det största anta— let sådana patienter haft en vårdtid av endast 19 dagar. Hälften hava haft en kortare vårdtid än en månad. 19,7 0/0 hava haft en vårdtid av över åtta veckor. Alla sakkunniga äro ense om att dessa vårdtider för flertalet av sjukdomsfallen i fråga äro mycket för lkorta. En ändring härutin-nan är ur folkhälsans synpunkt påkalla-d.

Tilläggas må, att det nu om de reumatiskt sjuka sagda likaledes gäller för patienter lidande av ett flertal andra sjukdomstillstånd med långvarigt förlopp.

För att bereda ökade vårdmöjligheter för akut sjuka, för att minska kö— bildningen i fråga om sjukdomsfall även med mindre trängande vårdbehov och för att tillförsäkra de sjuka, som äro i behov därav, en längre vårdtid är alltså någon form av ökning av antalet vårdplatser oundgängligen nöd— vändig. En sådan ökning kan självfallet åstadkommas genom att bygga nya s. k. A-platser. Att behov av ett antal sådana föreligger i olika delar av landet såväl för invärtesmedicin som för vissa andra specialiteter är otvivelaktigt. Behovet av nya sådana platser kan dock med säkerhet avse- värt nedbringas genom ett bättre tillgodoseende av eftervården, varigenom A-platser kunde lösgöras. Då det gäller att taga ställning till denna fråga. måste man nämligen uppmärksamma det förhållandet, att ett visst antal

• Sida 19
•  Original

av de sjukdomsfall, som nu belägga A-platser, utan tvivel skulle kunna er- hålla tillfredsställande vård på avdelningar av enklare beskaffenhet.

Eftervårdsavdelningar vid lasarett fungera i viss grad som en säkerhets- ventil för modersjujkhuset. Om en patient, som är i trängande behov av omedelbar sjukhusvård, kommer till en fullbelagd lasarettsavdelning, bör plats lättare kunna beredas genom att någon patient, som är nära utskriv— ning, överflyttas till en förefintlig eftervårdsavdelning.

Ytterligare en uppgift fylles av eftervärdsavdelningar vid lasarett. I många fall är det önskvärt, att patienter, som återvänt till sina hem, återkomma för observation med jämna mellanrum. Detta gäller patienter med blodsjuk- domar och sockersjuka, det gäller även många hjärt-, led- och magsjuka. patienter med inkretoriska rubbningar (rubbningar i insöndringen) samt ett flertal andra. Många kirurgiska fall, t. ex. patienter med frakturer, och personer, opererade för ondartade svulster, behöva komma in för efterun- dersökning. Personer, som opererats för ögon- och öronåkommor, ävensom gynekologiska och ortopediska fall utgöra andra exempel på sjukdomskate— gorier, som ofta tarva efterkontroll. Ett stort antal patienter måste vidare med jämna mellanrum återkomma för röntgenkontroll eller röntgenbe— handling. Behovet av efterkontroll och efterbehandling finnes kort sagt i stor utsträckning inom alla specialiteter. Om de sjuklingar det här gäller icke äro bosatta på eller i närheten av den ort, varest det sjukhus är belä- get, där de vårdats, bruka de ej sällan intagas för ett par dagars observa- tion på de vanliga A-platserna. Dessa patienter skulle i många fall ikunna placeras på ett efterbehandlingssjukhus, varifrån de kunde gå över till mo- dersjukhuset för behövliga kontrollundersökningar respektive behandling- ar. Eftervårdsavdelningen skulle i dylika fall komma att fungera som ett s. k. poliklinikhem.

Avdelningar för eftervård skulle också i icke oväsentlig mån kunna ned- bringa antalet resor för patienterna, i det att i många fall några dagars up- pehåll på sådan avdelning skulle medföra, att ett flertal undersökningar och behandlingar kunde utföras i följd. Det kan även tänkas, att avlägset boen— de patienter, som för första gången söka på sjukhusens öppna mottagningar, i mån av plats skulle kunna intagas på sådan avdelninig under den tid un- dersökningarna pågå.

Efterbehandlingsavdelningar behövas även vid barnavdelning, resp. barn- sjukhus, om de dyrbara A-platserna skola kunna till fullo utnyttjas. Barn.— sjukhusens platser beläggas ej sällan med fall, som väl skulle kunna vårdas under enklare förhållanden, och de intagna patienterna få ej sällan kvarbli alltför lång tid på sjukhuset, om hänsyn tages endast till det rent medicin— ska behovet. En ej obetydlig del av sjukhusklientelet skulle kunna tidigare och ofta avsevärt tidigare än vad nu sker utskrivas, om detta kunde ske till ett efterbehandlingssjukhus. Under nuvarande förhållanden kan det i och

• Sida 20
•  Original

för sig berättigade strävandet efter en förkorta-d genomsnittlig värdtid icke drivas alltför långt, särskilt i fråga om utskrivning av barn från socialt säm- re ställda hem. Man riskerar eljest att äventyra resultatet av sjukhusvårdvn genom en för tidig utskrivning till en för fortsatt vård olämplig miljö.

De reumatiskt sjuka tillhöra en sjukdomsgrupp, som med säkerhet ikom— , mer att i stor utsträckning anlita de olika möjligheter för eftervård ä sluten % anstalt, som i det föregående avhandlats. Under behandlingens första del i måste de ofta intaga sängen å ett A-sjukhus. Under en senare del av behand— lingen, d-å de fortfarande äro i behov av A-sjukhusets undersöknings- och behandlingsmöjligheter, kunna många av dem vår-das såsom uppegående, medan andra fortfarande äro sängliggande. De senare skulle i många fall icke behöva upptaga A-plats å huvudanläggningen, om i anslutning till den- samma funnes ett vårdhem för kroniskt sjuka, där den reumatiskt sjuke kunde intagas. De uppegående reumatiskt sjuka patienterna åter skulle i stor utsträckning kunna vårdas på en efterbehandlingsavdelning för uppe— gående sjuka. Då de äro talrika och kräva en lång vårdtid, komma de så- kerligen ofta att belägga en väsentlig del av en sådan avdelnings vårdplatser-.

Även en sådan avdelnings funktion såsom poliklinikhem är av betydelse för de reumatiskt sjuka, som ofta måste återkomma till sjukhuset för kon— troll av processens förlopp både under sjukdomens tidigare och under dess , senare stadier. De sakkunniga anse, att reumatikerklientelets behov av des— sa platser bör på något sätt säkerställas.

Olika former av eftervård. ,

För eftervården stå f. 11. till förfogande olika slag av anstalter. En del av 3 dessa äro förlagda invid större sjukvårdsanläggningar. Så finner man vid ; en del av våra lasarett dels vissa anordningar för efterbehandling, dels hem för kroniskt sjuka. Helt friliggande äro i allmänhet de 5. k. konvalescent- hemmen; smärre hem för kroniskt sjuka äro stundom även helt friliggande men träffas oftare i anslutning till fattigvårdsanstalter eller sjukstugor.

Avsikten med att förlägga eftervårdsplatser i anslutning till lasarett, sa- natorier och andra självständiga sjukvårdsinrättningar är att komplettera huvudanläggningen med vårdplatser, som äro billigare i anläggning, utrust— ning och drift genom att de kunna utnyttja huvudanläggningens speciella utrustning och specialutbildade personal. I viss mån gäller detta invid la— sarett förlagda vårdhem för kroniskt sjuka, i vilka hem plats beredes säng- liggande patienter med kroniska sjukdomar, vilka icke längre äro i behov av så intensiv undersökning respektive behandling. Besparingen blir i dessa fall icke så stor. I full utsträckning göra sig besparingsmöjligheterna gäl— lande först då patienterna äro uppegäende. De sakkunniga reservera ut-

• Sida 21
•  Original

trycket e i t e r b e 11 a n d I i n g .s' (t v (1 e 1 n i n g, förkortat E-u v (1 e 1 11 in _q. för invid annan sjukvårdsanstalt liggande efterbehandlingsaudelning för ilppegtiende patienter.

Efterbehandlingsavdelningar (E.-avdelningar).

Den special”[rustning på huvudanläggningen, som patienterna på en l'I— avdelning kunna draga nytta av, är dels den diagnostiska (röntgenanlägg— ning, central]aboratorium) och dels den terapeutiska, till vilken bör räknas anläggningens kost och ej minst den fysikaliska terapins utrustning. [ den mån en sådan utrustning för fysikalisk behandling redan är maximalt ut— 5, nyttjad eller icke t'örefinnes i behövlig utsträckning ens för huvudanlägg- ningens behov. kan det vid komplettering av densamma befinnas förmån- ligt att förse E-avdelning med viss sådan utrustning. Principiellt bör appa— ratur för fysikalisk terapi centraliseras till ett ställe för hela sjukhuset och helst förläggas till A-sjukhuset.

Vad beträffar specialpersonal är avsikten, att huvudanläggningens läkare skola omhänderhava undersökning och vård av E-avdelningens patienter. Det är möjligt, att detta i vissa fall kan betinga en jämkning i normerna för antalet läkare å A—avdelningar. Patienterna böra söka den läkare, som förut skött dem å A-avdelningen, på tid och plats, som lämpar sig bäst för _ denne.. Är läkarens arbetskraft redan helt eller t. o. m. otillbörligt utnyttjad. fär annan åtgärd vidtagas.

All egentlig medicinsk behandling, frånsett distribuering av medicin och enklare injektioner, sker lämpligast å huvudsjukhuset och handhaves som nämnts av den läkare, som tidigare vårdat patienten. Dagligen bör läkar-

i rond göras å E-avdelning. Skyldigheten att fullgöra denna bör tilldelas nå— ' gon av sjukhusets läkare. vilkens dagliga arbetsbörda tillåter detta. En så- dan rond av någon därtill bland A-sjukhusets läkare utsedd, vilken icke gi— ves fullt heltidsarbete å sjukhuset i övrigt, bör vid en enstaka vårdavdelning om exempelvis 40 sängar endast behöva taga kort tid i anspråk, genom— snittligt måhända en halv timme. Derma rond avser i första rummet att upp- rätthålla ordning samt utöva tillsyn att intet mera akut inträffat. Den kan lämpligen förläggas till eftermiddagen, då patienterna äro samlade å E- avdelningen. På förmiddagarna kunna dessa avdelningars patienter åtnjuta väsentligt större rörelsefrihet än övriga, blott de passa sin behandling, mål—4 tiderna, vilotimmarna och utsatta mottagningar. Lämpligt tor-de vara. att patienterna vid promenader använda egna ytterkläder.

Vad övrig medicinsk personal beträffar bör varje vårdavdelning stå un- der ledning av en sjuksköterska. Denna får bland annat övervaka medicine— ring. l)å större omläggningar, förbandsbyten etc. avses ske å huvudanlägg—

i [

• Sida 22
•  Original

ningen, blir kravet på biträdande sjukvårdspersonal betydligt lägre än på en A-avdelning. Patienterna förutsättas själva i stort sett sköta sin person— liga vård, äta själva, kläda sig själva, hjälpa till med bäddning, dukning och servering, såvida ej lyte eller sjukdom hindrar, däremot ej deltaga i arbe—_ tet i kök eller i tvätt, ej heller i allmänhet vid städning.

Nattövervakning kan på E-avdelning om t. ex. en enhet av förslagsvis 40 patienter tänkas ordnad som på lasarettet i Örebro, där den underord— nade personalen ligger i s. k. beredskap (den är tillstädes på sitt rum var femte natt). Ringklockorna äro ställda till vederbörandes sovrum. Hon har rättighet att vid behov väcka avdelningssköterskan eller annan sköterska. som även har beredskap. Vid större E-paviljonger på tre eller flera vårdav- delningar torde man ur ordningssynpunkt knappast kunna undgå en mera permanent nattövervakning.

Uppskattningsvis borde det vara möjligt att på en E-avdelning reda sig med allra högst hälften av den sköterskepersonal och den underordnade personal, som kräves å en A-avdelning.

Den personalbesparing, som enligt vad ovan sagts beräknats uppstå, är främst beroende av att samtliga patienter äro uppegående. Patienterna för— utsättas intaga sina måltider gemensamt å lämplig lokal, dit de själva bege sig. Förefinnes sådan lämplig lokal inom huvudanläggningen, kan detta medföra, att matsal inom E-avdelningen kan inbesparas; dock behövs även i sådant fall inom avdelningen samlingslokal för dessa uppegående patien- ter och denna bör icke vara för knappt tilltagen. Skola E-avdelningens pa— tienter intaga sina måltider inom avdelningen, kan detta ske i särskild inat— sal eller i kombinerad matsal och samlingslokal.

Sängtransporter behöva icke förekomma. Mått ä dörrar och korridorer kunna därför göras mindre. Sängar kunna placeras utefter väggarna, var- igenom vårdrummen kunna göras mindre. Härigenom bliva byggnadskosl- naderna lägre. Överhuvud böra icke kraven på byggnaden och dess inred— ning ställas högre än de, som ur hygieniska och brandtekniska synpunkter ställas på hotell eller pensionat. De böra heller icke ställas lägre. Trähus i en eller två våningar kunna ifrågakomma.

De sakkunniga ansluta sig till vad arkitekten G. Birch-Lindgren i sin ul- redning (sid. 46) anfört beträffande ]) y g g n a d 5 k 0 s t 11 a d e r n a för en E-av-delning för vuxna i jämförelse med en avdelning med A-platser, näm- ligen att en plats å den förra bör kunna byggas för högst hälften av kostna- den för en plats å den senare.

En översiktlig beräkning av d r i f t k 0 s tn a d e r n a antyder, att dessa kunna begränsas till mindre än tre fjärdedelar av kostnaderna för en A- avdelning, då fråga är om för vuxna avsedd avdelning.

Vistelsen på en E-avdelning kommer för patienterna att bliva en över— gång mellan sängläge och arbetsförhet. Det är av stor vikt att patienterna

• Sida 23
•  Original

beredas syswlsättniug bl. a. för att förstärka deras motoriska apparat. Även psykologiska synpunkter spela in. Arbetslokaler böra därför ingå i en li-avdelning eller stå densamma till buds på annat sätt. Betonas må att det här inom lasarettsvården ej är fråga om yrkesutbildning i någon form. än mindre om omskolning. Dessa problem måste lösas för sig. Det rör sig om att giva tillfrisknande människor sysselsättning för att bereda dem för övergången till normalt liv.

Beläggning av en E-avdelning, som ligger intill en annan anstalt, bör ske endast genom huvudsjukhuset. Detaljerna kunna givetvis ordnas på olika sätt. Han kan tänka sig en anordning, genom vilken de patienter från sjuk— husets olika avdelningar, som komma i fråga för överförande under när— maste tiden, anmälas till E-avdelningens läkare och av honom uppföras på en gemensam lista.

Allmän E-avdelning för vuxna.

Redan i ovanstående framställning hava omnämnts flera olika patient— kategorier, som kunna förväntas bliva förlagda till en E-avdelning. Säker- ligen kunna patienter komma att där vårdas från samtliga eller de flesta specialavdelningar inom ett centralsjukhus, men de medicinska sjukdoms— l'allen —— ej minst de reumatiska _ torde komma att belägga en jämförel— sevis stor del av E-avdelningen.

E-avdelning för väntande mödrar.

Pa orter, där av lokala skäl bostäder äro önskvärda för väntande möd- rar, vilka bo på långt avstånd från den förlossningsanstalt, där de skola förlösas, och vilka icke i förväg kunna beredas plats på anstalten, skulle en del av E—avdelningen lämpligen kunna helt avskiljas för att tjäna ett så- dant syfte. Därigenom skulle i många fall långa transporter under pågåen- de förlossning kunna undvikas, vilket utan tvivel är ett önskemål.

E-avdelning för tuberkulösa.

Efierbehandlingsavdelningar för tuberkulöst sjuka ikrävas såväl vid sa— :iatorierna som vid lasarettens tuberkulosavdelningar. Då tuberkulosvärden ställer särskilda krav på byggnadens anordning, rekommendera de sakkun- niga, att särskilda avdelningar anordnas för denna form av efterbehand- ling.

E-avdclning för barn. Från flera landsting hava anmälts behov av E-avdelnringar för barn. En

sådan måste självfallet både i planläggning och drift bliva något olika dem. som avses för vuxna. Avdelningarnas storlek måste sannolikt göras mindre.

• Sida 24
•  Original

Besparingen å personalkontot kan för barn icke drivas lika långt som för vuxna. För närvarande finnes endast ett exempel på ordnat samarbete mel- lan en barnavdeln-ing lå lasarett och en anstalt, som delvis tjänstgjort såsom efterbehandlin-gsavdelning, nämligen i Linköping, varjämte i detta sam— manhang bör nämnas, att det vårdhem för reumatiskt hjärtsjuka barn, som sedan några år drives i Göteborg av pensionsstyrelsen, i viss utsträckning fungerar som E—avdelning för ett flertal sjukhus.

Hem för kroniskt sjuka.

Fran åtskilliga häll klaga lasarettsläkarna över att sängliggande patien— ter, som icke längre äro i behov av alla ett A-sjukhus' resurser, gärna bliva kvarliggande på lasaretten, då annan lämplig vårdmöjlighet för dem sark— nas. En del sådana patienter höra till det klientel, som bör vårdas ä hem för kroniskt sjuka. Dessa hem äro dock i allmänhet fullbelagda och kunna icke hålla platser lediga för mottagande av de patienter, som lasaretten kun- na vilja utskriva. Utökning av platsantalet å vårdhemmen för kroniskt sju- ka synes vara av stor vikt. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelser den 27 juni 1927 (Nzris 245 och 246) må statsbidrag till uppförande eller inrättande av och till driftkostnaderna vid hem för kroniskt sjuka icke sammanlagt respek- tive icke för samma tid utgå för flera sjukplatser än: för stad. som icke deltager i landsting, en på varje tal av tvåtusen av stadens invånare och för landstingsomräde en på varje tusental av landstingsområdets invånare. Re— dan Statens sjukvårdskommitté föreslog i sitt år 1934 avgivna betänkande. att landsting och kommunalförbund borde få statsbidrag även om dessa kvottal överskredes. Utökning av antalet platser åt dessa hem skulle numera på flera håll betyda, att normen ]: 2000 resp. 1: 1000 av befolkningen finge överskridas. I ärendet har Svenska Landstingsförbundet den 3 april 1944 ingivit framställning till Kungl. Maj:t.

Tabell 2 (sid. 25—28) visar i vilken utsträckning vården av kroniskt sju— ka f. n. är utbyggd. Att märka är, att åtskilliga landsting redan beslutat el- ler planerat en ytterligare utbyggnad utöver den i tabellen angivna, ehuru planerna på grund av tidsläget icke ikunnat realiseras. I mer än ett femtio- tal städer med lasarett finnas hem för kroniskt sjuka och i uppemot ett tio- tal fall äro hemmen belägna i anslutning till lasarett.

• Sida 25
•  Original

Tabell över antalet slatsbidragsberättigade platser för kroniskt sjuka.

Vårdanstalter för kroniskt sjuka

sjukhem ålderdomshem (å. h.) försörjningsanstalt (f. a.) kommunhem (k. h.) vårdhem (v. 11.)

Antal före— Gulliga platser

Antal platser för vilka stats— bidrag er- hållas eller kunna utgå

Pro— centuell utbyggnad

Stockholms stad .................................... Vårdhemmet Stureby 32.

Stockholms län .................................... Sjukh. Eiras avd. för kr. sj. 20, Lidingö å.h:s sjukavd. 7, Sundbybergs sjukhem 15, Huddinge å.h:s sjukavd. 10. Kniv— sta szn—s å.h:s sjukavd. 8, Stockholms läns sjuktid llam- marby, 30, Färingsö sjukhem 119, Norrtälje sjukhem 28, Vax- hclms sjukhem 35, Nynäshamns å.]izs sjukavd. 8, Spånga å.h:s sjukavd. 13, Södertälje å.h:s sjukavd. 17, Östham- mars sjukhem 18.

Uppsala län ........................................ Uppsala landstings sjukh. 46, Uppsala å.h:s sjukavd. 30, Älvkarleby ä.h:s sjukavd. 12, Lena å.h:s sjukavd. 4, En— köpings sjukhem 32.

Södermanlands län ................................. Nyköpings sjukhem 6-1, Katrineholms å.h:s sjukavd. 12, Strängnäs å.h:s sjukavd. 6, Strängnäs sjukhem 18, Eskils— tuna sjukhem Gti.

Östergötlands län .................................. Motala ä.h:s sjukavd. 14. Östergötlands sjukh., Söderkö- ping, 41, Risinge sjukhem 16, Krokeks v.h:s sjukavd. 6, Östergötlands sjukhem, Vadstena, 30, Linköpings stads f.a:s sjukavd. 47.

Norrköpings stad .................................. Borgs hem för kr. sj. 5.

Jönköpings län .................................... Hemmet för kr. sj. (landstingets) Jönköping, 70. Värnamo las.;wd. för kr. sj. 50, Åkers å.h:s sjukavd. 12, Huskvarna å.h:s sjukavd, 13. Långaryds å.h:s sjukavd. 12, Nässjö älvs sjukavd. 12. Sävsjö epid. sjukh. 2—i.

Kronobergs län .................................... llemmet för kr. sj. (landstingets), Växjö, 41, Växjö stads vårdhem 20, Ekeberga å.h:s sjukavd. 7, Hålleberga å.h:s sjukavd. 5, Berga å.h:s sjukavd., Veka, 10. Linneryds a.iizs sjukavd. 4, Hovmantorp å.h:s sjukavd. 4, Ljungby epid. sjukh. 44, Markaryd å.]1:s sjukavd. 8.

Kalmar län ........................................ Landstingsområdets hem, Hultsfred, 79, Halltorps å.h:s sjukavd. 10, Högsby å.11:s sjukavd. 8, Nybro å.]lzs sjukavd. 7, Solgardens vårdhem, Påryd, 8, Kalmar stads sjukhem 22. Kalmar epid. sjukh. 16.

154

199

143

300

290

139

193

35

243

151

89

86

a I»;

14

82

95

66

• Sida 26
•  Original

Vårdanstalter för kroniskt sjuka

Antal

__ platser för sjukhem Antalfore- vilka stats- Pro— ålderdomshem (å. h.) fintliga bidrag er— ccntuell försörj11ingsanstalt(l'. a.) platser hållas eller utbyggnad kommunhem (k. h.) kunna vårdhem (v. h.) utgå Gotlands län ...................................... 57 59 97 Mariahemmet, Visby, 57.

Blekinge län ...................................... 104 145 72 Asarums sjukhem 18, Karlshamns i.u:s sjukavd. 10, Karls- krona f.a:s sjukavd. 27, Johannishus å.h:s sjukavd. 5, Bräkne-Hoby f.a:s sjukavd. 13, Ramdala å.h:s sjukavd. 5.- Sölvesborgs sjukhem 10, Ronneby szns å.h:s sjukavd. 16.

Kristianstads län ................................... 136 249 55 Ängelholms ahzs sjukavd. 5, Mansdala sjukhem 68, Gylle- '

bo sjukhem 30, Åstorps sjukhem 33.

Malmö stad ........................................ 78 79 99 Malmö sjukhem, avd. för kr. sj. 78.

Hälsingborgs stad .................................. 25 31 81 Familjen Romares stiftelse 25.

Malmöhus län ...................................... 194 312 62 Anderslövs sjukhem 26, Billesholms sjukhem 16, Skurups

sjukhem 25, Höganäs sjukhem 27, Svedala sjukhem 18, Teckomatorp sjukhem 24, Ystads sjukhem 16, Landskrona sjukhem 22, Sjöbo (gamla epid.stugan) 8, Sjöbo (epid. sjukh.) 12.

Hallands län ...................................... 151 152 99 Falkenbergs å.h:s sjukavd. 27, Kungsbacka sjukhem 17,

Eldsberga å.h:s sjukavd. 7, S:t Olofhemmet, Halmstad, 19, Varbergs sjukhem 31, Hemmet för kr. sj., Laholm, 20.

Göteborgs stad .................................... 145 142 102 Vasa sjukhus 143.

Göteborgs o. Bohus län ............................ 168 204 82 Mölndals å.h:s sjukavd. 16, Tossene å.h:s sjukavd. 6,

Lysekils sjukh. 8, Jonsereds å.h., Partille. 11. Brastads 51.11:s sjukavd. 6, Krokstads sjukhem 7. Backa sjukhem 14, Uddevalla sjukhem 20, Båda å.h:s sjukavd. 10, Ström- stads sjukhem 10, Kungälvs Lars sjukavd. 10, Bro å.h:s sjukavd. 3, Tjörns härads hem för kr. sj. 9, Västra Frö- lunda å.h:s sjukavd. 18, Kungshamns å.h:s sjukavd., Gra- varne, 4, Skee å.h:s sjukavd. 6, Tanums å.h:s sjukavd. 10.

Älvsborgs län ...................................... 233 330 71

Alingsås (fattigv.an-st.) ,10, Alingsås laszs avd. för kr. sj. 30, Vårdhemmet Haralds minne, Alingsås. 20, Vänersborgs stads försörjnhems avd. för kr. sj. 14, Trollhättans vård- hem 40, Mellerud (cpid.sjukh.) 26, Sunnanå å.h:s sjukavd. 7. Skene vårdhem 26, Ulricehamns sjukhem 30, Kulling- Skövde vårdhem 8, Örby å.h:s sjukavd. 6, Fritsla å.h:s sjukavd. 10, Vassända-Naglum Lazs sjukavd. G.

• Sida 27
•  Original

Vårdanstaller för kroniskt sjuka

sjukhem Antal före— ålderdomshem (51. h.) fintliga försörjningsanstalt (f. a.) platser kommunhem (k. h.) vårdhem (v. h.)

Antal platser för vilka stats- bidrag er- hållas eller kunna utgå

Pro- centuell utbyggnad

Skaraborgs län .................................... Lidköping (epid.sjukh.) 22, Lidköpings stads å.h:s sjuk- avd. 12, Tidaholms sjukhem 10, Haga sjukhem 29, Sjöryds sjukhem 41, Skara sjukhem 18, Mariestads stads å.11:s sjukavd. 8, Mariestad (epid.sjukh.) 19, Fägre o. Trästena ä.h:s sjukavd., Moholm, 4, Skövde å.h:s sjukavd. 12, Fal— köpings sjukh. 20.

Värmlands län Nyeds a,b:s sjukavd., Backa. 12, Kroppa å.h:s sjukavd. 12, Arvika sjukhem 22, Filipstads å.h:s sjukavd. 18, Eks- härads å.h:s sjukavd. 11, Eda å.h:s sjukavd. 15, Färnebo kommuns hem (Fogdhyttan) 8, Norra Råda (Myra) å.h:s sjukavd. 12, Grava sms å.h., Berg, 8, Torsby sjukhem 19, Karlstad, hemmet för kr. sj. 34, Kristinehamn, hem—met för kr. sj. 28.

Örebro län ........................................ Ålderdomshermnet i Örebro 38, Hammars å.h:s sjukavd. 13, Ljusnarsbergs å.h:s sjukavd. 14, Degerfors ä.h:s sjuk- avd. 11, Linde sjukhem (Vedevåg) 14, Nora k.h:s sjukavd., Älvstorp, 10.

Västmanlands län .................................. Köpings ä.h:s sjukavd. 8, Västerås sjukh. 108.

Kopparbergs län ................................... Älvgårdens sjukhem, Gagnef, 20, Krylbo (epid.sjukh.) 22, Vansbro (epidsjukh) 22, Rättviks vårdhem 14, Malungs vårdhem 9, Grangärde vårdhem 15, Södra Dalarnes sjuk- hem, Hedemora, 30, Kopparbergs läns lts paviljong vid Falu las. 29.

Gävle stad Gävle stads sjukhem 19.

Gävleborgs län .................................... Järvsö l'.a:s sjukavd. 8, Österfärnebo å.h:.s sjukavd. 4, llanebo k.h:s sjukavd. 10, Ljusdals å.h:s sjukavd. 11, Hu- diksvalls å.h:s sjukavd. 15, Söderala å.h:s sjukavd. 10, Färila å.h:s sjukavd. 5, Sandvikens å.h:s sjukavd. 10, Hedesunda ä.h:s sjukavd. 4, Näs sjukhem, Storvik, 38, Söderhamns ä.h:s sjukavd. 13, Sävstaås sjukhem, Bollnäs, 20.

Västernorrlands län ................................ Nätra å.h:s sjukavd. 12, Gudmundrå sjukhem 51, Anundsjö sjukstugas sjukavd. 9, Själevads vårdanst. 10, Torps sjuk- hem 15, Sundsvalls sjukhem 32.

Jämtlands län Ströms å.h:s sjukavd. 5, Kvarnsveds sjukhem 20, Öster— sunds ä.h:s sjukavd. 11, Jämtlands läns epidsjukh. 10.

199

100

116

161

19

148

129

240

263

;O [0 00

170

250

234

[0 xx D |

81

44

68

64

63

47

• Sida 28
•  Original

Vårdanstalter för kroniskt sjuka Antal platser för

sjukhem Antal före- vilka stats- Pro- ålderdomshem (å. h.) fintliga bidrag er— centuell försörjningsanstalt (f. 3.) platser hållas eller utbyggnad kommunhem (R. 11.) kunna vårdhem (v. h.) utgå VäStcrbottens län .................................. 30 222 14 Åsele å.h:s sjukavd. 8, Skellefteå ä.h:s sjukavd. 14, Byske ä.h:s sjukavd. 8. Norrbottens län .................................... 68 220 lit Jokkmokks å.h:s sjukavd. 10, Gällivare k.h:s sjukavd. 16, Arjeplogs a,b:s sjukavd. 6, Arvidsjaurs ö.hzs sjukavd. 12, Luleå k.h:s sjukavd. 14, Nederkalix sjukhem 10.

E k'ld h f" k . kt . k' 1) Antal

ns 1 a em or roms Sju a platser

Östergötlands län John o. Mathilda Lennings sjukhem, Norrköping ................................. 34 Vallahemmet, Linköping ......................................................... 35 Jönköpings län Nobynäs hem för kr. sj., Näs-sjö ................................................. 59 Malmöhus län Ribbin-gska sjukh. i Lund ....................................................... 55 Österhemmet, Hälsingborg ....................................................... 20 Älvsborgs län Älvsborgs läns sjukhem i Ulricehamn ........................................... 37 Skaraborgs län Skaraborgs läns sjukhem i Skövde ............................................... :..-_a

kvoten för det sjukvårdsområde, inom vilket hemmet är beläget. 1; Platserna på dessa enskilda hem, vilka åtnjuta statsbidrag, medtagas icke vid beräkningen av

Sådana reumatiskt sjuka, som äro sängliggande men icke i behov av alla ett A—sjukhus” resurser, torde ofta kunna rubriceras som kroniskt sjuka och där- med få rättighet att vårdas å hem för sådana. Med hänsyn tagen till den reu- matiska ledinflammationens karaktär gäller detta enligt de sakkunnigas me— ning i själva verket alla sådana fall. En del andra sängliggande sjuka, t. ex. lårhalsfra'kturer, som icke längre äro i behov av att stanna på A-plats, kunna emellertid icke rubriceras som statsbidmgsberättigade kroniskt sjuka. F ör

denna kategori finnas f.n. knappast några vårdmöjligheter utanför huvud—

• Sida 29
•  Original

I

sjukhuset. Dessa patienter bereda därför ofta svårigheter, då det gäller ut- skrivning från lasarett. Från olika håll har vid besvarandet av de sakkun— nigas enquéte ifrågasatts att bereda dessa patienter plats på efterbehand- lingsavdelning. Skulle man blanda sådana patienter med de uppegående på samma efterbehandlingsavdelning, skulle de av de sakkunniga föreslagna et'terbehandlingsavdelningarna icke kunna byggas, inredas och drivas för de låga kostnader och på det sätt de sakkunniga föreslagit. En sådan sam— manblandning är oekonomisk och olämplig. Återstår möjligheten att be- reda dessa sjuka vård å annan avdelning. Rent medicinskt skiljer sig deras vard, med hänsyn till de tekniska resurser, som krävas, icke från vården av kroniskt sjuka. Även de kroniskt sjuka kunna skiljas i två grupper: så— dana som äro i behov av lasarettets tekniska utrustning, och sådana som icke behöva denna. Nu har från landstingshåll uttalats en mycket bestämd önskan, att man icke skulle skapa nya kategorier av vårdfall eller anstalter med eller utan särskilda statsbidragsbestämmelser, där så icke är alldeles nödvändigt. De sakkunniga finna sig därför böra ifrågasätta, om icke de sängliggande efterbehandlingsfall, som för närvarande icke falla under be- stämmelserna i ovanberörda kungörelser om statsbidrag till hem för kro— niskt sjuka, borde beredas plats inom en utbyggd organisation av vården för kroniskt sjuka, utan att för dem statsbidrag skulle utgå i annan mån än de redan därtill äro berättigade. Direktiven för intagning på hem för kroniskt sjuka skulle i så fall behöva uppmjukas. Kontrollen av att icke dessa sjuka erhölle statsbidrag såsom kroniskt sjuka enligt hittillsvarande bestämmelser synes vara relativt enkel. I diariets statsbi-dragskolumn skulle dessa patienter införas med en nolla såsom icke statsbidragsberättigade och det vore därigenom möjligt att i efterhand kontrollera, huru många stats—

(:

hidragsberättigade patienter, som varje dag vårdats a anstalten.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang framhålla, att det är ett allmänt önskemål bland de för vården av kroniskt sjuka ansvariga läkarna och kom— inunalmännen, att klientelet på detta sätt skall bliva uppblandat, så att hemmen för kroniskt sjuka skola förlora sin karaktär av asyler för hopp- löst sjuka. En sådan utveckling har redan i viss mån ägt rum. Från vård— hemmen för kroniskt sjuka utskrivas numera de sjuka icke så sällan i ett sai förbättrat tillstånd, att hemvård åter blir möjlig.

Den differentiering inom kategorin vårdhem för kroniskt sjuka, som är på väg att utveckla sig, finna de sakkunniga lycklig. En del sådana hem, ofta med ett större antal patienter, förläggas intill en annan anstalt (lasarett, sjukstuga) och kan därigenom få tillgodogöra sig dennas tekniska vårdresurser och konsultationsmöjligheter. En del mindre hem, och dessa utgöra för närvarande det överväldigande flertalet, äro placerade ute i byg— derna, varigenom patienterna hava större utsikt att kunna uppehålla kon- takten med hemorten (familj, närstående, vänner). I den mån ett landsting

• Sida 30
•  Original

anskaffar båda dessa vårdformer av hem för kroniskt sjuka. kan man tän- ka sig en fördelning mellan dem allt efter patienternas behov och even— tuellt en förflyttning av patienter dem emellan. De sakkunniga anse, att en sådan utveckling bör rekommenderas.

I detta samband ikunna de sakkunniga icke underlåta att beröra frågan om storleken av statens bidrag för vårdhemmen för kroniskt sjuka. Den långsamma takt, i vilken denna vårdform tillgodosetts, kan måhända sät- tas i samband med statsbidragets ringa storlek, som numera endast mot- svarar en mindre del av den del av utgifterna både för byggnads- och drift— kostnad, vartill statsbidraget utgick vid bestämmelsernas antagande är 1927. Detta ärende är i samband med andra på liknande sätt liggande stats- bidragsärenden berört i en hemställan från Svenska Landstingsförbundet till Kungl. Maj:t den 30 oktober 1942. Kungl. Maj:t fann framställningen i och för sig berättigad men gjorde med hänsyn till det statsfinansiella läget icke något förslag till riksdagen. Enligt de salkkunnigas mening föreligger an- ledning att nu aktualisera denna fråga för värdhemmen för kroniskt sju- ka. Orsaken härtill är främst åldersförskjutningen, varigenom behovet av sådana platser för varje år blir allt större, särskilt inom närmaste årtion- det. Det är därför av synnerlig vikt att utan att invänta en ändring i den statsfinansiella situationen söka stimulera landstingen att snarast möjligt sätta i gång med önskvärd utbyggnad av värden för kroniskt sjuka. De sak— kunniga vilja ånyo betona, att en sådan utbyggnad av värden för kroniskt sjuka skulle bereda den lämpligaste värden för många genom kroniska reu- matiska ledlidanden invalidiserade. Detta kan betraktas som ett viktigt led i reumatikervårdens utbyggande.

För att det skall bliva möjligt att bereda ett större antal reumatiskt sjuka. som därav äro i behov, plats å vårdhem för kroniskt sjuka, torde lkvoten för antalet statsbidragsberättigade platser böra höjas. Åtskilliga landsting hava redan utbyggt sin vård för kroniskt sjuka till eller nära intill de giv- na statsbidragsnormerna. Det synes de sakkunniga rimligt, att dessa nor- mer väsentligt höjdes eller helt slopades. Det borde kunna lämnas till 1nc= dicinalstyrelsen att vid sina inspektioner och genom den övervakning, som förste provinsialläkarna utöva, bevaka, att icke kostnaderna för ålderdoms- vården överskjutas på staten i vidare män än författningarna avse. Indirekt vunnes genom här ifrågasatt anordning flera platser även för reumatiker— värd, då såsom ovan sägs större möjligheter öppnas att på ett gott sätt ord— na efterbehandlingen för sängliggande lasarettspatienter, som icke längre äro i behov av A-vård men som av en eller annan anledning icke kunna hemskrivas.

• Sida 31
•  Original

Konvalescenthem.

För många, som ntskrivas från sjukhus, är det icke möjligt att återvän— da till det egna hemmet för att, om så är behövligt, erhålla fortsatt vila. De måste i stället, om de återvända hem, omedelbart gå i arbete. Ofta sak- nas kanske all form av hjälp i bostaden. För många finnes ej heller möj- lighet att erhålla vila hos anhöriga eller andra bekanta utom hemmet. Man kan därför vara nödsakad att låta sådana patienter stanna kvar på sjuk- huset, på en A-plats eller på en efterbehandlingsavdelning. Den rätta plat- sen för de patienter det här rör sig om är ett konvalescenthem, där de kun- na få den vila, som är nödvändig för fullt återställande.

Konvalescenthemmen äro ofta inredda i byggnader uppförda för annat syfte. Speciella normer synas icke böra uppsåttas för sådana hem utöver de. som följa av att ett stort antal människor, som äro i behov av vila, där skola leva och utspisas. Särskilt bör uppmärksamhet ägnas åt köksavdel— ningen och den sanitära inredningen, som måste fylla vissa minimikrav. Lämpligen synes medicinalstyrelsen böra utfärda råd och anvisningar här- om. I övrigt kunna förhållandena vara mycket skiftande. Någon som helst behandling utöver den medicinering etc., som patienten själv sköter, bör icke krävas. Ej heller kräves för mindre hem sjukvårdsutbildad personal. När patientantalet överstiger 20 a 25, är dock sköterskekompetens för före— ståndarinnan icke blott fördelaktig utan även mycket önskvärd. Som läkare bör anlitas på platsen eller orten boende tjänsteläkare eller annan, vilken bör vara ansvarig för vården och vara skyldig att regelbundet göra besök minst en, å större hem minst två gånger i veckan samt i övrigt på kallelse, när helst så erfordras.

Vid vissa lasarett benämnes E-avdelning konvalescentavdelning. Detta kan motiveras av att ingen bestämd tidpunkt kan angivas, då sjukdomen kan anses vara övervunnen. De sakkunniga hava i början av sin utredning icke heller varit främmande för nämnda terminologi och då talat om kon— valescentavdelning såsom liggande i anslutning till sjukvårdsanstalt och konvalescenthem såsom betecknande mera självständig sådan inrättning. I fortsättningen av utredningen hava de sakkunniga funnit benämningen E- avdelning vara att föredraga framför konvalescentavdelning.

Beläggningen å en E-avdelning och å ett konvalescenthem synes böra vara principiellt skiljaktig. E-avdelningens klientel är förut berört. Ä konvale— scenthem bör vårdas person, som efter i hemmet eller å anstalt genom— gången sjukdom icke bör kvarbliva i, respektive återvända till sitt hem, dels i det fall att hemmet är så fattigt och torftigt, att de krav, som konvalescen— sen ställer, icke där kunna tillgodoses, dels i det fall att den tillfrisknande i hemmet icke kan beredas den vila, som konlvalescensen fordrar. Till den senare kategorien höra t. ex. husmödrar med drygt arbete i hemmen.

• Sida 32
•  Original

13 ör dem kan efter en genomgången sjukdom vilan på ett konvalescenthem bliva av avgörande betydelse för återvinnande av full arbetskraft.

Gränsen mellan konvalescenthem å ena sidan och semester- och barn- hem å andra sidan måste bli osäker. om den över huvud taget kan dragns. I den mån bidrag av allmänna medel t. ex. genom sjukkassorna komma att utgå till konvalescenthem, bör ett sådant hem vara godkänt av medici— nalstyrelsen och viss ordning stadgas för intagning av patient. för vilkens vistelse på hemmet bidrag skulle utgå.

Det torde vara ett uttryck för behovet av stöd för konvalescentvården. att vissa centralsjukkassor, trots att sjukkasseförordningen icke synes till- låta det. likväl lämnat bidrag till konvalescentvård på godkända enskilda sjukhem. Då gränsen mellan sjukvård och konvalescentvård måste sägas vara obestämd, äro klara bestämmelser i ämnet önskvärda. Erhåller även konvalescentvården det allmännas stöd, varigenom nämnda svårighet av— lägsnas, uppstår i stället behov att avgränsa konvalescentvård gentemot se- mestervistelse. De sakkunniga återkomma härtill.

Kurorter.

Såväl i de svar, som inkommit på de sakkunnigas enquéte den 4 augusti 1942 till sjukvårdsberedningarna angående efterbehandling och konvale- scentvård, som ock i flera yttranden över det år 1937 av särskilt tillkallade sakkunniga avgivna betänkandet angående pensionsstyrelsens invaliditets— förebyggande verksamhet har erinrats om den betydelse för efterbehand- ling och konvalescentvånd, som våra bad- och kurorter hava. Särskilt har detta nnderstrukits vad gäller eftervärden av reumatiskt sjuka. Statens sjukvårdsko—mmitté anför (se ovan sid. 10), att en del bad- och brunnsan- stalter genom de vårdresurser, över vilka de förfoga, kunna bereda den allmänna sjukvården en viss lättnad.

1941 års reumatikervårdssavkkunniga äro medvetna om kurorternas be- tydelse i berörda hänseende och återkomma i ett senare betänkande till kur— orternas roll för eftervård och reumatikervård och till framställda förslag om deras understödjande med allmänna medel.

Sammanfattning och definitioner.

För en person, som vårdas å sjukhus och icke är tillräckligt återställd för att återvända till sitt hem, böra alltefter fallets art olika möjligheter för ef ter— vård förefinnas. Är han icke i behov av vård å A-plats men tarvar fortsatt kontroll eller behandling vid huvudanstalt och är han uppegående, bör han överflyttas till en efterbehandlingsavdelning. Är han i samma läge men sängliggande, hör han _ under förutsättning av ändring i gällande före-

• Sida 33
•  Original

skrifter _— överflyttas till en invid huvudanstalt förlagd vårdanstalt för kro- niskt sjuka, där sådan finnes. Är regelbunden kontroll eller specialbehand- ling icke längre erforderlig, kan patienten överflyttas antingen till ett kon— valescenthem, om han är uppegående, eller till ett icke vid sjukhus beläget hem för kroniskt sjuka. Till konvalescenthem eller kurort kan patienten remitteras från A-avdelning, E-avdelning eller från den öppna vården.

Med E-av delnin g förstå de sakkunniga till lasarett, sanatorium eller annan självständig sjukvårdsinrättning hörande avdelning, som är avsedd för eftervård av uppegående patienter, vilka icke behöva vårdas på A-plats men fortfarande ära i behov av observation eller behandling vid sjukhuset. E-avdelningen bör i viss utsträckning kunna fungera även såsom polikli- nikhem. Avsikten med inrättande av särskilda E-avdelningar är att kom- plettera huvudanldggning med vårdplatser, billigare i anläggning, utrust- ning och drift.

Med k 0 n D (I l e s c 0 n t h e m förstå de sakkunniga i detta sammanhang anstalter för konvalescenter, vilka utan att vara i behov av vård på E-plats behöva anstaltsvärd för vila och återhämtning. Konvalescenthemmen förut- sättas förlagdu utan nära anslutning till större sjukvårdsinråttning. De böra fylla vissa hygieniska minimikrav och hava för patienternas tillsyn och vård ansvarig läkare.

Kap. IV. Uppskattning av behovet av eftervårdsplatser

[efterbehandlings- och konvalescentplatser).

Inkomna utlåtanden.

I kapitel 1 har redogörelse lämnats för några sjukvårdsutredningars ståndpunkter rörande efterbehandling och konvalescentvård. Reumatiker- vårdssakkunniga hava i sin sammanfattning konstaterat, att såväl år 1921 som åren 1934 och 1937 olika sakkunniga, som nalkats problemet från skilda utgångspunkter, kommit till mycket nära överensstämmande upp- fattning om linjerna för utbyggnad av dessa vårdformer. Trots detta har på de flesta håll varken genom det allmännas eller genom enskildas för- sorg åtgärder i någon större utsträckning vidtagits i och för åstadkommande av dylik vård. Hithörande frågor hava på många håll ansetts vara av re- lativt ringa intresse. Uppfattningen om betydelsen av avdelningar för efter- behandling har emellertid under- de allra senaste åren genomgått en avse— värd förändring. Ett bevis för det stegrade intresset utgör bl. a. det förhål- landet, att sedan den tidpunkt i februari 1942, då 1941 års reumatikervårds- sakkunniga preliminärt yttrade sig om eftervården, densamma vid olika

• Sida 34
•  Original

tillfällen varit föremål för offentlig diskussion, dels i november 1942 i Sven— ska Landstingsförbu—ndeft med överläkaren G. Bohmansson som inledare, dels i maj 1943 i Svenska Sjukhusföreningen, där sjukhusdirektören N. Hansson, arkitekten M. Grep och sjukkassedirektören C. Brännberg voro inledare. Vidare föreligger från 1942 i Svenska läkartidningen ett uttalande av pro- fessorn M. Ljungdahl. Samtliga, som i denna diskussion yttrat en mening. synas vara eniga med reumatikervärdssakkumiiga därom, att tidpunkten nu är inne att söka komma fram till en mera tillfredsställande lösning av efter— vårdsproblemen.

På denna uppfattning hava de sakkunniga erhållit en slående bekräftelse. Genom en rundfråga till samtliga landstings sjukvårdsberedningar och stä- der utanför landsting, utsänd den 4 augusti 1942, anhöllo de sakkunniga bl.a. om uppgift på behovet av efterbehandlings- och konvalescentplatser. Detta behov är tydligen beroende dels av antalet patienter, som kunna med fördel vårdas på E-avdelning resp. konvalescenthem, dels av den antagliga medeltiden för vistelsen i fråga. Då här två obekanta faktorer föreligga, var för sig svåra att uppskatta, särskilt kanske medelvärdtidens antagliga längd, har uppgift icke begärts för var och en av nämnda faktorer utan frå— gan ställts direkt om platsbehovet för eftervården.

Svar hava ingått från samtliga sjukvårdsberedningar respektive i städer utanför landsting från sjukhusdirektionerna (bilaga 1, sid. 62). En av sjuk— vårdsberedningarna (Västernorrlands län) anser sig icke kunna taga ställning till de utsända frågorna. Fjorton läns landstings sjukvårdsberedningar (Sö- dermanland, Östergötland, Jönköping, Kronoberg, Kalmar södra, Gotland, Kristianstad, Halland, Göteborgs och Bohus, Älvsborg, Värmland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten), vilka inhämtat yttranden från lasarettsdirek- tionerna, foga därtill egna yttranden, som samtliga gå i positiv riktning. l svaren från tre av senast uppräknade sjukvårdsberedningar (Kronoberg, Jämtland och Västerbotten) ges en siffermässig uppskattning för hela länet — för Jämtlands län dock Härjedalen undantaget _ av behovet för såväl efterbehandlingsplatser (F.-platser) som konvalescentplatser (K-platser). (tabell 3). Sju läns sjukvårdsberedningar (Uppsala, Kalmar norra, Malmö- hus, Skaraborg, Örebro, Kopparberg och Gävleborg) och samtliga städer utanför landsting, utom Stockholm, samt Karolinska sjukhuset överlämna utlåtanden från vederbörande lasarettsdirektioner eller förste stadsläkare utan egna yttranden. I flertalet fall hava frågorna besvarats för lasaretts- vården, i några fall även för tuberkulosvården, i det denna inbegripits i uppskattningen. Endast svaren från Bollnäs och Söderhamn angiva, att be- hov av platser för eftervård icke förefinnes. l Malmöhus län ges för Lunds lasarett en hög siffermässig uppskattning, medan behov förklaras saknas för flera av smålasaretten i länet. Samtliga övriga direktioners svar äro uteslutande positiva. Från Ljungby, Kristianstad, Lund, Halmstad och

• Sida 35
•  Original

TABELL Lt.

Uppskattat behov av anstaltsplatser för efterbehandling och konvalescentvård'. te städer utanför landsting?.

Landsting jam

Landsting

Uppskattat behov i abso- luta sitTror av

Efter— behandlings- platser (tf)—platser)

Konvale- scentvårds- platser (li—platser)

Antal A-platser för vilket E— och K—

platser beräknats

Antal invånare 1/1 1942 Antal A-platser enl. kol.

⁴ per 10 000 inv.

E» resp. K-platser

¹ % av antalet A-platser enl. kol. 4

Antal E- resp. K—platser per 10 000 invånare

livplatser K-plntser E-platscr K-platser

Uppsala län .......... Södermanlands län . .. . . .. ..... Jönköpings län ....... . ........ Kronobergs län ......... . . . . .. . Blekinge län Hallands län Jämtlands län utom Härjedalen. . Västerbottens län . .. .. . . ....... Norrbottens län . . . .. . . . Malmö ......... . .............. Norrköping ....................

_.

120 96 703 553 55 51 00" 73—80:! 5 484—10” 187—1887 minst 50” 70 68&

Ej uppskattat

10 71—727 Fj uppskattat

(538 675 584 385 432 484 331 678 455 630 390 138 525 193 066 243 267 151 436 145 343 151 973 125 464 221 563 219 897 157 462

71 150

40 35 24 25 30 32 26 30 21 40 55

(19) — 14 _ 12 — 144 34

13—14 — 15—17 — 18 3 28 11 (11) —— 11 —— 17 _—

"in taco

n—lnu

Endast för lasarett och sjukstugor.

Sanatorier och luberkulosavdolningar här icke medtagna.

Endast de län och städer, där vederbörande sjukvårdshercdning eller sjukhusdirektion gjort sitl'ermässig uppskattning av behovet för hela sjukvårds- området, hava mcdtagits.

Fördelning mellan efterbehandlingsplatser och konvalescentplatser c-j angiven.

En del K—platscr ingår i siffrorna 14 och 4 för E-platser, varför sillrorua 3 och 1 för Ill-platser äro för små. Därav 35—45 i Halmstad, 30 i Varberg och 8 i Kungsbacka.

Avser lasarettet i Östersund, 48 platser på kirurgiska avdelningen. Någon fördelning mellan de två kategorierna ej gjord. behandling och 10 platser för konvalescentvård å medicinska avdelningen.

Därav för Umeå lasaretts upptagningsområde 117 efterbehandlingsplatser och 60 konvalescentplatser, för Stensele 4—5 resp. 1—2, för Tärna 10 resp. 10 samt för Skellefteå 50 och för Bureå 5, de två sistnämnda uppgifterna ej grupperade på de olika kategorierna.

Varav 48 redan förefinnas st olika anstalter.

¹⁰ platser för efter-

• Sida 36
•  Original

TABELL 4.

Uppskattat behov av anstaltsplatser för efterbehandling och konvalescentvård vid lasarett.

Antalet . it?-platser . K-ptatser A—platser Lppskattat _ O; . Uppskattat _ 0, _ Sjukhusets namn för vilket E— antal 1 "0 av antal ! "” av antalet . antalet och qulatser E—platser lx-platser A—platser A—platser beräknats Akademiska sjukhuset ........ 038 120 10 — — Flens lasarett ................ 93 24 26 —— — Katrineholms lasarett . . . . . . . . 90 2—1 27 — —— Eskilstuna » ........ 299 40 13 — — Nyköpings » ........ 194 24 12 — _ — Eksjö » . .. . . .. . 64 25 —;- 30 — — Ljungby » ........ 120 10—15 8—125 10 8 Karlskrona » . .. .. . . . 272 — 8—10 — — Kristianstads » ........ 307 34 0 10— 1 .") 3 —4 Lunds » ........ 904 105—170 18—19 50—60 0—7 Halmstads » ........ 234 25—30 11—13 10—15 4—6 Karlstads » . .. .. .. . 30?) minst 45 12 _:. — — Örebro » ........ 467 (30 13 några — Mora » 110 — 25 — — Avesta » ..... ... 75 15—20 20—27 — — Umeå » . . . .. .. . 452 117 26 60 13 Skellefteå » . . . .. .. . 221 50 23 — — Malmö allmänna sjukhus . .. . 630 70 11 [mindre l — [ antal i Norrköpings lasarett .......... 390 50 13 — —

Umeå lämnas en sii't'ermiissig uppskattning av behovet för de båda slagen av platser (tabell :i). Stockholms läns landstings förvaltningsnts—kott har icke remitterat frågan om behovet av förevarande platser till direktionerna. men utskottet självt synes positivt inställt till saken. Från återstående två län (Blekinge, Västmanland) samt Stockholms stad ävensom från Serafimer— lasarettet och Akademiska sjukhuset i Uppsala överlämnas vederbörande läkares utlåtande, vilka samtliga gå i positiv riktning. I tabell 3 är det upp- skattade behovet av efterbehandlingsplatser satt i relation dels till antalet A-platser, beräknat per 10 000 invånare. och dels till befolkningstalet. l pro— cent av antalet A-platser växlar antalet E—platser, som ansetts behövligt. från 12 i Jönköpings län till 28 i Västerbottens län. På 10 000 invånare växlar det uppskattade behovet av E-platser från 3 i Jönköpings län till 8 i Väster- bottens län. Uppsala län har 9, men denna höga siff'a har sina speciella grun- der, i det att Akademiska sjukhuset är undervisningssjukhus och därtill i dess upptagningsområde ingår en del av Stockholms län. I siffran för E-platser i Jönköpings. Kronobergs och Blekinge län ingå ett antal konvalescentplat-

• Sida 37
•  Original

ser. Någon skarp gräns synes i allmänhet icke i utlåtandena dr-agas mellan E-platser och K-platser. Jämtland har angivit behovet av konvalescent- platser till 3 0/0 av antalet A-platser (1: 10 000 invånare), medan Västerbot- tens län rapporterat ett behov för konvalescentplatser av 11 0/0 av A-platser (3: 10 000 invånare).

Beträffande behovet av anstaltsplatser för efterbehandling och konvale— scentvård i städer utanför landsting har någon uppskattning av behovet av ifrågavarande platser icke gjorts för Stockholm och Göteborg. Direktionen över Allmänna sjukhuset i Malmö anser, att 70 efterbehandlingsplatser äro erforderliga för stadens räkning. Någon uppskattning av behovet av kon- valescentplatser för Malmö stads del har icke gjorts. Direktionen för Norr- köpings lasarett beräknar antalet platser till 68, men har icke delat upp be- hovet på de två kategorierna. Centrallasarettet i Gävle uppskattar behovet till 15—20 platser, likaledes utan kategoriklyvning.

Många sjukvårdsberedningar och direktioner hava översänt yttranden från ett flertal lasarett och sjukstugor. Det är av intresse att närmare stu- dera dessa utlåtanden. Sådana föreligga från läkarna vid 44 lasarett. I sju fall anges, att intet behov föreligger, i 37 uttrycker man sig mycket positivt. De negativa svaren gälla odelade lasarett med ett medeltal av 100 platser. Av de 37 positiva svaren hava 19 (tabell 4, sid. 36) lämnat en siffermässig uppskattning av E-platsbehovet, liggande mellan 9 och 39 0/o. Hälften av svaren angiva behovet liggande mellan 12 och 25 0/0 av antalet A—platser. Medianvärdet är 130/0. För de största sjukhusen ligger siffran vid 15 19 0/0. Fyra lasarett (Växjö, Karlshamns, Varbergs och Östersunds, bilaga 1) ge en gemensam siffra för summan av eftervårds- och konvalescentplatser och denna ligger i samtliga fall vid 15—22 0/0.

Läkarna vid 22 sjukstugor hava sökt göra en siffermässig uppskattning av E-platsbehovet. Sju sätta siffran till 0. Av dem finna fem, att behov ej heller föreligger för konvalescentplatser. Läkare vid övriga femton sjuk- stugor angiva behovet från en till 25 platser, vilket ofta ger en rätt hög pro- cent beräknat på sjukstugornas egna platser.

Om också, som synes av de givna utlåtandena, behovet av eftervårdsplat— ser uppskattas till mycket olika storlek, har genom utlåtanden- från samtliga län, från sjukvårdsberedningar, lasarettsdirektioner, lasarettsläkare och sjuk— stuguläkare, vilka, några få undantagna, varit uttalat positiva, behovet av efterbehandlingsplatser respektive konvalescentplatser blivit klart vitsordat.

De sakkunniga.

För de nordligaste. länen synes behovet av 15- och lvl-platser vara större än för övriga delar av landet. Orsaken torde framför allt vara de nordliga länens glesa bebyggelse och de stora avstånden.

• Sida 38
•  Original

Skulle man på grundval av de givna utlåtandena söka sätta en övre gräns för behovet av eftervårdsplatser, synes denna Övre gräns för riket, frånsett de två nordligaste länen, kunna sättas till 20 0/0, och för de båda nordli— gaste länen till 25 0/0 av antalet tillgängliga A-platser. Härvid är då icke hänsyn tagen till den olika graden av utbyggnad av lasarettsvården i olika län.

Skulle nyss angivna Övre gränser uppnås, skulle detta betyda, att varje lasaä rett i landet med undantag av Norrbottens och Västerbottens län, som. nådde en storlek av 200 platser, skulle förses med en E-avdelning om 40 platser 20 mx 200=40. För att ett lasarett i de två nordligaste länen ensamt skulle hava behov av en E-avdelning med 40 platser, borde lasarettets storlek vara omkring 160 vårdplatser. Med dessa krav skulle sjutton lasarett få en P1- avdelning, femton lasarett två, två lasarett tre, tre lasarett fyra, tre lasarett fem och två lasarett sex E-avdelningar. 42 lasarett skulle således kunna bära 92 E-avdelningar om 40 patienter, vilket skulle betyda 3 680 E-platser. Dessa större lasarett representera något mer än 80 procent av rikets lasa— rettsplatser. Återstående smålasarett och sjukstugor skulle kunna betinga högst 20 If.-avdelningar om 40 platser: 800 E-platser. Denna siffra är att anse såsom för hög, då vissa sjukstugor och smärre lasarett angivits själva » i viss mån tjäna som efterbehandlingssjukhus, antingen på grund av att de ofta icke äro fullbelagda eller på grund av arten av de fall. som där vårdas.

När t 11 h e r k u ] o s v ä r (1 e n medtagits vid frågornas besvarande. sy- nes detta icke givit anledning till ändring i de för lasarettsvården angivna procentsiffrorna. Frågeformuläret synes dock icke varit remitterat till sana- torieläkarna. En motsvarande beräkning, som ovan skett för lasaretten, visar, att 13 sanatorier äro av den storlek (200 platser för landet frånsett Norr- bottens och Västerbottens län och 160 platser för dessa län), att de kunna bära minst en efterbehandlingsavdelning om 40 vårdplatser, då man räk— nar med ett antal E—platser, som är 20 respektive 25 0/0 av platsantalet pä sanatorierna. 4 sanatorier skulle kunna förses med två li-avdelningar om 40 platser. Dessa 13 större sanatorier representera ungefär hälften av hela anta— let A-platser vid sanatorier inom riket. Totalantalet A—platser för lungtub-er- kulos är 7161. Det beräknade antalet E-avdelnjngar om (9 + 4 )( 2=l 17 skulle alltså representera hälften av det uppskattade behovet. som i själva verket skulle utgöra 34 avdelningar om 40 platser eller 1360 platser. Det finge bli beroende av särskild utredning, var den senast berörda hälften av dessa E-avd—elningar skulle förläggas, sannolikt i anslutning till olika central— sanatorier.

En beräkning som den ovanstående måste emellertid taga hänsyn till yt- terligare faktorer. I fråga om tuberkulosvården äro många särskilda syn- punkter att taga i beaktande. Just nu och för det närmaste årtiondet eller

• Sida 39
•  Original

något längre kommer till följd av den tilltänkta och redan påbörjade under— sökningen av hela folket med hjälp av skärmbildsfotografering behovet av platser inom tuberkulosvården att göra sig särskilt gällande. Därefter kan man hoppas, att platsbehovet skall hastigt nedgå. Frågan diskuteras bland sakkunniga i vilken mån det ökade platsbehovet den närmaste tiden hör till- godoses genom en förkortning av vårdtiden för samtliga sanatoriefall, ge- nom nybyggnad eller genom en förening av dessa båda. Anförda förhål- landen synas närmast tal-a för att i den mån en nybyggnad av sanatorie— platser är behövlig, denna sker i sådan form, att de nyuppförda byggnader- na i sinom tid lätt kunna finna annan användning. Detta synes vara för- hållandet med de enligt av de sakkunniga presenterade ritningar uppförda E-avdelningarna.

Om E-avdelningarna inom lasarettsvården i allmänhet behöva och böra erbjuda endast sysselsättningsterapi, komma de inom tuberkulosvården att behöva erbjuda även yrkesutbildning. Särskilt inom den nordliga delen av landet betyder en genomgången tuberkulos ofta ett behov av omskolning, då t. ex.. skogsarbete är alltför hårt för en sådan patient. Detta skulle kräva ett visst samarbete mellan olika landstingsområden med hänsyn till place- ringen av E-patientema, då vid varje centralsanatorium endast en eller ett fåtal yrkeslärare kunna tänkas anställda i anslutning till de byggda E-av- delningarna. Slutligen är det möjligt, att antalet E-platser inom ett län kan påverkas av antalet B—platser, även om dessa två kategorier hava olika upp— gifter, ej minst inom tuberkulosvården. Antalet B-platser är för närvarande 1880, men dessa äro mycket ojämnt fördelade mellan de olika länen, och åtskilliga hava icke några B-platser alls.

De sakkunniga erinra om att en eftervårdspatient inom tuberkulosvården i genomsnitt vårdas längre än en sådan patient inom lasarettsvården. Frågan om utsträckningen av E-vården inom tuberkulosvården och fördelningen av E—avdelningarna mellan de olika sanatorier—na synes därför böra göras till föremål för fortsatta överläggningar. Dessa synas i första hand böra föras mellan Svenska Nationalföreningen mot tuberkulos, direktionerna för jubi— leumssanatorierna, Svenska Landsting-sförbundet och Svenska Stadsförbun- det. Under sådana förhållanden ingå. de sakkunniga icke på ytterligare beräkningar om antalet E-platser för tuberkulosvården eller den kostnad för statsverket de kunna komma att medföra.

En kontroll av given uppskattning av E-platser inom lasarettsvården er- hålles genom att taga den siffra, som av olika landsting angivits såsom re- presenterande behovet av E-platser, och sätta den i relation till befolknings- talet. Som framgår av tabell 3 kolumn 9 sid. 35 kan siffran för den större delen av landet sättas till 5 och för de två nordligaste länen till 8 per 10 000 invånare. En sådan beräkning ger ett antal platser av cirka 3 400, av vilka 9 enheter om 40 platser räknas för Norrbotten och Västerbotten och 76 en-

• Sida 40
•  Original

heter om 40 platser för den övriga delen av riket. Det synes sannolikt, att man med ledning av denna beräkning jämfört med den föregående skulle kunna utgå från denna siffra, 3 400 cfterbehandlingsplatser vid lasaretten. som ett ungefärligt mått på det nu aktuella behovet av sådana platser. En fördelning av dessa efterbehandlingsplatser på olika kategorier av dylika blir osäker. De sakkunniga göra som bas för kostnadsberäkningarna det antagandet, att minst 400 platser komma på barnavdelningar, represente— rande t. ex. 10 avdelningar :] 40 platser eller 20 avdelningar a 20 platser. medan 3000 platser beräknas för vuxna efterbehandlingspatienter, obser— vationspatienter och blivande mödrar, samt förutsätta vidare, att i genom- snitt 25 procent av dessa platser eller 750 komma att reserveras för reuma— tikervårdens behov.

Antalet huvudmän, som kunna väntas komma att begära statsbidrag till efterbehandlingsavdelningar vid lasarett, torde sannolikt uppgå till vid pass 30 eller i det närmaste samtliga. De sakkunnigas uppskattning av det ak- tuella behovet skulle enligt ovanstående innebära två till tre allmänna E- avdelningar på varje huvudman. Det är möjligt att denna beräkning är- hållen i underkant. Alltför många subjektiva moment ingå i beräkningarna. för att dessa skola kunna erhålla någon större grad av säkerhet. I anled- ning härav hava de E—avdelningar, som kunna beräknas bliva uppförda vid anstalter, som ägas av staten eller för vilka staten i sista hand bär ansvaret (vanföreanstalter) icke givit anledning till några särskilda beräkning-ar.

Behovet av K-platser.

De inkomna uppgifterna tillåta icke en beräkning av behovet av platser på k 0 11 v al e 5 c e n th em. De sakkunniga anse sig icke böra utan säk- rare bas försöka en uppskattning.

Självfallet innebär det icke någon besparing att utbygga eftervården i större utsträckning än vad behovet betingar. Detta påpekas i några av en- quétesvaren. Från Östergötlands län rekommenderas att bygga ut denna vårdform etappvis. Där man icke anser sig kunna säkert bedöma behovet. torde en viss försiktighet vid utbyggnaden av antalet eftervårdsplatser vara befogad.

Sammanfattning.

De sakkunniga diskutera på basen av inkomna yttranden E- och K-plats— behovet och göra försök till uppskattning av det förstnämnda.

• Sida 41
•  Original

Kap. V. Förslag till efterbehandlingsavdelningar.

A) E-avdelningar vid lasarett.

Vid utarbetandet av förslagsritningar till efterbehandlingsavdelningar ha- va de sakkunniga i första hand avsett att genom exempel visa, att dylika avdelningar kunna utföras till en avsevärt lägre kostnad än vanliga sjukhus-.Wdelningar t.-t-avdetningar). De sakkunniga avse således icke att framlägga typritningar att tända till ovillkorlig efterrättelse vid utförande av sådana avdelningar. Det är utan vidare klart, att konkreta ritningsför- slag måste anpassas efter de i varje särskilt fall föreliggande förutsättning- arna i fråga om tomtens storlek, dess läge i förhållande till väderstrecken. markens lutning samt möjligheterna att utnyttja huvudsjukhusets behand— li'ngsavdelningar och driftcentraler såsom pannanläggning, kök och tvätt.

Den eftersträvade kostnadsminskningen avser icke endast den besparing, som kan vinnas därigenom att efterbehandlingsavdelningen kan anslutas till huvudsjukhusets ovan nämn-da driftcentraler och utnyttja dess behand- lingsavdelningar, utan även den. som vinnes genom sparsamhet vid plane- ringen av själva vårdavdelningen.

Program . Vårdavdelningarnas storlek.

Såsom lämplig vårdenhet betraktas med hänsyn till personal och bitit- rymmen en avdelning om cirka 40 patienter. Hur många sådana. avdel— ningar, som behövas, är naturligtvis beroende av huvudsjukhusets storlek. De minsta efterbehandlingssjukhusen utgöras således av en enda dylik av— delning, de större av två eller flera kombinerade till en anstalt.

Patientrum. al Antalet patienter per sjukrum.

En verksam åtgärd för nedbringande av bruttogolvytan är patienternas sammanförande på stora sjuksalar. Större sådana än fyra-sängsrum anse de sakkunniga icke böra förekomma på efterbehandlingsavdelningar, då det här är fråga om patienter från sjukhusets olika avdelningar och ett relativt stort antal en— och t *ä-sängsrum måste i hög grad öka avdelningens använd- barhet. En-sängsrum äro erforderliga, särskilt i den mån avdelningen kan komma att utnyttjas för enklare utredningsfall, som möjligen kunna vara infektiösa, eller för fall, som i särskilt hög grad böra skyddas mot infek— tionssjukdomar, t. ex. blivande eller nyförlösta barnaföderskor. De sakkun- niga anse det också vara viktigt att patienterna beredas vila och ro genom största möjliga avskildhet.

• Sida 42
•  Original

Golvytan i sjukrummen kan nedbringas under vanliga normer därigenom att sängarna utan olägenhet för vården kunna ställas utmed väggarna med hänsyn till att patienterna äro uppegående. Å andra sidan uppställes önske- målet, att varje patient skall hava ett skåp för sina kläder och andra till- hörigheter samt att i varje rum skall finnas bord och sittplats.

r) Tvättanordningar.

Patienterna böra beredas möjlighet att tvätta sig skyddade mot insyn an- tingen genom anordnande av ett särskilt, genom skärmar avdelat tvättrum eller därigenom att sjukrummen förses med tvättställ. vilka i fråga om två- och fyra-sängsrummen böra placeras så, att patienterna kunna göra toalett ostörda.

Dessa frågor angående sjukrummens utformande ha särskilt beaktats i av arkitekten G. Birch-Lindgren företagna utredningar. till Vilka de sakkun— niga (sid. 43) återkomma.

D a g r 11 m höra med hänsyn till att patienterna vistas uppe vara ganska rymliga. Dä emellertid icke alla patienterna behöva vistas här på en gång, torde en golvyta av cirka 1 m'-2 per patient vara tillräcklig.

P e r s on a 1 b 0 sta d 5 r 11 m bör inredas med direkt ingång från trap- pan, för det fall, att någon av personalen skall bo å avdelningen. Skulle rummet icke behöva användas för detta ändamål, kan det utnyttjas som patientrum.

B i 1 0 k al ern a kunna reduceras till vad som motsvarar behovet på ett enkelt hotell.

a) W.C. skilda för män och kvinnor motsvarande en NVC-stol för tio till fjorton patienter erfordras. Härvid påpekas, att reumatiska patienter ofta behöva en något förhöjd iV.C.-stol och tillräckligt utrymme för att kunna sitta även med rakt knä eller stel höft.

b) S t ä dru m med utslagsback, arbetsplats för rengörine, plats för för- varing av städningsredskap och nödvändiga förbrukningsartiklar. Däremot behövas inga anordningar för bäckentömning. Mera skrymmande förråd såsom för madrasser och filtar torde utan större olägenhet kunna för—läg- gas till vinden.

B e h a n d 1 i n g 5 1 0 k a le r kunna uteslutas under förutsättning att hu- vudsjukhusets kunna utnyttjas.

Vaktrum tillika expeditionsrum anordnas, i vilket även medicinför- rådet kan förvaras i lämpliga skåp. Vaktrummet kan även användas av läkaren för- samtal med patienter och för enklare undersökningar.

K a p p r u m anordnas invid huvudingången.

• Sida 43
•  Original

K o r rid o r e 11 s bredd kan minskas till 1,5 m, då endast mycket sällan transport av en liggande patient torde förekomma.

Utom h u v 11 (1 t r a p p a n bör enligt de sakkunnigas mening i en bygg- nad om två eller flera våningar anordnas r e s e r v t r a p p a i enlighet med gällande föreskrifter för hotell och pensionat. Under samma förutsättning är det ett önskemål att p e r s 0 11 h i s 5 (för tre—fem personer) anordnas, då en del av patienterna kunna hava svårt att gå i trappor.

M a ts al med tillhörande serveringskök kan, då patienterna äro uppe- gående, vid lämplig terräng förläggas till souterrainvåningen. För serve— ringens underlättande och besparing av personal ifrågasättes anordnandet invid serveringsköket av en bardisk, vid vilken patienterna kunna betjäna sig själv: .

A rl) e. l 5 rum med tillhörande förrådsrum inrättas för patienternas sys- selsättande med t. ex. enklare snickeri, vävning eller bokbinderi. Om behöv— lig storlek på dessa lokaler föreligger knappast någon erfarenhet, varför i souterrainvåningen återstående tillgängligt utrymme torde böra reserveras för detta ändamål.

Badrum samt snyggningsruni liksom förvarings- r 11 m f ö r p a t i e n t e r n a s k l ä d e r och övrig: förrådsrum kunna likaledes förläggas till souterrainvåningen.

S k y (1 (1 5 r 1.1 m anordnas av föreskriven omfattning i förhållande till patienternas antal eller också lämnas anvisning om erforderliga åtgärder för att vid behov kunna använda andra lokaler för detta ändamål.

V ä n i n g 5 h 6 j (1 e 11 kan i patientvåningarna med hänsyn till rummens ringa djup och patienternas låga antal vara 2,1 rn och kan i souterrainvä— ningen minskas till ”2.8 m.

Alternativa förslag .

För att belysa föreliggande problem angående sjukrummens utformande har av arkitekten G. Birch-Lindgren, som medverkat även vid utformandet av programmet, upprättats flera alternativa förslag till skissritningar till en efterbehandlingsavdelning om 42 sängar.

Alternativa lösningar av tvättställsfrågan. Ritning- arna hava till en början utförts enligt två olika alternativ. Dessa skilja sig från varandra huvudsakligen däruti, att i det ena alternativet tvättställ an- ordnas i varje patientrmn, varigenom särskilt tvättrum kan uteslutas. I det andra alternativet saknas tvättställ i patientrumrnen, varför särskilda tvän- rum för män och för kvinnor föreslås. Om tvättställ anordnas i varje rum har det visat sig nödvändigt att göra golvytan i två- och fyra-sängsrummen större än. som eljest erfordras, medan utrymmet för särskilt tvättrum inbe- sparas. En jämförelse mellan totala golvytorna i de olika alternativen. som '

• Sida 44
•  Original

båda avse tvåväningshyggnader, har givit vid handen, att alternativet mcd tvättställ i sjukrummen medgivit en besparing av cirka 4 m2 total golvyta per våning. Oavsett att sålunda detta alternativ ger en något mindre bygg— nad, vilket måhända ur kostnadssynpunkt uppväges av ett något dyrare rörledningsnät, synes detsamma vara att föredraga ur den synpunkten, att större rörelsefrihet erhålles vid avdelningens beläggning med olika kön.

De sakkunniga hava särskilt av sistnämnda skäl stannat vid att förorda alternativet med tvättställ i varje sjukrum.

Arkitekten Birch—Lindgren har med iakttagande härav uppgjort alterna- tiva ritningar, Vilka återgivas efter bilagorna.

En del övriga frågor angående planläggning och kostnadsberäkning be- röras i en särskild av arkitekten Birch-Lindgren verkställd utredning, som här följer.

Utredning ut Birch-Lindgren rörande kostnaderna för en »E-avdelning» med 42 sängplatser utförd enligt av de sakkunniga uppställda alternativ. lftredningens ändamål.

Avsikten har varit att klarlägga. huru kostnaderna för en viss avdelning. alt. A, uppförd i två våningar, ändras om antingen sjukrummens storlek ökas med 10 0/o, alt. B, eller proportionen mellan stora och små sjukrum ändras, så att de förr-as antal ökas på bekostnad av de senares, alt. C, eller avdelningen uppföres i endast en i stället för två våningar, alt. D.

De alternativa förslagen.

Alt. A har framkommit som resultat av en noggrann anslutning till de uppställda kraven och under största möjliga hänsynstagande till sparsam- heten utan åsidosättande av dessa k 'av. En beskärning av detta alternativ på ena eller andra sättet anses med andra ord medfö'a oproportionerligt stor inskränkning i avdelningens användbarhet.

t rzlt. B hava sjukrummens storlek ökats med 10 0/o, varigenom deras an— vändbarhet och patienternas trevnad givetvis väsentligt stegrats. Den större golvytan har vunnits genom att rumsdjupet ökats. Detta medför självfallet motsvarande ökning av en del andra utrymmen, t. ex. bilokaler och trappor. ehuru en ökning av dessa, även om den medför vissa fördelar, eljest icke är behövlig. Planlösningen är i övrigt helt lika alt. A.

I alt. C har antalet sjukrum för fyra sängar ökats från 4 till 8, sjukrum— men för t'ä minskats från 10 till 4 och enkelrummen minskats från 6 till 2. Detta anses innebära en ur sjukvårdssynpunkt väsentligt minskad an— vändbarhet, och avsikten har varit att utröna, i vilken utsträckning en så- dan anordning motsvaras av en ekonomisk vinst. En dylik ändring av sjuk- . rummens storlek och antal medför. att planlösningen måste ändras. Detta

• Sida 45
•  Original

? | t i

yttrar sig huvudsakligen i en omplacering av vissa sjukrum. Byggnadens längd minskas härigenom med 2,10 m.

Alt. D avser en envåningsbyggnad, vilket medför vissa rätt stora änd— ringar i planlösningen. Sålunda kan trappornas antal begränsas till en enda och hiss uteslutas. (Att märka är dock, att för den händelse en framtida påbyggnad förutses, redan från början plats för ett hisschakt och minst en ytterligare trappa bör finnas.)

Övriga förutsättningar.

Förutom ändringar, som betingats av de förhållanden, vilka skola belysas, hava så få sådana som möjligt gjorts i planerna. Där ändringar varit nöd— vändiga, hava utrymmena i fråga gjorts så likvärdiga som möjligt. Likaså hava givetvis kostnaderna räknats efter fullt likvärdiga materialföreskrifter.

Allmänna antaganden.

Av uppenbara skäl har antagits, att i samtliga fall byggnadsplatsens lut- i'iingsförhållanden, undergrundens beskaffenhet m. m. varit fullt likartade och gynnsamma. Vidare har förutsatts, att kostnaderna för yttre ledningar, vägar o. s. v., varit helt lika, varför de uteslutits i samtliga beräkningar. Slutligen hava kostnaderna för ritningar, kontroll och administration ute— slutits vid jämförelsen, då de pläga vara proportionella mot de egentliga byggnadskostnaderna och sålunda icke inverka på relationen mellan de jämförda resultaten.

Kostnaderna hava räknats med i mars 1944 gällande stockholmspriser.

Tillvägagångssätt.

För att uppnå möjligast exakta resultat hava alternativen ritats i skala 1:100 med däri omsorgsfullt studerade detaljer. Därefter hava för de olika bjälklagsspännvidderna uppgjorts särskilda konstruktionsritningar av ingenjör-sfirman Jacobsson & Wlidmark. För värme, vatten och avloppsled- ningar hava konstruktionsritningar uppgjorts till samtliga alternativ av en- trepenadfirnian Björklund & Wedin, som därefter detaljberäknat desamma. Chefen för AEst installationsavdelning, ingeniör Sven Swärd, har uppgjort konstruktionsritningar och kostnadsberäkningar för elinstallationerna. Byggmadskostnaderna slutligen hava beräknats av Tolls Byggnads A.-B.

Såväl specialritningar som samtliga beräkningar hava sålunda utförts av på området synnerligen erfarna personer och firmor.

Resultat.

En sammanställning av de nämnda firmornas beräkningar ger följande resultat för de alternativa förslagen.

• Sida 46
•  Original

Alternativ

Beräknade kostnader Skillnad i förhäll. till A

Byggnadsarb. Värme. sanit. Elinstall. Summa Totalt Per pat.

........ 172 000 25 050 15 700 212 750 — —- B ........ 180 000 25 710 15 740 221450 + 8 700 +207 C ........ 159000 23000 15150 197150 —15600 ——371 D ........ 181000 26 410 7150 214 560 + 1810 + 4.3

Vad de'verkliga byggnadskostnaderna beträffa, erhållas de, om till de ovan beräknade lägges kostnaden för oförutsedda utgifter, ritningar, arvoden och kontroll, vilka torde höra beräknas till c:a 12 0/0. Därigenom erhålles. för:

Totalkostnad m3 kr/ 1113 Kostnad/säng Alt. & 238 280 2 818 84,50 5 673 >> B 248 024 3 008 82,45 5 905 >> C 220 808 2 631 83,90 5 257 » D 240 307 2 600 92,42 5 719

Allt exklusive yttre ledningar, planering och terrängarbeten samt "tomt. Totalkostnaderna äro, som nedan nämnts, beräknade med stockholms- priser. På grund av olika förhållanden såsom material- och transportpri- ser, arbetslöner m. m. kunna totalkostnaderna variera väsentligt åt olika platser i landet. Därvid inverkar även klimatet, vilket kan kräva en mer värmeisolerande yttervägg än som behövs i Stockholm och omvänt.

För t. ex. Jönköping kan, enligt inom statens byggnadslånebyrå verk- ställd utredning, beräknas en c:a 9 0/o lägre kostnad, varigenom kostnaderna för alt. A reducerats till 193 000 kr. eller 4 600 kr./säng och övriga i samma proportion, allt exklusive oförutsedda utgifter, ritningar, arvoden och kon- troll. '

Kostnaderna äro räknade för utförande i sten. De kunna även för vissa fall tänkas reducerade genom att byggnaden uppföres av trä.

En direkt jämförelse med kostnaderna för en säng & en lasarettsavdelning låter sig icke utan vidare göra. Man kan visserligen jämföra en byggnads- kropp för en E-avdelning med en sådan, där utrymmena givits det antal, den storlek och den byggnadstekniska standard m. in., som kräves för att de skola motsvara anspråken på en A-avdelning år ett lasarett. En över- slagsberäkning visar då, att besparingen i byggnadskostnad blir 20 a 30 %. En sådan jämförelse har dock endast teoretiskt intresse, ty med nya A- platser å ett lasarett följer, enligt vad erfarenheten visat, alltid betydande anspråk utöver dem, som måste ställas på själva avdelningen som sådan. Det torde därför icke innebära någon överdrift, om anläggningskostnaderna för en E-plats beräknas till högst hälften av en motsvarande A-plats.

• Sida 47
•  Original

Det framgår, att 10% ökning av sjukrummens golvyta (alt. B) och där- med av vissa övriga lokaler medför en ökning av byggnadskostnaderna med endast 4,10/0. Ökningen av sjukrumsytan med 10 0/o medför dock endast 7 0/0 ökning av den bebyggda ytan och därmed av byggnadsvolymen. Man filmer sålunda, att den ökade byggnadsvolymen kostar 45: 80 kr./m3 d. v. s. något mer än hälften av kubikmeterpriset för alt. A, närmare bestämt c:a 53 % därav.

Den minskning av kubikinnehållet, som alt. C innebär, vinnes genom en minskning av byggnadens längd med 2,10 m, varigenom den totala, be— byggda ytan minskas med 21,45 m2 eller c:a (3,8 0/0. Därigenom har emeller- tid vunnits 7,3 0/0 besparing av byggnadskostnaderna, d. v. s. besparingen blir något större, än vad som svarar mot volymminskningen multiplicerat med mi)-priset. Detta kan förefalla egendomligt, men har sin förklaring i, att de större rumsenheterna förutom byggnadens förkortning medfört färre mellanväggar, tvättställ, dörrar 0. s. v. i den återstående delen.

Alt. ]) slutligen har visat sig endast obetydligt dyrare än A. Detta för— klaras bl. a. av att hissen uteslutits, vilket enbart för maskininstallationen innebär en kostnadsminskning av c:a 8 000: —— kr. Dä emellertid ett så stort hus icke torde böra uppföras utan att möjlighet beredes till framtida på— byggnad, måste man säkerligen i de flesta fall räkna med att plats för hiss och ytterligare minst en ev. två trappor medtagas redan från början, var- igenom envåningsalternativet blir väsentligt dyrare än samtliga tvåvånings— alternativ. Eventuellt måste även möjlighet beredas till ökade källarloka- ler, och sålunda en större del av källaren utschaktas redan från början.

Stockholm den 12 april 1944. Gustaf Birch—Lindgren.

Sjukrummens golvyta i de alternativa förslagen.

De sakkunnigas huvudförslag (Alt. A, sid. 44, 46), upptar rum med föl— jande golvytor: enkelrum c:a 8,9 mg, tvåsängsrum c:a 13,5 m2 och fyrasängs— rum c:a 21,5 m2.

Att nämnvärt underskrida dessa ytmått synes medföra väsentliga olägen- heter och minska de möjligheter till trevnad, som man har rätt att kräva även i en enkel anstalt. Ännu en synpunkt talar för att icke pressa rums— måtten alltför långt. En minskning av golvytan ger nämligen icke en mot— svarande ekonomisk Vinst.

I alternativ B äro sjukrummens golvytor ökade med 10 0/o. Kostnadsskill— naden mellan de båda alternativen A och B uppgår till 4,1 0/0

• Sida 48
•  Original

Patienternas fördelning på större och mindre sjukrum i alternativa förslag. Huvudförslaget (Alt. A) innehåller 4 rum för 4 patienter, 10 rum för 2 patienter och 6 rum för 1 patient och torde kunna betecknas såsom tillfreds- ställande ur differentierings- och isoleringssynpunkt. Ett alternativ (Alt. Cl upptar 8 sjukrum för 4 patienter, 4 rum för 2 patienter och endast 2 rum för ] patient. Detta medger en besparing av byggnadskostnaderua uppgående till 7,3 0/0. Det synes dock böra betecknas som ett extremt förslag, som icke ger tillräckliga isoleringsmöjligheter och därför icke kan av de sakkunniga rekommenderas. Vid uppgörande av ritningar för ett konkret fall torde möjligen en medelväg mellan dessa båda alternativ kunna övervägas t. ex. med följande fördelning av patienterna: 6 rum för 4 patienter, 6 rum för 2 patienter och 6 rum för 1 patient. Besparingen i jämförelse med att. A torde dock i så fall komma att reduceras till några få procent.

Avdelningens utförande såsom en- eller tvåvåningsbyggnad i de alternativa förslagen.

Vid planering av en fristående vårdavdelning uppkommer givetvis frågan. om det är lämpligast att bygga en- eller tvåvåningshus. En avdelning i ett enda plan erbjuder fördelar ur brandsäkerhetssynpunkt och anses vara lät- tare att övervaka. Någon nämnvärd lokalbesparing kan därvid knappast ifrågakomma, då en sådan avdelning för ett 40-tal patienter eller däröver under alla förhållanden blir så lång, att bl. a. två städrum torde bliva be- hövliga. Två NVC-avdelningar måste i varje fall anordnas med hänsyn till olika kön.

För en förläggning i ett plan kan möjligen anföras den synpunkten, att om krav resas på att skilja olika kön från varandra, större smidighet skulle kunna uppnås vid fördelningen av rummen, i det att något eller några rum skulle alternativt kunna förläggas till den ena eller andr:- avdelningen. Ul- l'örda ritningar ha ut emellertid visat, att praktiska s 'årigheter härvid upp— stå för planlösningen. Dä nu av andra skäl tvättställ anbringas i patient- 1'uminen och den personliga toaletten utföres i dessa, hava de sakkunniga icke funnit nödvändigt fasthålla vid ett strängt åtskiljande av könen i olika avdelningar. Därmed bortfaller också nämnda fördel av en förläggning av hela avdelningen i en våning.

Vid begränsat tomtutrymme kan en tvåvåningsbyggnad vara den enda möjliga lösningen. Det är- vidare uppenbart, att en tvåvåningsbyggnad är billigare i uppvärmning, vilket särskilt i landets nordligare delar har be- tydelse. En byggnad i två våningar medför cirka 45 0/0 besparing av grund— och takytor samt även en viss minskning av sammanlagd bjälklagsyta. Men då de sakkunniga anse, att ett tvåvåningshus helst bör utrustas med en per— sonhiss (för tre-wfem personer) och i överensstämmelse med gällande före- skrifter för hotell och pensionat måste förses med en reservtrappa, redu-

• Sida 49
•  Original

ceras denna vinst. Kostnaderna för dessa anordningar omintetgöra likväl icke hela ovannämnda vinst av byggnadens uppförande i två våningar. I sin ovan anför—da utredning upptar arkitekten G. Birch-Lindgren även ett förslag till efterbehandlingsavdelning utförd som en envåningsbyggnad (Alt. D), vilket vid jämförelse med huvudförslaget (Alt. A) visar sig vara något dyrare än detta.

Modifikationsmöjligheter.

Förslaget till efterbehandlingsavdelning, som innehåller 42 sängar, är så konstruerat, att ett antal sjukrum utan svårighet kan tilläggas eller uteslutas.

Förslaget kan också modifieras genom att i båda våningarna de två tvä— patientrummen intill enpatientrummen kunna ersättas av tre enpatientrum, varigenom dock en patientplats i varje våning förloras. Om behovet av vårdplatser väsentligt överstiger det antal av 42, för vilket den föreslagna byggnaden är beräknad, kan densamma dubbleras. Härigenom erhållas två vårdavdelningar, vardera i ett våningsplan med sammanlagt cirka 80 pa- tienter. Då emellertid reservtrappa och hiss ej behöva dubbleras, kommer denna anläggnings längd att understiga huvudförslagets dubbla längd, vil- ket medför en ur kostnadssynpunkt fördelaktig reduktion av bruttogolv— ytan per patient.

En anstalt för cirka 120 patienter kan utföras i form av trevåningshus en— ligt samma grundplan. På de speciella problem, som uppstå vid sådana större anstalter, anse sig de sakkunniga icke böra ingå.

Byggnadens tekniska konstruktion har varit föremål för särskilt övervägande. De sakkunniga anse sig likväl icke höra lämna detal- jerade anvisningar härom. Att byggnader av mer än två våningars höjd böra uppföras av sten är ju klart. Eljest böra olika utföranden kunna ifrå- gakomma med hänsyn därtill, att i olika delar av vårt land kraven på ytter- väggarnas värmeisolering, priserna på byggnadsmateriel o. s. v., äro olika. Såväl stenhus som trähus kunna och böra sålunda ifrågakomma. Det bör för varje särskilt fall undersökas, vilket byggnadssätt, som medför de stör- sta ekonomiska fördelarna, och andra synpunkter vägas däremot. En enkel standard bör enligt de sakkunnigas mening tillämpas såväl i fråga om be- handling av väggar, golv m. m. som i fråga om snickerier, beslag, sanitär inredning o. s. v. Mot vatten motståndskraftig golvbeläggning under tvätt- ställ hör användas. Patientrummen böra kunna låsas inifrån men också av personalen öppnas utifrån.

B y g g 11 a d sk o s t n a d e r n a för huvudförslaget (Alt. A) utfört i te— gel utgöra säsom det framgår av arkitekten G. Birch-Lindgrens utredning enligt i mars 1944 gällande stockholmspriser _— frånsett kostnaderna för tomt, yttre ledningar, planering och terrängarbeten —— 238 280 kronor. Den- na kostnad motsvarar vid en beläggning med 42 patienter 5 673 kronor per

• Sida 50
•  Original

säng. Den genomsnittliga kostnaden för efterbehandlingsavdelningarna vid rikets lasarett utom Stockholm torde sålunda icke behöva överstiga 5000 kronor per säng vid nuvarande prisläge. Även om siffrorna icke äro direkt jämförbara, erinra de sakkunniga om att senast byggda lasarett dragit en kostnad av 18 000—20 000 kronor per säng. Som mera direkt jämförelse— tal nämnes, att den senare delen av kvinnokliniken i Uppsala, som i vå- ningarna inrymmer endast vårdavdelningar, kostat 15 000 kronor per säng.

B) E-avdelningar vid sanatorier.

Då frågan om efterbehandlingsavdelningar för tuberkulöst sjuka redan varit föremål för övervägande inom Svenska Nationalföreningen mot tuber- kulos, som föranstaltat om särskild utredning om eftervården av tuberku- lösa, hänvände sig de sakkunniga till nationalföreningen i och för samar— bete. Detta samarbete har sedan i april 1943 lett till utarbetande genom nationalföreningens försorg och efter dess direktiv av ritningar till E-pavil- jong vid sanatorier av arkitekt G. Birch-Lindgren, vilka återfinnas efter bilagorna.

Beträffande dessa ritningar är att märka, att å ena sidan rum för mer än två sängar icke förekommer, å andra sidan golvytan i både "två-sängs- och en-sängsrummen gjorts något mindre än i de sakkunnigas huvudförslag. Beträffande planläggningen märkes i övrigt, att patienterna beräknas intaga ; sina måltider i den å varje sanatorium förekommande matsalsavdelningen. * Sär—skild matsal förekommer sålunda ej i ritningsförslaget, däremot inne- 1 fattar detsamma en ligghall. Förslagsritningen avser ett trähus i två vå- ! ningar. ,

Då kostnadsökningar respektive -minskningar på grund av ovannämnda skiljaktigheter i jämförelse med de sakkunnigas alt. A ungefär uppväga var- andra bliva totalkostnaderna med nuvarande prisnivå för en E-paviljong med arbetslokaler för tuberkulösa ganska nära sammanfallande, eller för det ; förstnämnda förslaget (42 sängar i stenhusl c:a 5 700 kronor, för det sist- nämnda 5100 kronor (44 sängar i trähus).

Nationalföreningens styrelse, inom vilken det huvudsakliga arbetet med denna fråga omhänderhafts av professor emeritus Einar Key, sanatorieöver- läkaren Sigurd Berg och sekreteraren i föreningen, medicine doktorn John Lundquist i samarbete med arkitekten, har godkänt nedan intagna anvis- ningar till dessa ritningar och i eirkulärskrivelse till landstingens hälso- och sjukvårdsberedningar samt till stadsfullmäktige och sjukhusdirektio-ner i städer, som icke deltaga i landsting, i oktober 1943 utsänt meddelande, att ritningar och anvisningar kunna erhållas genom nationalföreningen.

• Sida 51
•  Original

I'. M. ang. ritningar till E-paviljong för the" vid sanatorier. (justerad efter byggnadskostnader i början av år 1944)

Förslaget är ritat så, att byggnaden kan uppföras med 44- eller 52 sängar, ev. ännu fler blott genom huvudbyggnadens och ligghallens förlängning med erforderligt antal rum, resp. liggplatser. Anläggningen kan vidare uppföras med eller utan arbetssalar utan ändring av planen i övrigt. Salama äro så dimensionerade, att de kunna, om de uppföras framdeles, utan svårigheter i endera eller båda våningarna, helt eller delvis inredas till patientrum.

Beträffande utförandet kan ifrågakonnna sten eller trähus, ligghall av betong eller trä. Hänsyn måste också vid ett ev. utförande tagas till tomtens lutningsförhållanden, väderstreck och andra lokala förhållanden m. 111. Även om planlösningen kan bibehållas från fall till fall ,så erfordras dock en del justeringar, varför ett utarbetande av detaljerade entreprenadhandlingar och arbetsritningar icke ansetts böra utföras på sakens nuvarande stadium. Skulle intresse för ett uppförande av paviljonger förefinnas på mer än ett ställe, kan emellertid ändock ritningskostnaderna lilksom kostnaderna för program till värme, sanitet, elledningar o. s. v. nedbringas genom det för- hållandet, att planlösningen är lika, även om vissa detaljer i utförandet va- riera från fall till fall.

Byggnadens totala volym är med 44 sängar utan arbetslokaler 2 200 m3 exklusive ligghall, och byggnadskostnaden c:a 195 000:— kronor inklusive ligghall eller c:a 4400: _— kronor per säng. Med ett sängantal av 52 mins- kas sistnämnda kostnad till c:a 4 100: — kronor per säng, motsvarande en totalkostnad av c:a 210 000: kronor. Arbetslokaler öka kostnaderna med c:a 30 000: —- kronor eller med c:a 700: — resp. 600: — kronor per säng.

Samtliga nämnda kostnader äro endast ('iverslagskostnader och således approximativa. G. Birch-Lindgren.

C) E-avdelningar vid barnsjukhus eller barnavdelningar.

Storleken av behovet av efterbehandlingsavdelningar är, då det gäller barn, vansklig att bedöma. Ett försök till uppskattning, som nyligen gjorts vid stockholmssjukhusen, visar emellertid, att man med sannolikhet kom- mer till ett behov av ungefär samma storleksordning, som de sakkunniga beräknat för vuxna, eller 15—20 0/0 av antalet A-platser. Möjligheten att det latenta behovet är större kan dock icke uteslutas.

Det förslag till efterbehandlingsavdelningar, som utarbetats för vuxna, kan med mycket små förändringar användas även för barn, framför allt därför, att förslaget upptager endast smärre vårdenheter med 1—4 patien-

• Sida 52
•  Original

ter, något som från infektionssynpunkt, då det gäller en barnavdelning. är i hög grad lämpligt.

Den viktigaste förändring, som synes böra företagas, är att det för per— sonalen avsedda rummet mitt för dagrummet anslutes till detta, som där- igenom kan bli ett kombinerat dag- och matrum för barnen med plats även för vakt.

E-avdelningar för barn torde i mån av platstillgång, förutom som avlast- ningssjukhus för A-sjukhuset, även kunna tjänstgöra som ett s. k. polikli— nikhem för tillresande patienter, vilka behöva stanna i A-sjukhusets när— het kanske ett par, tre dagar för ingående undersökning utan att behöva intagas på A-sjukhuset.

Förslag till E-avdelning för barn återfinnes efter bilagorna.

D) E-avdelningar såsom väntehem för barnaföderskor.

I några av de yttranden, som avgivits av sjukvårdsberedningarna och la- sarettsdirektionerna på de sakkunnigas ovanberörda rundfråga den 4 augu- sti 1942, har understrukits behovet av att å efterbehandlingsavdelning plats , beredes för blivande mödrar. De sakkunniga finna detta vara en god ul- ! väg att något minska olägenheterna av överbelastningen på förlossnings- ' anstalterna. Genom att en blivande moder något tidigare än vad nu i all- mänhet är fallet kan få plats invid en förlossningsanstalt undanröjas mycken ängslan och obehag, bland annat de på senare år då och då i bilar och andra fordon inträffade förlossningarna. Den oskäliga förkortning av vårdtiden. som för närvarande gör sig gällande, väsentligt under de önskvärda tio da— % garna, kan visserligen icke i högre grad påverkas härigenom, utan kräver en utbyggnad av antalet A-platser. Detta hindrar icke att vid tillfällig över- ! belastning av förlossningsanstalten efterbehandlingsp-latserna kunna tjänst— göra såsom temporär förläggning för uppegående mödrar efter förlossningen.

De sakkunniga framlägga icke särskilt förslag till E—avdelningar för bli- vande mödrar. Det låter sig utan svårighet göra att, såsom i bl. a. alt. A vi- sats, genom en vägg tvärs över korridoren, lämpligen försedd med en dörr, avstänga den del av avdelningen till vilken smårummen äro förlagda. Den- na del kan då förses med egen ingång och särskilt W. C., såsom framgår av ritningen till allmänna E-avdelningar alt. A.

Sammanfattning.

De sakkunniga framlägga program och ritningsförslag till E-avdeiningar, allmänna, för tuberkulöst sjuka och för barn. Alternativa lösningar uppräte tas och värdesättas.

• Sida 53
•  Original

& l !. !

Kap. VI. Finansiering av eftervården.

Reumatilcervården i allmänhet —— E-avdelning för reumatiker, väntande mödrar och nyförlösta, tuberkulösa och barn samt övriga sjuka. _. Hem för kroniskt sjuka. Konvalescenthem. Kurorter.

De sakkunniga finna det ytterst angeläget, att efterbehandlingsavdelningar utan dröjsmål komma till stånd och att reumatikervårdens behov därvid blir i önskvärd omfattning tillgodosett. För att så skall vara möjligt, böra stats- makterna taga ställning till frågan om statens ekonomiska medverkan för ordnande av et'terbehandlingsavdelningar vid sjukvårdsinrättningarna. Ett sådant ställningstagande förutsätter emellertid, att 'de principiella rilktlin- jerna för reumatikervårdens finansiering över huvud taget äro uppdragna.

Reumatikervårdens finansiering.

För närvarande utgår icke statsbidrag för vård av reumatiskt sjuka a landstingens sjukhus (med landsting förstås här och i det följande jämväl städer utanför landsting) utom i de särskilda fall, då de reumatiskt sjuka vårdas på vårdhem för kroniskt sjuka i landstings regi. Vid några landstings— sjukhus finnas av pensionsstyrelsen inrättade reumatikeravdelningar, som bekostas av statsmedel. Sammalunda är förhållandet vid pensionsstyrelsens fristående anstalter, där reumatiker vårdas. Slutligen svarar staten ytterst för vården av reumatiker å vanföreanstaltcrna. I ett år 1934 avgivet betän- kande föreslog state-ns sjukvårdskommitté, att kostnaden för vården av reu- matiker å dåvarande och nyinrättade reumatikeravdelningar borde, frånsett inflytande legosängsavgifter, i princip bestridas av staten. I motsats härtill föreslogo de sakkunniga för utredning av frågan om pensionsstyrelsens in- validitetsförebyggande verksamhet i sitt år 1937 avgivna betänkande, att kostnaden för reumatikervården, som borde ställas under landstingens hu— vudmannaskap, skulle bäras av landstingen och staten gemensamt. Enligt detta förslag skulle till landstingen utgå ett byggnadsbidrag av högst 5 000 kronor per Vårdplats och ett driftbidrag av 2 kronor per dag och patient, på villkor att av patient icke uttoges högre dagavgift än 1 krona 50 öre.

I remissyttrandena över 1937 års betänkande hava rests starka invändningar mot den ekonomiska merbelastning av landstingen, som ett överförande på dem av den av pensionsstyrelsen bedrivna invaliditetsförebyggande sjukvår— den skulle innebära. Det har också satts i fråga, om en lösning efter de i nämnda betänkande föreslagna linjerna kommer att medföra den önskvär- da utökningen av antalet vårdplatser för reumatiskt sjuka. Det kunde näm- ligen befaras, att omvårdnaden av reumatikerna skulle komma i efterhand

• Sida 54
•  Original

för andra trängande sjukvårdsuppgifter och att huvudsyftet med en reform därigenom skulle bli förfelat. Ävenledes riktades star» a invändningar mot 1937 års förslag med hänsyn till att nya A—platser för reumatiker av många invärtesläkare ansägos hellre bön läggas å nyinrätta-d invärtesmedicinsk av- delning än å specialavdelning.

Under sina överväganden av hur reumatikervården lämpligen bör ordnas hava 1941 års reumatikervårdssakkunniga kommit fram till en ståndpunkt, som utgör en förening av de i statens sjukvårdskommittés och de i 1937 års betänkande framlagda förslagen. De sakkunnigas ståndpunkt kan i korthet uttryckas så, att staten bör påtaga sig hela kostnaden för inrättande av vård- platser, avsedda för ledgångsreumatiskt sjuka (akuta och kroniska lair/ängs— inflammationer, artriter), medan driftkostnaden bör bäras gemensamt av staten och landstingen.

I sitt den 24 februari 1942 avgivna betänkande hava de sakkunniga före- slagit, att staten skall ikläda sig hela "kostnaden för inrättande av kliniska reumatologiska avdelningar vid undervisningssjukhusen i Stockholm och Uppsala samt en ortopedisk avdelning i Uppsala. De sakkunniga hava för avsikt att föreslå, att de av pensionsstyrelsen inrättade reumatikeravdelning- arna i Umeå, Västerås, Lidköping, Norrköping och Lund överlåtas utan ve— derlag på vederbörande landsting.

Till frågan om nya avdelningar skola inrättas eller om behovet av A-plal- ser för reumatikervården kan tillgodoses inom de invärtesmedicinska avdel- ningarna eller på annat sätt, komma de sakkunniga att taga ställning i ett senare betänkande, i vilket också framlägges förslag till normer för statens bidrag till A—vårdens utbyggande, i anslutning till en av de sakkunniga verk- ställd utredning om platsbehovet.

Utbyggnaden av reumatikervärden bör enligt de sakkunnigas mening in- om varje landstingsområde ske enligt en av statlig myndighet godkänd plan. vilken skall vara förutsättning för utgående av statsbidrag till byggnad eller drift av reumatikervårdpl'ats.

Efter granskning av ritningar till nybyggnadsförslag genom vederböran— de myndigheter (centrala sjukvårdsberedningen, medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen) fastställer Kungl. Maj:t det belopp, med vilket statsbi— drag tkommer att utgå per plats, och antalet slalsbidragsberåttigade värd— platser inom nybyggnaden.

I en plan för reumatikervårdens utbyggande i ett landstingsområde, där av pensionsstyrelsen bekostad reumatikeravdelning finnes, bör landstinget förbindas att mottaga denna avdelning och tills annorlunda överenskommes driva densamma som avdelning med riksplatser mot åtnjutande av statsbi— drag motsvarande i princip halva vårdkostnaden, varvid legosängsavgiften för inomlänspatient fastställes till exempelvis högst 2 kronor och för utom— länspatient till det högre belopp medicinalstyrelsen bestämmer, varvid det

• Sida 55
•  Original

i 1 t t | | |

]egosängsavgiften överskjutande beloppet skall erläggas av det landsting pa- tienten tillhör.

I en motsvarande plan för ett landstingsområde, där av pensionsstyrelsen bekostad reumatikeravdelning icke finnes, bör gälla, att landstinget för er- hållande av statens ekonomiska medverkan till inrättande av E—avdelningar med vårdplatser för reumatiker skall förbinda sig att å A-sjuikhuset avsätta platser för ledgångsreumatiskt sjuka inomlänspatienter, till det antal stats— makterna efter vederbörande sjukvårdsberednings förslag bestämmer, mot åtnjutande tills vidare av ett visst (1 r 1 f t b i (1 r a g även för dessa vårdplat- ser per patient och dag vid viss fixerad legosängsavgift. Statsbidraget bör tills vidare kunna sättas till 3 kronor.

De sakkunniga avse att inkomma med sitt nästa betänkande, i vilket här skisserade förslag upptagas till närmare utredning, innan statsmakterna hava att taga slutlig ställning till föreliggande förslag om E-vårdens finansiering.

Med hänsyn till angelägenheten av att reumatikervården så skyndsamt som möjligt utbygges, och då utbyggnadsbehovet till icke ringa del kan till- godoses genom efterbehandlingsavdelningar, synes det de sakkunniga lämp- ligt, att provisoriska bidragsgrun-der för statens medverkan till inrättande av efterbehandlingsavdelningar så fort som möjligt fastställas och föreslå de sakkunniga följande.

E-avdelning för reumatiker, väntande mödrar och nyförlösta, tuberkulösa och barn samt övriga sjuka.

Till landsting, som inrättar efterl)ehandlingsavdelning, bör utgå statsbi— drag till b y g g n a d 5 k 0 s t n a d e r enligt följande grunder.

För plats å efterbehandlingsavdelning, avsedd att disponeras för vård av ledgångsreumatiskt sjuka, ikläder sig staten i princip hela byggnadskostna- den. Vid nuvarande prisläge bör statsbidraget utgå med högst 5 000 kronor per plats.

För vårdplatser för väntande mödrar och nyförlösta utgår statsbidrag en»- ligt samma grunder som för Vårdplats på förlossningsavdelning vid lasarett, under förutsättning att särskild del av byggnaden avsättes för deras räkning. För vårdplatser för tuberkulösa och för barn utgår statsbidrag enligt för tu- berkulossjukhus (A-sjukhus) och för barnavdelning nu gällande grunder. Avses efterbehandlingsavdelning eller del därav för vård av andra sjuka än reumatiker, tuberkulösa, mödrar och barn, får landsting bära hela bygg- nadskostnaden för de platser, som tagas i anspråk för dessa andra sjuk- domsfall.

I fråga om (1 r i f t k 0 s t n a d e n för vården av ledgångsreumatiskt sju— ka avse de sakkunniga som tidigare för A-vår-den sagts att föreslå, att den

• Sida 56
•  Original

skall bäras gemensamt av staten och landstingen. Statsbidrag skall. utgå, där E-avdelning finnes, för vård av patienter med reumatiska artriter å special- av-delningarna, å de invärtesmedicinska avdelningarna och å efterbehand— lingsavdelningarna. Då vårdtkostnaden å A-plats blir högre än å E-plats, tor- de det bli nödvändigt att fastställa högre statsbidrag för A-plats än för E- plats. På frågan om storleken av statsbidraget för A-plats och sättet för bi- dragets uträknande ingå de sakkunniga i ett senare betänkande.

För vård av ledgångsreumatiskt sjuka ä E—plats föreslås utgå ett dr i f t— bid r a g från staten av 3 kronor per dag under villkor, att legosängsavgif— ten fastställes till högst 2 kronor per vårddag. För väntande mödrar, som vårdas ä irl-avdelning, synes lämpligast statsbidrag till driften icke böra ut- gå såsom för vård på förlossningsanstalt vid lasarett (3 kronor för dag och barnaföderska i tillsammans med värden på A-avdelningen högst 10 dagar) utan såsom för vård på väntehem (2 kronor för dag och barnafö- derska i högst 15 dagar på E-avdelning). För förlösta mödrar däremot sy— nes samma driftbidrag från staten böra utgå såsom för vård på förlossnings- anstalt vid lasarett. Driftbidrag för vård å efterbehandlingsavdelning av tu— berkulösa och barn föreslås med hänsyn till storleken av de verkliga kostna- derna för driften av en E-plats icke böra utgå med lägre belopp än de för A-plats nu gällande (1: 75 kr. och 2 kr. per värddag).

Statsbidrag för patienter å E-avdelningar komma sålunda att utgå med olika belopp allt efter olika sjukdom. Detta är en följd av olika statsbidrags- grunder för A-plats. En et'terprövning bör komma till stånd så snart den framställning, som Landtstingsförbundet den 30 oktober 1942 avgivit till Kungl. Maj:t om höjda statsbidrag till olika former av vård, upptages till behandling.

Ifrågasättas kan att redan nu bestämma ett enhetligt belopp som statsbi— drag till all eftervård. Detta skulle i så fall få lov att sättas till lägsta ifrå- gavarande belopp, 1: 75 kronor, då man icke gärna Ikan ge högre statsbidrag till E-plats än till A-plats. Dä E-vården principiellt har samma kvalificerade karaktär som A-vården, finna de sakkunniga ett sådant förslag mindre önsk- värt, även om förfaringssättet skulle göra tillämpningen av en statsbidrags- kungörelse beträffande E-plats lättare.

De sakkunniga förutsätta, att frågan om fördelningen av byggnads- och driftkostnader för E-avdelning vid sjukhus, där staten är ägare eller del— ägare, kommer att regleras genom särskild överenskommelse i varje fall mellan staten och övriga intressenter såsom hittills skett i fråga om Karo- linska sjukhuset, Serafimerlasarettet, Akademiska sjukhuset och garnisons- sjukhusen.

• Sida 57
•  Original

Hem för kroniskt sjuka.

På i kapitel III given motivering föreslå de sakkunniga, att statsbidragen till uppförande eller inrättande av och till driftkostnaderna vid hem för kroniskt sjuka mätte utgå med ökade belopp. För närvarande må en- ligt kungörelsen den 27 juni 1927 (nr 245) angående statsbidrag till upp- förande eller inrättande av hem för kronistkt sjuka statsbidrag utgå till lands— ting, kommuner samt kommunalförbund a) för nybyggnad med högst hälf- ten av byggnadskostnaderna, däri ej inräknade utgifter för anskaffande av tomt eller inventarier, dock att bidraget ej må överstiga 1 500 kronor för varje för fattiga sjuka avsedd sjukplats, som hemmet med normal belägg- ning beräknas rymma, b) vid inköp av byggnad med högst hälften av köpe- summan och av kostnaderna för erforderliga om- eller tillbyggnadsarbeten, dock högst 1 000 kronor för varje sådan sjukplats som under a) sägs, samt e) för i vederbörandes (Tiga befintlig byggnad, som ej av vederbörande upp- förts eller inköpts för sådant ändamål, med högst hälften av kostnaderna för erforderliga om- eller tillbyggnadsarbeten, dock högst 750 kronor för varje sådan sjukplats som under a) sägs. Enligt kungörelsen. den 27 juni 1927 (nr 246) angående statsbidrag till driftkostnaderna vid hem för kro- niskt. sjuka må f. n. statsbidrag utgå till landsting, kommuner, kommunal- förbund, föreningar och enskilda med 90 öre per dag och patient, som i kun- görelsen avses. Dessa statsbidrag hade ansetts utgöra ungefär en tredjedel av totala vårdkostnaderna. Med hänsyn till kostnadernas stegring och i av- vaktan på en allmän omprövning av storleken av statens bidrag till huvud- männen för byggande av och drift vid olika sjutkvårdsanstalter finna de sakkunniga en- fördubbling såväl av de byggnadsbidrag, som i olika fall må högst utgå, som ock av driftbidraget vara rimlig. Detta skulle vid ny-» byggnad motsvara en byggnadskostnad av högst 6000 kronor per vård- plats. Driftbidraget per dag, 1 krona 80 öre, skulle — frånsett ett trettio- tal av de vid annan sjukvårdsanstalt eller i Stockholm, Göteborg och Malmö belägna hemmen — innebära täckande av minst en tredjedel av driftkost- naderna, i flertalet. fall något mera än en tredjedel av länens genomsnittliga kostnader.

Konvalescenthem.

De sakkunniga hava icke funnit lämpligt att föreslå statsbidrag till 'kon- valescenthem, som drives av enskild, förening, stiftelse, sjukkassa eller landsting. Däremot böra sådana kunna understödjas genom att patienter, som vårdas där, i analogi med vad som sker i Danmark, erhålla visst bi- drag av sin sjukkassa för Vistelse på konvalescenthem, som uppfyller me— dicinalstyrelsens krav, på samma sätt som för vistelse på sjukhus. För att detta skall kunna bliva möjligt, synes i 22 å andra stycket Kungl. förord- ningen den 26 juni 1931 om erkända sjukkassor böra inom parentesen efter

• Sida 58
•  Original

ordet »sjukhusvård» insättas ordet >>konvalescentvård» och efter orden z>godkänt enskilt sjukhem» insättas orden »eller godkänt konvalescenthem». I det av socialvårdskommittén i april 1944 framlagda förslaget angående Lag om allmän sjukförsäkring böra motsvarande tillägg göras, så att i för- slagets 12 å 1 mom. efter ordet »sjukhusvård» insättes ordet >>konvaleseent- vård» och i 3 mom. efter ordet »sjukhem» insättas orden >>ocli konvale— scenthem». Bestämmelserna om godkännande synas enklast ikunna ordnas genom att i stadgan den 29 maj 1931 angående enskilda sjukhem och för— lossningshem 1 5 2 inom. efter orden »därstädes vårdas» tillsättas orden "samt konvalescenthem». I Kungl. socialdepartemenlets ämbetsskrivelse den 29 maj 1931 med bestämmelser angående medicinalstyrelsens prövning av ansökan om tillstånd att rlriva enskilda sjukhem och förlossningshem in. ni. är stadgat, att medicinalstyrelsen före godkännandet av hem, som avses i nyss berörda stadga, skall inhämta yttrande över ansökningen av länssty- relsen samt av förste provinsialläkaren eller med sådan läkare likställd stads- läkare efter hörande av vederbörande lokale tjänsteläkare och hälsovårds- nämnden. Det synes icke erforderligt, att yttrande över ansökningen om tillstånd att driva bidragsberättigat konvalescenthem avgives av andra än den lokale tjänsteläkaren och hälsovårdsnämnden på orten.

Bidragsberättigade vårdtiden på konvalescenthem synes skäligen böra begränsas till högst 30, i undantagsfall högst 45 dagar. I det särskilda fallet skall patientens behov av konvalescentvård efter genomgången sjukdom vara behörigen styrkt genom intyg av läkare å allmän anstalt, där patient vårdats, eller, för vården i övrigt, av läkare, som vårdat patienten i hem- met eller å enskild anstalt; sistnämnde läkares intyg bör, där sjukkassa så finner behövligt, gälla först sedan det före intagningen attesterats av en av sjukkassan utsedd läkare. Bestämmelse härom bör ingå i sjilktkasseförord- ningen.

Ett bidrag till vårdavgiften i enlighet med ovanstående förslag, högst lika med leg—osängsavgiften på lasarett, kommer självfallet icke ensamt att göra konvalescentvärden tillgänglig för de mindre bemedlade. Fortfarande koni- me önskemålet, att det allmänna, närmast representerat av kommuner, landsting och centralsjukk'assor, i större utsträckning driver egna konvale— scenthem, att kvarstå. Särskilt synes detta behövligt genom de alltmera för- kortade vårdtiderna på lasaretten. Skulle föreslagen åtgärd att underlätta konvalescentvården visa sig otillräcklig, få senare ytterligare åtgärder över- vägas.

Kurorter.

I anslutning till vad ovan i kapitel III anförts om kurorter, konnna de sakkunniga att i ett senare betänkande taga ställning till frågan om ett un- derstödjande av dem från det allmännas sida.

• Sida 59
•  Original

? l l 1 i ';

Sammanfattning av förslag till finansiering av E-vården.

Till landsting, som inrätta e f t e r b e 11 a n d 1 i n g s a vd e 1 n i n g vid A-anstalt, föreslås statsbidrag utgå enligt vissa normer. '

B y g g n a d 5 b i (1 r a g bör utgå för plats 51 efterbehandlingsavrlelning, som avsättes för vård av

1) patienter med akuta och kroniska reumatiska lcdgangsinflannnationer. samt

2) väntande mödrar och nyförlösta. Vidare bör statsbidrag utgå till efterbehandlingsavdelning 3) för tuberkulossjuka, samt 4) för sjuka barn. För andra E-platser vid landstings sjukhus bör landstinget bära bygg- nadskostnaden. För reumatikervårdplats utgår byggnadsbidrag med hela kostnaden, vid nuvarande prisläge skäligen maximerat till 5 000 kronor per plats. För vårdplats för väntande moder och nyförlöst bör statsbidrag utgå enligt kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 742) angående statsbidrag till upp- förande eller inrättande av förlossningsanstalter. För tuberkulossjuka och för barn utgår byggnadsbidrag till E-plats med samma belopp som till A- plats.

D riftbidra g bör utgå för vård av ovan nämnda reumatiskt sjuka med 3 kronor per vårddag under villkor att legosängsavgiften fastställes till högst 2 kronor. För vård av barn och tuberkulossjuka bör driftbidrag utgå med samma belopp som för A-plats (2 respektive 1: 75 kronor per vård— dag). För väntande mödrar och nyförlösta bör bidrag utgå enligt kungö- relsen den 21. juli 1937 (nr 743) angående statsbidrag till driften av förloss- nings-anstalter och väntehem m.m. med 2 respektive 3 kronor per vårddag på i densamma angivna villkor.

Till k 0 n v al e s e e n th e m föreslås icke något direkt statsbidrag. Det föreslås, att konvalescenthem under vissa betingelser skola godkännas av medicinalstyrelsen såsom sjukvårdsanstalter, för vård å vilka enligt 22 (' sjukkasseförordningen ersättning av sjukkassa utgår.

Kostnadsberäkning.

Vid en anlagen sannolik utbyggnad av eftervården, såsom den kan vän- tas konuna i fråga i anknytning till nuvarande A-anstalter, sanatorierna frånräuknade, med ett beräknat antal E-avdelningsplatser av 750 (25 0/0 av 3000 allmänna E-avdelningsplatser) reumatikervärdplatser och 400 barn- platser skulle statens byggnadsbidrag kunna komma att uppgå till högst (7.50 X 5 000) 3 750 000 kronor + (400 )( 2 500) 1 000 000 kronor eller till— sammans 4 750 000 kronor.

Vid en antagen utbyggnad av E-avdelningsplatser om 3 400 skulle statens

• Sida 60
•  Original

driftbidrag »— frånsett de relativt obetydliga kostnaderna för vårdbidrag till väntande mödrar — komma att uppgå till (750 )( 300 )( 3) 675 000 kronor för reumatiskt sjuka och (400 )( 300 )( 2) 240 000 kronor för barn eller tillhopa årligen 915000 kronor.

Den föreslagna fördubblingen av driftbidragen till vården av kroniskt sjuka skulle med nuvarande platsantal betyda en merutgift för staten av c:a ] 200 000 kronor årligen.

Kap. VII. Sammanfattning och förslag.

De sakkunniga, som den 27 mars 1942 erhölle i uppdrag att utreda frå— gan om behovet av och formen för statligt understöd till utbyggande av ef- terbehandling och konvalescentvård i allmänhet, finna att dithörande pro- blem Vi-d flera tillfällen diskuterats utan att någon allmängiltig lösning re- kommenderats eller tillämpats (kapitel 1). Efter en detaljerad skildring av nuvarande förhållanden (kapitel II) och allmän motivering (kapitel III) finna de sakkunniga, att det i nuvarande läge är befogat att lägga särskild vikt vid utbyggandet av eftervården. De sakkunniga finna förmånligt, om vid varje lasarett och likvärdig sjukvårdsinzrättning förefunnes dels ett vårdhem för kroniskt sjuka, där efterbehandling kunde ges åt sådana säng— liggande patienter, som icke längre borde upptaga A-plats men dock fort- farande vore i behov av kvalificerad tillsyn, dels en efterbehandlingsavdel- ning, till vilken uppegående sjuka, som ännu behövde för fortsatt undersök— ning eller behandling vara i nära kontakt med sjukhuset, kunde överföras. På sådana efterbehandlingsavdelningar bor-de också vissa observations- patienter kunna placeras. Avdelningen skulle i sådant fall tjänstgöra såsom ett s. k. poliklinikhem. Ävenså synes den lämpligen kunna tjänstgöra så- som väntehem för blivande mödrar.

De sakkunniga hava gjort. en enquete om behovet av eftervårdsplatser, som redovisas i kapitel IV.

Mönsterritningar framläggas till allmänna sådana efterbehandlingsavdel- ningar, till efterbehandlingsavdelningar för tuberkulösa och till sådana för barn. Alternativa förslag framläggas och diskuteras (kapitel V).

De sakkunniga finna det principiellt befogat, att staten betalar till efter- behandlingsplatser motsvarande byggnadsbidrag, som utgå till A-platser, samt att ävenså driftbidrag utgår till patienter på E-plats enligt samma princip som till patienter på A-plats inom olika kategorier av statsbidrags- berättigad sjukvård, reumatikervård, barnsjukvård, tuberkulosvärd och förlossningsvård. För väntande mödrar på E-avdelning föreslås gälla sam- ma bestämmelser som för sådana på väntehem. Förutsättningen för stats- bidrag skulle vara, att huvudmannen, landsting eller stad utanför lands- ting, utbyggde sin E-vård enligt en av medicinalstyrelsen godkänd plan. Beslut om att E-avdelning är berättigad till statsbidrag för visst antal plat-

• Sida 61
•  Original

( ( ( !

ser skulle fattas av Kungl. Maj:t. De sakkunniga föreslå flera åtgärder för att underlätta utbyggnaden av vården. av kroniskt sjuka (kapitel Vl).

På grundval av denna utredning hava de sakkunniga således funnit sig böra föreslå,

1. dels att Kungl. Maj:ts kungörelser den 27 juni 1927 (Nzris 245 och 246) angående statsbidrag till uppförande eller inrättande av och till drift- kostnaderna vid hem för kroniskt sjuka så omändras, att sängliggande ef- terbehandlingspatienter, som icke äro berättigade till statsbidrag, där mät- te få vårdas, ändock att statsbidrag icke utgår till deras vård,

dels att den i berörda kungörelser nr 245 2 % 2. och nr 246 3 5 2. stad- gade begränsningen av antalet statsbidragsberättigade vårdplatser inom ett sjukvårdsområde måtte bortfalla,

dels att statsbidragens storlek snarast ökas, förslagsvis till det dubbla, både beträffande uppförande eller inrättande av och beträffande driftkost- naderna vi-d hem för kroniskt sjulka;

2. att — under förutsättning att landsting eller stad utanför landsting uppgjort plan för utbyggande av sin eftervård och fått denna av medicinal- styrelsen godkänd — statsbidrag skall utgå för byggande av efterbehand- lingsavdelning (E-avdelning) enligt planen

till efterbehandlingsplats (E-plats), avsedd för reumatiskt sjuk, med hela byggnadskostnaden, maximerad vid nuvarande prisläge till 5000 kronor,

till E-plats för barn med samma belopp, som må utgå till byggande av A-plats vid barnsjukhus och på enahanda villkor,

till E-plats för tuberkulöst sjuk med samma belopp, som må utgå vid byggande av sanatorium och på enahanda villkor,

till E—plats för väntande mödrar och nyförlösta med samma belopp, som må utgå vid byggande av förlossningsavdelning och på enahanda villkor, samt

3. att under samma förutsättning, som under 2. sagts, driftbidrag till E- av-delning, byggd enligt planen, skall utgå till vårdplatser

för reumatiskt sjuk med 3 kronor under förutsättning, att legosängsavgif— ten icke överstiger 2 kronor per dag,

för sjukt barn, tuberkulöst sjuk och nyförlöst med det belopp, som utgår för vård å A-plats på barnsjukhus, sanatorium eller förlossningsavdelning samt

för väntande moder med det belopp, som utgår för vård på väntehem;

4. att gällande förordningar /K. förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor och stadgan den 29 maj 1931 (nr 172) angående en— skilda sjukhem och förlossningshem/ ändras så (resp. att föreslagen lag om allmän sjukförsäkring får en sådan formulering), att sjukkassa för viss vård- tid lämnar bidrag till kostnaden för vård på konvalescenthem, som godkänts av medicinalstyrelsen i fall där sådan vård enligt läkarintyg kräves.

• Sida 62
•  Original

Sammanfattning.

Sammanlagda antalet anmälda efterbehandlingsplatser i Stockholm, Göte- borg, Malmö och Norrköping utgör 376 (tabell 1, sid. 13). I de olika lands- tingsomrädena finnas dessutom 118 provisoriska platser, inredda i epidemi- sjukhus. Medräknas sistnämnda platser blir det 494 efterbehandlingsplatser i hela riket. Antalet allmänna konvalescentplatser är 77 i landstingsområdena och 340 i städer utanför landsting eller tillhopa 417. Dessutom finnas i lands— tingens sjukvårdsområden 56 konvalescentplatser av provisorisk natur. To- tala antalet allmänna konvalescentplatser blir alltså 473. Sammanläggas de båda kategorierna platser kommer man till 967 efterbehandlings- och kon- valescentplatser i landstings och städers utanför landsting regi, av vilka 174 äro av provisorisk natur.

Uppskattning av vårdbehovets storlek.

Beträffande frågan om behovet av anstalsplatser för efterbehandling och konvalescentvård har i allmänhet gjorts gällande, att ett stort behov av dylika platser föreligger. Från många sjukvårdsområden har framhållits svårigheten att exakt angiva antalet platser, varför någon uppskattning av platsbehovet icke skett. I vissa landsting har behovet av ifrågavarande plat- ser beräknats för vissa orter inom sjukvårdsområdet men ej för området i sin helhet. Vidare har i många yttranden framhållits, att gränserna mellan efterbehandling och konvalescentvård äro så flytande, att svårigheter upp— stå vid fördelningen av platser mellan de båda anstaltstyperna.

Förvaltningsutskottet i Stockholms läns landsting har icke gjort någon uppskattning av behovet av platser för efterbehandling och konvalescent— vård.

Hälso- och sjukvårdsberedningen i Uppsala län hänvisar till en utredning om vårdplatsbehovet, som direktionen för Akademiska sjukhuset förklarat sig vilja verkställa.

Direktionen för Akademiska sjukhuset yttrar sig sålunda:

• Sida 68
•  Original

.Xngaende behovet av sådana platser kan man endast säga, att ett dylikt behov gör sig starkt gällande. Hur många vårdplatser, som skulle behövas, kan däremot ej preciseras. Detta beror helt och hållet på, vilka indikationer man uppställer för beläggandet av dessa platser. Om patienter med långvariga sjukdomar, som stå på gränsen till vad man kallar »kroniskt sjuka», skola vårdas på dessa anstalter sa uppstår en flytande övergång till »llem för kroniskt sjuka». Om vidare sådana so- ciala indikationer, som t. ex. svårigheten att skaffa hembiträdcshjälp för sjuka husmöd— rar eller cnsamboendc sjuka personer, får anses som giltig orsak till vård på kon- valescenthem, så icke blott växer behovet av vårdplatser, utan detta behov kommer att växla allt efter tillgången på hembiträden och hemsystrar. Den bristande till- gången på dylik arbetskraft är, som bekant, för tillfället till stort hinder för kon— valescentvården i hemmen.

För att emellertid erhålla ett ungefärligt begrepp om antalet av de sjukhuspatien- ter, som kan tänkas vara i behov av vård på efterbehandlingssjukhns eller kon- valscenthem. har direktionen anmodat respektive överläkare att under en viss tid registrera detta och om denna undersökning leder till något resultat. skall direk— tionen sedermera insända meddelande därom.

Sedermera har professorn Olle Hultén, Uppsala, till de sakkunniga över— lämnat resultatet av en undersökning över behovet av »s. k. B-sjukhusplat- ser» vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Professor Hultén lät under 11") dagar (från och med den 13 mars till och med den 27 mars 1943) vid Aka- demiska sjukhusets kliniker företaga en daglig registrering av det antal patienter. som skulle kunna vårdas å s. k. B-sjukhus.

Resultatet återges i nedanstående tabell.

Dag Kin—avd. Öronavd. Barnavd. (tvn.-avd. BB.-avd. Ögonavd. Summa 13/3 24 16 3.3 0 2 .32 14/3 21 15 5 5 1 2 48 15/3 24 9 4 J. 1 2 44 15/3 21 11 E) 4 l 1 47 17/3 27 12 9 :; o 1 52 18/3 26 14 11 2 0 1 54 19/3 2.3 13 9 2 0 1 511 20/3 23 12 7 2 0 1 45 21/3 23 11 7 2 0 1 41 '12/3 25 11 12 2 1 0 :31 217, 25 .3 11 2 2 o 45 24/3 25 9 12 2 2 0 50 25/3 22 s 12 0 1 o 43 25/3 20 11 11 0 1 1 14 27/3 20 9 11 0 1 1 42

23,6(912,8) 116233) 9 2,3 0,8 0.9 S:a 47,6(920)

• Sida 69
•  Original

Mcdelbeläggningen under tiden 13/3 t. 0. 111. 27/3 var för

Kin—avd. Öronavd. Barnavd. Gym-avd. BB.-avd. Ögonavd. Med.-avd. Hela sjukh.

183 en Nl 61,7 53,9 78,3 21 178,3 633

För medicinska kliniken angavs, att 50 0/'0 av inneliggande patienter (_: 89) kunde överföras till B-sjukhus, vilket kanske får anses väl högt beräknat. Från kvinnokliniken och barnbördsavdelningen äro de meddelade siffrorna säkerligen alltför låga, varför antalet behövliga kvinnoplatser sannolikt är något för lågt.

Med hänsyn tagen härtill visar undersökningen, att Akademiska sjukhuset bör kunna utnyttja ett B-sjukhus på 120 sängar, varav 10 platser avsedda för barn, 50 för män och 60 för kvinnor.

l Södermanlands län finnas såsom ovan berörts invid lasaretten i Nykö- ping och Eskilstuna lvå sjukpaviljonger om 24 sängar vardera, som äro av- sedda att tjänstgöra såsom efterbehandlingssjukhus, när de icke behövas för vård av epidemiskt sjuka. Sjukvårdsavdelningen i länet yttrar om vårdplats- behovet:

Ytterligarc behov av dylika vårdplatser har ansetts föreligga, varför landstinget i princip redan 1939 beslutat, att liknande paviljonger om 24 sängar skola uppföras vid lasaretten i Flen och Katrineholm.

Den framtida situationen kan således beräknas bliva att det i omedelbar närhet av vart och ett av länets fyra lasarett kommer att finnes en paviljong om 24 sängar, som kan tjäna som efterbehandlingssjukhus, såvida icke intråffandc epidemier till— fälligtvis fordra deras användning för vård av epidemiskt sjuka.

Lasarettsläkaren Emanuel Bergman, Eskilstuna, har i särskilt yttrande anfört:

litt =10-tal sådana platser torde. behövas, i främsta rummet för medicinska fall men i viss mån även för övriga avdelningars behov. En sådan avdelning, som här benämnes efterbehandlingssjukhus, ha vi länge saknat. Officiellt har lasarettet en konvalescentavdelning, som emellertid av olika anledningar ej kommit att tas i bruk. Senast var den upplåten för sjuka finländska barn, men denna avdelning måste helt nyligen upplösas, emedan den paviljong, som tagits i anspråk, måste användas för epidemiåndamål. Denna osäkerhet beträffande nyttjanderätten till denna paviljong (vid epidemisjukhuset hårstädes) gör, att den ej lämpar sig såsom efterbehandlings- sjukhus. För det ändamålet måste tydligen nybyggnad ske.

Den hastiga ökningen av vårdsökande vid lasarettet under de senaste åren har medfört, att vårdtiden måste avsevärt förkortas. Den är för 1942 i medeltal 13,8 vårddagar, varav 18,7 för med. avd. och 13,5 för kir. avd. Vårdtidens nedgång för medicinska och kirurgiska avdelningarna sedan 1932 visar följande tabell.

• Sida 70
•  Original

med. avd. kir. avd. 1932 .......................................... 31,4 18,1 1933 .......................................... 32,1 17,0 1934 .......................................... 29,0 17,0 1935 .......................................... 24,8 17,6 1936 .......................................... 21,8 16,1; 1937 .......................................... 20,0 15,6 1938 .......................................... 18.4 14,3 1939 .......................................... 17,0 14,0 1940 .......................................... 17,0 15,3 1941 .......................................... 18,0 14,4 1942 .......................................... 18,7 13,5

platser utökas. I första hand bör det ske genom ökning av antalet isoleringsrum. För detta ändamål lämpa sig de nuvarande extrarummen bra, och de kunna lös- göras, så snart den planerade extrarumsavdelningen blir färdig. Därjämte har det växande antalet personal vid lasarettet skapat ett allt mera kännbart behov av vård— platser för personalen. För närvarande är detta behov mycket stort. För infek- , tiösa fall bör även finnas en särskild isoleringsavdelning. Såsom det nu är ordnat. l l i

Så mycket mera kan nog inte vårdtiden avkortas. I stället måste nog antalet vård- 1 |

måste infektiöst sjuka av personalen och eleverna vårdas på sina rum, där de få rika tillfällen att smitta sina rumskamrater. På samma sätt smitta givetvis sals- patienterna varandra, så länge tillfredsställande isoleringsmöjh'gheter saknas. Ådra- gandet av sådan nosokomial smitta förlänger också vårdtiden för patienterna i smittotider, då efterfrågan utifrån på vårdplatser brukar vara särskilt stor. Även på den medicinska barnavdelningen förefinnes ett stort behov av isoleringsrum. Detta är så mycket mera trängande, som det måste räknas med att någon pedia— trisk avdelning ej kommer att inrättas under de närmaste fem åren. Då allt detta influerar på behovet av efterbehandlingssjukhusplatscr, har jag ansett mig böra påpeka dessa behov.

Lasarettsläkaren A. Zetterqvist, Nyköping, har i denna fråga avgivit ett så lydande yttrande:

Någon anstalt för efterbehandling resp. konvalescentvård beträffande Nyköpings upptagningsområde finnes ej. En till Nyköpings epidemisjukhus hörande paviljong har periodvis disponerats av lasarettet för eftervård av reumatiska och andra kon- valescentfall och har visat sig fylla ett stort behov. Ständig tillcång till en dylik paviljong (efterbehandlingssjukhus) i direkt anslutning till lasarettet å minst 24 platser under internläkarens kontroll är i högsta grad önskvärd liksom även kon- valescenthem för ej reumatiskt sjuka utan samband med lasarettet i analogi med Stockholms Stads konvalescenthem vid Stortorp och Vällinge.

De mera långdragna och svårbehandladc fallen av reumatiska sjukdomar över— sändas till Pensionsstyrelsens anstalter eller i obotliga fall till hem för kroniskt sjuka. Tillgången till platser för den sistnämnda gruppen är alldeles otillräcklig. varför fall av obotlig ledgångsreumatism i rätt stor utsträckning under långa tider upptaga platser å de akuta sjukhusen, där de ej höra hemma.

Östergötlands läns landstings förvaltningsut-skott besvarar frågan om vårdplatsbehovet sålunda:

• Sida 71
•  Original

Beträffande frågan angående behovet av anstaltsplatser för efterbehandling och konvalescentvård synes den utan några erfarenheter på området förvaltningsut- skottet svår att besvara. Utskottet håller därför före, att utbyggnad av här om- skrivna vård bör ske etappvis. Denna metod har ock med gott resultat tillämpats av Östergötlands läns landsting vid genomförande av andra vårdformer. Den ger, utom tillfälle till konstaterande av verkliga behovet av vårdplatser, möjligheter att anpassa sig efter gjorda rön och erfarenheter.

Sjukvårdsberedningen i Jönköpings län meddelar:

Vad angår behovet av sådana anstaltsplatser anser sig beredningen med led- ning av den utredning, som verkställts samt av vunna erfarenheter, kunna angiva detsamma till cirka 100 platser, därav 25 a 30 för tuberkulosvård. Det bör emeller— tid beaktas, att behovet av dylika platser i hög grad sammanhänger med förefint- ligheten av vårdplatser å s.k. B-sjukhus. Finnas dylika sjukhus, vilket för närva— rande icke är fallet inom Jönköpings län utom beträffande tuberkulosvården, 17 platser vid tuberkulossjukstugan i Tenhult, blir givetvis behovet av nu omfrågade platser mindre.

Lasarettsläkaren Olof Andrén, Nässjö, yttrar:

Behovet av platser för efterbehandling och konvalscentvård är enligt min me— ning synnerligen trängande, och om sådana platser kunde ställas till anstaltens förfogande, skulle härigenom sparas på behovet av dyrare lasarettsplatser.

Direktionen för Eksjö sanatorium avger följande svar: Landstinget förhyr vårdplatser vid Spenshult och Hessleby sanatorier. Här mot— tages i stort sett endast patienter, som behöva vård på A-platser. Patienter, som kunna vårdas på B-platser mottagas därför i stor utsträckning på länssanatoriet. I Tenhult, där isoleringsrum saknas och avståndet från länssanatoriet är så stort att dettas resurser ej kan utnyttjas för sjukstugans patienter, inläggas blott patien- ter, som tillhöra kategorin konvalescenter, medan eftervårdsfallen ligga på läns- sanatoriet. För avlastning av länssanatoriet i detta avseende anses en vid sana- , toriet förlagd eftervårdsavdelning på c:a 25 sängar vara behövlig.

Från landstingets synpunkt sett kunde en ännu större avdelning med B-platser invid sanatoriet vara fördelaktig, då sanatoriets maskinella och övriga kapacitet kunde mera utnyttjas med beräkning på att reducera antalet av jubileumsfonden förhyrda platser.

Sjukstuguläkaren Tore Jacobson, Vetlanda, uppger:

| Behovet av sådana anstaltsplatser är tämligen stort, ett 20—tal. Många, som nu ligger i månader på sjukstugan skulle få billigare vård på ett efterbehandlings- ! sjukhus. Ett sådant sjukhus kan mycket väl tänkas inrett i Epidemisjukhuset i Vetlanda, vilket enligt mitt förmenande bör läggas ner. Ett sjukhus som endast tidvis kommer till användning kan icke betjäna de sjuka på samma sätt som ett ordinarie sjukhus. Länets epidemisjukvård bör helst förläggas till de ordinarie » epidemisjukhusen, där reservutrymmen böra iordningställas.

Hälso— och sjukvårdsberedningen i Kronobergs län meddelar följande: Växjö lasarett: Vid gjorda undersökningar har det visat sig, att antalet patien- ter, som lämpligen skulle kunna vårdas å konvalescenthem eller efterbehandlings- sjukhus i regel uppgår till omkring 15 % av det ordinarie antalet platser eller för Växjö lasarett till ungefär 40 platser.

• Sida 72
•  Original

Ljungby lasarett: Behovet av efterbehandlingsplatscr är icke stort utan skulle kunna beräknas till ungefär 10 51 15 st. Konvalescentvård år ej heller ordnad och behovet av sådana platser kan beräknas till c:a ltt st.

Kalmar läns norra landsting har icke gjort någon uppskattning av be- hovet av platser för efterbehandling och konvalescentvård.

Direktionen för länslasarettet i Västervik anför i frågan: Redan nu börjar frågan bliva aktuell att ordna konvalescentvärden och efterbe- handlingen härstädes. Antalet vårdade på den 1939 nyinrättade medicinska avdel- ningen har ökat betydligt för varje är, år 1942 troligen omkring 200. Ännu har några större svårigheter ej förefunnits att ordna med plats men inom några få år torde säkerligen platsbrist uppstå. Det vore därför av stort värde om en del patien— ter, som ej absolut nödvändigt äro i behov av sjukhusvård men av en eller annan orsak ej kunna få nödvändig undersökning och vård i hemmet kunde intagas resp. överföras till anstalt av enklare typ något som även skulle vara av stor ekonomisk betydelse för landstinget. Å kirurgiska avdelningen måste av och till en del enk— lare fall, som ej nödvändigtvis måste hava lasarettsvärd, intagas å avdelningen, då fallen kräva efterbehandling å lasarettet men längre avstånd och dåliga kommuni- kationer eller svårighet att i hemmet få hjälp med matlagning o. dyl. omöjliggör öppen behandling.

I anslutning av vad ovan anförts synes det mig en anstalt av enklare typ för efterbehandling och konvalescentvård vara önskvärd. Ur många synpunkter torde det vara lämpligt att en ev. sådan anstalt anlägges i anslutning till lasarettet eller ej alltför avlägset från detsamma.

Sjukvårdsberedningen i Kalmar läns södra landsting yttrar:

Då behov av fortsatt anstaltsvård uppenbarligen måste anses föreligga vid ett icke ringa antal fall av från sjukvårdsanstalterna utskrivna personer vill utskottet förorda anordnande av i sakkunnigas skrivelse omnämnda såväl efterbehandlings- sjukhus som konvalescenthem. För den allmänna sjukvården skulle dylika anstal- ter även hava betydelse genom att frigöra platser ä lasaretten till disposition för det mera akuta vårdbehovet.

Direktionen för Kalmar centrallasarett anför i särskilt yttrande: Inrättandet av dylika anstaltsplatser äro ur driftsynpunkt önskvärda, enär ett antal dylika platser skulle avlasta lasarettets dyrbarare och mera kvalificerade sjukvårdsplatscr och enär driften utan tvivel skulle ställa sig billigare vid dylika enklare sjukvårdsplatser.

Lasarettsdirektionen i Oskarshamn besvarar denna fråga sålunda: Att behov av vårdplatser av här berörda typ föreligger är självklart, säger sty- resmannen, men att för närvarande precisera antalet sådana platser anser han svårt i saknad av statistiska uppgifter. Behovet torde dock ej vara ringa.

Förvaltningsutskottet i Gotlands läns landsting anför: Genom den långa tid dylik konvalescentvård och efterbehandling ofta kräver. bindes emellertid ett flertal platser vid lasarettet till förfång för akuta sjukdomsfall och bidrag-er i stor utsträckning till den permanenta överbeläggning, som alltid är rådande. Ett stort behov av platser för konvalescentvård och efterbehandling före- ligger sålunda.

• Sida 73
•  Original

Beträffande behovet av ifrågavarande anstaltsplatser för Blekinge läns vidkommande anföra styresmännen för länslasaretten i Karlskrona och Karlshamn följande:

Lasarettsläkaren Johan Widén, Karlskrona: Beträffande behovet av sådana anstaltsplatser har en utredning gjorts i samband med förarbeten till ett förslag till utvidgning av lasarettet. Denna utredning visade, att av de patienter, som vårdades å de nuvarande medicinska och kirurgiska av- delningarna, c:a 8—10 % av fallen voro av den art, att de lämpligen kunde vårdas på ett efterbehandlingssjukhus. Det är dock att märka, att denna siffra är genom- snittlig, och att det procentuella antalet av ifrågavarande fall är underkastat be- tydande växlingar under olika tider av året, framförallt beroende på variationer i tillströmningen av patienter. Om kravet på sjukhusplatser är trängande, mäste utskrivningen av patienter ske mera rigoröst, varför ovan angivna procentsiffra avsevärt reduceras, medan den å andra sidan ligger högre, när platstillgången till— fälligtvis är god.

Den nu nämnda beräkningen är gjord med tanke på ett efterbehandlingssjukhus i anslutning till lasarettet. Om ett mera avlägset beläget konvalescenthem avses. blir antalet fall, lämpade för dylik vård, betydligt reducerat.

Slutligen år att märka, att utredningen i denna fråga endast avser en uppdel— ning av det klientel, som för vård intagits å länslasarettet. Det torde emellertid dessutom finnas ett latent behov av vård på konvalescenthem även för många sådana patienter, som under nuvarande förhållanden icke anmälts till vård å lasa- rettet, och som för den skull icke kunnat tagas med i beräkningen. Hur stort deras antal är undandrager sig mitt bedömande.

Lasarettsläkaren T. Nordmark, Karlshamn:

Frågan »om behovet av sådana anstaltsplatser», är givetvis svårt att exakt be- svara. lifter genomgång av materialet för de under de fem senaste åren En lasarettet vårdade torde jag dock våga göra det uttalandet att cirka 30 a 410 dylika anstalts- platser skulle för Karlshamns lasaretts upptagningsområdc vara av oskattbart värde och fylla en mycket stor uppgift.

i Sjukvårdsberedningen i Kristianstads län länuiar på frågan följande svar: Behov av anstaltsplatser av omförmält slag föreligger, ehuru antalet torde vara svårt att angiva. Direktionen för ccntrallasarettet i Kristianstad har för lasarettets ¹ vidkommande uppskattat behövligt antal platser & cftcrbehandlingssjukhus till 34 : och å konvalescenthem till 10—15. För lasaretten i Ängelholm och Hässleholm ( skulle gemensamt konvalescenthem kunna anordnas, lämpligen beläget i Hässle— 5 holm. % För länets sanatorium innebure anordnandet av dylika platser en välbehövlig | avlastning, då därigenom väntetiden för de många exspektanterna komme att ned-

[ bringas.

l l

Direktionen för ccntrallasarettet i Kristianstad anför: Reumatikervårdssakkunniga skilja på efterbehandlingssjutkhus och konvalescent- hem och framhålla svårigheten att särskilja de fall, som höra hemma på det ena och det andra stället.

Det är givetvis förenat med mycket stora svårigheter att bedöma hur stort be- hovet kan vara av platser ä dylika anstalter.

• Sida 74
•  Original

Lasarettsläkarna vid Centrallasarettets sjukvårdsavdelningar ha med ledning av det klientel, som är inneliggande, sökt bilda sig en uppfattning om, hur många av inneliggande pat, som i medeltal lämpligen kunna vårdas å ett efterbehandlings- sjukhus av angiven art.

Antalet blir följande:

Medic. avd. .............................................. 14 st. Kir. avd. ................................................. 8 » Öron-, näs- och halsavd. ................................ 5 » Ögonavd. ................................................. 5 » Barnavd. .................................................

Dessa siffror kunna emellertid ej anses ge ett fullt korrekt uttryck för behovet inom Centrallasarettets upptagningsområde av platser å efterbehandlingssjukhus. Å ena sidan föreligger en kronisk platsbrist å medic. avdelningen, vilket år läkarna i länet väl bekant och måste föranleda en viss återhållsamhet i inremit- teringen, så att en del sjuka, vars vårdbehov är mindre trängande ej inremit— teras. Sannolikt skulle en del av dessa sjuka kunna vårdas å ett efterbehand- lingssjukhus. Liknande gäller för ögonavdelningen. Å andra sidan stå, som framgår av årsberättelserna på öron-, nås- och halsavdelningen ett växlande antal platser obelagda. Beläggningen på övriga avdelningar varierar givetvis även som naturligt är men mellan en mer eller mindre betydande överbeläggning och underskott. Sär- skilt på barnavdelningar är säsongvis starkt växlande behov av vårdplatser regel. Riktigast torde vara, att låta de anförda siffrorna tjäna till ledning tills erfarenhet vunnits.

I de reumatikersakkunnigas skrivelse står, att konvalescenthemmen avses för sådana sjuka, vars sjukdomar är att betrakta som avlupen, men vars allmäntillstånd kräver av läkare ledd fortsatt vård å anstalt eller eljest. Behovet av dylika platser är det ännu svårt att uppskatta. Vad man kommer fram till beror delvis på, hur strängt man fattar reumatikersakkunnigas krav på, att behov skall föreligga för av läkare ledd vård. Många av de sjuka, som till följd av nedsatt allmäntillstånd efter en sjukdom, skulle behöva vård på ett konvalescenthem äro i ringa behov av läkar— vård, även om ett dylikt konvalescenthem givetvis bör ha läkare, som leder dess verksamhet och kan meddela nödig läkarvård. Riktigast torde vara att anta, att reumatikervårdssakkunniga ej avsett lägga betydande vikt vid vårdbehovet av läkare. För sådana pat, som vårdats å Centrallasarettet, uppskattas behovet av platser ä ett dylikt konvalescenthem till omkring 10—15. Otvivelaktigt föreligger dessutom behov av vård för en del sjuka inom upptagningsområdct, som ej vårdats ä sjukhus.

Lasarettsdirektionen i Ängelholm uppger: _

Direktionen anser, att för tillfället några tillgängliga anstaltsplatser för efterbe— handling resp. konvalescentvård finnas ej att tillgå vare sig i staden eller dess når- mastc omgivning, men att givetvis behovet av sådana föreligger. Om sjukhuset inom närmaste framtiden skulle utvidgas, anser direktionen, att man bör ha i åtanke an- skaffande av ett efterbehandlingssjukhus,

Direktionen för länslasarettet i Hässleholm avger följande svar: Lasarettets beläggning och vårdtidens längd talar för behov av anstaltsplalscr för efterbehandling och konvalescentvård. En anstalt för dylik behandling och vård måste emellertid för att medföra det förbilligande av sjukvården, som skulle vara anstaltens huvudändamål, göras väsentligt större än det antal platser, som skulle motsvara enbart Hässleholms lasaretts behov.

• Sida 75
•  Original

Direktionen för Broby sanatorium yttrar: Behov av anstaltsplatser för efterbehandling finnes, bl. a. därför att därigenom åtskilliga sjukvårdsplatser vid sanatoriet skulle kunna bli lediga för de många, som vänta på intagning.

Behovet torde lämpligen böra tillgodoses på det sätt, som föreslagits i utredningen angående förbättrad tuberkuloseftervård, verkställd av Nationalföreningen mot the 1939, nämligen genom inrättandet av eftervårdshem. Över denna utredning har sty- relsen för svenska sanatorieläkareföreningen i skrivelse till Konungen yttrat sig och därvid framhållit: »För att bereda vissa grupper av smittsamt tuberkulösa tillfälle till produktivt arbete föreslås i utredningen inrättande av tvenne nya anstaltstyper, verkstadshem och eftervårdshem. En utbyggnad av anstaltsvården för de tuber- kulösa i den åsyftade riktningen torde för ernående av en god eftervård vara be- hövlig, men härvidlag synes man höra gå fram med en viss försiktighet. Erfaren- heter från andra land äro ej i allo uppmuntrande. Man måste nog räkna med att de föreslagna verkstadshemmcn komma att bliva dyra i driften. Försök med denna anstaltstyp bör dock göras med beaktande av i vårt land rådande förhållanden och under relativt fria former, så att gjorda erfarenheter må kunna utnyttjas till vid— tagande av nödiga ändringar och utbyggnader i de planerade anstalternas drifts- förhållanden.»

Hälso- och sjukvårdberedningen i Malmöhus län upptager i sin samman- ställning av de yttranden, som direktionerna för de landstinget under— lydande lasaretten avgivit rörande denna fråga, följande:

Lasarettsdirektionen i Lund: Under förutsättning att efterbehandlin_qssjukhuset föl—lägges såsom en del av sjuk- huskomplexet i omedelbar anslutning till detsamma samt att därstädes blott skola vårdas så lättskötta fall, att de kunna gå till vederbörande avdelning eller poliklinik för cftersyn och behandling, föreslås följande antal platser:

för medicinska avdelningen .................................... 25 platser kirurgiska » .................................... 25 » ortopediska » .................................... 20 » reumatologiska » .................................... 30 » ögon » .................................... 10 » öron » .................................... 15 )) radiologiska » ....................... . ............ 15 » barn » .................................... 25—30 » ,vilka

dock bör vara helt avskilda från de övriga.

Summa 1/1-0 platser för vuxna samt 25—30 för barn.

Avdelningen för gynekologi med lå. B. har ej ansett sig behöva nägra platser av dylik karaktär. Platser har i detta hänseende ej heller beräknats för avdelningen för tuberkulos, avd. för veneriska sjukdomar samt för psykiatriska avdelningen.

Hänsyn har även tagits till möjligheten att i viss utsträckning använda detta efter- behandlingssjukhus som poliklinikhem.

Behovet av vårdplatser å på längre avstånd från sjukvårdsinrättningarna belägna fristående konvalescenthem är betydligt svårare att beräkna. Cirka 50—60 platser torde måhända vara tillräckligt, åtminstone i första utbyggandet och innan effekten av inrättandet av efterbehandlingssjukhuset kan avläsas. Över huvud torde dock denna vårdform först i andra hand böra komma till utbyggande, då behovet av

• Sida 76
•  Original

platser å efterbehandlingssjukhns är betydligt mer trängande och av större bety- delse för att åstadkomma en avlastning av A-platscrna.

I den händelse obligatorisk sjukförsäkring komme att genomföras i landet, torde det även kunna tänkas såsom en möjlig utväg, att utbyggandct av vårdplatserna å fristående konvalescenthem överlåtes till sjukkassorna, en utveckling som redan på— börjats i vissa landsändar.

Lasarettsdirektionen i Landskrona: Beträffande behovet av konvalescentplatser vid häl—varande sjukhus skulle direk— tionen vilja framhålla, att det vore lämpligt att i anslutning till sjukhuset bygga ett B-sjukhus med plats för såväl kroniskt sjuka som konvalescenter. Den nuvarande starka överbeläggningen gör det synnerligen önskvärt, att någon form av avlastning kunde erhållas, och dessutom skulle härigenom dyrbara lasarettsplatser kunna spa- ras. Ett sådant blandat sjukhus vore också att föredraga framför ett hem för enbart kroniskt sjuka, då den hopplösa stämning, som ofta präglar ett hem för kroniskt sjuka, i hög grad skulle lättas, om klientelet uppblandades med konvalescenter av olika slag, vilka icke kräva ständig läkaretillsyn men ändå i likhet med de kroniskt sjuka skulle ha glädje och nytta av att vårdas i närheten av ett modernt sjukhus med tillgång till dess läkare och utrustning som t. ex. röntgenavdelning och olika former av fysikalisk terapi.

L—asarettsdirektionen i Trelleborg:

Självfallet vore det en stor fördel att hava tillgång till ett speciellt efterbehand- lingssjukhus, som i viss mån vore anknutet till lasarettet.

De konvalescenthem, som f. n. anlitas, bli dels ålderdomshemmen, dels sjukkas— sornas vilohem och dels en det privata konvalescenthem. Vad de förstnämnda, ålderdomshemmen, beträffar, äro ju dessa främst avsedda för de till hög ålder komna sjuka. De äro emellertid så gott som alltid fullbelagda med »långliggare» och därför hör det nästan till sållsyntheterna, att man från lasarettet kan få någon kon- valescent där intagen — åtminstone inom rimlig tid. Yngre och medelålders sjuka, som kräva konvalescentvård, emottagas nästan undantagslöst aldrig å dessa.

Sjukkassornas vilohem är endast avsett för sjukkassornas medlemmar och är ju således dettas intagningsmöjlighet begränsad till dessa.

De plivata konvalescenthemmcn äro oftast anlitade av de bättre bemedlade, då ju vardkostnade1 nu här uppgå till icke linga belopp.

Kvar står således som ett oavvislirft faktum att de mindre. bemedlade konvale— scenterna, som tillhöra den yngre elle1 medelålde1s kategorien och som ej äro med- lemmar av sjukkassa, f. n. inte kunna beredas någon konvalescentvård utom på lasa- rettet, där de måste vårdas under så lång tid, att de bliva fullkomligt friska. Behovet , av ett efterbehandlingssjukhus eventuellt konvalescenthem synes därför vara mera i än väl motiverat.

Lasarettsdirektionerna i Ystad och Hörby: Något behov av anstaltsplatser för efterbehandling eller konvalescentvård före— ligger ieke för lasarettens vidkommande.

Sjukvårdsberedningen i Hallands län avger följande svar på frågan:

Beträffande frågan om behovet av anstaltsplatser för efterbehandling och kon- valescentvård får sjukvårdsberedningen under hänvisning till de yttranden, som av— givits av direktionerna, anmäla att behovet av en efterbehandlingsavdclning för Halmstads lasaretts vidkommande, enkannerligen för lasarettets medicinska avdel— ning, blivit av erfarenheten under de senare åren väl dokumenterat. Emedan den

• Sida 77
•  Original

; I ! I i 1

medicinska avdelningen 1111 är väl liten och sålunda platsbristen ständigt gör sig påmint, framträder där behovet av efterbehandlingsplatser särskilt tydligt. Årets landsting (1942) har fördenskull beviljat medel för inrättande av en efterbehand— lingsavdelning för klientel från Halmstads lasaretts medicinska avdelning att anord- nas vid epidemisjukhuset i staden, vilket är beläget i lasarettets omedelbara närhet och därför skulle möjliggöra att lasarettets läkare ävensom dess undersöknings- och behandlingmöjligheter kunde anlitas. Framställning om rätt att för nämnt ändamål utnyttja viss del av epidemisjukhuset kommer snarast att ingivas till Medicinal- styrelsen.

För de andra sjuln'årdsanstalternas räkning liksom för den kirurgiska avdel- ningens vidkommande vid lasarettet i Halmstad är platsbristen f. 11. icke så besvä— rande. till följd varav behovet av särskilda platser för efterbehandling och konvale- scentvård icke gör sig i samma mån påmint.

Lasarettsläkaren Måns Arborelius, medicinska avdelningen, lasarettet i Halmstad har i sitt yttrande, vari direktionen instämt, framhållit:

Beträffande behovet av anstaltsplatser för efterbehandling resp. konvalescentvård torde detta tillsammans böra beräknas motsvara en vårdavdelning om 25—30 platser. gemensam för manliga och kvinnliga patienter. Härtill bör dessutom beräknas 10—15 platser för efterbehandling av tumörfall. Denna avdelning bör förläggas i lasarettets närhet och givas karaktären av efterbehandlingssjukhus.

Det bör emellertid påpekas, att detta platsbehov är mycket svårt att f. n. bedöma, då det kommer att influeras av flera faktorer, som ännu icke äro bestämda. Främst bör framhållas, att anspråken på medicinska avdelningen ökas för varje är. dels genom att befolkningen i norra länsdelen allt mer söker sig till avdelningen och dels genom att de högre åldersklasserna med större relativ sjuklighet bli allt större. Behovet av efterbehandlings- och konvalescentplatser ökas även därigenom. Verk- samheten vid medicinska avdelningen kommer i fortsättningen att i väsentlig grad påverkas, när den planerade medicinska avdelningen i Varberg kan komma till stånd. Likaså är det för närvarande svårt bedöma, hur utökningen av medicinska avdelningen i Halmstad skall änd'a behovet av efterbehandlingsplatser. Ytterligare år av betydelse, om den kroniska sjukvården blir tillfredsställande ordnad. I nu- varande läge med brist på sådana platser komma en det konvalescentplatser att be- läggas av kroniska vårdfall, som annars belasta de dyrbara lasarettsplatserna.

Den ovan beräknade avdelningen är därför beräknad efter utbyggnad av medi- cinska avdelningen i Halmstad och med en planerad medicinsk avdelning i Varberg men utan nya kroniska vårdplatser.

Direktionen för lasarettet i Varberg meddelar: Under normala förhållanden skulle lasarettets kapacitet bättre kunna utnyttjas om en anstalt för efterbehandling och konvalescentvård på c:a 30 platser stode till förfogande. Under de förhållanden som nu råda föreligger knappast behov av en dylik anstalt beroende på dels genom militärinkallelserna minskad beläggning av sjukhuset, dels ock att lasarettets klientel (huvudsakligen från landsbygden) i all- mänhet torde hava relativt goda och rymliga bostäder.

Direktionen för Kungsbacka sjukstuga yttrar:

Dylika platser finnas för närvarande ej, behovet därav är svårt att angiva exakt och dessutom varierande med årstiden. Ungefär 5 a 8 sängar torde vara erforder- liga, det lägre antalet om enbart reumatiska fall avses, det högre om alla klientel— grupper skola erhålla utrymme.

• Sida 78
•  Original

Förvaltningsutskottet i Göteborgs och Bohus län uppger, att från flertalet sjukhus framhållits, att behov av platser är enklare anstalter, helst i anslut- ning till något lasarett, förefunnes.

Älvsborgs läns landstings sjukvårdsberedning med-delar angående be- hovet av nya anstaltsplatser, att beredningen för närvarande icke kan göra något bestämt uttalande. Beredningen framhåller, att behovet är beroende av principerna för patienternas fördelning å de två anstaltstyperna.

Direktionen för sjukstugan i Bäckefors anför: Behovet av platser för vård av konvalescenter och ej fullt färdigbehandlade sjuka å anstalter av enklare karaktär än lasarett och sjukstugor ligger i sådan öppen dag, att den knappast behöver särskilt vitsordas. Särskilt inom sådana landsdelar, där bebyggelsen är relativt gles och det är långt till lasarettspolikliniker och läkarsta- tioner, framstår detta tydligt. Med nuvarande brist på möjligheter av detta slag föl- jer antingen att de dyrbarare lasarettsplatserna tagas i anspråk för sådana efter- behandlingsfall, som egentligen ej kräva dessa större resurser, eller att de sjuka få undvara en för hälsans återställande och arbetsförmågans höjande värdefull be- handling. Vilketdera fallet än blir, måste det innebära dålig samhällsekonomi.

För Dalsland erfordras enligt direktionens mening ett 25-tal konvalescentplatser. Då mindre anstalter ej böra komma i fråga, bör endast en dylik upprättas inom landskapet och bör den då förläggas i anslutning till endera av dess båda sjuk- stugor, varvid den mest centralt belägna, i Bäckefors, i första hand bör komma i åtanke. '

Direktionen för Maria Alberts Stiftelses Sjukhus, Trollhättan, yttrar: Behov av anstaltsplatser för efterbehandling och konvalescentvård förefinnes, spec. för olycksfalls- och andra patienter, som skulle behöva fortsatt behandling med sjukgymnastik, massage, diatermi, kortvåg, värme- och ljusbehandling eller event. annan behandling, men som av ekonomiska eller andra skäl ej kunna fort- sätta behandlingen, tills full effekt blivit nådd. I sådana fall blir f. n. antingen be- handlingen avbruten utan fullgod läkning eller nödgas man av ömmande skäl be- hålla dessa kvar på sjukhus, dit de rätteligen ej höra, därmed i onödan upptagande sjukvårdsplatser ävensom fördyraude sjukvården för resp. landsting. Allt detta skulle undvikas, om sådana anstaltsplatser kunde anordnas.

Sjukstuguläkaren Rolf Samuelsson, Ulricehamn, har i ett utlåtande, vil- ket av direktionen överlämnats såsom eget yttrande, anfört:

Inrättandet av några få konvalescent- eller efterbehandlingsplatser för sjukstugan skulle vara synnerligen välbetänkt för att i någon mån spara de dyrbara sjukstuga- platserna. På grund av att den kringliggande landsbygden delvis har nära nog öde- bygdskaraktär med svåra transportförhållanden händer ej så sällan, att patienter få kvarligga av rent humanitära skäl.

Förvaltningsutskottet i Skaraborgs län säger sig beträffande behovet och lämpligheten av inrättandet av efterbehandlingssjukhus och konvalscent- hem för egen del sakna erfarenhet samt icke heller hava i de från lasaretten avgivna utlåtandena erhållit tillräckligt stöd för att kunna bilda sig en upp- fattning härom.

Direktionen för Lidköpings lasarett anför:

• Sida 79
•  Original

Direktionen anser det vara uppenbart, att ett stort behov av sådana platser före- ligger, dels emedan en avlastning av de oftast överbelagda avdelningarna kunde för- väntas, och dels för att de dyrbara vårdplatserna å lasarettet icke måtte upptagas längre än som är oundgängligen nödvändigt för den högre kvalificerade sjukhus- vården.

För konvalescenthem föreligger även behov, men efter hörande av överläkaren för medicinska avdelningen finner direktionen, att inrättandet av ett sådant är mindre påkallat än av ett efterbehandlingssjukhus.

Sjukvårdsberedningen i Värmlands län meddelar: Det är beredningens uppfattning, att ett klart uttalat behov av vårdplatser av ifrågavarande slag förefinnes. Det förefaller emellertid beredningen som gränserna mellan eftervård och konvalescentvård alltid kommer att bli flytande och att be— hovet i stort sett kommer att tillgodoses genom tillkomsten av nu planerade hem. Någon erfarenhet av hur stort behovet är förefinnes icke, men denna erfarenhet torde så småningom vinnas.

Centrallasarettets i Karlstad styresman John Svensson har för direktionen avgivit följande utlåtande:

Behovet av konvalescentplatser torde vara fyllt i och med Alsterhemmets till- komst, i varje fall för den närmaste tiden. Att det föreligger ett behov även av platser för efterbehandling, anser jag otvivelaktigt. Svårare är att yttra sig om hur många platser, som kunna vara behövliga.

Doktor Örström anser, att c:a 5 platser för vardera manliga och kvinnliga kirurg- patienter skulle vara tillräckligt.

För medicinska avdelningen skulle jag uppskatta behovet till resp. 15 och 20. Barnavdelningen är ännu ej öppnad, varför det är vanskligt att yttra sig om, vad som för denna avdelning kan vara erforderligt.

Direktionen för sjukvårdsinrättningarna i Torsby meddelar, att lasarettet nyligen utvidgats, varför platsautalet är tillräckligt och något behov av efter- behandlingssjukhus och konvalescenthem för närvarande ej föreligger.

Sjukvårdsberedningen i Örebro län anför:

Behovet av ifrågavarande anstaltsplatser uppskattas av vederbörande direktioner till för ccntrallasarettet Örebro 60, för sjukstugan i Lindesberg 0, för Ramsbergs sjukstuga 10 och för Hällefors sjukstuga 5. Från Karlskoga lasarett och sjukstu- gorna i Kopparberg, Nora och Askersund har siffermässig uppskattning av behovet icke erhållits.

Lasarettsläkaren G. Bohmansson, Örebro, yttrar såsom styresman för lasarettet:

Behovet av sådana anstaltsplatser varierar under olika årstider, men äri all- mänhet icke täckt med det antal (40 sängar) eller ungefär 10 % av antalet A-platser vid lasarettet, som finnas. Med den definition, som de sakkunniga givit av efterbe- handling och konvalescentvård, anser jag att f.n. cirka 60 platser skulle kunna be- läggas å konvalescentavdelningen. Detta sammanhänger emellertid med ekonomiska och sociala förhållanden för befolkningen och är i huvudsak beroende på, huruvida sådan vård med hänsyn till avstånd från läkare kan ordnas i hemorten. Framför- allt då sjuka, som äro bosatta långt från lasarettet, äro i behov av röntgenbehand- ling, diatermibehandling, massage eller annan fysikalisk behandling eller som i hem- met icke kunna få lämplig diet, äro sådana platser av betydelse.

• Sida 80
•  Original

Lasarctlsläkaren Erik Bergner meddelar, att för förlossningsfall behov av dylika anstalter knappast torde föreligga. Bergner tillägger:

Beträffande gynekologiska fall föreligger ett visst behov av konvalescentplatser, ehuru det för närvarande kan anses ringa.

Lasarettsläkaren T. Larsén anför såsom representant för den radiologiska delen av sjukvården vid lasarettet:

Beträffande konvalescentvård i den mening, som framgår av definitionen i reuma- tikersakkunnigas skrivelse, vill jag framhålla att något större behov av dylik ej kan anses föreligga. Som regel kunna de patienter, som efter genomgången radioterapeu- tisk åtgärd skola avvakta resultatet av denna, utan olägenhet vistas i sina hem. Även om undantag härifrån otvivelaktligen finnas, kan man dock inte tala om att ett verkligt behov av platser för konvalescentvård föreligger för dessa patienter.

Direktionen för Karlskoga lasarett meddelar: Behovet av omfrågade anstaltsplatser kan med säkerhet förutses bliva mycket stort. Dels komma lasarettets vårdplatser att i onödig utsträckning belastas med fall av efterbehandlingsnatur, dels kommer denna vård därigenom att i många fall på ett icke önskvärt sätt avkortas. Samhället är f.n. mycket trångbott med bostads- brist, vilket kommcr att ytterligare skärpa svårigheterna i avsaknaden av kon- valescentplatscr.

En siffermässig fixering av behovet av dessa platser, anser sig Direktionen f. n. ej kunna göra.

Direktionen för Lindesbergs sjukstuga lämnar följande svar:

Angående behovet av sådana anstaltsplatser vill direktionen erinra om, att den 1931 lät utföra ritningar till en flygelbyggnad medelst en gång förenad med nuva- rande sjukhusbyggnadens nordvästra hörn. Dessa ritningar, som sommaren 1931 blevo av byggnads- och medicinalstyrelsen granskade och godkända, inrymde en del personalrum samt i bottenvåningen BB-avdelning på 8 platser, i våningen 1 trappa hem för kroniskt sjuka på 16 platser, i våningen 2 trappor konvalescenthem eller efterbehandlingssjukhus, som det med nuvarande terminologi måhända skulle benämnas. med 12 platser (6 manliga och 0 kvinnliga).

Dessa ritningar kommo aldrig till utförande, delvis emedan det samtidigt inrät- tades ett hem för kroniskt sjuka i anslutning till Linde sockens åldersdomshem i Ö. Bohr och har sedan den egentliga sjukstugans platsantal genom ombyggnaden 1931—1032 ökats från 24 till 34 platser och 1938 en BB—avdclning på 8 platser tillkom- mit på vinden f.n. mistat sin aktualitet, men böra bas i minne för att upptagas till alternativt bedömande vid eventuella framtida tillbyggnadsprojekt.

För närvarande täcker sjukhusets platsantal ortens behov och avlastning på efter— behandlingssjukhus resp. konvalescenthem år tills vidare icke erforderlig.

Sjukstugan i Ramsberg (sjukstuguläkaren H. Fagerlind) förklarar, att be- hov av ifrågavarande anstaltsplatser givetvis föreligger och torde kunna uppskattas till ett 10-tal.

Direktionen för Hällefors sjukstuga anser, att 5 platser torde vara sjuk- stugans behov för efterbehandling och konvalescentvård.

Förvaltningsutskottet i Västmanlands län framhåller, att dell landstinget tillhörande konvalesceutavdelningen icke utnyttjas helt, vilket möjligen är

• Sida 81
•  Original

beroende pa dess läge i förhållande till sjukvardsanstalter i staden och inom länet i övrigt.

(")verliikaren A. Bjure anför i frågan:

Antalet vårdbchövande vid ccntrallasarettet har ökat för varje år och därmed har behovet av utvidgning blivit alltmer trängande. lin avlastning måste därför ske på ett eller annat sätt, om man. som rimligt är, vill undvika att tillgodose detta behov enbart genom utökandet av antalet vårdplatser. lin konvalescentavdelning vore för detta ändamål synnerligen önskvärd dock endast under förutsättning, att den inrättas i anslutning till Centrallasarettet, då därigenom ett smidigare samar- bete mellan densamma och lasarettets olika avdelningar kunde etableras än vad under nuvarande förhållanden kunnat ske.

Det är emellertid ej endast behovet av konvalcscentplatser, som behöver tillgodo- ses. Fråga är, om det inte i första hand är nödvändigt att utöka antalet vårdplatser i länet för de kroniskt sjuka. Åtminstone vad beträffar den medicinska avdelningen är det i främsta rummet de kroniskt sjuka (som ej kunna få plats på sjukhemmet). och ej konvalescenterna, som lägga hinder i vägen för avdelningens utnyttjande i önskvärd grad för de akut sjuka.

Givetvis skulle det vara tacknämligt, om särskilda s. k. efterbehandlingssjukhus kunde inrättas för de patienter, vilkas sjukdom ännu icke är avlupen utan därför kräver fortsatt behandling, ledd av läkare. Enligt vad som synes framgå av skri- velsen skulle dessa efterbehandlingssjukhus och de s.k. konvalescenthemmen kunna vara från varandra helt skilda anstalter, de förra förlagda så nära sjukhusen som möjligt, de senare ev. mera avlägset belägna. Det förefaller mig emellertid vara lämpligast. att även konvalescenthemmen förläggas till sjukhus och helst kombi- neras med efterbehandlingssjukhusen, då det torde vara svårt att alltid kunna skilja mellan de båda kategorierna patienter. (Reumatikervårdssakkunniga anmärka ju också i sin skrivelse att »gränserna mellan efterbehandling och konvalescentvård bliva i praktiken flytande»). Erfarenheten frän Västmanlands län ger, som nämnts, dessutom vid handen. att det är olämpligt att placera konvalesccntavdelningar även på rel. kort avstånd från sjukhus. Jag vill i detta sammanhang även påminna om vad Statens sjukvårdskommitte' i sitt betänkande av år 1934 skriver å sid. 315: Sluten konvalescentvård bör främst anordnas ........ i omedelbar anslutning till lasarett.

1 Västerås föreligga nu planer på att flytta Epidemisjukhuset, som för närva— rande ligger mitt i staden, ut till Centrallasarettct. Fördelen härav s_vnes vara två- faldig. Dels vinner man på så sätt en bättre kontakt mellan de olika spccialavdel— ningarna på lasarettet och lipidemisjuldiuset, dels kan man då få möjlighet att i icke epidemitider belägga epidemisjukhuset delvis med konvalescenter. Kombinationen hem för kroniskt sjuka —— konvalescenthem i anslutning till epi— demisjukhus ä Centrallasarettets område förefaller mig vara en lämplig form för ordnandet av eftervården av patienter. som utskrivits från Centrallasarettets medi- cinska resp. kirurgiska m.fl. avdelningar. Betr. de kroniskt sjuka, som vårdas ä (Ientrallasarcttet, är jag angelägen att framhålla, att det enligt min mening nog vore lämpligare, att en det vårdplatser för kroniskt sjuka stode till lasarettets eget förfogande inom lasare'ttsomrädet än att dessa sjuka, som hittills transporteras till sjukhemmet i staden.

Från (1) av Kopparbergs läns landstings hälso— och sjuk 'årdsheredniug överlämnade yttrandena inhämtas följande: Styresmannen vid Falu länslasarett M. Zethelius meddelar, att något be— hov av platser för eftervård och lwuvalescentvärd för närvarande icke före—

• Sida 82
•  Original

ligger, även om det kunde vara värdefullt att disponera över ett mindre antal.

Styresmanneu vid Mora lasarett Nils Tolagen har besvarat frågan så— lunda:

Antalet behövliga vårdplatser av här avsedd typ är svårt att fixera. Att ett stort latent behov finnes år påtagligt, och att detta behov inom Mora lasaretts upptag— ningsområde med sina stora avstånd och sin glesa bebyggelse är relativt större än inom andra områden av landet synes mig självklart.

Den i skrivelsen skisserade formen av konvalescentvård med särskilda hem uar— mar sig vad man skulle kunna kalla statligt eller kommunalt drivna vilohem. I samma mån som dylika anstalter tillkomma, skulle behovet av platser växa och gränsen torde i huvudsak bli bestämd enbart av hur mycket det allmänna har råd att offra på denna form av socialvård.

Genom tillkomsten av billiga efterbehandlingssjukhem skulle lasarettets vårdplat— ser i någon mån avlastas, men de flesta platserna på dessa hem skulle fyllas av sjuka. som nu av nödtvång måste skötas i öppen sjukvård.

Som ett förslag till antalet platser vid dessa sjukhus eller hem att börja med skulle jag vilja framkasta siffran högst 25 % av lasarettets ordinarie platser.

Lasarettsdirektionen i Ludvika meddelar: Lasarettets styresman med. doktor H. Wahren hade i en skrivelse till direktionen bl. a. uttalat att han icke ansåg något sådant vårdbehov föreligga inom lasarettets upptagningsområde på grund av att där finnas flera därtill lämpliga sjukstugor. varjämte plats för patienter som fordra längre vårdtid kan beredas i det vid lasa- rettet belägna f. d. bygdesanatoriet.

I nämnda skrivelse anför doktor VVahren: Det synes vara en beaktansvärd tanke att genom inrättande av billiga anstalter av enklare typ skaffa ökad platstillgång på lasarett och andra högre differentierade sjukhus. Jag måste dock framhålla, att jag under min verksamhet vid Ludvika lasa— rett ej märkt något egentligt behov av en dylik anstalt. Detta torde i första hand bero på, att lasarettets platsantal nyligen utökats genom att det invid lasarettet be- lägna bygdesanatoriet tagits i anspråk. Plats kan här beredas för patienter, som fordra längre vårdtid. Vidare finnes inom lasarettets upptagningsområde flera sjuk— stugor, där åvenledes efterbehandling och konvalescentvård kan lämnas.

Jag har satt mig i förbindelse med stadsläkaren samt provinsialläkare i granu- skapet, likaså med ordförande i fattigvårdsstyrelser och pensionsstyrelsen Ej hel— ler dessa personer ha i sin verksamhet funnit, att något mera utpräglat behov av en anstalt för efterbehandling och konvalescentvård föreligger inom Våsterbergs— lagen. Däremot framhålles från alla håll behovet av ökat antal platser för kroniska sjukdomsfall.

Såsom egen uppfattning skulle jag vilja framhålla, att i dessa bygder där befolk- ningen genomgående befinner sig i jämförelsevis goda ekonomiska förhållanden, kon— valescentvården bäst skötes i hemmen under ledning av vederbörande tjänsteläkare.

Lasarettsläkaren Axel Freidenfelt, Avesta, yttrar:

Önskligt vore att en sådan anstalt av enklare typ funnes. dit särdeles vid över- beläggning av sjukhuset en del lättare sjukdomsfall i konvalescensstadium samt en del lättare och mindre svåra olycksfall i pågående läkning kunde överföras. Under nuvarande förhållande måste många av dessa behållas ä lasarettet tills de äro fullt

• Sida 83
•  Original

läkta, dels beroende på att de äro avlägset boende och dels på att de äro i behov av en eller annan form av daglig vård och tillsyn, massage och särbehandling el. dyl.. som icke kan beredas dem i hemtrakten. Förslagsvis skulle jag vilja uppskatta be— hovet av dylika platser på en anstalt till 15 a 20.

Direktionen för Långshyttans sjukstuga svarar: När den sjuke icke har några möjligheter till vård i hemmet, bör denne över- föras till hem för kroniskt sjuka eller konvalescenthem, men då även i dessa fall platsantalet är alltför ringa, är en utökning i detta fall även att rekommendera.

Direktionen för Älvdalens sjukstugor har i frågan uttalat sig sålunda:

Älvdalens sjukstuga år i flera avseenden omodern och otidsenlig, men förslag om ombyggnad är framlagt. Något behov av inrättande av omnämnda anstaltsplatser finnes för närvarande ej ehuru det är möjligt att framdeles ett begränsat antal dylika platser kunna bli önskvärda.

Sjukstuguläkaren Ragnar Caspersson, Gagnef, anför:

Några platser motsvarande efterbeharndlingssjukhus resp. konvalescenthem finnas ej här, ej heller synes det behövligt att inrätta dylika, enär klientelet är så fåtaligt. Däremot förefaller det vara synnerligen önskvärt om sådana platser inrättades centralt i länet.

Direktionen för Grangärde sjukstuga meddelar, att enligt den ordinarie läkarens uppfattning behov föreligger av fem anstaltsplatser för efterbe— handling och konvalescentvård vid sjukstugan.

Direktionen för Leksands sjukstuga anmäler att behov av ifrågavarande anstaltsplatser föreligger.

Läkaren vid Lima sjukstuga Vidar Montell anser, att några platser för efterbehandling och konvalescentvård ej torde behövas vid sjukstugan.

Direktionen för Smedjebackens lasarett anser ej, att något egentligt behov av efterbehandlings- och konvalescenthem föreligger, enär avstånden från den sjukes hemort till lasarettet i allmänhet äro mindre än tre mil, och där- för sådan vård ganska lätt kan ordnas i ambulatorisk behandling. Däremot vill direktionen understryka det ofta trängande behovet av ökat antal vård— platser för kroniskt sjuka.

Direktionen för Domnarvets sjukstugor uppger, att behov av särskilt efter- behandlingssjukhus ej för närvarande torde föreligga, varemot ett antal vårdplatser för konvalescenter anses önskvärda.

Ur de av Gävleborgs läns landsting infordrade yttrandena inhämtas föl- jande rörande frågan om behovet av anstaltsplatser för efterbehandling och konvalescentvård:

Direktionen för länslasarettet i Bollnäs meddelar, att behovet av sådana anstaltsplatser hitintills icke påtagligt överstigit platsmöjligheterna, varför nödig värd städse med god vilja kunnat beredas.

Lasarettsdirektionen i Ljusdal anser, att behovet är svårt att exakt be— räkna.

• Sida 84
•  Original

Direktionen för lasarettet i Söderhamn svarar, att något behov av sådana anstaltsplatser icke torde förefinnas i Söderhamn.

Förvaltningsutskottet i Västernorrlands län har icke gjort någon upp— skattning av behovet av platser för efterbehandling och konvalescentvård.

Förv-altningsutskottet i Jämtlands län åberopar innehållet i utlåtanden i ämnet av överläkaren Axel Odelberg, såvitt avser kirurgiska avdelningen vid ccntrallasarettet i Östersund, överläkaren ]. Lundholm. såvitt avser medi— cinska avdelningen vid samma lasarett, samt av direktionerna för Ströms sjukvårdsinrättningar respektive Gäddede sjukstuga, såvitt avser sistnämnda anstalter.

Vad angår förhållandena vid länslasarettet i Sveg anser t'örvaltningsut— skottet, att behov av särskild anstalt för efterbehandling och konvalescent— vård icke förefinnes där, enär lasarettet under senare år som regel icke varit fullbelagt.

Lasarettsläkaren Odelbergs utlåtande lyder:

Behovet av cfterbehandlingsplatser resp. konvalescentplatser är svårt att upp— skatta.

De kirurgiska patientgrupper, som närmast komma i fråga, äro de med benbrott. magsår, prostatalidanden och gallvägssjukdomar representerade av 217, 44, 112 och 93 patienter med en medelvårdtid av resp. 47, 17, 32 och 20 dagar är 1941.

Vad benbrotten beträffar, har en del av dem, sedan de erhållit gips, kunnat vårdas i hemmen och ånyo intagits endast för kortare tid för t. ex. röntgenkontroll och omgipsning e. dyl. eller ock för mer eller mindre. långvarig fysikalisk behandling, sedan skadan läkts. Andra fall åter ha behandlats med sådana metoder, som er— l'ordra sjukhusvård samt efter behandlingens slut och i direkt anslutning till den- samma erhållit fysikalisk behandling. Med den blandning av medicinska, försäk- ringstekniska och sociala hänsyn, som här uppstår, är det, utan att i detalj gå ige.— nom varje enstaka fall, omöjligt att direkt ange i vad mån efterbehandlingssjukhus kunnat komma till användning. Sannolikheten talar emellertid för att 30 dagar av vårdtiden kunnat tillbringas å sådant, samt att en förlängd vistelse för intensivare fysikalisk behandling med ll dagar för halva klientelet varit önskvärd. Detta mot- svarar 8029 vårddagar eller 27 platser.

Magsårspatienternas efterbehandlingsbehov uppskattas till 2 veckor, (1. v. s. 490 dagar eller 1,6 sängplatser.

För prostatafallen är beräkningssvårigheterna mycket stora. Jag utgår ifrån en undersöknings- och förbehandlingsperiod av 7 dagar och en operationsperiod om 1—1 dagar eller 21 dagar och drager av detta från medelvårdtiden. Då återstå 11 dagar, som skulle kunna ha tillbragts på efterbehandlingssjukhus. llärav följer 1232 vårddagar eller 4,1 platser.

Gallvägsfallen äro ofta i behov av vita efter ingreppen, och detsamma kan väl också sägas om struniaklientclet (61 st.). Med ett genomsnitt av 10 dagar per patient skulle detta motsvara 1450 värddagar eller 5 sängplatser.

Vidare bör beaktas att oavsett åkommans natur en kategori alltid är i särskilt behov av vila i anslutning till en sjukhusvistelse, nämligen s. k. utsläpade hustrur. Uppskattning av behovet är härvidlag helt omöjlig. Av något mindre svärbedömd natur är gruppen väntande mödrar. Då 500—600 kvinnor från landsorten söka sig till B. lä.—avdelningen i östersund, torde man kunna utgå från, att minst hälften av

• Sida 85
•  Original

dem skulle önska möjlighet att en vecka före förlossningen vistas i avdelningens närhet, en verksamhet som lämpligen kan hopkopplas med övrig vård av enklare beskaffenhet. Behov 7 platser. 'Till sist återstår att nämna, att den långa väntetiden för intagning på kustsanatorium medför en årlig belastning för lasarettet av lit.";n vårddagar, eller 3,5 platser, efter avdrag av tid för utredning och diagnos.

Ovanstående resonemang för fram till ett beräknat behov av 48 platser på efter— behandlingssjukhus och konvalescenthem. Fördelningen av klientelet på dessa olika kategorier är flytande. Benbrott och prostatafall höra dock otvivelaktigt till (len förstnämnda kategorin, huvuddelen av övriga till den senare. Magsårspatienternas hänförande till den ena eller andra gruppen är närmast en fråga om möjligheterna för dietmatlagning.

Lasarettsläkaren Lundholms utlåtande är av följande lydelse: Till utgångspunkt kan tagas det faktum, att medicinska avdelningen arbetar med konstant fullbeläggning och långa tider överbeläggning, samt att efterfrågan på plat— ser för nyinsjuknadc är så stort, att en ständig våntelista för sådana finnes. Utskriv- ningen av vårdade patienter måste sålunda i vissa fall ske tidigare än vad som egentligen ur behandlingssynpunkt är lämpligt, för att plats skall kunna beredas ål nya väntande. Frågan blir då, hur stort behovet är för fortsatt vård av dem, som utskrivas. Därvidlag gäller ju inte enbart medicinska synpunkter utan i mycket stor utsträckning även sociala. Frågan kan vara, om patienten överhuvudtaget har nå- gonstans att taga vågen, när han utskrives, om han kan skötas i hemmet, om hans ekonomi tillåter sådan skötsel, om hans arbetsförhållanden 0. dyl. Härvidlag vill jag i detta sammanhang såsom min på flera års erfarenhet grundade uppfattning framhålla, att behovet av en social kurator, när det gäller invärtes sjuka, år syn- nerligen stort bl. a. för att på ett ändamålsenligt sått organisera patzs eftervård och anpassning till arbetet.

För att vinna en åtminstone ungefärlig uppfattning om behovet av ifrågasatta eftervårdsplatser har jag tagit hänsyn till följande större grupper av sjuka, där enligt. min erfarenhet sjukhusvistelsen i åtskilliga fall måste anses ha nödtvunget av- kortats på grund av platsbrist, och där i många fall den sociala situationen varit sådan, att behovet av eftervårdsplatser framstått i särskilt tydlig dager. De sjuk— domar, som det är fråga om, äro följande: Ulcussjukdom, lumbago—ischias, arthroå sis och spondylosis deformans med myalgier, polarthritis chron. samt inkompen- serade hjärtan med myocardit, myodogeneratio, cardioscleros eller hypertoni som grundersak. 'l'illvägagångssättet har varit att beräkna medelvårdtiden för var och en av dessa kategorier samt det antal fall av sjukdomen i fråga, som vårdades under år 1941 på lasarettet. Härefter har jag efter en allmän erfarenhet om lämplig vårdtid sökt att uppskatta, vad som för varje sjukdomsgrupp fattats i fråga härom och sålunda fått en siffra för det antal vårddagar patienterna böra tänkas beredas plats på efterbehandlingssjukhus eller konvalescenthem. Det ligger i sakens natur, att denna uppskattning måste vara mycket grov, och skål kunna naturligtvis anföras såväl för en kortare som för en längre efterbehandling både ur medicinsk synpunkt och ur social synpunkt. Den senare synpunkten är därvidlag ännu mera svårgrip- har än den förra. Den uppfattning, som nedan kommer till uttryck kan ju heller icke bevisas vara den riktiga, utan den är endast grundad på den personliga upp- fattning, som jag själv kommit till på grund av de senaste årens erfarenheter om den medicinska avdelningens arbete.

Vad först behovet av platser på s. k. efterbehandlingssjukhus beträffar skulle jag hit vilja hänföra följande grupper: ' Lumbago-ischiasgruppen, representerad av 72 patienter med en medelvårdtid på

• Sida 86
•  Original

24 dagar. Dessa patienter ha i många fall fått utskrivas strax efter uppstigningen. Det är ju känt, att i fråga om så gott som alla dylika fall en tids anpassning till uppevistelse under ambulatorisk behandling är mycket önskvärd. Om 2 veckors så- dan behandling beräknas, får man ett antal värddagar av 1008 för denna grupp.

Arthrosis- och spondylosis deformans-klientelet har utgjorts av 31 patienter, som haft medelvårdtiden 22 dagar. Ofta är det här fråga om utarbetade, slitna människor, som föra ett mycket hårt och strävsamt liv. Ytterligare 2 veckors vistelse på efter- behandlingssjukhus är mycket lämplig, och härav skulle framgå ett antal värddagar av 434 per år.

För gruppen polyarthritis chron. gäller, att 54 patienter haft en medelvårdtid av —I0 dagar. Här har dock vårdtiden växlat oerhört med hänsyn till vårdens natur och behandlingsmöjlighet. De, som blivit föremål för injektionsterapi med metall- salter ha givetvis vårdats längre än de övriga. Här gäller det ett klientel, som ofta ligger ovanför den ålder, då Pensionsstyrelsen bereder vård, och som egentligen skulle höra hemma på ett hem för kroniskt sjuka. Vårdplatserna för dylika äro emellertid för närvarande alltför få inom Jämtlands län, för att detta klientels värd— behov kan tillgodoses. Jag hade då tänkt mig, att genom att man åtminstone råk- nade med att bereda dessa sjuka möjlighet till en injektionskur under samtidig fysi— , kalisk behandling först på lasarettet och därefter på efterbehandlingssjukhus, skulle ! man kunna åtminstone något så när sörja för de »överäriga» reumatiskt sjuka. Om man räknar en sådan kur till 75 dagar såsom minimum, skulle där behövas utöver de 40, som patienterna redan få på lasarettet, ytterligare 35, som kunna förläggas till efterbehandlingssjukhus. Härav följer ett antal vårddagar :: 1890.

Gruppen inkompenserade hjärtan omfattar för 1941 59 fall med medelvårdtidcn 32 dagar. 38 av dessa fall ha varit fullt kompenserade vid utskrivningen. Till dem återkommer jag. Beträffande 21 fall har inkompensationen icke varit fullt hävd, och där måste man räkna med ytterligare 14 dagars vård på efterbehandlingssjukhus. vilket gör 294 vårddagar.

Summeras antalet vårddagar för dessa fyra sjukdomsgrupper få vi 3626, vilke! skulle innebära ett behov av 70 vårdplatser på s. k. aftcrbehandlingssjukhus.

Härtill bör dock anmärkas, att lasarettet för närvarande belastas med ett klientel av lungtuberkulos, som på grund av bristande platsmöjligheter på centralsanatorict måste behållas på lasarettet under en tid av i genomsnitt 30 dagar för 50 fall. Om det kan beräknas, att vårdmöjligheterna för tuberkulossjuka inom länet utökas där- till, att lasarettet endast behöver hålla tuberkulossjuka för nödvändig utredning och diagnosställning, låt oss säga c:a 10 dagar, så skulle man från ovan nämnda dag— antal — 3626 — kunna draga 1127 dagar och alltså komma ner till ett platsbehov av 7 på det tilltänkta efterbehandlingssjukhuset för invärtes sjuka.

Följande grupper kunna tänkas vara fullt ut betjänta med en öppen vård på an— stalt av enklare typ, 5. k. konvalescenthem. Det gäller dels fallen av ulcussjukdom. Vad denna grupp beträffar är medelvårdtiden 22 dagar. Patienterna ha således i många fall måst utskrivas redan efter halv dietkur och endast 1 a 2 dagar efter upp- stigningen. Givetvis ha inga utskrivits, utan att vissa möjligheter till dietföring i hemmet ha förelegat, men möjligheterna ha, det kan icke frånkommas, ofta mäst pressas. Ytterligare 2 veckors behandling av dessa patienter under kontroll på kon— valescenthem anser jag önskvärd, och med hänsyn till totalantalet fall, .)7 för ett ur skulle antalet behövliga vårddagar för denna kategori bli 798.

En annan grupp, som lämpligen bör beredas konvalescentvård, är pyskoneuroscrna. en synnerligen heterogen grupp, där medicinska avdelningen ju ofta blir en genom— gångsstation för diagnos och remiss till Pensionsstyrelsens anstalt, Frösö sjukhus eller utskrivande av pensionsintyg. En ganska stor grupp ur detta klientel utgöres

• Sida 87
•  Original

emellertid av människor, där tillfälligt skadliga miljömoment och icke minst över— anstrångning genom kroppsligt eller andligt slitage varit den tillfälligt nedbrytande faktorn, och där helt enkelt c:a 3 veckors vila med lämplig fysikalisk behandling skulle vara behövlig för återställelse. llär har beräknats ett vårdbehov av 500 dagar för denna grupp.

Jag återkommer till gruppen inkompenserade hjärtan. Med nuvarande krav på platser är det nästan ogörligt att behålla dessa sjuka längre än till kompensation nåtts. Sällan blir tid över för en tillvänjnings— eller träningsperiod under badbehand— j ling, övningsterapi o.s.v., utan patienterna måste ofta utskrivas, innan någon sådan form av behandling ägt rum. Om för våra 59 fall av inkompenserade hjärtan be- räknas en dylik efterbehandlingsperiod av 30 dagar, vilken bör kunna äga rum på ett närbeläget konvalescenthem, skulle ytterligare 1770 vårddagar behövas på ett sådant hem.

Slutligen återstår en grupp på medicinska avdelningen inskrivna patienter, vilka för närvarande upptaga onödigt dyra vårdplatser, nämligen kategorien ammande mödrar, som äro intagna endast för amning av sina sjuka barn, som ligga på späd— barnsavdelningen. Dessa mödrar ha under är 1941 upptagit ett antal vårddagar av 354 och måste ju mer än någon annan grupp av vårdbehövande vara lämpade för ifrågasatta konvalescenthem.

Hopräknas de ovannämnda grupperna av vårdbehövande å konvalescenthem, får man ett antal vårddagar av 3422 och kommer sålunda fram till resultatet, att detta hem bör innefatta 10 platser för de på medicinska avdelningen vårdade.

Direktionen för Ströms sjukvårdsinrättningar anser icke något behov av att upprätta ef'terbeharrdlings- och konvalescenthem för det lokala behovet föreligga. utan bör detta kunna lösas genom central organisation för länet i sin helhet.

Direktionen för Gäddede sjukstuga anser. att något behov av anstaltsplat- ser för efterbehandling ej föreligger.

Västerbottens läns landstings sjukvårdslmredning meddelar, att ett stort behov av ef'terb—ehandlingssjukhus eller konvalescenthem förefinnes inom länet. Sjukvårdsberedningen hänvisar till och åberopar de från några av sjukvårdsanstalterna i länet avgivna yttrandena.

Direktionen för centrallasarettet i Umeå avger följande yttrande: Ef!arbet:untllingssjnkhusel bör förläggas intill lasarettet med kulvertförbiudelsc till detta för att kunna utnyttja lasarettets utrustning.

Platsbehovet beräknat för de olika lasarettsavdelningarna föreslås till följande antal:

Kirurgiska avd. 40 (därav 25 manliga, 15 kvinnliga) Medicinska » 40 » 20 » 20 »

Ögon- » 5 » 3 » 2 » Öron- » 5 » 2 » 3 » Röntgen- » 5 » 3 » 2 » B.B.- » 7 » — 7 » Barn- » 15 » 2 » 3 » samt 10 för spädbarn

Summa platser 117, därav 55 manliga, 52 kvinnliga (varav 2 barn) (varav 3 barn) samt 10 för spädbarn.

• Sida 88
•  Original

De 7 B. ii.-platserna böra kunna få utnyttjas även för blivande barnaföderskor. vilka bo avlägset från B. B.-avdelningen och behöva observeras av läkare.

.tv de 40 platserna för medicinska avdelningen avses 20 för reumatiskt sjuka. lll manliga och 10 kvinnliga.

Konvalescenlhem bör med hänsyn till att dess uppgift närmast blir att vara en övergång från sjukhus till hem förläggas utom sjukhusmiljön men så nära läkare— station att läkarhjälp vid behov lätt kan erhållas och utan alltför stora resekostna- der. Med hånsyn till de långa avstånden inom länet böra flera sådana hem inrättas. förslagsvis ett större i kustlandet och två mindre inom lappmarken. Platsbehovet är svårt att bedöma nr medicinsk synpunkt. Intagning på ett sådant hem torde, näm- ligen komma att ske i stor utsträckning efter sociala indikationer. Med hänsyn till bristen på rekreationshem i Västerbotten bör platsbehovet beräknas ej endast för fattigvärdsklientclet och mindre bemedlade utan även för bättre ekonomiskt situeradc men för vilka en resa till sydligare kurorter skulle innebära en alltför stor ekonomis]; belastning. Vid beräkning av platsantalct måste även den ekonomiska synpunkten be— aktas. så att driftkostnaderna ej bli oproportionerligt stora. Platsantalct bör således ej tilltagas alltför lågt. Ev. kan även tänkas kombination med platser för annat ända- mål med social prägel och tidvis t. ex. för semesterbehövande.

Förslagsvis uppgives följande platsantal:

Kustlandet: 1 konvalescenthem med 30 konvalescentplatser Lappmarken: 2 » » 15 » i varje. Summa inom Umeå lasaretts upptagningsområde: 00 konvalescentplatser.

Avses ett konvalescenthem att utnyttjas även för annat ändamål bör det utökas med lämpligt antal ytterligare. platser.

Styrelsen för Stensele sjukstuga anför:

Behovet av anstaltsplatser är svårt att exakt ange. Styrelsen uppskattar emeller- tid det just nu för Stensele provinsialläkardistrikt aktuella behovet av platser på efterbehandlingssjukhus till —l- ä 5 st. och på konvalescenthem till en eller annan plats.

Sjukstuguläkaren Ossian ()hlén, Tärna, lämnar följande svar: ' Ett behov av dylika platser förefinnes.

Platsantalet kan beräknas till c:a 20 platser pr år, därav c:a 10 platser (? efler— behandlingssjukhus och Övriga ä konvalescenthem.

Å efterbehandlingssjukhus skulle inläggas en del av dem, som lidit av ischias, muskelreumatism, ledgångsreumatism (såvitt de icke kunnat överföras till någon av Pensionsstyrelsens anstalter), en del fall av blodbrist (en icke alltför ovanlig åkomma bland medelålders kvinnor i detta distrikt), lättare nervösa rubbningar m. fl. åkommor. *.

Å konvalescenthem inläggas vårdfall efter avlupna mera svårartade akuta sjuk- i domar (lunginflammation, magtarm-sjukdomar, ev. blodsjukdom-ar, hjärtsjukdomar ! etc.) samt sjukdomstillstånd eller nedsatta krafttillständ efter kirurgiska åkommor.

Givetvis bli gränserna och indikationerna flytande.

Visserligen har sjukstugan i viss mån möjlighet att utöver det akuta sjukdoms— tillståndet bereda patienterna plats ännu någon tid för efterbehandling och konvale- scens. Men då dessa vårdbehövande, så vitt jag kan förstå, torde larva dels lämplig sysselsättning; dels en mera fri vårdform, torde de i allmänhet mindre passa på

• Sida 89
•  Original

sjukstuga. .lag åsyftar härmed bl. a. urlu'tsterapi (trädgardsarbete, olika former av handarbeten såsom s_vning. vävnad och dylikt). lämpliga (lagrum. lill/lillen till pro- menader och försln'ielsei' (å sjukstugan äro de intagna iförda sjukstugans kläder, för tillfällig vistelse utanför denna skulle de. ha behov av sina egna kläder, en an— ordning som ur organisatorisk och disciplinär synpunkt svårligen kan genomföras ä sjukstuga).

Västerbottens läns norra lasaretts direktion, Skellefteå. gör följande ut— talande:

Behovet av efterbehandlingssjukhus och konvalescenthem är uppenbart. Det är emellertid givet, att det möter svårigheter att ange det platsbehov, som kan förefin— nas. Under åren 1933—1934 hade emellertid lasarettet möjlighet att använda en av epidemiavdelningarna såsom efterbehandlingssjukhus. Man disponerade c:a 25 plat- ser och voro dessa ständigt upptagna. Sedan dess har lasarettet tillväxt och till- strömningen av patienter har också ökat. varför direktionen skulle anse ett unge— farligt platsantal av 50 vara önskvärt.

Dessa platser skulle då till största delen beläggas med efterbehandlingspatienter från hela lasarettets upptagningsområde. Därutöver skulle lasarettet ha behov av konvalesecntplatser för den del av lasarettets klientel, som bor i Skellefteå stad och landsförsamling. Konvalescenter från övriga (lelar av norra Västerbotten skulle med fördel kunna vårdas så nära hemorten som möjligt, (1. v. s. på sjukstugorna, om dessa utökades till att omfatta även en del konvaleseentplatser. För lasarettets del vill Direktionen ifrågasätta om det skulle vara praktiskt ha skilda byggnader av olika kvalitet, en mera gedignare således av karaktär efterbehandlingssjukhus och en enklare av konvalescenthemstyp. Mest ändamålsenligt torde vara att inreda sanit— liga platser som efterhehandlingssjukhus.

Bureå sjukstuga (Almar Granlund) meddelar, att behovet av anstaltsplat- ser för efterbehandling och konvalescentvård för sjukstugans vidkommande beräknas till 5.

Förvaltningsutskottet i Norrbottens län meddelar som svar på frågan följande:

Ett stort behov föreligger för åstadkommande av dylik vård —— en förening existe- rar också inom länet, som i upprepade framställningar framfört kravet på att denna fråga fortast och på ett tillfredsställande sätt skall lösas. Särskilt bör vid denna frågas bedömande kunna framhållas, att konvalescenterna inom länet till icke ringa antal utgöras av arbetare med tungt arbete — exempelvis skogsarbetare — vilka efter en genomgången sjukdom antingen måste omskolas för att övergå till något lättare arbete eller åtminstone under viss övergångstid sysselsättas med något så- dant arbete. Med avseende på antalet behövliga platser av detta slag uppskattar förvaltningsutskottet detsamma till. minst ett Stl—tal, detta antal föreslås under den uttalade förhoppningen, att staten startar minst en större anstalt för hela landet av detta slag.

] det av Stockholms stads sjukhusdirektion överlämnade tjänsteutlåtandet anför sjukhusdirektören Hansson:

a) Ef!erbehandlingssjukhus: I syfte att minska belastningen på akutsjukhusen har staden låtit uppföra ett efterbehandlingssjukhus i anslutning till S:t Görans sjukhus samt planerar att uppföra efterbehandlingssjukhus vid Sabbatsbergs sjukhus och Södersjukhuset. I dessa båda senare fall är något beslut dock ännu icke fattat.

• Sida 90
•  Original

b) Konvalesccnlhent: Nuvarande antalet platser på konvaleseenthenum-n torde vara tillräckligt för den närmaste framtiden.

Från en av Göteborgs sjukhusdirektion ingiven promemoria antecknas följande rörande frågan om behovet av anstaltsplatser för efterbehandling och konvalescentvård:

Överläkaren Martin Odin, Sahlgrenska sjukhusets medicinska avdel— ning II anför:

Det råder emellertid ingen tvekan om, att ett ökat behov av konvalescenthem föreligger. Till frågan om hur stort detta behov är, vågar jag ej taga någon bestämd ståndpunkL Rationellast synes mig vara, att till en början ej ställa kravet högre än 100 platser, med möjlighet för senare utbyggande av denna vårdform.

Överläkaren vid Renströmska sjukhuset G. Vallentin yttrar: En eller ett par anstalter av denna typ torde vara behövliga för Göteborgs del. llärvid vore det säkerligen mest rationellt att i första hand söka åstadkomma en anstalt av typen verkstadshem. Då saken är oprövad inom vårt land, vore väl lämp— ligast att till en början planera en mindre anstalt av denna typ såsom försöksanstalt.

Överläkaren vid Romanäs sanatorium Allan Beskow anför:

Frågan om de lungtuberkulösas eftervård utgör i vårt land ett mycket viktigt och i väsentliga delar ännu olöst problem. Denna fråga har på uppdrag av Styrelsen för Svenska Nat—ionalföreningen mot Tuberkulos blivit föremål för särskild utred— ning. Utredningsmännens betänkande är dagtecknat den 17 maj 1939 och föreligger i tryck. Bland de olika åtgärder av social och medicinsk art, som föreslås i detta betänkande, förekommer även upprättandet av »eftervårdsbem» för konvalscenter samt smittoförandc och även smittfria arbetsdugliga kroniska tuberkulösa, jämte »verkstadshem» för tillvaratagande av den partiella arbetskraften hos arbetsföra tuberkulösa.

Det förefaller mig mycket sannolikt att behov av dylika anstaltstyper även före— finnes i Göteborg, även om jag icke har möjlighet att lämna nägra siffermässiga be— lägg härför. Skulle frågan om uppförande av någon dylik anstalt bliva aktuell för Göteborgs vidkommande, bör densamma förläggas till själva staden och icke i an- slutning till Romanas sanatorium.

Sjukhusdirektörens eget yttra-nde:

Behovet av anstaltsplatser för efterbehandling och konvalescentvård med avseende a kroppssjukvården är för Göteborgs stads vidkommande synnerligen stort. Det är mig för närvarande icke möjligt att närmare angiva detta behov. De infordrade yttrandena från vederbörande överläkare lämna icke. erforderligt material för en sådan sammanfattande uppgift, och med hänsyn till ärendets försening torde tiden ieke medgiva, att särskild utredning på denna punkt verkställes. innan sjukhusdirek- tionen avgiver yttrande till de sakkunniga.

Direktionen Över Allmänna sjukhuset i Malmö lämnar in frågan ett sa lydande svar:

Behovet av anstalt för efterbehandling, närmast med tanke på önskvärdhcten att kunna avlasta sjuikhusklinikerna, är stort. Sjukhusläkaretöreningen i Malmö har uppskattat behovet av sådana vårdplatser till omkr. 70. Behovet av anstalter för konvalescentvård har ej framträtt på långt när så starkt men dock tydligt nog. Stor— leken av detta behov kan f. n. ej uppskattas.

• Sida 91
•  Original

l i l l i

Direktionen för Norrköpings lasarett har gjort följande utredning om he— hovet av efterbehandlings- och konvalescentplatser:

Angående behovet av ifrågavarande efterbehandlings- och konvalescentplatser mä framhållas, att anordningen med 25 platser å Trozellisjukhusel, som byggts och av- setts för tuberkulosvärd men genom dennas nedgång för ögonblicket i sin helhet icke. är behövligt för stadens tuberkulosvärd, ej kan anses vara riktig utan får endast betraktas såsom ett provisorium. Att behovet av sådana efterbehan(llingsplatser finns är dock klart. Av vad ovan anförts framgår, att, om man undantager bam— platser, för vilka ifrågavarande behov för närvarande kan anses fyllt, 50 platser inom stadens sjukvårdsområde stå till disposition. Men detta platsantal är för litet.

I bilaga 2: a1 är uppsatt en tablå över Trozellisjukhusets konvalescentavdclnings patientantal, vårddagar, medeltal vårdade per dag och medellängd av sjukhus- vistelsen.

I bilaga 2:b1 finnas samma uppgifter fördelade på de 3 lasarettsavdelningarna, med., kir. och B. [%.-gyn. varifrån patienterna närmast kommit.

För 1941 är antalet vårddagar å nämnda avdelning 25 konvalescentsängar 6789, varav för pat. från med. 78 %, tkir. 10 % och B. B.-gyn. (i %. För hela 1942 blir antalet vårddagar beräknat på siffrorna 16/9 1942: 5979 (den 16/9: 4242), varav för pat. från med. 71 %, kir. 22 % och B. lä.-gyn. 7 %. Hopsummeras 1941 och 1942 fås 12768 vårddagar, varav för pat. från med. 75 %, kir. 19 % och B. B.-gyn. 6 %.

För 1941 är antalet intagna konualescentpalientcr 146, varav från med. 67 %, kir. 19 % och B. B.-gyn. 14 %. För hela 1942 blir antalet intagna beräknat på siff- rorna 16/9 1942 162 (den 16/9: 115), varav från med. 62 %, kir. 28 % och B. B.—gyn. 10 %. Hopsummeras 1941 och 1942 fås 308 patienter. varav från med. (y'/i %, kir. 24 % och B. B.-gyn. 12 %.

Medellängden av sjukhusvistelsen är 1941 för alla 46,5, för pat. från med. 54,6. kir. 39,4 och B. IS.-gyn. 18,4 dagar. För hela 1942 är den beräknade medellängden för alla 36,9, för pat. från med. 42,5, kir. 28,8 och B. B.-gyn. 25,6 dagar. Beräknas medellängden för 1941 och 1942 blir den för alla 41,5, för pal. från med. 48,5. liir. 32,9 och B. B.—gyn. 21,6 dagar.

Vid beräknandet av behovet av konvalseentplatser för de olika avdelningarna kan man utgå från dessa 7- och medellängdsiffror. Öronavdelningen har icke kunnat använda någon av dessa konvalescentplatser under 1941 och 1942. Vid tider för »för- kylningssjukdomar» (oktober—maj) är behovet av öronpatient-platser större och be- räknas då under nuvarande förhållanden ett 15-tal platser vara aktuellt. Blir öron- avdelning utbyggd, minskas konvalescentbehovet.

Av tabellen 2: a1 ses att under 1941—1942 antalet värddagar för med.-, kir.- och H. B.-gyn.-konvalescenter varit 12 768 d.v.s. 6384 per år och fördelade å med., kir. och B. B.-gyn. i proportionen 75—19—(3 d. v. s. i runda tal för med. 5000, kir. 1304! och B. B.-gyn. 500.

Öronavdelningen anser sig behöva en medellängd av konvalescent.vistelsen på 15 dagar. Sålunda mindre än någon av de övriga avdelningarna och 1/2 av kir. avdzs. Vidare. anses behovet konvalescentplatser endast vara aktuellt under 2/3 år, d. v. 3. en heläggningssiffra på c:a 66 % för helt år räknat.

Å Trozellisjukhuset har beläggningsprocenten 1941—1942 varit 70 %. Då denna stämmer i stort sett med öronavdelningens behov, kan man med en ökning av c:a 20 % av medicinska avd.:s konvalescentvårddagar och 50 % av kir. avd.:s och B. B.— gyn. avd.:s konvalescentvårddagar samt en medellängd av sjukhusvistelsen för de olika avdelningarna enligt 'I'rozellisjukhusets siffror få fram följande bchovskalkyl.

¹ Överlämnade till Socialdepartementet.

• Sida 92
•  Original

Jag har då vidare tagit hänsyn till svårigheten att nu på grund av med. avd.:s höga beläggning a Trozellisjuklnlset få in konvalescentpalienter från de övriga avdel— ningarna:

M edeltal vår— dade per dag , _ Antal pat. i %=medel- Vaiddagar per år

belägga. %

Medellängd av vistelsen Sängbelmv

50 dagar .............. 70 % 6 000 120 24

Kir. 35 » .............. 70 % 2 000 58 8 ' BB.-gyn. 25 » ... .... .. . . ... 70 % 750 30 3 I Öron 15 » .............. 70 04, 1 500 100 6

33,3 70 % S:a 10 250 308 41

Vi få sålunda fram ett konvaleseentsängbehov på 41 sängar, vartill bör läggas ovannämnda 5 sängar ä Sandbyhov, summa »lö sängar.

Trozellisjukhuset kan nu (enligt tabell bilaga 2:11) på 25 platser och med en me— dellängd på nuvarande 41,5 dagar och 7 % medelbeläggning taga emot 12 708 vård— dagar och ett patientantal av 308 d. v. s. på ett år 154 pat.

Trozellisjukhusets beläggningsmöjlighet på 50 sängar, 33,3 dagars medelliggetid # och 70 % beläggning" är 12775 vårddagar, varför ett reservutrymme finnes på 24) %.

För Ögon-fall föreligger nu intet ytterligare behov. Ovanstående i tabellen efter 20 % ökning för med. avd. beräknade värddagsbehov på 6000 sammanhänger med, om nedan av samma avdelningsöverläkare anförda bc— hov av platser för kroniskt sjuka blir f_vllt. Skulle så icke vara fallet måste c:a 30 % ökning beräknas, varigenom vårddagsbehovet för med. avd. konvalescenter ökas till c:a 7000 vårddagar. D. v. s. sängbehovet blir då 28 sängar för denna avd. och totala sängbehovet ökas då till 50. .

Totalbehovet av en sådan efterliehandlings— och konvalseentanstadt för Norrkö— pings del torde sålunda för närvarande kunna beräknas till högst 50 plalscr.

Ett sådant efterbehandlings- och konvaleseentsjukhus kanske lämpligare bör läg.:- gas intill nuvarande lasarett. Dock kan nuvarande 'l'rozellisjukhuset med sina 5!) platser få övertaga funktionen av sådan konvalescent— och efterbehandlingsavdel— ning, om dess tuberkulosvårdplatser förläggas dels till outnyttjat utrymme åt stadens platsdel å Kolmårdssanatoriet, dels till en nyinrätlad lungavdelning (möjligen i sam- band med dispensärvärdscentralen) i anslutning till lasarettet och :i dess tomt. na staden har behov av ett nytt epidemisjuklms, förlagt i anslutning och i sannlrift med lasarettet, kan även detta under icke epidemitider delvis användas som sjukhu— i här avsett s_vfte.

'l”. f. förste stadsläkaren i Hälsingborg Ernst Olsson meddelar., att stort 1 behov föreligger i Hälsingborg av platser & anstalt för efterbehandling 1 respektive konvalescentvård, häri inbegripet jämväl eftervårdshem för tuber— l kulösa.

Lasarettsdirektionens i Gävle yttrande, vilket biträtts av sjukvårdsbered— ningen för lasarettet, lyder:

Yid år 1938 företagen räkning av inneliggande patienter å lasarettet, som utan men kunde utskrivas för eftervård ä konvalescenthem, visade det sig, att platsbehovet för dessa patienter utgör minst 15 a 20.

• Sida 93
•  Original

Sumlhedsstyrelsen Kebenhavn

Bilaga 2.

l Besvarelse af Foresporgsel af 4. .lanuar d. A. om Rekonvaleseenthjem i llanmark skal man meddela. at lifterbehandlingsafdelinger ikke findes her i Landet. Det her i Landet herskende System er et andet end det fra svensk Side paatzenkte. hvorfor de med mevnte Skrivelse folgende Skemaer ikke vel kan udl'vldes. Om de rejste Sporgsmaal kan imidlertid oplvses l'olgende l'orsaavidl angaar S_vgekassemedlemmer:

l)e fleste offentlige S_vgehnse Landet over giver formentlij,r Sygekassemed- lemmer Achtung til umbulunf Behandling, baade som lifterkur efter Ind- lfeggelse paa S_vgel'iuset og uden forudgaaende lndleeggelse. lfolge Folke- forsikringslovenis % 18. Stk. 1. No. 2, skal de anerkendte S_vgekasser (la ogsaa betale for saadanne ambulante Behandlinger efter tilsvarende Regler som de for Sygehusophold gmldende. hvorhos der efter samme Lovs & 16, Stk. 1. gives dem en lignende Nedsz—ettelse i Taksterne for Behandlingen som for Sygeliusophold. De fleste S_vgekasser har derhos paataget sig at betale for ambulante Behandlingen _vdet paa private S_vgehuse, Kliniker o. 1. i samme ()mfang som for Behandlinger paa de offentlige S_vgehuse. De ambulante Behandlinger paa S_vgehusene omfatter formentlig i vzesentlig Grad fysika— lisk Behandling. Saadan _vdes dog ogsaa i ikke ringe Omfang paa de. oftest smaa Kur- og Rade-anstalter. som er godkendt dertil af Direktoratet — efter Förhandlingr med Snndhedsstvrelsen — og paa de dertil indrettede Kliniker. som drives af nogle Kasser eller deres Sarnvirksomhed. Massagebehandling. ambulant. _vdes iavrigt efter Overenskomst med autoriserede Massoser.

Naermere Oplysninger om ()mfanget af den ambulante Sygehusbehand- ling savnes, men om S_vgelmssernes Udgifter dertil kan dog oplyses, at ai" . Kassernes samlede Udgifter i 1941 og 1942 til Behandling paa Distriktssyge- husene, ialt Kr. 12.5 Mill. og Kr. 14.4 Mill.. var henholdsvis Kr. 1.6 Mill. oa" lir. 1.9 Mill. anvendt til ambulant Behandling.

Til Massage- og Badebehandling udenfor Sygehuse har Sygekasserne i 1941 og 1942 anvendt henholdsvis c. 700.000 Kr. og e. 860.000 Kr.

l Henhold til Folkeforsikringslovens % 22, Stk. 1, No. 1, kan Sygekasserne _vde Medlemlner szelp til ()phold paa de af Soeialministeriet godkendte Hu- Iconvalescenthjem til en ligeledes af Ministeriet fastsat Takst. Storstedelen af Landets c. 1600 Sygekasser har paataget sig denne Ydelse, dog saaledes. at der i Almindelighed kun ydes 4 Ugers Opho-ld paa Hjemmene. og kun, naar ()pholdet er nodvendigt som afsluttende Led i Kurpaa egentligt Syge- hus eller Liegebehandling i Hjemmet.

For tiden virker 23 Rekonvaleseenthjem. som er godkendt af Socialmini- sieriet til lirug for S_vgekassepatienter, med ialt C.. 900 Sengepladser.

• Sida 94
•  Original

3 af Hjemmene tilhorer Kebenhavns Kommune, ] tilhorer Frederiksbergs Kommune, hvilke Kommuner selv ejer og driver Sygehuse. 8 [ilberer en- kelte Sygekasser eller en Sammenslutning af Sygekasser, medens Resten til— horer Foreninger eller private Personer.

9 af Hjemmene oplager alene kvindelige Patienter, 3 alene mandlige Pa- tienter, 1 alene Bern, medens Resten af Hjemmene optager Patienter al" begge Ken.

Hjemmene staar under Tilsyn af Direktoren for S_vgekassevzesenel, der udever dette T ilsyn gennem en af Socialministeriet efter Indstilling herfra udpeget Tjenestemand i naervaerende Direktorat. For Tilsynet gzelder en instruks, af hvilken et Par Eksemplarer vedlaegges.1 Lzegeligt foretager paa- gaelldende Embedslaege periodisk Tilsyn med Hjemmene.

Alle Hjemmene har fast. gennemgaaende ugentligt Lzegetilsyn. Lac-gen lilser Patienterne og forer Journal over disse, forordner den fornedne Efterkur, bl. a. med Hensyn til Hvile, Forplejning, Spasereture, Brug al" Liggehal (forsaavidt saadan forefindes) m. v. for hver enkelt Patient, kon- trollerer Medicinforbruget og udskriver Rekonvalescenter, for hvem Ophold ikke lzengere er fornedent. Desuden vejleder Laegen Personalet vedrorende Patienternes Behandling og kontrollerer Hjemmets Forplejning og Kostbog. Tvende Eksemplarer af det Udkast til Overenskomst, der almindeligvis an- vendes ved Anszettelse af tilsynsferende Laeger, felger hoslagt.1 17 or Tilsynet yder Hjemmene Laegen et Honorar, afpasset efter Hjemmels Stm'relse, i et Par Tilfaelde dog beregnet pr. Rekonvalescent.

Paa de sterre Hjem er tilige ansat en fuldt uddannet Sygeplejerske. Lenning af Hjemmenes Personaler fastsattes ved mundtlig eller skriftlig.: Overenskomst mellem paagzeldende Bestyrelse eller Ejer af det enkelte Hjem og dettes Personale.

Bortset fra de kommunale Hjem, der _vder Ophold til samme Takst som for Ophold paa Hospital, udgor Betalingen for Ophold paa Hjemmene 3 a 4 Kr. pr. Dag for Fallesveerelse, dog for Tiden med et Till—(eg paa e. 30 % paa Grrund af den herskende Dyrtid.

Om Hjemmenes Beliggenhed, Drift. Belaegningsforholdene og Udgifternr henvises til vedlagte Oversigter vedmrende Aarene 1941 og 1942, der om- fatter de fleste Hjem.1

Der findes flere Sygehuse i hvert af Landets 23 Amler; men det vil be- mzerkes af Oversigtcrne, at der findes 8 Amter, hvori der ikke forefindes no— get godkendt Rekonvalescenthjem.

Sygekassernes Udgifter til omhandlede Rekonvalescentophold har i 1941 udgjort e 1/2 Mill. Kr. og i 1942 c. 600.000 Kr.

Ved ingen af Rekonvaleseenthjemmene er ansat nogen Kurator af den

1 Överlämnade till Socialdepartemenlet.

• Sida 95
•  Original

i den svenske Kommissions Skrivelse af 4. Januar (1. A. i Slutningen om— talte art.

Oplysninger om Efter-behandlinger af krigsramte foreligger ikke. I s:erskilt Forsendelse falger Betäenkning fra et her i Landet nedsat Ud— valg angaaende Arbejdsterapi for kirurgiske Patienter.1

P. D. V.

A. V. Nielsen.

¹ Överlämnad till Socialdepartementel.

• Sida 96
•  Original

Bilaga 3 Å.

Efterbehandlingsafdelinger.

Saadanne Afdelinger knyttet til Statens eller kommunernes Hospitalet” findes, saa vidt vides. ikke i Danmark.

En Undtagelse udgör dog Samfundet og Hjemmet for l'anföre, som er knyttet til (lrlopteliisk Hospital.

En selvstiendig Institution overvejende heregnet til Viderebehandling al" tidligere hospitalsbehandlede Patienter med Gigtsygdom, Nervesygdoni el— ler anden medicinsk Sygedom er Dansk mde Kors” Folkekuranstalt ved Hald fi .hllandl. som raader over 300, om Sommeren 500. Pladser. (n'ervejent'le paa Flersengsstuer. Der er her eget Laegepersonale og eget Sygeplejerskeper- sonale. Der er lndretninger til almindelig medicinsk Undersagelse og Behand- ling, specielt lil fysisk Terapi: Bade, Varme. Lys, elektrisk Behandling. Mas- ; sage, Sygegvmnastik.

Folkekuranstaltens Bygninger er, saa vidt vides, overvejende trzebarakker. Prisen er 5,50 Kr. pr. Dag. De statsanerkendte Sygekasser betaler Halv- delen for deres Medlemmers Vedkommende.

Desuden findes rundt om i Danmark en rzrkke Kuranstalter, som nok er indrettede paa at modtage medicinske Patienter under selve Sygdommen. men som dog hovedsagelig anvendes til Efterbehandling og Rekonvaleseens. Af saadanne kan nzevnes: Dianalund Nervesanatorium (80 Pladser). Dr. Lindis— Klinik for sindslidende ved Vordingborg (ca. 15 Pladser), Fryden- strand Kuranstalt ved Frederikshavn, Hareskov Kuranstalt ved Bagsvmrd. Juelsminde Kuranstalt i Jylland, Montebello ved Helsingor, Gammel Skov— ridergaarll ved Silkeborg i Jylland, Silkeborg Bad, Skodsborg Badesanato— rium. 'l'ilsammen raader disse Kuranstalter over et betydeligt antal Pladser med Adgang til Rekreation. medicinsk og specielt fysiurgisk Terapi. Men det drejer sig i alle. disse tilfzelde om privatluipitalistiske Foretagende med eget Personale, Lacger. Sygeplejersker o. s. v., overvejende om Enevaerelser eller 2-Sengsstuer samt Priser. som ligger over storstedelen af Befolkningens Krzefter. Der er ved disse Kuranstalter en del Legatydelser og Fripladser. men intet Tilskud fra Stat eller Kommuner.

En Institution af hel anden Art, mere hospitalslignende er Andels/'ur— cningernes Gigisanatorium ved Skelskar. Denne Institution er reserveret for Patienter med Gigtsygdomme. Den har egne Laager, Plejepersonale o. s. v. Den drives af de danske Andelsforeninger, faar ikke T ilskud af Stat eller Kommuner. Prisen er allt efter veerelser 8,50—10,00—18,00 Kr. pr. Dag. Saa vidt vides giver Sygekasserne ikke deres Patienter Tilskud. Dette Sanato- rium har Plads til 128 Patienter.

I Bevidsthed om, at der vilde kunne naas meget og spares meget for Sani—

• Sida 97
•  Original

fundet, baade for den enkelte Patient og for de Institutioner, som bekoster Dreiften af Hospitalerne. om man naaede frem til en effektiv Efterbehand- ling af Hospitalspatienlerne, har man i det ganske smaa begyndt el arbejde i tre retninger:

a) almintlelig Bevwgelsesterapi for samtlige Patienter, som drives paa Ho.-

spitalernes Afdelinger,

b) swrlig Beskteftigelsesterapi ved Beska:ftigelsesterapeut. der er ansal

paa en det Afdelinger paa Kabenhavns Kommunes Hospitaler.

e) Kobenhavns Kommunes Arbejdsskole, hvortit Patienter henvises fra

Kommunens Hospitalsafdelinger.

Disse Ting er endnu i deres Begyndelse, men synes at love godt. Det er mnligt, at man ad denne Vej vil kunne naa ret langt frem. Men hertil krte- ves, at samtlige Hospitalslaeger interesserer sig for Sagen, og at de bevilli- gende Myndigheder yder deres Hjeelp. Der er Ting, der taler for, at man ad disse Veje kan blive i Stand til at yde Rekonvalescenter og efter S_vge— dommen delvis invaliderede den bedste sz—elp med de ringeste lfdgifter for Samfundet.

Rekonvaleseenthjem 0. v. .

Om Rekonvalescenthjem knytte til den danske Stats Hospitaler er det mig ikke muligt at give ()1')l_vsninger. De forskellige Kommuner har en del He- konvalescenthjem. som drives for Kommunens midler. For Kobenhavus Kommuues Vedkommende haves folgende Rekonvaleseenthjem:

Skjoldborg ved Frederiksvairk. Plads for 26 Kvinder Hegels Minde —— Fredensborg, » » 37 » Ncesseslottet —— Holte. » >> 62 Mänd Gyuelholm _ Frederiksdal, » >> 28 » (tbel Rydholt — Holte, » » 27 Kvinder (the) Sfens/eltegaarrl —- Nodebo, » » 57 Miind (tbc) ["aarupgaarll —— .lellinge. » >> 38 » (ae)

Disse Hjem er storre Landejendomme ombygget til Bruken. Kebenhavns Kommune har 2 Hospitalsafdelinger til Aubringelse af kro- niske patienter,

Norre Hospital og Kepenhavnx Plejehjem og De. Gamles Bg. Disse Avdelinger sorterer ikke under l—Iospitalsvmsenet men under Kom- munens Forsorgsafdeling.

For Norre Hospital og Kuben/iavns Plejehjems Vedkommende. som rum— mer henholdsvis 300 og 355 Pladser har Meningen vzeret, at der her skulde anbringes de kroniske Patienter. hvis soeiale Forhold gjorde offentlig For- sorg indieerel. Der var in. :|. 0. Meningen, at der hertil fra de almindelige

• Sida 98
•  Original

l—Iospitalsavdelinger skulde kunne overflyttes saadanne Patienter, hvis hel- bredstilstand skönnedes uophjaelpelig. Forskellige forhold har imidlertid medfurt, att Karakteren af Norre Hospital har sendret sig saaledes, at Af- delingen her de senere Aar har arbejdet mere som en almindelig medicinsk Afdeling. Resultatet heraf er, at mange gamle eller kronisk syge Patienter optager Hospitalspladserne for mere trzengende syge.

Der findes en del private Sygehjem rundt om i landet, specielt i Kohen- havn. Saadanne findes paa

Skt. Josefs Hospital, Kobenhavns Sygehjem i Ordrup, Mara Sygehjem tilknyttet Diakonissesliitelsen,

Salem » » »

)

Samvirkende Menighedsplejcrs Sygehjem i Gentofte. Om alle disse Sygehjem man det siges, at Omkostningerne ligger mellem ca. 1500 og 3500 Kroner aarlig.

Hans Heckscher.

• Sida 99
•  Original

Bilaga 3 B .

Chefen för utrikesbyrån i finska arméns sjukvård, sanitetsmajor, profes- sor Gösta Becker, som själv är förhindrad att närvara vid sammanträdet, har hemyndigat mig att göra följande uttalande:

På grund av aktuella omständigheter äro vi tyvärr ur stånd att i detta skede presentera ett utförligt material om de förhållanden i Finland som i detta sammanhang kunde vara av intresse. De uppgifter jag här har äran meddela, hänföra sig dessutom endast till arméns sjukvård.

I Finland har man i allmänhet strävat till att hålla patienterna så länge på avdelningarna. att de som konvalescenter kunnat vistas hemma. Poli- klinisk vård förekommer dock allmänt i stor utsträckning varvid denna sker på de egentliga sjukhusen.

Särskilda konvalescentsjukhus (efterhehandlingssjukhus) finnas icke i Finland. Däremot finnes 2 s.k. protessmedjor, den ena förenad med Van- föreanstalten, den andra med Invalidsjukhuset, båda i Helsingfors. Där- jämte finnes en avdelning för hjärn- och nervskadadc i samband med Röda Korsets sjukhus i Helsingfors.

Ett antal konvalescenthem finnas. De skötas dels i arméns, dels i privat regi. Särskilda läkare äro icke attacherade till dessa sjukhus.

De finska krigsskadade som vårdats i Sverige ha delvis vårdats på kon- valescenthem i Stockholms närhet. Ett särskilt intresse har ägnats arbets- terapien. I en paviljong på Beredskapssjukhnsets område har en slöjdverk- stad och ett bokbinderi varit upprättade, där undervisningen skötts av yr- keslärare. På avdelningarna i Stockholm och Göteborg har arbetsterapi varit anordnad. ävensom på konvalescenthemmen. De erfarenheter som här vunnits torde böra tillmätas ett visst intresse även för svensk civil sjukvård.

N. G. Ehrnrooth.

• Sida 100
•  Original

Bilaga 3 C.

Egentlige etterhehandlingsavdelinger i den forstand som omtalt i det mot- tatte spörreskjema. kan. ikke sies å föreligge i Norge. Enkelte av våre syke- hus, först og fremst Ullevåls sykehus ved Oslo, har egne pleieavdelinger for kronisk s_vke, og det hender nokk at en viss etterhehandling av oppegående pasienter kan finne sted på disse avdelinger. Videre har man på Ullevål og" ved enkelte andre större sykehus (Bergen, Trondheim, Stavanger) til sine lider henyttet en del av epidemiavdelingens senger til avlastning av de me- (lisinske og kirurgiske avdelinger. Dette har imidlertid värt en temporär forholdsregel, og noe fast anta'll plasser har iallfall ikke for lengere tid stått til disposisjon.

Hva rekonvalesenthjem angår i betydningen av anstalter til behandling av rekonvalesenter, organisatorisk adskilt fra sykehusene. med ansvarlig lege, finnes en hel rekke slike, dels i större byers omgivelser, dels i land- distriktene. Antal] plasser har det ikke i den her tilgjengelige statistikk värt meg mulig å bringe på det rene. Flertallet av disse rekonvalesenthjem eies av private organisasjoner eller av religiöse organisasjoner. Frelserarméen. Sanitetsforeninger, Jernhanen o.s.v. Enkelte er beregnet på nervöse eller pasienter med ikke smittefarlig tuberkulose. De lokaler trygdekasser eller Rikstrygdeverket har undertiden plasert län i hjemmene.

Avgiften belöper seg i alminnelighet til —t til 7 kroner. 'llryg'dekassen he- taler som oftest denne avgiften fullt ut.

For Oslo by med ca. 275 000 innbyggerc og vel 5 000 sykehusplasser kan en antaklig regne med at mellom 100—200 plasser på rekom'alesenthjem. dels i närheten av byen. dels lengere borte, står til disposisjon.

Ved de fleste rekonvalesenthjem er det legetilsyn 1 gang i uken.

Stockholm, den 10. januar 1944.

Hans Jacob Ustuedt.

• Sida 101
•  Original

Skrivelse till Herr Statsrådet och chefen för Kungl. Socialdepartementet 3 Kap. 1. Kap. ll.

Kap. III.

Kap. lV. Kap. V.

Kap. VI. Kap. VII.

Bilagor och ritningar ............................................ 62

INNEHÅLLSFÖRTECKNINC

Sid.

Översikt av föregående utredningar ...................... 7 Översikt av nuvarande förhållanden rörande efterbehandling

och konvalescentvård i Sverige och övriga nordiska länder. . . 14

Motivering för anordnande av eftervårdsplatser ............ 17 Uppskattning av behovet av eftervårdsplatser . . . . .. . . . . .. . 33 Förslag till efterbehandlingsavdelningar .................. 41 Finansiering av eftervården ............................. 53 Sammanfattning och förslag ............................ 60

• Sida 102
•  Original

• Sida 103
•  Original

• Sida 104
•  Original

• Sida 105
•  Original

*a-zä/ 'ä/V'Nl/l '»é/ *r'nz NJJ ”raknar: no:] fll r..noy..3; nu ' V'llll'?o|H1—M36.R st 033

9/V/WMÖ'V7ZV/y i i ' !" 9575”ng * vyn/_a: ! * gym/m mma/iw ;— 113566" l/7 Ul/l " * 9/V/A/75'0'ÅV —:7 amy in!

[film"]! // Willi/MV 57 "TIM f/

QMNMNJJJW

yw? 90/

Ndi/M NI

WWII/l IZI

JW? i'll

xmz H/ I!!! 5// zur) !# yw; lll

ig-- .....

ap

JW/ in) my la!

IH? 90?

lif/mfl)! 03!

zwz Hz "xmz f/z

MY!

QDDDDIDEHLIJ

W:s

LJ DI

[ft/SV.!H/tm

NDU/Y]?

i

:

• Sida 106
•  Original

!

':'! !.”:ir | -: —

r __ T ; i i

i t.

;D)—l -__t___ __r__

A.,” _ MPH i &

FAI/£! FAS/40

SEKTMÅ/

W T

[är mmmmmmmm

| IAS/w

2/7 *MZ 2/6 IFA]: 2/5' IMF [H ZIAI II.! 2017." 220 Fil:M/Al 107 IFA]: PM IFA)? 207 IPA):

MN / m. 5q70 i

)(—

lll 114640” //7 ! ut //6' fyr. M zur, Ill zur //3 UM

72/ kd PPM”

m muta/u laj IF;”: m HAr.

lallth/ÅM/Vå

lf ”Af—YA! [3 ÅÅRETJÅ'II” /2 Fill/f” // All!/"500”

la ut klÄbER £ —AVDELN/NG WD IAS/10577

³ mars:/we ! FÖRSMG ! .

m'a/1 kVÅ/VI/VG

. 5'0' ltnCn—LINDGIENS : 1...'=urxuuiox

L__ll!lllllllla ! l l [ [[ ” [" få” Sina/”0141 MW 20.094]. mm”. /92-//.

• Sida 107
•  Original

Efit/5154 5110

W i"?

| F |

.fi/(HW

EI ” till Ett till i En til

FÅSAJ

2/4 0/1 OIL/M 2/2 41%)? ?” 2/0 f PAZ'

2/6 PEIWMIIW M ml. 206 ?Att

207. IMF Ja! har

yÅ/v. ; m,

l/4 Möll/II //3 4917? II? 4124? /// IM)? //a 1,17.

//7 mm:/” /0/

? MI. IO] / MI /ad Z mr.

mimi/MW.

/4 ”AHA! IJ ARJElel/H U ARRETJRUM

ta ut klia-'»?

[" - AVDEl/V/Nä V/D LAS/WE”

4 - J mum/NNE [Mål/16 C.

5'!.'Åf nIlCH-LINOUHLOS ! 20” unlniKYlOnYOI Jillllllllf L l I | i J” 1'! [ nam/am DEN zei/944. ”,,,/W,,Qw,

• Sida 108
•  Original

?

paus

l i. ;” _ i l lil El El m lj] El EI tj m ll _j j FA 5,11] ”0 ' l ___ 55. o ___._____ _ .. _,_ __ ____,__,_ i 7 TT SEKTION

12.3 IPAf. IZI ZMI' I)! /)'AZ /Zi IFA] I?) [Mr. 72? fl)/l. '13/ 7117 I?! PERSON/11490)! m 7011. IOC IPA/'. Ia] IB”: 10! NH)? W ZFAZ 110 2517. T i l i

[22 aAa/JU” [2] [ml IH BMX ll] EMI III JMI—' IH . 174 IM! ”! f/AZ /// maa”

KOFfA/I/Å/W/VG ;

i

o i _ — ' 1—1 1—1 i i—_ t—t l—l t—r Li fi i i . ' l » * i u mmm/£ /2 folda ”iw la .ut/ ? ramla __ få , Li * i

_) _ _ _; H ! .

L ; 4 mr rota” i I,

. _, J . , , _ _ ” ( aura/ti” . , f—Am WU [AS/417577.

mm!/16 & . i 1 MM [:D ' & ARWSPUM 712357510,” & j _ l i i J I_ J t J l * ' 3. f_j=___1_n ghz—___ _ _ [STi—pg”

KÄ/MRI/ÄN/MG

• Sida 109
•  Original

DDEDD DD DD

nn%nn on an

.Ek_._. x M _.)k

__ _ _, _

FASAD MOT VÄSTER

__. T_i

HEL : ur. i IPAT ”=. A iH T* i 1 , .,, '_' JL I N * W 1 _ Ef .,,Lsxw A. t' # Mauzun o. MTSAL

rexök

© VESTIBUL

VAKI

ARBETS LOKAL

H. ;. "ig * »

KAPPRUM

,. V. F. NALLKIÅDER

LIGGNALL

SK 5, . lå DUSCN | w ev PANNRUM oca BRÄNSLERUM ?? EV. FÖRRÄD Aux. ALII " ' ' * '—ouscu men EAD FÖR MÄN oci KVINNOR- KALLARVÅNING , _ ZPAT ZPAT. ZPAT,i erT ZFAT. ? _ E * i :E * & EH ! j EE : , ' C:] E , FEL; L . . . + .

! ” wcipl 2 3 i itf-3 _l ; än c: %] ,— DAGRUM "* 151961.” mt ZPAT. ZPAT iPAT. tPAT. Anns ;ELOKAL _ _ ] , TL CCI * _ _ EEL __ ”5 11134 * _, nAnuÄoER _, __ - l_ _ _ ANTALSÄNGARI BOTTENVÅNING 20 SÄNGAR [: j [: VÅNING it!!. 24 - L—T !— SUMMA 44 SÄNGAR _ L _ l 3 l i [_4 i | 1 .. l . l LH [ , & L—l l __ TYPRITNING TILLB—PAVttONG f_EC; vm SANATORIUM PLANER/ FASADEIZ VÅNING ”ITQ.

• Sida 110
•  Original

Möll!” DC”

£ -Am£1/V//Y6 VM [ASA/47577 AMI/VA VDEUV/A/G.

!VGCKHOIM (:[/V 20 4 /744

luttlr llncufuunahr—u AII'YEKTKONYUJ-

Wik/Me IYZ — AI .

• Sida 111
•  Original

• Sida 112
•  Original

. _Systematisk,

"Allmän lkgstiftnlng. Rättssklpning. Fångvård.

Processlagberedningens förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken in. in. 1. Lagtext. [9] 2. Motiv m.m. [10] . ' Betänkande med förslag rörande revision av lagstiftningen 'om kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat ' allmlnt uppdrag. [24]

snaran-ramlag. Allmän statsförvaltning.

Betänkande med förslag ang. revision av riksdagens arbets- former. [8 . .

* ' Kommunalförvaltning.

Promemoria med förslag till lag med bestämmelser om allmänna behörighetsvillkor för vissa kommunala upp- drag m. m. [4] ,

Matens och kommunernas nnansväsen. _ .

— — _ " Ponti. ' Betänkande ang. nykterhetstillståndet under krigsåren. [3]

(Nationalekonomi och socialpolitik.

Utredntn nr ang. ekonomisk efterkrigsplanering. 1. ['.'] 2. [12] a." 1314. [14] 5. [25] _ Statamakterna och folkhusbållningen under den till följd

-— *av'stormaktskriget 1989 inträdda krisen. Del 4. Tiden * tuli 1942—juni 1948. [11]

Socialvårdskommitténs betänkande. 7. Utredningar och för- slag ung. lag om allmän sjukförsäkring. [15] 8. Ko'st- naduberäkntngar ang. lag om allmän sjukförsäkring. [16] Betolkntngspolitik i utlandet. [26]

Hälso- och sjukvård. 1941 års reumatikervårdssakknnnigas betänkande. Det '.!. Utredning och förslag rörande behovet av och formen

vardsväsen av efterbehandling och konvalescentvård. [28]

Allmänt näringsväsen.

Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till vissa. uppfinningar m. m. [27]

Statens offentliga [utredningar 1944

(Stumma inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen.) ' >

för statligt understöd till utbyggande inom landets sjuk-'

förteckning

. Fast egendom. Jordbruk med Muir-ingar: ' _ AJordbruksbeiolkningens levnadskostnader. [i] "_ _ Betänkande med förslag till byordningnr och instruktioner—' för ordningsnummer) 1 lappbyarna. [6] s.,.

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. industri. Handel och sjöfart.

. Kommunikationsväsen. ' Betänkande med förslag till vägtradkstadga m. m. [18]

Bank-, kredit— och ponningvlilen.

Försäkring-väsen.

Kyrkoväsen. Uudervisntngsväseu. Andlig odling i övrigt. — Betänkande med förslag till åtgärder för främjandet av litteraturtjtinsten inom de tekniska faekomrädenn. [17] Om& linritttåtnde av ett samhällsvetenskapligt tankninga- r L. 19 ” _' "_ 1940 tll-s skolutrednings betänkanden och utredningar. 1. Skolan i samhällets tjänst. [20] 2. Sambandet lnéllan folkskola och högre skola. [21] 8. Utredning och förslag ang. vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom. [22[ Bilaga 3. Förhandlingarna vid sammanträde den 15—den 17 juni_194B med 1940 års ekolutrednings rådgivande nämnd. [23_

Försvar-svinen".

Betänkande med förslag ang. långtjänstunderbeiltl ni.—m. [2] Betänkande med "förslag till ctvtliörsvarslag m. m.

Utrikes ärenden. Internationell ritt; .,

Stockholm l944 Ivar nggströlns Boktryckeri A. B..

una